1923 års taxeringssakkunnigas betänkande angående omorganisation av taxeringsväsendet

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

S T A T E N S O F F E N T L I G A UTREDNINGAR

1925:27

FINANSDEPARTEMENTET

1923 ARS TAXERINGSSAKKUNNIGAS

BETÄNKANDE ANGÅENDE

O M O R G A N I S A T I O N AV TAXERINGSVÄSENDET AVGIVET DEN 30 JUNI 1925

S T O C K H O L M 1 9

taft

sa/.

Statens offentliga utredningar Kronologisk 1. Utredning av vissa frågor rörande privatläroverken. Norstedt.' 173 s. 2 pal.-tab. E . 2. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s utredningar och bet ä n k a n d e » . 31. Den svenska tvättmedelsindustrien med särskild hansyn till förhållandena före världskriget. Av Hj. Heimburger. Marcus. 108 s. F i . 3. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s utredningar och bet ä n k a n d e n . 29. Den svenska skoindustrien m e d särskild hänsyn till förhållandena före världskriget. Av \Y. Smith. Tullberg. 104 s. F i . 4. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s utredningar och bet ä n k a n d e n . 30. Den svenska cementindustrien m e d särskild hänsyn till förhållandena före världskriget. Av O. E d s t r ö m . Marcus. 48 s. F i . 5. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s utredningar och bet ä n k a n d e n . 32. Den svenska porslinsindustrien med särskild hänsyn till förhållandena före världskriget. Av E. W. Tillberg. Tullberg. 64 s. F i . 6. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s utredningar och betänkanden 33. Tryckeri- och pappersförädlingsindustri i Sverige. Av F. Hilgerdt. Marcus. 125 s. F i . 7. Underofficerssakkunnigas y t t r a n d e och förslag jämte p e r s o n a l r e p r e s e n t a n t e r n a s särskilda yttrande. Fahlcrantz. 110 s. F ö . 8. Betänkande med utredning och förslag angående socialförsäkringens organisation. Norstedt, viij, 355 s. Fi. 9. B e t ä n k a n d e m e d förslag till g r u n d e r för avsättning till de u n d e r Kungl. k o m m u n i k a t i o n s d e p a r t e m e n t e t lydande affärsdrivande verkens förnyelsefonder samt för a n v ä n d n i n g och placering av förnyelsefondernas medel. Norstedt. 44 s. K. 10. Förslag till förordning angående statlig lnkomstoch förmögenhetsskatt jämte motiv. Norstedt. 40 s. Fi. 11. Det svenska skogsbrukets förutsättningar och historia. Av N. Schager. Tiden, viij, 108 s. F i .

förteckning 12. Sveriges enskilda skogar. Av N. Schager. Tiden, viij, 309 s. F i . 13. Byggnadsstyrelsesakkunnigas b e t ä n k a n d e angående omorganisation av byggnadsstyrelsens byggnadsbvrå m. m. Marcus. 110 s. K. 14. Utkast till ä n d r a d lvdelse av 1-12, 19, 21-24. 20, 28 —35, 40 samt 48 och 49 §§ i kungl. stadgan den 22 j u n i 1920 m e d vissa föreskrifter angående d o m sagornas förvaltning. Marcus. 39 s. J u . 15. B e t ä n k a n d e angående o r d n a n d e t av stålens byggn a d s v e r k s a m h e t inom Stockholm. Centraltr. xvj, 527 s. 12 pl. K. IG. Konsumentkooperationen i Sverige. Av A. Gjöres. Tiden, viij, 168 s. F i . 17. B e t ä n k a n d e rörande det s. k. Genéveprotokollet angående avgörande på fredlig väg av internationella tvister. Norstedt. 148 s. U. 18. B e l ä n k a n d e beträffande vattenfallsstyrelsens landsbygdstaxor m. m. Marcus. 167 s. 7 bil. K. 19—20. Utredning rörande fiskerättsförhållandena vid rikets kuster. Del 1. 389 s. Del 2. 232 s. Marcus. J o . 21. Förslag till lag om försäkringsavtal in. in. Norstedt. 386 s. J u . 22. Förfalskningsbrotten. F ö r b e r e d a n d e utkast till strafflag. Speciella delen. 6. Av .1. C. W. Thyrén. Lund, .Berling. vj. 249 s. J u . 23. Förslag till lönereglering för landsfogdar och landsfiskaler m. m. Marcus. 172 s. S. 24. 1921 års pensionskommittés b e t ä n k a n d e . 4. Betänk a n d e med förslag till militär tjänstepensionslag. Idun. 150 s. F ö . 25. Förslag till lag om d ö d a n d e av förkommen handling m. m. Norstedt. 32 s. J u . 26. Förslag till lag om gälds betalning genom penningars nedsättande i allmänt förvar. Norstedt. 21 s. J u . 27. 1923 års taxeringssakkunnigas b e t ä n k a n d e a n g å e n d e omorganisation av taxcringsväsendet. Marcus, vij, 275 s. F i .

A n m . Om särrskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelse det departement, u n d e r vilket utredningen avgivits, t. ex. E . = ecklesiastikdepartementet, JJoo bokstäverna till Cv... j o r d b r u k s d e p a r t e m e n t e t . Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga u t r e d n i n g a r s y t t i e an o r d n i n g (nr 98) utgivas u t r e d n i n g a r n a i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1 9 2 5 : 2 7 FINANSDEPARTEMENTET

1923 ÅRS TAXERINGSSAKKUNNIGAS

BETÄNKANDE ANGÅENDE

O M O R G A N I S A T I O N AV TAXERINGSVÄSENDET AVGIVET DEN 30 JUNI 1925

STOCKHOLM 1925 ISAAC MARCUS' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

Innehållsförteckning. Sid.

Skrivelse till statsrådet och chefen för kungl. finansdepartementet VII LAGFÖRSLAG. Förslag till taxeringsförordning

3 I kap.

Inledande stadganden

3 II kap.

Om allmän fastighetstaxering

4 Taxeringsmyndigheter sid. 4. — Deklarationer och andra uppgifter sid. 8. — Förberedande åtgärder sid. 11. — Beredningsnämndernas verksamhet sid. 12. — Uppskattningsnämndernas verksamhet sid. 15. — Länsuppskattningsnämndernas och Stockholms stads prövningsnämnds verksamhet sid 19. — Riksuppskattningsnämndens verksamhet sid 23. — Rätt att i vissa fall anföra besvär i särskild ordning sid. 25. III kap.

Om taxering till inkomst- oqh förmögenhetsskatt samt till kommunal repartitionsskatt för inkomst och för näring

26 Taxeringsmyndigheter sid. 26. — Deklarationer och andra uppgifter sid 30. — Förberedande åtgärder för taxeringsnämndernas verksamhet sid. 39. — Taxeringsnämndernas verksamhet sid. 39. — Besvär över taxeringsnämndernas beslut sid. 46. Förberedande åtgärder för prövningsnämndernas verksamhet sid. 49. — Prövningsnämndernas verksamhet sid. 50. — Besvär över prövningsnämnds beslut sid. 56. IV kap.

Om taxering till kommunal progressivskatt

58 V kap.

Om fastighetstaxering under löpande taxeringsperiod

60 Taxeringsmyndigheter sid. 60. — Deklarationer och andra handlingar sid. 60. — Taxeringsnämndernas verksamhet sid. 62. — Prövningsnämndernas verksamhet sid. 65. — Särskilda bestämmelser sid. 68.

IV

Sid.

VI kap.

Om virkestaxering Taxeringsmyndigheter sid. 69. — Deklarationer och andra uppgifter sid. 69. — Taxeringsnämndernas verksamhet sid. 72. — Prövningsnämndernas verksamhet sid. 76.

69 VII kap.

Allmänna bestämmelser Deklarationer m. m. sid. 78. — Taxeringsmyndigheterna m. m. sid. 80. — Besvär sid. 82. — Anvisningar och formulär m. m. sid. 84. — Ansvarsbestämmelser sid. 85.

78 VIII kap. Kostnader för taxeringsarbetet Promulgationsbestämmelser F ö r s l a g till f ö l j d f ö r f a t t n i n g a r Förordning om ändrad lydelse av 3 § i förordningen den 11 oktober 1912 (nr 275) om skogsvårdsavgift Kungörelse om ändrad lydelse av 1 § i kungörelsen den 8 februari 1918 (nr 54) angående uppbörd av skogsvårdsavgifter m. m. Kungörelse om ändrad lydelse av § 1 och § 4 mom. 1 i kungörelsen den 1 april 1921 (nr 219) angående nytt reglemente för uppbördsverket i Stockholms stad Kungörelse om ändrad lydelse av §§ 1 och 26 i kungörelsen den 21 december 1917 (nr 893) med föreskrifter angående medelsförvaltningen i länen

87 91 92 92 93

95 MOTIVERING. Inledning

1 kap. 2 kap.

De sakkunnigas uppdrag och förloppet av deras arbete .... 99 Taxeringsförordningens uppställning 104

Fastighetstaxering 3 kap. Allmän fastighetstaxering 4 kap. Särskild fastighetstaxering

i07 107 121

T a x e r i n g för inkomst, förmögenhet och näring

5 kap.

Den statliga och den kommunala taxeringens inbördes förhållande 124 6 kap. Organisationen 124 7 kap. Taxeringsnämndernas verksamhet 137 8 kap. Prövningsnämndernas verksamhet 147 9 kap. Stadigvarande biträden åt taxeringsmyndigheterna 165 10 kap. Deklarationer och uppgifter til! ledning vid taxeringen 173

v Sid.

11 kap. 12 kap. 13 kap. 14 kap.

Enhetligt förfarande v i d flera nämnders s a m m a taxeringsfråga Utländska försäkringsanstalter Besvär T a x e r i n g till kommunal progressivskatt

behandling

Virkestaxering 15 kap.

Beskattningsnämnder, taxeringsuppgifter och besvär

Särskilda bestämmelser 16 kap. 17 kap. 18 kap.

Ansvarsbestämmelser Kostnader för taxeringsarbetet Promulgationsbestämmelser

av 166 203 205 222 224

228 228 230 234

Längdföring

235 Dekiarationsformulär

248 Följdförfattningar

254 Kungl. r e m i s s e r

25 Tabeller

8 Anm. Taxeringssakkunnigas slutliga förslag till deklarationsformulär hava icke blivit utgivna av trycket. De överensstämma i allt väsentligt med de i januari 1925 tryckta preliminära förslagen. Vidtagna ändringar i dessa äro i huvudsak av redaktionell natur.

TM Herr Statsrådet och Chefen för Kungl.

Finansdepartementet.

1923 års taxeringssakkunniga, vilka med stöd av nådigt bemyndigande den 27 juli 1923 tillkallats för att verkställa utredning rörande omorganisation av taxeringsväsendet, få härmed vördsamt till fullgörande av sitt uppdrag överlämna betänkande med förslag till taxeringsförordning ävensom förslag till därav föranledda ändringar i vissa gällande författningar. Tillika överlämnas på grundval av 1921 års kommunalskattekommittés tre alternativa förslag till kommunalskattelag (A-, B- och C-förslagen) upprättade förslag till deklarationsformulär. Till de sakkunniga överlämnade nådiga remisser redovisas i särskild avdelning av betänkandet. Stockholm den 30 juni 1925. PEHR GAMSTORP.

ADOLF LUNDEVALL.

LAGFORSLAG

I — 1923 års

Taxeringasakk.

FORSLAG TILL

TAXERINGSFÖRORDNING I KAP.

Inledande stadgande». i *. Taxering till beskattning enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt samt enligt kommunalskattelagen verkställes i den ordning nedan sägs av särskilda beskattningsnämnder med ledning av uppgifter, som avgivits dels av de skattskyldiga och dels av andra. 2 *.

Beskattningsnämnderna skola vid fullgörandet av sina uppdrag ställa sig till ovillkorlig efterrättelse de föreskrifter, taxerings- och skatteförfattningarna innehålla, samt, efter samvetsgrann prövning av meddelade \ uppgifter och för övrigt upplysta eller kända förhållanden, efter bästa förstånd åsätta taxering, så att densamma varder i möjligaste måtto jämlik och rättvis. 3 %.

Det åligger landskamrerarna att, envar inom sitt län, och kamreraren vid överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden att i Stockholm övervaka taxeringsarbetet samt tillse, att därför gällande föreskrifter efterföljas. 4 §.

Varje länsstyrelse har att årligen efter Kungl. Maj:ts bestämmande förordna erforderligt antal personer med sakkunskap i fråga om bokföring och förfarenhet i taxering att enligt närmare föreskrifter av landskamreraren biträda vid taxeringsarbetet. 5 §. Kungl. Maj:t förordnar årligen en person att i enlighet med de närmare föreskrifter, som meddelas av Kungl. Maj:t, dels stå till landskamrerarnas förfogande för råd och upplysningar i taxeringsfrågor och dels verka för en riktig och enhetlig tillämpning av skatteförfattningarna.

6 $. Där ej annorlunda angives eller av förhållandena uppenbarligen framgår, avses i denna förordning a) med länsstyrelse jämväl överståthållarämbetet och b) med landskamrerare jämväl kamreraren vid överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden, allmänna ombudet hos den interkommunala prövningsnämnden, varom förmäles i 68 §, samt den, som jämlikt 114 § förordnats att för vissa fall fullgöra landskamrerares åligganden.

II K A P .

Om allmän fastighetstaxering. Taxeringsmyndigheter. 7 §.

Den allmänna uppskattning av fastighets värde (allmän fastighetstaxering), som enligt 13 § 1 mom. i kommunalskattelagen äger rum första gången år 1927 och därefter vart femte år (uppskattningsår), skall, sedan beträffande fastighet på landet förberedande åtgärder vidtagits av beredningsnämnder, verkställas av uppskattningsnämnder samt i länen av länsuppskattningsnämnder och i Stockholm av Stockholms stads prövningsnämnd, om vilken förmäles i 3 kap. Uppskattningen kan bliva föremål för prövning av en riksuppskattningsnämnd. 8 §. Beredningsnämnd har till arbetsområde ett beredningsdistrikt. För varje gång allmän fastighetstaxering skall äga rum, har länsstyrelsen att indela länets landsbygd i beredningsdistrikt, under iakttagande att distrikten erhålla sådan omfattning, som för beredningsarbetets behöriga gång inom därtill anslagen tid anses lämplig, och äger länsstyrelsen därvid förena två eller flera kommuner till ett eller uppdela kommun i två eller flera beredningsdistrikt. 9 §. 1 mom. Beredningsnämnd består av ordförande, förordnad av länsstyrelsen, jämte ledamöter, valda kommunvis till ett antal, som bestämmes av länsstyrelsen med hänsyn till beredningsdistriktets storlek, dock skola ledamöterna vara minst fyra eller, om distriktet består av mer än en kommun, minst två från varje kommun. 2 mom. Ledamöterna ävensom suppleant för envar av dem väljas av kommunalstämma eller, där kommunalfullmäktige finnas, av dessa. Vid

5 valet skall hänsyn tagas till personernas lämplighet för uppdraget samt jämväl tillses, att ortskännedom rörande distriktets alla delar kommer att förefinnas inom nämnden, ävensom att, såvitt möjligt är, såväl ägare av jordbruksfastighet och annan fastighet som idkare av rörelse eller yrke, arbetare och andra inkomsttagare komma att bliva företrädda i beredningsnämnden. 3 mom. Till ledamöter och suppleanter i beredningsnämnd må endast väljas personer, som äro röstberättigade i kommunens allmänna angelägenheter. (Se vidare 211 §.) 10 §. 1 mom. Val av ledamöter och suppleanter i beredningsnämnden skall förrättas senast den 15 oktober året före uppskattningsår. Om valet skall den, som därvid fört ordet, omedelbart underrätta ej mindre de valda än även ordföranden i beredningsnämnden. 2 mom. Besvär över valet må anföras hos länsstyrelsen senast före klockan tolv å femtonde dagen efter valets förrättande eller, om då är helgdag, å nästa söckendag därefter; och gälle i övrigt om vals överklagande i tillämpliga delar vad i kommunalförfattningarna är stadgat angående besvär över kommunala myndigheters beslut. Finner länsstyrelsen anledning förordna om nytt val på grund därav, att vid valet någon grupp av skattskyldiga, varom i 9 § 2 mom. förmäles, icke blivit tillbörligen företrädd, har länsstyrelsen att meddela föreskrift, huru många ledamöter av varje grupp skola väljas. Varder det därefter företagna valet överklagat och befinnes detsamma icke kunna fastställas, äger länsstyrelsen utse ledamöter i nämnden. Över länsstyrelsens beslut må klagan icke föras. 3 mom. Vid samma tillfälle, som val av ledamöter och suppleanter i beredningsnämnden verkställes, äger kommun bland de sålunda utsedda ledamöterna välja en eller, där kommun omfattar flera beredningsdistrikt, en för varje distrikt att på kommunens bekostnad deltaga i det i 23 § omförmälda sammanträdet. Om detta val skall den, som fört ordet, omedelbart underrätta såväl den valde som ock länsstyrelsen. 11 §. Uppskattningsnämnd har till arbetsområde ett uppskattningsdistrikt. För varje gång allmän fastighetstaxering skall äga rum, har länsstyrelsen att verkställa indelning i uppskattningsdistrikt, under iakttagande att distrikten erhålla sådan omfattning, som för taxeringsarbetets behöriga gång inom därtill anslagen tid anses lämplig. Varje stad bör i allmänhet utgöra ett uppskattningsdistrikt, länsstyrelsen dock obetaget att, där såcknt anses nödigt, uppdela stad i två eller flera distrikt.

a

Hi 1 mom. Uppskattningsnämnd består av ordförande samt på landet sex och i stad fyra ledamöter. Ordförande i uppskattningsnämnd förordnas av länsstyrelsen. Utav de sex ledamöterna i uppskattningsnämnd på landet skall en utses av länsstyrelsen, två väljas av länets landsting och två av vederbörande kommunalstämma eller, där kommunalfullmäktige finnas, av dessa samt en utgöras av vederbörande beredningsnämndsordförande eller, om han förordnats att vara ordförande i nämnden, en ledamot, som länsstyrelsen utser i hans ställe. De tre förstnämnda ledamöterna skola tjänstgöra i hela uppskattningsdistriktet och de tre sistnämnda då fråga är om taxering av fastighet inom kommun, av vilken de valts, eller, vad angår beredningsnämndsordförande eller i hans ställe utsedd ledamot, inom kommun, tillhörande ordförandens beredningsdistrikt. Kommunernas val av ledamöter skola förrättas i december aret före uppskattningsår, börande därvid tillses, att minst en av de valda tjänstgjort i beredningsnämnden inom kommunen. Utav de fyra ledamöterna i uppskattningsnämnd i stad skall en utses av länsstyrelsen och tre väljas av stadsfullmäktige eller, där stadsfullmäktige icke finnas, av allmän rådstuga, och skall dylikt val förrättas i september året före uppskattningsår. Vid samma tillfälle, som val av ledamöter i uppskattningsnämuden sker, skall i enahanda ordning väljas suppleant för envar av dem. Om utgången av val, som förrättats av landsting, underrättas såväl de valda som länsstyrelsen. Om övriga i denna paragraf omförmälda val har den, som därvid fört ordet, att underrätta ej mindre de valda än även ordföranden i uppskattningsnämnden. Till ledamöter och suppleanter i uppskattningsnämnd skola väljas personer, som äro kommunalt röstberättigade inom uppskattningsdistriktet eller, där distrikt utgör del av stad, i staden och som kunna anses äga erforderlig sakkunskap i fråga om värdesättning av fastighet och noggrann kännedom om fastighetsförhållandena inom uppskattningsdistriktet. (Se vidare 211 §.) 2 mom. över landskommunernas och städernas val av ledamöter i uppskattningsnämnd må besvär anföras i enahanda ordning, som är stadgad i 10 § 2 mom. första punkten. Varder sådant val upphävt och befinnes vid prövning av besvär över därefter företaget val icke heller detta kunna fastställas, äger länsstyrelsen utse ledamöter i nämnden. över länsstyrelsens beslut må klagan icke föras. 13 §. Länsuppskattningsnämnd, en för varje län, består av minst tolv, högst tjugufyra ledamöter, vilka länsstyrelsen utser till hälften bland dem, som

7 deltagit i uppskattningsnämndernas arbeten efter förordnande av länsstyrelsen eller val av landsting, till en fjärdedel bland dem, som deltagit i samma arbeten efter val av kommun, samt till återstående fjärdedelen bland personer inom länet, vilka icke deltagit i nämnda arbeten, men genom sin verksamhet kunna antagas besitta sakkunskap i fråga om fastighetsvärdering. Länsuppskattningsnämndens ledamöter böra så utses, att inom nämnden icke saknas tillförlitlig kännedom om fastighetsvärdena i länets skilda delar. Enligt samma grunder utser länsstyrelsen suppleanter till antal, motsvarande minst hälften av antalet ordinarie ledamöter i nämnden. Vid länsuppskattningsnämndens sammanträden skall landshövdingen i länet vara ordförande med rättighet att deltaga i nämndens överläggningar, men icke i dess beslut, där ej för visst fall annat följer av stadgandet i 214 §. Vid förfall för landshövdingen äger nämnden att genom val med slutna sedlar inom sig utse ordförande; och skall vid sådant val ordet föras av den till levnadsåren äldste i nämnden. (Se vidare 211 §.) 14 §. Riks uppskattningsnämnden består av ordförande och vice ordförande samt ledamöter i enlighet med vad nedan sägs. Kungl. Maj:t utser före utgången av februari månad året näst efter uppskattningsåret ordförande, vice ordförande och en ledamot. Vardera av riksdagens kamrar väljer inom samma tid två ledamöter. Varje länsuppskattningsnämnd väljer, innan den åtskiljes, inom sig två ledamöter att inträda i riksuppskattningsnämnden, då fråga är om taxering av fastighet inom det län, vars länsuppskattningsnämnd de tillhört. J ä m v ä l Stockholms stads prövningsnämnd väljer vid sammanträde under uppskattningsåret inom sig två ledamöter, vilka skola deltaga, då taxering av fastighet i Stockholm är föremål för riksuppskattningsnämndens prövning. För varje medlem i riksuppskattningsnämnden skall i enahanda ordning utses en suppleant. Om sitt val av ledamöter och suppleanter insända riksdagens kamrar, länsuppskattningsnämnderna och Stockholms stads prövningsnämnd underrättelse till chefen för finansdepartementet, som, då underrättelse om samtliga val ingått, till länsstyrelserna samt medlemmarna och suppleanterna i riksuppskattningsnämnden översänder en fullständig uppgift om nämndens sammansättning. (Se vidare 211 §.) 15 i 1 mom. Genom allmän kungörelse, som utfärdas senast den 31 augusti året före uppskattningsår, lämnar länsstyrelsen underrättelse om indel-

8 ningen i berednings- och uppskattningsdistrikt och om de personer, som komma att inom distrikten såsom ordförande leda berednings- och uppskattningsnämndernas arbeten eller av länsstyrelsen förordnats till ledamöter i uppskattningsnämnderna i städerna, varjämte länsstyrelsen meddelar sitt beslut om det antal ledamöter, som varje kommun skall välja i beredningsnämnden. I kungörelsen intagas vidare dels de i 12 § meddelade föreskrifterna om kommunernas och landstingets val av ledamöter och suppleanter i uppskattningsnämnderna och dels tillkännagivanden enligt 17 § 3 mom. 2 mom. Omedelbart efter det länsstyrelsen erhållit underrättelse om landstingets val av ledamöter och suppleanter i uppskattningsnämnderna på länets landsbygd, lämnar länsstyrelsen genom allmän kungörelse underrättelse om landstingets val och om länsstyrelsens förordnande av ledamöter i dessa uppskattningsnämnder, varjämte länsstyrelsen under hänvisning till sin förut enligt 1 mom. härovan utfärdade kungörelse ånyo erinrar kommunerna om de val, som jämlikt 12 § skola företagas. 3 mom. Genom allmän kungörelse, som utfärdas senast den 31 mars under uppskattningsåret, lämnar länsstyrelsen underrättelse om de personer, som blivit utsedda till ledamöter och suppleanter i länsuppskattningsnämnden, samt om tid och ställe för nämndens sammanträde. I denna kungörelse erinras om innehållet i 33 §. E t t exemplar av kungörelsen låter länsstyrelsen tillställa envar av länsuppskattningsnämndens ledamöter och suppleanter.

Deklarationer och andra uppgifter. 16 §. Ägare av fastighet eller, därest fastighet innehaves av sådan med ägare likställd innehavare, varom förmäles i 97 § i kommunalskattelagen, dess innehavare är pliktig att utan anmaning till ledning för allmän fastighetstaxering avlämna deklaration, innefattande uppgifter om fastighetens areal, användning och byggnader, den senast för fastigheten erlagda köpeskillingen, hyror och därmed jämförlig avkastning av fastigheten, till fastigheten hörande särskilda förmåner samt, beträffande jordbruksfastighet, kreatursbesättningen och skogen. (Se vidare 202 och 203 $$.) 17 §. 1 mom. Deklarationer för allmän fastighetstaxering skola senast den 15 september året före uppskattningsår avlämnas, vad angår fastighet på landet, till ordföranden i beredningsnämnden för det distrikt, landsfiskalen i det landsfiskalsdistrikt eller länsstyrelsen i det län, där fastigheten är belägen, samt, vad angår fastighet i stad, till ordföranden i uppskattningsnämnden

9 för det distrikt, magistraten eller stadsstyrelsen i den stad eller länsstyrelsen i det län, där fastigheten är belägen, dock att beträffande fastighet i Stockholm deklaration skall avlämnas till överståthållarämbetet. Därest under tiden mellan avlämnande av deklaration och uppskattningsårets ingång fastighet eller del därav övergått till ny ägare eller därmed likställd innehavare, äro såväl den förutvarande som den nye ägaren eller innehavaren pliktiga att inom tio dagar därefter härom göra anmälan till vederbörande beredningsnämnds ordförande på landet eller uppskattningsnämnds ordförande i stad eller till vederbörande länsstyrelse; börande i fall,, då genom överlåtelse fastighet blivit uppdelad, överlåtelsehandlingen i huvudskrift eller bestyrkt avskrift företes. Efter anmaning åligger ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet att avgiva uppgift jämväl angående andra förhållanden, som kunna tjäna till ledning vid fastighetens taxering, än dem, som finnas angivna å deklarationsblanketten. (Se vidare 204 §.) 2 mom. Underlåter ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet att inom föreskriven tid avgiva deklaration för allmän fastighetstaxering, må, därest han icke heller efterkommer anmaning om deklarationsskyldighetens fullgörande, för deklarationens införskaffande anlitas biträde av länsstyrelsen, som, därest deklarationen prövas vara för fastighetens taxering erforderlig, äger förelägga deklarationsskyldig, som icke är offentlig tjänsteman, lämpligt vite. Krono- eller stadsbetjänt, som verkställer delgivning av dylikt föreläggande, äger att därför av den försumlige undfå gottgörelse med fem kronor för varje förrättning. Enahanda biträde må anlitas, då anmaning att förete överlåtelsehandling enligt 1 mom. andra stycket eller att avlämna uppgift enligt 1 mom. tredje stycket icke efterkommits. 3 mom. I den uti 15 § 1 mom. omförmälda kungörelsen erinras vederbörande om skyldigheten att avgiva deklarationer för allmän fastighetstaxering och om påföljden för uraktlåtenhet därutinnan samt om tid och ställe för deklarationernas avgivande. Tillika lämnas underrättelse om, varest deklarationsblanketter tillhandahållas, samt meddelas, att den, som önskar upplysning rörande beskaffenheten av honom åliggande deklarationsskyldighet och sättet för dess fullgörande, äger att för sådant ändamål hänvända sig till vederbörande beredningsnämnds ordförande på landet och uppskattningsnämnds ordförande i stad. 18 §. Senast den 15 september året före uppskattningsår skola följande handlingar avlämnas: a) av häradsskrivare och vederbörande tjänsteman i stad, utom Stockholm: de till honom, enligt vad därom är särskilt stadgat, från domaren på landet och rätten i stad överlämnade lagfartsförteckningarna sålunda, att å r

1926 avlämnas nämnda förteckningar för tiden från och med den 1 jiili 1921 till och med den 30 juni 1926 och därefter för motsvarande femårsperiod ; b) av direktion för hypoteksinrättning: uppgift å det värde, vartill envar i hypoteksinrättningen till belåning anmäld fastighet blivit uppskattad vid hypoteksvärdering; skolande uppgiften år 1926 omfatta värderingar, som godkänts under tiden från och med den 1 juli 1921 till och med den 30 juni 1926, och därefter under motsvarande femårsperiod; c) av styrelse för inländsk brandförsäkringsanstalt eller av syssloman för utländsk sådan anstalt: uppgift rörande försäkringsvärdet å de till annan fastighet än jordbruksfastighet hänförliga byggnader, som blivit försäkrade mot brandskada eller vilkas försäkring till beloppet förändrats under tiden från och med ingången av det år, då uppgiften skall avlämnas, till och med utgången av augusti månad samma år; börande dylik uppgift meddelas särskilt för varje fastighet samt, då uppgift skall avgivas angående viss byggnad, redogörelse även lämnas för gällande försäkringar å andra på samma fastighet uppförda byggnader. Samtliga uppgifter enligt denna paragraf avlämnas, där fastigheten är belägen, i Stockholm till överståthållarämbetet samt i länen, såvitt angår uppgifterna under a) och b), till, vederbörande länsstyrelse och, såvitt angår uppgifterna under c), antingen till länsstyrelsen eller på landet direkt till ordföranden i beredningsnämnden och i stad till ordföranden i uppskattningsnämnden eller till magistraten eller stadsstyrelsen. Uppgifterna skola vid avlämnandet vara ordnade kommun- eller församlingsvis och skall därjämte medelst särskilda omslag eller annorledes vara tydligt utmärkt, vilken kommun eller församling varje grupp av uppgifter avser. Underlåter den, som är uppgiftsskyldig enligt denna paragraf, att behörigen fullgöra sin uppgiftsskyldighet, skola stadgandena i 17 § 2 mom. hava motsvarande tillämpning. (Se vidare 204 §.) 19 §. Rätt till anmaning, varom i detta kapitel stadgas, tillkommer ordförande i beredningsnämnd, ordförande i uppskattningsnämnd och landskamrerare. Anmaning tillsändes den uppgiftspliktige i rekommenderat brev med allmänna posten; dock må, där så finnes nödigt, för anmaningens delgivande anlitas i Stockholm överståthållarämbetet, i övriga städer magistraten, eller stadsstyrelsen och å landet landsfiskalen i orten, vilka myndigheter det i sådant fall åligger att ofördröjligen mot bevis tillställa vederbörande anmaningen.

11 Förberedande åtgärder. 20 §. Sedan länsstyrelsen ombesörjt, att de vid närmast föregående allmänna fastighetstaxering tillgängliga jordregisterutdragen blivit fullständigade med de anteckningar, som efter utdragens upprättande tillkommit i jordregistret, samt utdrag verkställts av jordregistret i de delar, som upplagts under samma tidrymd, skall länsstyrelsen senast den 15 september året före uppskattningsår till ordföranden i beredningsnämnden översända omförmälda utdrag ävensom de vid närmast föregående allmänna fastighetstaxering och därefter avgivna, hos länsstyrelsen förvarade deklarationer och andra uppgifter rörande fastigheter inom beredningsdistriktet. 21 §. Senast den 1 oktober aret före uppskattningsår skall häradsskrivaren, vid bot av tre kronor för varje överskjutande dag, till beredningsnämndens ordförande avlämna på senaste inantalslängd och i övrigt kända förhållanden grundade fastighetslängder, varom vidare förmäles i 26 § 3 mom.; skolande längderna upptaga dels samtliga inom distriktet belägna fastigheter, å vilka taxeringsvärden skola sättas, ävensom fastigheternas ägare eller därmed likställd innehavare, dels ock taxeringsvärdet å varje fastighet för det år, då längderna skola avlämnas. I stad utom Stockholm skola av vederbörande tjänsteman enahanda längder uppläggas för varje uppskattningsdistrikt och senast den 15 november året före uppskattningsår av samme tjänsteman, vid bot av tre kronor för varje överskjutande dag, avlämnas till uppskattningsnämndens ordförande. 22 §. 1 mom. Sedan de i 18 § a) och b) om förmälda uppgifterna inkommit till länsstyrelsen, har landskamreraren att verkställa undersökning rörande fastigheternas allmänna saluvärden å länets landsbygd. Länsstyrelsen äger inkalla lämpligt antal personer med ingående kännedom om nämnda värden att meddela landskamreraren erforderliga upplysningar för berörda undersökning. 2 mom. Efter det sammanträden enligt 23 § hållits, har länsstyrelsen att till ordföranden i den berednings- eller uppskattningsnämnd, som i varje särskilt fall vederbör, översända de i 18 § a) och b) omförmälda uppgifterna. 23 §. Senast den 25 oktober året före uppskattningsår skola efter kallelse av länsstyrelsen ordförandena i berednings- och uppskattningsnämnderna på länets landsbygd ävensom de beredningsnämndsledamöter, som därtill utsetts en-

ligt 10 § 3 mom., samt de uppskattningsnämndsledamöter, vilka enligt 12 <^ 1 mom. utsetts av länets landsting, sammanträda inför länsstyrelsen eller landskamreraren å en eller flera lämpliga orter för förberedande överläggningar rörande tillämpningen av de allmänna grunderna vid den förestående allmänna fastighetstaxeringen; och äger länsstyrelsen till dessa sammanträden kalla jämväl andra personer, vilka på grund av sin verksamhet eller eljest kunna antagas äga sakkunskap rörande fastighetsvärdena inom länet eller delar därav. Vid sammanträdet redogör landskamreraren för priserna vid köp och försäljning under de senaste fem åren av fastigheter inom länet eller den del av detsamma, sammanträdet avser, och för de slutsatser beträffande fastigheternas allmänna saluvärden, som enligt hans mening kunna dragas därav, så ock för övriga av honom kända förhållanden av beskaffenhet att inverka på nämnda värden. För sådana trakter inom länet, där jordbruksfastigheterna kunna med avseende å ägoslag och jordens beskaffenhet anses vara väsentligen likartade, böra de vid dessa sammanträden närvarande föreslå vissa värden för ytenhet mark av olika ägoslag och godhetsklasser med normalt byggnadsbestånd, vilka enhetsvärden må tjäna till ledning vid taxeringen. Vid dessa sammanträden föres protokoll av den person, som länsstyrelsen därtill utsett; börande genom länsstyrelsens försorg bestyrkta avskrifter av protokollet skyndsamt tillställas ordförandena i beredningsnämnderna och i uppskattningsnämnderna på länets landsbygd. Skulle för åstadkommande av en jämn och likformig taxering i stad länsstyrelsen finna lämpligt att hålla sammanträden med ordförande och ledamöter av stadens uppskattningsnämnder, må jämväl sådana sammanträden äga rum före taxeringsarbetets påbörjande, vid vilka sammanträden särskilda sakkunniga må tillkallas. 24 §.

Angående förberedande utredning för värdesättning av skogsmark och växande skog stadgas i särskild instruktion, som Kungl. Maj:t äger utfärda. Beredningsnämndernas verksamhet. 25 §. Beredningsnämndens ordförande åligger: a) att tillhandahålla deklarationsblanketter samt meddela den, som därom framställer begäran, erforderliga upplysningar om honom åliggande deklarationsskyldighet och sättet för dess fullgörande; b) att samla samt i enahanda följd, som fastigheterna förekomma i fastighetslängderna, ordna och numrera avlämnade deklarationer och andra uppgifter;

13 c) att granska nämnda handlingar och vidtaga åtgärder för felande deklarationers införskaffande samt tillse, dels att anmälda eller eljest kända förändringar i avseende å äganderättsförhållandena varda iakttagna och i längderna införda, dels ock att genom infordrande av upplysningar ledning vinnes för en noggrann och tillförlitlig taxering; d) att i vederbörliga kolumner i fastighetslängderna anteckna avgivna deklarationers och andra uppgifters nummer samt, med ledning av tillhandahållna avskrifter av jordregistret och i deklarationerna lämnade, av ordföranden granskade uppgifter, fastigheternas areal i olika ägoslag; samt e) att kalla beredningsnämndens ledamöter till sammanträde. 26 §. 1 mom. Beredningsnämndens sammanträden hållas, efter ordförandens bestämmande, å lämplig tid och plats. Ordföranden är föredragande och ansvarig för att nödigt protokoll föres; börande protokollet justeras inför nämnden och justeringen bestyrkas genom å protokollet tecknat intyg av två ledamöter. 2 mom. Vid beredningsnämndens första sammanträde och innan taxeringsarbetet tager sin början, åligger det ordföranden att avgiva noggrann redogörelse ej mindre rörande de enhetsvärden, som föreslagits vid det i 23 § omförmälda sammanträdet, samt de värderingsgrunder i övrigt, som å detta sammanträde ansetts böra inom distriktet tillämpas, än även rörande samtliga de köp av jordbruksfastighet inom distriktet, som under de senaste fem åren förekommit, samt de slutsatser beträffande fastigheternas allmänna saluvärden i orten, som enligt ordförandens mening kunna dragas av dessa köp. Finnas inom distriktet fastigheter med skog, bör i redogörelsen tillika lämnas upplysning om de anvisningar, som ifråga om värdesättning av skogsmark och växande skog må hava lämnats enligt den i 24 § omförmälda instruktionen. Redogörelsen ävensom beredningsnämndens mening härom böra protokollföras. Härefter åligger det nämnden att föreslå det eller de värden, nämnden anser böra åsättas varje fastighet i distriktet. Vid taxering av skogsmark och växande skog äger nämnden åtnjuta biträde av skogssakkunnig, som länsstyrelsen därtill förordnar, och må länsstyrelsen från domänstyrelsen samt länets skogsvårdsstyrelse inhämta förslag angående för ändamålet lämpliga personer. Nämnden äger, där så anses erforderligt, tillkalla sakkunnigt biträde för taxeringen i övrigt, börande dock länsstyrelsens tillstånd härtill före tillkallandet inhämtas. 3 mom. För varje beredningsdistrikt eller, där distriktet består av mer än en kommun, för varje kommun skola förslagen till taxering upptagas i särskilda taxeringslängder (fastighetslängder) över dels fastigheter, för vilka kommunal repartitionsskatt erlägges, och dels fastigheter, för vilka dylik skatt icke erlägges.

14 Har Kungl. Maj:t förordnat om ändring i den kommunala indelningen, men förordnandet icke trätt i kraft, skola i distrikt eller kommun, som genom ändringen skall delas, särskilda fastighetslängder upprättas för varje därvid uppkommande del. Därest inom kommun eller sådan del av kommun, för vilken särskilda fastighetslängder skola föras, finnes ett eller flera administrativa områden, där menighet äger utöva beskattningsrätt, skola de inom varje dylikt område förekommande fastigheterna i längderna sammanföras till särskild avdelning, som för sig summeras. Tillhöra delar av fastighet olika dylika områden eller är del av fastighet belägen inom och annan del utom särskilt sådant område, upptages i varje avdelning av längden den del av fastigheten, som dit är att hänföra. Beredningsnämndens ordförande skall införa de föreslagna värdena i fastighetslängderna under iakttagande i förekommande fall av föreskrifterna dels i anvisningarna till kommunalskattelagen 8 § punkt 7, 9 § punkt 6 och 11 § punkt 3 tredje stycket dels ock i 15 § 2 mom. i samma lag. 4 mom. De av beredningsnämnden följda grunderna för taxeringen skola för varje fastighet upptagas i en särskild längd enligt fastställt formulär. Denna längd, som, därest beredningsdistriktet består av mer än en kommun, upplägges särskilt för varje kommun, skall upprättas av ordföranden och med lämpliga mellanrum under beredningsarbetet framläggas för nämnden, som, i händelse av ojämnhet i taxeringen, har att verkställa erforderlig jämkning däri. Då nämndens förslag till taxering föreligger färdigt, skall längden, behörigen summerad, i justerat skick fogas vid protokollet. Senast den 20 december skall ordföranden översända sammandrag av längden till landskamreraren i länet. 5 mom. Beslut må icke fattas av beredningsnämnd, vars distrikt omfattar blott en kommun eller del därav, därest icke ordföranden och minst två ledamöter äro närvarande, ej heller av beredningsnämnd, vars distrikt omfattar två eller flera kommuner, därest icke, utom ordföranden, en ledamot från varje kommun är tillstädes. Ordföranden åligger att i alla de fall rörande värdesättning, då hans mening icke gjort sig gällande, i fastighetslängderna upptaga det värde, han anser böra föreslås; och är det jämväl var och en av de övriga medlemmarna i beredningsnämnden obetaget att få sin särskilda mening till protokollet antecknad eller, skriftligen avfattad, vid protokollet fogad, om den senast vid protokolljusteringen avlämnas till ordföranden. (Se vidare 212, 213 och 214 §§.) 27 §.

Beredningsnämndens förslag skall föreligga färdigt senast den 15 december året före uppskattningsåret; och åligger det ordföranden att genom kungörelse i distriktets kyrkor giva tillkänna, att förslaget under tio dagar viss

15 angiven tid på dagen tillhandahålles inom kommunen hos beredningsnämndens ordförande eller någon dess ledamot, med rätt för ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet inom distriktet att senast den 5 påföljande januari till beredningsnämndens ordförande avgiva skriftliga erinringar mot förslaget. Därest erinran mot förslaget avgivits eller känt blivit, att i fastighetslängden uppförd fastighet uppdelats, skall ordföranden senast den 15 januari hålla sammanträde med beredningsnämnden, som har att yttra sig över inkommen erinran samt i förekommande fall avgiva nytt förslag till taxering. Dylika yttranden och förslag upptagas i protokollet.

Uppskattningsnämndernas verksamhet. 28 §. 1 mom. Sammanträden med uppskattningsnämnd på landet hållas, efter ordförandens bestämmande, å lämplig tid och plats. Föredragande i nämnden är vederbörande beredningsnämnds ordförande beträffande de fastigheter, som tillhöra hans beredningsdistrikt. Ordföranden är ansvarig för att nödigt protokoll föres och att föreskrivna anteckningar i fastighetslängderna verkställas; honom obetaget att anställa särskild person, som under hans tillsyn för uppskattningsnämndens protokoll och verkställer anteckningarna i längderna. Protokollet justeras inför nämnden och justeringen bestyrkes genom å protokollet tecknat intyg av två ledamöter. 2 mom. Innan uppskattningsnämnden på landet börjar det egentliga arbetet, skall ordföranden, efter samråd med landskamreraren angående lämplig tid och plats, kalla de av länsstyrelsen och landstinget utsedda ledamöterna ävensom samtliga ordförande i beredningsnämnderna i de till uppskattningsdistriktet hörande beredningsdistrikten till ett förberedande sammanträde, vid vilket varje beredningsnämnds ordförande har att, i anslutning till den i 26 § 4 mom. omförmälda längden, avgiva noggrann redogörelse för de värderingsgrunder, efter vilka beredningsnämnden upprättat sitt förslag, ävensom för sin egen mening, huruvida och i vad mån dessa värderingsgrunder kunna anses överensstämma med resultatet av överläggningarna vid det i 23 § omförmälda sammanträdet inför länsstyrelsen eller landskamreraren eller eljest med de priser, som i orten betalts vid fastighetsköp. P å grundval av dessa redogörelser skola de vid detta sammanträde närvarande taga under övervägande och till protokollet anteckna, vilka allmänna jämkningar av beredningsnämndernas förslag finnas erforderliga för en jämn och likformig taxering i hela uppskattningsdistriktet, med rätt för en var av de närvarande och med skyldighet för såväl uppskattningsnämndens ordförande som beredningsnämndsordförandena att låta sin mening till protokollet antecknas, därest den avvikit från flertalets. Avskrift av protokollet skall inom tio dagar efter sammanträdet av ord-

16 föranden översändas till landskamreraren, som har att, efter därav tagen del, insända de inkomna protokollsavskrifterna ävensom de i 26 § 4 mom. angivna sammandragen till finansdepartementet. 3 mom. Sedan det i 2 mom. omförmälda sammanträdet hållits, tager taxeringsarbetet sin början med de kommuner, där vid nämnda sammanträde beredningsnämndernas förslag ansetts tillfredsställande, samt fortgår kommun efter kommun och fastighet efter fastighet, därvid föredraganden har att i varje fall meddela såväl beredningsnämndens förslag som ock sin egen mening ävensom redogöra för inkomna erinringar och de ändringar, som beredningsnämnden funnit sig böra föreslå. 29 §. Ordförande i uppskattningsnämnd i stad har enahanda åligganden, som i 25 § stadgats för ordförande i beredningsnämnd. Sammanträdena hållas inom staden å tid och ställe, som av ordföranden bestämmas. Ordföranden är ansvarig för att nödigt protokoll och föreskrivna taxeringslängder föras. I stad med magistrat åtnjuter ordföranden biträde vid protokoll- och längdföringen av uppbörds- eller annan tjänsteman, som magistraten, i Stockholm överståthållarämbetet, ställer till ordförandens förfogande. I till fögderi hörande stad är det ordföranden obetaget att anställa särskild person, som under hans tillsyn för uppskattningsnämndens protokoll och verkställer anteckningarna i längderna. Protokollet justeras inför nämnden och justeringen bestyrkes genom å protokollet tecknat intyg av två ledamöter. Ordföranden är själv föredragande i nämnden. Är stad indelad i två eller flera uppskattningsdistrikt och har sådant sammanträde, som i 23 § sista stycket omförmäles, icke funnits erforderligt, skall länsstyrelsen uppdraga åt en av uppskattningsnämndsordförandena i staden att före taxeringsarbetets påbörjande kalla övriga ordförande och ledamöterna till sammanträde för förberedande överläggningar rörande de allmänna grunder, som böra i stadens skilda delar komma i tillämpning vid taxeringen; och äger länsstyrelsen på framställning av den sammankallande ordföranden medgiva, att han må till detta sammanträde kalla jämväl andra personer, vilka på grund av sin verksamhet eller eljest kunna antagas äga sakkunskap rörande fastighetsvärdena inom staden. 30 §.

1 mom. Beslut må icke fattas av uppskattningsnämnd på landet, med mindre ordföranden jämte föredraganden eller, där ordföranden själv såsom beredningsnämndsordförande är föredragande, en av länsstyrelsen utsedd ledamot, ävensom en landstingsvald och en kommunvald ledamot äro tillstädes, ej heller av uppskattningsnämnd i stad, med mindre ordföranden samt minst två ledamöter äro tillstädes. En var ledamot har rätt samt ordföranden och, i uppskattningsnämnd på

landet, föredraganden skyldighet att i händelse av avvikande mening låta densamma antecknas till protokollet. 2 mom. De av uppskattningsnämnd på landet satta värdena införas i de i 26 § 3 mom. omförmälda fastighetslängderna. I stad skola dylika längder föras för varje uppskattningsdistrikt och skola i övrigt bestämmelserna i 26 § 3 mom. lända till efterrättelse. Fastighetslängderna underskrivas av uppskattningsnämndens ordförande och ledamöter. 3 mom. Vad i 26 § 2 mom. är stadgat om rätt för beredningsnämnd att för taxeringen tillkalla sakkunniga biträden gäller även i fråga om uppskattningsnämnd . (Se vidare 212, 213 och 214 §§.) 31 §. Uppskattningsnämndens arbete bör taga sin början på landet senast den 20 januari under uppskattningsåret och i stad senast den 15 december året dessförinnan. Arbetet skall vara avslutat i länen senast den 15 mars och i Stockholm senast den 15 juni under uppskattningsåret. Senast den 31 mars under uppskattningsåret skall uppskattningsnämndens ordförande i fögderi till häradsskrivaren och i stad med magistrat, utom Stockholm, till vederbörande tjänsteman överlämna fastighetslängderna, behörigen summerade. Inom samma tid skall i länen uppskattningsnämndens ordförande till vederbörande länsstyrelse insända deklarationerna och övriga handlingar ävensom berednings- och uppskattningsnämndernas protokoll. 32 §.

1 mom. Sedan i fögderi häradsskrivaren låtit avskriva fastighetslängderna i två exemplar, har han att senast den 15 april under uppskattningsåret, vid bot av tre kronor för varje överskjutande dag, till länsstyrelsen i länet insända längderna i huvudskrift med sammandrag. Den ena av de upprättade avskrifterna stannar i häradsskrivarens förvar. Den andra avskriften av längderna, i vad de angå varje särskild kommun, skall jämväl senast den 15 april under uppskattningsåret av häradsskrivaren, likaledes vid bot av tre kronor för varje överskjutande dag, tillställas vederbörande kommunalstämmas ordförande eller vederbörande stadsstyrelse; och åligger det dessa, var i sin ort, att utan dröjsmål under viss bestämd och vederbörligen kungjord tid av fjorton dagar på lämpligt och därvid jämväl tillkännagivet ställe framlägga avskriften för granskning samt att därefter överlämna densamma i landskommun till kommunalnämnden och i stad till drätselkammaren för upprättande av den kommunala debiteringslängden. Kommunalnämnden, i stad drätselkammaren, har att förvara avskriften, till dess densamma på sätt i 154 § 1 mom. stadgas, överlämnas till ordföranden i påföljande årets taxeringsnämnd. '2 — 1923 års

Taxeringssakk.

18 2 mom. Sedan i stad med magistrat, utom Stockholm, vederbörande tjänsteman låtit verkställa en avskrift av fastighetslängderna, skall senast den 15 april under uppskattningsåret huvudskriften av längderna med sammandrag genom magistratens försorg insändas till länsstyrelsen i länet. Vid underlåtenhet härutinnan är den tjänsteman, vilkens försumlighet föranlett inträffat dröjsmål, förfallen till böter av tre kronor för varje dag, varmed den bestämda tiden överskrides. Avskriften av fastighetslängderna skall genom magistratens försorg framläggas för granskning i samma ordning, som i 1 mom. tredje stycket stadgas, samt, efter det uppbördsboken över kronoutskylder färdigställts, avlämnas till drätselkammaren för upprättande av den kommunala debiteringslängden och slutligen, på.sätt i 154 § 1 mom. stadgas, översändas till ordföranden i påföljande årets taxeringsnämnd. 3 mom. Därest häradskrivaren eller vederbörande tjänsteman i stad under avskrivandet av fastighetslängderna eller eljest förmärker någon misskrivning eller annan oriktighet, har han att, så fort ske kan, därom skriftligen framställa anmärkning till landskamreraren i länet. 33 §. Över beslut av uppskattningsnämnd må besvär anföras hos länsuppskattningsnämnden i länet, i Stockholm hos prövningsnämnden, dels av ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet, i vad honom vidkommande fastighet rörer, och dels av vederbörande kommun, municipalsamhälle, vägstyrelse och landstings förvaltningsutskott. Finnas i stad två eller flera territoriella församlingar, vilka var för sig äga enligt kyrkostämmas beslut av sina medlemmar uttaga kommunal repartitionsskatt på sätt, som är stadgat om utdebitering för kommunala ändamål, tillkommer sådan församling samma besvärsrätt som kommun. Detsamma gäller församling på landet eller skoldistrikt, där församlingens eller skoldistriktets område icke sammanfaller med kommunens område. Besvären skola ingivas i länen till länsstyrelsen före kloekan tolv på dagen den 15 maj under uppskattningsåret eller, om då är helgdag, före klockan tolv på dagen nästföljande söckendag och i Stockholm till överståthållarämbetet före klockan tolv på dagen den 31 augusti samma år eller, om då är helgdag, före klockan tolv på dagen nästföljande söckendag. Försummas något av vad nu föreskrivits, varda besvären icke upptagna till prövning. (Se vidare 222 §.)

19 Länsuppskattningsnämndernas och Stockholms stads prövningsnämnds verksamhet. 34 §.

Sedan fastighetslängderna med tillhörande handlingar blivit tillgängliga för landskamreraren, har han att ingående granska längderna ävensom de hos berednings- och uppskattningsnämnderna förda protokollen samt därefter hos länsuppskattningsnämnden, i Stockholm prövningsnämnden, framställa yrkande om de åtgärder, som erfordras för åstadkommande av en jämn och likformig fastighetstaxering. Länsstyrelsen äger, där sä anses erforderligt, kalla uppskattningsnämnds ordförande eller ledamot eller andra i värdering av skog och fastighet i övrigt sakkunniga personer att under granskningsarbetet eller vid sammanträde med länsuppskattningsnämnden, i Stockholm prövningsnämnden, infinna sig för upplysningars meddelande; och må, där så finnes lämpligt, för enahanda ändamål jämväl ledamot av länsuppskattningsnämnden, i Stockholm prövningsnämnden, inkallas före vederbörande nämnds sammanträde. 35 §. Med ledning av de i 28 § 2 mom. andra stycket omförmälda handlingarna verkställes genom av Kungl. Maj:t förordnad person undersökning av fastighetstaxeringens jämnhet och likformighet de olika länen emellan. Resultatet av undersökningen meddelas landskamrerarna senast den 30 april. De ovannämnda handlingarna skola sedermera tillhandahållas riksuppskattningsnämnden. 36 §.

1 länen skall förteckning över de inkomna besvärsskrifterna med kortfattad redogörelse för de i besvären gjorda yrkandena, så fort ske kan, genom länsstyrelsens försorg upprättas och tillställas ledamöterna och suppleanterna i länsuppskattningsnämnden. Därjämte har landskamreraren att upprätta en redogörelse över den i 34 § omförmälda undersökningen ävensom för de allmänna yrkanden, vartill denna undersökning giver anledning, och bör denna redogörelse, likaledes så fort ske kan, genom länsstyrelsens försorg tillställas ledamöterna och suppleanterna i länsuppskattningsnämnden. På samma sätt bör förfaras med sådant meddelande, som jämlikt 35 § kommit landskamreraren tillhanda. 37 §.

Länsuppskattningsnämnd prövar allmän fastighetstaxering samt avgör anförda besvär eller gjorda framställningar i anledning av uppskattningsnämndernas beslut.

20 Nämnden sammanträder i residensstaden å tid, som länsstyrelsen bestämmer sålunda, att nämndens arbeten må vara avslutade senast den 15 juni under uppskattningsåret. Möter för ledamot hinder att tillstädeskomma, bör anmälan därom ofördröjligen göras hos länsstyrelsen, som inkallar suppleant i hans ställe. 38 §.

Landskamreraren har att övervara länsuppskattningsnämndens sammanträde med skyldighet att i varje särskilt fall tillkännagiva sin uppfattning och skälen därför, dock utan rätt att deltaga i besluten. 39 §. Alla länsuppskattningsnämndens beslut skola upptagas i nämndens protokoll. Taxering, som till följd av länsuppskattningsnämndens beslut tillkommit eller blivit fastställd annorlunda än uppskattningsnämnden bestämt, skall antecknas i vederbörande fastighetslängd och jämväl upptagas i särskild längd, som uppdelas i överensstämmelse med stadgandena i 26 § 3 mom. I sistnämnda längd böra de protokollparagrafer angivas, som innehålla beslut om nytillkommen eller ändrad taxering. Länsuppskattningsnämndens protokoll föres och de av nämndens beslut föranledda anteckningarna i fastighetslängderna och den särskilda längden verkställas av den eller de personer, som länsstyrelsen därtill förordnat. Sådant förordnande får icke meddelas åt någon, som i annan egenskap skall vara tillstädes hos länsuppskattningsnämnden. Justering av protokollet skall verkställas inför nämnden eller senast inom fjorton dagar inför nämndens ordförande jämte landskamreraren och minst två av nämnden därtill utsedda ledamöter, vilka skola inställa sig på ordförandens kallelse. Justeringen bestyrkes genom ett av nämndens ordförande och två ledamöter å protokollet tecknat intyg. Vederbörande protokollförare åligger att med sin underskrift å såväl fastighetslängderna som den särskilda längden vitsorda enligt länsuppskattningsnämndens beslut införda förändringar eller gjorda tillägg. 40 §. 1 mom. De hos länsuppskattningsnämnden förda särskilda längderna skola senast den 10 juli under uppskattningsåret genom länsstyrelsens försorgöversändas till vederbörande häradsskrivare och magistrat, vilka ombesörja, att de av länsuppskattningsnämnden beslutade taxeringarna varda införda i häradsskrivarens och stadens exemplar av fastighetslängderna. Efter kronouppbördens avslutande och senast den 16 december under uppskattningsåret skola de särskilda längderna återställas till länsstyrelsen av vederbörande häradsskrivare och magistrat. 2 mom. Likaledes senast den 10 juli under uppskattningsåret skall länsstyrelsen låta tillställa vederbörande kommunalstämmas ordförande samt

21 vederbörande stadsstyrelse avskrifter av de hos länsuppskattningsnämnden förda särskilda längderna, i vad dessa angå varje särskild landskommun och till fögderi hörande stad. Dessa avskrifter skola framläggas för granskning under viss tid av minst fjorton dagar, varom kungörelse bör på vanligt sätt ofördröjligen utfärdas. I stad med magistrat skola genom magistratens försorg avskrifter av nämndens längder, såvitt staden rörer, i samma ordning framläggas för granskning. Efter granskningstidens utgång skola de i detta mom. omförmälda avskrifterna överlämnas i landskommun till kommunalnämnden och i stad till drätselkammaren för att vara tillgängliga vid den kommunala debiteringen. I landskommun och till fögderi hörande stad åligger det myndighet, som nyss nämnts, att ombesörja, att de av länsuppskattningsnämnden beslutade taxeringarna varda införda i kommunens eller stadens exemplar av fastighetslängderna. De i detta mom. omförmälda avskrifterna förvaras i. landskommun av kommunalnämnden och i stad av drätselkammaren, till dess desamma, på sätt i 154 § 1 mom. stadgas, överlämnas till ordföranden i påföljande årets taxeringsnämnd. 3 mom. Utdrag av länsuppskattningsnämndens protokoll, såvitt angår nämndens beslut över landskamrerarens i 36 § omförmälda allmänna yrkanden ävensom andra av nämnden meddelade beslut, därest de haft avsevärd inverkan på taxeringsresultatet inom visst beredningsdistrikt eller viss kommun, skall senast den 31 augusti under uppskattningsåret genom länsstyrelsens försorg insändas till finansdepartementet för att sedermera tillhandahållas riksuppskattningsnäm nden. 41 §. Stockholms stads prövningsnämnd prövar allmän fastighetstaxering i Stockholm samt avgör anförda besvär eller gjorda framställningar i anledning av uppskattningsnämndernas beslut. Angående tid och ställe för nämndens verksamhet stadgas i 130 § första stycket. Vid nämndens sammanträden har kamreraren vid överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden att vara tillstädes med skyldighet att i varje särskilt fall tillkännagiva sin uppfattning och skälen därför, dock utan rätt att deltaga i besluten. Ä nämndens verksamhet skola stadgandena i 39 § hava motsvarande tilllämpning.

•12

42 §.

1 mom. Över beslut av länsuppskattningsnämnd eller, vad angår allmän fastighetstaxering i Stockholm, av ordinarie prövningsnämnden under uppskattningsåret må besvär anföras hos riksuppskattningsnämnden av landskamreraren ävensom av vederbörande kommun, municipalsamhälle, vägstyrelse och landstings förvaltningsutskott samt, i den mån 33 § stadgar, församling och skoldistrikt. Jämväl ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet må, i vad honom vidkommande fastighet rörer, anföra besvär i följande fall, nämligen a) om han hos länsuppskattningsnämnden, i Stockholm prövningsnämnden, överklagat uppskattningsnämndens beslut och hans talan därstädes icke bifallits, samt b) om länsuppskattningsnämnden, i Stockholm prövningsnämnden, ändrat den av uppskattningsnämnden verkställda taxeringen, utan att sådan ändring påyrkats av klaganden. I det under a) omnämnda fallet må besvären dock innefatta endast fullföljande helt eller delvis av yrkande, som klaganden framställt hos länsuppskattningsnämnden, i Stockholm prövningsnämnden. 1 det under b) omförmälda fallet må talan icke föras om mera än taxeringens bestämmande i enlighet med uppskattningsnämndens beslut. 2 mom. Besvär enligt 1 mom. skola ingivas till vederbörande länsstyrelse före klockan tolv å sista helgfria dagen i december månad under uppskattningsåret. Besvären må ock inom sålunda stadgad tid ingivas till finansdepartementet. Försummas något av vad nu föreskrivits, upptagas besvären icke till prövning. I händelse besvären ingivits till finansdepartementet, varda desamma översända till vederbörande länsstyrelse. Så snart besvärstiden gått till ända, insänder länsstyrelsen till finansdepartementet förteckning över anförda besvär med kortfattad redogörelse för de i besvären gjorda yrkandena. (Se vidare 222 §.) 43 §.

Vid inkomna besvär skall länsstyrelsen foga utdrag av fastighetslängd, utdrag av vederbörande nämnders protokoll, såvitt den överklagade taxeringsfrågan angår, samt de till nämnderna inkomna handlingarna i frågan. Sedan därefter förklaringar över besvären infordrats från vederbörande samt landskamreraren avgivit yttrande, böra samtliga handlingarna insändas till finansdepartementet före utgången av maj månad året efter uppskattningsåret.

23 Riksuppskattningsnämndens verksamhet. 44 §. Riksuppskattningsnämnden

prövar och avgör anförda besvär enligt 42 §. 45 §.

Genom finansdepartementets försorg översändas: a) till envar av de utav Kungl. Maj:t och riksdagens kamrar utsedda medlemmarna i riksuppskattningsnämnden och deras suppleanter ett exemplar av varje av de jämlikt 42 § 2 mom. tredje stycket inkomna förteckningarna; b) till envar av de av länsuppskattningsnämnderna valda ledamöterna och suppleanterna i riksuppskattningsnämnden ett exemplar av förteckningen för det län, inom vilket de valts; samt c) till envar av de utav Stockholms stads prövningsnämnd valda ledamöterna och suppleanterna i riksuppskattningsnämnden ett exemplar av förteckningen för Stockholm. 46 §. Riksuppskattningsnämnden sammanträder i Stockholm på kallelse av ordföranden, så snart lämpligt antal besvärsmål föreligga till avgörande. Erforderligt antal föredragande och sekreterare hos nämnden förordnas av Kungl. Maj:t. I övrigt erforderlig kanslipersonal antages av nämnden. Kungl. Maj:t äger utfärda närmare föreskrifter angående ordnandet av nämndens arbete och därmed sammanhängande frågor. 47 §.

Beslut må icke fattas av riksuppskattningsnämnden, därest icke minst sex medlemmar äro tillstädes, därav två utsedda av Kungl. Maj:t, tre av riksdagens kamrar och en av vederbörande länsuppskattningsnämnd eller Stockholms stads prövningsnämnd. Är någon medlem förhindrad att tillstädeskomma, bör han ofördröj ligen anmäla förhållandet hos ordföranden för inkallande av suppleant. Skulle så stort antal av ledamöterna och suppleanterna avgå eller bliva förhindrade, att nämnden icke kan bliva beslutför, äger Kungl. Maj:t att, oavsett vem som valt de avgångna eller förhindrade, i deras ställe förordna erforderligt antal personer att tjänstgöra i nämnden. (Se vidare 214 §.) 48 §. Riksuppskattningsnämnden eller för nämndens räkning dess ordförande äger att av ämbetsverk och myndigheter infordra de handlingar och upplysningar, som för ärendenas handläggning hos nämnden må finnas erfor-

derliga, ävensom i mån av behov införskaffa utlåtanden från särskilda sakkunniga. Därest nämnden anser nödigt att besiktiga viss fastighet för att därigenom erhålla tillräcklig grund för en riktig taxering av densamma, må besiktningen, efter nämndens bestämmande, verkställas antingen av nämnden eller av de medlemmar av densamma, vilka för varje särskilt fall därtill utses. 49 §. Föredragningen hos riksuppskattningsnämnden bör ordnas så, att ärendena, om möjligt, kunna avgöras länsvis. Nämndens arbeten böra vara avslutade inom utgången av året näst efter uppskattningsåret. 50 §. Alla riksuppskattningsnämndens beslut skola upptagas i nämndens protokoll. Justering av protokollet skall verkställas inför nämnden eller, i den mån det icke kan ske, efter nämndens sista sammanträde inför ordföranden och två av nämnden därtill utsedda ledamöter på tid, som av ordföranden bestämmes. Justeringen bestyrkes genom ett av ordföranden å protokollet tecknat intyg. 51 §. Om riksuppskattningsnämnden vid prövning av anförda besvär finner, att fastighetstaxering verkställts å orätt ort eller underlåtits eller ej skett till riktigt belopp å rätt ort, äger riksuppskattningsnämnden, efter vederbörandes hörande, vidtaga erforderlig rättelse i taxeringen å ort, som vederbör; dock att taxeringen i sådant fall icke må höjas utöver vad av beskattningsnämnd blivit bestämt, därest besvären icke innefatta yrkande om sådan höjning. 52 §. Det åligger riksuppskattningsnämnden att genom vederbörande sekreterare medelst utdrag av protokollet underrätta var och en, som hos nämnden anfört besvär, om nämndens beslut, i vad klaganden angår. Därest nämnden beslutat ändring i taxering av viss fastighet, åligger det nämnden att i enahanda ordning underrätta: a) ägare eller därmed likställd innehavare av fastigheten, i händelse ändringen beslutats på yrkande av annan än ägaren eller innehavaren; samt b) vederbörande länsstyrelse. 53 §. Över riksuppskattningsnämndens beslut må klagan ej föras.

25 54 §. Det åligger vederbörande länsstyrelse att ombesörja, att de av riksuppskattningsnämnden beslutade ändringarna bliva införda i fastighetslängderna. I länen har länsstyrelsen därjämte dels att föranstalta om att berörda ändringar varda antecknade i de i 32 § 1 och 2 mom. omförmälda avskrifterna av fastighetslängderna dels ock att i de fall, då riksuppskattningsnämndens beslut innefattar höjning av taxeringen, till de personer och myndigheter, som hava. att verkställa debitering av de för fastighet utgående utskylder, översända avskrift av beslutet för verkställighet.

Rätt att i vissa fall anföra besvär i särskild ordning. 55 §. Har vid allmän fastighetstaxering fastighet blivit taxerad å mer än en ort eller eljest å obehörig ort eller h a r . fastighet på grund av felräkning, misskrivning eller annat därmed jämförligt förbiseende blivit felaktigt taxerad, äger fastighetens ägare eller därmed likställd innehavare att häröver anföra besvär hos länsprövningsnänmd, varom i 3 kap. förmäles, eller Stockholms stads prövningsnämnd eller, därest taxeringen redan varit föremål för särskilt beslut av länsuppskattningsnämnd eller prövningsnämnd, hos kammarrätten. Rätt till besvär enligt denna paragraf i anledning av förelupen felräkning, misskrivning eller annat därmed jämförligt förbiseende tillkommer jämväl vederbörande landskamrerare så ock vederbörande kommun, municipalsamhälle, vägstyrelse och landstings förvaltningsutskott samt, i den mån 33 § stadgar, församling och skoldistrikt. 56 §. Besvär enligt 55 § skola ingivas till vederbörande länsstyrelse inom utgången av kalenderåret näst efter det, då den överklagade taxeringen blivit verkställd. Försummas något av vad nu föreskrivits, varda besvären icke upptagna till prövning. (Se vidare 222 §.) 57 §. Sedan vid besvär enligt 55 § blivit fogade såväl utdrag av fastighetslängd och beskattningsnämnds protokoll, såvitt den överklagade taxeringen angår, som ock de till nämnden i frågan ingivna handlingarna, samt därefter förklaringar över besvären infordrats från vederbörande, överlämnar den myndighet, som mottagit besvären, handlingarna i målet till vederbörande ordinarie prövningsnämnd eller särskilda prövningsnämnd eller i förekommande fall till kammarrätten.

58 §. Om vid prövning av besvär enligt 55 § befinnes, att fastighetstaxeringverkställts å orätt ort eller underlåtits eller ej skett till riktigt belopp å rätt ort, äger prövningsnämnden eller kammarrätten, efter vederbörandes hörande, vidtaga erforderlig rättelse i taxeringen å ort, som vederbör; dock att taxeringen i sådant fall icke må höjas utöver vad av beskattningsnämnd blivit bestämt, därest besvären icke innefatta yrkande om sådan höjning. 59 §. Stadgandena i 54 § skola hava motsvarande tillämpning å prövningsnämnds och kammarrättens beslut i anledning av besvär enligt 55 §. 60 §.

Utdrag av prövningsnämnds protokoll över beslut i anledning av besvär enligt 55 § skall genom länsstyrelsens försorg mot bevis tillställas fastighetens ägare eller därmed likställd innehavare ävensom, om annan besvärat sig, klaganden. 61 §. I fråga om rätt att anföra besvär över prövningsnämnds beslut i anledning av besvär enligt 55 § skola stadgandena i 42 § hava motsvarande tilllämpning, dock skola besvären anföras hos kammarrätten. Besvären skola ingivas till vederbörande länsstyrelse inom sextio dagar efter den, då klaganden av beslutet erhållit del. Försummas något av vad nu föreskrivits, varda besvären icke upptagna till prövning. Å besvären skola stadgandena i 137 § 3 mom. tredje stycket hava motsvarande tillämpning. (Se vidare 222 och 223 §§.)

III KAP.

Om taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt samt till kommunal repartitionsskatt lör inkomst och för näring. Taxeringsmyndigheter. 62 §. Taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt samt till kommunal repartitionsskatt för inkomst och för näring skall verkställas årligen av taxeringsnämnder och prövningsnämnder; dock har taxeringsnämnd icke att taga befattning med taxering, såvitt angår utländska försäkringsanstalter.

27 63 §. Taxeringsnämnds verksamhet omfattar ett taxeringsdistrikt. Indelningen i dylika distrikt verkställes av vederbörande länsstyrelse. I allmänhet bör varje kommun utgöra ett taxeringsdistrikt, men när skäl därtill äro, må kommun uppdelas i två eller flera distrikt samt på landet två eller flera kommuner förenas till ett distrikt. Innan länsstyrelse verkställer ny distriktsindelning i stad eller företager ändring i därstädes tillämpad indelning, skall, utom vad angår Stockholm, yttrande från magistraten eller stadsstyrelsen infordras. 64 §. 1 mom. Taxeringsnämnd består av ordförande jämte ledamöter i enlighet med vad i 2, 3 och 4 mom. sägs. 2 mom. Ordföranden och en ledamot, den senare såsom kronoombud, förordnas årligen av länsstyrelsen. 3 mom. För varje kommun eller, där kommun blivit delad i flera taxeringsdistrikt, för varje distrikt väljer på landet kommunalnämnden och i stad drätselkammaren, i Stockholm drätselnämnden, en person jämte suppleant för denne att i egenskap av kommunalombud våra ledamot i taxeringsnämnden, då fråga är om taxering inom kommunen eller distriktet. Dylikt val förrättas första gången i januari 1927 för samma år, därefter i januari 1928 för åren 1928 — 1931 och sedermera i januari vart fjärde år för fyra år åt gången. Avgår kommunalombud eller hans suppleant under valperioden, skall ofördröjligen nytt val företagas för återstoden av perioden. Detsamma gäller, då till följd av ändring av indelningen i taxeringsdistrikt inom kommunen nytt val erfordras. Om val, som ägt rum enligt detta mom., skall den, som därvid fört ordet, omedelbart underrätta ej mindre den eller de valda än även länsstyrelsen. P å ansökan av kommun må Kungl. Maj:t, därest kommunen för taxeringsarbetet träffat särskilda anstalter, som befunnits ändamålsenliga, medgiva, att stadgandena om kommunalombud icke skola äga tillämpning, såvitt kommunen angår. 4 mom. Ytterligare ledamöter i taxeringsnämnden ävensom suppleant för envar av dem skola väljas i stad av stadsfullmäktige eller, där stadsfullmäktige icke finnas, av allmän rådstuga samt på landet av kommunalstämma eller, där kommunalfullmäktige finnas, av dessa. Antalet av här avsedda ledamöter skall, om taxeringsdistriktet består av kommun eller del av kommun, bestämmas i sammanhang med valet och utgöra minst tre, högst sex samt, om taxeringsdistriktet består av två eller flera kommuner, bestämmas av länsstyrelsen samtidigt med distriktsindelningen och utgöra högst fyra från varje kommun, dock med iakttagande att hela ifrågavarande antal icke må överstiga nio. Vid valet skall tillses, att, såvitt möjligt är, såväl ägare eller

28 brukare av fastighet som idkare av rörelse eller yrke, arbetare och andra inkomsttagare komma att bliva företrädda i taxeringsnämnden. 5 mom. Till ledamöter och suppleanter enligt 3 och 4 mom. må endast väljas personer, som äro röstberättigade i kommunens allmänna angelägenheter. (Se vidare 211 §.) 65 §. Val av ledamöter och suppleanter i taxeringsnämnden jämlikt 64 § 4 mom. skall förrättas årligen efter ingången av december månad och senast den 15 påföljande januari. Om valet skall den, som därvid fört ordet, omedelbart underrätta ej mindre de valda än även ordföranden i taxeringsnämnden. I händelse av besvär över valet skola bestämmelserna i 10 § 2 mom. hava motsvarande tillämpning. 66 §.

Varje län så ock Stockholms stad utgör för sig ett prövningsdistrikt. I varje dylikt distrikt tjänstgör en prövningsnämnd. Därjämte finnes en för hela riket gemensam prövningsnämnd. 67 §. 1 mom. Till ledamöter av prövningsnämnderna i länen (länsprövningsnämnderna) utser länsstyrelsen årligen minst åtta, högst femton personer, under iakttagande att såväl ägare eller brukare av fastighet som idkare av rörelse eller yrke, arbetare och andra inkomsttagare komma att bliva företrädda i nämnden samt att inom densamma icke saknas kännedom om länets särskilda delar. Av ledamöterna skall minst hälften utses bland de jämlikt 101 § därtill föreslagna personerna. Till ledamot må icke utses någon, som på grund av tjänstebefattning har att vara tillstädes hos nämnden. Enligt samma grunder utser länsstyrelsen suppleanter till antal, motsvarande minst hälften av antalet ordinarie ledamöter i nämnden. Vad nu sagts skall hava motsvarande tillämpning i fråga om Stockholms stads prövningsnämnd. (Se vidare 211 §.) 2 mom. Varje länsprövningsnämnd så ock Stockholms stads prövningsnämnd utser inom sig tre ledamöter jämte två suppleanter för dem att tjänstgöra såsom särskild prövningsnämnd. 3 mom. Vid sammanträden av i denna paragraf omförmälda prövningsnämnder skall i länen landshövdingen och i Stockholms stad överståthållaren eller, om han icke är tillstädes, underståthållaren vara ordförande med rättighet att deltaga i överläggningarna, men icke i besluten, där ej för visst fall annat följer av stadgandet i 214 §. Vid förfall för landshövdingen eller

29 för över- och underståthållaren äger nämnden att genom val med slutna sedlar inom sig utse ordförande; och skall vid sådant val ordet föras av den till levnadsåren äldste i nämnden. 68 §. 1 mom. Den för hela riket gemensamma prövningsnämnden (den interkommunala prövningsnämnden) tillsättes årligen samt består av ordförande, vice ordförande och sex ledamöter, samtliga utsedda av Kungl. Maj:t. Ledamöterna skola utses bland personer, som av länsstyrelserna föreslagits till ledamöter i nämnden. Förslag härutinnan skola insändas till Kungl. Maj:t senast den 31 maj årligen samt, vart för sig, upptaga två personer med erfarenhet i sådana taxeringsangelägenheter, som tillhöra den interkommunala prövningsnämndens handläggning. Kungl. Maj:t utser i enahanda ordning dels suppleanter för ordföranden och vice ordföranden och dels sex andra suppleanter i nämnden. (Se vidare 211 §.) 2 mom. Den interkommunala prövningsnämnden väljer inom sig två medlemmar och två suppleanter för dem att jämte ordföranden utgöra särskild prövningsnämnd. Vid förfall för ordföranden inträder vice ordföranden i nämnden. 3 mom. Kungl. Maj:t förordnar årligen en person att vara allmänt ombud hos den interkommunala prövningsnämnden med skyldighet att fullgöra de åligganden, som hos annan prövningsnämnd ankomma på landskamreraren, och ställer Kungl. Maj:t till hans förfogande lämpligt antal tjänstemän. Kungl. Maj:t utser jämväl protokoll- och längdförare hos nämnden. 69 §. 1 mom. Genom allmän kungörelse, som utfärdas senast den 30 november varje år, lämnar länsstyrelsen underrättelse om indelningen i taxeringsdistrikt och om de personer, som komma att inom distrikten såsom ordförande leda taxeringsnämndernas arbeten eller av länsstyrelsen förordnats till kronoombud, varjämte länsstyrelsen med avseende å de taxeringsdistrikt, som utgöras av två eller flera kommuner, meddelar sitt beslut om det antal ledamöter i taxeringsnämnden, som jämlikt 64 § 4 mom. skall väljas inom varje kommun. I kungörelsen intagas vidare dels övriga bestämmelser, som äro att iakttaga vid dessa val, dels tillkännagivanden enligt 205 §, dels ock uppgift om, till vilken ortsgrupp varje taxeringsdistrikt hör, eller, om delar av ett och samma taxeringsdistrikt tillhöra olika ortsgrupper, till vilken ortsgrupp varje sådan särskild del hör. De år, då så erfordras, intagas i kungörelsen jämväl bestämmelserna i 64 § 3 mom. 2 mom. Senast den 15 februari varje år meddelar länsstyrelsen genom allmän kungörelse förteckning å kommunalombuden och deras suppleanter för varje kommun eller taxeringsdistrikt.

30 Inträffar under året ombyte av kommunalombud eller suppleant, skall därom allmän kungörelse ofördröjligen utfärdas. 3 mom. Genom allmän kungörelse, som utfärdas senast den 31 maj, lämnar länsstyrelsen underrättelse om de personer, som blivit utsedda till ledamöter och suppleanter i länets prövningsnämnd. I denna kungörelse erinras de skattskyldiga om innehållet i 106, 107, 162, 191 och 192 §§. För Stockholms stads vidkommande utfärdar överståthållarämbetet enahanda kungörelse senast den 30 juni. Ett exemplar av kungörelsen skall tillställas envar av de utsedda ledamöterna och suppleanterna i prövningsnämnden.

Deklarationer och andra uppgifter. 70 §.

1 mom. Följande personer äro pliktiga att utan anmaning till ledning för egen taxering avlämna deklaration, nämligen: 1) juridisk person, som antingen under beskattningsåret haft förvärvskälla av beskaffenhet, att skattskyldighet för därav härflytande inkomst åligger honom enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt eller kommunalskattelagen, eller är skattskyidig för förmögenhet eller för näring; 2) fysisk person, som a) under nästföregående år varit taxerad till inkomst- och förmögenhetsskatt eller till kommunal repartitionsskatt för inkomst eller för näring; eller b) under beskattningsårpt haft inkomst av beskaffenhet att kunna taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt eller vid samma års utgång ägt förmögenhet av enahanda beskaffenhet eller haft både inkomst och förmögenhet, som nu sagts, samt inkomsten eller en sextiondedel av förmögenheten eller båda tillsammans uppgått till i fråga om svensk medborgare, som är eller bör vara här i riket mantalsskriven, minst 600 kronor och i fråga om annan fysisk person minst 100 kronor; eller c) under beskattningsåret haft inkomst av beskaffenhet att kunna taxeras till kommunal repartitionsskatt och denna inkomst uppgått till i fråga om den, som är bosatt här i riket, minst 500 kronor i hemortskommunen eller minst 100 kronor i annan kommun och i fråga om annan fysisk person minst 100 kronor i någon kommun; eller d) vid beskattningsårets slut drivit näring med ett skattevärde av minst 2,000 kronor. Vid bedömandet av fysisk persons deklarationsplikt skall, om han är gift, hänsyn tagas till sådan boets eller hustruns inkomst och förmögenhet, däröver förvaltningen rätts!igen tillkommer honom. Har skattskyldig barn, skall hänsyn tagas till barnets förmögenhet, därest han enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt skall taxeras därför.

;>]

2 mom. Efter anmaning av ordförande i taxeringsnämnd eller landskamrerare vare jämväl den, som icke på grund av bestämmelserna i 1 mom. är deklarationspliktig, skyldig att avgiva deklaration. (Se vidare 202 §».) 71 §. 1 mom. Deklaration skall avgivas på heder och samvete och är av två slag, allmän deklaration och särskild deklaration. Deklarationspliktig, som är skattskyldig till inkomst- och förmögenhetsskatt, skall upprätta allmän deklaration för ort, där dylik skattskyldighet föreligger, och, därest av honom innehavd förvärvskälla är att hänföra till annan kommun, särskild deklaration för varje dylik kommun. Deklarationspliktig, som icke är skattskyldig till inkomst- och förmögenhetsskatt, skall upprätta särskild deklaration för varje kommun, till vilken någon av honom innehavd förvärvskälla är att hänföra. Vad nu är sagt om kommun skall, då kommun är delad i två eller flera taxeringsdistrikt, gälla varje dylikt distrikt. 2 mom. Allmän deklaration skall upptaga: 1) alla av den skattskyldige under beskattningsåret innehavda förvärvskällor, i den mån skattskyldighet med avseende å dem åligger honom; 2) de intäkter och de avdrag, som äro att hänföra till varje dylik förvärvskälla ; 3) de avdrag från den sammanräknade inkomsten, som den skattskyldige yrkar få tillgodonjuta vid taxeringen; 4) av den skattskyldige vid beskattningsårets slut innehavda företag, i den mån skattskyldighet för näring med avseende ä dem åligger honom, samt de aktiva och de passiva eller i förekommande fall de övriga förhållanden, som i fråga om varje dylikt företag skola tagas i beräkning vid näringsskattevärdets bestämmande; 5) de särskilda kommuner och de särskilda administrativa områden inom kommun, där inkomsten eller näringen bör beskattas, samt vad å varje kommun eller område belöper; 6) den skattskyldiges tillgångar och skulder vid slutet av beskattningsåret, i den mån skattskyldighet för förmögenhet åligger honom. Därest skattskyldig är gift, skola beträffande sådan boets eller hustruns inkomst och förmögenhet, däröver förvaltningen rättsligen tillkommer honom, lämnas uppgifter av den beskaffenhet, som under 1)—6) omförmäles. Då skattskyldig skall taxeras för barns förmögenhat, skall uppgift lämnas jämväl om barnets tillgångar och skulder. Utöver de uppgifter, varom ovan stadgats, skola för svenskt aktiebolag och solidariskt bankbolag ävensom kommanditbolag lämnas dels uppgift om bolagets kapital eller i fråga om kommanditbolag den å kommanditdelägariia belöpande andelen därav och dels sådana uppgifter, som enligt 19 §

32 2 mom. i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt erfordras för bolagets taxering till B-skatt. Allmän deklaration angående försäkringsrörelse, som drivits av utländsk försäkringsanstalt, skall med avseende å beskattningsåret upptaga anstaltens hela inkomst, hela näringens skattevärde, premieinkomsten i dess helhet, premieinkomsten här i riket, de kommuner, där sysslomannen (generalagenten) haft kontor, samt de vid varje kontor influtna premieinkomsterna. 3 mom. Särskild deklaration skall för den kommun eller det distrikt, deklarationen avser, innefatta uppgifter enligt 2 mom. beträffande dels den eller de förvärvskällor, som äro att hänföra till kommunen eller distriktet, dels den inkomst, som bärflutit av dylik eller dylika förvärvskällor, dels ock skatte värdet å det eller de näringsföretag, som vidkomma kommunen eller distriktet. (Se vidare 203 §.) 72 §.

Vid deklaration för verk eller bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag eller står under offentlig kontroll, så ock för annan deklarationsskyldig, som nästföregående år enligt lag varit skyldig föra handelsböcker, skall för tid, som deklarationen omfattar, fogas bestyrkt avskrift av in- och utgående balanskonto samt vinst- och förlustkonto, där sådant föres. Enahanda skyldighet åligger idkare av jordbruk, skogsbruk, rörelse eller yrke, därest han, utan att vara skyldig föra i lag stadgade handelsböcker, likväl fört dylika böcker och i deklarationen beräknat sin inkomst efter bokföringsmässiga grunder. För verk eller bolag, som ovan nämnts, så ock för ekonomisk förening skall avlämnas bestyrkt avskrift eller tryckt exemplar av revisionsberättelsen för tid, som deklarationen omfattar. Enahanda gäller beträffande förvaltningsberättelse, som det åligger styrelse för aktiebolag eller ekonomisk förening att avgiva. 73 §.

1 mom. Deklaration, som bör avgivas utan anmaning, skall, med nedan angivna undantag, vara avlämnad senast den 15 februari under taxeringsåret. Staten, kommun och annan menighet ävensom deklarationsskyldig, som omförmäles i 72 § första och andra styckena och vilkens räkenskapsår går till ända senare än den 31 oktober näst före taxeringsåret, må dröja med deklarationens avlämnande till den 31 mars. P å ansökan av deklarationsskyldig, som visar, att i följd av de utav honom innehavda förvärvskällornas särskilda beskaffenhet hinder möter att avlämna deklaration inom stadgad tid, må landskamreraren i län, där taxeringen skall äga rum, i Stockholm kamreraren vid överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden, medgiva förlängning av tiden för avlämnandet. Vad nu är sagt skall hava

;;:; motsvarande tillämpning å delägare i vanligt handelsbolag, kommanditbolag eller rederi. Deklaration för utländsk försäkringsanstalt skall vara avlämnad senast den 31 augusti under taxeringsåret2 mo?n. Deklaration på grund av 70 § 2 mom. avlämnas inom den tid, som i anmaningen förelägges, dock att i de fall, som angivas i 1 mom. andra stycket av denna paragraf, deklarationen må avgivas å tid, som i sistnämnda stadgande sägs, även om den i anmaningen förelagda tid för avlämnandet därförinnan går till ända. 3 mom. I 72 § tredje stycket omförmälda handlingar skola avlämnas så fort ske kan. 74 §. Deklaration, som avgives utan anmaning, skall avlämnas antingen direkt till ordföranden i den taxeringsnämnd, som har att verkställa taxeringen, eller, om taxeringen skall äga rum i Stockholm, till överståthållarämbetet och eljest till länsstyrelsen i det län, magistraten eller stadsstyrelsen i den stad eller landsfiskalen i det landsfiskalsdistrikt, där taxeringen skall äga r u m ; dock skall deklaration för utländsk försäkringsanstalt avlämnas till försäkringsinspektionen, och har denna myndighet att senast den 15 september under taxeringsåret överlämna deklarationen till den interkommunala prövningsnämnden eller, om deklaration uteblivit, därom göra anmälan till samma nämnd. (Se vidare 204 §.) 75 §. Har deklaration, som bör avgivas utan anmaning, icke avgivits inom föreskriven tid eller befinnes avgiven sådan deklaration ofullständig, må taxeringsnämndens ordförande eller landskamrerare anmana den deklarationsskyldige att avgiva deklaration eller att fullständiga den avgivna deklarationen. Avser anmaningen fullständigande av deklaration, skall densamma innehålla underrättelse, i vilket avseende deklarationen befunnits ofullständig. Vad här är sagt gäller ock för det fall, att den, som först efter anmaning är skyldig avgiva deklaration, underlåtit ställa sig verkställd anmaning till efterrättelse eller ock avgivit ofullständig deklaration. . 76 §.

1 mom. Varder deklaration, som bör avgivas utan anmaning, ej avlämnad inom föreskriven tid, vare den skattskyldige förlustig rätten att överklaga taxering, för vilken deklarationen skolat ligga till grund. 2 mom. Samma påföljd inträder, därest i 72 § omförmäld skattskyldig underlåter hörsamma anmaning att avlämna påbjudna kontoutdrag eller, vad angår aktiebolag och ekonomisk förening, förvaltningsberättelse, så ock där 8 — 1923 års Taxering ssakk.

34 i 72 § tredje stycket omförmält verk, bolag eller förening, som fått emottaga revisionsberättelse för senaste räkenskapsår, ej hörsammar anmaning att till ledning för taxeringen avlämna bestyrkt avskrift eller tryckt exemplar av sådan berättelse. 3 mom. Hörsammar ej den, som först efter anmaning är skyldig avgiva deklaration, sådan anmaning eller hörsammas ej anmaning att fullständiga deklaration, som befunnits vara ofullständig, vare den skattskyldige förlustig rätten att överklaga taxering, för vilken deklarationen skolat ligga till grund. 4 mom. Kan någon antagas hava haft giltig anledning för underlåtenhet att avgiva deklaration eller förmår han för annan underlåtenhet visa giltig ursäkt, äge här stadgad påföljd icke rum. 5 mom. Om försummelse, som i denna paragraf avses, skall anteckning verkställas i inkomstlängden. (Se vidare 234 § 1 mom.) 77 §.

1 mom. Det är envar obetaget att, utöver vad deklarationsformuläret föranleder, meddela de upplysningar, som kunna tjäna till ledning för hans taxering. Rörande avlämnandet av dylika upplysningar skall vad i 74 § stadgas hava motsvarande tillämpning. 2 mom. Har svenskt aktiebolag eller solidariskt bankbolag efter avlämnandet av allmän deklaration verkställt utdelning till delägarna av bolagets nästföregående år taxerade inkomst, må uppgift därom särskilt ingivas till vederbörande taxeringsnämnds ordförande eller, om taxeringsnämnden avslutat sitt arbete, inom den i 107 § andra stycket stadgade tid till vederbörande länsstyrelse. 3 mom. Efter anmaning av taxeringsnämndens ordförande eller landskamrerare är envar pliktig att i den omfattning, som i anmaningen angivits, meddela för hans taxering avsedda upplysningar utöver dem, som föranledas av deklarationsformuläret. Dylika upplysningar böra avgivas skriftligen, men må, om de infordrats av taxeringsnämndens ordförande, meddelas muntligen inför ordföranden. I sistnämnda händelse böra upplysningarna skriftligen avfattas av ordföranden samt undertecknas av den, som meddelat desamma. Om underlåtenhet att efterkomma anmaning enligt detta mom. skall anteckning verkställas i inkomstlängden. 4 mom. Skattskyldig, som under beskattningsåret drivit jordbruk, skogsbruk, rörelse eller yrke och som enligt lag varit skyldig föra handelsböcker eller utan dylik skyldighet hållit ordnad bokföring, är pliktig att, efter anmaning av landskamrerare, tillhandahålla sin bokföring för granskning, varom förmäles i 92 §. Om underlåtenhet att efterkomma anmaning enligt detta mom. skall anteckning verkställas i inkomstlängden.

35 78 §. Till ledning vid taxeringen skola följande uppgifter meddelas: a) av styrelse för inländsk livförsäkrings- eller livränteanstalt eller av syssloman för utländsk sådan anstalt: uppgift å en var, till vilken under nästföregående år livränta utbetalts, och å livräntans belopp; b) av statsdepartement och annan ämbetsmyndighet, vare sig statens, stads eller menighets, ävensom av styrelse för allmän inrättning eller stiftelse, där ämbets- eller tjänsteman eller annan ägt utbekomma avlöning eller pension: uppgift angående de av envar under nästföregående år åtnjutna avlöningsförmåner, av vad slag de vara må, ävensom pension; och bör, då med tjänstebefattning följt fri kost, boställe, bostad eller löningsjord eller inkomst av sportler, expeditionslösen, botes- eller beslagsandelar eller andra obestämda eller extra inkomster, sådant särskilt anmärkas i uppgiften; c) av den, som här i riket utgivit obligationer, förlagsbevis eller därmed jämställda förskrivningar: uppgift om sådana här i riket hemmahörande juridiska personer och här i riket bosatta fysiska personer, som under nästföregående år uppburit ränta å dylika förbindelser, samt om räntebeloppet; d) av styrelse eller likvidatorer för svenskt aktiebolag eller solidariskt bankbolag, som under nästföregående år lämnat utdelning till delägarna, ävensom av ekonomisk förening, som under nämnda år lämnat utdelning å insatser i föreningen, 1) i fråga om solidariskt bankbolag, ekonomisk förening och sådant aktiebolag, därifrån utdelning å aktie på grund av lag eller bolagsordning icke får uppbäras av annan än den, som i behörig ordning styrkt sin äganderätt till aktien: uppgift å delägare eller medlemmar, som uppburit eller ägt uppbära utdelning, uppgående till sammanlagt minst fem kronor, samt å utdelningens belopp; 2) i fråga om övriga aktiebolag: enahanda uppgift, som under 1) omförmäles, i den mån ägare av aktie är känd för styrelsen; e) av kommanditbolag, som under nästföregående år lämnat utdelning till kommanditdelägare: uppgift å sådan delägare, som uppburit eller ägt uppbära utdelning, uppgående till sammanlagt minst fem kronor, samt å utdelningens belopp; f) av styrelse för verk eller bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag eller står under offentlig kontroll, samt av annat bolag eller rederi, så ock av envar annan arbetsgivare beträffande de under nästföregående år i hans rörelse eller yrke anställda personer: enahanda uppgift, varom i b) stadgas, angående lön- och arvodestagares

samt övriga arbetares avlöningsförmåner ävensom angående pens ions tagares förmåner, börande för detta ändamål den uppgiftspliktige, då visst avlöningsbelopp, såsom ackordsöverskott o. d., utbetalas till helt arbetslag, avfordra den, som uppbär dylikt belopp, upplysning, huru detsamma fördelas inom arbetslaget; g) av den, som utbetalt royalty eller avgift för utnyttjande av patent, mönster eller dylikt: uppgift å den, till vilken under nästföregående år royaltyn eller avgiften utbetalts, samt å det utbetalda beloppet. Efter anmaning vare envar arbetsgivare pliktig att lämna uppgift angående avlöningsförmåner, som hos honom åtnjutits av andra personer än de här ovan under f) nämnda. Beträffande pension, livränta eller gratifikation, som ej uppgår till 200 kronor, äger uppgiftsskyldighet icke rum, då för den, som åtnjutit dylik pension, livränta eller gratifikation, annan inkomst icke tillika skall uppgivas. I övrigt må icke vid avgivande av uppgift uteslutas någon avlöningsförmån; och skall vidare iakttagas, att, där uppgiven avlöningsförmån avser kortare tid än helt år, upplysning meddelas om den tidrymd, för vilken förmånen utgått, Vid fullgörande av uppgiftsskyldighet, som omförmäles i denna paragraf, iakttages, att särskild uppgift upprättas för envar person, varom fråga är. Där så kan ske, bör härjämte uppgift fullständigt angiva ej allenast personens namn och hemvist enligt mantalslängd utan även bostadsadressen samt uppgift enligt c), d), e), f) och g) tillika innehålla upplysning om födelseår och för den, som ej är svensk undersåte, upplysning om hans nationalitet. (Se vidare 202 §.) 79 §. Uppgifter enligt 78 § skola senast den 15 februari avlämnas antingen direkt till ordföranden i taxeringsnämnden för det distrikt, där den taxering skall äga rum, för vilken uppgiften är avsedd att tjäna till ledning, eller, om taxeringen skall äga rum i Stockholm, till överståthållarämbetet och eljest till länsstyrelsen i det län, magistraten eller stadsstyrelsen i den stad eller landsfiskalen i det landsfiskalsdistrikt, där taxeringen skall äga rum. Uppgifterna skola vid avlämnandet vara ordnade kommun- eller församlingsvis, och skall därjämte medelst särskilda omslag eller annorledes vara tydligt utmärkt, vilken kommun eller församling varje grupp av uppgifter avser. (Se vidare 204 §.) 80 %.

Vanligt handelsbolag så ock rederi för registreringspliktigt fartyg skall till ledning för delägares taxering avlämna följande uppgifter angående bolaget eller rederiet, nämligen:

37 a) för varje delägare uppgift, avfattad enligt reglerna för allmän deklaration, med upplysning tillika om den delägaren tillkommande andelen av bolagets eller rederiets inkomst och värdet av hans andel eller lott i bolaget eller rederiet, samt b) för varje kommun eller, då kommun är delad i två eller flera taxeringsdistrikt, för varje dylikt distrikt, dit någon av bolaget eller rederiet innehavd förvärvskälla är att hänföra, uppgift, avfattad enligt reglerna för särskild deklaration, med upplysning tillika om den andel av inkomsten, som ä varje delägare belöper. Vid uppgift, som i denna paragraf sägs, skall för den tid, densamma avser, fogas bestyrkt avskrift av in- och utgående balanskonto samt vinst- och förlustkonto, där sådant föres. Enahanda uppgiftsskyldighet åligger kommanditbolag beträffande personligen ansvarig delägare i bolaget. I fråga om tid för avlämnande av uppgift enligt denna paragraf skola stadgandena i 73 § 1 mom. hava motsvarande tillämpning och skola i övrigt i fråga om avlämnandet bestämmelserna i 79 § lända till efterrättelse. 81 §. 1 mom. Avlämnas icke uppgift enligt 78 och 80 §§ inom föreskriven tid, äger taxeringsnämndens ordförande eller landskamrerare anmana den uppgiftsskyldige att inkomma med densamma. 2 mom. Underlåter den uppgiftsskyldige att efterkomma anmaning, varom förmäles i 1 mom., må för uppgiftens införskaffande anlitas biträde av länsstyrelsen, som äger förelägga uppgiftsskyldig, som icke är offentlig myndighet, lämpligt vite. Krono- eller stadsbetjänt, som verkställer delgivning av dylikt föreläggande, äger att därför av den försumlige undfå gottgörelse med fem kronor för varje förrättning. 82 §. Den, som för helt arbetslag uppburit visst avlöningsbelopp, såsom ackordsöverskott o. d., är skyldig att efter anmaning av taxeringsnämnds ordförande eller landskamrerare lämna uppgift, huru beloppet fördelats inom arbetslaget. 83 §. Då försäkringsinspektionen enligt 74 § överlämnar deklaration för utländsk försäkringsanstalt eller anmäler, att deklaration för dylik anstalt uteblivit, har försäkringsinspektionen att meddela, huru enligt dess mening inkomsten av försäkringsrörelsen och skattevärdet i samma näring bör beräknas för varje anstalt.

38 84 §.

Styrelse för bankbolag, sparbank eller annan penningförvaltande inrättning är skyldig att efter anmaning av taxeringsnämnds ordförande eller landskamrerare i särskilda fall lämna uppgift om namngiven skattskyldigs ränteinkomst från den penningförvaltande inrättningen ävensom om beloppet av den skattskyldiges innestående medel vid viss angiven tidpunkt. 85 §. Idkare av jordbruk, skogsbruk, rörelse eller yrke är skyldig att efter anmaning av taxeringsnämnds ordförande eller landskamrerare i särskilda fall lämna uppgift om belopp, han utbetalt till namngiven idkare av jordbruk eller skogsbruk, därest beloppet är av beskaffenhet att i mottagarens hand utgöra intäkt av jordbruket eller skogsbruket. 86 §. Underlåter den, som anmanats att avlämna uppgift enligt 84 och 85 §§, att efterkomma anmaningen, skola bestämmelserna i 81 § 2 mom. hava motsvarande tillämpning. 87 §. Stadgandena i 77 § 4 mom. om skyldighet att tillhandahålla bokföring för granskning skola vid taxering av skattskyldig, som varit delägare i handelsbolag eller rederi eller personligen ansvarig delägare i kommanditbolag, hava motsvarande tillämpning å bolagets eller rederiets bokföring. 88 §. 1 mom. Anmaning, som utfärdas av ordförande i taxeringsnämnd, skall innehålla föreläggande för den anmanade att, därest han avgiver deklaration, annan uppgift eller upplysning skriftligen, avlämna densamma inom åtta dagar efter delfåendet eller, om han vill begagna sig av medgiven rätt att muntligen avgiva uppgift eller upplysning, för sådant ändamål inställa sig inför ordföranden å tid och ort, som i anmaningen angivas. I anmaning, som utfärdas av landskamrerare, skall tiden för deklarations, annan uppgifts eller upplysnings avlämnande bestämmas till viss tid av minst fem dagar efter delfåendet. Härutöver skall anmaning innehålla underrättelse om postadressen för den, som utfärdat anmaningen, ävensom om den påföljd, som underlåtenhet att hörsamma anmaningen medför enligt 76 § eller 234 §. 2 mom. Deklaration, annan uppgift eller upplysning, som efter anmaning avgives skriftligen, skall avlämnas till den, som infordrat densamma, och skall anmaningen jämväl härom innehålla underrättelse. 3 mom. Anmaning tillsändes den uppgiftspliktige i rekommenderat brev med allmänna posten; dock må, där så finnes nödigt, för anmaningens del-

39 givande anlitas i Stockholm överståthållarämbetet, i övriga städer magistraten eller stadsstyrelsen och å landet landsfiskalen i orten, vilka myndigheter det i sådant fall åligger att ofördröjligen mot bevis tillställa vederbörande anmaningen. Förberedande åtgärder för taxeringsnämndernas verksamhet. 89 §. 1 mom. Senast den 15 februari skola till taxeringsnämndens ordförande avlämnas, på landet av kommunalnämnden och i stad, utom Stockholm, av drätselkammaren, de i 104 § 1 mom. andra stycket, 104 § 2 mom. och 125 § 2 mom. omförmälda avskrifterna av inkomstlängder och prövningsnämndens särskilda längder för nästföregående år. 2 mom. Senast den 15 februari skall länsstyrelsen, utom vad angår Stockholm, till ordföranden i taxeringsnämnden översända de vid nästföregående års taxering avgivna, hos länsstyrelsen förvarade deklarationer och andra uppgifter för taxeringsdistriktet. 90 §. I länen äger länsstyrelsen att årligen, där så anses erforderligt, från varje taxeringsnämnd inom länet eller viss del därav kalla ordföranden och högst två andra medlemmar att å lämplig ort sammanträda inför länsstyrelsen eller landskamreraren för överläggningar rörande taxeringsarbetet, och må till dylikt sammanträde jämväl särskilda sakkunniga tillkallas. Vid överläggningarna bör särskild uppmärksamhet ägnas åt åtgärder för befordrande av en jämlik och rättvis taxering samt åt spörsmål, som befunnits vara föremål för oriktiga eller ojämna avgöranden av taxeringsnämnderna eller som kunna förväntas under det förestående arbetet vålla taxeringsnämnderna svårigheter. Taxeringsnämndernas verksamhet. 91 §• Taxeringsnämndens ordförande åligger: a) att tillhandahålla deklarationsblanketter samt att meddela den, som därom framställer begäran, erforderliga upplysningar om honom åliggande deklarationsskyldighet och sättet för dess fullgörande ävensom att å blankett införa enligt 77 § 3 m o m / o c h 203 § muntligen meddelade upplysningar; b) att på begäran av den, som avlämnat deklaration, annan uppgift eller upplysning, utan lösen meddela bevis om avlämnandet; c) att, därest deklaration, som bör avgivas utan anmaning, avlämnats efter den 15 februari, å densamma göra anteckning om dagen för avlämnandet; d) att samla, ordna och numrera för taxeringen avlämnade deklarationer och andra uppgifter och anmälningar samt anteckna numren i inkomstlängden ;

4(1

e) att granska nyssnämnda deklarationer och andra handlingar, vidtaga åtgärder för felande deklarationers och andra uppgifters införskaffande samt, då så erfordras, tillse, att genom infordrande av upplysningar ledning vinnes för taxering av jämväl sådana skattskyldiga, vilka icke äro pliktiga att utan särskild anmaning avlämna deklaration, och i övrigt söka inhämta upplysningar till ledning för en noggrann och tillförlitlig taxering; f) att i förekommande fall verkställa anteckningar, varom förmäles i 76 § 5 mom. samt 77 § 3 och 4 mom.; g) att, då inkommen deklaration eller annan uppgift avser skattskyldig, som ej skall taxeras inom distriktet, avsända uppgiften till vederbörande taxeringsnämnds ordförande; samt h) att om utsatt tid och ställe för taxeringsnämndens sammanträde ofördröjligen ej allenast underrätta ledamöterna i taxeringsnämnden utan även på lämpligt sätt och i god tid meddela de skattskyldiga inom taxeringsdistriktet underrättelse. 92 §. Då fråga är om taxering av skattskyldig, varom förmäles i 77 § 4 mom., må taxeringsnämndens ordförande, därest han anser granskning av den skattskyldiges bokföring nödig för en behörig taxering, till landskamreraren i länet eller vid taxering i Stockholm till kamreraren vid överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden framställa begäran om dylik granskning med angivande av skälen för framställningen, och skall vid sådan begäran fogas den skattskyldiges avlämnade deklaration. På tjänsteman, som nyss nämnts, ankommer att bestämma, huruvida granskning skall äga rum eller icke, samt att i förra fallet antingen själv verkställa densamma, därvid i händelse av behov biträde av sakkunnig må anlitas, eller låta granskningen verkställas av annan person, som därtill särskilt förordnas. Så snart handläggningen av ärendet slutförts, skall erforderlig underrättelse om utfallet av handläggningen meddelas taxeringsnämndens ordförande, därvid den översända deklarationen återställes. Vad i denna paragraf sägs om skattskyldigs bokföring skall, då den skattskyldige varit delägare i vanligt handelsbolag eller rederi eller personligen ansvarig delägare i kommanditbolag, hava motsvarande tillämpning å bolagets eller rederiets bokföring. 93 §. Det åligger kronoombudet särskilt att, oavsett den ordföranden tillkommande granskningsskyldigheten, granska alla inkomna deklarationer, andra uppgifter och upplysningar, att därvid tillse, att kronans intresse vid taxeringen varder behörigen iakttaget, samt att, i den mån sådant må vara erforderligt och av ordföranden påkallas, biträda honom vid det förberedande taxeringsarbetet och verkställa den längdföring, som förekommer vid taxeringsnämndens sammanträden.

41 Jämväl kommunalombud har att granska alla inkomna deklarationer, andra uppgifter och upplysningar, och ankommer det därvid på kommunalombudet att bevaka de kommunala intressena i fråga om taxeringen, särskilt därutinnan att i kommunen skattskyldiga, men där icke mantalsskrivna varda behörigen taxerade. 94 §. Det är ordföranden obetaget att vid fullgörandet av det på honom ankommande arbetet anlita skrivbiträde, som av ordföranden tillkallas. Erfordras vid granskning, varom förmäles i 91 och 93 §§, biträde av sakkunnig, bör sådan av ordföranden tillkallas efter anvisning av landskamreraren. 95 §. Taxeringsnämnden sammanträder, efter ordförandens bestämmande, å lämplig tid och plats. Sammanträdena hållas inom slutna dörrar, dock är skattskyldig berättigad att företräda inför nämnden för att meddela upplysningar rörande taxeringen, i vad honom angår. Såvitt utan hinder för taxeringsförrättningens fortgång sig göra låter, bör begärd upplysning om den av taxeringsnämnden skattskyldig påförda taxeringen honom på stället meddelas. Ordföranden är föredragande i taxeringsnämnden. I denna egenskap har han att tillhandahålla och meddela ledamöterna alla i och för taxeringen erhållna deklarationer, andra uppgifter och upplysningar med den inskränkning, vartill stadgandena i 207 § 1 mom. föranleda, samt att efter sorgfällig beredning göra de anmärkningar och framställningar, vartill han för en behörig taxering finner sig äga anledning. Ordföranden är ansvarig för att nödigt protokoll och i 99 § omförmäld inkomstlängd föras. I stad med magistrat åtnjuter ordföranden biträde vid protokoll- och längdföringen av uppbörds- eller annan tjänsteman, som magistraten, i Stockholm överståthållarämbetet, ställer till ordförandens förfogande. Å andra orter är det ordföranden obetaget att, i den mån han icke anlitar kronoombudet för längdföring, varom i 93 § sägs, anställa särskilt skrivbiträde, som under ordförandens tillsyn för taxeringsnämndens protokoll samt upprättar och avslutar inkomstlängden. Protokollet justeras inför nämnden och justeringen bestyrkes genom å protokollet tecknat intyg av två ledamöter. Beslut må icke fattas av taxeringsnämnd, vars distrikt omfattar blott en kommun eller del därav, därest icke ordföranden, kronoombudet, kommunalombudet, där ej undantag medgivits från stadgandena om kommunalombud, samt ytterligare en ledamot äro närvarande, ej heller av taxeringsnämnd, vars distrikt omfattar två eller flera kommuner, med mindre ordföranden, kronoombudet och vederbörande kommunalombud samt därjämte en ledamot från varje kommun äro tillstädes. Ordföranden åligger att i alla de fall, då hans mening icke gjort sig gällande, i inkomstlängdens anteckningskolumn särskilt upptaga den taxe-

42 ring, han ansett böra bestämmas. Var och en av de övriga medlemmarna av taxeringsnämnden är det obetaget att få sin särskilda mening till protokollet antecknad eller, skriftligen avfattad, vid protokollet fogad, om den senast vid protokolljusteringen avlämnas till ordföranden. (Se vidare 212, 213 och 214 §§.) 96 §. Inom taxeringsdistriktet beslutar taxeringsnämnden för varje skattskyldig, huruvida och till vilket belopp taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt samt till kommunal repartitionsskatt för inkomst och för näring skall åsättas honom, dock med iakttagande av bestämmelserna i 97 § beträffande där avsett fall. 97 §. H a r skattskyldig haft förvärvskälla, som är att helt och hållet hänföra till annat eller andra taxeringsdistrikt än det, där han skall taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt, skall den uppskattning, som beträffande inkomsten ur förvärvskällan verkställts i det eller de distrikt, dit förvärvskällan är att hänföra, lända till efterrättelse vid taxeringen till inkomstoch förmögenhetsskatt, såvitt förvärvskällan angår. Därest i det fall, då förvärvskällan är att hänföra till två eller flera distrikt, uppskattningen av hela inkomsten ur förvärvskällan utfallit olika i de olika distrikten, skall vad i första stycket sägs hava avseende å den av nämnda uppskattningar, som närmast överensstämmer med den skattskyldiges deklaration. 98 §. Taxeringsnämnden skall tidigast möjligt företaga taxeringen av de skattskyldiga, som haft förvärvskälla, helt eller delvis hänförlig till taxeringsdistriktet, men som skola taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt i annat distrikt. För en var av dessa skattskyldiga skall underrättelse om den verkställda uppskattningen av inkomsten ofördröjligen avlåtas till den taxeringsnämnd, som har att verkställa taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt. 99 §. För varje taxeringsdistrikt eller, om distrikt består av mer än en kommun, för varje kommun skall föras särskild taxeringslängd (inkomstlängd). I denna skola de beslutade taxeringarna införas för Ä varje skattskyldig, som taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt eller till kommunal repartitionsskatt för inkomst eller för näring. H a r fysisk person icke taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt, men har det för honom beräknade taxerade beloppet till dylik skatt uppgått till minst 600 kronor, skall jämväl

43 för sådan skattskyldig' det sålunda beräknade taxerade beloppet jämte medgivna ortsavdrag införas i längden. Inkomstlängden består av fyra delar, A, B, C och D, upptagande del A : i distriktet mantalsskrivna fysiska personer; del B : övriga i distriktet skattskyldiga fysiska personer ävensom därstädes skattskyldiga juridiska personer med undantag av svenska aktiebolag och solidariska bankbolag; del C: svenska aktiebolag och solidariska bankbolag med styrelsens säte inom kommunen; samt del D : svenska aktiebolag och solidariska bankbolag med styrelsens säte utom kommunen. Har Kungl.] Maj:t förordnat om ändring i den kommunala indelningen att träda i kraft året efter taxeringsåret, skola i distrikt eller kommun, som genom ändringen skall delas, särskilda inkomstlängder upprättas för varje därvid uppkommande del. Finnes inom distriktet eller kommunen ett eller flera administrativa områden, där menighet äger utöva beskattningsrätt, skola de skattskyldiga, som där taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt eller till kommunal repartitionsskatt för inkomst eller för näring, i vederbörande del av längden angivas och sammanföras till särskild avdelning, som för sig summeras. Skall dylik skattskyldig taxeras till kommunal repartitionsskatt såväl inom som utom det särskilda området, upptages i varje avdelning av vederbörande del i längden vad dit är att hänföra. Tillhör område av distriktet annan ortsgrupp än distriktet i övrigt, skola de inom dylikt område bosatta skattskyldiga i vederbörande del av längden angivas och sammanföras till särskild avdelning, som för sig summeras. Har skattskyldig icke avlämnat deklaration, skall i inkomstlängdens anteckningskolumn göras anteckning dels om den till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade inkomstens beskaffenhet, där denna ej framgår av inkomstlängden i övrigt eller av övriga handlingar, och dels om den förmögenhetsdel, som må ingå i taxerat belopp. H a r skattskyldigs inkomst av jordbruk eller skogsbruk beräknats efter bokföringsmässiga grunder, skall anteckning härom göras i inkomstlängdens anteckningskolumn, med uppgift tillika om den fastighet, varifrån inkomsten härflutit. Framgår av deklaration eller andra handlingar, att skattskyldig, som upptages i del A eller del C av inkomstlängden, bör taxeras jämväl i annat distrikt, skall även härom anteckning göras i längdens anteckningskolumn. Där taxeringsnämnden på grund av förhållanden, som omförmälas i 45 § i kommunalskattelagen, medgiver skattskyldig nedsättning i eller befrielse från skatteplikt, skola skälen därför i varje särskilt fall angivas i inkomstlängdens anteckningskolumn. Inkomstlängden underskrives av taxeringsnämndens ordförande och ledamöter.

44 100 §. Taxeringsnämnderna skola hava avslutat sina arbeten med taxering enligt detta kapitel i länen senast den 15 maj och i Stockholm senast den 15 juni. 101 §. Innan taxeringsnämnden upplöses, skall nämnden bland sina medlemmar föreslå två personer till ledamöter i prövningsnämnden för prövningsdistriktet; skolande förslaget intagas i taxeringsnämndens protokoll och bestyrkt avskrift av protokollet i denna del ofördröjligen insändas till länsstyrelsen. 102 §. Det åligger taxeringsnämndens ordförande att, då deklaration icke blivit följd vid taxeringen, å deklarationen verkställa anteckning om avvikelsen och skälen därför samt att därom ofördröjligen tillsända den skattskyldige underrättelse i rekommenderat brev med allmänna posten. Detsamma gäller beträffande annan av skattskyldig till ledning för egen taxering lämnad uppgift eller upplysning. I fall då vid taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt avvikelsen är beroende pä annan taxeringsnämnds beslut jämlikt 97 §, må i underrättelsen såsom skäl för avvikelsen åberopas allenast det mottagna meddelandet om beslutet. Då skattskyldig blivit eftertaxerad, skall meddelande därom tillsändas den skattskyldige i samma ordning, som stadgas i första stycket. I underrättelse, som i denna paragraf omförmäles, skall intagas meddelande om vad den skattskyldige jämlikt 107 § har att iakttaga vid anförande av besvär över taxeringen. 103 §. Senast den 20 maj har taxeringsnämndens ordförande att i fögderi till häradsskrivaren och i stad med magistrat till vederbörande tjänsteman överlämna de upprättade inkomstlängderna, behörigen summerade, jämte mantalslängden och taxeringsnämndens protokoll. Senast den 5 juni skall taxeringsnämndens ordförande till länsstyrelsen insända de deklarationer och andra skriftliga uppgifter och upplysningar, som avlämnats till ledning vid taxeringen, ävensom de enligt 89 § taxeringsnämndens ordförande tillhandakomna handlingarna. Vad i denna paragraf är stadgat äger icke tillämpning i Stockholm.

104 §. 1 mom. Sedan i fögderi häradsskrivaren låtit avskriva inkomstlängderna i två exemplar, har han att senast den 15 juni, vid bot av tre kronor för varje överskjutande dag, till länsstyrelsen i länet insända den ena avskriften jämte mantalslängderna och taxeringsnämndernas protokoll. Den andra avskriften av inkomstlängderna, i vad de angå varje särskild kommun, skall jämväl senast den 15 juni av häradsskrivaren, likaledes vid bot av tre kronor för varje överskjutande dag, tillställas vederbörande kommunalstämmas ordförande eller vederbörande stadsstyrelse, och åligger det dessa, var i sin ort, att under viss bestämd och vederbörligen kungjord tid, som icke må understiga fjorton dagar, på lämpligt och därvid även tillkännagivet ställe framlägga avskriften för granskning samt att därefter överlämna densamma i landskommun till kommunalnämnden och i stad till drätselkammaren för upprättande av den kommunala debiteringslängden. Kommunalnämnden, i stad drätselkammaren, har att förvara avskriften, till dess densamma, på sätt i 89 § stadgas, överlämnas till ordföranden i påföljande årets taxeringsnämnd. 2 mom. Sedan i stad med magistrat vederbörande tjänsteman låtit verkställa en avskrift av inkomstlängden, skall avskriften jämte mantalslängden och taxeringsnämndens protokoll senast den 15 juni genom magistratens försorg insändas till länsstyrelsen i länet. Vid underlåtenhet härutinnan är den tjänsteman, vilkens försumlighet föranlett inträffat dröjsmål, förfallen till böter av tre kronor för varje dag, varmed den bestämda tiden överskrides. Huvudskriften av inkomstlängderna skall genom magistratens försorg framläggas för granskning i samma ordning, som i 1 mom. andra stycket stadgas. 3 mom. Sedan jämlikt 20 § i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt blivit bestämt, med vilken procent av grundbeloppen skatten skall under året utgå, har i fögderi häradsskrivaren och i stad med magistrat vederbörande tjänsteman att ofördröjligen uträkna och i huvudskriften till inkomstlängderna införa den inkomst- och förmögenhetsskatt, som på grund av taxeringsnämndernas beslut skall påföras envar skattskyldig. Därest häradsskrivaren eller vederbörande tjänsteman i stad under avskrivandet av inkomstlängderna eller eljest förmärker någon misskrivning eller annan oriktighet, har han att, så fort ske kan, därom skriftligen framställa anmärkning till landskamreraren i länet, Senast den 15 juli skall för varje fögderi och stad med magistrat sammandrag av inkomstlängderna insändas till länsstyrelsen i länet, i fögderi omedelbart av vederbörande häradsskrivare och i stad genom magistratens försorg. Vid underlåtenhet härutinnan är den tjänsteman, vilkens försumlighet för-

anlett inträffat dröjsmål, förfallen till böter av tre kronor för varje dag, varmed den bestämda tiden överskrides. 4 mom. Efter kronouppbördens avslutande och senast den 16 december skall huvudskriften av inkomstlängderna insändas till länsstyrelsen i länet, i fögderi omedelbart av häradsskrivaren och i stad med magistrat genom magistratens försorg. 5 mom. Vad i denna paragraf är stadgat äger icke tillämpning i Stockholm. 105 §. Sedan inkomstlängderna för året med tillhörande handlingar blivit tillgängliga för landskamreraren, har han att avskilja deklarationer och andra uppgifter för årets taxering beträffande sådana skattskyldiga, vilka, såvitt av handlingarna framgår, haft förvärvskälla, hänförlig till två eller flera prövningsdistrikt. Vid dessa deklarationer och uppgifter fogas utdrag av inkomstlängderna och taxeringsnämndernas protokoll, såvitt varje dylik skattskyldig angår, varefter samtliga de ifrågavarande handlingarna översändas till den interkommunala prövningsnämnden. Vad nu sagts skall, även om sådant förhållande icke föreligger, som i första stycket sägs, gälla jämväl i fråga om sådana svenska medborgare och utlänningar, som icke böra vara i riket mantalsskrivna, samt i fråga om utländska juridiska personer.

Besvär över taxeringsnämndernas beslut. 106 §. Över beslut av taxeringsnämnd må besvär anföras hos prövningsnämnd dels av skattskyldig, såvitt honom rörer, därest han ej till följd av stadgandena i 76 § förlorat rätt till talan, och dels, såvitt angår taxering till kommunal repartitionsskatt för inkomst eller för näring, av vederbörande kommun, municipalsamhälle, vägstyrelse och landstings förvaltningsutskott. Finnas i stad två eller flera territoriella församlingar, vilka var för sig äga enligt kyrkostämmas beslut av sina medlemmar uttaga kommunal repartitionsskatt på sätt, som är stadgat om utdebitering för kommunala ändamål, tillkommer sådan församling samma besvärsrätt som kommun. Detsamma gäller församling på landet eller skoldistrikt, där församlingens eller skoldistriktets område icke sammanfaller med kommunens område. Det ankommer på vederbörande kommunalombud, där ej undantag medgivits från stadgandena om dylikt ombud, att bestämma, huruvida den besvärsrätt, som tillkommer kommun, församling, skoldistrikt eller municipalsamhälle, skall utövas och att vid utövningen av densamma företräda nämnda menigheter. Har den, som i dylikt fall företräder menighet, icke styrkt sin egenskap av kommunalombud, åligger det myndighet, som har att

47 pröva besvären, att i berörda hänseende inhämta erforderlig upplysning ur vederbörande kungörelse enligt 69 § 2 mom. 107 §. Besvär enligt 106 § skola ingivas, om den skattskyldige författningsenligt bör taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt, till länsstyrelsen i det län, där dylik taxering ägt eller bort äga rum, eller, om taxeringen ägt eller bort äga rum i Stockholm, till överståthållarämbetet. Bör den skattskyldige författningsenligt icke taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt, skola besvär ingivas till länsstyrelsen i det län, där den överklagade taxeringsåtgärden företagits, eller, om den företagits i Stockholm, till överståthållarämbetet. Därest i fall, som i nästföregående punkt sagts, taxeringsåtgärden avsett förvärvskälla, som är att hänföra till två eller flera prövningsdistrikt, skola besvären ingivas, om förvärvskällan vidkommit Stockholm, till överståthållarämbetet och eljest till länsstyrelsen i ett av de län, förvärvskällan vidkommit. Ingivandet av besvären skall ske i länen före klockan tolv på dagen den 15 juli eller, om då är helgdag, före klockan tolv på dagen nästföljande söckendag och i Stockholm före klockan tolv på dagen den 31 augusti eller, om då är helgdag, före klockan tolv på dagen nästföljande söckendag. Försummas något av vad i första och andra styckena föreskrivits, varda besvären icke upptagna till prövning. (Se vidare 222 §.) 108 §. Därest besvär avse förvärvskälla, som i sin helhet är att hänföra till annat prövningsdistrikt än det, där besvären ingivits enligt bestämmelserna i 107 §, skall länsstyrelsen, i Stockholm överståthållarämbetet, till motsvarande myndighet i det prövningsdistrikt, dit förvärvskällan är att hänföra, översända besvären eller, om så erfordras, en avskrift av dem för prövning i vidkommande del av prövningsnämnden därstädes. 109 §. Anföras besvär av eller beträffande skattskyldig, som i 105 § omförmäles, skall den myndighet, som mottagit besvären, översända dem till den interkommunala prövningsnämnden. 110 §. Landskamreraren har att sörja för införskaffande av erforderliga yttranden över de besvär, som skola bliva föremål för prövningsnämndens handläggning, samt att åvägabringa utredning, som eljest må anses nödig för ett behörigt avgörande av besvären.

4S 111 §. 1 mom,. Den, som taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt i fall då eller å ort där han icke är skattskyldig till sådan skatt i det avseende vid taxeringen antagits, den, som taxerats till kommunal repartitionsskatt för inkomst eller för näring i fall då eller å ort där han icke är skattskyldig till sådan skatt beträffande förvärvskälla av det slag vid taxeringen antagits, den, som blivit taxerad till inkomst- och förmögenhetsskatt eller kommunal repartitionsskatt för inkomst eller för näring å ort, där han icke enligt stadgandena i 70 § och 71 § 1 mom. varit pliktig att avgiva deklaration, den, som uti stadgad ordning avlämnat behörig deklaration och icke till följd av bestämmelserna i 76 § 2 och 3 mom. förlorat rätt till talan, men mot innehållet i deklarationen blivit taxerad till inkomst- och förmögenhetsskatt eller till kommunal repartitionsskatt för inkomst eller för näring och icke erhållit underrättelse om dylik avvikelse före den 15 juni, då besvär över taxeringen jämlikt 107 § skola ingivas till länsstyrelse, och eljest före den 1 augusti, så ock den, vilkens taxering pä grund av felräkning, misskrivning eller annat därmed jämförligt förbiseende blivit felaktig, äger att, jämväl efter utgången av den i 107 § stadgade besvärstiden, häröver anföra besvär hos prövningsnämnd, därest taxeringen ej redan varit föremål för prövningsnämnds särskilda beslut. Rätt till besvär enligt denna paragraf i anledning av förelupen felräkning misskrivning eller annat därmed jämförligt förbiseende tillkommer jämväl vederbörande landskamrerare. 2 mom. Besvär enligt 1 mom. skola ingivas i enlighet med stadgandena i 107 § första stycket. Ingivandet skall äga rum, när det gäller besvär av skattskyldig, inom natt och år, efter det utskylder avfordrats vederbörande, och, när det gäller besvär av landskamrerare, före utgången av kalenderåret näst efter taxeringsåret, Försummas något av vad nu föreskrivits, varda besvären icke upptagna till prövning. Avse besvären taxering för samma inkomst eller samma näringsskattevärde å mer än en ort och hava utskylder därför avfordrats vederbörande å olika tider, räknas besvärstiden från det senaste kravet. (Se vidare 222 §.) 112 §. Därest besvär enligt 111 § avse taxering i två eller flera prövningsdistrikt, skall den myndighet, som mottagit besvären, överlämna dem till den interkommunala prövningsnämnden. Före överlämnandet skall nyssnämnda myndighet vid besvären foga såväl utdrag av inkomstlängd och taxeringsnämnds protokoll, såvitt den överklagade taxeringen angår, som ock de till

49 nämnden i frågan ingivna handlingarna, därest icke berörda utdrag och övriga handlingar redan på grund av stadgandet i 109 § äro tillgängliga hos den interkommunala prövningsnämnden, i vilket fall det åligger allmänna ombudet hos sist bemälda nämnd att vid besvären foga de till frågan hörande, hos nämnden befintliga handlingarna. Sedan besvärsakten blivit fullständigad efter vad nu sagts, har allmänna ombudet hos den interkommunala prövningsnämnden att infordra förklaringar från vederbörande samt att därefter med eget yttrande överlämna ärendet till nämnden. Därest besvären avse taxering, som vidkommer endast ett prövningsdistrikt, har den myndighet, som mottagit besvären, att vid desamma foga sådana utdrag och övriga handlingar, som ovan nämnts. Sedan därefter förklaringar infordrats från vederbörande samt yttrande avgivits av landskamreraren, överlämnas handlingarna i ärendet till prövningsnämnden i distriktet.

Förberedande åtgärder för prövningsnämndernas verksamhet. 113 §. Landskamreraren har i fråga om de taxeringar, vilkas prövning ankommer på den prövningsnämnd, hos vilken han tjänstgör, att, vare sig besvär anförts eller icke, noggrant undersöka, huruvida taxeringarna äro behöriga, och för sådant ändamål granska tillgängliga handlingar rörande nämnda taxeringar. Särskilt åligger det härvid landskamreraren att beträffande skattskyldiga, vilka blivit taxerade i mera än ett taxeringsdistrikt, uppmärksamma, huruvida ojämnhet föreligger mellan de olika taxeringarna. Arbetet inom varje prövningsdistrikt skall så ordnas, att granskningen kan tidigast möjligt företagas beträffande sådana skattskyldiga, som haft förvärvskälla, helt hänförlig till distriktet, men som skola taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt i annat distrikt. Finner landskamreraren anledning till erinran mot viss taxering, har han, efter det den skattskyldige erhållit tillfälle att yttra sig, att hos prövningsnämnden framställa yrkande om de åtgärder, som erfordras för taxeringens bringande i behörigt skick. Framställningen delgives taxeringsnämndens ordförande och vederbörande kommunalombud. Vad nu sagts om den skattskyldiges hörande och om framställningens delgivning äger icke tillämpning, då fråga är allenast om uppenbar felräkning, misskrivning eller annat därmed jämförligt förbiseende. 114 §. Där så anses oundgängligen nödvändigt, må i prövningsdistrikten, efter Kungl. Maj:ts medgivande, person med länsbokhållares kompetens av länsstyrelsen förordnas att beträffande vissa taxeringsärenden eller vissa grupper av sådana ärenden fullgöra landskamrerarens åligganden. 4 — 1923 års Taxeringssakk.

'

50 115 §. Vid fullgörande av vad i 110 och 113 §§ stadgats må landskamrerare åtnjuta nödigt biträde av, förutom till hans förfogande stående tjänstemän, jämväl andra personer, som av honom tillkallas. Då i visst taxeringsärende utredning genom särskild sakkunnig anses erforderlig, bör landskamreraren föranstalta därom. 116 §. Länsstyrelsen äger, där sä anses erforderligt, kalla ordförande eller ledamot i taxeringsnämnd inom prövningsdistriktet att infinna sig för meddelande av upplysningar i prövningsdistriktet vidkommande taxeringsfrågor. 117 §. Före sammanträde av länsprövningsnämnd skall genom länsstyrelsens försorg föredragningslista, upptagande kortfattad uppgift rörande samtliga de taxeringsärenden, som skola vid prövningsnämndens sammanträde förekomma, översändas till ledamot eller suppleant i prövningsnämnden samtidigt med kallelsen till sammanträdet. Före sammanträde av den interkommunala prövningsnämnden upprättas och översändes dylik föredragningslista genom allmänna ombudets försorg. For Stockholms stads prövningsnämnd erfordras icke någon föredragningslista. Prövningsnämndernas verksamhet. 118 §. Prövningsnämnd avgör hos densamma anförda besvär eller gjorda framställningar, varjämte ordinarie prövningsnämnd under taxeringsåret prövar taxeringarna i övrigt. Särskild prövningsnämnd har att, sedan den ordinarie prövningsnämnden avslutat sitt arbete för året och intill dess nästa ordinarie prövningsnämnd sammanträder, avgöra enligt 111 § anförda besvär samt, såvitt angår redan verkställd taxering, ansökningar om sådan befrielse från skattskyldighet, varom förmäles i 24 § i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt samt i 52 § första stycket i kommunalskattelagen. Vad eljest i denna förordning stadgas om prövningsnämnd, skall hava motsvarande tillämpning beträffande särskild prövningsnämnd. 119 §. Om prövningsnämnd vid prövning av besvär enligt 111 § finner, att taxering verkställts å orätt ort eller under orätt år eller underlåtits eller ej skett till riktigt belopp å rätt ort, äger prövningsnämnden, efter veder-

51 hörandes hörande, vidtaga erforderlig rättelse i taxeringen å ort eller för år, som vederbör, d.ock att skattskyldigs hela taxering i sådant fall icke må höjas utöver vad av taxeringsnämnd blivit bestämt, därest besvären icke innefatta yrkande om sådan höjning. Jämväl må, om någon av prövningsnämnd efter besvär enligt 111 § befrias från skatt på den grund, att annan person bort uppföras till utgörande av densamma, prövningsnämnden överflytta taxeringen å denne. Äro makar var för sig taxerade, äger prövningsnämnd, där ändring på grund av besvär enligt 111 § göres i den enes taxering, även att i den andres taxering vidtaga av ändringen påkallad rättelse i fråga om frihet från eller lindring i skatt. Därest efter anförda besvär enligt 111 § taxering till inkomstskatt enligt 19 § 1 mom. i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt ändras eller sådan taxering varder åsätt, vidtages den jämkning i redan påförd taxering enligt 2 mom. i sistnämnda paragraf eller den påföring av sådan taxering, som må därav föranledas. Uppkommer under handläggning av besvär, varom i 112 § andra stycket sägs, fråga om vidtagande av härovan omförmäld åtgärd beträffande taxering inom annat prövningsdistrikt än det, som besvären angå, skall ärendet i hela dess vidd överlämnas till avgörande av den interkommunala prövningsnämnden. 120 §. Till sammanträde med ordinarie länsprövningsnämnd skola inkallas minst fem ledamöter, och ankommer det på länsstyrelsen att för varje sammanträde bestämma, huru många och vilka av ledamöterna som skola inkallas till tjänstgöring. Därvid bör iakttagas, att nämnden kommer att, såvitt möjligt, bestå av olika grupper skattskyldiga i enlighet med vad i 67 § 1 mom. stadgas samt att, med avseende å de taxeringar, som skola handläggas å sammanträdet, inom nämnden finnes god ortskännedom. Vad nu är sagt skall äga motsvarande tillämpning å Stockholms stads ordinarie prövningsnämnd. Den interkommunala prövningsnämnden är beslutför, då fem medlemmar äro tillstädes. (Se vidare 213 och 214 §§.) 121 §. Länsprövningsnämnderna hava, var inom sitt län, att taga befattning med taxeringarna i länet, med undantag av sådana taxeringar, som jämlikt 132 § falla under den interkommunala prövningsnämndens handläggning. Vid länsprövningsnämnds prövning av taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt skall dock, såvitt angår förvärvskälla, helt hänförlig till annat prövningsdistrikt, den i sistnämnda distrikt verkställda taxeringen till kommunal repartitionsskatt för inkomst lända till efterrättelse.

52 122 §. Länsprövningsnämnd sammanträder i residensstaden å tider, som länsstyrelsen bestämmer sålunda, att nämndens arbeten må vara avslutade senast den 10 oktober. Möter för ledamot hinder att tillstädeskomma, bör anmälan därom ofördröjligen göras hos länsstyrelsen, som inkallar suppleant i hans ställe. 123 §. Vid länsprövningsnämnds sammanträden har landskamreraren att vara tillstädes med skyldighet att i varje särskilt fall tillkännagiva sin uppfattning och skälen därför, dock utan rätt att deltaga i besluten. 124 §• Alla länsprövningsnämnds beslut skola, med angivande i förekommande fall av skäl för avvikelse från skattskyldigs deklaration, upptagas i nämndens protokoll, där jämväl, i händelse skattskyldig underlåtit att avgiva honom av landskamreraren avfordrad uppgift eller upplysning, anteckning om sådan försumlighet bör ske. Protokollet skall för varje taxeringsärertde innehålla meddelande om vad som jämlikt 137 § 2 mom. är att iakttaga vid anförande av besvär i ärendet. Taxering, som till följd av prövningsnämndens beslut tillkommit eller blivit fastställd annorlunda än taxeringsnämnden bestämt, skall för varje sammanträde upptagas i särskild längd, däruti de protokollparagrafer, som innehålla dylika beslut, böra angivas. I denna längd skola de taxeringar, som avse samma taxeringsdistrikt eller, om taxeringsdistrikt omfattar mer än en kommun, varje sådan kommun, särskilt för sig sammanföras och summeras. Inom varje sådan avdelning skola taxeringarna ordnas efter enahanda grunder, som enligt 99 § skola tillämpas i fråga om inkomstlängd. Taxeringarna skola jämväl antecknas såväl uti den avskrift av vederbörande inkomstlängd, som jämlikt stadgandena i 104 § 1 mom. första stycket och 2 mom. första stycket inkommit till länsstyrelsen, som ock i huvudskriften till samma längd, sedan denna jämlikt föreskriften i 104 § 4 mom. dit inkommit. Nämndens protokoll föres och de av nämndens beslut föranledda anteckningarna i inkomstlängden och den särskilda längden verkställas av den eller de personer, som länsstyrelsen därtill förordnat. Sådant förordnande får icke meddelas åt någon, som i annan egenskap skall vara tillstädes hos nämnden. Justering av protokollet skall för varje sammanträde verkställas inför nämnden, innan sammanträdet upplöses, eller inom fjorton dagar, dock senast den 18 oktober, inför nämndens ordförande jämte landskamreraren och minst två av nämnden därtill utsedda ledamöter, vilka skola inställa sig på ordförandens kallelse. Justeringen bestyrkes genom ett av nämndens ordförande och två ledamöter å protokollet tecknat intyg. Vederbörande protokollförare åligger att med sin underskrift såväl å den

53 särskilda längden som å de båda ovannämnda exemplaren av inkomstlängderna vitsorda enligt nämndens beslut införda förändringar eller gjorda tillägg. Vad i denna paragraf föreskrives om anteckningar i särskild längd och i inkomstlängd gäller icke beslut av särskild prövningsnämnd och ej heller beslut av ordinarie prövningsnämnd efter taxeringsårets utgång. 125 §. 1 mom. De hos länsprövningsnämnden för varje sammanträde förda särskilda längderna skola inom fyra dagar efter justeringen av protokollet för sammanträdet, dock senast den 22 oktober, genom länsstyrelsens försorg översändas till vederbörande häradsskrivare eller magistrat för debitering av kronoutskylderna. Efter uppbördens avslutande och senast den 16 december skola samma längder återställas till länsstyrelsen av vederbörande häradsskrivare och magistrat. De i 104 § 1 mom. första stycket och 2 mom. omförmälda avskrifterna av inkomstlängderna skola för varje fögderi och stad inom en vecka, efter det huvudskriften av samma längder jämlikt 104 § 4 mom. inkommit till länsstyrelsen, genom länsstyrelsens försorg återställas till vederbörande häradsskrivare och magistrat. Magistraten har att överlämna den mottagna avskriften till drätselkammaren för upprättande av den kommunala debiteringslängden. Avskriften skall av drätselkammaren förvaras, till dess densamma, på sätt i 89 § stadgas, överlämnas till ordföranden i påföljande årets taxeringsnämnd. 2 mom. Senast den 22 oktober skall länsstyrelsen låta tillställa vederbörande kommunalstämmas ordförande och vederbörande stadsstyrelse avskrifter av de hos länsprövningsnämnden förda särskilda längderna, i vad dessa angå varje särskild landskommun och till fögderi hörande stad. Dessa avskrifter skola framläggas för granskning under viss tid av minst fjorton dagar, varom kungörelse bör på vanligt sätt ofördröjligen utfärdas. I stad med magistrat skola genom magistratens försorg avskrifter av nämndens längder, såvitt staden rörer, i samma ordning framläggas för granskning. Efter granskningstidens utgång skola de i detta mom. omförmälda avskrifterna överlämnas i landskommun till kommunalnämnden och i stad till drätselkammaren för att vara tillgängliga vid den kommunala debiteringen och därefter förvaras, till dess desamma, på sätt i 89 § stadgas, överlämnas till ordföranden i påföljande årets taxeringsnämnd. 126 §. 1 mom. Har länsprövningsnämnd i fråga om någon, som är skattskyldig till inkomst- och förmögenhetsskatt i annat, prövningsdistrikt, ändrat taxering till kommunal repartitionsskatt för inkomst, har protokollföraren att

54 ofördröjligen översända protokollsutdrag rörande hämndens beslut till prövningsnämnden för det distrikt, där taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt skall ske. Vid protokollsutdraget skola fogas handlingar, som nämnden må hava mottagit till följd av stadgandet i 108 §. 2 mom. Utdrag av länsprövningsnämndens protokoll skall av protokollföraren senast den 10 november i rekommenderat brev med allmänna posten under den av vederbörande uppgivna adressen tillsändas varje skattskyldig, vilkens taxering för inkomst, näring eller förmögenhet varit föremål för nämndens särskilda beslut, med undantag allenast beträffande sådan skattskyldig, vilkens taxering på yrkande av annan än den skattskyldige blivit rättad i avseende å felaktighet vid beräkningen eller införingen i inkomstlängden av ortsavdragen. H a r annan än den skattskyldige besvärat sig, skall utdrag av länsprövningsnämndens protokoll rörande nämndens beslut i anledning av besvären inom samma tid och i enahanda ordning tillsändas klaganden. 3 mom. Stadgandena i 2 mom. skola icke gälla i fråga om beslut i anledning av besvär enligt 111 §, skolande utdrag av protokollet rörande dylikt beslut mot bevis tillställas den skattskyldige ävensom, om annan än den skattskyldige besvärat sig, klaganden. 127 §. Då länsprövningsnämnds beslut i anledning av besvär enligt 111 § innefattar höjning av taxering, skall länsstyrelsen till de personer och myndigheter, som hava att verkställa debitering av på taxeringen grundade utskylder, översända utdrag av prövningsnämndens protokoll för verkställighet. 128 §. Har protokollsutdrag, varom förmäles i 126 § 1 mom., inkommit, sedan prövningsnämnden avslutat sina arbeten, skall den ändring i taxeringen till inkomst-' och förmögenhetsskatt, som må föranledas av innehållet i berörda protokollsutdrag, verkställas av särskilda prövningsnämnden för prövningsdistriktet. 129 §. Stadgandena i 121 § skola hava motsvarande tillämpning å Stockholms stads prövningsnämnd beträffande taxeringarna i Stockholm. 130 §. Stockholms stads prövningsnämnd sammanträder i Stockholm å tider, som överståthållarämbetet bestämmer sålunda, att nämndens arbeten må vara avslutade senast den 31 oktober. Möter för ledamot hinder att tillstädeskomma, bör anmälan därom ofördröjligen göras hos överståthållarämbetet, som inkallar suppleant i hans ställe.

55 131 §. Stadgandena i 123, 124, 126 och 128 §§ skola hava motsvarande tillämpning å Stockholms stads prövningsnämnd, dock med de ändringar, att stadgandet i 124 § andra stycket om anteckning i avskrift av inkomstlängden icke skall gälla, att i samma stycke föreskriven anteckning i huvudskriften a v inkomstlängden skall ske samtidigt med upprättandet av prövningsnämndens särskilda längder, att stadgandet i 124 § fjärde stycket om protokollets justering senast den 18 oktober icke skall gälla, samt att avsändandet av utdrag av nämndens protokoll jämlikt 126 § 2 mom. skall ske senast den 20 november. 132 §. Den interkommunala prövningsnämnden har att taga befattning med taxering av dels skattskyldiga, som haft förvärvskälla, hänförlig till två eller flera prövningsdistrikt, dels ock, även om dylikt förhållande icke föreligger, sådana svenska medborgare och utlänningar, som icke böra vara i riket mantalsskrivna, samt utländska juridiska personer. 133 §. Den interkommunala prövningsnämnden sammanträder i Stockholm a tider, som ordföranden bestämmer sålunda, att nämndens arbeten må vara avslutade senast den 5 oktober. Möter för ledamot hinder att tillstädeskomma, bör anmälan därom ofördröjligen göras hos ordföranden, som inkallar suppleant i hans ställe. Vid förfall för ordföranden inkallas hans suppleant. 134 §. Vid den interkommunala prövningsnämndens sammanträden har allmänna ombudet att vara tillstädes med skyldighet att i varje särskilt fall tillkännagiva sin uppfattning och skälen därför, dock utan rätt att deltaga i besluten: 135 %.

Alla den interkommunala prövningsnämndens beslut skola, med angivande i förekommande fall av skäl för avvikelse från skattskyldigs deklaration, upptagas i nämndens protokoll, där jämväl, i händelse skattskyldig underlåtit att avgiva honom av allmänna ombudet hos nämnden avfordrad uppgift eller upplysning, anteckning om sådan försumlighet bör ske. Protokollet skall för varje taxeringsärende innehålla meddelande om vad som jämlikt 137 § 2 mom. är att iakttaga vid anförande av besvär över beslutet. Taxering, som till följd av nämndens beslut tillkommit eller blivit fastställd annorlunda än taxeringsnämnd bestämt, skall upptagas i särskilda längder, en för varje län och en för Stockholms stad, däruti de protokollparagrafer, som innehålla dylika beslut, böra angivas. Vad i detta stycke stad-

56 gas skall icke gälla beträffande beslut, som fattats i anledning av besvär enligt 111 §. Justering av protokollet skall verkställas inför nämnden eller inom åtta dagar, dock senast den 10 oktober, inför nämndens ordförande jämte allmänna ombudet och minst två av nämnden därtill utsedda ledamöter, vilka skola inställa sig på ordförandens kallelse. Justeringen bestyrkes genom ett ay nämndens ordförande och två ledamöter å protokollet tecknat intyg. Vederbörande protokollförare åligger att med sin underskrift å de hos nämnden förda längderna vitsorda deras riktighet. 136 §. 1 mom. Den interkommunala prövningsnämndens längder skola senast den 10 oktober översändas till vederbörande länsstyrelse. Det åligger längdförarna hos länsprövningsnämnderna och Stockholms stads prövningsnämnd att om den interkommunala prövningsnämndens beslut verkställa enahanda anteckningar, som i 124 och 131 §§ äro föreskrivna beträffande beslut av länsprövningsnämnd och Stockholms stads prövningsnämnd. 2 mom. Utdrag av den interkommunala prövningsnämndens protokoll skola av protokollföraren hos nämnden utsändas i överensstämmelse med stadgandena i 126 § 2 och 3 mom. 3 mom. Då den interkommunala prövningsnämndens beslut i anledning av besvär enligt 111 § innefattar höjning av taxering, skall protokollföraren översända utdrag av prövningsnämndens protokoll till vederbörande länsstyrelse, som vidare förfar enligt 127 §. Besvär över prövningsnämnds beslut. 137 §. 1 mom. Över prövningsnämnds beslut må besvär anföras hos kammarrätten av landskamreraren ävensom, i den mån 106 § stadgar, av vederbörande kommun, församling, skoldistrikt, municipalsamhälle, vägstyrelse och landstings förvaltningsutskott. I fråga om besvär av kommun, församling, skoldistrikt eller municipalsamhälle skola bestämmelserna i 106 § andra stycket hava tillämpning. Såvitt angår utländsk försäkringsanstalts taxering, må sysslomannen (generalagenten) anföra besvär över prövningsnämndens beslut, därest icke talerätten förlorats på grund av stadgandena i 76 §. Annan skattskyldig, som ej enligt 76 § förlorat rätt till talan, må över prövningsnämndens beslut, i vad honom rörer, anföra besvär i följande fall, nämligen: a) om han hos prövningsnämnden överklagat taxeringsnämndens beslut och hans talan därstädes icke bifallits, samt b) om prövningsnämnden ändrat den av taxeringsnämnden åsatta taxeringen, utan att sådan ändring påyrkats av den skattskyldige,

57 I det under a) omnämnda fallet må besvären dock innefatta endast fullföljande helt eller delvis av yrkande, som den skattskyldige framställt hos prövningsnämnden. 1 det under b) omförmälda fallet må talan icke föras om mera än taxeringens bestämmande i enlighet med taxeringsnämndens beslut. 2 mom. Besvär enligt 1 mom. skola ingivas i enlighet med stadgandena i 107 § första stycket. Ingivandet skall äga rum före klockan tolv å sista helgfria dagen i december månad under taxeringsåret; dock skola besvär över beslut, som efter klagan enligt 111 § fattats av ordinarie prövningsnämnd efter taxeringsårets utgång eller av särskild prövningsnämnd, ingivas inom sextio dagar efter den, då klaganden av beslutet erhållit del. Försummas något av vad nu föreskrivits, varda besvären icke upptagna till prövning. 3 mom. Omedelbart efter taxeringsårets utgång har länsstyrelsen att till kammarrätten insända förteckning å anförda besvär. Därest besvär avse taxering, vars prövning ankommit på den interkommunala prövningsnämnden, har länsstyrelsen att översända besvären till allmänna ombudet hos bemälda nämnd, och har allmänna ombudet att, sedan vid besvären fogats de taxeringen vidkommande handlingarna ävensom utdrag av prövningsnämndens protokoll samt förklaringar infordrats från vederbörande, skyndsamligen till kammarrätten överlämna samtliga handlingarna med de upplysningar och erinringar, besvären anses påkalla. Avse besvär taxering, vars prövning icke ankommit på den interkommunala prövningsnämnden, har länsstyrelsen att vid besvären foga såväl utdrag av inkomstlängd och beskattningsnämndernas protokoll, såvitt den överklagade taxeringsfrågan angår, som ock de till nämnderna i frågan ingivna handlingarna. Länsstyrelsen har därefter att infordra förklaringar från vederbörande samt skyndsamligen överlämna handlingarna till kammarrätten med erforderliga upplysningar och erinringar. (Se vidare 222 och 223 §§.) 138 §. 1 mom. Föreligger beträffande taxering, som varit föremål för prövningsnämnds särskilda beslut, sådant förhållande, som omförmäles i 111 §, äga bestämmelserna i nämnda paragraf om besvärsrätt motsvarande tillämpning, dock skola besvären anföras hos kammarrätten. Rätt till besvär enligt denna paragraf tillkommer jämväl den, som icke före den 1 december erhållit vederbörligt protokollsutdrag angående prövningsnämndens beslut i fråga om hans taxering, under iakttagande dock av stadgandena i 137 § 1 mom. fjärde och följande stycken. 2 mom. Angående tid och ort för ingivande av besvär enligt denna paragraf samt förfarandet med besvären skola stadgandena i 111 § 2 mom. samt 137 § 3 mom. andra och tredje styckena hava tillämpning.

58 139 §. Vid kammarrättens prövning av anförda besvär i taxeringsmål skola bestämmelserna i 119 § första, andra och tredje styckena hava motsvarande tillämpning å kammarrätten. 140 §. Har genom utslag av kammarrätten höjning vidtagits i taxering, åligger det vederbörande länsstyrelse att till de personer och myndigheter, som hava att verkställa debitering av på taxeringen grundade utskylder, översända avskrift av utslaget för verkställighet, 141 §. Inom riksräkenskapsverket må vid granskning av kronoräkenskaperna anmärkning icke framställas beträffande taxeringsmyndigheternas åtgärder, men väl beträffande den av vederbörande tjänsteman för skattskyldig uträknade skatt.

IV K A P .

Om taxering till kommunal progressivskatt. 142 §. Beträffande skattskyldig, som är pliktig att erlägga kommunal progressivskatt, tillkommer det den taxeringsnämnd och den prövningsnämnd, som förrättar taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt, att i samband därmed verkställa taxeringen till kommunal progressivskatt. 143 §. De jämlikt 142 § beslutade taxeringarna till kommunal progressivskatt införas, på sätt i 3 kap. stadgas beträffande där avsedda taxeringar, i inkomstlängd och prövningsnämnds särskilda längd. Då på grund av bestämmelserna i 88 § tredje stycket i kommunalskattelagen viss del av den till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade inkomsten undantagits vid av taxeringsnämnd verkställd taxering till kommunal progressivskatt, skall i inkomstlängdens anteckningskolumn göras anteckning om den sålunda undantagna inkomstens belopp och beskaffenhet, 144 §. över beslut av taxeringsnämnd i fråga om taxering till kommunal progressivskatt må besvär anföras i den omfattning, varom stadgas i 106 §, såvitt angår taxering till kommunal repartitionsskatt; dock att besvärsrätt

59 icke tillkommer municipalsamhälle, vägstyrelse eller landstings förvaltningsutskott. Å besvär enligt denna paragraf skola stadgandena i 107 § hava motsva; rande tillämpning. . T ;•• . : 145 §. j .;,•,.-; Den fördelning av kommunal progressivskatt, som på grund av bestämmelserna i 90 §> i kommunalskattelagen kan ifrågakomma, verkställes av vederbörande prövningsnämnd. Utdrag av prövningsnämndens protokoll i denna del skall av protokollföraren inom tre veckor efter det protokollet för prövningsnämndens sista sammanträde blivit justerat, översändas dels till den skattskyldige, dels, vad angår Stockholm, till överståthållarämbetet och, vad angår övriga orter, till vederbörande häradsskrivare eller magistrat, dels ock till vederbörande kommuner, församlingar och skoldistrikt; dock att föreskriften om översändande av protokollsutdrag till överståthållarämbetet icke skall gälla Stockholms stads prövningsnämnd. 146 §. Det åligger i Stockholm överståthållarämbetet och eljest vederbörande häradsskrivare eller magistrat att om fördelning, varom i 145 § sägs, göra behörig anteckning i inkomstlängden. Motsvarande anteckning skall verkställas genom vederbörande kommunala myndighets försorg, vad angår landskommun och till fögderi hörande stad, i den avskrift av inkomstlängden, som på grund av stadgandet i 104 § 1 mom. andra stycket finnes tillgänglig hos den kommunala myndigheten, och, vad angår stad med magistrat, utom Stockholm, i den uti samma paragraf 2 mom. omförmälda avskriften av inkomstlängden, sedan nämnda avskrift på grund av 125 § 1 mom. tredje stycket kommit den kommunala myndigheten till hända. 147 §. över beslut av prövningsnämnd i fråga om taxering till kommunal progressivskatt må besvär anföras hos kammarrätten, därvid bestämmelserna i 137 och 139 §§ skola hava motsvarande tillämpning; dock att besvärsrätt icke tillkommer municipalsamhälle, vägstyrelse eller landstings förvaltningsutskott. 148 §. Har taxering till kommunal progressivskatt blivit felaktig på grund av felräkning, misskrivning eller annat därmed jämförligt förbiseende, äger den skattskyldige eller vederbörande landskamrerare däröver anföra besvär hos prövningsnämnden eller, därest taxeringen redan varit föremål för prövningsnämndens särskilda beslut, hos kammarrätten. Angående dylika besvär skola bestämmelserna i 111 § 2 mom., 112 §, 118 § andra stycket och 119 § hava motsvarande tillämpning.

66 V KAP.

Om fastighetstaxering under löpande taxeringsperiod. Taxeringsmyndigheter. 149 §. Den taxering av fastighet, som jämlikt 13 § 2 mom. i kommunalskattelagen skall företagas under år, då allmän fastighetstaxering icke äger rum, (särskild fastighetstaxering), verkställes av de taxeringsmyndigheter, som i 3 kap. omförmälas; dock att interkommunal prövningsnämnd icke har att taga befattning med fastighetstaxering. Med fastighetstaxering, varom i första stycket sägs, jämställes prövning av framställning under löpande taxeringsperiod om sådant särskilt angivande av värden å olika, i taxeringsenhet ingående fastigheter eller delar av fastigheter, varom förmäles i 8 § sista stycket i kommunalskattelagen. Deklarationer och andra handlingar. 150 §. Har före taxeringsårets ingång beträffande viss fastighet sådant förhållande inträffat, som jämlikt 13 § 2 mom. i kommunalskattelagen skall föranleda åsättande av nytt taxeringsvärde, är fastighetens ägare eller därmed likställd innehavare pliktig att till ledning för taxeringen avgiva deklaration, innefattande upplysning om berörda förhållande ävensom uppgifter i de avseenden, som omförmälas i 16 §. Hava delar av fastighet kommit i olika ägares eller därmed likställda innehavares hand, åligger deklarationsplikt samtliga ägare eller innehavare, var till hans del av fastigheten. Efter anmaning av taxeringsnämndens ordförande eller landskamreraren åligger ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet, som i första stycket avses, att avgiva uppgift jämväl angående andra förhållanden, som kunna tjäna till ledning vid fastighetens taxering, än dem, som finnas angivna å deklarationsblanketten. (Se vidare 202 och 203 §§.) 151 §. Deklaration för särskild fastighetstaxering skall senast den 15 februari under taxeringsåret avlämnas antingen direkt till ordföranden i taxeringsnämnden för det distrikt, där fastigheten är belägen, eller, beträffande fastighet i Stockholm, till överståthållarämbetet och eljest till länsstyrelsen

61 i det län, magistraten eller stadsstyrelsen i den stad eller landsfiskalen i det landsfiskalsdistrikt, där fastigheten är belägen. (Se vidare 204 §.) 152 §. Vid särskild fastighetstaxering skola bestämmelserna i 17 § 2 mom. hava motsvarande tillämpning. 153 i Senast den 15 februari varje år, då allmän fastighetstaxering icke äger rum skall av styrelse för inländsk brandförsäkringsanstalt eller av syssloman för utländsk sådan anstalt avlämnas uppgift rörande försäkringsvärdet å de till annan fastighet än jordbruksfastighet hänförliga byggnader, som under nästföregående år blivit försäkrade mot brandskada eller vilkas försäkring under samma tid till beloppet förändrats, börande uppgiften meddelas särskilt för varje fastighet samt, då uppgift skall avgivas angående viss byggnad, redogörelse även lämnas för gällande försäkringar å andra på samma fastighet uppförda byggnader. Uppgifter enligt denna paragraf avlämnas, där fastigheten ä r belägen, i Stockholm till överståthållarämbetet och eljest antingen direkt till ordföranden i taxeringsnämnden eller ock till länsstyrelsen i länet eller magistraten eller stadsstyrelsen i staden. Vid avlämnandet skola uppgifterna vara ordnade kommun- eller församlingsvis, och skall därjämte medelst särskilda omslag eller annorledes vara tydligt utmärkt, vilken kommun eller församling varje grupp av uppgifter avser. Underlåter den, som ä r uppgiftsskyldig enligt denna paragraf, att behörigen fullgöra sin uppgiftsskyldighet, tillämpas stadgandena i 17 § 2 mom. (Se vidare 204 §.) 154 §. 1 mom. Senast den 15 februari varje år, då allmän fastighetstaxering icke äger rum, skola till taxeringsnämndens ordförande avlämnas, på landet av kommunalnämnden och i stad, utom Stockholm, av drätselkammaren, de i 32 § 1 mom. tredje stycket, 32 § 2 mom. och 40 § 2 mom. omförmälda avskrifterna av fastighetslängderna och länsuppskattningsnämndens särskilda längder vid senaste allmänna fastighetstaxering ävensom de i 161 § 1 mom. femte stycket, 161 § 2 mom. och 167 § 2 mom. omförmälda avskrifterna av fastighetslängderna och prövningsnämndens särskilda längder för tiden efter senaste allmänna fastighetstaxering. 2 mom. Senast den 25 mars varje år, då allmän fastighetstaxering icke äger rum, skall i fögderi häradsskrivaren och i stad med magistrat, utom Stockholm, vederbörande tjänsteman, vid bot av tre kronor för Varje överskjutande dag, till taxeringsnämndens ordförande avlämna på senaste mantalslängd grundade fastighetslängder, varom vidare förmäles i 158 § 2 mom., skolande

62 längderna upptaga samtliga inom taxeringsdistriktet belägna fastigheter, vilka, enligt vunna upplysningar, böra under året bliva föremål för omtaxering, med anteckning om fastigheternas ägare eller därmed likställd innehavare samt om de under nästföregående år gällande taxeringsvärdena. Därest det på grund av särskilda förhållanden anses lända till fördel, att för visst distrikt eller viss kommun eller del av distrikt eller kommun fullständig fastighetslängd upprättas, äger länsstyrelsen förordna i enlighet härmed. I sådan händelse skall häradsskrivaren eller vederbörande tjänsteman i stad i den ordning, som i första stycket sägs, avlämna på senaste mantalslängd grundad fastighetslängd, upptagande samtliga av förordnandet berörda fastigheter ävensom fastigheternas ägare eller därmed likställd innehavare. 155 §. I länen äger efter rekvisition ordförande i taxeringsnämnd utbekomma de vid senaste allmänna fastighetstaxering eller därefter före taxeringsåret avgivna, hos länsstyrelsen förvarade deklarationer och andra uppgifter rörande fastigheter, som under taxeringsåret skola bliva föremål för taxering. Taxeringsnämndernas verksamhet. 156 §. I avseende a särskild fastighetstaxering åligger det taxeringsnämndens ordförande: a) att tillhandahålla deklarationsblanketter samt meddela den, som därom framställer begäran, erforderliga upplysningar om honom åliggande deklarationsskyldighet och sättet för dess fullgörande; b) att samla samt i enahanda följd, som fastigheterna förekomma i fastighetslängderna, ordna och numrera avlämnade deklarationer och andra uppgifter; c) att granska nämnda handlingar och vidtaga åtgärder for felande deklarationers införskaffande samt tillse, att genom infordrande av upplysningar ledning vinnes för en noggrann och tillförlitlig taxering; samt d) att i fastighetslängderna anteckna avgivna deklarationers och andra uppgifters nummer samt omtaxerade fastigheters areal i olika ägoslag. 157 §. Det åligger kronoombudet att, i den mån sådant må vara erforderligt och av ordföranden påkallas, biträda honom vid det förberedande taxeringsarbetet och verkställa den längdföring, som förekommer vid taxeringsnämndens sammanträde. Jämväl kommunalombud har att vid det förberedande taxeringsarbetet efter anmodan lämna ordföranden erforderligt biträde, och ankommer det på kommunalombudet att ägna särskild uppmärksamhet däråt, att nya taxeringsvärden varda bestämda i alla de fall, då anledning därtill föreligger.

158 $. 1 mom. Taxeringsnämnden har att, så fort ske kan, företaga fastighetstaxeringen och därvid besluta, huruvida och till vilka belopp nya taxeringsvärden skola åsättas. Därvid skall vad i 26 § 2 mom. tredje och fjärde styckena samt i 95 § stadgas hava motsvarande tillämpning. 2 mom. För varje taxeringsdistrikt eller, om distrikt består av mera än en kommun, för varje kommun skola de beslutade nya taxeringsvärdena upptagas i särskilda taxeringslängder (fastighetslängder) över dels fastigheter, för vilka kommunal repartitionsskatt erlägges, och dels fastigheter, för vilka dylik skatt icke erlägges. Vad i 26 § 3 mom. andra och tredje styckena stadgas skall hava motsvarande tillämpning å dessa längder. Vid införandet av fastighetsvärdena skall i förekommande fall iakttagas föreskrifterna dels i anvisningarna till kommunalskattelagen 8 § punkt 7, 9 § punkt 6 och 11 § punkt 3 tredje stycket dels ock i 15 § 2 mom. i samma lag. För varje fastighet, som blivit föremål för omtaxering, antecknas, i vilken fastighetslängd och å vilken sida i densamma fastighetens dittills gällande taxeringsvärde återfinnes. 3 mom. Fastighetslängderna underskrivas av taxeringsnämndens ordförande och ledamöter. 4 mom. Då taxeringsnämnden åsätter nytt taxeringsvärde, skall dittills gällande taxeringsvärde å fastigheten jämte övriga anteckningar angående densamma i vederbörande fastighetslängd överlinjeras med rött, varjämte i längdens anteckningskolumn anmärkes, att nytt taxeringsvärde blivit åsätt samt i vilken längd och å vilken sida däri fastigheten finnes upptagen. 5 mom. Då jämlikt 154 § 2 mom. andra stycket fullständig fastighetslängd upprättas, skall denna upptaga jämväl taxeringsvärdena å de fastigheter, som icke varit föremål för omtaxering, varemot i dylikt fall de härovan i 2 mom. sista punkten och 4 mom. omförmälda åtgärderna icke skola vidtagas. 159 §. Taxeringsnämnderna skola hava avslutat sina arbeten, såvitt angår särskild fastighetstaxering, i länen senast den 25 april och i Stockholm senast den 15 juni, 160 §. Senast den 30 april har taxeringsnämndens ordförande att i fögderi till häradsskrivaren och i stad med magistrat till vederbörande tjänsteman överlämna de upprättade fastighetslängderna, behörigen summerade, ävensom de enligt 154 § 1 mom. taxeringsnämndens ordförande tillhandakomna längdavskrifterna; dock skola nämnda avskrifter, därest fullständig fastighetslängd för helt distrikt eller hel kommun upprättats, överlämnas till vederbörande kommunalnämnd eller drätselkammare.

64 Senast den 5 juni skall taxeringsnämndens ordförande till länsstyrelsen insända de deklarationer och övriga, i första stycket icke omförmälda handlingar, som varit tillgängliga vid taxeringen. Vad i denna paragraf är stadgat äger icke tillämpning i Stockholm. 161 §. 1 mom. I fögderi skall häradsskrivaren ofördröjligen efter mottagandet av de i 160 § omförmälda längderna dels låta avskriva fastighetslängderna för året i två exemplar, dels ock i de hos honom förvarade avskrifterna av fastighetslängderna för tidigare år under taxeringsperioden verkställa enahanda anteckningar som de i 158 § 4 mom. föreskrivna. Den ena av de upprättade avskrifterna av fastighetslängderna för året stannar i häradsskrivarens förvar. Senast den 20 maj skall häradsskrivaren, vid bot av tre kronor för varje överskjutande dag, till länsstyrelsen i länet insända fastighetslängderna för året i huvudskrift med sammandrag ävensom den andra av de upprättade avskrifterna av samma längder jämte de längdavskrifter, som jämlikt 160 § inkommit från taxeringsnämndens ordförande. Länsstyrelsen låter ofördröjligen efter mottagandet av de i nästföregående stycke omförmälda handlingarna i de å landskontoret förvarade fastighetslängderna för tidigare år under taxeringsperioden verkställa enahanda anteckningar som de i 158 § 4 mom. föreskrivna samt ombesörjer, att de för perioden gällande fastighetslängderna varda inbundna, därvid de längder, som avse samma distrikt eller kommun, bindas i gemensamt band, särskilt för huvudskriften och särskilt för den insända avskriften. För varje kommun å landet och för varje till fögderi hörande stad skola de till länsstyrelsen enligt tredje stycket inkomna längdavskrifterna i bundet skick senast den 15 juni av länsstyrelsen översändas till vederbörande kommunalstämmas ordförande eller vederbörande stadsstyrelse och åligger det dessa, var i sin ort, att utan dröjsmål under viss bestämd och vederbörligen kungjord tid av fjorton dagar på lämpligt och därvid jämväl tillkännagivet ställe framlägga längdavskrifterna för granskning samt att därefter överlämna desamma i landskommun till kommunalnämnden och i stad till drätselkammaren för upprättande av den kommunala debiteringslängden. Kommunalnämnden, i stad drätselkammaren, har att förvara längdavskrifterna, till dess desamma, på sätt i 154 § 1 mom. stadgas, överlämnas till ordföranden i påföljande årets taxeringsnämnd. 2 mom. I stad med magistrat, utom Stockholm, skall vederbörande tjänsteman ofördröjligen efter mottagandet av fastighetslängderna för året låta verkställa en avskrift av nämnda längder. Genom magistratens försorg skall nämnda avskrift inbindas i gemensamt band med avskrifterna av övriga för taxeringsperioden gällande fastighetslängder för staden. Senast den 5 juni skola fastighetslängderna för året i huvudskrift med

65 sammandrag samt nämnda avskrifter, de senare i bundet skick, genom magistratens försorg insändas till länsstyrelsen i länet. Vid underlåtenhet härutinnan är den tjänsteman, vilkens försumlighet föranlett inträffat dröjsmål, förfallen till böter av tre kronor för varje dag, varmed den bestämda tiden överskrides. Länsstyrelsen låter ofördröjligen efter mottagandet av de i nästföregående stycke omförmälda handlingarna i de å landskontoret förvarade fastighetslängderna verkställa enahanda anteckningar som de i 158 § 4 mom. föreskrivna, varefter länsstyrelsen senast den 15 juni återställer de mottagna avskrifterna av fastighetslängderna till magistraten. Avskrifterna skola genom magistratens försorg framläggas för granskning i samma ordning, som i 1 mom. femte stycket stadgas, samt, efter det uppbördsboken över kronoutskylder färdigställts, avlämnas till drätselkammaren för upprättande av den kommunala debiteringslängden och slutligen, på sätt i 154 § 1 mom. sägs, översändas till ordföranden i påföljande årets taxeringsnämnd. 3 mom. Då fullständig fastighetslängd upprättats för helt distrikt eller hel kommun, skola föreskrifterna i 1 och 2 mom. om anteckningar i överensstämmelse med 158 § 4 mom. och om sammanföring av fastighetslängder för året i gemensamt band med längder för tidigare år under taxeringsperioden samt stadgandet i 2 mom. om insändande till länsstyrelsen av avskrifter av fastighetslängder icke äga tillämpning. 4 mom. Därest häradskrivaren eller vederbörande tjänsteman i stad med magistrat under avskrivandet av fastighetslängderna eller eljest förmärker någon misskrivning eller annan oriktighet, har han att, så fort ske kan, därom skriftligen framställa anmärkning till landskamreraren i länet. 162 §. Vad i 33 § är stadgat rörande besvär över uppskattningsnämnds beslut skall hava motsvarande tillämpning beträffande besvär över taxeringsnämnds beslut i fråga om särskild fastighetstaxering, med iakttagande att sådana besvär skola anföras hos prövningsnämnden och ingivas i länen till länsstyrelsen före klockan tolv på dagen den 15.juli under taxeringsåret eller, om då är helgdag, före klockan tolv på dagen nästföljande söckendag och i Stockholm till överståthållarämbetet före klockan tolv på dagen den 31 augusti samma år eller, om då är helgdag, före klockan tolv på dagen nästföljande söckendag. (Se vidare 222 §.)

Prövningsnämndernas verksamhet. 163 §. Prövningsnämnd har att med särskild fastighetstaxering taga enahanda befattning, som i 118 § stadgas beträffande där avsedd taxering. 5 — 1923 års

Taxeringssakk.

66 164 §. Det åligger landskamreraren att, vare sig besvär anförts eller icke, noggrant undersöka, huruvida de av taxeringsnämnderna inom länet under året vidtagna åtgärderna beträffande särskild fastighetstaxering äro behöriga, samt för sådant ändamål granska tillgängliga handlingar rörande nämnda taxering. Finner landskamreraren anledning till erinran mot viss taxeringsåtgärd, har han, efter det ägare eller därmed likställd innehavare av fastigheten ävensom, där så anses lämpligt, annan vederbörande erhållit tillfälle att yttra sig, att skriftligen hos prövningsnämnden framställa yrkande om de åtgärder, som anses påkallade. 165 §. Stadgandena i 110, 115 och 116 §§ skola hava tillämpning å särskild fastighetstaxering. 166 §. Alla prövningsnämnds beslut rörande särskild fastighetstaxering skola upptagas i nämndens protokoll, och skall protokollet för varje taxeringsärende innehålla meddelande om vad som jämlikt 169 § 2 mom. är att iakttaga vid anförande av besvär i ärendet. I övrigt tillämpas stadgandena i 124 § tredje och fjärde styckena. Taxering, som till följd av prövningsnämndens beslut tillkommit eller blivit fastställd annorlunda än taxeringsnämnden bestämt, skall antecknas uti fastighetslängden för året och för varje prövningsnämndens sammanträde jämväl upptagas uti särskild längd, som uppdelas i överensstämmelse med stadgandena i 26 § 3 mom. I sistnämnda längd böra de protokollparagrafer angivas, som innehålla beslut om nytillkommen eller ändrad fastighetstaxering. Därjämte skola i fråga om nytillkommen fastighetstaxering stadgandena i 158 § 2 mom. sista punkten och 4 mom. hava motsvarande tillämpning. Vederbörande protokollförare åligger att med sin underskrift såväl å fastighetslängden för året som å den särskilda längden vitsorda enligt nämndens beslut införda förändringar eller gjorda tillägg. Vad i denna paragraf föreskrives om anteckning i särskild längd gäller icke beslut i anledning av besvär enligt 170 §. 167 §. 1 mom. De hos länsprövningsnämnden för varje sammanträde förda särskilda längderna rörande särskild fastighetstaxering skola inom fyra dagar efter justeringen av protokollet för sammanträdet, dock senast den 22 oktober, genom länsstyrelsens försorg översändas till vederbörande häradsskrivare och magistrat, vilka ombesörja, att de av prövningsnämnden beslutade taxeringarna med anteckningar, beträffande nytillkomna taxeringar, enligt

67 158 § 2 mom. sista punkten och 4 mom. varda införda i häradsskrivarens och stadens exemplar av fastighetslängderna för taxeringsperioden. Efter kronouppbördens avslutande och senast den 16 december skola de särskilda längderna återställas till länsstyrelsen av vederbörande häradsskrivare och magistrat. 2 mom. Senast den 22 oktober skall länsstyrelsen låta tillställa vederbörande kommunalstämmas ordförande och vederbörande stadsstyrelse avskrifter av de hos länsprövningsnämnden förda särskilda längderna rörande särskild fastighetstaxering, i vad dessa angå varje landskommun och till fögderi hörande stad. Dessa avskrifter skola framläggas för granskning under viss tid av minst fjorton dagar, varom kungörelse bör på vanligt sätt ofördröjligen utfärdas. I stad med magistrat, utom Stockholm, skola genom magistratens försorg avskrifter av nämndens längder rörande särskild fastighetstaxering, såvitt staden rörer, i samma ordning framläggas för granskning. Efter granskningstidens utgång skola de i detta mom. omförmälda avskrifterna överlämnas i landskommun till kommunalnämnden och i stad till drätselkammaren för att vara tillgängliga vid den kommunala debiteringen. I landskommun och i till fögderi hörande stad åligger det myndighet, som nyss nämnts, att ombesörja, att de av prövningsnämnden beslutade taxeringarna med anteckningar, beträffande nytillkomna taxeringar, enligt 158 § 2 mom. sista punkten och 4 mom. varda införda i kommunens eller stadens exemplar av fastighetslängderna för taxeringsperioden. De i detta mom. omförmälda avskrifterna förvaras i landskommun av kommunalnämnden och i stad av drätselkammaren, till dess desamma, på sätt i 154 § 1 mom. stadgas, överlämnas till ordföranden i påföljande årets taxeringsnämnd. 168 §. 1 mom. Utdrag av prövningsnämndens protokoll rörande särskild fastighetstaxering skall av protokoll föraren i länen senast den 10 november och i Stockholm senast den 20 november under taxeringsåret i rekommenderat brev med allmänna posten tillsändas ägare eller därmed likställd innehavare av varje sådan fastighet, vars taxering varit föremål för nämndens särskilda beslut, med undantag beträffande sådana fall, där beslutet innefattat allenast rättelse av misskrivning, felräkning eller annan dylik felaktighet och tillkommit efter yrkande av annan än vederbörande ägare eller därmed likställd innehavare. Har annan än ägaren eller innehavaren besvärat sig, skall utdrag av prövningsnämndens protokoll rörande beslut i anledning av besvären inom samma tid och i enahanda ordning tillsändas klaganden. 2 mom. Stadgandena i 1 mom. skola icke gälla i fråga om beslut i anledning av besvär enligt 169 §; skolande utdrag av protokollet rörande dylika beslut mot bevis tillställas fastighetens ägare eller därmed likställd innehavare ävensom, om annan än ägaren eller innehavaren besvärat sig, klaganden.

68 169 §. 1 mom. I fråga om besvär över prövningsnämnds beslut rörande särskild fastighetstaxering skola bestämmelserna i 42 § 1 mom. hava motsvarande tillämpning, dock skola besvären anföras hos kammarrätten. 2 mom. Besvär enligt 1 mom. skola ingivas till vederbörande länsstyrelse före klockan tolv å sista helgfria dagen i december månad under taxeringsåret, dock skola besvär över beslut, som efter klagan enligt 170 § fattats av ordinarie prövningsnämnd efter taxeringsårets utgång eller av särskild prövningsnämnd, ingivas inom sextio dagar efter den, då klaganden av beslutet erhållit del. Försummas något av vad nu föreskrivits, varda besvären icke upptagna till prövning. 3 mom. Å besvär enligt 1 mom. skola stadgandena i 137 § 3 mom. första och tredje styckena hava motsvarande tillämpning. (Se vidare 222 och 223 §§.)

Särskilda bestämmelser. 170 §. Har vid särskild fastighetstaxering fastighet blivit taxerad å mer än en ort eller eljest å obehörig ort eller har fastighet på grund av felräkning, misskrivning eller annat därmed jämförligt förbiseende blivit felaktigt taxerad, skola bestämmelserna i 55-—59 §§ hava motsvarande tillämpning. 171 §. Vad i 51 § är stadgat om riksuppskattningsnämnden skall vid särskild fastighetstaxering hava motsvarande tillämpning å kammarrätten. 172 §. Har genom utslag av kammarrätten ändring vidtagits i särskild fastighetstaxering, har vederbörande länsstyrelse att ombesörja, att den beslutade ändringen varder införd i fastighetslängderna. I länen har länsstyrelsen därjämte dels att föranstalta om att berörda ändring varder antecknad i de i 161 § 1 och 2 mom. omförmälda avskrifterna av fastighetslängderna och dels att i de fall, då ändringen innefattar höjning av taxeringen, till de personer och myndigheter, som hava att verkställa debitering av de för fastighet utgående utskylder, översända avskrift av utslaget för verkställighet.

69 VI K A P .

Om virkestaxering. Taxeringsmyndigheter. 173 §. Taxering till kommunal skogsskatt (virkestaxering) verkställes årligen av följande i 3 kap. omförmälda taxeringsmyndigheter, nämligen taxeringsnämnder, länsprövningsnämnder och Stockholms stads prövningsnämnd. Dessa taxeringsmyndigheter äro beträffande virkestaxeringen behöriga, envar såvitt gäller inom dess verksamhetsområde belägen skog. Dock skall iakttagas, att, då kommun är delad i två eller flera taxeringsdistrikt, virkestaxeringen inom kommunen i dess helhet skall verkställas av en av taxeringsnämnderna i kommunen, och har länsstyrelsen att i sammanhang med indelningen i taxeringsdistrikt bestämma och kungöra, vilken taxeringsnämnd i kommunen som skall verkställa virkestaxeringen. 174 §. Vid virkestaxering skall taxeringsnämnd bestå av ordföranden, vederbörande kommunalombud eller, där undantag medgivits från stadgandena om kommunalombud, kronoombudet ävensom de i 64 § 4 mom. omförmälda ledamöterna samt dessutom ett av vederbörande skogsvårdsstyrelse utsett ombud för nämnda styrelse, därest icke styrelsen med hänsyn till föreliggande förhållanden beslutar att underlåta utse ombud. Till ombud för skogsvårdsstyrelse må utses en av de i 64 § 4 mom. omförmälda ledamöterna. För ombudet skall jämväl utses suppleant. Skogsvårdsstyrelsen har att om sitt beslut rörande utseende av ombud ofördröjligen och senast den 15 februari underrätta taxeringsnämndens ordförande ävensom, därest ombud utsetts, ombudet och suppleanten. (Se vidare 211 §.)

Deklarationer och andra uppgifter. 175 §. Envar, som bör anses såsom avverkare i fråga om virke, vilket är att räkna såsom avverkat under beskattningsåret, är pliktig att utan anmaning avgiva deklaration angående virkets rotvärde (virkesdeklaration) för varje kommun, där nämnda värde uppgår till minst 100 kronor.

70 Efter anmaning av taxeringsnämndens ordförande eller landskamreraren vare jämväl den, som icke på grund av bestämmelserna i första stycket är deklarationspliktig, skyldig att avgiva virkesdeklaration. (Se vidare 202 §.) 176 §. 1 mom. Virkesdeklaration skall avgivas på heder och samvete samt innehålla uppgift om skogens beteckning och läge, om de virkesslag, som utfallit vid avverkningen, samt, vad angår timmer, om stycketal, dimensioner och kubikmassa i fast mått och, beträffande övriga virkesslag, om kubikmassa i fast eller löst mått, dock att vad angår flottgods stycketal tillika alltid skall uppgivas. Deklarationspliktig är skyldig att föreslå det belopp, vartill han anser rotvärdet för varje särskilt virkesslag böra uppskattas. 1 övrigt är det envar obetaget att meddela de upplysningar, som kunna tjäna till ledning för hans taxering. 2 mom. Möter i särskilt fall svårighet att uppgiva kubikmassa, må virkesdeklaration upptaga endast stycketal och dimensioner, dock vare sådant ej medgivet för den, som yrkesmässigt driver trävarurörelse. 3 mom. Den, som kolat under beskattningsåret avverkat virke, må, om han hellre vill, i virkesdeklarationen angiva, i stället för kubikmassan kolvirke, mängden av de kol, som vid kol ningen erhållits. Vad nu sagts gäller ej beträffande kolvirke, som förts från skogen för att annorstädes kolas. i mom. I fråga om husbehovsbränsle må virkesmängden angivas, efter avverkarens val, antingen specificerat eller ock endast genom uppgift om antalet hushåll samt antalet rum och kök, därför bränslet använts, och därjämte om avverkningen avsett full eller endast partiell bränsleförsörjning. 5 mom. Uträkningen av kubikmassa, där sådan uppgives, bör ske för timmer: efter toppmått eller mått på mitten i enlighet med den metod, som använts för timrets intumning; för spärrar, bjälkar och spiror: efter virkets mått på mitten; samt för gruvstolpar, pappersmasseved och annan ved: efter det mått, fast eller löst, som blivit använt vid mätningen; börande tillika angivas, efter vilka grunder uträkningen i varje särskilt fall skett. (Se vidare 203 §.) 177 §. Stadgandena i 73, 74 och 75 §§ om tid och plats för deklarations avlämnande samt om anmaning att avgiva eller fullständiga deklaration skola hava motsvarande tillämpning å virkesdeklaration.

178 §. 7 mom. Varder virkesdeklaration, som skall avgivas antingen utan anmaning eller i följd av verkställd anmaning, ej avlämnad inom föreskriven tid, vare den skattskyldige förlustig rätten att överklaga taxering, för vilken deklarationen skolat ligga till grund. Samma påföljd inträder, om den skattskyldige ej hörsammar anmaning att fullständiga deklaration, som befunnits vara ofullständig. Ar deklaration ofullständig därutinnan, att virke, som bort upptagas, utelämnats, äge enahanda påföljd rum i fråga om taxeringen för sådant virke. 2 mom. Kan någon antagas hava haft giltig anledning för underlåtenhet att avgiva virkesdeklaration eller förmår han för annan underlåtenhet visa giltig ursäkt, äge här stadgad påföljd icke rum. 3 mom. Om försummelse, som i denna paragraf avses, skall anteckning verkställas i de längder, som omförmälas i 186 §. (Se vidare 234 § 2 mom.) 179 §. Efter anmaning av taxeringsnämndens ordförande eller landskamreraren är envar pliktig att till ledning för egen taxering avlämna avverkningsjournaler, tumlistor eller andra handlingar, som prövats vara av betydelse för taxeringen. Dessa handlingar böra, om vederbörande därom gjort framställning, i rekommenderat brev med allmänna posten återsändas senast fjorton dagar efter det de inkommit, Efter anmaning, som nyss nämnts, är vidare envar pliktig att i den omfattning, som i anmaningen angives, meddela för hans taxering avsedda upplysningar utöver dem, som föranledas av deklarationsformuläret. Dylika upplysningar böra avgivas skriftligen, men må, om de infordrats av taxeringsnämndens ordförande, meddelas muntligen inför ordföranden. I sådan händelse böra upplysningarna skriftligen avfattas av ordföranden samt undertecknas av den, som meddelat desamma. Om underlåtenhet att efterkomma anmaning enligt denna paragraf skall anteckning verkställas i de längder, som omförmälas i 186 §. 180 §. Har å fastighet avverkats virke, beträffande vilket annan än fastighetens ägare eller därmed likställd innehavare skall anses såsom avverkare, är ägaren eller innehavaren skyldig att, efter anmaning av taxeringsnämndens ordförande eller landskamreraren, avlämna uppgift om avverkarens namn och adress, den till avverkning upplåtna skogen samt beloppet av köpeskillingen för densamma. Hörsammas ej anmaning enligt denna paragraf, tillämpas stadgandena i 81 § 2 mom.

72 181 §. Stadgandena i 88 § rörande där avsedd anmaning skola hava motsvarande tillämpning å anmaning enligt detta kapitel.

Taxeringsnämndernas verksamhet. 182 §. I avseende å virkestaxering åligger det taxeringsnämndens ordförande: a) att tillhandahålla deklarationsblanketter samt att meddela den, som därom framställer begäran, erforderliga upplysningar om honom åliggande deklarationsskyldighet och sättet för dess fullgörande ävensom att å blankett införa enligt 179 och 203 §§ muntligen meddelade upplysningar; b) att på begäran av den, som avlämnat deklaration, annan uppgift eller upplysning, utan lösen meddela bevis om avlämnandet; c) att, därest deklaration, som bör avgivas utan anmaning, avlämnas efter den 15 februari, a densamma göra anteckning om dagen för avlämnandet; d) att till vederbörande kommunal- eller kronoombud överlämna inkomna deklarationer och andra uppgifter och anmälningar för den granskning och de övriga förberedelser, som på grund av 183 § må på bemälda ombud ankomma; e) att, oavsett den gransknings- och anmälningsskyldighet, som enligt 183 § b) och c) tillkommer kommunal- eller kronoombud, granska alla avlämnade deklarationer och andra uppgifter och anmälningar samt vidtaga nödiga åtgärder för införskaffande av dels felande deklarationer och andra uppgifter dels ock eljest erforderliga upplysningar; samt f) att, då inkommen deklaration eller annan uppgift avser taxering, med vilken taxeringsnämnden ej har att taga befattning, avsända uppgiften till vederbörande taxeringsnämnds ordförande. 183 %. Det åligger kommunalombudet eller, där undantag medgivits från stadgandena om kommunalombud, kronoombudet: a) att ordna och numrera för taxeringen avlämnade virkesdeklarationer och andra uppgifter och anmälningar samt anteckna numren i de längder, varom förmäles i 186 §; b) att granska nyssnämnda deklarationer och andra handlingar; c) att hos ordföranden göra anmälan om uteblivandet av virkesdeklarationer och andra uppgifter samt om erforderligheten av upplysningar för åstadkommande av en noggrann och tillförlitlig taxering; samt d) att i förekommande fall verkställa anteckningar, varom förmäles i 178 § 3 mom. och 179 § tredje stycket.

73 184 §. Vid virkestaxering lämpning.

skola

stadgandena

i 95 § hava

motsvarande till-

185 §. I fråga om virkestaxering tillämpas bestämmelserna i 95 § första stycket. Kommunalombudet är föredragande i taxeringsnämnden. I denna egenskap har han att tillhandahålla och meddela övriga medlemmar alla i och för taxeringen erhållna deklarationer, andra uppgifter och upplysningar samt efter sorgfällig beredning göra de anmärkningar och framställningar, vartill han för en behörig taxering finner sig äga anledning, samt har därjämte att föra de i 186 § omförmälda längderna. Beslut må icke fattas av taxeringsnämnd, som har att taga befattning med virkestaxering inom endast en kommun, därest icke ordföranden, kommunalombudet, skogsvårdsstyrelsens ombud, där sådant utsetts, samt ytterligare en ledamot äro närvarande, ej heller av taxeringsnämnd, vars distrikt omfattar två eller flera kommuner, med mindre ordföranden, vederbörande kommunalombud, skogsvårdsstyrelsens ombud, där sådant utsetts, samt därjämte en ledamot från varje kommun äro tillstädes. Ordföranden åligger att i alla de fall, då hans mening icke gjort sig gällande, i anteckningskolumnen till de i 186 § omförmälda längderna särskilt upptaga den taxering, han ansett böra bestämmas. Var och en av de övriga medlemmarna av taxeringsnämnden är det obetaget att få sin särskilda mening till protokollet antecknad eller, skriftligen avfattad, vid protokollet fogad, om den senast vid protokolljusteringen avlämnas till ordföranden. Vad i denna paragraf stadgas om kommunalombud skall i kommun, där undantag medgivits från stadgandena om kommunalombud, gälla kronoombudet. (Se vidare 212, 213 och 214 §§.) 186 §. För varje kommun, där kommunal skogsskatt skall utgå, upprättas en taxeringslängd {skogsskattelängd), upptagande envar, som inom kommunen taxerats till dylik skatt, det rotvärde, för vilket skatt skall påföras honom, samt de övriga förhållanden, därom anteckning skall ske enligt detta kapitel. Då skogsvårdsavgift skall utgöras, enligt vad därom är särskilt stadgat, upprättas en särskild taxeringslängd {skogsvårdsavgiftslängd), upptagande envar, som skall erlägga skogsvårdsavgift för inom kommunen avverkat virke, virkets taxerade värde samt de övriga förhållanden, därom anteckning skall ske enligt detta kapitel, ävensom, såvitt möjligt, fullständig postadress för envar avgiftspliktig. Därjämte skall, då fråga är om virke, som avverkats

74 å skyddsskog, anmärkning om skogens berörda egenskap göras i skogsvårdsavgiftslängden. Skogsskattelängden och skogsvårdsavgiftslängden underskrivas av taxeringsnämndens ordförande och ledamöter. 187 §• Taxeringsnämnderna skola hava avslutat sina arbeten med virkestaxeringen i länen senast den 31 maj och i Stockholm senast den 15 juni. 188 §. ! )et åligger taxeringsnämndens ordförande att, då virkesdeklaration icke blivit följd vid taxeringen, å deklarationen verkställa anteckning om avvikelsen och skälen därför samt att därom ofördröjligen tillsända den skattskyldige underrättelse i rekommenderat brev med allmänna posten. I underrättelsen skall intagas meddelande om vad den skattskyldige jämlikt 192 § har att iakttaga vid anförande av besvär över taxeringen. 189 §. Senast den 5 juni har taxeringsnämndens ordförande att överlämna dels skogsskattelängden, behörigen summerad, på landet till kommunalnämnden och i stad till drätselkammaren och dels skogsvårdsavgiftslängden, likaledes behörigen summerad, till länsstyrelsen. Inom samma tid skall taxeringsnämndens ordförande till länsstyrelsen insända de deklarationer och andra skriftliga uppgifter och upplysningar, som avlämnats till ledning vid virkestaxeringen. Vad i denna paragraf är stadgat äger icke tillämpning i Stockholm. 190 §. Det åligger den kommunala myndighet, till vilken skogsskattelängden blivit jämlikt 189 § överlämnad, att i längden införa den skogsskatt, som å varje skattskyldig belöper, samt att därefter under viss bestämd och vederbörligen kungjord tid, som icke må understiga fjorton dagar, på lämpligt och därvid även tillkännagivet ställe framlägga längden för granskning. Samma myndighet skall senast den 15 juli insända längden till vederbörande länsstyrelse. 191 §. Över beslut av taxeringsnämnd i fråga om virkestaxering må besvär anföras hos prövningsnämnden i det prövningsdistrikt, där taxeringen ägt rum, dels av skattskyldig, såvitt honom rörer, därest han ej till följd av stadgandena i 178 § förlorat rätt till talan, dels av vederbörande kommun och dels av vederbörande skogsvårdsstyrelse. I fråga om besvär av kommun skola bestämmelserna i 106 § andra stycket hava tillämpning.

75 192 §. Besvär enligt 191 § skola ingivas till länsstyrelsen i det län, där taxeringen ' ägt rum, eller, om taxeringen ägt rum i Stockholm, till överståthållarämbetet, Ingivandet skall ske i länen före klockan tolv på dagen den 15 juli eller, om då är helgdag, före klockan tolv på dagen nästföljande söckendag och i Stockholm före klockan tolv på dagen den 31 augusti eller, om då är helgdag, före klockan tolv på dagen nästföljande söckendag. Försummas något av vad nu föreskrivits, varda besvären icke upptagna till prövning. (Se vidare 222 §.) 193 §. 1 mom. Den, som taxerats till kommunal skogsskatt i kommun, där han icke varit skyldig avgiva virkesdeklaration, den, som uti stadgad ordning avlämnat behörig virkesdeklaration, men mot innehållet i deklarationen blivit taxerad till kommunal skogsskatt och icke erhållit underrättelse, varom i 188 § föreskrives, i Stockholm före den 1 augusti och annorstädes före den 15 juni, så ock den, vilkens virkestaxering på grund av felräkning, misskrivning eller annat därmed jämförligt förbiseende blivit felaktig, äger att, jämväl efter utgången av den i 192 § stadgade besvärstiden, häriiver anföra besvär hos prövningsnämnden, därest taxeringen ej redan varit föremål för prövningsnämndens särskilda beslut. Rätt till besvär enligt denna paragraf i anledning av förelupen felräkning, misskrivning eller annat därmed jämförligt förbiseende tillkommer jämväl vederbörande landskamrerare, så ock vederbörande kommun och skogsvårdsstyrelse. I fråga om besvär av kommun skola bestämmelserna i 106 £ andra stycket hava tillämpning. 2 mom. Besvär enligt 1 mom. skola ingivas till myndighet, som i 192 § omförmäles. Ingivandet skall äga rum, när det gäller besvär av skattskyldig, inom natt och år, efter det utskylder avfordrats vederbörande, och när det gäller besvär av landskamrerare eller av kommun eller skogsvårdsstyrelse, före utgången av kalenderåret näst efter taxeringsåret. Försummas något av vad nu föreskrivits, varda besvären icke upptagna till prövning. (Se vidare 222 §.) 194 §. Sedan vid besvär enligt 193 § blivit fogade såväl utdrag av skogsskattelängd, skogsvårdsavgiftslängd och taxeringsnämnds protokoll, såvitt den överklagade taxeringen angår, som ock de till nämnden i frågan ingivna handlingarna samt därefter förklaringar över besvären infordrats från vederbörande, överlämnar den myndighet, som mottagit besvären, handlingarna i målet till ordinarie prövningsnämnden, medan denna är i verksamhet, och eljest till särskilda prövningsnämnden.

76 Prövningsnämndernas verksamhet. 195 §. Prövningsnämnd har att med virkestaxering taga enahanda befittning, som i 118 § och 119 § första stycket stadgas beträffande där avsedd taxering. 196 §. Det åligger landskamreraren att, vare sig besvär över virkestaxering anförts eller icke, undersöka, huruvida taxeringarna äro behöriga. Finner landskamreraren anledning till erinran mot viss taxering, förfares enligt 113 § tredje stycket, 197 $. Stadgandena i 110, 115 och 116 §§ skola hava tillämpning jämväl ä virkestaxering. 198 §. 1 mom. Vad i 3 kap. är stadgat om länsprövningsnämnds och Stockholms stads prövningsnämnds protokoll skall hava motsvarande tillämpning beträffande virkestaxering. 2 mom. Virkestaxering, som till följd av prövningsnämndens beslut tillkommit eller blivit fastställd annorlunda än taxeringsnämnden bestämt, skall införas uti vederbörande skogsskattelängd och skogsvårdsavgiftslängd, däruti de protokollparagrafer, som innehålla dylika beslut, böra angivas. Vederbörande protokollförare åligger att med sin underskriftå längderna vitsorda enligt nämndens beslut införda förändringar eller gjorda tillägg. Inom fyra dagar efter det protokollet för prövningsnämndens sista sammanträde blivit justerat, dock senast den 22 oktober, skall i länen skogsskattelängden för varje kommun genom länsstyrelsens försorg återsändas till kommunal myndighet, varom i 189 § förmäles, och har denna myndighet att i längden vidtaga de rättelser beträffande påförd skogsskatt, som påkallas av prövningsnämndens beslut. 3 mom. Utdrag av prövningsnämndens protokoll rörande virkestaxering skall av protokollföraren i länen senast den 10 november och i Stockholm senast den 20 november i rekommenderat brev med allmänna posten under den av vederbörande uppgivna adressen tillsändas varje skattskyldig, vilkens taxering varit föremål för nämndens särskilda beslut, med undantag beträffande sådana fall, där beslutet innefattat allenast rättelse av misskrivning, felräkning eller annan dylik felaktighet och tillkommit efter yrkande av annan än vederbörande skattskyldig. Har annan än den skattskyldige besvärat sig, skall utdrag av prövningsnämndens protokoll rörande beslut i anledning av besvären inom samma tid och i enahanda ordning tillsändas klaganden.

77 4 mom. Stadgandena i 2 och 3 mom. skola icke gälla i fråga om beslut i anledning av besvär enligt 193 §; skolande utdrag av protokollet rörande dylika beslut mot bevis tillställas den skattskyldige ävensom, om annan än den skattskyldige besvärat sig, klaganden. 5 mom. Då länsprövningsnämnds beslut i anledning av besvär enligt 193 § innefattar höjning av virkestaxering, skall länsstyrelsen till de personer och myndigheter, som hava att verkställa debitering av skogsskatt och skogsvårdsavgift, översända utdrag av prövningsnämndens protokoll för verkställighet. 199 §. 1 mom. Över prövningsnämnds beslut i fråga om virkestaxering må besvär anföras hos kammarrätten av landskamreraren ävensom av vederbörande kommun och skogsvårdsstyrelse. I fråga om besvär av kommun skola bestämmelserna i 106 § andra stycket hava tillämpning. Skattskyldig, som ej enligt 178 § förlorat rätt till talan, må över prövningsnämndens beslut, i vad honom rörer, anföra besvär i följande fall, nämligen a) om han hos prövningsnämnden överklagat taxeringsnämndens beslut och hans talan därstädes icke bifallits, samt b) om prövningsnämnden ändrat den av taxeringsnämnden åsatta taxeringen, utan att sådan ändring påyrkats av den skattskyldige. I det under a) omnämnda fallet må besvären dock innefatta endast fullföljande helt eller delvis av yrkande, som den skattskyldige framställt hos prövningsnämnden. 1 det under b) omförmälda fallet må talan icke föras om mera än taxeringens bestämmande i enlighet med taxeringsnämndens beslut. 2 mom. Besvär enligt 1 mom. skola ingivas till vederbörande länsstyrelse före klockan tolv å sista helgfria dagen i december månad under taxeringsåret; dock skola besvär över beslut, som efter klagan enligt 193 § fattats av ordinarie prövningsnämnd efter taxeringsårets utgång eller av särskild prövningsnämnd, ingivas inom sextio dagar efter den, då klaganden av beslutet erhållit del, Försummas något av vad nu föreskrivits, varda besvären icke upptagna till prövning. 3 mom. Å besvär enligt 1 mom. skola stadgandena i 137 § 3 mom. första och tredje styckena hava motsvarande tillämpning. (Se vidare 222 och 223 §§.) 200 §. 1 mom. Föreligger beträffande virkestaxering, som varit föremål för prövningsnämnds särskilda beslut, sådant förhållande, som omförmäles i 193 §, äga bestämmelserna i nämnda paragraf om besvärsrätt motsvarande tillämpning, dock skola besvären anföras hos kammarrätten.

78 Rätt till besvär enligt denna paragraf tillkommer jämväl den, som icke före den 1 december erhållit vederbörligt protokollsutdrag angående prövningsnämndens beslut i fråga om hans virkestaxering, under iakttagande dock av stadgandena i 199 § 1 mom. tredje och följande stycken. 2 mom. Angående tid och ort för ingivande av besvär enligt denna paragraf samt förfarandet med besvären skola stadgandena i 193 § 2 mom. samt 137 § 3 mom. tredje stycket hava motsvarande tillämpning. 201 §. Vid kammarrättens prövning av anförda besvär rörande virkestaxering skola bestämmelserna i 119 § första stycket hava motsvarande tillämpning å kamma r rät ten.

VII K A P .

Allmänna bestämmelser. Deklarationer m. m. 202 §.

Skyldighet att avgiva deklaration eller annan uppgift, varom i "denna förordning sägs, åligger för omyndig förmyndaren eller* god man, som förordnats enligt 11 kap. 1 § i lagen om förmynderskap, för sådan person, för vilken god man förordnats enligt 11 kap. 3 eller 4 §§ i nämnda lag, gode mannen beträffande vad han har under sin förvaltning, samt för avliden person och hans dödsbo den, som sitter i boet, evad han är delägare eller syssloman, eller, om dödsboet skiftats, den som vid tiden för skiftet suttit i boet. För annan än enskild person och oskift dödsbo åligger uppgiftsskyldigheten vederbörande styrelse, förvaltning, syssloman eller ombud. Om uppgiftsskyldighet ifrågakommer för bolag, som upphört, skall sådan skyldighet fullgöras av den, som dä bolaget upphörde, var uppgiftspliktig för bolaget. Detsamma gäller i fråga om andra juridiska personer. 203 §.

För deklaration användes blankett enligt fastställt formulär. Dock må, där deklaration infordrats av ordförande i taxeringsnämnd jämlikt 70 § 2 mom. eller 175 § andra stycket, de erforderliga uppgifterna meddelas niuntligen inför ordföranden, som inför desamma å deklarationsblankett och därå tager den skattskyldiges underskrift.

79 Deklarationsblanketter skola kostnadsfritt tillhandahållas i Stockholm hos överståthållarämbetet, i. övriga städer hos magistraten eller stadsstyrelsen och på landet hos ordförande i kommunalnämnd samt därjämte i fråga om allmän fastighetstaxering hos ordförande i beredningsnämnd och i fråga om övriga taxeringar hos ordförande i taxeringsnämnd. 204 §.

Samtliga i denna förordning omförmälda deklarationer samt andra uppgifter och upplysningar, som avgivas skriftligen, må jämväl kunna i betalt brev med allmänna posten insändas. 205 §. I den uti 69 § 1 mom. omförmälda kungörelsen erinras vederbörande om skyldigheten att avgiva deklarationer enligt 3, 5 och 6 kap. samt uppgifter enligt samma kapitel och om påföljden för uraktlåtenhet därutinnan samt om tid och ställe för deklarationernas och uppgifternas avlämnande. Tillika lämnas underrättelse om, varest deklarationsblanketter tillhandahållas, samt meddelas, att den, som önskar upplysning rörande beskaffenheten av honom åliggande deklarations- och uppgiftsskyldighet och sättet för dess fullgörande, äger att för sådant ändamål hänvända sig till vederbörande taxeringsnämnds ordförande. 206 §. För taxering erforderlig, i denna förordning icke särskilt omförmäld uppgift skall, då ordförande i berednings-, uppskattnings- eller taxeringsnämnd eller landskamrerare framställer begäran därom, lämnas av vederbörande ämbetsverk eller inrättning; och äga härförutom bemälda personer taga del av sådana hos domare eller domstol förvarade handlingar, som i beskattningsavseende kunna tjäna till ledning. Vad ovan sagts om ämbetsverk eller inrättning gäller även överförmyndare. 207 §.

1 mom. Granskning av deklarationer enligt 3 kap. må verkställas endast av följande personer, nämligen ordförande, kronoombud och kommunalombud i. vederbörande taxeringsnämnd samt av skrivbiträde, som ordföranden tillkallat, av ordförande och övriga medlemmar i vederbörande prövningsnämnd, av landskamrerare samt vid hans granskningsarbete biträdande personer ävensom av person, som tager befattning med taxering efter förordnande enligt 4 eller 5 §§, samt av sakkunnig, varom i 94 och 115 §§ förmäles. För innehållet i deklaration må icke inom beskattningsnämnd lämnas vidare redogörelse än som för taxeringen oundgängligen erfordras. Utan den skattskyldiges skriftligen avgivna samtycke må deklaration enligt 3 kap. icke i beskattningsnämnds protokoll intagas i vidare mån än som påkallas av stadgandena i 124, 131, 135 och 219 §§. Deklaration, varom här är fråga, skall tillhandahållas de ämbets- och

80 tjänstemän, vilka i och för sin befattning böra erhålla del därav, ävensom i erforderliga fall ordföranden i annan taxeringsnämnd än den, som har att verkställa taxeringen. Då besvär fullföljas, skall deklarationen biläggas besvärshandlingarna, där ej vid delgivning med menighet sådant anses icke vara för målets utredning behövligt. Handlingarna skola vid förekommande delgivningar alltid inneslutas i förseglat konvolut, vilket skall förses med påskrift om innehållet och i obrutet skick tillsfällas den förklaringsskyldige eller annan vederbörande. I övrigt må deklaration icke vara för någon tillgänglig, utan att den deklarationsskyldige skriftligen medgivit deklarationens offentliggörande; dock må deklarationen, på sätt Kungl. Maj:t förordnar, för statistisk bearbetning utlämnas till den ämbetsmyndighet, åt vilken Kungl. Maj:t uppdrager utförandet av sådan bearbetning. Efter taxeringsårets utgång skola deklarationerna med de undantag, som föranledas av stadgandena i nästföregående stycke och i 89 § 2 mom., hos länsstyrelsen behörigen förvaras, intill dess fem är förflutit. Därefter skola deklarationerna förstöras. Vad nu är sagt om deklaration gäller även beträffande annan av skattskyldig till ledning för egen taxering enligt 3 kap. lämnad uppgift eller upplysning samt beträffande uppgift, som omförmäles i 84 §. 2 mom. I fråga om deklarationer enligt 6 kap. och andra enligt samma kapitel avlämnade handlingar skola stadgandena i 1 mom. hava motsvarande tillämpning; dock må samtliga medlemmar av vederbörande taxeringsnämnd deltaga i granskningen. 208 §. Ordförande eller ledamot i beskattningsnämnd, landskamrerare eller annan, som tager del i taxeringsarbetet, får icke yppa innehållet av i 207 § angivna deklarationer och uppgifter, utom vid vederbörande nämnds sammanträde och jämväl då endast med iakttagande av föreskrifterna i 207 § 1 mom. beträffande där avsedda deklarationer och uppgifter. Under överläggningarna inom nämnd lämnade upplysningar och yttrade åsikter rörande enskildas ekonomiska ställning må icke på något sätt utspridas. 209 §. Ämbets- och tjänsteman, som jämlikt 207 § 1 mom. tredje stycket och 2 mom. erhållit del av i samma paragraf omförmälda deklarationer och uppgifter, får ej utom tjänsten yppa något av deras innehåll. Taxeringsmyndigheterna m. m. 210 §. Ordförande och ledamöter i beskattningsnämnderna åtnjuta i och för utövningen av sitt uppdrag enahanda skydd och säkerhet, som rikets grundlagar tillförsäkra riksdagsman.

81 211 §. Ordförande eller ledamot i beskattningsnämnd kan ej den vara, som är omyndig eller försatt i konkurstillstånd, ej heller den, som grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befattning eller genom utslag, som ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till påföljd, som nu är sagd, eller är ställd under framtiden för brott, vilket kan medföra sådan påföljd, eller är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan. 212 §. Då ordinarie ledamot av berednings-, uppskattnings- eller taxeringsnämnd är förhindrad att tillstädeskomma vid sammanträde med nämnden, skall han i sitt ställe kalla sin suppleant och tillika härom underrätta ordföranden. Berednings-, uppskattnings- eller taxeringsnämnds vid utlyst sammanträde närvarande medlemmar äga att, om det för taxeringsförrättningens fortgång erfordras och utsedd suppleant för tillfället icke finnes att tillgå, inkalla annan till ledamot valbar person att i förrättningen deltaga, dock icke såsom ersättare för av länsstyrelse förordnad medlem i nämnden, för kommunalombud eller för skogsvårdsstyrelses ombud. 213 §. Ordförande och ledamot i beskattningsnämnd skall avträda, då fråga förekommer om taxering, som vidkommer honom själv, hans hustru, föräldrar, barn eller syskon eller oskift dödsbo, däri han äger del, eller juridisk person, vars styrelse eller förvaltning han tillhör, eller någon, för vilken han är ombud eller av vilken han uppbär avlöning. 214 §. Uppstå skiljaktiga meningar inom beskattningsnämnd och måste till följd därav omröstning anställas, skall omröstningen vara öppen och den mening bliva gällande, varom de flesta förena sig, eller, därest flera meningar yppas, den, till vilken de flestas röster kunna jämkas. Om rösterna utfalla lika, gälle den mening, som biträdes av ordföranden. 215 §. Vid varje beskattningsnämnds första sammanträde skola 2, 208, 213 och 233 §§ uppläsas. 216 §. Anser ordförande i berednings-, uppskattnings- eller taxeringsnämnd, att nämnden i ett eller annat hänseende icke iakttager de föreskrifter, som gälla för taxeringen, eller icke verkställer taxeringen i överensstämmelse med upplysta och bestyrkta förhållanden, åligger det honom att sådant genast anmärka. Dylik anmärkning ävensom nämndens i anledning därav meddelade yttranden skola i protokollet intagas. 6 — 1923 års

Taxeringssakk.

82 Kan av någon anledning taxeringsförättning icke företagas eller fortgå, bör anmälan därom av vederbörande nämnds ordförande göras hos länsstyrelsen för vidtagande av den åtgärd, förhållandet anses påkalla. 217 §. Vid sammanträde med berednings-, uppskattnings- och taxeringsnämnd äger vederbörande landskamrerare vara närvarande och deltaga i överläggningarna, men icke i besluten. I landskamrerarens ställe må efter hans förordnande sakkunnig, som omförmäles i 4 §, på enahanda sätt deltaga i sammanträde med taxeringsnämnd. 218 §. För fullgörande av sin övervaknings- och granskningsskyldighet enligt denna förordning samt för anförande av besvär och avgivande av förklaringar i taxeringsfrågor må i länen landskamrerare erhålla ledighet från övriga med tjänsten förenade göromål, om och i den mån länsstyrelsen prövar sådan ledighet oundgängligen erforderlig för taxeringsarbetets behöriga fortgång och för undvikande av dröjsmål i fråga om på landskamreraren ankommande handläggning av besvärsmål i taxeringsfrågor. Enahanda ledighet må, om och i den mån sådant befinnes nödigt, beviljas hos vederbörande länsstyrelse anställd tjänsteman, som jämlikt 114 § förordnats att för vissa fall fullgöra landskamrerarens åligganden. 219 §. Eftertaxering äger rum i fall och i ordning, som särskilt stadgas, samt verkställes av taxeringsnämnder och prövningsnämnder. Om de vid dylik taxering följda grunderna skall fullständig redogörelse intagas i nämndernas protokoll. Angående skyldighet för taxeringsnämnder och prövningsnämnder att taga befattning med frågor om avgiftsplikt enligt lagen om allmän pensionsförsäkring stadgas i nämnda lag.

Besvär. 220 §. Den, som icke åtnöjes med kammarrättens utslag i taxeringsmål, äger att däri hos Kungl. Maj:t söka ändring genom besvär, vilka, vid påföljd att besvären eljest icke varda upptagna till prövning, skola före klockan tolv å sextionde dagen efter erhållen del av utslaget eller, om då är helgdag, å nästa söckendag därefter ingivas till finansdepartementet tillika med bevis om dagen, då klaganden erhöll del av utslaget. (Se vidare 222 §.)

83 221 §. Har genom utslag av Kungl. Maj:t höjning vidtagits i taxering, åligger det vederbörande länsstyrelse att till de personer och myndigheter, som hava att verkställa debitering av de på taxeringen grundade utskylder, översända avskrift av utslaget för verkställighet. Vad i 172 § första punkten är stadgat om utslag av kammarrätten i fråga om fastighetstaxering skall hava motsvarande tillämpning å utslag av Kungl. Maj:t rörande dylik taxering. 222 §.

Besvär, om vilka i denna förordning förmäles, må jämte tillhörande handlingar kunna, under iakttagande av stadgad tid och ordning, på klagandes eget äventyr i betalt brev med allmänna posten insändas till den myndighet, till vilken besvären skola enligt förordningen ingivas. 223 §.

Den omständigheten, att besvär, som skola anföras hos kammarrätten, blivit ingivna eller insända till kammarrätten omedelbart i stället för till länsstyrelse, må icke utgöra hinder för deras upptagande till prövning, därest besvären inkommit före utgången av den för varje fall stadgade besvärstiden. I dylik händelse skola besvären av kammarrätten överlämnas till vederbörande länsstyrelse. 224 §.

Den, som vill anföra besvär över beskattningsnämnds beslut, är berättigad att, då han i sådant avseende anmäler sig hos vederbörande myndighet eller tjänsteman, kostnadsfritt erhålla för dylikt besluts överklagande erforderligt utdrag av taxeringslängd samt av nämndens protokoll; och må ej heller lösen fordras för andra protokollsutdrag och expeditioner, som till följd av vederbörande nämnders beslut böra utfärdas. 225 §. Ordförande i berednings-, uppskattnings- eller taxeringsnämnd är skyldig att, då sådant av vederbörande myndighet påfordras, avgiva förklaring över besvär angående taxering. Vid förfall för ordföranden må förklaringsskyldigheten åläggas någon av nämndens ledamöter. Beskattningsnämnd må icke åläggas förklaringsskyldighet, och må ej heller av beskattningsnämnd behandlad taxeringsfråga till nämnden återförvisas till förnyad behandling.

84 226 §. Då i mål och ärenden rörande taxering enligt 3, 4 eller 6 kap. delgivning med kommun, församling, skoldistrikt eller municipalsamhälle ifrågakommer, skall delgivningen verkställas med vederbörande kommunalombud, som, därest förklaringsskyldighet åligger menigheten, har att företräda densamma. Vad nu sagts gäller icke, där undantag medgivits från stadgandena om kommunalombud. Anvisningar och formulär m. m. 227 §.

Där för tillämpningen av denna förordning erfordras särskilda föreskrifter och anvisningar, äger Kungl. Maj:t utfärda sådana. Kungl. Maj:t fastställer jämväl formulär till deklarationer, anmaningar, bevis om mottagande av uppgift, underrättelse om avvikelse från deklaration eller annan till ledning för egen taxering lämnad uppgift samt i denna förordning föreskrivna längder. 228 §.

Ett exemplar av denna förordning och de övriga författningar, som skola vid den förestående taxeringen tillämpas, skall i länen av länsstyrelsen tillställas varje sådan medlem i beskattningsnämnd, som förordnats av länsstyrelsen och som icke tidigare deltagit i taxeringsarbete. Erforderligt antal exemplar av samma författningar bör jämväl genom länsstyrelsens försorg överlämnas i stad till magistraten eller stadsstyrelsen och på landet till ordföranden i kommunalstämman för att tillhandahållas envar av beskattningsnämndernas valda ledamöter och suppleanter. I Stockholm tillhandahållas nämnda författningar vederbörande ordförande, ledamöter och suppleanter i beskattningsnämnderna omedelbart av överståthållarämbetet. 229 §. Statskontoret åligger att efter rekvisition utlämna till överståthållarämbetet och länsstyrelserna erforderligt antal exemplar av taxerings- och skatteförfattningarna ävensom blanketter till deklarationer, anmaningar, bevis om mottagande av uppgift eller upplysning samt underrättelser om avvikelse från deklaration eller annan till ledning för egen taxering lämnad uppgift ävensom till länsstyrelserna blanketter till längder för att genom dessa myndigheters försorg vederbörande tillställas. För Stockholms stad ombesörjer överståthållarämbetet tryckning och tillhandahållande av blanketter till taxeringslängder. 230 §.

Av taxeringslängderna skola skyndsammast upprättas sammandrag dels för varje stad och fögderi, dels för varje län och dels för hela riket (generalsammandrag).

85 Närmare föreskrifter angående ordningen för upprättandet av dessa sammandrag meddelar Kungl. Maj:t.

Ansvarsbestämmelser. 231 §. Där ordförande i berednings-, uppskattnings- eller taxeringsnämnd, utan att vara hindrad av laga förfall, icke vidtager erforderliga åtgärder för nämndens sammanträde eller underlåter att inom föreskriven tid avlämna nämndens längder och övriga handlingar, vare han förfallen till böter av femtio kronor. Infinner han sig icke utan laga förfall å den av honom för nämndens sammanträde utsatta ort och tid, bote tjugufem kronor. Ledamot i nämnden eller tillkallad suppleant, som utan laga förfall från sammanträdet utebliver, bote tio kronor. 232 §. Den, som blivit utsedd till ledamot i länsuppskattningsnämnd eller i prövningsnämnd eller blivit inkallad i stället för ordinarie ledamot, men utan vederbörligen anmält laga förfall icke infinner sig vid nämndens sammanträde, skall bota tjugufem kronor. 233 §.

Den, som bryter mot stadgandet i 208 §, vare, där han ej svarar för tjänstefel, straffad med böter från och med tjugufem till och med femhundra kronor. Har skada uppkommit genom sådant yppande av vad som bort hållas hemligt, vare den felande skyldig till fullo gottgöra skadan. 234 §. 1 mom. Hörsammas ej anmaning att inkomma med deklaration, som bort avgivas på grund av 70 § 1 mom., vare, förutom stadgad påföljd av talans förlust, den deklarationsskyldige förfallen till böter, motsvarande, då fråga är om allmän deklaration, en tiondedel av den inkomst- och förmögenhetsskatt, som påföres den skattskyldige, dock minst tio kronor, och, då fråga är om särskild deklaration, femtio öre för varje full skattekrona, som för inkomst eller för näring påföres den skattskyldige på grund av den taxering, varom fråga är, dock minst tio kronor. Har den, som först efter anmaning är pliktig avgiva deklaration enligt 3 kap., underlåtit att hörsamma gjord anmaning, vare han förfallen till enahanda bötesstraff, där han jämväl underlåter att hörsamma förnyad anmaning, som ägt rum enligt 75 § andra stycket. 2 mom. Hörsammas ej anmaning att inkomma med deklaration, som bort avgivas på grund av 175 § första stycket, vare, förutom den i 178 § stadgade påföljden av talans förlust, den deklarationsskyldige förfallen till

86 böter, motsvarande tjugu öre för varje etthundra kronor av det rotvärde, som åsättes det avverkade virket, dock minst tio kronor. Har den, som först efter anmaning är pliktig avgiva deklaration enligt 6 kap., underlåtit att hörsamma gjord anmaning, vare han förfallen till enahanda bötesstraff, där han jämväl underlåter att hörsamma förnyad anmaning. 235 §. Vid underlåtenhet att behörigen fullgöra vad i 18, 78, 80 och 153 §§ stadgas, vare den försumlige, där han ej svarar för tjänstefel, förfallen till böter från och med tjugufem till och med ettusen kronor. 236 §. 1 mom. Har någon i deklaration eller annan uppgift eller upplysning, som av honom avgivits till ledning vid taxering enligt 3 kap., mot bättre vetande lämnat oriktigt meddelande, som är ägnat att leda till frihet från taxering eller till för låg taxering, bote, om det oriktiga meddelandet föranlett, att skattskyldig icke blivit taxerad eller blivit för lågt taxerad, högst fem gånger den inkomst- och förmögenhetsskatt, som genom det svikliga förfarandet undandragits, och i annat fall högst fem gånger den inkomstoch förmögenhetsskatt, som skulle hava undandragits, i händelse det oriktiga meddelandet blivit följt vid taxeringen. Därest det oriktiga meddelandet avsett förhållande, som utövat eller kunnat utöva inverkan allenast å taxering till kommunal repartitionsskatt, vare straffet böter, högst tjugufem öre för varje däremot svarande skatteöre. Har någon till ledning vid taxering enligt 6 kap. lämnat sådant oriktigt meddelande, som i första stycket sägs, bote högst en krona för varje däremot svarande tiotal kronor taxerat rotvärde. 2 mom. Har oriktigt meddelande, varom i 1 mom. förmäles, icke lämnats mot bättre vetande, men har den, som lämnat meddelandet, vid dess avgivande gjort sig skyldig till grov vårdslöshet, skall vad i 1 mom. stadgas hava motsvarande tillämpning, dock att böterna må bestämmas till högst hälften av vad i nämnda mom. sägs. 3 mom. Straff för förseelse, varom i denna paragraf sägs, inträder icke, därest den skyldige, innan vederbörande taxeringsnämnd avslutat sitt arbete, av egen drift beriktigat det oriktiga meddelandet. 4 mom. Vad i denna paragraf stadgas äger icke tillämpning, då den, som lämnat det oriktiga meddelandet, svarar för tjänstefel. 237 §. 1 mom. Förseelse, som i 233, 234, 235 och 236 §§ omförmäles, åtalas vid allmän domstol. Åtal jämlikt 234, 235 och 236 §§ skall, då den deklarations- eller upp-

87 giftsskyldige här i riket har hemortskommun, anhängiggöras vid den allmänna underrätt, vars domvärjo hemortskommunen tillhör. Förseelse, som i 234, 235 och 236 §§ sägs, är föremål för allmänt åtal, men förseelse, som i 233 § omförmäles, må ej av allmän åklagare åtalas, där ej målsägande angivit densamma till åtal. 2 mom. Då till följd av uraktlåtet fullgörande av de i denna förordning meddelade föreskrifterna eller annan orsak fråga, i andra fall än i 1 mom. avses, uppstår om tillämpning av stadgat bötesansvar eller förelagt vite, skall av vederbörande landskamrerare, ordförande eller ledamot i berednings-, uppskattnings- eller taxeringsnämnd eller annan behörig person anmälan därom göras hos länsstyrelsen, som har att, efter prövning av härvid förekommande förhållanden, förordna om uttagandet av de böter eller viten, vartill någon finnes hava gjort sig förfallen, samt vidtaga de åtgärder, som anmäld försummelse eller utebliven verkställighet av vad i denna förordning stadgas för övrigt kan påkalla. 2 mom. Den, som icke åtnöjes med av länsstyrelse meddelat beslut, varigenom han på grund av ovan åberopade stadganden blivit fälld till böter eller utgivande av vite, äger att, med iakttagande av vad i allmänhet är stadgat angående dylika besluts överklagande, över beslutet anföra besvär hos kammarrätten. Besvären skola före klockan tolv å trettionde dagen efter erhållen del av beslutet eller, om då är helgdag, å nästa söckendag därefter ingivas till länsstyrelsen vid påföljd, om den tid försittes, att besvären icke varda upptagna till prövning; och har länsstyrelsen att med ärendet förfara på samma sätt, som i 137 § 3 mom. tredje stycket stadgas. (Se vidare 223 §.) 3 mom. Böter och viten, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan. Saknas tillgång till deras gäldande, skola de förvandlas efter allmän strafflag.

VIII KAP.

Kostnader för taxeringsarbetet. 238 §. 1 mom. Av statsmedel bestridas: 1) ersättning åt ordförandena i berednings-, uppskattnings- och taxeringsnämnderna, åt de av länsstyrelsen förordnade ledamöterna i uppskattningsnämnderna samt åt kronoombuden i taxeringsnämnderna; 2) gottgörelse för det i samband med taxeringsförrättningarna lämnade biträde av städernas tjänstemän;

88 3) bidrag till kostnader, som kommun åtagit sig för särskilda anstalter för det årliga taxeringsarbetet, därest dessa anstalter befunnits ändamålsenliga; samt 4) övriga här nedan i 5 samt 7—11 mom. omförmälda kostnader för taxeringen. 2 mom. De år, då allmän fastighetstaxering äger rum, åligger det i länen vederbörande länsstyrelse att senast den 1 maj till Kungl. Maj:t inkomma med yttrande angående den ersättning, som för bestyr med nyssnämnda taxering inom länet bör tillkomma envar av de personer, vilka enligt bestämmelserna i 1 mom. 1) och 2) äro därtill berättigade; skolande därvid angivas de grunder, som varit bestämmande vid ersättningarnas beräknande. Motsvarande yttranden skola avgivas beträffande annan taxering i länen än allmän fastighetstaxering av vederbörande länsstyrelse senast den 20 juli under taxeringsåret och beträffande all taxering i Stockholm av överståthållarämbetet likaledes senast den 20 juli under taxeringsåret. I överståthållarämbetets yttrande bör jämväl upptagas ersättning åt kamreraren vid överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden. Yttrande enligt detta mom. skall tillika innehålla uppgift, då det gäller allmän fastighetstaxering, om taxeringsvärdet å all fastighet i länet eller, beträffande Stockholm, staden enligt uppskattningsnämndernas beslut samt eljest om länets eller, beträffande Stockholm, stadens hela inkomst- och förmögenhetsskattesumma enligt taxeringsnämndernas beslut. 3 mom. Kommun, som anser sig böra enligt 1 mom. 3) erhålla särskild ersättning, äger att senast den 1 juli under taxeringsåret till länsstyrelsen inkomma med framställning därom med angivande av grunderna för ersättningsbeloppets beräknande. Länsstyrelsen har att med eget utlåtande över framställningen överlämna densamma till Kungl. Maj:t vid avgivande av yttrande enligt 2 mom. 4 mom. Efter prövning av de yttranden och framställningar, som inkommit jämlikt 2 och 3 mom., bestämmer Kungl. Maj:t, huru mycket skall ställas till förfogande av varje länsuppskattnings- och länsprövningsnämnd samt av Stockholms stads prövningsnämnd och huru mycket skall till kommun utanordnas. Därvid må vad som ställes till länsuppskattningsnämndernas och, såvitt angår allmän fastighetstaxering, Stockholms stads prövningsnämnds förfogande för ersättning åt ordförandena i berednings- och uppskattningsnämnderna samt åt de av länsstyrelserna förordnade ledamöterna i uppskattningsnämnderna, för ersättning åt kamreraren vid överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden samt för det i samband med allmän fastighetstaxering i övrigt lämnade biträde av städernas tjänstemän utgöra sammanlagt högst ett belopp, motsvarande två tiondedels promille av taxeringsvärdet å all fastighet i riket, sådant detta värde beräknats enligt uppskattningsnämndernas beslut.

89 Vad som ställes till länsprövningsnämndernas och, såvitt angår annan taxering än allmän fastighetstaxering, Stockholms stads prövningsnämnds förfogande för ersättning åt ordförandena och kronoombuden i taxeringsnämnderna, för ersättning åt kamreraren vid överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden samt för det i samband med taxeringsarbetet i övrigt lämnade biträde av städernas tjänstemän jämte vad som utanordnas till kommuner må sammanlagt utgöra högst ett belopp, motsvarande fyra procent av summan av inkomst- och förmögenhetsskattens grundbelopp för hela riket, sådan denna summa beräknats enligt taxeringsnämndernas beslut. Till länsuppskattnings- eller prövningsnämnd sålunda anvisat belopp äger nämnden efter förslag av länsstyrelsen fördela mellan de till ersättning berättigade. Vid ersättningarnas fördelning bör fästas avseende på den för de särskilda uppdragens utförande erforderliga och därå nedlagda skicklighet, tid och arbete, och bör i förekommande fall jämväl tagas i betraktande ersättning, som kan hava blivit vederbörande av kommun tillerkänd och kommunen av statsmedel gottgjord. 5 mom. Till gäldande av de av länsuppskattningsnämnds, länsprövningsnämnds eller Stockholms stads prövningsnämnds arbeten föranledda utgifter, såsom gottgörelse åt tjänsteman, som jämlikt 114 § förordnats att för vissa fall fullgöra landskamrerarens åligganden, ersättning för biträde åt landskamrerare vid förberedande göromål, arvode för protokoll- och längdföringen, nödiga tryckningskostnader samt gottgörelse för uppassning hos nämnden, må vederbörande nämnd efter förslag av länsstyrelsen använda erforderligt belopp, såvitt ej nedan annorlunda stadgas. 6 mom. Angående de av länsuppskattningsnämnd, länsprövningsnämnd och Stockholms stads prövningsnämnd enligt 4 och 5 mom. beviljade beloppen och dessas fördelning bör särskilt utdrag av nämndens protokoll avlåtas till länsstyrelsen, varefter beloppen i vanlig ordning utbetalas. 7 mom. Sakkunnig, varom förmäles i 4 §, åtnjuter arvode, som bestämmes av Kungl. Maj:t. Annan sakkunnig erhåller för av honom verkställd utredning eller undersökning gottgörelse, som bestämmes av länsstyrelsen eller, då den sakkunnige biträtt riksuppskattningsnämnden eller den interkommunala prövningsnämnden, av Kungl. Maj:t. 8 mom. Medlemmarna i länsuppskattnings- och prövningsnämnderna samt i riksuppskattningsnämnden, de personer, som jämlikt 22 § 1 mom. och 90 § inkallats av länsstyrelse för meddelande av upplysningar eller för överläggningar rörande taxeringsarbetet, de personer, som till sammanträde enligt 23 § särskilt inkallats av länsstyrelsen eller till sammanträde enligt 29 § tredje stycket inkallats efter sådan myndighets medgivande, de ordförande i beredningsnämnd och ordförande eller ledamöter i upp-

90 skattningsnämnd, som på vederbörlig kallelse inställt sig antingen till sådant sammanträde, som omförmäles i 23 §, eller före eller under länsuppskattningsnämndens, i Stockholm prövningsnämndens, sammanträde för upplysningars meddelande, samt de ordförande eller ledamöter i taxeringsnämnd, som på vederbörlig kallelse inställt sig före eller under prövningsnämnds sammanträde för meddelande av upplysningar, äga att för inställelsen åtnjuta, om de äro bosatta å annan ort än sammanträdesorten, . rese- och traktamentsersättning enligt den reseklass och den traktamentsklass i gällande resereglemente, som Kungl. Maj:t bestämmer. Ersättning efter enahanda grunder tillkommer jämväl dels ledamot i länsuppskattnings- och prövningsnämnd samt medlem i riksuppskattningsnämnden för närvaro vid protokolljustering, dels medlem i riksuppskattningsnämnden för deltagande i besiktning, varom förmäles i 48 §, dels ock sakkunnig, som i och för sitt uppdrag företagit resa. 9 mom. Särskilda arvoden åtnjutas dels av medlemmarna i länsuppskattnings- och prövningsnämnderna samt riksuppskattningsnämnden för deltagande i vederbörande nämnds sammanträden och dels av ordförandena i riksuppskattningsnämnden och i den interkommunala prövningsnämnden för på dem ankommande förberedande arbete. Arvodet åt medlemmarna i länsuppskattnings- och prövningsnämnderna utgör tio kronor för sammanträdesdag. Övriga här omförmälda arvoden bestämmas av Kungl. Maj:t. Angående gottgörelse åt personer, som omförmälas i 5 och 35 §§, förordnar Kungl. Maj:t. 10 mom. Ersättning åt föredragande, sekreterare och annan hos riksuppskattningsnämnden anställd kanslipersonal ävensom åt allmänt ombud hos den interkommunala prövningsnämnden och till hans förfogande stående tjänstemän samt protokoll- och längdförare hos nämnden bestämmes av Kungl. Maj:t efter förslag av vederbörande nämnd. Till bestridande av övriga av ifrågavarande nämnders verksamhet föranledda utgifter anvisar Kungl. Maj:t, likaledes efter förslag av vederbörande nämnd, erforderliga medel. 11 mom. Häradsskrivare äger att för de avskrifter av taxeringslängder, som det enligt 32 § 1 mom., 104 § 1 mom. samt 161 § 1 mom. åligger honom att upprätta, undfå ersättning enligt grunder, som fastställas av Kungl. Maj:t. 239 §. 1 mom. Kommunalombud i taxeringsnämnd äger av kommunens medel åtnjuta ersättning, som efter kommunens hörande bestämmes av länsstyrelsen. Åt skogsvårdsstyrelsens ombud i taxeringsnämnd anvisar skogsvårdsstyrelsen själv ersättning. 2 mom. Av kommun valda ledamöter i berednings- och uppskattningsnämnd ävensom av kommun jämlikt 64 § 4 mom. valda ledamöter i taxe-

91 ringsnämnd äga, därest sådant beslutas av vederbörande kommunalstämma eller, där kommunalfullmäktige finnas, av dessa eller i stad av stadsfullmäktige eller, där stadsfullmäktige ej finnas, av allmän rådstuga, att av kommunens medel åtnjuta dels traktamentsersättning under såväl sammanträdes- som resedagar med högst tio kronor om dagen, dels ock, då de icke äro bosatta å den ort, där nämnden sammanträder, samt då skjuts, järnväg eller ångfartyg för resa till och från sammanträdesorten verkligen begagnats, resekostnadsersättning med högst lega för skjuts efter en häst eller för båtskjuts eller utgift för andra klass å järnväg eller för salongsplats å ångfartyg. De av landsting utsedda ledamöterna i uppskattningsnämnd äga för sin inställelse vid nämndens sammanträden och det i 23 § omförmälda förberedande sammanträde åtnjuta ersättning av landstingets medel efter de i föregående stycke angivna grunder, dock att traktamentsersättningen, om landstinget så beslutar, må utgå med högst femton kronor om dagen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1927; dock skola förordningens bestämmelser om åtgärder, vilka med avseende å taxering under år 1927 skola vidtagas före nämnda dag, träda i kraft dagen efter den, då förordningen, enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling. Genom denna förordning upphäves förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering, sådan den lyder efter de ändringar i eller tillägg till densamma, som innehållas i senare därom utfärdade författningar. Efter det den nya förordningen trätt i kraft, skall iakttagas: 1. Stadgandena i 70 § 1 mom. om deklarationsplikt för den, som nästföregående år varit taxerad till kommunal repartitionsskatt för inkomst, skola år 1927 gälla den, som år 1926 varit taxerad till bevillning för inkomst. 2. I fråga om mål och ärenden, som avse taxering, verkställd före år 1927, skola äldre bestämmelser fortfarande gälla. 3. Där i lag eller författning förekommer hänvisning till förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering eller till lagrum däri, som ersatts genom bestämmelse i den nya förordningen, skall denna i stället tillämpas.

92 FÖRSLAG till

FÖRORDNING om ändrad lydelse av 3 § i förordningen den 11 oktober 1912 (nr 275) om skogsvårdsavgift. Härigenom förordnas, att 3 § i förordningen den 11 oktober 1912 om skogsvårdsavgift skall erhålla följande ändrade lydelse: 3 §.

Skogsvårdsavgift debiteras, uppbäres och redovisas i sammanhang med kronoutskylderna i den ordning, Kungl. Maj:t därom föreskriver. I fråga om ersättning för debiteringen skola de föreskrifter, som gälla angående ersättning för debitering av landstingsskatt, hava motsvarande tillämpning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1927.

93 FÖRSLAG till

KUNGÖRELSE om ändrad lydelse av 1 § i kungörelsen den 8 februari 1918 (nr 54) angående uppbörd av skogsvårdsavgifter m. m. Härigenom förordnas, att 1 § i kungörelsen den 8 februari 1918 angående uppbörd av skogsvårdsavgifter m. m. skall hava följande ändrade lydelse: 1 §. 1 mom. Så snart skogsvårdsavgiftslängderna jämlikt 189 § i taxeringsförordningen inkommit till K u n g l . Maj:ts befallningshavande, skola desamma översändas, i fögderi till vederbörande häradsskrivare och i stad med magistrat till magistraten. Det åligger häradsskrivaren och vederbörande uppbördstjänsteman i stad med magistrat att uträkna och i skogsvårdsavgiftslängderna införa den skogsvårdsavgift, som på grund av den verkställda taxeringen skall påföras varje skattskyldig. Därefter skola längderna med sammandrag senast den 15 juli insändas till Kungl. Maj:ts befallningshavande, i fögderi av häradsskrivaren och i stad med magistrat genom magistratens försorg. 2 mom. Sedan jämlikt 198 § i taxeringsförordningen av prövningsnämnden vidtagna ändringar i virkestaxeringen blivit införda i skogsvårdsavgiftslängderna, åligger det K u n g l . Maj:ts befallningshavande dels att låta i längderna vidtaga de rättelser beträffande påföringen av skogsvårdsavgift, som påkallas av prövningsnämndens beslut, dels ock att inom fyra dagar efter det protokollet för prövningsnämndens sista sammanträde blivit justerat, dock senast den 22 oktober, med order om debitering, översända berörda längder till vederbörande häradsskrivare och magistrat. 3 mom. Stadgandena i 1 och 2 mom. äga icke tillämpning i Stockholm.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1927.

94 FÖRSLAG till

KUNGÖRELSE om ändrad lydelse av § 1 och § 4 mom. 1 i kungörelsen den 1 april 1921 (nr 219) angående nytt reglemente för uppbördsverket i Stockholms stad. Härigenom förordnas, att § 1 och § 4 mom. 1 i kungörelsen den 1 a p d l 1921 angående nytt reglemente för uppbördsverket i Stockholms stad skola hava följande ändrade lydelse: § 1. I Stockholm skola — — — lagen om allmän pensionsförsäkring, skogsvårdsavgifter och sådana olycksfallsförsäkringsavgifter, som — — — i samband med kronouppbörden. § 4.

1. Så snart taxeringsnämnderna — — — den personliga avgiften till prästerskapets avlöning, den skogsvårdsavgift, som på grund av vederbörande taxeringsnämnds beslut skall utgå, ävensom av riksförsäkringsanstalten uppgivna olycksfallsförsäkringsavgifter — — — återställas till uppbördskommissarierna. De ändringar — — — protokoll i taxeringsmålet.

Denna kungörelse länder till efterrättelse från och med den 1 januari 1927.

95 FÖRSLAG till

KUNGÖRELSE om ändrad lydelse av §§ 1 och 26 i kungörelsen den 21 december 1917 (nr 893) med föreskrifter angående medelsförvaltningen i länen. Härigenom förordnas, att §§ 1 och 26 i kungörelsen den 21 december 1917 med föreskrifter angående medelsförvaltningen i länen skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse: § 1. Mom. 1. Då magistrat eller häradsskrivare, enligt — för löpande året; 2:o) sammandrag av gällande fastighetslängder samt av årets inkomstlängder och skogsvårdsavgiftslängder; 3:o) förteckningar å grundskatt, — — — personer, vilka påförts riddarhusavgift. Mom. 2. Vid avlämnande — — — verkställda debitering. Mom. 3. Mantalslängderna med tillhörande uppgifter för varje år skola, behörigen folierade, av magistrat och häradsskrivare inom januari månad påföljande år avlämnas till Konungens befallningshavande, som, i händelse längderna icke äro inbundna, har att ombesörja deras inbindning och senast den 15 februari insända dem till riksräkenskapsverket. Inom sistnämnda tid skola jämväl inkomstlängderna jämte prövningsnämndens i 124 § andra stycket i taxeringsförordningen omförmälda särskilda längd för varje år, behörigen folierade och inbundna, av Konungens befallningshavande insändas till riksräkenskapsverket. § 26.

I fråga om inbindning — med tillhörande uppgifter, inkomstlängder jämte prövningsnämndens i 124 § andra stycket i taxeringsförordningen omförmälda särskilda längd, verifikationer till — — — tolv centimeter. Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1927, dock att taxeringslängder för år 1926 skola avlämnas i hittills stadgad ordning.

MOTIVERING

7 — 1923 års

Taxeringssakk.

INLEDNING. 1 kap.

De sakkunnigas uppdrag och förloppet av deras arbete. De sakkunnigas uppdrag innefattas i följande, dem tillhandakomna proto- -De sakkollsutdrag: kunnigas uppdrag.

»Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet i Göteborg den 27 juli 1923. Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, social-, kommunikasions- och ecklesiastikdepartementen anför statsrådet Malm: När 1920 års riksdag på sin tid, i skrivelse nr 444, anmälde sina beslut i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kommunalskattelag m. m., anfördes såsom skäl att ej antaga nämnda förslag, bland annat, att de brister, som vidlådde taxeringsförfarandet, i all synnerhet utgjorde ett vägande skäl mot att då skrida till en definitiv ny kommunalskattelagstiftning. Ett förbättrat taxeringsförfarande borde vara förutsättningen för en slutlig kommunal skattereform. I vissa avseenden har därefter taxeringsväsendet undergått förändringar. I anledning av en särskild hemställan i nämnda riksdagsskrivelse framlades, efter verkställd utredning genom sakkunniga, för 1921 års riksdag ett förslag till förordning om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid allmän fastighetstaxering år 1922, vilket i huvudsak vann riksdagens godkännande och därefter kommit till tillämpning, enligt erhållna meddelanden med i allmänhet jämförelsevis tillfredsställande resultat. 1922 års riksdag antog ett i proposition framlagt förslag till vissa ändringar i förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering, innefattande i huvudsak en ändrad organisation av prövningsnämnderna i syfte att påskynda avgörandet av vissa beskattningsmål samt att göra prövningsnämndernas arbete mera effektivt. Även dessa ändringar lära hava länt taxeringsarbetet till båtnad. ; Med dessa åtgärder har emellertid ej taxeringsorganisationen i det hela undergått en så genomgripande reformering, som 1920 års riksdag torde hava avsett. Angående detta spörsmål yttrade chefen för finansdepartementet, när han den 27 maj 1921 för Kungl. Maj:t anmälde frågan om upptagande av utredningsarbetet angående kommunalskattefrågan i allmänhet, att frågan om taxeringsväsendets omorganisation givetvis borde, när förslag till grunder för kommunalbeskattningen framlades för riksdagen, befinna sig i ett sådant skick, att förutsättningarna för en riktig och praktisk tillämpning av de nya beskattningsgrunderna kunde anses föreligga. Då emellertid principerna

fc*

100 för taxeringsorganisationen måste anses i ej ringa mån beroende på själva beskattningsgrunderna, syntes med anmälan av denna i sig synnerligen viktiga fråga böra tillsvidare anstå. Enligt vad jag inhämtat, lärer det kunna förväntas, att under innevarande sommar kommunalskattekommitténs arbete skall komina i det läge, att det med visshet kan förutses, efter vilka linjer dess förslag i huvudsak skall komma att utformas. Tiden för upptagande av arbetet med taxeringsorganisationen torde därför vara inne. Den vikt, som måste tillmätas frågan om ett rationellt taxeringsförfarande, är enligt mitt förmenande ingalunda mindre än betydelsen av rationella beskattningsgrunder. Om de senare äro aldrig så väl utformade, så kunna de ej medföra något tillfredsställande resultat med mindre de även tillämpas på ett riktigt sätt. Det råder intet tvivel, att för närvarande högst betydande belopp undandragas det allmänna på grund av en mindre tillfredsställande taxeringsorganisation. Förbises får ej heller vikten av att, med hänsyn till rättvisan i beskattningen, skattebördan verkligen fördelas i enlighet med gällande bestämmelser. Av vad jag nu anfört följer emellertid icke, att jag anser de grundläggande principerna för den nuvarande organisationen böra övergivas. Ett sådant steg skulle väl närmast innebära, att taxeringen överlämnades åt för ändamålet särskilt utbildade tjänstemän i stället för såsom nu åt folkvalda nämnder under ledning av personer, utsedda av länsstyrelserna utan hänsyn till vederbörandes egenskap att vara tjänsteman eller icke. Det nuvarande systemet är otvivelaktigt i det stora hela uppburet av allmänhetens förtroende och rymmer, såvitt jag kan finna, större möjlighet att för taxeringsarbetet erhålla tillgång till personer med en ingående kännedom om de skattskyldigas förhållanden, än som skulle förefinnas, därest taxeringen verkställdes av tjänstemän. En reform synes i stället böra inriktas på att för taxeringsarbetet i vederbörande nämnder förvärva de för ändamålet mest skickade personer, som kunna finnas att tillgå. Huru detta lämpligast bör ske, erfordrar tvivelsutan ett grundligt övervägande. J a g vill dock ifrågasätta, huruvida ej mycket skulle stå att vinna genom en mera ingående, ej allenast formell utan även saklig granskning av taxeringsnämndernas resultat genom vederbörande kronoombud hos prövningsnämnderna med hjälp av lämpliga biträden. Möjligen kan det även visa sig lämpligt, att någon anordning träffas i syfte att i varje län landskamreraren eller, därest denne kan anses alltför tyngd av andra länsstyrelsens göromål, annan väl kvalificerad person må kunna med största möjliga noggrannhet följa taxeringarna inom respektive län ej blott genom en granskning av taxeringsnämndernas resultat utan även genom ett aktivt deltagande i en eller annan form i dessa nämnders arbete. Genom en sådan anordning synes, bland annat, kunna vinnas den intima kännedom om taxeringsnämnderna och deras ordförande, vilken måste anses utgöra en betydelsefull förutsättning för en lycklig rekrytering av nämnderna. Ävenledes synes det vara förtjänt att taga under övervägande, i vilken form och i vilken utsträckning ett upplysningsarbete till instruktion för taxeringsnämnderna och särskilt dessas ordförande kan böra åvägabringas. Beträffande särskilt frågan om allmänna fastighetstaxeringar synes en utredning närmast böra gå ut på att fastslå, i vad mån de grunder för organisationen i sådant avseende, som tillämpats vid 1922 års allmänna fastighetstaxering, kunna erfordra modifiering. Vidare synes det böra undersökas, huruvida de nuvarande formerna för

101 en eventuell taxering till skogsaccis böra bibehållas, eller om en dylik taxering ävenledes bör anförtros åt de vanliga beskattningsnämnderna. J a g kan ej undgå att slutligen beröra en iögonenfallande svaghet i nuvarande bestämmelser, nämligen den brist på enhetlighet i taxeringen till kommunalskatt och till statsskatt, som uppkommer på grund av att bevillningstaxeringen för viss skattskyldig ofta verkställes av en eller flera andra nämnder än taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt. Ett undanröjande i möjligaste mån av denna och därmed sammanhängande olägenheter är ett önskemål, som vid en taxeringsreform ej bör lämnas ur sikte. Efter att sålunda hava givit en antydan om några av de allmänna spörsmål av mera organisatorisk innebörd, som i förevarande sammanhang framställa sig, skall jag tillåta mig i korthet beröra några av de speciella frågor, som direkt sammanhänga med kommunalskattefrågans lösning. Det lärer redan nu kunna förutses, att det omedelbara samband mellan stats- och kommunalbeskattningen, som består däri, att kommunalskatten omedelbart grundar sig på taxeringen till bevillning, kommer att upphöra. Följden härav synes bliva den, att en direkt taxering till kommunalskatt måste äga rum. Uppenbarligen bör emellertid ej på den grund enhetligheten i taxeringsförfarandet uppgivas: samma nämnder böra verkställa taxeringen med hänsyn till såväl statens beskattning som de olika kommunernas beskattning. En omarbetning av gällande bestämmelser i nämnda hänseende är emellertid ofrånkomlig. Ej minst gäller detta deklarationsformulär, taxeringslängdsblanketter o. d. Särskilt torde formerna för besvärsförfarandet i taxeringsmål — vilket, såvitt jag för närvarande kan finna, ävenledes bör vara enhetligt för statsoch kommunalskattetaxeringarna — böra uppmärksammas. Besvärsförfarandet är, som bekant, nu i vissa avseenden bundet vid utsändandet av kronodebetsedlarna. Givetvis kan den utformning, som kan komma att givas åt förslaget till kommunalskattelag, medföra behov av att åt beskattningsnämnderna tillföres särskild sakkunskap av olika slag. Ett sådant behov måste vid utredningen beaktas. Med den nu genomförda omläggningen av statens budgetår hava framträtt ett par önskemål, som i detta sammanhang torde böra uppmärksammas. Ett viktigt motiv för denna omläggning har varit önskvärdheten att kunna vid budgetens uppgörande med någorlunda stor tillförlitlighet beräkna inkomstoch förmögenhetsskatten för budgetåret. En av varje riksdags sista åtgärder är att bestämma det procenttal, som skall uttagas av inkomst- och förmögenhetsskattens grundbelopp. En tillfredsställande grundval för ett sådant beslut förefinnes emellertid ej utan en, såvitt möjligt noggrann kännedom om årets taxeringar. För närvarande är före tiden för riksdagens avslutning endast en synnerligen approximativ uppskattning av dessas resultat möjlig. Kunde det åstadkommas, att taxeringsnämndernas arbeten avslutades ett par veckor tidigare än vad nu är fallet, skulle detta innebära en vinst av stor betydelse för inkomstberäkningarna och därmed för statens finansväsende i allmänhet. Fördenskull synes det böra tagas under övervägande, i vad mån en framflyttning av tiden för taxeringsnämndernas arbete är möjlig. Den omständigheten, att procenttalet för årets inkomst- och förmögenhetsskatt, såsom jag nyss antytt, bestämmes först under löpande året i stället för, såsom tidigare, föregående året, har haft till följd svårigheter för debiteringsarbetet, vilka innevarande år visat sig överkomliga men som under

li)2

andra förhållanden torde kunna föranleda en verklig bristning av detta arbete. Redan till nästa års riksdag torde böra framläggas förslag i syfte att undanröja detta missförhållande. Det synes mig lämpligast, att sådant förslag utarbetas i nu förevarande sammanhang men under sådana former, att proposition i ämnet skall kunna föreligga vid början av nästa års riksdag. Ett ej ringa arbete kräver slutligen utan tvivel själva utformningen av de nya författningar angående taxeringsväsendet, som måste komma till stånd. Att uppdraga några riktlinjer rörande denna utformning är ej nu möjligt. Dock vill jag ej underlåta att framhålla det i och för sig ganska självklara önskemålet, att man alldeles särskilt lägger an på klarhet Och enkelhet i systematik och formulering. Utredningsarbetet, som måste bedrivas i intim kontakt med kommunalskattekommittén, torde böra anförtros åt två sakkunniga, vilka förordnas att inom finansdepartementet biträda med nämnda arbete, och måste — i den mån det ej, enligt vad jag nyss nämnt, bör föranleda resultat redan vid nästa års riksdag — vara avslutat i så god tid, att, efter vederbörliga remisser, i)roposition i ämnet kan framläggas för 1925 års riksdag. Att meddela ytterligare direktiv för arbetets bedrivande, därest sådana skulle bliva erforderliga, torde anförtros åt chefen för finansdepartementet. På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte dels bemyndiga chefen för finansdepartementet att tillkalla två sakkunniga personer att inom departementet verkställa utredning angående omorganisation av taxeringsväsendet, i enlighet med vad jag ovan anfört och med iakttagande av de ytterligare direktiv, som framdeles må kunna meddelas av chefen för finansdepartementet, ävensom uppgöra de författningsförslag, som må föranledas av sagda utredningsarbete, dels förordna, att ersättning till de sakkunniga skall utgå i form av dagarvode, dels ock förklara, att de sakkunniga skola äga att från ämbetsverk och myndigheter inhämta de upplysningar, som må befinnas erforderliga för uppdragets fullgörande. Tillika hemställer jag, att utdrag av statsrådsprotokollet i detta ärende måtte få offentliggöras. Vad föredragande t. f. departementschefen sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt finner Hans Maj:t Konungen gott bifalla. Ur protokollet: Arvid Torold.» Vidare hava genom särskilda resolutioner till de sakkunniga överlämnats åtskilliga hos Kungl. Maj:t gjorda framställningar, att av de sakkunniga tagas i övervägande vid fullgörandet av det åt dem lämnade uppdraget. Dessa framställningar komma att behandlas i vederbörligt sammanhang längre fram i detta betänkande. Förloppet I enlighet med lämnat direktiv upptogo de sakkunniga först frågan om av de sak- åtgärder för undan rödjandet av de svårigheter beträffande debiteringsarbetet, k ™?*ff8 s<>m> P& s ä t t i o v a n intagna statsrådsprotokoll anföres, uppstått till följd av arbete. omläggningen av statens budgetår, samt överlämnade med skrivelse den 22 december 1923 ett i anledning härav utarbetat förslag till omläggning av debiteringsarbetet.

103 Under utredningsarbetet hade uppmärksammats, att i länen åtskilliga taxeringsnämnder å r 1923 icke ställt sig gällande bestämmelser om taxeringsarbetets avslutande inom den 15 maj till efterrättelse och att denna försening i viss grad bidragit till uppkomna svårigheter för debiteringsarbetet. På grund härav och då det jämväl av andra orsaker ansågs angeläget att snarast möjligt, utan avvaktan på slutförandet av de sakkunnigas uppdrag i hela dess vidd, bereda taxeringsnämnderna tillfälle att påbörja sitt arbete något tidigare än dittills i de flesta fall kunnat ske, framlade de sakkunniga efter verkställd utredning den 26 januari 1924 förslag till förordningar om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering, om ändrad lydelse av § 11 i förordningen den 6 augusti 1894 angående mantalsskrivning och om ändrad lydelse av § 9 i förordningen den 17 november 1905 om mantalsskrivning i. Göteborg. Dessa förslag inneburo huvudsakligen dels en förkortning av tiden för avlämnandet av deklarationer och andra taxeringsuppgifter och dels ett något tidigare tillhandahållande av mantalslängden åt vederbörande taxeringsnämnd. Därjämte framlades förslag till lag om ändrad lydelse av 14 § i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring, huvudsakligen av redaktionell innebörd, vilket lagförslag föranleddes av nyssnämnda förslag till ändring i allmänna mantalsskrivningsförordningen. Efter vederbörliga remisser blevo nämnda förslag beträffande debiteringsarbetet, deklarationstiden, mantalslängdens tillhandahållande och pensionsförsäkringslagen, i vissa hänseenden omarbetade, förelagda 1924 års riksdag genom Kungl. Maj:ts propositioner nr 204 och 215. Riksdagen avslog förslaget om begränsning av deklarationstiden men biföll förslagen i övrigt. I anledning av en under förarbetena för 1924 års förmynderskapslagstiftning uppkommen fråga om ändring av gällande stadgande i taxeringsförordningen om skyldighet för förmyndarekammare och gode män för granskning å förmynderskap att avlämna viss uppgift om omyndigs inkomst och förmögenhet, avgåvo de sakkunniga den 7 mars 1924 infordrat yttrande, innefattande bland annat förslag till förordning om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen. Förslaget, som innebar upphävande av skyldigheten för nämnda gode män att utan anmaning avlämna uppgift om omyndigs inkomst och förmögenhet och införande i stället av föreskrift om skyldighet för överförmyndare att efter anmaning avgiva dylik uppgift, blev efter vederbörlig remiss genom proposition nr 207 förelagd 1924 års riksdag, som antog förslaget. Då det för granskningen av de inom 1921 års kommunalskattekommitté upprättade tre alternativa förslagen till kommunalskattelag (A-, B- och Cförslagen) ansågs vara till fördel att äga tillgång till deklarationsformulär, avfattade i anslutning till vart och ett av nämnda tre alternativ, utarbetade de sakkunniga förslag till sådana formulär. Dessa blevo med vederbörligt tillstånd i januari månad 1925 befordrade till trycket i då föreliggande preliminära skick. Exemplar därav hava sedermera tillhandahållits myndigheter och andra, som haft att avgiva yttrande över kommunalskattekommitténs förslag. De sakkunniga hava under sitt utredningsarbete funnit det vara av värde att få till gemensam överläggning med landskamrerarna i länen och kamreraren vid överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden upptaga frågan om grunderna för taxeringsorganisationen och dess närmare utformning. Med vederbörligt tillstånd läto de sakkunniga därför i januari 1925 trycka en korrekturupplaga av ett av de sakkunniga utarbetat utkast till

104 taxeringsförordning. Detta utkast blev därefter lagt till grund för överläggningar å det möte med landskamrerarna och uppbördskamreraren i Stockholm, som uppå kallelse av chefen för finansdepartementet ägde r u m i Stockholm den 23—26 februari 1925. Vid mötet överlades jämväl om de sakkunnigas förslag till deklarationsformulär. De sakkunniga företogo därefter den slutliga utformningen av sitt förslag till taxeringsförordning och till deklarationsformulär.

2 kap.

Taxeringsförordningens uppställning. NuDe grundläggande bestämmelserna rörande nuvarande organisation av iranäe taxeringsväsendet äro meddelade i »SeT 1) förordningen den 28 oktober 1910 (nr 117) om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering med däri senare gjorda ändringar; och 2) lagen den 11 oktober 1912 (nr 274) om skogsaccis och om virkestaxering med däri senare gjorda ändringar. Angående taxeringsmyndigheter och förfarandet vid allmän fastighetstaxering år 1922 voro särskilda föreskrifter meddelade i förordningen den 7 juli 1921 (nr 382) samt i den vid förordningen samma dag om allmän fastighetstaxering år 1922 (nr 381) fogade instruktion för värdesättning å skogsmark och växande skog. Genom förordningarna den 7 juli 1921 (nr 383) om fastighetstaxering åren 1923 och 1924 samt den 10 oktober 1924 (nr 450) om fastighetstaxering åren 1925 och 1926 har föreskrivits, att fastighetstaxering under ifrågavarande år skall verkställas i den ordning, som i förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering finnes stadgat. Taxeringsmyndigheternas befattning med kommunal progressivskatt ä r reglerad genom förordningen den 19 november 1920 (nr 761), vilken förordnings bestämmelser i hithörande del skola tillämpas jämväl åren 1925 och 1926 enligt förordningen den 10 oktober 1924 (nr 451). Lagen den 30 juni 1913 (nr 120) om allmän pensionsförsäkring innehåller i 14, 15 och 16 §§, sådana dessa lyda enligt lagar den 23 maj 1924 (nr 160), den 11 september 1914 (nr 187) och den 28 juni 1918 (nr 449), föreskrifter om taxeringsmyndigheternas befattning med påföring av avgifter enligt pensionsförsäkringslagen. Särskilda föreskrifter angående avlämnande av uppgift till ledning vid statens, landstings, kommuns och annan menighets taxering till bevillning äro meddelade i kungörelsen den 3 november 1922 (nr 538). Slutligen äro att bemärka följande speciella författningar: kungörelsen den 13 januari 1922 (nr 21) angående vissa uppgifter enligt 11 § i förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering; förordningarna den 22 mars 1918 (nr 142) och den 26 mars 1919 (nr 121), varigenom förordnande meddelats om förvarande av deklarationer för åren 1913—1919 intill utgången av å r 1925; cirkuläret den 21 februari 1919 (nr 158) till samtliga länsstyrelser angående meddelande av vissa uppgifter vid avgivande av yttrande enligt 54 § i gällande förordning om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering;

105 kungörelsen den 3 november 1922 (nr 537) rörande ordningen för upprättande av sammandrag av taxeringslängderna; cirkulären den 3 november 1922 (nr 554) och den 29 februari 1924 (nr 32)*till rikets samtliga länsstyrelser med vissa föreskrifter rörande taxeringsförfarandet; samt kungörelsen den 15 juni 1923 (nr 217) med viss bestämmelse rörande deklaration till ledning vid virkestaxering ävensom angående skogsvårdsavgiftslängd. Därjämte äro genom olika, tid efter annan meddelade kungörelser fastställda formulär till taxeringslängder och andra för taxeringsarbetet erforderliga blanketter. I föreliggande förslag till taxeringsförordning hava upptagits bestämmelser De sakk as rörande alla slag av taxering för direkt skatt till staten och kommunerna. ^^ Det synes nämligen innebära övervägande fördelar för såväl allmänheten som de myndigheter, som hava att taga befattning med taxeringsarbetet, att de väsentligaste bestämmelserna härom finnas meddelade i en enda författning. Nuvarande taxeringsförordning har ock ursprungligen upptagit samtliga de bestämmelser, som skolat iakttagas med avseende å taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering. Att motsvarande stadganden rörande virkestaxering hittills meddelats i särskild lag beror på denna taxerings särskilda karaktär och den omständigheten, att det grundläggande taxeringsarbetet åligger kommunala myndigheter. Dessa anledningar äga icke längre giltighet, därest i stället för skogsaccis sättes en kommunal skogsskatt enligt 1921 års kommunalskattekommittés förslag och taxeringen till sådan skatt, enligt vad samma kommitté förutsätter, uppdrages åt de för inkomsttaxeringen avsedda taxeringsmyndigheterna. De bestämmelser rörande allmän fastighetstaxering, som nu erfordras, böra erhålla bestående karaktär i olikhet mot vad fallet var med förordningarna av den 7 juli 1921 (nr 382 och 383) samt den 10 oktober 1924 (nr 450), vilkas begränsade giltighetstid självfallet utgjorde ett hinder för bestämmelsernas intagande i den allmänna taxeringsförordningen. Den omständigheten, att för allmän fastighetstaxering föreslås särskilda beskattningsnämnder lärer icke i och för sig utgöra hinder för upptagandet av stadgandena om allmän fastighetstaxering i samma förordning, som avses för övrig taxering. Det har ock befunnits lända till fördel att så sker. Stadgandena om fastighetstaxering under löpande taxeringsperiod, vilka i vissa hänseenden sammanhänga med bestämmelserna om allmän fastighetstaxering, kunna därigenom bringas i nära samband med de för inkomsttaxeringen gällande föreskrifterna, en omständighet av vikt, då fastighetstaxeringen under löpande taxeringsperiod avses skola utföras av de för inkomsttaxeringen verksamma nämnderna. I förslaget till taxeringsförordning hava intagits samtliga bestämmelser av den art, att de enligt hittillsvarande betraktelsesätt böra beslutas av riksdagen. Härvid har dock undantag gjorts dels beträffande det särskilda förfarande, som erfordras för taxering av skogsmark och växande skog, och dels beträffande deklarationsformulären. Skälen för dessa undantag komma att angivas i vederbörligt sammanhang längre fram i detta betänkande (sid. 114 och 177). Liksom kommunalskattekommittén funnit anledning föreslå bemyndigande för Kungl. Maj:t att utfärda de särskilda föreskrifter eller anvisningar, som utöver de i kommunalskattelagen med tillhörande anvisningar meddelade bestämmelser må erfordras, har i förslaget till taxeringsförordning intagits ett med avseende å taxeringsförfarandet häremot svarande stadgande (227 §). Härom hänvisas till vad å sid. 172 anföres.

106 Beträffande taxeringsmyndigheternas befattning med avgiftspåföringen enligt lagen om allmän pensionsförsäkring har i förslaget allenast intagits hänvisning till de i pensionsförsäkringslagen meddelade bestämmelserna (219 §). Tillräcklig anledning att utbryta dessa bestämmelser ur nämnda lag och överföra dem till taxeringsförordningen synes icke föreligga. Vid förslagets avfattning har den grundsatsen varit ledande, att de olika slagen av taxering behandlas i var sitt kapitel, föregångna av ett kapitel med inledande stadganden och efterföljda av dels ett kapitel med allmänna bestämmelser, och dels ett kapitel med stadganden om kostnader för taxeringsförfarandet. Genom en sådan anordning torde vinnas överskådlighet och reda och den, som söker bestämmelser om viss slags taxering, behöver icke villas av ovidkommande stadganden. För grupperingen inom de olika kapitlen har i regel den tidsföljd, i vilken de olika stadgandena kunna antagas vara av intresse, fått vara avgörande, dock har i enstaka fall avvikelse härifrån gjorts, då sådant betingats av sammanhanget. För vinnande av enkelhet i avfattningen har i författningsförslagets 6 § stadgats, att, där ej annorlunda angives eller av förhållandena uppenbarligen framgår, i förordningen avses med länsstyrelse jämväl överståthållarämbetet och med landskamrerare jämväl kamreraren vid överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden, allmänna ombudet hos den föreslagna interkommunala prövningsnämnden samt sådan tjänsteman, som jämlikt 114 §. i förordningen förordnats att för vissa fall fullgöra landskamrerares åligganden.

107 FASTIGHETSTAXERING. 3 kap.

Allmän fastighetstaxering. Enligt bevillningsförordningen av den 28 oktober 1910 skall för fast egen- Gällande dom med vissa undantag utgöras bevillning, vilken utgår efter fastighetens bestämpå grund av taxering uppskattade värde. Uppskattning av fast egendom skall äga rum vart femte år och skall det värde, som därvid åsättes, utan förnyad uppskattning bibehållas oförändrat under femårsperioden, därest icke under tiden mellan två på varandra följande allmänna omtaxeringar förändrad värdering påkallas av inträffade förhållanden, vilka närmare angivas j anvisningarna till nyssnämnda förordning. Enligt gällande taxeringsförordning verkställes fastighetstaxeringen såväl de år, då allmän omtaxering sker, som ock under löpande taxeringsperiod av samma taxeringsmyndigheter, som hava att handlägga inkomsttaxeringen, alltså taxeringsnämnder och prövningsnämnder, och skall taxeringsarbetet de år, allmän omtaxering äger rum, vara avslutat vid samma tid som eljest. Ägare eller innehavare av fastighet är icke pliktig att meddela uppgifter till ledning för fastighetstaxering i vidare mån än att han, då allmän fastighetstaxering skall äga rum, har att i händelse av anmaning avlämna vissa uppgifter enligt fastställt formulär. Jämlikt dessa bestämmelser i bevillningsförordningen och taxeringsförordningen verkställdes allmän fastighetstaxering åren 1913 och 1918 och skulle ny sådan taxering hava ägt rum år 1923. Emellertid förutsattes i 1920 års kungl. förslag till ny kommunalskattelag, EHnatt allmän fastighetstaxering skulle äga rum år 1921. Då riksdagen avslog r™££™£ berörda lagförslag och antog det s. k. kommunalskatteprovisoriet, anfördes ^Jj^mbland andra skäl härför bristerna i taxeringsväsendet, därvid särskilt erinra- melser. des om den ojämnhet, som förelåg i fråga om fastighetstaxeringen. Riksdagen hemställde därför om skyndsam utredning angående, bland annat, ändrade grunder för beskattningsnämndernas organisation och faxeringsförfarandet att lända till efterrättelse vid allmän fastighetstaxering, som enligt riksdagens mening borde verkställas under år 1922. De erinringar, som framkommit mot förfarandet vid allmän fastighetstaxering, torde i huvudsak hava varit följande. Taxeringsmyndigheternas sammansättning, som var avvägd huvudsakligen med hänsyn till inkomsttaxeringen, innebar icke någon säkerhet för en sorgfällig prövning av fastighetstaxeringen, och en sådan prövning kunde för övrigt näppeligen påräknas i följd av den alltför knappa arbetstid, som stod taxeringsmyndigheterna till buds. Taxeringsdistriktens omfång måste hållas vid ganska begränsad om-

108 fattning, vilket medförde, att de lokala intressenas inverkan på fastighetstaxeringen blev alltför stor och taxeringen i hög grad ojämn. Det uppgiftsmaterial, som de skattskyldiga ställde till taxeringsmyndigheternas förfogande, lämnade icke erforderlig ledning för en jämn och likformig uppskattning, särskilt som anmaningsförfarandet på grund av det därmed förbundna betydande arbetet icke i någon nämnvärd utsträckning tillämpades, åtminstone på de allra flesta håll. Allmän Sedan den av 1920 års riksdag begärda utredningen verkställts, framlades fastighets- s o m resultat av densamma för 1921 års riksdag en proposition (nr 215) med 1^1922 å r s l a g till förordning om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid allmän fastighetstaxering år 1922. Propositionen blev i huvudsak antagen av riksdagen och förordning i ämnet utfärdades den 7 juli 1921 (nr 382). Förordningen innefattade, bland annat, dels bestämmelser om, att taxeringen skulle verkställas av särskilda, enbart för nämnda taxering tillsatta taxeringsmyndigheter, dels stadganden om särskilda åtgärder för befordrande av taxeringens jämnhet och likformighet, dels ock föreskrifter om obligatorisk uppgiftsskyldighet för ägare eller skattskyldig innehavare av fastighet i avseende å den ifrågavarande taxeringen. TaxeringsDe omförmälda bestämmelserna om taxeringsmyndigheterna innehöllo myndig- följande: På landet skulle taxeringen beredas av beredningsnämnder, vilkas antal och arbetsområden inom varje län för sig bestämdes av länsstyrelsen. Beredningsnämnden skulle bestå av en av länsstyrelsen förordnad ordförande samt ledamöter, valda av kommunalstämma eller kommunalfullmäktige, och skulle ledamöterna utgöra minst fyra för varje beredningsdistrikt samt, om distriktet bestod av två eller flera kommuner, minst två från varje kommun. Taxeringen skulle därefter verkställas av taxeringsnämnder med arbetsområden, omfattande ett flertal beredningsdistrikt efter av länsstyrelsen verkställd indelning. Taxeringsnämnden skulle bestå av ordförande, förordnad av länsstyrelsen, samt sex ledamöter. Av dessa skulle en utses av länsstyrelsen, två väljas av landstinget och två av kommunalstämma eller kommunalfullmäktige — av sistnämnda två ledamöter skulle åtminstone den ene hava tjänstgjort i beredningsnämnden inom kommunen. Såsom sjätte ledamot skulle inträda vederbörande beredningsnämndsordförande eller, om han förordnats att vara ordförande i taxeringsnämnden, en ledamot, som länsstyrelsen skulle utse i hans ställe. De kommunvalda ledamöterna skulle tjänstgöra i taxeringsnämnden allenast då fråga var om taxering av fastighet inom den kommun, av vilken de valts, och beredningsnämndsordföranden eller den i hans ställe utsedde ledamoten allenast då fråga var om taxering inom ordförandens beredningsdistrikt. I stad skulle fastighetstaxeringen, utan några förarbeten av beredningsnämnder, verkställas av taxeringsnämnder, bestående av ordförande, förordnad av länsstyrelsen, samt fyra ledamöter, en förordnad av länsstyelsen och tre valda av stadsfullmäktige eller allmän rådstuga. Fastighetstaxeringen skulle granskas och prövas av enbart för detta ändamål tillsatta prövningsnämnder, en för varje län, bestående av ledamöter till ett antal av minst tolv, högst tjugufyra, utsedda av länsstyrelsen till en fjärdedel bland de av länsstyrelsen förordnade medlemmarna i taxeringsnämnderna, till en fjärdedel bland de landstingsvalda och till en fjärdedel bland de kommunvalda taxeringsnämndsledamöterna samt till återstående fjärdedelen bland personer, som icke deltagit i taxeringsarbetet. Särskild prövningsnämnd för fastighetstaxeringen skulle icke tillsättas i Stockholm, utan

109 skulle därstädes den vanliga prövningsnämnden taga befattning med fastighetstaxeringen. över prövningsnämndernas beslut kunde besvär anföras hos kammarrätten och därefter hos Kungl. Maj:t. Beträffande de ovan nämnda åtgärderna för befordrande av taxeringens Åtgärder jämnhet och likformighet framgick av förordningen och grunderna för den- för d e samma följande. ringens Själva organisationen, för vilken nyss redogjorts, var avsedd att innebära ochiikgarantier för en lämplig avvägning mellan de lokala intressena och de mera formighet. allmänna synpunkterna. Beredningsnämnderna, som hade relativt små arbetsområden, voro försäkrade om kommunmedlemmarnas medverkan till taxeringen och således utrustade med god kännedom om ortens förhållanden. De kommunvalda ledamöterna voro i majoritet, varför ortsintressena kunde göra sig gällande, ehuru ingalunda på ett obehörigt sätt, då ordföranden i högre grad än övriga medlemmar av nämnden behärskade materialet på grund av de förarbeten för taxeringen, som åvilade honom enligt vad nedan sägs. Taxeringsnämnderna med deras större distrikt borde åvägabringa likformighet mellan de resultat, vartill de olika beredningsnämnderna kommit, och tillsattes därför på sådant sätt, att en mera vidsynt prövning kunde ske. Slutligen hade prövningsnämnderna att sörja för att taxeringsnämndernas resultat, i den mån skiljaktigheter mellan dem förelåge, bleve bringade i god överensstämmelse med varandra, varför vid prövningsnämndernas sammansättning de allmänna intressena ytterligare stärktes. De olika nämnderna voro var för sig skyldiga att i viss omfattning redogöra för de av dem följda värderingsgrunderna, varigenom behovet av rättelser och justeringar kunde utan alltför vidlyftig granskning bedömas av överordnad nämnd. Fastställandet av enhetliga värderingsgrunder påbörjades för övrigt redan på ett tidigare stadium än själva taxeringsarbetet. Sålunda skulle på landsbygden, innan beredningsnämnderna började sin verksamhet, ett förberedande sammanträde hållas inför länsstyrelsen eller landskamreraren för överläggningar rörande de allmänna grunderna, som borde tillämpas vid fastighetstaxeringen. Till detta sammanträde skulle kallas ordförandena i berednings- och fastighetstaxeringsnämnderna å länets landsbygd, en beredningsnämndsledamot från varje kommun, som utsett dylik ledamot att deltaga i sammanträdet, samt de landstings vald a ledamöterna i taxeringsnämnderna; och ägde länsstyrelsen att till sammanträdet kalla jämväl andra personer, vilka på grund av sin verksamhet eller eljest kunde antagas besitta sakkunskap rörande fastighetsvärdena i allmänhet eller särskilt rörande värdering av skogsmark och skog. Därest så funnes lämpligt, kunde särskilda sammanträden hållas för olika delar av länet. De vid dylikt sammanträde närvarande borde för sådana trakter inom länet, där jordbruksfastigheterna kunde med avseende å ägoslag och jordens beskaffenhet anses vara väsentligen likartade, föreslå vissa värden för ytenhet mark av olika ägoslag och godhetsklasser med normalt byggnadsbestånd, vilka enhetsvärden finge tjäna till ledning vid fastighetstaxeringen. Därjämte skulle vissa frågor rörande värdering av skogsmark och växande skog upptagas till behandling vid sammanträdet. Protokoll över vad som förekommit skulle tillställas ordförandena i berednings- och taxeringsnämnderna i länet. Liknande sammanträden kunde efter länsstyrelsens beprövande hållas i stad. Vid beredningsnämnds första sammanträde och innan uppskattningsarbetet tog sin början, hade ordföranden att avgiva noggrann redogörelse rörande dels de enhetsvärden, som föreslagits vid ovannämnda förberedande samman-

110 trade, dels de värderingsgrunder i övrigt, som å detta sammanträde ansetts böra inom distriktet tillämpas, dels de köp av jordbruksfastighet inom distriktet, som under de senaste fem åren förekommit, och dels de slutsatser beträffande fastigheternas allmänna saluvärden i orten, som enligt ordförandens mening kunde dragas av dessa köp. Funnes inom distriktet fastigheter med skog, borde redogörelsen omfatta jämväl vad som rörande värdering av skogsmark och växande skog förekommit vid det förberedande sammanträdet. Redogörelsen ävensom beredningsnämndens mening om densamma borde protokollföras. Härefter skulle beredningsnämnden upprätta förslag till taxering av varje fastighet inom distriktet, och skulle denna taxering upptagas i fastighetslängden, därvid ordföranden var skyldig att i alla de fall rörande värdesättning, då hans mening icke gjort sig gällande, i härför avsedd kolumn i längden upptaga det värde, han ansett böra föreslås. Innan fastighetstaxeringsnämnderna på landet började det egentliga taxeringsarbetet, skulle ordföranden kalla de landstingsvalda ledamöterna ävensom samtliga ordförande i beredningsnämnderna i de till taxeringsdistriktet hörande beredningsdistrikten till ett särskilt förberedande sammanträde. Vid detta hade varje beredningsnämndsordförande att avgiva noggrann redogörelse för de värderingsgrunder, efter vilka beredningsnämnden upprättat sitt förslag till taxering, ävensom för sin egen uppfattning, huruvida och i vad mån dessa värderingsgrunder kunde anses överensstämma med resultatet av överläggningarna vid ovannämnda förberedande sammanträde inför länsstyrelsen eller landskamreraren eller eljest med de priser, som i orten betalts vid fastighetsköp. På grundval av dessa redogörelser skulle de närvarande taga under övervägande och till protokollet anteckna, vilka allmänna jämkningar av beredningsnämndernas förslag kunde finnas erforderliga för en jämn och likformig taxering i hela taxeringsdistriktet, med rätt för envar av de närvarande och med skyldighet för såväl taxeringsnämndens ordförande som beredningsnämndsordförandena att låta sin mening antecknas till protokollet, därest den avvikit från flertalets. Därefter skulle taxeringsarbetet verkställas medelst individualtaxering av varje fastighet. Var stad delad i två eller flera taxeringsdistrikt och hade sådant förberedande sammanträde, som ovan (sid. 109) nämnts, icke hållits, skulle före taxeringsarbetets påbörjande ordförandena och ledamöterna i taxeringsnämnderna sammanträda för överläggningar rörande värderingsgrunderna. Innan iastighetsprövningsnämnd sammanträdde, skulle landskamreraren verkställa noggrann undersökning av taxeringslängderna ävensom de hos berednings- och taxeringsnämnderna förda protokollen samt därefter hos prövningsnämnden påyrka de åtgärder, som erfordrades för åstadkommande av en jämn och likformig fastighetstaxering inom länet. De sakVid övervägande av i vad mån de vid 1922 års allmänna fastighetstaxe kunniga, ring tillämpade bestämmelserna .böra upptagas i en ny taxeringsförordning Beklara- h a v a d e sakkunniga, vad först angår den obligatoriska uppgiftsskyldigheten tionsskyi. för ägare eller skattskyldig innehavare av fastighet, funnit densamma böra dighet. bibehållas såsom utgörande en nödvändig grundval för en noggrann taxering. De uppgifter, som skola avlämnas, kallas deklarationer, en i förslaget genomgående använd benämning för uppgifter, vilka enligt fastställt formulär avlämnas till ledning för taxering, som vidkommer den uppgiftsskyldige. Deklarationsskyldigheten är ålagd den, som är ägare av fastigheten eller som är innehavare under sådana förhållanden, att han enligt förslaget till kommunalskattelag skall anses likställd med ägare.

Ill De sakkunniga hava inhämtat landskamrerarnas yttranden om erfaren- Organisaheterna från 1922 års allmänna fastighetstaxering, särskilt med avseende å tionen. berednings- och taxeringsnämndernas arbeten. De allra flesta av dessa ytt- Yttranden randen giva vid handen, att den nya organisationen fungerat synnerligen a^ landsväl och att densamma synes böra bibehållas. Det uttalas allmänt, att säkrare kamre " rarna och bättre taxeringsresultat vunnits. Endast från tre håll hava erinringar gjorts mot själva organisationen. Dessa erinringar överensstämma med varandra därutinnan, att taxeringsnämnderna icke skulle hava medfört den nytta man väntat och att de kunna anses obehövliga som ett led i organisationen. En landskamrerare anför sålunda i huvudsak: Taxeringsnämndernas arbete har oftast inskränkt sig till att med smärre ändringar, i regel tillstyrkta av beredningsnämnden, såsom uppskattade värden införa de av beredningsnämnden föreslagna värdena, vilka ofta, tydligen i obehörig grad, påverkats av kommunal fiskaliska synpunkter; i vissa fall har det till och med inträffat, att sådana synpunkter — sannolikt efter jämförelse med angränsande, samma taxeringsdistrikt tillhörande kommuner — kommit till uttryck först hos taxeringsnämnden. Särskilt beträffande värdesättningen å fastigheter, tillhörande utom distriktet bosatta personer, gjorde sig omförmälda tendenser gällande. Den för prövningsnämndsarbetet föreslagna tiden var för kort att möjliggöra en så ingående granskning av berörda förhållanden, som varit önskvärd. De nu angivna omständigheterna anses böra föranleda till, a t t taxeringsnämnderna avskaffas och att deras arbetstid anslås till utökning av den för prövningsnämndsarbetet använda tiden. I dylik händelse borde beredningsnämndsordförandena föredraga taxeringsärendena inför prövningsnämnden eller en delegation därav i närvaro av landskamreraren. Föredragningen skulle fortgå under tiden januari—maj. Genom en sådan anordning skulle prövningsnämnden kunna bilda sig en ingående uppfattning om utfallet av taxeringarna i länets olika delar och bliva i stånd att vidtaga åtgärder för jämlikhet och objektiv riktighet. En annan landskamrerare anför: Den vidlyftiga apparat, som anlitades för 1922 års fastighetstaxering, var av behovet påkallad med hänsyn till de nya faxeringsgrunderna. Taxeringsnämndernas arbete synes hava inskränkt sig till behandling av inkomna erinringar mot beredningsnämndernas förslag. De lämnade direktiven h a v a överallt blivit följda och anledning att befara bristande enhetlighet, även om taxeringsnämnderna icke funnits, föreligger ej. Beredningsnämndernas distrikt sammanföllo med inkomsttaxeringsnämndernas och den indelning i större distrikt, som skedde för fastighetstaxeringsnämnderna, synes icke vara erforderlig för vinnande av den eftersträvade jämlikheten mellan kommunerna. Till blivande allmän fastighetstaxering synes icke behöva användas en så vidlyftig apparat som vid 1922 års fastighetstaxering, utan torde densamma kunna anförtros de vanliga inkomstt axerin gsnämnderna. I det tredje yttrandet hänvisas endast till infordrade uttalanden av vissa berednings- och taxeringsnämndsordförande. Några av dessa ordförande förmena, att taxeringsnämnden såsom mellaninstans icke medfört avsedd nytta, utan orsakat onödiga kostnader. Gent emot dessa uttalanden från tre län om taxeringsnämndernas ringa inverkan på taxeringsresultatet stå övriga yttranden av landskamrerarna. I många av dessa yttranden uttalas visserligen endast, att organisationen visat sig lämplig, men i åtskilliga säges särskilt ifrån, att taxeringsnämnderna haft en uppgift att fylla. Sålunda yttras, bland annat, följande: Nödvändig-

112 heten av taxeringsnämnden såsom mellaninstans blev tillfullo ådagalagd. — Uppdelningen i berednings- och taxeringsnämnder var synnerligen behövlig. — Den uppnådda större jämlikheten och enhetligheten vanns huvudsakligen därigenom, att taxeringsdistrikten omfattade större områden än förut. — Taxeringsnämnderna vinnlade sig om, att en enhetlig taxering inom deras distrikt skulle komma till stånd. — Redan genom taxeringsnämndernas beslut uppnåddes en jämnhet och likformighet, som förut saknats. Genom taxeringsnämnderna åvägabragtes en mera objektiv och från personliga intressen frigjord uppskattning. — Taxeringsnämnderna voro en lämplig instans för tillrättaläggande av beredningsnämndernas förslag med hänsyn till inkomna erinringar och med avseende å fastighetsvärdenas utjämnande inom taxeringsdistriktet. — Taxeringsnämndernas verksamhet präglades av erkännansvärd förmåga att verka för rättvisa taxeringsgrunder kommunerna emellan. — Bestämmelsen om två olika nämnder för taxeringens verkställande visade sig ganska ändamålsenlig, särskilt ur synpunkten av enhetlig taxering inom olika socknar med i huvudsak likvärdiga fastigheter. OrganisaJämväl de sakkunniga äro bestämt övertygade, att det goda resultatet av tionen i 1922 års allmänna fastighetstaxering i mycket hög grad berott på taxeringshuvudsak n ä m n d e r n a s verksamhet. Beredningsnämndernas antal var nämligen, i enbibehåiien. l i g n e t m e d v a d g o m förutsattes vid organisationens tillkomst, stort och deras arbetsområden begränsade. Hade prövningsnämnderna skolat fatta beslut omedelbart på grundval av beredningsnämndernas arbetsresultat, skulle de otvivelaktigt hava stått inför en alltför omfattande arbetsuppgift. Det inverkade därför säkerligen i stort sett förmånligt, att beredningsnämndernas förslag genomgingos och tillrättalades av taxeringsnämnderna såsom mellaninstans. Beredningsdistrikten torde alltjämt böra hållas ganska små, för att ortskännedomen, som är av alldeles särskild betydelse vid fastighetstaxering, skall kunna komma till sin rätt och göra sig gällande. Det lärer därför icke heller vara lämpligt att sammanslå beredningsnämnderna och taxeringsnämnderna till en nämnd med distrikt, till sin omfattning utgörande något mellanting mellan berednings- och taxeringsdistrikten. Genom en sådan anordning skulle olägenheter, som med 1922 års organisation undvikits, uppkomma därutinnan, att såväl prövningsnämndens arbetsuppgift skulle bliva alltför betungande som ock ortskännedomen minskas. Intetdera av de förslag, som ovan återgivits ur två landskamrerares yttranden, nämligen om prövningsnämndsarbetets utsträckning över en betydande tidrymd eller om fastighetstaxeringens överlämnande åt de vanliga inkomsttaxeringsnämnderna, kan förordas. Det förra förslaget skulle i betänklig grad taga i anspråk såväl prövningsnämndsledamöternas som landskamrerarens tid och det senare förslaget skulle innebära ett återinträde av olägenheter, vilkas undvikande utgjorde en av de allra viktigaste anledningarna till organiserandet av särskilda nämnder för fastighetstaxeringen 1922. I de sakkunnigas förslag är alltså 1922 års organisation bibehållen, men en del jämkningar och kompletteringar hava vidtagits. Använda Innan dessa ändringar närmare behandlas, torde det böra anmärkas, att benämnin- de år 1922 använda beteckningarna taxeringsnämnd och prövningsnämnd äro gar. i v i s s m å n villsamma, i det att samma namn användas beträffande taxeringsmyndigheterna för inkomsttaxering. Det ansågs till och med nödigt, att på vissa ställen i den för 1922 års fastighetstaxering gällande författningen, som ju dock både enligt sin överskrift och genom innehållet av 1 § gällde endast fastighetstaxeringen år 1922, i förtydligande syfte använda beteck-

113 ningarna »fastighetstaxeringsnämnd» och »prövningsnämnd för fastighetstaxering». Dylika benämningar skulle visserligen alltjämt kunna användas, men om så sker, har det till följd, att någon särskiljande beteckning bör fogas till namnen å motsvarande nämnder för inkomsttaxeringen, vilket ju icke behövdes år 1922. De sakkunniga hava därför sökt finna nya namn å taxeringsnämnderna och prövningsnämnderna för allmän fastighetstaxering och hava därvid stannat för namnen uppskattningsnämnd och länsuppskattningsnämnd. Vidare hava de år, då allmän fastighetstaxering äger rum, i förslaget benämnts uppskattningsår. I förslaget hava beredningsnämnderna och uppskattningsnämnderna erhållit Beredenahanda sammansättning som år 1922, då denna synes hava varit väl av- nm%3- ° ch vägd. Beträffande de ledamöter, som väljas av kommun eller landsting, har J^nanmemellertid i 9 § 3 mom. och 12 § 1 mom. sista stycket för valbarhet upp- derna, ställts det villkor, att vederbörande ledamot skall vara kommunalt röstberättigad inom kommunen eller uppskattningsdistriktet. Ett sådant villkor synes bättre än det år 1922 gällande villkoret om bofasthet inom område, som nu nämnts, motsvara det ur kommunernas synpunkt betydelsefulla arbete, som ankommer på berednings- och uppskattningsnämnderna. Vidare hava de vid 1922 års fastighetstaxering meddelade bestämmelserna om besvär över kommunernas val av ledamöter i beredningsnämnderna, vilka behållits i 10 § 2 mom., blivit enligt 12 § 2 mom. utsträckta att gälla även valen till uppskattningsnämnderna. Beträffande länsuppskattningsnämndens sammansättning hava stadgandena Länsuppfrån år 1922 bibehållits därutinnan, att en fjärdedel av nämndens ledamöter skattningsskall utses bland dem, som deltagit i uppskattningsnämndernas arbeten efter ™^" val av kommun, och en fjärdedel bland personer, vilka icke deltagit i nämnda arbeten. Återstående hälften av nämndens ledamöter skulle enligt 1922 års bestämmelser bestå till lika antal av taxeringsnämndsledamöter, som tillsatts av länsstyrelse och landsting. I det föreliggande förslaget har upptagits sådant stadgande, att omförmälda hälft visserligen skall utses bland dem, som deltagit i uppskattningsnämndernas arbeten efter förordnande av länsstyrelsen eller val av landsting, men att därvid icke behöver iakttagas, att nämnda grupper bliva lika representerade. Båda dessa grupper ledamöter i uppskattningsnämnderna på landet företräda de allmänna synpunkterna i taxeringsarbetet och då deras uppgifter således äro ensartade, torde föreskriften om deras särhållande såsom olika grupper vid utseende av länsuppskattningsnämnden icke behövas. Dessutom visade det sig år 1922, att den stränga bundenheten för länsstyrelsen medförde svårigheter att få samtliga behöriga intressen företrädda i prövningsnämnden. Sålunda kunde iakttagandet av den ifrågavarande föreskriften föranleda, att de olika delarna av länet icke blevo på önskvärt sätt representerade. Då det ansågs rimligt, att någon eller några representanter för länsstyrelsens medlemmar i städernas taxeringsnämnder jämväl invaldes, minskades emellertid därigenom det antal utav länsstyrelsen utsedda medlemmar i landsbygdens taxeringsnämnder, som kunde erhålla säte i fastighetsprövningsnämnden. Liksom de av landskamrerarna lämnade upplysningarna om erfarenheterna Taxeringsfrån 1922 års allmänna fastighetstaxering givit vid handen, att på det hela myndigtaget intet varit att erinra mot den därvid använda taxeringsorganisation, hetemaa synas jämväl reglerna för taxeringsmyndigheternas verksamhet och för där- s^mrhet med sammanhängande åtgärder hava varit väl avvägda. I det föreliggande förslaget hava därför nämnda regler bibehållits med ändringar och kompletteringar, där så erfordrats. 8 — 1923 års

Taxeringssakk.

114 FörbereTill en början har det ansetts erforderligt, att landskamreraren redan dande åt- under de förberedande åtgärderna för taxeringen blir tillförsäkrad ett mera gärder, omfattande material för bedömande av fastighetsvärdena än vad förhållandet var år 1922. Hans verksamhet för åstadkommande redan från början av riktiga värderingsgrunder bör underlättas genom att han dels erhåller faktiska upplysningar om de pris, som tillämpats på fastighetsmarknaden eller eljest fixerats under den efter senaste allmänna fastighetstaxering förflutna femårsperioden, och dels kommer i tillfälle att inhämta upplysningar från personer, som på förevarande område äro i besittning av särskild sakkunskap och erfarenhet. Med utgångspunkt härifrån har det i 18 § andra stycket föreslagits, att de lagfartsförteckningar, som skola avlämnas av häradsskrivare och vederbörande tjänsteman i stad, samt de uppgifter om hypoteksvärderingar, som skola avgivas av direktion för hypoteksinrättning, skola tillställas, icke såsom år 1922 var stadgat ordföranden i beredningsnämnden eller i stad upppskattningsnämnden, utan länsstyrelsen. Vidare har i 22 § 1 mom. föreslagits, att landskamreraren har att efter erhållen tillgång till nyssnämnda uppgifter verkställa undersökning rörande fastigheternas allmänna saluvärde på länets landsbygd samt att länsstyrelsen äger inkalla lämpligt antal sakförståndiga personer att meddela landskamreraren erforderliga upplysningar för berörda undersökning. Genom de nu omförmälda uppgifterna och upplysningarna är landskamreraren vid förberedande sammanträden enligt 23 § i besittning av, utom sin egen erfarenhet i förevarande frågor, ytterligare en ganska omfattande utredning rörande de allmänna saluvärden inom länet och i 23 § har stadgats, att landskamreraren skall å det eller de förberedande sammanträdena redogöra för priserna vid köp och försäljning under de senaste fem åren av fastigheter inom länet eller den del av detsamma, sammanträdet avser, och för de slutsatser beträffande fastigheternas allmänna saluvärden, som enligt hans mening kunna dragas därav, så ock för övriga av honom kända förhållanden av beskaffenhet att inverka på nämnda värden. VärdesättI detta sammanhang vilja de sakkunniga erinra om, att i förslaget icke mng av återfinnes någon motsvarighet till de särskilda regler, som år 1922 voro medochgväxan- belade om värdesättningen av skogsmark och växande skog såväl vid överde skog. läggningarna å det förberedande mötet inför länsstyrelsen eller landskamreraren som eljest vid själva taxeringsarbetet. Anledningen härtill är, att kommunalskattekommittén i sitt förslag icke upptagit några beskattningsregler rörande skogsmark och växande skog, utan förutsatt, att Kungl. Maj:t skulle utfärda särskild instruktion härom. En naturlig följd härav är, att taxeringsreglerna beträffande dessa beskattningsföremål utelämnas jämväl i taxeringsförordningen och fastställas av Kungl. Maj:t. I 24 § har gjorts en hänvisning till av Kungl. Maj:t i detta avseende utfärdad instruktion. AreaiuppFrån ett flertal län har klagats över att vid 1922 års allmänna fastighetss,fter- taxering svårigheter framträdde vid bedömandet av de lämnade arealuppgifterna och vid fastställandet av arealerna å olika ägoslag. Samtidigt uttalas emellertid en förväntan, att vid fortsatt tillämpning av taxeringsförfarandet arealerna skola bliva allt noggrannare kända. E n riktig taxering är givetvis i hög grad beroende på, att bästa möjliga kännedom om arealerna erhålles. Vid 1922 års taxering vidtogos särskilda åtgärder för vinnandet av dylik kännedom genom tillhandahållandet åt taxeringsmyndigheterna av dels jordregisterutdrag och dels avskrift av uppskattningslängderna för jordvärdeeller jordräntestegrings beräknande. Ett omfattande arbete nedlades också av taxeringsmyndigheterna för uppnåendet av riktiga resultat i förevarande

115 avseende. Det bör nu sörjas för, att vid förnyad allmän fastighetstaxering de förut vunna resultaten kunna komma till nytta. Resultaten framgå i första hand av de upprättade fastighetslängderna, men även taxeringsmyndigheternas anteckningar å deklarationerna och möjligen jordregisterutdragen samt andra handlingar rörande taxeringen lämna upplysningar härutinnan. De år 1922 upprättade fastighetslängderna föreligga i endast två exemplar, huvudskriften, som förvaras hos riksräkenskapsverket, och en avskrift, som förvaras hos vederbörande länsstyrelse. Intetdera av dessa exemplar kan utan olägenhet överlämnas till taxeringsmyndigheterna. Vid framdeles skeende taxeringar är det avsett, att i fögderi skola av fastighetslängderna finnas tre exemplar, huvudskriften hos länsstyrelsen och två avskrifter, av vilka den ena omhänderhaves av häradsskrivaren eller motsvarande tjänsteman i stad och den andra av kommunal uppbördsmyndighet. Samma förhållande, som nyss sagts om 1922 års längder, gäller härvid om huvudskriften av fastighetslängderna, och vid den tidpunkt, då taxeringsmyndigheterna skulle behöva längderna, pågår arbetet med debiteringen, varvid avskrifterna av längderna icke kunna undvaras av debiteringsförrättarna. I stad med magistrat skola jämväl framdeles endast två exemplar av fastighetslängderna föreligga. Under dessa förhållanden har det icke ansetts böra föreskrivas, att de gällande fastighetslängderna skola tillhandahållas taxeringsmyndigheterna. Det har förmodats, att de upplysningar, som äro erforderliga, kunna erhållas ur jordregisterutdragen, kompletterade med efter deras upprättande tillkomna anteckningar, samt i synnerhet ur anteckningarna å tidigare deklarationer och andra därtill hörande handlingar rörande fastigheterna. I den mån därur erhållna upplysningar skulle lämna rum för någon ovisshet eller osäkerhet, synas de behövliga uppgifterna kunna erhållas genom korrespondens med myndighet, som har tillgång till längderna. I följd härav har i 20 § föreslagits, att sedan länsstyrelsen ombesörjt, att de vid närmast föregående allmänna fastighetstaxering tillgängliga jordregisterutdragen blivit fullständigade med de anteckningar, som efter utdragens upprättande tillkommit i jordregistret, samt utdrag verkställts av jordregistret i de delar, som upplagts under samma tidrymd, skall länsstyrelsen till ordföranden i beredningsnämnden översända omförmälda utdrag ävensom de vid närmast föregående allmänna fastighetstaxering och därefter avgivna, hos länsstyrelsen förvarade deklarationer och andra uppgifter rörande fastigheter inom beredningsdistriktet. Liksom det är av vikt, att enhetsvärden bliva på förhand bestämda att Åtgärder ligga till grund för taxeringen, är det av betydelse att kunna med någor- för överlunda stor säkerhet och lätthet överblicka, huruvida eller i vad mån enhets- blickande värdena blivit följda vid individualtaxeringarna. Det ligger i sakens natur, a g k u f t r att enhetsvärdena icke kunna genomgående följas; beträffande varje fastighet njngen. för sig måste tagas i övervägande, huruvida för dess del särskilda omständigheter föreligga, som kunna giva anledning till avvikelse från enhetsvärdena, och dylik avvikelse kan vara motiverad beträffande samtliga fastigheter inom hel kommun eller helt beredningsdistrikt eller ett eller flera områden av kommunen eller distriktet. E t t rätt bedömande av dylika avvikelsers befogenhet underlättas i avsevärd mån, om de vid individualtaxeringarna tilllämpade enhetsvärdena göras överskådliga genom nämnda värdens upptagande å en särskild blankett, där beträffande varje fastighet införes arealen, enhetsvärdet och taxeringsvärdet eller, om olika enhetsvärden tillämpats på olika arealer, de särskilda arealerna och det för varje dylik areal använda särskilda enhetsvärdet samt medeltalet av sistnämnda värden. Upprättas sådan

116 längd för varje beredningsdistrikt eller kommun, kommer därigenom att på ett överskådligt sätt framgå, huruvida ojämnheter föreligga i taxeringarna inom distriktet eller kommunen och undanröjandet av dylika ojämnheter blir alltså i hög grad underlättat. Det senare gäller såväl för beredningsnämndens egen del som jämväl vad angår överordnade taxeringsmyndigheter. De slutresultat, längden utvisar, bereder dessutom de senare myndigheterna en avsevärd lättnad i arbetet på genomförandet av taxeringens jämnhet icke endast inom uppskattningsdistrikten och länen utan också slutligen för hela riket. I 26 § 4 mom. föreslås, att sådan längd skall föras av beredningsnämndens ordförande och med lämpliga mellanrum framläggas för nämnden, som, därest längden utvisar ojämnheter i taxeringen, har att verkställa erforderliga rättelser, varefter längden, sedan nämndens förslag till taxering föreligger färdigt, i justerat skick fogas vid protokollet. I annat sammanhang (sid. 118) kommer att beröras överordnade taxeringsmyndigheters användning av det resultat längden utvisar. Behovet av Under förarbetena till 1922 års fastighetstaxeringsförordning berördes särskild f ^ g a n om utvägar för åvägabringande av en jämn och likformig taxering instans. I 0 r riket i dess helhet. Några åtgärder i denna riktning föreslogos emellertid icke under hänvisning därtill, att om man vunnit erfarenhet om vanskligheten att överskåda taxeringarna i ett län, man icke torde vara benägen tillstyrka en taxeringsapparat, som avser hela riket, varefter antyddes, att en dylik apparat visserligen skulle vara förmånlig med hänsyn till kammarrättens arbetsbörda, men att man eljest icke kunde vara övertygad om dess förträfflighet. De sakkunniga hava till övervägande upptagit frågan om en särskild nämnd såsom högsta instans, när det gäller allmän fastighetstaxering. Det synes emellertid vara orimligt förutsätta, att en dylik myndighet skulle vara direkt verksam för taxeringens jämnhet och likformighet i hela riket genom granskning och prövning ex officio av det under taxeringsarbetet framkomna materialet. För taxeringens jämnhet och likformighet inom de olika länen synes vara tillfredsställande sörjt genom länsuppskattningsnämndernas verksamhet och vad angår förhållandet länen emellan synas omsorgerna böra inriktas på verksamhet för detta ändamål under ett mycket tidigare stadium av taxeringsarbetet. Till frågan om åtgärder med dylikt syfte återkomma de sakkunniga här nedan (sid. 118). Vad det nu först gäller är endast sådan verksamhet, som för närvarande är tillagd kammarrätten, alltså prövningav besvär. Även om sålunda spörsmålet om en särskilt inrättad överinstans för allmän fastighetstaxering icke sammanbindes med frågan angående en hela riket avseende anordning för skapande av jämnhet och likformighet i taxeringarna, synes nämnda spörsmål icke minskas i betydelse. Enligt erhållna upplysningar uppgingo de anförda besvären över 1922 års fastighetsprövningsnämnders beslut till ett antal av 3 183, medan antalet av kammarrätten under tiden från och med den 1 september 1922 till och med den 31 augusti 1923 avgjorda beskattnings-, fattigvårds-, mantalsskrivnings- och kyrkobokföringsmål utgjorde 10 248. Av dessa siffror framgår, vilken betydelse för kammarrättens arbetsbörda en överflyttning av besvären över allmän fastighetstaxering skulle hava. Den nuvarande ordningen för prövningen av dylika besvär har medfört, att besvären över 1922 års fastighetstaxering ännu vid 1925 års början voro oavgjorda, åtminstone vad det ojämförligt största antalet angår. Ett snabbare avgörande av sådana besvär är önskligt. Taxeringen skall lända till efterrättelse under fem år och det är givetvis förenat med stora olägenheter,

117 om hälften av denna tid eller mera, därest saken fullföljes till Kungl. Maj:t, åtgår för prövning av taxeringen. Fastighetstaxeringen påverkar nämligen inkomsttaxeringen. Jämväl fastighetskrediten och en del privata förhållanden äro därav beroende, varjämte svårigheter äro förenade med de arbeten, som i form av efterdebiteringar och restitutioner föranledas av ändringar i taxeringsvärdena, sedan de under lång tid legat till grund för utskyldspåföringar. Slutligen är att märka, att kammarrätten, som ju är en domstol, i regel får i fråga om besvär över fastighetstaxeringen gå utanför det verksamhetsområde, som vanligen är förbehållet domstolarna. Besvären avse i de allra flesta fall frågor om uppskattning, värdering, medan däremot de skattetekniska och juridiska spörsmålen äro jämförelsevis sällan förekommande. Uppskattningsfrågorna äro till sin natur mera ägnade för ett bedömande av en nämnd än en domstol och det synes alltså riktigt, om desamma överlämnas till en myndighet, som har karaktär av nämnd, tillskapad huvudsakligen för prövning av uppskattningsfrågor. De sakkunniga hava alltså i sitt förslag upptagit en särskild myndighet Riksuppför prövning av besvär över allmän fastighetstaxering. Denna myndighet skattnings har med ledning av de använda namnen på underordnade nämnder och med nämnden, hänsyn till dess arbetsområde erhållit namnet riksuppskattningsnämnden. Det har eftersträvats en sådan sammansättning av densamma, att den kan förmodas bliva utrustad med förutom sakkunskap i fråga om fastighetsvärdering jämväl erfarenhet i skattetekniska och juridiska spörsmål och dessutom någon ortskännedom. Det har sålunda föreslagits, att den skall bestå av nio medlemmar, av vilka sju skola tjänstgöra i samtliga ärenden, medan två för varje län, resp. Stockholms stad, inträda, då fråga är om taxering av fastighet inom vederbörande län, resp. Stockholms stad. Av de sju medlemmarna skall Kungl. Maj:t utse ordförande, vice ordförande och ytterligare en ledamot, samt vardera av riksdagens kamrar två ledamöter. De förutnämnda två representanterna för länen och Stockholms stad skola utses av vederbörande länsuppskattningsnämnd, resp. Stockholms stads prövningsnämnd, bland dess medlemmar. Det har, såsom senare kominer att vidröras, föreslagits sådana bestämmelser rörande besvärstid och rörande riksuppskattningsnämndens verksamhet, att den bör kunna hava sitt arbete avslutat under året efter uppskattningsåret. Såsom nyss antytts, kan det givetvis inträffa, att besvär, som skola handläggas av riksuppskattningsnämnden, icke eller i varje fall icke enbart röra värderingsfrågor, utan spörsmål av skatteteknisk eller juridisk innebörd. Det har av denna anledning övervägts, huruvida någon särskild ordning borde bestämmas för prövningen av dylika spörsmål, så att de avskildes från värderingsfrågorna och prövades av kammarrätten och regeringsrätten. Emellertid skulle därigenom uppkomma ett synnerligen komplicerat och svårhanterligt förfärande, varför redan av denna anledning bestämmelser i den angivna riktningen måste anses mindre lämpliga. Härtill kommer också, dels att berörda spörsmål äro i jämförelse med värderingsfrågorna sällsynta \ och dels att riksuppskattningsnämnden torde bliva utrustad med tillräcklig sakkunskap på de ifrågavarande områdena för ett behörigt avgörande av berörda spörsmål. Ehuru riksuppskattningsnämnden således icke har att ex officio vidtaga ändringar i taxeringarna, har det ansetts nödigt att för några alldeles sär1 Av 3,183 besvär till kammarrätten rörande allmän fastighetstaxering år 1922 i länen avsågo enligt meddelanden från landskamrerarna ett antal av 53 helt eller delvis annat än uppskattningsfrågor.

118 skilda fall utrusta riksuppskattningsnämnden med rätt till ex officio-prövning. Detta gäller enligt 51 §, då nämnden vid prövning av dubbeltaxeringsmål finner, att taxeringen å den rätta orten skett till oriktigt belopp, och då nämnden eljest finner, att taxeringen verkställts å orätt ort och underlåtits å den rätta. Vid dylik händelse må dock riksuppskattningsnämnden icke fastställa taxeringen till högre belopp än beskattningsnämnd bestämt. Jämnhet Vad därefter angår frågan om åtgärder för åstadkommande av en jämn och likfor- o c n likformig taxering de olika länen emellan, må först erinras därom, att .*"*. l några åtgärder i dylik riktning icke voro stadgade i förordningen om allde "lika m ä u fastighetstaxering år 1922. Emellertid voro under taxeringsarbetet länen värderingsgrunderna inom de olika länen föremål för finansdepartementets emellan, uppmärksamhet och inom departementet verkställdes av därtill förordnad person utredning angående förekomsten av ojämnheter mellan länen i ändamål att sådana ojämnheter skulle bliva undanröjda genom justeringar av fastighetsprövningsnämnderna. Då frågan om åtgärder i förevarande avseende upptagits av de sakkunniga, hava de sakkunniga från början varit inne på den tankegången, att ett förfarande av ungefär den art, som år 1922 tilllämpades, borde lagfästas, alltså låta taxeringarnas jämnhet länen emellan undersökas av en därtill förordnad person, men därjämte utrusta denne person med rätt att, därest han finner något att erinra, göra framställningar till länsuppskattningsnämnderna och jämväl hos riksuppskattningsnämnden framställa de yrkanden, som kunna finnas erforderliga för genomförande av taxeringens jämnhet och likformighet. Denna anordning var av de sakkunniga upptagen i det utkast till taxeringsförordning, som i början av februari innevarande år översändes till landskamrerarna m. fl. Rätten att framställa yrkanden hos riksuppskattningsnämnden var givetvis icke avsedd att annat än i alldeles särskilt framträdande fall komma till användning, utan var liksom rätten att göra framställningar till länsuppskattningsnämnderna endast en konsekvens av den ställning, som givits ovannämnde person. Anordningen väckte emellertid vid landskamreraremötet den 23—26 februari en hel del erinringar och de sakkunniga hava icke funnit anledning att i det slutliga förslaget upptaga rätten att framställa yrkanden hos riksuppskattningsnämnden, utan förmena, att den avsedda jämnheten i taxeringarna måste uppnås redan i länsuppskattningsnämnderna. I sammanhang härmed har granskningsmyndighetens förhållande till länsuppskattningsnämnderna så förändrats, att verksamheten huvudsakligen kommer att bliva av korresponderande och förmedlande art och direkt sammanknutits med åtgärderna för jämn och likformig taxering inom varje län för sig. Skall en granskning av taxeringsresultatet i ändamål att tjäna till grundval för åstadkommande av jämn och likformig taxering vare sig inom ett län eller de olika länen emellan medföra avsedd verkan, måste ett omfattande statistiskt material över utfallet av taxeringarna stå till förfogande och i detta avseende kan den i annat sammanhang (sid. 115) omnämnda längden komma till användning. Dock behöver längden i dess helhet icke stå till disposition. Däremot har i förslagets 26 § 4 mom. föreskrivits, att ett sammandrag av längden skall senast den 20 december översändas till landskamreraren i länet. Utvisa sammandragen ojämnheter inom länet, är landskamreraren alltså i stånd att på detta tidiga stadium av taxeringsarbetet verka för ojämnheternas undanröjande. Dylik verksamhet kan, redan innan uppskattningsnämnderna börja sitt arbete, utövas av landskamreraren, bland annat genom deltagande i uppskattningsnämndernas i 28 § 2 mom. stadgade förberedande sammanträden. Föreskrift har därför meddelats, att tid och

119 plats för dylika sammanträden skola bestämmas i samråd med landskamreraren. Stadgandena lägga intet hinder i vägen för att, om så anses önskligt, alla sammanträdena för länet eller viss del därav hållas gemensamt, i vilken händelse förutsättningarna för tillämpningen av jämlika värderingsgrunder i hela länet bliva särdeles goda. I varje fall skola likaledes enligt 28 § 2 mom. avskrift av protokollet rörande varje sammanträde inom tio dagar översändas till landskamreraren, som därigenom är i tillfälle att ingripa i taxeringsarbetet, därest han finner anledning därtill. Att ålägga uppskattningsnämnderna skyldighet att på enahanda sätt som beredningsnämnderna statistiskt redovisa taxeringarna synes icke vara behövligt och dylik skyldighet skulle för dem vara alltför betungande. För den hela landet omfattande undersökningen av taxeringarnas jämnhet och likformighet synes det ock vara tillräckligt med sammandragen av beredningsnämndernas längder enligt 26 § 4 mom. och protokollsavskrifterna från uppskattningsnämndernas förberedande sammanträden. I 28 § 2 mom. har därför föreslagits, att dessa handlingar skola av landskamreraren översändas till finansdepartementet, Jämlikt 35 § verkställes med ledning av samma handlingar dylik undersökning genom av Kungl. Maj:t förordnad person. Resultatet av den verkställda undersökningen meddelas landskamrerarna senast den 30 april. Det ankommer därefter på vederbörande landskamrerare att pröva behovet av framställning till länsuppskattningsnämnden i anledning av det erhållna meddelandet. Meddelandet skall i varje fall jämlikt 36 § sista punkten tillställas ledamöterna och suppleanterna i länsuppskattningsnämnden. Då enligt förslaget riksuppskattningsnämnden endast kommer att befatta Beredande sig med prövning av inkomna besvär, är det av vikt, att denna prövning åt riksuppkan ske under vederbörligt hänsynstagande till de värderingsgrunder, som skattningskommit i tillämpning beträffande andra fastigheter i orten. Upplysningar n ä m n d e n om dessa grunder torde med fördel kunna, såvitt angår berednings- och upp- ^om "om skattningsnämndernas taxeringsresultat, inhämtas av de härovan omförmälda värderingssammandragen enligt 26 § 4 mom. och protokollsavskrifterna från uppskatt- grunderna. ningsnämndernas förberedande sammanträden. Det har alltså i 35 § föreskrivits, att berörda sammandrag och protokollsavskrifter skola tillhandahållas riksuppskattningsnämnden. Emellertid kunna de värderingsgrunder, som härav framgå, hava blivit föremål för justeringar i länsuppskattningsnämnderna. Någon detaljerad redogörelse för dylika justeringar lärer, med hänsyn till det omfattande arbetet för en sådan redogörelses upprättande, icke böra föreskrivas, men en synnerligen god ledning för bedömandet av justeringarnas inverkan torde kunna erhållas sålunda, att landskamreraren, som enligt 34 § har att verkställa noggrann undersökning av taxeringarna, upprättar en särskild redogörelse över denna undersökning och över de allmänna yrkanden, vartill undersökningen giver anledning, samt att länsuppskattningsnämndens beslut över dessa yrkanden ävensom andra av nämnden meddelade beslut av betydande inverkan på taxeringsresultatet inom visst beredningsdistrikt eller viss kommun hållas riksuppskattningsnämnden tillhanda. Föreskrifter i denna riktning hava därför meddelats i 36 § andra stycket och 40 § 3 mom. Vid 1922 års allmänna fastighetstaxering skulle, bland annat, följande Tidstider iakttagas: Taxeringsnämndernas arbeten skulle i länen avslutas senast beatämden 15 mars, fastighetslängderna avlämnas före den 1 april till häradsskrivare melser. eller motsvarande tjänsteman i stad och av denne före den 1 maj insändas till länsstyrelsen samt prövningsnämndens arbeten avslutas senast den 1 juli.

120 Därigenom kom fastighetsprövningsnämndens arbetstid att till någon del sammanfalla med tiden för prövningsnämndsarbetet beträffande inkomsttaxeringen. De sakkunniga hava ansett önskvärt, att dylikt sammanträffande för framtiden undvikes, dock utan intrång å de arbetstider, som å r 1922 stodo de olika nämnderna till buds. Detta har synts möjligt genom en förkortning till 14 dagar av den tid, varöver häradsskrivare och motsvarande tjänstemän i städerna förfogade för avskrivandet av fastighetslängderna och granskning av desamma. För nämnda arbeten torde den angivna tidrymden vara' tillräcklig. Förslaget innehåller alltså i 31 §, att uppskattningsnämndernas arbeten skola i länen vara avslutade senast den 15 mars och att fastighetslängderna skola vara senast den 31 mars avlämnade till vederbörande häradsskrivare eller motsvarande tjänsteman i stad, i 32 § 1 mom., att bemälda tjänstemän skola senast den 15 april insända längderna till länsstyrelsen, samt i 37 §, att länsuppskattningsnämndernas arbeten böra vara avslutade senast den 15 juni. Samtidigt härmed har dels enligt 15 § 3 mom. stadgats, att länsstyrelsens kungörelse om länsuppskattningsnämnderna skall utfärdas senast den 31 mars eller 14 dagar tidigare än år 1922, dels enligt 32 § 1 och 2 mom. meddelats föreskrift, varigenom framläggandet av längdavskrifter för granskning äger rum likaledes 14 dagar tidigare än år 1922, och dels enligt 33 § tredje stycket besvärstidens utgång i länen satts till den 15 maj i stället för, såsom år 1922 var stadgat, den 31 maj. Besvärs- Efter utgången av stadgad tid för anförande av besvär över länsuppskattförteck- ningsnämndernas beslut böra för riksuppskattningsnämndens räkning av nmgar. länsstyrelserna, resp. överståthållarämbetet, upprättas förteckningar över de anförda besvären. Som riksuppskattningsnämnden ännu icke konstituerat sig, då besvärstiden går tillända, har i 42 § 2 mom. sista stycket föreslagits, att besvärsförteckningarna skola insändas till finansdepartementet, I 45 § har föreslagits, att förteckningarna skola översändas till riksuppskattningsnämndens medlemmar. Ändamålet härmed är att lämna nämndens medlemmar någon förhandskännedom om besvären, innan nämnden sammanträder och föredragningen börjar. För ytterligare befordrande av detta ändamål har i 42 § 2 mom. sista stycket föreslagits, att förteckningarna skola upptaga jämväl kortfattad redogörelse för de i besvären gjorda yrkandena. RiksI 44—54 §§ av förslaget hava meddelats vissa bestämmelser om riksuppuppskatt- skattningsnämndens verksamhet och vad därmed äger samband. Nämnden nings- sammanträder i Stockholm på kallelse av ordföranden och böra sammanverksam. trädena påbörjas, så snart lämpligt antal besvärsmål föreligga till avgörande het. (46 §). Föredragningen bör ordnas så att ärendena, om möjligt, kunna avgöras länsvis (49 §). Är någon medlem förhindrad, bör han anmäla förhållandet hos ordföranden för inkallandet av suppleant, Beslut må dock fattas, även om en medlem från varje av de grupper, som utsetts av Kungl. Maj:t, riksdagen och vederbörande länsuppskattningsnämnd, resp. Stockholms stads prövningsnämnd uteblir. Skulle nämnden i följd av medlemmars avgång eller förhinder icke kunna bliva beslutför, kompletteras den av Kungl. Maj:t (47 §). Nämnden eller ordföranden för nämndens räkning må införskaffa från ämbetsverk och myndigheter behövliga handlingar och upplysningar samt från särskilda sakkunniga erforderliga utlåtanden, varjämte besiktningar må hållas av nämnden eller de medlemmar av densamma, vilka för varje särskilt fall därtill utses (48 §). Nämndens beslut upptagas i protokoll (50 §). Varje klagande underrättas om beslutet genom protokollsutdrag, varjämte sådant utdrag, i händelse beslutet innefattar ändring i

121 taxering, meddelas dels varje skattskyldig ägare eller med ägare likställd innehavare av fastighet, därest ändringen vidtagits på yrkande av annan än honom själv, och dels vederbörande länsstyrelse (52 §). Dylik myndighet har att ombesörja vidtagna ändringars antecknande i huvudskriften av fastighetslängderna, varjämte i länen länsstyrelserna hava att sörja för ändringarnas införande i avskrifterna av längderna och för debitering, det senare i fall då taxeringen höjts (54 §). I 55—61 §§ hava meddelats stadganden om extraordinära besvär. Då länsuppskattningsnämnderna torde hava slutat sin verksamhet, innan några extraordinära besvär över uppskattningsnämndernas beslut gärna kunna förekomma, lärer ingen annan möjlighet stå öppen än att dylika besvär skola handläggas av prövningsnämnden och besvär vidare fullföljas hos kammarrätten och Kungl. Maj:t. Vad angår extraordinära besvär över länsuppskattningsnämnds beslut, kan det visserligen inträffa, att sådana besvär skulle kunna föreligga till avgörande, innan riksuppskattningsnämnden slutar sin verksamhet, men många fall kunna inträffa, då så ej är förhållandet, och då behandlingen bör bliva likformig, synes det riktigast, att även dylika besvär behandlas av kammarrätten och därefter av Kungl. Maj:t. Stadgandena i 55—61 §§ hava alltså avfattats med utgångspunkt från vad nu anförts, vilket innebär, att reglerna bliva desamma, som föreslagits beträffande extra ordinära besvär över inkomsttaxering. De fall, då den extraordinära besvärsrätten kan ifrågakomma vid fastighetstaxering, bliva emellertid av ganska begränsad art, nämligen då fastighet blivit taxerad ä mer än en ort eller eljest å obehörig ort eller blivit felaktigt taxerad på grund av felräkning, misskrivning eller annat därmed jämförligt förbiseende. Liksom vid ordinära besvär över allmän fastighetstaxering synes vid extraordinära besvär beträffande dylik taxering särskild snabbhet i avgörandet vara önskvärd, varför de sakkunniga vilja förorda, att sådana besvär bliva behandlade med förtursrätt.

Extraordin rl ^

4 kap.

Särskild fastighetstaxering. Enligt 13 § 1 mom. i förslaget till kommunalskattélag skola de vid allmän fastighetstaxering fastställda värdena oförändrade gälla till nästa allmänna fastighetstaxering, där ej annat föranledes av stadgandena i 2 mom. Något formellt fastställande av de värden, som icke behöva ändras, skall icke äga rum, utan fastighetstaxeringen under dessa mellanliggande år kommer att omfatta allenast åsättande av nya taxeringsvärden, då sådant föranledes av 13 § 2 mom. i kommunalskattelagen. Dylik taxering benämnes i förslaget särskild fastighetstaxering. Under löpande taxeringsperiod kan därjämte uppstå fråga om särskilt angivande av värden å vissa delar av taxeringsenhet, enligt vad därom stadgas i 8 § sista stycket i kommunalskattelagen. Åtgärd i sistnämnda avseende inbegripes också under beteckningen särskild fastighetstaxering. Under nämnda period kan det icke vara erforderligt med särskilda taxe- Taxeringsmyndigheter för fastighetstaxeringens verkställande. Den kan med hän- ringsmynsyn till det jämförelsevis ringa antal fall, som förekommer, handhavas lik- tg e er' som hittills av samma myndigheter, som verkställa inkomsttaxeringen, dock kan givetvis den interkommunala prövningsnämnden icke ifrågakomma.

122 Besvär över prövningsnämndernas beslut böra likaledes såsom vid inkomsttaxeringen anföras hos kammarrätten och över kammarrättens utslag hos Kungl. Maj:t. Bestämmelser i dessa avseenden hava upptagits i förslagets 149, 162, 169 och 220 §>§. Hos kammarrätten och Kungl. Maj:t förordas förtursrätt för dylika besvär. Hittills har ingen deklarationsskyldighet förelegat till ledning för fastigBeklarationsskyl- hetstaxering under löpande taxeringsperiod, utan taxeringsmyndigheterna dighet hava själva fått vara direkt verksamma för erhållande av kännedom om de fall, då omtaxering bort äga rum. Någon säkerhet för att samtliga fall verkligen blivit tagna under behandling har dock icke förelegat. I denna del föreslås nu ändringar. Genom de stommar till fastighetslängder, varom i annat sammanhang (sid. 240) talas, erhålla taxeringsnämnderna vissa upplysningar om fall, då de böra ingripa för omtaxering, men det är givet, att samtliga fall icke därigenom äro framlagda. Vidare har i 153 § bibehållits brandförsäkringsanstalternas uppgiftsskyldighet rörande tillkomna eller ändrade försäkringar, men dessa uppgifter rikta uppmärksamheten endast på de fall, då byggnaderna undergått avsevärda förändringar eller nya byggnader tillkommit. Vill man vinna någon säkerhet för, att omtaxering verkligen blir verkställd i samtliga föreskrivna fall, bör obligatorisk deklarationsskyldighet införas för ägarna av fastigheter, som skola på grund av inträffade förhållanden omtaxeras. Dylik deklarationsskyldighet torde icke kunna anses för dem särskilt betungande. Erfarenheten giver vid handen, att fastighetsägarna hava klart för sig, när anledning till omtaxering föreligger. Det har alltså i 150 § föreslagits obligatorisk deklarationsskyldighet för ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet, beträffande vilken anledning till omtaxering inträffat före taxeringsårets ingång, och om fastigheten delats, har sådan skyldighet ålagts samtliga ägarna eller innehavarna, var till hans del av fastigheten. Därjämte har i 157 § andra stycket föreslagits, att kommunalombudet, som vid taxeringen ju har att bevaka de kommunala intressena, bör ägna särskild uppmärksamhet åt, att omtaxering blir verkställd i föreskrivna fall. TaxeTiden för avslutandet av taxeringsnämndernas arbete med fastighetstaxeringsringen i länen föreslås i 159 § ändrad från den 15 maj till den 25 april. arbetets Det synes lämpligt, att arbetet med fastighetstaxeringen företages tidigast avslumöjligt för att icke lägga hinder i vägen för övriga taxeringsgöromål, som tande. bruka hopa sig till senare delen av den för taxeringsarbetet i övrigt anslagna tiden. Därjämte vinnes härigenom jämnare fördelning av arbetet för häradsskrivarna och motsvarande tjänstemän i städerna till fördel för deras arbete. UnderTill skillnad från vad som för närvarande gäller beträffande fastighetsrättelse taxering upptages i 168 § 1 mom. föreskrift om åliggande för prövningsom prövnämndens protokollförare att avsända underrättelse om prövningsnämndens ningsnämnds beslut rörande särskild fastighetstaxering till ägare eller därmed likställd beslut. innehavare av fastighet, vars taxering varit föremål för nämndens särskilda beslut, med undantag dock beträffande sådana fall, där beslutet innefattat allenast rättelse av misskrivning, felräkning eller annan dylik felaktighet och tillkommit efter yrkande av annan än vederbörande ägare eller därmed likställd innehavare. Dylik underrättsskyldighet synes böra stadgas, då beträffande övriga slag av årlig taxering sådan skyldighet föreligger och den skattskyldige alltså har skälig anledning förmoda, att han icke för vinnande av upplysning om prövningsnämndens åtgärder beträffande honom behöver granska de framlagda avskrifterna av prövningsnämndens särskilda längder.

123 Med avseende å besvär över taxeringsnämnds beslut i fråga om särskild fastighetstaxering föreslås i 162 §, att de i 33 § meddelade stadgandena rörande besvär över uppskattningsnämnds beslut skola hava motsvarande tilllämpning, med iakttagande att sådana besvär skola anföras hos prövningsnämnden och ingivas till länsstyrelsen inom den för inkomsttaxering stadgade besvärstid. Då fråga är om besvär av kommun, församling, skoldistrikt och municipalsamhälle skall alltså besvärsrätten utövas på sätt, som gäller vid allmän fastighetstaxering, d. v. s. av vederbörande beslutande myndighet, men icke av kommunalombudet i taxeringsnämnden såsom vid inkomsttaxering och virkestaxering. Det förefinnes nämligen icke någon anledning att överlämna besvärsrättens utövning åt nämnda ombud, eftersom deklarationsmaterialet för fastighetstaxering icke är belagt med sekretess liksom deklarationerna för inkomsttaxeringen och virkestaxeringen. Beträffande besvär över prövningsnämnds beslut skola bestämmelserna rörande besvär över länsuppskattningsnämnds beslut hava motsvarande tilllämpning, dock att besvären skola anföras hos kammarrätten före taxeringsårets utgång. Se härom 169 §. I 170 och 171 §§ hava meddelats stadganden om extraordinära besvär över särskild fastighetstaxering och om rätt för kammarrätten att ex officio företaga ändring i särskild fastighetstaxering. Härutinnan överensstämma stadgandena med vad som gäller beträffande allmän fastighetstaxering. Slutligen har i 172 § meddelats föreskrifter rörande anteckning i fastighetslängderna av ändringar, som tillkommit genom utslag av kammarrätten och om åtgärder för bringande i verkställighet av kammarrättens utslag, innefattande höjning av åsätt taxeringsvärde.

124 TAXERING FÖR INKOMST, FÖRMÖGENHET OCH NÄRING. 5 kap.

Den statliga och den kommunala taxeringens inbördes förhållande. Enligt gällande taxeringsförordning verkställes i ett sammanhang taxering till bevillning för inkomst samt till inkomst- och förmögenhetsskatt. Detta förhållande sammanhänger därmed, att båda beskattningsformerna äro av statlig natur. Då, såsom i statsrådsanförandet med direktiv för de sakkunnigas arbete framhålles, man har att förutse, att kommunalskatten icke längre skall grunda sig å taxeringen till bevillning, utan i stället en direkt taxering till kommunalskatt kommer att införas, uppstår frågan, huruvida det enhetliga taxeringsförfarandet på grund härav bör upphöra. Det synes emellertid ganska uppenbart, särskilt med hänsyn till den nära överensstämmelsen mellan den statliga och den kommunala beskattningen för inkomst, att de båda taxeringarna böra i görligaste mån verkställas i ett sammanhang och att den ifrågasatta särskilda beskattningen för näring icke bör föranleda något särskilt taxeringsförfarande. De för kommunalbeskattningen säregna beskattningsformerna fastighetsskatt och kommunal skogsskatt intaga en särställning, vadan för deras vidkommande särskilda taxeringsbestämmelser erfordras. Sådana hava ock, på sätt anföres annorstädes i detta betänkande, blivit föreslagna. De sakkunniga förorda alltså bibehållande av nuvarande enhetliga taxeringsförfarande för den statliga och den kommunala inkomstbeskattningen med vad därmed äger samband och hava i förslagets 3 kap. upptagit stadganden om taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt samt till kommunal repartitionsskatt för inkomst och för näring. I direkt anslutning till stadgandena i detta kapitel hava därefter i 4 kap. upptagits de bestämmelser om taxering till kommunal progressivskatt, som befunnits erforderliga. 6 kap.

Organisationen. Inledning. Den taxeringsorganisation, som fanns före den år 1907 beslutade och Historik, till s m a huvuddrag ännu bestående, tillkom genom bevillningsförordningen av den 17 maj 1861. Denna upptog följande beskattningsmyndigheter, nämligen bevillningsberedningar, taxeringsnämnder och prövningsnämnder. Bevillningsberedningarna hade, envar för sitt beredningsdistrikt, att föreslå och i taxeringslängder införa det fastighetsvärde och det inkomstbelopp, för vilket bevillning skulle inom beredningsdistriktet påföras varje skattskyldig. Det tillkom därefter taxeringsnämnderna, vilkas verksamhetsområden omfattade ett eller flera beredningsdistrikt (i regel två, tre eller fyra), att fastställa taxeringsvärdena och inkomstbeloppen. Prövningsnämnderna, en för varje län och en för Stockholms stad, hade liksom nu att granska taxeringarna samt pröva och avgöra anförda besvär eller framställda anmärkningar i anledning av taxeringsnämndernas beslut. Samtliga dessa nämnder samman-

125 sattes ur de skattskyldigas egen krets (endast ordföranden i bevillningsberedningen, som förordnades av vederbörande länsstyrelse, i Stockholm överståthållarämbetet, utgjorde därvid undantag) och hade att verkställa taxeringen i huvudsak på grundval av medlemmarnas personliga kännedom om de skattskyldigas förhållanden. Betydelsen av denna taxeringsmännens personliga kännedom om beskattningsföremålen förminskades, allteftersom beskattningsgrunderna omlades och uppgiftsskyldigheten utvidgades. Härutinnan medförde tillkomsten av 1902 års inkomstskatteförordning en bestämd förändring. Taxeringen efter yttre grunder inskränktes och, i den mån densamma skulle verkställas med ledning av avlämnade uppgifter, kom taxeringsmännens verksamhet att väsentligen inriktas på ett kontrollerande och bedömande samt i vissa fall fullständigande av uppgifterna. När år 1907 beskattningsgrunderna ytterligare omlades, blevo därför bevillningsberedningen och taxeringsnämnden sammanslagna till en myndighet, benämnd taxeringsnämnd, vilkens ordförande utsågs av länsstyrelsen, respektive överståthållarämbetet, under det att samtliga ledamöter valdes inom de skattskyldigas egen krets. Ordföranden skulle, liksom tidigare ordföranden i bevillningsberedningen, bereda taxeringsmaterialet och vara föredragande i nämnden. Prövningsnämndernas sammansättning ändrades såtillvida, att antalet ledamöter inskränktes från tjugu, högst trettio, till tio, högst tjugufem. Vid genomförandet av 1910 års beskattningsreform utbrötos de dittills i bevillningsförordningen och inkomstskatteförordningen upptagna stadgandena om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering och sammanfördes med viss omarbetning till den ännu gällande förordningen av den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering. I denna bibehölls i allt väsentligt den förutvarande organisationen av beskattningsnämnderna. Till förstärkande av det taxeringstekniskt sakkunniga elementet i taxeringsnämnderna stadgades, att länsstyrelserna, i Stockholm överståthållarämbetet, skola utse, jämte ordföranden, en ledamot i taxeringsnämnden med åligganden särskilt att deltaga i granskningen av taxeringsmaterialet, att vid taxeringen bevaka kronans intresse samt att, i den mån sådant må vara erforderligt och av ordföranden påkallas, biträda honom i det förberedande taxeringsarbetet och verkställa den längdföring, som förekommer vid taxeringsnämndens sammanträde. Bland därefter vidtagna ändringar i taxeringsorganisationen må nämnas, att år 1922 dels antalet ledamöter i prövningsnämnden minskades till minst åtta högst femton och dels en särskild mindre prövningsnämnd inrättades med uppdrag att under den tid, då den ordinarie prövningsnämnden icke vore i funktion, pröva vissa extra ordinära taxeringsbesvär. Den allmänna fastighetstaxering, som enligt förordningen den 7 juli 1921 skulle äga rum under år 1922, verkställdes av för detta ändamål särskilt tillkomna nämnder, nämligen beredningsnämnder och taxeringsnämnder å landet samt taxeringsnämnder i städerna. Över dessa fungerade för varje län en enkom för fastighetstaxeringen tillsatt prövningsnämnd. I Stockholm prövades fastighetstaxeringen år 1922 av den ordinarie prövningsnämnden för inkomsttaxering. Den från äldre tid härstammande grundsatsen om beskattningens verk- Tjänsteställande av nämnder, bestående av medlemmar, utsedda bland de skatt- mannaskyldiga, vilken grundsats endast modifierats av de i sen tid tillkomna stad- system eller gandena om ämbetsmyndighets utseende av ordförande och en ledamot av folkvalda taxeringsnämnden, har stundom ansetts härfluten ur svenska folkets i 57 § nämnder.

126 regeringsformen befästa urgamla rätt att sig beskatta. Denna uppfattning är emellertid icke riktig utan beroende av missuppfattning om vad beskattningsrätten avser. Svenska folkets rätt att sig beskatta utövas av riksdagen genom dess antagande av beskattningslagar. Tillämpningen av beskattningslagarna är däremot i princip att jämställa med varje annan verkställighet av i laga ordning tillkommen författning och valet av därför erforderliga myndigheter är beroende uteslutande av hänsyn till vad som anses bäst lämpat för vinnande av åsyftat resultat. Att därför erfordras folkvalda nämnder är icke i och för sig nödvändigt, utan det är lika väl förenligt med den grundlagsfästa beskattningsrätten att uppdraga taxeringens verkställande åt för ändamålet anställda tjänstemän. Så länge erforderliga upplysningar om de för taxeringen grundläggande faktiska förhållandena endast i ringa omfattning bragtes till taxeringsmyndighetens kännedom av utomstående, och alltså meddelandet av upplysningar härom vilade väsentligen på taxeringsmyndigheten själv, var det naturligt, att systemet med folkvalda nämnder kom till användning. Då numera omfattande uppgiftsplikt i och för taxeringen blivit genomförd — de sakkunniga föreslå dess bibehållande och utsträckande i vissa avseenden — föreligger icke längre i samma utsträckning som tidigare behov av dylika upplysningar från taxeringsmännen. Vid beskattningsmyndigheternas sammansättning behöver man alltså icke i främsta rummet beakta behovet av ortskännedom inom vederbörande nämnder, utan det kommer mera an på förmågan att bedöma uppgiftsmaterialet och kännedomen om de numera rätt vidlyftiga beskattningsreglerna. Otvivelaktigt hava på många håll taxeringsnämnderna med nuvarande sammansättning icke rätt fyllt sin uppgift. Deras sätt att kritiskt bedöma det föreliggande uppgiftsmaterialet har alltsomoftast givit rum för berättigade anmärkningar. De ha ock mången gång givit prov på bristande insikt i skatteförfattningarna. Frågan är då, om dess brister kunna anses höra till systemet i sådan grad, att övervägande skäl tala för taxeringsarbetets överlämnande såsom i vissa andra länder åt för ändamålet inrättade ämbetsverk. Fördelarna av en sådan anordning bestå väsentligen däri, att taxeringsmännen, som genomgått viss utbildning för sitt kall, äga en grundligare insikt i skatteförfattningarna, än i regel besittes av icke skolade personer, samt kunna å taxeringarna nedlägga betydligt mera tid och arbete, än det i regel är möjligt för den, som har taxeringsarbetet såsom bisyssla. Därigenom möjliggöres en noggrannare och mera omfattande granskning av uppgiftsmaterialet. Emellertid möta betydande svårigheter för införandet av ett sådant system över hela landet. Så länge taxeringen skall avse den nästföregående år förvärvade inkomsten och skall verkställas före uppbörden av därpå belöpande skatt, måste taxeringsarbetet i första instansen utföras under en förhållandevis kort tid. För det närvarande äro tre till fyra månader under förra halvåret därtill anslagna. Taxeringstjänstemännen måste alltså beredas annat arbete under övriga delar av året. Möjligheterna härför äro med nuvarande uppbördsorganisation ganska begränsade. I vad mån ändring härutinnan kan ske vid en omläggning av uppbördsväsendet, varom utredning för det närvarande pågår genom särskilda sakkunniga (1924 års uppbördssakkunniga), låter sig icke för det närvarande bedöma. Det förefaller dock föga sannolikt, att alla de tjänstemän, som skulle behövas för en dylik taxeringsorganisa tion, kunna beredas sysselsättning inom uppbördsförvaltningen under den tid

127 taxeringsarbetet icke pågår. Helt säkert skulle ock en dylik ämbetsmannaorganisation för taxeringsväsendet ställa sig ganska kostsam. Ytterligare bör bemärkas, att vid taxeringsarbetet svårligen kan undvaras medverkan av personer ur de skattskyldigas egen krets. Uppgiftsmaterialet är ofta nog ofullständigt och i väsentliga stycken bristfälligt. För bedömande av lämnade uppgifters riktighet erfordras ock mången gång praktisk erfarenhet. För sådana fall är det av värde för taxeringsmyndigheten att utan omgång kunna tillgodogöra sig upplysningar från personer, förtrogna med ortens förhållanden. Genom hittillsvarande anordning att göra sådana ortsrepresentanter omedelbart delaktiga i taxeringsarbetet erhålla dessa personer större intresse för arbetet och en starkare känsla av ansvar för resultatets riktighet än eljest. Det synes därför vara en angelägenhet av vikt att bevara denna ortsrepresentanternas omedelbara delaktighet i taxeringsarbetet inom lämpliga gränser och därigenom åt organisationen bevara det förtroende från allmänheten, som otvivelaktigt hyses för den nuvarande organisationen, till stor del tack vare ortsrepresentanternas deltagande. Vid en närmare undersökning visar det sig ock, att ovan berörda anmärkningar mot taxeringsarbetets utförande icke så mycket bero på brister i organisationen utan snarare sammanhänga därmed, att icke alltid de mest skickade blivit satta att utföra taxeringsarbetet och att det brustit i ledningen av detta arbete. Vad som i första hand behöves är därför ett omsorgsfullare utväljande av taxeringsmän, ett mera ingående övervakande och ledande av deras arbete samt en mera grundlig och omfattande eftergranskning av de beslutade taxeringarna. De sakkunniga anse därför övervägande skäl tala för att den bestående organisationen av taxeringsväsendet i väsentliga delar bibehålles och att reformarbetet följer de riktlinjer, som föredragande statsrådet uppdragit vid anmälan av frågan om utredning rörande taxeringsväsendets omorganisation. Föreliggande förslag behåller alltså det hittillsvarande systemet med taxeringsnämnder och prövningsnämnder, inrymmande representanter för de skattskyldiga. I 63 § angives taxeringsnämndens verksamhetsområde skola omfatta ett Taxetaxeringsdistrikt. Indelningen i dylika distrikt skall verkställas av veder- rj.nfl8börande länsstyrelse. I allmänhet bör varje kommun utgöra ett taxerings- J!Jmn~ distrikt, men när skäl därtill äro, må kommun uppdelas i två eller flera r " a ' distrikt samt på landet två eller flera kommuner förenas till ett distrikt. Innan länsstyrelsen verkställer ny distriktsindelning i stad eller företager ändring av därstädes tillämpad indelning, skall, utom vad angår Stockholm, yttrande från magistraten eller stadsstyrelsen infordras. Dessa föreslagna bestämmelser överensstämma väsentligen med de nu gällande. För det närvarande utövas ledningen av arbetet hos taxeringsnämnderna Ord. av ordföranden, vilkens mest betydande åliggande är att genomgå taxerings- töande materialet och ombesörja de tekniska delarna av taxeringsarbetet. Vid detta ° 0 t,j*T°" arbete äger han åtnjuta biträde av den av länsstyrelsen utsedde ledamoten terings. i taxeringsnämnden. nämnden. De sakkunniga hava till landskamrerna i riktet riktat förfrågan, huruvida det mött några mera avsevärda svårigheter att erhålla lämpliga ordförande i taxeringsnämnderna. Av de inkomna svaren har framgått, att förhållandena härutinnan inom de olika länen varit något växlande. Från somliga håll meddelas, att lämpliga i orten boende ordförande oftast kunnat erhållas, mången gång dock först sedan omfattande efterforskningar gjorts. Från andra håll upplyses, att i den mån landsstatens och magistraternas

128 tjänstemän varit att tillgå, i regel inga mera avsevärda svårigheter yppats, men att tillgången till lämpliga ordförande utom kretsen av dessa tjänstemän varit knapp. Såsom anledning härtill har uppgivits, förutom otillräcklig ersättning för taxeringsarbetet, skatteförfattningarnas och taxeringsteknikens invecklade beskaffenhet, den avsevärda tid, som arbetet kräver och som privatpersoner ofta icke hava till sitt förfogande, samt den med taxeringsuppdrag förenade obehagliga motsättningen gentemot de skattskyldiga. Landskamrerarna hava ock på de sakkunnigas anhållan yttrat sig om vilka särskilda åtgärder anses böra vidtagas för undanröjande av svårigheterna att erhålla taxeringsnämndsordförande. Därvid har framhållits — förutom det angelägna att ersättningsbeloppen till ordförandena utmätas tillräckligt rikligt för att innebära en lockelse för kvalificerade personer — bland annat önskvärdheten av att en för taxeringsmyndigheterna avsedd enkel handledning utarbetas, varigenom ordförandena kunna erhålla säker kännedom om de väsentligaste reglerna för beskattningen. Vidare har förordats införande av befogenhet för landskamreraren eller, efter länsstyrelsens förordnande, annan person att besöka taxeringsnämnderna och därvid meddela dem lämplig handledning. Till lättnad i ordförandenas arbetsbörda har föreslagits, att summeringar och andra uträkningar ävensom vissa andra göromål av mekanisk art överlämnas åt biträden eller anställda tjänstemän. Vad därefter angår den av länsstyrelsen utsedde ledamoten i taxeringsnämnden, har, enligt vad landskamrerna meddelat, värdet av hans insats i taxeringsarbetet varit synnerligen växlande inom olika nämnder. I åtskilliga fall har ledamoten icke tagit mera verksam del i arbetet än övriga ledamöter, men merendels har han biträtt ordföranden under det förberedande arbetet och i väsentliga delar ombesörjt längdföringen. Därjämte har han såsom bättre insatt i beskattningsbestämmelserna och mera obunden av varjehanda hänsyn till de skattskyldiga än de kommunvalda ledamöterna lämnat ordföranden ett verksamt stöd under överläggningarna i nämnden. Slutligen har anordningen med en av länsstyrelsen förordnad ledamot i taxeringsnämnden haft stor betydelse för rekryteringen av ordförandekåren genom den utbildning för taxeringsvärv, dessa ledamöter erhållit, Såsom ett sammanfattande omdöme torde därför kunna uttalas, att ifrågavarande anordning i stort sett fyllt sitt ändamål att innebära en förstärkning av det taxeringstekniskt sakkunniga elementet i taxeringsnämnden. I Stockholm äro förhållandena i viss mån annorlunda än i länen. Alltsedan år 1921 tillämpas provisoriskt den anordningen, att taxeringsarbetet i allt väsentligt utföres inom överståthållarämbetet av därstädes anställda tjänstemän, taxeringskommissarier och taxeringsassistenter, i egenskap av utav överståthållarämbetet förordnade ledamöter i taxeringsnämnderna. Härtill skola de sakkunniga återkomma i det följande. Självfallet bör såsom hittills i spetsen för taxeringsnämnden ställas en av statsmyndighet utsedd ordförande, vilken skall hava till huvudsakligt åliggande att leda taxeringsarbetet och representera taxeringsnämnden gentemot de skattskyldiga. Övervägande skäl tala vidare för bibehållandet av nuvarande anordning med en ledamot, utsedd av samma myndighet, som förordnar ordförande. Vad först angår ordförandena i taxeringsnämnderna torde utseendet av dessa såsom hittills böra ankomma på vederbörande länsstyrelse, resp. överståthållarämbetet, vilka myndigheter torde äga eller i varje fall utan alltför stor omgång kunna vinna erforderlig personkännedom härför. I 27 § i gällande taxeringsförordning äro stadganden meddelade till tryg-

129 gande av tillgång till ordförande och av länsstyrelsen utsedda ledamöter i taxeringsnämnderna. Där föreskrives, att magistratsperson, häradsskrivare eller landsfiskal må ej utan laga förfall avsäga sig förordnande att vara ordförande eller ledamot i taxeringsnämnd. Vidare stadgas i samma paragraf, att en var annan är skyldig att emottaga uppdrag att vara ordförande eller ledamot i taxeringsnämnden, såvida han är inom taxeringsdistriktet boende och icke de fem nästföregående åren deltagit i taxeringsarbetet inom distriktet eller är av laga förfall hindrad. Enligt de sakkunnigas uppfattning är det reella värdet av dessa stadganden skäligen ringa. Taxeringsarbetet ställer numera så stora krav på ordföranden i taxeringsnämnden, att man för arbetets riktiga fullgörande måste förutsätta intresse för detsamma hos ordföranden. Man kan emellertid knappast påräkna sådant intresse hos en person, som mot sin vilja erhållit ett dylikt uppdrag och framhärdar i sin åstundan att undslippa detsamma. Ifrågavarande stadganden hava därför icke upptagits i förslaget till taxeringsförordning. Man torde i stället böra inrikta sig på att förmå kvalificerade personer att frivilligt åtaga sig uppdrag såsom ordförande. Därvid har otvivelaktigt den för uppdraget utgående ersättningen en stor betydelse. I Kungl. Maj:ts proposition nr 47 till 1907 års riksdag yttrade föredragande departementschefen följande: »Likaledes bör ordföranden i taxeringsnämnden tillförsäkras en ersättning, som motsvarar omfattningen och betydelsen av det honom anförtrodda arbetet. Endast under sådan förutsättning kan man påräkna att erhålla för uppdraget skickade personer. Och det bör starkt betonas, att hela taxeringsresultatet dock ytterst beror på att ordförandena i den första taxeringsinstansen med sakkunskap, intresse och omsorg ägna sig åt utförandet av sitt viktiga uppdrag.» Riktigheten av detta uttalande har till fullo bekräftats av erfarenheten och i de framställningar till Kungl. Maj:t om anvisande av medel till ersättningar för taxeringsbestyret, som enligt föreskrift i nuvarande taxeringsförordning årligen avgivas av länsstyrelserna, har ofta framhållits, hurusom knappheten av de medel, som stått till förfogande för ändamålet, försvårat utseendet av kvalificerade ordförande och ledamöter i taxeringsnämnderna. J ä m v ä l 1920 års riksdag har uti sin skrivelse nr 444 framhållit vikten av att taxeringsnämndernas ordförande och de av länsstyrelserna förordnade ledamöterna i samma nämnder tilldelas ersättningar, som stå i skäligt förhållande till deras krävande och betydelsefulla arbete. De sakkunniga vitsorda, att dessa uttalanden fortfarande äga oförminskad giltighet. Det torde vidare böra tillses, att ordföranden erhåller nödig hjälp i det honom åvilande arbetet. För det närvarande äger han, såsom förut berörts, att därvid åtnjuta biträde av den av länsstyrelsen utsedde ledamoten i taxeringsnämnden. I stad med magistrat äger därjämte ordföranden att vid taxeringslängdernas uppläggande och kompletterande åtnjuta nödigt biträde av vederbörande uppbördsman eller annan av magistraten och i Stockholm överståthållarämbetet utsedd tjänsteman. Emellertid torde i åtskilliga fall, exempelvis då ordföranden och nämnde ledamot äro bosatta å skilda orter eller då den sistnämnde saknar nödig vana vid längdföring, ordföranden icke kunna erhålla tillräcklig hjälp i arbetet av ledamoten. Det synes därför vara ändamålsenligt, att ordföranden äger i fall av behov anställa särskilt biträde för göromål av mekanisk natur, såsom uträkning av orts- och familjeavdrag och beskattningsbara belopp, utskrift av underrättelser om avvikelse från deklaration m. m., ävensom för protokoll- och längdföring. Förslaget upp9 — 1923 års

Taxeringssakk.

130 tager fördenskull — med bibehållande av nuvarande stadganden om biträde av den av länsstyrelsen förordnade ledamoten samt av vederbörande tjänsteman i stad — ett stadgande i 94 § om att det är ordföranden obetaget att anlita skrivbiträde, som han själv må tillkalla. Det har tillika uttryckligen stadgats, att sådant biträde äger taga del av deklarationerna och övriga för taxeringen avlämnade uppgifter. Vad ovan sagts om ordföranden gäller även den av länsstyrelsen utsedde ledamoten i taxeringsnämnden. Man torde kunna förvänta, att intresset för uppdraget ökas, därest ersättningen stegras, varjämte vid utseendet mindre hänsyn behöver tagas till ledamotens formella rutin, därest ordföranden begagnar skrivbiträde till hjälp vid arbetet. I stället kan vid utväljandet av dylik ledamot det mera fästas avseende vid vederbörandes insikt i beskattningsgrunderna och kännedom om de lokala förhållandena till fördel fori det sakliga bedömandet av taxeringsmaterialet. För det närvarande hava ordföranden och nämnde ledamot att vid taxeringen bevaka kronans intresse. Däremot finnes icke ålagt någon medlem av taxeringsnämnden att vid taxeringen bevaka kommunens liskaliska intresse. Detta förhållande beror därpå, att hittills kommunalbeskattningen grundats å bevillningen, som formellt är av statlig natur, om den ock genom 1910 års skattereform reellt sett erhållit betydelse allenast såsom underlag för den kommunala uttaxeringen. Inrättas i stället, såsom nu förutsattes, en skatteform av uteslutande kommunal karaktär, uppkommer fråga, på vad sätt kommunerna och övriga med dem i avseende å beskattningsrätten likställda menigheter böra sättas i tillfälle bevaka sina fiskaliska intressen under själva taxeringsarbetet. Det förefaller lämpligt, att uppdrag härutinnan lämnas åt någon av taxeringsnämndens medlemmar, som givetvis bör äga tillgång till deklarationerna och övriga taxeringsuppgifter, en befogenhet som nu icke tillkommer kommun eller menighet. Överlämnas utväljandet av denne ledamot åt kommunens verkställande organ, torde man vinna, att vid valet huvudsakligen kommunens ekonomiska intressen bliva tillgodosedda och att den person utses, som bäst lämpar sig för att tillvarataga kommunens rätt. Därjämte synes böra så anordnas, att nämnde ledamot kommer att innehava sitt uppdrag under en följd av år och därigenom får tillfälle förvärva vana vid taxeringsarbetet, varigenom hans deltagande i arbetet erhåller ökat värde. E n ä r övriga med beskattningsrätt utrustade menigheter torde hava med primärkommunen i allt väsentligt sammanfallande fiskaliska intressen, torde någon särskild representant för dessa menigheter icke behövas i taxeringsnämnden, utan det bör med fördel kunna uppdragas åt nämnde ledamot att bevaka jämväl deras intresse med avseende å taxeringen. I enlighet härmed upptager förslaget (64 § 3 mom.) stadgande om att för varje kommun eller, där kommun blivit delad i flera taxeringsdistrikt, för varje distrikt på landet kommunalnämnden och i stad drätselkammaren, i Stockholm drätselnämnden, skall välja en person jämte suppleant för denne att i egenskap av kommunalombud vara ledamot i taxeringsnämnden, då fråga är om taxering inom kommunen eller distriktet. Enär det av flera skäl, bl. a. på grund av kommunalombudets tillärnade befattning med virkestaxeringen, synes böra beredas möjlighet att, där så kan ske, låta uppdrag såsom kommunalombud sammanfalla med uppdrag såsom ordförande i kommunalnämnden, har i förslaget kommunalombudets tjänstgöringstid angivits i överensstämmelse med gällande stadgande beträffande ordförande i kommunalnämnd. Det föreslås därför vidare, att val av kommunalombud skall förrättas första gången i januari 1927 för samma

131 år, därefter i januari 1928 för åren 1928—1931 och sedermera i januari vart fjärde år för fyra år åt gången. I ändamål att denna periodicitet alltid skall bibehållas, stadgas därjämte, att, om kommunalombud eller hans suppleant avgår under valperioden, nytt val ofördröjligen skall vidtagas för återstoden av valperioden samt att detsamma skall gälla, då till följd av ändring i indelningen i taxeringsdistrikt inom kommunen nytt val erfordras. Om val av kommunalombud jämte suppleant bör underrättelse omedelbart | meddelas ej mindre den eller de valda än även länsstyrelsen. Stadgande härom har intagits i 64 § 3 mom. I 69 § äro vissa stadganden meddelade om kungörande av sådana val. Härtill återkomma de sakkunniga å sid. 218. För fullföljandet av sitt bevakande av de kommunalfiskaliska intressen bör kommunalombudet äga rätt att utföra talan i beskattningsmål, som vidkomma kommunen. Av skäl, som anföras i annat sammanhang (sid. 218), bör denna rätt uteslutande förbehållas honom. Genom en sådan anordning löses av sig själv frågan, på vad sätt, utan deklarationshemlighetens äventyrande, deklarationsmaterialet må tillhandahållas menighet, som önskar anföra besvär. Vidare avses kommunalombudet skola hava vissa speciella åligganden beträffande virkestaxeringen, varom närmare skall redogöras vid framställningen om denna taxering (sid. 236). Emellertid synes det böra finnas möjlighet för vissa större kommuner, som äro uppdelade i många taxeringsdistrikt, att erhålla undantag från stadgandena om utseende av kommunalombud, därest de föredraga andra anstalter för främjande av taxeringsarbetet. Det föreslås därför i 64 § 3 mom. sista stycket, att Kungl. Maj:t på ansökan av kommun må medgiva, att stadgandena om kommunalombud icke skola äga tillämpning så vitt kommunen angår. Såsom villkor härför uppställes, att kommunen skall för taxeringsarbetet hava träffat särskilda anstalter, som befunnits ändamålsenliga. Med avseende å taxeringsnämndernas sammansättning i övrigt upptager Kommunförslaget i stort sett nuvarande bestämmelser. Till följd av anordningen med valda ett kommunalombud såsom ledamot i taxeringsnämnden har antalet kommun- ledamöter. valda ledamöter något minskats. I 64 § 4 mom. stadgas förty, att utöver de medlemmar, varom förut nämnts, ytterligare ledamöter i taxeringsnämnden ävensom suppleant för envar av dem skola väljas i stad av stadsfullmäktige eller, där stadsfullmäktige icke finnes, av allmän rådstuga samt på landet av kommunalstämma eller, där kommunalfullmäktiga finnas, av dessa. Antalet av här avsedda ledamöter skall, om taxeringsdistriktet består av kommun eller del av kommun, bestämmas i sammanhang med valet och utgöra minst tre, högst sex samt, om distriktet består av två eller flera kommuner, bestämmas av länsstyrelsen samtidigt med distriktsindelningen och utgöra högst fyra från varje kommun, dock med iakttagande att hela ifrågavarande antal icke må överstiga nio. Vid valet skall tillses, att såvitt möjligt såväl ägare eller brukare av fastighet som idkare av rörelse eller yrke, arbetare och andra inkomsttagare komma att bliva företrädda i taxeringsnämnden. Enligt 25 § sista stycket i gällande taxeringsförordning är till ledamot i taxeringsnämnd valbar envar i orten boende person, som under året näst före det, då taxeringen sker, inom taxeringsdistriktet erlagt bevillning eller inkomst- och förmögenhetsskatt. Därjämte stadgas i 51 § vissa allmänna villkor för behörighet att vara ordförande eller ledamot i taxeringsnämnd eller ledamot i prövningsnämnd, nämligen att råda över sig och sitt gods samt att vara i besittning av medborgerligt förtroende. Att såsom villkor för valbarhet till ledamot i taxeringsnämnd föreskrivits

132 fullgjord skattskyldighet, så vitt angår bevillning samt inkomst- och förmögenhetsskatt, torde äga samband med tidigare bestämmelser om fullgjord skattskyldighet såsom villkor för kommunal rösträtt. Sedan numera rösträttsbestämmelserna väsentligen förändrats, torde även valbarhetsbestämmelserna böra jämkas, och föreslås därför i 64 § 5 mom., att till ledamöter och suppleanter enligt 3 och 4 mom. i samma paragraf må endast väljas personer, som äro röstberättigade i kommunens allmänna angelägenheter. Vidare hava de allmänna villkoren för behörighet att vara ordförande eller ledamot i beskattningsnämnd, såsom närmare framgår av 211 §, bragts i överensstämmelse med vad numera plägar uppställas såsom villkor för behörighet att nyttjas i allmänna värv. I 26 § 2 mom. i gällande taxeringsförordning är stadgande meddelat om särskild ordning för anförande av besvär över kommuns val till ledamot i taxeringsnämnd. I sådant avseende gäller, att besvär må anföras hos länsstyrelsen senast före klockan tolv å femtonde dagen efter valets förrättande, eller, om då är helgdag, å nästa söckendag därefter, och skall i övrigt om dylikt vals överklagande gälla i tillämpliga delar vad i kommunalförfattningarna är stadgat angående besvär emot kommunala myndigheters beslut. Över länsstyrelsens beslut må klagan icke föras. Denna särskilda ordning för anförande av besvär över val av taxeringsnämnd har tillkommit för att möjliggöra besvärens slutliga prövning och i erforderliga fall nytt vals anställande inom den korta tid, som ligger mellan valets förrättande och taxeringsarbetets påbörjande. Förordningen den 7 juli 1921 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid allmän fastighetstaxering upptog i 7 § ett liknande stadgande beträffande besvär över val av ledamöter och suppleanter i beredningsnämnd, dock stadgades jämväl, att därest länsstyrelsen förordnade om nytt val på grund därav, att vid valet någon grupp av skattskyldiga, varom i sista stycket av 6 § i förordningen vore förmält, icke blivit behörigen företrädd, länsstyrelsen hade att meddela föreskrift, huru många ledamöter av varje grupp skulle väljas. Bleve det därefter företagna valet överklagat och befunnes detsamma icke kunna fastställas, ägde länsstyrelsen utse ledamöter i beredningsnämnden. Detta tilläggsstadgande hade, enligt vad som framginge av förarbetena till förordningen, tillkommit såsom garanti för att behörigen sammansatt nämnd verkligen skulle finnas att tillgå, då arbetet skulle börja. Liknande stadganden hava upptagits i föreliggande förslag (10 § 2 mom. och 12 § 2 mom.) beträffande val av beredningsnämnd och uppskattningsnämnd, och torde böra så ske även beträffande val av ledamöter och suppleanter i taxeringsnämnd jämlikt 64 § 4 mom. Bestämmelser härom återfinnas i 65 § andra stycket. Stockholm. I Stockholm tillämpas sedan år 1921 en särskild anordning för taxeringsarbetet. Sedan stadens uppbördsverk, förlagt till överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden, från och med andra kvartalet 1921 provisoriskt omorganiserats med aderton taxeringskontor och nio uppbördskontor, utföres taxeringsarbetet till väsentlig del å taxeringskontoren. Varje taxeringskontors verksamhetsområde omfattar två eller flera taxeringsdistrikt enligt överståthållarämbetets bestämmande. Vart och ett av dessa kontor förestås av en taxeringskommissarie och finnes å varje kontor anställd i regel en taxeringsassistent jämte i övrigt erforderlig personal. Taxeringskommissarierna och taxeringsassistenterna hava att, förutom annat, lämna erforderligt biträde vid taxerings- och debiteringslängdens upprättande och kompletterande. Därjämte förutsattes, att överståthållarämbetet skall förordna taxeringskommis-

133 sarierna och taxeringsassistenterna till ledamöter i stadens taxeringsnämnder. I övrigt sammansättas nämnderna på samma sätt som allmänneligen sker. Det väsentliga arbetet med taxeringarna utföres av dessa till ledamöter förordnade tjänstemän, vilka ombesörja ordnandet av deklarationer och andra taxeringsuppgifter, granska desamma samt i samråd med vederbörande ordförande vidtaga erforderliga åtgärder för taxeringsmaterialets kompletterande. Sedan arbetet i taxeringsnämnderna avslutats i mitten av juni månad, är personalen å taxeringskontoren sysselsatt — förutom med debiteringsarbete — med förberedande granskningsarbete för prövningsnämndens räkning. Därvid pläga tjänstemännen genomgå de till det egna taxeringskontorets område hörande taxeringshandlingar, vilka av samma person icke tidigare granskats, d. v. s. i regel kommer varje taxeringskommissarie att granska de taxeringshandlingar, som den underlydande taxeringsassistenten tidigare granskat såsom medlem av taxeringsnämnd, och assistenten att utföra motsvarande arbete beträffande taxeringskommissariens taxeringsdistrikt. De anmärkningar, som framkomma vid denna granskning, föreläggas uppbördskamreraren i hans egenskap av kronans ombud hos Stockholms stads prövningsnämnd, och ankommer på denne att besluta, huruvida anmärkningarna skola föreläggas nämnden eller förfalla, Efter avslutandet av prövningsnämndens arbete och intill kalenderårets utgång verkställes, i den mån övriga göromål därtill lämna tid, ytterligare granskning av taxeringshandlingarna genom taxeringskontorens personal. De anmärkningar, som därvid framkomma och varda upptagna av uppbördskamreraren, föreläggas kammarrätten genom besvär. Denna anordning med taxeringsarbetets utförande till väsentlig del av tjänstemän inom uppbördsverket är genomförd inom ramen för nuvarande, för hela landet gällande taxeringsorganisation och har föranletts av den stora omfattning, taxeringsarbetet tagit under de senare åren. Den har möjliggjorts därav, att uppbördsverket för Stockholm utgör en del av överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden under omedelbar ledning av uppbördskamreraren. Anordningens genomförande har ock underlättats därav, att taxeringskontorens lokaler förlagts till samma fastighet, varest uppbördskamreraren har sin ämbetslokal. Enligt vad uppbördskamreraren meddelat, har anordningen i fråga motsvarat de på densamma ställda förväntningarna och länt till fördel för taxeringsarbetet. Sedan år 1922 den ändring av 54 § i taxeringsförordningen blivit genomförd, att kommun, som vidtagit särskilda anstalter för taxeringsarbetet, må av statsmedel erhålla bidrag till kostnaderna därför, har Stockholms stad från och med sistnämnda år erhållit bidrag till avlönande av taxeringskommissarierna och taxeringsassistenterna. I Göteborg utföres jämväl en icke obetydlig del av taxeringsarbetet genom Oöie tjänstemän å stadens mantalskontor. Deklarationerna och övriga taxeringsuppgifter mottagas å mantalskontoret och ordnas distriktsvis efter mantalslängden. Flera tjänstemän å detta kontor äro jämväl förordnade till ledamöter i taxeringsnämnderna och ombesörja i denna egenskap en väsentlig del av taxeringsarbetet, som för övrigt helt utföres inom mantalskontorets lokaler, där taxeringshandlingarna förvaras och sammanträdena hållas. Någon efter Stockholmsförhållandena ordnad organisation är dock icke genomförd i Göteborg. P å grund av de gynnsamma erfarenheterna av uppbördstjänstemännens deltagande i taxeringsarbetet i Stockholm hava de sakkunniga övervägt, huruvida särskilda för Stockholm och möjligen vissa andra större städer avpassad organisation, byggd på uppbördstjänstemännens deltagande i taxe-

134 ringsarbetet, bör föreskrivas. Då emellertid någon mera ingripande åtgärd beträffande städernas uppbördsväsende icke torde böra vidtagas, innan resultatet av pågående utredning rörande omorganisation av uppbördsväsendet föreligger, hava de sakkunniga ansett sig icke böra föreslå någon sådan, förvissa städer avpassad organisation. I stället torde, såsom hittills, böra ankomma på vederbörande ortsmyndigheter att inom ramen för den för hela riket avpassade organisationen vidtaga efter de olika orternas förhållanden lämpade åtgärder för att genom medverkan av uppbördstjänstemän erhålla effektivare taxering. I sådant syfte föreslå de sakkunniga bibehållandet av nuvarande stadgande om rätt för kommun, som för taxeringsarbetet vidtagit åtgärder, som befunnits ändamålsenliga, att för dessa kostnader erhålla bidrag av statsmedel. Prov!. " derna",

Sedan gammalt har instansen närmast över taxeringsnämnderna utgjorts av prövningsnämnderna, en för Stockholms stad och en för varje län. Dessa nämnder hava till åliggande att granska de av de underlydande taxeringsnämnderna beslutade taxeringarna samt pröva och avgöra över taxeringsa bestäm-6 nämndernas beslut anförda besvär eller gjorda framställningar i anledning meiser. av taxeringsnämndernas beslut. Dessa nämnder, som sammanträda i residensstaden å tid, som av länsstyrelsen, i Stockholm överståthållarämbetet, bestämmes, under landshövdingens, i Stockholm överståthållarens ordförandeskap, bestå av medlemmar, utsedda av länsstyrelsen, respektive överståthållarämbetet, bland personer, som årligen föreslås därtill av taxeringsnämnderna. Kronans fiskaliska intresse bevakas hos prövningsnämnden av landskamreraren i länet, resp. kamreraren vid överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden, i egenskap av kronans ombud. Där så anses oundgängligen nödvändigt, må, efter Kungl. Maj:ts medgivande, person med länsbokhållares kompetens av länsstyrelsen, resp. överståthållarämbetet, förordnas att såsom biträdande kronoombud föra kronans talan beträffande vissa ärenden eller vissa grupper av ärenden. Det åligger kronoombudet att granska de avgivna deklarationerna och övriga taxeringsuppgifter, taxeringslängderna och de hos prövningsnämnden anförda besvären samt hos prövningsnämnden, vid vars sammankomster kronoombudet skall vara närvarande, göra de anmärkningar och framställningar, vartill han för iakttagande av kronans rätt och i övrigt för en behörig taxering finner sig äga anledning. Förslagets Någon meningsskiljaktighet torde icke råda om lämpligheten av att bemnebörd. ^ålba prövningsnämnden såsom andra taxeringsinstans. Indelningen i verksamhetsområden för prövningsnämnderna torde jämväl oförändrat böra sammanfalla med länsindelningen. I enlighet härmed upptager förslaget stadganden därom, att varje län så ock Stockholms stad utgör för sig ett prövningsdistrikt samt att en prövningsnämnd skall finnas i varje sådant distrikt. Därjämte upptager förslaget en för riket gemensam prövningsnämnd (den interkommunala prövningsnämnden). Till detta förslag skola de sakkunniga återkomma i det följande (sid. 136). Utom dessa ordinarie prövningsnämnder upptager förslaget en inom varje sådan prövningsnämnd utsedd särskild prövningsnämnd, vilken, på sätt senare skall utvecklas, skall vara i verksamhet under tiden mellan avslutandet av ordinarie prövningsnämndens funktion det ena året och upptagandet av ordinarie prövningsnämndens arbete det nästpåföljande året. n ngs

•

135 Antalet ledamöter i prövningsnämnderna nedsattes, såsom förut nämnts, Länsprovår 1907 från minst tjugu, högst trettio, till minst tio, högst tjugufem. År nmgs1922 minskades antalet ledamöter i prövningsnämnderna till minst åtta, ^^"Jm' högst femton, varjämte den tidpunkt, då prövningsnämndernas verksamhet mansätti länen skulle vara avslutad, framflyttades från den 10 augusti till den 10 ning. oktober. Angående skälen för dessa ändringar hänvisas till den redogörelse Antal för de år 1922 vidtagna ändringarna beträffande prövningsnämnderna, som ledamöter. kommer att lämnas vid framställningen om prövningsnämndsarbetet (sid. 155). Därest, såsom de sakkunniga förorda, arbetet hos länsprövningsnämnderna och Stockholms stads prövningsnämnd så ordnas, att nämnderna inkallas till ofta återkommande, kortvariga sammanträden, och att till varje sådant sammanträde samlas taxeringsärendena från viss del av prövningsdistriktet, bör minsta antalet vid varje sådant sammanträde närvarande ledamöter kunna sättas till fem. Erforderlig kännedom om länets olika delar kan det oaktat tillföras nämnden — frånsett därigenom att ordföranden eller annan medlem av taxeringsnämnd inkallas för att upplysningsvis höras — på det sätt, att till tjänstgöring i prövningsnämnden för varje sammanträde inkallas de ledamöter, som bäst känna ortens förhållanden. För möjliggörande härav föreslå de sakkunniga i 67 §, att länsstyrelsen till ledamöter i prövningsnämnden utser minst åtta, högst femton personer jämte suppleanter, till antal motsvarande minst hälften av de utsedda ledamöterna, samt i 120 §, att av dessa till varje sammanträde inkallas minst fem ledamöter efter länsstyrelsens bestämmande. Härtill skola de sakkunniga återkomma i vederbörligt sammanhang (sid. 159). Enligt nu gällande bestämmelser skola ledamöterna i prövningsnämnderna Ledautses av vederbörande länsstyrelse bland personer, som därtill föreslås av ?°^ r n ^ 8 taxeringsnämnderna. I sådant avseende uppför varje taxeringsnämnd å förslag, i Stockholm tre och eljest två av sina medlemmar, under iakttagande, att, så vitt möjligt är, en är fastighetsägare och den eller de övriga näringsidkare eller andra inkomsttagare. Vid utseendet av ledamöter i prövningsnämnden bland de sålunda föreslagna bör länsstyrelsen tillse, att nämnden kommer att utgöras av såväl ägare eller brukare av fast egendom som näringsidkare, arbetare och andra inkomsttagare samt att inom nämnden icke saknas kännedom om länets särskilda delar. Genom denna anordning har även beträffande prövningsnämnderna vunnits syftemålet att låta representanter för de skattskyldiga deltaga i taxeringsarbetet. Enligt vad ovan anförts föreligger emellertid, sedan numera en mycket omfattande uppgiftsplikt i och för taxeringen blivit genomförd, icke längre samma behov av upplysningar från beskattningsnämndernas medlemmar som hittills, utan kommer det mera an på dessas förmåga att bedöma uppgiftsmaterialet och insikt i de rätt vidlyftiga beskattningsreglerna. Tillräcklig anledning synes då icke längre föreligga att begränsa utseendet av ledamöter i prövningsnämnden till den krets, som innefattas av nämnda förslag. De sakkunniga finna tvärtom angeläget, att länsstyrelserna äga möjlighet att till ledamöter i prövningsnämnden utse i taxeringsvärv förfarna personer utan hinder därav, att de icke till uppdraget föreslagits av någon taxeringsnämnd. Anledning härtill förefinnes så mycket mera, som, enligt vad de sakkunniga erfarit, det inträffat, att person, som tidigare deltagit i prövningsnämndsarbete och vilkens fortsatta deltagande däri varit önskvärt, icke kunnat på nytt mottaga sådant förordnande på den grund, att han under året icke varit medlem av taxeringsnämnd eller, ehuru medlem, av en eller annan anledning icke blivit uppförd i förslag till ledamot i

136 prövningsnämnden. Det föreslås därför sådan ändring av grunderna för prövningsnämndens sammansättning, att icke såsom hittills samtliga prövningsnämndens ledamöter utan i stället minst hälften skola utses bland de av taxeringsnämnderna därtill föreslagna personerna. Vid dylikt förhållande och då antalet ledamöter av prövningsnämnden högst må utgöra femton, finnes icke längre anledning att bibehålla den hittillsvarande olikheten mellan Stockholm och länen därutinnan, att i Stockholm taxeringsnämndernas berörda förslag skall upptaga tre personer mot i länen allenast två, och detta så mycket hellre, som taxeringsnämnderna i Stockholm numera uppgå till fyrtio. Författningsförslaget upptager alltså för hela riket likartade bestämmelser härutinnan. kamrerar- ^ e c l a v s e e n d e å landskamrerarens, respektive uppbördskamrerarens ställnaTttäli- n m g töH prövningsnämnden innebär förslaget icke annan ändring än som ning (ill betingas av bevillningstaxeringens upphörande och införandet av en för den prövnings- kommunala beskattningen direkt avsedd skatteform. Han bör icke längre nämnden. i n taga ställningen såsom allenast representant för kronans fiskaliska intresse utan tillika hava att, såsom representant för det allmännas intresse att skattebördan varder fördelad enligt skatteförfattningarna, tillse, att taxeringarna varda behöriga, vare sig skatteformen är av statlig eller kommunal natur. På grund härav har benämningen »kronans ombud» uteslutits. Vid det sammanträde med landskamrerarna i länen och kamreraren vid överståthållarämbetet för uppbördsärenden, som den 23—26 februari 1925 hölls för överläggning om bland annat taxeringsväsendets omorganisation, framställdes från landskamrerarna det förslaget, att landskamreraren skulle vara självskriven ledamot av prövningsnämnden och tjänstgöra såsom nämndens ordförande i händelse av förfall för landshövdingen. Det framhölls, att landskamrerarens sakkunskap på beskattningsväsendets område därigenom skulle bliva bättre utnyttjad än med nuvarande system, och borde hinder för anordningen icke möta i den omständigheten, att landskamreraren framställde yrkanden till nämnden. Han skulle ju icke längre komma att uppträda ensidigt såsom kronans ställföreträdare utan hava att bevaka de allmänna intressena av en med skatteförfattningarna överensstämmande jämlik och rättvis taxering. Gjordes landskamreraren till ordförande i nämnden vid förfall för landshövdingen, kunde även vid utsättandet av sammanträden med prövningsnämnden hänsyn icke behöva tagas till landshövdingens övriga göromål på samma sätt som hittills. De sakkunniga hava icke kunnat ansluta sig till detta förslag av den anledningen, att landskamreraren alltfort bör hava till åliggande att föra talan i beskattningsmål hos överinstanserna, ett åliggande som icke låter sig väl förena med uppdrag såsom ledamot av prövningsnämnd. Ben inter- Enligt nuvarande taxeringsförordning äger varje beskattningsnämnd att nalaTrtv- *- 8 s l u t a allenast rörande sådana taxeringar, som enligt skatteförfattningarnmgs- n a s regler om beskattningsort hava avseende å beskattningsnämndens verknämnden. samhetsområde. Enär inkomstskatteförordningen och bevillningsförordningen hava olika regler härutinnan, kommer i åtskilliga fall samma taxeringsfråga att bliva föremål för behandling av olika nämnder. Inga bestämmelser äro meddelade om enhetlighet i beslut för dylika fall. Hava nämnderna stannat i olika beslut kan sådan enhetlighet åstadkommas först efter besvär till högre instans. Ligga samtliga beskattningsorter inom ett och samma prövningsdistrikt, kan enhetligheten i beslut åstadkommas hos prövningsnämnden för detta distrikt, men äro beskattningsorterna belägna inom olika dylika distrikt, kan enhetlighet i beslut vinnas först genom taxeringsfrågans dragande till kammarrätten. De sakkunniga hava sökt

137 åvägabringa ändring i detta avseende för vinnande av enhetlighet i beslut redan hos första beskattningsmyndigheten och hänvisa till sin framställning härom i det följande (sid. 196). Såsom ett led i de föreslagna åtgärderna upptages en med länsprövningsnämnderna och Stockholms stads prövningsnämnd sidoordnad beskattningsnämnd, vars verksamhetsområde omfattar hela riket. Denna beskattningsnämnd, i förslaget benämnd den interkommunala prövningsnämnden, skall väsentligen hava till åliggande att fullgöra den hittills på de lokala prövningsnämnderna ankommande prövningen av sådana taxeringar, där fördelning av inkomst till beskattning i flera, inom olika prövningsdistrikt belägna kommuner kommer i fråga. Därjämte föreslås, att denna nämnd skall övertaga prövningen av taxeringar, såvitt angår här i riket icke bosatta fysiska personer ävensom utländska juridiska personer. Denna nämnd torde böra inrymma såväl i taxeringsvärv förfarna personer som ock sådana, som äro förtrogna med förhållandena inom näringslivet, inklusive jordbruket. Däremot torde icke vara behövligt eller ens möjligt att utse ledamöterna med tanke på att de skola tillhandahålla nämnden kännedom om de lokala förhållandena inom de olika landsändarna, men å andra sidan måste jämväl tillses, att intressena från någon viss ort icke bliva otillbörligt gynnade. De sakkunniga föreslå alltså (68 §), att den interkommunala prövningsnämnden skall bestå av ordförande, vice ordförande och sex ledamöter, samtliga utsedda av Kungl. Maj:t, att de sex ledamöterna skola utses bland personer, som av överståthållarämbetet och länsstyrelserna föreslagits till ledamöter i nämnden, att förslag härutinnan skola insändas till Kungl. Maj:t av nämnda ämbetsverk senast den 31 maj årligen, vart för sig upptagande två personer med erfarenhet i sådana taxeringsangelägenheter, som tillhöra den interkommunala prövningsnämndens huvudläggning, samt att Kungl. Maj:t i enahanda ordning skall utse dels suppleanter för ordföranden och vice ordföranden och dels sex andra suppleanter i nämnden. Vidare föreslås, att Kungl. Maj:t skall årligen förordna allmänt ombud hos nämnden med i huvudsak samma åligganden som landskamrerarna beträffande länsprövningsnämnderna, att Kungl. Maj:t skall ställa erforderligt antal tjänstemän till allmänna ombudets förfogande samt att Kungl. Maj:t jämväl skall utse protokoll- och längdförare hos nämnden.

7 kap.

Taxeringsnämndernas verksamhet. Enligt gällande taxeringsförordning förrättas taxeringsarbetet i stora drag sålunda, att varje taxeringsnämnd fullt självständigt påför de skattskyldiga den taxering, som anses skola äga rum inom taxeringsdistriktet. Därefter genomgås taxeringarna av landskamreraren i länet i egenskap av kronans ombud hos prövningsnämnden och prövas av denna nämnd. Samtidigt avgöras över taxeringarna anförda besvär. Sedan provningsnämnden avslutat sitt arbete, förrättas uppbörd av de på grund av taxering utgående utskylder och avgifter till kronan, kommuner och menigheter med beskattningsrätt, oberoende av tilläventyrs anförda besvär över prövningsnämndens beslut. Genom denna anordning har man uppenbarligen velat åstadkomma en sorgfällig behandling av varje taxeringsfråga, innan skatteuppbörd äger rum. Anordningen torde ock vara väl lämpad för vinnandet av detta syfte och de

138 åtgärder, som för vinnandet av ett bättre taxeringsresultat i stort sett anses påkallade, torde böra gå ut på ett noggrant fullgörande av de olika nämndernas åligganden. Vad först angår taxeringsnämnderna göres i förslaget icke annan ändring i deras inbördes självständiga ställning än att, på sätt i annat sammanhangutvecklas, särskilda föreskrifter intagits till vinnande av enhetlighet i beslut beträffande taxeringsfrågor, som vidkomma mer än en nämnd. Emellertid är av vikt, att även i vissa andra fall likformig tillämpning av beskattningsreglerna tryggas genom särskilda föreskrifter. I förslaget (3 §) har intagits uttryckligt stadgande om åliggande för landsÅtgärder för lik- kamrerarna att, envar inom sitt län, och kamreraren vid överståthållarämformig betets avdelning för uppbördsärenden att i Stockholm övervaka taxeringstaxering. arbetet samt tillse, att därför gällande föreskrifter efterlevas. Genom detta Landskam- stadgande har framhävts den ledande ställning med avseende å taxeringsrerarens ställning arbetet, som bör tillkomma landskamreraren. I anslutning härtill föreslås vidare i 218 §, att landskamreraren i länet, i Stockholm uppbördskamreraren, såsom ledare av äger vara närvarande vid sammanträde med taxeringsnämnd och deltaga i taxerings- överläggningarna, men icke i besluten. Detta sistnämnda stadgande avser arbetet i att ersätta nuvarande bestämmelse om rätt för landshövdingen i länet att länet. deltaga i överläggningarna, men icke i besluten, vilken från äldre tid kvarstående bestämmelse till följd av ändrade förhållanden numera torde sakna betydelse. Erhåller däremot landskamreraren dylik befogenhet, möjliggöres för honom att på ort och ställe utan omgång förskaffa sig kännedom om vederbörandes sätt att ombesörja taxeringsarbetet och han kan därvid meddela behövliga råd och anvisningar för arbetets rätta bedrivande. Fördelarna härav torde vara uppenbara. Av föreskriften om landskamrerarens, i Stockholm uppbördskamrerarens, åliggande att övervaka taxeringsarbetet och tillse, att därför gällande föreskrifter efterlevas, torde utan vidare följa, att taxeringsnämndernas ordförande och ledamöter, äga, när helst anledning därtill yppas, vända sig till honom för erhållande av råd och anvisningar. Enligt 28 § i gällande taxeringsförordning äger länsstyrelsen att årligen, Möten föiöverlägg- där så anses erforderligt, från varje taxeringsnämnd i länet eller viss del ningar i därav kalla antingen ordföranden eller den av länsstyrelsen utsedde ledataxeringsfrågor. moten att å lämplig ort sammanträda inför länsstyrelsen eller landskamreraren för förberedande överläggningar rörande taxeringsarbetet. Till följd av detta stadgande, som tillkom genom förordning den 1 juli 1918, hava, enligt vad de sakkunniga inhämtat, sammanträden plägat hållas i vissa län årligen, i andra län åter ett eller annat år, då omfattande ändringar av beskattningslagarna eller andra omständigheter därtill föranlett. Därvid hava upplysningar och råd lämnats mötesdeltagarna och mellan dessa utbytts erfarenheter från taxeringsarbetet. I vissa fall hava jämväl träffats överenskommelser om enhetliga normer för uppskattning av naturaförmåner och om enhetliga principer i övrigt vid det förestående arbetet. Även utan samband med dylikt möte hava åtskilliga landskamrerare plägat utarbeta och tillställa taxeringsnämndernas ordförande och av länsstyrelsen förordnade ledamöter promemorior med råd och anvisningar för taxeringsarbetet, under särskilt beaktande av nytillkomna författningsbestämmelser samt sådana stadganden, vilka, enligt vad som framgått under prövningsnämndsarbetet, blivit oriktigt tillämpade. Från några län meddelas därjämte, att prövningsnämnden plägat uppgöra förslag till enhetliga normer för uppskattning av värdet å naturaförmåner att tjäna till ledning vid nästföljande års taxeringsarbete. Då erfarenheterna från de möten, som jämlikt 28 § i taxeringsförordningen

139 hållits för överläggningar rörande taxeringsarbetet, varit uteslutande goda, torde dylika möten fortfarande böra äga rum, och har bestämmelse därom upptagits i 90 §. Tillräcklig anledning att göra dem obligatoriska förefinnes icke, utan må det ankomma på länsstyrelsens beprövande, när möte skall hållas. Med hänsyn till mötets betydelse ur upplysningssynpunkt bör länsstyrelsen äga möjlighet inkalla förutom ordförandena jämväl vissa andra medlemmar av nämnderna. De sakkunniga tänka därvid närmast på den av länsstyrelsen förordnade ledamoten och på vederbörande kommunalombud, men även annan medlems närvaro kan befinnas önskvärd, exempelvis med hänsyn till visst överläggningsämne. Av kostnadsskäl har dock antalet medlemmar, som, utöver ordföranden, må inkallas, begränsats till högst två. Det föreslagna stadgandet innehåller därjämte ett kortfattat angivande av lämpliga överläggningsämnen för mötet. Såsom nyss nämnts har bland överläggningsämnena vid möten enligt 28 § X o nu er i taxeringsförordningen upptagits fråga om normer för värdesättning å na- för värdeturaförmåner. Uppenbart är, att dylika normer äro väl ägnade att åstad- sättning å naturakomma likformig taxering. Emellertid måste å andra sidan beaktas, att förmåner. sådana normer icke böra äga ovillkorlig giltighet, utan tillämpas allenast såsom vägledande vid den prövning, som i varje enskilt fall måste företagas. Eljest kan lätteligen inträffa, att uppskattningen blir jämnstruken och utan tillbörligt beaktande av de skäl för höjning eller sänkning av de normala värdena, som kunna föreligga. Det ligger vikt uppå, att hänsyn tages härtill vid fastställandet av normer för uppskattningen. I vissa av de yttranden rörande erfarenheterna för taxeringsarbetet, som landskamrerarna efter därom gjord anhållan avgivit till de sakkunniga, har denna synpunkt ock kommit till uttryck. Då förhållandet icke saknar betydelse för taxeringsarbetet, hava de sakkunniga ansett sig böra här omnämna detsamma. Några detalj föreskrifter i ämnet i vidare mån, än som framgår av författningsförslaget, torde dock icke erfordras. I övrigt torde böra ankomma på landskamreraren att ombesörja de åtgärder, som ytterligare må erfordras för vinnande av likformighet i taxeringsarbetet eller för meddelande av upplysningar åt taxeringsmännen i fråga om de för taxeringen gällande föreskrifterna. Bland åtgärder i dylik riktning må nämnas föredrag, utsändande av tryckta råd och anvisningar eller, i speciella fall, inkallande av ordförande i taxeringsnämnd för personlig handledning. Vad angår taxeringsnämndernas verksamhet, bör denna inriktas på att det in- Granskkomna taxeringsmaterialet underkastas en noggrann och omsorgsfull granskning. ning av Vid denna granskning är det av betydelse att hava tillgång till nästföre- deklarationer gående års deklarationer, exempelvis för iakttagande av tidigare beslut be- m. m. träffande avskrivningar ni. m., jämförelse mellan de olika årens förmögenhetstillgångar o. d. På grund härav har i 89 § 2 mom. föreslagits, att i länen de vid nästföregående års taxering avgivna, hos länsstyrelsen förvarade deklarationer och andra uppgifter för taxeringsdistriktet skola senast den 15 februari översändas till ordföranden i taxeringsnämnden. Enligt nuvarande bestämmelser är granskningen av deklarationerna och Gällande övriga taxeringsuppgifter anförtrodd ordföranden och den av länsstyrelsen bestämutsedde ledamoten med biträde av den ledamot, taxeringsnämnden i varje melser. särskilt fall utser. Övriga medlemmar av taxeringsnämnden äga icke rätt att taga del av deklarationerna, men åligger det taxeringsnämndens ordförande att vid sammanträdena tillhandahålla desamma och därur meddela

140 medlemmarna de upplysningar, som oundgängligen erfordras för taxeringens bestämmande. Denna inskränkning i rätten att taga del av deklarationer har jämväl avseende å de uppgifter, som bank- och andra penninginrättningar äro skyldiga att efter anmaning lämna rörande namngiven insättares ränteinkomst och hos penninginrättningen innestående medel. ÄndringsNyss angivna ordning för granskning av de skattskyldigas deklarationer föralag. har i huvudsak bestått allt sedan deklarationsinstitutets införande i vårt skattesystem år 1902. Vid tre olika tillfällen hava inom riksdagen väckts förslag om utvidgande av de kommunvalda ledamöternas rätt att taga del av deklarationerna. I en vid 1914 års förra riksdag väckt motion (II: 115) föreslogs, att varje ledamot i vederbörande beskattningsnämnder skulle äga rätt att granska avlämnade deklarationer. Bevillningsutskottet avstyrkte motionen under anförande: »Såvitt utskottet har sig bekant, hava de nuvarande restriktionerna i förevarande hänseende icke väckt något missnöje eller vållat några olägenheter, och kan utskottet ej finna annat än, att det redan är tillräckligt sörjt för såväl att deklarants uppgifter komma under vederbörligt bedömande som ock att de ledamöter av beskattningsnämnd, som ej personligen granskat deklaration, ändock bliva i tvistiga fall behörigen underrättade om deklarationens innehåll i vidkommande delar och således icke, såsom motionären synes befara, nödgas fatta beslut i sak, som de ej till fullo känna. — E t t eftergivande i den riktning motionären föreslagit skulle å andra sidan onekligen i viss mån äventyra deklarantens berättigade anspråk på största möjliga sekretess beträffande deklarationen. Härvid vill utskottet erinra om, att just de nya deklarationsformulären, vilka i år första gången komma till användning, genom den mängd av detaljerade primäruppgifter, deklarant enligt desamma i vissa fall måste lämna, torde nödga honom att i högre grad än hittills blotta sin ställning. Hans intresse att uppgifterna ej mera än nödigt komma till annans kännedom är följaktligen väsentligen ökat, och i sakens natur ligger, att, trots den stadgade tystnadsplikten för vederbörande, risken härutinnan komme att växa i samma mån tillgången till deklarationerna vidgades.» Motionen blev ock av riksdagen avslagen. Vid 1917 års riksdag återupptogs frågan genom en motion (II: 9), vari föreslogs, att »alla ledamöter av taxeringsnämnden måtte vara lika berättigade som skyldiga till att granska alla till nämnden inkomna deklarationer och uppgifter». Detta förslag avstyrktes av bevillningsutskottet, som framhöll, dels att ett ovillkorligt åliggande för varje ledamot att granska varje deklaration av praktiska skäl icke kunde komma i fråga och dels att förslaget icke medgåve prövningsnämndens ledamöter enahanda befogenhet, Därjämte åberopade utskottet ovan återgivna uttalande av 1914 års bevillningsutskott och avvisade sålunda varje utvidgning av ifrågavarande granskningsbefogenhet. I en reservation av tre ledamöter uttalades dock sympati för en utsträckt rätt till granskning. Utskottets betänkande godkändes av båda kamrarna. År 1918 väcktes på nytt motion i frågan (II: 60), vari föreslogs, att samtliga ledamöter i vederbörande beskattningsnämnd skulle äga under ordförandens ledning granska de skattskyldigas deklarationer och uppgifter. Bevillningsutskottet yttrade om motionen följande: »Ehuru det föreliggande förslaget sålunda äger företräde framför förra årets, har dock utskottet icke kunnat finna de av motionärerna anförda skälen övertygande vare sig beträffande förefintligheten av något verkligt

141 behov av deklarationernas granskning på flera händer, än som nu äger rum, eller därom att den förordade åtgärden skulle leda till det avsedda resultatet. — Då det i gällande stadgande föreskrives, att i varje särskilt fall vid granskningen skall biträda den ledamot, beskattningsnämnden utser, synes meningen vara, att den mera konstanta sak- och författningskunskapen hos ordföranden och den av Konungens befallningshavande förordnade ledamoten i taxeringsnämnd eller kronans ombud hos prövningsnämnd skall kompletteras med den speciella orts- och personkännedom, som olika ledamöter kunna besitta för olika fall. Den tredje vid granskningen förutsattes skola växla alltefter behovet för skilda fall. Blir detta, såsom sig bör, iakttaget i praktiken, torde också tillräckliga garantier finnas för en allsidig undersökning av deklarationerna. Något praktiskt behov av den föreslagna anordningen synes därför knappast vara för handen, och ifrågasättas kan, om flera personers sysslande med deklarationsmaterialet skulle annat än i enstaka undantagsfall leda till riktigare taxering. — Däremot synes med fog kunna befaras, att genom en utsträckt rätt till granskning av deklarationerna taxeringsarbetet komme att ej obetydligt fördröjas. Motionärernas förslag lämnar öppet för varje nämndsledamot att när som helst besvära ordföranden med krav på deklarations utlämnande och biträde vid dess studerande, och hinder synes ej ens möta för rekvisition från enstaka ledamots sida av hela deklarationsmaterialet. Uppenbart är, att på detta sätt tillfälle kan beredas en del personer att av ren nyfikenhet eller i konkurrentintresse skaffa sig inblick i andras ekonomiska förhållanden, och faran för de skattskyldiga av en sådan anordning kan väl knappast betvivlas. I själva verket skulle även mindre långt gående åtgärder i motionens syfte innebära ett äventyrande av det skydd i berörda hänseende, som här i landet, ansetts såsom en ovillkorlig förutsättning för självdeklarationsinstitutets införande». Då utskottet följaktligen funnit sig sakna anledning att frångå den ståndpunkt i ämnet, som intagits såväl 1914 som 1917, hemställde utskottet, att motionen icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda. Sex reservanter hade emellertid avvikande mening, framhållande huvudsakligen, att en utvidgning av ledamöternas rätt att taga del av deklarationerna syntes grundad på ett å skilda orter framträdande behov, att med gällande stadgande ingen garanti funnes för att till biträde vid granskningen kallades just den ledamot, som sutte inne med den bästa kännedomen om det särskilda fallet, samt att anledning saknades att befara kränkning av deklarationshemligheten, därest ledamöternas granskningsrätt utvidgades. Reservanterna funno således åtskilliga skäl tala för motionens syfte, men insågo, att dess realiserande fullt u t på sätt i motionen föreslagits icke vore utan vissa ^ avsevärda olägenheter, såsom därutinnan att taxeringsarbetet kunde försvåras eller betungas, om exempelvis varje ledamot av nämnden när som helst ägde besvära ordföranden med krav på tillhandahållande av deklarationer eller om en ledamot skulle kunna utan angivande av viss deklaration rekvirera hela det förefintliga deklarationsmaterialet. Den rent privata nyfikenheten finge naturligtvis ej på denna väg beredas tillfälle till inblick i nästans förhållanden. Omförmälda olägenheter syntes kunna, utan åsidosättande av det berättigade syftet, undvikas genom att den ifrågasatta befogenheten begränsades till vederbörande beskattningsnämnds sammanträden, da i förekommande fall det skulle stå i sammanträdet deltagande ledamot öppet att få personligen taga del av den skattskyldiges deklaration. Reservanterna föreslogo därför införande av ett stadgande i 23 § 1 mom. i taxe-

142 ringsförordningen av innebörd, att deklaration skulle vid beskattningsnämnds sammanträde i särskilt fall vara tillgänglig för varje i sammanträdet deltagande ledamot, som sådant begärde, varjämte föreslogs, att avfattningen av första stycket i nämnda moment skulle därefter jämkas. Kamrarna stannade i olika beslut i frågan, i det att första kammaren biföll utskottets förslag och andra kammaren godkände reservationen, vadan frågan förföll. De sakGivetvis bör det såsom hittills åligga ordföranden och den av länsstyrelsen knnniga. förordnade ledamoten i taxeringsnämnden att granska deklarationerna och övriga för taxeringen meddelade uppgifter och upplysningar. Enahanda skyldighet torde jämväl böra åläggas kommunalombudet. Då erforderlig ortskännedom i de flesta fall torde förefinnas åtminstone hos vederbörande kommunalombud, synes ej längre föreligga verkligt behov av biträde vid granskningen av viss kommunvald ledamot, och hava de sakkunniga därför — med upptagande i 91 och 93 §§ av stadganden om ovillkorlig granskningsskyldighet för ordföranden, kronoombudet och kommunalombudet — uteslutit nuvarande stadgande om vald ledamots biträde vid granskningen, därtill föranledda jämväl av önskan att undvika utvidgande av antalet granskningsberättigade. I fråga om övriga medlemmars rätt att vid sammanträdena erhålla upplysningar bibehållas i 95 § nuvarande stadganden, vilka synas väl ägnade att bereda medlemmarna tillgång till alla de upplysningar ur deklarationerna, som verkligen äro behövliga för beslutens fattande, utan att ändock äventyra deklarationshemligheten. Att, såsom av reservanterna inom 1918 bevillningsutskott föreslogs, låta envar medlem av taxeringsnämnden under pågående sammanträde själv granska deklarationerna, finna de sakkunniga lika med utskottsmajoriteten icke betingat av något praktiskt behov och ej heller obetingat lämpligt, Helt visst skulle, om ledamöterna allmänt begagnade sig av en dylik rättighet, därav föranledas en icke obetydlig tidsutdräkt utan motsvarande nytta, och ett dylikt stadgande kan därjämte befaras leda till missbruk såtillvida, att deklarationer måste tillhandahållas även i de fall, då andra motiv än månhet om en riktig taxering ligga bakom begäran att få granska desamma. Möjligen skulle för kommuner, beträffande vilka Kungl. Maj:t medgivit undantag från stadgandena om kommunalombud, kunna erfordras stadgande om medverkan vid granskningen av viss medlem av taxeringsnämnden i kommunalombudets ställe, men de sakkunniga hava ansett sig icke böra avgiva förslag i sådant avseende. För dylikt medgivande förutsattes nämligen, att kommunen vidtagit särskilda, såsom ändamålsenliga befunna anstalter för taxeringsarbetet, och dessa åtgärder torde självfallet i första hand gå ut på att åvägabringa en fullt sakkunnig granskning av taxeringshandlingarna. Det framstår då såsom obehövligt att därutöver meddela särskilda granskningsbestämmelser. Biträde av I vissa fall torde för bedömande av uppgifter, som lämnats i deklaration sakkunnig. e l i e r a n n orledes, erfordras större sakkunskap än som finnes att tillgå i taxeringsnämnden, exempelvis då fråga är om ett industriföretag, en handelsverksamhet av mera egenartad natur eller då omfattande bokföring åberopas. Genom beslut vid 1920 års riksdag infördes stadgande om rätt för taxeringsnämnd att på det allmännas bekostnad tillkalla sakkunnigt biträde, där så ansåges erforderligt. I samband därmed antogs stadgande om befogenhet för länsstyrelsen att tillkalla sakkunnig person att biträda prövningsnämnden. Före tillkomsten av dessa stadganden hade taxeringsnämndens

143 ordförande och kronans ombud i prövningsnämnden, om de velat erhålla sakkunnigt biträde vid granskningen av viss deklaration, varit hänvisade att på privat väg skaffa sig behövlig hjälp. Enligt vad de sakkunniga inhämtat, har den rätt att anlita sakkunnigt biträde, som sålunda numera förefinnes, i mycket ringa utsträckning begagnats. Såsom en av anledningarna härtill har av vissa landskamrerare uppgivits bristande tillgång till dylika sakkunniga. Erfarenheten från de håll, där sakkunniga biträden anlitats, tyda alldeles bestämt därpå, att åtskilligt skulle vara att vinna på ett mera allmänt begagnande av rätten att anlita biträde av sakkunniga, särskilt bokföringssakkunniga. Om således redan under nuvarande förhållanden sakkunniga biträden kunna behövas under taxeringsarbetet, torde i händelse en särskild näringsbeskattning genomföres, anordnad vare sig efter kommunalskattekommitténs förslag eller på annat sätt, detta behov bliva än mera framträdande. Särskilt angeläget är, att bokföringsgranskning åvägabringas i större omfattning än hittills plägat ske. I förslaget bibehålies därför rätten att vid granskning av deklarationer och andra taxeringshandlingar anlita biträde av sakkunnig person. Emellertid har det ansetts böra ankomma på ordföranden i taxeringsnämnden och icke, såsom för det närvarande, taxeringsnämnden såsom sådan att tillkalla dylikt sakkunnigt biträde, och har, med hänsyn till det angelägna uti att såsom biträde anlitas allenast den, vilkens sakkunskap är beprövad, tillagts, att tillkallandet skall ske efter anvisning av landskamreraren. I regel torde såsom sakkunnigt biträde hos taxeringsnämnd böra anlitas sådan person, som, enligt vad de sakkunniga föreslå, skall av länsstyrelsen förordnas att i enlighet med de föreskrifter, landskamreraren meddelar, biträda vid taxeringsarbetet. Men då sådan person icke medhinner visst uppdrag eller sakkunskap av särskilt slag erfordras, bör annan lämplig person vidtalas. De sakkunniga förutsätta, att landskamrerarna skola finna utvägar för tryggande av tillgång till dylika för särskilda fall behövliga sakkunniga, och hålla för sannolikt, att förefintliga sammanslutningar mellan näringsidkare skola befinnas villiga att lämna sin medverkan därtill, exempelvis genom utseende av värderingsmän för värdering av anläggningar, varulager o. d. I övrigt har i förslaget icke upptagits någon föreskrift med avseende å Övriga åtsättet för den granskning av deklarationer och andra taxeringsuppgifter, gärder som skall ankomma på taxeringsnämndens ordförande, kronoombudet och m^Ltf^r kommunalombudet, utan har det ansetts böra bero på omständigheterna i de m^riaUt. olika, orterna, huru därvid bör förfaras. Av vikt är att granskningen gores i möjligaste mån ingående och att tillgängliga upplysningar användas till kontroll å deklarationerna. Äro upplysningarna ofullständiga eller särskild utredning av nöden, bör ordföranden vidtaga erforderliga åtgärder och över huvud söka tillse, att varje taxeringsfråga blir tillfredsställande utredd. Antagligen skulle det vara till fördel, om ifrågavarande granskning verkställes av nämnda personer gemensamt och att därvid upprättas fullständigt förslag till beslut att föreläggas den samlade taxeringsnämnden till avgörande, sedan materialet för hela distriktet eller någon mera betydande del därav blivit genomgånget. I de fall då de kommunvalda ledamöterna kunna antagas vara i stånd att lämna sakliga upplysningar rörande vissa skattskyldigas förhållanden, bör dock med framläggande av dylikt förslag anstå, tills ledamöterna fått tillfälle att yttra sig.

144 Beträffande taxeringsnämndernas arbete i övrigt upptager förslaget i stort Taxeringsnämnder- sett enahanda bestämmelser som hittills, frånsett de i annat sammanhang nas arbete. berörda stadgandena, som avse enhetlighet i beslut av flera nämnder (sid. 196). Nu gällande taxeringsförordning föreskriver, att taxeringsnämndernas arbeten böra vara avslutade i länen senast den 15 maj och i Stockholm senast den 15 juni. Enligt statsrådsprotokollet den 27 juli 1923 med direktiv för de sakkunnigas arbete skulle det för riksdagens beslut om statsregleringen vara av betydelse, om man kunde åstadkomma, att taxeringsnämndernas arbeten avslutades ett par veckor tidigare än nu är fallet. De sakkunniga hava därför övervägt, i vad mån ett dylikt tidigare avslutande av taxeringsarbetet är möjligt. Såsom ovan å sid. 103 framhålles, hava åtskilliga taxeringsnämnder haft svårt att ställa sig tidsbestämmelserna rörande arbetets avslutande till efterrättelse, vadan år 1924 vidtogs den ändring i mantalsskrivningsförordningen, att mantalslängden skall avlämnas till taxeringsnämndens ordförande i regel senast den 1 mars, i vissa fall senast den 15 mars, i stället för såsom förut gällt senast den 25 mars. De sakkunniga föreslå nu, att deklarationerna och övriga taxeringsuppgifter skola avlämnas i regel fjorton dagar tidigare än för närvarande gäller. Genom dessa åtgärder erhålla taxeringsnämnderna tillfälle att börja sitt arbete åtminstone fjorton dagar tidigare än tillförne. Den tid, som härigenom vinnes för taxeringsarbetet, har befunnits erforderlig, för att nämnderna skola kunna med tillbörlig omsorg och noggrannhet fullgöra sina åligganden utan överskridande av nu gällande tid för arbetets avslutande, och det synes därför icke möjligt, åtminstone för det närvarande, innan erfarenhet vunnits rörande tillämpningen av de ifrågasatta nya beskattningsgrunderna, att generellt påbjuda ett tidigare avslutande av arbetet. Med numera använt förfaringssätt att med ledning av förhandsuppgifter från taxeringsnämnderna i mitten av maj månad beräkna det sannolika taxeringsresultatet torde ock behovet av ett tidigare avslutande av taxeringsnämndernas arbeten icke vara så trängande, att icke frågan därom kan anstå ännu någon tid. De sakkunniga hava alltså i förslaget bibehållit nu gällande tidsbestämmelse för avslutandet av taxeringsnämndernas arbeten, såvitt angår taxering för inkomst, förmögenhet och näring. P å sätt i vederbörligt sammanhang angives föreslås särskilda bestämmelser rörande tiden för avslutandet av samma nämnders arbete med särskild fastighetstaxering och med virkestaxering. Sedan taxeringsnämnden avslutat sitt arbete, har ordföranden att ombeUnderrättelser om sörja vissa efterarbeten, såsom avsändande av underrättelse till skattskylverkställd diga om skedd avvikelse. från deklaration, summering av taxeringslängtaxering derna med mera. För ändamålet torde i regel icke erfordras mer än fem dagar. Den tid, då taxeringslängderna och övriga handlingar senast skola vara till vederbörande avlämnade, föreslås därför, i huvudsaklig överensstämmelse till vad nu gäller, till den 20 maj. Beträffande taxeringsnämnds avvikelse från av skattskyldig lämnad deklaration, gäller för det närvarande, att anteckning om dylik avvikelse med angivande av skälen därför skall göras å deklarationen och att underrättelse i vad mån avvikelse skett och om skälen därför så fort ske kan skall avlåtas till den skattskyldige i rekommenderat brev med allmänna posten under i deklarationen uppgiven adress. Då taxering skett, utan att deklaration avgivits, skall däremot underrättelse om den skedda taxeringen icke avlåtas till den skattskyldige.

145 Uti det förslag till ändring i vissa delar av taxeringsförordningen, som 1921 års 1920 års taxeringssakkunniga avlämnat med skrivelse den 31 maj 1921, ändringsbehandlas sistnämnda fråga. De sakkunniga föreslogo, att underrättelse f8r'la9om påförd taxering skulle meddelas skattskyldig, som icke avgivit deklaration eller uppgift till ledning för taxeringen och som ickeheller därtill anmanats. Detta förslag motiverades därmed, att det ansåges angeläget, att dubbeltaxeringar och vissa andra felaktigheter vid taxeringen så skyndsamt som möjligt bleve rättade även för det fall, att den skattskyldige icke deklarerat och ej heller därtill anmanats. Vissa länsstyrelser ävensom statskontoret avstyrkte förslaget, huvudsakligen emedan detsamma vore alltför betungande för taxeringsnämndsordförandena, varjämte statskontoret framhöll, att det näppeligen syntes föreligga anledning att visa dylik hänsyn mot sådana skattskyldiga, som försummat att fullgöra dem åiiggande deklarationsplikt och vilkas försummelse härutinnan just skulle vara anledning till att särskilda meddelanden om taxeringen måste dem tillställas. Kammarrätten, som visserligen ifrågasatte, huruvida de kostnader och det besvär, som vore förenade med det föreslagna underrättelseförfarandet, motsvarade gagnet, ansåge det dock icke kunna förnekas, att dylik underrättelse kunde lända till gagn och ville ur denna synpunkt icke motsätta sig förslaget. Kammarrätten ansåge emellertid mera önskvärt, om sådana anordningar kunde träffas, att debetsedlarna, på sätt skedde i Stockholm, bleve jämväl å landsbygden och övriga städer tillställda de skattskyldiga, innan tiden för besvärs anförande hos prövningsnämnden utginge. Den föreslagna bestämmelsen blev ock utesluten ur det förslag, som förelades riksdagen, och anförde föredragande departementschefen därvid, att han visserligen ansåge det lända till stor fördel för de skattskyldiga, om de på föreslaget sätt bleve underrättade om taxeringarna, och i åtskilliga fall också vara med billighet förenat, att så skedde, men att det mycket betungande arbetet med dylika underrättelsers utfärdande väckte betänkligheter. Frågan borde därför enligt departementschefens mening anstå tills vidare, men tagas under förnyat övervägande vid en blivande omarbetning av taxeringsförordningen i dess helhet. Förevarande fråga torde böra behandlas i samband med den mera om- Taxeringsfattande frågan om bekantgörandet av taxeringsnämndernas beslut i allmän- längdernas het, oavsett om beslutet innefattar avvikelse från lämnad deklaration eller fra™J^" icke. Härutinnan gäller enligt 36 § i taxeringsförordningen, att för varje &ar landskommun och till fögderi hörande stad en avskrift av taxeringslängderna skall upprättas av häradsskrivaren och senast den 15 juni översändas till kommunalstämmans ordförande, respektive stadsstyrelsen, vilka det åligger a t t under viss bestämd och vederbörligen kungjord tid, som icke må understiga fjorton dagar, på lämpligt och därvid även tillkännagivet ställe hålla avskriften de skattskyldiga tillhanda, I stad med magistrat, utom Stockholm, skall huvudskriften av taxeringslängderna i enahanda ordning hållas de skattskyldiga tillhanda. I Stockholm underrättas de skattskyldiga om verkställd taxering genom kronodebetsedlarna, vilka utsändas efter avslutade taxeringsförrättningar i god tid före utgången av den i Stockholm gällande tiden för anförande av besvär hos prövningsnämnden (den 31 augusti). Utan tvivel vore det till fördel för de skattskyldiga, om det även i länen De sakkunde så ordnas, att underrättelse om verkställd taxering under alla för- knnnip». hållanden skall meddelas varje vederbörande skattskyldig vare sig genom debetsedel eller särskild skrivelse i tillräckligt god tid före utgången av den för varje särskilt fall stadgade besvärstid. Att ålägga taxeringsnämnderna skyldighet utfärda dylik underrättelse synes dock icke kunna ifrågakomma 10 — 1923 års

Taxeringssakk.

146 på grund av arbetets omfattning och därmed förenade kostnader. Av enahanda skäl torde ock vara uteslutet att ålägga debiteringsförrättarna skyldighet att avlåta särskilda underrättelser utan samband med utfärdande av debetsedel. Huruvida underrättelserna kunna meddelas genom kronodebetsedlarna är åter beroende på tiden för dessas utfärdande. För det närvarande sker utfärdandet i länen efter det prövningsnämnden avslutat sitt arbete, och å dessa debetsedlar upptagas i regel i olikhet mot i Stockholm vissa utskylder, nämligen landstingsmedel och oftast även vägskatt, om vilkas utdebitering beslut fattas först efter berörda besvärstids utgång. För möjliggörande av debetsedlarnas utfärdande före besvärstidens utgång skulle alltså erfordras ändring icke allenast därutinnan, att debiteringen grundas å taxeringsnämndens i stället för å prövningsnämndens beslut, utan även i andra hänseenden, så vitt angår landstingsmedel och dylika utskylder. De sakkunniga hava icke närmare undersökt möjligheterna av en sådan omläggning av debiterings- och uppbördsväsendet, enär frågan om en genomgripande omorganisation härav står under utredning genom särskilt tillkallade sakkunniga (1924 års uppbördssakkunniga), vilka enligt meddelad upplysning hava sin uppmärksamhet fäst jämväl å förevarande spörsmål. Taxeringssakkunniga anse på grund härav sig icke böra föreslå några ändrade regler rörande samtliga skattskyldigas underrättande om verkställd taxering, utan förmena, att denna fråga lämpligen bör för närvarande anstå. Vad angår underrättelse åt de skattskyldiga, som taxerats, utan att deklaration avlämnats, framgår av tillgängliga uppgifter, att år 1923 i hela landet 2,165,388 skattskyldiga upptagits i taxeringslängderna, varav 1,435,400 avlämnat deklaration. Bortses från Stockholms stad, där nämnda år antalet skattskyldiga utgjorde 234,740 och antalet avlämnade deklarationer 188,263, skulle antalet skattskyldiga, som icke avlämnat deklaration, uppgå till 683,511. Visserligen torde åtskilliga av dessa hava blivit anmanade att avlämna deklaration, men underlåtit efterkomma sådan anmaning och förty, enligt det av 1920 års taxeringssakkunniga avlämnade förslaget, icke varit berättigade att erhålla ifrågasatt underrättelse, men antalet på sådant sätt anmanade torde knappast vara av någon större betydelse. Till jämförelse vilja de sakkunniga meddela antalet år 1923 utfärdade meddelanden om verkställd avvikelse från deklaration inom åtta län, från vilka uppgifter härom föreligga, därvid samtidigt uppgift meddelas om antalet i taxeringslängd införda skattskyldiga och om antalet avlämnade deklarationer inom samma län, jämväl för år 1923.

L ä

Jönköpings Kronobergs Hallands Göteborgs och Bohus Örebro Kopparbergs Jämtlands Västerbottens

I An tal i läng- Antal utfär: Antal i inderna upp- dade underI komtstaxeAntal avtagna skatt- rättelser om ringslänglämnade de- iskyldiga, som |derna införda klarationer Acke avlämnat avvikelse från deklaration J skattskyldiga deklaration 78,330 49,463 52,265 173,487 85,538 70,«62 36,992 49,402

54,954 27,064 25,832 117,796 60,633 56,127 14,919 33,873

23,376 22,399 26,433 55,691 24,905 14,835 22,010 15,529

11,863 7,337 5,431 22,764 14,621 11,365 3,974 6,865

Av denna tabell framgår, att sådana skattskyldiga, vilka underlåtit avlämna deklaration, äro betydligt flera än de, beträffande vilkas deklaration

147 avvikelse skett. Ett stadgande om skyldighet för ordföranden att enligt förutberörda förslag meddela underrättelse om verkställd taxering åt sådana, som icke deklarerat, skulle alltså komma att innebära en icke oväsentlig ökning av ordförandens arbete och helt visst i många distrikt, där de skattskyldiga i stor omfattning underlåtit deklarera, kännas mycket betungande. Arbetet därmed torde ock icke stå i rimligt förhållande till den praktiska nyttan av underrättelserna, enär flertalet skattskyldiga till följd av deklarationsförsummelse helt visst sakna rätt att anföra besvär över taxeringen. Därtill kommer, såsom statskontoret anfört, att man knappast lär vara skyldig visa den, som försummat sin deklarationsplikt, dylik hänsyn, som icke kommer den ordentlige deklaranten till del. På grund härav anse de sakkunniga tillräckliga skäl saknas att upptaga någon motsvarighet till berörda av 1920 års taxeringssakkunniga framlagda förslag. Gällande taxeringsförordning innehåller icke något stadgande om att vid Besvärsmeddelande av underrättelse om taxeringsnämnds avvikelse från deklaration Äawiis"™0 skall lämnas hänvisning, huru skall förfaras vid anförande av besvär över taxeringstaxeringsnämndens beslut, utan har det ansetts vara tillräckligt med det nämnds allmänna tillkännagivande härom, som länsstyrelsen har att utfärda i sam- beslut. band med kungörandet av prövningsnämndens sammansättning. Då enligt förslaget besvär över taxeringsnämnds beslut icke längre under alla förhållanden skola ingivas till länsstyrelsen i det län, där överklagade taxeringen ägt rum, utan andra regler härutinnan föreslagits (se vidare sid. 206), har det till förebyggande av misstag ansetts böra föreskrivas (102 §), att i underrättelse om taxeringsnämnds avvikelse från deklaration skall intagas meddelande om vad den skattskyldige har att iakttaga vid anförande av besvär över taxeringen. Meddelandet av sådan besvärshänvisning kan knappast innebära något mera betungande arbete för ordföranden, då detsamma lärer kunna inskränkas till ett ifyllande av namnet å visst län i en å underrättelseblanketten tryckt besvärshänvisning. I 103 § äro upptagna stadganden i huvudsaklig överensstämmelse med vad Avlämnu gäller om skyldighet för ordföranden att efter avslutade taxeringsförrätt- nande av Un der ningar överlämna dels senast den 20 maj de upprättade taxeringslängderna, o behörigen summerade, jämte mantalslängden och taxeringsnämndens protokoll i fögderi till häradsskrivaren och i stad med magistrat till vederbörande tjänsteman och dels senast den 5 juni deklarationerna och övriga vid taxeringen använda handlingar till länsstyrelsen. Sistnämnda datum innebär en förändring i förhållande till vad nu gäller och har valts med hänsyn därtill, att inkomstdeklarationerna böra vara tillgängliga vid virkestaxeringen, som icke behöver vara avslutad tidigare än den 31 maj. 8 kap.

Prövningsnämndernas verksamhet. Sedan taxeringsnämnderna avslutat sina arbeten för året och taxerings- Gransklängderna inkommit till länsstyrelsen, skola, såsom förut berörts, taxeringarna ning av granskas av landskamreraren eller, beträffande vissa taxeringar eller grupper taxeringaina. av taxeringar, av särskilt förordnat biträdande kronoombud. Det ankommer därefter på prövningsnämnden att besluta över de framställningar, som föranledas av berörda granskningsarbete, ävensom att avgöra anförda besvär över taxeringsnämndernas beslut. Vid detta prövningsarbete är nämnden

148 icke bunden av de framställda yrkandena, utan kan av egen drift företaga ändring i redan verkställd taxering eller självständigt påföra ny taxering, efter ty anses av omständigheterna påkallat. Det står Öppet för enskild ledamot i nämnden att väcka förslag om upptagande till behandling av taxering, som icke vare sig genom besvär eller framställning från kronoombudet dragits under nämndens prövning. Gransk- Erfarenheten har givit vid handen, att ifrågavarande granskning av taxeningsar- ringarna är av den största betydelse för vinnande av ett gott taxeringsb 1**1% resultat. Genom densamma hava ökade skatteintäkter tillförts det allmänna. Enligt tillgängliga uppgifter, som dock icke omfatta alla län, har sålunda genom nämnda granskningsarbete enbart inkomst- och förmögenhetsskatten och extra inkomst- och förmögenhetsskatten, då sådan utgått, ökats år 1918 för 19 län med tillsammans i avrundat tal .... kronor 1,893,800: — » 1919 » 20 » » » » » » •••• » 5,855,400: — » 1920 » 20 » » » » » » .... » 2,254,500: — » 1923 » 23 » » » » » » .... » 1,275,300: — Att de ökade skattebeloppen sistnämnda år så avsevärt understiga vad under tidigare år anmärkts till kronans fördel beror — förutom på det ändrade penningvärdet — väsentligen på den under år 1922 rådande depressionen inom näringslivet, som föranlett, att åtskilliga företag, vilka tidigare redovisat betydande vinster, icke kunnat taxeras år 1923. Granskningens fiskaliska betydelse kan emellertid icke mätas enbart efter de sålunda kronan tillförda beloppen. Där granskningen genomföres omsorgsfullt, inträda nämligen gynnsamma verkningar även i andra hänseenden. Det kan på goda grunder förväntas, att vetskapen om denna eftergranskning skall förmå allmänheten till större omsorg vid deklarationernas uppsättande. Granskningen har sålunda en påtaglig betydelse för bevarandet av en god deklarationsmoral, vilken är av den största betydelse för den direkta beskattningen. Men även för de underordnade taxeringsmyndigheternas arbete är granskningen nyttig. Dessa myndigheter sporras till större nit och grundlighet vid behandlingen av deklarationerna och deras ställning gentemot allmänheten vinner i styrka. Landskamreraren erhåller vid sin genomgång av taxeringshandlingarna kännedom om taxeringsnämndernas sätt att fullgöra sitt uppdrag. Han märker därvid, om taxeringsnämnderna på grund av misstolkning av författningarna genomgående underlåta att taxera vad som bör beskattas eller taxerar vad som bör vara skattefritt, samt blir i tillfälle att rätta dylika misstag och genom upplysningar om författningarnas rätta innebörd förebygga liknande felaktigheter ett annat år. Likaså kan han därigenom inom distrikt, där granskningen i taxeringsnämnden bedrivits slappt, åvägabringa bättring eller föranstalta om ombyte av taxeringsnämndsordförande och såmedelst hålla taxeringsarbetet i länet uppe vid en hög nivå. 1922 års Före år 1922 var tiden för granskningsarbetet i länen förhållandevis knapp, reform, nämligen från den 20 juni, då taxeringslängderna skulle vara inkomna, och till den 10 augusti, då prövningsnämndens arbete skulle vara avslutat, Genom förordning den 12 maj 1922, nr 220, utsträcktes tiden för avslutandet av prövningsnämndens arbete till den 10 oktober. Denna åtgärd vidtogs huvudsakligen i syfte att möjliggöra en mera omfattande och sorgfällig granskning av taxeringarna och för att förebygga den starka forcering av prövningsnämndsarbetet, som till men för dess riktiga utförande blivit en följd av förutvarande tidsbestämmelse för arbetets avslutande. Därjämte blev

149 i samband med viss omläggning av ordningen för debiteringsarbetet genom förordning den 16 maj 1924, nr 109, stadgat, att avskrift av taxeringslängderna skola av vederbörande häradsskrivare och magistrater insändas till länsstyrelsen senast den 15 juni, varigenom möjliggöres ett något tidigare påbörjande av ifrågavarande granskningsarbete än tillförne. Enligt inhämtade upplysningar har den år 1922 genomförda omläggningen av prövningsnämndsarbetet medfört åsyftade fördelar. Granskningen har kunnat verkställas i betydligt större utsträckning än tidigare och med mindre forcering. Omfattande och tidskrävande utredningar, som tidigare icke kunnat utföras av brist på tid, hava medhunnits. Slutligen har föredragningen i prövningsnämnden kunnat göras mera uttömmande till fördel för ärendenas sakliga behandling. E t t betydelsefullt steg till förbättring av taxeringsorganisationen har alltså tagits genom ifrågavarande omläggning. Stadgande om landskamrerarens granskning har intagits i 113 §, enligt #« sakyilket det åligger landskamreraren att i fråga om de taxeringar, vilkas kunni9aprövning ankommer på den prövningsnämnd, hos vilken han tjänstgör, vare sig besvär anförts eller icke, noggrant undersöka, huruvida taxeringarna äro behöriga, och för sådant ändamål granska tillgängliga handlingar rörande nämnda taxeringar. Vid denna granskning är av synnerligt intresse, att möjligen förekommande ojämnhet mellan taxeringar av samma skattskyldig i olika distrikt undanröjes. Till följd härav har i 113 § första stycket andra punkten meddelats föreskrift om att det särskilt åligger landskamreraren vid granskningen att beträffande skattskyldiga, vilka blivit taxerade i mera än ett taxeringsdistrikt, uppmärksamma, huruvida ojämnhet föreligger mellan de olika taxeringarna. I samma paragraf har ock intagits föreskrift om att arbetet skall så ordnas, att granskningen kan tidigast möjligt företagas beträffande sådana skattskyldiga, som haft förvärvskälla, helt hänförlig till prövningsdistriktet, men som skola taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt i annat distrikt. Om anledningen till detta stadgande hänvisas till framställningen rörande åtgärder för åvägabringande av enhetligt förfarande vid flera nämnders behandling av samma taxeringsfråga (sid. 196). I gällande taxeringsförordning finnes ingen föreskrift meddelad angående Belgivning delgivning med skattskyldig eller behörig menighet av de framställningar, med •*•"" 8< kronans ombud gör hos prövningsnämnden. dler9 Uti tvenne vid 1923 års riksdag väckta lika lydande motioner (1:106 och menighet II: 167) hemställdes, bland annat, att i taxeringsförordningen måtte intagas av gjord föreskrift därom, att anmärkningar, som av kronans ombud hos prövnings- framstäl1nämnd framställas mot taxering eller deklaration av viss skattskyldig, skola n™g' . på enahanda sätt som taxeringsnämnds beslut om avvikelse från hans deklara- ^g^års tion delgivas den skattskyldige inom viss tid före prövningsnämnds samman- riksdag. trade. Till stöd för detta yrkande anförde motionärerna huvudsakligen, att de skattskyldiga borde äga tillfälle att redan före prövningsnämndens sammanträde bemöta gjorda ändringsyrkanden. I många fall kunde därigenom oriktiga beslut förebyggas och de fall, då besvär till kammarrätten måste anföras, nedbringas. Därjämte skulle i sådant stadgande ligga en kraftig uppfordran till vederbörande kronoombud att endast i sådana fall framställa yrkanden, då felaktighet av verklig betydelse förelåge. Givetvis behövde delgivningsskyldighet icke föreligga, när anmärkningen avsåge fel av egentlig skatteteknisk art och icke berörde uppskattningen av inkomsten eller förmögenheten.

150 Bevillningsutskottet yttrade i sitt betänkande nr 7 om motionärernas förslag följande: »Det kan icke bestridas, att i de fall, där skattskyldig äger möjlighet att förebringa utredning utöver den, som må hava lämnats i lians deklaration eller elljest hos taxeringsnämnden, det måste te sig som ett missförhållande, att icke tillfälle lämnas honom därtill. Medan taxeringsnämndens beslut kunna sägas vara endast preliminära, läggas nämligen prövningsnämndens beslut direkt till grund för den definitiva debiteringen av utskylder. Det skulle därför kunna inträffa, att en skattskyldig, som icke lämnades tillfälle att yttra sig över kronoombudets ändringsyrkande, försattes i ett ogynnsammare läge genom att taxeringsnämnden följt hans deklaration än förhållandet skulle blivit, om redan denna nämnd vidtagit ändringen av deklarationen. Emellertid torde flertalet av de anmärkningar, kronoombuden rikta mot de skattskyldigas deklarationer, antingen avse att rätta av taxeringsnämnd begångna felräkningar och misstag eller innefatta ändringsförslag, föranledda därav, att taxeringsnämnd underlåtit att tillämpa uttryckliga föreskrifter i skatteförfattningarna eller att följa vedertagen praxis. Då i sådana ärenden bevisningsfrågan så gott som undantagslöst ligger fullt klar, synes i allmänhet någon utredning av beskaffenhet att kunna inverka på taxeringsfrågans bedömande icke kunna lämnas av den skattskyldige. Däremot torde, enligt vad en inom utskottet företagen undersökning givit vid handen, av de anmärkningar, kronoombuden framställa, endast ett jämförelsevis ringa antal avse en ändrad uppskattning av de skattskyldigas inkomst eller förmögenhet. Jämväl skulle, enligt vad för utskottet uppgivits, endast ett fåtal av de höjningar av åsatta taxeringar, som på grund av kronans ombuds framställningar företagas av prövningsnämnden, föranleda klagomål till kammarrätten. Det har synts utskottet, som om för de skattskyldiga ett verkligt behov av ett kommunikationsförfarande i stort sett icke skulle föreligga annat än beträffande ärenden, som avse ändrad uppskattning av de skattskyldigas inkomst eller förmögenhet. Emellertid fortares flerstädes så, att kronoombuden, innan de intaga slutlig ställning i sådant anmärkningsärende, inhämta upplysningar "av den skattskyldige rörande dennes inkomstförhållanden. Enligt utskottets uppfattning bör redan med nu gällande föreskrifter ett sådant förfarande iakttagas såväl i sistberörda slag av ärenden, liksom ock i de fall i övrigt, där upplysningar från den skattskyldiges sida kunna antagas bliva av betydelse för taxeringsfrågans bedömande. Det synes sålunda framgå, att någon egentlig olägenhet av den nuvarande anordningen knappast behövde föreligga. Å andra sidan skulle en föreskrift i den riktning, motionärerna åsyfta, säkerligen medföra flera avsevärda olägenheter. Så skulle givetvis beredningen av varje särskilt ärende komma att kräva betydligt längre tid och mera arbete än för närvarande. Då ett avgränsande genom lagbestämmelser av vissa slag av mål, vari kommunikation ej behövde verkställas, näppeligen läte sig göra, skulle för övrigt detta arbete i flertalet ärenden komma att bliva utan all betydelse för taxeringens resultat. Men kanske än mer betänkligt är, att kronoombudens anmärkningar måste föreligga utformade betydligt tidigare före prövningsnämndens sammanträde än för närvarande. Härigenom skulle den tid, kronoombuden hade till sitt förfogande för det viktiga och krävande granskningsarbetet, ej oväsentligt förkortas. Vinsten av den omläggning av prövningsnämndsarbetet, som beslutades av 1922 års

151 riksdag och vilken i främsta rummet avsåg att bereda kronoombuden möjlighet att i större omfattning och med större noggranhet än tillförne utföra granskningsarbetet, skulle måhända till stor del gå förlorad, därest motionärernas förslag om åläggande för kronoombuden att låta delgiva skattskyldig framställda anmärkningar vunne bifall.» På grund härav hemställde utskottet, att motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Riksdagen beslöt ock i enlighet med denna hemställan. Enligt de sakkunnigas mening är det ur principiell synpunkt obestridligen De sakriktigt, att den skattskyldige erhåller underrättelse om de anmäkningar mot kunni e*hans taxering, som framställas under granskningsarbetet i fråga. Såsom bevillningsutskottet framhållit i sitt nyssberörda betänkande, ter det sig helt visst för den skattskyldige såsom ett missförhållande, att han icke erhåller tillfälle att för prövningsnämnden framlägga sina invändningar gentemot landskamrerarens framställning eller förebringa den ytterligare utredning, som kan stå honom till buds, ty därigenom kan han komma i ogynnsammare ställning, än om den påyrkade ändringen blivit vidtagen redan hos taxeringsnämnden. Bevillningsutskottet har ock grundat sitt avstyrkande av motionerna på skäl av icke principiell natur, nämligen dels att något synnerligt behov av den skattskyldiges underrättande i de flesta fall icke föreligger och dels att ett obligatoriskt underrättelseförfarande skulle medföra flera avsevärda ölägenheter. Det vill dock synas de sakkunniga, som om dessa bevillningsutskottets skäl icke äro tillräckligt vägande för avvikelse från vad som anses principiellt riktigt, En granskning, som inskränkes till att omfatta allenast de fall, där sakförhållandena föreligga fullt utredda redan från början, och som lämnar åt sidan de taxeringar, vilka synas oriktiga, men där tvekan kan råda om det riktiga beloppet, fyller emellertid icke sitt ändamål. Under granskning av deklarationer särskilt från jordbrukare eller näringsidkare, vilka icke föra noggranna anteckningar, förmärkas ofta oriktigheter, utan att man kan uppvisa just den eller de detaljer, vari oriktigheten består. I dylika fall nödgas man för rättelses åvägabringande lita till sannolikhetsberäkningar, vilka givetvis ibland kunna utgå från oriktiga förutsättningar. Det kan ock gälla rena uppskattningsfrågor, där särskilda omständigheter kunna påkalla avvikelse från vedertagna uppskattningsnormer, utan att dock upplysning härom lämnats i handlingarna. Därjämte kan inträffa, att sakförhållandet är ett annat än som synes framgå av föreliggande upplysningar, vare sig dessa missuppfattats på grund av otydlig formulering eller ofullständigt innehåll, eller skattskyldig icke rätt förstått innebörden av visst stadgande och därav föranletts till missvisande uppgift. Dessa omständigheter tala enligt de sakkunnigas mening alldeles bestämt för, att den skattskyldige sättes i tillfälle att hos prövningsnämnden andraga vad han aktar nödigt. E n generell föreskrift härom lärer knappast behöva bliva så betungande för arbetet, som bevillningsutskottet anfört, om delgivningen ombesörjes ändamålsenligt. Därvid kan tillgå på det sätt, att man samtidigt med anmärkningens utskrivande tager en kopia av densamma. Denna kopia utsändes i brev till den skattskyldige med tillkännagivande (härför användes lämplig blankett) att den skattskyldige lämnas tillfälle att över anmärkningen avgiva förklaring till landskamreraren inom viss kort tid. Efter förklaringstidens utgång företager landskamreraren taxeringsfrågan till förnyat övervägande under beaktande av möjligen inkommen förklaring. Efter ytterligare skriftväxling, där sådan finnes behövlig för sakförhållandenas klar-

152 läggande, avfattar landskamreraren slutligen sin framställning till prövningsnämnden. Förfares på dylikt sätt bör nämnvärd tid icke åtgå för själva delgivningsförfarandet. Någon tidspillan av större betydelse bör heller icke uppkomma genom utsättande av viss förklaringstid för den skattskyldige, då denna i regel torde kunna göras ganska kort. Skulle därav föranledas ärendets uppskjutande till ett senare sammanträde, lärer detta icke heller böra betraktas som någon verklig olägenhet, om såsom avsett är sammanträdena hållas utan längre mellanrum. För övrigt bör det vara angeläget att ordna granskningsarbetet så, att de preliminära anmärkningarna föreligga tillräckligt tidigt före varje sammanträde, för att delgivningen må medhinnas. Helt visst kan landskamreraren genom ändamålsenlig planläggning av arbetet och anställande av tillräckligt antal medhjälpare åstadkomma detta. Emellertid erfordras icke den skattskyldiges hörande, då fråga är allenast om rättelse av uppenbar misskrivning, felräkning eller annan därmed jämförlig felaktighet. Delgivning Det synes vara av intresse, att jämväl taxeringsnämndens ordförande och med taxe- komniunalombudet få del av landskamrerarens anmärkningar. Därigenom nngsnamn- ei»hålla de kännedom om begångna felaktigheter och draga därav lärdom förande och till kommande år. Skulle landskamreraren på grund av bristfälliga uppkommunal- lysningar eller av annan orsak hava missuppfattat sakläget, kunna de i tid ombudet, göra landskamreraren uppmärksam därpå och därigenom föranleda, att anmärkningen förfaller eller ändras. Slutligen kan kommunalombudet bliva i tillfälle att göra de invändningar, som kunna föranledas av kommunalfiskaliska skäl. Ordförandens och kommunalombudets underrättande kan enklast ske genom att vid anmärkningarnas utskrivande tagas ytterligare två kopior, som utsändas till dem medelst posten. Det är icke nödvändigt, att den preliminära anmärkningen utsändes, men i de fall, då ordföranden eller kronoombudet kunna antagas hava något av värde att anföra, synes vara lämpligt, att de redan på detta tidiga stadium bliva i tillfälle därtill. Därigenom kunna deras upplysningar föreligga, då landskamreraren företager ärendet till slutlig behandling. Under alla förhållanden böra de erhålla kännedom om den slutliga anmärkningens innehåll. Emellertid torde formerna för delgivningen icke behöva i detalj regleras i författningstexten, utan denna innehålla allenast de grundläggande bestämmelserna. I anslutning till vad sålunda anförts hava de sakkunniga i tredje stycket till 113 § intagit föreskrifter om att den skattskyldige skall beredas tillfälle yttra sig, innan landskamreraren avlåter framställning till prövningsnämnden, att dylik framställning skall delgivas taxeringsnämndens ordförande och vederbörande kommunalombud, samt att stadgandena om skattskyldigs hörande och om framställningens delgivning icke äga tillämpning, då fråga är allenast om uppenbar felräkning, misskrivning eller annat därmed jämförligt förbiseende. Gransk- I förslaget (110 och 123 §§) upptagas jämväl föreskrifter om skyldighet ning av för landskamreraren att genomgå inkomna taxeringsbesvär, att åvägabringa esvar. utredning, som anses erforderlig för ett behörigt avgörande av besvären, ävensom att i varje särskilt fall giva prövningsnämnden till känna sin mening om desamma. Genom dylik förberedande behandling av varje besvärsmål vinnes icke allenast, att dessa föreläggas prövningsnämnden i ett för omedelbart avgörande lämpat skick, utan även att prövningsnämnden vid prövningen kan tillgodogöra sig landskamrerarens sakkunskap på be-

153 skattningsväsendets område. Förslaget innebär ett uttryckligt befästande av vad redan nu får anses gälla. Då det synts vara av intresse att erfara, i vad mån särskilda åtgärder Medhjälkunna erfordras för underlättande av landskamrerarnas granskningsarbete, pare åt landskam* hava de sakkunniga från landskamrerarna i länen inhämtat upplysningar r er aren. om, huru granskningsarbetet under de senaste åren bedrivits. Enligt de ingångna meddelandena har i regel huvudvikten lagts på taxeringarnas Yttranden från sakliga innebörd, medan den formella eller tekniska granskningen (kontroll- landskamräkning av skattefria avdrag m. m.) kommit till utförande, i den mån sådan rerarna. medhunnits och lämpliga biträden därför stått till förfogande. Den sakliga granskningen har ombesörjts, förutom av landskamreraren personligen, av kvalificerade tjänstemän å landskontoret ävensom i vissa fall utomstående personer med erfarenhet i taxeringsarbete. Dessa medhjälpare hava genomgått taxeringshandlingarna och allt efter som granskningen fortskridit förelagt landskamreraren sina iakttagelser, varefter denne, i regel efter den skattskyldiges och ofta även taxeringsnämndsordförandens hörande, slutligen formulerat sina framställningar till prövningsnämnden. Mellan landskamreraren och medhjälparna har sådan arbetsfördelning plägat äga rum, att landskamreraren omhändertagit de mera krävande deklarationerna, såsom för större näringsidkare o. d., och de övriga fördelats mellan medhjälparna, i regel distriktsvis, allt efter deras särskilda kvalifikationer. I vissa län hava bokföringssakkunniga biträden anlitats för bokföringsgranskning, då sådant föranletts av särskilda omständigheter. Flertalet landskamrerare hava meddelat, att tillgängliga arbetskrafter varit tillräckliga för arbetets utförande, medan däremot andra förmält, att kvalificerade biträden icke varit att tillgå till erforderligt antal. Därjämte har från några län framhållits, att tillgång till sakkunniga varit knapp eller alldeles saknats. Den år 1922 genomförda anordningen med biträdande kronoombud, som Biträdande beträffande vissa taxeringsärenden eller grupper av sådana ärenden skall kronofullgöra landskamrerarens åligganden, har enligt inhämtade upplysningar ombud. från de län, där sådant ombud anlitats, visat sig fylla avsett ändamål att lätta landskamrerarens arbetsbörda, och hava i övrigt erfarenheterna visat sig uteslutande goda. Då i fortsättningen behovet av biträdande kronoombud kan förväntas snarare ökas än minskas, har anordningen bibehållits i förslaget. Emellertid torde det icke vara tillfyllest med den lättnad i landskamrerarens arbetsbörda, som vinnes genom anställande av dylik biträdande tjänsteman, utan därjämte bör tillses, att tillräckligt med arbetskrafter stå till landskamrerarens förfogande, varförutan den av de sakkunniga såsom betydelsefull ansedda utvecklingen och fördjupningen av granskningsarbetet knappast kan åvägabringas. I sådant avseende föreslås, såsom senare (sid. 165) kommer att utvecklas, Biträden att varje länsstyrelse skall efter Kungl. Maj:ts bestämmande förordna erfor- med särsakderligt antal i bokföring kunniga samt i taxeringsförvärv förfarna personer skild kunskap. att stå till förfogande för att i enlighet med de föreskrifter landskamreraren meddelar biträda vid taxeringsarbetet. Åt dessa bokföringssakkunniga bör uppdragas icke allenast att verkställa behövliga undersökningar av skattskyldigas räkenskaper för vinnande av utredning i taxeringsfrågor, utan även att biträda vid granskningen av deklarationer för näringsidkare, aktiebolag med flera. Skulle erfordras biträde av ytterligare någon bokföringssakkunnig eller av person med annan sakkunskap, exempelvis ifråga om

154 värderingar, torde böra ankomma på landskamreraren att föranstalta om tillkallande härav. I övrigt behövliga biträden vid granskningsarbetet torde i första hand kunna erhållas genom anlitande av landskontorets tjänstemän, i den mån övriga tjänstegöromål därtill lämna tid. Skulle i vissa län ytterligare arbetskrafter erfordras, torde såsom hittills böra ankomma på landskamreraren att anställa sådana (115 §). I 45 § i gällande taxeringsförordning är stadgat bland annat, att länsUpplysningar av styrelsen äger, där så anses erforderligt, kalla taxeringsnämnds ordförande taxerings- eller vid förfall för honom den av länsstyrelsen förordnade ledamoten i taxenämndernas ord- ringsnämnden att, för upplysningars meddelande, före och under prövningsförande nämndens sammanträde infinna sig å den ort, där nämnden sammanträder. m. fl. Genom sådant inkallande beredes möjlighet för landskamreraren eller prövningsnämnden att utan omgång erhålla de upplysningar i taxeringsfrågor, som finnas behövliga och som kunna lämnas av nämnda personer. Anordningen h a r bibehållits i förslaget (116 §) med den utvidgning, att länsstyrelsen må inkalla vilken medlem i taxeringsnämnden som helst för dylikt ändamål. Även om i regel torde vara tillräckligt att inkalla taxeringsnämndens ordförande, kan dock i vissa fall någon annan medlem av nämnden sitta inne med vissa upplysningar av värde för prövningsnämndens avgörande, och det synes då icke föreligga tillräcklig anledning att begränsa inkallelserätten på sätt nu gäller. Enligt 42 § i gällande taxeringsförordning, sådan denna paragraf lydde Förteckning tv er före ikraftträdandet av förordningen den 12 maj 1922, nr 220, skulle genom bestar och länsstyrelsens försorg förteckning över inkomna besvärsskrifter med kortanmärkningar. fattad redogörelse för de i besvären gjorda yrkandena översändas till envar av ledamöterna och suppleanterna i prövningsnämnden, dock att sådan förGällande Genom bestäm- teckning icke erfordrades för Stockholms stads prövningsnämnd. melser. nämnda förordning den 12 maj 1922 blev, samtidigt som ändrade bestämmelser meddelades rörande prövningsnämndens sammankomster, berörda stadgande ändrat därutinnan, att för varje prövningsnämndens sammanträde skulle, i stället för dylik förteckning över anförda besvär, upprättas föredragningslista, upptagande kortfattad uppgift rörande samtliga de besvärsoch anmärkningsmål, som skola vid prövningsnämndens sammanträde förekomma, och denna föredragningslista översändas till ledamot eller suppleant samtidigt med kallelsen till sammanträdet. Rörande skälen för denna förändring må hänvisas till följande uttalande av 1920 års taxeringssakkunniga i deras betänkande av den 31 maj 1921. »I detta sammanhang hava de sakkunniga funnit sig böra till undersökning upptaga frågan, huruvida med den av de sakkunniga förordade organisationen av prövningsnämndsarbetet den förteckning över de inkomna besvärsskrifterna med kortfattad redogörelse för de i besvären gjorda yrkandena, som det jämlikt 42 § taxeringsförordningen åligger länsstyrelsen att så fort ske kan efter besvärstidens utgång översända till ledamöter och suppleanter i prövningsnämnden, skulle kunna undvaras. Förteckningen, som i allmänhet torde i sammanträngd form lämna upplysningar om de i besvären gjorda yrkandena, synes vid detta förhållande nu hava ringa betydelse för ledamöterna vid bedömande av de föreliggande besvärsmålen; och då de sakkunniga förutsätta, att all den utredning, som är möjlig erhålla, skall åstadkommas före målets framläggande inför prövningsnämnden, torde dess betydelse bliva ännu mindre efter en omläggning av arbetet i huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas förslag. I varje fall står gagnet av densamma icke i skäligt

155 förhållande till det arbete, som på dess författande nedlägges. Den arbetskraft, som måste härför anlitas, synes med större fördel böra användas vid granskningsarbetet, och då därtill kommer, att tryckningen av ifrågavarande förteckningar år 1920 i 21 län förorsakat statsverket den avsevärda kostnaden av 49,800 kronor, hava de sakkunniga funnit sig böra hemställa, att ifrågavarande förteckning icke skall upprättas, men att i stället skall uppgöras en föredragningslista för varje prövningsnämndens sammanträde, vilken bör upptaga alla de besvärs- och anmärkningsmål, som skola därvid förekomma. Ett exemplar av föredragningslistan bör samtidigt med kallelsen till sammanträdet tillställas varje inkallad ledamot av prövningsnämnden. Då dessa föredragningslistor torde kunna i erforderligt antal mångfaldigas på mimeograf, torde kostnaden för dem bliva obetydlig i förhållande till ovan angivna tryckningskostnad.» Då, på sätt i nu förevarande betänkande förutsattes, prövningsnämnderna De sakskola inkallas till korta, ofta återkommande sammanträden med ett begränsat k u n n i s a antal medlemmar samt vid dessa sammanträden förekommande ärenden skola föredragas på sådant sätt, att medlemmarna hinna vid föredragningen bilda sig en uppfattning av de föreliggande frågorna, erfordras icke heller hädanefter en uttömmande förteckning över besvärsskrifterna och däri framställda yrkanden. Däremot torde det få anses vara med god ordning förenligt, att medlemmarna redan vid mottagandet av kallelsen till sammanträde erhålla kännedom om vad därvid skall förekomma, och en föredragningslista, innefattande kortfattad uppgift om samtliga besvärs- och anmärkningsmål, som skola behandlas, kan därjämte komma väl till pass vid medlemmarnas anteckningar under föredragningen. Därjämte beredes genom dylik anordning möjlighet för ledamot att i särskilda fall skaffa sig närmare upplysningar om viss taxeringsfråga, I förslaget, 117 §, har därför upptagits stadgande om upprättande och utsändande av dylik föredragningslista, såvitt angår länsprövningsnämnd och den interkommunala prövningsnämnden, varemot bestämmelsen i fråga liksom hittills icke skall hava tillämpning å Stockholms stads prövningsnämnd. Något behov av dylik föredragningslista i Stockholm har nämligen, såvitt de sakkunniga hava sig bekant, icke hittills framträtt. Innan redogörelse lämnas för innehållet i förslaget beträffande formerna Formerna för prövningsnämndernas verksamhet, torde vara av nöden att erinra om fön^l?gg.v" innebörden av de år 1922 vidtagna ändringarna beträffande prövningsnämnds- nämnarbetet. dernas Uti skrivelse den 23 oktober 1920 hade delegerade för landskamrerarna i verksamlänen framhållit vissa förhållanden, som enligt deras mening påkallade en *' ändring av de för prövningsnämndernas arbete gällande bestämmelserna. I Kedogsföljd härav uppdrogs åt tillkallade sakkunniga (1920 års taxeringssakkunniga) ^922 års att utreda den av landskamrerarna väckta frågan. I sitt med skrivelse den ändringar. 31 maj 1921 avlämnade betänkande erinrade dessa sakkunniga till en början, att enligt dåvarande lydelse av 41 § i taxeringsförordningen prövningsnämnden skulle bestå av minst tio, högst tjugufem ledamöter, av länsstyrelsen utsedda bland de av taxeringsnämnderna därtill föreslagna personerna, att prövningsnämndens arbete i länen vanligen var förlagt till ett enda, under fyra till sex dagar utan avbrott pågående sammanträde, samt att arbetet i övrigt vore ordnat antingen på det sätt, att kronoombudet med ledning av anteckningar eller särskild promemoria i varje ärende inför den samlade prövningsnämnden själv föredroge innehållet av besvärshandlingarna liksom sina egna yrkanden, i regel utan att handlingarna upplästes,

156 varefter prövningsnämnden fattade beslut, eller ock så, att nämndens ledamöter fördelades på avdelningar för ärendenas beredning och att prövningsnämnden efter föredragning av avdelningens förslag fattade beslut, därvid ärendena endast undantagsvis bleve föremål för diskussion i den samlade prövningsnämnden. 1920 års sakkunniga förklarade därefter sig biträda ett av landskamrerarnas delegerade framlagt förslag, att ärendena borde föreläggas prövningsnämnden till avgörande icke på en gång utan efter hand, i den mån de bleve färdigberedda vid skilda prövningsnämndssammanträden, samt uttalade Antal leda- s jg fö r a t t antalet ledamöter måtte minskas till minst åtta, men högst femton, möter i rpjjj g ^ ^ | g r sistnämnda förslag anfördes följande: nämnden! »Under framhållande att uppdelning av prövningsnämndens arbete på flera sammanträden måste för statsverket medföra ökade kostnader, om icke antalet ledamöter i nämnden inskränkes, hava landskamrerarna i sin framställning uttalat den meningen, att ledamöternas antal utan olägenhet borde kunna minskas rätt betydligt, exempelvis till 8 eller 10, samt till stöd härför åberopat erfarenheterna från de län, där prövningsnämndens arbete, såsom förut här ovan anmärkts, brukar fördelas på avdelningar. Då nämligen varje sådan avdelning i allmänhet icke bestode av flere ledamöter än åtta samt nämnden hyste så stort förtroende till avdelningarnas arbete, att ärendena i regel utan diskussion inför den samlade prövningsnämnden avgjordes i enlighet med avdelningarnas förslag, vore faktiskt lämpligheten av den ifrågasatta reduceringen av prövningsnämndsledamöternas antal prövad. Mot invändningen, att vid avsedd reduktion av ledamöternas antal nämndens kännedom om ortsförhållandena måste bliva mindre än för närvarande, göres i framställningen gällande, att ortskännedom, utom i fråga om fastighetstaxeringen, vilken ju dock vore ämnad att överflyttas till en särskild prövningsnämnd, numera icke hade större betydelse, enär prövningsnämndens beslut borde fattas på grundval av förebragt behörig utredning, som före nämndens sammanträde kunde införskaffas av kronoombudet, om blott tillräcklig tid härför bereddes. En minskning av prövningsnämndsledamöternas antal torde icke behöva innebära någon fara för, att nämndens arbete skall bliva mindre tillfredsställande. Det synes snarare kunna antagas, att en mindre nämnd skall arbeta lättare och därför även raskare samt efter mera enhetliga principer än en större. Särskilt i sistnämnda avseende torde den mindre nämnden vara att föredraga framför den större i de fall, där denna fördelar sig på avdelningar, vilkas förslag bliva bestämmande för nämndens beslut. Då nämligen avdelningarna, såsom här ovan anmärkts, alltid måste behandla en del ärenden i kronoombudets frånvaro, kan det trots stor uppmärksamhet från kronoombudets sida hända, att nämnden vid behandlingen av alldeles likartade ärenden i enlighet med förslag av skilda avdelningar tillämpar gällande bestämmelser på olika sätt. Säkerligen äro icke heller nuvarande bestämmelser om ledamöternas antal tillkomna av det skälet, att ett visst större antal i och för sig skulle vara behövligt, utan i syfte att inom prövningsnämnden icke måtte saknas kännedom om förhållandena inom de skilda orterna. De sakkunniga anse sig i den nu föreliggande frågan böra ansluta sig till den av landskamrerarna i deras framställning intagna ståndpunkten men finna sig böra uttala sig för ett högre maximiantal än det föreslagna. Det högsta antalet ledamöter i prövningsnämnden, som bör utses, synes enligt de sakkunnigas åsikt böra bestämmas till femton. Även om man naturligen icke kan frånkänna ortskännedomen betydelse för prövningsnämndens arbete,

157 kan det emellertid icke bestridas, att de fall, där denna faktor kan få någon större betydelse, äro inskränkta till rena undantag, åtminstone vad landsbygden angår. Då nämligen i regel högst två ledamöter för varje fögderi kunna utses och de sålunda utsedda i allmänhet torde sakna personlig kännedom om andra skattskyldiga än dem, som tillhöra deras närmaste hemort, blir det endast mera sällan prövningsnämnden kan taga deras kännedom om ortsförhållandena i anspråk; och uppenbarligen bör man hysa starka betänkligheter mot att gentemot taxeringsnämndens beslut lita till av prövningsnämndens ledamöter från andra eller kanske tredje hand mottagna och måhända icke tillräckligt kontrollerade uppgifter i stället för till behörig utredning av den skattskyldige själv och vederbörande kronoombud. Betydelsen av ledamöternas ortskännedom förringas ofta även därav, att ledamöterna skola utses, innan tiden för besvärs anförande utgått, och således icke kunna väljas med hänsyn till behovet att hava ledamot från ort, därifrån många besvär inkommit, I de fall, där behov av kännedom om ortsförhållandena särskilt framträder, bör detta enligt de sakkunnigas mening kunna bäst tillgodoses genom att, såsom redan nu är medgivet, ordföranden i vederbörande taxeringsnämnd inkallas för upplysningars meddelande.» Beträffande organisationen av prövningsnämndens arbeten framhöllo 1920 Arbetets års taxeringssakkunniga vidare, uppdelning att arbetets uppdelning på de skilda sammanträdena borde ordnas så, att på 8kilda ärenden berörande skattskyldiga inom samma fögderi eller stad behandlades ^ J ^ " gemensamt och om möjligt icke fördelades på särskilda sammanträden samt vidare så, att ärenden tillhörande en viss ort upptoges till behandling tidigare, i den mån de vore talrikare än ärenden tillhörande en annan ort; att de ärenden, vilka icke kunde avgöras vid det sammanträde, då övriga ärenden till samma ortsgrupp behandlades, utan måst för utredning uppskjutas, helst borde företagas till avgörande vid slutsammanträdet; att vid varje sammanträde skulle föras protokoll, som skulle justeras antingen vid sammanträdet eller ock inom fem dagar efter sammanträdets avslutande, vilken tidsbegränsning vore behövlig, på det att prövningsnämndens förändringslängder snarast möjligt skulle kunna tillhandahållas vederbörande debiteringsförrättare; att föreskrivna anteckningar i taxeringslängder och prövningsnämndens förändringslängder om taxeringar, vilka till följd av prövningsnämndens beslut tillkommit eller blivit fastställda annorlunda än taxeringsnämnden bestämt, borde verkställas i den mån protokollet bleve justerat; att förändringslängderna borde översändas till vederbörande häradsskrivare och magistrat inom fyra dagar efter det protokollet rörande taxeringarna blivit justerat; samt att underrättelse om prövningsnämndens beslut borde före den 10 november meddelas icke blott såsom nu varje skattskyldig, vars deklaration eller uppgift icke följts, utan alla skattskyldiga, vilkas taxering varit föremål för beslut av prövningsnämnden med undantag allenast för det fall, då beslutet avsåge ändring av det skattefria avdraget. Till stöd för sistnämnda förslag anfördes följande: »För landet och annan stad än Stockholm är nu ingen tid fastställd för utsänmeddelande av underrättelse till skattskyldig, att prövningsnämnden vid d a n d e aT taxeringen ej följt hans deklaration eller uppgift. Det synes emellertid p r * j j ^ l l s " ändamålsenligt, att en viss tid fastställes, och de sakkunniga föreslå, med rö^anfe hänsyn till vad nu gäller för Stockholms stad, att tiden bestämmes till den nämndens 10 november. Därest, såsom lämpligt torde vara, underrättelserna i form beslut.

158 av protokollsutdrag expedieras i den mån protokollet justerats, bör hinder ej möta att inom nämnda tid utsända desamma. Vid en sådan anordning vinnes i förevarande avseende förmånen av likformighet för hela riket. Önskvärt är emellertid, att likformighet uppnås icke blott rörande tiden för underrättelsers meddelande utan även ifråga om de fall, där underrättelse skall äga rum. I Stockholmskall för närvarande vederbörande skattskyldig genom honom tillställt protokollsutdrag underrättas, då prövningsnämnden beslutat ny taxering eller förhöjning i den av taxeringsnämnden verkställda taxeringen, under det att å landet och i annan stad än Stockholm underrättelse skall meddelas, då skattskyldig, som avlämnat deklaration, påföres taxering, innefattande avvikelse från deklarationen. Anledningen till dessa skiljaktigheter torde huvudsakligen vara att söka i den omständigheten, att i Stockholms stad längd över de av prövningsnämnden beslutade nya taxeringarna eller ändringarna i taxeringsnämndernas beslut icke skall hållas de skattskyldiga tillhanda på sätt sker å övriga orter.» DeparteVid framläggandet av de sakkunnigas förslag för riksdagen anförde dements- partementschefen följande: chefen. ^jy^ g e n o m förslaget längre tid beredes för erhållande av fullständig utredning i varje beskattningsmål, synes intet kunna vara att erinra mot den föreslagna begränsningen av prövningsnämndsledamöternas antal. Det skulle enligt min mening till och med kunnat ifrågasättas, huruvida icke det av landskamrerarna föreslagna antalet 8 till 10 ledamöter kunnat vara tillräckligt. Vid en eventuell omarbetning av taxeringsförordningen i dess helhet bör frågan om ytterligare begränsning av antalet tagas under omprövning. Om nu förevarande förslag antages att tillämpas redan i år, kan erfarenhet vinnas för ett omdöme härom. Icke heller har jag något att erinra mot en uppdelning av prövningsnämndens arbete på flera sammanträden. Arbetsmaterielet bör i själva verket kunna bliva omsorgsfullare behandlat, då det ej behöver på en gång i hela sin omfattning föreligga samlat för fattande av slutliga beslut. Att varje skattskyldig, vilkens taxering varit föremål för särskild behandling hos prövningsnämnden, erhåller underrättelse om prövningsnämndens beslut genom protokollsutdrag, även om beslutet utfallit till hans förmån, torde överensstämma med god ordning. Det är onekligen mindre lämpligt, att skattskyldig, vilkens besvär bifallits, skall, såsom nu är förhållandet, behöva sväva i ovisshet om utgången av hans besvärstalan samt vara nödsakad att härom antingen förfråga sig å landskontoret eller hos vederbörande göra efterforskning i prövningsnämndens förändringslängd. Med nutida utskriftsmetoder, då flera protokollsutdrag kunna tagas samtidigt med skrivningen av huvudprotokollet, lärer arbetsökningen genom den föreslagna ändringen av nu gällande bestämmelser i denna del kunna i regel inskränkas till inläggning av protokollsutdragen i kuvert och påskrivandet av adresserna. Enligt vad jag erfarit, har vad sålunda föreslagits redan nu praktiserats åtminstone i ett par län.» I anledning av betänkligheter, som länsstyrelserna i Uppsala samt Göteborgs och Bohus län ävensom överståthållarämbetet framställt rörande alltför kort tilltagen tid för justeringen av prövningsnämndens protokoll samt för utsändandet av förändringslängderna, föreslog Kungl. Maj:t, att tiden föi justeringen av protokollet vid varje prövningsnämndens sammanträde skulle sättas till åtta dagar och tiden för förändringslängdens utsändande för sammanträdet till tolv dagar efter sammanträdets avslutande. Då enligt Kungl. Maj:ts förslag prövningsnämndens sista sammanträde skulle komma att av-

159 slutas den 10 oktober, skulle således förändringslängden komma att utsändas till kommunalstämmans ordförande senast den 22 oktober. I anledning av hemställan från överståthållarämbetet föreslogs vidare den ändring rörande tiden för utsändande av protokollsutdragen till de skattskyldiga, att tiden härför skulle bestämmas för Stockholm till den 20 november. Vad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit blev ock i huvudsak av riksdagen bifallet, Under den tid, som de vid 1922 års riksdag beslutade ändringarna till- Be saklämpats, har, enligt ingångna meddelanden, prövningsnämndernas arbeten i kunnigas de flesta län fördelats på flera sammanträden i enlighet med vad 1920 års forsla9taxeringssakkunniga förordat i sitt betänkande och denna uppdelning anses allmänt hava varit till fördel för arbetet. Det har ock visat sig, att den år 1922 införda ordningen för debiteringsförrättarnas underrättande om prövningsnämndernas beslut fungerat i stort sett tillfredsställande. De sakkunniga hava därför ansett sig böra upptaga enahanda anordningar i sitt förslag, dock med några jämkningar. Vad angår antalet ledamöter i prövningsnämnden, torde det knappast låta Antalet sig göra att nedsätta antalet under åtta, om man vill söka tillförsäkra nämn- ledamöter den kännedom om länets olika delar. Visserligen är beträffande prövnings- nin^Smnnämnden kännedomen om de skattskyldigas personliga förhållanden av långt /erna. mindre betydelse än beträffande taxeringsnämnden, men för bedömandet av de skattskyldigas uppgifter är det dock icke betydelselöst, att inom nämnden finnes företrädd en på egna iakttagelser grundad kännedom om de allmänna förhållandena inom länets olika delar. Särskilt gäller detta beträffande upp skattningsfrågor. Ä andra sidan bör icke heller nämnden hållas alltför stor, då därigenom svårigheter möta att få nämnden fulltaligt samlad till ofta återkommande sammanträden och kostnaderna härför lätt bliva betydande. Man kan däremot ordna så, att visserligen ett så stort antal personer utses till medlemmar i nämnden, som erfordras för att kännedomen om länets olika delar skall vara tillfinnandes i nämnden, men att av dessa allenast ett mindre antal inkallas till varje sammanträde allt efter beskaffenheten av de ärenden, som skola avgöras å sammanträdet i fråga. Därigenom torde man undvika de olägenheter, som äro förenade med en stor nämnd, utan att dock gå miste om den för sakprövningen värdefulla ortskännedomen. Arbetsformerna bliva ock med en sådan anordning synnerligen enkla, och landskamreraren erhåller möjlighet att verkligen följa med nämndens arbete, vilket hittills på vissa håll varit svårt nog, då prövningsnämnden arbetat på flera avdelningar. I enlighet med vad nu anförts, har i föreliggande förslag — med bibehållande av nuvarande antalet ledamöter i nämnden — upptagits stadgande (120 §) därom, att till varje sammanträde med ordinarie länsprövningsnämnd skall efter länsstyrelsens bestämmande inkallas visst antal av nämndens medlemmar, minst fem. Därvid bör iakttagas, att nämnden såvitt möjligt kommer att bestå av såväl ägare eller brukare av fastighet som idkare av rörelse eller yrke, arbetare och andra inkomsttagare samt att, med avseende å de taxeringar, som skola handläggas å sammanträdet, inom nämnden finnes god ortskännedom. Detta stadgande skall hava motsvarande tillämpning å Stockholms stads ordinarie prövningsnämnd. Beträffande den interkommunala prövningsnämnden föreligger i viss mån Den interett annat förhållande. Antalet taxeringar, som skola hänskjutas till be- k o m m u n a l a handling å nämndens sammanträden torde kunna förväntas bliva icke oväsent- hämnden8" ligt lägre än i fråga om länsprövningsnämnderna och Stockholms stads prövningsnämnd. På grund av taxeringsärendenas i regel mera komplice-

160 rade beskaffenhet torde erfordras tillgång till all den sakkunskap, som finnes företrädd inom nämnden. Därjämte lärer för vinnande av enhetlighet i behandlingen och minsta möjliga resekostnader böra förutsättas, att den interkommunala prövningsnämndens sammanträden komma att för varje gång pågå något längre än fallet är med de övriga nämnderna. Liknande uppdelning av ledamöterna på olika sammanträden, som föreslås beträffande de lokala prövningsnämnderna, bör därför icke ifrågakomma. Förslaget förutsätter alltså, att samtliga medlemmar i den interkommunala prövningsnämnden skola kallas till nämndens sammanträden, men har ansetts tillräckligt med fem medlemmars närvaro, för att beslutförhet skall föreligga. Stadgande härom återfinnes i 120 § sista stycket. Tidsbe Beträffande tiden för avslutandet av länsprövningsnämndernas och Stockstäm- } 1 0 i m s s tads prövningsnämnds arbeten bibehållas i förslaget (129 och 130 §§) me ser. n u v a r a n ( j e bestämmelser, enligt vilka arbetena skola vara avslutade i länen senast den 10 oktober och i Stockholm senast den 31 oktober. Den interkommunala prövningsnämndens arbete bör avslutas något tidigare än prövningsnämnderna i länen, på det att nämndens längder må komma länsprövningsnämnderna till hända i tillräckligt god tid, för att besluten må kunna införas i länsprövningsnämndernas särskilda längder. Till följd härav har i 133 § föreslagits, att den interkommunala prövningsnämndens arbeten skola vara avslutade senast den 5 oktober. Prövnings- Ifråga om protokollföringen bibehållas i förslaget (124, 131 och 135 §§) nämn- n u v a r a n d e bestämmelser därom, att alla prövningsnämndens beslut skola, rTokVu m e ( 1 angivande i förekommande fall av skälen för avvikelse från skattskyldigs deklaration, upptagas i nämndens protokoll, där jämväl, i händelse skattskyldig underlåtit att avgiva honom av landskamreraren avfordrad uppgift eller upplysning, anteckning om sådan försumlighet skall ske. Därjämte har tillfogats, att protokollet skall för varje taxeringsärende innehålla meddelande om vad som, enligt vad därom stadgas (i 137 § 2 mom.) är att iakttaga vid anförande av besvär i ärendet. Hittills har besvärshänvisningen kunnat göras i allt väsentligt lika för samtliga av prövningsnämnden behandlade taxeringsärenden, men såsom i annat sammanhang (sid. 206) anföres, innefattar förslaget ändrade bestämmelser ifråga om platsen för ingivandet av besvär, och besvärshänvisningen måste därför avfattas med särskild hänsyn till varje skattskyldig. Från vissa landskamrerare har framhållits, att det visat sig svårt medhinna uppsättandet av prövningsnämndens protokoll under den korta tid av högst åtta dager, som enligt 1922 års beslut kan för ändamålet disponeras, och att det för debiteringsarbetet är utan egentlig betydelse, om tiden förlänges till högst fjorton dagar. Enligt de sakkunnigas mening bör det visserligen icke möta alltför stora svårigheter att färdigställa prövningsnämndens protokoll inom den för justeringen nu föreskrivna tiden, därest prövningsnämndsarbetet fördelas på ett flertal kortvariga sammanträden och lämpliga förberedelser för protokollföringen vidtagas på förhand. Men å andra sidan kan man efter de erfarenheter, som vunnits under de år, den nya ordningen för debiteringsarbetet tillämpats, icke heller med fog göra gällande, att det för debiteringsförrättarna är av någon särskilt stor betydelse, om de få mottaga de för debiteringsarbetet erforderliga förändringslängderna en vecka förr eller senare, för så vitt prövningsnämndsarbetet som sig bör fördelas jämnt över hela den anslagna tiden och icke anhopas till de sista veckorna. Man synes ock vara berättigad förutsätta, att landskamrerarna,

161 vilka det i kraft av deras ämbete åligger att övervaka debiteringsarbetets ändamålsenliga bedrivande, tillse, att hinder för samma arbete icke uppstår genom olämplig planläggning av prövningsnämndsarbetet, Det föreslås därför, att justeringen av länsprövningsnämndernas protokoll bestämmes skola ske senast inom fjorton dagar efter varje sammanträde. Då det för bestämmandet av utdebiteringen i landskommunerna är nödvändigt, att avskrifter av prövningsnämndens särskilda längder äro kommunerna tillhanda senast den 22 oktober, och för dessa längders upprättande och avskrivande måste anslås viss tid, i förslaget såsom hittills angiven till högst fyra dagar efter det protokollet justerats, har i 124 § fjärde stycket måst intagas stadgande om den 18 oktober såsom yttersta dag för protokolljusteringen. Ifråga om den interkommunala prövningsnämnden torde knappast erfordras fullt lika lång tid för protokollets uppsättande som beträffande de lokala prövningsnämnderna, och det vill för övrigt synas, som om dess protokoll bör färdigställas med särskild skyndsamhet. Man torde nämligen hava att räkna med att nämnden i regel kommer att sammanträde under senare hälften av september. På sätt i annat sammanhang (sid. 246) kommer att utvecklas böra emellertid den interkommunala prövningsnämndens särskilda längder expedieras till de lokala prövningsnämnderna senast den 10 oktober, för att besluten må hinna antecknas i de lokala nämndernas längder, innan dessa utsändas till debiteringsförrättarna och kommunerna. På grund härav föreslås i 135 §, att den interkommunala prövningsnämndens protokoll skall justeras inför nämnden eller inom åtta dagar, dock senast den 10 oktober, inför nämndens ordförande jämte allmänna ombudet och minst två av nämnden därtill utsedda personer, vilka skola inställa sig på ordförandens kallelse. I förslagets 126 § hava intagits bestämmelser om avlåtande av utdrag av utsändanlänsprövningsnämnds protokoll. I sådant avseende föreslås i 1 mom., att, de av utdra av om, länsprövningsnämnd ifråga om någon, som är skattskyldig till inkomstv. och förmögenhetsskatt i annat prövningsdistrikt, ändrat taxering till kom- Pn&>n™den3 munal repartitionsskatt för inkomst, har protokollföraren att ofördröjligen protokoll. översända protokollsutdrag rörande nämndens beslut till prövningsnämnden för det distrikt, där taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt skall ske. Denna bestämmelse har föranletts därav, att, såsom i 121 § andra stycket föreslås, i dylikt fall taxeringen till kommunal repartitionsskatt skall vara grundläggande jämväl för taxeringar till inkomst- och förmögenhetsskatt. Med nyssnämnda bestämmelse om expediering av protokollsutdrag bör sammanställas 128 § i förslaget av innehåll, att om dylikt protokollsutdrag inkommit till länsprövningsnämnd, sedan nämnden avslutat sina arbeten, den ändring i taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt, som må föranledas av innehållet i berörda protokollsutdrag, skall verkställas av den särskilda prövningsnämnden för prövningsdistriktet. Det har visserligen genom stadgandet i 113 § andra stycket därom, att inom varje prövningsdistrikt landskamrerarens granskning skall fortast möjligt företagas beträffande skattskyldiga, som haft förvärvskälla helt hänförlig till distriktet, men som skola taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt inom annat distrikt, sörjts för att sådana taxeringsärenden, som nu äro ifråga, redan på ett tidigt stadium komma under prövningsnämndens behandling i det prövningsdistrikt, där förvärvskällan är belägen. Men fall kunna givetvis inträffa, då så sker först efter det prövningsnämnden i den skattskyldiges hemortslän avslutat sina arbeten, och därför erfordras en bestämmelse, som för dylikt, helt visst sällan inträffande fall, åvägabringar den eftersträvade enhetligheten i beslut, 11 — 1928 års

laxeringssakk.

162 utan att frågan skall behöva dragas under kammarrätten. Genom den särskilda prövningsnämndens medverkan åvägabringas detta med minsta omgång. Dessa stadganden skola enligt 131 § hava motsvarande tillämpning å Stockholms stads prövningsnämnd. I 126 § 2 mom. hava de i 47 § 4 mom. gällande taxeringsförordning meddelade stadgandena om underrättelse till skattskyldig om prövningsnämndens beslut rörande hans taxering upptagits utan annan förändring än som betingas av den föreslagna särskilda beskattningen för näring. Därjämte har tillagts ett stadgande om att, därest annan än den skattskyldige besvärat sig, utdrag av prövningsnämndens protokoll rörande nämndens beslut i anledning av besvären inom samma tid och i enahanda ordning som ifråga om den skattskyldige skola tillsändas klaganden. Det måste nämligen anses vara med god ordning överensstämmande, att även annan klagande än den skattskyldige erhåller meddelande om utgången av besvärsprövningen genom en handling, som utvisar skälen för beslutet, och därjämte bör, med hänsyn till de föreslagna bestämmelserna, om vad som är att iakttaga vid anförande av besvär över beslutet, den klagande härom erhålla en för det speciella fallet lämpad hänvisning. Dessa stadganden äro avsedda att tillämpas jämväl i Stockholm, därvid dock tiden för utsändandet av protokollsutdrag liksom hittills angivits till senast den 20 november mot i länen senast den 10 november (131 §). Ifråga om utsändande av utdrag av den interkommunala prövningsnämndens protokoll till den skattskyldige eller klagande föreslås enligt 136 § 2 mom., att de för länen avsedda bestämmelserna skola hava motsvarande tillämpning. Särskild Genom beslut vid 1922 års riksdag inrättades en särskild prövningsnämnd prövnings» för behandling av extraordinära taxeringsbesvär. Denna nämnd, varom nämnd. s tadgas i 48 § i taxeringsförordningen, sådan denna paragraf lyder enligt förordningen den 12 maj 1922, nr 220, skall bestå av tre ledamöter jämte två suppleanter för dem, utsedda av den ordinarie prövningsnämndens bland dess medlemmar. Nämnden skall vara i funktion under tiden mellan avslutandet av den ordinäre prövningsnämndens arbeten och upptagandet avnästa års ordinarie prövningsnämnds verksamhet. Nämndens Denna särskilda prövningsnämnd äger allenast att pröva besvär, varom befogenhet, förmäles i 50 § i taxeringsförordningen, och har icke att av egen drift taga något taxeringsärende under behandling. Landskamrerare äger icke heller att under sådan nämnds behandling draga andra taxeringsfrågor, än som avse rättelse av felräkning, misskrivning eller annat därmed jämförligt förbiseende, och i dylik händelse måste anhängiggörandet ske genom formliga besvär. Därest extraordinära besvär avse taxering i kommuner inom två eller flera län, skall dock prövningen icke tillhöra särskild prövningsnämnd utan omedelbart kammarrätten. Genom inrättandet av denna för särskilda fall avsedda besvärsinstans avsågs att möjliggöra en snabbare och mindre omständlig behandling av extraordinära besvär, än om densamma såsom tillförne måste hänskjutas till kammarrättens avgörande. Därigenom borde vinnas icke allenast en avlastning av kammarrättens stora arbetsbörda ävensom minskade ränteutgifter för det allmänna vid restitution av utskylder utan också påtagliga fördelar för den skattskyldige, som snabbare kunde återbekomma vad han i utskylder erlagt för mycket eller rent av finge felaktigheten undanröjd, innan ännu de av densamma beroende utskylderna förfallit till betalning. Det förväntades ock, att kostnaderna för de särskilda prövningsnämndernas sammanträden skulle bliva föga betydande, då dessa kostnader komme att

163 inskränka sig till dagtraktamenten och reseersättning åt tre prövningsnämndsledamöter, vilka förmodligen bleve utsedda bland dem, som bodde i eller nära intill residensstaden. Slutligen bleve formen för beslutens expediering bekvämligare och lättare än fallet vore beträffande kammarrättens beslut. De sakkunniga hava till landskamrerarna i länen riktat förfrågan, vilka Uttalanerfarenheter vunnits ifråga om den särskilda prövningsnämnden, och sam- den från tidigt anhållit om uppgift å antalet sammanträden med nämnden under tiden landskammellan ordinarie prövningsnämndens sammanträden åren 1922 och 1923 och å antalet vid den särskilda nämndens sammanträden handlagda mål. I de inkomna svaren har allmänt uttalats, att erfarenheterna varit uteslutande goda. Därjämte har från några håll uttalats, att dubbeltaxeringsmål, som vidkomma kommuner i två eller flera län, jämväl borde kunna hänskjutas till avgörande av de särskilda prövningsnämnderna i dessa län på motsvarande sätt, som vore fallet beträffande länsstyrelsernas prövning av mantalsskrivningsmål. Jämväl uppbördskamreraren i Stockholm har uttalat sig gynnsamt om erfarenheterna från den särskilda prövningsnämndens arbete i Stockholm. Några uppgifter om antalet sammanträden och handlagda mål i Stockholm har dock icke infordrats. Antalet sammanträden med de särskilda prövningsnämnderna i länen och därvid behandlade mål framgår av efterföljande tablå. Antal extra Antal samord. besvär, Antal besvär manträden avgjorda av med särskild avgjorda av ord. prövsärskild prövprövningsningsnämnd ningsnämnd nämnd 1923, där 1922-1923 1922 — 1923 uppgift lämnats

L ä n

Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands .Jönköpings Kronobergs Kalmars Gotlands Blekinge Kristianstads MalmöllUs Hallands Göteborgs och Bohus Älvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens

2 2 ! 3 3 2 2 I 1 1 3

;>

> :> 2

;> » ;>

_

2,135

;•>

» > » » x>

» » Summa

Approximativt.

4 4 2 3 o o 2 l 1 1 2 o

245 42 65 138 67 83 126 6 40 38 219 49 202 127 77 90 x 109 66 112 23 50 23 67 74

72 17 40

59 43

!7

z 38

—

164 Av ovanintagna sammanställning framgår oförtydbart, att den särskilda prövningsnämnden haft en uppgift att fylla. Man torde ock kunna såsom ett allmänt omdöme uttala, att denna uppgift fyllts väl. De skattskyldiga hava snabbt och utan omgång fått begångna misstag vid taxeringen rättade, stundom redan innan kronoutskylderna förfallit till betalning och ofta innan kommunaluppbörden ägt rum. Alla skäl tala därför för anordningens bibehållande. Så har ock skett i förslaget, vari jämväl föreslås inrättande även inom den interkommunala prövningsnämnden utsedd särskild prövningsnämnd för behandling av sådana taxeringsfrågor, som, därest de anhängiggjorts genom ordinära besvär, skolat handläggas av den interkommunala prövningsnämnden. Genom inrättande av denna för hela riket avsedda nämnd beredes även möjlighet att låta prövningen av dubbeltaxeringar, som vidkomma kommuner i två eller flera prövningsdistrikt, avgöras av särskild prövningsnämnd, varigenom även beträffande dylika mål samma fördelar kunna vinnas som beträffande övriga extra ordinära taxeringsmål. I 118 § andra stycket i författningsförslaget angives den särskilda prövningsnämndens åligganden i huvudsaklig överensstämmelse med vad nu gäller. Det har därvid uttryckligen angivits, att nämnden även, såvitt angår redan verkställd taxering, har att pröva ansökningar om sådan befrielse från skattskyldighet, varom förmäles i 24 § i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt samt i 52 § första stycket i kommunalskattelagen. Såsom i annat sammanhang (sid. 210) framhålles, innehåller nuvarande Rätt att i vissa fall taxeringsförordning icke tydlig föreskrift om att prövningsnämnd vid prövutan ning av extraordinära besvär äger samma rätt att utan yrkande fatta beframställt slut om taxering, som enligt 59 § 2 mom. i förordningen tillkommer kamyrkande marrätten i därstädes angivna särskilda fall. Enligt vad i berörda sammanändra taxering. hang anföres, har uttrycklig föreskrift om dylik befogenhet intagits i förslagets 134 §. Att för visst fall den interkommunala prövningsnämnden därvid bör övertaga taxeringsfrågans handläggning i hela dess vidd, har därvid särskilt påpekats. Om den särskilda prövningsnämndens beslut skall underrättelse alltid medSärskilda bestäm- delas genom utdrag av nämndens protokoll, som mot bevis skall tillställas melser. den skattskyldige ävensom, därest annan än den skattskyldige besvärat sig, klaganden (126 § 3 mom., 131 § och 136 § 2 mom.). För bringande i verkställighet av de beslut om höjning av taxering eller påförande av ny taxering, som efter extraordinära besvär fattats av ordinarie prövningsnämnd efter taxeringsårets utgång eller av särskild prövningsnämnd, erfordras, att utdrag av protokollet rörande dylikt beslut överlämnas till vederbörande uppbördsmyndighet för verkställighet. Det torde böra ankomma på vederbörande länsstyrelse att draga försorg härom. Stadganden i ämnet hava upptagits i 127 och 136 §§, såvitt angår beslut av länsprövningsnämnd eller interkommunal prövningsnämnd. Motsvarande stadgande beträffande Stockholms stads prövningsnämnd erfordras icke, då det ankommer på överståthållarämbetet självt att bringa dylikt beslut i verkställighet. Be sakkunniga.

9 kap.

Stadigvarande biträden åt taxeringsmyndigheterna. Den i förslaget upptagna sammansättningen av taxeringsnämnderna avser att innebära garanti för att det inkomna taxeringsmaterialet blir underkastat en omsorgsfull och sakkunnig behandling under tillgodogörande av den kännedom om de skattskyldigas förhållanden, som kan besittas av representanter för ortsbefolkningen. Genom åläggande för landskamreraren att övervaka taxeringsarbetet har sörjts för nödig ledning åt de lokala nämnderna, varjämte till befrämjande av likformig taxering föreslagits allmänna sammanträden för överläggning i taxeringen vidkommande frågor av mera allmän innebörd. Förslaget innebär vidare, att taxeringsnämndernas åtgärder skola granskas av landskamreraren i länet, respektive uppbördskamreraren i Stockholm, eller allmänna ombudet hos den interkommunala prövningsnämnden, samt därefter prövas av vederbörande prövningsnämnd. Härigenom åsyftas rättande av uppmärksammade brister i taxeringsnämndernas arbete, särskilt genom tillgodogörandet av det högre mått av sakkunskap å beskattningsväsendets område, som landskamrerarna och till deras förfogande stående medhjälpare besitta. Redogörelse skall nu lämnas för vissa åtgärder, som föreslås till befrämjande av taxeringsmyndigheternas verksamhet. I det föregående (sid. 142) har berörts behovet av särskild sakkunskap i Stadigtaxeringsnämnderna. Därvid har framhållits det angelägna uti att biträde varande sakav sakkunniga anlitas i större utsträckning än hittills, i synnerhet ifråga kunniga om bokföringsgranskning. Emellertid framgår av verkställda undersökningar, biträden. att tillgången till bokföringssakkunniga personer med erfarenhet i taxeringsvärv å vissa orter är ganska ringa. Det torde därför böra vidtagas särskilda åtgärder för tryggande av tillgång till dylika sakkunniga. MedMed denna fråga sammanhänger frågan om beredande av tillgång till å kvalificerade medhjälpare åt landskamrerarna. I all synnerhet i de större hjälpare landskamlänen men även i medelstora och mindre län är det uppenbarligen icke möj- rerarna ligt för landskamreraren att personligen varje år besöka något större antal behövliga. taxeringsnämnder för att på ort och ställe inspektera deras arbete och lämna handledning, utan det får anses tillfyllest, om han i ett eller annat fall, där särskilda omständigheter därtill föranleda, verkställer dylik inspektion. Däremot skulle det otvivelaktigt vara fördelaktigt, om landskamreraren till sitt förfogande hade en eller i händelse av behov flera på beskattningsväsendets område beprövade personer, som i enlighet med landskamrerarens föreskrifter företoge dylika inspektioner och vid dessa meddelade råd och anvisningar. Dylik person borde även själv verkställa undersökningar av mera betydelsefulla taxeringsfrågor samt tillhandahålla taxeringsnämnderna resultatet av undersökningen. Om sina iakttagelser under dessa besök borde han givetvis fortlöpande hålla landskamreraren underrättad. Det har vidare förutsatts, att det skall stå taxeringsnämnderna och deras ordförande fritt att när som helst vända sig till landskamreraren för erhållande av råd och upplysningar. Därjämte har i förslaget upptagits stadgande därom, att undersökning av skattskyldigs bokföring verkställes av landskamreraren eller genom hans bemedling. Det framstår då såsom angeläget,

166 att landskamreraren under hela taxeringstiden har till sitt förfogande någon medhjälpare, åt vilken han omedelbart kan uppdraga att verkställa behövliga undersökningar och utredningar. Svårighet Skulle landskamreraren för varje gång, fråga uppstår om verkställande avatt erhålla tillgång till dylik åtgärd, hava att uppsöka lämplig person för att söka förmå denne att tillfälliga åtaga sig dylikt uppdrag, torde, såsom erfarenheten givit vid handen, vissa . medsvårigheter yppas. Det är sålunda alls icke visst, att lämplig person omedelhjälpare. bart är i tillfälle att fullgöra dylikt uppdrag. Man måste även taga i betraktande, att den, som utan att eljest syssla med taxeringsangelägenheter en eller annan gång anmodas att verkställa utredning av viss taxeringsfråga, svårligen kan förväntas besitta nödig insikt i skatteförfattningarna och erfarenhet vid deras tillämpning. Därjämte kan man icke utan vidare vara övertygad om att en dylik person, särskilt om han yrkesmässigt ombesörjer upprättande av bokslut åt affärsmän, skall kunna helt frigöra sig från hänsyn till sitt klientel, utan man måste snarare räkna med att han för att icke mista sina kunders förtroende avböjer att verkställa den av landskamreraren påkallade undersökningen. Under alla förhållanden måste man, om de bokföringssakkunniga medhjälparna skola från fall till fall hämtas ur kretsen av privata bokförare eller yrkesrevisorer, vara särskilt försiktig i valet. Slutligen torde biträde av dylika sakkunniga icke på långt när så ofta komma att anlitas, om för varje gång avtal härom måste träffas, som då dylik sakkunnig finnes att tillgå, när helst fråga uppstår om hans anlitande. FördelaiAnnorlunda blir däremot förhållandet, om länsstyrelsen i god tid före av stadigvarande taxeringsarbetets påbörjande för året träffar avtal med en eller flera personer, uppdrag. kunniga i bokföring och förfarna i taxeringsvärv, att under taxeringstiden ständigt vara att tillgå för bokföringsgranskning och verkställande av andra utredningar i taxeringsangelägenheter. De skulle helt visst få många dylika uppdrag och det större mått av erfarenhet, de därigenom förvärva, kan omedelbart komma taxeringsarbetet till godo. Det kan ock såsom visst antagas, att personer med dylik verksamhet såsom sin huvudsakliga sysselsättning komma att däråt ägna större intresse, än då fråga är allenast om tillfälligt uppdrag, varjämte de under sin verksamhet icke behöva taga sådan, undersökningsarbetet ovidkommande hänsyn, som i det föregående omnämnts. Det skulle ock bliva möjligt att låta dylik person biträda landskamreraren i dennes inspektions- och upplysningsarbete på sätt ovan nämnts. Även för granskningen av taxeringshandlingarna, sedan dessa inkommit till länsstyrelsen, skulle det vara en fördel med ständig tillgång till bokföringssakkunnig. Har denne redan åt taxeringsnämnderna verkställt undersökningar av vissa taxeringar, lära dessa taxeringar icke behöva underkastas förnyad granskning. I varje fall bör deras granskning, om sådan anses böra förekomma, ställa sig skäligen enkel. Vidare erhåller landskamreraren en värdefull hjälp vid genomgåendet av de mera betydelsefulla taxeringshandlingarna och kan därigenom frigöras från tidsödande detaljgranskningar. Verkställandet av omfattande undersökningar och utredningar underlättas ock därigenom. Antal Det ställer sig icke så litet vanskligt att bedöma, huru stort antal dylika behövliga sakkunniga behövas i de olika länen. I regel torde det dock räcka med att medhjälpare. en person i varje län vidtalas att under tiden från mitten av mars månad till den 10 oktober, då prövningsnämndsarbetet avslutas, oavbrutet stå till förfogande. Uteslutet är icke, att i de större länen ytterligare någon eller några personer kunna behövas, men troligen yppas dylikt behov först längre fram under taxeringsarbetet. Vid vissa tillfällen, särdeles i slutet av april

167 och början av maj, torde man hava att motse en stark anhopning av göromål. I något eller några av de minsta länen, torde knappast full sysselsättning kunna beredas den sakkunnige under hela taxeringstiden. Det synes böra överlämnas åt Kungl. Maj:t att för varje län bestämma, om och till vilket antal sakkunniga skola erhållit stadigvarande förordnande, varemot utseendet av sakkunniga lämpligen ankommer på vederbörande länsstyrelse (4 §). De mera kortvariga förordnanden, som erfordras på grund av tillfällig anhopning i göromålen, böra däremot såsom varande av tillfällig art utfärdas av landskamreraren. I Stockholm gestalta sig förhållandena annorlunda än i länen. Taxeringsnämnderna hava där tillgång till den särskilda sakkunskap, som taxeringskontorens personal besitter, varjämte i Stockholm auktoriserade revisorer, vilka i länen äro ganska sällsynta, finnas i Stockholm till ett icke obetydligt antal. Uppbördskamreraren äger ock ett betydligt större antal tjänstemän till sitt förfogande för granskningen av taxeringsnämndernas beslut än fallet är i länen. Måhända är det därför obehövligt att i Stockholm vidtaga särskild åtgärd för tryggande av tillgång till bokföringssakkunniga medhjälpare. Möjlighet synes dock böra vara överståthållarämbetet beredd att, i den mån behov förefinnes, träffa avtal om stadigvarande biträde av sakkunnig. Något undantag för Stockholm har därför ansetts icke böra föreskrivas. Ersättningen till i 4 § omförmälda sakkunniga torde utgå i form av Kostnadsarvode, som för varje särskilt fall bestämmes av Kungl. Maj:t. Storleken beräkning. av härför erforderligt anslag är beroende av antalet anställda och omfattningen av deras göromål. Verkställda beräkningar giva vid handen, att ett belopp av 200,000 kronor bör kunna vara för ändamålet tillräckligt. Häruti hava icke inräknats de arvoden, som böra utgå åt tillfälligt anlitade sakkunniga eller såsom rese- och traktamentsersättning under förrättningar utom residensstaden. Beloppet härav låter sig svårligen på förhand beräkna med någon större grad av tillförlitlighet. Det synes emellertid kunna antagas, att kostnaderna härför icke skola bliva särskilt stora. Nuvarande taxeringsförordning innehåller icke några bestämmelser för Uentraiåstadkonimande av enhetlig ledning av taxeringsarbetena i annan mån än ledning av som avser de olika länen, vart för sig. Landskamrerarna äro av varandra taxe™g*fullt oberoende och någon organisation för åvägabringande av enhetlighet ar e och likformighet i deras arbete finnes icke. Genom de dömande instansernas, kammarrättens och regeringsrättens, verksamhet vinnes visserligen enhetlig lagtillämpning, så vitt angår till deras prövning hänskjutna mål, men dessa domstolar äga icke utöva någon handledande eller upplysande verksamhet. Finansministern äger icke befogenhet att meddela beslut eller utfärda bindande anvisninger för taxeringsarbetets verkställande. Hittills har icke heller Kungl. Maj:t annorledes än i samråd med riksdagen kunnat utfärda föreskrifter till ledning för taxeringen och det ligger i öppen dag, att riksdagen icke kan ingripa i verkställigheten av de beslutade beskattningsreglerna. Vissa främmande lagstiftningar intaga en annan ståndpunkt. I åtskilliga Främmanländer är det ålagt finansministern att utöva ledningen av taxeringsarbetena de lagstiftniag med biträde av centrala organisationer och han kan utfärda instruktioner ' eller anvisningar till ledning för de underlydande taxeringsmyndigheterna. I Norge utgöres högsta instansen för taxeringsväsendet av riksskattestyret, som består av fem medlemmar, utsedda två av konungen, därav en såsom

168 ordförande, och tre av stortinget. Riksskattestyret biträdes av en av konungen utsedd kontorchef. Närmaste instansen under riksskattestyret utgöres av fylkeskattestyret, ett för varje fylke. Riksskattestyret har en omfattande befogenhet. Det icke allenast prövar anförda besvär utan äger jämväl, utan samband med besvärsprövning, att utfärda anvisningar och föreskrifter rörande skattelagarnas innebörd samt fastställer normer för enhetlig behandling av vissa uppskattningar, avskrivningar, fördelning av inkomst till beskattning i olika kommuner m. m. Även vederbörande regeringsdepartement har att ägna uppmärksamhet åt taxeringsarbetet och äger anföra besvär hos riksskattestyret i frågor av större betydelse. Departementet fastställer jämväl deklarationsformulär. I avseende å besvärsprövningen må anföras, att, därest riksskattestyret vid prövning av besvär finner dessa lagligen grundade, kan riksskattestyret, med angivande av de regler, varefter ny taxering skall äga rum ålägga den underordnade taxeringsmyndigheten, ligningsnaevnden (ligningsraadet), att utföra sådan. Där riksskattestyret finner felen vid en taxering vara av mindre betydenhet eller försvarliga (»efter omstaendigheterne undskyldige») kan riksskattestyret underlåta att påbjuda ny taxering men i stället ålägga vederbörande ligningsnasvnd (ligningsraad) att vid nästföljande taxering rätta de förefunna felen i enlighet med av riksskattestyret givna föreskrifter. I sådant fall åligger det fylkeskattestyret att avgiva berättelse till riksskattestyret om och på vad sätt dessa föreskrifter blivit följda. Riksskattestyret kan också genomgå och pröva icke överklagad taxering, när vederbörande regeringsdepartement finner skäl därtill. Om resultatet av denna granskning skall särskild redogörelse avgivas till vederbörande departementet. För att möjliggöra rättande av fel, som riksskattestyret finner beträffande icke överklagade taxeringar, kan särskild besvärstid utsättas för departementet. Om sina beslut och åtgärder skall riksskattestyret avgiva berättelse till vederbörande regeringsdepartement. Fylkesskattestyret kan, vare sig besvär blivit anförda eller icke, förhöja eller nedsätta taxeringen för en eller flera klasser eller grupper av skattskyldiga och kan jämväl på samma sätt som riksskattestyret ålägga ligningsnasvden (ligningsraadet) i visst distrikt att utföra helt ny taxering efter angivna grunder. En eller flera medlemmar av fylkesskattestyret kan deltaga i ligningsnasvdens (ligningsraadets) förhandlingar, dock utan rösträtt. När det finnes lämpligt kan vederbörande regeringsdepartement bestämma dels att fylkesskattestyrets fasta medlemmar och ordförandena i ligningsnaevnden i fylket i dess helhet eller vissa delar därav under ledning av fylkesskattestyrets ordförande skola hålla möten, innan taxeringen tager sin början eller sedan den avslutats, för att överlägga angående grunderna för taxeringen, särskilt i syfte att vinna största möjliga likformighet i fråga om taxeringen av inkomst och förmögenhet; dels att två eller flera fylkesskattestyren skola sammanträda för gemensam överläggning om taxeringsförhållandena i deras distrikt och därom avgiva berättelse till departementet. I Danmark äger enligt lag nr 149 av den 10 april 1922 om inkomstoch förmögenhetsskatt till staten finansministern att fastställa närmare föreskrifter och anvisningar för lagens tillämpning och rätta förstånd samt har därjämte att ombesörja, att nödiga deklarationsformulär utarbetas och tillställas vederbörande. Det tillkommer vidare finansministern bland annat

169 att företaga omreglering av landets indelning i Skattekredse, att utse medlemmer och suppleanter i Skatteraadene, att utse fem av de elva medlemmarna i Landsoverskatteraadet samt att förordna särskilda bokföringskunniga konsulenter — en eller flera för varje amt — att efter därom framställd begäran bistå Skatteraadene och Landsoverskatteraadet vid fullgörande av deras åligganden. Landsoverskatteraadet, vars medlemmar utses, ordföranden och en medlem av konungen, fem medlemmar, varav tre såsom representanter för landets huvudnäringar, såsom nyss nämnts av finansministern och fyra av riksdagen utanför dess krets, utgör högsta instansen i taxeringsangelägenheter. Vid prövningen av besvär kan rådet antingen självt vidtaga rättelse i taxeringen eller återförvisa ärendet till Skatteraadet för förnyad prövning, i vilket sistnämnda fall de av Landsoverskatteraadet givna anvisningarna rörande lagens rätta innebörd och det vid taxeringen använda tillvägagångssättet skola efterföljas. Det åligger därjämte Landsoverskatteraadet att för åstadkommande så vitt möjligt av en ensartad taxering i landets samtliga kommuner göra sig underrättad om det sätt, varpå taxeringen ägt rum i landets olika Skattekredse, samt genom förhandling med varje särskilt Skatteraad och, då skäl därtill gives, genom sammanträden med ordförandena i Skatteraadene söka rätta förekommande felaktigheter och åvägabringa större likformighet. Landsoverskatteraadet gör hos finansministern framställning om vidtagande av behövliga ändringar i deklarationsformulären och gällande anvisningar till skattelagen. Vidare har Landsoverskatteraadet antingen av egen drift eller på begäran av finansdepartementet att undersöka riktigheten av de verkställda taxeringarna, därvid rådet äger hänskjuta taxeringar, som befinnas oriktiga, till Skatteraadene för rättelse. Därest beslut, som därefter träffas av vederbörande Skatteraad, icke gillas av Landsoverskatteraadet, kan rådet med finansministerns tillstånd helt eller delvis ändra den verkställda taxeringen. Jämväl de underlydande Skatteraadene utöva tillsyn över beskattningsgrundernas likformiga tillämpning inom vederbörande Skattekreds. E n av Skatteraadets medlemmar äger övervara varje Ligningsmyndigheds (närmast motsvarande taxeringsnämnden i Sverige) sammanträde och därvid meddela råd och upplysningar för lagens rätta förstånd och behöriga tillämpning i överensstämmelse med de av finansministern utfärdade anvisningarna. Sådan medlem av Skatteraadet har dock icke rätt att deltaga i Ligningsmyndighedens beslut. I fråga om taxeringsorganisationen för Köpenhamns och Fredriksbergs kommuner gälla särskilda bestämmelser. Även för andra större städer kan av inrikesministern efter samråd med finansministern och vederbörande kommunalstyrelse förordnas om taxeringsregler, avvikande från de för landet i övrigt gällande bestämmelserna. Jämväl här i landet har frågan om åstadkommande av enhetlig ledning Äldre försla av taxeringsarbetet tidigare varit föremål för övervägande. sSkat tere Skatteregleringskommittén, som den 17 augusti 1881 avgav förslag till . sny bevillningslagstiftning, säger i sitt betänkande i frågan: kommittén. »Det har sedan lång tid tillbaka icke kunnat undgå uppmärksamheten, att en för hela landet likformig tolkning och tillämpning av bevillningsförordningens föreskrifter ingalunda varit uppnådd och att det missnöje, som mot bevillningsförordningen uttalats, ofta snarare gällt förordningens tillämpning än dess stadganden. Ändring härutinnan torde svårligen stå att vinna, så länge 25 särskilda prövningsnämnder, utan samband sinsemellan och utan kännedom om varandras beslut, utfört en huvudroll vid beskatt-

170 ningsoperationerna. Det behoves nämligen, och detta såväl ur statens som ur den skattskyldiges synpunkt, en överordnad myndighet, som härutinnan kan tjänstgöra som regulator. Kammarrätten kan i detta hänseende ej göra tillfyllest, den måste såsom ämbetsverk grunda sitt beslut uteslutande på den bevisning, som blivit åstadkommen.» Kommittén föreslog till den anmärkta bristens avhjälpande inrättandet av en överskattenämnd, som icke blott skulle vara den högsta instansen i taxeringsfrågor, utan även utöva viss administrativ verksamhet till ledandet av taxeringsarbetet i orterna. Denna nämnd skulle i stället för kammarrätten mottaga och avgöra besvär över prövningsnämndernas beslut. Över nämndens beslut skulle klagan ej få föras. Bland övriga nämndens uppgifter må här anföras följande. Det skulle åligga överskattenämnden bland annat att, om vid granskning av taxerings- eller prövningsnämnds åtgärder uppskattningen av fast egendom inom något taxeringsområde befunnes vara lägre än tillbörligt, ojämn eller i övrigt icke med författningen överensstämmande, förordna om ny uppskattning av den fasta egendomen inom taxeringsområdet utan avvaktan av nästa allmänna fastighetstaxering; att avgiva underdåniga utlåtanden i frågor, rörande vilka Kungl. Maj:t funne skäligt höra nämnden; samt att varje år till Kungl. Maj:t avgiva berättelse om taxeringen under det nästföregående året, uti vilken berättelse särskild uppmärksamhet borde ägnas däråt, huruvida uppskattningen såväl av fast egendom som av inkomst avkapital och arbete inom landets olika delar vore rättvis och jämlik samt i övrigt överensstämmande med författningen, ävensom huru taxeringen såväl inom särskilda orter, där anmärkningsvärda förhållanden förekomme, som inom riket i dess helhet utfallit i jämförelse med de fem nästföregående åren. Denna berättelse skulle delgivas samtliga taxeringsnämnder. Överskattenämnden skulle äga att av vederbörande ämbetsverk och myndigheter begära och erhålla behövliga upplysningar och utlåtanden. överskattenämnden skulle utgöras av ordförande och ledamöter. Kungl. Maj:t skulle förordna ordförande samt erforderligt antal föredragande, vilka senare skulle hava säte och stämma i nämnden, en var under handläggningen och avgörandet av de ärenden han berett. Vardera av riksdagens kamrar skulle för en tid av tre år utse två ledamöter. Varje prövningsnämnd skulle ärligen välja inom sig tvä ledamöter att på kallelse inträda i överskattenämnden under behandlingen och avgörandet av taxeringsfrågor, som behandlats inom den prövningsnämnd de representerade. Nämnden skulle äga antaga nödigt tjänstebiträde. Detta förslag kom dock icke att läggas till grund för någon lagstiftningsåtgärd. Något likartat stadgande har icke heller senare varit ifrågasatt 1 , varemot vissa andra förslag rörande en central taxeringsorganisation ställts under diskussion i samband med förarbeten till reformering av taxeringsorganisationen. LandsI sådant avseende må nämnas, att landskamreraren Otto V. Landén vid kamrerare- sammanträde med landskamrerarna i länen och kamreraren vid överståtmötet 1917.

1 Såsom högsta instans för 1920 års särskilda uppskattning av markvärde för jordvärdeeller jordräntestegrings beräknande fungerade dock en uppskattningsövernämnd, sammansatt i viss mån efter mönstret av nämnda överskattenämnd.

171 hållaränibetefs avdelning för uppbördsärenden inför chefen för finansdepartementet den 11 december 1917 inlett diskussion i ämnet. Han framhöll därvid lämpligheten av att någon central organisation inrättades med uppgift bland annat att med uppmärksamhet följa taxeririgsarhetet och på begäran tillhandagå med upplysningar om skattelagarnas innehåll och rådande praxis vid deras tillämpning. Hos denna centralmyndighet skulle såväl taxeringsnämndernas ordförande som vederbörande kronoombud hos prövningsnämnderna kunna erhålla för taxeringsarbetet erforderliga upplysningar och råd, varjämte myndigheten skulle äga rätt att till överläggningar sammankalla kronans ombud hos prövningsnämnderna ävensom att genom någon sin representant närvara vid de sammanträden med taxeringsnämndernas ordförande och ledamöter, som tid efter annan tänktes skola försiggå inför länsstyrelserna. Det syntes ock ändamålsenligt, att denna myndighet tillhandahölle taxeringsmyndigheterna i orterna lämpliga personer med sakkunskap i bokföring för granskning av skattskyldigas räkenskaper eller för andra erforderliga utredningar. Enligt landskamreraren Landéns mening borde denna centralmyndighet vidare hava sin uppmärksamhet riktad på behovet av ändringar i skattelagstiftningen och hos Kungl. Maj:t väcka förslag härutinnan. Därjämte borde myndigheten äga befogenhet utfärda anvisningar till taxeringsmännens ledning rörande skattelagarnas rätta tillämpning. Beträffande centralmyndighetens sammansättning uttalade landskamreraren Landén allenast, att han tänkt sig densamma skola inrymma på taxerings- och beskattningsområdet såväl teoretiskt som praktiskt förfarna män. Under överläggningarna vid mötet uttalades sympatier för detta landskamreraren Landéns förslag, men gavs ock i samband med mötet uttryck åt vissa betänkligheter, särskilt beträffande den ifrågasatta centralmyndighetens ställning gentemot de dömande myndigheterna, kammarrätten och regeringsrätten. Det framhölls härutinnan, att centralmyndigheten borde erhålla en i förhållande till dessa domstolar fullt auktoritativ ställning, så att dess uttalanden och anvisningar blevö för domstolarna bindande. I annat fall kunde inträffa, att domstolarna tillämpade annan praxis än den av centralmyndigheten förordade och taxeringsmyndigheterna samt i synnerhet kronoombuden hos prövningsnämnderna komma i ovisshet om, huru de borde förfara vid taxeringen. Frågan om inrättande av en central taxeringsmyndighet berördes av chefen statsrådsför finansdepartementet i hans anförande till statsrådsprotokollet den 31 oktober protokollet 1919 angående viss revision av gällande taxeringsbestämmelser. Han yttrade 3 1 °£*°ber därvid, att vissa åtgärder för taxeringsväsendets reformering, bland andra inrättande av en central taxeringsorganisation, blivit ifrågasatta och att ett flertal av dem syntes förtjäna beaktande. Han betonade dock, att de organisatoriska reformerna icke borde utmynna i en onödigt tung, starkt centraliserad förvaltningsapparat samt att en reform av taxeringsmyndigheternas organisation borde bygga på den självbeskattningsprincip, som vore för det svenska skattesystemet grundläggande. Emellertid ansåg departementschefen sig icke böra närmare ingå på frågan om en reform i stort av taxeringsväsendet, då riktlinjerna för en sådan reform tarvade ytterligare överväganden. Han förordade i stället reformarbetets inriktande på mindre jämkningar inom gällande taxeringsförordnings ram. Ett tillfälligt undanskjutande av en mera omfattande reform vore så mycket mera motiverat, som det för uppdragande av riktlinjerna härför vore en fördel att känna riksdagens ställning till den svävande kommunalskattefrågan.

172 Vad dä först angår behovet av sådana föreskrifter och anvisningar rörande skattelagarnas tillämpning, som enligt det förut anförda i vissa främmande länder tillkommer vederbörande minister att utfärda, må erinras, att föreliggande förslag till kommunalskattelag och till förordning om statlig inkomstoch förmögenhetsskatt innefatta, att Kungl. Maj:t skall äga utfärda närmare föreskrifter och anvisningar rörande tillämpningen av samma beskattningslagar. Förevarande förslag till taxeringsförordning förutsätter ock, såsom i Annat sammanhang (sid. 177) beröres, att Kungl. Maj:t skall äga fastställa formulär till deklarationer och andra för taxeringsarbetet behövliga blanketter. Därjämte föreslås, såsom rörande den allmänna fastighetstaxeringen (sid. 114) framhålles, att Kungl. Maj:t skall utfärda särskild instruktion rörande förfarandet vid taxering av skogsmark och växande skog. Uppdrag Man synes böra räkna med att även i andra avseenden föreskrifter och lör KungJ anvisningar, utöver dem taxeringsförordningen innehåller, kunna behövas. Maj:t att Att i varje fall, då sådant behov framträder, påkalla riksdagens medverkan utfärda särskilda synes föga ändamålsenligt och lärer så mycket mindre böra ifrågakomma, föresom det här gäller verkställighetsföreskrifter, vilka närmast böra tillkomma skrifter. regeringsmakten att ombesörja. De sakkunniga föreslå därför i 227 §, att Kungl. Maj:t skall äga utfärda de föreskrifter och anvisningar, som erfordras för taxeringsförordningens tillämpning. Däremot kan det givetvis icke ifrågakomma, att Kungl. Maj:t skall utöva en sådan i detalj gående ledning av taxeringsarbetet, som i andra länder utövas av vissa centrala organ. Anser man sådan ledning behövlig, bör för ändamålet inrättas någon administrativ myndighet. Att bekläda kammarrätten eller regeringsrätten med dylik befogenhet lärer få anses uteslutet, då en sådan verksamhet svårligen låter förena sig med deras dömande verksamhet, sådan denna hittills utövats och alltjämt torde böra utövas. Centralt Enligt de sakkunnigas mening skulle åtskilligt vara att vinna, därest ett organ be- sådant centralt organ inrättas. Åt detsamma borde visserligen icke upphövligt. dragas att utfärda för taxeringsmyndigheterna och domstolarna bindande föreskrifter och anvisningar — denna befogenhet bör tillkomma Kungl. Maj:t —, men ett dylikt organ skulle utan tvivel genom upplysningar beträffande förarbetena till beskattningslagarna och rådande praxis vid deras tillämpning kunna utöva en betydelsefull verksamhet för åstadkommande av en ensartad och med beskattningsgrunderna överensstämmande taxering. Taxeringsmyndigheterna hava ofta ådagalagt skiftande uppfattning om beskattningslagarnas rätta innebörd. Anledningarna härtill kunna vara olika. Medverkande h a r otvivelaktigt varit, att myndigheterna i landsorten hava sämre möjligheter än de centrala att följa med förarbetena för lagstiftningen. Därjämte hava de oftast icke tillräckliga källor för inhämtande av kännedom om rådande praxis. Den centrala myndighetens uttalanden böra icke vara av bindande art utan endast innefatta en vägledning. Centralmyndigheten bör även kunna verka för antagande av ensartade normer beträffande uppskattning av vissa naturaförmåner, fastställande av värdeminskningsavdrag, värdesättning av vissa förmögenhetsobjekt och dylikt ävensom eljest befrämja likformig behandling av frågor, som röra den praktiska tillämpningen av beskattningsreglerna. Den centrala myndighetens verksamhet kan underlättas och befordras genom besök i orterna. Därvid kunna anvisningar och råd lämnas, nya uppslag vinna spridning och erfarenheter utbytas till befrämjande av arbetets resultat. Slutligen ökas därigenom möjligheterna för finansdepartementet att förskaffa sig den intima kännedom om förhållandena i de olika länen, som för ett rätt handhavande av statens finansväsende är av betydelse. Be sakkunniga.

173 Däremot synes det knappast böra ifrågakomma, att denna centralmyndighet direkt ingriper i taxeringsarbetet genom utförande av talan i beskattningsmål. Även om man i sådan händelse träffade anstalter för undvikande av kollision med landskamrerarnas talerätt, kan det befaras, att ett sådant ingripande skulle inverka menligt å landskamrerarnas ställning och förminska deras intresse för taxeringen. Det skulle ock utan tvivel ställa sig svårt fölen dylik central myndighet att följa med taxeringarna så i detalj, att myndigheten kan bliva i tillfälle att annat än i rena undantagsfall utöva dylik talan. Med den lösning av frågan om tillhandahållandet av sakkunniga medhjälpare åt taxeringsnämnderna och landskamrerarna, som de sakkunniga här ovan förordat, behöver icke centralmyndigheten utrustas med en stab av tekniska medhjälpare, utan institutionen bör kunna göras enkel och därigenom föga kostsam. Enligt de sakkunnigas mening är det för ändamålet tillräckligt, att Kungl. Förslaget. Maj:t förordnar en person att utöva sådan verksamhet, som enligt det förut anförda bör ankomma på den centrala myndigheten. Stadgande i enlighet härmed har upptagits i 5 §. De sakkunniga föreställa sig, att denne person, som givetvis torde få sin verksamhet förlagd till finansdepartementet, jämväl bör biträda vid beredningen inom departementet av förekommande frågor på beskattningsväsendets område. Genom sådan anordning uppnås den åsyftade förbindelsen mellan de lagstiftande och de tillämpande myndigheterna. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda närmare föreskrifter för nämnde persons verksamhet samt att bestämma om den gottgörelse, som för uppdraget i fråga bör utgå. 10 kap.

Deklarationer och uppgifter till ledning vid taxeringen. Enligt § 2 i gällande taxeringsförordning åligger det vissa skattskyldiga Deklaraatt utan särskild anmaning avgiva uppgift till ledning för egen taxering tlon 6r. (deklaration). Dessa skattskyldiga äro dels verk eller bolag, som är försett Gällande bestam med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag eller står under offentlig kontroll, dels ock annan skattskyldig, som antingen under nästföregående år varit taxerad till inkomst- och förmögenhetsskatt eller inkomstbevillning eller med avseende å samma år haft sådan inkomst och förmögenhet, att inkomsten jämte en sextiondedel av förmögenheten uppgår till 600 kronor för skattskyldig, som är svensk medborgare och här i riket mantalsskriven, samt till 100 kronor för annan. Detta stadgande har avseende endast å den, som är skattskyldig till inkomst- och förmögenhetsskatt, och gäller beträffande dylik skattskyldig blott i fråga om det taxeringsdistrikt, där nämnda skyldighet är för handen. Enligt 16 § i taxeringsförordningen skall emellertid deklarationsskyldig, om han i annat distrikt själv eller i bolag ägt, innehaft eller brukat fast egendom eller drivit rörelse eller yrke, å varje sådan ort avlämna särskild inkomstuppgift till ledning för beräkningen av inkomsten av fastigheten, rörelsen eller yrket. Denna uppgift skall i varje särskilt fall vara så uppställd, som gällande deklarationsformulär anvisar i fråga om deklaration till ledning vid taxering för inkomst av fast egendom och rörelse eller yrke. Den, för vilken skattskyldighet till inkomstoch förmögenhetsskatt icke föreligger, men som är skattskyldig till bevillning,, skall, likaledes enligt 16 § i taxeringsförordningen, för varje ort av-

174 lämna enahanda inkomstuppgift. Dock äger detta stadgande icke tillämpning ä staten, landsting, kommun eller annan menighet. Nämnda offentliga personer äro emellertid också uppgiftsskyldiga, men deras uppgiftsplikt är reglerad enligt särskild kungörelse den 3 november 1922, enligt vilken jämväl deras uppgifter till ledning för egen taxering böra, i den mån så lämpligen kan ske, vara uppställda enligt gällande deklarationsformulär. Underlåtenhet att fullgöra i taxeringsförordningen stadgad skyldighet att avgiva deklaration och att avlämna inkomstuppgift enligt 16 § medför jämlikt 18 § i samma förordning förlust av rätten att överklaga taxering, för vilken deklarationen eller uppgiften skolat ligga till grund. Någon påföljd för underlåtenhet att avlämna uppgift enligt kungörelsen den 3 november 1922 har däremot icke stadgats. Använda I förslaget hava de sakkunniga givit begreppet deklaration en utvidgad beteck- betydelse sålunda, att detsamma omfattar alla uppgifter, som enligt fastställt ningar. formulär avlämnas av skattskyldig till ledning för egen taxering. Under denna term ingår alltså dels deklaration enligt nu gällande taxeringsförordnings terminologi och dels inkomstuppgift enligt 16 § i taxeringsförordningen och enligt kungörelsen den 3 november 1922. De båda olika slagen av deklaration enligt förslagets terminologi hava åtskilts genom olika benämningar: allmän deklaration för vad som hittills kallats deklaration och särskild deklaration för inkomstuppgift enligt hittills använd beteckning. Bestämmelserna i förslagets 70 § om deklarationsskyldighet avse båda slagen av deklaration. Dessa bestämmelser innefatta olika regler för juridiska personer och för fysiska personer. P å det hela taget kan sägas, att deklarationsplikten för de förra är beroende på, huruvida skattskyldighet föreligger, och för de senare ställd i visst förhållande till skatteplikten. Enligt förslaget användes beteckningen skattskyldig för varje person, som haft inkomst, förmögenhet eller tillgångar i näring, allt av de slag, som enligt skattelagarna skola bliva föremål för beskattning, även om beloppet icke är så högt, som enligt samma lagar fordras för att skatt skall utgå. Skatteplikt anses däremot föreligga, då beloppet uppnår sådan höjd, som nu nämnts. BeklaraVad juridiska personer angår föreslås i 70 § deklarationsskyldighet för tionsskyl- den, som antingen under beskattningsåret haft förvärvskälla av beskaffenhet, dighet för juridiska att skattskyldighet för därav härflytande inkomst åligger honom enligt förpersoner. ordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt eller kommunalskattelagen, eller är skattskyldig för förmögenhet eller för näring. Denna regel innebär följande avvikelser från nu gällande stadganden: A. S t a t e n , l a n d s t i n g , k o m m u n e r och a n d r a m e n i g h e t e r k o m m a i f r å g a om d e k l a r a t i o n s p l i k t a t t v a r a u n d e r k a s t a d e s a m m a r e g l e r som ö v r i g a j u r i d i s k a personer. Först genom 1920 års ändringar i bevillningsförordningen infördes be villningsplikt i vissa fall för staten, landsting, kommuner och andra menigheter. Frågan om dessa skattskyldigas deklarationsskyldighet upptogs emellertid icke förrän år 1922 och resulterade i kungörelsen den 3 november sistnämnda år. Under frågans behandling gjorde sig olika meningar gällande, huruvida dessa skattskyldigas underlåtenhet att avgiva deklaration borde vara förbunden med påföljd enligt 18 § i taxeringsförordningen. Enligt Kungl. Maj:ts ståndpunkt, som godkändes av riksdagen, borde dylik påföljd icke stadgas. Till stöd härför anförde föredragande departementschefen, att han, som icke toge ställning till sakens principiella sida, funne den eljest stadgade på-

175 :öljden icke böra för det dåvarande gälla staten och andra menigheter, enär det ofta kunde vara svårt att avgöra, huruvida bevillningsplikt ålåge dessa personer eller icke, och att det syntes obilligt, särskilt som nödig stadga då ' ej torde hava vunnits i avseende å omfattningen av menigheternas bevillningsplikt, om de skulle i följd av uraktlåtenhet att avgiva deklaration vara avskurna -från möjligheten att få taxeringens riktighet i anseende till beloppet prövad. Ur principiell synpunkt föreligger givetvis ingen anledning att i före! varande avseende sätta staten och andra menigheter i en gynnsammare ställning än andra skattskyldiga. I fråga om möjligheten för den skattskyldige eller den, som handlar å hans vägnar, att bedöma, huruvida skatteller deklarationsskyldighet föreligger, får antagas, att för dessa menigheters del ett riktigt avgörande kan förutsättas samt att för övrigt nödig erfarenhet numera vunnits om innebörden av de med 1920 års ändringar införda bestämmelserna om ifrågavarande menigheters skattskyldighet. De särskilda bestämmelser, som må erfordras för reglering av frågan, vilket statens organ skall fullgöra statens deklarationsplikt, böra emellertid icke meddelas i taxeringsförordningen utan regleras av Kungl. Maj:t i administrativ ordning. B. I n g e n a n n a n b e g r ä n s n i n g f ö r e s l å s b e t r ä f f a n d e n å g o n j u r i disk persons d e k l a r a t i o n s s k y l d i g h e t än att han skall v a r a skatts k y l d i g för i n k o m s t , f ö r m ö g e n h e t e l l e r n ä r i n g . Det synes icke föreligga någon anledning, varför deklarationsplikten för andra juridiska personer än verk eller bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag eller står under offentlig kontroll, skulle såsom hittills skett bedömas enligt reglerna för fysiska personer. Sammanslutningens juridiska konstruktion torde icke böra inverka på deklarationsplikten, vartill för övrigt kommer, att det för taxeringsmyndigheterna får anses angeläget att hava tillgång till deklaration från varje skattskyldig juridisk person, utan att anmaningsförfarandet behöver anlitas. C. D e n u n d e r B o m n ä m n d a b e g r ä n s n i n g e n g ä l l e r ä v e n för v e r k e l l e r b o l a g , som ä r f ö r s e t t m e d K u n g l . M a j : t s o k t r o j e l l e r blivit r e g i s t r e r a t såsom aktiebolag eller står under offentlig kontroll. Vad som upptages under C lärer snarast följa av sakens natur och torde möjligen redan nu äga motsvarighet i taxeringsförordningen, ehuru författningstexten icke uttryckligen ger sådant vid handen. Beträffande fysiska personer har deklarationsplikt föreslagits för den, som Beklaraa) under nästföregående år varit taxerad till inkomst- och förmögenhets- Uonsskylskatt eller till kommunal repartitionsskatt för inkomst eller för näring; eller di9hef för b) under beskattningsåret haft inkomst av beskaffenhet att kunna taxeras Jey^n^r till inkomst- och förmögenhetsskatt eller vid samma års utgång ägt förmögenhet eller haft både inkomst och förmögenhet av enahanda beskaffenhet, som nu sagts, samt inkomsten eller en sextiondedel av förmögenheten eller båda tillsammans uppgått till i fråga om svensk medborgare, som är eller bör vara här i riket mantalsskriven, minst 600 kronor och i fråga om annan fysisk person minst 100 kronor; eller c) under beskattningsåret haft inkomst av beskaffenhet att kunna taxeras till kommunal repartitionsskatt och denna inkomst uppgått till i fråga om den, som är bosatt här i riket, minst 500 kronor i hemortskommunen eller minst 100 kronor i annan kommun och i fråga om annan fysisk person minst 100 kronor i någon kommun; eller

176 d) vid beskattningsårets slut drivit näring med ett skattevärde av minst 2,000 kronor. Fallet under a) motsvarar vad nu gäller med den ändring, att i stället för taxering till inkomstbevillning upptagits taxering till kommunal repartitionskatt för inkomst eller för näring. Stadgandena under b), c) och d) utgå från, att deklarationsskyldighet bör föreligga, då inkomsten, förmögenheten eller näringsskattevärdet uppgår till ett belopp, som står i nära samband med det lägsta belopp, vilket kan medföra skatteplikt vare sig enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt eller enligt kommunalskattelagen. Grundtanken är alldeles överensstämmande med den tankegång, som ligger till grund för de nu gällande stadgandena. Denna har endast ytterligare utförts såtillvida, att kommunalskattelagens bestämmelser om skatteplikt jämställts med de motsvarande, redan nu för deklarationsskyldigheten relevanta bestämmelserna i inkomstoch förmögenhetsskatteförordningen. De sålunda för fysisk persons deklarationsskyldighet grundläggande bestämmelserna om skatteplikt äro följande. Enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt utgöra den uppskattade inkomsten och en sextiondedel av den uppskattade förmögenheten tillsammans eller var för sig, om endast den ena eller den andra faktorn föreligger, det taxerade beloppet. Å detta belopp får svensk medborgare, som är eller bör vara här i riket mantalsskriven, åtnjuta vissa ortsavdrag. Det lägsta avdragsbelopp, som kan ifrågakomma, är 600 kronor. Annan fysisk person är skattepliktig, då det taxerade beloppet uppgår till 100 kronor. Enligt 44 § i förslaget till kommunalskattelag är skattskyldig fysisk person, som är här i riket bosatt, berättigad att å den i hemortskommunen taxerade inkomsten åtnjuta kommunalt ortsavdrag, lägst 400 kronor, och enligt 47 § skall han icke för sådan inkomst upptagas till beskattning, därest den icke uppgår till 500 kronor. I annan kommun än hemortskommunen skall han upptagas till beskattning, därest hans inkomst därstädes uppgår till 100 kronor. Den, som icke är här i riket bosatt, är skattepliktig, då inkomsten uppgår till sistnämnda belopp. — Enligt 21 § i samma lagförslag skall, om skattevärde å näring icke uppgår till 2,000 kronor, skatt därå icke utgå. Enligt 48 § i förslaget till kommunalskattelag skola äkta makar, som leva tillsammans, taxeras envar för sin inkomst och mannen därjämte för boets gemensamma inkomst. Ortsavdrag ävensom beskattningsbart belopp skall beräknas för makarna gemensamt. På grund av detta stadgande skulle det kunna ifrågasättas, att vardera maken skulle deklarera sin inkomst och mannen därjämte boets gemensamma inkomst samt att enahanda princip skulle vinna tillämpning vid deklarering av såväl förmögenhet som näringsskattevärde. Emellertid torde denna sak böra bedömas annorlunda, om, såsom rätteligen bör ske, hänsyn tages till den deklarationspliktiges möjlighet att under alla omständigheter förskaffa sig kännedom om de förhållanden, vilka inverka vid bedömandet av deklarationsplikten. Då äktenskapet ingåtts före 1921 års ingång, är egendomen i boet antingen endera makens enskilda eller för båda makarna gemensam. Mannens enskilda egendom förvaltas rättsligen städse av honom, men beträffande såväl hustruns enskilda egendom som i fråga om den gemensamma kan det inträffa, att förvaltningsrätten tillkommer hustrun. Har äktenskapet ingåtts efter 1921 års ingång, förvaltar vardera maken icke endast sin enskilda egendom, utan även sådan av honom i boet medförd eller därefter förvärvad egendom, däri andra maken har giftorätt. Om saken ställes på sin spets, har ingendera maken någon utväg att av den andre framtvinga uppgift om den av andre maken förvaltade

177 egendomens storlek eller om beloppet av den inkomst, som den andre maken med berättigande tagit under sin förvaltning. Det kan således icke rättvisligen begäras, att den av makarna, som är utestängd från förvaltningen av viss egendom, skall kunna vid bedömandet av sin deklarationsplikt taga hänsyn till annan egendom än den, till vilken han har förvaltningsrätt. Med anledning härav har i 70 § föreslagits, att vid bedömande av fysisk persons deklarationsplikt skall, om han är gift, hänsyn tagas sådan boets eller hustruns inkomst och förmögenhet, däröver förvaltningen rättsligen tillkommer honom. Person, som är skattskyldig för barns förmögenhet har, likaledes enligt Vekiara70 §, i fråga om sin deklarationsplikt att taga hänsyn jämväl till barnets l^n for förmögenhet. Är han icke själv förmyndare för barnet, måste han vända barns f°r~ sig till förmyndaren för att vinna upplysning om förmögenhetens storlek. mogen Skulle förmyndaren av en eller annan anledning vägra lämna sådan upplysning, har den skattskyldige alltid den möjligheten att vända sig till överförmyndaren, som enligt 10 kap. 6 § i lagen om förmynderskap är pliktig att låta honom taga del av de räkningar och andra handlingar rörande förmynderskapet, som förvaras hos överförmyndaren. Såsom redan nämnts, innebär beteckningen deklaration en till ledning för Bekiaraegen taxering meddelad uppgift enligt fastställt formulär. De för detta ända- hon8formål hittills begagnade formulären äro intagna i gällande taxeringsförordning ^aststäioch hava alltså fastställts av riksdagen. Detta har haft till följd att då lande bor formulären behöft undergå justering, även om denna varit av mycket obe- tillhora tydlig art, riksdagens beslut måst avvaktas, ehuru det kunnat vara särdeles ^n?1.' önskligt att få ändringen genomförd, innan riksdagen sammanträtt och alltså tillämpad vid deklarering och taxering redan det år, då riksdagen blir i tillfälle att fatta sitt beslut. Bestämda olägenheter härutinnan hava förekommit och det måste anses angeläget, att sådana icke vidare kunna uppkomma. I följd härav och då deklarationsformulären endast äro ett utförande i blankettform av skatteförfattningarnas bestämmelser, synes det, som om deras fastställande kunde förbehållas Kungl. Maj:t, och förslaget utgår från sådan anordning. De sakkunniga hava härvid förutsatt, att formulärens innehåll skall i de huvudsakligaste delarna omnämnas i själva taxeringsförordningen, vilket iakttagits i 71 §, men att detaljuppställningarna skola ankomma på Kungl. Maj:t. 6 § i gällande taxeringsförordning innehåller, att vid deklaration för verk Bifogande eller bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat «» rakensåsom aktiebolag eller står under offentlig kontroll, så ock för annan upp- j,'AapsuA~ giftsskyldig, som nästföregående år enligt lag varit skyldig föra handels- ^åaTaböcker, skall för tid, som deklarationen omfattar, fogas bestyrkt avskrift av in- tion. och utgående balansräkning samt vinst- och förlusträkning, där sådan föres. Denna bestämmelse återfinnes i förslaget 72 §, med tillägg, att enahanda skyldighet åligger idkare av jordbruk, skogsbruk, rörelse eller yrke, därest han, utan att vara skyldig föra i lag stadgade handelsböcker, likväl fört dylika böcker och i deklarationen beräknat sin inkomst efter bokföringsmässiga grunder. Beträffande detta tillägg vilja de sakkunniga erinra om följande. Enligt nu gällande deklarationsformulär skall bilagan angående rörelse eller yrke hava olika uppställning, beroende på huruvida deklaranten för handelsböcker eller icke. Det får väl anses givet, att förandet av handels12 — 1923 års Taxeringssakk.

178 böcker, utan att skyldighet därtill föreligger, icke kan i och för sig grundlägga skyldighet att använda bokföringsbilagan, men också att bokföringen icke kan med fog åberopas för taxeringen med mindre nämnda bilaga använts. Emellertid torde den uppfattningen hava trängt igenom i det allmänna medvetandet, att den, som har fört handelsböcker utan att vara bokföringsskyldig, skall deklarera på bokföringsbilaga och bifoga räkenskapsutdrag. Denna uppfattning beträffande räkenskapsutdragen hava de sakkunniga velat lagfästa genom nu förevarande tillägg i 72 § andra stycket. De sakkunniga hava därtill haft så mycket större anledning, som förslaget till kommunalskattelag förutsätter, att inkomst av jordbruk och skogsbruk må beräknas efter bokföringsmässiga grunder, därest för dylik förvärvskälla finnes ordnad bokföring av beskaffenhet att kunna läggas till grund för uppskattning av inkomsten. Det torde vara uppenbart, att, om inkomsten beräknats på sålunda tillåtet sätt, deklarationen bör åtföljas av de grundläggande räkenskapsutdragen. Deras bifogande kan icke vålla den deklarationsskyldige nämnvärt besvär, medan det däremot får anses som en onödig omgång att låta tillgången till dem bero på anmaning från taxeringsmyndigheten. Stadgandena i 6 § av gällande taxeringsförordning om skyldighet för vissa verk eller bolag att avlämna revisionsberättelse samt om skyldighet för aktiebolag att avlämna förvaltningsberättelse hava i förslagets 72 § tredje stycket utsträckts att gälla även ekonomiska föreningar, då dessa berättelser synas vara av synnerlig vikt jämväl för nämnda föreningars taxering och deras tillhandahållande åt taxeringsmyndigheterna icke kan anses för föreningarna medföra någon nämnvärd ökning i deras arbete för deklarationspliktens fullgörande. Beklara- Under de senare åren har det i allt större omfattning visat sig, att taxehonshden. ringsnämnderna i länen icke avslutat sina arbeten inom den därför avsedda Försenin- tiden, den 15 maj. Många gånger har naturligtvis denna försening berott gar i taxe- p ^ a t t arbetet icke igångsatts å tidigast möjliga tidpunkt eller drivits med arbXt. tillräcklig fart. I de flesta fall torde emellertid förseningarna hava berott på storleken av taxeringsnämndernas arbetsbörda, som särskilt från och med år 1919 vuxit i avsevärd grad genom ändringar av skatteförfattningarna samt nya bestämmelser rörande deklarationsskyldigheten och dess omfattning. CirkulärI ändamål att i någon mån förebygga försening av taxeringsarbetet av skrivelse den förra orsaken, anmodade chefen för finansdepartementet, efter framställ8no 1923 J; ning av de sakkunniga, genom cirkulärskrivelse den 8 november 1923 samtåtgärder ^ g a länsstyrelser att sörja för att taxeringsnämnderna inom länen påbörjade till före- sitt arbete å tidigast möjliga tidpunkt samt redan från början dreve det byggande med tillräcklig kraft. Enligt upplysningar, som de sakkunniga inhämtat av förse- fran länsstyrelserna, hava under år 1924 i åtskilliga län inga förseningar nmg ' i taxeringsarbetet inträffat och i de allra flesta länen förseningar förekommit endast beträffande ett ringa antal av nämnderna. Blott i ett län hava förseningarna varit mycket omfattande, i det att så gott som samtliga nämnderna avslutat sitt arbete efter lagstadgad tid. I vad mån det påskyndande av taxeringsarbetet, som sålunda i förhållande till de närmast föregående åren ägt rum under år 1924, kan hava inverkat oförmånligt å arbetets grundlighet, undandrager sig ett säkert bedömande. Antagligt är, att i åtskilliga fall nämnderna icke medhunnit de utredningar och undersökningar, som skulle hava verkställts, därest den för dem anslagna tiden varit rundligare tilltagen.

179 Innan resultatet av den ovannämnda påminnelsen om taxeringsarbetets Besakkunpåskyndande kunde vara tillgängligt, avgåvo de sakkunniga den 26 januari n%9as ^ r " 1924 till chefen för finansdepartementet förslag i ändamål att bereda taxe- * | g ^ n e n ringsnämnderna längre tid för arbetet genom att förskaffa dem tillgång dels 1924. till arbetsmaterial, nämligen deklarationer och uppgifter till ledning för annans taxering, dels ock till mantalslängden på tidigare tidpunkt än förut. P å grundval av de sakkunnigas förslag avlät Kungl. Maj:t proposition (nr 204) till 1924 års riksdag med förslag till ändringar i taxeringsförordningen och mantalsskrivningsförordningen. Förslaget blev av riksdagen avslaget, såvitt angick tiden för avlämnandet av deklarationer och andra uppgifter, men bifallet beträffande tiden för mantalslängdens tillhandahållande, och hava de sålunda beslutade ändringarna trätt i kraft den 1 januari 1925. De innebära, att mantalslängden, som hittills skolat avlämnas till taxeringsnämndens ordförande senast den 25 mars, numera skall vara ordföranden tillhanda den 1 mars, dock med rätt för länsstyrelsen att, efter framställning av mantalsskrivningsförrättaren, därest i fråga om visst distrikt mantalsskrivningens vidlyftighet medför hinder för mantalslängdens avlämnande å föreskriven tid, medgiva anstånd, som dock icke må sträcka sig över 14 dagar. Bestämmelserna i nu gällande taxeringsförordning om deklarationstiden innebära, att deklaration, som bör avgivas utan anmaning, skall vara avlämnad a) i regel före den 1 mars, men b) före den 15 april eller så fort dessförinnan kan ske under förutsättning, att den deklarationspliktige enligt lag är skyldig föra handelsböcker eller är delägare i vanligt handelsbolag, kommanditbolag eller rederi, att hinder möter för honom att avlämna deklarationen före den 1 mars samt att före samma dag skriftlig anmälan därom göres hos ordföranden i taxeringsnämnden. I sitt förslag av år 1924 hemställde de sakkunniga om sådana ändringar innehärutinnan, att deklaration utan anmaning skulle vara avlämnad börden av 1) i regel senast den 15 februari; forslaget. 2) senast den 31 mars eller så fort dessförinnan kunde ske dels under motsvarande förutsättningar, som angivits under b) härovan, och dels då deklarationen omfattade räkenskapsår, som ginge till ända efter den 15 februari, men före den 1 mars; samt 3) beträffande annan deklarationspliktig än sådan, som upptagits under 2), senast den 15 mars eller så fort dessförinnan kunde ske, därest, på framställning av den skattskyldige, taxeringsnämndens ordförande medgivit anstånd med deklarationens avlämnande; dock finge dylikt anstånd ifrågakomma endast undantagsvis och i händelse av synnerliga skäl. Till stöd för det sålunda framlagda förslaget anförde de sakkunniga: »De olägenheter, som deklarationstidens förkortning på föreslaget sätt med- Motivering för för de skattskyldiga torde framträda med olika styrka, beroende på den *ör foreller de förvärskällor, varur inkomsten härflyter. slaget. Gäller det inkomst av tjänst eller arbetsanställning, bör den skattskyldige omedelbart vid utgången av det år, deklarationen avser, kunna genom en enkel summering av vad han uppburit vinna kännedom om beloppet av dylika inkomster. Den tid, som i förevarande fall är nödvändig för deklarationens uppsättande, är mycket kort. Vad därefter angår inkomst av kapital, kan någon nämnvärd deklarationstid icke erfordras i fråga om utdelningar från bolag eller föreningar

180 och ej heller beträffande räntor å kapital, för den händelse varken kapitalbeloppet eller räntesatsen undergått nämnvärda förändringar under årets lopp. H a r däremot kapitalet stått inne å bankräkning, där insättningar och uttagningar ägt rum allt som oftast eller räntesatsen växlat, torde det som regel icke vara möjligt för den skattskyldige att själv beräkna räntan exakt, utan det vanliga lärer väl då vara, att han för deklarationens iordningsställande avvaktar bankens ränteuträkning. Det lärer emellertid kunna antagas, att ett räntebesked erhålles eller kan erhållas i regel omkring den 15 januari och i varje fall före januari månads utgång. Beträffande inkomst av rörelse eller yrke är att märka bestämmelsen om utsträckt deklarationstid för dem, som enligt lag äro skyldiga föra handelsböcker, samt för delägare i vanligt handelsbolag, kommanditbolag eller rederi, därest hinder möter för dem att avlämna deklaration i rätt tid och anmälan om hindret göres. För en dylik bestämmelse föreligga starkare skäl än förut, därest den allmänna deklarationstiden förkortas. Efter borträknande av dem, som på grund av detta stadgande äga åtnjuta anstånd, återstå endast sådana näringsidkare, vilkas rörelse eller yrke varit av mindre omfattning. För en sammanräkning av det gångna årets inkomster och utgifter eller eventuellt för inventerings verkställande lärer det för dessa näringsidkares del icke kunna erfordras nämnvärd tid. Detsamma torde slutligen kunna antagas för jordbrukarnas och andra fastighetsägares del. Vad deklarationen skall innehålla avser de affärer, som äro avslutade under det gångna året, och en redogörelse för dem borde kunna uppställas inom ganska kort tid efter årets utgång. Endast i ett avseende synes egentligen något förbehåll härutinnan kunna göras och detta gäller vissa utgiftsposter, nämligen sådana inköp hos handlande eller sådana arbeten av hantverkare, som föras i årsräkning eller beträffande vilka exakt upplysning eljest vinnes först genom avräkning med handlanden eller hantverkaren. Dylika avräkningar lära emellertid i regel hållas före januari månads utgång eller kunna i varje fall hållas inom nämnda tid. De sakkunniga hava alltså kommit till den uppfattningen, att deklarationstiden kan till fördel för det allmänna och utan något nämnvärt betungande av de skattskyldiga förkortas och att denna förkortning lämpligen kan omfatta en tidrymd av ungefär två veckor. För att också vinna kännedom om meningen härutinnan bland taxeringsmännen, hava de sakkunniga till rikets landskamrerare och uppbördskamreraren i Stockholm framställt förfrågan, huruvida det kunde anses lämpligt och genomförbart att fastställa deklarationstiden till den 15 februari och härå erhållit ett enstämmigt jakande svar, med tillägg av flera landskamrerare, att det icke torde möta några betänkligheter att bestämma deklarationstiden redan till den 1 februari. Uppbördskamreraren i Stockholm har vid överläggning, som de sakkunniga haft med honom, framhållit, att en förkortning av deklarationstiden möjligen icke medför samma nytta för taxeringsarbetet i Stockholm som beträffande landet i övrigt, särskilt av den anledningen, att taxeringskontoren ännu under senare hälften av februari äro åtminstone delvis sysselsatta med det kommunala uppbördsarbetet. Samtidigt meddelade emellertid uppbördskamreraren, att nämnda arbete kan komma att bringas till avslutning tidigare och att så redan sker på vissa håll, samt förmenade därjämte, att, om en förkortning av deklarationstiden för landet i övrigt anses gagnelig, det icke kan ifrågasättas några särbestämmelser för Stockholm. Anstånd i Även om det kan antagas i regel icke möta särskild svårighet för de vissa fall. flesta skattskyldiga att avlämna deklaration den 15 februari, kunna dock

181 härför möta hinder, som äro oöverkomliga, och för dylika fall måste finnas möjlighet öppen till en utsträckning av deklarationstiden. De sakkunniga hava vidrört den redan befintliga bestämmelsen om anstånd för vissa skattskyldiga och återkomma till densamma jämväl här nedan. Emellertid torde det även för övriga skattskyldigas del kunna anses rimligt, att den ifrågasatta förkortningen av deklarationstiden förbindes med en generell bestämmelse om rätt till anstånd i händelse av hinder, som är grundat å verkliga skäl. Hindrets giltighet bör prövas av taxeringsnämndens ordförande, efter det den skattskyldige hos honom gjort framställning om anstånd, och det torde till fromma för taxeringsnämndens arbete få förutsättas, att anstånd ifrågakommer endast undantagsvis. Då dessa skattskyldiga enligt nu gällande bestämmelser måste avlämna deklaration före den 1 mars, kan det synas, som om i fall, då anstånd enligt de nu ifrågasatta bestämmelserna beviljas, anståndstidens utgång bort bestämmas till den sista februari. Emellertid lära i de åsyftade fallen en utsträckning till den 15 mars ibland vara nödig för de skattskyldiga och en bestämmelse därom icke medföra nämnvärd olägenhet för taxeringsnämndernas arbeten. Den nu gällande anståndstiden för dem, som enligt lag äro skyldiga föra Bokföhandelsböcker, samt för delägare i vanligt handelsbolag, kommanditbolag nngsskyioch rederi utgår den 14 april. Den har tidigare varit bestämd till den 30 lga m" ' april, men blev år 1913 begränsad till den 14 i samma månad. Såsom skäl för denna begränsning anfördes huvudsakligen önskvärdheten av att förhindra det försenande av taxeringsarbetet, som dittills näppeligen kunnat förekommas utan en forcering, varigenom granskningens noggrannhet och därmed taxeringsresultatets riktighet uppenbarligen äventyrades. Även om den begränsning av anståndstiden, som sålunda företogs för beredande av längre arbetstid åt taxeringsnämnderna, under dåvarande förhållanden kunde anses tillräcklig, hava sedan dess omständigheter inträffat, som skäligen böra föranleda ytterligare begränsning. De ifrågavarande uppgiftspliktiga hava efter år 1913 ökat betydligt i antal. De äro numera pliktiga att förete utdrag av sina handelsböcker, varigenom kontrolleringen av deras deklarationer blivit avsevärt mera tidsödande än förut. Härtill hava också bidragit de fullständigare deklarationsformulär, som numera gälla. Allt detta jämte också den omständigheten, att arbetet med granskningen av dessa skattskyldigas deklarationer tynges av de samtidigt med nämnda granskningsarbete pågående taxeringssammanträdena, gör det ur taxeringsnämndernas synpunkt önskligt, att anståndstiden slutar något tidigare än hittills. De landskamrerare, som yttrat sig i denna fråga, hava förordat en begränsning av anståndstiden med 14 dagar eller mera. Uppbördskamreraren i Stockholm har uttalat betänkligheter, dock endast vad angår vissa bolag, för vilka det redan nu är svårt eller i enstaka fall omöjligt att avlämna deklarationen före den 15 april. De särskilda förhållanden, vara svårigheterna för de åsyftade bolagen grunda sig, torde emellertid enligt de sakkunnigas mening, icke få lägga hinder i vägen för en önskvärd begränsning av anståndstiden. Den utvägen står ju alltid dessa skattskyldiga öppen att i deklarationen meddela de upplysningar, som vid deklarationens avlämnande äro tillgängliga, och att senare komplettera sina uppgifter. Vad angår övriga skattskyldiga, som för närvarande äro berättigade till anstånd till den 14 april, torde den ifrågasatta begränsningen av denna anståndstid icke mottagas med ogillande av dem, vilkas affärer eller bokföring hava den största omfattningen, ty dessa hava i regel träffat sådana, anstalter för sin bokföring, att de väl äro i stånd att avsluta sina räkenskaper och upprätta deklaration inom sålunda avkortad tid. Där-

182 emot torde invändningar mot en sådan begränsning vara att motse frän dem, som, ehuru de skulle kunna deklarera på en mycket tidig tidpunkt, icke komma sig före att bearbeta det för deklarationen nödvändiga materialet, förrän skyldigheten att avgiva deklarationen står för dörren. Det förefaller, som om man icke vore skyldig dessa uppgiftspliktiga särskild hänsyn. Den allmänna uppfattningen bland taxeringsmän torde vara, att anståndsrätten av mer eller mindre giltig anledning hittills utnyttjats i en omfattning, som icke i någon mån motsvarar ett verkligt behov och som verkat förryckande på taxeringsarbetet. EäkenEnligt nu gällande bestämmelser skall skattskyldigheten i de fall, då räkenskapsår, skapsår icke sammanfaller med kalenderår, omfatta det räkenskapsår, som som utgår under se- gått till ända närmast före den 1 mars det år, taxeringen sker. Går räkennare hälf- skapsåret tillända under januari och februari månader, skall alltså deklaraten av tion avgivas samt taxering ske och skatten betalas under det kalenderår, då februari. räkenskapsåret går till ända. Utgår räkenskapsåret på en senare dag, skall deklarationen, taxeringen och skattebetalningen äga rum först under nästföljande kalenderår. Gränsen är sålunda satt vid den regelrätta tiden för avlämnandet av deklaration. Ändras nu deklarationstiden till den 15 februari, medför detta, att någon anordning måste vidtagas för de skattskyldiga, vilkas räkenskapsår utgå under senare hälften av nämnda månad. Det har då legat närmast till hands att överföra dem till den kategori skattskyldiga, vilkas räkenskapsår utgå efter den sista februari. Detta torde emellertid icke innebära en god lösning, särskilt med hänsyn till svårigheten att undgå den med en sådan anordning förknippade olägenheten, att dessa skattskyldiga vid genomförandet av en dylik ändring skulle få sin skattskyldighet framflyttad ett år och således undslippa skattskyldighet det år, då ändringen skulle tillämpas första gången. Vid övervägande har det befunnits, att någon ändring av deklarationsplikten för dessa skattskyldiga icke torde vara erforderlig, därest för dem samma deklarationstid bestämmes som för bokföringspliktiga, vilka äro berättigade till anstånd. Dessa senare måste för tillgodonjutande av anståndsrätten anmäla föreliggande hinder inom utgången av den regelrätta deklarationstiden, och det blir särskilt ur ordningssynpunkt nödvändigt att tillämpa samma regel även för dem, vilkas räkenskapsår utgår under sista delen av februari månad. Även om deklarationstiden foldern härigenom blir något kortare än för övriga deklarationsskyldiga, får det dock anses vara i sin ordning, att de själva bära denna följd av räkenskapsårets förläggning. Måhända skulle denna förläggning kunna tänkas vara beroende på särskilda förhållanden inom viss rörelse eller visst yrke och sålunda grundad i rörelsens eller i yrkets egen natur. Några upplysningar, som peka i dylik riktning, hava emellertid icke vunnits. De ifrågavarande skattskyldiga synas vara ett synnerligen ringa antal.» Genom den ovannämnda propositionen nr 204 föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att antaga det av de sakkunniga framlagda förslaget (jämte en del andra ändringar i taxeringsförordningen, varom i detta sammanhang ej är fråga). Propositionen remitterades till bevillningsutskottet, som i betänkande nr 36 anförde: »Otvivelaktigt är, att med nu gällande skattelagstiftning flerstädes inom Bevillningsut- länen ett behov gjort sig gällande för taxeringsnämnderna att tidigare än skottet. för närvarande erhålla del av deklarationsmaterialet. Emellertid ä r det uppenbart, att det framtida behovet av en begränsad deklarationstid samt möjligheten att åvägabringa en dylik begränsning i icke ringa grad är beroende av det sätt varpå kommunalskattefrågan löses. Det är icke ute-

183 slutet, att genom den blivande kommunalskattelagstiftningen taxeringsnämndemas arbetsbörda blir ej oväsentligt utökad, liksom ej heller att åtminstone vissa grupper skattskyldiga komma att åläggas en utvidgad uppgiftsplikt. I vilken omfattning taxeringsnämndernas arbete kan komma att utökas och huruvida med den föreslagna begränsningen av deklarationstiden taxeringsnämnderna komma att erhålla erforderlig tid för arbetets utförande saknar utskottet möjlighet att för närvarande bedöma.» Sedan bevillningsutskottet därefter bemött skäl, som av de sakkunniga anförts för ett omedelbart genomförande av deklarationstidens förkortning, fortsatte utskottet: »Ehuru även en så jämförelsevis obetydlig förlängning av tiden för taxeringsarbetet som fjorton dagar måste anses innebära en fördel, synes det, som om behovet av den föreslagna ändringen av deklarationstiden icke vore så trängande, att icke med densamma kan anstå, till dess en allmän revision av taxeringsorganisationen företages. För övrigt vinnas icke obetydliga fördelar ur arbetssynpunkt genom den föreslagna ändringen i mantalsskrivningsförordningen.» Utskottet erinrade härefter om cirkulärskrivelsen den 8 november 1923 och anförde, att denna skrivelse kunde förväntas bidraga till att taxeringsnämndernas arbete, utan att grundligheten eftersattes, avslutades inom föreskriven tid, varefter utskottet fortsatte: »Ehuru utskottet sålunda icke funnit tillräckliga skäl tala för en omedelbar ändring av bestämmelserna rörande deklarationstiden, har utskottet likväl ansett anledning föreligga att uttala sig om det föreslagna sättet för frågans lösande. Därest det vore fullt tydligt, att de föreslagna bestämmelserna vore de lämpligaste och icke, sedan de inträngt i det allmänna medvetandet, funnes böra ersättas med andra, skulle nämligen knappast något avgörande skäl föreligga att icke biträda förslaget. Emellertid synes det, som om å ena sidan förslaget icke utnyttjat alla förefintliga resurser att vid tidigast möjliga tidpunkt till taxeringsnämndernas förfogande ställa erforderligt arbetsmaterial samt å den andra icke tagit tillräcklig hänsyn till de särskilda svårigheter, som kunna uppstå för vissa uppgiftsskyldiga att efterleva dessa bestämmelser. För det stora flertalet skattskyldiga skulle det säkerligen icke medföra större svårigheter att, avlämna deklaration redan den 31 januari än den 15 februari. Beträffande åter sådana näringsidkare, som föra handelsböcker och för vilka redan den nuvarande deklarationstiden är knapp, synes det obefogat att avkorta densamma. E n sannolik följd härav bleve, att dessa skattskyldiga endast i undantagsfall avlämnade deklaration inom föreskriven tid och regelmässigt begagnade sig av rätten till anstånd. Erfarenheten har givit vid handen, att redan nu till men för taxeringsarbetet bokföringspliktiga personer använda sig av denna rätt understundom jämväl där något behov av anstånd icke förelegat. Sedan anmälan om hinder att avlämna deklaration inom föreskriven tid väl gjorts, torde i regel hela den medgivna anståndstiden utnyttjas. Härigenom har taxeringsarbetet mången gång onödigtvis betungats. J u kortare rådrum, som lämnas de uppgiftspliktiga att avgiva deklaration, desto starkare gör sig därför behovet gällande av skilda deklarationstider för olika grupper av skattskyldiga. Skäl tala således för att vid en reformering av ifrågavarande bestämmelser taga steget fullt ut och avpassa tiderna efter de särskilda behov, som förefinnas hos olika grupper av skattskyldiga. Så hava exempelvis i Danmark och Norge särskilda deklarationstider fastställts för personer, som enligt lag äro skyldiga att föra handelsböcker, ävensom

184 för vissa andra uppgiftspliktiga. Genom en dylik anordning skulle sådana personers deklarationer kunna göras tillgängliga för taxeringsnämnderna ej oväsentligt tidigare än enligt de bestämmelser, som föreslagits i propositionen eller äro nu gällande. Därest exempelvis en särskild tid bestämdes för de jordbrukare och näringsidkare, vilka grundade sina i deklarationen lämnade uppgifter på ordnade räkenskaper, borde det även lättare låta sig ordna att för övriga skattskyldiga förkorta den nuvarande deklarationstiden. I flera av de yttranden, som avgivits över de sakkunnigas förslag rörande ändrad deklarationstid, har framhållits, att den föreslagna anståndstiden för bokföringsskyldiga i många fall vore för kort. Den farhåga, som sålunda uttalats, synes icke ogrundad. Såsom den enda framkomliga utvägen i dylika fall har departementschefen i sitt yttrande till statsrådsprotokollet anvisat dessa skattskyldiga att inom mars månad avlämna ofullständig deklaration och sedermera komplettera densamma. En sådan anordning synes dock föga tilltalande. Oavsett att ett sådant ofullständigt material saknar värde för taxeringsnämnderna, skulle det otvivelaktigt icke sällan inträffa, att även näringsidkare, vilka utan större olägenhet medhunne att i behörig ordning deklarera, begagnade sig av nämnda utväg för att erhålla ett förlängt anstånd.» ReservaPå grund av det anförda avstyrkte utskottet förslaget om deklarationstidens tion. förkortning. Tre ledamöter reserverade sig under hemställan om bifall till förslaget med den ändring, att inländska aktiebolag och solidariska bankbolag skulle under de förutsättningar, som angivits för bokföringspliktiga, äga åtnjuta anstånd med avlämnande av deklaration till senast den 15 april. Riksdagen. Utskottets hemställan bifölls av riksdagen och förslaget om deklarationstidens förkortning hade alltså fallit. FöreDe sakkunniga hava nu i sammanhang med slutförandet av sitt uppdrag varande ^ e r u p p t a g i t frågan om kortare deklarationstid än hittills gällt. Förslaget ag ' till kommunalskattelag föreligger nu i slutgiltigt skick. De sakkunniga hava Beh ve ° * *v dels uppgjort förslag till taxeringsförordning och dels i anslutning till fördekiara- slaget till kommunalskattelag upprättat förslag till nya deklarationsblanketter, tionstid. I den mån frågan om deklarationstidens längd kan bedömas med ledning av de sålunda föreliggande författnings- och blankettförslagen, synes densamma icke hava kommit i nämnvärt förändrad situation sedan förra året. Förslaget till köfmmunalskattelag synes egentligen endast i ett avseende föranleda någon utökning av deklarationsplikten, nämligen därutinnan att uppgifter erfordras för näringsbeskattningen. Denna utökning synes emellertid bliva huvudsakligen kompenserad därigenom, att de för näringsskattevärdets beräknande lämnade uppgifterna kunna omedelbart läggas till grund för uppgifterna angående förmögenheten. Det förefaller sålunda, som om de sakkunnigas i 1924 års förslag uttalade uppfattning, att deklarationstiden utan något nämnvärt betungande av de skattskyldiga kunde förkortas med ungefär två veckor, skulle äga giltighet även nu, sedan förslagen till ny skattelagstiftning framlagts. Det torde icke kunna vara något tvivelsmål om, att en dylik förkortning • medför betydande fördelar för det allmänna. Jämväl framdeles får man förutsätta, att taxeringsmyndigheterna för ett gott resultat av sitt arbete äro i behov av all den tid, som kan ställas till deras disposition, och detta gäller i särskild grad taxeringsmyndigheterna i första instans. I varje fall är det säkert, att ju längre tid de erhålla, desto bättre resultat av arbetet kan påräknas. Enligt förslaget till taxeringsförordning hava nya uppgifter pålagts taxeringsnämnderna. Här må endast erinras om den utredning, som förut-

185 sättes skola äga rum i vissa fall angående de skattskyldigas bokföring och angående jordbrukares intäkter, om åtgärder för åstadkommande av enhetliga beslut i vissa fall, samt alldeles särskilt om överlämnandet till taxeringsnämnderna av virkestaxeringen. Det är antagligt, att även om taxeringsnämnderna genom deklarationstidens förkortning erhålla längre tid för sitt arbete, en ökning av antalet taxeringsnämnder icke desto mindre måste äga rum, men det vore önskligt, om denna ökning kunde begränsas i mesta möjliga mån. Under alla förhållanden synes det emellertid vara angeläget, att de förseningar med taxeringsarbetets avslutande inom stadgad tid, som år 1923 och de närmaste åren dessförinnan voro besvärande, icke ånyo behöva förekomma. De vållade ett betänkligt försinkande av det arbete, som ankom på kronans ombud hos prövningsnämnden, och föranledde år 1923, sedan statens budgetår omlagts, att riksdagen måste fatta beslut om skatteprocenten med ofullständig kännedom om årets taxeringsresultat. De sakkunniga hava alltså även i sitt nu framlagda förslag till taxerings- Förslagets förordning upptagit bestämmelser, varigenom den hittills gällande deklarations- innebörd. tiden förkortas. De nu föreslagna bestämmelserna (73 § 1 mom.) innebära, att deklaration, som bör avgivas utan anmaning, skall vara avlämnad a) i regel senast den 15 februari, men b) senast den 31 mars, då det gäller staten, kommun och annan menighet ävensom deklarationsskyldig, som på grund av stadgandena i 72 § första och andra styckena är skyldig att vid deklarationen foga räkenskapsutdrag och vilkens räkenskapsår går till ända senare än den 31 oktober näst före taxeringsåret. Dessutom föreslås, att på ansökan av deklarationsskyldig, som visar, att i följd av de utav honom innehavda förvärvskällornas särskilda beskaffenhet hinder möter att avlämna deklaration inom stadgad tid, må landskamreraren i län, där taxeringen skall äga rum, i Stockholm uppbördskamreraren, medgiva förlängning av tiden för avlämnandet, samt att detta skall hava motsvarande tillämpning å delägare i vanligt handelsbolag, kommanditbolag eller rederi. Vidare upptages ett särskilt undantagsstadgande för utländsk försäkringsanstalt (se närmare härom sid. 204). Det nu framlagda förslaget skiljer sig från 1924 års förslag först och främst Skiijaktigdäri, att möjlighet till anstånd till den 15 mars efter särskilt medgivande h e t e r {rän icke upptagits i den år 1924 föreslagna formen och att anmälan om hinder {örs]a ars såsom villkor för åtnjutande av anstånd till den 31 mars bortfallit. Bestämmelsen om anstånd till den 15 mars framställdes år 1924 efter åtskillig tvekan och föranleddes närmast av önskan att legalisera ett stundom förekommande underhandsmedgivande av anstånd i särskilt trängande fall. Undantagsbestämmelsen i fråga mötte emellertid föga anklang och befarades medföra olägenheter därutinnan, att den försatte taxeringsnämndsordföranden i mindre behaglig situation gentemot de skattskyldiga, varjämte det säkerligen i många fall skulle ställa sig svårt för honom att rätt bedöma behovet av anstånd. Den i gällande taxeringsförordning påbjudna anmälan om hinder för deklarations avgivande inom februari månads utgång har i regel blivit en formalitet utan reell betydelse och dess borttagande torde icke innebära någon väsentlig olägenhet för taxeringsmyndigheterna. Visserligen kommer en taxeringsnämndsordförande att under tiden mellan den 15 februari och den 31 mars vara i ovisshet om anledningen till att deklaration för viss skattskyldig icke inkommit inom den 15 februari och han kan förty, i ovetenhet om att den skattskyldige äger laglig rätt att dröja med sin deklaration, före-

186 lägga honom att fullgöra sin deklarationsskyldighet, ehuru tiden härför ännu icke tilländagått. Detta förhållande torde dock icke böra tillmätas sådan betydelse, att enbart för undvikande av dylik ovisshet den nuvarande anmälningsskyldigheten bör bibehållas. I det år 1924 framlagda förslaget om förkortning av deklarationstiden Statens och vissa avsågs icke att göra någon ändring i tiden för fullgörande av statens och menigandra menigheters uppgiftsskyldighet beträffande egen taxering. Nämnda heters deklarations- tid bibehölls oförändrad vid den 14 april. Då nu stadgandena om statens tid. och andra menigheters deklarationsplikt förutsättas skola i övrigt bringas i överensstämmelse med de regler, som gälla för andra skattskyldiga, synes detta böra gälla även i fråga om deklarationstiden, särskilt då svårigheterna, som följa med en förkortning torde kunna för nämnda menigheters del anses överkomliga. Anstånd Rätten för bokföringsskyldig att vänta med deklarations avlämnande till för vissa den 31 mars var i 1924 års förslag liksom i nu gällande taxeringsförordning bokföringsberoende av att hinder förelåg att avlämna deklaration inom regelrätt tid. skyldiga. I praxis har detta stadgande tillämpats så, att hinder presumerats föreligga i alla de fall, då anmälan därom gjorts, även om räkenskapsåret gått till ända långt före taxeringsårets ingång. Denna lagtillämpning synes icke lycklig, men å andra sidan är en prövning i varje särskilt fall av föreliggande hinder en alltför betungande apparat. Enklast synes frågan kunna lösas på det sätt, att sådana skattskyldiga, som äro pliktiga foga räkenskapsutdrag vid sin deklaration, må utan några villkor åtnjuta anstånd, om räkenskapsåret går till ända efter någon viss dag, men icke eljest. Nämnda dag synes skäligen kunna bestämmas till den 31 oktober. Med utgångspunkt härifrån har det förut återgivna stadgandet ur 73 § 1 mom. avfattats. Förlängt Såsom i det föregående antytts, kan det inträffa, att vissa näringsidkare anstånd i av fullt lojala skäl behöva längre frist än till den 31 mars, resp. den 15 undantagsfebruari. fall. Det synes i hög grad önskvärt, att dessa näringsidkare komma i åtnjutande av förlängt anstånd utan att behöva lita till stadgandet om talerättens bevarande i händelse av giltig ursäkt. De sakkunniga hava emellertid funnit betydande svårigheter möta att i taxeringsförordningen generellt avgränsa dessa fall. Den enda utvägen synes vara att varje särskilt fall för sig prövas av någon myndighet, hos vilken den skattskyldige ansöker om förlängd tid och på vilken det beror att i händelse av verkliga skäl för ansökningen medgiva anstånd. Det torde icke vara lämpligt, att prövningen av dylika ansökningar överlämnas åt taxeringsnämndsordföranden, och detta av samma skäl, som förut anförts för övergivandet av den år 1924 föreslagna bestämmelsen om medgivande av anstånd till den 15 mars. Däremot synes prövningen kunna med fördel överlämnas åt landskamreraren, då denne intar en sådan ställning, att ett ur saklig synpunkt riktigt avgörande får under alla förhållanden anses garanterat. Förutsättningen för anstånds beviljande är i 73 § 1 mom. angiven så, att den skattskyldige visar, att i följd av de utav honom innehavda förvärvskällornas särskilda beskaffenhet hinder möter att avlämna deklaration inom stadgad tid. Det är alltså icke meningen, att den skattskyldige skall kunna åberopa subjektiva skäl för anstånd, utan skälen skola ligga i själva näringens art. Bland de näringsföretag, som härvid kunna komma ifråga, har under utarbetandet av förslaget särskilt nämnts bokförlag, bokhandel, vissa försäkringsanstalter samt företag, som äro engagerade i utländska affärer. I fråga om bevillningsutskottets ovan återgivna uttalande angående lämpliga

187 riktlinjer för lösning av frågan om deklarationstidens förkortning få de sakkunniga framhålla följande. De sakkunniga instämma uti påståendet, att det för stora flertalet skatt- Bemötande skyldiga säkerligen icke skulle medföra större svårigheter att avlämna deklara- a v vissa uttion redan den 31 januari än den 15 februari. Det oaktat har varken förra talandenav 1924: ärs

året eller nu förslag väckts om den regelmässiga deklarationstidens fast- beviilställande till januari månads utgång och anledningen härtill är den, att även ningsom vid denna tidiga tidpunkt arbetsmaterial ställes till taxeringsnämndernas utskott. förfogande, nämnderna icke kunna företaga andra åtgärder med detsamma än en preliminär sortering, förrän mantalslängden överlämnats, vilket icke sker förrän den 1 mars eller, om anstånd medgivits, under förra hälften av mars månad. Med nuvarande ordning för mantalslängdens uppläggande lärer densamma svårligen kunna färdigställas tidigare än för närvarande gäller. De sakkunniga hava funnit det icke kunna ur praktisk synpunkt försvaras att framtvinga deklarationer av de skattskyldiga tidigare, än då taxeringsnämnderna verkligen kunna utnyttja deklarationsmaterialet, och hava därför ånyo stannat för att föreslå den ordinarie deklarationstiden till den 15 februari. Därest det vore regelmässigt, att sådana deklaranter, som äro bokföringsskyldiga, avlämnade sin deklaration å den ordinarie deklarationstiden, skulle det givetvis kunna befaras, att en förkortning av nämnda tid medförde, att de bokföringsskyldiga bleve nödsakade begagna sig av den legala anståndsrätten och att sålunda deklarationer, som med nu gällande taxeringsförordning skulle vara inne före den 1 mars, enligt det nya systemet skulle komma taxeringsnämnden till hända först en månad senare. En dylik fara föreligger nog icke. Redan den första föresättningen brister, nämligen att det större antalet bokföringspliktiga deklaranter skulle hava för sed att avlämna sina deklarationer inom februari månads utgång. Erfarenheten visar, att dessa deklaranter använda sin anståndsrätt i en utsträckning, som långt överskrider behovet. För övrigt kan det med ganska stor visshet antagas, att de bokföringsskyldiga, som för närvarande icke begagna sin anståndsrätt, ordnat sin bokföring på sådant sätt, att de äro i stånd att avgiva sin deklaration redan den 15 februari. I förevarande spörsmål behöver man näppeligen göra sig några bekymmer för dessa deklaranter. Däremot ligger det vikt uppå, att de, som under alla förhållanden eller i varje fall utan något verkligt behov utnyttja den nu gällande anståndstiden i hela dess längd, bliva nödsakade att något tidigare än för närvarande fullgöra sin deklarationsskyldighet. Med anledning av bevillningsutskottets hänvisning till deklarationstiderna i Danmark och Norge få de sakkunniga här nedan återgiva de förefintliga bestämmelserna härutinnan i nämnda båda länder och hava därjämte de i Finland gällande stadgandena medtagits. För Danmarks vidkommande innefattas bestämmelsen om deklarations- Främplikt i Lov nr. 149 af 10. April 1922 om Indkomst- og Formueskat til m a n d e IaeStaten, § 22, 1) däri stadgas: stiftmng. »Senast den 15. Januar opfordrer Ligningsmyndigheden ved Bekendtgorelse paa den i Kommunen brugelige Maade dem, som skal ansaettes til Skat i Kommunen, til selv eller ved en dertil betroet Fuldmsegtig, dog i Saa Fald under Fuldmagtsgiverens eget Ansvar, inden Udgangen af J a n u a r Maaned — eller, for deres Vedkommende, der er forpligtet til at fore autoriserede Handelsboger, senest den 15. Februar — at angive deres Indkomst

188 og Furmue i Overensstemmelse med denne Lovs §§ 4, 5, 6 og 8, jfr. § 9, samt §§ 12 og 13, jfr. § 16.» Dessa bestämmelser hava, enligt vad som på förfrågan upplysts från Danmark, blivit i tillämpningen avsevärt modifierade. Sålunda har vid sidan av lagen utbildat sig den praxis, att envar, som innan lagstadgad tid för deklarations avlämnande anmäler hinder, erhåller anstånd till den 1 maj eller samma dag, som tiden för anförande av besvär över den underordnade taxeringsmyndighetens beslut. Denna praxis grundar sig, enligt vad som likaledes upplysts, å stadgande i 40 § e) i nyssnämnda lag därom, att vissa i lagen stadgade påföljder för underlåtenhet att avlämna deklaration kunna falla bort, då den skattskyldige anfört giltig ursäkt för sin underlåtenhet. I Norge gälla två lagar av den 18 augusti 1911, nämligen dels skattelov för landet och dels skattelov för byerne. Den förra innehåller i § 59, enligt dess numera gällande lydelse: »Selvangivelserna indleveres inden udgangen av januar maaned. Selvangivelser for skattepligtige, som henhorer under § 56 bokstav a, b og c, behöver dog ikke at indleveres for utgången av februar. Naar saadanne skattepligtige inden utgången av februar godtgjor, at deres aarsregnskap paa grund av saeregne omstaendigheter ikke har kunnet avsluttes til denne tid, skal der indrommes dem den nodvendige utsaettelse, dog ikke laenger end til utgången av mars. Andre skattepligtige kan om fornodent paa ansökning, som maa vaere indkommet til ligningsnaevnden (ligningsraadet) inden utgången av januar eller den i medhold av denne paragrafs sidste led bestemte frist, tilstaaes utsaettelse indtil utgången av februar. Naeringsopgaverne indleveres inden utgången av januar maaned. Herredsstyret kan beslutte, at den almindelige frist saavel for selvangivelsers som nseringsopgavers indlevering saettes ved et tidligere eller et senere tidspunkt, dog ikke for 15 januar eller senere end utgången av februar.» § 56 a), b) och c) innehåller: »Forpligtet til gjennem selvangivelse at gjore rede for sine formues- og indtaegtsforhold er: a. Skattepligtige selskaper, boer og andre indretninger samt stat og kommune, hvor de er skattepligtige. b. Skattepligtige, hvem det ved lov er paalagt at fore regnskapsboker. c. Medlemmer av de i § 20, andet led, omhandlede selskaper, naar de lignes sserskilt.» § 20, andra stycket, lyder: »Handelsselskaper og andre naeringsdrivende selskaper — herunder konsortier — med personlig solidarisk ansvar lignes ikke som selskaper, hvorimot medlemmerne lignes hver for sig for sin hele anpart i selskapets (konsortiets) formue og indtaegt. Kommanditister og stille interessenter lignes likeledes hver for sig for sine indskud og indtasgter.» Skattelov for byerne innehåller i § 51: »Selvangivelserne indleveres inden utgången av januar maaned. Selvangivelser fra skattepligtige, som henhorer under § 48, bokstav a, b og c, behöver ikke at indleveres for utgången av februar. Naar saadanne skattepligtige inden utgången av februar godtgjor, at deres aarsregnskap paa grund av sseregne omständigheter ikke har kunnet avsluttes til denne tid, skal der indrommes dem den nodvendige utsaettelse, dog ikke laenger end til utgången av mars. Andre skattepligtige kan om fornodent paa ansökning, som maa vaere indkommet til ligningsraadet inden utgången av januar, tilstaaes utsaettelse indtil utgången av februar.»

189 ^ 48 a), b) och c) äro lika lydande med § 56 a), b) och c) i skattelov for landet, endast med den skillnad, att i § 48 c) åberopas § 15, andra stycket. Det sålunda åberopade lagrummet är lika lydande med § 20, andra stycket, i skattelov för landet. Vad Finland angår återfinnas bestämmelserna om deklarationstid i lagen om inkomst- och förmögenhetsskatt den 3 augusti 1920, vars 31 § innehåller: »Deklaration samt i 28 § 1 mom. nämnd uppgift och handling skall inlämnas till ordföranden i vederbörande beskattningsnämnd före utgången av januari månad näst efter beskattningsåret; dock må deklaration av skattskyldig, som enligt lag är skyldig att föra bok, kunna inlämnas intill den 15 mars. Uppgift och handling, som avgives efter anmaning, skall inom däri förelagd tid inlämnas till den, som utfärdat anmaningen. Tiden för avgivande av i 1 mom. omförmäld deklaration, annan uppgift eller handling må av den myndighet, till vilken densamma skall inlämnas, i särskilda fall förlängas.» Av n u återgivna lagstadganden från övriga skandinaviska länder lärer framgå, att även med den nu föreslagna förkortningen av deklarationstiden här i landet de skattskyldiga icke bliva hårdare betungade än i de omförmälda länderna och att i regel deklarationstiden blir här i landet rundligare tilltagen än för nämnda länders vidkommande. Det är givetvis av största vikt, att det deklarationsmaterial, som taxe- Påföljd av ringsförordningen avser att ställa till taxeringsmyndigheternas förfogande, dekla™också blir av de deklarationspliktiga i rätt tid avlämnat. För att vinna aiqhete^ någon säkerhet härutinnan är det nödvändigt att förbinda eftersättandet av eftersatdeklarationsskyldigheten med någon menlig påföljd. Alltsedan dylik skyl- tände. dighet infördes här i riket har denna påföljd varit förlust av rätt till talan mot taxeringen. I övriga skandinaviska länders skatteförfattningar stadgas däremot sådan påföljd i ifrågavarande hänseende, att föregående års taxering skall undergå viss procentuell förhöjning. Vid avgörande av huruvida den hittills i gällande taxeringsförordning stadgade påföljden av talans förlust för underlåtenhet att behörigen avlämna deklaration bör bibehållas eller möjligen ersättas med någon annan påföljd, hava de sakkunniga särskilt övervägt lämpligheten av bestämmelser motsvarande dem, som gälla i övriga skandinaviska länder. Ur principiell synpunkt kan näppeligen sägas, att någotdera systemet har företräde framför det andra. Båda torde vara ägnade att verksamt bidraga till att deklarationerna bliva avlämnade i behörig tid. De sakkunniga hava emellertid föredragit det hittills här i riket använda systemet huvudsakligen av den anledning, att detta system redan är här invant och visat sig fungera någorlunda tillfredsställande, varjämte det i övriga skandinaviska länder praktiserade systemet synes, utan att, efter vad som kan förmodas, medföra ett bättre resultat, verka hårt och obilligt för de skattskyldiga samt bidraga till att i taxeringsväg skapa beskattningsregler, som i viss mån avvika från vad beskattningslagarna föranleda. Det bör heller icke bortses ifrån, att många deklarationsskyldiga år efter år underlåta att avlämna deklaration, och då dessa ofta begagna sig av de möjligheter, som kunna stå till buds, att jämväl undandraga sig skattens betalning, synes det psykologiskt oriktigt att föreskriva en fast skala, efter vilken taxeringen och skatten skulle å r för å r ovillkorligen höjas.

190 Det hittills här i landet använda, systemet synes då smidigare och kan medgiva en verklig prövning från taxeringsmyndigheternas sida av den inkomst, som vederbörande faktiskt kan hava haft, vilket torde vara i bögre grad än den ovillkorliga höjningen av taxeringen ägnat att förmå den tredskande inse, att rättvisa vederfares honom, och därigenom bringa honom till insikt om, att det är fördelaktigast för honom själv, om han fullgör sin lagstadgade skyldighet att lämna taxeringsnämnderna behöriga upplysningar för taxeringen. Den i 11 § av gällande taxeringsförordning stadgade skyldigheten att avUppgifter till ledning lämna uppgifter till ledning för annans taxering är i förslaget upptagen i för annans 78 och följande paragrafer. Den obligatoriska uppgiftsskyldigheten har blivit taxerinq.

utvidgad i följande avseenden. Kommanditbolag har ålagts uppgiftsplikt beträffande utdelning till kommanditdelägare. Vidare har stadgats, att arbetsgivare skall komplettera sina löneuppgifter med upplysning, huru avlöningsbelopp, såsom ackordsöverskott o. d., som utbetalas till helt arbetslag, fördelas inom arbetslaget, för vilket ändamål uppgiftslämnaren har att avfordra den, som uppburit beloppet, besked om denna fördelning. Då emellertid arbetsgivaren, i händelse dylikt besked uteblir, icke har någon utväg att framtvinga detsamma, har därjämte i 82 § stadgats skyldighet för den, som uppburit beloppet, att på anmaning av taxeringsnämnds ordförande eller landskamreraren lämna uppgift om fördelningen. Ytterligare har stadgats obligatorisk uppgiftsskyldighet för den, som utbetalt royalty eller avgift för utnyttjande av patent, mönster eller dylikt. Slutligen har dylik skyldighet förutsatts för den, som utbetalt räntor å här i riket utgivna obligationer, förlagsbevis och därmed jämställda förskrivningar. Frågan om uppgiftsskyldighet i senare avseendet är särskilt av stor betydelse. Uppgifter Det har vid åtskilliga tillfällen under de senare åren i riksdagen bragts från banker på tal frågan om utvidgad uppgiftsskyldighet beträffande ränteinkomst å m. fl. penningar, som utlånats eller nedlagts i räntebärande obligationer eller inMotioner satts hos bank, annat penningförvaltande verk eller enskilda personer. Senast år 1924. vid 1924 års riksdag hemställdes i en motion (II: 141) av herrar Norsell och Carlsson-Frosterud, att riksdagen måtte besluta sådan ändring av taxeringsförordningen, att penningförvaltande inrättningar ålades obligatorisk uppgiftsplikt beträffande skattskyldigs ränteinkomster ävensom beloppet av skattskyldigs innestående medel vid viss tidpunkt, samt att i skattskyldigs deklaration, vari yrkades avdrag för ränta å gäld, skulle uppgivas till vem denna ränta utbetalts och till huru stort belopp. I en annan vid samma riksdag väckt motion (II: 144) av herr Hage föreslogs, att riksdagen måtte besluta i taxeringsförordningen införa en bestämmelse av innehåll, att bankbolag, sparbank eller annan penningförvaltande inrättning, som mottoge medel till förvaltning av insättare, bosatt å annan ort än där bankens kontor vore beläget, skulle till taxeringsmyndigheterna å den ort, där sådan person vore bosatt, lämna uppgift å dels ränta å insatta medel och dels medlens storlek. I anledning av dessa motioner anförde bevillningsutskottet (betänkande Bevillningsut- nr 15): skottet. »De åtgärder, som föreslagits av herrar Norsell och Carlsson-Frosterud, skulle helt säkert täcka några av de luckor, som förefinnas i det nuvarande kontrollsystemet. Ehuru sålunda ett bifall till sist berörda förslag skulle

191 kunna komma att i viss mån bidraga till ett bättre resultat av taxeringen, äro dock de olägenheter, som äro förenade med samma förslag, så. avsevärda, att ett bifall till detsamma icke synes böra ifrågakomma. Ett effektivt utnyttjande av de i deklarationerna lämnade uppgifterna om utbetalade räntor skulle kräva, såväl att taxeringsnämndernas ordförande ålades att lämna underrättelse om mottagare av räntebelopp och dessas storlek till vederbörande taxeringsnämnd i alla de fall, där gäldenär och borgenär vore bosatta inom olika taxeringsdistrikt, som även att deklarationerna innehölle specifika uppgifter om storleken av från olika personer bekomna räntor. Den föreslagna bestämmelsen, att skattskyldig skulle i av honom avgiven deklaration uppgiva beloppen av till särskilda personer erlagda räntor, skulle helt säkert icke kunna efterkommas av de stora aktiebolagen, som hade lån placerade i obligationer. Motionärerna hava förbisett, att även med ett bifall till deras förslag åtskilliga ränteinkomster, särskilt räntor å statens och kommunernas obligationslån, icke skulle bliva föremål för kontroll. Även om en lagändring skulle inskränkas till obligatorisk uppgiftsskyldighet för penninginrättningarna, vilket givetvis komme att förringa värdet av densamma, skulle de praktiska ölägenheterna bliva avsevärda. Utom den betungande arbetsbörda, uppgiftsplikten komme att föranleda för bankerna och sparbankerna med deras stora antal insättare, skulle därigenom taxeringsmyndigheternas arbetsmaterial högst väsentligt ökas. Redan nu yppa sig mången gång svårigheter för dessa myndigheter att fullt utnyttja tillgängligt arbetsmaterial. Den kommunala beskattningens omläggning kommer med säkerhet att medföra nya och betungande åligganden för beskattningsnämnderna. Skulle dessa nämnder dessförinnan påläggas arbetsuppgifter av den omfattning, varom här är fråga, komme detta otvivelaktigt att försvåra genomförandet av den blivande kommunalskattereformen. Ehuru kontrollen över de skatteskyldigas inkomster icke synes böra ordnas enligt det av herrar Norsell och Carlsson-Frosterud framlagda förslaget, har utskottet dock funnit angeläget, att åtgärder vidtagas för erhållande av större möjligheter till kontroll över vissa inkomster. Vissa skäl tala sålunda för att utvidga skyldigheten att efter anmaning lämna uppgift till ledning för annans taxering att omfatta över huvud taget varje till annan person utbetalat belopp, som för mottagaren är att hänföra till inkomst. Vidare kan ifrågasättas, om icke den obligatoriska uppgiftsplikten borde så tillvida omläggas, att densamma komme att omfatta jämväl andra inkomstslag än för närvarande, varjämte för att minska de med metoden förenade olägenheterna uppgiftsplikten kunde begränsas att avse inkomster överstigande vissa minimibelopp. Genom sådana åtgärder skulle en förbättrad kontroll kunna vinnas i fråga om en del ränteinkomster och inkomster av tillfällig natur ävensom i viss mån beträffande inkomst av fastighet. Det måste emellertid anses minst lika viktigt, att en mera effektiv kontroll erhålles i fråga om inkomst av rörelse eller yrke. I detta hänseende vill utskottet framhålla vikten av, att frågan om en reformerad lagstiftning rörande handelsböckers förande snarast möjligt löses. En annan åtgärd, som kunde tagas under omprövning, vore, att genom stickprovsundersökningar utav de skattskyldiges handelsböcker, utförda av därför särskilt lämpade personer, skärpa kontrollen över inkomst av rörelse. Utskottet har följaktligen icke ansett sig hava tillräcklig anledning att föreslå någon åtgärd i ämnet. Det av herr Hage framställda förslaget berör endast en detalj av ifrågavarande spörsmål. Sålunda föreslår han införande av obligatorisk uppgiftsskyldighet för penninginrättningar i de fall, där insättaren är bosatt å annan

192 ort än där bankens kontor är beläget. Oavsett att ett bifall till detta förslag skulle innebära en ny inkonsekvens, skulle detsamma, utan att medföra några större fördelar, säkerligen komma att åsamka ett icke obetydligt besvär för de uppgiftsskyldiga.» Utskottets hemställan om avslag å motionerna blev av riksdagen bifallen. De sakj)e sakkunniga instämma med bevillningsutskottet i vad angår uppgifter kunniga. o m ränteinkomster å i bank innestående medel och ä till enskilda personer utlånade penningar. Enligt upplysningar, som lämnats år 1913, då enahanda fråga var föremål för behandling, skulle insättarna endast i solidariska bankbolag och i bankaktiebolag då uppgå till 1,336,804 (antalet räkningar). Antagas kan, att denna siffra numera avsevärt stigit, varförutom insättarna i sparbankerna torde utgöra ett betydligt större antal. Det är uppenbart, att om uppgifter beträffande alla dessa insättare skulle ställas till taxeringsnämndernas förfogande, taxeringsarbetet skulle tyngas på ett sätt, som icke motsvarade den förbättring i taxeringsresultatet, som möjligen vore att vinna. Dessutom skulle det otvivelaktigt bliva synnerligen svårt såväl för uppgiftslämnarna som för taxeringsmyndigheterna att bringa verklig ordning i uppgifterna och hänföra dem till de personer, desamma avse. Av denna anledning har obligatorisk uppgiftsskyldighet för penninginrättningar beträffande insättarnas räntor och tillgodohavanden icke upptagits i förslaget. P å de skäl, bevillningsutskottet anfört, har ej heller föreskrift i den riktning, som föreslogs av herr Hage i ovannämnda motion II: 144, ansetts genomförbar. Däremot har bibehållits stadgandet i 11 § sista stycket av hittills gällande taxeringsförordning, att styrelse för bankbolag, sparbank eller annan penningförvaltande inrättning är skyldig att efter anmaning i särskilda fall lämna upplysning om namngiven skattskyldigs ränteinkomst från den penningförvaltande inrättningen ävensom om beloppet av den skattskyldiges innestående medel vid viss angiven tidpunkt. Denna bestämmelse återfinnes i förslagets 84 §. Uppgifter I ett annat hänseende hava de sakkunniga en mening, som avviker från om obliga- v a ( j s o m a n förts i ovannämnda betänkande av 1924 års bevillningsutskott. ti0 8r t0V D e t m m g ä l l e r frågan om uppgifter angående utbetalda obligationsräntor. Det är visserligen i regel så, att innehavet av en obligationskupong i och för sig berättigar till utbekommande av den å kupongen belöpande räntan, så att den, som presenterar kupongen till inlösen, icke behöver styrka sin identitet eller rättmätigheten i sitt innehav, men det oaktat kan det icke sägas, att man ställer för stora anspråk på den bank eller bankir, som inlöser kupongen, om man begär, att kuponginnehavaren vid inlösandet avlämnar ett kvitto av ungefär samma utseende och innehåll som de kvitton, vilka numera pläga avlämnas vid lyftandet av aktieutdelningar, och att detta kvitto åtföljer kupongen till utställaren av obligationen samt av denna överlämnas till vederbörande taxeringsnämnd. P å grund härav har, såsom ovan nämnts, föreslagits obligatorisk uppgiftsskyldighet beträffande räntor och här i landet utgivna obligationer, förslagsbevis och därmed jämställda förskrivningar. Vissa Vad angår den av bevillningsutskottet upptagna frågan om åläggande uppgifter för e n v a r j s o m till annan utbetalt belopp av beskaffenhet att i mottagarens anmaning n a n u * utgöra skattepliktig inkomst, att på anmaning av vederbörande taxeringsmyndighet giva besked om beloppet för mottagarens taxering, så kan naturligtvis en sådan utsträckning av uppgiftsskyldigheten i och för sig icke anses utesluten. De sakkunniga hålla emellertid före, att en viss försiktighet bör i detta avseende iakttagas, och förmena, att med ett dylikt stadgande taxeringsmyndigheterna skulle, i många fall rent oavsiktligt, kunna komma

193 att på privatlivets område göra obehörigt intrång. Det synes nödvändigt att, även om principen rent teoretiskt måste anses riktig, göra vissa begränsningar, varigenom taxeringsmyndigheternas rättighet i förevarande avseende inskränkes till vissa i författningen särskilt angivna fall, där behovet av en dylik rätt visat sig särskilt utpräglat. Vad särskilt jordbruksnäringen angår har alltsomoftast önskemål uttalats därom, att det borde beredas taxeringsmyndigheterna tillfälle att införskaffa uppgifter, ägnade att i större omfattning än för närvarande skapa möjlighet till kontroll över deklarationerna. Det har därvid pekats på, att viss uppgiftsskyldighet borde åläggas sockerfabriker, slakterier, mejerier, och andra dylika företag beträffande de leveranser, som jordbrukare verkställa. De sakkunniga finna en sådan uppgiftsskyldighet genomförbar. Det föreligger en bestämd skillnad härutinnan mellan idkare av rörelse och yrke, å ena sidan, samt idkare av jordbruk och skogsbruk, å den andra. Medan de förstnämnda deklaranterna i allmänhet hava ett stort antal avnämare, så att någorlunda konsekvent genomförande av uppgiftsskyldigheten i förevarande avseende är förenat med alltför betydande svårigheter för att kunna praktiskt verkställas, kan vid de flesta jordbruk regeln sägas vara den, att de olika slagen produkter huvudsakligen avyttras på samma håll, ofta till någon andelsförening såsom andelsmejeri, andelsslakteri etc. Det kan sålunda ligga ganska nära till hands, att dylika föreningar och även andra stadigvarande avnämare av jordbruksprodukter åläggas skyldighet att lämna uppgifter om de belopp, de utbetalt till namngiven jordbrukare för produkter från dennes jordbruk. Det har ansetts olämpligt, att uppgifter i förevarande avseende skulle kunna avkrävas även den, som köper jordbruksprodukter för direkt förbrukning, i eget hushåll eller dylikt, ochsom icke själv är jordbrukare, varemot uppgiftsskyldighet synes önsklig för idkare av jordbruk och skogsbruk beträffande inköp från andra dylika näringsidkare. Vidare har det ansetts olämpligt att i författningstexten särskilt peka på andelsföreningar och därmed likställda avnämare av jordbrukets produkter. Stadgandet har därför i 35 § erhållit den avfattningen, att uppgiftsskyldigheten åligger idkare av jordbruk, skogsbruk, rörelse eller yrke beträffande belopp, som han utbetalt till namngiven idkare av jordbruk eller skogsbruk, därest beloppet är av beskaffenhet att i mottagarens hand utgöra intäkt av jordbruket eller skogsbruket. Då de sakkunniga under nästlidet år, på sätt ovan omförmälts, föreslogo, Tiden för att deklarationer i regel skulle avlämnas senast den 15 februari, hemställde , uPP9lftsfii as et U"

de sakkunniga jämväl, att uppgifter till ledning för annans taxering borde iämnan^,e_ avlämnas inom samma tid. Till stöd härför anfördes: »Om nu deklarationerna regelrätt kommit taxeringsnämndens ordförande tillhanda den 15 februari, är det, för att granskningsarbetet skall med någon fördel kunna påbörjas, erforderligt, att jämväl de uppgifter, som enligt 11 § i taxeringsförordningen skola avlämnas till ledning för annans taxering, äro för ordföranden tillgängliga vid samma tidpunkt, Också i denna punkt hava de sakkunniga framställt förfrågan till landskamrerarna i länen och uppbördskamreraren i Stockholm, huruvida en bestämmelse i denna riktning anses möjlig och genomförbar. I svaren härå har allmänt uttalats, att hinder härför icke bör möta. De sakkunnigas egen uppfattning i denna punkt överensstämmer alldeles med den mening, sålunda uttalats.» I överensstämmelse härmed föreslås jämväl nu, att den obligatoriska uppgiftsskyldigheten skall fullgöras senast den 15 februari (79 §). Detta gäller 13 — 1923 års

Taxeringssakk.

194 dock icke obetingat i fråga om uppgifter av vanligt handelsbolag och rederi till ledning för delägares taxering eller uppgifter av kommanditbolag beträffande personligen ansvariga delägare (80 §). Då dessa uppgifter skola uppställas enligt reglerna för deklaration, synes liksom hittills reglerna om tid för avgivande av deklaration böra å dem äga tillämpning (80 § sista stycket). GranskBland taxeringsmän har det sedan länge varit ett önskemål att för en "'r! .av fullt effektiv granskning av deklarationer, avgivna av skattskyldiga, som o fonng. g m n c j a .j. g m deklaration å av dem förda handelsböcker, erhålla möjlighet att verkställa en direkt granskning av dylika böcker. Då hittills endast idkare av rörelse eller yrke varit berättigade att beräkna sin inkomst enligt bokföringsmässiga grunder, har berörda önskemål tillförne endast kunnat gälla rörelse- eller yrkesidkare, men därest jämväl idkare av jordbruk och skogsbruk, såsom i förslaget till kommunalskattelag förutsattes, i vissa fall må beräkna sin inkomst bokföringsmässigt, torde samma önskemål göra sig gällande beträffande dem. Då de sakkunniga nu hava att taga ställning till ifrågavarande önskemål, gäller frågan alltså icke endast idkare av rörelse eller yrke, utan även idkare av jordbruk och skogsbruk. Vad särskilt de senare angår, skall enligt förslaget till kommunalskattelag deras rätt att beräkna inkomsten efter bokföringsmässiga grunder vara beroende av, huruvida bokföringen är av beskaffenhet att kunna läggas till grund för uppskattning av inkomsten. Denna prövning förutsattes skola verkställas av taxeringsmyndigheterna. I fråga om skattskyldiga med bokföring hava taxeringsmyndigheterna hittills, därest de önskat taga kännedom om bokföringen, varit berättigade att infordra utdrag eller avskrift av det eller de bokföringskonton, som förmodats innefatta anteckningar av intresse för taxeringen. Hava de sålunda infordrade utdragen givit anledning till infordrande av utdrag jämväl av andra konton, har den skattskyldige anmanats att inkomma med dylika utdrag, och på sådant sätt har ibland den skattskyldige betungats med en omfattande upplysningsskyldighet. Det har under sådana förhållanden många gånger hänt, att den skattskyldige självmant erbjudit sig att överlämna sin bokföring i dess helhet för granskning i stället för att verkställa utdrag av densamma, liksom det naturligtvis också hänt, att vederbörande ordförande i taxeringsnämnd eller kronans ombud i prövningsnämnd direkt frågat den skattskyldige, om han icke vore villig att ställa bokföringen till vederbörande taxeringsmyndighets förfogande. I regel torde en dylik förfrågan hava rönt tillmötesgående från den skattskyldiges sida och det kan med visshet sägas, att då bokföringsgranskning ägt rum, densamma medfört fördelar såväl för taxeringsmyndigheterna som för den skattskyldige. Genom en sådan granskning har i regel förtroendet å ömse sidor vuxit, särskilt som det emellanåt inträffat, att granskningen utvisat, att den skattskyldige, på grund av oförstånd, förbiseende eller dylikt förhållande, i deklarationen beräknat sin skattepliktiga inkomst högre än densamma varit enligt ett rätt bedömande av bokföringen. P å grund av de goda erfarenheter, som vunnits av sådana taxeringsmyndigheter, som i någon omfattning verkställt granskning av skattskyldigas bokföring, hava de sakkunniga upptagit till övervägande frågan, huruvida skyldighet att tillhandahålla bokföring för granskning borde lagfästas, och hava stannat för att dylik skyldighet bör upptagas i den nya taxeringsförordningen, men då omgärdas med säkerhetsåtgärder till skydd för den skattskyldige. Det kan ligga en viss fara i granskningens betroende åt taxerings-

n

195 nämndens ordförande därutinnan, att han, särskilt om han är affärsman, kan påfordra granskning av illojala skäl. För att förebygga varje tanke i dylikt avseende, har det i förslaget stadgats, att prövningen av frågan, huruvida granskning skall äga rum, överlämnas åt avgörande av landskamreraren, vilkens opartiskhet och korrekthet icke kan i någon mån ifrågasättas. En taxeringsnämndsordförande, som anser bokföringsgranskning vara i visst fall erforderlig, har därför enligt 92 § i föreliggande förslag att vända sig till landskamreraren med begäran om dylik granskning och skall därvid, med bifogande av den skattskyldiges deklaration, angiva de särskilda skäl, som synts böra föranleda till den ifrågasatta granskningen. Det beror därefter på landskamreraren, huruvida granskningen skall äga rum eller icke, och landskamreraren bestämmer jämväl, huruvida han själv med eller utan sakkunnigt biträde vill verkställa granskningen eller överlämna densamma åt annan särskilt förordnad person, i vilket senare fall jämväl taxeringsnämndens ordförande kan ifrågakomma, därest sådant befinnes lämpligt. Dessa stadganden om granskning av skattskyldigs bokföring skola, då den skattskyldige varit delägare i vanligt handelsbolag eller rederi eller personligen ansvarig delägare i kommanditbolag, hava motsvarande tillämpning å bolagets eller rederiets bokföring. I annat sammanhang (sid. 142) har avhandlats frågan om deklarationernas Rm att och vissa andra uppgifters granskning av vissa taxeringsnämndsmedlemmar a*9%ekfa. samt om deras tillhandahållande åt övriga ledamöter. Den omständigheten, rationer att jämväl andra personer än taxeringsnämndens medlemmar deltaga eller och uppkunna deltaga i taxeringsarbetet gör, att jämväl de måste för sin verksamhet gifter. få del av deklarationerna eller i varje fall äga befogenhet därtill. Detta gäller skrivbiträde, som taxeringsnämndens ordförande tillkallat, person, som enligt 4 eller 5 §§ förordnats att taga viss befattning med taxeringen, samt tillkallad sakkunnig. Vad prövningsnämnderna angår, synes för deras del deklarationernas tillhandahållande åt samtliga medlemmar icke kunna medföra någon fara för hemlighetens äventyrande, då medlemmarnas antal numera är ganska ringa och förslaget dessutom innefattar, att dessa nämnder skola bliva beslutföra med fem medlemmar. Att de personer, som skola granska taxeringsmaterialet och förbereda besvären, böra genomgå deklarationerna, ligger i sakens natur. Med utgångspunkt från vad nu sagts hava i 207 § 1 mom. första stycket upptagits bestämmelser om vilka personer som må granska deklarationer enligt 3 kap. Vid frågan om virkestaxeringens anförtroende åt de vanliga taxeringsnämnderna har framhållits den av sådan anordning följande fördelen, att uppgifter i inkomstdeklarationerna kunna tjäna till ledning vid virkestaxeringen och tvärtom. För den händelse en kommun är delad i flera taxeringsdistrikt, är det emellertid i förslaget förutsatt, att en av taxeringsnämnderna skall omhänderhava virkestaxeringen för hela kommunen. Skall då nyssnämnda fördel av virkestaxeringens överflyttande kunna bevaras, måste ordföranden i den nämnd, som handlägger virkestaxeringen, i erforderliga fall taga del av inkomstdeklarationerna och likaledes ordförandena i övriga taxeringsnämnder inom kommuner erhålla befogenhet att, då så behövs, taga kännedom om virkesdeklarationerna. Jämväl eljest kan det vara av största intresse för taxeringen av någon skattskyldig, att ordföranden i vederbörande taxeringsnämnd får inhämta upplysningar ur deklaration av annan skattskyldig, som icke tillhör ordförandens taxeringsdistrikt. Det synes därför böra medgivas ordförande i taxeringsnämnd att i erforderliga

196 fall erhålla del av deklaration, som skall handläggas av annan taxeringsnämnd. Bestämmelse härom har upptagits i 207 § 1 mom. tredje stycket. I övrigt äro bestämmelserna i 207, 208 och 209 §§ om deklarationernas hemlighållande desamma som för närvarande, vad angår såväl inkomstdeklarationerna som virkesdeklarationerna.

11 kap.

Enhetligt förfarande vid flera nämnders behandling av samma taxeringsfråga. Gällande I fråga om taxeringsnämndernas och prövningsnämndernas kompetens u r iestämmel- i 0 kal synpunkt utgår nu gällande taxeringsförordning därifrån, att varje nämnd är utan några inskränkningar behörig rörande varje taxering, som faller inom dess distrikt, oavsett huruvida det gäller taxering till inkomstoch förmögenhetsskatt eller taxering till bevillning. I de fall, då beträffande viss skattskyldig taxeringen såväl i ena som andra avseendet skall äga rum å en och samma ort, verkställas alltså båda taxeringarna av samma nämnd. Skall den skattskyldige däremot taxeras till bevillning för inkomst ur någon förvärvskälla å annan ort än där han är skattskyldig till inkomst- och förmögenhetsskatt, har taxeringsnämnden å den förra orten att bestämma taxeringen till bevillning och å den senare att bestämma taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt, ehuru båda taxeringarna, såvitt den ifrågavarande förvärvskällan angår, avse uppskattning av en och samma inkomst. Skulle därvid de båda taxeringsnämnderna komma till olika resultat, föreligga beträffande denna inkomst två med varandra icke överensstämmande uppskattningar. Tillhöra de båda taxeringsnämnderna ett och samma län, blir denna ojämnhet visserligen undanröjd efter besvär till prövningsnämnden och i regel även därförutan på grund av prövningsnämndens officiella prövningsrätt, men redan den omständigheten, att besvär skola behöva anföras för vinnande av säkerhet för undanröjandet, synes mindre tilltalande. Kommer härtill, att de båda taxeringsorterna ligga i olika län, kan det inträffa, att, även om besvär anföras, ojämnheten dock kvarstår helt eller delvis, nämligen om de båda prövningsnämnderna stanna i olika beslut. I dylik händelse måste den skattskyldige fullfölja besvär i kammarrätten för vinnande av en enhetlig prövning av sin taxering. Saken kan bliva ytterligare komplicerad, om bevillningstaxeringen avser en förvärvskälla, som är att hänföra till flera taxeringsdistrikt, t. ex. ett bankföretag, som har kontor å flera orter. Inkomsten ur förvärvskällan i dess helhet skall då först beräknas och därefter det sålunda beräknade beloppet fördelas till beskattning å de olika orterna. Härvid kan det först och främst inträffa, att olika beslut av taxeringsnämnderna fattas vid beräknandet av inkomsten som en helhet, men även om samstämmighet därvidlag uppnåtts, föreligger den möjligheten, att fördelningen verkställes efter olika grunder, vilket kan medföra, att de sammanräknade belopp, för vilka den skattskyldige taxeras till bevillning, överstiga det totala inkomstbelopp, någon taxeringsnämnd antagit. De ojämnheter, som i nu angivna fall kunna inträffa, kunna på samma sätt som i tidigare omnämnda fall bliva undanröjda i prövningsnämnden, om taxeringsnämnderna tillhöra ett och samma län, men eljest först i kammarrätten.

197 De nu omnämnda möjligheterna till skiljaktiga beslut å olika orter rörande oiägensamma fråga hava berett de skattskyldiga synnerliga svårigheter och olägen- h e t e r av heter, särskilt som det på grund av föreskriften om besvär över varje n u v a r a n d e taxeringsnämnds beslut lätt nog kunnat inträffa, att den skattskyldige genom ai försummelse beträffande denna föreskrift förlorat möjlighet att få sin talan prövad. Det måste ock anses i och för sig oegentligt, att samma sak kan med olika resultat bliva föremål för prövning av flera med varandra jämställda myndigheter, åtminstone då ingen anordning träffats för att en ex-officioprövning a v överordnad myndighet blir verkställd under alla förhållanden. E n undersökning om åtgärder för avhjälpandet av denna oegentlighet bör De saki första hand inriktas på, huruvida möjlighet kan förefinnas att träffa en k u n n , 8 a anordning, varigenom varje taxering av inkomsten ur en förvärvskälla såväl £"m^na~ i statligt som i kommunalt hänseende och i senare hänseendet beträffande au taxe. varje vidkommande kommun kan bliva verkställd av en och samma taxerings- ring av nämnd. I de fall, då den kommunala taxeringen skall verkställas å samma viss sJcat^ort som taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt, företagas redan båda skynlde%9^1 taxeringarna av den därstädes fungerande taxeringsnämnden. I de fall, då taxeringsden kommunala taxeringen av inkomsten ur viss förvärvskälla skall äga rum nämnd endast i en enda främmande kommun, har man, om ingen speciell taxerings- ieke möjUgt nämnd nyskapas för dessa fall, endast två taxeringsnämnder att välja på, ' nämligen taxeringsnämnden i den skattskyldiges hemortskommun och taxeringsnämnden i förvärvskommunen. I de fall åter, då den förvärvskälla, frågan gäller, är av den beskaffenhet, att inkomsten av densamma skall bliva föremål för kommunal beskattning å flera orter, som var för sig få taga till beskattning viss anpart av totalinkomsten, kan icke i och för sig företräde givas åt någon av taxeringsnämnderna. De olika kommunernas intressen stå i direkt konflikt med varandra, var och en av taxeringsnämnderna måste anses vara i saken direkt jävig och icke kunna ifrågakomma till övertagande av taxeringens verkställande för samtliga orters del. Frågan blir då, om möjlighet finnes att för ändamålet tillskapa särskilda taxeringsnämnder under former, som garantera icke endast deras opartiskhet utan även en aktiv verksamhet för behörigt tillgodoseende av samtliga, såväl statliga som kommunala intressen. Skulle taxeringsnämnder av antytt slag tillskapas, är det givet, att de måste få ganska stora distrikt, somliga möjligen helt län. Vid dylikt förhållande möter det betydande svårigheter att få de intresserade kommunerna företrädda i nämnderna. Detta gäller redan om de kommuner, som tillhöra länet, beträffande kommuner utanför länet far deras representerande helt enkelt anses utesluten. Det skulle emellertid kunna tänkas en anordning av den beskaffenhet, att kommuner, som icke bleve företrädda i en taxeringsnämnd av antytt slag, erhölle tillfälle att genom vederbörande kommunalombud taga del av deklarationerna, varefter kommunalombudet hade att, då anledning därtill förelåge, göra skriftliga framställningar till taxeringsnämnden. Deklarationernas tillhandahållande borde i dylik händelse lämpligen äga rum å vederbörande landskontor. Emellertid skulle en sådan anordning medföra betydande svårigheter och i vissa fall stora utgifter för de kommuner, frågan gällde. Det är också givet, att bevakandet av kommunernas intressen icke kan ske med samma framgång medelst skriftliga framställningar som genom kommunens representerande i nämnden. Slutligen kan det antagas, att taxeringsnämnder av den beskaffenhet, som nu avhandlats, icke kunna slutföra sitt arbete och framlägga taxeringsresultatet å sådan tidpunkt, som numera anses önsklig. De sakkunniga hava därför i förevarande fall, alltså då inkomsten av förvärvskällan skall bliva föremål för beskattning i flera taxeringsdistrikt,

198 slutligen avstått från tanken på enhetlighet i beslut av olika taxeringsnämnder, men enhetligheten har i stället, på sätt nedan förmäles, tillgodosetts i andra taxeringsinstansen och anordningar därjämte träffats för att bristande samstämmighet i taxeringsnämndernas beslut städse må bliva observerade. Det är givet, att, då särskilda taxeringsnämnder icke tillskapats för de fall, då förvärvskällan skall bliva föremål för beskattning i flera taxeringsdistrikt, sådana ej kunna ifrågakomma i de fall, då förvärvskällan är att hänföra till en enda främmande kommun. Olika an- Med de nu återgivna utgångspunkterna hava de sakkunniga i förslaget ordningar vidtagit följande åtgärder för att, i den mån det varit möjligt, åstadkomma munalbe- enhetlighet i beslut rörande taxeringsfrågor, som vidkomma flera orter. Åtskattning gärderna måste, såsom i föregående framställningen antytts, bliva av olika i en eller art, beroende på huruvida inkomsten av vederbörande förvärvskälla skall flera kom- tagas till kommunalbeskattning i en enda främmande kommun eller den mun r. g ^ a j j fördelas å olika kommuner, naibeskatt- ^ den f ° r r a händelsen (vilket de sakkunniga skulle vilja kalla det enkla ning i en fallet, exempel: en i Malmö bosatt person driver en handelsrörelse i Lund) enda fram- gäller frågan närmast, huruvida man vill överlämna uppskattningen av inmande komsten ur förvärvskällan enbart åt taxeringsnämnd i Malmö eller enbart ommun. ^ taxeringsnämnd i Lund. Såvitt angår bevakandet av den statliga taxeringens intressen, är icke i och för sig någon av taxeringsnämnderna att föredraga, båda måste antagas vara lika kvalificerade. Annorlunda ställer sig saken i fråga om bevakandet av de kommunala intressena, ur denna synpunkt är taxeringsnämnden i Lund närmast att ifrågakomma. Dess sammansättning ger anledning antaga, att den lokala kännedomen om förvärvskällan kan göra sig gällande till befordrande av taxeringens riktighet, medan däremot taxeringsnämnden i Malmö icke sitter inne med samma förutsättningar. Överlämnas alltså uppskattningen åt taxeringsnämnden i den ort, dit förvärvskällan är att hänföra, måste den sålunda verkställda uppskattningen lända till efterrättelse vid inkomstuppskattningen i fråga om taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt. I det angivna exemplet har alltså taxeringsnämnden i Malmö att vid den statliga taxeringen utgå ifrån, att förvärvskällan i Lund givit den inkomst, som taxeringsnämnden på den senare orten antagit. Om sitt beslut måste givetvis taxeringsnämnden i Lund underrätta taxeringsnämnden i Malmö, varefter denna med iakttagande av detsamma och efter prövning av övriga förhållanden, som vidkomma den skattskyldige, beslutar inkomst- och förmögenhetsskattetaxeringen. Ett önskemål vid en dylik anordning är naturligen, att berörda underrättelse avlåtes snarast möjligt, vilket förutsätter, att dessa taxeringar gå med förtur. Att i god tid övertyga sig om, vilka dessa taxeringar äro, torde icke möta svårighet för taxeringsnämnderna, särskilt som deklarationerna i dessa fall förutsättas bliva avgivna på särskild blankett. De sakkunniga hava alltså föreslagit dels i 97 §, att om skattskyldig haft förvärvskälla, som är att helt och hållet hänföra till annat taxeringsdistrikt än det, där han skall taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt, skall den uppskattning, som beträffande inkomsten ur förvärvskällan verkställts i det distrikt, dit förvärvskällan är att hänföra, lända till efterrättelse vid taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt, såvitt förvärvskällan angår, och dels i 98 §, att taxeringsnämnden skall tidigast möjligt företaga taxeringen av de skattskyldiga, som haft förvärvskälla, helt hänförlig till taxeringsdistriktet, men som skola taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt i annat distrikt, samt att för envar av dessa skattskyldiga underrättelse om

199 den verkställda uppskattningen av inkomsten skall ofördröjligen avlåtas till den taxeringsnämnd, som har att verkställa taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt. Innebär beslutet av taxeringsnämnden i förvärvskällans taxeringsdistrikt en avvikelse från den skattskyldiges deklaration, torde bemälda taxeringsnämnd böra underrätta den skattskyldige om avvikelsen och skälen för densamma, varefter taxeringsnämnden i hemortskommunen kan beträffande avvikelsen från deklarationen i fråga om taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt i sin underrättelse till den skattskyldige endast åberopa beslutet av förstberörda taxeringsnämnd. I enlighet härmed hava stadgandena i 102 § formulerats. I det nu tagna exemplet (skattskyldig med hemort i Malmö, men handels- Den främrörelse i Lund) uppstå inga som helst svårigheter vid ärendets vidare be- mande handling i prövningsnämnden, båda taxeringsnämnderna tillhöra samma kommunen län. Föreligger emellertid sådant förhållande, att taxeringsnämnderna till- ' a n n a t Ian" höra olika län (t. ex. skattskyldig med hemort i Malmö, men handelsrörelse i Kristianstad), måste en anordning träffas för förebyggande av skiljaktiga beslut av prövningsnämnderna. Det synes då, som om den tankegång, som anförts beträffande taxeringsnämnderna, skulle kunna äga motsvarande tilllämplighet. Visserligen finnes icke beträffande prövningsnämnderna någon motsvarighet till kommunalombudet och de kommunvalda ledamöterna i taxeringsnämnderna, men den lokala kännedomen om förvärvskällan kan dock även beträffande prövningsnämnderna anses giva företräde åt prövningsnämnden i det län, där förvärvskällan finnes. De sakkunniga hava därför föreslagit, dels i 121 och 129 §§ att vid lokal prövningsnämnds prövning av taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt skall, såvitt angår förvärvskälla, helt hänförlig till annat prövningsdistrikt, den i sistnämnda distrikt verkställda taxeringen till kommunal repartitionsskatt för inkomst lända till efterrättelse, och dels i 126 § 1 mom. och 131 § att underrättelse om ändring av den av vederbörande taxeringsnämnd verkställda taxeringen till kommunal repartitionsskatt för inkomst skall avlåtas till den prövningsnämnd, som har hand om den statliga taxeringen. Det kan givetvis inträffa, att sådan underrättelse, som senast omnämnts, Särskilda kommer vederbörande prövningsnämnd tillhanda, efter det densamma av- fore^kr1*" slutat sina arbeten för året, och alltså icke kan iakttagas i prövningsnämn- |^ nde e te." dens längder, vilka enligt förslaget skola utsändas för granskning och för SVär. debitering. För dylikt fall måste emellertid en rättelse ex officio kunna äga rum och enligt 128 och 131 §§ har föreslagits, att denna rättelse skall verkställas av vederbörande särskilda prövningsnämnd. Vad nu sagts om prövningsnämndernas inbördes kompetens medför, att uppmärksamhet måste ägnas åt spörsmålet, på vad sätt besvär, som anföras av den skattskyldige, skola bringas under handläggning av prövningsnämnden i det län, dit förvärvskällan är att hänföra. I 107 § har föreslagits, att besvär i regel skola ingivas endast på ett ställe, även om den skattskyldiges taxering varit föremål för avgörande å flertal orter. Det nyssnämnda spörsmålet synes icke böra föranleda därtill, att denna princip övergives, utan torde kunna lösas genom officiell underrättelse mellan de vidkommande myndigheterna. I anledning härav har föreslagits, dels i 108 § att besvären skola översändas till det prövningsdistrikt, dit förvärvskällan är att hänföra, i ändamål att bliva i vederbörlig del prövade därstädes, och dels i 126 § 1 mom. sista punkten att desamma skola återställas med den föreskrivna underrättelsen om utfallet av prövningen.

200 Fördelning Vad därefter angår det fall, då inkomsten av viss förvärvskälla skall av inkomst fördelas till beskattning i flera kommuner (vilket i motsats till det förra MuVmei- s k u l l e kunna benämnas det komplicerade fallet: en i Malmö bosatt person lan flera driver en handelsrörelse med butiker i såväl Malmö som Lund), har såsom kommuner, förut antytts, i detta fall icke träffats anordningar för enhetlighet i beslut redan av taxeringsnämnderna. Vederbörande taxeringsnämnder i Malmö och Lund få alltså var för sig behandla ärendet fullt självständigt, verkställa uppskattning av inkomsten ur förvärvskällan i dess helhet samt besluta om, hur stor anpart av det utav vardera taxeringsnämnden uppskattade inkomstbeloppet som skall tagas till beskattning i vederbörande taxeringsdistrikt. Överensstämma dessa båda beslut icke med varandra, måste i det exempel, som nyss antagits, då alltså båda taxeringsnämnderna tillhöra samma län, rättelse vidtagas i länsprövningsnämnden. För detta ändamål är i 113 § föreslaget, att det särskilt åligger landskamreraren att beträffande skattskyldiga, vilka blivit taxerade i mer än ett taxeringsdistrikt inom länet, uppmärksamma, huruvida ojämnhet föreligger mellan de olika taxeringarna. Anföras besvär av skattskyldig, varom här är fråga, bliva de behandlade på alldeles samma sätt, som om beslut av endast en taxeringsnämnd förelegat. Särskilda Redan med anledning av det återgivna stadgandet i 113 § men ytterligare föreskrifter på grund av vad senare anföres om de fall, då taxeringsnämnderna tillhöra 0D förinngd~ olika prövningsdistrikt, böra ifrågavarande skattskyldiga upptagas särskilt onng. j ö r g . g ^ inkomstlängderna. Då särskilda avdelningar i längderna jämväl böra uppläggas dels för svenska aktiebolag och solidariska bankbolag och dels för andra skattskyldiga, har i 99 § föreslagits, att inkomstlängden skall bestå av fyra delar A, B, C och D, upptagande del A : i distriktet mantalsskrivna fysiska personer; del B : övriga i distriktet skattskyldiga fysiska personer ävensom därstädes skattskyldiga juridiska personer med undantag av svenska aktiebolag och solidariska bankbolag; del C: svenska aktiebolag och solidariska bankbolag med styrelsens säte inom kommunen; samt del D: svenska aktiebolag och solidariska bankbolag med styrelsens säte utom kommunen. H ä r torde böra anmärkas, att, utöver vad som föranledes av det förut anförda om grunden för inkomstlängdens uppdelning, i del B upptagits i distriktet skattskyldiga juridiska personer (med undantag av svenska aktiebolag och solidariska bankbolag) beroende på önskan om överensstämmelse mellan mantalslängden och inkomstlängden del A. Dylik överensstämmelse torde fullt uppväga den oförmånliga inverkan, som därav kan följa beträffande B-längdens överskådlighet. Kommuner Förändras det nyss angivna komplicerade fallet sålunda, att förvärvskällan i olika län. är att hänföra till två orter inom olika län (exempelvis Malmö och Kristianstad), böra liksom i det fall, då förvärvskällan är att hänföra till två orter inom samma län, taxeringsnämnderna handla fullt oberoende av varandra och var för sig fatta beslut, såvitt deras kommun angår, överensstämma besluten icke med varandra, kan emellertid den i det förra komplicerade fallet angivna regeln om rättelse i prövningsnämnd icke bringas i tillämpning, med mindre en ny för hela riket gemensam dylik nämnd tillskapas. P å dessa grunder har föreslagits inrättandet av den interkommunala prövningsnämnden. Dess uppgift är alltså i första hand att taga befattning med taxering av skattskyldiga, som haft förvärvskälla, hänförlig till två eller

201 flera prövningsdistrikt. De taxeringshandlingar, som angå dylika skattskyldiga, böra översändas till omförmälda prövningsnämnd, och synes dylikt översändande lämpligen böra verkställas av landskamreraren, sedan inkomstlängderna med tillhörande handlingar blivit tillgängliga för honom. Stadgande härom har meddelats i 105 §. Avskiljandet av handlingar, som skola enligt denna paragraf översändas till den interkommunala prövningsnämnden, underlättas genom den förut omförmälda uppdelningen av inkomstlängden i fyra delar. Anföras besvär av sådan skattskyldig, som nyss nämnts, skola även dessa prövas av den interkommunala prövningsnämnden och har i 109 § meddelats föreskrift om besvärens översändande till nämnden. Kombinationer kunna tänkas av det enkla och det komplicerade fallet. KombinaSå är förhållandet, då en i Malmö bosatt person har en förvärvskälla, som tioner är att hänföra till Lund och Landskrona, men icke till Malmö. Härvid mellan f örekan i Lund och Landskrona icke tänkas annan ordning än som förut sagts nämnda om taxering av förvärvskälla, som är att hänföra till flera taxeringsdistrikt, fall. vardera taxeringsnämnden får självständigt besluta, och om skiljaktighet föreligger mellan deras beslut, åstadkommes rättelse i länsprövningsnämnden. Beträffande taxeringen i Malmö kan man tänka sig två möjligheter, antingen att taxeringsnämnden därstädes erhåller beslutanderätt liksom taxeringsnämnderna i Lund och Landskrona, som om jämväl för dess vidkommande det komplicerade fallet förelegat, eller ock att taxeringsnämnden i Malmö får följa de båda andra taxeringsnämndernas beslut, såsom gäller för det s. k. enkla fallet. Då det senare fallet, vad Malmö angår, verkligen föreligger i det givna exemplet, och Malmö taxeringsnämnds befattning med ärendet icke synes böra bliva olika, allteftersom den främmande förvärvskällan drives å en eller flera orter, hava de sakkunniga stannat för att låta reglerna för det enkla fallet bliva tillämpliga för hemortskommunens vidkommande jämväl i det omhandlade exemplet. I följd härav hava de förut vid behandlingen av det s. k. enkla fallet berörda 97 och 98 §§ erhållit sådan avfattning, att de hava avseende jämväl å nu ifrågavarande exempel. Då det givetvis kan inträffa, att de främmande taxeringsnämndernas beslut icke äro sammanstämmande, har det blivit nödigt, att i ett andra stycke av 97 § tillägga, att för dylik händelse den uppskattning, som närmast överensstämmer med den skattskyldiges deklaration, skall hava företräde. Om det exempel på kombination av det enkla och det komplicerade fallet, som nu omhandlats, förändras sålunda, att förvärvskällan delvis varit att hänföra till ort utom länet, t. ex. till Lund och Kristianstad, innebär detta ingen annan förändring av det ovan sagda än att den skattskyldiges taxering kommer att prövas av den interkommunala prövningsnämnden i stället för länsprövningsnämnd. Detsamma gäller om de båda förvärvsorterna ligga i var sitt främmande län. Ligga de däremot i samma främmande län, föreligger samma förhållande, som förut avhandlats i fråga om det enkla fallet (sid. 198). De enligt inkomst- och förmögenhetsskatteförordningen gällande reglerna Här i om beskattningsort för den, som icke är eller bör vara här i riket mantals- landet icke skriven, samt för utländska sammanslutningar innebär, att beskattningen mantalsskrivna skall äga rum å den ort, där inkomsten huvudsakligen förvärvats. En ofta personer inträffande följd av nämnda regel är, att en taxeringsnämnd å ort, där viss samt utinkomst tillfallit den skattskyldige, i förmodan att denna inkomst är den ländska huvudsakliga, taxerar den skattskyldige, ehuru denne taxeras jämväl å annan juridiska personer. ort och där med rätta. Det händer också, att den skattskyldige å ett flertal

202 orter taxeras för vad å respektive ort av honom förvärvats, varigenom vid skatteberäkningen den stadgade progressionen uteblir. Det har synts angeläget, att dylika oegentligheter undvikas, och detta torde, om den interkommunala nämnden inrättas, kunna lämpligen ske genom ifrågavarande taxeringars anförtroende åt denna nämnd. Det har av dessa skäl förutsatts i 132 §, att den interkommunala prövningsnämnden skall, även om sådant förhållande icke föreligger, som av förut anfört skäl skulle föranlett taxeringens överlämnande till nämnden, taga befattning med taxering av sådana svenska medborgare och utlänningar, som icke böra vara i riket mantalsskrivna, samt utländska juridiska personer. Korrespon- De sakkunniga hava icke ansett nödigt föreslå stadganden därom, att taxedens ringsnämnd i hemorten i fall, då beslut av taxeringsnämnd i förvärvsorten mellan g^all lända till efterrättelse, må meddela den senare nämnden sin åsikt om, nämnder buru taxeringen skall verkställas, eller de upplysningar, som eljest kunna vara tillgängliga, och icke heller därom, att landskamreraren vid översändandet av handlingar jämlikt 105 § till den interkommunala prövningsnämnden må bifoga utlåtande, och ej heller om andra därmed jämförliga förhållanden. Saknandet av stadganden i nämnda avseenden innebär naturligen icke, att något hinder för dylika meddelanden skulle föreligga. Det är givet, att allt det samarbete mellan olika taxeringsmyndigheter, som tid och omständigheter medgiva, bör vara ägnat att befordra taxeringsresultat, blott dylikt samarbete icke medför, att någon taxeringsmyndighet till olägenhet för densammas verksamhet får vänta utöver avsedd tid på handlingar, som skola ligga till grund för arbetet. De bestämmelser, som enligt det ovan anförda för vinnande av enhetlighet i beslut upptagits i föreliggande förslag, torde kunna undanröja den med det nuvarande systemet för den interkommunala taxeringen förbundna möjligheten, att om samma inkomst skall taxeras på olika ställen, taxeringarna utfalla olika. Enligt förslaget bör, sedan taxeringen passerat prövningsnämnden, enhetlighet föreligga. Att städse kunna åstadkomma enhetlighet redan i taxeringsnämnderna torde vara ett olösligt problem, och även med de föreslagna bestämmelserna kunna fall inträffa, då jämväl för prövningsnämndernas del det önskade målet, enhetligheten, uteblir. Dock synes risk härför föreligga endast i det särskilda fall, att oenighet uppkommer därom, huruvida t. ex. handelsrörelse, driven å olika orter, utgör en enda eller den utgör flera förvärvskällor. Konflikt kan i det förut omnämnda exemplet med den skattskyldige, som bor i Malmö samt driver handel i Lund och Kristianstad, uppkomma mellan t. ex. den interkommunala prövningsnämnden och Kristianstads läns prövningsnämnd, i det att den förra kan anse en förvärvskälla föreligga, medan den senare vill beskatta handelsrörelsen i Kristianstad såsom en särskild förvärvskälla och förmenar handelsrörelsen i Lund utgöra en annan förvärvskälla. Det torde icke vara möjligt att finna någon anordning för lösandet av dylika tvister. Därest de i något enstaka fall icke skulle genom uppgörelse mellan de olika nämnderna undanröjas, skulle alltjämt dubbla prövningsnämndsbeslut kunna föreligga. Någon absolut säkerhet för enhetligheten synes icke kunna åvägabringas, det torde emellertid vara mycket vunnet med, att densamma i regel föreligger och att dubbla beslut kunna förmodas förekomma endast i sällsynta undantagsfall.

203 12 kap.

Utländska försäkringsanstalter. Angående utländska försäkringsanstalter anföres i kommunalskattekommitténs betänkande, sid. 290: »Kommittén har för sin del ansett, att vid utländsk försäkringsanstalts inkomstbeskattning härstädes lämpligen bör av anstaltens hela inkomst, beräknad enligt samma grunder som för inländska försäkringsanstalters inkomst, upptagas så stor del, som belöper å premieinkomsten härstädes i förhållande till anstaltens premieinkomst i dess helhet. De premiebelopp, som härvid skola med varandra jämföras, böra vara bruttopremiebeloppen, d. v. s. premiebeloppen utan avdrag för återförsäkringspremier. Det skulle nämligen eljest kunna inträffa, att utländsk försäkringsanstalt genom att belasta sin försäkringsverksamhet här i riket med utgifter för återförsäkring i högre grad än verksamheten i övrigt obehörigen nedbringade eller till och med borteliminerade för anstalten skattepliktig inkomst härstädes. Nu är emellertid enligt gällande lagstiftning utländsk försäkringsanstalt väl skyldig att lämna uppgift dels om bruttopremieinkomsten här i riket ävensom om beloppet av här utgivna återförsäkringspremier och dels om anstaltens hela premieinkomst efter avdrag av återförsäkringspremier men icke pliktig att uppgiva anstaltens hela bruttopremieinkomst. Uppgift om hela bruttopremieinkomsten lärer visserligen lämnas av en del utländska försäkringsanstalter, men där uppgift härom icke lämnas, saknar försäkringsinspektionen befogenhet att infordra sådan. Det synes därför lämpligen böra föreskrivas, att, därest uppgift saknas om beloppet av utländsk försäkringsanstalts hela bruttopremieinkomst, skall till grund för beräkningen av den här i riket skattepliktiga inkomsten läggas förhållandet mellan bruttopremieinkomsten härstädes och anstaltens hela nettopremieinkomst. Givetvis kommer denna fördelningsgrund att medföra en förhållandevis för hög beskattning härstädes, men då anstalten själv kan genom att avlämna uppgift om sin hela bruttopremieinkomst förebygga en dylik för anstalten oförmånlig beskattning här i riket, synes någon betänklighet mot nämnda anordning icke böra möta. Beträffande beräkningen av utländsk försäkringsanstalts hela inkomst efter samma grunder som för inländska försäkringsanstalters inkomst kan det icke ifrågasättas, att taxeringsmyndigheterna skola vara i stånd att utan anvisningar från sakkunnigt håll verkställa sådan beräkning. Kommittén har ock för sitt förslag härutinnan förutsatt, att försäkringsinspektionen med det material, som för närvarande inkommer till inspektionen, skall kunna göra ifrågavarande beräkning och sedermera lämna taxeringsmyndigheterna erforderliga upplysningar. Enligt vad chefen för försäkringsinspektionen under hand meddelat kommittén, kan vad sålunda förutsatts av inspektionen effektueras.» Beträffande försäkringsrörelse, driven av utländsk försäkringsanstalt, har kommunalskattekommittén i förslaget till kommunalskattelag med tillhörande anvisningar upptagit sådana beskattningsgrunder, som första delen av ovanintagna anförande ger vid handen. Därjämte har jämlikt andra delen av samma anförande föreslagits, att i fråga om sådan försäkringsrörelse, som nyss nämnts, de uppgifter och förslag, som därom avgivas av försäkringsinspektionen, skola tjäna till ledning. Enligt 8 § i lagen den 24 juli 1903 om utländsk försäkringsanstalts rätt

204 att driva försäkringsrörelse här i riket är generalagenten pliktig, bland annat, att för varje räkenskapsår enligt formulär, som av försäkringsinspektionen fastställes, upprätta och inom åtta månader efter räkenskapsårets utgång till inspektionen insända uppgift angående anstaltens verksamhet inom riket. Det lärer vara med ledning av dessa uppgifter försäkringsinspektionen är i stånd att meddela taxeringsmyndigheterna de upplysningar, som enligt kommunalskattekommitténs förslag skola avgivas av inspektionen. Be sakKommitténs förslag och motivering synes giva vid handen, att taxeringen kunniga. a v försäkringsrörelse, driven av utländsk försäkringsanstalt, borde verkställas, utan att deklaration angående densamma avgivits. De sakkunniga hava emellertid i fråga om dylik rörelse icke gjort något undantag från de vanliga reglerna om deklarationsskyldighet. Dels synes det nämligen vara önskvärt, att jämväl ifrågavarande skattskyldiga avlämna en redogörelse, utvisande såsom slutresultat det belopp, vartill den skattskyldige själv anser taxeringen böra bestämmas, och dels är försäkringsinspektionen i de fall, då rörelsen drivits i flera kommuner, i saknad av de för fördelningen å kommunerna erforderliga uppgifterna, varför besked därom i varje fall måste lämnas av den skattskyldige. DekiaraOm alltså deklaration skall avgivas angående försäkringsrörelse, driven tion. av utländsk försäkringsanstalt, bör deklarationen innefatta alla de enligt förslaget till kommunalskattelag erforderliga upplysningarna. I följd härav har i 71 § 2 mom. sista stycket av föreliggande förslag upptagits det stadgande, att beträffande nu omhandlad rörelse allmän deklaration skall med avseende å beskattningsåret upptaga anstaltens hela inkomst, hela näringens skattevärde, premieinkomsten i dess helhet, premieinkomsten här i riket, de kommuner, där sysslomannen (generalagenten) haft kontor, samt de vid varje kontor influtna premieinkomsterna. Med hänsyn till kommunalskattekommitténs förslag om vissa uppgifter och förslag från försäkringsinspektionen rörande utländska försäkringsanstalter, synes lämpligast, att deklarationerna avlämnas till inspektionen och därifrån vidare befordras till taxeringsmyndigheterna samt att taxeringen verkställes först sedan de omförmälda uppgifterna och förslagen kunna erhållas från försäkringsinspektionen, d. v. s. först efter augusti månads utgång. Vid detta förhållande kunna emellertid icke taxeringsnämnderna verkställa dessa taxeringar, men det kan icke ligga någon olägenhet uti, att de bliva behandlade av prövningsnämnden såsom första instans. P å grund av det nu anförda hava de sakkunniga föreslagit i 62 §, att taxeringsnämnd icke har att taga befattning med taxering, såvitt angår utländska försäkringsanstalter, i 73 §, att deklaration för dylik anstalt skall vara avlämnad senast den 31 augusti under taxeringsåret, i 74 §, att sådan deklaration skall avlämnas till försäkringsinspektionen, vilken har att senast den 15 september överlämna deklarationen till den interkommunala prövningsnämnden, eller om deklaration uteblivit, därom göra anmälan till samma nämnd, samt i 83 §, att försäkringsinspektionen har att därvid meddela, huru enligt dess mening inkomsten av försäkringsrörelsen och skattevärdet i samma näring bör beräknas för varje anstalt. Prövnings- E n följd av att prövningsnämnden är första instans vid taxering av utländsk nämnden försäkringsanstalt är, att prövningsnämndens beslut bör få överklagas utan första de begränsningar av talerätten, som gälla för andra skattskyldiga och som mstans. föranledas av, att prövningsnämnden beträffande dem är andra instans. Särskild bestämmelse härom är upptagen i 137 § 1 mom. tredje stycket.

205 13 kap.

Besvär. Besvärsrätt till prövningsnämnden är enligt förslaget förbehållen dels Besvär skattskyldig, såvitt honom själv rörer, därest han ej till följd av underöver låtenhet att avgiva deklaration eller därmed jämställd försummelse förlorat ta x. erin 9 8 rätt till talan, och dels vederbörande kommun, församling, skoldistrikt, beslut, municipalsamhälle, vägstyrelse eller landstings förvaltningsutskott, såvitt an- „ rät . går taxering till kommunal repartitionsskatt. Beträffande kommun, försam*äe att ling, skoldistrikt och municipalsamhälle hava föreslagits särskilda stadganden anföra i fråga om besvärsrättens utövning. Denna ankommer nu på kommunens besvär. beslutande myndighet. Emellertid äger dylik myndighet icke tillgång till de skattskyldigas deklarationer, varför svårigheter möta för myndigheten Kommuner både att bedöma, huruvida besvär böra anföras eller ej, och att, då besvär och meniganföras, ingå på själva sakfrågorna. De sakkunniga hava ansett angeläget neter att i förevarande avseende finna en anordning, som kan giva kommunerna en praktiskt utförbar rättighet utan äventyrande av deklarationshemligheten. Anordningen har legat nära till hands, då kommunerna enligt det föreliggande förslaget fått en särskild ledamot i taxeringsnämnden, kommunalombudet. Denne får under taxeringsarbetet kännedom om innehållet i alla avgivna deklarationer och sitter alltså inne med alla upplysningar, som äro erforderliga för ett på verkliga sakskäl grundat ställningstagande från kommunens sida. Under dessa förhållanden och då det icke kan anses lämpligt, att kommunalnämnden eller drätselkammaren erhåller obegränsad tillgång till de avlämnade deklarationerna, synes det icke böra möta några betänkligheter att utestänga kommunens vanliga myndigheter från behörighet att besluta om utövande av kommunens besvärsrätt och överlämna befogenheten härutinnan åt kommunalombudet. Ifrågavarande spörsmål torde beträffande församling, skoldistrikt och municipalsamhälle böra bedömas på alldeles samma sätt som ifråga om kommun. Vad angår vägstyrelse och landstings förvaltningsutskott lärer ingen olägenhet ligga i, att dessa myndigheter få på samma sätt som hittills utöva sin besvärsrätt, i den mån det är dem möjligt utan tillgång till deklarationsmaterialet. Skall enligt det ovan sagda kommunalombud utföra kommunens talan, Kungörelse synes det vara lämpligt, att någon anordning träffas, varigenom kommunal- om val av ombudet icke behöver varje gång han uppträder styrka sin behörighet. I kommunaimotsatt fall kan befaras, att på grund av bristande legitimation besvär av ombud kommunalombud i ganska stor omfattning bliva deserta. Denna risk torde lämpligen kunna undvikas genom en föreskrift motsvarande den, som beträffande aktiebolag infördes genom lagen om aktiebolag den 12 augusti 1910, 131 §, där det stadgas, att om den, som inför domstol, Kungl. Maj:ts befallningshavande eller överexekutor företräder aktiebolag, företer bevis utvisande, att han den dag beviset utfärdades enligt aktiebolagsregistret var behörig att företräda bolaget, och om detta bevis ej är äldre än ett år, åligger det myndigheten att ur nämnda register, som genom det allmännas försorg efter hand befordras till trycket, inhämta upplysning, huruvida förändring beträffande behörigheten ägt rum. Liknande bestämmelse är införd i lagen om ekonomiska föreningar den 22 juni 1911, 83 %, i lagen om understödsföreningar den 29 juni 1912, 79 §, i lagen om sjukkassor den 4 juli

206 1910, 90 §, i lagen om bankrörelse den 22 juni 1911, 249 §, och i lagen om försäkringsrörelse den 25 maj 1917, 256 §. — I 69 § av föreliggande förslag hava de sakkunniga upptagit bestämmelser av innehåll, att länsstyrelsen skall senast den 15 februari varje år genom allmän kungörelse meddela förteckning å kommunalombuden och deras suppleanter för varje kommun eller taxeringsdistrikt samt att inträffat ombyte av kommunalombud eller suppleant ofördröjligen skall i samma ordning kungöras. Den myndighet, som prövar av kommunalombud anförda besvär, bör, därest kommunalombudets behörighet icke blivit styrkt, ur den sålunda utfärdade kungörelsen, som bör införskaffas, därest den icke redan finnes för myndigheten tillgänglig, kunna inhämta upplysning, huruvida den person, som uppger sig vara kommunalombud, verkligen också är det. Bestämmelse i dylik riktning är införd i 106 § sista punkten. Därest i enlighet med de sakkunnigas förslag kommunalombudet erhåller ställningen såsom legal ställföreträdare för vederbörande kommun och ovan angivna menigheter vid anförande av besvär i fråga om taxering enligt 3, 4 eller 6 kap., bör det jämväl ankomma på ombudet att fullgöra den förklaringsskyldighet, som i dylika frågor kan åligga kommunen och nyssnämnda menigheter. Delgivning i dylika frågor med kommunen eller menigheterna verkställas lämpligen med kommunalombudet. Stadgande härom har intagits i 225 §. Plats för Enligt gällande taxeringsförordning skola besvär över taxeringsnämnds ingivande beslut ingivas i länen till länsstyrelsen och i Stockholm till överståthållarav besvär, ämbetet. H a r den skattskyldige till följd därav, att han har antingen förvärvskällor å flera orter eller någon för flera orter gemensam förvärvskälla, blivit taxerad i flera prövningsdistrikt, har han att ingiva besvär i varje prövningsdistrikt, där han är missnöjd med sin taxering. Såsom redan förut omförmälts, hava de sakkunniga inriktat sig på att i möjligaste mån träffa anordningar för en enhetlig taxering i dylika fall och jämväl undersökt möjligheten av att i sammanhang härmed begränsa den skattskyldiges deklarationsplikt till en enda ort. Detta senare har icke visat sig genomförbart, varför det material, som de skattskyldiga äro pliktiga att ställa till taxeringsnämndernas förfogande eller utan dylik plikt önska överlämna åt dem, alltjämt liksom enligt gällande författning måste avgivas till varje taxeringsnämnd för sig. Annorlunda blir förhållandet med besvär över taxeringsnämndernas beslut. Det är avsett, att beträffande varje skattskyldig endast ett beslut av prövningsnämnd hädanefter skall komma att föreligga. Vid dylikt förhållande är det tillräckligt, att besvärsmaterialet framlägges endast å en ort, vilket såväl för den skattskyldige som för annan klagande torde innebära fördel. Beträffande den ort, å vilken besvären böra ingivas, har i 107 § skillnad gjorts på de fall, då den skattskyldige författningsenligt bör taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt, och det fall, då dylik taxering icke skall äga rum. I förra fallet skola besvären ingivas till länsstyrelsen i det län, där taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt ägt eller bort äga rum, eller om taxeringen ägt eller bort äga rum i Stockholm, till överståthållarämbetet. I det andra fallet skola besvären ingivas till länsstyrelsen i det län, där den överklagade taxeringsåtgärden företagits, eller, om den företagits i Stockholm, till överståthållarämbetet, eller, om den avser förvärvskälla, som är att hänföra till två eller flera prövningsdistrikt, till sådan myndighet, som nyss nämnts, i något av de prövningsdistrikt, taxeringen vidkommer, dock

207 att om taxeringen vidkommer Stockholm besvären städse skola ingivas till överståthållarämbetet. Besvärstiden — i länen den 15 juli och i Stockholm den 31 augusti — Besvärstxd överensstämmer med vad nu gäller. Härav kan alltså följa, att den, som " antingen är skattskyldig i Stockholm enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt eller som, utan att vara skattskyldig till dylik skatt, därstädes taxerats för inkomst eller för näringsskattevärde beträffande förvärvskälla, hänförlig jämväl till ort utanför Stockholm, kan ingiva besvär över kommunaltaxering i länen — i sistnämnda fall dock endast beträffande här särskilt nämnd förvärvskälla — till överståthållarämbetet senast den 31 augusti i stället för nu till vederbörande länsstyrelse senast den 15 juli. Likaså bör anmärkas, att den, som författningsenligt bör taxeras enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt å ort utom Stockholm, skall ingiva besvär över taxering till kommunal repartitionsskatt i Stockholm till länsstyrelsen i det län, där taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt ägt eller bort äga rum, senast den 15 juli, alltså i detta fall en förkortning av nuvarande besvärstid, mot förlängning av besvärstiden i det först omförmälda fallet. Dessa ändringar i besvärsreglerna äro en följd av den föreslagna anordningen för vinnande av enhetlighet i beslut i fall, då skattskyldig skall bliva föremål för taxering i flera prövningsdistrikt. H a r något av vad som föreskrivits rörande ordningen för besvärs anförande Påföljd av försummats, varda besvären icke upptagna till prövning. försumAv prövningsnämndens ställning såsom självständigt prövande nämnd ^kuaaa följer emellertid, att nämnden även i händelse besvär inkommit efter besvärs- besvärstidens utgång äger beakta innehållet i dylika besvär, därest de föreligga vid reglerna. den tidpunkt, då taxeringsfrågan prövas av nämnden, och det är därför icke riktigt av nämnden att avfärda ett för sent inkommet besvär allenast med förklaring, att detsamma icke kunnat till prövning upptagas, utan samtidigt bör besked givas, huru nämndens sakliga prövning av taxeringsfrågan utfallit. Sedan besvären inkommit till vederbörlig myndighet, har denna att överlämna dem till vederbörande prövningsnämnd. Detta är i regel prövningsnämnden i det prövningsdistrikt, där besvären ingivits, men annat förhållande inträffar, dels då besvären avse en förvärvskälla, som i sin helhet är att hänföra till annat prövningsdistrikt, och dels då besvären röra taxering, som skall prövas av den interkommunala prövningsnämnden. Bestämmelser för dessa fall äro meddelade i 108 och 109 §§. Det kan i vissa fall vara obilligt för den skattskyldige, om han skall Extravara utestängd från möjlighet att anföra besvär, därest han icke iakttagit ordinär de vanliga besvärsreglerna. För dylika särskilda fall erfordras bestämmelser besvärsom extraordinär besvärsrätt, och hava sådana bestämmelser upptagits i 111 § 1 mom. av föreliggande förslag. Det ligger i den extra ordinära besvärsrättens natur, såväl när det gäller vanliga rättegångsmål som då frågan är om taxeringsmål, att densamma bör stå vederbörande öppen, strängt taget, endast i de fall, då han icke har anledning att från myndighet, som meddelat det besked, varmed han är missnöjd, vänta något honom vidkommande beslut. I rättegångsbalken är detta uttryckt sålunda, att klaganden är dömd ohörd, d. v. s. han är icke stämd i målet eller eljest delgiven någon underrättelse, att domstolen kommer att pröva någon angelägenhet, beträffande vilken talerätt tillkommer honom. Någon motsvarighet till stämning eller

208 dylik kallelse förekommer nu icke i taxeringsmål, men skulle beträffande taxering någon jämförelse i detta avseende överhuvud taget kunna göras med vanliga rättegångsmål, skulle väl tanken närmast falla på den underrättelse, som jämlikt 102 § skall tillsändas den skattskyldige, då taxeringsnämnden avvikit från avlämnad deklaration. Med denna utgångspunkt bör den extra ordinära besvärsrätten sättas i visst beroende av omförmälda underrättelse. Därvid kunna olika möjligheter förekomma. Förutsätt- I första hand är att tänka på det fall, att den skattskyldige icke motningama. tagit någon underrättelse. Ett dylikt uteblivande kan hava berott på att Asatt *tan d e n skattskyldige underlåtit att deklarera. Saken ställer sig då olika, om Xkiara-11 n a n varit skyldig att avgiva deklaration eller icke. I den förra händelsen tionspiikt. är hans underlåtenhet förbunden med påföljden av talans förlust, och då det alltså icke tillätes honom att anföra besvär i vanlig ordning, bör extra ordinär besvärsrätt icke heller medgivas. I andra fallet, om den skattskyldige alltså icke varit pliktig att avgiva deklaration — vare sig överhuvudtaget därför att förutsättning därför enligt 70 § icke varit för handen, eller å den ifrågakomna orten, därför att han icke varit där skattskyldig — men han det oaktat blivit taxerad, torde det vara uppenbart, att den skattskyldige, som för sin del icke eftersatt någon sin plikt, men som det oaktat icke erhåller underrättelse om den åsatta taxeringen, skall hava rätt att anföra besvär, även om han blir ur stånd att ingiva besvär inom den vanliga besvärstiden. Det torde också vara naturligt, att denna rätt skall stå honom öppen jämväl i det fall, att han utan att vara skyldig lämna någon som helst uppgift till ledning för sin taxering dock avgivit deklaration och erhållit underrättelse om avvikelse. Den omständigheten, att han utan någon skyldighet därutinnan underlättar taxeringsnämndens arbete genom att lämna behöriga uppgifter rörande frågan om hans egen taxering, bör icke ställa honom i en sämre ställning än om han med stöd. av sin. frihet från uppgiftsskyldighet underlåtit att tillhandagå taxeringsnämnden. Efter de grunder, som nu angivits, har i tredje ledet av 111 § 1 mom. föreslagits, att extraordinär besvärsrätt skall tillkomma den, som blivit taxerad till inkomst- och förmögenhetsskatt eller kommunal repartitionsskatt för inkomst eller för näring i ort, där han icke enligt stadgandena i 70 § och 71 § 1 mom. varit skyldig att avgiva deklaration. Icke inom Även om den skattskyldige emellertid till fullgörande av honom åliggande behörig tid deklarationsplikt avlämnat deklaration, kan underrättelse utebliva, vare sig Td^rrät1- n u uteblivandet beror på underlåtenhet av taxeringsnämnden att avsända teise om underrättelsen eller på felaktighet vid försändelsens befordrande eller på skedd taxe- annan orsak. Det kan vidare inträffa, att försändelse, som visserligen komans- mer fram, är den skattskyldige tillhanda så sent, att han icke är i tillfälle att utöva sin ordinära besvärsrätt. I nu nämnda fall måste det tillförsäkras den skattskyldige en utväg, varigenom han, som utan eget förvållande gått miste om behörig underrättelse angående ett beslut, med vilket han kan förmodas vara missnöjd, erhåller möjlighet att anföra klagomål. Extraordinär besvärsrätt har därför enligt fjärde ledet i 111 § 1 mom. tillagts den, som uti stadgad ordning avlämnat behörig deklaration och icke till följd av bestämmelserna i 76 § 2 och 3 mom. förlorat rätt till talan, men mot innehållet i deklarationen blivit taxerad till inkomst- och förmögenhetsskatt eller till kommunal repartitionsskatt för inkomst eller för näring och icke erhållit underrättelse om dylik avvikelse före den 15 juni, då besvär över taxeringen jämlikt 107 § skola ingivas till länsstyrelse, och eljest före den 1 augusti.

209 I de fall, som nu avhandlats, har antingen den skattskyldige icke varit Äsatt taxering utan deklarationspliktig eller om han det varit, fullgjort sin deklarationsplikt, föreligganmen icke erhållit underrättelse om avvikelse från deklarationen i behörig de skattordning. Har han däremot varit deklarationspliktig men icke fullgjort sin skyldighet plikt härutinnan, eller, om han fullgjort den, mottagit underrättelse behöri- eller på av gen, får det sägas, att inga principiella skäl föreligga för att tillägga honom grund misstag. extraordinär basvärsrätt. Emellertid kan det ur praktisk synpunkt synas rimligt, att jämväl i dylika fall särskild klagorätt står den skattskyldige öppen, där taxeringsnämndens beslut i ärendet står i särskilt utpräglad motsättning till skattelagarnas innehåll eller de i ärendet föreliggande omständigheterna, så att den skattskyldige haft grundad anledning antaga, att ett sådant beslut, som framkommit, överhuvud icke skolat komma ifråga eller att detsamma är orimligt. Till motsättningar av förra slaget torde kunna räknas de fall, då taxering blivit åsätt i strid med skatteförfattningarnas bestämmelser om skattskyldighet och till motsättningar av senare slaget de fall, då taxering blivit felaktig på grund av ett förbiseende, som gjort sig gällande vid själva uträkningen eller angivandet av taxeringsresultatet. I följd härav har i första, andra och femte leden av 111 § 1 mom. föreslagits extraordinär besvärsrätt dels för den, som taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt i fall då eller å ort där han icke är skattskyldig till sådan skatt i det avseende vid taxeringen antagits, dels för dem, som taxerats till kommunal repartitionsskatt för inkomst eller för näring i fall då eller å ort där han icke är skattskyldig till sådan skatt beträffande förvärvskälla av det slag, vid taxeringen antagits, och dels den, vilkens taxering på grund av felräkning, misskrivning eller annat därmed jämförligt förbiseende blivit felaktig. Det är att märka, att villkoret för extraordinär besvärsrätt enligt första och andra leden av 111 § 1 mom. är, att skattskyldighet till inkomst- och förmögenhetsskatt resp. kommunal repartitionsskatt för inkomst eller för näring icke föreligger i d e t a v s e e n d e eller beträffande förvärvskälla a v d e t s l a g , vid taxeringen antagits. Har en person, som underlåtit deklarera, blivit med orätt taxerad för inkomst av en förvärvskälla, som han icke haft, synes detta icke i och för sig böra föranleda till extraordinär besvärsrätt, tvärtom han får skylla sig själv, om han genom underlåtenhet att fullgöra sin deklarationsskyldighet går miste om sin talerätt. Likaledes synes den, som fullgjort sin deklarationsskyldighet och mottagit behörig underrättelse om avvikelse från deklarationen, men icke begagnar sig av den ordinära besvärstiden för anförande av klagomål, böra i regel stå följderna av besvärstidens försittande. Det är endast i de särskilda fall, då taxeringsnämnden verkställt taxeringen i strid med skattskyldighetsreglerna i skatteförfattningarna, som det med fog kan säges, att den skattskyldige icke under några förhållanden haft anledning vänta sig sådant taxeringsresultat, som framkommit. E n dylik motsättning mellan taxeringen och skattskyldighetsreglerna föreligger, då taxeringsnämnden taxerat den skattskyldige för inkomst av en förvärvskälla, beträffande vilken skattskyldighet icke skulle hava föreleget, även om den skattskyldige innehaft densamma. Det är enbart i ett avseende, som en skillnad av principiell natur före- Avvikelse ligger mellan de nu gällande bestämmelserna om extraordinär besvärsrätt från gälbei 50 § av taxeringsförordningen och de föreslagna stadgandena i 111 § 1 mom. lande stämmelEnligt 50 § tillkommer extraordinär besvärsrätt den, som taxerats till inser. komst- och förmögenhetsskatt eller till bevillning för inkomst i fall, där sådan taxering icke bort honom åsättas. Detta innebär, att, den som taxerats, 14 — 1923 års

Taxeringssakk.

210 men som icke bort taxeras av t. ex. den anledningen, att de skattefria avdragen överstigit den verkliga inkomsten, äger extraordinär besvärsrätt, även om inkomsten varit så hög, att den skattskyldige varit deklarationspliktig, men icke fullgjort denna plikt. Härigenom har för det fall, då de skattefria avdragen äro av sådan storlek i förhållande till den verkliga inkomsten, att beskattningsbart belopp icke återstår, men den verkliga inkomsten dock är tillräcklig för att grunda deklarationsplikt, stadgandet om talerättens förlust såsom påföljd för underlåtenhet att deklarera satts ur funktion på en omväg. Detsamma gäller om varje förekommande fall, da deklarationsplikt förekommer, men den verkliga inkomsten icke uppgår till belopp, som föranleder taxering. Den sålunda förekommande anordningen enligt 50 § synes varken ur principiell synpunkt riktig eller ur praktisk synpunkt önskvärd. Landskam- Enligt förslaget skall extraordinär besvärsrätt liksom hittills tillkomma rerares be- vederbörande landskamrerare, därest besvären äro föranledda av förelupen svarsrätt, f e i r ä i m m g , misskrivning eller annat därmed jämförligt förbiseende. BesvärsExtraordinära besvär skola ingivas till samma myndighet, till vilken myndighet, besvären, därest de anförts i ordinär ordning, bort ingivas. Denna myndighet har att överlämna dem till den prövningsnämnd, som bort pröva ordinära besvär över samma taxering, d. v. s. i regel prövningsnämnden i det prövningsdistrikt, som taxeringen vidkommer, men den interkommunala prövningsnämnden, om den skattskyldige haft någon förvärvskälla, som varit att hänföra till två eller flera prövningsdistrikt, eller den skattskyldige icke bör vara i riket mantalsskriven eller är utländsk juridisk person. På grund av stadgandena om prövningsnämndernas inbördes kompetens kunna fall inträffa, då ordinära besvär, som vidkomma två eller flera prövningsdistrikt, icke skola överlämnas till den interkommunala prövningsnämnden. Så är först och främst förhållandet, då den skattskyldige har en förvärvskälla i annat prövningsdistrikt än det, där han är skattskyldig till inkomst- och förmögenhetsskatt. Ehuru de sakkunniga av önskan att icke alltför hårt. betunga den interkommunala prövningsnämnden, förbehållit ordinära besvär i sistnämnda fall åt de lokala prövningsnämnderna, synes icke någon olägenhet för den interkommunala prövningsnämndens arbete kunna följa av de motsvarande extraordinära besvärens överlämnande till bemälda nämnd. Dylik anordning medför fördelen av ett snabbare avgörande, enär besvären bliva behandlade endast av en prövningsnämnd. Vidare ifrågakomma i detta sammanhang vanliga dubbeltaxeringar, då de ägt rum inom skilda prövningsdistrikt, och torde extraordinära besvär jämväl i dylika händelser kunna avgöras av samma nämnd. I enlighet härmed har i 112 § föreslagits, att om besvär enligt 111 § avse taxering i två eller flera prövningsdistrikt, skola besvären överlämnas till den interkommunala prövningsnämnden, men eljest till prövningsnämnden i vidkommande prövningsdistrikt. Rätt att Nuvarande taxeringsförordning innehåller icke tydligt stadgande om, att prövutan yr- ningsnämnd vid prövning av extraordinära besvär äger samma rätt att utan *™de yrkande fatta beslut om taxering, som enligt 59 § 2 mom. i gällande taxeringstaxering. förordning tillkommer kammarrätten i där angivna särskilda fall. Att ordinarie prövningsnämnd äger sådan rätt beträffande taxering under taxeringsåret, följer av dess ställning såsom granskande alla taxeringar inom dess prövningsdistrikt. Då det torde böra uttryckligen angivas, att dylik befogenhet bör tillkomma såväl ordinarie prövningsnämnd vid prövning av besvär, varom nu är fråga, även efter utgången av taxeringsåret som ock under alla förhållanden särskild prövningsnämnd, har uttryckligt stadgande härom

211 intagits i 119 §. Skulle därvid åtgärd befinnas böra vidtagas beträffande taxering inom annat prövningsdistrikt än det som besvären angå, skall enligt fjärde stycket frågan i hela dess vidd överlämnas till den interkommunala prövningsnämnden. I fråga om rätt att klaga över prövningsnämndens beslut äro stadgandena „ Besvär i nu gällande taxeringsförordning huvudsakligen bibehållna. över prov Besvärsrätt tillkommer alltså i första hand landskamreraren utan avseende nämnds å, huruvida han i den sak det gäller förut framställt något yrkande hos beslut, nämnden. I fråga om taxeringen till kommunal repartitionsskatt tillkommer ovill- Besvär sberäUi korligen besvärsrätt vidare vederbörande kommun, församling, skoldistrikt, gade municipalsamhälle, vägstyrelse och landstings förvaltningsutskott, Av formu' leringen i 137 § i förslaget torde framgå, att med vederbörande kommun etc. avses den kommun och menighet, vilken äger uppbära skatt på grund av den verkställda taxeringen. H a r någon kommun eller annan menighet själv blivit taxerad till kommunal repartitionsskatt inom eget eller annan menighets område, är den menighet, som sålunda blivit taxerad, själv skattskyldig och alltså beträffande nämnda taxering underkastad de villkor, som, efter vad nedan sägs, äro föreslagna för skattskyldigas rätt att klaga över prövningsnämnds beslut. Detsamma gäller givetvis staten, då staten blivit taxerad till kommunal repartitionsskatt. Till framställningen å sid. 205 hänvisas beträffande frågan, vilken kommunal myndighet som har att såväl besluta, huruvida kommun, församling, skoldistrikt eller municipalsamhälle skall utöva sin besvärsrätt, som ock att vid utövningen av densamma företräda dylik menighet. Rätt att anföra besvär över prövningsnämnds beslut tillkommer vidare Villkorocl skattskyldig (i detta sammanhang bortses från skattskyldig utländsk för- begränssäkringsanstalt, varom hänvisas till sid. 204). Skattskyldigs besvärsrätt i ,lingai ' ] förevarande fall är b u n d e n v i d v i s s t v i l l k o r , nämligen att prövnings^"" nämndens beslut beträffande honom antingen står i strid med yrkande, som han i behörig ordning framställt hos prövningsnämnden, eller ock tillkommit, utan att han själv därom framställt yrkande. Det senare är förhållandet, då prövningsnämnden ändrat hans taxering på yrkande av landskamreraren eller på yrkande av vederbörande kommun eller annan besvärsberättigad menighet eller utan yrkande på grund av den allmänna prövningsrätt, som beträffande samtliga taxeringar tillkommer prövningsnämnden. Den skattskyldiges besvärsrätt är vidare i v i s s m å n b e g r ä n s a d , sålunda att om prövningsnämndens beslut står i strid med yrkanden, som den skattskyldige framställt hos nämnden, må besvären icke sträcka sig längre än till ett fullföljande av detta yrkande, och om prövningsnämndens beslut tillkommit utan yrkande av den skattskyldige, må besvären icke innefatta mera än ett yrkande om borttagande av den ändring prövningsnämnden beslutat. Dessa regler för den skattskyldiges rätt att anföra besvär över prövnings- Kammarrätten nämndens beslut innebära, att han skall iakttaga instansordningen. Taxeörstaelle> ringsnämnden är första instansen, prövningsnämnden andra, kammarrätten f tredje. Den skattskyldige får icke under tredje instansens prövning draga ^vZsinandra frågor än dem, som gått honom emot i andra instansen. stans. Nyssnämnda regler överensstämma med reglerna i vanliga rättegångsmål, vilkas prövning ju ankommer på de allmänna domstolarna, och utgår alltså från ett jämställande av taxerings- och prövningsnämnd med domstol i första, respektive andra instans. Nu är ju emellertid förhållandet det, att medan

212 domstol i andra distans icke äger avgöra andra frågor än de, som i behörig ordning dragas under densammas prövning, har prövningsnämnden en befogenhet, som går vidare, nämligen att utom avgörande av därstädes anförda besvär direkt pröva varje taxerings riktighet, även om klagomål mot densamma icke anförts. Prövningsnämnden kan alltså sägas fungera icke endast såsom en överdomstol, som prövar anförda klagomål över beslut av en lägre instans, taxeringsnämnden, utan även såsom en nämnd, som omedelbart verkställer taxering. Taxeringen är alltså icke verkligt avslutad med taxeringsnämndernas slutförande av sin arbetsuppgift, utan fortsätter alltjämt i prövningsnämnden och ur denna synpunkt kan göras gällande, att taxeringsoch prövningsnämnd tillsammantagna utgöra en första instans, varför alltså kammarrätten borde räknas som andra instans och den skattskyldige således vara berättigad att hos kammarrätten föra klagomål över taxeringsnämnds beslut, även om han icke klagat hos prövningsnämnden. Historik. Innan de sakkunniga beträffande denna betydelsefulla fråga närmare gå in på skälen för den av dem omfattade meningen, vilken kommit till uttryck i de ovan återgivna reglerna i 137 § i författningsförslaget, vilja de sakkunniga erinra om, att frågan vid ett tillfälle bragts under Kungl. Maj:ts prövning under följande förhållanden. Efter de vid 1920 års riksdag vidtagna ändringarna i taxeringsförordningen innehöllo dels 49 § bland annat, att skattskyldig, som ej enligt 18 § förlorat rätt till talan, finge över prövningsnämnds beslut, i vad honom rörde, anföra besvär, om hans deklaration eller ifråga om bevillningstaxeringen uppgift, som omförmäldes i 16 §, icke blivit av taxeringsnämnden följd, utan att underrättelse, som i 23 § 2 mom. föreskrives, blivit avsänd i Stockholm före den 1 augusti och annorstädes före den 15 juni, och dels 50 § bland annat, att den, som utan att vara uppgiftspliktig, eller, där han varit uppgiftspliktig och i stadgad ordning avlämnat behörig deklaration eller uppgift, mot innehållet i deklarationen eller uppgiften blivit taxerad till inkomst- och förmögenhetsskatt eller bevillning, men icke erhållit underrättelse om taxeringen så tidigt, att han kunnat anföra besvär över taxeringen i den ordning, varom i 49 § stadgades, skulle äga att häröver anföra besvär hos kammarrätten. Sedan riksdagen genom skrivelse nr 444 år 1920 anmält de vidtagna ändringarna i taxeringsförordningen och innan desamma promulgerades, inhämtade Kungl. Maj:t över dem statskontorets och kammarrättens utlåtande och framställdes i detta utlåtande vissa erinringar beträffande 49 och 50 §§. Dessa erinringar föranledde, att inom finansdepartementet utarbetades förslag till ändrad lydelse av nämnda paragrafer i ändamål att föreläggas 1921 års riksdag, över nämnda förslag avgav kammarrätten utlåtande den 3 mars 1921, i vilket bland annat anfördes: Kammar»Kammarrätten förutsätter, att vid eventuellt förestående revidering av rätten taxeringsförordningen bestämmelserna om rätt till besvärs anförande omår 1921. a r b e t a s i s y fte dels att samma bestämmelser bliva mera enkla och lättfattliga än för närvarande och dels att rätten till besvärs anförande väsentligen utsträckes.» KeservanVid kammarrättens utlåtande var fogat särskilt yttrande av presidenten ter i kam- p e t e r sson, med vilken kammarrättsrådet Norrman instämt. I detta yttrande marrätten.

(...

,

an tordes: »Nu gällande bestämmelser angående skattskyldigs rätt att fullfölja talan i beskattningsmål synes vara utformade efter mönstret av den allmänna civilprocessen. Taxeringsnämnden behandlas som en första instans-. Över dess beslut skall talan föras hos prövningsnämnden, och sker ej detta, står

213 beslutet fast mot den skattskyldige. Har talan fullföljts hos prövningsnämnden och går dess beslut den skattskyldige emot, får han klaga i kammarrätten. Därvid är emellertid hans talan inskränkt till fullföljande, helt eller delvis, av yrkande, som han framställt hos prövningsnämnden, eller till återställande, helt eller delvis, av taxeringsnämndens beslut, om prövningsnämnden utan yrkande av den skattskyldige höjt eller sänkt hans taxering. Men vid sidan härav har man funnit sig nödsakad införa vissa anordningar av offentligrättslig natur. Sålunda har ett underrättelseförfarande anordnats, varigenom den skattskyldige skall erhålla meddelande, om taxeringsnämnden, respektive prövningsnämnden frångått hans deklaration. Om taxeringsnämnden frångått den skattskyldiges deklaration och underrättelse därom ej blivit inom viss stadgad tid avsänd, äger han överklaga taxeringsnämndens beslut i kammarrätten, ändå att han ej fört talan hos prövningsnämnden. Och vidare har det stadgats en extraordinär besvärsrätt för en hel del fall, där den regelmässiga besvärsvägen uppenbarligen ej kunnat eller bort komma till användning. Det privaträttsliga inslaget i dessa anordningar torde emellertid vara föga motiverade. Skattskyldigheten är en offentligrättslig plikt och dess prövning i tvistiga fall bör ske efter offentligrättsliga regler. Staten kan och bör ej uttala en orättmätig skatt, och en sådan varder ej mera rättmätig därför, att den skattskyldige avskäres från att få sin talan mot densamma prövad. Givetvis kan denna princip ej genomföras så, att den skattskyldige under alla förhållanden och när som helst kan få sin skattskyldighet underkastad rättslig prövning. Det kan bliva nödigt att göra vissa inskränkningar i den skattskyldiges klagorätt för att framtvinga erforderliga för beskattningen nödiga uppgifter, för att inom rimliga tidsgränser inskränka statens återbetalningsskyldighet med mera dylikt. Men dessa begränsningar betingas av det offentliga intresset och utöver vad däröver följer bör principiellt sett den skattskyldiges rätt att få sin skattskyldighet i laga ordning prövad ej inskränkas. Ur denna synpunkt synes mig kunna ifrågasättas, om ej det nuvarande villkoret för skattskyldigs rätt att klaga i kammarrätten — att han förut klagat hos prövningsnämnden — borde och kunde eftergivas. Såsom principiellt riktigt kan detta villkor svårligen betecknas. Taxeringsförfarandet är ej slutfört genom taxeringsnämndens beslut, utan detta skall underkastas prövningsnämndens skärskådanden, därvid prövningsnämnden äger att proprio motu vidtaga alla de ändringar i taxeringarna, som prövningsnämnden finner skäliga. Först efter prövningsnämndens beslut föreligger en fullbordad taxering, som lägges till grund för debiteringen. Över denna taxering äger staten genom sina ombud obegränsad rätt att klaga i kammarrätten. Det måste då framstå såsom ganska egendomligt för att ej säga obilligt, att taxeringsnämndens beslut skall så att säga vinna laga kraft mot den skattskyldige, om han ej överklagar detsamma hos prövningsnämnden. Fråga är naturligtvis, om det praktiskt taget kan vara möjligt att eftergiva förutnämnda villkor för den skattskyldiges rätt att klaga i kammarrätten. Det kan ju befaras, att detta skulle i större omfattning leda till att de skattskyldige förbigingo prövningsnämnden för att direkt klaga i kammarrätten, och att denna domstol därigenom bleve än mera överhopad med arbete, än som för närvarande är fallet, En närmare undersökning av hithörande förhållanden torde emellertid vara ägnad att väsentligen häva denna betänklighet. Till en början må erinras därom, att den skattskyldige i regel måste finna det ligga i hans eget välförstådda intresse att redan

214 hos prövningsnämnden framföra sina erinringar mot ett taxeringsnämndens beslut, som han finner oriktigt. Med den friare, skönsmässiga prövningsrätt, som prövningsnämnden äger, bör det vara honom lättare att där få sina erinringar beaktade än hos kammarrätten, som har att döma efter mera formella grunder. Härtill kommer den mycket tungt vägande omständigheten, att en hos prövningsnämnden vunnen rättelse verkar redan vid skattedebiteringen, medan vid klagomål hos kammarrätten skatterna måste inbetalas efter den verkställda taxeringen. Det lärer därför vara antagligt, att den skattskyldige i regel ej skall underlåta att begagna sig av den utväg till ändring, som öppnas genom klagomål hos prövningsnämnden. Men vidare kan det ifrågasättas, huruvida flera mål verkligen skulle strömma in till kammarrätten, än som redan nu inkomma enligt gällande och föreslagna full följdsbestämmelser. Dessa bestämmelser om ordinär och extraordinär besvärsrätt äro numera så omfattande och invecklade, att den skattdragande allmänheten svårligen lärer kunna tillägna sig dem. Den kommer helt visst att utan vidare undersökning klaga under förhoppning, att fallet skall kunna inrymmas under någon av de många specialbestämmelser, som finnas givna, och målet således realiter prövas, — om den klagande för övrigt giver sig in på något försök till undersökning, om han äger besvärsrätt eller icke. Under år 1920 avgjordes i kammarrätten 6,732 beskattningsmål. Av dessa befunnos enligt en i kammarrättens kansli verkställd granskning 914 vara deserta alltså 13.5 procent av antalet avgjorda mål. I dessa deserta mål har talan icke blivit upptagen till prövning i 198 mål på den grund att besvären ingivits direkt till kammarrätten, i 473 mål på den grund att besvär ej anförts hos prövningsnämnden samt i 243 mål på annan grund. Dessa siffror synas giva osökt anledning antaga, att de klagande i regel ej äro medvetna om de inskränkande bestämmelserna i deras rätt att fullfölja talan i kammarrätten och att således samma bestämmelser icke öva nämnvärt inflytande å antalet inkommande mål.» DeparteDå Kungl. Maj:t därefter i proposition (nr 213) till 1921 års riksdag förementsche- slog viss ändring av 50 § i taxeringaförordningen, anförde föredragande fen år departementschefen, bland annat: 1 021

»Ganska starka skäl synas tala för att, på sätt presidenten Petersson och kammar rättsrådet Norrman föreslagit, tillerkänna skattskyldig rätt att alltid föra talan hos kammarrätten, oberoende av huruvida han hos prövningsnämnden överklagat taxeringsnämndens beslut eller icke, men en dylik utsträckning av besvärsrätten torde icke böra äga rum utan fullständigare utredning än som nu kunnat ske. Enligt min åsikt torde man därför böra för det närvarande inskränka sig till att genomföra de ändringar, som äro oundgängligen nödvändiga.» De sakDe sakkunniga vilja vidare erinra därom, att efter 1920 års ändringar i kunniga, taxeringsförordningen extraordinära besvär enligt 50 § städse skulle anföras hos kammarrätten, men att vid 1922 års riksdag den nya anordning genomfördes, att extraordinära besvär skola avgöras av prövningsnämnd i regel och av kammarrätten endast då taxeringen redan varit föremål för provningsnämndens särskilda beslut eller besvären avse taxering inom två eller flera län. Innan sistnämnda ändringar genomfördes, förelåg den avvikelsen från den eljest fastställda instansordningen, att medan ordinära besvär över taxeringsnämnds beslut under inga förhållanden finge av skattskyldig anföras direkt i kammarrätten, skulle extraordinära besvär över taxeringsnämnds beslut städse omedelbart anföras därstädes. 1922 års ändringar medförde den lik-

215 formigheten, att extraordinära besvär skulle i regel först prövas av prövningsnämnd och endast i det fallet, då besvären avsåge taxering inom två eller flera län, avgöras av kammarrätten direkt. Enligt det nu föreliggande förslaget skola jämväl besvär av sistnämnda slag avgöras av prövningsnämnd, nämligen den nyinrättade interkommunala prövningsnämnden. Den omnämnda instansordningen är alltså i förslaget fullständigt genomförd och det i presidenten Peterssons yttrande anmärkta förhållandet, att man vid sidan av instansordningen träffat vissa anordningar av beskaffenhet att innebära avvikelser därifrån, har således numera bortfallit. Det kan därför icke längre sägas, att den skattskyldige kan hava anledning att klaga i kammarrätten i förhoppning om att någon specialbestämmelse ger honom rätt därtill, ehuru han icke besvärat sig hos prövningsnämnden. Enligt de nu föreslagna bestämmelserna äger han icke i något fall besvära sig hos kammarrätten, om icke beslut föreligger av prövningsnämnd. Vad angår frågan om instansordningens bibehållande ur principiell syn- Frågans punkt, är det ju uppenbart, att en tidpunkt måste fixeras, då den skatt- principiella skyldige är avskuren från vidare möjlighet att få sin taxering prövad, »nnebdri. I detta avseende kunna icke i ordinära fall gärna mer än två tidpunkter ifrågakomma, den ena viss tid efter det taxeringsnämnden och den andra viss tid efter det prövningsnämnden slutat sitt arbete för året — den extra ordinära besvärsrätten har sin grund i förhållanden, som härvidlag icke kunna komma i betraktande. Huruvida man väljer den förra eller den senare tidpunkten blir mera en praktisk fråga. De sakkunniga förmena emellertid, att i godtagandet av den senare tidpunkten ligger en viss fara såväl för prövningsnämndernas som ock för kammarrättens del. Även i dylik händelse måste givetvis en tid fixeras, inom vilken de skattskyldiga hava att framställa sina erinringar till prövningsnämnden, men det kan befaras, att de skattskyldiga icke lägga sig vinn om att iakttaga denna tid, dä de i alla fall äro berättigade att anföra besvär hos kammarrätten. Visserligen kan sägas, att då de skattskyldiga få erlägga utskylder på grundval av prövningsnämndens beslut, så ligger häri en kraftig maning för dem att framställa sina erinringar redan hos prövningsnämnden. Men detta förhållande inverkar säkerligen icke i ett betydande antal fall. Många skattskyldiga slå sig till ro med att prövningsnämnden säkerligen rättar vad de skattskyldiga anse felaktigt i taxeringsnämndens beslut och först då denna ändring utebliver företaga de någon åtgärd. Det är dessutom för många en naturlig sak att, då det gäller skyldigheter eller rättigheter av offentlig art, icke företaga någonting, förrän det är absolut nödvändigt. Så länge någon möjlighet återstår att få sin talan prövad, anse de ingen tid försutten och så bliva besvär anförda först hos kammarrätten. Det är naturligtvis en öppen fråga, i huru hög grad kammarrättens arbetsbörda skulle därigenom bliva ökad. De sakkunniga anse emellertid givet, att ökningen skulle bliva betydande och att den nu avhandlade anordningen, även om inga avgörande principiella betänkligheter mot densamma föreligga, måste av praktiska skäl avstyrkas. Frågan gäller därefter, huruvida prövningsnämndens egenskap av att Prövningsfungera både såsom domstol och såsom nämnd kan innebära något skäl för ° ? n ^ e n 8 slopande av instansordningen. Detta synes vara närmast beroende på, huru- s å som både vida domstols- och nämndfunktionerna betraktas såsom ett odelbart helt eller domstol huruvida man kan göra och verkligen gör någon åtskillnad på dem. Är och nämnd. det förra förhållandet måste nämndsfunktionen, som ger befogenhet att med taxeringarna företaga vilka åtgärder som helst, endast de överensstämma

216 med skattelagarna, anses i sig innesluta domstolsfunktionen, som ger befogenhet att företaga taxeringsåtgärder endast efter därom framställt yrkande, och taxeringen kan ur denna synpunkt icke anses vara avslutad förrän genom prövningsnämndens slutförande av sitt arbete, vilket innebär, att den skattskyldige icke skulle behöva anföra besvär över taxeringen förrän i kammarrätten. Annorlunda ställer sig saken, om prövningsnämndens verksamhet såsom domstol hålles i sär från dess verksamhet såsom nämnd, i vilket fall situationen blir den, att vad prövningsnämnden tagit befattning med såsom domstol, d. v. s. efter anförda besvär, däröver får klagas av den skattskyldige, i den mån avgörandet gått honom emot, men något ytterligare får han icke på denna grund draga under kammarrättens prövning. Har prövningsnämnden såsom nämnd vidtagit någon åtgärd med skattskyldigs taxering, må den skattskyldige klaga över denna åtgärd, men icke i andra hänseenden. Hittills har i taxeringsförordningen denna åtskillnad varit iakttagen och synes icke hava medfört några svårigheter eller oegentligheter, varför det icke synes föreligga någon anledning att åberopa prövningsnämndens dubbla funktion såsom skäl för instansordningens slopande. Statens, Det har vidare anförts, att då man ger stat och kommun rätt att klaga kommu- hos kammarrätten utan att förut hava anfört besvär hos prövningsnämnnens och menig- den, borde samma rätt tillkomma de skattskyldiga, Häremot må erinras, att den skattskyldige har intressen att bevaka endast beträffande sin egen taxeheters foreträaes- ring, medan de statliga och kommunala myndigheterna, var och en inom sitt verksamhetsområde, hava att vaka över att samtliga vidkommande taxeheter. ringar bliva behöriga. Det får sålunda anses skäligt, att nämnda myndigheter erhålla rundligare tid till förfogande för sin granskning än den skattskyldige och å detta rent praktiska skäl torde samma myndigheters ovillkorliga besvärsrätt till kammarrätten vara grundad. Detta synes också framgå därav, att då stat, kommun eller annan menighet är skattskyldig, samma regler gälla som för övriga skattskyldiga.

ExtraRätt till extraordinära besvär över prövningsnämnds beslut torde böra ordinära föreligga i samma fall, som äro stadgade beträffande dylika besvär över ov*8pröv- taxeringsnämnds beslut, varjämte i det fall, då prövningsnämnd ändrat av nings- taxeringsnämnd åsätt taxering, extraordinär besvärsrätt bör stå öppen för nämnds den, som icke inom viss tid, liksom för taxeringsnämndernas del en månad, beslut. före besvärstidens utgång erhållit behörig underrättelse om beslutet, Bestämmelser i denna riktning äro upptagna i 138 § 1 mom.

Plats och tid för besvärs anförande.

I avseende å platsen för ingivandet av besvär över prövningsnämnds beslut skola enligt 137 § 2 mom. första punkten stadgandena i 107 § första stycket rörande plats för ingivande av besvär över taxeringsnämnds beslut hava motsvarande tillämpning. Därjämte återfinnes i 223 § nuvarande stadgande därom, att, i händelse besvär, som skola anföras hos kammarrätten, ingivits eller insänts till kammarrätten omedelbart i stället för till vederbörande länsstyrelse, denna omständighet icke må utgöra hinder för deras upptagande till prövning, därest besvären inkommit före utgången av den för varje fall stadgade besvärstiden. Tiden för anförande av besvär över prövningsnämnds beslut är i förslaget 137 § 2 mom. bibehållen vid vad nu gäller med en förtydligande bestäm-

217 melse beträffande beslut, som av ordinarie prövningsnämnd under taxeringsåret fattats på grund av extra ordinära besvär. Besvären till kammarrätten skola kompletteras med taxeringen vidkommande handlingar samt vederbörliga längd- och protokollsutdrag enligt 137 § 3 mom. i förslaget. Dessa bestämmelser avvika från de nu gällande, endast såvitt sådant föranledes av de föreslagna stadgandena om den interkommunala prövningsnämnden. E n taxering, varöver besvär icke anföras hos kammarrätten, är att anse Revision. som laga kraftvunnen mot alla, den vidkommer. Prövningsnämndens beslut eller, om särskilt beslut av prövningsnämnden icke föreligger, taxeringsnämndens beslut skall lända till efterrättelse såväl mot den skattskyldige som mot de menigheter, vilka hava intresse av taxeringen. Sedan prövningsnämnden avslutat sitt arbete, förekommer icke någon officiell granskning av taxeringarna; deras riktighet kan därefter icke bliva föremål för prövning annorledes än efter anförda besvär. Från vad nu sagts föreligga dock undantag, vissa taxeringsåtgärder, som strax skola närmare omförmälas, bliva nämligen föremål för revision av statens högsta revisionsmyndighet, riksräkenskapsverket, i sammanhang med granskningen av den i taxeringslängderna verkställda debiteringen. Att den senare måste bliva föremål för revision ligger i sakens natur, den blir icke annorstädes föremål för någon granskning, medan däremot liknande skäl icke kunna anföras beträffande taxeringarna, då samtliga taxeringsåtgärder bliva granskade i prövningsnämnderna. Angående den omförmälda granskningen stadgas följande i 59 § 1 mom. Föremål av gällande taxeringsförordning enligt den år 1920 antagna lydelsen: »Inom lör reviriksräkenskapsverket må vid granskning av kronoräkenskaperna anmärkning S10"s" visserligen framställas beträffande den av vederbörande tjänsteman för skatt^gav' skyldig uträknade skatt, men däremot i avseende å verkställd taxering, allenast såvitt den avser frihet från eller lindring i skatt.» Vad detta stadgande innebär kan i vissa avseenden lämna rum för tvekan. Det torde emellertid vara uppenbart, att revisionsanmärkning icke kan göras beträffande själva taxeringen, uppskattningen av inkomsterna ur den eller de förvärvskällor, som den skattskyldige innehaft, eller beträffande de allmänna avdragen eller beträffande förmögenheten. Detta framgår till yttermera visso därav, att riksräkenskapsverket icke äger tillgång till annat än taxeringslängderna och dessa kunna icke i någon mån utgöra grundval för en dylik granskning. Vad nu sagts om själva taxeringen omfattar icke endast sådana fall, då fråga uppkommer om inkomstens eller förmögenhetens storlek utan jämväl de fall, då viss person icke blivit taxerad vare sig detta haft sin grund i att vederbörande nämnder antagit inkomsten vara skattefri jämlikt skattskyldighetsbestämmelserna i skatteförfattningarna eller det berott på ett förbiseende av nämnderna. Enligt det anförda får revisionen således icke omfatta sådana beslut av taxerings- eller prövningsnämnd, som gälla fastställande av det taxerade beloppet, samt beträffande inländska aktiebolag och solidariska bankbolag fastställande av bolagets kapital. Sedan för fysiska personer det taxerade beloppet blivit fastställt, skola enligt skatteförfattningarna vissa orts- och familjeavdrag verkställas, innan det belopp framkommer, vara skatt skall beräknas. Dessa orts- och familjeavdrag äro olika för olika skattskyldiga beroende på den skattskyldiges bostadsort och civilstånd samt familjens storlek, men för varje i dessa avseen-

218 den förekommande fall till beloppet exakt bestämda i skatteförfattningarna. Fastställandet av detta belopp för viss skattskyldig och den s. k. bankningen innebär alltså icke någon uppskattning annat än då viss prövningsrätt tillkommer taxeringsnämnden, såsom vid särskilt avdrag för ömmande omständigheter, men kan i varje fall ur den synpunkten benämnas en taxeringsåtgärd, att beloppets bestämmande är anförtrott åt taxeringsmyndigheterna. Denna taxeringsåtgärd avser tydligen för den skattskyldiges del fråga om frihet från eller lindring i skatt och är alltså underkastad revision. Vad angår inländska aktiebolag och solidariska bankbolag skall enligt inkomst- och förmögenhetsskatteförordningen skatten bestämmas till visst grundbelopp efter förhållandet mellan det för bolaget taxerade beloppet och bolagets kapital. Uträknandet av såväl nämnda förhållande som grundbeloppet ankommer på taxeringsmyndigheterna. Om denna deras åtgärd kan sägas alldeles detsamma, som nyss sagts om fastställandet av orts- och familjeavdrag. Kiksräken- De taxeringsåtgärder, om vilka nu talats, äro av den beskaffenhet, att de skåps- mycket väl kunna bliva föremål för revision i riksräkenskapsverket, då deras revision D e n ö r i g h e t och riktighet kan fullt avgöras med ledning av uppgifter, varom beträffande taxeringslängderna skola innefatta upplysningar. Emellertid bliva dessa åtgärder taxerings- granskade i prövningsnämnderna och det synes, som om genom ett väl anåtgärder ordnat prövningsnämndsarbete vore tillräckligt sörjt för kontroll å dessa avskfSad m e r a m e k a n i s k a åtgärder, där det icke är fråga om att efter utredningar och undersökningar fastställa omfattningen av vederbörandes skattskyldighet, utan helt enkelt att, sedan denna blivit fastställd, verkställa för skattens fixerande nödiga uträkningar med ledning av skatteförfattningarnas i detta avseende givna regler, vilka innefatta exakt bestämda siffror. Den av taxeringsmyndigheterna bestämda omfattningen av vederbörandes skattskyldighet blir icke föremål för någon revision, utan kan efter prövningsnämndens slutförande av sitt arbete endast genom besvär dragas upp till vidare prövning. Någon anledning synes icke föreligga, varför de på taxeringsmyndigheterna ankommande mekaniska uträkningarna, vilkas verkställande endast erfordrar ett någorlunda utvecklat ordningssinne och vilkas riktiga utförande är av oändligt mycket mindre intresse för statens ekonomi än ett riktigt utförande av själva uppskattningen, skulle behöva underkastas en omsorgsfullare prövning än den senare. Kan man beträffande själva uppskattningen nöja sig med prövninganämndens beslut, därest detsamma icke överklagas, synes man med större skäl kunna åtnöjas med samma anordning beträffande den mekaniska uträkningen. De sakkunniga hava alltså åt förslagets 141 § givit det innehållet, att taxeringsmyndigheternas åtgärder icke må bliva föremål för anmärkning från riksräkenskapsverkets sida, men att skatteuträkningen, debiteringen alltjämt är underkastad revision. Särskilda I detta sammanhang torde de sakkunniga böra ingå på tvenne spörsmål, spörsmål, beträffande vilka riksräkenskapsverket till Kungl. Maj:t gjort framställningar, som överlämnats till de sakkunniga. I en skrivelse den 29 februari 1924 anförde riksräkenskapsverket: Biksräken- »Vid granskning inom riksräkenskapsverket av Göteborgs och Bohus läns skåps- krigskonjunkturskattelängd för år 1920 uppmärksammades, att Mölnlycke V€r e • aktiebolag, Råda socken, vilket bolags deklaration för sagda år bifogats de till ämbetsverket insända krigskonjunkturskattehandlingarna för länet, icke påförts krigskonjunkturskatt. Vid efterforskning, som med anledning härav verkställdes av riksräkenskapsverket, befanns, att bolaget av förbiseende från

219 vederbörande taxeringsnämnds sida icke påförts inkomstskatt för åren 1916—1919 och därför icke heller krigskonjunkturskatt för dessa år samt att kronoombudet i 1920 års prövningsnämnd påyrkat eftertaxering för bolaget för åren 1916—1919, men att detta yrkande av prövningsnämnden ogillats. Såsom motiv för detta sitt beslut har nämnden anfört, att det icke visats, att sådana omständigheter och förhållanden förefunnes, som författningsenligt kunde föranleda eftertaxering. Över prövningsnämndens beslut har kronoombudet anfört besvär hos kammarrätten, som emellertid genom utslag den 5 december 1923 icke funnit skäl att göra ändring i prövningsnämndens beslut. Av kammarrättens utslag framgår att de skattebelopp, varom här varit fråga, äro följande: inkomst- och förmögenhetsskatt för åren 1916—1919 kronor 134,655:40 extra inkomst- och förmögenhetsskatt för åren 1918—1919 » 93,792: 80 tilläggsskatt för år 1918 » 46,300:10 krigskonjunkturskatt för åren 1916—1919 » 645,785: — B-skatt för år 1920 » 976^— kronor 921,509:30. Härtill kommer krigskonjunkturskatt för år 1920, som bolaget, enligt av riksräkenskapsverket framställd anmärkning, bort erlägga för sagda år med 412,298 kronor. Genom förbiseende från taxeringsmyndigheternas sida har statsverket alltså, såvitt nu kan bedömas, i förevarande fall gått miste om ett sammanlagt skattebelopp av kronor 1,333,807: 30. Närmaste anledningen till detta förbiseende har uppenbarligen varit den, att taxeringsmyndigheterna icke förvissat sig om var bolagets styrelse haft sitt säte. Någon undersökning från taxeringsmyndigheternas sida, huruvida bolaget inom annan kommun kommit att på foras skatt, har uppenbarligen icke företagits. Med föranledande av bestämmelserna i § 1 av riksräkenskapsverkets instruktion har ämbetsverket ansett sig böra fästa Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet å vad som förekommit i förevarande ärende. I syfte att förebygga förluster för statsverket av ovan antytt slag anser riksräkenskapsverket, att i första hand böra vidtagas anordningar för åstadkommande av ett effektivare taxeringsförfarande än det nuvarande. Då emellertid chefen för finansdepartementet, jämlikt nådigt bemyndigande den 27 juli 1923, tillkallat sakkunniga för att verkställa utredning angående omorganisation av taxeringsväsendet, anser sig riksräkenskapsverket icke i detta sammanhang böra ingå närmare på denna frågas lösning. Vidare håller riksräkenskapsverket före, att uttrycklig bestämmelse bör intagas i skatteförfattningarna därom, att efterbeskattning kan ifrågakomma, icke blott när skattskyldig undgått att erlägga skatt av orsak beroende å honom själv, utan jämväl då orsaken varit att finna hos taxeringsmyndigheterna.» De bestämmelser, som av de sakkunniga föreslagits för åstadkommande av | )e sak enhetligt förfarande vid flera nämnders behandling av samma taxeringsfråga, kunniga synas vara ägnade att undanröja möjligheten av förbiseende i den riktning, som omförmälts i riksräkenskapsverkets framställning. Om taxeringsnämnden ä ort, där ett bolag driver sin rörelse, antager, att bolaget har sitt säte å annan ort, skall den tillsända taxeringsnämnden å sistnämnda ort meddelande om utfallet av taxeringen å driftsorten och är då nämnda antagande oriktigt,

220 måste detta meddelande föranleda en undersökning om rätta förhållandet. Är rörelsen att hänföra till flera taxeringsdistrikt, måste ett förbiseende av ifrågavarande art upptäckas vid den undersökning, som jämlikt 113 § i förslaget skall företagas av vederbörande landskamrerare. Emellertid är det givetvis icke uteslutet, att förbiseenden det oaktat kunna inträffa, ehuru de hittills varit sällsynta och kunna förmodas för framtiden utebliva. Någon osviklig utväg för deras förhindrande synes icke kunna åstadkommas genom bestämmelser i taxeringsförordningen, men torde, såsom riksräkenskapsverket antyder, kunna finnas i en utvidgning av stadgandena om eftertaxering. Att ingå på frågan om åtgärder i denna riktning ligger emellertid utanför de sakkunnigas uppdrag. Biksräken- \ skrivelse till Kungl. Maj:t den 20 augusti 1924 anförde riksräkenskapsskapsverKct

v e r k e t :

»Med den begränsade personal, som riksräkenskapsverket har till sitt förfogande, är det givetvis icke möjligt att vid räkenskapsgranskningen genomgående undersöka, huruvida några belopp på enskildas bekostnad oriktigt kommit statsverket till godo. Därest emellertid sådana fall uppmärksammas, brukar riksräkenskapsverket fästa vederbörande myndighets uppmärksamhet å förhållandet för den åtgärd, som myndigheten kan finna skäligt vidtaga. Vid granskning under en försöksvis uttagen tidsperiod 24 mars—26 juli innevarande år av en del av de till ämbetsverket inkomna taxeringslängderna har uppmärksammats, att skattskyldiga i 1,457 fall blivit debiterade för höga skattebelopp. Felaktigheterna hava huvudsakligen varit beroende på dels att det beskattningsbara beloppet felaktigt uträknats (rent aritmetiska fel), dels att den skattskyldige medgivits för lågt skattefritt avdrag, dels ock att den i § 19 mom. 1 b inkomstskatteförordningen föreskrivna reduktionsregeln vid beräkning av grundbeloppet för aktiebolag eller solidariska bankbolag ej blivit iakttagen. I fråga om de för högt debiterade skattebeloppen är att märka, att av den omständigheten, att skattskyldig i taxeringslängderna påförts för hög skatt, icke alltid behöver följa, att de oriktigt debiterade beloppen kommit statsverket till godo. Riksräkenskapsverket syftar härvid dels på att ändring kan hava erhållits till följd av anförda besvär, dels ock därpå att beloppen kunna hava avkortats eller avskrivits. I § 21 i uppbördsreglementet den 14 december 1917 (nr 838) stadgas att en var, som vinner nedsättning i eller befrielse från honom påförda kronoutskylder, är berättigad att, efter ansökning hos Konungens befallningshavande i det län, varest debiteringen skett, kostnadsfritt återbekomma vad han för mycket erlagt. H ä r förutsattes alltså för att restitution skall kunna äga rum, att ett beslut av prövningsnämnd, kammarrätten eller regeringsrätten skall föreligga. Däremot är det tvivelaktigt, huruvida länsstyrelserna kunna äga befogenhet att i anledning av ett påpekande från riksräkenskapsverket besluta om restitution. Riksräkenskapsverket vill emellertid framhålla, att det med hänsyn särskilt till de i många fall svårtydbara bestämmelserna i skatteförfattningarna knappast är tänkbart, att de skattskyldige såsom regel skola kunna bemärka eventuellt felräkningar o. dyl., som kunna hava förekommit vid skatternas uträknande. Enligt vad ovan anförts har det vidare visat sig, att feldebiteringar förekomma i en betydande utsträckning. Riksräkenskapsverket håller därför före, att det vore med billighet och rättvisa förenligt, att restitution kunde äga rum jämväl i de fall, då riksräkenskapsverket vid sin räkenskapsgranskning uppmärksammar, att skattebelopp på enskildas bekostnad

221 oriktigt kommit statsverket till godo och ämbetsverket har därför ansett sig böra underställa denna fråga Eders Kungl. Maj:ts prövning.» Medan riksräkenskapsverkets förstberörda framställning går ut på hävdande De 8,ak" av kronans rätt, åsyftar förevarande framställning att bereda den enskilde kunni^a* skattskyldige ökad möjlighet att återbekomma vad han obehörigen fått erlägga i skatt. Likaväl som det bör tillses, att staten erhåller allt vad densamma rätteligen tillkommer, lika angeläget är att skattläggningsförfarandet innebär trygghet för att icke mera uttagas av enskilde än som är med skatteförfattningarna överensstämmande. Ur denna synpunkt är riksräkenskapsverkets ifrågavarande framställning beaktansvärd. Det vill emellertid synas, som om en rationell lösning av förevarande spörsmål bör inriktas mindre på att åstadkomma ökade möjligheter för vinnande av restitution än på ett noggrannare taxerings- och debiteringsförfarande. De sakkunniga vilja i sådant avseende erinra om att enligt förslaget till taxeringsförordning en genomgående granskning av de verkställda taxeringarna skall verkställas av vederbörande landskamrerare med biträde av erforderligt antal tjänstemän före prövningsnämndens sammanträde, vilken granskning bör medföra icke allenast att rättelse till kronans fördel åstadkommes, utan även att obehörig taxering ändras till förmån för den skattskyldige. I den mån taxeringarna underkastas sådan granskning bör alltså behov av något särskilt restitutionsförfarande icke föreligga. Även av andra anledningar vill det synas som om för framtiden felaktigheter av den art, som i riksräkenskapsverkets framställning behandlas, böra bliva föga talrika. I sådant avseende må erinras att de av kommunalskattekommittén föreslagna bestämmelserna i fråga om orts- och familjeavdrag torde i sin tillämpning icke böra föranleda aritmetiska fel i samma utsträckning, som i framställningen berörts. Dessutom har under innevarande år från finansdepartementet utsänts en hjälptabell för tillämpning av den i inkomstskatteförordningen (§ 19 mom. 1 b) föreskrivna reduktionsregeln vid beräkning av grundbeloppen för aktiebolag och solidariska bankbolag, vilken hjälptabell torde förebygga en del av påtalade felaktigheter. De sakkunniga vilja vidare erinra om, vad ovan (sid. 218) anförts rörande riksräkenskapsverkets befattning med taxering. Då därvid föreslagits, att riksräkenskapsverkets granskning av taxeringarna, såvitt avser hävdande av kronans rätt, skall upphöra, bör såsom konsekvens härav riksräkenskapsverket icke heller taga befattning med åtgärder för restitution till skattskyldig av för högt erlagda skattebelopp, som grunda sig på obehörig taxering. Vad däremot angår felaktighet i själva debiteringen, d. v. s. den egentliga skatteuträkningen, bör givetvis såsom i berörda sammanhang anförts, denna vara underkastad riksräkenskapsverkets revision. I förslaget har ock (141 §) intagits stadgande härom, vilket stadgande erhållit en avfattning, som icke hindrar träffande av sådan anordning, att restitution av för högt uträknat skattebelopp må åvägabringas även utan debiteringsbesvär av den skattskyldige. Att närmare ingå på frågan om åvägabringande av dylik restitution torde emellertid falla utom de sakkunnigas uppdrag.

14 kap.

Taxering till kommunal progressivskatt. TaxeI 4 kap. i förslaget till taxeringsförordning hava upptagits bestämmelser ringen an- om taxering till kommunal progressivskatt. Denna skatt är enligt kom^enVat- m u n a i s k a t t e k o m m i t t é n s förslag liksom hittills anknuten till den statliga ligl taxi- inkomst- och förmögenhetsbeskattningen. Vid detta förhållande är det en ringen, naturlig sak, att taxeringen till kommunal progressivskatt verkställes av de vanliga taxerings- och prövningsnämnderna, och i annat sammanhang (sid. 235) har framhållits, att berörda taxering bör upptagas i de hos taxeringsnämnderna förda inkomstlängderna samt i prövningsnämndens särskilda längder. Stadganden i de avseenden, nu nämnts, hava upptagits i 142 § och 143 § första stycket. Enligt 88 § tredje stycket i kommunalskattelagen skall i vissa fall en del av den till inkomst och förmögenhetsskatt taxerade inkomsten icke medräknas vid taxeringen till kommunal progressivskatt. 1 dylik händelse föreligger icke den eljest vanliga proportionen mellan å ena sidan det till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet och å andra sidan den kommunala progressivskatten. Det synes önskligt, att anledningen till denna avvikelse på enklast möjliga sätt klarlägges såväl för prövningsnämnden som för den skattskyldige. På grund härav har i 143 § andra stycket föreslagits, att då dylik avvikelse föreligger, anteckning skall i inkomstlängdens anteckningskolumn göras om den undantagna inkomstens belopp och beskaffenhet. Taxerings- Enligt 5 § 2 mom. i gällande förordning om kommunal progressivskatt nämndens åligger det den taxeringsnämnd, som har att verkställa taxeringen till komSnnsför- m i m a l Progressivskatt, att upprätta förslag till fördelning jämlikt 4 § i försiag icke ordningen mellan olika kommuner av skattens kommunandel. Förslaget behövligt, skall införas i taxeringsnämndens protokoll och underställas prövningsnämnden, vars beslut angående fördelningen skall intagas i prövningsnämndens protokoll. När en skattskyldig haft förvärvskälla, hänförlig till flera orter, hava dessa fördelningsförslag vållat taxeringsnämnderna betydande svårigheter, särskilt som förslagens upprättande krävt arbete från nämndernas sida, som gått utöver deras vanliga verksamhet. För bevillningstaxeringen hava taxeringsnämnderna icke behövt taga ställning till fördelningen av inkomsten ur förvärvskällan i vidare mån än vad angår frågan hur mycket som skulle falla å taxeringsnämndens egen eller egna kommuner, medan progressivskattens fördelning krävt ett ställningstagande till frågan, h u m inkomsten av förvärvskällan skulle fördelas å samtliga de kommuner, densamma vidkommer. Motsvarande svårigheter hava framträtt för prövningsnämndernas del, då fördelning mellan kommuner i främmande län ifrågakommit. Det har dessutom mången gång icke varit möjligt att vid fördelningen beakta de ändringar i inkomstberäkningen, som vidtagits av beskattningsnämnd i annat distrikt, där någon den skattskyldiges inkomst skolat beskattas till bevillning, eftersom skyldighet att därom underrätta hemortskommunens beskattningsmyndigheter icke finnes stadgad. Genom de i föreliggande förslag upptagna reglerna för åvägabringande av enhetlig behandling av taxeringsfrågor, som vidkomma flera taxeringsdistrikt, är visserligen sörjt för att taxeringsnämnden i skattskyldigs hemortskommun alltid får kännedom om annan taxeringsnämnds uppskattning

223 av den skattskyldiges inkomst för taxering inom den senare nämndens distrikt, men fall kunna dock alltfort inträffa, då vid fördelning av inkomst ur viss förvärvskälla mellan flera kommuner taxeringsnämnden i hemortskommunen skulle, om nuvarande skyldighet att upprätta förslag till fördelning av kommunal progressivskatt bibehålies, hava liknande svårigheter att taga ställning till fördelningen som hittills. För prövningsnämndens vidkommande kunna sådana svårigheter med de sakkunnigas förslag icke inträda, eftersom prövningsnämnden har att taga befattning med den skattI skyldiges taxering i hela dess vidd. Det har därjämte, enligt vad de sakkunniga erfarit, visat sig, att de fördelningsförslag, som det hittills ålegat taxeringsnämnden att ombesörja, mången gång icke nämnvärt underlättat prövningsnämndens slutliga fördelning, eftersom beräkningarna under alla förhållanden måst kontrolleras. Icke heller för de skattskyldiga eller för vederbörande kommuner hava fördelningsförslagen varit till någon större nytta, då de skattskyldiga och ännu mindre kommunerna i regel icke förstått att kontrollera desamma. Det vill alltså synas, som om ifrågavarande fördelningsförslag icke hava någon egentlig betydelse, och för taxeringsnämndernas vidkommande skulle deras avskaffande i vissa fall innebära en icke oväsentlig lättnad i arbetet. Någon risk för att prövningsnämnden skulle förbise fördelning av kommunal progressivskatt i något fall, till följd av att fördelningsförslag icke föreligger, eller att kommunaltaxering å någon ort icke beaktas, kan knappast föreligga. P å grund härav har i förslagets 145 § upptagits ett stadgande om att den fördelning av kommunal progressivskatt, som enligt bestämmelserna i 90 § i kommunalskattelagen kan ifrågakomma, verkställes av vederbörande prövningsnämnd, utan att därvid något stadgats rörande förslag till fördelning genom taxeringsnämndens försorg. I andra punkten av 145 § ävensom i 146 § hava meddelats stadganden om övriga utsändande av utdrag av prövningsnämndens protokoll rörande progressiv- bestämskattens fördelning ävensom om anteckning i vederbörande längder av de »'el$er. fördelade beloppen. I 144, 147 och 148 §§ hava upptagits bestämmelser om besvär över taxering till kommunal progressivskatt i huvudsaklig överensstämmelse med vad som föreslagits beträffande taxering till kommunal repartitionsskatt för inkomst, dock med den avvikelse beträffande besvärsrätten, som föranledes därav, att kommunal progressivskatt icke skall utgå till municipalsamhälle, väghållningsdistrikt och landsting.

224 VIRKESTAXERING. 15 kap.

Beskattningsnämnder, taxeringsuppgifter och besvär. KommuKommunalskattekommittén anför på sid. 239 i sitt betänkande i fråga nalskatte- o m taxeringsförfarandet vid taxering till kommunal skogsskatt: kommittén. »Kommitténs förslag u t g å r ifrån, att taxeringen av virke för skogsskatt skall verkställas icke såsom hittills av kommunal myndighet u t a n av vanlig taxeringsmyndighet. Redan det n ä r a sammanhang, v a r i enligt kommitténs förslag virkesbeskattningen kommer att stå till den övriga kommunala beskattningen, gör en sådan" överflyttning av taxeringsarbetet önskvärd och befogad. Men även a n d r a skäl tala därför. Så k a n det icke v a r a riktigt, att taxeringen till denna skatt är anförtrodd åt den förvaltande myndigheten i kommunen, då det ä r kommunen själv, som äger tillgodogöra sig skatten och således ä r intresserad part i beskattningen. Likaså k a n det förvisso antagas, att de vanliga taxeringsmyndigheterna med h ä n s y n till sin sammansättning och sin vana vid taxeringsarbete äro b ä t t r e lämpade att åstadkomma en rättvis och jämn taxering till kommunalnämnderna.» BeskattDå kommittén sålunda upplyser, att beskattningsreglerna avvägts med ningsmyn- hänsyn till taxeringens verkställande genom de vanliga taxeringsnämndigheter. ^erna, ligger h ä r i ett tungt vägande skäl för taxeringens överlämnande å t bemälda nämnder. J ä m v ä l vad kommunalskattekommittén i övrigt anfört ä r ett gott stöd därför. H ä r t i l l kan kanske vidare läggas, a t t anordningen medför den särdeles stora fördelen, att upplysningar, som angående skogsinkomsten lämnas i de för inkomsttaxeringen avlämnade deklarationerna, k u n n a tjäna till ledning jämväl för virkestaxeringen och t v ä r t om. Denna fördel är särskilt beaktansvärd, då jämväl husbehovsvirket förutsattes bliva föremål för skogsbeskattning. De sakkunniga h a v a alltså utgått från, att taxeringen till kommunal skogsskatt eller, som den för korthetens skull benämnes i förslaget, virkestaxeringen kommer att överflyttas från kommunalnämnderna till de för inkomsttaxeringen fungerande taxeringsnämnderna. Då kommun är delad i flera taxeringsdistrikt^ kan icke lämpligen någon fördelning av virkestaxeringen å de olika taxeringsn ä m n d e r n a äga rum. Den bör för kommunen i dess helhet verkställas av en och samma nämnd, antingen detta sker i den formen att en särskild taxeringsnämnd enbart för detta ändamål tillskapas eller virkestaxeringen överlämnas åt en av de taxeringsnämnder, som omhänderhava inkomsttaxeringen. De sakkunniga hava med hänsyn till virkestaxeringens n ä r a sammanhang med taxeringen för inkomst av skogsbruk valt den senare utvägen (173 §), därvid naturligtvis förutsattes, att distriktet begränsas i sådan omfattning beträffande inkomsttaxeringen, än nämnden medhinner såväl åt densamma uppdragna inkomsttaxeringen som ock virkestaxeringen för hela kommunen.

225 Det är givetvis önskligt, att de taxeringsnämnder, som skola syssla med Sakkunledavirkestaxering, komma att sitta inne med särskild sakkunskap på detta niga möter i särskilda område. Det har därför föreslagits, att vid virkestaxering taxeringsskogsvårdsstyrelsen skall utse ett särskilt ombud i nämnden. För närva- nämnrande har skogsvårdsstyrelsen rätt att låta sig företrädas vid kommunal- derna. nämndens sammanträden, då den handlägger virkestaxering, men styrel- Skogasens representant har endast rätt att deltaga i överläggningarna, icke i be- vårdsstyrelsens sluten. De sakkunniga hava hos skogsvårdsstyrelserna efterhört, huru- ombud. vida styrelserna plägat låta sig företrädas i kommunalnämnderna, och hava av de inkomna upplysningarna inhämtat, att där mera omfattande virkestaxeringar förestått, vederbörande styrelse utsett en representant. De sakkunniga anse, att den särskilda erfarenhet, som härigenom kan tillföras taxeringsnämnden, vid virkestaxeringen ytterligare vinner i nytta, om sådan representant erhåller säte och stämma i nämnden. Därför har föreslagits, att ombud (174 §), som skogsvårdsstyrelsen utser, skall vara ledamot i nämnden. En obligatorisk föreskrift om utseende av sådant ombud har emellertid icke ansetts tjänlig, då det på många håll icke förekommer virkestaxering i sådan omfattning, att skogsvårdsstyrelsens representerande skulle tjäna något verkligt ändamål. Däremot har föreskrivits, att om skogsvårdsstyrelsen icke önskar utse något ombud, styrelsen skall därom meddela särskilt beslut och därom underrätta taxeringsnämndens ordförande. Det kan tänkas som vanligt, att då skogsvårdsstyrelsen utser ombud, densamma i första hand tänker på person, som är ordförande eller ledamot i socknens skogsvårdskommitté, men det torde i en del fall inträffa, att denne redan är ledamot av taxeringsnämnden såsom utsedd av kommunalstämma, resp. kommunalfullmäktige. Det har därför ansetts nödigt meddela en särskild föreskrift (174 §) därom, att skogsvårdsstyrelsen må till ombud utse sådan person, som efter val av kommunalstämma eller kommunalfullmäktige, resp. allmän rådstuga eller stadsfullmäktige, redan förut är ledamot av taxeringsnämnden. Då taxeringsnämnden sålunda vid virkestaxering kommer att utökas med skogsvårdsstyrelsens ombud, har kronoombudets deltagande i virkestaxeringen icke ansetts erforderligt och denne ledamot har vid taxeringsnämndens arbete med virkestaxering uteslutits ur nämnden, dock ej i sådana fall, då på grund av särskilt medgivande om undantag från stadgandena av kommunalombud sådant ombud icke utsetts. I regel kommer alltså nämnden att vid virkestaxering bestå av samma antal medlemmar som vid inkomsttaxering. Resultatet av taxeringsarbetet är vid virkestaxering i högre grad än vid Kommuannan taxering beroende på taxeringsnämndsmedlemmarnas personliga nalomkännedom om förhållandena inom kommunen, sålunda om vilka avverk- budet. ningar som skett, om vilka priser som råda å olika avverkningsplatser m. m. dylikt. Det synes, som om man härutinnan skulle kunna närmast påräkna en effektiv medverkan från de kommunala medlemmarna i taxeringsnämnden, i första hand kommunalombudet. Denne skall väljas för fyra år åt gången och har alltså anledning att oavbrutet under denna tid uppmärksamma skeende avverkningar samt priser och övriga faktorer, som inverka på virkestaxeringen. Han bör alltså sitta inne med särskilt goda förutsättningar att bidraga till ett gott resultat av taxeringen. Det kan förmodas, att dessa förutsättningar särskilt kunna göra sig gällande, om föredragningen i nämnden anförtros åt honom. Dessutom vinnes en jämn övergång från det nuvarande systemet med kommunalnämnden så15 — 1923 års

Taxeringssakk.

226 som omhänderhavande virkestaxeringen till det nya systemet med n ä m n d a taxerings överlämnande åt taxeringsnämnder. Kommunalombudet, åtminstone på de håll, där virkestaxeringen är av större omfattning, kommer troligen a t t utgöras av kommunalnämndens ordförande och i sådan händelse blir övergången från kommunalnämnden till taxeringsnämnden såsom förrättare av virkestaxeringen än mjukare, i det att kommunalnämndens ordförande fortfarande föredrager virkestaxeringen, men icke i kommunalnämnden, u t a n i taxeringsnämnden. I de fall, då medgivande lämnats om undantag från stadgandena om kommunalombud, bör den verksamhet, som ankommer på honom, i stället fullgöras av kronoombudet (183 och 185 §§). E h u r u genom denna anordning det huvudsakligaste arbetet beträffande virkestaxeringen kommer att vila på kommunalombudet, har det dock ansetts riktigast, att jämväl beträffande virkestaxering taxeringsnämnden utåt företrädes av ordföranden. Finner alltså kommunalombudet vid sin granskning av deklarationer och övriga handlingar, att uppgifter saknas eller äro ofullständiga, har han a t t vända sig till ordföranden, på vilken det därefter ankommer att infordra det felande (182 och 183 §§). Likaledes ankommer det på taxeringsnämndens ordförande att, då taxeningsnämnden gjort avvikelse från den skattskyldiges lämnade uppgifter, därom u n d e r r ä t t a den skattskyldige (188 §). I övrigt ä r arbetet i taxeringsnämnden vid virkestaxering ordnat på samma sätt som vid inkomsttaxering. Det har dock ansetts lämpligt stadga, att taxeringsnämnd, i vilken skogsvårdsstyrelsen h a r ombud, icke må fatta beslut med mindre detta ombud är närvarande. (185 §). BeklaraDeklaration för virkestaxering skall enligt förslaget avgivas av en v a r , tionsskyldigheten. som avverkat virke i kommunen för minst 100 kronor. Då skattskyldighet numera kommer att föreligga jämväl för husbehovsvirke, kommer praktiskt taget varje hemmansbrukare att bliva deklarationsskyldig för virkestaxering. Deklarationsblanketterna hava med hänsyn härtill blivit så uppställda, att blanketten beträffande husbehovsvirket giver valfrihet mellan ett detaljerat uppgivande av avverkningen och ett angivande endast om det antal rum och personer, för vilka bränslet använts och om det använda virket avsett full eller partiell bränsleförsörjning. I övrigt äro deklarationsbestämmelserna väsentligen desamma som för n ä r v a r a n d e med den skillnad, att deklarationstiden ställts i direkt överensstämmelse med deklarationstiden för inkomsttaxering (177 §). Uppgifter D e t h a r tagits under övervägande, i vad mån skyldighet att avgiva upptill ledgift till ledning för annans virkestaxering skulle kunna stadgas. Därvidning för lag kan det givetvis icke ifrågakomma att stadga uppgiftsskyldighet beannans taxering. träffande den virkesmängd, som annan avverkat å upplåtares mark, men det har synts kunna v a r a till nytta för taxeringsnämnderna, om de, då avverkningsrätt upplåtits, erhölle meddelande om avverkarens namn och adress, den till avverkning upplåtna skogen och köpeskillingen (180 §). I de flesta fall torde taxeringsnämnderna beträffande skog, som upplåtits till avverkning, hava omedelbar kännedom om vem som verkställer avverkningen, men det kan inte nekas till, att allt som oftast dylik kännedom saknas, särskilt n ä r det gäller mindre avverkningar på allmänna skogar. Det har dock icke ansetts vara behövligt med obligatorisk uppgiftsskyldighet utan skyldigheten har gjorts beroende av vederbörlig a n maning.

227 Enligt nu gällande bestämmelser skall virkestaxeringen vara avslutad Tid för taxerin före den 1 juni och det synes, som om denna tidpunkt för avslutandet kunde med fördel bibehållas i länen (187 §), även då virkestaxeringen över- SHumd' flyttas å taxeringsnämnderna. Därigenom kunna taxeringsnämnderna v ä n t a med sammanträden beträffande virkestaxeringen, till dess inkomsttaxeringen avslutats. Något behov av tidigare avslutande med hänsyn till den efterföljande behandlingen av taxeringsärendena och verkställandet av debitering föreligger ej. I 196 § h a v a de sakkunniga föreslagit, att landskamreraren skall före Granskprövningsnämndens sammanträde verkställa undersökning av virkestaxe- ning av ringarnas behörighet och därest anledning till erinran föreligger, göra där- landskam av betingad framställning till prövningsnämnden. H ä r föreligger en skillnad mot vad för n ä r v a r a n d e gäller, i det a t t hittills prövningsnämnden haft att taga befattning med virkestaxering endast då besvär förelegat. Landskamrerarens granskning av virkestaxeringarna anses emellertid v a r a en direkt konsekvens av granskningsskyldigheten beträffande fastighet, inkomst, förmögenhet och näringsskattevärde. Visserligen kan kanske icke så särskilt mycket komma fram vid en dylik granskning av virkestaxering, men den kan dock hava sitt givna berättigande för åstadkommande av taxeringens jämnhet och likformighet. Det är emellertid givetvis icke meningen, att denna granskning skall gå till detaljer, utan den är avsedd endast att utföras i stort. Dessutom ä r det att förmoda, att densamma på de flesta håll blir verkställd av särskilda personer, som tillkallas a v landskamreraren till biträde, i regeln någon oväldig och erfaren skogsman. Det visade sig vid fastställandet av rotvärdena vid den allmänna fastighetstaxeringen, att dessa sattes ganska ojämnt och a t t en granskning då var väl behövlig. Detsamma k a n åtminstone i vissa fall befinnas v a r a erforderligt även vid virkestaxering. Granskningen synes också kunna ske utan n ä m n v ä r d olägenhet och landskamreraren kommer nog icke a t t behöva ingripa så ofta, men den formella möjligheten bör finnas. I fråga om besvär över virkestaxering upptager förslaget (191—194 §§) Besvär. samt (199—201 §§) stadganden, som väsentligen överensstämma med motsvarande bestämmelse i 3 kap. Besvärsrätt tillkommer jämväl skogsvårdsstyrelse på grund av dess intresse av skogsvårdsavgifternas behöriga uttagande, varemot andra menigheter än kommun uteslutits från besvärsrätt, enär kommunal skogsskatt icke skall till dem utgå. Den omständigheten att kommun upptagits såsom berättigad anföra besvär hos prövningsnämnden innefattar en avvikelse från vad nu gäller och har betingats därav, a t t taxeringen föreslås skola verkställas av vanliga beskattningsmyndigheter i stället för av ett kommunens organ såsom hittills. E r i n r a s må att kommunens besvärsrätt skall utövas av vederbörande kommunalombud i taxeringsnämnden såsom jämväl föreslagits beträffande taxeringen till kommunal repartitionsskatt för inkomst och för näring. I fråga om extra ordinarie besvär (193 §) har upptagit den avvikelsen från motsvarande stadgande i 3 kap. att r ä t t till besvär i anledning av förelupen felräkning, misskrivning eller a n n a t därmed jämförligt förbiseende tillkommer, förutom landskamreraren, även vederbörande kommun och skogsvårdsstyrelse. Virkes taxering en h a r ju i första h a n d betydelse för dessa och det synes därför böra stå dem öppet att själva föra dylik talan u t a n a t t därför behöva påkalla landskamrerarens inskridande.

228 SÄRSKILDA BESTÄMMELSER. 16 kap.

Ansvarsbestämmelser. I det nu föreliggande förslaget hava de sakkunniga sammanfört samtliga ansvarsbestämmelser i en särskild avdelning för sig. Detta ä r i överensstämmelse med vad i regel praktiseras inom lagstiftningen och torde bidraga till bättre överskådlighet. I huvudsak ansluta sig de föreslagna stadgandena till nu gällande bestämmelser och torde erfordra särskilt omnämnande endast i de delar, däri avvikelser gjorts. Dessa avvikelser äro följande. Försum- Nu gällande taxeringsförordning stadgar dels i 18 § 4 mom.: Hörsammas melse att e j anmaning att avgiva deklaration, som bort på grund av 2 § 1 mom. avkomma ^ivas, vare, förutom påföljden av talans förlust, den uppgiftspliktige föranmaning fallen till böter, svarande emot en tiondedel av den inkomst- och förmögenatt dekia- hetsskatt, som påföres den skattskyldige, dock minst fem kronor, och dels rera. i 18 § 5 mom.: Fullgöres icke uppgiftsskyldighet, som i 16 § är stadgad, skola enahanda påföljder, som härovan i denna paragraf för varje särskilt fall föreskrivas, äga r u m beträffande den taxering, för vilken den ifrågavarande uppgiften skola ligga till grund; skolande i sådant fall böter beräknas i förhållande till den bevillning, som påföres den skattskyldige på grund a v den taxering, varom fråga är, dock minst fem kronor. Ovan återgivna stadgande i 18 § 4 mom. återfinnes i 234 § 1 mom. av det föreliggande förslaget i oförändrat skick med undantag d ä r a v att bötesminimum höjts till tio kronor. Däremot föranleder den omständigheten, att taxering till bevillning numera faller bort och ersattes med taxering direkt till kommunal repartitionsskatt för inkomst, samt den omständigheten, att taxering till bevillning ersattes med taxering till kommunal repartitionsskatt och inkomstuppgift för bevillningstaxering ersattes med särskild deklaration, att det mot 18 § 5 mom. svarande n y a stadgandet erhåller en formulering, som står i överensstämmelse med de nyssnämnda nu föreliggande förhållandena, Sålunda har i 234 § 1 mom. föreslagits, att om den nu ifrågavarande underlåtenheten avser särskild deklaration, skola böterna bestämmas i proportion till det antal skattekronor, som för inkomst eller för näring påföres den skattskyldige på grund av den taxering, varom fråga är. Det torde v a r a skäligt, att, liksom beträffande allmän deklaration bötesbeloppet skall utgöra tio procent av inkomst- och förmögenhetsskattebeloppet, straffet för underlåtenhet att avlämna speciell deklaration rätteligen bör stå i samma proportion till den kommunala repartitionsskatten för inkomst och för näring. Det är emellertid icke rimligt, att bötesbeloppet varierar i olika kommuner på g r u n d av uttaxeringens storlek, u t a n straffpåföljden bör givetvis vara densamma och stå i relation till ett medeltal av de kommunala uttaxeringarna. De sakkunniga h a v a

229 ansett d e t t a medeltal skäligen k u n n a sättas till fem kronor samt med denna utgångspunkt föreslagit sådant stadgande, att i förevarande fall böterna skola utgöra femtio öre för varje full skattekrona, samt för inkomst eller för näring påföres den skatt skyldige på grund av den taxering, varom fråga är. Enligt 19 § i lagen om skogsaccis och om virkestaxering skall deklarationspliktig, som underlåtit avgiva deklaration och som icke hörsammar anmaning a t t fullgöra sin deklarationsplikt, bota tio procent av den skogsaccis och den skogsvårdsavgift, som varder honom påförd, dock minst fem kronor. J ä m v ä l i detta fall h a r i 234 § 2 mom. föreslagits höjning a y bötesminimum till tio kronor. Dessutom innefattar förslaget jämväl en fixering av bötessatsen, så a t t den blir oberoende a v utdebiteringen. Vid denna fixering hava de sakkunniga u t g å t t från stadgandet i 85 § av förslaget till kommunalskattelag, att skogsskatten skall utgå med en tredjedel av de belopp, som under de senaste fem åren uttaxerats för kommunens, kyrkans och skolans behov, och sålunda tänkt sig att bötesbestämmelsen skulle stå i direkt proportion till en tredjedel av medeltalet av de särskilda utdebiteringarna i olika kommuner, något ökat med vad som kan anses motsvara skogsvårdsavgiften. F r å n dessa utgångspunkter har i 234 § 2 mom. föreslagits böter motsvarande tjugu öre för varje etthundra kronor av det rotvärde, som åsättes det avverkade virket. Underlåtenhet att fullgöra obligatorisk uppgiftsskyldighet beträffande Försumbeannans taxering medför för n ä r v a r a n d e enligt 19 § i gällande taxerings- melse träffande förordning påföljd av böter tjugufem kronor. Denna bötessats ä r uppen- uppgiftsbarligen i många fall alltför låg för att verksamt bidraga till uppgiftsskyl- skyldighet. dighetens fullgörande. Det synes v a r a förmånligt med en bötesskala, så att påföljden kan avvägas olika alltefter förhållandena i varje särskilt fall. I 235 § h a r föreslagits böter från och med tjugufem till och med ettusen kronor. E n följd av förslaget om bötesskala i stället för fast bötessats är, att förseelse enligt den omförmälda paragrafen bör avdömas a v allmän domstol, och h a r stadgande därom upptagits i 237 §. I 20 § första stycket av gällande taxeringsförordning stadgas, a t t om Oriktig någon i deklaration eller annan uppgift eller upplysning, som av honom deklaration mot avgivits till ledning vid taxering, mot bättre vetande lämnat oriktigt med- bättre delande, som ä r ägnat att leda till frihet från taxering eller till för låg vetande taxering, skall h a n bota, om det oriktiga meddelandet föranlett, att skatt- eller av grov skyldig icke blivit taxerad eller blivit för lågt taxerad, högst fem gånger vårdsdet skattebelopp, som genom det svikliga förfarandet undandragits, och i löshet. a n n a t fall högst fem gånger det skattebelopp, som skulle h a v a undandragits, därest det oriktiga meddelandet blivit vid taxeringen följt. Det skattebelopp, som h ä r avses, ä r uppenbarligen endast sådan skatt, för vilken taxeringen omedelbart skall lägga grund, alltså bevillning samt inkomst- och förmögenhetsskatt eller, om det oriktiga meddelandet v a r i t av beskaffenhet att inverka endast å bevillningstaxeringen, allenast bevillningen. Det återgivna stadgandet u r 20 § första stycket å taxeringsförordningen är bibehållet i 236 § 1 mom. i förslaget och av skäl, som nyss anförts vid 234 §, för de fall, då endast kommunal repartitionsskatt skall utgå eller då fråga ä r om kommunal skogsskatt, kompletterat med bestämmelser motsvar a n d e dem, som för dylika fall upptagits i 234 §. Då det oriktiga meddelandet icke lämnats mot bättre vetande, men uppgiftslämnaren gjort sig skyldig till grov vårdslöshet, har i 236 § 2 mom.

230 Forumregler.

föreslagits böter, högst hälften av vad i 1 mom. sägs. Detta innebär någon höjning av nu gällande maximum, i det att 20 § andra stycket i gällande taxeringsförordning bestämmer maximum till två gånger det skattebelopp, som undandragits eller skulle hava undandragits genom det oriktiga meddelandet. Denna höjning, vilken, såsom redan nämnts, endast gäller maximum, synes motiverad med hänsyn till den många gånger svårbestämbara gränsen mellan vad som innefattar »mot bättre vetande» och vad som innebär grov vårdslöshet. I de fall, då å t a l för förseelse mot gällande taxeringsförordning skall anhängiggöras vid allmän domstol, gälla de i rättegångsbalken stadgade forumreglerna. Detta medför, att åtal för felaktig deklaration skall instämmas till domstolen i den ort, där deklarationen avlämnats. Det måste därför verkställas utredning om, v a r avlämnandet ägt rum, vilket ofta kan vara förbundet med svårigheter, då den skattskyldige har flera myndigheter a t t välja på vid avlämnandet. Dessutom innebär möjligheten av ett åtal vid domstol i a n n a n ort än hemorten icke något för den skattskyldige avhållande moment, medan han däremot mera ogärna underkastar sig risken av ett åtal i hemorten. Av dessa båda anledningar h a r i 237 § 1 mom. a n d r a stycket upptagits den bestämmelsen, att åtal jämlikt 234, 235 och 236 §§ skall, då den deklarations- eller uppgiftsskyldige h ä r i riket har hemortskommun, anhängiggöras vid den allmänna underrätt, vars domvärjo hemortskommunen tillhör.

17 kap.

Kostnader för taxeringsarbetet. Gällande bestämmelser.

Kostnadernas

Vid tillkomsten av 1910 års skattelagstiftning utgick statsskatt i två jämnställda former, dels såsom bevillning och dels såsom inkomst- och förmögenhetsskatt. Bevillningen tjänade också kommunalt ändamål på det sätt, a t t den lades till grund för den kommunala beskattningen. Genom 1910 års lagstiftning nedsattes bevillningen till en tiondedel av sitt förut utgående belopp och denna återstod anslogs till fördelning på landstingen. Bevillningen skulle vid detta tillfälle givetvis hava bortfallit u r skattesystemet, om det därvid åstadkommits någon direkt kommunal beskattning. Den omständigheten, att så icke skedde, har föranlett, att bevillningen alltjämt formellt kvarstår såsom statlig skatteform. Taxeringen såväl till bevillning som till inkomst- och förmögenhetsskatt bekostas med undantag endast för gottgörelsen åt de kommunvalda ledamöterna i taxeringsnämnderna av statsmedel. Då emellertid enligt förslaget till kommunalskattelag direkt taxering till kommunalskatt ä r avsedd att äga rum, k a n det ifrågasättas, om icke kommunerna böra i vidare omfattning än hittills deltaga i gäldandet av taxeringskostnaderna. Detta spörsmål har redan under nu tillämpade skatteformer bragts på tal senast i det betänkande, som ligger till grund för förordningen om allmän fastighetstaxering å r 1922. Däri anfördes emellertid, a t t frågan borde komma under övervägande i sammanhang med kommunalskattefrågans slutliga ordnande. Vad först den allmänna fastighetstaxeringen angår, kommer den a t t bilda underlag endast för kommunal beskattning, nämligen för utgörandet

231 av kommunal repartitionsskatt, landstingsskatt och vägskatt, under det fördelning mellan att någon statsskatt icke kommer att utgå på grundval av densamma. statsverket Det kunde under dessa förhållanden synas riktigast, att alla utgifter för och komallmän fastighetstaxering bestridas av de menigheter, i vilkas intresse munerna. taxeringen sker. Emellertid får icke förbises, att organisationen för den allmänna fastighetstaxeringen blivit mera omfattande än som varit erforderligt endast ur primär- och sekundärkommunernas synpunkt, och att detta är beroende på, att det för statens del föreligger ett betydande indirekt intresse av fastighetstaxeringens jämnhet och likformighet. Riktigast skulle därför vara, att kostnaderna för denna taxering delades mellan staten och kommunerna. En uppdelning skulle kunna ske på flera sätt, bland annat så, att kostnaderna för riksuppskattningsnämnden lades på statsverket och övriga kostnader på kommunerna. Fördelningen av de senare kostnaderna mellan olika kommuner efter rättvisa grunder skulle visserligen möta svårigheter, då särskild beräkning egentligen borde göras av kostnaderna för varje beredningsnämnd, varje uppskattningsnämnd och varje länsuppskattningsnämnd. Vad de båda senaste slagen av nämnder beträffar, borde, liksom även vad angår beredningsnämnder, som omfatta mer än en kommun, ske en uppdelning på olika kommuner, men denna fördelning skulle bliva synnerligen komplicerad och full rättvisa skulle knappast vara att hoppas på. Man skulle därför möjligen kunnat nöja sig med den ungefärliga rättvisa, som kunde nås genom att berednings-, uppskattnings- och länsuppskattningsnämndernas kostnader bestredes av landstingen. De sakkunniga hava under sitt arbete varit inne på denna väg, men De sakslutligen stannat för att alltjämt låta samtliga kostnader för allmän fastig- kunniga. hetstaxering vila å statsverket. Huvudsakliga anledningen härtill har varit, att det icke synts riktigt låta kommunerna bidraga till taxeringskostnaderna, då kommunerna icke hava någon möjlighet att inverka å kostnadernas storlek. Det får anses alldeles nödvändigt, att uppdelningen i berednings- och uppskattningsdistrikt liksom hittills verkställes av statliga myndigheter, att enahanda myndigheter pröva behovet av särskilda utredningar och undersökningar för taxeringen och att prövningen av de medverkande personernas arvoden,, vilka utgöra den ojämförligt största andelen av kostnaderna, också prövas av statliga organ. Under dessa förhållanden torde det jämväl böra ankomma på staten att svara för kostnaderna. Vad nu sagts om allmän fastighetstaxering gäller även om årlig taxering och detta i så mycket högre grad, som denna omfattar jämväl och snarast i första hand taxering, som lägges till grund för den statliga beskattningen. I de kostnader, varom nu talats, ingår emellertid icke ersättning till sådana ledamöter i nämnderna, som utsetts av kommun, landsting eller skogsvårdsstyrelser, utan böra dessa kostnader bestridas av den väljande menigheten eller styrelsen. Stadgandena om statens kostnader för taxeringen återfinnas i 238 § av Statsverkets föreliggande förslag, och äro här sammanförda reglerna såväl för den kostnader. allmänna fastighetstaxeringen som för årlig taxering. Stadgandena överensstämma i huvudsak med de hittills gällande med tillägg i de delar, där kostnader föranledas av nya i förslaget upptagna anordningar. Ändringarna i hittills gällande regler äro följande.

232 •Avvikelser Med det belopp, som Kungl. Maj:t ägt anvisa i förhållande till taxeringsfrån nuresultatet, har hittills skolat gäldas även ersättningen för protokoll- och varande Då framställningen från länsbestäm- längdföringen hos prövningsnämnderna, melser. styrelserna om ersättning för taxeringsarbetet emellertid måste göras, in-

nan tiden för anförande av besvär till prövningsnämnderna ännu gått till ända och innan granskningsarbetet å landskontoren ä n n u n å t t någon nämnvärd omfattning, har det mött svårigheter a t t vinna tillförlitligt bedömande a v kostnaderna for protokoll- och längdföringen. Det synes därför riktigast, att dessa kostnader inräknas i s å d a n a av prövningsnämndsarbetet föranledda utgifter, till vilkas gäldande prövningsnämnden må använda erforderligt belopp. Nämnda kostnader h a v a därför uteslutits u r 4 mom. och upptagits i 5 mom. av förevarande paragraf. Allmän Det belopp, Kungl. Maj:t må disponera för vissa kostnader vid allmän fastighets- fastighetstaxering, har i 4 mom. föreslagits till högst två tiondedels protaxering. mille av taxeringsvärdet å all fastighet i riket, sådant detta värde beräknats enligt uppskattningsnämndernas beslut. De motsvarande kostnaderna vid 1922 å r s allmänna fastighetstaxering uppgingo till 2,167,000 kronor och nämnda taxeringsvärde till 17,120,139,100 kronor. Förmodligen lära framdeles kostnaderna för taxeringsarbetet uppgå till ungefär samma belopp som år 1922, medan det icke kan anses uteslutet, att taxeringsvärdet kommer att undergå någon förskjutning nedåt. Då Kungl. Maj:ts ifrågavarande r ä t t bör fixeras på sådant sätt, att det disponibla beloppet kan antagas täcka kostnaderna, och Kungl. Maj:t otvivelaktigt kommer att som hittills icke taga i anspråk mer än vad som är erforderligt, hava de sakkunniga i förevarande avseende stannat för ovannämnda förhållandetal, två tiondedels promille (4 mom.). Årlig Enligt nu gällande taxeringsförordning må årligen för vissa taxeringstaxering. kostnader, enligt Kungl. Maj:ts förordnande, utgå högst ett belopp, motsvarande två procent av rikets hela inkomst- och förmögenhetsskattesumma, sådan denna beräknats enligt taxeringsnämndernas beslut. Då inkomst- och förmögenhetsskatten under de senaste åren utgått med 175 procent av grundbeloppen, innebär detta stadgande, att det belopp, som fått tagas i anspråk, utgjort 3.5 procent av inkomst- och förmögenhetsskattesumman. Innevarande år, då skatteprocenten sänkts till 170, kommer beloppet att stanna vid 3.4 procent av nyssnämnda summa. Det synes alldeles oegentligt, a t t det belopp, som må tagas i anspråk, växlar med skatteprocenten, då taxeringsarbetet icke står i någon relation till nämnda procent. Däremot kan beloppet skäligen sättas i förhållande till inkomstoch förmögenhetsskattens grundbelopp och har i 4 mom. föreslagits till fyra procent av nämnda belopp. Detta innebär någon höjning av vad hittills gällt, vilket synes befogat, då taxeringsarbetet med visshet kommer att ökas, särskilt genom virkestaxeringens överlämnande åt taxeringsnämnderna. Rese- och Ledamöterna i prövningsnämnderna och vissa a n d r a personer, som deltrakta- taga i taxeringsarbetet, åtnjuta för närvarande, om de äro bosatta å a n n a n mentser- ort än sammanträdesorten, traktamentsersättning under såväl sammanträsättningar. des- som resedagar med nitton kronor om dagen och övrig ersättning för resekostnaderna enligt fjärde klassen a v 1907 års resereglemente samt, om de äro bosatta å sammanträdesorten, traktamentsersättning med femton kronor om dagen. I förslaget h a v a nämnda ledamöter och övriga personer, som böra i detta sammanhang komma i fråga, upptagits i 8 mom. av förevarande paragraf. Då enligt av riksdagen innevarande år antaget rese-

233 reglemente Kungl. Maj:t äger besluta, till vilken rese- och traktamentsklass i reglementet ersättningsberättigad person är a t t hänföra, har det ansetts lämpligast, att samma regel gäller för de personer, som omförmälas i taxeringsförordningen. Traktamentsersättning synes däremot icke böra utgå till dylik person, om han ä r bosatt å sammanträdesorten, varemot det anses skäligt, att ledamot i länsuppskattnings- och prövningsnämnd, v a r e sig h a n är bosatt å sammanträdesorten eller ej, erhåller särskilt arvode för deltagande i s a m m a n t r ä d e av vederbörande nämnd. Detta arvode h a r i 9 mom. föreslagits till tio kronor om dagen. N y a bestämmelser i 238 § hava föranletts av förslagen i 4 § om förord- Arvoden nande av stadigvarande sakkunniga hos länsstyrelserna samt i 5 och 35 §§ ät V188a om förordnande av personer, som verka för en jämn och riktig taxering, P ersoner ävensom av förslagen om inrättande a v riksuppskattningsnämnden och den interkommunala -prövningsnämnden. Ledamöterna i den sist omförmälda nämnden hava beträffande e r s ä t t n i n g a r n a behandlats liksom ledamöterna i andra prövningsnämnder.. Övriga av de angivna förslagen föranledda ersättningar h a v a förutsatts skola bestämmas av Kungl. Maj:t (7, 8, 9 och 10 mom.). I 11 mom. har, i enlighet med vad statskontoret i skrivelse den 23 decern- Häradsber 1924 föreslagit, upptagits stadgande om att häradsskrivarnas ersättning skrivare. för avskrifter skall utgå enligt grunder, som fastställas av Kungl. Maj:t. I 54 § 8 mom. av n u gällande taxeringsförordning ä r stadgat: Till den, vikarie vilken i anledning av landskamreraren eller a n n a n tjänsteman hos Kungl. fÖ1- landsMaj :ts befallningshavande jämlikt 44 § beviljad ledighet från vissa tjänste- k a m r e r a r e göromål förordnats att samma göromål förrätta, skall utgå gottgörelse, motsvarande de med vederbörande befattning förenade tjänstgöringspenningar. Någon häremot svarande bestämmelse är icke vidare erforderlig och h a r icke upptagits i förslaget. Vid 1925 års riksdag beslöts, a t t avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, skall från och med den 1 juli 1925 med vissa undantag ä g a tillämpning å befattningshavare vid länsstyrelserna. Enligt berörda avlöningsreglemente göres icke vidare någon uppdelning av vederbörandes avlöning vare sig i lön och tjänstgöringspenningar eller på a n n a t sätt. I 19 § a v reglementet äro stadganden meddelade om ersättning till vikarie för tjänsteman, som meddelats befrielse från viss del av tjänstgöringen. Bland de av riksdagen beslutade undantagen från avlöningsreglementet märkes, att i fråga om ersättning till vikarie för landskamrerare må särskilda föreskrifter av Kungl. Maj:t meddelas a t t gälla utöver de i 19 § uti reglementet givna bestämmelserna. Enligt vad det sagda giver vid handen, är således numera redan genom löneregleringen för befattningshavarna vid länsstyrelsen bestämt om den gottgörelse, som bör utgå i det avseende, varom n u är fråga, och någon bestämmelse därom i taxeringsförordningen ä r icke vidare erforderlig. Stadgandena om de kostnader, som skola u t g å av andra medel än stats- Kommuverkets, äro upptagna i 239 §. Då kommunalombudets ersättning för und- nernas och vikande av ovidkommande synpunkter vid h a n s tillsättande och vid be- ^J^JJ" . stämmandet av ersättning åt honom icke synes böra överlämnas åt kom- y j ^ j j ! munen, har i 1 mom. förutsatts, att ersättningen skall efter kommunens kostnader. hörande bestämmas av länsstyrelsen. Å t skogsvårdsstyrelsens ombud i taxeringsnämnd h a r skogsvårdsstyrelsen föreslagits själv skola anvisa ersättning. Bestämmelserna i 2 mom. om ersättning åt de av kommun valda

234 ledamöterna i berednings- och uppskattningsnämnd samt de av kommun jämlikt 64 § 4 mom. valda ledamöterna i taxeringsnämnd ävensom de av landsting utsedda ledamöterna i uppskattningsnämnd överensstämma med motsvarande stadganden i nu gällande taxeringsförordning och stadgandena vid 1922 års allmänna fastighetstaxering utom därutinnan, att det belopp, kommun må anvisa å t personer, som. jämlikt 64 § 4 mom. valts till ledamöter i taxeringsnämnd, höjts från sju till tio kronor, vilket senare belopp i många fall får anses skäligt med hänsyn till de långvariga och betungande sammanträdena.

18 kap.

Promulgationsbestämmelser. Enligt kommunalskattekommitténs förslag skall den n y a ordningen för den kommunala beskattningen tillämpas från och med den 1 januari 1927. I enlighet härmed föreslås, att taxeringsförordningen träder i kraft samma dag och att genom densamma gällande förordning om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering upphäves. Emellertid måste redan under å r 1926 vissa åtgärder vidtagas för den taxering, som avses skola äga rum under å r 1927. Dessa åtgärder avse dels allmän fastighetstaxering, vilken måste påbörjas i september 1926, och dels indelning i taxeringsdistrikt, förordnande av ordförande i taxeringsnämnderna och val av övriga medlemmar i samma nämnder samt utfärdande av vissa kungörelser rörande taxeringsarbetet under år 1927. I anledning h ä r a v föreslås, att förordningens bestämmelser om åtgärder, vilka med avseende å taxering under å r 1927 skola vidtagas före samma å r s ingång, t r ä d a i kraft dagen efter den, då förordningen, enligt d ä r å meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling. Därjämte hava övergångsbestämmelser meddelats dels därom, att stadgandena i 70 § 1 mom. om deklarationsplikt för den, som nästföregående å r varit taxerad till kommunal repartitionsskatt för inkomst, skola å r 1927 gälla den, som å r 1926 varit taxerad till bevillning för inkomst, och dels därom, a t t i fråga om mål och ärenden, som avse taxering, verkställd före år 1927, äldre bestämmelser skola fortfarande gälla.

235 LÄNGDFÖRING. Enligt nu gällande taxeringsförordning skola taxeringsnämnderna föra två Gällande bestäm särskilda slags taxeringslängder, nämligen fastighetslängder, upptagande fastighetstaxeringen, och inkomstlängder, upptagande dels taxeringen till be- meUervillning för inkomst, dels taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt, dels den kommunala progressivskatten och dels den avgift, som till allmänna pensionsförsäkringen skall utöver grundavgiften erläggas av den, som under nästföregående år åtnjutit inkomst av minst 600 kronor — denna tilläggsavgift skall dock icke upptagas, då grundavgiften uppbäres av kronouppbördsmyndigheten jämlikt särskilt förordnande av Kungl. Maj:t beträffande viss kommun. Enligt lagen om skogsaccis och om virkestaxering har kommunalnämnden att i fråga om denna taxering föra två särskilda längder, nämligen skogsaccislängd och skogsvårdsavgiftslängd. Av de sålunda omförmälda, för närvarande längdförda taxeringarna avses nu taxeringen till bevillning för inkomst skola ersättas med taxering till kommunal repartitionsskatt för inkomst, varjämte förutsattes taxering till kommunal repartitionsskatt för näring. 0lika Det är givetvis förmånligt, om längderna bli så få som möjligt, endast lWl der deras format kan hållas inom rimliga gränser. Till en början torde det ^ vara alldeles tydligt att virkestaxeringen måste längdföras för sig på grund faJande av dess alldeles särskilda natur. Fastighetstaxeringen intar likaledes en behövliga. avgjord särställning. Vid de tillfällen, då den omfattar samtliga fastigheter, handlägges den av särskilda nämnder och i särskild ordning. Det synes därför böra förutsättas, att särskilda fastighetslängder alltjämt skola föras. Detta blir så mycket tydligare, då de sakkunniga, såsom senare kommer att anföras, tänkt sig, att de vid allmän fastighetstaxering upprättade längderna skola lända till efterrättelse under hela femårsperioden, kompletterade årligen med förändringslängder. Under dessa förhållanden är det uteslutet att sammankoppla längdföringen av fastighetstaxeringen med längdföringen av övriga slag av taxering. Beträffande åter sistnämnda taxeringar kan ifrågasättas, dels huruvida taxeringen till näringsskatt, såsom avseende en objektsskatt, bör bliva föremål för särskild längdföring och dels huruvida taxeringarna till statsskatt och till kommunalskatt böra upptagas i särskilda längder. Båda spörsmålen torde böra besvaras nekande. Deklarationer till grund såväl för näringsskatt och annan kommunalskatt som ock för statsskatt torde lämpligen sammanföras i en och samma handling. De olika taxeringarna ske i ett sammanhang och prövningsnämndens granskning underlättas genom gemensam längdföring. Under dessa förhållanden hava de sakkunniga utgått ifrån, att taxeringarna till inkomst- och förmögenhetsskatt, till kommunal repartitionsskatt för inkomst och till kommunal repartitionsskatt för näring föras i enda längd, vilken då liksom hittills skulle innefatta jämväl taxeringen till kommunal progressivskatt och tilläggsavgifterna för den allmänna pensionsförsäkringen. E n dylik längd behöver icke överskrida det nuvarande formatet, tvärtom kan det möjligen nedbringas något, I följd av det nu anförda förutsätta de sakkunniga särskilda blanketter dels för fastighetstaxering (fastighetslängder), dels för taxering till inkomstoch förmögenhetsskatt, kommunal repartitionsskatt för inkomst och näring,

236 kommunal progressivskatt samt pensionsavgifter (inkomstlängder) och dels för virkestaxering (skogsskattelängder och skogsvårdsavgiftslängder). Ett spörsmål av stor betydelse är, huruvida fastighets- och inkomstlängBepartitionstalen. derna böra innehålla anteckningar om de repartitionstal, som skola ligga till grund för den kommunala debiteringen. Givetvis är påföringen av dessa tal en rent kommunal angelägenhet och borde av denna anledning verkställas först i den kommunala debiteringslängden, men det kunde dock tänkas, att den utfördes i taxeringslängderna, om påföringen därstädes kunde utgöra grundval jämväl för debiteringen av landstings- och vägskatt och repartitionstalen sålunda kunde bilda grundval för debiteringen såväl i den kommunala debiteringslängden som i kronouppbördsboken. Förutsättningen härför vore emellertid, att samma repartitionstal komme till användning både för primärkommunernas och sekundärkommunernas räkning. Då det är föga troligt, att sådan anordning kan genomföras, hava de sakkunniga funnit repartitionstalens upptagande i taxeringslängderna icke vara motiverat. En annan fråga av stor betydelse är, huruvida det är av behovet påkallat, Fastighet* läng- att nya fastighetslängder, såsom hittills, uppläggas varje år eller om detta derna. system icke skulle kunna ersättas med en anordning, varigenom de vid allFråga om män fastighetstaxering upprättade längderna kunde användas under hela fullstänfemårsperioden, årligen kompletterade med längder över de fastigheter, som digt nya på grund av sådana inträffade förhållanden, varom förmäles i 13 § 2 mom. längder för varje i förslaget till kommunalskattelag, undergått omtaxering. Däremot skulle år eller årslängderna icke upptaga sådana taxeringsenheter, som under året endast bytt icke. ägare. För närvarande är äganderättsfrågan ett taxeringsspörsmål, då skyldigheten att erlägga bevillning för viss fastighet är beroende på vem som vid taxeringsårets ingång var ägare av fastighet. Enligt förslaget till kommunalskattelag är emellertid skattskyldigheten beroende på äganderätten vid justeringen av den kommunala debiteringslängden. Vid detta förhållande är anteckningen i taxeringslängden om äganderätten icke av betydelse för debiteringen, utan tjänar endast till identifiering av fastigheten, medan däremot äganderättsförhållandena äro av intresse först vid debiteringen i den kommunala debiteringslängden. Det är förty icke nödigt, att förändringar i äganderätten bliva redovisade i taxeringslängderna, dessa frågor hava övergått från att vara taxeringsangelägenheter till debiteringsangelägenheter. Då det i följd härav icke är erforderligt, att äganderättsförändringar antecknas i årliga förändringslängder, kan det antagas, att dylika längder på de flesta håll skulle bliva av ganska ringa omfattning. Däremot är det tydligt, att på andra håll, där byggnadsverksamheten är omfattande eller styckningar av fastigheter i stor utsträckning förekomma, årliga förändringslängder skulle komma att upptaga ett stort antal fastigheter, särskilt om sådana längder skola omfatta fyra på varandra följande år. LandskamDe sakkunniga hava på ett tidigt stadium av sitt arbete riktat en förrerarnas frågan till landskamrerarna, huruvida det vore genomförbart, att fullstänuttalanden. diga fastighetslängder upprättades endast vid allmän fastighetstaxering och att för de särskilda åren under taxeringsperioden upprättades längder endast över omtaxeringarna. Svaren härå utföllo sålunda, att det övervägande antalet landskamrerare uttalade sig för det nuvarande systemet, endast sju uttalade sig för den ifrågasatta nya anordningen. Av de avstyrkande svaren framgår emellertid i stort antal fall, att äganderättsförändringarna ansetts lägga hinder i vägen för nämnda anordning. Det kan förmodas, att flera svar skulle utfallit annorlunda, därest det nämnda antagandet icke inverkat, Denna förmodan bestyrkes av, att två landskamrerare, som avgivit

237 avstyrkande svar, vid det i februari 1925 hållna landskamreraremötet, där det framhölls, att äganderättsförändring icke skulle föranleda fastighetens upptagande i årlig förändringslängd, uttalat sig i tillstyrkande riktning. Det är emellertid givet, att på sina håll, där ett stort antal fastigheter Undantagaskulle komma att upptages i årliga förändringslängder, förhållandena skulle bestämmed den ifrågasatta anordningen komma att gestalta sig sålunda, att läng- melser. derna bleve ohanterliga. Detta synes dock icke böra föranleda, att nämnda anordning i och för sig underkännes. Men olägenheten måste undvikas genom särskilda stadganden för dylika fall. Sådana stadganden torde dock icke böra meddelas i själva taxeringsförordningen, utan det synes lämpligt, att regleringen sker efter prövning av varje särskilt fall och dylik prövningsrätt synes böra överlämnas åt länsstyrelsen. Bestämmelse härom har meddelats i 154 § 2 mom. andra stycket. Den föreslagna anordningen medför dessutom nödvändigheten av detaljbestämmelser för befordrande av reda och ordning i längderna. Till dessa bestämmelser återkomma de sakkunniga nedan (sid. 240). Nu gällande taxeringsförordning innehåller inga som helst stadganden om, Längderatt fastighets- och inkomstlängder skola tillhandahållas den kommunala nas tilldebiteringsmyndigheten, på landet kommunalnämnden och i stad drätsel- hhandaållande kammaren. Dessa torde hittills, i den mån de icke förskaffat sig tillgång åt komunder någon tid till något av de exemplar, som eljest skola upprättas av de munala olika längderna, icke hava haft annan utväg än att hos vederbörande tjänste- myndigheter. man lösa en avskrift av vederbörande längd. Deras tillgång till erforderliga längder synes emellertid nu böra tillgodoses och de sakkunniga hava i förslaget upptagit bestämmelser för detta ändamål, till vilka bestämmelser de sakkunniga återkomma under redogörelsen nedan beträffande de olika slagen av längder. Vad först angår fastighetslängderna vid allmän fastighetstaxering, har i Fastighetsförslaget, med utgångspunkt från nu gällande bestämmelser i samma av- längder seenden, förutsatts, att särskilda längder skola föras för varje berednings- vid allmän distrikt på landet, för varje uppskattningsdistrikt i stad samt, om ett bered- fastighetsningsdistrikt består av flera kommuner för varje kommun, att beslutad, taxering men icke genomförd ändring i kommunal indelning skall medföra enahanda uppdelning av längderna, att särskilda längder uppläggas för fastigheter, som äro underkastade skatteplikt enligt kommunalskattelagen och för fastigheter, som icke äro underkastade dylik skatteplikt, samt att stommar till fastighetslängder, upptagande samtliga inom resp. distrikt belägna fastigheter, å vilka taxeringsvärden skola sättas, ävensom fastigheternas ägare eller därmed likställd innehavare samt det senaste taxeringsvärdet å varje dylik fastighet, varda upprättade, i fögderi av häradsskrivaren och i magistratsstad utom Stockholm av vederbörande tjänsteman samt avlämnade till taxeringsmyndigheterna på landet senast den 1 oktober och i stad senast den 15 november året före uppskattningsår. Beredningsnämndernas förslag och uppskattningsnämndernas beslut skola Detaljbestäminföras i vederbörlig längd, de förra av beredningsnämndens ordförande melser. enligt 26 § 3 mom. fjärde stycket och de senare av uppskattningsnämndens ordförande eller hans biträde enligt 30 § 2 mom. första och andra styckena samt 28 § 1 mom. och 29 § andra stycket. Därvid måste ytterligare iakttagas, att dels vissa uppdelningar i längderna, alltså utöver den uppdelning, som skall ske redan vid stommarnas uppläggande, kunna vara erforderliga, och dels att särskilda anteckningar i längderna utöver själva värdena böra i vissa fall äga rum på grund av särskilda bestämmelser i kommunalskatte-

238 lagen med tillhörande anvisningar. Sålunda, om i en kommun finnes ett municipalsamhälle eller kommunen är uppdelad på flera församlingar eller skoldistrikt eller annat dylikt förhållande föreligger, bör för underlättande av utövningen utav den särskilda beskattningsrätt, som i sådana händelser föreligger, i varje längd ett sammanförande ske av de fastigheter, som tillhöra de olika områdena för sig, och om fastighet är uppdelad på flera områden, angivas, vad som belöper å varje område. Stadganden i denna riktning äro meddelade i 26 § 3 mom. tredje stycket och 30 § 2 mom. andra stycket. De ovan åsyftade bestämmelserna i kommunalskattelagarna äro följande: anvisningarna till 8 § punkt 7 av innehåll, att därest kamerala enheter tillsammans utgöra en taxeringsenhet, fastighetsbeteckningen för varje sådan kameral enhet skall angivas i vederbörande taxeringslängd; anvisningarna till 9 § punkt 6 av innehåll, att om vid uppskattning av fastighet hänsyn tagits till förekomsten av andra naturtillgångar än träd och inmutningsbara kol- eller mineralfyndigheter, dessas beräknade värde skall antecknas i vederbörande taxeringslängd; anvisningarna till 11 § punkt 3 tredje stycket av innehåll, att därest tomt- och industrivärde belöper allenast å viss del eller vissa delar av en fastighet, sådan del eller sådana delar böra till läge och storlek angivas i vederbörande taxeringslängd, och att om fastighet befinnes till särskilda områden hava olika tomt- och industrivärden, sådant likaledes skall i längden angivas; samt 15 § 2 mom. av innehåll, att taxeringsvärde å fastighet, därför skatt icke skall utgöras på grund av 1 mom. i samma paragraf, införes endast i vederbörande taxeringslängds anteckningskolumn. I ändamål att dessa föreskrifter varda vid längdföringen iakttagna, har erinran om dem införts i 26 § 3 mom. fjärde stycket och 30 § 2 mom. andra stycket. Då uppskattningsnämnderna på landet böra ägna särskild uppmärksamhet åt de fall, där beredningsnämndernas ordförande haft en särskild mening angående värdesättningen har i 26 § 5 mom. andra stycket bibehållits den vid 1922 års fastighetstaxering förefintliga bestämmelsen, att det värde, ordföranden ansett böra föreslås, skall särskilt upptagas i fastighetslängden. Sedan beredningsnämndens förslag föreligger färdigt, vilket skall vara förhållandet senast den 15 december, framläggas längderna under 10 dagar för granskning enligt 27 § och skall framläggandet äga rum inom kommunen hos beredningsnämndens ordförande eller någon dess ledamot. UppskattDe av beredningsnämnderna förda längderna omhändertagas därefter av nings- uppskattningsnämnderna. Något stadgande om deras överlämnande har icke nämndens ansetts erforderligt, eftersom beredningsnämndens ordförande själv är förebefattmng dragande i uppskattningsnämnden och det alltså är självfallet, att längderna!^" derna komma uppskattningsnämnden tillhanda. Sedan i uppskattningsnämnden längderna kommit i fullständigt skick, underskrivas de av uppskattningsnämndens ordförande och ledamöter, varefter de senast den 31 mars under uppskattningsåret överlämnas behörigen summerade, i fögderi till häradsskrivaren och i stad med magistrat, utom Stockholm, till vederbörande tjänsteman. Stadganden i nu berörda avseenden äro införda i 30 § 2 mom. tredje stycket och 31 § andra stycket. vidareför- Bestämmelserna om det vidare förfarandet med längderna bliva därefter farande i vissa avseenden olika för dels landsbygden, dels stad utan magistrat och mt te Ung~ ^ e l s s*ac* m e c l m a S i s t r a t (Stockholms stad undantagen, då bestämmelserna för dess del icke meddelas i taxeringsförordningen).

239 1. Bestämmelserna

för

landsbygden.

Efter längdernas mottagande har häradsskrivaren att låta avskriva dem Landsi två exemplar. Huvudskriften insändes till länsstyrelsen i länet senast den bV9den15 april under uppskattningsåret och kvarstannar därefter hos länsstyrelsen. LängderDen ena avskriften behåller häradsskrivaren för egen räkning att vara till- " a s av~ gänglig vid debiteringen i kronouppbördsboken, vid utfärdandet av taxe- ochoffentringsbevis o. d. Den andra avskriften översändes till vederbörande kom- liggörande. munalstämmas ordförande för att framläggas till granskning i samma ordning, som för närvarande gäller och överlämnas därefter till kommunalnämnden för upprättande av den kommunala debiteringslängden samt stannar tills vidare hos bemälda nämnd (32 § 1 mom.). Den hos länsstyrelsen förvarade huvudskriften av fastighetslängden blir Länsuppunder länsuppskattningsnämndens verksamhet försedd med anteckningar om skattn j n g s de av länsuppskattningsnämnden fattade besluten om ändrade eller nytill- Sttning komna taxeringar. Därjämte skall upprättas särskild längd över nämnda med längbeslut, uppdelad enligt samma grunder, som stadgats för fastighetslängderna. derna I den särskilda längden skola jämväl antecknas de protokollparagrafer, som ligga till grund för besluten. Införingarna såväl i fastighetslängden som den särskilda längden vitsordas av vederbörande protokollförare medelst påskrift å samma längder (39 § första och fjärde styckena). De av länsuppskattningsnämnden fattade besluten böra antecknas såväl i Anteckhäradsskrivarens exemplar av fastighetslängderna som i det exemplar, vil- nin ? { av ket överlämnats till de kommunala myndigheterna. Därest längderna förut- * „lf*!!J£a sättas skola bliva användbara under hela taxeringsperioden, torde det få TtäifdV anses nödvändigt sörja för att envar av de stadgade avskrifterna av läng- ändringar. derna om möjligt städse upptaga de taxeringar, som äro de gällande enligt senaste meddelade beslut. För verkställande av dylika anteckningar och för utförande av vederbörliga debiteringar böra länsuppskattningsnämndens särskilda längder tillhandahållas häradsskrivarna samt de kommunala myndigheterna. Därjämte bör sörjas för att nyssnämnda särskilda längder framläggas för granskning. I anledning härav har i 40 § 1 mom. stadgats, att länsuppskattnings- Läns»PPnämndernas särskilda längder skola senast den 10 juli under uppskattnings- nämndens" aret genom länsstyrelsens försorg översändas till vederbörande häradsskri- särskilda vare. Som do särskilda längderna därefter icke längre äro behövliga för längd. häradsskrivaren har i samma lagrum dessutom upptagits ett stadgande, att desamma skola efter kronouppbördens avslutande återställas till länsstyrelsen. De komma där att biläggas huvudskriften av fastighetslängderna. Vidare har i 40 § 2 mom. stadgats, att en avskrift av länsuppskattningsnämndens ^ särskilda längder skall likaledes senast den 10 juli under uppskattningsåret tillställas vederbörande kommunalstämmas ordförande, i vad de angå varje kommun, och sedan de framlagts för granskning, överlämnas till kommunalnämnden, som då redan har hand om den för de kommunala myndigheterna avsedda avskriften av fastighetslängderna. Kommunalnämnden har att med ledning av avskriften av länsuppskattningsnämndens särskilda längder verkställa den kommunala debiteringen och i avskriften av fastighetslängderna göra anteckning om de av länsuppskattningsnämnden beslutade taxeringarna samt att därefter tills vidare förvara den sålunda använda avskriften. Efter nu nämnda åtgärder finnas alltså förvarade dels hos länsstyrelsen huvudskriften av fastighetslängderna jämte huvudskriften av länsuppskatt-

240 ningsnämndens särskilda längder, dels hos häradsskrivaren en avskrift av fastighetslängderna och dels hos kommunalnämnden likaledes en avskrift av fastighetslängderna jämte en avskrift av länsuppskattningsnämndens särskilda längder. Samtliga exemplar av fastighetslängderna äro därvid försedda med anteckningar om de av länsuppskattningsnämnden fattade besluten. Riksuppskattningsnämndens beslut om ändring i taxering skola icke anAnteckning om tecknas i längd, utan upptagas endast i nämndens protokoll och skola enriksupp- ligt 52 § protokollsutdrag rörande dylika ändringsbeslut tillställas vederböskattningsnämndens rande länsstyrelse. Bestämmelser hava i 54 § föreslagits i ändamål att fasbeslut. tighetslängderna och avskrifterna av samma längder varda fullständigade med anteckningar om dylika beslut. Enligt dessa bestämmelser skall länsstyrelsen ombesörja anteckningen i huvudskriften av fastighetslängderna och föranstalta därom, att motsvarande anteckning verkställes i avskrifterna av samma längder. Vid fastighetstaxeringen under det andra året av taxeringsperioden måste Faxtighetsläng- taxeringsnämnden hava tillgång till ett exemplar av fastighetslängderna vid der under den allmänna fastighetstaxeringen. Därvidlag bör den för de kommunala löpande myndigheterna verkställda avskriften komma till användning, enär densamma taxeringsunder taxeringsarbetet är för nämnda myndigheter obehövlig. I 154 § period. 1 mom. har alltså föreslagits, att förutnämnda avskrift jämte tillhörande avskrift av länsuppskattningsnämndens särskilda längder skola av kommunalnämnden överlämnas till taxeringsnämndens ordförande senast den 15 februari. Stommar till fastighetslängder kunna jämväl vid särskild fastighetstaxering Upprättande av upprättas av häradsskrivare och motsvarande tjänsteman i stad, ehuru de stommar icke upptaga samtliga de fall, då omtaxering bör äga rum. De kunna till årliga längder. emellertid i varje händelse upptaga de fall, då häradsskrivaren eller vederbörande stadstjänsteman vid mantalslängdens upprättande erhållit kännedom om uppdelningen eller sammanslagningen av fastigheter, samt andra fall av anledning till omtaxering, som blivit honom bekanta. I enlighet härmed har i 154 § 2 mom. första stycket föreslagits, att häradsskrivaren skall senast den 25 mars till taxeringsnämndens ordförande överlämna dylik stomme, upptagande samtliga inom taxeringsdistriktet belägna fastigheter, vilka, enligt vunna upplysningar, böra under året bliva föremål för omtaxering, med anteckning om fastigheternas ägare eller därmed likställd innehavare, samt om de under nästföregående år gällande taxeringsvärdena. Taxeringsnämndens beslut angående omtaxeringar införas i de erhållna stommarna, som därvid undergå erforderliga kompletteringar, och skall uppdelning av de sålunda uppkommande fastighetslängderna äga rum på enahanda sätt, som är föreskrivet i fråga om fastighetslängder vid allmän fastighetstaxering (158 § 2 mom.). Särskilda åtgärder måste vidtagas för att de vid allmän fastighetstaxering Hänvisningar upprättade längderna och de vid omtaxeringen tillkomna längderna hänvisa mellan till varandra, i ändamål att de komma att verka, som om de tillsammans längderna för olika år. utgjorde en enda längd. Sålunda böra fastighetslängderna för taxeringsåret lämna upplysningar om, varest viss i samma längder upptagen fastighet är att söka i fastighetslängderna för uppskattningsåret och de senare längderna likaledes giva besked om, att där upptagen fastighet är överförd till fastighetslängd för taxeringsåret och var den där införts. I enlighet härmed har i 158 § 2 mom. sista punkten och 4 mom. föreslagits, att taxeringsnämnden skall för varje fastighet, som blivit föremål för omtaxering, anteckna, å vilken sida i fastighetslängderna för uppskattningsåret fastigheternas förut gällande taxeringsvärde återfinnes, samt att taxeringsnämnd, som åsätter

241 nytt taxeringsvärde, skall i sistnämnda längder med rött överlinjera dittills gällande taxeringsvärde å fastigheten jämte övriga anteckningar angående densamma, samt i anteckningskolumnen anmärka, att nytt taxeringsvärde blivit åsätt och å vilken sida i fastighetslängd för taxeringsåret fastigheten finnes upptagen. Fastighetslängderna för taxeringsåret, behörigen summerade, överlämnas Komplettejämte avskrifterna av fastighetslängderna för uppskattningsåret senast den r '" g ] de~ 30 april av taxeringsnämndens ordförande till häradsskri våren (160 §) och förråt-^ skall häradsskrivaren i de hos honom förvarade avskrifterna av fastighets- tamas längderna för uppskattningsåret verkställa anteckningar om de fastigheter, exemplar. som överförts till fastighetslängderna för taxeringsåret, vilka anteckningar skola vara av enahanda art som de, taxeringsnämnden verkställt i den för nämnden tillgängliga avskriften av fastighetslängderna för uppskattningsåret. Häradsskrivaren skall vidare låta avskriva fastighetslängderna för året i två exemplar (161 § 1 mom. första stycket). Därefter skall häradsskrivaren senast den 20 maj till länsstyrelsen insända känssåväl huvudskriften av fastighetslängderna för taxeringsåret och den ena s t y r e l s e n s avskriften av dem som ock de från taxeringsnämndernas ordförande inkomna avskrifterna av fastighetslängderna för uppskattningsåret. Angående de fastigheter, som överförts till fastighetslängderna för taxeringsåret låter länsstyrelsen i huvudskriften av fastighetslängderna för uppskattningsåret verkställa liknande anteckningar, som förut stadgats för ta xeringsnämndens ordförande och för häradsskrivaren beträffande de båda avskrifterna av de sistnämnda längderna. Länsstyrelsen ombesörjer därjämte, att huvudskriften av längderna för taxeringsåret varda jämte huvudskriften av längderna för uppskattningsåret och länsuppskattningsnämndens särskilda längder för samma år inbundna i särskilt band för varje taxeringsdistrikt eller kommun och att inbindning på enahanda sätt verkställes av de inkomna avskrifterna av samma längder. Dessa avskrifter i bundet skick översändas därefter till vederbörande kommunalstämmas ordförande för att framläggas till granskning och överlämnas sedan av honom till kommunalnämnden för upprättande av den kommunala debiteringslängden, varefter de förvaras av kommunalnämnden, till dess desamma under tredje året av taxeringsperioden överlämnas till taxeringsnämndens ordförande (161 § 1 mom.). Prövningsnämndernas beslut om förändrade eller nytillkomna taxeringar Prövningsskola antecknas dels i huvudskriften av fastighetslängderna för taxeringsåret, ? ^ . *"£ därvid beträffande nytillkomna taxeringar vederbörliga hänvisningar till fastighetslängderna för taxeringsåret böra antecknas i fastighetslängderna för uppskattningsåret och tvärtom. Besluten skola jämväl upptagas i särskilda förändringslängder med angivande av protokollparagrafer (166 § andra stycket). Prövningsnämndens särskilda längder böra utsändas till vederbörande häradsskrivare, som antecknar prövningsnämndens beslut i sitt exemplar av fastighetslängderna för taxeringsåret och, därest prövningsnämndens beslut innefattar åsättande av nytt taxeringsvärde å fastighet, som taxeringsnämnden icke upptagit till omtaxering, verkställer vederbörliga hänvisningar mellan de hos honom förvarade avskrifterna av taxeringsårets och uppskattningsårets fastighetslängder. Tiden för utsändandet av de särskilda längderna har föreslagits för varje sammanträde till fyra dagar efter justering av protokollet dock senast den 22 oktober. Längderna böra av häradsskrivaren återställas till länsstyrelsen efter kronouppbördens avslutande och senast den 16 december (167 § 1 mom.). Avskrifter av prövningsnämndens särskilda längder böra utsändas jämväl lö — 1923 ars

Taxeringssakk.

242 till vederbörande kommunalstämmas ordförande, i vad de angå varje särskild kommun, samt genom ordförandens försorg framläggas för granskning. Utsändandet har föreslagits till senast den 22 oktober. Efter granskningstidens utgång böra avskrifterna överlämnas till kommunalnämnden, som i den för de kommunala myndigheterna avsedda avskriften av fastighetslängderna för taxeringsåret verkställer anteckningar om prövningsnämndens beslut och beträffande nytillkomna taxeringar verkställer erforderliga hänvisningar mellan kommunens exemplar av fastighetslängderna dels för uppskattningsåret och dels för taxeringsåret. Kommunalnämnden fogar därefter denna avskrift vid de förut omhänderhavda avskrifterna av fastighetslängderna (167 § 2 mom.). OverVerkställer kammarrätten eller Kungl. Maj:t ändring i fastighetstaxering, rätternas som åsatts under löpande taxeringsperiod, har länsstyrelsen att dels ombeändringar. sörja, att anteckning om beslutet verkställes i de hos länsstyrelsen förvarade fastighetslängderna och dels föranstalta om motsvarande anteckning i såväl häradsskrivarens avskrift som i den för de kommunala myndigheterna verkställda avskriften av samma längder (172 och 221 §§). Senare ar Under tredje och följande år av taxeringsperioden fortares på enahanda under sätt, som ovan sagts beträffande andra året, endast med den skillnad, som perioden. följer därav, att vad ovan sagts om fastighetslängderna för uppskattningsåret gäller jämväl fastighetslängderna under det eller de tidigare taxeringsåren av taxeringsperioden. Detta framgår också av formuleringen i de stadganden, som ovan återgivits. Såsom jämväl framgår av nämnda stadganden bortfalla åtskilliga av de meddelade föreskrifterna i det fall, då jämlikt 154 § 2 mom. andra stycket fullständig fastighetslängd upplägges under taxeringsår. En dylik uppläggning föranleder sådana åtgärder med längderna nämnda år, som närmast överensstämmer med åtgärderna under uppskattningsår. Fögderistäderna.

Magistratsstäderna.

2. Bestämmelserna för stad utan magistrat. Ä dylik stad äga samtliga förut återgivna stadganden jämväl tillämpning med iakttagande därav att vad för landsbygdens del sagts om kommunalstämmans ordförande och om kommunalnämnd skall i stad utan magistrat gälla stadsstyrelsen, resp. drätselkammaren. Stadgandena innehålla vart för sig bestämmelser, av vilka detta framgår. 3. Bestämmelserna för stad med magistrat. Förfarandet i dylik stad skiljer sig frän förfärandet i fögderi huvudsakligen därutinnan, att sedan vederbörande tjänsteman efter allmän fastighetstaxering från uppskattningsnämndens ordförande mottagit fastighetslängderna, har han att verkställa endast en avskrift av nämnda längder, vilken avskrift på grund av det nära sambandet mellan den statliga och den kommunala debiteringsmyndigheten får anses tillräcklig för fyllande av samma behov, som de båda avskrifterna i fögderi äro avsedda att tjäna. Denna avskrift skall alltså användas såväl av vederbörande tjänsteman för debiteringen i kronouppbördsboken som av drätselkammaren för upprättandet av den kommunala debiteringslängden, varefter den tills vidare förvaras av drätselkammaren (32 § 2 mom.). Efter upprättandet av länsuppskattningsnämndens särskilda längder översändas dessa till magistraten för att vara tillgängliga vid debitering av kronoutskylderna. Genom magistratens försorg upprättas en avskrift av nämnda längder för att framläggas till granskning, och efter granskningens slut överlämnas denna avskrift till drätselkammaren för ätt vara tillgänglig vid

243 den kommunala debiteringen och för införande av länsuppskattningsnämndens beslut i avskriften av fastighetslängderna, varefter avskriften av de särskilda längderna tills vidare förvaras av drätselkammaren (40 §). Riksuppskattningsnämndens beslut om ändrad fastighetstaxering behandlas på alldeles samma sätt som i fögderi (54 §). Under löpande taxeringsperiod blir förfarandet detsamma som i fögderi med de skiljaktigheter, som föranledas därav, att under de olika taxeringsåren endast en avskrift av fastighetslängderna för året skall verkställas, att av prövningsnämndens särskilda längder ingen avskrift utsändes samt att bestämmelser, motsvarande dem, som nyss återgivits ur 32 § 2 mom. och 40 § komma i tillämpning. Dessa skiljaktigheter återfinnas i sammanhang med stadganden, som förut anförts i fråga om förfarandet i fögderi.

'

De för inkomsttaxeringen (taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt Inkomstsamt till kommunal repartitionsskatt för inkomst och för näring) avsedda länglängderna, inkomstlängderna, upprättas av varje taxeringsnämnd för sig och derna. skola enligt 99 § första och fjärde styckena i förslaget uppdelas för olika områden enligt motsvarande grunder, som bestämts för fastighetslängderna. Det torde kunna anses som tillräckligt för det ändamål inkomstlängden Längtjänar u r skattesynpunkt, om längden upptager endast de beslutade taxe- demas langarna. Detta innebär, att endast sådana skattskyldiga skola upptagas, innehåll. för vilka efter medgivna avdrag beskattningsbart belopp återstår, varjämte i de fall, då sådant belopp föreligger beträffande viss skatteform, men icke ifråga om annan, införingar endast behöva ske, såvitt angår den förra skatteformen. Beträffande övriga skatteformer synes det i dylik händelse kunna räcka med anteckning å därför avsedd plats på deklarationen och, om ingen deklaration finnes, lärer uteblivandet av varje som helst anteckning icke medföra någon olägenhet. Inkomstlängden skall emellertid upptaga jämväl tilläggsavgifterna till den allmänna pensionsförsäkringen. Enligt 4 § i lagen om allmän pensionsförsäkring skall tilläggsavgift påföras envar, för vilken det till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet uppgår till minst 600 kronor. För sådana skattskyldiga bör alltså, även om beskattningsbart belopp icke återstår, det till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet upptagas, och ur ordningssynpunkt synes i dylikt fall införning även böra verkställas av de medgivna ortsavdragen, så att i dylikt fall fullständig redovisning sker av de å taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt inverkande faktorerna. Jämlikt det nu anförda har i 99 § andra stycket föreslagits, att för varje skattskyldig, som taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt eller till kommunal repartitionsskatt för inkomst eller för näring, skola de beslutade taxeringarna införas i inkomstlängden, samt att om fysisk person icke taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt, men det för honom beräknade taxerade beloppet till dylik skatt uppgått till minst 600 kronor, skall jämväl för sådan skattskyldig det sålunda beräknade taxerade beloppet jämte medgivna ortsavdrag införas i längden. I annat sammanhang (sid. 200) har berörts inkomstlängdens uppdelning i fyra delar. Inom varje sådan del böra i vissa fall särskilda grupper av skattskyldiga sammanföras till särskilda avdelningar. Detta gäller, då inom distriktet finnes ett eller flera administrativa områden, där menighet äger utöva beskattningsrätt, och likaledes då visst område av distriktet tillhör annan ortsgrupp än distriktet i övrigt. För nu angivna fall har i 99 § femte och sjätte styckena föreslagits, att taxeringarna av sådana skattskyldiga, som tillhöra särskilda områden av nu angivna slag, skola i längden sammanföras till särskilda avdelningar, som för sig summeras.

244 vissa anI vissa fall böra genom anteckningar i inkomstlängden meddelanden, teck- huvudsakligen avsedda för de granskande myndigheterna, lämnas om vissa ningar. förhållanden, som inverkat ä taxeringen. I detta avseende hänvisas till följande i framlagda förslaget upptagna bestämmelser: 99 § sjunde stycket av innehåll, att om skattskyldig icke avlämnat deklaration, skall i inkomstlängdens anteckningskolumn göras anteckning dels om den till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade inkomstens beskaffenhet, där denna ej framgår av inkomstlängden i övrigt eller av övriga handlingar (anteckning å deklaration eller annan den skattskyldige rörande handling), och dels om den förmögenhetsdel, som må ingå i taxerat belopp; 99 § åttonde stycket av innehåll, att då skattskyldigs inkomst av jordbruk eller skogsbruk beräknats efter bokföringsmässiga grunder, anteckning härom skall göras i inkomstlängdens anteckningskolumn med uppgift tillika om den fastighet, varifrån inkomsten härflutit; 99 § nionde stycket av innehåll, att om av deklaration eller andra handlingar framgår, att skattskyldig, som upptages i del A eller del C av inkomstlängden, bör taxeras jämväl i annat distrikt, anteckning härom skall göras i längdens anteckningskolumn; 99 § tionde stycket av innehåll, att då taxeringsnämnden på grund av förhållanden, som omförmälas i 45 § i kommunalskattelagen, medgiver skattskyldig nedsättning i eller befrielse från skatteplikt skälen därför skola i varje särskilt fall angivas i inkomstlängdens anteckningskolumn; 76 § 5 mom. av innehåll att om skattskyldig, som är deklarationspliktig vare sig utan anmaning eller i följd av erhållen anmaning, underlåter avlämna deklaration inom stadgad eller förelagd tid, eller om skattskyldig underlåter hörsamma anmaning att fullständiga deklaration eller om skattskyldig, som är pliktig avlämna räkenskapsutdrag, förvaltningsberättelse eller revisionsberättelse, underlåter hörsamma anmaning om sådana handlingars avlämnande, anteckning härom skall verkställas i inkomstlängden; 77 § 3 mom. av innehåll, att om skattskyldig underlåtit att efterkomma anmaning att meddela för hans taxering avsedda upplysningar utöver dem, som föranledas av deklarationsformuläret, anteckning om sådan underlåtenhet skall verkställas i inkomstlängden; 77 § 4 mom. av innehåll, att enahanda anteckning skall verkställas angående underlåtenhet av skattskyldig att efterkomma anmaning om tillhandahållande av den skattskyldiges bokföring för granskning, i fall då den skattskyldige är pliktig att efterkomma dylik anmaning; samt 143 § andra stycket av innehåll att då på grund av bestämmelserna i 88 § tredje stycket i kommunalskattelagen viss del av den till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade inkomsten undantagits vid av taxeringsnämnd verkställd taxering till kommunal progressivskatt, anteckning skall i inkomstlängdens anteckningskolumn göras om den sålunda undantagna inkomstens belopp och beskaffenhet. Sedan inkomstlängden färdigställts, skall densamma undertecknas av taxeringsnämndens ordförande och ledamöter (99 § sista stycket) och, behörigen summerad, senast den 20 maj av taxeringsnämndens ordförande överlämnas i fögderi till häradsskrivaren och i stad med magistrat till vederbörande tjänsteman (103 § första stycket). Vidareför- Genom proposition nr 204 till 1924 års riksdag hemställde Kungl. Maj:t farande hos riksdagen om ändringar i taxeringsförordningen, huvudsakligen i övermed läng- ensstämmelse med ett av de sakkunniga utarbetat förslag, avseende att utan dema. inkräktande å tiden för granskningsarbetet i prövningsnämndema bereda erforderlig tid för verkställandet av debiteringen i inkomstlängderna. Förslaget bifölls av riksdagen och har nu återupptagits med vissa tillägg om inkomstlängdernas tillhandahållande åt de kommunala debiteringsmyndig-

245 heterna. Bestämmelserna äro i viss mån olikartade för landsbygden, för stad utan magistrat och för stad med magistrat (för Stockholms stads vidkommande äro de erforderliga bestämmelserna icke meddelade i taxeringsförordningen). 1. Bestämmelserna för landsbygden. Sedan häradsskrivaren mottagit inkomstlängderna, låter han avskriva dem Landsi två exemplar. Huvudskriften av inkomstlängden behålles av härads- by9denskrivaren för inf öring, efter det skatteprocenten för året blivit känd, av in- Längderna* komst- och förmögenhetsskatten för varje skattskyldig, samt för användning va ^ 8 e kri och vid uppläggande av kronouppbördsboken, såvitt angår inkomst- och för- 0Ifentiigmögenhetsskatt, landstingsskatt och vägskatt. Efter kronouppbördens av- görande slutande och senast den 16 december insändes huvudskriften till länsstyrel- m- msen och blir där kompletterad med anteckningar om prövningsnämndens ändringar samt stannar därefter hos länsstyrelsen, till dess densamma jämte övriga kronoräkenskaper av länsstyrelsen insändes till riksräkenskapsverket för revision. Den ena avskriften av inkomstlängderna insändes av häradsskrivaren till länsstyrelsen senast den 15 juni och användes där för granskningsarbetet i prövningsnämnden. Sedan den försetts med anteckningar om prövningsnämndens ändringar, återsändes den till häradsskrivaren inom en vecka efter det länsstyrelsen fått mottaga huvudskriften av längden. Den andra avskriften av inkomstlängden översändes senast den 15 juni av häradsskrivaren till vederbörande kommunalstämmas ordförande att framläggas för granskning på hittills brukligt sätt, varefter densamma överlämnas till kommunalnämnden för att vara tillgänglig vid upprättande av den kommunala debiteringslängden och därefter förvaras samt senast den 15 februari året efter taxeringsåret överlämnas till ordföranden i det årets taxeringsnämnd. (104 § 1, 3 och 4 mom., 124 § andra stycket sista punkten, 125 § 1 mom. tredje stycket första punkten och 89 § 1 mom.) Prövningsnämndens ändringar i taxeringarna bliva, på sätt redan antytts, Prövningsantecknade i huvudskriften och den ena avskriften av inkomstlängderna, nämnden B De upptagas därjämte i särskilda förändringslängder med anmärkande av l a n s d e r vederbörande paragraf i prövningsnämndens protokoll. Dessa särskilda längder översändas för varje sammanträde inom fyra dagar efter justeringen av protokollet för sammanträdet, dock senast den 22 oktober, till häradsskrivaren för debitering av kronoutskylderna och återställas av häradsskrivaren till länsstyrelsen samtidigt med översändandet av huvudskriften av inkomstlängderna. Därjämte skall länsstyrelsen låta senast den 22 oktober tillställa varje kommunalstämmas ordförande en avskrift av prövningsnämndens särskilda längder i vad de angå kommunen. Avskrifterna framläggas till granskning och överlämnas därefter till kommunalnämnden för att vara tillgängliga vid den kommunala debiteringen och därefter förvaras samt senast den 15 februari året efter taxeringsåret överlämnas till ordföranden i det årets taxeringsnämnd. (124 § andra stycket, 125 § 1 mom. första stycket och 2 mom. första stycket samt 89 § 1 mom.) De vid taxeringsarbetet använda avskrifterna av inkomstlängder och prövningsnämndens särskilda längder för föregående år översändas efter nämnda arbetes avslutande till länsstyrelsen (103 § andra stycket). 2. Bestämmelserna för stad utan magistrat. Dessa skilja sig från bestämmelserna för landsbygden endast i sådana av- Fögaeriseenden, som följa därav, att de funktioner, som å landsbygden utövas av städerna.

246 kommunalstämmas ordförande och kommunalnämnd, i stad utan magistrat utövas av stadsstyrelse, resp. drätselkammare. 3. Bestämmelserna för stad med magistrat. Magi. I dylik stad verkställer vederbörande tjänsteman, sedan han från taxestrats- ringsnämndens ordförande mottagit inkomstlängden, endast en avskrift av städerna, längden. Huvudskriften framlägges genom magistratens försorg för granskLängder- n i n g och i densamma införes inkomst- och förmögenhetsskatten för varje vandT och ^kftttakyldig, sedan skatteprocenten blivit bestämd, varefter längden anoffentlig- vändes för debiteringen i kronouppbördsboken och insändes därefter senast görande den 16 december till länsstyrelsen, där den kompletteras med anteckningar m - m- om prövningsnämndens ändringsbeslut och förvaras, till dess den skall överlämnas till riksräkenskapsverket, Avskriften insändes genom magistratens försorg senast den 15 juni till länsstyrelsen och användes därefter under prövningsnämndsarbetet, varvid den förses med anteckningar om prövningsnämndens ändringsbeslut. Inom en vecka efter dét huvudskriften inkommit till länsstyrelsen, återsändes avskriften till magistraten, som överlämnar den till drätselkammaren för att vara tillgänglig vid upprättande av den kommunala debiteriugslängden och därefter förvaras samt senast den 15 februari året efter taxeringsåret överlämnas till ordföranden i det årets taxeringsnämnd (104 § 2, 3 och 4 mom., 124 § andra stycket sista punkten, 125 §. i mom. tredje stycket och 89 § 1 mom.). Prövnings- \ s tad med magistrat översändas prövningsnämndens särskilda längder n iänUderS * ^ magistraten för debitering av kronoutskylderna och skall genom magistratens försorg en avskrift av nämnda längder framläggas till granskning. Huvudskriften av de särskilda längderna återställes till länsstyrelsen samtidigt med huvudskriften av inkomstlängderna, medan avskriften av de särskilda längderna efter granskningstidens utgång behandlas på samma sätt som avskriften av inkomstlängderna. (125 § 1 mom. första och andra styckena, samma paragraf 2 mom. andra och tredje styckena samt 89 § 1 mom.) Sedan avskrifterna av inkomstlängderna och prövningsnämndens särskilda längder använts vid följande årets taxeringsarbete, översändas de till länsstyrelsen (103 § andra stycket). Ben inter- Den interkommunala prövningsnämndens ändringsbeslut kunna icke omekommu- d e p a r t bliva bragta i tillämpning på samma sätt som de lokala prövningsnings- nämndernas, men en anordning har föreslagits, varigenom en dylik tillämpnämndens ning av förstnämnda beslut kan äga rum genom de lokala prövningsnämiilängder. dernas förmedling. Det har sålunda föreslagits, att den interkommunala prövningsnämndens beslut skola med angivande av vederbörliga protokollparagrafer upptagas i särskilda längder, en för varje län och en för Stockholms stad. Dessa längder skola senast den 10 oktober översändas till vederbörande länsstyrelse och av längdföraren hos den lokala prövningsnämnden antecknas i inkomstlängder och den lokala prövningsnämndens särskilda längder på alldeles samma sätt, som är föreskrivet beträffande besluten av sistbemälda nämnd. Vid verkställigheten och den vidare behandlingen av den lokala prövningsnämndens beslut medfölja alltså den interkommunala nämndens beslut, (135 § andra stycket och 136 § 1 mom.) VirkesVad angår längdföringen vid virkestaxeringen är först och främst att taxe- märka, att denna taxering är av betydelse dels för den kommunala skogs[änåde" s ^ a ften o c ^ dels ^°> skogsvårdsavgiften. De sakkunniga hava övervägt,

247 huruvida någon sammanföring av dessa taxeringar kunde ske, men da uppbörden av dessa utskylder verkställes av olika myndigheter för vardera av dem, skulle sammanföringen endast föranleda, att en avskrift av längden finge verkställas för den ena uppbördsmyndighetens räkning och vid detta fölhållande synas särskilda längder alltjämt böra bibehållas. Härvid har också inverkat, att de fall, då kommunal skogsskatt förutsattes skola utgå och då skogsvårdsavgift skall utgivas icke alldeles sammanfalla. Längderna äro i förslaget benämnda skogsskattelängd och skogsvårdsavgiftslängd och böra båda upptaga den skattskyldige och det för hans del taxerade virkets värde (186 §). I vissa, fall skall enligt särskilda lagrum t förslaget anteckningar om särskilda förhållanden verkställas i längderna. Detta' gäller enligt 178 § 3 mom-, om försummelse av skattskyldig att fullgöra deklarationsskyldighet, vare sig denna är för handen utan anmaning eller grundas å erhållen anmaning och om försummelse att efterkomma anmaning att fullständiga avgiven deklaration, samt enligt 179 § sista stycket om underlåtenhet att efterkomma vederbörlig anmaning att förete avverknings journaler, tumlistor eller andra handlingar, som prövats vara av betydelse för taxeringen, och om underlåtenhet, att efterkomma anmaning att meddela upplysningar utöver dem, som föranledas av deklarationsformuläret, Då skogsvårdsavgift, som utgår från skyddsskog, enligt 4 § i förordningen om skogsvårdsavgift, skall redovisas till annan myndighet än övrig skogsvårdsavgift, bör skogsvårdsavgiftslängden beträffande virke, som avverkats å skyddsskog, innehålla uppgift om skogens berörda egenskap. För underlättande av skogsvårdsavgifternas uppbörd synes därjämte skogsvårdsavgiftslängden böra, liksom hittills, om möjligt innehålla uppgift om den skattskvldiges postadress. Skogsskattelängden och skogsavgiftslängden böra, i överensstämmelse med vad som gäller övriga taxeringslängder, underskrivas av taxeringsnämndens ordförande och ledamöter. Stadgandena i de avseenden, som sist nämnts, hava införts i förslagets 186 §. Efter taxeringsarbetets avslutande har taxeringsnämndens ordförande att överlämna skogsskattelängden på landet till kommunalnämnden och i stad till drätselkammaren och hava dessa myndigheter att i längden införa skogsskatten, varefter längden framlägges för granskning under minst fjorton dagar och senast den 15 juli insändas till länsstyrelsen. Skogsvårdsavgiftslängden överlämnas av taxeringsnämndens ordförande efter taxeringsarbetets avslutande omedelbart till länsstyrelsen (189 och 190 §§). Båda längderna stanna hos länsstyrelsen under prövningsnämndsarbetet och förses med anteckningar rörande prövningsnämndernas beslut om ändringar, varefter skogsskattelängden överlämnas på landet till kommunalnämnden och i stad till drätselkammaren för verkställande av debiteringen (198 § 2 mom. andra stycket). Hos dessa myndigheter kvarstanna därefter skogsskattelängderna. Skogsvårdsavgiftslängdernas överlämnande för debitering efter prövningsnämndsarbetets avslutande och deras vidare behandling regleras icke i taxeringsförordningen, utan i särskild författning, kungörelsen den 8 februari 1918 angående uppbörd av skogsvårdsavgifter m. m. (se vidare sid. 254).

248 DEKLARATIONSFORMULÄR. Beklarationer om inkomst, förmögenhet och näring.

A-förslaget.

Allmän deklaration.

Förslagen till n y a deklarationsblanketter äro utarbetade på grundval av kommunalskattekommitténs betänkande. Särskilda alternativ hava u p p r ä t t a t s för v a r t och ett av kommunalskattekommitténs tre förslag (A-, B- och C-förslagen). V a d angår de delar av blanketterna, som endast beröras a v inkomst- och förmögenhetsbeskattningen, utgå förslagen från n u gällande inkomst- och förmögenhetsskatteförordning, där ej a n n a t särskilt säges h ä r nedan. Den yttre uppställningen av blanketterna är i huvudsak l i k a r t a d med de hittills gällande deklarationsblanketterna. Till a t t börja med skall redogörelse lämnas för A-förslagets blanketter i fråga om inkomst-, förmögenhets- och näringsskattetaxering (med gemensamt n a m n kallat inkomsttaxering). Deklaration för inkomsttaxering består liksom hittills av huvudblankett och bilagor, de senare för redovisning av inkomst av fastighet och av rörelse eller yrke. Huvudblanketten ä r emellertid uppställd i två olika lydelser, beroende på deklarationens omfattning. Den ena sorten (formuläret n r 1), motsvarande den nuvarande huvuddeklarationen, är avsedd att användas å ort, där skattskyldighet till inkomst- och förmögenhetsskatt föreligger, och skall alltså omfatta all den skattskyldiges inkomst och har a v denna anledning benämnts allmän deklaration. Den a n d r a sorten (formuläret n r 2) motsvarar den inkomstuppgift, varom talas i 16 § av gällande taxerings!orordning, och skall alltså användas å ort, där deklaranten, u t a n a t t v a r a skattskyldig till inkomst- och förmögenhetsskatt, har a t t erlägga kommunal repartitionsskatt. Å denna blankett skola således upptagas de förvärvskällor i fastighet, rörelse eller yrke, som äro hänförliga till kommunen. Den h a r erhållit benämningen särskild deklaration. I den allmänna deklarationen äro avdelningarna A och B huvudsakligen överensstämmande med nuvarande avdelning A. — Avdelningen C mots v a r a r n u v a r a n d e avdelningen C I I , varjämte till denna avdelning överförts inkomst av rörelse eller yrke såsom delägare i enkelt bolag beroende på a t t dessa bolag icke äro juridiska personer. Liksom inkomsten av en fastighet, vilken ägts eller brukats av två eller flera personer gemensamt, bör deklareras under A eller B, bör inkomsten av en i enkelt bolag driven rörelse upptagas under C. — Avdelningen D motsvarar nuvarande avdelningen D med den skillnad, som nyss omnämnts under C, och med den avvikelsen dessutom, att inkomsten såsom kommanditdelägare i kommanditbolag överförts till avdelningen för inkomst av kapital, då dylik inkomst på g r u n d a v bestämmelse i 41 § i A-förslaget är a t t hänföra till inkomst a v denna förvärvskälla. — I avdelningen E, motsvarande nuvarande avdelningen C I, upptages inkomst av tjänst eller anställning. H ä r har i punkten 1 gjorts en uppdelning av dels inkomster, som härflutit av deklarantens tjänst, och dels inkomster, som hän flutit av anställning, innehavd av hans hustru. Under vardera gruppen har, i motsats till vad nu är förhållandet, u p p t a g i t s särskilda rubriker för avdrag från den intjänade inkomsten, detta på grund av önskemål att i möjligaste mån erhålla upplysning om de

gjorda avdragen. Under avdragen härstädes skulle man möjligen väntat sig det avdrag å högst 200 kronor, som gift kvinna må åtnjuta på grund av 42 § 3 mom, i A-förslaget och 25 § 1 mom. 5 st. i inkomstskatteförordningen.. Vanligen är det på detta ställe, som det för närvarande under taxeringsarbetet uppstår tvivelsmål om, huruvida avdraget är gjort eller icke. Emellertid må ju avdraget äga rum, även då inkomsten härflutit av rörelse eller yrke, varför det icke kan anmärkas enbart under avdelningen E. Författningarnas uppställning ger närmast anledning att upptaga det under allmänna avdrag, men det har befarats, att de skattskyldiga städse komma att draga av 200 kronor, även om det avdragsgilla beloppet är mindre. De sakkunniga hava därför stannat för, att avdraget städse skall göras av taxeringsnämnden sist i deklarationen sid. 3 och 4. — Under avdelningen F, motsvarande nuvarande avdelningen C III, har likaledes anvisats särskild plats för avdragen. — Sist i blanketten kommer under avdelning G inkomst av kapital. Intäktssidan här överensstämmer huvudsakligen med nuvarande avdelningen B, medan däremot under avdrag skola upptagas alla gäldräntor, som icke hänfört sig till någon förut i deklarationen angiven förvärvskälla, detta enligt 41 § i A-förslaget, varmed avses att undvika gäldränta såsom särskild rubrik under allmänna avdrag och i stället erhålla motsvarande belopp såsom avdrag för förlust å förvärvskällans kapital. — Uppställningen under allmänna avdrag är med det undantag, som förut nämnts om hustrus avdrag enligt 42 § 3 mom., alldeles överensstämmande med A-förslaget, — Förmögenhetsuppställningen är i någon mån utvidgad. Särskilda rubriker hava upptagits för »automobiler, motorbåtar och andra yttre lösören för personligt bruk» samt för »patent- och förlagsrätter, gruvor etc». Rubriken fordringar och kontanter har uppdelats i två och under den förra har upptagits särskilt vad som innestår hos banker och andra penninginrättningar och särskilt vad deklaranten eljest har att fordra. — Sid. 4 upptar sammanställning för kommunaltaxering i hemortskommunen enligt stadgandena i A-förslaget och därefter blankettens avslutning. I annat sammanhang (sid. 176) har anmärkts, att deklaration för äkta makar må avgivas gemensamt. Då i dylik händelse deklarationen måste undertecknas av båda makarna, därest den rättsliga förvaltningen i en eller annan form är delad mellan dem, har sådan formulering givits åt undertecknandet, att detta framträder. — Vad slutligen gäller den särskilda uppgiften nederst å sid. 2, har gjorts ett tillägg angående kommanditbolag med utgångspunkt därifrån, att kommunalskattekommitténs förslag om beskattning av kommanditdelägarnas inkomst från kommanditbolaget enligt samma regler, som äro stadgade beträffande aktieutdelning, komma i tillämpning jämväl vid statsbeskattningen. Den särskilda deklarationen avser, såsom av texten framgår, att bilda en Särskild sammanställning för kommunaltaxering i annan kommun än hemortskom- deklaration munen. Å sid. 1 förutsattes alltså införing endast av vad som belöper å den ifrågavarande kommunen och å sid. 2 en sammanfattning därav. Bilagorna äro 5 till antalet, en för jordbruk utan bokföring, en för jord- Bila9orbruk med bokföring, en för annan fastighet, en för rörelse eller yrke utan bokföring och en för rörelse eller yrke med bokföring. Vad beträffar skillnaden på, huruvida bokföringsbilaga eller ickebokföringsbilaga skall användas, är att märka, att till bokföring hänförts endast dubbel bokföring, alltså med vinst- och förlustkonto i huvudboken. Annan bokföring uppvisar nämligen icke resultatet av verksamheten under året, utan endast balanserna vid årets början och slut samt den uppkomna förmögenhetsöknin-

250 gen, men denna kan hava orsaker,, som sta utanför .själva verksamheten. För att lä fram resultatet av den senare, måste bokföringen innefatta ett särskilt konto över densamma, ett vinst- och förlustkonto. Den vanliga jordbruksbilagan (formuläret n r 4) utvisar en del omkastningar av posterna i den nu gällande bilagan. Dessa omkastningar äro huvudsakligen beroende på önskan att realisera ett från taxeringshåll då och då framställt önskemål, a t t ena sidan av blanketten m å t t e upptaga de kontanta intäkterna och utgifterna och andra sidan intäkter och utgifter i n a t u r a . Genom denna anordning låter otvivelaktigt mera direkt påvisas, h u r u v i d a något är a t t erinra beträffande de kontanta i n t ä k t e r n a och utgifterna eller icke. Anordningen h a r låtit sig genomföras så n ä r som på en post, nämligen undantagsförmåner i penningar. E n a n n a n princip, som de sakkuniga önskat genomföra, är, a t t skogsprodukterna sammanföras till särskilda avdelningar, detta för a t t underlätta jämförelsen med deklarationen för virkestaxering. För denna jämförelses skull måste posterna rörande skogsprodukterna göras mera detaljerade. Särskilt härigenom ha en del poster, som nu gå i så kallad tyst kvittning mot v a r a n d r a , upptagits uttryckligt i bilagan, varigenom också vunnits möjlighet till kontroll, som visat sig v a r a erforderlig. — Av detaljer i bilagan torde k u n n a framhållas följande. I intäktsspalten har under rubriken »3. För försålda produkter»' gjorts en uppdelning av posten »mjölk och produkter därav», så att försäljningen vid gården angives s ä r s k i l t . . Vid redovisning av leveranser till mejeri upptages endast det från mejeriet kontant erhållna beloppet, vilket i regel torde vara det, som jordbrukaren tecknar sig till minnes. Genom denna anordning undslipper man att bland utgiftsposterna upptaga skummjölk o. d., som använts till utfodring, varemot det blir nödvändigt a t t bland naturaförmåner upptaga smör o. d., som använts i hushållet, se sid. 2 spalt 1 I I . 2. sista posten. I sistnämnda spalt, siffran 3, upptages särskilt: skjutsar och dylika förmåner för personligt bruk. P å utgiftssidan h a r n u v a r a n d e punkten 5 uppdelats i två, 3 och 4, varigenom beträffande punkten 4 kunnat i själva rubriken sägas ifrån, att den icke gäller nyupps ä t t n i n g . För kontrollens skull upptages en särskild a n m ä r k n i n g med upplysning om, till vilket belopp nyuppsättning skett. E n likartad anmärkn i n g angående ny-, till- eller ombyggnad har insatts under a v d r a g för underhåll av byggnader och stängsel. Under rubriken »Räntor» nederst pä sid. 1 har en uppdelning skett, så att odlings- och vattenavtappningslån skall angivas särskilt, varigenom någon kontroll kan övas på att amorteringen icke kommer med. Det h a r icke varit möjligt att å deklarations bilagorna bereda utrymme för en detaljerad uppställning, innefattande formulär för uppdelning å olika kommuner av inkomsten från för kommunerna gemensam förvärvskälla. Såväl beträffande inkomst av fastighet, rörelse eller yrke som beträffande näringsskattevärde h a r det stannat vid vissa upplysningar i de tryckta anvisningarna. Förhållandena äro alltför skiftande och fördelningsgrunderna alltför många, att de skulle lämpa sig för upptagande i blankettform. — Deklarationen om näringsskattevärde ä r upptagen pä samma blankett som inkomstdeklarationen och så är förfaret jämväl vid rörelse eller yrke, varigenom deklaranterna bli på ett särdeles uttryckligt sätt erinrade om sin deklarationsskyldighet rörande n ä r i n g . Jordbruksbilagan, då bokföring föreligger, kommer a t t omnämnas efter rörelsebilagorna.

251 Bilagan rörande annan fastighet (formuläret nr 6) upptager i ingressen Bilagan a n v i s n i n g a r grundade å två lagstadganden, om vilka särskild upplysning a ™^,® ansetts erforderlig, nämligen inkomstens redovisande i visst fäll såsom in- stighet. komst av rörelse eller yrke samt reglerna om bostadsföreningar och bostadsaktiebolag. I en särskild a n m ä r k n i n g under »2. Diverse omkostnader» hava intagits reglerna om att avlöning till vice värd m. fl. och utgifter för vattenförbrukning m. m. må upptagas endast beträffande hyresfastigheter och a t t avdragen för försäkring och reparationer icke m å överstiga de redovisade intäkterna. I en särskild parentes under avdraget för reparation och underhåll bör lämnas upplysning om havda kostnader för ny-, till- eller ombyggnad. Rörelsebilagan, då bokföring ej föreligger (formuläret nr 7) är uppställd Bilagan med helt a n n a n utgångspunkt än den nu gällande bilagan för samma fäll. fö1' rörelse N u v a r a n d e bilagan utgår ifrån, att rörelseidkaren skall som intäkt upp- "J^ 11 ^." taga bruttoförsäljningen under året. Detta innebär, dels att han skall upp- fö,-ing. taga sådan under året verkställd försäljning, för vilken kredit lämnats, och dels att han skall utelämna sådana influtna likvider, som hänföra sig till tidigare års försäljningar. Den Första delen är rörelseidkaren möjligen i s t å n d att uppfylla, men i det senare avseendet står han nog ofta inför svårigheter, som han har stort besvär att övervinna. Förhållandet ä r nämligen ofta det, a t t även om rörelsen varit ganska omfattande, uppgöras visserligen balanser vid årets början och vid årets slut, men bokföringen däremellan inskränker sig till en kassaredogörelse. Om man uppställer rörelsebilagan med utgångspunkt från detta faktiska förhållande, kommer den a t t se ut som formuläret nr 7. Enligt denna uppställning upptagas under posten 2 såsom intäkter under aret influtna belopp, även likvid för fordringar. För a t t få borträknade belopp, som hänföra sig till tidigare å r s försäljningar, har upptagits avdragsposten »7. fordringar i rörelsen eller yrket vid årets början» och för att få med kreditförsäljningarna under året h a r upptagits intäktsposten 5. fordringar i rörelsen eller yrket vid årets slut». P å motsvarande sätt har förfarits beträffande utgiftssidan, sålunda posten »8. under året utgivna belopp, även likvid för skulder», posten »1. skulder i rörelsen eller yrket vid årets början» och posten »11. skulder i rörelsen eller yrket vid årets slut». Uppställningen i övrigt innebär ett utförande i blankett form ax stadgandena i A-förslaget. U t r y m m e t å blanketten har icke medgivit att under punkten 8 e) göra lika omfattande specifikation som för närvarande. Under posten 10 b) h a r för kontrollens skull u p p t a g i t s två rader för maskiners och inventariers värde vid föregående t a x e r i n g och för under året inköpta maskiner och inventarier. Bokföringsbilagan för rörelse eller yrke (formuläret n r 8) u t g å r från de Bilagan för bruttovinster, de olika driftkontona utvisa, i motsats till den n u v a r a n d e bi- röreisemed lagan, som utgår från nettovinsten. Vad själva blankettens text angår, d u ^räg 0 k blir, om man väljer den ena eller den andra utgångspunkten, skillnaden endast en formuleringsfråga. Det gäller enbart, vilket som ä r mest praktiskt. Så gott som alla taxeringsmän torde emellertid h a v a funnit, att den nuvarande bilagan vållar deklaranterna svårigheter, ehuru bilagans uppställn i n g ju självklart är teoretiskt riktig. Utgår man från bruttovinsten, ä r det av vikt, att dylik vinst medtages endast från de konton, som vidkomma själva rörelsen, i bilagan ha de benämnts driftkonton och i a n v i s n i n g a r n a definierats såsom konton, som äro avsedda för redovisande av omsättningen av produkter och varor i verksamheten eller i viss del därav. Exemplifieringen i själva bilagan upptager Varnkonto och Tillverkningskonto. —

252 Vare sig m a n u t g å r från bruttovinsten eller nettovinsten, måste en del poster tillkomma och en del avgå, Emellertid kan bokföringen vara så anordnad, att detta förhållande är iakttaget redan i böckerna. Några exempel: posten »3. personliga utgifter, hushållskostnader o. d.» skall tilläggas bruttovinsten, men naturligtvis endast under den förutsättningen, att beloppet i bokföringen minskat bruttovinsten och alltså påförts något driftkonto. Samma ä r förhållandet med posten »4. allmänna skatter», posten »5. kostnad för n y a n l ä g g n i n g a r m. m.», posten »6. avskrivningar» etc. Det ä r nödvändigt a t t beträffande varje post göra ett dylikt förbehåll och a t t iakttaga det, för att deklarationen skall bliva riktig. Alldeles detsamma gäller en uppställning, som u t g å r från nettovinsten, fastän det endast på vissa ställen iakttagits i den n u v a r a n d e bilagan. Dessa förbehåll kunna u n d v a r a s endast under den förutsättningen, a t t för all bokföring stadgas vissa regler, som åstadkomma förbehållens iakttagande redan i själva bokföringen. Bilagan lör Vad nu sagts oni rörelsebilagan med bokföring gäller även jordbruksbimeddub^ei l a g a n m e d bokföring (formuläret n r 5). Där h a r emellertid angelägenheten bokföring. a v e n r i k t i g värdesättning å naturaförmåner från fastigheten ansetts så starkt framträdande, a t t en särskild anordning vidtagits för a t t få fram, a t t det verkliga och icke det bokförda värdet bör läggas till grund för inkomstberäkningen. Bilagan börjar alltså med »I. Naturaförmåner enligt ortens pris» och »II. Saluvärdet av produkter och råämnen, som förädlats eller förbrukats å annan fastighet än den ifrågavarande eller i rörelse eller yrke». Först därefter kommer »III. Bruttovinster, minskade med däri ingående belopp för naturaförmåner enligt I samt produkter och råämnen enligt II». Uppställningen är i övrigt likartad med rörelsebilagan med bokföring. Uppgifter Ä baksidan av rörelsebilagorna hava nä ringsskattedeklarationerna uppf0r S t l g S t a g : i t s - H u v u d p a r t e n av dessa innefattar en uppställning av schemat i anvisningarna till 18 § i kommunalskattelagen med en kolumn för bokfört värde och en kolumn för verkligt värde. Den förra kolumnen finnes upptagen jämväl å formuläret n r 7, som visserligen ä r avsett a t t användas a v rörelse- och yrkesidkare u t a n dubbel bokföring, men som alltså kommer a t t begagnas av många näringsidkare med bokföring, som icke uppfyller den n ä m n d a pretentionen. De sakkunniga tänkte sig från början, a t t formuläret skulle upptaga en fullständig balansräkning, ur vilken de relevanta posterna skulle utbrytas. Detta visade sig emellertid fordra en synnerligen omfattande blankett och egentligen v a r a onödigt, då en avskrift a v balanskontot i alla fäll skall medfölja deklarationen. De olika tre alternativen i näringsskattedeklarationen äro en direkt följd av A-förslagets bestämmelser. F ö r vissa, företag bestämmes enligt kommunalskattekommitténs förslagnäringsskattevärdet efter särskilda grunder. Detta gäller, vad rörelseidkare framgår, staten, försäkringsanstalter samt banker och a n d r a penningföretag. Dessa deklaranter skola beträffande inkomsten deklarera å formuläret nr 8 och hava därför särskilt upptagits å sid. 2 av n ä m n d a formulär. Någon detaljerad uppställning för deras del h a r icke ansetts erforderlig. AnvisAnvisningarna till deklarationen med bilagor hava upptagits på särskilt ningar. a r k i enlighet med vad som praktiserats de två senaste åren. Sid. 1 ä r fortfarande anslagen åt de processuella reglerna, medan övriga anvisningar i fullständigare skick än hittills upptagits å sid. 2, 3 och 4.

253 B- och C-förslagens bestämmelser om garantiskatt hava föranlett, a t t B- och 0uppgifterna för kommunaltaxeringen uteslutits från huvudblanketten och inslagen. upptagits på särskilda bilagor. Dessa äro direkt uppställda efter lagtexten och hava beträffande B-förslaget m å s t uppdelas i ett flertal blanketter för särskilda fall, för a t t icke deklaranter med endast en ifrågakommande förvärvskälla, t. ex. rörelse, skall behöva gå igenom hela den text, som vidkommer a n n a n förvärvskälla, t. ex. fastighet. Uppdelningen i särskilda bilagor h a r i sin t u r gjort, a t t de sakkunniga beträffande B- och C-förslagen ansett nödigt uppgöra en särskild blankett för deklaranter, som icke haft inkomst av vare sig fastighet, rörelse eller yrke (formulären n r 11 och 24). Då för dessa inkomsttagare något garantia v d r a g icke förekommer, h a v a uppgifterna för den kommunala taxeringen k u n n a t i n r y m m a s å huvudblanketten och blanketten b a r dessutom räckt till a t t u p p t a g a de nödiga anvisningarna. ö v r i g a blanketter till B- och C-förslagen äro i mesta möjliga m å n grundade på A-förslagets blanketter och beträffande stora partier alldeles likalydande med dem. Virkesdeklarationen till A-förslaget (formuläret n r 9) har på grund av Virkesdeförslagets bestämmelser erhållit en särskild rubrik för virke till husbehov, kiarationer i någon mån specificerad på sätt a v formuläret framgår. " B- och C-förslagens virkesblankett (formuläret n r 22) är uppdelad i tre avdelningar, nämligen dels för avverkat virke, dels för skog, vartill avverkningsrätt upplåtits under beskattningsåret, och dels för skog, vartill avverkningsrätt upplåtits under beskattningsåret, och dels för skog vartill avverkningsrätt tidigare upplåtits, men för vilken skatt skall utgöras under taxeringsåret. Å fastighetsblankettema (formulären n r 32—35) äro n ä m n v ä r d a ändrin- Fastigg a r gjorda endast beträffande vederbörande nämnders anteckningar och hetsdeklaratloner g r u n d a s dessa ä n d r i n g a r å önskan att åt berörda anteckningar bereda större överskådlighet.

IM

FÖLJDFÖRFATTNINGAR.

Enligt 29 § i lagen den 11 oktober 1912 om skogsaccis och om virkestaxering åligger det kommunalnämndens ordförande, där skogsvärdsavgift för avverkat virke utgöres, att i samband med upprättandet av skogsaccis'ängd upprätta en särskild längd, kallad skogsvårdsavgiftslängd, däri för en var upptages det skogsvärde, för vilket han inom kommunen taxerats, den skogsvårdsavgift, som därå, enligt vad särskilt är stadgat, belöper, samt i förekommande fall vissa anmärkningar och anteckningar på sätt stadgas beträffande skogsaccisslängd. Motsvarande bestämmelser hava upptagits i 186 § i förslaget till taxeringsförordning, så när som beträffande införande av uträknad skogsvärdsavgift, varom stadgande ansetts icke böra intagas i taxeringsförordningen. Förordningen om skogsvärdsavgift den 11 oktober 1912 innehåller i 3 § följande stadgande: Skogsvärdsavgift debiteras, uppbäres och redovisas i sammanhang med kronoutskylderna i den ordning, Kungl. Maj:t därom föreskriver. Bestämmelser härom äro meddelade i kungörelsen den 8 februari 1918 angående uppbörd av skogsvårdsavgifter m. in. Denna kungörelse innehåller i 1 § stadganden om införande i skogsvårdsavgiftslängden av de rättelser i påförda avgiftsbelopp, som föranledas av prövningsnämndens ändringar beträffande virkestaxeringen, om upprättande genom länsstyrelsens försorg av sammandrag över skogsvårdsavgiftslängderna och om översändande av samma, längder med sammandrag till vederbörande debiteringsförrättare med order om debitering. Då stadgandena om införande i skogsvårdsavgiftslängderna av uträknade skogsvårdsavgiften synas närmast höra hemma i debiteringsförfattningen, hava de sakkunniga uppgjort härav betingat förslag till kungörelse om ändrad lydelse av 1 § i berörda kungörelse den 8 februari 1918. Däri föreslås i 1 inom., att, så snart skogsvårdsavgiftslängderna jämlikt 189 § i taxeringsförordningen inkommit till Kungl. Maj:ts befallningshavande, dessa längder skola översändas i fögderi till vederbörande hä- ] radsskrivare och i stad med magistrat till magistraten, varefter häradsskrivaren eller vederbörande tjänstemän i stad h a r att uträkna och i skogsvårdsavgiftslängden införa den skogsvårdsavgift, som skall påföras varje skattskyldig. Därjämte upptages i samma moment stadgande om längdernas insändande till Kungl. Maj:ts befallningshavande senast den 15 juli. Sistnämnda datum överensstämma med stadgandena dels i 104 § i taxeringsförordningen om tid för insändande av sammandrag av inkomsttaxeringslängderna och dels i 190 § i samma förordning om tid för insändande av skogsskatteläiigderna. Då införandet av skogsvårdsavgift e m a sålunda tänkts skola åligga vederbörande debiteringsförrättare, h a r upprättandet av sammandrag av skogsvårdsavgiftslängderna jämväl ansetts böra ankomma på debiteringsförrättaren. I följd härav har stadgande härom intagits i nyssberörda moment.

255 I 2 mom. h a v a nuvarande stadganden i 1 § i förevarande kungörelse upptagits med uteslutande av bestämmelsen om upprättande av s a m m a n d r a g över skogsvårdsavgiftslängderna. Därjämte har den redaktionella avfattningen något förändrats samt den tid, inom vilken längderna efter avslutat prövningsnämndsarbete skola med order om debitering överlämnas till vederbörande debiteringsförrättare, bragts till överensstämmelse med stadgandet i 125 § 1 mom. om översandande av prövningsnämndens särskilda längder till debiteringsförrättarna. De sålunda föreslagna stadgandena skola enligt bestämmelse i 3 mom. av | förevarande paragraf icke äga tillämpning i Stockholm. I stället hava i upprättat förslag till kungörelse om ändrad lydelse a v § 1 och § 4 mom. 1 i kungörelsen den 1 april 1921 angående nytt reglemente för uppbördsverket i Stockholms stad intagits erforderliga bestämmelser om debitering och uppbörd av skogsvårdsavgift i Stockholm. I 44 § 1 mom, i lagen om skogsaccis och om virkestaxering stadgas, dels Ersättatt av skogsaceismedel skall, där sådana för året Utgå, efter kommunal- »™0 för stämmans prövning bestridas skälig ersättning till kommunalnämndens J*v \^£j. ordförande för hans besvär med taxeringsarbetet, varjämte kostnader för vårdsblankettryck, postavgifter och a n d r a nödiga utgifter skola gäldas av avgifter. samma medel, dels ock a t t vederbörande skogsvårdsstyrelse skall, i h ä n delse jämväl skogsvårdsavgift på grund av taxeringen utgått, till bestridande av nyes-berörda kostnader lämna bidrag av skogsvårdsmedel ej mindre med ett belopp, motsvarande två procent av belöpande skogsvårdsavgift enligt den av kommunalnämnden verkställda taxering intill högst fyra tiondedelar av det kommunalnämndens ordförande tillerkända arvode för taxeringsarbetet, än även kostnadsbeloppet för blanketter till skogsvårdsavgiftslängd. I 2 mom. till samma paragraf äro därjämte stadganden meddelade om gäldande av kostnaden för virkestaxering för det fall, att icke skogsaccis, men väl skogsvårdsavgift skall utgå. Vid utarbetandet av sitt förslag till bestämmelser rörande kostnaderna för taxeringsarbetet hava de sakkunniga funnit sig böra föreslå, att s a m m a kostnader, i den mån de icke hänföra sig till vissa av kommun, landsting eller skogsvårdsstyrelse utsedda medlemmar i beskattningsnämnden, skola bestridas av statsmedel. Angående skälen härför hänvisas till framställningen å sid. 231. I följd h ä r a v upptages i förslaget icke något stadgande om bidrag till kostnaderna för taxeringsarbetet från skogsvårdsstyrelserna i annan mån än som avser ersättning till skogsvårdsstyrelsens ombud i taxeringsnämnden. Emellertid synes det icke böra åläggas vederbörande debiteringsförrättare att påföra skogsvårdsavgift utan särskild ersättning härför. Det uttalades visserligen av de för utredning a v frågan rörande omläggning av skogsvårdsavgifterna tillsatta sakkunniga i deras den 15 februari 1912 dagtecknade promemoria tsid. 25 i propositionen nr 208 till 1912 å r s riksdag), att det arbete med debitering och uppbörd av skogsvårdsavgifterna, som enligt de sakkunnigas sedermera godI kända förslag skulle påläggas uppbördsmyndigheterna, enligt de sakkunnigas förmenande ej skulle bliva synnerligen betungande. Men förhållandet lärer bliva ett annat, därest påföringen av skogsvårdsavgifterna i skogsvårdsavgiftslängderna skall åläggas debiteringsförrättarna, Beaktas bör jämväl, att antalet debiteringsposter torde icke oväsentligt ökas, därest på sätt kommunalskattekommittén föreslagit husbehovsvirket skall dragas under virkestaxering med ty åtföljande skyldighet a t t utgöra skogsvärdsavgift. Vid sådant förhållande hava de sakkunniga

256 ö v e r v ä g t på vad sätt ersättning bör beredas debiteringsförrättarna för der a s befattning med uträknandet och påförandet a v skogsvårdsavgifter och s t a n n a t för a t t föreslå enahanda bestämmelser, som n u gälla för debitering av landstingsskatt. Härom stadgas i förordningen den 15 juni 1922 med särskilda föreskrifter angående ersättning för debitering och uppbörd a v landstingsskatt m. m. följande: »Ersättning för debitering skall såväl till häradsskrivare som till kronouppbördstjänsteman i stad utgå med en och två tiondels procent a den -del a v uppbörden, som ej överstiger etthundratusen kronor, nio tiondeLs procent å den del av uppbörden, som överstiger etthundratusen men ej trehundratusen kronor, sex tiondels procent å den del av uppbörden, som överstiger trehundratusen kronor, men ej femhundratusen kronor, och tre tiondels procent å den del av uppbörden, som överstiger femhundratusen kronor. D ä r å äldre stat kvarstående häradsskrivare icke är skyldig a t t underkasta sig minskning i honom tillkommande sportelinkomster, skall ersättning till sådan tjänsteman utgå efter hittills gällande grunder. E r s ä t t n i n g e n beräknas för varje kalenderår å det belopp, som hos länsstyrelsen bokförts såsom under kalenderåret influtit.» Till jämförelse må nämnas, a t t enligt 2 § i kungörelsen den 22 oktober 3886 angående uppbörd av avgifter till vissa å ömsesidighet grundade försäkringsanstalter ersättning till häradsskrivaren för debitering av försäkringsavgifter, varom förmäles i kungörelsen, skall u t a n någon begränsning uppåt utgå med en och en halv procent å det debiterade beloppet. Denna debitering, som grundas å en av vederbörande försäkringsanstalt a v l ä m n a d specifik förteckning, lärer v a r a förenad med mindre arbete än som torde följa av de sakkunnigas förslag a t t ålägga debiteringsförrättarna jämväl påföringen i skogsvårdsavgiftslängderna. H u r u v i d a de sakkunnigas förslag kommer att medföra ökat betungande av skogsvårdstyrelserna, kan icke u t a n en omfattande undersökning avgöras. Härför skulle erfordras uppgift från samtliga skogsvårdsstyrelser om deras hittillsvarande kostnader för virkestaxeringen, men efter vad under h a n d erfarits från en skogsvårdsstyrelse är det förenat med åtskilligt besvär att åstadkomma dylika uppgifter, då kommunerna pläga mycket oregelbundet uttaga skogsvårdsstyrelsens bidrag till taxeringskostnaderna, stundom först efter flera års förlopp. De sakkunniga hava därför avstått från a t t åstadkomma dylik utredning. Såsom i viss mån belysande må dock meddelas beloppen av debiterad skogsvårdsavgift och debiterad landstingsskatt för åren 1918—1923 för hela riket i jämna kronor. Å r

1918 1919 1920 1921 1922 1923 Insändande av taxeringslängder till riksräkenskapsverket.

Skogsvårdsavgift

Landstingsskatt

4,197,135 3,883,086 3,694,305 3,426,120 2,060,796 2,560,822

41,104,031 55,640,295 74.502,960 68,764,278 48,058,660 40,656,155

Efter upphörandet av bevillningen såsom skatteform l ä r e r riksräkenskapsverket för den på verket ankommande revision a v avgiftspåföringen icke längre hava behov av fastighetslängderna. Vinner de sakkunnigas förslag om upphörande av riksräkenskapsverkets granskningsrätt av vissa taxeringsåtgärder och om dess inskränkande till a t t avse allenast skatte-

257 uträkningen i egentlig bemärkelse bifall, torde verket icke heller behöva tillgång till taxeringsnämndernas och prövningsnämndernas protokoll. P å grund h ä r a v och då enligt förslaget till taxeringsförordning (104 § 4 mom. och 125 § 1 mom. a n d r a stycket) inkomstlängderna och prövningsnämndens särskilda längder skola a v vederbörande häradsskrivare och magistrater insändas till länsstyrelsen inom den 16 december under taxeringsåret, hava de sakkunniga uppgjort förslag till kungörelse om ändrad lydelse a v 1 och 26 §§ i kungörelsen den 21 december 1917 med föreskriften angående medelsförvaltningen i länen, enligt vilket förslag inga a n d r a taxeringslängder skola insändas till riksräkenskapsverket ä n inkomstlängderna och prövningsnämndens i 124 § a n d r a stycket i taxeringsförordningen omförmälda särskilda längd, varjämte stadgandet i n u v a r a n d e mom. 3 till 1 § i förevarande kungörelse om insändande av taxeringslängder till länsstyrelsen uteslutits.

KUNGL. REMISSER. 1. I skrivelse den 27 april 1925, nr 116, anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t täcktes taga i övervägande, huruvida och på vilket sätt skattskyldige i händelse av dubbeltaxering må kunna beredas lättnad vid erläggande av dem påförda skatter. Genom nådig remiss den 1 september 1923 har denna skrivelse överlämnats till de sakkunniga för att av dem tagas i övervägande vid fullgörande av det åt. dem lämnade uppdraget. I riksdagsskrivelsen framhålles, att det för skattebetalare, som råkat bliva dubbelbeskattade, måste kännas såsom synnerligen betungande att erlägga skatt på två håll, så länge prövningen om deras rätta taxering pågår. Erfarenheten gåve också vid handen, att sådan dubbeltaxering, varom här vore fråga, ingalunda vore någon sällsynt företeelse. Visserligen förekomme redan nu, att dubbeltaxering inom två kommuner i samma län kunde upphävas genom den i enlighet med förordningen den 12 maj 1922 tillkomna s. k. lilla prövningsnämnden, men i övriga fall måste kammarrättens prövning avvaktas, innan rättelse kunde ske. 1921 års riksdag hade visserligen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhållit om utredning angående en rationell skatteuppbörd, men en utredning i detta ämne torde mera komma att taga sikte på den tekniska anordningen av själva skatteuppbörden än på förevarande spörsmål. Det torde därför vara lämpligt att något taga i övervägande, vilka åtgärder kunde vidtagas för undvikande av dubbelbeskattning. Möjligt vore att vissa restriktiva bestämmelser beträffande en persons mantalsskrivning på annan ort än den, där han lämnat mantalsuppgift, skulle förekomma dubbelskrivningar med därav följande dubbeltaxering. Likaså vore antagligt, att ett ytterligare utvecklat underrättelseväsen mellan taxeringsmyndigheterna och den skattskyldige skulle inverka något i samma riktning, men fråga vore dock, huruvida ett ytterligare betungande av dessa myndigheter kunde vara lämpligt, då hela ändamålet i alla fall ej vunnes på denna väg. — I skrivelsen framhålles vidare den möjligheten, att uppskov med erläggande av endera skattebeloppet skulle kunna medgivas efter prövning av förslagsvis vederbörande länsstyrelse i avbidan på taxeringsfrågans prövning. Sistnämnda förfarande kunde givetvis i första hand avse endast kronoutskulder. Huruvida och i vad mån beträffande kommunalutskylder liknande anordning kunde vidtagas, borde tagas i övervägande vid utredningen i ärendet. De sakkunniga hava, på sätt i det förut anförda framhålles, förslagit icke allenast bibehållande av den genom förordningen den 12 maj 1922 tillkomna särskilda prövningsnämnden utan även inrättande av en särskild dylik nämnd, bildad inom den interkommunala prövningsnämnden, åt vilken sistnämnda särskilda nämnd avses skola överlämnas prövning av extraordinära besvär, som avse taxering i mer än ett län. Genom sistnämnda anordning åsyftas att även för dylika besvärsmål vinna de fördelar, som äro förknippade med de särskilda prövningsnämnderna i länen. Ytterligare hava de sakkunniga föreslagit vissa åtgärder för åstadkommande av en sorgfällig granskning av taxeringarna genom vederbörande landskamrerare, respektive

259 uppbördskamreraren i Stockholm ävensom, genom vissa föreskrifter i fråga om längdföringen, sökt underlätta granskningen beträffande skattskyldiga, som taxerats på annan ort än mantalsskrivningsorten. De sålunda föreslagna åtgärderna torde i viss mån verka förebyggande för dubbelbeskattningar. Den i riksdagsskrivelsen berörda frågan om ett utvidgat underrättelseförfarande mellan taxeringsmyndigheterna och den skattskyldige har av de sakkunniga behandlats å sid. 145 här förut i betänkandet och inhämtas därav, att de sakkunniga funnit sig icke böra beträffande detta spörsmål intaga annan ståndpunkt än nu gäller. I vad mån åtgärder beträffande uppbördsförfarandet kunna anses erforderliga för vinnande av riksdagsskrivelsens syfte lärer falla utanför de sakkunnigas uppdrag. 2. Genom nådig remiss den 24 september 1923 hava till de sakkunniga, för att av dem tagas i övervägande vid fullgörande av det åt dem lämnade uppdrag, överlämnats följande handlingar, nämligen: a) protokoll, hållet vid sammanträde inför statsrådet och t. f. chefen för finansdepartementet med landskamrerarna i rikets län och kamreraren i överståthållarämbetet rörande vissa taxeringsfrågor den 11 december 1917; b) en den 1 december 1920 av Eric Bostedt m. fl. i uppgiven egenskap av förtroendemän för löntagare i J ä r n a till chefen för finansdepartementet ingiven skrivelse med hemställan om åtgärder för en noggrannare kontroll över skattskyldigas inkomstdeklarationer, bl. a. genom utseende av lämpliga personer såsom kronoombud i taxeringsnämnden; c) tvenne den 25 februari 1921 och den 7 mars 1921 dagtecknade promemorior angående ifrågasatt höjning av den häradsskrivarna tillkommande ersättning för avskrifter av taxeringslängder ävensom av statskontoret däröver den 10 mars 1921 avgivet underdånigt utlåtande; d) av länsstyrelsen i Hallands län den 10 oktober 1922 till Kungl. Maj:t avlåten underdånig framställning om införande av skyldighet för kvarnar, sockerfabriker, slakterier och mejerier att lämna uppgift till taxeringsmyndigheterna om verkställda inköp av vissa jordbruksprodukter ävensom av kammarrätten däröver den 15 mars 1923 avgivet underdånigt utlåtande; e) av Sveriges industriförbund den 23 november 1922 till Kungl. Maj:t avlåten underdånig framställning om sådan ändring av 17 § i taxeringsförordningen, att orden »på den uppgiftsskyldiges eget äventyr» uteslutas och i stället införes uttryckligt stadgande av innebörd, att, om med posten bevisligen i rätt tid insända uppgifter blivit försenade eller icke kommit fram, den i 18 § i förordningen stadgade påföljden icke skall vinna tilllämpning, ävensom av kammarrätten den 14 december 1922 däröver avgivet underdånigt utlåtande. Tvenne av de vid omförmälda möte den 11 december 1917 behandlade frågorna, nämligen om tillämpning av enhetliga normer vid uppskattning av fast egendom och om behovet av en central organisation för meddelande av upplysningar och råd vid beskattningslagarnas tillämpning, hava av de sakkunniga behandlats i avdelningarna om allmän fastighetstaxering och om stadigvarande biträden åt taxeringsmyndigheterna, och få de sakkunniga hänvisa till vad där yttras. Vid mötet överlades jämväl om enhetliga normer för avdrag vid inkomstberäkning, särskilt för värdeminskning å byggnader och inventarier, samt om värdesättning av uti förmögenhet ingående värdehandlingar vid taxering till inkomst-och förmögenhetsskatt, Beträffande dessa frågor hålla de sakkunniga före, att taxeringsförordningen icke bör upptaga några särskilda normerande bestämmelser. I den mån sådana kunna anses

260 behövliga torde det böra tillkomma Kungl. Maj:t att med ledning av praxis och den ytterligare utredning, som kan anses behövlig, utfärda sådana. De sakkunnigas förslag om uppdrag åt Kungl. Maj:t att utfärda särskilda föreskrifter och anvisningar rörande taxeringsförordningens tillämpning lämnar möjlighet härför. Därjämte torde, i händelse de sakkunnigas förslag om förordnande av en särskild person att stå till landskamrerarnas förfogande för råd och upplysningar i taxeringsangelägenheter och att verka för enhetlig tillämpning av skatteförfattningarna vinner bifall, denna person komma att verka för befrämjandet av en sådan likformig taxering. Den under c) berörda frågan kommer att här nedan särskilt behandlas i samband med framställning från länsstyrelsen i Gotlands län om ändrade bestämmelser rörande ersättning åt häradsskrivarna för upprättande av avskrifter av taxeringslängder. Framställningarna under b), d) och e) hava beaktats vid utarbetandet av förslag till taxeringsförordning. 3. Genom nådig remiss deii 8 oktober 1923 har till de sakkunniga, för att av dem tagas i övervägande vid fullgörandet av det åt dem lämnade uppdraget, överlämnats bestyrkt avskrift av en av Aug. Henricson m. fl. den 4 september 1923 till Kungl. Maj:t avlåten underdånig framställning angående ändring av gällande bestämmelser rörande beskattning av jordbrukets inkomster i sådan riktning, att lantbrukare skulle slippa deklarera för inkomst av jordbruksfastighet och i stället betala skatt efter fastigheternas värde, i vilket avseende deras jordbruksvärde syntes vara ett lämpligt skatteobjekt med vederbörlig hänsyn tagen därjämte till avdrag för skuldräntor och undantagsförmåner. Vid övervägande av denna framställning hava de sakkunniga med hänsyn till de principer, som ligga till grund för nuvarande och föreslagna beskattningslagar, funnit åtgärder i den riktning, framställningen avser, icke kunna av de sakkunniga förordas. 4. Genom nådig remiss den 15 februari 1924 blevo de sakkunniga anmodade avgiva yttrande över en till finansdepartementets lagbyrå ingiven promemoria, i vilken hemställdes om övervägande, huruvida icke den skyldighet, som åvilade förmyndarekammare och godemän för tillsyn å förmynderskap att avgiva uppgifter till ledning för vissa omyndigas taxering, borde upphävas. I anledning av denna remiss avgåvo de sakkunniga utlåtande den 7 mars 1924, varom hänvisas till framställningen å sid. 103. 5. Genom nådig remiss den 4 mars 1924 har till de sakkunniga, för att av dem tagas i övervägande vid fullgörandet av det åt dem lämnade uppdraget, överlämnats en av riksräkenskapsverket den 29 februari 1924 till Kungl. Maj:t avlåten underdånig framställning om vidtagande av vissa åtgärder till förebyggande av liknande förbiseenden med avseende å behandling av taxeringsfrågor, som inträffat i ett i skrivelsen omförmält fall. Rörande denna framställning hänvisas till de sakkunnigas yttrande å sid. 218 härovan. 6. Genom nådig remiss den 16 juli 1924 har till de sakkunniga, för att av dem tagas i övervägande vid fullgörande av det åt dem lämnade uppdraget, överlämnas en den 1 juni 1924 dagtecknad, av trafiktjänstemännens

261 riksförbund till Kungl. Maj:t avlåten underdånig framställning med vissa önskemål rörande de sakkunnigas arbete. De sakkunniga hava tagit de i skrivelsen framställda önskemålen under övervägande vid utarbetandet av förslag till taxeringsförordning. 7. Genom nådig remiss den 18 augusti 1924 har till de sakkunniga, för att tagas i övervägande vid fullgörande av deras uppdrag, överlämnats en av Aron Andersson den 15 augusti 1924 till chefen för finansdepartementet avlåten framställning angående åtgärder till förebyggande av att taxeringsnämnderna överskrida sin befogenhet. De sakkunniga hava tagit framställningen under övervägande och funnit några särskilda åtgärder i den av Aron Andersson föreslagna riktningen icke av något verkligt behov påkallade. 8. Genom nådig remiss den 8 september 1924 har till de sakkunniga, för att tagas i övervägande vid fullgörande av dess uppdrag, överlämnats en av riksräkenskapsverket den 20 augusti 1924 till Kungl. Maj:t avlåten underdånig framställning angående för högt debiterade skattebelopps restituerande till vederbörande. Rörande denna framställning hänvisas till de sakkunnigas yttrande å sid. 220 härovan. 9. Genom nådig remiss den 3 mars 1925 har till de sakkunniga, för att av dem tagas i övervägande vid fullgörandet av det åt dem lämnade uppdraget, överlämnats akten rörande en av länsstyrelsen i Gotlands län uti skrivelse den 15 augusti 1924 väckt fråga om ändring i gällande bestämmelser rörande den häradsskrivare tillkommande ersättning för avskrifter av taxeringslängderna. Länsstyrelsen i Gotlands län anför i sin skrivelse, att behov yppats av bestämmelse rörande sättet för verkställande av dylika avskrifter till förhindrande av att kostnaderna för arbetet bliva onödigt betungande för statsverket. Det hade i visst fall befunnits, att taxeringslängderna direkt avskrivits med upptagande av samtliga i originallängderna förekommande rättelser ävensom namn å personer, som förslagsvis blivit där uppförda, utan att taxering senare av vederbörande nämnder åsatts. Att upptaga dylika rättelser och namn i avskrifterna vore givetvis ej erforderligt för ändamålet. Hade i avskrifterna endast upptagits personer, som vederbörligen taxerats och därvid i regel använts allenast en rad för varje person, skulle kostnaderna kunnat väsentligen reduceras. Ett skillnadsbelopp av omkring 500 kronor hade i sådant avseende uträknats mellan tvenne i folkmängd jämnställda fögderier. Länsstyrelsen hade visserligen icke ansett sig kunna vägra utbetalning av ersättning för verkliga antalet skrivna ark, men ansåge sig böra anmäla det uppmärksammade förhållandet för den åtgärd, Kungl. Maj:t kunde finna lämpligt vidtaga. I samband därmed förordade länsstyrelsen sådan ändring av förevarande ersättningsbestämmelser, att ersättning komme att utgå, i stället för såsom hittills efter en krona arket, med en krona för varje 30-tal i inkomstlängd taxerade personer och för varje 30-tal i fastighetslängd för skattskyldiga upptagna jordeboks- och jordregisternamn samt i övrigt enligt hittills gällande grunder. I ärendet hade styrelsen för Sveriges häradsskrivareförening den 22 september 1924 på anförda skäl avstyrkt ändring i nu gällande bestämmelser, men, för det fall att Kungl. Maj:t skulle finna skäl till ändring beträffande ifrågavarande ersättningsbestämmelse, förordat, att ersättningen måtte bestämmas till en krona för

262 varje 30-tal i avskrift av inkomstlängd upptagna personer och för varje 30-tal i avskrift av fastighetslängd upptagna fastigheter. Över förevarande framställning hade infordrats yttrande från statskontoret, som i sin ordning hört samtliga länsstyrelser utom länsstyrelsen i Gotlands län. Statskontoret anför i sitt den 23 december 1924 dagtecknade utlåtande följande: »Uppläggandet av fastighetslängderna åligger häradsskrivaren, medan förandet av inkomstlängderna helt ankommer på taxeringsnämnden. Häradsskrivaren har sålunda icke någon befattning med uppläggandet av inkomstlängderna, för så vitt han icke, såsom ej sällan är fallet, tillika är ordförande i taxeringsnämnd. Sedan häradsskrivaren — senast den 20 maj — erhållit längderna från taxeringsnämnden, skall han låta avskriva desamma i två exemplar. Den ena avskriften skall senast den 15 juni tillställas kommunalstämmans ordförande för att hållas de skattskyldiga till hända och överlämnas i sinom tid till ordföranden i följande års taxeringsnämnd för att tjäna denna till ledning vid taxeringsarbetet, samt översändes sedan till länsstyrelsen att där förvaras. Den andra avskriften skall, likaledes senast den 15 juni, av häradsskrivaren tillställas länsstyrelsen och användes vid länsstyrelsens kontroll å taxeringarna och vid prövningsnämndens arbete samt återgår till häradsskrivaren, sedan originallängden av denne efter uppbördstidens slut insänts till länsstyrelsen. Jämlikt § 54 mom. 7 taxeringsförordningen äger häradsskrivaren att för avskrifterna undfå ersättning med 1 krona arket. Det torde i detta sammanhang böra omnämnas, att i ett fall, då häradsskrivare verkställt avskrift av taxeringslängderna i full överensstämmelse med originallängderna, men länsstyrelsen ansett längderna för glest upplagda och av sådan anledning utanordnat ersättning efter färre antal ark än vad längderna omfattat, denna länsstyrelsens tillämpning av taxeringsförordningens ifrågavarande bestämmelse blivit av regeringsrätten i ett den 28 november 1924 meddelat utslag underkänd. Länsstyrelsen i Visby anför nu, att kostnaderna för avskrifterna av taxeringslängderna kunna bliva onödigt betungande, därest ej reglerande bestämmelser utfärdas för sättet för avskrifternas verkställande. I visst fall inom länet hade taxeringslängderna direkt avskrivits med upptagande av samtliga i originallängderna förekommande rättelser, namn å personer, som förslagsvis blivit där uppförda, utan att taxering senare av vederbörande nämnder åsatts m. m. Upptagandet i avskrifterna av dylika rättelser och namn finner länsstyrelsen för ändamålet ej erforderligt. Om samma princip allmänt tillämpades, komme statsverket att otillbörligen drabbas av kostnader. Länsstyrelsen anser ersättning böra utgå med ett belopp av en krona för varje trettiotal i taxeringslängd över inkomstbevillning, inkomstoch förmögenhetsskatt m. m. taxerade personer och för varje trettiotal i taxeringslängd över fast egendom, för vilken bevillning erlägges, för skattskyldiga upptagna jordeboks- och jordregisternamn samt i övrigt enligt hittills gällande grunder. Med »i övrigt» torde länsstyrelsen åsyfta avskrifterna av den s. k. bevillningsfria längden. Vad först beträffar sättet för avskrifternas verkställande har av de länsstyrelser, som direkt yttrat sig härom, allenast en helt anslutit sig till länsstyrelsens i Visby uppfattning. Denna länsstyrelse förordar därjämte uteslutandet av transportsummorna. E n länsstyrelse uttalar, att avskrifterna icke böra upptaga namn å personer, som ej åsatts taxering, såvida icke vid namnen finnas införda nummer å deklaration eller taxeringsuppgift eller

263 ock anteckning rörande anledning till att taxering ej skett. E n annan länsstyrelse anser, att avskrifterna visserligen böra utgöra fullständiga avskrifter av originallängderna, men att i avskrifterna varje person eller fastighet bör upptagas å allenast en rad samt inga mellanrum lämnas mellan de särskilda personerna eller fastigheterna; transportsummorna borde i anledning härav få uteslutas. Icke mindre än tolv länsstyrelser uttala sig emellertid bestämt för avskrifternas fulla överensstämmelse med originallängderna, och samma uppfattning hävdas av häradsskrivarföreningen. Förutom att tre länsstyrelser, enligt vad ovan nämnts, förordat bestämmelser rörande vissa uteslutningar vid avskrifternas verkställande, framhålla tre länsstyrelser lämpligheten av att reglerande föreskrifter meddelas av länsstyrelserna själva rörande förandet av originallängderna, och anse de, att hela frågan, kan på sådant sätt bliva tillfredsställande löst. Vidkommande ersättningen för avskrifternas verkställande avstyrka sju länsstyrelser ävensom häradsskrivarföreningen ändring i nu gällande bestämmelser. Samtliga övriga länsstyrelser uttala sig för ett frångående av ersättningen per ark och dennas bestämmande på det ena eller andra sättet efter antalet personer eller fastigheter eller annan liknande grund. Till länsstyrelsens i Visby förslag såväl beträffande inkomst- som fastighetslängderna ansluta sig sex länsstyrelser, en dock med den ändringen, att ersättring anses böra utgå med en krona, icke för varje 30-tal, utan för varje 25-tal i inkomstlängderna upptagna, taxerade personer. Vad särskilt angår inkomstlängden tillstyrkes ersättning med en krona per 30 taxerade personer ytterligare av fyra länsstyrelser, varvid en likväl förordar, att härvid jämväl må medräknas sådana icke taxerade personer, som deklarerat eller för vilka taxeringsuppgift inkommit, samt en annan föreslår, att ersättning jämväl får beräknas för transportrader, transportsummor m. m. E n länsstyrelse uttalar sig för en ersättning av en krona per 20 taxerade personer. Ersättning efter antalet i inkomstlängden upptagna personer, även efter en krona per 30 stycken, föreslås av två länsstyrelser samt, för den händelse bestämmelserna skola ändras, av häradsskrivarföreningen. Ersättning efter antalet i längden upptagna personer tillstyrkes av ännu en länsstyrelse, men med ett belopp av 9 öre person. Slutligen föreslår en länsstyrelse ersättning efter en krona per 30 skrivna rader per upplägg. Vidkommande särskilt fastighetslängden framställas flera ytterligare förslag. Sålunda föreslås ersättning med en krona av en länsstyrelse per 30 taxeringsenheter, av en annan per 30 taxerade kamerala enheter och av en tredje per 30 åsatta taxeringsvärden. En länsstyrelse vill bestämma ersättningen till 9 öre per taxerad fastighetsenhet, och en länsstyrelse framhåller, utan att göra något direkt förslag, olämpligheten av jordeboks- och jordregisternamn som ersättningsgrund samt påyrkar liksom i fråga om inkomstlängen, att ersättning får beräknas jämväl för transportrader, transportsammandrag m. m. Antalet i längden upptagna fastigheter som ersättningsgrund, likaledes med ersättning bestämd till en krona per 30-tal fastigheter, förordas av tre länsstyrelser, liksom av häradsskrivarföreningen under förutsättning, att ändring i föreskrifterna skall vidtagas. Till sist må nämnas, att en länsstyrelse förordar, liksom beträffande inkomstlängden, ersättning med en krona, beräknad efter 30 skrivna rader per upplägg. Beträffande den s. k. bevillningsfria längden framhåller en länsstyrelse, att anledning saknas att för avskrift av denna bibehålla ersättning efter ark, och lära jämväl övriga länsstyrelser, åtminstone de, som icke utan vi-

264 dare tillstyrkt länsstyrelsens i Visby förslag, hava utgått ifrån att ersättning för avskrift av denna längd skall beräknas efter samma grunder som för avskrift av den andra fastighetslängden. Efter att sålunda hava något redogjort för de inkomna yttrandena, får statskontoret för egen del anföra följande. I frågan, huruvida vid avskrifternas verkställande uteslutningar må göras eller avskrifterna skola utgöra fullt trogna kopior av originallängderna, får statskontoret obetingat ansluta sig till den senare uppfattningen, som ju även delats av ett flertal länsstyrelser och häradsskrivarföreningen. Då endast avskrifterna stå till förfogande vid den förberedande granskningen inom länsstyrelsen utav taxeringarna och vid prövningsnämndens arbeten, är det tydligen av vikt, att avskrifterna fullt överensstämma med originallängderna och sålunda exempelvis även upptaga personer, som taxeringsnämnden funnit sakna beskattningsbar inkomst, samt anteckningar rörande skälen till att taxering ej åsatts. Även för följande års taxeringsnämnder, som också endast äga tillgång till avskrifterna av fjolårets längder, torde det vara av ej ringa betydelse för taxeringsarbetets underlättande, att alla dylika anteckningar jämväl äro att finna i avskrifterna. P å grund särskilt av den korta tid, som står till buds för avskrifternas utförande och kontrollerande, lärer det jämväl vara större sannolikhet för att desamma bliva riktiga, därest de skola göras fullt lika med originallängerna, än om uteslutningar och sammandragningar vid avskrivningen skola vidtagas. Mot på det ena eller andra sättet sammandragna avskrifter talar även den omständigheten, att originallängderna och avskrifterna skulle komma att omfatta olika antal upplägg, varigenom numren på de sidor, å vilka personer eller fastigheter äro upptagna, icke bliva desamma i originalen och i avskrifterna, vilket med hänsyn till att dessa sedermera antecknas i prövningsnämndens längder skulle vålla olägenheter såväl för länsstyrelserna som för riksräkenskapsverket och debiteringsförrättarna. Vidare kan häremot anföras, att en särskild summering av avskrifterna bleve nödvändig. Att såsom av några länsstyrelser föreslagits tillåta uteslutandet av transportsummor i avskrifterna torde icke vara att tillråda, då dessa summor kunna vara av betydelse för kontroll, exempelvis då taxeringssiffror äro otydliga eller felaktiga eller någonting uteglömts. Det må även erinras, att genom nådigt cirkulär den 29 februari 1924 till samtliga länsstyrelser föreskrivits, att taxeringsmyndigheterna böra ägna nödig uppmärksamhet å kontroll av taxeringslängdernas summering, och detta jämväl beträffande sådana kolumner, som avse de uträknade skatterna. ^ Enligt vad en undersökning av i riksräkenskapsverket förvarade original till taxeringslängder givit vid handen, förete dessa betydliga skiljaktigheter beträffande utnyttjandet av utrymmet å blanketterna. Under det att längder förekomma, där som regel en skattskyldig uppförts å varje rad och inga mellanrum lämnats, upptagas i andra en skattskyldig på varannan rad, eller uppföras de skattskyldiga i grupper med flera oskrivna rader dem emellan o. s. v. Att söka åstadkomma full likformighet härutinnan genom reglerande bestämmelser torde icke vara lämpligt, då skiljaktigheterna kunna bero på längdförarnas mer eller mindre skrymmande stil — vissa utrymmen å de vidlyftiga blanketterna bliva enligt sakens natur väl knappa —, på taxeringsnämndsordförandenas olika uppfattning om det lämpligaste sättet att ordna taxeringsarbetet, på olika förhållanden i taxeringsdistrikten o. s. v. Om avskrifterna av taxeringslängderna, såsom statskontoret anser nödvändigt, skola göras fullt överensstämmande med originalen, leder emellertid den nuvarande bestämmelsen rörande ersättningens beräkning per ark till

265 påtagliga orättvisor. Statskontoret anser därför grundad anledning föreligga att ändra bestämmelserna i sådan riktning, att ersättningen kommer att stå i mera rättvis relation till det verkliga arbetet för avskrifternas verkställande, något, som ju även samtliga de framställda ändringsförslagen gå ut på. Vad först angår inkomstlängden, hava i huvudsak framställts tvenne torslag för ersättningens beräkning, nämligen dels efter antalet taxerade personer, dels efter antalet i längden upptagna personer. Då häradsskrivarna torde vara skyldiga att göra fullständiga avskrifter utan några uteslutningar, synes det statskontoret rimligt, att ersättningen icke beräknas allenast för taxerade personer, utan för samtliga i längden upptagna personer, vilket även torde vara det för ersättningsbeloppens uträknande enklaste. Beträffande fastighetslängden har länsstyrelsens i Visby förslag om ersättnings beräkning efter upptagna jordeboks- och jordregisternamn mött gensaga, då det ju ofta förekommer, att fastigheter taxeras, som sakna dylika namn. Andra olika formulerade förslag ha framställts, som avse ersättnings bestämmande efter antalet taxerade fastigheter. Å andra sidan har påyrkats, att antalet i längden upptagna fastigheter skulle utgöra beräkningsgrunden. Statskontoret får på de beträffande inkomstlängden anförda skäl ansluta sig till detta förslag. Vad beträffar den s. k. bevillningsfria fastighetslängden lärer ersättning för avskrift av denna böra utgå efter samma grunder. Mot det av länsstyrelsen i Visby föreslagna och i yttrandena allmänt godtagna enhetspriset, eller en krona — nuvarande arkpris — för varje trettiotal personer eller fastigheter synes icke vara något att erinra. Huruvida de ifrågasatta ändrade ersättningsgrunderna skulle komma att föranleda ökning eller minskning i statsverkets sammanlagda utgifter för avskrifterna, torde icke kunna med någon bestämdhet sägas. Bland de länsstyrelser och häradsskrivare, som yttrat sig härom, är uppfattningen växlande, men synes man i allmänhet finna sannolikt, att statens kostnader i det hela icke skulle avsevärt påverkas, något, som även statskontoret finner antagligt. Då bestämmelserna rörande nu omhandlade ersättning till häradsskrivare äro intagna i taxeringsförordningen, måste ändringsförslaget underställas riksdagen. Statskontoret vill emellertid då ifrågasätta, huruvida det kan vara lämpligt, att enhetspris för renskrivning fastställes av riksdagen, och om icke detta lämpligen borde ankomma på Eders Kungl. Maj:t. Formulären kunna ändras, bestämmelser utfärdas rörande längdernas förande eller andra omständigheter inträffa, som skäligen borde föranleda jämkningar av ersättningen uppåt eller nedåt, och det synes onödigt omständligt, om för sådan händelse framställning behövde göras till riksdagen. Statskontoret anser sig därför böra föreslå, dels att § 54 mom. 7 taxeringsförordningen gives följande lydelse: 'Häradsskrivare äga att för de avskrifter av taxeringslängderna, som det enligt § 36 mom. 2 åligger dem att upprätta, undfå ersättning enligt grunder, som fastställas av Kungl. Maj:f, dels att, därest detta av riksdagen godkännes, Eders Kungl. Maj:t ville bestämma, att ersättning för varje avskrift skall utgå med en krona för varje trettiotal i inkomstlängden upptagna personer och med en krona för varje trettiotal i fastighetslängderna upptagna fastigheter.» De sakkunniga, som dela statskontorets uppfattning i förevarande fråga, hava, på sätt anföres å sid. 233 här ovan, i 238 § 11 mom. taxeringsförordningen föreslagit, att det skall tillkomma Kungl. Maj:t att bestämma grunder för ersättning åt häradsskrivare för avskrifter av taxeringslängderna.

266 10. Genom nådig remiss den 9 maj 1925 hava till de sakkunniga för att av dem tagas i övervägande vid fullgörandet av det åt dem lämnade uppdraget överlämnats här nedan förtecknade handlingar: a) E n den 5 december 1921 dagtecknad, av dåvarande statsrådet Anders Örne avlåten P. M. rörande en åt honom tidigare uppdragen utredning av moder- och dotterföretags beskattning, i vilken vissa riktlinjer för ytterligare utredning av berörda fråga uppdragits. Beträffande förevarande fråga föreligger ännu icke förslag om särskilda beskattningsregler. De sakkunniga få därför inskränka sig till att hänvisa till sin framställning rörande enhetligt förfarande vid olika nämnders behandling av en och samma taxeringsfråga och tillägga, att, därest beskattningsgrunder i den riktning, som i omförmälda P. M. angives, varda meddelade, de av de sakkunniga föreslagna bestämmelserna för åvägabringande av enhetlighet i beslut torde kunna möjliggöra tillämpning av dylika beskattningsgrunder. b) E n den 20 januari 1917 dagtecknad, av landskamreraren Carl Fr. Johanson till chefen för finansdepartementet överlämnad framställning rörande beskattning av utländska återförsäkringsbolag. Därest särskilda beskattningsgrunder skulle befinnas erforderliga beträffande förenämnda försäkringsanstalter, varom det icke torde tillkomma de sakkunniga att uttala sig, synes taxeringsförfarandet kunna för dem anordnas i väsentlig överensstämmelse med vad de sakkunniga föreslagit beträffande utländska försäkringsanstalter i allmänhet och få de sakkunniga hänvisa till vad därom anföres å sid. 204 härovan. c) Transumt av en den 18 januari 1921 dagtecknad, av delegerade för handelskammareföreningen, Sveriges industriförbund och Svenska bankföreningen till chefen för finansdepartementet avlåten skrivelse rörande vissa önskemål beträffande skattelagstiftningen och taxeringsförfarandet. I denna skrivelse framhålles bland annat behovet av mera ändamålsenliga avskrivningsregler beträffande maskiner och inventarier m. m. än som vanligen tilllämpades, samt förordas ändring av hittillsvarande bestämmelse rörande behandling av taxeringsfrågor, som vidkomma flera taxeringsdistrikt, tillförande av ökad sakkunskap åt beskattningsnämnderna ävensom ändring av landskamrerarens ställning till prövningsnämnden i sådan riktning, att h a n i stället för kronans representant bleve ledamot av nämnden. Beträffande spörsmålet om regler för värdeminskningsavdrag få de sakkunniga, såvitt spörsmålet kan angå taxeringsförfarandet, hänvisa till vad under punkt 2. här förut (sid. 259) yttrats rörande åvägabringande av enhetlig behandling av frågor om dylika avdrag. Övriga av omförmälda delegerade berörda, här ovan angivna spörsmål hava av de sakkunniga tidigare behandlats i vederbörligt samband och få de sakkunniga hänvisa till vad därvid blivit yttrat. d) E n den 12 februari 1918 dagtecknad, av Stockholms handelskammare till Kungl. Maj:t avlåten underdånig skrivelse rörande enhetlig behandling av värdesättning å vissa värdepapper för förmögenhetstaxering. De sakkunniga finna det i framställningen behandlade spörsmålet icke böra föranleda annat deras yttrande än att, därest enligt de sakkunnigas förslag särskild person förordnas att tillhandagå landskamrerarna med råd och upplysningar i taxeringsfrågor och att verka för enhetlig tillämpning av skatteförfattningarna, denne person torde, möjligen efter rådförande av särskilda sakkunniga, kunna åvägabringa den likformiga behandling av berörda värderingsfrågor, som anses önskvärd.

267 e) En den 22 juni 1915 dagtecknad, av Sveriges industriförbund till Kungl. Maj:t avlåten underdånig framställning rörande utredning i fråga om avdrag för värdeminskning av maskiner, inventarier, byggnader m. m. Rörande denna vilja de sakkunniga hänvisa till vad desamma yttrat under punkt 2 här ovan i fråga om likformig behandling av frågor om dylika värdeminskningsavdrag. f) En den 15 december 1910 dagtecknad av Sveriges industriförbund till Kungl. Maj:t avlåten underdånig framställning om förtydligande av vissa bestämmelser rörande avdrag för värdeminskning å maskiner, inventarier och byggnader. J ä m v ä l härom vilja de sakkunniga hänvisa till vad de i liknande fråga yttrat under punkt 2 här ovan. g) En den 19 maj 1914 dagtecknad, av föreståndaren för Stockholms och Uppsala läns bokföringsförenings byrå Carl Heyman till chefen för finansdepartementet avlåten skrivelse med förslag till formulär för uppgifter till taxering av jordbruksinkomst. De sakkunniga hava tagit framställningen i övervägande vid uppgörandet av förslag till deklarationsformulär. h) En den 15 februari 1919 dagtecknad, av f. d. ordföranden i Ånsta sockens kommunalnämnd Johannes Larsson till chefen för finansdepartementet avlåten skrivelse angående vissa åtgärder för åstadkommande av noggrannare deklarationer och effektiv granskning av desamma. De sakkunniga hava tagit framställningen under övervägande vid avfattandet av sitt förslag till taxeringsförordning. i) E n den 19 augusti 1919 dagtecknad av G. Hedman till Kungl. Maj:t avlåten underdånig skrivelse med vissa önskemål och förslag rörande taxeringsväsendets omorganisation. De sakkunniga hava tagit framställningen under övervägande vid utarbetandet av förslag till taxeringsförordning.

269 Tabell 1. Uppgifter rörande 1922 års allmänna fastighetstaxering. Antal Antal Antal Antal besvär till | fall, då besvär besvär till kammarAntal j taxeringslios fastighets- framställ- i nämnder- kammar- rätten, som pröv- ningarfrån n a s beslut rätten över avsett krono- ändrats av prövnings- annat än j ningsnämn - ombudet prövnings- nämndens uppskatt- i beslut ningsfrågorl den nämnden

Stockholms

674 Ej till siffran angivet

Uppsala

230 Södermanlands-

3,329

212 Östergötlands •

128 Jönköpings

45 Kronobergs

301 Kalmar

f Ej. till 1 Gotlands-

137 l siffran \ [angivetj

Blekinge

214 Kristianstads

392 Malmöhus

979 Hallands

243 Göteborgs och Bohus

691 Älvsborgs

650 Skaraborgs-

2,025 681

101 8

79 130

668 Ej till | siffran

9 Ej ti 11 j angivetj siffran 10 angivetj 143 18 11 332 » 12 1,898 Ej till \ siffran > l;l 131 angivetj

Värmlands

514 Örebro

191 Västmanlands

307 Kopparbergs

641 Gävleborgs. •.

186 Västernorrlands

685 Ej till \ siffran > angivetj

2,666

Jämtlands

/ Minst \ \ 10,000/

1,297

Västerbottens

13 Norrbottens

le 97

1,351

15 Ej angivet IT 44

Anteckning a r

1 Därjämte allmänna ändringar i 82 socknar o. 6 städer. 167 Högst 20 3 Efter framställning av kronoombudet hava allmänna 1 ändringar skett i 47 socknar. 19 Antalet ändringar i anled4 ning av besvär ej uppgivet. 36 3 101 Därav 8 avseende samtliga eller de flesta fastig57 Ej angivet heter i 8 socknar. 4 34 4 Därjämte allmänna ändringar efter kronoombudets 59 yrkande i 5 socknar. 6 Omfattande mer än 1,500 3 fastigheter. 19 G Därjämte yrkanden om omfattande ändringar i 22 86 kommuner samt specialyrkanden beträffande 425 fas73 tigheter. 142 Ej angivet 7 Därjämte allmänna änd ringar i 21 kommuner. 40 8 Härav om allmänna änd 157 ringar i 47 socknar. 9 Kronoombudet yrkade ändringar beträffande 162 80 kommuner och därjämte beträffande 15 särskilda fastig heter. 243 Ej angivet 10 Därjämte allmänna ändringar i 154 socknar. 11 Därjämte allmänna änd 432 ringar i 15 socknar och \ 33 städer. 12 Därav 3 avseende ett stort antal fastigheter. 56 13 Därjämte ett ej uppgivet antal allmänna ändringar på yrkande av kronoombudet. 1,027 14 Därav yrkande om allmän ändring i 4 distrikt. 76 16 Huvudsakligen avseende större frågor eller hela länet 91 Ej angivet berörande taxering. 16 Därav yrkande om all91 Ej angivet män ändring i 4 distrikt 17 Därjämte allmänna änd22 Ej angivet ringar efter kronoombudets 42 13 yrkanden.

270 Anta! taxerade fastigheter L ä n 1920

1922 Antalet i inkomsttaxeringsskattskyldiga

1921 Stockholms stad

15,654

16,000

17,546

17,878

186,415

223,219

243,516

Stockholms

49,159

53,550

59,099

63,680

89,774

92,800

104,520

Uppsala

20,696

21,144

18,267

18,532

43,859

50,214

53,102

Södermanlands

25,597

26,294

23,387

24,958

65,382

69,606

73,253

Östergötlands

36,500

37,000

30,812

39,924

86,500

109,200

117,000

Jönköpings

29,954

30,741

30,572

35,242

61,581

74,514

80,957

Kronobergs

31,197

31,564

30,044

31,223

37,326

48,876

51,749 80,660

Kalmar

t

39,857

41,232

34,200

40,119

54,726

63,319

Gotlands

20,545

21,335

10,500

18,060

12,159

15,236

10,083

Blekinge

24,178

24,558

23,114

23,626

33,928

45,117

49,069

Kristianstads

61,317

61,308

62,387

70,343

83,368

87,276

Malmöhus

70,952

76,895

Hallands

29,553

30,939

29,477

30,432

36,474

46,287

52,535

Göteborgs och Bohus

60,000

51,749

59,013

59,471

138,543

163,456

175,220

Älvsborgs

55,600

50,623

50,921

56,278

73,009

91,312

101,083

Skaraborgs

48,237

51,021

47,630

64,778

77,745

85,506

Värmlands

46,140

47,354

47,033

48,633

70,011

82,417

89,710

Örebro

42,000

43,661

40,517

42,006

71,296

77,671

86,492

Västmanlands

27,278

27,918

37,002

25,667

54,010

63,323

65,777

Kopparbergs

84,525

87,363

74,179

83,277

73,100

81,657

83,300

Gävleborgs

53,056

55,667

44,889

46,949

81,988

94,857

99,092

Västernorrlands

49,691

43,971

41,375

41,452

77,071

101,984

97,351

Jämtlands

27,238

27,806

20,937

27,204

34,457

38,319

40,507

Västerbottens

31,117

37,900

30,074

40,125

45,609

49,685

53,985

Norrbottens

30,775

36,271

35,174

37,397

44,496

49,405

51,789

Anm. Från Kristianstads län har uppgift om antalet taxerade fastigheter år 1922 icke landsbygden, vadan desamma här uteslutits. Uppgifter om antalet deklarationer inom Västeri de härom avlämnade meddelandena medtagits antalet uppgifter enligt 11 § taxeringsförord-

271 Tabell 2.

längderna införda

J

Vntalet av iämnade deklarationer L ä n

233,974

231,740

120,396

157,742

174,998

183,698

110,579

110,935

52,431

54,281

08,780

72,810

188,203 Stockholms stad 75,795 Stockholms

52,448

52,156

18,342

21,773

28,100

35,007

30,109 Uppsala

72,179

71,307

29,080

38,081

43,485

47,809

115,000

112,330

42,700

53,900

04,800

72,072

48,894 Södermanlands •• 71,300 i Östergötlands

70,437

78,330

37,300

46,840

55,530

56,422

54,954 Jönköpings

49,463

14,1!0

18,137

24,453

27,014

27,004 Kronobergs

05,408

05,170

24,500

28,822

30,822

39,511

14,683

14,426

7,787

9,328

10,002

38,035 Kalmar 9,991 (iotlands

47,320

47,470

5,602 15,472

22,217

24,722

25,333

25,454 Blekinge

81,870

78,733

28,623

37,134

47,308

52,286

54,048 Kristianstads

211,324

223,210

—

—

157,921

163,907 Malmöhus

50,937

52,205

15,579

18,815

22,480

25,373

25,832 | Hallands

174,074

173,487

68,606

84,100

103,187

113,488

117,796 Göteborgs och Bohus

106,899

108,802

29,379

37,291

49,791

53,797

49,791 Älvsborgs

79,343

83,223

30,168

39,090

54,973

45,066

44,712 Skaraborgs

81,537

78,960

35,905

45,685

56,674

60,724

59,184 Värmlands

86,220

85,538

33,573

49,182

52,312

59,416

60,633 Örebro

01,503

57,901

27,474

34,055

42,258

45,381

47,504 Västmanlands

81,503

70,962

33,551

41,070

50,992

56,084

56,127 Kopparbergs

93,793

93,132

36,344

40,567

52,326

57,462

100,616

89,358

21,551

—

—

—

57,741 Gävleborgs 44,967 Västernorrlands

39,010

36,929

8,555

11,353

14,126

15,217

14,919 Jämtlands

50,282

49,402

27,400

30,000

—

37,500

33,873 Västerbottens

50,824

47,093

17,599

21,281

24,239

27,086

27,907 Norrbottens

lämnats. Från Malmöhus län hava åren 1919—1921 lämnats uppgifter allenast avseende norrlands län åren 1920—1922 och inom Västerbottens län år 1921 hava icke medtagits, enär ningen.

272 IJ a n

Stockholms

Antalet skattskyldiga, mot vilkas inkomsttaxering kronoombudet framställt anmärkning hos prövningsnämnden 1923 1919 1920 1922 1921 1916 1917 1918 ,010

1,595

1,045

4,495

1,405

131 500 087 241 364 711 378 925 413 730

Malmöhus

130 i

313 Hallands

218 380 596 389 340 605 215 591 260 897 223

Uppsala Södermanlands

530 Östergötlands

1,099

Jönköpings

454 Kronobergs

340 Kalmar

1,069

551 Gotlands

138 Blekinge

804 Kristianstads

412 Göteborgs och Bohus

3,226

Älvsborgs

1,303

Skaraborgs

3,158 I 4,319

3,195

070 I

1,098

1,411

528 I

899 I

1,685

858 i

1,371

1,944 | '-' 909

1,155

1,105

034 3

346 8

474 3

1,239

720 733 66 539

2,070

1,025

1,594

1,644

1,212

627 412

4,151

1,042

1,378

1,018

Värmlands

99 Örebro

938 Västmanlands

323 Kopparbergs

,440

518 74 127 802 876 241

Gävleborgs

1,344

1,000

2,925

4,398

1,424

Västernorrlands

2,417

1,118

2,128

Jämtlands

547 Västerbottens

,815

1,215

1,156

1,653

2,691

4,425

1,904

812 Norrbottens

1 Härav 1,514 jämkn. i beräkn. av naturaförmåner. * Härav 674 jämkn. i beräkn. av naturaförmåner. 8 Därjämte ett stort antal rättelser av skattefria avdrag och beskattningsbara belopp. 4 Härav rörande virkestaxering år 1921 46 st., år 1922 205 st. och år 1923 23 st.

273 Tabell 3.

Antalet besvär til] prövningsnämnden 1916

1920 L ä n

196 Uppsala

365 Södermanlands Östergötlands

Stockholms

706 Jönköpings

621 Kronobergs

889 Kalmar

139 Gotlands

407 Blekinge

705 Kristianstads

1,030

1,296

1,570

1,758

1,624

1,260

Malmöhus

434 Hallands

1,042

1,161

1,057

850 Göteborgs och Bohus

863 Älvsborgs

592 Skaraborgs

545 Värmlands

783 Örebro

1,019

668 Västmanlands

1,231

692 Kopparbergs

502 Gävleborgs

1,070

1,168

838 Västernorrlands

*456

257 Jämtlands

335 Västerbottens

352 Norrbottens

18 — 1923 års

Taxeringssakk.

274 Antalet Län 1916

besvär

över

prövning

s k a t t s k y l d i g a m. fl. 1919 1918 1920 1921

1 Stockholms

124 Uppsala

44 Södermanlands

68 Östergötlands

87 Jönköpings

154 Kronobergs

120 Kalmar

121 Gotlands

10 Blekinge

92 Kristianstads

109 Malmöhus

162 Hallands

78 Göteborgs och Bohus

258 Älvsborgs

185 Skaraborgs

43 Värmlands

40 Örebro

87 Västmanlands

101 Kopparbergs

86 Gävleborgs

78 Västernorrlands

111 Jämtlands

78 Västerbottens

58 Norrbottens

395 49 147 167 219 185 152 15 138 98 279 113 380 415 71 121 176 110 215 212 295 117 113 113

64 148 213 252 203 204 24 137 179 552 124 518 310 86 161 213 167 302 149 198 165 129 122

230 i

178 !

222 !

194 |

289 '

274 |

116 j »152

1,518 !

93 59

I uppgifterna för åren 1916—1920 ingå för en del län även besvär över kammarrättens - Härav rörande virkestaxering år 1921 12 st., år 1922 40 st. och år 1923 4 st.

275 Tabell 4.

nämn d e n s

a n f ö r da

beslut,

av Län

kronoombude t 1918 1919 | 1920 192.1

— —

— —

8 Stockholms

3 Uppsala

—

3 Södermanlands

—

— 4

— —

—

Östergötlands

2 Jönköpings

3 Kronobergs Kalmar

— —

— —

—

—

— —

_

—

—

—

—

—

Gotlands

1 Blekinge

—

Kristianstads

— 10

5 Malmöhus

—

—

—

—

—

—

Hallands

2 Göteborgs och Bohus

— —

— —

— —

— — —

Älvsborgs

— —

— — —

2 Örebro

—

1 Västmanlands

— — — — — —

— — — — — — —

—

—

— — — —

— — — —

— — — —

— — — —

—

— —

—

—

—

— — — 1

utslag.

— —

1 Skaraborgs Värmlands

Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens

Statens offentliga utredningar Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas n u m m e r i den kronologiska förteckningen.) A l l m ä n lagstiftning. R ä t t s k i p n i n g . F å n g v å r d . Fast e g e n d o m . J o r d b r u k m e d binäringar. Utkast till andrad lydelse av vissa paragrafer i kungl. Utredning rörande fiskerättsförhållandena vid rikets stadgan den 22 juni 1920 med vissa föreskrifter ang. kuster. Del 1. [19J Del 2. |20] domsagornas förvaltning. [14] F ö r b e r e d a n d e utkast till strafflag. Förfalskningsbrot. . . , „ . . „ ten. [22] Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Förslag till lag om d ö d a n d e av förkommen handling ni. m. [25] Förslag till lag om gälds betalning genom p e n n i n g a r s nedsättande i allmänt förvar. [28] Statsförfattning.

Industri.

Allmän statsförvaltning.

Byggnadsstyrelsesakkunnigas b e t ä n k a n d e a n g å e n d e omorganisation av byggnadsstyrelsens byggnadsbyrå m. m. [13] Betänkande ang. o r d n a n d e t av statens byggnadsverks a m h e t inom Stockholmr [15) Förslag till lönereglering för landsfogdar och landsfiskaler m. m. [23] 1921 års pensionskommittés betänkande. 4. Betänkande ined förslag till militär tjänstepensionslag. [24] Kommunalförvaltning. Statens o c h k o m m u n e r n a s finansväsen. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och betänkanden. 31. Den svenska tvättmedelsindustrien. [2] ! 29. Den svenska skoindustrien. |3] 30. Den svenska cementindustrien. [4[ 32. Den svenska porslinsindustrien. [5] 33. Tryckeri- och pappersförädlingsindu-

Handel o c h sjöfart.

K o m m u n i k a t i o n s väsen.

Bank-, kredit- o c h penningväsen.

Betä S nkande e rned' förslag till g r u n d e r för avsättning till Försäkringsväsen. de affärsdrivande verkens förnyelsefonder m. ni. [9] Betänkande med u t r e d n i n g och förslag angående social* Förslag till förordning ang. statlig inkomst- och förförsäkringens organisation. |8[ mögenhetsskatt. [10] Förslag till lag om försäkringsavtal. [21] Betänkande angående omorganisation av taxeringsväsendet. [27] Kyrkoväsen.

U n d e r v i s n i n g s v ä s e n . Andlig odling i övrigt. Utredning av vissa frågor r ö r a n d e privatläroverken. [1[

Politl.

Socialpolitik. Det svenska skogsbrukets förutsättningar och historia. [11[ Sveriges enskilda skogar. [12| Försvarsväsen. Konsumentkooperationen i Sverige. [16] Underofficerssakkumiigas y t t r a n d e och lörslaj Hälso- och sjukvård. Allmänt näringsväsen. Betänkande betr. vattenfallsstyrelsens landsbygdstaxor ni. ni. [18]

Utrikes ärenden.

I n t e r n a t i o n e l l rätt.

Belänkande rörande det s. k. Genéveprotokollet angående avgörande på fredlig väg av internationella "tvister. I IT I

Stldra 1025, Isaac Marcus' Boktr.-A.-B.