Utredning rörande fiskerättsförhållandena vid rikets kuster. D. 1

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1925:19

JORDBRUKSDEPARTEMENTET

UTREDNING RÖRANDE

FISKERÄTTSFÖRHÅLLANDENA VID RIKETS KUSTER DEL 1

S T O C K H O L M 1 9

*••""'*

S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1925 Kronologisk

förteckning

1. Utredning av vissa frågor r ö r a n d e privatläroverken. för a n v ä n d n i n g och placering av förnyelsefonicleiM nas Norstedt. 173 s. 2 pat.-tab. E . medel. Norstedt. 44 s. K. 2. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och be- ] 10. Förslag till förordning a n g å e n d e statlig inikoDmstt ä n k a n d e n . 31. Den svenska tvättmedelsindustrien och förmögenhetsskatt j ä m t e motiv. Norstcdll. 40 s m e d särskild hänsyn till förhållandena före världsFi. kriget. Av Hj. H e i m b u r g e r . Marcus. 108 s. F l . 3. Tull- ocli t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och be- ! 11. Det svenska s k o g s b r u k e t s förutsättningar oclh hiiistoria. Av N. Schager. Tiden, viij, 168 s. F i . t ä n k a n d e n . 29. Den svenska skoindustrien m e d särskild hänsyn till förhållandena före världskriget. 12. Sveriges enskilda skogar. Av N. Schager. Tiuden Av W. Smith. Tullberg. 104 s. F i . viij, 309 s. F i . 4. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och be- 13. Byggnadsstyrelsesakkunnigas b e t ä n k a n d e a m g å a e n d e t ä n k a n d e n . 30. Den svenska c e m e n t i n d u s t r i e n m e d omorganisation av byggnadsstyrelsens b y g g n a a d s särskild hänsyn till förhållandena före världskriget. byrå ra. m. Marcus. 110 s. K. Av O. E d s t r ö m . Marcus. 48 s. F l . 5. T u l l - och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och be- | 14. Utkast till ä n d r a d lydelse av 1—12, 19, 21—2 4. 2li!fi, 28 —35, 40 samt 48 och 49 §§ i kungl. stadgan denn 22 tan kanden. 32. Den svenska porslinsindustrien med j u n i 1920 med vissa föreskrifter angående^ d d o m särskild hänsyn till förhållandena före världskriget. sagornas förvaltning. Marcus. 39 s. J u . Av E. W. Tillberg. Tullberg. 64 s. F i . 6. T u l l - och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och be- 15. B e t ä n k a n d e angående o r d n a n d e t av s t a t e n s byyggt ä n k a n d e n . 33. Tryckeri- och pappersförädlingsn a d s v e r k s a m h e t i n o m Stockholm. Centralttr. xvi, i n d u s t r i i Sverige. Av F. Hilgerdt. Marcus. 125 s. F i . 527 s. 12 pl. K. 7 Underofficerssakkunnigas y t t r a n d e och förslag j ä m t e 16. Konsumentkooperationen i Sverige. Av A. Gjööres. p e r s o n a l r e p r e s e n t a n t e r n a s särskilda y t t r a n d e . FahlTiden, viij, 168 s. F i . crantz. 140 s. F ö . 17. B e t ä n k a n d e r ö r a n d e det s. k. Genéveprotokoillet t anX. Betänkande m e d u t r e d n i n g och förslag a n g å e n d e gående avgörande på fredlig väg av internatcionaella socialförsäkringens organisation. Norstedt, viij. 355 s. tvister. Norstedt. 148 s. U. Fi. 18. B e t ä n k a n d e beträffande vattenfallsstyrelsens lannds9. B e t ä n k a n d e m e d förslag till g r u n d e r för avsättning bygdstaxor m. m. Marcus. 167 s. 7 bil. K. till de u n d e r Kungl. k o m m u n i k a t i o n s d e p a r t e m e n t e t 19—20. Utredning r ö r a n d e fiskerättsförhållandeJöa vid lydande affärsdrivande verkens förnyelsefonder samt rikets kuster. Del 1. 388 s. Del 2. 232 s. Marcus-. J o .

A n m . Om särskild t r y c k o r t ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna m e d fetstil utgöra begynnel.sena till det departement., d e p a r t e m e n t , uunuet n d e r vilket u t r e d n i n g e n avgivits, t. ex. E . = ecklesiastikdepartementet, JIo. bokstäverna j o r d b r u k s d e p a r t e m e n t e t . E n l i g t kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga u t r e d n i n g a r s yttre a n ordning (nr 98) utgivas u t r e d n i n g a r n a i omslag m e d enhetlig färg för varje d e p a r t e m e n t .

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1 9 2 5 : 1 9 JORDBRUKSDEPARTEMENTET

UTREDNING RÖRANDE

FISKERÄTTSFÖRHÅLLANDENA VID RIKETS KUSTER DEL 1

STOCKHOLM

1925 ISAAC MARCUS' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG .*13<, 0

TILL

KONUNGEN.

Genomi tvenne nådiga remisser den 8 maj 1911 och nådigt brev den 9 juni samma är, såvitt angår de forna danska provinserna, ävensom nådig remiss den 8 november 1917, såvitt angår de norrländska kustlänen, samt nådigt brev dem 30 april 1920, såvitt angår övriga län utmed Östersjön, har kammarkollegium fått sig anbefallt att verkställa utredning och avge utlåtande i fråga om fiskerättsförhållandena vid rikets kuster. Sedan nämnda utredning, vilken hos kollegium ankommit på undertecknad Dufwa, numera av honom slutförts, får kollegium härmed i underdånighet överlämna densamma sådan den föreligger i härhos fogade av Dufwa underskrivna »originalexemplar med bilagor. I utredningen har till en början lämnats redogörelse för de underdåniga framställningar och däröver avgivna yttranden, som föranlett de ovan åberopade nådiga besluten, ävensom för i senare tid förehavda riksdagsfrågor i ämnet, varjämte erinrats om den gällande rätten på området och angivits de riktlinjer, som ansetts böra vid undersökningen följas. Själva utredningen omfattar specialundersökningar beträffande vart och ett av de särskilda ämnen, som funnits vara av betydelse för de föreliggande spörsmålens bedömande; och får kollegium i avseende härå endast hänvisa till utredningens innehåll. Utredningen utmynnar i förslag till vissa förvaltnings- och lagstiftningsåtgärder i de ovanberörda framställningarnas allmänna syfte. Kollegium, som icke funnit anledning till erinran eller tillägg till den föreliggande utredningen, anser sig jämväl kunna biträda de däri framlagda nyssnämnda förslagen och får alltså i överensstämmelse därmed i underdånighet hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t vidtaga åtgärder i syfte, a) att fisket vid de kronan tillhöriga lotsverket anslagna holmar och skär på västkusten måtte upplåtas till fritt och allmänt begagnande; samt b) att lagen den 27 juni 1896 om rätt till fiske må varda ändrad i enlighet med följande:

Förslag till lag: om ändring i vissa delar av lagen den 27 juni 1896 om rätt till fiske. Härigenom förordnas, att 4 § i lagen den 27 juni 1896 om rätt till fiske skall upphöra att gälla, samt att nedan angivna paragrafer i samma lag skola erhålla följande ändrade lydelse: 1 §. I öppna havet ävensom vid sådana kronan tillhöriga havsstränder samt i saltsjön belägna skär och holmar, vilka icke till något hemman höra eller under särskilda villkor innehavas, äge varje svensk undersåte rätt att fiska;

4 ej må dock fast fiskredskap där utsättas, utan att Konungen därtill giver lov eller i fall, varom i 2 § sägs, Konungens befallningshavande lämnar särskilt tillstånd. Med fast fiskredskap förstås i denna lag fiskegård samt annan med pålar eller annorledes vid sjöbottnen stadigt fäst redskap, som står på samma ställe längre än tjugufyra timmar och som vittjas där den står utan att upptagas. All annan redskap anses såsom rörlig. 2 §.

Strandägares enskilda fiskerätt i saltsjön omfattar, där ej annorledes i denna lag stadgas, allt det vatten, som finnes till och med etthundraåttio meter från det ställe invid stranden, där stadigt djup av två meter vidtager. Strandägaren må ock från sitt enskilda fiskevatten än längre u t sträcka fast fiskredskap, där i särskilt fall Konungens befallningshavande finner, att det kan ske utan men för annan fiskande. 3 §.

I vattenområde, som avses i 2 § första stycket, må fiske jämväl av annan än strandägare bedrivas: a) i Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Gävleborgs Län, såvitt angår strömmingsfiske med rörlig redskap och stranden består av skogsmark eller sten och ej av åker eller äng; dock vare vid notfiske strandägaren, där han i fisket deltager, berättigad till första notdräkten varje måndag och onsdag; b) vid rikets västra kust för fångst av sådan havsfisk, som går till stränderna i stora stim; dock må vid notfiske strandägaren, där han i fisket deltager, bestämma den ordning, vari hans not skall dragas; c) vid Skånes västra, kust från Falsterbo fyr till gränsen mot Halland; d) eljest vid kust, där de fiskande av ålder oklandrat utövat fisket; gällande vad under c) och d) medgivits även agntäkt. Där fiske, efter ty i denna § sägs, idkas vid annans strand, äge de fiskande att nyttja stranden för landfäste och sådan tillfällig uppdragning av redskap och båt, som för fiskets utövande är av nöden; svare dock för skada och intrång. Har strandägare med kostnad upprensat eller upptagit notvarp inom det till hans strand hörande område i vattnet, vare han vid fiske, som i denna § avses, berättigad att uppbära trettiondedelen av den fisk, som av andra i varpet fångas, så länge han det underhåller.

Förutom de kronan tillhöriga lotsverket anslagna holmar och skär på västkusten samt åtskilliga där belägna kronoholmar, vilka jämlikt beslut av Kungl. Maj:t och rikets ständer blivit till fritt och allmänt begagnande upplåtna, torde enligt vad genom utredningen befunnits även ett stort antal andra holmar och skär vid västkusten vara kronan tillhöriga på grund därav att de till följd av sitt läge eller eljest icke äro att hänföra till vissa hemman.

5 För tillvaratagande av kronans äganderätt till dessa senare holmar och skkär lär i första hand böra ifrågakomma att desamma varda i jordeboken uppptagna såsom kronolägenheter under allmän disposition. I den mån så sker, occh de icke bliva för visst ändamål disponerade, lär jämlikt 1 § i fiskerättslaagen fisket vid dessa holmar och skär bli att anse såsom fritt för varje swensk undersåte. Med avseende härå får kollegium meddela, att kollegium kommer att förannstalta om dessa holmars och skärs behöriga redovisning i jordeboken. De nådiga remisserna återställas härjämte. Jämlikt föreskrift i nådigt brev den 21 sistlidne mars hava i avgörandet hoos kollegium av ifrågavarande ärende deltagit allenast undertecknade. Stockholm den 27 augusti 1924.

Underdånigst H J . NEHRMAN. A. W. DUFWA föredragande.

Gösta

Wikegård.

Inledning. I särskilda i december 1909 till K u n g l . Maj:t inkomna lika lydande mass- Petitioner fria petitioner från fiskare i Tjärnö m. fl. socknar och staden Strömstad i Göte- fis3*arc x G ° t e " botrgs och Bohus län anfördes, a t t svårigheter allt m e r a hopade sig för j ^ ' ^ s °äB. fiskarbefolkningens möjlighet till utkomst dels genom jordägarnas landr ä t t i g h e t e r och dels genom a t t den fiskeriidkande befolkningen utestängdes från möjligheten till fiske vid en stor del av kronans holmar och skär, däir lotspersonalen förbehölle sig denna rätt. Härigenom gjordes det omöjl i g t för den besutna delen av fiskeribefolkningen, som inom länet uppginge till många tusen, a t t genom fiske k u n n a vinna sin bärgning, emedan fiskarna vore utestängda från möjligheter a t t idka fiske utom i öppna h a v e t . Det hade visserligen existerat samma rättsförhållande mellan jordä g a r e och fiskare från äldre tider, men j o r d ä g a r n a började allt mer och m e r t i l l v a r a t a g a sin rätt, varigenom uppstode svårigheter för fiskarna. P å grund h ä r a v hemställdes, h u r u v i d a icke en ändrad lagbestämmelse k u n d e vinnas, varigenom fisket vid kronans holmar och skär kunde bli upplåtet för yrkesfiskare och a t t j o r d ä g a r n a under vissa villkor kunde u p p l å t a de landrättigheter för fiske, som av dem nu innehades men ofta icke brukades. Petitionerna remitterades den 15 j a n u a r i 1910 till lantbruksstyrelsen, som j ä m l i k t föreskrift i remissen hörde länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Länsstyrelsen hörde vederbörande lotskapten och fiskeriintendent. Lotskaptenen anförde: Lotskapteuen i Då införandet a v ändrade lagbestämmelser rörande fisket av den be- västra lotsskaffenhet, a t t den r ä t t som lotsarna n u i detta avseende innehade, på nå- distriktet. got sätt inskränktes, skulle v a r a ägnade att på vissa lotsplatser försvåra lotspersonalens rekrytering och beträffande Väderöarnas lotsplats medföra mycket vittgående följder — ja m å h ä n d a äventyra lotsplatsens fortsatta bestånd, därest ej ett mot minskningen i fiskets avkastning svarande vederlag i kontanta penningar tillerkändes lotspersonalen — avstyrkte lotskaptenen bifall till den gjorda framställningen, såvitt den berörde lotsverkets intressen. Skulle emellertid lagbestämmelser i den föreslagna riktningen komma till stånd och lotsarna sålunda ej finge v a r a i oinskränkt besittning av den fiskerätt, som de innehade vid de åt dem upplåtna skär, ansåge lotskaptenen, a t t de borde befrias från utgörande av den på de olika skären vilande ränta. Fiskeriintendenten y t t r a d e : FiskeriintenBland fiskarbefolkningen inom Göteborgs och Bohus län hade under en denten i västra följd av år missnöje r å t t med gällande l a g om r ä t t till fiske av den 27 juni distriktet.

8 1896. Orsaken till missnöjet låge dels i n ä m n d a lags otydlighet i visst punkter, dels ock däri, a t t den enligt fiskarbefolkningens uppfattning tilerkände s t r a n d ä g a r n a allt för stor företrädesrätt till fisket utmed sträiderna. S t r a n d ä g a r n a hade allt mer börjat göra gällande, att de hade eis a m r ä t t till vissa, stundom till alla fisken utanför sina stränder. Då n i lagen om r ä t t till fiske som nämnt i flera avseenden vore otydlig eller åtminstone för dem, den närmast berörde, gåve anledning till olika tolknin?, framkallades h ä r a v ofta tvister mellan fiskare och strandägare. Såson exempel på denna otydlighet tilläte fiskeriintendenten sig fästa uppmärksamheten p å t v å uttryck i 3:dje stycket av 3:dje paragrafen. Där förtkomme nämligen uttrycken »rörlig redskap» och »av ålder». Lagen gå\e ej någon tydlig anvisning om innebörden av dessa uttryck. Särskilt on det förra förekomme de mest olika meningar, men även det senaie vore svårt a t t tillämpa i praktiken. Härigenom hade bland fiikarbefolkningen på västkusten i denna fråga framkallats ett osäke?hetstillstånd som ej borde få fortfara. Det syntes därför önskvärt, a,t n u gällande lag om r ä t t till fiske redan på grund av dess otydlighet särskilt i de delar, som rörde havsfisket vid västkusten, bleve föremål för ea omarbetning. Därtill komme, att man även borde v a r a betänkt på a t t t i l fiskerinäringens fortsatta utveckling söka underlätta fiskarbefolkningens på västkusten tillvaro genom att, i den mån det läte sig göra, utvidga derEs r ä t t till fiske utmed kusten. För att havsfisket på västkusten ytterligaie skulle utvecklas, fordrades enligt fiskeriintendentens mening en stor befolkning a v yrkesfiskare. Den allra största delen av fiskarbefolkningen i Göteborgs och Bohus län ägde ej någon jord och hade således ej någon s t r a n d r ä t t . Då strandägarna som nämnt allt mer börjat förbjuda fiskarna a t t fiska utanför deras stränder, bleve fiskarna utestängda från en del möjligheter a t t försörja sig, och denna olägenhet bleve mera kännbar ju större fiskarbefolkningen bleve. Det vore de äldre fiskarna, vilka ej längre orkade deltaga i det ansträngande fisket till havs och för vilka skärgårdsfisket skulle v a r a en kärkommen förvärvskälla, som drabbades h ä r a v . Beträffande fisket vid kronans holmar och skär så inginge visserligen fisket vid en del a v dessa i lotsarnas löneförmåner, men det torde k u n n a ifrågasättas, om det ej vore lämpligare att lotsarna avlönades på a n n a t sätt än genom en dylik naturaförmån. Skulle detta ej låta sig göra, torde det dock v a r a av behovet påkallat att få utrett och i l a g bestämt, vid vilka kronaits holmar och skär lotsarna ägde ensamrätt till fisket. P å nu antydda grunder syntes det v a r a synnerligenönskväft, att en utredning komme till.StäLd om i vad mån n u gällande lag om r ä t t till fiske, i vad den avsågo västkusten, kunde omarbetas därhän, att den bleve fullt tydlig i ordalydelsen och mera toge hänsyn till fiskerinäringens intressen. Kb i Göteborgs F ö r egen del a v g a v länsstyrelsen den 13 februari 1911 y t t r a n d e av huvud•eh Bohus län. sakligen följande innehåll: F r å g a n om r ä t t för yrkesfiskare a t t idka fiske vid enskilde jordägares stränder vore av invecklad art såsom berörande tvenne viktiga mot v a r a n d r a stridande intressen, nämligen, å ena sidan yrkesfiskarnas r ä t t till vattnet såsom ett oeftergivligt villkor för yrkets utövande och å a n d r a sidan jordägarens r ä t t till allt det, som enligt gällande l a g omfattades av äganderätten till jorden och däribland således den så kallade strandrätten. Eätten för fiskarna a t t idka fiske vid a n d r a s stränder vore av en säregen betydelse för västkusten och särskilt för detta län, där fisket torde vara en viktigare faktor i länets ekonomi än i något

av de övriga länen. 1896 års lag om rätt till fiske hade också tagit hänsyn till detta förhållande, då däri blivit intagna särskilda bestämmelser dels för visst fiske vid rikets västra kust och dels för Göteborgs och Bohus sanrt Hallands län. Dessa bestämmelser ansåges nu böra utsträckas till förmän för fiskarna, vilka riktade sina anspråk i sådant avseende icke blott mot den enskilde jordägarens rätt till strandvattnet enligt lagens bestämmelser utan även mot den lotsarna nu tillkommande rätt till fiske vid vissa kronans holmar och skär. I avseende på lotsarnas rättigheter måste ju hänsyn tagas till vad lotskaptenen anfört och visat, och någon inskränkning i dessa rättigheter syntes icke kunna ske utan att vederlag lämnades därför. Emellertid vore ju, även om dylik inskränkning icke komme till stånd., önskvärt att utrett bleve, vid vilka kronans holmar och skär lotsarna, ägde ensamrätt till fisket, så att tvivel ej måtte råda, varest fisket icke vore tillåtet för yrkesfiskare. Beträffande den enskildes »strandrätt» torde mycket stora svårigheter möta mot ändring i nu gällande bestämmelse:r, såvida man icke på grund av havsfiskets stora betydelse för västkusten skulle kunna inlåta sig på en separatlagstiftning för de där belägna länen.. Även under denna förutsättning syntes emellertid en utsträckning av fiskarnas rätt kunna äga rum endast mot ersättning till den, som förlorade en rätt, vilken han förut innehaft. Ehuru i den underdåniga framställniingen icke gjorts några anmärkningar angående otydligheten av 1896 års ovan åberopade lags undantagsbestämmelser för västkusten samt för Göteborgs och Bohus samt Hallands län, så vore dock bland fiskeribefolkninge.n i länet missnöje rådande med dessa bestämmelsers avfattning, såsom också framginge ej mindre av fiskeriintendentens yttrande i saken än även av en motion, som i ämnet väcktes vid 1910 års riksdag men vilken dock icke föranlett till någon riksdagens åtgärd. Det kunde ju icke heller förnekas, att vissa uttryck, såsom »av ålder», »rörlig redskap», »utom skären», »inomskärs», vore tämligen elastiska och kunde giva rum för olika tolkningar. Fråga vore dock, om en strängare formulering komme att mera tillgodose fiskarnas intressen än den nuvarande ordalydelsen. En utredning torde emellertid även i detta avseende få anses önskvärd. Med hänsyn till den föreliggande frågans stora vikt för länet funne länsstyrelsen sig böra förorda en utredning av densamma i hela dess vidd. Emellertid hade i särskilda till Malmöhus läns fiskeristyrelse i februari Petitioner hån 1911 inkomna skrifter ett stort antal fiskare från länets västra kust, hemma- „kfio8kare I1? hörande i Eåå, Hälsingborg, Pålsjö, Ålabodarna, Fortuna, Borstahusen, ^nst* ^ Landskrona, Hven, Barsebäck, Vikhög, Lomma, Malmö och Limhamn — med förmälan att strandägarna på kuststräckan från Falsterbo till Kullen aldrig begagnat sig av den dem tillkommande fiskerätten i Öresund utan den fiskeriidkande befolkningen alltsedan Skåne tillhörde Danmark med strandägarnas goda minne fått idka fiske hur nära stranden som helst, men att på senare tider enskilda fiskare såväl som andra spekulativa personer sökt genom avtal få åt sig upplåten strandägarnas fiskerätt i avsikt att utestänga alla andra från fisket vid stranden, varigenom så gott som allt ål- och laxfiske vid den svenska sidan av Öresund lätt kunde komma i händerna på några få personer och största delen av den svenska fiskarestammen vid sundet, som nu i allmänhet stode sig gott, komma att mista sin existens — till följd härav anhållit om föranstaltande av åtgärd, varigenom, med bibehållande av fiskerätten sådan den hittills utövats, förebyggdes att företrädesrätt åt någon lämnades till fisket vid stranden.

10 Malmöhus läns Denna framställning överlämnades av fiskeristyrelsen med skrivelse den fiskenstyrelse. 2g februari 1911 till Kungl. Maj:t, därvid styrelsen anförde följande: För a t t förstå de hittills varande fiskerättsförhållandena vid Skånes kuster måste m a n u t g å från dessa förhållanden på den tiden, d å Skåne v a r danskt. Fisket i havet, d. v. s. inom det danska sjöterritoriet, vilket omfattade jämväl det kala strandbälte, som vid högvatten eller flod överspolades av havet och den tiden kallades »Forstrand», tillhörde Konungen. P å grund a v denna ä g a n d e r ä t t kunde Konungen å t särskilda kyrkliga institutioner, adeln m. fl. upplåta fiskerätten vid vissa kuststräckor. Sålunda hette det i g r e v a r n a s privilegier av den 25 maj 1671 § 18: »Endog alle Forstrande Kongen tilhöre, saa bliver dog Greverne bevilget, over alt på deres Gods ikke alene a t nyde frie Fiskerie og Fordel af alle slags Fiske, af hvad Navn de og naevnes kan, for deres egen Grund, men endog alt V r a g for deres egne G r u n d e . . . » . Redan i Christian I I I : s (1534—59) och senare danska k u n g a r s »Haandfaestninger» till adeln vore denna tillförsäkrad ensam r ä t t a t t utanför sin egen s t r a n d a n v ä n d a »ålgårdar». Denna r ä t t utsträcktes genom »Danske Lov» av år 1683 (5—10—43) till alla, även icke adliga jordägare. I folketingsutskottets betänkande a v den 17 april 1896 över »Forslag till Lov om Fiskeriet i Danmark», v a r u r dessa uppgifter vore hämtade, förklarades emellertid detta u n d a n t a g från den allmänna regeln om fritt fiske överallt vid D a n m a r k s kuster bero därpå, a t t ålgård a r n a vore försedda med en från land utgående brygga, från vilken ryssjorna utsattes och vittjades u t a n a n v ä n d n i n g av båt, och a t t man därför måste ständigt gå över land för a t t k u n n a bedriva detta fiske, varför endast grundägaren kunde begagna sig därav. Vad än orsaken kunde h a varit till a t t man i D a n m a r k senare tilldelat alla j o r d ä g a r e r ä t t att vid sin strand anlägga ålgårdar, så torde dock av det anförda tydligt framgå, a t t före år 1683, och således under hela den tid som Skåne var danskt, kungen ensam rådde om »Forstranden» och om allt kustfiske, utom där h a n särskilt bortgivit denna sin rätt. D å Skåne blev svenskt, rådde jordä g a r n a således icke om »Forstrandene» eller fisket vid dessa, utom i de fall då de genom särskilda privilegier fått sig sådan r ä t t beviljad. Det syntes därför fiskeristyrelsen, som om svenska kronan, utom i sistnämnda tillfällen, hade i n t r ä t t i danska kronans rättigheter i dessa avseenden. I själva verket syntes ända till de senaste åren den åsikten varit rådande såväl bland fiskare som bland jordägare, a t t allt fiske vid Skånes kuster, utom där detta varit särskilt skattlagt, vore fritt, d. v. s. icke tillhörde strandägaren. Sålunda sades i 1883 års fiskerikommittés »underdåniga betänkande med förslag till ny fiskeristadga m. m. Bil. I. Öfversigt öfver svenska fiskeriernas n u v a r a n d e tillstånd» på sid. 89: »Någon strandä g a n d e r ä t t hade sedan urminnes tider ej funnits i Skåne, u t a n lämnades fiskarna full frihet a t t även med fast redskap bedriva sin fångst i dei ordning de till fiskeplatsen kommit.» Vid behandlingen i riksdagen av förslaget till nu gällande lag om r ä t t till fiske hade av flera talare framhållits, a t t i de gamla danska och norska delarna av n u v a r a n d e Sverige strandäganderätten icke vore gällande i samma omfattning som i ^amla Sverige (Riksdagens protokoll 1896. A n d r a k a m m a r e n n r 32). Under de senare åren hade någon g å n g försök gjorts av jordägare a t t göra sin s t r a n d r ä t t gällande. Såvitt styrelsen hade sig bekant funnes det emellertid endast ett p a r ställen på kuststräckan mellan Falsterk» och Kullen, där jordägaren hittills lyckats förmå en del fiskare a t t för rättigheten a t t få utsätta ålryssjor till jordägaren betala en avgift, dock hke p å

11 grruind av domstols utslag. Sedan under de allra senaste åren på en del ställlen vid länets kuster börjat användas stora s. k. danska ålbottengarn, vnillkas pris i en del fall uppginge till 3,000—4,000 kronor och vilka kunnat umdler en hösts fiske icke allenast fullt betala inköpskostnaden utan även Hämma ett betydligt överskott, hade särskilt en del förmögnare fiskare och f äskdiandlare börjat söka genom avtal med jordägarna att för utsättande av dlesssa stora redskap tillförsäkra sig ensam fiskerätt på de bästa fångstplatserma, varigenom alla andra fiskare skulle bliva utestängda från dessa pdattser. D)å föreliggande fråga vore av största betydelse för den fortfarande existemsen av en fri, icke i tjänst hos andra stående fiskarbefolkning vid länetss kuster, hemställde fiskeristyrelsen om närmare utredning av frågan o»m kronans äganderätt till stränderna och kustfisket i Malmöhus län och, för den händelse att sådant kunde befinnas nödigt, om åtgärders vidtaganide för att i lagstiftningsväg trygga fiskarbefolkningen vid den rätt denisamma hittills åtnjutit att få fritt utöva sin näring överallt vid länets kus^ter, där särskilt skattlagt fiske icke finnes. Ljantbruksstyrelsen, som den 4 mars 1911 fick jämväl detta ärende till sig rennitterat, hörde däri länsstyrelsen i Malmöhus län, som i yttrande den 11 japril 1911 anförde: Det huvudsakliga i ärendet syntes vara att åväga- Kbiiiaiméhtu tän. brimga en tillförlitlig utredning om den rätt till fiske vid länets kuster, sonn tillkomme fiskarbefolkningen. Denna utredning torde innefatta undersökming av frågan om kronans rätt i avseende å fisket vid stränderna, frågam om strandägarnas rätt i sådant hänseende samt frågan om den rätt, sonn må tillkomma befolkningen i allmänhet, eller det s. k. fria fisket. En allsidiig utredning av dessa frågor förutsatte en ingående undersökning bland aninat om den sedvänja, som varit rådande i fråga om bedrivandet av fislke vid kusten. De ifrågavarande spörsmålen, vilka måste ses i historislk belysning, vore av den beskaffenhet, att särskild sakkunskap vore nödvänidig för deras riktiga besvarande. Vidare berörde de icke endast fisket vidl Malmöhus läns kuster utan också kustfisket vid de förutvarande danskai områdena i övrigt. Med hänsyn till dessa förhållanden hemställde lämsstyrelsen, huruvida icke den utredning, som vore nödig i ärendet, lännpligen kunde uppdragas åt särskilda kommitterade, vilka borde upptagna frågan i hela dess vidd till utredning och bedömande. TTill följd av de erhållna båda remisserna avgav härpå lantbruksstyrelsem den 29 april 1911 särskilda utlåtanden till Kungl. Maj:t och förklarade sig finna att de ifrågasatta utredningarna om förhållandet emellan strandägaires och icke strandägares fiskerättigheter borde omfatta ej blott Götebor;gs och Bohus samt Malmöhus län utan även fiskerättsförhållandena vidl övriga kuster, där förut dansk eller norsk lag varit gällande; och hemstäillde lantbruksstyrelsen att utredandet av här förut omförmälda och ancdra därmed i samband stående frågor måtte ske genom särskilda sakkumniga med uppdrag åt dessa att på grund av den verkställda utrednimgen avge förslag till sådana ändringar i lagar och författningar, vilka ans^åges vara av omständigheterna påkallade.

Lantbruksstyrelsen.

Under den sålunda pågående behandlingen av de från fiskare i Göteborgs och Bohus län samt Malmöhus läns fiskeristyrelse till Kungl. Maj:t inkcomna framställningarna hade emellertid uti en inom andra kammaren

1911 Ars riksdag.

12 vid 1911 års riksdag väckt motion (nr 212) hemställts, att riksdagen vile besluta a t t hos K u n g l . Maj:t anhålla om utredning angående fö:ändriig ay nu gällande strand- och fiskerättslagstiftning i sådan utsträckning om riktning, att fiskarnas krav på obehindrat utövande av sin n ä m i g fult tillgodosåges. Till stöd härför anförde motionärerna följande. 1 en vid 1910 å r s r i k s d a g inom andra kammaren väckt motion (nr 129) hade föreslagits, a t t riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla »om utredning om och i vad m å n nu gällande lag om r ä t t till fiske skulle för väjtkustens vidkommande kunna ändras dithän, att den bättre tillgodosåg fiskarbefolkningens intressen och därjämte finge större klarhet i ordalydelsen». Motionen avslogs av kamrarna efter jordbruksutskottets avstyrkande, huvudsakligen motiverat med att riksdagen snart skulle få tillfäle ingå i prövning av lagberedningens förslag till n y jordabalk, i sanibaid varmed också fiskerilagstiftningen skulle bli föremål för en revision. Det ville emellertid synas som om den i berörda motion väckta frågm för stora delar av v ä r t lands befolkning vore av så genomgripande beiydelse, att den väl förtjänade att upptagas till förnyad prövning, oberoende av den ståndpunkt, som det blivande jordabalksförslaget kunie komma att intaga i fiskerättsfrågan. Då det därjämte torde vara ställt utom allt tvivel, att det just med hänsyn till denna revision av jordabtlken skulle v a r a i h ö g grad fördelaktigt, om riksdagen kunde dessförinnm utredningsvis åstadkomma en tillfredsställande form för tillgodoseende a v fiskarbefolkningens reellt som formellt välgrundade krav på en föräidr i n g av strandäganderätten och de därmed förenade fiskerättigheters hittillsvarande reglering, torde det få anses fullt motiverat att frågan på nrtt skötes fram redan n u . Därtill komme att frågan syntes påkalla en snar lösning. Förhållandet vore nämligen det, att strandägarna i allt stöire omfattning börjat göra sin i 1896 års lag om r ä t t till fiske hävdade ensanr ä t t till utövande av fisket gällande. 2 § i nämnda lag stadgade nämligen, att »Saltsjöfisket inomskärs tillhor, där ej annorledes i denna lag stadgas, dem som äga stränder och holuar omkring fiskevattnet. Vid öppna havsstranden samt utom skären omfattar, där ej annorledes är lagligen bestämt, strandägarens enskilda fisker ä t t allt det vatten, som finnes till och med etthundraåttio meter från det ställe invid stranden, där stadigt djup av två meter vidtager.» Dock undantoges för västkustens vidkommande från detta stadgande fångst av »sådan havsfisk, som gar till stränderna i stora stim (sill, ska^psill, makrill), å s å d a n a ställen, där fiskande av ålder oklandrat följt fisken efter dess drev och fiskat vid annans strand». Denna fiskarnas eventuellt hävdvunna rättighet hade man alltså icke ansett sig kunna frånhända fiskarna. Likaledes undantoges de ställen vid öppna havsstranden cch utom skären, samt i Hallands och Göteborgs och Bohus län även inomskärs, där de fiskande av ålder oklandrat med rörlig redskap utövat fiske. , F r å n juridisk s y n p u n k t torde man vara mycket befogad att kräva revision a v så svagt avfattade lagbestämmelser som de här citerade. »Av ålder», »rörlig redskap», »öppna havsstranden», vore begrepp av allt för stridig eller m å n g t y d i g innebörd för a t t vara ändamålsenliga i en lag, avsedd a t t tolkas av den juridiskt oskolade. Riksdagen hade ju för blott ett par å r sedan tydligt markerat sin uppfattning i denna punkt genom att avslå förslaget till l a g om gemensamhetsfiske på grund av dess för lekmannauppfattning otydliga och oändamålsenliga formulering.

13 Såge man de nu gällande lagbestämmelserna, sådana de framträda i 1896 års lag om rätt till fiske, i deras historiska sammanhang, så funne man att strandäganderätten på en jämförelsevis kort tid varit föremål för en högst betydande utvidgning genom gällande lag, utan att man torde kunna åberopa någon motsvarande förskjutning i den allmänna rättsuppfattningen hos folket. I den fiskeristadga, som gällde före 1766, hade fiskarnas rätt varit väl tillvaratagen. 1766 års stadga utvidgade något strandägarnas rätt gentemot fiskarna, men denna upphävdes ånyo genom »Reglemente för Nordsjöfiskerierna» av den 21 juli 1774, vilken återförde förhållandena till vad som gällde före 1766. Den rättsuppfattning, som kommit till synes i 1774 års reglemente, markerades också så sent som 1852, då högsta domstolen gjorde gällande, att »allt fiske i skärgårdarna mellan Öresund och norska gränsen vore fritt för varje svensk man, och strandägarna hade icke alls inom sitt hemmans ostridiga rå och rör uteslutande rätt till något slags fiske». I 1898 års lag om rätt till fiske hade, som tidigare framhållits, en annan uppfattning oktrojerats; där i det närmaste allt fiske gjordes till jordägarens ensamrättighet. Det torde också böra framhållas att 1896 års lag om rätt till fiske emellertid icke konsekvent hävdade uppfattningen om jordägarens monopolrätt till havets produkter. Även under nuvarande förhållanden ägde fiskerinäringens utövare vid Bohusläns och Hallands kuster rättighet att idka fiske efter sådan fisk, som går i stim samt fiske med rörlig redskap oberoende av strandäganderätten, ehuru som nämnts med den formellt olyckliga restriktionen »där sådant av ålder oklandrat varit brukligt». Dessa stadgandens tillvaro röjde emellertid nogsamt att det icke kunde sägas vara att slå in på en ny väg, om man modifierade redan nu befintliga, delvis lokala bestämmelser i sådan riktning, som anges i 1774 års »reglemente», d. v. s. återvände till den uppfattning av strandäganderättens begrepp, som tagit sig uttryck i denna stadga och som väl ännu bottnade hos folkets bredare lager vid sidan av och trots den avvikande ställning, som senare tids lagstiftning intagit. Vad vidare beträffade de nämnda restriktionernas reella innebörd, så lede det väl intet tvivel, att de mindre avsåge att gagna strandägarens privata intressen men så mycket mera syftade att hindra fiskbeståndets alltför hänsynslösa exploatering. I ljuset av de resultat, som vunnits genom de senaste årens undersökningar över våra matnyttiga havsdjurs levnadsförhållanden, torde det emellertid ej låta sig göra att upprätthålla en dylik motivering. Dessa forskningar uppvisade nämligen, att tillgången även på annan fångstduglig fisk än sill och makrill reglerades i långt högre grad än vad man tidigare kunnat ana av havets naturförhållanden, inom mycket vida gränser oberoende av all slags lokal, mänsklig vanvård. Frånsett denna omständighet torde väl ingen kunna påstå att fisket »på annans strand» skulle bedrivas mindre hänsynsfullt, om det frigjordes åt en större mängd fiskare, eller om samma mängd fiskare på grund av oskäliga arrendepretentioner tvingades att infånga och avyttra största möjliga fiskkvantiteter för att förvärva medel till såväl uppehälle som arrendeavgift. Med dessa antydningar hade motionärerna endast i förbigående velat poängtera, att de svårigheter av fiskeripolitisk art, som eventuellt skulle

14 kunna resas, vore mycket lätt överkomliga, vadan de icke finge lägga hinder i vägen för reformens genomförande. Som en tvingande nödvändighet framstode frågan om fiskerättens frigörande från strandäganderätten, då man toge sikte på de n u v a r a n d e fiskeri- och befolkningsförhållandena vid exempelvis vår västra kust, ett sakläge som för övrigt erhållit en bjärt belysning genom de masspetitioner, som framkommit från fiskarna, i syfte a t t åstadkomma en ä n d r i n g i a n t y d d riktning. Förhållandet vore nämligen det, att den yngre och medelålders fiskarbefolkningen sökte sitt huvudsakliga uppehälle genom a t t deltaga i storsjöfisket efter torskfisken och makrill i Nordsjön. Detta fiske vore emellertid av så ansträngande art, att det icke kunde utövas a v de till m e r a framskriden ålder komna fiskarna. Dessas existens åter berodde på fisket i hemmets omedelbara grannskap, och utkomstmöjligheterna vore således beroende av den utsträckning, vari detta fiske k u n d e utövas. Det vore här, som de ovan berörda lagstadgandena hade sin största fara. Det vore främst den ålderstigna, av kampen med havet och slit och umbäranden uttröttade fiskarbefolkningen, som drabbades av gällande lags orimliga fiskerättsbestämmelser. Det vore denna del av befolkningen som genom lagen i fråga blottställdes och avstängdes från möjligheten a t t få tillbringa ålderdomens dagar under arbete, som garanterade en sorgfri ekonomisk existens. Den o v a n n ä m n d a vid 1910 års riksdag väckta motionen hade n ä r m a s t tagit sikte på förhållandena vid Bohusläns kust. Någon principiell g r ä n s mellan å ena sidan denna och å andra Hallands och Skånes västkust torde emellertid svårligen kunna dragas med hänsyn till här a n m ä r k t a missförhållanden, även om dessa vid Bohuskusten mera grellt och mera m a r k a n t trädde i dagen. Icke heller torde det få anses på förhand givet att icke östersjökusternas fiskerättsliga förhållanden kunde påkalla enah a n d a modifiering av lagen om r ä t t till fiske. F r å g a n i hela dess vidd vore av komplicerad natur. Men den vore, som redan antytts, därjämte av brådskande n a t u r , då strandägarna exempelvis vid Skånes västkust i allt större u t s t r ä c k n i n g började begagna sig av sin r ä t t att arrendelägga ålfisket och därigenom förorsakade en mängd fiskare ekonomiskt bryderi. Motionen hänvisades till jordbruksutskottet, som i utlåtande n r 69 anförde: Vad beträffade den av motionärerna uttalade åsikten, a t t r ä t t e n till fiske borde helt och hållet göras oberoende av strandäganderätten, kunde utskottet icke biträda en dylik mening, då densamma icke torde överensstämma med nu gällande rättsuppfattning i detta hänseende. Rörande den begärda utredningen ville utskottet, i likhet med vad 1910 års jordbruksutskott uttalat i sitt utlåtande nr 78 angående ifrågavarande revision av lagen om rätt till fiske, framhålla, att av vad lagberedningen anfört vid behandlingen av frågan om strandäganderättens begränsning till vissa insjöar syntes framgå, det beredningen ansåge en revision av fiskerilagstiftningen böra företagas i samband med omarbetningen av jordabalken. Då ett förslag om ändringar i nämnda lagstiftning, vilket förslag torde med det snaraste bliva av Kungl. Maj:t för riksdagen framlagt, med all visshet komme a t t till behandling upptaga frågan om det förhållande, v a r i r ä t t e n till fiske ansåges böra stå till strandäganderätten, och riksdagen i detta sammanhang torde komma a t t få pröva jämväl denna fråga, ansåge sig utskottet böra hemställa, att motionen icke m å t t e till någon riksdagens åtgärd föranleda.

15 Under överläggningen i första kammaren upplyste numera avlidne presidenten Ivar Afzelius, som var ordförande i lagberedningen då denna 1909 avgav förslag till ny jordabalk, att det icke vore fallet att — såsom utskottet antytt — frågan om fiskerättens förhållande till strandäganderätten skulle bliva genom lagberedningens försorg behandlad och utredd. Lagberedningen hade, yttrade talaren vidare, haft att omarbeta jordabalken och bland de ämnen som där bland de allra främsta trädde fram, vore naturligtvis att lösa frågan om gränserna mellan de särskilda fastigheterna icke blott på det torra landet utan ock på den mark, som vore betäckt med vatten. Därom hade lagberedningen föreslagit bestämmelser, som skulle fullständigt normera den frågan, var gränsen ginge mellan de särskilda fastigheterna icke blott på det torra landet utan ock på den mark, som vore vattenbetäckt. Vid sidan om denna fråga funnes en annan sedan uråldriga tider omtvistad fråga, men av största vikt, och det vore frågan om gränsen i de stora sjöarna och i havet mellan den enskilda jordäganderätten och det allmänna. Genom denna lagstiftning skulle det således bliva klart, var gränsen ginge för den enskilda jordäganderätten beträffande den mark, som vore vattenbetäckt, men att draga några slutsatser från jordäganderätten till rätten till fiske hade icke tillkommit lagberedningen. Men det vore alldeles givet, att i samma ögonblick man underkastade denna fråga om själva landgränsen, så att säga, under vatten en undersökning, en revision och en fastställelse, i samma ögonblick bleve frågan om rätten till fiske på detta område i hög grad aktuell. Lagberedningen hade därför alltid förutsatt, att i samband med behandlingen av detta mycket stora och mycket svåra lagstiftningsområde också frågan om fiskerätten och sättet att utöva fiske skulle komma upp. Det kunde icke nekas av någon, som hade kännedom om fiskerilagen, att där funnes mycket dunkla punkter, som erbjöde oerhört stora svårigheter för lagtolkarna och naturligtvis ännu mera för gemene man. Men, som sagt, genom den behandling, som själva jordäganderätten blivit underkastad i lagberedningens förslag, trädde den frågan mer i förgrunden, huru fisket på detta område skulle behandlas. Det vore frågans aktuella läge. Naturligtvis utgjorde således detta läge i och för sig icke absolut hinder för att göra någon framställning i avseende å fiskerilagstiftningen. Men för sin del hade talaren så fullständigt klart för sig, att om den fråga, som i jordabalken vore behandlad, toges upp, så måste alldeles parallellt med den också frågan om fisket tagas upp till behandling. Utskottets hemställan bifölls av första kammaren, varemot andra kammaren avslog utskottets hemställan och biföll ett under överläggningen framställts yrkande, att riksdagen mätte hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning om och i vad mån nu gällande lag om rätt till fiske skulle för saltsjöfiskets vidkommande kunna ändras dithän, att den bättre tillgodosåge fiskarbefolkningens intressen och därjämte finge större klarhet i ordalydelsen. På grund av kamrarnas stridiga beslut kom frågan att för den riksdagen förfalla. Härefter anbefallde Kungl. Maj :t genom tvenne särskilda den 8 maj 1911 avlåtna remisser kammarkollegium att avge utlåtande dels med anledning av de till Kungl. Maj:t inkomna masspetitionerna från fiskare i Tjärnö m. fl. socknar och staden Strömstad dels ock med anledning av den av Malmöhus läns fiskeristyrelse i skrivelse den 26 februari 1911 gjorda framställningen.

16 Till följd härav anförde kollegium i underdånig skrivelse till Kungl. Maj:t den 15 maj 1911 bland annat följande. Lagen om rätt till fiske den 27 juni 1896 tillförsäkrade väl, med undantag för fiske med vissa slag av fast redskap, varje svensk undersåte rätt att fiska vid sådana kronan tillhöriga havsstränder samt i saltsjön belägna skär och holmar, vilka icke till något hemman höra eller under särskilda villkor innehavas, men det torde icke kunna förnekas, att, vad särskilt anginge Göteborgs och Bohus län, en ganska stor osäkerhet förefunnes med avseende å omfattningen av denna rättighets utövande dels därutinnan, att i många fall saknades kännedom om, vilka holmar och skär vore att anse för kronans odisponerade, helst sådana endast undantagsvis vore i jordeboken upptagna, dels ock därutinnan att vid de på 1820-talet verkställda lotsregleringarna, vilka åtminstone i förevarande avseende berört Göteborgs och Bohus län vida mer än andra län, ett stort antal kronan tillhöriga holmar och skär blivit åt kronans lotsar anslagna med mer eller mindre vidsträckt rätt till däromkring varande fiske. Med hänsyn till befrämjandet av fiskarbefolkningens utkomst måste alltså en utredning rörande kronans ägaderätt till holmar och skär vid bohuslänska kusten ävensom rörande omfattningen av lotsarnas fiskerätt och möjligheten av en eventuell inskränkning av densamma vara av synnerlig vikt. Såsom framginge av fiskeristyrelsens i Malmöhus län underdåniga framställning syntes den i Skåne, innan denna provins avträddes till Sverige, rådande danska lagstiftningens grundsatser ej ha undergått någon väsentlig förändring förrän genom utfärdandet av 1766 års fiskeristadga, vilken utan undantag för de forna danska provinserna upptoge samma grundsatser om strandägares uteslutande fiskerätt i saltsjön, som, om ock något modifierade, låge till grund för 1852 års fiskeristadga. Sistberörda grundsatser hade dock, enligt vad fiskeristyrelsens framställning gåve vid handen, ännu icke lyckats fullständigt tränga igenom inom Skåne, i det att, åtminstone vad anginge kuststräckan mellan Falsterbo och Kullen, allt fiske, utom där detta varit särskilt skattlagt, i allmänhet ansåges vara fritt för envar, som ville begagna sig därav. Förhållandena i Bohuslän syntes vara i viss mån likartade. Vid undersökningar, som av 1894 års fiskelagkommitté företagits i olika delar av den bohuslänska skärgården om rådande uppfattning angående strandäganderättens förhållande till fisket, hade nämligen på de flesta ställen erhållits det besked, att strandfisket, med undantag av det, somt bedreves med fast redskap, jämte hummer- och ostronfiske, vore fritt för varje svensk man. Huruvida denna uppfattning, som dock icke befunnits så allmänt rådande, att på grund därav kunnat föreslås en särskild för Bohuslän gällande rättsregel, härstammade från den tid, då norsk rätt ännu gällde i Bohuslän, eller tilläventyrs hade annan förklaringsgrund, syntes icke kunna avgöras utan en ingående undersökning. De lokala sedvanorna med avseende å fiskets utövande vid rikets västra kust hade i viss mån blivit beaktade av förenämnda kommitté, vars förslag i denna del med vissa modifikationer låge till grund för bestämmelserna i andra och tredje stycket av 3 § i 1896 års lag. En förändrad lagstiftning, som i vidsträcktare mån tillgodosåge dessa lokala sedvanor, hade i förevarande underdåniga framställningar jämväl ifrågasatts. För tillförlitligt bedömande, i vad mån detta anspråk borde vinna tillmötesgående, krävdes givetvis en närmare undersökning av den på olika orter helt säkert ganska skiftande sedvanerätten i fråga om fiskets utövande.

17 Kollegium, som funne en genomgripande utredning av här förut angivna förhållanden vara synnerligen önskvärd beträffande ej blott Malmöhus samt Göteborgs och Bohus utan även övriga fordom till Danmark hörande län, vore för sin del berett att verkställa en sådan utredning i hela den omfattning, som erfordrades för bedömande i vad mån, på sätt ifrågasatt blivit, en förändrad lagstiftning med avseende å rätten till fiskes utövande vid berörda delar av rikets havskuster kunde böra vidtagas. Jämte det kollegium föreslog vissa åtgärder med avseende å utredningens verkställande hemställde kollegium, att utredningen måtte få omfatta jämväl Blekinge, Kristianstads och Hallands län. Detta bifölls av Kungl. Maj:t enligt nådigt brev den 9 juni 1911. Kungl. brevet För verkställandet av den sålunda anbefallda utredningen rörande fiske- (1. 9 juni 1911. rättsförhållandena vid kusterna av Göteborgs och Bohus, Hallands, Kristianstads, Malmöhus och Blekinge län höllos av undertecknad Dufwa, såsom den ledamot av kollegium på vilken utredningen ankomme, i augusti och september månader 1911 sammanträden 1 å skilda ställen inom nämnda län med strandägare och idkare av fiske utmed kusterna ävensom andra, vilkas rätt av saken berördes, för undersökning av vissa för utredningen betydelsefulla förhållanden; varjämte Dufwa under hösten 1912 bedrev forskningar i riksarkiven m. fl. institutioner i Köpenhamn och Kristiania. Vidare har, jämlikt Kungl. Maj :ts medgivande i nådiga brev den 21 juni 1912 och den 31 december 1913 under tiden till slutet av juni 1914, anlitats biträde av särskilt anställda lantmätare för undersökningar i de å förenämnda läns lantmäterikontor befintliga skifteshandlingar och kartor rörande äganderätten till havsstränderna, öar, holmar, skär och saltsjöfisken m. m. Innan bearbetningen av det sålunda erhållna materialet och övriga delar av utredningen hunnit slutföras, emottog kammarkollegium Kungl. Maj:ts remiss den 8 november 1917, varigenom utredningsuppdraget utvidgades till att omfatta jämväl den norrländska kustens fiskerättsförhållanden såsom framgår av följande. Vid 1911 års riksdag hade väckts särskilda motioner2 i syfte att få till Motioner vid stånd en utredning och därpå grundade förslag till åtgärder för tryggande 1911 åra av den norrländska fiskarbefolkningens fiske- och bostadsrätt vid havs- riksdag. kusten. Riksdagen fann i enlighet med jordbruksutskottet frågan om fiskerätten, i avvaktan på förslag till ändringar i fiskerättslagstiftningen3, icke då böra föranleda någon riksdagens åtgärd, och frågan om bostadsrätten kom genom kamrarnas skiljaktiga beslut att för sagda riksdag förfalla. Emellertid gjorde ett stort antal fiskare från Västernorrlands län i juni 1911 en underdånig framställning till Kungl. Maj:t om föranstaltande av utredning i fråga om åtgärder till förbättrande av den norrländska fiskarbefolkningens ställning i avseende å bostads- och fiskerätt. Denna framställning remitterades till Kb i Västernorrlands län, som den Kb i Yäster2 september 1913 avgav särskilda utlåtanden dels i fråga om ordnande av norriands län. 1

De härvid lörda protokollen följa i del 2, bilagan nr 1. Nr 59 i första och n r 97 i andra kammaren. 3 I ett annat av utskottet vid samma riksdag avgivet utlåtande (nr 69) förmenades sådant förslag vara att förvänta från lagberedningen. 2

2 — FisTcerättsutredningen.

I.

18 bostadsförhållandena och dels i fråga om ordnande av fiskerättsförhållandena för fiskarbefolkningen vid länets havskust. I det senare utlåtandet anförde Kb följande. Vad först anginge den av sökandena åberopade osäkerheten rörande omfattningen av enskilda och samfällda fiskerättigheter vi,d havskusten förefölle det Kb, som om sökandena gjort sig skyldiga till en missuppfattning. Det vore till en början att märka, att den fiskerätt, varom här vore fråga, nästan uteslutande avsåge strömmingsfiske, men att detta, enligt 3 § i lagen om rätt till fiske den 27 juni 1896, finge, där sådant av ålder varit vanligt, inom länet idkas med rörlig redskap även vid annans strand, så framt den bestode av skogsmark eller sten och ej av åker eller äng, vilket sistnämnda förhållande knappast någonsin syntes i länet föreligga. Osäkerheten skulle då kunna tänkas vara föranledd av bristande kännedom om de ställen, där strömmingsfiske med rörlig redskap av ålder varit vanligt. Men härom syntes icke heller kunna råda tvekan. Enligt vunna upplysningar hade nämligen av ålder strömmingsfiske utan hänsyn till strandägarerätt inom länet idkats såväl med not som med nät (skotar). En uppfattning, som sökt göra sig gällande, att ifrågavarande lag begränsat rätten till strömmingsfiske mot vad enligt äldre lag varit stadgat, syntes sakna allt skäl för sig. Det överklagade förhållandet, att strandägarna sinsemellan icke kunde enas om villkoren för upplåtelse av dem tillkommande fiskerätt och att till följd därav upplåtelse av rätt till fiske försvårades, kunde icke antagas avse annat än de fall, att fiskevatten vore oskiftat eller eljest tillhörigt två eller flera. Efter undersökning, som därom ägt rum vid länets fiskeplatser, hade Kb likväl icke kunnat finna anledning vitsorda förefintligheten av sådan olägenhet. Vad särskilt anginge de fisklägen, sökandena tillhörde, nämligen Ulföhamn och Sandviken, båda på Ulfön av Nätra socken, Grisslan i Själevads socken och Skeppsmalen i Grundsunda socken, samt övriga större, på samfälld mark belägna fisklägen, hade Kb inhämtat, att fiskerätt allt dittills varit och fortfarande vore av delägarna upplåten till de fiskande, visserligen icke för längre tid eller medelst skriftliga kontrakt, men i allt fall i fullt behörig ordning, och detta oaktat av skäl, som ovan angivits, sådan upplåtelse, såvitt strömmingsfiske anginge, icke vore av nöden. Men även om denna klagan tilläventyrs förut haft något fog för sig, syntes numera, sedan i lagen om gemensamhetsfiske den 30 juni 1913 meddelats bestämmelser, varigenom upplåtelser för framtiden av rätt till fiske i oskift eller flera tillhörigt vatten genom normerande bestämmelser komme att underlättas, ifrågavarande förhållande icke förtjäna något beaktande. På grund av vad sålunda anförts och under åberopande tillika av sitt samtidigt avgivna utlåtande i fråga om ordnande av fiskarbefolkningens bostadsförhållanden hemställde Kb, att ansökningen icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd. Härefter inhämtade Kungl. Maj:t i fiskerättsfrågan utlåtande av lantbruksstyrelsen, som anmodade fiskeriintendenten i nedre norra distriktet att verkställa ytterligare utredning därutinnan. För sådant ändamål besökte sagda fiskeriintendent under sommaren 1915 flertalet betydligare fisklägen vid länets kust, nämligen norrifrån räknat följande: Fanbyviken, Holma och Skeppsmalen i Grundsunda socken, Grisslan i Själevads socken, Strängön, Sandviken, Norrbybodarna, Ulföhamn och Grundhamn (Marviksgrunnan) i Nätra socken, Norrfällsvik, Räfsövik, Bönhamn, Näsviken, Mjösjöboden, Barstahamn och Sörfällsvik i Nordingrå socken, Berghamn och Löfvik i Nora socken, Prästhusharan i Hemsö socken, Lungö-Sundhamn

19 i S ä b r å socken, Gånsvik och Solumnshanm i Härnösand, Svenskär och Balsviken i H ä g g d å n g e r s socken, Klubbhamn, Skeppshamn och Storhamn i Tynderö socken, S p i k a r h a m n i Alnö socken samt Berga och Lörudden i Njurunda socken. Vid samtliga u p p r ä k n a d e fisklägen höll fiskeriintendenten s a m m a n t r ä d e n med fiskarna. P å grund av vad d ä r v i d inhämtades a v g a v h a n d ä r p å den 26 februari 1916 y t t r a n d e i ärendet till lantbruksstyrelsen och anförde därvid, bland annat, följande. A r r e n d e för fiskerätt Fiskeribetalades vid förenämnda fisklägen med u n d a n t a g av Fanbyviken, Sträng- i n t e n d e n t e n » ön, Näsviken, Mjösjöboden, Barstahamn, Solumnshamn, Skeppshamn, "Sj^rikt"* Stornamn och Spikarhamn, alltså vid 21 av tillhopa 30; allenast vid 9 fisklägen förekomme således icke arrende av fiskerätt. Fiskearrendena grundade sig n u m e r a n ä s t a n överallt endast på m u n t l i g a a v t a l och avsåge i allmänhet r ä t t till allt slags fiske inom respektive områden. Dock förekomme även a t t s t r a n d ä g a r n a förbehölle sig nyttjanderätten till visst annat fiske än strömmingsfisket eller att dylikt fiske särskilt utarrenderades, nämligen då mera givande lax- och storryssjefiske funnes inom fiskevattnet. Vid Holma och Löfvik finge sålunda fiskearrendatorerna icke idka lax- och storryssjefiske inom strandägarnas fiskevatten, och vid P r ä s t h u s h a m n bortarrenderades storryssjefisket särskilt. Inom de områden, där fiskerätt arrenderades, bedreves strömmingsfiske i regel icke av a n d r a än arrendatorerna eller av dessa och strandägarna gemensamt. Endast av arrendatorerna bedreves strömmingsfisket vid 8 fisklägen, nämligen Holma, Grisslan, Sandviken, Ulföhamn, Grundhamn, Klubbhamn, Berga och Lörudden. A v såväl arrendatorerna som vissa strandägare bedreves strömmingsfisket vid Bönhamn, Sörfällsvik, Berghamn, Löfvik, Prästhushamn, Lungö-Sundhamn, Gånsvik och Balsviken. Vid övriga h ä r n ä m n d a fisklägen, där fiskerätt utarrenderades, nämligen Skeppsmalen, Norrbybodarna, Norrfällsvik, Räfsövik och Svenskär, bedreves strömmingsfiske inom strandägareområdet, förutom av arrendatorer och strandägare, även a v enstaka andra, dock — utom vid Skeppsmalen, å vars fiskevatten även lots- och fyrpersonalen från Skogs udde avgiftsfritt deltoge i strömmingsfisket — endast a v såd a n a fiskare, som tillhörde respektive hamnlag. Dessa fiskare hade förut i likhet med de övriga erlagt fiskearrende men på senaste tiden upphört därmed under åberopande av 3 § i fiskerättslagen. A t t de, i olikhet mot övriga yrkesfiskare vid samma fisklägen, kunnat h ä v d a sin r ä t t till strömmingsfiske inom respektive fiskevatten berodde uteslutande därpå, a t t de själva ägde såväl boningshus och sjöbodar som de tomter, å vilka dessa vore uppförda, och förty vore för sin vistelse i fisklägena oberoende a v strandägarna. A v dessa sistnämnda frånkändes de nämligen all r ä t t till strömmingsfiske inom stranda gar omådet. I vissa fall påginge också process mellan s t r a n d ä g a r e och yrkesfiskare på grund av de senares v ä g r a n a t t erlägga förut sedvanlig avgäld för fiskerätt. Vid alla av fiskeriintendenten besökta fisklägen voro yrkesfiskarna för sin utkomst huvudsakligen och vid m å n g a a v dem så gott som uteslutande beroende av strömmingsfisket. Allt annat strandfiske än det efter strömming vore av mer eller mindre underordnad betydelse och i allmänhet så obetydligt, a t t enligt vad för fiskeriintendenten uppgivits v a r k e n fiskarna samfällt vid ett läge eller någon enskild bland dem skulle vilja betala arrende för dylikt fiske. De olika fiskevattnens gränser vore visserligen icke i vederbörlig ordning genom r å g å n g a r fastställda men i allt fall tillräckligt säkra för a t t ovisshet om deras r ä t t a sträckning behövde råda och syntes icke heller

20 råda. — L a g e n om gemensamhetsfiske kunde enligt fiskeriintendentens mening icke för närvarande antagas i väsentlig mån underlätta möjligheten för yrkesfiskaren att erhålla fiskevattensarrenden. Andra dylika än de som avsåge strömmingsfiske vore icke heller i allmänhet av fiskarna eftersträvade oeh rätten till strömmingsfiske vore överallt lätt att erhålla. F r å g a n om möjiligheten att underlätta åtkomsten för yrkesfiskaren av fiskearrenden syntes därför icke ha större aktuell betydelse. — Med anledning av Kbs u t t a l a n d e att strömmingsfiske av ålder idkats inom länet såväl med not som n ä t utan hänsyn till strandägarerätt, erinrade fiskeriintendenten att, även om så varit förhållandet, vilket han ingalunda betvivlade, strömmingsfiske dock numera vid det stora flertalet av länets fisklägen icke idkades vid annans strand utan mot erläggande av årlig avgäld till fiskevattensägarna. Även vid de lägen, där strömmingsfiske nu idkades u t a n h ä n s y n till strandägarerätt, hade för icke länge — merendels blott n å g r a få å r — sedan dylik avgäld av de fiskande erlagts. Att så även skett under d e n föregående generationens tid, hade överallt av yrkesfiskarna själva bekräftats. I vissa fall kunde också strandägarna åberopa sig på laga k r a f t v u n n a domstolsutslag, genom vilka de tillerkänts ensamrätten till strömmingsfisket inom sina respektive fiskevatten. F ö r närvarande rådde obestridligen bland de fiskande inom länet fullständig ovisshet om, h u r u v i d a inom de strandägarna tillhöriga fiskevattenområdena fritt strömmingsfiske varit av ålder vanligt även vid annans strand. Vid eventuella domstolstvister rörande rätten till fritt strömmingsfiske torde de fiskande sålunda icke kunna förebringa bevis för, att inom visst ifrågakommande fiskevatten strömmingsfiske förut eller av ålder idkats u t a n h ä n s y n till strandägarerätt. P å grund av vad sålunda anförts, syntes en ingående och fullständig utredning därav, inom vilka fiskevatten i Västernorrlands län strömmingsfiske av ålder varit vanligt även vid annans strand, v a r a i hög grad av behovet påkallad, så framt nämligen icke 3 § i lagen om r ä t t till fiske erhölle sådan ändring, att därigenom r ä t t e n till strömmingsfiske med rörlig redskap även vid annans strand utsträcktes till a t t gälla all strand, som består av skogsmark eller sten och ej av åker eller äng. LantbruksLantbruksstyrelsen avgav härpå den 26 augusti 1916 till Kungl. Maj:t styreisen. utlåtande i ärendet och anförde däri efter en redogörelse för v a d i ärendet förekommit huvudsakligem följande. Det torde v a r a obestridligt, att strömmingsfisket vid Norrlands kuster i äldre tider v a r i t fritt för varje svensk undersåte även vid a n n a n s strand, så framt den bestode av skogsmark eller sten och ej av åker eller äng. Denna r ä t t s g r u n d s a t s vore tydligen uttalad i Kungl. Maj:ts resolution på allmogens allmänna besvär den 28 juni 1731, där det i punktem 57 säges: »Kongl. Maj:t samtycker, det Finske Allmogen hädanefter mk oqyald få idka och n y t t j a strömmingsfisket i siö-socknarna, efter förra resolutioner, hvarigenom jordägande under fiskelekstiden, utaf öpne hafs-, skogs-, bergsoch sten-stranden, hafva i veckan 2 fridagar, måndagen och onsdagen, således, att de d r a g a det första varpet, då sedermera de öfrige få d r a g a ömsom efter h v a r a n d r a , u t a n at därföre betala någon lands-lått». A t t denna resolution icke avsett endast Finland utan även Västernorrland och Västerbotten framginge av kungl. resolutionen på städernas allm ä n n a besvär den 12 december 1734, som hade följande lydelse: »45 :o. Som Städerna i Västernorrland, Västerbotten, Roslagen och Sö-

21 dercnanland, anhålla, at, i anseende til strömmingsfisket, få n i u t a til godo det som ä r s t a d g a t i| 57 § af 1731 å r s resolution för allmogen, så at de ömsom d r a g a efter h v a r a n d r a , utan at därföre betala någon landslått; så har landshövdingen i orten a t noga undersöka, huruvida städerna h ä r i kunna villfaras, och fordersammast däröfver inkomma med sitt betänkande, då Kongl. M a j : t vill förordna, hvad h ä r i skäligt pröfvas. Emedlertid, för* blifver det efter förra bruket, samt bemälte resolution och a n d r a flera förordningar.» I fiskeristadgan den 14 november 1766 2 kap. § 8 stadgades, »att enligt Kongl. Maj:ts n å d i g a brev a v den 17 augusti 1688 och resolution på allmogens allmänna besvär vid 1731 års riksdag § 57, som grundade sig på riksföreståndaren Sten Sture den äldres författning, bleve än vidare tillåtet för de uti Finland boende invånare, såsom en ifrån äldre tider af dem nyttjad rättighet, a t t där sådant vanligt varit, få okvalde vid öppna hafs-, skogs-, bergs- och stenstränder, u t a n landslotts betalande idka med jordägare gemensamt strömmingsfiske, sedan jord- och strandägare under fisketiden njutit sina tvenne fridagar, nämligen måndagen och onsdagen, a t t draga det första notvarpet, hvarifrån dock undantoges sådana stränder, hvarest odal åker och ä n g mötte, eller där sådana lägenheter uppodlade bleve. Lika rättighet, som F i n l a n d i denna § förunnats, ägde ock de som fiskade efter strömming i Öster- och Västerbotten, Västernorrland och Gäfleborgs län.» H ä r torde den i kungl. resolutionen den 28 juni 1731 uttalade grundsatsen om rättighet a t t få idka strömmingsfiske vid annans strand, d ä r denna bestode av skog, berg eller sten, för första gången v a r a begränsad till ställen, »där sådant vanligt varit». Samma inskränkning återfunnes sedan i 3 § a v 1852 års fiskeristadga och i 3 § av lag om r ä t t till fiske den 27 juni 1896. I sistnämnda l a g r u m hade dessutom tillkommit bestämmelse, att ifrågavarande r ä t t i g h e t avsåge endast strömmingsfiske med rörlig redskap. Vad anginge norrländska strömmingsfisket så bedreves detta i äldre tider till en stor del av fiskare från städerna vid Mälaren och Bottniska viken. Vid hamnplatser belägna i t r a k t e r med gott strömmingsfiske uppförde dessa fiskebodar och sommarbostäder, till vilka de årligen återkommo. Att stridigheter redan tidigt uppstått mellan dessa stadsfiskare och allmogen framginge bland a n n a t a v anförda kungl. resolution på städernas besvär den 12 december 1734. Såsom belysande för dessa förhållanden åberopade lantbruksstyrelsen jämväl kungl. resolutionen den 7 m a r s 1777 angående Gävle fiskeriidkares fiskerättigheter i norrländska skärgården 1 . Därefter anförde lantbruksstyrelsen vidare: A v sistnämnda resolution .syntes framgå, att Gävle stads fiskare ville tillvälla sig ensamrätt a t t få nyttja vissa fisken i Västernorrlands skärgård. Å a n d r a sidan kunde det antagas a t t ä g a n d e r ä t t e n till dessa fiskehamnar och strömmingsfisken måste eftersträvats av närboende bönder. Bestämmelserna i kap. 2 § & av 1766 års fiskeristadga torde därför h a v a tillkommit för att medla mellan strandägare- och fiskareintressena. Då de flesta fisklägena i Västernorrlands län sannolikt tillkommit redan före å r 1766, före vilken tid strömmingsfisket vid länets kuster syntes ha v a r i t fritt överallt, där stranden utgjordes a v skog, berg eller sten, u t a n den i 1766 å r s fiskeristadga tillkomna inskränkningen »där sådant vanligt varit», vore 1

Se sid.~71.

22 det sannolikt a t t de flesta strömmingsfiskeplatser i länet utom sådana, som vore kronans enskilda fisken eller av k r o n a n skatteförsålts, redan tidigare n y t t j a t s av a n d r a än jordägarna u t a n a t t därför betalats någon avgäld. Emellertid torde det i de flesta fall överstiga fiskarnas förmåga att förebringa den nödiga utredningen härom. Denna u t r e d n i n g syntes lämpligast böra verkställas av kammarkollegium. Lantbruksstyrelsen ansåge sig emellertid i detta s a m m a n h a n g böra framhålla, att, även om genom en dylik utredning kunde påvisas, att strömmingsfisket vid länets kuster måste anses vara fritt för varje svensk undersåte, utom där stranden utgjordes av åker eller äng eller d ä r annorledes vore lagligen bestämt, ett dylikt påvisande knappast torde för fiskarbefolkningen få någon praktisk betydelse, om icke möjlighet bereddes för fiskarna a t t få egen m a r k för sina fiskebodar och bostäder. Om också fiskarbefolkningens fiskerätts- och bostadsförhållanden i Norrbottens, Västerbottens och Gävleborgs län, i vilka strömmingsfisket enligt 3 § i lagen om r ä t t till fiske vore underkastat samma bestämmelser som i Västernorrlands län, icke berörts i de framställningar, som föranlett remissen, så torde dessa förhållanden i själva verket v a r a lika osäkra som i sistnämnda län, vårföre en utredning beträffande fiskarbefolkningens fiskerättsförhållanden även i dessa län vore behövlig och likaså åtgärder för beredande a v egen m a r k till fiskebodar och boningshus. Då enligt vad lantbruksstyrelsen hade sig bekant en utredning av fiskarbefolkningens bostadsförhållanden redan torde v a r a av Kungl. Maj:t anbefalld, finge lantbruksstyrelsen därför i underdånighet hemställa, a t t Kungl. Maj:t täcktes låta föranstalta om sakkunnig utredning jämväl beträffande fiskerättsförhållandena vid Gävleborgs, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens läns kuster, och att med stöd av denna utredning nödiga åtgärder för säkerställande a v fiskarbefolkningens fiskerättsförhållanden m å t t e vidtagas. Den av lantbruksstyrelsen sålunda föreslagna utredning rörande fiskerättsförhållandena vid kusterna av de norrländska länen uppdrogs genom förut nämnda remiss den 8 november 1917 åt kammarkollegium, som anmodade Kb i respektive län att efter vederbörandes hörande y t t r a sig i

ärendet. Sammanträden K b i Gävleborgs län lät höra fiskarbefolkningen vid länets kust och med fiskar- a n d r a , vilka saken kunde angå, vid sammanträden inför vederbörande befolkningen i landsfogde i Gävle, Söderhamn och Hudiksvall respektive den 2, den 4 Gävleborgs o c h d e n 6 m a r g 1 9 1 8 j därvid utröntes huvudsakligen följande. De fiskare, an ' som bodde å Gävle stads mark, nämligen i fisklägena Bönan, tltvalnäs, H v i t g r u n d och Eggelund, varest fisket förr varit fritt, finge numera för fiskerätten betala 10 tunnor strömming årligen i s. k. hamnlega och dessutom i lega för tomtmark 1 öre kvadratmetern. För fiske vid Olmen i Idenors socken hade kommunen bestämt en årlig avgift av 2 kronor av varje utom socknen boende fiskare för att skydda socknens fiskare för alltför stort i n t r å n g från främmande fiskare. Till Hudiksvalls stad betalades årligen för boplats, mulbete och fiske av fiskarna å Kråkön 150 kronor, å Agön 125 kronor och å Bålsön 40 kronor 1 . Å det kronan tillhöriga Hölickskärs fiskläge i Rogsta socken boende fiskare betalade för r ä t t att fiska å det till kronoparken Hornslandet hörande fiske vattnet 1 Dessa avgifter fördelades i febr. 1923 enl. uppgift av vederb. fiskeriintendent vid Kråkön på 22, vid Agön på 9 och vid Bålsön på 7 fiskare och utgöra således för varje fiskare i dessa tre fisklägen respektive 6 kr. 63 öre, 13 kr. 89 öre och 5 kr. 71 öre.

till kronan var och en årligen 2 hektoliter strömming. Jordägarna i Gnarps socken hade fordrat avgift för fiskerätten, men fiskarna hade vägrat att betala sådan. I övrigt erlades ej avgift för rätt att fiska vid länets kust. Vid sammanträdena närvarande fiskare yrkade emellertid att åtgärder måtte vidtagas i syfte att strömmingsfisket bleve fritt överallt och att möjlighet bereddes fiskarna att förvärva äganderätt till boplatserna. Vidare hördes fiskeriintendenten i nedre norra distriktet, vilken i till . länsstyrelsen den 8 april 1918 avgivet yttrande anförde huvudsakligen: ' Såsom vid de inom länet hållna sammanträden i ärendet framgått, syntes för närvarande i stort sett inga egentliga svårigheter existera för länets fiskarbefolkning med avseende å bostads- och fiskerättsförhållanden. Å andra sidan hade emellertid konstaterats, att fiskarna med avseende å bostadsrätten allmänt och inom vissa delar av länet dessutom med avseende på fiskerätten befunne sig i alldeles samma beroende ställning till strandägarna som fiskarna inom Västernorrlands län. Att denna beroende ställning icke här i länet syntes ha medfört några större olägenheter för fiskarna eller inverkat så menligt på deras näringsutövning som inom Västernorrlands län, vore ett i hög grad glädjande förhållande men torde icke kunna anses innebära någon garanti för framtiden. I känslan härav hade också samtliga vid nyssnämnda sammanträden närvarande fiskare framställt yrkande på åtgärder till säkerställande av deras bostads- och fiskerättsförhållanden. Detta krav syntes ock vara väl motiverat, såväl med hänsyn till önskvärdheten av att förebygga uppkomsten av sådana missförhållanden, som länge varit rådande flerstädes inom Västernorrlands län, som jämväl med hänsyn till den direkt gynnsamma inverkan på fiskerinäringens utveckling, uppkomsten av en fri och oberoende yrkesklass av fiskare måste komma att medföra. Det krav som sålunda nu även inom detta län rests av fiskarna, torde ock kunna antagas komma att hädanefter göra sig allt starkare gällande, i samma mån som fiskarna genom rationellare yrkesdrift och intensivare utnyttjande av fiskemöjligheterna m. m. allt mera förbättrade sin ekonomiska ställning och därmed också givetvis bleve mera känsliga för det tryck den ofria ställningen innebure, ävensom sannolikt komme att utsättas för försök från strandägarnas sida att uppdriva arrendeavgifterna för såväl bostads- som fiskerätt. Ojämförligt viktigast syntes vara, att frågan om bostadsförhållandena finge en för fiskarna tillfredsställande lösning. Såsom påvisats i fiskeriintendentens yttrande till lantbruksstyrelsen den 26 februari 1916, hade det nämligen inom Västernorrlands län visat sig, att inom fiskevatten, där strandägarna fordrade arrendeavgift för fiskerätt, inga andra yrkesfiskare än sådana, vilka besutte egen mark för sina boningshus och fiskebodar, kunnat komma i faktiskt åtnjutande av den rätt till strömmingsfiske, som enligt 3 § i lagen om rätt till fiske tillkomme varje svensk undersåte. Möjligheten för fiskaren att komma i besittning av egen mark utgjorde sålunda ofta i praktiken en nödvändig förutsättning, för att han skulle kunna fritt utöva det fiske, vartill gällande lag berättigade honom. Enligt vad i lantbruksstyrelsens yttrande i ärendet den 26 augusti 1916 omförmälts torde emellertid en utredning av fiskarbefolkningens bostadsförhållanden redan vara av Kungl. Maj:t anbefalld. Här torde sålunda endast irågan om fiskerätten böra närmare beröras. Enligt de uppgifter som lämnats vid sammanträdena i Gävle, Söderhamn och Hudiksvall skulle strömmingsfiske med skotar för närvarande utövas utan hänsyn till

strandäganderätt vid större delen av länets kust, nämligen inom Söderhamns stads samt Norrala, Enångers, Njutångers, Rogsta, Harmångers och Gnarps socknars områden. Avgäld för rätten till såväl nämnda som allt slags annat fiske erlades däremot inom Gävle och Hudiksvalls städers områden samt vid det kronan tillhöriga fiskläget Hölick. Inom Gnarps socken skulle strandägarna ha fordrat avgift för fiskerätten men fiskarna vägrat att betala sådan. Beträffande Hille och Jättendals socknar hade inga uppgifter rörande ifrågavarande förhållande lämnats. Strömmingsfiske med not spelade numera mycket liten roll inom länet. Där det ännu förekomme, bedreves det emellertid, så vitt känt, uteslutande av strandägare eller deras arrendatorer. De avgifter, som erlades för fiskerätt, vore ganska obetydliga och kunde näppeligen anses betungande för fiskarna. Deras blotta tillvaro syntes emellertid vara fiskarna förhatlig, givetvis på den grund att de innebure såväl en viss otrygghet beträffande framtiden som ett slags medgivande, att strandägaren skulle förfoga över ensamrätt även till strömmingsfisket, vilken rätt yrkesfiskaren dock icke kunde tillerkänna denne. Huru obetydliga de för närvarande utgående fiskearrendena än i allmänhet vore, torde det alltså dock obestridligen innebära uppslag till blivande konflikter mellan strandägare och fiskare. Det torde ock vara mycket osäkert för att icke säga osannolikt, att strandägaren hade lagligt stöd för åtgärden att pålägga fiskaren arrendeavgift beträffande strömmingsfisket. Enligt förberörda 3 § i lagen om rätt till fiske finge nämligen i Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Gävleborgs län å ställen, där sådant av ålder varit vanligt, strömmingsfiske med rörlig redskap idkas av varje svensk undersåte även vid annans strand, så framt den bestode av skogsmark eller sten och ej av åker eller äng, varvid dock strandägaren, där han i fisket deltoge, skulle vara berättigad till första notdräkten varje måndag och onsdag. Då nu här i länet strömmingsfiske icke bedreves annorlunda än med rörlig redskap (nämligen skotar och notar) och där stranden består av skogsmark eller sten, vore det uppenbart, att strandägaren saknade lagligt stöd för påläggande av arrendeavgift för strömmingsfiske, så framt nämnda fiske av ålder idkats vid hans strand utan hänsyn till strandäganderätt. Angående sistberörda förhållande torde emellertid ovisshet råda. Lantbruksstyrelsen hade visserligen i åberopade yttrande med stöd av anförda delar dels av Kungl. Maj:ts resolution på allmogens allmänna besvär den 28 juni 1731 dels av kungl. resolutionen på städernas allmänna besvär den 12 december 1734 uttalat, att det torde vara obestridligt* att strömmingsfisket vid Norrlands kuster i äldre tider varit fritt för varje svensk undersåte även vid annans strand, så framt den bestode av skogsmark eller sten och ej av åker eller äng, men å andra sidan hade lantbruksstyrelsen själv ansett, att berörda fråga borde bliva föremål för en mera ingående utredning. Beträffande de områden av länets kust, varest för närvarande ingen avgäld erlades för rätten till strömmingsfiske, hade fiskeriintendenten sig icke bekant, huruvida dylik avgäld förut erlagts eller ej. Han ansåge det emellertid vara sannolikt, att dylik avgäld även där förekommit men på grund av någon gång inträffad stark försämring av fisket eller av annan orsak upphört att utkrävas. Härpå tydde bl. a. det vid sammanträdet i Hudiksvall omnämnda förhållandet, att strandägarna inom Gnarps socken under de senare åren velat pålägga fiskarna avgäld för fiskerätten, vilken avgäld dock förvägrats dem. I alla händelser visade nämnda förhållande, att motsatta uppfattningar vore rådande bland strandägare och fiskare rö-

25 r a n d e tillämpningen inom ifrågavarande område av gällande lag. P å grund a v vad sålunda anförts uttalade fiskeriintendenten, a t t det även inom Gävleborgs län torde r å d a stor ovisshet om det för tillämpningen av gällande lag grundläggande spörsmålet, varest det av ålder v a r i t vanligt, a t t strömmingsfiske med rörlig redskap idkats även vid a n n a n s strand, och att till följd h ä r a v en m e r a ingående u t r e d n i n g av fiskerättsförhållandena inom länet syntes v a r a påkallad såväl för klarläggande av förhållandet mellan s t r a n d ä g a r e och fiskare som möjliggörande av ett säkrare bedömande, h u r u v i d a och i vilka avseenden nu gällande lag om r ä t t till fiske borde ä n d r a s i och för säkerställande a v fiskarbefolkningens fiskerättsförhållanden. Till vad fiskeriintendenten sålunda y t t r a t anslöt sig K b i Gävleborgs län uti den 16 april 1918 till kammarkollegium avgivet yttrande.

Kb

> Gävle-

borg8 län

K b i Västerbottens län anbefallde landsfiskalerna i kustdistrikten att Vederbörande efter fiskarbefolkningens hörande inkomma med redogörelser för dennas land8fi8ki*ler8 bostads- och fiskerättsförhållanden. Av dessa under januari—mars 1918 f S K U I M avgivna redogörelser i n h ä m t a s huvudsakligen följande. dena i VästerNordmalings distrikt (Nordmalings och en del av Hörnefors socken), bottens län. E t t tiotal fiskarfamiljer bodde på ofri grund. I övrigt innehade fiskarbefolkningen egna bostadslägenheter dels invid havet, dels på något jämförelsevis kort avstånd därifrån, i vilket senare fall nyttjades sjöbodar och gistvallar på annans grund. F i s k a r n a utmed denna kuststräcka erlade till s t r a n d ä g a r n a s. k. landlega med 10 kronor årligen för varje fiskebåt. Även h e m m a n s ä g a r n a i J ä r n ä s by, där största antalet fiskare bodde, utgjorde enligt skriftlig överenskommelse sedan mer än femtio å r denna landlega till bykassan för varje båt, som deltoge i strömmingsfiske. Landlegans erläggande berättigade även till allt a n n a t fiske än efter strömming, huvudsakligen bestående av ryssjefiske vid stränderna såväl sommar- som vintertiden, och utgjorde landlegan j ä m v ä l ersättning för nyttjande a v sjöbodar och gistvallar, där fiskarna icke själva ägde sådana. Umeå distrikt (del av Hörnefors socken och Umeå socken söder om Ume älv). Inom Sörmjöle by bedreves fiske efter strömming och något lax av hemmansägarna själva jämte tvenne yrkesfiskare, vilka senare erlade en å r l i g avgift av tillhopa 13 kronor för nyttjandet a v de på fiskeskäret Antrefvet uppförda fiskarstugor och såsom andel i utskylderna för skäret. Inom Åhedens och Norrmjöle b y a r idkades fiske, huvudsakligen efter strömming, av h e m m a n s ä g a r n a själva. Inom Sörböle by bedreves endast strömmingsfiske av byamännen och tvenne h e m m a n s ä g a r e i Nordansjö by, vilka senare arrenderade fiskerätt av Sörböle b y a m ä n mot en å r l i g avgift, som u t g å t t med 3 kronor men n u skulle höjas till 10 kronor. Därjämte erlade två hemmansägare i Sörböle en årlig avgift av 25 kronor till Obbola byamän för fiskerätt vid dem tillhöriga skäret Gåshällan, vilken fiskerätt plägade genom auktion u t a r r e n d e r a s för fem å r i sänder. F i s k a r n a vistades endast sommartiden å härvarande fisklägen. Fiskarbefolkningen vore, med u n d a n t a g a v nyssnämnda yrkesfiskare, icke för sin utkomst beroende av fisket. N å g r a olägenheter vore icke förenade med h ä r rådande fiskerättsförhållanden. Holmsunds distrikt (Umeå socken norr om Ume älv och Holmsunds socken). Fiske bedreves h ä r av hemmansägare i Innertafle, Yttertafle och Obbola byar samt av delägarna i ufjorden Lö/ön jämte n å g r a yrkesfiskare,

vilka i allmänhet hade egna, endast under fisketiden bebodda fiskarstugor och bodar ute å de till Löfön hörande skären. För dessa tomtplatser betalades icke någon avgift, men fiskerätten utarrenderades av Löfödelägarna vart femte år utan avseende å vad slags fisk, som toges. Då strömmingsfisket här vore mindre givande, måste fiskarbefolkningen för sin utkomst idka jämväl annat fiske, huvudsakligen efter lax och sik, varför arrende av fiskevatten förekomme allenast där utsikter till fångst av sistnämnda fiskslag förefunnes vid sidan av strömmingsfisket. I övrigt betalades för strömmingsfiske med rörlig redskap icke någon avgift. Säfvars distrikt (Säfvars socken). Här funnes fiskarbefolkning i Tefteå by och på Holmön, i övrigt bedreves fiske på denna kuststräcka av hemmansägare. I Tefteå funnes ett tjugutal yrkesfiskare, som under tiden för öppet vatten bodde vid fisklägen i Tefteå skärgård och på senhösten flyttade åter till Tefteå by. För bostadstomterna i fisklägena betalade varje fiskare en årlig avgift av 2 kronor 50 öre. Strömmingsfisket vore här fritt men annat fiske, såsom efter lax, sik, gädda m. m. utarrenderades genom auktion och betingade ett årligt arrende av omkring 300 kronor per fiskebåt. Å Holmön, där fisklägena likaledes vore bebodda endast under fisketiden, hade åtminstone under de senaste åren de icke strandägande fiskarna fått utan avgift idka strömmingsfiske på norra sidan av ön samt vid skäret Stora Fjäderägg. På övriga fiskeplatser ägde strömmingsfisket rum i samband med laxfiske, vilket bedreves antingen av hemmansägarna på efter överenskommelse dem emellan uppdelat fiskevatten eller ock av icke strandägande fiskare mot arrende. Sikfisket bortarrenderades för varje säsong genom auktion. Bygdeå distrikt (Bygdeå socken). Fisket inom detta distrikt idkades i allmänhet såsom binäring till jordbruket och betraktades inom de _ särskilda byarna såsom byinvånarnas gemensamma tillhörighet, så att intet avseende fästes vid huruvida den fiskande vore strandägare eller icke. Strömmingsfiske med rörlig redskap bedreves sålunda även vid annans strand utan erläggande av avgift till strandägaren. Några olägenheter vore icke förenade med nu rådande förhållanden i ovan angivna hän seenden. Nysätra distrikt (Nysätra och Löfångers socknar). Endast en yrkesfiskare bodde året om i ett fiskläge, nämligen i Björköklubb; alla övriga uppehölle sig i fisklägena allenast under fisketiden. Flertalet fiskare hade sina fiskarstugor och bodar uppförda å annans mark utan att dock någon lega för tomtplatserna erlades. De i Risböle by i Löfångers socken boende fiskare betalade för rätten till strömmings- och annat fiske gemensamt till byamännen en årlig avgift av 30 kronor. Alla övriga strandägare inom distriktet betingade sig ej något arrende för fiskerätt. Skellefteå södra distrikt (södra delen av Skellefteå socken). Inom distriktet funnes yrkesfiskare allenast å Storön. Dessa bodde året om i fiskläget och ägde själva den mark, vara bostäder och fiskebodar vore uppförda. För befolkningen vid övriga fisklägen, nämligen Yttervik, Bureå och Barvik, vore fisket endast binäring till jordbruket. Strandägarna betingade sig intet arrende för rätt till strömmingsfiske, sådant fiske bedreves dock i allmänhet endast av strandägare. Några olägenheter av nu rådande förhållanden i berörda hänseenden förelåge icke. Skellefteå norra distrikt (norra delen av Skellefteå socken). Fiskarna i Bredskärs fiskläge, varest funnes fem fiskarstugor med bodar, erlade på grund av »gammal hävd» ej avgift för tomtplatserna men betalade för

27 fiskerätt till jordägarna ett arrende av sammanlagt 8 kronor om året. Denna avgift, som förr varit högre, medförde r ä t t till utläggande a v laxn ä t och storryssjor intill ett avstånd av 1.8 meter från land. Ä Storgrundet bedreves fiske i mindre skala av två personer, som där hade en gemensam s t u g a med bod och i arrende årligen betalade för t o m t r ä t t 4 kronor och för fiskerätt 6 kronor. Å fiskläget Snäckhamn inom Bergsbyns ägoområde hade två fiskare uppfört stugor och fiskebodar och betalade ett obetydligt a r r e n d e till byamännen för laxfiske men eljest ingen avgift. V i d ö v r i g a fisklägen — Gråsidan, Kågnäsudden, Sillskatan, Sandviken, Finnhällan och Lillhamn — liksom nyssnämnda icke bebodda vintertiden, betalades icke någon avgift till jordägarna för bostads- eller fiskerätt. Vid alla dessa fisklägen bedreves huvudsakligen strömmingsfiske. A n n a t fiske vid denna kuststräcka förekom i obetydlig grad. N å g r a klagomål över försvårade existens förhållanden hade ej försports från fiskarbefolkningen. Byske distrikt (Byske socken). H ä r funnes fisklägen å Rönnskär och Romelsön. Där vistande fiskare betalade icke någon lega för tomtplatserna. Vidare hade tvenne fiskare av dem arrenderade fiskarstugor å mindre skär utanför Östanbäcks by. Dessa fisklägen vore endast bebodda sommartiden. Fiskerätten närmast havsstränderna hade av ålder av jordä g a r n a utarrenderats för fem år i sänder. Därvid nämndes ej särskilt strömmingsfisket, men då strömmingen vårtiden ginge i n å t stränderna och endast kunde fångas där, bleve den praktiska följden härav, att även vårströmmingsfisket komme att ingå i arrendet. Endast a r r e n d a t o r n bedreve fiske inom det arrenderade området, såväl vad anginge strömmingssom a n n a t fiske. Sommartiden bedreves strömmingsfisket på utskären, och hade fiskarna där i flesta fall sina vissa fiskeställen, som de å r efter å r besökte. Förfaringssättet med fiske vattnens u t a r r e n d e r i n g hade i vissa fall åstadkommit olägenheter, i det att kollisioner uppstått emellan arrenderade fiskeområden. För egen del anförde Kb i Västerbottens län att, ehuruväl i allmänhet Kb i Västern å g r a klagomål ej framställts över olägenheter, föranledda a v n u r å d a n d e bottens ttn. förhållanden i förevarande hänseende, hade dock i vissa fall försports åtskillig misstämning orsakad av den osäkerhet rörande r ä t t e n till fiske, som bleve en följd av det nu brukliga sättet för utarrenderingen. K b hemställde därför, a t t sakkunnig utredning verkställdes beträffande fiskarbefolkningens vid länets kust fiskerättsförhållanden och a t t nödiga åtgärder vidtoges för säkerställande av sagda befolknings rättigheter i detta hänseende. K b i Norrbottens län hörde i ärendet fiskeriintendenten i övre norra distriktet, vilken den 15 m a r s 1918 avgav följande yttrande. »Strömmingsfiske idkas i länets hela saltsjöområde norr u t till trakten av Sandskär. I inre delen av H a p a r a n d a skärgård fiskas ej strömming. Strömmingsfisket börjar vid islossningen längst inne i skärgården och idkas huvudsakligen med not. Den strömming, som då fångas, benämnes isströmming, är stor och leker kort efter islossningen. Efter leken synes den gå u t till havs, där den ej fiskas, men kommer på hösten in i y t t r e skärgården och är då, särskilt i Piteåtrakten, föremål för fiske med små stormaskiga skotar. Vid denna tid är den fet och mycket värdefull; kallas då allmänt höstströmming. Den torde stå kvar i skärgården hela vintern.

Fiskeriintendenten i övre norra distriktet.

28 Det viktigaste strömmingsfisket — dock ej med hänsyn till strömmingens kvalitet — gäller dock den s. k. vårströmmingen eller lekströmmingen. Fisket börjar i inre skärgården i början av juni och idkas med storryssjor, not och skotar, som sättas invid land (s. k. mockor, krokar). Vårströmmingen, som är mindre än isströmmingen, drager sig så småningom ut mot havsbandet för att under juli och augusti leka å grunden därutanför. Fiskarna följa i vissa trakter efter strömmingen och slå sig slutligen ned å holmar i yttersta skärgården för att fiska lekströmmingen. Somliga flytta direkt ut vid tiden för lekströmmingsfiskets början. Detta fiske å lekplatserna pågår ungefär två månader. Det huvudsakliga strömmingsfisket försiggår således å platser, där fisket är fritt för varje svensk undersåte. Fisket efter isströmmingen och den tidiga vårströmmingen, eller överhuvud allt strömmingsfiske före midsommar eller 1 juli, idkas däremot inne i skärgården invid land. Nästan överallt betraktas strömmingsfisket med rörlig redskap såsom fritt. De enda undantag från denna uppfattning, jag funnit, äro följande. Bensbyns fiskeområde, som ej är skiftat mellan delägarna, utarrenderas i lotter, varvid strömmingsfisket ingår i arrendet. Man har dock brukat lägga strömmingsskötar på något avstånd från land, cirka 25 meter, vilket emellertid framkallat protest från respektive arrendatorer. Det synes endast ha varit delägare, som arrenderat fisket. Fullt fritt kan strömmingsfisket med rörlig redskap således ej anses vara i denna by. Samma är förhållandet med det angränsande fiskevatten, som tillhör Björsby by. Det andra undantaget är vid Strömsund i Råneå socken. Tvistigheter angående strömmingsfisket ha förekommit där. De uppgifter, som kunnat erhållas, ha varit svävande, och klarhet har ej vunnits, huruvida det först varit på senare tid som man velat bestrida strömmingsfiskets (med rörlig redskap) frihet. Det torde dock ha varit först i och med utarrendering av ryssjefiske, som så börjat ske. Man har klagat över att ryssjefisket hindrats. I vissa trakter, så t. ex. i Ytterbyns område, betraktas allt strömmingsfiske, även det med ryssjor, fritt. I Piteåtrakten har tvivel ej rått om att strömmingsfisket med rörlig redskap är fritt, men man har ibland sökt göra gällande, att skotar ej skulle behöva hänföras till rörlig redskap. Det är således endast i två mindre områden, där uppfattningen om det med rörlig redskap idkade strömmingsfiskets frihet ej är klar. Att med rörlig redskap även avses skotar, framgår med full tydlighet av lagförslaget (motiven), ehuru detta ej preciserats i lagtexten. Vad de anförda utarrenderingarna av fisket i inre skärgården angår, vill jag fästa uppmärksamheten på att lagligheten därav, ej blott i avseende på strömmingsfisket, kan dragas i tvivelsmål. Enligt 2 § i lagen om rätt till fiske den 27 juni 1896 tillhör fisket inomskärs dem, som äga stränder och holmar omkring fiskevattnet. Studerar man tillkomsten av denna bestämmelse, finner man att vid lagförslagets behandling i lagrådet 1 den uppfattningen gjorde sig gällande, att fiskevattnet var att betrakta som oskiftat mellan dess delägare, att dessas fiskerätt således ej var inskränkt till deras egen strand. Det synes mig under sådana omständigheter mycket tvivelaktigt, om strandägare, det må nu vara enskild eller hel by, kan utarrendera sin andel, utan att såsom i 10 § föreskrives för oskift fiskevatten de flesta övrigas samtycke inhämtats. Att den nuvarande bestämmelsen om. det med rörlig redskap idkade strömmingsfiskets frihet, där så av ålder 1 Härmed avses uppenbarligen högsta domstolen, som vid sagda tid utövade den granskning av lagförslag, som numera tillkommer lagrådet.

varit vanligt, bibehålles, är enligt min mening, vad Norrbotten angår, av mycket stor betydelse. Det skulle för de egentliga strömmingsyrkesfiskarna, som börja fisket i inre skärgården och sedan följa strömmingen ut till lekgrunden, vara synnerligen svårt att annars förskaffa sig fiskerätt inom hela det område, de befiska. En följd av att strömmingsfisket flyttas från inre skärgården till havsbandet har blivit, att fiskarna, som med endast några få undantag — på en del större öar i Luleå och Tore skärgård — bo på fasta landet, under strömmingsfisket flytta ut i skärgården. De ha stugor och bodar på holmar i yttersta skärgården, ett flertal även i inre skärgården för den tid, fisket pågår där. Dessutom ha en del stugor uppförts på holmar i inre skärgården av fiskare, som idka ryssjefiske eller — på hösten — siklöjfiske där. Ett mycket stort antal av dessa fisklägen äro belägna å kronoholmar, där fiskeriidkare enligt 21 § i lagen om rätt till fiske äga utan avgift uppföra sådana. Men många äro belägna på mark, som ej är kronans. I detta senare fall erlägges numera ej heller någon avgift, oavsett om fiskarna på holmen tillhöra den by etc, som äger holmen. Ett undantag har funnits ända till 1918 års början, nämligen Storrebben, en kronoholme, som disponerats av Piteå stad. Staden fordrade avgift av fiskarna, och åtskilliga trakasserier uppstodo. Efter hemställan från mig har Kungl. Maj:t emellertid förklarat, att stadens dispositionsrätt skulle upphöra från och med 1918. Som förhållandena nu äro, behöver således friköpande av fisklägena ej ske. På flera holmar tillhörande byar, t. ex. Ytterbjm, finnas särskilda fisklägen avsatta, där stugor få fritt uppföras. Sin egen bostad, vinterbostad, ha fiskarna, som nämnts, vanligen på fasta landet. De allra flesta, om ej alla, torde där ha egna stugor på egen grund, många ha dessutom mindre eller större jordbruk.» Härpå avgav Kb i Norrbottens län den 22 mars 1918 yttrande till kam- Kb i »orrmarkollegium och anförde däruti: Såsom av fiskeriintendentens utlåtande D»tt«ng i&n. framginge vore förhållandena med avseende å strömmingsfisket här i länet icke likartade med dem i Västernorrlands län. Det huvudsakliga strömmingsfisket, som avsåge den så kallade vårströmmingen eller lekströmmingen, bedreves här i den yttre skärgården, och något tvivel om att detta icke skulle vara fritt för varje svensk undersåte hade aldrig förefunnits. Detta fiske vore egentligen förlagt till en del större fisklägen, till huvudsaklig del belägna å kronans holmar, och varje fiskande hade här utan hinder fått uppsätta erforderliga hus och fiskebodar, vilka dock alltid varit av mera primitiv beskaffenhet, då de fiskande bodde här endast under den tid fisket påginge, det vill säga två a tre månader på sommaren. I de fall då dessa fisklägen icke ligga å kronans holmar, såsom fallet vore till exempel med de så kallade Småskär, tillhöriga Luleå stad, hade ej heller några svårigheter förefunnits för fiskarna med avseende å fiskets utövning, och några avgifter hade ej heller behövt erläggas för rätten att uppföra hus o. d. Ett undantag härifrån hade förut förefunnits med avseende på Storrebbens fiskläge, men, såsom fiskeriintendenten i sitt utlåtande framhållit, hade förhållandena även här numera ordnats till fiskarnas belåtenhet. Vad beträffade fisket av den så kallade isströmmingen, som bedreves inne i skärgården invid land, så hade även detta fiske i regel alltid ansetts såsom fritt, då det skedde med rörlig redskap, det vill säga med sköt eller not. Endast inom ett par byars fiskeområde hade rätten till strömmingsfiske ansetts tillhöra strandägarna och utarrenderats i samband med fiske-

rätten i övrigt. Detta h a d e dock skett under senare år, och det torde med skäl k u n n a antagas, att även i dessa byar strömmingsfiske av ålder idkats av v a r och en även vid annans s t r a n d och a t t det sålunda rätteligen vore fritt även i dessa byar. Den strömming, som erhölles vid detta fiske, torde för övrigt v a r a a v ringa betydelse. P å g r u n d av vad sålunda anförts uttalade K b som sin mening, att n å g r a särskilda åtgärder, vad Norrbottens län anginge, icke vore erforderliga för säkerställande av fiskarbefolkningens fiskerättsförhållanden i de avseenden, som i lantbruksstyrelsens ifrågavarande underdåniga framställning åsyftades. Då enligt nyss anförda av vederbörande fiskeriintendent och Kb i Norrbottens län avgivna yttranden strömmingsfiske med rörlig redskap syntes icke v a r a fritt å nedannämnda orter, anmodade kammarkollegium länsstyrelsen a t t låta å offentligen utlysta s a m m a n t r ä d e n höra fiskarbefolkningen och andra, vilka saken kunde angå, rörande fiskerättsförhållandena i de av fiskeriintendenten berörda avseenden dels vid Råneå sockens kust, dels vid Piteå stad angränsande kuststräckor och dels vid de till Bensbyn och Björsbyn hörande fiskevatten vid Nederluleå sockens kust. Vid de sammanträden, som i anledning h ä r a v jämlikt länsstyrelsens förordnande av vederbörande landsfiskaler höllos å nedannämnda tider och Sammanträden ställen, förekom huvudsakligen följande. Vid sammanträde i Råneå den befolkningen å 2 * ^un^ 1 9 1 8 f ö r u n d e r s ö k n i n g rörande r ä t t e n till fiske med rörlig redskap vissa orter11 i* v .id Strömsund upplyste en strandägare, a t t h a n väl ansåge fiskerätten vid Norrbottens sin strand därstädes tillhöra honom, men att h a n ej k r ä v t och ej heller ämliin. nade k r ä v a avgift av andra, som där fiskade. A v tillstädeskomna fiskare uppgavs a t t a n d r a tvistigheter beträffande fiskerättsförhållandena vid Strömsund ej förekommit, ä n a t t Högsö b y a m ä n k r ä v t arrende för n o t v a r p vid sin s t r a n d åren 1912—1913 eller 1914 av fiskare i J ä m t ö n och år 1915 av fiskare från Sundom i Nederluleå socken. Efter sistnämnda år h a d e arrendeavgift icke av Högsö b y a m ä n ifrågasatts, och ansåges fiske med rörlig redskap i Strömsundsviken numera v a r a fritt liksom annorstädes. Vid . s a m m a n t r ä d e i Piteå den 22 j u n i 1918, därtill infunnit sig 13 s t r a n d ä g a r e och 20 yrkesfiskare, för undersökning särskilt angående r ä t t e n till strömmingsfiske med rörlig redskap i P i t e å t r a k t e n uttalade strandägarna, a t t skotar visserligen av ålder — enligt deras förmenande i strid mot gällande lag — a n v ä n t s och betraktats som rörlig redskap, men a t t detta hade förorsakat och komme allt framgent att förorsaka tvistigheter därigenom att fiskarna utlade skötarna till förfång för v a r a n d r a , så a t t icke ens den som arrenderade fiskevatten kunde med fördel bedriva fisket. Då emellertid strömmingsfiskets bedrivande med skotar vore ett livsvillkor för yrkesfiskarna, borde ett tillägg till eller förtydligande a v gällande fiskerättslag ske därhän, a t t skotar uttryckligen hänfördes till fast redskap, men a t t strömmingsfiske med sådan redskap det oaktat finge fritt idkas i kronans fiskevatten. Det hade nämligen numera blivit alltmer vanligt a t t kronans fiskerättigheter vid kronoholmar utarrenderades. Tvenne jordägare i Pitholms by uppgåvo, a t t strömmingsfisket vid byns stränder icke a v ålder v a r i t fritt u t a n hade u n d e r en lång tid utarrenderats. Vid sammanträdet n ä r v a r a n d e fiskare enades om följande uttalande. Skotar hade alltid ansetts för och borde även framgent hänföras till rörlig fiskredskap och strömmingsfiske därmed hade alltid v a r i t fritt i orten. Därest skotar komme a t t hänföras till fast redskap och förty icke finge utläggas vid enskild tillhörig strand, skulle den fattigare fiskarbefolkningen helt utestän-

gas från strömmingsfiske inomskärs, vilket givetvis komme att omhändertagas av de bättre lottade fiskarna, som kunde betala de höga arrenden, strandägarna i så fall komma att fordra. Vid sammanträde i Bensbyn den 2 juli 1918, därvid tillstädeskommit 15 personer, av vilka 2 fiskare, upplystes att inom byn numera funnes blott 3 personer, som kunde betraktas som yrkesfiskare, att byns fiskevatten, som icke vore skiftat, utarrenderades i sju lotter, men att några protester från arrendatorernas sida emot fiske av andra med rörlig redskap i allmänhet icke försports. Endast i fråga om byns fiskelott i Hagaviken hade i så måtto, att för cirka femton år sedan arrendatorn av densamma sökt hindra andra att där bedriva fiske med rörlig redskap, men hade icke förty sådant fiske alltjämt fortfarit. Närvarande fiskare ansågo sig ha rätt att kasta sina strömmingsskötar varhelst de ville. Vid sammanträde i Björsbyn den 3 juli 1918, därvid inställde sig 10 byamän, upplystes, att inom byn numera icke funnos några egentliga yrkesfiskare och att endast två där bosatta, vid sammanträdet närvarande bedreve fiske i nämnvärd omfattning. Björsby by hade sitt strömmingsfiske i en del av Hagaviken och övrigt fiske vid åtskilliga holmar, varest idkades förnämligast ryssjefiske. Byns fiskevatten, som vore oskiftat, utarrenderades i lotter till den högstbjudande för två år i sänder. Fisket i Hagaviken vore utarrenderat till tre lägenhetsägare i byn, varemot det övriga fiskevattnet arrenderades av utom byn boende. Fisket kring holmarna hade veterligen ej bedrivits av andra än fiskerättsinnehavarna. I Haga viken, där såsom nämnts strömmingsfiske bedrivits, hade fiske med not pågått sedan långliga tider och av ålder bedrivits av vem som helst. Fiske med skotar hade påbörjats först för 30—40 år sedan och ej heller föranlett några tvistigheter. I härefter den 26 augusti 1918 ånyo avgivet yttrande framhöll fiskeriin- Fiskeritendenten i övre norra distriktet ytterligare vikten av att friheten att med intcndenten norra rörlig redskap idka strömmingsfiske icke blott bibehölles, där den nu vore övre distriktet. rådande, utan även återupplivades överallt där den förut rått men på senare tid till följd av strandägarnas ökade intresse för fiske mer eller mindre inskränkts eller gått förlorad. Vid överlämnande till kammarkollegium med skrivelse den 12 september 1918 av fiskeriintendentens yttrande och protokollen vid nyssberörda i juni och juli samma år hållna sammanträden anförde Kb i Norrbottens län, att Kb av vad som vid dessa sammanträden förekommit styrkts i sin förut uttalade uppfattning, att även i därvid ifrågakomna orter strömmingsfiske av ålder idkats av var och en även vid annans strand och att något egentligt hinder från strandägarens sida icke uppställts mot ett sådant fiske. Kb ansåge således fortfarande, att vad Norrbottens län anginge, några särskilda åtgärder ej vore erforderliga för säkerställande av fiskarbefolkningens fiskerättsförhållanden i förevarande avseenden.

Kb i Norrbottens län.

I en den 6 december 1919 till Kungl. Maj:t ingiven ansökning anhöllo Framställning Thure Arfvidsson m. fl. fiskare i Kvarsebo socken av Östergötlands län om avfiskarei vidtagande av åtgärder för tillförsäkrande åt sökandena av rätt att utöva ^T^österderas gamla näringsfång med skötfiske i Bråviken. götlands län. Yttranden infordrades från Kb i länet och lantbruksstyrelsen. Kb hörde vederbörande landsfiskal och fiskeriintendent, vilken förstnämnde efter i Kvarsebo hållen undersökning uti den 30 januari 1920 av-

32 Landsfiskalen givet y t t r a n d e anförde bland a n n a t : Enligt av landsfiskalen inhämtade uppV b ol dets ^ t ^ lysningar hade strömmingsfisket s e d a n urminnes tid v a r i t fritt i Bråviken på den sträcka där sökandena bedrivit sådant fiske eller från mynningen och in till en linje från udden s t r a x väster om F å g e l h a m n i ö s t r a Stenby socken över J ä r s t a d s g r u n d e n till Krokeks sockens kust något öster om Marmorbruket. Då strömmingen komme från havet, v a n d r a d e den nästan dagligen i olika r i k t n i n g a r och m å s t e av fiskarna följas. Därest något resultat a v fisket skulle erhållas, vore det sålunda nödvändigt, att fiskarna följde strömmingen p å dessa v a n d r i n g a r . E t t skötfiske på viss, alltid samma plats, skulle tydligen v a r a meningslöst. Skötfisket syntes icke heller innebära något hinder för s t r a n d ä g a r n a s notvarp, då fiskarna icke genom skötarnas utsättande stängde desamma. Rörande omfattningen av det a v Kvarsebofiskarna bedrivna skötströmmingsfisket hänvisades till följande vid undersökningen erhållna uppgifter: Det gemensamma värdet av Kvarsebofiskarnas fiskredskap m. m. uppgick under å r 1918 till: Fiskredskap, som skotar m. m Motorbåtar Andra båtar

kronor 52,650 » 19,800 » 10,850 Summa kronor 83,300

Särskild r ä k n i n g av bruttoinkomsten av fisket verkställdes av en av fiskarna. Denna inkomst hade å r 1918 utgjort 290,250 kronor. Det syntes sålunda som om urminnes h ä v d till fisket skulle föreligga. Vidare framginge, att fisket bedreves i jämförelsevis stor skala och a t t stora värden stode på spel, om fiskarnas r ä t t icke bleve oomtvistad. Skulle fiskarna berövas sin, som det ville synas, urgamla r ä t t till fisket, skulle icke allenast deras b ä r g n i n g äventyras, u t a n jämväl förenämnda inkomst a v fisket med sannolikhet bliva nationalförlust, då väl ingen a n n a n komme a t t bedriva fisket så, som det hittills drivits. Större delen av Kvarsebo befolkning nödgades säkerligen sälja sina lägenheter och redskap för a t t på a n n a n ort söka sin utkomst, då de inom Kvarsebo socken med dess obetydliga lantbruk och stora skogsarealer icke kunde erhålla sådan a n n a t än genom just fisket. Det n u v a r a n d e tillståndet syntes för fiskarna v a r a synnerligen svårt, då de a v fruktan a t t bliva berövade sina b å t a r och fiskredskap icke vågade, åtminstone i den utsträckning, som tidigare ägt rum, ägna sig å t fisket. Enligt inhämtade upplysningar utgjordes s t r a n d ä g a r n a a v : Näfvekvarns bruks bolag, Nya Näfvekvarns aktiebolag, löjtnant F r a n t z Shaeffer, Söderköping, för Lönö, k a m m a r j u n k a r e n Otto Taube v. Block, Broxvik, Anders Bergström, Lindö ja, fabrikören E r i k Asp, Motala, för Mauri tzberg, ärrendatorn Nils Eriksson för Schenäs kungsgård, direktören E r n s t Sjögren, Norrköping, för Färjestaden. Kb i österF ö r egen del anförde K b i y t t r a n d e den 12 m a r s 1920: F r å g a n om och i götlands län. vilken u t s t r ä c k n i n g sökandena på grund av urminnes hävd eller av a n n a n anledning ägde fiskerätt i Bråviken jämväl inom området för enskilda strandägares vattenrätt, torde icke kunna i administrativ avgöras, u t a n tillhörde domstols bedömande. Även om, på sätt fiskeriintendenten ifrågasatt, medel skulle beviljas för åvägabringande av en utomrättslig, av sak-

kunniga personer verkställd utredning i ämnet, torde härmed icke vara så synnerligen mycket vunnet, då en dylik utredning aldrig kunde bliva för de enskilda parterna bindande eller betaga dem rätten att hänskjuta frågan till domstol och inför domstolen förebringa ny utredning. Framställningen vore emellertid icke minst ur nationalekonomisk synpunkt behjärtansvärd, och torde det vara synnerligen önskvärt, om hjälp i någon form kunde bringas fiskarna, exempelvis genom ekonomiskt understöd vid en eventuell rättegång. Då emellertid sådant understöd möjligen kunde beredas med tillämpning av föreskrifterna i lagen om fri rättegång den 19 juni 1919, samt i varje händelse behovet av dylikt understöd icke kunde bedömas, innan det visat sig, om rättegång komme till stånd samt i vilken form densamma anhängiggjordes, torde, för den händelse överhuvudtaget medel funnes hos Kungl. Maj:t disponibla för ett ändamål av ifrågavarande art, sökandena böra hänvisas att i särskild ordning göra framställning om anslag för ändamålet. Lantbruksstyrelsen anförde huvudsakligen följande: Sökandena förmenade, att de i Kvarsebo socken bosatta fiskarna, vilka numera av strandägarna förhindrades från att i Bråviken bedriva strömmingsfiske med skotar, av ålder hade rätt till dylikt fiske. Den rätt, som de sökande ansåge sig äga till nämnda fiske, torde de grunda på bestämmelserna i 3 §, 3 stycket och 12 § av gällande lag om rätt till fiske. Då enligt dessa lagrum rätten till fiske vore grundad på vad »av ålder» eller »genom urminnes hävd» varit, syntes det förklarligt, att tvister uppstode om fiskerätten och, då samma bestämmelser utgjorde undantag i lagen, vore det givetvis lockande för strandägare att förbjuda fiskarna att fiska inom hans strandområde, tills de kunde styrka sin rätt härutinnan. Kb hade i sitt yttrande framhållit, att frågan om en dylik fiskerätt ej torde kunna slutgiltigt avgöras annat än genom rättegång och att Kb med hänsyn till frågans betydelse ur nationalekonomisk synpunkt funne det önskvärt, att hjälp i någon form kunde bringas fiskarna, exempelvis genom ekonomiskt understöd vid en eventuell rättegång. Emot användande av rättegångsförfarande torde dock i detta fall kunna göras en del erinringar. Dels skulle nämligen ett dylikt tillvägagångssätt kräva ganska lång tid, givetvis till stort förfång för fiskerinäringens utövare, och dels skulle, då en rättegång av detta slag ej kunde komma att beröra mer än ett begränsat område, helt säkert ett stort antal rättegångar bliva erforderliga för frågans slutliga ordnande. I detta sammanhang torde böra erinras, att fiskerättsförhållandena vid landets västra och södra kust samt vid kusten av Bottniska viken med nu gällande lagbestämmelser ansetts så otillfredsställande ordnade, att Kungl. Maj:t igångsatt en utredning därom. Det torde ej heller kunna förnekas, att de nu gällande lagbestämmelserna i förevarande avseende hade en för det praktiska livet synnerligen svårtillämplig avfattning och medförde ett osäkerhetstillstånd. En revision härutinnan syntes därför vara önskvärd. I längden måste det ock givetvis verka förlamande på fisket, om dess utövare, även när, såsom i framställningen uppgåves, de följde fisken endast på samma områden, som de av ålder oklandrat gjort, av strandägarna förmenades att vidare fortsätta därmed. Lantbruksstyrelsen hemställde att Kungl. Maj:t måtte i samband med pågående utredning av rätten till fiske på vissa sträckor av rikets kuster föranstalta om dylik utredning även för kusten av Uppsala, Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Kalmar och Gotlands län ävensom med stöd av o — Fiskerättsutredningen.

I.

34 denna u t r e d n i n g v i d t a g a nödiga åtgärder för säkerställande av fiskarbefolkningens r ä t t till fiske. Kungl. brevet i enlighet h ä r m e d anbefallde Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 30 den i92o aPnl a p r ^ 1920 kammarkollegium att utsträcka utredningen rörande fiskerättsförhållandena vid vissa a v rikets kuster till a t t omfatta jämväl k u s t e r n a av nyssnämnda sex län 1 . 1921 års I proposition n r 70 till 1921 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t riksdagen riksdag. a^ a n t a g a förslag till lag om ägogränser j ä m t e vissa i samband därmed Förslag till lag stående lagförslag. Enligt 5 § i förstnämnda förslag skulle s t r a n d ä g a r e s om agogranser. e r i s k i l d a område i saltsjön få samma utsträckning, som i 2 § i fiskerättslagen bestämts för strandägares enskilda fiskevatten. A n d r a lagutskottet, som i samband med denna proposition till behandling förehaft i anledning a v densamma väckta motioner, däribland en (nr 180) inom första k a m m a r e n om förkastande av förslaget till lag om ägogränser, i v a d det avsåge bestämmande av strandägares område i vattnet vid havsstrand, hemställde i utlåtande (nr 16) om bifall till propositionen och att motionerna icke m å t t e till någon riksdagens å t g ä r d föranleda. Häremot reserverade sig bland a n d r a fem ledamöter av utskottet, vilka förenade sig om följande uttalande: Det föreliggande lagförslaget om ägogränser syntes ä g a sin största betydelse med hänsyn till de stadganden, som innehölles i förslagets 5 och 6 §§. Genom den förstnämnda paragrafen skulle bestämmas, a t t vid öppna havsstranden och utom skären skulle, så framt ej annorlunda vore lagligen bestämt, strandägares område i vattnet sträcka sig etthundraåttio meter från det ställe invid stranden, där stadigt djup av två meter vidtoge, och enligt 6 § skulle vad i 5 § stadgades om utsträckningen av strandägares område vid öppna havsstranden också gälla beträffande de öppna delarna av Vänern, Vättern, Mälaren, H j ä l m a r e n och Storsjön i J ä m t l a n d ; dock att där hittills s t r a n d ä g a r e varit rådande över större del av sjön, h a n skulle därvid bibehållas. — Genom att godtaga sagda stadganden bringades till avgörande en fråga, om vilken v å r r ä t t ej i a n n a n m å n än såvitt anginge rätten till fisket haft något k l a r t u t t a lande, nämligen frågan om strandäganderättens innebörd. Enligt nyssn ä m n d a paragrafer skulle såsom allmän princip fastslås strandägarens r ä t t a t t inom vissa i lagen n ä r m a r e angivna gränser få med a n d r a s uteslutande fritt förfoga över område i vattnet. Jämsides med frågan om den rätt, som borde tillerkännas strandägaren över vattnet utanför hans strand, förelåge en för stora delar a v v å r t folk v i k t i g fråga, nämligen om den r ä t t till fiske, som kunde tillkomma a n n a n än strandägaren. Det torde vara en allmänt känd sak, att sedan m å n g a år stridigheter ägde r u m mellan strandägare och fiskare angående r ä t t e n till fiske. Då klagomålen i anledning a v dessa stridigheter under senare tid v a r i t föremål för riksdagens behandling, hade starka röster inom riksdagen höjts, att, då frågan om ägogränserna bleve föremål för lagstiftarens avgörande, också frågan om fiskerätten skulle tagas upp till behandling för a t t på sådant sätt lagstiftaren skulle bliva satt i tillfälle att åstadkomma ett rättvist v ä g a n d e av r ä t t e n i det ena hänseendet mot r ä t t e n i det 1 I anledning härav höllos under sagda år sammanträden i orterna med sakägarna. därvid förda protokollen följa i bilagan nr 1.

De

andra, t mom att på sätt som nu skedde lagfästa strandäganderättens innebörd, syntes reservanterna stor fara vara å färde att därmed föregrepes det avgörande, som skulle komma att äga rum angående rätten till fiske, en fara så mycket större, när man besinnade vilket svårlöst spörsmål ett normerande av strandäganderättens förhållande till fiskerätten innebure. Då enligt reservanternas förmenande nyssnämnda båda frågor ej borde avgöras annat än i ett sammanhang, och då inga som helst bindande skäl hade presterats för nödvändigheten av att just då träffa avgörande vidkommande strandäganderätten eller i fråga om lagförslagets om ägogränser innehåll i övrigt, samt det nämnda lagförslaget jämte sig därtill anslutande lagar näppeligen borde antagas, utan att frågan om strandäganderättens förhållande till fiskerätten bleve på tillfredsställande sätt fastställd, synes reservanterna — allra helst som den pågående revisionen av fiskestadgan inom jämförelsevis kort tid kunde väntas slutförd — det föreliggande lagförslaget om ägogränser med därtill anslutna författningar ej då böra upphöjas till lag. — Reservanterna hemställde därför, att propositionen ej måtte av riksdagen bifallas. De genom propositionen framlagda lagförslagen blevo härpå av riksdagens båda kamrar förkastade. De i de olika petitionerna framförda önskemålen torde bli vederbörligen Kiktiinjerför beaktade, om man i enlighet med förut omförmälda av 1911 års andra kam- utredningen. mare fattade beslut såsom utredningens syftemål uppställer att söka utröna om och i vad mån nu gällande lag om rätt till fiske skulle för saltsjöfiskets vidkommande kunna ändras dithän, att den bättre tillgodosåge fiskarbefolkningens intressen och därjämte finge större klarhet i ordalydelsen. Ett bättre tillgodoseende av fiskarbefolkningens intressen lär icke kunna vinnas utan inskränkande av strandägarnas enskilda fiskerätt. Huvudregeln om strandägares enskilda fiskerätt återfinnes i 2 § i fiskerättslagen och lyder: Saltsjöfisket inomskärs tillhör, där ej annorledes i lagen stadgas, dem, som äga stränder och holmar omkring fiskevattnet. Vid öppna havsstranden och utom skären omfattar, där ej annorledes är lagligen stadgat, strandägarnas enskilda fiskerätt allt det vatten, som finnes till och med 180 meter från det ställe invid stranden, där stadigt djup av 2 meter vidtager. Från denna huvudregel finnas vissa undantag. Det första (3 § första stycket) är det, som gäller de fyra nordligaste kustlänen och avser strömmingsfisket. Det andra (3 § andra stycket) gäller länen på västkusten och rör fångandet av havsfisk, som går till stränderna i stora stim. Det tredje undantaget (3 § tredje stycket) gäller det övriga fiske, som, grundande sig på sedvänjor å olika platser, av ålder skett i strid med den angivna huvudregeln. Det fjärde undantaget (4 §) medger varje svensk undersåte rätt att idka fiske med krok och rev å djup i yttre skärgården och i havsbandet. Det femte undantaget (12 §) bibehåller vid gällande kraft den rätt till fiske någon annorledes än förut i lagen sägs må ha förvärvat genom urminnes hävd, särskilt stadgande, avtal, dom eller skattläggning eller på annat lagligt sätt. Då det väsentligaste hindret för fiskarbefolkningen vid utövandet av dess näring obestridligen är strandägarnas vidsträcktare fiskerätt inomskärs, framställer sig självmant i avseende å huvudregeln spörsmålet, huruvida denna särskilda »inomskärsrättighet» må kunna upphävas, och

således strandägarens enskilda fiskerätt i saltsjön överallt ges samma begränsning, nämligen 180 meter ut ifrån det ställe invid stranden, där stadigt djup av två meter vidtager. Mot den första undantagsbestämmelsen (3 § första stycket) — i sin huvudsakliga del så lydande: »I Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Gävleborgs län må å ställen, där sådant av ålder varit vanligt, strömmingsfiske med rörlig redskap idkas av varje svensk undersåte även vid annans strand, så framt den består av skogsmark eller sten och ej av åker eller äng» — har anmärkts huvudsakligen, att det vore så gott som omöjligt för fiskarna att i händelse av tvist leda i bevis att strömmingsfisket på det omtvistade stället »av ålder» varit fritt. Här framställer sig alltså den frågan, huruvida icke orden »där sådant av ålder varit vanligt» skulle kunna ur paragrafen utgå. Beträffande den andra undantagsbestämmelsen (3 § andra stycket) — som i sin huvudsakliga del lyder: »Vid de delar av rikets västra kust, där för fångande av havsfisk, som går till stränderna i stora stim, de fiskande av ålder oklandrat följt fisken efter dess drev och fiskat vid annans strand, skall sådan rättighet fortfarande dem tillkomma > — har framhållits önskvärdheten att få densamma tydligare avfattad, helst den i lagrummet medgivna rättigheten vore så gott som undantagslöst regel. Beträffande den tredje undantagsbestämmelsen (3 § tredje stycket) — som lyder: »Där vid öppna havsstranden och utom skären, samt i Göteborgs och Bohus samt Hallands län jämväl inomskärs, de fiskande av ålder oklandrat med rörlig redskap utövat fiske eller agntäkt vid annans strand annorledes än i denna lag är medgivet, vare de vid sådan rätt bibehållna» — har framhållits stadgandets oklara avfattning, som föranlett svårigheter att tolka detsamma, varjämte ifrågasatts att, om vissa sedvänjor i fråga om fiskarbefolkningens rätt till fiske utmed stränderna kunde påvisas för större kuststräckor, det vore, till förebyggande av rättstvister, klokt att lagfästa sådana sedvänjor. Mot den fjärde undantagsbestämmelsen eller innehållet i lagens 4 § har anmärkts svårigheten att avgöra vad som rätteligen bör förstås med uttrycket »yttre skärgården». Härjämte ha framhållits svårigheterna i många fall att avgöra, huruvida ett fiskevattenområde bör anses vara beläget inom- eller utomskärs samt huruvida ett fiskredskap är att hänföra till fast eller rörlig redskap. Vid utredningens verkställande har det givetvis varit av stor vikt att söka utröna, huru rättsåskådningen i de hänseenden, om vilka nu är fråga, hittills varit. Man har härvid haft att röra sig på ett område med ganska skiftande förhållanden. Å ena sidan fisket å västkusten med dess säregna förhållanden, å den andra fisket i Östersjön och där särskilt strömmingsfisket i de fyra nordligaste kustlänen. Man har haft att ta hänsyn, å ena sidan, till de åskådningar, som i fråga om Bohuslän stamma från Norge, i fråga om Skåne, Halland och Blekinge från Danmark, samt, å andra sidan, till de förhållanden, som sedan äldre tider rått i de gamla svenska provinserna. För själva rättsfrågans klarläggande har givetvis krävts en omfattande kameral utredning. Det har bland annat gällt att utröna huru saltsjöfisket behandlats vid kust fastigheternas skattläggning och om betydelsen ur äganderättssynpunkt av saltsjöfiskes skattläggning vare sig till självständiga fiskerier eller såsom adpertinens till jordegendom.

37 Vad beträffar anmärkta oklarheter i vissa lagbestämmelser är det särskilt de mycket omdebatterade frågorna om skillnaden dels mellan inomoch utomskärs, dels mellan fast och rörlig fiskredskap, som ansetts påkalla en närmare granskning. Med hänsyn till innehållet i petitionerna från Bohuslän har särskild vikt lagts på utredning om lotsverkets dispositionsrätt till vissa kronan tillhöriga holmar och skär vid västkusten samt om vilka andra där belägna holmar och skär må vara att anse såsom kronans egendom.

Förhållandet mellan strandäganderätt och fiskerätt vid havskusten i Norge. Liksom den svenska fiskerilagstiftningen sedan gammalt är byggd på den åskådningen att strandägarens rätt sträcker sig icke blott till st:andbrädden utan även till den närmast tillstötande del av havet, så var enligt de gamla norska lagarna den till stranden stötande havsbottnen näimast att betrakta som tillhörande strandägaren. Sålunda säger en norsk rättslärd, professor Brandt 1 , i fråga om egendomar, som begränsas av havet, att de gamla norska lagarna visserligen icke innehålla några uttryckliga föreskrifter utöver bestämmelserna angående fiskeriet samt val- och vrakrätten, men att det dock tydligen syntes vara förutsatt att äganderätten också här sträckte sig så långt som havsbottnen läte sig följas under vattnet och tillika omfattade den havssträckning som betäckte bottnen, varemot havet längre ut räknades som allmänning. Dock tillkom jordägaren ingen uteslutande rätt till havsfiske men var det däremot honom ensam förbehållet såväl att uppföra fasta inrättningar på bottnen som att indämma vattnet innanför allmänningsvattnet. Enligt en annan rättslärd, professor Aschehoug, som skrivit en avaandling om spörsmålet2 sträcker sig strandägarens rätt över havsbottnei dit, där det egentliga djupet begynner eller till marbacken. Då läran om marbacken eller molbacken är av grundläggande betydelse för spörsmålet om rätt till havsbottnen, eftersom rättspraxis synes ta utvecklat sig i den riktning att strandägaren har dispositionsrätt om icke äganderätt till havsbottnen intill marbacken, lämnas här en redogörelse för de äldsta bestämmelserna om marbacken och vad med själva begreppet marbacke förstås. I den äldre Gulatingslagen uppställas regler för huru en man skall Iräva en annan för en fordran. Han skall då, heter det i 37 kapitlet3, kräva, honom första gången och, om ingen uppgörelse då kommer till stånd, skall han gå utanför gården eller fara ut om marbacken (marreins bacca) och sedan bege sig åter till hans hus och kräva honom andra gånger. På samma sätt heter det i anförda lag kap. 268: Han skall bedja honom vara hemma medan han ror utanför marbacken eller går utanför gården. Han skall då återvända till hans hus och kräva honom. Att ro utanför marbacken ställes alltså här liktydigt med att gå utanför gården. Härav har man slutit till att marbacken utgör gräns för jordagendom vid havsstranden och att den rättsliga förutsättningen härför naste vara den, att det vid varje strand finnes en marbacke. 1

Ugeblad for Lovkyndighed 1870, sid- 330. Om Eiendomsret till Havgrund, Ugeblad for Lovkyndighed 1870, nr 40. 3 Norges gamle Love indtil 1387, band I, sid. 23, Um domfesto. 2

39 Emot denna uppfattning om strandägarens dispositionsrätt över havsbottnen ut till marbacken har erinrats att det i »Privilegier for den adelige Stand» av den 24 juni 1661 § 18 uttryckligen sagts om Konungen att »alle han Rigers Forstrander er hans», vilken grundsats även återfinnes i grevarnas privilegier av den 25 maj 1671 § 18 och de därutinnan lika lydande friherrarnas privilegier av samma dato § 16, där det säges: »Endog alle Forstrande Kongen tilhöre, saa blifver dog Greverne bevilget, överalt paa deres Gods ikke alene at nyde frie Fiskeri og Fordel av alle Slags Fiske, ved hvad navn og nsevnes kan, for deres egen Grund, men endog alt Vrag, som stränder for deres egne Grunde, saavidt de sig straskke». På grund härav och då i Christian V:s norska lag 4—4—4, liksom på samma ställe i hans danska lag, forstranden förutsattes vara Konungens, syntes det kunna ifrågasättas, om man icke likaväl i Norge som i Danmark skulle kunna uppställa den regeln, att forstranden är undandragen den privata äganderätten och i den bemärkelse tillhör det allmänna, att envar har fri tillgång till att nyttja den. Men likaväl som det på ganska goda skäl kan dragas i tvivelsmål, huruvida uttalandet i danska lagen att forstranden tillhör Konungen, verkligen kan ges vidsträcktare betydelse än vad lagen själv säger, nämligen att det vrakgods, som driver in på forstranden, tillhör Konungen, lika visst är det att den norska rätten icke tillagt grundsatsen större räckvidd än att omfatta allenast rätten till vrakgodset. Det kan dock icke förnekas att norska lagen 4—4—4 om Konungens rätt till forstrand står i strid med bestämmelserna i Gulatingslagens 37 och 268 kapitel. Men trots uttalandena att forstranden tillhör Konungen och att forstrandsrätten omfattar allt fiskeri, har dock rättspraxis utvecklat sig därhän att i enlighet med den äldsta lagstiftningen strandägaren har förfoganderätt över havsbottnen ut till marbacken, andras rätt till samfärdsel och fiskeri samt annan gammal sedvanerätt dock oförkränkt. Om innebörden av begreppet marbacke ha bland de norska rättslärda ganska skiftande meningar uttalats och någon bestämd definition därpå har icke heller framgått ur rättspraxis. Svårigheten att definiera begreppet beror givetvis på kustformationernas olikheter i naturhänseende. I fjordarna, längs bergväggarna, är det i regel bråddjupt omedelbart invid land, så att havsbottnen ofta bildar hundratals meters djup i omedelbar fortsättning av de branta fjordväggarna. Här begynner alltså djupet alldeles intill kusten. Längre ut, i skärgårdarna, är det visserligen på många ställen ett betydande djup nära intill land, men på det hela taget är det i regel grundare, på många ställen långgrunt; och ut emot havet är det på sina ställen så grunt på långa sträckor att det bryter till och med vid ganska svag vind. I den sydliga delen av Norge har man åter utanför kusten den stora djuprännan. Å ena sidan har man ansett att marbacke ej vore till finnandes vid alla stränder, nämligen icke vid sådana, där stordjupet begynner alldeles vid strandlinjen 1 . Att det också vid långgrunda stränder kan möta svårigheter att bestämt ange marbackens läge framgår av en av Norges höiesteret meddelad dom2, som stöder sig på ett votum av höisteretsassessor C. Hansteen, vilken yttrade bland annat: »Strandeierens Eneraadighed over Havbunden antages at straekke sig til Marbakken (Molbakken), hvis saadan findes. Hvor ingen Marbakke findes, kan det vaere vanskligt at sige, hvor Graendsen skal 1 1

Fiskeriinspektör Landmark. Retst. 1890 sid. 260. Retst. 1888 sid. 729.

40 saettes. Men det skjönnes ikke, a t m a n kan vaere berettiget til at saette Graendsen ved nogen synnerlig Dj^bde.» Vid tillfället i fråga hade ostronfiskare g å t t ned till ett djup av 30—36 fot för att skrapa ostron men de blevo i enlighet med Hansteens votum frikända av höiesterets majoritet. Enligt en annan votering i höiesteret av bemälda Hansteen 1 är en sluttning i havsbottnen av en famn på fem famnar att anse som marbacke. Å a n d r a sidan h a r man gjort gällande a t t det på en definition av begreppet marbacke bör ställas den fordran a t t marbacken k a n a n v ä n d a s som gräns, eftersom den i lagen användes som gräns för all jordegendom vid havskusten, och a t t man förty måste u t g å ifrån att det finnes en marbacke vid varje havsstrand. Man h a r därför ansett a t t i de fall, d ä r stordjupet begynner t ä t t vid strandlinjen, är a t t såsom marbacke anse själva den omedelbart från stranden begynnande störtningen mot djupet, d. v, s. a t t den b r a n t a sluttningen tätt vid stranden skulle v a r a en marbacke. Den allmänna populära uppfattningen om marbacken, vilken också överensstämmer med den förut berörda av höiesterets majoritet hysta, torde v a r a den, a t t marbacken är den sluttning på havsbottnen, varest m a n från g r u n t vatten kommer på djupare vatten, helst n ä r detta sker något plötsligt. Men antingen man med marbacke förstår strandens omedelbara fortsättning från torra land eller man därmed förstår den sluttning, varest man från grunt vatten kommer på djupt vatten, blir skillnaden icke särdeles väsentlig med hänsyn till den antagna äganderättens utsträckning. Vad nu anförts torde kunna sammanfattas sålunda: Varje havsstrand måste efter ordalagen i Gulatingslagen ha en marbacke. Den kan icke ligga ute till havs, eftersom en man skall, när han stämmer en annan, ro utanför marbacken. Den kan efter höiesterets votering icke begynna på så särdeles stort djup. Enligt språkbruket begynner marbacken där, varest en man icke når bottnen. Det största djup, varest det är tänkbart att en man kan nå bottnen torde vara 2 meter. Vill man ansluta sig till den av Hansteen antydda utvägen att sätta gränsen vid det djup, där en val kan tänkas stå fast, i det att man tar hänsyn till bestämmelsen i Norske Lov 4—12—4, så lämpar det sig också, ty en mycket stor val, som går på, lär fastna först vid 2 meters djup men flyta på större djup. I enlighet härmed har man uppställt den regeln att marbacken begynner där, varest bottnen sluttar ner under 2 meters djup, räknat från lågt vattenstånd. Att denna gräns för marbackens begynnelse överensstämmer med den allmänna uppfattningen, framgår också av en avhandling om Landslot av kapten J u e P . Enligt denna, som stöder sig på författarens verksamhet som Opsynschef i Lofoten, räkna somliga sin egendom »fra Fjeld til Fjaare», d. v. s. blott till den linje vid stranden, där havet begynner, vilket stämmer med den uppfattning, enligt vilken marbacken är den allra första sluttningen under »Ebbemaalet». Andra anta att deras egendom sträcker sig så långt till havs som en häst kan stå på bottnen eller en val flyta. Vidare förmena några att de äga ett stenkast, ett pilskott, ett bösskott utåt havet, andra åter att de äga intill 3 å 4 famnars djup. Såsom synes ligger det djup, varest strandägarens rätt upphör, enligt den allmänna uppfattningen mellan 0 och 3 a 4 famnar. Då nu det djup, varest en man kan nå bottnen eller en häst kan stå på bottnen eller en val flyta är ungefär 1 Retst. 1889 sid. 036. * Norsk Fiskeritidende 1890.

detsamma eller mellan 1.6 och 2 meter, synes även härav gränsen för strandägarens förfoganderätt över havsbottnen kunna sättas vid 2 meters djup. E h u r u , såsom av det sagda torde framgå, strandägaren har ensam förfoganderätt över havsbottnen till marbacken, vilken alltså kan anses utgöra gräns för jordäganderätten, har strandägaren dock i allmänhet icke någon företrädesrätt till fisket inom sitt vattenområde. Sedan urminnes tid har nämligen den grundsatsen varit erkänd att fisket på det norska sjöterritoriet, och således också innanför marbacken, är fritt för varje norsk medborgare. Friheten att fiska medför emellertid i allmänhet icke någon rätt att nyttja stranden. Visserligen kan den fiskande icke blott utan ansvar beträda stranden, ilanddraga sin fångst och fastgöra sin fiskredskap utan att strandägaren därför kan fordra betalning — med mindre skada därigenom förorsakas, i vilket fall strandägaren tillkommer ersättning — men strandägaren har efter omständigheterna rätt att genom vakthållning, inhägnad o. d. utestänga envar, således också fiskare, från sin grund. Fiskaren måste således vika för stängsel, liksom han har att respektera varje av strandägaren i laga ordning anbragt fast inrättning, såsom bryggor, laxvarp o. d. Strandäganderätten måste sålunda i förhållande till saltsjöfisket anses vara mycket svagt omgärdad. Strandägaren har visserligen i allmänhet ganska lätt att förekomma fiskaren på ett eller annat av de antydda sätten, men det är också blott genom att begagna denna utväg, som han förmår att värna sin strand. Förhållandet mellan strandägare och fiskare vilar för övrigt på samma teori som förhållandet mellan fiskarna inbördes. I sådant avseende gäller, att den fria fiskerätten väl är allmän, men att den för en var fiskande är beroende av att platsen är oupptagen. Vid det tillfälle man i kraft av den fria fiskerätten utövar fisket, vare sig personligen närvarande eller medelst ett utsatt redskap, är man av lagen skyddad såsom tillfällig besittare av den upptagna platsen till dess fisket för den gången är slut. Man kan sålunda icke tvingas att vika för en annan. Företrädesrätten tillkommer den, som har kommit först till platsen. Såsom förut antytts har vid saltvattensfiske en var rätt att beträda annans strand och även att där ilanddraga redskap och fångst. I de gamla lagarna finnas bestämmelser härom endast såvitt angår sillfisket. Sålunda sägs i Frostatingslagen XV—5, att man i sillfiske må kasta varp både på åker och äng och var man vill, dock att fångsten skulle vara bortförd innan påsk. Bestämmelsen återfinnes i Magnus Lagaböters landsleiebalk VII—49, som innehåller att man skall »usökt» kunna »verpa» på åker och äng och var man vill och ha bortfört fångsten till »sommermaale» (14 april). Dessa gamla lagbestämmelser bekräfta att saltvattensfisket var fritt och att fiskarna hade obehindrad tillgång till att nyttja stranden och ilanddraga fångsten. Att bestämmelserna efter ordalagen kommo att omfatta blott sillfisket beror uppenbarligen därpå, att detta fiske var det utan jämförelse viktigaste och därför det som lagstiftaren närmast hade för ögonen. När därtill kommer att de gamla lagarna utmärka sig för ett kasuistiskt uttryckssätt, torde det vara tydligt att de nämnda bestämmelserna icke kunna anses som undantag blott gällande sillfisket utan som utslag av en allmän regel om fritt saltvattensfiske och obehindrad tillgång till ilanddragning av fångsten 1 . Av det anförda torde framgå, att saltvattensfisket på Magnus Lagaböters tid — hans landslag är av år 1274 — bedrevs oberoende av strandäganderätten och således utan någon erkänsla till jordägaren för strandens be1

Jämför senare Chr. IV X. L.

IV—45 och Chr. V N. L.

5—11-16.

gagnande vid fiskandet. Denna regel om avgiftsfritt fiske undergick emellertid under den följande tiden en avsevärd förändring. I källor från 1600-talet finner man nämligen, att jordägare fått bekräftelse på rktt att utkräva avgift eller landlott (landslot) av den sill, som med vad färgades utmed hans strand. Sådan rätt tillerkändes genom kungl. brev cen 27 januari 1628 rikskansleren Jens Bjelke för hans sätesgårdar östrit och Fosen 1 . I ett öppet brev av den 24 februari 1636 om fisketionde och landlott i Bergenhus län 2 bestämmes att landlott skulle svaras av »vaaddraet ved färendes fiskeri av andre end leilendingerne selv». I ett brev den 2 mars 1636 till Jens Bjelke 3 uttalas bland annat att i landlott av iskeri med landdrätt nordanfjälls icke finge tagas högre än en sjundedel av all slags fisk, som där fångades »med farendes fiskeredskap og ikke staaandes, som laksevarpers redskap og middel er». Av nu anförda och andra källor 4 synes man kunna draga den slutsatsen, att det under tidrymden från slutet av trettonde till början av sjuttonde århundradet på flera sträckor av kusten utvecklat sig en sedvanerittslig regel, som brutit med den ursprungliga regeln om fritt saltsjöfiske o;h avgiftsfri ilanddragning av fångsten. Fiske och ilanddragning var visserligen alltjämt fritt i den bemärkelsen, att strandägarna icke heller nr hade någon ensamrätt eller företrädesrätt till fisket med utväg att förbjuda andra att nyttja stranden till fångstens bärgning och ilanddragning. Men det nya var, att fiskarna för detta bruk av stranden nu skulle erlägga fcvgift, bestående av en viss del av fångsten till strandägarna. Det är denna fcvgift, som fått namn av landlott. Ehuru sålunda skyldigheten att betala landlott efter en lång secvanerättsbildning här och där på kusten framträtt som ett fullbordat fiktum senast i början av sjuttonde århundradet, kom detta dock icke till smes i den närmast följande lagstiftningen, i det att både Christian IV:s rorska lag (1604) och Christian V:s norska lag (1683) i huvudsak återge den gamla och ursprungliga här förut omförmälda regeln i Magnus Lagaböters landslag VII—49. Första gången landlottsplikten befästes i lag var vid utfärcandet den 21 december 1792 av en förordning om fiskerierna i Fosens fögderi. Därefter följde åtskilliga förordningar och reskripter om landlotts utgcrande på andra kuststräckor till dess genom lagen om landlott av den 2$ maj 1863 och lagen den 6 juni 1891 de äldre bestämmelserna om landlott Indrades därhän att, förutom ersättning för skada på åker och äng, skulle erläggas som landlott i de båda Bergenhusamten sex procent av fåigsten och eljest tre procent. De sålunda gällande bestämmelserna om laidlott omfatta hela kuststräckningen i Christiansands, Bergens, Trondhjens och Tromsö stift, varemot landlott varit och är okänd på östlandet, varued i fiskerihänseende förstås kuststräckan från något väster om Langasund österut till svenska gränsen. Om den vid fisket begagnade strandbrädden hör till statsallmänning, varmed här lär böra förstås all staten tilhörig skog, erlägges ej landlott 5 . Med avseende å vårsillfisket gälla särskilda regler enligt lagarna den 24 september 1851 och den 28 augusti 1854, som stadga blott tre procent av fångsten, däri inbegripet skadestånd. Vidare är att märka, att landlott erlägges blott vid fiske med not (vad), 1

Norske riksregistranter VI sid. 9. * Norske riksregistranter VII sid. 146 och 149. Norske riksregistranter VII sid. 174. * Arent Berntsen, Danmarckis oc Norgis Fructbar Herlighed, 1655, sid. 109 och 143. * Lag den 23 maj 1863, § 2. 8

43 d. v. s. vid fångst av stimfisk, men att landlottsplikten dock icke i regel omfattar allt slags dylikt fiske, utan att i fråga härom gälla olika lokala sedvanor. Det är blott i de sydligaste amten som landlott nästan undantagslöst erlägges av allt notfiske. I Stavanger och Södra Bergenhus amt råda mycket växlande lokala sedvanor; i somliga härad erlägges landlott endast av sill-, skarpsill- och makrillfiske, i andra blott av sill- och skarpsillfiske. Längre norrut i Nordmöre-, Trondhjems- och Helgelandstrakterna erlägges landlott nästan uteslutande blott av sillfiske. F r å n den allmänna regeln för saltsjöfisket, vilken, såsom framgår av det föregående, kan formuleras så: fritt fiske till dels förbundet med rätt till ett visst begagnande av stranden mot avgift, finnes emellertid vissa undantag. Sedan gammalt har nämligen laxfisket med faststående redskap varit förbehållet strandägarna. Detta sedvanerättsliga förhållande finnes erkänt i kungl. reskriptet den 23 april 1728, utfärdat i anledning av förd klagan över en av vederbörande underrätt fälld dom i tvist om rätt till hummerfiske vid några holmar i Ryfylke fögderi av Stavanger amt. I reskriptet förklaras att hummerfisket varit allmänt från gammal tid och att det fortfarande skulle förbli fritt för envar. Men därjämte göres följande uttalande: om det skulle stå fast, som sorenskriveren dömt, att ingen finge fiska på annans grund, skulle fiskeriet, som vore en av landets största härligheter, bliva få människor till nytta och den välsignelse havet kunde giva förkomma och stanna i havet eftersom ägarna av stranden icke skulle vara i stånd att taga och förvara allt som vid dylika fiskerier faller, varförutom det vore både den allmänna och obestridliga praxis och lagen likmätigt, att en var fiskade den fisk havet ger av sig och var den faller undantagandes lax, som sökte vissa ställen, vilka stode i a parte skatt och skyld för det slags fiskeri. Denna strandägarnas ensamrätt till laxfiske blev i viss mån utvidgad genom lagen den 8 april 1905 om lax- och sjöörretfiskerierna m. m. 1 § i lagen utsträcker nämligen strandägarens ensamrätt till nämnda slags fiske därhän, att den omfattar allt sådant fiske med kilnot, laxvarp eller liknande redskap samt krokgarn såväl utanför som innanför gränsen för äganderätten till havsbottnen (marbacken) och därtill även fiske med kastnot inom ett avstånd av 250 meter från utloppet av älv, vari lax går upp. I fjord eller sund sträcker sig dock ensamrätten i intet fall längre än till en tredjedel av bredden vid vanligt högvatten. Lokala sedvanor ha också med hänsyn till saltsjöfisket i allmänhet, icke blott beträffande laxen, på sina ställen alstrat den uppfattning att strandägarna äro ensamberättigade att fiska i enstaka trånga fjordarmar, bukter eller vikar, men det kräver starka bevis för att sådan sedvana med andras uteslutande är av ålder bestående för att den skall bliva erkänd av domstolarna. I det inre av Kristiania- och Langesundsfjordarna anses sålunda grundvadfiske sedan gammalt vara strandägarna förbehållet. Genom en höiesteretsdom av den 19 november 1887 x är detta förhållande fastslaget beträffande Kristianiafjorden innanför Dröbak. Slutligen torde böra såsom undantag från regeln om fritt fiske nämnas, att ostron innanför marbacken anses som strandägarens egendom 2 och följaktligen icke må utan lov av annan fiskas. 1 8

Retstid. 1887 sid. 673. Retstid. 1855 sid. 41 och 784, 1873 sid. 246, 1888 sid. 727.

Förhållandet mellan strandäganderätt och fiskerätt vid havskusten i Danmark. Med avseende å spörsmålet, huru långt jordäganderätten vid havskusten sträcker sig, har i Danmark redan i äldsta tid den uppfattning gjort sig gällande, att endast själva strandbrädden var underkastad privat äganderätt, men att däremot havsbottnen och havet tillhörde konungen d. v. s. staten. Redan den jutska lagen av år 1241 upptog en grundsats, som synes ge hemul åt den läran att den till strandbrädden stötande havsbottnen tillhörde konungen. Denna lag, III: 61, innehåller nämligen en bestämmelse, att »vrak, som kommer till land och ingen man följer eller kommer efter, det hör konungen till, förty att konungen äger alle Forstrande, och det som ingen man äger, det tillhör konungen». Forstranden såsom en konungens tillhörighet finnes också omtalad i den äldsta av de danska landskaps- eller provinsial lagarna, nämligen den skånska lagen, vars tillkomst hänföres till tiden efter 1202 men före 1216. Bland annat förekommer i lagens V bok, 6 kap., som innehåller artiklar för borgare, köpmän, fiskare och andra, som besökte höstmarknaden i Malmö, en föreskrift, i 41 mom., att »ingen skall lägga timmer eller stenar uppå vore gadher eller straede och ej bygga steilrum x uppå vore forstrande». Begreppet forstrand är väl något obestämt men torde kunna sägas vara området utanför den normala vattenståndslinjen ut till ett djup, där fartyg kunna ankra 2 . Då forstranden, efter vad nyss sagts, icke är underkastad enskild äganderätt, har sedan gammalt ansetts, att äganderätten till de till havet stötande jordegendomar blott sträcker sig till den normala vattenståndslinjen eller, såsom denna ock kallas »Havstokken», d. v. s. till gränsen för den del av havsbottnen, som vanligen översköljes av havet 3 . Konungen var, såsom nyss nämnts, väl ägare av forstranden, men som följd härav förbehöll han sig blott att tillgodogöra sig, jämte vrak och vrakgods, på forstranden indrivna valfiskar, sälhundar samt större och dyrbarare fisk, såsom stör, svärdfisk och marsvin (tumlare). Detta är vad man egentligen förstår med forstrandsrätten. Den fanns, förutom i jutska lagen och själlandska lagen, erkänd i skånska lagen VIII: 1 och 2. Forstrandsrätten vilar, såsom framgår av det sagda, på den urgamla i jutska lagen uttalade rättsgrundsatsen att vad ingen man äger det äger konungen. I kraft av denna grundsats var det också från urgammal tid erkänt, att konungen var ägare icke blott till forstranden utan till hela det danska sjöterritoriet och såsom sådan herre över fiskeriet vid landets kuster och i sunden mellan landsdelarna, så att han kunde icke blott på1 En plats vid havsstranden, där fiskare på i jorden nedslagna stolpar upphänga sina nät för att torka och rensa dem — gistvall. 2 Om Eiendomsret til Havgrund af Professor Aschehoug, Ugeblad for Lovkyndighed 1870, nr 40. 3 Indenrigsministeriets skrivelse den 2 okt. 1860.

45 lägga avgifter såsom villkor för rätt att fiska utan också förbjuda vem han ville att fiska, åt enskilda personer upplåta ensamrätt till fiske på vissa ställen mot eller utan avgift o. s. v. Efter Valdemarstiden började forstrandsrätten gå i förläning eller som benådning till adeln och kyrkan, så att konungarna ofta åt adliga och kyrkliga jordägare uppläto forstrandsrätten vid deras egendomar. Efterhand blev det ganska vanligt, att därjämte också upplåts fiskerirätten, och från Konung Hans tid blev det vid dylika förläningar och benådningar regel att forstrandsrätten alltid åtföljdes av fiskerirätten1. Konungens förfoganderätt över fisket, särskilt rättigheten att därför påbjuda avgifter, sökte man inskränka genom handfästningen. Före reformationen, då geistligheten stod som härskande stånd vid sidan av adeln, skedde detta till förmån för bägge dessa stånd men också till förmån för menige man, i det att i Christian II:s handfästning av den 22 juli 1513 art. 66 och Fredrik I:s av den 3 augusti 1523 art. 69 fanns bestämt, att konungen varken finge hindra dem, som bodde vid stranden, att fiska vid den eller förhöja avgifterna för dem. Efter reformationen skedde inskränkningen allenast till förmån för adeln, i det att bestämmelserna till förmån för geistligheten och för »dem, som bodde vid stranden,» uteslötos. Sålunda stadgades i den första handfästningen efter reformationen, nämligen Christian IILs av den 30 oktober 1536 art. 11, uteslutande till förmån för adeln, följande: »Sammaledes maa og skall Danmarks Riges Raad og Adel nyde deres fri Fiskeri for deres egen Grund, som de hidtil af Arilds Tid med rette hävt have, og besönderligen de i Kong Hanses Tid have hävt. E r nogen haerover sket Uret, ville Vi, naar Vi forfare Lejligheden, hjaelpe hver Mand till den Del, han haver Ret til, og skal besönderligen hver Mand (c: af Rigsraad og Adel) nyde Aalegaarde for deres egen Grund, undtagen udi Fjorde, som Kronan og den menige Mand have Skade af, dog skulle de Fiskegaarde blive ved Magt, som have vaeret af Arilds Tid.» Detta stadgande är märkligt även därutinnan att det innehåller den äldsta bestämmelsen om rätt att bruka ålgårdar. Orsaken till att dessa särskilt nämndes, var den såsom nödvändig ansedda begränsningen i tillåtelsen att bruka desamma. Detta redskaps anbringande i fjordar förorsakade nämligen den skada, att menige man hindrades i sitt fiskeri, så att han icke kunde utgöra sin avgift till konungen. Samma föreskrifter om den adeln tillförsäkrade fria fiskerätten jämte ålgårdsrätten utanför egna jordegendomar upptogos i de följande konungarnas handfästningar och gingo genom den Köpenhamnska recessen av 1547 art. 20 och den koldingska recessen av 1558 art. 31 över i den allmänna lagstiftningen. Med den av handfästningarna följande begränsningen behöllo konungarna i övrigt den förut nämnda förfoganderätten över fiskeriet och utövade den i regel sålunda, att det tilläts envar att fiska mot erläggande av vissa avgifter (»Sandtold», »Aaresild») men stundom också på det sätt att till en eller annan upplåts uteslutande fiskerättighet på viss plats. Den av de danska konungarna sedan gammalt hävdade regalrätten till fisket å sjöterritoriet var sådan den enligt det föregående utvecklats beståndande då genom freden i Brömsebro 1645 Halland på trettio å r avstods till Sverige, liksom ock då detta landskap definitivt jämte Skåne och Blekinge tillföll Sverige genom freden i Roskilde 1558. Då i dessa landskap då tillämpades, förutom recesserna och vissa speciella lagar, den jutska 1

L. V. Birck, Rigets Jordegods og Regalerne, Köbenhavn 1918.

46 lagen 1 , vilken efter utfärdandet av Christian IV:s stora recess av 1643 undanträngt de andra landskapslagarna och således även den där tidigare gällande skånska lagen, var uppenbarligen också i dessa landskap konuigens äganderätt till forstranden en fullt erkänd rättsgrundsats. Den danska konungens rätt till forstranden och havsfisket kom sedeimera ånyo till synes i grevarnas privilegier av den 25 maj 1671, § 18, och de i denna del lika lydande friherrarnas privilegier av samma dato, § 16. däri det, såsom i annat sammanhang omförmälts, säges att »endog alle Forstrande Kongen tilhöre, saa bliver dog Grevarne (Friherrerne) bevilget over alt på deres Gods ikke alene at nyde frie Fiskerie og Fordel af alle slags Fiske, af hvad Navn de og naevnes kan, for deres egen Grund, men tndog alt Vrag for deres egne Grunde — — —». Detta rättstillstånd förändrades icke av Christian V:s år 1683 utfärdade danska lag, men genom lagens V — 1 0 - 4 3 gavs envar också icke adlig jordägare rätt att utan att därför betala avgift bruka ålgårdar utmed sin egen strand, dock med samma inskränkning för fjordarnas vidkommande, som idem dittills varit underkastad. Vad angår forstrandsrätten förutsattes cenna enligt lagens 4—4—4 fortfarande tillhöra konungen, för såvitt ingen annan erhållit densamma i privilegium. Efter hand upphörde även övriga avgifter för saltsjöfiske, och smånhgom stadgade sig den rättsuppfattning att alla danska medborgare äga rätt att utan avgift idka fiske på danskt sjöterritorium, en grundsats, som torde ha i lagstiftningen för första gången uttryckligen uttalats i en förordning av den 2 januari 1740 angående fisket i Limfjorden. Som sista lämning av det en gång så starka fiskeriregalet kvarstå? numera blott ostronfisket. Kungl. förordningen den 10 juli 1770 förbjuder ostronfiske utan särskilt tillstånd, då »östersfiskeriet os alene som et Regale tilkommer». Forstrandsrätten är i våra dagar icke stor. Staten äger den överallt där icke privata ha den. Kronans inkomst av »de offentlige Forstrande» uppgår numera i genomsnitt till 30- a 40,000 kronor årligen. I övrigt finnas blott få privata ägare av forstrandsrätten, sedan den privilegierade forstrandsrätten bortföll genom grundlagen. Rättsåskådningen på ifrågavarande område torde kunna i korthet sammanfattas sålunda. Det är oomtvistligt, att havet efter dansk rätt icle är underkastat någon annan förfoganderätt än den statsmakten i allminhet tillkommande höghetsrätten över territoriet. När förordningen den 2 januari 1740 säger, att Limfjorden liksom alla andra stränder uti konungens riken och land allmänneligen konungen allena och ingen annan tillhöra och av ålder tillhört hava — eller i privilegierna för adeln av 1661 sam; för grevarna och friherrarna av 1671 uttalas att »alle Rigets Forstrande ere Kongens» — så är härigenom knappast utsagt annat eller mera, äi att Konungen, d. v. s. staten, är den ende, som har någon rätt till och över havet, och har man härvid otvivelaktigt icke tänkt på någon privat äganderätt, utan allenast på statens höghetsrätt. Havet och havsbottnen äro icke underkastade någon äganderätt, de äro herrelösa, och ingen kan därfcr på grund av någon rätt till havet eller del därav påstå sig ha rätt att fiska däri. Envar, som vill driva fiske på sjöterritoriet, måste underkast* sig de bestämmelser härför, som staten i kraft av sin höghetsrätt föreskriver. 1 Jfr Knud sid. 206.

Fabricius, Skaanes Övergång fra Danmark ti) Sverige, Köbenhavn 1906. lel II

47 Nu gällande bestämmelser om rätt till saltsjöfiske innefattas i Lov om Saltvandsfiskeri av den 4 maj 1907 och äro i huvudsak följande. På danskt sjöterritorium står det med de i lagen fastställda begränsningar envar, som antingen har dansk infödsrätt eller haft fast uppehåll i Danmark minst två år, fritt att driva fiske överallt, där ingen har särskild rätt till fiskes utövande. När någon lagligen intagit en fiskeplats och försvarligt avmärkt sin redskap må han icke, så länge han har sitt redskap utsatt och brukar det till fiskeri, undanträngas från platsen eller ofredas i sitt fiske av andra fiskare. Ett fortsatt bruk av en fiskeplats ger dock ingen äganderätt till denna ej heller kan brukningsrätten överlåtas till annan. För nyttjande av bottengarnsplats gäller i regel följande. Platsen anses lagligen intagen när vederbörande den 15 februari eller, om det är söneller helgdag, den 16 februari på strandkanten mittför platsen eller på själva platsen anbragt en påle eller boj med namnbokstäver. Göra flera anspråk på samma plats nämnda dag, sker lottdragning inför vederbörande fiskeritjänsteman. Sedan platsen ytterligare avmärkts på föreskrivet sätt, äger innehavaren företrädesrätt till densamma i tre år, därest han brukar platsen till fiskeri med garn av föreskriven beskaffenhet hela den tid av året, då bottengarnsfiske i orten lämpligen äger rum. Efter de tre årens utgång sker nytt intagande av platsen på förut nämnt sätt. Ingen har rätt till flera platser än han själv vill besätta med bottengarn. Rätt till fiskeri med ålgård tillkommer uteslutande ägarna av kusten, envar utmed sin strand, för såvitt icke andra i följd av särskild åtkomst må ha förvärvat en rätt, som är till hinder därför. Med ålgård förstås i lagen ett till ålfångst bestämt redskap, som består av en eller flera ryssjor i förbindelse med en från land utsatt rad (risgärdsgård, garn, spjälverk eller dylikt), avsett att leda ålen in i ryssjorna. Ålgårdsrätten må icke skiljas från den tillstötande jordegendomen. Den ålgårdsberättigade ä r skyldig att på angivet sätt intaga platsen före den 1 augusti och hans rätt till ålgårdsfisket är, så länge fångstredskapen äro utsatta, skyddad endast till den 1 december.

Rättsutvecklingen i Sverige. Den äldre regalrätten till fisket i saltsjön. Fisket i saltsjön var redan under medeltiden föremål för strävanden från kronans sida att därav tillgodogöra sig inkomst genom utkrävande av avgifter av de fiskande. Fiskevattnet betraktades såsom en konungens allmänning, av vars avkastning kronan skulle ha sin andel lika väl som av allmänningsskogarnas. Den äldsta kända handling, som härom bär vittnesbörd, ä r en fiskestadga eller hamnskrå av år 1450 \ utfärdad efter den fiskeriidkande allmogens hörande vid ett möte inför konungens ombudsman på Hufvudskär. Däri föreskrives att »så många, som vilja fiska på rätta fiskegrund som under kronan ligga, de äga att svara hamnfogden till vad han av dem krävandes varder till att sin skatt redligen utgöra och ingen undandöljes». Saltsjöfiskets natur av konungsallmänning framhålles också i konung Carl Knutssons brev, daterat feria tertia proxima post Pauli (d. 29 januari) 1454 2, till borgarna i Trosa, synbarligen utfärdat efter av dem framställda klagomål över förvägrad rätt att fiska i saltsjön därutanför, i vilket brev bl. a. sägs: »Desslikes hafva Vi och undt förberörde Våra borgare att de må fiska i Konungs allmänningsvatten som andra. Ty förbjuda Vi alla och hvem de helst äro, särdeles Våra högsta och Embetsmän, dem häremot hindra eller hindra låta.» A t t kronan även för fiske i västerhavet utanför den svenska kusten (Askims och Säfvedals härad) uppbar avgift framgår av ett vid ting i Säfvedal odensdagen näst före sancte Johannis Baptiste dag (d. 22 juni) 1496 utfärdat vittnesbrev 3 , varigenom intygas att Vinga holme med flera skär »aff gammel ålder oc aff hedenhööss legat till Sveriges rike oc til Elffuesborg» samt att de, som där lågo till fiskeri då sillen togs, de gåvo tull och bodlega till ståthållaren på Älfsborg. De sålunda redan tidigt framträdande regalrättsanspråken i avseende å saltsjöfisket hävdades kraftigt av konung Gustaf I. I hans registrator för år 1530 finnes under den 8 februari antecknat, att då skrevs ett öppet brev till östgötarna, som hade notar i Bråviken, att giva honom den lott i varje not, som de honom lovat hade och pliktiga vore av konungs vattendel, och att de icke skulle hindra de »fatigemen på Näfvebergh» att draga de två varp i Bråviken, som de av ålder begagnat, varjämte förenämnda Näfvebergsmän tillskrevos att till konungen utgöra en lott av omförmälda tvenne notvarp. I ett senare brev den 1 mars 1545 åberopas, att konungen då uppbar lott av strömmingsfisket icke blott i Bråviken 4 utan även i Stockholms skär, 1 Hamnskrå på Svenska Högarna och alla hamnar där fiskeri brukas, se »Skråordningar* utg. av Sv. fornskriftsällskapet. a R. A. Avskrift i Peringskölds Diplomata Tom XIII—XVII E 16—20. * Original i R A; tryckt i Handl. rörande Skandinaviens historia XXIX, sid. 42. 4 Den s. k. kungslotten av vinternotfisket i Rråviken utgjordes ända in i senare tid och upphörde först d. 14 mars 1899 jämlikt Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut, Kungl. Maj:ts prop, n r 80 till 1898 års riksdag och kungl. brev d. 27 maj s. å.

49 Nyköpings skär, Stegeborgs skär (Slätbaken) och flerstädes. I ett brev av den 23 febr. 1553 säges, att konungen hade flerstädes uti skärgårdarna två lotter i var not, som är en konungs och en vattenlott. Gustaf I utsträckte skattepljkten även till strömmingsfisket i Norrland, vilket tidigare var e n ^ e r k l i g allmänning, utan avgift tillgängligt för vem som därav ville begagna sig. I konungens nyssnämnda brev den 1 mars 1545, ställt till bönderna och menige allmogen i Ångermanland och Medelpad, säges, att klagomål av åtskilliga, som »i Nordlanden hos eder bygga och bo», framställts däröver att strömmingsfisket såväl i nyssnämnda landsändar som ock på bägge sidor både nordan och sunnan därom i Norrbotten, Hälsing- \ land och Gästrikland plägade vara ganska dåligt, så att varken kronan, bön- \ derna eller andra kunde ha någon synnerlig fördel eller nytta av slika strömmingsfisken, i det att de bönder, som byggde och bodde närmast emot stranden och förmenade sig ha någon egendom ifrån deras bolstad och ut i sjön, ville snart sagt tillägna sig sådan rättighet över alla strömmingsfisken och fisklägen, som utanför deras land sträckte sig hur långt som helst från silandet ut i sjön, kallandes samma strömmingsfiske deras skattevatten och fördenskull icke heller ville unna några andra kronans undersåtar, som själva hade ringa ägor i sådana skattevatten, att bruka deras skotar och fiskeri på sådana vatten med mindre de gåve dem tull eller lega vid äventyr att de miste sin fiskredskap. Till svar å dessa klagomål innehåller brevet vidare att konungen och kronan bör »uti sådana_allmänninggfisken också hava någon nytta och fördel som är den rätta ireding, efter Konungs allmänning är ju så väl där ibland som annorstädes i riket, det vi med Sveriges beskrivna lag, desslikes med det bruk som allestädes ut med sjösidan, där strömming tagas plär, väl bevisa kunna, som sker i Stockholms skär, Nyköpings skär, i Bråviken, Stegeborgs skär och flerstädes, av vilka fisken kronan sin tillbörliga lott och del ju alltid fått haver och ännu utan all gensago gärna bekommer, så står icke heller någonstans.jr^igyeriges lag uttryckt, att den ena bonden bör giva den andra tull, lega eller skatt av de allmänningar, på land eller i vatten liggande, utan Konungen och kronan äger och bör alltid hava uti sådana allmänningar sin part och del». Konungen hade därför med rikets råd varit överens, »att kronan av alla de strömmingsfisken och fiskläger, som utmed saltsjön sig sträcka, skola efter denna dag bliva och kallas som de ock med , rätta äro Konungs rätta allmänningar, så att evad de helst äro, antingen köpmän, landsbönder eller andra, som strömmingsfiske bruka vilja, skola fria och obehindrade med deras skotar och annan fiskredskap ute i saltsjön utan; var mans gensägen eller förhindring, enär och var dem synes, bruka, dock i med så skäl och förord, att de oss och kronan av sådana fiskerier var fem- \ tonde tunna väl förvarad fisk uti tull giva skola — — — och^uppå ölet \ \ ingen danneman på sina rätta ägor, som närmast inför hans land ligga, ior denna orsaks skull någon öskäl vederfaras måtte äro vi tillfreds att 24 danneman, som i saken ovilliga äro, måtte uti var landsända syna och rannsaka huru mycket *var och en närmast under sitt land fritt och obehindrat uti sådana fisken hava och njuta bör, desslikes utlägga vår och kronans rätta treding i sådana fisken». Uppfattningen om kronans regalrätt till havsfisket, vilken dock i enlighet . ' med grundsatsen om frälsets oantastlighet aldrig berörde adelns fiskerätt', vann under Gustaf I:s regering full stadga och tog sig såväl då som sedermera uttryck i talrika anläggningar av kronofisken vid såväl krono- som 1

Jmf. Adelns privilegier 8 okt. 1617, {$ 26. *>

4 — Fiskerättsutredningen. I.

50 skattestränder. Dessa kronans enskilda fisken brukades till en början vanligen för kronans räkning men blevo efter hand i stor utsträckning upplåtna åt enskilda mot årlig avgift eller genom skattläggning bestämd ränta och ha numera till största delen genom sk^tteköp-etteT^nnorledes övergått i enskild ägo. Den regalrätt till havsfisket som kronan i äldre tid tillagt sig, blev, sedan densamma efter hand väsentligen förlorat i betydelse, de facto upphävd genom utfärdandet av den första allmänna fiskeristadgan den 14 november 1766, vilken vid riksdagen 1765—1766 blivit av ständerna antagen. Det kronan såsom en följd av regalrätten tillkommande fisket i öppna \ havet, Vid kröloosTär, stränder och holmar blev nu till fiskerinäringens be\ främjande frigivet till begagnande utan avgift av varje rikets undersåte, i försåvitt det ej förut var av kronan disponerat på annat sätt. Regalrätten fick vika för strandäganderätten genom den nu, såvitt angår havsfisket, för första gången i lag strandägaren tillerkända allmänna äganderätt till strandfisket. Denna rätt blev nu bestämd sålunda, att saltsjöfisket inomskärs borde för deras enskilda egendom anses, som strand och holmar däromkring ägde, dock att häruti ej inbegrepes det konungs- eller allmänningsfiske, som av ålder inomskärs varit. Vid öppna havsstranden eller där ingen skärgård är såsom ock utom skären finge jordägaren ej sträcka sin enskilda rättighet till fiske vidare än dess landgrund räckte. Härigenom gjordes likväl ingen ändring i de förhållanden, som förut rättsligen uppkommit, i det att där någon genom urminnes hävd, skattläggning, dombrev eller andra ostridiga skäl kunde visa enskild rätt till fiske omkring klippor, blindskär eller å grund, utomskärs och i havet, borde det ock därvid förbliva såsom ock med de fisken, vilka lydde under städernas donerade jord. Den allmänna huvudregeln blev alltså den att fiskerätten inomskärs samt vid öppen havsstrand och utomskärs så långt landgrundet räckte tillkom strandägaren, men att däremot vattnet utanför gränsen för strandägarens enskilda fiskerätt d. v. s. utanför det ställe, där landgrundet upphör och djupet tar vid, tillika med vattnet vid kronoskär, stränder och holmar, som icke till något hemman höra eller under särskilda villkor innehavas, skulle vara en fiskeallmänning fritt tillgänglig för varje svensk undersåte. Samma grundsats bibehölls oförändrad i den efterföljande fiskeristadgan av den 29 juni 1852 och upptogs även i fiskerättslagen den 27 juni 1896 allenast med vissa inskränkningar i fråga om rätten att å det allmänna vattnet utsätta fast fiskredskap. Ehuru faktiskt avskaffad genom 1766 års fiskeristadga har dock kronans gamla regalrätt till havsfisket sporadiskt återupplevt ända in i senare tid, i det att .nya kronofisken ännu under tidigare hälften av 1800-talet här och där inom enskilt strandägarområde upptagits och efter skattläggning försålts till enskilda. Befogenheten härav har emellertid i flera fall, där saken påtalats och fullföljts till högsta domstolen, underkänts 1 . 1 Se t. ex. Kungl. Maj:ts dom 1846 22/i i sak Kungl. Maj-.t och kronan mot Lars Zackrisson och Erik Jonsson i Öresund ang. bättre rätt till laxfiskena Gallkohällan m. fl. i Nordmalings socken av Västerbottens län (kammarkollegium avgav utlåtande 1845 " / ' , därvid kammarrådet, sedermera justitieombudsmannen Theorell uttalade en avvikande mening med vilken Kungl. Maj:ts dom överensstämmer, se kollegii prot. sistnämnda dag). Kungl. Maj:ts dom 1858 17 /3, jurid. fören. tidskr. del 17, sid. 58 o. f.

51 Lagstiftningen om rätt till saltsjöfiske. Äldre stadganden om strömmingsfiske i Bottniska viken och förarbetena till 1766 års fiskeristadgas bestämmelser om rätt till saltsjöflske. Bland bondeståndets allmänna besvär vid 1731 års riksdag upptogs en av Kungl - resolu allmogen i Finland gjord ansökning att »likmätigt konung Karl XI:s stad^ t l o n e n På a|.N fästelse och förklaring av den 17 augusti 1688 över Sten Stures brev och för- ™ en^s jum" ordning om strömmingsfisket» få nyttja strömmingsfisket i kustsocknarnai, 1731, § 57 vilket »av en och annan» förvägrades dem. om strömMed åberopade stadfästelse och förklaring avsågs ett kungl. brev till Åbo m i °p f l 3 k e t • m am hovrätt angående strömmingsfisket i Korpo socken av huvudsakligen följande ' innehåll. I anledning av yppade tvister mellan bönderna i nämnda socken angående strömmingsfiskets idkande, vilka tvister förnämligast hade sin grund i olika uttydningar av ett av Sten Sture utfärdat brev rörande samma fiske, hade hovrätten begärt Kungl. Maj:ts förklaring i ämnet. Kungl. Maj:t förklarade att »förutan den i Sten Stures brev beskrevne lagmansdomens skillnad» skulle varje by för sig allena och utan andras intrång behålla fria de notvarp, som låge under dess åkrar och ängar på själva hemlandet, där byn vore belägen, ävensom på de näst intill belägna holmar, där åker och äng av ålder varit, som räknades lika med hemlandet, men vid alla de andra varpen under skogs-, sten- och bergstränder, evar de kunde vara belägna, jämväl på utholmar där ej röjd äng eller åker funnes, njöte väl den by, som där vore ägare, ett »frivarp» för byns not två dagar i veckan såväl sommar som vinter, nämligen måndag och onsdag, eller om högtidsdag då infölle, påföljande söckendag, dock så att vid »ängsholmar» var och en njöte den rättighet okvald och utan andras intrång, som han av urminnes tid hade haft, men övriga dagar i veckan, som kunde användas till notdräkt, tillätes det såväl utbysmän som jordägarna själva att »så på ovanbemälte utholmar som alla andra för öppen sjö och havsstrand» nyttja fisket var efter annan efter deras gamla vana, vilket, vid visst vite, skulle ske med god sämja och enighet. »Utbyggarna» och de som idkade fisket på sådana holmar, där åker och ängsmark funnes, förbjödes att under fisketiden tillfoga jordägarna någon oförrätt »antingen med för trampande av deras ängar, eller nyttjande av skogen med eld eller hygge, därav skogen tager skada»; överträddes detta förbud, skulle skadan gäldas efter mätismanna värdering och böter dessutom gäldas till visst belopp. Som i Sten Stures åberopade brev icke gjordes någon åtskillnad mellan krono, skatte eller frälse bönder, utan dem samtliga föreskreves enahanda lag vid strömmingsfiskets nyttjande, så ville Kungl. Maj:t, att härutinnan ingen annan lag skulle vara för den ene än för den andre. Det Sten Stures brev om strömmingsfisket i Finland, som här åberopas, har icke återfunnits i original. I riksregistraturets renoverade koncept till kungl. brevet den 17 aug. 1688 kallas det »Sten Stures brev af år 1408», vilken i och för sig orimliga tidsuppgift uppenbarligen tillkommit genom misskrivning. Enligt en gammal avskrift i Sävstaholmsarkivet *, var brevet utfärdat år 1488 på »elvatusen jungfrurs afton», d. v. s. dagen före Ursuladagen eller den 20 oktober, och var av följande lydelse: »Vi efterskrefne Sten Sture i Gripsholm, Riddare, Sveriges rikes föreståndare, Gregers Matsson, Åke Johnsson, Erik Ottesson, Riddare Clas Hindriksson, Hindrik Bitz, väpnare; Göre vetterligt, att året efter Guds Börd 1488, 11000 Jomfru afton, den tid ]

Band F 34 i ra.

52 vi för LandsRätt såsom i Åbo Rådstuga, kom för Rätta af både Lagsagun, både af Norrfinnland och Söderfinnland, och trätte om ett fiskeri och Nbtedrägt, kallas, Ersten, uppå hvilken föreskrefne Träta vi tillnämde några goda Män, som syna och ransaka skulle dem emellan, som först äro vählbördige Män Erik Rawalsson, Olof Jonsson, Gustaf Slätte, Arwid Olsson, Nils Bengtsson, Bengt Olsson, Pehr i Karitta, Michel Want, Peder Mältilapp, Mårten Samuelsson, Jöns Klockare och Olof i Norikala; hvilka förrbem:de gode Männ så hafva synt, lagt och ransakat dem emellan, att förste åtskillnad, som både Lagdagur skall åtskillia, är en liten Holma, kallas Rauta kari, som ligger hardt utanföre mitt i Brukholms Sund *, så ända långs mitt ut åt fiärden Sunnari för Krampe Sunds Nääs, och hvars niute och bruke fritt under sitt land serdeles hvar under sin åker och Eng. Uppenbare Hafs Strand, Stenstrand och Skogsholma må de niuta och bruka tillsammans efter Strömmingsfiske hvar i sin lagsagu, dock så, att de som landet ega hafva fritt första varpet, hvar dem täckes, två Söcknedaga om veckan, först nästa Söcknedag efter Söndagen, annan dagen Odensdagen der nästefter; de andre daga dragé hvar med annan, som ber i landet är funnit effter Konung Måns och H. Arfwid Göstafsons Bref, som flere gode Herrar hafva stadfäst med deras Brel; Så stadfäster ock J a g Sten Sture med detta mitt Bref och alla de gode Herrar och Männ her föreskrefne stå efter sådana ransakan vittna och Eder. och dömer jag, H. Sten Sture, denna förrbeimde åtskillnad stadug och fast. förbiudandes hvarjom Manna her efter hindra och oförrätta i någre måtto vid 40 Mark för min domb, som gifvin är År och dag som förr skrifvit står. Till dess visso och vittnesbörd låter jag hänga mitt Insigle nedanför detta Bref» 8. Med anledning av förut omförmälda i bondeståndets allmänna besvär upptagna framställning från allmogen i Finland förklarade Kungl. Maj:t i resolutionen på allmogens besvär den 28 juni 1731, § 57, att den finskt allmogen finge därefter okvald idka och nyttja strömmingsfiske »efter de förra därom utgifna resolutioner, hvarigenom jordägarna under fiskelektiden utaf öppna hafs-, skogs-, bergs- och stenstränder hafva i veckan sina tvenne fridagar, nämligen måndagen och onsdagen, således att de draga det första varpet, då sedermera de öfriga tillåtas att draga ömsom efter hvarandra utan att därför betala någon landlott». 1734 års riks- I 67 punkten av städernas allmänna besvär vid 1734 års riksdag kkgade dag. »de städernas fiskerskap», som »efter privilegierna» idkade strömmingsfiske i städers besvär Västerbotten, Västernorrland (då omfattande även Gävleborgs län) Rosagen om ström- och Södermanland, »dels uti öppna havet, dels uti skären» över att allmogen muigsfiske. v j u e förmena dem att draga not »här och där uti fjärdarna, vikar och själva havsstränderna» under föregivande att »den som äger land, den äge: ock strand tillika med själva vattnet och notvarpen», ehuru allmogen icke vore skattlagd för dessa. Fördenskull anhöllo fiskerskapen, att Kungl. Maj:t måtte låta 1 Enligt landshövdingen .1. A. Wallens här efteråt åberopade referat av brevet »Bocklolmssund». 2 Den här återgivna avskriften överensstämmer till innehållet med ett tämligen utförligt referat av brevet, som lämnats av landshövdingen i Åbo och Björneborgs län J. A. Vallen i ett av honom den 29 april 1762 till Kungl. Maj:t avgivet här efteråt vidare omförmilt u t låtande. Wallen uppger såsom sin källa ett av riddaren Knut Andersson till Öknö oci v ä p naren Johan Andersson till Hackestad, vilka av konung Gustaf I utsänts att hålla räMeting i Finland, år 1555 utgivet »slut- och dombrev». På klagan av innevånarna i södra Fiilanids lagsaga över intrång och hinder av deras »rå- och någrannar» i norra Finlands lagsaga i strömmingsfisket om vintern hade nämnda räfstetingsherrar förklarat vad i Sten Sture» b r e v stadgats böra stå fast och förbliva oryggligt.

53 dem tillgodonjuta samma rättighet, som vore finska allmogen medgiven enligt | ovan omförmälda § 57 i kungl. resolutionen på allmogens besvär den 28 juni 1731. Denna framställning behandlades av ständernas allmänna besvärsdeputation | den 24 oktober 1734. Samtidigt förehades en av den finska skärgårdsallmogen gjord och i 46 punkten av allmogens allmänna besvär upptagen ansökning om förklaring i visst hänseende av nyssnämnda paragraf i 1731 års resolution K I besvärsdeputationens protokoll för sagda dag antecknades till en början, att deputationen icke kunnat »överkomma» det i 1731 års resolution åberopade Sten Stures brev, ehuru det blivit noga eftersökt. Deputationen föreslog, att landshövdingarna i orterna skulle anbefallas att anställa noggrann undersökning angående såväl städernas som allmogens ifrågavarande besvär och därefter till Kungl. Maj:t inkomma med »omständig» berättelse, då Kungl. Maj:t skulle förordna vad rättvist och skäligt prövades. Kungl. Maj:ts beslut i anledning av fiskerskapens besvär återfinnes i 45 Kongl. iesoiupunkten av kungl. resolutionen på städernas allmänna besvär den 12 december J"™^ \J^~. 1734 2 och är i full överensstämmelse med besvärsdeputationens förslag. d e n 12 dec De anbefallda undersökningarna kommo såsom i annat sammanhang här 1734, punkt 45 efter upplyses icke till stånd i de norrländska länen. Huruvida de ägt rum i övriga orter har icke kunnat utrönas. Under 1760—62 års riksdag ingav en ledamot av bondeståndet från Åbo F ramställning om strömlän, Henrik Henriksson Mojonen från Merimasko, till Kungl. Maj:t en fram- mingsfisket i ställning angående strömmingsfisket i den finska skärgården. Däri anfördes, linska skärgården. hurusom i fråga om strömmingsfiskets idkande i finska skärgården tid efter annan utkommit så »hälsosamma» påbud och stadganden, att landets däruti deltagande undersåtar billigt borde förunnas utan intrång nyttja de dem förunte förmåner och av de till sjön närmast belägne icke därifrån stängas. De härom utfärdade gamla dombrev utvisade, att Sten Sture »den 21 oktober 1498» stadfäst och förklarat Konung Magnus Ladulås och Arfwed Gustafssons brev samt Pehr Brahe den 20 juni 1651 då uppkomne stridigheter bilagt och hämmat de förra stadgarnas otillbörliga vrängande och egenvilliga förtydande. Sedermera hade dessa stadganden ånyo bekräftats genom Kungl. Maj:ts brev den 17 aug. 1688 och resolution på allmogens besvär den 28 juni 1731. Detta allt hade dock icke kunnat hindra, att »illasinnade» på varjehanda sätt sökte utestänga »grannar och socknebor» från idkande av strömmingsfiske »efter gammalt bruk och förunte privilegier», och hade somliga i sådant syfte av vederbörande häradsrätter utverkat förbud mot andras nyttjande av deras fiskevatten. Därför hemställdes, att Kungl. Maj:t måtte till förekommande av vidare klagan och förfördelande låta sammandraga vad härom tid efter annan vore stadgat och sådant genom en särskild förordning kungöra med befallning tillika att samma förordning skulle på svenska och finska språken en gång om året uppläsas från predikstolarna i de församlingar, som i fisket ägde del, och såmedelst ingen okunnighet därom framdeles kunna förebäras. 1 Allmogen anförde, att vid tillämpningen av stadgandet i fråga uppstått tvekan, huruvida jordägaren om måndagar och onsdagar skulle ha ett notvarp fritt hela dagen eller om j o r d ägaren skulle draga först i alla notvarpen, innan någon främmande finge draga d ä r ; allmogen synes ha ansett den förra tolkningen vara den rimligare, emedan det ofta hände, att första notvarpet vore t o m t , men de senare gåve riklig fångst. 2 Något beslut i anledning av finska allmogens besvär synes icke ha utfärdats. Ärendet upptogs icke i Kungl. Maj:ts resolution den 12 december 1734 på allmogens allmänna besvär vid 1734 års riksdag.

54 LandskövHäröver infordrades yttrande från landshövdingen Wallen, som den 29 dingenWaiiens a p r i i i 7^2 avgav här förut omförmälda utlåtande och däruti efter refererande 29 apSiei762! a v innehållet i Sten Stures brev förklarade sig finna detta »egentligen icke angå annat än stridigheten emellan södra och norra Finlands lagsagors invånare om lagsagornas skillnad samt om det intrång, som de klagat sig av varannan blivit i fisket och enkannerligen uti strömmingsdräkterna och varpen från Bockholmen till Krampesund, som ligger på vänstra ändan av Ersta fjärd, tillfogande». Vidare åberopade Wallen två av riksdrotsen greve Per Brahe såsom generalguvernör i Finland den 3 juli 1650 och den 20 juni 1651 utfärdade brev, av vilka framginge att Sten Stures »författning» blivit föreskriven till rättesnöre och efterrättelse jämväl för Töfsalaborna, vilka då legat i tvist, och invånarna i flera andra skärgårdssocknar för att därigenom »hämma de av dem mot varannan överklagade egenvilligheter, välden och intrång, vilka skett, så genom de mäktigares tilltagsenhet, som genom det gamla omdömet, att den som ägde land och strand, men ingen annan, skulle få fiska och fara med fiskande och strömmingsdräkt». På grund härav hade i riksdrotsens åberopade båda brev förklarats, att var enskild väl ägde fritt njuta och bruka fiske under ..sin åker och äng, men^.strömmingsfiske vid »uppenbara havsstrand, stenstrand och skogsholmar» ägde var ocn en att i sin lagsaga idka tillsammans med strandägarna, så att de som ägde landet borde vara berättigade till det första varpet, var dem täcktes, om måndagar och onsdagar, samt att de å övriga dagar i veckan hade rättighet att draga »jämt med varannan», utan att därvid göra skillnad mellan härader och socknar, som gränsade till varandra. Slutligen hade riksdrotsen, på det ingen måtte undandraga den andra denna rättighet »genom påfunder att uppodla något till åker eller äng å skogsholmar», ytterligare förordnat, att vederbörande domstol skulle »efter lag och rätt» pröva, vad slag åker och äng det borde vara, som ägde försvara den omtalade enskilda fiskerättigheten. Beträffande själva den gjorda framställningen tillstyrkte Wallen utfärdandet av en förordning på svenska och finska språken »till detta mångåriga tvistemålets och de om rätta förståndet av högstberörda stadgar och resolutioner uppkomna tvivelsmåls undanröjande». Härpå anbefalldes kammarkollegium genom remiss den 16 juni 1762 att till Kungl. Maj:t inkomma med projekt till en förordning, grundad på de tid efter annan i ämnet utfärdade kungl. brev och förordningar. E t t sådant förslag överlämnades av kollegium till Kungl. Maj:t med skrivelse den 22 mars 1763. Ärendet anmäldes i rådet den 20 april samma år, därvid kollegii förslag oförändrat bifölls. Kungl. förord- Enligt den sistnämnda dag, den 20 april 1763, utfärdade förordningen ningen den 20 angående strömmingsfiskets gemensamma idkande av allmogen i Finland april 1763 ang. yjfl öppna havs-, skogs-, bergs- och stenstränder skulle allmogen i Finland fiSTidkande därefter »som tilforene vanligt och lofligt varit» äga i så måtto idka gemenav allmogen i samt strömmingsfiske vid öppna havs-, skogs-, bergs- och stenstränder, utom Finland. där odal åker och ängar nlötte, aB "sedan^oTd-"öch~ strandägare under fiskelektiden njutit »de tvenne vanliga fridagar i hvarje vecka» — måndagar och onsdagar — att draga det första varpet, då de vore närvarande och ville begagna det, finge därefter »de öfriga i landet boende» draga »ömsom efter hvarandra» utan att därför betala någon landlott. Härifrån gjordes allenast det undantaget, att enligt 17 § ridderskapets och adelns privilegier finge ingen »fiska och fara» i adelns fiskevatten utan jordägarens goda vilja

55 och samtycke. Detta undantag torde ha varit en nyhet i förhållande till 1688 års kungl. brev, enligt vilket ingen åtskillnad skulle göras mellan krono-, skatte- eller frälseägor. I besvärspunkter, som ingivits till borgarståndet vid 1760—1762 års riks- 1 7 6 0 r i 2 årB dag hade av Hudiksvalls stads borgerskap yrkats, att borgerskapet, som på ^ S S i s fiskeri vore privilegierat, måtte fritt få fiska efter strömming i öppna havs- borgerskaps vikar och stränder utan att skada allmogens gräsland. Denna punkt blev besvär ang. av ståndets deputerade för urskiljande av ståndets allmänna besvär gillad friare utövning och sammanarbetades med en av städerna i Västernorrland och Västerbotten aYSt™™mgB~ gjord framställning, »att städerna, till fiskeriets befordran, måtte framför allmogen få lösa och arrendera kronofiskeskär och fiskerättigheter i havssjön och utfjärdar» till följande avfattning, som intogs i § 82 av städernas allmänna besvär vid sagda riksdag: »Kongl. Maj:t har väl i Resolutionen på Städernas Allmänna besvär vid 1734 års Eiksdag, § 45, på Västernonländske och Västerbottniske städernas underdåniga ansökning, att i anseende till strömmingsfisket, få njuta till godo det som i 57 § 1731 års Kongl. Resolution för Finske Allmogen är stadgat, så att de med Allmogen i Sjö4 Socknarna, under fiskelektiden, uti öpna hafs-, skogs-, bergs- och stenstränder^ och vikar, få ömsom draga not, efter hvarandra utan att derföre betala någon landlott, i nåder befalt dess Befallningshafvande i orten, att noga undersöka, huruvida städerna häruti kunde villfaras, och fordersamast inkomma däröfver med sitt underdåniga Betänkande, då Kongl. Maj:t ville i Nåder förordna hvad härutinnan kunde skäligt prof vas; Men som förbemälte landsorters städer af något ytterligare förordnande i ty mål sig sedermera ej fått hugna; så anhålla de i underdånighet, att i anseende till strömmingsfisket, få till godo njuta förenämnde förmån, utan att af Allmogen blifva därutinnan hindrade, så vida Allmogens skatteägor och Gräsland som vid sjöstranden belägne äro, på något sätt dymedelst icke skadas: hvilket till saltsjöfiskeriets uphjelpande och formerande i den delen ansen-1 ligen skulle bidraga, däremot man nu måste med grämelse se, huru strömmingen till den aldrastörsta myckenhet stiger till lands, sjökanten och stranden utföre, hinderlöst och utan att blifva mer än till den aldraminsta delen fångad, hvarefter han åter lika hinderlöst stiger till sjöss på djupet, utan att det året vidare komma till land, hvarigenom desse stränder utföre många tusende tunnor årligen förloras, Riket till icke ringa skada. Och ehuru desse städer äro på strömmingsfisket privilegierade, händer dock altid, att dem förmenat varder draga något enda hvarp uti öpna hafs-, skogs-, bergs- och stenstränder samt vikar, där Allmogens skatteägor och gräsland likväl ej på minsta sätt kan skadas, ej eller Allmogen sjelf kan medhinna att idka notdrägten, ehuru stor myckenhet af strömming där stiger till lands och står beredd att låta fånga sig. Hvilket alt ej lärer kunna undgå Riksens Ständers ömaste upmärksamhet, såsom ett icke litet betydande hushållnings mål; Hälst Kongl. Maj:ts och Riksens ständers ömhet för saltsjöfiskets upkomst, redan bragt desse sjöstränders invånare til behörig omhugsan huru och på hvad sätt de måtte vinna någon upkomst och styrka, till Fiskeriedriften i Saltsjön. Och som härtill ej skulle litet bidraga, om städerna framför Allmogen och andra finge njuta förmånsrätt, att antingen inlösa eller Arrendera de till detta fiske beqvämliga och för hand liggande Cronoskär och holmar; så hemställes i underdånighet, om icke en sådan rättighet, till detta Fiskeris dessto mera förkofran och utvidgande, kunde desse orters städer i nåder tilläggas.»

56 Denna besvärspunkt remitterades av ständernas allmänna besvärsdeputation till kammar-, ekonomi- och kommersedeputationen samt fiskerideputationen. Den förra deputationen hörde i ärendet sitt kammar-ekonomiutskott, vilket i anledning härav inhämtade utlåtande av kammarkollegium, som i sin ordning hörde K b i Västerbottens och Västernorrlands län. Kb i Västerbottens län.

Kb i Västerbottens län, vilket vid denna tid omfattade jämväl Norrbotten, anförde i den 12 oktober 1761 dagtecknat yttrande, att städerna icke veterligen varit betaget att idka strömmingsfiske i öppna havsvikar i länet; ej heller hade någon klagan däröver av dem försports, utan de hade flera hamnar, skär eller grund än de kunde nyttja och bestrida till strömmingsfiskeri, varför någon undersökning i anledning av 45 § av kungl. resolutionen på stadernas allmänna besvär vid 1734 års riksdag ej blivit av städerna i länet begärd och således icke kommit att verkställas. Men att städerna skulle äga frihet att utan åbornas lov och minne nyttja allmogens by- och strandfiskerier, som de av ålder innehaft under sina hemman och för vilka de blivit till särskild taxa skattlagda och vid roteringen ansedde, syntes K b obilligt och emot lag stridande.

Kb i VästerK b i Västernorrlands län anförde i yttrande den 12 oktober 1761, bland norrlands län. annat, följande. Det vore ostridigt, att som strömmingen liksom strömmade

mot land och därvid framginge i en myckenhet sammanfogad som berg, så borde sådan lägenhet till härligt fiskafänge aldrig spillas, utan på det noggrannaste uppassas och bevakas, vilket föga kunde ske, så länge detta fiske icke sköttes av andra än allmogen till husbehov. Men som allmogen ägde rättighet att framför andra fiska vid sina stränder, skär och holmar, och det vore Kb obekant, om allmogen hörts över städernas ansökning, så kunde han härvid icke andraga annat än att det skulle vara till stor båtnad för riket, om strömmingsfisket bättre vårdades, vilket ofelbart skulle ske, om städerna hade rätt att gemensamt med allmogen idka sådant fiske eller finge ömsom draga not vid havsbandet. Såvitt K b kunnat finna, hade i Västernorrlands län någon undersökning i anledning av 1734 års ovan omförmälda resolution icke försiggått. Kammarkollegium,

Kammarkollegium avgav yttrande till kammar-ekonomiutskottet den 27 oktober 1761. Efter att ha refererat vad Kb i Västerbottens och Västernorrlands län sålunda anfört yttrade kollegium att det vore alldeles visst och säkert, att strömmingen inom rötmånadens begynnelse vid en viss väderlek ginge till land så tjockt, att tusentals tunnor med notar tagas kunde, och att bonden icke vore mäktig att sköta detta fiske, emedan han icke hade tillräckligt folk därtill och än mindre salt och tunnor samt därtill med en liten not; men borgarna, som icke hade något jordbruk och kunde till flera sammansätta sig om en stor not, vilken kunde indraga ett eller par hundra tunnor i varpet, samt ägde därtill bekvämliga båtar och alltid kunde få tillräckligt salt av det handlande borgerskapet, vore de bästa strömmingsfiskare; »och i ty kan kungl. kollegium ej annat än anse, det havsstranden med där till hörande holmar och skär, vad strömmingsfisket angår, bör bliva allmänning för var man, som fiska vill: dock strandäganden obetaget, att även fiska, så långt han där medhinner; ty enär strömningen står vid land, kan den vid uppkommande nordanväder inom V4 timma vara ifrån land ut på djupet, och ovisst är när den kommer tillbaka». Däremot avstyrkte kollegium bifall till den av städerna begärda

57 företrädesrätten till inlösen eller arrendering av till fiske lämpliga kronoskär och holmar. Kammar-ekonomiutskottet yttrade härefter i den 26 mars 1762 avgivet Kammarbetänkande: Utskottet hade funnit, att i det förevarande ärendet »icke allenast ekonomiförekommer strömmingsfiskets befordran och upphjälpande, utan inlöper här "«•*••«*««• tillika fråga om jordägande- och därvid förknippade rättighet till strand och densamma åtföljande""' fiskerättighet, samt huruvida sådant varit och blivit ansett till grund för hemmanens skatt och pålagde onera, vilka icke få rubbas, varken Kungl. Maj:ts och kronans inkomster och de övrige onera, icke heller de rättigheter och besittningar, som skattläggning och varje hemman efter flera kungl. förordningar och allmänna lagen tillhört och tillhöra». I betraktande härav och som 45 § av resolutionen på städernas allmänna besvär den 12 december 1734 icke bifallit den nu förnyade ansökning, utan allenast stadgat, det landshövdingen i orten skulle noga undersöka, huruvida städerna häruti kunde villfaras, och fordersammast inkomma med sitt betänkande däröver, då Kungl. Maj:t ville förordna vad häri skäligt prövades, så kunde utskottet varken upphäva vad redan vore förordnat, eller uti en dylik beskaffad sak annat tillstyrkande giva, än att den således och uti nyssbemälte paragraf fastställte undersökning borde genast och med det allra första av landshövdingen i orten anställas och dess betänkande till Kungl. Maj:ts nådiga förordnande insändas, vad h ä r i rättvist prövas kunde; dock härvid förbehållet, om allmogen eller alla delägarna i fiskevatten självvilligt, igenom skälig överenskommelse, ville lämna bemälte städers borgerskap särskilt tillstånd till detta fiskeriidkande. Detta utskottets betänkande gillades av kammar-, ekonomie- och kommersedeputationen den 11 maj 1762. I fiskerideputationen företogs ärendet redan påföljande dag. Med hänvisning Fiakeridepntatill att deputationen i ett annat samma dag avgivet betänkande hemställt tl0Tleu 1762 till ständerna att genom därtill förordnade deputerade av alla stånden måtte före nästa riksdag efter projekterad instruktion i landsorterna undersökas, utredas och utarbetas allt vad görligen kunde ske och till fiskeriernas upphjälpande och befrämjande tjänade, uttalade deputationen, att vid bifall till detta deputationens förslag vad borgarståndet i ifrågavarande besvärspunkt anfört därvid kunde noga skärskådas och efter befunna omständigheter handläggas. Fiskerideputationens utlåtande gillades den 21 maj 1762 av allmänna Kungl resobesvärsdeputationen, som i enlighet därmed utarbetade projekt till resolu- ^Jj°^J j i tion å besvären. Detta godkändes av ständerna, varpå Kungl. Maj:t i kungl. m ä n n a beavär resolutionen på städernas allmänna besvär den 17 augusti 1762, § 34, för- den 17 ang. klarade sig vara »ganska benägen, att til strömmingsfiskets befordran^loch m a , § 34. mera uphjelpande i dessa landsorter, vidtaga alla nödiga och möjliga författningar»; för den skull ville Kungl. Maj:t före nästa riksdag »igenom visse dertil förordnade Deputerade af alle Stånden låta i Landsorterna undersökas, utredas och utarbetas alt hvad görligen ske» kunde, varefter Kungl. Maj:t ville efter då befinnande skäl och omständigheter avhjälpa vad städerna andragit och anfört. Fiskerideputationens nyssomförmälda betänkande om tillsättande i alla län 1762 års inav särskilda deputerade till fiskets upphjälpande blev likaledes bifallet av struktion för fiskerideputerade i orterna.

é

58 ständerna, som därpå utfärdade den av deputationen föreslagna instruktionen för »deputerade til fiskeriernas vård och der vid befunne nödiga anstalter». Därvid var fogat ett av fiskerideputationen den 12 maj 1762 avgivet »Projekt till Kungl. Maj:ts allmänna nådiga privilegier och ordning för rikets havs-, skär-, ström- och insjöfiske med vad därvid iakttagas bör». Enligt instruktionen skulle för varje län landshövdingen utse deputerade från samtliga stånden, och skulle dessa deputerade ha att »var i sin ort, sedan vederbörande kollegier, landshövdingar och magistrater däröver hörde blivit och jämväl fiskeriidkare fått tillfälle tillika med sina påminnelser däröver inkomma», »igenomgå och efter varje..landsorts beskaffenhet jämka, förbättra och lämpa» det utarbetade projektet. Sedan deputerade från -varje-ortrinHamtat »allt ljus» i ämnet och »med de övriga uti riket kommunicerat sine anmärkningar» ävensom samtliga deputerade meddelat varandra sina tankar, skulle de till nästa riksdag inkomma med »vad i detta ärendet åtgöras» kunde. 17 62 års pro- 1762 års förslag till fiskeristadga upptog först, i § 1, en bestämmelse, varjekttillfiskeri- igenom kronans regalrätt till havsfisket upphävdes. Alla svenska undersåtar stadga. s kulle äga en oinskränkt rättighet till varjehanda fiskes idkande utan avgift till kronan uti öppna havet, å djup, bankar och rev samt vid rikets kuster och saltsjöstränder uti allmänna fisklägen, vid kronoholmar och skär, i övrigt en var obetaget att nyttja sina enskilda fiskevatten bäst han gitte och förmådde. I § 6 upptogs huvudregeln om strandägarnas enskilda fiskerätt i saltsjön, så lydande: »Som till tvisters undvikande och vederbörandes efterrättelse prövas nödigt, at något visst stadga om rätta förståndet av jordäganderätten vid havsfisket; så varder härigenom förklarat och förordnat, det må rätter jord* äganderätt och samma åtföljande enskilte fiskevatten uti havsskären ej -sträcka sig längre ifrån landet, eller jordägarens enskilte holmar och skiär, \än notdrägten därifrån nyttjas kan eller landfäste med rev och nät för {möjlig anses; vårföre ock hela redden der utanföre för allmänningsfiske I räknas. Indelt kronojord samt städernas donerade och skiftade mark med dertil stötande stränder äga lika rätt, så vida inga allmänna fisklägen å sådan grund redan finnas eller framdeles, efter behörigt beprövande, der utses kunna.» Från denna allmänna regel gjordes i §§ 7 och 8 vissa undantag. Den förra paragrafen lydde: »Uti de skärgårdar, som fiskare, oklandrat och efter gammal vana, ömsom fiskat vid hvarandras land och följt saltsjöfisken efter dess dref och stånd, förblifver det efter förra vanligheten, och lärer Kongl. Maj:t med nådigt välbehag anse, om flere fiskelägen uti skärgårdarna kunna förmås, att på dylikt sätt sig förena; jordägaren förbehålles dock bästa bekvämligheten uti fisket vid dess land, jämte skälig ersättning för nyttjandet af dess ägor, då de på något sätt men af andra lida.» § 8 innehöll i hithörande del följande: »Då sill och annan saltsjöfisk vid stränder, holmar och skär, som enskilte jordägare tilhöra, uti den ömnoghet tilstöter, at desse icke förmå densamma at bärga, fånga och sig nyttig göra, bör det ej vägras andra, som dertill hugade äro, at med jordägare, i slikt fall, uti fisket deltaga, när de sig dertil anmäla. För fäste och bekvämlighet vid annans land betale dock den

59 fisket nyttjar efter omständigheterna och strändernas beskaffenhet det som Kb) prövar skäligt utsätta, hvilket så lämpas bör, att jordägaren till alla deltar hålles skadeslös1.» IDen vidlyftiga ordning för granskningen av 1762 års projekt till fiskeri- Vederböraadaa staidga, som utstakats i den av ständerna utfärdade instruktionen för fiskeri- ' " J J J e v derouterade i orterna, synes icke någonstädes ha blivit i detalj följd; instrukprojekt. tiomen tillämpades ganska olika inom skilda län. H Södermanlands län blevo, såsom framgår av Kbs den 4 mars 1765 till fislkerideputationen vid 1765—66 års riksdag inkomna riksdagsrelation, några fislkerideputerade icke utsedda. I Malmöhus län utsagos väl deputerade, men nåjgot sammanträde mellan dem kom icke till stånd enligt vad en ledamot utit en till nyssnämnda fiskerideputation enskilt avgiven berättelse om fiskerie?rnas beskaffenhet i länet anmälde. I Gävleborgs län ha enligt vid fiskerideroutationens sammanträde den 13 april 1765 lämnad upplysning deputerade väll blivit tillsatta och även företagit undersökningar i orten men några hamdlingar rörande deras verksamhet ha icke anträffats. I Stockholms, Uppsalla och Kalmar län blevo också att döma av uppgifter i respektive Kbs tilll fiskerideputationen inkomna riksdagsrelationer deputerade utsedda men nå^gra berättelser från dem ha icke heller anträffats. Vad beträffar Västerno)rrlands och Västerbottens län — det senare även omfattande nuvarande Norrbottens län — blevo några deputerade där icke tillsatta förrän Kungl. Meaj:t i särskilda nådiga brev den 9 februari 1763 anmodat landshövdingarna i lianen att hos Kungl. Maj:t föreslå deputerade för att företaga sådan undersölkning, som, enligt vad förut nämnts, utlovats i 34 § av Kungl. resol. den 17' augusti 1762 på städernas allmänna besvär. Sedan förslagen till Kungl. Mtaj:t inkommit, förordnade Kungl. Maj:t särskilda deputerade för norra dellen av Västerbotten eller nuvarande Norrbottens län, för södra delen av Väisterbotten eller nuvarande Västerbottens län, för Ångermanland och för Mcedelpad. De sålunda förordnade deputerade företogo under loppet av år 17^64 undersökningar i orterna. De därvid förda protokollen överlämnades mted deputerades betänkanden till fiskerideputationen vid 1765—66 års riksdag. Fiskerideputerade i Göteborgs och Bohus län anmälde i sitt den 15 dec. Fiskeridepute17f64 avgivna betänkande, att deputerade vore sysselsatta att författa ett i a d e x orterna uttkast till en särskild stadga för Göteborgs och Bohuslänska eller nordsjöfissket, vilket förslag sedermera skulle till rikets ständer överlämnas. Detta föirslag torde, ehuru det icke anträffats, ha inkommit till 1765—66 års riksdaigs fiskerideputation, som den 26 maj 1766 avgav ett betänkande tillika mted ett av deputationen upprättat förslag till förordning rörande nordsjöfiske och salterier i Göteborgs och Bohus län, huvudsakligen innehållande bestämmelser rörande sillfisket. Förslaget förkastades emellertid av rikets stiänder. Borgarståndets beslut i frågan, som finnes i ståndets protokoll för de3n 28 juni 1766, var av följande lydelse: »Som detta projekt ej innehåller ämnat än vad dels allmänna lagen, dels den av fiskerideputationen projekter a d e stadga för rikets havs-, skär-, ström- och insjöfisken innehålla, alltså ocih emedan åtskilliga förändringar även däri finnas, som torde tjäna mera tilll oreda än till nytta och förmån för fiskerierna i gemen; ty kunde borgarståndet för sin del berörda projekterade stadga icke bifalla utan fann skäligt deensamma hel och hållen avslå.» 1 Första punkten i § 8 torde ha formulerats under påverkan av kammarkollegii uttalande orm strömmingsfisket i dess förut omförmälda yttrande den 27 okt. 1761.

60 Fiskerideputerade i Hallands län samt i Medelpad, Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten gjorde icke några anmärkningar mot här förut intagna delar av 1762 års projekt. Fiskerideputerade i Kristianstads län, som lämnade 1, 6 och 7 §§> utan anmärkning, anförde i fråga om 8 §: Den frihet, som vid tillstötande ymnighet lämnades en var att vid annans strand fiska, bleve väl ett medel till ; fiskeriernas flitigare nyttjande, dock torde härvid få brukas den varsaimhet, I att sådant fiskande av främmande ej finge börjas förrän klarligen stode att finna, att jordägaren eller förmånsägaren verkligen vore ur stånd att själv kunna sitt fiske nyttja och att den betalning, som härför utsattes, proportionerades efter omständigheterna samt genom en inrättad taxa bleve till allmän efterrättelse. Fiskerideputerade i Blekinge län lämnade § 7 utan anmärkning men framställde mindre väsentliga ändringsförslag vid §§ 1 och 8 och erinrade vid § 6 första stycket följande. Landfäste syntes kunna utsättas till 300 famnar, varigenom all undersökning därom och därmed följande kostnad kunde undvikas, om de orden »för möjlig anses» uteslutas och förenämnda famntal i stallet införes med tillägg av orden »där inga särskilda privilegier möta>. Fiskerideputerade i Östergötlands län lämnade §§ 6, 7 och 8 utan anmärkning och erinrade vid § 1: Efter orden »allmänna fisklägen vid kronoholmar och skär» syntes böra tilläggas »undantagande den ränta eller vad skatt förr och av ålder pålagd varit eller framdeles skälig prövas kan». Deputerade befarade nämligen att utan detta tillägg skulle många besvärliga förfrågningar och tvister uppväxa vid de redan skattlagda fiskerierna, överheten till besvär och fiskerierna till hinder och olägenhet. Kb i vissa län.

Vidare avgåvos yttranden i ämnet av Kb i några län. j ^ b j Göteborgs och Bohus län, som lämnade övriga paragrafer utan anmärkning, erinrade vid § 6 första stycket: De ostrongrund, som funnes inom skattlagda hemman eller ock på frälseägor längre från landet belägna än notdräkt kunde nyttjas, syntes av ingen annan än jordägarna böra|nyttjas, emedan ostron vore stillastående och grodde på berg och botten, där de antingen blivit planterade eller vuxit. Utom det att det vore ganska billigt att jordägaren själv finge gagna och nyttja detta fiske, som på dess hemmans ägor funnes, så bleve samma fiske så mycket försiktigare hanterat så att ostronen icke utöddes. Kb i Kalmar län fann det författade projektet »i det nogaste vara för detta hövdingedöme lämpligt». Kb i Stockholms län, som hörde åtskilliga vederbörande inom länet, anslöt sig till ett av dåvarande ägaren av Sundby gård på Ornön, statssekreteraren, sedermera presidenten i Svea hovrätt, Johan Rosir den 12 dec. 1764 avgivet yttrande. Detta inledes med ett förklarande av Rosir, att han sökt i den skärgård ej långt från Dalarö, där hans fastighet låg, inhämta all möjlig kunskap angående fiskeriernas tillstånd samt vad till deras förbättrande kunde vara tjänligt. Denna skärgård räknar han till några mil i längd, inbegripande de stora fjärdarna Mysingen och Jungfrufjärden, samt 3 a 4 mil från fasta landet ut till havsbandet. Efter en redogörelse för de olika slags f fisken, som här bedrivas och av vilka han uppger strömmingsfiske med not | och skotar vara det mest betydande, uttalar han följande erinran mot 1762 j års projekt till fiskeristadga: »Jordäganderätten i saltsjövattnet synes till i jordägarnas men för mycket inskränkas i 6 § då samma rätt ej får sträckas \ längre ut från landet eller enskilta holmar och skär än notdrägten därifrån

nyttjas k a n ; emedan hans eget fiske av främmandes så nära intill stranden och inpå ägarens notvarp ofelbart lider, genom fiskens om icke borttagande dock bortskrämmande; och urgammal hävd lärer medgiva, att fiskevattnet emellan enskilta skär och holmar tillhörer ägarna av samma holmar och skär, samt att den, som där fiska vill, måste hava jordägarens lov. Det är ock säkert, att på flera ställen betalas skatt för fisket på grunder, belägna långt ute i havsbandet, varuti härigenom komme att ske rubbning; men detta » k a n hjälpas genom det, att jordägarnas samtycke bliver medgivet för främmande fiskare.» Projektet remitterades den 4 december 1764 till kommerskollegium, som Kommerakeiden 12 januari 1765 till Kungl. Maj:t avgav utlåtande däröver. Kollegium l*?d. 12 Jj""f jato. förmälde sig icke finna anledning till anmärkning mot den i 6 § gjorda 1765. förklaringen om rätta förståndet av jordägandes rätt till vattnet i skären, icke heller mot 1 och 7 §§. Vid 8 § erinrade kollegium, att däri föreslagna bestämmelser syntes allt för nära röra en ägares rättighet och blottställa honom för onödiga trätor och processer. Fiskerideputationen vid 1765—66 års riksdag beslöt att över bland annat 6, 7 och 8 §§ i projektet inhämta yttrande av justitiedeputationen, som genom Justitieprotokollsutdrag den 10 juli 1765 meddelade sitt yttrande. Justitiedeputa- deputationen tionen hade, förutom rättelse av ett tryckfel i § 7, intet att erinra mot denna 1765—m. och § 8 första stycket. Beträffande den föreslagna § 6 yttrade deputationen följande: »Så ostridigt det är, att öppna havet tillika med rättigheten att där idka fiske är ett Kungl. Maj:ts och kronans regale, det ingen landets inbyggare med andras uteslutande sig enskilt får tillägna, så visst och säkert anser j deputationen det vara, att privata jordägare, som med deras land och strand stöta till havet, äga till fisket närmast utanför en stadgad rättighet, som dem icke kan betagas eller av andra utan lov och minne nyttjas. Konung Gustaf den I har redan i dess patent till menige man i Ångermanland och Medelpad av den 1 martii 1545 förklarat, att alla de strömmingsfisken och fiskläger, som ut med saltsjön sig sträcka, skulle kallas, som de ock med rätta voro, Konungs rätta allmänningar, så att eho de helst voro, som strömmingsfiske bruka ville, skulle fria och obehindrade med deras skotar och annan fiskeredskap ute i saltsjön utan var mans gensägen och förhindring, enär och var dem syntes, få dem bruka emot en viss avgift till Konungen; dock på det ingen danneman pä sina rätta ägor som för hans land lågo, för denna orsaks skull någon oskäl vederfaras måtte, skulle 24 danneman uti var landsända syna och rannsaka, huru mycket var och en närmast vid sitt land fritt och obehindrat uti sådana fisken hava och njuta borde; och uti dess öppna brev angående fiskeriet i Västerhavet av den 21 september 1551 är samtliga invånare och birkarlar i Norrbotten tillåtet att bruka deras avling med fiskeriet uti berörda hav, dock med förord att icke göra de med sina ägor till havet gränsande finnar och lappar något hinder eller förfång på deras egna enskilda fiske- och landgrund, som inför deras ägor voro belägna utan bruka deras fiske i uppenbara havet, som andra gjorde. Varav nogsamt finnes, att kronans rätt till havs- och allmänningssamt privatorum rättighet till strandfisket varit ifrån äldre tider nogsamt åtskild och på ömse sidor förvarad. Enär nu frågan bliver, att genom ett allmänt, förordnande emellan dessa fisken sätta en sådan gräns, som utan kränkning av så väl kronans som

62 i privatorum rättigheter må kunna antagas och fastställas, så anser deputaItionen nödigt att göra en skillnad emellan saltsjöfisket, så vida det idkas \ inomskärs eller utom. Det kan väl icke nekas, att Konungen haver dess allmänna fiskerier uti skären, vilket så väl av Sveriges allmänna lag^l8 kap. 2 § Byggningabalken, ; som det åberopade patentet av den 1 martii 1545 bestyrkes, men så är tillika säkert och ostridigt, att de flesta fisken uti skärgårdarna, synnerligen längre in och närmare fasta landet, äro privates tillhöriga, som med deras holmar och ägor ligga däromkring, och synes fördenskull såsom en regel kunna antagas, att saltsjöfisket inomskärs bör anses för angränsande jord- och holm•(ägares enskilda rättighet, därest ej annorledes av ålder varit eller vattnet [varit nyttjat och ansett för Konungs allmänna eller ock till någon särskild ränta blivit skattlagt. Men vad saltsjöfisket beträffar ..jxtomskärs och vid de stränder, där ingen skärgård finnes, så anser deputationen jordägande rätten med därtill hörande fisket icke längre böra sträckas än till de landgrund, som utanför jordägarens strand ligga och med den sammanhängande äro; så att där landgrundet upphör och djupet tager vid, där bliver efter deputationens tanka rätta gränsen mellan jordägarens enskilda och kronones allmänningsvatten, i vilken tanka och att så av ålder varit, deputationen så mycket mera styrkes, som sådant med ovanberörda brev av år 1551 till alla delar instämmer, dock med samma förbehåll, som här ovantill om saltsjöfisket anmärkt är, att där någon med urminnes hävd, skattläggning, dombrev eller andra ostridiga skäl kan visa sin enskilda rätt till några uti öppna havet liggande holmar och grund, eller att de för ränta blivit något hemman eller stad underlagda, bör han ock hädanefter som hittills därvid bliva bibehållen.» I enlighet härmed avgav justitiedeputationen förslag till ny lydelse av paragrafen. Detta förslag innehöll i allt väsentligt samma bestämmelser, som sedermera inflöto i 1766 års fiskeristadga, 2 kap. 6 §, vilken, med uteslutande av ingressen, är av följande lydelse: »Så varder härigenom förordnat, att saltsjöfisket inomskärs bör för deras enskilda egendom anses, som strand och holmar däromkring äga, men vid öppnafTiavsstranden, eller där ingen skärgård är, såsom ock utom skären får jord- och strandägaren ej sträcka sin enskilda rättighet till fiske och vatten vidare än dess landgrund räcker, som vid stranden ligger och därifrån utlöper; dock där Konungs- eller allmänningsfiskeri av ålder inomskärs varit eller någon med urminnes hävd, skattläggning, dombrev eller andra ostridiga skäl kan visa enskild rätt till fiske omkring klippor, blindskär eller å grund utomskärs och i havet, bör det ock hädanefter därvid förbliva, såsom ock med de fisken, vilka lyda under städernas donerade jord.» Granskning Till fiskerideputationen överlämnades även för omförmälda kungl. förordinom fiskeri- n i n g e n den 20 april 1763 angående strömmingsfiskets gemensamma idkande av MVIT63°1™ allmogen i Finland vid öppna havs-, skogs-, bergs- och stenstränder. Vid förordningen sammanträde den 10 maj 1765 beslöt deputationen lämna denna förordning strömmings- till »vidare överseende av tre av sina ledamöter kaptenen Carpelan, magister fiske i Finland. Chydenius och dannemannen Lars Larsson». Beträffande nämnda ledamöters arbete ha några närmare upplysningar icke stått att vinna av fiskerideputationens handlingar. Något särskilt betänkande i frågan synes icke ha av dem avgivits, men antagligt är, att det stadgande i 1766 års fiskeristadga, som innehåller föreskrift om strömmingsfisket i Finland, fått sin form under deras granskning av 1763 års förordning.

63 I 124 § av bondeståndets allmänna besvär vid 1765—1766 års riksdag Finska aiimoupmbgos av allmogen i Finland anförda klagomål över att i merberörda 1763 s ens besvär årrs förordning gjorts undantag för fiskevatten, tillhörigt frälseman. Denna ™* i165T paragraf av besvären remitterades av allmänna besvärsdeputationen till fiskeri- dag rörande* deputationen, som förehade ärendet den 18 oktober 1765, under vilken dag strömmingsi (denrtationens protokoll finnes antecknat: Kske å fräise»Inder den 7 i denna månad hade allmänna besvärsdeputationen hitremitterat m*n tlinjöngt 1214 \ av allmogens i Finland andragna besvär, angående nyttjorättigheten a v srömmingsfiske vid alla öppna havs-, skogs-, bergs- och stenstränder med nuen,, vilken nu föredrogs och därå resolverades: Att som deputation uti 10" § l av den upprättade särskilte stadgan för havsfisket, fullkomligen utlåtit sig (ver vad denna besvärs § innehölt, så skulle samma § jämte protokollsutdrig till allmänna besvärsdeputation insändas, och besvärs § då tillika återställas, varmed dock ännu kommer något att vila i anseende till herr kaptm Carpelans åstundan att av handlingarne härom göra sig närmare underrättad.» Uti det till besvärsdeputationen sedermera expedierade protokollsitdraget med fiskerideputationens svar å remissen, vilket i huvudsak är likal/dande med anförda anteckning i protokollet, har emellertid numret å den iberopade paragrafen i förslaget till fiskeristadga icke utsatts. Vid protokollsutdraget var fogad en onumrerad paragraf av följande lydelse: »Enligt Kongl. Maj:ts nådiga brev av den 17 augusti 1688 och resolution på almogens allmänna besvär vid 1731 års riksdag § 57, som grundar sig på riksföreståndaren Sten Sture den äldres författning, varder än vidare tillåtet för de uti Finland boende invånarna, såsom en ifrån äldre tider av dem nyttjad rättighet, att där sådant vanligt varit, få okvalde vid öppna havs-, skogs-, bergs- och stenstränder, utan landslotts betalande idka med jordägare gemensamt strömmingsfiske, sedan jord- och strandägare under fisketiden njutit sina tvenne fridagar i veckan, nämligen måndagen och onsdagen, att draga det första notvarpet. Härifrån undantagas dock sådana stränder, varest odal åker och änga möta, eller där sådana lägenheter uppodlace bliva.» Den 20 februari 1766 expedierade fiskerideputationen till riksstånden ett Fiskerideputaden 3 december 1765 dagtecknat betänkande med projekt till »Kungl. Maj:ts t " )nens betannådiga allmänna stadga och ordning för rikets havs-, skär-, ström- och insjö- decemberm.1) fiskerier». Däri upptogs i 2 kap. 1 §> bestämmelsen i 1 § av 1762 års projekt med projekt förtydligad sålunda: till fiskerista(1 a Allt fiske i öppna havet, vid kronoskär, stränder och holmar, som egentligen still något hemman icke höra eller under särskilda villkor innehavas, äge varje rikets undersåte frihet att idka och sig till fördel använda. I 2 kap. 6 § återfinnes stadgandet i motsvarande paragraf i 1762 års projekt med förut återgivna av justitiedeputationen förordade förändrade lydelse. 7 § vari upptogs själva huvudstadgandet i § 7 av 1762 års projekt, erhöll följande förändrade lydelse: »Uti de skärgårdar som fiskare oklandrat och\ efter gammal vana ömsom fiskat vid varandras land och följt saltsjöfisken efter dess drev, förbliver det ock efter förra vanligheten hörandes i synnerhet inga svenska undersåtar stängas ifrån nyttjandet av det ymniga sillfisket i Nordsjön vid vad stränder det vara må. Samma lag vare ock för sillfiske i Östersjön, varest någon ymnighet därav sig visa kan.» 1 Härmed avses uppenbarligen 8 § i det då under utarbetning varande den 3 dec. 1765 dagtecknade projektet till fiskeristadga, varom här efteråt vidare förmäles.

64 I 8 § i samma kapitel återfinnes ordagrant likalydande nyss anförda stadgande angående strömmingsfisket i Finland; paragrafen fortsätter emellertid: »Lika rättighet, som för Finland i denna paragraf är förund, äga ock de som fiska efter strömming i öster- och Västerbotten, Västernorrland och Gävleborgs län.» Rörande tillkomsten av detta tillägg, som tydligen föranletts av den framställning, som gjordes i § 82 av städernas allmänna besvär vid 1760—1762 års riksdag, ha i fiskerideputationens protokoll några närmare upplysningar icke vunnits. I 9 § intogs ett stadgande, huvudsakligen av enahanda innehåll som 8 §, första styckets första punkt i 1762 års projekt, så lydande: »Då strömming och annan saltsjöfisk vid stränder, holmar och skär, som enskilde tillhöra, uti den ymnighet tillstöter, att desse icke förmå densamma fånga och all fördel därav i akt taga, bör det ej vägras andre, som därtill hugade äro, att endast i detta fall jämte strandägaren ett slikt fiske nyttja.» Därjämte infördes i det nya förslaget tvenne paragrafer utan motsvarighet i 1762 års projekt, så lydande: § 10. Skulle någon vilja upprensa nya notvarp till drevfiskens fångande å annans grund, bör det icke hindras, eller den sådan kostnad gör ifrån deltagande i fisket därstädes utestänges; strandägaren, eller därefter, den sitt fiske till samma nya notvarp närmast äger, förmånsrätten till upprensningen likväl förbehållen, när han det verkligen förrättar, dock att jordägaren, dymedelst ingen synnerliga skada i dess vanliga fiske eller å dess land tillfogas må. § 11. Fiske med all slags krok och rev å djup inom skärgården och uti havsbandet varder ingen betaget att opåtalt nyttja, då notdrägt ej därav hindrad bliver, medelst pålars eller stakars kvarlämnande; i annat fall plikte den brottslige en daler smt för varje oupptagen påle eller stake. Förslagets be- Vid förslagets behandling i bondeståndet den 15 mars 1766 biföllos 2 kap. *an(llin? i *» 6» 7 9, 10 och 11 §§ i deras lydelse enligt förslaget och beslöts beträffande 8 § samma kapitel, att sista punkten i paragrafen skulle erhålla följande lydelse: »Lika rättighet, som för Finland i denna paragraf är förund, äga ock de av allmogen, som fiska efter strömming i öster- och Västerbotten, Västernorrland och Gävleborgs län.» I prästeståndet, där ärendet var före den 10 maj samma år, godkändes 2 kapitlet 1, 6, 7, 9, 10 och 11 §§ enligt förslaget och 8 § med nyssberörda av bondeståndet beslutade tillägg. Ridderskapet och adeln, där ärendet förekom den 14 juni, beslöt vid 2 kap. 6 § den ändringen, att orden »vidare än dess landgrund räcker, som vid stranden ligger och därifrån utlöper», skulle utbytas mot »vidare än efter lag, privilegier och särskilda rättigheter». 2 kapitlet 1, 7, 8 och 10 §§ biföllos i deras av fiskerideputationen föreslagna lydelse. Beträffande däremot 9 och 11 §§ beslöts, att de skulle gå ut »såsom rörande andras äganderätt». I borgarståndet företogs ärendet till avgörande den 28 i sistnämnda månad efter att ha anmälts i ståndet den 13 nästföregående maj och då remitterats till granskning av sex av ståndet särskilt utsedda deputerade, enär »detta mål befants av större vidlyftighet och laggrannhet». 2 kapitlet 1 och 11 §§ biföllos. 6 §> bifölls med ridderskapet och adelns anmärkning. 7 och 8 §§ biföllos, enligt anteckning

65 1

i protokollet, »på det sätt, att alla i gemen må njuta enahanda rätt» . Däremot beslöt ståndet, utan att dock någon motivering därför antecknats i protokolllet, att 9 och 10 §§ skulle gå ut. Genom ståndens skiljaktiga beslut i fråga om förslagets 9 § kom alltså denna att förfalla. I den av rikets ständer antagna och med skrivelse den 15 oktober 1766 till Kungl. Maj:t expedierade fiskeristadgan inflöto övriga här förut återgivna paragrafer av 1765 års förslag med den nya paragrafföljd, som föranleddes av nionde paragrafens uteslutande, och — frånsett en eller annan obetydlig redaktionell ändring — lika lydande, förutom 11 eller efter den nya paragrafföljden, 10 §, vilken erhållit följande lydelse: »Fiske med all slags krok och rev å djup inom yttra skärgården» o. s. v. Huru ordet »yttra» kommit att här inskjutas har icke kunnat utrönas. Det saknas emellertid på motsvarande ställe i konceptet till det projekt till fiskeristadga, som åtföljde fiskerideputationens den 20 februari 1766 till rikets ständer expedierade betänkande i ämnet av den 3 december 1765. Den med ständernas nyssnämnda skrivelse överlämnade stadga och ordning för rikets havs-, skärs-, ström- och insjöfiske utfärdades av Kungl. Maj:t den 14 november 1766.

.

Säpskilda efter utfärdandet av 1766 års fiskeristadga gjorda framställningar om ökad frihet att idka fiske i saltsjön. Genom stadgandet i 2 kap. 8 § i 1766 års fiskeristadga blev den finska allmogens sedan gammalt erkända och senast genom kungl. förordningen den 20 april 1763 bekräftade rättighet till gemensamt idkande av strömmingsfiske Aäsentligen inskränkt, i det att rättighetens utövande gjordes beroende av att det skedde »där sådant vanligt varit». Man belastade alltså den fiskande med skyldigheten att, i händelse av tvist, bevisa icke blott, att han fiskat vid öppen havs-, skogs-, bergs- eller stenstrand, utan ock att fisket på det ifrågakomna stället av ålder skett oklandrat. Enligt sista punkten i paragrafen blev den sålunda beskurna rättigheten uttryckligen tillerkänd även dem, som fiskade strömming på den svenska sidan av Bottniska viken. Denna lösning av frågan var icke ägnad att undanröja de sedan långt tillbaka ofta återkommande stridigheterna mellan strandägare och icke strandägande fiskare om strömmingsfisket vid den norrländska kusten, vilka tagit sig uttryck, bland annat, i ovan anförda framställningar av städernas fiskerskap vid 1734 och 1760—62 års riksdagar. Sålunda framträdde också efter utfärdandet av 1766 års fiskeristadga tid efter annan krav på statsmakternas åtgärd för utjämnande av dylika stridigheter. För de viktigaste av dessa framställningar lämnas här en redogörelse. År 1773 ingav Gävle stads fiskerskap till Kungl. Maj:t en skrift, däri an- Gävle liskerifördes huvudsakligen följande. idkares ansökGävle vore den äldsta av de norrländska städer, som ägnat sig åt ström- fls-l7J3 om mingsfiske »i öpna hafvet ända upp emot Västerbotn». Häruti hade staden derL fiskeräT uppmuntrats genom försäkringar i kungl. brev och resolutioner, att staden tigheter i norrskulle varda bibehållen vid detta fiske. Stadens fiskare hade till följd härav ondska skärfortfarit med denna näring och i de norrländska fiskehamnarna byggt kapell s?arden m ' "L Innebörden härav torde väl ha varit, att borgarståndet icke velat godkänna det av bondeoch prästestånden beslutade tillägget till 2 kap. 8 §, vilket skulle ha medfört, att städernas fiskerskap uteslutits från det i paragrafen medgivna fria strömmingsfisket. 5 — Fiskerättsutredningen. I.

66 samt bonings- och andra nödiga fiske- och uthus. Fiskerskapet utgjordes då av inemot 200 borgare med familjer. Årligen fiskades av dessa omkring 4,000 tunnor strömming. Fiskerskapet anhölle nu om hägn och beskydd för denna näring mot »de steg och försök, dels redan gjorts, dels tilämnade äro», till fiskerskapets utestängande från dess »urgamle hamnar och fiskelägen». Härmed förhöll sig så att de senare än Gävle tillkomna norrländska städerna, vilka ej varit och ej vore privilegierade att fiska utom »sitt vissa district», kedan kronans fisken börjat utbjudas på öppen auktion inropat fiskena till huru höga bud som helst och därefter ålagt Gävlefiskarna de odrägligaste avgifter, om de ville kvarbliva i hamnarna. Så hade skett vid Barsta, Marviksgrunnans, Trysunda, Grisslans och Åstholmens med flera fisklägen i Medelpad och Ångermanland. Samma vore förhållandet i de hamnar, som funnes »pä en del bönders eller andre landägares grund»: dessa bönder eller landägare började pålägga fiskarna »nya odrägeliga pålagor, utom vanlig hamnlega, under hot om upsägning». Dessutom tillätes vem som helst, vare sig han förstode fiska eller icke, att inflytta i hamnarna, blott han till jordägarna erlade skatt, utan att hamnfogde eller hamnlag efter hamnordningarna därom tillsades. Vidare lade sig bonden eller jordägaren själv i hamnarna för att idka fiske, även om därigenom hans hemman vansköttes och fisket därigenom förstördes »för rätta fiskare». Fiskerskapet hemställde därför 1. om fastställelse på förr givna kungliga brev och resolutioner, så att Gävle fiskare okvalda bibehölles vid sina urgamla fiskerättigheter och fisklägen, där de och deras förfäder med mycken kostnad, besvär och tunga byggt kapell samt bonings- och andra nödiga hus; 2. att icke vidare några kronofisken i Norrland, som fiskerskapet av ålder privilegievis fått nyttja, måtte utarrenderas efter auktion utan fiskerskapet få för dessa fisken till Kungl, Maj:t och kronan erlägga all den avgift eller taxa, som därå kunde sättas efter skäligt värde samt att fiskerskapet icke måtte få drivas från de kronofisken, som redan vore bortarrenderade efter auktion, så länge fiskarna skickade sig ärligt och anständigt och betalade den avgift, som av ålder varit vanlig eller, vid uppkommande tvist gode män prövade skälig; 3. att fiskarna på lika sätt och med lika villkor måtte få bliva odrivna av bönder och »andra landägare» och följaktligen all uppsägning blott efter godtycke eller »för att präja sin medborgare», måtte anses olaglig; 4. att, ehuru bönder och »dylika landägare» tycktes göra bäst om de skötte sina hemman och ej som skedde »igenom b^nhasande med fiske på sjön», försummade det långt angelägnare hemmansarbetet, »likväl om änteligen en sådan landägare för sin strand eller i anledning af skattläggning» ej kunde förmenas fiskande till husbehov eller mera, han åtminstone ej måtte få till fiskarnas förtryck och förfördelande intaga andra oskattlagda och till fisket obehöriga personer av vad beskaffenhet som helst; samt 5. att innan någon intoges i en hamn, hamnlaget skulle höras, huruvida det kunde ske utan de äldres trängsel. Till bestyrkande av stadens privilegier ifråga om fisket i Norrland hade vid denna skrift fogats avskrift av: a) 3 § av Kungl. Maj:ts resolution den 29 mars 1647 på Gävle stads enskilda besvär: »Den klagan Gäfle borgerskap hafva öfver de norrländske städerna, som skola vilja drifva dem ifrån deras fiskeläge i Norlanden, emot Kongl. bref, och deras af ålder hafvande rätt, vill Kongl. Maj:t låta ankomma på landshöfdingens Correction, hvilken, genom Kongl. Maj:ts bref skal befallas,

m at lhandhafva Gäfle borgerskap vid sin rättighet och icke tillstädja, att dem der<emot må ske något förfång och hinder.» b») 2 § av Kungl. Maj:ts resolution den 31 mars 1649 på stadens enskilda bes^vär: »Anbelangande fisket uti Norrlands hamnarna så hafver Kongl. Ma;j:t den saken och borgerskapets underdåniga begäran öfverlagdt, och därhäm nådigst resolverat: at des trogne undersåtare borgerskapet i Gäfle skole nu til Kongl. Maj:ts vidare förordning framdeles, njuta samma fiske i Norrlands hamnarne, på sätt och vis, som för detta hafver varit vant och brukligt, och sådant af en och annan obehindrat och utan nya besvärs påbördandeetc.» c) 15 <§> av Kungl. Maj:ts resolution den 17 mars 1724 på stadens enskilda beskär: »Hvad fiskerskapet efter privilegierne af år 1557 1 och vanlighet är berättigat til, uti deras hamnar och fiskevattn, att fånga hvad slags fisk Gud behagar välsigna dem med, det vill Kongl. Maj:t i nåder hafva dem vid bibehållne: Åliggandes landshöfdingen i orten, när någon tvist existerar, göra dem behörig assistance til bibehållande af deras tillständiga rätt, så jämkanides, at ingen må hafva fog, öfver oförrätt sig at beklaga.» Häröver hördes K b i Gävleborgs län, som i utlåtande den 10 mars 1774 anförde, bland annat, följande. Frågan vore, huru fiskerinäringen kunde bringas till den största höjd och drivas med mesta fördel för det allmänna. Att bonden och jordägaren vid de norrländska havsstränderna borde nyttja det tillfälle den naturliga belägenheten lämnade honom att skaffa sig själv och för sin hushållning, vad oundgängligen kunde tarvas av fiskvaror; tvärtom vore detta både nödigt och nyttigt, när bonden avpassade den tid, soni han icke borde använda till sin huvudnäring, hemmanets bruk och skötsel. Men förfarenheten vittnade, att medelvägen sällan holies, utan i allmänhet vore och bleve en fiskande bonde »en uslig hemmans brukare». Såsom bevis härpå anfördes Rogsta socken i Hälsingland, där de flesta invånarna »ifrån äldre tider mera varit fiskare än jordbrukare». Fattigdomen hade i denna socken varit större än i övriga kustsocknar. Vidare ägde bonden i allmänhet icke »rätt begrepp», huru det förnämsta slaget av havsfiske i Norrland, nämligen strömmingsfiske, borde bedrivas, och om en eller annan bonde skulle vara däri inövad, hände det icke sällan, att just den tid, då bonden för skams skull »rymma hafvet» för att åtminstone skära sin åker och som hastigast fara över sina skogvuxna ängar och vattenfyllda myrar, så passerade den mesta strömmingen fritt förbi, vilket ofta kunde äga m m på en eller en halv dag. Men så länge »bonden sjelf med nöje plaskar i sin skärgård», släppte han icke dit någon, vars egentliga näring fisket kunde vara. Det bleve därför nödvändigt, att havsfisket vore en näring för sig, som borde läras med andra näringar och vars idkare följaktligen lika med alla andra näringsidkare borde av staten inrymmas på de ställen, varest de kunde gagna samt där få förbliva ostörda i sina rättigheter, om de skulle kunna uppfylla sina skyldigheter. — Av dessa allmänna grunder fann Kb att Gävle fiskare för sin näring hade en ostridig rättighet till Kungl. Maj:ts nåd. De voro »gagnande medborgare samt skulle dubbelt bliva det» om de finge nog utrymme att utbreda sig längs efter havskusten HLrmed åsyftas konung Gustaf I:s brev för borgerskapet i Gävle den 28 november 1557 (tryckt i Konung Gustaf den förstes registratur, 1557, sid. 1891). Genom detta brev erhöll borgerskapet frihet från, bland annat, »fiskietull», som borgerskapet vore ålagt att utgöra, »doch med sådane besked, att de Geffle borgare, som fiskeri bruke vele under Helsingeland och Ångermanland eller de öijer som ligga till samme landsändar, skole vare förplichtige att gifve osz hvar tionde tunne af den fisk, hvad slagh thei helst är, som der bekommas kan».

68 i Bottniska viken och i fred nyttja de förmåner »som nu brukas genom missbruk» men ej till det allmännas nyttja. K b ville dock icke sträcka Gävlefiskarnas rättigheter längre än dem de av fordno haft. Deras privilegier, som tid efter annan blivit av framfarna konungar och regenter meddelade, förnyade och fastställda, lämnade dem en oinskränkt rättighet till idkande av fiske i havet i hela Norrland efter vad slags fisk Gud behagade välsigna dem med. Men sedan Härnösands stad den 17 mars 1622 benådats med privilegier, hade stridigheter uppkommit mellan denna stad och Gävle stad, såsom mycket äldre, om rättigheten till fiske i Norrland. Dessa stridigheter hade slutligen bilagts i godo genom en mellan städerna den 16 mars 1707 träffad förening, som av Kb fastställts till efterlevnad på det sätt att Gävle fiskande borgare skulle tillika med Härnösands fiskare gemensamt nyttja och bruka alla de fiskeställen i Ångermanland, som Gävleborna dittills innehaft, med undantag av Härnösands egna fiskevatten och hamnar, som skulle räknas intill två mil från Härnösand å båda sidor om staden. Oaktat denna förening blivit gillad och fastställd genom Kungl. Maj:ts resolution den 19 september 1720, hade i senare tid och sedan delning år 1763 skett av Gävleborgs och Västernorrlands län »flere slike fiske lägenheter» förklarats för krono och bortarrenderats på offentliga auktioner samt därvid till stor del inropats av de närmaste strandägande bönderna, vilka både för dessa och övriga öar och fiskehamnar, som de begrepo under sina övriga skatteägor, fordrade »de drygaste landlegor och betalningar» av de »med privilegier af urminnes tider benådade» Gävlefiskarna samt dessutom förbehölle sig rättighet att draga not och att fiska när och var dem behagade, på grund varav icke sällan hände att kostnaden för fiskarna överstege vinsten, helst jordägaren när han behagade kunde störa dem i deras näring. Det hände också att fiskarna uppsades från fisket i dylika hamnar. Allt detta kunde i längden icke annat än destruera detta nyttiga och idoga borgerskap, som ägde ostridiga privilegier i handen allt sedan början av 1400-talet av varje framfaren konung eller regent, men som ändock nu knappast hade rättighet övrig, att utan skattemannens lov uppdraga sin båt på någon strand, ö eller klippa, än mindre dristade utan tillstånd kasta ett nät eller en strömmingssköt i öppna havet. Kb hemställde därför, att Kungl. Maj:t måtte ej allenast konfirmera och gilla Gävle fiskerskaps innehavande privilegier till obehindrat fiskande i hela Norrland, endast med den inskränkning, som ovanberörda förening mellan Gävle och Härnösand av den 16 mars 1707 innehölle, utan ock, som en nödvändig följd härav, låta återställa, bibehålla och skydda dem i sina förlorade privilegierättigheter, samt således därefter förbjuda alla auktioner på »slika fiskelägenheter i havsoch fiskehamnar å kronans lägenheter», i synnerhet enär de fiskande borgarna utfäste sig att utgiva all den betalning till kronan som obehöriga innehavare erlagt eller erlägga; ävensom att, i händelse Norrlandsallmogen icke skulle kunna hindras »at sommaren öfver driva på vattnet», det åtminstone måtte åläggas allmogen att låta vilken Gävlefiskare, som sådant åstundade, till fiskes idkande nedsätta sig på dess skär och öar i havet samt vid yttre fjärdar emot en viss av Kb i orten efter föregången undersökning fastställd oföränderlig årlig avgift av varje skötbåt till jordägaren, som då ej heller skulle äga rättighet att uppsäga eller i fiskehamnen intaga någon, vilket till bibehållande av ordning och förekommande av trängsel borde bero på hamnlaget, dock vid fördubblad plikt eller ett lämpligt vite för fiskarna om de självvilligt tillgrepe och åverkade böndernas ägor, utom av skogen till nödig vedbrand och tunnved, vilket kunde konsidereras i berörda avgift eller landlega.

69 Härefter avgåvo kammar- och kommerskollegierna den 14 november 1776 utlåitande i ärendet samt överlämnade därmed av kollegierna infordrade yttranden av allmogen i Grundsunda, Själevads, Nätra, Ullångers, Vibyggerå, Nordingrå och Nora socknar samt av Torroms och Skedoms byamän i Häggdåmgers socken, Åkerö, Åstö, Mällby, Afva, Bryttmors och Bärängs byamän i Tynderö socken samt Ängeslands, Berge, Stångrids, Holme, Svedje, Öde, Skillsåkers, Granöns, Våle, Mycklings och Skjäggsta byamän i sistnämnda socken, Härnösands och Sundsvalls fiskerskap samt magistraterna i nämnda stadier tillika med utlåtande av Kb i Västernorrlands län. I samtliga de från allmogen inkomna yttrandena hemställdes — i ett flerttal fall under bifogande i avskrift av äldre handlingar, utvisande allmogens rätt till särskilda fiskeplatser — om avslag på fiskerskapets framställning. Härnösands och Sundsvalls fiskerskap och magistrater, som bestredo, att Gävle stads fiskerskap ägde några privilegier att ensamma idka strömmingsfiske i Norrland, och hemställde om avslag på det i ansökningen framställda yrkandet, att kronans strömmingsfisken icke vidare måtte utarrenderas efter auktion, tillstyrkte bifall till framställningen i vad den avsåg åtgärder mot landlegans höjning samt inskränkande av strandägarnas och den övriga allmogens rätt att idka fiske. K b i Västernorrlands helhet.

län avstyrkte

bifall till framställningen i dess

Kollegierna anförde i sitt förenämnda utlåtande huvudsakligen följande. Det ifrågavarande tvisteämnet grundade sig därpå, att invånarna i Gävle hade, såsom den äldsta staden i de västernorrländska provinserna, dels i stadens privilegier, dels genom särskilda »författningar» erhållit både rättighet och uppmuntran att idka fiske vid de västernorrländska kusterna, vilket de också med så mycket större allvar företagit sig, som de därunder haft tillfälle att tillika på de avlägsnare ställena driva varuutbyte med allmogen. E n så vidsträckt rörelse hade efter hand lockat flera att antaga fiskerinäringen såsom huvudsak, och hade Gävleborna oklandrat nyttjat sina fördelar, så länge flera städer icke varit inrättade i de norrländska provinserna. Men sedan i synnerhet Härnösand och Sundsvall blivit anlagda och börjat såsom närmare belägna dela fisket och handeln med Gävle hade flera stridigheter yppats såväl med dessa städer som med jord- och strandägare, vilka tid efter annan besvärat både domstolar och Kungl. Maj:t till dess slutligen efter rikets ständers tillstyrkande en allmän stadga för rikets havs-, skär-, ström- och insjöfisken den 14 november 1766 utkommit, i vilken »fiskerättigheterna reduceras efter vissa grunder till sådana allmänna författningar, som närmare utstaka jordägares och kronans enskilte fisken än med i synnerhet Gäfle iiskerskaps gamla interessen synes hafva instämt», särdeles sedan efter kammarkollegii brev den 26 november 1766 kronans enskilda fisken blivit utbjudna genom auktion, därvid naturligtvis högre betalning kunnat bjudas av de närmare boende än av de f järmare. Gävle fiskerskap hade emellertid icke i sin ansökning uppgivit något särskilt fiskläge, varifrån de blivit stängda eller till vilket de i stöd av sina privilegier ansåge sig vara berättigade att återkomma. Efter att hava refererat Kbs i Gävleborgs län ovan återgivna utlåtande över ansökningen ävensom vad i övrigt i ärendet anförts fortsätta kollegierna: »Af alt detta — — — finna Collegierna för deras underdåniga del att hela detta vidlöftiga klagoämne, på följande trenne omständigheter egenteligen

70 ankommer nemligen l:mo) om Gäfle fiskerskaps gamla fiskeri rättigheieter i norrländska skärgården böra förnyas och 2:do) allmogens frihet till st saltsjöfiskets idkande på egna fiskevatten inskränkas, samt 3:tio) huruvida kroronofiskerierna härefter mage bortauctioneras, och med hvad villkor. Vidkommande första puncten så hafva Collegierna af handlingarna t tillräckelig uplysning, att fiskerskapet i Gefle inga sådane privilegier erhållllit, som kunna utestänga andra städer ifrån deltagandet i fisket vid västernmorrländska skärgården, mindre hindra Eders Kongl. Maij:t och kronan eleller jord- och strandägare, att disponera om sine enskilte fiskelägen och fisiskevatten, efter som de förmånligast finna. Skulle något undantag härvid ä äga rum, så synes sådant, i Collegiernes underdåniga tanka, endast kunna sträcäcka sig till hvad Låsholmen och Storön enskilt angår, hvilka, uti ett Koninung Johans bref af å r 1591, skola vara Gäfle fiskerskap tillagde; men emecedan detta bref hvarken blifvit handlingarna bifogadt, eller kunnat igenfinmnas, och Gäfle fiskerskap icke eller klagat, at dess fisklägen dem frångått; alaltså anse Collegierna detta kongl. bref lika så litet böra betagas privilegii krcraft, som tillägnas annan värkan, än de öfrige af Gäfle fiskerskap åberopade e och värkeligen bifogade resolutioner, hvilka, uti Collegiernes tanka, icke äro o att anse annorlunda, än som economiske, nyttige för den tid, i hvilken de blilifvit tagne, men underkastade det öde, att efter tidernas skiften, kunna ändidras och lämpas til det ändamål, som med rikets sannskyldiga bästa närmmast öfverensstämmer, hvilket äfven 1772 års regeringsform uttryckligen stadglgar. Att Gefle, med förmån för riket och de norrländske provinserna där ididkat fiske, då andra närmare belägne städer antingen ej vore till eller alt t för vanmägtige at sköta detsamma och tillika kunna förse den aflägsne laiandtmannen med sina behof af nödige stadsmannavaror, sådant anse Collegieierna vara ostridigt, men när desse svårigheter genom flere tilkomne och nu mmera i desse afseenden tillräckeligen peuplerade städer äro häfne, förhåller r sig saken twärtom. Gäfle fiskerskap kan nu, hvarken lika årstider eller r med lika ringa kostnad som Hernösands och Sundsvalls fiskerskap, idka strcrömmingsfisket i västernorrländska skärgården; emedan dess aflägsna belägenmhet samt långa och besvärliga sjöresor sådant hindra, landtmannen åter b både kan och bör förse sig med sina behof och sin afvel föryttra, och att virid så fatta omständigheter icke dästo mindre tillägga Gäfle fiskerskap under p r m v i legii rätt rättighet at fiska i förenämnde skärgård vore följaktligen stridalande emot rikets värkeliga förmån, i hvilket afseende Collegierna för sin delel ej annat kunna än afstyrka den sökta stadfästelse af Gäfle fiskerskaps ga:amla fiskerättigheter i meranämnda skärgård, utan hålla Collegierna i det stätället före, att samma fiskerskap både kan och bör åtnöja sig med de friheieter, som efter 1766 års fiskerireglemente oftanämnde fiskerskap, lika med arandre undersåtare tilkomma, och i föllje hvaraf det jämväl likmätigt 6 § 2 ( Cap. i berörde reglemente äger okvald rätt till fiske omkring sådane klip.ppor, blindskär, eller å grund utomskärs och i havet, som det med urminnes hhäfd, skattläggning, dombref eller andra ostridige skäl kan visa vara sig ensiskilt tilhöriga. Hvad åter beträffar den sökta inskränkningen i allmogens frihet at sjäiälfva få idka fiske eller till fiskande intaga hvilken de åstunda på dess enslskilte fiskevatn så finna Collegierna en sådan inskränkning på det närmaste ) röra säkerheten till den äganderätt, som hvar och en skatteman i stöd af laglrligen ingånget köp med Kongl. Maj:t och kronan eller ock på annat lika laga a sätt sig förvärfvat: Hvarjämte landshöfdingen förmält sig förmoda, at allmofogens håg för fiskerinäringen, som redan börjat aftaga, alt mer och mer tordde av

71 sig sjelf förfalla, samt denna näring således omsidor blifva hvad den bör, nännl. stadsmannen egentligen tilhörande, hvilket ock allra lättast skulle kunna ske:, då städernas fiskare, genom accorder med bonden om dess fiskevattens nytttjande sins emellan täfla att leda honom ifrån fiskande genom skälig betalnimg, för fiskerättigheten, hälst den, hvars hufvudsak det är att fiska, så myrcket bättre måtte kunna betala en sådan förmån, som han själf äger rättighet, att idka handel med sin vara; i föllje hvaraf Collegierna ej finna anliedning at styrka till inskränkning i den rättighet, som strandägaren i fiskeristadgan försäkrad är.» Beträffande slutligen det ifrågasatta förbudet mot vidare arrendeauktioner å kronans enskilda fisken funne kollegierna ett sådant förbud stridande icke alhenast mot Kungl. Maj:ts och kronans oinskränkta rätt att förvalta sin egendom utan ock mot de författningar, som förklarade detta beskattningssätt för det förmånligaste vid sådana lägenheter; men som det vore att förmoda, att fiskerinäringen i stadsbons hand ledde till en bättre beredning av själva varan och dess säkrare kringspridande, så hölle kollegierna före, att städernas fiskerskap kunde erhålla optionsrätt till arrendet för det högsta avgivna budet, och i följd därav den stadens fiskerskap få tillträda fiskelägenheten, som efter en hållen auktion först därtill anmälde sig, men därest flera städers fiskerskap på en gång gjort anmälan, den stadens fiskerskap undfå arrendet, som vore till fisket närmast belägen. Redan bortarrenderade fiskelägenheter kunde däremot, så länge arrendeåren varade, icke utan rubbning i allmänna säkerheten vare sig tagas från dem, som den inropat eller i ringaste m å n till villkoren förändras, utan syntes allt nyttjande därav av andra endast på överenskommelse kunna ankomma. Ej heller borde det vara städernas fiskerskap tillåtet att på annat sätt (än efter överenskommelse) under sina resor betjäna sig av strandägarnas skog till vedbrand och fiskekärl. Vid ärendets företagande i rådet den 6 februari 1777 tillstyrktes Kungl. Kungl. resoiuMaj:ts bifall till kollegiernas hemställan utom i fråga om den föreslagna j ^ ™ ^ 1 ^ 7 optionsrätten för städernas fiskerskap till kronans utarrenderade fisken. D e , ™ l e fiBkJJJ" flesta närvarande riksråden ansågo, att det icke ägde tillräcklig grund, att I idkarea fiskeidkandet av fiske egentligen vore en stadsborna tillkommande näring, då \ rättigheter i mångfaldiga hemman med ringa och srunaöm "IfiWåEerbrukvoro skattlagda \ "J™1^*** e m i ä s t ^ ö r fiske och erfarenheten visat, att detta méd fördel idkades av all- s ar " ar en mogen. Därigenom vunne alltså kronan tillgång av duktigt och övat sjöfolk, ^ som mera sällan ernåddes i städerna och skulle saknas i samma mån som allmogens håg alldeles droges från fiskerinäringen. Nyttan av allmogens deltagande i denna näring vore ådagalagd och kronan bleve genom den för -stäojérna föreslagna optionsrätten lidande — om ej i flera avseenden — åtminstone »i anseende till förlorat högre bud vid auctionen». Riksråden hemställde därför, att kronans enskilda dittills ej bortarrenderade fisken måtte, såsom författningarna föreskreve, upplåtas till den högstbjudande å öppen auktion. Kungl. Maj:ts beslut utfärdades i enlighet med de flesta riksrådens mening genom nådig resolution den 7 mars 1777 av följande innehåll. Kungl. Maj:t hade funnit hela tvisteämnet egentligen ankomma på tre omständigheter, nämligen 1) om Gävle fiskeriidkares gamla fiskerättigheter i norrländska skärgården borde förnyas; 2) om allmogens frihet till saltsjöfiske på eget fiskevatten borde inskränkas; och 3) huruvida kronofiskena därefter skulle bortarrenderas genom auktion och med vad villkor. »Och vidkommande första punkten, så har Kungl. Maj:t tillräckeligen funnit, att Gäfle fiskeriidkare

72 inga sådana privilegier erhållit, som kunna utestänga andra städer ifrån deltagandet uti det ifrågavarande fisket, mindre hindra Kungl. Maj:t och kronan eller jord- och strandägare att, eftersom förmånligast finnes, disponera om sina enskilda fisklägen och fiskevatten; varandes de av klagandena till befästande av deras påstådde fiskerättigheter åberopade konungabrev och restolutioner, och varpå stadfästelse begäres, ej annorlunda att anse än som ekonomiska författningar, nyttiga för den tid, i vilken de blivit vidtagna, nuen, enligt vad i 1772 års regeringsform stadgas, efter tidernas skiften underkastade de ändringar, som med rikets sannskyldiga bästa närmast överensstämma; vilket uppå berörda kungl. brev och resolutioner nu inträffar, sedan den fördel för det allmänna, varmed Gäfle borgare i västernorrländska skärgården idkat fiske, enär andra närmare städer antingen ej voro till eller av vanmäktighet ej kunde sköta detsamma och tillika förse den avlägsna lantmannen med sina behov, nu mera ej kan sägas äga rum, då de i orten belägna Härnösands och Sundsvalls städer finnas i dessa avseenden tillräckligt peuplerade och försigkomna och Gäfle fiskeriidkare i anseende till sin avlägsenhet samt långa och besvärliga sjöresor varken vid lika årstider eller med lika ringa kostnad som nyssberörda städers borgare kunna i förenämnda skärgård öva strömmingsfisket; lantmannen åter både bör och kan förse sig med sina behov och sin avel föryttra; och emedan vid lika med flere sig företeende omständigheter det skulle emot rikets verkliga förmån vara stridande att icke dess mindre tillägga Gäfle fiskeriidkare privilegierättighet till fiskande i meranämnda skärgård; fördenskull och i betraktande av sådant allt, kan Kungl. Maj:t icke bevilja den å Gäfle stads gamla fiskerirättigheter i västernorrländska skärgården sökta stadfästelse; utan prövar i det stället skäligt, det böra sökandena åtnöja sig med de friheter, som efter 1766 års fiskerireglemente dem lika med andra undersåtar tillkomma; i följd varav de jämväl, likmätigt 6 § 2 kap. i berörda reglemente, äga okvald rätt till fiske omkring sådana klippor, blindskär eller å grund utomskärs och i havet, som de med urminnes hävd, skattläggning, dombrev eller andra ostridiga skäl kunna bevisa vara sig enskilt tillhöriga.» Beträffande sedan den sökta inskränkning i allmogens frihet att själv idka fiske eller till fiskande intaga vilken de helst åstundade på sina egna fiskevatten; så alldenstund en sådan inskränkning på det närmaste skulle röra säkerheten till den äganderätt, som varje skatteman i stöd av lagligen ingånget köp med Kungl. Maj:t och kronan eller på annat sätt sig förvärvat, ty kunde Gävle fiskeriidkare ej heller i denna ansökningspunkt villfaras, utan borde var och en strandägare orubbad njuta den rättighet, som honom i fiskeristadgan eller annan lag försäkrad vore. Vad slutligen anginge det sökta förbud emot ytterligare auktioners anställande å kronans enskilda fisken till deras förarrenderande; så funne K u n g l . Maj:t ett sådant förbud stridande ej allenast emot dess och kronans oinskränkta rätt att förvalta sin egendom utan ock emot de författningar, som förklara detta beskattningssätt å slika lägenheter för det förmånligaste; varför det borde förbliva vid vad härom redan vore förordnat och följaktligen jämväl de nuvarande arrendatorer av sådana kronolägenheter vid arrendet under den utsatta tiden bibehållas samt villkoren därvid ej i ringaste måtto förändras, utan finge allt nyttjande därav utav andra endast på överenskommelse ankomma och städernas fiskeriidkare därjämte ej vara tillåtet att på annat sätt av strandägarnas skog till vedbrand och fiskekärl under sina resor sig betjäna.

73 De i kollegiernas utlåtande åberopade »Konung Johans bref af år 1591», villke »icke kunnat igenfinnas», finnes i riksregistraturet under den 6 mars sagd; å r och är av följande innehåll. Hos konungen hade Gävle borgare »klajeligen gifvit tilkenna», att dem skedde stort förfång i deras strömmingsfiske i Norrland i så måtto att icke allenast de nybyggde köpstäders inlby.gare utan också fogdar, skrivare och domare förmenade dem att idka strömmingsfiske och byta till sig strömming för salt mest av den orsaken a t t lagra hade köpt sig bördsrätten till vissa öar och nu ville under det sk(en(t förmena andra att fiska där »på det de mage bekomma stadge eller båitfiixen», som kronan med rätta tillkomme. Eftersom det bleve Gävle borgire för tungt att utgöra »dubbel bått fisk», unnade och efterlät konungen denn att »så här efter som här till bruka deras strömmingsfiske sielfve vid 'Häljö', Agön och Bålsön i Hälsingland, 'Brennerön' i Medelpad samt Storci och Lossmen (Höglosmen) i Ångermanland. Hudiksvalls och Härnösands borgare ävensom alla fogdar, skrivare och domare i orten förbjödos för dm skull att göra Gäfle stads inbyggare 'här emot någott men eller förfång'» A^ nämnda öar ha Agön och Bålsön sedermera donerats Hudiksvalls stad, inom vars område de ock numera äro belägna. Belägenheten av den i brevet onitaade »Hälgön» är obekant. »Brennerön» torde motsvara Bremön. Fisket omking denna ö har genom Gustaf I I Adolfs privilegier för Sundsvalls stad den 15 april 1624 donerats sagda stad. Strömmingsfisket vid Storön, som är blägen i Nora socken, har år 1707 skattlagts och sedermera skattesålts samt redovisas i gällande jordebok för sagda socken bland skattefiskerier såson Storö nr 1, ett strömmingsfiske. Bördsrätten till Lossmen i Nordingrå soekei försåldes av Johan I I I den 26 februari 1586 till Själands, Orsta, Lidbde, Klocke, Tollsäters, Salbergs, Räfsöns, Älgsjö och Mjösjö byar i Näsfjärdngen av nämnda socken. Enligt uppgift vid en undersökning av de utav Kungl. Maj:t den 4 juni 1764 utsedda deputerade för upphjälpande av fisket i Ångermanland brukades fisket vid Lossmen alltjämt av delägarna i nämida och några andra byar i samma socken. Dessutom lågo två borgare från rorshälla till fiske vid Lossmen utan något arrende till fisklägets ägare. Nå g r Gävlebor synas dåmera icke ha fiskat där. Unler de stridigheter, som åtminstone från slutet av 1600-talet förekommo mellai Gävle och övriga norrländska kuststäder, särskilt Härnösand, i konkurreisen om strömmingsfisket i Ångermanland och Medelpad, har ifrågavaraiie kungl. brev av Gävle stads medtävlare understundom tolkats så, att de i irevet uppräknade öarna vore de enda ställen i Västernorrland, där Gävlefiskana finge driva sin näring. Vid Nordingrå tingslags häradsrätt den 15 oktobr 1700 yrkade kronobefallningsmannen i orten, utgående från denna tolknng, ansvar på vissa fiskare från Gävle, som legat till fiske i Norrfällsviks och Sörfällsviks fisklägen, bland annat för fiske »i olaga hamnar». Dennt talan blev emellertid av häradsrätten ogillad. Under rättegången uppgfvs å svarandesidan, att Gävle stads fiskare då mera blevo »utträngde» från jossmen och Storön. Föi att få ett slut på de ständiga tvisterna mellan Gävle och Härnösands fiskan slöto de båda städernas borgerskap den 16 mars 1707 den i Kbs i Gävle)orgs län ovan refererade utlåtande åberopade »föreningen» om fisket vid himnarna i Ångermanland, enligt vilken Gävleborna därefter skulle äga att tllika med Härnösands borgerskap obehindrat »nyttja och åtnjuta» de fiskläjen i Ångermanland, som Gävlefiskarna dittills nyttjat, med undantag av rärnösands »enskilte fiskevatn och hamnar», som sträckte sig två mil

74 från staden »å ömse sidor». Denna förening stadfästes den 18 mars 1807 av landshövdingen i Gävle »nu och altid att oryggl. ock obrottzligen hållas». Genom resolution den 20 september 1720 blev föreningen av Kungl. Maj:t gillad och stadfäst. I skrivelse den 26 november 1766 till Kb i Västernorrlands län förklarade kammarkollegium till svar på en av Kb gjord förfrågan, att de fiskerier i Ångermanland och Medelpad, som icke enligt skattebrev eller något annat lagligt dokument tillhörde vissa hemmansägare eller vore indelte, borde efter föregången offentlig kungörelse bortarrenderas till de mestbjudande genom auktion, varvid insättningssumman bleve det dittills utgjorda tunne- eller lispundtalet. P å grund härav utarrenderades påföljande år efter auktion Långholmarnas och Granöns samt Rövikehamns, Åstöns och Åstö skärgårds (Åstholmens) strömmingsfisken. Det torde ha varit dessa utarrenderingar, som närmast avsetts, då Gävle fiskerskap i sin framställning klagade över att kronans fisken börjat bortarrenderas till fiskerskapets förfång. I Kbs i Gävleborgs län utlåtande sägas också de ifrågavarande arrendeauktionerna hava hållits, sedan Gävleborgs län 1763 avskilts från Västernorrlands län. Beträffande Rövikehamns, Åstöns och Åstö skärgårds strömmingsfisken hade emellertid utarrenderingen redan, på besvär av magistraterna i Sundsvall och Gävle samt Tynderö socknemän, genom kammarkollegii resolution den 12 januari 1769 undanröjts. Av övriga i Gävle fiskerskaps framställning såsom utarrenderade angivna strömmingsfisken — Barsta fiskläge i Nordingrå socken, Marviksgrunnans och Trysunds fisklägen i Nätra socken samt Grisslans fiskläge i Själevads socken — har Barsta icke någonsin varit särskilt taxerat eller för kronans räkning utarrenderat. Däremot synes hemmanet Barsta nr 1, Ve, mantal skatte, varunder sistnämnda fiskläge hör, under en del av 1700-talet ha ägts av Härnösands stad. Marviksgrunnan hade redan 1757 efter auktion utarrenderats till Härnösandsfiskare och nyttjades enligt Kungl. Maj:ts resolution den 2 augusti 1766 av Härnösands fiskerskap på 50 års arrende. Trysunds fiskläge innehades däremot enligt Kungl. Maj:ts resolution den 4 november 1767 av vissa borgare i Gävle på 50 års tid; i fråga om detta fiskläge synes fiskerskapets klagan följaktligen icke befogad. Grisslans fiskläge slutligen hade redan 1742 utarrenderats efter auktion. Genom resolution den 24 januari 1769 hade emellertid K b efter vid häradsrätten i orten företagen undersökning förklarat, att fiskläget Grisslan vore inbegripet under Norrvåge bys skatt, varför byamännen icke kunde förvägras få fiskläget under sin enskilda och fria disposition, och genom kammarkollegii resolution den 20 februari 1770 befriades byamännen från den fiskläget åsatta ränta. Detta fiskläge var alltså vid tidpunkten för fiskerskapets framställning icke längre för kronans räkning utarrenderat. Motion vid i e t t till borgarståndet vid 1809 års riksdag ingivet memorial anförde i8oo års riks- ,ikSriagsf ullmäktige för städerna Gävle, Hudiksvall, Söderhamn, Sundsvall, Set° n a tt ut Härnösand, Umeå, Piteå, Luleå, Öregrund och Östhammar att oaktat 2 öva ström- Cap. 8 § i Kongl. Maj:ts allmänna stadga och ordning för rikets havs-, skär-, mingsfiske vid ström- och insjöfiske av den 14 november 1766 innehölle, att strömmingsnorrländska fisket i Västernorrland och Västerbotten finge av vilken som helst fritt idkas kasten. ^ a i l e n a s t v i d a i l a ^ k a ij a ( ie utskär, holmar och stränder, som icke tillhörde något visst hemman, utan även vid alla skattemanna stränder där odal åker och äng icke mötte, utan att fiskaren därföre till landlotts givande vore för/

75 bunden, hade likväl de fleste strandägare omkring Bottniska viken genom utveikade vitesförbud, av vederbörande domare, hindrat verkställigheten av beröida författning i så måtto att städernas fiskerskap antingen alldeles icke eller ock emot en dryg, oftast över all höva betungande landlega tillåtits att vid skattemanna strand idka strömmingsfiske. I anseende härtill yrkade fullmäktige, att alla de författningar och åtgärder, varigenom strömmingsfisket emot ordalydelsen i 1766 års kungl. förordning blivit i senare tider vid Bottniska viken inskränkt, måtte upphävas samt utövningen av detta angelägna näringsfång åter försättas i den frihet, som dess naturliga beskaffenhet och samhällets gagn ovillkorligen fordrade. Allmänna besvärs- och ekonomiutskottet, dit memorialet remitterades, avgav häröver den 9 september 1809 följande betänkande. Vid granskningen av detta ämne hade utskottet tagit under övervägande, vad 6 och 8 §§ i 2 Cap. 1766 års kungl. fiskeordning därom föreskreve, jämförda med kungl. stadgan och reglementet för Nordsjöfiskerierna samt salterierna i Bohus och Göteborgs län under den 21 juli 1774 och funnes väl att innehållet av berörde §§ var å sin sida hade till avsikt att utstaka en medelväg emellan straniägaren och de personer som jämte honom kunde idka strömmingsfiske, vilket syftemål utskottet även ansåge böra iakttagas så noga, som enskildes egentliga rätt och det allmännas nytta fordrade; men att samma §§ i sina förordnanden från varandra avveke i så måtto, att 6 § i allmänhet tillade jordägaren enskild fiskerättighet så långt dess landgrund räcker jämväl vid öppna havsstranden eller där ingen skärgård är samt utom skären; varemot 8£ § endast medgåve landägaren i där uppräknade orter efter vanligheten det företräde, att vid öppna havs-, skogs-, bergs- och stenstränder tvenne dagar i veckan draga första notvarpet; ävensom att genom den i 6 § upptagna benämning av landgrund, vars sträckning borde utgöra gränsen för jordägarens enskilda fiskerättighet, icke nog tydligt syntes vara bestämt huru långt det enskilta området skulle från stranden utgå. Och som sådana föreskrifter, vilka i lika ämnen fastän för särskilda orter blivit utgivna, borde efter utskottets tanke, så vitt görligt vore bringas till enhet och likstämmighet, varigenom jordäganderätten på alla håll med enahanda helgd omfattades samt frihe:en i ett allmänt gagneligt yrke komme alla därmed sysselsatta lika till godo. så ock då strömmingsfisket, vartill rika tillfällen gåves å rikets vidsträckta sjökuster, otvivelaktigt borde i anseende till sin allmänna nytta i synnerhet sedan fångsten av sill, denna i alla hushållsgrenar högst oumbärliga artikel, i märklig mån avtagit, lämnas antingen till skatte beräknad eller på varjehanda sätt offentligen befästad äganderätt allmänhetens fördel påkallade, funne utskottet sig i anledning av det remitterade memorialet böra hemställa, om icke, med bibehållande av vad 1766 års fiskeriordning för övrigt stadgade, den ändring i 6 och 8 §>§ därav kunde göras i avseende på strömmingsfisket utomskärs och vid havs-, skogs-, bergs- och stenstränder att i likhet med det förhållande som föreskreves i 2 artikeln 5 § av Kongl. Majrs nådiga stadga och reglemente för Nordsjöfiskerierna, var och en må äga frihet att utan någon slags avgift på alla orter av riket utomskärs vid öppna havs-, skogs-, bergs- och stenstränder, där någon så beskaffad uteslutande äganderätt, som nyss förut är nämnd, icke i vägen ligger, eller odal åker eller äng eller städerna donerad jord möter, obehindrat jämte strandägaren idka strömmingsfiske; denne senare likväl förbehållet att sedan han på stället sig infunnit ibland de övriga strömmingsfiskande intaga den ordning han själv åstundade; i följd varav de nu överklagade vitesförbud

76 och sådana hinder som därav skulle uppstått komme att till all kraft och verkan försvinna. Utskottets hemställan bifölls av borgarståndet den 22 september och av prästerståndet den 2 november 1809 men avslogs av ridderskapet och adeln den 4 och av bondeståndet den 25 oktober 1809, i följd varav frågan förföll. Kungl. brevet Med anledning av den betydande import av strömming, som ägde rum den 3i januari f r a n Finland — under år 1818 beräknad till ett värde av 90,000 riksdaler Tstaitef'tii? b a n k o — anbefallde Kungl. Maj:t den 24 februari 1819 kommerskollegium strömmings- att efter vederbörande landshövdingars hörande inkomma till Kungl. Maj:t fiskets upp- m e d utlåtande om och vilka anstalter kunde böra vidtagas till det svenska muntraudc. strömmingsfiskets uppmuntrande. Efter att till följd härav ha infordrat utlåtanden av Kb i de norrländska kustlänen samt i Stockholm, Södermanlands och Östergötlands län, avgav kommerskollegium den 30 januari 1821 und. utlåtande i ämnet och föreslog därvid, att Kungl. Maj:t måtte ej allenast förklara, att de rättigheter till fiske vid andras stränder och i öppna havet, som vore medgivna genom 6 och 8 §§ i 2 kap. av 1766 års fiskeristadga, borde utan avseende å de vitesförbud, som, stridande mot nämnda stadga, sedermera kunde vara utfärdade, orubbat fortfara och få tillgodonjutas av dem, som ville sysselsätta sig med fiske, utan ock låta erinra vederbörande domstolar att därefter vid frågor om vitesförbud i avseende på fiskelägenheter noga tillse, att de förmåner, som genom 1766 års fiskeristadga medgivits såväl strömmingsfiskare i Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Gävleborgs län särskilt som även fiskare i allmänhet ej i någon måtto förnärmades. Tillika hemställde kollegium, om icke Kungl. Maj:t täcktes anbefalla Kb i Stockholms, Södermanlands och Östergötlands län att söka åvägabringa, att strandägare i samma län medgåve att strömmingsfiske där finge, liksom i de norra länen, av vem som helst utan avgift idkas vid öppna havs-, skogs-, bergs- och stenstränder. Enligt nåd. brev den 31 januari 1822 fann emellertid Kungl. Maj:t icke lämpligt att, på sätt kommerskollegium föreslagit, omedelbarligen upphäva de förbudsresolutioner, vilka av vederbörande domstolar i avseende på rättigheten till fiske vid andras stränder dittills kunde vara utfärdade, ej heller att i ämbetsväg söka förmå strandägare i Stockholms, Södermanlands och Östergötlands län till ett medgivande, som borde bero på enskild överenskommelse; varemot Kungl. Maj:t anbefallde kommerskollegium att förständiga Kb i Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Gävleborgs län att allmänneligen kungöra, att de fiskare, som förmenade sig ha skäl till klagan över inskränkning å strandägarnas sida av den fiskerättighet, som genom 1766 års fiskeristadga i följd av äldre författningar blivit förunnad fiskare i de norra landskapen, ägde anmäla sig hos vederbörande Kb, då publik aktör borde förordnas att vid behörig domstol målet i laga ordning utföra. Motion vid I motion (nr 177) vid 1834—35 års riksdag anfördes att, ehuru 2 kap. 8 § 1834—1835 a v 1766 års fiskeristadga medgåve rätt för dem, som fiskade efter strömming "fa M Sh31 °tt i Västerbottens, Västernorrlands och Gävleborgs län att okvalde vid öppna utöva "ström- havs-, skogs-, bergs- och stenstränder utan landlotts betalande med jordägarna mingsfiske vid gemensamt idka strömmingsfiske, sedan jord- och strandägarna under fiskenorrländska tiden njutit sina tvenne fridagar i veckan, nämligen måndagar och onsdagar, kusten. a t t draga första notvarpet, hade denna rättighet likväl under skydd av den i 6 § av åberopade kap. stadgade landgrundsrätt så blivit avskuren de fiskare,

77 som vid kusten av Gävleborgs läns norra del idkade strömmingsfiske, att all krafr och verkan av 8 §:s innehåll syntes ha upphört. Såsom exempel härpå anfördes att Hudiksvalls stads, fiskare måste till ägaren av en öppen havsstrard vid det s. k. Hornslandet, för rättigheten att därstädes idka strömmingsfiske, årligen erlägga 60 tunnor saltad strömming, då strandägaren likvil för samma fiskelägenhet till Kungl. Maj:t och kronan endast betalade en Mig skatt av 12 öre smt. En sådan obillig och mot författningen stridance beskattning, som jämväl vid flera andra ställen å samma kust ägde rum föranläte motionären anhålla, att ett återupplivande av den uti 2 kap. 8 § tv nämnde fiskeristadga de norrländska länens fiskare förunte rättighet måtts tillvägabringa och i förening därmed gränsen för den uti 6 § omförmälti och efter godtycke nu utsträckta landgrundsrätt bestämt utstakas. I läröver avgivet betänkande anförde lagutskottet i förening med allmänna besvirs- och ekonomiutskottet, att som 2 kap. 8 § i fiskeristadgan icke blivit genon någon senare författning upphävd, och Hudiksvalls stads fiskare således kunde i överensstämmelse därmed göra sin rätt gällande, men frågan häroai innefattade ett tvisteämne, vars bedömande ej torde tillhöra ständerna, hemställde utskotten att motionen måtte lämnas utan avseende. Vid frågans behandling i borgarståndet yttrade motionären: »Ett huvudsakligt hinder för strömmingsfiskets uppkomst i de norra länen ligger verkligen i de olägenheter, vilkas undanröjande min motion avsett, ty ehuru det icke heller är mig obekant att 8 § av andra kap. uti nu gällande fiskeristadga icke genom någon författning är vorden upphävd, är det just det obestämda stadgandet uti 6 § om vad med landgrundsrätt bör förstås, som oftas; tillintetgjort verkan av den förra paragrafen. Ett olika begrepp om nämnda 6 § och en måhända ej orätt benämnd godtycklig tillämpning därav och iv vad med havsstränder inom och utomskärs bör förstås, har haft till påföljd att vederbörande häradsrätter beviljat strandägarna vid snart sagt hela kusten av norra delen av Gävleborgs län vitesförbud mot idkande av strömmingsfiske vid deras havsstränder. Endast ett sådant vitesförbud, alla övriga att förtiga, har tvingat Hudiksvalls stads fiskerskap till erläggande av det i min motion omnämnda årliga arrende till strandägaren av ej mindre än 6) tunnor saltad och packad strömming för rättigheten att idka strömmingsfiske vid en havsstrand, vars begagnande därtill genom förenämnda 8 § ovedersägligen borde vara fritt. För avhjälpandet av sådana lagstridiga intrång i fiskenäringen hade jag önskat att de sammansatta utskotten tillstyrkt ständerna att hos Kungl. Maj:t i underdånighet anhålla, att vid utfärdandet av en ny fiskeristadga bestämt måtte förklaras, att vid alla havs-, bergs- och stenstränder, där ej odal åker och äng möter, idkandet av strömmingsfiske må i allmänhet och utan undantag vara. en var tillåtet såsom utgörande det huvudsakligaste medlet för att befrämja strömmingsfisket i de norra länen. För vinnande av ett sådant resultat av min motion nödgas jag därför vördsammast anhålla, att ståndet täcktes detta utskottens betänkande återremittera.» Borgarståndet beslöt även återremiss. De övriga tre stånden biföllo däremot utskottens hemställan, och hade frågan alltså förfallit.

78 Förarbetena till 1852 års fiskeristadgas bestämmelser om rätt till saltsjöfiske. På 1830-talet uppstod fråga om omarbetning av fiskerilagstiftningen. Anledningen härtill synes i främsta rummet ha varit strävandet att upphjälpa det bohuslänska sillfisket, vilket, sedan sillen år 1808 upphört att i större ymnighet gå till kusten, nästan legat nere. Under senare delen av 1820talet och början av 1830-talet hade Kungl. Maj:t från åtskilliga myndigheter och enskilda sakkunnige infordrat utlåtanden angående orsakerna till sillfiskets tillbakagång och medlen till deras förkovran. Jämlikt Kungl. Maj:ts uppdrag hade vidare presidenten i kommerskollegium Poppius tillika med landshövdingen i Göteborgs och Bohus län von Rosen samt zoologen professorn Sven Nilsson hållit sammanträden med fiskarbefolkningen i nämnda län och andra för fisket intresserade för att inhämta deras tankar i ämnet. I den över resultatet av dessa undersökningar till Kungl. Maj:t avgivna berättelsen hade med anledning av vad som förekommit vid flera av nämnda, sammanträden framhållits bland andra önskemål även det, att ett allmänt förklarande borde meddelas om vad som vore att förstå med strandägares rätt till fiske i Nordsjön och huru långt från stranden i de fall, då en sådan rätt kunde yrkas, den borde rättvisligen sträckas. Vid föredragning av berättelsen den 24 augusti 1833 beslöt Kungl. Maj:t anbefalla dels kommerskollegium att med ledning av vunna upplysningar om fiskerierna i allmänhet utarbeta förslag till en förnyad fiskeristadga dels ock högsta domstolen att yttra sig i fråga om strandägares rätt i anseende till fiske i Nordsjön och huru långt från stranden en sådan rätt, om den verkligen förefunnes, rättvisligen kunde yrkas. Högsta domstolen infordrade genom remiss den 18 december 1833 utlåtande av kammarkollegium, som hörde Kb i länet. I yttrande den 31 oktober 1835 anförde Kb följande. Genom 1766 års fiskeristadga hade det blivit envar tillåtet att idka sillfiske i Nordsjön, vid vems stränder det vara månde; och rättigheten till fiske hade genom stadgan och reglementet för nordsjöfiskerierna av den 21 juli 1774 på det sätt utsträckts, att envar ägde icke allenast i öppna havet utan vid alla utom Öresund under svenska kronan lydande skärgårdar bedriva fiske både av sill och av vad annat fiskslag som helst. Till stöd för denna mening åberopade Kb kungl. brevet den 5 april 1831, varigenom, i anledning av åtskilliga fiskares i Grundsunds kapell gjorda anhållan, dels om förklaring vad djup havet skulle hava, där landgrunden slutade, dels ock att i och för hummerfisket samma rättigheter måtte beviljas, som för sillfisket vore gällande, Kungl. Maj:t förklarat hinder för fiskesutövning icke kunna läggas av andra än dem, som kunde hava enskild äganderätt till fiskevattnet samt därföre anbefallt, att aktör skulle tillförordnas, för att med den rätt 25 kap. 22 § RB förvarade åt den, som blivit ohördan dömd, söka utverka laga ändring i de vitesförbud, som kunde finnas stridande emot den allmänna rättigheten till fiske i länets skärgårdar. Av detta nådiga brev ansåge Kb vidare följa, att 1774 års stadga icke gjorde någon inskränkning i den enskildes verkeliga äganderätt till fiskevatten, vilket ytterligare skulle bekräftas av kungl. brevet den 31 augusti 1833, varuti anbefalldes, att genom enskilda överenskommelsers tillvägabringande söka i möjligaste måtto undanröja den olägenhet vid storfiskets bedrivande, som uppkommit genom vägrad tillåtelse till skaltägt var som helst inom skärgården; i stöd varav Kb ansett äganderätt till fiskevatten i skärgården ännu verkligen kunna förefinnas, ehuru troligt vore, att den å de flesta

79 ställen icke vore lagligen grundad, enär varken endast gammal hävd eller den omständighet, att enskildas ägor mötte havet, kunde verka till rubbning i författningarnas allmänna föreskrift. I frågan åter, huru långt ifrån stranden en sådan rätt rättvisligen kunde yrkas, ansåge K b bestämmandet bero på de i laglig ordning tillkomna dombrev, skattläggningshandlingar eller andra ostridiga skäl, som ägarna till sådana fiskevatten kunde förevisa ; och att, om uti dessa handlingar något visst avstånd från strand, skär eller holmar icke vore utsatt, de olika lägen likväl icke lämnade rum för någon lika beräkning av fiskerättighetens utsträckning, utan kunde å ett ställe en landgrund fortsättas till betydlig längd utåt havet, men på ett annat, djupare vatten omgiva en holme eller ett skär, vårföre ock bedömandet, huru långt en sådan rättighet skäligen måtte kunna yrkas, borde fästa sig vid den bevisning, som i varje särskilt fall kunde förebringas, med iakttagande, såsom allmän regel, att fisket, i den mån denna äganderätt ej behörigen kunde styrkas, vore för alla fritt, utan avseende å närheten av strand eller holmar och skär. Att äganderätt till dylika enskilda fiskevatten även medförde uteslutande rätt till upptagande av de inom deras område befintliga skal och musslor, borde efter Kbs omdöme antagas, och skulle ej bliva synnerligen hinderligt för storfisket, då dels de områden, vartill den kunde sträcka sig, förmodades bliva ganska få, och dels de, som bedrevo detta fiske, sällan hade tid att sysselsätta sig med upptagandet av agn, vadan ock dessa skal och musslor redan i skärgården blivit en handelsvara, som tunntals avyttrades till förenämnda fiskare. För egen del förmälde kammarkollegium i utlåtande den 29 januari 1836 Rammarkoisig dela alla dessa Kbs åsikter, vilka, efter kollegii övertygelse, stode till- 'eg" utlåtande sammans icke allenast med den senast gällande stadgan om saltsjöfisket i dcn 29 ia?uNordsjön och dess skärgårdar av år 1774, varigenom, enligt 6 paragrafens *" t 8 3 6 lydelse, blivit upphävda och avskaffade alla förut i samma ämne gjorda och utfärdade förordningar och reglementen, samt i följd därav jämväl 1766 års fiskeristadga, så vitt den i avseende på strandägares rättigheter inom skärs, uti 6 § stode i strid däremot, utan ock med Kungl. Maj:ts åberopande i särskilda mål avlåtna nådiga brev av åren 1831 och 1833; i följd varav ock fråga nu mindre syntes vara om upphävande av några då för tiden gällande stadganden i avseende på strandägares rätt, än om ett för fiskerinäringens utövning och uppkomst erforderligt förtydligande genom ny författning av vad som vore och borde vara till vederbörandes efterrättelse förordnat; föreställande sig kollegium att genom antagandet såsom grundsats av en allmän fiskerätt i havet, där enskild rätt icke kunde i laga ordning ådagaläggas; och att bevisningsskyldigheten därom alltid och ovillkorligen ålåge strandägaren, så att undantag från regeln endast finge äga rum, enär den enskildes rätt antingen redan blivit, eller dädanefter, då den tvistig gjordes, bleve av domaren godkänd, nordsjöfisket, såsom en för riket viktig och för en större menighet, som i skärgården vore bosatt behövlig folknäring dädanefter måtte kunna bedrivas utan synnerliga hinder av enskildas rättsanspråk. Högsta domstolen avgav härpå den 17 maj 1836 det infordrade utlåtandet Högsta domoch attalade däruti, att 1 och 6 §>§ i 2 kap. i fiskeristadgan den 14 no- stolens utlåvember 1766, jämförda med reglementet för nordsjöfiskerierna av den 21 juli tande den IF maj 1836. 1774, visade att med äganderätt till strand vid Nordsjön vore, ehuru i vissa avseeiden inskränkt, förenad rättighet till fiske. Att genom ett allmänt stadgande närmare bestämma denna fiskerättighet medelst utsättande av ett

80 visst avstånd från stranden torde i anseende till de skiljaktiga lokalförhållanden, vilka kunde finnas, och den olika bevisning, som i särskilda fall kunde åstadkommas, icke vara lämpligt och kunde, såvitt det skulle innefatta inskränkning i strandägares förenämnda villkorliga äganderätt, efter högsta domstolens omdöme, icke verkställas i annan ordning än 87 § i Regeringsformen bestämde. KommeiskoiKommerskollegium överlämnade med skrivelse den 17 augusti 1840 till legii skrivelse Kungl. Maj:t ett »förslag till förnyat reglemente för fisket såväl i insjöar i S o " aidg?Sti OCG rinnande vatten som i havet». Kollegium erinrade härvid att då gälslag "tin n°yr lande stadganden angående fiskerihanteringen, huvudsakligen innefattades i fiskeristadga. fiskeristadgan den 14 november 1766, kungl. förklaringen däröver den 24 januari 1771, Kungl. Maj:ts förnyade hamnordning av samma dag, Kungl. Maj:ts nådiga stadga och reglemente för nordsjöfiskerierna samt salterierna i Göteborg och Bohuslän av den 21 juli 1774 samt instruktionen för fiskeriintendenten i bohuslänska skärgården av den 14 januari 1799. Av dessa författningar anginge egentligen 1766 års stadga, 1771 års däröver meddelta förklaring och 1774 års reglemente själva fisket såsom näringsfång i allmänhet betraktat, varemot hamnordningen avsåge ordningen vid fisklägen samt instruktionen för fiskeriintendenten innehåller de föreskrifter, som borde tjäna till efterrättelse för denne, under den period sillen i ymnighet vid svenska stränderna fångades, tillsatte men sedermera indragne tjänsteman. Då fråga ej blivit väckt om en närmare granskning av hamnordningen och prövning av den för fiskerintendenten utfärdade instruktionen för det dåvarande, enär tjänsten tillsvidare vore indragen, icke erfordrades, hade kollegium således ansett, att endast föreskrifterna i de återstående trenne författningarna, jämförda med vad i allmän lag om rättighet till fiske vore stadgat, borde vid upprättandet av en ny fiskeristadga utgöra föremål för närmare granskning. Som ganska få anmärkningar blivit av de i ämnet hörda gjorda vid då gällande fiskeriförfattningar, hade dessa huvudsakligen blivit följda vid utarbetandet av förslaget till nytt fiskerireglemente, och hade endast tillägg och ändringar ägt rum där de funnits nödiga, varemot till vinnande av mera tydlighet och bestämdhet de flesta av de äldre föreskrifterna vore till redaktionen förändrade. Då kollegium ansett, att vad i ovanåberopade författningar förekommit dels om skyldigheten att hålla kungsådra öppen dels ock om rätt till fiske så väl i havet som i rinnande vatten och insjöar, ej kunde annorlunda än efter konungens och rikets ständers gemensamma beslut ändras, hade då gällande föreskrifter härom blivit bibehållna. I förslagets 3 kap. »Om fiske i havet» upptogos bland annat följande bestämmelser : 23 §. »Strömmingsfiske i Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Gävleborgs län må av var och en okvalt vid alla skogs-, bergs- och stenstränder men ej vid stränder, där åker och äng möta, avgiftsfritt idkas gemensamt med strandägaren, som dock är berättigad att varje måndag och onsdag, så länge fisket pågår, draga första notvarpet. Sedan strandägare blivit bevisligen underrättad om det vid hans strand tillämnade strömmingsfiske, må hans uteblivande från fisket ej hindra främmande fiskare att utan strandägarens deltagande i fisket därmed för egen räkning börja och fortgå. Inställa sig flera fiskare å samma ställe och kunna de ej sinsemellan åsämjas

81 om fiskets bedrivande, iakttages vad i dylikt fall i fråga om sillfiske är nedan före i 37 § stadgat 1 .» I motiven till förslaget anfördes, att första momentet av paragrafen vore »huvudsakligen lika med 8 § i 2 kap. av 1766 års stadga». Andra momentet avsåge att förekomma all ovisshet, huruvida strömmingsfiske finge idkas, oaktat ägaren till stranden ej infunnit sig, och tredje momentet att förekomma tvister de fiskande emellan.

24J. 1 de skärgårdar vid havet, där fiskare från äldre tider oklandrat fiskat vid varandras stränder och följt havsfisken efter dess drev, kommer att efter förra vanligheten så förhållas. Motiv: 7 § 2 kap. i 1766 års stadga innehåller denna föreskrift. 25 §. Utan avseende på äganderätten till stranden, vare sillfiske i Nordsjön fritt, och gällde detsamma om sillfiske i Östersjön, där någon ymnighet av denna fisk sig visar. All annan slags fisk kan även fritt fångas i de utom Öresund belägna svenska skärgårdar, ävensom vid därvarande öppna havsstränder och utanför skären, över allt, där kronans eller annans rättighet till fisket ej lagligen styrkas kan. I Östersjön åter är fisket inom skärs att anse för deras enskilda egendom, som strand och holmar däromkring äga; men vid öppna havsstranden eller där ingen skärgård är, såsom ock utom skären, får jord- och strandägare ej sträcka sin enskilda rättighet till fiske och vatten vidare än dess landgrund räcker, som vid stranden ligger och därifrån utlöper; dock där kungs- eller allmänningsfiske inomskärs av ålder varit, eller någon med urminnes hävd eller genom skattläggning, dombrev eller andra ostridiga skäl kan visa sin rätt till fiske omkring klippor, blindskär eller å grund utomskärs och i havet, bör det även hädanefter därvid förbliva; och gälle även detta om de fisken, som lyda under städernas donerade jord. Motiv: 1 mom. är hämtat från nyss nämnda 7 §. 2 mom. grundar sig på 1 §: 1 Art. av 1774 års stadga, jämfört med kungl. breven av den 5 april 1831 och 31 aug. 1833. 3 mom. Det kan visserligen icke bestridas, att, på sätt åtskilliga av de i ämnet hörda anmärkt, den i 6 §: 2 kap. av 1766 års fiskeristadga, i enlighet varmed detta mom. är redigerat, intagna bestämmelse huru långt fiskerirättigheten i Östersjön vid öppna havsstranden, sträcker sig, är obestämd, samt att de tvister, som i anledning härav kunna uppstå, skulle huvudsakligen undanröjas, om föreskriften rörande fisket i Östersjön bleve lika med det i föregående mom. av § intagna stadgande om fisket i Nordsjön; men då från äldre tider tillbaka detta senare fiske varit mera fritt, än det förra, troligen av den anledning att i Nordsjön tillgången på fisk är vida större samt i följd därav en större mängd människor finnas i skärgårdarna »Fångas sill vid stränderna, draga fiskarna notvarp i den ordning de till stället ank o m m a ; strandägaren likväl förbehållet att, sedan han med not sig inställt, intaga den ordning, som han själv åstundar. Den, som bryter m o t nämnda ordning eller hinder däri förorsakar, eller utan alla notlagens bifall mer än sitt varp i omgången nyttjar, vare från fisket genast utesluten och bote dessutom 33 riksdaler 16 skillingar banko, om något av bolagen därå åtal gör.» 6 — Fiskerättsutredningen.

I.

82 därstädes bosatta, utan annat näringsfång än fiske; så har, vid detta förhållande och enär detta ämne förut utgjort föremål för Kungl. Maj:ts prövning och Kungl. Maj:t, efter att ha inhämtat yttrande ej allenast av kammarkollegium utan ock av högsta domstolen, som ansett ett närmare bestämmande av berörda rättighet genom utsättande av ett visst avstånd från stranden mindre lämpligt, i anseende till de skiljaktiga förhållanden, som kunna finnas och den olika bevisning, som i särskilda fall kunna åstadkommas, låtit, så vitt kollegium har sig bekant, bero vid hittills given föreskrift, varuti icke heller, enligt högsta domstolens tanke, ändring kan tillvägabringas utan i den ordning 87 § av regeringsformen stadgar, kollegium även oförändrad bibehållit samma föreskrift. Därigenom är väl ett större band lagt på fisket i Östersjön; men, om tvist uppstår om begagnande därstädes av fiske vid öppna havsstranden, lärer, det oaktat, den fiskande ej kunna åläggas ansvar eller förbjudas att där fiska i annat fall, än om strandägaren eller annan person eller kronan kan lagligen bevisa sin rättighet till det fiske, varom fråga är. I samband härmed föreslog kommerskollegium, att en vetenskaplig undersökning måtte genom sakkunnig person verkställas rörande laxfisket och de i landet förekommande laxarterna ävensom beträffande strömmingsfisket i Bottniska viken samt i Stockholms, Södermanlands och Östergötlands läns skärgårdar med uppdrag att tillika föreslå de föreskrifter, som till detta fiskes förbättrande borde vidtagas. Kikets stanMed anledning av en vid 1840—41 års rikdag väckt motion om närmare ders skrivelse bestämmelser angående rättigheten till idkande av strömmingsfiske vid den 26 maj Bottniska vikens västra kust anförde rikets ständer i skrivelse till Kungl. uSrdS å e n d ^ M a 3 : t den 26 maj 1841, att ständerna, som tagit del av kommerskollegii förkiari" gVer förslag till ny fiskeristadga vad anginge ovan återgivna delar därav eller 8 § i 2 kap. den 8 § i 2 kap. av 1766 års stadga motsvarande 23 §:s 1 moment samt 3 av 1766 års momentet av 25 § i förslaget, svarande mot 6 § 2 kap. i 1766 års stadga, fiskeristadga l i a ( j e ( j e n övertygelse, att det då ifrågaställda ändamålet eller fiskerirättigb^tämiilånde betens noggrannare bestämmande till en del skulle vinnas genom antagandet av landgrnnds- av en sådan redaktion av 8 § 2 kap. i 1766 års fiskeristadga, som förerätten m. m. funnes i det mera tydliga och lättfattliga, fastän huvudsakligen till innehållet enahanda stadgandet i 1 momentet av 23 § i kommerskollegii omförmälda förslag. Rikets ständer hade dock tillika ansett av högsta vikt, att på det nogaste bleve bestämt, dels vad som egentligen utgjorde öppna havs-, skogs-, bergs- och stenstränder, dels ock varest och huru långt strandägares landgrundsrätt ägde rum och sträckte sig och sålunda funnit nödigt, att stadgat bleve, vad med uttrycken inom- och utomskärs rätteligen borde förstås, emedan betydelsen av de förut nämnda begreppen därpå huvudsakligen berodde. Begreppet »skärgård» måste nämligen, efter rikets ständers tanke, hava olika betydelse och omfång, med avseende å riket eller landskapet och å den enskilda strandägaren. Således då inom skärgården, betraktad med hänseende till hela riket eller ett visst landskap, låge fjärdar av stundom några mils längd och bredd, jämförliga i vidd med åtskilliga av de större insjöarna i landet, måste, enär stadgandet i 6 § 2 kap. fiskeristadgan, att »Saltsjöfisket inomskärs bör för deras enskilda egendom anses, som strand och holmar deromkring ega», icke syntes vara å förstnämnda vatten tillämpligt, bestämmas, huru vitt den enskilda fiskerätten i sådana fjärdar sig sträckte, samt huruvida därintill liggande strand av fasta landet skulle såsom öppen havskust anses. Åvenså angeläget borde bliva, att be-

83 tydeisen av landgrund, som vid stranden ligger och därifrån utlöper, samt den därpå vilande enskilda fiskerätten noggrant och efter en antagen princip fastställdes, i vilket hänseende lämpligen torde kunna bestämmas ett visst avstånd från stranden, inom vilket strandägarens enskilda rätt gällde, på det sätt, att, där vattnet invid stranden äger ett visst bestämt djup, avståndet räknades ifrån själva stranden, och där landgrunden ifrån stranden utlöper, d. v. s. vattnet för den enskilda fiskerättigheten räknades till samma avstånd ifrån det ställe, där ett sådant djup vidtoge. Ett slikt begränsande av området för den enskilda rätten vore varken för landets sedvanor obekant, enär något dylikt redan funnes vedertaget uti åtskilliga vid havskusten belägna orter, ej heller vore för Sveriges lagstiftning alldeles främmande, då redan Östgötalagen i 28 kap. 3 § B. B. stadgade ett sätt att utstaka gränsen emellan den enskildes område i vattnet och det allmännas andel der i. Det antal alnar eller famnar ifrån stranden, vilket lämpligen kunde bestämmas såsom gräns för strandägarens enskilda fiskerätt, ävensom det djup, varifrån avståndet borde mätas, torde efter sakkunniga personers hörande och sig företeende förhållanden böra bestämmas. Då kommerskollegium jämväl hemställt, att någon sakkunnig naturforskare måtte, efter vetenskapsakademiens förslag, förordnas till undersökande av lax- och strömmingsfisket, samt det alltså vore att förmoda, att en sådan undersökning bleve anbefalld, hade ständerna ansett sig böra i underdånighet anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes, icke allenast så fort möjligen ske kunde, utfärda en sådan förklaring över 8 § i 2 kap. av 1766 års fiskeristadga, som överensstämde med redaktionen av 1 mom. i 23 § av kommerskollegii förslag till förnyad fiskeristadga, utan ock, i sammanhang med den av kommerskollegium tillstyrkta vetenskapliga undersökningen av lax- och strömmingsfisket, låta bestämma begreppen skärgård, havs-, skogs-, bergs- och stenstränder samt landgrundsrätt och i den förväntade, till sin angelägenhet erkända, förnyade fiskeristadgan meddela nödiga förordnanden i överensstämmelse därmed. Kammarkollegium, som den 9 september 1840 fick sig anbefallt att avgiva Kammarund. utlåtande över kommerskollegii förslag till fiskerireglemente, i vad för- koiiegii ntiåslaget avsåg fisket i insjöar och rinnande vatten, erhöll genom nådig remiss t a n d e d e n 2 9 den 30 juni 1841 befallning att i sammanhang därmed yttra sig jämväl sept- 1 8 4 2 ' över ständernas nyssberörda skrivelse. Efter att till följd härav ha hört vetenskapsakademien, som i yttrande den 8 juni 1842 tillstyrkte anordnandet av den av kommerskollegium föreslagna vetenskapliga undersökningen, avgav kammarkollegium den 23 september 1842 utlåtande i ärendet och anförde därvid följande. Kollegium hade icke kunnat annat än instämma i de åsikter, som legat till grund för rikets ständers ifrågavarande framställning och tillstyrkte därför bifall till densamma, därvid likväl ingalunda förbiseende, att den föreslagna undersökningen komme att bliva särdeles vidlyftig och tidspillande samt länge nog torde fördröja utfärdandet av den av kommerskollegium föreslagna författningen; ankommande emellertid på Kungl. Maj:ts prövning, huruvida behov kunde vara för handen att, utan avvaktan av resultaten av den föreslagna undersökningen, särskilt taga under övervägande den förändrade redaktion av 8 § i 2 kap. av 1766 års fiskeristadga, som kommerskollegium avfattat i 1 mom. av 23 § i dess förslag och vartill rikets ständer för sin del tillstyrkt bifall, för vilken händelse kammarkollegium ansett sig böra förklara, att kollegium icke hade något att påminna mot samma redaktionsförändring och utfärdande av nådig förklaring i överensstämmelse därmed.

84 Under ärendets beredning i vederbörande statsdepartement (civildepartementet), upplyste Kb i de norrländska kustlänen på en av departementet i skrivelser den 20 november 1843 gjord förfrågan, att, ehuru det jämlikt kungl. brevet den 31 januari 1822 blivit i dessa län allmänneligen kungjort att de fiskare, som förmenade sig ha skäl till klagan över inskränkning från strandägares sida av den fiskerättighet, som genom 1766 års fiskeristadga blivit fiskare i de norra landskapen förunnad, ägde anmäla sig hos K b för erhållande av publik aktörs förordnande att vid vederbörlig domstol målet utföra, någon sådan anmälan icke inkommit till länsstyrelserna. Ständernas omförmälda skrivelse tillika med en däri instämmande den 5 april 1842 av fiskerskapen i Härnösand, Sundsvall, Hudiksvall, Söderhamn och Gävle gjord ansökning anmäldes den 8 augusti 1844 inför Kungl. Maj:t, därvid föredragande departementschefen, statsrådet Fåhraeus, anförde följande. Vidkommande rikets ständers anhållan, att Kungl. Maj:t måtte, i sammanhang med den av kommerskollegium vid avgivandet av dess förslag till nytt reglemente för fiskerierna tillstyrkta vetenskapliga undersökning i avseende å lax- och strömmingsfisket, låta bestämma begreppen om skärgård, havs-, skogs-, bergs- och stenstränder samt landgrundsrätt, så torde, vad anginge benämningarna skärgård samt havs-, skogs-, bergs- och stenstränder, något tvivel i allmänhet icke böra uppstå om vad med dessa uttryck förstodes, särdeles då desamma i då gällande fiskeristadga förekomme i motsats mot öppna havsstränder samt stränder där odalåker och äng mötte, och att beredandet på det av rikets ständer uppgivna sätt av en närmare bestämning härutinnan samt angående det avstånd från stranden, som innefattades under benämningen landgrundsrätt, så mycket mindre kunde lända till det därmed åsyftade gagneliga inflytande i avseende å bestämmandet av strandägares och andras fiskerättigheter, som dessa rättigheter i allt fall vore beroende av den olika bevisning och tydning av då gällande lagstadganden, som av de vid rikets vidsträckta havskuster befintliga, på mångfaldigt sätt skiljaktiga lokalförhållanden föranleddes samt av vad skattläggningshandlingar och redan meddelade lagakraftvunna beslut i varje förekommande fall funnes innehålla. Däremot hemställde departementschefen, att åt vetenskapsakademien måtte uppdragas att till Kungl. Maj:t avgiva förslag till sådana efter särskilda förhållanden i olika orter lämpade stadganden, som i en blivande ny fiskeristadga kunde intagas om de olika fiskesätt, redskap, garn m. m., vilka efter varje fiskelags beskaffenhet borde begagnas för att fiskynglet säkrast skulle kunna sparas och tillväxa samt om de tider, varunder fiskande på ett eller annat sätt borde vara förbjudet o. s. v., ävensom att, om undersökningar på vissa orter för uppgörande av detta förslag funnes behövliga, föranstalta att sådana därstädes genom sakkunnig vetenskapsman bleve anställda. Departementschefen, som vidare förmälde sig anse att i avvaktan på vetenskapsakademiens underdåniga utlåtande i detta avseende med prövningen av kommerskollegii förslag till fiskeristadga borde uppskjutas, fann beträffande frågan, huruvida på förhand borde utfärdas en sådan förklaring rörande 8 § i 2 kap. av 1766 års fiskeristadga, som ej mindre rikets ständer, än ock Härnösands, Gävle, Sundsvalls, Söderhamns och Hudiksvalls fiskeriidkande borgerskap begärt, att av vad till grund för en sådan begäran blivit anfört icke kunde anses vara ådagalagt, att vid den tid nämnda fiskeristadga utfärdades, en sådan fiskerätt, som i berörda § omförmäles, varit vanlig överallt vid de norra länens kuster, där öppna havs-, skogs-, bergs- och stenstränder mötte, helst ett annat förhållande visade sig dels av flera både

85 före och efter nämnda tid utfärdade kungl. brev och resolutioner, såsom kungl. breven den 1 mars 1545 x och 20 september 1551 2 samt kungl. resolutionerna den 29 oktober 1650 3, den 12 december 1734 *, den 9 december 1766 5 och den 7 mars 1777 «!, dels ock därav, att, på sätt av handlingarna inhämtades, förbudsresolutioner mot fiskande utan strandägares medgivande vid vissa havs-, skogs-, bergs- och stenstränder i de norra länen tid efter annan blivit av domstolar utfärdade, vadan departementschefen ansåge någon annan åtgärd i anledning av rikets ständers begäran i denna del icke vara att vidtaga än att, då det blivit uppgivet, att städernas invånare med flera, som idkade strömmingsfiske i de norra länen, av strandägare hindrades från utövande av den fiskerätt, som enligt ovannämnda paragraf borde dem tillkomma, K b i Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Gävleborgs län måtte varda anbefallt att förnya de kungörelser inom länen, som dem enligt kungl. brevet den 31 januari 1822 ålegat utfärda därom, att de fiskare, som förmenade sig hava skäl till klagan över inskränkning å strandägares sida av den fiskerättighet, som genom 1766 års fiskeristadga blivit i de norra landskapen förunnad, ägde anmäla sig hos vederbörande Kb, då publik aktör borde av Kb förordnas att vid behörig domstol målet i laga ordning utföra. Vad föredragande departementschefen sålunda hemställt bifölls av Kungl. Maj:t. I enlighet härmed avläts den 8 augusti 1844 nåd. brev till kammarkollegium, som, jämlikt däri meddelad föreskrift, den 13 september 1844 avlät skrivelser till K b i de norrländska kustlänen med anmodan att utfärda kungörelser på sätt Kungl. Maj:t förordnat. Huruvida någon anmälan om förordnande av åklagare för utförande av talan enligt 1822 års kungl. brev om upphävande av vitesförbud inkommit till vederbörande länsstyrelser har icke utrönts i vidare mån än att någon sådan anmälan icke inkommit till K b i Västernorrlands län. Jämlikt Kungl. Maj:ts omförmälda beslut den 8 augusti 1844 remitterades frågan om förbättrade fiskeristadgar till vetenskapsakademien, som uppdrog åt sina ledamöter förutvarande statsrådet Poppius, statsrådet Fåhrams samt professorerna Sundevall och Loven att taga ämnet i övervägande och däröver avgiva yttrande. Med anledning av väckta motioner om åtgärder för sillfiskets upphjäl- Kikets ständers pande hemställde rikets ständer i skrivelse den 22 april 1845 att Kungl. skrivelse den Maj:t täcktes vidtaga sådana åtgärder att, bland annat, dels den genom 2 2 a p r i l 1 8 4 5 2 kap. 7 § i 1766 års fiskeristadga alla svenska undersåtar medgivna rättig- ^ande^viand het att idka sillfiske å bohuslänska kusten inskränktes i så måtto, att, utan grundsrätten rubbning av annans till äventyrs ägande bättre rätt, strandägare finge järnm. m. väl för sillfiske åtnjuta den enskilda rättighet till »fiske och vatten», som genom 6 § av berörda stadga blivit för annat saltsjöfiske honom tillförsäkrad, dels ock närmare bestämmelser gåves om den i sistnämnda paragraf omförmälda l Z t t r e g r ä n s e n f ö r strandägares rättighet till fiske och vatten. Denna Se förut sid. 49, tryckt i Konung Gustaf I:s registratur. Se förut sid. 61, tryckt i Konung Gustaf I:s registratur. Kungl. Maj:ts nåd. resol. och förklaring uppå de sollicitationspunkter, som Kungl. Maj:t av samtliga städernas fullmäktige underdånigst äro andragna, fjärde punkten, trvckt i Stiernman, Alla riksdagars och mötens beslut, II, sid. 1157. 4 Se förut sid. 20 o. f, 6 Kungl. Maj:ts resol. och förklaring på allmogens allmänna besvär vid 1765—66 års riksdag, 51 §, iModée VIII, sid. 7487. 6 Se förut sid. 71 o. f. 1

skrivelse remitterades den 27 maj 1845 till vetenskapsakademien för att i de delar, som funnes ha grannskap med föremålen för det genom nyssnämnda nådiga brev infordrade utlåtandet, i sammanhang därmed tagas i Vetenskaps- övervägande. Med detta utlåtande, som den 19 maj 1847 inkom till civilakademiens departementet, överlämnade akademien, bland annat, av förenämnda komutiåtande den m i t t e r a c ie utarbetade »anmärkningar med avseende på en blivande fiskeri19 maj 1847. g t a d g a > > j huvudsakligen berörande sill- och strömmingsfisket, i fråga om vilket förstnämnda uttalades en längre motivering för förbud mot användande av stora sillvadar samt föreslogs upphörande av den i 2 kap. 7 § av 1766 års fiskeristadga inrymda tillåtelsen att fiska sill vid alla stränder, även där varest allt annat fiske vore enskild egendom. Rörande strömmingsfisket anfördes följande: »Bland fiskerier i Östersjön är strömmingsfisket det betydligaste och det bör vid detta tillfälle ådraga sig så mycket större uppmärksamhet, som detsamma, genom de norrländska städernas fiskerisamhällens flera gånger upprepade anhållan hos Kungl. Maj:t att erhålla så utvidgade fiskerirättigheter, att de skulle få fiska strömming vid vilken strand som helst, synes hava föranlett en stor del av de undersökningar och skriftväxlingar om fiskeriet, som fortgått sedan 1818, då Kungl. Maj:t genom resolution av den 18 november avslog en av Gävle fiskare i nämnda avseende gjord anhållan. — Emellertid synes, så vitt man av hittills anställda undersökningar kunnat erfara, ej mycket vara att vidgöra eller stadga angående detta fiske, som under tiden ordnat sig själv sålunda, att varje strandägares rätt respekteras och att fisket vid de skär och stränder, där strömmingen gått till och som tillhöra byalag eller enskilde, i allmänhet arrenderas av fiskare, som äro därav i ostörd besittning. På ett par ställen befanns fisket utarrenderat vid sådana skär och bergstränder, där det, enligt gällande lag (1766 II: 8) hade kunnat anses fritt för en och var; t. ex. i trakten kring Ume älvs mynning, där fisket vid ett litet skär under sistlidne sommar (1846) arrenderades mot Vi tunna strömming för varje båt, som därtill begagnades.» Kommitterade avgåvo vidare till sammanfattning av sina anmärkningar i korthet avfattade »förslag eller anvisningar till stadganden för ett blivande fiskerireglemente». Däri heter det rörande strömmingsfisket: »Vid strömmingsfisket synes intet vara att förordna, såvida ej ett allmännare antaget bruk skulle göra bibehållandet av en del av 1766: I I : 8 angående fritt fiske vid skogs-, bergs- och stenstränder nödvändigt.» Dessutom hänvisade kommitterade till stadgandet i 7 § av 2 kap. i 1766 års fiskeristadga: »Uti de skärgårdar, som fiskare oklandrat och efter gammal vana fiskat vid varandras land och följt saltsjöfisken efter dess drev, förbliver det ock efter förra vanligheten». »Detta ställe», yttrade kommitterade, »som i alla händelser måste i en ny stadga bibehållas, gäller naturligtvis även för strömmingsfiske och allt annat fiske». Slutligt förslag Härefter utarbetades inom civildepartementet ett förslag till förnyad stadga till 1852 års 0 m fiskerierna i riket, i följande delar så lydande: fiskeristadga, utarbetat inom ClV

mtnPtet.te

2 §.

»Saltsjöfisket inomskärs bör för deras enskilda egendom anses, som strand och holmar däromkring äga; men vid öppna havsstranden ej sträcka sin enskilda rättighet till fiskevatten vidare än dess landgrund räcker. Är ej lagligen bestämt, huru långt sådant landgrund i havet sig sträcker, då må under strandrätten inbegripas allt det vatten, som finnes till och med

etthundra famnar från det ställe invid stranden, där stadigt djup av en famn vidtager; strandägare dock icke förment att lagligen gällande göra det anspråk på större område i fiskevattnet, vartill han kan anse sig befogad.» 3 §.

»Strömmingsfiske vid kusterna av Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Gävleborgs län må, å ställen där sådant av ålder vanligt varit, idkas av var och en även under annans strand, så framt denna består av skogsmark eller sten och ej av åker eller äng, dock med villkor att enskild strandägare så tidigt underrättas angående det tillärnade fisket, att han kan däri deltaga, om han vill. I ty fall äge han att varje måndag och onsdag draga första varpet. I de rikets skärgårdar, där de fiskande av ålder oklandrat fiskat vid varandras stränder och följt havsfisken efter dess drev, bör därvid förbliva.» 4 §.

»Fiske med krok eller rev å djup inom yttre skärgården och i havsbandet vare ingen betaget att nyttja, dock så att notdrägt ej därav varder hindrad, medelst pålars eller stakars kvarlämnande.»

H »Är genom urminnes hävd, eller genom särskilt stadgande, avtal, dom eller skattläggning, eller på annat lagligt sätt annorledes bestämt om fiskerätten å ett eller annat ställe, än i detta kapitel sägs, vare det gällande, om ock strandrätten därigenom inskränkes. Sådan inskränkning må dock ej göras större, än tillgodnjutandet av den särskilda rättigheten oundgängligen kräver; och förty må kronans rätt på grund av hävd till enskilda fiskevatten i vissa vattendrag ej sträckas till andra lägenheter än dem, där sådana fisken av ålder varit och ännu inneha vas; ävensom i strömmar, där vissa fiskslag blivit kronan förbehållna, hinder ej må läggas för strandägare att i samma vatten annat fiske nyttja.» Förslaget remitterades till högsta domstolen, som den 27 april 1852 avgav sitt utlåtande. Förutom en oväsentlig påpekning av en ledamot beträffande 2 § lämnades denna och 9 § utan anmärkning. Vid 3 § första stycket anmärktes, att uttrycket »första varpet» borde utbytas mot »första noten». Beträffande övriga här förut återgivna delar av förslaget framställdes följande anmärkningar. 3 §.

2 mom. Vad här blivit föreslaget igenfunnes väl nästan ordagrant i den äldre fiskeristadgan av år 1766, men hade den tiden huvudsakligen avseende endast på sillfisket i Nordsjön, varemot det numera, genom det sedermera tillkomna särskilta reglementet för Nordsjöfiskerierna den 21 juli 1774, skulle för framtiden erhålla en långt vidsträcktare betydelse för rikets hela västra kust. För närvarande vore nämligen, enligt nyssnämnda reglemente, allt fiske i skärgårdarna emellan Öresund och norska gränsen fritt för varje svensk man, och strandägaren hade icke ens inom sitt hemmans ostridiga rå och rör uteslutande rätt till något slags fiske. För all notdrägt vore han skyldig att upplåta sina stränder, även om åker eller äng förelåge, som

88 därav kunde skadas. Han ägde i sådant fall endast rätt till skadeersättning av de fiskande efter mätismanna ordom, varförutan den särskilda förmån blivit honom förunnad, att vid notdrägt efter sill, som sker i hans enskilta fiskevatten, själv få bestämma den ordning, vari hans not må dragas, i händelse han vill i fisket deltaga. Skulle nu, i avseende på den betydliga inskränkning i strandägarens rätt, som sålunda, till det allmännas förmenta fördel, blivit för de västra kustorterna stadgat, och varigenom samma rätt nästan helt och hållet tillintetgjorts, oförändrat förbliva vid vad hittills författningsenligt ägt rum och följaktligen måst lämnas oklandrat; så skulle det av så väl rikets ständer som vetenskapsakademiens kommitterade åsyftade ändamål, att strandägande rätten allestädes må, såsom kraftigaste medlet till fiskerinäringens förkovran, i möjligaste måtto skyddas, väsentligen förfelas. Angelägenheten syntes således fordra, att åt det här ifrågavarande stadgandet återgäves dess ursprungliga betydelse, att endast avse sillfångsten eller i allmänhet sådana slag av havsfisk, som gå till stränderna i större drev eller stimmar, vilka överstiga den enskilda strandägarens förmåga att ensam uppfånga, och i avseende på vilka i allt fall rättigheten att få följa fisken, allt efter som den flyttar sig från en strand till en annan, länder strandägarna själva till ömsesidig fördel. Dock torde, även med en sådan begränsning av den fria fiskerätten, strandägaren böra bibehållas vid den särskilda förmån och den rätt till skadeersättning, varom han, vid samfällt fiske i hans enskilda fiskevatten, hittills varit försäkrad, samt i följd härav 3 § 2 mom. böra erhålla följande lydelse: »I de rikets skärgårdar, där, för fångande av sådan havsfisk, som går till stränderna i stora stimmar, de fiskande av ålder oklandrat fått följa fisken efter dess drev och fiska vid annans strand, bör ock därvid förbliva; skolande dock, vid notdrägt för sådant fiske, strandägaren av de fiskande njuta ersättning efter mätismanna ord för all skada, som å hans ägor därigenom uppkommer, ävensom han är berättigad, i fall han vill i fisket deltaga, att själv bestämma den ordning, vari hans not dragas må.» 4 §.

Då några särskilda grunder för rättigheten att idka fiske med krok och rev i sött vatten icke funnos bestämda, syntes det högsta domstolens flesta ledamöter mindre behövligt att bibehålla den särskilda bestämmelse 1766 års stadga innehåller om sådant fiske i havet, särdeles öm i betraktande toges, att vad här i 4 § ur nämnda stadga blivit upptaget, angående frihet för vär man att fiska med krok eller rev å djup inom yttre skärgården och i havsbandet, till innehållet så sammanfölle med vad redan om allt fiske i havet blivit sagt i 1 §, att någon åtskillnad däremellan svårligen i tillämpningen kunde göras, men, i händelse någon skillnad i själva verket vore åsyftad, otvivelaktigt genom sin obestämdhet vore ledande mera till tvetydighet och därav härflytande tvister, än till nytta. Stadgandet stode också, så vitt de: skulle hava någon betydelse, i strid med det ändamål, som, efter vad föru: vore nämnt, med den nya författningen torde böra sökas, nämligen att, så vitt möjligt vore, undanröja allt intrång på strandägande rätten, och borde jämvä: ur sådan synpunkt uteslutas; i vilken händelse senare delen av denna paragraf, innefattande förbud att efter krokfiske kvarlämna pålar och stakar i vattne: till skada för notdräkt, lämpligen kunde överflyttas till 3 kap. Däremo: kunde, i sammanhang med föregående paragrafer, öm det för alla rikets inbyggare fria havsfisket, här upptagas det stadgande från de äldre förf att-

89 ningarna, vilket, efter högsta domstolens flesta ledamöters omdöme, ej borde i den nya författningen saknas, att utlänningar äro utestängda från rättigheten att i sådant havsfiske deltaga; och ansåge bemälde ledamöter sig alltså, i stället för 4 §, böra föreslå en så lydande: »Utlänning vore ej tillåtet, att å rikets kuster idka sådant fiske, som, efter vad i det föregående sagt är, ej under strandägande rätten hörer, utan alla rikets innebyggare tillkommer.» Sedan förslaget undergått vissa redaktionella förändringar anmäldes det- Departements,1)efen samma inför Kungl. Maj:t i statsrådet den 29 juni 1852. Föredragande departementschefen, statsrådet Fåhraeus, erinrade därvid, att den i 2 § införda bestämmelsen om landgrundsrättens begränsning till det vatten, som funnes till och med 100 famnar från det ställe vid stränder, där stadigt djup av en famn vidtoge, tillkommit på grund av rikets ständers i underdåniga skrivelser den 26 maj 1841 och den 22 april 1845 därom gjorda hemställan och hade formulerats med begagnande av ständernas egen anvisning, som överensstämde med det sätt, varpå territorialrätten i hav för andra fall tillförene utstakats. Beträffande 3 § första stycket anförde departementschefen: I den underdåniga skrivelsen den 26 maj 1841 hade rikets ständer, biträdande kommerskollegii förslag till förklaring över 8 § i 2 kap. av 1766 års fiskeristadga rörande gemensam rättighet till strömmingsfiske vid »skogs-, bergs- och stenstränder» i de norra kustlänen, hemställt, att begreppet om sådana stränder måtte närmare bestämmas. Vid förut skedd anmälan av denna fråga hade Kungl. Maj:t redan förklarat sig finna angeläget att närvarande rättsförhållanden även i detta hänseende icke rubbades; och berörda stadgande vore alltså i förevarande förslag upptaget sålunda, att strömmingsfisket vid kusterna av Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Gävleborgs län finge å ställen, där sådant av ålder vanligt varit, idkas av var och en även under annans strand, så framt denna bestode av skogsmark eller sten och ej av åker eller äng. Vidare anförde departementschefen i fråga om 3 § andra stycket: Vad anginge ständernas anhållan i skrivelsen den 22 april 1845, att den alla svenska undersåtar medgivna rättighet att idka sillfiske å bohuslänska kusten måtte i så måtto inskränkas att utan rubbning av annans tilläventyrs ägande bättre rätt, strandägare finge jämväl för sillfiske åtnjuta enskild rättighet till fiske och vatten, förekomme, på sätt högsta domstolen anfört, att, jämlikt kungl. reglementet för nordsjöfiskerierna av den 21 juli 1774, för det dåvarande allt fiske i skärgårdarna emellan Öresund och norska gränsen vore fritt för varje svensk man. Att helt och hållet utestänga främmande från allt fiske därstädes skulle innefatta en betänklig rubbning aV dittills varande rättsförhållanden, och det ifrågavarande stadgandet vore fördenskull i förslaget uppställt i enlighet med högsta domstolens tillstyrkande. Beträffande slutligen 4 § i förslaget anförde departementschefen: Högsta domstolens flesta ledamöter hade ansett mindre behövligt att bibehålla den särskilda bestämmelse, som 1766 års stadga innehölle om rättighet för en var att fiska med krok eller rev å djup inom yttre skärgården och i havsbandet. Departementschefen hade dock ansett betänkligt att utesluta denna bestämmelse ur författningen, enär därigenom skulle i verkställigheten kunna föranledas en rubbning av dittills begagnade rättsförhållanden. Samma ledamöter i högsta domstolen hade däremot föreslagit upptagandet av ett uttryckligt förbud för utlänning, vid äventyr av särskilt ansvar, att

90 å rikets kuster idka sådant fiske, som ej under strandäganderätten hörde, utan tillkomme alla rikets inbyggare. Då den föreslagna författningen uttryckligen tillerkände dylika allmänna fiskerättigheter endast åt »rikets inbyggare» eller »svenske män» och därjämte föreskreve ansvar i allmänhet för fiskande utan rätt eller lov, hade departementschefen trott vid bestämmelserna i dessa hänseenden kunna bero. Förslaget godkändes av Kungl. Maj:t, och utfärdades i enlighet därmed samma dag, den 27 juni 1852, ny fiskeristadga. Förarbetena till 1896 års flskerättslagrs bestämmelser om rätt till saltsjön ske. 1878 års riks- I skrivelse till Kungl. Maj:t den 22 maj 1878, nr 35, angående regleringen dags skrivelse, av utgifterna under riksstatens sjätte huvudtitel, 28 punkten, anförde riksdagen, att framställning blivit inom riksdagen gjord angående behovet av ändringar i gällande fiskeristadga, i vilket syfte huvudsakligen anförts, dels att bestämmelserna i nämnda stadga icke i alla hänseenden ägde den tydlighet, som vore önskvärd, samt i avseende å såväl ortsförhållanden som fiskslag vore av allt för generell beskaffenhet, dels ock att stadgans föreskrifter i allmänhet kunde anses vara av väl prohibitiv natur. Då en revision av fiskeriförfattningarna i nu antydda riktning syntes önskvärd, anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t täcktes låta genom sakkunniga personer företaga en fullständig revision av fiskeristadgan den 29 juni 1852 jämte övriga författningar, som berörde fiskerinäringen. Med anledning härav och med hänsyn till de förändringar i lagstiftningen rörande vattenrätten, vilka sedermera ägt rum och vilka ytterligare påkallade en omarbetning av 1852 års fiskeristadga, uppdrog Kungl. Maj:t den 22 januari 1881 åt särskilda kommitterade att företaga den av riksdagen begärda revisionen samt därefter avgiva författningsförslag i ämnet. 1883 års kommittéförslag.

Kommittén avgav den 3 mars 1883 betänkande med förslag bland annat till ny fiskeristadga. Däri upptogos i §§ 1, 2, 3, 5 och 50 frånsett redaktionella jämkningar, de bestämmelser om rätt till saltsjöfiske, som i 1852 års fiskeristadga förekomma i §§ 1, 2, 3, 4 och 9. Enär ordalydelsen av § 3 andra stycket i nämnda stadga givit anledning till den tolkning, att därmed avsåges endast sillfiske, men då redan efter 1766 års stadga det varit de fiskande tillåtet att å vissa orter fiska all slags drevfisk även hummer under enskild strand, ansåg kommittén stycket böra erhålla sådan lydelse, att otvetydigt framginge att, därest å visst ställe fiske efter särskilda fiskar eller hummer varit fritt för alla, därvid skulle förbliva. § 5 andra stycket i förslaget innefattade en ny bestämmelse. Kommittén hemställde i enlighet med vad angående större insjöar funnes föreskrivet i 1852 års stadga § 1 andra stycket, att fisket måtte stadgas fritt för varje svensk man i de delar av större havsfjärdar, vilka strandägarna ej kunde visa vara belägna inom deras rågångar och där ej heller eljest enskilt fiske vore kronan förbehållet eller annan tillhörigt. över förslaget hördes bland andra samtliga länsstyrelser och landsting, Västernorrlands läns landsting tillsatte för uppgörande av förslag til. landstingets yttrande särskilda kommitterade, som den 10 och den 11 jul. 1884 höllo sammanträde i Härnösand, vartill genom allmän länskungörelse kallats »länets samtliga innehavare av fiskerätt». Vid behandling a\

91 § 3 i förslaget ingavs av en fiskare från Tynderö socken en skrift av följande lydelse: »På 1850-talet uppgjorde bönderna dygning 1 på alla stränder, klippor och skär, och den, som ville fiska, skulle för ett varp för sommaren betala fyratio å femtio kronor, och drog man i andras varp, så fick man lov att till varpägaren bortgiva en tredjedel av fångsten, och det hände mången gång, att i de varp, man arrenderade, kunde man icke få en tunna strömming, utan utav allt vad man fiskade fick man bortgiva en tredjedel utav fångsten och nottiden förlängdes ända till i september, då däremot den vanligen blev slut den 25 juli, och sedan fick var och en lägga sina skotar med landet. Men nu på de sista fyra a fem åren har noten blivit utesluten och de s. k. storskötarna hava kommit i bruk, men bönderna vilja förbehålla sig allt fiskevatten, efter stränderna, så att på många ställen är det svårt för den fattiga fiskaren att få plats för sina skotar, och det har hänt, att den s. k. strandägaren har tagit upp redskapen och kastat honom på land; även har det hänt, att fiskaren har måst betala fem kronor för det han fått igen sina skotar. Men fisketionde och kommunalutskylder och allmänna byggnader och arbeten inom kommunen få vi alla hava rättighet i, men fiske med not, skotar, laxnät och ryssjor, detta vilja de mäktiga strandägarna ensamt förbehålla sig, som hava sina stora gårdsbruk, så att de hava ett stort överflöd på mat, då vi fattiga fiskare ingenting annat hava att leva av, så anhåller jag allra ödmjukast att de herrar och kommitterade måtte ihågkomma oss alla, som idka fiske, att vi helt och hållet fritt och obehindrat efter stränderna och i öppna havet, oberoende av strandägarna, få arbeta oss till vår föda.» Denna skrift föranledde icke något uttalande från landstingets kommitterades sida. Landstinget liksom ock länsstyrelsen i länet lämnade paragrafen utan anmärkning. Ej heller av övriga länsstyrelser och landsting framställdes mot förslaget i denna del någon erinran, med undantag därav att Östergötlands läns landsting med instämmande av länsstyrelsen åberopade följande av kommitterade för landstinget gjorda uttalande: »Ehuru strandägare i de uti denna § nämnda län göras likställiga genom rättigheten att fiska vid vilkens strand de behaga, allenast att åker eller äng där ej är belägen, så skulle man dock kunna tänka, att den, som på sina fiskeägor hade tjänlig lekplats för strömming eller annan fisk, gärna skulle se, att densamma både för hans egen och andra fiskandes skull, kunde fredas för ohejdad notdräkt, varigenom dylik lekplats snart skulle odugliggöras, och ville kommitterade fördenskull föreslå, att å dylik plats, som skulle vara prickad eller märkt, notdragning kunde förbjudas och fiske ensamt med stillastående fiskredskap få bedrivas, och borde om sådant i denna § stadgas.» Gotlands läns landsting yttrade bland annat: »Med avseende på kap. 1 § 3 mom. 2 uti det av kommitterade framställda förslaget till fiskeristadga vore det önskligt att få närmare bestämmelser, om vilka delar av riket, vilka fiskarter och vilka fiskesätt, som härmed åsyftas, synnerligen då det följande momentet av samma § lätt kan giva anledning till en tolkning, enligt vilken ett betänkligt ingrepp i den enskildes äganderätt bleve möjligt. Särskilt 1 Dygnordning eller turordning. Där inom visst strandområde funnos flera fiskeplatser, som ansågos olika goda till följd av strömmingens gång med eller mot havsströmmarna, plägade för fiskets rättvisa och jämlika fördelning upprättas turordning mellan de fiskande, så att t. ex. fiskaren A. fick fiska måndagar på platsen X, tisdagar på platsen Y e t c ; detta oberoende av huruvida de olika fiskarna vid fiskläget ansåges ha uteslutande rätt till fiske å viss fiskeplats.

92 skulle har inom vår provins, där strandägare på många ställen hava en icke ringa inkomst genom fångandet av till stranden i stim gående idartade och andra fiskar, vilka väl icke kunna åsyftas i detta stadgande, som efter all sannolikhet endast avser sillarterna, kränkning av desse strandägares enskilda rätt genom ett i dylika allmänna ordalag avfattat stadgande lätt nog kunna föranledas.» I fråga om förslagets § 5 andra stycket yttrade av Blekinge läns landsting tillsatta kommitterade — i vilket yttrande landstinget instämde — bland annat: »Kommitterade hava ansett stadgandena i §§ 1 och 2 uttömmande och icke funnit den i förslagets motiv anförda grunden till det nya stadgandet eller jämförelsen med vad som är stadgat om större insjöar göra detta stadgande nödvändigt.» 1883 års kommittéförslag anmäldes inför Kungl. Maj:t den 1 juni 1894. I anslutning till anmärkningar, som framställts i vissa av de över förslaget avgivna utlåtandena, fann Kungl. Maj:t därvid lämpligt, att de bestämmelser, rörande fisket, som vore av allmän lags natur, bleve sammanfattade i en särskild lag och uppdrog förty åt en kommitté att upprätta av underdånigt betänkande åtföljt förslag till en sådan lag. -

Denna kommitté avgav den 15 november 1894 betänkande med, bland annat, förslag till lag om rätt till fiske. Kommittén angav till en början att dess uppdrag, sådant detsamma blivit av kommitterade uppfattat, innebure en dubbel uppgift. Kommittén hade fått sig anbefallt dels att från de ekonomiska och administrativa föreskrifterna rörande fiskerinäringen avskilja de delar av lagstiftningen angående fisket, som vore av allmän lags natur, och dels att underkasta sistnämnda stadganden den revision, som kunde anses erforderlig. Angående beskaffenheten av sitt förslag yttrade kommittén, att de förändringar kommittén föreslagit i de gällande bestämmelserna vore av huvudsakligast formell natur. Endast i de fall, där vissa av kommittén angivna betänkligheter icke ägt någon avsevärd betydelse, innehölle förslaget sakliga förändringar. Såsom en mera formell ändring hade i förslaget åt 3 § andra stycket givits följande lydelse: »Vid de delar av rikets västra kust, där för fångande av havsfisk, som går till stränderna i stora stim, de fiskande av ålder oklandrat följt fisken efter dess drev och fiskat vid annans strand, skall sådan rättighet fortfarande dem tillkomma. Om rätt att därvid hålla sill innestängd med vad gälle vad särskilt stadgas.» I motiven härtill anfördes bland annat: »En jämkning i redaktionen av ifrågavarande stadgande har emellertid blivit av kommittén vidtagen. Då nämligen stadgandet ej anses tillämpligt på östersjökusten, och något skäl för en förändring i detta avseende ej föreligger, föreslås en avfattning, som tydligen utmärker, att detsamma avser endast rikets västra kust, varjämte oelr då på grund av samma stadgande sådant fiske, som där är i fråga, otvivelaktigt av allmänheten oklandrat utövats jämväl vid öppen havsstmnd, uttrycket 'i de rikets skärgårdar' såsom mindre egentligt utbytts mot orden 'vid de delar av rikets västra kust'.» Förslaget innehöll Vidare följande mera sakliga avvikelser från bestämmelserna i 1852 års. fiskeristadga. •1) 2 §o andra styckets första punkt: »Vid öppna havsstranden samt utom skären så ock i de fjärdar, som åt något håll äro öppna mot havet, om-

98 fattar, där ej annorledes är lagligen bestämt, strandägarens enskilda fiskerätt allt det vatten, som finnes till och med etthundraåttio meter från det ställe invid stranden, där stadigt djup av två meter vidtager.» I motiven härtill anförde kommittén bland a n n a t : »Med avseende å ett särskilt slag av de former, varunder skärgårdsbildningen vid vår kust uppträder, har kommittén emellertid funnit sig kunna föreslå ett förtydligande av de gällande bestämmelser. Upplysningar, som från skilda håll vunnits, giva nämligen vid handen, att vid de havsfjärdar, vilka åt något håll äro öppna mot havet, enskild fiskerätt i allmänhet, såväl å rikets västra kust som å den östra, anses vara begränsad på samma sätt som vid öppna havsstranden och utom skären. Denna uppfattning, vilken torde överensstämma med en riktig tolkning av fiskeristadgans 2 §, framgår emellertid icke med full tydlighet av densammas avfattning och har därför ansetts böra erhålla uttryckligt erkännande i lagen.» 2) I 3 § tredje stycket upptogs en ny bestämmelse av följande lydelse: »Där fiske efter ty i denna § sägs, idkas vid annans strand, äge de fiskande att nyttja stranden för landfäste och sådan tillfällig uppdragning av redskap och båt, som för fiskets utövande är av nöden; svare dock för skada och intrång.» Kommittén anförde i motiven till detta lagrum: »Vad förslaget innehåller om rätt för de fiskande att vid fiske, som i denna § åsyftas, nyttja annans strand för tillfällig uppdragning av redskap och båt motsvaras icke av någon uttrycklig bestämmelse i fiskeristadgan. En sådan rätt är emellertid i många fall en nödvändig förutsättning för fiskets utövande och torde jämväl vara avsedd i nämnda stadga, då strandägaren där i visst fall förklaras berättigad till ersättning för skada, som genom fisket uppkommer å hans ägor.» 3) I 12 § upptogs med en oväsentlig omredigering första punkten i 9 § av 1852 års stadga. Därtill lades i förslaget ett andra stycke, innehållande följande nya bestämmelse: »Där å viss ort de fiskande av ålder oklandrat utövat fiske eller agntäkt vid annans strand annorledes än i denna lag är medgivet, vare de vid sådan rätt bibehållne.» I motiven härtill yttrade kommittén bland annat: »Såsom i det föregående flerstädes blivit anfört, hava i många delar av landet fiskeristadgans bestämmelser om enskild strandägarerätt vid fiske icke tilllämpats, utan har vid sidan av den skrivna lagen den uppfattningen sedvanemässigt gjort sig gällande, att fisket vore mer eller mindre fritt för allmänheten. Detta gäller i främsta rummet om vissa delar av de kustlandskap, vilka först under sjuttonde århundradet förenats med Sverige, nämligen Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän. I förstnämnda tre landskap rådde, innan desamma avträddes till Sverige, den danska lagstiftningens grundsatser, enligt vilka någon uteslutande fiskerätt vid havsstranden icke tillkom strandägaren annorledes än på grund av förläning från kronans sida. Dylika förläningar förekommo emellertid i stor utsträckning. Till en början meddelades de åt enskilda personer, men sedermera förklarades genom vissa s. k. handfästningar och recesser adeln och de andlige i allmänhet uteslutande berättigade till fisket vid stränderna utanför deras gods. Å de ställen åter, där strandfisket icke sålunda blivit bortförlänat, stod det öppet för varje medborgare. Dessa rättsregler torde ej hava undergått någon förändring förr än genom utfärdandet av 1766 års fiskeristadga, vilken utan något undantag för de fordom danska landskapen uttryckligen uttalade de grundsatser om strandägares uteslutande fiskerätt i saltsjön, vilka sedermera, om ock] något modifierade, återfinnas i 1852 års fiskeristadga. Sistnämnda grundsatser hava dock ännu inom ifrågavarande provinser icke lyckats

94 fullständigt tränga igenom. Mångenstädes, särskilt vid de halländska och skånska kusterna, anses fortfarande strandfisket, åtminstone det, som drives med rörlig redskap, vara fritt för en var, som vill begagna sig därav. Detta åskådningssätt är emellertid ingalunda undantagslöst gällande inom ifrågavarande landskap. Vid vissa delar av kusterna, framför allt inom Blekinges skärgård, synas den svenska lagstiftningens grundsatser om strandägarerätt hava fullständigt gjort sig gällande. I viss mån likartade förhållanden föreligga i Bohuslän. Att sedan längre tid tillbaka strandägarerätten därstädes icke varit allmänt erkänd, framgår otvetydigt av de undersökningar, som presidenten G. Poppius, på sätt i det föregående omförmäles, år 1833 företog rörande orsakerna till det bohuslänska fiskets tillbakagång. P å den fråga, som Poppius vid samtliga av honom i skilda delar av Bohuslän hållna sammanträden framställde därom, huruvida envar ansåges berättigad att fiska på alla ställen vid kusten, gavs från den i allmänhet talrikt församlade befolkningens sida städse och utan att motsägelse förspordes det svar, att fisket i allmänhet allestädes ansåges fritt för var och en. Endast i fråga om hummer- och ostronfiske ävensom fiske med bottengarn och makrillfiske med vad förekommo olika meningar. Huruvida den uppfattning om strandägarerätten, som sålunda vid nämnda tid synes varit allmänt rådande, härstammar från den tid, då norsk rätt ännu gällde i Bohuslän, eller uppkommit på grund av den fordom tämligen vanliga tolkning av 1774 års reglemente för nordsjöfisket, enligt vilken all strandägarerätt på västkusten därigenom upphävts, eller tilläventyrs har någon annan förklaringsgrund, må lämnas därhän. Visst är, att en likartad uppfattning på de flesta ställen ännu fortlever. Sedan i 1883 års förslag till ny fiskeristadga blivit hemställt om en bestämmelse av innehåll, att de fiskande, där sådant av ålder varit vanligt, skulle äga följa havsfisk och hummer efter dess drev och fiska vid annans strand, blev i det utlåtande, som Göteborgs och Bohus läns landsting år 1884 avgav över nämnda förslag, annan anmärkning icke framställd mot berörda, i främsta rummet på Bohuslän syftande bestämmelse, än att hummerfiske borde vara strandägare förbehållet. Detta förhållande synes utmärka, att den föreslagna bestämmelsen, vilken skulle i långt högre grad än motsvarande föreskrift i 1852 års fiskeristadga inskränka strandägarerätten, ansetts överensstämma med den allmänna uppfattningen. Liknande resultat hava ock framgått av undersökningar, som vissa ledamöter av kommittén under sommaren 1894 företagit i olika delar av den bohuslänska skärgården. P å de flesta ställen, där man tillsport fiskare eller strandägare om rådande uppfattning angående strandägarerätten, har till svar erhållits, att allenast det fiske, som bedreves med fast redskap, jämte hummer- och ostronfiske ansåges förbehållet strandägaren, varemot annat strandfiske vore fritt för varje svensk man. Så allmänt har dock icke denna uppfattning befunnits härska, att på grund därav en särskild, för Bohuslän gällande rättsregel kunnat föreslås. H ä r och där, särskilt i de innersta delarna av skärgården, synes strandägarerätten hava i vidsträcktare omfång, än nyss är nämnt, gjort sig gällande, antingen i fråga om fiske i allmänhet eller beträffande vissa värdefullare fiskslag såsom lax och ål. De lokala sedvanor, om vilka nu är talat, äro av alltför stor vikt för landets fiskarebefolkning för att vid en revision av fiskerilagstiftningen kunna lämnas obeaktade. Vådorna av mera väsentliga rubbningar i rådande grundsatser om fiskerätt äro i det föregående framhållna; och till förekommande av dylika rubbningar synes det vara av nöden, att lagstiftningen i förevarande fall, där sedvanerätten av särskilda anledningar kommit a;t

95 erhålla större betydelse än på de flesta områden, och där den lokala naturen a v dess resultat lägger alltför stora hinder i vägen för dessas införlivande med den skrivna lagen, genom en allmän bestämmelse ger sitt uttryckliga erkännande åt dessa resultat. På nu anförda grunder vilar vad kommittén i 12 §:s andra punkt föreslagit. I vad den föreslagna bestämmelsen angår agntäkt vid annans strand föranledes den därav att, enligt vad de från Malmöhus län avgiva utlåtanden över 1883 års förslag utvisa, även sådan agntäkt, som ej är att hänföra till fiske, å vissa orter fått av ålder oklandrat äga rum å annans strandområde.» § 4 i 1852 års stadga lämnades av kommittén oförändrad. Dåvarande assessorn E. Marks von Wurtemberg var av särskild mening, i det han ansåg orden »i yttre skärgården» ej böra i nämnda § inflyta, och yttrade: »Detta uttryck är enligt min mening allt för otydligt och svävande för att utan närmare förklaring böra upptagas i en lagbestämmelse. För egen del har jag ej lyckats bilda mig någon mening om huru samma uttryck i fiskeristadgans 4 § bör förstås, och enligt vad sakkunnige personer meddelat kommittén, är den största osäkerhet härom rådande hos allmänheten. I betraktande härav och under förutsättning, att den i andra stycket av förslagets 12 § intagna bestämmelse vinner godkännande, har jag ej hyst någon betänklighet att inskränka den i fiskeristadgans 4 § förekommande rättsregel sålunda, att densamma komme att gälla endast om fiske i havsbandet.» Lagförslaget remitterades till högsta domstolen, som den 21 mars 1895 Högsta dom avgav sitt utlåtande. Vid förslagets granskning hade bland andra följande stolen isas. anmärkningar framställts. Beträffande 2 § yttrade justitierådet Claéson: »Genom det till de äldre stadgandena i denna § föreslagna tillägg: 'så ock i de fjärdar, som åt något håll äro öppna mot havet', synes paragrafen icke hava vunnit något nämnvärt i tydlighet mot förut. Och detta tillägg torde i visst fall innebära en verklig inskränkning i strandägares nuvarande enskilda fiskerätt. Om nämligen en fjärd blott har en smal öppning mot havet, synes enligt nu gällande bestämmelser fiskerätten i fjärden böra tillkomma dem, som äga stränder och holmar däromkring; varemot det föreslagna tillägget skulle verka därhän, att strandägarne ej finge hava enskild fiskerätt i fjärden längre ut än inom de i paragrafen föreslagna mått. J a g hemställer, att nämnda tillägg uteslutes.» Vid 4 § anförde justitierådet Isberg bland annat: »Enligt förslaget skulle krokfiske få av varje svensk medborgare utövas å djup i yttre skärgården och i havsbandet. Vad med detta från 1852 års fiskeristadga bibehållna uttryck rätteligen avses, torde ej kunna på ett tillfredsställande sätt förklaras. Redan vid granskningen av förslaget till 1852 års stadga fäste H. D. uppmärksamheten på det obestämda och tvetydiga däri, och för egen del har jag ej kunnat för mig fullt utreda vad med detsamma åsyftas. Till följd härav kan jag ej heller tillstyrka, att det bibehålles i den tillämnade nya lagen. I fråga om vad som bör sättas i stället synes det mig närmast överensstämma med sakens natur och den tanke, som kan förmodas hava legat till grund för nuvarande stadgandet, att lämna allmänheten tillstånd att utöva fiske av ifrågavarande art endast i sådana delar av saltsjön inom-

96 skärs, som ligga utanför stränders och holmars landgrund, beräknat efher de i andra stycket av 2 § i fråga om strandfiskerätten vid öppna havsstranden och utom skären meddelade bestämmelser, eller, om saltsjöfiskcet inomskärs ordnas efter det förslag, jag uppkastat vid 2 §, utanför det onnråde, som i enlighet därmed kan vara strandägarna särskilt förbehållet.» 12 § andra stycket fann justitierådet Isberg efter en längre motiverintg sig icke kunna tillstyrka. Vid gemensam behandling inom justitie- och civildepartementen blev lagförslaget därefter med anledning av högsta domstolens anmärkningar i vissa delar jämkat, varefter ärendet den 14 februari 1896 ånyo inför Kungl. Maj:t anmäldes. Departements-

Chefen för justitiedepartementet anförde bland annat:

chefen.

»Mot den i andra stycket av 2 § intagna bestämmelse att strandägarnas enskilda fiskerätt vore begränsad till visst område icke allenast vid öppna havsstranden och utom skären utan även i de fjärdar, som åt något håll vore öppna åt havet, har av en ledamot i H. D. blivit anmärkt, att denna bestämmelse i visst fall, nämligen då en fjärd hade blott en smal öppning mot havet, skulle innebära en verklig inskränkning i strandägarnas enskilda fiskerätt, vilken för närvarande omfattade hela fjärden, men enligt förslaget komme att begränsas av de i paragrafen angivna mått. Denna uppfattning kan jag ej dela. E n fjärd lärer icke kunna anses ligga öppen mot havet, om den endast genom ett smalt sund eller en annan obetydlig öppning står i omedelbar förbindelse därmed, och det föreslagna tillägget lärer alltså ej kunna i det angivna fallet inkräkta på någon strandägares rätt, varemot detsamma för vissa andra fall utan tvivel innebär ett förtydligande av det nu gällande lagbudet. Med avseende å de betänkligheter, en H. D:s ledamot framställt emot den i 12 §:s andra stycke föreslagna bestämmelsen, tillåter jag mig hänvisa till kommittéförslagets motiv, av vilka enligt min tanke behövligheten av ifrågavarande bestämmelse till fullo framgår. Att, såsom denne ledamot yttrat, det föreslagna stadgandet skulle föranleda verkliga rättskränkningar, synes mig ej vara att befara, men helt visst skulle det lända en icke obetydlig del av landets fiskarebefolkning till synnerligt men, om man i en ny lag angående fisket förbisåge alla de lokala sedvanor, vilka i fråga omfiskerätten utbildat sig i skilda delar av landet. Vad beträffar bemälte ledamots påstående, att den föreslagna bestämmelsen skulle kunna leda därhän, att ett helt fiskeläge tilltvingade sig fiskerätt i ett av dess befolkning aldrig förut begagnat fiskevatten, allenast på den grund, att strandägaren av ålder låtit sina grannar oklandrat bedriva fiske därstädes, synes mig detta påstående icke överensstämma med en riktig tolkning av ifrågavarande bestämmelse, vilken i det angivna fallet icke torde rätteligen kunna erhålla vidsträcktare tillämpning, än att grannarna även framgent vore berättigade till fiske i det avsedda vattenområdet.» 1896 års riks- Det sålunda översedda förslaget framlades för riksdagen, som hänvisade dag. propositionen till lagutskottet. Utskottet tillstyrkte i utlåtande (nr 54) den 10 april 1896 förslagets antagande med vissa förändringar. 2 § andra styckets första punkt hade enligt utskottets förslag denna lydelse: »Vid öppna havsstranden samt utom skären omfattar, där ej annorledes är

97 lagligen bestämt, strandägarens enskilda fiskerätt allt det vatten, som finnes till och med etthundraåttio meter från det ställe invid stranden, där stadigt djup av två meter vidtager.» I fråga om 2 § yttrade utskottet: »Den i lagförslagets 2 § inrymda bestämmelse, att fisket i 'fjärdar, som åt något håll äro öppna mot havet', skall lyda under samma regler som fisket vid öppna havsstranden, har synts utskottet böra utgå. Dels lämnar själva uttrycket 'fjärdar, som åt något häll äro öppna mot havet' rum för olika tolkningar — man kan, såsom en högsta domstolens ledamot anmärkte, dit hänföra även sådana fjärdar, som äga allenast en smal öppning mot havet — och dels synes det utskottet obehövligt att särskilt uttala, att verkligt öppna fjärdar äro att såsom öppen havsstrand anse. I anledning härav har utskottet å t punkten i fråga föreslagit en lydelse i överensstämmelse med motsvarande bestämmelse i gällande fiskeristadga.» Utskottet föreslog vidare att 12 § andra stycket skulle utgå, men att i 3 § skulle såsom ett tredje stycke upptagas ett stadgande av följande lydelse: »Där vid öppna havsstranden och utom skären, samt i Göteborgs och Bohus samt Hallands län jämväl inomskärs, de fiskande av ålder oklandrat med rörlig redskap utövat fiske eller agntäkt vid anuans strand annorledes än i denna lag är medgivet, vare de vid sådan rätt bibehållne.» Beträffande 12 § andra stycket yttrade utskottet: »Utskottet ä r visserligen ense med kommittén därutinnan, att de lokala sedvanorna icke böra lämnas utan hänsyn, då det gäller att i ett ämne sådant som det föreliggande stifta n y lag, men utskottet är tillika av den mening, att rubbningar i den enskilde strandägare tillkommande rätt böra i möjligaste måtto undvikas. E t t antagande av 12 §:s 2 mom. skulle emellertid, enligt utskottets tanke, kunna leda till verkliga rättskränkningar, på sätt i högsta domstolen jämväl framhölls, och det synes utskottet som om kommitténs motivering för stadgandet ej tillfyllest ådagalägger lämpligheten att i ett allmänt stadgande för hela riket upphöja till lag den skiftande och olikartade lokala .sedvanerätten i fråga om fiskes utövande. Det må visserligen anses önskvärt, att lagstiftningen lämnar sitt skydd åt en fiskarebefolkning, som för utövande av sin näring icke har någon rätt, allenast sed att lita sig till — och härutinnan torde förhållandena på rikets västkust vara förtjänta av synnerligt beaktande, men att tillmäta de lokala sedvanorna i allmänhet en sådan vikt, som föreslagits, utan att något verkligt behov av dylik inskränkning i den enskildes strandäganderätt kan anses ådagalagt, är enligt utskottets tanke ej att tillråda. Utskottet har sålunda först och främst undantagit allt sötvattensfiske från grundsatsens tillämplighet. Den av kommittén lämnade utredningen av hithörande förhållanden har nämligen icke kunnat övertyga utskottet,, att några lokala sedvanor av framträdande vikt gjort sig gällande i fråga om insjöfisket vid sidan av den skrivna lagen. Ej heller fisket inomskärs kan, enligt utskottets mening, lämpligen Och rättvisligen i allmänhet undandragas den enskilda strandäganderätten, såsom förhållandet skulle bliva om ifrågavarande bestämmelse därå bleve tillämplig. Endast i fråga om Göteborgs och Bohus samt Hallands län har utskottet ansett förhållandena härutinnan påkalla ett undantag. Även i ett annat avseende har utskottet ansett ifrågavarande stadgande böra modifieras. Utskottet har nämligen ansett det lämpligast att uttryckligen omnämna, att de lokala sedvanor, som i stadgandet tillägges kraft av lag, endast avse 1 —- Fiskerättsutredningen. I.

98 fiske med rörlig redskap, helst, enligt vad kommitterade anfört, fiske med fast redskap även vid västkusten städse betraktas såsom strandägarens uteslutande rätt. I anledning av de modifikationer, som utskottet sålunda vidtagit av bestämmelsen i 12 §:s 2 mom., och då endast saltsjöfiske därunder inbegripes, har stadgandet sålunda modifierat ansetts lämpligen böra hava sin plats i lagens 3 §, varvid detsamma inskjutits emellan 2:a och 3:e momenten i Kongl. Majt:s förslag, detta i syfte att 3 §:s båda sista moment, angående fiskandes rätt till landfäste o. d. samt strandägares rätt till ersättning för notvarps upprensande, skulle bliva tillämpliga jämväl å det fiske, som i det inskjutna momentet omhandlas.» Utskottets hemställan bifölls av riksdagens båda kamrar, varefter riksdagens beslut anmäldes i skrivelse till Kungl. Maj:t den 13 maj 1896. Sedan högsta domstolen avgivit utlåtande över riksdagens beslut, utfärdades i överensstämmelse därmed den 27 juni 1896 lag om rätt till fiske.

Rättstillämpning-en inom de forna danska provinserna. Vid de gamla danska provinsernas avträdande till svenska kronan genom freden i Roskilde 1658 tillförsäkrades genom fredsfördraget invånarna att »blifva vid deras vanliga rätt, lag och gamla privilegier och friheter oturberade och obehindrade, så vida de icke löpa eller strida contra leges fundamentales af Sveriges krono». Till följd härav fortfor norsk rätt att tilllämpas i den från Norge avskilda provinsen Bohuslän samt dansk rätt i de till det egentliga Danmark förut hänförda provinserna Skåne, Halland och Blekinge till dess med år 1683 svensk rättsskipning kan anses genomförd i dessa landskap. Den svenska rättsåskådningen i fråga om saltsjöfisket, vilken, såsom framgår av här förut lämnade redogörelser för rättsutvecklingen på detta område, i väsentlig grad avviker från de norska och danska rättsgrundsatserna, trädde emellertid icke i och med uniformitetens genomförande i tillämpning inom de nya landskapen utan vann först småningom insteg i rättstillämpningen och har aldrig förmått att fullständigt omdana de från norska och danska tiden nedärvda rättsåskådningarna. För att utröna förhållandena härutinnan ha genomgåtts häradsrätternas domböcker för samtliga kusthärad i Bohuslän 1 och för flertalet kusthärad i Halland, Skåne och Blekinge från tiden för fredsslutet fram mot 1700-talets slut, i den mån de äro bevarade, och har därvid tagits kännedom om alla anträffade vitesförbud mot sa/ltsjöfiske eller utslag i tvister om rätt till sådant fiske. För resultatet av denna undersökning ävensom av de vid sammanträden i orterna hållna undersökningar om rådande sedvänjor i avseende å saltsjöfiskets bedrivande skall här ges en översikt, därvid början göres med

1 .Undersökningen har sträckt sig jämväl till den till Västergötland hörande delen av Göteborgs och Bohus län (Askims och Västra Hisings härad).

99 Översikt av vitesförbud mot saltsjöfiske, på framställning av strandägare meddelade av häradsrätter i G ö t e b o r g s och B o h u s län 1 . A.

Förbud

mot visst

eller

vissa slags

fiske.

Vette härad.

Skee socken. Hällesön och Långöarna

N. och S. Långön Strömsvik

Tånga Tjärnö

1725 12/8

»Att utom sielfva ägarens lof och minne taga ostror upå grundarna under Norre Lång- och Helles öiarna.» 1770 35/io »Olofligt fiske vid stränderna med snöre och räkestrykning.» 1794 19/u »Att vid Norr och Söder Långöarne och ty tillhörande lägenheter fiska hummer och ostron.» 1794 12/8 »Olofl. ostron fiskande på Nötholmen, Killingeholmen och Pilseviksholmen samt på de öfrige smärre holmar, liggande uti den så kallade Långrännan, på Strömsviks och half va hemanet Sör Kjebals samfälte ägor.» 1760 19/« »Ostrons borttagande på deras (åborna) tillhöriga fiskegrunder.»

socken. 1768 2B/2

Styrsö

Lindholmen

1763 27/« 1779 aa/3

Råssön SÖr Koster

1761 aa/«

Brevik å Sör Koster

1776 12/3

Sör Koster

1779 »a/,

Tjärnebo Könnö

1757 aa/» 1779 aa/a

> Olof ligt fiskande af ostron och hummer på de bemälte ö tillydande fiskegrunder och omkring qe tjll Styrsön hörande holmar, Långholmen och Kipplingarna.» »Fiskande å skär och holmar med öfrige grunder, vare sig medelst hummertinor eller ostronf&nge.» »Ostrons och hummers fiskande åRåssöns enskilte ägor.» »Att olofl. nyttja der vid belägne ostron grundar.» »Ostrons fiskande å den Brevik underliggande Skiälleskärsholmens stränder och grunder.» »Ostrons tagande på tillydande berg, skär och grunder.» »Att olofligen nyttja det dertil hörande ostronfisket.» »Att på de till Rönnö lydande ostron* grundar åvärkan föröfva.»

Nedan upptagna data, som ange tiden då vitesförbud meddelats, ha ställts till vänster eller höger allt eftersom förbud meddelats före eller efter utfärdandet av 1766 års fiskeristadga. ^»«/0>

w Tanums härad. Lurs socken. Kårholmssund och Skottskär

1756 10/2 1 7 6 9 Vi

Resö Uppg.

1757 23/3

Tanums Edholmen

socken.

Björnäs Vrångsholmen Raftötången

Klätta

Amundsholmen Hafsten

Hällesö

Fåraby

Linnebacka

Att genom olofl. ostrons tagande ostron grunderna innanför Kårholmssund och Skåttskär ofreda. »Olofligt fiskande på dess ostrongrundar.» 1794 »/is »Hummers och ostrons fiskande i deras fiskvatten.»

Att »utan vederbörandes lof och minne bruka osterfiskeri på Edholms grunden». 1777 »/, Att »utom rätta ägarens minne och tillstånd vid den så kallade Edholmen och des grunder taga ostron». Att »på dess grund fiska ostror». 1733 23/io Att »olofligen fiska ostron på denna 1756 2 % hemmansdel tillhörige osfrowgrunder». Att utom ägarens lof och minne för1731 19/io drista sig att fara på ostergrunderne under Raftötången ock där med osterfiskeri någon åvärkan göra. Att utom ägarens lof och minne för1734 28/io drista sig att fara på ostror grunderna under dess (sökandens) ägande halfva gård i Kletta och där mied osterfiskeri någon åvärkan göra. Att företaga sig uppå benr.te 1736 8/c Amundzholme någet osferfiskande. ostronfiskande.» 1790 "/a »Olåfligt Att utom ägarens minne ock tillstånd 1728 12/io fördrista sig taga ostror ehr med slikt fiske uppå ostergrunden under Hafssten någon åvärkan göra. Att »på något sätt igenom olofligt 1756 18A fiskande meranämde Hellesö fiske grunder genom ostron och hummers borttagande ofreda». 18 Att »Fåreby fiskegrundar medelst 1756 /s olofligt ostrons och hummers tagande på något sätt ofreda eller skada tillfoga». 12 »Såväl ostrons tagande å deras (åbor1776 /a nas) vid fasta landet ägande grunder, samt i sjön belägne skär och holmar, Katten, Böna och Trulsvik kallade, utan ock att därstädes fiska hummer, samt borttaga skiäl eller agn för at nyttia till annat fiske.» 1720 "/,

KU A£t sökanden å de till dess hemman Ktfåssekärr lydande fiskegrunder med ostrons och hummers tagande skada och men tillfoga. 1794 21/u At:t »å de berörde hemman tillhörande skär och holmar idka olofligt ostronftekande». 1769 30/io »Olofligt ostrowfiskande å besagde Pinö hemmans tillhörige ostrongrunder.» 1799 22/(. Att »vid sökandens hemman Pinön och de därtill lydande fiskegrundar, holmar och lägenheter, Långholmen, Käppholmen, Källareholmen och Kågane med olåfl:t ostronfiskande honom skada och men tillfoga». Att olofl: fiske och skada tilfoga 1755 10/., bem:te Nästegårds tilhörige ostron och skiäl grundar. 1775 28/G »Humer, ostrons och mackrills fiskande omkring hem:t Musön eller tillhörige holmar.» 1775 xlf. »Humer, ostrons, musslors och räkors tagande ock fiskande både med större och mindre notar utan avgift derföre eller erläggande af någon så kallad landlott.»

Krössekärr med därtill liggande holmen Bastholmen östra och Västra Kuseröd Pindön

Nästegård Musön Veddö

1779i ai/3

Kville härad. Kville

socken.

Hvalön

1764 9/., 1795 19/2

Dyngön och Fläskön

1769 8/2

Fläskön

1775 24/10 1794 24/2

Gåsön

1775 14/2

Olofligt brukande av sökandens ostrowgrundar. Hummers och ostrons tagande å sökandernes til Hvalön lydande ägor och stränder samt mot ostron-, hummer- eller snörfiskes idkande i det så kallade Valösund. »Olofligt fiske på sökandernes ostrongrundar vid de dem tillhörande öar, Dyngön och Fläskön med underliggande holmar, neml:n Norra holmen och 2:ne så kallade gula skjär samt Kongsgrunden och Skiötteskär tillika med Vragholmsgrunden.» Hummer och ostrons tagande vid Fläskön. Att »på Fläskö och tilhörande holmars vatten fiska ostron och hummer». Att »på någre under Gåsön hörande grunder oberättigad fiska ostron*.

102 1790 13/,.

Norgård

1765 5/«

Hamborgsön

1778 */i

Svennéby socken. Hornö och Kiddön Ullon och Dannemark

»Olofl :t fiskande af humer, ostron och jemväl makrill med vader utom emot vanlig landlott så väl vid Gåsön som dertill hörande hålmar och grundar, fuglerren och österöds flur.» »Att olofl:t osfrowfiske idkande uti skattehemmanet Norgård med rätta underlydande fiskevattn samt land och grundar.» Att »humer och osfrowfiske idka eller föröfva på Hamborgsöns enskilta siögrund».

1780 24/100 Olofligt ostron och hummerfiske. 1795 25/2 Att sökanden ofreda med ostrontagande och hummertinors utsättande på öarna Ullon och Dannemark, en holme Andelös kallad, en d:o Kringlan med dess ostrongrund Kringbsanden, 2:ne Flatskärs holmar mecl 10 utanför och där intil belägne små skär och grunder, Ytterby Svartskär med de därvid liggande små skjär och fiskegrunder, Anders holmen och Anderholmens Flatskär. »Olofl: fiskeris idkande å sökander1770 7/2 nes till Svänneby gårdar hörande fiskegrunder i saltsiön medelst vadkastning och räkestrykning.»

Svennéby

:\Å ••,:

Tossene socken. Säm och Sparöd Uleberg

Sotenäs härad. 1794 18/s

1750 /5

1769 19/e

Ellene, Över och Nederg. Ellene Nederg. Hunnebo

:.V... '.

1792 % 1756 19/J(, •

1777 " / ,

»Ostrons och skjäls tagande.» »Alt olofl. fiskande af vadedrägt, ostron och muslors samt räkors tagande uppå Ulebergs enskilt tillhörige siöstrand.» »Vadkastning jämte räk och musslors olofl. tagande uppå berörde hemmans enskilt tillhörige grundar uti saltsiön-» ^Ostrons tagande och vaddrägt å den til samma hemmansdelar lydande fiskegrund.» »Vadkast, räk, ostron och musslors tagande vid Giörensö, Gåsholmen och Skiepsholmen.» Att »kasta med vader vid de under bostället hörande holmar, Skibbholmen, Jörensö och små Holmane med flere, utan at betala den vanliga land-

1704 %

Kärr

1747 lö / s 1704 16/2

Röd

1750 23/2 1794 2Ve

Åby med Toftestad Askums Ödby Höga ne-

Ramsvik

Rörvik Tryggö Långevik

Hasselösund

1764 22 / tl

lott, aanit olofl:n taga ostron på de fiir Hunneboland liggande oeh tillhö randle grundar». Att »utan låf oeh lego borttaga och utödla ostrofisk». *Mutsslors tagande vid Kiers enskilta landl och strand.» Att »utan låf och lego borttaga och utöda osfrofisk». »At olofl: taga ostron Och hummer på derais (sökandenas) grund.» »Osttrons tagande, räk och musslors hämitande, notedräkts nytiande å sökandens enskilte grunder i saltsiön i Åby fjord.» »Ljustrings idkande, ostrons och musslors tagande på de säteriet tilhörige stränder och grundar.»

socken. 1732 2lU

* A t t u t a n laf o c n minne vid Ödby ös strand och grund uphämta muslor, eller agn. 1740 1T/10 "Att utan låf och minne fiska ostron eller skiel på Hogenäs enskilt tillhörige grund och strand.» 1797 13/n »Ostron och skäls tagande å detsammas tillhöriga fiskegrund.» 1754 28/ti »Att med större eller mindre notar fiska vid Ramsviks sjöland eller strand.» 1778 10/„ »Att olofligen taga ostron, hummer, musslor och räk på boställets tillhörige grunder, jämväl olofl. kasta med de små så kallade Hahne- eller Sejevader vid boställets land iltom landlåtts betalande.» »Ostrons tagande.» 1764 26/„ 26 »Vadkast och humers fiskande på 1764 /, Tryggö, Tryggöskär och Ölskär.» »Att utom ägarens lof och minne taga 1736 *•/, ostror på stranden eller grunderne vid Husholmen, Stoken och Vaspoholmen, som under Långevik lyda.» 1790 29/P> »Räk och musslors tagande och vadars kastande med store och mindre vid sökandenas enskilta holmar och land.» 1751 i2/3 Att »utom ägarens minne och tillåtelse taga ostron på Sannöfjolen vid Haslösund samt kasta vad i sundet vid Vaholmen».

104 Hållön

1738 8/6

Vagga

1748 i2 / 5 1704 16/2

»Ljiistrande och notdragning vid landet.» »Vadedrät, hummertinnors sätjande.* Att »utan låf och lego borttaga och utöda ostrofisk». »Vadedrägt, musslor eller ostrons tagande på Vaggas enskilte skär, grund eller strand.» »At fånga ostror på deras (åbornas) grund utan at gifva landlut efter godt överens koman de.» »Ostrons tagande samt vadkast på deras grund, utan landtlåts gifvande och at olofvandes taga räk på Håhle grundars grund.» Att »taga ostron uppå Amhults sjöstrand». Att »utan vederbörandes vilja och vetskap fara på dess grund att upfiska och bortföra de ostror och musslor som der kunna fångas».

1749 10/5 Håle och Knuts vik

1721 22/5

Håle

1757 29/;

Amhult

1753 21/6

Risdal

1705 26/1

Stangenäs härad. Bro

socken.

Vrångebäck

1753 2V« 1796 21/8

Häller och Ingeröd Ingeröd

1705 18/10

Näfverkärr

1754 16/8

Klefva

1750 28/2 1797 28/4

Svee

1753 sl /io

Lännestad Medby

1752 17/6 1755 18/e

Lyse socken. Hannevik

1790 28/6

»Alt olofl:t fiskande af ostron, musslor eller räk uppå Vrångebäcks sjöstrand.» »Notkast å be:de hemmans fiskegrund i saltsjön.» Att »utom vederbörandes tillstånd fara på bemälte Ingerödz grundar at taga eller taga låta ostror eller muslor». »Ostron, musslors och raks tagande samt vadkastning vid dess land och tillhörige siögrund.» »Ostrontag uppå Klefvas enskilte strand.» »At på de därtil lydande Fiskegrunda r taga ostron och skäl.» Att »fiska ostron eller bruka vadkast uppå Svees strand». »Skiäl eller musslors tagande.» Att »uti saltsiön fiska räk och musslor på Medbys därutinnan tillhörige grund».

»Vadkastande grunder.»

å deras tilhörige fiske-

105 »At olofl: idka ålfiske omkring nemde hemmans ägor.» »Ostrons tagande uppå dess tilhörige siögrunder.» - Olofl :t vadkast.»

ödegården 1762 31/3

Öfre Lyse

1764 24/3 Bua, Trälleberg, Fiskebäck och Ulse röd 1754 19/a Åkerbräcke

1792 3/3

Lysekil

Torgerstad, Nordre 1719 17/£

Brastads

Att »utom behörigt tillstånd taga muslor, stryka räk, kasta vad vid sökandens ägande grund Åkerbräcka och ö, Grötön benämd». Att å sökandenas grunder, från Åckerbräcke ägors början längst utmed til yttersta änden af Lysekil kasta med de så kallade sommarvader, hvaruti ej fångas sill eller makrill, som anses som löpande fisk, hvilken ingen neka at fånga, hvarest den finnes, men torsk, hvittling, flundror, ålekusor med mera. Likaledes att taga skål och ostron vid sökandenas grunder. Att »utan låf och tillstånd fara inpå Nordre Torgierstads grund att borttaga muslor».

socken. 1796 30/6

Tuntorp, Norra Stora Bornö

1745 18/1(

1751 18/6

»Notkastning och muslors borttagande vid deras tilhöriga strand Sandvick.» »Olofligt fiske vid bergen af bemälte ö å ostron, musslor, torsk och annan bergfisk, jämte ljustrande efter laxöre med makrill och sillfägne i vikarne.» Att »uppå Stora Bornös siöland vid bergen taga ostron, musslor, fiska torsk och ljustra*.

Tunge härad. Håby

socken.

Högen Foss ödby

1794 17/6

^Ostron och skjäls tagande å detsammas tilhörige fiskegrund.»

1796 14/8

»Musslors och ostrons tagande, vadekastes nytjande.>

socken.

106 Lane härad. Bokenäs

socken.

Skar, Stora och 1739 14/s Lilla Berg, Stora Lögas, Svepetorp, Bönneröd, Knarrevik Kålvik 1745 */« Dragsmarks

Att »med vad el. ostertagande åverka och utan lof nyttja ofvannemde hemmans fiske vattn ifrån Trollviks skär och till Skårberget». »Ostron med skiäls eller musslors tagande på Kålviks strand.»

socken.

Bassholmen o]ch Kjärlingesund

1724 "/.,

»Ostras grund.»

tagande

på

sökandenas

Orust och Tjörn. Torps

socken.

Gare och Högen

Röra

1726 23/5

socken. 1791 l/<

Äng

Morlanda Gåsön

Att »på Högens och Gåles enskilte grunder i saltsiön olofvandes idka notdräkter eller ljustring».

»Att kasta not med små vadar vid stränderna af det utaf sökanderne innehafvande hemman Äng och således äfven vid stranden af berörde holme, Bårholmen kallad.»

socken. 1729 18/2 1763 V.

Svan vik

1795 »/ e

Skaftö

1794 4/0

Berg samt Grönsk- 1752 10/, hult, Stora och Lilla 1780 21/i; 1795 30/5

Att utan lof och minne uppå Gåsö ostregrundar nogot osJronfiskande idka och föröfva. Att »vid sökandenas hemmans holmar och fiskegrundar upfiska hummer eller där ut sätta hummertinor». Att »uppå de detta hemman Svanvik enskilt tillhörige ostron- och skjälgrunder idka något ostron- eller skjälfiske». Att »idka fiske uppå den till denna gård hörande ostrongrund». Att »draga not och utsätta garn på förbem:te åbors grund vid Edshagen å Säfvik». Att »olofl:n företaga notkast vid Sälevik och nemde Edshages land hörande til förrberörde hemman». Att »vid hemmanets stränder fiska med små notar».

1&7 Stufveröd, Stora

1756 •/,

Kila

1721 " / t

Lafö

1750 «/ M

Edshult

1749 38/2

Tegneby

Att -uppå samma hemmans grund, Snäckedjupet kalladt, taga skjäl eller musslor». »Att fiska ostron eller siälar uppå förbenr.te Kila grunder.» Att »på den ostrongrund som der under och till holmarne Pellegrimmer och Tvåstierten lyder så väl som derunder liggande små skär taga ostrom. Att »taga oströn eller musslor på ofvannemde hemmans enskilte grunder».

socken.

Röd, Lossbo, Bö, Bäc1775 4/3 keviken, Ängön, samtliga på Lyrön Röd 1759 a4/.. 1774 28/10

Lossbo Bäckeviken

1758 » / l t

Lalleröd, Nederg. och Nötskär

1753 23 /,

Ståla

Att »fiska ostron på sökandenas enskilta mark och grund». Att »utom lof och bifall fiska ostron uppå den til besagde hemman Rö hörande enskilte ostrongrund». Att »upfiska ostron på jordägandernes enskilta ostrongrund». Att »olofl. på Bäckevikens enskilte ostrongrund idka ostronfiske». »At på de sökandena tillhörige grunder fånga ostron och musslor»

socken.

Kärreberg

1763 26/1(<

Ängö

1752 1795 »/ a 1793 21/2

Råssön

1794 I3/9.

Svanvik

1725 t0/1( 1752 9/1

Varekilsnäs

1725 24/10

»At ingen må natt eller dag föröfva olofl. fiske å ostrongrund eller russe sätter hemmanet tillhöriga.» Att »på bemälte Ängös grund taga något skjäl eller ostron». Att »på sökandernes grunder och stränder taga ostron». Att »på sökandernes enskilta grund hörande till Råssön ostronfiske öfva». Att fånga ostron och skjäl, fiska med de så kallade små nattvader, lägga kusse tinor samt sätta garn på de till Rossön hörande grundar. »01ofl:t ostronfiske på öjan Lurs ock de under Svanviks gods sorterande grundar.» Att uppå Svanviks och dess underliggande sjögrunder i minsta måtto taga något skjäl eller föröfva något ostron fiske. Att »bruka ostronfiske på sökandenas grund till Varkilsnäs».

Långelända socken. Buras 1724 21A Myckleby Syltenäs

socken. 1793 V3 1775 24/5

Brunnefjäll

Klöfvedals

1725 8/6

Kyrkofjäll

1748 15/10

Skaboholmen

1757 M / 6

socken. 1792 13/»

Rönnängen Kjärrsön

1762 24/2

Oisnäs, Bäck och Röd

1748 8/6

»At kasta småvad på Rönängs Tånggrunder eller musslor och själ derstädes hämta.» Att »på den till förenämnde holme hörande grund någre musslor borttaga». »At på desse 3:ne gårdars samfälta fiskegrund taga ostron och musslor.*

socken.

Myggenäs

1757 2 %

Mellby

1753 24/10

Äfja

Att »fiska ostror på deras enskilte grund i saltsiön». Att »utan deras (sökandenas) låf och tillstånd taga ostron på ofvanbemälte hemmans tillhöriga grunder omkring Kielkeön». »Att fiska ostror på Skaboholms grunder.» Att »taga musslor på sökandens enskilte grund».

1760 3/0

Sunna Stenkyrka

»Notfiskes idkande på grunderne därstädes.» Sedan Brunnefjälls jordägare anhållit om vitesförbud mot »at draga notdräkt på deras enskilta strand vid saltsjön belägen inom skären och från öpna sjön närmast 4 K mil såsom ock at fiska ostron på deras enskilta ostrongrund» meddelades sådant förbud mot »antingen ostrons fiskände på sökandernes enskilta grunder, eller notdräkt å deras enskilta saltsjöstrand, sillfiskeri därifrån undantaget»-

socken.

Hvalsäng

Valla

Att »olofl:n på deras (sökandenas) grund i siön fiska ostror».

1793 %

»Att på deras (sökandenas) enskilte grunder öfva skjäl- och ljusterfiske.* Att »på Mällbys sjögrund vid ön, fiska eller taga någre ostron». Att »idka östron fiske på dessas (sökandenas) ostron grunder».

109 1729

Sundsby

/,

Hällene, Apelsgård 1725 "/ 1 0 och Näs 1750 25/10

Apelsgård Lilla Askerön

1778 " / ,

Att »idka kupé-, skiäle- och räfcefiske på Sundsbyns kilar, grundar och rysse gårdar, särdeles vid sjöboden ock däromkring». Att »olåfvandes idka os£rowfiske uppå dess b:te hemmans grundar så långt de sträcka». Att »på dess ostrongrund, så långt den räcker, fiska några ostron»»At olofligen fiska ostron på samma hemmans grunder.»

Inlands Nordre härad. Ödsmåls Röd

socken. 1778 V3

Näs

1787 24/5

Jordhammar, östra och Västra

1789 3/3

Hug, Södra och Nedre Norums

1732 */,

3 At på de till samma hemman hörande saltsjögrunder förrätta fiske med notar och garn, dock sillfisket härunder ej begripet.» »Att utom sökandernes bifall om sommaren draga not på de till berörde hemman Näs hörande grunder i sjön.» »Att utom sökandernes lof och tillstånd draga med grundnot eller sätta garn eller utlägga kupor på sökandernes grunder.» »Att idka ostronfiske på Södre och Nedre Hogs grundar utan jordägahdernes lof och minne.»

socken.

Stora Askerön

1730 30/10

Stenungsön

1754 •/,

Jörlanda

»Olofligt öster fiske på deras tillhörige grundar utom behörigt tillstånd av samtl. jerdäganderne.» Att »på dess grunder fiska ostron, skjäl och räkor samt lägga kupor».

socken. 1790 mL

Säfvelycke

»Att föröfva något slags fiske medelst grundnots dragande, eller garns sättande eller kupors utläggande.»

Inlands Södra härad. Lycke

socken.

Högöfjorden

1742 V,

Sedan ägaren av hemmanet Töfta å egna samt åbornas å Lycke sockens strandhemman vägnar klagat över intrång »medelst garns sättande på Högö.

1769 9/2 1776 17/s

Långön och Högön

fiol emellan fasta landet och det tit bem:te Lycke Sochn lydande holmar i den myckenhet at hela nämnde fiol med flundregarn stänges så att fisken från hafvet till deras rysiesatter ej kan inlöpa», meddelades förbud för »allom dem som därtill ej berättigade äro at bruka något fiske på Högö fiol med garn el:r annat som stänger fisken från inloppet». Att »å grundarne och stränderne af dess (sökandens) ägande öar Lungön och Högön med omliggande och därtil hörande holmar nyttja fiske med ostron och musslors tagande eller ock inrätta ståndfiske med hummerkupors nedläggande och dylikt mera, dock at under detta förbud ej begripes sillfiske och annat storfiske i siön, hvarvid en och hvar har sig at rätta efter hans Kgl. Maj:ts här om utfärdade allernådigste förordningar».

Västra Hisings härad. öckerö

socken.

Källa, Kalfven m. fl. under ön Höppel

Att sätta hummerkupor eller tjudra hummer på de åborna tilhörige grunder.

Askims härad. Västra

Frölunda

socken.

Fiskebäck, Högen, 1749 a/,. önneröd, Näs, Backa

Styrsö Donsö

På klagan av åborna att en och annan företagit sig att under vadande vid deras strand stryka räkor, varigenom de skola bliva så alldeles utödde, att när makrillfisket infaller, de lida stor brist på agn, stadgades fem daler smts vite, »hvartill den skall vara förfallen, som hädanefter uti stranden emellan Fiskebäck och Biörlefläng vadar och stryker räkor».

socken. 1748 27/6

»At vid Dönsön eller därtill lydande holmar utan lof och tillstånd stryka någre råkor.»

Ill

B. Förbud

mot fiske

i

allmänhet.

Vette härad. Högdals Skjuteröd

socken. 1765 17/10

Dyne Skee Hälle

1791 Ve

»Att taga ostron och idka notdrägt eller annat fiske vid hemmanets land, holmar eller grunder.» »Olofligt fiske.»

1768 2r,/io

"Olofl. fiskande på hemmanets grunder.» »Hvarjehanda olofl. fiske.»

socken. 1754 29/1

Hällesön samt N. och S. Långön Stare

1780 >7/3

Skär Inneg. Norrg. 1763 7 8 och Sorg. Stene Tjärnö socken. öddö Uppg. öch Nederg. Daftön, Gullnäs, Tjernöbo Saltö

1791 V, 1780 14/3 1780 14/:t 1781 28 / 6

Elgö

1781 2 %

»Olofligt fiskande och ostrons tagande på de förenämnde hemman tillhörige fiske och ostrongrunder.» »Att idka fiske vid deras (åborna) tillhörige land, skär och grunnar.» »Olofligt fiske.»

»Olofligt fiskande och ostrons tagande på deras enskilte fiskegrunder.» Av likartad lydelse med nästföregående. »Fiskes idkande vid och på deras skär och grunnar i sjön.» Att sökandena å deras tillhörige holmar och fiskegrunder, antingen genom oloflige vadrägter och olagligt ostronfiske eller på något annat sätt, skada öch intrång tillfoga.

Tanums härad. Lurs Högar

socken.

Tanums Kragenäs

1761 3 /n

»Fiskets otilbörlige förolämpande av envar som däruti ingen lått och del äger.»

1757 29/.

»Att med olofligt ljustrande eller på annat sätt bostället Kragenäs tillhörige fiskegrundar i ringaste måtto ofreda-» »Olofligt fiske på stränderne.» »Att utom ägarens lof och minne med ostre el:r annat fiskeri fika eller fara på Fiskegrunden under Klettan.»

socken.

Tanum Nederg. Klätta

1793 , 0 /„ 1724 »/,

112 Mjölkeröd och Klätta

1763 V,.

Mjölkeröd

1780 14/3

Kalfön

1790 19/6

Långeskär och Ulfsholmen Lammö

1734 23/2 1720 u / 5

1790 8 / 3 1777 30/c

Röd Långeby

1761 21/2 1799 3A

Ulmekärr Östra Och Västra Kuseröd

1764 22/, 1780 21/3

Rörvik och Björnås Pindön

1735 27/2

Otterön

1734 22/. 1779 2 /.

östra och Västra Bro Musön

1736 8/8

1793 19/6

1 Fiskredskap.

»Att idka något slags fiske vid de härunder lydande land, skär och grunnar.» »Olåfligt fiskande vid de hemmanet tillydande stränder och fiskegrundar.» »Ostron och annor fisks uphemtande och borttagande å de under Kalfö liggan- och hörande grunder och skär.» »Fiskeris idkande.» »Att utan ägarens lof och lego med fisketolar* och särdeles efter ostror fara ock fiska på des grund under Lambön.» »Fiskes idkande vid des strand samt ostron och hummers tagande å Lammö egna grunder och skär.» »Ostrons tagande samt fiskande å därunder liggande grunder och holmar.» »Att utlägga fiskredskap inom des tillhörige andel uti saltsiön och fiska hummer.» »Olåfligt fiskan- och ostrons tagande på hemmanets fiske och ostrongrunder.» »Att taga oströn och idka annat fiske vid des skär ell:r fiskegrunnar när ell:r fierr liggande.» »Olåfligt fiskande på berörde hemmans tillhörande stränder och grunder.» »Att der vid landet bruka och idka annat fiske, än annorstädes är ock bör lofgifvet vara.» »Att där vid landet fiska ostror, el:r bruka och idka annat fiske än annor städes är ock bör lof givet vara.» Att sökandena »uti deras hemmans tillhörige fiske» skada och förfång tillfoga. »Fiskeriets idkande där vid så väl som de inköpte holmar, nl:n Hastensholmen, Damholmen öch Lonhölmen samt Biörnåsholmen.» »Ostrons och hummers olofl. tagande samt macrils och alt annat fiske af hvad namn det vara må in till och omkring berörde hemmans ägor och land med därunder hörande holmar, Hastensholmen, Damholmen, Lönholmen och Biörnåsholmen.»

113 Norra och Södra Väderöarna

1719 " / n 1733 2i/o 1781 20/3 1792 20/e

Att »utan ägarens lof och minne uppå bem:te Väderöars grund något fiskeri» bruka. »Hummerfiske eller annat fiskes idkande vid nämnde öar och därtill lydande holmar och skär.»

Kville härad. Kville socken med kapellförsamling.

Fjällbacka

1779 "/ 1 0 Sedan åborna på Bräcke besvärat sig över intrång medelst »fiskande och vadkastning å deras fiskegrund vid Råholmen» stadgades förbud att sökandena »vid deras fiskegrunder i någor måtto förfördela». Att på något sätt ofreda eller skada Hjerterön 1760 8/2 1793 18/2 tilf oga hemmanet Hjerterön eller dess tilhörige holmar och lägenheter, Korssön, Bringebärsholmen, Flörön och Fotstille med fiskande. Att »utom rätta ägarens samtycke 1766 6/0 fara inpå förbem:te grundar eller, land, Hjerterö, Flårö, Bringebärsholmen och Fodestillarne, och taga ostron eller idka annat fiske». Kalfön 1769 lx / 2 Att olofligen taga ostron på sökandenas vid förberörde holmar, Stensholmen, Rågön, Kalfön och Rågeskäret samt Sniksskäret, belägne ostrongrundar samt annat fiske föröfva. »Allt fiskande på och vid Vedholmen Yedholmen 1763 8/c af främmande, som därtil icke lof och lego äga.» 21 Att »på något sätt genom olofligt Yttre Hamborgsön 1754 /2 fiskande Yttre Hamborgöns tilhörande skär och fiskegrundar Fläskholmen, Långholmen och Vågenskär, ofreda».

Bräcke

Svennéby

socken.

Hvalön

8 — Fiskerättmtredningen. 1.

1782 4/(

»Allt slags fiskes föröfvande både vid sökandernes Notvarper så väl som de under Valö lydande holmar, Furön, Långön, Gunnarsholmen, Lilla Flatskär, Knipan och Gråhogen, samt de där intill och utan före belägne skär och fiskegrunder.»

114 Sotenäs härad. Tossene Uleberg

socken. 1794 13/6

Hunnebo 1764 5/12 Stensjö och Fodenäs 1704 20/G

1770 17/3

Stensjö Askums Ramsvik

»Olofl:t fiskande å Ulebergs enskilt tillhörige Sjöstrand och grunder.» »Olofl. fiskes föröfvande.» Att »utan låf och tilstånd fara dit för dess grund, med not eller annan redskap fiska, fånga och bortföra någon fisk av vad slag det är, antingen oströr, musslor eller annan fisk». »Olofligt fiskande och raks hämtande uppå dess tilhörige fiskegrunder.»

socken. 1739 23/3

1751 12/3

1794 27/3 1796 29/7

Tryggö

»Att fiska el. kasta vad, enär fiskelekarne för handen äro, utan lof och minne på Corpralsbostället Ramsviks grund.» Olaga fiskande. »At uti deras (sökandenas) enskilte fiskevattn bruka notvarp el:r annat fiske.» »Allt Olofligt fiske vid Tryggö och Tryggö skär med tillhörande holmar.»

Stångenäs härad. Bro Vese

socken. 1761

Åker Näfvekärr

Lyse Sjöbol

1790 1770 23//3

»Fiskande på de därtilhörige fiskeoch ostrongrundar.» »Olofl. fiskande å Åkers grund.» »Ostrons, hummers öch raks tagande, jemte annat fiske idkande uppå hemmanet Näfverskärrs tillhörige fiskegrundar.»

socken. 1708 12/1(

Slättene, Kyrkebyn, 1747 10/3 Sandåker, Berga och Gåsehogen Stora Kornö 1746 21/3 1746 " / , Torgerstad

1739 23/3

Att »på Sjöbols grund fiska vare sig med hvad fiskeredskap det vara kan». »Allt olåfl:t fiskande af hvad namn det vara må vid bem:te hemmans siöstrand eller egor.» »Vadkastning, ostrors och musslors tagande, hummers, torsk och annat fiske utom lof eller landlut» (landlott). »Hummer med annat fiske och ostrons skaf vande.» »At med not eller eliest fiska vid Markestykket Valens siögrjmd under Gåshögen.»

115 Tunge härad. Foss

socken. 1751 12/.,

Torreby

Torieby med Fjell Skulevik Saltkällan

»Alt olofligt fiskande med vadkast, garn, ostron eller skiälfiske uppå Torrebys tillhörige siöland ellei: strand.» 1794 »/, »Olofligt fiskes idkande.» 1793 V T Att »utan lof och tillstånd vid berörde hemmans land idka fiske». »Fiske och skjäls tagande.» 1795 26/0 1796 »/.. »Fiske och skjäls tagande å säteriet Salt Källans stränder och fiskegrundar.» Lane härad.

Skredsviks

socken. 1721 15/8

Gullmarsberg

Att lägga sine båtar uti sökandens fiske. »Att utan vederbörligt tillstånd idka öster, skiäl och annat fiske uppå Gullmarsberg tillhörige fiskelägenheter.»

1731 2/3

Bokenäs

socken.

Orrevik

1795 3/ö

Herrestads

socken.

Högen, Kärra, och Sör vi k

Bäfve

»Ostrons och skjäls tagande, samt fiskes idkande omkring och å berörde hemmans tillhörige ägor och fiskegrundar.»

1708 z/„

Att »utan vederbörandernes låf öch tillstånd antingen med not, nät el:r annan fiskeredskap fara inpå sökandenas grundar som de skatta och skylla före, och idka der något fiskeri till deras men och förfång».

1746 12/3

»Fiskande, muslor och raks tagande vid siöstranden.»

socken.

Brattås

Orust oeh Tjörn. Torps Töllås Noteviken

socken. 1753 10/T 1794

Att »uppå bemälte Töllås åbors tillhörige grund uti saltsiön på ringaste sätt idka något fiske». Att »vid dess stränder idka fiske».

116 Morlanda

socken. 1724 21/x

Hermanö

1795 e/;)

Hällevik

Ståla

Att »olåfvandes idka fiske af skiäl, ostron el:r annat på Hermanö grundar». »Att på sökandernes grunder lägga kupor eller idka fiske.»

socken. 1740 B/6 1754 20/(;

Ståla Svanvik med Rossön

1774 " / ,

Långelanda Hals

socken. 1723 » / „

Myckelby

»At fiska.» Att »utan vederbörligt lof och minne uppå Svanviks säteris och därunder hörande hemmans enskilte grunder idka något slags fiske». »Olofl. fiskeri uppå dess tillhörige saltsjöstränder, det vare sig med ostrons upfiskande, skjäls tagande, garns utsättande, ljustrande eller ä annat sätt.»

»Att utan jordägandens lof ock minne fiska ostror, skiäl el:r annat fiske idka vid begge Halses stränder el :r grundar.»

socken. 1794 22/.,

Skala Klöfvedals

Att på fiske.

sökandernes

grunder

öfva

socken.

Hvalsäng och Knöde

Att »utan behörigt tillstånd antingen fiska ostron el:r bruka annat fiske avnät el:r annan redskap sökanderne till förfång uppå deras till Hvalsängs och Knötes hemman hörande grunder i saltsiön».

1755 » / „

Inlands Nordre härad. Norums

socken.

Stx-andnorum

1789 10/6

»At å de till sökandernes hemman hörande saltsjögrunder olofligen idka något fiske med notar eller annan fiske redskap, dock sillfiske, såsom hvarom i nåder särskilt stadgat är, under förrberörde förbud ej begripet»

117 Inlands Södre härad. Lycke socken. Korsviken

1708 15/2

Att »med fiskande sökanden på grunderna, der lägenheten tillsäger, präjudicera». Sedan åbon besvärat sig över olaga intrång på fisket, som skulle tillhöra Korsviken »vid utholmarne Dörjeskär, Knopeskären, Råhufvud, Leskär, Nixen och Guleskären», i det åtskilliga personer foro »med fisketyd, särdeles hummerkupor», samt över skada medelst »räcks strykande och skäls eller musslors tagande på dess grunder och fiskeskär», meddelades förbud mot »alt olofligt och egenvilligt fiskande och farande uppå Korssvikens tilhörige vattn och fiskeskär eller holmar».

1738 2 %

Östra Hisings härad. Lundby socken. (Numera införlivad med Göteborgs stad.) Syrhåla Arendal

1796 20/5 1775 »/„

Olofligt fiskande vid deras (sökandenas) holmar.» At vid Arendals ägor idka fiskande på hvad sätt hälst vara må, dock hvad sillfisket beträffar, kommer detsamma icke at härunder begripas.»

Såsom framgår av denna översikt ha n å g r a vitesförbud icke meddelats under den tid norsk r ä t t var gällande i Bohus län och icke heller under tiden n ä r m a s t efter 1683, då den svenska rättsskipningen infördes. Först omkring tjugu år senare eller 1704 anträffas de första yitesförbuden. Till en början förekomma de ganska sparsamt men bli talrikare ju närmare man kommer tiden för utfärdandet av 1766 års fiskeristadga. Förbuden, som avse dels fiske av visst eller vissa slag, mestadels hummer- och ostronfiske, dels olovligt fiske i allmänhet, synas i regel ha en mycket begränsad omfattning i lokalt hänseende. Det heter sålunda vanligen a t t fiske förbjudes »vid hemmanets stränder», »på sökandens enskilda grund», »vid hemmanets land, holmar eller grund», »på dess tillhörige fiskegrund» o. s. v., men däremot icke på visst vattenområde. I flera fall ha vitesförbud meddelats mot fiske utan erläggande av landlott, såsom vid Veddö i Tanums socken, Gåsön i Kville socken, Hunnebo i Tossene socken, Ramsvik, Håle och Knutsvik i Askims socken samt Kornö i Lyse socken. Landlotten erlades till strandägaren för makrillfiske med vad och utgick sedan gammalt vanligen med v a r sjuttonde fisk av fångsten. Denna sedvänja härledde sig från den norska tiden och synes tidigare ha förekommit i större utsträckning men h a r numera så gott som alldeles försvunnit.

118 Endast i fråga om hemmanen Kuseröd, Pinnön och Otterön i Tanums socken, Uleberg i Tossene socken och Ramsvik i Askims socken h a r denna r ä t t fortbestått in i senare tid och har av domstolarna erkänts, såsom framgår a v bilagorna n r 2—5. Vid de sammanträden, som höllos för undersökning rörande fiskerättsförhållandena vid kusten a v Göteborgs och Bohus län, utröntes, a t t fångandet av havsfisk, som går till stränderna i stora stim, ä r fritt vid länets hela kust. Vidare befanns a t t strandägarna i allmänhet icke göra anspråk på större fiskeområde inomskärs än det som sträcker sig 180 meter från det ställe invid stranden, där stadigt djup av 2 meter vidtager. Inom Vette, T a n u m s och Kville h ä r a d rådde i övrigt överensstämmelse däri, a t t s t r a n d ä g a r n a ej hindrade fiske med rörlig redskap. Vid respektive samm a n t r ä d e n utröntes vidare: Tanums härad. S t r a n d ä g a r n a förbehölle sig i allmänhet hummer-, ostron- och ålfiske samt, om de vore n ä r v a r a n d e , första d r a g e t vid övrigt fiske, men i övrigt vore fisket fritt. Kville och Sotenäs härad. Hummer- och ålfiske vore flerstädes a v s t r a n d ä g a r n a förbjudet. Stångenäs härad och Skaf tö socken av Orusts västra härad. Fisket i Gullmarsfjorden vore icke fritt, och plägade strandägarna, då tillstånd till fiske lämnades, förbehålla sig viss andel av fångsten. Eljest v a r fisket fritt utom på enstaka ställen. Orusts östra och västra härad med undantag av Skaf tö socken. Fisket var fritt vid Hermanö, Ellösefjorden, F l a t ö n (dock ej ostron- och ålfiske), Vallerön, Tornön, Vedholmen, Stifjorden, Edshult, Bråtön, Särsön, Tången och Lyrön. Däremot v a r fisket ej fritt vid Torebo, Ängön (från å r 1910) och Morlanda säteri. Tjörns härad och Inlands fögderi. K r i n g Tjörns h ä r a d v a r fisket i allmänhet fritt, likaså a g n t ä k t med u n d a n t a g för Toftenäs gård. Vid Klöfverön och Åstol v a r hummerfisket dock av s t r a n d ä g a r n a förbjudet. I Hakefjorden var fiske mångenstädes förbjudet. Göteborgs fögderi. Fisket och agntäkten voro i allmänhet fria. Vid stränderna av Björlanda, Torslanda och Lundby socknar var dock laxfiske förbehållet strandägarna. Inom Hallands län har, såvitt av domböckerna inhämtats, icke meddelats något vitesförbud mot olovligt fiske. Vad beträffar Malmöhus och Kristianstads län h a endast anträffats respektive ett och två vitesförbud, vilka båda senare dock avse frälseegendomar, och inom Blekinge län h a r förekommit endast ett fåtal, såsom framgår av följande översikt. M a l m ö h u s län. Luggude hårad. Vikens Viken

socken. 1784 l5 / a

»Att obehörigen idka fiske uti Skatte Huset nr 24 Wiken enskilt tillhörige ålefiske.»

K r i s t i a n s t a d s län. Villands härad. Sölvesborgs Valje

socken. 1731 22/l

»Alt fiskeries idkande i Vallje vik utom lof och tillstånd.»

119 Sölvesborgs och Ivetofta socken. Saxaviken 1753 28/1

Sedan besvär anförts över olofl. fiskande uti den så kallade Saxa vik, vilken mer än till hälften skulle vara omgiven av Grödby enskilta mark pä den västra och norra sidan, och av Valie utsockne frälse hemmans egendom på den östra öch södra sidan, sä att Valie och Grödby allena hade att tillägna sig fiskevattnet i samma vik, så brett och långt, som deras landgång räckte, meddelades förbud »att hädanefter på förbemälte sätt fiska uti Saxe vik».

Blekinge

län.

Listers härad. Mjällby socken. »Olaga fiskeri.» Sinetorp och 1702 26/2 Mörby »Att med hummors olagha Och ölofl:a Hosaby 1768 24/3 utsättande göra åborne på "frälsehemmanet nr 15 i Husaby något intrång i det ålfiske, som berörde hemman vid den så kallade Udden kan tillhöra.» Att »föroroa Mälbyborne uti fisken 1728 "/„ Mjällby vid deras land med gäddehumörs sättande». »Att tilfoga h. kyrkoherden uti detta Mjällby prästgård 1738 2/3 des tilständiga fiske något men eller förfång i en eller annan måtto.» Att »draga off eller not uti sökniiiLöfverby 1686 »/. garne, där som deras skattlagda strandfiske är». Att »fiska med krokar eller annor red1686 »/, Löfverby skap vid deras (åbornas) land och strandfiske». Att »uti det sökandernes heman nr 8 Löfverby 1769 5/7 Lörby lagl: underliggande och tillydande ålfiske Märsingen göra sökänder ne något förfång». Ysane Norje Norje

socken, 1708 12/r 1723 31/i

Åbornas »enskilte fisken och fiskeställen». Att »fiska uti et till giästgifvåren i Stora saltsiön belägit fiske Hölen benämd med hommors sättande».

i20 Norje

Mörrums

1728 14/3

Att »vid Norje land fiska med gäddkrokar, hummor eller, hvad slags fiskeredskap man nämna vill».

1755 " / ,

Sedan besvär anförts över »intrång vid de fisken, som öarne och deras stränder därstädes tillhöra, med not, nät, anglande, harkling och liustring med mera», meddelades förbud mot »nyttjande af det fiskeswattn, söm holmarne, aderton stycken till antalet, tilhörer».

socken.

Magleholmar

Bräkne härad. Asarums

socken. 1700 16/1X

Hunnemara

1732 28/10 1736 »/fl Hällaryds

Att »utan låf ell:r lego fara med fiskeri på Hunemara frälse ägor». Att »idka Fiskeri uti de till Hunnemara liggiande vikar». »Fiskeri.»

socken. 1732 10/c

Att »föröfwa uti klagandens skär och vikar något fiskeri af hvad namn det vara månde».

Mara el. Eriksberg 1696 15/ö

Att »dit fara och nöttia gårdsens fiske». »Att på något sätt nöttia Gnewikz fiske.»

Hallo

Åryds

socken.

Gnövik

1696 15/G

Medelstads härad. Ronneby socken. Droppemåla 1730 2 %

Att »draga fiskevatten».

not och fiska uti dess

Östra härad. Kristianopels Kristianopel

socken. 1696 4/6 1736 8 / lx

Att »harka in på Christianopels grund». »Olofl: fiskande uti des vikar.»

121 Vid de sammanträden, som hållits för undersökning rörande fiskerättsförhållandena vid kusterna av Hallands, Kristianstads, Malmöhus öch Blekinge län, utröntes i fråga om rätten till fiske i huvudsak följande: A) Hallands län. Fjäre härad. Fisket av stimfisk var här fritt, annat fiske plägade endast tillåtas insockne fiskare. — Viske och Himle härad samt staden Varberg: Stråvalla, Värö, Träslöfs och Tvååkers socknar: Fisket var fritt med undantag av laxfisket. Ås socken: Förutom laxfiske var såväl småsom agnfiske numera förbjudet i Klosterfjorden. I övriga fjordar var småfiske ej förbjudet. Torpa oeh Lindbergs socknar: Allt fiske var fritt. Laxfiske förekom ej. Varbergs stad: Fisket var fritt, för laxfiske erlades 8 procent av nettoavkastningen till jordägaren. — Faurås och Årsiads härad samt staden Falkenberg: Morups och Stafsinge socknar: Allt fiske var fritt. Falkenbergs stad samt Skrea och Eftra socknar: Fisket var fritt med undantagav laxfiske med fast redskap. — Halmstads, Tönnersjö och Höks härad samt Halmstads stad: Halmstads härad: Fisket var fritt förutom laxfisket. Trönninge, Eldsberga och Laholms socknar: Strandägarna förbehöllo sig laxfisket. Annat fiske var fritt för insocknes fiskare. Skummeslöfs och Östra Karups socknar: Strandägarna förbehöllo sig och sina egna strandsittare allt fiske förutom fiske av stimfisk, som var fritt på hela denna kuststräcka. B) Skånes västra kust från gränsen mot Halland till Falsterbo fyr. Allt fiske på denna kust uppgavs sedan gammalt vara fritt, allenast med få, mestadels i senare tid tillkomna undantag. Vid frälseegendomen Kulla Gunnarstorps strand hade sedan gammalt endast godsets underlydande rätt att fiska. På tvenne ställen vid denna kust hade fiskerätten i senare tid varit föremål för domstols avgörande. I utslag den 8 mars 1916 fann Kungl. Maj: t skäligt fastställa ett av hovrätten över Skåne och Blekinge den 14 juni 1912 meddelat utslag, varigenom vissa personer, som av ägaren till Löddesnäs gård i Borgeby socken tilltalats för olovligt fiske med rörlig redskap vid egendomens strand innanför skäret, Löddekar, fälldes till ansvar enligt 24 kap. 14 § strafflagen, enär det icke i målet blivit av svarandena styrkt att fiskarbefolkningen i orten av ålder oklandrat fått där idka fiske. I den andra rättegången, avgjord genom Kungl. Maj:ts dom den 22 september 1922, ogillades väckt talan att utan strandägarens medgivande få idka ålfiske med fast fiskeredskap vid stranden till hemmanet Hyllie nr 29. Vidare utröntes att ålfisket vid fiskläget Grafvarne sedan gammalt bedreves endast av där boende fiskare och att ålfisket vid Hilleshög och ön Hven, i senare tid brukat utarrenderas av strandägarna. C) Malmöhus läns södra och östra kust. Kusten från Falsterbo fyr till Trälleborgs stads västra gräns: Från Falsterbo fyr till Ljunghusen hade staden Skanör med Falsterbo utarrenderat ålfisket. F r å n Ljunghusen till Trälleborg var jämväl allt fiske efter ål disponerat genom förekomsten av skattlagda ålfisken eller genom utarrendering. Annat fiske var fritt. Kuststräckan Trälleborg—Smyge: Allt fiske var fritt. Kuststräckan Smyge—Skateholm: Fisket var fritt utom vid Jordberga och Skateholm. Kuststräckan Skateholm—Hörte: Vid Dybäcks gård och vid Bingsmarken var fisket icke fritt. På kusten från Dybäck till Hörte var fisket utarrenderat. Kuststräckan Hörte—Abbekås: Fisket var fritt. Kuststräckan Abbekås—Svartemölle: Fisket var fritt utanför Abbekås fiskläge, i övrigt var detsamma icke fritt. Kuststräckan Svartemölle—länsgränsen: Fisket var ej fritt vid Svartemölle, Ruuthsbo och Bjärsjöholm. D) Kristianstads läns östra kust. Ingelstads och Järrestads härad. Köpinge, Ingelstads, Valleberga, Löderups, Borrby och östra Hoby socknar:

122 Innehavarna av skattlagda ålfisken förbehöllo sig ål- och laxfisket inom dessa områden. I övrigt var fisket fritt. Östra Nöbbelöfs socken: Fisket var fritt. Simris socken: De skattlagda ålfiskenas innehavare förbehöllo sig endast ålfisket inom drätternas områden, varemot allt annat fiske var fritt. Simrishamns stad: Staden utarrenderade ålfisket inom sitt kustområde. — Gärds och Albo härad: I allmänhet var fisket fritt utom beträffande ål. Vid Kristinehofs fideikommissegendom förbehölls allt fiske arrendatorerna av därunder lydande skattlagda ålfisken. Utmed kusten söder om Kivik till Viks fiskläge förbehöllo sig strandägarna allt fiske utom efter ål, vilket tillkom innehavarna av där belägna åldrätter. Vid Rörum Och utmed kusten från Kivik till Hvitemölle var laxöringsfisket icke fritt. — Villands härad: F r å n Gärds härads gräns till Åhus: Hela denna kuststräcka upptogs av skattlagda ålfisken, inom vilkas område innehavarna jämväl gjorde anspråk på laxfisket. Allt annat fiske var fritt. Kuststräckan Åhus—länsgränsen: Ålfisket strax norr om Åhus var utarrenderat; i övrigt var allt fiske fritt. E) Blekinge län. Listers härad och staden Sölvesborg. Ktisten från länsgränsen till Hällevik: Strandägarna förbehöllo sig endast ålfisket, varemot allt annat fiske var fritt. Kusten från Hällevik till Hör vik: Ålfisket utmed hela denna kuststräcka var särskilt skattlagt. Kusten från Hörvik till häradets gräns: Ålfisket utmed kuststräckan från Listers huvud till Pukavik var förbjudet och idkades av strandägarna och ägarna av skattlagda ålfisken. Fiske efter flundra och torsk var däremot fritt på nyssnämnda sträcka. Utmed Mörrums och Elleholms socknars kust var allt fiske utom laxfisket utarrenderat. — Bräkne härad och staden Karlshamn. Kusten av Vekerums by samt Asarums socken: Fisket var i allmänhet icke fritt utan brukades av strandägarna eller var utarrenderat. Kusten utanför Karlshamn stads område: Allt fiske var fritt undantagandes kring Boön, där det var utarrenderat. Hällaryds sockens kust: Allt fiske var i regel fritt med undantag av ålfisket. Åryds och Bräkne-Hoby socknars kust: Allt fiske var i regel av strandägarna förbjudet. — Medelstads och Östra härad samt städerna Ronneby och Karlskrona. Ronneby sockens kust: Fisket bedrevs av strandägarna själva eller var utarrenderat. Listerby sockens kust: Endast ålfisket med ryssjor var förbjudet, allt annat fiske fritt. Förkärla sockens kust: Största delen av kusten lydde under Johannishus fideikommiss och var fisket där utarrenderat till särskilda fiskare. Nättraby sockens kust: Fisket utefter hela denna kUststräcka var med några undantag utarrenderat. Hasslö—Aspö sockens kust: Ålfisket vid Hasslö var utarrenderat. Fisket omkring Bollön var fritt för envar. Augerums och Lösens socknars kust: Ålfisket vid Hästö var utarrenderat. I övrigt förekom endast småfiske, som var fritt. StUrkö sockens kust: Fisket kring Sturkö var utarrenderat. Vid Ryd och kring Flaggskär var detsamma fritt. Ram dala sockens kust: Betydligare fisken voro utarrenderade, men småfisket bedrevs av strandägarna själva. Fiske efter ål medelst huttning och fiske med garn hade dock varit fritt för, envar. Torhamns sockens kust: Fisket var i allmänhet icke utarrenderat utan nyttjade strandägarna mera givande fiske såsom ålfiske. Småfisket var däremot i regef fritt. I socknens södra skärgård var ålfisket i allmänhet särskilt skattlagt öch övrigt fiske utarrenderat, dock idkades småfiske där även av andra äri arrendatorerna. Kristianopels sockens kust: I denna socken funnos många skattlagda ålfisken. I allmänhet nyttjade strandägarna fisket själva. A v förestående redogörelse torde framgå a t t fiske a v stimfisk vid r i k e t s v ä s t r a kust får fritt bedrivas u t a n hinder från s t r a n d ä g a r n a s sida. Vid

123 sådant förhållande torde a n d r a stycket i 3 § a v fiskerättsiagen böra ändras därhän, a t t denna sedvänja lagfästes och förty h ä r utsäges a t t vid rikets v ä s t r a kust må fångst av sådan havsfisk, som går till s t r ä n d e r n a i stora stim, bedrivas jämväl a v annan än strandägare. Då vidare framgår att vid Skånes västra kust från Falsterbo fyr till gränsen mot H a l l a n d — om m a n bortser från förhållandet vid ett eller annat frälsegods såsom vid Kulla Gunnarstorp — fiske oeh a g n t ä k t sedan gammalt fått fritt bedrivas av en var med u n d a n t a g för n å g r a i senaste tid förekomna fall, då strandägare utarrenderat fiske eller tvist om fisker ä t t hänskjutits till domstols prövning, torde i lagen böra införas en uttrycklig bestämmelse om a t t vid denna kust må fiske och a g n t ä k t bedrivas jämväl a v a n n a n än strandägare; och torde denna bestämmelse lämpligen böra intagas såsom ett n y t t tredje stycke i 3 §.

Fisklägen i Västernorrlands län och säregna fiskerättsförhållanden vid norrländska kusten. Grundsunda

socken.

1. Fanby viken under Fanby by av gammal skatte natur synes ha tillkommit efter 1766. Under fiskläget nyttjas Kvistholmens strömmingsfiske (se nr 2 bland strömmingsfisken i länet) samt fiskegrunden Skatan, Svedjeudden, Stjärnudden, Stockhällan, Kroken, Högbergsviken, Röfvarhålet, Hamnskatan, Kallskär, Storsandviken och Bodumsklack. 2. Holma under Ultra by av gammal skatte natur. Tillkommet före år 1700. Enligt rannsakning inför vederbörande häradsrätt 1700 27/8 togo Ultra byamän landlega och bodlega av de fiskare från »Sör Städren», söm brukade ligga till fiske i Långholmens och Granskärs fiskarehamnar. Under fiskläget nyttjas Långholmens och Granöns strömmingsfiske (se nr 1 bland strömmingsfisken i länet) samt fiskegrunden Äggskär, Kankgrund, Nygrundet, Staffargrundet samt Inre och Yttre Finngrunden. 3. Skeppsmalen under Ällöns by av gammal skatte natur; fanns till redan år 1682. Därunder nyttjas enligt uppgift av landsfiskalen i orten fiskegrunden Storgrundet, Nygrundet, Finngrundet, Sjurgrundet, Åströmsklacken, Frisken, Doggersbank, Lotsklinten, Sörgrundet och Lönngrundet. Vid en av Arnäs tingslags häradsrätt 1829 14/7 och 15/7 hållen häradssyn å laxfisken i Östersjön vid stränderna av Ällöns m. fl. byar uppgavs att Österskär, Mellanskär och Västerskär sedan urminnes tid begagnades av Ällöns byamän till strömmingsfiske med not och skotar öch att Skeppsmalens fiskläge av byamännen utarrenderades till Gävlefiskare, vilka idkade fiske vid nämnda tre skär samt vid Skälbådarna utanför Skeppsmalsviken. Enligt Kungl. Maj:ts dom 1841 27/4 har kronan förklarats icke äga rättighet att utarrendera laxfisket å följande vid Ällö bys land och strand belägna ställen, nämligen Hillmansudden, Haraviken, Västerhällsudden, Tvärhällan, Mellanstället öch Skeppsmalsudden, varemot kronan bibehållits vid äganderätten till det s. k. Ällöns gamla laxfiske eller Ällöns laxnätställe. Sedan sistnämnda fiske varit på tre särskilda auktioner utbjudet till försäljning under skattamanna-, r ä t t utan att något anbud avgivits samt vid undersökning å platsen utrönts, att någon fisk icke kunde där fångas, har detsamma uteslutits ur jb enl. kks brev 1853 17/3.

124 Själevads

socken.

4. Grisslan, under Norrvåge by av gammal skatte natur. Urgammalt fiskläge, omfattande öarna Grisslan och Vågön. I ett vid Själevads häradsrätt anhängigt tvistemål emellan Norrvåge byamän och Själevads sockens övriga jordägare, vilka senare påstodo, att Grisslan vore ett socknens allmänningsskär, företedde byamännen 1688 23/2 ett »skattebref» av 1540, enligt vilket Vågön, Vågholmen och Grisslan låge »för 8 selands skatt i vattnet»; och ogillade i anledning härav häradsrätten socknemännens talan och förklarade Grisslan vara ett byskär. Grisslan skattlades 1704 2*/6 såsom krono och utarrenderades sedermera för kronans räkning. Genom resol. 1769 24/i förklarade Kb Norrvåge byamän icke kunna förvägras att få fiskläget under sin enskilda och fria disposition, enär detsamma befunnits vara inbegripet i byns skatt för 8 seland, varefter byamännen enligt kks brev 1770 2 % befriades från den vid 1704 års skl. fiskläget åsatta räntan. Till fiskläget anses höra fiskerätten »vid större delen af Klösan, hälften af Ällön, äfvensom en del af Råskärsön, hvar jämte fiske äfven bedrifves vid en mindre del af fastlandet». Råskärsön skattlades år 1704 i samband med skattläggningen av Grisslan. Ön beskrevs därvid såsom »ett allmänningsskär, hvarpå någon skog och något mulbete finnes» samt ansågs motsvara ett halvt seland. Räntan fastställdes av Kb 1704 14/9 till en halv dir smt. Med denna ränta finnes lägenheten upptagen ännu i 1739 års jordebok. Jordeböckerna för åren 1742—1767 redovisa ön såsom efter auktion utarrenderad för en årlig avgift av 2 dir 16 öre till kompaniskrivaren Anders Bring. Från och med år 1768 har ön utelämnats ur jordeböckerna. Anledningen härtill har icke utrönts. Klösan angives i 1850 års jordrannsakningsprotokoll för Ångermanlands norra fögderi, § 145, vara »ett ännu oafvittradt kronoskär, begagnas såsom muhlbete af Hörnätts byamän». I fråga om prästtionden av Grisslans fiskehamn har kungl. kollegium meddelat utslag den 28 februari 1828 (bil. H). Av utslaget framgår, bland annat, att fiskläget då av Norrvåge byamän utarrenderades till fiskare från Gävle. Huruvida de under fiskläget numera nyttjade fiskerätterna vid Råskärsön och Klösan äro enskilda tillhörigheter till Norrvåge by synes ovisst. Nätra

socken,

5. Trysunda nr 1. Urgammalt fiskläge. Tillhör kronan och är för statsverkets räkning delvis utarrenderat. Infört i jb bland kronoegendomar under allm. disp., jordlägenheter, jäml. kks beslut 1924 29/3. Till fiskläget hör, förutom ön Trysunda, Trysundaholmen, Skrubban, Gråskäret, Sundsklubben, en del av Klösan, halva Klösbådan och halva Ällön. 6. Sandviken under Ulfö Norrby. Tillkommet före år 1704. Vid en av häradsrätten i orten den 10 och den 11 juni 1704 hållen »Besiktning, Prof och Ransakning»» över Södra Ulfön antecknades, att under Sandvikens fiskläge, där Ulfö Norrby byamän hade 10 fiskebodar uppsatta för uthyrning, nyttjades skötsättning vid Gråskärsbådan, Värnsingarna, Värnsingsklubbarna, Saiidviksbådan och Rödudden. 7. Ulföhamn under Ulfö Sörby eller hemmanen nr 3—6 i Ulföns by av gammal skatte natur; urgammalt fiskläge, förekommer redan i 1558 års

125 10

fogderäkenskaper. Vid en rannsakning, som 1704 /6 och "/„ hölls å Yttre Ulfön av häradshövdingen i orten med nämnd samt vederb. kronofogde och lantmätare utröntes, att Ulfö Sörby byamän hade i Ulföhamn 32 st, bodar, som uthyrdes till frammande fiskare, vilka till bönderna betalade bodlega samt viss landlega för var båt, som rodde i fiske; ävensom att Ulföhamnsfiskarna nyttjade fisket vid Södra Ulfön från Rensviken till Åskärssuudet vid pass 5,000 alnar i längd samt följande skötgrund, nämligen: Flasen, Åskaret, Lönngrundet, Gråbuten, Kvarngrunnan, Norrholmen och Sörholmen på västra sidan av Norra Ulfön samt »västra udden på sundet». Sedan Ulföhamn under förra hälften av 1800-talet fått en bofast fiskarbefolkning, har landlegan och bodlegan sammansmält till en avgift, den numera utgående bodlegan. Under senaste åren ha tvistigheter förekommit mellan jordägarna och Ulföhamnsfiskarna angående rätten till boningsplatser och fiske. I anledning härav ha särskilda av chefen för jordbruksdep:t jänil. Kungl. Maj:ts bemyndigande utsedda gode män, efter förhandling med parterna, den 27 juni 1923 till departementschefen avgivit utredning och förslag till åtgärder för åstadkommande av tryggade bostads- och fiskerättsförhållanden för fiskarbefolkningen i Ulföhamn. 8. Marviksgrunnan under Ulfö Sörby. Urgammalt fiskläge, se nr 6 bland strömmingsfisken i länet. Nordingrå

socken.

9. Norrfällsviken under Mjälloms by av gammal skatte natur. Fiskläget har funnits till åtminstone sedan mitten av 1600-talet. Därunder nyttjas enl. uppgift av landsfiskalen i orten strömmingsfisket Gnäggsundet nr 1 (se nr 9 bland strömmingsfisken i länet), samt fisket vid Leskären och Storgrundet, det sistnämnda beläget sydväst om skäret Gnägga, gemensamt med fiskarna i Räfsöviks och Bönhamns fisklägen. Fisket vid Leskären, som varit särskilt taxerat och i 1767 års jb förekommer under rubriken »Krönofiskerier, 1767 ånyo taxerade», såsom Ledskärens strömmingsfiske med en ränta av 51 skålpund strömming eller 1 dir 14 Öre smt, utarrenderades efter auktion 1767 för kronans räkning, men förklarades genom häradsrättens dom 1777 3 1\, däri lagmansrätten 1778 % icke gjorde ändring, vara Omne fjärdingslags i Nordingrå socken »gamla tillhörighet för strömmingsräntans skull». Vid lagtiina ting med Nordingrå tingslag den 7 mars 1683 besvärade sig Mjälloms eller, såsom byns namn då skrevs i jordeböckerna, Nohloms byamän över den åverkan dem gjordes på deras fiskevatten av insocknes män som upp i landet bodde, som dit sökte »i pretext af Cronskiären»; och resolverade häradsrätten: »Allmänna kronoskären sockneinbyggarna att nyttja kan intet vägras, men ingen må understa sig ens annars skattefiske fara utan byemans lof och minne emot landlega som gammalt har varit, hvilket Nohloms byamän, till godo böra njuta till sina skatteägors försvar». 10. Räfsövik under Räfsöns by av gammal skatte natur. Tillkommet före år 1742. Fisket idkas vid Högbonden, Lossmen och Storgrundet. Bördsrätten till Lossmen försåldes av Johan I I I 1586 28/2 till vissa byar i Nordingrå socken, bland dem Räfsö by. 11. Bönhamn under skattehemmanet Mjösjö nr 1 och Älgsjö nr 1. Tillkommet före år 1742. Fisket bedrives vid Guldgrundet, Högbonden, Lossmen, Mellangrundet, Nygrundet och Storgrundet. 12. Barstahamn under skattehemmanet Barsta nr 1. Enl. beskrivningen till

126 G. J. Edmans karta av år 1742 över en del av Ångermanlands skärgård lydde fiskehamnen Barstahamn under Nordingrå prästbord och vore där sex av Gäfle fiskerskap, förutan bönder från upplandet, vilka från långliga tider fått tillstånd att där bruka fiske med skotar; att nämna antalet vore osäkert, emedan ibland vore många, ibland få, dock ständigt sex. Fiskläget nyttjar, enl. uppgift av landsfiskalen i orten, fisket vid Barstaön, Fågelskäret och Älggrundet. 13. Sörfällsviken under Fälls viks by av gammal skatte natur. Fanns till redan år 1682. Av Nordingrå häradsrätts dombok 1700 15/io, nr 30, framgår, att fiskare från Gävle då fiskade vid Sörfällsvikens fiskläge mot landlega oeh bödlega. Fisket bedrives vid Lillgrundet, Rotskäret och Storgrundet. Enl. Kbs res. 1762 22/8 bibehölls allmogen i Nordingrå vid fisket vid följande i Nordingråfjärden belägna skär, nämligen: Rankan, Kåstaflasan, Bäckerholmen, Jermesön, Klabben, Långskäret och Rotskäret, mot utgörande av en årlig ränta av 12 dir smt. I 1762 jb upptogs bland kronofiskerier »Kronoskären Räkan, Kåstaflasan, Kläppen, Långskäret och Rotskäret» med nyssnämnda ränta av 12 dir smt. Vid arrendeauktion 1769 inropades detta fiske på tolv års tid av tre bönder i socknen mot en ränta av 3 tnr strömming eller 12 dir smt. Enligt Ångermanlands lagmansrätts dom 1778 6/ö tillerkändes Häggviks fj är ding av Nordingrå socken Långskäret, varunder inbegrepos jämväl övriga förenämnda skär, till nyttjande av strömmingsfisket till dess kronan kunde med laga skäl visa, att strömmingsfisket vid dessa skär icke vore begripet under fjärdingslagets byars eller hemmans skatt. Nora

socken.

15. Berghamn tillhör enligt uppgift av landsfiskalen i orten till hälften Bergs by och till andra hälften Ramsta och Öfvergårds byar, vilka samtliga ärö av gammal skatte natur. Under fiskläget nyttjas fiskegrunden Klippan, tillhörigt Bergs by, och Kråkan, tillhörigt Ramsta och Öfvergårds byar. Vid ting med Nora och Gudmundrå socknar den 8 september 1730 hölls genom kks brev den 4 juli 1729 och 16 januari 1730 anbefalld rannsakning rörande fisket i skären och vid havsstränderna. Beträffande Berghamns fiskläge upplystes därvid, att i nämnda fiskläge årligen lågo sex borgare från Gävle och sex bönder från Bjärtrå socken, vilka där idkade skötfiske och »för hvarie båtrod samt bodlega» erlade 4 dir kpmt. Av denna avgift ansågs synbarligen hälften utgöra arrende för fiskevattnet, och byamännen uppgåvo, att »de och deras förfäder af urgamla tider, utan kval och åtal, njutit denna förmån el:r frihet». Berörda tingsrannsakning insändes jämte övriga i länet hållna rannsakningar i ämnet till kk med Kbs skrivelse 1736 5 /u. I brev den 24 januari 1737 angående fiskerierna i gemen i Västernorrland anmärkte kk i fråga om, bland annat, Berghamns fiskläge, att vid rannsakningen icke förmälts hur, långt »grunderne eller fiskeställena» vore belägna från byns strand, varav kunnat prövas, huruvida bönderna kunde »dera — — — tilägna sig någon rättighet» samt ej heller om skötfisket tagits i beräkning vid hemmanens skattläggning. Kungl. kollegium anmodade därför Kb att härom låta verkställa undersökning och till kk inkomma med berättelse däröver. Den begärda undersökningen synes emellertid aldrig hava inkommit till kk. 16. Löfvik under Löfviks by av gammal skatte natur. Tillkommet före å r 1711. Fisket bedrives enl. uppgift av landsfiskalen i orten, vid holmarna

127 Storholmen, Kullholmen (eller Gullholmen) och Lillholmen samt vid den s. k. Nysättningen och i Härsjöviken. Vid fiskerannsakningen den 2 september 1730 upplystes rörande Löfviks byamän, att de hade »4 Holmar eller skiär wid pass 400 famnar i från deras land och strand belägne». Med berörda fyra holmar avsågos synbarligen (med å generalstabens karta använda namn), Lillholmen, Storholmen, Hamnholmen och Kullholmen. Vid Storholmen och Kullholmen brukade byamännen skötsättning, »men intet vid de andra tvenne skären, förmedelst bottnens orenlighet». Byamännen gjorde vid rannsakningen gällande, att 37 2 seland av byns skattetal utgjorde skatt för nämnda holmar, och åberopade till stöd här för, dels att byns övriga ägor »efter lantmätaren Spoles af mätning» svarade »som knappast» mot 54 seland, dels »»det bevis av 1606 års jordrefningsbok, som de af framledne Befallningzmannen Crusell undfångit». Med »lantmätaren Spoles af mätning» avses en av Nils Spole år 1713 utförd »Geometrisk Afrijtning» i två kartor, omfattande dels »Löfwikz Byägor», dels »>Löfwikz Byskoug och dess Fijskiewatn». Spoles avfattning av byn har skett på Order av landshövdingen i länet med anledning av landskontorets memorial den 8 juli 1711, däri hemställes om undersökning rörande, bland annat, »Löfwiksholmarne», »för hvilka skattebönderne upbära årl. tax. el. landtlega af de framande (som) idka strömmingsfiske». Å Spoles karta över byns skogsmark är tecknad en »Notarum Explicatio», vari det under rubriken »Fiske» heter: »Under Löfvik by äro notedröijer efter fisk vid de orter som kartan utmärker med Litt. B 1 hvarest kan i fiskelige år fångas af Jäddor, sik, abbor, och Stämm (?) något till hiälpreda i hushållet, elliest skötrodd efter strömming vid långholmarne litt. C så och vid Nore och Södre Skatan, som i fiskelige år väl lönar mödan så att byman till salu der med något af sätta kan. Torskref brukes jämväl kring Långholmarne, var med stundom någon fiärding vankas kan. För öfrigit ett lax skate nät brukas vid udden mitt för Långholmarne, för hvilken vån, byman doch årl:n apart skattar 3 L S lax, af denne refning kan nu af samtlige vederböranderne undersökas om Löfviksholmarne sortera under byskatten eller intet. Flere lägenheter inga.» Såvitt utrönts, kom någon slutlig prövning av de ifrågavarande holmarnas natur i detta samband ick<3 till stånd. Vad beträffar det av byamännen åberopade utdraget av 1606 års jordrevningsverk för Ångermanland ha byamännen i en senare gm KM:ts dom 1825 */a avgjord rättegång ingivit ett av dåvarande häradshövdingen J. F . Biberg meddelat sådant utdrag, enligt vilket vid jordrevningen beräknats »Fiskewatn för — 2 Tunl». Medan i landskontorets förenämnda memorial uppgives, att landlega erlades av främmande, som idkade fiske vid Löfviksholmarna, omnämnes någon landlega icke alls i 1730 års rannsakning. Att byamännen emellertid åtminstone gentemot utsocknes förbehöllo sig fiskerätten vid holmarna framgår av en vid samma rannsakning lämnad uppgift, att »vid pas år 1693 eller 1696 .under action emot Biärtrå Sochnemän» blivit dömt, »att ingen skulle göra dem på detta deras skatte vatn något intrång», vilken dom kungjorts i Nora sockenstuga. Domen i fråga har icke anträffats. Vid ting den 14 mars 1791 stadgade häradsrätten på ansökning av Löfviks byamän visst vite för den utbysman, som därefter utan tillstånd gjorde byamännen något intrång i deras fiskevatten och sälfiske. År 1797 anhöll Gust. Sondell i Skärsätter i Nora socken hos Kb om syn å A kartan finnas sex sådana tecken.

128 de så kallade Löfviksholmarna i Löfviks byamäns närvaro, därvid byamän nen måtte åläggas visa med vad rättighet de dittills innehaft och därefter ville förbehålla sig ensamma fisket, vid holmarna, samt erbjöd sig ätt till kronan betala ränta för ifrågavarande fiske. I ansökningen uppgav Sondell. bland annat, att det »af uråldriga tider» varit vanligt, att en stor del av Nora socknemän, som ej själva hade tillgång till strömmingsfiske och »i synnerhet» byamännen i de nästgränsande byarna Skärsätter och Svartnora fått »okvald och opåtalt nyttja fiskerättighet med skotar» vid Löfviksholmarna jemte Skatan», men att Löfviks byamän nu ville ensamma förbehålla sig fisket där. Löfviks byamän bestredo i ingiven skrift ansökningen. De uppgåvo därvid, att fisket vi"d holmarna icke nyttjats av andra än byamännen och »dem, hvilka byamännen emot arrende eller eljest uplåtit rättighet dertill». Sedan saken genom Kbs utslag 1797 81/i8 hänvisats till utförande vid vederbörlig domstol, förekom målet vid häradsrätten 1799 ls / 2 . Häradsrätten utställde då målet till prövning och avgörande vid häradsyn, vilken emellertid kom till stånd först den 3 och 4 juli 1801. I utslag sistnämnda dag bibehöll häradssynerätten Löfviks byamän då och framgent vid »omtvistade fyra stycken holmar, jemte Norr och Söder Skatan och följaktligen det därvid varande fiske». Mot utslaget av kronans ombud anmält vad till lagmansrätten blev icke fullföljt. Följande laxfisken vid Löfviks bys stränder ha haft sig åsätt särskild ränta och i jb redovisats såsom kronofisken: 1. Löfviks stakagårdsläge, taxerat 1637; 2. Löfviks byamäns tre stakagårdar vid Dyön och södra Löfviksholmarna. upptaget mellan åren 1775 och 1790; 3. En stakagård eller flottnät vid Norrskatan av Kb bev. till upptagande enl. resol. 1804 10/4; 4. En stakagård eller flottnät vid en av hamn- eller Löfviksholmarna, av Kb bev. till upptagande enl. resol. 1803 7/6. Genom KM:ts dom 1825 */a bar slutligen fastställts häradsrättens dom 1820 25/2, varigenom »»Laxmalens eller Sörskatans stakagård» och »Norrskatans flottnätsfiske» tilldömts byamännen att under deras hemman innehavas. Genom utsl. 1830 7/8, därvid kk efter underställning 1831 xi/2 lät bero, har Kb förklarat utrett, att de under 1, 2 och 3 här ovan upptagna laxfiskena vore identiska med de kronan frånvunna fiskena. Det under 4. upplagan laxfisket uteslöts enl. kks brev 1852 *'/« såsom ödelagts ur jb. 17. Storön. Urgammalt fiskläge; se nr 10 bland strömmingsfisken i länet.

Hemsö

socken.

18. Prästhushamn under Utanö by av gammal skatte natur på Hemsön. Synes vara ett urgammalt fiskläge. I 1542 jb (den äldsta för Ångermanland bevarade) finnes upptaget ett hemman Prästhus med ett skattetal av 534 seland»i åker och 24 seland för fiske. Från och med 1543 har sagda hemman i jb redovisats med ett skattetal av TA seland. Sedermera har detta hemman underlagts Utanö by samt från 1718 uteslutits ur jb, därvid dess skattetal sammanlagts med byns. P å Utanö hemmansägares klagomål, att en del bönder i närbelägna socknar utan deras lov om sommaren trängde sig »att fiska uti deras skatt- Och fiskevatten», öch därefter drogo därifrån utan »någon landlega eller betalning som fiskevattnet skatta måste», förklarade Gudmundrå tingslags häradsrätt vid ting 1683 10/X1 och **/„, att hemmansägarna ej fingö inlova någon »på sina skattägor» att fiska med mindre de samtliga visste därav; komme sedan någon olovan-

129 des in på deras skattevatten att fiska, hade de makt att efter 25 kap. B. B . 1 landslagen taga av honom hans kläder eller not och föra honom till rätta »under det straff detta kapitel innehölle». Enligt en 1730 inför häradsrätten hållen rannsakning om fiskena i tingslaget fiskade vid Utanöbornas fisklägen, däribland Prästhushamn, bönder från Torsåkers och Bjärtrå socknar samt borgare från Härnösand. Jordägarna uppburo landlega med 4 dir kopparmynt »av var hel båt, som nyttjat deras bodar»; de av allmogen, som hade egna sjöbodar, betalade endast 2 dir kopparmynts landlega för varje båt. Genom kungl. resolution 1652 2 4 /«, bekräftad 1660 13/3 och 1664 V», kade stadgats, att »ingen främmande» därefter finge fiska närmare Härnösand än två mil såväl söderut som norrut, inom vilket område fisket vore staden öch dess borgerskap enskilt förbehållet. Med stöd härav försökte Härnösands fiskare att hindra andra att, även med Utanö jordägares medgivande, fiska å dessas vatten. I anledning härav anhöll allmogen i Gudmundrå Och Torsåkers pastorat i allmogens av Ångermanland enskilda besvär vid 1727 års riksdag, att så därefter som av urminnes tider få nyttja skötrodden på Hemsön, varom de sig med skatteägandena förenat. Till stöd härför åberopades en kungl. resol. 1672 12 /i 2 , enligt vilken KM:t efterlåtit dem av allmogen, som vore boende vida från havet och likväl årligen utgjorde gärdeströmming, att .utan »någon erkänslo eller lego» fiska vid de öar och klippor, som vore otaxerade och belägna ifrån skattebondens land och strand. Genom resol. 1730 22/i förklarade KM:t sig icke kunna villfara allmogen härutinnan, emedan Hemsön beboddes av 9 bönder under skattemannarätt och åberopade resol. allenast efterläte allmogen att fiska vid de öar och klippor, som vore otaxerade, samt Hemsön dessutom vore belägen inom den trakt av 2 mil, som vore Härnösand donerad till fiskets nyttjande. I samma besvär upptogos klagomål av Utanö byamän över att Härnösands fiskare dels prejudicerade dem på deras skatteägor och icke allenast, som vanligt varit, brukade strömmingsfiske med skotar utan också notdräkt samt mulbete ävensom löv- och vedtägt »utan lov eller vederkänslo», dels nekade deras avlägset från havet boende närskylda att vid Hemsön idka sitt vanliga strömmingsfiske. Enligt nyssnämnda resol. 1730 2a/i förklarade KM:t dessa besvär, vara »av samma beskaffenhet» som Gudmundrå och Torsåkers allmoges, ty vad anginge det ohägn de klagade sig lida på sina ägor och mulbete av Härnösandsborna, kunde alltid vid forum rättas, enär sådant bleve lagligen angivet. P å av Hemsöbönderna förd klagan att Härnösands borgerskap »utan någon land- eller s. k. bodiegas betalande» ville tränga sig in i deras fiskevatten förklarade Kb enligt resol. 1731 17/3 sig finna billigt, att alla de, som ifrån Härnö'sand ville över sommaren tinga sig fiske på Hemsöbornas vatten, övägerligen därför betalade en viss av skatteägarna stipulerad land- öch bodlega, men på det andra främmande icke måtte vara borgerskapet till något »hinder eller, förfång därutinnan, som inom den staden till fiskande genom kungl. resol. förbehållna trakt», prövade Kb skäligt att stadens invånare finge, när de i tid anmälde sig, framför andra främmande vara närmast att fiska på Hemsöbornas vatten, emot den legas erläggande, som »bägge delarna» antingen kunde förena sig om eller en annan därför ville giva. 1

Torde ej ha varit tillämpligt å saltsjöfiske.

9 — Fiskerättsntrednmgen. 1.

M Säbrå

socken.

19. Lungö-Sundhamn tillhör enl. uppgift av landsfiskalen i orten 19 byar i Säbrå socken. Synes vara ett urgammalt fiskläge. Enl. kungl. brev 1591 25/s förbjödos Härnösands borgare att göra Säbrå socknemän något men eller förfång på Lungön och strömmingsfisket däromkring. Enl. kungl. brev 1626 2 %, bekräftat 1635 " / « , 1651 30/7 och 1664 "/„, efterlätos socknemännen »att behålla» Lungön med strömmingsfisket därunder för sig allena, så att ingen vore tillåtet att på ön hugga och fälla skog eller däromkring fiska. Lungön upptogs i jb redan 1544 med ett skattetal av 21 seland. Ef tea- att i 1660 jb ha redovisats såsom »Ett fiske under socknen — 21 seland» utan angivande av jordnaturen, men i 1690 jb redovisats under skattetitel upptogs ön i 1696 jb såsom krono. Skattetalet redovisas i sistnämnda jb fördelat på 4 borgare i Härnösand och 19 byar i socknen. I anledning av sökt skk. förrättades skv. 1702 2/8. Enl. skv. instr. fanns å ön ej någon åker utan blott äng. Vid ön var gott strömmingsfiske och där fanns en fiskarhamn, »för vilket fiske denna ö syntes vara ansedd med så hög skatt». Skatteköpeskillingen sattes till 168 dir smt. Kk anmodade 1703 30/5 Kb att dels inhämta borgerskapets i Härnösand förklaring, huruvida de kunde förete några kungl. brev och konfirmationer på en sådan handel (om andelar i Lungöns skatt), som de med Säbråborna ingått, dels höra Säbråborna, bland annat huruvida de ville köpa ön till skatte och därav upprätta en rök samt om Härnösands borgare efter skatteköpet kunde få fiska vid ön. I skrivelse 1704 28/Ö meddelade häradshövdingen i orten, efter att vid tinget ha hört Säbråborna, till svar på sist anförda fråga, att efter skatteköpet finge Härnösandsborna »intet vidare där fiska än andra i landet, som förena sig_med skatteman om en viss genant på båten, som gement kallas land- eller båtlega och utgöres av alla som få ro och fiska på annars vatten; vilja de ock njuta bodrum gives särskilt bodlega». ön skatteköptes av Säbråborna 1714 */* då kk anmodade Kb att verkligen imittera köparna i ön och dess fiskeskär »med alla sina appertinentier till en fri disposition och obehindrat nyttjande, avsägandes Härnösandsborna därifrån, så att de med samma ö och fiskeskärs brukande ej vidare sig befatta och de andra något hinder eller förfång tillfoga». I 1718 jb har därefter varje bys andel i Lungöns skatt sammanlagts med byns skattetal och ön uteslutits ur jb. Härnösands

stads

område.

20. Gånsvik under Gånsviks by av gammal skatte natur på Härnön fanns till redan år 1646. Enl. Karl IX:s priv. för Härnösands stad 1602 9/7 tilläts stadens borgerskap att bruka fiske under »Härnösandsön» mot en avgift till kronan av en läst strömming. Enl. resolution 1647 20/3 förunnade KM:t staden »Härnön med därpå liggande mantal, tillhöriga fiskeri och andra lägenheter, mulbete och andra commoditeter och nyttigheter kvitt och fritt att njuta och behålla till KM:ts vidare förordning framdeles». Donationen bekräftades genom KM:ts resol. 1652 24 /i 2 , däri Kungl. Maj:t förklarar sig skänka och giva staden »evärldeligen samma Hernö med alla dess tillhörande lägenheter kvitt och fritt att njuta, dock bördesmännen deras skatterättighet oförkränkt, vilken staden dock må hava tillstånd dem att avhandla med deras goda vilja och nöje». Enl. samma resolution förklarades att ingen »fram-

131 mande» finge fiska staden närmare än 2 mil så på södra söm norra sidan, »utan vare fisket därinom staden och dess borgerskap enskilt förbehållet». Enl. Härnösands rådhusrätt dombok 1724 17/2 fordrade Gånsviks byamän betalning av åtskilliga borgare i staden för 3 års »fiskerodd enligt listan». Rådhusrätten ålade de resterande att inom viss tid betala byamännen 2K- dir kmt »för varje hel båt på året». Gånsviks byamän instämde till Säbrå häradsrätt 1733 9/« en borgare i Härnösand med yrkande om ansvar för att han olovligen nyttjat deras »skattefiskevatten». De påstodo, att inga andra av stadens invånare än de som stadigt vistades i deras hamnar och kommo överens med dem om »land- och sjölega» finge idka fiske i deras »skattevatten». Svarande åberopade stadens priv. angående fiske vid Härnön och ansåg på grund därav stadens invånare berättigade att fiska på byamännens vatten utan landlega, »enär de intet längre förbliva där än allenast som hastigast resa dit och lägga ut sina vanor över natten eller så och strax taga dem upp igen». Vid ett senare rättegångstillfälle 1734 19/4 hänsköt häradsrätten tvisten till Kbs prövning. Kb förklarade enl. resolution 1738 24/2 att så länge Gånsviks byamän vore ägare av sina hemman och underliggande hamn, vore de ock till hamn- och bodlega alldeles berättigade, så att de av stadens fiskerskap, som där efter privilegierna låge i fiske, borde med jordägarna komma överens om land- och bodlega och icke olovandes intränga sig i deras fiskevatten. P å häröver av staden anförda besvär utlät sig kk 1743 31 /s: Emedan de 3:ne hemman, hvaraf Gånsviks by bestode, funnes vara åbornes skattejord, samt följaktligen alla hemmanens tillhörigheter jemte fisket åbornes egendom, hvaraf, medelst de för staden utfärdade kongl. resolutioner så mycket mindre någon afstympning kunde vara tillåten, som åbornes skattemannarätt däruti med tydliga ord vore förbehållen, hvarföre och Hernösands rådstugurätt ansett det för deras skyldighet, som idkat fiske uti Gånsviks fiskehamn, att till Gånsviksborne betala ett visst årligen för varje båt, som dess utslag af d. 17 Februari 1724 utvisade; ty funne kollegium i anseende till allt sådant Hernösands borgerskap icke äga någon rättighet utan jordägarnas lof och minne att fiska eller nyttja hvarken deras land eller fiskevatten, utan Kbs resolution den 24 februari 1738 vara på goda skäl grundad. I Härnösands stads enskilda besvär vid 1773 års riksdag klagade stadens fiskerskap över svårigheterna att bedriva fiske till följd av de höga avgifter vid fisklägena, som utkrävdes av jordägarna. Fiskerskapet anhöll att Kungl. Maj:t täcktes »inskränka jord- och låntagares omättliga vinningslystnad inom billighetens gränser»; och ville fiskerskapet gärna betala kronan visst årligt arrende för fiskeställena, då bönderna i stället kunde erhålla lindring i utlagorna- Häröver hördes bl. a. Gånsviks byamän, som bestred avseende å fiskerskapets framställning under åberopande av Kbs förenämnda resol. 1738 24 /8 och kks brev 1743 31/s samt att de »utgjorde sjöskatt för ett särskilt selandtal efter jordeboken». Såvitt utrönas kunnat har något Kungl. Maj:ts beslut i anledning av fiskerskapets framställning icke meddelats. 21. Solumshamn under Solums by av gammal skatte natur. Synes ha tillkommit före 1766. Häggdångers

socken.

22. Svenskär, beläget å fastlandet mitt emot ön Svenskär, tillhör Rogsta by av gammal skatte natur. Tiden för dess tillkomst har icke kunnat utrönas. Genom Kbs resol. 1646 "/a förbjöds alla »det vare sig anten Hernö^

132 sands borgare eller någor annor, som icke äger der sammastädes land och strand» att bedriva fiske på Rogsta och dess grannby Skedoms vatten »utan rätta ägandens tillstånd, lof öch minne». Vid rannsakning inför häradsrätten 1706 7/3 uppgåvo Rogsta byamän att de saknade dugliga skötsättningar vid fastlandet, vårföre deras bästa fiske vore kring Svenskär och att därstädes kunde ro vid pass 10 eller 12 båtar. 1736 15/:i stadgades av häradsrätten vitesförbud för Olovligt fiske »på Dahlunds och Rogsta land och strand tillydande fiskevatten öch i synnerhet vid det så kallade Svänskäret». 23. Balsviken under Skedoms by av gammal skatte natur. Utmärkt å kartan till en 1767 */T verkställd rågångsförrättning mellan Skedoms öch Torroms byar. Ang. Kbs resol. 1646 "V, se under Svenskär. Sedan Skedoms byamän besvärat sig över »att de af främmandes fiskande öch farande på deras en skilta fiskevatten i synnerhet på den så kallade Skarp och Lerudden, lede stort men och förfång», meddelade häradsrätten 1736 15/s vitesförbud för olovligt fiske å de Skedoms land och strand tillydande fiskevatten.

Tynderö

socken.

24. Klubbhamn under Afva by av gammal skatte natur, beläget å Flatskäret, vilket jämte andra skär vid ett den 14 januari 1878 fastställt laga skifte å Afva bys avrösningsjord undantagits för delägarnas allmänna behov under benämning »Skären till gistplatser». Beträffande detta fiskläges tillkomst har utrönts, att, sedan åtskilliga hemmansägare i Mycklinge, Märgårds, Skilsåkers och Skäggsta byar i Tynderö socken, med förmälan att de, som till största delen hade sin näring av strömmingsfiske, voro så fjärran boende från sitt fiskeställe Röviken, att några av dem hade en och en halv mil dit, hos Kb anhållit att få uppsätta »fiskeboningar» på Flatskär, Kb genom utslag 1811 20/5 medgivit att sökandena finge vid Klubbhålet på Flatskär »oundgängligaste fiskehus uppsätta och därstädes fiskeredskapen jämväl torka». Utslaget fastställdes efter besvär av åtskilliga Tynderö byamän av kk genom utslag 1811 17/io, men på häremot fullföljd talan upphävde Kungl. Maj:t kks utslag samt återförvisade ärendet till Kb, som hade att låta verkställa sådan besiktning, som 12 kap. 12 § 1 och 2 mom. i 1766 års fiskeristadga föreskreve och sedermera meddela nytt beslut, så framt ej en sådan förening om tvisteämnet kunde träffas parterna emellan, som av Kb kunde gillas. Vad därefter förekommit i ärendet har icke utrönts. Under fiskläget nyttjas kronoströmmingsfisket Rövikshamn nr 1, till vilket hör fisket utanför mittlinjen emellan fastlandet, å ena, samt Afvabådan, Svartbådan och Flatskäret, å andra sidan; se nr .11 bland strömningsfisken i länet. 25. Skeppshamn under Åkerö by av gammal skatte natur på Åstön, tillkommet omkring år 1700. Vid en den 18-24 augusti 1740 företagen rannsakning antecknades om fiskläget bl. a : »I denna hamn hafva efter, Åkeröbornas berättelse, borgarna ifrån Gäfle Bengt Berg och Isac Isacsson fyratio år sedan vid pass, såsom begge i skyldskap med Åkeröborna, aldraförst anlagt fiskebodar. P å samma sätt erkändes tio fiskare sedan 1721 till denna tid ifrån Helsingeland och Ångermanland dit komne vara, hvilka här nu vistas, till hvilkas utkomst Åkerögrannarna mästadels uppbyggt sjöbodar, en del hafva ock dem sig tillhandlat, nyttjande nu 13 båtar.» Vid rannsakningen ingåvö Åkerö öch Åstö byamän en dem emellan sluten överenskommelse ang. nyttjandet av »Åkerö och Åstö skiärgårdar». Enligt denna skulle — »emot den

133 af gift som särskilt utfäst är» — där intagas 6 båtar från Hässjö socken, 6 båtar från Timrå socken, 6 båtar från Gävle och 2 båtar från Norrtälje. Under, fiskläget nyttjas strömmingsfiskena Åstön och Åstöns skärgård (se nr 12 bland strömmingsfisken i länet) samt fiskegrundet Lerskär. 26. Storhamn under Åkerö by, beläget vid den vik, som bildas mellan de numera genom ett näs förbundna Åstön och Åstholmen. Urgammalt fiskläge. Vid lagtima vårting med Ljustorps härad 1620 besvärade sig onde i Åstön »om de många fiskare, som intränga sig eller intages på Åkerö eller Åstholmen, så att de, som bo i landet, hava inge tilfälle att fiska». Saken hemställdes 12 edsvurna, som avgåvo följande dom: »Att de i Åkerö skulle efter denna dag inge flere intaga på Åstholmen än sex främmande fiskare ifrån städer, Och Onde i Åstön, som med dem hafver giordt tre marker skattströmming af Åstön med Åkrön, skal intaga tre båtar vid sin gård, som sin bod hafva skal i Åstholmen.» Vid den under Skeppshamns fiskläge omförmälda år 1740 hållna rannsakningen antecknades bl. a. att under detta fiskläge, som då även kallades Kronhamnen »lyder Ingemarsgrundet eller nu Klubben kallat, och har tre notvarp efter strömming samt skötsättningar till 4 å 5 båtar. Likaledes de några 100:de famnar sydost här ifrån belägne tvenne skötgrund, Lillgrundet och Knarren kallade, därest 4 å 5 skötbåtar tillfälligtvis hava deras utkomst- H ä r innanföre är Krön- eller Storhamnen belägen, som af uråldriga tider varit fiskläge och där sju Norrtäljebor samt åtta bönder, tilsamman tretton båtar, nu vistas.» Enligt uppgift av landsfiskalen i orten höra till detta fiskläge även Barnskär och Klubbskär. Alnö

socken.

27. Slpikarhamn under Bårängs by, av gammal skatte natur, beläget å det s. k. Skärsundslandet, som medelst ett näs sammanhänger med Bårängs och Nysäters byars fasta land. Synes ha funnits till åtminstone sedan mitten av 1600-talet. Enl. uppgift av landsfiskalen i orten brukas härunder, bl. a. holmar och skär, Skarfholmen el. Skorfven, Känningsholmen el Känningen och Storholmen, vilka ingå i Spikarö skärgård. Ang. strömmingsfisket Spikarö skärgård se nr 15 bland strömmingsfisken i länet. Njurunda

socken.

28. Berga under Berga by av gammal skatte natur- Här bedrives enl. uppgift av landsfiskalen i orten vår- och sommartid fiske »kring hemkusten» samt under hösten vid Brämön, Brämö Kalv, Storgrundet och Junibosand. 29. Lörudden under Sundsvalls stad. Genom privilegierna för Sundsvall 1624 13/4 p. 3 efterläts staden bl. a. fiskehamnen Lörudden. Sedan stadens borgerskap hos Kungl. Maj:t klagat över att J u n i byamän understode sig »att tillfoga dem all motvillja, förtret och skada på deras af oss privilegierade och deras stad efterlåtna fiskegrund Lörudden benämnt* blevo byamännen genom kungl. brev 1627 12/2 strängeligen förbjudna »det de härefter sig med förb:de fiskiegrund icke befatta». Detta kungl. brev bekräftades 1646 80/7. Vid rannsakning 1652 19/6 antecknades bl. a. att Lörudden vore »fasta landet med en strömmingsfiskehamn så väl som skötläggningar vid stranden där när omkring».

134 Sedan Juni, Nylands och Björkö byamän hos Kungl. Maj:t anhållit att bliva förhjälpta till bl. a. Löruddens och Krankuddens fiskehamnar, förklarade Kungl. Maj:t i brev 1682 12/8 att Sundsvalls stad med goda skäl och rätt besutte de ifrågavarande fiskerierna. Enl. uppgift av landsfiskalen i orten bedriva härvarande fiskare fiske vid »hemstränderna» samt vid Bremön och Kalfven.

Fiskerättsförhållandena vid förenämnda fisklägen äro i allmänhet av mera säregen art. Såsom i annat sammanhang omförmälts erlägga de fiskande i flertalet av fisklägena sedan gammalt avgift till ägarna a v den jord, å vilken fisklägena anlagts. H u r u v i d a denna avgift, som i allmänhet icke g r u n d a r sig på skriftligt avtal, allenast utgör arrende för den mark, v a r a boningshus och sjöbodar uppförts, eller såsom från jordägares sida gjorts gällande innefattar ersättning jämväl för fiskets nyttjande, därom ha u n d e r senare år på sina ställen förekommit stridigheter. För bedömande a v denna avgifts k a r a k t ä r torde böra beaktas de säregna förhållanden, under vilka strömmingsfisket sedan äldre tid bedrivits på vissa t r a k t e r av den norrländska kusten, särskilt inom Västernorrlands län. Dit samlades under fisketiden talrika fiskare huvudsakligen från Gävle och a n d r a söderut belägna städer. För att kunna med ekonomisk fördel bedriva fisket måste dessa fiskare uppehålla sig å fiskeplatserna under längre tid, vanligen hela fiskesäsongen. E n nödvändig förutsättning härför var givetvis att de finge n y t t j a s t r ä n d e r n a till nödiga anstalter för fiskets bedrivande, såsom till torkande av sina nät, till båtplatser och framför allt för fiskens beredning och saltning. För ernående h ä r a v hade fiskarna ingen annan utväg än att träffa överenskommelse med strandägarna, som därvid betingade sig avgifter, vilka utgingo u n d e r olika benämningar och efter växlande beräkningsgrunder. Vare sig n u dessa avgifter kallats strandlega, landlega, båtlega, bodlega eller dylikt eller beräknats med visst belopp för varje båt, som deltog i fisket, med visst belopp för varje hushåll o. s. v., synas de från början ha haft det gemensamma ändamålet att utgöra ersättning till jordägarna för strandens begagnande på a n t y d d a sätt i och för fiskets utnyttjande. I flera fall ha dessa avgifters uppbärande även motsvarats av skyldighet för j o r d ä g a r n a att tillhandahålla fiskarna för fiskens beredning m. m. erforderliga sjöbodar, såsom förhållandet ä r t. ex. i det största aA^ de norrländska fisklägena, det sedan urminnes tid existerande fiskläget Ulföhamn i N ä t r a socken. Redan tidigt utbildade sig på dessa fiskeplatser (fisklägen eller fiskehamnar) en ganska fast organisation i form a v s. k. hamnlag med sina, egna hamnordningar, vilka hade till huvudsaklig uppgift att reglera ordningen mellan de fiskande och i allmänhet utestängde a n d r a än hamnlagets medlemmar från fiske å det fiskevatten, som ansågs tillhöra hamnen. Efter h a n d blev det sålunda i fisklägena regel att man fiskade endast å det vatten, som ansågs höra till den hamn, av vars h a m n l a g m a n v a r medlem. Till följd h ä r a v saknades givetvis anledning a t t n ä r m a r e klargöra, h u r u v i d a landlegan — eller vad avgiften eljest benämndes — verkligen innefattade gottgörelse till jordägaren j ä m v ä l för själva fiskets utövande. Det synes också m e r a sällan h a vid domstolarna förekommit tvister om fiske, vilka berört denna fråga. Av förhandlingarna i h ä r för-

135 ut under fiskläget Gånsvik på Härnösands stads område refererade vid Säbrå häradsrätt åren 1733 och 1734 anhängiga mål emellan Gånsviks byamän på Härnön, å ena, och en borgare i Härnösand, å andra sidan, angående ansvar och ersättning för olovligt nyttjande av byamännens »skattefiskevatten», framgår, att innebörden av begreppet landlega vid denna tid var omtvistad. De beslut, som, efter det häradsrätten visat målets prövning ifrån sig, av myndigheterna däri meddelades, innehålla icke heller uttryckligen något avgörande av frågan om landlegan även utgjorde, ersättning för upplåtelse av fiskerätt utan torde huvudsakligen allenast avsett att uttala, att endast de, som »låge uti fiske» i en viss hamn, finge bedriva fiske å det vatten, som ansåges höra till hamnen. Men då för att ligga i fiske i hamnen, såsom nyss sagts, erfordrades att vara medlem av hamnlaget (hamnlagare eller fiskelagare), och detta i sin ordning förutsatte att till jordägaren erlades lega, vari sig denna benämndes landlega eller bodlega, torde det, ehuru denna sedan gammalt varit att betrakta egentligen såsom ersättning för strandens begagnande i ett eller annat avseende för fiskets utövande, å andra sidan icke kunna förnekas att legan indirekt jämväl innefattade ersättning för rättighet att fiska. Sålunda torde, för att ytterligare beröra det nyss valda exemplet Ulföhamn, den därstädes utgående bodlegan, som huvudsakligen utgör ersättning till jordägarna för tillhandahållandet av fiskebod, kunna sägas indirekt utgöra ersättning även för fiskerätt, men icke vara att anse som ett fiskearrende. En motsatt uppfattning har från jordägarnas sida gjorts gällande på grund av innehållet i gällande av Kb i Västernorrlands län den 13 april 1910 fastställda ordningsstadga för fiskläget. När där, i 9 §, sägs, att å ordinarie hamnstämma »verkställes arrendering av fiskebodar med fiskerätt för efterföljande år», torde detta icke böra annorlunda förstås än att — såsom ock av fiskarna i läget starkt framhållits — med innehavet av fiskebod följer rätt att fiska eller med andra ord att ingen annan har rätt att fiska på ifrågavarande fiskevatten än den, som i Ulföhamn innehar fiskebod, d. v. s. där är hamnlagare. En sådan tolkning av berörda paragraf i ordningsstadgan, vars avfattning visserligen är mindre lyckligt vald, vinner också stöd av innehållet i sista punkten av stadgans 10 §\ Med hänsyn till sättet för stadgans tillkomst — den har fastställts på ansökning av fiskarna utan att jordägarna dessförinnan hörts — kan densamma för övrigt icke avse att reglera rättsförhållandet mellan jordägarna och fiskarna utan endast att jämlikt gällande fiskeristadga ordna förhållandet mellan fiskarna inbördes. Ehuru grunden för landlegans uppkomst och förhållandena i äldre tid näppeligen därtill ge anledning ha dock, såsom ovan antytts, i senaste tid på åtskilliga ställen, där en dylik avgift av fiskarna utgöres, alltmera kommit till synes strävanden från jordägarnas sida att göra fiskarnas rätt till sin närings bedrivande helt beroende av jordägarnas samtycke. Det är också dessa strävanden som framkallat den petition från fiskare i Västernorrlands län, som föranlett fiskerättsutredningens utsträckande till den norrländska kusten. 1 Denna p u n k t lyder: »Vid omröstning tillkommer varje innehavare av fiskebod en röst och avses med fiskebod — förutom rätt till annat fiske — rättighet att använda högst eu hel skötbat och en halv kroksköta samt en halv not för strömmingsfiske å de platser, där tursättning gäller.»

Strömmingsfisket vid norrländska kusten. Såsom framgår av redogörelsen för förarbetena till 1766 års fiskeristadga var strömmingsfisket på finska sidan av Bottniska viken i äldre tid fritt vid öppna havs-, skogs-, bergs- och stenstränder, dock att jordägarna fingo två dagar i veckan, nämligen måndagen och onsdagen, draga det första varpet; och blev denna, redan i Sten Sture den äldres brev av den 20 oktober 1488 erkända rätt, efter upprepade framställningar hos rikets ständer, bekräftad genom kungl. förordningen den 20 april 1763 angående strömmingsfiskets gemensamma idkande av allmogen i Finland. Detta stadgande upptogs sedermera i 8 § 2 kap. av 1766 års fiskeristadga och utsträcktes till att gälla icke blott Finland utan även de som fiskade efter strömming i Öster- och Västerbotten, Västernorrland och Gävleborgs län, men gjordes härvid den avsevärda inskränkning i rättigheten att den skulle gälla endast »där sådant vanligt varit». Man belastade sålunda den fiskande med skyldighet att, i händelse av tvist, bevisa att strömmingsfiske på det ifrågavarande stället av ålder bedrivits oklandrat. Att den sålunda stadgade inskränkningen i det norrländska strömmingsfiskets frihet — en inskränkning, som återfinnes såväl i 1852 års fiskeristadga som i nu gällande fiskerättslag 3 § första stycket — näppeligen överensstämde med de vid norrländska kusten i allmänhet då rådande förhållandena torde framgå därav att så gott som omedelbart efter utfärdandet av 1766 års fiskeristadga återupptogos och sedermera under tidernas lopp allt som oftast fullföljdes strävanden att få strömmingsfisket vid den norrländska kusten förklarat fritt vid alla skogs-, bergs- och stenstränder utan annat förbehåll än strandägarnas sedan gammalt bestående förkasträtt tvenne dagar i veckan. Befogenheten av dessa strävanden vann äntligen erkännande såväl av kommerskollegium i dess år 1840 avlämnade förslag till ny fiskeristadga som ock av rikets ständer, då de vid riksdagen 1840—41 beslöto att hos Kungl. Maj:t hemställa om en lagförklaring i den riktning att 8 § i 2 kap. av 1766 års fiskeristadga i verkligheten medgåve just en sådan friare rätt till strömmingsfiske som nyss nämnts. Då vad rikets ständer sålunda beslutit i enlighet med vederbörande departementschefs hemställan den 8 augusti 1844 avslogs av Kungl. Maj:t, huvudsakligen därför att det icke kunde anses vara ådagalagt att vid tiden för utfärdandet av 1766 års fiskeristadga en sådan friare rätt till strömmingsfiske som den påkallade varit vanlig överallt vid de norra länens kuster, där öppna havs-, skogs-, bergs- och stenstränder mötte, torde man med fog kunna säga, att denna motivering för ett avslag vilade på skäligen svag grund. Vid en närmare undersökning av förhållandet finner man väl, att den i rikets ständers beslut åsyftade friare rätten till strömmingsfiske icke, vare sig vid den tid, då 1766 års fiskeristadga utfärdades, eller därefter, varit vanlig överallt vid de havsstränder, varom fråga är,

137 men av undersökningen torde också framgå att denna omständighet icke skäligen bör kunna anses utgöra hinder för en lagändring i syfte att såsom allmän regel befästa ifrågakomna redan av 1840—41 års ständer godkända friare fiskerätt. Vid de norrländska länens kuster, särskilt inom det län, Västernorrlands, där tvister om rätt till strömmingsfiske oftast torde ha förekommit, finnas nämligen sedan gammalt åtskilliga särskilt skattlagda strömmingsfisken — antingen ännu bestående såsom självständiga fiskerier eller ock vid den reglering av kronofiskena, som skett på grund av kungl. brevet den 22 mars 1850, förenade med vissa hemman mot ökning i deras numera avskrivna grundskatt — inom vilka fiskens områden rätten till strömmingsfiskes utövande enligt sakens natur uteslutande tillkommer vederbörande fiske- eller hemmansägare. Vidare är att märka att på grund av särskilda i äldre tid meddelade stadganden rätt till fiske, vare sig enbart strömmingsfiske eller fiske i allmänhet, på flera ställen tillkommer vissa städer eller vissa enskilda jordägare såsom t. ex. Härnösands stad1, som genom kungl. resolutionen den 24 december 1652 tillförsäkrats att ingen främmande därefter finge fiska staden närmare än två mil såväl söderut som norrut, inom vilket område fisket vore staden och dess borgerskap enskilt förbehållet, och vidare jordägarna i Säbrå socken2, vilka genom kungl. brev den 29 april 1629, bekräftat genom kungl. breven den 11 november 1635, den 30 juli 1651 och den 27 juni 1664, efterlätos att behålla Lungön med strömmingsfisket därunder för sig allena så att ingen vore tillåtet att däromkring fiska. På de ställen, där dylika fisken eller särskilda fiskerättigheter förekomma, har uppenbarligen meranämnda friare rätt till strömmingsfiske icke kunnat vinna tillämpning, enär sådana fisken alltjämt skyddats genom det i såväl 1766 och 1852 års fiskeristadgar förekommande som till gällande fiskerättslag överflyttade i 12 § av sagda lag inrymda stadgande, enligt vilket, där genom urminnes hävd eller genom särskilt stadgande, avtal, dom eller skattläggning eller på annat sätt annorledes än förut i lagen sägs blivit bestämt om någons rätt till fiske, det skall vara gällande. Under förutsättning att denna paragraf fortfarande bibehålles eller åtminstone icke upphäves utan att de fiskerättsinnehavare, som därigenom bleve lidande, erhålla full kompensation, torde ur rättslig synpunkt några betänkligheter icke möta mot en ändring av fiskerättslagens 3 § första stycke i nu antydda syfte, vilket tydligen skulle vinnas därigenom att ur paragrafen uteslötos orden: »«f ställen, där sådant av ålder varit vanligt». 1 Se sid. 130—131. * Se sid. 130.

Saltsjöfisket ur skattläggningssynpunkt. I motiven till sitt förslag till jordabalk 1 anför lagberedningen i fråga om strandäganderättens begränsning vid havet bland annat följande: »Antydningar om en begränsning av strandägares område i vatten vid öppna havsstranden och utom skären gåvos först genom Gustaf I:s patent till menige man i Ångermanland och Medelpad den 1 mars 1545. Fisket närmast land skulle förbehållas strandägarna, men längre ut skulle det få nyttjas av en var mot viss avgift till kronan; genom särskild förrättning skulle gränsen mellan det enskilda och det allmänna fisket fastställas. I Gustaf I:s öppna brev angående fiskerier i Västerhavet den 20 september 1551 omnänmes landgrundet såsom gräns för det enskilda fisket. Av de tid efter annan under 1600- och 1700-talen utfärdade föreskrifterna om skattläggning kan man finna, att hänsyn därvid tagits även till skärgårdsoch havsfiske. Härav följer, att de sålunda skattlagda hemmanen måste anses hava ägt uteslutande rätt till fiske inom vissa områden.» Nyss om förmälda i åberopade patentet av den 1 mars 1545 antydda förrättning för utstakande av gränsen mellan det enskilda och det allmänna fisket skulle enligt ordalagen i patentet verkställas av tjugufyra ojäviga danneman, vilka »uti var landsända syna och rannsaka huru mycket var och en närmast under sitt land fritt och obehindrat uti sådana fisken" hava och njuta bör, desslikes utlägga vår och kronans rätta treding i sådana fisken». Några handlingar angående dessa gränsutstakningar ha ej anträffats, och icke heller ha upplysningar stått att vinna, huruvida dylika förrättningar någonsin kommit till stånd. Med hänsyn till den betydelse lagberedningen synes fästa vid den omständigheten att vid skattläggningen å kusthemman tagits hänsyn även till skärgårds- och havsfiske lämnas här efteråt redogörelser dels för huvudgrunderna i de olika skattläggningsmetoderna med avseende sär skilt å frågan om saltsjöfiskets beräknande, dels ock angående sättet för de olika metodernas tillämpande i berörda avseende å skilda orter; oeh har härvid i flera fall, där omständigheterna sådant föranlett, jämväl ur förevarande synpunkt berörts i äldre tid, före metodernas utfärdande, förrättade skattläggningar. Jämsides med frågan om saltsjöfiskets beräknande vid hemmans skattläggning har undersökning verkställts om samtliga vid rikets kuster belägna självständiga fiskerier. 1

Del III, 2 kap. Om ägogränser, sid. 133 o. f. - Syftar på strömmingsfisken.

189 Göteborgs och Bohus län. Skattläggningsmetoden för Bohuslän av den 12 december 1690. »Vi hafva», heter det däri, »funnit själfva fundamentet och grunden titt all skattläggning bestå af åker och äng, hvilken utaf enahanda slags a r t och n a t u r icke finnes; u t a n som en del ä r god och en del sämre, så synas sådana ägor böra u t i vissa sorter efter dess storlek, god- och fruktbarhet, samt tilliggande härligheter, fördelas till hemman och gärdemantal 1, % % % Vs O. S. V. Sålunda skulle hemman efter beskaffenheten uppskattas till ett helt gärdemantal efter följande olika grunder. 1. H e m m a n , som hade i åker 10 tunnland »god bärande lermulljord af r å g och korns utsäde» samt i äng 30 p ä r m a r god härdvallsäng. 2. H e m m a n , som hade i åker: »sämre jordmon af sand och skarp lera samt mullsand till 12 tunnors utsäde» och därtill äng »skarp hårdvall eller madäng» till 40 p ä r m a r hö. 3. H e m m a n , som hade åker av viss angiven sämre beskaffenhet till 16 tunnlands utsäde samt äng av »grof eller svag ängsmark» till 50 pärm a r hö. 4. H e m m a n i skogsbygden, vilka hade svag åker och äng, som icke fyllde fordringarna i föregående punkter, men där bristen ersattes med »andre härligheter af skog, m a r k och utrymme m. m.». 5. H e m m a n , som — även om de icke kunde uppskattas till ett helt mantal efter n u a n g i v n a grunder — kunde sommar- och vinterföda »10 a 12 kor och oxar med ung boskap äfven så många, samt 30 st. får och 4 st. ökar eller hästkreatur». Därest ett hemman av detta slag icke k u n d e underhålla så mycken boskap, som angivits, men denna brist kunde fyllas a v »annan härlighet, såsom fiske i saltsjön m. m., som deremot k a n göra fyllest, synes det ändå k u n n a för ett helt mantal göra skäl». Sedan sålunda angivits »hvad uti hufvudägorna, som ä r åker och äng, til ett helt gärdemantals beräknande, så på slätten som i skogsbygden, efter h v a r s och ens egenskap af jordmon, bör considereras», uppräknas i punkterna 6—10 vissa »omständigheter», som av skattläggningsmännen borde iakttagas. Enligt punkten 6 skulle, därest ett hemman hade åker och äng i annan proportion än ovan angivits, »det ena liqvideras emot det andra», efter vissa angivna proportioner. P u n k t e n 7 ger vissa regler för skogens uppskattning. P u n k t e n 8 föreskriver, att de hemman skola högre taxeras, som äro närbelägna till städerna, där inga fästningar äro, eller vid sjöstranden »och med en fast större commoditet kunna timmer och annat virke u r skogen bringa till föryttranden än de aflägsne». Punkten 9 innehåller: »Fiske, som til en gård eller by är så beq.vämt liggandes at det antingen til salu eller hushållets verkliga understöd nyttjas kan, bör skäligen considereras och iakttagas, antingen at särskilt skattläggas eller till någon proportion emot åker och ängs brist och felaktighet beräknas.» Slutligen skulle enligt punkten 10 komina »i consideration» »andra hemmanens n y t t i g e härligheter» såsom »sjöar, q v a r n a r , strömmar, ållon- och bokskog, urfjäll, häst-, ko- och kalfhagar, förutan hemmanens nödtorftiga mulbete, samt humlegårdar m. m. af hvad art sådane härligheter hälst

vara må och nämnas kunna emot åker och äng, efter hvars och ens arts egenskap och proportion». Härefter ges i elfte och tolfte punkterna regler, hur räntan av de olika slagen av åker och äng skulle uppskattas. Till belysande av den i orten rådande uppfattningen om fiskets skattläggning efter den bohuslänska metoden torde jämväl böra anföras ett av landshövdingen i länet vid insändande till kammarkollegium av det uppgjorda projektet till skattläggningsmetod därtill gjort tillägg av följande lydelse: »Föregående projekt och förening om en viss skattläggningsmetod är i min närvaro och med noga öfvervägande af alla härligheter i länet uppsatt så, att jag och intet vidare därvid har att påminna än såsom uti själfva projektet intet stort är förmält om fisket i saltsjön, som hälles för vara och jämväl är en considerabel härlighet vidare än d. 9 puncten förmäler; har iag härhos till skyldigh underrättelse lämna velat, att mäste delen af skärgården består af öar och stränder, som intet till några hemman eller gärds mantal kunna införas, efter de bestå hvarken af åker eller äng utan äre med fiskare besatte, som sitta här och där i vikar och bärgskräfvorne uti deras små huskråpor och endast idka fiskeriet, blifvandes årl:n till ett vist taxerade efter som fisket kan vara ymnogt eller slätt till, och fördenskuld därutinnan förbigås; hvarföre jag och bem:te projekt, som innehåller så väl mit som. samthe betienternes positive oförgripl. betänkande i ofvansagde må, med min underskrift och brukliga signete, här med har velat bekräfta.» Den allmänna regeln för fiskets skattläggning innefattas i punkten 9. Förutsättningen för att fisket skulle tagas i beräkning vid skattläggning är, såsom däri säges, att det skall ligga så bekvämt till en gård eller by, att det kan nyttjas antingen till avsalu eller till hushållets verkliga understöd; och skulle det i sådant fall antingen särskilt skattläggas, varmed här torde avses att det skulle särskilt beräknas till visst belopp i hemmanets ränta, eller ock vare sig ensamt eller tillika med annan eller tilliggande härligheter beräknas till ersättning mot åkers och ängs brist. Vad i punkten 5 säges om fiske är tydligen endast ett exempel på möjlighet att fylla en brist i de fordringar, som i punkten uppställas för att* ett hemman skulle sättas till helt mantal, men även här gäller uppenbarligen den i punkt 9 innefattade huvudregelns förutsättning för att .vid skattläggning skulle tagas hänsyn till fisket, nämligen att det kan nyttjas antingen till avsalu eller till hushållets verkliga understöd. För att utröna, i vilken utsträckning och på vad sätt saltsjöfiske tagits i beräkning vid skattläggningar å de utmed länets kust liggande fastigheter har en undersökning härom skett beträffande samtliga i jordeboken upptagna kusthemman och lägenheter och har därvid jämväl uppmärksammats i vad mån saltsjöfisket vid skattevärderingar, där sådana föregått skatteköp, inverkat på skatteköpeskillingens bestämmande. Härvid är att märka, att många fastigheter, särskilt av frälse och gammal skatte natur, icke varit föremål för någon metodisk skattläggning samt att för en del fastigheter, vilka undergått sådan skattläggning, instrumenten däröver icke kunnat återfinnas och icke heller på annat sätt stått att vinna någon upplysning om sättet för skattläggningens verkställande. Resultatet av undersökningen som av utrymmesskäl upptar allenast de fastigheter, om vilka upplysning i förevarande avseende stått? att vinna, framgår av följande:

141 U t r e d n i n g i vad m å n saltsjöfiske t a g i t s i b e r ä k n i n g vid skattl ä g g n i n g a r och s k a t t e v ä r d e r i n g a r ä h e m m a n och lägenheter utmed k u s t e n av Göteborgs och Bohus län *. Vette härad. Lommelands

socken. 28

Mörk nr 1 Västra. 1 sk. — skv. 1738 / 4 : »Fiske finnes till detta Cronohemmanet, utj Iddefiohlen, hvartill des ägor stöter, men idkas icke särdeles af åborne, efter det icke löner mödan, och bebranta Berg, som ligga på deras ägor vid Siön, eller Iddefiohlen, äro dem derutinnan mycket hinderliga.» Skk. 1738 20 /n. Knarras nr 1. 7 2 sk. — skv. 1756 20/,., fiske 0. Skk. 1759 28/5. Näsinge

socken,

Hällesmörk nr 1. Va sk. — skv. 1733 Ml7: »Fiske finnes väl utj den här vid belägne Iddefiolen, men åbon berättar sig deraf ej kunan betiäna.» Skk. 1734 */7. Högdals

socken,

Hustyft nr 1. 1 sk. — skl. 1722 12/0, instr. saknas; skv. 1726 12/9, fiske 0; skk. 1727 " / « • Hustan nr 1. Vs sk. — skv. 1733 2VT, fiske 0; skk. 1734 2r'/i0. Skjuleröd nr 1. x/2 s k - ~ s k v - 1 8 2 1 uUx* f i s k e °» gården belägen »1ji mil från Saltsjön hvaräst fiske för närvarande ej idkas». Skk. 1822 24/10Skee

socken.

Hälle nr 1. 3/4 sk. — gamlt frhemn, 1695 reduc. t. sk. Skl. 1696: »Fisket är, skälig gott i hafvet, och får makrill, torsk, gråsej, hummer, ostron etc.» == 0. Medvik nr 1. 1 sk. — V3 mtl gamlt sk.; skv. å 2/3 mtl 1821 1 8 / u : » ; dock i anseende till Hemmanets nära läge intill Stad och Saltsjö, af hvilket sednare någon fördel värkel. bör kunna vinnas för den åbo som däraf vill sig begagna, fanns skjäligt öka Hemmanets värde med ett års Räntor, eller 11 års kronovärderings Räntor inaller för nämde 2I?: dels hemman mensal .» »/• mtl skk. 1824 V*. Kibal nr 1 Norra- % sk. — jrs. 1666, fiske 0; skv. 1719 20 /n instr. saknas; skk. 1734 10/5. Kibal nr 2 Södra. % sk. — gamlt skhemn; jrs- 1666: »Fiske i Stranden.» Mällby nr 1. 1 sk. — 1695 reduc. från fr. till sk. Skl. 1696: »Fiske är i store Vesterhafvet» = 0. Boijar, nr 1. 1 kr. — förr ins. fr. under Blomsholm, 1695 reduc. Skl. 1696: »Fiske i store Vesterhafvet» = 0. Underlagt staden Strömstad enl. kgl. brev 1750 20/10; enl. kks. beslut 1884 15/5 uteslutet ur jb. 1

ö betecknar att fiske ej tagits i beräkning.

142 Hålkedagen nr 1. Vt sk. — skl. 1701 Vio: »För nyttan af Skogen oeh Commoditeten af Sjön och Staden (Strömstad) ökas 3:11:12.» Skv. 1730 3/10, fiske 0; skk. 1734 2 3 / i r Hällekind nr 1- — sk. — jrs. 1666: -fiske rundt om samma Holme.» Skv. 1775 V»: »Hällekind merendels kringflutet af Saltsiön — — Saltsjöfiske idkas uti öppna sjön af makrill, torsk och kol jer = 0. Skk. 1797 1 7 / i r Tjärndalen nr 1. V» sk. — skv. 1775 5P9, fiske 0; skk. 1797 17 /n. Tånga nr 1. X sk. — 1673 förbytt från fr. till kr. jrs. 1685: »Fiske i Salta Sjön, som nu intet kan räknas eller omtalas i många år slagit felt — —.» Skk. 1736 19Ao. Risängen nr 1 Norgård- ¥* sk. — jrs. 1666: »Fiske i Stranden.» Skv. 1754 28/5, fiske 0; skk. 1756 x0/7. Risängen nr 2 SÖrgård. H sk. — jrs. 1666: »Fiske i Stranden.» Skv. 1759 2V«»Som ägorne gränsa intill Saltsjön så kunna åborne hafva tilfälle at derstiides idka något fiske.» Skk. 1759 l0 /i 2 . Tjärnö

socken.

. Daftön nr 1. 1 sk. — gamlt skhemn; jrs. 1666: »fiske emellan Öijerna Och uti Store Siön»; — jrs. 1685: »Fiske i Salta Siön som nu intet vankar.» Hvalö nr 1, en holme (under Daftön). — sk. — gamlt sk.; jrs. 1666, fiske 0. Karholmen nr 1, en holme (under Daftön). —sk. —gamlt sk.; jrs. 1666: »Fiske uti stranden»; jrs. 1685 fisket var den å holmen boende husmannens förnämsta näringsfång och holmen skattlades till »K Mackrill». Korsnäs nr 1 Uppegård. V* sk. — jrs. 1666: »fiske uti Stranden- Efter detta hemman är ringa uti ägor, fisket slår mycket felt, synes böra förskonas */« Extra ord»; skk. 3/8 mtl 1836 " / ^ 3/8 mtl 1845 22/12. Styrsö nr 1, en holme. — sk. — skv. 1766 25/4: »I öfrigt befanns denna Holme ganska bekvämlig till Värdshus efter det ligger nära vid Siön, i segelleden för alla Sjöfarande till Strömstad, och vidare dess utan finnes, vid dessa holmar (Styrsö, Långholmen o. Kipplingarne jämte några små bergskär), Oströn, Hummer och annat Fiske, i anseende till hvilket allt, värderingsmännen funno ej ringare kunna sätta denna Holme i skatte Kiöp än två Hundrade daler Silfvermnnt, som gör in emot Nittio Pro Cent» (räntan 2 dir 8 öre smt). Skk. 1766 2V10. Saltö nr 1. % sk. — jrs. 1685: »-- — synes denne som Here af Mantalet på Öijerne och ved Stranderne för fiske skattlagdt, som nu intet vanckar.» Skk. 1/i m t l 1734 24 /7, V* 23/i2 s. å.

Rundö nr 1. Vt, sk. — jrs. 1666: »fiske i Stranden»; jrs. 1685: »Synes at denne Ö skattlagd är i förriga tider för Fiske skull som nu ganska slätt är.» Skk. 1722 27/9. Långö nr 1. 1 sk. — skv. 1745 8 / 3 : »Fiske till detta Hemmanet är icke att be skrifva, vid hemmanets Land, hvarken af små Torsk, Makrell, Hummer eller Flundrer, öch kunna de uti Salta Siön, icke långt ifrån, med Snören uppfiska Torsk, Makrell, Vittling och Gräseg, till Husbehof, men icke till Salu, ty på andras grunder mage de icke komma.» Skk. 1747 14 /,j. Bastholmen nr 1 (under Långö). — sk. — skv. 1745 % : »Fisket i Salta Siön, med Krok och Snöre af små Torsk, Makrell, Flundrer och Vittling, knapt till husbehof och ej vidare.» Skk. 1747 llji. Koster nr 1 Norra, % sk. — jrs. 1666: »fiske i Stranden af Makrill och annau små fisk. Men nu beklaga de sig att fisket hafver på några År slaget felt»;

143 28

jrs. 1685: »Synes vara skattlagt en del för fiske.» Skv. 1702 /8: >— — och i anseende till hemmanets ringa ägor, samt fisket, hvarföre det i forna tider varit skattlagt, som nu för tiden mycket slår felt pröfva detta hemmans skatterättighet ej kunna högre värderas an de af åborne anbudne åttatio; dalér smt. Förmenandes nämndemännen därjämte att så framt åborne ej själfva gjort anbud detta hemmans skatterättighet ej kunnat blifva sä högt värdera dt» (räntan = 23 daler 6 öre smt). Skk. 1741 1/7, därvid åborna betalade en till 6 års ränta förhöjd köpeskilling. Kile nr 1 Nedre, 1 sk. — fmdl. skl. 1725 10/5: 9 För nyttan af något ringa Buskasie, till Bränsle, så och Fiske i Saltsiön, som till detta hemman befinnes, dock emot gamla tider märkel. af tagit, ökes 10*25:21.» Skv. 1741 1/5. »Fiske till detta hela hemmanet, så väl som för de andre, på detta Södra Kåsterlandet, är uti Salta Siön, af små Torsk, Makrell, Hummer, Gråseg och Ostron, men Ostrefånget har mästedelen förlorat sig och förut borttagne, dock är det öfriga Fisket den förnämsta lägenhet och förmån, som detta Södra Kåsterlandet följer, blifvande brukat med Vader eller Not, Backer och Snören. — — Och sedan föreskrefne lägenheten blefvit till alla delar antecknade, och öfversedde, öfverlade värderingsmännen, huru stor köpeskilling detta hela hemman Nedre Kile fogeligen tilläggas kunde, och i anseende deraf stannade uti dert mening och tanka, att det samma jemte den närsamhet, desse åbor kunna hafva af Salta Siön med sitt Fiskeri, att anse detta Skattekiöp till 6 Års Ränta.» Skk. 1743 %. Korshamn nr 1 (under Kile Nedre). — sk. — jrs. 1666 namnes icke, hvilka förmåner som tillhörde lägenheten men väl, att densamma i äldre tider skattlagts till V4 mtl makrill. Skv. 1741 V5 lika som Kile Nedre; skk. 1743 "/,. Kile nr 2 Öfre (med Burholmen). 1 sk. — fmdl skl. 1725 10/5: »För Nyttan af Fiske i Salt Siön samt något småt Buskasie till Bränsle så och en liten i Siön belägen härtill hörande Holme eller Ö, Burhålmen benemd, ökes 10:25:12.» Skv. 1741 */»': fisket ansett vara af samma omfattning och betydelse som för hemmanet Kile Nedre och öfriga hemman å Sydkoster. Skk. 1743 14/rLånge gärde nr 1. K- sk. — jrs. 1666: »fiske uti Salte Siön, hvilkit nu mycket slår felt»; — jrs. 1685: » kan synas och vara skattlagdt för fisket samt Seglationen, som nu är betagit och förminskat.» Skv. 1741 2j.: Fisket lika som Kile Nedre och övriga hemman å Sydkoster. Skk. 1743 14/7. Röd nr 1 (med Färgholmen). V4 sk. — jrs. 1666: »fiske uti Stranden och i Salte Siön mt;d Makrill, som är deras största fiskeri, hvilket nu på några År hafver slagit dem felt»; jrs. 1685: » af lika beskaffenhet med de förriga här på Kåsterö.» Fmdl. skl. 1701 1j1Q: »Ökes för Commoditeten öch nyttan af Siön 1:21:3.» Skv. 1741 2/5: fisket iika som Kile Nedre och övriga hemman å Sydkoster. Skk. 1743 14/7. Brevik nr 1 (med Källskär). Va s k - ~~ J rs - 1685: »Uti alla Lägenheter lika med de förra» (å Sydkoster). Skv. 1741 2/5: fisket lika som Kile Nedre och övriga hemman å Sydkoster. Skk. 1743 u/7. Kyrkosund nr 1 (med Bratteskär). V 2 s li. _ jrs. 1666: »fiske uti Stranden»; jrs. 1685: »denne som andra synes wara skattlagd i förriga tider för fisket och Seglationen skull som nu dem är betagit»; fmdl. skl. 1725 10/5: »För nyttan af Fiske i Saltsiön samt den lilla Holmen, kallas Nötholmen, ökes 5:10:6.» Skk. 1743 ul7.

144 Tanums härad. Lurs

socken.

Kil nr 1 Norra. V2 sk. —skv. 1758 22 / t2 : » som hemmanets ägor. gränsa intill Saltsiön, så kan Åbon derstädes idka något fiske när han framdeles hinner dertill förse sig med nödig Redskap.» Skk. 1759 10 /i 2 . Högar nr 1. Vi sk. — skv. 1753 22 /i 0 : » annars kan man vid sommartiden betjena vid detta Hemman, som är närgränsande till Saltsiön, af metande.» Skk. 1756 10/7. Galtön nr1 Norra. 1ji sk. — skv. 1821 3 1 /i 0 : * uti Saltsjön som går intill ägorne begagnas något obetydligt Fiske.» Skk. 1824 " / i . Galtön nr 2 Södra. 1 sk. — gamlt skhemn; jrs. 1666: »fiske i Stranden.» Resö nr 1 Mellangärden. K- sk. — hela hemnt ursprungligen gamlt sk. men 7 /96 mtl förklarades 1665 förbrutet till kronan; jrs. 1666: »fiskerit slår mycket felt» (fmdlt i danska tiden). Skk. 7/00 mtl 1846 29/12. Resö nr 2 N eder gården. V2 sk. — gamlt skhemn; jrs. 1666 = Mellangärden. Resö nr 3 Nor gården. % sk. — V8 m t l gamlt skhemn; jrs. 1666 — Mellangärden; jrs. 1685: »fiske i Salta Siön, som nu i många år slagit felt, och änteligen betarfvar denna afskattning.» Skk. s / 8 m t l 179 5 s/öResö nr i Uppegården. % sk. — jrs- 1666 = Mellangärden; jrs. 1685 — Norgården. Skk. 1796 18 /n och 1797 15/12 (ej skv.). Resö nr 5 Östergården. K> sk. — jrs. 1666 — Mellangärden; jrs. 1685 = Norgården. Skk. 1795 % (ej skv.). Tanums

socken.

Kragenäs nr 1. 1 kr. — indi*, häradshöfd. bost.; fmdl. skl. 1720 21/3: »för den ringa nyttan af Skog, Fiske och närbelägenheten af Siön, ökes 2:12:3.» Långekärr nr 1.7, sk. — fmdl. skl. 1701 1/10: »för närbelägenheten af Siön öch des förmån öker 2f 13: 5K.» Skk. 1794 18 /n och 1795 24/sBjörnäs nr 1. V* sk. — 18/44 mtl gamlt sk.; jrs. 1685: »Fiske i Salta Siön, söm nu för tiden litet vankar.» Skk. 1876 3/« å 15/44 mtl. Tanum nr 2 N eder gården. 1 sk. — skv. 1822 20/7 å % mtl, fiske 0; skk. 1824 ™/«, 1845 21/8 och 1863 4/„. Tanum nr 3 Svensgården, B/8 sk. — gamlt frhemn; 1695 reduc. ull sk. Skl. 1696, förmedl. fr. 1 t. 5/8 mtl, fiske 0. Knäm nr 2 Larsgården. 1 sk. — skv. 1758 l*j.v fiske 0; skk. 1759 30/12. Arendal nr 1 Stora. 1 kr. — eckles. bost. 1672 förmedl. t. »/* och 1584 t. % mtl i alla räntor; 1695 reduc. Skl. 1696: »Fiske i Store Hafvet och fås lär Makrill, Torsk, Gråsej, Hummer och Ostron. I anseende till den förr gjorda förmedlingen samt den nytta åbon kan hafva af fiskeriet pröfvas detta hemman inte vidare kunna njuta någon afskattning utan förblifver vid dess ränta» (18:16: 4 — skulle efter ref ningen ha sänkts till 17: 24:18). Ånyo sil. 1731 22 /ii: >För nyttan af saltsjön till dessa strandsittare (vid Sannäs strand) ökes 3: 8: 5.» Arendal nr 2 Sör gården. V4 kr. — eckles. bost.; jrs. 1666, fiske 0. Arendal nr l Mellangärden % sk. — gamlt skhemn; jrs. 1666: »fiske nödtorftigt.» Arendal nr 5 Nor gården- K sk. — jrs. 1666, fiske 0; skv. 1758 % , fiske 0; skk. 1759 10/i«. Säm Nedre nr 3 Väster gården. 3A sk. — skv. 1757 24/5, fiske 0; skk. 1759 28/5.

145 Greby nr 1 Mellangärden. 7 , sk. —jrs. 1666: »fiske uti Salte Siön». Skv. 1790 7 8 å nr 1 och 3: »Fiske i Saltsjön men nyttjas ej vid landet såsom för långt in i skärgården.» Skk. 1796 Vc. Greby nr 2 Norgården. % sk. - jrs. 1666: fiske uti Salte Siön.» % mtl skk. 1793 2/7; V4 mtl skk. 1794 20/s. Greby nr 3 Sör gården- % »k. — jrs. 1666: »fiske uti Salte Siön.» Skv. 1790 %, se nr 1. Skk. 1796 7/c. Heden nr 1. Ve kr. — jrs. 1885: »Fiskeri i Salta Siön, om elliest åbon mäktar det bruka, doch det nu många är slaget felt.» Skk. Vs mtl 1843 23/6, V, mtl 1844 20/8, 7 „ mtl 1849 »/ M och */M mtl 1852 '%. Skickeröd nr 1- V4 sk. — jrs. 1666: »fiskevattn uti Salte Siön.» Skk. 1842 27/6. Edsvik nr 1 Norra, 1ji sk. — jrs. 1666: »fiske uti Salte Siön.» Skk. 1792 8 /,. Aleviken nr 1. V2 sk. —jrs. 1666: »fiske i Stranden och Salte Siön»; jrs. 1685: »Fiske i Salta Siön»; fmdl. skl. 1694 3/8 o, 7 8 : »Ehuruväl det synes att detta Hemman för ägornes Ringhet borde niuta någon mer afskatning, men som det ligger ved Hafstranden och kan bruka des Fiske i Salte siön förmodar man det kunna bestå ved sin förra förmedling och afskatning», (skattlades efter metodens ll:te punkt till 19:4:18 daler snits ränta, ehuru uträkningen på ägorna efter refningen uppgick till allenast 14:22:— dir smt). Skk. 1760 2 % 0 . Ulseröd nr 1. V2 u. fr. — jrs. 1685: Fiske i Salta Siön som nu i många år hafver slagit felt.» 1685 skattevrak; varit kr. under allm. disp.; 1896 20 /, såldt till u. fr. Foraby nr 1. 1 sk.— gamlt skhemn; jrs. 1666: »fiske uti Stranden»; jrs. 1685: »fiske i Salta Siön, som hafver slaget felt i månge år, emot de förrige tider». Röd nr 1. 1/„ u. fr. — jrs. 1685: »Fiske i Salta Siön som nu slår felt.» Varit kr.; 1895 2 7 , sålt till u. fr. Långeby nr 1. 1 sk. — gamlt skhemn; jrs. 1666: »fiske uti stranden». Högen nr 1- V8 sk. — jrs. 1666: »fiske uti Stranden». Avgärda hemn under Långeby. Linnebaoka nr 1. 7 a sk. — jrs. 1685: »Fiske i Salta Siön»; skv. 1845 " / , ; saltsjöfiskt3t utgjorde, ehuru ringa till omfattningen, en av hemnts förnämsta förmåner; skk. 1j4 mtl 1846 w / 8 och 1/.t mtl 1851 12/X1. Skäggertid nr 1. 7 2 sk. — jrs. 1685: »Fiske i Salta Siön som nu för tiden litet vankar»; fmdl. skl. i697 27/1„: fiske kunna de hafva på Allmänningen i hafvet men elliest ingen Condition -- —. Att Hemmanets Ränta öfverstiger Uträkningen på ägorna hafva Skattläggningsmännen haft henseende till des när belägenhet vid hafzstranden.» Skk. 1761 a / r Ulmekärr nr 1. V2 sk. — jrs. 1685: »Fiske i Salta Siön»; skk. 1796 */tt (ej skv.). Kuseröd nr 1 Västra. V2 sk. — varit fr. men 1668 förbytt till kr.; jrs. 1685: »Fiske finnes i Salta Siön, men vankar något litet»; skk. 1 / 8 mtl 1796 ViLx, 1fi mtl 1797 20U och 7 8 mtl 1852 "/„. Kuseröd nr 2 Östra, V2 sk. — varit fr. 1668 förbytt till kr.; jrs. 1685: »Fiske finnes i Salta Siön, men vankar något litet.» Skk. V4 mtl 1825 10/.. (ej skv.), V8 mtl 1852 i4 / 0 oeh 1/8 mtl 1855 %,. Krossekärr nr 1- 7 4 sk. — jrs. 1666: »fiske uti salta Siön»; jrs. 1685: »Fiskeri i Salta Siön, men beklagas vankar intet»; skk. 1794 1 8 / l v Ertseröd nr 1 Västra. 7 8 sk. — skattevrak 1675; fmdl. skl. 1697 2 / 10 : »Hvad desse 16 öre vid kommer, som öfver skiuter uträkningen på ägorna, hafver Commissionen iemfört emot den nyttan åbon kan hafva af des närbelägenhet vid hafsstranden»; skv. 1790 % : »Fiske är uti stora Saltsjön, men någon Landvad kan ej nyttjas.» Skk. 1791 10 / t . 10 — Fiskerättsutredningen. I.

146 Bodalen nr 1. 1 sk. — fmdl. skl. 1703 U/1V fiske 0; skk. 1761 % Björnås nr 1. 7 8 sk. — skattevrak 1693. Skl. 1696: »Fiske på allmänningen i store hafvet, derföre godt efter det är nära hafvet beläget. I anseende till detta hemmans ringa egendomar pröfvas det inte högre kunna svara än för 7 8 mtl i hemmantal och räntan proportioneras till 12 dir 30 öre 12 pgr.» — Räntan kom härvid att med 22 öre 12 pgr överstiga den efter refningen beräknade, men förrättningsmännen förklarade, att »differentien, som är 22 öre 12 pgr, kan i anseende till fiskeriet bliva beståndande». Skk. 1791 23/8. Vik nr 1 med Ödegården. 1 sk. — jrs. 1666, fiske 0; jrs. 1685: »Fiske i Salta Siön, men vankar intet.» Skk. 3/8 mtl 1791 23/8, 7 4 mtl 1846 2 7 4 , V8 mtl 1851 7 0 och 7 4 mtl 1860 12/3. Oxtorp nr 2 Norra, 1/„ sk. — fmdl. skl. 1694, fiske 0; skv. 1765 "/ fiske 0; skk. 1766 *%. Skogstorp nr 1- »/> sk. — jrs. 1685: »Fiske i Salta Siön, men beklagar det vankar intet»; skk. 1757 B /r Åseröd nr 1. V2 sk. — varit sk. men genom ödesmål 1590 kr.; fmdl. skl. 1694: »I anseende till detta hemmans goda Mulebetet, jemväl närbelägenhet ved Siöstranden att han kan bruka sitt Fiskeri, fins och på des ägor 2:ne st:n Strandsittare, hvaraf åbon kan hafva årl. grundlega, pröfvas detta hemman kunna svara för den af Tings Rätten projecterade Räntan»; skk. 7/5. Veddö nr 1. 7 4 sk. — gamlt skhemn; jrs. 1666: »fiske uti Stranden.» Lindön nr 1. l / 4 sk. — jrs. 1685: »Fiske i Salta Siön, som nu helt slätt en låaglig tid varit som spörgies och synes vara skattlagd för fisket, och den Segla tion som åborne på denna ö för detta brukat.» Skv. 1731 UJU: »Fiske äger detta Hemman uti Salta Siön, hvilket är den förnämsta lägenhet därtill hörer, bestående deras Fiskeri förnämligast derutinnan, att de fiska med Makrilloch Sillevader, samt Flundergarn och Snöre, som iblant kan något inbringa, men i förflutne åren gifvet mera omkåstnad och arbete än nytta»; värderades t. sex års ränta. Skk. 7 12 mtl 1734 «/7 och \/G mtl 1736 "/ 8 . Hafsten nr 1. 1 / 8 sk. — jrs. 1685: » Jemväl skattlagd för fisket, kan blifva hö till 3 palmar, och förmodas stå för 1 / s m:t.» Skk. 1761 9fv Hällesön nr 1. 7 8 sk. — jrs. 1685: » skattlagd för Fisket. Intet utsäde, ingen skog, Hö till 17 2 palm som kan hemtas af torra Sandbackar, förmedl. till 1/s. m:t, och befaras om det skall kunna stå der före.» Skk. 1859 2/4. Pindön nr 1. 1 / 8 sk. — skv. 1733 7 8 : > Fiske äger detta Hemmanet i Salta Siön, som är den förnämsta lägenhet därtil hörer. Innan på ön fins 2:ne små holmar Långholmen och Kepholmen kallade. — — Vid Långholmen fins allena ett litet Vadedräkte. I betraktande af Hemmanets släta vilkor och lägenheter har Värderingsmännen ej högre detsamma värdera kunnat än til 6 års Rän:a.Skk. 1734 2 9 / n . Otterön nr 1. 7 4 sk. — gamlt skhemn; jrs. 1685: »Fisket nu ej heller i många år vankat.» Musön nr 1. 7 2 sk. — skv. 1730 28/9: »Fiske äger detta hemmanet som är en kringfluten ö, uti Salta Siön, hvilket är den förnämsta lägenhet, där till hörer, bestående förnämligast därutinnan, att de fiska med Botngarn och Mackrilsamt Sillevader jemte Backor och Snöre. Flere lägenheter äger detta Hornmanet intet, att i akttaga, som det förbättra kunna, undantagande, att det vid Danholmen, Landholmen och Biörnåsholmen, så väl som vid siälfva Ön Musön, äger Vaddräkte, hvarest om Vårtiden dragés Mackrill- och Siilevad — —.» Hemmanet värderades till 7 års ränta »för den närsamiet åborna hafva utaf Siön ock den beqvämlighet de äga, att idka sitt Fiskeri». Skk. 1731 8 7 3 .

147 2

LångesMr nr 1, en holme. - sk. - skl. 1727 7 0 : >. Sammaledes för det ringa fisket, här vid kan nytias, ökes —: 12: —»; skk 1789 " / Ulfsholmen nr 1, en holme. - sk. - skl. 1727 *>/*: »- - och'nästan af samma beskaffenhet, som Långeskiär, emedan i stället för Höbol, här intet finnes ar alt så godt Fiske på denne grund: H vårföre synes denne Hålme, jemväl kunna Skattläggas till —: 24 öre.» Skk. 1900 6/7. Amundholmen nr 1, en holme. — sk. — jrs. 1685: * jembäl vorden skattlagd for fisket och finnes der hvarken skog eller annan lägenheet, utan en grön Sandbacke som knapt gifver 7 a Palm Hö, Afskattat mantalet, Anno 1685 står än i Jordebooksränta 2 rd. 20 öre .» Skv. 1755 »/ : » p4 några ställen litet fiske af Berg ostron.» Skk. 1756 i0/ . Källareholmen nr 1, en holme. — sk. - jrs. 1666: »Kiällerholmen är 1 liten Bergsholme som kan intet blifva mer än 1 Stack hö, kan intet Skattläggas tor nogot bor ligga under Edsvijk och gifva der af V4 tun:a makrill för Notedräkte skull.» Skk. 1799 "A. Kville härad. Kville

socken

a) på f a s t l a n d e t : Ödsmål nr 2 Norgården. 7 4 sk. — gamlt skhemn; fmdl. 1685, fiske 0. Ödsmål nr 1 Innegården- 7 a sk. — gamlt skhemn; 1690 skattevrak. Fmdl. skl. 1694 »Flere lägenheter fins intet till desse gårdar utan det fiske som brukas i Saltesion med Not och snöre.» I anseende till hemmanets ringa ägor förmedlades mantalet till V2 och jordeboksräntan till 13: 21:12 dir smt »för hvilcken Ranta man förmodar ianseende till des närbelägenhet ved hafsstranden kunna blifva ifrån ödesmålet upptaget på frihet, hälst det är mast af hyst». Skv. 1761 21/4 »gårdens ägor gå ända till saltsiön, men idkas icke något saltsjöfiske tormedelst åbons oförmögenhet skull». Skk. 1762 *jr Ödsmål nr 3 Sör gården, 7 2 sk. - gamlt skhemn; fmdl. 1685, fiske 0; 1690 ode; skk. 1760 23/12. Kjärill nr 1. 7 2 i. fr. — gamlt i. frhemn; fmdl. skl. 1721, fiske 0. Råröd nr 1. 1 sk. — skl. 1703: »Andra Lägenheter finnes intet, utan det Fiske som kan låta sig bruka i Saltsiön hvilken skiuter sig intill dess ägor pa half fiärdingsvär när»; togs ej i beräkning; skk. 1756 2/1J. Ejgde nr 1 Norra. % i. fr. - gamlt frliemn; fmdl. skl. 1721: »för nyttan af fisket i Saltesion ökes 2:14:18.» Andal nr 1. 7 8 u. fr. — gamlt frhemn; fmdl. 1671. Åbon fick sin skatt minskad »efterdy fiskeriet, som var hans beste nering, nu stor fri all». b) å ö a r och h o l m a r i s a l t s j ö n : Berga nr 1. •/« u. fr. — gamlt kr.; fmdl. 1685; jrs. s. å. »Noget Fiskeri i bion, som de kunna legga sin skatt ut, och när intet fiske vankar, hafva de mga förtienst.» 1884 13/c försålt till u. fr. Berga nr 2. V„, sk. — gamlt kr.; fmdlt liksom Berga nr 1; skk. 1854 18/8. Lössgård nr 1. 7 2 i- fr. — gamlt frhemn; fmdlt 1721. Nyttan av fisket i saltsjön taxerades till 3 daler smts ränta. Röd nr 2 Södra. V2 i. fr. - fmdl. skl. 1721. » Andra lägenheter finnes intet, utan det fiske som med Vader och Krok kan låta sig bruka uti bem:te Saltesion, men nu är fisket samt annan näring så förringat som natten

148 ifrån dagen det alla gamla Bohuslänska Inbyggare kunna betyda, samt der hos berätta, de Hemmanen vid Siökanten af förstone vordne skattlagde, så för fisket som Seglationen .» Nyttan av fisket taxerades till 2 daler 11 öre smts ränta. Hjärterön nr 1 med Florön, Fotstilarna och Korsön. 7 4 sk. — gamlt skhemn; jrs. 1665: Hjärterön obebyggd och brukades till äng under Fjällbacka; fiske 0; Florön med kringliggande små skär skl. 1811 2 7 5 ; därvid anmärktes att obe tydligt ostronfiske fanns såväl vid Florön som vid Fotstilarna och Grisholmarna. Dyngön nr 1. 7 4 sk. — gamlt skhemn; jrs. 1665: »fiske i Stora Siön, Efter detta hemman gifver ingen jordeboksränta, synes böra gifva 7 4 Tun:a makrill.» Gåsön nr 1. 7 8 sk. — fmdl. 1685. Därvid uppgavs, att »vore icke det lilla fiskeriet, så kunde det intet mer räknas än en Backestufva». Skk. 1852. Stensholmen nr 1, en holme. — sk. — skv. 1771 2 7 7 ; fiske 0; skk. 1772 24/7. Fläskön nr 1, en holme. — sk. — skl. 1845 12/0, fiske 0; skk. 1891 2 7 5 . Väderöarna nr 1 Norra. — kr. — skl. 1727 25/9; skk. 1759 2 7 5 '- » består af 29 st. särskilda små holmar — — för Nyttan af Bete för Får och andre kreatur, så ock det ringa fiske, som här vid kan vanka, i synnerhet Siälediurs fångande, samt berättigandet af Vrakstrandande ökes 2:—:—.« Åter kr. 1833 och upplåtna till lotsplats. Jäml. kungl. br. 1922 22/12, med undantag av boplatser m. m. åt lotsarna, fr. o. m. 1924 ställda under domäns t y r ^ förvaltning. Väderöarna nr 2 Södra. — sk. — skl. 1727 2V9: »består af 24 st. mindre och större holmar — — hvilka efter Metodens 9:de punct synes kunna skattläggas i henseende till den förmon som kan hafvas af något litet Fiske och Vraks strandande till Ordinarie Crono Ränta 2:8:—». Skk. 1759 2 7 5 - Den största av öarna, kallad Väderöbod, av Kronan 1867 förvärvad gm expropriation. Dyngön Norra nr 1, Tengeskär eller Långeskär nr 1, Slangerumpen nr 1, Brantholmen nr 1, Vassholmarne nr 1, Beckjan nr 1, Hunden nr 1, Risholmen nr 1, Grötskär nr 1, Borgen eller Skorven nr 1, Klöfskär nr 1, Glopperne nr 1, Biörngården eller Körsgårdsön nr 1, Långön eller Lingon nr 1, Klätterne nr 1, Gistholmarne eller Tistholmarna nr 1, Balinnen nr 1, Bogen nr 1: samtliga kronoholmar under allm. disp. och innehavas av lotsarna vid Dyngö lotsplats. Skl. 1798 2/10 därvid togs i beräkning ostron- och hummerfiske, »och äga alla dessa holmar icke vidare förmån, än att vid dem fiskas ostron och hummer, dock utan betydlig fångst, liggande för öfrigt nära öppna hafvet». Getryggen eller Getsand nr 1. — kr. — innehas av lotsarna v. Dyngö, skl. 1824 27 / 8 ; hummer- och ostron fiske togs i beräkning. Vedholmen nr 1. — kr. — innehas av lotsarna vid Dyngö, skl. 1761 och 1777, därvid togs i beräkning trenne notdrag till något litet makrillfångst. Sandryggen nr 1. — kr. — skl. 1840 M / u , fastställd av kk. 1842 8 / 3 ; befanns därvid vara »av lika ringa värde» som bl. a. andra holmar Getryggen el. Getsand, se ovan. Svennéby socken. Å fastlandet: Kärraby nr 1. V4 sk. — skl. 1665, var då en kronans ödegård, som brukades till äng und. frhemnt Kärraby; fiske 0; skv. å •/• mtl 1842 13/(1: »intet fiske»; skk. 7 8 mtl 1843 28/2, 7 8 mtl 1849 M / i r

149 Kärraby nr 2 Norra. 1 sk. — gamlt frhemn; skl. 1704: »Andra Lägenheter finnes intet till gården, utan den Commoditet gården kan hafva af Saltsiöns närbelägenhets skull.» — »För des närbelägenhet vid Siön ökes 2:4:—.» Kärraby nr 3 Vremsgården. 7 3 u. fr. — gmla frhemn; fmdl. 1681, fiske 0. Kanebo nr 1. 7 2 u. fr. — gmla frhemn; fmdl. 1681, fiske 0. Hee nr 1. 7 2 u. fr. - 1695 reduc. t. sk. Skl. 1696: »Fiske och få här makrill, torsk, gråsej och hummer, så hafva ock dessa gårdar vid hafsstranden några stugor och strandsittare, som gifva grundlega, hvaraf Heede tillkommer tre strandsittare som dock herregärden Vrem hittill dags har nyttjat.» — Den gamla räntan 15:30:12 sänktes enligt revningen till 12:22, men »i anseende till hafsfisket samt den nyttan åbon haft af de på dess grund belägne strandsittare pröfvas det ingen vidare förmedling eller afskattning betarfva utan blifver ståndande vid förberörda 15 dir 30 öre 12 pgr smts ränta». — Senare åter fr. Sandbäck nr 1 Nedre- V2 kr. - gamlt krkemn; fmdl. skl. 1694: »fiske i Saltesion. — Ehuruväl detta hemman hafver ringa ägor så hafver man i hänseende till des närbelägenhet ved hafsstranden och des nytta med Fiskeriet, pröfvat detta hemman kunna stå för 1 / 2 m:t.» Sandbäck nr 3 Vremsgården. 1/2 sk. — fmdl. 1684, fiske 0; skl. 1720: »nyttan af Saltsiöns när belägenhet samt helften uti en Skvalte kvarn», beräknades till 4: 2:9. 1726 för bytt från fr. till kr. Skk. 1798 7/8. Svennéby nr 1 Mellangärden. s/4 sk. — gamlt skhemn, fmdl. 1685, varvid fiskeriet i salta sjön togs i beräkning; 1874 förklarades 7 4 mtl för kr. men skatteköptes 1902 u / 2 Å öar och h o l m a r i s a l t s j ö n : Dannemark och Ullon nr 1. — sk. — skl. 1737; ett notvarp vid norra änden av Dannemarks holme taget i beräkning. Skv. 1761 e/10, en vaddräkt vid Ulön och två vaddräkter vid Dannemark; värderades till 12 års ränta; skk. 1793 7 ;) . Sotenäs härad. Tossene

socken.

Råghull nr 1. V2 i. fr. — gamlt frhemn; 1694 reduc. till sk.; 1695 donerat till Göteborgs gymnasium und. ins. frihet. Skl. 1703: »För närbelägenheten af Siön, som ej långt ifrån dess ägor sig sträcker ökes — :14: 22.» Fintorp nr 1. 7 2 kr. — gamlt krhemn; fmdl. 1684; jrs. 1685: »Fiske i Saltesion, men vankar litet.» Klef nr 1. 1 i. fr. — = Råghult. Skl. 1703: »För närbelägenheten af Siön ökes — :24: —.» . Vik nr 1. 3/s i. fr. — gamlt frhemn, testamenterat Göteborgs gymnasium; fmdl. skl. 1703: »För närbelägenheten af Siön ökes till det högsta — :15:<—.» Uleberg nr 1 Öf ver gård. 7 2 sk. — gamlt skhemn; fmdl. skl. 1665, varvid beräknades fiske i stranden. Uleberg nr 2 N edergård. 7, sk. —gamlt skhemn; fmdl. skl. 1665, varvid be< räknades fiske i stranden. Hunnebo nr 1. 1 kr. — gamlt krhemn; jrs. 1685: »fiske i salte siön men vankar litet.»

150 Askums

socken

vid S k a g e r a c k (från norr söderut): Ödby nr 1 Norgård. V8 sk. — gamlt frhemn; 1694 reduc. till sk.; fmdl. skL 1695, varvid »Nytta och Näring af Mackrelfiske» beräknades så att räntan härför påöktes med 7 2 tunna makrill eller 3 dir smt. Enl. vdb. häradsrätts utslag 1877 12/s förklarades 25/104 mtl vara av kr. natur men skk. 1879. Ramsvik nr 1 Öfvergård och Ramsvik nr 2 Nedergård, 7 , u. fr. vartdera — gaml. frhemn; 1669 förbytta till kr. fmdl. 1685; skl. 1695: »Fiskeri uti Ramsviks fjol ved saltsiön med not och nät och snöre hvarmed fångas makrill, kålger, vittling till temlig ymnoghet somlige åren, men somlige åren kan ringa falla dervid.» Fastställdes till samma ränta, som den av 1692 års skattläggningskommission över bytesgodsen påförda, enär gårdarna ansågos »för den goda belägenheten af fiskeri, som der finnes, kunna väl svara derför», försålda till u. fr. 1899 14/7. Ramsvik nr 3 Framgård. *J4 sk. — gamlt skhemn; fmdl. 1685; vid skl. togs fisket i beräkning. Långevik nr 1- 1/2 u. fr. — gamlt frhemn; vid skl. 1665 beräknades »Fiske i Stranden». Vagga nr 1 Norgård och Vagga nr 2 Sörgård. V2 n. fr. vardera — gaml. frhemn; vid skl. 1703 beräknades för båda hemn »närbelägenheten och nyttan af Siön» till 3 dir 7 öre 16 1 / 2 pgr smts ränta. Ödby nr i Nedergården. 1 / 4 u. fr. — skl. 1731: »Landgång och fiskeri uti stranden men bruka intet annat än med metning.» Härför beräknades 13 öre 16 pgr smts ränta. Dala nr 1- 7 2 sk. — skv. 1792 14/8, fiske 0; skk. 1794 "/„. Hofvenäs nr 1. 1 u. fr. — 1694 reduc. från fr. till sk. 1695 donerat Göteborgs gymnasium under u. fr. frihet. Skl. 1703: »för närbelägenheten af siön samt andra commoditeter» beräknades 6 dir 3 öre 16 3/4 pgr smts ränta. Kärrshåla nr 1. 7 2 sk. — gamlt skhemn; jrs. 1685: »fiske i siön vankar litet.» Knutsvik nr 1. 1 / 2 sk. — gamlt skhemn; fmdl. 1685: »fiske 3 salte siön men nu för tiden vankar litet.» Håle nr 2 Nedergård. 7 2 n. fr. — gamlt frhemn; fmdl. 1681, fiske 0. Rörvik nr 1 Östergård. 1 u- fr. — 1694 reduc. från fr. till sk.; 1695 donerat Göteborgs gymnasium under u. fr. frihet. Vid fmdl. skl. 1703 beräknades för »nyttan af Siön» 3 dir 3 öre 11 7 4 ogr smts ränta. ö i saltsjön: Malmön nr 1. — sk. — tidigare krhemn med ränta 41 dir 28 öre; fmdl. skl. 1685: »derpå bor några fiskare som nära sig av Fiskeri synes intet kunna skatta för något hemmantal utan allenast att gifva sin ordinarie ränta de 14 valer törefisk som är 21 dir smt»; Vid skv. 1720 omnämndes, att strandsittarna »nära sig af Siön med Fiskeri»; skk. 1720 12/4. Stångenäs härad. Bro sk

socken.

Rågårdsdäl nr 1. V2 « — i* * 1665: »utsäde 4 tunnors land, fiske i stranden, och efter denne Gården hafver några bättre communiteter än de

151 förige (Klefva nr 1 och 2, som förskonades */„ uti extraord.), synes han böra torskonas V4 uti Extraord.» Jrs. 1685, fiske 0; skk. V4 mtl 1761 3 / lx utan skv. Fiskebäck nr 1. 1 u. fr . — gamlt frhemn; vid fmdl. skl. 1703 beräknades för »Commoditeten af Siön och fiske» 2 dir 7 öre 12 pgr smts ränta. Svee nr 1. V4 sk. — fmdl. 1685 och 1698. Vid skl. 1685 beräknades fisket i saltsjön. Gm ved. häradsrätts utslag 1877 »/, förklarades 7„ mtl för kr men blev skk. 1885 3(,/11. Klef va nr 1 Öster. 7 2 sk. — fmdl. 1665, jrs. s. å.: »fiske i Stranden». SkkV, mtl 1771 "/ 12f V6 mtl 1832 27/7. Klef va nr 2 Väster. V2 sk. — fmdl. 1665 = Kiefva Öster. Skk. 7„ mtl 1771 16/ 12 V4 mtl 1832 27/7, V12 mtl 1857 23/9. ' 2 Ed nr 1. 7 , sk. - fmdl. 1668, fiske 0; skk. V8 mtl 1760 7 1 0 , 7 8 mtl 1832 */.. Näfverkärr nr 1. 1/i sk. - gamlt skhemn. Räntan påökt 1685, varvid fisket beräknades. Lyse

socken

a) på f a s t l a n d e t (från Brastads sockens gräns vid Brofjorden utmed saltsjön till samma sockens gräns vid Gullmarsfjorden): Sörkila nr 1. V4 u. fr. - gamlt frhemn; 1685 förbytt till kr.; 1692 års kommission föreslog förmedl. skl. 1695: »Fiske uti Bro fjol ved Saltsiön med ref allenast, hvarpå fångas makrill, kolger, torsk och vittling, dock icke till att föryttra.» Ansågs kunna hava »temlig näring af fiskeri», varför förmedl. ej kom till stånd. Gm kks res. 1720 18/0, 1722 28/0, 1723 22/a restituerat till fr. Hammar nr 1 Väster. 7 4 kr. — gamlt krhemn, indr. militiebost.; fmdl. 1680 o. 1685. Endast vid den senare fmdl. skl. omnämndes »fiskeriet». Hannevik nr 1. 7 2 sk. — fmdl. 1681, fiske 0; skk. 1760 3 7 1 0 . Var ursprungligen skhemn. ^ Humlekärr nr 1 Väster och Humlekärr nr 2 Öster. 7 4 kr. — gaml. krhemn; fmdl. 1685, jrs. s. å.: »fiskeri i Saltsiön men nu för tider vankar litet.» Nr 2 skk. 9/16 mtl 1792 u / n , 7 1 5 mtl 1829 7B. Sjöbol nr 1. 3/4 sk. — fmdl. 1685: »fiske i saltsiön beklagar sig litet vankar»; skk. 1791 23/8. Lyse nr 2 Nedre. ;!/4 sk. — fmdl. 1685, fiske 0; skk. 1791 2 7 s . Lyse nr 1 öfre. 7 2 kr. — gamlt krhemn, indr. länsmansbost., fmdl. 1685, fiske 0. Slättene nr 1. 7 2 sk. — gamlt skhemn; fmdl. 1681: »fiske i Stora Västersiön.» Kyrkeby nr 1. 1 sk. — fmdl. 1685: »Fiske i saltsiön men nu för tiden litet vankar»; skk. 1762 23/2. Sandåker nr 1. 7 a sk. — fmdl. 1683, fiske 0: »fiske i siön men vankar litet.» Skk. 1760 u / 7 . Slättene nr 2 Ödegården, % sk. — fmdl. 1685, fiske 0; skk. 1762 34/4. Klättene nr 1. 1 sk. - fmdl. skl. 1665 öch 1685, fiske 0; skk. XL mtl 1761 »/„• 7 2 mtl 1832 2 7 3 . Berga nr 3 Öfre. 7 2 u. fr. — gamlt frhemn, donerat Göteborgs gymnasium; skl. 1703; för »Närbelägenheten af Siön och andre Commoditeter af Husmän och Strandsittare» beräknades 1 dir 17 öre smt. Skal nr. 1 (tidigare Skåhr). */, n. fr. — gamlt skhemn, som på 1600-talet blev fr. 1694 reduc. och 1695 donerat Göteborgs gymnasium und. u. fr. frihet. Skl. 1703: »Fiske kan brukas på Allmänningen i Salt Siön som finnes V4 mihl närbelägen, men har eller tillkommer ingen Lännestad.» Fiske 0.

152 Kådene nr 1. 7 4 sk. — fmdl. 1685, fiske 0; skk. 1761 tyit. Ulseröd nr 1 Stora. 1 sk. — skv. 1755 23/T: » Fiske i saltsjön som brukas med dörg.» skk. 1756 2 7 1 0 . Berga nr 1 och Gåsehogen. 3/4 sk. - gamlt skhemn; fmdl. 1685: »fiske i salta siön men nu för tiden vankar litet.» Hammar nr 3 Norr. 1/„ u. fr. — gamlt frhemn, donerat till Göteborgs gymnasium; fmdl. skl. 1703, fiske 0. Fjälla nr 1- 7 4 sk. - fmdl. 1685, fiske 0; skk. 1746 2 1 / i r Kjaga nr 1. 7 4 sk. - fmdl. 1685, fiske 0; skk. 1734 14/10. Torgestad nr 2 Norr. 7 2 sk. — gamlt skhemn; fmdl. 1685: »fiske i salte siön, men vankar litet.» Flat nr 1 Norr. 1 / 2 sk. — fmdl. 1685: fiske i salte siön men nu för tiden litet vankar.» Flat nr 2 Söder. V2 u. fr. — 1694 reduc från u. fr. till sk.; 1695 donerat und. dess förra fr. frihet till Göteborgs gymnasium. Skl. 1703, fiske i Gullmarsfjorden, som dock ej togs i beräkningb) ö a r och h o l m a r i s a l t s j ö n : Kornö nr. 1 Stora. — sk. — vid skv. 1820 13/10 å Stora Kornö med holmarna Bläckhall och 5 st. av de s. k. Brandskären förklarades att »i anseende till tillfället af skärgårdsfiske» skatteköpeskillingen skulle höjas till 23 års ränta eller efter 14 sk. 8 rst bko för år tillh. 7 rdr 1 sk. 4 rst bkö. V, Stora Kornö gamlt sk. V2 St. Kornö skk. 1830 3 7 3 . Wästanskär, Brandskär nr 1, Borgmästaren Stora och Lilla. kr. — upplåtna åt lotsverket enl- kks. utsl. 1827 u / w ; skl. 1829 10/G, fiske 0. Gunnarskär nr 1. kr. — skl. 1737 24/7, fiske 0. Klöfverskär nr 1. kr. — skl. 1737 2tfv fiske 0. Lindholmen nr 1. kr. — skl. 1791 **/» till en ränta, »hvilken i afseende på denna holmes belägenhet med fiskes idkande men ingalunda i jämförelse med de 2:ne obetydlige ängsbitarne som här finnes, blef utsatt till 32 sk. Specie»; skv. s. d. till 7 års ränta. Orusts västra härad. Morlanda

socken

a) på O r u s t (från norr söderut): Kongsviken nr 1. 1 sk. — gamlt skhemn, vari kronan ägde 8 öresbol jord. J r s . 1665: »fiske i Stranden»; 1693 reduc. från fr. till sk. Skl. 1695: »Fiske i Saltsiön som skiuter sig in till gårdens ägor»; ej beräknat. Skv. 1720 1 3 /i 0 : »Fiske i Saltsjön.» 8 öresbol skk. 1725. Slätthult nr 1 Stora. 3/4 sk. — 1694 reduc. fr. ins. t. sk.; fmdl. skl. 1695, fiske 0. Glimsås nr 1. 1 sk. — jrs. 1665: »Fiske i Stranden — — Ellelös Strandsittare äro på denna Gårds Grund belägna»; 8 öresbol gammalt krono, 12 öresbol reduc. fr. ins. fr. till sk. 1695 skl. därvid beräknades Commoditeten av Ellos strandsittare. 8 öresbol skk. 1734 31/8. Huseby nr 1 Lilla. 7a sk. — förr ins. fr. und. Morlanda säteri; 1694 reduc. t. sk.; fmdl. 1695, fiske"0. Huseby nr 2 Mellangärden. xj± sk. — 1682 kr. för ödesmål. Fmdl. 1686, fiske 0; skk. 1704 w/

153 w

Huseby nr, 3 Stora. 1 sk. — skv. 1738 / 7 : » vidare är litet fiske i Saltsiön med mete eller dyrg, hvarest kan fås små fisk af mackrill och hvittling .» 2 / 3 mtl skk. 1747 2/10. Bua nr 1. 1 sk. — gamlt skhemn; jrs. 1665: »Fiske i Stranden.» Köperöd nr 1. 7.» sk. — gamlt skhemn, fmdl. 1629 och 1686; jrs. 1665: »Fiske i Stranden»; jrs. 1686: »Fiske till husbehof.» Biönny nr 1. V4 sk. — 7 a mtl gamlt sk.; jrs. 1665: »Fiske i stranden»; 1686 fmdl. fr. 7 2 t. V4 mtl, fiske 0; skv. 1747 21/7: » här är tillfälle idka något fiske, emedan ägorna gä i Saltsiön.» 1 / 8 mtl skk. 1750. Tönsäng nr 1 Öster gården. 1/., sk- — 1694 reduc. fr. ins. fr. till kr.; fmdl. skl. 1695: »— — Flere lägenheter finnas intet utan det fiske som brukas i Saltsiön»; skattlades efter metodens 12:te punkt »för dess Commoditet vid Siöstranden». Backa nr 1. 1 sk. — gamlt skhemn; jrs. 1665: »Fiske i Stranden.» 1714 efter ödesmål kr. Skv. 1761 14 / 8 : »Kvarnställe är ej till hemmanet ej eller något annat fiskevattn, än i Saltsiön, till livars närmaste strand är en fjerdedels mil från gården.» Skk. 1762 w / 6 . Hällevik nr 1 Mellangärden, 1 sk. — jrs. 1665: »— — fiske i stranden eller Kråkesunds fiol»; fmdl. 1686: »— — ägorna går i Stranden men vankar litet fiskeri .» Skk. 1704. Svanvik nr 1. V2 sk. — 1627 förbytt fr. danska kronan t. i fr. und. Morlanda säteri; jrs. 1665: »— — fiske i Stranden — —.» 1694 reduc. 11 öresbol jord eller 2 dir 24 öre smts ränta t. kr. och det övriga till sk.; fmdl. skl. 1695, fiske 0; skv. 1772 16/3 å kronojorden »— — härligheter och förmåner belägenheten till att idka fiske uti Nordsjön»; värderades t. högst 10 års ränta. 11 öresbol skk. 1772 7 8 . Hällevik nr 3 Väster gården. 1/2 sk. — jrs. 1665: »— — Fiske i Stranden», 1695 reduc. fr. ins. fr. till sk., skl. 1695: »Hellevike Strand 5 Strandsittare p å gårdens ägor. Flere lägenheter finnes intet till desse Strandsittare utan de sin föda och näring alldeles utur Siön sig förskaffa. Flere lägenheter fins intet till ofvanbem:te gård utan det fiske som kan brukas i Salte siön, som skiuter sig in till gårdens ägor. I anseende till den beqvämlighet detta hemman har af sin Strand tillöker 2: —: —.» Barrevik nr 1. 7 4 sk. — jrs. 1665: »Fiske i Stranden närhendes, kan intet högre skjtttläggas.» Skk. 1710 13/a. Tången nr å öfra. 1/., sk. — jrs. 1665: > Fiske i Stranden der de behaga brukat — —.» 1666 fmdl. från 1 t. 7 , mtl; skv. 1731 2S/8: »Fiske i Saltsiön», ej ökat värdet. Skk. 1734 2 7 s . Tången nr 1 Mellan. 7 4 sk, — fmdl. 1629; jrs. 1665: »— — Fiske i Stranden.» Skv. 1731 28 / 8 : »Fiske i Saltsiön», ej ökat värdet. Skk. 1734 M/8. Tången nr 2. V4 sk. — jrs. 1665: »Fiske i Stranden.» 1666 påökt. Skv. 1723 2 / 5 : »— — brukas af Strandsittarne i Mollesund — — fiske i Saltsiön, som är Strandsittarnes endaste Näring.» Skk. 1752 2 3 / r b) öar och h o l m a r i s a l t s j ö n : Bua nr 2 på Flatö. 1 sk. — 1694 reduc. fr. ins. fr. till sk.; 4 öresbol kr. Skl. 1695: »Ostre fiske i Saltsiön samt annat slags fiske som af en bonde kan mäktas och brukas och vidmakthållas»; skl. efter metodens 12:te punkt »efter som han i Skogbyggden och ved Siön välbelägen är». Skv. 1720 13/10: »Ostrefiske med annat i Saltsiön.» 4 öresbol skk. 1725 7/c,

154 Kila nr 1. 1 sk. — gamlt skhemn; jrs. 1665: » Fiske i stranden, denna gård är afskattad 4 skeppr malt, men efter han hafver goda och behållna ägor, alltså bör denna afskattning utgöras.» Kors gård nr 1. 1 u. fr. — 1694 reduc. fr. i. fr. till sk.; skl. 1695 påökt; fiske 01712 åter u. fr. Lafö nr 2 Öster gård. 7 2 sk. - jrs. 1665: » Fiske i Stranden.» 1694 reduc. fr. ins. fr. t. sk.; fmdl. skl. 1695, fiske 0. Lafö nr 1 Västergård, \/2 sk. — jrs. 1665: Fiske i Stranden.» 1694 reduc fr. ins. fr. till sk.; skl. 1695: »Fiske i Saltsjön, ty gården är belägen på en kringfluten Ö.» Skattlades efter metodens 12:te punkt »för des beläglighet vid Siöstranden och Fisket». Herrmanö nr 1. 3/4 sk. — jrs. 1665: »Noeh är synt ifrån Härmanö en stor del af ön till Gullholmen, som 7 personer bruker till äng och få hvardera 6 stackar hö, blifver tillsammans 42 stackar, förutom mulbete nödtorft! och gifva derför 1 tunna malt, som gården hafver tillförne utlagt, vore billigt att Gullholmen ännu pålades att taga ifrån gården någon skatt eller han blifver sin mark mechtig, denna gård kan intet göra för helt mantal i extraord. med mindre att egendomen blifver därtill lagd. Eljest bör han njuta förmedling 7 4 extraordinarie.» Fmdl. 1666; skk. kronodelen 1747 "/ 12 . Mållön nr 1. sk. — en ö; förr 7 4 mtl kr.; jrs. 1665: »brukas till Mulebete af Mollesunds män; Synes icke böra räknas för något mantal i extra ordinarie räntor.» Fmdl. 1686; skk. 1752 M/_. Skaftö

socken

a) p å

Skaftön:

Fiskebäck nr 1. 1 u. fr. — skl. 1690: »Fiske och nyttan af siön 4:31:17.» Berg nr 2. 1 sk. — fmdl. skl. 1695, fiske 0. Skk. 1724. Backa nr 2 Lilla. 1/4 u. fr. — skl. 1690: »Fiske och Commoditeten af siön 2:7: 21.» Backa nr 3 Stora. 1 u. fr. — skl. 1690: »Fiske och Commoditeten af siön 4: 23: 3.» Lönndal nr 1. 1 u. fr. — skl. 1690: »Fiske och Commoditeten af siön 2:19:3.» Stufveröd nr 1 Lilla, 7 2 sk. — 1682 reduc. fr. ins. fr. till sk. Skl. 1695: »Fiske som brukas i Salt Siön som skiuter sig runt omkring dess ägor»; ej beräknat. b) ö a r och h o l m a r i s a l t s j ö n : Jonsberg nr 1. 7 8 sk. — fmdl. 1665: »hafver sin näring och uppehälle allenast af Fiskeri, nogot till Mulbete.» Skk. 1720 27/4. Gåsö nr 1. 7 4 sk. — jrs. 1665: »Fiske uti saltsiön.» Skv. 1739 " / „ : »fiske i kringliggande Saltsiö kan nyttjas.» Skk. 1741 1/10. Tegneby

socken

a) p å O r u s t (från Morlanda sockens gräns utmed Lyrösundet och vidare åt norr utmed Stigfjorden): Boxvik nr 1. 7 2 sk. — gamlt skhemn, fmdl. 1629; jrs. 1665: »Fiske i Stranden»; förmedlingen godkändes. Nötskär nr 1. 1 sk. — gamlt skhemn; jrs. 1665: fiske 0.

155 1

Ramshult nr 1. js sk. — jrs. 1665: »Fiske i Stranden» = 0. Skv. 1737 7 4 ; »Fiske uti Saltsiöu som går till ägorna.» Skk. 1738 20/B. Torp nr 1. 7 2 sk. — skv. 1735 8 / 5 : » fiske eller andra härligheter finnes intet»; skk. 1738 2 7 7 . T vet nr 3 öster gård. 1 sk. — fmdl. 1686, fiske 0; skk. 1724 20/2; skv. fiske 0. Vasseröd nr 1. 7 4 sk. — skv. 1735 •/,: »Saltsiön går in till desse egor och således tillfälle till fiske i västersiön.» Skk. 1736 15/4. Lalleröd nr 2 Öfvergård. 1 sk. — gamlt skhemn; jrs. 1665: »Fiske i Stranden» m. m., i följd varav skedd avskattning ansågs böra återgå. Lalleröd nr 1 Nedergård. 7 2 sk. — gamlt skhemn, fmdl. 1629; jrs. 1665, fiske 0Strand nr 2 Öfra, 1 sk. — jrs. 1665: » en Skön Holme, som 20 Creatur kan hafva sin föda om sommarn, Fiske i Stranden — — Denna gård är afsagd 3 skpr malt, ty synes denna afskattning böra utgöras.» Strand nr 1 Nedre. 1 sk. — skk. 1724 2 7 2 ; skv.: »fiske i Saltsiön» = 0. Holm nr. 2 Ytter gård. 1 sk. — gamlt skhemn; jrs. 1665: »Fiske i Stranden.» Holm nr 3 Östra. 1 sk. — skv. 1721 " / „ fiske 0; skk. 1724 20/2. b) på L y r ö n : Bä nr 1 Västergård. \/2 u. fr. — gamlt frhemn, fmdl. 1629; jrs. 1665: » Fiske i Stranden» — 0. Röd nr 1, V4» Lassbo nr 1, V4, Bö nr 2 Östergård, 1/2, Bot nr 1, 1j2, Bäckevik nr 1, V2» Äng nr 1, x\v samtliga gaml. u. frhemn, fmdl. 1629; jrs. 1665: »fiske i stranden»; förmedl. godkändes. Orusts östra härad. Ståla

socken

på O r u s t (från väster åt öster): Hjälmvik nr 1 Yttre Nedergård, nr 2 Yttre Nordgård, nr 3 Yttre Uppegård, vart och ett 1 sk. fmdl. 1686, fiske 0. Skk. 1724 20/2. Kärreberg nr 1. 1 sk. — 1694 reduc. fr. sätes fr. t. sk.; skl. 1695: »en Holme i Saltsiön Fläskeholmen benemd, bete til 1 bock bred vid ett Röskie Stånd Fiske som kan brukas i Saltsiön som skiuter sig intill des ägor»; ej beräknat. Säckebäck nr 1. V2 sk. — gamlt skhemn; jrs. 1665: » Fiske i Stranden»; ej högre taxerat. 4 öresbol kr. jord; skk. 1704 30/„. Tjörns härad. Klöfvedals

socken

(räknat från öster åt väster och söder): Hvalsäng nr 1 Nedergård. V2 sk. — gamlt skhemn, söm 1650 av bonden givits under kronan; jrs. 1665: »Fiske i Stranden.» Skv. 1756 24/5: »fiske i öppna Saltsiön, som går in till ägorna.» Skk. 1737 2 7 4 . Hvalsäng nr 2 Uppegård. V2 sk. — gamlt skhemn, som 1666 hemföll t kr. ss. skattevrak. Fmdl. 1686; fmdl. skl. 1686, fiske 0; skv. 1723 •/,: »små fiske i Saltsiön.» Skk. 1731 "/-.

156 Hvalsäng nr i Mellangärd. 1 i. fr. — gamlt frhemn, fmdl. 1629; skl. 1703: »Andra Lägenheter fins intet utan det fisket, som kan brukas i Saltsiöm = 0. Hvalsäng nr 3 eller Berget. % i. fr. — var i. fr. und. Sundsby, som 1694 reduc. t. kr. men s. å. skänktes t. Göteborgs gymnasium med förra friheten; skl. 1703: — »andra härligheter fint intet, utan det fiske som kan brukas i saltsiön» — 0. Toröd nr 1. 1 sk. — gamlt skhemn, fmdl. 1629; jrs. 1665: > fiske uti stranden», skedd avskattning godkändes. Vik nr 1. 7 4 i. fr. — fmdl. 1629 o. 1684; jrs. 1684, fiske 0; skl- 1703: »andra härligheter fins intet till förstående hemman utan det fiske som brukas uti Väster Siön, hvilken skiuter sig intill dess ägor» — 0. Hallsbäck nr 1 Uppegård. 1 sk. — gamlt skhemn; jrs. 1665: » Fiskevatn uti stranden» m. m.; skedd avskattning godkändes. Hallsbäck nr 2 Nedergård. 1 i. fr. — gamlt skhemn, vara 1664 erhölls ins. frihet; 1694 reduc men s. å. återgivet t. Göteborgs gymnasium med förra friheten; skl. 1703: » Fiske i Saltsiön som skiuter sig intill des ägor. För nyttan af Marstrands närbelägenhet och siön samt Fiske tillökes 4:10: 9.» Önneröd nr 1. 1 i. fr. — gamlt i. frhemn, 1694 reduc. men s. å. återgivet t. Göteborgs gymnasium med förra friheten. Skl. 1703: »andra härligheter fins intet utan det fiske som brukas uti Väster Siö. — För Commoditeten af Marstrand och fiske uppföres 4:28:—.» Bö nr 2 Uppegård. 1 i. fr. — gamlt i. fr., 1694 reduc. men s. å. återgivet t. Göteborgs gymnasium med förra friheten. Skl. 1703: » andra härligheter fins intet utan det fiske som brukas i Väster Siön som går in till des ägor. — För närbelägenheten till Marstrand och Fiskeriet i Saltsiön ökes 4:16:—.» Bö nr 1 Västergård, 1/8 sk. — gamlt skhemn. skl. 1703 » andra lägenheter fins intet, utan de som i Bö Uppegårdens beskrifning finnes vara förmält. — För Fiskeriet skull och Commoditeten af Siön ökes —:25:12.» Bö nr 3 Västergård. 1/8 i. fr. — skl. 1703 = Bö nr 1 Västergård. Viks Ödegärde nr 2 eller Ödegärdet. 1j3 i- fr. — skl. 1703: » Fiske är den förnämste fördelen, när lägit till Väster Saltsiön, nu ej som i förra tider utan allenast undertiden till Husbehof, som och något till Salu — — För Fiskeriets nytta förökes —:27:8.» Bö nr 4 Östergården. 1 i. fr. — gamlt skhemn, skl. 1703: » är uti andra lägenheter af samma Natur som Bö Ilppegården med des beskrifning utvisar. — För fiske och närbelägenhet till Marstrand ökes 4:4:12.» Tådås nr 1. 1 i. fr. — var ins. und. Sundsby, som 1694 reduc. men s. å. förr unnades Göteborgs gymnasium med förra friheten; skl. 1703: »— — Fiske ingen lännestad, dock fördel af närbelägenhet till Allmenningzfisket i. Siön. — För närbelägenheten af Siön och Marstrand ökes 1:24:13 3/4->> Kolleröd nr 1. 1 sk. — Kronan har förut ägt 3 och kyrkan 3 örebol jord i detta hemman; jrs. 1665: »— — fiske i stranden»; skedd avskattning godkändes. Skv. 1737 7 / 4 : » fiske, eller andre lägenheter finnes härtill intet i någon måtto -.» 1739 20/3 skk. å 6 öresbol. Basteröd nr 1. 3/4 sk. — jrs. 1665: » och fins inga andra lägenheter, utan allenast med Fiske uti stranden.» Fmdl. 1666: kronan ursprungligen ägt 6 öresbol; tilldömdes 1666 7 3 därav; skv. 1791 7 0 : *J afseende på detta hemmanets nära belägenhet från stranden, som ej skall vara öfver 7 4 ; dels mil, uppgafs småfisket i saltsjön med förmon kunna idkas, och kan likaledes, efter almäna lansvägen, som löper utmed hemmanet från närmaste strand, trangrums upföras til ägornas odling .» Skk. 1796 24/5.

157 Pilanne nr 1. 1 i. fr. — var ins. und. Sundsby, 1694 reduc. men s. å- återgivet Göteborgs Gymnasium med förra friheten. Skl. 1703: » Fiske kan brukas i Väster Saltsiön, som är den förnämste fördelen. För fiske och Marstrands lägenhet ökes 1: 26:13.» Ellingseröd tir 1. 7- sk. — kronan förut ägt 6 öresbol jämte tågan och landskylden. Skv. 1723 2/5, fiske 0; skk. 1731 12/7. Långekärr nr 2 Östra. 7 , sk. — fmdl. 1629 o.' 1689; 1675 dömt und. kronan; jrs. 1685, fiske 0; skv. 1723 2/5, fiske 0; skk. 1731 12/7. Sunna nr 1. 2/3 sk. — 1694 reduc. fr. ins. fr. t. kr.; hälften gamlt sk.; fmdl. skl. 1695: » Fiske i Saltsiön som skiuter sig in til des ägor — —> — 0; skv. 1723 2 / 5 : »fiske i saltsiön.» Skk. kr. delen 1734 27/5. Hällene nr 1- 1 sk. — gamlt krhemn. Skl. 1695: » Fiske i Saltsiön som skiuter sig in till gårdens ägor = 0; skv. 1723 2 / r : »små fiske i saltsiön.» Skk. 1734 wl1. Herran nr 1. — i. fr. — varit adelns sk., 1694 reduc. men s- å. Göteborgs gymnasium igen benådat med förra friheten. Skl. 1703: »Fiskeriet är den förnämsta fördelen, dock ej som i förra tider varit hafver, utan knapt nog efter fisk så väl till husbehof, som Salu. — — För Fisket i Saltsiön och belägenheten till Marstrand ökes 4:9:—.» Staffansholmen nr 1. sk. — en holme under Sunna nr 1; jrs. 1665: »Thore på Staffans Holmen hafver legat fordom under Sunde, är ingen åker eller Eng, gifver årligen 1 Tunna saltat Fisk och 1 Wåla Torsk till Per Krabbe, dy bör Cronan hafva half parten af denna ränta.» Skl. 1695 för åker och äng; — »nödtorftigt Fiske i Saltsiön» = 0. Stenkyrka

socken

a) på T j ö r n : Röra nr 1. 1 sk. — 7 2 gamlt kr. och x)2 gamlt sk. fmdl. 1529; jrs. 1665: •> Fiske i Stranden»; skedd avskattning åter utgöras- Skv. 1734 2 / 4 : » fiske i Saltsiön, hvilken går till gårdens ägor, derest med dyrg eller mete fångas någon makril, flundror och små vittling — —.» Hälften av hemmanet skk. 1738 18/4. Röra nr 2. xj2 sk. — gamlt skhemn, fmdl. 1629; jrs. 1665: » Fiske i Stranden»; skedd avskattning åter utgöras. Brog nr 1 Västergården, 1 sk. — gamlt skhemn; jrs. 1665: »Fiske i Stranden.» 1666 påökt. Brog nr 2 Östergård. 1 u. fr. — varit adelns sk. reduc. 1694 men s. å. donerat Göteborgs gymnasium. Skl. 1703: »Fiske hafva de i Saltsiön till Husbehof, och någon Salu. — För fisket samt Commoditeten till Marstrand ökes 2:—: 19.» Brevik nr 1. 1 sk. — gamlt skhemn, fmdl. 1629; jrs. 1665: » Gården är belägen när in till Salte Siön och Stranden»; skedd avskattning åter utgöras. Grinneröd nr 1. V2 sk. — fmdl. 1629 o. 1686; jrs. 1686, fiske 0; skv. 1735 10/5, fiske 0; skk. 1746 11/12; förr prästgods. Ranneberg nr 1. 7 4 sk. — fmdl. 1629; skv. 1735 10 / 5 : Ä fiske finnes icke häller än skönt ägorna sträcka sig till Saltsiön ».> Skk. 1737 2 7 4 - Förr prästgods. Utäng nr 1. 1 sk. — gamlt skhemn; jrs. 1665: » Fiske i Stranden — —. Denne Gård synes böra påökas uti Jordebokz räntan. Efter han hafver goda ägor, och ved Stranden belägen .» 1666 påökt.

158 EmterÖd nr 1. V4 sk. - jrs. 1665, fiske 0; 1666 påökt; skk. 1704 30L; varit ödejord und. Utäng. Dyreby nr 2 Väster gård. 1 u. fr. — gamlt frhemn; 1694 reduc. men s. å. donerat Göteborgs gymnasium; skl. 1703: »Fiske i Saltsiön till Husbehof och någon Salu. För närbelägenheten till Marstrand och fiske i Saltsiön ökes 1: 4: 5.» Tubberöd nr 1. 1 sk. - gamlt skhemn, fmdl. 1629; jrs. 1665: »Fiske uti Stranden strax ved Gården»; skedd avskattning godkänd. Nötsäter nr 1, 7 2 u. fr. — gamlt frhemn; fmdl. 1667; skl. 1703: »Fiske kan brukas I St:a Väster Siön till husbehof, och någon salu, men ej så rikt som, i förra tider varit hafver, dock är det den förnämste näringen. För fisket och belägenheten till Marstrand ökes 3: 30: 2.» Nordvik nr 1. 1 sk. — förr adelns sk., 1694 reduc. t. kr. sk. Skl. 1695: • Fiske i Saltsiön som skiuter sig in till gårdens ägor förblifver vid 1 gärdemantal; skattlägges efter metodens 8, 11 och 12 punkt:r i anseende till fisket och at det är när beläget till Köpstaden Marstrand.» »Hierterön» inberäknades i skatten för hemmanet. Bö nr 1 Berg. 3/4 sk. — fmdl. 1629; jrs 1665: synes böra njuta sin avskattning, »Efter det fins inga lägenheter, utan något Fiske i Stranden». Upptages i 1659 års jb ss. sk.; 1686 lJs mtl förfallet ss. skattevrak t. kr.; 1687 skatte vraket interimsvis fmdl. t. V4 mtl, fiske 0; skv. 1723 2/.: »fiske i saltsiön.» 1731 20/6 7 4 mtl skk. Bö nr 2 Dampegård. xj2 sk. — gamlt skhemn, fmdl. 1629; jrs. 1665: »Fiske i Stranden.» Bö nr 3 Nedergård. 1 sk. - fmdl. 1686, fiske 0; skk. 1731 7 7 ; skv.: »små fiske i Saltsiön». Bö nr 4 Väster gård. 7 4 sk. — fmdl. 1629; V2 mtl 1683 skattevrak; jrs. 1665 = Bö nr 1; V4 mtl fmdl. 1686, fiske 0; skv. 1723 2/r = Bö nr 1; 7. mtl skk. 1731 3 7 6 . Rösseldalen nr 1. x\0 sk. — fmdl. 1686, fiske 0; skv. 1723 2 /,: »fiske i saltsiön»; skk. 1731 3 7 6 . Goviken nr 1, en utjord sk. — skl. 1798 7 1 0 : »Till fiskes idkande ger belägenheten tillfälle i Saltsiön»; dock ej särsk. beräknat. Skk. 1799 3/5. Moriks nr 1 Hale. 7 8 sk. — upptages i 1659 års jb ss- 7 4 mtl kr. med anteckning, att det förut ej räknats för något mtl. Jrs. 1665: »» ej högre taxeras, de som för hafva varit der boendes hafva intet närat sig med annat än Fiskeri.» Skv. 1724 " / e : * Fiske i Stranden med Snöre och krok .» Skk. 1731 12/7. 1767 nedsatt t. 7 8 mtl. Tolleby nr 1 Mellangård, nr 2 Nedergård, nr 3 Västergård, nr 4 Östergård, vart oeh ett 1 sk. — fmdl. 1629, återgick 1665, ånyo fmdl. 1695; skl. s. å.: » Fiske i Saltsiön som Skiuter sig intill des ägor Desse 4 Tålleby gårdar äro af ringa ägor Emot sin Skatt, och i gamla tider Skattlagda för det ymnoga fiske som den Tiden varit, hvilket nu helt ringa är, för den skull pröfvades billigt desse gårdar hvardera böra afskattas 2 L smör .» Skv. 1723 23/12 »små fiske i Saltsiön». Nr 1 skk. 1735 2 7 3 ; nr 2 skk. 1734 23 / 1 , ; nr 3 skk. 1731 7 7 ; nr 4 skk. 1734 23/12. Aröd nr 1. 1 sk. — 1694 reduc. från i. fr. t. sk.; fmdl. skl. 1695: »Fiske i Saltsiön som Skiuter sig intill dess ägor»; skattlades efter metodens 8, 11 och 12 punkter »efter det ligger när till Köpstaden Marstrand och beqvämt ved fisket». Kåreviken nr 1, en utjord sk. — skl- och skv. 1793 "/,. »Ifrån närmaste stad Marstrand var allena en mil och fanns här god lägenhet både till strand och hafsfiske, som givit anledning till skattläggning af 1 L skattesmör

159 efter 2 daler 8 öre, nu valverade till 36 sk. 1 anseende till denna belägenhet i synnerhet funnor värderingsmännen sig kunna anse detta kronostycke i värde till skattelösen efter nio års ränta med 6 rdr. 36 sk.» Hålan nr 1. xj2 sk. — fmdl. 1629; jrs. 1665: »Fiske i Stranden»; skedd avskattning godkänd. Skv. 1723 2/5: »små fiske i saltsiön». Skk. 1731 12/7. Bäckevik nr 1. 1 sk. — fmdl. 1629; jrs. 1665: »Fiske i Stranden»; skedd avskattning godkänd. Skv. 1757 22/0; skk. 1759 "/ 12 . Mölnebo nr 2 Uppegård. 1 sk. - skv. 1734 80/8: "»Smått Fiske i SaltSiön som går in till ägorne uti hvilken med krok och dyrg fiskas någon småfisk till liten understöd i Huset, men aldeles icke till Salu, utan måste en del af. större fisken till Hus förnödenhet köpas från Skärgården.» Skatterättig heten värderades till visst lägre belopp bl. a. på grund av nämndens och länsmannens uppgift, att »den förmon som detta hemman med flere här vid siökanten förr haft af sille och ryssie fiske, nu mera aldeles är försvunnen». Skk. 1734 2 7 1 0 . Kuballe nr 1 Väster gård och nr 2 Öster gård, vartdera 1 sk. — fmdl. 1629; jrs. 1665: »Fiske i Stranden». Skv. 1723 '-/.: »små fiske i Saltsiön». Nr 1 skk. 1731 12l,, nr 2 skk. 1731 »/ 7 . Olsby nr 1 Västergård och nr 2 Östergård, vartdera 1 sk. fmdl. 1629 och 1686; jrs. 1686: »fiske i Stranden». Skv. 1723 2 / 5 : »små fiske i Saltsiön». Nr i skk. 1731 12/7, nr 2 1731 % Gare nr L 7 4 sk. — fmdl. 1629 och 1686; jrs. 1686, fiske 0; skv. 1723 •/.: »små fiske i saltsiön»; skk. 1731 7 7 . Rösselvik nr 1 V, sk. — fmdl. 1629; jrs. 1665: »Fiske i Stranden»; skv. 1723 7 5 : »små fiske i saltsiön»; skk. 1731 12/7. Åker nr 1. V4 sk. — donerat enl. Christian IV:s brev 1596 7 9 und. säterifrihet; reduc. 1694 t. sk.; fmdl. skl. 1695, fiske 0. Viken nr 1. 7 2 sk. — donerat enl. Christian IV:s brev 1596 B/0 und. säterifrihet; reduc. 1694 t. sk.; fmdl. skl. 1695, fiske 0. Hede nr 1. 1 sk. — jrs. 1665: »Fiske i Stranden»; skv. 1723 */5: »små fiske i saltsiön»; skk. 1731 "°/ r Bräcke nr 1 1 sk. — skv. 1723 2/D: »små fiske i Saltsiön»; skk. 1734 27/5. Oisnäs nr 1. 1 sk. — 1694 reduc. från sätesfr. t. sk.; 1695 skl.; »Fiske i Salt siön som går In till dess ägor» == 0. Bäck nr 2 Södra- 1 sk. — upptages i 1659 års jb ss. 7, adelns skattegods m. anteckn. att det vore ett helt hemman. Skl. 1695: »beläget till Saltsiön men intet synnerligt Fiske», fiske 0. Skk. 1704 3 7 3 . Gunneby nr 1 Nedergård och nr 2 Uppegård, vartdera 1 sk. — fmdl. 1629; jrs. 1665: »»Fiske uti Stranden, strax ved Åkergärdet»-; skedd af skattning åter utgöras. Skv. »små fiske i saltsiön». Nr 1 skk. 1734 "/., nr 2 skk. 1731 7 7 . b) å ö a r och h o l m a r i s a l t s j ö n : Dyrön nr 1 Stora. V* sk. — jrs. 1665: Dyrön Crono */« Fiske vundt om Ön - —.» 1667 bibehållen vid V8 mtl. Skv. 1740 2 7 1 0 : » Fiske i kringliggande Saltsiö kan nyttias till metande af Hvittling, Makrill, Flundror och Kåljor.» Skk. 1743 2/0 (jämte underligg, holme Nordre Åstol). Kärr sön nr 1. 7 8 sk. — gamlt sk.: jrs. 1665: »Fiskeva tn runt om sig, kan ej högre taxeras.» Byron nr 2 Lilla med Hättan, en ö, sk. — jrs. 1665: »Fiske på alla sidor runt om holmen, och gifver der före årligen 3 rdr.» Fmdl. 1686, skl. s. å.: • fiske i Stranden men vankar litet .» Skv. 1740 21/10: »Fiske i kring-

160 liggande Saltsiö kan nyttias till metande av hvittling, makril och flundror.» Skk. jämte Persholmen 1743 2/0. Risö nr 1, en ö, sk. — jrs. 1665 == Dyrön Lilla. Fmdl. 1686, skl. s. å.: »— — hafver varit skattlagt för fiske skull som nu förtiden litet vankar .» Skv. 1740 2 7 1 0 : ->— — Fiske i kringliggande Saltsiö kan nyttias til metande af hvitling, makril och flundror ».> Skk. med underligg, holmar Skröfwel och Krok 1747 ••/,. Tjörnekalf nr 1, en utjord, sk. — skv. 1740 21/10: »— — Fiske i kringliggande Saltsiö kan nyttias til storfiske och metande av torsk, långor, hvitling, makril, flundror och kål ja .» Skk. med underligg, holmar Väggen och Barlind 1743 2/9. Koholmen stora och lilla, en holme, kr. — innehaves av lotsarna vid Klädesholmens lotsstation enl. kks utsl. 1828 */,- Skl. 1860 7,, fiske 0. Valla socken (räknat från väster åt öster och söder): Sundsby nr 1. 1 fr. säteri — skl. 1703 å Sundsby med Tunnevik: »— — Andra lägenheter fins intet till förbenämde Säteri undantagandes de 5 å 6 stycken Ryssiestånd, som äro stående på des grund samt det fiske, som brukas i Väster Siön. — — För närbelägenheten af Siön och Commoditeten af Skogen ökes 2:3:—.» Djuphult nr 1. 1/2 fr. ladug. — upptagen jb t. o. ni. 1801 ss. kr. Skl. 1703: »För Commoditeten af Siön ökes 1:13:6.» Tunnevik nr 1. 7 2 fr. ladug. — under Sundsby, se ovan. Åker nr 1. 1 fr. ladug. — donerat t. Sundsby efter Kristian IV :s brev 1594 7 4 : upptagen jb t. o. m. 1801 ss. kr.; ladugård und. Sundsby enl. KM:ts konfirmation 1695 7 2 . Skl. 1703: »Tillökes för Commoditeten af Siön 1:17:18.» Hällene nr 1. 1 i. fr. — Ins. fr. und. Sundsby; 1694 reduc. t. kr. men s. å. Göteborgs gymnasium m. förra friheten återbeviljat. Skl. 1703: »Fisket är i Saltsiön till husbehof men ringa nog till Salu. För beqvämligheten af Skogen och Siön tillägges 1:3:6.» Apelgården nr 1. 1 i. fr. — skl. 1703: »Fisket är i Saltsiön till hus behof men ringa nog till Salu. För beqvämlighet af gårdens Skog och Siön ökes allenast 72:13.» Krassen nr 1. 1/2 i. fr. — gamlt frhemn. Skl. 1703: »Fisket är i Saltsiön till husbehof, men ringa nog till Salu. För beqvämligheten af Skogen och Siön tillökes allenast —: 30:1272.» Röd nr 3. 1 i. fr. — 1694 reduc. men s. å. donerat Göteborgs gymnasium; skl. 1703: »Fisket är i saltsiön till husbehof, men ringa nog till Salu. För nyttan af Skogen och Siön tillökes 1:7: 31/20.» Näs nr 1 Västra. 1 i. fr. — 1694 reduc. men s. å. donerat Göteborgs gymnasium; skl. 1703: »Fisket är i Saltsiön till husbehof, men ringa nog till Salu. I anseende till nyttan af Skogen och Siön upföres 1: —: 18.» Näs nr 2 Östra. 1 i. fr. — gamlt frhemn — Näs Västra. Fjällebro nr 2 Öfra. 1 i. fr. — 1648 förbytt fr. danska kronan; skl. 1703: »Fisket är fuller I en vik af Västersiön; men ej vidare än under tiden till hus behof. För närbelägenheten af siön och staden Marstrand ökes 1:4:21.» Fjällebro nr 1 Nedre. 1 i. fr. — gamlt frhemn, 1694 reduc. men s. å. donerat Göteborgs gymnasium; skl. 1703: » Flere lägenheter fins intet utan det

'161 ryssie fiske som brukas vid dess land, jemte det fiske som brukas i Saltsiön. — — För närbeqvämligheten af siön och Marstrand ökes 2:4:21.» Kil nr 1 Väster gård, 1 sk. — gamlt skhemn. 1674 vederkänt t. kr.; fmdl. i jprdeboksräntan 1686: » fiske i stranden till husbehof»; skv. 1734 3 7 9 : » litet fiske i Saltsiön, till 2:ne ryskiesäter, hvaruti någon småfisk fångas som knapt lönar omkostnaden — —»; skk. 1739 13/.,. Kil nr 2 Östergård, 1 i. fr. — gamlt frhemn, 1694 reduc. men s. å. donerat Göteborgs gymnasium; skL 1703: »Fiske är i Salt siön, dock ej som i förra tider utan allenast under tiden till husbehof men ringa nog till Salu», ej beräknat. Räfsal nr 1. 1 sk. — förr biskopshemn; 1686 påökt; jrs. s. å.: » fiske i stranden »». Skv. 1723 7,: »Rössesäte i Saltsiön»; skk. 1731 3 7 (i . Mällby nr 1. 1 sk. — skv. 1736 13/0: »— — fiske i Salt siön med mete ell:r dyrg att fånga små mackrill, hvittling, flundror och ålkusser » Skk 1738 2 7 7 . Myggenäs nr 1 Uppegård. 1 sk. — förr biskopshemn; fmdl. skl. 1695: »Fiske i Saltsiön med Ryssestånd» --= 0. Skv. 1723 */B: » fiske i Saltsiön, men brukas intet - —.» Skk. 1731 12/7. Myggenäs nr 2 Mellangård. 1 sk. — skv. 1723 a/B = Mygenäs Uppegård. Skk. 10 1731 /7. Myggenäs nr 3 Nedergård. 1 sk. — skv. 1723 SL = Myggenäs Uppegård. Skk. 1735 "/.. Häggvall nr 1 Öfvergård, nr 2 Nedergård, nr 3 Uppegård, vart och ett 1 sk. — fmdl. 1629; jrs. 1665: »»— — fiske i Stranden.» Nr 1 skk. 1704 3 7 3 , nr 2 skv. 1723 2/5, fiske 0, skk. 1731 30/fi, nr 3 skv. 1723 2/5, fiske 0, skk. 1731 «/ 7 . Hövik nr 4 Stora. 1 i. fr. — gamlt frhemn, 1694 reduc. m e n s . å. donerat Göteborgs gymnasium; skl. 1703: »Fiske kunna de hafva i Salt siön (Hakefjol) men ej som i förra tider, utan undertiden något till husbehof, men ringa nog till Salu. För beqvämligheten till Staden Marstrand samt fiske i Salt siön 2:15:22.» Hövik nr 1 Lilla. 7 2 i- f» — gamlt frhemn, fmdl. 1629; jrs. 1665: » Fiske i Stranden — —»; skl. 1703: »Fisket i Salt siön (Hakefjol) och eliest ingen vidare lägenhet, utan den andel som kunde falla i Strandsittare platsen Höwijke näs, som dock skatta apart till Gymnasium Ibland Strandsittarne», ej beräknat. Klef va nr 1. 7, i. fr. — fmdl. 1629; skl. 1703: »Fiske kunna de bruka I Saltsiön (Hakefjol), som der intill finnes belägen, dock ej som i förra tider utan undertiden till husbehof men ringa nog till Salu», ej beräknat. Svanvik nr 2 Mellangård, nr 3 Uppegård, nr 1 Nedergård, vart och ett 1 sk. — fmdl. 1629; jrs. 1665: » Fiske i Stranden.» Skv. 1710 2 7 1 0 : » något Fiske i Stranden med Rössegårdar, som dock intet stort kan importera .» Skk. 1711 Vxo. Hammar nr 1 Lilla, 1 sk. — skv. 1723 2/f,, fiske 0; skk. 1732 12/10. Tångeröd nr 2 Öfvergård. 7 , i. fr. — gamlt ins. fr. und. Sundsby, 1694 reduc. men s. å. donerat Göteborgs gymnasium. Skl. 1703: »Fiske i Salt siön som skiuter sig straxt intill des ägor», ej beräknat. Tångeröd nr 1 Nedergård, 1 sk. — förr kyrkohemn; skv. 1723 2L, fiske 0; skk. 1731 30/G. Krommeröd nr 1. 7 4 i. fr. — skl. 1703: »Fisket är i Saltsiön (Hakefjol) men ej som i förra tider, utan något undertiden till husbehof, men ringa nog till Salu. För närbelägenheten af Siön och Staden Marstrand ökes —:29:974.» Il — Fiskerättsutredningen. I.

162 Balkeröd nr 1. 1 sk. — fmdl. 1629; jrs. 1665: »Fiske i Stranden.» Skv. 1723! 7 , fiske 0; skk. 1731 »%. ' Rörvik nr 1. 1 sk. — fmdl. 1629; jrs. 1665: »Fiske i Stranden.» Skv. 1769 2 7 : > Fiske i Saltsiön.» Skk. 1769 2 7 7 . Lind nr 1. 3/4 sk. — fmdl. 1629;' jrs. 1665: »— - förmedlat 7 2 Extraordinairie, och af sagt 7 2 t:a Havre, fiske i Stranden ».> Skv. 1757 22/6: »Småfiske kan idkas uti en till hemmanet inlöpande Saltsjövik.» Skk. 1759 10Lt. Tönsäng nr 1. 1 sk. — gamlt skhemn; jrs. 1665: »Fiskevatn i Stranden strax ved Gårdens ägor»; jordeboksräntan förhöjd 1666. Brattön nr 1 Lilla, en lägenhet. — skl. 1664: »Brattön Crone är införd i 1664 års Jordebok för 17 2 L smör och är en Strandsittare som bor samma ö. — — Hafver sin näring och uppehålla af Fiskeri, dy kan denna ö intet mer gifva än som för.bem:t är.» Skv. 1702 20/8: »fiske i Saltsiön». Skk. 1722 8/5. Askerö nr 2 Sörgård. 7 4 sk. — gamlt skhemn, fmdl. 1629; jrs. 1665: » förmedlat 7 a Extraordinarie Fiske i Askerö fjol .»

Inlands Nordre härad. Ödsmåls

socken

(från norr åt söder): Korsgård nr 1. 7 2 sk. — består av 26 öresbol, varav kronan ägt 12, åborna 8 och Göteborgs gymnasium 6 öresbol. Skl. 1703: »Fiske kan brukas i Saltsiön», ej beräknat. 12 öresbol skk. 1704 2/4. Röd nr 1. 1 sk. — gamlt skhemn; jrs. 1685: > fiske i Salte siön, men vankar litet .» Starkärr nr 2 Södra. 7 2 u. fr. — gamlt frhemn; skl. 1703: »Fiske i vattn i Saltsiön som går intill des Ägor. — För nyttan af skogen och närbelägenheten vid Siön ökes 1:3:12.» Näs nr 1. 1 u. fr. — 1694 reduc. fr. fr. t. sk.; t. o. m. 1825 i jb upptaget ss. sk.; skl. 1703: »Fiske i Saltsiön som går intill des Ägor. För nyttan af Skogen och närbelägenheten vid Siön ökes 3:10:12.» Byn nr 3 Sörgård och nr 4 Öster gård, vartdera 7 4 u. fr. —gaml. frhemn; skl. 1703: »Bödigt fiske år i Saltsiön efter nödtorft. — För närbelägenheten vid siön förökes —: 12:12 "/IB-» Jordhammar nr 1 Östra, 7 2 sk., öch nr 2 Västra, 7 2 u. fr. — gaml. frhemn; skl. 1703: »Fiske är i Saltsiön efter nödtorft. För nyttan af närbelägenheten vid Siön förökes —:21:9.» Norums

socken

a) på f a s t l a n d e t (från norr åt söder): Stenung nr 1 Uppegård, 1 sk. — påökt 1685; jrs. s. å., fiske 0; skv. 1709 *js, fiske 0; skk. 1722 6/B. Stenung nr 2 Nedergård. 1 sk. — skv. 1719 21/9, fiske 0; 7 . mtl skk. 1722 •/«; 7 a mtl 1733 VIT Nösnäs nr 1 Stora. 1 sk. — gamlt skhemn; påökt 1681: »— — fiske uti Stranden.» Avskattat 1685; jrs. s. å.: »fiske uti Stranden»; åter påökt 1686. Strandnorum nr 1 Nedergård. 1 sk. — gamlt skhemn; påökt 1685; jrs. s. å.: >ägorne går i Salte-Siön och vankar någet med Ryskier — —.»

163 Strandnorum nr 2 Bergegård. 7 g sk. — består av 21 öresbol, varav 14 dömts t. fr. 1684 men reduc. 1694. Skl. 1695: »fiske som brukas i saltsiön, som skiuter sig intill gårdens ägor» = 0.

Stenungsön

b) i s a l t s j ö n : nr J. V2 sk. — skv. 1704 7 0 , fiske 0; skk. 1729 %. Jörlanda

socken

a) på f a s t l a n d e t (från norr åt söder): Kyrkeby nr 1 Mellangård. 1 sk. — skv. 1724 7 6 : »— — intet vidare fiske än de vilja gå till Saltsiön, som ligger ett stycke ifrån gården.» 7 , mtl skk. 175216/„ 6 7 2 mtl skk. 1761 2V10. " 1 9 Anrås nr 6 Södra Nedergård. i2 sk. — 7 4 mtl skk. 1771 f1\ 7 4 mtl skk. 1793 7 7 ; skv. s. å.: » utom det allmänna tilfälle, som detta Hemmans åbo gemensamt med alla vid hafsstränderne äga kan till deltagande i sille- och driftfiske. — — Då värderingsmännen detta Hemman nu till skatte värdera skall, finnes af beskrifningen på detsamma, huru det, hvad ängen angår, är svagt, tillfälle til odling ej gifves dera, men åter sille- och drift Fiske från detta hemman idkas kan, hvarföre värderingsmännen finna skäligt värdera, detta hemman till skattelösen efter åtta års sammanräknad ränta.» Bråland nr 1 Mellangård. 3/4 sk. — 7 8 mtl skk. 1761 20/8, utan skv.; skv. å 7 8 mtl 1791 12/10, fiske 0; 3/8 mtl skk. 1794 2/7. Bråland nr 2 Väster gård. 3/4 sk. — 7 8 mtl skk. 1791 23/8 o. 1793 2 7 „ ; skv. ä 7 8 mtl 1791 2 7 J , fiske 0; 3/8 mtl skk. 1804 12/4. Anrås nr 1 Norra Öfvergård. 3/4 sk. — fmdl. skl. 1701 20/3: »Fiske med ryssjestånd i saltsjön samt understundom fås örefisk med ryssjor i en liten å som går intill dess ägor. Fisket i Saltsiön och ån kommer i consideration till afgift efter 9:de punkten 1:16:—.» Anrås nr 2 Norra Östergård. 3/4 sk. — fmdl. skl. 1701 2 7 3 = Anrås Norra Öfvergård; 3/8 mtl skk. 1763 »V u ; 3/8 mtl skk. 1765 17/7. Anrås nr 3 Norra Sörgård. 3/4 sk. — fmdl. skl. 1701 == Anrås Norra Öfvergård; skv. å 3/8 mtl 1760 3/5: »Belägenheten är ett stycke från Salt-Siön, två mil från Kongelf och 272 mil från Marstrand; men icke desto mindre kan icke något annat fiske, än litet af flundror och hvitling till husbehof nyttjas, i anseende till Strandens långa utgrund» = 0. 3/8 mtl skk. 1761 7 7 ; 3/R mtl skk. 1805 3 7 5 utan skv. Höga nr 1 Stora. 7 4 sk. — gamlt skhemn; Va mtl skatte vrak 1670; fmdl. 1683; tingsbevis s. å., fiske 0. V4 mtl av fmdl. återgick 1685; jrs s. å., fiske 0. 1697 ytterl. 7 2 mtl kr.; skv. 1761 3/9: »Jgenom Ryskiefiske i Saltsiön om vårtiden fås flundror till någorlunda husbehof förnödenhet» = 0. 3 / i r mtl skk. 1762 »/,; 7 10 mtl skk. 1765 7 10 . Höga nr 2 Lilla. 7 2 sk. — påökt 7 4 mtl 1685; jrs. s. å., fiske 0; 1790 skv. av 7 8 mtl: »icke annat fiske finnes än i Saltsiön, hvartill beteshagen sig sträcker.» Värderades till 7 års räntor med hänsyn till förmånerna av »Postföringslön och fiske». 7 4 mtl skk. 1795 2 7 5 ; 7 4 mtl skk. 1822 "/ 1 0 utan skv. Skär nr 1 Stora. 1 sk. — skv. 1719 2 7 9 , fiske 0. Skk. 7 . mtl 1756 w/_; XL mtl 1761 18/7. ' ' Berg nr 1. 1 sk. - fmdl. skl. 1703: »För Nyttan af Fiske, samt närbelägenheten till Siön förökes —: 31: 2.» Skv. 1754 2 7 c : »Fiske är i saltsiön, som likväl

164 ligger ett godt stycke iväg ifrån gården allenast med ryssie gård till tlundre fångst höst och vår.» Skk. 1760 14/7 utan skv. Källsby nr 2 öfra. 1 sk. — skv. 1721 2ö / t : »Ryske sätter i Saltsiön som dock med ringa fördel kan nyttjas.» Skk. 1728 22/r,b) i s a l t s j ö n : Ramsön nr 1 och Kiholmen. 7 4 sk. — varit strandsittarelägenh., 1667 förökt; skv. 1719 24/9; 7 8 mtl skk. 1766 12/6; 1790 "/ 8 skv. å 7 16 mtl; därvid antecknades »att Saltsjön omgifver berörde */19 Krono Båtsmanshålls Hemman, och att dertil! icke finnes annat fiske än i salt sjön». Värderades till sju års räntor med hän syn till dess »belägenhet hvad fisket angår». 1791 M /i s k v - å Vie m t l : * T i l desse Holmar Ramsön och Kjeholmen, som ligga i Skärgården, är tilgång til fiske i Saltsjön», vilket dock ej togs i beräkning. Vs mtl skk. 1792 3/4. Solberga

socken

a) på f a s t l a n d e t (från norr åt söder): Aröd nr 2 Norra. 1 sk. — gamlt skhemn, skattevrak 1681; fmdl. 1685: » någet fiske till husbehof i siöstranden »»; skk. 1761 18/7. Flögen nr 1. 1 sk. — skv. 1735 ™/.A: »— — fiske eller skog finnes icke, utan måste köpas både timber och bränne från fräkne härad fem mil bort, och om någon med dyrg vill fiska i salt Siön, kan han oppmeta något flundror och hvitling som mer är till kåstnad än dät belönar mödan»; fiske 0. Skk. 1736 10/ Knaf ver stad nr 2 Nedra. 1 sk. - skv. 1719 2 7 9 , fiske 0; skk- 1727 2/:i. Torp nr 1.1 sk. — skv. 172114/(!: »Fiske finnes i Saltsiön med flundregarn» = 0. Skk. 1734 8/10. Kreken nr 1. 7 4 sk. — gamlt frhemn, 1694 reduc. t. sk. Skl. 1695: »Fiske i saltsiön, som skiuter sig intill gårdens ägor» = 0. Aseby nr 1 Östergård, nr 2 Norgård, nr 3 Sörgård, nr 4 Mellangård, vart och ett 1 sk. — skv. 1732 2 7 7 : vart hemn ägde allenast ett »Ryskiesätt, hvari ingen annan fisk fångas än små flundror om vårtiden». Skk. 1734 9/7. Skåra nr 1 med en kyrkojord. 1 / 2 sk. — 7 4 mtl gamlt skhemn; 1 öresbol skk. 1722 27/9; skv. 1725 17/0: » ingen Qvarn, Humlegård eller annan lägenhet i någon måtto, allenast Rösse fiske i Saltsiön, hvarest fångas små fisk.» 8 öresbol skk. 1726 13/10. b) ö a r och h o l m a r i s a l t s j ö n : Löfön nr 1. 7 2 sk. — 7 4 mtl gamlt sk.; skv. 1735: »Fiske i Saltsiön, som brukas allenast med garn och dyrg, hvarmed flundror och litet hvittling fångas»; kronodelen skk. 1736 "/„. Brattön nr 1. 7 4 sk. — 7 8 mtl gamlt sk.; fmdl. 1683 o. 1685: » Fisket är men hafver på många år intet varit dugligt har i gamla tider varit skatlagd för medelst fisket, synes och förtänskull kunna tåla och svara för 7 4 .» Skv. 1725 7 6 : » ej heller andra lägenheter vidare än Fiske i Saltsiön som invånarne idka med krok och snöre men ej något stort fiske — —»; kronodelen skk. 1727 7/2.

165 Halta

socken.

Lökeberg nr 4 Östergård. 7 4 sk. - gamlt frhemn; 1694 reduc. från fr. till kr» S k l 1695: »Fiske i saltsiön, som sträcker sig intill gårdens ägor» = 0. Skk. 1704 % Nytt skattebrev utfärd. 1710 7 6 . Inlands Södre härad. Lycke

socken

a) p å f a s t l a n d e t (från norr åt söder): Tjufkil nr 1 Norgård, nr 2 Mellangård och nr 3 Västergård, vart och ett 1 sk. — förmedl. 1685, därvid ej beräknades »fiske i Stranden af Salte Siön, som nu för tiden litet vankar». Kroken nr 1. 3/4 sk. — fmdl. 1685, därvid ej beräknades »fiske i Stranden af Salte Siön, som nu för tiden litet vankar»; skk. 1720 2 7 ] r Bremnäs nr 1 Norgård, nr 2 Öfvergård, nr 3 Nedergård, nr 4 östergård, nr 5 Västergård, nr 6 Sörgård, vart och ett »/« sk. — fmdl. 1685, därvid ej beräknades »fiske i Salta Siön, som nu för tiden litet vankar». Skk. nr 1, 2 och 5 1723 10l nr 3 1723 x% nr 4 1720 •*/„ och nr 6 1736 27/9. T of tan nr 1. 1 sk. — räntan påökt 1685, därvid beräknades »fiske i Stranden af Salte Siön». Skv. 1735 3 7 s : »Fiske kan med krok och ryskior nyttias till makrill, flundror och vitlings fiskande i Saltsiön.» Skk. 1736 27/9. b) ö a r och h o l m a r i s a l t s j ö n : Kråkerön nr 3 Norra. 7 8 sk. — gamlt krhemn, donerat t. fr. 1674 u / a , reduc 1680, bytt t. fr. 1683; bytesrans. 1683, varvid ant, att »fiskeri är till Tre ryskestelle». Återgick t. kr. gm nytt byte 1696. Skk. 1716 2 7 (J . Korsvik nr 1. x\2 sk. — 1/4 mtl gamlt sk.; skv. å 7 4 mtl 1735 8 / 5 : »fiske i Saltsiön med rösior och metande af mackrill, flundror och vittling 0 til eget Tarf»; skk. se Långön. Högö nr 1 m. fl. holmar (Lilla och Stora Råhufvudet, Yttre och Inre Löskär, Vindholmen, Mastholmen, Yttre och Inre Näsvik, Högöflaten, Markattan, Baggeskär, Ryttaren och Stenskär), kr. - skl. 1817 "/ 8 , fiske 0. Kunna ej skatteköpas enl. kks beslut 1908 M/7. Torsby

socken

a) på f a s t l a n d e t (från norr åt söder): Sjöhåla nr 2 Västergård. V2 sk. — gamlt skhemn, som 1670—88 såsom skattevrak förföll t. kr. Förmedl. 1690; jrs. s. å.: »Ryske Sätteri i Salte Siön som nu icke stort brukas, efter som ingen fisk fås»; skv. 1735 2 7 1 0 : »— — fiske i Saltsjön 3/4:s mil ifrån ägorna, hvaraf dock för aflägsenheten skull åborne ej särdeles sig betiena kunna» = 0; skk. 1737 xo/,. Gunnarslycke nr 1. 7 2 sk. — gamlt skhemn, 1672 förbytt t. kr. Fmdl. 1685, fiske 0; skv. 1712 27/5, fiske 0; skk. 1719 "/ 6 . Bräcke nr 1 Södra. *fk sk. — gamlt skhemn; fmdl. 1685, fiske 0. Bräcke nr 2 Norra. 1j2 sk- — fr. und. norska tiden, men enl. ant. i 1659 jb frälserätten förbrutits; räntan påökt 1685, fiske 0.

166 Glose nr 3 Norgård, x\2 sk. — skv. 1751 u / 6 : »Fiske kan nyttias i Saltsiön, så vida gårdsbruket det tillåter» = 0; skk. 1752 16/6. Glose nr 5 Brattegård, 7 2 sk., och nr 6 Ödegärde, 7 4 sk. — skv. 1791 7 8 : » til det allmänna Fisket i Saltsjön, hvartil en del af ägorna störa, är tilgång» - 0; skk. 1793 2/7. b) ö a r och h o l m a r i s a l t s j ö n : Öfveron nr 2 Lilla. 7 4 sk. - 1 / 8 mtl gamlt sk.; skv. å 7 8 mtl kr. 1739 */e: »fiske i Saltsjön med rössior, stagarn och dörg eller snöre af flundror, kåljor, torsk, hvitling och mackril, dock mast öfver en mil ut»; kronodelen skk. 1743 7 7 . Gillholmen nr 1. 7 8 sk. — jrs. 1685 14/0: » fiske i Saltsiön, som nu för tiden litet vankar» = 0; fmdl. 1690. Skv. 1719 9 / l6 : »fiske i saltsjön»; skk. 1757 2 7 1 0 . Baston nr 1. 7 4 sk. — skv. 1735 8 / 5 : » inga andra tillhörigheter förutan det i Saltsiön med rösior och garn kan fångas flundror til hus behof vid dess egen strand men ingen fisk till salu utan med stort besvär längre ut i siön derest under tiden fås hvittling och mackril» = 0; skk. 1737 2 7 4 . Harestads

socken.

Kyrkeby nr 3 Västergård. 3/4 sk. — gamlt skhemn, men skatterättigheten av stods t. kronan 1696; fmdl. 1696, fiske 0; skv. 1739 7 C : »Fiske intet som brukas kan utan större kostnad och möda än det sig löna gitter.» Skk. 1740 l%. Kyrkeby nr 7 Lillegård. 7 4 sk. - fmdl. 1685, fiske 0; skk. 1710 2 7 4 . Prillan nr 1. 7 4 sk. — avskattat 1685, fiske 0; skk. 1723 "/ 7 . Västra Hisings härad. Björlanda

socken.

Kallhed nr 1. 1 sk. — knape el. ofri fr. und. norska tiden; 1663 reduc. till sk.; påökt 1690; skl. 1695: »Salte siön skiuter intill ägorna, är ock lägenhet till fiske i det nordre utloppet af Göta elf i hafvet» = 0; föreslagen förmedl. vägrades. Nolvik nr 1 Mellangård. 7 a sk. — knape el. ofri fr. und. norska tiden; 1663 reduc. till sk.; skl. 1695: »— — kan hafva Lägenhet att Fiska i Salte Siön» = 0; föreslagen förmedl. vägrades. Lunnegården nr 1. 7 a sk. — knape el. ofri fr. und. norska tiden; 1663 reduc. till sk.; skl. 1695: "»utmark sträcker sig till store Västerhafvet, hvarest ock lägenhet fins till fiske» --= 0. Storegården nr 1. 1 u. fr. — gamlt frhemn; skl. 1703: »Fiske är i Salt siön där intill» = 0 Fogelvik nr 2 Bremsegård och nr 3 Mellangård, vartdera V2 sk. — räntan påökt 1685, fiske 0; skk. 1803 to/r Vikan nr 1 Bergegård, nr 2 Mellangård, nr 3 Norgård, vart och ett 1\.i u. fr. — gaml. frhemn; fmdl. 1663, fiske 0. Half vårdsängen nr 1. 7 4 sk. — skv. 1719 15/10, fiske 0; skk. 1723 */«• Sörröd nr 2 Kronogård. lj2 sk. — skv. 1715 2 7i 0 . l i s k e 0; skk. 1723 2 7 10 Kålsered nr 1. 1 sk. — gamlt skhemn; räntan påökt 1685, fiske 0. Höljer ed nr 1. 1 sk. — gamlt skhemn; räntan påökt 1685, fiske 0. Steneby nr 1. */4 sk. — varit fr. men 1694 reduc. t. sk. Skl. 1695, fiske 0.

167 l

Alleby nr 1 Skattegård. j2 sk. — tidigare fr. förbvtt t. kr.; skv 1719 15// l 0 fiske 0; skk. 1723 2V10. ' 2 Hofgården nr 1. 1 sk. — räntan påökt 1685, fiske 0; skk. 1782 7 1 0 . Hästholmarna nr 1 Stora och Lilla samt Långholmen, — sk. — tillerkända norska kronan gm lagmansdom 1654 % ; 1662 skl. ss. tillhörigheter t Björlanda by; jrs. 1663, fiske 0. Hede nr 1. 7 8 sk. — tidigare fr. förbytt t. kr. 1668 oeh 1673; 1690 fmdl. t. */. mtl /8 fiske 0; skk. 1704 2/4, fiske 0. Låssby nr 2 Knapegård. % sk. — knape el. ofri fr. und. norska tiden; 1663 reduc. till sk.; skl. 1695, fiske 0. Skäggered nr 1. 7, sk. — gamlt skhemn; räntan påökt 1685, fiske 0. Lilleby nr 3 Kronogård. 3/4 sk. — 1663 fmdl., ehuru därtill fanns fiske i saltsiön; skk. 1704 2/4. Lilleby nr 4 Mellangård, 7 , sk. - gamlt skhemn; fmdl. till 7„; 1663 påökt till 7 4 , därvid fisket »i Salta Siön oeh i Stranden» beräknades. Lilleby nr 5 Norgård. lf2 sk. - skv. 1719 " / „ , fiske 0; skk. 1723 */, . Torslanda

socken.

Sanden nr 1. — sk. — en äng, räntan påökt 1663, fiske 0; skv. 1702, fiske 0skk. 1762 "/ 2 . Tumlehed nr 1 Lilla. 7 2 sk. — skv.: »någre Rysse sätter i Saltsiön»; skk. 1704 2/4. Tumlehed nr 2 Stora. % sk. — gamlt skhemn; räntan påökt 1685, »fiske till Husbehof» beräknades. Österröd nr 1. V2 sk. — skk. 1704; vid skv. fiske 0. Torslanda nr 1 Gatan. V2 sk. — gamlt skhemn, 1662 hemfallet t, kr.; fmdl. t. V4 mtl 1663, fiske 0; åter påökt 1692, t. V2 mtl; skv. 1692 23/0: »Om hösten kan silfisket idkas emedan hemmanet icke är långt från Saltsjön belägit .» Skk. 1794 M / e . Torslanda nr 3 Nedergård. •/, sk. — gamlt skhemn; fmdl. 1685, fiske 0; skv. 1719 15jU) å 7, av hemnt, vilken på 1600-talet avståtls t. kronan, fiske 0; skk. 1734

/v,.

Torslanda nr d Norgård, V, sk. — und. norska tiden fmdl. och förbytt fr. fr. t. kr.; jrs. 1663, fiske 0. Skatterätten donerad 1691. Torslanda nr 5 Öster gård. 1 sk. - skv. 1732 »•/,: »Fiske uti Saltsiön kunna desse åboer för aflägseuheten ej med någon fördel nyttia.» Skk. 1734 7„. Högen nr 1. 2/4 sk. — fmdl. 1695, fiske 0; skk. 1704 2 / 4 ; vid skv. fiske 0. Skogen nr 1. 7 4 sk. — skv. 1702, fiske 0; skk. 1704 2/4. Bulycke nr 1. 7 4 sk. — skv. 1767: »fiske kan nyttjas i saltsjön, enär gårdsbruket sådant tillåter.» Skk. 1769 2 7 9 . Andal nr 1. 1/i sk. — upptaget och 1690 skl. å utmarken t. hemn Amhult Nedergård, Amhult Uppegård och Kärr, varvid fisket i saltsjön beräknades. Mantalet förhöjt fr. 7 „ t. V, 1780 och t. 7 4 1739; skk. 1720 " / i ; skatteköpet upphävt gm kgl. brev 1726 7 3 ; ånyo skk. 1739 «/ 4 . Röd nr 1 Norgård- 1 sk. - räntan påökt 1685, varvid »fiske till husbehof» togs i beräkning. Skv. 1723 2 3 / t l : »andre lägenheter med skog el. fiske finnes der icke.» Skk. 1725 16 / rt . Bur nr 1. V, u. fr. — gamlt frhemn; jrs. 1663, fisket i saltsjön beräknades.

168 öckerö

socken.

Rörö nr 1. 7 8 kr. — lotshemn; skv. 1761 21/5: * fiske nyttias uti stora saltsiön»; skk. 1773 8/3 å 71C mtl upphävt enl. kgl. brev 1778 x% Höppel nr 1. 7 2 sk. — enl. ant. i 1600-talets jb ägde bönderna hälften o. kronan hälften i detta hemman; jrs. 1663, fiske 0; 1690-talet upptages hela hemmanet ss. kr.; skv. 1718 x% fiske 0; skk. 1722 10/0. Nolö nr 1. 7 a sk. — jrs. 1685, fisket i saltsjön togs i beräkning; skk. 1754 24/l.,. Ryd nr 1. 7 2 sk. - skv. 1718 14/2, fiske 0; skk. 1734 7 5 . Björkö nr 1 Väster gård. »/ SM kr., 28 7 320 sk. — skv. 1718 u / 2 , fiske 0; skk. 7 , mtl 1722 «/ 9 ; 3/8 mtl 1762 22/G; ö 7 3 2 0 mtl 1860 "A,^/,,. mtl 1885 37"10; V88 mtl 1900 2 9 / v Hufvud nr 1. 7 4 sk. — skv. 1718 14/2, fiske 0; skk. 1722 «/ 9 . Björkö nr 3 Sörgård, 1 sk. — l/> mtl gamlt sk.; skv. 7 3 mtl 1715 2 7 1 0 o. XL mtl 1718 "/«. fiske 0. Hällesö nr 1. 7 2 sk. — jrs. 1663: »Fiske rundt om sig i Salte Siön»; skv. 1761 w / 9 : »småfiske rundt omkring ön och storfiske uti öpna Sjön.» Skk. 1762 2 7 2 . Öckerö nr 2 Sörgård. 1 sk. — skv. 1719 15/30, fiske 0; skk. 1722 w / 9 . Röd nr 1. 3/4 sk. — förmedl. 1663, fiske 0; skv. 1770 2 7 5 : »Fiske nyttiar åbon uti Saltsiön, som är nära belägen, och hvarmed han sig mast försörjer. Flere lägenheter voro ej at bese, utan togo värderingsmännen i nogaste öfvervägande huru högt merberörde 5/1(. mtl i värde kunde anses, och funnor det, sedan största afseende göres på fisket i Saltsiön, ej högre än efter siu års ränta till 61 d. 25 7 2 ö. smt kunde värderas.» Skk. 1770 2/10. Hönö nr 1 Bergegård. 1 sk. — jrs. 1663 (hemmanet då benämnt Gala med åbo Oluff Larsson), fiske 0; skv. 1718 14/2, fiske 0; skk. 1722 téj9. Hönö nr 2 Västergård. 1 sk. — jrs. 1663: »fiske rundt om ön.» Skv. 1718 14/a» fiske 0; skk. 1722 w / 9 . Hult nr 1. 1 sk. — jrs. 1663: »Fiske på alla sider rundt om sig.» Skv. 1718 14 /2, fiske 0; skk. 1722 w / 9 . Fogdö nr 1. 7 4 sk. — skv. 1718 14/2, fiske 0; skk. 1722 x0/0. Kalfven nr 1. — kr. — gamlt kr., räntan påökt 1663: åbon »närer sig allenast med Fiskeri». Västra

Frölunda

socken.

Norra Saltholmen. — kr. -— skl. 1895, fiske 0. Askims

socken

a) på f a s t l a n d e t (från norr åt söder): Hult nr 3 Skomakaregård. 1 / J sk. — tidigare tills, med Hult Mellangård ett helt skhemn. 1635 ena hälften därav vederkänd kronan och upptogs i jb ss. särskilt hemman (Hult Skomakaregård). 1651 köpt t. fr. men återgick på 1680-talet t. kr. Förmedl. 1694, fiske 0; skk. 1704 2/4. Pixbo nr 1. 3/8 sk. — varit kyrkohemn; 1699 förmedl. skl.: »Fiske i Salte Siön med Ryskiestånd.» 1719 2D/5 förmedl. t. •/, mtl; skv. 1760, fiske 0; skk. 1761 % Hofås nr 2 Lilla. 7 4 sk. — gamlt skhemn; förmedl. skl. 1697 12/2: »fiske i Salte Siön som går in till dess egor», beräknades icke.

169 BUldal nr 1 Väster gård. 7, sk. — gamlt skhemn; skl. 1732: » det fiske, som understundom med krok kan låta sig bruka i Saltesion, hvilken siuter sig in till des ägor»; icke beräknat t. särskild ränta. Svindal nr 1 Lilla. V4 sk. förmedl. t. V2 mtl på 1630-talet; gamlt skhemn, sogm 1640 vederkändes kronan. 1653 donerat und. fr. men 1683 reduc; 1687 fmdl. t. V4 mtl; skk. 1704 2/4; vid skv. fiske 0. Hulan nr 1. 7« sk. — gamlt kyrkohemn. Skk. 1704 2 / 4 ; vid skv. fiske 0. Lindas nr, 1. 7 2 sk. — gamlt krhemn, som 1635 omfördes t. sk.; förmedl. skl. 1706: »fiske vattn brukas fuller i salt siön med Sillevad och Krok men icke af Synnerl. Importantie»; och ansågs för den »ringa nyttan af fisket i Saltsiön och när belägenhet af Staden Göteborg» böra skattas 2 öre 2 4/5 pgr smt. b) i s a l t s j ö n : Amundö nr 1. 1 / s sk. — gamlt frhemn, som 1594 förverkades t. kronan. 1621 donerat t. fr. men 1692 reduc; skk. 1704 *f4; vid skv. fiske 0. Styrsö

socken.

Källo nr 1. — sk. — skl. 1761 X9/9: Smått fiske af hvitling, flundror och makrill med mera samt sillfiske, kan nyttias nära vid och omkring holmen,, men storfiske af Torsk samt Kåljefiske ej närmare än en och en half till 2 å 3 mil och långefiske till Sex å Tjo mil derifrån i öpna Sjön, emedan förnämnsta och nästan endaste förmånen oeh härligheten af denna Crono Holme är och blifver thet fiske, som theromkring samt i öpna sjön kan idkas,, och det ena året gemenligen är ymnigare än det andra, så att i anseende härtill som till hvad här förut angående beskaffenheten af denna kronoholme anfördt är, den hvarken kan utsättas till något slags hemmantal, ej heller med någon persedel- och liemmanstalsränta beläggas, ty kunde — — ej tåla högre årlig ränta än 8 dir smt — —.»> Skk 1792 8/4.

Hallands län. Skattläggningsmetoden för Halland av den 17 september 1690. P å anmodan av kammarkollegium i brev den 10 oktober 1688 att »göra sig noga och väl informerad så väl af den efterrättelse därom vid landskontoret må finnas som af vederbörande förrättningsmän, hvad fundament de taga till mantalens samt den årliga räntans förhöjning eller förminskning på hemmanen», insände landshövdingen i länet med skrivelse den 24 november 1688 till kollegium yttranden av vederbörande landskamrerare samt av dem, som plägade förrätta skattläggningar inom vart och ett av Fjäre, Viske, Himle, Faurås, Årstads, Halmstads, Tönnersjö och Höks härad för vilka trenne sistnämnda härad avgavs gemensamt yttrande. Häradernas yttranden äro i regel underskrivna av häradshövding, kronofogde, lantmätare och två nämndemän på nämndens vägnar. Yttrandena från Fjäre och Viske härad äro likalydande; likaså yttrandena från Himle, Faurås och Årstads härad. De tre senare överensstämma vidare i allt väsentligt till innehållet och delvis jämväl till ordalydelsen med de två förra.

170 Enligt yttrandena från Fjäre, Viske, Himle, Faurås och Ärstads härad hade ett hemman i regel åsatts ett helt mantal, då det haft »medelmåttig god åker till 12 tunnors utsäde» och hårdvallsäng till 30 lass hö; grundräntan för ett sådant hemman hade beräknats till 30 dir smt. Vid sämre jordmån i åker och mindre förmåner i äng hade bristen kunnat uppvägas av »skog eller andre lägenheter till hemmanet af furu- eller tjärbrännande eller annan skog, så vida bonden däraf särdeles nytta haft». I Himle, Faurås och Årstads härad hade man dock stundom måst avvika från nu angivna norm för åsättande av ett helt mantal »särdeles där inga lägenheter finnas med skog, kvarn, fiske eller nödtorftigt mulbete». I yttrandena från Fjäre och Viske härad lyder motsvarande passus: »synnerligst där inga härligheter (som här helt rara eller ringa äro) finnas, med skog, fiskevatten, gott mulbete, kvarn och annat». I Halmstads, Tönnersjö och Höks härad hade jämväl i regel till ett mantal och 30 dir smts ordinarie och extraordinarie ränta räknats medelmåttig god åker till 12 tunnlands utsäde och hårdvallsäng till 30 lass hö. Men »hvar till någon gård är beläget skog, fiskevatten eller kvarn af inportance, då stegras räntan så mycket högre uti ordinarie jordboksskatten, att det bliver efter värdie mer än 30 dir». Jämlikt kollegii föreskrift i brev den 18 augusti 1690 utarbetades härpå vid sammanträde med »landsbetjänte» i länet den 17 september 1690 en för hela länet gemensam skattläggningsmetod. Däri uttalas till en början »att vi till en rätt skattläggning intet annat fundament kunnat träffa än vi tycka det förnämsta, varav ett hemman bör skattläggas, är åker och äng, som måste anses till dess fruktbar- och godhet, och fördenskull tyckt till en lika skattläggning vara av nöden densamma efter denna landsorts beskaffenhet uti sina vissa sorter fördela och proportionera och därefter öfverse densamma så till sina besvär och vidlyftigheter som sina commoditeter och nyttigheter». Efter en utförlig framställning av de i enlighet härmed utarbetade skattläggningsgrunderna, varav man finner att på ett mantal räknas 12 tunnor god jord och 30 lass äng, lämnas en redogörelse för »beskaffenheten» av häraderna i länet, varur här antecknas följande: 1. Fjäre härad »— — de, som bo närmast stranden, råka väl densamma men hafva däraf fast ringa nytta, allenast en del kunna betjäna sig av seglationen och således både sig och sina hemmavarande mera däraf än åkerbruket ernära». 2. Viske härad »är nästan av samma beskaffenhet, dock till åkerjorden nästan bättre — —. Andra lägenheter lika med Fjäre härad, allenast äga de någon skog till bränne eller i stället torfvet, men ingen seglation.» 3. Himle härad »— —. De hemman, som utmed stranden belägne äro, hafva för detta någon liten fördel haft af sill- och andra fiskerier, men äro nu i genom några års svåra stormvindar till deras fina båtar och fiskredskap utblottade att de ej längre förmå tvinga det på bättre fötter igen.» 4. Faurås härad »— — de orter, som belägne äro bredvid Falkenbergs å, hafva på somliga ställen liten nytta af laxfisket, men eljest finnes uti detta häradet inga andra härligheter». Beträffande Ärstads, Halmstads, Tönnersjö och Höks härad innehåller redogörelsen intet, som i någon mån berör fisket. Slutligen innehåller metoden bestämmelser om vad som räknas till hemmans härligheter, och huru de vid skattläggningen böra konsidereras. Bland härligheter uppräknas fiskevatten och därom säges följande: »Fiskevatten är

171 för tiden intet, som någon verklig nytta kan till visshet gifva, och fördenskull icke heller synes kunna bliva aktat som någon besynnerlig understöd och hjälp till gården, utan där sådan härlighet finnes och sig formera skulle, tyckes som man den ock kan lämna till förbehåll emot allt annat extraordinarie.» Skattläggningsmetoden för Halland räknar sålunda icke med fisket såsom någon beskattningsbar härlighet. Vid skattläggningar å kusthemman inom länet har också, såvitt utrönas kunnat, endast i sällsynta undantagsfall tagits hänsyn till saltsjöfiske. Utmed vissa sträckor av länets kust, huvudsakligen inom Årstads, Halmstads, Tönnersjö och Höks härad, förekomma åtskilliga sedan gammalt brukade laxsätt, om vilkas belägenhet och äganderättsförhållanden upplysningar äro att hämta företrädesvis ur laga skifteshandlingar och andra i länets lantmäterikontor förvarade akter samt i icke så få fall ur domar. För utredningen om dessa laxsätt och övrigt saltsjöfiske i länet har även genomgåtts Hallands landsbeskrivning av år 1729 V som innehåller uppgifter om hemmanens ägor och härligheter. Beträffande detta dokument innehåller ett kungl. brev till kammarkollegium den 29 mars 1825 a följande. Enligt vad Kb i länet anfört kunde visserligen ej uppges vilken myndighet, som anmodat dåvarande landshövdingen om denna beskrivnings upprättande eller vid vad tid kronofogdarna och häradsskrivarna, vilka var för sitt fögderi underskrivit densamma, om författandet erhållit befallning, men då sådant skett efter landshövdingens vederbörande kronobetjänte meddelade projekt, vilket åberopades uti en i juli månad 1729 avgången order, hade Kb ansett samma landsbeskrivning vara med behörig autorisation tillkommen och att den motsvarade de i andra län författade jordrevningsprotokoll, ehuru de innefattade en fullständigare beskrivning om hemmanens ägovärde och härligheter. På grund härav och då hemmansräntorna däruti endast summariter upptoges, kunde denna beskrivning efter Kbs tanke icke betraktas såsom en vanlig jordebok, utan såsom ett dokument, vilket såväl i kameralt som i historiskt avseende borde förtjäna trovärdighet såvida icke mera autentiska handlingar funnes, varigenom dess oriktighet kunde bevisas. Resultatet av den i nu förevarande avseende gjorda undersökningen beträffande Hallands län framgår av följande översikt.

Fjäre härad. Släps

socken.

Spårhaga nr 2, 7 2 mtl sk.; skv. 1755: »Fiske nyttjar hemnt uti deu nära intill belägna saltsjön, hvilket dock skall föga löna mödan, eftersom stranden därstädes är nog öppen, bergaktig och stenig.» Kyfvik nr 4,1 mtl sk.; skv. 1769: »Fiske kan idkas uti salthafvet till husbehof men ingen afsalu.» Vid laga skifte 1829—1830 å Kyfviks by förblev rätten till fiske oförändrad »hädanefter som hittills». 1

Hallands länsstyrelses arkiv i landsarkivet i Lund. Ang. anförda besvär rörande naturen av hemmanen Brännarp. 2

Skintaby, Risarp, Lyngakra och

172 Malevik nr 1, 2/3 mtl sk. Skl. 1731 *Jé: fiske i saltsjön av vittling, makrill ocb flundror, varför dock ej beräknades särskild ränta; skv. 1791 •/,: »Fiske med ryssjor efter flundror och torsk till husbehov.» Bukärr nr 1—5, 2 6 7 80 mtl sk. och 2 1 7 so mtl u. fr. Vid laga skifte å henmt Bukärr nr 5, fastst. 1844, förbehölls samtliga delägare obehindrad tillgång till stranden för fiske. Guntofta nr 2, 1 mtl fr. Enl. förmedl. skl. 1729 2 7 1 0 brukades intet fiske för den långa utgrundens skull. Enl. 1729 lbeskr. hade fr. säteriet 1 mtl Särö fiske i saltsjön med ryssjor; i övrigt innehåller beskr. intet annat om fiske än att »denna socken idkar något fiske i Saltsjön till nytta vid hushållet». Vid lantmäteriförrättningar å kusthemn i denna socken förekom intet om fiske i vidare mån än ovan anmärkts. Valida

socken.

Valida by. Vid förmedl. skl. 1712 10/10 å tre fr. hemn förekom intet om fiskeNr 18, 7 3 mtl sk. Enl. skl. 1735 "/ 9 och skv. 1793 22/4 hade hemnt fiskevatten i saltsjön, vilket dock i anseende till strandens avlägsenhet, 7 S mil, ej brukades och därför ej togs i beräkning. Buera by. Nr 1,1 mtl sk., skv. 1755 2V10: »fiske nyttjas i den nära intill strykande saltsjön, hvilket dock föga skall löna mödan eftersom stranden härstädes är mycket öppen, bergig och stenig.» Nr 3,1 mtl sk., skv. 1726 2 7 n , intet om fiske. 1729 lbeskr. innehåller om fiske endast följande: »Socknen belägen till en del intill saltsjön; idkas något fiskeri av en del näst boende till sjön.» Vid lantmäteriförrättningar inom denna socken förekom intet om fiske. Onsala

socken.

Onsala sockens skifteslag, omfattande 88 till 73X1/12, förmedl. mtl eller de flesta hemn i socken samt Råö nr 1, Vessingsö nr 1 och 2, 2 mtl sk., Bratterås nr 1, 1 mtl sk., och Lotsholmarna nr 1. Råö nr 1, 1 mtl sk. Jrs. 1651: »Synes vele behöfve 1/2 i det o visse til förmedling, men emedan han haffuer part uti skuder, och dageligen kan bruka fiske i siön, ty förskonas han ej mer för denna gång til vidare öfverhetens resolution än med 7 3 partt.» Lotsholmame nr 1 (Ramnö, Brokö och Hällesö). Upplåtna åt lotsarna vid Mönsters lotsplats jäml. kgl. bv 1763 M / u och kks beslut 1764 22/,. Fiske ej beräknat vid skl. 1766 1G/0. Skällared nr 3 (Gottskär), 7 4 mtl sk. Gamlt kronofiskläge, som upptogs i jb första gången 1665- Vid jrs. 1662 18/ö upptogs samma ränta, som förut utgått av fiskläget, näml. 3 dir smt för vart och ett av sju fiskarehus, el. 21 dir för hela läget. — Då vid jrs. 1689 befanns, att fem av fiskarehusen voro öde, minskades fisklägets ränta i proportion härtill, därvid hänsyn togs till att »»fiskeriet icke nu som tillförende idkats till någon hjälp.» Skl. 1769 7ftl: »Fiske kan nyttjas i saltsjön med garnsättning och snören, som dock föga lönar fiskeredskapens underhållande»; fisket taxerades härvid icke till något särskilt belopp. Jäml. kks beslut 1801 8/5 blev ny skl. förrättad 1810 "/ 9 . därvid anmärktes: »Fiske i den strax härvid liggande saltsjön, som nu mera ej finnes av betydenhet och således til någon förmon ej ledande.» 1819 8/12 för-

173 ordnade kk. återigen om ny skl., som förrättades 1820 2a/0. Därvid antecknades, att »fiske i den straxt härvid liggande saltsjön nyttjas icke till någon särdeles fördel», men beräknades särskilt för fisket sedan kostnaden för fiskredskapen blivit avdragen »ett räntebelopp av 9 sk. 53/4 rst, och skattades fiskläget till 7 4 mtl. Denna skl. fastst. av kk. 1822 12/]2. Skk. i särsk. andelar 1829 och 1855. Skalegården nr 1, •/, mtl sk. Vid skl. 1725 14/9 beräknades 16 öre smts ränta för fiske i saltsjön. Hvicka nr 1, 1/2 mtl sk. förmdl. 1702, därvid fiske ej beräknades; skv. 1746 13 / 9 : fiske efter vitling och flundror m. m. i den 1 / 2 mil avlägsna saltsjön, »såvida åboen hinner idka fisket sedan han hemmansbruket skött». Finnagården nr 1, */, mtl sk. Enl. skv. 1764 19/10 kunde fiske nyttjas i den närbelägna saltsjön. Vid lantmäteriförrättningar å kusthemn i denna socken förekom intet om fiske. Tölö

socken,

Hvarla nr 1—9, 9 mtl sk., nr 10, 1 mtl sk., nr 11, 1 mtl fr., nr 12, 1 mtl sk. Gröninge nr 1, 1 mtl sk. Enl. 1729 lbeskr. hade nr 1 ett ryssjesätt i saltsjön, nr 2 något fiske samt nr 5 och 6 fiske med ryssjor i saltsjön. Enl. skv. 1765 10/18 hade hemnt nr 2 tillgång till fiske i saltsjön. Kolla nr 4. — Uddaholmen, gaml kr. lägenhet., skk. 1756 14/n skv. 1724 25/T intet om fiske. Hanhals

socken.

Hambrö nr 1 (Hagen), 1 mtl sk. — Skv. 1701 2 7 u , intet om fiske; skk. 1723 2 7 G ; 1729 lbeskr. intet saltsjöfiske. Brogården nr 1, 7 2 mtl sk. Enl. 1729 lbeskr. endast fiske i Rolfsån. Hanhals nr 1—9, 73/4 mtl sk., och nr 10, 1 mtl fr. Enl. 1729 lbeskr. hade hemn 1—9 var sitt ryssjesätt i saltsjöstranden. Nr 6 och 8, gamla krhemn; fmdl. skl. 1734: »Fiske intet annat än i saltsjöstranden. 7 8 mil af lagset, dock intet till salu»; togs ej i beräkning. Skv. 1764 8 / 7 : »Fiske och fiskevatten äger hemnt uti den nära intill stötande saltsjön, bestående af 2:ne rössjesätt samt uti Ralf sån medelst garnsättning, som angives vara af mindre för delaktighet.» Skk. 1766 % Nr 7 och 8, skk. 1763 7 10 . Skv. s. å. »Fiske och fiskevatten gagnas uti den 1 / 8 mil därifrån belägna saltsjön, hvarutinnan kan brukas ryssjor till laxöring, id, flundror, torsk, horngäddor och mörtfångst, som dock nu i senare åren och på 20 års tid knappt skall hafva lönat fiskeredskapen.» Vid storskifte 1802 å »Kohagen, intaget och holmar» till Hanhals by förbehöllo sig delägarna att få behålla sina ryssjesätt eller fiskeplatser i saltsjön, såsom de dem av ålder innehaft, nämligen varje halvt hemn var sitt sätt och således varje helt hemn två sätt. Grässela nr 1—7, 4 mtl sk. Enl. 1729 lbeskr. intet fiske. Torkelstorp nr 1—7, 37 4 mtl sk. Enl. 1729 lbeskr. fiske i saltsjön. Enl. skl. 1729 2 7 1 0 hade nr 1, 2, 4, 6 och 7 fiske i saltsjön, vilket dock på grund av strandens långgrunda beskaffenhet och avlägsenhet sällan nyttjades och därför ej heller beräknades till särskild ränta. Vid skl. 1734 24/10 och 2 7 1 0 be-

174 räknades för vartdera av nr 3 och 5 8 öre smts ränta för fiske i saltsjön, varest kunde fångas vitling och flundror med mete och garn till ringa värde för åbon. Vid skv. 1766 uppgåvos nr 3, 5 och 6 icke äga något fiskevatten. Såtinge nr 1 och 2, l3/8 mit sk., och nr 3, 3/4 mit kr., prästänkesäte. Enl. 1729 lbeskr. samt skv. 1766 »/, och 1792 10/7 intet fiske, men vid skl. 1734 å nr 1 beräknades 4 öre smts ränta för fiske i saltsjön, som var 1 / 2 mil avlägsen, varför fiske sällan brukades. Pilagården nr 1, 1 mtl sk. Enl. 1729 lbeskr. och skv. 1763 7 8 intet fiske i saltsjön. Med ovannämnda undantag för Hanhals by förekom vid kusthemn i Hanbals socken övergångna lantmäteriförrättningar intet om fiske. Fjärås

socken.

Eskatorp nr 1—11, b7/lt mtl sk., nr 12, 7 2 mtl, och n r 13 (förut i Hanhals), 1 mtl u. fr. Enl. 1729 lbeskr. idkade byamännen fiske med garn i den här långgrunda havsstranden under den tid fisken lekte och högt vattenstånd rådde; nr 1—8 öch 12, fmdl. 1652, något fiske i saltsjön; nr 7 fmdl. 1652 och 1689, fiske ej nämnt; nr 9 fmdl. 1689, fiske ej nämnt. Enl. skv. 1737 2 7 5 å nr 9 (Ulfsbäck) kunde fiske i saltsjön icke utan stor möda nyttjas, »emedan grund in emot 7 4 mil utför alla ägorna utskjuter». Strand nr 1—3, 3 mtl fr. sedan omkr. 1660 ladugårdar under Tjolöholms säteri. Enl. 1729 lbeskr. idkades fiske i saltsjön. Tjolöholm, 1 mtl fr. säteri. Enl. 1729 lbeskr. ryssjesätt i saltsjön. Torpa nr 1—20, 161/3 sk., nr 21, 1 mtl kr., mensalhemn. Asserlund nr 1—3, 11X/12 mtl sk. Vid dessa hemn i Fjärås socken övergångna lantmäteriförrättningar förekom intet om fiske. Örmevalla

socken.

Samfälld mark till alla hemn i socknen. 1729 lbeskr. intet fiske till hemn i denna socken utom för Örmanäs by, som uppges ha tillfälle till backefiske i saltsjön. Skl. 1741 24/10, 2 7, 0 å 7 2 mtl nr 8 och 7 2 mtl nr 9 örmanäs fiske i saltsjön efter vitling, makrill, flundra och torsk till husbehov, men detta togs ej i beräkning. Fmdl. skl. 1742 9/10 å 2 / 3 mtl Asa eller Underåsa nr 4: fiske i saltsjön, »V4 mil härifrån, som härstädes faller ganska besvärligt emedan här vid sjöstranden är långgrundt»; togs ej i beräkning. Skv. 1818 V0 å Vi mtl Hallen nr 1: »fiske till en högst obetydlig del.» Örmanäs holmar nr 1, sk. (Baggaskär, Brattaskär Lilla, d:o Stora, Flataskär, Gäfön, Kisteskär, Lindholmen, Ljungskär, Långskär, Lönnen Inre, d:o Yttre och Mödaskär). Skl. 1841 23/8 ej för fiske. Vid hemn övergångna lantmäteriförrättningar förekom intet om fiske. Landa

socken.

Samfälld mark till alla hemn i socknen. 1729 lbeskr. upptar till hemn i denna socken intet fiske i saltsjön utom för 1 mtl Rågelund nr 1, gamlt sk. Laga skifte 1833—44 å socknens alla ägor; intet om fiske.

175 Frillesås

socken.

Rya ni' 1, 3 och 4, 2V2 mtl sk., samt nr 2, 1 mtl u. fr. (förr länsmansboställe). Enl. 1729 lbeskr. ägde byn tillgång till fiske med krok och snöre i saltsjön till husbehov. Nr 4, gamlt fr., 1722 förbytt t. kr., skk. 1822, 1841. Skl. 1730 2 7 B : »fiske i saltsjön 1 / s mil ifrån gården men 3 / s mil dit de kunna fiska, är fuller, i anseende till aflägsenheten ringa nytta för åbon, men finnes efter g. jorde boken vara taxerat för 7 2 L S räckor»; för saltsjöfisket beräknades 4 öre smts ränta. Lurendal nr 1, 1/„ mtl kr. (kyrkohemn). Enl. 1719 lbeskr. nyttjades fiske i saltsjön med snöre och krok till husbehov. Skl. 1847 17/., fiske nyttjades ej och ej heller därför skattlagt. Slätten nr 1, 7 2 mtl sk.; skv. 1762 30/8, fiske brukades i den 7 4 mil avlägsna saltsjön, dock till föga nytta och beräknades ej. 1823—25 storskifte å skog och betesmark till samtliga hemn i socknen; intet om fiske. Viske härad. Stråvalla

socken.

Samfälld mark till följande hemn i socknen, nämligen: Hulegård nr 1, 1 mtl u. fr., Kärra nr 1, 1 mtl sk., nr 2, 1 mtl u. fr., nr 3, 1 mtl vt. fr., Äkraberg nr 1, 2/.i mtl sk., 7 8 mtl u. fr., Stråvalla nr 1, 3/4 mtl sk., nr 2, 1 mtl u. fr., nr 3, 1 mtl kr., nr 4, 1 mtl u. fr., nr 5, 1 / 2 mtl u. fr., nr 6, 1 mtl sk. By nr 1, 1 mtl sk., gamlt krhemn; skv. 1725 30/9: »Flere härligheter af fiske och humlegård eller hvad namn det hafva må har detta hemn icke»; skk. 1726 2/12. Vid laga skifte 1856—60, fasts t. 1860 7 12 , å förestående hemn i Stråvalla socken, avsattes för gemensamt behov socknens hela havsstrand till en bredd av 150 alnar. 1729 lbeskr. samtliga hemn i denna socken ägde landgång till saltsjön. Värö

socken.

Källstorp nr 1, 2, 4, 5, 7 och 12, 47fl u. fr., nr 3, 6, 8, 9 och 11, 3x/8 mtl sk., nr 10, 3/4 mtl kr. under ensk. disp. Nr 6 gamlt kr., skk. 1724; skv. s. å.: »hvad angår fisket i saltsjön, så betjäna sig åborna för aflägsenhetens skull mycket sällan däraf, dessutom är den friheten att fiska i stora saltsjön allgemen för alla, så att man i denna landsort ett sådant fiske vid skattevärderingar icke ansett.» Nr 8, gamlt kr., fmdl. 1651, intet fiske, skk. 1799, 1851. Nr 9, gamlt kr.,, fmdl. skl. 1730 18/9; tillgång att fiska i saltsjön, men för avlägsenhetens (3/8 mil) skull av ringa nytta; togs ej i beräkning. Nr 10, gamlt fr., förbytt t. kr., skl. 1781 7„: »fiske finns intet på annat sätt än att åborna någon gång kunna gå ut på hafvet att där fiske med krok»; togs ej i beräkning. Nr 11, gamlt fr., 1761 förbytt t. kr.; skl. 1730 2 7 5 : tillgång att fiska i saltsjön, 7 4 mil avlägsen; togs ej i beräkning. Nr 12, gamlt fr., fmdl. skl. 1730 2 4 / t l : fiske i saltsjön, som dock ej brukades och ej heller beräknades. Norvära nr 1—10, 63/0 mtl u. fr., nr 11, 1/„ mtl sk. 1729 lbeskr. tillgång till fiske i saltsjön med backor och snöre. Nr 1, 3, 4, 6—9 fmdl. 1651, fiske ej beräknat, Skl. 1742 4/10, 7 1 0 å nr 11: »fiskvatten ej

176 annat än i saltsjön 7 S mil härifrån ganska långgrund och slätt fiske»; beräk nades ej. Skk. 1875. Åsen nr 2, en utjord, sk., fmdl. skl. 1700 " / , ; lägenheten gränsade till saltsjön, men fiske ganska ringa och togs ej i beräkning. Ambjörnstorp nr 1, 3, 4, 27, mtl u. fr., nr 2, 6, P/., mtl sk., nr 5, 1 mtl kr. pr.-änkesäte. 1729 lbeskr.: intet fiske. Lingome nr 1, 2, 3, 5, 7, 8, 10, 11, 12, åx/a mtl. u. fr., nr 4, 6, 9, 13, 2 mtl sk., och nr 17. 1729 lbeskr.; tillgång till fiske i saltsjön med backor och snöre till husbehov. Skällåckra nr 1, 2, 5 och 9, 37 0 mtl u. fr., samt nr 3, 4, 6, 7 och 8, 27 4 mtl sk. Enl. 1729 lbeskr. tillgång till fiske i saltsjön med backor och snöre till husbehov. Enl. skl. 1730 »/ 9 å nr 3 tillgång till fiske i saltsjön, 7 4 mil avlägsen, av ringa nytta; togs ej heller i beräkning. Skl. 1726 w / , å nr 4: »fiske i saltsjön och besynnerlig fås råckor, hvitling, hummer, torsk o. horngäddor», varför beräknades 8 öre smts ränta. Vid skl. 1730 SV5 nr 6, 7 och 8, beräknades för vart av dessa hemn 8 öre smts ränta för fiske i saltsjön av torsk, vitling, sill, rockor och hummer. Biskopshagen nr 1, 1 mtl u. fr. Enl. 1729 lbeskr. gott tillfälle till fiske i saltsjön. Bua nr 1, 3, 5, 11—18, 52/n mtl fr., samt nr 2, 4, 6—10, 47 24 mtl sk. Enl. 1729 lbeskr. ägde Bua by fiske i saltsjön till husbehov med krokar, snöre, garn och hummerkupor efter vitling, kolja, torsk, rockor, hummer och krabbtaskor samt marsvin (tumlare). Nr 3, gamlt sämjeliemn, 1652 köpt t. fr., fmdl. 1700: fiske obetydligt och taxerades ej. Nr 6, fmdl. skl. 1700: fiske obetydl. och taxerades ej. Skk. 1869. Nr 7 och 10, fmdl. skl. 1728 2 7 1 0 : »fiske i saltsjöstranden 7 10 mil avlägse, därest åboer stundom kan få en rätt hvitling hommer, råckor, och flundror till hjelp i hushållet men icke till salu»; taxerades ej, men enl. kks res. 1734 7 2 höjdes räntan för vartdera hemnt med 16 öre smt för fiske och torvskörd. Skk. nr 7 — 1849, 1851 — nr 10 — 1792. Nr 16, 17 och 18, fmdl. 1720, skl. 1707 fiske uti salta havsstranden: taxerades ej. Lahall nr 1 och 2, P/ 2 mtl sk. Enl. skv. 1763 7,, ägde dessa hemn ryssjeställen i saltsjön, nämligen nr 1 två stycken och nr 2 ett, varest fångades flundror, abborrar, mört och lax. Gm KM:ts dom 1839 1T/, tillerkändes hemn rätt till fyra ryssjesätt i Klosterfjorden. Backa nr 1-3, 5, 7, 8, 11—16, 18 och 20, TL, mtl sk., samt nr 4, 6, 9, 10, 17, 19 och 21, 47 8 mtl fr. 1729 lbeskr. upptar för Backa by intet saltsjöfiske. Enl. skl. i juni 1700 å nr 4, 5 och 12 voro dessa hemn belägna 7 4 mil från havsstranden och nyttjade intet fiske, varför de ej heller skattlades därför. Enl. skl. 1728 2 7 1 0 å nr 1, 7, 15 och 18 samt 1730 «/ a å nr 13, ägde dessa hemn fiske i saltsjön, som dock för avlägsenhetens skull och därför att öppna havet stötte intill landet föga nyttjades och därför ej heller togs i beräkning. Enl. skl. 1733 "/ 9 å nr 3, 8 och 14, ägde dessa hemn fiske i saltsjön, vilket dock sällan nyttjades, »eftersom omkostnaden och dagsvärken nyttan öfvergår». Fisket togs ej heller i beräkning. Enl. skl. 1742 4/10, 7 10 ägde hemnt nr 20 fiskevatten i Klosterfjorden, som dock icke nyttjades, och havsstranden vore för avlägsen för att åbon skulle äga tid att fiska där; fisket togs i beräkning. Enl. skv. 1736 4/rt ägde hemnt nr 18 tillgång till fiske i saltsjön, vilket dock för olägenhetens skull ej nyttjades. Vändelsö nr 1, 1 mtl fr., bestående av öarna Vändelsö, Knattskär, Ytterö, Brattö, Norrö, Keholmen och Almö jämte skäret Klemingen. Enl. 1729 lbeskr. brukades fiske i saltsjön till husbehov.

177 1

x

Sunvära nr 1 och 13, 1 /2 mtl sk., samt nr 2—12, 6 j2 mtl fr. Enl. 1729 lbeskr. ägde byn intet fiske. Enl. skl. 1733 18/0 ägde hemn nr 10 och 11 fiskevatten i saltsjön, »74 mil närmast beläget men der fiske brukas ungefär 17 2 mihl för, lång utgrund skull», för vilken förmån vartdera hemnt påfördes 8 öre smt. Värö nr 2, prästgård, 1 mtl kr., ägde enl. 1729 lbeskr. tillgång till fiske med ryssjesätt i saltsjön utanför Lahall, vilket fiske enl. uppgift vid häradssyn 1832 23/8 donerats pastor av drottning Kristina. Vid de lantmäteriförrättningar, som övergått kusthemmanen i Värö socken, förekpjm intet om fiske. As

socken.

Askloster nr 1, 4 mtl kr., kungsladugård. Enl. jrv 1686 och skl. 1688 3/4 idkades icke något fiske av värde i saltsjön, ehuru denna gränsade till ägorna. Ang. tvist mellan arrendatorn av kungsladugården samt hemmansägare i Årnäs om rätt till fisket i Kloster fjorden, se KM:ts dom 1856 8/g. 1858 förrättades utstakning av gränsen i Klosterfjorden emellan kungsladugårdens och Årnäs byamäns fiskeområden. Arnäs nr 1—6, 21/24 mtl sk.; Dufveslätt n r 1, 3/8, och 2, 7 i 2 mtl sk.; Lindas nr 1, 74» och 2, 1/8 mtl sk.; Rörvik nr 1, x/i mtl sk. Enl. 1729 lbeskr. ägde dessa hemn tämligen god landgång till saltsjön, öch enl. fmdl. skl. 1766 21/1X nyttjades väl fisket i saltsjön, men det var föga lönande och togs därför ej i beräkning vid skl. Laga skifte 1831—33 intet om fiske. Paradis nr 1, 1 mtl sk.; Vråen nr 1, 1 mtl sk. Laga skifte 1831—33; intet om fiske. Himle härad. Torpa

socken.

Lillebaoka nr 1, 1 mtl fr. Kärra nr 1, 4, 6 och 8, 17 2 mtl sk., samt nr 2, 3, 5 och 7, l 5 / 6 mtl fr., äga l a n d gång till saltsjön enl. 1729 lbeskr. Vid skl. 1837 30/10 förekom intet om fiske. Torpa nr 9, 1 mtl kr. prästänkesäte, nr 2, 7, 8, 11 och 12, 3 2 / 3 mtl sk., samt nr 1, 3, 4, 5, 6 och 10, 45/6 mtl fr., äga enl. 1729 lbeskr. tillgång till fiske i saltsjön. Skv. 1719 2 7 1 0 å ett krhemn intet om fiske. Bälg nr 1, 1 mtl fr., n r 2, 2/3, och nr 3, 3/4 mtl sk., ägde landgång till saltsjön enl. 1729 lbeskr. Enl. 1729 lbeskr. fiskades vid Torpa sockens kust allenast horngäddor; annat fiske kunde icke idkas på grund av strandens långgrunda beskaffenhet. Vid laga skifte 1822—28 å Torpa sockens samfällda utmark erhöllo allenast hemnt Lillebacka samt K ä r r a och Torpa byar utmark vid saltsjön, men ej Balgs by. Därvid förekom intet om fiske. Lindbergs

socken.

T ofta nr 1—4 och 7—10, 67 8 mtl sk., samt nr 5 Och 6, 2 mtl fr., skl. 1764 «/8 å n r 4 och 9 — intet fiske. Gunnestorp nr 1, 3, 5 och 6, 37 2 mtl sk., nr 2 och 4, 2 mtl fr., samt nr 7,1 mtl kr., eckl. bost. Skv. 1816 13/G å 3/8 mtl nr 5, intet saltsjöfiske. Inlag nr 1, 1 mtl sk. 12 — Fiskerättsutredningen. I.

178 Bösarp nr. 1 och 2, 1 mtl sk. Skl. 1762 12/7: fiske intet annat än tillgång till saltsjön, vilket dock ej nyttjades till följd av sjöns avlägsenhet och ej heller togs i beräkning. Lindberg nr 2 och 3, lx/2 mtl kr., eckl. bost., nr 1 och 4—8, 323/24 mtl sk.; skl. sept. 1764 å nr 4, 5, 7 och 8 samt skv. 1790 16/9 å nr 1 öch 6, intet fiske. Trönninge nr 1—5 och 7—14,1076 mtl sk., samt nr 6 och 15, l 1 / 2 mtl fr.; skv. 1790 "/ 9 å nr 1 och 2, intet saltsjöfiske. Bläshammar nr 1 och 2, 2 mtl sk. Enl. 1729 lbeskr. ägde nr 2 »landgång till saltsjön», men för nr 1 förekommer intet om fiske. Enl. skv. 1741 17/_, x8/7 å nr 1 kunde fiske idkas i havsstranden, men icke till synnerlig nytta, emedan stranden vore långgrund och uppfylld med stenar, och »höölier». Enl. engeom. beskrivn. på samma hemn, som var beläget en styv 1/i mil från havsstranden, förekom ingen annan fisk än näbb- eller horngäddor, men det lönade icke mödan att fiska. Trönningenäs nr 1—5, 2a/4 mtl sk. Enl. 1729 lbeskr. ägde byn »landgång till saltsjön». Enl. skv. sept. 1751 å nr 1 fanns fiske i saltsjön, dock endast till husbehov, enär stranden ss. mycket stenig var därtill obekväm. Lindhofs kungsladugård, 6 mtl kr., med Getterön. Enl. 1729 lbeskr. intet fiske. Enl. geom. beskrivn. 1767 4/7 fanns ingen lägenhet till något slags stående fiske omkring den till kungsladugården skattlagda Getterön, men av torpare på ön idkades till husbehov saltsjöfiske med nät och krok. Enl. skl. 1768 3 7 9 fanns intet fiske »av värde»; ej heller skattlagt för fiske. Nedramölla nr 1, 7 2 mtl sk. Enl. skl. och skv. 1726 20/10 hade hemnt landgång till saltsjön, men idkades intet fiske på grund av strandens otjänlighet; ej skattl. för fiske. Björka nr 1, 7 2 mtl sk., skl. sept. 1764, skv. 1790 "/„, intet fiske. Balgö nr 1, 1 mtl kr. prästänkesäte, en ö. Enl. 1729 lbeskr. fiskades stundom horngädda utanför Lindbergs sockens kust, men för övrigt innehåller beskrivningen ingen uppgift om fiske utöver vad ovan anförts. 1787—1804 förrättades å samtliga hemn i Lindbergs socken utom Balgö storskifte å gemensamma utmarken utmed saltsjön. Intet om fiske. Träslöfs

socken och Varbergs

stad.

Klastorps by för 27 2 mtl. Aby kvarn nr 1, 7 2 mtl sk. Vid skv. 27/8 uppgavs att, ehuru hemnts utmark sträckte sig till havet, något fiske icke idkades på grund därav att redskapen fördärvades av havsbottnens sandiga och ojämna beskaffenhet, men ansågo värderingsmännen det troligare, att felet låge hos åborna, som efter ortens sed icke brydde sig om att fiska. V a r b e r g s s t a d s område: Apelvik nr 1, 1 mtl sk., införlivat med Varbergs stad enligt kgl. br. 1913 /12. Åborna brukade sillfiske och »snören» i saltsjön enl. 1729 lbeskr. Enl. skv. 1763 u / 8 ägde hemnt tillgång till fiske i saltsjön efter sill, torsk, kabeljo, vitling och flundror. Nygård nr 1, x\2 mtl sk. Enl. skv. 1790 14/9 tillgång till fiske i saltsjön, som emellertid icke nyttjades. 12

179 17

Näs nr 1, 1 mtl sk. Enl. skv. 1753 /8 fiske i saltsjön, dock ej mer än till husbehov, efter kolja, vitling, flundra och torsk samt »någon sill den de likväl måste söka vid ön Anholt och andra främmande kuster». Träslöf nr 1 och 2, P/ 4 mtl kr., eckl. bost., nr 3—14 och 16—19, 12X1/12 mtl sk., samt nr 15,1 mtl kr., underlagt staden Varberg. Skv. 1763 1 9 t å nr 3: »ehuru saltsjön allena 1 / 4 dels mil härifrån finnes, så idkas likväl uti densamma hvarken af desse åbor eller deras grannar något slags fiskande, när de närmare sjön belägna innehafva de vid landen varande fiskeplatser.» Varö nr 1-7, 37, mtl sk. Enl. skv. 1766 22/5 å nr 3 och 4 fanns tillfälle till fiske i saltsjön, vilket dock enl. uppgift icke brukades. Fiskeläget nr 1—18, skattelägenheter. 1729 lbeskr.: »Elliest är ett Fiskie Läger i denna socken (Träslöf), hvars förnemste fiskare i sista krigstiden blefvit borte nu ej annat än utarmade och dels gl. som ej synnerl. mäkta underhålla fiskeredskap som sig bör, hvilka bo vid Saltsiön, som intill? denna sn och är belägen, des fiske består af sill, makrill, kolger, hvitling, tårsk och flundrer.» Gamle Köpstad nr 1 och 2, 2 mtl sk. Enl. 1729 lbeskr. nyttjades intet fiske i saltsjön, ehuru denna var belägen blött 1/16 mil från byn. Enl. skv. 1762 15/s tillfälle att sätta backor i saltsjön, som dock sällan brukades av brist på tid. Vid de lantmäteriförrättningar, som övergått kusthemn i Träslöfs socken samt Varbergs stads område, förekom intet öm fiske. Tvååkers

socken.

As nr 1, 2, 3, 5, 9 och 10, 4 mtl fr., samt nr 4, 6, 7, 8, 11, 12 och 13,67, mtl sk. J r s . 1688 å fem frhemn intet om fiske. Enl. skv. 1782 "/„ å nr 8 tillfälle till »backesätt» i saltsjön, ehuru det sällan eller aldrig brukades. Tvååker nr 1, 2, 9, 11, 13, 14, 16 och 17, 678 mtl sk., nr 3—8, 10,. 12 och 15, 6X724 mtl fr., samt nr 18 Och 19, 17 S mtl kr., eckl. bost. Enl. jrs. 1688 å fyra frhemn intet fiske. Vid skv. 1769 2/7 å nr 16 intet om. saltsjöfiske. Utterås nr 1 och 2, 5 / c och 7 8 mtl sk. Enl. jrs. 1688 å nr 2 fanns därtill fiske i saltsjön. Skv. 1759 "/ B å nr 2: fiske i saltsjön endast till husbehov, någon gång, »hälst stranden här utföre är mycket flat grund, så att ingen fisk finns, innan djupet eller lågarne taga vid långt ute». Vråen nr 1, 1 mtl fr., och nr 2, 22/3 mtl sk., Ledsgård nr 1, 1 mtl sk. J r s . 1688 å nr 1 Vråen och nr 1 Ledsgård intet om fiske. Munkaskog nr 1 och 2, 2 mtl sk. Jrs. 1688 å ena hemnt intet fiske- eller fiskevatten. Skv. 1763 "/„ å nr 2 tillfälle till fiske i saltsjön, vilket dock ej nyttjades i anseende till hemnts avlägsenhet därifrån. Rönnäs nr 1, 1 mtl fr.; Smedsgård nr 1, 7 3 mtl fr.; Björkäng nr 1, 2/,, och nr 2, 3/4 mtl fr.; S mur te nr 1, V2 mtl sk. Agård nr 1, 1 mtl sk. Enl. jrs. 1688 fanns intet fiske till hemnt. Tagebo nr 1, 5/G mtl fr.; Sik nr 1, 2 och 3, 3 mtl sk.; Måsagård nr 1, 1 mtl sk.; Gåsakulla nr 1, V2 mtl sk.; Kärragärde nr 1, 2/3 mtl sk.; Köpsgärde nr 1, 3 / 4 mtl fr.; Halfbondegärde nr 1, xj2 mtl fr.; Hermanslycke nr 1, 1 mtl sk. I 1729 lbeskr. förekommer intet öm fiske för något hemn i Tvååkers socken. Vid de lantmäteriförrättningar, som övergått kusthemn i denna socken, förekom heller intet öm fiske.

180 Faurås härad. Morups

socken.

Grytas nr 1, 1 mtl fr. och nr 2, 1 mtl sk.; Lyngen u r 1—3, 27 6 mtl sk.; Morups Kjesebol nr 2 och 3, lx\z mtl sk.; Lynga nr 1—4, 2 2 / 3 mtl sk. Enl. 1729 lbeskr. tillgång till notdragning i saltsjön. Enl. skv. 1761 *f9 å Lynga nr 1—4 brukades litet eller intet fiske i saltsjön, enär det icke lönade sig, Hönryd nr l , 7 9 m t l s k . Enl. 1729 lbeskr. landgång till saltsjön. Enl. skv. 17617 t brukades litet eller intet fiske i saltsjön, enär det icke lönade sig. Brandsbol nr. 1, 1 mtl sk.; Stranninge nr 1, 1 mtl sk.; Rosendal nr, 1 öch 2, 17 0 mtl sk. Åborna brukade fiske i saltsjön enl. 1729 lbeskr. Enl. skv. 1761 4/8 å Brandsbol nr 1 brukades litet eller intet fiske i saltsjön, enär det icke lönade mödan. Enl. skv. 1758 12/5, 13/s å Stranninge nr 1 fanns tillfälle att idka fiske i saltsjön, vilket dock icke var av särdeles nytta. Enl. skv. 1761 4/6 å Rosendal nr 1 och 2 kunde fiske väl idkas i saltsjön, om det lönade mödan och kostnaden. Lönestig nr 1, 1 mtl sk.; Hule nr 1, 5/s mtl sk.; Skogsbol nr 1, 5/6 mtl sk.; Galtås nr 1 och 2, 2 mtl sk.; Långaveka nr 1—3, 22/3 mtl sk.; Bryntebo nr 1, 1 mtl sk.; Espelunda nr 1—4, 3 5 / 18 mtl sk. Enl. 1729 lbeskr. tillgång till fiske i saltsjön. Skv. 1790 J/10 å Galtås nr 1 och 2 samt Långa veka nr 3: Fiske med backor eller krokar i öppna saltsjön efter torsk, vitling och flundror till husbehov. Vid de lantmäteriförrättningar, som övergått kusthemn i Morups socken, förekom intet om fiske.

Stafsinge

socken.

Olofsbo nr 1-5, 27 12 mtl sk., ägde enl. 1729 lbeskr. och fmdl. skl. 1759 2T/4, /4 fiske i saltsjön, men ej därför skattlagda. Vid laga skifte 1839—41 och 1843 intet om fiske. Agerör el. Akerrör nr 1, 1 mtl sk. Enl. 1729 lbeskr. och skv. 1755 15 /i 0 tillgång till fiske i saltsjön, xjs mil från gården. — Vid laga skifte 1843—44 intet öm fiske. Holmarör nr 1, 5j6 mtl sk. Enl. 1729 lbeskr. tillgång till fiske i saltsjön. Vid laga skifte 1853—54 intet om fiske. Eneskogstorp nr 1—5, 47, 2 mtl sk. Enl. 1729 lbeskr. tillgång till fiske i saltsjön. Enl. skv. 1766 9/4 å nr 4 hade åborna tillfälle att idka fiske i saltsjön, 3 /8 mil från gården, efter sill, torsk och flundror till husbehov och understundom till ringa avsalu. Smedjeholmen nr 1, 3/4 mtl sk. Enl. 1729 lbeskr. och skv, 1765 2/12 tillgång till fiske i saltsjön,vilket dock icke nyttjades i anseende till lång strandväg och »den ringa fisk der vankar vid detta landet». Arvidstorp nr 1—3, 28/9 mtl sk. Enl. lbeskr. tillgång till fiske i saltsjön för. hela byn och dessutom till hemnt nr 1 ett strandsätt, kallat »Löfvestadsvik», utför fäladsmarken. Enl. han dl. till storskifte 1798—1809 å samfällda utmarken till Holmarör, Eneskogstorp, Smedjeholmen, Arvidstorp, Stafsinge och Falkenbergs stad m. fl. fastigheter ägde Arvidstorps by »sedan urminnes tid okval dt nyttjade» laxfisket i saltsjön vid s. k. Långarev, c:a 1.5 km norr om Ätrans utlopp och ett par hundra meter bortom det s. k. Borgmästaresättet (jfr nedan). I övrigt 28

181 innehålla handl. till lanmäteriförrättningar, som övergått nämnda fastigheter, ingen anteckning om fiske. Anm. Enl. 1729 lbeskr. hade hemnt 5/0 mtl Olofsbäck fiske i saltsjön, ehuru ägorna, såvitt landtmäteriundersökningen visat, icke angränsa saltsjön. Falkenbergs

stad.

E t t laxgarnsätt, stadens borgmästare på lön anslaget, beläget norr om Ätrans utlopp, å geometrisk karta 1759 betecknat med litt. 0. Fyra laxgarnsätt på kuststräckan från Löfstadsvik i norr till Medelklippan i söder, två på vardera, sidan om Ätran, å nyssnämnda karta betecknade med litt. G, H och I, tillhöra Falkenbergs kungslaxfiske enligt skv. 1759 "/i— 2 7iÅrstads härad. Skrea 18

socken.

Hertinge nr 1, 1 mtl sk., skv. 1725 /4: endast fiske i Ätran. Enl. 1729 lbeskr. ägde hemnt två laxsätt i saltsjön vid »Haranähs» och ett väster därom vid ett ref. I 1825 jb ant., att hemnt äger två sätt i saltsjön. Enl. beskrivn. t. skl. karta 1724 ägde hemnt ett »Laxefång» vid havsstranden, enl. kartan två laxsätt vid stranden, nämligen ett laxsätt »pä sanden» och ett annat benämnt »Skrea Näs Laxesätt». Enl. tvenne 1821 och 1875—77 upprättade kartor med beskrivn. över de vid Nabolagets (hemmanen Hertinge, Ågård, Hjortsberg nr 1 och 2 och Källstorp) samt Skrea stränder belägna fiskeställen eller s. k. laxstrandsätt, ägde hemnt Hertinge två sådana; nämligen ett sätt vid Hårdanäs eller Stora Hårsaprång, betecknat med V, och ett, betecknat med IX, vid Medelklippan utför Agårds mark i gränsen, där Falkenbergs kungslaxfiskes rättighet vidtager. — I övrigt ägde Nabolaget följande fiskeställen: Nr I I I Näset utför Skrea bys mark; (vid storskifte å Skrea bys utmark 1791—96 förbehöll sig Nabolaget att fortfarande obehindrat få utöva detta fiske, varemot Skrea by icke anmälde något missnöje) (jfr KM:ts dom 1824 2 7 12 ). Nr I V Lilla Härsaprång (ej begagnat under femtio år före 1875); nr VI öster intill Julias ref, omtvistat mellan hemmanen Ågård och Hjortsberg nr 2; nr VII tillhör hemmanet Ågård och nr V I I I omtvistat mellan Hertinge och Ågård. Ågård nr 1, 7 2 mtl kr., indraget länsmansbost., Hjortsberg nr 1 och 2, 4/5 mtl sk., Källstorp nr 1, 7 2 mtl sk. Enl. 1729 lbeskr. ägde dessa hemn gemensamt ett laxsätt i saltsjön, kallat »>Nähset», men dessutom brukades fiska sill och vitling. Gm KM:ts dom 1824 2 7 1 2 ha dessa hemn förklarats berättigade att okvalda behålla nämnda laxsätt. Vid skv. å 7 5 mtl Hjortsberg nr 2 omnämndes därtill fiske i saltsjön: Enl. skv. 1759 22jt å Källstorp nr 1 ägde hemnt 7 4 av ett laxsätt i saltsjön »sä kunna ock desse åbor hafva tillfälle att fiska sill i stranden om de därvid finna sin räkning, hvilket sällan sker». Vid enskifte 1822—24 å alla ägorna till hemn Hertinge, Ågård, Hjortsberg nr 1 och 2 samt Källstorp förbehölls rätt till de av ålder innehavda fiskesätt i saltsjön jämte väg därtill orubbade. Skrea nr 4, 5, 7, 9 och 10, 43/4 mtl sk., nr 3 och 6, 2 mtl kr., eckl. bost., samt 8 och 11-14, 23/4 mtl fr. Enl. 1729 lbeskr. ägde hemn nr 1, 4, 5, 9, 10, 3 och 6 (nr 2 var då fr.) andel i ett laxgarnssätt i saltsjön, kallat Skreaholm (nr 6 till 1 / 12 ), nr 7 ägde icke något sätt utan allenast (liksom de övriga hemmanen) »tillgång till salthafvet

182 att fiska sill och hvettling». Jrs. 1688 å frhemn t x/i mtl nr 11 upptar del i ett laxstrandsätt med 11 andra hemn i Skrea by. Enl. skl. karta 1709 ägde fr.hemnt 7 2 mtl nr 14 en tolftedel i ett laxgarnssätt vid havsstranden, vilket uppfördes till 8 öre smts ränta. Frhemnt nr 2 hade lika andel enligt 1738 års skl. karta. — Detta laxsätt, kallat Holmafisket, och betecknat med nr II, nyttjades enl. 1821 års skl. karta av samtliga hemn i Skrea by med undantag av nr 7 och 8, men har enligt Hallands läns lagmansrätts dom 1828 20/9 tillerkänts samtliga delägare i Skrea by efter oförmedlade mantalet. Boberg nr 1, 7 2 mtl fr., och nr 2—6, 47 2 mtl sk. Enl. jrs. 1688 ägde hemnt nr 1 del med 8 gårdar i byn i ett strandsätt. Enl. 1729 lbeskr. ägde hemn nr 2 och 4—6 tillsammans med 1 mtl Lynga del i ett laxsätt vid Grimsholmen i saltsjön, där de även brukade fiska sill och vitling. Enl. skv. 1752 31/8 ägde hemnt nr 4 en åttondel i förenämnda laxsätt samt hemnt nr 6 enl. skv. 1725 27Q lika stor andel. Enl. skl. kartor 1821 och 1875—77 ägde Skrea och Bobergs byar med hemnt Lynga till hälften vardera ett med nr 1 betecknat laxstrandsätt. Enl. karta av 1724, upprättad för skatteköp, ägde hemnt Boberg nr 5, »1/s dels rättighet at sätta laxnät hvar 8de dag vid hafsstranden». Vid laga skifte 1846—49 å Bobergs by bestämdes, att rätten till fiske i havet och de särskilda laxgårdarna skulle förbli oförändrad. Enl. skifteshandlingarna nyttjade Bobergs by jämte hemmanen Lynga, Veka och Brogärd gemensamt eller skiftesvis ett laxfiske utför Holmabackarna samt Boberg och Lynga ett, kallat Bengtssätt. Brogård nr 1, \/4 mtl sk., ägde intet laxsätt i saltsjön enl. 1729 lbeskr., men fiskade efter sill och vitling. Enl. skv. 1790 8/9 kunde fiske idkas i saltsjön, varest i stranden vid det s. k. Dynerevet eller Bengtssätt åbon sade sig hävda ett enskilt laxsätt, som emellertid föga lönat mödan. Lynga nr 1, 1 mtl kr., indraget häradshövdingebost., ägde enligt 1729 lbeskr. del med Bobergs by i laxsättet vid Grimsholmen, dessutom fiske efter sill och vitling. Veka nr 1, 7i mtl fr. Enl. skl. karta 1709 ägde hemnt en åttondel i ett laxsätt tillsammans med Bobergs by, vilken andel uppfördes till 1 dir smts ränta. Vid storskifte 1781, ej fastställt, omnämndes fiske i saltsjön såsom en hemnt tillkommande förmån. Vid laga skifte 1852—53 förblev fisket i saltsjön oskiftat. Eftra

socken.

Vesslunda nr 1, 4 öch 5, l7/8 mtl sk., samt nr 2 och 3, 2 mtl fr. Enl. 1729 lbeskr. ägde nr 1, 4 och 5 del i ett laxgarnssätt i saltsjön, »des utan brukas att fiska Sill och Hvitling». Enl. skv. 1767 X6fM ägde nr 5 del i ett laxsätt, som tillhörde 1X\2 hemman. Laga skifte 1850—53 å nr 1—5; ingen anteckning om fiske. Dala nr 1, 7 4 mtl fr. (förut kr.). Enl. 1729 lbeskr. del i ett laxsätt i saltsjön, som var belägen x/i mil från gården, varjämte lägenhet fanns till fiske efter sill och vitling. Enl. skl. karta 1759 ägde hemnt, då häradsskrivarbost., del i ett laxsätt i stranden, »hvilket detta hemman till 1 / 2 ten nyttjar 2 dagar emot att öfrige delägarne nyttja 3 dagar, eller annorlunda efter omständigheterna och öfverenskommande». Hallarne nr 1, 7 4 mtl sk. Enl. 1729 lbeskr. lott i xji laxsätt i saltsjön tillsammans med ovannämnda hemnt Dala, ATarjämte ock fanns lägenhet att fiska sill och vitling.

183 Risafp nr 1—5, 3 mtl fr. Eftra nr 6 och 7, 5js mtl kr., eckl. bost., nr 1—4, 5 och 8, 47/8 mtl sk. Enl. 1729 lbeskr. ägde hemn i Eftra by landgång till saltsjön »och i gamla tider brukat sillfiske samt vitling och annat fiskeri». Skällentorp nr 1—8, 3 13 / 24 mtl sk., nr 9, 3/4 mtl kr., stömhemman, Och nr 10, 7 2 mtl fr. Enl. 1729 lbeskr. ägde Skällentorps och Ullarps byar gemensamt ett laxsätt i saltsjön, varjämte de brukat fiska sill och vitling. Vid skl. 1817 "/« å hemnt Skällentorp nr 4 har fiske i saltsjön, ehuru icke särdeles lönande, upptagits såsom en dess tillhörighet, som dock icke tagits i beräkning. Ullarp nr 1 och 2, 17 4 mtl sk. Ugglarp nr 1—4, 23/4 mtl fr. Stensjö, 1 mtl fr., säteri, Skipsås nr 1—3, 2 mtl fr., säteri. Enl. 1729 lbeskr. fanns lägenhet i saltsjön att fiska vitling öch annan småfisk med notdräkt. Vid de lantmäteriförrättningar, söm övergått Risarp, Eftra, Skällentorp, Ullarp, Ugglarp, Stensjö och Skipsås förekom intet om fiske. Anm. Enl. 1729 lbeskr. nyttjade hemnt Svenstorp, ehuru icke strandfastighet, sill- öch vitlingsfiske i saltsjön. Sammaledes Vastads by, 7* mil från kusten. Halmstads hårad. Steninge 2

socken.

2 Hulabäck nr 1, /3, nr 2, /3, och nr 4, 7 8 mtl sk., samt nr 3, 7 2 mtl fr- Vid skl. 1728 18/6 å nr 1 och 2 beräknades särskilt 1 dir smts ränta för »fiskeläggen: i saltsiön». Vid skv. 1789 2/10 å nr 1, 2 och 4 upptogs fiske uti stranden till husbehov av sill och annan saltsjöfisk bl. hemns härligheter. Samma förhållande enl. 1729 lbeskr. Vid de lantmäteriförrättningar, som övergått Hulabäcks by, förekom intet om fiskerätten. Harplinge 2

socken.

Bögesgård nr 1, /3 mtl fr. Särdal nr 2 och 7, 1 mtl sk., samt nr 1, 3—6 Och 8—11, 67 4 mtl fr. Vid fmdl. skl. 1724 1 7 1 1 å 7 4 mtl fr., Särdal eller Gibbilt nr 1, beräknades 16 öre smts ränta för »Lägenhet att fiska utj Saltsiön». Vid storskifte 1783—85 å Bögesgård och Särdals by samt laga skifte ä Särdals by 1843—46 förekom intet om fiskerätten. Hafverdal nr 1 och 3—5, 7/10 mtl sk., samt nr 2, 6 och 7, 5/8 mtl fr. Vid skv. 1755 22/11 å 7 8 mtl nr 5, beläget 7 4 mil från havet, intet om fiske. Vid skv. 1789 3/10 å 7 4 mtl å nr 4, beläget 1 / 8 mil från havet, upptogs tillgång till fiske i öppna saltsjöstranden bland hemnts förmåner. Harplinge nr 1 och 2, l x / 4 mtl kr., eckl. boställe, nr 7 (Yttra), 1 mtl sk., samt nr 3—6 och 8, 5 mtl fr. Vid skv. 1789 n / 8 , "/ 8 å 1 mtl nr 7, beläget 7 2 mil från saltsjön, upptogs fiske vid öppna saltsjöstranden bland hemnts förmåner. Enl. 1729 lbeskr., där hemnt angives vara beläget 3/8 mil från havet, ägde det »landgång till salthavet». Vid de lantmäteriförrättningar, som övergått Hafverdals och Harplinge byar, förekom intet om fiskerätten. Gullbrandstorp nr 1, 1 mtl fr., Lynga nr 1—3, 3/4 mtl fr. Till Gullbrandstörp

184 och Lynga hörande flygsandsfält avstods till kronan med äganderätt enl. avhandl. 1862 */c. Enl. förening, å kronans vägnar godkänd av Kb, begränsas detta flygsandsfält i väster av havsstranden. Intet om fiskerätten. Enl. 1729 lbeskr. hade hemnt Lynga nr 2 fiske i saltsjön. Villshärad nr 1, »/• mtl fr., och nr 2, 1 mtl sk. Vid skv. 1752 " / n å 1 mtl nr 2 upptogs fiske i havsstranden av vitling och varjehanda slags flundror bland hemnts härligheter. - Vid laga skifte å alla ägor till Villshärads by 1835—38, fastst. 1838 24/115 bestämdes, att den fiskerätt, varje hemn förut innehaft, skulle bibehållas okvaid. F r å n skiftet undantogs och betraktades såsom impediment sten- och grusmalen utmed havsstranden, utgörande en vid lågt vattenstånd tillfällig uppgrundning. Byns flygsandsfält, som omfattar den norra delen av byns ägor och gränsar intill havsstranden på en sträcka av c:a 1,200 m, avstods till kronan med äganderätt enl. avhandl. 1861 27/4. De till hemn nr 2 och 3 Villshärad i Söndrums socken under Vapnö fideikommiss hörande andelar i fältet ha återgått till fideikommisset enl. KM:ts dom 1886 17/3 och sträcka sig efter utbrytning 650 m utmed havsstranden söderut från Lynga bys rågång. Anm. Enl. 1729 lbeskr. hade 7 3 mtl Mannarp nr 1 tillfälle till notdräkt i saltsjön, ehuru hemnt »dock ingen landgång har på dess egne ägor». Söndrums

socken och Halmstads

stad,

Villshärad nr 1, 7 2 mtl sk., och nr 2—4, 1 / 4 mtl fr. Anteckningen för Villshärad i Harplinge socken gäller även dessa hemn (se ovan). Onsjö by, bestående av 7 fr. hemn nr 1—3, 5—7 och 9 samt två kr. hemn n r 4 och 8. Onsjö nr 1 och 2, 17 4 mtl fr., i Vapnö socken. Vid vederbörande häradsrätts undersökning 1790 2 7 0 å frälsehemnt nr 2 anmärktes, att fiskevatten icke funnes, och ej heller vid skl. 1791 å samma hemn omnämndes något fiske. Onsjö och Fammarps byars skifteslags ägor sträcka sig från Villshärads bys rågång till Fammarpsbäcken, där mark tillhörig Halmstads stud möter. Vid storskifte 1805 och 1808 å utmarken till Fammarps by med Möllegård samt samfällda sandmarken till Onsjö och Fammarps byar erhöll Onsjö by sin flygsandslott utmed saltsjön, men detta skulle icke hindra Fammarps och Möllegårds förutvarande delaktighet i å, sjö och strand. Genom avhandling 1858 n / 9 avstodo Onsjö och Fammarps byar till kronan med äganderätt det dem tillhöriga flygsandsfältet, enligt karta av år 1864 sträckande sig från Fammarpsbäcken c:a 2.7 km norrut till gränsen mellan Onsjö och Fammarps skifteslag. Enl. förening, för kronan godkänd av Kb, skulle det till kronan upplåtna områdets västra gräns följa strandlinjen. Genom laga skifte 1887—91 ha de till Vapnö fideikommissegendom hörande frälsehemmanens Fammarp nr 4 och Onsjö nr 2, 7 och 9 i Söndrums socken samt Onsjö nr 1 och 2 i Vapnö socken andelar i flygsandsfältet utbrutits, sedan dessa andelar genom KM:ts dom 1886 17/3 återvunnits till fideikommisset. För delägarnas allmänna behov undantogs bland annat den sedan år 1864 Uppgrundade havsstranden till en bredd av i allmänhet c:a 30 m. Fammarps by, bestående av 5 frhemn, Möllegård nr 1, 1 / 8 mtl fr., Bergsgård nr 1, V2 mtl fr., Trottaberg nr 2—4, 2 mtl fr., Bäckagård nr 1, x\2 mtl kr., stomhemn, Söndrums prästgård nr 1, 1 mtl kr., Söndrums klockarebol n r 2, 7» mtl kt., Söndrum nr 3, 1 mtl fr., Eketånga nr 3, 1 / 2 mtl kr., stomhemn, Eketånga nr

185 5

1, 2, 4—€, 3 /8 mtl fr., Knäfvelstorp 1. Knebildstorp, lägenh. inom Halmstads område, Halmstads stads jord, Halmstads slotts jord. Samfällda utmarken till dessa hemman och lägenheter omfattar kuststräckan mellan Fammarpsbäcken och Nissaån. Laga skifte därå förrättades 1843—51, fastst. 23/12 1852, varvid skifteslotterna utlades i följande ordning utmed havsstranden, räknat från väster åt söder och öster, nämligen Knäfvelstorp, Halmstads stad, Halmstads slott (Tyludden), Trottabergs by„ Eketånga by samt Halmstads stads hamnområde (c:a 100 m av sallsjöstranden närmast Nissaån). — Vid skiftet uppgavs Halmstads stad äga ett privilegierat fiske från Nissaåns utlopp till Knäfvelstorps bäck, vilken uppgift även förekommer i en 1691 B/6 daterad inlaga till Halmstads häradsrätt i ägotvist mellan Halmstads stad och Eketånga m. fl. byar. I en 1703 upprättad sklbeskrivn. över Halmstads stads ägor uppgives, att magistraten och borgerskapet innehade några laxgarnsätt i stranden. I ett av skiftesmannen vid påbörjat storskifte å här ifrågavarande utmarkssamfällighet 1819 7a avgivet utlåtande uppgives, att Halmstads slott innehade rätt till fiske å stranden vid utmarken. Av skiftesprot. 1851 2/9 § 23 framgår, att hemnt Eketånga nr 2 ägde ett laxfiske. Vid laga skifte å alla ägorna till Trottebergs, Söndrums och Eketånga byar 1852—58, fastst. 1859 lx / 4 , undantogos för enskild räkning de till byarna hörande flygsandsplanteringar, vilka därefter överlåtits till kronan med full äganderätt. Flygsandsfälten äro belägna i skiftesområdets västra del intill Halmstads stads ägor. Enl. Göta hovrätts dom 1891 2 0 / n utgör det s. k. Trångafisket utanför lägenheten Tyludden, på vilket fiske KM:t och kronan såsom ägare till nämnda lägenhet gjort anspråk, en samfällighet till Halmstads stads, Halmstads slottsjords saint Söndrums, Eketånga och Trottabergs byars skifteslag. Enl. kks utredning (und. utlåt. 30/12 1897) ang. städernas donationsjordar äger Halmstads stad vid havsstranden på ömse sidor om Nissaån 9 st. laxelänkar; el. laxsätt samt därjämte ett laxsätt strax vid sidan av åns utlopp, det gamla »pele-» eller pålefisket. Enl. rågångsreglering 1868 mellan Knäfvelstorps kronoflygsandsfält och Halmstads stads västra utmarksskifte skulle kronan med äganderätt innehava det till Knäfvelstorp vid laga skifte 1843—51 utlagda utmarksskiftet vid saltsjön mellan Fammarpsbäcken och Halmstads västra utmarksskifte. Enl. geometrisk karta 1695—98, företedd vid ifrågasatt delning 1887 av de inom Nissaåns fiskedistrikt belägna fisken emellan Halmstads stad, Halmstads slott, Söndrums, Eketånga och Trottabergs byar, funnos väster om Nissaåns utlopp till mitt för Strandstugan sex st. laxstrandsätt, benämnda, från åit räknat, Per Bagges hakelbänk, Per Bagges mellanlänk, Rådmanslänken, Rådman Gumsellänken, Byfogdelänken eller sättet och Johan Hanssons sätt till Kronan, vilka enligt 1674 och 1675 års jb för Halmstads stad erlade årl. tomtöre till staden. Tönnersjö härad. Halmstads

stad och Snöstorps 3

socken.

Halmstads stads jord. Vid skl. 1703 /12 förekom om fiske följande: »Ingen skog, torfmark, fiske eller annan härlighet utan fisken å parte skattlagda»,. samt vidare: »Men hvad laxfisket och laxgarnsätten i ån och stranden vid-

186 kommer, så emedan den bästa kunskapen därom vid landzcontoiret efter <le annotationer dervid handen äro finnas, så har man sig dermed intet kunnat befatta, emedan det ena året förbättrar det andra, och således bäst der kan modereras och rättas, och fördenskild här på åker och äng utföres» — Skl. 1835 13/7, intet om fiske. Snöstorps by, bestående av 12 i. fr. hemn, skl. 1790 "/ 8 . il/s, intet om saltsjöfiske. Ej heller i 1729 lbeskr. Prästgården nr 1, 1 mtl kr., enl. 1729 lbeskr. ett laxsätt samt notdräkt i stranden. Djäknebol nr 1, 1 / 6 mtl kr., enl. 1729 lbeskr. idkades notdräkt i stranden. Frennarp nr 1, 7 4 mtl i. fr. Köpenhamn nr 1 (eller Strandgården), 7 4 mtl i. fr. 1806—07, 1823 och 1832 förrättades Och 1833 2 7 4 fastst. laga skifte å den samfällda s. k. östra utmarken till Halmstads stad och samtliga ovannämnda hem n i Snöstorps socken. Skifteslaget omfattade hela kuststräckan mellan Nissaån och Fylleån. Vid skiftet förbehöll staden åt sig de fisken i saltsjön, som a v ålder tillhört staden, samt påstod för sin räkning »allmän fiskerätt i saltsjön Öch Nissaån». Angående laxfiskerätten vid havsstranden emellan Halmstads östra utmark Och Fylleåns utlopp träffades vid rågångsf örrättn. 1889, godk. a v domkap., förening mellan de eckl. bost. Prästgården och Djeknebolet, å ena, samt hemn Snöstorp nr 1—12 och Köpenhamn nr 1, å andra sidan, enligt vilken boställena erhöllo fisket på en sträcka närmast Halmstads stads gräns av 301.5 m och de övriga hemn återstoden. T rönninge

socken.

Trönninge och Påarps byar. Vid jrs. 1689 å kr. numera skhemnt Tröuninge nr 4 intet fiske. Enl. 1729 lbeskr. ägde stomhemnt Trönninge nr 5, x\2 mtl kr., samt dåvarande kr., nu skhemn Påarp nr 1, 2 och 3 ett sätt i stranden var. Dessutom idkades till samtliga hemn i dessa byar fiske med not i stranden. Vid storskifte 1801—05 å samfällda utmarken till vissa byar fördelades hela Trönninge sockens kust mellan Trönninge och Påarps byar. Därvid överenskoms enl. förening 1803 9/9, att den gamla enskifte fiskerätten icke ändrades, huru delningslinjerna än utfölle, utan förbleve sådan den av ålder varit, och vad ett allmännare fiske vidkomme, skulle därom gälla vad lag och förordningar i övrigt stadgade. Vid laga skifte å alla ägorna till Påarps by 1844—46, fastställt 1846 31 /i 2 , förblev fiskerätten fortfarande gemensam. Eldsberga

socken,

Giälbranna nr 1, 3/4, nr 2, 1/4, och nr 3, 7 2 mtl u. fr., samt Gallared nr 1, 7 8 mtl u. fr. Vid jrs. 1867 å ett frhemn Gullbranna angavs det äga ett laxgarnsätt i stranden »intet brukat sedan krigstiden». Enl. 1729 lbeskr. ägde Gullbranna nr 2 ett sätt i stranden. Av handl. till KM:ts dom 1894 31/12 i sak emellan J. Nilsson i Gullbranna m. fl. och J. Larsson i Tönnersa ang. bättre rätt till fiske (N. J. A. Not. A. 382) framgår, att på kuststräckan från Trönninge sockengräns i norr till Genevadså n i söder finnas tre fasta laxfisken, näml.: Laxvikssättet längst i norr, tillhörigt Gullbranna nr 3, Gidlbr•annasättet, tillhörigt hela skifteslaget, och Jo-

187 hannes Larssons i Trönnersa sätt, tillhörande Tönnersa kvarn och försålt 1851 27 / 9 tillsammans med kvarnen (se vidare nedan), vilket senare sätt enligt domen icke får sättas nordligare än 100 famnar norr om Genevadsaus mynning. Genom domen bestämdes även läget för det s. k. Gullbrannasättet. Ang. sättet för fiskets utövande vid Laxvikssättet se häradsrättens utslag 1891 3 7 l f . 1849 förrättades och 1850 fastställdes laga skifte å alla ägorna till Gullbranna och Gallared samt inägorna till Tönnersa nr 5. Skifteslaget omfattade kuststräckan från Trönninge sockengräns i norr till Genevadsån i söder. Med undantag av ett mindre område längst i norr vid Laxvik utgöres den närmast havet belägna marken av en från skiftet utesluten flygsandsplantering, vari Tönnersa nr 5 icke har del. Det stadgades, att skiftesdelägarna skulle vara obetagna att fritt idka fiske i saltsjön, men att fisket i Tönnersa eller Gene vadsån samt vid åns utlopp i saltsjön vore en särskild härlighet, som tillhör Tönnersa by. Vidare skulle de laxsätt i saltsjön, vilka med laglig rätt tillhörde skifteslaget, hädanefter förbehållas detta, likväl med undantag av det laxsätt, som ligger utanför Gullbranna bys ägor närmast norr om Genevadsåns utlopp såsom ägarna av Tönnersa by till särskild ägande- och dispositionsrätt förbehållet. Gränsen mellan Gullbranna och Tönnersa byars laxfiskerätt i saltsjön blev 1896 av lantmätare utstakad i enlighet med KM:ts dom 1894 31/12. Tönnersa by, omfattande 17 frhemn; jrs. 1687 å ett hemn i byn (vilket, kan ej utrönas), intet fiske. Vid fmdl. skl. 1748 8/9 å nr 11 uppgavs det äga del i ett laxsätt, vilket dock, ss. av föga värde, ej skattlades till viss ränta. Enl. köpebrev 1851 27/9 försålde ryttmästaren Tornérhielm till mjöluaren Peter Larsson och hans hustru skattlagda mjölkvarnen Tönnersa med tillhörande jord, 2/19 mtl Tönnersa nr 14, jämte de laxsätt norr och söder om ån, vilka vore belägna närmast åmynningen. Ang. tvist om denna fiskerätt, se KM:ts dom 1876 "/ 4 (N. J. A. Not. A 149) och Göta hovrätts dom 1886 2/7 (jfr P. M. i revisionsakten 1894 31/12 E. Nilsson m. fl. mot Johannes Larsson). Laga skifte 1840, fastställt 31/12 s. å. Skifteslagets strandområde, sträckande sig från Genevadsån i norr till Laholms sockengräns, utgöres av från skiftet utesluten flygsandsplantering. Enl. 1702 skl. karta funnos till 14 hemn i byn, som då bestod av allenast 15 hemn, 7 st. laxgarnsätt i stranden, så att tvenne ägde ett sätt tillsammans, jöch hörde till det femtonde hemnt 1 sätt. Fisket har emellertid vid skl. ej beräknats till någon ränta, då detsamma ansågs ej giva någon vinst. Anm, Ehuru Eldsberga by ej ligger vid havet, har vid fmdl. skl. 1748 5/9 visserligen fiske i havet ej upptagits såsom en byns härlighet, emedan det icke lönade mödan, men likväl anmärkts att »så vore väl tillstånd och rättighet att nyttja densamma (saltsjön) med notdrägt». Höks härad. Laholms socken. Snapparp nr 1, V» mtl U. fr. Utmarken till detta hemn omfattar kuststräckan från Eldsberga sockengräns i norr till Lagaåns utlopp. Vid rågångsreglering 1811, fastst. 1812 7&. förbehölls Stjärnarps säteri fortsatt fiskerätt i Lagaån och havet. Utmarken utmed kusten avstods såsom flygsandsfält till kronan enligt kgl. brev 1865 20 /i och kontrakt 24 / lx s. å. Ett laxsätt vid stranden 320 famnar norr öm Lagaån tillhör Stjärnarps säteri i Eldsberga socken enl. Hallands läns lagmansrätts dom 1736 3 7 3 . 1846

188 utstakades detta laxfiske. Avståndet från Lagaåns norra strand till fisket; utgjorde då endast 140 famnar, beroende på att Lagaåns utlopp alltjämt trängt sig norrut. Numera är åmynningen belägen inom Eldsberga socken, sålunda mer än 600 famnar norr om den plats, där den befann sig 1846. Med anledning härav har tvist om berörda laxsätt förevarit vid domstolen i orten mellan Tönnersa byamän, å ena, och ägaren av Stjärnarps säteri, å andra sidan. ödeshemmanet Hökagården under säteriet Stjärnarp. Enl. Kbs prot. 1864 7 9 vid sammanträde i Laholm rörande laxfisket i Lagaån innehade Stjärnarps' säteri för Hökagården tvenne laxsätt, ett på vardera sidan om åns mynning. Hökagårdens mark ingår i Höka till kronan avträdda flygsandsfält. Åmot nr 1, 3/8 mtl sk., och nr 2, 7 2 mtl sk. Enl. jrs. 1689 och 1729 lbeskr. hade vartdera hemnt ett »sätt i stranden». Enl. skl. 1698 ägde hemnt nr 2 »Rättighet till Laxegarnssätt i Stranden». Trullstorp nr 1 och 2, vartdera 1 mtl fr. Västra Mällby nr 1, 1 / 8 mtl fr.; skl. 1724 1 / 6 , därvid för »fiskelägenhet i saltsjön» beräknades 16 öre smts ränta; nr 2, 1/G mtl fr., jrs. 1684, intet fiske. Mällby nr 1, x\2 mtl sk., jrs, 1689, intet fiske; nr 2 och 3, vartdera 7 2 mtl sk., jrs. 1689, vartdera »ett laxesätt i stranden»; nr 4, 7 2 mtl sk., jrs. 1689, intet fiske; nr 5, 1/2 mtl sk., jrs. 1689, »ett laxesätt i stranden»; nr 6, 7 2 mtl sk., och nr 7, 3 /8 mtl sk., jrs. 1689, intet fiske. Å en 1800—06 upprättad, 1807 2/R fastställd karta över storskifte å Åmots, Trullstorps, Västra Mällby och Mällby byars samfällda utmark äro utmärkta 9 st. laxsätt, spridda utefter kusten och i ordning från norr till söder antecknade såsom tillhöriga respektive hemn Stjärnarp (Hökagården), Åmot nr 1, Mällby nr 1, Mällby nr 10, Västra Mällby, Trullstorp nr. 2, Mällby nr 2, Mällby nr 6 och 7 samt Mällby nr 3. Mällby nr 8 och 9, vartdera 1/a mtl sk.; jrs. 1689, vartdera ägde »1/2 lått sätt i stranden». Enl. 1729 lbeskr. ägde de tillsammans ett sätt i stranden. Enl. handl. till enskifte 1814—18 ägde dessa hemn sedan urminnes tid ett laxstrandsätt invid den då tvistiga gränsen mot Skummeslöfs socken, Mällby nr 10, 7 2 mtl sk., jrs. 1689, ett sätt i stranden. Förenämnda byars i Laholms socken vid enskiftet avsatta flygsandsområde ingår i Höka till kronan avstådda flygsandsfält och är beläget mellan Lagaån och havet norr om en linje dragen från Smedjeåns sammanflöde med Lagaån väster ut till havet. Enl. 1729 lbskr. nyttjade jämväl andra än kusthemmanen i Laholms socken fiske i stranden med not. Skummeslöfs

socken.

Skummeslöfs by, Skottorps fr. säteri samt fr. hemn 1 mtl Lögnäs nr 1, 1 mtl Rännenäs nr 1 och 3/4 mtl Allarp nr 1, vilkas ägor omfatta hela socknens

kust.

Vid jrs. 1689 å skhemnt 5/8 mtl Skummeslöf nr 1, dåvarande kr., numera sk. hemn Skummeslöf nr 2 och 3, samt å stomhemnt 7 4 mtl Skummeslöf nr 4 ävensom vid skl. "/IO 1845 å skhemnt 1/3 mtl Skummeslöf nr 12 omnämndes intet fiske. Vid jrs. 1690 å tvenne frhemn i Skummeslöfs by antecknades, att fiske ej förekomme. Enl. 1729 lbeskr. nyttjades till Skummeslöfs by samt till hemn Lögnäs, Rännenäs och Allarp fiske i havsstranden med not från ökstockar. Vid laga skifte 18355—33, fastst. 1834 27/6, överenskoms med avseende å fiske i

189 saltsjön och åarna samt tåugtäkt, att var och en ägde lika rättighet som förut. Enligt storskiftesprot. 1814 2 7 1 0 skulle fisket förbliva samfällt, och, om något enskilt fiske funnes, finge därom särskilt tvistas; dock finge läget av ägolotterna ej föranleda någon förmånsrätt. Vid upplåtelse enl. gåvobrev 1869 7 6 till kronan av de till hemn Skummeslöf nr 6 och 8—11 samt Lögnäs nr 1 hörande andelar i Skummeslöfs flygsandsfält har rätten till fiske och tångtäkt förbehållits hemn. Östra Karups

socken.

Eskilstorp och Hemmeslöfs byar, omfattande hela Ö. Karups sockens kust. Vid jrs. 1689 å ett kr. och två fr. hemn i Eskilstorps by omnämndes intet fiske, liksom ej heller vid skv. 1792 å hemn Eskilstorp nr 2 oeh 3. 1729 lbeskr. intet annat fiske än i Stensån. Enskifte å dessa byar 1826—27, fastst. 29/9 1827: »Bibehållandet av obehindrat fiske och tångtäkt i saltsjön och ån yrkas och medgifves.»

Malmöhus, K r i s t i a n s t a d s och Blekinge län. Jordrevningsinstruktionen för Skåne och Blekinge av den 1 maj 16701. Enligt denna skulle såväl krono- och skatte- som utsocknefrälsehemman skattläggas efter åkerns och ängens storlek och godhet, därvid hänsyn även skulle tagas till övriga vid hemmanen befintliga förmåner. Härvid förekommo emellertid stora olikheter beroende på de olika jordnaturerna. För kronohemman skulle, om därtill hörde mera jord än som fordrades till ett mantal, allenast landgillet eller den ordinarie räntan ökas, men icke mantalet, så framt det icke kunde stiga till 1'/«,, och på samma sätt mellan 17g och 2 etc, För skattehemman bibehölls däremot den gamla regeln, att landgillet eller ordinarie räntan icke finge höjas, i anledning varav för dessa, liksom för frälsehemman, mantalet ökades, så snart det kunde ske med det minsta i instruktionen avsedda mantalsbråk eller 7 8 mantal. Säterier och insocknefrälsehemman samt en del andra egendomar skattlades ej vid 1670 års jordrevning. När dessa sedermera åsattes mantal eller mantal och ränta skedde det efter särskilda bestämmelser 2 . I instruktionens första punkt säges att grunden till all skattläggning på landet består uti följande »general omständigheter» nämligen 1) fördelning av skogs- och slättbygd, 2) »Hufvud ägornas som är åkers och ängs kvantum eller myckenhet», 3) åkerns och ängens godhet samt 4) dessa huvudägors »adpertinentier och härligheter af allehanda tillydande lägenheter». Enligt fjärde punkten skulle såsom skogsbygd vid jordrevningen anses »der som bondens åker kan beställas med ett par oxar och eljest ingen plog utan handplog brukas». Godkänd av kammarkollegium den 21 maj 1670 och jämlikt Kungl. Maj:ts fullmakt ånyo utfärdad av riksråden J. Gyllenstierna och Claes Rålamb den 4 sept. 1671. Av dylika vid kusten belägna egendomar har säteriet Kulla Gunnarstorp med underlydande hemmanet Laröd nr 3 i Allerums socken av Luggude härad undergått skattläggning i okt. 1745, därvid fisket- ss. dåmera mestadels u p p h ö r t så att gården därav ej kunde h a någon synnerlig nytta, icke togs i beräkning, vilket vid skattläggningens prövning av kk1787 /i lämnades u t a n anmärkning.

190 Därefter givas i punkterna 5—8 regler, vilka ägor i åker och äng ett hemman i skogsbygden skulle ha för att anses såsom ett helt hemman. I sjunde punkten föreskrives sålunda, att hemman, som hade »sidländ jord, med ler och grus blandad, icke talandes torka eller vättska över dess rätta mått äro ock gemenligen av stenig mark oländiga, så att dem icke kan mera än 6 tunnor råg eller korn och 10 tunnor havres utsäde tilldelas samt till 45 lass äng, emedan de svårligen mera skola hinna överfara och efter de här bredevid gemenligen hafva godt mulbete och andre profitable lägenheter», skulle skatten för helt mantal, »men där som något hemman af denna natur finnes, som vore edestinerat af dessa härlig- eller beqvämligheter skall allenast skattas för 7a U e r ZU hemman». Enligt åttonde punkten skulle hemman i skogsbygden, vilkas jordmån bestode av idel spräcklera och röd grus, även om de hadee åker och äng av nyssberörda omfattning, likväl icke skattas högre än 7 2 ^ei' 7s hemman, »med mindre de uti utsäde och hö utöfver of vanberörde qvantum märkeligen skulle stiga eller hafva någon annan härlighet sig tillydande». I nionde punkten säges, att de sålunda givna bestämmelserna skulle gälla ej endast i den skånska skogsbygden utan även i Blekinge. Därefter lämnas i tionde, elfte och tolfte punkterna föreskrifter om mängd och slag av utsäde och antalet sommarlass äng, som skattas till helt hemman. I punkterna 13—23 anges vissa »omständigheter af särskilte tillfällen» som vid jordrevningen borde iakttagas. Rörande fisket heter det i punkten 16: »Fiskeriet, som til en och annan by eller gård beqvämt ligga kan, bör billigt komma i consideration, så framt det med någon nyttighet till salu eller hushållets märkeliga understöd brukas kan, då det efter beskaffenheten tages i akt, antingen särskilt at skattläggas eller ock at räknas emot åker och ängs defect till någon proportion uti hemman- eller mantalet.» I punkten 19 föreskrives rörande en del andra adpertinenser till hemmanen: »Kommer billigt i consideration en och annan härlighet som til gård eller by ligga kan och nyttig är, det vare sig sjö, ström, kvarn, skog, svins ållon, utjord, pottaske bruk eller utaf hvad art och namn det helst vara må och kan, att det äntligen räknas emot åker eller äng, efter uppå hvar ort bruklig proportion, så ock at humlejorden til något visst anslås, näml. att 100 stycken humlestänger räknas emot en skäppas utsäde, men skulle hemmanet hafva mindre än etthundrade stänger, det bör icke komma i någon consideration.» Vidare lämnas föreskrifter, huru de ägor, som ett hemman efter de sålunda givna reglerna befunnits inneha, skulle värderas i penningar. Enligt punkten 25 skulle det vara »ett generelt principium, att utlagorna böra proportioneras efter jorden som är skattskyldig, hvilken uti tvenne huvuddelar considereras näml. åker och äng, til hvilka reduceras alle ägor och härligheter til hemmanet lydande, ehvad namn de hafva kunna, efter den proportion, som bör svara emot hvart annat, likmätigt den gamla och urminnes sedvana och bruk, som uppå hvar ort för sig här uti landet hafver varit och^ännu är öfvelig, som den 19 punkten vidare förmäler». I skogsbygden skulle vid hemman med åkerjord av det bästa slaget — de hemman, som omtalas i femte punkten — var skäppa råg eller korn av utsädet värderas till 10 öre smt samt två skäppor havre eller ett lass hö till samma belopp. Vid skogsbygdshemman med sämre jordmån eller de, som omtalas i sjätte, sjunde och åttonde punkterna, skulle nämnda persedlar värderas till respektive 8, 7 och 7 öre smt. I punkten 27 säges emellertid i fråga om hemman, som ligga långt uppe i skogsbygden, vilka hade »öfver-

191 flödighet af skog» —, att därvid kommer i konsideration den distrikten ifrån Hallands ås uppåt Norra Åsbo härad, en del Södra Åsbo härad, Göinge härad med Blekinge, varest bonden i allmänhet hölle getter »till temmeligt antal» och idkade »fiskeri til sin hushållningsförnödenhet och uppehälle; bistockar och annan nyttighet af boskap, som igenom sådan lägenhet af skog kan utfödas», att det syntes billigt, att sådana hemmans åker och äng, så mycket högre kunde stegras, »som icke de andra nyttigheter väl kunna sättas uti något visst». Vid sådana hemman skulle, där jordmånen vore god, sättas för var skäppa utsäde 16 öre smt och för varje lass hö 16 öre smt samt, där den vore sämre, 14 och 12 öre smt. Enligt punkten 28 skulle på slättbygden var skäppa utsäde av råg eller korn samt varje lass hö vid hemman med »stadig jordmån» — förut behandlade i tionde punkten — värderas till 8 öre smt, men vid hemman »som ligga vid stranden och hafva öfverlast af flygsand såsom ock sielfva jorden är sandblandad och icke så bördig som slättbojorden i gemen» — förut be~ handlade i punkten 11 — till 7 öre smt. I fråga om strandhemman, som betjäna sig av fiskeri, stadgas i punkten 29, att »där som fiskeriet icke skall kunna sättas på samma gård till någon viss avgift, derföre, synes billigt, att de gårdars egendom uti åker och äng sättes till 12 öre af en skäppa jord och ett lass äng, och kan hända mera eller mindre, som nu kan befinnas samma gård kunna prästera». I 39 punkten föreskrevs vidare: »at ingen sjö, ström, kvarn, gatehus, skog eller svinsållon, utjord, åker eller äng, ålfiske, notedrätt och allmänning, som antingen öde ligga, eller årligen till en eller annan lejas at borthöstas eller eljest af någon är i bruk, blifver förbigången, utan sättes uti jordeboken efter görligheten för penningar och skattläggas efter den taxa och pris, som här i landet emellan bönderna är i bruk, lämpande taxan efter orternas sedvana och gamla bruk; skulle ock något af sådana lägenheter vara något hemman ifrånkommit, skall det granneligen efterfrågas när det skedt är, av hvem och qvo titulo, samt hvem det nu innehafver». Enligt 1670 års jordrevningsinstruktion skulle således vid hemmans skattläggning tas hänsyn till fiske under förutsättning att det kunde med fördel brukas till avsalu eller till hushållets understöd. Om så var fallet, skulle fisket antingen särskilt skattläggas, d. v. s. taxeras till visst belopp i hemmanets ränta, eller ock såsom ersättning för åkers och ängs brist beräknas till någon andel i mantalet. Vidare skulle ålfisken och notdräkter skattläggas efter den taxa och pris, som i orten emellan bönderna vore i bruk, så att taxan lämpades efter orternas sedvana och gamla bruk. Jordrevningen tog sin början i Skåne redan år 1670 och synes de följande åren ha sträckt sig över hela provinsen; jordrevningsakterna för Torna och Vemmenhögs härad ha dock gått förlorade. Vid granskning av akterna för övriga härad utmed kusten i Malmöhus län, nämligen Luggude, Rönnebergs, Harjagers, Bara, Oxie, Skytts, Ljunits och Herrestads, har befunnits att saltsjöfiske icke i något fall tagits i beräkning vid jordegendomars skattläggning. Däremot blevo vid jordrevningen särskilt för sig skattlagda fyra självständiga fiskerier, nämligen ett ålfiske i Glumslöfs socken av Rönnebergs härad, det enda skattlagda fiske som finnes på länets västra kust och tre ålfisken i Rengs socken av Skytts härad. Förutom dessa och trenne sedan gammalt befintliga laxfisken i Skifarps socken av Vemmenhögs härad finnas åtskilliga, såvitt utrönas kunnat, efter jordrevningen tillkomna för sig bestående fisken såsom framgår av följande redogörelse för

192 Saltsjöfisken i Malmöhus l ä n 1 . Rönnebergs härad. Glumslöfs

socken.

L Ålabodarna nr 1, ett ålfiske (enl. 1881 jb), sk., vid jordrevning och skattläggning i Nedra Glumslöfs by år 1671 angivet vara beläget i saltsjön nedanför byn på kronans gårdars vattuägor samt redan under danska tiden, då det »legat till Landskrona slott», såsom en ordinarie instängd åldrätt mot städja och årlig avgift upplåtet under enskild besittningsrätt; räntan fastst. till det förut utgående årliga landgillet 4 daler 16 öre. Skatteköpt 2 / 5 1863 2 7 1 0 , 2/5 1885 8 7 6 och 7 B 1887 */tl. Till fisket hör ett strandområde om cirka O.37 hektar, vilket vid enskifte i Nedra Glumslöfs by 1805 i enlighet med vederbörande häradsrätts utslag 1804 8/9 tillagts »Åhlahus fiskarna» av kronorusthållet nr 15 :s ägor. Enl. Kungl. Maj:ts dom 1907 "/ 10 i revisionssak emellan Axel Andersson i Nedra Glumslöf, sökande, samt August Persson m. fl. i Ålabodarna, svarande, följer med äganderätten till denna fiskelägenhet rätt att med andras uteslutande idka ålfiske med ryssjor i Öresund utmed Nedra Glumslöfs bys ägor så långt strandäganderätten räcker. Staden Skanör med

Falsterbo.

2. Ett ålfiske, tillhörigt nämnda stad, beläget utanför södra kusten från Måkläppen till Ammerännans utlopp i Östersjön. Upptaget å karta och handlingar angående bestämmande av gräns för fiskerätt i Östersjön vid stranden av Skanör och Falsterbo, upprättade år 1895. Vid denna förrättning, som avsåg att fastslå gränsen mellan havsfisket och stadens enskilda fiskerätt, bestämdes att stadens landgrund skulle med hänsyn till havsbottnens föränderlighet anses sträcka sig 300 famnar utanför det ställe vid stranden, där stadigvarande djup av 1 famn vidtoge. Skytts härad. Rengs

socken.

3. Kämpinge nr 25, fyra ålfisken (enl. 1881 jb), sk., av vilka tre äro upptagna i äldre jb och skattlagda vid 1671 års jordrevning till 1 7 2 t:a ål eller 9 dir smt för varje tunna samt det fjärde tillkommet i 1719 jb enl. Kbfhs skr. 1721 2 7 2 och åsätt ränta av 7 2 t:a ål. Samtliga fyra, av vilka det sistnämnda kallas Fogle- eller rättare Fogdedrätten, skatteköpta av strandridaren A. Gris 1722 2 7 1 0 (se kks. u. u. 1874 6ji). Upptagna i 1825 jb under Stäfvie by men ligga utanför Kämpinge bys strand och sträcka sig vidare utmed Stora Hammars och Rengs byars ljungmarksskiften bort mot Falsterbo strand. Jämlikt ett av Oxie och Skytts häradsrätt 1877 4/0 meddelat, lagakraftvunnet utslag äro; ägarna av dessa fisken berättigade att utanför berörda ljungmarksskiften idka ålfiske så långt utåt havet som fisket kan bedrivas (se ock KM:ts dom 1875 1

ao

/t).

Här förtecknade i ordning efter deras läge, såvitt detta är känt, på södra kusten räknat från väster till öster. På västra kusten finnes allenast ett skattlagt fiske, Älabodarna nr 1.

193 4. Kampinge nr 24, ett ålfiske (enl. 1881 jb), sk., även kallat Dikesängen, upptaget 1777 och sträcker sig i väster till ett ställe, som kallas Häckteboden, och i öster till s. k. Dikesändan. Vid skl. 1853 22/t, fastst. av kk. 2 7 r s. å., förhöjt från förut åsätt ränta 4 sk. till 10 sk. b:co; skk. 1900 M/n; 5. Kämpinge nr 16, ett ålfiske (enl. 1881 jb), sk., upptaget enl. städjebrev 1774 2/4 emot en ränta av 16 öre smt; beläget utför ägorna till hemn nr 5, 6, 12 och 14 Kämpinge samt sträcker sig i väster från Dikesängen el. Dikesändan 800 famnar österut till Sandhåleudden. Vid skl. 1853 22/1, fastst. av kk 2 7 5 s. å,, förhöjt till 10 sk. b:co, skk. 1901 "/ 9 . 6. Kämpinge nr. 23, ett ålfiske (enl. 1881 jb), % kr. ensk. disp., 2 / 3 sk., upptaget 1775 2 7 1 1 ; beläget utför ägorna till hemn nr 1 och 4 Kämpinge och sträcker sig från ålfisket nr 16 Kämpinges gräns vid Sandhålan österut till Fredshögs västra ägogräns; vid skl. 1853, fastst. av kk. 23/R s. å., förhöjdes räntan från 9 till 10 sk. b:co; 7 , skk. 1901 "/ 9 . Maglarps

socken.

7. Maglarp nr 52, ett ålfiske, Tostenssättet (enl. 1881 jb), sk., upptaget enl. städjebrev 1773 19/8 och sträcker sig c:a 500 famnar efter strandens krökningar utför ägorna till hemn Maglarp nr 2 och 35. Vid skl. 1853 *fv fastst. a v kk. 2 7 5 s. å., förmedlades räntan från 12 till 10 sk. b:co; skk. 1893 1 6 / i r 8. Maglarp nr 43, ett ålfiske, Topp- eller Hommesättet (enl. 1881 jb), 4j1 kr. ensk. disp., 8 / t sk., upptaget enl. städjebrev 1776 " / e och sträcker sig c:a 540 famnar efter strandens krökningar utför Skåre ägor österut från västra Skanshörnet, Skåregap kallat. Vid skl. 1853 »/„ fastst. av kk. 2 7 5 s. å., förhöjdes r ä n t a n från 8 till 10 sk. b:co; 7 4 och 5/28 skk. 1912 1 8 / i r 9. Maylarp nr 42, ett ålfiske (enl. 1881 jb), sk., upptaget enl. städjebrev 1746 *79 •och åsätt ränta av 1 daler 8 öre smt eller 20 sk. b:co, beläget mellan1 Västra Skansen och Stafsten (en sten rest till minne av Karl X I I : s landstigning på Maglarps bys strand år 1715); skk. 1894 2 7 1 2 . ^10. Maglarp nr 53, ett ålfiske (enl. 1881 jb), sk., upptaget enl. städjebrev 1771 6/8, beläget mellan Fogelviksudden och Hyrehög och åsätt ränta av 8 sk. b:co; skk. 1911 2 7 8 . 11. Maglarp nr 51, ett ålfiske (enl. 1881 jb), kr. ensk. disp., upptaget första gången i 1751 jb. Beläget utför hemt Maglarp nr 31 strax vid Ahlbäcksrännan och gränsar intill Trälleborgs ägor. Vid skl. 1853 •*/„ fastst. av kk. 2 7 5 s. å., förhöjdes räntan från 8 till 10 sk. 12. Maglarp nr 50, ett ålfiske Fogelvikssättet (enl. 1881 jb), kr. ensk. disp., upptaget 1724 och åsätt ränta av 2 dir 16 öre smt eller 40 sk. b:co. Staden

Trälleborg.

13. Trälleborg, ett ålfiske (enl. 1825 jb för Trälleborgs socken), sk., upptaget år 738 och i samma års jb för Trälleborgs socken infört med en ränta av 1 dir 16 öre smt; skk. 1855 7 12 . Enl. kks. utsl. 1901 3 7 9 , fastst av KM:t 1903 V6» varigenom förklarats att detta ålfiske icke skulle införas i 1881 jb för Trälleborgs socken, synes fisket icke omfatta mera än stranden utanför Trälleborgs stads gamla område och sålunda ej till någon del vara beläget utmed stränderna av den med staden numera införlivade Trälleborgs socken. 13 — Fiskerättsutredningen, I.

194 Vemmenhögs härad. Östra Torps

socken.

14. Östra torp nr 22, ett ålfiske (enl. 1881 jb), kr. ensk. disp., upptaget enl. städjebrev 1817 22/9 med ränta av 12 sk. b:co, som ay KM:t fastst. 1854 26/g. Lilla Beddinge

socken.

15. Lilla Beddinge fiskläge nr 52, ett laxfiske (enl. 1881 jb), sk., upptaget först i 1745 jb enligt städjebrev 2 7 2 s. å. med ränta av 1 dir 16 öre smt, som utan skattläggn. fastst. enl. kungl. brev 1854 2 7 5 ; skk. 1884 22/7. Enl. karta och handl. rörande år 1862 verkställd utstakning av fisket sträcker det sig från »östra kroken» eller sydöstra hörnet av Lilla Beddinge fiskläge 2,200 fot i rät linje utmed ägorna till kronohemn Lilla Beddinge nr 24 och 32. Skifarps

socken.

16. Abbekås nr 32, ett ålfiske, Hummesanden (enl. 1881 jb), ~/i0 kr. ensk. disp., 7 1 0 sk., förekommer med hänvisning till städjebrev av 1775 1 7 l i först i 1777 jb med ränta av 16 sk. b:co, som utan skattläggn. fastst. enl. kungl. brev 1854 26 / 5 ; 7 1 0 av fisket skk. 1880 2 7 8 . Enl. karta och handl. rör. år 1875 verkställd utstakning av fisket markeras dess västra gräns av en i sjön c:a 183 fot fr. Abbekås fiskläges östligaste strandsträcka belägen stor sten, kallad Hummestenen, och sammanfaller dess östra gräns med en linje, utdragen åt söder utefter västra gavlarna av två hus, som då tillhörde Lars Jönsson och Nils Persson i nr 7 öremölla. 17. Abbekås nr 33, ett laxfiske (enl 1881 jb), kr. ensk. disp., även kallat Kroken och i äldre tid Osdrätten, förekommer redan i de äldsta jordeböckerna med växlande ränta, slutligen 75 öre. Uppgavs vid lantm.-förrättn. 1855 sträcka sig från ålfisket Abbekås nr 32 österut förbi Skifarpsåns utlopp i Östersjön. 18. Abbekås Fiskläge nr 35, ett laxfiske (enl. 1881 jb), fr., under Näsbyholms säteri. Infördes 1825 jb efter anmärkn. vid jordrannsakn. 1824. Kallas Näsbyholmsdrätten eller Stensdrätten och ligger »på Måsby sand» enl. Adlersteens indeln., skattläggn. verk, prot. 1693 4/10. 19. Abbekås Fiskläge nr 36, ett laxfiske (enl. 1881 jb), fr., under Dybäcks säteri. Infördes 1825 jb efter anmärkn. vid jordrannsakn. 1824. Kallas Dybäcksdrätten enl. Adlersteens incleln., skattläggn. verk, prot. 1693 4/10. Ljunits härad. Västra Nöbbelöfs

socken.

20. Hårsadrätten nr 1, ett ålfiske (enl. 1881 jb), sk., infört först i 1790 jb såsom krono med en ränta av 16 skill.; skl. 1851 2 7 5 och M/ n . Kk. 1852 2 7 , fastst. räntan till 1 rdr b:co. Sträcker sig enligt skattläggningskartan från en cirka 500 alnar öster om Skifarpsåns mynning i sjökanten liggande stör. sten österut utmed stranden till hemn nr 17 och 15 Måsby och vidare c:a 90 alnar inpå nr 5 Måsbys strand, tillhopa 665 alnar, samt omfattar jämväl en 30 alnar bred remsa av stråndmalen, innehållande i areal 1 tid 13.6 kpld; skk. 1878 31/x.

195 K r i s t i a n s t a d s län. Västra kusten (Bjäre och Södra Åsbo härad). Saltsjöfiske har icke alls tagits i beräkning vid jordrevningen inom Södra Åsbo härad, av vars jordrevningsprotokoll av år 1671 inhämtas att i båda kustsocknarna, Höja och Ströfvelstorp, icke brukades något fiske till följd av strandens långgrundhet. Däremot har, enligt vad 1670 års jordrevningsprotokoll för Bjäre härad visa, vid skattläggningen av kusthemmanen i Båstad, Västra Karups, Hovs, Torekovs och Grefvie socknar »nyttigheten af strandfisket» i regel tagits i beräkning vare sig med visst belopp i räntan eller med andel i hemmantalet. Sålunda taxerades exempelvis för Torekovs fiskläge (Torekovs socken och by) nyttan av strandfisket till 50 dir smt i den fiskläget påförda årliga räntan. Södra och östra kusten. Vid genomgående av 1670—73 års jordrevningsprotokoll för Ingelstads, Järrestads, Albo, Gärds och Villands härad har befunnits, att saltsjöfiske icke tagits i beräkning vid hemmans skattläggning i vidare mån än att i några fall ålfisken, s. k. åldrätter, inräknats i skattläggningen av de hemman till vilka de brukats, men att däremot ett stort antal åldrätter blivit såsom självständiga fiskerier skattlagda. Åtskilliga åldrätter och tobisdrätter blevo i samband med den 1682 anbefallda omregleringen av indelningsverket i Skåne skattlagda år 1688, och har även sedermera på denna kust tillkommit ett ganska stort antal åldrätter, så att största delen av länets södra oeh östra kust graveras av skattlagda fisken, av vilka flertalet återfinnes i gällande jordebok bland självständiga fiskerier. Resultatet av den undersökning, som verkställts rörande dessa fisken, framgår av följande redogörelse för Saltsjöfisken i K r i s t i a n s t a d s län 1 . Ingelstads härad. Ing elstorps socken. 1. Rena nr 1, ett ålfiske (enl. 1874 jb), kr. ensk. disp., upptaget och skl. 1797 7„ med beräkning av 3 å 4 lanthommor till 24 sk. ränta, fastst. av kk. 1801 X6/12; sträcker sig från den s. k. Renabacken 619 famnar österut till väster om Kåseberga fiskläge belägna s. k. Lyngeskårs västra hals. V alleberg a socken. 2. Hosätteret eller (enl. 1825 jb) Hosätteriet, en åldrätt, sk., upptogs 1760 mot vänta till kronan; skl. 1852 3 7 7 ; skk. 1855 •/. under «/M mtl fr. Valleberga nr 48; innehåller enl. 1825 jb en bredd av 175 famnar, gränsar, i väster till en större sten, Skallesten, och i öster till Räddaresättet. 3. Räddaresättet eller Riddaresättet, en åldrätt, fr., lyder under Tosterup enl. rannsakn. prot. 1849 2 7 l t . 4. Kvedradrätten nr 1, ett ålfiske (enl. 1874 jb), sk., kallas även Bollerupsdrätten, upptogs 1760 mot ränta till kronan; skl. 1852 3 7 7 ; skk. 1854 u / l a ; beläget utanför Kåseberga fiskläge, 110 famnar. 5. Ramnekulla nr. 1, ett ålfiske (enl. 1874 jb), sk., upptogs 1760 möt ränta 1 Här förtecknade i ordning efter deras läge, så vitt detta är känt, räknat på södra kusten frän väster till öster oeh på östra kusten från söder norrut. Under fiskena angivna längdmått beteckna deras bredd d. v. s. deras sträckning utefter havsstranden.

196 till kronan; x/a skk. 1851 */u o c n */a 1885 VT under frhemn Valleberga nr 9 och 14; 666 alnar i bredd ifrån Bollerupsdrätten i öster till Toppenhultsdrätten. 6. Toppenhult nr 1, ett ålfiske (enl. 1874 jb), sk., upptogs 1797 emot ränta till kronan; 7 , skk. 1851 */n och xj., 1886 4/R under frhemn Valleberga nr 9 och 14; 400 alnar. ' 7. Djupaskärsdr ätten nr 1 (enl. 1874 jb) eller Djupaskär skallen, ett ålfiske, sk., upptogs 1760 emot ränta till kronan; skl. 1852 30/7; öster om Kåseberga, gränsar i väster till Toppenhult och i öster till Baffadrätten; 140 famnar; skk. 1854

xx

jX2.

8. Baffadrätten nr 1, ett ålfiske (enl. 1874 jb), sk., upptogs 1760 emot ränta till kronan; gränsar i väster till Djupaskärsdrätten och i öster till Berevadsdrätten (Gamla Van) samt innehåller 270 famnar; skk. 1851 29/12. 9. Gamla Van, ett ålfiske (enl. 1825 jb), sk., upptogs 1760 emot ränta till kronan; skl. 1852 3 7 7 ; skk. 1854 u / 1 2 under frhemn Löderup nr 7, 12 och 30. 10. Sandskärsdrätten, ett ålfiske (enl. 1825 jb), sk., upptogs 1773 emot ränta till kronan; skl. 1852 30/7; skk. 1854 11/I2 under skhemnt nr 7 samt frhemn nr 12 och 30 Löderup. 11. Gyllerups dr ätt (enl. rannsakn.-prot. *Vii 1829), fr., skl. vid jordrevningen 1670—1671 till 3 dir smts ränta under fr. säteriet Gyllerup i Hörups socken. 12. Jularedrätten nr 1, ett ålfiske (enl. 1874 jb), kr. ensk. disp., upptogs 1763 emot 3 dlrs ränta till kronan; brukas av åborna å hemt Valleberga nr 4 enl. kk:s utslag 1854 2 7 2 13. Löderups drätt (enl. rannsakn.-prot. 2 7 n 1829 ägd av Hans Andersson i Löderup). 14. Backhufvudsdrätten nr 1, ett ålfiske (enl. 1874 jb), sk., upptogs 1760 mot ränta till kronan; skk. 1851 "/ 8 ; 1,200 alnar från gränsen av Brygg-Sjövallens enskifte österut mot Kåseberga. De här ovan under 10—14 upptagna ålfiskena Sandskär sdr ätten, Gyllerups drätt, Jularedrätten nr 1, Löderups drätt och Backhufvudsdrätten nr 1 äro med sannolikhet icke belägna vid Valleberga bys och sockens strand utan torde vara att söka vid stranden av Löderups by, som före enskiftet icke var genom rågång skild från Valleberga by och socken. Det under Ingelstorps socken upptagna ålfisket Rena nr 1 torde till en del vara beläget inom Valleberga socken. Endast stranden vid Kåsehufvud synes sålunda vara fri från skattlagda fisken. Löderups socken. 15. En åldrätt, sk., enl. 1671 års jordrevningsprot. inbegripen i skhemt nr 24 Löderups skl. 16. Vigrasättet nr 1, ett ålfiske (enl. 1874 jb), sk., uråldrig kronodrätt, som efter ödesmål ånyo upptogs 1760 mot 3 dir smts ränta till kronan, vilken ränta fastställts efter skl. 1761 7 12 , därvid drätten angavs vara belägen utför Hagestads bymark emellan en åldrätt, som tillhörde Löderup nr 24 och en annan, som nyttjades till Valleberga nr 52, samt vore i öster och väster vid landet 551 alnar bred och »till sjöss så långt som fisket kan nyttjas». Skk. 1763 Vr 439.7 m enl. utstakning 1889—90. 17. Löderup nr 53, ett ålfiske (enl. 1874 jb), sk., i 1825 jb betecknat med nr 21; 350 alnar- skk. 1857 26/ . 18. Löderup nr 52, ett ålfiske (enl. 1874 jb), sk., i 1825 jb betecknat med nr, 20; 350 alnar; skk. 1857 M / r 19. Löderup nr 19, ett ålfiske (enl. 1825 jb), sk.; 400 alnar; skk. 1857 "/„ under. vissa frhemn i Hagestad.

197 20. Löderup nr 51, ett ålfiske (enl. 1874 jb), sk., i 1825 jb betecknat med nr, 18, beläget utför Hagestads mark; 380 alnar; skk. 1857 2 6 / r 21. Löderup nr 50, ett ålfiske (enl. 1874 jb), sk., i 1825 jb betecknat med nr 17, beläget utför Hagestads mark; 300 alnar; skk. 1857 26/1. 22. En åldrätt, sk., inbegripen i skhemt nr 6 Hagestads skl.; skk. 1790 19 / 10 ; 382.7 alnar enl. utstakning 1889-90. 23. Löderup nr 49, ett ålfiske (enl. 1874 jb), sk., i 1825 jb betecknat ined nr 16, beläget utför Hagestads mark; 280 alnar; skk. 1857 2 6 / r 24. Löderup nr 48, ett ålfiske (enl. 1874 jb), sk., i 1825 jb betecknat med n r 15, beläget utför Hagestads mark; 430 alnar; skk. 1857 26/1. 25. Hottadrejeln nr 2, ett ålfiske (enl. 1874 jb), kr. ensk. disp., upptogs enl. städjebrev 1762 26/5 emot ränta till kronan av åbon å skhemt Hagestad nr 47, beläget utför Hagestads mark; 280.6 alnar enl. utstakning 1889—90. 26. Hottadrejeln nr 1, ett ålfiske (enl. 1874 jb), kr. allm. disp., 27. Små Mälarne nr 1, ett ålfiske (enl. 1874 jb), kr. allm. disp., oskattlagda; brukas under Löderups prästgård enl. en tingsrätts dom år 1577 25/2. Anses ha ingått i prästgårdens skattläggning; ursprungligen 653 numera 555.3 alnar. 28. Löderup nr 14, ett ålfiske (enl. 1825 jb), sk.; skk. 1860 2 7 2 under, frhemn Hagestad nr 4, 32 och 48; 550 alnar. 29. Löderup nr 13, ett ålfiske (enl. 1825 jb), sk.; skk. 1857 7/9 under, skhemn Hagestad nr 1 och 16; 480 alnar. 30. Löderup nr 47, ett ålfiske (enl. 1874 jb), sk., i 1825 jb betecknat med nr 12, beläget utanför, Hagestads by; 450 alnar; skk. 1857 2 0 / r 31. Löderup nr 46, ett ålfiske (enl. 1874 jb), sk., i 1825 jb betecknat med nr 11, beläget utanför Hagestads by; 390 alnar; skk. 1857 2 7 r 32. Löderup nr 45, ett ålfiske (enl. 1874 jb), sk., i 1825 jb betecknat med nr 10, beläget utanför Hagestads by; 390 alnar; skk. 1857 2 0 / r 33. IMderup nr 44, ett ålfiske (enl. 1874 jb), sk., i 1825 jb betecknat med nr 9, beläget utanför Hagestads by; 420 alnar; skk. 1857 26/1. 34. Ltiderup nr 8, ett ålfiske (enl. 1825 jb), sk.; skk. 1857 7/9 under skhemt Hagestad nr 45; 360 alnar. 35. Lciderup nr 7, ett ålfiske (enl. 1825 jb), sk.; skk. 1857 7 9 under skhemn Hagestad nr 3 och 27; 420 alnar. 36. Löderup nr 43, ett ålfiske (enl. 1874 jb), sk., i 1825 jb betecknat med nr 6, beläget utanför Hagestads by; 340 alnar; skk. 1857 2 a / r 37. Löderup nr 5, ett ålfiske (enl. 1825 jb), sk.; skk. 1857 T/t under, skhemt Hagestad nr 8; 300 alnar. 38. Löderup nr. 42, ett ålfiske (enl. 1874 jb), sk., i 1825 jb betecknat med nr 4, beläget utanför Hagestads by; 260 alnar; skk. 1855 7i 0 39. Löderup nr 41, ett ålfiske (enl. 1874 jb), sk., i 1825 jb betecknat med nr 3, beläget utanför Hagestads by; 210 alnar; skk. 1855 8/10. 40. Löderup nr 40, ett ålfiske (enl. 1874 jb), sk., i 1825 jb betecknat med nr 2, beläget utanför Hagestads by; 210 alnar; skk. 1855 8/10. 41. Löderup nr 39, ett ålfiske (enl. 1874 jb), sk., i 1825 jb betecknat med nr 1, beläget utanför Hagestads by; 430 alnar; skk. 1855 8/10. 42. Löderup utan nr, ett ålfiske, ingår enl. 1730 jb med 2 dir 8 öre smts ränta i skhemts Hagestad nr 7 skl.; 395.4 alnar enl. utstakning 1889—90. Samtliga Löderups åldrätter skattlagda år 1773, fastst. av kk. 1810 25 / e . 43. Västra Kanten nr 1, ett ålfiske (enl. 1874 jb), kr. ensk. disp., upptogs 1760 mot ränta till kronan; brukas under skhemt Hagestad nr 16; 452.2 alnar enl. utstakning 1889—90. Hela Löderups sockens strand, tillhörande Löderups och Hagestads byar,

198 är graverad av skattlagda ålfisken. De vid stranden av Löderups by befintliga fiskena ha icke kunnat identifieras, men de motsvara förmodligen de under Valleberga socken upptagna Sandskärs-, Gyllerups-, Julare-, Löderupsoch Backhufvudsdrätterna samt den under Löderups socken främst (se 15) uppförda åldrätten under nr 24 Löderup. Den vid Löderups bys strand östligast belägna åldrätten sträcker sig över bygränsen in utefter Hagestads bys strand. Vid sistnämnda bys strand äro även belägna de i jb för Borrby socken uppförda ålfiskena Persdrejeln nr 2 och Persdrejeln nr. 1. Borrby

socken.

44. Persdrejeln nr 2, ett ålfiske (enl. 1874 jb), sk., 45. Persdrejeln nr 1, ett ålfiske (enl. 1874 jb), kr. allm. disp., upptogos 1760 utanför Hagestads bys mark mot ränta till kronan; gränsa i väster till under Hagestad hörande åldrätter och i öster till Hogårdsdam och omfatta tillsammans 722.8 alnar; nr 1 upptaget i 1874 jb ss. krona under allm. disp. men brukas under skhemn Sandby nr 12 och 22, nr 2 skk. 1855 23/5 under skhemt Sandby nr 23. 46. Boställsdrätten nr 1, ett ålfiske (enl. 1874 jb), kr. allm. disp., öskattlagt, från urminnes tid tillhörigt numera indragna sergeantbostället Sandby nr 1 och 23 och i dess ränta inbegripet; 256.8 m enl. utstakning 1905. 47. Sandby nr 1, ett ålfiske (enl. 1825 jb), sk., skattesålt 1855 3/9 under skhemt Sandby nr 22; 252 m enl. utstakning 1905. 48. Sandby nr 2, ett ålfiske (enl. 1825 jb), sk., skattesålt 1853 «/ 4 under skhemt Sandby nr 3; 144 m enl. utstakning 1905. 49. Kyrkodrätten nr 1, ett ålfiske (enl. 1874 jb), kr. allm. disp., från urminnes tid tillhörigt Borrby kyrka men först upptaget i 1825 jb, beläget utför Sandby ägor; 163.8 m enl. utstakning 1905. 50. Mellandrätten nr 1, ett ålfiske (enl. 1874 jb), kr. allm. disp., 51. Skillin gedrätten nr 1, ett ålfiske (enl. 1874 jb), kr. allm. disp., öch 52. Fläskadrätten nr 1, ett ålfiske (enl. 1874 jb), kr. allm. disp., av ålder tillhöriga numera indragna ryttmästarbostället Borrby nr 62 och i dess ränta inbegripna men först upptagna i 1825 jb; oskattlagda och belägna utför Sandby mark; respektive 109.2 m, 246 m och 233.4 m enl. utstakning 1905. 53. Sandby nr 3, ett ålfiske (enl. 1874 jb), sk., skattesålt 1852 6/8; 282.1 m enl. utstakning 1905; skall betecknas med nr 39 enl. kks besl. 1915 22/9. 54. Sandby nr 4, ett ålfiske (enl. 1825 jb), sk., skattesålt 1853 xx/i under skhemt Sandby nr 4; 280.9 m enl. utstakning 1905. 55. Sandby nr 5, ett ålfiske (enl. 1825 jb), sk., skattesålt 1855 3/9 under skhemt Sandby nr 13; 240 m enl. utstakning 1905. 56. Sandby nr 6, ett ålfiske (enl. 1874 jb), sk., skattesålt 1852 6/8; 226.8 m enl. utstakning 1905; skall betecknas med nr 40 enl. kks besl. 1915 22/9. 57. Sandby nr 7, ett ålfiske (enl. 1825 jb), sk., skattesålt 1853 u / 4 under skhemn nr 12 och 14 Sandby; 294 m enl. utstakning 1905. 58. Sandby nr 8, ett ålfiske (enl. 1874 jb), sk., skattesålt 1852 6/8; 216 m enl. utstakning 1905; skall betecknas med nr 41 enl. kks besl. 1915 22/0. 59. Sandby nr 9, ett ålfiske (enl. 1874 jb), sk., skattesålt 1855 23/5; 180 m enl. utstakning 1905; skall betecknas med nr 42 enl. kks besl. 1915 22/9. 60. Sandby nr 10, ett ålfiske (enl. 1874 jb), sk., skattesålt 1855 3 / 9 ; 180 m enl. utstakning 1905; skall betecknas med nr 43 enl. kks besl. 1915 22/9. 61. Sandby nr 11, ett ålfiske (enl. 1874 jb), sk., skattesålt 1855 3 / 9 ; 180 m enl. utstakning 1905; skall betecknas med nr 44 enl. kks besl. 1915 22/0.

199 Samtliga Sandby åldrätter nr 1—11 äro skattelagda år 1793, fastst. av kk. 1810 2 7 6 . 62. Kylsdrätten nr 4, ett ålfiske (enl. 1874 jb), sk., utanför Borrby ägor; 386.1 m enl. utstakning 1904. 63. Kylsdrätten nr 3, ett ålfiske (enl. 1874 jb), sk., utanför Borrby ägor; 231.7 m enl. utstakning 1904. 64. Kylsdrätten nr 2, ett ålfiske (enl. 1874 jb), sk., utanför Borrby öch Hofby ägor; 289.6 m enl. utstakning 1904. Sistnämnda 3 åldrätter skattelagda år 1793, fastst. av kk. 1810 25 / 6 ; skattesålda 1855 23/B. Hela Borrby sockens strand med undantag av en sträcka på omkring 150 m av Sandby bys strand närmast rågången mot Hagestads by är graverad av skattlagda ålfisken. Huruvida något skattlagt fiske finnes vid sistnämnda strandsträcka har icke kunnat utrönas. Alla ålfisken i Borrby socken hava kunnat identifieras. Av de under Löderups socken uppförda till läget okända fisken torde med säkerhet intet vara att söka i Borrby socken. Östra Hoby socken. 65. Kylsdrätten nr 1, ett ålfiske (enl. 1874 jb), sk., utanför Hoby ägor; 393 alnar; skl. 1793, fastst. av kk. 1810 2 7 0 ; skattesålt 1855 23/5. Fisket skjuter med 4.75 m över rågången in på Borrby ägor (se kks utsl. 1890 2 7n). 66. Hofby nr 2, ett ålfiske (enl. 1825 jb), sk., upptaget såsom: »en fiskeåldrätt nr 2 utanför Kvarnby mark»; 300 alnar i bredd under Hofby ägor; skl. 1793, fastst. av kk. 1810 25 / 0 ; skattesålt 1858 7 n under frhemt Kvarnby nr 15. 67. Hofby nr 1, ett ålfiske (enl. 1825 jb), sk., upptaget såsom »en fiskeåldrätt nr 1 utanför Kvarnby mark»; skl. 1793, fastst. av kk. 1810 25 / e ; skattesålt 1858 1 / 11 under frhemt Kvarnby nr 15; utanför »Hanakäftarna»; 600 alnar. Kylsdrätten nr 1 är belägen vid västra ändan av Hofby bys strand. De båda övriga fiskena Hofby nr 1 och Hofby nr 2 äro sannolikt till hela sin1 sträckning belägna vid Kvarnby bys strand såsom även i 1825 jb uppgives. Läget för fisket Hofby nr 1 angives vara utanför »Hanakäftarna», som i Kvarnby bys enskifteshandl. är namnet å strandägorna mellan Hofby bys rågång och Skillinge fiskläge. Då sistnämnda strandsträcka håller i längd omkring 900 alnar eller sammanlagda bredden för de båda sistnämnda ålfiskena, finnas goda skäl för antagandet, att merberörda tvenne fisken upptaga stranden mellan Hofby by och Skillinge fiskeläge. Återstående delar av östra Hoby sockens strand ( = allra största delen av Sandby bys strand, Skillinge fiskläges strand och den öster därom varande delen av Kvarnby bys strand) är fri från skattlagda fisken. Järrestads härad. Östra Nöbbelöfs socken. 68. Hammar sätter et nr 3, en fiskeåldrätt (enl. 1825 jb), sk., skl. 1793 30/7, fastst. av kk. 1810 2 7 0 , utanför Gislöfs ägor; 775 alnar; skattesåld 1855 23/6 under skhemt Gislöf nr 23. 69. Björneboda nr 1, ett ålfiske (enl. 1874 jb), sk., skl. 1793 3 7 7 , fastst. av kk. 1810 2 7 fi , utanför Gislöfs vång; 108 alnar; skattesålt 1855 23/5. 70. Brantevik nr 1, en fiskeåldrätt (enl. 1825 jb), sk., skl. 1793 3 7 7 , fastst. av kk. 1810 2 7 0 ; 48 alnar; skattesåld 1856 2 7 2 under skhemt Gislöf nr 17; 18 å 20 hommor beräknade.

200 71. Pantaredrätten nr 1, en åldrätt (enl. 1874 jb), sk., skl. 1856 2 7 8 , därvid beräknades att 10 högst 12 hommor kunna begagnas; beläget utanför gatehuset Pantarehuset mellan åldrätterna Brantevik och Krogsättet, den senare i Simris socken, och sträcker sig 283 alnar utmed Gislöfs ägor och 249 alnar utmed Simris ägor. Skattesåld 1859 23/5. Ålfiskena Hammar sätter et och Björneboda nr 1 gränsa intill varandra öch äro belägna nordost om Gislöfshammar, men deras läge har icke med ledning av tillgängliga uppgifter kunnat bestämmas. De båda övriga fiskena Brantevik och Pantaredrätten nr 1 ligga intill varandra vid östra änden av Gislöfs bys strand. Återstående och största delen av Gislöfs bys öch Ö. Nöbbelöfs sockens strand är fri från skattlagda fisken. Simris

socken.

72. Krogssättet nr 4, en fiskeåldrätt (enl. 1825 jb), sk., skl. 1793 3 7 7 , fastst. av kk. 1810 2 7 6 ; 1,100 alnar; gränsar i öster till Stengårdssättet, i väster till Brantevik. Skattesåld 1859 2ö/8 under B/16 av skhemt Simris nr 16. 73. Stengårdssättet nr 1, en åldrätt (enl. 1874 jb), sk., skl. 1793 »°/T, därvid beräknades ett hommesätt, fastst. av kk. 1810 2 7 0 ; 1,200 alnar; skattesåld 1855 3/9. 74. Hårhallssättet nr 1, en åldrätt (enl. 1874 jb), eller Hårsahall, sk., skl 1793 3 7 7 , fastst. av kk. 1810 2 7„; 439 alnar; skattesåld 1855 23/5. 75. Pålsingebod nr 1, en åldrätt (enl. 1874 jb), sk., skl. 1793°377, fastst. av kk. 1810 2 7 6 ; gränsar i öster till Hårhallssättet och sträcker sig 900 alnar i väster till Stengårdssättet. Ålfisket Pantaredrätten nr 1 sträcker sig från Gislöfs by ett stycke in utefter Simris bys strand till gränsen mot Krogssättet. Öster intill detta har Stengårdssättet nr 1 sitt område. Gränserna för Hårhallssättet nr 1 och Pålsingebod nr 1 ha icke kunnat med säkerhet fastställas. Sannolikt är emellertid Hårhallssättet beläget invid den plats, som å topograf. kartan benämnes Horshäll och som även återfinnes å Simris bykarta; vad Pålsingebod beträffar, giva kartorna anledning till den förmodan, att detsamma har sitt läge söder om och möjligen intill det förra. Återstående delen av Simris bys och sockens strand är fri från skattlagda fisken. Staden

Simrishamn.

I 1706 års skattläggningsbeskrivning över staden omnämnes, att densamma ägde »temmeligt got Fiskerij af åhl, torsk öch sill», men några särskilda fiskeplatser äro icke utmärkta å den därtill hörande kartan. I en annan beskrivning över staden, upprättad år 1750, talas likaledes om arten och godheten av det fiske, stadens invånare bedrevo; häri omförmäles även särskilt ett ålesätt, som stadens borgmästare innehade på lön. Detta ålesätts läge var mittför den gamla skansen eller vid den nuvarande södra hamnarmen. Vid Simrishamns utmarks (Gladsax hallar) strand äro de i jb för Gladsax socken uppförda ålfiskena Simrishamnsbod och Vårhallen nr 1 belägna. Gränserna för dessa båda fisken ha kunnat bestämmas. Söder om bergklippan Vårhallen är en strandsträcka på cirka 150 m emellan de båda ålfiskena, vid vilken icke synes finnas någon skattlagd fiskerätt, åtminstone icke ålfiske. Angående belägenheten av tobisfiskena Simrishamns notedrätter saknas i lä-

201 nets lantmäterikontörs handlingar och kartor varje upplysning, men såväl fiskenas namn som deras art tyda på, att de äro förlagda till den s. k. Tobisviken mellan berget Vårhallen och Simrishamns stad eller samma område,, som ålfisket Simrishamnsbod upptager. Detta bestyrkes ej blott av en dansk herredagsdom 1635 28 / ai , vari säges att Simrishamns borgare innehade tobisfiskeri i Tobisviken, än även av den omständigheten att vid skatteköp av ålfisket Simrishamnsbod förbehållits kronan 30 st. därinom varande tobisdrätter. Gladsax socken. 76. Simrishamnsbod nr 1, ett ålfiske (enl. 1874 jb), sk., upptaget första gången i 1688 jb med ränta av 24 dir smt; skv. 1726 7 6 ; sträcker sig från en stenhäll, kallad Vårhallen, söderut till Simrishamns åmynning l,0662/3 famnar,, varest »3:ne Landt Hummer allenast kan sättias». Skk. 1734 2 7 1 0 , därvid undantagits och förbehållits kronan 30 tobisdrätter, som ligga inom denna åldrätt. 2,200 m i bredd enl. 1903 års delningshandl. 77. Simrishamns notedrätter nr 1, tolv st. tobisdrätter (enl. 1874 jb), kr. ensk. disp., upptagna första gången i 1688 jb med 6 marker smts (= 24 sk. b:co) ränta för var. 78. Gladsax, Claus Persson och Claus Nilsson, en tobisdrätt (enl. 1825 jb), kr., utesluten ur jb ss. varande värdelös enl. kks brev 1872 5/9. 79. Gladsax, Rasmus nr 1, en tobisdrätt (enl. 1874 jb), sk., upptagen första gången i 1688 jb å särskild förteckning med ränta av 1 dir 16 öre smt. Skk. enl. kks utsl. 1801 20/7. Belägen »uti öppna saltsjön vid Baskemölla fiskeläge». 80. Jerresta, Sven, nr 1, en tobisdrätt (enl. 1874 jb), sk., upptagen första gången i 1688 jb å särskild förteckning med ränta av 1 dir 16 öre smt; skk. enl. kks utsl. 1801 2 7 7 . Belägen »uti öppna saltsjön vid Baskemölla fiskeläge». 81. Grödstorp, Ola och Pehr, en tobisdrätt (enl. 1825 jb), kr., 82. Gladsax, Lars Nilsson, en tobisdrätt (enl. 1825 jb), kr. och 83. Grödstorp, Hans och Anders, en tobisdrätt (enl. 1825 jb), kr., uteslutna ur jb ss. varande värdelösa enl. kks beslut 1872 5/9. 84. Vik nr 3—6, 9, 11—16, elva st. tobisdrätter' (enl. 1874 jb), kr. ensk. disp., upptagna första gången i 1688 jb med räntor, varav dock hälften av de nr 3, 4, 11 och 13—16 påförda räntor, 6 marker, enl. landshövdingens res. 1695 M/g ss. vid skl. 1688 inbegripna i vederbörande gatehus i Vik påförda räntor avkortats och enl. kks besl. 1859 12/8 ur jb' avförts. Enl. kks besl. 1861 7 1 2 böra de motstående fisken åsatta räntor ss. fastställda anses; denna hälft av tobisdrätternas räntor har ock ingått i skedde skatteköp å Viks gatehus (se skv. instr. 1790 %). 85. Vårhallen nr 1, en åldrätt (enl. 1874 jb), sk., upptagen första gången i 1670—71 års jordrevnings jb under Gladsax sätesgård med en ränta av x/n tna ål el. 6 dir och därefter i 1688 jb med ränta av 6 dir smt; skl. 1786 26/6 till 2 r d r 8 sk. sp.; gränsar i norr till Knäckedrätten och sträcker sig i en båge 1,200 alnar söderut till ett berg, kallat Vårhallen, vid Tobisviken; 8 a 10 hommor beräknade. Skk. 1786 27/11. Enl. av kronofogden J. A. Bergklint 1835 2 7 9 avgivet intyg, grundat på i kronof.-kont. förv. handl., utgör drättens bredd 415 famnar. 86. Knäckedrätten nr 1, en åldrätt (enl. 1874 jb), sk., upptagen första gången i 1670—71 års jordrevnings jb under Gladsax sätesgård med en ränta av 2 dir och därefter i 1688 jb ss. kr. med ränta av 1 dir 16 smt; skk. enl. kks utsl. 1801 20/7. Belägen »uti öppna saltsjön vid Baskemölla fiskeläge»; 338famnar enl. intyg, anfört vid Vårhallen nr 1 (85 här ovan).

202 87. Kroksätteret nr 1, en åldrätt (enl. 1874 jb), sk., upptagen första gången i 1670—71 års jordrevnings jb under Gladsax sätesgård med en ränta av 1 / 2 tna ål el. 6 dir och därefter i 1688 jb med ränta av 1 dir 16 öre smt. Skl. 1787 "/ 6 . Sträcker sig till Knäckedrätten i söder och Baskemöllasättet i norr; 1,669 alnar. Skk. 1789 15j12. 88. Baskemölla, fem halva (nr 1, 2, 4, 10 och 11) samt sex hela (nr 3, 5—9) tobisdrätter (enl. 1874 jb), kr. ensk. disp.; enl. landshövdingens res. 1695 2 7 9 ha de motstående tobisdrätter åsatta räntor ss. vid skl. 1688 inbegripna i vederbörande hemns och gatehus räntor avkortats samt enl. kks besl. 1859 12 ' 8 ur jb avförts, dock med undantag för xj2 tobisdrätten nr 2, lydande under sk. tullkvarnen Baskemölla nr 2, och hela tobisdrätten nr 9, lydande under sk. tullkvarnen nr 9, vilka skulle bibehålla räntor av respektive 37 och 75 öre. 89. Baskemöllesätteret nr 1, en åldrätt (enl. 1874 jb), eller Hamnesättet, sk., upptagen första gången i 1670—71 års jordrevnings jb under Gladsax sätesgård med en ränta av 1 / 2 tna ål el. 6 dir och därefter i 1688 jb med en ränta av 6 dir smt; skl. 1787 19/5; gränsar i norr till Oderbäckssättet och sträcker sig 1,060 alnar till Krogssättet mittför gatehuset Baskemölla nr 11; 4 landhommor beräknades kunna användas. Skk. 1789 1S/12. 90. Oderbäckssätteret nr 1, en åldrätt (enl. 1874 jb), sk., upptagen första gången i 1670—71 års jordrevnings jb under Gladsax sätesgård med en ränta av 7é tna ål el. 3 dir och därefter i 1688 jb med ränta av 3 dir smt; skk. enl. kks utsl. 1788 3 7 5 ; 723 alnar enl. utstakning 1835—36. 91. Tjörnedalasätteret nr 1, en åldrätt (enl. 1874 jb), sk., upptagen första gången i 1670—71 års jordrevnings jb under Gladsax sätesgård med en ränta av l 1 / 2 tna ål el. 18 dir och därefter å en 1688 jb bilagd förteckning ss. kr. med ränta av 18 dir smt; i 1766 års jb överförd till sk. utan angiven grund; brukas under skhemt Tj örnedala nr 1; 2,238 alnar bred enl. utstakning 1835—36. Inom denna åldrätts gränser finnes en tobisdrätt, benämnd Lilla Vik, 48 famnar bred. Denna sockens strand är till hela sin sträckning graverad av särskilt skattlagda ålfisken; dessa äro i ordning från söder åt norr: Knäckedrätten nr 1, Kroksätteret nr 1, Hamnesättet eller Baskemöllesätteret nr 1, Oderbäckssätteret nr 1 och Tjörnedalasätteret nr 1, vilket sistnämnda sträcker sig över den nuvarande häradsgränsen till den s. k. Häradsudden å Viks fiskläges ägor, där fordom gränsen mellan Järrestads och Albo härader troligen gått fram till havsstranden. Med undantag av den inom Tjörnedalasätterets område befintliga tobisdrätten Lilla Vik har för övriga tobisdrätter i Gladsax socken läget icke kunnat utredas. Albo härad. Rörums

socken.

92. Häradsuddsdrätten, en åldrätt (enl. 1874 jb), sk., tillkommen enl. landsh:s res. 1759 26/5 och kronof:s städjebref 1759 15/8; införd första gången i 1760 jb med 3 dir smts ränta och med angiven bredd av 112 famnar; belägen mellan Häradsudden och Bryggedrätten. Skl. 1766 27/10 med beräkning av 10—12 st. hommor. Skk. 1767 1B/7. 93. Bryggedrätten, en åldrätt (enl. 1874 jb), sk., 94. Vikssättet nr 1, en åldrätt (enl. 1874 jb), sk. öch 95. Blackedrätten, en åldrätt (enl. 1874 jb), sk., upptagna å en i 1688 jb intagen fiskeförteckning med räntor Vikssättet av 24 och de övriga av 3 dir smt vardera samt första gången i 1725 jb såsom sk. med anteckning: »Paster

203 Nyman i Gladsax äger skatte härå» och med räntorna kronan behållna; respektive 687, 975 och 655 alnar. 96. Rörstensdrätten, en åldrätt (enl. 1825 jb), sk., upptagna å en i 1688 jb införd fiskeförteckning med ränta av 3 dir smt; innehåller enl. undersökningsinstr. 1841 23 / lö 836 alnar; skl. 1863 "/ 8 till 5 rdr och skk. 1868 3/7 under skhemt Rörum nr 2, i samband varmed fiskets ränta tillagts hemts ränta och fisket ur jb uteslutits. 97. Duedamsdrätten, en åldrätt (enl. 1825 jb), sk., upptagen å en i 1688 jb införd fiskeförteckning utan ränta, betecknad ss. öde och obrukad i många år; införd första gången i 1725 jb ss. kr. med ränta av 3 dir smt. Innehåller 437 alnar enl. undersökningsinstr. 1841 23/10; skl. 1863 "/„ till 3 rdr och skk. 1868 3 /7 under skhemt Rörum nr 9, i samband varmed fiskets ränta tillagts hemts ränta och fisket ur jb uteslutits. 98. Hållekärr sdr ätten, en åldrätt (enl. 1825 jb), sk., även benämnd Hallekärrsdrätten efter ett »uppför densamma varande kärr», kallat Hallekärret; upptagen å en i 1688 jb införd fiskeförteckning utan ränta, betecknad ss. öde och obrukad i många år; införd första gången i 1725 jb ss. kr. med 3 dir smts ränta; innehåller enl. undersökningsinstr. 1841 23/10 464 alnar; skl. 1863 "/ 8 tiil 2 rdr samt skk. 1868 3/7 under skhemt Rörum nr 26, i samband varmed fiskets ränta tillagts hemts ränta och fisket ur jb uteslutits. 99. Vik nr 10, en åldrätt (enl. 1874 jb), sk., 100. Vik nr 11, en åldrätt (enl. 1874 jb), sk., tillkomna enl. kronof :s städjebrev 1755 24/12 och upptagna första gången i 1760 jb med 6 dir smts ränta samt angivna innehålla 312 famnar (— 936 alnar). Vid undersökning 1841 23/10 uppmätta nr 10 till 427 alnar och nr 11 till 468 alnar, tillh. 895 alnar; skk. 1855 8 /i 0 101. Vik nr 12, en åldrätt (enl. 1874 jb), sk., tillkommen enl. kronof :s städjebrev 1760 28/8 och upptagen första gången i 1760 jb med 3 dir smts ränta samt angiven innehålla 160 famnar ( = 480 alnar). Vid undersökning 1841 23/10 uppmätt till 153 alnar; skk. 1855 8/10. 102. Skattedrätten, tvenne åldrätter (i 1825 jb utan namn), sk., å en i 1688 jb införd fiskeförteckning upptagna utan ränta, den ena ss. belägen vid Ålångeån på ett skhemns grund i Rörum och den andra ss. öde och obrukad i många år; införda första gången i 1725 jb fortf. utan ränta. Skattedrätten sträcker sig från Ålångeån, som utgör gräns mellan Rörums och Södra Mellby socknar, söderut 915 alnar. Enl. ant. i 1825 jb brukades den ena drätten till skhemt Rörum nr 23, den andra brukades ej. 1850 1/10 fastst. kk. räntan å dessa tvenne under Rörum nr 23 brukade drätter, kallade Skattedrätten, till 7 rdr 24 sk. Skk. 1859 21/3, i samband varmed fiskets ränta tillades räntan å henit Rörum nr 23 och fisket ur jb uteslöts. 103. Vik nr 8 eller Ådrätten, en åldrätt (enl. 1874 jb), sk., tillkommen enl. vederb. kronof :s städjebrev 1755 28/8 och upptagen första gången i 1760 jb ss. kr. med 3 dir smts ränta; enl. 1825 jb belägen mellan den s. k. Skattedrätten norrut intill Hållekärrs drätten samt utgör 156 famnar, men enl. undersökningsinstr. 1841 23/10 571 alnar; skl. 1852 lö / x till 4 rdr b:co och skk. 1867 16/12. 104. Fiskestidrätten, en åldrätt (enl. 1825 jb), även benämnd Åstensdrätten eller Vik nr 9, sk., förut kallad Fiskastigsdrätten; upptagen å en i 1688 jb införd fiskeförteckning ss. öde utan ränta; införd första gången i 1725 jb ss. kr. utan ränta. Innehåller enl. undersökningsinstr. 1841 23/10 350 alnar; skl. 1868 lx / 6 till 5 rdr; skk. 1870 21/2 under skhemt Rörum nr 27, i samband varmed fiskets ränta tillagts hemts ränta och fisket ur jb uteslutits. Rörums sockens strand är till hela sin sträckning graverad av skattlagda fisken.

204 Södra Mellby

socken.

105. Helleviks, tre st. åldrätter (enl. 1825 jb), kr., 106. Krokens, tre st. åldrätter (enl. 1825 jb), kr., och 107. Sex tobisdrätter under Stenshufvud (enl. 1825 jb), kr., vid 1688 års indelningsskl. skattlagda under Svabesholms kungsgård, ålfiskena till 6 dir och töjnsdrätterna till 24 öre smt; införda under kronotitel i jb t. o. m. den för år 1825 utan ränta men med annot., att de inbegrepes under Svabesholms kungsgård; angivas i sistnämnda års jb utgöra 6 ålfisken och 6 tobisdrätter. 108. Kvassan, Karrekan1 och Esperödssätten, tre st. åldrätter (enl. 1874 jb), sk., vid 1688 års indelningsskl. skattlagda till sammanlagt 27 dir smt och enl. landsh:s res. 1684 13/10 underlagda kronorusthållshemt Esperöd; införda i jb Under kronotitel t. o. m. år 1724, men år 1725 tillika med hemt omförda till sk. 109. Skinneboda nr 1, en åldrätt (enl. 1874 jb), fr., även kallad Skinnekurresättet. 110. Kivikssättet nr 1, en åldrätt (enl. 1874 jb), fr., och 111. Tittutsättet nr 1, en åldrätt (enl. 1874 jb), fr., reducerade från Axel Juhl ha dessa åldrätter enl. kungl. brev 1687 11/s och landsh:s order 1697 16/1 inlösts under säteriet Torup; upptagna på en 1688 jb bilagd fiskeförteckning; införda första gången i 1725 jb under fr. titel. De under Svabesholms kungsgård skattlagda ålfiskena och tobisdrätterna upptaga sannolikt hela Svabesholms strand. Därefter följa ålfiskena Karrekås (det i jordeboken antecknade namnet Karrekan synes hava tillkommit genom misskrivning), Kvassan och Esperödssättet i nu nämnd ordning vid stranden av skattehemmanet Esperöd, under vilket de brukas till år 1871. Gränserna emellan de 3 sistnämnda ålfiskena inbördes ha icke kunnat utrönas, men till vart och ett av dem hör en å Esperöds laga skifteskarta utmärkt kås eller båtuppdragningsplats. Intill Esperödssättet gränsar i norr åldrätten Skinneboda nr, 1 eller Skinnekurresättet, beläget vid Mellby bys strand och sträckande sig ungefär till Kiviks fiskläge, där Kivikssättet nr 1 vidtager och sträcker sig över Hvitaby sockens gräns ett stycke utmed Hjälmaröds bys strand Tittutsättet är helt och hållet beläget i Hvitaby socken.

Hvitaby

socken,

112. Olof Lars drätt nr 1, en åldrätt (enl. 1874 jb), fr., 113. Kalmaredrätt nr 1, en åldrätt (enl. 1874 jb), fr., och 114. Bosadrätt nr 1, en åldrätt (enl. 1874 jb), fr., upptagna på en i 1688 jb införd fiskeförteckning ss. räntande vardera 5 dir smt efter skl. 1688; inlösta under säteriet Torup enl. kgl. brev 1687 n / 8 och landsh:s order 1697 16/1; införda första gången i 1725 jb under fr. titel, varunder de alltjämt redovisats. 115. Hvitemöllasättet nr 1, en åldrätt (enl. 1874 jb), fr., upptagen på en i 1688 jb införd specifikation ss. räntande 20 dir smt; tillhör säteriet Torup, införd första gången i 1725 jb under fr. titel, varunder den alltjämt redovisats. 116; Torup nr 9, tio st. åldrätter (enl. 1874 jb), fr., införda första gången i 1874 jb under fr. titel, men 9 st. finnas upptagna i 1743 års rusttjänstlängd under säteriet Torup med landgille av 1 / 1 tna ål eller 4 dir 3 öre smt. 1

Bör vara Karrekås eller Karrikås.

205 Raflunda

socken.

117. Skadedrätten nr 1, en åldrätt (enl. 1874 jb), fr., 118. Rofvedrätten nr 1, (enl. 1874 jb) en åldrätt, fr., även kallad Räfvedrätten, 119. Oredrälten nr 1 (— Öredrätten), en åldrätt (enl. 1874 jb), fr., 120. Halladrätten nr 1, (enl. 1874 jb) en åldrätt, fr., även kallad Hulledrätten, 121. Ådrätten (öde 1688, därefter upptagen i jb senast 1811 utan namn), en åldrätt, fr., 122. Löfdalsdrätten nr 1, en åldrätt (enl. 1874 jb), fr., 123. Höstedrätten nr 1, (enl. 1874 jb), en åldrätt, fr., även kallad Hästedrätten, 124. Anders Larsdrätten nr 1, en åldrätt (enl. 1874 jb), fr., 125. Vedalen nr 1, en åldrätt (enl. 1874 jb), fr., 126. Veste Larsdrätten nr 1, (enl. 1874 jb) en åldrätt, fr., förr kallad Vestre Pehrsdrätt, 127. Dunkelsdrätten nr 1, en åldrätt (enl. 1874 jb), fr., 128. Björndrätten nr 1, ett ålfiske (enl. 1874 jb), fr., 129. Bökedrätten nr 1, ett ålfiske (enl. 1874 jb), fr., även kallat Bockedrätten, 130. Trulsadrätten nr 1, en åldrätt (enl. 1874 jb), fr., 131. Elf vakärr sdr ätten nr 1 Norra, en åldrätt (enl. 1874 jb), fr., 132. Backadrätten nr. 1, ett ålfiske (enl. 1874 jb), fr., även kallat Backedrätten, 133. Truedsdrätt nr 1, en åldrätt (enl. 1874 jb), fr., och 134. Ådrätten nr 1 (vid Magiehus), en åldrätt (enl. 1874 jb), fr., upptagna å en i 1688 jb befintlig fiskeförteckning ss. räntande sammanlagt 57 dir 8 öre smt; införda första gången i 1725 jb ss. fr.; tillhöra frälsesäteriet Torup. 135. Vä nr 4, en åldrätt (enl. 1874 jb), sk., vid 1671 års jordrevning omnämnd bland V ä sockens 55 drätter men ej skattlagd, taxerad till 1 dir 4 öre smts ränta; s?kl. 1787 5/a med beräkning av 10 å 12 hommor; skk. 1789 **/„ under. skhemt Lilla Juleboda nr 1. Belägen vid hemts Stora Juleboda strand i Magiehems socken; 335 alnar. Vid stranden av Hjälmaröds by i Hvitaby socken äro belägna de i jb för S. Mellby socken införda ålfiskena Kivikssättet nr 1, till en del, samt Tittutsättet nr 1. Norra gränsen för det senare fisket har icke kunnat utrönas, ej heller belägenheten av övriga vid Hvitaby och Raflunda socknars stränder varande skattlagda fisken med undantag av tvenne här nedan under Magiehems socken upptagna men vid stranden av hemmanet Lilla Juleboda i Raflunda socken belägna ålfisken. Enligt en vid fiskegränsutstakning år 1880 företedd karta över Torups säteri med underlydande hemman och lägenheter, upprättad år 1692, lydde under Torups säteri »alla åldrätterna från Esperöd i söder till den bäck, som vid Juleboda gör gräns mellan Raflunda och Magiehems socknar». Riktigheten av denna gamla uppgift, bortsett från nedan nämnda undantag, emotsäges icke av lantmäterihandlingarna utan tvärtom bestyrkes i tvenne särskilda fall av dessa. Vid enskiftet i Skepparps by antecknades sålunda i protokollet, att ålfisket vid byns strand tillhörde Torups säteri och i beskrivningen till 1755 års karta över »Torups ora» namnes, att åborna å därvarande lägenheter emot årligt landgille till Torups gård nyttjade »frälsefisket i Östersjön». Torups säteris åldrätter sträcka sig dock icke oavbrutet ända till sockengränsen Raflunda—Magiehem. Något söder;

206 om denna är nämligen beläget ett ålfiske, innehållande enl. 1880 skedd utstakning 648 fot och lydande under indragna militiebostället nr 8, 9 och 11 Magiehem samt antagligen identisk med det i jordeboken för Magiehems socken upptagna ålfisket Magiehem nr 16. Intill norra änden av sistnämnda fiske gränsar ett Torups säteri tillhörigt fiske, sträckande sig å ömse sidor om ovanberörda gränsbäck och sannolikt identiskt med den under Magiehems socken (136) upptagna, till Kristinehofs gård (som tillhör samma fideikommiss som Torups säteri) hörande Norra Ådrätten. Gärds härad. Magiehems socken. 136. Magiehem nr 161, en åldrätt (enl. 1874 jb), kr. allm. disp., i 1825 jb betecknad med nr 5. Skl. vid jordrevningen 1671—72 till 3 dir smts ränta. 137. Norra Ådrätten, fr., upptagen å en år 1898 av Oluf Sörensen upprättad karta över Kristinehofs gård i Andrarums socken och Albo härad tillhöriga åldrätter vid Östersjön. Södra gränslinjen går in i Juleboda åns mynning. 138. Magiehem nr 15, en åldrätt (enl. 1874 jb), kr. ensk. disp., i 1825 jb betecknad med nr 3. Skl. vid jordrevningen 1671—72 till 3 dir smts ränta. 139. Magiehem nr 14, en åldrätt (enl. 1874 jb), sk., i 1825 jb betecknad med nr 1. Skl. till 3 dir smts ränta vid jordrevningen 1671—72. Skk. 1873 2 7 1 2 . 140. Juleboda nr 6, en åldrätt (enl. 1874 jb), sk., skl. vid jordrevningen 1671 —72 till 3 dir smts ränta. Skk. 1906 » / u . 141. Magiehem nr 17, en åldrätt (enl. 1874 jb), sk., i 1825 jb betecknad med nr 7. Skl. vid jordrevningen 1671—72 till 3 dir smts ränta. Skk. 1873 2 7 1 2 . 142. Magiehem nr 18, en åldrätt (enl 1874 jb), 1/2 kr. ensk. disp., 1/2 sk., i 1825 jb betecknad med nr 8. Skl. vid jordrevningen 1671—72 till 3 dir smts ränta. x\2 köpt till sk. 1874 2/s. 143. Magiehem nr 19, en åldrätt (enl. 1874 jb), kr. allm. disp., i 1825 jb betecknad med nr 9. Skl. vid jordrevningen 1671—72 till 3 dir smts ränta. 144. Magiehem nr 20, en åldrätt (enl. 1874 jb), sk., i 1825 jb betecknad med nr 10. Skl. vid jordrevningen 1671—72 till 3 dir smts ränta. Skk. 1873 2 7 1 2 . 145. Magiehem nr 21, en åldrätt (enl. 1874 jb), sk., i 1825 jb betecknad med nr 11. Skl. vid jordrevningen 1671—72 till 3 dir smts ränta. Skk. 1873 2 7 1 2 . 146. Vä nr 2 eller Korsar, en åldrätt (enl. 1874 jb), sk., i 1825 jb betecknad med nr 12. Förut upptagen i jb för Vä socken. Upptogs vid jordrevningen 1671—72 bland Vä sockens 55 drätter och taxerades till 2 dir 8 öre smts ränta. Skatte för skatterättsfordran enl. kks utsl. 1789 5/12; 360 alnar. 147. Olseröd nr 18, tre åldrätter (enl. 1874 jb), sk., upptagna i 1725 jb under skattetitel, i 1825 jb betecknade med nr 13, 14 och 15; skl. vardera till 1 dir 16 öre smts ränta vid jordrevningen 1671—72. 148. Olseröd nr 19, en åldrätt (enl. 1874 jb), sk., i 1825 jb betecknad med nr 13. Skl. vid jordrevningen 1671—72 till 1 dir 16 öre smts ränta. Skk. 1791 "/ 8 . 149. Olseröd nr 20, en åldrätt (enl. 1874 jb), sk., i 1825 jb betecknad med nr 14. Skl. vid jordrevningen 1671—72 till 1 dir 16 öre smts ränta. Skk. 1791 H/B. 150. Olseröd nr 21, en åldrätt (enl. 1874 jb), sk., i 1825 jb betecknad med nr 15. Skl. vid jordrevningen 1671—72 till 1 dir 16 öre smts ränta. Skk. 1791 "/,.. 151. Olseröd nr 14, en åldrätt (enl. 1874 jb), kr. allm. disp., i 1825 jb betecknad med nr 16. Skl. vid jordrevningen 1671—72 till 3 dir smts ränta. 152. Vä nr 3, tvenne åldrätter (enl. 1874 jb), sk., i 1825 jb betecknad med nr 17 och 18, i 1811 jb med samma nr i Degeberga socken och med annot.: 1

Belägen i Raflunda socken.intill Norra Ådrätten.

207 »Innehafwes af åboen på nr 3 Norrlia» (förut Norrlia nr 3 och 4). Vid jordrevningen 1671—72 upptagna bland Vä sockens 55 åldrätter, nr 17 skl. till 1 dir 4 öre smts och nr 18 till 2 dir 8 öre smts ränta; tillhopa 469 alnar. Sk. för skatterättsfordran enl. kks utsl. 1789 1B/]2. 153. Vä nr 4, en åldrätt (enl. 1874 jb), sk., i 1825 jb betecknad med nr 19, i 1811 års med samma nr i Vidtsköfle och Vä socknar. Annot. i jb för Vidtsköfle socken: »Innehafwes af Åboerna i Böke.» Upptogs vid jordrevningen 1671—72. bland Vä sockens 55 åldrätter och taxerades till 2 dir 8 öre smts ränta. Sk. för skatterättsfordran enl. kks utsl. 1789 M / l f . Tillsammans med nästfölj. drätt, Vä nr 5, 514 alnar. 154. Vä nr 5, en åldrätt (enl. 1874 jb), sk., i 1825 jb betecknad med nr 20, i 1811 jb med samma nr i Vidtsköfle och Vä socknar. Annot. i jb för Vidtsköfle socken: »Innehafwes af Åboerna i Böke.» Upptogs vid jordrevningen 1671—72 bland Vä sockens 55 åldrätter och taxerades till 2 dir 8 öre smts ränta. Sk. för skatterättsfordran enl. kks utsl. 1789 15/12. Bredd se nästföregående. 155. Olseröd nr 22, en åldrätt (enl. 1874 jb), sk., i 1825 jb betecknad med nr 21 (2 drätter upptagna med samma nr se följ.). Skl. till 1 dir 16 öre smts ränta vid jordrevningen 1671—72. Skk. 1791 X1/.. 156. Olseröd nr 23, en åldrätt (enl. 1874 jb), sk., i 1825 jb betecknad med nr 21 (tills, med näst föreg.). Skl. till 1 dir 16 öre smts ränta vid jordrevningen 1671—72. Skk. 1791 u / fl . 157. Vä nr 6, en åldrätt (enl. 1874 jb), sk., i 1825 jb betecknad med nr 22» i 1811 jb upptagen i Degeberga socken med samma nr och med annot.: »Innehafves af åboerna i nr 1 och 2 Norrlia.» Upptogs vid jordrevningen 1671—72 bland Vä sockens 55 drätter. Skl. till 1 dir 4 öre smts ränta. Sk. för skatterättsfordran enl. kks utsl. 1789 15/12. 328 alnar. 158. Olseröd nr 25, en åldrätt (enl. 1874 jb), sk., i 1825 jb betecknad med nr 23 (enligt annot. i 1874 jb). Skl. till 1 dir 16 öre smts ränta vid jordrevningen 1671-72. Skk. 1791 u / 5 . 159. Olseröd nr 26, en åldrätt (enl. 1874 jb), sk., uppgives i 1874 jb liksom föreg. vara i 1825 jb betecknad med nr 23; dock finnes i sistnämnda jb blott en drätt med nr 23, åsätt en ränta av 24 sk. I 1811 jb finnas däremot under; nr 23 upptagna 2 st. åldrätter, vardera räntande 24 sk., motsvarande i 1874 jb för; vardera drätten upptagna räntebelopp 75 öre. Tydligen avses emellertid en i 1825 jb närmast före nr 23 upptagen drätt utan nr, räntande 24 sk. Skl. till 1 dir 16 öre smts ränta vid jordrevningen 1671—72. Skk. 1791 "/ 5 . 160. Vä nr 24, en åldrätt (enl. 1825 jb), sk., upptogs vid jordrevningen 1671—72 bland Vä sockens 55 drätter och taxerades till 2 dir 8 öre smts ränta. Enl. kks utsl. 1865 27/7 har åldrätten Vä nr 24 med hemt Tunneröd nr 1 i Degeberga socken helt och hållet förenats och från jb ss. särskild lägenhet uteslutits mot det att drättens ränta tillagts hemmanets. Skk. enl. kgl. brev 1876 " / « . 344.;> alnar bred, belägen mellan drätterna Olseröd nr 25 och 26 i söder och Vä nr 7 i norr vid det s. k. Olseröds flygsandstäppe. 161. Vä nr 7, tvenne åldrätter (enl. 1874 jb), sk., upptagna under nr 25 öch 26 i 1825 jb med a n n o t : »Bruks till n:o 26 och 27 Degeberga.» Vid jordrevningen 1671—72 upptagna bland Vä sockens 55 åldrätter och gemensamt taxerade till 3 dir 12 öre smts ränta. Sk. för skatterättsfordran enl. kks utsl. 1789 15/12. Tillsammans 645.5 alnar. 162. Vä nr 1, en åldrätt (enl. 1874 jb), kr. ensk. disp., upptagen under nr 27 i 1825 jb med a n n o t : »Bruks af åboerna på n:o 1 och 2 Tulsåkra af Västra Vrams socken.» Vid jordrevningen 1671—72 upptagen bland Vä sockens 55

208 åldrätter orh taxerad till 1 dir 4 öre smts ränta. — I gåvobrev av Konung Christian IV av Danmark år 1516 stadgas, att denna drätt alltid skall vara förenad med hemn Tulsåkra nr 1 och 2. Tillsammans med följ. drätt, Vä n r 8, <>03 alnar. 163. Vä nr 8, en åldrätt (enl. 1874 jb), sk., upptagen under nr 28 i 1825 jb med annot.: »Bruks af åb.oerne på n:o 1 Tollarp Västra Vrams socken.> Vid jordrevningen 1671—72 upptagen bland Vä sockens 55 åldrätter och taxerad till 2 dir 8 öre smts ränta. Sk. för skatterättsfordran enl. kks utsl. 1789 Mjf18. Bredd se nästföregående. 164. Vä nr 9, en åldrätt (enl. 1874 jb), sk., upptagen under nr 29 i 1825 jb med a n n o t : »Bruks af åboen på n:o 1 Hjortholmen, Vidtsköfle socken.» Vid jordrevningen 1671—72 upptagen bland Vä sockens 55 åldrätter och taxerad till 2 dir 8 öre smts ränta, Sk. för skatterättsfordran enl. kks utsl. 1789 w / i s . 510 alnar. 165. Vä nr 10, en åldrätt (enl. 1874 jb), sk., i 1825 jb upptagen under namn av Vä nr 30 eller Klamers drätt; brukas av åborna i Folkestorp enl. ant. i 1811 jb. Införd i 1725 jb med en ränta av 1 dir 4 öre smt och med hela räntan 2 dir 8 öre smt för första gången i 1730 jb. Sjätte pennings drätt ifrån fru Sophia Krabbe ocli utlagd år 1690. Sk. för skatterättsfordran enl. kks utsl. 1789 x 7 1 2 . 233 alnar. 166. Yngsjö nr 1, en åldrätt (enl. 1874 jb), sk., upptagen i 1825 jb utan nr öch med ant.: »Bruks af åboerne på n:o 16, 17 Och 18 Lyngby.» Skl. 1754 till en ränta av 2 dir 8 öre smt. Sk. för skatterättsfordran enl. kks brev 1793 22 / xl till 7 8 under vart av hemn nr 16, 17 och 18 Lyngby. 529 alnar. 167. Vä nr 11, en åldrätt (enl. 1874 jb), sk., i 1825 jb betecknad med nr 60. Upptogs vid jrs. 1754 och skl. till 1 dir 4 öre smts ränta. Innehavd av åborna på hemn Köpinge nr 43—47 i Köpinge socken och Gärds härad. Jämlikt landshövdingens res. 1758 7 2 räntan avkortad ss. bevisligen inberäknad i ovannämnda hemmans skattläggning. Enl. kks res. 1864 7 6 är denna drätt inberäknad i hemns skl. och skall enl. kollegii res. 1878 7/31 med ränta ur jb uteslutas. — Enl. en av lantmätaren Gabriel Nordström år 1752 upprättad och 1863 av lantmätaren P. S. Herbst för utstakning av åldrätter i Östersjön renoverad karta över utmarken till Yngsjö by i Åhus socken belägen utanför, denna bys strand, dock aldrig upptagen i jb för Åhus socken. Av handlingarna rörande en år 1872 påbörjad men år 1884 inställd förrättning avseende utstakning av åldrätter till Magiehems och Olseröds byar framgår, att hela Magiehems sockens strand är graverad av ålfisken. Vid jämförelse mellan dessa handlingar, förefintliga kartor och jordeböckerna framgår, vidare, att de i lantmäterihandlingarna antecknade åldrätterna sannolikt motjsvara de i 1825 jb för Magiehems socken upptagna med nr 1, 3, 5 och 7—30 betecknade fiskena jämte den förutnämnda Norra Ådrätten, det i jb för Raflunda socken (se ovan 135) upptagna ålfisket Vä nr 4 och det i jb för Magiehems socken (se ovan 137) upptagna ålfisket Juleboda nr 6, vilka trenne sistnämnda i lantmäterihandlingarna motsvaras av åldrätterna nr 2, 4 och 6 resp. Mellan merberörda lantmäterihandlingar och 1825 jb råder beträffande fiskenas numrering den olikhet, att Magiehem nr 16, som i 1825 jb betecknas med nr 5, i lantmäterihandlingarna är antecknat under nr 1, varemot Magiehem nr 14, som i 1825 jb betecknas med nr 1, beskrives i lantmäterihandlingarna såsom åldrätten nr 5. Huruvida i övrigt motsvarighet förefinnes i numreringen mellan lantmäterihandlingarna och 1825 jb har icke kunnat utredas. Belägenheten av ålfisket Yngsjö nr 1 har icke med visshet kunnat utrönas, dess i 1811 jb för Efveröds socken antecknade nummer 31 föranleder dock till

209 antagandet, att sagda fiske är beläget vid hemmanet Friseboda strand mellan V ä nr 10 (gamla nr 30) och de i Åhus socken vid Yngsjö bys strand belägna åldrätterna Vä nr 32—35. Den i jb för Magiehems socken upptagna åldrätten Vä nr 11 är belägen vid Yngsjö bys strand i Åhus socken mellan ålfiskena under 172 och 173 här nedan. Obs. I Magiehems socken finnas 2 särskilt skattlagda ålfisken med benämningen Vä nr 4, det ena (se ovan 135) beläget vid Stora Juleboda strand men upptaget i jb för Raflunda socken och det andra (se ovan 153) beläget vid Pärstorps eller Friseboda strand. Villands hårad. Åhus

socken.

168. Vä nr 32—35, fyra åldrätter (enl. 1825 jb), sk., kallade »hunnadrätter» eml. jb. Upptogos vid jordrevningen 1671—72 bland Vä sockens 55 drätter ö'ch taxerades tillhopa till 4 dir 16 öre smts ränta. Indelta år 1730 med nämnda ränta till Hammars berustade säteri. Jäml. kks utsl. 1866 9/8 förenade nied säterierna Hammar nr 1—7 i Nosaby socken och ur jb uteslutna samt räntorna påförda säterierna. Belägna utanför »Yngsjö fur»; tills. 1,144.9 m1. 169. Yngsjö nr 34, 35, 36, tre åldrätter, kallade Ovesholmsdrätter (enl. 1874 jb), sk., i 1825 jb benämnda nr 36, 37, 38 Vä, Ovesholms drätter, och upptagna ss. kr. med a n n o t : »Till Ovilsholms Sätesgård betalar, Strandålspenningar hvardera 18 sk.» Ingå bland Vä sockens 55 drätter enl. 1658 jb men vid jordrevningen 1671—72 ej återfunna, varför i jb antecknats, att av de 55 drätterna saknades 3, detta på grund av generalguvernören Gustaf Baners res. 1669 26/4, varigenom drätterna obehörigen disponerades under Lillö gods. I 1696 års kommissionsrannsakning och 1728 års rusttjänstlängd för Ovesholms gods upptagna till det under godset lydande hemt Eskeröd nr 3 i Magiehems socken. Återfunna vid 1755 år jrs. och med nr 36—38 införda bland Vä åldrätter första gången i 1754 jb. Taxerade för tillhopa 3 dir 12 öre smts ränta eller 1 dir 4 öre smt vardera. Gm KM:ts dom 1858 11/10 har innehavaren av dessa åldrätter, greve Axel Raoul Hamilton, enär desamma över 150 år ansetts tillhöra enskild man, förklarats berättigad att vid denna urminneshävd okvald bibehållas; i följd varav de i 1874 jb upptogos under skatte titel. Belägna vid Yngsjö bys strand. Å en av Gab. Norström 1752 upprättad karta utmärkta med litt. P. och angivna ss. frälseåldrätter till Ovesholms gård, jämväl omfattande Vä nr 42 och 43. Tills. 805.2 m. 170. Vä nr 39, 40, 41, 42, 43, fem åldrätter (enl. 1825 jb), sk., nr 39 och 40 benämnas »Krakedrätter», nr 41 »Guldsmedsdrätten» och nr 42 och 43 »Lilla Guldsmedsdrätter». Upptogos vid jordrevningen 1671—72 bland Vä sockens 55 drätter och taxerades till 1 dir 4 öre smts ränta vardera eller tillhopa 5 dir 20 öre smt. Indelta 1730 med nämnda ränta till Hammars berustade säteri. Jäml. kks utsl. 1866 9/8 förenade med säterierna Hammar nr 1—7 i Nosaby socken och ur jb uteslutna samt räntorna påförda säterierna. Belägna utanför, »Yngsjö fur». Enl. 1752 års karta höra drätterna nr 39, 1

Uppgifterna om bredden av denna och följande åldrätter i Åhus socken grunda sig, där ej annorlunda anges, på beskrivning till en av v. kommissionslantmät. A. W. Sandberg år 1886 förrättad och laga kraftvunnen utstakning och rörläggning av gränserna för samtliga vid Yngsjö bys strand befintliga åldrätter. 14 — Fislcer ättsutredningen. I.

210 40 och 41 till Hammars gård och nr 42 och 43 frälseåldrätter till Ovesholms gård. Tills, en bredd av 1,294.5 m. 171. Yngsjö nr 37—48, tolv åldrätter (enl. 1874 jb), sk., benämnas i 1825 jb Vä nr 44—55, Vidtsköfledrätter. Upptogos vid jordrevningen 1671—72 bland Vä sockens 55 drätter och taxerades till 18 öre smts ränta vardera eller tillhopa 6 dir 24 öre smt. 1850 7 10 fastst. kk. räntan för dessa 12 drätter till 240 rdr 16 sk. b:co. Skk. 1855. 8 / 10 . Enl. kks besl. 1871 13/? skola Vidtsköfle 12 drätter införas under Yngsjö i stället för under Åhus. Belägna utför Yngsjö bys strand från norr till söder omkring Helgeåns södra mynning. Enl. 1752 års karta frälseåldrätter hörande till Vidtsköfle gård. Tills. 2,448.3 m. 172. Yngsjö nr 49—52, fyra åldrätter (enl. 1874 jb), sk., i 1825 jb benämnda Vä nr 56—59, »Maltesholmsdrätter». Upptogos vid jordrevningen 1671—72 bland Vä sockens 55 drätter och taxerades till 18 öre smts ränta vardera eller tillhopa 2 dir 8 öre smt. 1850 1/10 fastst. kk. ränta å drätterna till 139 rdr 24 sk. b:co. Skk. 1852 7 2 . Enl. kks besl. 1871 13/3 skola 4 st. Maltesholmsdrätter införas under Yngsjö i stället för under Åhus. Belägna utför Yngsjö bys strand och taga sin början i söder 300 alnar norr om den s. k. Yngsjö kanals utlopp i Östersjön samt hava en bredd av 1,251 alnar enl. arrendeauktionsprotokoll år 1845 (1,374 alnar enl. rannsakning å r 1824). Enl. 1752 års karta frälseåldrätter till Maltesholm. Tills. 829.5 m. 173. Yngsjö nr 22, en åldrätt (enl. 1874 jb), sk., upptagen i 1825 jb under nr 61 med a n n o t : »brukas till hemmanet nr 2 Yngsjö». Upptogs vid jordrevningen 1671—72 bland Vä sockens 55 drätter och taxerades till 1 dir 4 öre smts ränta, fastst. av indelningskommissionen 1689 12/x. Sk. för skatterättsfordran enl. kks utsl. 1789 1 7 10 - x^ m Enl. 1752 års karta gemens, område för drätterna Yngsjö nr 22—33 med beteckn.: »tolv åldrätter hörande till hemmanen i Yngsjö by, en till livarje fjerding». 174. Yngsjö nr 23, en åldrätt (enl. 1874 jb), sk., upptagen i 1825 jb under nr 62 med a n n o t : »brukas till hemmanet nr 3 Yngsjö». Upptogs vid jordrevningen 1671—72 bland Vä sockens 55 åldrätter och taxerades till 1 dir 4 öre snits ränta, fastst. av indelningskommissionen 1689 12/x. Sk. för skatterättsfordran enl. kks utsl. 1789 1 7 i 0 - 135.4 m. 175. Yngsjö nr 24, en åldrätt (enl. 1874 jb), sk., upptagen i 1825 jb under nr 63 med annot.: »brukas till hemmanet nr 1 Yngsjö». Upptogs vid jordrevningen 1671—72 bland Vä sockens 55 åldrätter och taxerades till 1 dir 4 öre smts ränta, fastst. av indelningskommissionen 1689 12/1. Sk. för skatterättsfordran enl. kks utsl. 1789 1 7 10 - 159-4 m. 176. Yngsjö nr 25, en åldrätt (enl. 1874 jb), sk., upptagen i 1825 jb under nr 64 med annot.: »brukas till hemmanet nr 6 Yngsjö». Upptogs vid jordrevningen 1671—72 bland Vä sockens 55 åldrätter och taxerades till 1 dir 4 öre smts ränta, fastst. av indelningskommissionen 1689 X2j^ Sk. för skatterättsfordran enl. kks utsl. 1789 "/ 10 . 194.8 m. 177. Yngsjö nr 26, en åldrätt (enl. 1874 jb), sk., upptagen i 1825 jb under nr 65 med annot.: »brukas till hemmanet nr 10 Yngsjö». Upptogs vid jordrevningen 1671—72 bland Vä sockens 55 åldrätter och taxerades till 1 dir 4 öre smts ränta, fastst. av indelningskommissionen 1689 12/x. Sk. för skatterättsfordran enl. kks utsl. 1789 1 7 10 - 158.9 m.

211 178. Yngsjö nr 27, en åldrätt (enl. 1874 jb), sk., upptagen i 1825 jb under, nr 66 med a n n o t : »brukas till hemmanet nr 14 Yngsjö». Upptogs vid jordrevningen 1671—72 bland Vä sockens 55 åldrätter och taxerades till 1 dir 4 öre smts ränta, fastst. av indelningskommissionen 1689 1 2 / r Sk. för skatterättsfordran enl. kks utsl. 1789 14/10. 170.1 m. 179. Yngsjö nr 28, en åldrätt (enl. 1874 jb), sk., upptagen i 1825 jb under nr 67 med annot.: »brukas till hemmanet nr 7 Yngsjö». Upptogs vid jordrevningen 1671—72 bland Vä sockens 55 åldrätter och taxerades till 1 dir 4 öre smts ränta, fastst. av indelningskommissionen 1689 "/., Sk. för skatterättsfordran enl. kks utsl. 1789 14/10. 175.8 m. 180. Yngsjö nr 29, en åldrätt (enl. 1874 jb), sk., upptagen i 1825 jb under nr 68 med a n n o t : »brukas till hemmanet nr 11 Yngsjö». Upptogs vid jordrevningen 1671—72 bland Vä sockens 55 åldrätter och taxerades till 1 dir 4 öre. smts ränta, fastst. av indelningskommissionen 1689 1 2 / r Sk. för skatterättsfordran enl. kks utsl. 1789 14/10. 158.3 m. 181. Yngsjö nr 30, en åldrätt (enl. 1874 jb), sk., upptagen i 1825 jb under nr 69 med a n n o t : »brukas till hemmanet nr 13 Yngsjö». Upptogs vid jordrevningen 1671—72 bland Vä sockens 55 åldrätter och taxerades till 1 dir 4 öre smts ränta, fastst. av indelningskommissionen 1689 **/r Sk. för skatterättsfordran enl. kks utsl. 1789 Xi/10. 169.8 m. 182. Yngsjö nr 31, en åldrätt (enl. 1874 jb), sk., upptagen i 1825 jb under nr 70 med a n n o t : »brukas till hemmanet nr 5 Yngsjö». Upptogs vid jordrevningen 1671—72 bland Vä sockens 55 åldrätter och taxerades till 1 dir 4 öre smts ränta, fastst. av indelningskommissionen 1689 "/,. Sk. för skatterättsfordran enl. kks utsl. 1789 14/10. 169.8 m. 183. Yngsjö nr 32, en åldrätt (enl. 1874 jb), sk., upptagen i 1825 jb under nr 71 med a n n o t : »brukas till hemmanet nr 4 Yngsjö». Upptogs vid jjordrevningen 1671—72 bland Vä sockens 55 åldrätter och taxerades till 1 dir 4 öre smts ränta, fastst. av indelningskommissionen 1689 M/1% Sk. för sikatterättsfordran enl. kks utsl. 1789 "/ 10 . 169.8 m. 184. Yngsjö nr 33, en åldrätt (enl. 1874 jb), sk., upptagen i 1825 jb under nr 72 med a n n o t : »brukas till hemmanet nr 12 Yngsjö». Upptogs vid jordrevningen 1671—72 bland Vä sockens 55 åldrätter och taxerades till 1 dir 4 öre smts ränta, fastst. av indelningskommissionen 1689 X%L. Sk. för skatterättsfordran enl. kks utsl. 1789 "/,„. 151.1 m. Beträffande förestående s. k. Vä sockens 55 åldrätter anmärktes vid jrs. den 29 o. 30 mars 1824 att de, ehuru belägna i Åhus socken av Villands härad, vore med sina räntor införda i jb för Vä socken av Gärds härad, och blevo de till följd härav i 1825 jb överförda till Åhus socken. 185. Åhus nr 173—176, fyra åldrätter (enl. 1874 jb), sk., i 1825 jb betecknade med nr 1-4. Enl. 1661 jb skl. tillsammans till en ränta av 9 dir smt. Vid jordrevningen 1671—73 skl. till samma ränta. Skk. 1801 7 ] 2 . Tills, i bredd 744 m. 186. Åhus nr 5, 6, 7, 8, 9, 10, sex åldrätter (enl. 1825 jb), sk., även kallade Yngsjö nr 5—10; upptagna i 1825 jb med ränta av 36 sk. för varje drätt eller tillsammans 4 rdr 24 sk. och annot.: »Brukas av änkan Dehn»; i 1661 jb med ränta av 2 dir 8 öre smt för varje drätt. Vid jordrevningen 1671—73 skl. till samma belopp. I 1720 jb äro nr 9 och 10 a n n o t ss. öde. Gm kks brev 1850 7 1 0 fastst. räntan å dessa drätter till 119 rdr 40 sk. b:co. 1851 7 8 skattebrev å »Yngsjödrätterna nris 5—10» för Yngsjö bys alla skhemn, varjämte förordnades, att drätterna skulle fr. o. m. år 1852 ur jb uteslutas och deras ränta påföras berörda hemn i mån av mtl under namn av fiskeränta till ett belopp av 119 rdr 40 sk. b:co.

212 Till rymd och beskaffenhet lika. Västra gränsen utgöres enl. rannsakning 1827 1 7 3 av sluttningen å en sandbacke, 20 alnar i väster från en å drätten nr 5 varande fiskebod och östra gränsen av en sandbacke 72 alnar väster om den å drätterna nr 17 och 18 (gamla nr 11 och 12) varande fiskebod. Belägna i en sträcka mellan Yngsjö och den s. k. Näfvekroken och innehålla tills, en bredd av 1,116.3 m. 187. Yngsjö nr 17, 18, tvenne åldrätter (enl. 1874 jb), sk., i 1825 jb betecknade med nr 11 och 12; införda i 1661 jb med en ränta av 1 / 2 tunna ål el. 4 dir, 16 öre smt. Vid jordrevningen 1671—73 skl. till samma belopp. Skk. 1857 23/„. Tills. 348.5 m. 188. Åhus nr 181, 182, tvenne åldrätter (enl. 1874 jb), sk., i 1825 jb betecknade med nr 13 och 14. Upptagna vid jordrevningen 1671—73 ss. räntande vardera 2 dir 8 öre s m t Skk. 1876 ™/8. Genom år 1903 fastst. delning ha dessa två drätter skilts fr. varandra, vardera med en bredd av 194.5 m (sammani. bredden enl. 1886 års utstakn. blott 382.5 m). 189. Åhus nr 183, en åldrätt (enl. 1874 jb), sk., i 1825 jb betecknad med nr 15. Upptagen vid jordrevningen 1671—73 ss. räntande 2 dir 8 öre smt. Skk. 1876 22 / 2 ; 207.3 m. 190. Åhus nr 184, 185, tvenne åldrätter (enl. 1874 jb), sk., i 1825 jb betecknade med nr 16 och 17. Upptagna vid jordrevningen 1671—73 ss. räntande 2 dir 8 öre smt vardera. Skk. 1876 w / g . Tills. 368.2 m. 191. Åhus nr 189, en åldrätt (enl. 1874 jb), kr. allm. disp., i 1825 jb betecknad med nr 28. Upptagen första gången i 1754 jb med en ränta av 2 dir 8 öre smt, anslagen Kristianstads hospital. Enl. annot. i 1825 jb är den belägen mellan drätterna nr 17 och 18 (nya nr 185 och 186). Jäml. kks brev 1878 10/10 är drätten, som varit anslagen Kristianstads och efter dettas indragning Malmö hospital, numera indragen till statsverket. 179.4 m. 192. Åhus nr 186, 187, tvenne åldrätter (enl. 1874 jb), sk., i 1825 jb betecknade med nr 18 och 19. Vid jordrevningen 1671—73 upptagna med en ränta av 2 dir 8 öre smt vardera. Skk. 1876 22 /,. Tills. 409.7 m. 193. Åhus nr 177—180, fyra åldrätter (enl. 1874 jb), sk., i 1825 jb betecknade med nr 20—23. Vid jordrevningen 1671—73 upptagna med en ränta av 2 dir 8 öre smt vardera. Skk. 1801 4/12. 194. Åhus nr 188, en åldrätt (enl. 1874 jb), sk., i 1825 jb betecknad med nr 24. Vid jordrevningen 1671—73 upptagen med en ränta av 2 dir 8 öre s m t Skk. 1887 2/2. Tills, med Åhus nr 177—180 i bredd 1,043.9 m. 195. Yngsjö nr 19, 20, 21, 21/2 åldrätter (enl. 1874 jb), sk., i 1825 jb betecknade med 25, 26, 27. Införda i jb efter Gärds häradsrätts deputerades rannsakning 1740 11/7, sedan åbon å Yngsjö nr 10 upptagit dem, och skl. ss. 27 2 drätter å 2 dir 8 öre smts ränta eller tillhopa till 5 dir 20 öre smts ränta. Ånyo skl. till ränta av 34 rdr b:co, fastst. gm kks utsl. 1850 7 10 . Skk. 1853 2 4 / r Belägna emellan skatteåldrätten Åhus nr 188 (gamla nr 24) och »Åhaken» vid Åhus. Enl. 1752 års karta: »21/2 onumr. åldrätter af öde upptagna, brukas av åbon på nr 10 Yngsjö emot 5 dir 20 öre af gift till kronan». Tills. 869.9 m. Samtliga här ovan upptagna fisken i Åhus socken äro till läge och gränser kända samt upptaga jämte den i jordeboken för Magiehems socken upptagna åldrätten Vä nr 11 (se ovan 167) Åhus sockens strand från gränsen mot Magiehems socken (hemmanet Friseboda), i söder, till en punkt å stranden till kronoparken Espet nr 1, kallad Gamla Espet, 700 a 800 m söder om Helgeåns mynning vid Åhus. Förutom de här ovan upptagna fiskena i Åhus socken är å 1886 års karta utmärkt ytterligare ett ålfiske, beläget närmast norr om

213 åldrätterna Yngsjö nr 19—21 utanför kronoparkens strand samt redovisat med beteckningen nr 28 under Yngsjö. Detta fiske har utarrenderats av Yngsjö byamän, men torde tillhöra kronan såsom ägare av kronoparken; det är icke skattlagt, ej upptaget å 1752 års karta, ej heller i jordeboken. Trolle-Ljungby

socken.

196. Alehaken, ett ålfiske, fr., omnämnt vid fmdl. skl. å Årups och Ljungby säterier underlydande gårdar 1727 x 7 9 såsom »ett ålhommesätt kalladt Alehaken», beläget i Tosteberga bys vång och brukat till frälse säteriet Gyetorp. 197. Ett ålfiske vid Rakö (en ö i Östersjön), fr., upptaget i 1671—73 års jordrevningsprotokoll ss. »ähn åhlegård wed Ragöö under gårdsens taxt» (TrolleLjungby säteri); enl. ett vid jordrevningen företett utdr. av säteriets jb utgrick då av fisket ett landgille av 7 4 tunna ål. Ålfisket Alehaken är icke omnämnt i lantmäterihandlingarna. Befintligheten av en från Tosteberga bys ägor i sjön utskjutande landudde, som i skifteshandlingarna benämnes Alehaken (å topograf. kartan utmärkt norr om Tokahållsskäret) leder till antagandet, att fisket med samma namn har sin plats vid sagda udde. Ålfisket vid Rakö är icke heller omnämnt i lantmäterihandlingarna.

Blekinge län. I början av 1670-talet företogs en allmän jordrevning i detta landskap efter samma grunder som i Skåne. För genomförande av båtsmansindelningen, som i övrigt byggdes på 1670-talets jordrevning, skedde under åren 1685—1687 ny jordrevning i fyra socknar av Listers härad, nämligen Sölvesborgs, Mjellby, Ysane och Gammalstorps, av vilka de tre förstnämnda ligga vid kusten. Enligt instruktionen för jordrevningskommissarierna hade dessa a t t därvid följa 1670 års jordrevningsinstruktion, vilken, rätt tillämpad, ansågs fullt tillfredsställande. Till följd av klagomål över sättet för den tidigare jordrevningens verkställande påbjöds väl en ny jordrevning över hela Blekinge, men den kom icke till utförande i andra än nyssnämnda fyra socknar. Med anledning av kammarkollegii cirkulärbrev till landshövdingarna i riket den 18 augusti 1690 insände landshövdingen i Blekinge län med skrivelse den 22 september 1690 till kollegium ett vid sammanträde den 12 samma månad av »landsbetjenterne» utarbetat betänkande, vari dessa med förklarande att 1670 års jordrevningsinstruktion fortfarande borde tillämpas, vidare bl. a. anförde att, med undantag av Mjellby, Ysane och Sölvesborgs socknar i Listers härad, vilka vore blott slätt- och strandbygd, länet i övrigt vore att hänföra till skogsbygd, »dock likväl att havsstranden längs utmed densamma löper, vilken till strandfiske de nästomliggande nyttja, och äro därför vordna efter instruktionen vid den år 1671 hållna jordrevning skattlagda, men utfisket i havet nyttjas av alla såsom en allmänning». I detta län ha ett stort antal ålfisken och några småfisken blivit skattlagda vare sig i samband med jordrevningarna eller senare. Många av dessa fisken ha inbegripits i räntorna å de hemman, till vilka de vid skattläggningen brukats, och andra ha särskilt för sig skattlagts. I övrigt har saltsjöfiske endast undantagsvis tagits i beräkning vid hemmans skattlägg-

214 ning. Bland dessa undantagsfall torde särskilt böra påpekas följande (se nedan under Mjellby socken, 23). Vid 1685—87 års jordrevning i Mjellby socken antecknades för hemmanet Skönabäck (Skinnabäck) bland »hemmanets villkor», »ett ålfiske vid Hörvik om tre lack eller hommesätt till ringa nytta» samt »utfisket i havet, som hemmanets åbo väl ej brukade men vilket dock kunde till någon nytta brukas till hemmanet, eftersom det vore beläget längst ute vid havsstranden närmast vid Hanö och en vik sköte där in». I hemmanets ränta beräknades för nyttan av ålfisket 8 dir smt och för nyttan av utfisket i havet 6 dir smt. Detta är, så vitt utrönas kunnat, det enda fall då hemman i Blekinge uttryckligen skattlagts särskilt för utfiske i h a v e t Huru förhållandena i förevarande avseende ställa sig inom detta län framgår av följande redogörelse. Listers härad. Sölvesborgs

socken.

Särskilt skattlagda saltsjöfisken förekomma icke. Vid 1671 års jordrevning togs för samtliga hemn i Solve by i beräkning förmånen av fiske i Sölvesborgsviken dels efter ål och dels efter gäddor och abborrar, därvid »commoditeten» av fisket för varje hemn uppskattades till 3 a 4 skäppors utsäde (för ett hemn tillsammans med »commoditeten» av bistockar till 12 skäppor). Vid 1685—87 års jordrevning blevo däremot samtliga fyra hemman i byn ånyo skattlagda utan att fiske beräknades; i j r v p r o t säges att, förutom åker, äng, mulbete, skog och part i en holme, »ingen vidare nyttighet finnes». Vid sistnämnda jordrevning skattlades kronans gamla sätesgård Sölvesborgs slott till tre hela kronohemman. För vart och ett av dessa beräknades i räntan 6 dir smt för förmånen av strandfiske i slottsviken samt fisket i saltsjön av sill och torsk, »denne by så mycket nyttigare som Hanoi (numera 7 4 mtl Hanö) dertill är lydande». Vid 1671 års jordrevning uppgavs, att till Sölvesborgs slott funnes enskilt fiske uti slottsviken med »kardiser» till gäddor och abborrar. Mjellby

socken1.

1. Ett ålfiske, »Hellerunna», till två sätt under skhemnt ;i/8 mtl Istaby nr 5 (gamlt nr 110, äldre nr 63). — Enl. 1671 jrvjb och 1685 jrvprot. upptaget såsom tillhörande dåvarande krhemnt 1 / 2 mtl Istaby nr 63 men ej taxerat. 2. Ett ålfiske vid Hellerum till 2 sätt under skhemnt 3/8 mtl Istaby nr 11 (gamlt nr 116, äldre nr 5) och X\A mtl Istaby nr 12 (gamlt nr 117, äldre nr 82). — Enl. 1671 jrvjb och 1685—87 jrvprot. tillhörigt nyssnämnda hemn med ett sätt vardera. 3. Ett ålfiske till ett sätt under skhemnt :!/3 mtl Istaby nr 7 (gamlt nr 112, äldre nr 54). — Enl. 1671 jrvjb tillhörande dåvarande krhemnt 5/8 mtl Istaby nr 54; ej omnämnt i 1685—87 jrvprot. 4. Ett ålfiske vid »Birkenabben» till två sätt under skhemnt 3/8 mtl Stiby nr i (gamlt nr 96, äldre nr 3). — Enl. 1671 jrvjb och 1685 jrvprot. tillhörande motstående hemn. 1 De under 1—50 upptagna fiskena följa i ordning efter sitt läge från väster åt öster och vidare norrut. Belägenheten av de under a—x upptagna har icke kunnat exakt bestämmas.

215 5. Ett ålfiske utanför Hellevik till ett sätt under skhemnt 3/8 mtl Stiby nr 2 *>gamlt nr 94, äldre nr 72). — Enl. 1671 jrvjb och 1685 jrvprot, där det säges v a r a beläget »för Kalfhagen», tillhörande dåvarande kronohemnt 3/4 mtl Stiby n r 72, i vars ränta förmånen av fisket inbegripits. 6. Ett ålfiske utanför Hellevik till två sätt under skhemnt 3/8 mtl Stiby nr 1 <gamlt nr 93, äldre nr 73). — Enl. 1671 jrvjb tillhörigt dåvarande krhemnt 3/± mtl Stiby nr 73 men vid 1685 jrv okänt. 7. Ett ålfiske utan Hellevik, kallat Kamparehallen, till två sätt under skhemnt 7 4 mtl Stiby nr 11 (gamlt nr 103, äldre nr 74). 8. Hydde nr 1, ett ålfiske, enl. 1871 jb. På ansökning av ägaren till skhemnt 3 / 8 mtl Stiby nr 6 (gamlt nr 98), varunder fisket, som är beläget vid norra sidan av det i Kalfhagen längst utskjutande skärfvet i Helleviksviken utanför stranden till hemnt Stiby nr 5 (gamlt nr 97), enligt uppgift nyttjats från urminnes tider, skattlagt 1850 M / a för tolv hommesätt till 1 rdr b:co, vilken skattläggning av kk. fastst. genom utslag 1851 22/12, varigenom ock förordnades om fiskets skatteförsäljning jämlikt kungl. brevet 1850 22/.;. 1857 a 7 3 skattebrev utfärdat för strandägaren. 9. Hosaby nr 40 (gamlt nr 46), ett ålfiske Skutehalla, enl. 1871 jb. Vid 1730 jrs uppvisade åbon å nedanstående hemn vederbörande kronofogdes »In skrifningssedel» 1726 17/8 på detta ålfiske, som vid 1745 jrs skattlades under skhemnt 3/8 mtl Hosaby nr 7 (gamlt nr 46, äldre nr 50) till en dir smt, med ant. att det innehades av, förutom åbon på nyssnämnda hemn, åbon pä skhemnt 1 / 2 mtl Hosaby nr 9 (gamlt nr 48, äldre nr 51), vilken skattläggning a v kk. fastst. 1820 20/1. Enl. hrdssyn 1756 80/8 beläget 620 famnar från nästföljande fiske. Enl. Listers hrdsrtts dom 1858 2/7 kallas detta fiske Dolsten eller Skutehalla och hörde därtill icke hela strandsträckan fr. Per Bengtsafisket utan lämnades oavgjort, huru långt sökningsområdet för fisket sträckte sig. Skk. 1903 u / r 10. E t t ålfiske vid Hörviksör till 2 hommesätt under skhemnt 7 2 mtl Hosaby nr 9 (gamlt nr 48, äldre nr 51); enl, 1671 jrvjb och 1685—87 jrvprot. tillhörande nämnda hemn men såsom odugligt ej taxerat; vid 1745 jrs omnämnt såsom tilllhörigt hemnt men ej skattlagt, skulle undersökas om det icke vore de skattlagda fiskena till förfång; troligen identiskt med det vid häradssyn 1756 3 7 8 omnämnda, såsom »Per Bengtssons icke länge sedan uptagne» fiske, beläget 220 famnar från det förra, och det i akten till kks utsl. 1908 u / 7 omnämnda »Per Bengtsafisket». Lagfart meddelad å fisket, som emellertid ej finnes upptaget i jb. Enl. ant. i 1806 jrsprot. skulle hemnt ha ett fiske vid »Svartesten». Enl. Listers hrdsrtts dombok 1886 17/8 och Kungl. Maj:ts dom 1888 2 7 0 är Per Bengtsafisket identiskt med fisket Svartesten, vilket brukades av 7 2 mtl Hosaby nr 48. — Gm skånska hovrättens dom 1905 8/12 fastst. Listers hrdsrtts utsl. 1904 V10, varigm förklarats, att enär ägarna av Per Bengtsafisket icke visat, att därtill hörde så vidsträckt rätt att densamma kunde lagl. utgöra hinder för innehavarna av hemn Hosaby nr 6 (45) och 10 (49) att vid hemns stränder idka fångst av ål, hemmansinnehavarne vore berättigade att vid och utanför dessa stränder utan intrång från ägarnas av Per Bengtsafisket sida i den omfattning deras strandrätt medgåve utsätta ålhommor med samma riktning, som vore den rätta sträckningen för Per Bengtsafisket. Söder om detta fiske vidtaga Hörby fisken. Samtliga under 10—13 upptagna fisken ligga inom ett område, som sträcker sig 1528 famnar från Listers huvud till »Röastens hagen» av Hörby ägor, vilken kuststräcka i sin helhet enligt ovannämnda syneinstrument benämnes »Gärse».

216 11. Hosaby nr 29 (gamlt nr 45), ett ålfiske »Sunnan vid Görlingen», kr. ensk. disp., enl. 1871 jb. Enl. 1730 jrs hade åbon å kr. numera skhemnt 7 2 mtl Hosaby nr 6 (gamlt nr 45, äldre nr 22) upptagit ett fiske till 2:ne hommesätt »sunnan vid Jersig», som vid 1745 jrs — då benämnt »sunnan vid Giersingen» — skattlagts till 1 dir smt under nämnda hemn, och med a n t att åbon på 3/8 mtl Hosaby nr 11 (gamlt nr 50, äldre nr 52) ägde halva fisket, vilken skattläggning av kk. fastst. 1820 2 7 x ; enl. häradssyn 1756 3 7 8 beläget 240 famnar söder om den s. k. Bänsbokås; se kks utslag 1908 xl / 7 ang. åborätt. 12. Ett ålfiske, kallat »Hiersa» eller »Gärse» under skhemnt 1 / 2 mtl Hosaby nr 10 (gamlt nr 49, äldre nr 23) och Hosaby nr 41 (gamlt nr 49) ett ålfiske, kallat Vasa, enl. 1871 jb. Enl. 1671 jrvjb och 1685—87 jrvprot. tillhör ålfisket »Hierse» hemnt nr 23 (nytt nr 10) men taxerades då ej såsom varande odugligt; vid 1745 jrs skattlagt under nämnda hemn till 1 dir smts ränta »i anseende till dess ringa nytta och obelägenhet i hafvet»; förekommer icke under benämningen »Hierse» i jb, utan har ett ålfiske Hosaby nr 49 eller Vasa första gången införts i 1745 jb såsom särskild krlägenhet med en ränta av 1 dir smt och a n t : »Kommer allenast att anse till emotstående ränta i anseende till dess ringa nytta och obelägenhet i hafvet efter sista jordrannsakningen»; — räntan av kk. fastst. 1820 2 0 / r Enligt häradssyn 1756 30/8 lyda bägge dessa fisken under ovannämnda och innehålla i bredd Gärsefisket 108 famnar och det norr därom belägna Vasafisket, som skulle vara i senare tider inrättat och ligga i »sökning» för det förra 120 famnar. Ålfisket Hosaby nr 41 (49) är skatteköpt 1873 2 7 1 2 . 13. Hosaby nr 28 (gamlt nr 43), ett ålfiske mellan Svenska källa och Lister huvud, enl. 1871 jb; skattlagt vid 1745 jrs till 16 öre smts ränta under skhemnt 7 4 mtl Hosaby nr 4 (gamlt nr 43, äldre nr 80) med ant. att fisket komme att nyttjas av detta hemn och skhemnt 7 , mtl Hosaby nr 13 (gamlt nr 52, äldre nr 30); räntan av kk. fastst. 1820 80 / t ; skatteköpt 1885 8/B. 14. Hosaby nr 35 (gamlt nr 47), ett ålfiske nordan vid Oderskärf, enl. 1871 jb; skattlagt vid 1745 jrs under skhemnt 3/8 mtl Hosaby nr 8 (gamlt nr 47, äldre nr 61) till 16 öre smts ränta, som av kk. fastst. 1820 20 / 1 ; enl. häradssyn 1756 3 7 8 beläget »nordan vid utterskiärfvet straxt vid Listers hufvud»; skatteköpt 1858 2 7n15. Ett ålfiske, Hallahåle, under frhemnt x/2 mtl Hosaby eller Knutsäng nr. 17 (gamlt nr 56, äldre nr 133); enl. 1685—87 jrvprot. tillhörande nämnda hemn, i vars ränta förmånen av fisket inbegripits; avsöndrat från hemnt enl. köpebrev 1869 28/5, vilken avsöndring av Kb fastställts 1881 8/12. 16. Ett ålfiske vid Hörviksör till två sätt under skhemn 5/8 mtl Hosaby nr 5 (gamlt nr 44) samt 1/2 mtl Hosaby nr 20 (gamlt nr 59); enl. 1671 jrvjb ocli 1685—87 jrvprot. tillhörande nyssnämnda hemn i vars räntor förmånen av fisket inbegripits; till detta fiske brukas 10 å 12 hommor enl. uppgift i skattläggn. instr. rör. angränsande fisket Hosaby nr 33. 17. Ett ålfiske, Spörviksör, till 2 sätt under skhemnt 7 S m ^ Hosaby nr 20 (gamlt nr 59, äldre nr 29); enl. 1671 jrvjb och 1685—87 jrvprot. tillhörande nämnda hemn, i vars ränta förmånen av fisket inbegripits; det ena hommesättet okänt vid 1730 jrs.; i 1825 jb upptages under kr. titel och utan ränta ett fiske »Spörviksöhr» eller »Spörviksrör», tillhörande hemnt 1/2 mtl Hosaby nr 45, men enligt Kbs utslag 1862 a 7 3 , vid vilket kk. 1863 2 7 1 0 låtit bero, uteslutet ur jb, enär fisket vid 1685 års jrv. tagits i beräkning vid skattläggning av hemnt nr 59 (nytt nr 20), samt hemnt nr 45 (nytt nr 6) vid de Hosaby by sedermera övergångna skiftesförrättningar erhållit minskad jordvidd i förhållande till fördelen av ett detsamma då tillydande fiske »för hvilket sär

217 skild skatt ej erlades» och vilket fiske, ehuru skifteshandlingarna icke namngivet, utan tvivel vore ifrågavarande fiske Spörviksör; enligt en av vederbörande länsman 1863 24 / 3 företagen undersökning skulle båda hemn nr 45 och nr 59 äga fisken vid Spörviksör. 18. Hosaby nr 33 (gamlt nr 60), ett ålfiske, enl. 1871 jb; beläget vid Hörviksör 280 alnar norr om fisket till hemnt nr 20 (se 16 här ovan); skattlagt 1785 2 7 9 under skhemnt 3/8 mtl Hosaby nr 21 (gamlt nr 60) för fyra hommesätt till 24 skill, specie, som fastställts av kk. 1793 u/t; 2/3 skatteköpt 1794 % och 7 a 1882 WJX; kallas Måkesten enligt skattevärderingsinstrument å hemnt och Räfören enligt lagfartsbevis 13/2. 19. Hosaby nr 32 (gamlt nr 52), ett ålfiske vid Hörviksör (enl. 1871 jb), sk.; enl. 1671 jrvjb med 3 hommesätt oeh enl. 1685—87 jrvprot. med 2 hommesätt tillhörande dåvarande krhemnt numera skhemnt 7 2 mtl Hosaby nr 13 (gamlt nr 52) och 3/8 mtl Hosaby nr 8 (gamlt nr 47), men såsom odugligt och beläget ungefär 200 famnar från land ej taxerat till någon avgift; skattlagt 1745 till 24 öre smt under förstnämnda hemn; skattemannarätt beviljad och fisket om7 fört till sk. i jb enl. kungl. note 1901 4/11. Enl. Listers häradsrätts utslag 1828 3/3 och hovrättens över Skåne och Blekinge dom 1829 2 7 3 får detta fiske nyttjas utan inskränkning i avseende på hommornas antal, blott de linjer eller sträckningar vid sättningarna iakttagas, som äro utmärkta å en av lantmätaren Holmer cl. 7 maj 1827 upprättad karta över Hörviken och därvarande fisken. 20. Hosaby nr 27 (gamlt nr 67, äldre nr 93), ett fiske, enl. 1871 jb upptaget såsom särskilt skattlagt fiske av kr. natur redan i äldsta jb (fr. o. m. år 1659), bestående av tvenne ålfisken i Hallekulla och Fogdegård, med en ränta av 6 daler smt, sedermera nedsatt till 4 daler 16 öre smt; skatteköpt 1872 12 / lt . Enl. Listers häradsrätts utsl. 1828 3/3 och hovrättens över Skåne och Blekinge dom 1829 2 7 3 får detta fiske nyttjas utan inskränkning i avseende på hommornas antal, blott de linjer eller sträckningar vid sättningarna iakttagas, som äro utmärkta å en av lantmät. Holmer d. 7 maj 1827 uppr. karta över Hörviken och därvarande fisken. 21. Ett ålfiske vid Tosseboda, ett ålfiske vid Hörvik, ett ålfiske vid Hellevik, samtliga under kyrkoherdebostället 1 mtl kr. Mjellby nr 12. I Listers häradsrätts dombok 1825 4/10 nr 333 finnes åberopat ett av superintendenten Magnus Mattihiae i Lund 1598 6/5 bestyrkt vittnesbörd av prosten Thorstanus Magni i Mörrum, enl. vilket kyrkoherden Georgius Pauli redan 1494 låtit i Mjellby kyrkbok åter inskriva vad på ett därifrån obehörigen skilt eller söndrat blad funnits antecknat, nämligen att till Mjellby prästbol hörde tvenne ålsätt uti Tosseboda, ett ålfange eller fiske uti Hellevik på östra sidan och ett lika beskaffat uti Hörvik på östra sidan näst efter eller intill ett fiske, som kallades »Krageraden». — I 1569 Lunds stifts landebok upptages under »Bonaä Curas pastoris» en liten ålgård i Hörvik och en annan i »Tosboe». — De bägge sistnämnda omnämnes jämväl såsom tillhörigheter till bostället i 1671 jrvjb och 1685—87 jrvprot. och hava inbegripits i boställets skattläggning. Tossebodafisket anmäldes emellertid då vara till läget okänt och Hörviksfisket till ringa nytta »efter han står mit blant the andras serdeles H:r Coyets fisken». — Ålfisket vid Hörvik avstått till Hörviks hamnaktiebolag för hamnläggning emot en ersättning av 350 kronor enligt kungl. brevet 1899 10/3. Se kungl. hovrättens över Skåne och Blekinge dom 1829 2 7 3 ang. fisket vid Hörvik. 22. Ett ålfiske i Hosaby i Hörviken under Ljungby gård angivna i 1806 jrsprot 23. Ett ålfiske vid Hörvik under skhemnt 3/4 mtl Skönabäck (Skinnabäck)

218 nr 1 (gamlt nr 151, äldre nr 95). Enl. 1671 jrvjb och 1685—87 jrvprot. upptaget såsom tillhörande detta hemn, i vars skattläggning förmånen av fisket inbegripits; enligt 1671 jrvjb angivet innefatta fyra hommesätt och enligt 1685—87 jrvprot. 3 lack eller hommesätt. Vid den senare jordrevn. beräknades i hemnts ränta, förutom 8 dir smt för ålfisket, ytterligare 6 dir smt för nyttan av utfisket i havet, »efter det är belägit lengst ute ved hafsstranden och en Vik skiuter derin. samt närmast vid hanö». 24. Ett ålfiske till tre sätt utför Hörvik under skhemnt V, mtl Hörby nr 11 (gamlt nr 79, äldre nr 97) och frhemnt Hosaby nr 16 (gamlt nr 55, äldre nr 130). Enl. 1671 jrvjb och 1685—87 jrvprot. upptaget såsom tillhörigt dessa hemn, i vilkas skattläggning förmånen av fisket inbegripits; enligt ant. vid skhemnt skulle fisket omfatta 3 sätt tillsammans men enligt ant. vid frhemnt 4 sätt; enligt 1824 jrsprot. beläget i Hörviken på Skräckesand (?). 25. Ett ålfiske, kallat Jämsjöfisket eller Jämshögsfisket, under skhemn 3 /8 mtl Mjellby nr 1 (gamlt nr 26, äldre nr 33) och 3/„ mtl Mjellby nr 3 (gamlt nr 28, äldre nr 36); enl. 1671 jrvjb och 1685—87 jrvprot. tillhörande nyssnämnda hemn, i vars räntor förmånen av fisket inbegripits, därvid det angavs omfatta enligt jrvjb l 1 /, sätt och enl. jrvprot. 1 sätt; vid 1824 jrs. anmält såsom oskattl. och ant. i 1825 jb, varur det dock på grund av kks brev 1864 22/6 uteslutits, enär 1685—87 jrvprot. föranledde, att fisket blivit skattlagt under hemnt Mjellby nr 28 ( ^ nuvarande nr 3); fisket är beläget vid Krokkås. 26. Ett ålfiske av två hommesätt för »Mjellby kalfhage» under frhemnt V8 mtl Hosaby nr 16 (gamlt nr 55, äldre nr1130); enl. 1685—87 jrvprot. tillhörande nämnda hemn, i vars ränta förmånen av fisket inbegripits, enl. 1806 jrsprot, skulle detta hemn äga ett fiske i Tosseboda viken söder om Långör intill det till frhemnt nr 15. 27. Ett ålfiske, »Paisasida» eller »Prisasida», till 4 hommesätt uuder skhemnt V4 mtl Hosaby nr 14 (gamlt nr 53, äldre nr 69); enl. 1671 jrvjb och 1685—87 jrvprot. tillhörande nämnda hemn, i vars ränta förmånen av fisket inbegripits. 28. Ett ålfiske, »Spraghalb eller -Sprakhalb, under skhemnt 3/8 mtl Hosaby nr 3 (gamlt nr 42, äldre nr 49) och frhemnt x/2 mtl Hosaby nr 15 (gamlt nr 54, äldre nr 136); enl. 1671 jrvjb och 1685—87 jrvprot. tillhörande nämnda hemn, i vars räntor förmånen av fisket inbegripits; 1671 jrvjb upptager till skhemnt 2 sätt och 1685—87 jrvprot. 17, sätt samt till frhemnt 2 sätt. 29. Hosaby nr 34 (gamlt nr 68), ett ålfiske, kallat Kongsören, enl. 1871 jb; enl. ant. i 1715 jb, vari det är upptaget under rubrik »Nyskattlagda lägenheter», skattl. till 3 dir smt enl. tingsrättens attest 1697 8 / 10 ; benämnes i 1715 jb Skrakhallaören men i senare jb Kongsören; ånyo skattl. 1791 2 7 2 med beräkning att tolv hommor kunna nyttjas från landfästet ut till djupet till 1 rdr specie ( = 3 dir smt) under skhemnt 3/8 mtl Mjellby nr 2 (gamlt nr 27); efter skatte värdering samma dag har fisket skattesålts 1794 9/0. Beläget vid stranden av hemnt nr 4 (gamlt nr 29) Mjellby. I jb 1659—1671 förekommer såsom särskilt skattl. av kr. natur ett ålfiske »Jöns Jeppeson i Hosaby af ett Ålefiske kallas Hörningsiö», räntande s/10 tunna ål eller 3 dir smt (1659) eller »Jöns Jepsson i Hosaby af Hiörminssiö», räntande 7 4 tunna ål eller 2 dir 8 öre smt. huruvida identiskt med Hosaby nr 34 har icke kunnat utrönas. 30. Ett ålfiske, Spragehall, till ett hommesätt under skhemnt 1 / 2 mtl Löfverby nr 15 (gamlt nr 15, äldre nr 41); enl. 1671 jrvjb och 1685—87 jrvprot. tillhörigt nämnda hemn, i vars ränta förmånen av fisket inbegripits. 1857 J4/9 kks utslag ang. ifrågasatt avsöndring av fisket från hemnt 31. Löfverby nr 21 (gamlt nr 21, äldre nr 92), ett ålfiske, enligt 1871 jb;

219 upptaget redan i 1659 jb såsom ett särskilt skattlagt fiske av kr. natur under namn av »Tore Nilszon i Löfverby af ett ålefiske kallas Springeholld» (i senare jb förändrat till »Strennehaldh») med en ränta av 7 , t:na ål eller 5 dir smt vid 1671 jrv. förmedlad till 2: 22: 9 7- dir smt; upptages i 1871 jb såsom kr. under ensk. disp. och innehaves enligt i806 jrsprot. av hemnt Löfverby nr 4; angränsar fisket Hosaby nr 34, se skattläggningsinstrumentet 1791 28 / 0 ; ang. fiskets omfattning och läge se skattläggningsinstrument 1785 "/«. å Mjellby nr 17. 32. Mjellby nr 17 (gamlt nr 27) ett ålfiske, enl. 1871 jb skattl. 1785 w / 9 till 16 skill, specie under skhemnt 8/8 mtl Mjellby nr 2 (gamlt nr 27) utan angivet antal hommor, beläget vid den s. k. Sprakhallaören cirka 100 famnar från landet på västra sidan om det förra; vid skattevärdering 1791 26/2 taxerat till 4 hommesätt, skattesålt 1794 9/5. 33. Ett ålfiske kallat Sprakehall av fyra sätt under frhemnt 7 2 mtl Hosaby nr 12 (gamlt nr 51, äldre nr 135); enl. 1685—87 jrvprot. tillhörande nämnda hemn, i vars ränta förmånen av fisket inbegripits; enl. 1806 jrsprot. kallas fisket »Sprakhall eller i Tosseboviken». Beläget vid stranden av nr 4 (gamlt nr 29) Mjellby. Enl. utstakning 1875 och 1893 sträcker sig sättlinjen för detta fiske cirka 850 meter ut från stranden. 34. Ett ålfiske i Tosseboviken söder om Långören under frhemnt xf2 mtl Hosaby nr 15 (gamlt nr 54, äldre nr 136). 35. Mjellby nr 16 (gamlt nr 33), ett ålfiske, Långören, enl. 1871 jb, enl. ant. i 1761 jb på prov upptaget och skattl. till 1 dir 16 öre smts ränta vid undersökning 1751 22/6 samt enl. landshövdingens order 1752 3 / 4 ; skattläggningen' fastst. av kk. 1820 M / x ; enl. 1806 och 1824 jrsprot. beläget utanför Långör, på östra sidan, omfattande tre sätt; skatteköpt 1866 11/8. 36. Ett ålfiske till ett sätt vid Djupekås under skhemnt 7, mtl Löfverby nr 18 (gamlt nr 18, äldre nr 42); enl. 1671 jrvjb och 1685—87 årens jrvprot. tillhörigt detta hemn, i vars ränta förmånen av fisket inbegripits. 37. Ett ålfiske vid Djupekås under skhemnt 5/8 mtl Löfverby nr 19 (gamlt nr 19, äldre nr 19); enl. 1685—87 jrvprot. tillhörigt nämnda hemn och i dess ränta inbegripet; ett till detta hemn hörande ålfiske kallas i 1730 jrsprot. »Röasten». 38. Ett gäddfiske i Triavik under skhemnt 2/;. mtl Löfverby nr 2 (gamlt nr 2, äldre nr 11); enl. 1671 jrvjb och 1685—87 jrvprot. tillhörigt nämnda hemn och i dess ränta inbegripet. 39. Ett ålfiske vid Stocken till ett hommesätt och ett gäddsätt vid Djupekås under skhemnt 7 , mtl Löfverby nr 17 (gamlt nr 17, äldre nr 134); enl. 1685—87 jrvprot. tillhöriga nämnda hemn och i dess ränta inbegripna. 40. Ett ålfiske, Sibben, utför Norje land. Ett ålfiske, Kladden, utför Löfverby land. Ett ålfiske, Steggen eller Staggen, utför Löfverby land. Ett ålfiske, Wassan eller Wassen, utför Mälby land, samtliga under skhemnt 1 mtl Hörby nr 1 (gamlt nr 69, äldre nr 94); enl. 1671 jrvjb och 1685—87 jrvprot. tillhöriga nämnda hemn, i vars skattläggning de inbegripits. 41. Ett ålfiske till två sätt vid Skieber, ett ålfiske till ett sätt vid Kladden och ett gråfiske vid Skiebershål, samtliga under skhemnt 2/3 mtl Löfverby nr 3 (gamlt nr 3, äldre nr 7); enl. 1671 jrvjb och 1685—87 jrvprot. tillhöriga hemnt och i dess ränta inbegripna. 42. Ett ålfiske, Skäber, under frhemnt 1 mtl Löfverby nr 16. 43. Ett ålfiske, kallat Raskensör, under skhemnt 1/4 mtl Löfverby nr 11 (gamlt nr 11, äldre nr 86 och 89); enl. 1671 jrvjb och 1685—87 jrvprot. tillhörigt nämnda hemn och i dess ränta inbegripet; kallas i 1806 jrsprot. »Laske ör».

220 44. Löfverby nr 26 (gamlt nr 1), ett ålfiske, Kladdegapet, norr ifrån byn, enl. 1871 jb; skattlagt vid 1745 jrs. till 2 dir smt under 3/8 mtl av hemnt nr 1 (gamlt nr 1, äldre nr 58) och 7 t mtl av hemnt nr 12 (gamlt nr 12, äldre nr 45), vilken skattläggning av kk. fastst. 1820 20/1; skatteköpt 1905 "/.. 45. Ett ålfiske, Klattenabben, under skhemnt 3/4 mtl Löfverby nr 1 (gamlt nr 1, äldre nr 4 och 58); enl. 1671 jrvjb, där det angives omfatta ett sätt, och 1685—87 jrvprot. tillhörigt hemnt och i dess ränta inbegripet. 46. Ett ålfiske, Mersingen eller Kladden, under skhemnt 2/3 mtl Löfverby nr 2 (gamlt nr 2, äldre nr 11); enl. 1671 jrvjb, där det angives omfatta tre hommesätt, och 1685—87 jrvprot., där det angives omfatta allenast två hommesätt, tillhörigt hemnt och i dess ränta inbegripet. 47. Löfverby nr 24 (gamlt nr 22), ett ålfiske, enl. 1871 jb. I 1671 jrvjb upptaget såsom en tillhörighet till skhemnt 7 , mtl Löfverby nr 14 (gamlt nr 14, äldre nr 47), ett ålfiske med två sätt, som vid 1685—87 jr v. anmäldes vara ett »arfve fiske» och alltid följt personen men ej hemnt och blev fördenskull, ehuru av ringa värde, särskilt skattlagt till 1 dir 16 öre smts ränta; upptages första gången i 1706 jb med nämnda ränta såsom en nyskattlagd lägenhet efter tingsrättens attest 1697 8/10. Av vederb. kronofogde har 1759 2 7 8 på ansökning av åbon å 7 4 mtl å hemnt nr 14 för detta fiske utsynts fiskeställe till ett hommesätt mellan Mersingsfisket och fisket till hemnt nr 1 vid Kladdör, varjämte åbon å den andra hemmansdelen skulle äga göra framställning om utsynande av fiskeställe för denna hemmansdel. Förevarande fiske kallas »Östra Fisket». Enl. Listers häradssynerätts prot. 185124/4 och Kungl. Maj:ts dom 1853 2 7 5 , är detta fiske berättigat till allenast två hommesätt — Sedan ägarna av 3 /8 mtl Löfverby nr 1 och 7 4 mtl Löfverby nr 4 såsom innehavare av fisket hos Kb anhållit att emot befrielse från räntans utgörande få avstå fisket, som från urminnes tider legat öde, och Kb i skrivelse 1850 13/8 anhållit om kks föreskrift huru skulle förfaras, har kk. genom brev 1851 2 7 5 meddelat att Kb ägde slika ärenden avgöra genom utslag, som skulle underställas kollegii prövning. Ärendet synes därefter icke ha varit föremål för kollegii prövning. Fisket skatteköpt 1904 °/7. 48. Ett ålfiske till ett sätt eller lock, kallat Mersing, under skhemnt 3/8 mtl Löfverby nr 8 (gamlt nr 8, äldre nr 60); enl. 1671 jrvjb och 1685—S7 jrvprot. tillhörigt nämnda hemn och i dess ränta inbegripet; enl. 1806 jrsprot. innehade hemnt intet annat fiske än det särskilt skattlagda nr 23 (nu nr 25) Mersingen. (Se nedan under 49.) 49. Löfverby nr 25 (gamlt nr 23). ett ålfiske, enl. 1871 jb. Vid 1685—87 jrv. har detta fiske, som alltid varit ett »arfvefiske och föllgt Personerne efter, och ej något vist hemman», blivit särskilt skattlagt till 1 dir 16 öre smts ränta; det uppgavs bestå av allenast ett lock eller hommesätt, det tredje från landet. — Upptaget första gången i jb 1706 med nyssnämnda ränta såsom en nyskattlagd lägenhet efter tingsrättens attest 1697 8/10. — Enl. kks brev 1776 30/7 skulle fisket Mersingen hava sitt »utlopp» från en stor hästhage i Löfverby by, kallad Kladden ( = Kladden) och bestå av fem hommesätt, därav hemnt nr 8 skulle äga ett (se ovan) och de fyra övriga blivit särskilt skattlagda 1687; genom berörda brev har kk. tillagt nämnda hemn jämväl detta, särskilt skattlagda, fiske. Ang. rätt för innehavarna av fisket att nyttja flera än fem sätt se kungl. hovrättens över Skåne och Blekinge dom 1849 n / 6 ; skatteköpt 1874 3 7 1 2 . Angående belägenheten av åtskilliga fisken utanför Löfverby kladd se Listers häradsrätts p r o t 1851 24/4 vid häradssyn å ålfisket vid så kallade Kladden och en därvid fogad kartskiss.

221 3

50. Ett ålfiske, Klatten, till 3 hommesätt, under skhemnt /4 mtl Löfverby rar 1 (gamlt nr 1, äldre nr 4 och 58); enl. 1671 jrvjb och 1685—87 jrvprot. tillhörigt nämnda hemn och i dess ränta inbegripet. a. Ett ålfiske, »Krockesand» eller »Sträckesandh», till två sätt under skhemnt 3/4 mtl Hosaby nr 2 (gamlt nr 41, äldre nr 9); enl. 1671 jrvjb och 1685— 8!7 jrvprot. tillhörande dåvarande krhemnt 1 mtl Hosaby nr 9, i vars ränta förmånen av fisket inbegripits. b. Ett ålfiske vid Immersör till fyra hommesätt under skhemnt 3/4 mtl Hos.aby nr 3 (gamlt nr 40, äldre nr 8); enl. 1671 jrvjb och 1685 jrvprot. upptaget såsom tillhörande dåvarande krhemnt 1 mtl Hosaby nr 8, i vars ränta förmånen av fisket inbegripits. c. Ett ålfiske, »Paijsasida» eller »Prisasida», till två hommesätt under 7 8 m t l Hosaby nr 5 (gamlt nr 44, äldre nr 14); enl. 1671 jrvjb och 1685—87 jrvprot. tillhörande dåvarande krhemnt 5/G mtl Hosaby nr 14, i vars ränta fisket inbegripits. d. Ett ålfiske, »Toosaboa» eller »Tåsseboa», till två hommesätt under skhemn 7 8 mtl Hosaby nr 18 (gamlt nr 57) och 5/8 mtl Hosaby nr 19 (gamlt nr 58, äldre nr 13); enl. 1671 jrvjb och 1685—87 jrvprot. tillhörande nyssnämnda hemn, i vars räntor fisket inbegripits; ett i jb 1659—1671 upptaget särskilt skattlagt fiske, kallat »Testeboo» eller »Tostabo» och brukat av Esbjörn Matsson i Hosa by, är möjligen identiskt med förestående ålfiske. e. Nog er sund nr 1 (gamlt nr 152), ett ålfiske; enl. 1871 jb skattlagt vid 1745 j r s till 1 dir 16 öre smt med ant. att det brukas under skhemnt 1 / 2 mtl Hörby n r 3 (gamlt nr 71, äldre nr 98), vilken skattläggning av kk fastst. 1820 20 / 1 ; skatteköpt 1900 4/12. f. Ett ålfiske, »Tossabya», till 2 hommesätt under skhemnt 7 , mtl Hörby nr 4 (gamlt nr 72, äldre nr 100) och frhemnt 3/8 mtl Hörby nr 2 (gamlt nr 70, äldre nr 140); enl. 1671 jrvjb och 1685—87 jrvprot. upptaget såsom dessa hemn tillhörigt med ett sätt vardera och i deras skattläggning inbegripet. g. Ett ålfiske vid Spragehall under skhemnt 1 / 2 mtl Hörby nr 5 (gamlt nr 73, äldre nr 109); enl. 1671 jrvjb och 1685 jrvprot. tillhörigt detta hemn, i vars skattläggning förmånen av fisket inbegripits; enligt jrvjb och i 1806 jrsprot. angivet omfatta 3 hommesätt men enligt jrvprot. endast ett. h. Ett ålfiske under skhemnt 2/3 mtl Hörby nr 6 (gamlt nr 74, äldre nr 24); enl. 1671 jrvjb, där fisket kallas Löfverby vass av 3:ne hommesätt, och 1685— 87 jrvprot., där det angives beläget vid Mjellby vass och omfatta 4 hommesätt, varav dock tre alldeles odugliga och det fjärde av ringa duglighet, tillhörigt detta hemn, i vars skattläggning förmånen av fisket inbegripits. i. Ett ålfiske, Stackhall, till fyra hommesätt, under frhemnt 7a m ^ Hörby nr 19 (gamlt nr 87, äldre nr 141): enl. 1685—87 jrvprot. tillhörigt detta hemn i vars skattläggning förmånen av fisket inbegripits. j . Hörby nr 24 (äldre nr 69), ett ålfiske, Torre gröna (eller Tvegröna) kallat; enl. 1871 jb. skattlagt till 16 skill. b:co vid undersökning 1756 2 7 3 , som av landshövdingen konfirmerats 1756 7 9 och av kk. fastst. 1820 20 / 1 ; hela Hörby by tillhörigt. Upptages i jb såsom kr. under ensk. disp. Sedan vid 1850 jrs fisket befunnits till läget okänt och fråga uppstått om dess uteslutande ur jb, har, kk. genom beslut 1862 15 / t8 , enär fisket vore till sin ränta behörigen fastställt och någon fråga om upphörande av samma ränta icke vore väckt, ansett vad vid jrs blivit anmärkt för det dåvarande icke föranleda någon kollegii åtgärd. k. Ett fiske, Vassen, till 3 hommesätt, därav 2 ålsätt och 1 gäddsätt, under skhemnt 7 , mtl Löfverby nr. 6 (gamlt nr 6, äldre nr 46); enl. 1671 jrvjb och

222 1685—87 jrvprot. tillhörigt nämnda hemn, i vars ränta förmånen av fisket inbegripits. 1. Ett fiske, Vassan eller Vessan, under skhemnt 7 2 mtl Löfverby nr 10 (gamlt nr 10, äldre nr 28); enl. 1671 jrvjb och 1685—87 jrvprot. tillhörigt detta hemn, i vars ränta förmånen av fisket inbegripits; omfattar enl. jrvjb 4 hommesätt men enl. jrvprot. 3, därav 2 ålsätt och 1 gäddsätt. m. Ett ålfiske vid Långör under samma hemn; enl. 1671 jrvjb och 1685—87 jrvprot. tillhörigt hemnt, i vars ränta förmånen av fisket inbegripits; hade sedan långliga tider ej varit i bruk. n. Ett gäddsätt, Skebbershall, under skhemnt 2/3 mtl Löfverby nr 13 (gamlt nr 13, äldre nr 20); enl. 1671 jrvjb och 1685—87 jrvprot. tillhörigt detta hemn, i vars ränta förmånen av fisket inbegripits. o. Ett ålfiske, Staggen, under skhemnt 1 / 2 mtl Löfverby nr 20. (gamlt nr 20, äldre nr 27); enl. 1671 jrvjb, där fisket angivits bestå av ett sätt, och 1685—87 jrvprot tillhörigt nämnda hemn, i vars ränta förmånen av fisket inbegripits. p. Löfverby nr 27 (gamlt nr 13), ett ålfiske, enl. 1871 jb; skattlagt vid undersökning 1765 "/ 7 till 1 dir 16 öre smt, som fastställts av landshövdingen 1766 12 10 och av kk. 1820 2 7 a ; innehades enligt 1806 jrsprot, där det kallas »Skepsnabben», av åborna på skhemnt 2/3 mtl nr 13 Löfverby, vilka anmälde det vara nedlagt; skatteköpt 1881 7/2. r. Löfverby nr 28 (gamla nr 13 och 14), ett ålfiske vid Öster Per Olssons ö (= ör); enl. 1871 jb skattlagt vid undersökning 1750 28/11 till 1 dir 16 öre smt, som fastställts av landshövdingen 1751 2 / 3 och av kk. 1820 20/1, varvid inga skattläggningshandlingar kunnat tillrättaskaffas; innehades enligt 1806 jrsprot. av hemnt nr 13 och hemnt nr 14 till hälften vardera; upptages i jb såsom kr. under ensk. disp. s. Ett ålfiske i »Väsen» eller »Vassen» till ett hommesätt under skhemnt 7 8 mtl Mjellby nr 1 (gamlt nr 26, äldre nr 33); enl. 1671 jrvjb och 1685—87 jrvprot. tillhörigt detta hemn, i vars skattläggning förmånen av fisket inbegripits. t. Ett ålfiske till ett sätt på holmen Töcken under skhemnt 3/8 mtl Mjellby nr 4 (gamlt nr 29, äldre nr 37); enl. 1671 jrvjb och 1685—87 jrvprot. tillhörigt nyssnämnda hemn, i vars ränta förmånen av fisket inbegripits; skulle dock icke ha varit använt på många är och till ringa nytta; enl. ant. i 1824 jrsprot. brukades det då icke. u. Ett ålfiske under skhemn 3/8 mtl Mjellby nr 5 (gamlt nr 30, äldre nr 38) och 3/8 mtl Mjellby nr 9 (gamlt nr 34, äldre nr 34); enl. 1671 jrvjb och 1685—87 jrvprot. tillhörigt nyssnämnda hemn, i vars räntor förmånen av fisket inbegripits, samt angivet omfatta 2 sätt, belägna utanför Tossebo eller Kalfhagen. v. Ett gråfiske i Wassan eller Wassen av gråfisk, gäddor och ålkvabbor, under skhemnt 3/8 mtl Mjellby nr 7 (gamlt nr 32, äldre nr 56); enl. 1671 jrvjb och 1685—87 jrvprot. tillhörigt detta hemn, i vars skattläggning förmåner. av fisket inbegripits; vid 1685 jrv. anmäldes det icke vara satt på 20 år och till ingen nytta. x. Mjellby nr 15 (gamlt nr 25 eller 39), ett fiske Posasida eller Pasasida, enl. 1871 jb; vid 1730 jrs. anmälde åbon på hemnt Mjellby nr 33 (nytt nr lj att han hade ett arvfiske »Pasaslätt» kallat, \ r arå han företedde ett fastebrev 1591 7n. Skattlagt vid 1745 jrs. till 1 dir 16 öre smt under nyssnämnda hemn. vilken skattläggning av kk. fastst 1820 *°L; skatteköpt 1899 24/4.

223 Ysane

socken .

1. Ett ålfiske, kallat Sebben, och ett gäddfiske vid Sebben, båda under frhemnt 3/4 mtl Ysane nr 14 (gamlt nr 42, äldre nr 37). Enl. 1685—87 j r v p r o t öde men jämte 3 fiskegårdar i Norjesund för småfisk taxerade till 6 skäppor, som inbegripits i hemnts skattläggning. 2. Norje nr 26 (gamlt nr 27), ett ålfiske, enl. 1871 jb, kr. ensk. disp. Upptaget första gången i jb 1715 under »nyskattlagda lägenheter», såsom tillkommet efter befallningsm. P. Virells uppspanande och tingsrättens attest 1697 28/10 med en ränta av 1 dir smt, anslagen kungl. amiralitetet. — På grund av kks brev 1849 16 / n såsom öde och obefintligt ur jb uteslutet, men sedan det ådagalagts, att fisket verkligen funnes till och varit, om än endast på försök, under år 1869 begagnat, har Kb gm utsl. 1871 37„, däri fisket uppgives bestå av endast få hommesätt och vara beläget nordost" frän de s. k. Sibbören, förklarat fisket böra med sin ränta 16 sk. b:co åter i jb införas; fastst. av kk. 1871 18/12. — Vid av vederb. länsman 1908 37„ företagen undersökning befanns fisket vara beläget ute i sjön vid tre ovan vattenytan synliga fasta stenar och sträckande sig i nordostlig riktning från Nils Larssons i Norje strand. Avståndet från Nils Larssons strand längs en stenrad till fiskets sättningsplats utgjorde enligt mätning 79 m; avståndet från Mauritz Julius Nilssons i Lörby öster om fisket belägna strand till sättningsplatsen för fisket 465 m. — Gm utsl. 1908 " / , antog Kb ovannämnde Nilsson till åbo a fisket, uti vilket utslag kk. efter besvär av N. Larsson gm utslag 1908 4/5 ej gjort ändring. 3. Glipaskärfvet nr 1, ett ålfiske, enl. 1871 jb, sk. Enl. Listers härads utlåtande 1831 "/„ är Glipperskärfvet samma ställe, där skhemnt Ysane nr 15 (gamlt nr 43, äldre nr 3), enligt 1671 jrvjb hade rättighet till ett ålfiske. — Gm utsl. 1832 74 medgav Kb åbon å skhemnt Norje nr 18 (nu nr 15) att vid Glippaskärfvet begagna dess redan upptagna fiske emot årligt utgörande till kronan av den avgift, som vid skeende skattläggning kunde, samma fiske åsättas. Efter besvär av åborna på Ysane nr 43 (nu nr 15) fann Kungl. Maj:t 1838 2 7 1 2 ej skäl göra ändring i Kbs utslag; dock att, därest klagandena vore i tillfälle att på sådan grund, som enligt 6 § 2 kap. fiskeristadgan 1766 " / u kunde för gällande antagas, styrka enskild rätt att med andras uteslutande idka fiske vid Glippaskärfvet, dem lämnades öppet att talan därom vid vederbörlig domstol utföra. Sedan med anledning härav sådan talan anhängiggjorts vid Listers hrdsrtt förklarade hrdsrttn gm utsl. 1840 3 7 5 skäl icke vara för handen att tilldöma Ysane åbor rättighet till omtvistade fisket, vilket utsl. av Blekinge läns lagmansrätt fastställdes gm dom 1841 2 7 1 , som vann laga kraft. - Vid skattläggn. 1845 10j1L uppskattades fisket till en ränta av 24 sk. b:co, men genom utsl. 1846 7 , fann kk., enär vid ifrågavarande ålfiske 8 å 10 hommesätt kunde anbringas, och vid fastställande av räntor för andra i närheten belägna ålfisken 4 skill, blivit för varje hommesätt beräknade, med stöd av 39 § i jrv. instr. den 4 sept. 1671 skäligt fastst. räntan till 36 sk. b:co (alltså 9 hommesätt). 4. Ett »hommesätt» vid Norje Gryt under frhemnt 7 , mtl Ysane nr 12 (gamlt nr 40, äldre nr 39). Enl. 1685—87 jrvprot. ej satt i mannaminne, men taxerat till 2 skäppor, som inbegripits i hemnts skattläggning. 5. Norje nr 25 (gamlt nr 26), ett ålfiske, enl. 1871 jb, sk., skattl. vid 1745 jis. till 1 dir smt, som av kk. fastst. 1820 "/i» under sedermera skattesålda 1 De under 1—6 upptagna fiskena följa i ordning efter sitt läge från söder norrut. genheten av de under a—m upptagna har icke k u n n a t exakt bestämmas.

Belä-

224 gatehuset Norje nr 23 (gamlt nr 26). — Gm utsl. 1865 " / „ vari kk. gm utsl. 1865 18/12 ej gjort ändring, har Kb med stöd av kungl. brevet 1735 7/2 upplåtit brukande- och besittningsrätten till detta fiske till dåvarande ägare av 7 3 mtl Norje nr 10 (förut nr 13), invid vars strand fisket vore beläget — Skatteköpt 1872 18/7; uppgives beläget »nordost vid Grytet». 6. Ett fiske i saltsjön och ett ålfiske därstädes till ett »hommesätt» kallat Laga ö, under skhemnt B/8 mtl Norje nr 4 (gamlt nr 7, äldre n r 13); enl. 1671 jrvjb jämte 3 åfisken taxerade till 15 skäppor, som inbegripits i hemnts skattläggning; 1685—87 jrvprot. upptager allenast »ett fiske i saltsjön», vilket jämte åfiskena taxerades till 10 skäppor men ej något ålfiske. a. Ett ålfiske under skhemnt 1/2 mtl Norje nr 3 (gamlt nr 6, äldre nr 14) j enl. 1671 jrv. till läget okänt och ej taxerat; enl. 1685—87 jrvprot. »af ringa nytta», men jämte 2 åfisken taxerat till 3 skäppor, som inbegripits i hemnts skattläggning. b. Ett ålfiske under skhemnt 1 / 3 mtl Norje nr 11 (gamlt nr 14, äldre nr 26); enl. 1671 jrvjb och 1685—87 jrvprot. taxerat jämte 2 åfisken till 6 skäppor, som inbegripits i hemnts skattläggning. c. Norje nr 24 (gamlt nr 15), ett ålfiske, enl. 1871 jb; sk., skattl. vid 1745 jrs. till 1 dir smt, som av kk. fastst. 1820 20/15 under skhemnt 1/2 mtl Norje nr 12 (förut nr 15); skatteköpt 1904 22 / 8 ; uppgives vara beläget vid »Näset». f. Ett »vintersätt» i saltsjön till abborrar, gäddor och mört under skhemnt 7 2 mtl Norje nr 15 (gamlt nr 18, äldre nr 16); taxerat jämte 3 åfisken vid 1671 jrv. till 12 skäppor; vid 1685—87 jrv. till 4 skäppor, som inbegripits i hemnts skattläggning. g. Ett ålfiske, kallat Långsidan, under skhemnt a/4 mtl Norje nr 16 (gamlt nr 19, äldre nr 8); taxerade jämte 3 åfisken vid 1671 jrv. till 12 skäppor och vid 1685—87 jrv. till 10 skäppor, som inbegripits i hemnts skattläggning. h. Ett ålfiske, kallat Fogdegården, under skhemnt 3/4 mtl Norje nr 17 (gamlt Ur 20, äldre nr 6); enl. 1671 jrvjb och 1685—87 jrvprot. jämte tvenne åfisken taxerat till 8 skäppor, som inbegripits i hemnts skattläggning. i. Ett ålfiske under skhemnt 7 8 mtl Ysane nr 1 (gamlt nr 29, äldre nr 17); enl. 1671 jrvjb taxerat till 3 skäppor och inbegripet i hemnts skattläggning, enl. 1685—87 jrvprot. till 2 skäppor. j . Ett ålfiske under skhemnt 1 / 2 mtl Ysane nr 2 (gamlt nr 30, äldre nr 18); enl. 1671 jrvjb taxerat till 3 skäppor och inbegripet i hemnts skattläggning. Enl. 1685—87 jrvprot. okänt men fanns ett ålfiske i »sundet vidh wesan», som taxerades till 2 skäppor. k. Ett ålfiske under frhemnt Ysane nr 3 (gamlt nr 31, äldre nr 36); enl. 1685 jrvprot. ej brukat på 18 år men jämte tre fisken i »sundet» och ett vintersätt i »Höhlan» taxerat till 5 skäppor, som inbegripits i hemnts skattläggning. 1. Ett gäddfiske med ett sätt i havet vid Norje land under skhemnt 3/4 mtl Ysane nr 5 (gamlt nr 33, äldre nr 1); enl. 1685—87 jrvprot. tillika med ett gäddfiske »i sundet» taxerat till 4 skäppor och inräknat i hemnts skattläggning, men förklarat odugligt för sandrevar och annat, som vore i vägen. m. Ett gäddfiske under skhemnt 1 mtl Ysane nr 15 (gamlt nr 43, äldre ur 3); enl. 1685—87 jrvprot. jämte ett ålfiske i »sundet» taxerat till 4 skäppor och inräknat i hemnts skattläggning, men vitsordades vara odugligt och av sand fördärvat.

225 Elleholms socken. Särskilt skattlagda saltsjöfisken förekomma icke. För samtliga hemman i Elleholms by ha i 1671 jrvjb såsom tillhörighet upptagits »godt fiske uti Salta siön och egen å som löper rundt om hela byn till sill och torsk Item lax gäddor och abborrar med all annan småfisk, utaf hvilket fiskeri denne med hela byn sig mast ärnära och uppehålla>, men hemmanen ha icke skattlagts särskilt för fisket. Dessutom ha till nedanstående hemman upptagits särskilda hommesätt, vilka dock ej heller taxerats till särskilda belopp i hemmanens räntor, nämligen: Ett hommesätt i Elleholmsviken under skhemnt 7 8 mtl Elleholm nr 9 (gamlt nr 9, äldre nr 18), vilket fiske enligt 1806 jrsprot. såsom icke lönande då ej användes. E t t hommesätt, kallat Laxaviken, beläget mellan Mörrumsåns utlopp och Svartvik, till gäddor och mört under numera skattehemnt 2 mtl Elleholm nr 13 (gamlt nr 13, äldre nr 26). Enl. 1806 jrsprot. kallat Hofgårdssättet. Enligt 1806 jrsprot. hade hemn i Elleholms by »på västra sidan» (om Mörrums å?) särskilda sätt i havet, nämligen hemn nr 14, 17, 18, 20, 21, 22 och 23 vart och ett 3 sätt, nr 15 6 sätt, nr 16 12 sätt och nr 19 9 sätt. Mörrums socken. Särskilt skattlagda saltsjöfisken förekomma icke. 1. Ett hommesätt under skhemnt 7 8 mtl Gustafstorp nr 3 (gamlt nr 64, äldre nr 18). 2. Tvenne hommesätt (»hummastägh») under skhemnt 7 2 mtl Gustafstorp nr 1 (gamlt nr 62, äldre nr, 39). 3. Ett hommesätt under skhemnt 3/8 mtl Gustafstorp nr 2 (gamlt nr 63, äldre nr 51). Enl. 1671 jrvjb ha dessa hommesätt upptagits såsom tillhörande respektive hemman och för skattläggning beräknats, de under 1 och 3 till 3 skäppors utsäde vartdera och de under 2 till 4 skäppor, vilka inberäknats i hemmanens räntor. Enligt 1671 jrvjb rantade den särskilt skattlagda lägenheten Magieholm med dess underliggande öar 6 dir smt, därav 47 2 dir för fiske. Ang. rätt till fiske vid Magleholmar, se Kungl Maj:ts dom 1798 "/ 12f enligt vilken sådan rätt tillkommer Gallery da, Gustafstorps, Skärpinge, Björkenäs och Puka viks byar. på grund av bl. a. urminnes hävd. Enligt 1671 jrvprot. (för Bräkne härad) är frhemnt r,/8 mtl Räfvabygget särskilt skattlagt för fiske i saltsjön, som jämte fiske i en insjö samt en skvaltekvarn taxerats till 18 skäppors utsäde. övriga strandhemman vid socknens havskust äro, såvitt 1671 jrvhandl. utvisa, icke skattlagda särskilt för fiske, ehuruväl fiske angivits såsom en hemmanen tillkommande härlighet. Enligt 1806 jrsprot. nyttjade Gallaryda, Björkenäs, Gustafstorp öch Skärpinge hemn laxfiske med garn utanför Mörrums land, vilket fiske kallas Holorne,. Bräkne härad. Särskilt skattlagda saltsjöfisken förekomma icke. Enligt 1671 års jordrevningsprot. har 1) frälsehemmanet l 1 / 3 mtl Humnemara nr\ 1 i Asarums socken skattlagts för fiske i saltsjön, som taxerats till 9 skäppors utsäde, 15 — Fiskerättsutredningen. I.

226 2) ön Hallön nr 1 i Hällaryds socken skattlagts till 7 dir 20 öre smt för äng till 4 lass hö och för fiske, samt 3) till skattlagda holmen Joggesön nr 1 i samma socken upptagits såsom dess tillhörighet, förutom fisket i saltsjön i allmänhet, ett särskilt ålsätt under Harön, vilken förmån dock ej tagits i beräkning vid skattläggningen.. För övriga strandfastigheter i detta härad har, såvitt 1671 års jordrevningsprot. visa, fiske i saltsjön icke särskilt beräknats, ehuruväl sådant fiske i åtskilliga fall anmärkts såsom en hemmanen tillkommande härlighet. I flera fall, där sådan förmån funnits, har dock högre ränta beräknats för åker och äng enl. metodens 29:de punkt Medelstads härad. Särskilt skattlagda saltsjöfisken förekomma icke. Anm. I 1871 års jordebok finnas visserligen upptagna två skattlagda fisken, nämligen Bollö nr 1 i Aspö-Hasslö socken och Torholmen n r 9 i Listerby socken, men dessa äro egentligen skattlagda holmar. Till skattehemmanet 7 2 mtl Aspö nr 1 i Aspö-Hasslö socken höra enligt 1671 års jordrevningsprot (pag. 146) ett ålfiske vid Balgö och en ålbro vid Aspö, som rantade 24 öre smt, inräknade i hemmanets jordeboksränta, samt till skattehemmanet 7 2 mtl Aspö nr 2 två ålbroar vid Balgö, för vilka senare någon särskild ränta icke beräknats. För övrigt ha de inom detta härad belägna strandfastigheter icke, såvitt 1671 års jordrevningsprot. visa, särskilt skattlagts för fiske, ehuru detta Omnämnts såsom en hemmanens härlighet. Fiske i saltsjön har emellertid i åtskilliga fall jämväl för hemman, som synes icke ha strandrätt vid havet, angivits såsom en hemmanet tillkommande förmån. Östra härad. Torhamns

socken.

1. Törhamn nr 4 (gamlt nr 71, äldre nr 96), ett ålfiske, enl. 1871 jb, sk.; skattl. vid 1671 jrv. för en ålbro till 12 marker ål eller 14 öre smt under kr. numera skhemnt */« mtl Torhamn nr 3 (gamlt nr 63, äldre nr 56); skk. 1872 3/G. 2. Torhamn nr 6, 8 (gamla nr 72 och 73, äldre nr 98 och 95), ett ålfiske, enl. 1871 jb, sk.; skattl. vid 1671 jrv. för en ålbro till 8 marker ål eller 10 öre smt vardera, nr 6 under kr. numera skhemnt 7* mtl Torhamn nr 5 (gamlt nr 64, äldre nr 58) och nr 8 under x/4 mtl Torhamn nr 7 (gamlt nr 65, äldre nr 55), men brukas enligt 1825 jb endast av hemnt nr 5; skk. 1904 " / i r 3. Sandhamn nr 2 (gamlt nr 57, äldre nr 90), ett ålfiske, enl. 1871 jb, sk.; skattl. vid 1671 jrv. för en ålbro till 16 marker ål eller 19 öre smt under kr. numera skhemnt 7 8 mtl Sandhamn nr 1 (gamlt nr 52, äldre nr 20); skatte enl, Kbs utsl. 1891 2/5. 4. Sandhamn nr 6 (gamlt nr 59, äldre nr 94), ett ålfiske, enl. 1871 jb, sk.; skattl. vid 1671 jrv. för två ålbroar till 16 marker ål eller 19 öre smt under kr. numera skhemnt 7 S mtl Sandhamn nr 5 (gamlt nr 54, äldre nr 47); skk. 1900 2 7 4 . 5. Tryserud nr 2 (gamlt nr 51, äldre nr 89), ett ålfiske, enl. 1871 jb, sk.; skattl. vid 1671 jrv. för två ålbroar till 16 marker ål eller 19 öre smt under kr. numera skhemnt 2/3 mtl Tryserud nr 1 (gamlt nr 49, äldre nr 19); skk. 1872 7, r

227 6. Svanhalla nr 8 (gamlt nr 45, äldre nr 86), ett ålfiske, enl. 1871 jb, sk.; skattl. vid 1671 jrv. för en ålbro till 8 marker ål eller 10 öre smt under skhemnt 5/8 mtl Svanhalla nr 7 (gamlt nr 39, äldre nr 5); skk. 1872 4/_. 7. Svanhalla nr 6 (gamlt nr 44, äldre nr 85), ett ålfiske, enl. 1871 jb, sk.; skattl. vid 1671 jrv. för en ålbro till 8 marker ål eller 10 öre smt under skhemnt 7 , mtl Svanhalla nr 5 (gamlt nr 38, äldre nr 6); skk. 1893 2 7 7 . 8. Svanhalla nr 4 (gamlt nr 43, äldre nr 83), ett ålfiske, enl. 1871 jb, sk.; skattl. vid 1671 jrv. för en ålbro till 8 marker ål eller 10 öre smt under skhemnt 5/8 mtl Svanhalla nr 3 (gamlt nr 37, äldre nr 4); skk. 1896 28/11. 9. Svanhalla nr 13 (gamlt nr 47, äldre nr 84), ett ålfiske, enl. 1871 jb, sk.; skattl. vid 1671 jrv. för tre ålbroar till 32 marker ål eller 1 daler 6 öre smt under skhemnt 2/3 mtl Svanhalla nr 12 (gamlt nr 41, äldre nr 1); skk. 1892 7 5 . 10. Svanhalla nr 10 (gamlt n r 46, äldre nr 87), ett ålfiske, enl. 1871 jb, sk.; skattl. vid 1617 jrv. för en ålbro till 8 marker ål eller 10 öre smt under skhemnt 7 2 mtl Svanhalla nr 9 (gamlt nr 40, äldre nr 8); skk. 1872 4/7. 11. Korsaskär nr 1, ett ålfiske, enl. 1871 jb, sk.; upptaget enligt Kbs laga kraftvunna utslag 1828 6 / ]2 att brukas och nyttjas under skhemnt 7 8 mtl Sibbaboda nr 2 (gamlt nr 35), skattl. 1829 6/8 till 24 sk., vilken skattläggning av kk. fastst. 1831 15/4 samt skk. 1892 2/3. 12. Långenabba nr 2 (gamlt nr 33, äldre nr 82), ett ålfiske, enl. 1871 jb, sk.; skattl. vid 1671 jrv. för två ålbroar till 1 L'tb 15 marker ål eller 1 dir 10 öre smt under kr. numera skhemnt x/s mtl Långenabben nr 1 (gamlt nr 32, äldre nr 29); skk. 1894 3 / n . 13. Konungshamn nr 2 (gamlt nr 30, äldre nr 80), ett ålfiske, enl. 1871 jb, sk.; skattl. vid 1671 jrv. för två ålbroar till 14 marker ål eller 17 öre smt under kr. numera skhemnt xj3 mtl Konungshamn nr 1 (gamlt nr 28, äldre nr 49); skk. 1872 3/6. 14. Konungshamn nr 4 (gamlt nr 31, äldre nr 81), ett ålfiske, enl. 1871 jb, sk.; skattl. vid 1671 jrv. för en ålbro till 12 marker ål eller 14 öre smt under kr. numera skhemnt 1 / 3 mtl Konungshamn nr 3 (gamlt nr 29, äldre nr 50); skk. 1872 3/6. 15. Bredäng nr 2 (gamlt nr 26, äldre nr 78), ett ålfiske, enl. 1871 jb, sk.; skattl. vid 1671 jrv. för två ålbroar till 14 marker ål eller 17 öre smt under kr. numera skhemnt 7 8 mtl Bredäng nr 1 (gamlt nr 24, äldre nr 43); skk. 1903 2 7 2 . 16. Bredäng nr 4 (gamlt nr 27, äldre nr 79), ett ålfiske, enl. 1871 jb, kr., ensk. disp.; skattl. vid 1671 jrv. för två ålbroar till 1 L & å l eller 24 öre smt under kr. numera skhemnt 3/8 mtl Bredäng nr 3 (gamlt nr 25, äldre nr 44). 17. Björkenäsa nr 3 (gamlt nr 21, äldre nr 74), ett ålfiske, enl. 1871 jb sk.; skattl. vid 1671 jrv. för en ålbro till 1 LfS ål eller 24 öre smt under kr. numera skhemnt 1 / 2 mtl Björkenäs nr 2 (gamlt nr 19, äldre nr 25); skk. 1913 19/8. 18. Björkenäsa nr 5 (gamlt nr 22, äldre nr 73), ett ålfiske, enl. 1871 jb, kr., ensk. disp.; skattl. vid 1671 jrv. för två ålbroar till 14 marker ål eller 17 öre smt under kr. numera skhemnt 1 / 2 mtl Björkenäs nr 4 (gamlt nr 20, äldre nr 24). 19. Attanäsa nr 2 (gamlt nr 15, äldre nr 75), ett ålfiske, enl. 1871 jb, sk.; skattl. vid 1671 jrv. för en ålbro till 14 marker ål eller 17 öre smt under kr. numera skhemnt 7 , mtl Björkenäs nr 1 (gamlt nr 18, äldre nr 26); upptaget i 1715 jb såsom »Börckenäs» nr 75 men i 1725 och följande jb såsom Attanäsa ålfiske nr 2 (gamlt nr 15, äldre nr 75) och brukat av åborna på kr. numera skhemnt 2/3 mtl Attanäsa nr 1 (gamlt nr 12, äldre nr 18); skall bestå av fem ålbroar enligt uppgift i akten till kks utslag 1833 10/12; skk. 1872 3/G.

228 20. Gullholm nr 2 (gamlt nr 11, äldre nr 99), ett ålfiske, enl. 1871 jb, sk.; skattl. vid 1671 jrv. för en ålbro till 14 marker ål eller 17 öre smt under kr. numera skhemnt 3/8 mtl Gullholma nr 6 (gamlt nr 10, äldre nr 39); skk. 1872 •/«• 21. Orranäs nr 3 (gamlt nr 4, äldre nr 71), ett ålfiske, enl. 1871 jb, kr. ensk. disp.; skattl. vid 1671 jrv. för en ålbro till 18 marker ål eller 22 öre smt under kr. numera skhemnt 1 / 2 mtl Orranäs nr 2 (gamlt nr 2, äldre nr 21). 22. Orranäs nr 5 (gamlt nr 5, äldre nr 72), ett ålfiske, enl. 1871 jb, kr. ensk. disp.; skattl. vid 1671 jrv. för en ålbro till 18 marker ål eller 22 öre smt under kr. numera skhemnt 1 / 2 mtl Orranäs nr 4 (gamlt nr 3, äldre nr 22). 23. Grepehall eller Saltsten nr 1 (gamlt nr 101, äldre nr 69), ett ålfiske, enl. 1871 jb, sk.; skattl. vid 1671 jrv. till 1/„ tunna ål eller 5 dir 8 (ire smt; beläget vid ön Utlängan; skk. 1896 2 8 / i r 24. Måsekåra nr 1 (gamlt nr 102, äldre nr 70), ett ålfiske, enl. 1871 jb, sk.; upptaget redan i 1658 jb för Kristianopels socken såsom »Magens Hindrichs Christianopel af Usekrud (i 1671: Måsekårre) ålegrund 7 4 Tun:r Ahll — 2 daler, 8 öre smt»; skattl. vid 1671 jrv. till x,'i tunna ål eller 2 daler 20 öre smt och då överfört till jb för Torhamns socken, beläget vid ön Utlängan; skk. 1896 2 8 / u . Enligt 1671 jrvprot. och 1715 jb utgjordes av fiskare på skattelägenheten Stenshamn, förutom vanlig jordeboksränta, jämväl för »ett extra ordinarie gott fiskeri utj hafvet» en tunna sill eller 5 dir smt och en tunna torsk eller 4 dir 16 öre smt, vilka belopp sedermera inbegripits i lägenhetens jordeboksränta. Kristianopels

socken.

1. Oisäng nr 2 (gamlt nr 52, äldre nr 96), ett ålfiske, enl. 1871 jb, kr., ensk. disp.; skattl. vid 1671 jrv. för en ålbro till 181/, marker ål eller 22 öre smt under kr. numera skhemnt 7 2 mtl Oisäng nr 1 (gamlt nr 46, äldre n r 56). 2. Oisäng nr 5 (gamlt nr 53, äldre nr 97), ett ålfiske, enl. 1871 jb, sk.; skattl. vid 1671 jrv. för en ålbro till 7 marker ål eller 8 öre smt under kr. numera skhemnt 7 2 mtl Oisäng nr 4 (gamlt nr 48, äldre nr 57); skk. 1906 11/5. 3. Oisäng nr 8 (gamlt nr 55, äldre nr 98), ett ålfiske, enl. 1871 jb, kr., ensk. disp.; skattl. vid 1671 jrv. för en ålbro till 14 marker ål eller 17 öre smt under kr. numera skhemnt 7 2 mtl Oisäng nr 3 (gamlt nr 47, äldre nr 58); skk. 1906 11/6. 4. Oisäng nr 7 (gamlt nr 54, äldre nr 99), ett ålfiske, enl. 1871 jb, sk.; skattl. vid 1671 jrv. för fyra ålbroar till 2 L ft 2 marker ål eller 1 dir 18 öre smt under kr. numera skhemnt 7» mtl Oisäng nr 6 (gamlt nr 49, äldre nr 59); skk. 1918 7,. 5. Oisäng nr 10 (gamlt nr 56, äldre nr 100), ett ålfiske., enl. 1871 jb, kr., ensk. disp.; skattl. vid 1671 jrv. för två ålbroar till 14 marker ål eller 17 öre smt under kr. numera skhemnt 2/3 mtl Oisäng nr 9 (gamlt nr 50, äldre nr 20). 6. Espends nr 2 (gamlt nr 39, äldre nr 93), ett ålfiske, enl. 1871 jb, sk.; skattl. vid 1671 jrv. för en ålbro till 14 marker ål eller 17 öre smt under kr, nu>mera skhemnt 3/4 mtl Espenäs nr 1 (gamlt nr 36, äldre nr 7); skk. 1911 3/4. Å 1911—12 års laga skifteskarta äro utmärkta 5 st. ålbroar vid hemn Espenäs strand. 7. Espenäs nr 6 (gamlt nr 41, äldre nr 94), ett ålfiske, enl. 1871 jb, sk.: skattel. vid 1671 jrv. för en ålbro till 7 marker ål eller, 8 öre smt under, kr. numera skhemnt */« mtl Espenäs nr 5 (gamlt nr 38, äldre nr 18); skk. 1911 13/4. Se anm. under Espenäs nr 2. 8. Espenäs nr 4 (gamlt nr 40, äldre nr 95), ett ålfiske, enl. 1871 jb, sk.: skattl. vid 1671 jrv. för en ålbro till 14 marker ål eller 17 öre smt under

229 kr. numera skhemnt 7 2 mtl Espenäs nr 3 (gamlt nr 37, äldre nr 53); skk. 1911 13/4. Se anm. under Espenäs nr 2. 9. Två ålbroar under kr. numera skhemnt 1 mtl Fulemara nr 1 (gamlt nr 35, äldre nr 1); skattl. vid 1671 jrv. under nämnda hemn till 28 marker ål men »i gammal tid ödelagda för deras odulighet skull» och ej upptagna i jordeböckerna. — Å 1911—12 års laga skifteskarta äro utmärkta 2 st. ålbroar vid Fågelmara strand. 10. Ramshult nr 2 (gamlt nr 31, äldre nr 92), ett ålfiske, enl. 1871 jb, sk.; skattl. vid 1671 jrv. för en ålbro till 1 L S 8 marker ål eller 1 dir 2 öre smt under kr. numera skhemnt 2/3 mtl Ramshult nr 1 (gamlt nr 30, äldre nr 17); skk. 1898 28/2. 11. Korpahall Yttre nr 1, ett ålfiske, enl. 1871 jb, sk. Gm Kbs utslag 1826 10/4 förklarades en hemmansägare i Ramshult berättigad att uppbygga ett ålfiske söder ut från Yttra Korpahall vid skäret Majön och samma fiske såsom en kronolägenhet emot skatts erläggande till kronan efter framdeles skeende skattläggning sig till förmån bruka; skattl. 1827 22 / lt till 17 sk., som av kk. fastst. 1834 »/„; skk. 1907 % 12. Undervattningsgrundet nr 1, ett ålfiske, enl. 1871 jb, sk. Gm Kbs utslag 1826 10/4 ha åborna å hemnt Rörsäng nr 29 fått tillstånd att mot erläggande av skatt till kronan efter föregången ordentlig skattläggning detta fiske, beläget mellan Majö udde och Yttre Korpahall, begagna under den emellan nämnda och Stensborgs hemns åbor överenskomna tid av 50 år, varunder det lämnades Stensborgs åbor öppet att styrka sin föregivna, men obevista äganderätt till det grund, vara fisket skulle inrättas; skattl. 1827 27/11 till 17 sk., som av kk. fastst. 1834 »/,; skk. 1890 7/v 13. Möllehall nr 2 (gamlt nr 27, äldre nr 102), ett ålfiske, enl. 1871 jb, sk.; upptaget i 1671 jb såsom tillkommet 1664 sålunda: »Oluf Heins i Christianopel af sin ålegrund 1/4 tun:r Ål — 2 daler 8 öre smt». Ef ter det fisket varit Öde har åbon på hemnt Möllehall jämte annan person enl. vederbörande kronofogdes attest 1699 10/:! erhållit tillstånd att åter upptaga fisket, som i 1715 jb upptagits under namn av Kristianopel nr 102 med nyssnämnda ränta och i 1725 jb under namn av Möllehals ålfiske, brukat under skhemnt 3/8 mtl Möllehall nr 1 (gamlt nr 26, äldre nr 117), och räntande 1/4 tunna ål eller 2 dir 20 öre smt; fisket utgöres av fyra ålbroar vid skäret Majö enl. kks utslag 1819 2r'/.,; skk. 1897 1 4 / r 14. Kristianopel nr 4 (gamlt nr 77, äldre nr 101), ett ålfiske, enl. 1871 jb, sk.; och 15. Kristianopel nr 5 (gamlt nr 77, äldre nr 101), ett ålfiske, enl. 1871 jb. kr. allm. disp. I 1569 Lunds stifts landebok äro upptagna dels under titel »Bona Mensse» och »Register paa den intecht som baade Presten och Kirckenn tillkommer aarligen» följande ålfisken, nämligen: a) »En aallegrund liggir vid Munckeholmind Landgille j f:ding aaell.» b) »En aalle grundt ligger for länge sker landgille — aall — i pundt.» c) »En aallegrund ligger vid Korse skier, som kallis S. Karine bro landfill e aall — j pundt.» d) »En aallegrund ligger för Madyeff — (vid 1687 års skattl. av Kristianopels gamla stadsägor kallad 'Maatgiäff') — landgille aaell — ig pundt», dels ock under titel »Bona Curiae pastoris». e) »Item ligger der wd för Egeskier enn Aallebro som er tiill prestegaarden.» Vid skattläggn. och indeln. till hemmantal 1687 av Kristianopels gamla stads ägor, därvid bildades följande hemn, nämligen: 5/s mtl Eriksholm nr 1,

230 1 / 2 mtl Milasten nr 1, 7, mtl Helleviksäng nr 1, 3/8 mtl Skarnholm nr 1, 3/8 mtl Möllehall nr 1 oeh kyrkoherdebostället 3/,, mtl Kristianopel mtl, beräknades för nyttan av strandfisket, utfisket och åtskilliga hemmanen gemensamt tillhöriga holmar, för de fyra förstnämnda hemmanen 3 dir smt, för Möllehall 8 dir smt och för kyrkoherdebostället 3 dir smt. Därvid uppgavs tillika att bostället ägde ovannämnda i landeboken upptagna ålfisken, vilka då emellertid alla voro öde. Jb för 1659—1671 upptaga ett ålfiske kallat »Jacob Krämer i Christianopell af Långeskiärs ähleg. 1 Tun:r Åhll — 9 daler smt», som vid 1671 jrv. skattlagts för »ålebroar» till en tunna ål under kr. numera skhemnt 1/3 mtl Djupehamn nr 1 (gamlt nr 21, äldre nr 71), varvid detsamma angavs hava tillhört förenämnda Jakob Krämare i Kristianopel, men vara honom »afköpt». I jb från och med 1715 upptages ifrågavarande fiske under namn av Kristianopel nr 101 (senare nr 77) med ränta av 1 tunna ål eller 10 dir 16 öre smt. Efter att en längre tid ha legat öde har fisket ånyo upptagits och skattlagts av Östra häradsrätt 1735 lc'/]0 för 14 ålbroar, därav tre belägna vid den hemn i. Stafsnäs enligt 1671 jrv. tillhöriga ön Stolp, nämligen Södra Näs, Ryttaren och Munkeholmsbro, den sistnämnda tydligen identisk med den i 1569 landebok upptagna »Munkeholmind» och disponerad av kyrkoherden, samt elva vid Långöskär, nämligen Slussen, Bädden, Ekeskär, Brädden eller Budden, Bengtvart, Norra Bron, Södra Bron, Guldsmeden, Stora Krämaren, Lilla Krämaren och Långskär, den sistnämnda identisk med den i 1569 landebok upptagna »länge sker» och disponerad av kyrkoherden. Räntan av förevarande ålfiske fastställdes av Kb 1746 20/0 till 10 dir 16 öre smt eller densamma som förut i jb upptagits. På grund av Kbs resolution 1747 2 7 1 0 har räntan, 10 dir 16 öre smt, därefter uppdelats, så att 3/7 eller 4 dir 16 öre smt underlagts prästgården och 4/7 (6 dir smt), brukad under hemnt 7 4 mtl Stensborg nr 1 (gamlt nr 28, äldre nr 118), kronan behållits. I 1871 jb upptages fisket såsom två ålfisken, den förstnämnda delen under namn av Kristianopel nr 5 såsom kr. under allmän disp. och den sistnämnda under namn av Kristianopel nr 4 såsom kr. under ensk. disp., det senare skatteköp!: 1888 16/4 och 1 9 / n . De elva vid Långöskär belägna ålfiskeställena synas sedermera benämnas Budden, Slussen, Bädden, Bengtvart, Uddebro, Stora Krama ren, Lilla Krämaren, Ekskär, Prästabron, Stora Guldsmeden och Lilla Guldsmeden (se kks utslag 1819 2 7 2 , 1883 14/9 och 1886 »/„). 16. Södrakvarnsbro nr 1, ett ålfiske, enl. 1871 jb, sk.; enl. ant. i 1766 jb skattl. vid 1757 jrs (prot. saknas) till 16 öre smt under kr. numera skhemnt 3 /4 mtl Stensborg nr 1 (gamlt nr 28, äldre nr 118), vilken skattl. av kks. fastst 1820 2 7 3 . Enl. 1806 jrsprot. anlagt vid Kristianopels köpings östra sida sydost om kyrkan. Ang. ifrågasatt uteslutande ur jb av fiskets ränta, se kks utslag 1819 2 7 2 ; skk. 1915 28/12. 17. Stubbemåla nr 2 (gamlt nr 20, äldre nr 90), ett ålfiske, enl. 1871 jb, kr. ensk. disp.; skattl. vid 167.1 jrs. för en ålbro till 7 marker ål eller 8 öre smt under kr. numera skhemnt 1 / 2 mtl Stubbemåla nr 1 (gamlt nr 19, äldre nr 33). 18. Stafsnäs nr 2 (gamlt nr 106), ett ålfiske, enl. 1871 jb, sk.; skattl. 1742 till 1 dir 28 öre smt under kr. numera skhemnt 2/3 mtl Stafsnäs nr 1 (gamlt nr 18), vilken skattl. av kk. fastst. 1820 80/^; skk. 1915 ujv 19. Stafsnäs nr 3, en ålbro, enl. 1871 jb, kr. allm. disp. Enl. 1708 och följande års räkenskaper för Kristianopels kyrka ägde kyrkan en ålbrygga i Stafsnäs, som rantade 1 7 2 I J ^ ål, beräknade till 30 öre smt; upptages först i 1871 jb såsom kr. under allmän disp. utan ränta men a n t att det tillhör Kristianopels kyrka. Ifrågavarande fiske kan ej identifieras såsom motsvarande något av

231 de i landeboken upptagna, om ej möjligen en »aallegrund ligger för Madyeff» (se ovan 14 och 15), som rantade lx/2 pund ål; i 1708 års räkenskap säges att ; <eliest har uti gammal tid mer jord och Ålefisken varit till Kyrkan, men nu ingen vet hvart det är beläget ej häller uti inånga års tid något varit som därom kan gifva någon underrättelse». 20. Jufvansträte nr 2 (gamlt nr 84, äldre nr 83), ett ålfiske, enl. 1871 jb, sk.;upptaget i 1671 jb sålunda: »Måns i Iufvansträte af sin ålegrund 8 m. åhll :9:14 8/**i skattl. vid 1671 jrv. för en ålbro till 8 marker ål eller 10 öre smt under kr. numera skhemnt 1/.; mtl Jufvansträte nr 1 (gamlt nr 83, äldre nr. 10); skatteköpt 1889 14/12. 21. Trolleboda nr 6 (gamlt nr 16, äldre nr 87), ett ålfiske, enl. 1871 jb, sk.; skattl. vid 1671 jrv. för en ålbro till 14 marker ål eller 17 öre smt under kr. numera skhemnt 1/2 mtl Trolleboda nr 5 (gamlt nr 12, äldre nr 32); skk. 1912 24/10. 22. Djupehamn nr 2 (gamlt nr 22, äldre nr 91), ett ålfiske, enl. 1871 jb, sk.; skattl. vid 1671 jrv. för en ålbro till 7 marker ål eller 8 öre smt under kr. numera skhemnt 7 3 mtl Djupehamn nr 1 (gamlt nr 21, äldre nr 71); skk. 1906 28/523. Trolleboda nr 2 (gamlt nr 14, äldre nr 88), ett ålfiske, enl. 1871 jb, sk.; skattl. vid 1671 jrv. för. en ålbro till 14 marker ål eller 17 öre smt under kr. numera skhemnt xj2 mtl Trolleboda nr 1 (gamlt nr 10, äldre nr 30). Enl. syne. förrättning 1767 26/s ägde förestående hemn en dåmera öde ålbro vid Räfvelen, Svarfvarebron kallad; skk. 1915 3/'r>. 24. Trolleboda nr 8 (gamlt nr 17, äldre nr 86), ett ålfiske, enl. 1871 jb, sk.; skattl. vid 1671 jrv. för en ålbro till 1 L "5 8 marker ål eller 1 dir 2 öre smt under kr. numera skhemnt x/2 mtl Trolleboda nr 7 (gamlt nr 13, äldre nr 29) och skatteköpt 1905 2 7 1 2 . Enl. syneförrättn. 1767 26/8, åberopad i kss resolution 1769 24/7 i tvist mellan Krogsnäs hemns åbor och Trolleböda by ang. ålfisket Krogsnäs nr 2, ägde förestående hemn två ålbroar, enligt åberopade resolution blott en ålbro, vid Räfvelen, öster om »Nafvaren», då öde. 25. Långöra nr 1 (gamlt nr 17), ett ålfiske, enl. 1871 jb, sk.; skattl. 1742 till 8 öre smt under hemnt Trolleboda nr 7 (gamlt nr 13), vilken ränta av kk. fastst. 1820 2 7 1 ? skk. 1912 */n. 26. Trolleboda nr 4 (gamlt nr 15, äldre nr 89), ett ålfiske, enl. 1871 jb, sk.; skattl. vid 1671 jrv. för en ålbro till 14 marker ål eller 17 öre smt under kr. numera skhemnt 1/„ mtl Trolleboda nr 3 (gamlt nr 11, äldre nr 31) och skatteköpt 1901 22/7. Ang. tvist huruvida fisket, förutom en ålbro vid Rönneskär, dessutom består av en ålbro vid Räfvelen, se kks utslag 1891 2X/y Enl. syneförrättn. 1767 26/8 ägde förestående hemn en då öde ålbro vid Räfvelen, väster om »Hafwaren». 27. Krogsnäs nr 2 (gamlt nr 6, äldre nr 84), ett ålfiske, enl. 1871 jb, sk. I 165S—1671 jb förekomma under ålfisken dels Anders Andersson respektive Anders Larsson i Krogsnäs av en ålgrund 2 daler smt, dels densamme av en ålgrund 1 L S ål eller 24 öre smt angivet såsom öde och dels »Af Backes Grund vedh Räffwelskär» 1 L <S ål eller 24 öre smt. Vid 1671 jrv. skattlades detta ålfiske för tvä ålbroar till 2 dir smt och 1 L S ål under kr. numera skhemnt 1/2 mtl Krogsnäs nr 1 (gamlt nr 5, äldre nr 27). Då det andra i ordningen här ovan upptagna ålgrundet vid jrv. angavs såsom en ödeslägenhet och alltsedan som sådan i jb upptagits (se nedan), torde ifrågavarande fiske motsvaras av det första och tredje i ordningen av ovan nämnda i jb för, 1658—1671 införda ålfisken. Enl. syneförrättn. 1767 2 7 8 , åberopad i kks utsl. 1769 24/7 i tvist mellan Krogsnäs hemmansåbor och Trolleböda by ang. detta ålfiske, bestod detsamma av fyra broar, belägna på norra sidan av holmen Räfvelen, vilken på grund av urminnes hävd tillhörde Trolleboda by. Enligt

232 samma syneförrättn. skulle hemnt Krogsnäs dessutom äga de på hemnts ägor och strand vid Lars Anderssons ör, holmen Elefanten, Koskär samt Näsudden belägna fisken, vilket emellertid av hemnts åbor bestreds; skk. 1874 t0/T~ 28. Bredavik nr 2 (gamlt nr 8, äldre nr 85), ett ålfiske, enl. 1871 jb, sk.; upptaget i 1671 jb såsom »Steen i Bredewick af sin åhlegr. 37 4 Tun:r åhll — 29 daler 8 öre smt», varav »3 Tun:r ödelagt»; skattlagt vid 1671 jrv. för »åhlegrunder», till 7 4 tunna ål eller 2 daler 20 öre smt under kr. numera skhemnt 3/4 mtl Breda vik nr 2 (gamlt nr 7, äldre nr 5); skk. 1908 4/2. 29. Broms nr 2 (gamlt nr 2, äldre nr 81), ett ålfiske, enl. 1871 jb, kr. ensk. disp.; upptaget i 1658 jb såsom »Anders Bramb i Brembs» med ränta av 1 L ål eller 24 öre smt samt med a n t »öde af ålder», skattl. vid 1671 jrv. för en ålbro, som legat öde i mannaminne och förut rantat 1 pund ål, till xj2 L S ål eller 12 öre smt under kr. numera skhemnt 2/3 mtl Broms nr 1 (gamlt nr 1). I övrigt ha strandfastigheterna inom Östra härad, såvitt 1671 års jrvprot. visa, icke skattlagts för förmånen av fiske i havet, ehuru detta i allmänhet vid jordrevningen omnämnts såsom en fastigheterna tillkommande härlighet.

I senare tid ha upprepade försök gjorts att tillskapa nya ålfisken i Blekinge" skärgård. Dessa försök ha emellertid av myndigheterna avvisats. För några av dessa fall redogöres här nedan. Sedan Kb i Blekinge län, med anmälan att åtskilliga hemmansägare i Kristianopels och Mjellby socknar år 1855 hos Kb begärt tillstånd att, emot erläggande av de räntor, som vid skeende skattläggningar kunde varda bestämda, å uppgivna ställen i skärgården anlägga och begagna ålfisken, men att med hänsyn till de rörande rättigheten att idka fiske under senare åren utkomna allmänna författningar betänkligheter uppstått, huruvida slika fisken dåmera finge såsom särskilda lägenheter skattläggas och åt de personer som fiskena anlagt till enskilt bruk upplåtas, på grund därav och innan de gjorda ansökningarna till vidare åtgärd föranledde underställt denna fråga Kungl. Maj:ts prövning, har Kungl. Maj:t, efter kks hörande, den 11 nov. 1856, enär i fiskeristadgan den 29 juni 1852 blivit förordnat, att saltsjöfisket inomskärs borde för deras enskilda egendom anses, som stränder och holmar däromkring äga, men att vid öppna havsstranden, såsom ock utomskärs, strandägaren ej finge sträcka sin enskilda rättighet till fiskevatten vidare, än dess landgrund räckte, samt att i övrigt varje rikets innebyggare ägde frihet att idka och sig till fördel använda allt fiske i öppna havet ävensom vid sådana kronan tillhöriga havsstränder samt i saltsjön belägna skär och holmar, vilka icke till något hemn höra eller under särskilda villkor innehavas, funnit Kbs framställning icke till någon särskild förklaring i ämnet föranleda. 1858 anhöll ägaren av 9/64 mtl Oisäng nr 46 och 51 (numera nr 1 och 11 resp.) i Kristianopels socken hos K b om skattläggning av ett av honom anlagt ålfiske vid undervattensskäret Ersgrundet, beläget 450 famnar från hemnts strand. Genom resolution 1858 15/9, varuti kk efter besvär icke gjort ändring, fann K b ansökningen icke till någon dess åtgärd föranleda, enär uti fiskeristadgan 1852 2 7 6 blivit förordnat, att saltsjöfisket inomskärs borde för deras enskilta egendom anses, som strand och holmar däromkring ägde, men att vid öppna havsstranden, såsom ock utomskärs, strandägare ej finge sträcka sin enskilda rättighet till fiskevatten vidare än dess landgrund räckte, samt i övrigt varje rikets inbyggare ägde frihet att idka och sig till fördel använda allt fiske vid öppna havet, ävensom vid sådana kronan till-

233 höriga havsstränder samt i saltsjön belägna skär och holmar, vilka icke till något hemn hörde eller under särskilta villkor innehades. E n av fiskaren S. M. Andersson i Fogelmara 1896 gjord ansökning om tillstånd att vid skäret Maköref, som vid ett 1875 förrättat skifte å skhemnt Stensborg nr 1 i Kristianopels socken undantagits för delägarnas gemensamma behov, anlägga broar för fångst av ål har Kungl. Maj:t, efter det Kb och kk avgivit utlåtanden, den 31 december 1896 lämnat utan avseende. E n av hemmansägaren Per Olsson i Abrahamsäng 1896 gjord underdånig ansökning att vid grundet Hallsten få anlägga s. k. ålbroar har, efter det K b och kk avgivit yttranden, av Kungl. Maj:t den 25 juni 1897 avslagits.

K a l m a r län. Sedan vederbörande landsbokhållare till kammarkollegium inberättat, att någon »ren och rätt» jordebok för Kalmar län och Öland icke kunde upprättas, förrän en jordejämkning skett därstädes och framför allt i Södra Möre härad och på Öland, anmodade kollegium i skrivelse 1681 8/s landshövdingen i sagda län att anbefalla lantmätaren i orten att »gårdarna emellan uti begge länen jämka jorden och ägorna, på det var och en må komma att hävda och bruka det som han årligen skattar för, och jordeboken därefter bliver renoverad». E t t av landshövdingen avgivet förslag i ämnet blev härpå av Kungl. Maj:t 1682 7 5 godkänt; och utfärdades s. å. a77 a v landshövdingen en instruktion för den s. k. lantrevisionskommissionen. Enligt denna skulle kommissionen vid den förestående jordrevningen och skattläggningen icke få »röra eller förminska ordinarie räntan efter gamla jordeboken» utan kunna förmedla endast den extra ordinarie räntan. Förrättningen försiggick i Södra Möre härad åren 1682 och 1683 och på Öland år 1683. Av kommissionens protokoll, vilka såvitt angår Öland finnas bevarade endast för norra motet, framgår att vid de extra ordinarie räntornas förmedling saltsjöfiske icke räknats till något visst värde. P å anmodan av kammarkollegium insände landshövdingen i länet med skrivelse den 7 december 1688 av häradshövdingarna och häradsfogdarna samt lantmätaren i länet avgivna yttranden angående de vid skattläggningar dittills brukliga regler. Av yttrandena framgick, att någon gemensam grund för skattläggningarna i länets olika fögderier icke fanns. Sedan kollegium härpå i skrivelse d m 18 augusti 1690 anmodat landshövdingen att vid sammanträde med häradshövdingarna, landsbokhåliarna, kronofogdarna och lantmätarna med flera låta utarbeta en skattläggningsmetod för länet, insände landshövdingen med skrivelse den 9 december 1690 i föreskriven ordning den 28 nästförutgångne november upprättade skattläggningsmetoder dels för Tjusts, Tunaläns, Sevede och Aspelands härad, dels för Södra och Norra Möre samt Stranda och Handbörds härad, dels ock för Öland. Härvid anförde landshövdingen, att »ehuruväl de nog traktat därefter att bringa till en likhet över hela länet med Öland och Tiust, så har likväl det sig intet närmare kunnat jämka, utan därvid någon olikhet blivit». I. Skattläggningsmetoden för Tjusts, Tunaläns, Sevede och Aspelands härad. Hemman, som skall stå för helt mantal, skattlägges minst till 28 dir smt viss och oviss ränta. Åkern beräknas efter kvaliteten till 6.5 el. 4 marker tunnlandet och ängen till 3.2, 1 7 2 el. 1 mark per pärm. Metoden

234 innehåller icke någon regel om skattläggning av ett hemmans förmåner avfiske' annat än i fråga om skärhemman, beträffande vilka i punkt 3 säges: »Skärhemman, som de bestå af fast ringa och fast mestadels af ingen åker utan allenast af äng, mulbete och fiske, blifva först skattlagde till åker och äng efter ofvanbemälte värde och sedan till fisket, såsom lekfiske af allehanda slags hvitfisk, ålfiske af hommestånd, strömmingslekfiske och notvarp med not- och nättjefiske nämligen 1 L S torr ort 1 tunna torr fisk, mört och aborrar 1 tunna saltgrön ål 1 tunna saltgrön torsk 1 tunna strömming 1 L& gäddor

är

1 mark 172 » 12 » 4 » 8 » 2 »

II. Skattläggningsmetoden för Norra och Södra Möre samt Stranda och Handbörds härad föreskriver, att Add skattläggningen skulle observeras »hvad lägenheter till gården finnas utom åker och äng», såsom bland andra härligheter, »fiskevatten till husbehof eller salu». Sådant fiske, »hvarest funnes til salu», skulle enligt nionde punkten »aestimeras hälften emot bondens omkostnad och arbete, och beräknas hvarje behållne 2 L& torrfisk emot 1 skäpplands utsäde». Då i Norra Möre ett tunnlands utsäde skulle räknas till 17a dir smts ränta men i Södra Möre till 2 dir, skulle alltså, därest man får räkna sex skäppor på tunnan såsom i Småland lär varit brukligt, 2 L S torrfisk i Norra Möre skattas till 1!i dir smt, men i Södra Möre fögderi till 7j dir smt. III. / skattläggningsmetoden för Öland säges: »Oansedt på Öland finnes ingen skog hvarken till salu eller byggning och mångenstädes ingen till dess nödtorftiga vedbrand, fast mindre några hagar till mulbete, humlegårdar eller lekfiske, som kunna skattläggas eller den öfrige skattläggningen förbättra, likväl understår man icke att föreslå mindre skattläggning än som uti Tjust, Tunalän, Sefvede och Aspelands härader i Småland fallet är.» Vidare heter det: »Fiske finnes intet utan sill och torskfiske å östersidan på djupet i stora sjön, hvilket ehuruväl det är mycket ovisst, likväl vid skattläggningen äfven kan tagas i betänkande de andre rekvisiter till förbättring och styrka.» Det är här uppenbarligen fråga om fiske i öppna havet. Den förmån avfiske, som vid skattläggningen skulle tagas i beräkning, har sålunda varit äbons möjlighet till inkomst och icke utnyttjandet av något till hemmanet hörande fiskevatten. Till jämförelse kan anföras, hurusom enligt en skattläggningsmetod för Strömsholms och Svartsjö län av år 1689 vid skattläggning av hemman i Strömsholms län skulle tagas i beräkning tillfälle till inkomst av arbete »vid bergzbruken eller föror». Under 1720- och 1730-talen skedde i enlighet med 1690 års skattläggningsmetod skattläggning av åtskilliga hemman på Öland. I intet fall synes saltsjöfiske ha beräknats till särskilt värde. H u r u i övrigt saltsjöfisket inom detta län skattlagts framgår av följande undersökning, som i fråga om kusthemman och lägenheter inskränkts till här nedan uppräknade 1 . 1

Saltsjöfiske har tagits i beräkning allenast i de tall där så särskilt angivits.

235 Tjusts härad. Try serums

socken.

1. Kattedal nr 1, /8 sk., nr 2, 7„ fr., nr 3, 1 fr. — skl. 1691. »Fiske. Alla 3 gårdarna lika i saltsiön, 8 notvarp och ett strömmingslekställe, hvaruti kan fiskas till hushålls understöd, men intet till salu, 3 mils rodd till hafvet» 2. Slätvik nr 1, 1/4 fr. — skl. 1691: »Fiske i saltsiön, ett sillnotvarp och ett' sommar lantogsnotvarp, till saltsiös strömmings fiske hafver detta hemman utredd som refereras 3 mil till grändz.» 3. Grännas nr 2, 1/2 sk. — skl. 1691: »Fiske i saltsiön 3 notvarp med fiälfiske, item i grussiön 5 små vinternotvarp, som refereras för tiden intet löna mödan. Eds

socken,

1. Asko nr 2, 7 8 sk. — skl. 1691: »Följande klubbar i sjön 1/2 mil från ön belägne. 1 Hufvudskär kan föda 4 el. 5 killingar om året hvarvid är ett hummestånd. Löfskär är. en liten liungholme, hvarvid är en siälesättning. Lökeskär, hvarvid tillförene varit äggning, nu förderfvat, härvid är och ett hummestånd. Gaddarna. Vedeskär. Hummeskär kan föda 2 el. 3 killingar om sommaren, fiske därvid ett hummestånd. Stickeskär, Juteskär, Gråskär, Hälleskär. Förutom ofvannämde hummestånd hafver denne by 6 små notvarp kring ön, hvarest ibland kan fås någon fiällfisk, doch af mycket ringa värde.» Lof ta socken. 1

1. Lilla Räta nr 1, /2 sk. — skl. 1691: »Fiske kring hemön 5 notvarp, elliest brukes med bolnot. Item med gäddekrokar.» I räntan beräknades: 1/2 ta strömming 2 dir, 1/o L "& ål 16 öre och lx/4 L ft gäddor 30 öre s m t Loftahammars 1

socken.

1. Bjur sund nr 1, /2 sk. s ä t — skl. 1691: »Fiske i saltsiön med bolnot och ett notvarp med sillnot och ringa importerar omaket.» 2. Vinökalf nr 1, 1/2 sk. — skl. 1691: »Fiske kring ön, 5 lantogsnotvarp och någre bolnotvarp. Vid Röskär ett notvarp, 2 med bolnot, ett sill lekeställe vid gråbergen.» I räntan beräknades: 1/.> ta strömming 2 dir, 1/2 L & ål 16 öre och 17 4 L tt gäddor 30 öre. 3. Björkö nr I, 1/2 sk. — skl. 1691: »6 lantogsnotvarp till ringa värde, i öfrigt måste de till hafs och söka sin näring.» I räntan beräknades: 5/8 ta strömming 2 dir 16 öre, x/2 L & ål 16 öre och l 1 / 4 L "5 gäddor 30 öre smt. 4. Smågö nr 1, 1/2 sk. — skl. 1691: »Fiske kring ön, 6 notvarp.» Fiske beräknades lika som för Vinökalf nr 1. 5. Rågö nr 1, 1/2 sk. — skl. 1691: »Fiske är här till 2 gode ekle notvarp, 3 st. dito af föga värde. Abborrnotvarp med lantogsnot 5 st. Strömmings sätning i Rågö diupet, dessutom brukes här som annorstädes i skären bolnot någon varp.» I räntan beräknades 1 ta strömming 4 dir, a/2 L Uål 16 öre och T/ 4 L% gäddor. 30 öre s m t 6. Malmö nr 1, 1/2 sk. — skl. 1691: »Fiske 5 notvarp, tvänne strömmingsvarp, när strömmingen ingår i Malmö ström. Söka sin näring uti hafvet.» Fiske beräknades lika som för Björkö nr 1.

236 7. Malmö nr 2, 3/4 kr. allm. disp. — skl. 1691: »Fiske 8 lantogsnotvarp och 6 eklenotvarp, de öfriga utlagors och närings anskaffande sökes i hafvet.» 8. Malmö nr 3, 7 2 k r - aiim- disp. — skl. 1691: »Fiske här till finnes 5 lantogsnotvarp. Item 1 ekelnotvarp och sedan brukas med dempenot ringa och skrint fiske. Till utlagorna måste de bruka stora hafvet.» 9. Vidön nr 1, 7 8 sk. — skl. 1691: »Litet fiske med bolnot af ringa värde.» 10. Gräntsö nr 1, 1 sk. — skl. 1691: »Fiske varit tillf orene 13 st. hummestånd, men såsom nu intet fås äro ödelagda så när som 3 el. 4 st. notvarp med dempenot kring ön. Hafsfiske i hafvet som de andra hemmanen.» Gladhammars

socken.

1. Verkebäck nr 1, */« '*• — »kl. 1691: »Litet strömmingsfiske i Värkebeksviken. Item 1/a notvarp med vinternot.»

Tunaläns härad. Misterhults sk

socke'n.

1. Harenäs nr 1, 7 8 - ~ skl. 1690-talet: »Fiske finnes intet utan med lof af granne i Solstadh, och eljest uti Gåsfjärden i saltsjön.» 2. Flivik nr 1, 3/8 sk. — skl. 1690-talet: »Fiske till detta hemman är i saltsjön litet om våren med nät, eljest intet skälfiske.» 3. Imbramåla nr 1, 1 sk. — skl. 1690-talet: »Här till är fiske i saltsjön 12 små notvarp och ett strömmingslekeställe emellan Lindnäset och Himön.» 4. Hunö nr 1, 3/8 sk. — skl. 1690-talet: »Medelmåttigt fiske kring ön med not, nät och stödiande, samt strömmingsfiske i Linnäsströmmen straxt vid gården.» 5. Hamnö nr 1, x/4 sk. — skl. 1690-talet: »Fiske finnes lägenhet med not, nät öch stödiande, och vidare som annat skärhemman.» I räntan beräknades: 1 / 2 ta torsk 2 dir, gäddor L <5 24 öre s m t 6. Hökhult nr 1, 7 2 sk-, nr 2, 1 sk. — skl. 1690-talet: »Fiske är härtill något litet först om våren, men eljest intet synnerligt skärfiske.» 7. Klintemåla nr 1, lf4 sk. — skl. 1690-talet: »Fiske i saltsjön med dempenot och eljest intet skärfiske.» 8. Lekaremåla nr 1, 1 / 4 sk. — skl. 1690-talet: »Skärfiske 2xj2 notvarp af föga importance, ett katze- och ett miälesteck, hvarest plägar vanka något lekningsfiske om våren med mört och abborre.» 9. Grönö nr 1—3, 7 2 s k. vartdera — skl. 1690-talet: »Fiske till detta hemman är 2 miälestek och 4 små notvarp, som Om våren i lekningstiden nyttjas allenast till husbehof. Katzor kunna väl i fjärdarna sättas, så många som man vill, men göra ringa skäl för omkostnaden. I dessa små infjärdar, Elmtefjärd och Mellanfjärd, kan fås om sommaren några rudor och annan fisk, är eljest beläget när till Stora sjön och Bogeskärs grund, hvar utur utlagorna kunna hämtas.» 10. Äfverö nr 1, 7 2 sk. — sålt till fr. 1650, reduc. 1683. Fmdl. från 1 mtl. Skv.: »Är ett skiär hemman. Godt fiske kring ön och elliest god skärgård.» Skk. 1716 V,. 11. Lilla Laxemar nr 1, 7 2 sk. — doner. 1610, reduc. 1689. Fmdl. från 1 mtl. Skl.: »Någa små notvarp i saltsjön. > Skv. 1701. »Några små notvarp.» Skk. 1733 13/12.

237 28

12. Lilla Laxemar nr 2, 7 2 sk. = nr 1. Skk. 1724 / r 13. Stora Laxemar nr 1, 5/8 sk. — doner. 1610, reduc. 1689. Fmdl. skl. 1689 från 1 mtl.: »Tvenne små notvarp af föga värde.» Skv. 1701: »2:ne små notevarp.» Skk. 1703 2/9. 14. Simpevarp nr 1, xj4 sk. — fmdl. 1680 från 7 a mtl. Skv. 1701: »Här ingen skärgård, eller annan lägenhet, utan som andra, i stora saltsiön.» Skk. 1717 12/915. Ström nr 1, 7 4 sk. — doner. 1610, reduc. 1689. Fmdl. skl. från 1 mtl: »Här. till hörer 3 holmar i saltsiön, Fårön, Granholmen och Bolleholmen, som kunna föda några backar om sommaren, hvarvid är och 3 små notvarp, men af föga. värde.» Skv. 1701: »Fiske 3 sine notvarp.» Skk. 1703 2/ö. 16. Gloestad nr 2, x\4 sk. — bytt från kr. till fr. 1651, reduc. 1683. Fmdl. 1684 från 7 2 mtl. Skv. 1701: »Är ett ringa och skrint skärhemman, har litet fiske kring ön, och eliest intet, utan i saltsiön.» Skk. 1723 1 7i 2 . 17. Basteböla nr 1, 7 4 sk. — fmdl. från 1 mtl. Skv. 1701: »fiske i saltsiön, hvar till det är väl beläget». Skk. 1713 4/G. 18. Näs nr 1, 1 sk. — bytt fr. kr. tiU fr. 1675, reduc. 1689. Fmdl. skl. 1692 från 2 mtl: »Holmarna i saltsiön skarpt mulbete, fulla af berg och stenskierf, af mycket ringa värde. Uti skärgården är 10 notvarp till en nätt not, samt 3 örkrogar i hopa med Glosbad och Utö. Item 16 nättieskott, sill och torskfiske i saltsiön.» I räntan beräknades: 1 ta strömming 2 dir, 47 2 Lttgäddor 2 dir 8 öre, 7 4 ta saltgrön ål 24 öre, 1 ta saltgrön torsk 1 dir, 3 t:r mört ö]ch abborre 1 dir 4 öre smt. Skv. 1701: »Fiske i saltsiön som annat skär hemman.» Skk. 1714 22/4. 19. Södra Ufö nr 1, 7 2 sk. — bytt från kr. till fr. 1675, reduc. 1689. Skl.: »Holmarna i saltsiön, hvilka äro fulla af berg och stenskierf, der på fins skarpt öch magert mulbete, ingen fälle- el. timmerskog, utan knapt vedbrand af qvalltall och enarne på holmarna, dock hämtas mast på annors ägor. Hafver uti dess skärgård 10 notvarp och 4 Liustevarp, samt stödie- och nättiefiske, ett ålhåmmestånd. Haf:r sill- och torskfiske i saltsiön.» I räntan beräknades: 1 ta strömming 2 dir, 2 t:r fjällfisk, mört och abborre 24 öre, 3 L S g ä d d o r 1 dir 16 öre, x/4 ta saltgrön ål 24 öre, 1 ta saltgrön torsk 1 dir smt. Skv. 1701: »Litet skär- och store siös fiske som andra.» Skk. 1722 2/10. 20. Hägnad nr 1, 1 / 2 sk. — skl. 1690-talet: »I dess skärgård fins intet många invikar utan mest flata landet mot Foglefjärd, hafvandes uti densamma 2:ne notvarp och 6 nättieskott, intet stödiande för dess djuphet skull. När, beläget att bruka sill och torskfiske i saltsiön, intet ålhåmmestånd.» 21. Uthammar nr 1—2, 1 / 2 sk. vartdera. — skl. 1690-talet: »4 st. holmar i saltsjön af ringa värde. I des skärgård finnes 9 notvarp, 14 nättieskott, samt stödiefiske att de däraf kunna hafva till husbehof, och något till salu, hafvandes sill- och torskfiske i Stora Saltsjön. Uti skärgården är intet håmmestånd.» I räntan beräknades: 1 ta strömming 2 dir, 1 ta saltgrön torsk 1 dir smt. 22. Öfrahammar nr 1, 7 8 sk. — skl. 1690-talet: »Inga ägor i saltsjön utan allenast en ö, som kallas Brandö, hvarpå är skarpt mulbete. Kring densamma ö finns 2 notvarp och några nättieskott, men ingen nytta hvarken af bete eller fiske för Ufö gård, som där intill belägen är.» 23. Högskulla nr 1, 3/8 sk. — skl. 1690-talet: »I dess skärgård är 3 notvarp, nättie- och stödiefiske, sill- öch torsk — uti Stora Saltsjön. Intet ålhåmmestånd.» I räntan beräknades fisket till 2 dir 20 öre s m t 24. Lilla Skaftvik nr 1, 7 8 fr. — bytt från kr. till fr. 1651, reduc. 1683. Fmdl. från 7 2 mtl. Skv. 1701: »Tämmelig god skärgård öch stora siö fiske som ett annat skär, hemman.» Ånyo bytt från kr. till fr.

238 25. Virbo nr 1 med Ekö. 1 fr. s ä t — doner. 1610, reduc. 1681. Rannsakn. 1681 2 / 8 : »Skärgården befinnes, sedan Fittiöhammar är ifrånskild, intet bättre än som till en annan bondgård i siaren.» Bytt från kr. till fr. 1682. 26. Jungfrun nr 1, en ö, sk. — skl. 1732 °/c. Ånyo skl. 1795 24 / 8 : »Fisket omkring ön, bestående af 2:ne skötläggningar för strömming har altid varit af ringa importence, i afseende på det betydliga djup af 20.24 til 25 famnar, hafvet har omkring klippan, och kan sällan begagnas för det långa afståndet från fasta landet. Til annat fiske gifves ingen lägenhet. — varande således icke annat at påräkna än det omrörda bete och fisket, hvilket likväl icke til något vist kan fastställas, der ingen annan grund gifves til slutsatsen — än ögats ledning, ocuperat af klippor och moras, och omdömet om hafvets förmoner på et obekant vatn.» Skk. 1795 22/12. Stranda härad. Döderhults

socken.

1. Stångehamn nr 1, 1/i sk., doner. 1648, reduc. 1683. Fmdl. från 7 2 mtl. Skv. 1701: »Skärgårdhem. Teml. godt salt siöfiske.» Skk. 1704 7 12 . 2. Emmekalf nr 1, 7 8 sk. Bytt från kr. till fr. 1647, bytt åter till kr. 1686. Fmdl. 1686 från 7 4 mtl. Skv. 1701: »Litet saltsiöfiske.» Skk. 1703 2/3. 3. Emmekalf nr 2, 7 2 sk. Bytt från kr. till fr. 1647, bytt åter till kr. 1686. Fmdl. skl. 1686 från 1 mtl: »I saltsiön landsättning med sill garn.» Skk. 1703 2 /,. Mönsterås

socken.

1. Våldö nr 1 och 2, 1j, sk. vartdera. Kr. sålt till fr. 1622, reduc. 1686. Fmdl. 1674 från 1 mtl. Skv. 1792 2 7 4 : »Fiske uti saltsjön till husbehof och af salu.» Skk. 1841 7 12 . 2. Våldö nr 3 == nr 1 och 2. Skk. xj4 mtl 1841 •/„. 7« mtl 1855 2 7 8 . 3. Svartö nr 1, 7 2 sk. Gmlt fr. bytt till kr. 1683. Fmdl. skl. 1685 från 2 mtl: »Åtskilige holmar i saltsiön, 2 håmmestånd, 9 notvarpar.» Skv. 1701: »Något saltsiöfiske.» Skk. 1703 2/3. 4. Hammarglo nr 1, 7 2 sk. Två hemn, inlagda till ett. Kr. sålt till fr. 1622, reduc. 1690. Fmdl. 1690 från 2 mtl. Skv. 1701: »Något saltsiöfiske.» Skk. 1736 " / r 5. Hammarglo nr 2, x\4 sk. Kr. sålt till fr. 1622, bytt åter till kr. 1685. Fmdl. skl. 1685 M / u från 7 , mtl: »Litet hemfiske i en fiel.» Skv. 1701: »Saltsiöfiske litet.» Skk. 1735 4/12. 6. Hammarglo nr 5, 7 2 sk. Gmlt frhemn fmdl. från 1 mtl. Bytt till kr. 1722. Skl. 1723 24 / 7 : »Fiske med nättjande och stödiande i saltsiön. Dess utan är till hela byn 14 notvarp, hvilka proportionaliter till detta hemman brukas, hvarest under tiden fångas fisk till husbehof men intet till sälja.» Skk. 1743 24/10. 7. Långenäs nr 1, 7 2 sk., sålt fr. kr. till fr. 1647, bytt åter till fr. 1681. Fmdl. 1686 från 1 mtl. Skv. 1701: »Litet saltsiöfiske.» Skk. 1729 M / 4 . 8. Långenäs nr 2, 7 2 sk. — nr 1. Skk. 1711 u / 2 . 9. Kråkebäck nr 1, •/« sk. Tre krhemn, inlagda till ett; sålt till fr. 1647, bytt åter till kr. 1681. Fmdl. 1681 från 27 2 till 1 mtl och 1686 till 3/4 mtl. Skv. 1701: »Litet saltsiöfiske.» Skk. 1711 7 2 . 10. Gårö nr 1, 7 2 sk., sålt fr. kr. till fr. 1647, bytt åter till kr. 1681. Fmdl. 1686 från 1 mtl. Skv. 1701: »Litet saltsiöfiske.» Skk. 1704 7/12. 11. Gårö nr 2, 7 2 sk. = nr 1. Skk. 1735 14/0.

239 12. Toka nr 1, 1 sk. Två av uråldriga tider till ett sammanbyggda hemman, sålda fr. kr. till fr. 1647, bytta åter till kr. 1681. Fmdl. 1686 från 1 mtl. Skv. 1723 7 G : »Fiskevatten till detta hemman är i saltsiön och består af några notvarp, och litet med nätsättande.» Skl. 1724 " / , : »Fiske finns ett sill notvarp vid Brunnsnabben, Item 3 st. fiällfiskevarp, såsom vid Torskan, Skallran och Behnudden, dessa skola tillförene varit ymnige och vankat fisk, icke allenast till hushållsförtäring, utan och till salu, men skall nu mera efter utsago ej göra skäl för arbetet och fiskredskapens vidmakthållande, undantagandes i vårtiden, då ibland några lispund fisk till salu' skall kunna användas. Hvad fisket angår, så fastän i refningen ej utsatt är, huru mycket kan säljas om året, så kunde skattläggningsmännen ej annat göra än taxera detta hemman som ett skiärgårdshemman för 10 L % torr fisk till salu årl.; 2 L l emot 1 skeppeland el. 102/3 öre skeppelandet 1:21:8 smt.» Åter. skv. 1737 2 7 1 0 : »Fins et sillnotvarp vid Brunsnabben, item 3:ne st. fiällfiskvarp, såsom vid Torskan, Skallran oeh Benudden, desse skola tillförene varit ymnoga och vankat fisk, icke allenast till hushålls förtäring utan till salu, men skall nu mera efter utsago ej göra skäl för arbetet och fiskeredskapens vidmakthållande, undantagandes om vårtiden, då ibland några lispund fisk till salu skall kunna användas. I anseende till detta hemmanets svaga ägor och lägenheter — synes det icke kunna värderas till skatte lösen efter den gl. räntan, utan finna vi på vårt samvete skäligt, i synnerhet för lilla inkomsten skull af fisket, som om vårtiden dock mycket artigt falla kan, at så vida gå ifrån 1723 års värdering, hvar uti det till skatträttslösen upföres för 30 dir smt, som det synes i det alra högsta kunna vara värt i proportion af 6 års ränta efter 1724 års skattläggning nittiotvå dir 8 öre smt.» Skk. 1746 3/9.

Saltsjöfisken i Kalmar län. Tjusts härad.

Östra Eds socken. 1. Asko nr 4 eller Ekö, ett fiske, enl. 1880 jb, sk. Enär detta »fiske» vore identiskt med den 1704 2 7 4 skattesålda ön Askon, förordnade kk. 1920 12/5 att detsamma skulle i jb överföras till skatteegendomar, jordlägenheter, med benämningen Ekö nr 1. 2. Flatvarp nr 1, ett fiskeskär, enl. 1880 jb, fr. Upptogs först i 1825 jb ss. ett fiskeläge av skattefrälse natur. Loftahammars

socken.

3. Lifvehamn, ett fiske, enl. 1825 jb, fr. 4. Äskeskär, ett fiske, enl. 1825 jb, fr. Upptogos först i 1725 jb under frälse titel. Tunaläns härad. Misterhults

socken.

5. Bussevik nr 1, ett notvarp, enl. 1880 jb, sk. 6. Kärsvik och Kafleholms fjärd nr 1, 2:ne notvarp, enl. 1880 jb, sk. Kärsvik och Bussevik redovisas redan i fiskefogdarna Peder Mörts och Lasse Bro-

240 ders räkenskaper, Kärsvik första gången 1555, samt Bussevik följande år ss. då upptaget. Jäml. drottning Kristinas brev 1650 2/12 donerades överste Per. Hammarskiöld jämte annat »wåre och Cronones Notewarp i Thuna Lähn», varmed avsågos dessa fisken. De upptogos först i 1653 jb med räntan 5 tr. mört el. 15 dir smt. I kraft av 1655 års riksdagsbeslut reducerades fiskena 1657. De förpantades 1661 20/7 till samme Hammarskiöld, men reducerades ånyo 1687 °Ji2. Under de följande 50 åren voro desamma till följd av minskad avkastning endast tidtals utarrenderade mot växlande arrendeavgifter, mestadels betydligt understigande den åsatta räntan. I anledning härav förmedlades räntan vid skattläggning 1737 14/2 till 8 dir smt i penningar, men balanserades den förmedlade räntan årligen, intill dess den jämlikt balanskommissionens utslag 1760 16/c avskrevs. Jäml. kk. brev 1782 14/x utarrenderades fiskena dock mot den gamla räntan 5 tr mört med lösen i pgr efter årlig markegång. En undersökning rörande fiskenas beskaffenhet förrättades 1831 9 / lx av vederbör, kronobefallningsman m. il., därvid utröntes följande. Fiskena vore belägna, Kärs viksnotvarp — c:a 1,000 famnar långt och 400 famnar brett — 7 4 mil från säteriet Gässhult samt omgivet av säteriets och hemnt Klämmestorps ägor, Kafleholms fjärds notvarp — något över 500 famnar långt och 250 famnar brett — c:a 7 8 mil från Kärs vik och omgivet av hemn Långö öch Klämmestorps ägor samt Busseviks notvarp — c:a 700 famnar långt och 300 famnar brett — något över x/4 mil från Kärsvik och omgivet av hemn Kråkemåla och Busseviks ägor. I Kärsviks och Busseviks notvarp, av vilka det förstnämnda uppgavs vara förmånligast, plägade fångas gäddor, abborrar och mört samt om våren även något ort. Kafleholms fjärds notvarp däremot, som vore ett strömmingsvarp, uppgavs dåmera icke vara lönande. Skk. 1852 8/3, sedan räntan jäml. kk. brev 1850 1/10 fastställts till 9 rdr. 7. Bogeskär nr 1, ett fiske, enl. 1880 jb, fr. Uppgives hava från urminnes tider brukats, och uppbar, kronan under äldre tider härifrån hamnfisk, 1 val sill av varje varpesköt och 1 stig torsk av vart torsksnärj. Fisket togs sedermera ss. en tillhörighet till Vinö hemman i besittning av Bengt Bagge, vilken genom köp förvärvat nämnda hemman ifrån kronan 1639 22/8, men reducerades fisket 1667 20/5 ss. varande oköpt. Det restituerades dock till Bagges arvingar jämlikt reduktionskommissionens brev 1704 10/11 och 1708 9/10. Rannsakning rörande fisket förrättades 1702 18/0 av vederbörande häradshövding och kronobefallningsman jämte häradsnämnd, det kartlades härpå 1705 8 / 7 av vederbörande lantmätare. Vid dessa förrättningar utröntes: Bogeskär vore beläget x/4 mil SSV om Vinö och hade bete. för 4 nötkreatur och några får. Söder om Bogeskär låge följande, detsamma tillhörande skär och klabbar: Lilla och Stora Lusklabbarna, Logen, Stora Kråkan, Holsten, Holstensskär, Gåsestensskär, Lilla och Stora Örskär, Lilla och Stora Bergskär, Strålen, Dömanskär, Dömansskärsklint, Västra och östra Hamneklabbarna, Flatskär, Åkeshällskär, Västra Hällerna, Rävryggsgrund och Strålsundshällar samt några smärre klabbar, mellan vilka funnes 2 håmmestånd »Kongsgrundet» eller »Boskiärs warpestad», varest idkades strömmingsfiske, vore beläget »en stor mil OSO om Bogeskär ute i öppna sjön. I jb upptogs Bogeskär första gången 1691 med åsätt ränta av 2 dir smt för höslaget, medan fiskets avkastning i räkenskaperna redovisades efter årlig häradsattest

241 Stranda härad. Döderhults socken. 8. Magelhult nr 1, ett lanefiske, enl. 1880 jb, fr. Bytt från krono till frälse av landshövding Jacob Skytte 1652 28/ti. Upptogs redan i 1633 jb med en ränta av 7a L & smör. Södra Möre härad. Söderåkra

socken.

9. Ängen nr 2, 6 notvarp och 11 ålbroar, enl. 1880 jb, sk. Upptogs först i 1718 jb, ss. liggande under skattehemmanet Ängen nr 1 med en ränta av 2 dir 8 öre smt. 10. Göljebro nr 1, ett ålfiske, enl. 1880 jb, sk. Upptogs redan i 1633 jb ss. ett sämjefiske »i cabbattorp för gölliebrö» med en ränta a v i Lffi ål. Denna ränta ingick i Axel Oxenstiernas grevskapsdonation 1645 20/11, vilken sedermera reducerades med 1681 års ränta. Fisket redovisas under följande tid ss. öde. I tvist mellan åborna å hemn Gata nr 1 och Forstorp tillerkändes genom Kbs utsl. 1737 17/10 fisket de förstnämnda emot den tidigare utgående räntan, 1 L S ål. 11. Skällenäs nr 5, ett ålfiske, enl. 1880 jb, sk. Redovisas redan i 1570 jb under kronotitel med en ränta av 4 L*K ål. Förbyttes 1606 6/8 till frälse av Joran Classon till Biby, men 1682 22/2 åter till krono av kungl. rådet Gabriel Falkenberg. Dessförinnan 1681 2 7 8 jämte ett annat ålfiske i Skällenäs med 2 L S åls ränta, skattlagt för en sammanlagd ränta om 4 L"tE ål. Sedermera anslaget lotshemmanet Skällenäs nr 2. Enär fisket redan före 1820 råkat i ödesmål, förordnade Kb genom utslag 1838 u / i a — sedan s. å. 7 8 undersökning av fisket skett — att detsamma skulle under avkortande av de från och med 1822 balanserade räntorna i jb ss. öde antecknas med avskrivande av den åsatta räntan. Vid undersökningen utröntes bl. a. följande: Fisket vore beläget på, ett rev eller skär, kallat Fempan, sträckande sig i sydostlig riktning från Skällenäs strand långt ut i havet. P å revets norra sida hade 2, då förstörda ålbroar varit anlagda, av vilka den ena syntes ha sträckt sig c:a 30 alnar ut från stranden. Vattnets djup vid brohuvudet var 17 2 aln samt i övrigt ringa ut med revet. Skk. 1855 15/.„ sedan räntan Jäml. kk. brev 1850 1/10 fastställts till 1 rdr 1 skill. Åkerbo härad.

Boda socken. 12. Torp nr 15, ett fiske, enl. 1880 jb, kr. ensk. disp. Redovisas redan i 1632 jb under skattetitel med en ränta av 1 L S torr ål och var 1637—1646 öde. Sedan fisket åter upptagits, brukades det först under hemnt Torp n r 6 och sedermera under hemnt Torp nr 1. Enär fisket vid verkställd utredning befunnits vara av krononatur, överfördes detsamma i jb till kronotitel jäml. Kbs beslut 1769 lc / 0 och redovisas där med annot. »Under nr 1 Torp men är krono». 13. Örebrovik nr 1, ett fiske, enl. 1880 jb, sk. Skattlagt 1811 till en ränta av 2 L U torra gäddor el. 24 skill. Upptogs först i 1815 jb ss. tillhörande kronohemn Torp nr 1, Getterum och Melby. Skk. 1894 M/6. 16 — Fiskerättsutredningen. I.

242 Slåttebo härad. Köpings

socken.

14. Kolstad och Borgholm nr 12, ett ålfiske, enl. 1880 jb, kr. ensk. disp. Detta fiske beläget på östra sidan om Borgehamn och omkring hela Kappelsudden, skall sedan urminnes tider ha brukats av Kolstads byamän. Sedan dessa hos Kb anhållit om fiskets skattläggande, framställde vid den med anledning därav hållna sklsförrättningen 1817 3/9 Borgholms stad anspråk på de hommestånd, som hade landfäste å stadens grund. Dessa befunnos vara: 2 vid Västra Kappeisudden, 4 vid Norra Kappeisudden och 2 vid den s. k. Torsholm, och skls nämnda 8 hommestånd till 2 Lffi torr ål. De vid stranden av Kolstads bys utmark, intill Solbergs bys utmark, varande 6 hommestånd skls åter till 1 L « 6 m. torr ål. Skl. fastställd av kk. 1818 25/;!. Upptogs i 1825 jb under krön otitel.

Gotland. Enligt en av Kungl. Maj:t den 22 maj 1693 utfärdad instruktion skulle förrättas allmän jordrevning och skattläggning på Gotland efter följande huvudgrunder, nämligen l:o) fördelning av skog och slättbygd, så och på var sin ort huvudägornas, som är åker och ängs kvantum eller myckenhet, 2:o) deras godhet eller bördighet, 3:o) deras adpertinentier och härligheter av allehanda tillydande lägenheter. I instruktionens elfte punkt säges, att »ingen siö, ström, holme, kvarn, utjord, åker eller äng, ålfiske, notedräkt, aag eller allmänning, som antingen öde ligger eller årligen till en eller annas lejes at brukas och nyttjas, eller eljest af någon är i bruk», finge förbigås utan skulle sättas i jordeboken och skattläggas efter den taxa och pris, som där på landet emellan bönderna vore i bruk 1 . Arbetet avstannade emellertid, sedan Fårön skattlagts. Skattläggningskommissionens protokoll, dess till Kungl. Maj:t avgivna berättelse samt en vid skattläggningen upprättad »Jorde- och Revisions bok» över Fårön finnas i original i kammarkollegii arkiv 2 . I en i jorde- och revisionsboken intagen »Efterrättelse på hvad fundament sjelfva skattläggningen öfver ön Fårö är skedt», upplyses bland annat: »Om ängarna, fiske, mulbete, bränneved och andra kommoditeter, så äro de taxerade efter deras mindre och högre inportance, likmätigt instruction, och utvisar protokollet af hvad skäl kommission hafver efter ofvanstående bättre eller sämre kommoditeter varit föranlåten dem att skattlägga.» Mot slutet av 1730-talet påbörjades ånyo en allmän skattläggning på Gotland. Vid sammanträde den 4 juli 1739 uppgjorde den för skattläggningen förordnade kommissionen ett förslag till skattläggningsmetod för Gotland, som i huvudsak fastställdes av kammarkollegium den 14 november 1740. Till grund för förslaget låg 1690 års skattläggningsmetod för Uppland, vilken kommissionen emellertid ansåg vid skattläggningarna på Gotland kunna följas »allenast såvida — man den samma i hvad görligt är hit aplicerar, men icke vidare sig till den förbinder». I fråga om skattläggningen av åkerjorden föreslog kommissionen en upp1

Huvudsakligen lika lydande med 39 punkten i jordrevningsinstrnktionen for Skåne oc!i Blekinge. 2 I konv. »Skattläggningsverket på Gotland» bland första provinskontorets handlingar.

243 delning i sex grader (mot Upplandsmetodens fyra). Kollegium uteslöt emellertid den sjätte graden; värderingen av åkern skulle alltså ske i fem grader. Beträffande skattläggningen av skog och fiske är i kommissionens protokoll för den 4 juli 1739 antecknat: »Skog, mulbete och fiske till husbehof, hölt Commission väl före efter Uplandsmetoden kunna beräknas så, at där god skog, godt mulbete och godt fiske finnes, skulle för hvart tunnland åker öka 24 öre smt, alla tre förmånerna sammanräknade, eller 8 öre för hvardera, och der berörde förmåner vore mindre fördelaktige, kunde hvardera med 6 å 4 ja ock 2 öre smt för hvart tunnland åker, der omständigheterne så fordra, anses och beräknas. Men som därigenom den olikhet förekommer, att den som hafver mycken och elak åker, utom den möda, som myckenheten honom gifver, jämte förlust af lika arbete emot den, som bättre jord hafver då komme at erlägga större skatt för de förmåner, som honom ej större nytta tillbringar, än en annan med fördelaktigare åker åtnjuter; Fördenskull har Commission varit omtänkt, huru härutinnan hvar och en i det närmaste må ske lika rätt, finner ock till ernående däraf för sin del skäligt, att till exempel om efter noga ompröfvande ett helt hemman af ^medelmåttig godhet, hvartill åker af alla de här anmärkte grader finnas skulle, jämte hårdvallshö å 14 öre lasset, som är ett medium, så ock starr hö å 6 öre i lika måtto medelmåttige andre förmåner sig bestiger till 32 dir smt, bestående av 16 tunhd åker, årl., som i det närmaste gifver 12 dir smts grund ränta, så vore skäligt att öfveralt, när grundräntan af åkern allenast stiger till 12 dir, anse \vemmanet såsom helt, och i följe däraf tillöka räntan efter skogens, mulbetets och fiskets beskaffenhet för 16 tunnland åker, änskönt till hemmanet v 0re mer eller mindre åker, ty vore mer åker följer deraf, att den sämre än medelmäktig är, och där åkern mindre befinnes, följaktel. bättre. I proportion häraf blifver sedan de mindre hemmanen jämkade.» Vidare är i protokollet antecknat: »Hvad eljest fiske och skog etc. till afsalu beträffar, så hölt Commissionen före, at, på lika sätt som vid Fåröns skattläggning skedt är, vid de hemman, som in till sjöstränderne äro belägna, det öfrige fisket allt efter beskaffenheten iakttagas och till ett skäligt beräknas, nämligen att 10:de, 12:te el: 15:de delen, allt efter omständigheterna, till årl. ränta taxeras, oaktat åborna af vårdslöshet och försummelse, icke skulle förut hafva velat fiskandet till godo nyttja, hvartill de dock igenom denna af gift lära finna sig mera hugade.» Efter granskning härav hemställde lantmäteridirektören i memorial den 3 september 1740, huruvida icke fisket till avsalu kunde »lindrigare utsättas» än förslaget innebure. Kammarkollegium godkände emellertid kommissionens förslag i vad angick taxeringen av såväl husbehovsfisket som fisket till avsalu. I fråga om husbehovsfisket yttrade kollegium: »Beträffande detta Commissionens gifna förslag; j,å har kongl. kollegium äfven velat det samma bifalla, så vida vid själfvv, skattläggningen landet finnes dermed kunna vara conserverat.» I skattläggningskommissionens protokoll för den 16 september 1743 finnes antecknat, att med husbehovsfiske skulle förstås både strömmings- och fjällfiske, samt att, beträffande fisket till avsalu »uti de socknar, hvarest fiskeri finnes», stannade kommissionen uti det slut, att berörda förmån skulle värderas för hemman om 1, 7s e l l e r Vt mantal till en dir, för hemman om 7 S , 7« eller */„ mantal till 24 öre, samt om 7 4 eller x/s mantal till 16 öre smt. Emellertid fann kommissionen, att husbehovsfiskets beräknande enligt den fastställda metoden ledde till alltför hög skattläggning av hemmanen. De vid skattläggningsverket anställda lantmätarna fingo därför i uppdrag att

uppgöra förslag till lindring i husbehovsfiskets taxerande. Lantmätarnas förslag i ämnet innefattas i memorial den 6 oktober 1743, som vid kommissionens sammanträde sistnämnda dag godkändes. Kommissionen ansåg sig — synbarligen på grund av ovan anförda uttryck i kollegii brev den 14 november 1740: »såvida vid sjelfva skattläggningen landet finnes dermed kunna vara conserverat» — berättigad att vidtaga ifrågavarande förändring i metodens tillämpning utan att först underställa ärendet kollegii prövning. Den ändring kommissionen sålunda vidtog var i korthet av följande innebörd. Enligt den fastställda metoden skulle vid ett hemman, vars sammanlagda ränta av åkerjord utav olika grader uppgick till 12 dir smt, räntan av skog, mulbete och husbehovsfiske — vilken enligt huvudregeln skulle utgå i proportion till åkerjordens vidd — beräknas efter en tänkt åkerareal av 16 tunnland, oberoende av åkerjordens verkliga rymd — detta för att undvika, att hemman med vidsträckt åker av dålig beskaffenhet erhölle för hög ränta av berörda adpertinenser. Där räntan av åkern uppgick till högre eller lägre belopp än 12 dir, skulle ovannämnda antagna åkervidd av 16 tunnland för adpertinensernas skattläggning proportionellt ökas eller minskas. Kommissionen beslöt nu, att till grund för beräkningen i stället skulle läggas en ränta av åkerjorden av 16 dir smt. Först då räntan av ett hemmans åker uppgick till sistnämnda belopp, skulle räntan av ovanberörda adpertinenser beräknas efter 16 tunnland åker, med höjning och sänkning proportionellt mot åkerräntans storlek. Med skrivelse den 18 november 1745 insände skattläggningskommissionen till kammarkollegium skattläggningar av hemmanen i Gotlands södra fögderi. Därvid anmälde kommissionen, bland annat, förut berörda ändringar och tillägg till den av kungl. kollegium fastställda metoden. Något kollegii beslut häröver synes icke ha meddelats. I skrivelse den 9 september 1746, varmed skattläggningskommissionen insände skattläggningsverket för norra fögderiet, anmälde kommissionen, att som något svar på kommissionens förra skrivelse ej ankommit, vid skattläggningen i norra fögderiet följts samma grunder som i södra fögderiet samt att kommissionen ansåge den vid vissa fisklägen i kronans jordeböcker uppförda fiskeräntan av garnströmming, den s. k. garnströmmingsavgiften, vilken ränta erlagts av alla dem som vid fisklägenas stränder idkat fiske, efter antalet fiskegarn, utan avseende å vem därav varit ägare, böra upphöra med den nya skattläggningens trädande i kraft. Till stöd härför anförde kommissionen, bland annat, följande: »Vid denna nu hållna skattläggningen äro, enligt den av kollegium approberade skattläggningsmetod, alla de hemman, som intill stränderna äro belägna och i allmänhet idka eller äga tillfälle att betjäna sig af strömmingsfiske, därföre vid deras hemmans skattläggande ansedde, så för husbehofs- som ock för salufiske vid fiskrikare stränder, hvilket vid en del hemman nog ansenligen sig bestiger». : »En del af allmogen längre upp i landet hvilka hvarken för husbehofs eller salufiske blifvit skattlagde, men af gammal vana ofta resa 2 a 3 mil neder till stränderna på viss tid om året att där med egna garn söka fånga så mycken fisk de till husbehof betarfva, eller ock vid samma tillfälle köpa resten af de andra fiskare eller bönder som där äro boende, med hvilka de skola ackordera eller hafva intressentskap uti båtar och annor större redskap, förhindras långt mera än denna förmenta förmån af fiske kan ersätta samt hade fördelaktigare att av fiskaren köpa varan; Men som allmänt bekant är, att allmogen, då något tillfälle gifves, icke räknar egna resor och tidspillan, emot det som i kontant och på en gång skall utgifvas, så göra och vid dessa tillfällen desse bönder efter

245 gammal vana fast det ofta länder dem till hinder och skada, hvartill och kommer, at desse hemmansbors idkande fiskerier är ovist och sker det ena året något det andra mindre, så att svårt vill falla att få skälig grund till skattläggning däraf eller pålitlig utväg till sådan avgifts upbärande.» Genom nådigt brev den 15 juli 1747 gillade och stadfäste Kungl. Maj:t, i enlighet med rikets ständers därom gjorda hemställan, den på Gotland förrättade skattläggningen, ehuru kammarkollegium icke slutfört sin detaljgranskning därav. Enligt vad förut nämnda jorde- och revisionsbok över Fårön visar, har vid därå belägna hemmans skattläggning i allmänhet tagits i beräkning »torsk- och strömmingsfiske i hafvet». Vid skattläggning av övriga kusthemman på Gotland har, såsom framgår av skattläggningskommissionens anförda skrivelse den 9 september 1746, i allmänhet, där tillfälle förefunnits att betjäna sig av strömmingsfiske, såväl husbehovs- som salufiske tagits i beräkning. Huru detta i tillämpningen ställde sig, framgår av följande utdrag ur skattläggningsverket för Nygarns

fjärding

och

socken.

Ganne Fiske till husbehov, även å 8 öre tunnlandet Salufiske — räknas för 7* hemman till

24 öre 16 »

I Gotlands län finnas blott två särskilt skattlagda saltsjöfisken, nämligen: i Västkinde

socken. 3

Skälsö nr 1, enl. 1871 jb, fr., beläget /4 mil fr. Visby. Förekommer i jb första gången 1692 med en ränta av 1 dir smt, vilken fastst. genom skattläggningskommissionens å Gotland resol. 1745 30/8. Har varit anslaget landshövdingen i länet, men 1877 2 7 7 försålt till enskild person och i jb omfört till frälse. Tidigare upptaget i jb för Visby socken, men jäml. kks utsl. 1881 22/7 överfört till Västkinde socken, dit fisket enl. kungl. brev 1894 2/2 skall i alla hänseenden hänföras. i östergarns

socken.

Östergarn nr 1, ett fiske, enl. 1871 jb, sk., beläget utanför Östergarns holme. Första gången i jb 1711 med en ränta av 14 dir 16 öre smt. Vid skv. 1720 7R upplystes, att tiondefisken från detta strömmingsfiske, som då brukades av många kyrkosocknar, »somlige år vankar mycket litet så att det intetkan mot räntan svara, men eljest belöper det gemenligen till 4 å 5 tr». Skk 1758 xxlv Östergötland. Skattläggningsmetod av den 13 november 1690. I skrivelse den 10 oktober 1688 anmodade kammarkollegium landshövdingen i Östergötlands län att »göra sig noga och väl informerad så väl af den efterrättelse derom vid landskontoret må finnas som af vederbörande förrättningsmän, hvad fundament de taga till mantalens samt den årlige räntans

246 förhöjning eller förminskning på hemmanen», samt därefter till kollegium inkomma med den undervisning till skattläggningen, som sålunda stått att vinna. Till följd härav insände landshövdingen med skrivelse den 13 november 1688 en av vederbörande författad »berättelse af hvad skäl och orsaker och uppå hvad grund de under ransakning kommande hemman, uppå en eller annan ort här i länet, antingen till räntan eller mantalen kunde förmedlade eller förhöjde varda». I tredje punkten därav heter det: »Beses och af landtmätaren af mates hvad äng som där till lyda kan, och sedan dess godhet och storlek noga intagen är, och med åkern efter hvar och en jordmåns nödtorft, som deraf gödas och underhållas bör, behörigen jämförd, så blifver dess nytta och nödvändighet till hemmanets konservation på lika sätt ansett som om åkern förmält är, hvilket ock vid de öar och holmar, som uti skären ligga, som nogast observeras, emedan de yttre skärhemmanen för de lägenheter och sitt fiske synnerligast skattläggas kunna.» Rörande fiskets skattläggning innehåller sjätte punkten: »Fisken anbelangande, så anses siövattn och de däri hafvande värker för en beqvämlig tillhörighet, men icke någon beskattnings värde, med mindre någre synnerligen utlåpp och lanestånd i strömmar finnas, dem man efter den underrättelse, som i orterna finnes och bästa tycke, på det tryggaste skattlägger, betraktandes dock särdeles uti skären hvars och ens notdrägter, vinter och sommar, skötläggningar med håmmor och ålestånd, fugle nätningar och skiälefiske, hvarav skärkarlen sine utlagor kommer at sammandraga.» Den 18 augusti anmodade kollegium landshövdingen i länet att vid sammanträde med de landsbetjänte, som vid skattläggningar pläga brukas, låta dem »formera sig vissa regler till skattläggningen» och förena sig om en viss skattläggningsmetod. Till följd härav uppgjordes vid sammanträde med vederbörande den 13 november 1690 ett förslag till skattläggningsmetod för det dåvarande Östergötlands län. Sedan ett hemman av lantmätaren »geometrice och geographice» avtagits samt besiktigats av skattläggningsmännen till alla sina ägor och lägenheter, komme enligt berörda metod »i consideration ett hemmans läge, hvarvid vore att bemärka, om det är odal- eller afgärda by på slätt- eller skogsbygden, i skären eller bergslagen, när- eller långt ifrån någon köpstad, eller stora landsvägar, i byalag eller enstakat belägit». Sedan skulle efterses »själfva ägornas godheter, som förnämligast bestå uti byggningstomter, åker, ängar, humlegårdar, hagar, skogar, sjöar, strömmar och kvarnar». Därefter lämnas anvisningar för rannsakningen rörande var och en av uppräknade lägenheter. Beträffande sjöar heter det: »Vid sjöar observeras 1) Om det är salt eller frisk sjö, eller om något hemman kan hafva del i begge. 2) Hvad lägenhet til fiske med vikar, vassar och katzestånd dertill ligger. 3) Hvad för fisk eller fiskelekar dervid besynnerligen vankar. 4) Huru många notvarp, sommar eller vinter, dertil äro dräktiga. 5) Hvad holmar därtil äro lydande med däraf flytande förmåner.» Vidare ges regler för gradering och uppskattning av åkern och ängen, varefter säges: »hafvandes bonden alla de öfriga lägenheter och adpertinentier oberäknade; med mindre någon synnerlig och till af salu tjenlig skog eller sågetimmer funnes, hvilket lämnas till skattläggningsmännens redlige omdöme. Så ock med humlegårdarna vid de hemman i skogsbygden, som bestå af ringa åker, hvad sädesväxt andre nyttigheter då måste förbättra.»

247 Mantalet borde bestämmas så, att ett hemman på slättbygden, varav kronan finge 40 dir smts behållen ränta eller däröver, skattades för ett helt mantal, och hemman med mindre ränta till lägre mantal i förhållande därtill. »Men de som komma för bergslags-, skärgårds- och skogsbo hemman at räknas, emedan deras hufvudränta finnes merendels ringare, så blifver der ock mantals räntan för bonden drägligare, hvarföre ock de som förmå at utgöra til Kongl. Maj:t och Kronan (jordeboks- och mantals räntan tilhopa räknadt) 25 dir smt eller deröfver, skattas vara goda för ett helt hemman.» Slutligen »formeras och uppsattes efter hemmanets uppfunne skatt och mantal en viss och ständig jordeboksränta, dock därvid märkes, att mantalsräntan tages först af i proportion efter hemmanets storlek, och det öfrige föres under titul af ordinarie eller jordeboksränta, därinunder spannemålen uppå slättbo-hemman, smör uppå skogbo hemman, och strömming med de flere in natura kommande persedlar uppå skärgårdshemman, blifva den odal eller hufvudränta, hvaraf Kongl. Maj:t och Kronan njuter alltid förvandlingen till godo». Rörande skattläggningen i Östergötlands skärgård är slutligen i tionde punkten antecknat: »Skärgårdshemman i Östergötland, som dels hafva litet utsäde och en stor del intet, dock någon höäng, hvilka sin näring och utlagor med åtskillige slags fiskerier utur hafvet och sjön med stort besvär, kostnad och äfventyr hämta och söka måste, så kan föreskrifne metod til Östgöta skärgårdshemman intet dragas eller lämpas, utan besiktnings- och skattläggningsmännen göra sig där väl informerade om åbornas skär, holmar, betesvall och allehanda slags stadige fiskerier, såsom skälfiske, forskning, strömming med not och skötläggning, samt fjällfiske med vinter- och sommarnot, håmmestånd, stödening, rössiefiske, krokstånd, garn och nättiefiske, samt fuglestånd och äggning. Kommer altså skattläggningen därsammastädes, uppå skattläggningsmännens och nämdens egen uppriktighet, tro och redighet.» Enligt denna skattläggningsmetod skulle alltså för skärgårdshemman åbornas tillfällen till olika slags fiske, däribland även strömmingsfiske med not och skotar, tas i beräkning vid bestämmandet av räntan, ehuru metoden icke anger några beräkningsgrunder därför. I fråga om kusthemmanen i Östergötlands län följer en undersökning, grundad på förefintliga skattläggnings- och skattevärderingshandlingar huvudsakligen från tiden efter skattläggningsmetodens antagande. Härjämte följer en redogörelse för samtliga i länets jordebok upptagna, särskilt skattlagda saltsjöfisken. Östkinds härad. Kvarsebo

socken.

Hultstiigan nr 1, 7 8 mtl sk. — skv. 1718 " / j 0 : »Fiske i siön Bråviken af ringa värde.» Skk. 1725 8/2. Djupvik nr 1, 7 2 mtl sk. — gaml. förmedl. från 1 mtl skk. 1725 7/Q; skv. 1713 a 7 7 : »Fiske så "uppå eget land som utpå allmänna vatnet til 4 notvarp samt skötläggning så och med krok fångas vanl:n fiällfisk, strömming och någon torsk så til husbehof som och något till salu.» Färjekarlstorpen nr 1, kr. ensk. disp. — skl. 1797 710> fast. 1806 **/M; fiske omnämnes ej.

248 Losings härad. Krokeks

socken.

1 Fagervik nr 1, ji mtl sk. — skk. 1741 7 6 ; s ^v. sept. 1716 öch maj 1717: »Fiske uti stora saltsiön Bråviken 1 sillnotvarp och 1 fiällfiskevarp.» Uttersberg nr 1 och 2, 7 3 mtl sk. sät. vartdera — förlänt 1620, reduc. skv. 1716 och 1717: »Fiske uti sjön Bråviken med en katzsa och miärdestånd, som om vårtiden til husbehof bekommes af braxen, aborer, mört, girs, gäddor och ål.» Skk. 1757 23/12. Getå nr 1, sk. — skk. 1734 3 7 0 ; skv.: »Fiske i Bråviken är ett landtogs notvarp för Östra åkertäppan intil bäcken och 3:ne sommar — samt 2:ne vinternotvarp alt intil Torpskärsäng, som nedanför Lösings härads allmänning är belägit, hvilka notvarp ej löna mer än mödan och fiskeredskapen.»

Bråbo hårad. Kvillinge

socken.

Krusenhof nr 1, 2 mtl sk. sät. — skl. 1691 12/8: »Fiske i Bråviken med nät, katzer och miälar, som icke kan något synnerligt af sig kasta utan allenast något fiällfiske.» Strö ja nr 1—3, 1 mtl sk. vartdera — skl. 1691 12/8: »Fiskevatn till not och nät i Bråviken.» Herrstad el. Herr stadberg nr 2, 7 2 mtl sk. — skv. 1702 1 / 3 : »Fiske till ett katzestånd och 5 miälar uti Bråviken.» Skk. 1703 3 7 8 . Lösings härad. Styrestads socken. Dömmestad nr 3, /4 mtl sk. — gaml. förmedl.; skv. 1701: »Fiske i Bråviken av föga värde.» Skk. 1709 29/10. 1

Dagsbergs

socken.

Stora Sidus nr 3, x/2 mtl sk. — förmedl. skl. 1691; skv. 1718 7 U : »Uti sjön Bråviken är fiske til et notvarp dock af ringa värde.» Skk. 1724 26/3. Lilla Sidus nr 2—3, 7 a mtl sk. vartdera — förmedl. skl. 1691; skv. 1701: icke heller fiske. Skk. 1706 "2/3. Bråborg nr 1, Kungsladugård, 10 mtl kr. allm. disp. — skl. 1696 2 7 7 : »Gårdens egentliga fiske så vid landet med not, ryssior och garn, såsom ock vid underliggande holmar taxeras skälig :n till årlig avgift 11:10:16, hellst emedan store ängs vassefisket har i många år för dess oduglighet varit fruktlöst. — P å Jsterön ett torp. Något fiske skattas för 1:—:—. P å Svinnerön ett torp, som tillika med Svinnerö kalf och därvid varande fiske skattlägges till årl. afgift 6 dir smt. Kungs- och vattenlotterna af vinternotarna komma också under gårdens vanliga tillhörigheter att införas för årl. inkomst 10 dir smt.» Beteby nr 3, xj2 mtl sk. — skv. 1718 8 / 9 : »Fiske i Bråviken gm vårtiden med rössjer men dock ringa och knappast svarar til mödans betalning.» Skk. 1722 7 3 .

249 3

Grånestad nr 3, /4 mtl sk. — förmedl. skl. 1691, fast. 1745 7 1 2 ; skv. 1718 8 / 9 : »Fiske uti sjön Bråviken med rössier om våren af ringa värde.» Skk. 1745 5 / 12 .

Björkekinds härad. Konungssunds

socken.

T

Konungssund nr 2, /8 mtl sk. — förmedl. skl. 1702 2/10 från 1 t. 3/4 mtl; fmdl. 1734 7 7 till 7 8 mtl: »Fiske litet i Bråviken.» Skv. 1726 13/9: »litet fiske i Bråviken». Skk. 1734 " / i r Konungssund nr 2, 7 8 mtl sk. — förmedl. skl. 1702 2/10 från 1 t. 3/4 mtl; fmdl. mtl: »Fiske i Bråviken af föga värde.» Besiktning 1783 26/5 av lantmätare, kronofogde, häradsskrivare och två nämndemän i anl. av yppad tvist om städjerätten: »Fiske i Bråviken af föga värde, men någon Id om våren blott till husbehof.» Skv. 1790 x*\w: »Fiske i saltsjöviken Bråviken, obetydligt, och i sednare åren föga nyttjadt såsom litet lönande.» Skk. 1791 a / n .

Östkinds härad. Östra Stenby

socken.

10 Flemminge nr 1, 1 mtl sk. — skk. 1731 /lt; skv.: »Intet fiske eller flera ägor och lägenheter finnas till detta hemman, allenast hus.» Östra Husby 3

socken.

Tuna nr 1—4, vart geh ett /4 mtl sk. — fmdl. skl. 1714 x*/0: »Fiske med not och stödiande så någorlunda till husbehof.» Skv. 1718 7 0 : »Uti sjön Bråviken hafver hela byn 7 notvarp så at vanl. fiällfisk någorlunda til husbehof kan bekommas.» Skk. 1725 1/4, Hötomta nr 1—3, vart och ett 3/4 mtl sk. — fmdl. skl. 1714 "/„, fast. av kk. 1760 18/12: »Fiske i Bråviken med not och sköten finnes och kunde väl fångas vid detta hemman, men åbon förmedelst fattigdom och medellöshet mäktar ej fiskeredskap hålla.» Skv. 1721 °/9: »fiskevatn hafver denna åbon med de öfrige 2:ne 3/4 hemman uti Bråviken ved dess ägor med galstrand öch grunt vatn, så at fast det finnes vid stranden fem notvarp til alla gårdarna så fångas ganska sällan nogen fisk och fiske så mycken som betalar mödan och fiskeredskapen, utpå almänna vatnet kan med skötlägning fångas strömming til husbehof men åbon sig ej mäkta slikt redskap». Skenas nr 1, 3 7 / 8 mtl kr. allm. disp. — skl. 1694 7 8 : »Fiske fins kring ägorna öch vid tillhörige holmar, allenast med not om vårtiden och något fram på sommaren, kan skattas för årligt importance 6 dir smt. Nöck observeras här kungslotten af vinternotsfisket, som afgiften till ladugården eller hvilken som den innehaft årligen blifvit lefvererat, gifver somliga år mer och somliga mindre, kan här högst komma i consideration för 1 / 2 t:a strömming eller dess värde efter krono värdering 2 dir smt.» Skl. ånyo 1751 31/8, fastst. av kk. 1761 *7 3 : »Fisket på Kongsgårdens vatn har mycket af tagit emot förra tider förmedelst det bästa och endaste varpet, söm kunde frågas med vinternoten blifvit obrukligt och skämt genom skantsbyggnaden, så at det intet kan' dragas hvarken med vinter el:r sommar not, och såmedelst nu för tiden är fisket

250 allena at bruka med sommarnot till midsommaren, då abborar, mört och simpor fångas, men efter den tiden gäddor på krok, som ej alltid taga, så at icke fisken ständigt är tillräckelig till husbehof; för den skull kunna skattlägg 1 ningsmännen det ej högre anse och skattlägga, än till 3 dir smt» Kungslotten taxerades särskilt för sig. Kongstorp nr 1, xja mtl sk. — skv. 1701: »Fiske ofruktsamt.» Skk. 1708 Xéj4. Rökärr nr 1, xja mtl fr. — skl. 1714 11 / 9 ; bytt frän kr. till fr. 1723 7 8 ; fiske ej omnämnts vid skl. Häradshammars

socken,

Yxnö nr 1, 1 mtl fr. — skl. 1703: »Fiske till 18 notvarp å 12 öre, 6: 24: —.> Brink nr 1, 1 / 2 mtl sk. — skv. 1759 8 / 5 : »Fiske i saltsjön Bråviken, som om vårtiden vid islåssningen gagnas och något af sig kastar.» Skk. 1760 29/10. Hult nr 1, 7 2 mtl sk. — gaml. fmdl.; skv. 1759 °J6: »Fiske i saltsjön Bråviken, som vid islåssningen något af sig kastar.» Skk. 1760 2 7i 0 Jonsbergs

socken.

Kolstorp nr 1, 1 mtl fr. — gamlt fr., skl. maj 1703. »Trä- eller humlegård ingen, icke heller fiske.» Hofgren nr 1, 1 mtl fr. sät. — bytt från kr. till fr. 1689 3 7 G . Skl. maj 1703: »Fiske kan högst räknadt, taxeras för 3 dir smt.» Lindö ja nr 1, 1 mtl sk. — skv. 1824 c / n : »Fiske till 4 sommar notvarp vid hemön, 2 vid Vesterö, 2 vid Kålsön, 1 vid Glotterholmen Och 1 vid Bommarsholmen för fjällfisk af gäddor och abborrar, som inberäknadt nättjefiske och garnsättning vid de öfrige skären, i behållning till afsalu kan anses lämna tio pund torrfisk, beräknadt efter jordeboks värde å 12 sk:r, gör 2:24:—. Strömmingsfisket vid Lögskär, Stora och Lilla Bläcka samt Österskär till 20 skötnotars sättning eller sex varpor, anses i medelår och sedan för egit husbehof, samt kostnad för redskapen af gått, kunna lämna l 3 / 4 t:a strömming å 1 rd:r 16 sk:r 2:16:—. — Sedan det fördelaktigaste skälfisket, söm idkats vid Svartbådarne, ytterst vid hafsbandet, nu mera disponeras af Oxlö lotsar i Södermanland, så kan inkomsten af dylik fångst icke anses till mera än hälften emot hvad hemmanets gamla ränta därför upptager; således 2 L "tb späck å 16 sk:r —:32:—.» Skk. 1824 3 7 8 . Möddebo nr 1 och 2, 7 2 mtl fr. vartdera — bytt från kr. till fr. 1609; skl. maj 1703: »Fiske i Saltsiörn, kring om. Skötskäret samt Michels ö taxeras för 4:—:—.» Förmdl. 1706 7/12 fr. 1 till 7 2 mtl: »Fiske i Saltsiön ringa, dock till värde 1: —: —.» Brytsbo nr 1 och 2, 7 , mtl sk. vartdera — skv. 1718 7„: »Fiske i Saltsiön til någre ekelnotzvarp 1 , hvarest kan fås vanl. Fiällfisk til husbehof 3:ne s t små holmar äro härtil dock af ringa värde.» Skk. 1720 22/2. Dröstorp nr 1,1 mtl sk. — skk. 1797 2 7 8 ; skv. 1790 10/G: »Fiske i Saltsjön kring sjöhagsstranden och Tellholmen, men så Obetydligt at det ej svarar emot kostnaden.» Hästö nr 1, sk. — skv. o k t 1701: »hvaromkring äro några strömmingzvarp Och skötläggning». Skk. 1709 2 7 10 Nordanskog nr 1, 3/8 mtl sk. — fmdl. 1700 från 1 / 2 till 3/8 mtl; skv. 1718 %'. 1 Eckelnot = ett slags små notar, som användes vid första isläggningen och drogos under isen för fångst av fjällfisk, n u m e r a nästan alldeles ur bruk.

251 'Hvad skog och fiske vidkommer, så är det med hemmanet Kiälebo lika delaktigt och nyttjar detsamma någorlunda til nödtorften.» Skk. 1721 23/5. Kälebo nr 1 N eder gården, 1 mtl sk. — skv. 1732 22/G: »Fisket samfält om vintertiden ined tväne ekellnotvarp och 2:ne abbornotvarp, emot hvilka Gåsgård eller Gåsåker och Nordanskog eller Norrebo efter dess intresserande i skogen äfven slikt häfda och bruka proportionaliter sin andel deremot. Elliest vid Rågiete skär när strömmingsleken påstår, läggs skotar, dok icke af något värde, utan det förnemsta fisket är till hafs med skotar och forskning — . Tillika med Kiälebo hemman participera Gåsåker och Nordanskog i utmarken och fisket dervid.» Kälebo nr 2,1 mtl sk. — skv. 1732 22 / e : »Fisket i Saltsiön samfält om vintertiden med 3:ne ekelnotvarp, forts. — nr 1 Nedergården.» Skk. 1735 6/3. Stenvik nr 1, 7 2 mtl sk. — skv. 1732 22 / 0 : »Fiske finnes allenast 4 st. notvarp vid detta landet i Saltsiön, till någon understöd i hushållet, men intet vidare förutan det åborne hafva tillfälle med garn och annor fiskeredskap längre ut på djupet och till hafs sig att betjena.» Isnäs nr 1 och 2, 7 2 mtl sk. vartdera — gaml. fmdl. från1 mtl. Skv. 175212/9" »Fiske i Saltsiön, är till detta hemman af ringa värde.» Skk. 1752 20/11.

Björkekinds härad. Rönö

socken.

Rimmö nr 1, 7 8 mtl fr. — donerat 1630, reduc. 1689, bytt från kr. till fr. 1707; fmdl. från 7 2 till 3/8 mtl. Skl. 1712: »Fiske i Saltsiön af vanlig fiällfisk, så och strömming till husbehof och något till salu, hvilket consedereras till 1:20:—.» Himilevik nr 1, 3/8 mtl fr. — donerat 1630, reduc. 1689, bytt från kr. till fr. 1707; fmdl. från x/2 till 3/8 mtl. Skl. 1712: »Fiske av vanlig fjellfisk allenast till husbehof.» Humlevik nr 2, 1ji mtl fr. — donerat 1630, reduc. 1689, bytt från kr. till fr. 1703; fmdl. från 7 , till x\4 mtl; skl. 1712: »Fiske i Saltsiön av vanl. fiellfisk och strömming till husbehov, och något till salu, kan skattläggas till 12 öre smt» Svart torp nr 1, 1ji mtl fr. — donerat 1630, reduc. 1689, bytt från kr. till fr. 1703; fmdl. 1691 från 1 till 7 2 mtl och 1705 till */4 mtl; skl. 1712: »Litet fiske.) Saltsiön, allenast till husbehof och mödans betalning.» Östra Ny

socken.

Merum nr 1 och 2, 7 4 mtl sk. vartdera — fmdl. 1701 från 1 mtl; skv. 1718 3 / 9 : »Fiske uti Stegeborgs fiälen til 3:ne Notvarp af gädder, abborrer och mört samt ringa strömming.» Skk. 1721 5/1. Bredvid nr 1, 1ji mtl sk. — fmdl. 1696 från 7 2 mtl; skv. 1701: »Fiske i Slätbaken.» Skk. 1708 w / 4 . Å

socken.

Gustorp nr 1, 7 4 mtl fr. — skv. 1701: »Ägorne stöter i siön Slätbaken, hvarest gallstrand är och intet fiske.» Skk. 1708 " / , ; fr. enl. kks utsl. 1827 M/10. Hackerstad nr 1 och 2, 1 mtl sk. vartdera — skl. 1790 s/11, %; fastst. 1792 22 / 0 :

252 »Fiske uti Slätbaken 3:ne notvarp — men så litet lönande at fångsten ej svar a r mot kostnaden till redskapens underhållande; hvarföre någon af gift ej kan åsättas.» Broby nr. 1, 1 mtl sk. — skv. 1753 2 7 G : »Fiske uti Slätbaken vid stranden kan vara härtill 6 notvarp af ringa värde.» Skk. 1756 2 7 1 0 . Dalby nr 1, 7 4 mtl sk. — skv. 1749 3 7 9 : »Fiske finnes uti Slätbaken 2:ne notvarp, hvars importance icke kan betala fiskeredskapen som der till måste brukas.» Skk. 1753 H/ r Berga nr 4 och 5, sk. — skv. 1701: »Litet fiske i Siön Slätbaken.» Skk. 1708 x 7 4 . Harsby nr 1, 1 mtl sk. — skv. 1745 5/v: »Fiske i siön Slätbaken, intet af något värde, allenast de om vintern med andra deromkring boende grannar kunna hafva notedel, emedan ej mera än et notvarp finnes till hela denne byn som kan nämnas.» Skk. 1746 2 7n. Harsby nr 2, 1 mtl sk. — skv. 1732 2 7 7 : »Fiske uti siön Slätbaken intet af nogot värde, allenast de om vintern med andra der omkring liggande grannar kunna hafva notdel samt ett varp till hela byn.» Skk. 1733 "/g. Kuddby

socken.

Gnestad nr 1, 1 mtl fr. sät. — bytt till kr. 1597 7 2 , köpt till fr. 1643 19/8. Skl. maj 1703: »Fiske i Siön Slätbaken men af intet värde.» Täby Tåstad nr 2, sk. — skv. 1716 gallstrand.» Skk. 1718 7 4 .

socken.

/10: »Ute siön Slätbaken är intet fiske utan

Hammarkinds härad. Mogata

socken.

Kuller stad nr 1 öch 2, 1 mtl sk. vartdera — skv. 1710 7 0 : 'Fiske i saltsiöviken Slätbaken gått, så att det i synnerhet om vårtiden kan bekommas af varjehanda slag fjellfisk till husbehof.» Grefby nr 1, 1 mtl sk. — skv. okt. 1701: »Fiske i Slätbaken föga nyttigt.» Skk. 1704 7 i r Skruckeby nr 1, 7 8 mtl sk., öch Skruckeby nr 2, 1 / 3 mtl sk. — skk. 1709 10/12: »Fiskevatten i Slätbaken, dåck icke att betala redskapen med.» Husby nr 1, 1 mtl fr. s ä t , och Husby nr 2, 1 / 2 mtl fr. sät. — skv. 1706 13/8'; »Fiske i siöviken Slätbaken som intet brukas efter det intet lönar fiske redskap, mindre mödan.» Skk. 1707 7 4 ; bytt till fr. 1720. Gottsten nr 1 och 2, 7 8 mtl sk. — skv. 1713 lr, / 0 : »Litet Fiske i ån med miäla.» Skk. 1721 2 7 0 . Skällviks

socken.

Stegeborg nr 1, 2 mtl fr. sät., och Stegeborg nr 2, 61/., mtl fr. — skl. 1695 1 7 G : »Til denna ladugård berättas ej vara något synnerht important fiske, hvarföre man säkrast pröfvat taxera det med den däraf i några år afgångne årl. skatt neml. 2 dir smt. Item anföres

253 23

kuiigslotten, af vinterfisket 2 dir smt.» Skl. ånyo 1699 /10: »Fiske i Slätbaken med ryssior och några katzestånd samt Notdräkt så öfvan som nedan för djurgården ock vid några små holmar, som är Räfholmen, Fiskareholmen, Karsholmen, Lindholmen, Högaholmen, Fläskeholmen och Våleholmen, på hvilka små holmar kan vara och något litet bete, dock intet af något synnerligt värde, men ofvanbem:te fiskarevattn sestimeras för 8 dir smt. Kungslotten på ladugårds ägors fiskevatten utanför slottet 2 dir smt» Skl. ånyo 29 och 30 aug. 1727, fastst. 1734 12/7: »Uti siön Slätbaken så väl som utan för slättet, omkring diurgården intill Kallstorps ägor som ut åt siön Eknön, jämväl ock kring holmarne Bäf- äller Qvarnholmen, Fiskareholmen, Kårsholmen, Lindholmen, Högholmen, Fläskholmen och Vålholmen, äro 12 fiällfiske och et sillnotvarp samt 3 katzestånd, dess utan stödnings fiske och siötläggning jämte kongs- och vattenlotterna som tagas om vintertiden af stornoten, som af omliggande hemmans åbor årligen sammansättes och brukas, hvilket sestimeras in allés til — 12 dir smt.» Försåld till sk. år 1783 och sedermera av innehavaren förvärvad under fr. frihet. Ulfvebo nr 1 Lilla, 1 mtl sk. — gamlt sk. bytt till fr. 1694; Omfört till sk. 1888; skl. 1698 7 0 , fiske 0. Fmdl. från 1 till 7 , mtl; 1823 förhöjt till 1 mtl. Ulfvebo nr 2 Stora, 1 mtl fr. — gamlt"sk. bytt till fr. 1694; skl. 1724 2 7 8 : »3:ne sillnotvarp, 6 s t eckelfiskevarp soml. är när siön är mycket up, lekefiske i Maren af mört och id, mycket grundt vattn. Pempenotvarp åtskillige derest fordom sik bekommits, men nu fångas derstädes någon fiällfisk. Ofvan specifierade fiskerier finner skattläggningskommissionen skäligt at taxera til årl. ränta 6 dir smt» Fmdl. från 1 till 3/4 mtl; 1823 förhöjt till 1 mtl. Arentorp nr 1 Stora, 1 mtl fr. — gamlt sk., doner. 1623, reduc. 1683, bytt till fr. 1684; skl. 1697 13/9—15/9: »2:ne st:n sillnotvarp om vintern, aldeles ofrugtsamma och öde. 18 st:n varp fiellfiske med långtög däraf få brukelige äro, emedan stranden är gall Och ofruktbar, men kan högst taxeras för 1:16:—.» Arentorp nr 2 Lilla, 3/4 mtl fr. — gamlt sk., doner. 1623, reduc. 1683, bytt till fr. 1683, reduc. 1691, bytt 1694. Skl. 1697 13 / 9 —"/„: »2:ne långtögsnotvarp tillhopa med grannarna kan taxeras högst till —:16:—.» Fmdl. från 1 till Va mtl 1697 och till 3/4 mtl 1823. Burtorp nr 1, 7., mtl fr. — gamlt sk., doner. 1623, reduc. 1683, bytt till fr. 1684. Skl. 1689 7 6 : »Fiske i Ytterbyviken med bråtaboerne. 3 st. Bollnotvarp öch 3 st. ecklenotvarp, tillsammans taxeras till 1:16: —.» Bråta nr 3, xj2 mtl fr. — gamlt fr. Skl. 1697 M / 9 : »Fiske 3 bålnotvarp å 16 öre — 1:16: —,3 ecklefiskevarp å 8 öre — 24 öre smt.» Eknön nr 1, 2 mtl sk. — skl. 1736 30/G: »Fiske omkring denna ön med vinternoten, 1:0 Tallevarpet, 2:o Törnevarpet, 3:o Spikvarpet, 4:o Pålvarpet, 5:o Svedvarpet, 6:o Älerumsvarpet, 7:o Gistvarpet. Med Stornoten finnes 2:ne fiällfiskevarp vid Häggeviken. D:o vid lilla fjärden ett notvarp som kallas Pärauddzvarpet. D:o ett vid Bengdtsudd och ett vid gropvarpet Med sommarnoten finnes omkring bem:te ö 22 varp, hvaribland äro 2:ne sillnotvarp och får man uti denna sjö, strömming', gäddor, abborrar, id, mört och något ål med stödning; dessutan är härtill fjällfiske med stödning, nät och skötläggning. Skattläggningsmännen togo desse nämde fiskerier och notvarp i ompröfvande öch efter inhämtat underrättelse af nästgränsande grannar, samt noga kallculation funno skäligt taxera ofvannämnde fiske till årl. afgift 15 dir smt.» Skk. 1744 3/2. Djursjö nr 1 och 2, 7/8 mtl fr. sät. vartdera — kr., doner. 1623, reduc. 1683, bytt till fr. 1683; fmdl. från 1 till 3/4 mtl 1699; skl. 1699 "/„: »Fiske 2:ne sill-

254 notvarp tillhopa med Yxnöborne, belägne mellan Yxnön öch Diursiön, för tiden aldeles obruklige, 11 st. fiällfiskevarp, 3 st. katzestånd för tiden mycket ofruktsamma, dessutom med krok, garn, nät och stödiande, som nu berättas fast ringa lönar mödan och omkostnaden, hvilket fiske efter noga ompröfvande taxeras och skattlägges till 9 dir smt.»

S:t Anna

socken.

Herrborum nr 1 och 2, 1 mtl fr. s ä t vartdera — gamlt fr. Skl. 1696 ir,/0 »Fiske vid Herrborum. 6 st:n fiällfiske varp med långtög å 1 dir .. 6: 3 st:n eckle fiskevarp å 16 öre 1:16: 2:ne katzestånd af ringa värde taxeras till 16 öre ståndet 1: 8:16

Båstebo nr 3 och 4, 7 4 mtl rå- och rörshemn vartdera — kr., doner. 1623, reduc. 1683, bytt till fr. 1684; fmdl. från 7 , mtl 1696. Skl. 1696 w / 9 : »Torpet Snäckenäs hafver fiske med Capelleåborne uti Viken till ecklefiske, pämpenot och andra notvarp, som man nogast kan taxera til 2:—:—. Till Capellbyn. Ett sillnotvarp skattlägges till 7 2 tunna strömming å 6 dir 3: — 12 långtögsvarp å 8 öre 3: — 7 varp ecklefiske a 8 öre 1:24 Ett katzestånd och åtskillige pämpenot varp skattlägges till 2: — Målma nr 1, V, mtl fr. — gamlt fr. För brutet 1600, doner., reduc. 1693, bytt till fr. 1694. Skl. 1697 13 / 9 —«/ 0 : »Fiske 3 st. fiällfiskevarp med liten not af mycket ringa värde, dåck skattas för — :18:—.» Rövik nr 1, 7 2 mtl fr. — gamlt sk., doner. 1623, reduc. 1683, bytt till fr. 1684. Skl. 1698 7 G : »Fiske. 1 Katzestånd kan hit taxeras till 2:—:—. 4 st. fiällfiskevarp å 16 2:—:—.» Fmdl. 1698 från 7 2 till 3/„ mtl och till »/, mtl enl. kk. brev 1821 2/3. Karsvik nr 1, 7 2 mtl fr. — gamlt fr., förbrutet 1600, doner., reduc. 1693, bytt till fr. 1694. Skl. 1697 x*/fi~«/a: »9 st:n långtögs fiellfiskevarp i Bårrumsviken å 6 ./ 1: 22: —.» Fmdl. från 1 till 3/8 mtl 1698 och till 7, mtl 1823. Källdalen nr 1, 5/8 mtl fr. — bytt från kr. till fr. 1615, reduc. 1683; skl. 1696 1 7 0 — w /o : > Fiske som föregående hemman för 6:—:—.» Mörkö nr 1, 7 8 mtl fr. - bytt från kr. till fr. 1615; skl. 1696 "V,,—"/«,: »Fiske uti Maren och til hafz av värde 5:—:—.» Fmdl. 1704 från 1 mtl. Mörkö nr 2, 1ji mtl fr., Mörkö nr 3, 5/a mtl fr., och Mörkö nr. 4, 7 8 mtl fr. — bytta från kr. till fr. 1615; fmdl. 1704 från 1 mtl. Fiske = nr 1. Stenbacka nr, 1, 7 4 mtl fr. — bytt från kr. till fr. 1615; fmdl. 1704 från 1 mtl; skl. 1696 x7o—19/9: »Fiske lika med föregående hemman i Mörckö by 5: —: —.» Engelholm el. Ändö nr 1 och 2, 7 4 mtl fr. sät. vartdera — skl. 1696 18/9—19/9; fmdl. 1704 från 1 mtl: »Fiske 3 strömmingsvarp, 5 st. katzestånd men ecklefiske för upväxt ogräs och grundt vattn nu mast obrukligt, sammaks annat fiällfiskefång kring hemön, dock för den frihet att fara öch fiska till hafz kan hela fisket högst taxeras för 11:16:—.» Bytt från kr. till fr. 1615. Espö — under Engelholm. Skl. 1696 18/0—10/9: »Fiske 4 fiällfiskevarp, 4 st, ecklefiske dito, annat smått fiske med stödiande, riissier, krok, garn och nät,

255 nu för tiden af föga värde, dock för den frihet att fara till hafz och fiska kan det ett för alt högst taxeras till 7: —: —.» Rimmö nr 1, 1 mtl sk. — skv. 1753 23/G: Fiske Strax vid hemön hvar på gården ligger och hvarom kring finnes 4 st. fiällfiskvarp haf. detta hemman föliande holmar af nedan nämde beskaffenhet. Lerholmen hvarpå fins ängtill 7 4 lass hö som redan observerat är ibland de fem lassen, samt skog af ek, gran och tall. Älholmen beto för får litet ekskog. Hönsholmen ekskog. Hårkranksholmen, äng till 1 å 2 satar hö, som redan observerat är bland do 5 lassen, ekskog. Yxöholmen äng till 1 lass jemväl antecknat under de 5 lassen, ekskog. Lind Kulle några lindbuskar eliest bärg och sten. Långholmen här på litet Mörk och ek och omkring 2 strömmings varp. Espskiärsholmen, ekskog och omkring 1 strömmings varp. Lilla Fruholmen några unga ekar härpå. Stora Fruholmen några biörkar och 2 a 3 ekar. Biörckskärsholmen några ekar. Älskärsholmen bara bärg och utan skog. Korsholm sommarbete för kreaturen samt någre ekar och Mörk uppå och omkring 1 strömmingsvarp. Mårtholm några ekstubbar. Stora Olsholmen litet bete för får, några ekar. Stångskärsholmen några ekar och eliest buskagie. Lilla Olsholmen buskagie och några lindar. Snöpholmen eller Klabb bara berg och sten med några runor. Lilla Norrholmen litet bete för får och några ekar. Stora Norrholmen några ekar, 2 å 3 lindar. Lindholmen med några lindar. Tväsäcksholmen bara bärg och några aspar. Desutan idka åborne strömmingsfisket i vilda hafvet utan för Häradsskär 5 mil härifrån.» Skk. 1754 16/12. Espholmen nr 1, 3/4 mtl sk. — fmdl. 1700. Skv. 1728 u / e : »Fiske. Intet sillnotvarp fins härtill. Fiällfiskevarp vid Fyrudden 1, vid Edholmen 1, Sämre vid Båthusviken 2. Eckelnotvarp på Edholmssund 1. Odugligt östan på Husön 1. Vid Sörsätters udden 1, dessutan intet fiske allenast till hafs.» Skk. 1732 2 7 4 . Aspö ja nr 1 och 2, 1 mtl sk. vartdera — skv. 1755 2 7„: »Fiske. Vid hemön som begge gårdarna ligga uppå äro vissa notvarp och der utom lyder till gården gemensamt följande holmar och klabbar. Kråkskär en bergklabb hel kal och utan notvarp. Hamskär lika så. Gråskär beväxt med albuskar, och der till 2 klabbar. Östra Örskär med biörkbuskar beväxt. Käppbådan 2 små hällor och 2 skötvarp. Lilla Luskär en bärgklabb. Yttra Spinkan äfven så. Steskär lika. Norra och Södra Kiöpskär lika. Södra Karten dito. J n r a Vållbådan en bärghälla. Dråmshals lång berg klabb, 2 skötvarp omkring. Alsund G. fågelsund ärs Holms ör med en ek och några albuskar. Tyxholma några biörkbuskar och 1 abbårr varp. Yttra och indra Brandskär med några albuskar. Biörkholm små biörk och enskog samt vide och albuskar med några gamla ekstubbar, der omkring 1 notvarp. Askskär en bärgklabb med abbårre varp omkring. Kasterholm be växt med enbuskar och et notvarp. Enholm med enbuskar och 1 notvarp. Stora Engholm et notvarp.» Skk. 1757 1 7 1 0 . Gloholmen nr 1 och 2, 5/8 mtl fr. vartdera — köot från kr. till fr. 1627, reduc. 1694, bytt till fr. 1694; fmdl. från 1 mtl. Skl. 1697 % - * • / , ; »Fiske. 6 st. fiällfiskevarp a 24 öre 4; 16:—.» Lambskär nr 1, 7/8 mtl fr. —bytt från kr. till fr. 1677; fmdl. från 1 mtl 1699; skl. 1698 7,i: »Fiske här vid är förnemligast om vårtiden. 1 abborlekställe i hagen emellan Skobytte och Husön med låugtög och pempenot kan verderas till 8:—:—, 5 st. ecklefiskevarp å 16 öre 2:16:—, 2:ne st. sillnotvarp förmäles af urminnes tider för des o fruktbarhet skull icke varit brukade, hvarföre hafva de icke kunnat taxeras. 2:ne st. sillegrund till hafs kan taxeras till 1

256 tunna strömming (ehuruväl de uti stormväder uppå sina fisketyg äfventyra en stor skada) som anföres till 6 dir smt.» Uggelö nr 1, xj2 mtl fr. — kr., doner. 1630, reduc, bytt till fr. 1694; fmdl. från 1 mtl 1697. Skl. 1697 l8 / e —«/ 0 : »Fisket 3 st. sillnotvarp af ringa, värde kunna högst taxeras till 7 2 tunna strömming 3:—: — Några fiällfiskevarp kring holmarna upföres till 3: 22: — 3 st. katzestånd skattlägges högst till 2:—:—.» Vrångö nr 1, 1 mtl sk. — skv. 1728 X1/G: »Fiske. Sillnotz varp östan till på hemön och vid Bränfiär, 1 dugl.; Sunnan till vid Skiäludden, 1 dugl.; Vid Brefiärh alldeles odugligt, Fiällfiskevarp vid Högholmen, 1 dugl.; Vid Enfiärn, 1 dugl.; Vid Breholmen, 1 dugl.; Östan till på hemön, 2 dugl:e; Västan till på hemön, 1 dugl.; Uti Vrångö Sund brukas hvartannat år till Vrångö och hvartannat år till Yxnön 2:ne varp utföres alltså här — 1; Sunnan till, 1 odugl.; Vid Notgrunden, 1 odugl. Ecklenötvarp vid Norrängs vik, 2 duglige; vid Fetkrefsholmen, 1 duglig; vid Brunholmen, 1 duglig, dock mycket svekfulle». Skk. 1731 8/7. Yxnö nr 1 och 2,78 mtl fr. vartdera — kr., doner. 1623, reduc. 1683, bytt till fr. 1683. Fmdl. från 1 till 3/4 mtl 1699 och förhöjda till 7/8 mtl enl. kk. brev 1821 2 / 3 ; skl. 1699 17/5: »Fiske. 3 sillnotvarp aldeles öde. 6 varp ecklefiske alböre 3:—:—, lekfiske i Mahren med mört och id skattlägges till 2:—:—, Pempenotzvarp åtskillige taxeras till 1:—:—», skl. 1732 l4 / 7 : »Fiske 3:ne sillnotvarp, 6 st. eckelfiskevarp soml. år när siön är mycket up, lekefiske i Maren af mört och id, mycket grundt vattn. Pempenotzvarp åtskillige derest fordom sik bekommits, men nu fångas derstädes någon fiällfisk. Ofvan specificerade fiskerier finner skattläggningskommissionen skäligt at taxera till årl. ränta 6 dir smt.» Yxnö nr 4, 7/8 mtl fr. — lika med nr 1 och 2. Yxnö nr 6, 3/4 mtl fr. — lika med nr 1; fmdl. från 1 mtl. Lagnö nr 1 och 2, 1 mtl sk. vartdera — skk. 1715 17/G: »Öfver Langnö>; skk. 1750 12/2: »Neder Langnö»; skv. 1748 s0/,.: »Fiske. Utom den ön hvarpå gården ligger och de notvarp som dervid äro belägne, lyder och hit följande holmar, och notvarp. Tväsäcken med några albuskar och g. ekar beväxt. En holme der intill Lindholmen, hvarpå fins några lindar och ekar samt hasselbuskar, på desse 2 holmar är ingen äng, allenast bete för några fårkreatur. Notvarp till detta hemman. 2 s t vid Tväsäcken, 2 d:ö vid Hoggålsudd, 2 d:o vid Lindholmen, 2 d:o Östan på ön. Inga skötgrund till hafs, allenast somlige å r lägges till siös vid Kronoskäret Häradsskär 2 mil ifrån Lagnö. Inga homstånd och intet skälfiske.» Gränsö nr 1 och 2, 1 mtl sk. vartdera — skv. 1753 *7e* »Fiske Övre Gränsö. Förutom hemöna hvar vid fins 4 notvarp af fiällfisk men intet strömmingzvarp, hafver denne gård nedan nämde holmar, Balckgrundet kallat nytias här till på Östra, och Lagnö 1 hemman på den västra sidan hvarvid fins et abborevarp. Utom dätta idkar åborna strömmingsfisket i vilda hafvet utom Häradsskär 4 mil här ifrån.» Neder Gränsö. »Omkring hemön hvarpå gården ligger äro 8 notvarp, der ut i fås abborrar, mört och gäddor, och 1 strömmingzvarp, des utan lyder och hit föliande holmar med der omkring varande notvarp. 1) Lång Holmen hvar på fins buskagie samt sommarbete för några får. Häromkring är 4 notvarp af fiälfisk. 2 st. klabbar bestående af bara berg ock sten. J vilda hafvet vid Härads skär 4 mil härifrån idka och åborne strömmingzfisket.» Skk. 1756 2/11. Ekö nr. 1, 7/8 mtl sk. — skv. 1755 2 7 0 : »Fiske. Utom det fisket af fiällfiske

varp som fine omkring hemön hvar på hemmanet är belägit, gifves och föliande holmar med sina varp till gården lydande. En holma Notklabben hvar vid äro 2 st. abborevarp. Kimskär beväxt med litet löfskog oeh omkring 1 abborevarp. Notklabben består af bara bärg med 2 abbårevarp der vid i siön. P å Holfiärden en bärgklabb 1 fiällfisk varp. Tallskär en holma bara bärg och inga varp vid. Bråns Holma mast berg uppå allenast litet betes mark på somlige ställen, med 2 notvarp omkring. Segelskär fins pä några albuskar, men intet fiske omkring. Käringskär några buskar uppå, och inga notvarp. Grimmelskär hvar på fins några odugliga ekar samt Mörk oeh albuskar. En liten klabb Tyrholmen kallad, mot Tyreslöt med små albuskar.' Skk. 1757 v 7, (! . Emtevik nr L ajt mtl sk. — fmdl. 2 mtl 1700. Skv. 1753 "»/,: »Fiske, Utom hemön, hvar på gården ligger, och deromkring 2 fiällfiskvarp, och et Dito på Glo utan för lortvik samt et varp dragés ömsom af Emtevik och Ekö åbor, häfder denne gård föliande holmar med sine varp. Liusholmen hvarpå fins Mörk tall några unga unga ekar och äng till ett las hö som redan observerat är, och 2:ne strömmingsvarp här omkring-. Tallholmen bestående af biörk, tall, al och enebuskar samt ett strömingz varp omkring. Grytsholmen av några tallar och et skriut abborvarp omkring. Hästö här på kan bärgas årligen x/4 las hö och eliest någre tallbuskar. Skinsholmen här på fins buskagie af en och bete för några får. Ringsholmen, en liten bärgklabb med några tallbuskar, desse 3 st. holmar häfdar denne gård hvart 4:de år med hemmanen Giärdvik, Åfmarö och Tyrslöt. J vilda hafvet vid Häradsskär 4 mil här ifrån idka åborne strömmingzfisket» Skk. 1756 2 / n . Ufmarö nr 1, 1 mtl sk. — skv. 1751 7 T : »Fiske. Följande fiske varp vid själfve hemön eller der gården är belägen uppå. 1 silnotvarp timmervarp kallat. 1 öster vid ön Kubbsuddudden. 1 väster för Tallskär. Inga fiällfiske varp uöck följande holmar med sina varp 1 litet skär eller bergklabb nord väst till Grändsö ii^cv hvar vid är et abborre varp. 1 Klabtal skär med några albuskar hvar om kring är 2 små notvarp. 1 Skyrviksskär kallat utan skog, 1 fiällfiske varp. 1 Skär Smesklabben med några talbuskar och 1 liten ek, inga notvarp för medelst brådiupet derom kring. 1 holm Fyrholmen af små tallskog och asp inga notvarp förmedelst brådiupet. 1 Alkärsholmen små tallar inga notvarp förmedelst brådiup. Skålviksklabben ingen skog, inga notvarp för medelst brådiup. 1 liten Klabb af lika beskaffenhet. 1 Ålbiörksskär med några enbuskar inga notvarp för medelst brådiupet. 1 Stälklabben hvar vid är et litet abborrvarp. 1 holm Hästön utan skog hvarpå fins äng till 3 satar hö inga notvarp häfdas med Emtevil, Gäddevik och Töraslöt hemmanen hvart 4:de år. Skins och Eingz Holma der på finnes små tall och enbuskar och häfdas på lika sätt som om Hästön sagt är, 1 Gråholmen enskilt häfdas till Ufmarö bestående af små tallskog, inga notvarp förmedelst brådiupet kring denne Holme.» Skk. 1753 :'7i„Gäddevik nr 1, 1 mtl sk. — skv. 1725 7 J 0 : »Fiske är här till ganska ringa, sillnotvarp vid Skindsholmen 1, tillika med IJmarö, Tyreslöt och Emtevil, noch ett sillnotvarp tillika med Umarö. Fiällfiskevarp vid Högholmen 1. Ekelnotvarp vid Sanden 1. Vid Besebo 1 tillika med Umarö. Dessutan intet fiske af något dera slaget undantagandes till hafs.» Skk. 1733 s/.,. Tyrislöt nr 1, 1 mtl sk. — skv. 1725 2 /, 0 : »Fiske. Sillnot varp vinter och sommar vid Skindsholmen med Gieddvjk, Umarö, oeh Enitevjk, odugl. varp i Mövjk 1, Båthusvjken 1; Fiellflskevarp i Ängevjken 1, Kiöfsvjken 1, Trattskär 1; D:o odugl. i Dalen 1, Öster Angudden 1, vid Rundskär 1; Eckelnoivarp i Lökvik 1, Yttre kiöffte 1, Inre kiöffte 1. Hvilka varp somlige år knapt löna 17 — FisJcerättsntredningen.

I.

258 mödan. Alldeles odugl. vid Dalen 1, Jängvjken 1. Här till äro också t r e håmmestånd vid Löfviken 1, Räfgrytet 1, Hamnholmen 1. J hvilka ål fordom till en stor ymnighet har fångats, men i mannaminne icke det ringesta bekommit. Skötning, röckiefiske, krokstånd, garn och nättiefiske, samt fogelstånd och äggning finnes här intet. Dessutan fiske till hafs.- Skk. 1727 6 / 2 . V ängsjö nr 1, 1 mtl sk. skv. 1748 i9/e: »Fiske. L:a Grytsholmen, ingen skog eller notvarp. Vaxholmen 2 ekar, ett notvarp. Ett Berg derintill i Skälsträngen millan Vänsiö och Källsiö ägor. Gall Klabb nordväst för Vaxholmen. Häradsskär några smal albuskar. 1 notvarp. Callmareholmen ingen skog. Ensholmen några små albuskar. Tväsäka fins några ekar uppå; derintill tvänne små klabbar. Fyrholmen med några g. ekar, 2 Notvarp. Kiättelskär med några albuskar, der in till en liten klabb. Biörkeholmen men några biörkar. Slånaträsholmen, Dängholmen, Lindholmen, hvarpå fins några lindbuskar och ett notvarp. Alskär en liten klabb i gräntsen till Gränsö ägor. Notvarp. På hemön 1 notvarp å norra sidan och 2 dito på södra sidan. Skötsättningar äro till detta hemman på hemägorna inga ordinarie varp, undantagandes i vilda hafvet vid kronoskäret Häradsskär 5 mil härifrån.» Skk. 1750 2 7 4 . Tjärholmen nr 1, 7/8 mtl fr. — kr., doner. 1623, reduc. 1683, bytt till fr. 1684. Fmdl. från 1 till »/4 mtl 1698 och förhöjt till 7/8 mtl enl. kk. brev 1821 2/;!. Skl. 1698 4/6: »Fiske 3 sillnotvarp om vintern 8:—:--; 2 st. dito om sommaren 6:—:—; 6 st. fielfiskevarp 3:—:—; 2 st. små holmar Gräntze och Bråtholmen skattlags til 1:—:—.» Missjö nr 1, 1 mtl sk. — skv. 1748 27/G: »Fiske. Stångskär består af bara berg, ingen skog, inga notvarp. Fyrhälla 3 st. klabbar bara berg, dervid ettnotvarp abborar. Alskär 1 klabbe små älskog 3 st. abborevarp deromkring. Olson den jndre tall och enebuskar samt några ekar och äng i medelmåttiga år som redan sagt är till 1 lass hö. Trätskär litet tallskog och litet fiskevattn, söder sidan i sundet, hvarest 1 notvarp lyder hit. Kutskär 1 liten klabb in till Ekö ägor af några små ristallar, och 1 notvarp. Inre Kärre en klabb, någon betesmark, skog af hårtall oeh en. Dämmingzskär några bergsklabbar af några buskar och 1 tall. Löflingsskär. Örskär en skiutklabb af några små albuskar. Berghögholms. Krokskär 1 klabb derintill nordan för Krokskärsklabb in till Kallsiö ägor. Äd Klabba några bcrgskrefvor, brukas till skiuta vid. Arfskär en trin klabbe. Gryts klabbe. Askars Klabbe. Norra Bådarne. Norra bads Klabb. Höra ören en Klabb vid hafbandet i skillnaden millan Missiö och Kallsiö. Svålsten d:o. Bådskär 1 ägge klabbe. Hökbådau. Gålingen. Gåligzhällorna. Tälskär. Tälskär skl umpen. Kräplingzanda. Lilla Svänsö här på fins några små tallbuskar och bete för några fårkreatur. Elgskär. Södra Löflingsklabben. Kulskär. Andskär. Bandårskär. Västra ön hvarpå finnes litet äng om 7 8 l a s s n o s o m redan sagt är, samt små ris ekar och tallbuskar, deromkring några notvarp. Sköttsättningar till hafsgrunden 3 mil från byn. 1. Missiögrundet 2. Ormgrundet 3. Gäddeviksgrundet 4. Tyreslötsgrundet. 5. Näbbgrundet» Skk. 1753 25/10. Sporrholmen nr 1, en holme, sk. — skl. 1725 2 7 (i ; skk. 1734 2 7 „ ; skv. »Deromkring är hvarken fiske eller annat» Finnö nr 1—3, 7 3 mtl sk. vartdera — skv. 1718 12/5: »Fiske til detta hemman är allenast 2:ne abbornotvarp oeh dessutan intet annat fiske än till hafz. 4 st. håmmestånd har varit på norra sidan om ön men nu för tiden hel ofruktbara och af ganska ringa värde.» Skk. 1718 27/G. Slättö nr 1, XL mtl sk. — skk. 1718 27/(1; skv. 1718 l2 / 5 : »Fiske är allenast här-

259 til 2:ne aborruotvarp och dessutan intet annat än til hafz. Håmmestånd hat varit på norra sidan om ön härtil, men nu mast öde .» Sundö nr 1, 7 2 mtl sk. — skv. 1718 12/5: »Fiskevatten är här til allenast 1 ekelnotvarp och just intet utom til hafz. 1 håmmestånd har detta hemman interesserat med Finnö och Slätö, men befinnes nu för tiden at intet kunna brukas, och derföre til större delar ödelagt.» Skk. 1734 27/ö. Kejsernäs nr 1, 1 mtl fr. — bytt från kr. till fr. 1615.° Skl. 1696 18 / 9 —"/„: Fiske ett strömmingsvarp. 7 pempenotvarp tilhopa med Lilla Näset, hvilket med fisket till hafz kan högst taxeras i ett för alt till 6 dir smt.» ^ Torpa nr 1, T/8 mtl fr. — bytt från kr. till fr. 1615; fmdl. 1704 från 1 mtl. Skl. 1696 "/o—19/»: »Fiske ett miärdestånd, fem fiällfiske, och ett strömmingsnotvarp alla af ringa värde, dock för den frihet att fiska till hafz, kan fisket högst påföras 7 dir smt.» ^ Högsjö nr 1 Lilla, 3/4 mtl fr. — bytt från kr. till fr. 1615; fmdl. 1704 från 1 mtl. Skl. 1696 1 7 9 "~ 1 7 9 : »Fiske 6 fiällfiskevarp i Sandfiälen samt skötläggning, höst och vår hvilket icke synnerligen lönar omkostnad och möda, dock för. den frihet att fiska till hafz kan det i ett för alt högst taxeras för 7 dir smt.» Hög sjö nr 2 och 3 Stora, 7/8 mtl fr. vartdera — bytt från kr. till fr. 1615; fmdl. 1704 från 1 mtl. Skl. 1696 "/JT"-"/»: »Fiske 1 strömmingsvarp, 5 fiellfiskevarp samt annat smått fiske, af ringa verde, dock för friheten att fiska till hafz kan det högst i ett för alt hållas till värde 8 dir smt» ^ Djur sunda nr 1, 3/4 mtl fr. — bytt från kr. till fr. 1615; fmdl. 1704 från 1 m t l Skl. 1696 "/„— 18 / 9 : »Fiske, 3 st. notvarp till gården af ringa värde. 3 s t tillhopa med Giörvik dito, dock i anseende till den frihet att fiska till hafz kan det skattläggas högst til 4:16:—.» Dal på Askon, bytt från kr. till fr. 1615; skl. 1696 X%—X9f0: Fiske skattar i ett för alt nogast räknadt 3 dir s m t > Görvik nr 1, 3/4 mtl fr. — bytt från kr. till fr. 1615; fmdl. 1704 från 1 mtl. Skl. 1696 18 / 9 — x 7 0 : »Fiskevattn 2:ne notvarp tilhopa med grannarne i Djursunda och något annat fiske, som nogast är räknat för 3 dir smt» Ramsvik nr 1, 3/4 mtl fr. — bytt från kr. till fr. 1615; fmdl. 1704 från 1 mtl. Skl. 1696 18 / 0 — x 7 9 : »Fiske 4 st. strömmingsvarp af ringa värde. 2 fiellfiske varp dito. Ett håmmestånd förlängst odugl., men för den frihet att fara till hafz och fiska, kan det i ett för alt högst skattläggas till 6 dir smt.» Dal nr 2,3/4 mtl fr., och Dal nr 3, •/, mtl fr. — bytta från kr till fr. 1615, reduc. 1683, bytta 1684; fmdl. 1704 från 1 mtl. Skl. 1696 18/0—10/6: »Fiske 4 sillnotvarp, 3 dito med eckelnot samt annat smått fiske med. stödiande, russier, krok, garn och nät, dock mycket ringa, men för den frihet att fara till hafz, kal alt fisket högst taxeras till 6 dir smt» Gryts

socken.

Getterö nr 1 Stora, 1 mtl sk. — skv. 1753 2 7 G : »Fiske. Utom ön hvarpå gården ligger och det fiske, som der omkring kan vara, hafver detta hemman följande holmar, med de dervid varande och annoterade notvarp. Bockholmen, varpå finnes äng, som redan anfört är, samt några tall- och enbuskar jemte biörkar. 2 notvarp häromkring. — Strönrmingsholmen, ingen skog utan bara berg. Notvarp är här till 4 st, hvar i fångas abborer och giäddor. 2 strömmingsvarp finns här och, dock skola de vara af ringa värde. — Eliest öfva åborne strömmingsfisket vid Häradsskär uti hafvet 4 mil här ifrån.» Skk. 1754 »/„.

260 Har stena nr 1, 1 mtl sk. — skv. 1755 1!l/t;: »Fiske. Förutom de notvarp och det fiske, som gifves kringom ön, hvarpå hemmanet ligger, nyttias vid de öfriga till gården lydande holmar 8 ekelnotvarp, hvari fångas gäddor och abborar till husbehov. Skiälbådar eller stånd finnes 6 st. hvaruti skiäl fångas årligen till åbornes hielp uti födan, skatt och dryga cronoutlagor. Åtta stycken håmstånd äro och gården tillhöriga, hvarest fås ål årligen. Tvenne mil härifrån uti vilda hafvet är detta hemman tillslagit ett långgrund att lägga skiöten vid och fånga strömming.» Vid förrättningen utröntes att »hemmanet ingen annan födekrok hade än sjön, som vore en oviss inkomst somliga år, när fisket intet lyckades». Skk. 1757 19/10. Kråkmarö nr 1, 1 mtl sk. — skv. 1761 l s /e : »Fiske. Utom de notvarp och fiske, som finnes kring hemön, nyttias och notvarp kring de övrige gårdsens holmar. I vilda hafvet straxt härvid är denna gård tillslagit tvenne långgrund at lägga siöten vid och fånga strömming.»» Vid förrättningen utröntes att hemmanets invånare måste »taga alt sitt behof ur siön». Skk. 1763 2 3 / l r Varpet el. Snäckevarp nr 1, 8/8 mtl sk. — skv. 1709 2G/g: Fiske. 2 notvarp till ecklefiske som ej kan löna omkåstnaden och omaket.» Skk. 1710 1S/... Norrtorp nr 1, 8/8 mtl sk. — skv. 1709 2F/S: »Fiske. 12 landzvarp till att draga not på efter fiällfisk och uti en vik ett varp eekelfiske.»» Skk. 1727 °j4. Fyriorp nr 1, 1/2 mtl sk. — skv. 1709 26 / s : »Fiske. Håmmestånd gifver i medelår 2 L<a ål. Eliest ecklefiske kring Fyrudden temmelm svekfullt.» Vid skkskillingens bestämmande togs jämväl fisket i beräkning;. Skk. 1710 1 4 / n .

Saltsjöfisken i Östergötlands län. Östkinds härad. Kvarsebo

socken,

1. Kolvik nr 2 eller Österhagen, ett strömmingsfiske, enl. 1878 jb, kr. ensk. disp. Skl. 1793 "/„ till en ränta av V- tunna strömming eller 32 skill. Upptogs först i 1803 jb. Bråbo härad. Kvillinge

socken.

2. Hammaren nr 2, ett fiske, enl. 1878 jb, sk. Sedan bonden Per Jonsson i Össby hos kk. anhållit om införsel uti »ett cronofiske vid saltsiön, benämndt Hammaren stötande intill Bråbo häradsallmänning», företogs 1789 14/7 skl. av fisket. Därvid utröntes bl. a.: Fisket öster om Hammarudden bestode av 11 notvarp till strömmingsfiske. Fisket skedde om sommaren, då det vore betydligast, dels med skotar, samt om vintern med not längre ut på djupet. Fisket väster om Hammarudden bestode av 5 notvarp, varest endast något fjällfisk fångades om sommaren med not. Fisket skls sålunda, att strömmingsfisket öster om Hammarudden åsattes en ränta av 2 tunnor saltad strömming el. 4 rdr sp. och fjällfisket väster om Hammarudden en ränta av 12 skillr., eller tillhopa 4 rdr 12 skillr. Vid undersökning angående fisket vid Bråbo häradsrätt 1790 15/10 upplystes, att vilken av häradsborna, som behagat, fiskat på detta vatten, när och varest

261 han för gott funnit, men att Norrköpings stads fiskare, som även begagnat fisket, därföre erlagt någon årlig avgift till innehavaren av Björnsnäs säteri. Sedan ägaren av nämnda säteri erbjudit sig att för fisket årligen betala dubbel ränta mot den, som vid skin blivit fisket påförd, fann kk. genom ut: tag 1792 u / 6 skäligt gilla och fastställa den sålunda erbjudna räntan. Utslaget fastställdes av K. Maj:t 1793 "/,. ^ Fisket redovisas först i 1793 jb bland kronoutjordar ss. ett fiske under Björnsnäs säteri med ränta 4 tunnor saltad strömming och 2 LS torr fisk Skk. 1876 »Vtr Östkinds härad. Östra Husby

socken.

3. Kungslotten nr 1, viuternotfiske i Bråviken, enl. 1878 jb, kr. allm. disp. Konung Gustaf I anbefallde i brev den 8 februari 1530 östgötarna som notar hade i Bråviken att låta honom njuta den lott i varje not som de honom lovat hade och pliktige vore »aff konungz watn dell». I de fogderäkenskaper för Östergötland, som finnas bevarade, förekommer dock icke någon anteckning om uppbörd av kungslott av fiske i Bråviken förr än i fogden Henrik Perssons räkenskap år 1545 för Östkinds, Björkekinds, Lösings och Bråbo härad samt Norrköpings stad. Däri tages till uppbörd 4 läster 61j2 tunnor saltad strömming med anteckning: »Ithem än kaf fuer Hendrick Psson upburit ströming som haffuer saltat lattit aff nogre nötter som dragés udi bråviken och är uti en not 16 lotter och ten sexton lotten haffrr konglig matz och kallas konungz lott. Ännu i 1553 års räkenskap för Lösings härad och Norrköpings stad, däri tagits till uppbörd 17 tunnor 15 korgar strömming, är antecknat: »Aff noter som böndren haffue dragit vid Bråvik tager H. Nåd altid en lott», och i påföljande årets räkenskap för samma härad och stad har likaledes uppförts viss uppbörd av strömming med anteckning: »Ittem af 8 vint nött som böndre haffua drag:t vid Bråviken tag:r v. n. herre en lott» 1 1555 års fogderäkenskap för Östkinds och Björkekinds härad tages till uppbörd strömming av vissa angivna notvarp i Häradshammars, Östra Stenby, Östra Ny och Östra Husby socknar, därvid antecknats, att Kungl. Maj:t i varje not hade två lotter. Kungslotten av strömmingsfisket i Bråviken inlevererades från slutet av 1500-talet till Skenas och Bråborgs kungsgårdar. Vid skattläggning av Skenas kungsgård den 1 augusti 1694 upptogs under rubriken »»Fiskerier» följande: »Fiske fins kring ägorna och vid tillhörige holmar, allenast med not om vårtiden och något fram på sommaren, kan skattas för årligt importance — 6:—: (daler silvermynt). — Nock observeres häs Kongz Lätten af vinternotz fisket, som afgiften till ladugården, eller hvilken som den innehaft årligen blifvit lefvererat, gifver somlige år mer och somlige mindre, kan här högst komma i Consideration för 7 2 T:a strömming eller dess värde efter Grono värdering — 2: —:—> (daler silvermynt). Den för kungslotten sålunda beräknade räntan inräknades i kungsgårdens ränta och blev följaktligen icke särskilt redovisad i jordeboken. Bråborgs kungsgård skattlades den 21 juli 1696, därvid i skattläggningsinstrumentet upptogs, utom »Gårdens egentliga fiske så vid landet underliggande holmar, Kongs ock vattenlåtterne af vinternoterne kommer också under gårdens vanl. tillhörigheter att införas för årl. inkomst 10:—:—» (daler silvermynt). Denna ränta inräknades i kungsgårdens ränta.

262 Sedan majoren Carl von Roland, vilken innehade Skenas kungsgård under förpantning, hos kammarkollegium anhållit, bland annat, att varda bibehållen vid kungslotten av vinternoten i Bråviken »efter 1695 åhrs Contracts lydelse», förklarade kollegium den 25 oktober 1725, att panthavaren borde njuta kungsoch vattenlotten, då noten droges på Skenas kungsgårds eller kronoallmänniugsvattnet, »börande Crono betienterne i orten noga tillse at en så gamal och i alla tider brukelig rättighet kungsgården ej må undandragas»». Skenas kungsgård med underlydande skattlades ånyo den 30 augusti 1751. Därvid beräknades fisket på kungsgårdens vatten till 3 daler silvermynts ränta. Den kungsgårdens innehavare tillkommande kungslotten inräknades icke i kungsgårdens ränta utan upptogs såsom en särskild lägenhet sålunda: »Kongzlåtten af Vinternotzfisket i Bråviken uti Östkinds Härad, faller somlige år mer och somlige år mindre, och år 1694 skattlagd till 2 d:silfvermynt eller 7 2 tunna strömming, hvarvid skattläggningsmännen prof va för skiäligt låta förblifva, och upföra räntan till 1/2 tunna strömming —2: —: —» (daler silvermynt). Skattläggningen fastställdes av kammarkollegium den 18 mars 1761. Därefter har sagda kungslott i jordeböckerna redovisats såsom en särskilt jordeboksenhet under krono titel med nyssnämnda ränta och upptages i gällande jordebok för Östra Husby socken bland kronoegendomar under allmän disposition, fiskerier, såsom Kungslotten nr 1, vinternotfiske i Bråviken, med anteckning: »Utarrenderadt med Skenas kungsgård för kronans räkning.» Ar 1835 instämde dåvarande arrendatorn av Skenas kungsgård kaptenen O. F. Lindahl Näfvekvarns bruks ägare till vederbörande häradsrätt med yrkande, att bruksägarna måtte förpliktas att till Lindahl i hans egenskap av arrendator av kungsgården erlägga s. k. kungslott av det vinternotfiske, som för Näfvekvarns bruk i Bråviken idkades. Genom utslag den 26 februari 1836 ogillade häradsrätten på anförda skäl den väckta talan. Mot utslaget anmälde Lindahl vad, vilket emellertid icke i behörig tid fullföljdes. (Lagmansrättens utslag den 14 juli 1836.) Är 1881 anhöllo bruksägaren J. Sederholm å Näfvekvarns bruk jämte flera idkare av vinternotfiske efter strömming i Bråviken hos Kungl. Maj:t, att erläggande av den s. k. kungslotten och vattenlotten av vinternotfisket efter strömming i Bråviken måtte få upphöra vid utlöpandet den 14 mars 1886 av då gällande arrendekontrakt rörande kungsgården. Över framställningen avgåvos yttranden av, bland andra, kammarkollegium. Kollegium hemställde i utlåtande den 31 december 1888, huruvida icke Kungl. Maj:t skulle finna skäl hos riksdagen göra framställning därom, att den Skenas kungsgård dittills tillkommande andel av vinternotfisket i Bråviken måtte upphöra, och således i avseende å sättet och villkoren för sådant fiskes bedrivande uti ifrågavarande vattendrag inga andra bestämmelser äga tillämplighet än sådana som i avseende å dylikt fiske vid saltsjöns stränder i allmänhet vore gällande. Genom ämbetsskrivelse den 3.1 januari 1881 anmodade chefen för finansdepartementet, som inhämtat, att kungslott av vinternotdräkt i Bråviken tillkomme även Bråborgs kungsgård och att denna rättighet i gällande arrendekontrakt upplåtits åt kungsgårdens arrendator, kammarkollegium och do munstyrelsen att efter behörig utredning och vederbörandes hörande till Kungl. Maj:t inkomma med yttrande, huruvida skäl förefunnes för att j ä m j väl den Bråborgs kungsgård tillkommande kungslott av vinternotdräkt i Bråviken skulle upphöra, och i sammanhang därmed upplysa, huruvida kungsoch vattenlott fortfarande vore kronan förbehållen jämväl i något annat

263 fiske än ifrågavarande, samt, där så funnes vara förhållandet, yttra sig, huruvida densamma skäligen kunde och borde upphöra. Ämbetsverken avgåvo i anledning härav den 17 december 1897 utlåtande och hemställde, att, därest Kungl. Maj:t funne skäl att hos riksdagen göra framställning om upphörande av den Skenas kungsgård tillkommande kungslott i vinternotfisket i Bråviken, enahanda framställning måtte göras beträffande kungslotten till Bråborgs kungsgård. De tre ledamöter i domänstyrelsen, som deltogo i beslutet, ansågo, att då Bråborgs kungsgårds rätt till kungslott i vinternotfisket i Bråviken måste anses lagligen grundad, samt någon olägenhet eller svårighet för kungslottens uttagande icke dittills yppats eller rimligen kunde ifrägakomma, skäl lika litet i detta fall som i fråga om den Skenas kungsgård tillhörande kungslott förefunnes för eftergift av kronans rätt. I proposition nr 80 till 1898 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t riksdagen msdgiva, att de Skenas och Bråborgs kungsgårdar tillkommande andelar av \ internotfisket i Bråviken finge med den 14 mars 1899 upphöra, med rätt för dåvarande arrendatorn av kungsgårdarna att njuta visst avdrag å arrendena dock att därigenom icke skulle ske någon rubbning i den fiskerätt, som på grund av kronans jordäganderätt kunde tillkomma innehavarna av kungsgårdarna. Propositionen bifölls av riksdagen. Någon förändring i jordeboksredovisningen av kungslotten till Skenas kungsgård har emellertid icke i anledning härav vidtagits. Björkekinds härad. Rönö

socken,

4. Kronoudds fisket nr 1, enl. 1878 jb, sk. Skl. 1671 till en ränta av 1 dir smt och först redovisat i 1695 jb under kronotitel. Skk. 1910 22/10. Östra Ny

socken.

5. Fisket nr 1, enl. 1878 jb, fr. Vid skl. den 1 och 2 september 1727 av lägenheter under Stegeborgs södra kungsladugård antecknades om detta fiske: »På norra sidan uti saltsiön är 3:ne strömmings- och ett fiellfliske varp, samt lanestånd vid norra bron, varest somliga år fångas ymnigare och understundom mindre strömming; altså estimeras berörda fiske inalles till 6 dir smt.» Skin fastställdes av kk. 1734 12/7 och redovisas fisket första gången i samma års jb. Sedan fisket skattesålts 1783 27/G, avhände sig kronan enl. KM:ts bytesbrev 1792 9/10 den äv fisket utgående räntan. Å

socken.

6. Kungslotten nr 1, ett fiske, enl. 1878 jb, kr. allm. disp. I likhet med förhållandet i Bråviken har s. k. kungslott utgjorts även av vinternotfisket i Slätbaken och skärgården därutanför. Denna kungslott ingick till Stegeborgs slott. I slottets räkenskaper för 1550 redovisas den såsom lottströmnring 3 läst av 4 vinternotar, som bönder hava dragit i Stegeborg skär. I 1555 års räkenskaper upptages kungslott av ett notvarp benämnt Finnönoten. Därjämte förekommer i slottsräkenskaperna uppbörd av vatten-

264 lott, exempelvis år 1555: Av de bönder som fiska på Kongl. Mtz vattn uti vattn lott salt ål — 11/2 fg, färsk fisk — 4 t:or, torr sik — 11 L <u . Vid skattläggning den 18 juni 1695 å Stegeborgs södra kungsladugård antecknades: »Till denna ladugård berättas ej vara något synnerligt important fiske, hvarföre man säkrast pröfvat taxera det med den däraf i några år afgångne årl. skatt nembl. —2:—:— (daler silvermynt). Item anföres Kongslotten av vinterfisket —2:—:—» (daler silvermynt). Dessa båda belopp inräknades i kungsladugårdens ränta. Kungsladugården skattlades ånyo den 23 oktober 1699. Därvud upptogos ladugårdens förmåner av fiske på följande sätt: Fiske i Slätbaken med ryssior och några katzestånd samt notedräkt sä ofvan som nedan för diurgården ock vid några små holmar, som är Räfholmen, Fiskareholmen, Karsholmen, Lindholmen, Högaholmen, Fläskholmen och Väleholmen, på hvilka små holmar kan vara oeh något litet bete, dock intet af något synnerligt värde, men ofvanbem:te fiskarevattn testiineras för — 8 : — : — (daler silvermynt). Kongslotten på ladugårdz ägors fiske vattn utan för slättet —2:—:— (summa) 10:-:—.» Den 29 och den 30 augusti 1727 undergick kungsladugården ånyo skattläggning. Ladugårdens fiske redovisas därvid sålunda: »Uti sjön Slätbaken så väl som utanför slättet, omkring djurgården intill Kallstorps ägor som ut ät siön Eknön jämväl ock kring holmarne Räf- äller Kvarnholmen, Fiskareholmen, Kårsholmen, Lindholmen, Högholmen, Fläskholmen och Vålholmen, äro 12 fiällfiske- och et sillnotvarp samt 3 katzestånd, dess utan stödnings fiske och skötläggning, jämte Kongs- ock vattnlotterna som tages om vintertiden af stornoten, som af omliggande hemmans åbor årligen sammansättes och brukas, hvilket aestumeras in allés til —12:—:— (daler silvermynt). Denna skattläggning fastställdes av kammarkollegium den 12 juli 1734. Kungsladugården försåldes till skatte den 27 juni 1783 och förvärvades sedermera av innehavaren under frälse frihet. I gällande jordebok för Skäällviks socken vedovisas egendomen såsom frälsesäteriet 2 mantal Stegeborg nr 1 och frälsehemmanet 6 1 / a mantal Stegeborg nr 2. I 1695 års landsbok för Östergötlands län upptages i specialräkningen för Lösings, Björkekinds och östkinds häraders ordinarie och extra ordinarie räntor (sid. 1373), bland annat, följande: »Vinternotfisket eller Kongzlåtten af stornoten i Slätbaken i Å Sochn optages här såsom det vanligen plägar utgå och betalas anten det sig mindre eller mer afkastar efter tingsattest i afkortningsboken Fol. 3 014 Nembl-.n 2 dir smt». Den åberopade attesten är av följande lydelse: »Anno 1696 d. 9 Octobr: då ordinarie höstting hölls med Biörkinds härad uti Kuclby, begärde Oronones Befallningsman välbetrodde Henrich Scheibe tingsrättens attestatum att af vinternoten i A sochn för å r 1695 för Kongslåtten efter vanligheten uti ärende två dir sölf fallit; hvilket vid undersökandet sig således uti sanning befanns som under egen hand och signete veriflceras. Actum ut supra. — — Gyllenadler.» I 1690 års landsbok har någon motsvarande inkomstpost icke anträffats särskilt redovisad. Landsböckerna från mellanliggande å r saknas i härvarande arkiv. Åren närmast efter 1695 upptages räntan av ifrågavarande kungslott pa väsentligen enahanda sätt som i 1695 års landsbok. I 1719 års jordebok för Å socken upptages berörda ränta om 2 daler silvermynt sålunda: »Kongslåtten av vinternots fiske i Slätbaken.

265 Denne ränta varit förr apart uti räkenskaperna uptagen, som lika betalas antingen det mer eller mindre af sig kastar. Immediate Crone.» I 1725 års jordebok för Å socken är vid ifrågavarande kungslott antecknat: »Immediate Crono ock är under Häradsskrif:are bostället Hällgesta emot räntans ärläggande efter Resolution». Härmed torde åsyftas en av Kb den 3 februari 1724 meddelad resolution av följande lydelse: »Såsom det befinnes utaf Kronones Jordeböcker att denne Kongslotten rantar 2 d:r S:rmt, altså har Kronobefallningsmannen väibetrodde Nils Aschling, Häradsskrifvaren Hellerstedt, som den till sitt boställe emot förberörde afgift gagna får, honom därvid att mentenera». P å ansökning av häradsskrivaren Hellerstedt att bliva bibehållen vid kungslotten, »som vederbörande i vinternotlaget böra utgöra», förklarade K b — sedan kronobefallningsmannen i orten i avgivet yttrande anfört, att Mogata socknebor ej mindre, sedan de inrättat egen not, kunde undandraga sig att giva kungslott än tillförene då de vore »i ett sammanlag» med Björkekinds häradsbor, helst noten droges »på Stegeborgz slåtts tillhörige vattn kongsådra, hvilket sträcker sig hela Slätbaken igenom» — att vederbörande kronobefallningsman borde maintenera Hellerstedt vid 1724 års nyssnämnda resolution och tillhålla vederbörande att till honom leverera »den vanl. Kongz låtten» — »börandes härvid observeras, att Häradsskrifvarne uti Lösings, Björkekinds och östkinds härader succesive hvar efter andra bem:te Kongz lått till deras boställe emot räntans årlige betalande kommer att gagna och upbära». I en med Kbs skrivelse den 18 februari 1730 till kammarkollegium insänd förteckning över de i jordeboken upptagna fiskerierna i länet är vid nu ifrågavarande fiske i A socken antecknat: »Denne Kungslåt är taxerad til emotstående ränta, som betalas til Cronan men synes böra till hälften på hvardera notlaget efter Mogata och Å sochn som tilförne haft en not tilsammans nu hafva söndrat sig och hafva en not hvardera; Men eljest gräntza å båda sidor om siön desse socknars ägor». I en till Kb i länet den 13 maj 1803 ingiven ansökning anhöll ägaren av Lundby säteri i Å socken, kronofogden Anders Hertzman att få till säteriet skattlagt strömmingsfisket med not och skötsättning vid fyra holmar i Slätbaken, kallade Ringsholmarna och Simporna och att därefter få lösa samma fiske till skatte. I en den 10 oktober samma år till Kb ingiven skrift anförde häradsskrivaren i Vikbolandets fögderi S. Fr. Hagelin, under åberopande av 1724 och 1729 års ovan omförmälda resolutioner angående kungslottens utgörande, att han under sin tjänstetid — trots att på hans ansökning Kb den 8 januari 1798 beordrat vederbörande kronofogdar att lämna honom all erforderlig handräckning — aldrig fått någon kungslott annat än då vinternot dragits vid de s. k. Rings- och Simpholmarna, vilka vore belägna »mitt i sjön» och alltid ansetts såsom häradsholmar och tillydande Björkekinds häradsallmänning. Sommarfisket vid dessa holmar, som i anseende till djupet bestode av allenast 3 å 4 strömmingsvarp, hade, åtminstone de senare åren och kanhända för längre tid tillbaka, Berga, Ursvik och Gustorpsborna i Ä socken idkat utan avgift vare sig till kronan eller häradet »eller med större rättighet därtill än hvar och en annan häradsbo kan äga såsom å härads vattn». Detta sommarfiske, »som i lektiden säkrast lönar sig bäst», förmenade Hagelin vara orsaken till att vinternotfisket icke ansåges lönande utan under hans tjänstetid (tolv år) blott bedrivits två år. »För att vinna

266 någon ersättning för de förflutna åren och kanhända en säker årlig importance» anhöll Hagelin att få disponera sommarfisket vid ifrågavarande holmar, helst som understöd till sitt boställe eller eljest mot skälig ränta. över dessa ansökningar, vilka remitterades till domaren i orten, hördes Björkekinds häradsbor å ting den 1 mars 1804. Vid tinget voro närvarande ombud för Kuddby, östra Ny, Tåby och A socknar. Kuddby sockens ombud förklarade, att det ifrågavarande fisket aldrig nyttjades av socknens invånare, övriga sockenombud sade sig icke ha något att påminna mot att häradsskrivaren Hagelin mot en skälig räntas erläggande finge nyttja sommarfisket vid ifrågavarande holmar till sitt boställe, men bestredo »på det högsta» bifall till Hertzmans ansökning, »varandes Ä sockens fullmäktige Lars Ericsson i Ursvik i början af den tanka, at det vore bäst, om fiskevattnet vid dessa holmar finge hädanefter som förut begagnas af en hvar som ägde fiskeredskap; men då dervid honom ärindrades, att ett slikt förklarande upväckte misstanke emot en del af denne sockens invånare, som skulle de ensamme vilja betjena sig af denne fördel, så förenade han sig med de öfrige, på ofvan anförde sätt, till Häradsskrifvaren Hagelins förmån». Härefter förklarade i en till Kb ingiven skrift åtskilliga hemmansägare i Ä socken, att Å socknebor vore villiga att mot begagnande av fisket »til hela dess vidd» vid ifrågavarande holmar, oavkortat erlägga den ränta, som »efter skeende taxation el. upskattning jemväl för sommarfisket och stränderne», av Kb kunde varda dem ålagd. Med anledning härav hördes Björkekinds häradsbor ånyo i ärendet vid ting den 11 oktober 1804. Närvarande voro ombud endast för Å och Kuddby socknar. Häradsskrivaren Hagelin, som bestred bifall till Å socknebors nyssberörda framställning, förklarade, att om han vunne dispositionsrätten till ifrågavarande fiske, ärnade han icke själv nyttja fisket, utan skulle det kvitta honom lika, vem som idkade fiske omkring holmarna ifråga, blott han av var och en såväl sommar som vinter erhölle vanlig kungs- eller vattenlott Å sockens ombud uttalade, att rättigheten att idka fiske vid holmarna sommartid mot skatt till Kungl. Maj:t och kronan vore lika för Å socknebor som för andra häradets invånare; och vad vinterfisket beträffade, så hade ägarna till den s. k. vattenlotten fordom åtnöjts med en måttlig avgift och ingalunda uppbringat den till femtedelen av vad vid notdragningen kunde erhållas, vilket Hagelin påstått att få åtnjuta, »förmodandes» ombudet »det vara i någon författning fastställt, huru mycket i kongs- eller vattenlott rätteligen borde ärläggas». K b meddelade utslag i ärendet den 10 december 1804 och yttrade: Av handlingarna kunde ej finnas, att något särskilt antingen krono- eller allmänningsfiske vore uppfört såsom beläget vid Ringsholmarna och Simporna i Slätbaken, men av landshövdingeämbetets den 23 juli 1729 givna resolution inhämtades, att för kungsådran i Slätbaken såsom en tillhörighet under Stegeborgs kungsgård och slott en kungslott av vinterfisket med not blivit uppburen, vilken Kbs utslag den 3 februari 1724 och nämnda dag, den 23 juli 1729, tillagt häradsskrivaren i Vikbolandets fögderi att under häradsskrivarbostället framgent begagna man efter man emot två daler silvermynts ränta. Vid sådant förevetande kunde fråga om uteslutande fiskerättighet vid Ringsholmarna och Simporna icke upptagas till prövning; vadan alltså ansökningarna i så måtto förfölle och ogillades. Men emedan häradsskrivaren Hagelin andragit, att han ojämnt och ofullkomligen åtnjöte den rätt till kungslott, för vilken han årligen skattade till kronan, samt att vinter-

267 notfisket betydligt skadades genom flitigt sommarfiske, vadan han för att åtnjuta någon ersättning sökt att få fiska vid Ringsholmarna och Simporna sommartiden, vartill häradets fullmäktige vid ting den 1 mars 1804 samtyckt; varande av Hagelin vid undersökning den 11 oktober 1804 medgivet, att han ej åsyftade andras uteslutande från fisket omkring nämnda holmar, såvida h a n erhölle vederbörlig kungs- eller vattenlott såväl sommar som vinter; ty prövade K b skäligt sålunda bifalla Hagelins ansökning, att honom tillätes att begagna sommarfisket omkring Ringsholmarna och Simporna samt att av andra häradsbor, som där fiskade, uppbära en tiondel av fångsten såsom kungslott utan inskränkning för övrigt i häradsbornas fiskerätt såsom den dittills lagligen varit gällande. Häröver besvärade sig kronofogden Hertzman hos kammarkollegium under yrkande att få nyttja sommarfisket vid ifrågavarande holmar mot ränta. Sedan Hagelin förklarat sig över besvären och vederbörande sockenombud blivit hörda å häradsting den 17 maj 1805, lämnades ägaren av Stegeborgs kungsgård tillfälle att yttra sig över besvären. Under åberopande av 1727 års skattläggning å kungsgården anförde denne, att kungslotten av det omtvistade fisket i Slätbaken vore en ostridig rättighet till Stegeborgs slott, varför han ock hoppades bliva bibehållen därvid; om denna rättighet å några å r ej blivit begagnad till Stegeborg, kunde den dock under vad skäl som helst ej fråndömas ägaren. Enligt utslag den 6 november 1805 fann kammarkollegium skäligt, att, som ägaren av Stegeborg, vilken ej blivit hos Kb hörd, efter erhållen del a v handlingarna påstått, att den s. k. kungslotten av ifrågavarande fiske borde tillhöra honom, återförvisa målet till Kb, som ägde att, sedan samtliga som gjorde påståenden om fisket blivit över varandras påståenden hörda, med målet efter dess beskaffenhet förfara utan hinder av det förra utslaget. Någon åtgärd i anledning av detta utslag har emellertid enligt vunnen upplysning icke av Kb vidtagits. I 1878 års jordebok för Å socken upptogs ifrågavarande kungslott bland kronoegendomar under allmän disposition, boställen, såsom Kungslotten nr 1, ett fiske, med en ränta av en riksdaler riksmynt och med anteckning: »Lyder under häradsskrivarbostället Väster Helgestad n r 1 i Kuddby socken. — Räntan häradsskrivaren anordnad». Sedan häradsskrivarebostället fr. o. m. den 14 mars 1881 indragits till statsverket överfördes detsamma i 1881 års jordeboksförändringsextrakt till kronohemman under allmän disposition. Kungslotten n r 1 överfördes i 1886 års jordeboksförändringsextrakt från boställen till kronofiskerier under allmän disposition. U p p l a n d och Södermanland. Vid länsindelningens införande enligt bestämmelserna i § 23 i 1634 års regeringsform kommo gränserna för bland andra Upplands och Södermanlands län att sammanfalla med respektive landskaps. Upplands län uppdelades sedermera år 1641 i Stockholms och Uppsala län, vilka län emellertid ånyo förenades 1654. Gränsen mellan Upplands och Södermanlands län förändrades 1689, i det att Södertörn (Sotholms, Svartlösa och öknebo härader), som tidigare tillhört Upplands län, överflyttades till Södermanlands län. Stockholms län återupprättades 1714, varvid även Södertörn förenades med länet. I Värmdö skeppslag ägde skattläggning rum år 1607. Med anledning av däröver anförda klagomål, vilka riktade sig mot för hög beräkning av fisket,

268 förordnade Kungl. Maj:t om ny jordrevning och skattläggning, vilken förlättades år 1618 efter följande instruktion: Åkern skulle mätas med en 9 alnars stånd, 18 stänger i längd och 9 stänger i bredd, vilket räknades för ett tunnland som motsvarade ett öresland. Besiktning skulle ske av alla lägenheter till var by, därvid noga borde rannsakas och undersökas ängar, fiskevatten, notdräkter, fäbete, holmar, öar, fiskeskär och annat av vad n a m n det vara månde. Sedan hela socknen således genomfarits, hade förrättningsmännen att efter bästa samvete skattlägga vart hemman efter dess lägenhet: iisk för fiskevatten, smör efter åker, äng och bete, ved efter skogen. A v skattläggningsinstrumentet framgår att i regel togs hänsyn till befintliga notvarp och fiskets godhet i övrigt samt att fisket beräknades i räntan efter viss kvantitet strömming eller torsk eller ock båda dessa fiskslag. Skattläggningsmetod för Uppland fastställd genom kungl. brev till kammarkollegium den 6 juni 1690* Till grund härför låg ett av »landsbetiente» utarbetat betänkande. Däri lämnas till en början en redogörelse för de grunder, efter vilka skattläggningar dittills i allmänhet förrättats i Uppland. Enligt denna hade skattläggningsmännen, sedan de noga »besiktigat och revat alla hemmanets villkor, till hus, jord och alla dess andra tillhörigheter å land och vatten, hvaraf bonden någon nytta pröfvas kunna tillflyta», i de fall, då hemmanet i fråga redan stått med ränta i jordeboken, merendels behållit samma ränta med den ändring, som föranletts av att hemmanet till sina ägor varit »märkeligen förbättrat eller deteriorerat», men därest någon ränta icke förut varit åsätt hemmanet, hade räntan bestämts efter jämförelse med något annat hemman av lika villkor i trakten. Vissa skattläggningsmän hade emellertid därjämte utbildat särskilda regler för uppskattningen av ett hemmans förmåner. Huvudregeln hade därvid varit, att »när till ett hemman varit god åker, god äng, till 6 sommarlass och där utöfver, och andra lägenheter som skog och fiske af fullkomlig godhet, då är ett tunneland vordet räknat för 3 dir smt oeh 1 vinterlass hö för 1 dir smt, de andre lägenheterne som omistandes understöd där under räknade». Såsom skäl för att förmåner i skog och fiske icke uppskattades särskilt anfördes, att dessa förmåner förbättra »sädesväxten och därföre slutes under åkern, ty när desse två lägenheter fattas, måste bonden så mycket mera gripa till säden, och derföre köpa skog och fisk etc. Men när uti någondera utaf ofvanstående lägenheter varit defect», hade åkern taxerats till 2 7*. 2 eller l 1 /» dir tunnlandet, allt efter bristens storlek. För mantalets bestämmande hade icke funnits någon annan regel än att detta icke borde sättas så högt, att mantalsräntan stege till högre belopp än jordeboksräntan. Härefter säges i betänkandet: »Dock hafva vi brukat desse fundamenter up i landsbygden, men intet i skärgården och bergslagen, därest vi intet så egenteligen kunnat veta huru dräktigt fiske har varit, eller hvad nytta skogen kunnat kasta af sig, utan vi måst stödt oss vid nämndens betänkande som der om bäst kunskap kunnat haft och förmante varit på sin embetes ed och samvete att säja sanningen.» Med sist anförda uttalande förtjänar att jämföras ett yttrande i en den 13 december 1688 dagtecknad skrift »Underdånige och oförgriplige tankar om de fundamenter som man här i Uppland plägar taga vid skattläggningar» av Lars Hoffstedt, ord. lantmätare i Uppland, vilken jämväl underskrivit betänkandet i fråga. Efter att ha redogjort för det brukliga förfarandet vid skattläggningar yttrar han: »Hvad jag här till har om skattläggningar rört

269 bör förstås om landsbygden i Uppland, men i skärgården har det annat besked, ty deras fiske bör där mera betraktas, samt skogen och ängarna än åkern, den de hafva liten, och huru fisken kunna eller böra skattläggas, det kan nämden, som bäst vet hvar orts fisk, alldranärmast pröfva, eftersom ingen främmande kan deras fiskens godhet eller svaghet rätt finna, fast han ser sjön för sig.» I ett senare avgivet utlåtande föreslogo »Landsbetjänte», att mantalet skulle bestämmas så, att mot 40 dir smts jordeboksränta skulle svara ett helt mantal, »så att alltid jordeboksräntan blifver något större än mantalsräntan». Den förut angivna metoden för bestämmande av grundräntan borde icke tillämpas i skärgården och bergslagen, men däremot borde nyssberörda regel i fråga. om mantalets bestämmande gälla även där. I ett särskilt betänkande »om mantalens skattläggning i bergslagen, skärgården och skogsbygden» i Uppland föreslog emellertid landskamreraren Träbohm, att mantalsräntan i »skogsbygden och Roslagen» skulle kunna sättas högre än jordeboksräntan, som förhållandet varit »i långliga tider». Under överläggningen i ärendet i kammarkollegium den 21 maj 1690 yttrade presidenten greve Fabian Wrede: »Denna skattläggningen kan intet vara general, utan måste man annorlunda konsiderera skärgårdarna, bergslagen och skogsorterna.» I sitt sistnämnda dag avgivna utlåtande förordade kollegium de av »landsbetjänte» angivna reglerna för jordeboksräntans beräknande, men i fråga om mantalets bestämmande i skärgården och bergslagen Träbohms mening. Kungl. Maj:t godkände enligt brev den 6 juni 1690 kollegii förslag. I en den 26 september 1690 dagtecknad skrift »Oförgripelige påminnelser, angående skattläggningen i Uppland» anmärkte landshövdingen i länet Jakob Gyllenborg, bland annat, att såsom en svårighet vid skattläggningarna befunnits, att om man skulle lägga allenast de hemman, som hade god jord, fullkomlig äng, ymnig skog, gott mulbete och gott fiske till 3 dlrs ränta för tunnlandet, skulle »en fast stor hop» hemman, som icke hade alla dessa lägenheter, icke kunna skattas högre än 2 dir tunnlandet, vilket skulle göra »ingen ringa minskning» i kronans räntor. Landshövdingen föreslog därför, att åkerjorden efter sin godhet skulle värderas i fyra olika grader, för vilka skulle beräknas i ränta respektive 2 dir 8 öre, 1 dir 24 öre, 1 dir 8 öre samt 24 öre för tunnlandet. Därtill skulle läggas för »mulbete och något fångskog» 8 öre, för »godt fiske» 8 öre samt för »timmerskog» 8 öre, allt för varje tunnland av åkerjorden. Vidare föreslogs viss förändring i fråga om räntans beräkning av hemmanens höavkastning. över Gyllenborgs förslag hördes »landsbetjänte», vilka i den 20 oktober 1690 avgivet yttrande icke hade något att erinra mot förslaget, men även i fråga om skogen och fisket önskade en gradering efter godheten, så att »der god skog till hemmanet vore, så kunde skatten ökas till 8 öre. Men der allenast tarfskog till giärsel och vedbrand å 4 öre smt mer eller mindre, som lägenheten pröfvas, gott fiske där man kan få i någon ymnoghet till 8 öre, mindre till 4 öre, äfven mulbete som det i orten finnes bättre och sämre, och där sådan lägenhet intet finnes, de hemman därföre ej heller taxeras.» Vid ärendets behandling i kammarkollegium den 3 november 1690 sade landshövdingen »sig med landsbetienterne vara ense om skogen, mulbetes och fiskes skattläggning, mera eller mindre, varandes det redan vid de hållne skattläggningar practicerat». Genom kungl. brev den 10 november 1690 gillades, i enlighet med kammarkollegii tillstyrkande, Gyllenborgs förslag i anförda delar; fortfarande undantogs »skogsbygden och skärgården».

270 Under behandlingen av det Gyllenborgska förslaget ingav landskamreraren Träbohm en skrift med titeln: »Underdånig oförgripelig opsatts hvad undertecknad finner nödigt at påminna vid den senare opsatte skattläggningsmetoden i Upland», däri han i första punkten anförde: »Fisket tyckes för dess mångehanda beskaffenhet skull intet efter utsädet för något särdeles pris där det skiljes ifrån de andre lägenheterne, kunna taxeras, utan best af syningsmännen som taga hvar och en lägenhet i ögnesiktet och på orten vid hvart och ett hemman göra sig om dess godhet noga underrättade, och där skattat hvad där gör skäl före, antingen mer eller mindre, i synnerhet att op i landet har fuller mången fiske vatten, men af så ringa värde att det intet lönar arbetet, mindre annan omkostnad, där emot andre i Roslagen som komma till hafvet, en sådan välsignelse att de ofta med fiell fiske och strömmings not få så mycket, att de där med betala all sin skatt och däraf underhålla sitt hus, hvarest åter åker och äng är af ringa qvantitet, att der årligen merendels måste köpas spannemål.» Några särskilda föreskrifter i fråga om skattläggningen i skärgården utfärdades icke. Att avsikten var, att jämväl vid skattläggning av skärgårdshemman fisket skulle beräknas såsom en förmån under hemmanet, framgår av ovan citerade uttalanden i »landsbetjäntes» och lantmätaren Hoffstedts betänkanden. Anledningen till att skattläggningsreglerna för landsbygden i allmänhet ej kunde följas i skärgården var uppenbarligen den, att då, enligt dessa regler, storleken av räntan för hemmanets förmåner av skog och fiske, på sätt ovan anförts, var ställd i relation till åkerjordens omfattning, skärgårdshemmanen, vilka i regel hade åkerjord av obetydlig vidd men ett betydande fiske, skulle hava erhållit för låg ränta av fisket. Något närmare bestämmande av de områden, som avsetts med »skogsbygden och skärgården», finnes icke i skattläggningsmetoden eller förarbetena till densamma. I skrivelse den 18 augusti 1690 anmodade kammarkollegium landshövdingen i Nyköpings län 1 att sammankalla vederbörande som vid skattläggningar pläga brukas, och låta dem formera sig vissa regler till skattläggningen samt förena sig om en sådan metod (som den för Uppland den 6 juni samma år approberade skattläggningsmetoden). Det anbefallda sammanträdet hölls i Nyköpings län den 12 november 1690 och det därvid utarbetade skattläggningsprojektet insändes till kollegium med landshövdingens skrivelse den 20 januari 1691. Projektet indelar hemmanen i tre slag: slättbygdshemman, skogsbygdshemman och skärgårdshemman. Beträffande det sistnämnda slaget är antecknat: »Skärbygden, som bekant är, haver liten eller als ingen åker men ofta godt utrymme till äng, medelst holmar och öar, är där hos af hvarjehanda slags fiske i saltsjön så mycket rikare». I en avdelning: »Hvad vid hemmanens ransakningar är nödigt att observera», behandlade frågan, vilka förmåner av hemmanen, som borde tagas i beräkning vid skattläggningen, heter det under fjärde punkten: »Fiskerien äro tveggehanda, salt och frisk siös; I salt siön allmänna skär och fiskehamnar eller enskilt vid hemmanets land och strand, i vikar, sund, åar och bäckar; Och i friskt vatten enskilte sjöar, åar och bäckar; hvar vid observeras hvad 1 Av det nuvarande Södermanlands län hörde Åkers, Daga, Österrekarne och Västerrekarne härad under livgedinget. Enär i nämnda härad icke finnas några kustsocknar, förbigås hårde för livgedinget upprättade skattläggningsprojekten.

271 slag, huru ymnigt och med vad omkostnad den kan fångas, antingen i lek eller andra tider hvar efter skattläggningen lämpar bör.» I fråga om uppskattningen av de hemmanens förmåner, som borde tagas i beräkning vid skattläggningen, säges beträffande skärgårdshemman, bland annat: »Hvad det siste slags hemman, som äro i skärgårdarna belägna vidkommer, så vida der finnas åker, äng, skog, mulbete, öar och holmar större eller mindre, så procederas där med i proportion, som med slätt- och skogs bygds hemman omrört är, Men hvad deras enskilte fiske, skäl- och fogelfängeri anbelanger, så synes skäligast vara, att bonden giver x/4 parten af all den inkomst han af sådane lägenheter inskaffa och vinna kan, som alt på rannsak- och skattläggmännens försiktige ompröfvande beror och utstält blifver, ståendes detta slags hemman vid den mantalssumma och i proportion som de tvenne andre slagen utsatte är. E: G: Ett skärgårdshemman, som hafver 2 tunnland åker af god jordmån, äng af hård och sältningsvall 32 lass, godt mulbete, god skog, strömmingsfiske till 12 tunnor — en idebäck och katze, ett sund eller vik; humlegård ingen skattlägges således: 2 tnl:d åker å 6 korn där af gifves 27* tun:a spannemål D. 5: 2: — Smt. ängen sedan 8 lass dragare föda afdragen, är i behåll 24 sommar- eller 12 vinterlass, där af halfparten utsattes till räntan n:n 6: lass å 2 d. smt D. 12:—: — 3 tumr strömming å 4 d. smt D. 12:—: — idebäcken och katzan skattas för 2 L& torr braxen heller id och geddor D. 2: —: — för mulbete mot 12 sommarlass äng D . — : 8 öre. för skogen efter 2 tunnland åker D. —: 16: — Summa D. 32: 2 : — S m t » I ett betänkande med överskriften »Oförgripelig tanke och sentiment hvad som vid skattläggningarne i Södermanland och Nyköpings län synes böra kommu i konsideration» — vilket betänkande icke ä r dagtecknat, men syntes vara ingivet till kollegium redan år 1689 i anledning av kollegii brev den 10 oktober 1688 med begäran om upplysning rörande »Hvad fundament» skattläggningsmännen i länet brukade »taga till mantalens, samt den årliga räntans förhöjning eller förminskning på hemmanen» — gör landshövdingen ävenledes en uppdelning mellan slättbygds-, skogsbygds- och skärgårdshemman : »Så mycket jag vid Södermanland fattat hafver befinner jag treggehanda slags hemmans considerationer, först de hemman på slättbygden, som mast av åker, men litet äng ock skarpt mulbete bestå, sedan de som ligga uti skogsbygden ock hafva litet åker men mera äng, löfbrått ock mulbete; och sist skärgodsen, som väl de förbende vilkor äro förutan, ock icke dess mindre af fiske ock fiskegrunden skattlagde.» I fråga om skattläggningen av hemmanens fiskelägenheter anföres vidare: »Fiskerien uti insiöar äro sällan af den ymnighet, att de betala redskapen och arbetet, men därföre böra de icke oconsidererade blifva, emedan de likväl till födan åbon en understöd gifva, ock därföre, där de icke af det anseende äro, att de kunna torr fisk skattläggas, måtte de likväl, där åkern, icke så god är, som åstundas, dess sämre vilkor något upfylla, så att när ringare åkermän med en half- eller fiärdepart skall ersättas, kunde fiskeriet alt som det är till, det ersättandet lindra. Men uti skären, där så gott som ingen åker är, utan litet äng, ock hemmantalen efter öar, skär ock grunder äro fördelte, blifv:r väl skattlägg-

272 ningen vid det som gjordt är, emedan nya hemman där sällan eller aldrig lära existera, och står deras väl trefnad allena på den välsignelse, som Gud af siön täckes gifva, ock uti den årsväxt, som hos andra på landet blif.er dädan de sin föda uti spannemål, antingen för gott köp eller dyrt, skole hämta, för fisk eller penningar.» Vid granskning i kammarkollegium av skattläggningar å hemman i Gripsholm, Räfsnäs och Eskilstuna till livgedinget tidigare hörande län, vilka från år 1719 förenats med Nyköpings län till ett hövdingedöme, anmärktes, att skattläggningarna i fråga vore upprättade efter Upplandsmetoden. Landshövdingen i länet, som anmodades lämna upplysning om anledningen härtill, kunde icke erhålla annat besked än att så varit brukligt och att ingen approberad skattläggningsmetod för länet funnes. Landshövdingen föreslog, att »Södermanlandsmetoden» — varmed uppenbarligen avsågs ovanberörda för Nyköpings län utarbetade metod — skulle bestämmas att gälla för hela Södermanlands län. I till Kungl. Maj:t avgivet utlåtande den 11 februari 1725 hemställde emellertid kollegium, som förmälde sig hava vid en jämförelse mellan Södermanlands- och Upplandsmefoderna funnit den senare vara fördelaktigare för kronan, att den av Kungl. Maj:t den 10 november 1690 approberade skattläggningsmetoden i Uppland finge följas därefter som dittills ej blott i Gripsholm, Räfsnäs och Eskilstuna län utan även i Strömsholms och Svartsjö län, jämväl ock därefter i Nyköpings län. Beträffande de redan förrättade skattläggningarna i Gripsholms, Räfsnäs och Eskilstuna län efter Upplandsmetoden samt i Nyköpings län efter Södermanlandsmetoden hemställde kollegium, att dessa, där de vore författade efter metoden, finge approberas och fastställas. Enligt nådigt brev den 20 april 1725 biföll Kungl. Maj:t vad kollegium sålunda hemställt. Förutom en undersökning rörande kusthemmanen i Värmdö skeppslag, grundad på tillgängliga skattläggnings- och skattevärderingshandlingar i de flesta fall från tiden före de metodiska skattläggningarnas tillkomst, följa uppgifter ur skattläggningsinstrument, upprättade enligt förenämnda metoder och avseende kusthemman inom Örbyhus härad, Löfsta tingslag, Frösåkers härad, Väddö och Häfverö skeppslag, Lyhundra härad, Bro och Vätö, Frötuna och Länna samt Åkers skeppslag. Torö socken i Sotholms härad, ävensom Hölebo, Rönö och Jönåkers härad. Därjämte har en undersökning skett rörande särskilt skattlagda saltsjöfisken. Sådana förekomma icke inom Uppsala län, men däremot inom Stockholms och Södermanlands län såsom efterföljande redogörelser visa. Översikt av s k a t t l ä g g n i n g a r och s k a t t e v ä r d e r i n g a r å k u s t h e m m a n i Värmdö skeppslag och Torö socken med h ä n s y n till h e m m a n s förmåner av saltsjöfiske. Värmdö

socken,

Skarpö nr 1, 1 sk. — Skl. 1607: »Notvarp — 4.» Skl. 1618: »Gott fiske.» Ramsjö nr 1, 2 sk. — Skl. 1607: Notvarp — 3> till vartdera hemnt. Skl. 181K: Fiske vatn temmeligv> Edslösa ur 1,1 fr. - Skl. 1618: »Gott fiskevattn.»

273 Myttinge nr 1, 2 fr. — Skl. 1618: »Fiskevatn gQtt» Vreta nr 1, 7 4 sk. — Skl. 1618: »Notvarp — 3. Skötfiske uti hafvet.- Skv. 1760 10IQ: »Fiskevattn intet, å hvilket något avseende kan hafvas, emedan den hit hörande så kallade Skinnarviken utaf gallstrand består.» Skk. 1760 7 7 . . Väster Skägga nr 1,1 fr. — Skl. 1607: »Notvarp — 8.» Skl. 1618: »Notvarp 8.» Öster Skägga nr 1, 1 fr. — Skl. 1607: »Notvarp — 4.» Skl. 1618: »Notvarp A.» Vårholma nr 1, 1 fr. sät. — Skl. 1607: »Notvarp — 4.* Skl. 1618: »Gott fiskevattn.* Lillsvednv 1, 1 fr. — Skl. 1607: Notvarp — 2.» Skl. 1618: »Fiskevattn gott» Nyvarp nr 1, 7 , kr. bost a. d. — Skl. 1607: »Notvarp — 2.» Skl. 1618: »Fiskevattn gott.» Löknäs nr 1, 1 fr. — Skl. 1607: »Notvarp — 3.» Skl. 1618: »Gott fiske.» Bohlvik nr 1, 2 fr. — Skl. 1607: »Notvarp — 4» till vartdera hemnt. Skl. 1618: »Gott fiskevattn.» Väsby nr 1, 27 a fr. s ä t , 17. mtl sk. och 1 mtl kr. — Skl. 1618: »Notvarp — 3»> till vartdera hela hemnt och »Notvarp — 2» till halva hemnt Skl. 1683 2 7 1 0 : »Fiellfiske af aborar, giäddor och mört, men intet strömmingsfiske.» Skl. 1709 2 7 fl : »Ökes för god fång- och timmerskog samt mulbete och medelmåttigt fiske 20 öre smt på tunlandet 3:6:6.» Kartebeskrivning: »Hielpligt godt fiske uti saltsiön samt något uti träsken eller insiöarne, doch intet strömmingsfiske.» Skl. 1726 2 7 8 : »Fisket är uti skattläggningen opfört för medelmåtigt men pröfvades för dess del denna gård hafva uti saltslöviken Strömmen kallad, som Äflinge träsket varest skall vara godt vårfiske, ägor och del i Långträsket emot Nolsunda ägor, hvilket fiske kan considereras för godt. För godt Fiske 8 öre (på tunlandet).» Vretland nr 1, 1 sk. — Skl. 1607: »Notvarp — 2.» Skl. 1618: »»Notvarp 2.» Ef Unge nr 1, 1 fr. — Skl. 1607 och 1618: »Notvarp 4.» Skl. 1683 2 7 1 0 : »Nödtorftigt fielfiske af abborrar, giäddor och mört, men intet strömmingsfiske.» Eflinge nr 1, 1 fri, Eflinge nr 3, x/2 fr., och Eflinge nr 4, 7 , fr. — Skl. 1607 oeh 1618: »Notvarp 3.» Ursprungligen två hemn om 7* nitl. Skräflan nr 1, */« fr. — Skl. 1618: »Kommer till hafz med sine ägor.» Kopparmora nr 1, */, fr. — Skl. 1607 och 1618: »Notvarp 3.» Skl. 1683 3 7 1 0 : fielfiske af giäddor, abborar och mört» Saltarö nr 1, 1 sk. — Två hemn om 1 mtl 1723 21/8 fmdle till sammanlagt 1 mtl. Skl. 1607 och 1618: »Notvarp 1» till vartdera hemnt. Saltarö nr 2, 1 sk. — Sk. jäml. kungl. brev 1862 17/.,. Skärmarö nr 1, 1 fr. — Skl. 1607 och 1618: »Notvarp 3.» Björkvik nr 1, xf2 fr. — Skl. 1607 och 1618: »Notvarp 1.» Skl. 1684 8 7 1 0 : »Fiske uti saltsiön både vinter och sommar.» Skl. 1730 "•/,: »Fiske berättas och vara temmelig godt kring dess ägor, såsom och kring Elgön samt Biörkviksholmen, som höra under detta hemman. Tillökning för fiske 8 öre (på tunnlandet). Än tillökes för skärgårdzfiske 1:16:—.» Bullandö nr 1, 1j2 fr. - Två hemn om 1 mtl, 1705 7 2 fmdle till sammanlagt 7, mtl. Skl. 1607 och 1618: »Notvarp 3» till vartdera hemnt. Kartebeskrivning 1704: »Fiskestånden vid detta landet täml. fiskrika af allehanda fiällfisk förutan strömmingsfiske ut på stora rymden, men inga holmar fler än de små som synas hem vid landet, hvilke äre mycket skarpe och oduglige.» Skl. 1726 2 7 8 : »Fiällfiske med notar uti Norrviken och hemviken, som berättas nu intet särdeles vara, som i förra tider. Ehuruväl kartebeskrifningen det utsatt för godt, betygade tolfmännen det nu intet så vara, utan mäkta avtagit, ty utsattes det för 4 öre tunnelandet sainpt skiärgårdsfiske efter vanligheten — — — skiärgårds strömmingsfiske 3 dir smt» 18 — Fiskerättsutredningen. I.

274 Västra Elfsala nr 1 och 2, :% fr. — S?4. 1607 och 1618: »Notvarp 2» till varrtdera hemnt. östra Elf sala nr 1 öch 2, *\4 fr. — Skl. 1607 och 1618: »Notvarp 2» till varrtdera hemnt. Fagerdala nr 1, 1 fr. — Skl. 1618: »Temelig fiske med skotar.» Brevik nr 1 el. Saltarö, 2 fr. sät. — Består av hemn Brevik och Gallektse. Brevik. Skl. 1607 och 1618: »Notvarp 3.» Galleke. Skl. 1607 och 1618: »Nootvarp 2.» Strömma nr 1, 3/4 fr. — Skl. 1607 och 1618: »Notvarp 3.» Skl. 1684 3 7 1(10 : »Fiske uti saltsiön så väl strömming som fieälfiske.» Hemmesta nr 1—3, 1 fr. vartdera. — Skl. 1618: »Kommer till Hafz.» Fogelbro nr 1, 2 fr. sät. — Skl. 1607: »Notvarp 3» till vartdera hemnt Skk). 1618: »Gott fiske» till vartdera hemnt. Hesslemara nr 1, 1 fr. — Skl. 1607 och 1618: »Notvarp 3.» Norrvik n r 1, 7 2 fr. — Skl. 1618: »Gott fiske.» Malmö nr 1 och 2, 1 fr. vartdera. — Skl. 1607: »Notvarp 2» till vartderra hemnt Skl. 1618: föy vartdera hemnt »Notvarp 2. En vacker insiö nedanfcör gården och saltsiön på andre sidan gården.» Skl. 1683 2 7 - 0 : »Något fielfisk«e, men intet strömmingsfiske.» Siggesta nr 1 med Eke och Kråklund, 25/8 sät. — Eke. Skl. 1618: »Kommeer till hafz.» Kråklund, 1/„ gamlt sk. — Eke. Norråfva nr 1, 1 fr. — Skl. 1618: »Gott fiskevattn.» Sund nr 1 med Söderåfva och Räfsjö, 3 fr. sät. — Sund. Skl. 1607 och 161£8: »Notvarp 2.» Söderåfva. Skl. 1607: »Notvarp 3.» Skl. 1618: »Gott fiskevattm.» Räfsjö. Skl. 1607: »Notvarp 4.» Skl. 1618: »Gott fiske.» Beda nr 1, 1 fr. — Skl. 1607 och 1618: »Notvarp 3.» Kalfsvik nr 1, 1 fr. — Skl. 1607: »Notvarp 2.» Skl. 1618: »Gott fiske.» Grinda nr 1, 7 8 fi*. — Gamlt sk. Skl. 1607: »Notvarp 4.» Skl. 1618: »Gortt fiske.» Skl. 1684 11/9: »Fiellfiske vid 4 holmar till husbehof och något tiill salu, men intet strömmingfiske som ymnigt är.» Bytt t fr. 1713, revnimg 1713 w / 4 : »Dess tillhörige fiskevattn är omkring dess land och holmar myrcket vidlyftigt, och består mast hela dess strand af branta och höga bärg, occh skall ej på många ställen finnas goda notvarp, allenast ett strömmingsvarrp i Norrviken, eftersom på alla sidor stora fiälarna äro belägne, och ej någrra särdeles vikar, varuti fisken kan hafva något stånd. Strömmingsskötar b*erättas att här kan brukas, samt utanför Tårskholmen skall vara tämmeliig godt tårskställe.» Skl. 1718 21—30 aug.: »Ökes för fångskog, mulbete ocm fiske efter metoden 16 öre på tunlandet 1:2:6. Finnes till detta hemmain vidlyfftige ägor af holmar och skogsmark, ehuruväl den är mycket ber^g aktig, samt om kring slika stranden något strömmingsfiske och tårskställem, hvarom berättas att i forna tider varit något ymnigt, men nu på många ålr mycket förminskats; ty prof var skattläggningsmännen i så beskaffat mål, föirutan ovanstående tillökning, ännu för skog och skärgårdsfiske att tillägg?a 3:16:—.»» Förmedl. från 1 mtl. Alsvik nr 1, 1 fr. — Skl. 1607: »Notvarp 7.» Skl. 1618: »Notvarp 7 och eliefst gott fiske.» Svartsjö nr 1 och 2, 1 sk. vartdera. — Skl. 1607: »Notvarp 3» till vartdeira hemnt. Skl. 1618: för vartdera hemnt »Notvarp 3 och annat gott fiske». Skälvik nr 1, 7 2 sk. - Skl. 1607: »Notvarp 3.» Skl. 1618: »Notvarp 3 me?d annat gott fiske.» Förmedl. fr. 1 mtl.

275 Träsket nr 1, 1 fr. - S k l . 1607: »Nötvarp 8.» Skl. 1618: »Notvarp 8 öch eliest gott fiskeri.» Lådna nr 3, 2 sk. — Skl. 1607: »Notvarp 4» till vartdera hemnt. Skl. 1618: »Notvarp 8 och gott fiske.» Karklö nr 1, därav 3/4 sk. och 7 4 fr. — Skl. 1607: »Notvarp 8.» Skl. 1618: »Notvarp 8 och eliest gott fiske.» Hjelmö nr 1, 1 sk. — Skl. 1607: »Notvarp 6.» Skl. 1618: »Gott fiske.» Gällnö nr 1, 17, fr. — Två gamla skhemn om *f4 mtl. Köpta till fr. 1646. Skl. 1607: »Notvarp 3» till vartdera hemnt. Gällnö nr 2, 7 4 fr., och Gällnö nr 3, 7 4 sk. — Skl. 1607: »Notvarp 8.» Gällnönäs nr 1, 7 4 fr. — Skl. 1607: »Notvarp 3.» Löknäs nr 2, x\2 fr. - Skl. 1607: »Notvarp 5.» Skl. 1618: »Fisket gått tif hafs med notvarp 4, i friske siöer med kattser.» Skl. 1708 ••/,: »För skog, mulbete och fiske 16 öre på t:det, 2:16:6. Än ökes för fiske 2:16r—» Fmdl' från 1 mtl. Argboda nr 1, % fr. — Skl. 1618: »Gott fiske under Argböda ö.» Revning 1725: »Fisket beträffande, så berättas det at hemma vid gården uti saltsiön Vemlingen som och Argboda träsket, serdeles vid fiskeleken, vara medelmåttigt; uti hvilken siö är ock vinternotvarp mast öfveraalt, så att däruti till husbehof åbon kan hafva någon understöd, men något till salu att föryttra skall nu ej som i fordna tider så mycket finnas. Beträffande fisket utom kring öarna, så är på alla sidor omkring stora och flacka fiälar och med tvärdiup landgång, så att der vid är inga serdeles fiskevikar, som kan vara af något värde.» Skl. 1725 " / e : »ökes för litet fångeskog och mulbete, samt fiske 16 öre tunlandet . 27. % # Än tillökes för skiärgårdsfiske efter nogaste ompröfvande 2 d:r.» Fmdl. från 7 4 mtl. Sollenkroka nr 1, x\2 sk. — Skl. 1607: »Notvarp 4.» Skl. 1618: »Notvarp 4 och' eliest gott fiske.» Fmdl. från 1 mtl. Sollenkroka nr 2, 5/8 sk. = nr 1. Skaft nr 1, 7, sk. — Skl. 1607: »Notvarp 3.» Skl. 1618: »Nötvarp 3 förutan annat hafs fiske.» Fmdl. 1705 från 1 mtl. Skk. 1705 a 7 u . Fjällsvik nr 1, 1 sk. — Skl. 1607 och 1618: »Notvarp 4.» Fjällsvik nr 2, 7 4 sk. — Skl. 1607 och 1618: »Notvarp 4.» Revning 1713 »/ : »Medelmåttigt fiske, särdeles om våren vid fiskelekarne, men strömmingsvarp har intet detta hemman.» Skl. aug. 1718: »Ökes för tårftig fångskog och mulbete samt medelmåttigt fiske 12 öre tunlandet 24 öre. Än tillökes för skiärgårdsfiske 1 d:r.»> Fmdl. 1723 2/4 från 1 mtl. Vindö-Skarpö nr 1, 7 4 fr. - Skl. 1607: »Notvarp 3.» Skl. 1618: »Notvarp 2. Kommer till hafz.» Bodatorp nr 1, 7 4 fr. — Skl. 1618: »Fiske i hafvet Och hemma intet.» Tranvik nr 1, 3/4 fr. - Skl. 1607: »Notvarp 2.» Skl. 1618: »Notvarp Och annat gott fiske innan Och utan skärs.» Skl. 1708 ••/*: »Ökes för fångeskog och litet timmerskog samt litet mulbete och medelmåttigt fiske 16 öre på tunlandet, 2: 2:12. Tillägges för fiske 3 d:r.» Fmdl. 1721 2 7 9 från 2 mtl. Öfverby nr 1 med Högbena och Hummelmora, r / 2 fr. sät. — Fmdl. från 1V4 mtl Öfverby. 1 gamlt skhemn. Bytt till fr. 1673. Skl. 1618: »Notvarp 5 och eliest gott fiske.» Skl. 1708 »V^ »För mulbete, fångeskog och fiske 16 öre på tunlandet 1:11:14. Än ökes för! fiske 2 d:r smt.»

276 Öfverby, :,/4 gamlt skhemn. Bytt till fr. 1673. Skl. 1618: »Notvarp 7.» Skl.. 1708 3 7 a : 'För mulbete, fångeskog och fiske 16 öre på tunlandet, 1:—: 123fr.. Än ökes för fiske 1:16:—.» Öfverby, 7 4 kronohemn. Bytt till fr. 1673. Skl. 1618: »Notvarp 2 och annat gott fiske.» Skl. 1708 wlt: »För mulbete, fångeskog och fiske 16 öre på tunlandet, 1: —: 123/,. Än ökes för fiske 1:16: —.» Högbena, 3/4 kronohemn. Bytt till fr. 1650, bytt till kr. 1681, ånyo bytt till fr. 1682. Skl. 1607: »Notvarp 2.» Skl. 1618: »Notvarp 4 och kommer till hafz.» Skl. 1682 2 7 0 : »Fiske anlangande, finnes ingen strömmingsdräkt, utan allenast litet fiellfiske uti en ström, som löper upp i en vik, hvilken nu är mycket igänväxt och om sommaren mestadels torr.» Hummelmora, 7a gamlt skhemn. Bytt till fr. 1673. Skl. 1618: »Fiske passélig.» Skl. 1708 30 / 1 : »Än ökes för mulbete, fångeskog och slätt fiske 12 örte på tunlandet. Noch för fiske 12 örte.» Förmedl. 1721 27<> till % mtl. Högbena nr 1, 7 8 fr. — Skl. 1607: »Notvarp 2.» Skl. 1618: »Notvarp 4 oclh kommer till hafz.» Förmedl. 1721 2 7 0 från xj2 mtl. Värmgärde nr 1, 1 sk. — Skl. 1618: »Fiskevatn gott.» Revning 1707: »Beträffande dess tillhörige fiske i saltsiön så är mestadelen dess strand mycket tvärdiup med branta berg, finnes dock några Notvarp och torskställen.» Skl. 1725 14/G: »ökes för god fångskog samt något timber, godt mulbete och fiske, med de ånyo uptagne 8 kappland, som giör 2 tr 17 2 kappe å 24, 1:17:3. Än kommer att tillökas på detta hemman för skiärgårdsfiske samt att dertill finnes något skog, hvaraf åbon kan till salu föryttra, i ett för alt till 6 d:r.» Bo

socken.

Kummelnäs nr 1, % fr. sät. — Skl. 1618: »Fiske i 2 insiöer och eliest till saltsiön.» Rensättra nr 1, 1 fr. — Skl. 1618: »Fiskevatn gott.» Skarpnäs nr 1, 7 4 fr. — Skl. 1618: »Fiske gott» Skl. 1704 7 8 : »Än för fiske 8 öre tl:det, — :19:—.» Förmedl. från 7 2 mtl. Vilhelmssund nr 1 med Mörby, 21/, fr. sät.: Vilhelmssund, 1 gamlt sk. Bytt till fr. 1666. Skl. 1607: »Notvarp 2.» Skl. 1618: »Notvarp 2 och skiötläggning.» Vilhelmssund, 1/„ gamlt sk. Bytt till fr. 1666. Skl. 1607: »Notvarp 2.» Skl. 1618: »Notvarp 2 och eliest gott fiske.» Mörby, 1 gamlt sk. Köpt till fr. 1641. Skl. 1618: »Gott fiske.» Knarrnäs nr 1, 7 2 fr. — Skl. 1607: »Notvarp 2.» Skl. 1618: »Notvarp, Skiötläggning på Höggarnsfiärd.» Kihl nr 1, 7 2 fr. — Skl. 1704 1/,!: »Ökes för fiske 2 dir.» Ramsmora nr 1, 7„ kr. a. d. — Skl. 1608: »Fiske intet» Mensättra nr t % fr. - Skl. 1618: »God lägenhet till fiskeri.» Skl. 1704 */,: »ökes för litet fiske i ett träsk 1 dir.» Backeböl nr 1, 7 , fr. - Skl. 1607 och 1618: »Notvarp 8.» Skl. 1704 7 3 : »Ökes för fiske efter hemmanet är belägit i skärgården — 6 dir.» Förmdl. från 1 mtl. Bo nr 1, 1 fr. sät. — Vid undersökning år 1700 befanns »att Bo kunde emot Backeböl, som der intill är belägit, considereras och belägges med tre tunnor ströming ränta, emedan de hafva lika goda lägenheter till strömmingsfiske.» Lännersta nr 1,1 fr. sät. — Vid undersökning år 1700 befanns att »Lännersta, som intet har stort fiske, allenast några fiskevarp uti en gallstrandig och trång vik inom inlåppet vid Baggensstäket, intet högre (kunde considereras)

277 än i proportion emot Tallarö, som med Lännersta har lika fiske i samma vik, till en fiärding ströming ränta». Toller ö n r 1, 1 / 2 fr. — Form dl. från 1 mtl; se ovan. Gustafsbergs

socken.

Västra Ekedal nr 1, % fr. — Skl. 1607: »Notvarp 2.» Skl. 1618: »Notvarp 2 och eliest till siös gott fiske.» östra Ekedal nr 1, 7 2 sk. — Skl. 1607: »Notvarp 2.» Skl. 1618: »Fiskevatn gott med Notvarp 2.» Form dl. från 1 mtl. Lilla Kovik nr 1, 7 2 sk. — Skl. 1618: »Hans ägor komma intet till siös.» Stora Kovik nr 1, 1 fr. — Skl. 1618: »Fiskevatn under Mäderö och skötläggning på fierden.» Skevik nr 1, 1 fr. — Skl. 1618: »Kommer till siös med sine ägor. Fiskevatn temmelig. * Anneberg eller Ämbarboda nr 1, 1 fr. — Skl. 1607 och 1618: »Notvarp 3.» Lång sunda nr 1, 1 fr. — Skl. 1618: »Kommer till siös med sine ägor.» Långsmida nr 2, 7 2 fr. — Skl. 1618: »Kommer till siös med sine ägor.» Förmdl. från 1 mtl. Lagnö nr 1, 1 fr. — Skl. 1607 och 1618: »Notvarp 7.» Aspvik nr 1, 1 fr. — Skl. 1607 och 1618: »Notvarp 4.» Kårboda nr 1, 7 , fr. — Skl. 1618: »Kommer intet till hafz, utan i en liten insiö.» Förmedl. från 1 mtl. Ösby nr 1, 1 fr. - Skl. 1607: »Notvarp 2.» Skl. 1618: »Notvarp 2 och eliest grott fiske.» Betsede nr 1, 3/4 fr. — Skl. 1607 och 1618: »Notvarp 2.» Mörtnäs nr 1, 1 fr. — Skl. 1607: »Notvarp 6.» Mölnvik nr 1, 1 fr. — Skl. 1607: »Notvarp 2.» Skl. 1618: »Fiskevatn gött.» Tjustvik nr 1, 7 2 fr. — Skl. 1607 och 1618: »Notvarp 3.» Gustafsberg nr 1 med Gottholma och Farresta, 2 3 / 4 fr. sät. Farresta, 1 sk. Bytt till fr. 1640. Skl. 1607: »Notvarp 3.» Skl. 1618: »Notvarp 3 och eliest gott fiske.» Farresta, 3/4 sk. Bytt till fr. 1640. Skl. 1607: »Notvarp 2.» Skl. 1618: »Notvarp 2 och eliest gott fiske*.» Gottholma, 1 sk. Bytt till fr. 1686. Skl. 1607 och 1618: »Notvarp 7.» Djurö

socken.

Harö nr 1, 1 sk. — Skl. 1607: »Notvarp 6.» Harö nr 2, :i/8 sk. — Skl. 1607: »Notvarp 5.» Revning 1713 "/ 4 : »Dess tillhöriga fiskevattn är mycket vidlyftigt, och består mast all dess strand af höga och branta berg, och mycket dinp landgång med bergaktig och stenig bottn och således ej på många ställen finnes några notvarp af särdeles värde, är ej heller några vikar af vass och fräkenbottn, hvarest fiske kan hafva sitt stånd, utan är in summa denne byns fiske mycket kåstsamt med redskap att underhålla, emot den nytta, som deraf faller, efter som nu fisket som allmänt beklagas märckel: af tager, emot det som i forna tider varit. Trenne strömingsnotvarp allenast berättas här vara, Hamnviks, Nåttnäs och Långholmsvarpen, af hvilka det första skall särdeles om vårtiden vara det bästa att lita på, men de senare af föga värde. FÖr öfrigt har denna byn någor-

278 lunda närbelägne kronofiskeskären uti hafvet, dem de kunna bruka för den afgift, der af kommer till den som dem innehafver. Men berättas att nu på några år ej det ringaste lönt mödan dem att besöka.» Skl. ang. 1718: »»Tillökningen allenast efter metoden, för tårftig skog, mulbete och fiske å 16 öre på tunlandet —: 13:12. Finnes till denna by mycket vidlyftiga ägor af större öch smärre holmar och öar, hvarpå är å soml. ställen god skog, som till salu kan användas, jemte omkring sådanne holmar åtskillige fiällfisk och strömings notvarp, förutan den commoditet medelst des belägenhet till skärgårds flisken samt siöfogels fångande är. Ty prof var skattläggningsmännen efter noga öfvervägande för alt sådant kunna detta hemman belägga med 4:16:—.» Djurö nr 2 och 3, 3/4 fr. — Skl. 1607: »Notvarp 3» till vartdera hemnt. Skl. 1618: »Fiske gott.» Skl. 1684 3 7 1 0 : »Intet fiske uti saltsiön, allenast 2 små insiöar, däruti vankar litet fielfiske.» Barnvik nr 1, 1/2 fr. — Skl. 1618: »Fiske gott.» Skl. 1684 3 7 1 0 : »Fiske uti saltsiön med strömming och fielfiske, så och fiske uti en liten insiö.» Stafsnäs nr 1, 1 fr. — Skl. 1607: »Notvarp 5.» Skl. 1618: »Notvarp 5 och eliest gott fiske.» Höl nr 1, 7 2 fr. — Skl. 1607: »Notvarp 2.» Skl. 1618: »Notvarp 2 med annat haffiske.» Eknö nr 1, 1 sk. — Förr 1 hemn om 2 / s mtl och 1 hemn om 1 / 3 mtl. Skl. 1607: »Notvarp 42/3» och »Notvarp 21/3». Skl. 1618: »Notvarp 5» oeh »Notvarp 3». Långvik nr 1, 7 9 sk. — Skl. 1607: »Notvarp 2.» Skl. 1618: »Notvarp 2 och annat fiskeri.» Förmdl. 1703 2 7 9 från 1 mtl; skk. 1706 "/ 2 . Lerkila nr 1, 1 sk. — Skl. 1607: »Notvarp 2.» Skl. 1618: »Notvarp 2 öch eljest gott fiske.» Uppeby nr 1, B/8 fr. — Förr 2 hemn om 1 mtl vartdera. Skl. 1607: »Notvarp 2» till det ena hemnt Skl. 1618: »Notvarp och fiske gott» och »Gott fiske». Förmdl. 1704 «/„ till sammanlagt 7 8 mtl. Skk. 1706 "/,. Söderby nr 1, 3/8 fr. — Skl. 1607: »Notvarp 2.» Skl. 1618: »Notvarp oeh gott fiske.» Förmdl. 1720 23 / ]0 från 1 mtl. Solberga nr 1, 7 4 fr. - Skl. 1607 och 1618: »Notvarp 4.» Förmdl. 1720 23/10 från Va mtl. Hvitträsk el. Vånö nr 1, % fr. — Skl. 1607: »Notvarp 4.» Skl. 1618: »Notvarp och fiskeri gott.» Förmdl. 1704 »/, från 1 mtl. Skk. 1706 x% bytt till fr. 1771. Söder sunda nr 1, 7 2 s k- — Förr 2 hemn om 3/4 mtl vartdera. Skl. 1607: »Notvarp 7» och »Notvarp 2». Skl. 1618: »Notvarp 7» och »Notvarp 3». Förmdle 1705 1T/a till sammanlagt 7 2 mtl. Norr sunda nr 1, 1 sk. — Skl. 1607 och 1618: »Notvarp 4.» Styrsvik nr 1, 7 4 fr. — Skl. 1607 och 1618: »Notvarp 2.» Förmdl. 1720 23/10 från 7 2 mtl. Ingarö 1

socken.

Beatelund nr 1, l /, fr. sät. Stora Kårnäs. Skl. 1607: »Notvarp 7.» Skk 1618: »Fiskevatn gott.» Lilla Kårnäs. 7„ kr. Skl. 1607: »Notvarp 2.» Skl. 1618: »Fiskevatn temmelig.» Brunsnäs nr 1, 1 fr. — Skl. 1607: »Notvarp 5.» Skl. 1618: »Fiskevatn godt» Skl. 1684 3 7 1 0 : »Gott strömming och fielfiske uti saltsiön, jemvel 2 små insiöar hvaruti vankar något litet fielfiske.» Enkärret nr 1, 7 2 fr. - Skl. 1618: »Gott fiske.» Lämshaga nr 1, 2 fr. s ä t — Skl. 1607 och 1618: »Notvarp 4» till vartdera hemnt.

279 Brim nr 1, 3 fr. sät. — Förr 3 hemn om vartd. 1 mtl. Skl. 1607: »Notvarp 2» till varje hemn. Skl. 1684 3 7 1 0 : »Fisket anbelangande, så är det mycket ringa, allenast något fielfiske om vintern och om sommaren. 5 Katzestånd men ingen notdrecht.» Fogelvik nr 1, 2 fr. — Skl. 1607: »Notvarp 3» till vartdera hemnt. Skl. 1618»Notvarp 6.» Skl. 1684 3 7 1 0 : »Något fielfiske uti saltsiön men intet strömmingsfiske.» Södra Lagnö nr 1, 7 4 sk. — Skl. 1618: »Notvarp 2.» Skl. 1702 23/0: »Några notvarp till fiällfiske. Ökes för fiske 3 d:r.» Skv. 1703 23/e: »Fiskevattn till husbehof af fiellfisk, men lingen strömmings drätt eller skiötläggning.» Revning 1704: »För fiällfiske hemma vid stranden, efter inga enskilte holmar här till lyda, —: 15: 2074. Hafzfiske utpå stora rymden lemnas till nemdens omprof vande, doch opföres här för fisket projectvis 2 dir.» Skl. 1705 7 , : »För, fiällfiske vid hemstranden 8 öre (tunlandet) —: 15:2074. Än ökes för fiske 1 dir. Men intet för hafzfiske efter det därifrån alt för långt är belägit» Förmdl. från 1 mtl skk. 1705 "/ 6 . Återlöje nr 1, 7 4 fr. — Skl. 1618: »Kommer till aiöss.» Tranarö nr 1, 7 8 fr. — Skl. 1683 M / 10 : »Gott fielfiske, så och strömmingsfiske rundt omkring hemmanetz ägor och är bem:te hemman enstakat och belägit på en ö för sig sielf.» Skl. 1709 23 / 0 : »Ökes för godt fiske 8 öre pr tunl:det, —:26:18. Än för skärgårdsfiske 3 dir.» Förmdl. från 3/4 mtl. Revning 1726: »Fisket berättas vara tämmel: godt, och det om våren, när strömmingen stiger emot strömmen, kan något ymnogt ibland fångas.» Skl. 1726 22/8: »Ftiskevatn medelmåttigt af strömming och fiällfiske. För godt fiske 8 öre, —:26:18. Skärgårdsfiske som här på Värmdön brakel: för de vid siön boende, 3 dir smt.» Skenora nr 1, 3/8 fr. — Skl. 1607 och 1618: »Notvarp 4.» Skl. 1684 3 7 1 0 : »Fiske uti saltsiön med fiellfiske, så och uti en liten insiö.» Förmdl. 1705 7 från 2 1 mtl. Skälsmara nr 1 och 2, 1 fr. vartdera. — Skl. 1607: »Notvarp 3» till vartdera hemnt Skl. 1618: »Notvarp 6.» Skl. 1684 1 3 / n : »Gott fiellfiske, men intet strömingzfiske.» Säby nr 1, 3 fr. sät. — Förr 2 hemn o,m 1 mtl och 2 hemn om 3/4 mtl. Skl. 1607: »Notvarp 2» till 2 hemn och »Notvarp 1» till 2 hemn. Skl. 1618: »Ägorne komma till siös.» Förmdle 1702 2 7 6 till sammanlagt 3 mtl. Eflinge nr 1, 2 fr. — Skl. 1618: »Ägorne löpa till hafz.» Långvik nr 1, 1 fr. — Skl. 1607 och 1618: »Notvarp 2.» Björnö n r 1, 1 fr. — Skl. 1607 och 1618: »Notvarp 6.» Möja

socken.

Norrstafsudda nr 1, 1 sk. — Skl. 1607 och 1618: »Notvarp 5.» Norrstafsudda nr 1, 7 4 sk. — Förklarat sk. jäml. kks brev 1808 7 10 . Skl. 1607 Öch 1618: »»Notvarp 5.» Förr 1 mtl förmdl. till 7 2 mtl och 1754 till 7 4 mtl. Söderstafsudda nr 1, 1 fr. — Skl. 1607: »Notvarp 8.» Skl. 1618: »Fiskevatn gott.» Långvik nr 1 och 2, 3 / 4 fr. vartdera. — Skl. 1607: »Notvarp 4» till det ena hemnt och »Notvarp 2» till det andra. Skl. 1618: »Notvarp 6.» Löka nr 1 och 2, 3/4 fr. vartdera. — Skl. 1607: »Notvarp 4» till vartdera hemnt. Skl. 1618: »Notvarp 8.» Berg nr 1 och 2, 2 fr. vartdera. — Förr 1 hemn om 1 mtl. Skl. 1607: »Not-

280 varp 2» till 2 hamn och »Notvarp 6» och 4 hemn om '•% mtl. Skl. 1607: »Notvarp 2» till 2 hemn och »Notvarp 37> till 2 hemn. Södermöja nr 1, 7* f'r- — Skl. 1607: »Notvarp 4.» Skl. 1618: »Notvarp 4 och fiske gott.» Ljusterö

socken.

Ösby nr 1, 1 fr. — Skl. 1618: »Gott fiskevatn. Revning 1685 7 1 0 : »Fiskestranden är temmel: vidt begrepen, men varder när under landet inskränkt af de nästa grannar, Marum borne, och är icke av synnerlig ymnigt fiske.» Skl. 1695 7 1 2 : »Något litet fiällfiske till husbehof, men (intet till salu, icke heller något strömmingfiske.» Ösby n r 2, 2 fr. — nr 1. Ösby nr 3, 7 4 fr. Ursprungligen tre hela hemn, fmdle 1704 4/T till :]j4 mtl vartdera. Väsby nr 1, 2 sk. sät. — Två gmla skhemn, lagda till säteri 1642. Skl. 1618; till vartdera hemnt: »Notvarp 2 samt annat fiskevatn.» Revning 1685 *f19: •Mycket knapt och ringa fiske, doch allenast något fiällfiske i Väsbyviken.» Skl. 1695 7i->: »Fiske mycket ringa och armt, allenast understundom: bekommit utj en vik något litet fielfiske.» Väsby nr 2, 2 sk. sät. — Två kronohemn, lagda till säteri. Fiske = 1 Skk. 1708 lr>/7. Skv. "/« s. å.: Fiske medelmåttigt» Mörtsunda nr 1, 1 fr. — Gamlt sk. Bytt till fr. Två hemn om 1 mtl förmdle till sammanlagt 1 mtl. Skl. 1607 och 1818: »Notvarp 2» till vartdera hemnt. Skl. 1695 0/12: »Föga något fiske, hvarken fiäll- eller strömmingsfiske för den brådiupa gallstränden skull.» Mörtsunda nr 2 och 3, 3/+ fr. vartdera. — Fmdle från 1 mtl. Fiske = nr 1. Lervik nr 1 och 2, 7 4 fr. vartdera. — Skl. 1607 och 1618: »Notvarp 3» till vartdera hemnt Skl. 1695 7 1 2 : »Något litet fiellfiske om våren och hösten, men intet strömmingsfiske.» Förmdle frän 1 mtl. Sillinge nr 1, 1 mtl fr. - Skl. 1607: »Notvarp 2.» Skl. 1618: »Notvarp 3.- Skl. 1.695 °/12: »Något litet fiellfiske om sommaren och hösten, men intet strömmingsfiske.» Sillinge nr 2, "/» fi% — Förmdl. från 1 mtl. Fiske — nr 1. Gärdsvik nr 1 och 2, 1 fr. vartdera. — Skl. 1618: »Gott fiskevattn.» Skl. 1702 2 7 0 : »Hvad fisket vidkommer så är det iifven här icke bättre än lika ledes som i Inneby.» Gärdsvik nr 3, •/« fr. - Skl. 1618: »Gott fiskevattn.» Skl. 1695 7 1 2 : »Fielfiske till husbehof, tilförne varit något litet strömmingsfiske, men nu vankar intet.» Förmdl. från 1 mtl. Inneby nr 1,1 fr. — Skl. 1618: »Gott fiske.» Revning 1702: »Fordom, som säges, har varit fiske godt nog både på strömming och annan fiellfisk i saltsiön och de andre friskinsiöarne. Men nu als lintet, särdeles fins ingen strömming. Fiällfisk kan änll: under tiden till husbehof fångas, men ej vidare.» Skl. 1702 2 7 6 : »Ökes för fiske efter hemmanet är belägit i skärgården 8 dir.» Två hemn om 1 mtl, förmdle till sammanlagt 1 mtl. Inneby nr 2, 7 2 fr. — Skl. 1702 27/6: »»Ökes för fiske 4 dir» Förmdle från 1 mtl. Hästede nr 1, 1 fr. sät. — Skl. 1607: »Notvarp 6.» Skl. 1618: »Gott fiskevatn.» Nolvik nr 1, 1 sk. — Skl. 1607: »Notvarp 3.» Skl. 1618: »Litet fiskevatn.» Skl. 1695 % : »Icke något synnerligt fiell- eller strömmingsfiske, allenast sellan med sköten kan uti en vik bekommas kokfiske, så ock om våren någre dagar kokfiske af ett nor.»

281 1

Nolvik nr 2, 7 2 fr. — Skl. 1607: »Notvarp l /.,.» Skl. 1618: »Litet fiskevatn.» Skl. 1695 V12: »Intet fiell- eller strömming fiske, som ymnigt är, utan sällan med sköten uti en vik bekommes kokfiske, såsom ock om våren kokfiske några dagar af ett nor.» Förmdl. från 1 mtl. Nolvik nr 3, 7 , fr. = nr 2. Förmdlt från 3/4 mtl. Sundvik nr. 1, 1 fr. — Skl. 1607: »Notvarp 6.» Skl. 1618: »Gott fiskevatn.» Revning 1685 1 / 10 : »Fiske under dess strand finnes mycket knapt.» Skl. 1695 7 1 2 : »Något fielfiske till husbehof och understundom litet strömmingsfiske.» Asättra nr 1, 1 7 3 4 mtl sk. och 13/.10 mtl fr. — Skl. 1607: »Notvarp 3.» Skl. 1618: Gott fiskevatn.» Revning 1685 1 / 10 : »Fiske under dess strand finnes mycket knapt.» 1 7 8 0 mtl omförda till sk. jäml. kks brev 1888 14/9. Asättra nr 2, 3/4 fr. — Skl. 1607: »Notvarp 3.» Skl. 1618: »Gott fiskevatn.» Skl. 1695 7 1 2 : »Något fiellfiske till husbehof men intet till salu och understundom någre år bekommits litet strömming.» Förmdl. från 1 mtl. Bolby nr 1, 1 sk. — Skl. 1607: »Notvarp 8.» Skl. 1618: »Gott fiskevatn.» Skl. 1684 10]9: »Fiellfiske något ymnogt om våren, när lektiiden är, då något mer än till husbehof tarfvas, kan öfverskiuta att försällias, men der emellan vankar allenast nödtorftigheten fiellfisk och ingen strömming.» Bolby nr 2 och 3, 1 sk. vartdjera. — Skl. 1607: »Notvarp 4» till vartdera h e m n t Ström nr 1, 1 sk. — Skl. 1607: »Notvarp 6.» Skl. 1618: »Gott fiskevattn.» Skl. 1684 "/ e : »Fiellfiske till husbehof medelmåttigt och 1 holma till, men intet strömmingsfiske.» Marum nr 1, 2 fr. — Gamlt sk. Skl. 1607: »Notvarp 10.» Skl. 1618: »Gott fiske.» Skl. 1684 10/0: »Fiellfiske till husbehof och något till salu, men intet strömmingsfiske.» Anneberg nr 1, x/2 sk. — Skl. 1607: »Notvarp 6.» Skl. 1618: »Gott fiskevatn.» Förmdl. från 1 mtl. Edö nr 1, 2 fr. — Skl. 1607: »Notvarp 6> till vartdera hemnt Skl. 1618: »För vartdera hemnt: 'Notvarp 6. Fiske gott'.» Hummelmora nr 1, 1 fr. sät. — Skl. 1607: »Notvarp 6.» Skl. 1618: »Gott fiskevatn.» Ramsmora nr 1, >/4 fr. — Skl. 1607: »Notvarp 4.» Skl. 1618: »Gott fiske.» Skl. 1684 n / 0 : »Fiellfiske bekommes under stundom till husbehof, men intet strömmingsfiske.» Revning 1713 15/4: »Dess tillhöriga fiske, så uti de små insiöar, är ganska ringa och måste om sådant andra sina grannar, särdeles med strömmingsfiske, tillita.» Skl. aug. 1718: »Ökes för nödtorftig fångskog, mulbete och fiske å 16 öre tunlandet, 1:8:—. Än tillökes för skärgårdsfiske 1 dir.» Förmdl. från 1 mtl. Stensvik nr 1, 1 sk. — Skl. 1607: »Notvarp 4.» Skl. 1618: »Gott fiske, v Skl. 1684 "/»: »Fiellfiske till husbehof, och något till salu, men intet strömmingsfiske.» Örsjö nr 1, 1 fr. — Skl. 1607: »Notvarp 12.» Skl. 1618: »Gott fiskevattn.» Västra Tranvik nr 1, 7 8 fr. — Skl. 1607: »Notvarp 4.» Skl. 1618: »Gott fiskevattn.» Skl. 1684 "/*: »Fiellfiske till husbehof, och en holme till, men intet strömmingsfiske.» Revning 1713 15/4: »Medelmåtigt fiske, särdeles om våren, ineu inga strömmingsvarp vid dess strand, utan kan brukas strömruingskötar uti fiälarne.» Skl. aug. 1718: »Ökes för tårftig fångskog och mulbete samt inedelm: fiske å 16 öre tunlandet, 1:18: 6. Än tillökes för skärgårdsfiske 1 dir.» Förmdl. 1723 2/4 från 1 mtL Östra Tranvik nr 1, 1 sk. — Skl. 1607: »Notvarp 6.» Skl. 1618: »Gott fiskevattn.» Skl. 1684 "/„.: »Fiellfisk till husbehof och något till salu, enär fiskeleken

282 är, jemväl strömmingsfiske till nödtorftigheten om våren men inga holmar till.» Grundvik nr 1, 1 fr. — Skl. 1618: »Fiskevattn gott.» Husarö nr 1 och 2, 3/4 sk. vartdera. — Omförda till sk. jäml. kk. brev 1891 28/4. Skl. 1607 ss. ett helt skhemn. »Notvarp 6.» Förmdl. 1618. Åpplarö nr 1, 7ia m t l s k - och 7 12 mtl fr. — Skl. 1607: »Notvarp 7.» SkL 1618: »Notvarp 7 och annat gott fiske.» Via m^ omförda till sk. jäml. kks brev 1888 *V9. Brattö nr 1, 1 sk. — Skl. 1607 och 1618: »Notvarp 6.» Ingmarsö nr 1, 2 fr., Ingmarsö nr 2, 1 fr., och Ingmarsö nr 3, Vi nitl sk. öch 7 2 mtl fr. — 7 2 mtl omfört till sk. jäml. kks brev 1888 "/,. Skl. 1607 å Ingmarsö by: »Notvarp 4» till ett hemn och »Notvarp 3» till tre hemn. Torö x

socken.

2 Norrskog nr 1, /4 fr. — Skl. 1701 /8: »Fiske vid dess land och strand med not och nät, samt skötsättning utom ön. — 3 dir smt.» Storbyn nr 1, xj3 fr. — Skl. 1701 2 / s : »Fiske i saltsjön med not, nät och sköt, dock merendels kring ön gallstrand. Fiske estimerat till skattläggning 3 dir smt» Skeppsmora nr 1, 1/8 fr. — Skl. 1701 2/8: »P'iske vid dess land och strand med not och nät galit samt hafver icke långt ut till skötsättning. — 3 dir smt» Starr gården nr 1, 1 / 8 fr. — Skl. 1701 2/8: »Fiske godt med not, nät och skotar. —- 3 dir smt»

Översikt av militieskattläggningarna i Uppland åren 1691 och 1692 med h ä n s y n till b y a r s eller hemmans förmåner a v saltsjöfiske. Älfkarléby

socken.

Sågarbo och Bröhmen.

Österlöfsta

socken,

Skärplinge 1 kronohemman, Hållnäs

»något litet fiskevattn.»

socken.

Hållen.

Gräsö

»Godt fiske i stora hafsiön.» För skog, mulbete och fiske ökades räntau med 24 öre per tunnland.

»fiske uti saltsiön, som nu är mycket förderfvat» socken.

Norrboda, Västerbyn. Vässarön.

»fiäll Och häffiske med skotar.» »Häffiske med skotar.» »Häffiske med skotar.»

283 Sladdarön.

Kallboda. Nolangärde. Klåckareboda. Svartebäck. Mårtensboda. Nötsveden. Stora Risten. Bjurön. Idön. Muskargrund. Lilla Risten. Börstils

socken.

Ed. Söderby. Svartnö. Kulla. Mälby. Tuskö. Singö

»Fiske till strömming och fiälfiske, I betraktande af det att till detta hem:n är bättre fiskevatn än till Vesterby, dessutan icke behöfver att stänga och arbeta så mycket efter ön ä r vattuvälfd. Alltså blifver det vid sama ränta som ett hem:n uti Västerbyn och till 3/4 del uti mantalsräntan.» »Häffiske med skotar.» »Häffiske något fiske till ett strömmingsnotvarp.» »Fiske af föga värde.» »Fiske nödtorftigt uti hafvet.» »Intet fiske.» »Fiske och mulbete nödtorftigt.» »Skog, fiske och mulbete.» »Sköt och notfiske.» »Fiske till not och skötfiske.» »Skog, fiske och mulbete.» /Fiske, skog och mulbete.»

»Fiske till 2 varp och något fiällfiske om våren.» »godt fiske.» »Intet fiske i saltsiön.» »Litet till fiällfiske.» »Litet häffiske.» »Fiske till fjäll och strömming något litet, men icke det ringaste till salu.» socken.

Söderby. »Fiske uti hafvet.» Backebyn, 8 örtugland. »Fiske uti hafvet.» Ibid, 1 öres—20 penningland. »Fiske litet.» Hargs

socken.

Sandika. Svinnö. Edebo

»Fiällfiske, skog och mulbete till nödtorften.» »Något litet fiske om våren.» socken.

Sandika. Eke Sund. Häfverö

»Intet fiske.» »Intet fiske.» »Fiske

als intet.

socken.

Lindris. Trästa Västergården,

»Fiske af intet värde.» »utsår 27 2 T., 1 t:a god som for fiske och mulbete värderades för 11 mark smt samt l 1 /, T:a sämre för, 7 mark smt. Fiskevattn uti saltsiön.»

284 Väddö Edeby.

socken.

Salnö.

Södersund Södergården. Söderbykarls Aspsund.

socken.

Roslagsbro socken. Storgården i Härö.

Näs.

Frötuna Håtö.

»Fiske uti Ålands haf och litet uti Ortalaviken — — ökas för skog, mulbete och fiske 3 dir smt» Åkerjorden 43/4 tunna. »Skog till tarfligt gärdzelfång och vedbrand och nödtorftigt mulbete, ingen timberskog.'» För skog, mulbete och fiske har beräknats något över 20 öre per tunna utsäde. »Tillförene varit 2:ne strömmar som hemmanetz bästa fiske bestådt uti; hvilka äre uttårkade och der man tillförene kunnat fara med båtar fram, kan man nu gå torrskodder; de andre grannarne i byn, sade och att därest icke desse hemman blifva förmedlade så nödgas de att upsäga sine hemman, och vore elliest där till så ringa fiske att de intet kunde bruka någre skotar hemma ved byn utan allenast i stora hafvet. Ökas för skog, mulbete och fiske 1 dir smt.» Åkerjord till 2 tunnor utsäde. »Skog till giärdselfång och vedbranden och tämmel:n mulbete.» För skog, mulbete och fiske har räntan förhöjts med 16 öre per tunna utsäde. »Fiske ganska ringa i en lliten å.»

»Tarfligt fiske. Ökas för litet fiske och skog 1:20:—.» Åkerjord 45/8 tunnland. Ökningen för fiske och skog belöper till i det närmaste 12 öre för tunnlandet.

»Tämmel. gott fiske i salt siön. Ökas för skog, fiske och mulbete 3:19:—.» Åkerjord 4 tunnland, ökningen för skog, fiske och mulbete uppgår till 24 öre per tunnland. »Täml:t fiske i Bottna fiälen och i en ström, som hemmanet råder hälften i. — ökes för litet fiske och mulbete 1:10:—.» Åkerjorden 3*/, tunnland; för fiske Och mulbete har räntan förhöjts med 12 öre per tunnland.

socken. * Gått mulbete öch fiske både i saltsiön och invikarhe. ökes för gådt fiske tarf- och timberskog samt mulbete 6 dir smt.»

285 Stubboda under Håtö.

Torstenboda under Håtö.

Långhalsen under Håtö.

Byle.

Örn.

Västersänsjö.

Björknäs. Hårdnacka.

Åkerjord till 8 tunnor utsäde; ökningen för fiske, skog och mulbete uppgår till 24 öre per tunna utsäde. Fiske har herregården borta. ökes för skog, mulbete och fiske 2: 26: —».> Åkerjord till 3 tunnor 2372 kappar utsäde; ökniingen för skog, mulbete öch fiske uppgår till omkring 24 öre per tunna utsäde. »Armt fiske, klaga det bästa fiske vara lagt under sätegården och halfparten af en ström som kommer utur saltsjön. ökes för skog, mulbete och fiske 4:28:—.» Fiske det bästa är lagt under sätegården och hafva de allenast några notvarp beholdne under hemmanet. Ökes för litet skog, mulbete och fiske 13 öre smt.» Åkerjord till l 1 / 8 tunna utsäde. Ökningen för skog, mulbete och fiske uppgår till ll 5 / 9 öre per tunna utsäde. »Intet fiske mer än till 1 notvarp. Ökes för litet skog, mulbete och fiske 11 öre smt» Åkerjorden till l 2 / s tunnor utsäde; ökningen för skog, mulbete och fiske bestiger till 9T/9 öre per tunna utsäde. »Gott fiske. Ökes för skog, mulbete och fiske 1:16:—.» Åkerjord 3 tunnland; ökningen för skog, mulbete och fiske uppgår till 16 öre tunnlandet. Tarfligt fiske. Ökes för skog, mulbete och fiske 1:18:-.» Åkerjord 87& tunnland; ökningen för skog, mulbete och fiske med 16 öre tunnlandet. Är en afgärda by, och äger ingen skog eller mulbete, litandes andre till därom, fiske fins intet, komma intet till sjön.» »Medelmåttigt fiske. Ökes för medelmåttigt fiske liten skog och mulbete 1:4:—.» Åkerjord 41/2 tunnland; ökning för fiske, skog och mulbete med 8 öre tunnlandet.

österåkers socken, öfverby. Ytterby.

Engarn.

»För fångskög, mulbete öch gott fiske ökes 16 öre (per tunnlandet).» »För fångskog, mulbete och fiske ökes 2: 24:15.» 5 tunnland 17 V* kappland åker; ökningen för skog, mulbete och fiske uppgår till 16 öre tunn landet »Ökes för litet fiskevatten 14 öre 21 pgr smt.» Ökningen utgör 4 öre per tunnland.

286 Bredvik.

»För fångskog, mulbete och gott fiske tillökes 3: 2:18.» Åkerjorden 6 tunnland 51/2 kappland; Ökningen för skog, mulbete och fiske uppgår till 16 öre tunnlandet.

Av de undersökta skattläggningsinstrumenten framgår att vid dessa skattläggningar inom kustsocknar i Uppland i allmänhet följts Upplandsmetodens föreskrifter i fråga om fiskets beräknande vid skattläggning av hemman på slättbygden. Beträffande Gräsö socken synes detta dock icke ha varit fallet utan en mera allmän uppskattning av hemmanens förmåner, saltsjöfisket inberäknat, har ägt rum.

Översikt a v s k a t t l ä g g n i n g a r å k u s t h e m m a n i Södermanlands län med h ä n s y n till saltsjöfiskes b e r ä k n a n d e . Hölebo härad. HÖlö

socken.

Rinkeby nr 1, B/8 sk. — Skl. 1736 7 0 : »Fiske, som nyttjas tillhopa med flere rågrannar uti Stafbofjärden, litet till husbehof och kan för dess ringhet intet högre skattläggas än 2 öre tunnht — 14 öre smt.» Skjälby nr 1, 1 fr. — Skl. 1724 13 / 8 : »Fiske till godt husbehof (i Norrbgfiälen af strömming och annor fiällfisk — 1 dir smt» Bokesta nr 1, 7 4 kr. bost. allm. disp. — Skl. 1695: »Fiskevatten med not oeh nät i salt- och Kiörkesiön.» Vinterhålla nr 1, 1 kr. allm. disp. — Skl. 1774 aug.: »Fiske til husbehof i saltsiön a 4 öre — 14 öre l 2 / 5 pgr smt.» Påläng nr 1, x\2 kr. allm. disp. — Skl. 1774 aug.: »Fiske till nödigt behof med not i Pålsundet å 4 öre — 23 öre 77/8 pgr smt.» Skyttorp nr 1, 1/2 krhemn. allm. disp. — Skl. 1774 aug.: »Fiske nyttjas med not i Pålsundet, skattas å 4 öre — 13 öre 63/4 pgr smt.» Håg genas nr 1 och 2, x\2 kr. allm. disp. vartdera. — Skl. 1774 aUg.: »Fiske nyttjas med not i Håggnäsviken till husbehof å 4 öre — 25 öre 41/8 pgr smt.» Tullgarn nr 1, 15 kr. sät. allm. disp. — Skl. 1774 aug.: »Fiske något litet u t i de inom rågången belägne insjöar, Norr- och Sörsjöarne kallade, men förnämligast uti saltsjön med not, både vinter och sommar, däraf af salu kam göras, jemväl något strömmingsfiske vårtiden, anses lika — 21jl5:167 2 smtt.» Tullbotorp nr 1 och 2, 3/8 kr. allm. disp. vartdera. — Skl. 1774 aug.: »Fiske i saltsjön invid sin strand, ringa gifvande å 2 öre — 9 öre 123/10 pgr smt.» Vagnhärads

socken.

Trassla nr 1—3, 1 kr. allm. disp. vartdera. — Skl. 1774 aug.: »Fiske med mot i saltsjön, kan för sjöns aflägsenhet, med gallstrand, icke högre skattas äin 4 öre tunnhdet — 4:17:227 1C smt.» Fjärdsvall nr 1, x/4 kr. allm; disp. — Skl. 1774 aug.: »Fiske ringa till huisbehof i saltsjön utan för ägorna å 2 öre — 5 öre 2074 pgr smt.»

287 x

Fruholmen nr 1, j2 kr. allm. diisp. — Skl. 1774 aug.: »Fiske i saltsjön å 2 öre — 17 öre 13732 Pgr smt.» Långnäs nr 1, V4 fr. — Skl. 1709 3 7 8 : »Fiske med not och nät i saltsjön — 16 öre smt» Trosa

socken.

Asko nr 1, 7 8 kr. allm. disp. — Skl. 1774 aug.: »Fiske af strömming och fiällfisk af medelmåttig godhet å 4 öre — 10 öre smt.» Gillbergsvik nr 1, 7 4 rå och rörshemn. — Skl. 1711 Xij12: »Strömmingsfiske godt, dels tillhopa med andra, dels enskilt icke synnerli"långt ifrån gården, förutom åtskillige fiellfiiskevarp för egen land och strand, varandes af den ymnighet att åbon förutom hushållsförtäringen 5 å 6 tr strömming, mer och mindre årl. af sätta och föryttra kan — 4 dir smt.» Oxlevik nr 1, x/4 rå och rörshemn. — Skl. 1711 14/12: »Fiske godt kring om sin egen land och strand af strömming och fiällfisk, dels apart, dels tillhopa med Gilsvik och andre — 4 dir smt.» Stene nr 1, 1 sk. — Skl. 1711 "/ l 2 : Idefiske litet vid Ekholmen, samt notdrägt d saltsjön med andra sockenbor.» Västerljungs

socken.

x

Skällberga nr 1, 1 fr., nr 2, /2 fr. — Skl. 1709 2 7 5 : »Fiske i socknens allmänna vatten i saltsjön samt part vid holmen Lemön och de flere socknens holmar — 18 öre smt.» Åflingeby nr 1—3, xj2 fr. vartdera. — Skl. 1709 2 7 5 : »Fiske med not och nät i Hålsfiälen, saltsjön och vid holmen Lemön och de flere sockneholmar — 12 öre smt» Aflebro nr 1, 1 / 2 rå och rörshemn. — Skl. 1711 "/ 1 0 : * Fiske på allmänt vatten i saltsjön.» Vestankärr nr 1, x\2 rå och rör. — Skl. 1709 2 7 5 : »Fiske med vinternot i sjön Gisen och på allmänna socknens vatten i saltsjön — 1 dir smt.» Dalbyö nr 1, x\2 sk. — Skl. 1692: »Fiske godt med sommar- och vinternot i saltsjön. Fiske och humlegård 1 dir smt» Skl. 1727 7 S : »Fiske i saltsjön, men mycket af tagit, a 4 öre — 1:15:18 smt.» Luckebo nr 1, xf., fr. - Skl. 1709 21 / s : »Fiske med not och nät samt skötsättning i saltsjön — 16 öre smt.» Mörkö l

socken.

Berga nr 1, 7 4 fr., nr 2, ft fr. — Skl. 1724 13/8: »Fiske i saltsjön någorlunda till husbehof — 16 öre smt» Bruntia nr 1, % fr. — Skl. 1724 13/8: »Fiske uti saltsjön och Norbofjälen om våren med strömmingsnot, såsom ock andre tider på året. Fiällfiske till godt husbehof, men intet till salu — 1 dir smt.» Kumla nr 1, xj2 fr. — Skl. 1724 13/8: »Fisket någorlunda till husbehof, dock aftaglit — 24 öre smt.» Ytlerberga nr 1, 7* f r - — Skl. 1729 ™/7: »Fiske å 4 öre — 1 dir 2 öro smt.» Tegneby nr 1, 3/4 fr. — Skl. 1724 13/8: »Fiske till husbehof i Norrbofiälen — 1 dir smt»

288 Lundby nr 2, 1 fr. — Skl. 1724 1 7 s : »Fiske till husbehof i Himmarfiälen och saltsjön — 24 öre smt.» Lundby nr 3, xf4 fr. — Skl. 1724 13 / a : »Fiske som ofvan förmält är — 16 öre smt.» Nora nr 1—3, 3/4 fr. vartdera. — Skl. 1724 13 / s : »Fiske är för egen strand till godt husbehof — 1 dir smt.» Tuna nr 1—4, 1/2 fr. vartdera. — Skl. 1724 1:i / s : Fiske uti Himmerfiäien till knappt husbehof — 1 dir smt.» Skäsa nr 1—2, xj2 fr. vartdera. — Skl. 1724 "/».: »Fiske i Himmerfiäien till godt husbehof — 1 dir smt.» Bobacken nr 1, 1/8 fr. — Skl. 1724 18/8: »Fiske i Boviken till godt husbehof, såväl som i själfva saltsjön — 24 öre smt.» Klubben nr 1, 7 8 fr. — Skl. 1724 13 / s : »Fiske lika med Bobacken till godt husbehof — 24 öre smt.» Gullberga nr 1, lf4 krhemn allm. disp. — Skl. 1774 aug.: »Fiske till nödtorften å 4 öre — 12 öre 9 pgr smt» Harburen nr 1, x/4 krhemn allm. disp. — Skl. 1774 aug.: »Fiske till husbehof å 4 öre — 10 öre 12 pgr smt.» Svalhagen nr 1, 1 / s fr. — Skl. 1724 13/Rt »Fiske litet fördelaktigare om hösten med isgäddor — 1 dir smt» Långö ur 1, 1 / s fr. — Skl. 1724 xzj9: »Holmar större och mindre, 14 till talet. Fiske mellan holmarne med skötsättning och notdrägter, kan högst importera 3 tunnor strömming årl., förutan annan fiällfisk till husbehof. 7 4 tunna strömming för fisket — 3 dir smt.» Fifäng nr 1, Vi krhemn allm. disp. — Skl. 1774 aug.: »Fiske uti saltsjön af strömming och annan fisk, äfven af skalar och sjöfågelsfångst, af en särdeles godhet, gifvande till af salu, så att skattläggningsmännen kunna med säkerhet skatta det till — 24 öre smt» Rönö härad. Tystberga socken. 1 Rörvik nr 1$ 7« fr. — Skl. 1700 7 8 : »Fiskevatten i saltsiön med skötsättningar vid Hamn- och Ensnäs för lego, inga notvarp när vid byn, emedan Vålaresundet, vid vilket detta är beläget, är mycket instängdt och uppgrundat.» Svärta

socken.

Horn nr 1—3, 7 2 sk., nr 4, 7 2 fr. — Skl. 1694: »Fiske i saltsjön 12 notvarp, lägge- och stötnät fångas gäddor, sik, abbor, mörter och id. Item fyra skötsättningar i Össbacka fiälen i saltsjön — 2 dir smt.» Jönåkers härad. S:t Nicolai socken. Ärilla nr 1, 1 sk., nr 2, 1 fr. — Skl. 1690-talet: »Fiskevatten i Svanviken för 3 el. 4 par katzor med liten notdrägt och ryssior om vårtid.» Långsätter nr 1, 1/2 fr. — Skl. 1690-talet: Fiske i saltsjön. Humlevik nr 1, 7 4 sk. — Skl. 1692: »Fiskevatten i saltsjön för 2 långtug notvarp för fiällfiske, tre el:r 4 skötstånd att sätta för strömning om våren,

38» ö;ck allm:t strömmingsfiske i saltsjön, 2 t:r strömming 8 dir smt.» Skl. 1699: »Fiskevatten i saltsjön, förutan allmänna grund med skötsättningar, nödtorftigt fiällfiske för dess land och gallstrand — 1 dir smt.» Bran Ekeby nr 1—4, 1 sk. — Skl. 1690-talet: Fiskevatten i saltsjön och Marsviken. Tunabergs

socken.

M

Kungshamn nr 1, / ia mtl kr. ensk. disp. — Infört jb jäml. kks brev 1909 •/«. Skl. fastst. av kk. 1908 12/10: »Fiske i Bråviken till torpen Kungshamn, Koviken och Bråten å 4 öre per tunnland årligt utsäde — 2 dir 5 öre 14.77 p g r s m t »

Albäck nr 1, 1 mtl sk. — Doner. 1649, reduc. 1691, skv. 1722 V4: »Fiske ej så fördelaktigt med notdräkter som skötsättningar i saltsiön Bråviken, både till husbehof och salu.» Skk. 1725 »L. Grytberga nr 1, x/4 mtl sk. — Fmdl. från 1 mtl, skv. 1701 27<t: »Fiske på det allmänna vatnet i Saltsiön.» Skk. 1702 X 7 1V Vibberholmen nr 1, 7 4 mtl sk. — Skk. 1704 *fr Skv.: »Nötorftigt fiske för, dess strand i Bråviken.» Saltsjöfisken i Stockholms län. Gräsö

socken.

1) Norr sten nr L ett fiske, enl. 1871 jb, sk. 1622 7 n försålde Konung Gustaf Adolf till kungl. rådet Nils Bielke sin arf och egne ö, Gräsön »med alle de Öar, Holmar, Sund och Skär, som der om nu tilligger och af Ålder tillegat hafwer.» I köpet ingick jämväl Norrstens och Wässaröns (se nedan) fisken, vilka jämte Gräsön reducerades 1681 81/8 och 1685 2 7 G . Dessa fisken upptogos först i 1694 jb med ränta, Norrsten — med annot* tionen »Öregrunds Boerne bruka» — 5 tr strömming el. 20 dir smt Och Wässarön 1 fj. strömming el. 4 dir s m t De förpantades 1700 3 7 8 men återinlöstes 1751 och utarrenderades sedermera. Vid 1802 2 7 8 av vederbörande kronofogde och nämndemän hållen undersökning rörande beskaffenheten av Norr stens fiske utröntes följande: Fisket idkades med skotar omkring skären Norrsten och Understen och hade, ehuru förr mycket lönande, dåmera avtagit så att, medan tidigare 50 båtlag där plägat fiska, antalet båtar dåmera sällan överstege 15. Till arrendatorn av fisket plägade erläggas en avgift av 1 fj. strömming för varje båt, vilken avgift icke betäckte den ränta, 5 tr strömming, denne hade att utgöra. Med hänsyn därtill nedsattes enligt kks beslut 1803 x2/1 räntan till 2 tr strömming el. 2 rdr 32 sk:r. 1855 13/7 företogs av vederbörande kronofogde m. fl. ånyo undersökning av fisket Härvid inhämtades: Ifrågavarande fiske vore beläget i Ålands hav c:a 2x/2 mil från närmaste fasta land, Söderön i Börstils socken, 2 mil från närmast bebodda öar, Ormön och Wässarön i Gräsö socken, och 7 2 mil från Understens fyrplats samt bestode av flera större och mindre ur havet uppskjutande klippor. Endast den södra av de två större klipporna ägde båtplats, som dock vore oskyddad mot nordliga och ostliga vindar samt av otillräckligt djup. Å sistnämnda tvenne klippor funnes något mulbete. Enligt uppgift av därvarande fiskare vore fisket dåmera så föga givande, att det knappt lönade mödan att bedriva. Detta vitsordades ock av fiskets arrendatorer, 19 — Fiskerättsutredningen. I.

290 som sade sig hava arrenderat fisket huvudsakligen för att kunna begagna det förefintliga mulbetet. Förrättningsmännen föreslogo räntans nedsättande till högst 1 fj. saltad strömming, vilken ränta, eller 3 rdr 8 skr b:co, av kk. fastställdes 1856 7 9 ; — skatteköpt 1856 uf10. Bör stils

socken.

2) Trutteboda nr 1, ett fiske, enl. 1825 jb, kr. Sedan Erik Ersson i Östermörtarö hos Kb anhållit att vid en klippa utanför Gräsön, kallad Trutteboda, få idka det därvarande strömmingsfisket, men denna ansökning vid inför häradsrätten hållen undersökning bestritts av Svartbäckens, Kallboda, Nordangärde, Söderboda, Koviks samt Öster- och Västerbyns byamän under uppgift att de och deras förfäder brukat samma fiske och att de därför vore skattlagda, förklarade kk. 1752 6/10, att som de på Gräsön belägna hemman icke kunde vara skattlagda för ifrågavarande fiske, vilket vore beläget inemot två mil från ön i öppna havet och således så mycket hellre borde räknas för ett kronans regale eller kronofiske som ingen vid häradstinget kunnat visa sig från äldre tider ägt rättighet till detsamma eller det såsom något hemmans egentliga tillhörighet nyttjat eller, därför varit skattlagt, Eriksson, som varit första angivaren därav, finge nyttja fisket emot den av Kb med honom betingade räntan 2 tr strömming. Fisket upptogs i 1752 jb. Den åsatta räntan avkortades emellertid i räkenskaperna från och med år 1755, då Eriksson avsagt sig fiskets nyttjande. Enl. kk. brev 1849 2 7 3 har räntan uteslutits från kronans jb och räkenskaper, till följd varav fisket icke upptagits i gällande jb. 3) Vässarön nr 2, ett fiske, enl. 1825 jb, kr. Se ovan under Norrstens fiske. Vid en 1802 20/8 av vederbörande kronofogde och nämndemän hållen undersökning i fråga om Vässaröns fiske utröntes följande. Fisket idkades kring en liten klippa, kallad Hvitan och belägen x\2 mil från Vässarölandet, och hade dittills alltid arrenderats av ägaren till Vässarö hemman, och vore annan arrendator icke tänkbar, då en sådan, till följd av klippans otillgänglighet, måste förhyra landplats för båt och redskap av Vässarö hemmans åbor. Enär fisket icke på länge begagnats, samt det vid undersökning 1855 13/T av förrättningsmännen ansetts vara av så ringa värde, att någon skatt därav icke kunde utgå, förordnade kk. 7 9 s. å., att fisket skulle ur kronans jb och räkenskaper Xiteslutas. Singö

socken.

4) Gåsö, Måseslen och Roten, ett fiske, enl. 1871 jb, sk. Vid lagmansting 1429 tilldömdes »Måstens ö» med alla dess tillägor Trän viks by på Singön, till vilken den befanns av ålder och hedendomen ha legat. P å yrkande av Tranviks byamän tilldömdes Måsesten med alla dess tillägor öch utholmar vid lagmansting 1579 23/3 ånyo Tranviks by, varjämte Börstilsborna, som gjort intrång i fisket, förpliktades att utgiva ersättning till byamännen för rätten att fiska vid Måsesten. 1628 w / x beviljade K. Maj:t Norrtälje stads borgerskap rätt att, jämte borgerskapen i Öregrund och Östhammar, bruka fisket vid Gåsö och Måsesten. I den donation, som 1647 7 2 såsom Ortala grevskap tilldelades fältmarskalken Lennart Torstensson, inbegreps jämväl räntan av detta fiske, men redu-

291 X0

cerades donationen enligt kungl. resolution 1674 /12. Fisket upptogs dock först i 1683 jb jämte Svenska Högarna med en sammanlagd ränta av 6 t r strömming el. 24 dir smt, men skattlades 1695 till 37 2 tunna strömming eller. 14 dir smt. Till följd av Singö bönders klagomål över intrång, som av Norrtälje och Östhammars borgare tillfogats dem i deras fiskerätt, höllos 1685 2 7 9 och 1686 7 6 tingsrannsakningar och träffades vid den senare av dessa mellan parterna en förlikning, enligt vilken borgarna skulle till Singö bönder årligen erlägga 3 dir kmt för varje båt i lega för rätten att bruka böndernas fiskevatten vid Gåsö och Måsesten, varemot bönderna hade att ensamma betala den, enligt gjord beräkniing, på fisket då belöpande räntan 2 tr strömming. Denna förlikning stadfästes av KM:t genom resolution för Häverö skeppslag 1698 2 7x § 3. I tvist mellan Norrtälje och Östhammars borgerskap, kärande, samt Tranviks, Backby, Söderby, Ellans och Fogdö hemmans ägare på Singön, svarande, angående rättighet att fiska omkring skären Gåsö, Måsesten, Roten och Hamnskär fastställde Svea hovrätt genom sedermera laga kraftvunnen dom 1805 **!•' e n a v V ä d d ö o c l 1 H ä v e r ö skeppslags tingsrätt 1802 71X meddelad dom av, följande innehåll. Enär byamännens äganderätt till skären vore fulleligen styrkt, samt de i följd därav likmätigt 6 § i fiskeristadgan **/u 1 7 6 6 '^sde fisket därstädes tillgodonjuta, ävensom å andra sidan otvivelaktigt vore att KM:t och kronan å fiskegrunderna vid skären jämväl ägde ett s. k. allmänningsfiske, som genom kungl. brev 1628 7X blivit Östhammars och Norrtälje städer till nyttjande upplåtet, men rätta gränsen mellan dessa tvenne fisken icke kunnat utredas och bestämmas, samt till förekommande av den olägenhet och anledning till nya stridigheter, som föreningen 1686 7G om gemensamt fiskande ofelbart medförde, vore nödvändigt, att parternas fiskerätt å ömse sidor utstakades, förklarade tingsrätten parterna berättigade att det Omtvistade fisket till hälften var okvalt nyttja och begagna, dock utan skyldighet for Norrtälje och Östhammars borgerskap, som nyttjade till viss ränta skattlagt kronofiske, att till Singöborna utgöra i omnämnda förening utfästa avgift Jämlikt kks utslag 1855 22/5 försåldes till skatte fcrowofisket vid Gåsö, Måsesten och Roten åt det fiskeidkande borgerskapet i Norrtälje öch Östhammar att till hälften vardera äga och bruka. HäverÖ

socken.

5) Rotkolma nr 3, ett fiske, enl. 1871 jb, sk. Förekommer under skatte titel redan i 1636 jb — den äldsta bevarade — sålunda: »Under Lindris ligger en Utiord i Rodholm R:r x\2 tna ströming.» Räntan förpantades 1675 men indrogs åter 1683. Vid 1850 års jrs. anmäldes, att Rotholma fiske under kyrkoherdebostället då icke kunde igenfinnas. Vätö

socken.

6) Håkanskär, ett fiske, enl. 1871 jb, fr. Vid ting med Frötuna och Länna skeppslag 1640 23/10 meddelades bevis, att Håkanskär; av ålder och urminnes tider lytt och legat under Lidö gård, som av kronan sålts till frälse 1630 7 10 . I 1666 års häradsrannsakning upptages jämte Håkanskär såsom särskilt fiske Udden. På klagomål av all-

292 mogen från Bro och Vätö socknar, att bönderna i Tjockö by sökt hindra dem att nyttja nämnda fiske eller i allt fall av dem utkrävde viss ersättnting därför, utröntes vid ting 1683 22/n, att Uddens, sedermera kallat Ange, fiske av ålder och urminnes tider varit ett fritt och allmänt fiske för alla i nämnda socknar, samt att därför erlagts vanlig skattefisk till kronan, men sedermera till Lidö gård. Håkanskär, som först upptogs i 1686 års reduktionsjb med en ränta av 2 tr strömming el. 8 dir smt reducerades 1695 G/12, men förbyttes 1697 2S/4 jämte Lidö till frälse. Vid skl. 1698 x% befanns Håkanskärs »allmen ningsfiske» med Tyreudds »allmenningsfiske» (Udden) icke kunna åsättas högre ränta än 2 1 /. tunna strömming el. 10 dir smt, enär Tjockö byamän efter vanligheten fiskade vid Tyreudd utan någon avgift. Rådmansö

socken,

7) Svenskhögarna nr 1, ett strömmingsfiske, enl. 1871 jb, kr. allm. disp. Förekommer redan i 1570 års längd över uppburen skattefisk med 1 f j . strömming för vart fjärde varp; och bedrevs fisket då uteslutande av allmoge från åländska och finska socknar. 1647 7 2 donerades räntan därav fältmarskalken Lennart Torstensson. Vid en 1658 x'j2 hållen tingsrannsaknting upplystes, att, ehuru det tryckta hamnskrået stadgade att för varje garn eller sköt om 30 famnars längd årligen skulle erläggas 1 val strömming, allmogen sedan lång tid avfordrats 1 fj. vårsaltad strömming årligen för varje båt. 1647 10/12 reducerades donationen och upptogs fisket jämte Gåsö och Måsesten först i 1683 jb med en sammanlagd ränta av 6 tr strömming el. 24 dir smt, men skattlades 1695 27„ till en ränta av 8 tr strömming eller 32 dir smt. Skk. 1724 27„ sedan skatterättigheten vid ting 1721 2 7 x värderats till 96 dir s m t Sedan jämlikt kungl. brev 1875 7 10 Svenskhögarna genom expropriation förvärvats för lotsverkets räkning, förordnade kk. 1891 7 4 att fisket skulle i jb omföras till kronoegendom under allm. disp. 8) Gillöga nr 1, ett strömmingsfiske, enl. 1871 jb, sk. och 9) Skarf nr 1, ett strömmingsfiske, enl. 1871 jb, sk. Jämväl dessa fisken förekomma i 1570 års längd över uppburen skattefisk och donerades liksom Svenskhögarna till Lennart Torstensson, men reducerades 1674 10 /ir D å Svenskhögarna 1683, jämte Gåsö och Måsesten, först upptogs i jb, synas Gillöga och Skarf ha ansetts som tillhörigheter därtill. De skattlades dock 1695 2 7 2 till särskilda räntor, Gillöga 4 tr strömmfing eller 16 dir smt och Skarf 1 ta strömming eller 4 dir smt, med vilka räntor de upptogos i 1696 jb. Sedan fiskena fr. ö. m. 1725 uppförts under skattetitel förmodligen genom felskrivning i samband med skatteköpet av Svenskhögarna, förordnade kk. 1834 3 7 1 2 , att desamma, som vid verkställd undersökning befunnits vara av krononatur, skulle utbjudas till begagnande emot den åsatta räntans utgörande. Vid 1835 2 7 0 av vederbörande kronofogde och två nämndemän företagen undersökning av fiskenas beskaffenhet utröntes: De besökande fiskelagen, som det året varit 4 vid Gillöga och 2 vid Skarf, hade det ena året varit flera, det andra året färre, dock syntes tillgången på strömming minskas såväl där som vid andra fiskeställen. Dessa fisken hade börjat övergivas sedan skatten, som tidigare utgjorts, så att varje lag lämnat 1 fj. strömming efter markegång, ehuru därigenom icke i mannaminne den åsatta grundräntan 5 tnr strömming guldits, kronofogden under några år indrivit hela räntan, varigenom fiskelagen fått betala två till tre

293 gånger högre avgift än förut. Fiskena hade säkerligen blivit öde, om icke kronofogden tillkännagivit, att skatten åter finge utgöras på förut övligt sätt. Vid skl. 1854 12/8 antecknades, att betet å Gillöga skärgärd, som bestode av 3 små holmar och en mängd kobbar, i anseende till skärens avlägsenhet från bebodda ställen icke kunde tillgodogöras, att höfodret aldrig betäcktc bärgningskostnaden samt att sjöfågel och säl undantagsvis åtkommes. Till följd därav måste strömmingsfisket betraktas såsom den egentliga inkomstkällan för skärens innehavare, dock vore detta fiske dåmera obetydligt samt svårigheten vid dess bedrivande större än vid något av de angränsande fiskena, enär grunden, vara strömmingsskötarna lades, låge 1 mil ut i öppna havet ifrån huvudskären. Med hänsyn därtill föreslogs räntan av fisket till 17 8 tunna strömming att lösas efter tioårigt medelmarkegångspris eller 14 rdr 16 sk. b:co. Skk. 1855 1 7 9 l sedan kk. s. d. fastställt den föreslagna räntan. 1854 7io försåldes till skatte Skarfs fiske, sedan räntan s. d. efter medeltalet av avgifterna vid de 3 senaste utarrenderingarna fastställts till 2 fj. saltad strömming. 10) Roder nr 1, ett strömmingsfiske, enl. 1871 jb, sk. Utarrenderades av kronan efter auktion 1765 M/i till Sundskärs och Vidinge byamän emot en årlig avgift av 1 fj. strömming samt upptogs först i 1797 jb utan ränta. Vid skl. 1853 15/6 antecknades, att Roders skärgård bestode av 25 smärre holmar och skär, 7 av dessa be växta med ljung samt något gräs och trindvass, de övriga kala klippor utan den ringaste växtlighet. Skärgårdens avkastning bestode av omkring 2 lass sämre hö av ringa värde, något sälfiske och sjöfågelskytte samt fiske, som gåve 2—3 fj. strömming och c:n 2 fj. sik. Med hänsyn därtill föreslogs en ränta av 5 rdr b:co, vilken ränta av kk. s. å. 1S/10 fastställdes. Skk. 1854 3 /, 0 av vissa hemmansägare i Söderöra och Norröra i Blidö socken. 11) Dyngskär nr 1, ett strömmingsfiske, enl. 1871 jb, sk. Utarrenderades av kronan efter auktion 1765 20/1 emot en årlig avgift a v 1 rdr 32 sk. samt upptogs först i 1797 jb utan ränta. Vid en i maj 1828 av vederbörande länsman och nämndeman hållen undersökning av fisket utröntes: Dyngskärs skärgård bestode av 6 bergiga holmar förutom åtskilliga kobbar, alla kala och skoglösa, från vilka endast 1—2 vattnar sämre hö årligen erhölles. Sjöfågelskyttet vore något lönande vårtiden i motsats till fisket, som endast idkades under skyttetiden med några strömmingsskötar. Skk. 1853 1/3, sedan räntan s. d. efter medeltalet av avgifterna vid de 3 senaste utarrenderingarna bestämts till 9 rdr 35 sk. b:co. 12) Yttre och Inre Fredlarna nr 1, ett strömmingsfiske, enl. 1871 jb, sk. Utarrenderades av kronan efter auktion 1772 19/., emot en årlig avgift av */, L & smör och 1 fj. strömming årligen samt upptogs först i 1797 jb utan ränta. Vid en i maj 1828 av vederbörande länsman och nämndemän hållen undersökning av fisket utröntes: De inre Fredlarna utgjordes av 7 bergiga holmar jämte en mängd klippor och hällar, medan de yttre drygt 7« m i l SO från de förra belägTia bestode av 18 dylika holmar jämte minst två gånger så många klippor, alla kala oeh skoglösa. Arrendet beräknades efter höskörden, 2 lass sämre hö, samt fågelskyttet, som vore förmånligt under våren. Varken vid Inre eller Yttre Fredlarna idkades något fiske. Skk. 1853 29/,1, sedan räntan s. d. efter medeltalet av avgifterna vid de 3 senaste utarrenderingarna bestämts till 11 rdr 5 sk. b:co. 13) Kallskär nr 1, ett strömmingsfiske, enl. 1871 jb, sk. Utarrenderades av kronan efter auktion 1772 19/„ emot en årlig avgift av

294 27 8 fj. strömming samt upptogs först i 1797 jb utan ränta. Vid skl. 1853 15/0 antecknades, att Kallskärs skärgård bestode av omkring 30 smärre låga holmar, därav hälften kala klippor och berghällar eller kobbar. Avkastningen bestode av 2 sommarlass hö och ungefär lika mycket rörvass, sjöfågelskytte med obetydlig vinst samt strömmingsfiske om våren och inpå sommaren, i bästa fall l1/2—2 fj. strömming, ofta nog endast till husbehov åt arrendatorn. Med hänsyn därtill föreslogs räntan till 10 rdr b:co, vilken ränta av kk. s. å. xs /10 fastställdes. Skk. 1854 3/10. Möja

socken.

14) Björkskär, ett fiske, enl. 1825 jb, fr., och 15) Näsan, ett fiske, enl. 1825 jb, fr. »Nassan» förekommer redan i 1570 års längd över uppburen skattefisk. Jäml. kungl. brev 1649 18/7 försåldes Björkskärs och Näsans »hamnefisken» till sekret. Anders Gyllenklou. Köpeskillingen beräknades därvid efter kronans inkomst av fiskena 1647, för vilket år de bönder, som haft lott i fiskena, utgjort 2 valar strömming av varje varp skotar eller sammanlagt 3 tr l 1 /, fj. strömming. 1 jb upptogos fiskena första gången 1686 (reduktionsjb). Genom utslag 1901 7 3 förordnade Kb, att Stora och Lilla Nassa skärgård, som i 1825 jb varit uppförd såsom fiske under namn av Näsan, men, såsom numera bebodd, ej vore att till fiskeri hänföra, skulle jämte Naselögakubbarna införas i gällande jb för Möja socken bland jordlägenheter av frälse natur under namn av Stora och Lilla Nassa skärgård med Naselögakubbarna samt betecknas med nr 1. Efter underställning och besvär av kammaradvokatfiskalsämbt. fastställdes detta utslag av kk. 1904 10/4; och gjordes på fullföljd talan häri ej ändring av K. Maj:t 1905 */«• 16) Ormskär nr 1, ett strömmingsfiske, enl. 1871 jb, sk., och 17) Rökubbarna nr 1 ett strömmingsfiske, enl. 1871 jb, sk. 1854 20/1 förklarade Kb av enskild person gjord ansökning att få arrendera eller köpa ifrågavarande skär icke föranleda någon åtgärd. Häröver anförda besvär lämnades av kk. enl. utslag 1855 7 4 utan avseende, enär kronans rätt att disponera lägenheterna ännu icke vore utredd och avgjord. Vid undersökning å skären 1855 1 7 7 av förste lantmätare och kronofogde, uppgav ägaren av fisket Kallskär, att Rökubbarna i äldre tid nyttjats huvudsakligen Under nämnda fiske men under de senaste 50 åren varit ansedda som en allmänning, där envar kunnat lägga sina fiskebragder. Beträffande Ormskär antecknades, att detta skär alltid ansetts »såsom en gemensam tillhörighet». Genom utslag 1855 12/10 förklarade Kb Ormskär och Rökubbarna vara Kungl. Maj:t och kronan tillhöriga, därvid kk. efter underställning 1856 22/4 lät bero samt fastställde vid nyssnämnda undersökning å fiskena föreslagna räntor. Skk. vart för sig 1857 X7/2. Djurö

socken,

18) Hårsten, Brand, Grönskär nr 1, ett strömmingsfiske, enl. 1871 jb, sk. Jäml. kungl. brev 1654 7 3 donerades »desse tri skare och Oronones Hambnefisken», vilka rantade 4 tnr strömming, till sekr. A. Gyllenklou, men reducerades de till kronan 1656 Xl/G. Upptogos första gången i jb 1686 (reduktionsjb) med en ränta av 23/4 tnr strömming el. 11 dir smt. Förbyttes 1713 4/7 till frälse, men återgingo till kronan genom byte 1722 2G/,1. Vid skl. 1718 2VT

295 uppgavs att fiskena sedan många år brukats av Ekuö åbor; och prövades skäligt att för fisket, fågel- och sälskyttet samt höskörd på Hårsten — i 1 /, lass starrhö — åsatta fiskena en ränta av 6 rdr. Efter inhämtande att fiskena i kronans jbr och räkenskaper uppförts under kronotitel, men att översten Maurits Posse, som vid 1722 års byte ägt dem med både jord och ränta, icke för jordäganderätten erhållit någon ersättning, förordnade kk. 1802 */»"»• a t t fiskena skulle i kronans jbr och räkenskaper omföras från krono- till skattetitel. Tyresö

socken.

19) Häradsö, ett fiske, enl. 1825 jb, fr. Upptogs först i 1817 jb med annotationen »arrenderas av åborne på Egnö». I 1858 års konceptjb förekommer fisket med anmärkningen »lyder, till hemmanen Egnö nr 1 och 2»; det har ej upptagits i gällande jb. Nämndö

socken,

20) Bylta nr 1, ett strömmingsfiske, enl. 1871 jb, sk., och 21) Ro g sten nr 1, ett strömmingsfiske, enl. 1871 jb, sk. »Bytto» och »Nogestens» fisken redovisas redan i 1601—1603 års längder över uppburen hamnefisk och kommo sedermera i biskop Johan Botvidii besittning i samband med honom gjorda donationer. De reducerades 1668 M / $ ss. possiderade utan kungl. brev och tillstånd och förpantades s. å. 4fll till kungl. rådet Claes Rålamb, men indrogos ånyo till kronan 1688 8/ö. Upptogos i jb först 1685, vartdera med en ränta av 1 tna strömming el. 4 dir smt. Skk. Rogsten 1859 2S/:i och Bylta s. å. 3 7 a 2 ; tillhöra enl. ant. i jb Bylta hemnt Gillinge och Rogsten hemnt Villinge å Nämndön. 22) Hcjllskär nr 1, ett strömmingsfiske, enl. 1871 jb, sk. Redovisas under benämningen »Halss skiär» i 1601—1603 års längder över uppburen hamnefisk och togs ss. tillhörighet till Östervik, vilken 1638 5/ia försåldes till Erik Ryning, i besittning av denne. Reducerades 1684 1 7 8 . Infördes; först i 1685 jb utan ränta. Upptogs — efter att en lång tid ha legat öde — ånyo till nyttjande 1765 emot en årlig ränta av 1 fj. strömming. Skk. 1861 7 T ! tillhör enl. ant. i jb Långviks hemn å Nämndön.

Ornö socken. 23) Borgen nr 1, ett strömmingsfiske, enl. 1871 jb, sk. Förekommer redan i 1553 års fogderäkenskaper under rubriken »Tilökt A:ö 53» och synes under 1600-talet ha varit kronan behållet, men infördes först i 1685 jb utan ränta. Sedan fisket en längre tid legat öde, upptogs det åter till nyttjande 1765 av Sundby säteris ägare, presidenten Rosir, emot en årlig ränta av 3 dir smt. Skk. 1860 10/8; tillhör enl. ant. i jb Sundby säteri på Ornört. 24) Hufvudskär nr 1, ett strömmingsfiske, enl. 1871 jb, fr. Tillhörde fordom kronan och ansågs under medeltiden ss. ett av de bästa kronofiskena, varför ock konung Karl Knutsson skickade sin ombudsman till Hufvudskär för att förhandla med allmogen om uppgörande av ett hamnskrå för alla havsfiskerierna. Hufvudskär överläts jämte Fjärdlångsgård av Gustaf I genom byte år 1533 till Gudmund Pärsson på Tyresö. Fisket upptogs i jb första gången 1685.

296 25) Sadelöga nr 1, ett strömmingsfiske, enl. 1871 jb, fr. »Sarglöija» fiske förekommer redan i 1636 jb under titeln »arf och eget» — det omtalas på 1500-talet ss. arvegods efter Sten Sture — med en ränta av 3 t n r strömming och 17, tna torsk el. 17 dir smt samt kom jämte Varnö hemman genom byte 1642 7 4 'i kungl. rådet Conrad Falkenbergs besittning, men reducerades ifrån denne 1656 al/G. Vid skl. 1682 2G/1 utröntes, att fisket, som saknade hamn, utgjordes av några små bergklippor och tvenne grund en mil ifrån land, och åsattes detsamma efter medelavkastningen av strömmingsfisket, som var den. enda förmanen, en årlig ränta av l3/4 tna strömming el. 7 dir s m t Förbyttes 1682 ",'., till frälse. Österhaninge

socken.

26) Ålöhamn nr 1, ett strömmingsfiske, enl. 1871 jb, fr. Redovisas i 1601—1603 års längder över uppburen hainnefisk; förbyttes 1645 27/3 till frälse; upptogs i jb först 1685 med en ränta av 1 ta strömming el. 4 dir s m t Jäml. kks beslut 1920 2s/4 har fisket uteslutits ur jb. Ösmo

socken.

27) Gunnarsten, ett strömmingsfiske, enl. 1871 jb, fr., och 28) Viksten, ett strömmingsfiske, enl. 1871 jb, fr. Införda i jb första gången 1685. Trosa stads invånare uppgivas allt ifrån urminnes tider ha idkat strömmingsfiske från vårens början till sena hösten vid Gunnarsten och Viksten samt Mälsten och Öija (se nedan). Utö

socken,

29) Mälsten, ett strömmingsfiske, enl. 1871 jb, fr. Första gången i jb 1713 under frälsetitel. Torö

socken,

30) Öja nr 2, ett strömmingsfiske, enl. 1871 jb, kr. allm. disp. Öja fiske förekommer redan i 1538 års fogderäkenskaper och uppges ha år 1596 skattlagts till 2 tnr strömmings ränta. Trosa stads invånare synas sedan urminnes tider här idkat fiske; deras rätt därtill bekräftades gm Karl IX:s privilegiebrev 1610 xft/v I J& i'01* Södermanland 1636 upptages under Trosa socken »Öija, Sorunda Sochn Fiskie Läger» med en ränta av 2 tnr strömming el. 8 dir smt, varmed torde åsyftas den av Trosa borgerskap enligt privilegierna till kronan erlagda avgiften, nämMgen var tionde tunna av fångsten. Denna ränta försåldes 1647 2 7 r , till riksskattmästaren Seved Bååth, till vilken enl. kungl. brev 1649 20/7 och 1651 T/t jämväl donerats »den Hambn ell:r lottfisken af Öija fiske läge, som Cronan årligen bekomma plager», varmed förstods fiskets övriga ränta, 14 tnr strömming, i landsböckerna redovisad under Österhaninge socken. Sedan donationen ss. avseende »ett ailment Cronones omistandes Fiske» 1656 12 /. reducerats, förpantades räntan — 14 tnr strömming — 1658 7ri till bemälde Bååth. 1687 2 t /i 2 indrogs fiskets hela avkastning till kronan. Skk. 1761 7 4 , därvid skatterättigheten av fisket beräknades till 7 2 mtl ss.

297 emot dess grundränta svarande, men jäml. kungl. brev 1841 20/0 har fisket jämte öja hemman genom byte återförvärvats av kronan, därvid det åsatts en ränta av 5 tnr strömming el. 6 rdr 32 sk. b:co. Enl. kungl. brev 1843 S1/1 är detta fiske upplåtet åt lots- och fyrbetjäningen vid Landsort till nyttjande utan avgift. Saltsjöfisken i Södermanlands län. Jönåkers härad. S:t Nikolai

socken.

1. Oxlö, Häfrings och Högstens fiske nr 1, med 41/.. sund eller skär, enl. 1878 jb, kr. allm. disp. Tillhörde ursprungligen Nyköpings slotts fiske. »Oxlöö foule, själe öch fiskie fanger» finnes upptaget i 1642 års landsbok med stadga till kronan av 25 dir, som 1652 nedsatts till 12 dir. I jb första gången 1652 med sistnämnda stadga såsom ränta. Köpt till frälse 1652 1/12 men återlöst till kronan 1692 1 9 / r Fisket, beläget omkring 2 mil från Nyköping, omfattar följ. holmar öch skär, näml. Häfrings, Västbådarne, Svartbådarne, Grässkär, Bredskär, halva Klasen, halva Karsten, Högsten, Hamnskär, Tallholmen, Rundklubben, Granklubben, Fogelskär, Skeppskär, Smörasken, Rundskär, Björkskär och Mellanskär, med tillhörande klippor och grund. Sö- eller Svartbådarne skola, jämlikt ett av Jönåkers häradsrätt 1874 "j4 meddelat lagakraftvunnet utslag, fortfarande anses vara kronans egendom. Rönö hårad. Bälinge

socken.

2. Sibostäk nr 1, ett abborrfiske, enl. 1878 jb, fr. Förekommer i Nyköpings slotts räkenskaper fr. o. m. 1581 bland slottet tillhöriga fisken såsom »stääeks Fiske». I jb första gången 1684 med ränta av 15 dir smt. Bytt till frälse 1705 lr'/,. Svärta

socken.

3. Nor nr 3, ett ålfiske, enl. 1878 jb, kr. ensk. disp. Upptogs i jb 1656 med en ränta av 12 lispund torr ål. Förpantat 1676 *7s och återlöst enl. ant. i 1730 års jb. Hölebo härad. Trosa

socken,

4. Skärgårdsgårdar, ett fiske, enl. 1878 jb, kr. ensk. disp. Upptogs i jb första gången 1760. P å kks prövning beror väckt fråga öm fiskets uteslutande ur jb på den grund att detsamma skulle vara identiskt med frälsejordlägenheten Jungfrutomten nr 1.

298 Norrland. Då enligt de norrländska skattläggningsmetoderna saltsjöfisket i allmänhet skulle undantagas från hemmanens skattläggning framställer sig här den frågan, huruvida fisket beräknats vid skattläggningar, som ägt rum före metodernas tillkomst l . I fråga om räntans utgörande i Gästrikland framgår av 1543 och 1559 års undervisningar, att årliga räntan då utgjordes, icke efter någon gemensam grund, utan såsom av ålder varit pålagt var bonde, och är i dessa undervisningar icke något nämnt om fiskets beräkning under hemmanens skatt. Av 1570 och 1585 års undervisningar framgår vidare, att skatten eller årliga räntan då utgjordes efter jordatalet, utan att fiske omnämnes såsom hemmanen tillhörigt, vilket förhållande synes ha fortbestått till 1604 års rannsakning. Handlingarna rörande denna finnas icke bevarade, men i närmast följande årens räkenskaper antecknas fiskevatten såsom vissa hemmans tillhörighet, ehuru 1606 års undervisning om räntornas utgörande icke giver någon anledning därtill utan huvudsakligen överensstämmer med 1585 års undervisning. Beträffande Hälsingland, Medelpad och Ångermanland gällde, intilldess respektive skattläggningsmetoder tillkommo, att allenast jordatalet och årliga utsädet lågo till grund för hemmanen åsatta mantal och räntor, vårföre fiskerierna därstädes, utan rubbning i de närmast intill dessa belägna hemmanens skattetal, ålades ökade eller minskade avgifter. Att så var förhållandet framgår av undervisningarna för åren 1543, 1597 och 1604 om skattetalets beräkning och skattens utgörande i Hälsingland, 1541, 1602 och 1603 års undervisningar om årliga skattens utgörande i Medelpad och Ångermanland, hertig Carls brev den 29 oktober och den 29 november 1602 om den nya årliga räntans utgörande i Hälsingland, Medelpad och Ångermanland samt huru mycket jord ett fullgärdshemman var efterlåtet att innehava, ävensom hertig Carls förordning av den 9 juli 1602 huru förhållas skulle med lax-, sik- och strömmingsfisken i Medelpad. Rörande Västerbotten inhämtas av 1539 års undervisning om räntornas utgörande, att huvudskatten utgick av jordatalet i förhållande till flere eller färre ägande spannland jord. De närmast följande bevarade räkenskaperna för åren 1543, 1544 och 1546 utvisa dock, att en del hemman jämte sin skatt för åker och äng utgjort skatt för notdräkter och fisken, vilka dock alltid i räkenskaperna vid hemmanen finnas särskilt taxerade. E n ä r 1547 års undervisning om räntornas utgörande efter den då skedda nya skattläggningen icke omnämner, att fiske tagits i beräkning vid skattläggningen, torde med säkerhet kunna antagas, att den ränta, som åren 1543—1546 utgjordes av åtskilliga hemman i Västerbotten för fiske, erlagts för hemmanen på obestämd tid medgiven fiskerättighet, som frångått dem vid 1547 års skattläggning. Detta antagande bestyrkes även av det förhållandet, att vid den år 1607 i Västerbotten företagna jordrevningen hemmanens mantal och räntor bestämdes allenast efter årliga utsädet eller åkerlandet med tillhörande ängsmark. Sedermera utarbetades särskilda metoder för skattläggningars förrättande i de norrländska länen, för vilka, såvitt de avse kustlänen, nu skall lämnas en redogörelse. 1 Framställningen h ä r o m är grundad på kammarkollegii underdåniga utlåtanden den 15 februari 1830 angående Norrfors. Sörfors och Klabböle laxfisken i Västerbottens län samt den 31 augusti 1838 angående förtydligande av 18 kap. 1 § Byggningabalken och 3 kap, i fiskeristadgan den 14 november 1766.

299 Gästrikland, Hälsingland, Medelpad och Ångermanland. I anledning av kammarkollegii anmodan i brev den 18 augusti 1690 till alla landshövdingar att var för sitt län vid sammanträde med vederbörande skattläggningsmän låta uppgöra en skattläggningsmetod för länet, insände landshövdingen i Västernorrlands län \ efter med vederbörande hållet sammanträde, med skrivelse den 14 november 1690 till kollegium en skattläggningsmetod för länet jämte av åtskilliga tjänstemän uppsatta betänkanden i ärendet. I den insända skattläggningsmetoden givas olika regler för skattläggning av åkern och ängen inom de olika landskapen i länet. Rörande fiskets skattläggning innehåller metoden följande anvisning för Gästrikland: »Sedan hemmanet hafver dess ordinarie tillhörigheter, konsidereras och skattlägges efter deras värde och nytta kvarnar och fisken, skog till salu, djurfång och fäbodställen», varefter för övriga landskap säges: »De öfrige appertinenter, som böra skattläggas, konsidereras här lika som vid Gästrikland är observerat». I ett av häradshövdingen i Medelpad ingivet protokoll över en av honom förrättad rannsakning, därvid en viss metod och fundament författades som dittills varit bruklig vid skattläggningarnas förrättande, är angående fiskets skattläggning antecknat: »Skärgårdarna och fiskerierna i stora älvarna äro alla a part taxerade, och kunna således icke vid skattläggningarna särskilt optagas till skattens vidare förhöjning i någon måtto, utan allenast hvad fiskerier som i insjöarna kunna finnas, och skattemannen till sitt tarf och husbehof hafver någon nytta af, hvilket konsidereras såsom lägenheterna äro till, sämre heller bättre, af större eller mindre indräkt». Ett liknande uttalande återfinnes i kronofogdens i Medelpad betänkande, där det heter, att man vid skattläggningen bör beakta, bland annat, »fiskerier vid salt och stora insiöar, älfvar, om de tilförende ej är å part taxerade: Här i landet äre alle sådane i akt tagne, så väl som små bäckar, till särdeles taxa.» Från de övriga landskapen i länet finnes icke något motsvarande uttalande, liksom ej heller i den till kollegium insända skattläggningsmetoden. Tvärtom framgår av häradshövdingens i Ångermanland betänkande att vid skattläggning av »byar som med sine ägor gränsa in till hafsiön» beräknades strömmingsfisket antingen så, att »af hvarje båt utgöres en viss strömmings taxa», eller så, att »ett visst antal af båtrodder räcknas emot en tunnas utsäde i byn och sjöskatten således föres inpå byskatten». Olikheten i detta fall mellan Ångermanland och Medelpad torde sammanhänga därmed, att de förnämsta strömmingsfiskena i det senare landskapet år 1656 åsatts särskild taxa, som år 1690 ännu utgick, medan i Ångermanland sistnämnda år icke fanns något enda särskilt taxerat strömmingsfiske. Ovanbercirda skattläggningsmetod av år 1690 erhöll icke någon stadfästelse. I skrivelse till kammarkollegium den 28 augusti 1747 underställde Kb i Västernorrlands l ä n 2 kollegii prövning ett i länets landskontor upprättat nytt förslag till skattläggningsmetod för länet. Däri heter det, att de skattläggningar, som upprättats enligt 1690 års metod, »blifvit af kammarkollegium ogillade tillika med sjelfva metoden», vilket, ehuru så ej utsäges, torde ha varit anledningen till det nya förslagets upprättande. 1

Då omfattande även nuvarande Gävleborgs län. • Fortfarande omfattande jämväl nuvarande Gävleborgs län.

300 Enligt 1747 års förslag skulle vid hemmans skattläggning för gott fiske till husbehov till grundränta beräknas, i Gästrikland 4 öre ;smt per tunnland åkerjord, i Hälsinglands södra fögderi 2 7 3 öre per tunnland, samt i Hälsinglands norra fögderi, Medelpad och Ångermanland 2 öre per tunnland, med anteckning vid samtliga landskapen, att räntan a v ringare fiske kunde »modereras efter beskaffenheten». Vidare innehöll detta förslag till skattläggningsmetod följande allmänna bestämmelse om fiskets skattläggning: »Hvad fiskerierna angår, så emedan merendels alla lax-, strömmings-, ål- och skjäl-fiskerier särskildt äro och blifva taxerade, så synes vid hemmanens skattläggning allenast sådane insjö- och andra fisken böra uptagas, som särskild taxering icke äro underkastade. Och hvad sättet til sådana fiskens taxerande beträffar, så synes äfven säkrast vara, at skattläggningsmännen noga efterfråga, samt med de gamla männen utröna, huru många lispund färsk fisk ungefär åbon visst årligen kan fånga, hvilket qvantum i skattläggningen borde uptags, samt uträknas i penningar til något visst för hvarje lispund; Och ehuruväl en ganska stor åtskilnad gifves imellan fiskesätten, samt den kostnad, som därvid ärfordras, hvilket ock vid skattläggningen noga synes böra considereras; så håller jag dock före, det medelvägen både i anseende til Kongl. Maj:ts och Kronans rätt, samt den skattskyldiges conservation, torde i det närmaste träffas, om hvarje lispund färsk fisk uptages i skattläggningen til allenast 7 2 öre kmt eller 7* öre smt; Dock så, at likväl skattläggningsmännen mage hafva frihet at, i anseende til förekommande omständigheter, hvilka noga böra i akt tags och beskrifvas, både förhöja och lindra samma värde.» Vid 1765 års riksdag anhöll allmogen i Ångermanland hos ständerna om stadfästelse av 1747 års redan dessförinnan tillämpade projekt. Häröver hördes kammarkollegium, som den 25 juni 1766 med eget utlåtande överlämnade ett av Kb i Västernorrlands län x avgivet memorial, dagtecknat den 29 november 1765, innehållande ett nytt förslag till skattläggningsmetod för länet. I fråga om fiskets skattläggning överensstämmer sistberörda förslag i huvudsak med 1747 års projekt. Enligt detta skulle, såsom ovan omförmälts, fiske till husbehov i Ångermanland och Medelpad beräknas efter 2 öre smt per tunnland åkerjord, vilket, då till ett helt hemman skulle räknas sex tunnland åker, gjorde 12 öre av ett helt mantal. Enligt 1765 års förslag skulle fiske till husbehov icke sättas högre än till fyra öre av ett helt hemman. Fiske till avsalu skulle enligt båda förslagen beräknas till 7G öre smt för vart lispund, s o m kunde försäljas. Beträffande lax-, strömmings-, ål- och skälfiskerierna, vilka enligt 1747 års projekt »merendels» vore eller bleve särskilt taxerade — varför vid hemmanens skattläggning »allenast sådane insjö- och andra fisken» borde upptagas, som icke vore underkastade särskild taxering — innehåller 1765 års förslag, att nämnda slag av fisken, »som äro eller blifva auctionerade eller taxerade såsom belägne uti kronans regale strömmar, fiske skär eller annorstädes» finge icke under hemman skattläggas. Medan motsvarande bestämmelse i 1747 års projekt — likasom i häradshövdingens i Medelpad förberörda protokoll av år 1690 — synes vara avfattad närmast med tanke på allmogens intresse av att vid hemmanens skattläggning icke ånyo påläggas ränta av fisken, för vilka de redan erlade särskild taxa, tager 1765 års förslag i denna del sikte på kronans intresse på grund av regalrätt till berörda 1 Gästrikland, Hälsingland och Härjedalen hade 1762 avskilts från Västernorrlands län och bildat Gävleborgs län.

301 slag av fisken, vilka dåmera i regel disponerades genom utarrendering till den mestbjudande å auktion. I sitt nyssnämnda utlåtande den 25 juni 1766 förordade kammarkollegium i fråga om husbehovsfiskets skattläggning 1747 års projekt. Rörande fisket till avsalu yttrade kollegium: »Dessutom om något som är merbetydande årligen kan säljas af fisk, och fångas vid stränderna eller uti insjöarna (Allmännings fisken, så i hafsiön som stora älfvar och strömmar, hvilka äro kronans regale, undantagne) så bör det äfven under och til hemmanet skattläggas, och sådant i synnerhet ankomma uppå skattläggningsmännens redlighet, samt nogaste öfvervägan- och bepröfvande på följande sätt, nemligen ifrån 1 til 2, 3 å 4 dir smt, eller mera, alt som det pröfvas skäligen kunna tåla.» Genom Kungl. Maj:ts brev den 10 oktober 1768 anbefalldes emellertid kollegium att utarbeta en ny skattläggningsmetod för Västernorrlands län. Fiske till husbehov borde enligt densamma beräknas till 6 a 8 öre smt av ett helt hemman och fiske till avsalu till 7a öre smt för varje lispund, som kunde årligen försäljas. Sedan härpå kollegii dåvarande tredje provinskontor med memorial den 8 januari 1769 till kollegium överlämnat en med ledning av föreskrifterna i berörda kungl. brev upprättad skattläggningsmetod l , anmodade kollegium genom brev den 18 augusti 1769 Kb att uppgöra och till kollegium inkomma med förslag till skattläggningsmetod för länet. Tredje provinskontorets förslag överlämnades, enligt anteckning i kollegii protokoll sistnämnda dag, till landskamreraren i länet, vilken då befann sig i Stockholm. Med skrivelse den 2 november 1769 insände därefter Kb ett nytt förslag till skattläggningsmetod, som kollegium den 19 februari 1770 överlämnade till Kungl. Maj:t med anmälan, att kollegium icke hade något att därvid erinra eller tillägga. Förslaget fastställdes av Kungl. Maj:t den 11 september 1770 med viss ändring, som dock icke berörde fiskets skattläggning. I den fastställda metoden stadgas i § 5 »Om fiskerier»: »Fiske till husbehof skattlägges af ett helt hemman till 6 å 8 öre smt, men är fisket så ömnogt, att däraf årligen kan göras afsalu, då bör ett hälft öre smt för hvarje lispund, som årligen försäljes, till skatt beräknas, hvilket på skattläggningsmännens noga och redeliga bepröfvande ankommer. Lax, sik, ål, strömming och skjälfiskerier, som äro belägne i kronans regale strömmar och fiskeskär eller på kronans allmänningar, få icke under hemmanens skatt intagas, utan böra särskilt taxeras, eller genom auctioner till den mestbjudande förräntas, till hvilken ända de hos landshövdingen i orten uppgifvas, att dermed låta förfara, som kronans rätt och bästa fordrar och med författningarne enligt är.» För Gävleborgs län, som år 1762 avskilts från Västernorrlands, har någon skattläggriingsmetod icke fastställts, utan har därinom tillämpats 1747 års projekt. ' Provinskontorets förslag finnes tryckt i >Handlingar i rättstvisten om Krångedeforsarna», sid. 694, m«n anges där vara Konungens befallningshavandes förslag, vilket av flera skäl synes vara oriktigt.

302 V ä s t e r b o t t e n s och Norrbottens län. Skattlåggningsmetod för Västerbottens län K Med skrivelse den 8 maj 1771 insände K b i Västerbottens län till kammarkollegium ett i landskontoret utarbetat förslag till skattläggningsmetod. Detta blev hos kollegium omarbetat, varefter det sålunda uppgjorda förslaget av kollegium med skrivelse den 22 mars 1773 underställdes Kungl. Maj:ts prövning och den 23 augusti 1773 utan ändring fastställdes av Kungl. Maj:t. Enligt metoden skulle åkerjorden skattläggas efter värdering i fyra olika grader till, respektive, 1 dir, 28 öre, 24 öre och 16 öre smt för tunnlandet. Föreskrift om fiskets skattläggning lämnas i 7 §: »För fiskevattn till husbehof betalas 17 2 öre smt efter hvart tunnelands utsäde, men kan gäddor, abbor, id, braxen, gös, rudor, strömming, ål, sik, harr, löjor med mera fiskas till afsalu, då erläggas hvart åttonde, tionde eller tolfte lispund eller tunna i skatt, efter vägens längd till af sättningsorten, på sätt som i 5 § omrördtär.» Enligt den åberopade 5 § skulle för de skogsprodukter, som kunde försäljas, beräknas en åttondedel till skatt, då till närmaste stad, lastageplats eller avsättningsställe ej vore mera än en å två mil; en tiondedel därav, då till avsättningsstället vore 3 till 4 mil; en tolftedel, då till avsättningsstället vore 5 till 6 mil, och en sextondedel, då till avsättningsstället vore 7 mil och därutöver. I fråga om mantalsberäkningen stadgades, att ett hemman, som ägde 8 tunnlands utsäde och 50 till 60 pärmar hö jämte mulbete, skog och fiskevatten till husbehov, »efter ortens gamla skattläggningssätt» skulle anses för ett helt mantal. Men som nämnda förmåner icke alltid funnes vid ett hemman, utan vad i åker och äng bruste, »måste oftast af skogens förädlande eller fiskevattens nyttjande till afsalu, med mera, ersättas», så borde alla under ett hemman lydande ägor och förmåner beräknas på i metoden föreskrivet sätt och ett hemman vars ränta stege till 20 daler silvermynt anses för ett helt mantal. Att saltsjöfisket i allmänhet icke beräknats vid skattläggningar a kusthemmanen i Norrland torde även — åtminstone såvitt angår de tre nordligaste länen — framgå därav, att ett betydande antal särskilt skattlagda fisken, i synnerhet s. k. småfisken, upptages i äldre jordeböcker för dessa län. E n stor del av dessa fisken har numera efter den jämlikt kungl. brevet den 22 mars 1850 skedda regleringen av kronofiskena i riket uteslutits ur jordeböckerna. I många fall ha dessa fisken förenats med vissa hemman eller byar, emot det att därför belöpande ränta tillagts hemmanens eller byarnas räntor. Såväl fisken av sistnämnda slag som de ännu för sig bestående saltsjöfiskena finnas upptagna å här efteråt följande förteckningar. Strömmingsfisken i Gävleborgs län. Här nedan upptagna båtströmmingsrodder och båtströmmingsfisken ha i kameralt hänseende sitt ursprung i den avgift, som under namn av tullströmming eller skatteströmming under senare delen av 1500-talet och början av 1600-talet utgjordes till kronan av allmogen i Hälsingland för strömmingsfiske. Denna avgift utgick till en början med viss myckenhet 1

Omfattande jämväl nuvarande Norrbottens län, som först 1810 bildade eget län.

303 strömming för var båt, som deltog i fisket, men fixerades på 1640-talet till viss kvantitet strömming av varje kustsocken och upptogs på 1680-talet i jb under rubriken fisketaxa. Sedermera har avgiften för varje socken såsom ränta påförts ett strömmingsfiske, som i jb för socknen redovisats under kronotitel. Dessa strömmingsfisken, vilka med undantag av det i Skogs socken äro upptagna i gällande jordebok på sätt nedan anges, torde i allmänhet vara belägna utanför fastlandets landgrund eller utanför det vattenområde, som enligt 1766 års fiskeristadga hänfördes till strandägares enskilda fiskevatten. Gnarps 1. Båtströmmingsrodden

nr 1, ett strömmingsfiske, kr. ensk. disp. Jättendals

2. Båt strömmingsfisket

socken.

nr 1, ett strömmingsfiske, kr. ensk. disp. Harmångers

3. Båtströmmingsrodden

socken.

socken.

nr 1, ett strömmingsfiske, kr. ensk. disp. Rogsta

socken.

4. Arno Båtströmming sr odd nr 1, ett strömmingsfiske, kr. allm. disp. I 1702 jb har båtströmmingsräntan av Rogsta socken, en fjärding strömming, uppdelats, så att 7 2 fjärding påförts Arno by och återstoden socknen i övrigt. Den Arno by påförda räntan motsvarar Arno Båtströmmingsrodd, som i 1880 jb upptogs såsom kr. ensk. disp., men sedan hemmanen i Arno by inköpts av kronan för att förvaltas såsom kronoparken Hornslandet jäml. kk. beslut 1903 28/7 överförts till kr. allm. disp. 5. Rogsta Båtströmmingsrodd nr 1, ett strömmingsfiske, kr. ensk. disp. Hälsingtuna

socken.

6. Båt strömmings fisket nr 1, ett strömmingsfiske, kr. ensk. disp. Idnors 7. Bätströmmiingsrodden

nr 1, ett strömmingsfiske kr. ensk. disp. Njutångers

8. Båtströmmiingsfisket

socken.

socken.

nr 1, ett strömmingsfiske, kr. ensk. disp. Norrala

socken.

9. Båtströmmiingsfisket nr 1, ett strömmingsfiske, sk. 1821 1/8 har vederb. häradssynerätt stadfäst en mellan dåvarande arrendatorn av fisket ;jämte tillförordnat kronoombud, å ena, samt Norrala socknemän och Söderhamns stad, å andra sidan, träffad förening, enligt vilken

304 gränsskillnaden mellan kronans och Norrala skattemäns fiskerätt bestämts »ifrån så kallade Prestgrundet till Sydostrefvet samt ifrån Skälstenarne til! Korsholmsudden, så att alla utanför denna linea liggande grund, skär och holmar skulle anses såsom kronans tillhörigheter, men skattemännens alla inom densamma belägne sådane lägenheter». Skatteköpt 1851 12/15 av Norrala socknemän. Söderala

socken.

10. Båtströmmingsfisket nr 1, ett strömmingsfiske, sk. Skatteköpt 1851 *jn av Ljusne järnverks ägare. Skogs

socken,

11. Båtströmmingsfisket, enl. 1825 jb. Enär utrett blivit, att detta fiske fortfarande innehades av hemmansägare, under vilkas hemman fiskena sedan längre tid lytt, fastställde kk. 1855 30/1,/ ett av häradsskrivare i orten uppgjort förslag till fördelning av fiskets ränta mellan hemmanen i Granöns och Sunnäs byar, i samband varmed fisket uteslöts ur jb och dess ränta under titel fiskeränta enl. berörda fördelning påfördes sagda hemman. Hille

socken.

12. Hålön nr 1, ett strömmingsfiske, sk. Upptaget 1794. I jb första gången 1795. Räntan fast. av kk. 1860 % Skatteköpt 1861 l% 13. Klubben och Gålsgrundet nr 2, ett strömmingsfiske, sk. Fisket vid Klubben skattlagt 1704 !, / n . Räntan av fisket Klubben och Gålsgrundet fast. av kk. 1860 •/, efter skattläggning »V, B. å. Skatteköpt 1861 x%

Laxfiske inom Gävleborgs läns saltsjöområde. Rogsta

socken.

1. Arno Stakegård nr 2, ett laxfiske, enl. 1880 jb, kr. allm. disp. Beläget dels utom, dels inom skärs vid Iggesunds bruksägares stränder. Urgammalt fiske, som alltid innehafts av strandägarna, och hava dessa medelst flera äldre domar blivit tryggade vid besittningsrätten.

Strömmingsfisken i V ä s t e r n o r r l a n d s län. Grundsunda

socken.

1. Långholmarnas och Granöns strömmingsfiske, enl. 1825 jb. Enl. fogderäkenskaperna utgjordes av Långholmen under senare hälften av 1500-talet till kronan s. k. avradsströmming med visst belopp. Denna ränta upphörde 1603 att utgå. 1704 25/e skattlades »fiskeskären Långholmen och

305 Granön», vartdera till 3 dir smts ränta. Fisket ansågs vid skattläggningen såsom kronans och upptogs ännu i 1825 jb under kronotitel. Vid skattläggningen funnos på Långholmen 6 och på Granön 5 fiskebodar, uppförda av fiskare från »Söder Städerna», och nyttjades under fisket skötgrund vid Konskar samt Stora och Lilla Kvarngrunden. Gm KM:ts dom 1827 20/ förklarades Ultra byamän berättigade att genast åter tillträda samt evärdligen aga och besitta fiskelägenheterna Långholmen, Granön, Lillkvarngrundet fetorkvarngrundet, Skälhällorna, Enahällorna och Röskäret såsom en deras' hemmans Oskiljaktiga och uråldriga tillhörighet. Till följd härav har detta fiske ej upptagits i 1879 jb. 2. Vikskärs och Kvistholmens strömmingsfiske, enl. 1825 jb. Enl. fogderäkenskaperna utgjordes av Kvistholmen under senare hälften av loOO-talet till kronan s. k. avradsströmming med visst belopp. Denna ränta upphörde 1603 att utgå. Gm Kbs res. 1820 2 7 ] 0 beviljades till upptagande »ödelagde krono strömmingsfisket Vikskär och Kvistholmen kalladt», varunder nyttjades — utom Vikskär och Kvistholmen — Lillhällan och Storgrundet. Skattlagt 1861 29/7 till 3 lispund strömming, därav 7 0 eller 10 skålpund belöpte å Vikskär och återstoden å Kvistholmen; fastst. av kk. 7 s. å. Skatteköpt 1863 "j2 Vikskär av Utå byamän oeh Kvistholmen av Fanby byamän; räntan tillagd hemmanens i sagda byar räntor under titeln »Fiskeränta»' i följd varav fisket ej upptagits i 1879 jb.

Ar näs

socken.

3. Malmön, enl. 1825 jb. 1705 " / , skattl. till 5 dir smts ränta, därvid bland öns lägenheter upptogs > fiskevatten med Not i Malmwiken och Sunder samt Skötsättningar vid landet på h a | sjön»». Enligt kks brev 1764 % får Malmöns kronoskär till mulbete och vedbrand nyttjas under kyrkoherdebostället i Arnäs socken mot räntans erläggande, men det vid och utanför Malmön befintliga strömmingsfiske, som idkades med skotar på grund i öppna havet, får utan avgift nyttjas av Arnas socknebor, vilka, »när så omtränger», äga på ön torka sina fiskebragder. Vid skattläggning 1840 X2/10 å Malmön och Råskärsön, fast. av kk. 1845 ~74, beräknades fisket vid öarna allenast såsom husbehovsfiske, enär Arnäs socknemän vore berättigade att nyttja strömmingsfisket vid stränderna av Malmön och utanför liggande skär och grund. 1879 jb upptar Malmön, som ar anslagen kyrkoherden i Arnäs pastorat, bland kronoegendomar under allman disposition, boställen, såsom 7 S2 mantal Malmön nr 1. Fisket är icke särskilt redovisat i jb. 4. Mattjälssundet, Till upptagande beviljat gm Kbs res. 1831 8/8. Enligt anteckning i den på grund av kungl. brevet den 14 juli 1832 i orten upprättade förteckning över kronans fisken beläget i sundet mellan Malmön och Finna byamäns i Grundsunda socken skatteägor. Skattlagt 1850 7 0 ; räntan fast. av kk. 1851 2 7 1 0 till 2 / tunnor strömming. Gm Svea hovrätts dom 1853 */ é blev dispositionsrätten till fisket KM:t och Kronan fortfarande bibehållen. Då fisket, som idkats med not och skotar, genom uppgrundningar år efter år, så att fiskevattnet endast hade tre famnars djup, så avtagit, att fångsten de två föregående aren ej betäckt omkostnaderna för fiskets idkande, uteslöts fisket ur ib .läml. kks res. 1855 3/4. 20 — Fiskerättsidretdningen. I.

306 5. SUlviken nr. 2, ett strömmingsfiske, enl. 1879 jb, sk. Upptaget efter Kbs immissionsbrev 1724 2 7 8 å strömnuingsnotvarpet Sillviken. Första gången i jb 1725. Enl. anteckning i nyssnämnda förteckning Över kronofisken beläget i Arnäsfjärden vid kronobemmanet Sillvikens stränder. Skatteköpt 1861 n/v Nätra

socken.

6. Marviksgrunnans strömmingsfiske, enl. 1825 jb. Marviksgruunans fiskläge å södra Ulfön med därunder nyttjade skötgrund, nämligen vid Skogsudden, Långskäret, Röuddflasen samt yttersidan av Ulfön från Röudden till Rensviken, förklarades vid en av häradsrätten i orten den 10 och den 11 juni 1704 hållen »Besiktning, Prof och Ransakning» för kronö och åsattes en ränta av 6 dir smt. Gm KM:ts dom 1856 7 1 2 förklarades Ulfö södra bys jordägare berättigade att under sin skattmannarätt begagna fisket vid ifrågavarande fiskelägenheter, så långt deras landgrund räckte. I följd härav uteslöts detta fiske ur jb enl. kks brev 1857 2 7 10 7. Trysunda fiskehamn, enl. 1825 jb, kr. Enligt fogderäkenskaperna utgjordes av Trysunda umder senare hälften av 1500-talet till kronan s. k. avradsströmming med visst belopp, vilken ränta 1603 upphörde att utgå. Skattl. 1704 »/« till 15 dir 10 ö. 16 pgr smt. Gm KM:ts dom 1853 2 7 1 2 ogillades av Nätra och Själevads socknenaän väckt påstående öm bättre rätt till fisket. Skatteköpt 1857 2 7 4 av nämmda socknemän efter medgivande av KM:t och rikets ständer. Sedan fisket a v socknemännen forsålts till enskild person och därefter blivit utmätt för öguldna, räntor, inropades det jäml. kungl. brev 1878 7 8 & exekutiv auktion för kronans räkning. Utarrenderas genom domänstyrelsens försorg. Enligt en av M- R. Stjernström 1880 upprättad karta över Trysunda fiske, vilken karta grundats på en av J. J. Stagnell gm E. Calwagen år 1787 verkställd och efter dlaremot förd klandertalan av Svea hovrätt den 14 nov. 1788 fastst. förrättning, avseende delning mellan Trysunda och Grisslans fisklägen av Klösbådan och Ellon, höra till Trysunda fiske ön Trysunda, Trysundaholmen, Skrubban, Gråskäret Sundsklubben, en del av Klösan, halva Klösbådan och halva Ällön. P å en av vederb. förste lantmätare, jäml. § 27 i jordregisterförordningen gjord anmälan, har kk. 1924 2 7 , förordnat att Trysunda fiskläge el. fiskehamn skall upptagas i jordeboken för Nätra socken bland kronoegendomar under allman disposition, jordlägenheter, med benämning Trysunda nr 1, ett fiskläge. Vibyggerå

socken,

8. Mjältön, enl. 1825 jb. Skattl. 1734 till en ränta av 3 dir smt och P/ 4 tunna strömming eller sammanlagt 8 dir smt; fast. av kk. 1737 2 7 10 _,. ,,'J. Enl Kbs res. 1795 *j4 erhöllo Sunds byamän tillstånd att å M i l t o n upptaga ett kronohemman om 5 selands skatt. Jäml. kks brev 1853 7 2 uteslöts fisket, såsom av ålder begagnat av Sunds byamän, ur jb och dess ränta påfördes under titel fiskeränta det samtliga Sunds byamän då tillhöriga hemmanet 7 24 mtl Mjältön nr 1.

307 Nordingrå

socken.

9. Gnag g sundet nr 1, ett strömmingsfiske, enl. 1879 jb, sk. Gm Kbs re:s. 1'69 x2\4 tillätos tre fiskare från Gävle att mot en taxa av 17 4 tunna salit strömming idka strömmingsfiske vid »Gnäggan eller Gnägg Grandet*. F r å n 1773 utarenderat för kronans räkning efter auktion till desa det skatteköpfes i860 2 7 1 av en torpare i Mjälloms by i Nordingrå socken. Benämningen GnåggsUndet har i jb införts efter anmälan av kronofogden i orten 1859 «V tt , Nora

socken.

10. Storö nr 1, ett strömmingsfiske, enl. 1879 jb, sk. Bördsrätten till Storön försåldes under konung Johan I I I (enl. en uppgift i Sandbergska saml. år 1587) till Nora socknemän för 12 dir smt. Enligt KM:ts res. 1672 7 4 , varigenom stadfästes en av de till Västernorrland utskickade kungl. kommissarierna riksråden Gustaf Posse och Johan Gyllenstierna 1670 »Via given res., förklarades allmogen av Nora socken »aldeles blifva oturberade vid sin häfd» av Storön, »till dess lagligen däri erkännes». Skattl. i aug. 1707 till 8 dir smts ränta. Av skattläggningsmännen föreslagen skatteköpeskilling, 60 dir smt, inlevererades 1710 "/ 7 till lantränteriet, men skattebrev synes icke ha utfärdats. Ännu i 1879 jb upptogs fisket såsom kr. ensk. disp. Genom utslag 1895 7 12 förordnade Kb, att fisket skulle i jordeboken överföras till skattetitel, därvid, efter underställning, kk. 1896 *fn lät bero. Tynderö

socken.

11. Rövikshamn nr 1, ett strömmingsfiske, enl. 1879 jb, kr. ensk. disp. Taxerat 1656 till 1 tunna strömming, räntan tillökt 1684 med 1 fjärding. UPPtogs i jb första gången 1685 (reduktionsjb) under kronotitel. 1699 7 1 2 träffades inför häradsrätten i orten mellan Afva, Bryttmors och Bärängs byamän, vilka erlade räntan för fisket, samt övriga Tynderö socknemän en förening, enligt vilken nämnda byamän skulle äga att dels själva deltaga i fisket, dels »inlova» 8 främmande båtar eller fiskare med 12 skotar vardera, samt hemmansägarna i följande byar hava rätt att utan avgift deltaga i fisket: Berge med 3 båtar, Stångre med 2, Holme med 3, Öde med 2, Skilsåker med 3, Myckling med 3, Skjäggsta med 3 samt Ängesland och Mällby med 2 båtar. Sedan Afva byamän under åberopande av att den s. k. Röviks skärgård vore belägen inomskärs och utgjordes av holmar, vilka tillhörde Afva by, samt nämnda bys delägare följaktligen vore berättigade att där ensamma idka fiske, vid häradsrätten i orten yrkat, att som Tynderö kommuns medlemmar sedan flera år tillbaka mot av kommunen till kronan erlagd årlig avgäld idkat fiske i nämnda skärgård byamännen måtte förklaras berättigade att utan erläggande av avgift och utan intrång av andra innehava berörda fiskerätt, blev denna talan slutligen ogillad gm KM:ts dom 1895 12/12. Enligt Kbs res. 1900 7 2 , av KM:t fastställd 1901 3 7 5 , lämnades en av Afva byamän gjord ansökning att få till skatte lösa fisket utan avseende. Gm dom 1902 */8 förklarade Ljustorps tingslags häradsrätt, att en å en av kommissionslantmätaren Lorentz Thelning år 1901 upprättad karta över gränsen omkring Afva by tillhörande vatten och fisken med B—C betecknad linje vore rätt gräns för kronans ifrågavarande fiske i förhållande till den Afva byamän tillkom-

308 mande del i fiskevattnet. Berörda linje utgör mittlinjen mellan Afvabådau, Svartbådan och Flatskäret, å ena, samt fastlandet, å andra sidan, samt är i övrigt dragen på 180 meters avstånd från å kartan utmärkta ställen, där, ifrån land räknat, stadigt djup av två meter vidtager. 12. Åstön och 13. Åstö skärgård, enl. 1825 jb. Åstholmen, en sydost om Åstön belägen holme, som numera genom ett näs sammanhänger med sagda ö, var enligt 1555 års fogderäkenskaper för Medelpad åsätt 1 mark öpenningar. Från 1556 redovisas av Åstholmen i stället en ränta av 1 tunna strömming. Denna strömmingsränta är i 1687 års jb upptagen såsom »»skärskatt»» av Åstön och motsvarar det i 1825 jb redovisade Åstöns strömmingsfiske. Enl. landshövdingens i Västernorrlands län öppna brev 1656 u/s hade Åkerö oeh Åstö byamän vid företagen rannsakning angående kronans fisken i Medelpad åtagit sig lxl2 tunnas förhöjning i räntan av »Ostholmarne», varför landshövdingen tillät byamännen »att inrymma androm, så många de kunna och gitta, för sådan avgift och rättighet, som de bäst åsämjas mage». 1684 har räntan förhöjts med 7 2 tunna strömming. I reduktionsjb 1685 har bland kronofiskerier upptagits Åstö skärgård med berörda 1656 och 1684 åsatta ränta om sammanlagt 2 tunnor strömming. Gm Svea hovrätts dom 1854 12/5 förklarades Åkerö och Åstö byamän för rätta och lagliga ägare till Åstholmens strömmingsfiske. Enligt kks brev 1853 7 4 uteslötos till följd härav Åstöns och Åstö skärgårds strömmingsfisken ur jb. Alnö

socken.

14. Röön nr 1, ett strömmingsfiske, enl. 1879 jb, kr. ensk. disp. Efter rannsakning angående kronans fisken i Medelpad, förrättad dels av kronobefallningsmannen i orten 1684 15/10, dels vid Hässjö häradsting 1684 7 1 2 har i upprättad taxeringslängd antecknats: »Rödön, som tillförene intet varit taxerat utan af allmogen förment lyda under den taxa de för Spikaren gifva, Neml. 1 T:a Strömming, men som dem emellan är den längd och diup, att skattmanna rättighet i hafvet ej kan framhina, ty bevilliades årl. av Alnö bönderne här efter för Strömmingsfisket i taxa Strömming 1 fjärding.» Upptaget i jb första gången 1685 (reduktionsjb). Enligt ant. i jb från början av 1700-talet nyttjades fisket av »samtliga allmogen». 15. Spikarö skärgård, enl. 1825 jb. Enl. uppgift i en av kronofogden i Medelpad Jöran Bertilsson 1664 upprättad fiskelängd, utfäste sig 1656 »alla bönder på Alnön, som bruka sitt fiskeri i Spikare Skäregård,» att giva en ränta av 1 tunna strömming, vilken ränta 1684 ökades med ytterligare 1 tunna. Upptaget i jb första gången 1685 (reduktionsjb). Enl. anteckning i jb från början av 1700-talet nyttjades fisket av »samtliga allmogen». Skatteköpt 1861 2 7 G av Bårängs byamän och tre jordägare i Nysäters by på grund av optionsrätt, enligt Kbs utslag 1859 7 4 , fast. av KM:t 1861 % därvid fiskets ränta under titeln »fiskeränta» påfördes hemman i Bårängs och Nysäters byar. Vid en 1859 3/3 av länsmannen i orten med biträde av två nämndemän hållen syn å fisket antecknades, att det egentliga fiskläget med hamnen vore beläget å det s. k. Skärsundslandet, som genom ett näs sammanhängde med Bårängs och Nysäters byars fasta land samt att skärgården från nämnda land sträckte sig i sydostlig riktning omkring en halv mil utåt havet.

309 Laxfisken inom V ä s t e r n o r r l a n d s läns saltsjöområde. Grundsunda

socken.

1. Malingslraidens laxfiske, enl. 1825 jb, kr. Brukat i öppna havet vid Salubölelandet. Tillerkänt Fillinge bvamän gm KM:ts dom 1841 2T/4. 2. Fillingkamns laxfiske, enl. 1825 jb, kr. Brukat med nit vid en i havet utskjutande klippa, där fiskredskapen vid minsta blåst riskerades. Uteslut, ur jb enl. k. brev 1850 2 2 / r 3. Fillinghamis södra laxfiske, enl. 1825 jb, kr. Tillerkänt Fillinge byamän gm KM:ts dom 1841 2 7 4 . 4. Fanbyns latfiske, enl. 1825 jb, kr. Brukat vid Fanby bys skatteland och av byamännen skk. 1852 18/5. 5. Utås laxfiske, enl. 1825 jb, kr. Beläget vid öppna havet och redovisat i 1597 års taxelängd. Ödelämnat vid 1832 års arrendeauktion, enär fisket på grund av sitt läge ej kunde med någon förmån begagnas. Uteslut, ur jb enl. k. brev 1850 22/3. 6. Rågöns och Vikskärs laxfiske, enl. 1825 jb, kr. Brukat vid Husums byamäns strand och gm KM:ts dom 1841 2 7 4 tillerkänt desamma. 7. Stensätters laxnätställe, enl. 1825 jb, kr. Beläget vid Stensätters bys skatteägor och redovisat i 1597 års taxelängd. Gm KM:ts dom 1841 2 7 4 förklarades — med ogillande av byamännens yrkande — kronan vara berättigad att fortfarande bibehållas vid äganderätten till fisket. Uteslut, ur jb enl. kks beslut 1853 % sedan upplyst blivit, att fisket, som alltid varit utan betydenhet, dåmera icke lämnade den avkastning, att brukningskostnaden därmed kunde bestridas. 8. Långholmarnas laxfiske, enl. 1825 jb, kr. Redovisat i 1597 års taxelängd. I tvist mellan Ultra byamän Och kronan ang. bättre rätt till Långhblmarnes fiskeskär gm KM:ts dom 1827 2 7 8 tillerkänt de förra ss. en deras hemmans oskiljaktiga och uråldriga tillhörighet. 9. Allans laxnätställe, enl. 1825 jb, kr. Beläget vid Ällö byamäns skatteägor och stränder. Gm KM:ts dom 1841 27/4 förklarades — med ogillande av byamännens yrkande — kronan vara berättigad att fortfarande bibehållas vid äganderätten till fisket. Uteslut, ur jb enl. kks beslut 1853 8/0, sedan upplyst blivit, att fisket, som alltid varit utan betydenhet, dåmera icke lämnade så stor avkastning att brukningskostnaden därmed kunde betäckas. 10. ffaravikens laxfiske, enl. 1825 jb, kr. 11. Thenviks och Västerhälluddamas laxnätställe, enl. 1825 jb, kr. 12. Skeppsmalens laxfiske vid en tvärhälla, enl. 1825 jb, kr. 13. Skeppsmalens laxfiske, enl. 1825 jb, kr. Vid Ällö byamäns strand och tillerkända dem gm KMts dom 1841 27/

14. Finna laxnätställe, enl. 1825 jb, kr. Beläget vid Finna bys skatteland' och redovisat i 1597 års taxelängd. Gm KM:ts dom 1841 2 7 4 förklarades — med ogillande av byamännens yrkande — kronan vara berättigad att fortfarande bibehållas vid äganderätten till fisket. Uteslut, ur jb enl. kks beslut 1853 8/g, sedan upplyst blivit, att fisket, som alltid

310 varit utan betydenhet, dåmera ej lämnade den avkastning, att brukningskostnaden därmed kunde bestridas. 15. Röhällans och Gråbergets laxfiske, enl. 1825 jb, kr. Tillerkänt Finna byamän gm KM:ts dom 1841 27/4. Nora

socken.

1. Svensudden, Kistudden öCh Mörkret nr 1, ett laxfiske, enl. 1879 jb, sk. Beläget vid Bergs byamäns skatteland. Skk. 1853 25/8. Häggdångers

socken.

1. Ett laxnätfiske vid Mathamnsudden, enl. 1825 jb, kr. Beläget i öppna havet utanför Skedoms bys land och tillerkänt byamännen gm KM:ts dom 1850 7 2 .

Strömmingsfisken i V ä s t e r b o t t e n s län. Bygdeå

socken.

1. Käringskär nr 1, ett strömmingsfiske, enl. 1882 jb, sk. Upplåtet enl. Kbs res. 1790 30/6 mot en ränta av 2 f j . salt strömming. Räntan avskriven enl. Kbs res. 1813 10/7, sedan fisket blivit öde. År 1819 ånyo upplåtet mot en årlig taxa av 1 f j . strömming. I en av Kb med skrivelse 1833 2 7 4 till kk. överlämnad, i landskontoret upprättad förteckning över kronofiskena i länet är vid detta fiske antecknat: »Här fångas strömming med nät. Fisket är icke alldeles obetydligt utan en del är någorlunda förmånligt. Käringskäret är en kal klippa i havssjön ungefär 2/3 mil ifrån fasta landet; är veterligen ej tillhörigt något hemman.» Skl. 1851 2 7 9 till 1/8 t:a salt strömming, fastst. av kk. 1852 2/30. Skk. 1853 22/9. Umeå

socken.

2. Vappland nr 2, ett strömmingsfiske, enl. 1917 jb, sk. Upplåtet till Hörnefors bruks ägare enl. Kbs res. 1791 2 7 4 på 15 år mot en årlig taxa av 7 2 t:a salt strömming. Från år 1840 utarrenderat å auktion. Skk. 1854 21 / ai av Sörmjöle byamän. Nordmalings

socken.

3. Snöan, ett strömmingsfiske, enl. 1825 jb. Upplåtet till Norrby byamän genom Kbs i Västernorrlands län utsl. 1804 7 10 efter undersökning å stället 1804 17/6 av kronobefallningsmannen i orten med biträde av två nämndemän, därvid fisket befanns vara beläget »å norra sidan eller vid ankarsvaget» samt å östra sidan av skäret och »lämpligt till idkande av både notdröse och skötsättningar». Genom KM:ts dom 1840 2/7 gillades och fastställdes Nordmalings och Bjurholms tingslags häradsrätts utslag 1832 2 7 8 , varigenom, bland annat, Norrby byamän förklarats icke böra därefter betungas med någon särskild taxa för fiskes idkande vid, atom andra

311 skär, Snöan. P å grund härav förklarade kk. 1852 12/10 vidare fråga om fiskets skattläggning och försäljning böra förfalla samt detsamma uteslutas u r jb, fiskelängd och räkenskaper.

Laxfisken inom Västerbottens läns saltsjöområde. Byske

socken.

1. Kinnbäck nr 4, ett laxfiske, enl. 1882 jb, sk. Brukat av Kinnbäcks byamän med skatanät inom byns område. Redovisat i 1611 års taxelängd. 2. Af van nr 4, ett laxfiske, enl. 1882 jb, sk. Brukat av Af vans byamän med skatanät inom byns område. Redovisat i 1611 års taxelängd. 3. Tåmeå nr 6, ett laxfiske, enl. 1882 jb, sk. Brukat av Tåmeå byamän med skatanät i skärgården inom och invid byns område. Redovisat i 1611 års taxelängd. 4. Byske nr 12 el. Byskeörn, ett laxfiske, enl. 1882 jb, sk. Brukat av Byske byamän med skatanät vid Byskeören inom byns område. Redovisat i 1611 års taxelängd. 5. Romersöarna nr 1, ett laxfiske, enl. 1882 jb, kr. ensk. disp. Brukat med skätanät vid Romersöarna, ursprungligen två öar, åtskilda av ett smalt sund, men numera till följd av sundets uppgrundning en sammanhängande ö. Fisket redovisades redan i 1553 års taxelängd och erhöll Piteå stad gm K. Maj:ts res. 1652 12/12 och 4 § av stadens privilegier s. å. 24/12 ss. donation de två fiskerier på kronans allmänning »Skjötgrundet och Romelsöijarne». 6. Röstläs och Bredviks fjärd, ett fiske, enl. 1825 jb, kr. Brukat i en vik av havet vid Östanbäcks bys ägovälde. Skk. 1854 7 / lö . Uteslutet Ur j b enl. kks beslut 1856 9 / t2 , sedan KM:t och kronan gm Skellefteå häradsrätts lagakraftvunna dom s. å. 11/7 förklarats icke hava ägt dispositionsrätt över fisket. Skellefteå

socken.

1. Boviken nr 5, ett laxfiske, enl. 1882 jb, sk. Brukat av Bovikens byamän med not och skatanät i Boviksfjärden invid öch inom byns område. Redovisat i 1610 års taxelängd. 2. Sillskatan och Klementnäset nr 1, ett laxfiske, enl. 1882 jb, sk. Brukat med nät i en havsvik, som begränsas av Furunäs och Ursviks byars områden. Skk. 1854 31/10. Bureå

socken.

1. Bureå nr 10, ett laxfiske, enl. 1882 jb, sk. Brukat av Bure byamän, dels i Bure älv medelst stängning, dels i Bureå fjärd vid byns skattemark med skatanät, men uppgavs i Kbs år 1833 avgivna berättelse fisket i älven då vara alldeles nedlagt. Redovisat i 1611 års taxelängd. 2. Södra Bergfors nr 1, ett laxfiske, enl. 1882 jb, sk. Brukat med skatanät och först redovisat i 1801 års taxelängd.

312 3. Burvik m 9, ett laxfiske, enl. 1882 jb, sk. Brukat av Burviks byamän med skatanät, dels i öppna havet och dels i några vikar vid byns land och strand. Först redovisat i 1792 års taxelängd. Lof ångers

socken.

1. Risböle byamäns fiskelägenheter i skärgården, enl. 1825 jb, kr. Brukat med skatanät vid Vånön och Störö enl. Kbs res. 1800 2 1 / n och Svea hovrätts dom 1808 "/,. 2. Grundrösten el. Raften och Genskatagrundet, Brukat med skatanät vid Risböle bys land oeh strand. Upplåtet gm Kbs beslut 1826 "/.. Bygdeå

socken.

1. Näs, ett laxfiske, enl. 1825 jb, kr. Brukat med skatanät inom Näs bys område och först upplåtet till nyttjande gm kks utsl. 1800 4/3. Enär fisket gm vattenminskning så försämrats, att det icke längre vore lönande, uteslöts detsamma ur jb enl. kks beslut 1853 3/5. 2. Ratu, ett laxfiske, enl. 1825 jb, kr. Brukat med skatanät från Långrataudden och Skälgrundet, belägna vid Ratu och Djekneboda byars områden. Enär fisket gm uppgrundning och vattenminskning så avtagit, att det ej längre vore lönande, uteslöts detsamma ur jb enl. kks beslut 1854 lfl/5. Säfvars

socken,

1. Bjuren nr 1, ett laxfiske, enl. 1882 jb, sk. Brukat med skatanät vid en klippa i öppna havet utanför Säfvars och Täfte byars områden. Upplåtet till nyttjande gm Kbs utsl. 1778 24/7. Skk. 1851 14/ro. Umeå

socken.

1. Hvitskär nr 1, ett laxfiske, enl. 1882 jb, sk. Brukat med skatanät vid Hvitskäret i öppna havet utanför inloppet till Umeå. Hvitskär utgjorde tidigare en del av Löföns fiske — redovisat redan i 1610 års taxelängd — men uppdelades sistnämnda fiske vid 1823 års arrendeauktion i 5 skilda fisken, däribland Hvitskär. Gm Svea hovrätts dom 1827 28/s tillerkändes fiskena vid Löfön, med undantag av Hillskär — som uteslöts ur jb enl. kks beslut 1829 2jtl — och Hvitskär, Löfö delägare. Skk. 1851 14/10. 2. Gåshällan nr 1, ett laxfiske, enl. 1882 jb, sk. Brukat med skatanät vid skäret Gåshällan, beläget ytterst i skärgården emellan Obbola och Sörböle byars områden. Upplåtet till nyttjande gm kks utsl. 1834 10/11, vari medgavs att näten fingo utsträckas 180 alnar från skäret på dess östra sida och 155 alnar på dess västra sida. Skk. 1853 4/30. 3. Vapplan nr 1, ett laxfiske, enl. 1882 jb, sk. Brukat med stängnät vid och omkring skäret Vappland i öppna havet, omkr. 7 2 (gh) m i l från fastlandet. Upplåtet till nyttjande gm Kbs utsl. 1820 % Skk. 1852 3 7,.

313 Nordmalings socken. 1. SnÖan, ett fiske, enl. 1825 jb, kr. Brukat med skatanät vid skäret Snöan, beläget omkr. 1 (gl.) mil från närmaste fasta landet. 2. By skatan, ett fiske, enl. 1825 jb, kr. Brukat av Norrby byamän med skatanät vid en udde, belägen inom byns område. I tvist mellan Norrby byamän och kronan ang. bättre rätt till bl. a. ovannämnda två fisken, fann KM:t i dom 1840 2/7 fiskena tillhöra Norrby by. 3. Bålberget och Tjärnskäret, ett fiske, enl. 1825 jb, kr. 4. Lilla Bredskäret, ett fiske, enl. 1825 jb, kr. 5. Stora Bredskäret, ett fiske, enl. 1825 jb, kr. 6. Ternön, ett fiske, enl. 1825 jb, kr. 7. Jernäsfårskäret, ett fiske, enl. 1825 jb, kr. 8. Sandören, ett fiske, enl. 1825 jb, kr. 9. Nibberget, ett fiske, enl. 1825 jb, kr. Tillerkända Järnäs byamän gm KM:ts dom 1829 "/.. 10. Breviksfårskäret, ett fiske, enl. 1825 jb, kr. 11. Flasan, ett fiske, enl. 1825 jb, kr. 12. Bågskatan, ett fiske, enl. 1825 jb, kr. Tillerkända Breviks byamän gm KM:ts dom 1829 13/5. 13. Löfgrundel nr 1, ett laxfiske, enl. 1882 jb, sk. Brukat med skatanät vid Breviks bys land och strand. Skk. 1851 14/10. 14. Långroudden nr 1, ett laxfiske, enl. 1882 jb, sk. Brukat med skatanät i öppna havet vid Öresundsbys område. Skk. 1851 14/10. 15. Drifudden, ett fiske, enl. 1825 jb, sk. Brukat med skatanät på västra sidan om Driföudden. Tillerkänt Afva bya män gm KM:ts dom 1829 "/,,. Småfisken inom V ä s t e r b o t t e n s läns saltsjöområde. Byske socken. 1. Kinnbäck nr 5, ett notfiske, enl. 1882 jb, sk. Brukat av Kinnbäcks byamän och redovisat i 1610 års fisketaxelängd. 2. Afvan nr 5, ett notfiske, enl. 1882 jb, sk. Brukat av Afvans byamän och redovisat i 1610 års fisketaxelängd. 3. Byske nr 13, ett notfiske, enl. 1882 jb, sk. Brukat av Byske byamän öch redovisat i 1610 års fisketaxelängd. 4. Ostvik nr 13, ett notfiske, enl. 1882 jb, sk. Brukat i havsfjärden och skärgården av Ostviks och östanbäcks byamän med en not till fångande av abborre, gädda och annan småfisk. Redovisat i 1610 års fisketaxelängd. 5. Frostkåge nr 16, ett notfiske, enl. 1882 jb, sk. Brukat av Frostkåge byamän i havsfjärden intill byns område med 3 smärre notar efter abborre, gädda och gärs. Redovisat i 1610 års fisketaxelängd. Skellefteå socken. 1. Slorkåge nr 26, ett notfiske, enl. 1882 jb, sk. Brukat med not, lagnar och ryssjor efter sik, abborre oeh gädda av Storkåge byamän inom byns rörlagda område vid dess land och strand. Redovisat i 1610 års fisketaxelängd.

314 2. Boviken nr 6, ett notfiske, enl. 1882 jb, sk. Brukat av Bovikens byamän i Boviksfjärden invid byns område med not efter abborre, gädda, sik och annan småfisk. Redovisat i 1610 års fisketaxelängd. 3. Ytterursvik nr 8, ett notfiske, enl. 1882 jb, sk. Fiske med not efter abborre, gädda, sik och annan småfisk. Redovisat i 1610 års fisketaxelängd ss. brukat av Ursviks byamän, i 1612—1750 års längder ss. brukat till hälften av Innursviks och Furunäs byamän och till hälften av Ytterursviks byamän. 4. Bergsbyn nr 11, ett notfiske, enl. 1882 jb, sk. Brukat med not efter abborre och sik vid Bockholmen av Bergsbyns byamän jämte Risöns hemnsägare. Redovisat i 1610 års fisketaxelängd. 5. Inner vik nr 20, ett notfiske, enl. 1882 jb, sk. Brukat av Innerviks byamän med not i havsfjärden inom byns råmärken och med ryssjor i Åvikssundet efter gädda, abborre och mört. Redovisat i 1610 års fisketaxelängd. Bureå

socken.

1. Bureå nr 11, ett notfiske, enl. 1882 jb, sk. Brukat av Bureå byamän med not i havsfjärden och med mete och lagnar i Harrsjön efter abborre, gädda och mört. Redovisat i 1610 års fisketaxelängd. 2. Burvik nr 10, ett notfiske, enl. 1882 jb, sk. Brukat av Burviks byamän med not i havsfjärden efter abborre, gädda öch annan smärre fisk. Redovisat i 1610 års fisketaxelängd. 3. Bäck nr 12, ett notfiske, enl. 1882 jb, sk. Brukat av Bäcks byamän med not i havsfjärden efter abborre, sik och mört. Redovisat i 1610 års fisketaxelängd. Löfångers

socken.

1. Bjurön nr 5, ett notfiske, enl. 1882 jb, sk. Brukat av Bjuröns byamän i havsviken vid byns område med not och nät efter strömming, sik och annan småfisk. Redovisat i 1610 års fisketaxelängd. 2. Blacke nr 6, ett notfiske, enl. 1882 jb, sk. Brukat av Blacke byamän i havsviken och Blackträsket invid och inom byns område med not och nät efter abborre, gädda, mört och annan småfisk. Redovisat i 1610 års fisketaxelängd. 3. Kråkånger nr 8, ett notfiske, enl. 1882 jb, sk. Brukat av Kråkångers och Norets byamän vid havsstranden och i skärgården med not, nät och ryssjor efter strömming, sik och annan småfisk. Redovisat i 1610 års fisketaxelängd. Nysätra

socken.

1. Grimsmark nr 7, ett notfiske, enl. 1882 jb, sk. Brukat av Grimsmarks byamän med not efter sik och med skotar efter strömming, dels i Djupviken inom Byns område och dels i öppna havet utanför detsamma. Redovisat i 1610 års fisketaxelängd. 2. Skäran nr 8, ett notfiske, enl. 1882 jb, sk. Brukat av Skärans byamän med not efter sik och strömming i Skärafjärden, som å tre sidor omgivas av byns ägor. Redovisat i 1610 års fisketaxelängd.

315 Bygdeå socken. 1. Sikeå nr 7, ett abborrfiske, enl. 1882 jb, kr. ensk. disp. Brukat av Sikeå byamän vid havsstranden inom byns område med nät efter sik och harr samt med not efter strömming. Redovisat i 1610 års fisketaxelängd. Uteslutet ur jb, se nedan. 2. Legdeå nr 3, ett abborrfiske, enl. 1882 jb, kr. ensk. disp. Brukat av Legdeå byamän vid havsstranden inom byns område. Redovisat i 1610 års fisketaxelängd. Uteslutet ur jb, se nedan. 3. Gransjö nr 3, ett abborrfiske, enl. 1882 jb, kr. ensk. disp. Brukat av Gransjö och Stensäters hemns åbor samt av de i Ratahamn varande strandfiskare med not efter strömming i Ratahamn, som gränsar intill nämnda hemns områden. Enl. 1832 års förteckn. över kronofisken var ngt abborrfiske då ej känt. Uteslutet ur jb, se nedan. 4. Stensäter nr 3, ett abborrfiske, enl. 1882 jb, kr. ensk. disp. Uteslutet ur jb, se nedan. 5. Brednoret nr 2, ett abborrfiske, enl. 1882 jb, kr. ensk. disp. 6. Norum nr 5, ett abborrfiske, enl. 1882 jb, kr. ensk. disp. Brukade av Norums byamän i saltsjön invid byns område med ryssjor öch lagnar efter lake, harr, abborre, sik och annan småfisk. Norums fiske redovisades redan i 1610 års fisketaxelängd; Brednörets fiske taxerades först vid 1784 års rannsakning. Uteslutna ur jb, se nedan. De under 1—6 här ovan upptagna fiskena, vilka enl. k. brev 1851 12/3 skolat ur jb avföras mot de åsatta räntornas fördelande å de hemman, av vilka de disponerades, uteslötos ur jb jäml. Kbs utsl. 1905 31/, Och kks utsl. 1906 2 7 r Sävars

socken.

1. Ifvarsbodan nr 3, ett abborrfiske, enl. 1882 jb, kr. ensk. disp. Brukat av Ifvarbodans byamän vid havsstranden och byns område med lagnar efter sik, harr och abborre. Redovisat i 1610 års fisketaxelängd. Uteslut, ur jb jäml. Kbs och kks nyssnämnda utslag. 2. Ostnäs bys fiske, enl. 1825 jb, sk. 3. Ytterbodans bys fiske, enl. 1825 jb, sk. 4. Sävars bys fiske, enl. 1825 jb, sk. 5. Tefteå bys fiske, enl. 1825 jb, sk. Gm KM:ts dom 1825 20/9 förklarades de ovannämnda byars hemmansägare, vilka med skattemannarätt besuttö sin jord, berättigade att begagna fisket inom sina hemmans rågång och vid de stränder, till vilka deras innehavda land sig sträckte utan förbindelse att någon särskild avgift eller taxa därföre utgöra. P å grund härav uteslutna ur jb enl. kks res. 1854 20/7. Umeå

socken.

1. lnnertafle bys fiske, enl. 1825 jb, sk. Gm ovannämnda KM:ts dom 1825 20/9 förklarades jämväl lnnertafle byamän berättigade att nyttja fisket utan avgift eller taxa. P å grund härav uteslutet ur jb enl. kks res. 1854 20/7. 2. Löfön nr 1, ett småfiske, enl. 1882 jb, kr. ensk. disp. Brukat dels i Umeå fjärd vid LöfÖlandet och dels i yttre skären efter lake, gädda, abborre, sik och annan fisk.

316 3. Slöcke nr 15, ett småfiske, enl. 1882 jb, kr. ensk. disp. Brukat i Stöckefjärden inom Stöcke bys område efter lake, gädda, abborre, sik och annan fisk. Uteslutet ur jb enl. Kbs utsl. 1905 " / , och kks utsl. 1906 27 /3. Se ovan under Bygdeå socken.

Strömmingsfisken i N o r r b o t t e n s län. Nedertomeå

socken.

1. Sarvi. Upptaget i 1825 jb bland allmänna fiskeläger och anges vara ett 3 8 / 4 mil från Haparanda strax invid gränsen mot Finland beläget grund, som en del år varit besökt av några båtar från ryska sidan. Enl. kks brev 1850 13/9 skall fisket fortfarande vara till allmänt begagnande upplåtet. Ej upptaget i 1876 jb. 2. Innakari. Upptaget i 1825 jb såsom ett allmänt fiskeläger, beläget invid gränsen mot Finland 3 3 / 4 mil från Haparanda, och anges dittills ha årligen besökts av omkring 10 fiskarbåtar från ryska sidan. Enl. kks brev 1850 13/9 skall fisket fortfarande vara till allmänt begagnande upplåtet. Ej upptaget i 1876 jb. 3. Gunnari. Upptaget i 1825 jb såsom ett alhnänt fiskeläger, 4 mil söder om Haparanda, besökt av 3 till 4 båtar under 14 dagar den tid, då strömmingen plägade gå inåt land. Enl. kks brev 1850 "/ 9 skall fisket fortfarande vara till allmänt begagnande upplåtet. Ej upptaget i 1876 jb. 4. Sandskär. Upptaget i 1825 jb såsom ett allmänt fiskeläger, 41/, mil från Haparanda. Enl. anteckning i jb funnos i fiskläget kyrka och vid pass 40 kåtor och fiskarbodar. Fisket idkades å följande grund, nämligen Vaaras, Heuva, Sauva, Kreus, Puucko, Väligrunni, Selkägrunnit, Välimatala, Håkanmatala, Väligrunnitubaka, Selkägrunnitubaka, Säivinmatala, Lounaja, Isäpenno, Poikapenno och Usigrunni. Enl. kks brev 1850 13/9 skall fisket fortfarande vara upplåtet till allmänt begagnande. Ej upptaget i 1876 jb. 5. Äjaletto. Upptaget i 1825 jb såsom ett allmänt fiskeläger, 1 / 2 mil öster om Sandskär, besökt av 6 till 14 båtar från ryska sidan. Enl. kks brev 1850 13/9 skall fisket fortfarande vara upplåtet till allmänt begagnande. Ej upptaget i 1876 jb. 6. Malören. Upptaget i 1825 jb såsom ett allmänt fiskeläger längst ut i skärgården, 6 mil söder om Haparanda, med utrymme till strömmingsfiske för minst 100 båtar. Kungl. Maj:t har 1824 23/,. avslagit en av invånarna å Karlön i Uleåborgs län i Finland gjord ansökning att fortfarande få idka strömmingsfiske vid Malören samt förklarat, att fisket, såsom i öppna havet beläget, finge i överenstämmelse med 1766 års fiskeristadga emot de dittills erlagda avgifter till hamnfogde öch präst, som dem rätteligen kunde tillkomma, så långt utrymmet medgåve, fritt och obehindrat begagnas av dem av rikets invånare, soin sådant åstundade och sig därtill hos Kb anmälde. Genom kks utslag 1831 14 /0 angående lotsregleringen vid Malörens lotsplats ha därvarande lotsar förklarats äga att obehindrat, dock utan andras förnärmande, sig till nytta använda fisket omkring Malören. Ej upptaget i 1876 jb.

317 Nederkalix

socken,

7. Uppgrundningen, Kusen, Grannan med flera, ett lax- och strömmingsfiske. Fisket vid nämnda ställen upplåts gm Kbs utsl. 1849 5/7 mot en årlig taxa av 15 skålpund lax och 1 lispund strömming. Enl. Kbs utsl. 1873 27<j, av kk. efter underställning fast. 1880 2i / 12 , har fisket på grund av 1 § i 1852 års fiskeristadga till allmänt begagnande frigivits samt med belöpande ränta ur kronans jb och räkenskaper uteslutits. 8. Strömmings- och sikfiske vid s. k. Sten vid, Kusen, Genom Kbs utsl. 1852 8/7 upplåts laxfiske vid Hällskäret, Dyrastholmen, Kvarnören och Keppan samt strömmings- och sikfiske vid s. k. Sten vid Kusen mot en årlig taxa av 16 skålpund salt lax och 15 skålpund salt sik. Enl. Kbs utsl. 1873 27,., som kk. efter underställning fast. 1880 2 7 1 2 , har »kronofisket Hällskäret och Dyrastholmen med here, ett lax-, strömmings- och sikfiske,» med belöpande ränta uteslutits ur kronans jb och räkenskaper samt jämlikt 1 § i 1852 års fiskeristadga frigivits till allmänt begagnande, i den mån detsamma icke finge av enskild strandägare lagligen innehavas jämlikt 2 § i samma stadga. Gm Nederkalix häradsrätts i den delen lagakraftvunna utsl. 1873 18/7 ha Ytterby byamän förklarats vara rätta ägare till Dyrastholmen med tillhörande fiskevatten. Gm samma häradsrätts utsl. 1878 *•/,, fastst. av Svea hovrätt gm dom 1879 10/4, har kronan och innehavaren av ifrågavarande fiske förpliktats till Ytterby byamän avträda Keppan tillika med därtill hörande fiskevatten. 9. Lägenön. Genom Kbs utsl. 1849 7T upplåts ryssjefiske efter sik och strömming vid denna ö mot en årlig avgift av 16 sk. b:co. Enl. Kbs utsl. 1873 23/G, därvid kk. efter underställning 1874 10/5 låtit bero, har fisket, beläget vid kronan tillhöriga och i saltsjön liggande holmen Lägenön, på grund av H i 1852 års fiskeristadga frigivits till allmänt begagnande och med belöpande ränta uteslutits ur kronans jb och räkenskaper.

Laxfisken inom Norrbottens läns saltsjöområde. Nedertomeå

socken.

1. Seittenkari nr 1, ett laxfiske, enl. 1876 jb, kr. ensk. disp. Brukat efter gammal hävd, dels av åborna å hemn Mattila nr 12 och 14 samt Seittenkari nr 1 och 2 invid Seittenkari land och strand å 10 mockställen på östra sidan och på västra sidan, dels ock av åborna å hemn Seittenkari nr 3 och 4 vid Pirtinkentä och Tipurigrund med 6 mockor å vartdera stället. Uteslutet ur jb enl. kks beslut 1880 28/10. 2. Leskär nr 1, ett laxfiske, enl. 1876 jb, kr. ensk. disp. Brukat efter gammal hävd under hemn Mattila nr 10 och 14 å 2 mockställen vid Leskär och 3 vid Sandasaari. Uteslutet ur jb enl. kks beslut 1880 27io« 3. östra Launikari och västra sidan Torneå Furuön, ett fiske, enl. 1825 jb, kr. Brukat med 6—8 mockor på västra sidan om Torneå Furuön, 8—10 mockor vid Launikari, 2—3 mockor vid Kajawakari och 1 mocka vid Härkägrunnet. Skk. 1854 1 7 / r 4. Västra Launikari nr 1, ett laxfiske, enl. 1876 jb, kr. ensk. disp. Brukat efter gammal hävd av åbon å hemnt Wuona nr 22 med 4 mockor. Uteslutet ur jb enl. kks beslut 1880 28/Ul.

318 5. Knifskär, ett fiske, enl. 1825 jb, kr. Redovisat i 1613 års taxelängd och brukat med 3—4 mockor vid Stora Knifskär och 6—8 mockor vid Lilla Knifskär. Skk. 1855 7 5 . 6. Katajakari, ett fiske, enl. 1825 jb, kr. Brukat med mockor invid Katajakari, Klaus, Pirtinkari, Rantalehtö, Riskilä och Sypi. Skk. 1855 17/4. 7. Pahaluoto, ett fiske, enl. 1825 jb, kr. Brukat efter gammal hävd av åborna å hemn Wuona nr 15 och 16 å 8—10 mockställen. Skk. 1854 x% 8. Krunukari nr 1, ett laxfiske, enl. 1876 jb, kr. ensk. disp. Brukat under hemn Wuona nr 6 och 7 efter gammal hävd med 2 mockor. 9. Iso-Selkä nr 1, ett laxfiske, enl. 1876 jb, kr. ensk. disp. Brukat under hemn Wuona nr 13 och 14 efter gammal hävd med 3—4 mockor. Uteslut, ur jb enl. kks beslut 1880 28/10. 10. Almsten, Isrelingrunni och Lehto-Kivi nr 1, ett laxfiske, enl. 1876 jb, kr. ensk. disp. Upplåtet till nyttjande åt åbon å hemnt Wuona nr 14 med 3 mockor gen. Kbs res. 1782 3 7 ] 2 . Uteslut, ur jb enl. kks beslut 1880 2 7 1 0 . 11. Wasikakarinsaari och Hankinkari, ett fiske, enl. 1825 jb, kr. Brukat med mockor. Skk. 1855 1/5. 12. Hankinkari, Tirro och Wassikasaurinkuri. Upplåtet till nyttjande at åbon å hemnt Nickala nr 8 gen. Kbs utsl. 1826 13/7. Skk. 1855 1/5 tillsammans med föregående fiske, sedan upplyst blivit att det end. utgjorde en tillök ning i det gamla fisket Wasikakarinsaari och Hankinkaru, varifrån det icke utan svårighet kunde skiljas, enär det vore beläget inom och i sammanhang med det gamla fisket. 13. Torneå Furuön och Hamnskär, ett fiske, enl. 1825 jb, kr. Brukat å 4 el. fler mockställen på östra sidan av Torneå Furuön, å 2 ställen vid Räiskä och å 1 ställe vid Hypä av åborna på hemn Mattila nr 5 och 11; å 6 mockställen vid Hamnskär av åbon på hemnt Mattila nr 4; å 3 mockställen vid Wälikari och 3 ställen på sydvästra ändan av Torneå Furuön av åborna på hemn Mattila nr 6, 9 och 10, vilka sedermera överlätö sin fiskerätt till åborna på hemn Nickala nr 10 och 13. — Redovisas i 1558 års fiskelängd på följande sätt »wid Tornefuru, Liten hampnskär, Store hampnskär och Katamakarij skär med 7 skatanätth». Fisket har efter år 1825 uppdelats. Torneå Furuön, Raiska och Hypä skk. 1851 "/, 0 . Wälukari el. »det gamla fisket östra sidan Furuön och Hamnskär», troligen identiskt med Wälikari och sydvästra ändan av Torneå Furuön enl. 1825 jb, skk. 1851 2j12. Hamnskär åter redovisades enl. 1876 jb ss. Lilla Hamnskär nr 1, ett laxfiske, kr. ensk. disp., men uteslöts ur jb enl. kks beslut 1880 28/10. 14. Hamnskär, ett fiske, enl. 1825 jb, kr. Brukat med 7 mockor vid Hamnskär och 1 mocka vid Prokkö grund. Fisket »Stora Hamnskär och Prokko» skk. 1854 25/4. 15. Sutarinluoto och Hönenkari nr 1, ett fiske, enl. 1825 jb, kr. Fisket, varav »Sutarelotu» redovisas redan i 1613 års taxelängd, brukat med mockor. Skk. 1855 17/4. 16. Hönenkari nr 2, ett fiske, enl. 1825 jb, kr. Brukat med mockor å 4 ställen vid Hönenkari, 2 vid Ylikari och 1 vid Teura. Skk. 1854 M / 4 . 17. Hepokari och Innakari nr 2, ett fiske, enl. 1825 jb, kr. Brukat med mockor. Skk. 1851 2/]2.

319 18. Byskär nr 1, ett laxfiske, enl. 1876 jb, sk. Redovisat i 1618 års taxelängd ss. då nyupptaget. Brukat med mockor vid östra och västra sidorna av Byskär och vid de på östra sidan befintliga grund. Skk. 1855 17/4. 19. Enskär nr 1, ett laxfiske, enl. 1876 jb, sk. Redovisat i 1618 års taxelängd ss. då nyupptaget. Brukat med mockor. Skk. 1854 16/5. 20. Mustakari, ett fiske, enl. 1825 jb, kr. Brukat med 2—3 mockor. Skk. 1855 17/4. 21. Mustakari, Sommerluti, Hahliniemi och Mastahati. Upplåtet till nyttjande åt åbon å hemnt Nickala nr 17 gm Kbs utsl. 1826 7' Skk. 1854 25/4. 22. Munakari och Pitkäkari nr 1, ett fiske, enl. 1825 jb, kr. Brukat med mockor. Skk. 1851 2 / l2 . 23. Koiwokari, ett fiske, enl. 1825 jb, kr. Brukat med mockor. Skk. 1855 17/4. 24. Kalliosaari, ett fiske, enl. 1825 jb, kr. Redovisat i 1558 års taxelängd på följande sätt: »wid Kalliosare, Vasickasari, Pitkakarij och Sandasarij skär med 8 skatanätth». Skk. 1855 17/4. 25. Kiponen, Laxiniemi, Innakari nr 1, Satamasaari, Pitkäkari nr 2 öch Kerasniemi nr. 1, ett fiske, enl. 1825 jb, kr. Brukat med mockor vid de uppräknade grunden. I 1558 års taxelängd redovisas fisket »wid Satamasari och Karisiniemi öijer med 5 skatanätth». Uppdelat vid arrendeauktion 1828 24/3 i två delar: Kiponen, Nappari, Tenasia, Puolinäljättäsyltä, Walkamaa och Innaniemi, el. längs Takaranta t. o. m. Innaniemi, skk. 1854 2 7 4 , samt Satamasaari och Kerasniemi uteslutet ur jb enl. kks beslut 1858 3/6, sedan fisket gm KM:ts dom s. å. 17/3 förvunnits kronan. 26. Kerasniemi nr 2 och Wasikasaare, ett fiske, enl. 1825 jb, kr. Brukat med mockor. Skk. 1855 xf6. 27. Sälkägrunni nr 1 m. fl., ett laxfiske, enl. 1876 jb, sk. Brukat med mockor vid Sälkägrunni, Aasagrundet och vid båthamnen åWasikasaarie. Upplåtet till nyttjande gm Kbs utsl. 1833 7/3. Skk. 1855 XL. 28. Alskär, ett fiske, enl. 1825 jb, kr. Brukat å 6 mockställen invid A. Tidigare Nickala bys gamla fiske, men å r 1812 av kronan utarrenderat. Skk. 1855 37/4. 29. Seskarklubbarna. Upplåtet till nyttjande gm Kbs utsl. 1841 M / t t . Skk. 1855 */5. 30. Terwakari och Hampuleiwiskä, ett fiske, enl. 1825 jb, kr. Brukat med mockor vid Terwakari, Hampuleiwiskä, Rantakari, Pennö öch Tirro. Fisket synes efter uppläggandet av ovannämnda jb hava delats. Fisket vid Hampuleiwiskä och Tirro skk. 1855 17/4 och fisket vid Stora Terwakari och Pennogrund s. å. 1/5. 31. Seittenkari, Furuön och Harö, ett fiske, enl. 1825 jb, kr. Brukat med mockor efter lax jämte harr och sik. Skk. 1854 2 7 4 . 32. Sandskär och Norra Sandudden nr 1, ett laxfiske, enl. 1876 jb, sk. Gm Kbs utsl. 1821 28/12 upplåts rätt till fiske med mockor efter lax, sik och harr vid Sandskär — beläget 17 2 (gl.) mil norr om Malörn — på följande 8 ställen: a) Sanduddarna å östra sidan S. med 2 mockor, b) Hietakaula vid sydvästra ändan, 1 mockställe, c) å västra stranden av S., vid mitten av Isohieta och Somuniemi, 1 mockställe, d) Matala Karwoniemi, 1 mockställe, e) Wälisia, 1 mockställe, f) Kelkä, 1 mockställe, g) Leppälahti å södra sidan S., 1 mockställe, h) Kumbulainen, 1 mockställe. — Fisket Norra Sandudden har där-

320 emot idkats å l mockställe vid Torneå Furuön.— Uteslutet u r jb enl. kks beslut 1854 7io« Skk. 1858 2G/10 och i samband därmed ånyo infört i jb. 33. Kilpiniemi nr 1 ni. #., ett laxfiske, enl. 1876 jb, sk. Gm Kbs res. 1801 28/7 upplåts till åbon å hemnt Säiwits nr 4 fiskerätten på följande ställen: 1 mockställe vid Kilpiniemi, 2 vid Ristikari, 2 vid Bredwikinäyri, 2 vid Säiwiniemi, samt 1 vid Hongasaari. Skk. 1854 2 7 4 . Ute slutet ur jb jäml. kks beslut 1880 23/J0. Anm. Gm KM:ts dom 1858 17/3 f rånkändes kronan äganderätten till flertalet här förut upptagna fisken i Nedertorneå socken. Åtskilliga av dessa, vilka »av misstag» kommit att upptagas i 1876 jb, uteslötos ur denna enl. kks beslut 1880 28/10. Nederkalix

socken.

1. Fjärdskär nr 1, ett fiske, enl. 1876 jb, sk. Fiske med mockor, brukat, först under hemnt Näsbyn nr 10 och sedermera av Sangits byamän. Ånyo upptaget, sedan de sistnämnda avsagt sig fiskets nyttjande, jäml. Kbs utsl. 1791 "/ a . Skk. 1856 % 2. Hallsön nr 1, ett fiske, enl. 1876 jb, sk. Fiske med skatanät vid Hallsön, jämte andra holmar i Vånafjärds skärgård. I 1613 års taxelängd redovisas Vånefiorden och Halssön med en taxa av 3 L S lax. Skk. 1851 14/10. 3. Repskärsören och Tmtskär nr 1, ett fiske, enl. 1876 jb, sk. Brukat med skatanät. Skk. 1855 20/11. 4. Granön och Repskärssund, ett fiske, enl. 1825 jb, kr. Brukat med skatanät vid Båtskärsnäs kronohemn till en början av Sangits byamän. Skk. 1856 "/ 9 . 5. Landet och Länningen nr 1, ett fiske, enl. 1876 jb, sk. Upplåtet till nyttjande gm Kbs utsl. 1819 1 7 c - Brukat med mockor vid Landet, Länningen, Rönviken, Skorfsten och Refvet, belägna på nordvästra sidan om Likskäret, samt fram på udden, ävensom innanföre eller norrom å västra sidan om samma holme. Skk. 1856 */»• 6. Bergmanshamn och Likskäret nr 1, ett fiske, enl. 1876 jb, sk. Upplåtet till nyttjande gm Kbs utsl. 1812 2/7. Skk. 1856 % Jämte fisket »särskilda ställen vid och omkring Likskäret», vilket först upplåtits till nyttjande gm Kbs res. 1827 28/6. 7. Bred-, Ren- och Getskären nr 1, ett fiske, enl. 1876 jb, sk. Gm Kbs utsl. 1827 24 /i 0 upplåts till nyttjande laxfiske med mockor och nät vid Bredskäret, Ren- och Getskären, Grisselklubben och Blackgrundet, belägna resp. 17 4 , l 1 /,, 1 och 1 (gl.) mil i sydväst från Storö by. Skk. 1855 %. Nederluleå

socken,

1. Fisket vid Hertsöskatans södra sida och i Hertsöskataviken, enl. 1825 jb, kr. Brukat av Hertsö byamän på norra och södra sidan om Hertsön i Hertsöskateviken, en fjärd strax utanför Finnklipporna. Fisket vid Hertsöns södra sida, som redovisas redan i 1613 års taxelängd under benämningen »Härssööskatan», befanns vid syn, hållen 1781 24/T, utgöras av 2 stakagårdar med 3 mockställen å var gård, vilka stakagårdar icke sträckte sig längre ut från land än 120 famnar, med ett djup på yttersta ändan av 5 famnar. Fisket

321 vid Hertsöns norra sida med 4 skata moekor har däremot tillkommit efter år, 1727. I tvist mellan Hertsö byamän och KM:t och kronan ang. bättre rätt till bl. a. detta fiske, som då endast begagnades å Hertsöskatans södra sida med 3 stakagårdar - fann Svea hovrätt i dom 1820 14/t. detsamma vara kronan tillhörigt. 2. Sandö nr 1, ett laxfiske, enl. 1876 jb, sk. Beläget vid Sandö bys land och strand. Fisket, som redovisas i 1613 års taxelängd, uppges ha varit donerat Luleå stad och då brukats av Sandö byamän utan taxa. Sedan fisket återgått till kronan, upplåts nyttjanderätten till detsamma åt byamännen gm Kbs utsl. 1802 4/10. Skk. 1852 2 7 5 . Piteå

socken.

1. Mjöön nr 1, ett laxfiske, enl. 1876 jb, sk. Brukat med nät vid Bergsviks by. Skk. 1856 u / r 2. Pitholms laxfiske, enl. 1825 jb, kr. Brukat med skatanät, ävensom med not vid Haraholmen av Pitholms byamän. Redovisas i 1613 års taxelängd, Pitholm med en taxa av 7 2 tunna, Haraholmen 1 fjärding. Gm KM:ts dom 1863 29/4 i tvist mellan bl. a. nämnda byamän och kronan ang. bättre rätt till fisket frånkändes kronan äganderätten till detsamma. 3. Bondö lax- och själfiske, enl. 1825 jb, kr. Redovisat i 1613 års taxelängd. Gm nyssnämnda dom tillerkändes fisket ägaren av skattelägenheten Bondön. 4. Högsböle laxfiske, enl. 1825 jb. Brukat med skatanät och redovisat i 1613 års taxelängd. 5. Jäjfre Sandön nr 1, ett laxfiske, enl. 1876 jb, sk. Skk. 1874 14/4.

Småfisken inom N o r r b o t t e n s läns saltsjöområde. 1. Tautaminnit och Åijanpojanlehto, ett fiske, enl. 1825 jb, kr. Gm Kbs utsl. 1823 7/8 upplåts fiske efter sik, harr och abborrar vid dessa två kala stengrund, belägna c:a 3 (gl.) mil från fastlandet. 2. Nickala, invid nr 27, ett notfiske, enl. 1876 jb, kr. ensk. disp. Skall sedan urminnes tider ha brukats av Nickala byamän och redovisades vid 1613 års rannsakning. Råneå

socken.

1. Bergön, ett fiske, enl. 1825 jb, kr. Förr brukat av ägarna till hemnt Rånby nr 3. Uteslutet ur jb enl. kks res. .1851 2 7 1 0 . 2. Bläsa och Sandviken, ett fiske, enl. 1825 jb kr. Fiske med not, upptaget av Högsö byamän jäml. Kbs utsl. 1801 10/3. 3. Rånby havsvik med not, enl. 1825 jb, kr. Sedan urminnes tider brukat av Rånby byamän öch redovisat vid 1613 års rannsakning. I anledning av yppad tvist ang. fisket förklarades gm vederbörande lagmansrätts dom 1760 3/7 Rånby byamän äga gemensamt idka fiske i havsviken utanför Råne älvs mynning. •2! — Fiskerättstdredningen. I.

322 4. Ljungvarpet i LaxösundeU ett fiske, enl. 1825 jb, kr; Fiske med not, upplåtet till nyttjande under hemnt Rånby h r 23 jäml. Kbs res. 1795 2 7 9 ..5. Notdrägt i 3:ne varp vid Storsten, Tjernviken och LaxÖhällan, enl. 1825 jb, kr. Tidigare brukat av Rånby byamän. 6. Båtöarne och Båtöklippan, ett sikfiske, enl. 1876 jb, sk. Beläget i sundet och fjärden vid Råne älvs utlopp och upplåtet till nyttjande av Rånby byamän gm Kbs res. 1800 24/11. Skk. 1854 2 7 6 , sedan räntan gm kks res. 1851 2 7 1 0 fastställts till I L S salt sik. 7. Notdrägt uti varpen Grenen, Hällan och Udden, enl. 1825 jb, kr. Förr brukat av ägarna till hemn Rånby nr 3, 6 och 10. 8. Mjöfjärdsviken, ett fiske, enl. 1825 jb, kr. Redovisat vid 1613 års rannsakning och enl. 1750 års jordrannsakn., då brukat av Böle och Mjöfjärds byamän jämte 3 hemnsägare i Rånby. Skk. 1854 4 /4, sedan räntan gm kks res. 1851 2 7 1 0 fastställts till 1 Lff salt sik, och i samband därmed uteslutet ur jb. Nederluleå

socken.

1. Björn- el. Björkholmssundet, ett fiske, enl. 1825 jb, kr. Fiske med not, brukat av Sundoms byamän och redovisat vid 1613 års rannsakning. Uteslutet ur jb enl. kks beslut 1869 xflv 2. Tallholmsviken, ett fisSe, enl. 1825 jb, kr. Tidigare brukat av Sundoms byamän. 3. Hösen, ett fiske, enl. 1825 jb, kr. Ett havsfiske med not, upptaget av ägarna till hemnt Person nr 22 jäml. Kbs utsl. 1794 2 7 r 4. Bernes- och Gunnar skärs fjärdarna vid Sigfridsön och i Hamnviken, ytterst i Altersundet, samt vid Brandö bys land och strand, enl. 1825 jb, kr. Brukat av Brandö byamän och redovisat vid 1613 års rannsakning. Uteslutet ur jb enl. Kbs utsl. 1869 24/2 och kks beslut s. å. 7 U , genom vilka Brandö byamän befriades från utgörande av den fisket åsatta räntan. 5. Strapön, Strapösundet, östra och västra sidan av Mulön, väster om Björkön, Tallholmen och Bergsviken, enl. 1825 jb, sk. Fiske med not, brukat av Bensby byamän å angivna platser och däremellan och redovisat vid 1613 års rannsakning. Tillerkänt byamännen ss. en deras skattemanna egendom gm Svea hovrätts dom 1821 •/,. 6. Notfiske vid Hindersön och havsskären där intill, enl. 1825 jb, kr. Brukat av Hindersö byamän och redovisat vid 1613 års rannsakning. 7. Björsbysundet och fjärden utanför Björsby bys land och strand med. mjärder, enl. 1825 jb, kr. Brukat av Björsby byamän och redovisat vid 1613 års rannsakning. I tvist mellan nämnda byamän och KM:t och kronan förklarades gm Svea hovrätts dom 1820 "/„ fisket vara en kronans tillhörighet. Enl. kks res. 1851 21/10 fastställdes räntan av fisket till 6 marker torra abborrar. Uteslutet ur jb enl. kks res. 1855 27/2, sedan upplyst blivit att fisket saknade allt värde i följd av igengrundning el. uppiandning, så att fiskfångst därstädes icke lönade mödan. 8. Kälkholmssundet nr 1, ett sikfiske, enl. 1876 jb, kr. ensk. disp. Av ålder brukat av Hertsö byamän. 1 tvist mellan dessa och KM:t och kronan fann Svea hovrätt i dom 1820 14/G, med ändring av underrätternas do-

323 mar, icke skäl att fråndöma kronan »notdrägts fisket såväl omkring Hertsön som Hertsöskataviken därifrån i nordväst på östra sidan om Hertsön öch i Kälkholmssundet samt vid Kälkholmen». Uteslutet ur jb enl. kks beslut 1897 u ; / 4 . ., . , . , 9. Sandskären, 2:ne till antalet, ett fiske, enl. 1825 jb, kr. Fiske med not, först upplåtet åborna å hemn Björby nr 5, 6 och 8 enl Kbs res. 1791 2 7 6 . 10. Germandön, ett fiske, enl. 1825 jb, kr. Havsfiske med not, en (gl.) mil ut från Callax by. 11. Altergrundet, Badstufvuholmen, Skepsholmen, Halsön, Stora och Lilla Furuholmarne samt Björkören, ett fiske, enl. 1825 jb, kr. Brukat av Måttsunds byamän och redovisat vid 1613 års rannsakning. I tvist mellan nämnda byamän och KM:t och kronan förklarades fisket gm Svea hovrätts dom 1820 14/ö vara en kronans tillhörighet. Jäml. kks beslut 1844 21 / ai skulle fisket jämte fisket Äggskäret (se under 18) utarrenderas ss. en lägenhet. 12. Äggskäret, ett fiske, enl. 1825 jb, kr., se ovan. 13. Notdrägt i Antnäsviken och omkring Granön, enl. 1825 jb, kr. Brukat av Antnäs byamän och redovisat vid 1613 års rannsakning. 14. Skeppaholmen och Hallsön, ett fiske, enl. 1825 jb, kr. Fiske med not, först brukat av Måttsunds byamän enl. kks res. 1791 7.. 15. Notdrägt vid Ersnäs bys land, enl. 1825 jb, kr. Brukat av Ersnäs byamän och redovisat vid 1613 års rannsakning. Enl. KM:ts dom 1825 2 7 6 förklarat för byamännens skattemannaegendom, den desamma ägde utan taxa begagna. 16. Notdrägt i Drafvelsviken, enl. 1825 jb, kr. Fiske med not och mjärdar, upplåtet till nyttjande gm kks utslag 1782 22/9. Skk. 1871 3 7 1 . 17. Mörö och Hästgrundet, ett fiske, enl. 1825 jb, kr. Gm KM:ts dom 1825 2 7 e förklarades Ersnäs byamän, vilka styrkt sig äga ostridig skattemannarätt till Mörön och Hästgrundet, berättigade att utan avgift eller särskild taxas erläggande njuta fiskerättigheten därstädes tillgodo. Dock förklarades Alviks, Långviks, Skärets och Ale byamän berättigade att därefter som dittills i växling med Ersnäs byamän fiska vartannat år norr om Mörön till, räknandes på södra sidan från Möröns västra ända till Tallgrundet, eller på norra sidan till Stor Sandåudden. Piteå

socken.

1. Pitholms notfiske, enl. 1825 jb, kr. Vid Pitholms bys land och strand. I tvist mellan byamännen och KM:t och kronan tilldömdes de förra fisket gm Norrbottens lagmansrätts lagakraftvunna dom 1821 2 7 8 .

Betydelsen ur äganderättssynpunkt av saltsjöfiskes skattläggning. A. Såsom adpertinens till jordegendom. Genom skattläggning — sådan den gestaltade sig efter de av Gustaf I vidtagna reformerna av beskattningsväsendet — åsattes en jordegendom ränta och mantal eller, därest egendomens storlek och godhet ej förslog till mantals beräknande, allenast ränta. Huvudsyftet med skattläggningen var att få bestämd den del av egendomens avkastning, som skulle tillkomma kronan i årlig skatt. De av Gustaf I påbjudna s. k. ständiga skattläggningarna, till skillnad från de i äldre tid förrättade årliga skattläggningarna, togo sin början i slutet av 1530-talet och pågingo med åtskilliga avbrott fram mot mitten av 1600-talet samt berörde i mer eller mindre omfattning de flesta landskap. Härvid lades i allmänhet jorda- eller skattetalen till grund för skattens fördelning. Det heter sålunda i kungl. brevet den 21 september 1540 om den nya skattläggningen i de norrländska kustlandskapen, att förrättningsmännen skulle noga låta beskriva mantalet och jordatalet och därefter lägga kronans skatt, på det att den ene såväl som den andre måtte utge skatten efter som de hade ägorna och jordatalet till. Dessa jordatal hade liksom tidigare olika namn och ursprung å skilda orter; en del voro nybildade och grundade mestadels på utsädet, stundom togs jämväl hänsyn till övriga vid gårdarna befintliga förmåner. Några bestämda regler för dessa skattläggningar funnos icke utfärdade, utan har man i fråga om de på olika orter växlande huvudgrunderna för desamma att hämta knapphändiga upplysningar ur de i fogderäkenskaperna förekommande s. k. undervisningarna. Såsom nyss nämnts var det mera sällan som hänsyn vid skattens beräkning togs till andra förmåner än åkerns och ängens avkastning. Häri skedde emellertid en väsentlig förändring i och med de metodiska skattläggningarnas införande under tiden från år 1670, då den äldsta skattläggningsmetoden eller jordrevningsinstruktionen för Skåne och Blekinge tillkom, fram till år 1773, då skattläggningsmetoden för Västerbotten fastställdes. Gemensamt för alla dessa skattläggningsmetoder är, att de sökte i möjligaste mån beskatta icke blott själva huvudägorna utan även alla de nyttigheter i övrigt, som medföljde innehavet av jordegendomen. Man skilde sålunda, på sätt framgår exempelvis av 1670 års jordrevningsprotokoll för Bjäre härad av Kristianstads län, mellan hemmanets »egendom», som i berörda fall angavs till åker, äng, ollonskog, humlestänger och skvaltekvarnar, å ena sidan, samt å den andra tilliggande »commoditeter och härligheter» eller alla sådana på grund av innehavet av hemmanet förhandenvarande särskilda nyttigheter, av vilka hemmans-

325 innehavaren i denna, sin egenskap hade möjlighet att i en eller a n n a n form bereda sig fördel eller inkomst. Till dessa »commoditeter och härligheter» räknades bl. a. närbelägenhet till en stad, vilket för hemmansinnehavaren medförde större bekvämlighet a t t föryttra sina varor, möjligheten a t t genom vraks strandande bereda sig inkomst genom dess bärgande, och allt slags fiske. Såsom exempel h ä r p å kunna anföras följande fall från skattläggningar i Bohuslän. Vid skattläggning 1703 a v hemmanet Bö n r 2 Uppegård i Klöfvedals socken beslöts att »för närbelägenheten till Marstrand och fiskeriet i saltsjön» öka r ä n t a n med 4 dir 16 öre smt; och vid skattläggning 1759 av Norra Väderöarna i Kville socken ökades räntan för bl. a. »berättigandet a v vrakstrandande» med 2 dir smt. L i k a r t a d e fall äro ingalunda sällsynta. Vid saltsjöfiskes beräknande i räntan tog m a n icke hänsyn blott till fiske å sådant vattenområde, som på grund av rådande sedvänjor eller eljest kunde anses v a r a hemmansinnehavarens enskilda fiskevatten, u t a n m a n uppskattade allt fiske, som hemmansinnehavaren över huvud taget kunde tillgodogöra sig till husbehov eller avsalu, oavsett huruvida det bedrevs å vattenområde av nyssberörda slag eller icke. Det var heller icke ovanligt a t t man i ett hemmans r ä n t a till visst belopp beräknade fiske i öppna havet såsom skedde t, ex. vid skattläggningen å Fårön, där m a n i hemmanens r ä n t a beräknade »torsk- och strömmingsfiske i havet». A t t så förfors även i andra landsdelar framgår av bl. a. en skattläggning å r 1703 av hemmanet Tådås n r 1 i Klöfvedals socken, vilken förrättning i förevarande avseende ter sig sålunda: »Fiske ingen lännestad, dock fördel av närbelägenhet till allmänningsfisket i sjön. — För närbelägenheten a v sjön och Marstrand ökas 1: 24:137* smt.» A v vad sålunda anförts torde framgå, att man icke av den omständigheten a t t saltsjöfiske tagits i beräkning vid hemmans skattläggning k a n sluta till, a t t de sålunda skattlagda hemmanen ägt uteslutande r ä t t till fiske inom vissa områden; än mindre lär sagda omständighet ha k u n n a t g r u n d a eller fastslå någon sådan rätt.

B. Självständiga fiskerier. Några särskilda regler för skattläggning av saltsjöfisken finnas icke i skattläggningsmetoderna eller eljest meddelade. Det finnes endast helt allmänt, såsom i 1670 års jordrevningsinstruktion för Skåne och Blekinge, 39 mom. 1 , föreskrivet, a t t fisken skola »skattläggas efter den taxt och pris, som h ä r i landet emellan bönderna ä r i bruk, lämpande taxan efter orternas sedvana och gamla bruk». Detta tillämpades i nyssnämnda provinser, där det stora flertalet fisken utgöres av ålfisken, i allmänhet så, att fiskets r ä n t a beräknades efter visst belopp för varje till fisket brukad ålhomma eller ock efter vad annat i orten befintligt fiske av ungefär lika godhet utgjorde i ränta. I övrigt var det vid skattläggning av fisken på ostkusten vanligt a t t r ä n t a n beräknades efter visst belopp för varje till fisket b r u k a t notvarp, sköte eller a n n a t redskap eller ock efter fiskets årliga avkastning under normala förhållanden, såsom skedde exempelvis i fråga om strömmings1 Huvudsakligen 22 maj 1693.

samma föreskrift

återfinnes i jordrevningsinstruktionen för Gotland den .

326 fisken, vilkas ränta ofta beräknats efter visst belopp for varje uppfiskad tunna strömming. Dessa särskilt för sig skattlagda fisken aro såsom för sig bestående fastigheter upptagna i jordeboken, vart och ett såsom en enhet bland fiskerier. Deras ägare eller innehavare ha i regel uteslutande rätt till fiske inom det område fisket omfattar men allenast till det slags fiske, for vilket räntan åsatts, alltså till fiske av ål inom ett ålfiske, till fiske av strömming inom ett strömmingsfiske o. s. v.1 De å fiskena förrättade skattläggningarna ha allteftersom äganderätten till fiskena genom skatteköp från kronan övergått till enskilda legat till grund för skatteköpen. Skattläggningarna ha följaktligen ur äganderättssynpunkt sin betydelse i och genom den ledning de giva i fråga om bestämmande av fiskenas omfattning. I sådant hänseende innehålla skattläggningsinstrumenten ofta, om ock långt ifrån alltid, värdefulla upplysningar, sällan dock så fullständiga, att fiskets område, det s. k. sökningsområdet, på grund därav låter sig exakt bestämmas. Svårigheterna härutinnan torde företrädesvis ha kommit till synes i fråga om ålfisken, vilka till största delen förekomma i Skåne (på södra och östra kusten, allenast ett på västra) och Blekinge. Härvid är det särskilt frågan, huru långt ut åt havet, de skattlagda ålfiskenas rätt sträcker sig, som givit anledning till tvister. Det torde nämligen ytterst sällan ha förekommit att denna fråga beaktats vid skattläggningen. Under utredningen har anträffats ett sådant fall, nämligen skattläggningen av åldrätten Vigrasättet i Löderups socken av Kristianstads län, vilken förrättades den 4 dec. 1761. Av skattläggningsinstrumentet framgår att denna åldrätt är beläget ut för Hagestads bymark i saltsjön emellan en åldrätt, som den tiden tillhörde nr 24 Löderup, och en annan på andra sidan, som nyttjades till hemmanet nr 52 Valleberga, och finnes — säges det vidare i instrumentet — »ofta nämnde Vigradrätt i öster och väster vid landet vara 551 alnar bred samt till sjöss så långt som fisket kan nyttjas». Frågan om skattlagt ålfiskes sträckning ut åt havet har varit föremål för domstols avgörande. Sålunda har hovrätten över Skåne och Blekinge genom utslag den 14 juni 1901 ogillat fullföljd talan om ansvar å ägaren av åldrätterna Kvassan, Karrekan och Esperödssätten, belägna utmed stranden av hemmanet Esperöd nr 1 i Södra Mjellby socken av Kristianstads län, för det han utsatt ålhommor på område i havet beläget mera än 180 meter från det ställe vid stranden i fråga, där stadigt djnp av två meter vidtoge. Här hade bevisning förebragts om att ålfiskets ägare sedan urminnes tid plägat utsätta ålhommor även utanför strandägareområdet. Ett motsatt förhållande framgick ur följande rättegäng 2 . NV Olsson m. fl. i Hörvik instämde till Listers häradsrätt N. Josefsson och P. Josefsson, likaledes i Hörvik, med yrkande att som svarandena utan laga rätt för fångst av ål utsatt 20 hommor i förhand för de av Olsson och hans medr parter tillhöriga skattlagda ålfiskena nr 27 Mellby, nr 21 och 15 LÖrby och nr 68 Kungsören samt därigenom avstängt en del av det område, varifrån ålen eljest kunnat inkomma i dessa fisken, svarandena måtte fällas till ansvar därför oeh förpliktas gälda motparterna skadestånd. Häradsrätten fann i utslag den 1 nov. 1880 svarandena icke ha varit berättigade ätt, på sätt som skett, framför Olssons och hans medpartérs ålfisken utsätta ålhommor och förständigade förty svärandena att detta sitt • S e K . Mts dom 28 okt. 1903, N. ,1. A. 9 N . J. A. 1882, I, Ref. 168.

I: Ref. 161.

327 redskap genast därifrån bortföra. Efter fullföljt vad fann hovrätten över Skåne och Blekinge ej skäl göra ändring i motvädjade delar av 'häradsrättens utslag. Kungl. Maj:t däremot utlät sig genom dom den 14 dec. 1882, att enär Olsson och hans medparter icke ådagalagt, att till deras skattlagda ålfisken hörde så vidsträckt rätt, att densamma kunde anses lagligen utgöra hinder för N. och P. Josefsson att, på sätt som skett, å ifrågavarande plats i öppna havet idka ålfiske, prövade Kungl. Maj:t rättvist, med upphävande av domstolarnas överklagade beslut, förklara Olssons och hans medparters talan i förevarande tvistefråga icke kunna bifallas. I detta sammanhang torde böra uppmärksammas jämväl följande rättsfall1. August Persson m. fl. i Ålabodarna instämde Axel Andersson m. fl. såsom ägare eller målsmän för ägare av hemmanen Nedra Glumslöf nr 11 och 13 till Eönnebergs, Onsjö och Har jagers häradsrätt med yrkande att August Persson och hans medparter måtte varda tillerkända rätt att med uteslutande av Axel Andersson och hans medparter idka ålfiske med ryssjor i Öresund utanför sagda hemmans ägor. Häradsrätten utlät sig genom utslag den 11 juli 1903, att enär i saken icke kunde anses hava förebragts tillförlitlig utredning därom, att skattlagda ålfisket nr 1 (17). Alabo darna vore av den omfattning, att till detsamma hörde rätt att med uteslutande av ägarna av hemmanen nr 11 och 13 Nedra Glumslöf idka ålfiske med ryssjor i det till nämnda hemman på grund av strandrätt hörande vatten i Öresund, funne häradsrätten August Perssons och hans medparters talan icke kunna bifallas. Hovrätten, där August Persson oeh hans medparter efter vad fullföljt talan, utlät sig däremot i dom den 3 februari 1905, att hovrätten av handlingarna inhämtat: att vid jordrevnings- och skattlägg ningsförrättning i Nedra Glumslöfs by år 1671 förrättningsmännen — efter antecknande att en namngiven person sedan 1662 haft ett ålfiske därstädes i bruk, vilket vore beläget i saltsjön nedanför byn på kronans gårdars vattuägor, men att bemälde person, åt vilken landshövdingen i länet »uppå samtlige byamännens bevillning och goda minne» genom städjebrev den 1 oktober sistnämnda år mot viss årlig avgäld upplåtit sagda fiske, vid förrättningen förklarat sig ej längre kunna behålla detsamma — resolverat, att emedan if rågakomna lägenhet vore en ordinarie instängd åldrätt, som ock under danska tiden varit bortstadd, förrättningsmännen ej kunde underlåta att upptaga samma lägenhet, vilken av dem åsattes det i förenämnda städjebrev bestämda landgille; att i jordeböckerna för åren 1688, 1706 och 1716 inom Nedra Glumslöfs by upptagits ett kronoålfiske i saltsjön under benämning nr 17 Nedra Glumslöf med ränta till det belopp, som bestämts vid ovan omförmälda förrättning; att detta fiske i jordeböckerna för åren 1754, 1777 och 1825 antecknats under benämning nr 17 Ålaboden samt i 1881 års jordebok upptagits under skatteegendomar med benämningen nr 1 Ålabodarne; att Nedra Glumslöfs by, frånsett samma fiske, och ett med nr 16 betecknat gatehus, utgöres av hemmanen nr 1 till och med nr 15, vilka samtliga i 1754 års jordebok upptagits såsom kronohemman; att vid år 1805 avslutadenskiftesdelning av sagda by ej lämnats någon bestämmelse i fråga om rätten till fiske utmed byns strand vid Öresund; att vid denna förrättning, därvid ombud för kronofisket nr 17 Ålaboden närvarit, Ålahusfiskarna fingo av hemmanet nr 15 viss stegelplats, om vilken åboarna å nämnda nummer med fiskarna sig förenat, men att i övrigt ingen mark. därvid for fiskläget utlagts; att skattebrev meddelats den 20 november 1863 för Buttler å 7 8 &v krono*N. J. A. 1907, I, not. A. 314.

328 lägenheten n r 17 Ålaboden och för Anders Jönsson och dennes hustru å likaledes 7 5 av kronolägenheten n r 17 Ålaboden samt den 9 november 1886 för L a r s Månsson å 7 5 av kronoålfisket n r 17 Ålaboden, vilken sistn ä m n d a andel numera tillhörde till ena hälften August Persson och till a n d r a hälften P . Larsson, J. L. Jönsson och J. P. Jönsson; att enligt a v h ä r a d s r ä t t e n utfärdade lagfartsbevis tre till rymden angivna områden, betecknade såsom avsöndringår från 7r, av ålfisket n r 17 Ålaboden, tillhörde den ena Sven Olsson, den a n d r a Nils Hansson och hans hustru och den tredje Löfström och hans h u s t r u ; samt att Kungl. Maj:t i skrivelse till dess befallningshavande i Malmöhus län den 29 oktober 1897 medgivit, a t t det tills vidare finge v a r a varje svensk undersåte tillåtet att under september, oktober och november månader utanför n ä m n d a läns kust från Falsterbo fyr till Kullen idka ålfiske med ryssjor i allt det vatten, som icke omfattades av strandägares enskilda fiskerätt, skattlagda ålfisket n r 1 Ålabodarnes r ä t t dock oförkränkt; och enär på g r u n d av vad. i saken förekommit med äganderätten till berörda fiskelägenhet måste anses följa r ä t t att med a n d r a s uteslutande idka ålfiske medelst ryssjor utmed Nedra Glumslöfs bys hela strand vid Öresund, men det i saknad av utredning, h u r u långt den lägenheten tillhörande fiskerätten sträckte sig u t å t havet, ej finge förutsättas, att densamma omfattade a n n a t vatten, än det som inbegrepes under strandäganderätten, prövade hovrätten rättvist att, med ändring av häradsrättens utslag i huvudsaken, förklara August Persson och h a n medparter berättigade att med uteslutande av Axel Andersson och hans förenämnda medparter i dessas egenskap av ägare eller målmän för ägare till hemmanen n r 11 och 13 Nedra Glumslöf idka ålfiske med ryssjor i Öresund utmed nämnda hemmans ägor, så långt strandäganderätten räckte. De särskilt skattlagda fiskenas rättsliga ställning torde kunna i korthet anges på följande sätt, därvid för tydlighetens skull uttalandet hänföres till visst slags fiske, exempelvis ett ålfiske. Agaren av ett skattlagt ålfiske har uteslutande rätt till fiske efter ål inom det vattenområde, över vilket ålfiskets rätt må anses sträcka sig. Ägaren av det hemman, vid vars strand det skattlagda ålfisket finnes, är lagligen oförhindrad att å sådana tider av året, då ålfångst ej ifrågakommer, idka allt slags fiske vid hemmanets strand ävensom att å andra tider utöva sådant fiske, som ej länder till men för fisket efter ål, Till stöd härför kan bland annat åberopas den i 9 § av 1852 å r s fiskeristadga upptagna bestämmelsen, att sådan inskränkning i strandägarerätten, som följer av ett fiskes särskilda skattläggning, ej m å göras större än tillgodonjutandet av den särskilda fiskerättigheten kräver, en föreskrift som enligt motiven till nu gällande lag om r ä t t till fiske 1 endast av den anledning blivit i lagen utelämnad, att den sålunda uttalade rättssatsen ansetts självklar. Slutligen torde böra påpekas att, där ett särskilt skattlagt fiske blivit, jämlikt kungl. brevet den 22 mars 1850 angående reglering av kronofiskena i riket, under skattemannarätt försålt till hemmansinnehavare eller byalag, vid vars strand det ligger, och därefter förenat med vederbörande hemman eller by och u r jordeboken uteslutet emot det a t t därför belöpande ränta under särskild titel tillagts hemmanets eller byns r ä n t a , hemmansinnehavaren eller byalaget givetvis h a r samma r ä t t till fisket som varje a n n a n ägare av ett särskilt skattlagt fiske av samma slag. 1

Se 1804 års kommittéförslag sid. 44.

Inom- och utomskärs. Bland uttryck i fiskerättslagen, som ansetts t a r v a ett förtydligande, h a såväl a v myndigheter som av de vid hållna s a m m a n t r ä d e n i orterna hörda enskilda rättsägare med stor enstämmighet framhållits de i 2 och 3 §§ förekommande uttrycken »inomskärs» och »utom skären». Innebörden a v dessa uttryck ä r givetvis av mycket stor betydelse i b e t r a k t a n d e a v den grundväsentliga skillnad mellan strandägares enskilda fiskerätt, som äger r u m allteftersom stranden ä r belägen inom- eller utomskärs. I förra fallet tillhör nämligen, enligt den i 2 § inrymda huvudregeln, saltsjöfisket dem. som äga s t r ä n d e r och holmar omkring fiskevattnet; i senare fallet eller utomskärs omfattar, liksom vid öppna havsstranden, s t r a n d ä g a r e n s enskilda fiskerätt allt det vatten, som finnes till och med 180 meter från det ställe invid stranden, där stadigt djup av två meter vidtager. Vid förenämnda sammanträden, där de höllos i orter med mera u t p r ä g lad s k ä r g å r d s n a t u r och förhållandena i övrigt därtill gåvo anledning, framställdes till besvarande frågan vad som förstodes med inom- och utomskärs. De svar, som härvid erhöllos, voro av ganska växlande innebörd såsom framgår av följande u r sammanträdesprotokollen h ä m t a d e uppgifter. Göteborgs och Bohus län. 1. Vette härad. Lotsar, åtskilliga strandägare och en fiskare: Kosterfjorden = inomskärs. En fiskare: Kosterfjorden = öppna havet. En strandägare: inomskärs = vattenområdet innanför de. yttersta ovan vattnet liggande skären. 2. Tanums härad. Fiskare: utomskärs — utanför de yttersta skären t. ex. väster om Barnskar. Strandägare: Kosterfjorden — inomskärs. 3. Kville härad. Fiskare: inomskärs =* området innanför den närmast fastlandet liggande skärgården. Kosterfjorden utomskärs. Strandägare: inomskärs = inne i fjordarna, utomskärs = de ute i havsbandet liggande holmarna. 4. Sotenäs härad. Flertalet fiskare: Kosterfjorden och Soteskär =±= utomskärs. Klefven eller inloppet till Smögen = inomskärs. Lotsarna: inomskärs = inom de yttersta skären. 5. Stångenäs härad och Skaf tö socken. Fiskare: inomskärs n± de innersta skären. Strandägare: utomskärs =*= den yttersta skärgården. 6. Orust utom Skaflö socken. Samtliga närvarande: Kosterfjorden, Väderöfjorden och Käringöfjorden .= utomskärs. Kråkfjorden = inomskärs. 7. Tjörn och Inlands fögderi. Samtliga närvarande: inomskärs = området inom de yttersta skären, allt öster om Paternosterskären vore inomskärs, likaså Marstrandsfjorden. 8. Göteborgs fögderi. Flertalet: området innanför de yttre Tistlarna vore inomskärs. Hallands län. 1. Fjäre härad. Inomskärs vore området innanför holmarna Tranebräcka, Kungen, Könöarna, Svartskär och Nidingen. Lotskaptenen: Dessa holmar gåve intet skydd mot havet, på insidan av dem vore därför att anse utomskärs; inomskärs = innanför Malö, Skalöholmarna,

330 Fjordskär och Säröholmarna. 2. Viske och Himle härad. Inomskärs = innanför de yttersta skären. Klosterfjorden ut till Härtö vore inomskärs. Kalmar län. 1. Kusten från länsgränsen mot Östergötland söderut t. o. m, Västervik. Utomskärs == utanför de yttersta skär, som äro föremål för enskild äganderätt; inomskärs alltså allt vatten innanför sådana skär. 2. Klusten av Misterhults socken, Figeholms köping, Oskarshamn, Döderhults socken samt Mönsterås socken och köping. Utomskärs =. utanför 180-meterslinjen kring de yttersta skären. 3. Kusten från och med Åhus socken söder ut till gränsen mot Blekinge. Utomskärs == utanför de yttersta skär, som finnas upptagna på ägokartorna. Gotlands län. 1. Boge och Hangvgrs socknar. Inomskärs =? ett vattenområde, där holmar och skär hindrade havet att bryta in; utomskärs = de stränder, där havet låge på, 2. Rone och Eke socknar. Lots: vattnet mellan Rone yttre holmar och fasta landet vore inomskärs. Strandägare: mellan Rone inre holmar och fasta landet vore inomskärs. Burgsviken räknades till öppen havsstrand. Östergötlands län. 1. Socknarna kring Bråviken. En fiskare + en strandägare: Utanför Häfringe fyr vore utomskärs. Flertalet fiskare: Öster om Hargö vore utomskärs. Allmänt ansågs skärgården utanför en linje från Kungshamn i Tunabergs socken till Arkö vara yttre skärgården. 2. Jonsbergs socken och S:t Anna sockens nordöstra skärgård. En strandägare: hela Bråviken låge inomskärs. En fiskare: Bråvikens gräns mot havet = en linje från Lönöudden till Näf vek värn. Flertalet: en linje från ön Betten i Nikolai socken förbi Hanskären och Lundaöarna till utsidan av Arkön vore gräns för Bråviken ur sjöfartssynpunkt. 2. S:t Anna och Skällviks socknar. Inomskärs = innanför de yttersta holmarna och skären. 4. Gryts socken. En strandägare: utomskärs =» ute i havsbandet där havsvågen ligger på; inomskärs = det, som är skyddat för havsvågen. Öster om Gräsmarö, Ytterö och Sandskär, Röskärsf järden samt öster om Hamnskär, Pungholmen och Brandholmen utanför västra och östra Olson vore utomskärs. Södermanlands län, 1. Vagnhärads, Trosa, Mörkö och Hölö socknar samt Trosa stad. En strandägare: Yttre Hållsfjärden, Svärdsfjärden och Asköfjärden vore utomskärs. En fiskare: utomskärs = där havet låge på; inomskärs — där havsvågen brötes av holmar och skär. 2. Bålinge, Tystberga, Nikolai, Svärta, Bergshammars och Tunabergs socknar. En fiskare: Utanför Kungshamn vore utomskärs. En strandägare: utomskärs = det som verkligen låge utanför skären; inomskärs = de skär och holmar, som hävdades till strandfastigheteriiä och funnes å dessas ägokartor. Stockholms län. 1. Gräsö, Bör stils och Hargs socknar. Inomekärs = i fjärdar innanför holmar och skär; utomskärs = området utanför de yttre holmar och skär, som hörde till en skärgård. Vattenområdet mellan Norrbådans skär och fastlandet vore inomskärs liksom ock området innanför de norr därom liggande skären Tärnbådan, Svartbådan, Gräsbådan och Hunbådan. 2. Österåkers, Östra Ryds, Bo, Värmdö och Möja socknar samt Vaxholms stad. Till inre skärgården hörde de holmar och skär, som låge närmast utanför Möja, Storö och Harö. Öster därom vidtoge yttre skärgården. Björkskär och Hårsten hörde till yttre skärgården. Sandhamn till inre skärgården. Uttrycken »utomskärs» och »yttre skärgården» vore liktydiga. Den inre skärgården omfattade alla de holmar och skär; som hörde till i mantal satt jord, yttre skärgården hörde icke till något hemman. 3. Djurö, Dälarö, Österhanninge öch Ornö socknar: Till utomskärs hänförues Bytta-, Norrstens- och Hufvudskärsfjärdarna. Innanför dessa fjärdar

331 vore inomskärs. 4. ösmo och Mörkö socknar samt Nynäshamns köping. öster om en linje Landsort—Rotholmeh, där havet låge p å . v o r e utomskärs. Hela skärgården från Landsort till Dalarö vore yttre skärgården. 5. Ljustera, Roslags-Kulla och Länna socknar. Inomskärs = allt vatten, som upptoges på hemmanens ägokartor; utomskärs"= sådana stränder, som ej hörde till något hemman. En strandägare på Hemmarö ansåg allt vatten i Länna socken vara inomskärs. Strandägarna från Ljusterö socken ansågo fjärden Gälnan vara inomskärs. 6. Rådmansö och Vätö socknar. En strandägare på Tjockö ansåg inomskärs sträcka sig ut till de yttersta skären. 7. Häfverö, Singö och Väddö socknar. Allt vatten öster om Singölandet och vidare ned mot Arhouna samt vattnet mellan Gåssten och land ävensom mellan Fogdö sten och Fogdö ansågs allmänt för utomskärs. Väster om Singölandet samt Singösund oeh Fogdö ström vore inomskärs. Uppsala län. Ålfkarleby, Vesslands, öster Löfsta och Hållnäs socknar. Inomskärs = vattenområdet mellan fastlandet och de yttersta holmar och skär, som å laga skifteskarta hänförts till visst hemman. Nöttbohavet vore inomskärs därför att det till stor del upptagits på kringliggande hemmans laga skifteskartor. En strandägare från Ålfkarleby ansåg däremot Nöttbohavet icke vara inomskärs men väl Grönöfjärden. Några strandägare ansågo skärgården vid Hållnäs sockens norra udde från holmen Fågeln ut till Björns fyr vara inomskärs. En fiskare ansåg denna skärgård vara utomskärs emedan »öppna hafs vågen» där sloge in. Av vad sålunda förekommit torde framgå a t t uppfattningen om betydelsen a v de i fiskerättslagen förekommande uttrycken »inomskärs» och »utom skären» på olika orter v ä x l a r högst betydligt. Att, såsom exempelvis på flera håll, till och med av lotsar, uttalats, till inomskärs hänföra vattenområdet inom de yttersta skären måste u r fiskerättssynpunkt i m å n g a fall anses som en orimlighet. Detta torde klart framstå om man b e t r a k t a r t. ex. vattenområdet utanför Stockholms läns kust. A t t i fiskerättsligt hänseende anse de öster om Ornön »inom de yttersta skären» belägna Bytta-, Norstens- och Hufvudskärsfjärdarna v a r a inomskärs kan uppenbarligen icke h a varit lagstiftarnas mening, lika litet som a t t allt vatten innanför dessa fjärdar skulle v a r a inomskärs, vilket j u skulle medföra den orimligheten, att sådana milsvida fjärdar som Mysings- och J u n g f r u f j ä r d a r n a bleve s t r a n d ä g a r n a s enskilda fiskevatten. Det torde icke heller k u n n a förnekas, a t t lagbestämmelser med så svävande innebörd som de nu avsedda icke äro lämpliga för reglerande a v så viktiga rättsförhållanden som det emellan s t r a n d ä g a r e och icke strandägande fiskare i saltsjön. Om den n u v a r a n d e skillnaden mellan strandägares enskilda fiskerätt inom- och utomskärs skall bibehållas, torde det därför v a r a nödvändigt a t t i lagen bestämt ange vad som förstås med inomskärs och v a d med utom skären. Detta torde lämpligen kunna ske antingen genom a t t såsom i F i n l a n d 1 bestämma att havsfjärdar, som i längd och bredd hålla ett visst bestämt m å t t eller därutöver, s. k. stora fjärdar, äro med u n d a n t a g av visst område n ä r m a s t stranden undantagna från s t r a n d ä g a n d e r ä t t e n eller ock därigenom att, såsom i Norge 2 1 Lag den 10/23 juli 1902 innefattande bestämningar om råskillnad i vatten och om skifte av vattenområde. -,, 8 Bestemmelser om (Ir.-endsen mellem vad der med Hensyn jtill Lpdsyaesenet bliver at heuregne till de inden- och udenskjaers Farvande,fastsat ved *öngelig Resolution af 23 december 1882.

skett med hänsyn till lotsväsendet, fastställa en gränslinje emellan inomoch utomskärs överallt utmed kusten, där skärgårdsbildning finnes. Den vidsträcktare fiskerätt, som tillkommer strandägare inomskärs, har emellertid sedan gammalt varit den väsentligaste anledningen till tvister mellan strandägare och icke strandägande fiskare. Ett upphävande av denna särskilda »inomskärsrättighet» # har också i senare tid med skärpa påyrkats av yrkesfiskare från skilda delar av riket. Å andra sidan har häremot erinrats, att nu gällande bestämmelser om den strandägare i allmänhet tillkommande fiskerätt vid havskusten, vilka äro i huvudsak desamma som de i vår äldsta fiskeristadga av år 1766 förekommande, grunda sig på urgammal rättsåskådning eller åtminstone på den åskådning, som var rådande vid tiden för nämnda stadgas tillkomst. En närmare undersökning av förhållandet härmed torde emellertid ingalunda giva stöd för denna mening. Såsom i annat sammanhang nämnts gjordes i det av fiskerideputationen vid 1760—1762 års riksdag upprättade projektet till vår första fiskeristadga ingen skillnad emellan strandägares fiskerätt inom- och utomskärs, utan innehöll sagda förslag i dess 6 § den enhetliga bestämmelsen, att »rätter jordäganderätt och samma åtföljande enskilte fiskevatten uti havsskären ej sträcka sig längre ifrån landet, eller jordägarens enskilte holmar och skär, än notdräkten därifrån nyttjas kan eller landfäste med rev och nät för möjlig anses; vårföre ock hela redden för utanföre för allmänningsfiske räknas». Såsom framgår av de över projektet avgivna yttranden från fiskerideputerade och Kb i orterna samt andra myndigheter lämnades nyss återgivna 6 § utan anmärkning i vidare mån än att Kb i Stockholms län med sitt yttrande överlämnade en av ägaren av ett större jordagods på Ornön gjord erinran mot att nämnda 6 § för mycket inskränkte jordäganderätten i saltsjövattnet, i ty att urgammal hävd förmenades skola medge, att fiskevattnet emellan enskilda skär och holmar tillhörde ägarna av samma skär och holmar, och att den som där ville fiska måste ha jordägarens samtycke. Förutom denna antydan om en vidsträcktare strandäganderätt inomskärs var det ingen, som reste krav på en strandägarnas uteslutande fiskerätt inomskärs; och anmärkningsvärt är att icke ens kommerskollegium, inom vars verksamhetsområde havsfisket" på den tiden föll, ansåg sig böra underkänna den i projektets 6 § inrymda enhetliga bestämmelsen om »rätter jordäganderätt och samma åtföljande enskilda fiskevatten uti havsskären». Det var, såsom i annat sammanhang nämnts, först när frågan kom till behandling i justitiedeputationen vid 1765—66 års riksdag som paragrafen omredigerades till. den lydelse den sedermera erhöll i 1766 års fiskeristadga. Nämnda deputation ansåg nödigt göra skillnad emellan saltsjöfisket inomskärs och utomskärs huvudsakligen på den grund att deputationen fann det »säkert och ostridigt att de flesta fisken i skärgårdarna, i synnerhet längre in och närmare fasta landet tillhöra enskilda, som med deras holmar och ägor ligga däromkring»; och syntes det därför deputationen såsom regel kunna antagas att saltsjöfisket inomskärs borde anses för jord- och holmägares enskilda rättighet, där ej annorledes av ålder varit eller vattnet varit nyttjat och ansett för Konungs allmänna eller ock till någon särskild ränta blivit skattlagt. Med hänsyn till vad sålunda förekom under förarbetena till 1766 års fiskeristadgas bestämmelser om strandägares enskilda fiskerätt i saltsjön torde man med ganska stort fog kunna draga i tvivelsmål, att den av

justitiedeputationen förordade förändringen i 1762 års projekt verkligen stått i full överensstämmelse med den då allmänt rådande rättsuppfattningen. Att justitiedeputationens mening icke förty segrade i ständerna torde i icke oväsentlig grad få tillskrivas den övervägande starka ställning, som jordägareintresset intog i dåtidens ståndsrepresentation. Ett upphävande av den särställning i avseende å fiskerätten, som alltsedan dess tillkommit strandägare inomskärs, torde alltså icke kunna anses innebära ett våldförande på en rättsåskådning, som var allmänt rådande vid tiden för utfärdandet av vår första fiskerättslag — 1766 års fiskeristadga. Ej heller torde ur äganderättssynpunkt kunna anses möta hinder för genomförande av likformighet i förevarande hänseende. Oavsett att de skattläggningrar, som övergått kusthemman, med undantag för Väster- och Norrbottens län i allmänhet torde ha skett före utfärdandet av 1766 års fiskeristadga och ingenstädes verkställts på sådant sätt att fiske inom visst vattenområde beräknats i hemmanens räntor, torde nämligen — såsom av utredningen framgått och i annat sammanhang påpekats — den omständigheten att saltsjöfiske av ett eller flera slag må ha tagits i beräkning vid kusthemmans skattläggning icke kunna tjäna som bevis för att de sålunda skattlagda hemmanen ägt uteslutande rätt till fiske inom vissa områden, än mindre för att därigenom grundats eller fastslagits någon sådan rätt. Därest strandägares rätt inomskärs begränsas i överensstämmelse med vad som gäller för strandägare utomskärs, nämligen till vattenområdet inom 180 meter ut från tvåmetersdjupet — en gräns, som givetvis bör räknas icke blott från fasta landet utan även från jordägares enskilda holmar och skär — beredes härigenom fiskarbefolkningen ett för fiske med rörlig redskap fritt vattenområde i alla större havsfjärdar och havsvikar utan annan inskränkning än den, som föranledes därav, att särskild rätt till fiske kan tillkomma någon på grund av urminnes hävd, skattläggning eller annan i 12 § i fiskerättslagen angiven omständighet. En ändring av 2 § i fiskerättslagen i enlighet med vad här antytts skulle ock stå i överensstämmelse med nu på stora sträckor av vår kust sedvanemässigt rådande förhållanden. Såsom framgår av protokollen vid de i orterna hållna sammanträdena erhölls sålunda på västkusten så gott som enstämmigt det besked, att strandägarna icke gjorde anspråk på större fiskeområde inomskärs än det som sträckte sig 180 meter ut från tvåmetersdjupot. Om man bortser från den blekingska skärgården och stora delar av de norrländska skärgårdarna, där tillvaron av talrika särskilt skattlagda fisken — i Blekinge förnämligast ålfisken och i Norrland strömming-, lax- och allehanda småfisken — i viss mån utgör ett hinder för det fria fisket, har förhållandet på ostkusten ganska allmänt visat sig vara detsamma till dess på senaste åren denna sedvänja här och var brutits av strandägare. Vad sålunda anförts torde kunna anses ådagalägga att en ändring i ovan angivna syfte av den i 2 § i fiskerättslagen innefattade huvudregeln om strandägares enskilda fiskerätt har goda skäl för sig och att man förty bör ta under övervägande att låta paragrafens första och andra punkter ersättas av följande stadgande: Strandägares enskilda fiskerätt i saltsjön omfattar, där ej annorledes i denna lag stadgas, allt det vatten, som finnes till och med etthundraåttio meter från det ställe vid stranden, där stadigt djup av två meter vidtager.

334 Bestämmelsen i 4 § i fiskerättslagen att varje svensk undersåte må idka fiske med krok eller rev å djup i yttre skärgården och i havsbandet, vilken bestämmelse inflöt redan i 1766 års fiskeristadga, har, såvitt utrönts, icke föregåtts av någon motivering, som kan ge ledning för tolkningen av densamma. Såsom vid den i högsta domstolen företagna granskningen av förslaget till gällande fiskerättslag av en domstolens ledamot (justitierådet Isberg) i fråga om denna paragraf anfördes, lär med bestämmelsen avses fiske med krok eller rev å vattenområde inomskärs, som faller utanför 180 meter från tvåmetersdjupet. Då vid sådant förhållande bestämmelsen i 4 §, för den händelse nu föreslagna ändring av 2 § kommer till stånd, skulle förlora sin betydelse, lärer, därest sagda ändringsförslag genomföres, 4 § böra upphävas. Skulle åter meranämnda ändringsförslag icke vinna beaktande, torde i allt fall till undanröjande av den såväl vid sammanträden i orterna påtalade som av en reservant i 1894 års fiskelagkommitté påpekade otydlighet, som ligger i uttrycket »yttre skärgården», böra undanröjas genom att för sådant fall det — såsom i annat sammanhang omförmälts — på oförklarligt sätt i motsvarande paragraf i 1766 års fiskeristadga influtna ordet »yttre» uteslutes ur 4 § och denna således kommer a t t avse fiske med krok eller rev å djup »i skärgården och i havsbandet».

Fast oeh rörlig fiskredskap. En efter ikraftträdandet av 1896 års lag om rätt till fiske icke sällan förekommande anledning till tvister mellan strandägare och fiskare har varit osäkerheten om rätta betydelsen av de först i sagda lag upptagna begreppen »fast» och »rörlig» fiskredskap. I lagens 1 § sägs beträffande däri omförmälda till fritt fiske upplåtna vattenområden, att ej må där utsättas »fiskegård, ryssja eller annan dylik fast fiskredskap» utan att Konungen därtill giver lov eller i fall, varom, i 2 § sägs, Kb lämnar särskilt tillstånd; oeh i sistnämnda paragraf sägs, i sammanhang med bestämmandet av gränsen för strandägares enskilda fiskerätt vid öppen havsstrand och utomskärs, att strandägaren må ock från sitt enskilda fiskevatten än längre ut sträcka »fiskegård, ryssja eller annan dylik fast redskap», där i särskilt fall Kb finner, att det kan ske utan men för annan fiskande. Dessa i 1766 och 1852 års fiskeristadgar icke förekommande inskränkande bestämmelser i avseende å rätten att utanför strandägareområdet — eller, såsom det i 1852 års fiskeristadga kallades, »landgrundet» — utsätta fast redskap tillkommo på förslag av 1894 års fiskelagkommitté och hade i främsta rummet föranletts av stridigheter, till vilka det vid den halländska kusten brukliga fisket med s. k. laxsätt givit upphov. I motiven till sitt lagförslag anförde kommittén härutinnan följande. Laxsätten, vilka utgjordes av ett slags på grunt vatten anbragta fasta garnredskap, förekomme i stor omfattning vid den långgrunda halländska kusten och plägade utsättas icke allenast inom det område, som enligt 2 § i 1852 års fiskeristadga vore under benämning landgrund förbehållet strandägaren, utan även utanför gränsen för detta område. Dylika å det för alla öppna fiskevattnet anbragta redskap medförde uppenbarligen ett väsentligt intrång i det fiske, som tillkomme strandägarna, ity att en stor del av den fisk, som eljest skolat ingå i de på enskilt område befintliga »sätten», uppfångades innan den hunne dit. För att i avsevärd mån kunna deltaga i fisket nödgades därför strandägaren att förlänga sina »sätt» utöver »landgrundet», varigenom åter fiskredskapen fördyrades och fisket alltså bleve mindre inbringande. För vinnande av ändring i de förhållanden, som sålunda inträtt, hade under år 1889 åtskilliga ägare eller innehavare av strandfiske hänvänt sig till Kungl. Maj:t med anhållan om utfärdande av i sådant hänseende erforderliga bestämmelser. I anledning av dessa ansökningar uppdrogs genom nådigt brev den 17 april 1891 åt Kb i Hallands län att, sedan sakkunnig av Kb utsedd person verkställt undersökningar rörande de förhållanden, vilka kunde inverka på bedömandet av de i ansökningarna väckta frågor, efter omständigheterna själv vidtaga eller hos Kungl. Maj:t göra framställning

336 om vidtagande av de åtgärder, till vilka dessa undersökningar kunde aaises böra föranleda. Sedan den anbefallda undersökningen ägt rum och vederbörande blivit hörda över ett med ledning därav uppgjort förslag till bestämmelser för avhjälpande av de anmärkta olägenheterna, avgav Kb den 19 okt. 1892 till Kungl. Maj:t förslag till förordning i ämnet, åsyftande huvudsakligen en inskränkning i rätten att utanför »landgrundet» utsätta garnredskap — vare sig fast eller rörlig — för fångande av lax, ity att denna rätt gjordes beroende av avståndet från närmaste å »landgrundet» befintliga eller därifrån utgående laxsätt. I likhet med Kb hade kommittén funnit den klagan, som från strandägarnas sida försports över det utanför »landgrundet» bedrivna fisket med fast redskap, vara fullt berättigad och ägnad att påkalla lagstiftningens ingripande. Då emellertid, enligt vad kommittén erfarit, förhållanden, vilka mer eller mindre påminde om de nu berörda, förekomme jämväl å andra orter än Halland, särskilt vid strandfiske efter lax och ål i Skåne och Blekinge, samt liknande olägenheter lätt kunde uppstå överallt, där strandens långgrunda beskaffenhet möjliggjorde utsättande av faststående redskap utanför »landgrundet», hade kommittén föreställt sig, a t t de bestämmelser, som kunde ifrågakomma, borde om möjligt avfattas så, att desamma kunde, om ock med vissa undantag, tillämpas över hela riket. Härtill ägnade sig emellertid icke de i Kbs förslag uppställda grundsatser; och över huvud taget syntes någon annan bestämmelse, som ledde till det åsyftade målet, svårligen kunna givas än ett allmänt förbud att utanför »landgrundet» använda sådan faststående fiskredskap, som i avsevärd mån kunde göra intrång i strandfisket. För ett dylikt förbud talade jämväl ett annat skäl. De utanför »landgrunden» anbragta fasta redskapen medförde nämligen intrång icke allenast i det egentliga strandfisket utan även i det fiske, som närmast utanför »landgrundet» bedreves med rörlig redskap; och med hänsyn härtill hade yrkande blivit framställt, att utsättande av fasta fiskredskap utanför det enskilda området måtte helt och hållet förbjudas. Även den sålunda framhållna synpunkten syntes kommittén förtjänt av beaktande. Då i lagstiftningen uppställdes den principen att fisket i öppna havet är fritt för varje medborgare, kunde det med skäl ifrågasättas, huruvida icke härav borde följa, att ingen ägde för en längre tid eller ständigt taga i sin besittning en del av detta allmänna område, så att andra därigenom uteslötes från fiskets nyttjande. Vad sålunda anförts hade föranlett kommittén att såsom allmän regel föreslå att fiskegårdar — under vilket uttryck »laxsätt» uppenbarligen inbegrepes — ryssjor (ålhommor) och annan dylik fast fiskredskap ej finge inom svenskt sjöterritorium byggas eller utsättas i öppna havet. Genom undantagslös tillämpning av en sådan regel torde man emellertid skjuta över målet. Utan tvivel funnes fall, där nyssnämnda slag av redskap kunde utan olägenhet för någon användas utanför »landgrundet», och där deras förbjudande alltså skulle vara ändamålslöst, vartill komme att på en eller annan ort ett med ens genomfört förbud skulle kunna innebära en obillig stränghet mot dem, som under då gällande lagstiftningens hägn utövat sådant fiske, varom här vore fråga. Den allmänna lagen kunde emellertid svårligen angiva de omständigheter, som borde föranleda undantag från huvudregeln, och någon lämpligare utväg torde vid sådant förhållande icke finnas, än att i administrativ väg bestämmelser gåves för de undantagsfall, där användandet av den i allmänhet för-

337 bjudna redskapen till större eller mindre del kunde v a r a tillåtet. S å d a n a bestämmelser syntes kunna meddelas såväl genom särskilda föreskrifter tor en viss ort — i vilken händelse de tydligen borde utfärdas av Konungen — som ock såsom medgivande för särskilda fall, då fråga uopstode om utsträckning a v strandägares fasta redskap utöver »landgrundet». I sistnämnda händelse syntes det icke möta någon betänklighet att åt K b överlämna befogenhet att, sedan undersökning ägt rum, huruvida redskapens utsträckande kunde utöva någon inverkan på andras fiske, meddela tillstånd till densammas förlängning. Uttrycket »rörlig redskap» förekommer, såvitt a n g å r saltsjöfisket, i fiskerattslagens 3 § dels i första, stycket, där den under vissa förutsättningar varje svensk undersåte medgivna friare rätt till strömmingsfiske i de n o r r l ä n d s k a kustlänen anges avse sådant fiske med rörlig redskap, och dels i tredje stycket, som innehåller att, där vid öppna havsstranden och utom skären, samt i Göteborgs och Bohus samt Hallands län jämväl inomskärs, de fiskande av ålder oklandrat med rörlig redskap utövat fiske eller a g n t ä k t vid annans strand annorledes än i lagen ä r medgivet, de skola v a r a vid sådan r ä t t bibehållna. Lydelsen av paragrafens första stycke överensstämmer med 1894 års kommittéförslag-. I motiven härtill anförde kommittén: Stadgandet om r ä t t till strömmingsfiske vid främmande strand i de fyra norrländska kustlänen innehölle huvudsakligen ett förtydligande a v då gällande bestämmelser i detta ämne. Dessa lede nämligen så till vida av otydlighet, a t t det icke med visshet framginge, huruvida de avsåge fiske med allt slags redskap eller endast notfiske. Den förra uppfattningen överensstämde n ä r m a s t med ordalagen, som helt allmänt angåve, a t t »strömmingsfisket» under vissa villkor vore fritt för varje rikets inbyggare. Till stöd för den senare meningen kunde åter anföras, a t t stadgandet om s t r a n d ä g a r e n s r ä t t till första notdräkten erhållit en avfattning, som syntes giva vid handen, att m a n ej haft tanke på något a n n a t slags fiske än det, som Greves med not. Enligt v u n n a upplysningar idkades emellertid vid yissa delar av den norrländska kusten strömmingsfiske med n ä t (skotar) i stor omfattning utan hänsyn till strandägarerätt. P å åtskilliga orter syntes sådant fiske till och med v a r a en h u v u d n ä r i n g för en icke obetydlig fiskarbefolkning. Under sådana förhållanden hade det ansetts v a r a a v vikt, a t t 1852 års fiskeristadgas bestämmelser förtydligades därhän, a t t deras tillämplighet på skötfisket ej vidare kunde dragas i tvivelsmål. Förutom not och skotar användes vid strömmingsfiske visst slag fast (ryssjeartad) redskap. Dylikt fiske torde emellertid böra förbehållas strandägaren, vilken eljest skulle utsättas för ett alltför betänkligt int r å n g i dispositionen över sitt enskilda vattenområde. Första stycket i förslagets 3 § hade i överensstämmelse med nu angivna grunder givits en avfattning, som utmärkte, att detsamma avsåge allt slags fiske med rörlig redskap, men också endast sådant fiske. Såsom a v det anförda framgår ge varken lagen eller motiven till densamma någon exakt ledning för bedömande av vad som menas med fast eller rörlig redskap. Själva lagen upplyser endast, a t t fiskegårdar och ryssjor äro fast redskap, samt antyder att det finns även annan redskap som ä r a t t hänföra till fast (»annan dylik fast fiskredskap»). Av motiven framgår härutöver endast att laxsätt, såsom inbegripna under u t t r y c k e t fiskegårdar, samt ålhommor och vid strömmingsfiske i de norrländska kustlänen bruklig ryssjeartad redskap äro att hänföra till fast redskap, 22 — Fiskerättsutredningen. I.

338 varjämte i fråga om den rörliga redskapen uttalas, att, förutom not, skot a r äro a t t dit hänföra.. Då någon bestämd skillnad mellan de b å d a slagen av fiskredskap icke heller finnes inom f iskeritekniken uppdragen, ä r det givet, a t t stor osäkerhet skall r å d a om vad med det ena och a n d r a slaget redskap rätteligen förstås. Vid de sammanträden, som för fiskerättsutredningen hållits med strandägare och fiskare samt andra, vilkas r ä t t av saken berördes, h a också de mest skiljaktiga uppfattningar h ä r u t i n n a n uttalats, såsom framgår av följande redogörelse. Göteborgs och Bohus län. Inom de tre nordligaste häradena, Vette, Tanums och Kville, uttalade strandägarna samfällt den mening, att till fast redskap vore att hänföra all vid fiskeplatsen förtöjd eller förankrad redskap, till vilken ägare begåve sig på vissa tider för att upphämta den fisk, som under mellantiden samlats, t. ex. ryssja, hummertina, åltina, backor och sättgarn; rörlig vore däremot sådan redskap, som ständigt vore i rörelse, när den befunne sig i vattnet och som därvid »åtföljdes av sitt manskap». I huvudsak samma mening gjorde sig i allmänhet gällande bland strandägarna i Sotenäs, Stångenäs samt Orusts östra och västra härad, ehuru uttalad på olika sätt, exempelvis: fast är sådan redskap, som är fäst i land eller medelst pålar i bottnen eller ock med sänken förankrad på bottnen, över huvud taget all redskap, som är avsedd att stå på samma plats. Inom Göteborgs fögderi enade sig däremot flertalet strandägare och fiskare om den mening, att endast den redskap, som är fäst med pålar i bottnen, vore fast men all annan rörlig. Bland länets fiskare rådde i allmänhet den uppfattning, att bottengarn, laxsätt och laxryssjor vore fast redskap, rörlig däremot skäddegarn, backor, hummertina, åltina, ålryssja och varje annan redskap, som ehuru förankrad, flyttas av storm och sjögång. Hallands län. 1. Fjäre härad. Strandägare: All redskap, som sänkes ned, är fast, t. ex. skäddegarn, ryssja, hummertina; rörlig endast vadar och drivgarn samt redskap för räkfångst. Fiskare: redskap, som står ute dag och natt och icke tas i land utan omedelbart efter vittjandet åter lägges ut, är fast, t. ex. ryssjor och hummertinor; skäddegarn och backor äro rörlig redskap. 2. Viske och Himle härad. Strandägare: fast är den redskap, som fästes med pålar eller draggar; hummertinor och åltinor äro rörlig redskap. Fiskare: Endast den redskap, som står fäst i land eller med pålar eller draggar i bottnen, är fast, all annan rörlig. 3. Faurås och Årstads härad. Strandägare: den redskap, man sätter ut och kan gå ifrån under fångsten, är fast, rörlig den som följer med båten, såsom drivgarn och not. Fiskare: rörlig är den redskap, som sättes ut för en dag eller en natt och därefter tas upp eller flyttas till annat ställe. 4. Höks, Tönnersjö och Halmstads härad. Strandägare: den redskap, som fästes med pålar eller draggar, är fast, all annan rörlig. Fiskare: rörlig är den redskap, som sättes ut den ena dagen öch dras upp den andra. Kristianstads län. 1. Bjäre och S. Åsbo härad. Fiskare: fast är den redskap, som fästes med pålar eller stora stenar och är avsedd att stå på samma ställe en längre tid, t. ex. kilnotar (ungefärligen motsvarande laxryssjor); backor, garn och krok äro rörlig redskap. Malmöhus län. 1. Välinge, Farhults, Jonstorps, Brunnby, Väsby, Höganäs och Vikens socknar. Flertalet fiskare: fast redskap är endast den, som fästes med pålar eller draggar i bottnen; rörlig är all redskap, som sättes ut den ena dagen och tas upp den andra, t. ex. ålryssja, laxryss j a hummertina, bac-

339 kor, g a r n öch krok. 2. Allerums socken, Hälsingborgs stad och Raus socken. Några strandägare: ålbottengarn och ålryssja äro fast redskap. Andra strandägare: endast ålbottengarn äro fast redskap, all annan redskap rörlig. Fiskare: ålbottengarn äro fast, ålryssja rörlig redskap. 3. Kvistofta socken av Luggude härad samt Rönnebergs och Harjagers härad. Strandägare och fiskare samstämmigt: Endast den redskap, som fästes med pålar i bottnen, ä r fast, t. ex. ålbottengarn, all annan redskap är rörlig. 4. Torna, Bara och Oxie härad samt Hvellinge, St. Hammar, Skanör med Falsterbo utmark, Reng och Maglarp av Skytts härad. Strandägare: redskap, som sättes ut för a t t stå på samma plats, är fast, all annan rörlig. Flertalet fiskare uttalade samma mening, som den här nyss förut under 3 omförmälda. 5. Trälleborg, Dalköpinge och Gislöf av Skytts härad samt Vemmenhögs, Ljunits och Herrestads härad. Strandägare: Fast redskap är den, som måste stå på samma ställe för att kunna fiska, t. ex. ålryssjan; om den rörde sig, kunde den ej fiska. Flertalet fiskare: redskap, som fästes i bottnen med pålar, är fast, all annan är rörlig. Kristianstads län. 2. Ingelstads och Järrestads härad. Fiskare: fast är den redskap, som fästes i bottnen med pålar eller ankare eller ock sänkes med stora stenar, t. ex. ålhommor, rörlig däremot den redskap, som är i rörelse under fångsten, t. ex. not, torskrev och drivgarn. 3. Gärds och Albo härad. Fiskare: ålryssjor kunna vara antingen tjudrade eller sänkta med stenar, s. k. löshommor; de förra äro fast, de senare rörlig redskap. Andra fiskare: ålryssjor, såväl tjudrade som löshommor, äro fast redskap; de stå på samma plats 3 a 4 veckor. Den redskap, som sättes ut öch dras upp samma dygn, är rörlig, såsom sill-, torsk- och flundregarn. Tågegarn användas vid det s. k. körfisket — ett sätt att fånga lax, »köra lax» — äro jämväl rörlig redskap. Samtliga närvarande, både strandägare och fiskare, ense om att tågegarn vore rörlig redskap. 4. Villands härad. Samtliga närvarande strandägare och fiskare ense om att endast drivgarn och not vore rörlig men all annan i orten bruklig redskap fast. Blekinge län. 1. Listers härad. Fiskare: Rörlig är en redskap, som icke kan lämnas utan tillsyn under fisket. Ål fiskeägare: Endast drivande redskap är rörlig, t. ex. laxgarn; ålhommor äro fast redskap. .2. Bräkne härad. Strandägare: Garn, som sättas för sten, ryssja, krok och ståndkrok borde kallas stående redskap; not är rörlig redskap. Samtliga strandägare och fiskare eniga om att ålhommor vore fast redskap 3. Medelsta och Östra härad. En strandägare: Redskap, som sfår fast i bottnen, är fast, den som flyter på vattnet är rörlig. En strandägare och flertalet fiskare: Endast den redskap, som driver med toåtar eller sättes lös i vattnet, är rörlig; all som förankras är fast, t. ex. garn, sillgarn, laxgarn och hommor. Kalmar län. 1. Södra och Norra Möre härad samt Ålems socken av Stranda härad. Samtliga strandägare och fiskare: fast fiskredskap är sådan, som är avsedd att stå p å samma ställe för en längre tid och som vittjas där den står utan att upptagas, t. ex. bottengarn och ålhommor; rörlig är däremot den redskap, sonn sättes ut för en kortare tid öch tages upp för varje gång den vittjas, t. ex» not, drivgarn, långrev och nät, även om de förankras. 2 Öland. Någon btestämd mening om skillnaden mellan de olika slagen redskap hade här ej utbildat sig. Det uttalades dock, att fast redskap vore sådan, som fästes i bottnven eller i land, t. ex. ålhommor. 3. Mönsterås, Döderhults och Misterhults sockmar samt Oskarshamns stad. Allmänt ansågs såsom fast den redskap, som är fäst i bottnen eller vid land, t. ex. ålhommor, rörlig vore åter sådan, som sättes ut på kvällen öch tas upp påföljande morgon, t. ex. förank-

340 rade skotar och nätgarn. Sju närvarande artsågo dock förankrade skotar, vara fast redskap. 4. Västerviks stad samt Södra och Norra Tjust. Allmänt förstods med fast redskap sådan som är förankrad med sänken och avsedd att under fiskandet stå på samma plats, med rörlig redskap sådan, som är avsedd att under användningen vara i rörelse, t. ex. not, drivgarn, drag, utter och mete. Gotlands län. Östra kusten. Till fast redskap hänfördes sådan, som fästes vid land eller förankrades vid bottnen, såsom ryssjor, nät, änglar och långrev; rörligvore sådan, som flyttade sig med strömmen, t. ex. drivgarn, not och handsnöre. Såsom rörlig redskap angåvos även strömmingsskötar, nät och i allmänhet sådan redskap, som sattes ut på kvällen och toges upp påföljande morgon. Västra kusten. Strandägare i Västkinde: garn och nät samt all annan på denna kust brukad redskap, förutom ryssjor, äro rörlig redskap. Strandägare i Lummelunda: nät, änglar, ryssjor och flundregarn äro fast redskap, strömmingsgarn, som sänkes på olika djup, däremot rörlig redskap. En fiskare i Gnisvärd: garn, som fästes i båda ändar, t. ex. flundrenät, äro fast redskap. Östergötlands län. 1. Gryts socken. Flertalet ansåg att till fast redskap borde hänföras hominor, ryssjor, ståndkrok och all annan redskap, som fästes vid land och sättes ut för att stå en längre tid, till rörlig redskap åter hörde not, nät och skotar eller all redskap, som ej fästes vid land för att stå en längre tid utan sattes ut för att tas upp efter en kortare tid. Åtta strandägare förklarade sig anse strömmingsskötar vara fast redskap. 2. St. Anna förutom dess nordöstra skärgård och Skällviks socknar. Strandägare: fast är all redskap som fästes vid land eller förankras vid bottnen, t. ex. ryssjor, hommor och förankrade skotar, all annan redskap rörlig, t. ex. not och drivande skotar. Fiskare: fast redskap endast hommor och ryssjor, all annan rörlig. 3. Jonsbergs socken och S:t Anna nordöstra skärgård. Allmänt ansågs att rörlig redskap vore sådan, som är i rörelse under fiskandet, d. v. s. drivande skotar och not; all annan redskap vore fast. 4. Socknarna vid Bråviken. Allmänt ansågs till fast redskap böra hänföras all, som fästes eller förankrades; skotar och ryssjor vore fast, not däremot rörlig. Södermanlands län. 1. Tunabergs, Bergshammars, Nikolai, Svärta, Tyslberga och Bälinge socknar. Strandägare från Bälinge: fast är sådan redskap, som står minst två dagar på samma plats, rörlig den som dagligen vittjas och flyttas, t. ex. skotar. Strandägare från Tystberga: fast är den redskap, som på ett eller annat sätt står fast, d. v. s. förankras eller fästes vid havsbottnen; rörlig åter sådan, som rör sig i vattnet efter båt, eller not, som dras i land. Från fiskarnas sida framhölls, att skotar vore rörlig redskap. 2. Trosa stad samt Trosa, Vagnhärads, Hölö och Mörkö socknar. Fiskare från Trosa: fast redskap äro alla stående garn med sänken, som nå bottnen, t. ex. s. k. fasta eller förankrade skotar; till rörlig redskap höra drivskötar, not, slant och mete. Vidare uttalades, att all på denna kust bruklig redskap vore rörlig, ty den sattes ut på aftonen och toges upp påföljande morgon. Stockholms län. 1. Ösmo socken, Nynäshamns köping och Mörkö socken. Strandägare: fast är all redskap, som fästes i land, rörlig all annan. Fiskare: fast är all redskap, som står i sjön en längre tid; rörlig är den, som sättes ut på aftonen och tas upp påföljande morgon. 2. Ornö, Österhanninge, Dalarö och Djurö socknar. Samtliga yrkesfiskare räknade till fast redskap sådan, som är avsedd att stå en längre tid på samma plats, t. ex. ryssjor, rörlig all redskap, som lägges ut på kvällen och tas upp påföljande morgon, således alla slags skotar. 3. Möja, Värmdö, Bo, Östra Ryds och Österåkers socknar samt Vaxholms stad. Strandägare från Möja: skotar, fästa med linor och

341 ankare eller draggar, äro fast redskap, not rörlig. Strandägare från Österåker: sommarnot och förankrade skotar äro fast redskap; vinternot, som sänKeg och dras upp i öppna sjön, är däremot rörlig redskap. Strandägare från Varmdo: sommarnot och drivskötar äro rörlig redskap, vinternot och förankrade skotar fast redskap. Fiskare från Vaxholm: all not är fast redskap därior att den ar fäst vid stranden, där den dragés, skotar däremot rörlig red skåp. 4. Lanna, Roslags-Kulla och Ljustera socknar. Strandägare: fast ä r all redskap, som fästes i land eller förankras vid havsbottnen. Fiskare- fast ar den redskap, som fästes i land; skotar, även förankrade, äro rörlig redskap. 5. Roslags-Bro, Frötuna, Väddö och Vätö socknar samt Norrtälje stad hlertalet närvarande ansåg rörlig redskap vara sådan, som lades ut på kvällen och toges upp påföljande morgon. 6. Rådmansö socken. En fiskare ansåg all redskap, som förankras, vara fast. En annan fiskare förstod med rörlig redskap sådan, som tas upp inom tjugufyra timmar. 7. Singö och Häfverö socknar. Tre av de närvarande hänförde strömmingsskötar till fast redskap, medan tretton ansågo skotar och all annan redskap, som lägges ut på aftonen <>ch tas upp påföljande morgon, för rörlig redskap. 8. Hargs, Börstils och Graso socknar. Allmänt hänfördes till rörlig redskap sådan, som toges upp for varje dag, t. ex. nät och not; fast vore sådan redskap, söm förankrades t. ex. storryssjor och förankrade eller s. k. fasta skotar. Långrev hänfördes av några till rörlig, av andra till fast redskap. Uppsala län. Strandägare: fast redskap är sådau, som lägges ut på en bestämd plats för att ligga där tills den dras upp, varemot rörlig är sådan, som är i rörelse under fiskandet. Fiskeritillsyningsmannen i orten: till rör-' lig redskap höra not, nät och drivande skotar; fast redskap äro fiskebyggnader, t. ex. laxpata, samt ålryssjor och all förankrad eller fastgjord redskap. Icke heller bland de pä fiskeriområdet särskilt sakkunniga har samstämmighet om r ä t t a betydelsen av uttrycken fast och rörlig fiskredskap v a n t rådande. Såsom exempel h ä r p å kunna anföras följande av olika tiskeriintendenter givna definitioner: I. 1 Fiskredskap ä r antingen l:o) rörlig redskap, d. v. s. sådan, som hålles i rörelse under fiskafänget, t. ex. not och drivgarn, eller ock 2:o) stående redskap, vilken åter kan vara av två slag, nämligen a) fast stående eller sådan redskap, som ä r fäst med pålar eller dylikt och är avsedd a t t stå på samma ställe en längre tid, såsom bottengarn, fiskegård och ryssja, samt b) icke fast stående eller sådan redskap, som icke är fäst med pålar eller dylikt, men likväl är avsedd a t t stå på samma ställe, t. ex. g a r n och backor. II. 2 I 1 och 2 §§ av gällande lag om r ä t t till fiske talas om *fiskegård, ryssja eller a n n a n dylik fast fiskredskap». Till fast redskap är alltså a t t hänföra sådan redskap, som är jämförlig med fiskegård och ryssja. De särskilda slagen av fast fiskredskap kunna sägas ha det gemensamt, a t t de måste intaga ett bestämt läge för att kunna fiska. H i t äro således att hänföra de fasta fiskebyggnaderna, ryssjor, hommor och bottengarn. Till rörlig redskap äro däremot a t t hänföra alla sådana redskap, som äro fiskande trots avdrift från den plats, där de blivit utställda. x

?Fiskeriintendenten, numera byråchefen O. Nordqvist. Fiskeriintendenten Swenander.

2 >?

342 TIT1 Med fast redskap menas sådan redskap, som vid utsättandet avses skola med eller utan vittjning eller genom ombyte med annan redskap för samma slags fångst, oavsett obetydligare platsförflyttning, kvarvara på samma fiskeställe under längre tid än tjugufyra timmar. Med rörlig redskap menas följaktligen sådan redskap, som vid utsättandet avses skola upptagas inom en tid av högst tjugufyra timmar och därvid icke ersattes av annan redskap, genom vilken annan fiskande kan hindras att i sin tur utnyttja fångstplatsens fisktillgång. Medan alltså en fiskeriintendent (se under I) ger en mycket snäv definition på rörlig redskap, ger en annan fiskeriintendent (se under U) en ganska omfattande definition på samma slags redskap. Enligt den senare skulle exempelvis hummertina vara rörlig redskap, enligt den förra däremot icke. Rörande detta fiskredskap råder, såsom förut sagts, alldeles motsatta uppfattningar hos strandägare och fiskare på västkusten med undantag av Göteborgs fögderi, i det att de förra anse den vara fast, de senare rörlig redskap. I denna fråga föreligger emellertid ett avgörande av domstol. Sjökaptenen A. C. Göransson å Hjärterön instämde till Kville häradsrätt fiskaren A. Karlsson å Kalfö med yrkande om ansvar för olovligt utsättande av hummertinor vid de käranden tillhöriga holmarna Fotstillarna. Svaranden genmälde, att hummertina vore rörlig redskap och att hummerfiske med sådan redskap av ålder oklandrat bedrivits vid holmarna i fråga. Häradsrätten meddelade utslag i målet den 23 nov. 1899 och utlät sig därvid, efter antecknande att enligt häradsnämndens enhälliga uppfattning hummertinor måste anses tillhöra rörlig fiskredskap, i huvudsaken sålunda: Då genom vad i målet förekommit måste anses ådagalagt, att fiskande av ålder oklandrat utövat fiske efter hummer vid holmarna Fotstillarna, funne häradsrätten på grund av stadgandet i 3 § 3 mom. lagen om rätt till fiske den 27 juni 1896 skäligt ogilla käromålet. Målet fullföljdes till Göta hovrätt, som i utslag den 25 juni 1900 icke fann skäl göra ändring i häradsrättens utslag. Beträffande ett annat redskap, som är av stor betydelse for fisket på ostkusten, nämligen strömmingsskötar eller, rättare sagt, vissa slag av sådana, ha också mycket olika meningar gjort sig gällande. Såsom förut nämnts har 1894 års fiskelagkommitté i motiven till lagförslagets S $ första stycket helt allmänt uttalat, att strömmingsfisket med nät (skotar) hänfördes till sådant strömmingsfiske, som under vissa villkor vore fritt för varje svensk undersåte, d. v. s. att strömmingsskötar äro att räkna till rörlig redskap. Särskilt från strandägarehåll har nu förfäktats den meningen, att det endast skulle vara de vanliga skötarna eller sådana, som hänga lösa i vattnet utan någon förankring, s. k. drivskötar, som kunna hänföras till rörlig redskap, varemot på ett eller annat sätt förankrade skotar, på många orter kallade fasta skotar, ävensom ett annat slags på vissa orter i Norrland brukliga skotar, s. k. krokskötar eller skotkrok, måste anses såsom fast redskap. Frågan om beskaffenheten av sistnämnda slags skotar har varit föremål för domstols prövning och i samband därmed för uttalande av den på området speciellt sakkunniga myndigheten, nämligen lantbruksstyrelsen Sunds byamän i Vibyggerå socken av Västernorrlands län mstamde i mars 1914 fiskaren Jakob Holmberg i Käxed till Nordingrå tingslags häradsrätt och yrkade att, enär han under 1913 i byamännens fiske1

Fiskeriintendenten Ekman.

343 vatten omkring Mjältön olovligen idkat strömmingsfiske med s. k. skötkrok till förfång för byamännen, som där idkade fiske, ävensom för andra, till vilka byamännen på arrende upplåtit fiske därstädes, samt Holmberg trots tillsägelse icke k u n n a t förmås a t t upphöra med fisket, han måtte härför fällas till ansvar samt förpliktas a t t till byamännen utge ersättning. Till stöd för sin talan åberopade byamännen 8 § i fiskerättsiagen. Holmberg medgav att h a n under omstämda tid idkat fiske med skötkrok vid Mjältöns yttre åt havet vettande sida. H a n bestred a t t h a n därigenom gjort sig förfallen till ansvar eller ersättningsskyldighet. Åberopade 8 § i fiskerättslagen vore i förevarande fall icke tillämplig. Mjältön vore nämligen numera vanlig skattejord och byamännens fiskerätt därstädes vore endast sådan, som tillkom vanliga hemmansägare, vilka hade fiskevatten. Då Holmberg under omstämda tider fiskat endast på yttersidan av Mjältön emot öppna havet, ansåg han sig såsom svensk undersåte jämlikt 3 § i fiskerättslagen ha varit därtill berättigad. Byamännen uppgåvo, att fiskevattnet vid Mjältön varit inräknat i Mjältöns skattläggning och att för detsamma, intill dess grundskatterna avskrevos, utgjorts s. k. fiskeränta. Då åberopade u t d r a g av 1879 års jordebok för Norra Ångermanlands nedre fögderi, enligt vilket sagda fiskeränta, som avskrivits i samband med övrig grundskatt, u t g å t t av hemmanet för Mjältöns strömmingsfiske, vilket blivit under hemmanet sålt till skatte genom kammarkollegii skattebrev den 8 febr. 1853. Beträffande tillämpligheten av 3 § 1 st. fiskerättslagen antecknades i målet såsom ostridigt, att strömmingsfiske med rörlig redskap av ålder v a r i t vanligt vid Mjältön, och att dess stränder i allt väsentligt bestode av skogsmark eller sten. Byamännen påstodo dock att sedan hemmanet Mjältön n r 1 å r 1815 köpts till skatte, fisket ej vanligen utövats av a n d r a än byamännen och de, som dessa lämnat tillstånd därtill. Detta framginge jämväl d ä r a v a t t Holmberg förut arrenderat fisket av byamännen. I målet påstods icke uttryckligen att strömmingsfiske vid Mjältön idkats av a n d r a än s t r a n d ä g a r n a och deras arrendatorer. Byamännen bestredo a t t skötkrok vore a t t anse såsom rörlig redskap. Skötkroken vore nämligen en sorts ryssjeartad redskap, som genom linor med i deras ä n d a r fästa stenar eller d r a g g a r voro förankrade vid bottnen och sålunda låge fast till dess de a v fiskaren upptoges. Häremot genmälde Holmberg, att skötkroken vore a t t anse såsom rörlig redskap. Skötkroken hade varken land- eller bottenfäste. De sänken, som vore fästa vid skötkroken, vore nämligen huvudsakligen avsedda a t t hålla skötkroken i sin utlagda form men förmådde ingalunda a t t fasthålla den på sin plats emot vind eller ström. Den stode dessutom i vattnet endast några t i m m a r å t gången och fordrade uppsikt för a t t ej drivas bort av ogynnsam vind eller ström. Av i målet hörda vittnen ansåg flertalet, däribland en fiskeriinstruktör och en ordförande i Ångermanlands fiskareförbund, skötkroken v a r a rörlig redskap. Häradsrätten yttrade i utslag den 4 j a n u a r i 1915 beträffande huvudsaken följande: Av Holmberg vore väl medgivet, a t t h a n år 1913 idkat strömmingsfiske med skötkrok i byamännens fiskevatten i havet vid stränderna av dem tillhöriga ön Mjältön. Men även vore ostridigt, att stränderna, varom vore fråga, bestode a v skogsmark eller sten, och att därstädes av ålder id-kats strömmingsfiske med rörlig redskap, vartill även sådant redskap som skötkrok torde få anses höra. Genom sitt förenämnda begagnande av fiskevatten kunde Holmberg sålunda icke mot åberopade

344 stadgandet i 3 § 1 stycket av lagen om r ä t t till fiske den 27 j u n i 189<> ha gjort sig skyldig till olovligt fiskande eller blivit ersättningsskyldig till sina motparter, vilka icke visat något förhållande på g r u n d varav berörda lagrum skulle i förevarande fall sakna verkan. Att byamännen skulle tillfogats skada och i n t r å n g å stränderna, som Holmberg kunde ha nyttjat för fiskets utövande, vore icke av byamännen ifrågasatt. Alltså prövade häradsrätten rättvist förklara Holmberg icke kunna till ansvar eller ersättningsskyldighet i målet dömas. Svea hovrätt, dit målet fullföljdes, anmodade lantbruksstyrelsen a t t inkomma med yttrande, h u r u v i d a skötkrok vore a t t anse såsom fast eller rörlig redskap, och anförde med anledning h ä r a v lantbruksstyrelsen i yttrande den 14 april 1915 följande. Av motiven till första stycket i 3 § av det förslag till lag om r ä t t till fiske, som avgivits av 1894 å r s fiskelagkommitté, inhämtas (sid. 34) a t t till rörlig redskap räknades icke allenast not utan även skotar (strömmingsnät). Varken Kungl. Maj:t eller riksdagen hade haft någon erinran a t t göra mot denna tolkning, varför det torde böra anses såsom fastslaget, att skotar borde räknas till rörlig redskap. Skötkrok eller krokskötar, som redskapet också kallades, vore ett slags djupa skotar, som utsattes på olika sätt. En skötkrok bestode av minst två huvuddelar, nämligen en landarm och en krok. Landarmen utgjordes av en eller flera efter v a r a n d r a i r ä t linje från land utsatta skotar, medan kroken, som också bestode av en eller flera skotar, lades antingen i en tillbakagående båge från yttre ändan av landarmen i dennas fortsättning eller också utanför landarmen. P å grund a v sin form kallades den förra ofta sexa, den senare P-krok, Den i rättegångshandlingarna omnämnda skötkroken vore ett slags P-krok. Vid vittjande av skötkrokar brukade man i regeln varje morgon taga upp de skotar, som bildade själva kroken, medan landarmen kunde få stå i sjön n å g r a dygn å rad. Tidigare på våren, då vattnet ännu vore kallt, kunde det dock hända att även kroken kunde få stå ute ända till 3—4 dygn på ställen, som låge längre bort från fiskarnas bostäder. Skötkroken vore således i själva verket en övergångsform mellan vanliga skotar och strömmingsryssjor, som i regeln finge stå ute under en längre tid, eller mellan rörlig och fast redskap. Då kommitterade i motiven till 3 § i llskerättslagen räknade strömmingsskötar till rörlig redskap och icke u n d a n t a g i t skötkrok från denna beteckning, oaktat denna redskap funnes omtalad i till trycket befordrade »Underdåniga utlåtanden av överståthållareämbetet och Stockholms stadsfullmäktige samt Kb i länen och landstingen i anledning av särskilda kominitierades den 3 mars 1883 avgivna betänkande med förslag till ny fiskeristadga m. m.» (sid. 224 o. 225), och då varken Kungl. Maj:t eller riksdagen vid lagförslagets behandling u t t a l a t någon a n n a n mening i frågan, ansåge lantbruksstyrelsen, att skötkrok borde betraktas såsom rörlig redskap. Genom utslag den 22 juni 1915 fann hovrätten icke skäl att göra ändr i n g i häradsrättens utslag. Byamännen anförde besvär hos Kungl. Maj:t, som den 26 februari 1919 meddelade följande utslag 1 . I målet vore upplyst a t t — sedan Sunds byamän år 1815 förvärvat kronohemmanet fem seland Mjältön n r 1 med fiske och fiskevatten samt alla a n d r a tillägor, som under hemmanets ränta vore inbegripna — kronofisket Mjältöns strömmingsfiske år 1853 förenats ined hemmanet, varefter för strömmingsfisket av hemmanet u t g å t t viss, numera avskriven fiskeränta; och enär med hänsyn till den sålunda be* N7VT Ä7 1919 not B nr 91.

345 träffande byamännens fiskerätt förebragta utredningen, och då Holmberg icke styrkt sitt påstående a t t av ålder varit vanligt, a t t i hemmanets vattenområde strömmingsfiske med rörlig redskap idkats av a n d r a än byamännen och personer, som a v dem arrenderat fiskerätt, Holmberg m å s t e anses förvunnen till olovligt fiske i annans fiskevatten; alltså och då byamännen icke visat sig v a r a berättigade till skadestånd i vidare mån än för av Holmberg fiskade tjuguen och en halv fjärdingar strömming efter ett pris av tre kronor för varje fjärding, prövade Kungl. Maj:t r ä t t v i s t på det sätt ändra hovrättens utslag, att Holmberg dömdes, järn likt 24 kap. 14 § strafflagen, att bota 20 kronor till kronan samt förpliktades a t t till byamännen utge dels skadestånd med sextiofyra kronor 50 öre, dels ock ersättning för rättegångskostnader vid h ä r a d s r ä t t e n med visst belopp. Denna rättegång torde böra uppmärksammas vid bedömandet av frågan om skillnaden mellan rörlig och fast fiskredskap. D ä r i fastslogs ju både av häradsrätten och av hovrätten att skötkrok ä r rörlig redskap, och denna mening synes, ehuru ej direkt uttalad, också ha omfattats a v högsta domstolen. Det torde däremot — såsom också framgår a v Svea h o v r ä t t s å t g ä r d a t t inhämta länt bruksstyrelsens yttrande — k u n n a dras i tvivelsmål, huruvida vid tillkomsten av 1896 års fiskerättslag verkligen avsetts att en sådan »avart» av strömmingsskötar som skötkrok, vilken med sin landarm onekligen mycket n ä r m a r sig fast redskap och av lantbruksstyrelsen ansetts utgöra en övergångsform mellan rörlig och fast redskap, skulle vara a t t hänföra till rörlig redskap. Man torde åtminstone icke kunna dra den slutsatsen varken av 1894 års kommittés helt allmänt gjorda uttalande att strömmingsnät (skotar) vore hänförliga till rörlig redskap eller av den omständigheten a t t de av lantbruksstyrelsen påpekade uttalandena å sid. 224 och 225 i volymen utlåtanden över 1883 å r s kommittéförslag icke föranlett 1894 å r s kommitté att undanta skötkrok från beteckningen rörlig redskap. Berörda uttalanden, som gjordes vid ett den 10 juli 1884 hållet sammanträde av Västernorrlands läns landstings kommitterade för uppgörande av förslag till landstingets utlåtande över 1883 å r s förslag till ny fiskeristadga, inneburo allenast a t t »de s. k. strömmingskrokarna» borde såsom för fisket högst skadliga totalt förbjudas tillika med ett yrkande av fyra landstingsman a t t »angående djupskötarne och krokarne därå» borde i fiskeristadgan intagas förbud mot begagnande av djupare skotar än med visst antal maskor och vissa alnars djup, »emedan med de på senare tiden begagnade mycket djupa skötarna med krok ofta fångats mera strömming än som kunnat tillvaratagas och ansas, samt de även varit till stor skada för notfisket». Dessa uttalanden berörde sålunda icke alls frågan, huruvida skötkrok, som väl torde v a r a detsamma som här omförmälda »strömmingskrokar» och »djupa skotar med krok», vore att hänföra till rörlig eller fast redskap, en distinktion, som för övrigt 1883 års fiskestadgekommitté icke inlät sig på u t a n villkor, såsom förut nämnts, etablerades först av 1894 års fiskelagkommitté. Till och med frågan, huruvida hommor av visst slag äro fast eller rörlig fiskredskap, h a r ansetts så tveksam att den d r a g i t s under domstols prövning. Fiskaren Helmuth Hansson i Limhamn instämde Kungl. Maj:t oeh kronan samt fiskaren O. Mårtensson i Limhamn och arrendatorn Gustaf Andersson i Hyllie till rådhusrätten i Malmö och anförde: Efter det Hansson den 24 april 1917 utsatt två hommor för a g n t ä k t i det till annexhemmanet Hyllie nr 29 hörande vattenområde i Öresund, vilket

hemman vore anslaget på lön åt kyrkoherden i Bunkeflo pastorat, hade hommorna upptagits av Mårtensson, till vilken Andersson, som arrenderade hemmanet, enligt kontrakt den 27 aug. 1915 utarrenderat fiskerätten utanför hemmanets strand. Enär hommor sådana som de av Hansson utsatta alltid i Skåne fått fritt och oklandrat utsättas vid annans strand, yrkade Hansson, att han på grund av stadgandet i 3 § 3 stycket i fiskerättslagen måtte förklaras berättigad att utsätta hommor av berörda slag inom hemmanets fiskerättsområde. Rådhusrätten yttrade i utslag den 26 maj 1919: Emedan Hansson icke visat, att fiske eller agntäkt vid stranden till hemmanet Hyllie nr 29 av ålder oklandrat utövats av annan än strandägaren eller den, som haft dennes medgivande, funne rådhusrätten Hansson desto mindre vara berättigad till utsättande av ifrågavarande» hommor inom hemmanets enskilda fiskerättsområde, som dessa hommor, enligt vad utredningen finge anses ge vid handen, icke vore att hänföra till rörlig fiskredskap, i följd varav Hanssons talan ogillades. Hovrätten över Skåne och Blekinge, där Hansson efter vad fullföljde talan, fann i dom den 10 dec. 1920 ej skäl göra ändring i rådhusrättens utslag. Hansson sökte ändring i hovrättens dom, varpå Kungl. Maj :t den 22 sept. 1922 x meddelade följande dom: Enär, på sätt domstolarna funnit, ifrågavarande hommor icke vore att hänföra till rörlig fiskredskap; samt vid sådant förhållande Hansson, oavsett huruvida fiske å ifrågavarande plats av ålder utövats av annan än strandägare, icke ägde att där utsätta dylika hommor, prövade Kungl. Maj:t rättvist fastställa hovrättens domslut. Det torde icke kunna förnekas, att frånvaron av exakta bestämmelser om vad som förstås med fast och med rörlig fiskredskap är en betänklig brist i fiskerättslagen, vars avhjälpande framstår såsom synnerligen önskvärt. Redan då lagen kom till stånd lär män ha sökt göra vad man kunde för att få klarare bestämmelser på detta område, men lär man då ha kommit till det resultatet, att detta icke läte sig göra. Det har ifrågasatts om icke utländsk lagstiftning å området, exempelvis i Norge, skulle kunna ge anvisning på ett klarare tydliggörande av gränsen mellan dessa olika slag av fiskredskap. Vad den norska fiskenlagstiftningen beträffar är emellertid detta icke förhållandet. u*-0?n allmänna regeln är att saltsjöfisket på det norska sjöterritoriet ar fritt för landets invånare, och — bortsett från ostronfisket och vissa orters avvikande sedvänjor — det enda undantaget härifrån är att strandägaren, jämlikt lag av den 8 april 1905 om lax- och sjöörretfiskerierna m. m., har ensamrätt till lax- och sjöörretfångst med vissa slags redskap, har det. i Norge icke såsom i Sverige förefunnits anledning till att inlåta sig på någon allmän distinktion emellan fiskredskap i det avseende, yarom nu är fråga. I flera av de många norska lagarna om fiske, vilka till största delen innehålla ordnings- och fredningsbestämmelser, finner man väl omtalade olika slag av »faststående» redskap, men någon allman definition på vad som förstås med dylika redskap förekommer ingenstädes. ^ 1 nyssnämnda lag av den 8 april 1905, •§ 1, säges att, vad saltsjon angår tillkommer ägaren av den närmast tillstötande stranden ensamratt till lax- och sjöörretfiske, för såvitt fisket försiggår med kilnot, laxvarp eller liknande redskap samt krokgarn ävensom vid älvmynning inom visst avstånd från utloppet med kastnot (vad). Av motiven till 1

N. J. A. 1922, ref. 136.

denna lag (vederbörande departementschefs anförande i statsrådet 1 ) inhämtas följande, som torde kunna ge någon ledning för bedömande av vad som i Norge förstås med faststående redskap. Nyss återgivna uttryck i lagen »eller liknande redskap» avsåge dels att förebygga kringgående av lagen — genom användande av redskap som inrättats på sådant sätt att de icke alldeles kunde sägas vara kilnot eller laxvarp — och dels att få med de på viss kuststräcka (östlandet) brukade bottengarnen (bottengarnsryssjor, ringryssjor). Krokgarnet, som vanligtvis utsattes sålunda att eu del därav bildade en spetsig vinkel med en ganska smal ingångsöppning, vore visserligen en art av sättgarn, men det inrättades emellertid ofta så, att det nådde helt ned till havsbottnen eller så att »undertelnen» i vinkelns ben sammandroges, varigenom det bildades en botten. Härvid uppstode ett rum, varifrån laxen hade svårt att finna ut, och redskapet finge på detta sätt en betydlig likhet med kilnoten. P å grund av vanskligheten att draga någon bestämd gräns mellan krokgamen och kilnotarna hade man ansett att de förra borde i lagen jämställas med de senare. Förutom nu nämnda redskap, vilka hade det gemensamt att de voro avsedda att fånga laxen genom att instänga den i redskapet eller i ett särskilt rum i detta, användes det, bortsett från krokredskap och kastnotar, till laxfiske i havet ytterligare endast sättgarn och drivgarn, i vilka fångsten försigginge genom att fisken satte sig fast i maskorna. Beträffande sättgarnen hade det uppgivits, att deras begagnande till laxfiske på åtskilliga ställen vore av stor betydelse, och hade såsom exempel härpå anförts garnfisket i Drammensfjorden, vilket skulle försiggå mestadels med sättgarn. I anledning härav anmärkte departementschefen, att de vid nämnda fiske i allmänhet använda garnen icke vore av det slag, som efter allmänt språkbruk och i den betydelse, som departementet använt ordet, benämndes sättgarn utan vore faststående garn, som med stenar, ankare eller dylikt fästes till havsbottnen. Största delen av garnfisket i Drammensfjorden försigginge emellertid med garn, som icke vore fästa, vare sig i bottnen eller vid land, utan som dreve med strömmen eller vinden och som därför måste betecknas som drivgarn. Såväl rent historiskt sett som med hänsyn till redskapens konstruktion och användning vore det en så betydlig skillnad på kilnotar, laxvarp och krokgarn på den ena sidan och de övriga redskapen på den andra sidan, att man utan att vara inkonsekvent kunde underkasta dessa två grupper olika rättsregler. Och vad anginge gränsen mellan dem, kunde vanliga sättgarn och drivgarn icke vålla någon svårighet. Den förut uppställda regeln, enligt vilken sådana garn vore beräknade på att fånga laxen genom att den satte sig fast i redskapets maskor, antoges i varje fall bilda en tillräckligt säker hållpunkt för avgörandet. Som förut nämnts kunde det däremot nog vara vanskligt att draga en skarp gräns mellan kilnotar och krokgarn. Men denna vansklighet bortfölle därigenom, att krokgarnen hänförts till den första gruppen redskap. Vad slutligen anginge rätten till laxfiske med kastnot eller vad utanför älvmynningarna hade departementschefen funnit denna rätt, såsom i det hela taget överensstämmande med vad på de flesta ställen i landet varit den allmänna rättsuppfattningen, böra förbehållas strandägaren. Alldenstund laxen en gång vore undantagen från regeln om det fria havsfisket, syntes det nämligen i och för sig mest rimligt, att detta undantag utsträcktes till att omfatta det nu ifråga 1

1-903/1904 Ot. prp. nr 21 ang. ntfärdigelse av en lov om läks- og sjöörretfiskerierne m. v.

komna fall, då fisket vore knutet till vissa bestämda platser samt därjämte försigginge strax i närheten av land och med redskap, som måste dragas i land eller i varje fall krävde ett nyttjande av strandbredden. Av det nu anförda torde man kunna sluta till, att i Norge hänföras till faststående fiskredskap icke blott de i Sverige till fast redskap hänförda kilnotarna, laxvarpen och bottengarnen utan även garn, som med stenar, ankare eller dylikt fästas vid havsbottnen. Undersöker man härefter huru förhållandet i nu förevarande avseende ställer sig i Danmark, visar det sig, att icke heller den danska fiskerilagstiftningen anvisar någon tydlig gräns mellan fast och rörlig redskap. I gällande lag om saltvattensfiske av den 4 maj 1907 — enligt vilken det på danskt sjöterritorium med de i lagen fastställda begränsningar står envar dansk, medborgare fritt att fiska överallt, varest ingen särskild rätt till fiskets utövande innehaves, dock att rätten till fiske med ålgårdar tillkommer uteslutande ägarna av kusten, envar utanför sin strand, för såvitt icke andra i följd av särskild åtkomst förvärvat en rätt, som är till hinder därför, —- förekomma, i § 5, bestämmelser om s. k. avmärkning av åtskilliga fiskredskap. De uppräknas på följande sätt: 1. Bottengarn, ålryssjor, räkryssjor, laxgarn och dylika redskap, som äro fastgjorda vid pålar; 2. Ryssjor, som icke äro fastgjorda vid pålar, samt tinor; 3. Annan faststående redskap, vare sig den är bottensatt eller flytande; 4. Drivvad; och 5. Drivande eller svajande redskap. De under 1, 2 och 3 omtalade redskapen äro alltså att hänföra till faststående. men några närmare bestämmelser om vad med faststående redskap i allmänhet bör förstås förekomma icke i lagen. Av förarbetena till den tidigare genom 1907 års lag upphävda lagen om fiskeriet i Danmark av den 5 april 1888 finner man, att vid riksdagen 1867—68 framlagts ett förslag till lag om »Adgangen til at drive Fiskeri og om sammes Udövelse», enligt vilket förslag strandägarnas sedan gammalt bestående rätt att ha ålgårdar utanför sina stränder skulle utvidgas till en ensamrätt till utövande av allt fiske med fast redskap i den stranden närmast liggande delen av havet. Lagförslaget innehöll även regler för det avstånd, på vilket fiskarna skulle hålla sina redskap ifrån andras och i samband därmed om utövande av fiskeri med löst redskap i förhållande till fast, utan att någon bestämd gräns mellan de två grupperna av redskap i förslaget uppdrogs. Vederbörande landstingsutskott, som avgav betänkande över lagförslaget den 15 maj 186S, avstyrkte förslagets antagande under påpekande bland annat att reglerna om utövande av fiskeri med löst redskap i förhållande till fast givetvis krävde ett närmare bestämmande av vad som skulle anses som fast och vad som löst redskap. Lagförslaget förkastades av riksdagen och de nya förslag till lag i ämnet, som sedermera tid efter annan förelades riksdagen, upptogo, liksom 1888 och 1907 års lagar, icke begreppen löst och fast redskap. Går man slutligen till den finska lagstiftningen på området beiinnes det, att däri förekommande bestämmelser om olika slags fiskredskap ge än mindre ledning för ett avgörande av spörsmålet i fråga. I Finland gällde 1766 års fiskeristadga till dess den ersattes av fiskeristadgan av den 4 dec. 1865, som i sin tur efterföljdes av nu gällande fiskeristadga av den 10/23 juli 1902. I denna stadga omtalas i 1 § »not eller annan rörlig garnredskap». I 6 § sägs, att »nät, annat slag af sättgarn, ryssja eller annan stående redskap» må ej utsättas i fiskled, ej heller fiske med rörlig garnredskap där annorledes bedrivas än att fiskleden städse hålles

349 fri till sin halva bredd, samt a t t »vad om stående redskap sägs ä r ej tilllämpligt å långrev eller annan krokredskap». I 7 § namnes »fiske med rörlig gamredskap» och i 10 .§ »fiske med annan rörlig garnredskap än håf». 17 k a p . 11 § Byggningabalken, sådant detta kapitel lyder enligt lag av den 10/23 juli 1902, innehåller bl. a. följande: »Kungsådra och a n n a n fiskled skall städse hållas fri från fiskeverk och all annan stående fiskredskap, och må ej heller med rörlig redskap annorledes bedrivas fiske ä n a t t fiskleden städse ä r öppen till sin halva bredd. E j m å ock eljest fiskeverk så byggas eller med stående redskap så fiskas» etc. M a n synes sålunda i Finland skilja emellan de två huvudgrupperna stående och rörlig fiskredskap, men någon definition på vad med ena eller andra slaget redskap förstås lämnas icke av lagstiftningen 1 . F ö r avhjälpande av nu a n m ä r k t a brist i 1896 års lag erbjuda sig tvenne utvägar. Antingen kan man i lagen uttryckligen ange vilka nu brukliga och lovliga fiskredskap äro att anse som fasta och vilka som rörliga eller ock kan man inskränka sig till en allmän definition på de båda huvudslagen av redskap. Väljer man den förra utvägen, vinner m a n uppenbarligen på ett effektivt sätt målet att förebygga tvister i för e v a r a n d e hänseende men endast såvitt det gäller nu förefintlig redskap. Då utvecklingen givetvis kan medföra uppfinnande a v n y a redskap av sådan konstruktion, att de icke utan vidare kunna likställas med något redan befintligt, i lagen omförmält redskap, skulle för sådant fall uppstå e n lucka i lagen med d ä r a v följande behov av supplerande lagbestämmelse. Väljer man åter den andra utvägen, möter den stora svårigheten a t t ge definitionen å de båda olika slagen redskap en sådan avfattning, a t t osäkerhet i varje fall förebygges. Ehuru detta knappast låter sig göra, torde dock den senare utvägen v a r a att föredraga. E n betingelse för att ett fiskredskap skall anses som fast ä r givetvis a t t det för att k u n n a fiska måste v a r a på stadigt sätt fäst vid sjöbottnen, v a r e sig det utsattes i saltsjön, i insjö eller i rinnande vatten. A t t l å t a varje sålunda a n b r a g t redskap hänföras till fast skulle emellertid föranleda., a t t helt få redskap bleve rörliga, varigenom det s. k. fria fisket, vars bedrivande enligt gällande bestämmelser i regel begränsats till rörlig redskap, konime att i avsevärd mån inskränkas. F ö r a t t vederbörligen tillgodose det fria fisket så som betingas av den historiska utvecklingen utan att göra oskäligt i n t r å n g på strandägarerätten, torde därför böra till rörlig redskap hänföras sådan vid sjöbottnen fäst redskap, som sättes u t endast för en kortare tid och således icke kan anses utgöra något stadigvarande hinder för fisket inom strandägareområdet. Vid de i orterna hållna s a m m a n t r ä d e n a h a r ganska allmänt u t t a l a t s den uppfattningen, att till rörlig borde hänföras sådan på ett eller a n n a t sätt vid bottnen förankrad redskap, som sättes ut på aftonen och tas upp påföljande morgon. Med hänsyn härtill och i överensstämmelse med vad en av f jskeriintendenterna i detta avseende uttalat 2 torde maximitiden för ett dylikt redskaps kvarstående på samma plats lämpligen k u n n a anses v a r a tjugufyra t i m m a r . F ö r att ännu tydligare a v g r ä n s a de fasta redskapen Det torde ha sittt intresse att i detta sammanhang göra en jämförelse med den indelning av fiskredskap, s o m gjorts av numera byråchefen Nordqvist (se h ä r förut sid. 375), vilken var ledamot i 1895—98 års finska fiskerikommitté och således deltog i utarbetandet av förslagen till nu gällande fiskenlagstiftning i Finland. J S e sid. 376.

350 från de rörliga torde ytterligare böra i definitionen anges det för all fiskredskap, som brukar under längre tid få stå kvar på samma plats, gemensamma kännetecknet, nämligen att den vittjas där den står utan att upptagas, såsom förhållandet är med exempelvis en laxpata eller ett bottengarn, av vilket senare redskap endast en del av själva garnet vid vittjandet uppdrages för att därefter åter nedsänkas. I överensstämmelse härmed torde böra i fiskerättslagen införas ett stadgande av följande lydelse, vilket torde ha sin givna plats såsom ett andra stycke i 1 §. Med fast fiskredskap förstås i denna lag fiskegård samt annan med pålar eller annorledes vid sjöbottnen stadigt fäst redskap, som står på samma ställe längre än tjugufyra timmar och som vittjas där den står utan att upptagas. All annan redskap anses som rörlig. Därest ett stadgande i huvudsaklig överensstämmelse härmed inflyter i lagen torde de i 1 och 2 §§ i lagen förekommande orden: »fiskegård, ryssja eller annan dylik fast fiskredskap (redskap)» böra utbytas mot orden »fast fiskredskap».

Kronans äganderätt till holmar och skär på västkusten. Med anledning av fiskarbefolkningens i Göteborgs och Bohus län gjorda framställning om vidtagande av åtgärder i syfte att fisket vid kronans holmar och skär måtte varda upplåtet för yrkesfiskare, har utredning verkställts angående kronans äganderätt till holmar och skär på västkusten. Såsom resultat av denna utredning följa här dels en redogörelse för kronan tillhöriga av lotsverket disponerade holmar och skär inom västra lotsdistriktet jämte förslag till fiskets frigivande vid desamma, dels ock förteckningar a) över kronoholmar i Göteborgs och Bohus län, villka jämlikt Kungl. Maj:ts och rikets ständers beslut upplåtits till fritt och allmänt begagnande, samt b) över holmar och skär, som på grund av sitt läge eller eljest icke äro att hänföra till vissa hemman utan torde vara kronan tillhöriga. Beträffande den sistnämnda gruppen holmar och skär torde annan åtgärd, åtminstone i första hand, icke erfordras än att dessa holmar och skäir varda i jordeboken upptagna såsom kronolägenheter under allmän disposition, vilket lärer ankomma på kammarkollegium. I den mån så sker, och holmarna icke varda för visst ändamål disponerade, lär fisket vid dessa holmar och skär bli att anse såsom fritt för varje svensk undersåte jämlikt 1 § i lagen om rätt till fiske.

Av lotsverket disponerade kronoholmar och skåp inom västra lotsdistriktet och lotsarnas fiskerätt vid dem. I samband med de under 1820-talet på grund av kungl. förordningarna den 20 juni 1820 och den 16 maj 1827 angående lots- och båkinrättaingen i riket företagna lotsregleringarna samt i vissa fall även tidigare har ett avsevärt antal kronan tillhöriga holmar och skär inom västra lotsdistriktet, huvudsakligen Göteborgs och Bohus län, upplåtits till lotspersonalen vid lotsplatserna inom distriktet. Syftet med dessa upplåtelser har varit att bereda lotspersonalen boningsplatser samt tillgång huvudsakligen till mulbete och fiske. Beträffande dessa lotspersonalen tilldelade naturaförmåner stadgades i kungl. kungörelsen den 1 okt. 1914 ang. villkor och bestämmelser för åtnjutande av de i staterna för befälet vid lotsverket, för lotspersonalen etc. upptagna avlöningsförmåner, att statsverket skulle därför bekomma ersättning genom avdrag å avlöningen med belopp, som med hänsyn till de upplåtna förmånernas värde och till förhållandena i orten kunde av lotsstyrelsen befinnas skäligt. Genom nu gällande aA^löningsreglemente

352 för lots- och fyrstaten den 9 juni 1922 (nr 379) har lotspersonalen bibehållits vid ifrågavarande naturaförmåner mot skyldighet i huvudsaklig överensstämmelse med 1914 års kungörelse att därför till statsverket månadsvis erlägga ersättning genom a v d r a g å avlöningen. De kronolägenheter, om vilka h ä r är fråga, äro följande: I Göteborgs och Bohus län. Strömstads lotsplats. Strömstad:

#rundsk;>tl

J Tillerkänd lotsverket gm Bohus läns och Vikarnes lagmansrätts dom 1831 30/s.

Kjellholmen.

Skee

socken: Tillhör lotsverket enl. Kbs utsl. 1829 »/ i a och kks utsl. 1831 1T/5. Ränta å holmen fastst. av kk. 1850

Anholmen eller Olinholmeti nr 1, å sjok. Ynholmen.

25 öre,

/G-

Förklarades för lotslägenheter gm kks utsl. 1831 18/3. Räntor fastst. av kk. gm utsl. 1834 21L.

Lerskär nr 1. Lyngholmen nr 1.

Nordkosters lotsplats. Tjärnö

socken:

Saltholmen nr 1.

' Gm utsl. av Kb 1897 % och av kk. 1897 27/s tillerkänd lotsverket. Ränta å holmen fastst. av kk. gm utsl. 1898 "/.. Hafstenssunds lotsplats.

Tanums

socken:

J Tillerkända lotsverket genom 30 I Kbs beslut 1823 / 9. I lotsjordeRotholmen, Gullskär (eller { boken upptagna under VäderöarGulskär). nas station, men brukas av lotsarna vid Hafstenssund.

I

Väderöarnas lotsplats. Kville

socken:

Väderöarna Norra nr 1.

j 1833 10/4 av Kungl. Maj:t och kro! nan genom köp förvärvade för l lotsverkets räkning. Enl. köpe1 handl. utgöres gränsskillnaden | mellan Norra och Södra Väder-

62 25

353 Väderöarna Norra nr 1.

öarna av den räta linje, som sträcker sig från mitten av Midskär el. Metskär i ost Och väst, så att alla norr om denna linje belägna holmar, skär och fiskegrund tillhöra Norra Väderöarna. Lotsarnas rätt till hummerfisket kring öarna har bekräftats gm Kungl. Maj:ts utsl. 1905 xxj4. Enl. kungl. br. 1922 22/12 skola öarna å tid som överenskommes mellan lotsstyrelsen och domänstyrelsen överflyttas till sistnämnda styrelses förvaltning, dock att lotsverket må dels för lotspersonalens vid Väderöarnas lotsplats räkning fortfarande disponera erforderliga lämpliga boplatser å öarna, mulbete å Storö, j Ramnö, Boet, Torso, Erholmen 1 och Stångholmen samt den fiskerätt, som enligt särskilda bestämmelser må tillkomma befattningshavare vid lotsverket, dels ock framdeles taga i anspråk det eller de ytterligare områden å öarna, som kunde erfordras för uppförande därstädes av fyr eller annan statens sjöfartssäkerhetsanstalt. Enl. skr. fr. lotsstyr. till domänstyr. 1923 14/8 och fr. domänstyr, till lotsstyr. 24/s s. å. har tiden för förvaltningens överflyttande till domänstyr. bestämts till årsskiftet 1923—1924. Någon åtgärd för disponerande av de lotsverket icke förbehållna delarna av öarna har dock enl. inhämtad upplysning ännu i början av juni 1924 icke av domänstyr. vidtagits.

Dyngö lotsplats. Kville socken: Balinnen nr 1 el. Barlinden. Beckjan nr 1 el. Bäckarn, i orten kallad Byssjan el. { Överlämnas till lotsverkets clisHyndan. \ position gm kks titsl. 1828 6/5Björngården nr 1 el. Körsgårdsön (Kyrkogårdsön). 23 — Fiskerättsutredningen. I.

grundskatt

2 öre. 2 » 9 »

354 grundskaatt

Bogen nr 1. Borgen nr 1 él- Skorfven. Brantholmen nr 1 el. Bläntholmen, å sjok. Bränteholmen. Djupryggen nr 1. Dyngön Norra nr 1 el. Nordingen. Getryggen nr 1 el. Getsand. Gistholmarna nr 1 el. Tistholmarna. Glopporna nr 1 el. Gluppön. Grötskär nr 1. Hunden nr 1. Höstvam nr 1 el. Hästvomb. Klätterna nr 1 (Målarklätten och Lyngöklätten). Klöfskär nr 1, å sjok. Tveklyftan. Långön nr 1 el. Lyngön. Risholmen nr 1. Slangerumpen nr 1. Tengeskär nr 1 el. Långeskär. Vassholmarna nr 1. Vedholmen nr 1, Kusmölloma, 2 st. sydost om Gluppö. Skärholmen el. Sköldliolmen, nordost om Gluppö.

3 orre. 2 » 3 »• 25 >• 6 >' 25 »•

överlämnade till lotsverkets disposition gm kks utsl. 1828 *]lt.

Upplåten åt lotsarna vid Dyngö lotsplats gm Kbs beslut 1760 82/10, vilket ytterligare bekräftats gm kks brev 1844 10/6 Förklarade för kronoholmar enl. kks utsl. 1828 6 / 5 och disp. av lotsarna vid Dyngö jäml. kungh br. 1866 M /ir

6 31 2 2

» » » »

25 »

75 »

Lysekils lotsplats* Lyse socken: Västanskär. Brandskär. Borgmästaren Stora Lilla n r 1.

och

Upplåtna till lotsverket gm kks 1 k r > 1 2 ; > r e f utsl. 1827 " I . . , Käringö lotsplats.

Käringöns

socken;

Käringön nr 1.

( Återförsatt i sin gamla natur av lotsplats genom kungl. brev 1777 I u / 1 2 . Boningsplatser för lotsar•1 na "bestämda gm Kbs utsl. 1829 3 «V10 och kks utsl. 1831 25/,0. 1917 28 I /2 Kgl. Maj:ts res. om föränd[ rad reglering.

3 kr.

355 grundskatt

Skeppsholmen,

Måsskär nr 1. Morlanda

Upptagen å en för lotsreglering å Käringön 1779—1781 upprättad karta. Upplåten åt lotsar och fiskare å Käringön till torkplats enl. kks utsl. 1831 25/10. Disponeras för fyrinrättning jäml. kungl. br. 1866 23/8 mot ersättning åt lotsarna.

socken:

Fågelskär. Stora Oxskär el. Örskär. Lilla Oxskär el. Örskär. .Kalmarholmarna. Stora Manskär. Lilla Manskär. Jorholmen el. Jonholmen. Toggeskär, å sjok. Tågskären.

I Ställda under lotsverkets disposition gm kks utsl. 18312G/10-

Gullholmens lotsplats. Morlanda

socken :

Risholmen Stora nr 2, Risholmen Lilla nr 1. Högholmen nr 1. Korsholmen nr 1, Olof Jonssons holme nr 1, Kockaren nr 1.

Tillagda lotsverket gm Kbs utsl. 1844 (,/3 och kks utsl. 1845 25/4.

(milskär el. Guleskär. Skottåren.

Enl. lotskaptenens uppgift vid sammanträde i Mollösund 1911 2 */s ha lotsarna nyttjanderätten till dessa holmar, vilken rätt dock vore utan värde. — 11825 jb. äro dessa holmar upptagna såsom oskattlagda holmar vid Gullholmen.

19 öre. 2 > 9 > 2 > 2 » 1 *

Grönskärs, f. d. Kyrkosunds, numera indragna lotsplats (därvarande lotsar på indragningsstat). Klöfvedals

socken:

Altarholmen nr 1. Blysundsholmen nr 1. Stigbergsholmen nr 1.

Anslagna till nyttjande av lotsarna vid Kyrkosunds station gm kks utsl: 1789 14/10-

44 87 66

356 grundskatt

Bläckholmen nr 1. Klädesskär nr 1 Kågerön. Söskär nr 1.

med

Dessa holmar, vilka benämnas Grönskören}, ha upplåtits till nyttjande av lotsarna vid Kyrkosund gm kks utsl. 1828 4/3.

44 öre. 66 » 44 -

Marstrands lotsplats 1 med Hättans uppassningsställe. Marstrand: Ärholmen. Ryttareholmen nr 1. Skaboholmen nr 1 (Stora och Lilla). Paternosterskären, omfattande 15 kronöskär: Brätten nr 1. Broke nr 1. Buskär nr 1. Hjälmen nr 1. Holmen Grå och Kamper Hå nr 1, Rön nr 1, Rönskär nr 1. Rönshufvud nr 1, Skintarna nr 1, Tallarna nr 1. Tiste nr 1. Tvillingen nr 1. Vannholmen nr 1, Vannholmen nr 2. Äggeskär nr 1. Skutholmen nr 1. Bockholmen nr 1. Getholmen nr 1. Hårskholmen nr 1. Högholmen, Tornholmen nr 1. Vinbärsholmen nr 1. Gode Lilla nr 1, Klåfholmen nr 1, Korsholmarna nr 1, Risholmen nr 1. Flåskären, Stenskär,

Jäml. kungl. brev 1855 2i% inköpt för lotsverkets räkning samt upplåten till bostäder åt lotspersonalen i Marstrand. 2 >

Upplåtna till nyttjande av lotsarna på Klädesholmen gm kks utsl. 1828 4/3. Gm K. Maj:ts dom 1879 23/i ba lotsarna tillerkänts • fiskerätten vid Paternosterskären, så långt landgrund räckte, allenast med den inskränkning 3 § 2 mom. och 4 § i fiskeristadgan 1852 2'J/„ kunde föranleda.

Upplåtna till nyttjande av lotsarna å Hättan gm kks utsl. 1831 17 L

i Nyttjas av lotsarna å Hättan ! jäml. Kbs utsl. 1823 24/9 och kks utsl. 1828 4/„.

i

1 2 52 2

» > » »

6 » 3 » 2 » 1 » 3 » 2 * 12 » 3 » 25 12 » 8 > 3 ' 17 » 34 > 2 » 2 3 25 19 19 19

» » » * » »

1 De s. k. Grönskären anses omfatta alla väster om Räbbedjupet, söder om Kaurö och norr om Orskärs ungar belägna holmar och skär. * Hit ha förflyttats lotsarna vid Klädesholmens numera indragna lotsplats.

357 Kalfsunds lotsplats. Öckerö

grundskatt

socken: i Tillerkänd kronan gm Västra I Hisings häradsrätts utsl. 1829 xx/5 j samt överlämnad till lotsarnas \ disposition efter syn år 1830.

Ka If ven nr 1.

Ii ore.

Göteborgs lotsplats. Västra

Frölunda

socken.

Norra Saltholmen ur 1, å sjok. Ängholmen.

f ö t j i l l d nnd™ ^ v e r k e t s ^ 1 I s \ t l o n &* K b s u t s h 1 8 2 3 */• ^ c h | kks utsl. 1894 :u / 8 .

12 »

Brännö lotsplats (jäml. kungl. br. 1906 ll / n ha Brännö och Rörö lotsplatser sammanslagits till en, benämnd Brännö lotsplats). Öckerö

socken:

Rörö nr 1, 1 / mtl.

[Rörö har skattlagts till x/2 m tl» i därav x/s mtl nr 1, kr. allm. disp., J anslagits lotsarna vid Rörö lots- 1 kr. 68 öre. i plats och 8/8 mtl nr 2, skatte; I xfg mtl nr 2 är lotshemn enl. kks (utsl. 1827 Vi2-

Fadderholmen med 1 skär. Kållholmen med 1 skär. Hamnholmarna, 2 st. vid Rörö södra strand. Mo- el. Mågholmen, hälften därav,

Vid laga skifte å Rörö 1831—32 tilldelade kronohemnt 1/8 mtl Rörö nr 1.

Styrsö

socken: Har av ålder disponerats av lotsarna å Brännö.

Vinga.

I Hallands l ä n . Mönsters lotsplats. Onsala

socken:

Lotsholmarna nr 1 (Ramnö, Brokö och Hällesö).

| I Kungsbackaf jorden avträdda i till lotsverket jämlikt kks brev ' 1764 M /j och jäml. kungl. br. 1776 c '/. upplåtna till lotsarna vid Onsala sedermera Mönsters lotsplats.

6 kr.

358 Vid de år 1911 med fiskarbefolkningen och lotsarna m. fl. hållna sammanträdena utröntes bl. a. följande. De naturaförmåner, som i och med nyttjanderätten till ovannämnda holmar och skär tillkomma lotsarna, ha förr tagits i anspråk i långt större utsträckning än numera vore fallet. Detta gällde särskilt fiskerätten, som numera endast i undantagsfall utnyttjades av lotsarna själva. Lotsarna vid Strömstads lotsplats uppburo i årligt arrende för de av dem disponerade holmarna 51 kr., därav 6 kr. för fårbete på Olin- el. Anholmen samt 45 kr. för bete och fiske kring övriga tre holmar. Vid II af stenssunds lotsplats förbehölle lotsarna sig för egen räkning hummerfisket men lämnade annat fiske vid dem upplåtna holmar fritt för en var. Lotsarna uppskattade årliga värdet av hummerfisket till omkring 100 kr. , t Fisket vid Norra Väderöarna ansågs enligt uppgift av lotskaptenen i distriktet oundgängligen nödvändigt för därvarande lotsar, enär lotsbefattningarna vid denna lotsplats på grund av dennas avlägsenhet från fastlandet endast med svårighet kunde besättas, och det huvudsakligen vore utsikten att genom det givande hummerfisket ernå ökade inkomster, som kunnat förmå lotsar att söka dessa befattningar. Lotsarna uppgåvo sin årliga inkomst av hummerfisket till omkring 900 kr. var eller för fem lotsar tillhopa omkring 4,500 kr. Vid Käringö lotsplats nyttjades fisket gemensamt av lotsarna och de på ön boende fiskarna. Lotsarna bedreve dock endast hummerfiske och hade därav en årlig inkomst av 150—200 kr. envar. Lotsarna vid Gullholmens lotsplats bedreve endast ett obetydligt hummerfiske, varav årliga inkomsten uppgavs till 10 kr. för envar av därvarande tre lotsar. Fisket vid de lotsarna anslagna holmarna vore fritt foten var. Vid Grönskärs f. d: lotsplats hedveve de på indragningsstat satta lotsarna hummerfiske, men annat fiske vid dem upplåtna holmar vore fritt för envar. Vid de åt lotsarna vid H ättans uppassningsställe upplåtna holmarna nyttjades fisket av lotsar och yrkesfiskare gemensamt. Enligt uppgift av lotskaptenen lär fisket vid de åt personalen vid Dyngo lotsplats upplåtna holmarna efter en vid häradsrätten i orten omkring 1874 förd rättegång, som slutligen avgjorts av Kungl. Maj:t, vara fritt för varje svensk undersåte. # Lotsarna vid övriga förenämnda lotsplatser inom västra lotsdistriktet voro i allmänhet av trägen tjänstgöring hindrade att fiska, och fisket vid de åt dem upplåtna holmarna finge därför av envar fritt begagnas. Med hänsyn till de sålunda rådande förhållandena hade lotsarna i allmänhet icke något emot att avstå från den dem uteslutande tillkommande fiskerätten mot vederlag i penningar motsvarande fiskets årliga uppskattningsvärde eller — såsom yrkandet också formulerats — mot vederlag t förhållande till den avkastning fisket bevisligen gåve. Enligt uppgift från lotsstyrelsen ha, jämlikt det nya år 1922 utfärdade avlöningsreglementet för lots- och fyrstaten, avdrag för naturaförmåner inom västra lotsdistriktet år 1923 skett för lotspersonalen vid följande lotsplatser, till vilka kronoholmar disponeras, nämligen Strömstads, Nordkosters, Väderöarnas, Hafstenssunds, Dyngö, Käringö, Marstrands och Mönsters. Av dessa avdrag avse allenast de för lotspersonalen vid Strömstads, Väderöarnas och Hafstenssunds lotsplatser förmånen av fiske och

359 uppgå dessa avdrag för Strömstad till 60 kr. för rätt till hummerfiske vid vissa holmar, för Väderöarna till 243 kr. 90 öre för hummerfiske och för Hafstenssund till 37 kr. 50 öre för hummerfiske samt fårbete å skären Rotholmen och Gulskär. Såsom framgår av redogörelsen för Väderöarnas lotsplats ha nämnda öar med 1924 års ingång upphört att vara avlöningsförmån åt därvarande lotsar i vidare mån än att för dem reserverats boningsplatser och mulbete, varemot öarna i övrigt lagts under förvaltning av domänstyrelsen, som alltså torde ha att göra dithörande fiske — huvudsakligen ett synnerligen givande hummerfiske — för statsverkets räkning inkomstbringande. Av förhandlingarna vid förenämnda sammanträden med fiskarbefolkningen m. fl. framgick, att vissa kategorier fiskare, särskilt sådana, som på grund av ohälsa, hög ålder eller bristande tillgångar icke kunde deltaga i det egentliga havsfisket, vore för sin utkomst hänvisade till strandfiske, samt att bland fiskarbefolkningen rådde en allmän önskan att till lättande av nämnda kategoriers i ekonomiskt hänseende betryckta läge fiskerätten vid av kronan åt lotsverket upplåtna holmar och skär måtte —' såsom ock med förut omförmälda från ett stort antal fiskare i Göteborgs och Bohus län år 1911 till Kungl. Maj:t ingivna petitioner åsyftas —- varda till allmänt begagnande frigivna. Den kostnad statsverket härför finge vidkännas skulle — sedan numera fisket vid Norra Väderöarna icke vidare disponeras av lotsverket -och i allt fall till följd av öarnas avlägsenhet från fastlandet knappast torde lämpa sig för nyssnämnda kategori av fiskare — inskränka sig till 97 kr. 50 öre årligen eller de enligt vad förut nämnts för lotspersonalen vid Strömstads och Haf stenssunds lotsplatser gjorda löneavdragen. Härtill komma de mycket obetydliga grundskattebelopp, i allmänhet blott några öre, lotsarna ännu ha att utgöra för holmarna, och vilka grundskatter billigtvis torde böra eftergivas, därest ifrågasatta inskränkning i lotsarnas nyttjanderätt kommer till stånd. Då fiskets frigivande alltså komme att åsamka statsverket allenast ringa kostnad men däremot tillgodose ett icke obetydligt socialt intresse, synes fiskarbefolkningens önskemål i förevarande avseende böra vinna tillmötesgående och förty den lotsarna uteslutande tillkommande dispositionsrätt till fisket vid ifrågavarande åt dem upplåtna holmar och skär så snart ske kan upphöra mot erhållande, där löneavdrag för denna förmån äger rum, av motsvarande lönefyllnad samt fisket därefter upplåtas till fritt och allmänt begagnande av varje svensk undersåte, i samband varmed den holmarna påvilande grundskatt torde avskrivas.

Kronoholmar i Göteborgs och Bohus län, upplåtna till fritt och allmänt begagnande jämlikt beslut av Kungl. Maj:t och rikets ständer. Tanums härad. Tanums socken, Stora Snåret, å sjok. St. Snart. Snarten el. Snarte Kalfven, å sjok. Kalfvén, norr om St. Snåret.

] Upplåtna till fritt och all} mänt begagnande enl. k. br. J 1857 % och kk. kung. s. å. 7 10 .

,360

Killingen, öster om Lindö och Kalfö. Andöfsholmarna, 3 st. Ulliken, å sjok. Ursen, söder om St. Snåret. Tistholmen, å sjok. Testh., söder om St. Snåret. Gullskär, å sjok. Gulskär, med kringligg. skär och grund. Klättegrund. Klätteholmen. Persetångsftuema. Alekråksskäret, å sjok. Ålekråkan, väster om Upplåtna till fritt och allLindö. i mänt begagnande enl. k. br. Ljungshufvud, å sjok. Lugnhufvud, mellan 1857 9/9 och kk. kung. s. å. °L Lindö och Tvången. Lilla, och Stora Tvången, å sjok. Svangen, m. kringligg. skär och grund. Tvithufvarne el. Tvethufvarne. Svarta fluerne, 4 st. Busungen el. Kupungen. Stora Gullskär. Gullskär sfluer ne. Or nekats grund. Kista, söder om Ulfsholmen. Upplåten till fritt och allmänt begagnande enl. k. br. 1845 10/, och kk. kung. s. å. *% Utanför Isvikskil. Upplåtna Klätten m. 1 skär. till fritt och allmänt begagLångebotlen, 2 st., kringligg. skär och grund. nande enl. kungl. br. 10/3 och Hummerholmen. kks kung. 2 '/, 1845. ' Rossholmen, väster om Källareholmen. Lilla Fiskholmen. Upplåtna till fritt och allKäften med Kullen och Ragnhildsskär, mell. 1 mänt begagnande enl. kungl. Gåsö och Bastholmen utanför Krossekärrs br. :!0/ och kks kung. 13/„ 1857. 1 strand. Vedboskären, 5 st. Sadlen, nordväst om Pinnö. Låfven, 2 skär väster om Pinnö. Loran, väster om Pinnö. Svarten, väster om Pinnö. Tångeskär, väster om Pinnö. Norra Grötskär, norr om Eckorn. Eckorn el. Ekran, väster om Pinnö. Haf ringen el. Kofringen. Upplåtna till fritt och allKlyftan, väster om Otterö. mänt begagnande enl. kungl. Morön, väster om Pinnö. Bramskär, väster om Otterö. br. 10/3 och kks kung. 2r,/4 1845. Stora och Lilla el. Små Klöfskär, väster om Otterö. Väster Småskär, 3 st. Kållen, väster om Otterö. Höge Svahn. Flate Svahn. Rinnesvahn el. Rimmesvahn. Spelan el. Spetan el. Strätan, väster om Otterö.

361 Håskar, mellan Pinnö och Otterö. Makrillskär, 3 st., mell. Pinnö och Otterö. Hästholmen m. kringligg. skär, mell. Pinnö och Otterö. Öbbören el. Ölbören, å sjok. Ölbären, mell. Musö, Otterö och fastlandet. St. och L. Brattholmen m. 5 skär, d:o. Måskär. Dyngelåsen ei. Dyngelassen. Ericken, Fiskeskär. Horpanne el. Hornpanna. Djupskär el. Djupaskär, norr om Borgen. Hästklunken, väster om Musö. Upplåtna till fritt och aflHummerskär, 2 större och 5 mindre skär, d:ö. fmänt begagnande enl. kungl. Långesjöholmen. br. 10/3 och kks kung. 2r'/4 1845. Met- och Makrillskär. SkäUebön el. Sköttebön. Kannorne. St. och L. Skör- el. Skärholmen, å sjok. Skålholmen, väster om Musö. Skjutsholmen, d:o. Ramskär, 2 skär mell. Borgen och Borgeskär. St. och L. Borgen, Tveklyftan, 2 skär nordost öm N. Dyngö. Vellingeskär, mell. N. Dyngö och Lökholm. Svenningarne, 5 st., mell. Lökholm och Hvalö. Tistholmen. Långskär. Lurs

socken.

Vattenholmen. Vedholmen. Skarpudd.

t Upplåtna till fritt och all| mänt begagnande enl. kungl. I br. 10/3 och kks kung. 2s/4 1845. Kville härad.

Kville socken. Aneshär (okänt). Brattön med 2 skär. Engländarne med kringligg. skär och grund. Erikskär, väster om Jakobsö. Flateskären, 2 st. Upplåtna till fritt och allGråskär, väster om Gåsö. , mänt begagnande enl. kungl. Galgeberget med kringligg. skär och grund, br. 10/ och kks kung. 25/ 1845. 3 4 söder om Gåsö. Gidd- el. Gulaholmen, väster om St. Hornborgö. Gullskär, väster om Jakobsö. Gråskär, väster om Jakobsö. Gremler el. Grimier, väster om Jakobsö.

362 Hummerskär. St. Håskär med kringligg. skär och grund. Hellesön, Kållen, å sjok. Kollen, ett skär väster om Jakobsö. Klöfver- el. Klåfveskär, å sjok. Klofskär, med närmast kringligg. skär. Kålön. Långeskär. St. och L. Ljung- el. Lyngön. Ljungholmarne el. Lyngholmarna (okända). LyngÖn. Mörholmen. Mågholmarna, 2 st., med söder därom belägna småskär. Munkholmen. Svartskären, 2 st., väster om St. Hornborgö. Svarte- el. Svartskär, söder om Vedholmen. Upplåtna till fritt och allSdltskären, 3 st. mänt begagnande enl. kungl. Skarfö. br. 10/s och kks kung. 2r,'4 1845. Stigholmen. Trinnässlan, å sjok. Trinisla, med invidligg. 5 skär. Testhqlmen. T asken el. T arken, örekulléti. Örnholmarne. St. och L. Snisholmen, 3 st., norr om St. Hornborgö. St. Lingö. Rösholmen, å sjok. Rossholmen, 2 st., sydväst om Vedholmen. ösekullen, väster om St. Hornborgö. Vår- el. Virholmen med kringligg. skär, norr om Vedholmen. Hamnholmen, söder om Vedholmen. Skutholmen, söder om Vedholmen. RågöU, å sjok. Råö, med 2 skär. Upplåten till fritt och allmänt begagnande enl. kungl. br. ™fx och kks kung. «/, 1857. Svennéby Landlös (ej Namnlös ss. i kungl. br.). Andersholmen. Kålö. Hälsö med invidligg. skär. Skarf ven, ett skär. Täcken, en holme med ett skär. Stora Flatskär. Lilla Flatskär. Stora Löngön.

socken.

Upplåtna till fritt och allmänt begagnande enl. kungl. br. 10/3 och kks kung. 25/4 1845.

363 Lilla Löngön. Svartskär. Tistholmen, Valpholmen. Metklättskär, å sjok. Klätten.

Upplåtna till fritt och allmänt begagnande enl. kungl. br. 10/3 och kks kung. 2V4 1845.

Opusts Västra härad. Morlanda

socken.

Lyktersholmen, i orten kallad Lösslärsholmen. i Upplåtna till fritt och allStubbersholmen, i orten kallad Slubbersholmen l mänt begagnande enl. kungl. el. Slåbärsholmen. j b r . 1845 10 / s . Inlands södra härad. Halön el. Harön. 1857 >/i...-

Lycke socken, Upplåten till fritt Och allmänt begagnande enl. kttngl. br.

Holmar och skär, som på grund av sitt läge eller eljest icke äro att hänföra till vissa hemman utan torde vara kronan tillhöpiga. Göteborgs och Bohus län. Vette härad. Lommelands socken. 1. Hälleholmen, omkr. O.o km utanför hemnt Hålles strand, ej omnämnd i skifteshandl. till hemnt. Högdals

socken.

1. Kattholmen, omkr. O.o km från hemnt Hjälmbergs strand. 2. Lofod, omkr. 0.3 km norr öm Kattholmen,

j E j o m n ä m n d a j skifteshandl. \vöi\ hemnt. j

Skee socken. 1. Furuholmen. Upptagen a 1846 års laga skifteskarta över skhemnt 1 mtl Kjellvik med ant. att den tillhör lotsverket och ligger utom den gränslinje, som å kartan angivits innefatta hemnts område i havet. Tjärnö socken, 1. Halsörholmarna, 2 st., m. 1 skär, norr om Öddö. Den större 0.2 och den mindre 0.4 km därifrån. Ligga utanför den å Öddö skifteskarta uppdragna gränsen för Öddös »landrättighet i saltsjön». 2. Likholmen, omkr. 0.2 km från Öddös strand. Ej omn. i skifteshandl.

364 E n l . skbr. 1766 21 / 10 å krholm. S t y r s ö n förbehölls K. M:t och k r o n a n dess fria disposition över de u n d e r S t y r s ö n hörande lägenheterna LångholKibblingarna, 5 st., m. 2 s k ä r . men och Klippingarna Svartskär. (Kibblingarna) med n å g r a Illingskär. s m å b e r g s k ä r , så vida de beRompeskär. visligen icke vore u n d e r Småholmarna, 3 st., m. 2 skär. S t y r s ö n s k a t t l a g d a och med Långholmen m. 1 s k ä r . r ä t t a dit borde höra. Vid Långholms skär. jordrannsakning 1865, då S t y r s ö n s k a t t l a d e s , omnjirandes icke n å g r a d ä r t i l l h ö r a n de h o l m a r och s k ä r . B e l ä g n a , K r u g g l e o m k r . l.r» km s a m t G r ö t h o l m e n och 10. Grötholmen. Lille S k ä r omkr. 1 km från 11. Kruggle, 2 st., m. 1 skär. bemnt L i n d h o l m e n s s t r a n d 12. Lille Skär. m i t t i den djupa och b r e d a Kosterfjorden. 13. Yttre Vattenholmen, omkr. 500 m från Saltö i Kosterfjorden. 14. Stora Flatskär. i I 1825 jb ant. u n d e r hemn 15. Lilla Flatskär, 2 st. Råssö men ej o m n ä m n d a i 16. Klöfskär. \ skifteshandl. för h e m m a n e n 17. Gullskär. [ och t o r d e p å g r u n d a v sitt 18. Hätterne. läge v a r a a t t anse ss. icke 19. Jufferholmarna, 2 st, ) n g t h e m n tillhöriga. 20. L. Arsklåfva, omkr. 0.4 km v ä s t e r om Råssö. E j omn. i skifteshandl. 21. Klippa, 2 st., enl. sjok., i 1825 jb för L u r s sn a n t . u n d e r hemn Resöre med benämn. K l i p p a n och K l i p p s k ä r , m e n på g r u n d a v sitt läge a t t a n s e ss. ej n å g o t h e m n tillhöriga. 1 22. Raskaren med Röskärskobb, /2 m i l n o r r om Koster. 1 23. Norra Klöfningen, / 8 mil n o r r öm K o s t e r , å sjok. K l ö f n i n g a r n e . 24. Drammarna, 1 s t ö r r e och 2 m i n d r e s k ä r , å sjok. St. D r a m m e n o. S m å D r a m a r n a , P å a n s ö k n . av ä g a r n a till */a m t l N o r r K o s t e r s k a t t l . 1820 x ji o. Ve m i l n o r r om Koster. 22 / dock ej fastst. Gm K b s 3 25. Svartskären, 3 st., / 10 m i l n o r r om K o s t e r . beslut 3823 30/0 f ö r k l a r a d e för 26. Ränningarna, 2 st., å sjok. R o n n i n g s k ä r e n . K g l . M a j : t och k r o n a n tillhö27. Skarfvesätet el. Skarfvet, disponerade av lotsverket enl. u p p g i f t a v k r o n a n s öch ö \TJ«*>_J^g*^^Lfe / 5 u n d a n r ö j t och v i s a t frålotsverkets o m b u d v i d l a g a skifte å r 1862 g a n om h o l m a r n a s disposiå 7 8 m t l N o r r Koster. tion å t e r till K b n t a n a t t 28. Tenholmarna, 2 st. dock d e n s a m m a sedermera 29. Klöf ning en. a v g j o r t s . 30. Mörholmen. 31. Håskär. 32. Brand el. Brann, å sjok. B r a n t , 33. Kornskär, enl. sjok. 34. Koster sten, enl. sjok.

35. 36. 37. 38. 39. 40.

Saltholmsskär, enl. sjok. Bassarne, enl. sjok. Mas- el. Mosholmen, okänd, Stensholmarna, okända. Rundholmen. Testholmarna.

På ansökn. av ägarna till x\2 mtl Norr Koster skattl. 1820 22 / dock ej fastst. Gm Kbs beslut 1823 30/() förklarade för Kgl. Maj:t och kronan tillhöriga, vilket beslut kk. 1828 6 /B undanröjt och visat frågan! om holmarnas disposition åter till Kb utan att dock densamma sedermera avgjorts.

41. Ulfsholmarna, å sjok. Ursholmarna. 42. Bröderna, å sjok. S. Bror? 43. Barlinden, okänd. 44. Jutholmarna. 45. Hummerskär, okänd. 46. Husviken, å sjok. Husviksholmen. 47. Nypholmen, 48. Jutholmen, å sjok. Gjutholmen. 49. Hersholmen, å sjok. Helsholmen. 50. Måskär. 51. Brackholm el. Beckholm, okänd. 52. Burholmsklöfning, ä sjok. Klöfningarna, väster om Burholmen. 53. Tjärholmen, okänd. 54. Bockholmen, se kks utsl. 1878 23/8. 55. Låddeskär. 56. Kåsholmen, okänd. 57. Måkholmen, okänd. 58. Stora Hättan, okänd. 59. Galteryggarna, 2 st., okända. Krono enl. Kbs beslut 1823 30 60. Tallholmarna, 2 st. (- Halsholmen?). /r Skl. 1824 2/8, vilken 61. Lasseskär, okänd. sklng icke fastställts. Upp : 62. Brandsfiiierne, å sjok. Bränteflu. tagas i 1825 jb ss. krono. 63. Hålleskär, å sjok. Håleskär. 64. Långeroffen, okänd. 65. Roff er ne, 2 st., okända. 66. Timmerglasen, 3 st., okända. 67. Stensholmen, okänd. 68. Black- el. Blockholmen, okänd. 69. Holmen Grå, okänd. 70. Gråholmar, 2 st., å sjok. Graholmar. 71. Lilla Källeskär. 72. Viskär el. Weskjär, å sjok. Veskär. 73. Tufve- el. Tjufveskär. 74. Socknarne (St. o. L. Sockna). 75. Abekaskär, å sjok. Ankarskär. 76. Höskär. 77. Kaklomarna, okänd. 78. Pälseskär, okänd. 79. Lodskär. 80. Langenfer. 8t. Röskär.

366 82. Brattholmen, Disp. av lotsverket enl. uppgift av kronans och lotsverkets ombud vid laga skifte år 1862 å Vs mtl Norr Koster. 83. Sneholmarna, 2 st,, omkr. 0.8 km öster om Sydkoster. I 1825 jb ant. under Sydkosters hemman, men på grund av läget ej något hemn tillhöriga. 84. Tegelskär, sydost om Sydkoster. 85. Hästholmen, omkr. 1.5 km väster om Sydkoster. 86. Vaskär el. Valskär, enl. jb o. sjok. Våskär, omkr. 3.5 km från Sydkoster. I 1825 jb ant. under Sydomkr. 4 km från Syd- kosters hemn, men på grund 87. Hummerkullen, koster och 500 m söder om Ursholmen, ( a v läget ej något hemn till88. Svarteskär, omkr. 3.5 km från Sydkoster höriga. och 1 km öster om Ursholmen. 89. Vacken, å sjok. Vilken, omkr. 2.3 km från Sydkoster. och 0.5 km söder om Tjällskär. 90. Stenskär, sydväst om Tjällskär. 91. Gulleskär, 2 st., å sjok. Gulaskär, omkr. 0.5 s I 1825 jb ant. under hemnt km väster om Ramsön. [ Ramsön, men på grund av 92. Börjelskär, å sjok. Bergyttreskär, omkr. r läget ej något hemn tillhö0.25 km öster om Ramsön. J riga. 93. Råckeskär, 2 st., omkr. 0.35 km öster om Ramsön. 94. Stora Råckeskär, omkr. 0.4 km öster om Ramsön. omkr. 0.8 km sydväst om Ramsön, i närheten av och 95. Vittlingsskär, nordost om St. Kalfhättan. 96. Segelskär, omkr. 1.2 km sydväst om Ramsön och nordväst om St. Kalfhättan. 97. Ramen, å sjok. St. Kalfhättan, 1 km sydväst om Ramsön. 98. Skärskär, å sjok. Skåreskären. 99. Ramsökalf. 100. Ramsholmen. Krono enl. Kbs beslut 1823 101. Svarte Kalfskär, å sjok. Sv. Kalfhätta? 30 /e." Skl. 1824 2/8, dock ej 102. Vita Hättan, å sjok. Hv. Kalfhättan. fastst. Upptagas i 1825 jb ss. 103. M etareskär. krono. 104. Flatekalfskär, okänd. 105. Badstugan, okänd. 106. Långeskäret, å sjok. Långskär, 3 st. 107. Röskär. 108. St, Bratteröskären, mellan Ramsholmen och Bratteskären 109. Ålekråkan, väster om Ramskalf. 110. Knapholmarna, 3 st., nordost om Öddö. Tanums härad. Tanums socken. Tre skär mellan St. Snåret och Bissen. Stenskär med norr därom belägna skär. Två skär mellan St. Snåret oeh Kalfven.

( Norr om Svängen; på grund St. Kungen. t y s l t t l ä g ö i c k e n^got \ienm Kungarna, 2 st., m. krmgl. skar och grund.| t i i n i ö r i g a .

367 6. Brudholmen, omkr. O.» km utanför hemnt Klättas strand, ej omnämnd i skifteshandl. 7. Ystholmen m. 4 skär, omkr. 0.:; km öster om hemnt Kalföns strand. Ej omn. i skifteshandl. 8. Klaren, omkr. 0.3 km nordväst om hemnt Kalfön. 9. Gåsebommarna, å sjok. Gäsebådar, 2 st., m. 2 små skär, omkr. 0.8 km nordväst om Kalfön. 10. Stora Grundskär, omkr. 0.4 km väster om Kalfön. 11. Loskär, å sjok. Löskär, omkr. 0.35 km väster om Kalfön. 12. Småliolmar, 2 st., omkr. 0.25 km söder om Kalfön. 13. Håskar, omkr. 0.3 km sydväst om Kalfön. 14. Torregrimmarna, å sjok. St. o. L. Torregrimmen, omkr. 0.2 km sydväst om Kalfön. 15. Hjälmungsbon, å sjok. Hjälmingsbonn, omkr. 0.35 kin sydväst 0111 Kalfön. 16. Bregrund, omkr. 1.8 km väster om Kalfön. 17. Märepanna, å sjok. Märrpanna, omkr. 1.5 km söder om Kalfön. 18. Båskär m. Fluer, å sjok. Båtskär, omkr. l.i km söder om Kalfön, 19. Hättan, omkr. 0.7 km söder om Kalfön. 20. Små Rufferna, ett skär o. ett grund väster om Kalfön. 21. Kornbådan, m. 2 grund, sydväst om Äro att anse ss icke ngt hemn Kalfön. tillhöriga22. 2 skär mellan Småholmar och Vadholm. 23. Ett skär väster om Märrpanna. 24. Fluängarna, å sjok. Fålungar, omkr. 0.5 km väster om hemnt Hällesöu. 25. Riveskär, 4 st., omkr. 1.3 km väster om Hällesön. 26. Glupperne, 3 st., omkr. 1.5 km väster om Hällesön. 27. Klöf skär, 2 st., omkr. 0.5 km väster om Hällesön. 28. Knarrarna, omkr. 2.5 km väster om Hällesön. 29. Bräckskär med Fluer, omkr. 2.2 km väster om Hällesön. 30. Bäcken, omkr. 2.5 km väster om Hällesön. 31. Hjälmgårdarna, 2 st., omkr. 3.2 km väster om Hällesön. 32. Langhufvudet, å sjok. Ljunghufvud, omkr. O.o km sydväst öm Hällesöu och omkr. O.25 km öster om Långeskär. 33. Dufveskär, omkr. 1 km sydväst om Hällesön. 34. Långeskärsbonen, omkr. 3,200 m sydväst om Hällesön. 35. St. Gluppen, en holme norr om Långeskär. 36. Ett skär mell. St. Gluppen och Rotholmen. 37. Ett skär mell. St. Hjelmen och Becker Segelskären (60—66). , 38. St. Segelskär. 39. L. Segelskär. 40. Flata Knubben, ett skär m. grund. 41. Trinna Knubben, 2 skär m. grund. 42. Björn, ett skär m. grund. 43. Merskär, 3 st. 44. 4 skär sydväst om St. Segelskär45. Tästen, ett skär. 46. Ramskär. [ I 1825 jb uppt. under hemnt 47. Engelskor m. kringligg. småskär. J Foraby, men bel. minst 1 km 48. Kvarnskär. i från! hemnts strand, ej omn. i skifteshandl.

368 49. Väcker, 2 skär sydost om Ulfsholmen. Troligen icke ngt hemn tillhörigt. 50. Stacken, 1 större och 4 mindre skär väster om Saltviken, omkr. 500 m utanför hemnt Linnebackas strand. 51. 2 skär vid inloppet till Saltviken, belägna, det ena 0.2 km, det andra O.s km från fastlandet, 52. Stora Fiskholmen, norr om Pinnö. 53. 4 skär väster om Håföarna, enl. sjok. 54. Håföarna, å sjok. Håförnarne, 2 st. med 1 skär, i 1825 jb upptagna under skhemn Kuseröd men ss. belägna omkr. 1.5 km från Kuseröds strand att anse ss. icke något hemn tillhöriga. 55. Gåsöarna, 2 st., ä sjok. N. o. S. Gåsö, i 1825 jb uppt. under skhemnt Kuseröd men ss. belägna omkr. 1 km från Kuseröds strand att anse ss. icke något hemn tillhöriga. 56. 1 holme sydost om och invid N. Gåsö. 57. Holmar och skär, c:a 13 st., mell. St, Kännskär och Gåsöarna. 58. 2 skär nordväst om St. Kännskär. 59. Tenskären, å sjok. Kännskär, 2 st, omkr. 1.6 km från fastlandet. 60. Klofholmen, omkr. 0.5 km från fastlandet. 61. 2 skär mell. Källarholmen och Käfren. 62. Lorefly, ett skär nordväst om Pinnö. 63. Svearna, ett skär m. kringl. grund, väster om Morön. 64. Ett skär väster om Brämskär. 65. Stångeskär, sydväst om Pinnö. 66. St. och L. Mågholmen m. kringl. skär, sydväst om Otterö. 67. 1 skär mell. L. Mågholmen och Hammerskär. 68. 3 skär mell. Djupskär och Skjutsholm. Troligen icke ngt hemn till69. Brottångskär, 2 st., väster om Musö. höriga. 70. 2 skär mell. Lönnholm och St, Skålholm. 71. 3 större och åtskilliga mindre skär nordväst om Lönnholm. 72. 1 skär mell. Otterön och St. Mägholm. 73. Irken, en holme mell. Murö och fastlandet. 74. Hästholmen, omkr. 0.35 km från fasta landet. 75. Viksholmen, omkr. 0.35 km från fasta landet. 76. Midskär, 1 större och 3 mindre skär mell. Lökholmen och Hafstensholmen. 77. Tärneskär, norr om Porsholm, 78. 5 skär mell. Hafstensholmen och Lökholmen, 79. Borgeskär. 80. Torkeskär, 2 st., öster om N. Dyngö. 81. Urskär. sydost om N. Dyngö. mtl krono. Indraget militie82. Kidön, å sjok. St. o. L. Köttön. Skl. till boställe. 83. Lökholmen. I 1825 jb upptagna under nu84. Vedholmen. mera indragna militiebost. xl4 85. Hassleholmen. mtl Kiddön. 86. Hvaholmen. 87. Porsholmen. En holme öster om Porsholmen. Rofvet, 2 skär norr om Bränteholmen.

369 90. Saxeskären, 2 st., söder om N. Dyngö. 91. Hästarna, 5 st., sydost om N. Dyngö. 92. Skottarna, 2 skär väster om N. Dyngö. 93. N. Syster, ett skär väster om N. Dyngö, 94. 3 skär mell. Bränteholmen och Vassholmen. 95. 2 större och 5 mindre skär mell. Långeskär, och N. Syster. 96. Ett skär mell. Slängrumpan öch Skottarna. 97. Rossholmen mell. Långeskär öch N. Dyngö. 98. Skjursholmen mell. Långeskär och N. Dyngö, öster om Rossholmen. Lurs

socken.

1. 2. 3. 4. 5.

Streta, omkr. 0.2 km väster om Galtö, mell. denna och Klaholm. Stenränlet el. Sienreflet, omkr. 0.6 km väster, om Galtö. Södra Klaholmarna, 2 st., omkr. O.c km väster om Galtö. Brunje, 2 skär omkr. 0.4 km utanför Resö. Stengrimmen, mell. Resö och Kragenäset, omkr. 0.2 km från Resöns strand. 6. Ett skär mell. Vaholmen och Ornesholmen, omkr. 0.7 km nordväst om Resö. 7. Ett skär mell. Vattenholmen och Resön, omkr. 0.4 km från Resöns strand. Kville härad. Kville 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. 10.

socken.

Kråk- el. Kåkholmen Förklarade för kronoholmar enl. kks utsl. 1903 Gudmundskäret. 28 /8. Enl. kungl. br. 1905 26/4 få jäml. riksdagens Fiskholmen. och K. Maj:ts beslut dessa holmar, försäljas Eneskär, Lilla. till Fjällbacka mUnicipalsamhälle, men har forEneskär, Stora. säljn. icke kommit till stånd. Näbben. Våpenskär, väster om Lygnö. Vrakholmen, mell. Kyrkogårdsön och Gluppön. Äggholmen, med 1 skär, mell. Kyrkogårdsön och Gluppön, Sandryggen. Innehaves under åborätt av enskild person enl. kks utsl 1842 8/8 öch kungl. br. 1843 22/s. 11. Bryggholmen, mell. Hästvam och. Florön. 12. Ryggen, en holme mell. Hästvam och Getryggen. 13. Ryggarna, 3 skär mell. Sandryggen och Getryggen. 14. Brottet, 3 skär med kringligg. grund, väster om Bogen. 15. Leskär, 2 skär och grund norr om Vedholmen. 16. Brilskär, mell. Bogen och Sandryggen. 17. 1 större och 2 mindre skär mell. N. Fotstillen och Dyngö. 18. 2 små skär nördnordväst om Fläskö. 19. 2 små skär med omgiv, grund, sydost om Korsö. 20. 1 skär mell. S. Fotstillen oeh Gåsö. 21. 3 skär väster om Sandryggen. 22. 1 större och 1 mindre skär öster om Sandryggen. 23. 1 större och 4 mindre skär mell. Djupryggen öch Gråskär. 24. 2 större och 3 mindre skär mell. Getryggen och Gråskär. 24 — Fiskerättstdredningen. I.

370 25. 1 skär mell. Djupryggen och Pumpen. 26. Tenungen, med 1 skär, mell. Brattö oeh Råö. 27. Pumpen, ett skär sydväst om Gåsö. 28. Ett skär mell. Djupryggen och Pumpen. 29. Ett skär mell. Pumpen och Torregrund. 30. En grupp små skär sydost om Ha.mnh:n och Skuth:n. 31. Pottholmen, söder om Vedholmen. 32. Källskär, söder om Vedholmen. 33. Skorreskär, med kringligg. skar, söder om Vedholmen. 34. Kahytteskär, söder om Vedholmen. 35. Ett skär sydväst om Sniskär. 36. 6 små skär mell. Ösekulla och Torregrund. 37. 2 små skär sydost om Ösekulla. 38. Ett skär nordväst om Guleholm. 39. 2 skär sydväst om Guleholm. 40. Ett skär söder om Guleholm. 41. 2 skär väster om St. Lygnö. 42. En grupp skär nordnordost om Klöfverskär. 43. Skottarna, en saml. små skär öster om St. Håskär. 44. Svartingen, 2 skär väster om St. Håskär. 45. Håskärsfly, 2 skär och grund söder om St. Håskär. 46. 3 skär öster om St. Håskär. 47. Två grupper små skär mell. Håskärsfly och Klofskär. 48. Brudskär, 2 st., väster om St. Hornborgö. 49. En grupp små skär mell. L. Hamborgö och Saltskären. 50. Ett skär nordväst om Mågholm. 51. Ett skär väster om Mågholm. 52. Lilla Håskär, väster om Jakobsö. 53. 2 skär mell. L. Håskär och Kollen, Svennéby

socken.

1. 2 skär mell. Hornö och Saltskär. 2. Saltskär, 2 st. 3. St. Röskär. 4. St. Rörskärsflack. 5. Ett skär söder om St. Röskär. 6. 2 skär sydväst om Styggarna. 7. 2 skär mell. holmen Danmark och fastlandet. 8. Ett skär mell. Utö och St. Flatskär. 9. Ett större och ett mindre skär mell. Lygnöarne och Dumlr.n. 10. Ett litet skär norr om St. Andersholmen. 11. 2 skär mell. St. och L. Andersholmen. 12. L. Andersholmen. 13. Ett skär mell. Testholm och S. Svartskär. 14. Flatskär med kringligg. skär. 15. 3 skär mell. Hälsö och Töcken. 16. 5 skär mell. Kålö och Långö. 17. 4 skär mell. Kålö och Lygnö. 18. Toreholmen. 19. Gylteskär. 20. Stöfvelskär.

37L 21. 22. 23. 24.

Kyrkeskären, 2 st, Uggenabbe, ett större och åtskilliga mindre skär. E t t skär öster om Uggenabbe. Skägga, 2 st. Sotenäs hårad. Tossene

socken,

1. Mell, Klätten, 3 större och 1 mindre skär. 2. ösöskär, ett skär med omgiv, grund. 3. Rågholmar, 2 st., med skär. 4. Tjufven, 2 större och åtskilliga mindre skär. 5. Björkholmen, öster om Söö. 6. E t t antal små skär mell. Björkholmen och fastlandet. 7. Fiskholmen med 1 skär. Tillhör numera indragna mititiebost. Hunnebo enl. Sotenäs häradsrätts utslag 1846 21/r>. 8. St. Göransö eller Jonsö, med 5 skär, / Tillhöra samma kronoegendom enl. 9. Gåsholmen. \ kk. .utslag 1780 31/,. in P U - C V ^ ^ I KA •• 4 O.I- n- (Belägna å kronoegendomen 10. E t t s k a r omkr. 50 ni vaster om St. Goranso. J u , , , i , ii

o «VK« 0 S J „

o., n-

••

11. 1 skar söder om St. Goranso.

1 Hunnebos

landgrund

omkr.

I , K n „^n ,, „ , , . I 150—2o0 m trän dess strand. 12. Grötö, N. och S., med kringligg. skär. T kungl. note 1901 13/22 ansågs kronans äganderätt till holmarna icke vara till fullo styrkt. 13. En grupp skär mell. S. Grötö oeh Söö. 14. Masteskär. Askums socken. 1. Kanskär. 2. Stallskär, bel. minst 0.25 km från fastlandet. 3. Skälbådar, 2 större och 3 mindre skär, minst 0.3 km från fastlandet. 4. Engeln. 5. Knattholmen, omkr. 0.3 km från fastlandet. 6. Olskär, bel. närmast ödby Nord- och Framg:s strand. 7. Soteskär. Införd i jb ss. krono under allm. disp. enl. Kbs utslag 1912 *J/8 och kks br. s. å. r'/9. 8. 2 skär nordost om Sotcskär. 9. Gyltreskär. 10. Guleskär m. kringligg. skär, IL Gtdeskärsbrott. 12. Mjölskär. 13. Klöfskär. 14. Lifvabrott, omkr. 0.35 km från hemnt Habys strand. 15. Stufvelskär, 1 större och 2 mindre skär, omkr. 0.3 km-. 16. Åf venskär med några skär norr därom. 17. Ett skär mell. Bredgrund och Äfvenskär. 18. Ett skär mell. Rödgrund och Tryggöskär. 19. Ett skär mell. Ägglös och Tryggöskär. 20. Åg glos. 21. 7 skär mell. Tryggöskär och Husholm.

372 22. Kålholmen med 1 skär. 23. Leskär. 24. Ett skär mell. Leskär och Sandö. 25. Långebrott. 26. Håskär med kringligg. skär. 27. Skytteskär, 3 st., med kringligg. skär. 28. Skarfvasätt. 29. Måkholmen med 1 skär. 30. N. Buskär. med kringligg. skär. 31. S. Buskär. med kringligg. skär. 32. Vomlingen med kringligg. 33. Brimskär, 1 större och flera mindre skär. 34. Skutskär. 35. Pengeskär, en rad skär. 36. Lillskär. 37. Ålekråkan. 38. Hatteskär, 4 st. 39. Byttelocket. 40. 2 skär mell. Ålekråkan och Nissebåde. 41. Vocksten. 42. Trollskär. 43; Ett skär söder om Trollskär. 44. 3 skär söder om Porsholmen. 45. Rammen med 4 skär nordväst därom. 46. 2 skär mell. Rammen och Långerammen. 47. Långerammen. 48. Saltholmen. 49. En grupp skär mell. Saltholmen och Lygnholmen. 50. Lygnholmen. 51. 2 skär söder om Lygnholmen. 52. Ett skär mell. Långö och Lygnholmen. 53. Långö. 54. Ett skär sydväst om och invid Långö. 55. Ett skär vid sydvästra udden av Långö. 56. Ett skär mellan Saxen och Långö. 57. Saxen. 58. Döholmar, en grupp holmar och skär. 59. Ett skär mell. Saxen och St. Sillskär. 60. Sälö. Enl. kks br. 1841 •'/„ icke något hemnt tillhörigt. 61. Hållöbrott, 4 skär. 62. Stenskär med ett skär. 63. St. Sillskär. 64. Ett skär omkr. 0.45 km sydväst om Hållö. 65. Långetångar, en holme med 3 Större och flera mindre skär. 66. Asta, 3 skär. 67. Mellanskär. 68. Sunnaskär. 69. Skranerue. 70. 3 skär mell. Flatholmen och Jössebåda. 71. 2 skär mell. Långötången och Buröarna. 72. Buröarna, 3 st., med kriugligg. skär. 73. Flatholmen.

373 74. 75. 76. 77. 78. 79. 80. 81. 82. 83. 84.

Trillingarna, 3 skär. Svartskär. Svartskärsbrott. Dragskär, 2 st. Humpeln. Svartskär. Fjolbrotten, en grupp skär. Ett skär mell. Malmöbrotten och Fjolbrotten. Flatbonden. Fjolbonden. Dynan, 2 skär. Stångenås hårad. Bro

socken.

1. Lumpan, ett skär. 2. Kåfra, ett skär. Z»2/se socken. 1. 2. 3. 4. 5. 6.

Breviksskär. Högholmen. 2 skär mell. St. Kornö Och Högholmen. Ett skär mell. Lögviksskär och Breviksskär. Makrillskär, 3 st., omkr. 0.6 km från hemnt Trälebergs strand. Skogsholmen med kringliggande skär. (Upptagna å 1829 års skatt7. Tå-, Branskär el. Tåen med ett skär. J läggningskarta över krono8. Halskär, 4 st. å sjok. Hållskär. | holmar inom Lysekils lotssta' tion. 9. Klöf verskär. \ Skattlagda ss. kronoholmar, i 1881 jb upptagna 10. Gunnarskär. \ ss. kr. under ensk. disp. 11. Svartskär. 12. Skogsholmen med kringligg. skär. 13. Gulskären med kringligg. skär. 14. Berggylteskär. 15. Jemningarna, 2 st. 16. Gäfven. 17. Trillingarna, 18. Kollskär. 19. Graneln. 20. Ålekråkskäret, 21. Gullskär. Orusts västra härad. Skaftö

socken.

1. 3 holmar väster om Flatholmen, gm en djup farled skilda från Gåsö holmar och torde därför få anses ss. icke höra dit. 2. Byxeskären, 2 st., å alla sidor omgivna av djupt vatten med farled såväl norr som söder därom och avlägset belägna från andra, till Gåsö

3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. 10. 11. 12. 13. 14. 15. 16. 17.

hörande holmar. Torde därför få anses ss. icke hörande till hemnt Gåsö. Lilla Harpö, med 4 skär, omkr. 1.5 km nordväst om Tjellsö. Stora Harpö, omkr. 1.5 km nordväst om Tjellsö. 5 skär väster om St, Långholm och Skarfsätet, belägna i havsbandet. Skälskär. 1 Klåfholmen med 1 skär, å sjok. Klöfhol-, B e l ä g n a 2 _ 2 . r) k m s ö d e r o m * frJluö och noll söder crirlo,. om r»r»-i rJo I! Gåsö de holSeiningarna, 3 st., med 13 skär. mar, som i skattevärderingsStenskär en, 5 st., m. 3 skär sydväst därom instr. angivas tillhöra Gåsö. Kockholmarna, 3 st. Röra. Dyneskär, å sjok. Dynan. Enstaka belägna i havsbanEllskär. Krejerskär. I det 2—3.5 km från Gåsö. Midtskären. j Bonden el. Fogeln, omkr. 5 km från Gåsö och 1.5 km från närmast ät landsidan belägna skär. T of va, ett skär med 2 grund. Morlanda

socken.

1. Lortholmen, öster om och invid St. Risholmen. I 1825 jb upptagen under kronofiskeläget Gullholmen. Upptagen å en år 1845 över Gullholmen upprättad karta med beskrivning. 2. 4 skär öster om St. Risholmen och å dess landgrund. 3. Gullholmen, St, och L. Enl. kungl. br. 1871 2e/7 har ägarnas till Lilla Hermanö anspråk, att Gullholmen vore inbegripen i L. Hermanö skl. avslagits. Enl. kks utsl. 1903 30/7 är Gullholmen ett fiskeläge av oomtvistlig krononatur. 4. Gräsholmar, 3 st., med holnv.a Skarfvesäter och Klammerskär, samt 18 andra holmar och skär. 5. Koddskär. 6. Låga. 7. Järnskär. 8. Knappen. 9. Hättan, omkr. 0.5 km väster om Hermanö. 10. Tågskären, 3 st. 11. Svartskär, väster om Tågskären. 12. Ett skär mell. Tågskären och Rörholmen, sydväst om Väckholmen. 13. Några små skär sydväst om Danholmen. 14. Svartskär, söder om Danholmen. 15. En holme sydväst om Koppholmen. 16. Blekeskär, omkr. 0.4 km söder om M.ollön. 17. Blekeskärs magar. 18. Lilla Hollön. 19. Pulsholmen, å lagaskifteskarta av 1838—40 över Tången med Mollön angiven ss. kronoholme. 20. Tjocke Svartskär. 21. Buskaren. 22. Piltarna, 2 st.

375 23. Kråkavt. 24. Hviderskär. 25. Svarten el. Sydbonderi. 26. Flatskären. Orusts östra härad. Ståla

socken.

1. Ett skär öster om Ormholmen. 2. Linder näsholm en. 3. Rödkollen, ett skär. Tjörns härad. Klöfvedals

socken.

1. Svartskär i Kråkf jorden, omkr. 0.35 km norr om Skaboholmen och omkr. 0.6 km frän fastlandet. 2. Fäjaren, ett skär norr om Kaurö. 3. Kaurö med 1 holme, söder därom. 4. Knösen. Enl. Kbs beslut 1823 24/9 ostridigt en K. M:ts öch kronans tillhörighet. Disponerades år 1912, enl. uppgift av vederb. länsman, av de lotsar, som tidigare varit anställda å Grönskärens dåmera indragna lotsstation. 5. Orskärs ungar, 2 skär. 6. Örskär. 7. Kalfsundsflu, ett skär med omgiv, grund. 8. Allervad, ett skär. 9. Svennungen, ett skär. 10. St. Rön, en holme med ett skär. Stenkyrka 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. 10. 11. 12. 13. 14. 15. 16. 17. 18.

socken.

Tärneskär m. 1 mindre skär mell. Toftö och Svartskär. Ljungås, en holme väster om Toftö. Jonsarna, 2 skär. Sandholmen med 3 skär. Aneskären, N. och S. En holme mell. Hjärtö och Sandholmen. Märskär. Bredskär. Stallskär. Håskär 2 st. Saltpannan, ett skär. Ett skär mell. Brätten och Stallskär. Klubbholmen. Skinteskär. Backskär. \ Sälskär. ( Synas ingå bland PaternösterUtryggarna, 2 skär. f skären. Lerskär. )

376 19. GuMskären. 20. Svarten, ett skär. 21. Vatten, ett skär. 22. Bruelle, en holme. 23. Skutskär. 24. Humbleskär. 25. Skärileja, ett skär. 26. Högjullaskär. 27. Långryggen, ett skär. 28. Sv. Skintan. 29. Pottan, St. och L., 2 skär. i Synas ingå bland Paternoster 30. Systrarna, 2 skär. skären. 31. Elofskär. 32. Kyrhäll, 2 skär. 33. Skethas, ett skär. 34. Alnen, ett skär. 35. Stumpen, ett skär. 36. Lefvera, ett skär. 37. Flata Grösslingen, ett skär. 38. Dynan, ett skär. 39. Grösslingarna, 3 skär. 40. Kalluskär, 3 skär. 41. Fruskären. 42. Ett skär 0.2 km nordväst om Tjörnekalf 43. 3 skär mell. nyssn. skär och Gråen. 44. 3 skär mell. Berlin och Gråen. 45. Ett skär nordväst om Väggen.

Inlands södra härad. Lycke

socken.

1. Södra Åstol. 2. Skottholmen. 3. Stattuppskären, N. och S. 4. Kråkorna. Belägna invid Koön. Dispo5. Pjäskholmen, å sjok. Engelsman. neras — utom Hedvigsholmen 6. Kräftholmen. — av Marstrands stad, men 7. Bockholmen. torde enligt skattekommit8. Hedvigsholmen. ' téns betänkande av år 1858 9. Galgholmarna. vara K. M:t och kronan till10. Grumskinsholmen. höriga. 11. Koholmen. 12. Halsholmen. 13. Kvillmansholmen. 14. Kyrkogårdsholmen. 15. Prästholmen. Enl. utlåtande av drätselkammaren i Marstrand 1895 V ansedd tillhöra prästänkesätet Klåfverö Nordg. i Lycke socken. 16. Den obebyggda, utom stadsplanen belägna delen av Marstrandön. Till hör jäml. K. M:ts dom 1904 19/12 K. M:t och kronan.

377 17. Tåholmarna, 2 större och 7 mindre holmar och skär. Tillhöra K. M:t och kronan 18. 11 holmar och skär invid Marstrandstå. jäml. 1908 verkställd, laga19. Skallen, nordost om Marstrandstå. kraftvunnen rågångsutstak20. Getskär el. Skräddaren med 1 skär, öster j ning mellan kronan och Marom Skallen. j strands stad. 21. 2 skär vid Marstrandöns södra strand. 22. Malepert. Invid Koön vid norra inloppet till Marstrands hamn. Upptagen å en år 1897 upprättad »karta över kronan tillhöriga tomter och områden uti Marstrands stad samt en del av dess ägor å Marstrandsön». Disponeras av fortifikationen. 23. Kråkungar, 3 st. | Belägna vid Koöns norra strand. Torde av 24. Getryggen. ! samma skäl som nr 1—14 vara kronan till25. Bröderna. j höriga. 26. Tollskären. 27. N. Kråkan, ett skär. 28. Sumparna, 2 skär. 29. Kleingen, ett skär. 30. S. Kråkan, ett skär. 31. Hunden, ett skär. 32. Tärneskär. 33. Ängholmen med 6 skär. 34. Brandholmen med 7 skär. 35. Högö. Skl. 1817 15/8 ss. under skatte36. Lilla Råhufvudet. holmen Långön brukade kro37. Markatten. noholmar. Jäml. Kbs beslut 38. Vindholmen. 1823 3/10 förklarade för K. 39. Mastholmen. Maj:ts oeh kronans tillhörig40. Yttre, Mellan och Inre Näsvis. het och brukas jäml. kks Ut41. Högö Flater. slag 1828 ™/8 tillsvidare av 42. Stora Råhufvudet. Långö åbor. Få enl. kks brev 43. Inre och Yttre Läskar el. Luskär, å sjok. 1908 " / , icke skatteköpas. Inre och Yttre Lekskär. Upptagna i 1825 jb ss. krono. 44. Baggeskär. 45. Ryttaren. 46. Stenskär. 47. Dörjeskär, 3 st. 48. Ryttarskär. 48. Gula märren, en holme. 50. Tanholmen med å dess grund varande skär. Torsby 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9.

socken.

Knapskären. Koljefjäll, ett skär. Gulskären, norr om Sälö. Sälöungar, 2 grupper av skär. Ett litet skär norr öm de förra. En grupp av skär nordost om Hallosen. S. Hallorskären. Brunskär sung ar, 4 skär. Brunskärsbåda.

378 10. 11. 12. 13. 14. 15. 16. 17.

2 grupper av små skär söder ö. sydväst om Brunskär. Flatskären, 2 holmar med kringligg. skär. Flatskär, 2 skär. L. Berlin, ett skär. En av svenska privilegierade fiskericompagniet gjord ansökning om rätt att skatteköpa Sälö. av kk, 1763 19fx\ av K. M:t Rö, å sjok. Rönn, med holmarna avslogs 5 fastst. s. å. / , enär holmarna borde vara till 7 kringligg. smärre skär. allmänt nyttjande för dem som idkade Brunskär, 2 holmar med fiskerier. Enl. kks utsl. 1831 x[2 är det genom kringl. mindre skär. kungl. br. 1763 5/7 meddelade förordnande Smalskär. ang. holmarnas disposition fortfarande gällande.

V. och 0. Hisings härad. Björlanda 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7.

socken.

Elfbassen, en holme. Osteyidiebådar, 6 skär m. omgiv, grund. L. Brattholmen m. vidligg. skär. 2 små skär mell. Långlv.n och Thorell:n. Ett skär sydväst om St. Hästholmen. 2 skär öster om N. Rödskar. 4 skär mell. Thorell:n och S. Rödskär. Torslanda

socken.

1. Rödskären, 2 större och 1 mindre. 2. Hållskär, 5 skär. 3. Stora Måkholmen, med 3 Förvärvade av KM:t och kronan gm köpeskär. brev 1907 31/7 och avsöndrade från hemnt Am4. Lilla Måkholmen med 1 hult och Kärr enl. Kbs res. s. å. 26/ . Dispo9 skär. neras för försvaret under Marinförvalt5. Stora Ränneskär, sydost ningen. om St. Måkh:n. 6. Skalkorgarna, skär. 7. Vettskär. Öckerö 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. 10. 11.

socken.

Räfven, en holme. Fårnytta, en holme med kringligg. skär. Kollen, å sjok. Kullen, en holme. Stora och Lilla Rossane. Lilla och Stora Pölserna, 2 holmar m. 1 skär. Enskär. Rööen, en holme m. 3 små skär. St. Oset, en holme. L. Oset, ett skär. Svartskär, 3 st., sydväst om St. Oset, Torrboskär, en holme.

379 12. Källo el. Knipplan. Upptagen i jb ss. en skattlagd utjord av krononatur under ensk. disp. Enl. kks utslag 1898 27/12, vari KM:t 1901 12/4 ej gjort ändring, skall holmen i jb kvarstå bland, krono jordlägenheter under, ensk. disp., till dess annorlunda kan varda i behörig ordning bestämt. 13. Bårholmen, \ Tillhöra KM:t och kronan enl. Västra Hisings 14. Fjärholmen, / häradsrätts utslag 1829 "/ 3 . 15. Limpan. 1 1.6. Getryggen. ( B e l ä £ n a å Bår- och Fjärholmarnas landgrund. 17. Norrfly. 18. Hästen, 2 små skär. 19. Brattholmen med 3 skär. 20. En holme mell. Bratthui och Öckerö. 21. Hjärviksbåda, ett skär. 22. Hästbådan, ett skär. 23. Grytan, ett skär. 24. Bollskären. 25. Hönöbåde, ett större o. några mindre skär. 26. Brytet, 3 skär. 27. St, Svartskär. 28. Stenskär, 4 större o. några mindre skär. 29. L. Svartskär. 30. Lönnbådarna. 31. Benskär, en holme med invidligg. små skär. 32. 5 skär, sydost och öster om Tynneskären. 33. Hummelbåde. 34. Vålskär. 35. Svingeskär. 36. Grisbådar, 3 st. Göteborgs stad. Lundby

församling.

1. Stora Aspholmen. Jäml. Kbs utslag 1821 2s/5 samt kammar- och krigs23 koll, utslag 1822 /7 ostridigt tillhörig kronan; disponeras under, Älvsborgs fästning. 2. Knipplan, å sjok. Knippelholmar, 2 st. Ställda under I I I arméfördeln:s förvaltning och utarrenderade till Göteborgs stad. 3. Knippelskär. 4. Gulaskär. 5. Grytskär, ett större o. några mindre skär. Askims härad. Styrsö 1. 2. 3. 4. 5. 6.

socken.

Dynan, 2 skär i Riföfjorden. Bocken, ett skär. Bockskär, 2 st. Svartskär. 4 större och 6 mindre skär norr om Gefveskär. Hastingskär.

380 7. Vasseskären. 8. Klöfskär, 1 större o. 1 mindre skär öster om Dannemark. 9. Dannemark el. Liljan med I skär. Förklarade för krono jäml. Kbs beslut 1823 10. Buskär med 6 större o. 3/6. Utgöra avlöningstillgång för kyrkoherII mindre skär. [ d e n i Styrsö församling enl. KM:ts löne11. Inholmarna, Norra och regleringsres. 1917 ~\V1. Södra. 12. Stopet. 13. Dör skär. 14. St. Ekskär. 15. L. Ekskär. 16. Köttstycket, 1 större o. 2 mindre skär. 17. Vingaungar, 5 skär. 18. Koholmen. 19. Vitten, ett skär öster om Vinga. 20. Lejbråten. 21. Råbådan. 22. St. Brottet. 23. Fjärdskären, 4 st., öster om Vinga. 24. Junge Jan. 25. Klöfskär, 1 större och 1 mindre skär öster om Danmark. 26. Grötskär el. Grytan. 27. Svartskär, öster om Vinga. 28. Skarfverna, 3 skär. 29. Otterskär. 30. Tröjeskär. 31. Trinda Brunskär. 32. Stenskär. 33. Filleskär. 34. Kölleskär. 35. Galtungen. 36. Stora Känsö. Förvärvad 1812 10/4 av KM:t och kronan. Skall enl. kungl. br. 1846 12/0 anses förvärvad för allm. behov i den ordning expropr.förordn. 1845 20 / ai föreskrivit. I jb up.pt. ss. krono jordlägenhet under allm. disp. 37. Galten, 2 skär. J 38. St. Suggan. 39. L. Suggan. y Upptagna å karta 1852 över 40. 43 skär invid Känsö stränder. [ kronolghtn Känsö. 41. L. Känsö, m. 6 små skär invid St. Känsö I sydöstra strand. J 42. Kvällhatten, m. 4 skär. 43. Fjäder el. Fjärskär, å sjok. Känsö Fjärskär. 44. Skiten. 45. Galten (den Södra). 46. Valbomsskär. 47. Lilla Måskullen. Förklarad för krono jäml. Kbs beslut 1823 s/u. 48. Skålbojarna. 49. Brännholmen. 50. Valskär. 51. Rocka.

381 52. Matbåden. 53. Röstskär. 54. L. Lassebröt. 55. Kråka, 3 skär väster om Vargö. 56. Rötskärsbröt. 57. Polacken, 58. Räckorna. 59. Hästbådan, 2 skär. 60. Knappen, 2 större o. några mindre skär. 61. Svartskär, väster om Måholm. 62. Haf galleskär, 1 större o. 3 mindre. 63. Kråkö, ett skär m. omgiv, grund, öster om Donsö. 64. Hattkullen, ett litet skär. 65. Rödskären, 2 större o. 3 mindre. 66. Yxen, ett skär m. omgiv, grund. 67. Knaggenaglarna, 68. L. Rättaren. 69. St. Stenskär. 70. Byknappen. 71. Skälbåda. Inköpta av KM:t och kronan enl. köpebrev 1908 2/c och avsöndrade från Donsö Öster.- och Västergårdar enl. Kbs res. s. å. 13/7. Dispone72. Fjorholmen. ras av K. marinförvaltningen. Enl. karta be73. Fjorholmsskären. stående av 3 större och 3 mindre holmar samt 18 skär. 74. Svartskär, söder om Lökholmen. 75. L. Stenskär, söder om Lökholmen. 76. St. Stenskär, söder om Lökholmen. 77. Tinterna, nordväst om Tornö o. Kungsö. 78. Marcus, nordväst öm Tornö o. Kungsö. 79. Br äckelskären, nordväst om Tornö o. Kungsö. 80. Tormund, 5 små skär m. omgiv, grund, sydv. om Vrångö. 81. Klauback, ett skär söder om Tornö. 82. Bräckorna, 2 grupper av skär sydv. om Varö. 83. Bräckeflu, sydväst om Varö. 84. Skansen, skär o. grund söder om Tornö. 85. St. Flu. 86. Kalfbådar. 87. Norrskär. 88. Trindskär, nordväst öm Inre Tistlarne. 89. Kolleskär, nordväst om Inre Tistlarne. 90. Knallskär. 91. St. och L. Dörrö, 2 grupper av skär väster om Inre Tistlarne. 92. Dörröflu, skär o. grund väster om L. Dörrö. 93. Gröningen. 94. Inre Tistlarne. 95. Intistlarnesflu. 96. Matskär, sydost om Yttre Tistlarne. 97. Lillskär, 4 st., söder om Yttre Tistlarne. 98. Pustskär, söder om Yttre Tistlarne. 99. Knallskär, 2 st., söder om Yttre Tistlarne.

382 Västra Frölunda socken. 1. Hundskär. \ 2. Stockholmsskären. { Disponerade under I I I armé3. En holme norr om Svinholm. [fördelningen. 4. Svinholm. j 5. Skälskären. 6. Kråkskären. 7. N. Kråkskärsbådan. 8. S. Kråkskärsbådan. 9. Jöns. 10. Kopparholmarna. 11. Gulaskär. 12. Dalsarna, 3 skär. 13. Skeppsbåda. 14. Räfskär. 15. Lerholm. 16. Stångholm, 17. Aorra Aspholmen, vanligen benämnd Västra Galejholmen, väster om Södra Saltholmen. j Upptagna i jb ss. kronolägenheter, -iQ Q-i A i i i i , , T •• I under allm. disp. med ant., att de 18. Södra Aspholmen, med 16 skar. I.d ••• i T A rt 1 0CiST)0 19. ,/ows-el. Jönsholmarna med28 skär. ) 1fmfl 2ii , ,,' •., , i n 1 0 4 , I 1909 J4/4, varuti kk. gm utsl. 1912 4/1 \ och KM:t s. å. 19/9 ej gjort ändring. 20. Tisteskär m. 3 små skär, mell. Jonsh:a. 21. Skalskären, 2 st., väster om St. Jonh:n. 22. Smörbådan, ett skär mell. Skalskären o. Plankerna. 23. Stora Ask- el. Eskholmen med 13 skär, även kall. Esholmen. 24. Lilla Ask- el. Eskholmen med 1 större och 11 mindre skär. 25. Skifteskär el. Funsholmen med 6 skär. 26. Loggera, 4 skär. 27. St. Rödskär, söder om L. Askholmen. 28. L. Rödskär, söder om L. Askholmen. 29. Hårskär. 30. Lilla Krälholmen. 31. Fasloa. 32. Stenskär. 33. Tollebåden. 34. Bjurknatten, 2 holmar. Askims 1. Kvällshatten, i Askims viken. 2. Torholmsskär. 3. Kon. A. Kalfven. 5. Kummelskär. 6. Brådskär. 7. Skälskär. 8. Klefvabådan. 9. Klef va.

socken.

383 Hallands län. Fjäre härad. Släps socken. 1. Arno, ett skär omkr. 5 km västsydväst om Stora Flackholmen. 2, Galtarna el. Galtema, 3 små skär. 1. 2. 3. 4. 5. 6.

Valida socken. Klef ven, å sjok. Klöf va, väster om Stora och Lilla Björkskär. Myra, ett skär omkr. 0.4 km väster om Valida Sandö. Tranebräcka, 1 större o. 5 mindre skär. Kungen, 1 större o. 3 mindre skär söder om Tranebräcka. Kungsstenen, ett skär söder om Kungen. Västra och östra Rön, 2 holmar med några mindre, holmar och skär.

1.

Boskär.

2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. 10. 11. 12. 13. 14. 15. 16.

Västra Hasleskäret, Långskär, med 5 små skär nordväst därom. Smetholmen, öster om Långskär. Stensholmarna, 2 större och några mindre holmar söder om Smetholmen. Svenskskär, öster om Stenholmarna. Breda Kråkor, 3 skär sydväst om Otterläger. Flatholmar, 2 holmar söder om Hamnholmeu och sydväst om öckerö. Grytorna, ett skär söder om Öckerö. Loteskär, ett skär sydväst om Hamnholmen. Kråkorna, 2 skär öster om och nära Loteskär. Svartskär, långt ute i havet, Hästbådan, 3 små skär mitt emellan Öskerö och Malö. Selfltl, å sjok. Sälsflu, öster om Utholmarne. Rågskiten, ett skär i Kungsbackafjorden, nordost om Utholmarna. Ramnöskär, 2 skär mell. Ramnö och Y. Lön.

Onsala

1. Bräckorna,

socken,

Örmevalla socken. en sanding små skär söder om Vindo. Vilske härad. Värö socken.

1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9.

Norra Ledskär. Södra Ledskär, 2 skär. Baggen, 2 små skär västerut från Båtfjorden. Grytan, å sjok. Gyltan, ett skär öster om Baggen. Långabågen, å sjok. Långabådan, med 2 skär. Palmen, ett skär mell. Långabågen och fastlandet. Rufskiten, ett skär mell. Långabågen och fastlandet. Arf vaskär, å sjok. Alf veskär. Kråkan, ett skär sydsydväst om Sandsidan.

'Ås socken, t 1. Södra Härta el. Härterön med skäret Pölsan och 3 mindre skär. Tillhöra kungsladugården Åskloster enl. skattläggningsinstr. 1688 15/4. Upptagna å 1759 och 1864 upprättade kartor över Åsklosters ägor.

384 2. 3. 4. 5. 6.

Hampsholmen el. Hampskår1, sydost om S. Härta. Prestskär, 2 skär väster om Hampsholmen. Yttre Flatbådan, ett skär sydväst om Knarreskär. Inre Flatbådan med ett mindre skär söder om Knarreskär. Vindelskär i Kärrafjorden. Himle härad.

Lindbergs socken. Tippefoten el. Tippeflöten. /m-e och Yttre Hårsebådan, 2 skär. Balgö. Skattlagd till hemman, 1 mtl krono, med benämning Balgö nr 1. Gråskär med kringl. små skär \ Till Balgö. Högskär. Flathallen med några mindre skär söder om Balgö mell. Gråskär och Högskär. 7. 2 små skär väster om Högskär. Tillhöra antagligen krohö8. Bengtskär med ett mindre skär, öster om hemmanet Balgö nr 1. och invid Högskär. 9. Stenskär, sydost om och nära Balgö. 10. Sadeln, ett skär sydväst om Gråskär. 11. Klåback, 2 större och några mindre skär väster om Sadeln. 12. Norra Kråkan, 2 skär söder ut från Gråskär. 13. Kråkbuen, ett skär omkr. O.s km öster om N. Kråkan,. 14. Täljknifvarevet, en rad små skär mell. Bo7ideholmen öch Enskäret. 15. Själhällorna, 3 små skär öster om Enskären. 16. Fornöt, ett litet skär sydsydväst om N. Kråkan. 17. Södra Kråkan, ett skär söderut från N* Kråkan. 18. Dynorna, 3 skär. 19. Ett litet skär omkr. 0.6 km norr om Dynorna. 20. Böjeten och några andra små skär söder om Dynorna. 21. Getterön. Skattlagd under kungsgården Lindhof nr 1 1768 30/9 och tillhör denna enl. KM:ts utslag 1797 2 / :o . 22. KlÖfven, en holme intill Getterön. Tillhör kungsgården Lindhof nr 1 enl. kk. utslag 1849 6/7. 23. 3 små skär vid Getteröns västra strand. 24. Själhällorna 2 skär. \ T T r ä t e v i k vid södra stranden 25. Tratehall, ett skar av Getterön. 26. Ett skar norr om Sjalhallorna, J 27. Ett skär invid St. Gubbnäsan å sydvästra delen av Getterön. 28. 2 små skär invid L. Gubbnäsan å sydöstra delen av Getterön. 1. 2. 3. 4. 5. 6.

Faurås härad. Stafsinge socken, 1. Stutarna, ett skär. Årstads härad. Skrea socken. 1. Marsten med några andra därinvid belägna små skär.

Med hänvisning till vad i särskilda avdelningar av utredningen föreslagits framlägges härmed följande förslag: I. Förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 27 juni 1896 om rätt till fiske. Härigenom förordnas, att 4 § i lagen den 27 juni 1896 om rätt till fiske skall upphöra att gälla, samt att nedan angivna paragrafer i samma lag skola erhålla följande ändrade lydelse: 1 *. I öppna havet ävensom vid sådana kronan tillhöriga havsstränder samt i saltsjön belägna skär och holmar, vilka icke till något hemman höra eller under särskilda villkor innehavas, äge varje svensk undersåte rätt att fiska; ej må dock fast fiskredskap där utsättas, utan att Konungen därtill giver lov eller i fall, varom i 2 § sägs, Konungens befallningshavande lämnar särskilt tillstånd. Med fast fiskredskap förstås i denna lag fiskegård samt annan med pålar eller annorledes vid sjöbottnen stadigt fäst redskap, som står på samma ställe längre än tjugufyra timmar och som vittjas där den står utan att upptagas. All annan redskap anses såsom rörlig. 2 §. > Strandägares enskilda fiskerätt i saltsjön omfattar, där ej annorledes i denna lag stadgas, allt det vatten, som finnes till och med etthundraåttio meter från det ställe invid stranden, där stadigt djup av två meter vidtager. Strandägaren må ock från sitt enskilda fiskevatten än längre ut sträcka fast fiskredskap, där i särskilt fall Konungens befallningshavande finner, att det kan ske utan men för annan fiskande.

3 §.

I vattenområde, som avses i 2 § första stycket, må fiske jämväl av annan än strandägare bedrivas: a) i Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Gävleborgs län såvitt angår strömmingsfiske med rörlig redskap och stranden består av skogsmark eller sten och ej av åker eller äng; dock vare vid notfiske 25 — Fiskerättsutredningen.

I.

strandägaren, där han i fisket deltager, berättigad till första notdräkten varje måndag och onsdag; b) vid rikets västra kust för fångst av sådan havsfisk, som går till stränderna i stora stim; dock må vid notfiske strandägaren, där han i fisket deltager, bestämma den ordning, vari hans not skall dragas; c) vid Skånes västra kust från Falsterbo fyr till gränsen mot Halland; d) eljest vid kust, där de fiskande av ålder oklandrat utövat fisket; gällande vad under c) och d) medgivits även agntäkt. Där fiske, efter ty i denna § sägs, idkas vid annans strand, äge de fiskande att nyttja stranden för landfäste och sådan tillfällig uppdragning av redskap och båt, som för fiskets utövande är av nöden; svare dock för skada och intrång. Har strandägare med kostnad upprensat eller upptagit notvarp inom det till hans strand hörande område i vattnet, vare han vid fiske, som i denna § avses, berättigad att uppbära trettiondedelen av den fisk, som av andra i varpet fångas, så länge han det underhåller.

II. I fråga om de av lotsverket disponerade kronoholmar och skär på västkusten föreslås, att åtgärder vidtagas i syfte att fisket vid dessa holmar och skär måtte varda upplåtet till fritt och allmänt begagnande.

Stockholm den 15 augusti 1924. A. W. DUFWA.

Förkortningar allm. = allmän. kr. — krono. ant. = antecknades, anteckning, ladug. =s ladugård. b:co == banco. lbeskr. — landsbeskrivning. besl. = beslut. lägenh. = lägenhet. bost. = boställe. mtl = mantal. br., bv = brev. pgr = penningar. dir = daler. pr. = präst. disp. = disposition. prot. = protokoll. domkap. = domkapitlet. råns. = rannsakning. eckles. = ecklesiastik, -t. rdr = riksdaler. ensk. — enskild. reduc = reducerat. fastst. «= fastställd. res. SE resolution. fmdl. skl. = förmedlingsskattläggning. rst. — runstycke. fmdlt = förmedlat. sk. = skatte. fr. = från el. frälse. sk., skill. = skilling. förmdl. = förmedling. skk. = skatteköpt. gamlt = gammalt. skl. = skattlagd, skattläggning. geom. = geometrisk. skv. Es skattevärdering. gmla = gamla. smt — silvermynt. godk. = godkänd. sp. SE specie. hemn = hemman. s. å. — samma år. hemnt, hemt = hemmanet. sät. SE säteri. hrd = härad. t. = till. hrdsrtt = häradsrätt, ta, tna = tunna. indr. = indraget. tills, ES tillsammans. i. fr., ins. fr. — insockne frälse. tr = tunnor. instr. = instrument. U. fr. =s utsockne frälse. jb = jordebok. und. ss under. jrs. = jordrannsakning. uppr. = upprättad. jrv. = jordrevning. utdr. ES utdrag. jrvjb = jordrevningsjordebok. utsl. ES utslag. jrvprot. = jordrevningsprotokoll. v. = vid. kk. = kammarkollegium. vdb. ES vederbörande. kks = kammarkollegiets. ö. = öde.

Innehållsförteckning. Sid.

S k r i v e l s e till K o n u n g e n

3 Inledning

7 Förhållandet mellan strandäganderätt och fiskerätt vid h a v s k u s t e n

i Norge i Danmark Rättsutvecklingen i Sverige Den äldre regalrätten till fisket i saltsjön Lagstiftningen om rätt till saltsjöfisko

38 44 48 48 51

Äldre stadganden om strömmingsfiske i Bottniska viken och förarbetena till 1766 års fiskeristadgas bestämmelser om rätt till saltsjöfiske 51 Särskilda efter utfärdandet av 1766 års fiskeristadga gjorda framställningar om ökad frihet att idka fiske i saltsjön 65 Förarbetena till 1852 års fiskeristadgas bestämmelser om rätt till saltsjöfiske 78 Förarbetena till 1896 års fiskerättslags bestämmelser om rätt till saltsjöfiske 90 Rättstillämpningen inom de forna danska provinserna 98 Fisklägen i Västernorrlands län och säregna fiskerättsförhållanden vid norrländska kusten 123 Strömmingsfisket vid norrländska kusten

136 S a l t s j ö f i s k e t ur s k a t t l ä g g n i n g s s y n p u n k t

138 Göteborgs och Bohus län Hallands län Malmöhus, Kristianstads och Blekinge län Saltsjöfisken i Malmöhus län „ „ Kristianstads län Blekinge län Kalmar län Saltsjöfisken i Kalmar län Gotland Östergötland Saltsjöfisken i Östergötlands län

139 169 189 192 195 213 233 239 242 245 260

389 Sid.

Uppland och Södermanland 267 Översikt av skattläggningar och skattevärderingar å kusthemman i Värmdö skeppslag och Torö socken med hänsyn till hemmans förmåner av saltsjöfiske 272 Översikt av militieskattläggningarna i Uppland åren 1691 och 1692 med hänsyn till byars eller hemmans förmåner av saltsjöfiske 282 Översikt av skattläggningar å kusthemman i Södermanlands län med hänsyn till saltsjöfiskes beräknande 286 Saltsjöfisken i Stockholms län 289 „ „ Södermanlands län 297 Norrland 298 Gästrikland, Hälsingland, Medelpad och Ångermanland 299 Västerbottens och Norrbottens län 302 Strömmingsfisken i Gävleborgs län 302 Laxfiske inom Gävleborgs läns saltsjöområde 304 Strömmingsfisken i Västernorrlands län 304 Laxfisken inom Västernorrlands läns saltsjöområde 309 Strömmingsfisken i Västerbottens län 310 Laxfisken inom Västerbottens läns saltsjöområde 311 Småfisken inom Västerbottens läns saltsjöområde 313 Strömmingsfisken i Norrbottens län 316 Laxfisken inom Norrbottens läns saltsjöområde 317 Småfisken „ „ „ „ 321 Betydelsen ur

ä g a n d e r ä t t s s y n p u n k t a v s a l t s j ö f i s k e s s k a t t l ä g g n i n g 324

A. Såsom adpertinens till jordegendom B. Självständiga fiskerier

324 325

Inom- o c h u t o m s k ä r s

329 F a s t o c h rörlig f i s k r e d s k a p

335 K r o n a n s ä g a n d e r ä t t till h o l m a r o c h s k ä r på v ä s t k u s t e n

351 Av lotsverket disponerade holmar och lotsarnas fiskerätt vid dem 351 Holmar och skär, som upplåtits till fritt och allmänt begagnande av varje svensk undersåte 359 Holmar och skär, som på grund av sitt läge eller eljest icke äro att hänföra till vissa hemman utan torde vara kronan tillhöriga 363 Förslag

385 Förkortningar

S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1925 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.) Allmän lagstiftning. Rättskipning. Fångvård. Utkast till ändrad lydelse av vissa paragrafer i kunglstadgan den 22 juni 1920 med vissa föreskrifter angdomsagornas förvaltning. . [14]

Vattenväsen. Skogsbruk.

Bergsbruk.

Industri.

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Byggnadsstyrelsesakkunnigas betänkande angående omorganisation av byggnadsstyrelsens byggnadsbyrå m. m. [13] Betänkande ang. ordnandet av statens byggnadsverksamhet inom Stockholm. [15]

Handel och slöfart.

Kommunalförvaltning. Statens och kommunernas finansväsen. Tull- och traktatkommitténs utredningar och betan, kanden. 31. Den svenska tvättmedelsindusfrien. [2] 29. Den svenska skoindustrien. [3] 30. Den svenska cementindustrien. [4] 32. Den svenska porslinsindustrien. [5] 33. Tryckeri- och pappersförädlingsindustri i Sverige. [6] Betänkande med förslag till grunder för avsättning till de affärsdrivande verkens förnyelsefonder m. m. [9] Förslag till förordning ang. statlig inkomst- ocli förmögenhetsskatt. [10] Pollti.

Kommunikationsväsen.

Bank-, kredit- och penningväsen.

Försäkringsväsen. Betänkande med utredning och förslag angående social' försäkringens organisation. [8]

Socialpolitik. / Det ^svenska skogsbrukets förutsättningar ocii historia. , Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig Sveriges enskilda skogar. [12] odling 1 övrigt. Konsumentkooperationen i Sverige. [16] Utredning av vissa frågor rörande privatläroverken, [i Hälso- och sjukvård. Allmänt näringsväsen.

Försvarsväsen. Undcrofficerssakkunnigas yttrande och förslag. [7]

Betänkande betr. vattenfallsstyrelsens landsbygdstaxor m. ni. [18] Utrikes ärenden. Internationell rätt. Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Betänkande rörande det s. k. Geneveprotokollet an Utredning rörande fiskerättsförhållandena vid rikets avgörande på fredlig väg av internationella tvister, kuster. Del 1. [19] Del 2. [201 [17J

Sthlrn 1925, Is;uic Marcus' Boktr.-A.-B.