SOU 1928:25

Betänkande med förslag rörande försäljningar och andra upplåtelser från kronans domäner

Typ: SOU
Källa: urn.kb.se

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

S T A T E N S OPFB1NTL.IGA U T R E D N I N G A R 1 9 2 8 : 2 5 JOBDBRUKSDEPABTEMElfTET

B E T Ä N K A N D E MED FÖRSLAG RÖRANDE

F Ö R S Ä L J N I N G A R OCH A N D R A UPPLÅTELSER FRÅN KRONANS DOMÄNER A V G I V E T 1 D E N 17 O K T O B E R 1928 AV

KRONOJOJRDSAKKVWNIGA

S T O C K H O L M 1 9

<'ve.»r

Statens offentliga utredningar 1928 K r o n o l o g i s k

1. Utrikesdepartementets organisation. Norstedt. (6), 49 s. U. 2. Yttrande och förslag angående revision av gällande förordningai om kommunalstyrelse på landet och i stad m. m. Amqvist & Wiksell, Uppsala. 160 s. S. 3. 1926 års pensionsutredning. Betänkande angående familjepensionering för viss icke-ordinarie personal i statens tjänit. Marcus. 73 s. Pi. 4. Monopoltontrollutredningens betänkande angående anordnande; av "den statliga kontrollen av Aktiebolaget Vin- & Soritcentralens verksamhet. Marcus. 183 s. Fi. 5. Betänkanle med förslag till stadsbyggnadslag och författninga- som därmed hava sanaband. Norstedt. 504 s. Ju. 6. Betänkande med förslag angående åtgärder till handelsjärnhankringens stödjande. Marcus. 139 s. H. 7. Ämbetsbrotten. Förberedande utkast till strafflag. Speciella deten. 7. Av J. C. W. Thyrén. Lund, Berling. vj, 238 s. Ju. 8. Betänkaide med förslag till vissa åtgärder beträffande emigratimen. Norstedt. 75 s. S. 9. 1926 års arbetslöshetssakkunniga. Betänkande och förslag angåendf arbetslöshetsförsäkring, arbetsförmedling och reservarleten. Norstedt. 618 s. S. 10. Betänkande angående ordnandet av viss bostadskredit. Norstedt viij, 183 s. S. 11. Betänkaide med förslag till vissa ändringar i bestämmelserna rörande antomobilbesiktningsväsendet m. m. Marcus. 88 s. K. 12. Betänkaide med förslag angående omorganisation av överståtlållarämbetet samt ändrad fördelning mellan staten cch Stockholms stad av kostnaderna för dess verksamiet. Beckman. 354 s. S.

f ö r t e c k n i n g

13. TJtreidnirig och förslag angående en utvidgad folkhöfsikohutbildning. Norstedt, vj, 50 s. E. 14. Betäinkande med utredning och förslag angående stafafcjiimstemiännens bisysslor. Marcus. 192 s. F i . 15. Betäinkande med förslag till ändrade bestämmelser riirandle tullrestitution. Marcus. 149 s. F i . 16. TUtlåitande jämte utkast till lag med särskilda bestännnels^er om vissa bostadsföreningar. Norstedt. 98 s. J i . 17. Betäinkande angående ordnande av folktandvård (alnnätnnelig tandvård). Norstedt. 247 s. S. 18. Betäinkande med förslag till stadga angående sinnessjuivårdlen i riket m. m. 1926 års sinnessjnksakkunnigis letämkande. 2. Beckman. 183 s. S. 19. Lagrrådets utlåtande över processkommissionens betäiIkancde angående rättegångsväsendets ombildning. Ncristedit. (2), 45 s. J u . 20. Betäinkande angående ordnande av vissa ekonomiska o?h 'Orgamisatoriska förhållanden vid genomförande av d;n ifrågasatta rättegångsreformen. Marcus, viij, 461 s. Ja. 21. Stäcderna och rättegångsreformen. Särtryck ur betäakanide angående ordnande av vissa ekonomiska och orjanisaitoriska förhållanden vid genomförande av den ifrågasatta rättegångsreformen. Marcus, 112 s. J u . 22. Betiänkande med förslag avgivet av kommittén rörande vissa trygghetsåtgärder för värnpliktiga. Norstedt. 116 s. Fö. 23. Betiänkande och förslag rörande försvarets centrala hdninjg och förvaltning. Norstedt, viij, 165 s. FÖ. 24. Betiänkande med förslag till lag om ägofred. Harcis. 166 s. J u . 25. Betiänkande med förslag rörande försäljningar och ancra upplåtelser från kronans domäner. Norstedt. (2), 258 s. Jo.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstävirna til! det derarteinent, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, Jo. = jordbruksdepartemertet. Enligt krtnrörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga ntredninga.rs yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med eihetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1 9 2 8 : 25 JORDBRUKSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG RÖRANDE

FÖRSÄLJNINGAR OCH ANDRA UPPLÅTELSER FRÅN KRONANS DOMÄNER A V G I V E T D E N 17 O K T O B E R

1928 AV

KRÖN

O JORD

SAKKUNNIG

STOCKHOLM 1928 KUNGL. BOKTRYCKERIET.

P. A. NORSTEDT & SÖNER

2828-26

&**

Till Her)- Statsrådet

och Chefen

för Kungl.

Jordbruksdepartementet.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 maj 1927 har herr Statsrådet den 23 augusti samma år anmodat undertecknade att verkställa utredning av frågan om ändringar i förfaringssättet och bestämmelserna rörande försäljningar och andra upplåtelser från kronans jordbruksdomäner. I enlighet med Kungl. Maj:ts bemyndigande den 2 september 1927 har åt de sakkunniga uppdragits att verkställa undersökning jämväl rörande åtgärder ägnade att, där kronan vid försäljning av jord från sina jordbruksdomäner med upplåtelsen förbinder ett socialt syfte, på lämpligt sätt trygga ändamålet med upplåtelsen. De sakkunniga, vilka antagit benämningen kronojordsakkunniga, hava för uppdragets fullgörande dels från domänstyrelsen infordrat vissa statistiska uppgifter rörande kronans egendomar dels ock utsänt vissa frågor till länsstyrelserna, domänintendenterna och hushållningssällskapens förvaltningsutskott för besvarande. Med anmälan, att den utredning, som sålunda anförtrotts de sakkunniga, numera slutförts, få de sakkunniga härmed överlämna betänkande rörande försäljningar och andra upplåtelser från kronans domäner jämte förslag till 1) Kungl. Maj:ts förordning angående grunder för försäljning av kronoegendomar samt upplåtelser från sådana egendomar under tomträtt eller åborätt jämlikt lagen om upplåtelse under åborätt av viss jord; 2) Lag om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 20 juni 1924 (nr 384) om återköpsrätt till fast egendotn; 3) Kungl. Maj:ts kungörelse med tillämpningsföreskrifter till förordningen angående grunder för försäljning av kronoegendomar samt upplåtelser från sådana egendomar under tomträtt och åborätt jämlikt lagen om upplåtelse under åborätt av viss jord; 1—282826

2 4) Kungl. Maj:ts kungörelse angående ändrad lydelse av 4 § i förordningen den 26 januari 1894 (nr 17) angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket; 5) Kungl. Maj:ts kungörelse angående ändrad lydelse av 6 och 7 mom. i kungörelsen den 4 juni 1908 (nr 52) angående förändrade grunder för förvaltningen av kronans jordbruksdomäner; samt 6) Kungl. Maj:ts kungörelse angående ändrad lydelse av 7 § i kungörelsen den 8 juni 1928 (nr 219) med reglementariska föreskrifter rörande den statsunderstödda jordförmedlings- och jordanskaffningsverksamheten. Till följd av särskilt erhållna uppdrag hava de sakkunniga avgivit utlåtanden dels den 2 februari 1928 till herr Statsrådet och chefen för kungl. justitiedepartementet angående viss ändring i lagen den 18 juni 1925 om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område dels ock den 19 april 1928 till herr Statsrådet och chefen för kungl. jordbruksdepartementet angående ifrågasatt ändring av lagen den 18 juni 1925 angående förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom. Den ytterligare utredning, som de sakkunniga den 29 juni 1928 anbefallts verkställa rörande tillämpning av den allmänna arrendelagens grundsatser vid utarrendering av kronojord m. m., ärna de sakkunniga härefter företaga. Undertecknad Söderlind har varit de sakkunnigas ordförande. Sekreterarearbetet har utförts av undertecknad Ekberg. Stockholm den 17 oktober 1928. GUNNAR SÖDERLIND. ELOF B. ANDERSSON.

A. W. GUSTAFSON.

NILS ADLER.

SEVE EKBERG.

3¶K A P . I.

Viktigaste gällande bestämmelser om försäljningar och andra upplåtelser från kronans jordbruksdoinäner. Direktiven för utredningen. I § 77 av regeringsformen stadgas dels att Kungl. Maj:t icke äger att utan Befogenhet riksdagens samtycke genom försäljning, förpantning eller gåva eller på a n n a t a i t 8äljaoch sätt avhända kronan dess jordbruksdomäner och skogsegendomar, dels ock att kronojord. dessa skola förvaltas efter de grunder, riksdagen därom föreskriver. Vad jordbruksdomänerna beträffar skola de vara för statsverkets räkning utarrenderade. Förvaltningen av nämnda egendomar regleras genom kungl. kungörelsen den 4 juni 1908. Såsom jordbruksdomäner skola behandlas även vissa för jordbruk lämpade områden av de till bildande av nya eller tillökning av äldre kronoparker inköpta egendomar. Utarrenderande myndigheten är från och med år 1883 domänstyrelsen. För skogsegendomarnas förvaltning, som jämväl tillkommer nämnda myndighet, hava föreskrifter meddelats genom förordningar angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket. Den nu gällande är utfärdad den 26 januari 1894. Riksdagen har emellertid genom en följd av särskilda beslut bemyndigat Kungl. Maj:t att utan riksdagens vidare hörande försälja vissa kronoegendomar. Dessa bemyndiganden omfatta även de senare tillkomna upplåtelseformerna, åborätt och tomträtt. Det torde företrädesvis vara försäljningar av kronoegendom, som de sakkunnigas uppdrag avser. Vad angår övriga upplåtelseformer, hava de sakkunniga icke ansett sig böra behandla dessa i vidare mån än som betingas av deras sammanhang med frågan om försäljning. De beslut, varigenom riksdagen bemyndigat Kungl. Maj:t att utan riksdagens vidare hörande försälja vissa, kronoegendomar, innefattas i riksdagens skrivelser nr 63/1874, nr 66/1879, nr 35/1885, nr 7/1887 B, nr 17/1888, nr 77/1891 och nr 74/1902. Här nedan lämnas en sammanställning dels av de kungl. brev, varigenom riksdagsbesluten av Kungl. Maj:t delgivits vederbörande myndigheter, och dels de kategorier av kronoegendomar, som däri avses: 1. Kungl. brevet den 29 maj 1874: under förvaltning av kammarkollegium ställda och för statsverkets räkning utarrenderade hemman och lägenheter, för vilka årliga arrendeavgiften ej överstiger 200 kronor och vilkas bibehållande åt kronan icke på grund av befintlig skogstillgång eller av annan anledning påkallas; 2. Kungl. brevet den 6 juni 1879: egendomar, vilka med enahanda arrendeinkomst, som under 1) nämnts, efter den 29 maj 1874 kommit under kammarkollegii eller numera domänstyrelsens förvaltning;

3. Kungl. brevet den 29 maj 1885: kronolägenhet, som ej varit för statsverkets räkning utarrenderad, men som uppenbarligen är eller vid verkställd arrendeuppskattning finnes vara av sådan beskaffenhet, att för densamma icke kan påräknas högre årligt arrende än 200 kronor; 4. Kungl. brevet den 27 juni 1887: med några få undantag, kronans samtliga i de norrländska länen belägna utarrenderade jordegendomar, vilkas arrenden överstiga 200 kronor men ej 500 kronor oeh vilkas bibehållande i sin helhet eller delvis åt kronan icke av befintlig skogstillgång eller av annan särskild anledning påkallas; 5. Kungl. brevet den 18 maj 1888: sådan söder om Norrland belägen kronoegendom, som i arrende lämnar mer än 200 kronor men icke utöver 400 kronor; 6. Kungl. brevet den 29 maj 1891: sådan söder om Norrland belägen kronoegendom, som i arrende lämnar mer än 400 kronor men icke utöver 500 kronor: 7. Kungl. brevet den 23 maj 1902: dels utarrenderad kronoegendom, som i arrende lämnar mer än 500 kronor men icke utöver 600 kronor, dels kronoegendom, som ej varit för statsverkets räkning utarrenderad men som uppenbarligen är eller vid arrendeuppskattning finnes vara av sådan beskaffenhet, att föi densamma icke kan påräknas högre arrende än 600 kronor, dels ock till inköpt skogsegendom hörande område, som utan olägenhet för skogsskötseln anses kunna avyttras och uppenbarligen är eller vid arrendeuppskattning finnes vara av beskaffenhet, att för detsamma icke kan påräknas högre arrende än 600 kronor. Vad utarrenderad egendom beträffar får försäljning äga rum i den mån gällande arrendekontrakt efter uppsägning eller eljest närmar sig sitt slut, och skall före försäljningen uppskattning av egendomens saluvärde verkställas i samband med uppgörande av arrendeförslag för egendomen. (Kungl. breven den 27 juni 1887 och den 18 maj 1888.) Sammanfattas riksdagens nämnda beslut, ankommer det således på Kungl. Maj:t att efter omständigheterna i varje fall förordna, huruvida egendom eller område bör av kronan bibehållas eller till större eller mindre del försäljas, beträffande a) sådan under dornänstyrelsens förvaltning ställd och för statsverkets räkning utarrenderad kronoegendom, vilken i årligt arrende lämnar högst 600 kronor, b) sådan kronoegendotn, som ej varit för statsverkets räkning utarrenderad men som uppenbarligen är eller vid arrendeuppskattning finnes vara av sådan beskaffenhet, att för densamma icke kan påräknas högre arrende än 600 kronor, samt c) till inköpt skogsegendom hörande område, som utan olägenhet för skogsskötseln anses kunna avyttras och uppenbarligen är eller vid arrendeuppskattning finnes vara sådant, att för detsamma icke kan påräknas högre arrende än 600 kronor. Vidare må erinras, att riksdagen år 1914 (skrivelse den 27 juli samma år nr 92) medgivit, att till statens domäners fond hörande kronoegendom, som utgöres av andel i en för flera fastigheter gemensam samfällighet och som uppenbarligen är eller vid uppskattning finnes vara av sådan beskaffenhet, att för

5 densamma icke kan vid försäljning påräknas högre köpeskilling än 1 000 kronor, må försäljas på sätt och under villkor, som av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall bestämmas. Detta beslut har delgivits vederbörande myndigheter genom Kungl. brevet den 1 september 1914. Då fråga är om försäljning av annan kronoegendom än nu omförmälts, underställes densamma riksdagens prövning. I detta sammanhang må dessutom erinras, att enligt kungörelse den 26 juni 1925 meddelats allmänna grunder för upplåtelse av kolonat å kronoparker i Norrland och Dalarna ävensom att Kungl. Maj :t under en följd av år, senast genom riksdagens skrivelse den 16 mars 1928 (nr 56), erhållit bemyndigande för ett år i sänder att upplåta mark för ändamål, för vars tillgodoseende enligt gällande lag om expropriation annan än kronan kan förpliktas avstå fastighet eller upplåta nyttjanderätt eller servitutsrätt därtill. Sedan statens skogsförvaltning och förvaltningen av statens jordbruksdomäner sammanförts såsom ett statens affärsverk, vilket i budgethänseende behandlas såsom en statens domäners fond, ingå numera köpeskillingar, som inflyta för därtill hörande kronojord, till nämnda fond; och enligt riksdagens skrivelse den 29 maj 1912 (nr 264) äger Kungl. Maj:t från och med den 1 januari '1913 tills vidare intill dess annorlunda kan varda bestämt för inköp av skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark ävensom till inlösen av ströängar å kronoparkerna i Norrland och Dalarna disponera de såsom tillgång å domänfonden redovisade kontanta medel. Den ursprungliga anledningen för riksdagen att giva Kungl. Maj:t ett ge- Motiv för nerellt försäljningsmedgivande rörande mindre egendomar var insikten om att försäljning det för staten vore oekonomiskt att behålla egendomar, som i följd av sin jord. obetydlighet eller från andra kronoegendomar avlägsna läge lämnade alltför ringa arrende i förhållande till förvaltningskostnaderna. Sedermera tillkom det allt starkare framträdande behovet att vinna medel till inköp av skogsmark. En lämplig utväg härtill ansåg man sig kunna bereda genom försäljningar av jordbruksdomäner. Under tiden framträdde krav på kronojordens användande även för egnahemsrörelsens behov. De första förslag, som mera direkt avsågo användande av statens utarrenderade jordbruksdomäner till att befrämja uppkomsten av mindre jordbruk, framkommo under slutet av 1880-talet. Vid riksdagen väcktes motioner härom utan att dock vinna någon framgång. Å statsmakternas sida togs det första steget till försäljning av egnahemslägenheter från kronoegendomar år 1891. På framställning av Kungl. Maj:t beslöt riksdagen nämnda år, att om å kronoegendom, som med tillämpning av då gällande bestämmelser finge försäljas, funnes med enskilt bostadshus bebyggd lägenhet, denna finge under viss förutsättning av Kungl. Maj:t försäljas till innehavaren. Genom kungl. brev den 22 december 1893 meddelades närmare bestämmelser rörande upplåtelser av ifrågavarande slag. Vid riksdagen år 1894 antogos vissa bestämmelser i syfte att bereda möjlighet för mindre bemedlade att bilda egna jordbruk å kronojord. Dessa be-

6 stämmelser meddelades; genom kungl. brevet den 25 september 1896. H ä r i genom avsåg man a t t genom styckning av kronodomäner eller avsöndrmg-ar därifrån bereda mindre bemedlade och obemedlade tillfälle a t t bilda egna jordb r u k . P r a x i s g a v emellertid detta brev tillämpning även i f r å g a om u p p låtelser av bostadslägenheter. D e t t a brev ersattes sedermera av kungörelsen den 31 december 1909 m e d i vissa avseenden f ö r ä n d r a d e grunder för å t g ä r d e r i förenämnda syfte. I anledning av vissa a n m ä r k n i n g a r , som riktades mot denna kungörelse, företogs en omarbetning d ä r a v , vilken efter riksdagens hörande resulterade i n y kungörelse i ämnet den 17 oktober 1913. D e häri u p p t a g n a bestämmelserna äro i h u v u d s a k ännu g ä l l a n d e , ehuru de år 1926 i sammanhang med införandet av å b o r ä t t s i n s t i t u t e t delvis undergått omarbetning. Den förordning, som i anledning h ä r a v u t f ä r d a d e s den 17 december 1926 ( S . F . nr 509) angående grunder för upplåtande från vissa kronoegendomar av jordbrukslägenheter under åborätt enligt lagen om upplåtelse under åborätt av viss jord samt av egnahemslägenheter, h ä r nedan kallad 1926 års upplåtelsegrunder, med tilllämpningsföreskrifter i kungörelse av samma dag, undergick å r 1927 en mindre ä n d r i n g ( k u n g l . förordningen den 18 juni 1927 nr 240). Försäljning av kronojord verkställes numera i regel på två olika sätt, nämHnvnddradragen av ligen dels enligt 1874 å r s brev dels ock enligt 1926 års upplåtelsegrunder. D e tillvägagångssättet s a k k u n n i g a vilja nu i k o r t h e t redogöra för dessa tillvägagångssätt. vid försäljFörsäljning enligt '1874 å r s brev skall ske på offentlig auktion till den högstning av kronojord. bjudande. K ö p a r e , som sådant åstundar, äger att, efter därom vid auktionen 6 Försäljning gjord anmälan, betala köpeskillingen under loppet av 6 år med V årligen, såenligt 1874 vida han för fullgörande d ä r a v vid auktionstillfället ställer säkerhet samt seårs brev. dermera l ä m n a r intecknings förbindelse. Högsta anbudets a n t a g l i g h e t underställes K u n g l . Maj:ts p r ö v n i n g . I kungl. brevet den 18 maj 1888 meddelas vissa kompletterande bestämmelser, som i detta sammanhang äro av mindre intresse. E n l i g t föreskrifterna i 1874 och 1888 års brev verkställes i regel försäljning av all annan kronoegendom än egnahemslägenheter. E n l i g t 1926 års upplåtelsegrunder gäller, a t t från sädana kronoegendomar, Försäljning enligt 1926 "som h ä r ovan under a ) och c) omförmälas, må av K u n g l . Maj:t utan riksårs upplåtel segrunder. dagens vidare hörande u p p l å t a s .jordbrukslägenheter dels under å b o r ä t t (åbolägenheter) dels ock undeir äganderätt (jordbruksegnahemslägenheter) ävensom bostadslägenheter under äganderätt (bostadsegnahemslägenheter). Förslag till å t g ä r d e r i sådant hänseende uppgöres, så vitt fråga är om u t a r r e n d e r a d egendom, vid egendomens u p p s k a t t n i n g till försäljning eller förnyad utarrendering men eljest i den mån domänstyrelsen så finner lämpligt. F ö r egnahemsä n d a m å l må även t a g a s i a n s p r å k annan jordbruksegendom än som nu nämnts eller del därav, för så vitt det vid egendomens uppskattning för förnyad uta r r e n d e r i n g finnes l ä m p l i g t , likaså områden, som höra till inköpta skogsegendomar och ej beröras av Kungl. Maj:ts nämnda försäljningsrätt. Till dessa upplåtelser erfordras emellertid riksdagens medgivande. Lägenhet, som u p p l å t e s såsom egnahemslägenhet, må, därest den ä r bebyggd med enskild person t i l l h ö r i g t boningshus, hembjudas denne mot lägenheten åsätt

försäljningsvärde. Är lägenhet bebyggd med kronan tillhöriga hus, må den jämväl hembjudas brukaren under förutsättning att denne är mindre bemedlad eller obemedlad samt antingen brukaren själv eller ock han och medlemmar av hans familj före honom tillsammans innehaft lägenheten under en tid av fem år och därunder väl hävdat densamma. Lägenhet, som ej hembjudes viss person, skall utbjudas under hand genom länsstyrelsens försorg. Allenast därest vid utbud under hand antagligt anbud ej erhålles, får försäljning å auktion förekomma. Till köpare under hand må antagas allenast mindre bemedlad eller obemedlad, som gjort sig känd för arbetsamhet, sparsamhet, nykterhet och hederlig vandel samt, vad jordbrukslägenhet beträffar, äger förutsättningar för drivande av ett mindre jordbruk. Lägenhet må i regeln ej försäljas till den, som redan äger fast egendom av den storlek, att därå kan födas en familj, och må ej mer än en lägenhet upplåtas till samma person. Antages ej hembud, äger domänstyrelsen pröva, huruvida lägenheten skall utbjudas under hand eller på annat sätt disponeras. Av köpeskillingen för jordbrukslägenhet skall 1/io erläggas vid köpehandlingens upprättande. Återstående 9/io skola erläggas antingen kontant vid tillträdet, eller ock genom avbetalningar i överensstämmelse med vad som är stadgat rörande återbetalning av egnahemslån. Beträffande bostadslägenhet skall köpeskillingen erläggas under tio år med en tiondel årligen. Av detta betalningssätt må även köpare av jordbruksegnahemslägenhet begagna sig, därest han föredrager det. Å ogulden del av köpeskillingen erlägges ränta, och erhåller staten såsom säkerhet inteckning i lägenheten. Köpare av obebyggd egnahemslägenhet tillförbindes att senast vid ingången av sjätte kalenderåret efter tillträdet hava å lägenheten uppfört nödiga byggnader vid äventyr, därest så icke sker, att utöver den avtalade köpeskillingen gälda ytterligare ett belopp, motsvarande en femtedel därav. Berörda belopp intecknas i lägenheten. Vad upplåtelse av åbolägenhet vidkommer, må till en början i korthet redo- Upplåtelse göras för de viktigaste bestämmelserna i lagen den 4 juni 1926 om upplåtelse un 5Lf under åborätt av viss jord, här nedan kallad åborättslagen. För bildande av jordbruksfastigheter kan jord, som tillhör kronan och som ej innehaves med stadgad åborätt eller är anslagen till visst statsändamål, upplåtas mot avgäld under ärftlig och förytterlig besittningsrätt för obegränsad tid (åborätt). Sedan i vederbörlig ordning bestämmelse meddelats om jords upplåtande under åborätt, ankommer det å länsstyrelsen att träffa avtal om jordens upplåtande till åbo samt att hava tillsyn över upplåten jord. Avtal om åborätt skall upprättas skriftligen. I avtalet får ej intagas någon bestämmelse, varigenom åborätten inskränkes eller åbon ålägges skyldighet utöver vad i lagen stadgas. Till åborätten skall såsom tillbehör hänföras byggnad, stängsel eller annan för stadigvarande bruk avsedd anläggning, som finnes på fastigheten.

a Till åbo lår antagas allenast svensk medborgare, som råder över sig och sin egendom. Denna regel är dock underkastad viss modifikation. Förutvarande åbons make, bröstarvinge, adoptivbarn, syskon eller syskons avkomling äger att bliva antagen till åbo utan hinder därav att han är omyndig. Samma är förhållandet med annan, till vilken åborätten övergått genom arv, testamente eller gåva, för så vitt länsstyrelsen prövar det lämpligt. Överlåtelse av åborätt skall ske skriftligen. Den. som fått åborätten överlåten på sig, är skyldig att hos länsstyrelsen göra ansökan om att varda antagen till åbo. Försummas sådan ansökning, äger länsstyrelsen vid vite förelägga honom att fullgöra sitt åliggande. Låter han sig ej heller därav rätta, äger länsstyrelsen utdöma vitet ävensom förelägga honom nytt högre vite eller förordna, att åborätten skall säljas å offentlig auktion. Finner länsstyrelsen, att den, till vilken åborätt överlåtits, ej är behörig att antagas till åbo, skall länsstyrelsen giva honom lämpligt rådrum att överlåta åborätten till annan. Försitter han denna tid eller kan, där han överlåtit åborätten till annan, ej heller denne antagas till åbo, skall åborätten försäljas å offentlig auktion. Har åborätten genom överlåtelse eller annorledes övergått till åbons make eller annan närmare anförvant, får länsstyrelsen ej vägra godtaga honom såsom åbo utom i det fall att han prövas vara uppenbart olämplig till åbo eller hans antagande till åbo eljest skulle vara oförenligt med det ändamål, för vilket åborätten upplåtits. Åbo har skyldighet bland annat att, där ej länsstyrelsen medgiver undantag, vara bosatt å fastigheten, att bruka denna som en enhet för sig, att hava fastigheten försedd med för jordbruket nödvändiga byggnader, att städse hålla fastigheten i gott skick och hava de erforderliga byggnaderna brandförsäkrade till fulla värdet. I annan mån än från kronans sida medgivits, äger åbon ej nyttja fastighetens skog eller taga torv från torvmosse eller annorledes än för fastighetens behov använda stenbrott, grustäkt eller dylikt. Därest åbon åsidosätter sina skyldigheter och vad han i sådant hänseende låtit sig komma till last icke är av ringa betydenhet, är åborätten förverkad och kronan berättigad att efter uppsägning skilja åbon från åborätten, vilken därefter skall säljas å offentlig auktion. För åborätten skall erläggas avgäld. Denna, som i regel bestämmes för tjugu år i sänder, fastställes i naturaprodukter men utgår i penningar efter senast bestämda medelmarkcgångspris. Avgäldens bestämmande sker efter uppskattning av den behållna avkastning, som under medelgoda år erhålles av fastigheten, därest den brukas på sätt, som bäst överensstämmer med dess läge, storlek och beskaffenhet. Behörig hänsyn skall tagas till de förpliktelser, som utöver skyldigheten att utgiva avgäld lagligen åligger åbo. Finnes vid bestämmandet av avgäld för ny avgäldstid avkastningens värde hava ökats eller minskats, skall hänsyn till den timade ändringen tagas blott i den mån det är uppenbart, att. den tillkommit utan åbons åtgärd eller förvållande. I regel får avgälden ej höjas med mera än tjugu procent av den för löpande

9 avgäldstid bestämda avgälden. Avgäld för ny avgäldstid fastställes av en för länet i dess helhet eller viss del därav utsedd avgäldsnämnd. Efter utgången av första avgäldstiden äger åbo, som fullgjort honom åliggande skyldigheter, att inlösa fastigheten, där ej vid åborättens upplåtande gjorts annat förbehåll. Lösen för fastigheten bestämmes av avgäldsnämnden och skall sättas till fastighetens värde med frånräknande av den förbättring, som vunnits genom åbo. Det åligger åbon att inom nittio dagar, efter det beslut om fastställande av lösen vunnit laga kraft, till länsstyrelsen gälda lösen vid påföljd, om det underlåtes, att ansökningen anses förfallen. Då åborätten övergår till ny innehavare, äger kronan att i viss ordning återtaga fastigheten. Har åborätten förvärvats av nära anförvant till den förutvarande åbon eller har den förvarvats genom inrop å offentlig auktion, får återtagande dock ej ske, utan så är att den nye innehavaren icke kan godtagas såsom åbo. Vid återtagandet skall kronan utgiva full lösen för åborätten med den jordförbättring, som vunnits för byggnader och andra tillbehör till åborätten, samt för utsäde och gröda å fastigheten. Hos länsstyrelsen skall föras bok över samtliga under åborätt upplåtna fastigheter inom länet. I boken skall beträffande varje fastighet antecknas dess namn och beteckning i övrigt, åbons namn, den årliga avgälden m. m. Enligt 1926 års upplåtelsegrunder gälla i avseende å upplåtelse av åbolägenhet i tillämpliga delar enahanda bestämmelser i fråga om rätt till hembud och utbjudande av åborätt, som beträffande egnahemslägenhet stadgats, dock med tillägg att åbo skall vara behörig att antagas till åbo och att å lägenheten befintliga kronan tillhöriga byggnader skola åtfölja upplåtelsen och inlösas av åbon mot den byggnaderna åsatta köpeskilling. Denna köpeskilling skall betalas på sätt om jordbruksegnahemslägenhet är stadgat och här ovan angivits. Tomträtten, som regleras genom 4 kap. i lagen den 14 juni 1907 om nytt- Upplåtelse janderätt till fast egendom, är en form av besittningsrätt, särskilt avsedd att r #^ användas vid upplåtelser för bostadsändamål. Den får endast tillämpas beträffande tomt inom stadsplanelagt område. Upplåtelsen skall ske skriftligen med vittnen och avse viss tid, minst 26 och högst 100 år. Sedan tomträtten inskrivits vid domstol, anses byggnad och annan för stadigvarande bruk avsedd anläggning, som finnes på tomten, utgöra tillbehör till tomträtten. Denna rätt kan intecknas för fordran och således utnyttjas av tomträttshavaren såsom kreditunderlag. I fråga om tomträtt meddelas i 1926 års upplåtelsegrunder föreskrift, att, därest i något fall upplåtelse av bostadslägenhet under sådan rätt finnes böra äga rum, det må ske efter Kungl. Maj:ts beprövande. Kronan får dock icke i något fall utan riksdagens särskilda medgivande betungas med skyldighet att vid besittningstidens utgång lösa å området uppförda byggnader eller andra inrättningar. Angående innebörden av de sakkunnigas uppdrag anförde departements- Direktiven chefen i samband med kommitténs tillsättande huvudsakligen följande: varande^ut redning.

LO »Med hänsyn till angelägenheten att främja bildandet av mindre jordbruk och egna hem är det önskvärt, att jämväl kronans för ändamålet lämpliga jord i ökad omfattning tages i anspråk för försäljningar och upplåtelser. Detta kan i åtskilliga fall vara en önskvärd utveckling även med hänsyn till statens ekonomiska intresse såsom jordägare. Undersökning beträffande kronoegendomar, som lämpligen kunna ifrågakomma för ändamålet, samt upprättande av preliminära planer för dylika egendomars disposition pågår genom tre, av domänstyrelsen jämlikt Kungl. Maj :ts beslut den 30 april 1926 tillkallade sakkunniga. Av undersökningen har redan framgått, att kronans jordbruksdomäner i ganska stor utsträckning beräknas vara ägnade att användas för hithörande ändamål eller eljest lämpliga till försäljning. E t t viktigt led i förevarande strävan är emellertid även, att formerna för upplåtelserna i möjligaste mån anpassas att bättre tillgodose praktiska krav och den jordköpande allmänhetens intressen. En utredning härutinnan på sätt inledningsvis framhållits synes fördenskull böra åvägabringas. Denna utredning bör inriktas på de åtgärder i allmänhet, som synas böra vidtagas för att ur nu ifrågavarande synpunkter befrämja upplåtelser från härför lämpliga kronoegendomar, särskilt så vitt angår upplåtelser i egnahemssyfte. Utredningen bör bland annat avse det praktiska förfarandet vid planläggning och genomförande av här avsedda försäljningar och andra upplåtelser. Uppmärksamhet bör därvid ägnas spörsmålet om ändamålsenlig ordning vid uppgörande av förslag till styckning och andra försäljningar samt huruvida tiden mellan planläggningen och försäljningarnas begynnande kan förkortas i syfte att påskynda egendomarnas användning för hithörande ändamål och förebygga, att jordköpare under alltför lång tid få sväva i ovisshet, om upplåtelse kommer till stånd eller icke. Tillika bör undersökas, på vad sätt ordningen för utbjudande av till upplåtelse beslutad kronojord. omhändertagandet av personer, som önska köpa jord, och sättet för köps avslutande böra reformeras i syfte att ernå ett enkelt och effektivt förfarande, tillgodoseende såväl statens som allmänhetens berättigade krav. I anslutning härtill torde bland andra tänkbara anordningar böra undersökas, huruvida icke ökat samarbete med hushållningssällskapens egnahemsnämnder vore ägnat att underlätta kronoegendomars försäljning i egnahemssyfte. Utredningen bör vidare avse frågan, huruvida de bestämmelser, som jämlikt Kungl. Maj:ts brev den 29 maj 1874 för närvarande i allmänhet tilllämpas vid försäljningar av andra kronans hithörande fastigheter än egnahemslägenheter, böra jämkas för erhållande av ökade möjligheter att anpassa köpevillkoren efter skilda behov och förhållanden. I samband härmed torde även frågan om beredande av viss förköpsrätt för arrendator att förvärva av honom brukad kronoegendom böra bliva föremål för omprövning. Till utredning bör jämväl upptagas frågan, i vad mån Kungl. Maj:ts av riksdagen erhållna beiogenhet att i vissa fall ensam besluta om försäljning av kronojord torde böra vidgas till underlättande av jordupplåtelser av ifrågavarande slag.» Beträffande de direktiv, som givits de sakkunniga i fråga om åtgärder för tryggande av det sociala syftet vid egnahemsupplåtelser, hänvisas till kap. XII.

11¶KAP. II.

Vidgad befogenhet för Kungl. Maj:t att försälja kronoegendom. En utsträckning av den befogenhet, som Kungl. Maj:t enligt riksdagens i det föregående omförmälda beslut, senast år 1902, äger att utan riksdagens vidare hörande besluta om försäljning av kronoegendomar, har vid flera tillfällen ifrågasatts. I den proposition (nr 53), som Kungl. Maj:t förelade riksdagen år 1902 uti nu ifrågavarande ämne, föreslogs sålunda, att riksdagen måtte lämna sitt Riksdagen 1902. medgivande till att beträffande dels kronoegendomar, vilka ägde ett arrendevärde av högst 700 kronor, dels ock beträffande till inköpt skogsegendom hörande område, som utan olägenhet för skogsskötseln kunde avyttras, det skulle bero av Kungl. Maj:t att, efter omständigheterna i varje särskilt fall, förordna om egendomens försäljning till större eller mindre del. Såsom motiv härför anfördes huvudsakligen önskan att vinna ytterligare medel för inköp av skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark. Enligt en utredning, som då förelåg och i propositionen åberopades, voro kronan tillhöriga fastigheter av den beskaffenhet och storlek, att de inbegrepos under Kungl. Maj:ts försäljningsbefogenhet, år 1900 ännu oförsålda till ett antal av 612 med ett sammanlagt taxeringsvärde av 5 579 260 kronor. Statsutskottet ansåg i utlåtande nr 53 det visserligen önskvärt, att medel bereddes till fortsatt inköp för statens räkning av skogsmark, och fann likaledes välbetänkt, att för sådant ändamål en utsträckt försäljning av mindre kronoegendomar finge äga rum. Utskottet fann emellertid icke tillrådligt att giva denna försäljning en sådan omfattning, som Kungl. Maj:ts förslag innebure. Utskottet erinrade därvid bl. a. om att länsstyrelserna i flera län och bland dem län, inom vilka ett jämförelsevis stort antal av ifrågavarande lägenheter vore belägna, avstyrkt den ifrågasatta utsträckta försäljningen. I följd härav hemställde utskottet, att propositionen måtte på det sätt bifallas, att för egendomar, som skulle få försäljas, arrendevärdet bestämdes till högst 600 kronor, och även i fråga om sådant till skogsegendom hörande område, som skulle få avyttras, skulle gälla samma bestämmelse rörande arrendevärdet. Denna hemställan vann riksdagens bifall. Vid riksdagen år 1907 väcktes inom båda kamrarna motioner ( I : 29 och Riksdagen 1907. I I : 134), däri påyrkades en sådan utvidgning av Kungl. Maj:ts befogenhet att försälja kronojord, som i 1902 års proposition åsyftades. Motionärerna

12 förmenade, att dåmera tillkommit ett nytt skäl för en sålunda utsträckt befogenhet, nämligen intresset att i så stor utsträckning som möjligt bereda egna hem åt den arbetande befolkningen, speciellt jordbruksarbetarna. Statsutskottet avstyrkte i utlåtande nr 178 motionerna. Utskottet erinrade, att chefen för jordbruksdepartementet i en vid samma riksdag framlagd proposition angående förändrade grunder för den av staten utövade egnahemslånerörelsen framhållit, att det mött ej så få svårigheter att, då beslut fattats om en kronoegendoms styckning eller om upplåtelse av ett större antal lägenheter från en kronans fastighet, genast erhålla lämpliga spekulanter i tillräckligt antal, samt att en följd härav blivit, antingen att i många fall ett flertal lotter ej kunnat försäljas eller att flera lotter inropats av samma person. Så länge det icke läte sig göra att fullt utnyttja de möjligheter till bildande av egna hem, som med den Kungl. Maj:t medgivna försäljningsrätten redan förefunnes, syntes det utskottet icke kunna lända egnahemssträvandena till synnerligt gagn att ytterligare utsträcka denna befogenhet, utan borde dessförinnan resultat avvaktas av den utredning, vilken statsrådet i samma yttrande utlovat igångsätta om huruvida ej en förändring till det bättre skulle kunna vinnas genom ändrade föreskrifter angående utstyckning av mindre jordbrukslägenheter från kronans domäner. Riksdagen biträdde utskottets hemställan. Riksdagen Vid riksdagen år 1908 hemställdes i en motion ( I I : 93), att riksdagen ville upphäva sina förut fattade beslut om försäljning av visst slag av kronans jordegendom samt att ingen kronan tillhörig jordegendom vidare finge försäljas annat än om detta på grund av särskilda undantagsförhållanden kunde anses synnerligen önskvärt, i vilket fall framställning därom borde av Kungl. Maj :t i varje särskilt fall underställas riksdagens avgörande, även beträffande de mindre jordegendomarna. Denna hemställan härledde av motionärens önskan, att ifrågavarande jordbruk måtte upplåtas med stadgad besittningsrätt i stället för med äganderätt. En liknande framställning gjordes i en annan motion ( I I : 137), däri tilllika påyrkades en fullständig utredning om i vad mån befintliga kronoegendomar vore mer eller mindre lämpliga att styckas och upplåtas till egna hem och småbruk samt i samband därmed upprättandet av ändamålsenliga planer för styckningen. Statsutskottet avstyrkte i utlåtande nr 112 motionerna. Utskottet anförde därvid bl. a.: Den pågående försäljningen av mindre kronoegendomar vore synnerligen gagnelig. Oavsett vilket beslut riksdagen än komme att fatta i frågan om nya former för jordupplåtelser till bildande av egna hem, syntes skäl icke föreligga att vidtaga ändringar i gällande bestämmelser, som vore ägnade att främja ändamålet. Riksdagen biföll vad utskottet hemställt. Riksdagen f ö r att bereda staten möjlighet till fortsatta och förökade inköp av skogsmark yrkades i en motion ( I I : 78) vid riksdagen år 1911 utvidgning av Kungl. Maj:ts befogenhet att utan riksdagens vidare hörande försälja kronans jordbruksegendomar. I motionen föreslogs, att gränsen för denna befogenhet måtte höjas till ett arrendevärde av 800 kronor.

13 Jordbruksutskottet fann i utlåtande nr 87 på grund av det stora antal då ännu osålda jordbruksegendomar, till vilkas försäljning riksdagen redan lämnat sitt medgivande, och de avsevärda belopp, som genom avyttring av kronojord kunde under den närmaste tiden användas för inköp av skogsmark, att en försäljning av dylika egendomar i större utsträckning än då skedde icke borde för tillfället medgivas. På grund härav hemställde utskottet om avslag å motionen. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan. För befordrande av egnahemsrörelsen väcktes vid riksdagen 1912 två mo- Riksdagen 1912 tioner ( I : 59 och I I : 123), däri bl. a. hemställdes om utredning i syfte att även sådana kronoegendomar, som gåve mer än 600 kronor i årligt arrende men som helt eller delvis vore lämpliga för jordbruk och ej i anledning av särskilt dyrbara byggnader eller annan särskild orsak borde bibehållas i statens hand, måtte vad jordbruket beträffade jämte erforderlig skogs- och betesmark kunna efter lämplig styckning upplåtas till försäljning. Det framhölls i motionerna, att den praktiska erfarenheten angående det sätt, varpå statens utarrenderade jordbruk sköttes i jämförelse med den jord, som av brukaren innehades med äganderätt, tillfullo motiverade den tanken, att en ren nationalvinst skulle ligga däri, att jord från statens domäner upplätes till försäljning i någon vidsträcktare mån än som då vore fallet. Då de av 1911 års jordbruksutskott anförda skälen mot höjning av försäljningsgränsen utöver 600 kronor fortfarande syntes äga giltighet, avslog riksdagempå hemställan av jordbruksutskottet (utlåtande nr 36) motionerna i denna del. I sitt betänkande den 31 december 1912 framhöllo 1911 års egnahemssak-1911 års egnakunniga bl. a., att det ur egnahemssynpunkt skulle vara önskligt, att Kungl. n e m s s a k k u n Maj:t erhölle rätt att utan riksdagens hörande avgöra om styckning och försäljning till egnahemslägenheter av därför lämpliga kronoegendomar, även om desamma lämnade mera än 600 kronor i årligt arrende. Då emellertid riksdagen så nyligen som år '1912 avslagit en framställning i sådant syfte, ansågo sig de sakkunniga icke böra framlägga ett dylikt förslag, utan ville de allmänt framhålla önskvärdheten av en förändring i antydd riktning. I den proposition (nr 170), som vid riksdagen 1913 av Kungl. Maj:t fram- Riksdagen 1913lades i anledning av de sakkunnigas förslag till ändringar i egnahemsförfattningen, framhölls av chefen för jordbruksdepartementet, att goda skäl talade för ett utsträckande av den Kungl. Maj:t medgivna försäljningsrätten. Då emellertid nämnda fråga icke ägde direkt samband med bestämmelserna uti ifrågavarande författning, fann han sig icke hava anledning att i berörda sammanhang upptaga samma fråga. Vid båda riksdagarna år 1914 väcktes inom andra kammaren motion (nr A Riksdagen 214 och B 93), däri hemställdes, att riksdagen ville för vinnande av ökade medel till inköp av skogsmark hos Kungl. Maj :t anhålla om utredning rörande en planmässig försäljning i större omfattning än dittills skett av sådana kronans jordbruksegendomar, vilka på grund av låg arrendeavkastning eller andra skäl icke lämpligen borde av staten bibehållas, samt att Kungl. Maj:t ville vidtaga de åtgärder och för riksdagen framlägga de förslag, vartill en sådan

14 utredning kunde giva anledning. Motionärerna framhöllo bl. a., att det med skäl kunde ifrågasättas, huruvida det kunde vara förenligt med klok statsekonomi att i rådande tider av ständigt ökade statsutgifter och därav orsakad skuldsättning belasta budgeten med en utgift av 1 000 000 kronor om året för inköp av skogsmark, då medel därtill kunde beredas genom försäljning av annan staten tillhörig mark, vilken lämnade alltför ringa avkastning. En stor del av statens utarrenderade egendomar, även där de lämnade högre arrendeavkastning än 600 kronor, skulle säkerligen med fördel kunna försäljas för att bereda medel till statens inköp av skogsmark. Om sålunda staten redan av rent ekonomiska skäl och med fästat avseende å lämpligheten av att öka statens skogstillgångar borde i större omfattning än vad dittills skett försälja en del utarrenderade jordbruksfastigheter, talade även ett annat viktigt skäl för en dylik åtgärd, nämligen att därigenom kunde främjas bildandet av ett större antal självägarejordbruk. Därest vid försäljningarna tillsåges, att icke blott egnahemslägenheter skapades, utan även lämpliga jordbruk av något större areal tillhandahölles, skulle säkerligen många av de jordbrukarsöner, som nu emigrerade för att i ett främmande land skaffa sig ett jordbruk, ävensom åtskilliga i utlandet bosatta svenska jordbrukare, vilka önskade återvända till fosterlandet med en sparad penning, bindas vid den svenska jorden. Vid den utsträckta försäljning av kronoegendomar, som motionärerna sålunda ifrågasatte, borde enligt motionärernas mening det bestämmande i fråga om vilka egendomar som skulle försäljas icke såsom dittills uteslutande vara det arrendebelopp, egendomen inbringade. Arrendebeloppet i och för sig visade ju icke, huruvida egendomen förräntade sig, därest man uteslutande ville fästa sig därvid. Hänsyn borde även tagas till egendomens areal, dess beskaffenhet och belägenhet, till förvaltningskostnaderna samt till förestående byggnadsbehov och andra dylika omständigheter. Det torde därför böra bliva föremål för grundlig prövning, vilka bland kronans jordbruksegendomar kunde med fördel försäljas och i vilken ordning detta borde ske. Jordbruksutskottet avstyrkte i utlåtande nr 67 vid årets senare riksdag motionen. Utskottet framhöll bl. a., att härvidlag huvudsakligen två synpunkter hade varit för utskottet bestämmande. Någon tillfyllestgörande utredning, utvisande att en försäljning i den omfattande utsträckning motionärerna avsåge skulle vara förenlig med försiktig statshushållning, syntes utskottet icke vara förebragt. Det finge ej förbises, att även statens arrendeinkomster företedde en, om ock ringa, dock påtaglig stegring, samt att möjligheten till en ytterligare förbättring icke vore utesluten. Redan av statsekonomiska hänsyn ansåge utskottet sålunda varsamhet böra iakttagas i förevarande fråga, och under inga omständigheter borde staten övergiva den beprövade försäljningsgrundsatsen, att åtminstone medelstora och större jordbruk icke borde avyttras, utan att en allsidig och ingående prövning rörande varje egendom blivit av vederbörande förvaltningsmyndighet företagen. Det vore emellertid en helt annan synpunkt, som varit den avgörande för utskottets betänkligheter. Syftemålet med statens jordförsäljningar vore väsentligen socialpolitiskt eller, närmare bestämt, att skapa självständiga mindre jordbrukslägenheter, avsedda att till

15 skäliga inköpspris tillhandahållas mindre bemedlade och obemedlade, samt så avpassade att med hänsyn till orts- och avsättningsförhållanden en skötsam innehavare kunde antagas utan anlitande av andra arbetskrafter än familjens egna därå hava sin bärgning. Fasthölles denna synpunkt, torde med nödvändighet följa, för så vitt icke det angivna syftemålet skulle motverkas, att statens utbud av för egnahemslägenheter lämplig jord holies inom de naturliga gränser, som betingades av den å varje ort rådande efterfrågan å dylika lägenheter, något som i sin ordning givetvis uteslöte varje tanke på en realisation av kronodomäner i den vidsträckta omfattning, som bleve nödvändig, därest de inflytande försäljningsmedlen skulle kunna förslå att i någon avsevärd mån — såsom motionärerna önskade — ersätta och onödiggöra det årliga statsanslaget till inköp av skogsmark. — I den mån önskemålet att vinna jämn tillgång på för egna hem lämpliga jordområden till skäliga pris och med goda villkor i övrigt sådant medgåve, ansåge emellertid utskottet, att en utsträckt försäljning av kronoegendomar kunde vara önskvärd och tillrådlig. Att det härvid under vissa förhållanden och, då sådant kunde ske utan förfång för ortens egnahemsbehov, kunde vara lämpligt att för tillgodoseende av även annan efterfrågan å jord än de egentliga egnahemsspekulanternas salubjuda jämväl större områden eller delar av arrendegårdar, ville utskottet icke heller bestrida. Men en sådan utsträckt försäljning av statens jordbruksdomäner vore möjlig utan frångående av dittills tillämpade försäljningsgrundsatser samt i varje fall utan ändring i gällande bestämmelser. Reservationer anfördes av fem ledamöter. Av dessa yrkade tre ledamöter bifall till motionärernas yrkande. Utskottets hemställan bifölls av första kammaren utan debatt och votering samt av andra kammaren med 130 röster mot 45 röster, vilka tillföllo den sist nämnda reservationen. En vid följande riksdag väckt motion ( I : 15) med enahanda innebörd rönte Riksdagen icke bättre öde. På hemställan av jordbruksutskottet (utlåtande nr 4) avslogs densamma av riksdagen utan votering. Vid riksdagen 1916 upptogs frågan ånyo. I en motion (11:182) yrka- Riksdagen des nämligen, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning rörande en planmässig försäljning av sådana kronans jordbruksegendomar, som icke inbringade 2 000 kronor i årligt arrende, för att därigenom bereda ökade medel till inköp av skogsmark samt för riksdagen framlägga de förslag, som denna utredning kunde föranleda. På hemställan av jordbruksutskottet (utlåtande nr 15) avslogs motionen av första kammaren med 52 röster mot 49 röster, vilka tillföllo ett under överläggningen väckt yrkande, utmynnande i en hemställan om skrivelse med begäran om utredning av frågan, samt av andra kammaren utan votering. Frågan angående utsträckt försäljning av kronoegendomar återkom i flera Riksdagen 1926motioner vid riksdagen 1926. I två likalydande motioner ( I : 90 och I I : 130) hemställdes sålunda, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om förslag i fråga om styckning och upplåtande av därtill lämpliga kronoegendomar till mindre jordbruk. Motionärerna erinrade bl. a., att något mer

16 avgörande steg ännu icke tagits i riktning mot uppfyllande av det alltsedan en mansålder tillbaka med så starkt intresse omfattade önskemålet, att av statens stora domäner måtte bildas mindre jordbruk. Sådana tidsförhållanden hade emellertid nu inträtt, att man ej längre borde dröja med att vidtaga åtgärder för denna betydelsefulla frågas lösning. Utkomstmöjligheterna inom landets olika yrken och näringar vore numera mycket starkt begränsade. Stora svårigheter mötte de för närvarande särskilt stora årsklasser, som trädde ut i livet för att söka sin bärgning. Det svenska jordbruket ägde otvivelaktigt stora utvecklingsmöjligheter och skulle för visso kunna giva arbete och bröd åt en större befolkning än den, som nu ägnade sig åt jordbruksyrket. En viktig förutsättning härför vore emellertid, att möjligheterna att förvärva för jordbruk lämplig jord ökades. Inom många trakter av landet mötte stora svårigheter för den, som önskade köpa ett välbeläget, mindre jordbruk. Tillgången på dylika jordbruk till avsalu vore i regel mycket ringa, och i de fall utbud av ett sådant jordbruk skedde, vore priset ofta så högt, att den mindre bemedlade eller obemedlade ej kunde reflektera därå. Dessa för egnahemsbildningen så hinderliga faktorer skulle säkerligen avsevärt mildras, därest det allmänna ville ställa sina rika tillgångar av jord till förfogande och utlämna sina jordbruk, där dessa utgjordes av större komplex, för styckning till mindre brukningsdelar. Att en stor del av kronans jordbruksdomäner skulle kunna till vinst för statsverket och till gagn för den jordsökande befolkningen utstyckas till mindre jordbruk, vore numera allmänt erkänt. De ekonomiska fördelar, statsverket tillskyndades av det nuvarande tillståndet, vore mycket blygsamma. Med utgångspunkt från 1920 års taxeringsvärde för statens jordbruksdomäner, 84 miljoner kronor, belöpte den statsverket tillfallande avkastningen därav icke till mer än 1.8 %. För kronan skulle det under sådana förhållanden otvivelaktigt vara i regel ekonomiskt fördelaktigast att efter hand realisera sina jordbruksdomäner. Ur allmän ekonomisk synpunkt skulle en uppdelning av de stora kronodomänerna till mindre, av brukarna ägda jordbruk medföra en avgjord vinst. I stort sett liknande synpunkter och yrkanden framfördes i två andra sinsemellan lika lydande motioner ( I : 148 och I I : 189). Jordbruksutskottet anförde i utlåtande nr 14 i huvudsak följande: Redan nu befintliga bestämmelser lämnade under vissa former synnerligen vidsträckta möjligheter till uppstyckning och försäljning av kronans domäner. I vilken utsträckning åter dessa möjligheter utnyttjades, berodde av å ena sidan det initiativ, som från de enskilda och deras sammanslutningar komme till uttryck, och å andra sidan den praxis, som av vederbörande myndigheter, i sista hand av Kungl. Maj:t och riksdagen, tillämpades vid prövning av ärenden rörande disposition av kronoegendomar. Erfarenheten hade visat, att, där egnahemsverksamheten vore livaktig, detta också medfört en märkbar stegring av försäljningen av kronojord. Det borde vidare framhållas, att riksdagen genom beslut och uttalanden i sådana försäljningsärenden, som underställdes dess prövning, utövade ett betydande inflytande på praxis i berörda avseende. Vid dylika frågors behandling hade ofta delade meningar framkommit rörande

17 lämpligheten av föreliggande dispositionsförslag, men — så vitt utskottet kunde erinra sig — hade däremot icke gjorts gällande, att de nuvarande bestämmelserna i ämnet i och för sig vore för snäva eller eljest otillfredsställande. Då utskottet utginge från att nu omhandlade förhållanden vore motionärerna välbekanta, torde förevarande framställningar -få antagas syfta till en genomgripande omläggning av bestämmelserna på förevarande område. I sådant avseende innehölle motionerna emellertid icke några som helst riktlinjer. Redan av denna anledning syntes de nödiga förutsättningarna saknas för de framförda skrivelseförslagen. Bortsett härifrån hölle utskottet för egen del före, att statsmakterna genom de nuvarande bestämmelserna i ämnet träffat i huvudsak tillfredsställande former för uppstyckning och försäljning av kronoegendomar. Vilka praktiska resultat, man inom ramen för dessa former kunde uppnå, måste åter — såsom förut berörts — bliva beroende av det privata initiativet och av vederbörande tillämpad praxis. Ehuraväl utskottet till fullo behjärtade det ändamål, motionärerna genom sina förslag velat främja, kunde utskottet av skäl, som framginge av det anförda, icke biträda dessa förslag. Fyra ledamöter av utskottet anförde reservation, däri hemställdes, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utarbetandet av en plan för styckning av därför lämpade kronoegendomar samt framläggandet av förslag i ämnet. Riksdagen biföll reservanternas hemställan, efter namnupprop första kammaren med 53 röster mot 40 samt andra kammaren med 87 röster mot 76. Skrivelse i ämnet avläts den 10 mars 1926 (nr 70). Vid samma riksdag väcktes i samband med Kungl. Maj:ts proposition (nr 22) med förslag till lag om upplåtelse under åborätt av viss jord en motion ( I I : 316), däri hemställdes, att riksdagen — med avslag å propositionen och under uttalande, att upplåtelse av jord från statens domäner för bildande av nya jordbruk enligt riksdagens mening skulle ske med äganderätt eller med rätt för upplåtelsetagaren att efter viss tid övergå till äganderätt — ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t taga i förnyat övervägande, huruledes statens för jordbruksändamål tjänliga jord måtte kunna i större utsträckning än som för närvarande skedde tagas i anspråk för bildande av nya, självständiga jordbrukslägenheter och egna hem, samt därefter för riksdagen framlägga de förslag, som kunde framgå ur berörda övervägande. Motionen behandlades i samband med berörda proposition av första lagutskottet, som i utlåtande (nr 25) under hänvisning till riksdagens ovanomförmälda skrivelse den 10 mars 1926 avstyrkte motionen. Riksdagen biträdde vad utskottet sålunda hemställt. I sin ovannämnda skrivelse den 10 mars 1926, nr 70, framhöll riksdagen ef- Kronojordter referat av gällande bestämmelser för upplåtande av egnahemslägenheter s a k k u n n i ? a * från kronoegendomar bland annat följande. »Såsom härav framgår har Kungl. Maj.-t möjlighet att vid kronoegendoms 2—282826

18 uppskattning till försäljning eller förnyad utarrendering frånskilja för lägenheters bildande lämpliga jordområden, men sådan försäljning har hittills i regeln endast ägt rum beträffande torp och tomtområden. Någon styckning av hel egendom eller försäljning av jordområden av den storlek att de kunna sägas utgöra fullständiga jordbruk har ytterst sällan förekommit, delvis beroende på ringa efterfrågan. Anledningen till att så få egnahemsspekulanter i dessa fall anmält sig till erhållande av jord torde vara att söka i ovissheten om, huruvida en jorduppdelning verkligen komme att ske, eller bero på att några särskilda för mindre jordbruk lämpliga områden icke varit ifrågasatta till utbrytning. Riksdagen vill understryka vad i motionerna framhålles beträffande nödvändigheten av att i största möjliga mån söka skaffa utkomst åt vårt befolkningsöverskott och att jordbruket därvidlag torde erbjuda de största möjligheterna.» I anslutning till detta riksdagens uttalande har åt de sakkunniga bland annat uppdragits att verkställa utredning, i vad mån Kungl. Maj:ts befogenhet att i vissa fall ensam besluta om försäljning av kronojord borde vidgas till underlättande av jordupplåtelser av ifrågavarande slag. Härmed har tagits ett ytterligare steg mot syftemålet med statens jordförsäljningspolitik, vilken, sådan den under de senaste årtiondena utvecklat sig, företrädesvis avser att främja egnahemsbildningen i landet och i underordnad grad låter vinstsynpunkterna göra sig gällande. Omfattnin- En uppfattning av resultatet av statsmakternas strävan i nämnda hänseende, gen ay for^ ^ senaste tio åren 1918—1927 beträffar, ger följande med ledning av hos 8aljningar-J . Tina under domänstyrelsen förda förteckningar gjorda sammanställning. åren M8-1927. T a b l å A< Köpeskillingar för under åren 1918—1927 försålda egen domar. a) för jordbruksegendomar År, då köpebrev utfärdats

Totalsumma Summa

b) för skogsegendomar

Egnahemslägenheter

Egnahemslägenheter kronor procent c:a

Summa procent c:a kronor

kronor

1 730 359

1 638 967

657 000

40 %

45 457

50 %

1 904 599

1 761 830

55 769

1 503 389

27 % 30 %

142 769

1920 1921

478 975 424 457

25 855

39 % 32 %

482 293

521 253

483 673

311 287

36 % 64 %

57 173

37 579

16 687

46 % 44 %

423 921

63 %

114 989

97 612

85 %

650 630

308 931 592 173

194 515

246 714

42 %

30 257

51 %

917 995

675 020

74 %

1105 269

453 664

41 %

40 572

18245 2 440

75 %

942 207 1145 841

58 457 24 212

565 914

517 448

279 475

54 %

48 466

16 000

33 %

10 782 738 10 085421

4203 400

1 421 683 1 394 625 1 337 452

Summa

697 314 334894

19 Vad beträffar den grupp av egendomar, som företrädesvis lämpar sig för egnahemsupplåtelser, nämligen jordbruksegendomarna, framgår av förestående tablå, att under åren 1922 och 1923 inträtt en väsentlig ökning av dylika upplåtelser. År 1924 har en nedgång ägt rum, vilken det därpå följande året efterföljts av en ny stegring. Åren 1926 och 1927 hava upplåtelserna åter minskats något i antal. Anledningen härtill torde emellertid huvudsakligen vara att tillskriva den omständigheten att för egnahemsändamål lämpliga egendomar ej i större antal varit arrendelediga under sist nämnda år. Jämföres antalet av de upplåtelser från jordbruksegendomarna, som ägt rum för egnahemsändamål, med antalet försäljningar för annat ändamål, d. v. s. Tablå B. Hemman och hemmansdelar m. m., försålda utan tillämpning: av författning om försäljning; av egnahemslägenheter. a) efter riksdagens hörande Ar, då köpebrev utfärdats I antal ! saluI lotter I

1918 1919 1920 1921 1922 1923 1924 1925 1926 , 1927 . Summa II

1918 1919 1920 1921 1922 1923 1924 1925 1926 1927 .

köpeskilling

kronor

jordbruksegendomar.

37 25 27 15 13 7 6 10 16 12

345 957 503 939 428 730 262 733 137 450 7 331 327580 201 447 542 911 134 365

504 921 629 500 551 740 348 732 127 976 7 331 327 220 205 765 531 988 142 035

354 925 491 281 318 081 452 447 44 530 132 825 18 238 42 609 124 184 101 985

477 045 653 355 445 486 506 427 44 410 107 085 18 238 37 209 119 617 95 938

2892443 J377 208 121 | 2081105

2 504 810

19 25 17 22 5 8 2 6 7 10

51 % 49 % 55 % 41 74 6 95 85 % 82 % 60 %

49 % 51 % 45 % 59 % 26 % 94 5 15 % 18 % 40 %

skogsegendomar.

3 2 7 4 6 5

Summa

saluvärde

b) utan riksdagens hörande Av summan köpeskillingar under a) och b) belöper antal köpeskil- procentuellt räknat på salu- saluvärde ling lotter kronor kronor a) c:a b) c:a

7 5 9 48

2 282 84 500 46 549 29 571 21230 7 017 — 5 860 42 919 41573

3 000 87 000 52 225 29 600 20 712 6 747 — 5 860 33 704 31820

3 — 1 3 2 3 2 1 2 5

81 608 — 2 466 1001 107 10 630 33120 107 4 427 646

42 935 6.5% 93.5 % — 100 % — 3 625 93.5 i* 6.5% 1001 97 % 3 % 180 99.1% 0.9% 10 630 39 % 61 % 28 200 — 100 % 107 98.2 % 1.8% 4 427 88 % 12 % 646 98 % 2 %

20 försäljningar, som skett utan tillämpning av författning rörande lägenheters upplåtande, utvisar tablån en obestridlig ökning av egnahemsupplåtelserna. Antalet försäljningar av lägenheter från jordbruksegendomar har nämligen —från i medeltal cirka 33 procent per år under 1918—1921 — stigit till i medeltal cirka 56 procent per år under 1922—1927. Beträffande skogsegendomarna utgöra för lägenhetsförsäljningar motsvarande procenttal 39 resp. 50. Statistisk Vilka av de i tablå A omförmälda egendomar försålts efter riksdagens höbelysning av r a nde eller utan dylik åtgärd framgår av tablåerna B och C. M^ts9lmNämnda tablåer utvisa, att under perioden 1918—1927 det långt övervarandeför- vägande antalet och de till sitt värde betydligaste försäljningarna ägt rum mlj rättgS efter riksdagens hörande, således från de större egendomarna. Anledningen Tablå C. Eguahemsupplåtelser. a) efter Ar, då köpebrev utfärdats antal

Summa

köpeskilling

kronor

antal

riksdagens hörande

saluvärde

köpeskilling

kronor

Av summan köpeskillingar under a] och b) belöper I procentuellt räk- I nat på a) c:a

b) c:a

91 * 93 % 90 % 80 % 91 % 90 % 88 % 98.4% 92 % 89 %

9 % 7 % 10 % 20 % 9 % 10 % 12 % 1.6% 8 % 11 %

6 200 86 % 5175 91 % 100 % 5 750 78 % 14 400 14 % 4 627 95 % 26 545 12 % 7 950 56.4 % -| 100 % — 100 % 70 647

14 % 9 %

256 184 173 176 93 122 70 174 106 103

549 334 330 039 339 918 352 338 256 938 152 790 207 215 661 300 373 281 246 001

598 543 446 265 382 867 384 203 282 166 173 915 217 236 664 041 418 646 248 080

22 8 16 14 15 6 7 12 8 7

43193 32 585 39 430 88 025 27 881 20 600 26 668 10 925 31 3951

58 457 32 710 41590 98 090 29121 20 600 29 478 10 979 35 018 31 395

8815982 115

355 715|

3S7 43S

6 200 5175

II från

1918. 1919 . 1920. 1921 . 1922 . 1923 . 1924 . 1925 . 1926 . 1927 .

saluvärde

b) utan

jordbruksegendomar.

I från

1918 1919 1920 1921 1922 1923 1924 1925 1926 1927 Summa

riksdagens hörande

35 013J

skogsegendomar.

24 16 9 7 5 11 3 5 6 9

29 073 39 628 25 658 18 272 2 287 59 425 3 712 8 415 2 440 15 965

39 257 50 594 25 855 20 822 2 287 92 985 3 712 10 295 2 440 16 000

1 2 — 2 4 2 4 2 —

5 600 14 400 4 627 26 545 7 900

70 447

43.6 %

21 härtill torde till stor del vara att söka i den omständigheten, att antalet av de egendomar, vilka innefattas i det åt Kungl. Maj:t lämnade bemyndigandet, genom de skedda avyttringarna undergått en avsevärd minskning, vilken ej i nämnvärd mån uppvägts av indragning till statsverket av löneboställen eller annorledes tillkomna egendomar. Detta framgår med all tydlighet av de vid betänkandet såsom bilaga I fogade tabeller, som på de sakkunnigas begäran uppgjorts av domänstyrelsen. Enligt dessa tabeller utgjorde vid 1928 års ingång kronans samtliga under styrelsens förvaltning varande, för statsverkets räkning utarrenderade jordbruksegendomar ett antal av 1 407, taxeringsvärderade till 89 787 500 kronor och lämnande i årligt arrende 2 544 899 kronor. Härvid har icke hänsyn tagits till att vissa egendomar varit upplåtna i särskilda, för sig utarrenderade brukningsdelar. De sistnämnda utgöra tillhopa 1 568. Fördelas ifrågavarande egendomar i grupper allt efter som arrendeavgift utgår med högst 600 kronor, högst 700 kronor, högst 800 kronor högst 900 kronor, högst 1 000 kronor, högst 1 200 kronor eller med högre belopp erhålles följande resultat: Tablå D. Vid 1928 års ingång: utarrenderade jordbruksegendomar. Antal

Med arrende av högst 600 kr »

Taxeringsvärde kronor

Arrende kronor

1 464 200

36 978

2 259 300

54 225

800 »

3 913 600

92 875

4 227 000

98 843

1000 »

4 355 900

»1000 » . 1200 kr

1200 >

över

600 t. o. m.

700 kr.

»900

900 Summa

6 044 100

172 206

67 523 400

1 977 826

140;

89 787 500

2544 899

De i tablå D upptagna egendomarna bliva efter hand arrendelediga under loppet av 19 år räknat från och med år 1928. Antalet av de egendomar, som inbegripas under Kungl. Maj:ts nuvarande försaljningsbefogenhet, utgör således allenast omkring 6-2 procent av samtliga egendomar. Ifrågavarande grupps taxeringsvärde utgör omkring 1-6 procent av summan av taxeringsvärdena för samtliga grupper och i arrende lämnar densamma omkring 1-4 procent av summan av samtliga egendomars arrenden Av arrendena för omförmälda egendomar utlöpa de flesta under de sex närmaste aren. Därefter skulle endast 23 egendomar kunna försäljas utan riksdagens hörande. Att riksdagens samtycke måst anlitas i allt större omfattning för tillgodoseendet av egnahemsbildningen å kronojord, har emellertid icke endast sin grund i den minskning av föremålen för Kungl. Maj:ts försäljningsrätt, vilken

22 så småningom inträtt. En medverkande orsak har varit, att de stora och medelstora egendomarna lämna större möjligheter till egnahemsupplåtelser än de mindre. Av såväl den ena som den andra orsaken har emellertid räckvidden av Kungl. Maj:ts befogenhet, som, på sätt redan framhållits, tillkommit utan direkt sammanhang med åtgärder för egnahemsbildandet, men varit av stor vikt i avseende därå, i hög grad förringats. Utvidgning Det är uppenbart, att den omgång och tidsödan, som uppstår, när riksdagens aV 4t3~ s a m t y ° k e i s t o r a flertalet fall måste inhämtas, innebär en avsevärd olägenhet. Nödvändig1 Ej sällan har det inträffat, att försäljning av en egendom ej medhunnits före den löpande arrendetidens utgång. Egendomen har då måst tillfälligtvis utarrenderas i avbidan på att frågan om försäljningen hunnit vinna sin slutliga lösning. Det är tydligt, att en sådan ordning är oläglig icke blott för de jordsökande utan även för staten själv. Staten är uppenbarligen illa betjänt av dylika tillfälliga utarrenderingar, som ej sällan medföra förminskade inkomster och äventyra arrendegårdarnas goda skötsel. För den jordsökande, som trott sig kunna från statens egendomar förvärva den jord, därå han vill grunda sitt hem, har ofta väntan blivit för lång. Där tillfälle under tiden erbjudit sig till förvärv av ett jordbruk från enskilda jordstyckningsspekulanter, har han föredragit att begagna sig härav i stället för en oviss avvaktan av den statliga försäljningsfrågans utgång, även om de villkor, som erbjudits honom från enskilt håll, ställt sig oförmånligare än dem han kunnat påräkna vid en upplåtelse av kronojord. Det torde ej kunna förbises, att upplåtelser från kronojord till egna hem varit förenade med en så omständlig procedur, att denna verksamhet i viss mån förlorat allmänhetens tillit och att de jordsökande ofta hellre vänt sig till enskilda egnahemsföretag än till staten. En ökad egnahemsverksamhet å kronojord kräver enligt de sakkunnigas mening först och främst, att formerna för försäljningen göras smidigare och mindre tidsödande. För vinnande av detta mål ligger en utvidgning av Kungl. Maj :ts befogenhet att försälja och upplåta kronojord för egnahemsändamål närmast för tanken. De sakkunniga anse också, att en sådan utvidgning är av omständigheterna oundgängligen betingad. Härigenom torde en betydligt ökad snabbhet vid ärendenas avgörande stå att vinna. Det torde emellertid böra tillses, att genom väl avpassade normer såväl för försäljningsmedgivandet i sig självt som för det sätt och de villkor, varunder försäljningarna utan riksdagens vidare hörande må bedrivas, skapas betryggande garantier för att icke andra egendomar än de, som därför äro lämpade, komma att tagas i anspråk för egnahemsändamål, ävensom att det sociala syftet med dessa upplåtelser verkligen vinnes. Sker det, synes från riksdagens sida icke böra möta några egentliga betänkligheter mot en ganska avsevärd utvidgning av Kungl. Maj:ts försäljningsrätt. E t t spörsmål, som i detta sammanhang jämväl bör vinna beaktande, avser att bereda rätt och möjlighet för arrendator av kronoegendom, vilken själv eller vilkens släkt under en längre tid innehaft egendomen och nedlagt arbete och kostnader på dess förbättrande, att friköpa densamma. Såsom de sakkunniga i ett särskilt kapitel av betänkandet närmare utveckla, är en sådan frilösning

icke blott en fråga av nationalekonomisk betydelse utan jämväl ett socialt rättfärdighetskrav. De sakkunniga hava icke heller tvekat att föreslå vissa bestämmelser, som avse att underlätta en dylik frilösning. Men även härför erfordras, att riksdagen vidgar Kungl. Maj:ts fullmakt att besluta om arrendegårdars försäljning. Kungl. Maj:ts försäljningsrätt omfattar nämligen, såsom av det föregående framgår, numera huvudsakligen torp och mindre hemman av lägenhetstyp. Försäljning av arrendegårdar av något större typ torde näppeligen kunna inrymmas därunder. Vill man på ett mera effektivt sätt befordra egnahemsbildningen på krono- Innebörden jord, måste, såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår, de stora egen- av de saJc' domarna, vilka kunna uppdelas i ett flertal egnahemslotter, framför allt tagas y£3JJ? i anspråk. Vid sådant förhållande synes det mindre lämpligt att, såsom hitintills skett, när riksdagen lämnat Kungl. Maj:t generell fullmakt att försälja kronoegendomar, undantaga de större egendomarna och begränsa fullmakten allenast till de mindre. Enligt de sakkunnigas mening bör åt Kungl. Maj:t kunna uppdragas att försälja sådana egendomar, som äro lämpliga att fördelas i egnahemslotter, oavsett deras storlek och det arrende därför utgår. En förutsättning härför bör givetvis vara, att egendomen verkligen kommer till den avsedda användningen. Bestämmelsen bör därför erhålla den utformningen, att Kungl. Maj:t må äga besluta upplåtelse av sådan kronoegendom, vilken avses att huvudsakligen användas till bildande av egnahemslägenheter eller åbolägenheter. Det är uppenbart, att upplåtelse ej bör äga rum, om egendomens bibehållande åt kronan på grund av befintlig skogstillgång eller av annan särskild anledning är påkallat. Egendom med tillräckliga, i gott stånd varande byggnader bör ej heller som regel få uppdelas i lotter. De sakkunniga återkomma till sistnämnda fråga i kap. IV. Då en större egendom skall uppdelas i lotter, kunna ej alltid med fördel alla lotter givas typen av egnahemslägenheter. Därest åbyggnaderna äro i brukbart skick, vore det uppenbarligen ej ekonomiskt att tillspillogiva det värde, dessa betinga. För jordbrukets utveckling i landet är det även av vikt, att jordb ™ k 0 a v s o t ö r r e ^ P ä n den, som egnahemslägenheter representera, finnas att tillgå, Såsom de sakkunniga i ett annat sammanhang närmare utveckla bör i det ifrågavarande fallet ett lämpligt område avsättas till ett något större jordbruk. Att i berörda fall åt kronan bibehålla för utarrendering den lott som ej lämpligen kan uppdelas i egnahemslägenheter, lärer som regel ej vara att förorda. Därest vederbörande arrendator uppfyller därför stadgade förutsättningar, bör denna lott hembjudas honom till friköpning. Enligt de sakkunnigas mening bör således Kungl. Maj:ts försäljningsrätt även omfatta dylika xotter av större typ än egnahemslägenhet, under förutsättning att den huvudsakliga delen av egendomen kan användas till bildande av mindre jordbruk Skulle däremot med hänsyn till befintligt byggnadsbestånd huvudkomplexet av egendomen icke kunna lämpligen fördelas i lotter, bör en påtänkt försäljning av egendomen i dess helhet underställas riksdagens prövning, för så vitt ej annat följer av vad de sakkunniga härnedan utveckla. Jämte den befogenhet, som enligt de sakkunnigas mening sålunda bör givas

24¶Kungl. Maj:t att utstycka och upplåta därtill lämpade kronoegendomar till egna hem eller därmed jämförligt ändamål, bör bibehållas rätten för Kungl. Maj:t att utan riksdagens hörande försälja mindre egendomar, vilka kunna odelade användas för berörda ändamål, så ock mindre gårdar eller lägenheter, vilka giva så ringa arrendeinkomster, att dessa ej täcka förvaltningskostnaderna, eller vilka kronan av andra orsaker icke lämpligen bör behålla i sin ägo. I det föregående är redan framhållet, att den i förevarande avseende nu gällande gränsen för Kungl. Maj:ts försäljningsrätt, nämligen ett arrende av 600 kronor, är för snäv. Förutom vad i denna fråga förut anmärkts må framhållas, att egnahemslån numera kan beviljas för jordbruksfastighet med ett värde av ända upp till 20 000 kronor. Beräknas arrendeavkomsten av en dylik fastighet efter normal förräntning, kommer densamma att väsentligt överstiga 600 kronor. Jämväl häri ligger en anledning till en avsevärd höjning av nämnda gräns. Härför talar också den förändring i penningvärdet, som ägt rum, sedan berörda gräns fastställdes. Då det gäller att fastslå Kungl. Maj:ts befogenhet uti ifrågavarande avseende, kunna tydligen andra grunder anlitas än den, som hitintills följts, nämligen egendomens arrendeavkomst. Tänkbart är sålunda, att såsom gräns för Kungl. Maj:ts befogenhet uppställes, att egendomen ej innehåller mer än viss areal, eller att dess taxeringsvärde eller dess beräknade saluvärde ej överstiger visst belopp. Ingen av sistnämnda grunder har emellertid synts de sakkunniga äga ett avgjort företräde framför den nu gällande. Då härtill kommer, att denna grund tillämpats under en så lång följd av år, att den nära nog får anses såsom hävdvunnen, synes densamma ej böra övergivas. Med hänsyn till numera rådande värden och särskilt det fastställda värdet för beviljande av egnahemslån hava de sakkunniga funnit ett arrende av 1 000 kronor utgöra en lämplig begränsning för Kungl. Maj:ts befogenhet uti ifrågavarande avseende. Denna befogenhet skulle då komma att omfatta icke blott självständiga torp, lägenheter och mindre gårdar av egnahemstyp utan även något större gårdar, lämpade att friköpas av vederbörande arrendatorer. Är egendomen ej för kronans räkning utarrenderad, bör i anslutning till vad nu gäller Kungl. Maj:t äga att försälja densamma, för så vitt egendomen vid verkställd Uppskattning finnes vara av sådan beskaffenhet, att högre årligt arrende än 1 000 kronor ej kan påräknas. Enligt gällande bestämmelser måste riksdagens samtycke inhämtas, därest från en egendom, vars arrende överstiger den fastslagna gränsen för Kungl. Maj :ts försäljningsrätt, skall frånsäljas ett torp, en lägenhet eller en tomt, även om arrendet eller det uppskattade arrendevärdet för det till försäljning avsedda området väsentligt understiger nämnda gräns. Detta synes vara mindre följdriktigt. Förslaget har därför erhållit den utformningen, att Kungl. Maj:t skall äga befogenhet att försälja till egendom hörande område, för så vitt det i årligt arrende lämnar högst 1 000 kronor eller, där området ej är av kronan utarrenderat, vid verkställd uppskattning finnes vara av sådan beskaffenhet, att för detsamma ej kan påräknas högre årligt arrende än 1 000 kronor, samt området kan frånskiljas utan olägenhet.

25 Enligt de sakkunnigas mening böra jämväl lämpliga områden å statens skogsegendomar kunna tagas i anspråk för egnahemsbildning. Å skogsegendomarna funnos enligt från domänstyrelsen infordrade uppgifter den 1 januari 1928 inom de olika överjägmästaredistrikten utarrenderade jordbruks- och bostadslägenheter, lämnande arrenden av högst 600 kronor, till ett antal av 4 088 och med arrenden därutöver till ett antal av 114. Överslagsvis torde kunna antagas, att av samtliga lägenheter minst 3 300 äro försedda med åbyggnad. Frågan huruvida försäljning av ifrågavarande lägenheter må ske utan riksdagens hörande är nu beroende av lägenhetens belägenhet inom äldre kronopark eller inom till kronopark avsatt utarrenderad kronoegendom (f. d. löneboställe) eller del därav (bildad kronopark) eller inom inköpt skogsegendom. Enligt gällande bestämmelser omfattar Kungl. Maj:ts försäljningsrätt endast till sistnämnda kategori hörande områden, vilka anses ej behöva tagas i anspråk för kronoparks skötsel och varför arrendet kan beräknas till högst 600 kronor. I andra fall måste riksdagen höras. De införskaffade uppgifterna lämna ej upplysning om antalet av ifrågavarande lägenheter, som faller inom den ena eller andra gruppen. Enligt meddelande under hand från domänstyrelsen kan emellertid — vad särskilt beträffar distrikten i de mellersta och södra delarna av landet, varest lägenheterna till övervägande del äro belägna — antagas, att om ock största antalet torde vara beläget å inköpta skogsegendomar, en avsevärd del likväl hör till de till skogsförvaltningen omförda kronoegendomarna. Någon anledning att i avseende å försäljning eller upplåtelse uppställa olika regler, allteftersom de ifrågavarande lägenheterna tillhöra den ena eller den andra kategorien synes de sakkunniga ej förefinnas. Jämlikt de sakkunnigas mening torde alltså de regler, som förut omförmälts, kunna vinna tillämpning jämväl i fråga om egendom, som lyder under skogsstaten, eller del av sådan egendom. Uppenbart är, att försäljning av egendom, som nu sagts, ej bör äga rum, om denna erfordras t. ex. till skogsarbetarlägenhet eller eljest genom försäljningen skulle förorsakas olägenhet vid skogsskötseln. Beträffande försäljning av andel i en för flera fastigheter gemensam samfällighet torde böra gälla samma bestämmelser som hitintills. I överensstämmelse med vad nu gäller, torde Kungl. Maj:ts försäljningsrätt icke böra avse sådana under domänstyrelsens förvaltning ställda egendomar, vilka äro anslagna för något visst ändamål, såsom egendomar, vilka äro utarrenderade för vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens räkning, eller egendomar, vilkas arrendemedel skola användas till underhåll och vård av Tullgarns slott m. m. I fråga om upplåtelser under åborätt och tomträtt bör Kungl. Maj:t tydligen äga samma befogenhet, som föreslagits i avseende å försäljning. För bedömande av förslagets ekonomiska innebörd vad beträffar de kronoegendomar, varom här företrädesvis är fråga, nämligen jordbruksegendomarna, torde tablå D kunna tjäna till ledning. Av denna tablå framgår, att de egendomar, som lämna en arrendeavkomst från 600 till och med 1 000 kronor, utgöra tillhopa 433, d. v. s. omkring 30 procent av alla jordbruksegendomar, att dessas sammanlagda taxeringsvärde

26 uppgår till 14 755 800 kronor, motsvarande cirka 16 procent av samtliga egendomars taxeringsvärden, samt att desamma i arrende lämna sammanlagt 357 889 kronor eller cirka 14 procent av sammanlagda arrendebeloppen för alla jordbruksegendomar. Av egendomar med arrenden överstigande 600 kronor utgöra nämnda fyra grupper cirka 33 procent, deras taxeringsvärden motsvara cirka 16 procent av summan av taxeringsvärdena och de arrenden, de lämna, cirka 14 procent av arrendena för berörda kategorier av jordbruksegendomar. Återstående i tablån upptagna egendomar till ett antal av 887, med taxeringsvärde av 73 567 500 kronor och ett sammanlagt arrendebelopp av 2 150 032 kronor, skulle enligt de sakkunnigas förslag väl kunna bliva föremål för upplåtelser i socialt syfte men däremot icke innefattas i Kungl. Maj:ts försäljningsrätt i övrigt. I detta sammanhang må framhållas, att någon egentlig risk näppeligen synes vara förbunden med att riksdagen avstår från sin bestämmanderätt i avseende å de avhändelser av kronojord, varom i förslaget är fråga, då upplåtelserna ske efter planläggning enligt av riksdagen själv givna direktiv. De sakkunniga vilja därjämte betona, att de genom försäljningarna inflytande medlen enligt förslaget likasom hittills äro avsedda att användas till ökande av statsskogarna, varigenom värdet av kronans fasta egendom kan bibehållas oförminskat, Till slut må anmärkas, att de grunder, som stadgats beträffande upplåtelse av kolonat å kronoparker i Norrland och Dalarna, icke beröras av förslaget. Ej heller hava däri upptagits de bestämmelser, som årligen pläga meddelas angående upplåtelse av mark för ändamål, som omförmälas i lagen om expropriation. Sistnämnda bestämmelser avse nämligen ej blott egendomar, som äro ställda under domänstyrelsens förvaltning, utan jämväl annan kronan tillhörig fast egendom.

27¶KAP. III.

Planläggning av försäljning eller annan upplåtelse av kronoegendom. A. Gällande bestämmelser och deras tillämpning. De egendomar, varom här är fråga, äro i regel utarrenderade. Fråga om Gällande bestämmel försäljning eller upplåtelse under åborätt eller tomträtt uppstår därför merendels först när arrendetiden lider mot sitt slut. Enligt nu gällande grunder åligger det vederbörande uppskattningsmän att vid den uppskattningsförrättning, som äger rum under tredje året före löpande arrendetids utgång, beakta, huruvida egendom eller viss del därav i stället för att ånyo utarrenderas bör försäljas eller upplåtas under åborätt eller tomträtt, samt, om de finna anledning därtill föreligga, uppgöra förslag i sådant avseende. Länsstyrelsen skall årligen genom särskild kungörelse tillkännagiva, vilka egendomar inom länet under året komma att undergå uppskattning till försäljning eller förnyad utarrendering, ävensom att spekulant å lägenhet eller område till sådan egendom äger hos domänintendenten eller, där sådan ej finnes anställd, vederbörande landsfiskal göra framställning i fråga om övertagande under åborätt eller med äganderätt av lägenhet eller område. Kungörelsen skall införas i ortstidning och lämplig lantmannatidskrift samt uppläsas i kyrkorna i länet. Kommun och egnahemsnämnd äga att vid uppskattningsförrättning inkomma med framställning rörande upplåtande av lägenheter från egendomen. Att märka är, att gällande bestämmelser i regel lägga hinder för egnahemsupplåtelser under löpande arrendetid, utan så är att arrendatorn frivilligt går med därpå. 2 kap. 3 § lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom stadgar nämligen, att den, som till annan upplåter jord på arrende, ej får i vidare mån än som överensstämmer med vissa särskilda stadganden i samma kapitel, huvudsakligen avseende arrendets förverkande, förbehålla sig eller annan ägare av fastigheten rätt att frånträda avtalet före arrendetidens slut samt att, om sådant förbehåll skett, det skall vara utan verkan. Emellertid kan fråga om upplåtelse av egendomen undantagsvis uppkomma även under löpande arrendeperiod. Sålunda händer, att arrendatorn själv göi framställning att få köpa egendomen. Därest arrendatorn dör och hans stärbhus vill lämna ifrån sig arrendet eller arrenderätten förverkas, kan också frågan om försäljning eller annan upplåtelse av egendomen bliva aktuell. Därest åbyggnaden nedbrinner eller ett större nybyggnadsföretag eljest förestår, kan

28 det jämväl vara ekonomiskt fördelaktigt för kronan att söka träffa uppgörelse med arrendatorn om att han lämnar arrendet i förtid, så att egendomen kan avyttras. I sådana fall som senast nämnts ankommer det å domänstyrelsen att själv taga initiativet till åtgärder för försäljning av egendomen eller dess upplåtande under åborätt eller tomträtt. För vinnande av upplysning huru gällande bestämmelser angående planKronoj ordsakkunnigas läggning av upplåtelser från kronodomänerna tillämpats och verkat, hava de enquéte. sakkunniga i sin enquéte framställt vissa frågor härom. Tiden för uppSålunda har bland annat begärts upplysning, huruvida föreskriften om att skattningsföruppskattningsförrättning skall hållas under tredje året före löpande arrenderättningens hållande. periods utgång givit anledning till någon erinran. Denna fråga har i allmänhet besvarats nekande. I flera yttranden har framhållits, att nu gällande bestämmelse vore synnerligen lämplig och att en framflyttning av tiden närmare till arrendeperiodens slut icke vore tillrådlig. Sålunda har bland annat anförts av Länsstyrelsen i Östergötlands län: »Uppskattningsförrättning bör fortfarande ske under tredje arrendeåret före egendomens arrendeledighet. En senare uppskattning kan av länsstyrelsen icke tillstyrkas, enär det visat sig, att i flera fall förrättningarna icke hunnit avslutas i tillräckligt god tid för ärendets vidare behandling, utan har egendom måst utarrenderas ytterligare på något år. Det har även förekommit — då flera anbud inkommit å en lägenhet och tävlan mellan anbudsgivarna skett å auktion samt besvär anförts över auktionsförrättningen —• att ägaren till lägenheten icke hunnit bestämmas förr än 2 ä 3 månader efter det lägenheten skolat tillträdas.» Länsstyrelsen i Älvsborgs län: »Med hänsyn därtill, att arrendeuppskattning ofta kan giva anledning till förslag rörande avstyckningar, vilka erfordra lantmäteri förrättning i och för avstyckningsområdenas uppmätning och kartläggning, är det icke tillrådligt att framflytta tiden för arrendeuppskattningens verkställande.» Hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Värmlands län: »I öreskritten, att uppskattningen skall äga rum under tredje arrendeåret före egendomens arrendeledighet, är synnerligen lämplig. Därigenom beredes arrendatorn tid att ordna för sig till ett blivande avträde eller för ett eventuellt köp.» Domänintendenten i Göteborgs och Bohus län har framhållit, att föreskritten vore väl avvägd. Det hade visserligen framhållits, att denna förrättning borde framflyttas närmare arrendeperiodens slut, men ofta krävdes en del åtgärders vidtagande för den förestående utarrenderingen, varigenom mellantiden icke bleve tillräckligt lång utan egendomen måste tillfälligt utarrenderas, vilket givetvis icke kunde vara till båtnad för densamma. Hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Östergötlands län, med vilket domänintendenten i länet förenat sig, har anfört: »Vad angår föreskriften att uppskattningsförrättning skall hållas under tredje arrendeåret före egendomens arrendeledighet, finner utskottet icke anledning att föreslå någon förändring, då det vill synas som till följd av den jämförelsevis omständliga proceduren, som måste föregå försäljningen, det torde vara nödvändigt, att den hittillsvarande tidsperioden står till förfogande. Vad som i särskild grad föranleder tidsutdräkt synes vara lantmäteriförfarandet. Utskottet vill därför begagna tillfället att i detta sammanhang uttala önskvärdheten av att det tages under omprövning, huruvida lantmäteriförrättningarna kunde ske snabbare.» Även länsstyrelsen i Blekinge län har påtalat, att fall förekommit, då vid styckning av kronoegendom i flera lotter vederbörande lantmätare vid sam-

29 arbetet med uppskattningsmännen icke hunnit få uppmätningen och kartläggningen verkställd inom beräknad tid, på grund varav uppskattningsmännens iorslag icke kunnat avlämnas så tidigt, som i författningen avses, och försäljningen av styckningslotterna ej kunnat ske före löpande arrendeperiods utgång. Några myndigheter hava visserligen uttalat sympatier för en framflyttning av tiden närmare till arrendeperiodens slut men ställt sig tveksamma till möjligheten härav. Sålunda har bland annat anförts följande: Domänintendenten i Kalmar län: »Det vore ur flera synpunkter lämpligt om uppskattningsförrättning kunde hållas under andra kalenderåret före arrendetidens utgång, om detta på grund av ändringar och återremisser kan medhinnas, vilket jag dock för min del betvivlar.» Domänintendenten i Örebro län, med vilken länsstyrelsen förenat sig- »Under jordbruksminister Alfr. Petterssons i Påboda statsrådstid försöktes ju den anordningen, att hålla arrendeuppskattning och saluvärdering under andra året lore arrendeledighet, men medhunnos då ej alla anordningar i behörig tid Det vore eljest naturligen bättre med kortare tidsintervall, men torde ej gå att utföra.» A andra sidan har i ett flertal yttranden framhållits lämpligheten av att tiden mellan uppskattningsförrättningen och arrendeledigheten förkortas. Härutinnan har framhållits av Länsstyrelsen i Stockholms län: »Föreskriften, att uppskattningsförrättning skall hallas under tredje arrendeåret före egendomens arrendeledighet, har enligt länsstyrelsens erfarenhet i åtskilliga fall visat sig oläglig, särskilt under tider med livliga konjunkturväxlingar. Med hänsyn till å ena sidan önskvärdheten av att själva värdesättningen äger rum närmare ingången av clen nya arrendeperioden än nu bliver fallet och å andra sidan den tidsutdräkt, som på grund av vissa med förrättningen sammanhängande åtgärder icke torde kunna undvikas, ifrågasattes, huruvida det icke vore lämpligt, att genom uttryckligt stadgande nämndens arbete så uppdelades, att vid sammanträde tre år lore arrendeperiods utgång spörsmålet om egendomens lämplighet för styckning med mera prövades och förrättningen i övrigt planlades, under det att vid senare sammanträde, sedan utredning från lantmätare och jägmästare förelåge, själva uppskattningen ägde rum. Det lärer vidare få antagas verka ändamålsenligt, om den undersökning genom lantmätare, som enligt nu gällande föreskntter skall verkställas under fjärde året, innan arrendeperiod går till ända, i stallet kunde i någon ordning sammanföras med uppskattningsförrättningens törsta del, så att lantmätare kunde jämte övriga sakkunniga närvara vid nämndens prövning av egendomens lämplighet för styckning. Därigenom vunnes i-TI i a i } n a t ' a t t . l c k e ' s åsom nu ofta är fallet, ovanberörda av lantmätare verkställda förrättning senare, på grund av vid arrendeuppskattningen framkomna torslag om egendomens disposition, måste genom ny lantmäteriförrättning kompletteras, eventuellt revideras. Enär sådana fall dock kunna föreligga, att användbar karta över egendom ej finnes, och upprättande av ny karta fördenskull påkallas för att vara för uppskattningsnämnden tillgänglig redan vid dess första sammanträde, torde emellertid föreskriften om förberedande lantmatenförrättnings hållande så till vida böra bibehållas, att länsstyrelsen lämnas i uppdrag att efter undersökning i länets lantmäterikontor av där möjligtvis förvarad karta och ägobeskrivning över if rågakommande egendom för yarje särskilt fall avgöra, huruvida sådan lantmäteriförrättning skall vara erforderlig eller ej.»

30 Länsstyrelsen i Malmöhus län: »Stadgandet, att arrendeuppskattning skall hållas under tredje arrendeåret före egendomens arrendeledighet, har särskilt för spekulanter å obebyggd jord framstått såsom olämpligt. Att nödgas träffa anstalter för inköp av egnahemslägenhet redan tre år före ett eventuellt tillträde framstår för de flesta egnahemsspekulanter såsom en allvarlig olägenhet, så stor till och med att många av denna anledning ansett sig böra avstå från att intressera sig för en egnahemslägenhet, som de eljest funnit förträfflig. För sin del anser länsstyrelsen, att tiden för arrendeuppskattningars hällande utan olägenhet bör kunna bestämmas till två år före arrendeledighet. De ärenden, som kräva riksdagens medverkan, torde vid sådant förhållande hava slutbehandlats året före arrendeledigheten, och länsstyrelsen bör kunna erhålla beslutet på sommaren samma år.» Länsstyrelsen i Hallands län: »Ett förkortande av tiden mellan uppskattningen och arrendeledigheten är synnerligen behövligt. Mera affärsmässiga metoder än de nuvarande, allt för långsamma och byråkratiska, måste tillämpas, både i statens och köparnas intresse.» Domänintendenten i Hallands län, i vilkens yttrande hushållningssällskapets förvaltningsutskott instämt: »Bestämmelsen i fråga är ofta till olägenhet, särskilt för egnahemsbildningsspekulanter. När sådana börja fundera på bildandet av ett eget hem vilja de helst genast eller inom kort tid åtkomma jord för bebyggande och finna sig ofta ej uti att vänta 2 a 3 år innan besked kan fås, om påtänkt jord erhålles till önskat pris. Om under väntetiden annan jord i orten blivit till salu, köper egnahemsbyggaren där.» Liknande uttalanden hava gjorts av länsstyrelserna i Gotlands och Kalmar län samt hushållningssällskapens förvaltningsutskott i Gotlands, Örebro och ^r iist Wl (Ulv Q/it ds

län»

Länsstyrelsen i Kristianstads län har anfört: »Mot föreskriften i fråga är intet att erinra, när egendom i sin helhet ånyo skall utarrenderas, varemot, därest förslag till försäljning av tomtlägenheter uppgjorts, den möjligheten kan inträffa, att efterfrågan å tomter stiger avsevärt från tiden för uppskattningsförrättningen till tiden för försäljningen, och i sådant fall få eventuellt övertaliga tomtspekulanter avvakta nästa arrendeperiods slut innan nya tomter utläggas och utbjudas till försäljning. För att emellertid möta en dylik eventualitet synes det vara lämpligt, att uppskattningsmännen bemyndigades att utlägga ytterligare tomter till ett av riksdagen förut fastställt pris per kvadratmeter.» , , Domänintendenten i Malmöhus län har anfört: »Arrendeuppskattning borde först avslutas under sista arrendeåret. Början måste ju ske tidigare, emedan förslag till försäljningen måste avlämnas l1/» år före arrendets utgång. Möjligen kunde förfaras så, att påbörjade förrättningar, där ingen försäljning ifrågasattes, avslutades först sommaren före arrendetidens slut, Andra arrendeförslag, alltså beträffande egendomar varifrån försäljning skall äga rum kunde återgå till domänintendenten för förnyat yttrande angående arrendebelopp o. d. senast ett halvår före arrendeperiodens slut.» Har frågan om Vidare har framställts fråga, huruvida vid uppskattningsförrättningarna i styckning till a u m ä n ] i e t b u k t a t s egendoms lämplighet för styckning helt eller delvis till e Stat8mvide mindre jordbruk eller andra lägenheter. Denna fråga har i regel besvarats jauppskatt- k a n c i e f Av de inkomna svaren må här återgivas följande: ningsforratt-

ningarna?

Länsstyrelsen i Malmöhus län: »Frågan har i allmänhet upptagits till behandling i uppskattningsnämndens protokoll. Styckning av kronoegendomar i sin helhet till mindre jordbruk har endast skett i undantagsfall. Däremot hava jordbrukslägenheter efter förslag av uppskattningsnämnden i ganska stor

31 utsträckning forsalts från kronoegendomar, vilkas huvudlott bibehållits i statens ago. Under de sista tio åren hava emellertid upplåtelser av lägenheter skett i mindre utsträckning än förut, Efterfrågan har varit ringa, kanske till stor del beroende pa de höga byggnadskostnaderna.» Domänintendenten i Jönköpings och Kronobergs län: »Vid besvarandet av denna 1 råga anser jag mig böra erinra om det förhållandet, att det stora flertalet kronoegendomar mom Jönköpings och Kronobergs län äro — vad jordbruket beträffar — att räkna till småbruk i vanlig mening. Härtill kommer att abyggnaderna äro avpassade efter den areal åker, som brukningsdelen omfattar, förslag om styckning av huvudgårdens inägojord i flera brukningsdelar plägar darfor ej ofta förekomma.» Hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Kristianstads län: »Frågan om kronoegendoms lämplighet för styckning helt eller delvis till mindre jordbruk eller andra lägenheter synes vid uppskattningsförrättningarna numera vara loremal tor allvarlig och ingående prövning.» Hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Västmanlands län: »Så vitt utskottet o har sig bekant torde berörda synpunkter beaktas, Utskottet vill dock Hava påpekat, att någon mera omfattande styckning av kronojord icke förekommit i vart lan under senare år, vadan sålunda tillfälle till iakttagelser av efterfrågat slag endast förekommit i mycket liten omfattning.» Emellertid har det också i några av svaren uppgivits, att frågan ej alltid vunnit behörigt beaktande. Sålunda har anförts av « t w ! ^ r £ l f i-* I[al!ands \än: »Länsstyrelsen kan ej undgå att finna att f£S f t i n o l a f e n h e t e r understundom vid uppskattningar i detta län icke föreslagits i sa stor utsträckning som synts möjlig och lämplig. Ett mera benamnden hövUgt » a n att söka skapa dylika lägenheter torde vara beHushållningssällskapets förvaltningsutskott i Kronobergs län: »Frågan om kronoegendoms lämplighet för styckning till mindre jordbruk eller andra lä^få^^^30^^^ ^ h i t t i l l s * * a beaktats vid uppHushållningssällskapets förvaltningsutskott i Jämtlands län: »Lämpligheten for styckning har icke alltid beaktats. Frågan sammanhänger på det närmaste med det administrativa förfarandet.» Vidare har framställts fråga, huruvida vederbörande egnahemsorgan i all- Hava egnamannet begagnat sig av dem beredd möjlighet att vid uppskattningsförrättning hem.9orga,ne° inkomma med framställning om kronoegendoms disposition för egnahemsända- v!d uppskattmal. Av de inkomna svaren på denna fråga framgår, att så endast undantags- nin^inkom" vis skett, Något större intresse hos egnahemsorganen att exploatera k r o n o - Ä e d f h ^ egendomar synes således icke hava förefunnits. I flera svar uppgives anled- ställni , ng om ningen härtill vara, att tillgång till enskild jord funnits i tillräcklig mängd. dispoTiS för -öylika uttalanden föreligga från Södermanlands, Östergötlands, Gotlands e s n a h e m ? Alvsborgs, Skaraborgs och Värmlands län. Från andra trakter, såsom Hallands och Västmanlands län, uppgives, att för styckning lämpliga kronoegendomar icke stått till buds. Från Uppsala län har uppgivits, att efterfrågan å egnahemslagenheter på kronojord varit av ringa omfattning. Från vissa håll påpekas, att egnahemsnämnden ej direkt sysslat med jordanskaffning. ^ I flera svar framhålles, att anledningen till egnahemsorganens passivitet icke vore att söka i bristande kontakt mellan uppskattningsmännen och nämn-

da organ. I andra yttranden klagas emellertid över, att något egentligt samarbete dem emellan ej ägt rum. Och från olika håll har betonats önskvärdheten av att dylikt samarbete befordrades. Av ett flertal myndigheter har sålunda föreslagits, att vederbörande egnahemsnämnd skulle alltid erhålla meddelande om uppskattningsförrättningarna, även om någon särskild begäran därom icke blivit framställd. Av de uttalanden, som i övrigt gjorts i denna fråga, må särskilt återgivas följande: Domänintendenten i Örebro län: »I Örebro län har hushållningssällskapets egnahemsnämnd ej vid något tillfälle gjort någon framställning om egendoms disposition för egnahemsändamål. På denna punkt torde dock enligt mm mening den största möjlighet att stimulera ökad egnahemsbildning a kronojord vara att vinna. Varför försäljningen av lägenheter från kronans jord ej tagit större fart, beror mest på det förhållandet, att tre år förflyta mellan uppskattningsförrättningen och försäljningen. Om sökanden äger bostadsbyggnad a kronans mark eller varit brukare så länge, att han är berättigad till nembucl, då kvarstår han i regel som köpare under de tre vänteåren, men djest ger sig sällan någon spekulant, till egnahemslägenhet ro att vänta i tre ar. Om egnahemsnämnden då uppträdde som köpare av större område eller eventuellt av hel kronoegendom, borde nämnden under mellantiden lämpligen kunna uppgöra plan för områdets kolonisation, anläggning av vägar (anordnande av nödiga utlopp) m. m. Då nu förslag till omorganisation av egnahemsrörelsen kommer att framläggas inför riksdagen, anser jag det vara en mycket angelägen omsorg, att egnahemsnämnderna genom lagbestämmelse åläggas att uppträda såsom köpare vid arrendeuppskattningar av kronoegendomar, sa att samarbete sålunda uppstår mellan uppskattningsnämnderna och egnahemsnämnden På så sätt bör egnahemsnämnden, sedan nu föreslagna anordning verkat något år, vid varje tillfälle äga möjlighet att kunna tillhandahålla spekulant lämpligt jordområde. Skulle förenämnda förslag ej av riksdagen genomforas återstår endast den möjligheten, att å kronoegendom de till egnahemsändama lampliga, osålda områdena vid nytt arrendeavtal upplåtas å ettarsarrenden till blivande arrendator av huvudlotten, för att kronan själv genom sina organ ma kunna äga möjlighet att bedriva förutnämnd försäljning av lämpliga egnahemslagenheter Alltjämt kvarstår dock en annan svårighet, den nämligen, att värdena a till försäljning avsatt jordområde samt skog förändras under de minst tre ar, som förflyta emellan uppskattningen och försäljningen av kronojord.» Länsstyrelsen i Örebro län: »Det är av erfarenhet till fullo bestyrkt att den långa tiden mellan uppskattning och försäljning föranleder till att spekulanter ofta ej alls uppträda vid uppskattningarna och att, om sa dock ar fallet, de därefter, när fråga blir om själva försäljningen, ej sällan förklara att de icke vidare önska köpa, vare sig därför att de under tiden pa annat hall förvärvat något eget hem eller eljest sådana förändrade förhallanden inträtt som göra det påtänkta förvärvet dåmera för dem olägligt eller icke önskvärt. r.tt förverkligande av domänintendentens förslag förutsätter emellertid genomgripande ändringar i bestämmelserna rörande egnahemsnämndernas verksamhet. i o e stämmelserna om det förfarande, varom nu är fråga erfordras uttrycklig toreskrift om att egnahemsnämnden alltid borde särskilt underrattas om förestående arrendeuppskattning, varjämte det kan ifrågasättas om icke viss företrädesrätt för nämnden till inköp av till egna hem lämpligt område borde stipu^Hushållninqssällskapets förvaltningsutskott i Göteborgs och Bohus län: »Under åren 1924—1927 har icke till egnahemsnämnden inkommit någon som Helst

framställning därom, att nämnden skulle anskaffa eller anvisa egnahemslägenhet. Nämnden har också i sin verksamhet tillämpat den principen, att vederbörande egnahemsbildare själv borde uppsöka den lägenhet, som han önskar förvärva. — Någon jordförmedlingsverksamhet mellan kronan och enskilda har nämnden icke heller ansett lämpligt att upptaga på sitt program. Domänintendenten har i tvenne fall gjort erinran, att nämnden kunde inkomma med förslag till upplåtelse för egnahemsjordbrukslägenheter. Vid det första av dessa tillfällen avgav nämnden det svaret, att, därest lämpliga egnahemslägenheter kunde avstyckas från kronojord, dessa lägenheter torde kunna påräkna köpare. Vid det senare tillfället meddelades uppdrag åt nämndens sekreterare att närvara vid de uppskattningsförrättningar, där det kunde antagas, att styckning kunde ifrågakomma. — Några vidare åtgärder från nämndens sida ha icke vidtagits av det skäl, att nämnden icke bemyndigats och ej ansett föreligga skäl att av sällskapet begära bemyndigande att för sällskapets räkning och för styckningsändamål inköpa kronojord. Skulle ej det förfarande tänkas utan kronan själv vara utbjudare till egnahemsbildare, synes detta kunna ske utan mellankomst från egnahemsnämndens sida.» Hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Örebro län: »Vederbörande egnahemsorgan torde enligt vad förvaltningsutskottet har sig bekant icke begagna sig av dem beredd möjlighet att vid uppskattningsförrättning inkomma med framställning om egendoms disposition för egnahemsändamål. Det vill emellertid synas utskottet, som om endast på denna väg en fullt tillfredsställande lösning av frågan om kronoegendomars utnyttjande till egnahemsbildning skulle kunna ernås. I sitt yttrande den 24 oktober 1927 över ett av 1925 års kolonisationssakkunniga avgivet betänkande med förslag angående den statsunderstödda egnahemsverksamheten har förvaltningsutskottet framhållit såsom sin uppfattning, att åtgärder för uppdelning av större jordbruk till egnahem borde handhavas direkt av statens centrala organ för egnahemsrörelsen. Beträffande kronoegendomar bör givetvis en sådan anordning vara särskilt väl lämpad.» Slutligen har i de sakkunnigas enquéte framställts fråga, huruvida bestäm- Årskungöreimelserna om årskungörelse givit anledning till erinran. De inkomna svaren j^ttni^esförhärå giva vid handen, att så i allmänhet ej varit förhållandet. Av åtskilliga rättning, myndigheter påpekas dock, att omförmälda kungörelse vore av ringa värde, då den i allmänhet ej bleve observerad. — Länsstyrelsen i Kristianstads län anser kungörelsen vara av ganska ringa betydelse, då för lägenhetsköp å kronoegendomar intresserade personer i de flesta fall hava sin hemvist å eller i närheten av kronoegendomen och noggrant hålla reda på tiden för arrendekontraktets utgång och framställa sina önskemål vid uppskattningsförrättningen. Emellertid förekomma även uttalanden om att kungörelsen medfört en hel del förfrågningar och ansökningar att få köpa. För att giva större spridning åt ifrågavarande tillkännagivande har av några myndigheter uttalats det önskemålet, att kungörelsen borde anslås å vanliga anslagsplatser inom länet. Länsstyrelsen i Malmöhus län har uttalat tvivelsmål, att något större gagn för här avsedda ändamål kunde väntas uppkomma genom kungörande i kyrkorna av förestående arrendeledigheter. Kungörelserna upplästes ju numera efter gudstjänstens slut, och i de flesta fall torde kyrkobesökande^ ej stanna kvar för att åhöra deras uppläsande. Om kungörandet i kyrkorna således syntes vara av ringa betydelse, vore säkerligen annonsering i tidningarna så myc3—282828

34 ket mera effektivt. Uttrycket i författningen »tidning inom orten» torde böra ändras, så att länsstyrelsen erhölle en något större befogenhet att föranstalta om annonsering. Kungörandet kunde lämpligen ske i den eller de tidningar inom orten, som länsstyrelsen med hänsyn till upplåtelsens art bestämde med iakttagande av att annonsering med hänsyn till kostnaderna icke företoges i onödigt stor utsträckning. Domänintendenten i Skaraborgs län har framhållit, att de nuvarande bestämmelserna borde kvarstå. Dessutom borde föreskrivas, att annons om uppskattningsförrättningen samtidigt med kungörelsens utsändande genom länsstyrelsens försorg infördes i de allmännast inom länet spridda tidningarna. Det hade nämligen visat sig, att vederbörande spekulanter ej haft reda på det genom kungörelserna gjorda erbjudandet, utan hade de uppträtt först sedan de genom uppskattningsmännen — ofta efter vid uppskattningstillfället lämnade upplysningar om möjligen förefintliga spekulanter — fått en anmodan om att göra ansökan om inköp. Exempel funnes (Vedum Näregården), då ingen ansökan inkommit före uppskattningen, men att sedan förrättningsmännen under värderingen och förslagets uppgörande efterhört hos närboende, hela egendomen kunnat fördelas till småbruk och tilläggskolonisationer, som vunnit lämpliga och tacksamma köpare, vilka samtliga ej hade aning om dem genom kungörelsen lämnade möjligheter. Hushållningssällskapens förvaltningsutskott i Göteborgs och Bohus samt Kopparbergs län hava också uttalat sig för annonsering i ortstidning, varjämte hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Kristianstads län erinrat, att något flitigare annonsering måhända skulle vara av betydelse. Domänintendenten i Kalmar län har anmärkt, att kungörelser i ortens tidningar och i närmaste kyrkor icke kunde undvikas, men att annonskostnaden i Post- och Inrikestidningar vore totalt bortkastad. E t t bra sätt vore nog, om arrendatorerna (eventuellt genom en mindre procentuell förtjänst) kunde intressera lämpliga personer på trakten för inköp. Egnahemsnämndernas sockenombud gjorde det troligen icke, därför att de vore oavlönade och därför att de härigenom ådroge sig själva mera oavlönat arbete. Utbjudandet av till salu föreslagna egnahem borde ske högst ett år före tillträdet. Vid eller före arrendeauktionerna skrämde arrendatorerna mycket ofta bort varje spekulant. I länet hade vid flera tillfällen, där arrendatorn funnit arrendet för högt, och därför icke begagnat sin optionsrätt, trots kungörelser ingen enda spekulant mera än förutvarande arrendatorn infunnit sig vid auktionen.

B. Ifrågasatt utYidgning av möjligheterna att upplåta egnahemslägenheter under löpande arrendeperiod. Tidigare En ändring av bestämmelsen i 2 kap. 3 § nyttjanderättslagen har vid flera forslag. tillfällen påyrkats för att möjliggöra för kronan att under löpande arrendetid disponera egendomen helt eller delvis för egnahemsändamål. Det har från skilda håll framhållits, att försäljning av lägenheter skulle i hög grad befordras, om den finge äga rum under hand, när helst lämpligt tillfälle därtill yppades, och således även under löpande arrendetid. Sålunda uttalade sig riksdagen åren 1909, 1912 och 1918 för en lagändring i angiven riktning. Liknande uttalanden gjordes bland andra av 1911 års egnahemssakkunniga i en den 31 december 1912 dagtecknad hemställan ävensom av domänstyrelsen åren 1908 och 1912.

35 I anledning härav framlades för riksdagen 1919 proposition (nr 224) med förslag till lag om ändring av 2 kap. 3 § nyttjanderättslagen. Förslaget innehöll, att vad i sagda lagrum stadgades ej skulle utgöra hinder att vid upplåtelse av jord på arrende för kronans räkning arrendatorn tillförbundes att efter uppsägning avstå fastigheten eller del därav, där Konungen det påfordrade för områdets användande till sådant eget hem, för vars förvärvande egnahemslån kunde utgå, Avträddes område enligt vad nu vore sagt, skulle arrendatorn njuta skadestånd. Utgjorde området endast en del av fastigheten, skulle han ock njuta skälig nedsättning i arrendeavgiften samt vara, om ej minskningen i fastighetens ägor vore av allenast ringa betydelse, berättigad att uppsäga arrendet; dock finge ej uppsägning ske efter det ett år förflutit från det området avträddes. Andra lagutskottet, som behandlade propositionen, framhöll i sitt utlåtande (nr 33), att förslaget ginge så till vida utöver vad riksdagen år 1918 begärt, som enligt detsamma arrendator kunde tillförbindas att avstå hela den arrenderade fastigheten. Det kunde invändas, att även om sociala hänsyn berättigade till beredande av möjlighet till visst intrång på förvärvad nyttjanderätt till kronoegendom, därav ej obetingat borde följa, att man borde utsträcka otryggheten av arrendatorns ställning därhän, att han skulle vara underkastad äventyret att gå förlustig nyttjanderätten i dess helhet. Då utskottet stannat vid att tillstyrka propositionen oförändrad, hade utskottet föranletts därtill, dels av hänsyn till att jordkolonisationen borde kraftigt befrämjas, dels av det förhållande, att vissa av kronans jordbruksdomäner genom läge och beskaffenhet torde erbjuda särskilt lämplig förutsättning för åtgärder i dylikt syfte. Dock ansåge sig utskottet böra uttala det antagandet, att det förbehåll, som enligt den föreslagna bestämmelsen möjliggjordes, måtte med varsamhet tilllämpas och i sin vidsträcktaste omfattning komma till användning, endast då synnerliga skäl därtill föranledde. Reservationer anfördes av fyra ledamöter av utskottet. Tre av dessa yrkade vissa ändringar i förslaget, avseende att arrendatorn »allenast skulle få tillförbindas att avstå en eller flera delar av fastigheten, dock i fråga om åkerjorden endast mindre väsentliga sådana och sammanlagt högst en tredjedel av åkerarealen». Dessa reservanter anförde bland annat: Riksdagen hade aldrig begärt, att möjlighet skulle beredas kronan att under löpande arrendeperioden disponera för egnahemsändamål annat än delar av utarrenderad kronoegendom. I allmänhet måste också dylikt brytande av arrendeavtal medföra, att jorden, som sedermera skulle bliva eget hem, komme att ställa sig alldeles för dyr för egnahemsspekulanten, därest icke kronan skulle ikläda sig särskilda uppoffringar härför. Så brådskande vore ej egnahemsbildandet, att icke uppdelandet av kronans domäner kunde med fördel utsträckas till en tjuguårstid framåt, varunder samtliga domäner bleve arrendelediga. Därigenom bleve egnahemsbildningen tillgodosedd på ett normalt sätt, E t t snabbt forcerande av egnahemsbildningen skulle komma att vålla en betänklig osäkerhet för kronans arrendatorer, vilket i sin ordning skulle vålla en avgjord nedgång i domänernas arrendevärdering. Optionsrätten till nytt arrende, som man dittills satt så stort värde på och som onekligen varit till fördel för egendomarnas skötsel, skulle också därigenom göras tämligen värdelös eller illuso-

31)

risk. Ville man åter hava kronodomänerna än mera i sin hand för egnahemsbildning, så vore det ju blott att förkorta arrendeperioderna till att omfatta i regel 10 år i stället för som praxis nu vore: 20 år. Detta vore odisputabelt fördelaktigare för arrendatorn än att efter en relativt kort uppsägningstid få avstå kanske hela den arrenderade egendomen. Vilket skadestånd kunde tillkomma arrendatorn, vore alltid ovisst och kunde nog aldrig uppväga en fullkomligt oförberedd realisation av inventarier och gröda, om detta skedde i en oläglig tid. Andra kammaren biföll propositionen med 118 röster mot 33, som avgåvos för den ovannämnda reservationen. Första kammaren avslog däremot propositionen med 69 röster mot 40. Frågan hade alltså förfallit. Kronojord- Enligt kronojordsakkunnigas mening torde icke föreligga något behov av sakkunniga. e n dy^k lagändring. Den undersökning, som de sakkunniga låtit verkställa, utvisar, att under tiden 1930—1939 följande antal fastigheter, utan hänsyn till brukningsdelar, årligen bliva arrendelediga: år 1930 . 1931 . 1932 . 1933 .

antal

.. . 97 .. . 153 .. . 141 .. . 58

år 1931 . 1935 . 1936 . 1937 .

antal år 1938 . .. . 138 1939 . .. . 58

antal

.. . 59 .. . 70 .. . 204 .. . 130

För egnahemsändamål synes sålunda ett icke ringa antal fastigheter varje är kunna bliva disponibelt. Vid förnyad utarrendering av de egendomar, som finnas icke böra i sin helhet avyttras, kan man, såsom redan vid enstaka tillfällen ägt rum, undantaga sådana områden, som lämpa sig för egnahemsbildning och beträffande vilka efterfrågan med all sannolikhet kan förväntas yppa sig i en nära framtid, samt utarrendera dessa områden på kortare tidsperioder, exempelvis 3—5 år. Härigenom undvikes det osäkerhetstillstånd, som en lagändring av ovan angiven innebörd otvivelaktigt komme att skapa hos kronoarrendatorerna, och därav följande olägenheter. Såsom reservanterna i andra lagutskottet vid riksdagen 1919 erinrat, torde det jämväl kunna förväntas, att på grund av den ersättning, som skulle tillkomma arrendatorn vid avståendet av det arrenderade området eller viss del därav, köpeskillingen komme att för den jordköpande allmänheten ställa sig alltför hög, för så vitt ej staten själv trädde hjälpande emellan och bure därav föranledda kostnader. De sakkunniga vilja emellertid betona vikten av att sådan tillfällig utarrendering av egendom, som ovan sägs, ej kommer till stånd i andra fall än där den av alldeles särskilda förhållanden betingas. För kronan måste den nämligen medföra icke blott som regel minskad arrendeinkomst utan jämväl risk för en försämring av egendomens hävd och underhåll.

C. Bör kronoegendom försäljas av egnahemsnämnderna i deras egen regi? 1925 års ko- Beträffande planläggningen av försäljningar för egnahemsändamål vilja lomsdtions- j e s a kkunniga erinra om 1925 års kolonisationssakkunnigas förslag. Dessa S(lKtCV/YlYlXQ (l.

sakkunniga hava nämligen i sitt den 14 juli 1927 avgivna betänkande upptagit

37 frågan om egnahemsupplåtelser från kronans jordbruksdomäner. Innan de sakkunnigas förslag i denna del närmare beröres, torde det emellertid vara nödvändigt att i korthet erinra om deras förslag om egnahemsverksamhetens omorganisation. Den ifrågasatta reformerade egnahemsorganisationen skulle bestå av 1) ett ledande centralorgan, benämnt statens egnahemsstyrelse; 2) ute i länen arbetande, i anslutning till hushållningssällskapen organiserade, men under egnahemsstyrelsens ledning stående lokalorgan, egnahemsnämnder; 3) under egnahemsnämnderna sorterande egnahemsombud och egnahemskommittéer i socknarna; 4) särskilda revisorer. Kolonisationssakkunniga hava ansett, att egnahemsverksamheten fortfarande borde utmärkas genom stark decentralisation. Det direkta handhavandet av arbetet borde utövas av i nära kontakt med ortsförhållandena stående lokalorgan, ett för varje hushållningssällskapsområde. Uppgifternas stora betydelse och omfattning påkallade emellertid, att hushållningssällskapens egnahemsnämnders ställning ändrades. Gentemot hushållningssällskapen borde egnahemsnämnderna få självständigare ställning och större egen befogenhet. Staten borde däremot få väsentligt ökat inflytande på egnahemsnämndernas sammansättning, arbetssätt och medelsförvaltning. Till gengäld borde staten å sin sida bestrida de med verksamheten förenade förvaltningskostnader, tillhandahålla erforderliga låne- och bidragsmedel liksom rörelsekapital samt fritaga sällskapen för de med verksamheten förenade ekonomiska risker. Kolonisationssakkunniga hava i anslutning härtill framställt i huvudsak följande förslag rörande egnahemsnämndernas sammansättning, ställning och arbetsuppgifter. Hushållningssällskaps egnahemsnämnd skulle bestå av sex ledamöter eller, där ökning eller minskning av detta antal av särskild anledning funnes påkallad, åtta eller fyra ledamöter. Suppleanter skulle utses till i regel högst samma antal som ledamöter. Antalet ledamöter och suppleanter skulle bestämmas, på förslag av hushållningssällskapets förvaltningsutskott, av statens egnahemsstyrelse. Ledamöter liksom suppleanter skulle utses till lika antal av hushållningssällskapet och staten. Ledamot för hushållningssällskaps räkning skulle väljas av dess förvaltningsutskott för en tid av högst fyra år. Ledamot för statens räkning skulle tillsättas av egnahemsstyrelsen för tid, som nu sagts. Bland nämndens ledamöter skulle egnahemsstyrelsen utse en att vara ordförande. Vice ordförande skulle utses av nämnden. Ordföranden hade vid lika röstetal utslagsröst. Till ledamöter borde utses för uppdraget lämpliga och sakkunniga personer inom nämndens område företrädande den jordbrukande befolkningen, den jord- och lånesökande allmänheten, de statligt-administrativa synpunkterna samt förtrogenhet med områdets olikartade bygdeförhållanden. Nämnden ägde att anställa tjänstemän och biträden samt i övrigt anlita medverkan av arbetskrafter, som erfordrades för verksamheten. Egnahemsnämnd skulle hava till uppgift att i vederbörande hushållningssällskaps namn och å dess vägnar inom sällskapets område handhava här ifrågavarande statsunderstödda egnahemsverksamhet. Därvid ålåge det nämnden att, enligt av staten meddelade bestämmelser, bedriva jordanskaffningsverk-

38 samhet och egnahemslåne- och premielåneverksamhet samt i övrigt verka för egnahemsverksamhetens ändamålsenliga bedrivande och utveckling inom hushållningssällskapets område. Beträffande utövandet av den jordanskaffningsverksamhet, som borde ankomma på hushållningssällskapens egnahemsnämnder, hava de sakkunniga föreslagit, att det borde åligga egnahemsnämnd att, med anledning av till nämnden inkomna jordansökningar och nämndens kännedom i övrigt om behovet att uppbringa jord, söka tillgodose dylika ansökningar och sådant jordbehov. Verksamheten, vilkens art och omfattning alltså skulle bestämmas av det verkliga behovet, borde i första hand ske med- anlitande av det enskilda initiativet; och borde nämnden för sitt områdes vidkommande a) söka förvärva ingående kännedom om tillgången å jord för förenämnda ändamål, oavsett om jorden vore i enskild eller publik ägo, samt i särskild förteckning inregistrera sålunda erhållna uppgifter, b) verka för att lämplig jordtillgång utnyttjades för ifrågavarande ändamål samt därvid, bland annat, sprida kännedom om hithörande jordanskaffningsverksamhet och uppgifter om tillgänglig jord, c) lämna kvalificerade jordsökande anvisning å salubjuden lämplig jord och biträde vid jordområdes och köpevillkors bedömande, köps avslutande och härmed sammanhängande angelägenheters ordnande, d) följa frågor om förestående uppskattningsförrättningar vid kronans jordbruksegendomar samt, i den mån så påkallades, framställa förslag om dylika egendomars och annan publik jords tagande i anspråk helt eller delvis för ifrågavarande ändamål samt e) på begäran av jordförsäljare granska styckningsplaner, salupris och försäljningsvillkor samt medverka vid utväljandet av köpare ävensom, där sk befunnes lämpligt, för jordsäljares räkning och på hans risk enligt skriftligt avtal ombestyra hithörande verksamhets utförande. Förutom nu berörda jordanskaffningsverksamhet av mera förmedlande art med biträde av det enskilda initiativet, hava de sakkunniga emellertid ifrågasatt, att egnahemsnämnderna även borde hava till uppgift att, där så erfordrades, bedriva jordanskaffningsverksamhet i egnahemsorganisationens egen regi. Rörelsekapital för egnahemsnämndernas jordanskaffningsverksamhet i egen regi skulle tillhandahållas i form av lån från en fond, benämnd jordanskaffningsfonden, samt i vissa fall därjämte genom s. k. jordanskaffningsanslag. Sedan nämnden förvärvat en fastighet, hade nämnden att gå i författning om företagets slutliga planläggning och genomförande. I den mån så erfordrades, finge nämnden vidtaga åtgärder för anläggande av väg från området till äldre kommunikationsleder och enklare utfartsvägar från lotterna till vägnätet i övrigt. Där fråga vore om odlingsbar mark eller sådant av särskilda skäl eljest påkallades, finge för företagets genomförande erforderliga diken anläggas genom nämndens försorg. Innehölle området egnahemslotter, som från början helt saknade odlad jord, finge nämnden, därest så befunnes lämpligen kunna ske, i ett sammanhang ombestyra viss första odling av en mindre areal å varje sådan lott. Egnahemsnämnd borde i god tid vidtaga erforderliga åtgärder för försäljning av lotter och fastigheter från av nämnden inköpt jordområde. Försäljningspriset borde bestämmas till det verkliga saluvärdet för lotten eller fastigheten i det skick, den befunne sig i vid försäljningstillfället. Då fråga vore om försäljning från området av sådana lägenheter, för vilkas förvärvande egnahemslån kunde ifrågakomma, ägde nämnden att med lottköparen överenskomma om sådana villkor för köpeskillingens gäldande, att en tiondel betalades kontant vid köpeavtalets ingående eller senast vid tillträdet samt att, därest

39 den del av egnahemslån, som hänförde sig till jordens inköp, icke skulle förslå att till fullo gälda återstående nio tiondelar av köpeskillingen, sålunda överskjutande mindre fastighetsskuld finge hos nämnden innestå mot säkerhet av inteckning i fastigheten, liggande närmast efter den till säkerhet för egnahemslånet lämnade inteckning, att av köparen förräntas efter fem procent om året och avbetalas i lämpliga terminer. Vid försäljning från området av andra fastigheter borde köpeskillingen i regel antingen gäldas kontant eller till viss del med övertagande av betalningsansvaret för i sådan fastighet kvarliggande, däri intecknad, äldre enskild gäld. Beträffande upplåtelser från kronans jordbruks domäner skulle enligt kolonisationssakkunnigas förslag egnahemsnämndens medverkan ske sålunda. Det skulle åligga nämnden att noga följa frågor om förestående uppskattningsförrättningar vid kronoegendomar samt därvid icke underlåta att, i den mån så funnes påkallat, taga initiativ till och avgiva förslag om lämpliga egendomars tagande i anspråk helt eller delvis för egnahemsbildning. Vidare torde, i anslutning till vad som nu gäller rörande förfaringssättet vid egnahemsupplåtelser från kronoegendomar, den bestämmelse böra gälla, att länsstyrelserna hade att omedelbart lämna vederbörande egnahemsnämnd upplysningar om statsmakternas i vart fall fattade beslut om upplåtelser eller försäljningar från kronoegendomar. Denna föreskrift borde i sin tur korrespondera med åligganden för egnahemsnämnderna att införliva sådana erhållna upplysningar med nämndernas övriga uppgifter om till salu varande egnahemsjord samt att på ett effektivt sätt begagna dessa upplysningar i sitt .allmänna jordförmedling sarbete. Slutligen borde egnahemsnämnderna kunna uppträda såsom köpare av sådana kronoegendomar, som befunnes lämpliga att helt eller delvis användas till egnahemsändamål. Vid sådan verksamhet borde nämnderna förfara på samma sätt som vid nämndernas allmänna jordanskaffningsverksamhet i egen regi. Nämnden borde då, i samförstånd med egnahemsstyrelsen, vid uppskattningsförrättningen eller eljest, då så befunnes lämpligt, göra framställning om att av kronan få förvärva egendomen eller området. Ernåddes överenskommelse om köpeskillingen samt fattade statsmakterna vederbörligt beslut om kronoegendomens försäljning, borde egnahemsnämnden avsluta köpet under iakttagande av vad i kapitlet om jordanskaffningsverksamheten föreslagits. Köpeskillingen borde av nämnden gäldas kontant till domänfonden med anlitande av till nämndens förfogande stående jordanskaffningslån. Efter förvärvet hade nämnden att disponera egendomen eller området enligt alldeles samma grunder, som skulle hava gällt, därest köpet skett från enskild jordsäljare. Därest den reformerade egnahemsorganisationen, på sätt de sakkunniga föreslagit, lade sig vinn om att i sin allmänna jordanskaffnings- och jordförmedlingsverksamhet jämväl underlätta och medverka vid egnahemsupplåtelser från kronans jordbruksegendomar, borde lösningen av sistnämnda fråga komma att i praktiken bliva avsevärt befrämjad. Egnahemsnämnderna skulle alltså kunna väsentligen tjänstgöra såsom organ även vid egnahemsupplåtelser från kronojord. Av de yttranden över kolonisationssakkunnigas förslag, som avgivits av Yttranden bl. a. länsstyrelserna och hushållningssällskapen, må framhållas följande i frå- sationssakga om egnahemsnämndernas medverkan vid upplåtelser av kronojord: kunnigas Länsstyrelsen i Jämtlands län har funnit det önskvärt, att inflytande vid styckningsplaners uppgörande och försäljning av kronoegendomar bereddes egnahemsnämnderna, så att de även i dessa fall komme att utgöra lokala centra för egnahemsverksamheten. Uppsala läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett, att egnahemsnämnderna icke borde i den föreslagna omfattningen medverka vid inköp

40 och försäljning av publik jord, utan borde denna fråga lösas genom att staten på auktion sålde sin jord. Södermanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett, att, i den mån jord ej funnes i den öppna marknaden, den publika jorden borde i första hand ifrågakomma vid det allmännas verksamhet för jords anskaffande och tillhandahållande. E t t samarbete mellan staten och hushållningssällskapens egnahemsnämnder kunde vara lämpligt i fråga om sådan disposition av publik jord, men egnahemsnämnderna borde ej direkt syssla med detta utan - domänstyrelsen. Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett, att det bleve enklast, om kronans jord såldes å auktion. Det vore ej lämpligt, att kronan först sålde till egnahemsnämnderna och att dessa därefter i sin tur sålde jorden, bland annat skulle härigenom två lagfarter bliva nödvändiga. Örebro läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har anmärkt, att den nuvarande proceduren vid upplåtelser av kronojord vore tidskrävande, så att ofta två ä tre år förflöte, innan köparen kunde tillträda sin egendom. Västmanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har funnit förslaget i denna del betydelsefullt, enär det, att döma av gjorda upplåtelser från kronoegendomar, i flera fall borde varit till nytta ur olika synpunkter, om egnahemsnämnderna haft tillfälle att påverka dessa upplåtelser. Riksdagen

I den proposition (nr 97), som i anledning av kolonisationssakkunnigas förslag förelades riksdagen 1928, har Kungl. Maj :t icke ansett sig kunna biträda förslaget om ett starkt förstatligande av egnahemsverksamheten. Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle hushållningssällskapens nuvarande ställning inom den lokala organisationen bibehållas till sina grunddrag. Den lokala egnahemsverksamheten skulle liksom nu handhavas av respektive hushållningssällskap genom en under sällskapet sorterande egnahemsnämnd. Egnahemsnämndens ställning borde dock, i förhållande till vad nu gäller, i viss mån ändras, så att staten erhölle något ökat inflytande på arbetet, dock icke så dominerande att hushållningssällskapets huvudmannaegenskap bortskymdes. Vidare borde sällskapet liksom nu förmedla egnahemslån, därvid sällskapet självt skulle svara för förvaltningskostnader och låneförluster, mot det att sällskapet erhölle visst årligt och lämpligt avvägt statsbidrag för dessa ändamål. Där jordanskaffningsverksamhet visade sig behövlig, borde staten kunna i vart särskilt fall anlita sällskapet såsom dylik verksamhets utövare, mot det att staten tillhandahölle sällskapet härför erforderligt rörelsekapital och — i fråga om denna verksamhet i motsats till vad som borde gälla rörande lånerörelsen — ställde sig såsom garant för jordanskaffningsföretagets ekonomi. Kungl. Maj:ts förslag har med vissa jämkningar godtagits av riksdagen. Enligt vad sålunda beslutats skola från och med den 1 januari 1929 gälla följande anordningar rörande hushållningssällskapens egnahemsnämnder. Under uppsikt och kontroll av statens centrala egnahemsorgan skall hushållningssällskap för sitt områdes vidkommande omhänderhava den statsunderstödda egnahemsverksamheten enligt de av staten i särskilda kungörelser i ämnet meddelade bestämmelser. Hushållningssällskapet är alltså den juridiska person, med vilken staten har att göra i fråga om lån och anslag. Skötseln av sällskapets egnahemsverksamhet utövas genom en av sällskapet inrättad, under detta sorterande egnahemsnämnd. Egnahemsnämnden skall alltså hava

41 till uppgift att i sällskapets namn och å dess vägnar handhava sällskapets egnahemsverksamhet. Egnahemsnämnd skall bestå av fem ledamöter. Suppleanter skola utses till samma antal som ledamöter. Till ledamöter böra utses för uppdraget lämpliga och sakkunniga personer, företrädande den jordbrukande befolkningen, den låne- och jordsökande allmänhetens intressen, de statligt-administrativa synpunkterna samt förtrogenhet med områdets olikartade bygdeförhållanden. Egnahemsnämnden skall vara så sammansatt, att sällskapet-huvudmannen har majoritet och staten-kontrollanten minoritet. Av ledamöterna skola därför tre väljas av sällskapet (genom dess förvaltningsutskott), som även utser suppleanter för dessa ledamöter. Övriga ledamöter tillsättas av Kungl. Maj:t, som jämväl utser suppleanter för dem. Ordföranden utses av nämnden bland dess ledamöter. Såsom bidrag till hushållningssällskapen för bestridande av de med egnahemsverksamheten förenade förvaltningskostnader och de å egnahemslånerörelsen möjligen uppkommande förluster utgår fortfarande visst årligt statsbidrag. Mot kolonisationssakkunnigas förslag, att egnahemsorganisationen borde vid jordanskaffningsverksamhetens bedrivande söka att i första rummet och i största möjliga utsträckning taga det enskilda initiativet i sin tjänst samt därvid leda, understödja och kontrollera detta, så att resultatet blir ur allmän synpunkt tillfredsställande, hava varken Kungl. Maj:t eller riksdagen i huvudsak haft något att erinra. De beslutade statsbidragen till sällskapens förvaltningskostnader och lånerisker hava — särskilt med hänsyn till det s. k. tilläggsbidraget för ett vart under verksamhetsåret nybeviljat lån — ansetts utgöra gottgörelse åt sällskapen jämväl för deras bestj^r med sådan rådgivande och kontrollerande jordförmedlingsverksamhet. Beträffande frågan om jordanskaffning i egnahemsnämndernas egen regi har den väsentliga begränsningen av kolonisationssakkunnigas förslag skett, att dylik verksamhet får igångsättas allenast i sådana fall, där det visar sig vara erforderligt för att tillgodose ett påtagligt behov från jordsökandes sida, som icke på ett tillfredsställande sätt kan fyllas genom enskildas verksamhet på området. Möjlighet är emellertid ock beredd egnahemsorganen att i särskilda fall gripa sig an med denna uppgift, för så vitt ett synnerligen gynnsamt tillfälle yppar sig till förvärv av ett lämpligt jordområde, som på ett ur olika synpunkter fördelaktigt sätt kan exploateras för egnahemsändamål. Den jordanskaffningsverksamhet i egnahemsorganisationens egen regi, som sålunda i vissa fall kan förekomma, bör emellertid enligt uttalanden i motiven utövas med försiktighet och under starkare central statlig ledning och kontroll, än kolonisationssakkunniga föreslagit, Den nu åsyftade affärsmässiga jordanskaffningsverksamheten i egnahemsorganisationens egen regi skall bedrivas på i huvudsak följande sätt: Jordinköpet sker av hushållningssällskapet, efter förslag av sällskapets egnahemsnämnd. Köpet skall godkännas av egnahemsstyrelsen. Hushållningssällskapet är ensamt ägare av den inköpta egendomen, som lagfares i sällskapets namn. Hushållningssällskapet skall genom styckning och försäljning genomföra företaget enligt plan, som godkännes av egnahemsstyrelsen. Innan sagda plan fastställts, må icke sällskapet avyttra någon del av fastigheten eller avverka eller låta avverka skog å densamma över husbehovet. Företagets genomförande omhänderhaves av sällskapets egnahemsnämnd, som därvid är un-

derkastad tillsyn och kontroll av egnahemsstyrelsen. Kungl. Maj:t tillhandahåller sällskapet, mot redovisningsskyldighet, för företagets genomförande erforderligt kapital, enligt de för utlämnande av jordanskaffningslån utav Kungl. Maj :t fastställda allmänna grunderna. Sällskapet äger ensamt besluta om försäljning av lott från det inköpta området, för så vitt försäljningspriset å lotten icke med mera än 10 procent över- eller understiger det enligt försäljningsplanen bestämda salupriset. Är avvikelsen större, skall försäljningen underställas egnahemsstyrelsen i och för godkännande. Erläggande av köpeskilling för försåld lott sker på i huvudsak det sätt, som de sakkunniga föreslagit. Beträffande frågan om egnahemsnämndernas medverkan vid egnahemsupplåtelser från kronans jordbruksdomäner har i propositionen erinrats om kronojordsakkunnigas pågående undersökning. Innan denna slutförts, kunde slutlig ståndpunkt icke tagas till hithörande spörsmål i hela dess vidd. Emellertid har departementschefen framhållit, att möjligheterna till åstadkommande av här avsett samarbete borde bliva rätt väsentligt ökade, för så vitt egnahemsorganisationen ombildades på förut angivet sätt. Med hänsyn till förenämnda, ännu ej avslutade utredning om egnahemsupplåtelser från kronojord liksom till vad ifrågasatts om egnahemsnämndernas ställning och jordanskaffningsverksamhetens bedrivande kunde emellertid för närvarande icke upptagas förslaget, att hushållningssällskapen skulle genom sina egnahemsnämnder hava till allmänt åliggande att, i mån av behov och under vissa villkor, genom inköp från kronan övertaga här avsedda kronodomäner och i egen regi utförsälja styckningslotter från dessa. Detta innebure emellertid intet hinder, att, därest ett hushållningssällskap eller en egnahemsförening eller ett egnahemsbolag i något fall själv önskade förvärva viss kronoegendom för styckning och härom gjorde framställning, dylik framställning kunde efter statsmakternas prövning föranleda bifall samt att sällskapet eller föreningen eller bolaget i anslutning härtill kunde tilldelas lån ur jordförmedlingsfonden för inköpets och företagets genomförande. Riksdagen har jämväl i denna punkt bifallit propositionen. Kronojord- I anledning av 1925 års kolonisationssakkunnigas förslag om jordanskaffning i egnahemsnämndernas egen regi hava kronojordsakkunniga upptagit till övervägande, huruvida icke de kronoegendomar, som funnes lämpade att användas till bildande av jordbruks- och bostadsegnahemslägenheter, kunde mot saluvärdet överlåtas å de omorganiserade egnahemsnämnderna, vilka skulle hava att ombesörja utstyckning av egendomarna i egnahemslotter och därefter försälja dessa i egen regi. Onekligen skulle ett dylikt förfarande vara förenat med vissa ej obetydliga fördelar. Sålunda skulle det icke blott uppfylla befogade fordringar å praktiskhet och enkelhet utan jämväl bidraga till vinnande av viss enhetlighet i jordanskaffningsverksamheten. Emellertid möta även vissa betänkligheter mot ett sådant förfarande som det ovan nämnda. Dessa betänkligheter hava för de sakkunniga varit av avgörande betydelse. Frånsett att ett dylikt förfarande näppeligen skulle kunna vara förenligt med den från kolonisationssakkunnigas förslag avvikande organisation, egnahemsnämnderna erhållit enligt de vid riksdagen 1928 beslutade grunderna för den statsunderstödda egnahemsverksamheten, har i dessa jord-

43 anskaffningen i egnahemsnämndens egen regi så starkt begränsats, att en sådan utvidgning av denna verksamhet, som ett exploaterande av kronans för egnahemsändamål lämpade jordbruksdomäner skulle innebära, icke torde låta sig genomföras. Härtill kommer, att det synes varken riktigt eller lämpligt, att de medel, som staten i form av jordförmedlingsfond anslår för anskaffande av jordbruk åt mindre bemedlade, användas för inköp av statens egen jord, vilket skulle bliva resultatet, om exploaterandet av statens jordbruksdomäner överlätes å egnahemsnämnderna i egen regi. Mer följdriktigt och ändamålsenligt lärer vara, att statens befordrande av egnahemsrörelsen allt framgent liksom hitintills bedrives på två linjer, nämligen den ena, avseende att staten mera indirekt genom anslag och lån åt lämpliga förmedlare understödjer anskaffning av enskilda personer tillhöriga egendomar för utstyckning till egna hem, samt den andra, innebärande att staten direkt ställer sin för ifrågavarande ändamål lämpade jord till jordsökandes förfogande mot villkor, som huvudsakligen överensstämma med de för egnahemslån gällande. De sakkunniga hava således stannat vid att föreslå, att staten, såsom hitintills skett, genom sina egna organ omhänderhar både utstyckning och försäljning av sina egendomar för egnahemsändamål. Även om så sker, kan och bör staten, såsom de sakkunniga komma att närmare utveckla i det följande, vid denna verksamhet utnyttja den erfarenhet och den personkännedom, som egnahemsnämnderna i allmänhet besitta i hithörande spörsmål. Enligt de sakkunnigas mening böra egnahemsnämnderna sålunda hava till åliggande att noga följa frågor om förestående uppskattnings förrättningar vid kronoegendomar, taga initiativ till och avgiva förslag om lämpliga egendomars tagande i anspråk helt eller delvis för egnahemsbildning, mottaga anbud å egnahemslägenheter, som av kronan salubjudas, och i övrigt biträda kronan med anskaffande av lämpliga köpare till dylika lägenheter ävensom skyndsamt avgiva yttrande över till nämnden hänskjutna frågor rörande upplåtelser från kronoegendomar. Bestämmelse härom lärer böra intagas i 7 § av de reglementariska föreskrifterna rörande den statsunderstödda jordförmedlings- och jordanskaffningsverksamheten. För sin befattning med försäljning av egnahemslägenheter från kronojord synes nämnden böra uppbära viss ersättning. Till denna fråga återkomma de sakkunniga i kap. X.

D. Täckande av förslag till egnahemsupplåtelser och uppgörande av plan därtill. Den verkställda undersökningen har bekräftat vad för de sakkunniga av egen Krouojorderfarenhet redan varit känt, nämligen att försäljning eller annan upplåtelse s a k k u n n l £ a « från kronans utarrenderade egendomar ofta icke medhunnits före den löpande avdennu arrendetidens utgång på grund av att de förberedande åtgärderna dragit för tillämpade långt ut på tiden. Detta förhållande torde åter till väsentlig del hava berott på ordmn9™. den omgång och tidsödan, som varit förenad med att riksdagens samtycke mer-

44 endels måst inhämtas till upplåtelsen. Med största visshet torde därför kunna antagas, att om den utsträckning av Kungl. Maj :ts befogenhet att verkställa dylika upplåtelser, varom de sakkunniga hemställt, vinner statsmakternas gillande, en avsevärd tidsbesparing och väsentlig lättnad kommer att ernås. E t t annat förhållande, som i detta sammanhang påkallar uppmärksamhet, är den invecklade proceduren vid själva uppskattningsförrättningen. Utan tvivel stå här förenklingar att vinna, vilka komma att bidraga till ett förkortande av den tidsutdräkt, de förberedande åtgärderna nu ofta vålla. Till denna fråga återkomma de sakkunniga i ett följande kapitel. I detta sammanhang vilja de sakkunniga endast upptaga spörsmålet om väckande av förslag om upplåtelser och upprättande av plan därtill. Det torde vara givet, att där fråga allenast är om upplåtelse av ett mindre område t, ex. ett torp eller en tomt från en större egendom, vilken avses att i övrigt utarrenderas, planläggningen av upplåtelsen ej kan vara förenad med några svårigheter eller vålla tidsutdräkt. Annorlunda kan givetvis förhållandet vara, när det gäller att uppgöra plan för utstyckning av en större egendom i ett flertal ägolotter. Härvid kan vara nödvändigt, att lantmätare eller annan sakkunnig biträder redan från början för undvikande av att felaktigheter begås, vilka sedan måste rättas. I dylika fall har redan nu understundom tillgått så, att ett förslag till egendomens fördelning i lotter vid ett förberedande sammanträde uppgjorts av domänintendenten och lantmätaren och därefter vid uppskattningsförrättningen förelagts övriga förrättningsmän, vilka vidtagit de jämkningar, som ansetts behövliga. Emellertid saknar ett sådant förfaringssätt stöd i gällande bestämmelser och har ej heller allmänt praktiserats. I enlighet med dessa bestämmelser har frågan om egendomens fördelning i lotter merendels upptagits först vid själva uppskattningsförrättningen. Därvid har det understundom visat sig nödvändigt att tillkalla lantmätare för att biträda vid planens uppgörande, och har då förrättningen måst uppskjutas. Då förrättningsmännen på egen hand uppgjort förslag till styckning, har detta ibland måst rättas eller göras om. I såväl det ena som det andra fallet hava förberedelserna för upplåtelsen dragit ut på tiden. E t t annat missförhållande har varit, att frågan om egendomens lämplighet för bildande av egnahemslägenheter icke alltid uppmärksammats vid uppskattningsförrättningen i trots av att gällande bestämmelser uttryckligen ålägga uppskattningsmännen att ägna särskild uppmärksamhet åt denna fråga. Preliminära De sakkunniga vilja i detta sammanhang erinra, att Kungl. Maj:t den 30 stycknings- a p r ^ 1$<2Q i anledning av en framställning från sagda års riksdag dels uppdragit åt domänstyrelsen att låta verkställa utredning rörande under styrelsens vård ställda kronoegendomars lämplighet för styckning till mindre jordbruk samt vad anginge egendomar, som bleve arrendelediga före den 14 mars 1932, därom till Kungl. Maj:t inkomma med utlåtande före den 1 december 192G dels ock bemyndigat styrelsen att tillkalla högst tre sakkunniga personer att inom styrelsen biträda vid utredningen. Enligt föredragande departementschefens uttalande till statsrådsprotokollet borde utredningen i huvudsak omfatta: uppgifter om egendomarnas belägenhet, beskaffenhet så till jord som åbyggnad,

45 orts- och avsättningsförhållanden samt avkastning, samt utlåtande för varje egendom, huruvida den lämpligen kunde tagas i anspråk för bildandet av självständiga mindre jordbruk, i vilket fall borde uppgöras preliminär plan för styckning huvudsakligen i lotter av den storlek, att en medelstor familj därå kunde av jordbruket få sitt uppehälle, med angivande av lotternas areal, jordens beskaffenhet och huruvida åbyggnad funnes. Jämlikt berörda bemyndigande har domänstyrelsen tillkallat tre sakkunniga, vilka plägat benämnas 1926 års kronojordstyckningssakkunniga. I ett den 3:1 december 1926 dagtecknat utlåtande hava dessa sakkunniga, bland vilka två jämväl tillhöra kronojordsakkunniga, avgivit dels etc allmänt yttrande rörande de principer, som enligt de sakkunnigas åsikt borde vara avgörande vid frågan om egnahemsupplåtelser från kronojord, dels ock utlåtande med vissa detaljuppgifter m. m. angående 310 av dem besökta arrendegårdar. Från dessa egendomar föreslogos upplåtelser av 455 jordbrukslotter samt 45 mindre åkerområden till utökning och förstärkning av intilliggande bebyggda mindre jordbrukslägenheter. Av de till upplåtelse förordade jordbrukslotterna skulle 66 stycken erhålla en åkerareal av högst 3 hektar, 293 en åkerareal av 3—15 hektar samt 96 en åkerareal av över 15 hektar. Av de undersökta egendomarna skulle enligt förslaget 120 stycken eller 39 procent avyttras i sin helhet. Under år 1927 hava ytterligare 255 arrendegårdar besökts av styckningssakkunniga. Antalet till upplåtelse förordade jordbrukslotter utgjorde 359. Av dessa hava 81 en åkerareal av högst 3 hektar, 187 en åkerareal av 3—15 hektar och 91 en åkerareal av mer än 15 hektar. 287 stycken äro helt eller delvis bebyggda och 72 äro obebyggda. Härutöver hava åtskilliga obebyggda åkerområden förordats till utökning eller förstärkning av intilliggande bebyggda mindre jordbrukslägenheter. Av de under 1927 undersökta arrendegårdarna skulle enligt förslaget 93 stycken eller 36 procent avyttras i sin helhet •— frånsett vissa skogsmarker. Det är uppenbart, att bildandet av egnahemslägenheter å kronojord väsentligen befrämjas genom styckningssakkunnigas verksamhet. Ehuru dessa sakkunnigas förslag huvudsakligen har karaktär av en preliminär exploateringsplan, utgöra de verkställda undersökningarna en god utgångspunkt för uppgörandet av definitiva försäljningsförslag, varigenom hithörande försäljningsfrågors lösning torde i väsentlig mån underlättas och påskyndas. Departementschefen har också i den redogörelse, som vid riksdagen 1927 lämnades för styckningssakkunnigas verksamhet (propositionen nr 166), förutsatt, att domänstyrelsen med biträde av de sakkunniga fortsatte och avslutade undersökningen enligt uppgjord plan. Även om så emellertid icke sker, synes det vara ägnat att i avsevärd mån Definitiva underlätta och påskynda ifrågavarande ärendens handläggning, om förslag till styckningsegendomars fördelning i lotter, särskilt då fråga är om styckningsplaner av mera invecklad beskaffenhet, bleve väckt och uppgjort på ett tidigare stadium än vad nu gällande grunder för egnahemsupplåtelser förutsätta. Med utgångspunkt härifrån hava kronojordsakkunniga tänkt sig, att domänstyrelsen bör

46 åläggas att i fråga om egendom, som är utarrenderad till jordbruk, i god tid före arrendetidens utgång undersöka, huruvida densamma lämpligen bör ånyo utarrenderas eller helt eller delvis försäljas eller upplåtas under åborätt eller tomträtt samt, om egendomen med avseende å föreliggande omständigheter finnes lämplig att helt eller delvis användas till bildande av egnahemslägenheter eller åbolägenheter, föranstalta om upprättande av plan för egendomens fördelning i lotter. Sådan plan skulle enligt de sakkunnigas mening kunna uppgöras utan avvaktan av uppskattnings förrättningen och särskilt anmälas för Kungl. Maj.t. Att fixera någon bestämd tidpunkt för dessa åtgärders vidtagande hava de .sakkunniga ej ansett lämpligt eller erforderligt. När denna fråga lämpligen bör upptagas, beror givetvis på omständigheterna i det särskilda fallet. Sålunda torde, där fråga är om en större egendom, som kan tänkas med fördel uppdelas i ett flertal lotter, det vara lämpligt, att domänstyrelsen redan 4 eller 5 år före löpande arrendetids utgång börjar vidtaga åtgärder i berörda hänseende. I ärende av mera enkel beskaffenhet, såsom då det allenast kan bliva fråga om avskiljande av ett mindre område från en fastighet, synes det icke vara nödigt att ärendet forceras, utan torde de förberedande åtgärderna mycket väl kunna anstå i avbidan å uppskattningsförrättningen. För att kunna bedöma, huruvida åtgärder för upplåtelser av lägenheter från en egendom böra vidtagas, torde domänstyrelsen äga att infordra yttranden från såväl domänintendenten som egnahemsnämnden i orten. Dessa få anses äga ingående kännedom, huruvida efterfrågan å jord föreligger eller kan förväntas inträffa under den närmaste tiden. Vidare bör av dem kunna vinnas upplysning, om egendomen är lämplig att användas för bildande av egnahems- eller åbolägenheter. Endast därest dessa förutsättningar föreligga, torde domänstyrelsen böra skrida till ytterligare åtgärder för egendomens disposition för sådant ändamål. Tydligt är, att för bedömande av ifrågavarande spörsmål jämväl kräves, att tillförlitlig karta finnes över egendomen. Beträffande de lantmäteriåtgärder, som i anledning härav erfordras, äro bestämmelser nu meddelade i reglementariska föreskrifter för förvaltningen av kronans jordbruksdomäner. Enligt vad de sakkunniga hava sig bekant, är emellertid förslag väckt om ändrade bestämmelser uti ifrågavarande ämne, vilket förslag för närvarande är beroende på Kungl. Maj:ts prövning. Vid sådant förhållande hava de sakkunniga ej ansett sig hava anledning att upptaga denna fråga. Även om sålunda enligt de sakkunnigas mening initiativet till en egendoms användning för bildande av egnahems- eller åbolägenheter i första hand bör ankomma å domänstyrelsen, torde uppskattningsmännen icke böra uteslutas från möjligheten att väcka förslag härom. Har sålunda domänstyrelsen i något fall icke ansett anledning föreligga att vidtaga åtgärder för upplåtelser från egendomen, torde uppskattningsmännen böra vara oförhindrade att, därest de vid uppskattningsförrättningen finna det påkallat, föreslå, att egendomen för dylikt ändamål helt eller delvis fördelas i lotter, ävensom uppgöra plan för fördelningen.

47 Då det emellertid torde vara att förutse, att uppskattningsmännens initiativ i berörda frågor kommer att begränsas till fall av mera enkel natur, anse de sakkunniga en sådan ordning, som nu omförmälts, komma att medföra om icke en snabbare handläggning av ärendena så likväl den ej oviktiga fördelen, att försäljning eller annan upplåtelse medhinnes i tid före löpande arrendeperiods utgång. De för kronan ogynnsamma utarrenderingarna av egendomar på kort tid — vilka med nu gällande bestämmelser ingalunda äro ovanliga, när fråga om egendoms disposition för egnahemsändamål väckts men ej hunnit genomföras före löpande arrendetids utgång — torde genom den föreslagna ordningen väsentligen förekommas. En annan avsevärd fördel, som härigenom kan uppnås, är att tiden för uppskattningsförrättningens hållande utan olägenhet torde kunna framflyttas till andra året före löpande arrendetids utgång. Denna ändring, som i ej ringa mån skulle komma att bidraga till ernåendet av ett riktigare uppskattningsvärde å de till försäljning föreslagna fastigheterna, anse de sakkunniga emellertid lämpligen böra anstå till en blivande revision av grunderna för utarrendering av kronans jordbruksdomäner. De sakkunniga anse, att plan för egendoms fördelning i lotter bör i överensstämmelse med vad nu gäller i regel uppgöras av de uppskattningsmän, vilka hava att verkställa arrende- och saluvärdering å kronoegendom. Är företaget av mycket ringa omfattning, såsom då fråga är om upplåtelse av en mindre jordbrukslägenhet å en skogsegendom eller en tomt för bostadsändamål, synes tillkallandet av uppskattningsmännen icke vara behövligt, I dylika fall torde domänstyrelsen böra äga frihet att efter omständigheterna förordna lämplig person att uppgöra planen. Då således enligt de sakkunnigas förslag styckningsplanen i regel skall uppgöras av samma personer, som sedermera hava att verkställa uppskattningsförrättningen, torde det kunna invändas, att förslaget kommer att medföra en fördyring av kronans utgifter för ifrågavarande upplåtelser. Häremot vilja de sakkunniga framhålla, att, såsom redan av det föregående framgår, det icke bör komma i fråga, att styckningsplan uppgöres före uppskattningsförrättningen i andra fall än sådana, som äro av mera invecklad beskaffenhet. Men i dylika fall torde redan nu ofta erfordras flera sammanträden av uppskattningsnänniden, varför sakkunnigförslaget näppeligen i realiteten lärer komma att medföra några ökade kostnader för kronan. Och även om någon ringa kostnadsökning skulle uppstå, torde denna mer än väl uppvägas av de fördelar för det allmänna, som, enligt vad de sakkunniga förut utvecklat, förslaget kan förväntas medföra. I nära anslutning till vad nu gäller vid uppskattningsförrättning jämlikt 1908 års grunder för förvaltningen av kronans jordbruksdomäner synes föreskrift böra meddelas, att lantmätare, skogstjänsteman, ombud för egnahemsnämnden eller annan sakkunnig person må, där domänstyrelsen finner det lämpligt, tillkallas att biträda vid uppgörande av plan för egendoms fördelning i lotter. Är fråga om uppgörande av stadsplan, bör kunna anlitas en härför speciellt utbildad person i överensstämmelse med vad redan gäller enligt kungl. brevet den 10 november 1916. Uppenbart är, att styckningsförslaget

48 bör åskådliggöras å karta. Dylik åtgärd synes lämpligen böra vidtagas av den person, som har att verkställa eventuell avstyckning av lotterna. Å alcu ö^- v °- en ordning for uppgörande av styckningsplan, som de sakkunniga förrelsen är ordat, följer, att nu gällande bestämmelser om årlig kungörelse angående vilka onödig. e g e n c iomar under året komma att undergå uppskattning för försäljning eller förnyad utarrendering icke böra bibehållas. Ändamålet med denna kungörelse är att bereda eventuella spekulanter tillfälle att vid uppskattningsförrättningen framföra sina önskemål beträffande de områden, de vilja förvärva. Emellertid visar den föreliggande utredningen, att detta kungörelseförfarande varit av ringa värde. Merendels har kungörelsen ej observerats av hågade köpare. Där sådan uppträtt och framställt vissa önskemål, har det hänt, att han tröttnat, när ärendet två eller tre år därefter framskridit så långt att fastigheten kunnat utbjudas till salu. Ofta har han då redan inköpt annan fastighet eller ock har han av andra orsaker ej längre reflekterat på något förvärv. Detta har understundom haft till följd, att styckningsplanen måst omarbetas för att tillmötesgå annan spekulants önskningar. Uppenbarligen är det också mindre lämpligt att söka framlocka spekulanter vid en tidpunkt, som ligger så långt avlägsen den tid, då köpet kan avslutas, som den ifrågavarande. Ej heller torde det överensstämma med menige mans uppfattning att utbjuda en fastighet till salu, innan det står fast, att försäljning av densamma över huvud taget får äga rum. Enligt de sakkunnigas mening bör därför kungörelse om saluhållna egendomar icke ske, förrän anbud kunna mottagas och prövas. Härmed vare ingalunda sagt, att spekulanter ej skulle få framföra sina önskemål vid upprättandet av styckningsplanen. Givetvis böra sådana önskemål beaktas i den mån det finnes lämpligt och kan ske utan risk för ändringar i planen, därest vederbörande spekulant sedermera skulle åtrå sig.

49 K A P . IV.

Ledande synpunkter vid utstyckning av kronoegendomar till lägenheter. A. Yilka egendomar böra styckas? Enligt gällande grunder för egnahemsupplåtelser från kronoegendomar får Kronojordsak m as egendom, som må försäljas utan riksdagens vidare hörande, fördelas i lotter, en ^ därest densamma med avseende å föreliggande omständigheter befinnes lämplig att helt eller delvis användas till bildande av egnahemslägenheter eller åbolägenheter. I svaren å de sakkunnigas enquéte förefinnas flera uttalanden, vilka belysa de principer, som varit avgörande för uppskattningsmännen vid tillämpningen av berörda bestämmelse. Av dessa uttalanden må återgivas följande: Domänintendenten i Kristianstads län: »Inom mitt tjänstgöringsområde har i allmänhet tillgått så, att då en kronoegendom varit mindre väl eller dåligt bebyggd eller därstädes funnits torpare eller lägenhet-snävare eller egendomen varit så belägen att köplust kunnat förväntas, egendomen då föreslagits till styckning. Har däremot egendomen legat nära stad eller större samhälle, där tomtförsäljning framdeles kunnat förväntas, eller egendomen varit välbyggd och i storlek av 20—50 har åkerjord, har hittills styckning i större utsträckning ej föreslagits.» Hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Värmlands län: »En styckning av mindre och medelstora egendomar, vilka omfatta upp till 50 har åker samt äga goda^och tillräckliga byggnader, är mindre lämplig av det skäl, att byggnaderna å en sådan egendom utgöra så väsentlig del av egendomens totalvärde, att desamma efter styckningen ej kunna fullständigt utnyttjas och således ej komma till sin fulla rätt. Denna omständighet synes ej alltid tillbörligt beaktas vid uppskattningsförrättning.» Liknande synpunkter hava framhållits av domänintendenten i Södermanlands län, som anfört: »Såsom framgår av successivt inom Södermanlands län vidtagna styckningar, har länge nog beaktats föreskriften att föreslå styckningar. Nu sedan bebyggda torp och lägenheter med egna hus rätt så allmänt redan blivit försålda, så återstår mångenstädes blott att göra avstyckningar från kronoegendomar, som äro fullbyggda för stor- eller bondebruk, varvid uppstår en synnerligen krävande prövning, huruvida styckningar även i sådana fall böra bedrivas. Härvid erbjuder sig opåtalt även en nationalekonomisk synpunkt, om ej för produktionens höjande inom svenskt jordbruk och för räntabilitetens skull det är rentav nödvändigt, att man sörjer för, att både storbruk och bondebruk samt småbruk finnas att välja på. För sädesproduktion har storbruket den allra största betydelsen. Och så krävande som bebyggandet och inventariers anskaffning och underhåll visar sig i fråga om kapital, så tvingas man att taga sig en allvarlig funderare, om man över huvud kan inlåta sig på styckning av redan bebyggda gårdar. Allmänheten själv reagerar 4—282820

50 också tydligt nog i den vägen, och man har inom länet visat en tämligen klar uppfattning, att avstyckningar, som föreslås utan hus eller med synnerligen svaga sådana, ej uppmärksammas.» Hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Östergötlands län, i vars yttrande domänintendenten instämt: »Som regel hava bebyggda torp avstyckats från egendomen och försålts såsom självständiga mindre jordbruk. Däremot har det mera sällan förekommit, att obebyggda områden avstyckats och upplåtits till försäljning, och som skäl härför har anförts den omständigheten, att sagda områden efter bebyggandet oftast ställde sig mycket dyra, och att fördenskull i allmänhet förelegat påtaglig svårighet att på dem bedriva ett räntabelt jordbruk. För egen del finner utskottet detta riktigt ur synpunkten av att det vid styckningar i allmänhet och särskilt vid kronodomänernas styckning till mindre jordbruk givetvis måste vara högst angeläget tillse, att bärkraftiga sådana tillskapas. Ätt bedriva styckningen med endast det målet för ögonen att erhålla så stort antal som möjligt av mindre jordbruk utan att samtidigt taga tillräcklig hänsyn till, huruvida dessa sedermera kunna bereda innehavaren med familj tillräcklig utkomst, vore uppenbarligen ett missgrepp, som otvivelaktigt skulle leda till de mest ödesdigra följder, i första hand för innehavarna av dessa jordbrukslägenheter, men också för samhället som sådant.» Jämväl domänintendenten i Stockholms och Uppsala län, i vilkens yttrande länsstyrelsen i Uppsala län instämt, har uttalat tvivelsmål om lämpligheten av styckning av egendomar, då fullständig nybyggnad måste ske, samt framhållit, att en jordbrukare, som inköper en obebyggd ägolott, endast nödtorftigt kan bärga sig och sin familj samt betala ränta å nedlagt kapital för jord, nybyggnad och inventarier. Något därutöver att amortera skulder torde näppeligen bliva. Slutligen har hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Kristianstads län anfört: »Där större nybj-ggnad erfordras, utan att detta i avsevärd mån kompenseras av högre arrende, torde det vara synnerligen oekonomiskt för staten att behålla egendomen. Detta borde måhända vinna mera allmänt beaktande.» 1926 års Kronojordstyckningssakkunniga hava i sitt förut berörda, den 31 december stychiings- 1 9 2 6 avgivna utlåtande gjort följande uttalande angående de principer, som sakkunniga, för dem varit ledande vid förslag om styckning av kronoegendomar: »Grundmotivet till utredningens igångsättande har varit angelägenheten att i största möjliga mån främja utkomstmöjligheterna för den alltjämt växande befolkningen. Med anledning härav borde en allmännare uppstyckning till mindre jordbruk av kronans domäner äga rum än som hittills skett. Härvid borde emellertid statens ekonomiska intresse icke förbises. De egendomar, som nu av de sakkunniga föreslagits till uppdelning, äro i första hand sådana, som med hänsyn till läge, beskaffenheten hos byggnader och jord och dylika förhållanden ej kunna lämna statsverket skälig avkastning. ^ Däremot hava de sakkunniga icke ansett sig kunna föreslå styckning på sådant sätt eller under sådana förhållanden, att befintliga byggnader icke kunna ekonomiskt utnyttjas. Hava de viktigare byggnaderna varit fullgoda eller efter en eller annan komplettering tillräckliga, har styckning i regel icke ansetts böra ifrågakomma, Där uppdelning föreslagits, har sådan ej heller ansetts böra drivas längre än som med hänsyn till befintliga byggnaders utnyttjande och de lokala förhållandena i övrigt varit ändamålsenligt. En följd härav har blivit, att efter uppdelningen en del större eller mindre restgårdar eller huvudgårdar blivit kvar, som antingen föreslagits till försäljning eller att tillsvidare bibehållas i kronans ägo för att framdeles, när byggnaderna ej

51 längre äro dugliga, kunna göras till föremål för ytterligare uppdelning. Styckning för jordbruk har ej ansetts böra ifrågasättas, då egendom på grund av närbelägenhet till stad eller industrisamhälle kan förväntas få tomtvärde och möjligheter för spekulation i sådant värde kunna befaras uppstå. I några fall har med hänsyn till skogsmarkens storlek och åkerjordens belägenhet i förhållande till skogen försäljning av inägorna icke lämpligen ansetts böra förordas. Vid bedömandet av frågan om en egendoms disposition har jämväl, i den mån så ansetts kunna ske utan åsidosättande av statens berättigade intressen, hänsyn tagits till arrendatorns förmåga att vid arrendeledighetens inträffande förvärva egendomen eller, där denna inbjudit till styckning, dess huvuddel, och hava därför på grund av bristande förmåga i sådant hänseende hos arrendator enstaka egendomar, som eljest varit av beskaffenhet att de kunnat ifrågasättas till försäljning, föreslagits att bibehållas under ytterligare någon tid. De lämnade direktiven hava de sakkunniga ansett giva stöd åt ett dylikt förfaringssätt. Främjandet av utkomstmöjligheter för landets befolkning torde nämligen ske icke blott genom anskaffande av nya jordbruk utan även medelst anordningar, som avse att vid jorden bibehålla dem, som redan därå hava sin bärgning. Det torde därför icke vara lämpligt, då starkare skäl ej föreligga, meddela beslut om försäljning av kronojord, där detta skulle medföra, att en dugande brukare av ekonomiska skäl nödgades frånträda innehavet.» Även 1925 års kolonisationssakkimniga hava i sitt den 1,4 juli 1927 av-1925 års kogivna betänkande framhållit, att egendom med tillräckliga, i gott stånd va- ^akktmn^a rande byggnader och för större jordbruk särskilt lämplig jord och ägofigur icke borde, utan synnerliga skäl, genom den av dem förordade jordanskaffningsverksamheten styckas i annan mån än beträffande sådan del, som utan olägenhet för egendomens rationella drift kunde avskiljas och i övrigt lämpade sig för egnahemsändamål. Till de principer, som sålunda samstämmigt uttalats av såväl kronojord- Kronojordstyckningssakkunniga som kolonisationssakkunniga, anse sig jämväl kronojord- s a k k u i l H l & a * sakkunniga kunna giva sin anslutning. De sakkunniga vilja betona vikten av att egendomar, som på grund av föreliggande förhållanden väl lämpa sig för bedrivande av större jordbruk, icke utan trängande skäl styckas. Det bör ej förbises, att det större jordbruket äger sin betydelse för jordbruksnäringens rationella utveckling och för tillgodoseende av folkhushållets behov av brödsäd. I sitt förslag hava de sakkunniga därför upptagit en bestämmelse (4 §) av innehåll, att egendom, som är försedd med för jordbrukets bedrivande erforderliga, i gott stånd varande byggnader, ej må fördelas i lotter, där ej särskilda skäl därtill föreligga, men att hinder icke bör förefinnas att därifrån avskilja område, som kan undantagas utan men för jordbruket å egendomen.

B. Lägenheternas storlek m. m. I fråga om storleken av egnahems- och åbolägenheter gälla enligt 1926 års Gällande upplåtelsegrunder följande bestämmelser: bestammelStorleken av jordbrukslägenhet bestämmes med hänsyn tagen till möjligheten för blivande åbo eller köpare att, i den mån behov därav må föreligga,

52 kunna erhålla lån ur egnahemslånefonden. Där ej särskilda skäl därtill föranleda, må sådan lägenhet ej göras större än att den i uppodlat skick kan brukas utan nämnvärt anlitande av lejd arbetskraft. Bostadslägenhet bör i allmänhet ej tilltagas större än att en blivande köpare för lägenhetens förvärvande och bebyggande bör kunna erhålla lån ur egnahemslånefonden. Då dessa bestämmelser år 1909 tillkommo, fick egnahemslån icke beviljas i fall, där lägenheten med därå befintliga eller för uppförande avsedda byggnader hade ett värde överstigande 6 000 kronor. Att ovillkorligen fastställa denna gräns uppåt i fråga om egnahemsupplåtelser från kronojord fann man emellertid mindre välbetänkt. I många fall lämpade sig ej ett område att uppdelas i så små parceller. Det framhölls, att det t. ex. kunde hända, att ett område, som låge för sig skilt från huvudgården, vore för litet, för att man därå skulle kunna få plats för två lägenheter, men av för högt värde, för att, om det såldes odelat, köparen därå skulle kunna erhålla egnahemslån. Vidare kunde det från nationalekonomisk synpunkt vara av intresse, att de nybildade jordbruken icke genomgående bleve så små, som med då gällande bestämmelser de lägenheter måste vara, å vilka egnahemslån skulle kunna erhållas. Jämväl de något större småbruken, de, som vore av den storlek, att en familj med visshet kunde beräknas fullt försörja sig på dem, hade den stora betydelse inom folkhushållningen, att deras uppkomst borde på allt sätt befrämjas. Enbart så till vida borde man begränsa lägenheternas storlek, att de i regel icke bleve större än att de kunde skötas utan nämnvärt anlitande av lejd arbetskraft. Sedermera har maximivärdet för lägenheter, vara kunna beviljas egnahemslån, väsentligen höjts. Numera är detta värde för obebyggd jordbrukslägenhet 15 000 kronor, för bebyggd jordbrukslägenhet 12 000 kronor och för bostadslägenhet 10 000 kronor. För visst län eller särskild ort äger Kungl. Maj:t emellertid medgiva låneförmedlare, efter därom gjord ansökning, rätt att utlämna egnahemslån för obebyggda jordbrukslägenheter, där lägenhetens värde överstiger 15 000 kronor men icke 20 000 kronor, ävensom för bebyggda jordbrukslägenheter, där värdet överstiger 12 000 kronor men icke 16 000 kronor. I de nya bestämmelserna om egnahemslån, vilka äro avsedda att träda i kraft den 1 januari 1929, hava dessa maximivärden bibehållits. Därutöver innehålla de nya bestämmelserna bland annat följande: Jordbrukslägenhet bör befinnas lämplig till jordbruk med härför tjänlig jord och ändamålsenlig storlek samt erforderlig tillgång av olika markslag. Jordbrukslån bör företrädesvis beviljas för förvärv av lägenhet av den storlek, att bärkraftigt jordbruk uppstår, vara brukaren med familj erhåller bärgning och sysselsättning; dock må jordbrukslån ock beviljas för förvärv av jordbrukslägenhet av mindre storlek, avsedd till hantverkar- eller arbetarsmåbruk eller dylikt. Lägenhet må anses såsom jordbrukslägenhet, därest å densamma kunna födas minst två kor. Annan lägenhet betraktas i lånehänseende såsom bostadslägenhet. Lägenhet må dock betraktas såsom jordbrukslägenhet, även om två kor icke

53 kunna födas därå, för så vitt innehavaren beräknas kunna, genom anläggande av växthus eller liknande anordning, erhålla sin väsentliga utkomst av trädgårdsbruk å lägenheten. I detta sammanhang må jämväl erinras om bestämmelserna i 19 kap. 3 § lagen den IS juni 1926 om delning av jord å landet. Enligt detta lagrum skall ägovidd, som avstyckas, till omfång och belägenhet samt beskaffenhet i övrigt vara sådan, att den med hänsyn därtill och till eljest föreliggande förhållanden lämpligen kan antingen såsom fastighet för sig på varaktigt sätt användas för det med styckningen avsedda ändamålet eller ock, där den skall sammanläggas med annan fastighet, bilda en fastighet gemensamt med denna. Avstyckning må ej ske sålunda, att stamfastigheten ej lämpligen kan bestå såsom särskild fastighet. Hör till fastighet, varifrån avstyckning skall ske, skogsmark, må avstyckning ej ske på sådant sätt, att icke såväl stamfastigheten som avstyckad del, envar så framt däri ingå åker, äng eller därtill odlingsbar mark av den omfattning, att fastigheten varder tjänlig till jordbruk, i mån av tillgång erhåller för dess nyttjande för sådant ändamål erforderlig skog. I fråga om sammanläggning skall dock vid beräkningen av behovet av skog tagas hänsyn även till skogstillgång å den fastighet, varmed den avstyckade delen är avsedd att sammanläggas. I ort med ringa skogstillgång må, där det för skogens bestånd prövas angeläget eller eljest skäl därtill äro, avstyckningen verkställas på sådant sätt, att skogsmarken i sin helhet tillfaller en i förrättningen ingående jordbruksfastighet. Vad sålunda stadgas om skogstilldelning, utgör emellertid ej hinder för avstyckning av mark för tillgodoseende av behov av mindre lägenheter eller för beredande av plats för industriell anläggning eller därmed jämförligt ändamål. Beträffande uppgörandet av styckningsplaner hava 1926 års kronojord- 1926 års styckningssakkunniga anfört följande i sitt utlåtande den 31 december 1926- kronojprdstyckmngssnkhmni n »Det har i möjligaste mån tillsetts, att, där skilda jordarter förekommit, jord 9 av olika slag tilldelats varje jordbruk; och hava de sakkunniga icke ansett lämpligt att föreslå nybildning av mindre jordbruk, där enbart mossjord myllfattig sandjord eller alltför styv lerjord stått till förfogande för ändamålet, För de särskilda lotterna har i regel endast angivits den ungefärliga arealen åker. Vid den definitiva planläggningen av lotterna bör emellertid tillses, att varje jordbrukslott, där så lämpligen kan ske, får sig tilldelad såväl äng och odlingsmark som betesmark och skog samt får del i fiske eller annan förmån. Vad särskilt skogsmark och skog beträffar anse de sakkunniga det yara en angelägenhet av stor vikt för det mindre jordbrukets fortbestånd och framtida utveckling, att denna icke tilltages alltför snäv. Enligt vad de sakkunniga trott sig erfara, förefinnes hos vederbörande revirförvaltare i allmänhet en viss obenägenhet att, när fråga är om skogskomplex, som i övrigt böra bibehållas i kronans ägo, tillsläppa lämplig areal skogbeväxt mark vid ett mindre jordbruks bildande. De sakkunniga anse emellertid, att, där tillgång till skog finnes och så lämpligen kan ske, jordbrukslott bör tilldelas skog till erforderliga hägnader, reparationer och vedbrand samt — vid lotter, som behöva helt eller delvis nybyggas — till erforderliga nybyggnader. — I den mån användbara byggnader funnits, hava lägenheter utlagts med dessa åbyggnader såsom stomme för fastighetsbildningen: och har för lotter, som sakna byggnader, iakttagits, att de i görligaste mån fått sig tilldelade passande

byggnadsplatser, lämpliga områden för trädgård och dylikt. Likaså har hänsyn tagits till befintliga vägar och tillsetts, att såväl gemensamma som enskilda utfartsvägar kunnat lämpligen anläggas. — I övrigt hava vid lotternas utläggning jordbruken i möjligaste mån tilltagits så stora, att en familj å ett sådant jordbruk kan hava sin fulla sysselsättning och bärgning. I trakter, där jordens beskaffenhet är god samt avsättningsförhållandena gynnsamma, hava jordbrukslägenheter kunnat bildas med något mindre inägoareal än i trakter, där jordbruket har sämre ekonomiska betingelser. Emellertid hava åtskilliga lägenheter, som föreslagits till upplåtelse, ej erhållit den storlek eller blivit så ändamålsenligt utlagda, som varit önskvärt, beroende därav, att jord i närheten ej funnits tillgänglig för lägenheternas utökning, den redan verkställda bebyggelsen och angelägenheten att i möjligaste mån utnyttja befintliga byggnader m. fl. dylika omständigheter. Där sådant på grund av förhållandena ansetts lämpligt, hava utlagts hantverkar- eller arbetarlägenheter med en härför lämpligt anpassad areal.» DomänstyMed anledning av vad kronojordstyckningssakkunniga anfört om en viss oberelsen. nägenhet hos skogsförvaltningen att vid mindre jordbruks bildande tillsläppa nödig areal skogbeväxt mark, har domän styr elsen i sitt yttrande den 28 januari 1927 framhållit, hurusom det i allmänhet vore ekonomiskt riktigare att hellre låta något större skogsarealer ingå i försäljningen av jordbruksegendomarna än att i kronans ägo bibehålla små ensamt liggande skogar, för vilka förvaltningskostnaderna bleve relativt höga. 1925 års ko- I huvudsak enahanda principer hava 1925 års kolonisationssakkunniga ansakkunniaa' s e ^ °ö r a gälla vid egnahemsnämndernas jordanskaffningsverksamhet i egen regi. De sakkunniga hava härom anfört följande: »Vid -egnahemsorganisationens jordanskaffningsverksamhet bör eftersträvas, att jordområdenas disponerande genom uppdelning sker på ett ur driftssynpunkt särskilt ändamålsenligt och mönstergillt sätt. Varje styckningsplan kommer emellertid i viss mån att bero av förhandenvarande särskilda förhållanden och lokaliteter. Vid styckning av äldre egendomar måste sålunda den redan befintliga bebyggelsen komma att öva inverkan på styckningsplanens allmänna läggning samt kan i sådant hänseende påkalla bibehållande av en huvudgård av lämplig storlek eller utläggande av medelstora fastigheter med utgångspunkt från förefintliga utgårdar eller underlydande arrendeställen. Det är alltså ingalunda säkert, att en till jordanskaffningsverksamhet ifrågakommande egendom lämpligen bör användas för egnahemsbildning annat än till viss del. Vid utläggandet av lotter för bildande av egnahemsjordbruk bör tillses, att dessa erhålla en ändamålsenlig storlek. Därvid bör eftersträvas, att brukningsdelarna bliva sådana, att bärkraftiga jordbruk därigenom uppstå, vara bärgning och sysselsättning kan beredas brukaren med familj. Egnahemsjordbruk av denna typ erbjuda i allmänhet avsevärda fördelar framför de små lägenheterna, där innehavarna icke erhålla full försörjning av lägenheternas jordbruk. Vid berörda slag av bärkraftiga egnahemsjordbruk kan bättre proportion ernås mellan byggnadskapital och jordvärde. Dragarfrågan kan ordnas på ett ekonomiskt lämpligare sätt. Jordbruksredskapen kunna bättre utnyttjas. Innehavaren bliver mindre beroende av tillfälliga och kanske ovissa arbetsförtjänster utanför hemmet. Barnen kunna längre kvarstanna i föräldrahemmet. — Vad beträffar den areal åker och odlingsmark, som bör tilläggas egnahems jordbruk av nyss åsyftad typ, kommer arealen givetvis att växla allt efter skilda förhållanden, olika god jord, läget m. m. Såsom ett normalmått torde möjligen 10 hektar medelgod åker kunna angivas. Beträf-

55 fande egnahemsjordbruk i de bördigare, sydligare jordbruksdistrikten lärer något lägre arealsiffra för åkern böra förekomma. Där jordmånen är sämre, avsättningsförhållandena mindre goda och jordbruket måste drivas extensivt, torde å andra sidan större areal åker och odlingsmark vara erforderlig för ernående av sådan besuttenhet, som nyss åsyftats. Förutom erforderlig areal åker (eller odlingsmark) böra egnahemslotterna, där så kan ske och ortens förhållanden det påkalla, tilläggas så mycket skogs- och betesmark, att husbehovet av gagnvirke och bränsle må kunna vid uthålligt skogsbruk tillgodoses från lottens skogsskifte ävensom erforderligt bete erhållas å härför lämplig mark. Där skogsmark i erforderlig omfattning icke ingår i jordförvärvet och det eljest möter hinder att på ett ekonomiskt och ändamålsenligt sätt förse lotterna med skogsskiften, bör det övervägas, huruvida icke gemensamhetsskog må kunna anskaffas och avsättas för lotternas samfällda behov eller om skogsfrågan kan lösas på annat särskilt sätt. Vid styckningars planläggning torde vidare böra undersökas, huruvida icke viss del av området lämpligen bör användas för utökande av arealen av intilliggande ofullständiga jordbruk, i syfte att dessa må genom ökningen ernå fullt ändamålsenlig storlek.» Kronojordsakkunniga kunna uttala sin anslutning till de principer, som så- Kronojordlunda anförts i fråga om upprättande av styckningsplaner. De sakkunniga s a u n n l & 8 , vilja framhålla vikten av att dylika planer uppgöras efter omsorgsfull prövning av alla föreliggande omständigheter och att förhandenvarande särskilda förhållanden därvid vinna tillbörligt beaktande. Såsom i de ovan omförmälda sakkunnigbetänkandena framhållits, är det en angelägenhet av stor betydelse, att de nya jordbruk, som skapas, erhålla en ändamålsenlig storlek. Där ej särskilda omständigheter till annat föranleda, böra dessa jordbruk icke göras mindre än att brukarna kunna erhålla sin huvudsakliga bärgning på dem. Särskilt angeläget anse de sakkunniga vara, att, där möjlighet därtill finnes, brukningsdelarna erhålla tillräckligt skogsanslag, även om sådant ej är oundgängligen betingat av föreskrifterna i gällande jorddelningslag. Likaledes bör, så vitt ske kan, tillgång till nödigt bete beredas å därför lämpad mark. Vid upprättandet av styckningsplan torde jämväl böra uppmärksammas, huruvida angränsande, enskild person tillhörigt jordbruk, vilket icke lämnar sin brukare nödtorftig bärgning, lämpligen kan förstärkas genom tillägg av något område från egendomen. Förstärkning av ofullständiga jordbruk är nämligen, såsom de sakkunniga i ett annat sammanhang bliva i tillfälle att närmare utveckla, en fråga av stor nationalekonomisk och social betydelse. Denna fråga bör därför vid utstyckning av kronodomänerna icke förbigås. I detta sammanhang vilja de sakkunniga vidare erinra, att där upplåtelser under åborätt anses böra ifrågakomma, de härför avsedda lägenheterna, så vitt möjligt, utläggas gruppvis för nedbringande av statens kostnader för tillsyn, avgäldssättning m. m. Då styckningsförslag tydligen ej kan uppgöras utan att hänsyn tages till det ändamål, vartill respektive lotter skola upplåtas, bör i förslaget uttryckligen angivas i fråga om varje lott, huruvida den är avsedd att upplåtas såsom jordbruksegnahemslägenhet eller åbolägenhet etc,

56 K A P . V.

Uppskattningsuämnden. Gällande Uppskattning för försäljning eller annan upplåtelse av kronans jordbruksbestämmcl- egendom eller delar därav sker enligt gällande författningar (Kungl. brevet den 18, maj 1888 och förordningen den 17 december 1926) i regeln i samband med uppgörande av arrendeförslag för egendomen och i den ordning, som för arrendeuppskattning stadgats. Nämnda förrättning verkställes (Kungl. kungörelsen den 4 juni 1908) av domänintendent eller i län, där sådan ej finnes anställd, av vederbörande kronobetjäning med biträde av två i lantbruks- och affärsförhållanden kunniga män, vilka jämte lika antal suppleanter för länet i dess helhet eller viss av länsstyrelsen bestämd del årligen utses, den ena av landstinget och den andra av hushållningssällskapets förvaltningsutskott eller, där hinder därför möter, bägge av landstinget. Eftersom nödigt prövas kunna skogstjänsteman, lantmätare, lantbruksingenjör och byggnadskunnig person tillkallas för att vid förrättningen biträda. Därest till egendomen hör skogsmark, skall skogstjänsteman vara tillstädes för meddelande av upplysningar rörande skogens värde. Historisk Förebilder till dessa föreskrifter om uppskattningsnämndens sammansättöversikt över n[ng återfinnas i de tid efter annan under förra århundradet av rikets ständer gällande be-

stämmelsers stadgade grunder angående sättet för arrendebeloppets bestämmande. tillkomst. Enligt kungl. kungörelsen den 17 juli 1847, varigenom stadgades företrädesrätt för arrendator, hans änka eller barn att emot det fastställda maximum för arrendets belopp övertaga arrendet, tillkom det länsstyrelsen att, efter hörande av vederbörande kronobetjänt, verkställa arrendeuppskattningen. Sedan emellertid klagan försports över otillförlitligheten av de enligt 1847 års författning verkställda arrendeuppskattningarna, sökte man åstadkomma rättelse härutinnan genom att vid sidan av värderingsmannen, kronofogden, ställa två i lantbruk kunniga män, och så tillkom kungl. kungörelsen den 7 augusti 1863, enligt vilken förslaget till arrendet skulle upprättas vid sammanträde på stället av kronofogden i orten med biträde av lantmätaren samt, efter egendomens större eller mindre betydenhet, av en eller två i lantbruk kunniga och för oväld kände ojävige män, vilka skulle av länsstyrelsen för varje särskilt fall utses. DomänkomSedan på framställning av riksdagen Kungl. Maj:t år 1876 uppdragit åt 1876aV e n särskild kommitté (den s. k. domänkommittén av 1876) att bland annat avgiva utlåtande i fråga om vilka ändringar i gällande bestämmelser beträffande utarrendering för statsverkets räkning kunde av förhållandena påkallas, före-

57 slogs av nämnda kommitté anställande av lantbruksinspektörer i länen med åliggande förutom annat att i stället för kronofogdarna verkställa arrendevärderingarna samt att därvid, till vinnande av erforderlig trygghet vid värderingen, yttrande skulle avgivas jämväl av två i lantbruk och affärsförhållanden kunniga män, vilka skulle för ändamålet av hushållningssällskapens förvaltningsutskott årligen utses för sällskapets område antingen i dess helhet eller efter viss fördelning därav. En reservant inom kommittén ansåg, att bägge de biträdande uppskattningsmännen borde utses av landstingen av skäl att landstingen skulle skänka allmännare förtroende och att landstingen vore en statsinstitution av betydenhet, vars bestånd i framtiden vore genom grundlagen betryggad, då däremot hushållningssällskapen icke hade så säker ställning. Då proposition i ämnet förelades riksdagen 1877, biträdde statsutskottet reservantens förslag under framhållande av att landstingsinstitutionen såsom vilande på grundlagens bud ägde en mer tryggad tillvaro än hushållningssällskapen. Förslagen föranledde emellertid allenast den ändring i förut gällande bestämmelser att, på sätt kungl. skrivelsen till kammarkollegium den 9 november 1877 utvisar, i de län, där domänintendent anställdes, denne skulle i kronofogdens ställe övertaga ledningen av ifrågavarande förrättningar och länsstyrelsens befattning med utseende av biträdande uppskattningsmän skulle upphöra och i stället dessa jämte två suppleanter utses genom förvaltningsutskotten, varjämte biträde av lantmätare vid arrendevärderingen ej vidare skulle påkallas. Dessa bestämmelser blevo gällande till och med år 1882. Efter riksdagens önskan utarbetades under år 1880 inom finansdepartemen- 1880 års förslag tet med biträde av tillkallade sakkunniga förslag till definitivt ordnande av domänförvaltningen, vilket i enlighet med Kungl. Maj:ts proposition i ämnet till riksdagen ledde till fastställande av de förändrade grunder för förvaltningen av kronans jordbruksdomäner, som innefattas i kungl. kungörelsen den 10 november 1882 och vilka beträffande uppskattningsnämnds sammansättning i punkt 6 innehålla samma bestämmelser, som härovan angivits vara nu gällande. Med nämnda stadgande beträddes en medelväg mellan förslaget av 1877 års statsutskott och föreskriften i 1877 års brev. 1882 års statsutskott hade i likhet med statsutskottet år 1877 uttalat sig för bägge uppskattningsmännens utseende av landstingen, enär hushållningssällskapen vore myndigheter av mera enskild natur och utan Kungl. Maj:ts och riksdagens inflytande kunde upplösas, vadan det icke vore lämpligt att i en av Kungl. Maj:t och riksdagen beslutad författning lämna uppdraget åt hushållningssällskapen. Ur motiven till det av 1880 års kommitterade avgivna förslaget må här anföras följande. Det vore uppenbart, att även de största insikter och den vidsträcktaste erfarenhet i jordbruk, med vad därtill hörde, icke kunde vara tillräckliga för att på den knappa tid, som i allmänhet kunde vara tillmätt för förrättningar av ifrågavarande slag, bilda sig ett säkert omdöme om egendomens förhållanden

58 i alla de delar, som inverka på dess arrendevärde. Därtill fordrades en noggrannare kännedom om egendomen, än som vid ett enda tillfälligt besök kunde vinnas. Det vore icke minst ur denna synpunkt, kommitterade ansågo sig böra förorda, att den under de senare åren träffade provisoriska anordningen, att inom vissa orter anställa i jordbruk förfarna män med uppdrag att ägna tillsyn åt kronans egendomar i orten och leda där förekommande uppskattningsförrättningar, måtte bibehållas och utsträckas även till övriga delar av riket, där kronan hade utarrenderad jord av någon betydenhet. Under de ofta återkommande besök på de utarrenderade egendomarna, som ett dylikt uppdrag borde föranleda, torde en så noggrann kännedom om dessa kunna förvärvas, att full trygghet funnes för att arrendeuppskattningarna komme att ske med behörig hänsyn icke blott till allmängiltiga grunder, utan ock till de vid varje egendom förekommande speciella förhållanden. Det skäl 1877 års statsutskott anförde för att valet av uppskattningsmännen måtte överlämnas åt länens landsting syntes kommitterade väl knappast kunna tillmätas någon särskild vikt, då ingen giltig anledning funnes att antaga, det hushållningssällskapens verksamhet inom den närmaste framtiden skulle komma att upphöra, men utskottets förslag hade i så måtto synts kommitterade förtjänt av uppmärksamhet, som genom landstingens deltagande i valet av uppskattningsmän det mindre jordbruksintresset torde hava större utsikt att bliva i uppskattningsnämnden representerat, än om valet skedde uteslutande genom hushållningssällskapen, vilka närmare kunde anses såsom målsmän för det större och mer intensivt bedrivna jordbruket. Ur denna synpunkt hade kommitterade trott det vara lämpligt, att både landstingen och hushållningssällskapens förvaltningsutskott toge del i valet av uppskattningsmän, så att landstinget utsåge en ledamot och förvaltningsutskottet en, båda med nödigt antal suppleanter. 1914 års sak- Frågan om uppskattningsnämndernas sammansättning och verksamhetsomkunmga. T^e J ^ J . s e dermera varit föremål för utredning av de inom jordbruksdepartementet jämlikt bemyndigande den '15 december 1914 tillkallade sakkunniga för utredning och förslag beträffande ändringar i gällande förvaltningsgrunder. Dessa sakkunniga hava, med avseende å den inverkan på uppskattningsmännens sätt att fullgöra sin uppgift, som den av de sakkunniga föreslagna instruktionen skulle få, och kravet å den ingående kännedom om ortsförhållandena, som samma uppgifts riktiga fullgörande förutsatte, funnit sig ej böra föreslå någon ändring i nämndens sammansättning men ansett, att arrendevärderingarna otvivelaktigt skulle vinna därpå, att de biträdande uppskattningsmännen valdes för längre tid, förslagsvis tre år i sänder, enär därigenom intresset för arbetet avsevärt skulle ökas och även större tillförlitlighet i själva uppskattningen skulle vinnas, ett önskemål, som med än större säkerhet skulle ernås, därest uppskattningsmännen valdes för mindre områden än län. En av de sakkunniga har anfört avvikande mening och ansett att, då uppskattningsmännen ej alltid i tillräcklig grad tillgodosett statens-jordäga rens intresse och att då staten borde vara uppdragsgivare, när dess intressen skola tillvaratagas, staten-jordägaren borde utse antingen båda ledamöterna, med beaktande av att de vore i lantbruk och affärsförhållanden kunniga personer och dessutom ägde nödig lokalkännedom, eller ock en ledamot och ortsintresset genom hushållningssällskapets förvaltningsutskott den andre ledamoten. Vid möte, som under 1922 hölls av domänstyrelsen med rikets domänintendenter, var allmänna uppfattningen av förevarande spörsmål, att den ene av

59 värderingsmännen borde utses av staten och att hushållningssällskapets förvaltningsutskott borde bibehållas vid sin rätt att utse den andre. Styrelsens hemställan i dess yttrande över de sakkunnigas förslag gick i samma riktning. Berörda förslag är ännu beroende på Kungl. Maj:ts prövning. I flertalet yttranden över kronojordsakkunnigas enquéte har någon erinran Kronojordej gjorts mot nu gällande bestämmelser om sammansättningen av uppskatt- g^lwuf0* ningsnämnden. Från åtskilliga håll har tvärtom betonats lämpligheten av den nu tillämpade ordningen för utseende av uppskattningsmän. Sålunda har anförts av Domänintendenten i Södermanlands län: Beträffande sammansättning av uppskattningsnämnden syntes ej ändring önskvärd eller behövlig. Både landstinget och hushållningssällskapet brukade välja sakkunniga män, såväl godsoch hemmansägare som arrendatorer. Domänintendenten avfattade protokollet enligt sina yrkanden och uppskattningsmännen finge skriva reservation var för sig eller gemensamt, om de så önskade. Domänintendenten i Jönköpings och Kronobergs län: »Sammansättningen av uppskattningsnämnden synes mig vara lämplig. Visserligen öva de biträdande uppskattningsmännen sällan nämnvärt inflytande på värderingsförrättningens resultat, men det är likväl av värde att kunna rådgöra med erfarna personer från orten vid förrättningen. Nämndens sammansättning är även ägnad att ingiva förtroende för förrättningsmännens förslag hos arrendatorer.» Domänintendenterna i Kristianstads samt Göteborgs och Bohus län, att till uppskattningsmän uteslutande utsetts sakkunnigt folk. Domänintendenten i Hallands län: »I fråga om uppskattningsnämndens sammansättning hava förhållandena här icke givit anledning till erinringar. Det bör vara av betydelse, att förrättningsmannen (domänintendent eller annan därtill förordnad) vid sådan uppskattning har tillfälle samråda med i orts- och jordbruksförhållande kunnige män, och för utseendet av sådana torde landsting och hushållningssällskap fortfarande få anses vara lämpliga organ. Visserligen skulle antagligen någon fortgång kunna vinnas i dylika ärendens handläggning, därest uppskattningen kunde anförtros domänintendenten ensam, eller med biträde av en i varje särskilt fall tillkallad, mera lokalt betonad sakkunnig. Enligt lagen angående tillstånd till försäljning av kyrklig jord samt kungörelsen rörande dess tillämpning, är ecklesiastika boställsnämndens ordförande förrättningsman vid dylika frågors handläggning och äger ensam företaga värdesättningar å såväl jord som hus, samt avgiva förslag till vissa åtgärder m. m. Vid den av hushållningssällskapen förmedlade egnahemslånerörelsen verkställes ofta egnahemslägenheternas värdering av en enda person, som av egnahemsnämnden utsetts till sådan värderingsman. Vad detta län angår gäller dock den bestämmelsen, att vid värdering av jordbrukslägenheter skall värderingsmannen tillkalla ett ortsombud som biträde vid förrättningen.» Hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Östergötlands län, med vilket domänintendenten i länet förenat sig: »Enligt utskottets förmenande är nämnden sammansatt efter på det hela taget tillfredsställande grunder och representanter för de olika intressen, som kunna beröras av iippskattningsnämndens beslut, synas vara företrädda i densamma uti väl avvägt förhållande.» Hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Värmlands län: »Uppskattningsnämndens sammansättning torde icke giva anledning till någon erinran under förutsättning, att vederbörande utse fullt kunniga och praktiskt erfarna personer. Uppskattningsnämnden har nu att fatta sitt uppdrag fullkomligt sak-

60 ligt och opartiskt med tanken endast inriktad på, vad som för staten och den enskilde i 1 ä n g d e n kan bliva det förmånligaste. Skulle uppskattningen exempelvis ställa sig högre än egendomens verkliga värde och arrendesumman eller köpeskillingen sålunda bliva för hög, kunde detta föranleda till, att arrendatorn eller köparen komme på obestånd och egendomen därigenom bleve mer eller mindre vanskött, vilket säkerligen vore lika illa för båda parterna, Det torde därför, enligt förvaltningsutskottets mening, vara till fördel för såväl det allmänna som den enskilde, att i uppskattningsnämnden finnas tvenne av för lantbruket nitälskande institutioner utsedda personer, vilka genom sakkunskap och praktisk erfarenhet kunna uppskatta egendomar till deras verkliga värde och därvid särskilt se till, att uppskattningen ej blir för hög.» Emellertid hava jämväl erinringar mot bestämmelserna angående nämndens sammansättning gjorts. Från flera håll hava sålunda uttalats betänkligheter mot att landstinget skulle äga utse en av uppskattningsmännen. Det har förmenats, att det för kronan skulle vara mera betryggande, om denna uppskattningsman tillsattes av länsstyrelsen. Sålunda har anförts av Länsstyrelsen i Älvsborgs län: »Länsstyrelsen anser, att då här är fråga om statens egendom, staten genom sina organ bör hava det avgörande inflytandet på uppskattningsnämndens sammansättning. Därjämte böra starkare garantier skapas för att sakkunskapen inom nämnden må bliva väl tillgodosedd. Man kan icke bortse ifrån, att valen inom landstingen numera gå efter övervägande partipolitiska linjer, detta ej sällan till förfång för sakkunskapen. Befogenheten att utse ledamöter i arrendeuppskattningsnämnden ligger för övrigt vid sidan av landstingets egentliga verksamhet. Däremot synas hushållningssällskapen på grund av sin verksamhet väl ägnade att tillvarataga dugligheten och sakkunskapen vid utseende av ledamöter uti ifrågavarande nämnder. Sällskapens befogenhet i detta avseende torde lämpligen kunna anförtros antingen åt deras förvaltningsutskott eller åt deras egnahemsnämnder. Av förut nämnd anledning bör dock endast en av uppskattningsnämndens ledamöter sålunda utses. Landstingets befogenhet att utse en ledamot i nämnden bör nämligen överflyttas till ett statens organ, t. ex. länsstyrelsen. En dylik anordning skulle icke innebära en nyhet inom förvaltningen. Enligt 1925 års lagstiftning rörande de ecklesiastika löneboställena skola nämligen två ledamöter i den nämnd, som verkställer arrendeuppskattning av dessa boställen, utses av offentlig myndighet — en av länsstyrelsen och en av domkapitlet — under det att endast en ledamot i nämnden är utsedd genom val (av pastorat).» Domänintendenten i Kalmar län: »Ehuru ingen kan bestrida såväl duglighet som hederlighet hos de av hushållningssällskap och landsting utsedda ledamöterna i uppskattningsnämnden, synes det dock kunna ifrågasättas, om icke större fördel för kronans intressen vore att påräkna, därest staten-jordägaren (domänstyrelsen och länsstyrelsen) finge utse den ena ledamoten och hushållningssällskapet den andra. Utseendet av uppskattningsmän göres ofta ofrivilligt till en honnörs- eller belöningssak, varav kan följa att ofta äldre personer med gammaldagssynpunkter väljas. I de fall då riksdagsmännen hedras med dessa uppdrag lider arbetet av att de halva året äro upptagna av riksdagsarbetet och andra halvåret ofta av andra uppdrag, vilket försvårar arbetets medhinnande i rätt tid. Detta så mycket mera som lantmätarna ofta äro oefterrättliga i att fördröja kartläggnings- och styckningsarbetet. Ur besparingsoch snabbhetssynpunkt vore det därför bra, om domänintendenten finge kalla den uppskattningsman (ordinarie eller suppleant), som bor närmast förrättningsstället, som är ledig och av honom anses lämpligast. Ur andra synpunkter är det naturligtvis fördelaktigt att få riksdagsmännen till uppskattningsmän,

61 icke minst för förståelse av hithörande ärenden, som föreläggas riksdagen, men deras knappa tid lägger som sagt tyvärr hinder i vägen för arbetenas medhinnande under den föreskrivna tiden.» Domänintendenten i Skaraborgs län: »Huru väl en domänintendent försöker sätta sig in uti de många, skiftande och olika förhållandena inom ett län, så har han dock alltid behov av vederhäftiga och pålitliga upplysningar från personer, som äro intimt inne i de inom en mindre del av länet rådande speciella förhållandena, och värdefulla råd och meddelanden kunna därför ofta lämnas av män, som sedan många år tillbaka varit sin hembygds förtroendemän vid egnahemsöverlåtelser, auktioner och dylikt och väl lärt känna jord, priser och människor inom ett visst område. Men det fordras att just sådana verkligen lämpliga personer utses till uppskattningsmän, då de i annat fall kunna vara mer till skada än gagn. Enligt gällande förordning om valen av uppskattningsmän skola dessa utses av vederbörande landsting och hushållningssällskap och det synes nu, som om det alltmer tilltagande partiintresset finge bestämma vid valet mera än den valdes lämplighet för befattningen. Det kan därför ifrågasättas, om nu gällande bestämmelser för val av uppskattningsmän äro lämpliga, och om ej dessa i stället borde utses av vederbörande länsstyrelse, som med god personalkännedom och fri från partiintresse lättare bör kunna nämna den rätte personen. Med den alltmer tilltagande partiandan kan kanske en fara vara, att den partivalde under sin gärning även vill verka för sitt parti. — Skaraborgs_ län är indelat i fyra distrikt vid val av uppskattningsmän, varvid man synes i stort sett följt fögderiindelningen. Det torde vara lämpligare, om länet i stället efter domsagorna indelades i sju distrikt vid dessa val, då det lättare ginge att få personer, som voro intimt inne i förhållandena i den del, de sattes att representera, och om möjligt borde vid dessa val den inom domsagan verkande boställsnämndsordföranden utses till en av uppskattningsmännen inom samma domsaga, vilket i hög grad skulle utjämna den olika behandlingen och många gånger även olika värderingen av ecklesiastik jord och kronojord.» Liknande uttalanden hava gjorts av hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Skaraborgs län, som särskilt framhållit såsom önskemål, att vederbörande ordförande i den ecklesiastika boställsnämnden, där så lämpligen kunde ske, utsåges till uppskattningsman, då därigenom skulle utjämnas de skiljaktigheter vid värderingen av kyrklig jord och kronojord, som nu icke sällan förefunnes. Älvsborgs läns norra hushållningssällskaps förvaltningsutskott: »Nämnden skulle bliva mera allsidigt sammansatt, om den ledamot i nämnden, som tillsättes av landstinget, i stället förordnades av länsstyrelsen. Denne ledamot bleve då den ojävige sakkunnige, under det att statsintresset komme att företrädas av domänintendenten och jordbrukareintresset av den av hushållningssällskapets förvaltningsutskott utsedde ledamoten.» Liknande uttalanden hava gjorts av länsstyrelserna i Skaraborgs och Värmlands län och domänintendenten i Älvsborgs län. Hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Södermanlands län har anfört: »Då uppskattningsnämnden enligt författningen består av domänintendent i samråd med två i lantbruks- och affärsförhållanden kunniga män, vilka äro utsedda, den ena av 'länsstyrelsen', och den andra av landstinget, torde icke någon befogad erinran mot sammansättningen kunna göras, under förutsättning dock att vid valen till detta uppdrag endast personer med de nämnda kvalifikationerna utses. Då politiska synpunkter helt och hållet böra vara avlägsnade vid valen av denna nämnd, vill förvaltningsutskottet dock ifrågasätta lämpligheten av, huruvida icke vederbörande häradsrätt borde välja ledamot i stället för landstinget. Uppskattningsnämnden utgör i viss mån en förbindelselänk mellan staten-jordägaren och arrendatorn, varför särskilt måste betonas,

att ledamöterna i nämnden måste omfattas med odelat förtroende från ömse håll.» Länsstyrelsen i Hallands län har framhållit, att det skulle innebära vissa fördelar, om uppskattningsnämndens sammansättning kunde göras något mindre tungrodd än för närvarande, men har å andra sidan betonat risken av alltför subjektivt bedömande, ifall nämnden göres för liten eller får alltför ensidig sammansättning. Länsstyrelsen i Blekinge län har anfört: »Då det i länet finnes högst få kronodomäner, kan det givetvis ej bli fråga om, att särskild domänintendent här tillsättes, men länsstyrelsen vill dock påpeka, att för uppgörande av förslag till ägostyckning av arrendelediga kronodomäner erfordras en praktisk erfarenhet härutinnan, som landsfiskalerna i allmänhet icke besitta. Domänintendenten i Kristianstads län brukar visserligen åtaga sig att verkställa dessa förrättningar även här i länet, men det är ju helt och hållet frivilligt, och förrättningarna sättas i andra hand. Önskligt vore därför, om. det så ändrades, att domänintendenten i något angränsande län bleve skyldig verkställa dylika förrättningar här i länet.» Länsstyrelsen i Gotlands län har anfört: »I saknad av domänintendent har i länet efter kronofogdetjänsternas indragning anlitats landsfiskalerna samt för förrättningar å stadens område magistratsledamot, För åstadkommande av enhetlighet kunde lämpligen landsfogde anlitas i alla förekommande fall och sådant genom uttryckligt angivande i författningsstaten möjliggöras.» Hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Stockholms län har uttalat såsom ett önskemål, att förutom nuvarande ledamöterna i uppskattningsnämnden måtte utses en representant för hushållningssällskapens egnahemsnämnder, särskilt i sådana fall, där fråga kunde bliva om upplåtande och försäljning av lägenheter lämpade till egna hem. Länsstyrelsen i Kalmar län har föreslagit, att för varje av landsting eller hushållningssällskapets förvaltningsutskott vald ledamot i nämnden skulle utses två suppleanter och att föreskrift skulle lämnas om att suppleant utan vidare kunde inkallas till tjänstgöring, om han bodde närmare förrättningsstället än ordinarie ledamot eller om han besutte särskild sakkunskap för viss förrättning. Länsstyrelsen i Skaraborgs län har framhållit, att uppdraget åt de biträdande uppskattningsmännen borde lämnas för längre tid åt gången än vad nu är fallet, exempelvis tre år, då uppskattningsmännen genom den fortgående verksamheten vunne större erfarenhet på området. Länsstyrelsen i Stockholms län har ifrågasatt, huruvida icke vid uppskattningsnämndens första sammanträde borde med nämnden adjungeras av länsstyrelsen eller annan myndighet utsedd person med ekonomisk förfarenhet beträffande jordstyckningsföretag för att såsom sakkunnig biträda nämnden vid prövningen av egendomens lämplighet för styckning. Ehuru vederbörande lantmätare finge antagas kunna tillhandagå nämnden med sakkunskap beträffande sådana styckningsspörsmål, torde det dock icke sällan visa sig lämpligt att såsom sakkunnig anlita jämväl annan, exempelvis jordbruks- eller egnahemskonsulent. Länsstyrelsen i Malmöhus län har framhållit, att i en kommande lagstiftning möjligen borde uttryckligen meddelas befogenhet för länsstyrelsen att i fall av behov såsom sakkunnig vid uppskattningsförrättning förordna en med uppgörande av tomtindelningsplaner över områden, varest tätare bebyggande kan förväntas, kompetent person. Ifrågasättas kunde, huruvida det ej borde stadgas skyldighet för uppskattningsnämnden att, när dylikt förhållande förelåge, härom göra anmälan hos länsstyrelsen med begäran om kompetent biträde för tomtindelningens verkställande. Länsstyrelsen ville i detta sammanhang erin-

63 ra om de för någon tid sedan beslutade tomtupplåtelserna från den s. k. Hospitalsgården av kronoegendomen Lilla Råby nr 17 i Lunds landsförsamling. På begäran av uppskattningsnämnden förordnade länsstyrelsen lantmätare att biträda nämnden med uppmätningen av vissa byggnadstomter. Sedan lantmätaren fullgjort sitt uppdrag, visade det sig emellertid, att det till försäljning av byggnadstomter föreslagna området var av den storleken, att en verklig byggnadsplan måste uppgöras. Vid sådant förhållande stod ingen annan utväg till buds än att låta uppgöra ny tomtindelning över området av en med stadsplanarbete fullt förtrogen person. Genom nyss antydda ändring i författningstexten torde för framtiden såväl dylikt dubbelarbete som härav föranledda ökade kostnader kunna undvikas. Enligt de sakkunnigas bestämda uppfattning är det av synnerlig vikt, att Kronojorduppskattningsnämnden erhåller en sådan sammansättning, att betryggande ga- s a k k u i m i S a « ranti erhålles för en allsidig, opartisk och sakligt riktig värdering. Den nu gäl- VpPsk.att, - , - . . „.. , . , ,, ningsnamnlande ordningen tor utseende av uppskattningsmän synes de sakkunniga vara i dens sammansatt stort sett tillfredsställande. Flertalet av de hörda myndigheterna har ej heller funnit någon anledning föreligga att föreslå ändring beträffande sättet för tillsättande av uppskattningsmän. Visserligen torde understundom befogade anmärkningar kunnat göras, att enskilda uppskattningsmä.n, vilka under en följd av år innehaft detta uppdrag, fått kvarstå även sedan de hunnit en sådan ålder, att de ej längre varit mäktiga att fylla sitt värv. Men dylika fall torde vara att hänföra till undantagen. I en del av svaren å enquéten hava dessutom uttalats vissa farhågor, att de korporationer, som enligt gällande bestämmelser hava att tillsätta biträdande förrättningsmän, vid valet kunde komma att ledas mera av politiska partisynpunkter än av hänsyn till oväld och skicklighet hos de utsedde vid uppdragets fullgörande. I synnerhet hava dessa farhågor gällt landstinget. I anledning härav hava de sakkunniga undersökt möjligheten att giva uppskattningsnämnden en förändrad sammansättning, så att dylika ovidkommande synpunkter icke skulle kunna inverka vid uppskattningsmännens tillsättande. Ett uppslag, som härvid särskilt synts de sakkunniga vara förtjänt av uppmärksamhet, avser, att uppskattningsnämnden skulle bestå av, förutom domänintendenten såsom ordförande, två ledamöter, av vilka ordföranden i vederbörande ecklesiastika boställsnämnd skulle vara självskriven och den andra utses av egnahemsnämnden i länet. Härigenom skulle dessutom kunna ernås dels större enhetlighet i uppskattningarna å statens och kyrkans jordar dels ock en nära anslutning till egnahemsverksamheten i övrigt i länet. Emellertid är att märka att, enligt vad de sakkunniga hava sig bekant, flera domänintendenter för närvarande fungera som ordförande i ecklesiastika boställsnämnder. Med hänsyn härtill hava de sakkunniga — ehuru det givetvis ej vore uteslutet att åvägabringa ändring i berörda förhållande — icke ansett sig böra framlägga något förslag enligt de riktlinjer, som ovan nämnts. Helst som de uttalade farhågorna i anledning av den nu tillämpade ordningen synts de sakkunniga icke böra tillmätas alltför stor betydelse, då såsom ovan är framhållet denna ordning hitintills verkat i stort sett nöjaktigt. Emellertid vilja de sakkunniga i detta sammanhang betona nödvändigheten av att de väljande myndigheterna — hushållningssällskapets förvaltningsutskott såväl

som landsting — med bortseende från mer eller mindre tillfälliga politiska strömningar till detta uppdrag utse fullt sakkunniga och dugliga, opartiska män, vilka verkligen äro skickade att fylla sitt värv och äga en vidsynt blick uti hithörande frågor. Allenast om så sker, torde såväl statens som de enskilda jordsökandenas intressen kunna bliva i full utsträckning tillgodosedda vid uppskattningsförrättningarna. Är allenast fråga om försäljning av ett mindre område från en egendom såsom en bostadslägenhet eller tomt, torde tillkallandet av uppskattningsnämnden för saluvärderingen understundom icke vara behövligt och ådraga statsverket kostnader, som ej stå i skäligt förhållande till företagets vikt och beskaffenhet. I sådana fall hava de sakkunniga ansett, att domänstyrelsen bör äga att förordna om saluvärdering på annat lämpligt sätt t. ex. genom domänintendenten ensam eller vederbörande jägmästare. Gällande bestämmelser i 1908 års grunder om arrendeuppskattning avse allenast kronans jordbruksegendom. Beträffande till skogsegendomar hörande inägoområden gäller enligt 1926 års upplåtelsegrunder, att saluvärdering skall äga rum i den ordning domänstyrelsen bestämmer. Denna bestämmelse bör bibehållas. Sålunda kan det understundom medföra alltför dryga kostnader att tillkalla domänintendent. Lämpligt kan då vara att en jägmästare förordnas därtill. Emellertid hava de sakkunniga ansett det vara oeftergivligt, att två uppskattningsmän alltid skola biträda vid saluvärdering av /område, som är avsett att upplåtas för jordbruk. Tiden för Om sålunda de sakkunniga icke ansett sig böra föreslå någon ändring beuppdraget. träffande sättet för tillsättande av uppskattningsnämnd, hava de sakkunniga emellertid i vissa andra avseenden funnit jämkning böra vidtagas i gällande bestämmelser. Sålunda anse de sakkunniga, att uppdraget bör lämnas de av landstinget och hushållningssällskapets förvaltningsutskott utsedda uppskattningsmännen för längre tid åt gången än nu är stadgad. Att nyval årligen skall äga rum, är tydligen mindre lämpligt. Såsom 1914 års sakkunniga erinrat, torde genom en förlängning av tiden för uppdragets giltighet intresset för arbetet väsentligen ökas samt större enhetlighet och tillförlitlighet vid uppskattningarna vinnas. Till jämförelse må erinras, att ledamöterna i de ecklesiastika boställsnämnderna utses för tre år, samt att ledamöterna i de nämnder, som enligt åborättslagen hava att fastställa avgäld för åbolägenheter under ny avgäldstid, tillsättas för fyra år. De sakkunniga hava funnit sistnämnda tidrymd vara lämplig och sålunda föreslagit, att de av landstinget och hushållningssällskapets förvaltningsutskott utsedda uppskattningsmännen skola väljas för en tid av fyra år i sänder. Omröstning De sakkunniga hava vidare funnit det vara av stor vikt, att den ställning nom nm d™ ~ de biträdande uppskattningsmännen intaga vid förrättningen väsentligen starkes. Såsom redan framgår av vad i det föregående anförts, är deras befogenhet huvudsakligen begränsad till rådgivande. De biträdande uppskattningsmännen äga visserligen rätt att till protokollet anteckna sin reservation, om domänintendenten är av annan mening än de, men denna rätt torde ingalunda alltid begagnas. I såväl den ecklesiastika boställsnämnden som avgälds-

65 nämnden vid åborättsupplåtelser äga ledamöterna lika roster; allenast om de alla hava var sin mening, äger ordföranden utslagsröst, Pmligt de sakkunnigas åsikt torde en liknande ordning böra tillämpas vid uppskattningsförrättningarna. Härav påkallas följaktligen vissa ändringar i kungl. kungörelsen den 4 juni 1908 angående förändrade grunder för förvaltningen av kronans jordbruksdomäner. I berörda kungörelse böra dessutom vidtagas vissa andra jämkningar. Så- Sakkunniga i l som i kap. V I närmare omförmäles, skall domänstyrelsen förordna om hålnf ™ lande av uppskattningsförrättning. I samband med sådant förordnande bör domänstyrelsen, i stället för, såsom nu gäller, länsstyrelsen, äga bestämma, huruvida sakkunnig person skall tillkallas att biträda uppskattningsnämnden. Domänstyrelsen bör bättre än länsstyrelsen kunna på förhand bedöma, i vad mån behov av dylikt biträde föreligger. Där så finnes nödigt och lämpligt, torde domänstyrelsen samtidigt som förordnande om uppskattningsförrättningen meddelas kunna bemyndiga domänintendenten eller uppskattningsnämnden att såsom sakkunnigt biträde tillkalla den person, som domänintendenten eller nämnden finner lämplig för uppdraget. I överensstämmelse med vad föreslagits i fråga om upprättande av styckningsplan bör kunna tillkallas såsom sakkunnigt biträde ej blott, liksom nu gäller, skogstjänsteman, lantmätare, lantbruksingenjör eller byggnadskunnig person utan jämväl ombud för egnahemsnämnden eller annan sakkunnig. Av skäl, som i kap. V I I närmare angivas, bör slutligen i mom. 7 av 1908 års kungörelse vidtagas den ändringen, att länsstyrelsen befrias från avgivande av yttrande över uppskattningsnämndens förslag.

5— 282826

66 KAP. VI.

Uppskattningsförrättningen. Gällande be- Försäljning av kronoegendom i den ordning och under de villkor, som enligt ' 1874 års brev gälla för försäljning av mindre hemman och lägenheter skall föregås av en uppskattning av egendomens saluvärde, varvid även skall uppgöras förslag till arrendeavgift och övriga arrendevillkor. Denna uppskattning skall ske i den ordning, som för arrendeuppskattningar stadgas. Beträffande sistnämnda förrättningar är föreskrivet, att därvid noggrann undersökning av alla egendomens förhållanden så till byggnad som till in- och utägor skall äga rum. Enligt praxis, delvis grundad på av förvaltande myndigheter till vägledning givna anvisningar, tillgår vid förrättningen så att, sedan uppskattningsnämnden verkställt undersökning i förberörda avseende samt om egendomens belägenhet, dess läge i förhållande till annan kronoegendom, dess kommunikations- och avsättningsförhållanden, åsättes densamma ett försäljningsvärde beräknat efter å-pris per hektar av de särskilda ägoslag, varav egendomen består, tagna för sig; härtill läggas de värden, vartill egendomens förmåner såsom av fiske, bete o. d. uppskattas, vidare kapitaliserade värdet av egendomens andel i allmänning eller samfällighet eller rätt till annan förmån utom egendomens område och slutligen av jägmästaren uppskattade värdet av egendomens skogstillgång. Vid värdering av skogstillgång skall i allmänhet uppräkning ske av timmerträd och timmerämnen i skilda grovleksklasser efter diameter vid brösthöjd och upptagas annat avsättningsbart virke av andra slag, såsom pappersmasseved, pitprops, ved m. m. i kubikmeter, allt med angivande av värdet å rot, så att av uppskattningsinstrumentet vinnes fullständig utredning, på vad sätt ståndskogens totalvärde erhållits. Vidare skall markvärdet bestämmas efter bördighetsgrad och beräknas jämväl å de mossar och kärr, vilka genom avdikning kunna göras produktiva. Slutligen skall skogens realisationsvärde efter gällande pris vid uppskattningen i allmänhet vara bestämmande, dock att, därest uppskattningsnämnden vid förrättningen så önskar, värdet av det årliga husbehovsvirket vid egendomen jämväl bör angivas. Värdering sker med beräkning att skatt åvilar egendomen. Ibland förekommer, att egendomens åbyggnad särskilt värderas. Slutligen sammanfattas egendomens värde i dess helhet, varvid understun-

67 dom förekommer, att jämkning av slutsumman vidtages med hänsyn till vissa speciella förhållanden vid egendomen, såsom delaktighet i odlingslån o. d. Arrendevärdet för egendomen beräknas på sätt därom är stadgat eller vedertaget. Uppskattningsnämnd har att emottaga och behandla vid förrättningen inkomna framställningar från kommun och hushållningssällskaps egnahemsnämnd rörande upplåtande av lägenheter. Upplåtelse av egnahemslägenheter —• jordbruks- och bostadslägenheter —enligt 1926 års upplåtelsegrunder föregås också av uppskattningsförrättning i sådan ordning, varom ovan sagts, därvid i tillämpliga delar förfares på angivet sätt och för övrigt gäller följande: Sedan uppskattningsnämnden efter undersökning funnit egendomen lämpligen kunna i sin helhet eller delvis upplåtas för bildande av lägenheter, som avses, bestämmes först lägenhets storlek. Är fråga om jordbrukslägenhet skall i uppskattningsförslaget vidare för varje lägenhet upptagas dels utredning med yttrande, huruvida lägenheten bör upplåtas såsom åbolägenhet med rätt för åbon att inlösa lägenheten i enlighet med 33 § i åborättslagen eller såsom åbolägenhet under förbehåll att sådan inlösningsrätt ej må förekomma eller såsom jordbruksegnahemslägenhet, dels ock, vare sig den ena eller den andra upplåtelseformen förordas, såväl särskilda försäljnings- och arrendevärden som även den avgäld, som vid upplåtelse under åborätt bör utgå för första avgäldstiden, och den köpeskilling, som i dylikt fall bör av åbo erläggas för kronan tillhöriga byggnader å lägenheten. Då fråga är om bostadslägenhet, upptagas särskilda försäljnings- och arrendevärden. I fråga om varje lägenhet skall dessutom, i den mån så kan ske, i protokollet över förrättningen anteckning verkställas angående lägenhetens areal och dess fördelning i olika ägoslag, jordens beskaffenhet och hävd, diknings- och dräneringsförhållanden, växtföljd och medelskörd under de sista fem åren av samtliga förekommande slag av jordbruksprodukter, beskaffenheten av trädgårdsanläggning, antal kreatur och dragare, som finnas å lägenheten, med angivande tillika huruvida förefintligt antal kreatur är att anse såsom litet, normalt eller stort, ävensom förhållanden i övrigt, som anses vara av betydelse för bedömande av jordens skick och produktionsförmåga. Därest till den egendom, från vilken upplåtelse föreslås, hör del i allmänning eller samfällighet eller rätt till annan förmån utom egendomens område, avgives yttrande, huruvida och i vilken omfattning lägenheten må tillerkännas rätt till sådan del eller förmån. Därest skog eller torvmosse finnes å till upplåtelse föreslagen lägenhet, skall bland villkoren för upplåtelse under åborätt angivas, huruvida åbon bör medgivas rätt till skogsfång eller torvtäkt för lägenhetens behov. Anses rätt till skogsfång böra medgivas åbon, skall tilllika föreslås den myckenhet virke, åbon i mån av tillgång och behov årligen högst skall äga avverka. Vidare skall undersökning verkställas, huruvida vid upplåtelse av lägenhet förbehåll bör göras om rätt för kronan att till förmån för närbelägen, kronan tillhörig fastighet begagna väg över lägenheten eller att framdraga elektrisk ledning över densamma. Härjämte skall ytt-

68 rande avgivas angående den tid, för vilken avgäld för lägenhet, som upplåtes under åborätt, bör bestämmas. För avgäldens bestämmande •— den skall bestämmas i naturaprodukter men utgå efter senast bestämda medelmarkegångspris — verkställes uppskattning av den behållna avkastning, som under medelgoda år erhålles av fastigheten, därest den brukas på sätt, som bäst överensstämmer med dess läge, storlek och beskaffenhet, varvid behörig hänsyn .skall tagas till de förpliktelser, som, utöver skyldigheten att utgiva avgäld, åligga åbon enligt åborättslagen, nämligen skyldigheten att hålla lägenheten i gott stånd såväl i avseende å jordens hävd som beträffande byggnader och andra anläggningar, som erfordras för jordbruket, samt att hålla byggnaderna brandförsäkrade till fulla värdet och hägnad på sätt jordägare åligger. I förrättningsprotokollet verkställes anteckning om det uppskattade värdet ävensom angående de grunder, efter vilka avgäldens storlek föreslås. I sammanhang med dessa åtgärder har uppskattningsnämnden, då till upplåtelse föreslaget område är bebyggt med enskild person tillhörigt boningshus, att vidtaga vissa åtgärder, för vilka närmare redogörelse lämnas här nedan i kap. V I I I . Är fråga om upplåtelse under tomträtt, verkställes av uppskattningsnämnden uppskattning av tomtavgäld och föreslås övriga villkor för upplåtelsen såsom tiden därför m. m. Kronojord- I fråga om det förfarande, som nu tillämpas vid uppskattningsförrättningarsakkunnigas n&> j i a r j c ] e fl e s ta svaren å enquéten ej gjorts någon erinran. I några av dem har uttryckligen betonats, att det nu tillämpade förfaringssättet vore lämpligt. Sålunda uttalar bl. a. hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Östergötlands län, i vars yttrande domänintendenten i länet instämt, att vid uppskattningsförrättningarna tillämpats ett sakligt och grundligt tillvägagående, vartill komme, att ett tillfredsställande förfarande främjats genom att i nämnden de olika intressena syntes vara allsidigt företrädda. Emellertid hava även uttalats vissa önskemål. Domänintendenten i Skaraborgs län har anfört: »I fall där styckning av kronoegendom med större skogsareal förestår, bör uppdragas åt domänintendent och vederbörande revirförvaltare att snarast möjligt och före mars månads utgång under uppskattningsåret, uppgöra plan för styckningen, vilken plan sedermera efter att hava underställts överjägmästare och länsstyrelsen översändes till domänstyrelsen för fastställelse, för att sedan följas vid uppskattningsförrättningen. Det har nämligen vid flera tillfällen visat sig, att skiljaktigheter i uppfattningen mellan skogsstatstjänstemännen och uppskattningsmännen avsevärt fördröjt sådana förrättningar, förorsakat flera återremisser och ibland förnyad uppskattning. Genom att före uppskattningsförrättningen få en av myndigheterna gillad plan för skogens fördelning kunde dessa återremisser undvikas och skogsräkningen förr komma i gång.»_ Hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Stockholms län har framhållit, att sådana värden måtte åsättas egendomarna och särskilt å dessa förefintlig skogsmark och växande skog, att försäljningsvärdena ej bliva högre än att bärkraftiga jordbruk kunna erhållas. Liknande synpunkt har framhållits av domänintendenten i Kalmar län, som anfört: »Saluvärdena ha benägenhet att bli för höga, även om markvärdena (obebyggd mark) hållas i underkant. Detta har sin förklaring i skogsstats-

69 tjänstemännens sätt att värdera ståndskogen från 10 cm. i brösthöjd, vilket så gott som aldrig sker vid försäljning av enskild egendom. Det har exempelvis förekommit, att uppskattningsmännen tvingats sänka markvärdet betydligt, sedan de erhållit kännedom om skogsvärdet, ehuru det varit riktigast att sänka skogsvärdet. En bestämmelse att ståndskogen värderas mera efter gängse saluvärde, alltså mindre hänsynstagande till ungskogens rekryteringsvärde, skulle enligt mitt förmenande förhindra dylika förvecklingar. Skogsstatstjänstemännen vilja vid försäljningar ogärna tillsläppa erforderlig skogsmark, varför förtydligande eller förständigande i dylikt syfte synes mig vara lämpligt. Likaså torde det böra påpekas, att möjlighet för bildandet av egnahem ofta förefinnes å inägor tillhörande skogsstaten, t. o. m. å s. k. urfjäll, vilkas avsöndring synes vara ännu mera påkallad, men har åtminstone en av jägmästarna dragit i tvivelsmål, att uppskattningsmännen äga föreslå disposition av dylik mark. Då det vid styckningsförslag alltid uppstå nya, långa och dyrbara gärdesgårdar, bör det bestämmas, att köparna endast skola bestrida hälften av kostnaden för nya rågångsgärdesgårdar, och ävenså mot skogsstaten. Vidare synes det mig kunna ifrågasättas, om icke jakträtten i vissa fall borde undantagas vid försäljning av egnahem, enär man eljest kan befara uppkomsten av ett tjuvskytteproletariat,» Hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Södermanlands län har i sitt yttrande kraftigt understrukit, att det förslag, som av uppskattningsnämnden upprättats, icke utan synnerligen vägande skäl borde frångås. De ändringar i uppskattningsnämndens förslag, som under senare år förekommit inom länet, hade i ett flertal fall varit både obefogade och i hög grad ägnade att nedsätta uppskattningsnämndens auktoritet och arbete. Liknande uttalande har gjorts av hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Göteborgs och Bohus län, som anfört: »Då staten på allt sätt önskar gynna egnahemsväsendets utveckling och därför gör stora uppoffringar, synes det förvaltningsutskottet som om en lämplig form för handräckning i detta avseende skulle vara att upplåta kronojord till egnahemsbildande till sådant pris, att det kunde beräknas att fullt bärkraftiga jordbruk kunde vinnas. Det synes därför önskligt, att uppskattningsnämnden vid sin värdering borde berättigas att med ett visst bortseende från andra faktorer, såsom taxeringsvärde och annat, inkomma med förslag till upplåtelse för egnahem, varvid priserna för jord borde beräknas med uteslutande hänsyn till möjligheterna för en blivande egnahemsbildare att bereda sig utkomst.» Hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Västmanlands län har anfört: »Det synes utskottet som om frågan om lån för gäldande av köpeskillingen borde prövas och avgöras i samband med frågan om lån för lägenhetens bebyggande, då det gäller försäljning av obebyggd jord till egnahemslägenheter. Det vore lämpligt om uppskattningsnämnden hade till åliggande att upprätta fullständig plan och kostnadsberäkning för dylik lägenhets bebyggande och iordningställande i övrigt för sitt ändamål. Härigenom skulle spekulanten beredas möjlighet att få en överblick över den ekonomiska omfattningen av det företag, han ämnar giva sig in på. Detta torde få anses vara så mycket mera angeläget, som byggnadskostnaderna numera uppgå till avsevärda belopp, och det av lättförklarliga skäl ofta inträffar, att den i ekonomiska ting relativt oerfarne egnahemsbyggaren icke på förhand äger förutsättning att själv verkställa den förhandskalkyl, som givetvis måste föreligga, om företaget skall kunna överblickas. Erfarenheten har givit vid handen, att de största svårigheterna möta, då det gäller att realisera byggnadsplanerna. De medel, som egnahemsbyggaren disponerat, ha i regel åtgått för gäldande av handpenningen för jordköpet, och är han sålunda i flertalet fall hänvisad att söka lånemedel för att kunna uppföra nödiga byggnader och verkställa nödiga

70 grundförbättringar. För den händelse, att inköpspriset för själva jorden ställer sig jämförelsevis högt, kommer vederbörande egnahemslåneförmedlare i en besvärlig situation, då det gäller att tillmäta egnahemslån för uppförande av nödiga byggnader på fastigheten. Ur flera synpunkter vore det därför önskligt, att redan vid försäljningen fullständig plan jämte kostnadsberäkning för hela företaget, däri inbegripet byggnader, inventarier, grundförbättringar m. m., funnes tillgänglig, och att samma myndighet, som lämnar lån för likviderandet av jordköpet, även hade att pröva och avgöra frågan om lån för lägenhetens bebyggande. Härigenom skulle flera misstag kunna undvikas till gagn icke endast för vederbörande egnahemsföretagare utan i lika stor utsträckning för det allmänna, då hela egnahemsinstitutionen lätt kan råka i misskredit, om det ofta inträffar, att företaget icke kan genomföras, utan ägaren måste gå ifrån detsamma med förlust av alla sina tidigare besparingar.» Domänintendenten i Jönköpings och Kronobergs län har anfört: »Då förslag om försäljning av inägojord från kronoparker uppkommer, plägar i regel vederbörande jägmästare erhålla uppdrag att verkställa preliminär värdering av området och den föreslagne köparen därefter lämnas tillfälle att yttra sig om huruvida han godkänner det föreslagna saluvärdet. Sedermera förordnas domänintendent att med biträde av uppskattningsmän upprätta förslag till saluvärdering. Att det icke är lätt i dylika fall, då såväl spekulanten å försäljningsområdet som vederbörande skogsstatstjänsteman fattat ståndpunkt till ett annat värderingsförslag, att fälla ett fullt objektivt omdöme om egendomens värde, torde vara uppenbart. Det har till och med i ett fall förekommit, att jägmästaren krävt att få vara närvarande vid uppskattningsmännens överläggning angående värderingen, varvid såsom motiv framfördes, att han ansåg sig äga rätt att försvara det förslag, vartill han kommit. På grund av nu antydda olägenheter bör förberedande värdering i dylika fall icke ske.» KronojordSåsom de sakkunniga redan i det föregående framhållit, måste det nu stadsakkunniga. g a ( j e förfaringssättet vid uppskattningsförrättningen anses vara alltför inveckö £^.rFI y^ lat och omständligt. Särskilt den omläggning som ning av upp° °° ° t av detta förfaringssätt, „ ° låtelsefor- skett i samband med införandet av åborättsinstitutet, synes hava vållat åtmen ' skilliga svårigheter i den praktiska tillämpningen. Enligt de bestämmelser, som då antogos, skall vid uppskattningsförrättningen verkställas icke blott arrende- och saluvärdering utan jämväl värdering för upplåtelse under åborätt och företagas de olika uppskattningar, som därmed sammanhänga, oavsett om uppskattningsmännen förorda denna upplåtelseform eller ej, och även om någon efterfrågan å åbolägenheter icke föreligger eller kan förväntas uppstå. Detta har nästan i regel blivit förbisett av uppskattningsmännen. Ärendena hava därför ofta måst återförvisas till dem för verkställande av åborättsvärdering. Vid sådan värdering har dessutom begåtts än det ena och än det andra felet, vilket även föranlett återförvisning av ärendet till uppskattningsmännen. Att härav uppstått avsevärd tidsutdräkt, ligger i öppen dag. Tydligt är visserligen, att under den första tiden efter de nya åborättsbestämmelsernas ikraftträdande arbetet med åborättsvärderingen måste vara mera besvärligt och tidsödande än vad det kan förväntas bliva framdeles, sedan uppskattningsmännen vunnit större erfarenhet på området. Men det torde likväl vara obestridligt, att vissa förenklingar av det nu tillämpade förfaringssättet vid uppskattningsförrättningarna skulle i väsentlig mån bidraga till ett snabbare avgörande av ärenden angående upplåtelser från kronoegendomarna.

71 Riksdagen har också innevarande år i anledning av väckt motion om upphävande av åborättslagen med tillhörande författningar uttalat sig för en ändring i nu gällande regler, ägnad att förenkla förfarandet och nedbringa kostnaderna. Vid övervägande, huruvida och i vad mån en dylik ändring läte sig genomföras, hava de sakkunniga funnit det vara mindre lämpligt att redan nu, innan tillräcklig praktisk erfarenhet vunnits angående denna nya upplåtelseform, vidtaga några jämkningar i principerna för densamma. De sakkunniga hava förty icke ansett sig böra framlägga något förslag i berörda hänseende. En viss förenkling synes emellertid kunna vinnas på en annan väg. Den nu gällande ordningen har tillkommit för att dispositionsförslaget ej skall föregripa det slutliga valet av upplåtelseform. Kungl. Maj:t, eventuellt riksdagen, skall med andra ord vid beslutet om upplåtelsen hava fria händer att bestämma formen för densamma. Angående frågan om företrädet mellan de olika upplåtelseformerna, äganderätt och åborätt, anförde föredragande departementschefen vid framläggandet för 1926 års riksdag av proposition (nr 24) med förslag till grunder för upplåtande från vissa kronoegendomar av jordbrukslägenheter under åborätt enligt åborättslagen följande: »Beträffande företrädet mellan de olika upplåtelseformer, som skulle kunna förekomma i fråga om jordbrukslägenheter •— åborätt och äganderätt —- torde de i det särskilda fallet föreliggande omständigheter i regel böra vara bestämmande. Med hänsyn till åborättsinstitutets betydelse dels för möjliggörande för de minst bemedlade att åtkomma jord och dels för tryggande av det med upplåtelsen avsedda syftet, torde ett tillämpande av nyss nämnda regel komma att medföra, att upplåtelser i flertalet fall verkställas under åborätt. I sådana fall, där särskilt intresse föreligger för kronan att avyttra viss fastighet och svårigheter kunna tänkas uppstå att få upplåtelse till stånd under åborätt eller dylik skulle bliva för kronan oförmånlig, torde dock upplåtelse under äganderätt böra föredragas. Detsamma synes böra gälla sådana lägenheter, där jordbruksjordens areal är ringa och där det alltså närmast är fråga om hantverkare- eller arbetaresmåbruk. Beträffande åter de något större jordbruken, där brukaren beräknas kunna av lägenhetens jordbruk hämta den huvudsakliga bärgningen för sig och sin familj, synas desamma företrädesvis böra upplåtas såsom åbolägenheter. Emellertid lärer det — åtminstone till en början och innan erfarenhet vunnits •— vara mest ändamålsenligt, att i detalj bindande föreskrifter ej meddelas rörande valet av upplåtelseform, utan torde, såsom jag nyss angav, föreliggande omständigheter i regel böra vara bestämmande. Vid dylikt val torde viss hänsyn jämväl böra tagas till de önskemål beträffande upplåtelseformen, som må framkomma från jordspekulanter, i den mån ett beaktande av dessa önskemål ej befinnes stridande mot det allmännas intresse. I sitt förenämnda yttrande har också domänstyrelsen tagit avstånd från tanken, att i förevarande bestämmelser skulle stadgas företräde för upplåtelser under åborätt.» Jordbruksutskottet, som behandlade propositionen, yttrade i utlåtande (nr 65), som av riksdagen godkändes: »Utskottet får till en början framhålla, att det av departementschefen sålunda berörda spörsmålet delvis kommit i ett ändrat läge genom riksdagens beslut om införande i lagen av rätt till inlösen under vissa förutsättningar av

72 åbofastighet. Utskottet anser det emellertid bäst överensstämma med riksdagens beslut rörande åborättslagen att i förevarande avseende icke nu föregripa, vad en kommande erfarenhet kan giva vid handen vara den lämpliga utvecklingen. Då vidare riksdagen genom sin befattning med förevarande upplåtelsefrågor kommer i tillfälle att praktiskt taga ståndpunkt till förevarande spörsmål, anser utskottet obehövligt att nu närmare ingå på detsamma.» Det slutliga valet av upplåtelseform bör tydligen ankomma å den myndighet, som har att besluta om upplåtelsen. I överensstämmelse med vad departementschefen i ovannämnda proposition anfört, hålla de sakkunniga före, att vid detta val de föreliggande omständigheterna böra som regel vara avgörande i varje särskilt fall, ävensom att därvid särskild hänsyn bör tagas till de önskemål, som förefinnas hos jordspekulanterna, i den mån ett beaktande av dessa önskemål icke strider mot det allmännas intresse. Med dessa utgångspunkter synes emellertid i det stora flertalet fall kunna redan på ett tidigt skede med tämligen stor säkerhet bedömas, vilket upplåtelsesätt bör komma till användning. Det sjmes därför mycket väl kunna överlämnas åt domänstyrelsen och vederbörande uppskattningsmän att preliminärt avgöra denna fråga och därefter lämpa förfarandet. I anslutning härtill hava de sakkunniga tänkt sig följande ordning böra tillämpas. Såsom redan i det föregående anförts, bör det åligga domänstyrelsen att i god tid före löpande arrendetids utgång undersöka, huruvida den utarrenderade egendomen skall ånyo utarrenderas eller ock försäljas eller upplåtas under åborätt eller tomträtt. För den skull bör domänstyrelsen sätta sig i förbindelse såväl med vederbörande domänintendent som egnahemsnämnden i länet. Dessa få antagas äga ingående kännedom ej blott om den ifrågavarande egendomens lämplighet för den ena eller andra upplåtelseformen utan även om jordspekulanters önskemål uti ifrågavarande hänseende. Är fråga om större styckningsföretag, bör, innan uppskattningsförrättningen hålles, uppgöras plan för egendomens fördelning i lotter på sätt förut är nämnt. Därvid skall även i fråga om varje lott avgivas förslag angående formen för dess upplåtande. Med stöd av de utlåtanden, som sålunda inkommit, bör domänstyrelsen merendels kunna bedöma, vilken upplåtelseform i det särskilda fallet bör tillämpas. Till ledning för uppskattningsförrättningen bör domänstyrelsen därefter, då förordnande om denna förrättning meddelas, för varje lott, varom fråga är, angiva den rätt, varunder lotten avses att upplåtas. Skulle tvekan om upplåtelseformen i något fall råda, synes intet hinder föreligga, att domänstyrelsen underställer denna fråga Kungl. Maj:ts prövning redan innan uppskattningsförrättningen hålles. Härigenom skulle vinnas den ej oväsentliga fördelen, att vid uppskattningsförrättningen värdering behöver verkställas allenast med hänsyn till en upplåtelseform. Emellertid synas uppskattningsmännen böra vara oförhindrade att, om de ej i samband med tidigare uppgjort styckningsförslag yttrat sig angående formen för upplåtelsen och finna en annan form lämpligare än den i förordnandet angivna, väcka förslag därom. I dylikt fall torde det böra åligga dem att verkställa uppskattning både för upplåtelse i enlighet med vad domänstyrelsen förordnat

73 och för upplåtelse under den rätt, de anse sig böra förorda, Det slutliga avgörandet av denna fråga bör emellertid, såsom förut är nämnt, tillkomma Kungl. Maj:t, eventuellt efter riksdagens hörande. Där frågan om upplåtelseformen icke blivit särskilt underställd, är ej uteslutet, att Kungl. Maj:t i något fall kan finna ett annat upplåtelsesätt böra tillämpas än det, som ligger till grund för den hållna uppskattningen. I sådant fall blir det givetvis nödvändigt, att ny uppskattningsförrättning äger rum. Detta är onekligen en viss olägenhet. Emellertid torde med största sannolikhet kunna förutses, att dylika fall icke bliva talrika. Med hänsyn härtill torde berörda olägenhet mer än väl uppvägas av de fördelar i form av en snabbare behandling av ärendena och större enkelhet i förfaringssättet, som de sakkunnigas förslag i regel torde komma att medföra. Såsom de sakkunniga redan flera gånger framhållit, ligger det mycken vikt Värderingen uppå, att såväl saluvärdering som arrende- och annan avgäldssättning sker på ' ett i alla avseenden riktigt sätt. Uppenbart är sålunda, att det måste tillses, att statens rätt icke trades för nära genom att värdet sättes lägre än skäligt är. Men å andra sidan är det också av stor social betydelse, att egendomen ej heller åsättes sådana värden, att det av köparen investerade kapitalet omöjligen kan förräntas genom det å egendomen drivna jordbruket. Av enahanda anledning har i de reglementariska föreskrifterna rörande den statsunderstödda jordförmedlings- och jordanskaffningsverksamheten intagits bestämmelse, att jord, som tillhandahålles genom denna verksamhet, bör upplåtas till sådant pris och under sådana villkor i övrigt, att tillträdarens kostnad för förvärvet och vad därmed sammanhänger icke blir högre än att företaget bör kunna av honom i fortsättningen genomföras. I den förut omförmäkla skrivelsen den 10 mars 1926 (nr 70), däri riksdagen anhållit om utarbetandet av en plan för styckning av därför lämpade kronoegendomar m. m., har framhållits, att de ifrågavarande jordbruken borde upplåtas till mindre bemedlade, kunniga och dugliga jordbrukare efter värdering med hänsyn tagen till de nybildade fastigheternas avkastningsvärde. I vissa yttranden i anledning av de sakkunnigas enquéte har emellertid erinrats, att det förhållande, som nu berörts, ingalunda alltid beaktats vid uppskattningsförrättningarna. Även av egen erfarenhet hava de sakkunniga funnit, att den sociala sidan ej alltid tillbörligen uppmärksammats vid saluvärderingen. De sakkunniga anse följaktligen det böra i grunderna för upplåtelserna direkt uttalas, att saluvärdet för egendom, som hembjudes arrendator eller är avsedd att' användas till jordbruksegnahemslägenheter, ej må sättas till högre belopp än egendomen kan bära. Därvid bör tydligen i fråga om obebyggd fastighet, tagas hänsyn jämväl till kostnaderna för uppförandet av nödiga byggnader. Värdet å jorden bör således ej sättas högre än att jordbruket kan förränta icke blott detta värde utan jämväl byggnadskostnaderna, Däremot finna de sakkunniga icke nödigt, att, såsom i ett yttrande ifrågasatts, vid uppskattningsförrättningen skulle uppgöras fullständig plan jämte kostnadsberäkning för hela företaget, däri inbegripet byggnader, inventarier, grundförbättringar m. m. Syftet med en dylik anordning skulle vara att bereda en spekulant bättre möjlighet att

74 överblicka den ekonomiska omfattningen av det företag, han ämnar giva sig in på. De sakkunniga finna visserligen detta syfte i hög grad beaktansvärt men hålla före, att detsamma kan vinnas utan den omständliga apparat, uppgörandet av fullständig plan för varje företag skulle innebära, Då nämligen utbuden av egnahemslägenheter, såsom de sakkunniga framdeles komma att närmare utveckla, böra omhänderhavas av egnahemsnämnderna, kunna de jordsökande hos dem erhålla alla de råd och upplysningar ävensom kostnadsberäkningar, som äro erforderliga för företagens genomförande. Värdet av dylika planer skulle för övrigt förringas av att vid uppgörandet av desamma hänsyn merendels icke kunde tagas till blivande köpares personliga önskningar. De bestämmelser, som nu gälla i fråga om värdering av växande skog, anse de sakkunniga ej heller vara fullt lämpliga. Finnes å fastigheten mogen skog, skall vid värdesättningen dess realisationsvärde huvudsakligen vara avgörande. Vid upplåtelser för egnahemsändamål torde det emellertid icke vara riktigt att utgå från att skogen omedelbart avverkas. Innan köpeskillingen i sin helhet är betald, får enligt såväl gällande grunder för egnahemsupplåtelser som de sakkunnigas förslag annan avverkning ej bedrivas än för husbehov. Och även om köparen skulle erlägga köpeskillingen kontant och således äga rätt att obehindrat förfoga över skogen, torde målet böra vara mera att möjliggöra för köparen att driva ett ändamålsenligt och uthålligt bruk av skogen än att genom högt saluvärde tvinga köparen att fortast möjligt realisera densamma. Det anförda torde äga giltighet även vid friköpning av arrendegårdar, vartill jämlikt kap. V I I I hembudsrätt finnes. De sakkunniga få därför i fråga om nu nämnda upplåtelser föreslå en bestämmelse av innebörd, att växande skog skall åsättas värde med hänsyn till en ändamålsenlig hushållning av densamma. De sakkunniga hava, såsom i kap. X I I närmare utvecklas, föreslagit, att försäljningarna i vissa fall skola förbindas med särskilda villkor, som inskränka ägarens dispositionsrätt till fastigheten, samt att kronan till säkerhet för dessa villkors efterlevnad må göra förbehåll om återköpsrätt, Med den försiktiga användning av återköpsrättsinstitutet, som de sakkunniga föreslagit, torde visserligen kunna antagas, att saluvärdet i regel icke skall komma att röna något inflytande därav. Men då det ej är uteslutet, att så i vissa fall kan inträffa samt möjlighet för övrigt lämnats Kungl. Maj:t öppen att med hänsyn till särskilda förhållanden skärpa de föreslagna villkoren och förbehållen, finna de sakkunniga lämpligt, att i grunderna intages erinran, att vid saluvärdets bestämmande bör beaktas, huruvida försäljningen skall ske under visst villkor angående fastighetens användning i samband med återköpsrätt. Enligt förslaget står det uppskattningsnämnden fritt att föreslå avvikelser från de regler, som i upplåtelsegrunderna fastställts beträffande villkor för fastighetens användning samt återköpsrätt. Nämnden är således oförhindrad att väcka förslag om såväl skärpning som mildring av berörda regler. Gör nämnden ett sådant förslag, bör den tydligen verkställa uppskattning av saluvärdet med hänsyn till sitt förslag. Då emellertid den beslutande myndigheten bör äga möjlighet att följa huvudregeln, om så prövas lämpligare, bör nämnden

75 samtidigt verkställa uppskattning jämväl med utgångspunkt från att huvudregeln vinner tillämpning. I ifrågavarande fall bör nämnden således åsätta egendomen särskilda saluvärden under beaktande av vad nu nämnts. Finnes å utarrenderad egendoms byggnader, hägna der eller andra tillhörigheter viss mera väsentlig brist, vars avhjälpande åligger arrendatorn, skall vid saluvärdets bestämmande icke tagas någon hänsyn till denna, utan har nämnden att verkställa uppskattningen, såsom om bristen vore botad. Till denna fråga återkomma de sakkunniga i kap. X I I I . I kap. V I I I redogöres närmare för vad uppskattningsnämnden har att iakttaga i vissa fall, då hembud kan ifrågakomma. Den bestämmelse, som i 4 § a) av tillämpningsföreskrifterna till 1926 års Beskrivning upplåtelsegrunder finnes intagen angående beskrivning av egendomens areal, ^enm^n ägoslag, jordens beskaffenhet, brukningsförhållanden m. m., har ej upptagits i de sakkunnigas förslag till tillämpningsföreskrifter. Denna bestämmelse, som ej återfinnes i äldre författningar i ämnet, har sannolikt tillkommit i anledning av den åborättsvärdering, som enligt 1926 års upplåtelsegrunder skall äga rum vid uppskattningsförrättningen. Uppenbart är emellertid, att ifrågavarande uppgifter om egendomen erfordras icke blott för bestämmandet av åboavgäld utan även för uppskattning av arrendeavgift och saluvärde. I det förslag till nya reglementariska bestämmelser om arrende, som för närvarande är beroende på Kungl. Maj:ts prövning, har också intagits en motsvarande föreskrift, Enligt de sakkunnigas mening har bestämmelsen i fråga jämväl sin naturliga plats i berörda sammanhang. Då enligt de sakkunnigas förslag vid såväl uppskattning till försäljning som uppskattning till upplåtelse under åborätt arrendevärdering alltid skall äga rum, har det synts de sakkunniga vara mindre lämpligt, att omförmälcla bestämmelse upprepas i tillämpningsföreskrifterna beträffande nämnda upplåtelser.

76 KAP. VII.

Övriga £< förberedande åtgärder. L

Sedan uppskattningsförslaget upprättats, skall enligt gällande föreskrifter Kronojordsakkunniga. länsstyrelsen avgiva yttrande över detsamma, Därefter skall förslaget överYttranden sändas till domänstyrelsen. Det torde mera sällan hända, att länsstyrelsen ang. upplåtelsefrågan. föreslår någon ändring i uppskattningsnämndens förslag. I allmänhet besitter länsstyrelsen icke den ingående kännedom om egendomen i fråga, som erfordras härför. Ifrågavarande bestämmelse synes därför vara ägnad att fördröja ärendena utan att i allmänhet bidraga till en grundligare beredning av dem. Härtill kominer, att länsstyrelserna, såsom bekant, äro så överhopade med arbete, att en lättnad i deras arbetsbörda, där den utan olägenhet kan genomföras, torde vara påkallad. Enligt de sakkunnigas mening kan därför berörda bestämmelse utgå, Liksom nu gäller, bör enligt de sakkunnigas mening domän styrelsen pröva uppskattningsförslaget samt därefter med eget utlåtande underställa frågan om egendomens disposition Kungl. Maj:ts prövning. I yttrandet böra fullständigt angivas de villkor, varunder försäljning eller annan upplåtelse bör äga rum, ävensom det försäljningssätt domänstyrelsen finner böra tillämpas. Såsom i följande kapitel närmare beröres, bör yttrandet jämväl innehålla, huruvida och under vilka villkor samt enligt vilket lagrum hembud bör ske till viss person. Är fråga om försäljning till kommun, egnahemsförening eller egnahemsbolag, bör domänstyrelsen, innan ärendet anmäles för Kungl. Maj:t, inhämta yttrande från egnahemsstyrelsen. Sedan egendoms uppdelning i lotter blivit av Kungl. Maj:t i vederbörlig Avstyckning s förrättningen. ordning beslutad, skall så skyndsamt som möjligt verkställas avstyckning av dessa lotter. Att sådan förrättning under vissa förhållanden lämpligen kan igångsättas redan före uppskattningsförrättningen och innan Kungl. Maj:t fastställt saluvärdet och övriga köpevillkor, följer av vad som anförts i kap. I I I . I vissa yttranden över enquéten har anmärkts, att lantmäteriförrättningen understundom dragit långt ut på tiden och att försäljningen härigenom fördröjts. Det torde emellertid kunna förväntas, att den nya jorddelningslagstiftningen kommer att medföra en skyndsammare behandling av styckningsfrågorna. Beredes vederbörande lantmätare, såsom de sakkunniga föreslagit, tillfälle att medverka redan vid upprättandet av styckningsplanerna, synes jämväl en väsentlig tidsbesparing kunna vinnas i fråga om själva lantmäteriförrättningen. Man torde därför kunna förutsätta, att avstyckningen av ägolot-

77 terna skall kunna medhinnas i tid före det åtgärder behöva vidtagas för salubjudande av dem. Skulle motsatsen i något fall inträffa, synes de sakkunniga intet hinder böra möta, att ägolotterna ändock utbjudas till salu och jämväl köp avslutas med villkor att köparna äro skyldiga underkasta sig de jämkningar i områdena, som vid avstyckningsförrättningen finnas påkallade. Några större avvikelser från den uppgjorda planen kunna nämligen därvid näppeligen tänkas komma att äga rum, varför i regel den ungefärliga arealen av ägolotterna redan dessförinnan låter sig bedömas.

78 KAP. VIII.

Hembud i vissa fall. A. Hembud till arrendator av kronoegendom. Historisk I direktiven för de sakkunnigas utredning har framhållits, att frågan om översikt och Der edande av viss förköpsrätt för arrendator att förvärva av honom brukad gällande be* ... /tämmelser, kronoegendom borde bliva töremal lör omprövning. Kungl. brevet Denna fråga är av gammalt datum. I syfte att vid försäljning av kronode ° ^jgg!111" egendom särskilt skydda de talrika innehavare av mindre lägenheter, vilka uppfört egna hus å sina lägenheter eller eljest nedlagt kostnader därå, föreskrevs jämlikt beslut av riksdagen år 1891 i ett kungl. brev av den 22 december 1893, att, därest å kronoegendom funnes lägenhet, vilken ansåges kunna, utan att huvudgårdens försäljning till skäligt pris därigenom försvårades, avsöndras från egendomen och avyttras särskilt för sig, på Kungl. Maj:t skulle ankomma att utan auktion försälja sådan lägenhet till innehavaren mot en köpeskilling, motsvarande det värde, vartill lägenheten blivit i vederbörlig ordning uppskattad. Kungl. brevet Emellertid torde detta brev näppeligen hava vunnit någon större tillämptembe2r518% n i n 2 - R e c l a n v i c l 1 8 9 4 års riksdag beslutades nya bestämmelser att tjäna tillefterrättelse i fråga om lägenheters upplåtande från kronans jordbruksdomäner. Dessa bestämmelser, som bringades till vederbörandes kännedom genom kungl. brevet den 25 september 1896, innehöllo bland annat, att där föreslagen styckning av eller avsöndring från kronoegendom blivit i behörig ordning beslutad, lägenhet, som vore bebyggd med enskild person tillhörigt boningshus, finge hembjudas denne till inlösen mot det lägenheten åsatta försäljningsvärdet samt att, därest sådant hembud icke antoges, frågan om lägenhetens särskilda föryttring finge förfalla, därest icke den egendom, dit lägenheten hörde, skulle styckas i mindre områden, i vilket fall lägenheten skulle i vanlig ordning försäljas. Då ifrågavarande bestämmelser endast avsågo upplåtelse till »mindre bemedlade eller obemedlade», ansågs emellertid hembud icke böra ske till andra lägenhetsinnehavare än dem, som kunde hänföras till denna kategori. Riksdagen I en vid riksdagen år 1905 väckt motion ( I I : 16) hemställdes, att riksdagen 1905 ' ville i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att vid försäljning av kronodomäner måtte, utom förut bestämda villkor, bestämmas, att, sedan domänstyrelsen låtit verkställa saluvärdering å ett till försäljning beslutat boställe, detsamma skulle erbjudas åt arrendatorn till inlösen för det åsatta värdet och med samma betalningsvillkor, som redan vore stadgat vid försäljning av kronodomäner,

79 att, om arrendatorn icke ville köpa egendomen till det åsatta priset, densamma skulle försäljas å offentlig auktion till den mestbjudande, samt att, om egendomen skulle styckas, en av lotterna skulle erbjudas arrendatorn till inlösen för det åsatta värdet. _ Motionären erinrade bland annat om, huru ofta det hände, att en arrendator vid försäljning av den egendom, som han innehaft en längre tid och kanske hans närmaste^ före honom och fäst sig vid, som om det vore hans egen, antingen finge avstå den och där nedlagt arbete till en person, som av en eller annan anledning icke såge på det verkliga värdet utan överbetalade egendomen eller också köpte den till ett överpris, så att han endast kort tid kunde behålla den eller komme i en sådan ställning, att han finge det sämre än förut. Då arrendatorn vid förnyad utarrendering ägde optionsrätt, borde han även hava förköpsrätt till egendomen. Till förhindrande av spekulation borde emellertid sådan endast medgivas den arrendator, som innehaft egendomen i en hel arrendeperiod d. v. s. 20 år. Statsutskottet fann i utlåtande (nr 100) det med motionen avsedda ändamålet beaktansvärt, men avstyrkte motionen, då utskottet inhämtat, att domänstyrelsen hade för avsikt att redan samma år utarbeta förslag i den av motionären angivna riktning, samt det vid sådant förhållande vore lämpligt att avvakta detta förslag. Riksdagen biföll utlåtandet. Något dylikt förslag avgavs emellertid ej av domänstyrelsen. I ett den 15 Domänstyreljanuari 1907 avgivit utlåtande över en av riksdagen år 1906 gjord framställ- s e n 19^7ning om vissa förenklingar i det för kronoegendom tillämpade försäljningssättet framhöll domänstyrelsen: Förslaget om förköpsrätt för arrendator hade på grund av vissa förändring a r ^ styrelsens sammansättning uteblivit, men om än styrelsen dåmera icke ansåge sig kunna frambära ett förslag av den innebörd, som i förut omförmälda motion avsetts, funne styrelsen likväl motionens syftemål böra i så måtto befrämjas, att kronan icke genom tillvägagångssättet vid försäljningen berövade sina arrendatorer tillfälle att förvärva de av dem arrenderade egendomarna. Fall hade inträffat, då kronoarrendatorer varit beredda att till pris, överstigande dem, kronan erhållit, inropa den egendom, de innehaft, men på grund av försäljningssättet, samtidigt hållande av auktion å egendomen på två ställen, hindrats att fullfölja sin avsikt. Försäljning å auktion på endast ett ställe utan förseglade anbud vore ur denna synpunkt att förorda. I den proposition (nr 167), som i anledning av riksdagens ovan berörda hem- Riksdagen 1907 ställan förelades riksdagen år 1907, föreslogs ej någon förköpsrätt för ärrendator, men departementschefen anförde bland annat: I fråga om försäljningsauktioner vore att taga i betraktande ett synnerligen beaktansvärt sakförhållande. Vid förnyad utarrendering av kronoegendom ägde^arrendatorn optionsrätt till arrendet, därest han innehaft detsamma under fem år och väl brukat egendomen. Denna bestämmelse hade tillkommit såväl för statens egen skull som med hänsyn till arrendatorn. För staten vore det uppenbarligen en fördel, att arrendatorn genom vissheten, att han själv eller hans rättsinnehavare finge njuta frukterna av det arbete och de kostnader, han nedlagt på egendomens förbättring, sporrades till ett intensivare brukande. Gent emot arrendatorn åter innebure optionsrätten endast en akt av billighet. Någon bestämmelse om rätt för arrendator att inköpa en kronoegendom, som

80 enligt gällande bestämmelser skulle försäljas, funnes däremot icke. Goda skäl kunde anföras för att en dylik förmån tillerkändes kronans arrendatorer vid försäljning av egendomar, som de innehaft på arrende. I varje fall torde det vara synnerligen olämpligt att försvåra eller rent av omöjliggöra för en avträdande arrendator att vid egendomens försäljning förvärva densamma, något som, såsom domänstyrelsen anmärkt, skulle bliva följden, om skriftliga anbud tillätes. Vid samma riksdag hemställdes i en motion (11:28), att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utarbetande av förslag till sådana bestämmelser, att vid försäljning av kronodomäner arrendator, som innehaft domänen de sista tio åren, måtte tillerkännas optionsrätt till högsta avgivna budet, där detta icke understege det uppskattade saluvärdet. Statsutskottet (utlåtande nr 123) avstyrkte motionen. Utskottet förklarade, att utskottet visserligen saknade anledning att frångå den uppfattning i denna fråga, som år 1905 av riksdagen gillades, men att utskottet — i betraktande av att domänstyrelsen numera icke vidhållit sin tidigare ståndpunkt i frågan och icke ansett sig kunna framlägga förslag av den innebörd, 1905 års motionär avsett, och då utskottet, som icke kände de grunder, på vilka domänstyrelsen stödde sin ändrade uppfattning, icke vore i tillfälle att bilda sig en mening om dessa grunders giltighet — icke tilltrodde sig att utan föregående utredning tillstyrka den ifrågavarande motionen. Utskottets hemställan biträddes av riksdagen. Kungörelsen Då riksdagen år 1909 antog förändrade grunder för åtgärder i syfte att åt [& b 1909m" m i n d r e bemedlade eller obemedlade bereda tillfälle att förvärva egnahemslägenheter från vissa kronoegendomar, vilka bestämmelser meddelades i kungl. kungörelsen den 31 december 1909, bibehölls bestämmelsen om hembud till mindre bemedlade eller obemedlade lägenhetsinnehavare, vilka ägde egna hus å lägenheten. Dessutom stadgades, att jämväl lägenhet, som vore bebyggd med kronan tillhöriga hus, finge hembjudas brukaren, därest antingen denne själv eller ock han och medlemmar av hans familj före honom tillsammans innehaft lägenheten under en tid av minst fem år och därunder väl hävdat densamma. Av förut angivet skäl ansågs även denna bestämmelse gälla allenast sådana brukare, vilka voro mindre bemedlade eller obemedlade. Slutligen vidtogs även den ändringen i 1896 års grunder, att, därest hembud icke antoges, domänstyrelsen skulle äga att pröva, huruvida lägenheten skulle utbjudas till försäljning i vanlig ordning eller på annat sätt disponeras. Riksdagen I motioner inom båda kamrarna ( I : 59 och I I : 123) yrkades vid riksdagen 1912. 1912 dels att Kungl. Maj:ts befogenhet att utan riksdagens vidare hörande försälja kronojord måtte vidgas och dels att försäljning av utarrenderad kronodomän skulle kunna äga rum även under löpande arrendetid på framställning av arrendatorn eller hans barn. I motionerna framhölls jämte annat, att under de senare åren riksdagen i ganska vidsträckt grad beslutat upplåtelse av torp till försäljning från statens domäner. Denna utveckling borde fortgå. En riktig konsekvens av detta förhållande vore den, att även själva huvudgården, där så vore lämpligt, kunde efter lämplig styckning upplåtas till försäljning, samt att i så fall arrendatorn och hans barn skulle såsom köpare hava företräde

81 framför andra. Då det både i händelse av dödsfall och vid barnens utflyttning från föräldrahemmet m. m. kunde vara av vitalt intresse för arrendatorn och hans familj att även under arrendetiden kunna få visshet om, huruvida möjlighet funnes att få inköpa den jord, som de arrenderade, borde en förändring i denna riktning av gällande bestämmelser äga rum. Jordbruksutskottet (utlåtande nr 36) hemställde om avslag å motionen, så vitt densamma avsåg utvidgning av Kungl. Maj :ts befogenhet att försälja kronojord utan riksdagens vidare hörande, men biträdde i huvudsak motionärernas yrkande i övrigt. Utskottet framhöll därvid, att om motionärerna avsett, att arrendatorn eller hans rättsinnehavare borde erhålla rätt att lösa till sig egendomen efter dess uppskattningsvärde, utskottet icke kunde dela motionärernas åsikt. Enligt utskottets bestämda mening borde egendomen i varje fall utbjudas å offentlig auktion; det enda medgivande till ärren datorns förmån, som möjligen kunde ifrågasättas, vore, att arrendatorn tillerkändes rätt att lösa till sig egendomen för det högsta å auktionen bjudna priset, i vilket avseende utskottet emellertid icke ansåg sig kunna göra något bestämt uttalande. I den 31 december 1912 dagtecknat betänkande hava de sakkunniga, som jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 januari 1911 tillkallats för utredning av egnahemsfrågan, bland annat framhållit följande: I kungl. kungörelsen den 31 december 1909 funnes i fråga om köpare av sådan lägenhet, som icke skulle hembjudas viss person, stadgat, att köparen skulle vara mindre bemedlad eller obemedlad, äga god frejd och hava gjort sig känd för arbetsamhet och hederlig vandel, samt, vad köpare av jordbrukslägenhet beträffar, äga förutsättningar för drivande av ett mindre jordbruk. Dylika bestämmelser saknades däremot beträffande sådan person, som ägde rätt att erhålla hembud å lägenhet, ehuru visserligen stadgandet att lägenhet »må» hembjudas denne inrymde en befogenhet för länsstyrelsen att pröva hembudstagarens lämplighet. De sakkunniga ansåge emellertid, att samma kvalifikationer borde uttryckligen stadgas även beträffande hembudsberättigad köpare. Vid avlåtande av proposition (nr 170) angående förändrade grunder för egnahemsupplåtelser från vissa kronoegendomar till 1913 års riksdag framhöll departementschefen, att han ej kunde biträda de sakkunnigas förslag i denna del. Han anförde: På grund av lydelsen av rubriken till 1909 års kungörelse torde beträffande varje köpare gälla, att han skulle vara mindre bemedlad eller obemedlad. Men att i övrigt uppställa samma kvalifikationer för alla köpare kunde näppeligen vara lämpligt. Det torde blott behöva erinras om det fall, att en person under en längre tid bebott och med hjälp av sin familj brukat en lägenhet, men vid uppskattningstillfället vore så gammal eller så sjuklig, att han icke längre ägde »förutsättningar för drivande av jordbruk». Att av detta skäl vägra en sådan person hembud kunde ej vara med billighet överensstämmande. Den grund, på vilken hembudsrätten enligt nu gällande bestämmelser vore byggd, torde väl vara, att en sådan rätt avsåges hava blivit förvärvad genom det arbete och de kostnader, som brukaren och hans familj nedlagt å lägenheten. Att vid sådant förhållande uppställa lika stora anspråk beträffande personliga kvalifikationer på en köpare, som redan besutte en lägenhet — helst om den vore bebyggd med honom tillhöriga hus — som på en köpare, vilken ej förut haft med lägenheten att skaffa, torde ej böra ifrågakomma, så mycket mindre som 6—282826.

82 ju bristande kvalifikationer hos brukaren medförde, att även hans familj måste gå från lägenheten. För tydliggörande av att hembud till lägenhetsinnehavare icke ovillkorligen måste äga rum utan att länsstyrelsen ägde befogenhet att vägra hembud av lägenheten, om innehavaren skulle befinnas vara ovärdig att komma i åtnjutande av dylik förmån, hade en ändring vidtagits i ordalagen i kungörelsen. I anledning av propositionen väcktes inom riksdagen en motion (1:121),. däri anfördes: Förslaget berövade en arrendator, som genom flit och sparsamhet kommit till en något så när burgen ställning, den honom hitintills förunnade rätten, att han, där han på kronans område hade eget boningshus, ägde att friköpa markområdet till detta och på så sätt sluppe att riva ned och bortföra sin byggnad eller att försälja den till underpris. Ofta nog hade arrendatorer sedan äldre tider, då kronan ej alltid byggde åt arrendator till fulla behovet, tvingats att uppföra egna byggnader för sig och sina arbetare. Det syntes väl då vara en uppenbar hårdhet att ej fortfarande tillerkänna arrendatorn den allt hitintills tillförsäkrade rätten att, där uppskattningsnämnden ansett detta lämpligen kunna och böra ske, friköpa byggnadstomten till det av uppskattningsnämnden åsatta värdet och med sådana gränser, som omständigheterna kunde medgiva. Om arrendatorn och hans rättsinnehavare genom eget ihärdigt arbete lyckats komma ur klassen »mindre bemedlad eller obemedlad», vore det väl ej staten värdigt att genom borttagandet av dennes inköpsrätt och framkallande av tvångsförsäljning av byggnader till underpris eller bortförande av desamma,, då de ej torde hava mycket värde kvar, rent av återbringa honom under en dylikt grupp. I sitt utlåtande (nr 115) anslöt sig jordbruksutskottet till den av motionären uttalade uppfattningen. Utskottet anförde: Mot motionärens förslag skulle möjligen kunna göras den invändningen, att vid bifall till detsamma arrendatorerna skulle frestas att under arrendetiden i spekulationssyfte uppföra byggnader å någon begärlig del av egendomen för att sedan, då fråga om egendomens styckning uppstode, med stöd av sin hembudsrätt tilltvinga sig inköp av den lägenhet, vara byggnaden uppförts. E n dylik farhåga syntes, emellertid ogrundad. Såsom av departementschefen påpekats, medförde nämligen stadgandet i fråga icke för vederbörande någon ovillkorlig rätt att under alla omständigheter påfordra hembud av lägenhet, därå han ägde åbyggnaderna, utan hade länsstyrelsen städse befogenhet att pröva, huruvida i varje särskilt fall med hänsyn till innehavarens kvalifikationer hembud lämpligen borde äga rum. För övrigt låge det i sakens egen natur, att endast den omständigheten, att arrendatorn under arrendetiden på egen bekostnad å egendomen uppfört vissa byggnader, dem han givetvis vid arrendetidens slut kunde åläggas att när som helst bortflytta, icke för honom kunde grunda någon rätt till hembud å den mark, därå byggnaderna vore uppförda. E t t bifall till motionärens förslag skulle endast bereda myndigheterna möjlighet att, när skäl därtill förelåge, även till annan person än den, som kunde betraktas såsom mindre bemedlad eller obemedlad, hembjuda lägenhet,. som vore bebyggd med denne tillhöriga åbyggnader. Då utskottet för sin del ansåge önskligt, att en dylik möjlighet med hänsyn till förekommande omständigheter stode myndigheterna öppen, föreslog utskottet, att lägenhet, som vore bebyggd med enskild person tillhörigt boningshus, skulle hembjudas denne, oavsett huruvida han vore mindre bemedlad eller ej. Utskottets hemställan vann riksdagens bifall. I överensstämmelse härmed erhöll kungörelsen den 17 oktober 1913 sin lydelse.

83 Vid riksdagen år 1915 väcktes inom båda kamrarna lik a lydande motioner (1:14 och 11:30) med samma yrkanden om förköpsrätt för arrendator, som framställts i den förut berörda motionen vid 1905 års riksdag. Motionärerna, erinrade därom, att enligt gällande bestämmelser om försäljning av kronojord torparna hade större fördelar än arrendatorerna, då torp och andra mindre lägenheter i första hand skulle erbjudas innehavarna efter gjord värdering och på förmånliga avbetalningsvillkor. Om arrendatorerna, vilka nu befunne sig i ett ständigt osäkerhetstillstånd av fruktan, att egendom skulle försäljas, i likhet med torparna finge företrädesrätt att efter gjord värdering köpa sitt förut innehavda ställe, skulle detta hälsas med tillfredsställelse och staten även vinna därpå, då egendomarna i sådant fall säkerligen skulle vid försäljningstillfället vara i ett betydligt bättre skick än som förut ofta varit fallet. Vid utstyckning av egendom skulle det säkerligen vara både klokt och rimligt, om arrendatorn bleve erbjuden en av lotterna efter av domänstyrelsen företagen värdering. Jordbruksutskottet (utlåtande nr 5) framhöll till en början, att motionerna uppenbarligen åsyftade att bereda arrendator företrädesrätt jämväl i de fall, då försäljning av kronojord vore avsedd att äga rum i annan ordning än den för egnahemsupplåtelser föreskrivna, sålunda även då kronoegenclom vore bestämd att, helt eller delvis, avyttras enligt bestämmelserna i kungl. brevet den 29 maj 1874 eller annorledes utan tillämpning av egnahemsförfattning. Det erinrades vidare, att syftet med statens jordförsäljningar enligt kungörelsen den 17 oktober 1913 uteslutande vore att främja småbruks- och egnahemsbildningen i riket. Klart vore sålunda, att i alla de fall, då staten för ifrågavarande ändamål önskade disponera över någon sin jordbruksdomän och beslut om styckning därav eller lägenhetsupplåtelser därifrån blivit i vederbörlig ordning fattat, någon företrädesrätt för arrendator att förvärva äganderätten till hela det till egnahemsförsäljning föreslagna området eller någon större del därav icke kunde eller borde ifrågakomma. En sådan företrädesrätt skulle näppeligen vara fullt förenlig med det vid sådan försäljning fullföljda statsintresset. Hembudsrätten i 1913 års kungörelse, vilken uttryckligen begränsats till att blott avse »lägenheter», hade noga avvägts med hänsyn till det med ifrågavarande upplåtelser främst eftersträvade syftet att på kronans därför lämpade mark tillskapa mindre jordbruk och egnahemslägenheter att tillhandahållas personer, som därav vore i behov. Härigenom vore antydda de gränser, inom vilka vid kronoegendoms försäljning enligt 1913 års grunder hembudsrätt jämväl för arrendator rimligen kunde ifrågakomma eller anses önskvärd. I den mån de av motionärerna påyrkade ändringar a V eller tillägg till gällande försäljningsföreskrifter kunde avse att inom antydda gränser tillgodose arrendators intresse i förevarande hänseende, finge, emellertid desamma enligt utskottets mening anses överflödiga, Utan tvivel förefunnes nämligen redan med tillämpning av gällande bestämmelser en dylik begränsad hembudsrätt för arrendator, för så vitt han eljest uppfyllde de stadgade betingelserna för hembuds erhållande. Vad övriga försäljningar av kronojord än de nu berörda angår, framhöll utskottet, att det vore tydligt, att rent ekonomiska synpunkter /ore och borde vara avgörande. Då sålunda staten i dessa fall sökte erhålla, försäljningssummor, vilka fullt ut motsvarade fastigheternas verkliga värde, bleve utan tvivel detta intresse bäst tillgodosett genom den hittills rådande ordningen nied fri tävlan mellan spekulanter å offentlig auktion. Erfarenheten hade också givit vid handen, att i fråga om det långt övervägande antalet av jämlikt 1874 års kungl. brev eller eljest utan tillämpning av egnahemsförfattning försålda kronoegendomar de i regel å auktion uppnådda köpeskillingarna

Riksdagen 1915,

84 betydligt överstigit värderingssummorna. Till bestyrkande härav åberopade utskottet en tablå över de försäljningar, som under tiden 1909—1913 ägt rum utan tillämpning av egnahemsförfattningen, utvisande att sammanlagt 253 dylika försäljningar ägt rum ävensom att de åsatta saluvärdena understigit köpeskillingarna med ej mindre än omkring 100 000 kronor i medeltal årligen. Utskottet erinrade om vilken ingalunda oväsentlig förlust staten skulle komma att vidkännas, därest arrendatorerna erhölle den av motionärerna påyrkade förmånen att till åsatta försäljningsvärden inlösa av dem arrenderade egendomar. Ytterligare en omständighet vore enligt utskottets mening ägnad att väcka betänkligheter mot medgivandet av en sådan förmån. Otänkbart vore nämligen icke, att densamma, då verksam kontroll härvidlag näppeligen stode att genomföra, lätt skulle kunna — tack vare det i regel låga värderings- och inköpspriset — av köparen utnyttjas i spekulations- och vinstsyfte genom exempelvis styckning och utbjudande till förnyad försäljning. Goda skäl syntes utskottet därför förefinnas för bibehållandet av det hittills föreskrivna tillvägagångssättet jämväl vid andra avhändelser av kronojord än sådana, som avsåge främjandet av egnahemsbildning. Härvid framhöll utskottet särskilt, att den ordning, som förut på grund av utbildad praxis rådde vid föryttring av kronans jordbruksdomäner jämlikt 1874 års kungl. brev, numera i ett icke oväsentligt avseende blivit till arrendators förmån förändrad genom kungl. förordningen angående ändrade bestämmelser i fråga om försäljning av kronan tillhörig fast egendom den 28 juni 1907. Det dubbla auktions fö rf ärande vid sådan försäljning, som förut allmänt tillämpades och som uppenbarligen på grund av olägenheten med bevakning å två olika ställen i många fall kunde försvåra eller omöjliggöra för arrendator att vid egendomens föryttring förvärva densamma, hade nämligen avskaffats genom det i berörda kungl. förordning stadgade förfaringssättet med auktion endast å ett ställe. Av sålunda och i övrigt_ anförda skäl avstyrkte utskottet motionerna i fråga. Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

1918.

Vid lagtima riksdagen år 1918 framställdes i motioner inom båda kamrarna ( j . 27 och H : 31) enahanda yrkanden om förköpsrätt för arrendatorn. Jordbruksutskottet återgav i sitt utlåtande (nr 17) utskottets yttrande år 1915 samt åberopade vidare en tablå över försäljningar under tiden 1914— 1917 utan tillämpning av egnahemsförfattningen, vilken tablå utvisade, att 280 dylika försäljningar ägt rum samt att köpeskillingarna under dessa fyra år överstigit de åsatta saluvärdena med ej mindre än omkring 145 000 kronor i medeltal årligen. Utskottet upplyste, dels att av de å auktion försålda kronoegendomarna inköpts av vederbörande arrendator under år 1913 cirka 43 °/°, under år 1914 cirka 50 %, under år 1915 cirka 34 %, under år 1916 cirka 30 % och under år 1917 cirka 45 %, dels ock att, sedan kungörelsen den 17 oktober 1913 börjat tillämpas, kronoegendomar eller delar av sådana, i 7 fall hembjudits åt vederbörande arrendator på de i nämnda kungörelse angivna villkoren utan att han författningsenligt varit hembudsberättigad. Med hänsyn till de uppgifter, som sålunda lämnats, fann utskottet icke någon anledning frångå de av 1915 års jordbruksutskott gjorda uttalandena i ämnet och hemställde, att motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Denna hemställan bifölls av riksdagen.

1926 års upp- I 1926 års upplåtelsegrunder hava allenast gjorts sådana avvikelser från de låtelsegrun- är 1913 stadgade grunderna rörande •hembud åt arrendator, som föranledas av den nya lagen om åborätt. Enligt denna förordning gäller således, att om upp-

85 låtelse av sådan lägenhet, som i lagen avses, blivit i vederbörlig ordning beslutad, lägenheten må hembjudas: 1) i fall lägenheten är bebyggd med enskild person tillhörigt boningshus, husägaren; samt 2) i fall lägenheten är bebyggd med kronan tillhöriga hus, vederbörande brukare under förutsättning att denne är mindre bemedlad eller obemedlad samt antingen brukaren själv eller ock han och medlemmar av hans familj före honom tillsammans innehaft lägenheten under en tid av minst fem år och därunder väl hävdat densamma. Lägenheten skall hembjudas antingen med åborätt på därom stadgade villkor och mot fastställd avgäld, för så vitt vederbörande är behörig att antagas till åbo, varvid å lägenheten befintliga, kronan tillhöriga byggnader likaledes skola hembjudas honom till inlösen mot den byggnaderna åsatta köpeskillingen, eller till inlösen med äganderätt mot det lägenheten åsatta försäljningsvärdet eller ock med tomträtt. Den, som är berättigad till hembud, skall, om han kan anträffas, kallas till uppskattningsförrättningen samt erhålla del av de förändringar i ägoområdet, som anses nödiga. Då området avses till bostadslägenhet, skall han underrättas om det saluvärde, som vid förrättningen åsatts lägenheten. Är fråga om upplåtelse av område såsom jordbrukslägenhet, skall meddelande lämnas honom angående såväl det lägenheten åsatta saluvärdet som ock de föreslagna villkoren för upplåtelse med åborätt. Han skall vidare tillfrågas, huruvida han önskar få lägenheten åt sig upplåten med äganderätt eller med åborätt eller med tomträtt. Anteckning härom skall göras i förrättningsprotokollet. Sedan därefter sättet för upplåtelsen blivit beslutat i vederbörlig ordning, skall länsstyrelsen delgiva den hembudsberättigade cle beslutade villkoren för upplåtelsen samt förelägga honom att inom trettio dagar från erhållen del av föreläggandet inkomma med förklaring, huruvida han önskar få lägenheten upplåten åt sig på dessa villkor. Antages ej hembudet, ankommer det på domänstyrelsen att pröva, huruvida lägenheten skall utbjudas i vanlig ordning eller disponeras pä annat sätt. 1926 års kronojordstyckningssakkunniga hava i sitt den 31 december 1926 1926 års dagtecknade utlåtande upptagit frågan om en vidgad hembudsrätt för ärren- XjcVni^cfsdator till den av honom brukade egendomen. De sakkunniga hava därvid hu- sakkunniga. vudsakligen anfört följande: Enligt gällande bestämmelser förefunnes hembudsrätt för arrendator allenast dels i fråga om lägenhet, som vore bebyggd med honom tillhörigt boningshus, och dels, därest han vore mindre bemedlad eller obemedlad samt antingen han själv eller ock han och medlemmar av hans familj före honom tillsammans innehaft lägenheten under en tid av minst fem år och därunder väl hävdat densamma. Uppfyllde arrendatorn ej dessa betingelser eller upplätes fastigheten på annat sätt än jämlikt egnahemsgrunderna, förelåge icke någon författningsenlig rätt för arrendatorn till hembud. Emellertid hade riksdagen i samband med lämnande av medgivande till kronojords försäljning i enstaka fall efter förslag av myndigheterna funnit skäligt utöver vad författningarna föreskreve medgiva hembudsrätt för arrendator ej blott vid upplåtelse enligt egnahemsgrunderna utan även vid försäljning av gårdar av större typ än de egentliga

86 småbruken. I det senare fallet hade köpeskillingen fått erläggas i den ordning, som angåves i nådiga brevet den 29 maj 1874 eller med en sjättedel vid tillträdet och en sjättedel under varje av nästföljande fem år. Vid 1926 års riksdag hade sålunda medgivits hembudsrätt för vederbörande arrendator vid försäljning av hemskiftet till kronoegendomen Anderbäck i Södermanlands län. Skiftet hade en areal av 35.386 hektar, därav 31.381 hektar åker, och hade åsatts ett saluvärde av 33 300 kronor. Som skäl härför hade åberopats bland annat den långa tid, egendomen brukats inom arrendatorns släkt (sedan 1892) och den omständigheten, att arrendatorn vid gården ägde boningshus, som på grund av sin belägenhet ej kunde göras till självständig lägenhet (prop. nr 135, punkt 2 ) . De sakkunniga betonade önskvärdheten av att senast omförmälda förmånsrätt vid försäljning av kronans egendom erhölle en vidsträcktare tillämpning. Genomförandet av en sådan anordning torde icke enbart vara till fördel för vederbörande brukare utan måste även, såsom förhållandena utvecklat sig, ligga i kronans intresse. Det kunde nämligen icke förnekas, att den arrendator tillerkända rättigheten att vid skeende ny utarrendering mot erläggande av det fastställda arrendevärdet få behålla arrendet, om han så önskade, haft betydande fördelar jämväl för staten. F å vore icke heller de fall, där kronans arrendatorer nedlagt betydande prestationer i såväl arbete som kapital i och för verkställande av förbättringar å de arrenderade egendomarna, vilket torde hava berott icke blott på jordbruksnäringens utveckling och framåtskridande i allmänhet utan även på tryggheten i besittningen av den arrenderade egendomen och utsikten att få tillgodonjuta frukten av arbetet. Därest nu en mera omfattande försäljning av kronojorden komme till stånd — de sakkunniga hade föreslagit försäljning av omkring 39 procent av antalet undersökta arrendegårdar — bleve, om icke större möjligheter till bibehållande av den brukade jorden skapades, den arrendator vid utarrendering tillerkända optionsrätten i allt flera fall illusorisk. En sådan ordning måste förr eller senare hava till följd, att den eggelse till en omsorgsfull vård och förbättring av den anförtrodda statsegendomen, som optionsrätten vid utarrendering medfört, komme att försvinna med ty åtföljande nedgång i det eljest påberäkneliga fastighetsvärdet. Bestämmelserna om optionsrätts åtnjutande vid utarrendering av kronoegendom funnes meddelade i sjunde punkten av kungörelsen den 4 juni 1908 angående förändrade grunder för förvaltningen av kronans jordbruksdomäner. Huvudregeln vore, att arrendatorn vid arrendeperiodens slut skulle hava innehaft egendomen under fem år och därunder väl brukat densamma. De sakkunniga ansåge emellertid, att den av dem förordade utvidgade förköpsrätten icke kunde givas den allmänna giltighet, som optionsrätten vid utarrendering erhållit. Fall kunde uppkomma, då härigenom statens möjligheter att på ändamålsenligaste sätt disponera över fastigheterna komme att beskäras. Med hänsyn till belägenhet och andra förhållanden kunde egendom böra upplåtas till menigheter, till byggnadstomter eller dylikt. En fortsatt uppdelning av kronans jord i mindre jordbruk finge icke hindras. Frågan huruvida förköpsrätt borde medgivas torde därför få prövas från fall till fall. Beträffande villkoren i övrigt för förköpsrättens inträde ansåge de sakkunniga, att dessa i allmänhet borde vara något strängare än vad författningen föreskreve för optionsrätts åtnjutande vid förnyad utarrendering. Såsom exempel ville de sakkunniga anföra, att arrendatorn borde särskilt hava vinnlagt sig om egendomens skötsel, utfört större täckdiknings- eller annat grundförbättringsarbete, äga fullt användbara hus vid gården, eller att egendomen under någon längre tid innehafts av arrendatorn eller dennes släkt. En förutsättning för förköpsrättens utvidgning måste givetvis vara, att saluvärderingen skedde med största möjliga omsorg, så att staten erhölle fullt vederlag för den försålda egendomen.

87 I anledning av kronojordstyckningssakkunnigas förslag har domänstyrelsen Domänstyi ett den 28 januari 1927 avgivet yttrande till Kungl. Maj:t anfört bland annat år 1927 följande: Gällande bestämmelser om arrendators optionsrätt vid förnyad utarrendering hade tillkommit efter långvariga meningsutbyten, varvid uttalanden gjorts både om optionsrättens behövlighet och om dess skadlighet såsom medverkande till en relativt låg avkastning av kronans jordbruksdomäner. Röster hade även tidigare höjts om utsträckning av den förköpsrätt, som redan funnes vid försäljning av torp och lägenheter, till att gälla även vid försäljning av hemman och större jordbruk. Huru en sådan utsträckning skulle verka, vore svårt att bedöma, men mer än sannolikt vore, att den skulle verka därhän, att köpeskillingsbeloppen ofta bleve lägre än om hemmanen utbjudits på auktion. Huru väl avvägd en saluvärdering än vore, kunde det alltid finnas moment, som undandroge sig värderingsmännens uppmärksamhet, vilka inverkade på egendomens begärlighet. Men nekas kunde ej, att frågan om utsträckning av förköpsrätten blivit mera aktuell nu, då det ställdes i utsikt, att en betydande del av jordbruksegendomarna skulle försäljas och att det under sådana förhållanden bleve nödvändigt att i flera fall än tillförene tillförsäkra arrendatorerna en förköpsrätt av den typ, de sakkunniga föreslagit. Något fastställande redan nu av noggranna regler om de fall, då en dylik optionsrätt borde lämnas, torde icke böra förekomma, utan borde bestämmandet huruvida optionsrätt skulle lämnas nu som förut böra från fall till fall förbehållas Kungl. Maj:t och riksdagen. Styrelsen ansåge sig i detta sammanhang böra framhålla, att vissa av de exempel, de sakkunniga anfört på villkor för förköpsrättens inträdande, vore av den art, att deras tillämpande lätt skulle leda därhän, att kronan bleve mer än skäligt betungad med bidrag till förbättringsarbeten å arrendegårdarna. I stället syntes det styrelsen, att den omständigheten, att arrendatorn personligen nedlagt avsevärda kostnader på förbättring av gården, borde medverka till att han erhölle option. För utrönande huruvida hos arrendatorerna försports något intresse för fri- Kronojord,.. . , i T i ^ -i ^ i --ill . . . sakkunniqas kopning av de av dem brukade egendomarna, hava kronojordsakkunniga i sin enquéte. enquéte framställt en fråga i berörda hänseende. Denna fråga har besvarats nekande av allenast tre länsstyrelser (nämligen i Stockholms, Värmlands och Västerbottens län) samt ett hushållningssällskaps förvaltningsutskott (nämligen i Västernorrlands län). Några myndigheter (länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands, Malmöhus och Skaraborgs län, domänintendenterna i Stockholms och Uppsala, samt Hallands län) hava framhållit, att något större intresse för friköpning icke försports hos arrendatorerna, Av övriga myndigheter hava länsstyrelserna i Jönköpings, Blekinge och Kristianstads län, domänintendenterna i Östergötlands, Jönköpings och Kronobergs, Kristianstads, Älvsborgs och Värmlands samt Skaraborgs län samt hushållningssällskapens förvaltningsutskott i Södermanlands län, Kalmar läns norra del, Älvsborgs läns norra och södra delar, Skaraborgs, Örebro, Värmlands och Jämtlands län uppgivit, att dylikt intresse vore »stort», »mycket stort», »allmänt» eller »regel». Bland uttalandena må här återgivas följande: Länsstyrelsen i Malmöhus län: »Arrendatorerna av kronoegendomarna i länet hava i allmänhet ej visat någon större benägenhet att med äganderätt för-

88 värva sina jordbruk. Torpare och lägenhetsinnehavare hava däremot sä gott som undantagslöst framställt begäran om att få friköpa sitt jordinnehav.» Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: »Hos länsstyrelsen har icke framförts några önskemål från arrendatorers sida att förvärva de av dem arrenderade jordområdena, men länsstyrelsen anser det antagligt, att intresse för sådant förvärv finnes i de fall, där den brukade jorden icke tillhör de större domänerna utan de små eller medelstora.» Domänintendenten och hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Östergötlands län: »I allmänhet torde kunna sägas, att där arrendatorerna icke ställts inför annat val, än att under en ny arrendeperiod vidbliva arrendet, någon önskan att få friköpa det arrenderade området icke försports. Har däremot saken legat så till, att arrendatorn till följd av kronodomänens försäljning haft att välja på antingen att friköpa området eller avflytta från egendomen, har allestädes ett mycket stort intresse från arrendatorernas sida 3rppats för friköp av egendomen.» Domänintendenten i Jönköpings och Kronobergs län: »Då arrendatorer tillfrågas om de vilja friköpa det arrenderade området, svaras alltid att det beror på priset. I val emellan arrende å jord under skäliga villkor och köp enligt gängse saluvärde föredraga säkerligen de flesta att fortfarande arrendera kronojord. När försäljning likväl skall ske, visa arrendatorerna stort intresse för att få friköpa det arrenderade området.» Domänintendenten i Malmöhus län: »Arrendatorerna fråga i regel aldrig efter köp, ifall de ej kunna erhålla hembudsrätt. I de flesta fall är väl detta beroende på att de vid offentlig auktion gå förlustiga egna insatser och kostnader för husens och jordens förkovran.» Domänintendenten i Älvsborgs och Värmlands län: »Alla arrendatorer, som orka med det, vilja inköpa av dem arrenderad egendom. Men, då de innehaft egendomen under någon längre tid, anse de sig berättigade till ett särdeles lågt lösenbelopp.» Domänintendenten i Örebro län: »För så vitt priserna å kronoegendomarna vid försäljning sättas rimliga, äro i de flesta fall arrendatorerna köpare av huvudlotten. Vid sådant förhållande att arrendatorns ekonomi är mindre stark, föredrages arrenderätten framför äganderätten.» Flera myndigheter hava uttalat sig för att arrendator av kronoegendom borde beredas förköpsrätt vid egendomens försäljning. Hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Östergötlands län, med vilket domänintendenten instämt, har sålunda anfört: »Rätt att friköpa det arrenderade området inneslutes, som bekant, under vissa förutsättningar i de nuvarande bestämmelserna, nämligen för innehavare av torplägenheter och med dem^jämställda, varemot dylik rättighet icke finnes för arrendatorns av huvudgården vidkommande. Att på det sätt, som bestämmelserna nu göra, skilja^ på olika kategorier av arrendatorer, synes föga lämpligt, och ej heller torde några bärande skäl kunna anföras för att arrendatorn ställes i en sämre ställning än torparna. Ofta förhåller det sig så, att kronoarrendatorerna nedlagt betydande omsorg och avsevärda kostnader på jordens hävd och förbättring. Ej sällan tillkommer det momentet, att sagda egendomar under långa tider arrenderats av en och samma familj, d. v. s. son efter far, och till följd därav stå dessa arrendatorer onekligen i viss särställning, jämförda med arrendatorer i allmänhet. Utskottet anser sig fördenskull böra hemställa, att arrendator av kronodoman, som skall försäljas, bör tillförsäkras rätt att under motsvarande villkor, som nu gälla för torpare, friköpa egendomen.» Domänintendenten i Kristianstads län, med vilken länsstyrelsen torenat sig, har yttrat: »Det vore önskvärt, att det kunde ordnas så att en arrendator bereddes tillfälle att avgiva köpeanbud på den arrenderade egendomen, da denna ej

89 vore så stor a t t den borde s t y c k a s , varefter domänintendenten med u p p s k a t t n i n g s m ä n n e n eller a n n a n m y n d i g h e t borde s a l u v ä r d e r a densamma. Därjämte borde a r r e n d a t o r n vid eventuell s t y c k n i n g v a r a medgiven hembud å stommen. D e t t a senare därför, a t t det k n a p p a s t k a n v a r a staten v ä r d i g t eller anses r ä t t vist, a t t då en egendom s t y c k a s och försäljes, a r r e n d a t o r n , som k a n h ä n d a bruk a t egendomen i m å n g a år, skall göras hemlös för a t t en n y okänd person s k a l l få ett eget hem.» Hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Örebro län h a r a n f ö r t : »Vid försäljning av kronoegendom synes vederbörande a r r e n d a t o r skäligen böra ä g a h e m b u d s r ä t t även n ä r det gäller större egendom.» Kalmar läns norra hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ifrågasatt, a t t a r r e n d a t o r e r även å egendomar med högre saluvärde än 15 000 k r o n o r borde t i l l f ö r s ä k r a s h e m b u d s r ä t t vid försäljning. D e t h a r s y n t s u t s k o t t e t v a r a högeligen önskvärt, a t t h e m b u d s r ä t t medgåves a r r e n d a t o r i alla de fall, d ä r jordb r u k e t h ä v d a t s v ä l och s a l u v ä r d e t icke överstege 30 000 kronor. Domänintendenten i Skaraborgs län h a r f r a m h å l l i t : » D å det ofta förekommer, a t t a r r e n d a t o r n a v en kronoegendom, sedan l ä m p l i g a delar a v s ö n d r a t s för egnahemsbildning och tilläggskolonisationer, önskar k ö p a den k v a r v a r a n d e delen a v egendomen, som, på g r u n d av b y g g n a d e r n a s storlek, läge m. m., blivit v ä r d e r a d till så h ö g t belopp, a t t den ej k a n få lösas efter nu gällande s. k . egnahemsvillkor, och han s a k n a r möjlighet a t t skaffa p e n n i n g a r eller borgen för egendomens betalande under sex å r och därför ser sig u r s t å n d s a t t a t t inköp a den egendom, d ä r h a n och ofta h a n s förfäder n e d l a g t arbete och intresse, och vid vilken han ä r fästad, så vore önskligt, a t t en k r o n o a r r e n d a t o r bereddes tillfälle a t t efter egnahemsvillkor lösa en egendom v ä r d e r a d u p p t i l l 40 000 kronor.» Hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Skaraborgs län: I n t r e s s e t för f r i k ö p n i n g skulle b e t y d l i g t ökas, om l ä t t n a d e r i betalningsvillkoren k u n d e beredas därigenom, a t t köparen i ökad omfattning bereddes tillfälle a t t e r l ä g g a likviden på egnahems villkor. E t t önskemål vore också, a t t k ö p e t åtföljdes a v l ä m p l i g areal skogs- och betesmark. Hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Jämtlands län: Värdet av skogen sättes ofta så högt, a t t det f ö r h i n d r a r eller a v s k r ä c k e r från friköp. I a n s l u t n i n g till de s t a t i s t i s k a uppgifter, som j o r d b r u k s u t s k o t t e t l ä m n a t i Försäljningar till icke sina ovan omförmälda u t l å t a n d e n vid r i k s d a g a r n a 1915 och 1918, få krono- hembudsberättigad arj o r d s a k k u n n i g a meddela följande u p p l y s n i n g a r . rendator 1918-1927. T a b l å E. Jämförelse mellan saluvärde och köpeskilling för j'ordbruksegendomar, försålda utan tillämpning' av författning om försäljning av egnahemslägenheter. Köpeskillingen över- eller År, dä. köpeAntal Saluvärde Köpeskilling understiger brev utfärdats salnlotter kr. kr. saluvärdet med följ. ung. procenttal. 1918 56 + 40 700 882 981 966 1919 50 + 28 995 220 1 282 855 1920 44 + 34 746 811 997 226 1921 37 + 20 715 180 855 159 1922 18 - 5 181 980 172 386 1923 15 -18 140 156 114 416 1924 8 - 0.1 345 818 345 458 1925 16 244 056 242 974 - 0.4 1926 23 667 095 651 605 - 2 1927 . . 22 236 350 237 973 + 0.7 1918—1927 S:a 289 4 973 548 5 882 018 1922—1927 > 102 2.7 1815 455 1764 812

90 Berörda tablå utvisar, att köpeskillingarna under 1918—1927 överstigit de åsatta saluvärdena med 18 % eller omkring 90 800 kronor i medeltal årligen, under det att köpeskillingarna, vad endast de sex sista åren 1922—1927 beträffar, understigit saluvärdena med 2.8 % eller i medeltal årligen med omkring 8 400 kronor. Anledningen till den väsentliga skillnaden mellan erhållna köpeskillingar och saluvärden, som tablån utvisar för åren 1918—1921, torde företrädesvis vara att söka i den omständigheten, att saluvärderingarna uti förevarande fall ägt rum före den allmänna stegring i fastighetsvärdena, som under år 1918 tog sin början, liksom den ej obetydliga minskning köpeskillingarna förete i förhållande till saluvärdena under 1923 torde bero på att de senare åsatts under den högkonjunktur, som rådde åren 1920—1921. De i tablån angivna procenttalen för åren därefter utvisa emellertid, att sedan ett mera stabilt ekonomiskt läge inträtt, saluvärdena ej i väsentlig mån avvika från de köpeskillingar, som erhållits. Det torde sålunda såsom allmänt omdöme kunna uttalas, att uppskattningarna skett på ett synnerligen tillfredsställande sätt. Av de å auktion försålda kronoegendomarna hava av vederbörande arrendator inköpts: år » » » >

1918 1919 1920 1921 1922

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . .

år 1923 » 1924 » 1925 > 1926 » 1927

22 % 30 % 36 % 45 %

» » » »

cirka 20 % » — > 100 % » 33 % » 12 %

Under åren 1918—1927 hava jämlikt riksdagens beslut jordbruksegendomar eller delar av sådana hembjudits arrendatorn till inköp, utan att han författningsenligt varit berättigad därtill, i 26 fall, motsvarande omkring 17 % av under sagda tid försålda gårdar. Dessa fall fördela sig å de olika åren på följande sätt. Tablå F. Försäljning av jordbruksegendomar efter riksdagens hörande med hembud till arrendator utan författningsenlig rätt därtill. Saluvärde

Arrendetid

Betalningssätt

fr. 1902

Egnahemsförfattningen

Oderljunga . . .

13 220

» 1900

Bassköp, B . . .

21 200

(9 000) skog

> 1891

Långaröd, B

. .

16 310

(3 700) skog

» 1900

Eyd, A1 . . . .

16 350

(7 403) skog

Med fader 20 år

1923 Linnersmåla, B .

(3 540) skog

Arr:s son

1919 Backa, litt. A

Anmärkningar

Obebyggd.

91 Saluvärde

1924 Karsahult, A . .

13 230

Hällaryd, A

16 500

. .

Grödby, l a

22 500

(6 688) fr. 1911 skog (365) » 1S78 skog, (8 955) åbyggn. (1 056) > 1922 skog

Egnahemsförfattningen

Mindre bemedlad.

(2 400) skog

Ve årligen

Söndraby, A . .

17 250

Biskopsbo

84 000

(12168) skog

17 200

(7 116) skog

. . .

Ramdala, B

1927 Anmärkningar

36 000

Ulås

1926 Betalningssätt

. .

Härnöängen

Arrendetid

5 år och fader Egnahemsför15 år fattningen 1

e årligen

100 år i släkten

Egnahemsförfattningen

. .

10 470

fr. 1886

Vo årligen

Bya, B

. . . .

15 000

200 år i släkten

Egnahemsförfattningen

Bya, A

fr. 1892

Ve årligen

> 1910

> 1921

. . . .

13 300

Anderbäck . . .

33 300

Flo Garpegård

25 330

. . . .

(5 356) skog

9 020

(400) bvggn., (1378) skog

Hultsjö

Lilla Greby

. .

Rågsjö

31040 Eldstorp

. . . .

Sättran

. . . .

Tunge Angås Bessliden

. . . .

Diakonianstalt.

(525) skog,

(8 700) skog 14 305-80(5663-40) skog 10 815 (3154-50) skog 36 000 (1 200) skog 50 000 (500) skog 36 500 (4 650) skog

Idiothem, privat.

Arr:s stärbhus fr. 1924, god skötsel.

Arr:s stärbhus.

Därförut boställsinnehavaren. Stenbrytning och förbättring.

Egnahemsförfattningen

Arr:s hus.

40 år

V« årligen

Gammal arrendator men gift son.

fr. 1920

Egnahemsförfattningen

Skötsam, ordentlig.

> 1922

V« årligen

Arr:s hus.

» 1922

Förbättringar.

> 1902

Anka, hennes man därförut fr. 1882.

» 1899

Nu stärbhuset.

Avgörande för riksdagens beslut att medgiva förköpsrätt för arrendator i ovannämnda fall synes huvudsakligen hava varit följande omständigheter, antingen för sig eller samtidigt förekommande, nämligen att egendomen under en längre tid brukats av arrendatorn eller medlemmar av hans släkt, att arrenda-

92 torn nedlagt avsevärda kostnader på förbättring av egendomen, eller att arrendatorn å egendomen ägt hus av viss betydenhet för egendomens brukande. I samtliga fall har förelegat vitsord om god skötsel av egendomen. Kronojord- Vad kronojordstyckningssakkunniga i sitt ovan om förmälda yttrande anfört sakkunniga. ^ g^.„^ £ ö r g n u tvidgning av gällande bestämmelser om rätt för arrendator till vidgning ot> hembud vid försäljning av den av honom arrenderade egendomen, kunna krohembuds- no jordsakkunniga i det stora hela biträda. Ur såväl nationalekonomiska som rätten. sociala synpunkter måste det anses vara en önskvärd utveckling, att de självägande jordbrukarnas antal ökas genom att arrendatorer och andra brukare av annans jord med äganderätt förvärva de områden, som de nyttja. Huru de bestämmelser, som reglera arrendeförhållandet, än utformas, torde detta ändock på grund av sin egen natur icke för arrendatorn kunna medföra samma trygga och oberoende ställning, som äganderätten till jorden skänker. Härav blir ock en följd, att hos en arrendator mera sällan är till finnandes det intresse för jordens förbättrande i olika avseenden, som merendels utmärker den självägande jordbrukaren. Detta förhållande har från statsmakternas sida vid flera tillfällen erkänts, då fråga varit om frilösning av enskilda jordägare tillhöriga arrendebruk, och jämväl föranlett dem att vidtaga åtgärder för befordrande av sådan frilösning. Jordkommissionen har i sitt den 28 februari 1923 avgivna betänkande del V I föreslagit omfattande åtgärder för tvångsinlösen av vissa arrendebruk, tillhöriga bolag, fideikommiss och större gods. Kiksdagen har år 1924 i anledning av väckta motioner om tvångsinlösning enligt berörda förslag visserligen ansett dylika lagstiftningsåtgärder för närvarande icke böra vidtagas men samtidigt givit sin principiella anslutning till en befordran av friköpning av arrendejordbruk på fri villighetens väg. 1925 års kolonisationssakkunniga hava i sitt betänkande framhållit, att underlättande för arrendatorer att få frilösning till stånd borde ingå såsom en allmän uppgift i egnahemsnämndernas jordanskaffningsverksamhet, samt föreslagit åtgärder för underlättande i finansiellt hänseende av dylika frilösningar. Statsmakterna hava i huvudsak givit sakkunnigförslaget sin anslutning uti nu ifrågavarande hänseende. Uppenbart torde vara, att staten, då det gäller dess egen jord, icke bör ställa sig avvisande mot en utveckling, som den anser sig böra befrämja i fråga om jord i enskild ägo. I all synnerhet torde det på sätt kronojordstyckningssakkunniga anfört framstå icke blott såsom ett önskemål utan såsom ett socialt rättfärdighetskrav, att åtgärder i ovan angivna hänseende vidtagas, därest statsmakterna besluta en mera omfattande försäljning av kronans jordbruksdomäner. Det kan nämligen varken ur nationalekonomisk eller ur social synpunkt vara försvarligt, att staten, samtidigt som den vidtager omfattande åtgärder för bildandet av nya egna hem, förorsakar ett förödande av de redan befintliga. Den av de sakkunniga verkställda, i det föregående omförmälda utredningen angående förhållandet mellan saluvärdena och de erhållna köpeskillingarna vid de senaste årens försäljningar av kronoegendomar har icke givit stöd för

93 den av domänstyrelsen uttalade farhågan, att en utvidgning av hembudsrätten skulle komma att ställa sig oekonomisk för kronan. Och även om kronan i något enstaka fall genom utbud i allmänna marknaden skulle kunna erhålla högre köpeskilling än som vid hembud kunde påräknas, lärer detta säkerligen komma att uppvägas av den intensivare skötsel av ifrågavarande fastigheter i gemen med därav följande stegring i fastighetsvärdena, som med visshet är att förvänta, därest arrendatorerna erhålla trygghet att vid eventuell försäljning av gårdarna äga förköpsrätt till desamma. Visserligen är ingalunda otänkbart, att sådan förköpsrätt medgives allenast mot den köpeskilling, som vid en förutgående offentlig auktion bjudits för egendomen. Men det torde vara ett allmänt intresse av väsentlig betydelse, att arrendatorerna icke tvingas att för dessa egendomar betala mera än jordbruket förmår förränta. Då fråga om frilösning av enskilda arrendebruk varit under diskussion, har man också ansett det utgöra en ofrånkomlig betingelse, att lösen ej finge överstiga jordbrukets värde. De uppoffringar, som man sålunda avsett att ålägga enskilda jordägare, bör staten uppenbarligen icke undandraga sig för egen del. Domänstyrelsen har i sitt förut omförmälda yttrande uttalat sig för en viss utsträckning av hembudsrätten men samtidigt framhållit, att något fastställande redan nu av noggranna regler för de fall, då en dylik rätt kunde lämnas, icke borde förekomma, utan att bestämmandet, huruvida hembud skulle ske, borde såsom förut förbehållas Kungl. Maj:t och riksdagen från fall till fall. Denna mening kunna de sakkunniga ej dela. Hembudsrätten avser, såsom av det föregående framgår, att skänka vederbörande arrendator trygghet att vid försäljning få framför andra förvärva egendomen mot dess värde. Genom den känsla av oberoende, som sålunda skapas hos arrendatorn, vill man bland annat vinna, att arrendatorn med större nit ägnar sig åt jordbrukets förkovran. Men detta mål kan icke ernås, om hembudsrätten icke blir fastslagen genom bestämda normer utan utrymme finnes för godtycke och växlande praxis, vilket näppeligen låter sig alldeles undvikas vid en prövning från fall till fall. Enligt de sakkunnigas uppfattning är det oeftergivligt, att vederbörande arrendator redan under ett tidigt skede av sin arrendetid kan själv med tämlig visshet bedöma, huruvida han kan påräkna hembud eller ej vid arrendetidens slut. Hembudsrätten måste därför bindas vid fasta, lagstadgade regler. Då det gäller utformande av de närmare bestämmelserna om hembudsrätt Innebörden för arrendator, hava de sakkunniga tänkt sig, att man borde framgå på tvä a^u^iaas' linjer, den ena, avseende friköpning av egentliga arrendejordbruk, och den förslag. andra, åsyftande friköpning av bostadslägenheter. Då gränsen mellan de båda grupperna understundom är flytande, bör lämpligen, liksom i fråga om beviljande av egnahemslån är stadgat, föreskrivas, att lägenhet, därå ej kunna födas minst två kor, skall i förevarande avseende betraktas såsom bostadslägenhet. De sakkunniga övergå härefter till en närmare redogörelse för ifrågavarande bestämmelser, därvid början göres med

94 1) Hembud till arrendejordbruk. Förutsättnin- I fråga om arrendegårdar synes hembudsrätt icke böra medgivas i andra garna för hem- faTj ^ n ^ arrendatorn eller åtminstone hans släkt under en något längre tid a) i fråga om innehaft fastigheten, så att arrendatorn kan anses vara bunden vid densamma arrendegårdar. m e d de starka band, endast ett långvarigare innehav skapar. Den tid av fem år, som är stadgad för optionsrätt vid förnyad utarrendering, synes i förevarande avseende icke vara tillräcklig. Enligt gällande bestämmelser skall arrende av jordbruksegendom i allmänhet omfatta tjugo år. Emellertid tillämpas numera oftast en kortare arrendetid. En tid av tio år torde i förevarande avseende vara lämplig. De sakkunniga hava därför föreslagit såsom förutsättning för hembud, att vederbörande arrendator själv eller ock han och medlemmar av hans eller hans hustrus släkt före honom under en tid av minst tio år innehaft fastigheten. I överensstämmelse med vad som gäller i fråga om optionsrätt vid förnyad utarrendering och jämväl i fråga om hembudsrätt till torp, torde vidare böra stadgas såsom villkor för hembud, att egendomen blivit väl hävdad under den tid, den varit i arrendatorns eller hans släkts besittning. Tydligt är, att hembudsrätten icke bör få utgöra något hinder för egendomens användning för visst ändamål av allmän vikt. På grund av sin belägenhet och andra förhållanden kan egendomen behöva tagas i anspråk av en kommun för byggnadstomter eller dylikt. Vidare bör givetvis hembud icke komma i fråga, därest arrendatorn gjort sig skyldig till olovlig avverkning å egendomens skog eller låtit annat förverkandeskäl komma sig till last. På grund härav har föreslagits, att hembud icke skall äga rum, för så vitt särskilda omständigheter tala däremot. Givet är, att hembudsrätten ej heller får hindra en ändamålsenlig uppstyckning av egendomen till mindre jordbruk. Anses egendomen böra uppdelas i lotter, bör emellertid den lott, som utgör huvudgården, hembjudas arrendatorn. Av vad i det föregående anförts följer, att det nu stadgade villkoret, att arrendatorn skall vara mindre bemedlad eller obemedlad, ej kan bibehållas. De särskilda hänsyn, som tala för att tillförsäkra en arrendator av en mindre eller medelstor egendom viss förköpsrätt till densamma, föreligga icke eller i varje fall i avsevärt ringare grad, då fråga är om större utarrenderade egendomar. Liksom man i fråga om den sociala arrendelagstiftningen ansett sig böra från dess tillämpning undantaga rena s. k. affärsarrenden, synes man även på det område av den sociala lagstiftningen, varom här är fråga, böra göra en motsvarande begränsning. Var denna gräns lämpligen skall dragas, därom kunna givetvis råda olika meningar. De sakkunniga tro emellertid, att en tillfredsställande lösning vinnes, om hembudsrätten i detta fall begränsas till arrendebruk, som icke lämna mer än 2 000 kronor i årligt arrende. Fastigheter med ett högre värde än 50 000 kronor komma då icke i regel att omfattas av denna ratt. Med den utformning förevarande bestämmelser erhållit i de sakkunnigas förslag torde det vara tydligt, att hembud skall ske allenast om den arrenderade egendomen i ostyckat skick icke lämnat högre arrende än 2 000

95 kronor, och att således, om denna egendom uppdelas i lotter, bedömandet icke får grundas på vad den styckningslott, som erbjudes arrendatorn, kan anses böra lämna i årligt arrende. Å andra sidan bör naturligtvis hembud ske i det fall, att en större egendom redan före försäljningen varit uppdelad i två eller flera delar, vilka var för sig varit utarrenderade och icke lämnat högre årligt arrende än 2 000 kronor, oavsett vad de tillsammans inbringat i arrende. Avgörandet bör med andra ord grundas på vad varje arrendeenhet givit i arrende. De bestämmelser, som nu omförmälts, åsyfta vad man betecknar arrende- b) i fråga om gårdar. De böra emellertid med vissa modifikationer gälla jämväl torp eller t o r p ?c^ la~ annan under huvudgård lydande jordbrukslägenhet, som med kronans begivande brukas för sig. Givet är, att en förutsättning för hembud beträffande dylik lägenhet bör vara, att den kan frånskiljas utan men för den egendom, vartill lägenheten hör. Är så ej förhållandet, bör hembud icke äga rum. Men även fordringarna på den tid, jorden skall hava varit i brukarens eller hans släkts innehav, synas i dessa fall understundom böra modifieras. Enligt nu gällande bestämmelser kan hembud ske, därest lägenheten är bebyggd med brukaren tillhörigt boningshus, så ock därest brukaren är mindre bemedlad eller obemedlad samt lägenheten under en tid av allenast fem år innehafts av brukaren och hans släkt och därunder väl hävdats. De sakkunniga finna visserligen en tid av fem år såsom regel vara för kort men anse å andra sidan, att omständigheterna understundom kunna vara sådana, att hembud i fråga om torp och dylika lägenheter bör kunna ske, ändå att området icke innehafts av brukaren och medlemmar av hans släkt under tio år. Det förhållandet, att brukaren äger boningshuset å en jordbrukslägenhet, synes ej heller ensamt för sig böra föranleda till hembud men torde i förening med andra omständigheter såsom en god hävd och en längre tids innehav böra berättiga därtill, även om innehavet ej uppgår till tio år. De sakkunniga anse följaktligen, att det må ankomma å Kungl. Maj:t att i dylika fall förordna om hembud till brukaren. De sakkunniga vilja i detta sammanhang framhålla, att givetvis även i fråga om större egendomar kunna i vissa fall föreligga sådana omständigheter att det, trots att de stadgade förutsättningarna för hembudsrätt icke äro för handen, måste anses vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att egendomen hembjudes till vederbörande arrendator. Enligt de sakkunnigas mening bör emellertid i dessa fall, vilka torde vara att betrakta såsom undantag och varför inga bestämda regler kunna uppställas, ankomma på Kungl. Maj :t och riksdagen att gemensamt besluta, huruvida hembud skall ske. Då egendom skall hembjudas vederbörande arrendator, torde det liksom nu Upplåteiseböra stå honom öppet att förvärva den antingen med äganderätt eller, för så *'ormen. vitt han är behörig att antagas till åbo, med åborätt. Vid uppskattningsförrättningen bör arrendatorn därför tillfrågas om vilken upplåtelseform han önskar. Avser hembudet inlösen med äganderätt, skall, såsom av det föregående fram- Hembudssumgår, egendomen hembjudas arrendatorn mot del åsatta saluvärdet. Emellertid m a n vid köp synes i vissa fall jämkning av detta värde böra företagas till arrendatorns förmån. I gällande grunder för förvaltningen av kronans jordbruksdomäner före-

96 skrivas, dels att om arrendatorn med domänstyrelsens begivande och efter plan, som av denna blivit godkänd, uppför byggnad, som ej innefattas under den arrendatorn enligt arrendekontraktet ålagda byggnadsskyldigheten, domänstyrelsen äger medgiva, att överbyggnaden må gottgöras arrendatorn genom eftergift i närmaste årens arrende eller vid egendomens avträdande av den nye arrendatorn, därvid dock skall tagas i beräkning den nytta, som genom den nya byggnaden kan tillskyndas arrendatorn under återstående arrendetiden, dels ock att för torrläggningsföretag, ängsvattning liksom för större odlings- eller täckdikningsarbeten, varav egendomen tillskyndas synnerlig fördel men arrendatorn under sin arrendetid ej kan tillgodogöra sig en kostnaden motsvarande inkomst, gottgörelse må efter domänstyrelsens prövning tilläggas arrendatorn genom skälig minskning i ett eller flera års arrendeavgift, ävensom att på samma sätt den ersättning för tegelrör, som även eljest enligt lag må tillkomma arrendatorn, skall gottgöras honom. Har arrendatorn verkställt elektrifiering av egendom enligt plan, som godkänts av domänstyrelsen, äger arrendatorn som regel njuta ersättning vid arrendets avträdande för fast förlagda ledningar och anslutningskontakter, som vid tiden för avträdet äro i brukbart skick. Har arrendatorn vidtagit sådana förbättringar av fastigheten som ovan nämnts och sker inlösen därav, innan han kan anses hava blivit gottgjord för dessa, synes vid bestämmandet av köpeskillingen skäligt avdrag böra ske å saluvärdet. Arrendatorn bör tydligen ej genom att han begagnar sig av sin förköpsrätt komma i en sämre ställning än om han eljest avträtt fastigheten. Enligt vad de sakkunniga hava sig bekant, torde redan tidigare, ehuru uttryckliga bestämmelser därom icke funnits, berörda förhållanden hava i viss mån beaktats. Vid bestämmandet av köpeskillingen torde i överensstämmelse med vad som gäller vid utarrendering jämväl böra tagas hänsyn Ull den nytta arrendatorn dragit av företaget under arrendetiden. Även förbättringar, som utförts av en förutvarande arrendator, vars rätt övergått å den ifrågavarande, torde böra tillgodoräknas denne, där de ej kunna anses gottgjorda, Till slut vilja de sakkunniga betona vikten av att, om gällande grunder för utarrendering av kronans jordbruksdomäner bringas i närmare överensstämmelse med de bestämmelser angående ersättning åt arrendator för jordförbättring m. m., som vid 1927 års riksdag antogos i fråga om arrende i allmänhet, erforderlig jämkning vidtages även av nu ifrågavarande bestämmelse om hembudssumman. Hembudmed Avser hembudet upplåtelse under åborätt, bör detta ske på villkor, som äro åborätt. stadgade för dylik upplåtelse, och mot fastställd avgäld. Sådant hembud skall jämväl innefatta inlösen av kronan tillhöriga byggnader å området efter deras saluvärde. Har arrendatorn verkställt större överbyggnadsarbete, bör avdrag ske i enlighet med vad ovan sagts i fråga om inlösen under äganderätt. 2) Hembud till bostadslägenheter. Gällande be- Redan i det föregående är omnämnt, att 1926 års upplåtelsegrunder innehålla stämmelser. föreskrift, att därest upplåtelse blivit beslutad av lägenhet, som är bebyggd med enskild person tillhörigt boningshus, lägenheten må hembjudas denne un-

97 der åborätt eller till inlösen under äganderätt, allteftersom den ena eller andra upplåtelseformen skall tillämpas. Såsom av den här förut återgivna historiska översikten framgår, innebär emellertid detta stadgande icke någon ovillkorlig rätt för vederbörande att under alla omständigheter påfordra hembud av lägenhet, därå han äger åbyggnaderna, utan har länsstyrelsen i detta fall lika såväl som då fråga är om hembud av lägenhet, som är bebyggd med kronans hus, städse befogenhet att fritt pröva, huruvida hembud lämpligen bör äga rum eller ej. Vill man vinna det mål, som hembudsrätten åsyftar, nämligen att bereda vederbörande brukare trygghet att vid försäljning kunna påräkna företrädesrätt till den brukade jorden, torde det emellertid, såsom de sakkunniga redan framhållit, vara nödvändigt, att hembudsrätten bindes vid så fasta normer som möjligt. Villkoren för hembud synas därför böra i lagen närmare preciseras än vad nu är förhållandet. I detta sammanhang vilja de sakkunniga erinra, att sedan 1918 gällt en lag Ensittarlagen. med syfte att bereda vissa ägare av boningshus å ofri grund en tryggad ställning genom tvångsinlösen av marken. Denna lag, den s. k. ensittarlagen, äger emellertid icke tillämpning å kronan tillhörig mark. Beträffande den nu gällande lagen i detta ämne, vilken utkom den 18 juni 1925, må här i korthet nämnas följande. Förutsättningarna för lösningsrätt äro, dels att marken är upplåten för nyttjanderättshavarens livstid eller vid annan upplåtelse, då ansökan om utövande av lösningsrätt göres, mer än tio år i följd innehafts av annan än ägaren eller ock den tid, marken innehafts av annan än ägaren, tillsammans med den tid, som återstår enligt gällande avtal om nyttjanderätt till marken, uppgår till mer än tio år, dels att det å marken befintliga, nyttjanderättshavaren tillhöriga boningshuset lämnar nöjaktig bostad åt honom och hans familj, dels att dylikt boningshus fanns å marken uppfört redan den 1 januari 1919 •samt då tillhörde någon, som med nyttjanderätt innehade marken, dels ock att minst en fjärdedel av det värde, som marken med därå befintliga byggnader äger, belöper på nyttjanderättshavarens byggnader. Vid uppskattning av detta värde ävensom vid bestämmandet av löseskillingen för marken får dock ej medräknas värdet av förbättring, vilken marken vunnit genom arbete eller kostnad, som nyttjanderättshavaren eller föregående nyttjanderättshavare., vars rätt övergått å denne, nedlagt å marken utöver vad honom ålegat enligt vad vid upplåtelsen avtalats eller uppenbarligen varit förutsatt. Ändå att nu angivna förutsättningar föreligga, äger icke lösningsrätt rum, därest nyttjanderätten, då ansökan om utövande av sådan rätt göres, är förverkad. Ej heller äger lösningsrätt rum, därest avståendet av den till lösning ifrågasatta marken skulle medföra avsevärd olägenhet för huvudfastigheten eller därmed sambrukad, jordägaren tillhörig fastighet. Kan sådan olägenhet undvikas därigenom, att från lösning undantages viss del av marken, annan än den, vara nyttjanderättshavarens boningshus är beläget, äger lösningsrätt rum till marken i övrigt. Vid bedömande, huruvida utövande av lösningsrätt skulle medföra olägenhet, som nu sagts, må hänsyn icke tagas till anordning, som prövas hava vidtagits i syfte att förhindra utövande av lösningsrätt. 7— 282S26

98 Lagen om för- Genom en särskild lag av den 4 januari 1927 angående tillstånd till försälj8äijning av n i n g av kyrklig jord i vissa fall samt till upplåtelse av sådan jord under tomträtt har ensittare på den ecklesiastika jorden tillförsäkrats en motsvarande lösm, m . ningsrätt till den mark, därå brukarens boningshus är beläget. [ denna lag stadgas: Äger någon, som för brukande eller bostadsändamål innehar lägenhet å kyrklig jord, därå beläget för stadigvarande bruk avsett boningshus, vilket lämnar nöjaktig bostad åt honom och hans familj, får tillstånd meddelas till överlåtelse å innehavaren av det till lägenheten hörande området, där icke med hänsyn till olägenhet för fastighet, vartill lägenheten hör, för annan, närbelägen kyrklig fastighet eller eljest för det allmänna försäljning anses ej böra ske, samt under förutsättning i övrigt, dels att lägenhetshavare tillhörigt boningshus av beskaffenhet, som ovan sagts, fanns å området uppfört den 1 januari 1926, och dels att minst en fjärdedel av det värde, området med därå befintliga byggnader äger, belöper på lägenhetshavarens byggnader. Överlåtelsen må ock omfatta till jorden hörande byggnad, som finnes på området. Rörande uppskattning av värde, som förut är nämnt, ävensom rörande bestämmande av köpeskillingen gälla samma regler som vid inlösen enligt ensittarlagen. Förutsättnin- För vinnande av i görligaste mån likartade normer angående ensittares rätt garna för hem- ^H inlösen av den mark, de nyttja och bebyggt, är det enligt de sakkunnigas mening önskvärt, att bestämmelserna beträffande kronojord uti ifrågavarande hänseende utformas i så nära överensstämmelse med lagarna den 18 juni 1925 och den 4 januari 1927 som är möjligt. Såsom förutsättning för rätt till hembud i förevarande fall torde sålunda först och främst böra stadgas, att den mark, varom är fråga, är bebyggd med enskild nyttjanderättshavare tillhörigt, för stadigvarande bruk avsett boningshus, vilket lämnar nöjaktig bostad åt honom och hans familj. Hembud bör sålunda äga rum, oavsett huruvida det nyttjade området utgör en kameralt självständig fastighet t. ex. en utjord eller en avsöndrad lägenhet eller om det är en del av en fastighet. Är området bebyggt allenast med en sommarvilla, bör hembud icke ske; ej heller, därest boningshuset är av sådan beskaffenhet eller i sådant skick, att det icke kan anses lämna brukaren och hans familj en nöjaktig bostad. I såväl ensittarlagen som lagen om försäljning av kyrklig jord stadgas viss värderelation mellan byggnaderna och jorden såsom korrektiv mot att lösningsrätten kommer att avse alltför stora fastigheter. En motsvarande bestämmelse lärer emellertid i förevarande fall icke vara nödig, då, såsom förut är nämnt, de sakkunniga föreslagit, att såsom bostadslägenhet ej får betraktas fastighet, vilken är av den storlek^ att därå kunna födas två kor. Tydligt är, att hembud icke bör ske, då fråga är om en del av en fastighet och denna ej kan frånskiljas utan men för huvud fastigheten. Sådant men kan givetvis vara av olika art. Såsom exempel må nämnas, att området i fråga ligger inne uti huvudgårdens åkermark eller att det ligger alldeles invid huvudgårdens gårdsplan. Ä r området däremot beläget utmed allmän väg, som löper genom huvudgårdens inägor, torde områdets frånskiljande näppeligen i regel kunna anses medföra något sådant men, som här avses, även om området på tre sidor stöter till huvudgårdens åkerskiften.

99 Hembud bör ej heller äga rum, därest särskilda omständigheter föreligga, vilka prövas böra utgöra hinder för hembud. Något närmare bestämmande av vad som skäligen bör hänföras till dylika särskilda omständigheter, hava de sakkunniga ansett ej kunna givas. Såsom exempel därpå må anföras, att inlösen skulle medföra mera avsevärd olägenhet för det allmänna samt att brukaren förverkat sin nyttjanderätt eller gjort sig skyldig till olovlig skogsavverkning. Vidare kan nämnas, att innehavaren av lägenheten utan kronans tillstånd bebyggt densamma i tydlig avsikt att därigenom bereda sig hembudsrätt. De sakkunniga förbise ingalunda, att genom en bestämmelse av så allmän innebörd som den nu angivna hembudsrätten i viss mån blir svävande. Detta torde dock ej kunna frånkommas. Jämfört med vad nu gäller, synes de sakkunnigas förslag likväl äga det ej oväsentliga företrädet, att därest ovan omförmälda förutsättningar i fråga om områdets bebyggelse föreligga, det fordras ett påvisande av »särskilda omständigheter» för att hembud icke skall ske. Liksom vid den under 1) omförmälda gruppen synes även vid nu ifråga- Upplåtelsevarande grupp det böra stå den hembudsberättigade öppet att själv välja sättet ormenför upplåtelsen, därest olika sätt kunna ifrågakomma. Sålunda bör tomträtt kunna komma till användning, i fall fråga är om tomt å område, som blivit i vederbörlig ordning planlagt för bebyggande. Skall området förvärvas med äganderätt, bör vid köpeskillingens bestäm- Hembudssummande göras avdrag från saluvärdet för förbättring, som nyltjanderättshavaren m a n V1 op ' eller föregående nyttjanderättshavare, vars rätt övergått å denne, vidtagit utan att kunna anses gott g jord därför. Uti förevarande fall synes det nämligen skäligt, att hänsyn tages jämväl till andra jordförbättringar än dem, som enligt vad de sakkunniga här ovan under 1) omförmält böra beaktas vid inlösen av arrendejordbruk. Att i detta avseende uppställa strängare regler i fråga om kronans jord än som gälla enskild och ecklesiastik jord, torde ej heller vara lämpligt. Finnes å marken kronan tillhörig byggnad, bör hembudet innefatta jämväl inlösen av denna efter dess uppskattningsvärde. Skall området upplåtas under tomträtt, bör upplåtelsen ske på därom stad- Hembud med gade villkor och mot fastställd avgäld. tomtratt.

B. Hembud till ägare av angränsande ofullständigt jordbruk för komplettering av detta. 1925 års kolonisationssakkunniga hava i sitt betänkande upptagit fråga om 1925_ års ko»tilläggskolonisation». Härmed hava de sakkunniga avsett förbättring och gål^wwnioa ändamålsenlig utveckling av sådana ofullständiga jordbruk, som huvudsakligen på grund av ringa areal åker eller kultiverad betesmark eller annan produktiv jord icke giva erforderlig utkomst av jordbruket. De sakkunniga hava fäst stor vikt vid främjandet av dylik verksamhet, som i stort sett tjänade samma syften som åtgärder för bildande av nya jordbruk men ofta kunde ske på en enklare och naturligare väg.

100 Om tilläggskolonisationens följande.

betydelse hava de sakkunniga anfört i huvudsak

I riket funnes ungefär 120 000 jordbrukslägenheter, där åkerarealen icke överstege 2 hektar samt nästan lika många, där arealen odlad jord växlade mellan 2 och 5 hektar. Ungefär 93 000 brukningsdelar hade en åkerareal mellan 5 och 10 hektar. Många av dessa talrika små jordbruk, särskilt tillhörande de två först nämnda storleksklasserna, vore i trängande behov av förbättring och utveckling. Genom lämplig utvidgning bortfölle åtskilliga av de olägenheter, som kunde vara förenade med alltför små jordbruk, såsom att bättre proportion ernåddes mellan byggnadskapital och jordvärde, att dragarfrågan kunde ordnas på ett lämpligare sätt och jordbruksredskapen bättre utnyttjas. De minsta jordbruken lämnade merendels ej tillräcklig utkomst åt familjen. Extra arbetsförtjänster måste — i konkurrens med andra arbetare — sökas å den vanliga arbetsmarknaden. På grund av att arbetsbesparande hjälpmedel och arbetsmetoder knappast kunde komma till användning vid de minsta jordbruken, bleve det ekonomiska utbytet i många fall mindre tillfredsställande i förräntningshänseende. Bland innehavarna av de allt för små jordbruken torde det ock vara en allmänt utbredd uppfattning, att det för dem skulle vara av stor betydelse, om de på ett eller annat sätt kunde utvidga sina jordbruk. Dessa små jordbruk erbjöde i många fall en utmärkt utgångspunkt för vidgad kolonisation på naturlig väg genom ökat utnyttjande av den produktiva jorden. De sakkunniga hava ansett, att verksamhet för förbättring och utveckling av ofullständiga jordbruk borde åsyfta, att tillskottsjord anskaffades till de för små jordbruken, att kredit bereddes innehavarna för tillskottsjordens förvärv och för den sålunda vidgade eller förutvarande arealens tillgodogörande genom odling eller andra kulturåtgärder eller genom åbyggnadernas på grund härav eventuellt behövliga till- eller ombyggnad ävensom alt direkt ekonomisk hjälp lämnades innehavarna till uppmuntran och underlättande av dylika nyttiga arbeten. Statens medverkan härvid borde ske i omedelbar anslutning till egnahemsverksamheten i övrigt. 1928 års I proposition angående den statsunderstödda egnahemsverksamheten till 1928 grunder för år8 riksdag har Kungl. Maj :t i allt väsentligt anslutit sig till de sakkunnigas understödda förslag rörande tilläggskolonisationens befrämjande. Riksdagen har bifallit egnahems- propositionen. heten. Enligt de grunder, som sålunda antagits, avser den statsunderstödda jordförmedlings- och jordanskaffningsverksamheten bland annat att underlätta för härtill lämpliga jordsökande personer att förvärva jord till utveckling av ofullständiga jordbruk. Sålunda kan genom denna verksamhet ofullständigt jordbruk, som huvudsakligen på grund av ringa areal åker, kultiverad betesmark eller för dessa ändamål lämplig oodlad jord icke giver brukaren erforderlig utkomst av jordbruket, tilläggas ytterligare jord, så att därigenom om möjligt uppstår bärkraftigt jordbruk, varav brukaren med familj erhåller bärgning och sysselsättning. Vidare få egnahemslån utlämnas jämväl för utvidgning och förbättring av jordbrukslägenhet, som sökanden redan innehar, till ett mera bärkraftigt jordbruk, så ock för bostadslägenhets omläggning till jordbrukslägenhet. Sådant lån, s. k. tilläggslån, må beviljas under förutsättning, att låntagaren innehar ett jordbruk eller annan mindre lägenhet av den art, att

101 han huvudsakligen på grund av jordbrukets eller lägenhetens ringa areal icke av jordbruket kan erhålla erforderlig utkomst, att han vinnlagt sig om nöjaktig skötsel av sitt äldre jordbruk, att han åsyftar att genom förvärv och tillgodogörande av lämplig jord, avsedd att tilläggas lägenheten (tillskottsjord) i väsentlig grad utvidga och förbättra lägenheten till större bärkraft i jordbrukshänseende, samt att värdet av fastigheten, efter förvärvet av tillskottsjorden och härav möjligen föranledda byggnads- och förbättringsarbeten, icke överstiger maximivärdet för jordbrukslägenhet. Kronojordsakkunniga behjärta till fullo detta spörsmål. I likhet med kolo- Kronojordnisationssakkunniga anse även kronojordsakkunniga, att utveckling av ofull- sakkunniga. ständiga jordbruk till större bärkraft är en angelägenhet av synnerlig vikt. Vid de upplåtelser från kronans domäner, som statsmakterna kunna komma ättbesluta för egnahemsändamål, bör tydligen icke denna fråga förbises. Enligt vad de sakkunniga hava sig bekant, hava upplåtelser av kronojord redan tidigare vid flera tillfällen skett för komplettering av mindre bärkraftiga jordbruk. I grunderna torde därför böra upptagas bestämmelse, att därest enskild ägare av jordbruk, vilket är av den beskaffenhet, att brukaren icke kan därav erhålla sin huvudsakliga bärgning, önskar för fullständig ande av detsamma förvärva viss kronan tillhörig jord, som lämpligen kan sammanläggas därmed, denna jord må kunna hembjudas honom mot köpeskilling, ef understigande det åsatta saluvärdet. Såsom villkor för dylikt hembud torde dock böra stadgas, att genom sammanläggningen icke bildas ett större jordbruk än att detta kan betraktas såsom en jordbruksegnahemslägenhet. Hembud, som nu sagts, bör jämväl kunna ske, därest enskild ägare av bostadslägenhet vill omlägga denna till jordbrukslägenhet.

C. Tillvägagångssättet vid hembud. Enligt gällande upplåtelsegrunder avgöres icke ['rågan, huruvida hembud Kronojordskall ske eller ej, i samband med att Kungl. Maj:t fattar beslut om upplåtelse s a k k u n n i ^ av egendomen utan först därefter av länsstyrelsen. Över länsstyrelsens beslut Besluf om lar klagan loras hos Kungl. Maj it. Det synes de sakkunniga vara både enklare och ändamålsenligare, att denna fråga vinner sitt slutliga avgörande samtidigt med att beslut fattas om egendomens upplåtande. Förslaget är avfattat i enlighet härmed. Till grund för bedömande av frågan bör ligga uttalande av uppskattnings- Uppskattmännen vid uppskattningsförrättningen. Dessa böra således i sitt utlåtande JSSSSRl upptaga samtliga pa denna iraga inverkande omständigheter. Är fråga om arrendejordbruk, bör angivas, huru lång tid arrendatorn oeh före honom medlemmar av hans eller hans hustrus släkt innehaft egendomen, huruvida egendomen därunder väl hävdats, ävensom i vad mån särskilda omständigheter anses böra föranleda till att hembud icke bör äga rum. Anser uppskattningsnämnden i fråga om torp eller annan lägenhet, som brukas för sig, hembud böra ske, oaktat brukaren och hans eller hans hustrus släkt icke innehaft

102 lägenheten under tio år, skola skälen härför angivas. Slutligen skall angivas, huruvida och till vilket belopp avdrag för förbättringar må ske från saluvärdet enligt vad ovan under A l ) är sagt. Där fråga är om bostadslägenhet, skall nämnden först och främst anteckna, huruvida det å området befintliga, nyttjanderättshavaren tillhöriga boningshuset är avsett för stadigvarande bruk och kan anses lämna nöjaktig bostad åt honom och hans familj. Vidare skall anmärkas, huruvida markens frånskiljande anses medföra men för huvudgårdens bruk eller eljest särskilda omständigheter föreligga, på grund varav hembud anses icke böra äga rum. Slutligen skall verkställas saluvärdering av marken och de kronan tillhöriga byggnaderna för sig ävensom särskild uppskattning av värdet av förbättring, därför avdrag skall ske från saluvärdet på sätt ovan under A 2) är nämnt. Den, som är berättigad till hembud, tillkallas och erhåller del av de förändringar i ägoområdet, som äro ifrågasatta, det saluvärde eller den avgäld samt de villkor i övrigt, som föreslås. Såsom förut är nämnt, bör han vidare tillfrågas, huruvida han önskar få upplåtelse med äganderätt eller åborätt eller tomträtt. Väljer han ett annat upplåtelsesätt än i domänstyrelsens förordnande angivits och kan sådant upplåtelsesätt vinna tillämpning, åligger det uppskattningsnämnden att verkställa uppskattning ej mindre för upplåtelse i enlighet med förordnandet än även för upplåtelse under den rätt, den hembudsberättigade begärt. Slutligen bör nämnden avgiva eget yttrande rörande vilken upplåtelseform bör tillämpas. Framställer vid uppskattningsförrättningen enskild ägare av jordbruk begäran att för tilläggskolonisation få förvärva viss jord, bör det åligga uppskattningsnämnden att undersöka och i protokollet anmärka de omständigheter, som kunna inverka på denna fråga. E t t förhållande, som därvid tydligen bör komma i betraktande, är huruvida jorden kan avskiljas utan men för jordbruket å den huvudgård, vartill jorden hör. Vidare bör det åligga nämnden att verkställa vederbörlig saluvärdering av jorden. DomänstySedan nämndens utlåtande inkommit till domänstyrelsen, bör denna yttra rd Kun l s i S angående frågan om hembud i samband med övriga upplåtelsen beröranMaj:ts be- de frågor. Det slutliga avgörandet bör, såsom redan är nämnt, tillkomma med K - Kungl. Maj:t, eventuellt efter riksdagens hörande. Av vikt är, att i beslutet budsfrågor, angives det lagrum, enligt vilket hembud skall ske. Olika regler gälla nämligen angående köpeskillingens erläggande i de särskilda fallen; och länsstyrelsen, vilken det åligger att fastställa betalningsvillkoren, torde mången gång svårligen kunna göra detta utan en dylik anvisning. Delgivning Har i nu nämnd ordning beslutats hembud till viss person, bör det åligga aV e he mbud°m länsstyrelsen att delgiva denne beslutet. Därvid synes i huvudsak kunna förfaras på samma sätt nu är stadgat. Länsstyrelsen skall sålunda förelägga vederbörande att inom trettio dagar efter erhållen del av föreläggandet inkomma med förklaring, huruvida han vill antaga hembudet. Föreläggandet bör innehålla nödiga upplysningar om köpesumman eller, där fråga är om upplåtelse under åborätt eller tomträtt, den fastställda avgälden, övriga villkor, som fastställts för upplåtelsen, dagen för tillträdet, meddelande, att köparen ensam

103 skall vidkännas lagfartskostnaden och andra med köpet förenade utgifter, ävensom upplysning, att antagande av hembud skall avfattas skriftligen och innehålla uppgift, på vilket sätt hembudstagaren önskar erlägga köpeskillingen, samt förses med intyg av två personer om hembudstagarens egenhändiga underskrift. Bestämmelser uti ifrågavarande avseende torde böra intagas bland tillämpningsföreskrifterna. Antages hembudet, utfärdar länsstyrelsen omedelbart nödiga upplåtelsehand- Upplåtelsen. lingar. Varder hembud ej antaget, har länsstyrelsen att skyndsamt anmäla förhål- Förf ar anlandet till domänstyrelsen. Å denna bör det ankomma att avgöra, huruvida ^ ej an_ egendomen skall utbjudas i allmänna marknaden enligt gällande regler eller om tages. den skall disponeras på annat sätt. Härigenom öppnas möjlighet för styrelsen att ordna så, att en skötsam och ordentlig brukare icke behöver lämna egendomen utan kan få kvarsitta såsom arrendator.

104 KAP. IX.

Kvalifikationer för köpare av egnahemslägenhet. Gällande be- Enligt gällande bestämmelser om egnahemsupplåtelser från kronoegendom fordras vissa kvalifikationer hos köparen för köp av egnahemslägenhet. Dessa kvalifikationer överensstämma i huvudsak med dem, som gälla för erhållande av egnahemslån. Sålunda stadgas, att till köpare av egnahemslägenhet må antagas allenast mindre bemedlad eller obemedlad, som gjort sig känd för arbetsamhet, sparsamhet, nykterhet och hederlig vandel samt, vad jordbrukslägenhet angår, äger förutsättningar för drivande av ett mindre jordbruk. Vidare föreskrives, att lägenhet, där ej särskilda skäl därtill föranleda, ej må upplåtas till den, som redan äger eller under åborätt innehar fast egendom av den storlek, att därå kan födas en familj, samt att ej mer än en lägenhet må upplåtas till samma person. De 1928 an- I de vid riksdagen 1928 antagna bestämmelserna om den statsunderstödda tagna be- egnahemsverksamheten, vilka träda i kraft den 1 januari 1929, hava gjorts enna om egna- dast mindre väsentliga avvikelser från de nu stadgade villkoren för erhålhemslån. ] a n c i e a v egnahemslån. I enlighet med 1925 års kolonisationssakkunnigas förslag har sålunda den övre åldersgränsen, vilken ej ägt sin motsvarighet bland bestämmelserna om kvalifikationer för köpare av egnahemslägenhet å kronojord, borttagits. Den undre åldersgränsen, 21 år, vilken ej heller finnes upptagen bland nyssnämnda bestämmelser, har däremot bibehållits. Vidare har föreskriften att egnahemslån endast må utlämnas till »mindre bemedlade arbetare eller med dem likställda personer» uteslutits. Bestämmelsen, att sådant lån ej må tilldelas annan än »den som visserligen ej saknar medel att i någon mån bidraga till genomförande av med lånet avsett företag men är i behov av kraftigt bistånd härför», har ansetts i förevarande avseende vara till fyllest. Kronojord- Vid kronojordsakkunnigas enquéte har i allmänhet icke gjorts någon erinran sakkunnigas m o ^ n u g-ällande bestämmelser angående egnahemsköpares kvalifikationer. EnC /i (jf it c t C

dast tva myndigheter hava framställt vissa önskemål. Sålunda har anförts av Länsstyrelsen i Kristianstads län: »Beträffande försäljning av bostadslägenheter å ort, där ett tätare bebyggande kan förväntas, är det för det blivande samhället helt naturligt av stor vikt, att personer, som icke kunna inrangeras under kategorien obemedlade eller mindre bemedlade, kunna sättas i tillfälle att förvärva sådan tomt icke blott för bostadsändamål utan även för uppförande av mindre industriella anläggningar. En ändring i bestämmelserna härutinnan synes länsstyrelsen synnerligen önskvärd.»

105 Domänintendenten i sagda län: Denna bestämmelse borde, när det gäller tomter, ändras så, att då länsstyrelsen en eller två gånger utbjudit tomten utan att finna köpare bland dem som avses i nuvarande författningen, länsstyrelsen måtte till köpare kunna antaga även bemedlade personer. Genom sådan anordning skulle tomtförsäljning i större utsträckning kunna ske. I fråga om gällande bestämmelser i förevarande ämne hava kronojordsak- Kronojordkunniga icke funnit anledning att föreslå ändring annat än i två avseenden. sakkunniga. Enligt de sakkunnigas uppfattning är sålunda uttrycket »mindre bemedlade eller obemedlade» icke fullt lämpligt. Såsom de sakkunniga komma att här nedan närmare utveckla, finna de sakkunniga ej anledning att frångå den nu gällande principen, att den person, som bör komma i åtnjutande av bistånd från det allmännas sida vid bildandet av eget hem, måste kunna själv i någon mån bidraga till det egna hemmets förvärvande. Härmed överensstämmer ej att benämna honom »obemedlad». I de sakkunnigas förslag har därför detta ord utgått. Vidare hava de sakkunniga ansett, att då fråga är om bostadslägenheter, icke obetingat skulle behöva fordras, att köparen vore »mindre bemedlad». I vissa trakter torde icke annan tomtmark stå att förvärva för bebyggande än kronans. Att i dessa trakter helt utestänga alla dem, som icke äro mindre bemedlade, från att kunna förvärva tomtmark för skapandet av ett eget hem, vore tydligen icke tillfredsställande. Med hänsyn härtill synes de sakkunniga det böra lämnas Kungl. Maj:t öppet, att där anledning därtill föreligger, förordna, att bostadslägenhet må försäljas jämväl till annan än den, som är mindre bemedlad.

106 K A P . X.

Försäljningssättet. Historisk Genom 1874 års brev föreskrevs, att försäljning av kronoegendom, vilken aällande°be- u ^ a n riksdagens vidare hörande finge äga rum, skulle ske på offentlig auktion ntämmelser, till den högstbjudande under villkor bland andra, att högsta budets antaglighet 1874 års brev. skulle underställas Kungl. Maj :ts prövning. Dessa bestämmelser äga alltjämt tillämpning vid försäljning av annan egendom än egnahemslägenheter. Auktionen hålles inför länsstyrelsen eller den kronobetjänt, som av länsstyrelsen därtill förordnas. Ri ^dagen j ) a proposition vid riksdagen 1891 första gången framlades med förslag till styckning och försäljning av vissa jordbruksdomäner i syfte att åt mindre bemedlade eller obemedlade bereda tillfälle att bilda egna jordbruk, förordades jämväl auktionsförfarande i fråga om försäljning till annan än hembudsberättigad. Riksdagen ansåg sig emellertid böra tillse, huruvida icke även vid andra tillfällen än då fråga vore om försäljning till heinbudsberättigad, auktion kunde undvikas. I enlighet med vad Kungl. Maj:t föreslagit, syntes vid den uppskattning av kronoegendom, som före dess försäljning eller förnyade utarrendering skulle äga rum', böra, jämte förslag till styckning och avsöndring, verkställas uppskattning å de till styckning eller avsöndring ifrågakommande lägenheterna; och därest sedermera anbud inom viss förut kungjord tid erhölles å sådan lägenhets inköpande för det uppskattade försäljningsvärdet, ansåg riksdagen köpeanbudet böra, därest i övrigt ej hinder mötte, antagas; och skulle lägenheten följaktligen ej heller i detta fall komma att å auktion utbjudas. Först om anbud ej erhölles under hand, skulle auktion komma till användning. Riksdagen Vid avlåtande av proposition angående förändrade grunder för upplåtelser åt mindre bemedlade eller obemedlade från vissa kronoegendomar till riksdagen år 1909 framhöll föredragande departementschefen följande: Härvid framställde sig först frågan, om ej den dittills tillämpade ordningen för upplåtelserna borde ändras så till vida, att underhandsupplåtelse bleve det sätt, som så gott som uteslutande komme till användning. Departementschefen förklarade sig till alla delar i detta hänseende dela deras mening, som ansåge, att uti den dåvarande ordningen, enligt vilken anbud ined all makt skulle sökas framkallat, så snart beslut om upplåtelsen fattats, låge ett av de största felen hos det tillämpade systemet. Sålunda borde bestämmelsen, att i fråga om lägenheter, som ej skulle hembjudas, auktionsförfarandet omedelbart skulle tillgripas, om ej anbud under hand kunde erhållas, utgå. Förfarandet borde i stället ordnas på följande sätt. Vid inträffande arrendeledigheter skulle i sam-

107 ma ordning som dittills styckningsförslag upprättas och saluvärde samt även arrenclevärde åsättas de till försäljning avsedda lägenheterna. Därvid torde möjligen eventuella spekulanter böra lämnas tillfälle att inställa sig och bevaka sina intressen. Sedan styckningsförslaget vunnit vederbörligt gillande, skulle man skrida till lägenheternas upplåtande. Först borde därvid utbud ske till försäljning under hand. Kunde i denna ordning anbud ej erhållas, borde det åligga domänstyrelsen att utarrendera de osålda lägenheterna på viss kortare tid för att sedan börja på nytt med deras utbjudande. Arrendetiden vid sistnämnda slag av arrenden borde få av domänstyrelsen bestämmas efter omständigheterna, så att så vitt möjligt å varje ort alla år med inräknande av under året nytillkomna lägenheter ett lämpligt antal lägenheter funnes att köpa. Dessa borde för varje år genom kungörelser och annonser utbjudas till försäljning och få av länsstyrelsen försäljas i den mån köpare erbjöde sig. Först sedan utbud sålunda skett ett flertal gånger, borde det komma i fråga att försälja en lägenhet å auktion; dock att auktionsförfarandet liksom ditintills skulle komma till användning i de fall, då det gällde att skilja mellan flera lika antagliga anbud. Emellertid borde uppenbarligen Kungl. Maj :t vara oförhindrad att. där försäljning under hand icke kunnat ske, förordna, att lägenheten i stället för att försäljas skulle ånyo förenas med den fastighet, från vilken den avskilts, därest eljest förhållandena medgåve det. — Det sålunda av Kungl. Maj:t föreslagna försäljningssättet av lägenheter vann riksdagens gillande. I det betänkande, som av de s. k. 1911 års egnahemssakkunniga avlämnades 1911 års den 31 december 1912 angående upplåtande av egnahemslägenheter från vissa ^unn^a 3 kronoegendomar, framhölls bland annat: I vissa till de sakkunniga ingivna yttranden hade förordats, att lägenhet, som icke skulle hembjudas viss person, borde omedelbart utbjudas å offentlig auk-i tion. Såsom skäl för sistnämnda förfarande hade anförts, att den allmänhet, för vilken ifrågavarande upplåtelser vore avsedda, hade svårt att fatta bestämmelserna rörande skriftliga anbuds ingivande och ofta härigenom avhölles från att inlämna anbud, varemot auktion vore ett åtkomstsätt, som för spekulanter vore något alldagligt, naturligt och påtagligt. Vidare hade framhållits, att större reda i hithörande förhållanden skulle vinnas, därest förfaringssättet med anbuds ingivande upphörde och offentlig auktion holies, i likhet med vad som skedde vid försäljning av annan kronojord. Ehuru de nu anförda skälen för auktionsförfarandet måste tillmätas en ganska stor betydelse, kunde det dock enligt de sakkunnigas uppfattning icke förnekas, att infordrandet av anbud hade det stora företrädet, att härigenom utbjudandet av lägenheter komme att jämnare motsvara efterfrågan därå. Upplåtandet av lägenheter behövde nämligen under sådana förhållanden icke forceras, vilket i viss mån alltid skedde vid auktionsförfarandet. Tillvägagångssättet med anbuds ingivande medförde därjämte den fördelen, att även längre bort boende personer kunde utan olägenhet uppträda såsom spekulanter, under det: att vid auktionsförfarandet spekulanterna i de flesta fall torde komma att inskränkas till de mera närboende. Då anbud ingåves, funnes dessutom större möjlighet att taga hänsyn till anbudsgivarnas lämplighet. Starka skäl syntes därför de sakkunniga föreligga för bibehållande av förfarandet med anbuds ingivande. — De sakkunniga anförde vidare: Att, såsom för närvarande vore föreskrivet, infordra anbud å lägenhet ända till tre gånger med en kortare arrendetid emellan varje gång, funne de sakkunniga icke längre vara behövligt, sedan jordförmedlingsbyråer numera inrättats i åtskilliga län. Det syntes de sakkunniga lämpligare, att, därest anbud å till försäljning utbjuden lägenhet icke inkomme, densamma finge genom jordförmedlingsbyrå utbjudas till salu under viss, av Kungl. Maj:ts befallningsha-

108 vande bestämd tid, och att, i händelse även detta förfarande visade sig resultatlöst, lägenheten finge efter Kungl. Maj:ts prövning antingen läggas åter till stamfastigheten eller försäljas å auktion till den högstbjudande eller utarrenderas på kortare tid och härunder ånyo utbjudas till försäljning genom jordförmedlingsbyrå. Domänstyrel- I avgivet yttrande biträdde domänstyrelsen egnahemssakkunnigas förslag uti sen 1913. n u ifrågavarande hänseende. Riksdagen I den proposition i ämnet, som förelades riksdagen 1913, bibehölls också i huvudsak det år 1909 antagna försäljningssättet för egnahemslägenheter. Egnahemssakkunnigas förslag om anlitande av jordförmedlingsbyråer vid utbjudande till försäljning av lägenheter, å vilka antagliga anbud icke avgivits, ansåg departementschefen tilltalande. Uttryckligt stadgande i sådan riktning syntes dock icke böra meddelas, ty dels funnes icke jordförmedlingsbyråer i alla län och dels syntes även andra sätt för dylika lägenheters utbjudande böra kunna komma i fråga. — Riksdagen biträdde uti ifrågavarande avseende propositionen. Vid den omarbetning 1913 års grunder sedermera undergått har försäljningssättet bibehållits oförändrat. KronojordI sin enquéte hava kronojordsakkunniga framställt ^ fråga, huruvida gällande sakkunnigas föreskrifter om sättet för infordrande och avgivande av anbud å till försäljning enquéte. . . . . „ , . ,, -. beslutad egendom givit anledning till erinran. Denna fråga har i allmänhet besvarats nekande. Endast helt få erinringar hava framställts. Sålunda har länsstyrelsen i Malmöhus län framhållit, att den ordning för infordrande av anbud å auktion, som är föreskriven i brevet den 29 maj 1874, vore tung och obekväm. De till försäljning avsedda områdena hade i vänligordning saluvärclerats. Vid sådant förhållande och under förutsättning, att ett avgivet anbud uppginge till eller överstege åsätt saluvärde, syntes knappast anledning förefinnas att tillämpa annan ordning för köps avslutande, än som funnes föreskriven i egnahemsförfattningarna. Hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Kristianstads län har erinrat, att om å statens domäner skulle drivas en mera betydande egnahemsförsäljning, så borde styckning och försäljning måhända ske under något mera smidiga former än nu. Därvid syntes det system med mera personlig kontakt mellan köpare och representant för säljare, som väl organiserade egnahemsföreningar använde, förtjäna beaktas. Hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Jämtlands län: »Samverkan med egnahemsnämnden bör äga rum på det sätt, att omedelbar underrättelse angående försäljningen lämnas till nämnden.» KronojordEhuru det utan tvivel vore önskligt, att enhetliga bestämmelser kunde vinna sakkunniga, tillämpning i fråga om all försäljning av kronojord, anse kronojordsakkunniga det likväl vara ofrånkomligt, att framdeles liksom hitintills i viss mån olikartade regler uppställas beträffande upplåtelser för egnahemsändamål och övriga försäljningar. De sociala hänsyn, som vid de förstnämnda upplåtelserna kräva ett vidsjmt beaktande, föranleda nämligen till att icke blott i fråga om köpeskillingens betalning utan även rörande själva sättet för upplåtelsen andra regler måste gälla vid dessa upplåtelser än vid de försäljningar, där övervägande ekonomiska synpunkter böra vara avgörande. Tydligt är, att försäljning företrädesvis bör ske för egnahemsändamål.

109 Å Försäljning för egnahemsändamål. Rörande sättet för försäljning av egnahemslägenheter anse de sakkunniga Utbud under hand det icke kunna komma i fråga att frångå det nu tillämpade förfarandet med ' utbud under hand och återvända till auktionsförfarandet. De skäl, som av 1911 års egnahemssakkunniga anförts till stöd för försäljning under hand och som i det föregående återgivits, kunna kronojordsakkunniga biträda. Härutöver vilja de sakkunniga framhålla, att statens intresse vid ifrågavarande försäljningar icke bör vara inriktat på att med alla till buds varande medel framtvinga det högsta möjliga priset för jorden. Avsikten bör fastmera vara att möjliggöra för därtill lämpliga personer att förvärva egnahemslägenheter till skäligt pris. Särskilt då fråga är om bildandet av nya jordbruk, torde det ligga synnerlig vikt uppå att köpeskillingen ej sättes högre än jordbruket kan bära. Det vore mot ifrågavarande försäljningars syfte direkt stridande att uppdriva försäljningspriset utöver det värde, jorden vid en opartisk och objektiv värdering befinnes äga. Enligt de sakkunnigas mening bör således egnahemslägenhet utbjudas till försäljning under hand mot en köpeskilling, ej understigande det därå satta saluvärdet. Avgiva två eller flera personer, som uppfylla de för köpare av egnahemslä- Flera anhu(l genhet föreskrivna kvalifikationerna, anbud, som uppgå till minst det åsatta saluvärdet, skall enligt nu gällande bestämmelser företrädet dem emellan avgöras efter auktion. Av skäl, som ovan anförts, finna de sakkunniga, att auktion ej heller i detta fall bör äga rum. I likhet med vad för närvarande är stadgat för det fall att antagliga anbud å övertagande av utbjuden åbolägenhet avgivas av flera behöriga personer, anse de sakkunniga, att företrädet emellan anbudsgivarna bör avgöras i första hand efter omprövning av deras allmänna lämplighet och, om även härutinnan föreligga lika förhållanden, med hänsyn tagen till anbuds givarnas behov att erhålla egnahemslägenheten. Vid prövningen av anbudsgivares allmänna lämplighet torde, då fråga är om jordbruksfastighet, uppmärksamhet även böra ägnas åt hustruns förutsättningar att biträda mannen i jordbruket. De sakkunniga förbise ingalunda, att understundom svårighet kan möta att enligt angivna regler avgöra företrädet mellan två anbudsgivare. Då emellertid, såsom nedan närmare omförmäles, egnahemsnämnden i orten, vilken får förutsättas äga en omfattande personkännedom, har att yttra sig angående anbudsgivarnas kompetens och jämväl i övrigt biträda vid ifrågavarande försäljningar, ssmes man icke böra tillmäta denna omständighet alltför stor betydelse. De sakkunniga föreställa sig, att i tvivelaktiga fall frågan kommer att vinna en praktiskt tillfredsställande lösning därigenom, att annan fastighet genom egnahemsnämndens försorg anvisas endera av de jordsökande. Utbud och försäljning av egnahemslägenhet ske enligt nu gällande bestäm- Utbud bör melser genom länsstyrelsens försorg. Detta sammanhänger med att den lokala fgnafomTförvaltningen av kronans jordbruksdomäner sedan gammalt ankommit å läns- nämnden, styrelserna. De sakkunniga vilja väl ej bestrida, att många länsstyrelser visat TaTavSas stort intresse och nedlagt ett förtjänstfullt arbete i fråga om egnahemsförsälj- av länsstyrelsen.

110 ningar från kronans jordbruksdomäner, men det torde likväl icke kunna frånses, att länsstyrelsernas befattning med ifrågavarande ärenden av huvudsakligen jordbruksteknisk och praktisk art mången gång burit prägeln av en övervägande formell behandling, som ej varit till gagn för saken. Tydligt är också, att hos länsstyrelsen näppeligen kan finnas den personkännedom, som uti dessa ärenden är önskvärd hos jordförmedlaren, och att ej heller med det nuvarande systemet den personliga kontakt mellan köparen och säljaren kan vinnas, vilken erfordras för att den jordsökande allmänheten med förtroende skall omfatta detsamma. De mångahanda göromål, varmed länsstyrelserna äro överhopade, i förening med brist på tillräckliga arbetskrafter hos dem, hava dessutom understundom föranlett, att försäljningsfrågorna icke kunnat vinna en så skyndsam handläggning, som varit önskvärd. Med hänsyn härtill hava cle sakkunniga undersökt möjligheten att frigöra länsstyrelserna från befattningen med dessa frågor. Bland annat hava de sakkunniga övervägt, huruvida icke det kunde uppdragas antingen åt egnahemsnämnden eller domänintendenten att för kronans räkning omhänderhava ifrågavarande försäljningar. Emellertid synes ingendera av dessa besitta de rent juridiska betingelser, som erfordras för avslutande å kronans vägnar av köpeavtal samt ombesörjande av andra med försäljningen sammanhängande formaliteter. Ej heller hava de sakkunniga funnit lämpligt, att övervakandet av köpevillkorens fullgörande lägges varken å egnahemsnämnden eller å domänintendenten. Härtill kommer, att enligt åborättslagen det tillkommer länsstyrelsen att träffa avtal om kronojords upplåtande under åborätt samt hava tillsyn över upplåten jord. Det vore tydligen mindre tilltalande, att så likartade upplåtelser från kronans jordbruksdomäner som åborättsupplåtelser och egnahemsförsäljningar komme att handhavas av olika organ. Med hänsyn härtill och då en ändring uti ifrågavarande hänseende av den blott, två år gamla åborättslagen icke ansetts böra ifrågakomma, hava de sakkunniga stannat vid att förorda, att försäljningen av egnahemslägenheter fortfarande må ankomma på länsstyrelsen, därvid de sakkunniga dock funnit vissa modifikationer böra vidtagas i den nu gällande ordningen. Enligt de sakkunnigas mening torde en väsentlig fördel vinnas, om länsstyrelsen vid försäljning av egnahemslägenheter äger påräkna biträde av egnahemsnämnden. Sålunda anse de sakkunniga anskaffandet av köpare och de förberedande underhandlingarna med honom böra uppdragas åt egnahemsnämnden. Denna nämnd får efter den beslutade omorganisationen antagas äga god kännedom om jordsökande. Genom ombud och kommittéer i orterna kommer nämnden att stå i intim kontakt med dem, som önska förvärva egnahemslägenheter. Hos nämnden skall föras en särskild förteckning över inkomna jordansöknmgar. Egnahemsnämnden torde sålunda få anses äga de bästa förutsättningar för att kunna anvisa lämpliga köpare till av kronan saluhållna egnahemslägenheter. Genom egnahemsorganisationens medverkan kan dessutom en mera personlig kontakt mellan spekulanter och representanten för kronan-säljaren erhållas än som med den nu tillämpade ordningen för försäljningen är möjlig. E n viktig faktor är också, att egnahemsnämnderna och deras ortsrepresentanter åt-

Ill njuta allmänhetens förtroende. Mångenstädes har allmänheten redan vant sig vid att i frågor om förvärv av egnahemslägenheter hänvända sig till dessa. Efter den beslutade omorganisationen av egnahemsrörelsen torde sådan hänvändelse säkerligen bliva regel. Men egnahemsnämndens medverkan vid ifrågavarande försäljningar bör ej begränsas till underhandling med spekulanter och mottagandet av anbud å utbjudna egnahemslägenheter. Nämnden bör också avgiva yttrande rörande anbudsgivares lämplighet och, om flera antagliga anbud å samma lägenhet avgivits, rörande företrädet dem emellan. Den slutgiltiga prövningen av anbuden bör emellertid ankomma å länsstyrelsen liksom ock utfärdandet av köpehandlingar. För ovan nämnda medverkan torde egnahemsnämnderna böra tillerkännas viss gottgörelse av kronan. Lämpligen kan denna gottgörelse bestämmas till en procent å köpeskillingen för varje lägenhet, som genom nämndens medverkan försäljes. Räkning härå bör kvartalsvis ingivas till domänstyrelsen. I överensstämmelse med vad nu gäller, torde anbud å egnahemslägenheter Tid och sätt böra avfattas skriftligen. Då företrädet mellan anbudsgivarna icke avgöres för av9ivanefter budens storlek, torde icke behöva fordras, att anbuden äro förseglade. Vid anbuds avfattande äger den jordsökande påfordra biträde av egnahemsnämnden eller dess ortsrepresentanter. Någon viss tid, inom vilken anbud skola vara ingivna vid äventyr att de eljest icke vinna beaktande, synes icke böra fastställas. För att bereda spekulanter erforderlig betänketid och tillfälle att närmare bese lägenheten synes emellertid böra meddelas föreskrift, att inkomna anbud icke få företagas till prövning förr än viss tid, förslagsvis fjorton dagar, förflutit efter det annons om försäljningen första gången varit införd i tidning. Inkommer anbud efter förloppet av denna tid men innan länsstyrelsen hunnit pröva de förut ingivna anbuden, bör detta anbud icke avvisas utan upptagas till prövning i samband med övriga anbud. I anslutning till vad nu anförts hava de sakkunniga tänkt sig förfarandet översikt vid försäljning av egnahemslägenheter böra anordnas på följande sätt. över för sälj 1) Sedan i vederbörlig ordning beslut fattats om egendoms försäljning för farandet. egnahemsändamål, har domänstyrelsen att underrätta såväl länsstyrelsen som egnahemsnämnden om beslutet samt meddela de kompletterande föreskrifter, som kunna erfordras. 2) Länsstyrelsen går omedelbart i författning om kungörande av försäljningen. Kungörelsen bör avfattas i kortfattade ordalag och innehålla: a) lägenhetens benämning, belägenhet, ägovidd, ägoslag och dagen för tillträdet, b) det åsatta saluvärdet, c) att anbud ej får understiga detta värde, d) att anbud skall vara skriftligen avfattat och försett med anbudsgivarens egenhändiga, av två personer bevittnade underskrift, samt e) att anbud skall ingivas till egnahemsnämnden, som lämnar vidare upplysningar om villkoren för försäljningen. Kungörelsen bör införas i en eller flera av länets tidningar samt, där så fin-

112 nes lämpligt, jämväl i en eller flera andra i länet allmänt spridda tidningar ävensom i lantmannatidskrift. Den bör dessutom anslås å lämpliga platser inom orten såsom i kommunalhus och tingshus samt å andra vanliga anslagsställen. Enligt gällande bestämmelser skall kungörelsen uppläsas i kyrkan tre gånger. E t t dylikt kungörande synes emellertid mindre effektivt. De sakkunniga hava därför icke upptagit någon bestämmelse härom i sitt förslag. 3) Egnahemsnämnden underhandlar med spekulanter, mottager anbud och biträder vid uppsättande av sådana. Sedan minst 14 dagar förflutit efter annonseringen, översänder nämnden inkomna anbud jämte yttrande över anbudsgivarnas lämplighet och företrädet dem emellan till länsstyrelsen. 4) Länsstyrelsen prövar anbuden. Anbud, som uppgår till minst saluvärdet, må antagas. Hava flera antagliga anbud avgivits, skall företrädet avgöras i första hand efter omprövning av anbudsgivarnas allmänna lämplighet och, därest i övrigt lika förhållanden äro för handen, med hänsyn tagen till deras behov att erhålla upplåtelse av lägenheten. 5) Länsstyrelsen utfärdar köpekontrakt och köpebrev, mottager köpeskillingen och övervakar övriga villkors fullgörande. 6) Erhålles icke något antagligt anbud inom de första fjorton dagarna, fortsättes annonseringen. Inkommer nu anbud, bör detta genast översändas till länsstyrelsen, som företager det till prövning, även om fjorton dagar ännu icke förflutit efter sista annonsen. Någon sådan väntetid, som omförmäles under 3) här ovan, synes i detta fall icke vara påkallad. Avgives ej heller nu antagligt anbud, upprepas annonseringen med viss tids mellanrum, förslagsvis fjorton dagar, ända till dess försäljning sker eller order kommer från domänstyrelsen, att utbuden skola upphöra. Det synes nämligen lämpligast, att domänstyrelsen, som bäst kan bedöma vid vilken tidpunkt eventuell åtgärd för annan disposition av fastigheten bör vidtagas, själv tager initiativ till inställande av salubjudandet. A domänstyrelsen bör nämligen liksom hitintills ankomma att utarrendera lägenheten på viss kortare tid, varunder utbud under hand fortfarande må ske. Emellertid vilja de sakkunniga framhålla lämpligheten av att detta provisorium ej blir av längre varaktighet. Såsom de sakkunniga i annat sammanhang erinrat, måste nämligen arrende av dylik tillfällig natur enbart vara till skada för lägenhetens underhåll och hävd. Varder ej lägenheten utarrenderad, eller avgives ej, där utarrendering skett, antagligt anbud, torde förhållandet liksom nu böra anmälas för Kungl. Maj:t, som har att avgöra, huruvida frågan om försäljningen skall förfalla eller om fortsatta försök skola göras att avyttra lägenheten. Härvid bör Kungl. Maj:t hava frihet att förordna, att egnahemslägenhet må försäljas å offentlig auktion, därvid givetvis reglerna om dylik försäljning bliva att tillämpa. Även bör Kungl. Maj :t liksom nu kunna föreskriva, att fastighet, som varit avsedd^ att försäljas såsom jordbruksegnahemslägenhet, i stället skall utbjudas såsom åbolägenhet, om anledning är att antaga, att spekulant å övertagande av dylik lägenhet finnes.

113 B.

Annan försäljning än för egnahemsändamål.

Ehuru flertalet av försäljningarna torde komma att utgöra upplåtelser för Valrätt melegnahemsändamål eller till sådana personer, som äga rätt till hembud, böra tyd- l^derhand ligen regler ej saknas för de fall, som ej äro hänförliga till dylika upplåtelser, och auktion. Vid utstyckning av en större egendom anses viss del med hänsyn till befintligt byggnadsbestånd böra bibehållas såsom ett något större jordbruk än en jordbruksegnahemslägenhet. Är arrendatorn ej berättigad att erhålla hembud, måste gården utbjudas i allmänna marknaden. En hembudsberättigad arrendator önskar icke förvärva den arrenderade fastigheten, vilken ej är hänförlig till egnahemslägenhet. Även i detta fall blir det kanske nödvändigt att verkställa utbud av fastigheten. Slutligen kan det av mångahanda anledningar vara lämpligt, att kronan avyttrar en fastighet, vilken är för stor att bilda egnahemslägenhet men ej lämpligen kan utstyckas i mindre lotter. Jämväl i sistnämnda fall erfordras regler för försäljningen. I det föregående är redan nämnt, att i dylika fall fastigheterna enligt nu gällande bestämmelser skola utbjudas å offentlig auktion, för så vitt ej riksdagen annorlunda förordnar. Mot ett sådant förfarande kunna visserligen icke uti ifrågavarande fall åberopas de särskilda hänsyn, som vid försäljning av egnahemslägenheter tala emot användandet av auktion. Men även om övervägande ekonomiska synpunkter måste läggas på frågan om försäljningssättet, finna de sakkunniga mindre lämpligt, att auktionsförfarandet göres obligatoriskt. Detta förfarande är ingalunda alltid för kronan förmånligast. Fall hava förekommit, då ett fördelaktigare pris kunnat vinnas genom utbud under hand än vid försäljning å auktion. Svårighet kan alltid möta att till en viss tid framkalla spekulanter. Inom riksdagen har även gjorts gällande, att det nu tillämpade förfarandet vore föga tidsenligt. Vad angår statsverkets krav på skälig köpeskilling, kan detta ej äventyras genom en försäljning under hand, då utbudet föregåtts av en tillförlitlig uppskattning av värdet genom en väl kvalificerad nämnd. Enligt de sakkunnigas mening bör det följaktligen lämnas Kungl. Maj:t öppet att efter omständigheterna avgöra, huruvida försäljningen uti ifrågavarande fall bör ske genom utbud under hand eller å auktion. a) Utbud under hand. Skall egendom, utbjudas under hand, bör enligt de sakkunnigas mening lik- Utbud bör som vid upplåtelser av egnahemslägenheter det ankomma å länsstyrelsen att lömininienverkställa försäljningen. Emellertid synes länsstyrelsen därvid böra biträdas denten, men av domänintendenten. De förberedande underhandlingarna med spekulanter av°siutas «y böra sålunda omhänderhavas av denne. Likaledes bör han äga mottaga anbud, länsstyrelHärigenom åsyftas att vinna samma mera personliga kontakt mellan köparen och säljaren, som förslaget om egnahemsnämndens biträde vid egnahemsupplåtelser avser att befrämja. I övrigt torde beträffande den grupp av försäljningar, varom nu är fråga, Flera anbud. böra tillämpas samma regler som vid egnahemsupplåtelser med de avvikelser, vilka äro betingade av att å förevarande försäljningar böra läggas företrädesvis 8—282826

114 ekonomiska hänsyn. Sålunda bör fordras, att anbud är förseglat. Avgivas flera anbud, som uppgå till minst saluvärdet, bör företräde givas åt det anbud, som är högst. Äro två eller flera anbud lika höga, bör länsstyrelsen genom rekommenderad tjänsteskrivelse underrätta dem, som avgivit dessa anbud, och anmana dem att inkomma med högre bud. Kan ej heller på sådant sätt erhållas ett högsta bud, bör företrädet emellan dem, som bjudit högst, avgöras efter de grunder, som här förut under A 4) nämnts. b) Utbud å offentlig auktion. ...--: %^% Även försäljning å offentlig auktion bör ske genom länsstyrelsen. AuktioFörfarandet. nen bör alltså, i överensstämmelse med vad nu gäller, förrättas inför länsstyrelsen eller, där länsstyrelsen finner det lämpligare, att auktionen förrättas i den ort, där egendomen är belägen, av vederbörande landsfogde eller annan, som länsstyrelsen förordnar därtill. Liksom nu är stadgat, torde böra gälla, att auktion å en egendom ej får samtidigt hållas både inför länsstyrelsen och i den ort, där egendomen ligger. Skriftliga anbud böra icke få avgivas. Nu gäller, att högsta budets antaglighet alltid skall underställas Kungl. Högsta budets antag- Maj:ts prövning. Härigenom vållas tydligen tidsutdräkt. Enligt de sakkunlighet. nigas mening föreligger intet skäl, att länsstyrelsen icke skulle äga att omedelbart antaga det högsta budet, för så vitt detta uppgår till det åsatta saluvärdet. Däremot torde budet, om det understiger saluvärdet, alltjämt böra underställas Kungl. Maj:ts prövning. I enlighet härmed hava de sakkunniga utformat sitt förslag. I sistnämnda fallet synes i likhet med vad nu gäller böra föreskrivas, att det åligger länsstyrelsen att med yttrande, huruvida budet bör antagas, skyndsamt översända protokollet över auktionen till domänstyrelsen, ävensom att styrelsen har att fortast möjligt med eget utlåtande underställa frågan Kungl. Maj:ts prövning. SkadeFör att förebygga att inroparen i det fall, att hans bud sålunda icke omedelståndsför- bart antages, sedermera drager sig undan köpet, torde i anslutning till gällanbindelse av inroparen. de bestämmelser böra stadgas, att inroparen skall tillförbindas, att i händelse budet skulle av honom ryggas, ej mindre ersätta kronan den förlust, som kan uppkomma därigenom, att egendomen vid nytt utrop går till lägre belopp än han bjudit, än även gälda kostnaden för den nya försäljningen i den mån denna kostnad ej kan täckas genom överskott å köpeskillingen. För förbindelsens fullgörande bör säkerhet ställas.

C. Försäljning till kommun, egnahemsbolag eller -förening. Enligt gällande grunder får område, som befinnes lämpligt att användas till 1926 årsupplåtelse- bildande av egnahemslägenheter, av Kungl. Maj:t försäljas till kommun eller grunder. till bolag eller förening, som uppfyller villkoren för erhållande av lån från jordförmedlingsfonden, under förutsättning, dels att fråga är om egendom, som faller inom Kungl. Maj:ts försäljningsrätt, dels ock att köpeskillingen ej understiger det området åsatta saluvärdet. Genom denna bestämmelse har man avsett att vinna den fördelen, att anbud kunde tidigare antagas än som vore

115 möjligt, om riksdagens samtycke skulle inhämtas, samt att den kommun eller sammanslutning, som övertager området, således skulle kunna lättare medhinna att före tillträdesdagen få alla förberedande åtgärder för försäljning till egnahemslägenheter undangjorda. Stadgandet, att upplåtelsen endast finge ske, därest anbudet uppginge till minst uppskattningsvärdet, har ansetts vara tillfyllest för att trygga staten mot förlust. I sitt den 14 juli 1927 avgivna betänkande angående den statsunderstödda 1925 års koegnahemsverksamheten hava 1925 års kolonisationssakkunniga även behandlat s^unnigä. frågan om den ställning, som de enskilda egnahemsorganen borde intaga efter genomförandet av egnahemsförvaltningens reformering. De hava härutinnan anfört: Den statsunderstödda egnahemsverksamheten bedreves visserligen nu till den helt övervägande delen genom hushållningssällskapens egnahemsnämnder, men vid sidan av dem funnes ett antal egnahemsföreningar och aktiebolag samt några kommuner, vilka erhölle statslån ur cgnahemslånefonden eller ur jordförmedlingsfonden. En del av dessa enskilda företag förmedlade blott egnahemslån för bostadslägenheter, huvudsakligen inom ett lokalt mycket begränsat område. Tre företag förmedlade dock även jordbruksegnahemslån. Sex föreningar och bolag — däribland främst de två egnahemsföreningarna i Skånelänen — dreve jordförmedling med anlitande av statslån ur jordförmedlingsfonden. Efter omorganisationen av den statsunderstödda egnahemsförvaltningen bleve det ej behövligt eller lämpligt, att andra av staten direkt, understödda organ än egnahemsnämnderna sysslade med samma uppgifter. Följden bleve eljest splittring, minskad effektivitet och enhetlighet, varjämte dubbelarbete med fördyrade kostnader kunde befaras. De sakkunniga förordade därför i princip borttagande av rätten för enskilda egnahemsföretag att erhålla statslån ur egnahemslåne- och jordförmedlingsfonderna. I den proposition, som i anledning av de sakkunnigas förslag förelades 1928 Riksdagen års riksdag, föreslogs emellertid, att egnahemsföreningar och egnahemsbolag skulle bibehållas vid rätten att kunna på i huvudsak nu gällande villkor erhålla statslån ur egnahemslånefonden och jordförmedlingsfonden. — Kungl. Maj:ts förslag godtogs av riksdagen. Enligt 12 § i de av riksdagen antagna allmänna grunderna för den statsunderstödda egnahemsverksamheten skola såsom villkor för att aktiebolag eller förening må utöva statsunderstödd egnahemsverksamhet gälla huvudsakligen följande: Mom. 1. a) att aktiebolaget skall vara behörigen registrerat; b) att föreningen skall vara registrerad såsom ekonomisk förening; c) att aktiebolaget eller föreningen har, där ej Kungl. Maj:t av särskilda skäl medgiver undantag, till uteslutande uppgift att befrämja förvärvandet av egna hem medelst statslån och statsanslag samt av Kungl. Maj:t, vid prövning i varje särskilt fall, finnes vara lämplig såsom mellanhand vid den statsunderstödda egnahemsrörelsen och bereda tillräcklig trygghet för, att egna hems förvärvande av mindre bemedlade personer bliver på ett oegennyttigt och ändamålsenligt sätt befrämjat; d) att en å statens vägnar av egnahemsstyrelsen utsedd ledamot i bolagets eller föreningens styrelse skall äga deltaga i överläggningarna men ej i besluten ;

116 e) att ett av egnahemsstyrelsen tillsatt ombud skall äga å statens vägnar deltaga i granskningen av bolagets eller föreningens räkenskaper och förvaltning; f) att bolagets bolagsordning eller föreningens stadgar äro upprättade i överensstämmelse med nedan angivna grunder; samt g) att bolaget eller föreningen skall hava antagit instruktion med reglementariska föreskrifter rörande hithörande verksamhet, vilken instruktion skall vara godkänd av egnahemsstyrelsen. Mom. 2. Den för bolaget gällande bolagsordning liksom de för föreningen gällande stadgar skola, jämte annat, innehålla: a) att föremålet för bolagets eller föreningens verksamhet är att främja förvärvandet av egna hem; b) att under bolagets eller föreningens bestånd ej till aktieägarna eller medlemmarna må för något år såsom vinstutdelning utbetalas mer än en viss, i bolagsordningen eller stadgarna bestämd procent å inbetalade aktiekapitalet eller insatserna; c) att föreningens räkenskaper skola avslutas för år; d) bestämmelse huru stor del av föreningens årsvinst skall avsättas till reservfond, innan vinstutdelning till föreningsmedlemmarna må äga rum; e) bestämmelse, huruvida, i händelse till aktieägarna eller medlemmarna under något år icke utbetalats såsom vinstutdelning vad de må i sådant avseende för ett år högst utbekomma, underskjutande beloppet må kunna framdeles under bolagets eller föreningens bestånd eller vid dess upplösning till dem utbetalas eller ej; f) att, om bolaget eller föreningen upplöses, av dess tillgångar ej må till aktieägarna eller medlemmarna utbetalas mer, än som motsvarar inbetalade aktiekapitalet eller insatserna jämte vad enligt bestämmelse, meddelad på grund av föreskriften i punkt e) här ovan, må kunna till dem utgå; g) bestämmelser rörande användningen ej mindre under bolagets eller föreningens bestånd av tillgängliga vinstmedel, i den mån desamma icke enligt gällande lag om aktiebolag eller enligt föreningens stadgar skola avsättas till reservfond eller må utbetalas till aktieägarna, än även i händelse av bolagets eller föreningens upplösning av de tillgångar, som kunna återstå, sedan till aktieägarna eller medlemmarna utbetalats vad till dem enligt bolagsordningen eller stadgarna må för sådant fall utgå; samt h) föreskrift därom att, i händelse bolaget eller föreningen undfår statslån från egnahemslånefonden eller jordförmedlingsfonden, ändring i bolagsordningen eller stadgarna i något av de avseenden, varom i detta moment förmäles, icke är giltig, med mindre Kungl. Maj:t lämnat medgivande till ändringen. Mom. 3. I den uti mom. 1 g) omförmälda instruktion skall, där KungL Maj:t medgivit sådant undantag som i mom. 1 c) avses, bestämmelse finnas intagen bland annat därom, att för bolagets och föreningens statsunderstödda egnahemsverksamhet skola föras särskilda räkenskaper. Mom. 4. För statens räkning förordnad ledamot och förordnat granskningsombud skola årligen å tid, som bestämmes av egnahemsstyrelsen, till denna inkomma med berättelse över fullgörandet av det dem lämnade uppdrag samt skola i övrigt dels till egnahemsstyrelsen ofördröjligen anmäla, om de finna något förefalla i bolagets eller föreningens egnahemsverksamhet, som strider mot gällande bestämmelser eller eljest icke överensstämmer med en sund utveckling av egnahemsrörelsen, dels ock ställa sig till efterrättelse de föreskrifter egnahemsstyrelsen kan finna nödigt för dem utfärda. Ledamot och granskningsombud, som nu nämnts, äga att, där fattat beslut icke överensstämmer med hans mening, få denna avvikande mening antecknad i protokollet, respektive revisorernas berättelse.

117 Därest ett bolag eller en förening, som uppfyller ovan omförmälda villkor för Kronojordutövande av statsunderstödd egnahemsverksamhet, önskar förvärva en lämplig sakkunniga. kronoegendom för utstyckning till egna hem, böra enligt de sakkunnigas mening från det allmännas sida icke möta några betänkligheter mot att Kungl. Maj :t må besluta om egendoms försäljning till bolaget eller föreningen. En förutsättning härför bör givetvis vara, att köpeskillingen ej understiger det åsatta saluvärdet. Detta fall bör alltså jämställas med det fall, där staten själv verkställer utstyckning och försäljning av en större egendom till egnahemsändamål. För att möjliggöra för ett egnahemsföretag att i god tid före löpande arrendetids utgång vidtaga nödiga förberedelser för en egendoms exploaterande för egnahemsändamål, synes lämpligen böra i tillämpningsföreskrifterna stadgas, att det skall åligga domänstyrelsen att i god tid underrätta företaget om arrendeledigheten, för så vitt detta framställt anhållan om att få dylik underrättelse. Bolaget eller föreningen får därefter ingiva köpeanbud å egendomen. Till vilken myndighet dylikt anbud skall ingivas, därom synes ej vara behövligt att lämna någon föreskrift. Anbud bör således kunna insändas antingen till länsstyrelsen eller ock direkt till domänstyrelsen. Över anbudet torde statens egnahemsstyrelse böra höras. Tillstyrker denna försäljningen, bör Kungl. Maj:t, efter det saluvärdering i vanlig ordning ägt rum och domänstyrelsen yttrat sig, kunna besluta om egendomens upplåtande till bolaget eller föreningen utan att utbud därav skett i allmänna marknaden. Samma regler böra i överensstämmelse med vad nu är stadgat gälla om försäljning till kommun. I detta sammanhang torde jämväl böra uppmärksammas föreskrifterna i kungl. brevet till domänstyrelsen den 4 april 1919. Genom detta brev har styrelsen anbefallts att, innan frågan om försäljning av kronoegendom med skogsmark till avsevärt större omfattning än för egendomen hel eller styckad erfordras underställes Kungl. Maj:ts prövning, bereda kommun, inom vilken fastigheten är belägen, tillfälle att yttra sig, huruvida kommunen önskar förvärva sålunda icke erforderlig skogsmark eller del därav. En motsvarande bestämmelse synes böra intagas bland tillämpningsföreskrifterna.

118 Kap. X L

Köpeskillingens erläggande. Gällande be- I fråga om betalningen av köpeskillingen gälla olika regler allteftersom stämmelser. u p p l å t e l s e n s k e r e n l i g t 1 8 7 4 | r s brev eller enligt 1926 års upplåtelsegrunder. 1874 års brev. Vid försäljning, som äger rum jämlikt 1874 års brev, är köparen berättigad att inbetala köpeskillingen under loppet av sex år med a/e årligen, för så vitt han begärt det vid auktionen och tillika ställer säkerhet för behöriga inbetalningen av köpeskillingen. 1926 års upp- Enligt 1926 års upplåtelsegrunder skall köpeskillingen betalas antingen låtel defrail~ kontant eller genom avbetalningar. Skall köpeskillingen betalas kontant, skall 7io erläggas vid köpehandlingens upprättande och 9/io vid tillträdet. Emellertid kan även med betalningen av den förstnämnda tiondelen få anstå till tillträdet, om två personer, vilka av länsstyrelsen anses vederhäftiga, ingå solidarisk proprieborgen för betalningen av densamma. Köpeskillingen kan få erläggas genom avbetalningar, om köparen framställer begäran därom vid anbudets avgivande. I fråga om jordbruksegnahemslägenhet har köparen två olika möjligheter att välja på: 1) V10 av köpeskillingen erlägges kontant vid köpehandlingens upprättande; härmed kan dock få anstå till tillträdet, om borgen ställes. Återstoden amorteras liksom ett egnahemslån. Den uppdelas alltså i två delar, en amorteringsdel och en stående del. Amorteringsdelen skall motsvara 2/s av den återstående delen av köpeskillingen och den stående delen 3/5 därav. A amorteringsdelen skall erläggas en annuitet av 6 1/a %, intill dess den blivit till fullo betald. Därvid räknas såsom ränta 4 V2 °/° å det oguldna kapitalbeloppet av amorteringsdelen. Amorteringsskyldigheten inträder med sjätte året efter utgången av det kalenderår, varunder tillträde ägt rum. Amorteringsskyldigheten kan emellertid efter länsstyrelsens beprövande framflyttas intill femtonde året efter året för tillträdet, under förutsättning att lägenheten vid upplåtelsen är till avsevärd del ouppodlad eller saknar nödiga byggnader eller andra liknande skäl för anstånd föreligga. Intill dess kapitalavbetalningen börjar, är köparen emellertid skyldig att erlägga ränta å den oguldna delen av köpeskillingen efter 4^2 °/°- Dock kan räntefoten nedsättas till allenast 4 % under de fem första åren. Å den stående delen skall gäldas ränta efter 4 1/2 %. Denna del får icke utom i vissa undantagsfall uppsägas förr än amorteringsdelen till fullo guldits. Inom fem år från det sista avbetalningen å amorteringsdelen bort fullgöras, skall dock hela den stående delen vara gulden.

119 2) Köpeskillingen erlägges med Vio årligen, därvid den första delen och ränta erläggas som förut under 1) sagts. Detta betalningssätt skall alltid tillämpas i fråga om bostadslägenheter. Oguldet belopp av köpeskillingen för dylik lägenhet skall förräntas efter 5 %. Vilket betalningssätt köparen än väljer, är han skyldig att samtidigt med den första inbetalningen överlämna skuldförbindelse å återstående beloppet jämte inteckningsmedgivande. Denna förbindelse intecknas i fastigheten med bästa förmånsrätt. Efter länsstyrelsens beprövande må denna inteckning dock, där i fråga om jordbruksegnahemslägenhet egnahemslån beviljats till nödiga byggnaders uppförande, kunna nedflyttas att gälla med lika rätt som den till säkerhet för egnahemslånet meddelade inteckningen. Köparen är givetvis berättigad att när som helst inbetala hela köpeskillingen. Staten är berättigad att i förtid uppsäga ogulden del av köpeskillingen för egnahemslägenhet i följande fall: 1) om köparen icke ordentligt fullgör föreskrivna ränte- och kapitalavbetalningar, 2) därest lägenheten icke bebygges inom avtalad tid, 3) därest lägenheten till jord eller byggnader vanvårdas, 4) därest å lägenheten befintlig skog avverkas hårdare än som erfordras för gårdens behov eller för uppodling av därtill tjänlig mark, samt 5) därest lägenheten övergår till annan än efterlevande make eller bröstarvinge eller efterlevande make och bröstarvinge, vilka behålla lägenheten oskiftad, och den nye innehavaren icke prövas uppfylla villkoren för att kunna antagas till köpare i första hand. I nu angivna fall äger lägenhetsinnehavaren icke åtnjuta någon uppsägningstid. Vill staten i andra fall uppsäga ogulden köpeskilling, skall lägenhetsinnehavaren åtnjuta sex månaders uppsägningstid. Mot gällande bestämmelser om sättet för köpeskillingens likviderande har Kronojordsak flertalet av de i enquéten hörda myndigheterna icke haft något att erinra. JZ3aS Beträffande hithörande bestämmelser i 1874 års brev har länsstyrelsen i Malmöhus län anmärkt, att det framstode såsom en oegentlighet, att köparen skulle vara befriad från erläggande av ränta. Köparen borde tillförbindas att gälda ränta å ogulden del av köpeskillingen efter skälig räntefot, vilken syntes böra bestämmas till 5 %. — Domänintendenten i Södermanlands län har ifrågasatt, att då vid försäljning enligt nämnda brev köpeskillingen betalades kontant, köparen borde medgivas rabatt å köpeskillingen, eftersom han ägde åtnjuta räntefrihet vid dess avbetalning under fem år. — Slutligen har av länsstyrelsen, domänintendenten och hushållningssällskapets förvaltningsut^ skott i Örebro län påpekats, att köpeskillingens uppdelning i 10 annuiteter vore att föredraga framför dess betalning under sex år. Mot bestämmelserna om köpeskillingens likvidering i 1926 års upplåtelsegrunder har av några myndigheter anmärkts, att dessa vore invecklade och svåra för menige man att tyda.

120 Länsstyrelsen i Jönköpings län har erinrat, att det ville synas, som om den tid, inom vilken köpeskilling för jordbrukslägenhet kunde få inbetalas, vore alldeles för lång. Med nu gällande bestämmelser komme betalningstiden att utsträckas till 40 år. Förutom det myckna arbete, som vid en sådan lägenhets försäljning måste nedläggas på upprättande av amorteringsplan och sedermera under 40 år på bokföring och kontroll att köpeskillingen behörigen inbetalades, vållade denna långa betalningstid, att under densamma lätt kunde uppkomma fråga om lägenhetens överlåtande på annan person än den ursprungliga köparen. Därest lägenhet överginge till annan än efterlevande make eller bröstarvinge eller efterlevande make och bröstarvinge, vilka behölle lägenheten oskiftad, skulle enligt gällande bestämmelser prövning ske, huruvida den nya innehavaren uppfyllde villkoren för att kunna antagas till köpare i första hand. Då i allmänhet köpare av jordbrukslägenhet vore äldre personer, ofta 50 ä 60 år gamla, som förut innehaft nyttjanderätt till lägenheten, vore uppenbart, att vid dennes från falle lägenhet icke alltid kunde övergå till någon den ursprunglige köparen närstående person. Det kunde därför förutses, att under en 40-årsperiod en dylik omprövning måste förekomma åtminstone en, kanske två gånger. Det kunde förty ifrågasättas, huruvida icke köpeskillingen för en jordbrukslägenhet borde inbetalas under avsevärt kortare tid än som nu vore medgivet. Länsstyrelsen hölle före, att betalningstiden även för jordbrukslägenheter borde i allmänhet bestämmas till allenast 10 år, såsom för bostadslägenhet vore stadgat; och detta så mycket mer som denna förkortade betalningstid säkerligen icke komme att menligt inverka vid försäljning av dylika lägenheter. Då emellertid på senare tid styckning av kronoegendomar blivit och säkerligen i framtiden komme att bliva allt mer vanlig och till följd härav de jordbrukslägenheter, som skulle försäljas, kunde väntas ofta utgöra hemmansdelar eller eljest områden med större areal och med högre saluvärden än vad förut varit fallet, kunde ju vid bestämmande av avbetalningstiden för jordbrukslägenheter stadgas att, därest saluvärdet överstege 15 000 kronor, köparen finge tillgodonjuta den nu för dylika lägenheter medgivna långa betalningstiden. Domänintendenten i Jönköpings och Krmiobergs län har föreslagit, att köpeskilling _ för kronojord borde likvideras genom amortering under 10 eller 6 år, varvid det kapitalbelopp, som vid varje tid återstode obetalt, borde vara räntefritt. Genom en dylik anordning komme i hög grad försäljning av dylik jord att underlättas. Kronojord- Beträffande sättet för köpeskillingens erläggande måste enligt de sakkunsakkunniga. nigas mening göras åtskillnad emellan olika slag av upplåtelser. I vissa fall Betalnings- kräva sålunda sociala hänsyn, att för köparen förmånligare betalningsvillkor fastställas än som kan anses vara behövligt och med kronans fördel förenligt i övriga fall. JordbruksVad först angår betalningssättet vid försäljning av jordbruksegnahemsläegnahem. genheter, bör man enligt de sakkunnigas mening icke frångå den princip, som hitintills gällt såväl vid egnahemsförsäljningar från kronojord som vid beviljande av egnahemslån. Denna princip innebär, att den person, som skall kunna åtnjuta särskilt bistånd från det allmännas sida vid bildandet av eget hem, måste kunna själv i någon mån bidraga till det egna hemmets förvärvande. Häri ligger nämligen, såsom det vid nu gällande bestämmelsers tillkomst framhållits, en viss säkerhet att icke köparen, i stället för att hjälpas genom upplåtelsen, indrages i svårigheter, som det icke står i hans makt att övervinna. Att uppbygga det egna hemmet helt och hållet på skuld torde näm-

121 ligen, särskilt vad angår de något större jordbrukslägenheterna, innebära ett äventyr, som merendels icke avlöper lyckligt. I överensstämmelse med vad nu gäller anse de sakkunniga sålunda fortfarande böra fordras, att en tiondel av köpeskillingen erlägges kontant vid köpets avslutande eller, om säkerhet därför ställes, vid tillträdet. Återstående nio tiondelar böra, liksom nu stadgas, huvudsakligen amorteras efter de grunder, som tillämpas vid återbetalning av egnahemslån. De sakkunniga hava följaktligen icke funnit anledning föreslå ändring av gällande grunder i fråga om erläggande av köpeskilling för jordbruksegnahemslägenhet. I det föregående hava de sakkunniga framhållit den ur såväl nationaleko- Friköp av nomisk som social synpunkt stora betydelse, som ligger i en befordran av fri- arrendejordköpning av arrendejordbruk. För att underlätta dylik friköpning hava de sakkunniga föreslagit vissa bestämmelser om hembud till arrendator, vilken själv eller jämte sin släkt under en längre tid väl brukat den arrenderade fastigheten. Emellertid lära dessa bestämmelser bliva väsentligen värdelösa, om det ej tillses, att finansieringen av köpen underlättas. De sakkunniga vilja därför framhålla nödvändigheten av att åtgärder i sådant hänseende vidtagas. Enligt de sakkunnigas mening bör, då fråga är om försäljning till hembudsberättigad arrendator, samma betalningssätt vinna tillämpning, som gäller vid försäljning av jordbruksegnahemslägenheter. Någon åtskillnad synes härvid ej böra göras, allteftersom arrendatorn är att anse såsom mindre bemedlad eller ej. Gränsen mellan bemedlade och mindre bemedlade torde i förevarande fall ofta vara svävande. Och jämväl en arrendator, som genom idoghet och sparsamhet lyckats avsätta några besparingar, kan mången gång vara i behov av ifrågavarande lättnader i betalningshänseende, om han skall kunna lyckligt genomföra en friköpning av sitt arrendeställe. Sammanföras sålunda försäljning av jordbruksegnahemslägenheter och för- övriga försäljning av arrendejordbruk till hembudsberättigade arrendatorer i fråga säljningar. om sättet för köpeskillingens betalning till en grupp, torde alla övriga försäljningar kunna i detta hänseende inordnas under en annan gemensam grupp. Tydligen bör man nämligen, om så lämpligen kan ske, undvika alltför många och skiftande bestämmelser på detta område. Med utgångspunkt härifrån hava de sakkunniga funnit följande betalningssätt lämpligen kunna fastställas beträffande sistnämnda grupp. Vid köpets avslutande erlägges liksom vid den förstnämnda gruppen en tiondel av köpeskillingen kontant i form av handpenning. Med betalningen härav må dock kunna meddelas anstånd till tillträdesdagen, därest betryggande säkerhet i form av borgen av två vederhäftiga personer eller annorledes ställes för betalningen. Å tillträdesdagen erlägges ytterligare en tiondel. Återstående åtta tiondelar av köpeskilingen få innestå i fastigheten emot inteckning däri med bästa förmånsrätt och avbetalas med lika stora annuiteter under loppet av högst tio år, räknade från utgången av det kalenderår, varunder tillträde ägt rum. Årligen skall sålunda erläggas minst åtta procent av köpeskillingen. Tydligen bör intet hinder möta, att om köparen föredrager att amortera de ifrågavarande åtta tiondelarna av köpeskillingen under kortare tid, de årliga avbetalningarna fastställas till

122 högre belopp än nu sagts. Utestående köpeskillingsbelopp bör förräntas efter en räntefot av fem procent. Jämlikt detta förslag skall sålunda en femtedel av köpeskillingen vara gulden, då tillträde av fastigheten äger rum. Detta kan synas vara mindre förmånligt för köparen än det betalningssätt, som nu gäller såväl enligt 1874 års brev vid försäljning å auktion som enligt 1926 års upplåtelsegrunder vid försäljning av bostadslägenheter. Den förstnämnda gruppen omfattar enligt gällande bestämmelser försäljningar, som icke äro att hänföra till egnahemsupplåtelser. Från denna grupp hava emellertid enligt de sakkunnigas förslag utbrutits alla försäljningar till hembudsberättigade arrendatorer, vilka försäljningar, såsom av det föregående framgår, inordnats under samma bestämmelser som jordbruksegnahemslägenheter. Vad angår övriga fall, som omfattas av 1874 års brev, är att märka, att köparen nu måste ställa borgen för att tillgodonjuta däri medgivna avbetalningssätt. Såsom de sakkunniga komma att närmare utveckla här nedan, hava de sakkunniga emellertid ansett, att fordran å dylik säkerhet som regel kan eftergivas. En förutsättning härför är likväl, att den kontanta inbetalningen höjes från en sjättedel till en femtedel. Till den lättnad, som ett eftergivande av fordran på borgenssäkerhet får anses innebära för köparen, kommer den förmån, vilken den av de sakkunniga föreslagna längre amorteringstiden medför. Även om hänsyn tages till att enligt 1874 års brev skyldighet att betala ränta å oguldet köpeskillingsbelopp icke åligger köparen under amorteringstiden, men att förslaget stadgar sådan.plikt, torde likväl enligt de sakkunnigas mening det föreslagna betalningssättet i realiteten vara för flertalet köpare att föredraga. Vad beträffar försäljning av egnahemslägenheter för bostadsändamål, kan det ej förnekas, att förslaget så till vida är mindre förmånligt för köparen än nu gällande bestämmelser, som den kontanta insatsen skulle komma att ökas. Emellertid är köpeskillingen vid ifrågavarande försäljningar merendels så ringa, att denna ökning måste anses vara av mindre betydelse. Det är endast mera sällan köpeskillingen för det markområde, varom här är fråga, överstiger 1 000 kronor. I allmänhet torde den högst belöpa sig till 500 a 600 kronor. Därest förslaget vinner gillande, skulle den kontanta insatsen stiga i förra fallet från 100 till 200 kronor och i senare fallet från 50 ä 60 kronor till 100 a 120 kronor. I gengäld erhåller köparen en något längre amorteringstid. Möjligheten att erhålla egnahemslån öppnar dessutom en utväg för köparen att bereda sig erforderliga lättnader vid köpeskillingens erläggande. Kronans Vad angår frågan om den säkerhet, staten bör fordra, då anstånd med köpesäkerhet. s killingen medgives, vilja de sakkunniga erinra, att vid försäljning enligt 1874 Gällande be- ^ r s D r e v fordras såväl inteckningssäkerhet som även borgenssäkerhet, och deras till- Den s. k. jordbrukslägenhetskommittén föreslog i betänkande den 23 novemkomst. ] j e r 1892 angående vissa åtgärder i syfte att åt mindre bemedlade eller obemedlade bereda tillfälle att bilda egna jordbruk, att i fråga om obebyggda lägenheter skulle medgivas betalningsanstånd med tioårig avbetalningstid samt att för köpeskillingen ej skulle fordras annan säkerhet än inteckning i den försålda lägenheten. Kronan borde således avstå från det anspråk på borgens-

123 säkerhet, som kronan, utöver rätt till inteckning för köpeskillingen, vid försäljning av domäner i allmänhet uppställde bland köpevillkoren. Detta anspråk hade i fråga om vanliga kronohemman, som försåldes, sitt berättigande i den omständigheten att, om t. ex. egendomens huvudsakliga värde låge i växande skog, kronan kunde riskera, att denna nedhögges och fastighetens värde därigenom så försämrades, att inteckningen ej vidare utgjorde full säkerhet för utbekommande av köpeskillingen. Något dylikt vore emellertid ej att befara vid försäljning av smärre lägenheter, vid vilka någon större skogstillgång ej syntes vara att påräkna och beträffande vilka rätt till första inteckningen för köpeskillingen borde utgöra fullgod säkerhet för densamma. Därtill komme, att anspråk på borgen skulle från möjlighet att förvärva en egen jordlägenhet utesluta mången mindre bemedlad eller obemedlad person, som icke kunde anskaffa borgen, men vars arbetskraft, förenad med flit och duglighet, likväl skulle göra honom synnerligen ägnad att förbättra och förkovra en till honom upplåten jordbit till både sin egen och det allmännas gagn. Hade han någon kredit, borde denna i första hand användas för uppförande av byggnader å lägenheten och de övriga utgifter, som dennas första uppbrukande i flera fall torde erfordra, och ej förspillas eller åtminstone förminskas genom tvånget att anskaffa en borgen, som för kronan icke syntes behövlig. Emot kommitténs förslag framställdes emellertid under ärendets vidare handläggning anmärkningar, särskilt av domänstyrelsen, vilken framhöll bland annat, att inteckningssäkerhet ensam icke vore tillfyllest. Dessa betänkligheter delades av departementschefen i den proposition, som i ämnet förelades riksdagen 1894. Då proposition med förslag till nya grunder för upplåtelse av egnahemslägenheter från kronodomänerna år 1909 avläts till riksdagen, togs denna fråga åter upp. Därvid framhöll departementschefen, att kronan ej borde fordra annan säkerhet, då köparen önskade erlägga köpeskillingen avbetalningsvis, än inteckningssäkerhet för de avbetalningar, som förfölle efter tillträdet. Några betänkligheter mot en sådan ordning syntes vid bifall till vad som föreslagits i fråga om särskild prövning av anbudsgivarens personliga egenskaper och sättet för upplåtelsernas verkställande icke möta. Omsorgen om statens säkerhet krävde emellertid ett stadgande att, där å lägenheten funnes skog och denna av köparen avverkades hårdare än som erfordrades för gårdens behov eller för odling, köpeskillingen genast skulle vara till betalning förfallen. Vad sålunda föreslagits, gillades av riksdagen. Motsvarande bestämmelser hava sedermera oförändrade upptagits i de egnahemsförfattningar, som därefter följt. Kronojordsakkunniga vilja framhålla, att denna fråga i vad den rörer jord- Egnahemsbruksegnahemslägenheter i viss mån numera kommit i ett förändrat läge. Ti- l a s e n h e t e r digare hava dylika lägenheter som regel erhållit allenast obetydligt skogsanslag. Emellertid hava 1926 års kronojordstyckningssakkunniga i sina styckningsförslag understundom tillagt sådana lägenheter relativt avsevärda skogsområden. Den nya jorddelningslagen kräver ökat skogsanslag. Kronojordsak-

124 kunniga hava även för egen del uttalat sig för att dessa lägenheter erhålla tillräcklig skog för husbehov. Den växande skogen kommer följaktligen att utgöra en större del av fastighetens värde än förut. Uteslutet är ingalunda, att skogsvärdet kommer att överstiga den inbetalta delen av köpeskillingen och att sålunda den mot inteckning i fastigheten innestående delen därav icke kan erhålla full täckning ur panten, därest skogen nedhugges. Ifrågasättas kan därför, om kronans säkerhet till betalning blir fullt tillgodosedd genom allenast inteckning i lägenheten. Det lärer emellertid ej kunna frånses, att en fordran på ytterligare säkerhet skulle utesluta ett stort antal mindre bemedlade personer från möjligheten att förvärva jordbrukslägenheter. Mången, som äger de bästa förutsättningar för drivandet av ett eget jordbruk, kan ej anskaffa borgen eller ställa annan säkerhet. E t t relativt knappt eget kapital hos en egnahemssökande uppväges ej sällan av stor duglighet, gynnsamma arbetsförhållanden eller andra omständigheter, som öka hans möjligheter att genomföra ett egnahemsföretag. De personer, som företrädesvis böra hjälpas genom statens egnahemsverksamhet, skulle icke kunna reflektera på att inköpa kronojord för att därå bygga sitt hem, om kronan för köpeskillingen fordrade annan säkerhet än den fastigheten i sig erbjuder. Med hänsyn härtill hava de sakkunniga ansett, att ändring ej bör vidtagas i de bestämmelser, som nu gälla angående kronans säkerhet vid försäljning av egnahemslägenheter. Vid sådant förhållande lärer det emellertid bliva nödvändigt att med urskillning pröva anbudsgivares personliga egenskaper, så att därigenom vinnes en borgen för att fastighetens värde icke genom den blivande köparens åtgärder förminskas. Egnahemsnämndernas medverkan vid köpens avslutande synes uti ifrågavarande avseende bliva av särskild betydelse. På grund av den närmare kännedom om de jordsökande, som såmedelst kan vinnas, torde de betänkligheter, som kunna möta mot den ifrågasatta ordningen, väsentligen förlora sin styrka. Friköpta Vad nu sagts i fråga om egnahemslägenheter gäller även försäljning av bruk. arrendejordbruk till hembudsberättigade arrendatorer. Jämväl för dessa torde ofta möta svårighet att anskaffa annan säkerhet för köpeskillingen än inteckning i fastigheterna. Den omständigheten, att för hembud fordras att vederbörande arrendator eller före honom hans släkt under en längre tid på ett förtjänstfullt sätt brukat fastigheten, utgör dessutom i detta fall en särskild garanti, att fastighetens värde icke kommer att förminskas genom köparens åtgöranden. De sakkunniga hava följaktligen icke tvekat föreslå, att även vid denna grupp icke uppställes fordran på annan säkerhet för köpeskillingens behöriga erläggande än inteckning i fastigheten. Övriga fastig- Vad slutligen övriga försäljningar angår, torde det ej kunna förnekas, att jämväl här anspråk å borgen mången gång kan försvåra avyttringen. Ej heller är sådan säkerhet under alla förhållanden påkallad för behörigt tillvaratagande av kronans intresse. I de fall, där å fastigheten icke finnes någon skog eller skogstillgången allenast är av ringa värde, kan tydligen ett eftergivande av borgenssäkerhet ske utan risk. Höjes i enlighet med vad de sakkunniga föreslagit den del av köpeskillingen, som köparen före tillträdet skall erlägga,

125 från en sjättedel till en femtedel, är enligt de sakkunnigas mening som regel icke nödigt att kräva annan säkerhet för de avbetalningar, som återstå, än inteckning med bästa rätt i fastigheten. I de fall åter, där den växande skogen representerar en större del av fastighetens värde — t. ex. där skogsvärdet närmar sig hälften av fastighetens totala värde — synes anspråket å borgen eller annan säkerhet alltjämt böra bibehållas. Av det anförda framgår, att frågan, huruvida sådan säkerhet skall ställas, bör prövas från fall till fall. Såsom regel bör ej uppställas fordran därpå. De sakkunniga anse vidare, att i de fall, där borgen skall ställas, denna icke behöver avse större belopp än att värdet av skogen täckes. Prövningen huruvida dylik säkerhet erfordras bör lämpligen ske i samband med beslutet om försäljningen. Att förlägga denna prövning till tiden för köpets avslutande synes mindre ändamålsenligt, då länsstyrelsen, vilken i dylikt fall skulle hava att avgöra frågan, icke kan utan ett ofta tidsödande arbete förvärva den ingående kännedom om fastighetens värde, som den beslutande myndigheten äger. I enlighet med vad sålunda anförts torde böra föreskrivas, att om å egendomen finnes värdefull skog, Kungl. Maj:t må i samband med beslutet (nn egendomens försäljning kunna föreskriva såsom villkor för betalningsanstånd, att jämte den säkerhet av inteckning i egendomen, som alltid skall lämnas, skall ställas ytterligare säkerhet intill visst belopp. Denna säkerhet bör utgöra antingen solidarisk proprieborgen av vederhäftiga personer eller sådan säkerhetshandling, som enligt gällande bestämmelser godtages för arrende. A länsstyrelsen bör ankomma att pröva, huruvida den säkerhet, köparen erbjuder, må tagas för god. Skall köpeskillingen på sätt ovan förordas innestå mot säkerhet av allenast Köparens fÖ inteckning i fastigheten, lärer emellertid för skyddande av statens betalnings%Tm' rått bliva nödigt att genom förbehåll i köpekontraktet begränsa köparens växande skog förfoganderätt över växande skog. Redan nu är i fråga om jordbruksegnahemslägenheter dylik begränsning stadgad. Såsom i det föregående omförmälts föreskrives i 1926 års upplåtelsegrunder, att köpeskillingen är omedelbart förfallen till betalning, där å lägenheten befintlig skog avverkas hårdare än som erfordras för gårdens behov eller för uppodling av därtill tjänlig mark. Denna bestämmelse är emellertid enligt de sakkunnigas mening icke fullt tillfredsställande. Å ena sidan är den för sträng, enär det icke kan vara påkallat, att köparens förfoganderätt över skogen begränsas i de fall, då så stor del av köpeskillingen är inbetald, att den mer än väl motsvarar värdet av skogen. Å andra sidan är bestämmelsen ej heller fullt betryggande, i det att den öppnar möjlighet för köparen att i föregivet odlingssyfte disponera hela skogsvärdet. Enligt de sakkunnigas mening bör ifrågavarande förbehåll i köpekontraktet lämpligen erhålla den ungefärliga lydelsen, att innan köpeskillingen för egendomen blivit till fullo gulden, må ej bedrivas annan avverkning av därå befintlig skog än som med tillämpning av en ändamålsenlig hushållning kan anses erforderlig för egendomens behov, utan så är att säkerhet blivit ställd för så stor del av köpeskillingen, som motsvarar skogens värde, eller ock länssty-

126 relsen givit tillstånd till avverkningen. Tillstånd, som nu sagts, må givas allenast, så framt därigenom kronans säkerhet till betalning icke märkligen minskas. Till förtydligande av det anförda vilja de sakkunniga framhålla, att det givetvis ej bör möta något hinder för köparen att förfoga över skogen även till avsalu, därest han i enlighet med Kungl. Maj:ts förordnande redan vid köpet ställt godkänd säkerhet för skogsvärdet. Är så ej förhållandet, böra inskränkningarna i köparens dispositionsrätt till skogen eftergivas i den mån han genom avbetalningar minskar kronans i fastigheten innestående fordran. När de inbetalda beloppen fullt motsvara skogsvärdet, böra inskränkningarna helt bortfalla och köparen äga att fritt förfoga över skogen med allenast de begränsningar, som gällande skogslagstiftning uppställer. Så bör givetvis ock vara förhållandet, där köparen ställer säkerhet för det belopp, varmed skogens värde överstiger den inbetalta delen av köpeskillingen. Vill köparen allenast verkställa avverkning till avsalu av mindre omfattning, bör det tydligen ej förmenas honom, för så vitt det kan ske utan att kronans säkerhet för det oguldna köpeskillingsbeloppet minskas i märklig mån. Då det emellertid är uppenbart, att det icke kan lämnas åt köparen att själv bedöma, huruvida och i vad mån kronans säkerhet till betalning kan röna inflytande av en tillärnad avverkning, bör såsom villkor för sådan avverkning gälla, att länsstyrelsen givit tillstånd därtill. För prövning av dylika ärenden bör länsstyrelsen äga påkalla biträde av vederbörande jägmästare. Understundom torde det därvid kunna vara lämpligt, att beträffande skogen fastställes en avverkningsplan, som på köparens bekostnad uppgjorts av jägmästaren eller granskats av honom. Vad beträffar avverkning till husbehov, bör köparen enligt de sakkunnigas mening ej heller äga en obegränsad rätt därtill. Både kronans intresse att den säkerhet, fastigheten utgör för ogulden köpeskilling, icke äventyras och nationalekonomiska hänsyn kräva, att sådan avverkning ej bedrives annorledes än i överensstämmelse med en god skogshushållning. Innan köparen enligt vad ovan är sagt äger fri dispositionsrätt till skogen, torde därför böra fordras, att köparen icke utnyttjar fastighetens hela skogsbestånd för husbehovet, utan att han, där skogen med tillämpning av en ändamålsenlig och uthållig hushållning icke kan fylla gårdens hela behov av virke och bränsle, anskaffar det felande på annat sätt. I fråga om köparens rätt att avverka å fastigheten befintlig skog för uppodling av därtill tjänlig mark hava de sakkunniga, såsom av det redan anförda framgår, ansett vissa skärpningar av nu gällande bestämmelse böra vidtagas. Tydligen bör hinder ej möta, att köparen verkställer uppodling av en hagmark, även om därå finnas enstaka träd. De inskränkningar i odlingsrätten, som enligt de sakkunnigas mening äro påkallade, hänföra sig allenast till mark, som kan i egentlig mening sägas vara bevuxen med skog. Om köparen önskar uppodla sådan mark, bör han däremot begära tillstånd av länsstyrelsen. För beviljandet av dylikt tillstånd bör fordras, att köparen kan ställa betryggande garanti, att det tillämnade odlingsföretaget verkligen kommer till stånd.

127 Är fråga om ett större odlingsföretag å skogsmark, kan det sålunda vara lämpligt, att köparen lämnar en skriftlig förbindelse att inom viss tid hava utfört företaget vid äventyr att eljest vara skyldig att omedelbart erlägga det belopp, varmed den avverkade skogens värde överstiger den inbetalta delen av köpeskillingen, ävensom ställer säkerhet härför. Det bör nämligen förhindras, att köparen i föregivet odlingssyfte disponerar fastighetens skogstillgång. Uppenbarligen bör man emellertid härvid ej förfara så strängt, att köparen tvingas att söka tillstånd för uppodling av varje om än så obetydligt område, vilket är skogbeväxt. En sådan ordning vore tydligen högst otillfredsställande. Redan den köparen medgivna rätten att förfoga över skogen till husbehov öppnar ju en möjlighet för den köpare, som vill verkställa uppodling av skogsmark, att förverkliga detta syfte genom att i första hand fylla sitt husbehov av virke från den till uppodling påtänkta marken. Över huvud taget förutsätta de sakkunniga, att ifrågavarande bestämmelser komma att tillämpas med hovsamhet och urskillning, så att köparen icke behöver befara ett statens ingripande i sina åtgöranden i andra fall än då han låter komma sig till last något, som är av mera avsevärd betydelse. De nu omförmälda bestämmelserna angående köparens dispositionsrätt till skogen å fastigheten böra gälla såväl egnahemslägenheter som större egendomar. Åsidosättas dessa bestämmelser, bör påföljden liksom nu bliva, att de oguldna delarna av köpeskillingen genast äro till betalning förfallna. Är köpet förbundet med återköpsrätt, såsom i nästa kapitel närmare utvecklas, medför ett åsidosättande av ifrågavarande förbehåll om skogens användning även att återköpsrätten må utövas, för så vitt vad i sådant hänseende förekommit icke är av allenast ringa betydenhet. Omsorgen om kronans säkerhet till betalning kräver ytterligare, att där kö- Brandförsakrm paren medgives anstånd med köpeskillingens erläggande, han skall vara plik9tig att på egen bekostnad hålla såväl å fastigheten vid köpet befintliga åbyggnader som därå växande skog brand för säkrade till fulla värdet. Att så sker ligger ju ej minst i köparens eget intresse. Några mera betungande utgifter torde ej heller genom fordran å sådan försäkring läggas på köparen. Enligt vad de sakkunniga hava sig bekant, kan brandförsäkring å växande skog erhållas för en premie, beräknad per 1 000 träd efter 3 kronor för plantskog, 2 kronor för ungskog upp till 6 tum vid brösthöjd samt 1 krona 50 öre 'för äldre skog. Vid större försäkringar lämnas dessutom viss rabatt, så att premien i genomsnitt belöper sig till cirka 1 krona per 1 000 träd. Försäkringen bör tagas i inrättning, som länsstyrelsen kan godkänna. För kontroll över att brandförsäkringen vidmakthålles bör köparen årligen till länsstyrelsen ingiva bevis, att premierna betalts. Försummelse härutinnan bör medföra, att oguldet köpeskillingsbelopp är genast förfallet till betalning. Inträffar brandskada, böra i fråga om rätten till ersättningen gälla de regler, som upptagas i lagen den 8 april 1927 om inteckningshavares rätt till betalning ur ersättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavtal.

128 Förtidsbetalning.

Underlåtenhet att i rätt tid fullgöra föreskrivna ränte- och kapitalavbetalningar bör givetvis i överensstämmelse med vad nu gäller hava till påföljd, att köpeskillingen, i den mån denna ej är gulden, omedelbart förfaller till betalning. Samma påföljd inträder, såsom redan är nämnt, därest stadgade brandförsäkringspremier icke behörigen erläggas, ävensom därest avverkning av växande skog bedrives i strid mot de bestämmelser, som ovan sagts. Likaledes bör köparen vara skyldig att omedelbart inbetala köpeskillingen, därest han genom vanvård eller annorledes så försämrar egendomen, att kronans säkerhet till betalning märkligen minskas. Är köpet förbundet med förbehåll om återköpsrätt och förklaras genom laga kraft ägande utslag, att återköp av egendomen må ske, bör tydigen även ogulden del av köpeskillingen genast vara förfallen till betalning. Statens utsikter att erhålla betalning för oguldet köpeskillingsbelopp äro tydligen i ej ringa mån beroende av ägarens rent personliga kvalifikationer. E t t ombyte av ägare till fastigheten är därför, sett ur rent ekonomisk synpunkt, icke utan betydelse för staten. Vidare är tydligt, att de förmånliga betalningsvillkor, som föreslagits i fråga om jordbruksegnahemslägenheter och friköpta arrendejordbruk, icke böra tillkomma andra ägare än dem, som staten uti ifrågavarande fall avser att hjälpa, nämligen mindre bemedlade egnahemsköpare eller hembudsberättigade arrendatorer eller närmare anförvanter till dessa. Oguldet köpeskillingsbelopp bör följaktligen kunna från statens sida infordras, därest fastigheten helt eller delvis överlåtes till någon, som ej äger lott i densamma och ej är ägarens make, skyldeman i rätt upp- eller nedstigande led, adoptivbarn, syskon eller syskons avkomling. Där skäl därtill äro, bör länsstyrelsen dock äga medgiva den nye ägaren att övertaga betalningsansvaret för det oguldna beloppet på oförändrade villkor. Så bör givetvis ske, om den nye köparen av en egnahemslägenhet skulle kunna antagas till köpare i första hand. I andra fall kan vara lämpligt att medgiva betalningsanstånd på de villkor, som föreslagits i fråga om andra fastigheter än egnahemslägenheter och friköpta arrendejordbruk. Enligt gällande bestämmelser inträder plikt för köparen att i förtid betala köpeskillingen jämväl, därest egnahemslägenhet icke inom avtalad tid bebygges. Denna föreskrift hava de sakkunniga emellertid av skäl, som närmare omförmäles i samband med frågan om åtgärder för tryggande av clet sociala ändamålet med upplåtelsen, icke ansett böra bibehållas. PostposiKronans inteckning för ogulden köpeskilling bör givetvis som regel hava tion av inbästa rätt. I överensstämmelse med vad nu är stadgat, torde emellertid, då i teckningen. fråga om jordbruksegnahemslägenhet egnahemslån beviljats till nödiga byggnaders uppförande, kronans inteckning, efter länsstyrelsens beprövande, kunna nedsättas, att gälla med lika rätt som den till säkerhet för egnahemslånet meddelade inteckningen. •Övervakning Övervakning av köpevillkorens fullgörande bör liksom nu ankomma å länsav köpevillkoren m.m. styrelsen. Enligt den ordning, som hitintills tillämpats, brukar köparen förpliktas att ensam vidkännas kostnader för lagfart, inteckning av förbindelser, som han i

129 anledning av köpet avgivit, och övriga med köpet förenade utgifter. Understundom göres dock i denna regel den modifikationen, att kronan själv bekostar avstyckning av området, eller att kostnaden härför delas mellan kronan och köparen. Vad sålunda tillämpats, synes alltjämt böra gälla. I grunderna bör därför intagas föreskrift, att där ej Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, köparen skall ensam vidkännas kostnad för lagfart, inteckning, avstyckning och övriga med köpet förenade utgifter.

9—282826

130 KAP. XII.

Åtgärder för tryggande av det med upplåtelsen avsedda ändamålet. I de sakkunnigas uppdrag ingår jämväl att verkställa undersökning rörande åtgärder ägnade att, där kronan vid försäljning av jord från sina jordbruksdomäner med upplåtelsen förbinder ett socialt syfte, på lämpligt sätt trygga ändamålet med upplåtelsen. Såsom en dylik åtgärd är tvivelsutan att anse fordran å vissa kvalifikationer hos köparen. Denna fråga är redan behandlad i det föregående. Återstår således att undersöka, huruvida ytterligare bestämmelser erfordras för att den av kronan i socialt syfte upplåtna jorden skall komma till rätt användning och icke indragas i spekulationen. Historisk Att, när jord av det allmänna upplåtes till enskilda medborgare för ett översikt och v - g s t äiiclamål, jordens användning för detta ändamål blir betryggad, är ett

gällande be-

, . . « . . . ,

T I

• -, ,,

I • -i

stämmelser. gammalt önskemal. Olika åtgärder hava i detta avseende tid etter annan pafordrats och genomförts. I dylikt syfte infördes redan i kungl. brevet den 25 september 1896 med bestämmelser att tjäna till efterrättelse i fråga om lägenheters upplåtande från kronans jordbruksdomäner föreskrift, att, om obebyggd lägenhet icke blivit före utgången av det femte året från tillträdet bebyggd med nödiga hus, ogulden del av köpeskillingen skulle genast vara förfallen till betalning. Riksdagen Vid 1907 års riksdag väcktes motion (11:158) med yrkande om sådan ändring i 1 kap. 2 § jordabalken, att stat och kommun berättigades att vid försäljning av fastighet förbehålla sig att mot vissa i köpekontraktet bestämda villkor återköpa fastigheten. I motiveringen anfördes bland annat: Erfarenheten hade lärt, att stat och kommun borde hålla på sin jordegendom. Det vore därför på hög tid, att denna bestämmelse upphävdes, sä vitt den rörde allmän egendom. Försäljningen kunde med olika återköpsvillkor lämpas efter skilda ändamål, behov eller önskningar. Försäljningen kunde också ske utan tanke på återvinning men i syfte att förekomma spekulation förbindas med återköpsvillkor, som vore ägnade att verka därhän. _ Försäljning med återköpsrätt skulle vara mest användbart vid tomtförsäljningar för bostadsändamål. Något hinder borde dock ej uppställas för stat och kommun att använda denna metod även vid förfogandet över sina jordbrukslägenheter.

Riksdagen 1908.

På hemställan av lagutskottet (utlåtande nr 48) beslöt riksdagen, att motionen icke skulle till någon dess åtgärd föranleda. Vid riksdagen år 1908 väcktes en motion ( I I : 128), vari hemställdes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täck-

131 tes låta allsidigt utreda, vilka nya former för upplåtelse av jord från stat eller kommun till enskilda kunde vara särskilt ur social synpunkt påkallade och lämpliga, samt därefter för riksdagen framlägga förslag i ämnet. Motionärerna anförde bl. a.: . Därest, såsom önskvärt vore, upplåtelse i större skala av kronoegendomar till bildande av egna hem och småbruk komme till stånd, låge det synnerlig vikt uppå att det sociala ändamålet med upplåtelsen icke sedermera kunde genom jordinnehavarnas åtgärder i större eller mindre utsträckning gäckas. Men detta skulle kunna bliva fallet, därest egnahemsförvärvarna vore oförhindrade att efter eget behag avyttra den från staten erhållna jorden. Sådana former för jordupplåtelse till egna hem borde utfinnas, att därigenom upplåtelsens sociala ändamål bleve för framtiden tillvarataget eller med andra ord innehavarens rätt att överlåta jorden till annan behörigen begränsades. Denna begränsning borde tydligen avse, att jord, varom här vore fråga, ej finge försäljas till annan köpare än sådan, som stode i ungefär samma sociala ställning som säljaren. Även andra önskemål funnes emellertid, som, i den mån det lämpligen läte sig göra, borde tillgodoses vid utfinnandet av nya former för ifrågavarande jordupplåtelse. Dels kunde man tänka sig möjligheten av att staten själv komme att i framtiden behöva den upplåtna jorden, och dels kunde upplåten jord av allehanda orsaker stiga i värde, så att det vore önskligt, att den åter kunde indragas till det allmänna. Former, som kunde tillgodose nu antydda syftemål, torde för närvarande icke finnas. Det syntes önskligt, att utredningen kunde gå ut på någon form av tryggad besittning, som utan att vara betungad med den gamla åborättens svåra olägenheter likväl kunde bevara dess fördelar. Därjämte syntes försäljning med under vissa, starkt begränsade villkor medgiven återköpsrätt böra komma under övervägande. Vid samma riksdag väcktes en motion ( I I : 101), vilken avsåg utredning angående en lag om besittningsrätt på längre tid till kronan tillhörig jordegendom på grundval av bestämmelserna rörande stadgad åborätt. Lagutskottet framhöll i sitt utlåtande (nr 60) bl. a., att äganderätten vore den lämpligaste formen för sådana upplåtelser, varom nu vore fråga. Utskottet ville emellertid härmed ingalunda hava påstått, att de då gällande upplåtelse- och betalningsvillkoren i allmänhet rörande kronans ifrågavarande lägenheter vore odelat tillfredsställande. Enligt vad utskottet inhämtat vore emellertid frågan om sättet och villkoren för upplåtelser av mark från kronans ifrågavarande lägenheter beroende på Kungl. Maj:ts prövning. Vid anförda förhållanden och då de väckta motionerna enligt utskottets mening riktade sig mot den gängse uppfattningen, att landets väl bäst befordrades genom att idkarna av jordbruk så vitt möjligt utgjordes av självägande bönder, som i sin äganderätt hade värnet för sin oberoende, självständiga ställning, hemställde utskottet, att motionerna icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda. Denna hemställan vann riksdagens bifall. I den proposition (nr 41) angående grunder för åtgärder i syfte att åt Riksdagen mindre bemedlade eller obemedlade bereda tillfälle att förvärva egnahems* lägenheter från vissa kronoegendomar, vilken förelades riksdagen år 1909, anförde departementschefen bl. a.: Dessa bestämmelser kunde ej erhålla större räckvidd än till att gälla i fråga om upplåtelsen till förste köparen. Intet lagligt hinder funnes däremot för,

132 att denne i sin ordning uppläte lägenheten till en person, som icke uppfyllde de villkor, vilka uppställts för att kunna antagas till köpare i första hand eller som avsåge att använda lägenheten för annat ändamål än till att grunda eget hem. I fråga om bebyggda lägenheter låge en icke ringa garanti häremot i byggnadernas förefintlighet och beskaffenhet, men beträffande obebyggda lägenheter funnes icke något motsvarande korrektiv. Att fullständigt hindra dylika försäljningar bleve väl också, så vitt upplåtelsefriheten över huvud skulle bibehållas, knappast möjligt. Stadgandet, att köpare av obebyggd lägenhet kunde få avbetala köpeskillingen genom årliga inbetalningar under tio år utan att behöva ställa; säkerhet för mer än de fem första inbetalningarna, men med risk, att hela återstående köpeskillingen vore förfallen, om ej, lägenheten vore bebyggd före utgången av femte året, åsyftade vinnandet av viss garanti uti berörda hänseende men vore ensamt för sig uppenbarligen icke tillfyllest. Emellertid syntes det böra försökas, om ej ett korrektiv i någon mån kunde vinnas, därigenom att köpare av dylik lägenhet ålades att vid köpebrevets utfärdande avlämna en förbindelse att inom fem år hava lägenheten bebyggd vid äventyr att eljest nödgas erlägga ytterligare ett belopp, motsvarande viss del av köpeskillingen — förslagsvis en femtedel — och med rätt för kronan att till säkerhet härför erhålla inteckning i lägenheten. Härigenom skulle det bliva betydligt mindre lockande att förvärva densamma i annat syfte än att bruka den särskilt för sig. I detta sammanhang borde ock nämnas, att enligt vad lagberedningens ordförande meddelat stadganden om förköpsrätt komme att ingå i beredningens förslag till jordabalk. Komme en dylik lagstiftning till stånd, borde uppenbarligen staten icke försumma att, i den mån sådant bleve behövligt för vinnande av nu ifrågavarande syfte, begagna sig av densamma. Förbehåll, varigenom möjlighet härtill skulle beredas kronan, borde således intagas i blivande upplåtelsehandlingar. I anledning av propositionen väcktes dels en motion (11:214), däri yrkades, att upplåtelserna endast skulle ske under arrende- eller tomträtt, dels ock en motion ( I I : 2'29), däri hemställdes, att jämte äganderätten skulle såsom upplåtelseform förekomma en på visst sätt beskaffad arrende- eller besittningsrätt. Statsutskottet yttrade i sitt utlåtande (nr 146), jämte annat, att det finge medgivas, att de av motionärerna förordade upplåtelseformerna i det avseendet lämnade större garanti än äganderätten för att ändamålet med upplåtelserna ernåddes, att vid deras användande rätten att överlåta lägenheterna kunde regleras i enlighet med den ursprungliga upplåtelsens ändamål; och vore det därför synnerligen önskligt, att en utredning snart komme till stånd i syfte att utröna, huruvida och på vad sätt en inskränkning av jordäganderätten lämpligen skulle kunna möjliggöras genom begränsning av rätten att överlåta densamma. Men då äganderätten i övriga avseenden och särskilt med hänsyn till kostnaderna för kronan, vilka vid upplåtelser under arrenderätt sannolikt skulle bliva oskäligt stora för utövande av uppsikt över lägenheternas hävdande m. m., torde vara den i allmänhet lämpligaste formen för ifrågavarande upplåtelser samt Kungl. Maj:ts förslag jämväl lämnade rum för ett begagnande av tomträttsinstitutet, där detta vid någon särskild upplåtelse skulle befinnas lämpligare, hade utskottet ansett sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag, i vad detsamma avsåge sättet för ifrågavarande markupplåtelser. Utskottets hemställan biträddes av riksdagen.

133 I den kungörelse, som i anledning av detta riksdagens beslut utfärdades Kungörelsen den 31 december 1909, stadgades således bl. a., att köpare av obebyggd lägen- de jJ\gog em ~ het skulle vid tillträdet avlämna förbindelse att inom fem år hava lägenheten bebyggd med bostad och, där fråga vore om jordbrukslägenhet, med för lägenhetens skötsel i övrigt nödiga byggnader, vid äventyr, därest så icke skedde, att utöver den avtalade köpeskillingen gälda ytterligare ett belopp, motsvarande en femtedel av köpeskillingen, att förbindelsen tillika skulle innefatta medgivande, att berörda fordringsbelopp finge intecknas i lägenheten, att ogulden del av köpeskillingen genast skulle vara till betalning förfallen, därest lägenheten icke bebyggdes inom avtalad tid eller därest lägenheten överginge till annan än efterlevande make eller bröstarvinge eller efterlevande make och bröstarvinge, vilka behölle lägenheten oskiftad, och den nye innehavaren prövades icke uppfylla villkoren för att kunna antagas till köpare i första hand, samt att sådan inteckning, som avlämnats, skulle, där vederbörande köpare fått egnahemslån sig beviljat, kunna efter länsstyrelsens beprövande nedflyttas i anseende till förmånsrätten närmast efter inteckningen för egnahemslånet. I sitt den 9 oktober 1909 avgivna betänkande med förslag till jordabalk Lagberednin(del I I I ) har lagberedningen inryckt bestämmelser om förköpsrätt. Bered- gen 1909 ' ningen framhöll, att densamma fullt uppskattade vikten för det allmänna att, särskilt när jord överlätes i visst syfte, bereda sig ett fortfarande inflytande på utvecklingen och förhindra, att denna under inverkan av spekulationen förrycktes. Beredningen hade därför icke tvekat att föreslå införande i vår rätt av konventionell lösningsrätt under form av förköpsrätt. Lagberedningens förslag innefattade i huvudsak, så vitt nu är av intresse, följande grunddrag: Förköpsrätt skulle kunna förbehållas såväl det allmänna som enskild person, vilken ägde viss annan fastighet. Förköpsrätten skulle inskrivas i fastighetsboken. Hade så skett, skulle vid försäljning av fastigheten den, vilken rätten tillkomme, äga att i viss ordning lösa till sig fastigheten till samma pris, som köparen utfäst. Förköpsrätt, som tillförsäkrats annan än kronan, kommun eller municipalsamhälle, skulle icke vara gällande utöver femtio år från det rättigheten tillkom. Förköpsrätt finge ej utövas, där köparen vore säljarens skyldeman i rätt nedstigande led, ej heller vid försäljning av lott i fastighet, som tillhörde flera samfällt, såvida köparen förut varit delägare i fastigheten. Vid exekutiv försäljning finge förköpsrätten ej heller utövas. Det skulle åligga den, som ville utöva förköpsrätt, vid talans förlust att instämma köparen inom 180 dagar från det lagfart söktes å dennes fång samt att inom samma tid göra anmälan därom för antecknande i fastighetsboken. Anmälde köparen, med överlämnande av köpehandlingen i bestyrkt avskrift, sitt fång för den förköpsberättigade, ålåge det denne, där han ville göra bruk av sm rätt, att inom ovan angivna tid från det anmälan skedde och vid äventyr av talans förlust ej mindre instämma sin talan än även att därom göra anmälan för antecknande i fastighetsboken. Förslag om införande av nya former för egnahemsupplåtelser från kronans Riksdagen jord väcktes ånyo vid 1910 års riksdag. I en motion ( I I : 109) föreslogs näm- 1 9 1 ° - 1 9 1 2 ligen skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan om framläggande av förslag

134 till bestämmelser angående en arrende- och besittningsrätt av betryggande art till småbruk å kronans jordbruksdomäner och vad därmed ägde sammanhang ävensom till de föreskrifter och åtgärder i övrigt, som kunde erfordras för att vederbörligen trygga med äganderätt upplåtna småbruks tillvaro såsom sådana. Jordbruksutskottet (utlåtande nr 46) avstyrkte motionen. På grund av kamrarnas skiljaktiga beslut förföll frågan. Jämväl förslag, som i motioner vid 1911 och 1912 års riksdagar framfördes rörande skrivelser till Kungl. Maj :t med begäran om förslag till sådan ordning för upplåtelse av kronodomäner till småbruk, att dessa bleve tillgängliga för mindre bemedlade och såväl brukarens besittning som ändamålet med upplåtelsen skyddades, förföllo på grund av kamrarnas skiljaktiga beslut. I sitt den 31 december 1912 avgivna betänkande hava 1911 års egnahemsEgnahemssakkunnigas sakkunniga bland annat framhållit följande: betänkande De bestämmelser i 1909 års kungörelse, som avsåge att garantera, att bygg1912. nadsskyldigheten bleve fullgjord, vore icke för ändamålet betryggande. Väl vore det föreskrivet, att köpare av obebyggd lägenhet skulle avlämna en förbindelse att inom fem år hava lägenheten bebyggd vid äventyr att eljest nödgas erlägga ett belopp, motsvarande en femtedel av köpeskillingen, vilken förbindelse skulle vara av beskaffenhet att kunna intecknas i lägenheten. En dylik förbindelse kunde emellertid icke intecknas, i händelse äganderätten till lägenheten överginge å annan person och denne sökte lagfart å lägenheten_ samma dag eller innan ansökning härom ingåves av den, som utfärdat förbindelsen. Under sådana förhållanden funnes alltså ingen säkerhet för att fastigheten verkligen bleve bebyggd. Detta vore emellertid en ganska stor olägenhet. Avsikten med försäljning av kronoegendomar, på sätt i 1909 års kungörelse stadgades, vore ju nämligen skapandet av egna hem, men för att detta mål skulle kunna uppnås måste lägenheterna givetvis bebyggas. För avhjälpande av detta missförhållande hade domänstyrelsen i utlåtande den 27 september 1912 föreslagit, att genom tillägg till omförmälda stadgande kronan måtte beredas rätt att till säkerhet för förbindelsen erhålla inteckning såsom för ogulden köpeskilling enligt 11 kap. 2 § jordabalken. De sakkunniga ansåge likväl för sin del, att denna åtgärd vore mindre lämplig, enär densamma förutsatte ändring av gällande lag. E t t enklare, men för ändamålet fullt effektivt förfaringssätt vore däremot enligt de sakkunnigas åsikt att vid försäljning av obebyggd lägenhet höja köpeskillingen med den ifrågavarande förbindelsens belopp samt i lägenheten inteckna samma belopp, vilket dock ej borde löpa med ränta. Sedan lägenheten blivit i stadgad ordning bebyggd, borde förbindelsen återställas till köparen. Enär de sakkunniga tillika föresloge, att stämpelfnhet måtte beviljas köparen, skulle några förhöjda kostnader icke komma att drabba denne på grund av att köpeskillingen ökades. Men även om dylik stämpelfrihet icke bleve medgiven, borde knappast den högre stämpelavgift, som det ifrågasatta förfaringssättet skulle komma att medföra, få verka till hinder för genomförande av förslaget. Riksdagen 1913.

I den proposition (nr 170) med förslag till ändrade grunder för upplåtande av egnahemslägenheter från vissa kronoegendomar, som på grundval av 1911 års egnahemssakkunnigas förslag förelades riksdagen år 1913, föreslogs emellertid icke någon ändring i nu ifrågavarande avseende uti 1909 års grunder. Departementschefen framhöll bland annat: De sakkunnigas förslag vore i detta hänseende mindre lämpligt. Att i köpeavhandlingen upptaga köpeskillingen till högre belopp än det, vartill densam-

135 ma enligt avtalet uppginge, vore icke tilltalande. Emellertid kunde departementschefen ej heller biträda domänstyrelsens förslag härutinnan, vilket förutsatte ändring av en viktig lagbestämmelse. För egen del kunde han icke finna annat än att berörda olägenhet kunde väntas framträda allenast i sällsynta fall. Då härtill komme, att densamma vore av jämförelsevis underordnad betydelse och aldrig kunde vålla kronan någon förlust, syntes anledning näppeligen föreligga att i nu avsett syfte ändra lydelsen av ifrågavarande bestämmelse. I enlighet med vad de sakkunniga föreslagit tillades emellertid en föreskrift om att efter framställning av köpare, som ägde för lägenhetens skötsel lämplig, å annan fastighet belägen byggnad, länsstyrelsen skulle äga att, i den mån sådant prövades skäligt, medgiva befrielse från byggnadsskyldighetens fullgörande. Kungl. Maj:ts förslag vann på hemställan av jordbruksutskottet (utlåtande nr 115) riksdagens bifall. I anledning av en väckt motion ( I I : 54) beslöt riksdagen år 1915 på hem- Riksdagen 1915ställan av lagutskottet (utlåtande nr 48) att hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte taga under övervägande, huruvida och i vilken omfattning genom lagstiftning kunde beredas stat, kommun och municipalsamhälle tillfälle att försälja jord med så kallad återköpsrätt. Skrivelse härom avläts den 27 maj 1915 (nr 204). Redan dessförinnan hade chefen för jordbruksdepartementet jämlikt bemyn- Kronolägendigande den 10 juni 1912 tillkallat vissa sakkunniga med uppdrag att utreda, sionLsTeTändels huru lämpliga bestämmelser skulle kunna åstadkommas i syfte att, där kände (I) •

•

staten med äganderätt uppläte jord för bildande av egna hem, ändamålet med upplåtelserna måtte tryggas, så att den upplåtna jorden ej skulle sedermera kunna övergå till helt annan användning, och dels huruvida för främjande av egnahemsrörelsens utveckling i vårt land upplåtelse av områden från de under förvaltning av domänstyrelsen ställda och för statsverkets räkning utarrenderade jordbruksdomäner ävensom statens skogsdomäner med undantag av kronoparker och överloppsmarker i de sex nordligaste länen skulle kunna ske, förutom med äganderätt, jämväl med tryggad besittningsrätt, samt att, därest utredningen därtill föranledde, uppgöra förslag till de grunder och författningar, som befunnes för ändamålet erforderliga. Dessa sakkunniga, vilka antagit namnet kronolägenhetskommissionen, avgåvo den 7 mars 1916 ett betänkande (I) med förslag rörande tillfälliga åtgärder till förebyggande att av kronan upplåtna egnahemslägenheter användes för annat ändamål än med upplåtelsen avsetts. I motiveringen till detta förslag anförde kommissionen bl. a.: Den utredning, som kommissionen genom införskaffande av uppgifter från länsstyrelserna, vederbörande kronobetjäning, domänintendenterna, hushållningssällskapens förvaltningsutskott, egnahemsföreningar och -bolag samt Nationalföreningen mot emigrationen åstadkommit, hade visat, att bestämmelserna i egnahemsförfattningen icke vore av beskaffenhet att ensamma kunna förhindra, att redan vid första upplåtelsen lägenhet, som försåldes från kronojord, om icke formellt så dock i verkligheten, förvärvades av köpare, som långt ifrån uppfyllde de villkor, som författningen uppställde för dylikt förvärv. Då det gällde att i lagstiftningsväg åstadkomma bestämmelser till förhindrande därav, att jord, som av staten med äganderätt upplätes åt obemedlade eller mindre

136 bemedlade för bildande av egna hem, sedermera användes för helt annat ändamål än det avsedda, ville det synas, som om det härutinnan enda verksamma medlet vore att stadga återköpsrätt för staten till ifrågavarande jord, så att staten kunde, när det funnes erforderligt, vinna jorden åter. Röster hade ock höjts för tillgripande av en sådan åtgärd. A annat håll hade betänkligheter däremot yppats, varvid med styrka framhållits, att en förefintlig återköpsrätt skulle för fastighetsägaren skapa ett osäkerhetstillstånd, som betoge honom all lust för fastighetens förkovran och ingalunda vore förenligt med den verkliga äganderätten. Såsom ett i förevarande hänseende mera lämpligt medel hade föreslagits stadgande av så kallad förköpsrätt, innebärande att staten skulle vid framtida föryttring av en upplåten kronoegendom äga företräde att lösa till sig densamma till det pris, en annan erbjudit sig att därför betala. Därest lagberedningens förslag till förköpsrätt bleve upphöjt till lag, vore ett avsevärt steg taget till åstadkommande att av staten för bildande av egna hem med äganderätt upplåten jord bibehölles för det med upplåtelsen åsyftade ändamål och till förhindrande av obehörig spekulation i dylik jordupplåtelse. Emellertid torde den brist på verkliga garantier för de från kronan upplåtna egnahemslägenheternas bibehållande såsom sådana, vilken vidlådde gällande författningar i ämnet, vara av beskaffenhet att böra omedelbart, i den mån det kunde ske, avhjälpas. Den utredning, som blivit verkställd, gave anledning antaga, att i åtskilliga fall missbruk ägt rum beträffande ifrågavarande egnahemsupplåtelser. Och på grund av rådande förhållanden vore det att befara, a i/c den stegrade jordspekulation, som redan börjat spåras, särskilt i södra Sverige men även, åtminstone beträffande egendomar med större skogstillgång, i andra delar av riket, skulle medföra ett icke oväsentligen ökat antal fall, då, med kringgående av förefintliga bestämmelser, för egnahemsändamål avsedd kronojord komme att förvärvas i spekulationssyfte. De sakkunniga hade därför ansett sig böra framlägga förslag till provisoriska bestämmelser i ämnet. Där till egnahemslägenheter upplåten kronojord kommit att användas för annat ändamål än det med upplåtelsen avsedda, torde i det ojämförligt största antalet påvisbara fall förloppet hava varit det, att den ursprunglige förvärvaren av en dylik lägenhet •—• antingen fullföljande en från början hyst avsikt eller sedermera finnande det med sin ekonomiska fördel förenligt — överlåtit lägenheten på person (eller bolag), som icke uppfyllt stadgade villkor för att kunna antagas såsom köpare i första hand och vilken därefter använt lägenheten på helt annat sätt än som från kronans sida varit avsett. Vid försök att åvägabringa tillfälliga bestämmelser till förekommande av missbruk i förevarande avseende hade det därför synts de sakkunniga såväl ligga närmast till hands som ock vara mest effektivt att föreskriva viss inskränkning i lägenhetsinnehavarens rätt att avhända sig lägenheten vare sig genom direkt överlåtelse eller medelbart genom lägenhetens belastande med inteckningar och därpå följande exekutiv försäljning av densamma. Då förslaget endast åsyftade ett provisorium, avsett att, intill dess annan lagstiftning trädde emellan, råda bot på de missförhållanden, som kunde inträda på grund av bristande effektivitet hos gällande författningar, hade den föreslagna inskränkningen i en lägenhetsägares rätt att på förenämnda sätt förfoga över lägenheten begränsats till att gälla under viss tidrymd, vilken av de sakkunniga funnits lämpligen böra sättas till tjugu år från det lagfart beviljades å fånget från kronan. Beträffande förslagets innebörd må anföras följande: Den, som från kronan förvärvat egnahemslägenhet, finge ej, innan tjugu år förflutit från det lagfart å fånget beviljades, utan länsstyrelsens tillstånd vare sig sälja, bortbyta eller bortgiva lägenheten till annan än skyldeman i rätt upp- eller nedstigande led eller belasta lägenheten med inteckning för fordran eller för avkomst eller annan förmån. Tillstånd finge ej meddelas att överlåta lägenhe-

137 ten, med mindre den, till vilken lägenheten skulle övergå, prövades uppfylla stadgade villkor för att kunna antagas såsom köpare i första hand. Tillstånd att inteckna lägenheten finge ej givas, om densamma skulle komma att häfta för gäld, till högre belopp beträffande jordbrukslägenhet än fem sjättedelar och i fråga om bostadslägenhet än tre fjärdedelar av det värde, som länssty-' relsen med ledning av uppgjort köpavtal, värderingsinstrument, brandförsäkringshandlingar, kostnadsförslag eller andra tillgängliga handlingar prövade jorden jämte därå befintliga eller för uppförande avsedda byggnader äga. Dock skulle länsstyrelsen äga att göra undantag från dessa regler, om synnerliga skäl därtill förelåge. Förbehåll härom skulle införas i köpebrevet och skulle gälla även för den, till vilken lägenheten kunde komma att övergå under förut nämnda tid från det lagfart beviljades å fånget från kronan. Vid upplåtelse av kronojord för bildande av jordbrukslägenhet skulle, där å lägenheten funnes växande skog, som ej prövades vara av allenast ringa värde, göras det ytterligare förbehåll, att blivande ägare icke finge förrän fem år förflutit från det kronan avträdde lägenheten företaga avverkning annat än i enlighet med närmare bestämmelser, som meddelades av domänstyrelsen. Kronan skulle äga betinga sig, att, därest lägenhetsägaren överskrede honom tillkommande rätt till avverkning, kronan skulle äga dels under återstoden av sagda tid utan ersättning till lägenhetsägaren avverka all å lägenheten växande skog, dels ock av lägenhetsägaren såsom ytterligare köpeskilling för lägenheten utbekomma ett belopp, motsvarande två gånger värdet av skogstillgången å lägenheten efter den i sammanhang med upplåtelsen gjorda värderingen. Till säkerhet för kronan sålunda villkorligt förbehållen rätt skulle inteckning meddelas. Dessutom skulle i vissa fall stadgas förbud att å lägenheten uppföra industriell anläggning, vilket förbud skulle intecknas i lägenheten såsom servitut. Lagrådet, vars yttrande över förslaget infordrades, avstyrkte den 16 mars 1916 detsamma. Det medel, som valts för ifrågavarande syfte, innebure ett avsteg från de allmänna rättsgrundsatser, som borde gälla i fråga om köp av fast egendom. E t t förbehåll av den art, som nu vore i fråga, kunde mången gång bliva oskäligt tryckande och hinderligt för jordägaren vid fullföljande av fullt lovliga syften. Utredningen visade ej, att missbruk beträffande de från kronan upplåtna egnahemslägenheterna förekommit i sådan omfattning, att på den grund det kunde anses nödigt att, innan den vidsträcktare utredning, som kronolägenhetskommissionen förehade, förts till slut, vidtaga en sådan lagändring, som föreslagits. Även om lagändringen erhölle allenast till viss tid begränsad giltighet, skulle dess verkningar dock med det stora antal egnahemslägenheter, som årligen av kronan upplätes, få en vidsträckt omfattning. Vid ärendets föredragning den 24 mars 1916 fann Kungl. Maj:t kronolägenhetskommissionens ifrågavarande betänkande icke föranleda någon vidare åtgärd.

Lagrådet 191 ^-

I anledning av vissa vid riksdagen 1919 beslutade ändringar i villkoren för Riksdagen 1919. erhållande av egnahemslån blev i 1909 års grunder för egnahemsupplåtelser från kronojord den ändringen vidtagen, att tiden, inom vilken obebyggd egnahemslägenhet skulle vara vederbörligen bebyggd, bestämdes till ingången av sjätte kalenderåret efter det tillträde ägt rum. Den 11 november 1920 avgav kronolägenhetskommissionen ett nytt betän- Kronolägenkande ( I I ) med förslag till lag om besittningsrätt för obegränsad tid till kro- hetskommissionens betännojord och annan publik jord m. m. Sedan utlåtanden däröver infordrats och kande (II) 1920.

138 förslaget undergått överarbetning inom jordbruksdepartementet, blev det för yttrande remitterat till lagrådet, som förordade en omarbetning av detsamma. Proposition Vid riksdagen 1924 framlade Kungl. Maj:t genom proposition (nr 190) ett 1924Somen å r s l a g till lag om återköpsrätt till fast egendom jämte vissa därav föranledda återköpsrätt. författningar. Förslaget avsåg att införa en ny upplåtelseform, byggd på äganderättens grund. Beträffande cle huvudsakligaste syftemålen med förslaget anförde chefen för justitiedepartementet bland annat: »Den nya upplåtelseformens främsta uppgift synes mig vara att betrygga ändamålet med samhällets jordupplåtelser. Det är ett fullt berättigat anspråk från samhällets sida att icke behöva overksamt åse, hurusom, detta ändamål, för vars befrämjande samhället kanske gjort stora uppoffringar, förfuskas eller tilläventyrs helt förfelas därigenom att den upplåtna jorden ryckes in i den allmänna spekulationsvirveln eller på annat sätt kommer till en icke avsedd användning. Likaså bör samhället kunna påkalla, att den med viss ändamålsbestämning av samhället upplåtna jorden återföres till samhället, därest ändamålet skulle förfelas i anledning av fastighetens olämplighet för den avsedda användningen. Sörjer man tillika för, att den vid upplåtelsen en gång givna ändamålsbestämningen icke blir en oböjlig form, i vilken utvecklingen stelnar och bindes, så lärer en dylik ändamålsbestämning icke heller kunna anses på ett olämpligt sätt inkräkta på jordinnehavarens ställning såsom ägare. Vidare har man velat vinna den fördelen, att, om i framtiden behov för samhället yppas att åter komma i besittning av jorden, detta skall kunna ske på enklare och billigare väg än den, som anvisas i gällande författningar omj expropriation. •—• — Ett tredje samhällsintresse, som man önskat tillgodose, är det som bar avseende å den framtida jordvärdestegringen. Återköpsrätten, sådan den i föreliggande förslag utformats, medför också indirekt, att samhället vid upplåtelsen kan på visst sätt sägas förbehålla sig andel i dylik värdestegring. Denna andel är dock på det sätt begränsad, att densamma endast omfattar den stegring, som hänför sig till annan användningsmöjlighet beträffande fastigheten än den för jordägaren tillåtna.» Beträffande chefen:

återköpsrättens

ekonomiska

innebörd

anförde

departements-

»När en försäljning med förbehåll om återköpsrätt äger rum, måste naturligtvis detta förbehåll och det i samband därmed avtalade villkoret angående fastighetens användning inverka på köpeskillingens storlek i nedpressande riktning; och denna inverkan blir tydligen större i samma mån som villkoret om fastighetens användning innebär en mera djupgående inskränkning i fastighetsägarens rörelsefrihet. Vad köparen förvärvar och vad han • följaktligen har att betala är blott fastigheten värderad under synvinkeln av den enligt villkoret tillåtna användningen. För varje gång fastigheten sedan under den tid återköpsrätten äger bestånd går i köp, kommer enligt sakens natur köpeskillingen att uppåt begränsas efter liknande grund, ty ingen vill betala för befogenheter, dem han ej förvärvar. V,id återköp bestämmes för övrigt löseskillingen efter enahanda måttstock. Härigenom ernås, förutom fastighetens räddande undan den allmänna spekulationen, den för många av de upplåtelser, som här kunna komma i fråga, synnerligen viktiga fördelen, att det icke blir nödvändigt för en köpare av fastigheten att utgiva eller förränta större köpeskilling än som står i rimligt förhållande till den användning, han ämnar göra sig av fastigheten. En stad säljer t. ex. med förbehåll om återköps-

139 rätt ett område, som enligt det därvid avtalade villkoret skall användas endast för jordbruksändamål. Även om området på grund av sin belägenhet såsom framtida tomtmark äger ett jämförelsevis högt värde, kan det då icke ifrågakomma att vid köpeskillingens bestämmande taga någon som helst hänsyn därtill, ty sistberörda användningssätt faller ju helt och hållet utanför köparens befogenhet. Skulle åter området försäljas med vanlig äganderätt, kunde man svårligen undvika, att markens användbarhet i framtiden såsom tomtmark komme .att inverka på köpeskillingen i höjande riktning, och köparen stode då, om han ändock ville förvärva området för jordbruksändamål, inför nödvändigheten att, såsom en vanlig spekulant, i fastigheten binda ett kapital, som endast delvis kunde förräntas genom den för närvarande aktuella användningen. Det synes i dylika fall vara rimligt och vid upplåtelser till mindre bemedlade högst önskvärt, om i stället det räntelösa mervärdet tills vidare kan få kvarstanna i samhällets hand, där det icke nedtynger ^och^ förrycker ett detsamma ovidkommande syfte, utan att därför den ur så många synpunkter värdefulla upplåtelsen med äganderätt behöver skjutas åt sidan. Den återköpsrätt, som innefattas i förslaget, synes mig väl ägnad att tjäna som medel härför. I samma mån man sålunda vinner en naturlig och efter varje särskilt fall sig anpassande säkerhetsgräns mot för hög köpeskilling, ernår man också ett visst skydd mot alltför hög belåning av fastigheten och därmed också ^mot lättsinnig skuldsättning av dess ägare. Då nämligen löseskillingen vid återköp skall bestämmas till värdet av fastigheten, om denna antages belastad med återköpsrätten och det i samband därmed avtalade villkoret angående fastighetens användning, samt vidare vid återköp varken betalning eller säkerhet kan påräknas för intecknad gäld, som faller utanför löseskillingens belopp, lärer nämnda uppskattningsvärde, liksom det vid försäljning får antagas utgöra gräns för köpeskillingens storlek, komma att utmärka den högsta gräns, intill vilken belåning av fastigheten kan bliva möjlig. Det resultat, vartill förslaget sålunda härutinnan på en mycket enkel väg leder, synes innebära en ur ekonomisk synpunkt sund och följdriktig utjämning av^ de varandra motsatta farhågor, som yppats beträffande, å ena sidan, alltför långt gående skuldsättning och, å andra sidan, avsaknaden för den, som allenast med stadgad besittningsrätt innehar fastighet, av erforderligt kreditobjekt. Det finnes nämligen i det föreslagna institutets anordning, så vitt jag kan finna, intet som kommer att hindra fastighetens ägare att innanför den förut angivna ramen i såväl ekonomiskt hänseende som eljest till fullo utnyttja fastighetens alla möjligheter alldeles som en vanlig ägare. Han kan till återköpsrättens innehavare eller annan föryttra fastigheten, liksom han även har möjlighet att belåna densamma, ehuru möjligheten naturligtvis, på sätt förut anförts, blir mer eller mindre beskuren allt efter arten av det i fråga om fastighetens användning gällande villkoret. Stiger fastigheten i värde, kommer ägaren automatiskt i åtnjutande av den andel i stegringen, som bör tillkomma honom. Detta gäller såväl om stegringen beror på vidtagna förbättringar som även om den har sin grund i ändrade konjunkturer. Säljes t. ex. en nära stad belägen fastighet, med förbehåll om återköpsrätt och villkor, att den skall användas uteslutande till handelsträdgård, komma alla av köparen och hans rättsinnehavare vidtagna åtgärder för höjande av jordens avkastningsförmåga, för inrättande av växthus och drivbänkar, för plantering av handelsväxter o. s. v. — i den mån dessa åtgärder äro riktigt avvägda, så att de verkligen höja fastighetens värde såsom handelsträdgård — att omedelbart och utan avkortning tillfalla ägaren i form av ett ökat återköps-, salu- och belåningsvärde hos fastigheten. Företager sig ägaren däremot, utan att hava träffat uppgörelse med återköpsrättens innehavare, att å fastig-

140 heten uppföra exempelvis en biografteater, kommer det icke att ställa sig lika förmånligt för honom. Även om biografrörelsen i och för sig befinnes vara en mycket vinstgivande affär, kan man icke påräkna, att fastigheten vid försäljning eller belåning skall anses hava erhållit ett motsvarande mervärde, beroende på att varje ägare, som i strid med villkoret driver biografrörelse, är1 utsatt för att fastigheten går i återköp, därvid löseskillingen kommer att bestämmas på grundvalen av en värdering av fastigheten, som företages under det antagandet, att, vem som än äger fastigheten, denna får användas allenast till handelsträdgård; biograf teaterns värde kommer då, så framt byggnaden icke tilläventyrs på något sätt kan tillgodogöras för trädgårdsskötseln eller i något undantagsfall återköpsrätten enligt avtalet skall bestå endast för en kortare tid framåt, att ingå i löseskillingen blott med ett belopp, som motsvarar vad en köpare med skyldighet att bortföra byggnaden kan tänkas vilja betala för densamma. Inträffar värdestegring på grund av ändrade konjunkturer, förbättrade förbindelser eller annat sådant, kommer densamma, i den mån den kan anses belöpa på fastigheten såsom föremål för den användning, vilken står öppen för fastighetens ägare, på enahanda sätt denne till godo. Om, för att använda samma exempel som nyss, en järnvägslinje från staden dragés förbi det såsom handelsträdgård försålda området, och detta, såsom dåmera användbart till tomtmark, därigenom jämnt fördubblas i värde, kommer naturligtvis icke fastighetens ägare av sådan anledning i åtnjutande av någon del av stegringen. Men i den mån den förbättrade förbindelsen samtidigt ökar avsättningsmöjligheten för trädgårdens produkter och handelsträdgården såsom sådan därigenom stiger i värde med t. ex. tjugufem procent av förutvarande värdet, tillfaller denna höjning fastighetens ägare, vilken sålunda erhåller en fjärdedel av den genom järnvägens framdragande åstadkomna totala värdestegringen, under det att tre fjärdedelar falla på den återköpsberättigades lott. Skulle i anförda exempel återköpsrätten hava avtalats endast för viss tid, faller det av sig självt, att det sagda så till vida måste undergå en modifikation, som fastighetsägarens utsikt att efter tidens utgång bliva oinskränkt ägare enligt sakens natur är ägnad att i berörda hänseenden förläna honom en bättre ställning i samma mån som tiden för återköpsrättens bestånd är kortare. Det lärer knappast behöva utsägas, att vad nu sagts gäller också om värdeminskning och att fastighetens ägare inom samma ram, som begränsar hans andel i höjning av fastighetens värde, också delar andra fastighetsägares ställning i fråga om följderna av inträffad värdeminskning, vare sig denna har sin grund i konjunkturväxlingar, skada genom naturhändelse, vanvård eller annan omständighet. Uppenbart är även, att den skenbara stegring eller minskning i fastighetens värde, som kan följa av förändringar i penningvärdet, kommer att efter enahanda grund, som förut omförmälts, fördela sig mellan fastighetens ägare och återköpsrättens innehavare. Såsom jag förut antytt, räknar jag som en förtjänst hos förslaget, att detsamma, samtidigt som det leder till dessa resultat, undviker nya alltför omfattande och i tillämpningen tunga bestämmelser, avseende särskilt kontroll över fastighetens skötsel samt regelbundet återkommande syner, värderingar och avgäldssättningar. Att förslaget icke i ännu högre grad, än fallet är, kunnat med avseende å omfånget begränsas, får, såsom en närmare granskning av detsamma torde giva vid handen, tillskrivas den omständigheten, att vissa bestämmelser, vilka upptaga en jämförelsevis stor del av förslaget såsom helhet betraktat, blivit nödiga för att reglera själva återköpet och vad därmed sammanhänger. Härvid är emellertid att märka, att dessa bestämmelser, ehuru de uppenbarligen äro av den största vikt såsom utgörande det rättsliga under-

141 lag, på vilket hela institutet är uppbyggt, icke torde komma att åsamka stort besvär med avseende å tillämpningen; och detta främst av det skälet, att återköpsförfarande enligt lagen icke torde behöva motses såsom någon synnerligen alldaglig företeelse. Man synes nämligen kunna antaga, att själva återköpsrättens tillvaro skall i de flesta fall visa sig tillräcklig att förebygga, att avtalat villkor angående fastighetens användning varder åsidosatt, samt att dessutom i inånga fall ett gemensamt intresse att på enklaste väg nå målet skall förmå parterna att utan rättslig procedur genom uppgörelse i godo med samtliga rättsägare genomföra återköp, som av en eller annan anledning finnes böra komma till stånd. De föreslagna bestämmelserna, vilka ju måste räkna även med de mest invecklade fall, böra icke få bortskymma den omständigheten, att det stora flertalet av upplåtelser torde komma att beröra jämförelsevis enkla rättsförhållanden.» Med anledning av propositionen väcktes inom riksdagen två motioner ( I : 288 och I I : 426) med yrkanden om avslag å propositionen. Första lagutskottet hemställde i avgivet utlåtande (nr 40), att riksdagen måtte lämna propositionen utan bifall. — I en vid utlåtandet fogad reservation av fem utskottsledamöter föreslogs, att riksdagen måtte bifalla propositionen med den ändring, att användningen av det nya institutet begränsades till städer och vissa därmed likartade samhällen. Såsom skäl för denna begränsning framhölls i reservationen, att de framlagda lagförslagen icke för yttrande varit remitterade till annan myndighet än lagrådet. Vad särskilt anginge frågan om det föreslagna rättsinstitutets införande för landsbygden, hade det enligt reservanternas mening varit önskvärt, att länsstyrelserna samt de centrala myndigheter, vilka förvaltningen av kronans jord ålåge, beretts tillfälle att yttra sig över förslagen. För städernas del framträdde avsaknaden av yttranden över förslagen vida mindre skarpt mot bakgrunden av de framställningar, som tidigare framkommit i syfte att närmast för användning i städerna erhålla just en lagstadgad återköpsrätt. Efter en redogörelse för dessa framställningar funno reservanterna, att det egentligen blott för städernas och de staclsliknande samhällenas del kunde anses tillfullo ådagalagt, att ett behov av lagstiftning i den ifrågasatta riktningen verkligen förelåge. Kamrarna biträdde nämnda reservation, första kammaren utan votering och andra kammaren med 115 röster mot 68. Riksdagens beslut anmäldes i skrivelse den 6 juni 1924 (nr 331), varefter lagar i ämnet utfärdades den 20 i samma månad. Beträffande de viktigaste bestämmelserna i den sålunda antagna lagen om Lagen om återköpsrätt till ffist egendom må här i korthet erinras. återköpsrätt till fast egen-

_ Förbehåll om rätt för säljaren av en fastighet att i viss i lagen angiven ordning köpa fastigheten åter (återköpsrätt) får göras vid försäljning av kronan, kommun eller municipalsamhälle tillhörig eller eljest i allmän ägo befintlig fastighet, vilken är belägen inom stad eller inom staclsliknande samhälle. Sådant förbehåll får endast göras i samband med uppställandet av visst villkor om skyldighet för fastighetens innehavare att använda densamma för särskilt ändamål eller ock underlåta viss användning av fastigheten. Detta villkor kan exempelvis avse, att fastigheten skall få användas för »jordbruk», »ett självständigt jordbruk», »ett av ägaren drivet självständigt jordbruk», »eget hem om högst fyra rum och avsett för en familj», eller att fastigheten icke får

dom

142 användas för »industriellt ändamål», »affärs- eller nöjeslokaler». Såväl förbehållet om återköpsrätt som villkoret angående fastighetens användning måste göras i själva köpehandlingen. Förbehållet om återköpsrätt kan göras antingen för obegränsad tid eller också för allenast viss tid framåt. Det blir giltigt, endast om inteckning till säkerhet för återköpsrätten sökes i stad inom tre månader och å landet sist vid det ting, som infaller näst efter sex månader sedan lagfart beviljades å den persons fång, som köpte fastigheten av samhället. Förbehållet om återköpsrätt gäller blott så länge inteckningen består. Om det i samband med återköpsrätten avtalade villkoret angående fastighetens användning blir oskäligt betungande för ägaren till följd av ändrade förhållanden, som icke äro att hänföra till ägaren eller bero av honom, kan domstol förordna, att återköpsrätten skall avlösas. Sådan avlösning sker på samma sätt som avlösning av ett servitut. I lagen äro de fall noga angivna, då återköpsrätt må utövas. Dessa fall äro 1) om det i samband med återköpsrätten avtalade villkoret angående fastighetens användning åsidosattes och vad i sådant hänseende förekommit icke finnes vara av ringa betydenhet; 2) om fastigheten vanvårdas, så att det ändamål, för vilket densamma enligt det avtalade villkoret skall användas, uppenbarligen äventyras; 3) om fastigheten på grund av ändrade förhållanden befinnes uppenbarligen olämplig att användas enligt det avtalade villkoret; 4) om fastighetens ägare enligt vad ovan sagts instämt talan om återköpsrättens avlösning och den återköpsberättigade gör rätten till återköp gällande, innan det visat sig, huruvida stämningen leder till avlösning, eller, där talan bifallits, nittio dagar förflutit från det utslaget vann laga kraft; 5) om fastighetens ägare skriftligen hembjudit fastigheten eller del därav till återköp och den återköpsberättigade gör sin rätt gällande inom nittio dagar från det hembudet skedde; samt 6) om, utan att sådant hembud ägt rum eller sedan mer än två år förflutit från det hembudet skedde, fastigheten helt eller delvis överlåtes å någon, som ej äger lott i fastigheten och som ej är ägarens make, skyldeman i rätt uppeller nedstigande led, adoptivbarn, syskon eller syskons avkomling, samt rättighetens innehavare gör densamma gällande inom nittio dagar från det lagfart söktes å nye ägarens fång. Har villkor angående fastighetens användning åsidosatts eller vanvård ägt rum, men sker rättelse, innan talan om återköp anhängiggjorts, får ej förhållandet sedermera åberopas såsom grund för återköp. Återköpsrätt får ej, även om så avtalats, göras gällande i andra fall än ovan nämnts. Den, som vill göra gällande återköpsrätt, skall, för så vitt saken ej kan ordnas under hand, instämma fastighetsägaren till domstolen i den ort, där fastigheten är belägen. Prövar domstolen, att återköp får äga rum, skall inför rätten tillsättas en återköpsnämnd för bestämmandet av löseskillingen. Dock äro kontrahenterna oförhindrade att dessförinnan med laga verkan träffa överenskommelse om denna summa, för så vitt icke inteckningshavare eller andra rättsägare därigenom bliva lidande. Beträffande återköpsnämndens sammansättning skall i tillämpliga delar gälla vad som är stadgat om expropriationsnämnd. Löseskillingen skall motsvara fastighetens fulla värde, sådant detta befinnes under antagande dels att varje ägare är bunden av återköpsrätten så länge denna varar och det i samband med återköpsrätten avtalade villkoret angående fastighetens användning och dels att fastigheten i övrigt icke besväras av andra sakrätter än dem, som vid exekutiv försäljning äga företräde framför återköpsrätten eller ock äro oberoende av sådan försäljning. Huruvida fastig-

143 heten häftar eller icke häftar för fordran, är ur värderingssynpunkt likgiltigt. I övrigt skall vid löseskillingens bestämmande i huvudsak förfaras på samma sätt som är stadgat om expropriationsersättning. Sedan återköpsnämnden meddelat sitt beslut, skall detta underställas domstols prövning. Har löseskillingen av återköpsnämnden bestämts till lägre belopp än återköparen erbjudit, vidtager rätten i sitt utslag jämkning till det belopp, som erbjudits. Eljest får rätten ej göra ändring i uppskattningen. Rätten skall vidare meddela bestämmelser om ränta, tillträde av fastigheten och erläggandet av löseskillingen. Fastigheten övergår till återköparen fri från andra fordringar än dem, som påvila densamma med bättre rätt än återköpsrätten. Skall i anledning av återköpet fordran eller annan gravation upphöra att gälla i fastigheten, skall löseskillingen nedsättas hos Konungens befallningshavande och fördelas på samma sätt som köpeskillingen för exekutivt försåld fastighet. I samband med förslaget till lag om återköpsrätt till fast egendom hem- Proposition ställdes i proposition (nr 202) vid riksdagen 1924, att riksdagen ville Tg24riksd|gen dels förklara, att det, i avbidan på närmare reglering av tillämpningen de tillämpning av nämnda lag med avseende å försäljning av kronoegendomar, finge an- a v återkö P s komma på Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse med vissa angivna riktlinjer, pröva, huruvida vid försäljning av sådan kronoegendom, som jämlikt riksdagens medgivande finge av Kungl. Maj:t försäljas utan riksdagens vidare hörande, sådan tillämpning skulle äga rum, dels ock medgiva, att Kungl. Maj:t måtte äga att i de fall, där riksdagen beslutat eller under 1924 komme att besluta om försäljning av viss kronans fastighet men dylik försäljning ej kommit till stånd förrän förberörda lag trätt i kraft, utan hinder av riksdagens i sammanhang med försäljningsbeslutet meddelade föreskrifter, vid försäljningen göra förbehåll om återköp jämlikt nämnda lag. I nämnda proposition anförde chefen för jordbruksdepartementet bland annat följande: »Beträffande frågan, när förbehåll om återköpsrätt bör äga rum, anser jag det principiellt riktigt, att sådant förbehåll, i samband med föreskrivande av villkor om fastighets användning, göres vid förekommande upplåtelser med äganderätt av egnahemslägenheter, såväl för jordbruks- som bostadsändamål, från kronoegendomar. Dylika upplåtelser verkställas nämligen i syfte att främja ett viktigt _ samhällsintresse, och i samband därmed gör staten icke oväsentliga ekonomiska uppoffringar genom att förmånliga räntevillkor m. m. beredas köparna. _ I fråga om försäljningar, vid vilka de i brevet den 29 maj 1874 stadgade villkor skola tillämpas, torde visserligen icke lika uppenbara skäl föreligga för återköpsrättsinstitutets användande som vid upplåtande av egnahemslägenheter, men jag anser dock, att även vid dessa försäljningar återköpsrätt bör förbehållas kronan i sådana fall, då fastighet försäljes för jordbruksändamål eller eljest då visst syfte avses med upplåtelsen. Förutom att ändamålet med upplåtelsen betryggas, erhåller staten genom ifrågavarande förbehåll möjlighet att tillgodogöra sig sådan framtida jordvärdestegring, som hänför sig till annan användning av fastigheten än den med upplåtelsen avsedda. Vissa fall kunna emellertid föreligga, då återköpsrättsinstitutet ej bör vinna tillämpning, såsom exempelvis då jord säljes för att läggas till annan redan under full äganderätt innehavd fastighet eller då visst särskilt intresse före-

144 ligger för kronan att avyttra fastighet — exempelvis av dålig beskaffenhet och illa belägen —• men svårigheter kunna uppkomma att få försäljning till stånd i händelse full äganderätt ej beredes köparen ävensom eljest då en försäljning under återköpsrätt skulle bliva för kronan oförmånlig. Lika med domänstyrelsen anser jag, att då upplåtelse förekommer av kolonat å kronoparker i Norrland och Dalarna med rätt för kolonist att under äganderätt förvärva kolonatet, kronan bör i upplåtelsehandlingen förbehålla sig återköpsrätt. Vidkommande slutligen övriga möjligen förekommande försäljningar torde i tillämpliga delar böra gälla vad jag anfört i fråga om upplåtelser jämlikt brevet den 29 maj 1874. Vad angår de ekonomiska verkningarna för kronan av återköpsrättsinstitutets begagnande torde någon säker uppskattning härutinnan icke kunna göras på förhand. Sannolikt är väl, att, då fastighet försäljes med förbehåll om återköpsrätt, man i allmänhet torde få räkna med en något lägre köpeskilling än vid försäljning under full äganderätt, men å andra sidan torde kunna sägas, att denna prisskillnad kommer att uppvägas därav, att staten beredes möjlighet att tillgodogöra sig viss andel i framtida värdestegring av den försålda fastigheten. Då köpeskillingarna för försålda kronoegendomar tillföras statens domäners fond, lärer utan vidare vara uppenbart, att vid återköpande från statens sida av fastighet, som försålts med återköpsrätt, löseskillingen ävensom andra med återköpet förbundna kostnader böra bestridas ur nämnda fond. Vad angår befogenheten att i särskilda fall besluta om tillämpning av den föreslagna lagen om återköpsrätt torde det böra ankomma på Kungl. Maj :t att, beträffande försäljning av sådan kronoegendom, som jämlikt riksdagens medgivande må av Kungl. Maj:t försäljas utan riksdagens vidare hörande, pröva, huruvida dylik tillämpning skall äga rum. Med hänsyn till återköpsrättsinstitutets ingripande betydelse synes riksdagens förklaring härom böra inhämtas. I fråga åter om de försäljningar, som tarva riksdagens medgivande, torde riksdagen för varje fall böra pröva frågan om återköpsrättsinstitutets användning. För tillämpningen av återköpsrättsinstitutet vid försäljning av kronoegendomar erfordras uppenbarligen vissa generella föreskrifter av reglementarisk natur. Det synes sålunda vara nödigt, att bestämmelser meddelas angående fastighets saluvärderande i sådana fall, då förbehåll om återköpsrätt kan komma att knytas till försäljningsvillkoren, rörande beskaffenheten av de villkor, som böra stadgas med avseende å fastighets framtida användning och sättet för avgivande av förslag till dylika villkor, om fastighets utbjudande på auktion i vissa fall såväl med som utan förbehåll om återköpsrätt, angående sättet för utövande av kontroll över efterlevnaden av villkor, som nyss sagts, om förfarandet vid återköpsrättens utövande o. s. v. Vissa av de i förevarande avseende erforderliga bestämmelserna äro av den art, att de kunna utfärdas av Kungl. Maj:t i administrativ väg. Andra torde äga sådant sammanhang med de av riksdagen antagna grunder för upplåtande av egnahemslägenheter från kronoegendomar eller av riksdagen i övrigt meddelade staclganden, att riksdagens medverkan för deras utfärdande befinnes böra påkallas. Domänstyrelsen har i skrivelse meddelat, att styrelsen ej sett sig i stånd att redan nu inkomma med detaljerat förslag rörande de i nyssberörda hänseende erforderliga bestämmelserna, samt hemställt, att därmed finge anstå till dess lagförslaget blivit antaget. Även jag anser, att närmare utredning härutinnan är av nöden, vilken utredning torde böra ofördröjligen igångsättas efter det förenämnda lagförslag av riksdagen antagits.»

145 Då det av Kungl. Maj:t begärda förklarandet torde böra lämnas oberoende av den ändring i fråga om lagens lokala tillämpningsområde, som av riksdagen beslutats, hemställde jordbruksutskottet i utlåtande (nr 79) om bifall till propositionen. Riksdagen biträdde denna hemställan. Skrivelse härom avläts den 12 juni 1924 (nr 273). 1924 års riksdag hade även i annat sammanhang att taga ställning till Motioner vid frågan om nya former för upplåtande av publik jord. I två inom riksdagen ig^angåenväckta, likalydande motioner ( I : 95 och I I : 176) föreslogs nämligen, att de besittriksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsamt fram- ningsrätt. läggande av lagförslag rörande upplåtelse med åborätt av jord utav kronoeller ecklesiastik naturj Motionärerna anslöto sig i huvudsak till det förslag, som år 1923 remitterats till lagrådet. I avgivet utlåtande (nr 42) hemställde första lagutskottet, att motionerna icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd. — Vid utlåtandet var fogad bland annat en reservation, däri hemställdes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, dels att Kungl. Maj:t måtte ägna fortsatt uppmärksamhet åt frågan om lämpliga nya former för upplåtelse av statens domäner för främjande av egnahemsrörelsen och bildande av nya smärre jordbruk samt därvid jämväl taga under övervägande, huruvida upplåtelse av kronans jord kunde ske med tryggad besittningsrätt, dels ock att, därest efter ytterligare utredning och överarbetning av kronolägenhetskommissionens i ämnet avgivna förslag skulle befinnas, att en tryggad besittningsrätt kunde anordnas med tillbörligt tillgodoseende av såväl det allmännas som nyttjanderättshavarens befogade intressen, Kungl. Maj:t måtte för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Riksdagen antog berörda reservation, varefter riksdagens beslut anmäldes genom skrivelse den 6 juni 1924 (nr 333). Vid riksdagen 1926 väcktes ett flertal motioner ( I : 90 och 148 samt I I : Riksdagen 1926. 130 och' 189), däri hemställdes om skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om förslag eller plan i fråga om styckning av därför lämpade kronoegendomar. Jordbruksutskottet avstyrkte i utlåtande nr 14 motionerna. Vid utlåtandet fogades en reservation av fyra ledamöter, vilka hemställde, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte efter verkställd undersökning låta utarbeta en plan för styckning av därför lämpade kronoegendomar samt för nästkommande riksdag framlägga förslag i ärendet. Reservanterna anförde bland annat: Då det i vissa fall kunde tänkas att spekulationsintressen skulle kunna göra sig så gällande, att det med upplåtelsen avsedda syftemålet kunde komma att äventyras, borde sådana villkor fästas vid upplåtelsen, att det upplåtna jordområdet komme att för framtiden bibehålla sin karaktär av självständigt jordbruk. Riksdagen beslöt i enlighet med reservationen. Skrivelse härom avläts den 10 mars 1926 (nr 70). Vid samma riksdag framlade Kungl. Maj:t proposition (nr 22) med förslag till lag om upplåtelse under åborätt av viss jord m. m. Detta förslag utgjorde 10—282826

146 en överarbetning av det år 1923 till lagrådet remitterade lagförslaget. Beträffande förslagets allmänna grunder anförde departementschefen bland annat: »Lagrådet har — utan att närmare ingå på frågan, huruvida behov föreligger att för kronans jordupplåtelser till enskilda införa den i det remitterade förslaget avsedda formen för sådan upplåtelse — dock ansett det kunna sättas starkt i fråga, huruvida ett dylikt behov verkligen är för handen. De betänkligheter, som i detta hänseende av lagrådet anförts, hava emellertid icke kunnat rubba min övertygelse om önskvärdheten av att äga tillgång till en upplåtelseform av den typ, som avses i förslaget. Även lagrådet synes medgiva, att en upplåtelseform bör skapas, som, på samma gång den öppnar möjlighet för mindre bemedlade personer att driva jordbruk under betryggande villkor, tilllika bereder erforderlig garanti för att det med upplåtelsen avsedda ändamålet icke äventyras och att kronan vid behov kan återtaga den upplåtna jorden. Att den i förslaget avsedda upplåtelseformen i dessa hänseenden erbjuder avsevärda fördelar framför upplåtelse under äganderätt, finner jag uppenbart. Viktigast bland dessa är givetvis, att förvärvare av jord under åborätt icke behöver erlägga någon köpesumma.» I anledning av propositionen väcktes inom riksdagen ett flertal motioner. I en motion (11:316) av herr Petersson i Lerbäcksbyn m. fl. yrkades sålunda, att riksdagen — med avslag å propositionen och under uttalande, att upplåtelse av jord från statens domäner för bildande av nya jordbruk enligt riksdagens mening skulle ske med äganderätt eller med rätt för upplåtelsetagaren att efter viss tid övergå till äganderätt — ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t taga i förnyat övervägande, huruledes statens för jordbruksändamål tjänliga jord måtte kunna i större utsträckning än som för närvarande skedde tagas i anspråk för bildande av nya, självständiga jordbrukslägenheter och egna hem, samt därefter för riksdagen framlägga de förslag, som kunde framgå ur berörda övervägande. Uti motioner (1:213 och 11:319), som voro i huvudsak likalydande, hemställdes dels av herr Wohlin m. fl., dels ock av herr Svensson i Grönvik m. fl., att riksdagen måtte avslå propositionen samt i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag angående sådana regler vid försäljningen av kronojord till egna hem, att vederlaget i sin helhet bestämdes i årlig avgäld, med rätt för köparen att, därest han framdeles skulle finna det med sin fördel förenligt, efter lämpliga grunder avlösa avgälden. Vidare gjordes i en av herrar Lyberg och Pålsson inom första kammaren väckt motion (nr 134) samt i en därmed likalydande motion (nr 284), som inom andra kammaren avgavs av herrar Löfgren och Jönsson i Revinge, gällande, att den modifierade äganderättsformen borde givas företräde framför eller åtminstone utrymme jämte besittningsformen. Den förra skulle innebära, att köpeskillingens erläggande fördelades på ett flertal år, och syntes i erforderlig grad säkerställa samhällets intressen, om meddelade inskränkningar i äganderätten huvudsakligen omfattade skyldighet för förvärvaren att, där ej särskilt undantag medgåves, bo å fastigheten och använda den såsom en jordbruksenhet för sig, ävensom att staten förbehölles rätt till återköp, om fastigheten skulle visa sig behövlig för visst statsändamål. I anslutning härtill föreslogo nämnda motionärer, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

147 att Kungl. Maj:t ville skyndsamt utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till lagstiftning, varigenom bereddes möjlighet att till enskilda för bildande av jordbrukslägenheter upplåta kronan tillhörig jord med äganderätt under former, som sålunda angivits, samt att bifall helt eller delvis till propositionen gjordes beroende av riksdagens beslut om avlåtande av sådan skrivelse. I likalydande motioner, som avgåvos i första kammaren av herr Ekman m. fl. (nr 211) och i andra kammaren av herr Hamrin m. fl. (nr 321), liksom i en av herr Olsson i Kullenbergstorp m. fl. väckt motion (11:317), förordades sådan ändring i förslaget, att åbo tillerkändes rätt att under vissa villkor med äganderätt inlösa den av honom innehavda lägenheten. Första lagutskottet tillstyrkte i utlåtande (nr 25) lagförslaget med vissa jämkningar. Utskottet anförde bl. a.: »Det nya rättsinstitutet synes även väl ägnat för tillvaratagande av samhällets intresse. Vid användande av denna upplåtelseform vinnes säkerhet, att den upplåtna jorden icke göres till föremål för spekulation eller användes på sådant sätt, att det med upplåtelsen avsedda syftet förfelas. Därjämte beredes möjlighet för samhället att i vissa fall under enklare former än expropriation återtaga jorden och att i viss mån tillgodogöra sig därå uppkommen värdestegring. I några av de väckta motionerna har visserligen framhållits, att någon spekulation av betydenhet i egnahemsfastigheter icke vore att befara, men denna uppfattning motsäges i viss mån av en genom kronolägenhetskommissionen år 1913 verkställd undersökning. Senast under innevarande år har också riksdagen framhållit behovet av åtgärder till förhindrande av sådan spekulation. —• •— En fråga, som icke beröres i det framlagda förslaget, är spörsmålet om de förutsättningar, under vilka åbo må med äganderätt inlösa den av honom innehavda fastigheten. — Samhörighet med jorden och känsla av trygghet i innehavet av densamma äro nödvändiga för att hos brukaren skapa intresse och arbetsglädje. Med hänsyn härtill och då många av dem, som ägna sig åt jordbruk, icke anse sig kunna vinna denna samhörighets- och trygghetskänsla under annan förutsättning än att de erhålla äganderätt till den jord, de bruka, synes rätt böra tillförsäkras åbo att ernå denna eftersträvade besittningsform. Utskottet anser sig därför böra föreslå sådan ändring av det framlagda förslaget, att med åborätten förenas rätt för åbon att under vissa förutsättningar inlösa den till honom upplåtna fastigheten. — •— Emellertid bör rätten till inlösen icke stå öppen beträffande all jord, som upplåtits under åborätt. En dylik vidsträckt inlösningsrätt skulle begränsa åborättens användning till sådan jord, som staten under alla förhållanden önskar avhända sig. Därest viss jord lämpligen bör utlämnas under åborätt men viktiga allmänna intressen kräva, att äganderätten bibehålles hos kronan, må upplåtelse kunna förknippas med förbehåll, att rätt till inlösen ej skall förefirmas. Då utskottet sålunda föreslår, att åbo under vissa villkor bör kunna med äganderätt inlösa den av honom innehavda jorden, vill utskottet därmed icke hava uttalat, att dylik inlösen alltid skall medföra oinskränkt äganderätt. De olägenheter, som äro förenade med upplåtelse under full äganderätt, hava ovan berörts. Med hänsyn därtill synes det utskottet erforderligt, att möjlighet beredes kronan att i vissa hänseenden begränsa inlösarens rätt att förfoga över den förvärvade fastigheten. Utskottet har emellertid icke ansett sig böra föreslå, att bestämmelser i detta syfte infogas i nu föreliggande förslag. Behov av

148 dylika bestämmelser torde förefinnas ej blott vid föryttring av fastigheter, som varit upplåtna under åborätt, utan även vid försäljning av annan kronojord. En tillfredsställande anordning synes därför kunna vinnas endast genom skapande av en från åborätten fristående form av modifierad äganderätt. Förslag i detta syfte hava framställts såväl i de av herrar Lyberg och Pålsson samt Löfgren och Jönsson väckta motioner som i de motioner, vilka avgivits av herr Ekman m. fl. och herr Hamrin m. fl. Märkas bör även, att riksdagen, som redan nämnts, i skrivelse den 10 mars innevarande år framhållit, att vid upplåtelse av kronojord sådana villkor borde uppställas, att det upplåtna jordområdet komme att för framtiden bibehålla sin karaktär av självständigt jordbruk. Införandet av en form för jordinnehav sådan som den föreslagna kan emellertid icke ske utan en fullständig utredning rörande institutets lämpligaste gestaltning. Utskottet föreslår, att en dylik utredning verkställes genom Kungl. Maj:ts försorg. Vid institutets utformning bör i främsta rummet tillses, att det syfte, för vars främjande upplåtelse av jorden skett, i erforderlig mån tryggas. Sålunda bör kronan äga möjlighet att ingripa, därest den upplåtna fastigheten göres till föremål för spekulation, varjämte garantier böra skapas mot att jorden vanhävdas eller upplåtelsens ändamål annorledes förfelas. Därjämte bör vid utredningen upptagas till prövning, huruvida statens intresse att i vissa fall kunna under enklare former än expropriation återtaga jorden och att helt eller delvis tillgodogöra sig därå uppkommen värdestegring kan tillgodoses utan åsidosättande av ägarens berättigade krav på säkerhet och oberoende. De angivna önskemålen kunna måhända lämpligen tillgodoses genom en utsträckning av tillämpningsområdet för nu gällande lag om återköpsrätt. Emellertid synes böra undersökas, huruvida icke syftet kan vinnas även på andra vägar. Ett avgörande av denna fråga förutsätter ett noggrant avvägande av de intressen, som här stå mot varandra. Vid den föreslagna utredningen torde jämväl komma att tagas under omprövning, huruvida vid försäljning av kronojord möjlighet kan beredas för vederlagets bestämmande i årlig avgäld med rätt för köparen att efter vissa grunder avlösa densamma. Tillika torde komma att övervägas, huruvida användningen av den ifrågasatta upplåtelseformen bör begränsas till kronans jord eller omfatta även annan jord i allmän ägo. Av vad sålunda anförts torde framgå, att utskottet icke anser sig böra, i vidare mån än nu berörts, tillstyrka det av herr Wohlin m. fl. och herr Svensson m. fl., framställda förslaget om skrivelse. Vad angår den av herr Petersson m. fl. i detta avseende gjorda hemställan vill utskottet erinra, att riksdagen redan genom omnämnda skrivelse den 10 mars 1926 anhållit om åtgärder för upplåtande till jordbruk av statens därtill lämpade domäner. Någon ytterligare framställning i detta syfte lärer icke vara erforderlig.» Jämte det utskottet såsom redan nämnts tillstyrkte förslaget med vissa jämkningar, hemställde utskottet sålunda, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t ville med beaktande av de utav utskottet anförda synpunkterna låta utreda, huruvida och i vilken omfattning genom lagstiftningsåtgärder kunde beredas möjlighet till försäljning av jord i allmän ägo under sådana villkor, att bland annat syftet med upplåtelsen behörigen tryggades, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda. I vid utlåtandet fogad reservation, däri hemställdes om avslag å propositionen, förordade fyra ledamöter av utskottet, att det måtte undersökas, huruvida det icke kunde beredas obemedlade eller mindre bemedlade svenska medborgare,

149 kända för arbetsamhet och nykterhet och i övrigt med förutsättningar för jordbruks idkande, tillfälle att å nybildade, för ändamålet anordnade mindre jordbruk å statens domäner med äganderätt förvärva jord utan att köpeskilling omedelbart behövde erläggas. Upplåtelsen kunde ju ske först på arrende, men dock med rätt för brukaren att, om han så önskade, efter viss tid, exempelvis högst tio år, tillösa sig fastigheten under äganderätt mot en summa, vilken redan vid upplåtelsen borde vara till beloppet fastställd. Då detta förslag syntes stå i visst sammanhang med den i riksdagsskrivelsen av den 10 mars begärda planen angående styckning av kronans därför lämpliga egendom, borde förslaget lämpligen få sin vidare behandling i sammanhang med styckningsplanen. Följaktligen syntes det önskvärt, att för nästkommande riksdag måtte vid sidan av den nämnda planen kunna framläggas jämväl förslag rörande sättet och villkoren för upplåtelse till enskilda under äganderätt av jordbruk från statsdomänerna, innehållande tillika uppgift rörande de jordbruk av sådan art, vilka inom den närmaste framtiden kunde bliva tillgängliga. Riksdagen beslöt i enlighet med vad utskottet hemställt. Skrivelse härom avläts den 20 april 1926 (nr 162). Lag om upplåtelse under åborätt av viss jord utfärdades den 4 juni 1926. Sedan Kungl. Maj:t den 27 maj 1927 bemyndigat chefen för jordbruksdepar- Direktiven tementet att tillkalla sakkunniga för utredning av frågan om ändringar i för- f°\ ifrågafaringssättet och bestämmelserna rörande försäljningar och andra upplåtelser redning.' från kronans jordbruksdomäner, beslöts den 2 september 1927 att utvidga detta uppdrag att avse jämväl den förevarande frågan. Därvid anförde departementschefen bland annat följande: »Med förstnämnda spörsmål sammanhänger nära frågan om åtgärder i syfte att, där kronan upplåter jord med särskild avsikt att genom upplåtelsen befrämja^ visst samhällsgagnande ändamål, särskilt egnahemsbildningen, sagda ändamål i möjligaste mån tryggas. Visserligen kan sägas, att större olägenheter i förevarande avseende ej hittills försports, men detta synes ej, särskilt där en vidgad upplåtelse av kronomark skulle komma till stånd, böra föranleda att frågan alltjämt lämnas öppen. Förhållanden kunna lätt uppstå, som göra det angeläget att äga omedelbar tillgång till bestämmelser till förhindrande av att syftet med upplåtelserna kringgås. Obehövligt torde vara att här närmare ingå på de olika sätt, varpå ett dylikt kringgående kan ske. Erinras må allenast om sådana fall, då upplåten lägenhet, utan att bärande skäl därtill föreligga, upphör att brukas såsom självständig brukningsdel utan sammanslås med andra jordbruk eller uppdelas, eller då innehavaren försäljer eller eljest upplåter sin lägenhet till person, som enligt grunderna för upplåtelser av förevarande slag icke må antagas såsom innehavare, eller ock i spekulationsintresse eller av andra orsaker vidare försäljer lägenheten till pris och på villkor i övrigt, som ur det allmännas synpunkt måste anses olämpliga. J a g vill erinra, att liknande spörsmål rörande tryggande av med upplåtelse förenat särskilt syfte tidigare varit föremål för utredning, som jämväl lett till resultat i vissa avseenden. Genom lag den 20 juni 1924 medgavs sålunda viss rätt för säljare av i allmän ägo befintlig fastighet belägen inom ort, där den för städer gällande ordning för bebyggande skall iakttagas, eller inom om-

150 rade, med avseende vara meddelats förordnande, som omförmäles i 1 kap. 42 § i lagen om fastighetsbildning i stad, att förvärva fastigheten åter. Vidare har riksdagen i skrivelse den 20 april 1926, nr 162, i samband med anmälan om antagande av lag rörande åborätt, anhållit, att Kungl. Maj:t ville med beaktande av de av första lagutskottet i utlåtande i ämnet anförda synpunkterna låta utreda, huruvida och i vilken omfattning genom lagstiftningsåtgärder kunde beredas möjlighet till försäljning av jord i allmän ägo under sådana villkor, att bland annat syftet med upplåtelsen behörigen tryggades, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranledaj Över riksdagens ifrågavarande skrivelse hava infordrade yttranden avgivits av kammarkollegium, domänstyrelsen, samtliga länsstyrelser och överståthållarämbetet. I anslutning till vad ovan av mig anförts beträffande önskemålet att i vissa fall äga garantier för att ändamålet med en statens fastighetsupplåtelse icke äventyras, vill jag föreslå en utredning i denna fråga. Omfattningen av utredningen synes emellertid böra begränsas att avse sådana upplåtelser, som skola bliva föremål för behandling av de sakkunniga, som komma att tillkallas jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 maj 1927, d. v. s. upplåtelser från kronans jordbruksdomäner. Särskilt bör härvid uppmärksammas sådana försäljningar som åsyfta att genom förmånligare upplåtelsevillkor underlätta jordförvärv för mindre bemedlade personer, vilka åstunda att genom jordbruk vinna sin utkomst. Vid dylika försäljningar avser staten att vinna ett vid sidan av ett affärsmässigt avyttrande av jorden liggande ändamål, vilkets skyddande kan behöva omgärdas med särskilda regler. Vid denna utredning bör beaktas vad riksdagen i sin omförmälda skrivelse anfört och hemställt i ämnet. J a g förbiser ingalunda de svårigheter av rättslig och praktisk art, som torde vara förknippade med lösning av denna uppgift. Frågan synes mig emellertid vara av den vikt, att ett försök nu bör göras att bringa den till en ur olika synpunkter god lösning. Därvid bör bland annat eftersträvas, att erforderliga lag- och administrativa tillämpningsbestämmelser bliva av möjligast enkla natur.» Utländsk Innan de sakkunniga ingå på en närmare redogörelse för sin ståndpunkt till lagstiftning, ifrågavarande spörsmål, vilja de sakkunniga i korthet erinra om de åtgärder, som i våra grannländer vidtagits för att vid egnahemsupplåtelser trygga det sociala syftet. 1 Den danska lagen den 4 oktober 1919 om villkor för försäljning av jord i offentlig ägo innehåller den bestämmelse, att den, som erhåller ett statshusmansbruk enligt lagens stadganden, utövar »med de i lagen meddelade inskränkningar en ägares fulla rådighet över egendomen», vilken betecknas såsom försåld från staten. De i lagen meddelade inskränkningarna i äganderätten äro högst väsentliga. Sålunda stadgas, att, om egendomen övergår i annan mans hand, staten kan fordra inbetalning, förutom av lånet, jämväl av ett belopp, utgörande skillnaden mellan den ränta, som är betald, och den ränta, som skulle hava betalts, om hela lånet varit räntebärande. Vidare har staten allmän förköpsrätt till jorden och byggnaderna till ett pris, som svarar mot begynnelsevärdet av jord och hus jämte värdet av de utav husmannen vidtagna förbättringar å lägenheten. Efter särskilt tillstånd kan överlåtelse dock få 1

Denna redogörelse är hämtad ur 1925 års kolonisationesakkunnigas

betänkande sid. 242 o. f.

151 äga rum till ny köpare. Dylikt tillstånd fordras dock ej, då överlåtelsen sker till viss närskyld. Statshusmansbruket får dessutom icke styckas eller sammanslås med annan jord utan lantbruksministerns särskilda tillstånd. Till säkerhet för statens alla rättigheter tages inteckning i egendomen. Den finska lagen den 29 maj 1922 angående kolonisationslägenheter, vilken gäller sådana lägenheter, som genom statens eller kommuns förmedling bildas för den obesuttna befolkningen eller vilkas anskaffande staten understött genom lån, stadgar, att de under lagen fallande lägenheterna skola under tjugo år hava en särskild rättslig och kameral natur, nämligen »natur av kolonisationslägenheter». Med denna natur äro förenade följande inskränkningar i äganderätten: Samme person får icke utan kolonisationsnämndens tillstånd samtidigt äga mera än en kolonisationslägenhet. Dylik lägenhet får ej utan kolonisationsnämndens samtycke delas eller arrenderas till annan. Om odlingslägenhet kommer i ny mans ägo, är staten — och i vissa fall kommunen — berättigad att med förköpsrätt inlösa lägenheten till ett pris, motsvarande vad försäljaren själv erlagt för lägenheten jämte ersättning för på denna utförda förbättringar. Dessutom är lägenhetens ägare, så länge han häftar i skuld till staten, vid äventyr av lånets uppsägning skyldig att hålla områdets odlingar och byggnader i skick. Lägenhet, som har kolonisationslägenhets natur, införes såsom sådan i särskilt offentligt jordregister. De yttranden, som avgivits över riksdagens omförmälda skrivelse den 20 Yttranden april 1926, hava de sakkunniga tagit under övervägande. En s a m m a n s t ä l l n i n g ^ UriveTöver berörda yttranden fogas såsom bilaga ( I I ) till detta betänkande. De sak-" se den 20 april 1926 kunniga tillåta sig hänvisa till denna. Här må allenast erinras följande: ' Av de myndigheter, som hörts över berörda skrivelse, nämligen samtliga länsstyrelser, överståthållarämbetet, domänstyrelsen och kammarkollegium, hava länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Blekinge, Malmöhus, Hallands, Skaraborgs, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs och Västernorrlands län ävensom domänstyrelsen tillstyrkt lagstiftning i syfte att vid statens egnahemsupplåtelser och andra försäljningar i visst socialt ändamål betrygga detta ändamål eller också ansett andra åtgärder böra vidtagas i berörda syfte, överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Kalmar, Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län hava antingen avstyrkt lagstiftningsåtgärder uti ifrågavarande avseende eller också uttalat, att något behov därav ej förelåge. Liknande uttalanden hava gjorts i yttranden, som avgivits av hushållningssällskapets förvaltningsutskott och egnahemsnämnden i Västerbottens län. Kammarkollegium och länsstyrelsen i Kronobergs län hava förklarat sig icke vara övertygade om behovet av sådan lagstiftning men å andra sidan ansett, att det icke kunde vara förenat med någon egentlig betänklighet, om återköpslagen utsträcktes att gälla å landsbygden. För vinnande av ytterligare utredning, huruvida behov av åtgärder i nu Kronojordifrågavarande avseende föreligger, hava de sakkunniga i sin enquéte fram- sakkunnigas ställt vissa frågor. Sålunda har av länsstyrelserna begärts upplysning, huru-

152 Har ogniden vida fall förekommit, då ogulden del av köpeskilling för egnahemslägenhet infordrat^? f ö r e förfallotiden infordrats på grund av att lägenheten övergått till annan förtid på än köparens efterlevande make eller bröstarvinge eller efterlevande make och Tnahems-^ bröstarvinge, vilka behållit lägenheten oskiftad, samt den nye innehavaren lägenhet över- icke uppfyllt villkoren för att kunna i första hand antagas till köpare. gått å person har denna fråga besvarats nekande. JaA y £i e r talet bland länsstyrelserna u som ej kunnat T I I • TT antagas till kände svar hava lämnats av 6 länsstyrelser, nämligen lansstyrelserna i UppföreteTand? s a l a ' Östergötlands, Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Västmanlands län, därvid tillika har framhållits, att fallen ej varit många. Härvid har anförts av länsstyrelsen i Malmöhus län: »Det torde ej hava förekommit många fall, då länsstyrelsen av nu ifrågavarande anledning infordrat resterande köpeskilling. Däremot har det ofta hänt, att lägenhetsinnehavare, som härstädes upplysts om, att länsstyrelsen, därest viss uppgiven överlåtelse komme att sökas, icke skulle bevilja densamma under annan förutsättning, än att resterande köpeskillingen inbetalades, godvilligt likviderat densamma. Först därefter har överlåtelse skett.» Länsstyrelserna i Kronobergs och Skaraborgs län hava även erinrat, att det inträffat, att köpeskilling utan länsstyrelsens anmaning inbetalts i dess helhet före förfallotiden bl. a. i samband med att den inköpta lägenheten av den ursprunglige köparen avyttrats till annan. I detta sammanhang har av den förstnämnda länsstyrelsen vidare framhållits, att länsstyrelsen för övervakande av med försålda lägenheter förknippade förhållanden och förändringar däri väsentligen vore hänvisad till kronobetjäningen, vars mångahanda andra bestyr icke medgåve någon mera effektiv verksamhet från dess sida beträffande domänförvaltningen i nu berörda avseende. Har egnaVidare har framställts fråga, huruvida från kronojord upplåten egnahemshemslägenhet egenhet använts för annat ändamål än det vid upplåtelsen avsedda, annat" InålDenna fråga har besvarats jakande av 10 länsstyrelser (nämligen i Stockm å l ä n e t vid J holms, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Gotlands, Kristianstads, MalU a?sedda?n möhus, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs och Västmanlands län), 9 domänintendenter (nämligen i Östergötlands, Jönköpings och Kronobergs, Kalmar, Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Värmlands, Skaraborgs samt Västmanlands, Kopparbergs och Gävleborgs län) samt 7 hushållningssällskaps förvaltningsutskott (nämligen i Södermanlands, Östergötlands, Gotlands, Göteborgs och Bohus län, Älvsborgs läns norra del, Värmlands och Jämtlands län). 11. länsstyrelser, 4 domänintendenter samt 14 hushållningssällskaps förvaltningsutskott hava svarat, att de icke hade sig bekant några dylika fall. De myndigheter, som besvarat frågan jakande, hava så gott som utan undantag framhållit, att de för dem kända fall, däri egnahemslägenhet använts för annat än det avsedda ändamålet, varit enstaka. Såsom allmänt omdöme av enquéten torde därför kunna sägas, att de lägenheter, som från kronojord upplåtits för egnahemsändamål, i regel använts för det avsedda ändamålet. Några av sistnämnda myndigheter (domänintendenten och hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Östergötlands län, domänintendenten i Älvsborgs och Värmlands län samt hushållningssällskapets förvaltningsutskott i norra delen av Älvsborgs län och i Värmlands län) hava uttryckligen framhållit, att

153 enligt deras åsikt icke förelåge något behov av ingripande genom lagstiftning uti ifrågavarande avseende. Endast hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Södermanlands län har ansett, att kontroll över att lägenhet användes på sätt, som vid köpet avsetts, vore av behovet påkallad. I de fall, där missbruk förekommit, har detta givetvis varit av olika beskaffenhet. Det har sålunda omförmälts, att ägare av en angränsande fastighet genom bulvan inköpt obebyggd jordbrukslägenhet för att utöka sitt jordbruk, att far och son eller andra anförvanter förvärvat var sin dylik lägenhet, vilka de därefter sammanslagit till ett gemensamt jordbruk, att köpare av obebyggd jordbrukslägenhet utarrenderat densamma till en granne i stället för att i vederbörlig ordning bebygga den, att under kristiden med dess prisstegring å skogsprodukter jordbrukslägenheter, som inköpts av förutvarande brukare med därå växande skog, omedelbart försålts till virkeshandlare, att köpare, som vid verkställd undersökning ansetts uppfylla egnahemsförfattningens bestämmelser, visat sig vara bulvan för person, som befunnit sig i så god ekonomisk situation, att han ej kunnat antagas till köpare, att köpare visserligen vid förvärvet avsett att behålla lägenheten såsom eget hem men efter någon tids förlopp — förmodligen med vinst •— försålt densamma till närboende jordägare, som därmed utökat sitt jordinnehav, samt att köpare av obebyggd tomt försålt denna till ägare av granntomt att användas såsom trädgårdsland o. cl. I detta sammanhang må erinras om följande uttalande av domänintendenten i Kristianstads län: »Det har hänt, att tomtområde vid större samhälle övergått till person med den sociala ställning att han icke kunnat antagas till köpare i första hand. Detta senare fall anser jag vara mindre anmärkningsvärt, ty det finnes sådana fall, då kronan äger all jord vid ett stationssamhälle under bildning, och det torde knappast gå för sig att bygga upp ett samhälle med endast obemedlade eller mindre bemedlade personer.» Kronojordsakkunniga finna det vara en angelägenhet av stor vikt, att där Kronojordfrån kronans sida uppoffringar göras för vinnande av ett visst socialt ända- .. n n " mål, det tillses, att det avsedda ändamålet ej genom den enskildes åtgöranden stämmelser förfelas. Tydligt är, att om staten på förmånliga villkor upplåter jord från erfordras sina domäner för att bereda mindre bemedlade medborgare möjlighet att ^T~ {{Jay de^t sovärva ett eget jordbruk eller grunda ett eget hem, staten icke bör med overk- ciala syftet samhet åse, hurusom denna jord därefter försäljes i spekulationssyfte eller eljest uvvi^telser kommer till en användning, som ej är avsedd, eller ock lämnas obrukad. Detta har också, såsom av den förut lämnade historiska översikten närmare framgår, redan på ett tidigt skede av den statliga egnahemsverksamheten beaktats av statsmakterna och föranlett dem att vid ifrågavarande upplåtelser knyta vissa förbehåll, avsedda att bereda säkerhet för att de nya jordbruk och bostadslägenheter, som genom denna verksamhet skapas, komma att tjäna det åsyftade sociala ändamålet. Berörda redogörelse utvisar jämväl, att de åtgärder, som i detta hänseende vidtagits, icke ansetts vara tillräckligt betryggande utan att krav å skärpta bestämmelser tid efter annan framförts och jämväl lett till positiva resultat.

154 De sakkunniga vilja i detta sammanhang erinra, att vid tillkomsten av de bestämmelser, som i stort sett ännu äro gällande i fråga om egnahemsupplåtelser från statens jordbruksdomäner, den föredragande departementschefen, statsrådet Alfred Petersson, framhållit, att därest den lagstiftning om förköpsrätt, vilken då var under förberedelse av lagberedningen, komme till stånd, staten uppenbarligen icke borde försumma att, i mån sådant bleve behövligt, begagna sig av densamma vid sin egnahemsverksamhet. Tydligt är sålunda, att de bestämmelser i 1926 års upplåtelsegrunder, vilka hava till uppgift att betrygga det sociala ändamålet med egnahemsupplåtelserna, ursprungligen endast avsetts att utgöra en tillfällig anordning i avbidan på genomförandet av den påtänkta lagstiftningen om förköpsrätt. Det av lagberedningen avgivna förslaget om dylik rätt blev såsom bekant aldrig förelagt riksdagen. Den år 1924 tillkomna lagen om återköpsrätt är emellertid i stora delar byggd på detta förslag och utgör en efter förhållandena lämpad modifikation därav. Med framläggandet av nämnda lag avsågs företrädesvis att bereda staten möjlighet att vid sin egnahemsverksamhet skapa trygghet för att det sociala ändamålet ej åsidosattes. Genom den begränsning av lagens giltighetsområde, som vidtogs i riksdagen, blev detta syfte väsentligen förfelat. Det skäl, som härvid huvudsakligen anfördes, var, att för rättsinstitutets införande för landsbygden det hade varit önskvärt, att länsstyrelserna samt de centrala myndigheter, vilka förvaltningen av kronans jord ålåge, beretts tillfälle att yttra sig över förslaget. Till utgången torde emellertid hava bidragit, att man befarade, att återköpslagens antagande för landsbygden skulle motverka det åborättsinstitut man önskade införa. Båda dessa skäl för återköpslagens begränsning till städerna hava emellertid numera bortfallit. Den utredning, som nu föreligger, har, såsom i det föregående omförmälts, ådagalagt, att av staten upplåtna egnahemslägenheter i regel använts för det avsedda ändamålet. Något missbruk i större omfattning av det förtroende, staten visat mindre bemedlade jordsökande, kan således icke sägas hava förekommit. Emellertid torde genom såväl yttrandena över riksdagens hemställan år 1926 som svaren å de sakkunnigas enquéte få anses utrett, att här och var förekommit fall, vari egnahemslägenheter kommit att tjäna annat syfte än det som med deras upplåtande avsetts, samt att således de anordningar, som från statsmakternas sida redan vidtagits för att förebygga dylika missförhållanden, icke äro betryggande. Detta förhållande torde jämväl hava stått klart för riksdagen, då den gjorde sin ovan nämnda hemställan uti ifrågavarande ämne. Genom den ordning, som nu gäller för egnahemsupplåtelser från statens jordbruksdomäner, är väl behörigen sörjt för att staten icke avyttrar egnahemslägenheter till andra personer än sådana, som uppfylla de betingelser, vilka äro stadgade för köpare av dylika lägenheter. De bestämmelser, vilka avse att förekomma, att den, som i första hand köpt en sådan lägenhet, i sin tur avyttrar densamma till någon, som icke besitter dessa kvalifikationer och som således ej får antagas till köpare i första hand, äro emellertid näppeligen ägnade att fylla sin uppgift. I sådant avseende gäller, såsom förut är nämnt, att om lägenhet övergår till annan än vissa närmare anförvanter till ägaren

155 och den nye innehavaren icke prövas uppfylla villkoren för att kunna antagas till köpare i första hand, det belopp, som återstår oguldet av köpeskillingen, genast skall vara förfallet till betalning. Det är uppenbart, att denna bestämmelse blir verkningslös, då köparen i andra hand befinner sig i goda ekonomiska omständigheter. Därest alltså en egnahemslägenhet av någon anledning exempelvis för industriell anläggning eller såsom sommarbostad för en stadsbo är särskilt begärlig, torde statens rätt att till omedelbar betalning uppsäga det mot inteckning i fastigheten innestående köpeskillingsbeloppet icke kunna förhindra lägenhetens försäljning och disposition för annat ändamål än ursprungligen varit avsett. Genom inbetalning av berörda belopp, vilket i de ifrågavarande fallen icke vållar köparen i andra hand någon svårighet, förskaffar denne sig obegränsad förfoganderätt över lägenheten. Mera effektiv torde den föreskrift vara, som avser att giva staten möjlighet att, därest egnahemslägenhet icke inom fem år vederbörligen bebygges, uttaga ett äventyrsbelopp, motsvarande en femtedel av köpeskillingen. Emellertid torde det vara utom allt tvivel, att ofta ej heller denna påföljd kan dämpa köplusten hos en ekonomiskt välsituerad person, som av någon särskild anledning vill åtkomma lägenheten. Uppenbart är, att behovet av bättre korrektiv uti förevarande avseende blir ännu mera framträdande, därest, såsom statsmakternas mening torde vara, kronojorden i ökad omfattning blir tagen i anspråk för egnahemsändamål och andra sociala syften. Härtill kommer, att särskilt det sistnämnda korrektivet för egnahemsköparna medför olägenheter, som icke uppvägas av det gagn, genom detsamma vinnes för det allmänna. Tydligt är nämligen, att, då ifrågavarande äventyrsbelopp intecknas i fastigheten, egnahemsköparens möjlighet att för egen del utnyttja denna såsom kreditunderlag väsentligen begränsas och ej sällan omintetgöres. Av skäl, som sålunda anförts, anse de sakkunniga angeläget, att andra vägar beträdas för att trygga det sociala ändamålet vid egnahemsupplåtelser än de hitintills brukade. Riksdagen har i sin skrivelse den 20 april 1926 framhållit, att uti detta sam- Särskilda manhang jämväl borde upptagas till prövning, huruvida statens intresse att { åtgärder för vissa fall kunna under enklare former än expropriation återtaga jorden och staten rätt helt eller delvis tillgodogöra sig därå uppkommen värdestegring kunde till- att under godoses utan åsidosättande av ägarens berättigade krav på säkerhet och obe- mer återroende. I anledning härav vilja de sakkunniga framhålla, att det givetvis är taga, jorden av stor vikt, att staten ej avhänder sig sådana jordområden, som staten fram- statsändadeles kan behöva för ett allmänt ändamål. Med förtänksamhet torde dylikt m!Jj el^er att behov kunna överblickas för en lång tid framåt. Staten äger ett mycket stort sig värdeantal gårdar, som kunna styckas och försäljas till egna hem och vilka hava en *te9J™9 sådan belägenhet, att det får anses uteslutet, att det framdeles skulle bliva nödigt att taga dem i anspråk för annat ändamål. Att vid försäljning av dessa egendomar bereda staten rätt att för framtida behov återtaga dem, finna de sakkunniga icke vara erforderligt. De egendomar åter, som kunna förväntas om också först i en långt avlägsen framtid bliva behövliga för ett visst statsändamål, böra enligt de sakkunnigas mening i avbidan härå upplå-

156 tas allenast med nyttjanderätt och ej med äganderätt. Så väl arrendeinstitutet som åborättsinstitutet, där detta sistnämnda ej är förenat med rätt för åbon att inlösa fastigheten, torde i dylika fall lämpligen kunna komma till användning. Att för detta ändamål införa en modifierad form av äganderätt, synes de sakkunniga icke vara påkallat. Såsom ett yttersta medel äger staten alltid rätten att expropriera erforderlig jord. Icke heller finna de sakkunniga behövligt, att bestämmelser meddelas, vilka skulle möjliggöra för staten att bliva delaktig i en eventuell värdestegring å de försålda fastigheterna. Såsom i flera yttranden över riksdagens ifrågavarande hemställan framhållits, torde beträffande fastigheter å den egentliga landsbygden icke under normala tider förekomma en sådan värdestegring, som helt eller delvis bör tillgodoräknas staten. Annat kan tydligen förhållandet vara i fråga om fastigheter, som gränsa intill städer eller större samhällen. Sådana fastigheter synes emellertid staten i regel icke böra avhända sig utom möjligen till vederbörande kommun. Arrende, åborätt utan rätt för åbon att inlösa fastigheten och tomträtt äro de upplåtelseformer, som här böra vinna tillämpning. Vid utformEnligt de sakkunnigas mening böra således de bestämmelser, som i nu ifrågaTestämmel- varande avseende erfordras, huvudsakligen hava till uppgift att skapa garansemaärvar tier för att, där staten verkställer äganderättsupplåtelser från sin jord för vissa Sa ^ölenav sociala ändamål, dessa ändamål icke förfelas. De upplåtelser, som härvid företrädesvis komma i beaktande, äro dels egnahemsupplåtelser och dels friköpning av arrendegårdar. Då det gäller att utforma berörda bestämmelser, är det emellertid nödigt att iakttaga stor varsamhet. Att genom alltför rigorösa föreskrifter kringskära köparnas rörelsefrihet är icke påkallat och ännu mindre ägnat att befrämja den statliga egnahemsverksamhetens sunda utveckling eller en önskvärd frilösning av arrendebruk. Målet med ifrågavarande upplåtelser bör tydligen vara att skapa en jordbrukarklass, som med intresse ägnar sig åt sin samhällsgagneliga uppgift och genom uthållighet och uppoffringar förkovrar sina jordbruk. Men detta mål torde icke kunna vinnas med mindre brukaren äger visshet, att resultatet av hans möda kommer honom och hans närmaste till godo. De inskränkningar i hans äganderätt, som enligt vad förut utvecklats äro påkallade ur allmän synpunkt, böra följaktligen så smidigt anpassas, att den garanti för ett rationellt och med intresse bedrivet jordbruk, som denna trygghetskänsla skapar, icke väsentligen rubbas. Olika vägar Vid övervägande huru på betryggande sätt men ändock med minsta möjliga for betryg- e g e n h e t för ägaren skall kunna vinnas korrektiv mot att det sociala ändasocialasyf- målet vid ifrågavarande upplåtelser förfelas, ligger givetvis en utsträckning tet av återköpslagen för tanken närmast. Emellertid hava de sakkunniga jämväl undersökt, huruvida icke syftet med större fördel kan ernås på andra vägar. Utvidgning av Utan tvivel skulle genom en utvidgning av de nu gällande korrektiven kunna D korStiv e v i n n a s e n ö k a d effektivitet. Sålunda kan tänkas, att 14 § i 1926 års upplåtelsegrunder utökades med en föreskrift, att köparen skulle vara skyldig att vid tillträdet avlämna en förbindelse att, därest han överläte fastigheten till

157 annan än efterlevande make eller bröstarvinge och den nye innehavaren icke uppfyllde villkoren för att kunna antagas till köpare i första hand, han skulle vara skyldig att gälda icke blott ogulden köpeskilling utan därutöver ett visst belopp, förslagsvis en femtedel av köpeskillingen. Denna förbindelse skulle tillika innefatta medgivande, att fordringsbeloppet finge intecknas i fastigheten. Att märka är emellertid, att då fråga vore om obebyggd egnahemslägenhet, köparen dessutom skulle vara pliktig att avgiva förbindelse att inom viss tid hava lägenheten vederbörligen bebyggd vid äventyr att eljest utöver köpeskillingen och förutnämnda äventyrsbelopp erlägga ytterligare ett belopp, motsvarande en femtedel av köpeskillingen, vilken förbindelse jämväl skulle få intecknas i fastigheten. Det säger sig självt, att en sådan anordning skulle bliva synnerligen betungande för egnahemsköparen. Även om staten medgåve, att inteckningarna för dessa äventyrsbelopp finge nedsättas att gälla med förmånsrätt närmast efter beviljat egnahemslån och hinder således ej skulle möta för köparen att mot inteckning i fastigheten anskaffa erforderligt kapital för fastighetens bebyggande, bleve det uppenbarligen omöjligt för honom att utnyttja det ytterligare kreditunderlag, fastigheten eljest skulle kunna erbjuda för anskaffning av nödiga inventarier och andra trängande utgifter. Dessutom är antagligt, att anordningen skulle medföra lika stor om ej än större osäkerhet på fastighetsmarknaden än en försiktig tillämpning av återköpslagen. Ej heller är det tilltalande, att staten avkräver köparen inteckningsförbindelse, som ej motsvaras av en verklig fordringsrätt. Med all sannolikhet komme därför ett sådant förslag som det nu omförmälda att av dem, som därav berördes, mötas med allt annat än förståelse. Ej heller anse de sakkunniga sig kunna förorda en sådan anordning, som Försäljning kronolägenhetskommissionen i sitt år 1916 avgivna betänkande föreslagit och nt*n veder vilken jämväl av vissa myndigheter anbefallts såsom lämplig. Såsom av den ståndgogiltig. förut lämnade redogörelsen framgår, innebar detta förslag huvudsakligen, att den, som från kronan förvärvat egnahemslägenhet, ej skulle äga att utan länsstyrelsens tillstånd avyttra densamma inom tjugo år från det lagfart å hans fång beviljades till annan än viss närskyld. Skedde överlåtelse i strid häremot, bleve fånget ogiltigt. Ej heller skulle han äga rätt att inteckna lägenheten för fordran utan sådant tillstånd. Förslaget, vilket av kommissionen själv betecknades allenast såsom ett provisorium i avbidan på en kommande lagstiftning om förköpsrätt, avstyrktes enhälligt av lagrådet. De sakkunniga tillåta sig härutinnan hänvisa till vad i det föregående anförts. Frånsett detta förhållande synes tanken på ett genomförande av en dylik anordning böra uppgivas, då den tankegång, som ligger till grund för förslaget, kan komina till sin rätt även genom återköpsrättsinstitutet, ehuru i en smidigare och efter förhållandena bättre anpassad form. De sakkunniga bliva i det följande i tillfälle att närmare utveckla detta. Vissa av de hörda myndigheterna hava ansett, att förköpsrätt vore att före- Förköpsrätt. draga framför återköpsrätt. En förköpsrätt skulle innebära, att vid föryttring av en fastighet, som staten försålt, staten äger företräde att återförvärva densamma till det pris, en annan erbjudit sig att betala därför. Återköpsrätten,

158 sådan den utformats genom 1924 års lag, innebär däremot, att vid föryttring och i vissa andra i lagen angivna fall staten äger att återtaga fastigheten mot en av expropriationsnämnd bestämd löseskilling, motsvarande fastighetens fulla värde, sådant detta befinnes under antagande att fastigheten fortfarande under den tid återköpsrätt är avtalad kommer att användas på sätt vid avtalet om återköpsrätt bestämts. Om staten t. ex. med förbehåll om återköpsrätt försäljer en egnahemslägenhet, som enligt det därvid avtalade villkoret skall användas endast för jordbruksändamål, och sedermera vill göra gällande återköpsrätt till densamma, skall löseskillingen bestämmas allenast med hänsyn till att lägenheten alltjämt kommer att användas till jordbruk. Skulle lägenheten såsom lämplig till tomtmark äga ett högre värde, får detta ej inverka till höjning av löseskillingen. Med förköpsrätt. skulle staten i det angivna exemplet nödgas betala tomtvärdet. Det torde vara utom allt tvivel, att för vinnande av det syfte, varom i detta sammanhang är fråga, en sålunda anordnad återköpsrätt är bättre lämpad än en förköpsrätt. Återköpsrätt. En försiktig och efter förhållandena anpassad tillämpning av lagen om återköpsrätt innebär enligt de sakkunnigas mening den bästa och samtidigt enklaste lösningen av förevarande spörsmål. För innehållet i denna lag är i det föregående redogjort. Beträffande lagens huvudsakliga syften och ekonomiska innebörd tillåta sig de sakkunniga hänvisa till den uttömmande redogörelse, som av chefen för justitiedepartementet lämnats vid lagens tillkomst och som jämväl här förut är återgiven. I detta sammanhang vilja de sakkunniga allenast anföra följande. Lagens främsta uppgift är att betrygga ändamålet med samhällets jordupplåtelser. Detta vinnes därigenom att återköpsrätten knytes till ett eller flera villkor om skyldighet för fastighetens innehavare att använda densamma för visst ändamål eller ock underlåta viss användning. Åsidosattes sådant villkor och är vad i detta hänseende förekommit icke allenast av ringa betydenhet, inträder rätt för det allmänna att köpa jorden åter. Samma rätt inträder i vissa andra i lagen angivna fall, såsom då fastigheten vanvårdas, så att ändamålet, för vilket densamma skall användas, uppenbarligen äventyras, eller då fastigheten av ägaren frivilligt hembjudes till återköp eller, utan att sådant hembud skett, överlåtes till någon, som ej äger lott i fastigheten och ej är ägarens make, skyldeman i rätt upp- eller nedstigande led, adoptivbarn, syskon eller syskons avkomling. I andra fall än dem, som angivas i lagen, får återköp icke äga rum, även om avtalet innehåller bestämmelser härom. Vad angår löseskillingen vid återköp, avser lagen att tillförsäkra ägaren såväl full ersättning för förbättringar som ock skälig andel i uppkommen värdestegring. Lagen är i detta hänseende förmånligare för fastighetsägaren än lagstiftningen i våra grannländer. Såväl i Danmark som i Finland äger fastighetsägaren vid återköp återbekomma allenast det pris, staten erhållit vid försäljning av fastigheten, jämte ersättning för värdet av förbättringar, som ägaren nedlagt därpå. Vid övervägande av frågan om en utsträckning av återköpslagens tillämplighetsområde hade det givetvis varit av stort intresse att äga kännedom om de verkningar, som denna lag hitintills medfört. På grund av sitt begränsade

159 giltighetsområde har lagen emellertid endast kommit till användning i en ytterst ringa omfattning. Så vitt de sakkunniga kunnat utröna, har den använts allenast vid några tomtförsäljningar, som vattenfallsstyrelsen gjort invid Trollhättan. I följd härav och med hänsyn till den korta tid lagen gällt, har någon erfarenhet om dess verkningar icke kunnat vinnas. Då de sakkunnigas uppdrag avser allenast kronoegendomarna, hava de sak- Förslag om kunniga icke ansett sig böra ingå på frågan, huruvida återköpslagen bör ut- m " **'r af" sträckas att gälla vid försäljning från lantkommun eller över huvud taget av "Töpslagen.' annan allmän jord än statens. Det förslag, som de sakkunniga härmed framlägga i denna fråga, avser således allenast en utsträckning av återköpslagen till kronans å landet belägna egendomar. ^ Beträffande frågorna, i vilken omfattning denna lag bör vinna tillämpning Vilka förvicl försäljning av kronoegendomar samt vilka villkor i avseende å fastigheterflJning-ard nas användning böra knytas till återköpsrätten, torde det icke låta sig göra att böra °f$Un. meddela uttömmande bestämmelser för alla tänkbara fall. Förhållandena äro åtdalmed-tt alltför skiftande för att kunna inordnas under enhetliga regler. De sakkun- " Zh °vilka niga hava därför ansett sig böra allenast uttala vissa allmänna principer, av- vjj^r f.™ sedda att som regel vinna tillämpning. I de fall, där särskilda omständig- ^vid? *~ heter föreligga, torde det böra lämnas Kungl. Maj :t öppet att meddela föreskrifter i skärpande eller mildrande riktning, allteftersom i varje fall prövas erforderligt och ändamålsenligt. Såsom allmän regel vid försäljningar av jordbruksegnahemslägenheter ha- Jordbruksva de sakkunniga ansett böra uppställas, att försäljningen skall ske under för- egnahem behåll, att lägenheten skall av ägaren brukas såsom ett självständigt jordbruk. Det bör sålunda icke vara tillåtet, att sådan lägenhet förenas med annan fastighet till ett jordbruk eller användes för annat ändamål än jordbruk. Lägenheten skall vidare brukas av ägaren själv. Utarrendering därav bör ej tillåtas utan att särskilda omständigheter såsom ägarens sjukdom eller dylikt göra sådan nödvändig. Detta villkor innebär jämväl, att där lägenheten ej är bebyggd, densamma skall förses med för jordbrukets bedrivande nödiga byggnader. Villkoret bör förbindas med förbehåll om rätt för kronan att köpa fastigheten åter. De sakkunniga hava emellertid icke funnit nödigt, att återköpsrätt förbehålles för all framtid. Givet är, att de inskränkningar, som erfordras för tryggande av det sociala syftet, icke böra göras mera betungande än som är påkallat av förhållandena. De fall av missbruk, som här företrädesvis komma i betraktande, äro sådana, där en ägare av en angränsande fastighet önskar åtkomma lägenheten för att utöka sitt eget jordbruk, eller där eljest någon, som ej själv kan antagas såsom köpare i första hand, vill förvärva densamma. I ena som andra fallet uppträder egnahemsköparen såsom bulvan för den verklige spekulanten. Sedan köpet väl kommit till stånd, överlåter han inom kort lägenheten å den, som står bakom. Såsom undantagsfall måste däremot betraktas, att en egnahemslägenhet, sedan den blivit vederbörligen bebyggd och under en längre tid brukats såsom en jordbruksenhet för sig, blir föremål för spekulation. Med hänsyn härtill hava de sakkunniga ansett, att betryggande

160 garantier torde erhållas för lägenhetens behöriga användning, om förbehåll göres om rätt för kronan att under en tid av tjugofem år, räknade från tillträdesdagen, köpa lägenheten åter. Överlåtes lägenheten under denna tid, utan att kronan först hembjudits densamma, till person, som ej är behörig att i första hand antagas till köpare av lägenheten och vilken ej står i sådant släktskapsförhållande till ägaren, som i återköpslagen sägs, bör återköp aga rum. Så bör ock ske, om lägenheten ej användes för det avsedda ändamålet eller utsattes för uppenbar vanvård. Undandrager sig köpare av obebyggd egnahemslägenhet utan giltig orsak att inom skälig tid uppföra nödiga byggnader, bör sålunda återköpsrätten göras gällande. Friköp av Vid försäljning av arrendejordbruk till hembudsberättigad arrendator torde arrendejord- j huvudsak böra gälla samma regler. Även i dessa fall lärer risken för missbruk icke vara stor, om egendomen en längre tid varit i köparens innehav. Då emellertid för friköp av dylika jordbruk fordras, att egendomen under minst tio år väl brukats av arrendatorn eller före honom av hans eller hans hustrus släkt, synes i detta fall ej erforderligt, att kronan förbehålles återköpsrätt för längre tid än femton år efter tillträdet enligt köpeavtalet. Inlösen av Vad angår inlösen av åbolägenheter, har, såsom av det föregående framgår, åb hete?n" riksdagen år 1926 uttalat sig för att möjlighet beredes kronan att, för bland annat tryggande av det med inlösen förenade syftet, i vissa hänseenden begränsa inlösarens rätt att förfoga över den förvärvade fastigheten. Härvid torde emellertid böra beaktas, att då fråga om inlösen av åbolägenhet blir aktuell, åbon i regel under en tid av tjugo år innehaft fastigheten under åborätt. Vid sådant förhållande synas de riskmoment, som föreligga vid egnahemsupplåtelser i allmänhet och som föranlett de sakkunniga att förorda, att sistnämnda upplåtelser förbindas med återköpsrätt under tjugofem år, i detta fall vara väsentligt försvagade. Likväl lärer det ej kunna frånses, att om de inskränkningar i dispositionsrätten till fastigheten, som åborätten innebär, på en gång helt bortfalla, fara förefinnes, att fastigheten kan komma att utnyttjas i spekulationssyfte. En viss kortare övergångstid, innan förfoganderätten blir fullt oinskränkt, torde därför vara påkallad. Denna tid synes lämpligen kunna bestämmas till fem år. Enligt de sakkunnigas mening bör alltså inlösen av åbolägenhet ske under villkor, att lägenheten skall av ägaren brukas såsom ett självständigt jordbruk, och förbindas med förbehåll om återköpsrätt för kronan under en tid av fem år. Härigenom vinnes ock viss överensstämmelse med vad de sakkunniga föreslagit i fråga om jordbruksegnahemslägenheter och friköpta arrendeställen. I samtliga fallen blir äganderätten icke oinskränkt förr än efter en prövotid av minst tjugofem år, om hänsyn jämväl tages till den tid, som fastigheten under arrende- eller åborätt innehafts av vederbörande förvärvare själv eller annan, vilkens innehav denne äger tillgodoräkna sig. BostadsFörsäljning av egnahemslägenheter för bostadsändamål bör ske under villegnahem. ^ såsom eget hem för ägaren. Detta villkor innea t t lägenheten användes bär tydligen en förpliktelse för ägaren att så fort omständigheterna det medgiva bebygga lägenheten med bostadshus. Försäljningen bör i regel förbindas

161 med förebehåll om rätt för kronan att inom en tid av tjugofem år efter tillträdesdagen köpa lägenheten åter. I dessa fall synes nämligen lika litet som vid jordbruksegnahemslägenheter nödigt att i allmänhet stadga återköpsrätt för längre tid än tjugofem år. Givet är att, där på någon ort erfordras särskilda föreskrifter om bebyggandet, det bör vara Kungl. Maj:t obetaget att meddela sådana. Beträffande friköpning av bostadslägenheter, som äro bebyggda med inne-Friköpning av havarna tillhöriga boningshus, är att beakta, att dessa lägenheter ofta under ^ ^ ^ J 8 6 1 1 " en ganska avsevärd tid nyttjats av de hembudsberättigacle eller deras anförvanter. En annan omständighet, som i detta sammanhang ej heller bör förbises, är, att sådan lägenhet för att kunna friköpas måste vara bebyggd med för stadigvarande bruk avsett boningshus, som lämnar nöjaktig bostad för innehavaren och hans familj. Det riskmoment, som vid de obebyggda egnahemslägenheterna finnes, att dessa ej bliva av köparna bebyggda utan disponeras för ej åsyftat ändamål, är sålunda i förevarande fall eliminerat. Enligt de sakkunnigas mening föreligger därför icke såsom regel behov av särskilda åtgärder för tryggandet av det med friköpningen avsedda syftet. Då det emellertid ej kan bestridas, att under vissa omständigheter även vid friköpning av bostadslägenheter kan förefinnas fara för missbruk i nu ifrågavarande avseende, bör Kungl. Maj:t äga möjlighet att, då så är erforderligt, förordna, att friköpningen skall ske under visst villkor angående fastighetens användning samt förbindas med förbehåll om återköpsrätt för kronan. Vid försäljning av egendom till kommun eller till egnahemsbolag eller egna- Försäljning hemsförening lärer icke såsom regel vara behövligt att stadga något förbehåll ^Q^^^ om återköpsrätt för kronan. Den prövning av vederbörande köpares förutsätt- hemsbolag ningar att på ett tillfredsställande sätt genomföra styckning av egendomen ' g a r och utförsäljning av de särskilda lotterna, vilken bör äga rum, innan kronan beslutar dylik försäljning, lärer i förevarande avseende innebära tillräcklig garanti. Härtill kommer den kontroll, som egnahemsbolag och egnahemsföreningar i övrigt äro underkastade från statens sida. Sammanläggning är enligt bestämmelserna i lagen den 18 juni 1926 om sam- Tilläggsmanläggning av fastigheter å landet icke tillåten, om fastigheterna icke innehavas med samma rätt. Med hänsyn härtill synes återköpsrättsinstitutet ej böra vinna tillämpning, då kronojord säljes för att läggas till annan redan under full äganderätt innehavd fastighet. Andra försäljningar av kronojord än nu nämnts äro i regel ej förbundna Andra formed något socialt syfte. Förbehåll om rätt för kronan att köpa egendomen sal J nm S ar åter synes därför merendels icke vara påkallat vid dylika försäljningar. Emellertid torde Kungl. Maj:t böra äga fria händer att härutinnan förfara i överensstämmelse med vad i det särskilda fallet prövas erforderligt och lämpligt. Gillas vad de sakkunniga i det föregående föreslagit, torde icke vara nödigt, Andra koratt ytterligare åtgärder vidtagas i ändamål att betrygga det vid upplåtelsen aj^JLJSfl knutna sociala syftet. Föreskriften i 14 § gällande upplåtelsegrunder om erfordras ej. skyldighet för köpare av obebyggd egnahemslägenhet att avlämna förbindelse att inom viss tid bebygga densamma kan således saklöst utgå. Däremot bör, 11—282826

162 såsom redan i det föregående är nämnt, bestämmelsen, att oguldet köpeskillingsbelopp kan infordras, när fastigheten överlåtes till annan än närskyld, av andra orsaker bibehållas med viss modifikation. Ändring av Återköpslagen förutsätter, att sådana förhållanden kunna inträffa, att en i samband ändring behöver vidtagas av det i samband med återköpsrätten avtalade villköpsrätt av- koret angående fastighetens användning. Lagen öppnar möjlighet för fastigtalat villkor } l e i e n s ägare och återköpsrättens innehavare att i godo. eventuellt mot vedersamt avlös° -. . ' , .... ning av åter- lag frän ena eller andra sidan, överenskomma om ändring av detta villkor samt köpsrätt. a j . ^ o m vederbörande inteckningshavare det medgiva, få ändringen intagen i inteckningsprotokollet med den verkan, att villkoret sedermera i ändrat skick gäller såsom avtalat i samband med återköpsrätten. Kan ej uppgörelse åstadkommas, återstå andra utvägar. Bland annat har möjlighet beretts fastighetens ägare, som ju är den, för vilken ett alltför snävt villkor kan komma att kännas mest tryckande, att vid domstol föra talan om återköpsrättens avlösning, därest till följd av ändrade förhållanden, som icke äro att hänföra till honom själv eller bero av honom, villkoret kan sägas hava blivit för honom oskäligt betungande. Bestämmelse härom meddelas i 3 § av återköpslagen. Förutsättning för sådan avlösning är enligt motiven till detta lagrum, att ändrade förhållanden verkat därhän, att, i vems hand fastigheten än vore, villkoret antingen skulle vara hinderligt för en ur ekonomisk synpunkt sund förvaltning av fastigheten eller ock på annat sätt medföra kännbart men. Den omständigheten i och för sig, att fastigheten skulle kunna utnyttjas med ekonomiskt bättre resultat, om den finge användas på annat sätt än det enligt villkoret tillåtna, kan däremot icke grunda rätt att påyrka avlösning, liksom å andra sidan det förhållandet, att en ägare, som vore utrustad med stora ekonomiska resurser, skulle kunna med tillhjälp av dessa neutralisera villkorets ofördelaktiga verkningar, icke utesluter rätt att erhålla avlösning. Påyrkas, enligt vad nu sagts, avlösning, medger lagen återköpsrättens innehavare rätt att möta detta yrkande med påstående om återköpsrättens utövande. Detta har ansetts följdriktigt ur den synpunkten att, om återköpsrätten och det i samband därmed avtalade villkoret angående fastighetens användning icke längre skola gälla, därmed också i själva verket en av grundförutsättningarna för den ursprungliga upplåtelsen förfaller. I grunderna för försäljning av kronoegendornar böra tydligen icke saknas föreskrifter, huru frivilligt avtal om ändring av ett i samband med återköpsrätten avtalat villkor angående fastighetens användning kan åstadkommas. Beslutanderätten i detta avseende torde, så vitt kronan rörer, böra ankomma å Kungl. Maj:t, som meddelat föreskrift om att villkoret i fråga skall vara bundet till köpet. Är fråga om fastighet, till vars försäljning riksdagens samtycke inhämtats, torde dock även riksdagens medgivande till ändringen böra fordras. Då det tydligen är av betydelse, att utredning vinnes om de faktiska förhållanden, som kunna motivera en dylik ändring, bör yttrande i ärendet avgivas förutom av domänstyrelsen såväl av länsstyrelsen, som har att övervaka efterlevnaden av köpevillkoren, som ock av domänintendenten. De sakkunniga hava tänkt sig ordningen böra bliva följande: Ansökning om ändring av vill-

163 kor, som avtalats i samband med återköpsrätt, ingives till länsstyrelsen. Efter det domänintendenten hörts, översänder länsstyrelsen sä skyndsamt som möjligt handlingarna i ärendet jämte eget utlåtande till domänstyrelsen, som underställer ärendet Kungl. Majits prövning. Där så är erforderligt, hänskjutes ärendet därpå till riksdagen. Kan ej överenskommelse träffas under hand, är det givetvis ägaren obetaget att efter stämning utföra talan enligt 3 § i återköpslagen om återköpsrättens avlösning. Några andra bestämmelser härom torde ej erfordras i grunderna än en allmän föreskrift, att det skall åligga domänstyrelsen att utföra kronans talan i mål om återköpsrätt. Jämlikt 11 kap. 19 § rättegångsbalken skall stämningen liksom i andra mål, där kronan är svarande, delgivas länsstyrelsen, som har att underrätta domänstyrelsen. Tydligen bör domänstyrelsen i anledning av stämningen taga under omprövning, huruvida kronan bör i stället påyrka återköpsrättens utövande. Därest styrelsen, enligt vad nedan sägs, ej äger behörighet att besluta härom, har styrelsen att underställa Kungl. Maj:t denna fråga. Utöver vad de sakkunniga i det föregående anfört beträffande de fall, då Återköpsåterköpsrätt må utövas, tillåta sig de sakkunniga att härom åberopa följande ' .

a) fastighe-

uttalande ur motiven till återköpslagen: tens använd»Först och främst upptagas i förslaget fyra fall, då återköpsrätten kan utövas på den grund, att ändamålet med upplåtelsen på ett eller annat sätt kan sägas vara åsidosatt eller äventyrat. Detta är naturligtvis till en början fallet, om fastighetens innehavare antingen direkt använder fastigheten för otillåtet ändamål eller också, där han enligt det i samband med återköpsrätten avtalade villkoret är skyldig t. ex. att bedriva jordbruk å fastigheten, i den meningen åsidosätter denna skyldighet, att han väl i någon ringa omfattning uppfyller densamma, men ej gör det i sådan utsträckning, att det med villkoret avsedda ändamålet därigenom kan anses vara tillbörligen tillgodosett. Vidare kan ändamål, för vilket fastigheten enligt villkoret skall användas, äventyras genom att fastigheten i ena eller andra hänseendet så vanvårdas, att fara uppstår för att fastigheten för längre eller kortare tid blir oduglig för den avtalade användningen, t. ex. om en jordbruksfastighet, som upplåtits med skyldighet att därå idka jordbruk, till någon betydande del och under avsevärd tid ligger alldeles obrukad. Slutligen kan det inträffa, att fastigheten befinnes icke passa för det avtalade användningssättet. För dessa fall kan möjligheten att utöva återköpsrätten inträda, antingen då fastighetens olämplighet befinnes uppenbar eller också då fastighetens ägare finner sig så besvärad av densamma, att han vid domstol påyrkar avlösning av återköpsrätten; den senare blir alltid aktuell, då yrkande om avlösning framställes.» Nu berörda fall torde ej påkalla några särskilda föreskrifter i grunderna utom vad angår övervakandet av köpevillkorens efterlevnad. Denna övervakning bör enligt de sakkunnigas mening, såsom redan av det föregående framgår, ankomma å länsstyrelserna. I de reglementariska bestämmelserna torde böra göras en erinran, att länsstyrelsen skall, därest anledning till återköp föreligger, ofördröjligen anmäla förhållandet hos domänstyrelsen. Utöver de nu nämnda återköpsskälen, som mera direkt hänföra sig till upp- b) hembud av låtelsens ändamål, inrymmer lagen, såsom tidigare erinrats, jämväl möjlighet

164 i vissa fall att utöva återköpsrätt, då ägaren önskar avyttra fastigheten. Vid återköpslagens tillkomst har man beaktat, att en fastighetsägares utsikt, när han önskar sälja sin fastighet, att kunna vinna och intressera spekulanter kan förringas, om varje köpare har att räkna med den möjligheten att, sedan köpet väl är avslutat och köparen kanske till och med tillträtt fastigheten, återköpsrätten göres gällande. För att förebygga en dylik olägenhet har i lagen beretts den fastighetsägare, vilken har för avsikt att sälja, bortbyta eller bortgiva fastigheten, tillfälle att först skriftligen hembjuda densamma till återköpsrättens innehavare med påföljd att, om denne icke inom nittio dag-ar genom stämning gör gällande sin rätt att återköpa fastigheten, ägaren sedan äger en synnerligen rymlig tid, nämligen två år, varinom han kan överlåta densamma till vem han behagar, utan att innehavaren av återköpsrätten därpå kan grunda talan om återköp. Sker åter överlåtelse, utan att hembud ägt rum, kan återköpsrätt utom i vissa fall, som i det föregående nämnts, göras gällande inom nittio dagar från det lagfart söktes å förre ägarens fång. Det torde vara uppenbart, att om hembud sker, kronan som regel bör begagna sig av sin återköpsrätt. Detta gäller särskilt egnahemslägenheter. Underlåter kronan att återköpa en sådan lägenhet, då den hembjudes, har kronan därmed förlorat all kontroll över att lägenheten icke överlåtes å en person, som ur det allmännas synpunkt icke är önskvärd såsom ägare till densamma. Genom att återköpa fastigheten vinner kronan å andra sidan möjlighet att försälja den till annan egnahemssökande. Någon förlust torde kronan i allmänhet ej kunna göra på en dylik affär, då återköpssumman bör motsvara lägenhetens värde. I upplåtelsegrunderna torde böra meddelas föreskrift, huru hembud skall ske. Denna föreskrift kan lämpligen erhålla det innehåll, att skriftlig framställning om hembud skall göras hos länsstyrelsen, som har att skyndsamt översända densamma till domänstyrelsen. Denna har därefter att behandla framställningen i enlighet med vad nedan sägs rörande frågor om återköp i allmänhet, c) överlåtelse Av vad ovan anförts torde det framstå såsom uppenbart, att den rätt till utan att hem- hembud, vilken är förbunden med återköpsrätten, icke blott bereder det allmänna möjlighet att öva ett kontrollerande inflytande över försäljningar av fastigheterna utan jämväl innebär en väsentlig fördel för fastighetsägarna. För en köpare av egnahemslägenhet måste nämligen vissheten att kunna på sådan väg utan någon mera avsevärd ekonomisk förlust komma ifrån ett företag, som han finner sig icke vara mäktig att genomföra, skapa en känsla av verklig trygghet. Försummar han emellertid att före överlåtelsen av fastigheten hembjuda den till staten, utsattes den nye ägaren enligt återköpslagen, såsom förut är nämnt, för risken att staten gör sin rätt till återköp gällande. Tydligt är, att staten icke alltid har anledning att ingripa. Då återköpsrättens uppgift enligt de sakkunnigas mening, åtminstone när fråga är om egnahemslägenheter och friköpta arrendegårdar på landet, i regel bör begränsas till att trygga det sociala ändamålet med dessa upplåtelser och således ej samtidigt avse att möjliggöra för staten att vid behov återtaga fastigheterna eller

165 tillgodogöra sig därå uppkommen värdestegring, torde från statens sida icke möta några betänkligheter mot sådana överlåtelser, vilka icke kunna äventyra det sociala ändamålet. Om t. ex. en egnahemsköpare på skäliga villkor säljer sin lägenhet till en person, som uppfyller de betingelser, vilka stadgas för en köpare i första hand, kan staten tydligen ur den nu angivna synpunkten ej hava något att invända häremot. Vid sådant förhållande har det synts de sakkunniga lämpligt, att länsstyrelsen erhåller befogenhet att pröva, huruvida överlåtelse utan hembud till kronan må äga rum. Denna regel bör emellertid icke gälla utan inskränkning. Uppenbart är, att om Kungl. Maj:t i något fall finner återköpsrätt böra komma till användning icke blott för att trygga det sociala syftet vid överlåtelsen utan även för att möjliggöra för staten att framdeles återtaga fastigheten för något sitt behov eller att tillgodogöra sig därå uppkommen värdestegring, återköpslagens bestämmelser böra uti nu ifrågavarande avseende tillämpas utan sådan modifikation, som ovan nämnts. I djdikt fall bör emellertid föreskrift härom givas i samband med beslutet om försäljningen. Då det givetvis är av vikt, att köparna erhålla upplysning om de möjligheter de äga att överlåta fastigheterna utan risk, att återköpsrätten göres gällande, böra i köpehandlingen intagas uttömmande föreskrifter härom. Sålunda bör erinras, att ägaren må utan hembud till kronan överlåta egendomen å make, skyldeman i rätt upp- eller nedstigande led, adoptivbarn, syskon, syskons avkomling eller någon, som äger lott i fastigheten. För så vitt ej Kungl. Maj:t finner undantag böra göras för särskilt fall, skall tilläggas, att han jämväl äger utan hembud till kronan överlåta egendomen å annan än nu sagts, om länsstyrelsen giver tillstånd därtill. Slutligen bör, med den jämkning, som följer av det sagda, även erinras om vad i 4 § återköpslagen är stadgat beträffande utövandet av återköpsrätten. Upplåtelsegrunderna böra jämväl innehålla vissa närmare anvisningar rörande meddelandet av tillstånd till överlåtelse. En förutsättning för dylikt tillstånd bör vara, att överlåtelsen ej strider mot det ändamål, vilket återköpsrätten är avsedd att skydda. Är fråga om egnahemslägenhet, bör sålunda tillstånd givas, därest den ifrågasatte nye ägaren är behörig att antagas till köpare i första hand och försäljningen sker på skäliga villkor. Till ledning vid prövningen bör länsstyrelsen äga inhämta yttrande från egnahemsnämnden. Givet är, att det bör stå vederbörande öppet att överklaga länsstyrelsens beslut i ärende, som nu sagts. Bifalles vad de sakkunniga nu föreslagit, synes en smidig anpassning av återköpsrätten vinnas efter rådande förhållanden. Den föreslagna anordningen kommer, så vitt de sakkunniga kunna finna, icke att för fastighetens ägare medföra några mera väsentliga inskränkningar i hans dispositionsrätt till fastigheten. Han äger inom den förut angivna ramen till fullo utnyttja alla fastighetens möjligheter liksom en vanlig ägare. Han har, såsom redan framhållits, den avsevärda förmånen att kunna till kronan återlämna fastigheten mot återbekommande av dess värde. Han äger utan inskränkning avyttra fastigheten till sina närskylda. Även till utomstående äger han försälja den

166 med länsstyrelsens tillstånd. En ägare, vilken använder fastigheten på det sätt, som är avsett, och vilken ställer sig till efterrättelse de givna föreskrifterna i fråga om överlåtelse, behöver således icke riskera, att återköpsrätten kommer att göras gällande. Enligt de sakkunnigas förslag blir detta som regel händelsen allenast, om fastighetsägaren vanvårdar fastigheten eller brukar den till något främmande ändamål eller om han överlåter fastigheten till annan än närskyld och överlåtelsen ej kan godkännas. De fall, då återköpsrätten kan utövas, äro sålunda mycket begränsade. Några farhågor synes man därför icke med fog kunna hysa, att den föreslagna återköpsrätten skall komma att hos de jordägare, som därav beröras, uppväcka en känsla av otrygghet eller olust, vilken kan menligt inverka på deras intresse för jordbrukets förkovran. Ej heller torde man vara berättigad befara, att en sålunda utformad återköpsrätt skall komma att utöva någon skadlig inverkan på ägarnas kreditmöjligheter. I de fall, varom här företrädesvis är fråga, nämligen försäljning av egnahemslägenheter och friköpning av mindre arrendegårdar, är för övrigt staten själv den huvudsakliga kreditgivaren antingen direkt därigenom att staten medgiver en lång amorteringstid för köpeskillingen eller mera indirekt genom understödjandet, av egnahemslånerörelsen. Vem skall Ehuru det torde kunna antagas, att själva återköpsrättens tillvaro skall i besluta om fe f j e s t a f a n v i s a s i g tillräcklig att förebygga, att de vid återköpsrätten bundle» op. ^ villkoren åsidosättas, lärer det likväl ej böra saknas föreskrifter i försäljningsgrunderna, huru återköp skall äga rum. Den första fråga, som här möter, avser vem som skall besluta om återköp av egendom. En viss åtskillnad synes här böra göras mellan olika fall. Det är givetvis av stor vikt, att beslutet om återköp kan meddelas utan allt för lång tidsutdräkt. Såsom av den föregående redogörelsen framgår, är i flera fall rätten till återköp beroende av att den göres gällande inom nittio dagar efter det ett visst förhållande inträffat, som gör återköpsrätten aktuell. Försittes denna tid, går rätten förlorad. Att märka är vidare, att återköpsrätten icke kan göras gällande utan genom rättegång. Genom en uppgörelse i godo kommer icke till stånd något återköp i lagens mening utan allenast en vanlig överlåtelse, vars giltighet och rättsverkningar betingas av de för en sådan gällande regler. Därest fastigheten, efter det förbehåll om återköp gjordes, blivit intecknad, måste det gå till rättegång, om staten önskar, att de meddelade inteckningarna skola vika för återköpsrätten, och en underhandsuppgörelse icke kan träffas även med inteckningshavarna. Och denna rättegång måste vara anhängiggjord genom delgivning av stämning å ägaren inom den ovan angivna tid. Önskligt är också, att beslutet om återköp sker i så god tid, att en uppgörelse under hand kan hinna komma till stånd, innan stämningstiden går till ända. I annat fall måste staten för att tillvarataga sin rätt uttaga och delgiva stämning, oaktat underhandlingar blivit inledda och kunna förväntas leda till en frivillig uppgörelse. Med hänsyn härtill hava de sakkunniga ansett, att i de mera enkla fallen, nämligen då fråga är om egnahemslägenheter eller om friköpta arrendegårdar och lägenheter, det kan anförtros åt domänstyrelsen att besluta om åter-

167 köp. I dessa fall kräver ju ifrågavarande lagstiftnings mening, att återköp som regel äger rum. Avgörandet torde därför merendels icke bereda några svårigheter. I andra fall än de nämnda åter beror frågan om återköp mången gång på omständigheter, som endast Kungl. Maj:t kan eller bör bedöma. Med hänsyn härtill torde i sist nämnda fall avgörandet böra ankomma å Kungl. Maj:t. Att så bör vara förhållandet, även om riksdagens medverkan krävts till försäljningen av den ifrågavarande egendomen, synes med hänsyn till vad ovan anförts vara uppenbart. Har återköp av egendom i vederbörlig ordning beslutats, bör det, såsom re- Värdering dan framhållits, ankomma å domänstyrelsen att utföra och bevaka kronans ta- men för lan i återköpsmålet. Vid återköpslagens tillkomst har det framhållits, att i återköp. många fall ett gemensamt intresse att på enklaste väg nå målet skulle förmå parterna att utan rättslig procedur genom uppgörelse i godo med samtliga rättsägare genomföra återköpet. Återköpslagen lämnar även parterna möjlighet öppen att efter rättegångens början avtala om löseskillingens belopp. Denna möjlighet är endast så till vida begränsad, att genom en dylik överenskommelse icke må kränkas vissa inteckningshavares och med dem jämställda rättsägares intressen. Blir blott nämnda intressenters rätt vederbörligen tillgodosedd, står det efter rättegångens början parterna fritt att rörande löseskillingens belopp träffa vilket avtal som helst, även om detta skulle gå ut därpå, att ingen löseskilling skall erläggas. Träffas ej överenskommelse om löseskillingen, träda lagens föreskrifter om värdering genom återköpsnämnd i tillämpning. Givetvis är det ur alla synpunkter lämpligast, att en underhandsuppgörelse kommer till stånd angående återköpet. Skall emellertid en sådan kunna medhinnas inom den begränsade tid, som ofta står till förfogande, innan stämning måste uttagas, är det oundgängligt, att domänstyrelsen erhåller bemyndigande att på eget ansvar handla uti ifrågavarande avseende. I upplåtelsegrunderna bör därför meddelas föreskrift, att om återköpsrätt skall utövas, det skall åligga domänstyrelsen att så vitt möjligt träffa överenskommelse under hand om återköpet och löseskillingen. Tydligen bör i regel en dylik överenskommelse icke träffas utan att egendomen i fråga först undergått saluvärdering. Emellertid är det ej uteslutet, att en sådan under vissa omständigheter kan vara onödig. Sålunda kan en uppgörelse kanske gå ut på, att en egnahemsköpare, som, utan att därtill vara berättigad, överlåtit sin lägenhet å en person, vilken kronan ej kan godkänna, skall själv återtaga lägenheten. Vidare kan frågan om återköpet komma att ligga en förut verkställd saluvärdering å egendomen så nära i tiden, att en ny värdering icke är erforderlig för ett riktigt bedömande av egendomens värde. Den föreskrift, som i detta avseende erfordras i grunderna, bör därför erhålla det innehållet, att till ledning vid frågan om återköpet skall, där så finnes erforderligt, skyndsamt förrättas värdering av fastigheten. För denna värdering bör uppenbarligen gälla samma regel, som enligt 10 § återköpslagen är stadgad i fråga om löseskillingens bestämmande av återköpsnämnd. Enligt sagda lagrum skall löseskillingen motsvara fastighetens fulla värde, sådant detta befinnes under antagande dels att varje ägare av fastig-

168 heten är bunden av återköpsrätten och det i samband därmed stadgade villkoret angående fastighetens användning under den avtalade tiden för återköpsrättens bestående dels ock att fastigheten i övrigt icke besväras av andra rättigheter än dem, som vid försäljning av fastigheten i den ordning utsökningslagen bestämmer, äga företräde framför återköpsrätten eller ock äro av försäljningen oberoende. De .sakrätter, som åsyftas, äro först och främst sådana, vilka enligt 58 a § i Kungl. förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom skola vid exekutiv försäljning av fastigheten äga företräde framför återköpsrätten, nämligen nyttjanderätt, servitutsrätt eller rätt till elektrisk kraft, för vilken inteckning sökts före den dag, då återköpsrätten förbehölls. Vidare avses i 10 § återköpslagen vissa i 3 § lagen om servitut omförmälda rättigheter såsom servitut, som uppkommit vid laga jorddelningsförrättning eller tillkommit före den 1 januari 1876, så ock andra sakrätter, vilka äro oberoende av exekutiv försäljning. Övriga sakrätter, även om de till äventyrs skola bestå mot återköparen, få däremot ej tagas i betraktande vid värderingen. Huruvida fastigheten häftar eller icke häftar för fordran, är ur värderingssynpunkt likgiltigt. Har efter det frågan om återköp väckts, kostnad nedlagts å fastigheten i uppenbar avsikt att höja återköpssumman, får genom sådan kostnad åstadkommen förökning av fastighetens värde icke tagas i beräkning vid bestämmandet av återköpssumman. Till förrättningen bör ägaren kallas. De sakkunniga förbise ingalunda, att då enligt återköpslagen återköpssumman skall bestämmas efter fastighetens fulla värde under antagande att densamma fortfarande besväras av återköpsrätten, fall kan inträffa, då kronan kan bliva nödsakad att betala mera för fastigheten vid återköp än kronan enligt de i kap. V I angivna reglerna erhållit vid försäljningen, ändå att några särskilda omständigheter, som förhöjt fastighetens värde, icke inträffat under mellantiden. Såsom i berörda kapitel närmare omförmälts, skall nämligen vid bestämmandet av saluvärdet för egnahemslägenhet m. m. tagas hänsyn till att bärkraftigt jordbruk bildas och att skogen skall brukas med tillämpning av en ändamålsenlig hushållning. De sakkunniga förutsätta emellertid, att dylika fall icke bliva talrika. Någon jämkning av nämnda regel i återköpslagen, vilken företrädesvis avser att skydda en i god tro varande tredje man mot rättsförlust, synes däriör icke böra vidtagas. Såsom redan framhållits, är det ej uteslutet, att den tid, som står till förfogande, innan stämning måste uttagas för bevarande av kronans rätt till återköp, icke medger, att en inledd underhandling om uppgörelse i godo hinner slutföras. Detta är givetvis en olägenhet. En uttagen stämning kan försvåra uppgörelsen. För en ägare, som är villig till uppgörelse, framstår en stämning ofta såsom ett onödigt trakasseri. Det torde därför kunna ifrågasättas, huruvida ej en utsträckning av de i 4 § återköpslagen stadgade fatalietiderna borde ske. De sakkunniga hava emellertid funnit mindre lämpligt att redan nu, innan verkningarna av den ifrågasatta ordningen hunnit prövas, väcka något förslag i detta avseende. Av vikt synes emellertid vara, att detta förhållande vid tillämpningen vinner erforderligt beaktande, och att, om så skulle visa sig nödigt, en ändring av lagen vidtages.

169 Det torde böra åligga länsstyrelsen att ombesörja, att inteckning meddelas Tillsyn. till säkerhet för återköpsrätten ävensom de i samband med denna stadgade villkoren angående fastighetens användning, där dessa äro av sådan beskaffenhet, att inteckning därför kan beviljas. Vidare bör länsstyrelsen genom kronobetjäningen öva tillsyn, att omförmälda villkor efterlevas, så ock att fastigheten icke överlåtes å någon, som ej är behörig att antagas till köpare. För underlättande av denna tillsyn torde, då inteckning för återköpsrätt beviljas, anteckning om denna rätt böra göras icke blott i inteckningsboken utan jämväl i lagfartsboken ävensom domaren å landet och rätten i stad böra åläggas att, när lagfart sökes för ny ägare å en fastighet, som besväras av återköpsrätt, ofördröjligen giva länsstyrelsen underrättelse därom. Förekommer anledning till återköp, har länsstyrelsen, efter det, där så finnes erforderligt, egnahemsnämnden skyndsamt blivit hörd, att med eget yttrande underställa domänstyrelsen frågan. I detta sammanhang vilja de sakkunniga i korthet beröra en fråga, som Böra be^fci ill w? pJ^P')*

vid flera tillfällen och senast i samband med antagandet av åborättslagen fram- om köpesumförts, nämligen huruvida vid försäljning av kronojord möjlighet bör beredas man» be^tflYYi

}}) fl Yl (IP

för vederlagets bestämmande i årlig avgäld med rätt för köparen att efter ^ firHg av_ vissa grunder avlösa densamma. Härmed har man avsett att underlätta för gätd med mindre bemedlade att förvärva jordbruk. I den mån detta spörsmål inne- iösa densambär skapandet av en ny modifierad form av äganderätt, kunna de sakkun- ma införas? niga icke tillstyrka dess upptagande. Några ytterligare åtgärder i ifrågavarande avseende synas de sakkunniga icke vara behövliga, Redan nu är enligt de sakkunnigas mening väl sörjt för att de mindre bemedlade, som önska förvärva ett jordbruk, kunna med det allmännas bistånd förverkliga sitt önskemål. Bifalles vad de sakkunniga föreslagit, torde ytterligare lättnader vinnas. De sakkunniga tillåta sig i detta sammanhang erinra om de möjligheter, som komma att stå till buds. Först och främst kan den mindre bemedlade genom kö]) förvärva en egnahemslägenhet. Betalningsvillkoren äro synnerligen förmånliga. Han behöver endast äga så stora tillgångar, att han kan betala en tiondel av köpeskillingen kontant. Återstoden får amorteras under en lång tid i huvudsaklig överensstämmelse med vad gäller om egnahemslån. De sakkunniga tillåta sig i detta avseende hänvisa till kap. X I . Vidare har den mindre bemedlade möjlighet att erhålla ett jordbruk under åborätt med rätt att efter utgången av första avgäldstiden inlösa detsamma. I sådant fall behöver han ej från början förvärva jorden. Å fastigheten befintliga, kronan tillhöriga byggnader måste han emellertid lösa. Beträffande sådan lösen tillämpas samma betalningsvillkor som vid förvärv av jordbruksegnahemslägenhet. Åbon behöver således ej betala mer än en tiondel av köpesumman för byggnaderna kontant. Rätt till inlösen av jorden inträder som regel efter tjugo år. Därvid böra, såsom de sakkunniga komma att närmare utveckla i kap. XIV, jämväl gälla samma förmånliga betalningsvillkor som förut nämnts. Slutligen kan den mindre bemedlade, om han icke ens har möjlighet att genast betala en tiondel av byggnadernas värde, erhålla jordbruket åt sig upplåtet

170 med arrenderätt. Enligt förslaget äger han då efter tio år förköpsrätt till arrendestället. Under denna tid blir han således i tillfälle att göra de besparingar, som erfordras för ett köp. En sådan friköpning finansieras liksom ett köp av en jordbruksegnahemslägenhet. Därest han det önskar, kan han i stället för friköp erhålla åborätt med rätt till inlösen efter ytterligare tjugo år.

171 KAP. XIII.

Av- och tillträdares inbördes rättsförhållanden. Enligt kungl. brevet den 1 juni 1912 till domänstyrelsen skall försäljning Gällande beav utarrenderad kronoegendom verkställas under villkor, att köparen genom köpet inträder i de rättigheter och skyldigheter, kronan ägt i förhållande till den arrendator eller brukare, som avträder egendomen. Detta villkor hade redan tidigare på grund av praxis varit knutet till försäljning av egendom enligt 1874 års brev. Vid försäljning av lägenheter enligt egnahemsförordningarna tillämpades emellertid den bestämmelsen, att lägenheten försåldes i det skick den vid tillträdet befann sig. Detta förhållande påtalades i en motion vid riksdagen 1911. Motionären Riksdagen erinrade, att vid försäljning av torp och lägenheter inträffade den oegentligheten, att en torpare, som finge optionsrätt att köpa sitt torp eller genom anbuds avgivande tävlade med andra om torpet, ej därmed kunde friköpa sig från avträdessyn, vilken ju alltid kunde bliva rätt riskabel. Vid sådan syn å torp och lägenheter tillfölle husrötebeloppet kronan, under det att vid hemmansköp denna ersättning tillfölle köparen. I varje fall syntes det riktigare, att köpevillkoren bleve desamma, vare sig det gällde torp och lägenheter eller hemman och hemmansdelar. Jordbruksutskottet erinrade bland annat, att vid försäljning av lägenheter överginge enligt de tillämpade bestämmelserna kronans rätt till ersättning för husröta å lägenheterna icke å köparna och hade domänstyrelsen på grund härav ansett sig böra av vederbörande arrendator utkräva den ersättning för bristande underhåll å lägenheterna, som vid syn kunde bliva bestämd. För ersättningens utfående hade emellertid arrendatorn i regel vänt sig mot den torpare eller lägenhetsinnehavare, vilken i förhållande till arrendatorn haft att svara för underhållet. Utskottet delade den av motionären uttalade åsikten om det mindre lämpliga i att olika förfarande uti nu förevarande hänseende tillämpades vid försäljningar enligt 1874 års brev och i övriga fall. Under erinran att gällande författningar icke innehölle särskilda föreskrifter i ämnet hemställde utskottet, att Kungl. Maj :t måtte vidtaga åtgärder i syfte att vid försäljning av kronoegendom likformighet vunnes i fråga om bestämmandet av av- och tillträdares inbördes rättsförhållanden. Sedan berörda hemställan bifallits av riksdagen, tillkom ovan omförmälda författning. De sakkunniga hysa stora betänkligheter mot den ifrågavarande anord- Kronojordningen. Vissa skäl kunna möjligen anföras till stöd för lämpligheten därav, s a u n n * *

172 då fråga är om försäljning av obebyggda områden och friköpning av lägenheter, som äro bebyggda med nyttjanderättshavaren tillhöriga hus. I dessa fall torde näppeligen fråga om ersättningsskyldighet för husröta kunna uppkomma, Annorlunda ställer sig förhållandet vid försäljning av egentliga arrendegårdar. Här måste en sådan bestämmelse som den ifrågavarande betecknas såsom olämplig icke blott ur den avträdande arrendatorns utan även ur köparens synpunkt. Arrendatorn torde ingalunda vara betjänt av att de fordringsanspråk, han kan äga, överflyttas å en köpare, som merendels är mindre bemedlad. Olägenheten härav torde bliva ännu mera framträdande, om, såsom de sakkunniga hava anledning förmoda, staten finner sig föranlåten att tillerkänna en avträdande arrendator, som nedlagt arbete och kostnader å fastighetens förbättring, en vidgad rätt till ersättning härför. Uppenbart är också, att arrendatorn löper risk att utsättas för allehanda trakasserier av köparen, som här kanske finner ett tillfälle att söka återvinna något av vad han givit för fastigheten. En viss fara förefinnes således, att ifrågavarande bestämmelse kan komma att framkalla tvistigheter, som eljest kunnat undvikas. Ur köparens synpunkt är anordningen också betänklig. Denna vilar uppenbarligen därpå, att prissättningen för en egendom, som är behäftad med vissa brister, sker med hänsyn till att köparen äger rätt att få dessa brister botade eller ock uppbära ett mot bristerna svarande belopp i penningar. Köpeskillingen kommer alltså att ställa sig något högre än som betingas av fastighetens skick vid köpet. Underlåter arrendatorn att bota bristerna, är köparen hänvisad att efter syn å egendomen utfå ersättning för bristerna av arrendatorn. Uteslutet är ej, att såväl denne som hans borgensmän äro insolventa, I dylikt fall får köparen bära en förlust, som rätteligen bort vara statens. En annan olägenhet är, att köparen näppeligen kan vid köpet överblicka, vilka genkrav arrendatorn möjligen kan vara berättigad att framställa. Det torde vara givet, att en förtänksam jordsökande avhåller sig från ett köp, som innesluter så osäkra moment. Dessutom är det mindre tilltalande, att staten på detta sätt fritager sig från sina förpliktelser. Särskilt synes detta olämpligt, då fråga är om försäljning till mindre bemedlade för grundande av eget hem. Enligt de sakkunnigas mening böra således föreskrifterna i kungl. brevet den 1 juni 1912 icke längre vinna tillämpning vid försäljning av kronoegendom. Arrendeförhållandet och köpet böra i görligaste mån vara oberoende av varandra. Såsom jordägare bör staten gentemot den avträdande arrendatorn själv svara för de fordringsanspråk denne på grund av arrendeförhållandet kan äga, liksom staten bör vara den, gentemot vilken arrendatorn har att svara för fullgörandet av de honom åliggande förpliktelserna. Den tillträdande köparen bör i sin tur icke hava att hålla sig till annan än staten för de rättsanspråk, som bero av köpet. Då detta följer av rättsförhållandenas egen natur, äro uttryckliga bestämmelser härom icke erforderliga, Biträdes denna de sakkunnigas mening, blir det emellertid av vikt, att saluvärderingen hålles i tiden så nära tillträdesdagen som möjligt, så att där-

173 vid kan vinnas en tillförlitlig bedömning av fastighetens skick vid tillträdet. De sakkunnigas förslag torde bereda möjlighet härför. Givetvis kunna förändringar i fastighetens skick tänkas uppstå mellan saluvärderingen och tillträdesdagen. I den mån dylika förändringar låta sig bedömas vid värderingen, bör hänsyn därvid tagas till dem. Äro t. ex. fastighetens åbyggnader i bristfälligt skick och vill den avträdande arrendatorn sin rätt likmätigt själv bota dessa brister, innan han avträder fastigheten, bör värderingen ske, såsom om åbyggnaderna vore i fullgott skick. I köpekontraktet kan i sådant fall lämpligen intagas bestämmelse, att bristerna skola vara avhjälpta före tillträdet samt, om så ej sker, köparen må njuta avdrag från köpeskillingen med mot bristerna svarande belopp. Föreskrifter härom synas böra intagas i upplåtelsegrunderna.

174 KAP.

XIV.

Om åfoorätt och tomträtt. KronojordI de föreskrifter, som i 1926 års upplåtelsegrunder äro meddelade i fråga sakkunniga. o m u p p lätelser under åborätt och tomträtt, hava de sakkunniga icke funnit F01 'm-bet h e d n i n g att föreslå andra sakliga ändringar än sådana, som äro betingade ning'av gäl- av de sakkunnigas förslag beträffande egnahemsupplåtelser. Såsom hitmlande be- ^ T J y a r i t f a n e t synas nämligen i den mån så kan ske överensstämmande regler böra gälla i fråga om de olika sätten för upplåtelser Iran kronoegendom. Några kompletterande föreskrifter hava de sakkunniga ansett böra meddelas rörande åborättsupplåtelser. Innan de sakkunniga ingå på en närmare redogörelse för dessa, vilja de sakkunniga framhålla, att en överarbetning av 1926 års upplåtelsegrunder i formellt hänseende visat sig vara av nöden. För åvägabringande av önskvärd enkelhet och reda i uppställningen hava de sakkunniga ansett, att de olika upplåtelseformerna böra behandlas i skilda avdelningar. Måhända blir författningens text härigenom något vidlyftigare, men denna olägenhet torde mer än väl uppvägas av den större tydlighet och klarhet, som vinnes. Upplåtelser I fråga om upplåtelser under åborätt hava de sakkunniga ansett, att anbud under åbo- a ÖV ertagande av åbolägenhet bör infordras genom domänintendenten. Härigenom torde vinnas den närmare kontakt mellan upplåtaren och spekulanter, som de sakkunniga funnit vara önskvärd. De sakkunniga få i denna fråga hänvisa till vad som anförts i kap. X om egnahemsupplåtelser. Då åboräUsupplåtelser ligga utom egnahemsnämndernas egentliga verksamhetsområde, torde man ej kunna tänka på att ålägga dem att medverka vid sagda upplåtelser. Dessa stå för övrigt till sin karaktär närmare arrendeupplåtelserna, beträffande vilka allmänheten torde vara van att hänvända sig till vederbörande domänintendent för erhållande av nödiga upplysningar. I 1926 års upplåtelsegrunder saknas uttryckliga föreskrifter om betalningen av löseskillingen, då åbo begagnar sig av sin inlösningsrätt till åbolägenheten. Denna fråga berördes av första lagutskottet vid åbolagens tillkomst, I sitt utlåtande anförde nämligen utskottet bland annat följande: »Då frågan, huruvida åbo önskar fullfölja av honom gjord ansökan om frilösen, icke bör kunna hållas öppen under obegränsad tid, föreslår utskottet bestämmelse därom att lösen skall vara gulden inom viss tid — nittio dagar från det beslutet om fastställande av lösen vunnit laga kraft — vid äventyr att ansökningen eljest anses hava förfallit. Med denna förteskrift avses icke, att lösenbeloppet inom angivna tid skall hava erlagts kontant. Vid

175 frilösning kan givetvis överenskommelse träffas om betalningsvillkoren. Förmodligen komma dessa i regel att bestämmas i anslutning till de villkor, som gälla för andra försäljningar av egnahemslägenheter. Föreskriften innebär därför endast, att åbon skall hava fullgjort sina förpliktelser i enlighet med de avtalade betalningsvillkoren. Sedan lösen guldits, skall länsstyrelsen utfärda köpebrev å fastigheten. Tydligt torde vara, att länsstyrelsen är oförhindrad att däri intaga sådana villkor och bestämmelser, som i allmänhet förekomma vid kronans jordförsäljningar.» I anledning härav hava de sakkunniga föreslagit en bestämmelse av innehåll, att beträffande betalningen av löseskillingen skola gälla samma regler som i fråga om erläggandet av köpeskilling för en jordbruksegnahemslägenhet. Beträffande upplåtelser under tomträtt torde det, i överensstämmelse med Upplåtelser vad nu gäller, böra ankomma å Kungl. Maj:t att för varje särskilt fall med- undertomtdela närmare bestämmelser angående sättet för åsättande av avgäld, de närmare villkoren för upplåtelsen, infordrande av anbud o. s. v. Nu är föreskrivet, att kronan icke må utan riksdagens särskilda medgivande betungas med skyldighet att vid besittningstidens utgång lösa å området uppförda byggnader eller andra inrättningar. Denna bestämmelse anse de sakkunniga icke böra bibehållas. Frågan om jordägarens lösningsplikt till de å tomten uppförda byggnaderna och andra därå befintliga anläggningar vid tomträttens upphörande är av utomordentlig betydelse för tomträttshavaren. Särskilt för tomträttens utnyttjande såsom kreditunderlag är det angeläget, att dylik lösningsplikt finnes stadgad i tomträttsavtalet. Enligt vad de sakkunniga hava sig bekant, har kronan i de fall, där tomträttsupplåtelser förekommit från de under domänstyrelsens förvaltning ställda egendomarna, iklätt sig vissa förpliktelser i nu ifrågavarande hänseende. Att härtill i varje fall inhämta riksdagens samtycke synes de sakkunniga icke vara behövligt, utan torde det kunna överlämnas åt Kungl. Maj:t att efter omständigheterna förordna därom.

176 K A P . XV.

Förslag till författningar. KronojordI fråga om den lagtekniska utformningen av de sakkunnigas förslag synes sakkunniga. ^ lämpligt, att de bestämmelser rörande upplåtelser från kronojord och vad därmed sammanhänger, vilka nu äro fördelade på ett flertal författningar, sammanföras i en förordning angående grunder för försäljning av kronoegendomar samt upplåtelser från sådana egendomar under tomträtt eller åborätt jämlikt lagen om upplåtelse under åborätt av viss jord. Såsom av författningens benämning framgår, böra häri upptagas de allmänna principer, som äro avsedda att av statsmakterna fastställas rörande dylika upplåtelser. De särskilda föreskrifter, som därutöver kunna erfordras för tillämpningen av berörda principer, torde det liksom hittills varit vanligt böra ankomma å Kungl. Maj:t att meddela i administrativ ordning. De föreskrifter, som de sakkunniga i sistnämnda hänseende funnit nödiga, hava därför upptagits i ett särskilt förslag till kungörelse med tillämpningsföreskrifter till förordningen angående grundder för försäljning av kronoegendomar samt upplåtelser från sådana egendomar under tomträtt eller åborätt jämlikt lagen om upplåtelse under åborätt av viss jord. > De föreslagna bestämmelsernas ikraftträdande är tydligen beroende av huruvida proposition i ämnet kan av Kungl. Maj:t föreläggas redan riksdagen 1929 eller om därmed måste anstå till ett följande år. Önskvärt synes emellertid vara, att bestämmelserna vinna tillämpning så fort omständigheterna det medgiva. Enligt de sakkunnigas mening böra följaktligen de föreslagna författningarna träda i kraft redan den 1 juli det år, som de vunnit riksdagens gillande. Beträffande de nya bestämmelsernas förhållande till äldre författningar synas samma principer böra vinna tillämpning, som hitintills brukats, då förändrade bestämmelser meddelats i fråga om grunderna för egnahemsupplåtelser från kronojord. De äldre bestämmelserna böra således även efter ikraftträdandet av de nya författningarna äga tillämpning dels beträffande sådana upplåtelser, som beslutats dessförinnan, dels ock i avseende å sådana åtgärder i övrigt, varom vederbörligt förslag utarbetats eller för vilkas genomförande mera ingående förarbeten vidtagits före sagda tidpunkt.

177 Såsom i det föregående framhållits, äro de nya bestämmelserna ej avsedda att vinna tillämpning beträffande upplåtelser av kolonat å kronoparker i Norrland och Dalarna, ej heller i fråga om upplåtelse av mark för ändamål, för vars tillgodoseende enligt gällande lag om expropriation annan än kronan kan förpliktas avstå fastighet eller upplåta nyttjanderätt eller servitutsrätt därtill. Under hänvisning till vad i det föregående anförts och hemställts få de sakkunniga avgiva följande förslag till författningar.

12—282826

178 Förslag till Kungl. Maj:ts förordning angående grunder för försäljning av kronoegendomar samt upplåtelser från sådana egendomar under tomträtt eller åborätt jämlikt lagen om upplåtelse under åborätt av viss jord. Kungl. Maj:t har — sedan riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts framställning godkänt vissa grunder för försäljning av kronoegendomar samt upplåtelser från sådana egendomar under tomträtt eller åborätt jämlikt lagen om upplåtelse under åborätt av viss jord — funnit gott förordna som följer: Om befogenhet att försälja och upplåta kronojord. 1 §• Efter Kungl. Maj:ts beprövande må kronan tillhörig, under domänstyrelsens förvaltning ställd fast egendom, som icke är anslagen för visst ändamål och vars bibehållande åt kronan icke på grund av befintlig skogstillgång eller av annan särskild anledning påkallas, i följande fall helt eller delvis försäljas, nämligen a) egendom, vilken avses att huvudsakligen användas till bildande av lägenheter, som i 5 § sägs; b) egendom, vilken i årligt arrende lämnar högst 1 000 kronor eller, där den ej är av kronan utarrenderad, vid verkställd uppskattning finnes vara av sådan beskaffenhet, att för densamma ej kan påräknas högre årligt arrende än 1 000 kronor; c) till egendom hörande område, som utan olägenhet kan frånskiljas och vilket är av beskaffenhet, som under b) sägs; samt d) andel i en för flera fastigheter gemensam samfällighet, för så vitt andelen vid verkställd uppskattning finnes vara av sådan beskaffenhet, att för densamma ej kan påräknas högre köpeskilling än 1 000 kronor. 2 §•

Prövar Kungl. Maj:t i annat fall än i 1 § avses lämpligt att kronoegendom försäljes, skall frågan därom underställas riksdagens prövning.

179 3 §•

Vad i 1 och 2 §§ stadgas om försäljning skall äga motsvarande tillämpning i fråga om upplåtelse under åborätt eller tomträtt. Med upplåtelse under åborätt avses i denna förordning upplåtelse enligt lagen om upplåtelse under åborätt av viss jord.

Om förberedande åtgärder. 4 §.

Fråga om försäljning av kronoegendom eller dess upplåtelse under åborätt eller tomträtt må av domänstyrelsen väckas, när styrelsen finner lämpligt. Beträffande egendom, som är utarrenderad till jordbruk, åligger det styrelsen att i god tid före arrendetidens utgång undersöka, huruvida densamma lämpligen bör ånyo utarrenderas eller helt eller delvis försäljas eller upplåtas såsom nu är sagt. Befinnes egendom med avseende å föreliggande omständigheter lämplig att helt eller delvis användas till bildande av lägenheter, som i 5 § sägs, ankommer det å styrelsen att låta upprätta plan för egendomens fördelning i lotter. Där ej särskilda skäl därtill föranleda, må ej egendom, som är försedd med för jordbrukets bedrivande erforderliga, i gott stånd varande byggnader, fördelas i lotter; dock må därifrån avskiljas område, såframt det kan ske utan men för jordbruket å egendomen. Där omständigheterna föranleda därtill, må fråga om egendoms försäljning eller upplåtelse under åborätt eller tomträtt så ock om dess fördelning i lotter jämväl väckas vid den uppskattningsförrättning, som hålles i anledning av egendomens utarrendering. 5 §. Med egnahemslägenhet förstås i denna förordning lägenhet, som upplåtes med äganderätt antingen för jordbruk (jordbruksegnahemslägenhet) eller för bostadsändamål (bostadsegnahemslägenhet). Med åbolägenhet avses lägenhet, som för jordbruk upplåtes under åborätt. Storleken av jordbruksegnahemslägenhet eller åbolägenhet skall bestämmas med hänsyn tagen till möjligheten för blivande köpare eller åbo att, i den mån behov därav må föreligga, kunna erhålla lån ur egnahemslånefonden. Sådan lägenhet må i regel ej göras större än att den i uppodlat skick kan brukas atan nämnvärt anlitande av lejd arbetskraft, ej heller mindre än att brukaren därav kan erhålla sin huvudsakliga bärgning. Till jordbruksegnahemslägenhet skall, där så lämpligen kan ske, läggas den skogs- och betesmark, som erfordras för husbehov. Bostadsegnahemslägenhet bör i allmänhet ej tilltagas större än att en blivande köpare för lägenhetens förvärvande och bebyggande kan erhålla lån ur egnahemslånefonden.

180 6 §.

Finner domänstyrelsen egendom böra helt eller delvis försäljas eller upplåtas under åborätt eller tomträtt, åligger det styrelsen att föranstalta om värdering av egendomen eller den del därav, som är avsedd att försäljas eller upplåtas. 7 §.

Vid saluvärdes bestämmande bör beaktas, huruvida försäljningen skall ske under visst villkor angående egendomens användning i samband med förbehåll om återköpsrätt. I fall, som i 9 § eller 13 § a) avses, må egendomen ej åsättas högre saluvärde än den kan bära. Växande skog å sådan egendom bör värderas med hänsyn till en ändamålsenlig hushållning. Finnes å utarrenderad egendom i anseende till byggnad, hägnad eller dylikt väsentlig brist, vars botande åligger arrendatorn, skall saluvärdet bestämmas som om bristen vore botad. Om avdrag i vissa fall å saluvärdet skils i 9 och 10 §§. 8 §.

Sedan värdering skett, åligger det domänstyrelsen att med eget utlåtande underställa frågan om egendomens försäljning eller upplåtelse under åborätt eller tomträtt Kungl. Maj:ts prövning. Om hembud i vissa fall. 9 §• Nu skall till jordbruk utarrenderad egendom, för vilken årliga arrendeavgiften icke överstiger 2 000 kronor, försäljas eller upplåtas under åborätt; har egendomen innehafts av arrendatorn själv eller ock av arrendatorn och medlemmar av hans eller hans hustrus släkt före honom under en tid av minst tio år, samt har den därunder väl hävdats, skall egendomen eller, om den skall styckas, den lott, som utgör huvudgården, hembjudas arrendatorn, utan så är att på grund av särskilda omständigheter sådant hembud prövas icke böra äga rum eller, då fråga är om upplåtelse under åborätt, arrendatorn ej är behörig att antagas till åbo. Vad nu stadgats skall äga motsvarande tillämpning i fråga om torp eller annan jordbrukslägenhet, som med kronans begivande brukas för sig och kan frånskiljas utan men för huvudgården; dock att, där särskilda omständigheter föreligga, hembud må ske, ändå att brukaren och medlemmar av hans eller hans hustrus släkt icke innehaft lägenheten under tio år. Hembud, som avser inlösen med äganderätt, skall ske mot det åsatta saluvärdet. Har nyttjanderättshavaren eller föregående nyttjanderättshavare, vars rätt övergått å denne, genom större odlings- eller täckdikningsarbete, särskilda åtgärder för anordnande av varaktigt betesbruk, elektrisk anläggning, större överbyggnadsarbete eller annat dylikt företag väsentligen höjt

181 fastighetens värde, må skäligt avdrag ske å saluvärdet i den mån nyttjanderättshavaren icke genom den nytta han dragit av företaget eller annorledesi kan anses gottgjord för sin nödiga kostnad. För så vitt ej Kungl. Maj:t för särskilt fall annorlunda förordnar, skall hembud, som nu sagts, förbindas ej mindre med villkor, att fastigheten skall av ägaren brukas såsom ett självständigt jordbruk, än även med förbehåll om rätt för kronan att under en tid av femton år från tillträdet köpa fastigheten åter enligt lagen om återköpsrätt till fast egendom. Hembud, som avser upplåtelse under åborätt, skall ske på därom stadgade villkor och mot fastställd avgäld samt jämväl innefatta inlösen av kronan tillhöriga byggnader å området efter deras uppskattade värde. I fråga om större överbyggnadsarbete skall vad i tredje stycket stadgats om avdrag å saluvärdet äga motsvarande tillämpning. 10 §. Är bostadslägenhet, som skall försäljas eller upplåtas under tomträtt, bebyggd med enskild nyttjanderättshavare tillhörigt, för stadigvarande bruk avsett boningshus, vilket lämnar nöjaktig bostad åt nyttjanderättshavaren och hans familj, skall lägenheten hembjudas honom under förutsättning, att lägenheten kan frånskiljas utan men för den egendom, vartill den hör, samt ej heller eljest föreligga sådana särskilda omständigheter, att hembud finnes icke böra äga rum. Avser hembudet inlösen med äganderätt, skall hembudet ske mot det lägenheten åsatta saluvärdet efter avdrag av värdet av förbättring, som nyttjanderättshavaren eller föregående nyttjanderättshavare, vars rätt övergått å denne, vidtagit utan att kunna anses därför gottgjord. Finnes å lägenheten kronan tillhörig byggnad, bör hembudet innefatta jämväl inlösen av denna efter vad i 9 § sista stycket är stadgat. Lägenhet skall betraktas såsom bostadslägenhet, därest å densamma ej kunna födas två kor. 11 §• Åslundar enskild ägare av jordbruk, vilket är av beskaffenhet, att brukaren icke kan därav erhålla sin huvudsakliga bärgning, för fullständigande av detsamma förvärva viss kronan tillhörig jord, som lämpligen kan sammanläggas därmed, må, där genom sammanläggningen ej bildas större jordbruk än i 5 § andra stycket sägs, jorden hembjudas honom mot köpeskilling, ej understigande det åsatta saluvärdet. Vad nu är stadgat skall ock gälla, där enskild ägare av bostadslägenhet vill omlägga densamma till jordbrukslägenhet. 12 §. Därest hembud, varom i 9, 10 eller 11 § förmäles, icke antages, ankommer det å domänstyrelsen att avgöra, huruvida utbud skall ske i den ordning nedan sägs eller egendomen skall på annat sätt disponeras.

182 Om försäljning utan hembud. 13 §. Försäljning utan hembud bör företrädesvis ske för egnahemsändamål. Egnahemslägenhet skall utbjudas till salu under hand mot köpeskilling ej understigande det åsatta saluvärdet. Erhålles ej därvid anbud, som enligt vad i denna paragraf sägs må antagas, må lägenheten utbjudas å offentlig auktion till den högstbjudande. Vid utbud under hand skall, förutom vad nu stadgats, gälla: a) Är fråga om jordbrukslägenhet, må ej till köpare antagas annan än mindre bemedlad, som gjort sig känd för arbetsamhet, sparsamhet, nykterhet och hederlig vandel samt äger förutsättningar för drivande av ett mindre jordbruk. För så vitt ej Kungl. Maj :t för särskilt fall annorlunda förordnar, skall försäljningen ske under villkor, att lägenheten skall av ägaren brukas såsom ett självständigt jordbruk, samt förbindas med förbehåll om rätt för kronan att under en tid av tjugofem år från tillträdet köpa lägenheten åter enligt lagen om återköpsrätt till fast egendom. b) Är fråga om bostadslägenhet, må ej till köpare antagas annan än den, som gjort sig känd för arbetsamhet, sparsamhet, nykterhet och hederlig vandel. För så vitt ej Kungl. Maj:t med hänsyn till särskilda omständigheter1 finner undantag böra göras, må ej heller antagas annan än den, som är mindre bemedlad. Försäljningen skall ske under villkor, att lägenheten användes till eget hem för ägaren, samt förbindas med förbehåll, som under a) sagts; dock må Kungl. Maj:t, där förhållandena därtill föranleda, annorlunda förordna. c) Egnahemslägenhet må ej utan särskilda skäl försäljas till den, som redan äger eller under åborätt innehar fast egendom av den storlek, att därå kan födas en familj. d) Ej må mer än en lägenhet upplåtas till samma person. e) Anbud skall vara skriftligen avfattat och försett med intyg av två personer angående anbudsgivarens egenhändiga underskrift. Det skall ingivas till hushållningssällskapets egnahemsnämnd. f) Inkomma från två eller flera personer anbud, som minst uppgå till det åsatta saluvärdet och enligt vad ovan är stadgat må antagas, skall företrädet dem emellan avgöras efter omprövning av anbudsgivarnas allmänna lämplighet och, därest i övrigt lika förhållanden äro för handen, med hänsyn tagen till deras behov att erhålla upplåtelse av lägenheten. 14 §. Avgives av kommun eller av bolag eller förening, som uppfyller villkoren för statsunderstödd egnahemsverksamhet, köpeanbud å egendom eller del därav för bildande av egnahemslägenheter, må anbudet antagas, för så vitt det ej understiger det åsatta saluvärdet.

183 15 §. I annat fall än i 13 eller 14 § avses skall egendom, som skall försäljas utan hembud, utbjudas till salu antingen under hand mot köpeskilling ej understigande det åsatta saluvärdet eller ock å offentlig auktion, allteftersom Kungl. Maj:t prövar lämpligt. Anbud under hand skall vara skriftligen avfattat, försett med intyg av två personer angående anbudsgivarens egenhändiga underskrift och förseglat. Det skall ingivas till domänintendenten i länet eller länsstyrelsen. Inkomma från två eller flera personer anbud, vilka minst uppgå till saluvärdet, skall det högsta antagas. Äro två eller flera anbud lika höga, skall tillfälle beredas dem, som avgivit dessa bud, att inkomma med nya anbud. Kan ej heller sålunda ett högsta bud erhållas, skall företrädet mellan dem, som bjudit högst, avgöras enligt 13 § f). 16 §. Är egendom som utbjudes behäftad med brist, som i 7 § andra stycket sägs, skall utbudet ske under förbehåll, att bristen varder avhjälpt före tillträdet, samt att, om så ej sker, köparen må njuta mot bristen svarande avdrag å köpeskillingen. 17 §. Prövning av anbud, som avgivits under hand i fall, varom i 13 eller 15 § förmäles, ankommer å länsstyrelsen. Sådan prövning får ej ske förr än minst fjorton dagar förflutit från det egendomen blivit genom kungörelse i tidning salubjuden. Anbud, som understiger det åsatta saluvärdet, må ej av länsstyrelsen antagas. Anbud, som i 14 § sägs, skall underställas Kungl. Maj:ts prövning. 18 §. Erhålles icke antagligt anbud under hand, må egendomen, där domänstyrelsen prövar det ändamålsenligt, genom dess försorg utarrenderas på viss kortare tid, varunder utbud under hand fortfarande skall ske. Varder egendomen icke utarrenderad, eller avgives ej, elär utarrendering skett, antagligt anbud, ankommer det på Kungl. Maj:t att avgöra, huruvida frågan om försäljningen skall förfalla, och, då fråga är om lägenhet, denna skall återförenas med stamhemmanet, eller om fortsatta försök skola göras med utbud under hand, eller om försäljning skall ske å auktion till den högstbjudande, eller om, då fråga är om jordbruksegnahemslägenhet, lägenheten skall utbjudas såsom åbolägenhet. 19 §. Beträffande arrende, som i 18 § sägs, skall i tillämpliga delar gälla vad i allmänhet är stadgat angående arrende av kronans jordbruksdomäner.

184 20 §.

Offentlig auktion å egendom skall förrättas inför länsstyrelsen å landskontoret eller, där särskilda omständigheter det påkalla, efter länsstyrelsens förordnande av landsfogde eller annan i den ort, där egendomen är belägen. Skriftliga bud få ej mottagas. Högsta budet må antagas av länsstyrelsen, för så vitt det uppgår till saluvärdet, men skall eljest underställas Kungl. Maj:ts prövning. Antages ej genast högsta budet, skall inroparen tillförbindas att, i händelse budet skulle av honom utan medgivande från kronans sida ryggas, ersätta kronan den förlust, som kan uppstå därigenom att egendomen vid nytt utrop går till mindre än han bjudit, ävensom gälda kostnaden för den nya försäljningen i den mån denna ej täckes genom överskott å köpeskillingen. För denna förbindelses fullgörande skall säkerhet ställas. Erhålles ej bud eller finnes avgivet bud ej böra antagas, ankommer å Kungl. Maj:t att förordna, huru egendomen skall disponeras.

Om köpeskillingens erläggande m. m. 21 §. Av köpeskillingen skall en.tiondel erläggas vid köpekontraktets utgivande. Anstånd må dock medgivas till tiden för tillträdet, därest betryggande säkerhet ställes för berörda belopp. (Återstående nio tiondelar skola erläggas vid tillträdet, för så vitt ej köparen medgives att gälda detta belopp genom avbetalningar enligt 22 §. 2'2 §.

Köpare, som därom anhåller före köpets avslutande, må kunna medgivas att gälda det belopp av köpeskillingen, som i 21 § andra stycket sägs, genom avbetalningar i den ordning, nedan stadgas. A) Vid försäljning enligt 9 § eller 13 § a) skall gälla följande: a) Beloppet uppdelas i en amorteringsdel, utgörande två femtedelar, och en stående del, utgörande tre femtedelar av detsamma. b) Å amorteringsdelen erlägges från och med sjätte året efter utgången av det kalenderår, varunder tillträde ägt rum, intill dess densamma blivit till fullo gulden, en annuitet av sex och en halv procent, varvid såsom ränta räknas fyra och en halv procent å det oguldna kapitalbeloppet av amorteringsdelen. Efter länsstyrelsens beprövande må dock amorteringsskyldighetens inträdande framflyttas intill femtonde året efter året för tillträdet, därest vid försäljningen egendomen är till avsevärd del ouppodlad eller ej försedd med nödiga byggnader eller ock andra liknande skäl för beviljande av anstånd föreligga. c) Intill dess kapitalavbetalningen börjar, erlägges ränta å hela det oguldna beloppet intill sjätte året efter året för tillträdet med fyra procent samt därefter med fyra och en halv procent om året.

185 d) Sedan kapitalavbetalningen börjat, erlägges, jämte annuiteten å amorteringsdelen, ränta å stående delen, efter fyra och en halv procent om året, intill dess jämväl denna del tillfullo inbetalts. e) Utom i fall, varom i 26 § förmäles, får icke den stående delen från statens sida uppsägas till betalning, förr än amorteringsdelen tillfullo guldits, och åtnjuter köparen därvid sex månaders uppsägning. I varje fall skall likväl den stående delen vara gulden inom fem år från det sista inbetalningen å amorteringsdelen bort fullgöras. f) Därest köparen så önskar, må avbetalningen ske på sätt här nedan under B) stadgas. B) I annat fall än under A) sagts skall gälla: a) En tiondel av köpeskillingen erlägges vid tillträdet. b) Återstående åtta tiondelar uppdelas på lika stora, årliga avbetalningar under högst tio år, räknade från utgången av det kalenderår, varunder tillträde ägt rum. c) A oguldet belopp skall erläggas ränta efter fem procent om året. d) Finnes å egendomen värdefull skog, må Kungl. Maj:t vid beslutet om egendomens försäljning kunna föreskriva såsom villkor för betalningsanstånd, att jämte inteckningssäkerhet, som i 27 § sägs, ställes ytterligare säkerhet intill visst belopp. 23 §. Det står köpare, som skall erlägga köpeskillingen medelst avbetalningar, fritt att när som helst inbetala köpeskillingen i dess helhet jämte upplupna räntor samt att göra de ytterligare avbetalningar han önskar. 24 §.

Skall köpeskillingen erläggas genom avbetalningar, skall egendomens ägare tillförbindas att, intill dess köpeskillingen i sin helhet guldits, hålla de byggnader, som vid tiden för köpet finnas å egendomen, samt därå växande skog brandförsäkrade till fulla värdet. 25 §. Innan köpeskillingen blivit till fullo gulden, må ej bedrivas annan avverkning av egendomens skog än med tillämpning av en ändamålsenlig hushållning kan anses erforderlig för egendomens behov, utan så är att säkerhet, som i 22 § B) d) sägs, blivit ställd eller länsstyrelsen givit tillstånd till avverkningen. Sådant tillstånd må givas allenast, såframt därigenom kronans säkerhet till betalning icke märkligen minskas. 26 §.

Vad av köpeskillingen återstår oguldet jämte ränta skall, där kronan det påfordrar, genast vara till betalning förfallet: a) om föreskrivna ränte- och kapitalavbetalningar icke ordentligt fullgöras;

186 b) om ägaren åsidosätter sin skyldighet att hava byggnader och skog brandförsäkrade ; c) om egendomen genom vanvård eller annorledes så försämras, att kronans säkerhet till betalning märkligen minskas, eller avverkning av därå växande skog bedrives i strid mot vad i 25 § stadgas; d) om genom lagakraftagande utslag förklarats, att återköp av egendomen må ske, samt e) om egendomen helt eller delvis överlåtes å någon, som ej äger lott i densamma och ej är ägarens make, skyldeman i rätt upp- eller nedstigande led, adoptivbarn, syskon eller syskons avkomling. I fall, som ovan under e) nämnts, må länsstyrelsen dock, där skäl därtill äro, medgiva den nye ägaren att övertaga betalningsansvaret för ogulden köpeskilling på oförändrade villkor. 27 §.

Medgives köparen att erlägga köpeskillingen genom avbetalningar, skall köparen, då köpekontraktet utgives, avlämna skuldförbindelse å de oguldna delar av köpeskillingen, vilka omförmälas i 21 § andra stycket, jämte ränta. Denna förbindelse skall vara avfattad i överensstämmelse med vad i 22—26 §§ är stadgat samt försedd med inteckningsmedgivande. 28 §. Har i fråga om jordbruksegnahemslägenhet egnahemslån beviljats till nödiga byggnaders uppförande, må kronans inteckning för ogulden köpeskilling kunna efter länsstyrelsens beprövande nedsättas att gälla med lika rätt, som den till säkerhet för egnahemslånet meddelade inteckningen. 29 §. Där ej Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, skall köparen ensam vidkännas kostnad för lagfart, inteckning och avstyckning samt övriga med köpet förenade utgifter. 30 §.

Sedan köpebrev utfärdats, skall egendomen, så vitt den avser i mantal satt jord, i jordeboken upptagas under titeln »utsockne eller allmänt frälse». Köpeskillingen skall ingå i statens domäners fond för att användas för inköp av skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark ävensom till inlösen av ströängar å kronoparker i Norrland och Dalarna.

Särskilda bestämmelser om återköpsrätt. 31 §. Efter Kungl. Maj:ts beprövande må jämväl i annat fall än i 9 eller 13 § avses försäljning ske under villkor om skyldighet för innehavaren att an-

187 vända egendomen för visst ändamål eller ock underlåta viss användning samt förbindas med förbehåll om rätt för kronan att köpa egendomen åter enligt lagen om återköpsrätt till fast egendom. 3'2 §.

Åstundar beträffande egendom, som besväras av återköpsrätt, ägaren ändring av villkor, som i samband med denna rätt avtalats angående egendomens användning, skall ansökan därom ingivas till länsstyrelsen. Är fråga om egendom, som Kungl. Maj :t jämlikt 1 § försålt, må Kungl. Maj :t besluta om ändring, som nu sagts. I annat fall skall ärendet underställas riksdagens prövning. 33 §.

Vill ägaren hembjuda kronan egendom till återköp, skall skriftlig framställning därom göras hos länsstyrelsen. 34 §.

Egendom, som besväras av återköpsrätt, må utan hembud till kronan överlåtas å ägarens make, skyldeman i rätt upp- eller nedstigande led, adoptivbarn, syskon, syskons avkomling eller någon, som äger lott i egendomen. För så vitt ej Kungl. Maj:t vid beslutet om egendomens försäljning annorlunda förordnat, må egendomen jämväl utan hembud till kronan överlåtas å annan än nu sagts, där länsstyrelsen giver tillstånd därtill. Sådant tillstånd må givas, såframt överlåtelsen ej finnes strida mot ändamål, vilket återköpsrätten är avsedd att skydda. 35 §. Om återköp av egnahemslägenhet så ock annan fastighet, som försålts enligt 9 eller 10 §, äger domänstyrelsen förordna. Beträffande återköp i andra fall ankommer å Kungl. Maj:t att besluta. 36 §.

Det åligger domänstyrelsen att föra kronans talan i mål om återköpsrätt. 37 §.

Skall återköpsrätt utövas, åligger det domänstyrelsen att, så vitt möjligt, träffa överenskommelse under hand om återköpet och löseskillingen. Till ledning härvid skall, där så finnes erforderligt, skyndsamt förrättas värdering av egendomen. Värdet skall bestämmas enligt de grunder, som äro stadgade i 10 § i lagen om återköpsrätt till fast egendom. Löseskillingen samt kronans kostnader i anledning av återköpet skola gäldas av den i 30 § omförmälda fond.

188 Om upplåtelse under åborätt. 38 §. Har upplåtelse av åbolägenhet blivit vederbörligen beslutad, och skall den ej hembjudas viss person efter ty i 9 § är stadgat, skall lägenheten utbjudas under hand till upplåtelse under de om åborätt stadgade villkor och mot fastställd avgäld för åborätten och fastställd köpeskilling för byggnader. 39 §. Till åbo må antagas allenast den, som enligt lagen om upplåtelse under åborätt av viss jord är behörig därtill. Vad i 13 § a ) , c)—f) samt 17 § första stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning; dock skall anbud ingivas till domänintendenten i länet eller länsstyrelsen. 40 §.

Varder antagligt anbud å övertagande av lägenheten icke avgivet, och lägenheten icke heller av domänstyrelsen utarrenderad för viss kortare tid, skall det ankomma på Kungl. Maj:t att avgöra, huruvida lägenheten skall återförenas med stamhemmanet, eller om fortsatta försök skola göras med utbud under hand, eller om lägenheten skall utbjudas på nytt med den skillnad i upplåtelsevillkoren, att köpeskillingen för byggnader må bestämmas efter auktion, därvid antagligheten av det högsta anbudet skall underställas Kungl. Maj:ts prövning, eller om lägenheten skall försäljas. 41 §. I fråga om köpeskilling, som skall av åbo erläggas för kronan tillhöriga, å åbolägenheten befintliga byggnader, skall gälla vad i 21 §, 22 § A ) , 23 § och 30 § andra stycket stadgas. Har köpehandling rörande överlåtelse av byggnad å åbolägenhet upprättats först efter det åbo tillträtt lägenheten, och har åbon icke medgivits att erlägga köpeskillingen genom avbetalningar, skall denna gäldas i sin helhet vid köpehandlingens utgivande. 42 §.

Vad av köpeskillingen återstår oguldet jämte ränta skall, där sådant från kronans sida påfordras, genast vara till betalning förfallet: a) därest föreskrivna ränte- och kapitalavbetalningar icke ordentligt fullgöras;

189 b) därest sådant förhållande inträder, att kronan jämlikt lagen om upplåtelse under åborätt av viss jord är berättigad återtaga åborätten eller skilja åbon från åborätten; samt c) därest åborätten övergår till ny innehavare. I fall, som i c) sagts, må dock den nye innehavaren medgivas övertaga betalningsansvaret för oguldet köpeskillingsbelopp på oförändrade villkor, för så vitt han antingen varder godtagen såsom åbo på grund av 5 § andra stycket i nyss nämnda lag, i vilket fall dylikt övertagande i regel icke bör förvägras, eller ock eljest antages till åbo och därvid prövas lämplig att på oförändrade villkor övertaga sagda betalningsansvar. 43 §. Medgives åbo att erlägga köpeskillingen genom avbetalningar, skall han, då köpehandlingen utgives, avlämna skuldförbindelse å oguldna delar av köpeskillingen jämte ränta, vilken förbindelse skall vara avfattad i överensstämmelse med vad i 41 och 42 §§ är föreskrivet. 44 §. Inlösen av åbolägenhet skall, där ej Kungl. Maj:t vid beslutet om lägenhetens upplåtande på grund av särskilda omständigheter annorlunda förordnat, ske under villkor, att lägenheten skall av ägaren brukas såsom ett självständigt jordbruk, samt förbindas med förbehåll om rätt för kronan att under en tid av fem år från tillträdet köpa lägenheten åter enligt lagen om återköpsrätt till fast egendom. 45 §. Inlöser åbon lägenheten, gälle vad i 21 §, 22 § A ) , 23—30, 32—34, 36 och 37 §§ stadgas. Om återköp av inlöst åbolägenhet äger domänstyrelsen förordna.

Om upplåtelse under tomträtt. 46 §. Upplåtelse under tomträtt må ske på de villkor, Kungl. Maj:t i varje särskilt fall bestämmer.

Tillämpningsbestämmelser. 47 §. Kungl. Maj:t äger meddela de närmare bestämmelser, som kunna finnas erforderliga för tillämpningen av här ovan angivna grunder.

190 Denna förordning träder i kraft den Genom denna förordning upphävas med nedan angivna undantag: Kungl. brevet den 29 maj 1874 i fråga om försäljning av åtskilliga kronans mindre lägenheter, Kungl. förordningen den 17 december 1926 (nr 509) angående grunder för upplåtande från vissa kronoegendomar av jordbrukslägenheter under åborätt enligt lagen om upplåtelse under åborätt av viss jord samt av egnahemslägenheter med däri sedermera vidtagen ändring, tillika med alla de särskilda förordningar, brev och kungörelser, vilka innehålla bestämmelser angående försäljning utan riksdagens vidare hörande av under förvaltning av domänstyrelsen ställda och för statsverkets räkning utarrenderade jordbruksegendomar eller till inköpta skogsegendomar hörande områden eller innefatta ändring eller förklaring av nämnda föreskrifter eller tillägg därtill, i den mån dessa författningar avse berörda egendomar eller områden, så ock vad i övrigt finnes stadgat stridande mot denna förordning. Äldre bestämmelser skola fortfarande tillämpas dels beträffande sådana upplåtelser, som beslutats före denna förordnings ikraftträdande, dels ock i avseende å sådana åtgärder i övrigt, varom vederbörligt förslag utarbetats eller för vilkas genomförande mera ingående förarbeten vidtagits före sagda tid. Beträffande upplåtelse av kolonat å kronoparker i Norrland och Dalarna ävensom upplåtelse av mark för ändamål, för vars tillgodoseende enligt gällande lag om expropriation annan än kronan kan förpliktas avstå fastighet eller upplåta nyttjanderätt eller servitutsrätt därtill, är särskilt stadgat.

191 Förslag till

Lag om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 20 juni 1924 (nr 384) om återköpsrätt till fast egendom. Härigenom förordnas, att 1 § i lagen den 20 juni 1924 om återköpsrätt till fast egendom skall, i nedan intagna del, hava följande ändrade lydelse: Vid försäljning av fastighet, som tillhör kronan, stånde säljaren fritt att i köpehandlingen, i samband med villkor om skyldighet för fastighetens innehavare att använda densamma för visst ändamål eller ock underlåta viss användning, göra förbehåll om rätt för säljaren att enligt denna lag köpa fastigheten åter (återköpsrätt). Lag samma vare i fråga om kommun eller municipalsamhälle tillhörig eller eljest i allmän ägo befintlig fastighet, vilken är belägen inom ort, där den för städerna gällande ordning för bebyggande skall iakttagas, eller inom område, med avseende å vilket Konungen meddelat förordnande, som omförmäles i 1 kap. 42 § i lagen om fastighetsbildning i stad. Återköpsrätt må bestämmer. Återköpsrätt kan återköpsrätt. Denna lag träder i kraft den

192 Förslag till Kungl. Maj:ts kungörelse med tillämpningsföreskrifter till förordningen angående grunder för försäljning av kronoegendomar samt upplåtelser från sådana egendomar under tomträtt eller åborätt jämlikt lagen om upplåtelse under åborätt av viss jord. Kungl. Maj:t — som denna dag enligt riksdagens beslut utfärdat förordning angående grunder för försäljning av kronoegendomar samt upplåtelser från sådana egendomar under tomträtt eller åborätt jämlikt lagen om upplåtelse under åborätt av viss jord — har med stöd av 47 § i förordningen funnit gott att beträffande tillämpningen av däri intagna grunder förordna som följer: Om plan för fördelning av egendom i lotter. 1 §• Beträffande egendom, som är utarrenderad till jordbruk, åligger domänstyrelsen att i god tid före den löpande arrendetidens utgång från vederbörande domänintendent och hushållningssällskaps egnahemsnämnd införskaffa upplysning, huruvida egendomen eller viss del därav lämpligen bör upplåtas till egnahemslägenheter eller åbolägenheter samt huruvida efterfrågan å dylika lägenheter finnes i orten. Kommun, egnahemsförening eller egnahemsbolag, som framställt begäran därom, skall underrättas om arrendeledigheten. 2 §•

Plan för egendoms fördelning i lotter skall uppgöras av den uppskattningsnämnd, som enligt vad därom är stadgat har att verkställa arrendevärdering å kronoegendom. Skulle anlitande av uppskattningsnämnd föranleda kostnader, vilka icke kunna anses stå i skäligt förhållande till värdet av egendomen, må dock planen uppgöras på sätt, domänstyrelsen bestämmer. Där styrelsen prövar det lämpligt, må lantmätare, skogstjänsteman, ombud för egnahemsnämnden eller annan sakkunnig tillkallas att biträda vid uppgörande av plan, som nu sagts.

193 Efter styrelsens beprövande må sådan plan uppgöras utan avvaktan av den uppskattnings förrättning, som skall hållas i anledning av egendomens försäljning eller utarrendering, och särskilt anmälas hos Kungl. Maj:t. 3 §.

Vid uppgörande av plan för egendoms fördelning i lotter skall, utöver vad i 4 och 5 §§ i ovan nämnda förordning föreskrives, iakttagas, att yttrande avgives i fråga om varje lott angående den rätt, varunder densamma bör upplåtas, samt därest till egendomen hör del i allmänning eller samfällighet eller rätt till annan förmån utom egendomens område, i vad mån lott må tillerkännas rätt till sådan del eller förmån. Om uppskattningsförrättning. 4§. Värdering av jordbruksegendom till försäljning eller upplåtelse under åborätt eller tomträtt skall verkställas i den ordning, som är stadgad beträffande arrendeuppskattning. Är allenast fråga om upplåtelse från sådan egendom av bostadslägenhet eller tomt, må dock domänstyrelsen förordna därom efter omständigheterna. Värdering av område, som tillhör skogsegendom, må ske i den ordning, som styrelsen bestämmer, med den inskränkning likväl att i fråga om upplåtelse för jordbruksändamål alltid skola tillkallas två av ledamöterna eller suppleanterna i uppskattningsnämnd för utarrendering av jordbruksegendom. Vad särskilt är stadgat om sådan uppskattningsnämnd gälle ock den eller dem, som enligt första stycket förordnats att verkställa värdering av egendom. 5 §• När uppskattningsförrättning skall hållas, underrätte domänstyrelsen domänintendenten eller annan, som skall föra ordet vid förrättningen, och angive tillika beträffande varje lott den rätt, varunder lotten avses att upplåtas. 6 §.

Den, som skall föra ordet vid förrättningen, utsatte tid och dag för densamma och underrätte därom ej mindre övriga förrättningsmän och sakkunnig, som skall därvid biträda, än även å egendomen varande arrendator och annan nyttjanderättshavare ävensom egnahemsnämnden. 7 §.

Avser uppskattningsförrättningen försäljning, skall iakttagas: a) att yttrande avgives, huruvida särskilda villkor angående egendomens användning samt återköpsrätt böra förbehållas; b) att undersökning verkställes, huruvida förbehåll bör göras om rätt för 13—282826

194 kronan att till förmån för närbelägen kronan tillhörig fastighet begagna väg över egendomen eller att framdraga elektrisk ledning över densamma; c) att å egendomen befintlig brist, som i 7 § andra stycket av ovan nämnda förordning sägs, anmärkes och beskrives i protokollet; d) att egendomen åsättes saluvärde med beaktande av första och andra styckena i sagda lagrum; e) att där uppskattningsnämndens förslag rörande villkor och förbehåll, som i a) sägs, avviker från vad enligt 9 eller 13 § i nämnda förordning förutsattes såsom regel, eller där nämnden i fråga om annan egendom än i sagda lagrum avses förordar sådana villkor och förbehåll, nämnden skall föreslå särskilda saluvärden dels under antagande, att försäljningen sker enligt nämndens förslag, dels ock under antagande, att försäljningen sker i fall, som i 9 eller 13 § avses, under där angivna villkor och förbehåll men eljest utan förbehåll om återköpsrätt; f) att därest egendomen är avsedd att fördelas i lotter, särskilda saluvärden enligt d) och e) åsättas varje lott, samt g) att jämväl särskilt arrendevärde åsättes varje lott. 8 §. Avser uppskattningsförrättningen upplåtelse under åborätt, skall iakttagas: a) att därest skog eller torvmosse finnes å lägenheten, yttrande avgives, huruvida åbon bör medgivas rätt till skogsfång eller torvtäkt för lägenhetens behov; skolande, om rätt till skogsfång anses böra medgivas åbon, tillika föreslås den myckenhet virke, åbon i mån av tillgång och behov årligen högst skall äga avverka; b) att yttrande avgives angående den tid, för vilken avgäld för lägenheten bör bestämmas; c) att anteckning sker i protokollet om värdet, uppskattat, på sätt i 31 § i lagen om upplåtelse under åborätt av viss jord sägs, av behållna avkastningen av lägenheten ävensom angående de grunder, efter vilka avgäldens storlek föreslås; d) att yttrande avgives, huruvida åbo bör äga rätt att enligt 33 § i nämnda lag inlösa lägenheten, samt huruvida särskilda villkor angående lägenhetens användning och återköpsrätt böra förbehållas vid inlösen; e) att uppskattning verkställes för bestämmande av köpeskilling för kronan tillhöriga byggnader å lägenheten; f) att undersökning företages, huruvida sådant förbehåll, som ovan i 7 § b) sägs, bör göras; samt g) att arrendevärde åsättes enligt 7 § g ) . 9 §• Avser uppskattningsförrättningen upplåtelse under tomträtt, skall iakttagas: a) att yttrande avgives angående den tid, för vilken tomträtten bör upplåtas ;

195 b) att förslag avgives angående den avgäld, som för tomträtten årligen bör utgå; c) att anteckning i protokollet sker, huruvida och i vad mån särskilda villkor anses böra fastställas för tomtens bebyggande eller eljest förbindas med tomträtten; samt d) att särskilt arrendevärde åsättes enligt 7 § g ) . 10 §. Förordar i visst fall uppskattningsnämnden annan upplåtelseform än som angives i domänstyrelsens förordnande, åligger det nämnden att verkställa uppskattning ej mindre för upplåtelse i enlighet med förordnandet än även för upplåtelse jämlikt nämndens förslag. 11 §. Finnes å egendomen arrendator eller annan nyttjanderättshavare, som enligt 9 eller 10 § i ovan nämnda förordning är berättigad till hembud, skall han, om han är tillstädes eller kan anträffas, erhålla underrättelse om de förändringar i ägoområdet, som äro ifrågasatta, det saluvärde eller den avgäld och de villkor i övrigt, som föreslås, samt tillfrågas, huruvida han önskar få egendomen eller den del därav, som skall hembjudas, till sig upplåten med äganderätt eller under åborätt eller tomträtt. Om vad sålunda förekommit skall anteckning ske i protokollet. Däri skall ock anmärkas: A ) därest sådant fall föreligger, som i 9 § av ovan nämnda förordning avses, a) huru lång tid nyttjanderättshavaren och före honom medlemmar av hans eller hans hustrus släkt innehaft egendomen; b) huruvida egendomen därunder väl hävdats; c) i vad mån särskilda omständigheter anses böra föranleda till att hembud icke bör äga rum; d) huruvida i fall, som i 9 § andra stycket sägs, hembud bör äga rum, oaktat brukaren och medlemmar av hans eller hans hustrus släkt icke innehaft lägenheten under tio år, samt, därest så anses böra ske, skälen härför; ävensom, e) huruvida och till vilket belopp avdrag för förbättringar må ske å det enligt 7 § i denna kungörelse åsatta saluvärdet; B) därest sådant fall föreligger, som i 10 § av ovan nämnda förordning avses, a) huruvida det å området befintliga, nyttjanderättshavaren tillhöriga boningshuset är för stadigvarande bruk avsett och kan anses lämna nöjaktig bostad åt nyttjanderättshavaren och hans familj; b) huruvida jordens frånskiljande skulle medföra men för den egendom, vartill lägenheten hör, eller eljest särskilda omständigheter föreligga, på grund varav hembud anses icke böra äga rum; c) värdet av kronan tillhöriga byggnader å området; samt d) huruvida och till vilket belopp avdrag för förbättringar må ske å saluvärdet.

196 Åstundar den, som är berättigad till hembud, upplåtelse under annan rätt än i domänstyrelsens förordnande angives, och kan sådan upplåtelseform tilllämpas, skall vad ovan i 10 § stadgas äga motsvarande tillämpning, och åligger det uppskattningsnämnden desslikes att avgiva eget yttrande rörande upplåtelseformen. 12 §. Framställer vid uppskattningsförrättningen enskild jordägare begäran att för ändamål, som i 11 § av ovan nämnda förordning sägs, förvärva viss jord, eller förekommer eljest anledning därtill, åligger det uppskattningsnämnden att undersöka, huruvida hembud enligt sagda lagrum lämpligen bör äga rum, ävensom verkställa erforderlig saluvärdering. Beslut om upplåtelse. 13 §. Sedan protokollet över uppskattningsförrättningen inkommit till domänstyrelsen, åligger det styrelsen att med eget utlåtande skyndsamt underställa frågan om egendomens försäljning eller upplåtelse under åborätt eller tomträtt Kungl. Maj:ts prövning. Därvid bör jämväl angivas, huruvida och under vilka villkor hembud bör ske till viss person, ävensom, där fråga är om försäljning av annan egendom än egnahemslägenhet, huruvida utbud bör ske under hand eller genom offentlig auktion. Innan fråga om försäljning av egendom med skogsmark till avsevärt större omfattning än för egendomen hel eller styckad erfordras underställes Kungl. Maj:ts prövning, skall kommun, inom vilken egendomen är belägen, beredas tillfälle att yttra, sig, huruvida den önskar förvärva sålunda icke erforderlig skogsmark eller del därav. Är fråga om försäljning, som i 14 § av ovan nämnda förordning sägs, skall vid utlåtandet fogas yttrande från statens egnahemsstyrelse. I beslut om hembud bör angivas den bestämmelse i samma förordning, därå beslutet är grundat. 14 §. Sedan upplåtelse av egendom blivit i föreskriven ordning beslutad, ankommer det å domänstyrelsen att tillse att beslutet bringas till verkställighet samt giva de föreskrifter, som därför kunna erfordras. Upplåtelse av egendom verkställes jämlikt de i ovan nämnda förordning intagna grunder och de av Kungl. Maj:t i överensstämmelse härmed för varje fall meddelade föreskrifter samt med iakttagande i övrigt av här nedan givna närmare bestämmelser. Om hembud. 15 §. Har beslutats, att egendom eller viss del därav skall hembjudas viss person, skall länsstyrelsen förelägga honom att inom trettio dagar efter erhållen del av föreläggandet inkomma med förklaring, huruvida han vill antaga hembudet.

197 Föreläggandet skall avfattas enligt formulär, fastställt av domänstyrelsen. Däri skall angivas: A) då fråga, är om inlösen under äganderätt, a) köpeskillingen; b) de villkor, som enligt 21—28 §§ av ovan nämnda förordning äro stadgade angående köpeskillingens erläggande; c) övriga villkor, som i samband med beslutet om egendomens upplåtande fastställts eller jämlikt berörda förordning ändock skola gälla; cl) dagen för tillträdet; e) meddelande, att köparen ensam skall vidkännas de i 29 § av ovan nämnda förordning omförmälda utgifter; samt f) upplysning, att antagande av hembudet skall avfattas skriftligen, innehålla uppgift huru hembudstagaren önskar erlägga köpeskillingen samt förses med intyg av två personer om hans egenhändiga underskrift; B) då fråga är om upplåtelse under åborätt, a) den avgäld, som fastställts för första avgäldstiden; b) upplysning om vad enligt 15 § i lagen om upplåtelse under åborätt av viss jord gäller beträffande erläggandet av avgälden; c) köpeskillingen för kronan tillhöriga byggnader å området; d) de villkor, som enligt 41—43 §§ i ovan nämnda förordning äro stadgade angående köpeskillingens erläggande; e) de villkor, som i samband med beslutet om upplåtelsen fastställts, ävensom, då åbolägenhet skall upplåtas med rätt för åbo till skogsfång för lägenhetens husbehov, erinran att, på sätt i 24 § här nedan förmäles, jämkning kan ske i den myckenhet virke, åbo må äga årligen avverka; f) huruvida åbo äger rätt att inlösa lägenheten, samt, där sådan rätt finnes, de därmed förbundna villkor; g—h) upplysning enligt vad ovan under A) d) och f) är föreskrivet; samt C) där fråga är om upplåtelse under tomträtt, a) den avgäld, som fastställts; b) den tid, upplåtelsen avser; c) de villkor, som i övrigt fastställts för upplåtelsen; samt d—e) upplysning i tillämpliga delar enligt vad under A) d) och f) är föreskrivet. 16 §. Varder hembud ej antaget, skall länsstyrelsen därom göra anmälan hos domänstyrelsen.

Om upplåtelse utan hembud. 17 §. Sedan beslut om upplåtelse av egendom eller del därav, som skall utbjudas under hand eller å offentlig auktion, inkommit till länsstyrelsen, åligger den-

198 na att, så vitt ej annorlunda förordnats, skyndsamt låta i en eller flera av länets tidningar samt, där så finnes lämpligt, jämväl i en eller flera andra i länet allmänt spridda tidningar ävensom i lantmannatidskrift införa kortfattad kungörelse om upplåtelsen. Kungörelse, som nu sagts, skall ock anslås å lämpliga platser inom orten. I kungörelsen skall, förutom egendomens benämning, belägenhet, ägovidd och ägoslag samt sättet för upplåtelsen och tiden för tillträdet, angivas: A) där fråga är om upplåtelse under hand, a) vid försäljning det åsatta saluvärdet, vid upplåtelse under åborätt den fastställda avgälden och det å byggnaderna satta saluvärdet samt vid upplåtelse under tomträtt den fastställda avgälden och den tid, upplåtelsen avser; b) att köpeanbud icke får understiga saluvärdet; c) att anbud skall vara skriftligen avfattat och försett med intyg av två personer angående anbudsgivarens egenhändiga underskrift, samt i fall, som i 15 § av ovan nämnda förordning avses, förseglat; ävensom d) varest anbud mottagas och vidare upplysningar kunna erhållas; B) där fråga är om upplåtelse genom offentlig auktion, a—b) tid och ort för auktionen; e) att skriftliga bud ej mottagas; samt d) varest vidare upplysningar kunna erhållas. Annonsering, som nu sagts, må med minst fjorton dagars mellanrum upprepas intill dess upplåtelse sker eller domänstyrelsen annorlunda förordnar. 18 §. Sedan minst fjorton dagar förflutit efter det kungörelse, som i 17 § sägs, första gången varit införd, skola anbud, som ingivits till domänintendenten eller, där fråga är om egnahemslägenhet, till egnahemsnämnden, överlämnas till länsstyrelsen. Är fråga om egnahemslägenhet eller åbolägenhet, skall bifogas yttrande, huruvida anbud enligt vad därom är stadgat må antagas, ävensom, i fall flera antagliga anbud avgivits, vilken anbudsgivare företräde bör givas. 19 §. Avgives vid utbud under hand endast ett anbud, och innebär detta godtagande av samtliga upplåtelsevillkor, samt kan anbudsgivaren enligt vad därom är stadgat godkännas såsom köpare eller åbo, äger länsstyrelsen antaga anbudet. Avgivas två eller flera anbud, som enligt vad ovan sagts äro antagliga, skall företrädet dem emellan avgöras efter ty i 13 § f) eller 15 § av ovan nämnda förordning för varje fall är stadgat. Skall jämlikt sist nämnda lagrum tillfälle beredas anbudsgivare att inkomma med nya bud, förelägge länsstyrelsen dem genom rekommenderad tjänsteskrivelse viss tid härför. Vid upplåtelse under tomträtt skall företrädet mellan anbudsgivarna avgöras med hänsyn tagen till deras behov att erhålla upplåtelsen.

199 Erhålles ej antagligt anbud, och varder ej egendomen utarrenderad enligt 18 § i berörda förordning, har domänstyrelsen att göra anmälan därom hos Kungl. Maj:t. 20 §.

Vid egendoms försäljning å offentlig auktion skall stadgande, att inroparen i den händelse, varom 20 § tredje stycket i ovan nämnda förordning förmäler, skall vara skyldig att ersätta kronan förlust och kostnad, som där sägs, intagas i auktionsprotokollet bland övriga auktionsvillkor. Protokollet skall förses med godkännande och bevittnad namnunderskrift av inroparen. Uppgår ej det högsta budet till saluvärdet, åligger det länsstyrelsen att med yttrande angående budets antaglighet skyndsamt översända protokollet över auktionen till domänstyrelsen. Erhålles ej bud, skall anmälan därom göras till styrelsen. Denna har därefter att med eget utlåtande underställa ärendet Kungl. Maj:ts prövning. 21 §. Antages hembud eller anbud, skall länsstyrelsen upprätta avtal om upplåtelsen. Vid upprättande av köpekontrakt har länsstyrelsen att med iakttagande av vad i 21 och 22 §§ i ovan nämnda förordning stadgas bestämma sättet för köpeskillingens erläggande. I kontraktet skola intagas samtliga villkor för köpet. Är köpet förbundet med återköpsrätt, skall erinras om vad köparen enligt 32—34 §§ i samma förordning har att iakttaga ävensom med den jämkning, som härav kan följa, om vad enligt 4 § i lagen om återköpsrätt till fast egendom gäller beträffande återköpsrättens utövande. Är köparen skyldig att bekosta brandförsäkring, skall i kontraktet jämväl intagas bestämmelse av innehåll, som följer av 25 § här nedan. I åbokontrakt skola intagas de i samband med beslutet om upplåtelsen, fastställda villkor samt bestämmelser av det innehåll, som framgår av 24 och 25 §§ i denna kungörelse. Såsom säkerhet må mottagas borgen eller säkerhetshandling, som enligt vad därom är stadgat må godtagas vid arrende. Säkerhet, som i 22 § B) d) av omförmälda förordning avses, skall ställas, innan köpekontraktet utgives. Sedan föreskrivna köpevillkor blivit uppfyllda, skall vid tillträdet av egendomen köpebrev utfärdas av länsstyrelsen å kronans vägnar. Om avslutandet av avtal, som i första stycket sägs, så ock om utfärdandet av köpebrev skall länsstyrelsen ofördröjligen lämna domänstyrelsen underrättelse. Formulär till upplåtelseavtal fastställas av domänstyrelsen.

200 Om övervakning av upplåtelsevillkorens fullgörande m. m. 22 §. Köpeskilling ävensom avgäld för åbolägenhet eller tomt, som upplåtits under tomträtt, skall erläggas till länsstyrelsen. 23 §.

Det åligger länsstyrelsen tillse, att inteckning meddelas till säkerhet ej mindre för beståndet av förbehållen återköpsrätt och villkor, som i samband därmed fastställts och varför inteckning må meddelas, än även för skuldförbindelse, som skall avlämnas med inteckningsmedgivande. Länsstyrelsen skall ock ombesörja behörig förnyelse av meddelad inteckning. Då inteckning för återköpsrätt beviljas, skall i lagfartsboken göras anteckning om denna rätt; och åligger det domaren å landet och rätten i stad att, när lagfart sökes för ny ägare, ofördröjligen underrätta länsstyrelsen därom. 24 §.

Därest förhållandena anses böra föranleda därtill, äger länsstyrelsen efter vederbörande skogstjänstemans hörande företaga jämkning i den myckenhet virke, åbo vid lägenhetens upplåtande berättigats årligen avverka. Avverkning av virke för lägenhetens behov skall ske efter utsyning eller anvisning av vederbörande skogstjänsteman. 25 §. Brandförsäkring, vilken ägare eller åbo är skyldig att bekosta, skall tagas i brandförsäkringsinrättning, som av länsstyrelsen godkännes. Ägaren eller åbon skall årligen till länsstyrelsen insända bevis, att brandförsäkringen vidmakthålles. Inträffar brandskada, och häftar fastigheten på grund av sökt eller beviljad inteckning eller jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken för fordran, eller häftar åborätten för fordran, varför njutes förmånsrätt enligt 17 kap. 6 § handelsbalken, vare ägaren eller åbon ej berättigad att lyfta ersättningsbeloppet med mindre detta utgör eller understiger en tiondel av det belopp, för vilket försäkringen är gällande, eller ock, om ersättningen är större, fordringsägaren medgiver utbetalning eller ägaren eller åbon avhjälpt skadan eller ställt av länsstyrelsen godkänd säkerhet för ersättningens återbärande i händelse skadan ej inom skälig tid avhjälpes. Visar ej ägaren eller åbon inom två månader efter det ersättningsbeloppet till betalning förfallit, att han är berättigad lyfta detsamma, eller har lyftat belopp återburits, skall beloppet nedsättas hos länsstyrelsen samt i första hand användas till gäldande av fordran, som nyss sagts. Uppstår överskott, utbetalas det till ägaren eller åbon. Det åligger länsstyrelsen tillse, att i försäkringsavtalet intagas föreskrifter i enlighet med vad i andra stycket stadgats.

201 26 §.

Länsstyrelsen åligger att övervaka, att de för upplåtelsen fastställda villkor behörigen iakttagas. På länsstyrelsen ankommer sålunda att, därest omständighet inträffar, på grund av vilken köpeskilling skall vara genast förfallen till betalning, låta indriva ogulden del därav jämte upplupen ränta ävensom att, därest köpet skett under förbehåll om återköpsrätt och anledning till återköp föreligger, ofördröjligen anmäla förhållandet hos domänstyrelsen. Särskilda bestämmelser om återköpsrätt. 27 §. Sökes ändring av villkor, som i samband med återköpsrätt avtalats angående egendoms användning, åligger det länsstyrelsen att, efter hörande av domänintendenten, skyndsamt insända handlingarna i ärendet jämte eget yttrande till domänstyrelsen för att underställas Kungl. Maj:ts prövning. 28 §. Hembjudes egendom, som besväras av återköpsrätt, till kronan, har länsstyrelsen att skyndsamt insända handlingarna i ärendet till domänstyrelsen. 29 §. Sökes tillstånd till överlåtelse av egendom enligt 34 § i ovan nämnda förordning, äger länsstyrelsen infordra yttrande i ärendet från egnahemsnämnden. 30 §.

Angående värdering, som i 37 § av förut nämnda förordning sägs, gälle i tillämpliga delar vad ovan i 4—6 §§ är stadgat. Till förrättningen skall fastighetsägaren genom ordförandens försorg i god tid kallas. Denna kungörelse träder i kraft den . Dock skall kungörelsen den 17 december 19*26 (nr 514) med tillämpningsföreskrifter till förordningen samma dag (nr 509) angående grunder för upplåtande från vissa kronoegendomar av jordbrukslägenheter under åborätt enligt lagen om upplåtelse under åborätt av viss jord samt av egnahemslägenheter fortfarande äga tillämpning dels beträffande lägenheter, om vilkas upplåtande beslut fattats före denna kungörelses ikraftträdande, dels ock i avseende å sådana i kungörelsen den 17 december 1926 omförmälda åtgärder i övrigt, varom vederbörligt förslag utarbetats eller för vilkas genomförande mera ingående förarbeten vidtagits före sagda tid.

202 F örslag till Kungl. IVlaj:ts kungörelse angående ändrad lydelse av 4 § i förordningen den 26 januari 1894 (nr 17) angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket. Härigenom förordnas, att 4 § i förordningen den 26 januari 1894 angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket skall hava följande ändrade lydelse: Om kungl. Djurgården vid Stockholm ävensom om de till vissa ändamål, verk eller inrättningar upplåtna, kronan tillhöriga allmänningar är särskilt stadgat; så ock om försäljning i vissa fall av till kronopark hörande område. Denna kungörelse träder i kraft den

203 Förslag till Kungl. Maj:ts k u n g ö r e l s e angående ändrad lydelse av 6 och 7 mom. i kungörelsen den 4 juni 1908 (nr 52) angående förändrade grunder för förvaltningen av kronans jordbruksdomäner. Härigenom förordnas, att 6 och 7 mom. i kungörelsen den 4 juni 1908 angående förändrade grunder för förvaltningen av kronans jordbruksdomäner skola, 7 mom. i nedan intagen del, hava följande ändrade lydelse: 6:o Då utarrendering förestår av kronan tillhörig jordbruksegendom, skall, efter noggrann undersökning av alla egendomens förhållanden, så till byggnad som in- och utägor, uppgöras förslag till sättet för egendomens utarrendering, till de närmare arrendevillkoren i avseende på nybyggnads- och andra skyldigheter samt till den arrendeavgift, emot vilken egendomen kan anses skäligen böra upplåtas. Förslag, som nu sagts, skall efter domänstyrelsens förordnande upprättas av en uppskattningsnämnd, bestående av domänintendenten i länet eller, där sådan ej finnes anställd, annan, som domänstyrelsen därtill förordnar, tillika ordförande, jämte två i lantbruks- och affärsförhållanden kunniga män, vilka, med lika antal suppleanter, för länet i dess helhet eller viss av Konungens befallningshavande bestämd del för fyra år åt gången utses, den ene av landstinget och den andre av hushållningssällskapets förvaltningsutskott. Domänstyrelsen må, efter som nödigt prövas, tillkalla skogstjänsteman, lantmätare, ombud för egnahemsnämnden eller annan sakkunnig person för att biträda nämnden. Det åligger ordföranden att föra protokoll över allt vad vid förrättningen förekommer samt avfatta nämndens förslag. Stanna nämndens ledamöter i olika meningar, gälle vad de flesta säga. Har var sin särskilda mening, gälle ordförandens. Sedan förslaget blivit av nämndens ledamöter undertecknat, åligger det ordföranden att skyndsamt till domänstyrelsen insända detsamma jämte upprättad beskrivning över egendomen och det vid förrättningen förda protokollet. 7:o Sedan arrendevillkoren blivit av domänstyrelsen fastställda, skall, därest förre arrendatorn enligt äldre kontrakt är berättigad till optionsrätt eller innehaft arrendet så lång tid, att denna tillsammans med återstående delen av ar-

204 rendetiden uppgår till fem år, och han egendomen väl brukat, vilket tillhör domänstyrelsen att efter därom vid arrendeuppskattningen avgivet yttrande pröva, arrendet, innan detsamma offentligen utbjudes, till det fastställda arrendevärdet hembjudas förre arrendatorn eller, i händelse han med döden avgått, hans änka och barn; börande i senare fallet, därest arrendatorn efterlämnat både änka och barn eller flera barn, dessa föreläggas att, om de vilja arrendet gemensamt bibehålla, till handhavande för deras räkning av egendomens skötsel anmäla lämplig person. Har under de sista fem arrendeåren besittning av arrendet. Har arrenderätt barn. Göres ej • emottagas. Styrelsen äger • utbjudas. På styrelsen förordna. Ej må antagits. Denna kungörelse träder i kraft den

205 F örslag till Kungl. Maj:ts k u n g ö r e l s e angående ändrad lydelse av 7 § i kungörelsen den 8 juni 1928 (nr 219) med reglementariska föreskrifter rörande den statsunderstödda jordförmedlings- och jordanskaifningsverksamheten. Härigenom förordnas, att 7 § i kungörelsen den 8 juni 1928 med reglementariska föreskrifter rörande den statsunderstödda jordförmedlings- och jordanskaffningsverksamheten skall, i nedan intagna delar, erhålla följande ändrade lydelse. Hushållningssällskaps egnahemsnämnd jordbehov. Egnahemsnämnd bör för den skull för sitt områdes vidkommande a) söka uppgifter; b) verka jord; c) lämna jordsökande, som avses i § 5, anvisning å i den allmänna marknaden salubjuden lämplig jord samt, i mån av behov och möjlighet, biträde vid jordområdes och köpevillkors bedömande, köps avslutande och härmed sammanhängande angelägenheters ordnande; d) granska, jordsäljares styckningsplaner, salupris och försäljningsvillkor, i anledning därav göra de erinringar och vidtaga de åtgärder, som kunna vara av behovet påkallade, samt medverka vid utväljandet av köpare ävensom, där så befinnes lämpligt, för jordsäljares räkning och på hans risk enligt skriftligt avtal ombestyra hithörande verksamhets utförande, ävensom e) noga följa frågor om förestående uppskattningsförrättningar vid kronoegendomar, taga initiativ till och avgiva förslag om lämpliga egendomars tagande i anspråk helt eller delvis för egnahemsbildning, i enlighet med vad särskilt är stadgat mottaga anbud å egnahemslägenheter, som av kronan salubjudas, och i övrigt biträda kronan med anskaffande av lämpliga köpare till dylika lägenheter ävensom skyndsamt avgiva yttrande över till nämnden hänskjutna frågor rörande upplåtelser från kronoegendomar.

206 Egnahemsnämnden äger för sitt ovan nämnda biträde vid upplåtelser från kronoegendomar åtnjuta gottgörelse, beräknad efter en procent å köpeskillingen för varje lägenhet, som genom dess medverkan försäljes. Räkning härå må kvartalsvis ingivas till domänstyrelsen. Denna kungörelse träder i kraft den

Bilaga

AV DOMÄNSTYRELSEN LÄMNADE UPPGIFTER OM

ANTAL, TAXERINGS- OCH ARRENDEVÄRDE RÖRANDE

VID 1928 ÅRS INGÅNG UTARRENDERADE JORDBRUKSEGENDOMAR.

208 Egendomar med arrenden Arreudelediga 1928

Stockholms

län

Uppsala

•>

Arren- Ande tal

Taxeringsvärde

Arren- Ande tal

Arrende

49 900

19 300

26 900

400 1 21800 17 317 200 6 925 18 340900 8080

96100 2118

Arrendelediga 1935

Arrendelediga 1937

19 600

84 000

43 800

33 200

36 400

16 200

650 Kronobergs

78 500

28 000

14 000

500 Gotlands

39 500

500 2

5 500

415 Jönköpings

Värmlands

Västmanlands

Jämtlands

» Summa

Arrendelediga 1930 Taxeringsvärde

Antal

Taxeringsvärde

Arrendelediga 1929

38 600

14 600

13 000

16 000

52 800

12 000

19 500

450 Antal

Taxeringsvärde

Arreudelediga 1936

Arren- Ande tal 1

Taxeringsvärde 5 000

Arren- Ande tal

Taxeringsvärde

Arrende

Uppsala

län

Södermanlands

Jönköpings

Kronobergs

77 200 2 080 400 11400

Kalmar

390 Gotlands

Malmöhus

385 Värmlands

265 1

—

Summa

— 8 100 600 3 675 4

18 700 25 000

20 900

11 149300 4960 10 127 600 3655

av högst 600 kronor. Arrendelediga 1931 Taxermgsvärde

Antal

Arrendelediga 1932

Arrende

4 200

10 600

17 900

20 300

22 200

1 Taxeringsvärde

Antal

Arrende

17 700

69 400

20 300

13 600 _

Arrendelediga 1934

Arrendelediga 1933

12 000

1 9

35 600 106000

3415 Taxeringsvärde

Antal

Arrende

40 700

20 700

535 Antal

Taxeringsvärde

Arrende

Ii 1 —

— 2

34 700

52 800

148 900

3 890

103 900 Arrendelediga3345 1938 Taxeringsvärde

Antal

13 300

Arrende

330 Arrendelediga 1939 Taxeringsvärde

Antal

Arrendelediga 1941

Arreudelediga 1940

Arrende

Antal

Taxeringsvärde

Arrende

Antal

Taxeringsvärde

Arrende

550 — 1

— —

—

13 300

14—282826

_l :

210 E&rendomar med arrendet' Arrendelediga 1928 Taxeringsvärde Stockholms

län

Uppsala

Södermanlands

Arrendelediga 1929

Arrende

24 700

24 800

625 Arrendelediga 1930

Taxeringsvärde

Arren- Ande tal

34 500

680 Taxeringsvärde

Arrende

34 900

65C

45 600

61< 65C 62c

Östergötlands Jönköpings

18 800

685 Kronobergs

12 200

24 500

615 Kalmar

22 800

Kristianstads

26 400

Göteborgs o. Bohus • Älvsborgs

54 200

1325 Skaraborgs

17 900

700 Örebro

Västmanlands

35 500 178400

4685 Summa

25 300

2 745

Arrendelediga 1930 Antal

Taxeringsvärde

680 Arrendelediga 1937

Arren- Ande tal

Taxeringsvärde

Arrende

Stockholms

län

14 000

670 Södermanlands

12 400

650 Östergötlands

23 000

665 Jönköpings

58 700

25 000

670 Kronobergs

39 700

22 000

660 Kalmar

1230 Kristianstads

23 200

615 Malmöhus

640 Göteborgs o. Bohus »

67 400

1330 Älvsborgs

79 600

1400 Skaraborgs

3 340

Summa

580500 13830

3 315

129 700 2 53ä

Arrendelediga 1988 Taxeringsvärde

Arrende

32 600

r<><

7(X

140(

iver (>00 t. o. m. 700 kronor. Arrendelediga 1931

Arreudelediga 1932

Arrendelediga 1933

Arrendelediga 1935

Arrendelediga 1934

Taxeringsvärde

Antal

. ', Taxe- ;1ArrenA AnArren- An- i . nngs tal " de tal de tal Ue | värde

2 1

1 2 1 2

41900 1325 20 600 610

26 300 72100 20 000 55100

630 1290 610 1310

Taxeringsvärde

9500 Arren- Ande tal

37 300

25 400

28 100

13 300

700 215 900 3 275

1 2

38 900

1 26 700 670 10 262 700 6445

10 320000

Arrendelediga 1939

Arrendelediga 1940

Arrendelediga 1941

Taxeringsvärde

Antal

Arren- Antal de 1

20 400

20 500

20500 Arren- Ande tal

109 900

2 645

14 500 36 300

Taxe- A • Arren-

tal i nng f- ' de varde

645 700

23 000 700 69 500 1315 700 625

7 206500

1 4

35 200 28000

, L Arren-An-

700 1

2 Taxeringsvärde

Arrendelediga 1942

Arren- Ande tal

Taxeringsvärde

1 1

16 900 44 200

680 645

1 1

33 900 36 400

700 670

4 131400 2695 Arrendelediga 1943

Arren- Ande tal

Taxeringsvärde

Arrende

7 900

212 Egendomar med arrenden Arrendelediga 1928 Antal

Taxeringsvärde

Arren- Ande tal

Stockholms

län . . .

27 000

800 Uppsala

40 800

800 Södermanlands

Östergötlands

22 300

730 Jönköpings

> 1

23 400

18 800

750 Kalmar

Hallands

. . .

Arrendelediga 1929 Taxeringsvärde

Arren- An-| de tall

43 900

36 800

800 Göteborgs o. Bohus > Skaraborgs

Värmlands

Örebro

35 300

720 Västmanlands

30 900

800 Kopparbergs

» 10

7680 Summa

Arrendelediga 1935 Antal

Taxeringsvärde

1 Arrendelediga 1930

78 000

38 500

36 800

nn "

varde

Arrende

29 300

24 500

36 800

1¶Taxe

725 24 600 10 705

38 500

33 600

37 400

i 4j 109 400 21 83 900

3 080

197 200 3010 i s | 418 000 9850

Arrendelediga 1936

Arrendelediga 1937

Taxeringsvärde

Arren- Ande tal

— 2 — —

63 700

29 500

—

36 800

1 550

Arren- Ande tal

Taxeringsvärde

Arrende

— —

Östergötlands

35 700

67 700

—

Jönköpings

2 200

51 900 55 800

85 700

1 450

— —

Uppsala

län

Södermanlands

Kronobergs

—

Kalmar

50 000

2 1

34 100

— 800 —

—

23 300

28 400

800 Göteborgs o. Bohus

79 200

65 300

46 700

38 200

3 1

100 200 30 300

2 270

Älvsborgs

27 700

63 800

2 210

40 000

25 900

60 700

1600 1

7 595 18

800 22 000 372 900 9 220

Kristianstads

1600 Malmöhus

Skaraborgs

Örebro A7ästmanlands

524 500 13900 12

750 800

213 över 700 t. o. ni. 800 kronor. Arrendele< iga 1932

Arrendelediga 1931 Taxeringsvärde

Antal

Arrende

Taxeringsvärde

Antal

Arreudelediga 1933

Arrende

Antal

Taxeringsvärde

Arrendelediga 1934

Arrende

Antal

Taxeringsvärde

A rrende

—

34 500

—

.—

—

30 800

44 500

32 400

—

1 2

52 400

1 480

—

770 —

35 000

38 700

—

27 300

750 1 475

49 900

35 000

—

]

31 400

49 400

—

25 500

19 100

—

.—

—

33 800

—

154 200

2 400

—

33 900

85 800

2 265

96 900

38 700

32 400

83 700

2 335

—

42 700

—

70 500

—

,—. _

—

2 1

39 200 575 200

37 700

13 025

428 300

17 Taxeringsvärde

3 2

37 000

—

125 900

163 000

Arrendelediga 1939

Arrendelediga 1938 Antal

—

Arrende

Taxeringsvärde

Antal

Arrendelediga 194(5

Arrendelediga 1940

Arrende

Antal

Taxeringsvärde

3 770

Arrende

Antal

Taxeringsvärde

—

16 400

—

103 300 56 200

2 345

—

.—

—

1 570

—

52 300

1600 Arrende

'••

: — 2

46 300

—

— i

—

37 500

—

1600 —

—

30 000;

42 300

39 800

—

24 700

—

19 200

—

146 400

—

239 300

5 495

52 300

214 Egendomar med arrenden Arrendelediga 1928

Stockholms

län

Uppsala

Södermanlands

Arrendelediga 1929

Taxeringsvärde

Arren- Ande tal

39 400

900 Taxeringsvärde

Arren- An- nT a x e ' de tal i varde ?«f

Arrende

37 000:

39 600J

1725 —

Östergötlands

Jönköpings

Kronobergs

21000 Arrendelediga 1930

79 900 48 900

1710 57 300i n 9 0 0 :

Kalmar

18 000

Kristianstads

26 300

500 Malmöhus

—

835 Göteborgs o. Bohus » Älvsborgs

Skaraborgs

Värmlands

61100 125 200

108 300

42 900

900! — -'

63 000

2 626

Örebro

68 900| 1800

28 200

900 —

Västmanlands

37 000!

43 200

850 —

Jämtlands

» Summa

10| 380 500 S 753 10

Arrendelediga 1935 . 1 TaxeAn- n n g s tal " värde

Taxenilg

f varde

län

20 000

900 Östergötlands

63 800

1672 Jönköpings

» >

Kalmar

Blekinge

1 1

28 600

40 000

33 400

24 000

24 900

130 000

2 630

Skaraborgs

Örebro

Västmanlands

3 1

Summa

37 500

141 500 2 565

850 850

137 900 3425

nngS " värde

1 Arrende

33 800

20 400

2 605: 900

Göteborgs o. Bohus > i

Taxe-

1 1

Älvsborgs

Arrendelediga 1937

A Arrende Anttal aI

Stockholms

Kronobergs

55 800! 1725

— j 1 55 200 900 430 800 8 735 9 390 4001 7 840

Arrendelediga 1936

A Arrende Antal

43 300

37 200

99 600

1705:

874 1 511 900 12146 10 14

m s 100 8 670

215 över 800 t. o. m. 900 kronor.

Taxe-

A Anttal al

nngS

värde"

Arrende

Taxe-

tu i tal

rings

Arrende

. An-

Taxe-

tai

nng

18 300

240 400

5 970

•

24 600

58 900

47 000

_ 2 510 4 425

122 900

2 620

ri ng

tal

. f

varde

Arrende

1 1

52 300

23 600

32 000

43 500

33 000

36 800

115 200

1 1

36 600

869 850

37 900 810

1 28 800

28 200

22 500

Taxen

? varde

1 8

269 000

6 935

Arrende

2 595

60 000

122 400

2 600

Taxe

Antal

" varde-

rmgS

284100 :

Arrende

Taxeringsvärde

Antal

55 100

167 200

4244 Arrendelediga 1946 5

Arrendelediga 1943

Arrendelediga 1939

Arrendeledisra 1938 A Antal

Taxe

An-

—

34 200

7 1

115 800

Arrende

varde

värde 1

3¶Arrendelediera 1934

32 000

1¶Arreudelediga 1933

Arrendelediga 1932

Arrendelediga 1931

Arrende

Taxeringsvärde

Antal

Arrende

—

;

~ 3

59 600

65 400

•> -

10 515

29 600

24 400

54 000

551CKJ

37 200

S50

216 Egendomar med arrendei Arrendelediga 1928 Antal Stockholms

Taxeringsvärde

Arrendelediga 1929

Arren- Ande tal

Taxeringsvärde

Arrendelediga 1930

Arren- Ande tal

län

Taxenngs

" värde 59 300

Arreudelediga 1931

: A Arren- Ande tal

Taxeringsvärde

Arrende

2 000

Uppsala Södermanlands

64 100

1 930

44 100

21 000

100(

Östergötlands

90 000

130 500

3 940

159 400

3 77(

Jönköpings

30 700

38 000

46 400

98<:

4(5 000

970 Kalmar Gotlands 1

Kristianstads

40 000

172 400

4 845

22 400

95(

65 900

1 OCK

53 000

43 300

216 300 - 4 78ö

41 500

100C

45 200

1000 Malmöhus __

Göteborgs o. Bohus . Älvsborgs Skaraborgs

24 600

1 000

95b 8

Värmlands Örebro

27 500

55 400

950 Västmanlands Summa

7 276900

6840 Arreudelediga 1937 Antal Stockholms

Taxeringsvärde

5 815

Arrendelediga 1938

Arren- Antal de

Taxermgs-

värde

län

8 765 17

Arreudelediga 1939

tal

Taxeringsvärde

33 000

i Arren- Ande

327 300

714 400 16441

Arrendelediga 1940 t

ArrenAnde tal

Taxenngs

värde"

Arrende

915 Uppsala _

Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kalmar

Malmöhus

2 1 1

1 935

21 500

25 800

1950 1930 1000

42 200

1 925

90 600

Skaraborgs

3¶Värmlands Örebro

79 000

85 200

Göteborgs o. Bohus Alvsborgs

128 400

2 905

26 200

30 700

64 000

2 000

94 700

2 92(

— 1

25 400

1 000

24 500

1 000

3 890

Västmanlands Summa

277 300

0 735

388 300

S 730

•>

217 över 900 t. o. ni. 1 000 kronor. Arrendelediga 1932 Antal

Taxeringsvärde

Arrende

Arrendelediga 1933

Arrendelediga 1934

Taxe-

tai

ring

Taxeringsvärde

Arren- Ande tal

varde

Arrendelediga 1935

Arren- Antal de

Taxeringsvärde

Arrendelediga 1936

Arren- Antal de 1

16 600

34 300

159 400

3 910

26 000

35 800

45 200

1 000 980

• 4 1 1

38 000

111 400

2 910

930 34 000 573 600 15 580

34 700

40 500

1 000

3 2

74 400

2 000

1 1 1

26 000

46 900

2 000

32 600

1 000 44 000

1 000

53 900

43 300

2 2 2 2

214 800 4870

108 500 3 000

48 000

40 900

1 189 800 4905 19

Arrendelediga 1942

Arrendelediga 1948

Taxeringsvärde

Arren-1 Ande tal

Taxe-

Taxeringsvärde

Arren- Ande tal

33 800

26 700

83 300

1¶Arrendelediga 1941 Antal

2 1

rmgsvärde

. Arren- Antal d

Arrendelediga 1944 Taxeringsvärde

—

33 800

1 980

81 300

1 930

85 900

1 925

61 600

2 000

84 100

2 000

38 700 950 717 600 18 ($30

Arrendelediga 1946 Taxeringsvärde

Arrende

— 1

29 500

1 000

29 500

1000 Arren- Ande tal

— 1

—

29 000 1000 126 700; 2 860

42 400

34 100

Arrende

42 300

1 Taxeringsvärde

1 1

29 500

25 700

55 200

26 700

—

218 Egendomar med arrenden Arrendelediga 1928

Arrendelediga 1929

Arrendelediga 1930 Taxeringsvärde

Arrende

86 800 2150 111300 3 450

37 600

1200 Jönköpings

2 235

99 300

3 340

Kalmar

2 350

88 200

2 230

Göteborgs o. Bohus

90 900

1100 Älvsborgs

60 000

55 200

117 800

3 305

Stockholms

län

Uppsala

Arren- Ande tal

43 200

26 700

45 200

1125 Södermanlands 22 500

Östergötlands

Taxeringsvärde

Arren- Ande tal

1 100

Gotlands Kristianstads

> 25 600

Malmöhus

2 230

Skaraborgs

92 200

Värmlands

26 700

1075 Örebro

29 200

27 800

1100 Västmanlands

47 200

2 250

3 245

44 700 1185

10 313 300 11140 21 S53 900 23315

50 800 113ol 366 700 10 265

Arreudelediga 1935

Arrendelediga 1937

Gävleborgs Summa

Taxeringsvärde Stockholms

Arrende

län

Uppsala Södermanlands

50 800j 1150

Östergötlands

35 000 1105

Jönköpings

Arrendelediga 1930 Taxeringsvärde

Arren- Ande tal

125 700 3 360 38 500 1130 32 000 1100 102 000 3 270 69 800 2140

2 210

Taxe- Arrenringsvärde I de

85 800 2 400 42 600 1100 35 000

108öi

37 200 1 200

Kronobergs 99 700 2175

Kalmar

37 700 1100 29 700 1150

137 800l 3 455

Kristianstads 32 400

Malmöhus Göteborgs o. Bohus Älvsborgs Skaraborgs

Örebro

59 800 1035 42 600 1055

Västmanlands Summa

320 300

98 800 12 3 470;

7 545

94 200 2 110

160 600 3 560 37 400 1125 257 500 6 695 91200 2 350

3 360J

98 400

37 900 1 150;

34 500 1050 1124 700 30335 15 559600 17 025!

219 över 1 000 t. o. m. 1 200 kronor.

Taxe-

Antal

nngä

" värde

A Arreni de

Antal

Taxeringsvärde

Arreudelediga 1934

Arrendelediga 1933

Arrendelediga 1932

A rrendelediga 1931

Arrende

_ _

. _ _

— —

34 300

105 100

2 190

99 900 158 400

30 000!

1 030

1 1

6 300

1 020

— —

56 400J

60 9001

64 100!

Taxe ringsvärde

Antal

Arrende

, TaxeAnng8 tal 1 nvärde ~

— —

—. —

—

88 000

2 260

3 205

87 900

2 260

—

4 321

—

2 315

— —

38 600

40 700

13 300

1 200

45 000

1200 1150

— — — —

1 200

— — 193100

70 800;

— —

—

— —

125 500

2 150

95 500

— — — —

45 600

—

57 200

25 400

— —

19 561

4 495

— 10

519100: 10940

Arrendelediga 1939

Arrendelediga 1938 Taxe-

Antal

ring3

~ värde

. i Arreude

Taxenngsvärde

Antal

. Arrende

Arrendeledisra 1940 Taxeringsvärde

Antal

Arrende

23 700

27 900

27 100

23 000

34 000

119 200

3 450

14 900

77 000

2 245

59 500

33 500

67 700

Arrende

—

5 775

Arrendelediga 1942 Taxe

' nngsvärde

Antal

Arrende

2 385 _ _

2 2

75 700

2 300

103 100

2 400

64 800

30 800

547 900

85 800

2 340

86 100

2 145

254 800

162 600

5 695

29 500

220 Egendomar med arrenden Arrendelediga 1928 Taxeringsvärde

Arren- Ande tal

Taxeringsvärde

7 389 500 4 141100 1 44 000 4 664 100 1 17 800 1 169 900

12 820 7 050 1500 15185 1435 9 5 160

419 200

Antal

Stockholms län . . . Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs o. Bohus Alvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Västerbottens Su in na

Arrendelediga 1929

— — —

—

— 6

—

——

70 600

——

—

2 91 300 8 599 000 1 85100

2 510 19 405 1 800

12 150 26 069 15 450

— —

1 540

——

—

—1

——

51 4475 900 131 258 65 5164 700 156 871 48 5 056 300 127 27S|

Antal

Su in na

1 Arrende

1825 528 400 13 845 1 36 100 2 119 300 3 440 6 462 500 12 200 3 221 600 4 890 7 970 000 22 715 11 1168 (00 18 32 630 111666 400 " 3 8 3 0 0 1 341 200 24 6 740 1 255 300 6 500 2 168100 26 3 105 2 190 600 5 390 5 212 200 7 752 2 165 900 3840 6 050 1400 4 236 400 — — 27 — 1 79 900 13 872 100 31 740 7 401 900 13 010 8 1 183 30(.» 27 733 4 321 300 9 675 1 64 300 2 980 2 010 2 76 200 2 111 300 6 100 3 415 4 218 100 7 930 2 284 000 1 21200 7 200 1 310 4 193 800 5 925 1 172 300 1 102 500 3 683 — —! — —— ~~

Arrendelediga 1935

Stockholms län . . . Uppsala ) Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs > Kalmar Gotlands Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs o Bohus Alvsborgs Skaraborgs > Värmlands i Örebro Västmanlands Kopparbergs

Taxeringsvärde

Arren- Ande tal

— 7

6 673 600 7 487 500

Arrendelediga 1930

Taxeringsvärde

Arren- Ande tal

Arrendelediga 1936 Taxeringsvärde

Arren- Ande tal

Arrendeledisra 1937 T 1 laxe- i . Arrennng fde varde

12 924 700 30 695 2 129 100 4 4 425 3 146 600 6 074 3 199 400: 7 400 — — 1 63 200 2 000 41 274 900 6 935 1 24 800 1 250 5 319 900 9115 71 483100 14 560 3 143 900; 4 510 6 435 1 43 000 1 250 — — 41 201500 1 210 — — — 1 67 200 1800 1 36 100 5 552 500 12 400 1 1600 6 687 800; " 2 0 6 3 0 87 000 6 000 — — — 1 70 900 2 000 1 261 200 4 318 600 8 950 12 1 297 400 34 755 6 395 800j 1 4 12 800 6 1100 600 28 790 16 2 791100 21 77 322 23 2 470 800; 22 70 575 —j — — — — 1 130 000 4 200 — 3 282 700 5 050 1 7 055 66 700 1450 4 308 600! 1 49 500 1225 6 306 900 8 570 9 400 3 215 600; 10 1103 400 32 408 12 823 300 22 686 12 668 900; 24 100 —! — — — — 2 118 200 4100 — 1 84 400 2 000 8 590 200 16 245 1 80 000 1 600; 4 278 300 8 100 2! 450 600 11 350 4 220 200 8 455 — — — — — 1 96 200 3 3 1 525 — 40 4153100 110038 94 8 926 500 253 132 71 5885200 179880]

221 Jiv över 1 200 kronor. Arrendelediga 1931 Taxeringsvärde

Antal

5 1 5 9 2

Arrendelediga 1932

Arrende

974 200 3 5 31 341 51400 1285 481 100 12 670 661 400 17 335 180 000 8 7 268

Antal

2 2 4 7 2

Taxeringsvärde 96 500 269 900 272 300 506 200 121 800

Arrende

09 6532 900

1 42 600 1750 5 495 900 13 790 23 3 064 900 18 ' 19 84163 5 394 100 25 12 610 1 64100 1800 2 128 600 3 025 3" 268 200 7 225 1 41000 1800 1 54 800 1900 7 701 800 32 23 415

1 76 500 67 6599 200

Arreudelediga 1938

i i

4 231 300 7140 4 714 100 13 15 900 6 1134 000 20 29 225 155 700 2 500 1 392 600 6 680 2 177 900 2 500 1 211000 6 025 4

i i

80 200 50 700

4 000 203 514

Arrendelediga 1939

—

13 410

135 000

7 200

25 470 48 700 3 400 5 985 5 510 35 200

4 4 1 2 3 4 1 2

278 400 448 700 60 000 82 600 101900 137 200 170 600 96 600

8 700 23 13 300 2 250 2 820 5 130 6 350 4 270 4 485

—-

—

172 700

93 7 213 400 230112

4 235 22 600

36 2334 400

240 000

7 400

34 4 457 400

116005 Arreudelediga 1940

1440 1600 13 200 6 925 3 540

Taxeringsvärde

3 000 1505

27 2953 300 81123

71800 41400 381 600 240 100 88 500

6 900 10 300

1 1 800

121 200 3130 581400 15 285 969 300 26 646 156 000 3 600 35 000 1305 69 600 1215 236 600 4 840

1 1 4 5 2

114 200 860 800

2 2 8

3 050 9 550 16 510 37 052 9 075

— — * 252 300

225 800

2 4

2 69 900 2 207 900 7 419 800 18 1 339 800 2 299 300

9 882 900 15 1 559 100 1 103 800 4 232 200 3 143 800 15 1 185 700

344 300 10 937 309 000 9 660

Antal

13 Arrende

3 6

Arrende

394 200

Taxeringsvärde

Arren- Ande tal

Taxeringsvärde

Antal

Taxeringsvärde

Arrendelediga 1934

7 000 9 950 38 500 5 000 6 263 4 400 29 910 29 4 400 31 4 860 1390

i ~ |

Antal

2 980 10 471 8 375 23 230 2 980

—

o 159 000 4 362 000 15 1 437 400 161700 1 317 100 3 188100 3 16 1 111900 1 143 300 1 282 800 1 21500

Arrendelediga 1933

Arrende

Antal

2 1

—

Taxeringsvärde

Arrendelediga 1941

Arren- Antal de

— — — 65 500 1525 — — -- —

84 600

—

3 200

— —

1 2

118 000 4 000 331 500 10 039

— — — —

— — — ~

— —

—

81 210

— — 1 — 1 — — — — — —

Taxeringsvärde

Arrende

— — — —

— . —

—

66 000 42 500

1900 2100

— — —

59 300

— —

—

167 800

2 000

(J64 700 20 764

•J

222 Egendomar med arrenden av över 1 200 kronor. (Forts.) Arrendelediga 1943

Arrendelediga 1942 Atal Södermanlands

län

Jönköpings

Skaraborgs Örebro Västmanlands

Arren- Ande tal

1 126 000 4 400 — — — — 2 1 45 600 1590 — 3 589 900 17 740 —

Östergötlands Malmöhus

Taxeringsvärde

, , Summa

42 700

—

87 700 3110 891900 28240

8¶Arrendelediga 1945 TaxeAn- ringstal värde Uppsala

län

Kalmar

Kristianstads

Malmöhus

Arrende

568 500 19 000 182 900 3 525

4 Arren- Ande tal

Taxeringsvärde

Arren-! de

i — 1 26 800 1 600 94 500 4 520 — — — — — — — — — — — 23 600 1650 — — — — 39 800 1215 — — —

157 5)00 7385

Arrendelediga 194(5

1600 Arrendelediga 1947

Taxeringsvärde

Arren- Ande tal

Taxeringsvärde

Arrende

6 900

167 200

6 750

126 200

3 623

414100 12 035 70000

Göteborgs o. Bohus > Västmanlands

— 1

Taxeringsvärde

Arrendelediga 1944

i Summa

2100 5140

52 000 3 430

99 300

873400 28055

821400 27 698

167 200: 6 7501

•>•>';

A N M Ä R K N I N G A R. Stockholms län. Bergshamra. 1) E t t område om 1 7-74 hektar, arrendeledigt 1929, arrende 2 600 kronor, upptaget för .sig ar 1929 ä arrenden av över 1 200 kronor. 2) E t t område om 12-ir>4 hektar, arrendeledigt 1934, arrende 2 400 kronor, upptaget för sig är 1934 å arrenden av över 1 200 kronor. 3) 26 lägenheter, arrendelediga 1931 med sammanlagt arrende av 19 651 kronor och taxeringsvärde av 703 400 kronor, upptagna såsom en egendom. En lägenhet disponeras utan avgäld till år 1967 av greve N. I. J. Barck. En lägenhet utarrenderad till 1953 för 650 kronor. Mora kungsäng. 4) 21 lotter, arrendelediga 1937 med sammanlagt arrende av 2 525 kronor och taxeringsvärde av 73 100 kronor, upptagna såsom en egendom. Mörby, upptagas endast de båda jordbruksarrendena. 5) 2 lotter, arrendelediga 1931 rned sammanlagt arrende av 3 450 kronor och taxeringsvärde av 65 000 kronor, upptagna såsom en egendom. Uppsala

län.

Eskesta nr 11. /-- mantal, i Tierps socken, nyintlraget från 14/;i 1928. Uppgifter saknas; ej medräknad. Uppsala hovstalläng. 6) Alla lotter, arrendelediga 1932 med sammanlagt arrende av 8 571 kronor och taxeringsvärde av 223 100 kronor, upptagna såsom en egendom. Södermanlands län. Ribbingelund. 7) 2 lotter, arrendelediga 1929 med sammanlagt arrende av 7 500 kronor och taxeringsvärde av 218 1.00 kronor, upptagna såsom en egendom. Östergötlands län. Sjögerum nr 1, 1U mantal, i Börrums socken, nyindraget från 14/;t 1928. Uppgifter saknas; ej medräknad. Starby kungsladugård. Lott. 1 arr. led. 1934 arrende 9 500 kr. tax. värde 343 000 kr. uppt. år 1934 » 2 » » 1930 » 2 900 » » » 137 700 » *> » 1930 » 3 » 1933 » 1 630 » » 79 000 » t » 1933 Västerlösa nr 6 och 7. Förutom i kolumn för år 1935 arrendelediga egendomar upptagna huvudgården med arrende av 2 400 kronor finnas 2 för sig utarrenderade områden, arrendelediga 1930 med arrende av 110 och 45 kronor; ej medtagna. Skenas kungsgård. Huvudgården, arrendeledig 1928, arrende 3 245 kronor, taxeringsvärde 149 900 kronor, upptagen år 1928. Kalkbrännartorp, arrendeledig 1933, arrende 240 kronor, taxeringsvärde 3 800 kronor, upptagen år 1933.

224 Jönköpings län. Ulås, ledig 1927, köpebrev ej ink. Biskopsbo, en del säljes (köpebrev ej ink.), återstoden skall avsättas till kronopark, ej medtagen. llässleby. 8) 36 lägenheter, arrendelediga 1931 med sammanlagt arrende av 1 1G8 kronor, sammanräknade med huvudgården. Kronobergs län. Kronobergs kungsgård. 9) 15 lotter, arrendelediga 1928 med sammanlagt arrende av 5 160 kronor, taxeringsvärde 169 900 kronor, upptagna såsom en egendom. Sånnahult. 10) 4 lotter, arrendelediga 1930 med sammanlagt arrende av 705 kronor, taxeringsvärde 24 600 kronor, upptagna såsom en egendom. Almhult. 11) 3 lotter, arrendelediga 1930 med sammanlagt arrende av 900 kronor, taxeringsvärde 57 300 kronor, upptagna såsom en egendom. Kalmar län. Skälby. 12) 4 lotter, arrendelediga 1937, sammanlagt arrende av 12 420 kronor, taxeringsvärde 341400 kronor, upptagna såsom en egendom. Kristianstads län. Rebbelberga. 13) 3 lotter, arrendelediga 1934, sammanlagt arrende av 6 350 kronor, taxeringsvärde 277 000 kronor, upptagna såsom en egendom. Tvängstorp. 14) 2 lotter, arrendelediga 1937, sammanlagt arrende av 4 550 kronor, taxeringsvärde 135 700 kronor, upptagna såsom en egendom. örum. 15) 2 lotter, arrendelediga 1938, sammanlagt arrende av 4 270 kronor, taxeringsvärde 218 100 kronor, upptagna såsom en egendom. Malmöhus län. Lilla Bedinge. E t t område om 40-507 hektar upplåtet till 1978 mot ett minimiarrende av 125 kronor. Flundrarp 16) 2 skiften, arreudelediga 1929, sammanlagt arrende 1 900 kronor, taxeringsvärde 102 000 kronor, upptagna såsom en egendom. Hjälmshult. 17) 2 lotter, arrendelediga 1930, sammanlagt arrende 8 410 kronor, taxeringsvärde 464 900 kronor, upptagna såsom en egendom. Stora Råby nr 20. 18) 2 lotter, arrendelediga 1932, sammanlagt arrende 2 485 kronor, taxeringsvärde 80 800 kionor, upptagna såsom en egendom. Stora Råby nr 21. 19) 2 delar, arrendelediga 1932, sammanlagt arrende 2 650 kronor, taxeringsvärde 84 000 kronor, upptagna såsom en egendom. Dalby kungsgård.

225 20) 2 arrendelotter, arrendelediga 1934, sammanlagt arrende 13 740 kronor, taxeringsvärde 481 100 kronor, upptagna såsom en egendom. Tingaröd. 21) 2 arrendelotter, arrendelediga 1936, sammanlagt arrende 6 580 kronor, taxeringsvärde 187 200 kronor, upptagna såsom en egendom. Mölleberga nr 3, 6, 8. 22) Var och en utarrenderad i två lotter, arrendelediga 1937, sammanlagt arrende resp. 1 625 kronor, 2 090 kronor och 1 070 kronor, taxeringsvärde 64 800 kronor, 72 600 kronor och 30 000 kronor, upptagna nr 3 såsom en egendom, likaså var och en av nr 6 och 8. Stävie nr 19. 23) 4 lotter, arrendelediga 1939, sammanlagt arrende 2 220 kronor, taxeringsvärde 99 400 kronor, upptagna såsom en egendom. Hallands län. Kävlinge. 24) 9 lotter, arrendelediga 1928, sammanlagt arrende 6 740 kronor, taxeringsvärde 341 200 kronor, upptagna såsom en egendom. Röinge. 25) 2 lotter, arrendelediga 1932, sammanlagt arrende 1 490 kronor, taxeringsvärde 65 600 kronor, upptagna såsom en egendom. ösarp. 26) 2 lotter, arrendelediga 1930, sammanlagt arrende 1 700 kronor, taxeringsvärde 133 300 kronor, upptagna såsom en egendom. Älvsborgs län. Liared nr 3, 3/8 mantal, i Liareds socken, nyindraget från 14 / 3 1928; uppgift saknas ; ej medräknad. Åsslätt nr 1, 3/4 mantal, i Fristads socken, nyindraget från ll/3 1928; uppgift saknas ; ej medräknad. Skaraborgs län. Havstena Millomg. nr 4 inom Skövde stad, nyindraget från 14 / 3 1928; uppgift saknas ; ej medräknad. Boda. 27) 3 lotter, arrendelediga 1928, sammanlagt arrende 4 925 kronor, taxeringsvärde 124 400 kronor, upptagna såsom en egendom. Kopparkulla. 28) 2 lotter, arrendelediga 1931, sammanlagt arrende 915 kronor, taxeringsvärde 45 500 kronor, upptagna såsom en egendom. Flo nr 6 Garpegården. Utarrenderad ursprungligen till 1937 för 835 kronor, men har avtal träffats om arrendets upphörande. Egendomen delad i två delar, ena hälften skall säljas enligt 1874 års kungl. brev och den andra hälften ställas under skogsstaten. Värmlands län. östbro. 29) 2 lotter, arrendelediga 1931, sammanlagt arrende 4 400 kronor, taxeringsvärde 143 300 kronor, upptagna såsom en egendom. Örebro län. Rala. 30) 2 lotter, arrendelediga 1938, sammanlagt arrende 1 700 kronor, taxeringsvärde 93 600 kronor, upptagna såsom en egendom. 15—282826

226 Via. 31) 6 lotter, arrendelediga 1931, sammanlagt arrende 4 860 kronor, taxeringsvärde 282 800 kronor, upptagna såsom en egendom. Västmanlands län. Köpingskomplexet. 32) 3 lotter, arrendelediga 1932, sammanlagt arrende 8 510 kronor, taxeringsvärde 214 200 kronor, upptagna såsom en egendom. Kopparbergs län. Mesta. 33) 2 lotter, arrendelediga 1936, sammanlagt arrende 1 525 kronor, taxeringsvärde 96 200 kronor, upptagna såsom en egendom.

Bilaga

S A M M A N S T Ä L L N I N G AV

YTTRANDEN

Ö VEE

RIKSDAGENS

SKRIVELSE

1926 Nr 162.

II.

I skrivelse den 20 april 1926 nr 162 har riksdagen anhållit, att Kungl. Maj:t ville låta utreda, huruvida och i vilken omfattning genom lagstiftningsåtgärder kunde beredas möjlighet till försäljning av jord i allmän ägo under sådana villkor, att bland annat syftet med upplåtelsen behörigen tryggades. Yttranden över denna skrivelse har av justitiedepartementet infordrats från överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser, domänstyrelsen och kammarkollegium. Över dessa yttranden har upprättats följande sammandrag: Överståthållarämbetet åberopar herr Hederstiernas reservation till första lagutskottets utlåtande. Ämbetet omfattar således den meningen, att staten bör inrikta sina strävanden på att befordra möjligheterna för den enskilde medborgaren att förvärva äganderätt och ingalunda på att söka uppamma besittningsrättigheter med de otryggsmoment, som dessa så lätt medföra. Skall man nödvändigt gå en annan väg, så tillråder ämbetet den, som anvisats i den vid samma utlåtande avgivna reservationen av herr Rogberg m. fl. Då i denna tillrådas upplåtelser, som i regel inom viss kortare tid skola resultera i överlåtelse med äganderätt, så är skillnaden mellan de två reservationerna icke stor. Länsstyrelsen i Stockholms län: Genom att lagen den 20 juni 1924 om återköpsrätt till fast egendom utsträckes att även gälla vid försäljning av jord utav krononatur å landsbygden, synes länsstyrelsen som om det i riksdagsskrivelsen angivna syftet skulle kunna vinnas. Däremot ställer sig länsstyrelsen tveksam inför frågan, huruvida en sådan utsträckning av nyssnämnda lags giltighetsområde kan anses vara av förhållandena påkallad. Så vitt länsstyrelsen erfarit hava nämligen de egnahemslägenheter, som under årens lopp försålts från kronodomäner inom länet, icke blivit spekulationsföremål, utan fyllt de sociala ändamål, som de avsett tillgodose. I de undantagsfall, då allmän jord på grund av sin belägenhet kan förväntas komma att stiga i värde eller behöva tagas i anspråk för något statsverkets eget behov eller för annat allmännyttigt ändamål, anser länsstyrelsen klokheten bjuda, att sådan jord upplåtes under nyttjanderätt på viss tid, och icke med äganderätt.^ I andra fall, då försäljning med äganderätt lämpligen bör ske, uppstår frågan vilken upplåtelseform från det allmännas synpunkt är att föredraga, den modifierade eller den obeskurna äganderätten. I förenämnda lagutskottsutlåtande jämte dithörande motioner hava anförts skäl för och emot den modifierade äganderätten. Utöver vad sålunda anförts får länsstyrelsen framhålla, att ifrågasatta förbehåll och inskränkningar i äganderätten vid jordförsäljningar med visshet komma att menligt inverka på såväl köplust som försäljningspris, varigenom det kan befaras, att den beräknade vinsten för det allmänna av ett återtagande av försåld jord, med hänsyn jämväl till därav föranledda kostnader, bliver illusorisk.

230 Länsstyrelsen i Uppsala län: Länsstyrelsen, som betvivlar möjligheten av att vinna en »tillfredsställande anordning» genom skapande för vissa fall av en särskild form av »modifierad äganderätt», saknar följaktligen tillfälle att i sådant avseende framlägga några förslag eller önskningar. Till följd av de tendenser, som synas göra sig alltmera gällande inom lagstiftningen, kan det för övrigt förväntas, att snart nog all jordäganderätt kommer att vara i hög grad »modifierad». Länsstyrelsen i Södermanlands län finner det önskvärt, att de ofta framhållna olägenheter, som i vissa fall äro förenade med upplåtelse under oinskränkt äganderätt av kronojord, måtte kunna undanröjas och biträder därför förslaget om det nya rättsinstitutets införande. Det synes dock länsstyrelsen vanskligt att nu söka ge närmare anvisning å den väg, vara det avsedda syftemålet skall vinnas. Oaktat frågan tidigare varit föremål för upprepade undersökningar, lärer en förnyad utredning vara ofrånkomlig. Länsstyrelsen i Östergötlands län: Ytterligare lagstiftningsåtgärder i det av riksdagen antydda syftet synas länsstyrelsen i och för sig icke vara av behovet påkallade. Önskvärt vore dock, om lämpliga föreskrifter kunde utfinnas för att i görligaste mån förhindra, att en från kronoegendom inköpt egnahemslägenhet av köparen föryttras till annan person, som icke själv är behörig att i första hand förvärva sådan. Länsstyrelsen i Jönköpings län: Den form, som vid upplåtelse av i kronans ägo befintlig jord hittills kommit till användning, har i regel varit upplåtelse med full äganderätt. Enligt länsstyrelsens uppfattning bör också denna upplåtelseform givas ett bestämt företräde framför varje annan. Den frihet i förfogandet över jorden, som äganderätten medför, är nämligen ägnad att skänka innehavaren en känsla av frihet och oberoende, som bidrager att hos honom framkalla ett verkligt intresse för jordbrukets förkovran. Emellertid kan det icke bestridas, att upplåtelse med äganderätt av jord för bildande av smärre bostads- och jordbrukslägenheter kan medföra vissa olägenheter. Sålunda kan det inträffa, att de upplåtna lägenheterna göras till föremål för spekulation eller användas på sätt, som stå i strid med vad^ upplåtelsen avsett. Syftet med statens ifrågavarande verksamhet kan _ således komma att helt förfelas. En dylik anordning bör givetvis om möjligt förhindras. Detta synes icke kunna ske på annat sätt än att vid upplåtelse av kronojord sådana villkor uppställas, att det upplåtna _ jordområdet kommer att för framtiden bibehålla sin karaktär av självständigt jordbruk. De former, under vilka upplåtelse kan ske från kronans jordbruksdomäner, finnas närmare angivna i nådiga kungörelsen den 17 oktober 1913 angående grunder för upplåtande av egnahemslägenheter från vissa kronoegendomar. Villkoren för dylika upplåtelser kunna i stort sett anses lämpliga för att det upplåtna området skall komma att bibehålla den karaktär av självständigt eget hem, som med upplåtelsen avsetts. Bestämmelserna om köpeskillingens betalande i olika terminer, den låga räntesatsen med mera måste anses synnerligen förmånliga för en köpare. Det kan till och med ifrågasättas, huruvida icke medgivandet för en köpare av en jordbrukslägenhet att få inbetala köpeskillingen under så lång tid som ända till fyrtio år är väl generöst tilltaget, och huruvida icke denna tid utan någon avsevärd olägenhet för köparen kunde inskränkas till högst tjugufem år. Nämnda kungörelse innehåller även bestämmelser, avsedda att söka förhindra, dels att det inköpta området blir föremål för spekulation, dels att detsamma vanvårdas. Så föreskrives i mom. 9 i fråga om lägenheter, som ej hembjudas viss person, att lägenhet, där ej särskilda skäl därtill föranleda, ej må upplåtas till den, som redan äger fast egendom av den storlek, att därå kan födas en familj, samt att ej mer än en lägenhet må upplåtas

231 till samma person. Vidare stadgas i mom. 14 att, därest lägenheten icke inom avtalad tid bebygges eller densamma till jord eller byggnader vanvårdas eller å lägenheten befintlig skog avverkas hårdare, än som erfordras för gårdens behov eller för uppodling av därtill tjänlig mark, eller föreskrivna ränteoch kapitalavbetalningar icke ordentligt fullgöras, vad av köpeskillingen återstår oguldet jämte ränta skall, där sådant från statens sida påfordras, genast vara ^till betalning förfallet, samt att detsamma skall gälla, där lägenhet övergår till annan än efterlevande make eller bröstarvinge eller efterlevande make och bröstarvinge, vilka behålla lägenheten oskiftad, så framt icke den nye innehavaren prövats uppfylla villkoren för att kunna antagas som köpare i första hand. Det kan ju emellertid ifrågasättas, huruvida nu nämnda bestämmelser kunna anses fullt betryggande för att förekomma spekulation och vanhävd. Om blott lägenheten bebygges inom avtalad tid och icke vanvårdas, köpeskillingen erlägges på behöriga tider, och skog ej avverkas mer, än som kan anses erforderligt, torde staten — säljaren icke kunna förhindra, att lägenheten användes efter köparens gottfinnande. Med nuvarande bestämmelser är det icke möjligt för kronan att återförvärva en försåld lägenhet. Uppfyllas icke de avtalade villkoren, kan visserligen den oguldna köpeskillingen indrivas och köparen, i händelse han icke byggt inom föreskriven tid, åläggas dessutom inbetala ett belopp, motsvarande en femtedel av köpeskillingen, men någon återköpsrätt finnes icke. Inom detta län torde emellertid knappast hava förekommit fall, då köparen inköpt lägenhet i spekulationssyfte. Detta synes väl närmast hava berott p å s a t t de lägenheter, som försålts, varit av den ringa omfattning och haft så förhållandevis litet värde eller varit så belägna, att de icke kunnat bliva föremål för spekulation. Vidare har vid uppgörande av förslag till försäljning av lägenheter stor försiktighet iakttagits, och endast sådana försäljningar ifrågasatts, som ansetts motsvara ett verkligt vid tillfället förefintligt behov. Länsstyrelsen ställer sig därför tveksam, huruvida det kan anses erforderligt eller lämpligt, att kronan må i vissa fall kunna under enklare former än expropriation återtaga en en gång försåld lägenhet genom utsträckning av tillämpningsområdet för nu gällande lag om återköpsrätt. Det kan nämligen befaras, att dylika bestämmelser skulle ställa sådana krav på köparens berättigade känsla av säkerhet och oberoende, att desamma skulle verka som en hämsko på många personers önskan att skaffa sig ett eget hem. Däremot synes det välbetänkt, om de i ovannämnda kungörelse mom. 14 givna bestämmelserna angående överlåtelse av lägenhet utökades med ett stadgande, att, vid överlåtelse till annan än efterlevande make eller bröstarvinge eller till efterlevande make och bröstarvinge, säljare, som icke erhållit medgivande till _ överlåtelsen av den myndighet, som upplåtit lägenheten^ skall vara skyldig ej blott att genast inbetala ogulden köpeskilling jämte ränta och eventuellt stadgad påföljd för uraktlåtenhet att inom avtalad tid bebygga lägenheten, utan även dessutom ett belopp, som lämpligen kunde sättas till en femtedel av köpeskillingen. E t t dylikt stadgande, som borde kompletteras med ett förbud mot erhållande av lagfart, innan överlåtelsen blivit av vederbörande myndighet godkänd, skulle säkerligen icke oväsentligen motverka lusten för såväl säljare som köpare att för blott vinnings skull avtala om lägenhets överlåtande till annan än förste köparen. Liksom länsstyrelsen givit upplåtelse med äganderätt ett bestämt företräde framför varje annan upplåtelseform och uttalat sin tvekan om lämpligheten av återköpsrätt i vidare mån än som redan är i lag stadgat, finner länsstyrelsen den föreslagna upplåtelseformen med årlig avgäld med rätt för kö-

232 paren att efter vissa grunder avlösa densamma icke tilltalande i nu förevarande hänseende. Av det anförda torde framgå, att oftanämnda nådiga kungörelse med här ovan angivna skärpning synes länsstyrelsen kunna läggas till grund för försäljning av lägenheter å kronans jord. Då frågan om försäljning i vissa fall av kyrklig jord lärer vara beroende på vederbörlig prövning, anser däremot länsstyrelsen, att nu förordade upplåtelseform för närvarande bör begränsas till kronans jord och icke omfatta kyrklig jord eller annan jord i allmän ägo. Länsstyrelsen i Kronobergs län: Länsstyrelsen anser, att äganderätten såsom upplåtelseform vid egnahemsupplåtelser från kronojord principiellt har avgjort företräde framför andra former för sådana upplåtelser och att det är mycket betydelsefullt för främjande av egnahemsbildning även från de minst bemedlades sida, att fortfarande från kronojord upplåtelser ske för sådant ändamål med äganderätt. Det synes även i och för sig önskvärt, att den, som med äganderätt förvärvar kronojord till eget hem, icke nödgas vidkännas sådana villkor eller inskränkningar i äganderätten, vilka mera väsentligt skilja densamma från jordäganderätt, sådan den allmänligen kan förvärvas från enskilda. De olägenheter av upplåtelse med full äganderätt, vilka tidigare framträtt på en del håll och funnits särskilt motivera åstadkommande av andra upplåtelseformer än med äganderätt, måste enligt länsstyrelsens mening visserligen alltjämt kräva uppmärksamhet. Men olägenheter av åsyftat slag torde säkerligen med numera vunnen erfarenhet mera i undantagsfall vara att befara, om nödig varsamhet iakttages vid planerande av förekommande upplåtelser. Genom det nya åborättsinstitutet torde även ökade möjligheter hava skapats för undvikande av dylika olägenheter, då upplåtelse med åborätt lämpligen torde komma till användning i sådana fall, där syftet med jordupplåtelse kan befaras bliva äventyrat vid upplåtelse med äganderätt. Den genom lagen om upplåtelse under åborätt av viss jord m. m. införda ärftliga och förytterliga besittningsrätten för obegränsad tid, åborätten, innebär visserligen såsom regel rätt för åbo att efter utgången av första avgäldstiden inlösa under åborätt upplåten fastighet, men upplåtelse av åborätt kan ock ske med förbehåll, att sådan lösningsrätt icke skall förefinnas, i vilket fall äganderätten till jorden ju bevaras åt kronan. Vidare kan inom tillämpningsområdet för 1924 års lag om återköpsrätt av fast egendom förbehåll, där så finnes behövligt, vid upplåtelse av kronojord med äganderätt göras om återköpsrätt för kronan. Och intet torde hindra att, då förutsättningar för återköpsrätt enligt 1924 års lag eljest föreligga, vid upplåtande av åborätt förbehåll i fråga om uteslutande av lösningsrätt gives det innehåll, att kronan skall äga återköpsrätt. Redan med tillämpning av nu berörd gällande lagstiftning torde därför, så vitt länsstyrelsen kan finna, goda möjligheter vara för handen att förebygga befarade olägenheter vid upplåtelse av kronojord med full äganderätt. Måhända kan dock en utvidgning av tillämpningsområdet för lagen om återköpsrätt till fast egendom på sådant sätt, att denna lag finge gälla även för landsbygden, anses påkallad för att bereda ökad möjlighet att tillvarataga kronans intresse vid egnahemsupplåtelser. Mot en sådan utvidgning synes därför icke vara något att erinra. Länsstyrelsen i Kalmar län: Långliga tiders erfarenhet giver vid handen, att äganderätten är den lämpligaste formen för jordinnehav, ehuruväl även andra former än äganderätt kunna under vissa omständigheter vara betingade. Genom äganderätten vinnes större trygghet i besittningen och därigenom starkare känsla av samhörighet med jorden, vilket medför ökad lust för jordens försättande och bibehållande i hög kultur samt för byggnadernas behöriga

vidmakthållande. Men då nu äganderätten har så stor betydelse såväl för de enskilda jordinnehavarna som ur nationalekonomisk synpunkt, måste det vara av utomordentlig vikt, att den ej genom lagbestämmelser onödigt begränsas och framför allt att den ej kringskäres så, att den mister karaktären av äganderätt. Då det här gäller utredning om lämpligheten och omfånget av lagstiftningsåtgärder, vilka åsyfta inskränkning i äganderätten till jord, som framdeles kommer att övergå från allmän till enskild ägo, bör det ligga nära till hands ;i1t framkasta den frågan, huruvida det över huvud kan anses föreligga eller komma att föreligga några omständigheter, som rimligen kunna föranleda därtill, att ägare till sådan jord böra få vidkännas större inskränkning i äganderätten än andra jordägare. Enligt länsstyrelsens mening är detta icke fallet, och de synpunkter, som riksdagen önskat böra komma i beaktande vid förevarande utredning och vilka här nedan närmare beröras, rubba ej heller denna länsstyrelsens uppfattning. Enligt riksdagens skrivelse bör i första rummet tillses, att det syfte, för vars främjande jorden upplåtits, i erforderlig mån tryggas, vadan kronan bör äga möjlighet att ingripa, därest upplåten fastighet göres till föremål för spekulation, samt att garantier skapas mot att jorden vanhävdas eller upplåtelsens ändamål annorlunda förfelas, varjämte vid utredningen bör upptagas till prövning, huruvida statens intresse att i vissa fall kunna under enklare form än expropriation återtaga jorden och att helt eller delvis tillgodogöra sig därå uppkommen värdestegring kan tillgodoses utan åsidosättande av ägarens krav på säkerhet och oberoende. Det kan här egentligen icke bliva fråga om annat än rena jordbruksfastigheter med mer eller mindre avskilt läge. Man får nämligen förutsätta, att staten eller annan allmän jordägare icke uteslutande för jordbruksdrift avhänder sig jord, som på grund av belägenheten har eller inom överskådlig tid kan väntas få särskilt tomtvärde, likasom man torde kunna lämna åsido skogsmark och mark med förekomst av särskilda naturtillgångar. De fastigheter, som man sålunda här har att räkna med, kunna följaktligen icke, utom i undantagsfall, ekonomiskt användas till annat än jordbruksdrift. Det är dock tydligt, att utvecklingen kan under tidernas lopp leda därhän, att jord, som i denna utredning avses och som upplåtits för jordbruksdrift, kommer att bliva mera behövlig för andra ändamål, men sådana, för övrigt enstaka fall kunna så mycket mindre anses böra medföra behov av lagbestämmelser för upprätthållande av det ursprungliga syftet med jordens upplåtande och med intrång i äganderätten som det icke torde böra ligga i statens intresse att förhindra, att mark användes för annat ändamål än det ursprungligen åsyftade, då sådant av förhållandena påkallas. Ej heller lär det kunna befaras, att från jord i allmän ägo till småbruk försålda fastigheter sammanslås till större komplex, enär ett sådant förfarande skulle ställa sig alltför oekonomiskt, Man har knappast någon anledning antaga, att de mindre, i det hela skoglösa eller skogfattiga fastigheter, varom nu är fråga, komma att locka till spekulation i sådan omfattning, att någon väsentlig skada därigenom kan uppkomma och i varje fall ej i sådan grad, att en särlagstiftning på detta område kan vara av behovet påkallad. i fråga om vanhävd kan det ej gärna lämnas några bärande skäl för att ägare till jord, som en gång varit i allmän ägo, skola vara underkastade andra och strängare lagbestämmelser än dem som gälla för övriga jordägare. Detsamma är förhållandet med så kallad oförtjänt värdestegring, d. v. s. den värdestegring, som icke grundar sig på å jorden nedlagda kostnader och arbete. Ätt någorlunda riktigt beräkna en sådan värdestegring torde för övrigt falla sig svårt och allt svårare ju längre fram i tiden man kommer.

234 För att en lagstiftning i förevarande riktning skall bliva effektiv, lär det knappast finnas något annat medel att tillgå än återköpsrätt för kronan eller annan allmän jordägare, då det ursprungliga syftet med jords försäljning varder åsidosatt, och torde därvid gällande bestämmelser för återköpsrätt till fastighet i ort, där den för städer gällande ordning för bebyggande skall iakttagas, i huvudsak kunna följas. Men återköpsrätt innebär enligt länsstyrelsens mening ett så stort intrång i jordäganderätten, att ägarens berättigade krav på säkerhet och oberoende åsidosattes. Länsstyrelsen i Gotlands län ansluter sig till följande yttrande av hushållningssällskapets förvaltningsutskott i länet: Bland skälen för åborättens införande har ett av de starkaste varit, att staten därigenom fortfarande behölle kontrollen över jordens användning samt vid behov kunde återtaga dispositionsrätten däröver, om jorden erfordrades för annat ändamål. Emellertid synes genom den nu antagna lagen denna återlösningsrätt vara ganska illusorisk, då det endast är i händelse av vanvård eller svårare brott mot lagens bestämmelser eller vid åborättens övergång till oskyld som statens rätt härtill inträder. Nämnda bestämmelser äro f. ö. ungefär lika med vad som kan stipuleras vid försäljning av publik jord i städer och därmed likartade samhällen enligt lagen av den 20 juni 1924 om återköpsrätt till fast egendom. Ur dessa synpunkter synes det därför vara ganska likgiltigt, vilken av dessa upplåtelseformer användes antingen åborätt eller försäljning med återköpsrätt i enlighet med motioner vid innevarande års riksdag av hrr Lyberg m. fl. Då riksdagen i sin skrivelse begär utredning om försäljning av jord under nämnda förbehåll, kan ju endast den modifierade äganderättsformen tänkas, alltså att lagen om återköpsrätt utsträckes att omfatta även landsbygden. Dock bör denna rätt endast inträda vid uppenbar vanvård av fastigheten eller möjligen om densamma kommer att falla inom stads eller likartat samhälles område. Mot åtminstone det förstnämnda av dessa villkor torde ej några starkare invändningar kunna resas. Något kännbarare tryck komme knappast ett dylikt förbehåll att medföra för fastighetens ägare, någon gång kanske ett hälsosamt hot, säkerligen komme det ytterligt sällan att tillämpas. — Man kan ju också tänka sig, att nu gällande lag om återköpsrätt utsträckes att omfatta även sådana områden, som i framtiden eller inom viss tidpunkt komme att falla inom stadsplan. Dock anser förvaltningsutskottet, att ett dylikt stadgande i praktiken skulle bliva av synnerligen ringa betydelse men skapa ett osäkerhetstillstånd och möjligen i framtiden oreda och processer. Beträffande statens rätt att ingripa och återköpa jord, som användes till annat ändamål än vartill den försåldes, komme väl detta endast att tillämpas, om till jordbruk avsedd jord styckades till bostadstomter. Det kan väl knappast antagas, att det är av intresse för jordbruket en sådan bestämmelse sker utan för att åt staten rädda den vinst, som kunde uppstå vid en styckning. Härvid synes dock vad i denna punkt hrr Rogberg m. fl. reservationsvis framhöllo vid åborättslagens utskottsbehandling vara värt beaktande. Förvaltningsutskottet vill också betona, att allt för inånga villkor och undantagsbestämmelser vid jordförsäljning naturligtvis kommer att verka hämmande på jordens begärlighet och pris, varför staten riskerar att få slumpa bort sin jord till följe framtida förbehåll, vilkas värde ofta torde vara problematiskt. Även om genom ett dylikt förbehåll någon gång en värdestegring skulle komma staten tillgodo, bleve säkerligen omkostnaderna vid statens återköp och utstyckning av jorden betydliga, lägges härtill det minskade försäljningspriset, så bortelimineras troligen vinsten fullständigt. Länsstyrelsen i Blekinge län: Den försäljning av egnahemslägenheter från kronojord, som ägt rum i ganska stor utsträckning under ett avsevärt antal

235 år tillbaka, har med säkerhet varit av icke ringa betydelse för anskaffande av egna hem till mindre bemedlade eller obemedlade, och lär det väl ej kunna förnekas, att betalningsvillkoren varit synnerligen förmånliga för köpare, helst köpeskillingarna i regeln torde hava satts ganska lågt. E t t verkligt samhällsintresse måste det därför anses vara, att de försålda lägenheterna kommit och förblivit, såsom avsett varit, i mindre bemedlades ägo och för dem skapat egnahem, som ingiver dem känsla av trygghet och förnöjsamhet. Så vitt länsstyrelsen har sig bekant, hava de i länet från kronoegendomar försålda egnahemslägenheterna förblivit i köparnas ägo och det avsedda sociala syftet sålunda främjats, men klart är, att nu gällande bestämmelser för lägenheternas försäljning icke innebära fullgoda garantier mot missbruk. Kunde därför bättre garantier härutinnan vinnas och lämpliga bestämmelser meddelas, som kunna anses förenliga med gällande lagfartsinstitut och på samma gång ej befaras komma att rubba köparnas trygghetskänsla, vore det helt visst mycket önskvärt, men anser länsstyrelsen en allsidig utredning av ärendet vara nödvändig. Länsstyrelsen i Kristianstads län: Beträffande de försäljningar av lägenheter från kronoegendomar, som ägt rum inom Kristianstads län, får länsstyrelsen i underdånighet meddela följande. Enligt 1909 och 1913 års nådiga kungörelser angående grunder för upplåtande av egnahemslägenheter från vissa kronoegendomar hava inom detta län till och med innevarande år försålts tillhopa 868 lägenheter, därav 328 jordbrukslägenheter och 540 bostadslägenheter. Ungefär 40 procent av dessa lägenheter hava vid försäljningen varit obebyggda, vadan köparna av dessa lägenheter avlämnat föreskrivna förbindelser att hava_ lägenheterna bebyggda inom fem år efter upplåtelsen från kronan. Endast i ett fall beträffande de försålda jordbrukslägenheterna samt i fyra fall beträffande bostadslägenheterna hava de för underlåten nybyggnad utfästa äventyrsbeloppen behövt utkrävas. I samtliga övriga fall har byggnadsskyldigheten vederbörligen fullgjorts utom i de få fall, där länsstyrelsen på särskilda skäl medgivit befrielse från byggnadsskyldighetens fullgörande. Beträffande bostadslägenheterna har visserligen i en del fall kunnat konstateras, att lägenheter av de ursprungliga köparna försålts till personer, som ej kunnat anses mindre bemedlade, men då lägenheterna blivit vederbörligen bebyggda, torde dock även i dessa fall det med upplåtelsen från statens sida avsedda syftemålet få anses uppnått. Så vitt det för länsstyrelsen är känt hava icke de försålda jordbruks- eller bostadslägenheterna använts på sätt, som kunnat anses stå i strid mot defined upplåtelserna avsedda syftet, Vad sålunda förekommit rörande försäljningarna av egnahemslägenheter från kronojord inom Kristianstads län synes enligt länsstyrelsens förmenande näppeligen kunna anses ådagalagt behovet av en lagstiftning i den riktning, varom nu är fråga. Skulle emellertid på grund av förhållandena å andra orter en dylik lagstiftning finnas vara av behovet påkallad, synes enligt länsstyrelsens uppfattning icke någon annan utväg för vinnande i tillräckligt effektiv grad av det härmed avsedda ändamålet vara möjlig än att tillämpningsområdet för den av 1924 års riksdag för städer och stadsliknande samhällen antagna lagen om återköpsrätt till fast egendom utsträckes att gälla även för landsbygden. Länsstyrelsen anser sig emellertid för sin del av principiella skäl ej kunna tillstyrka en sådan utvidgning av tillämpningsområdet för berörda lag. De modifikationer i äganderätten, som genom en upplåtelseform med återköpsrätt skapas, synes länsstyrelsen så avsevärda, att de enligt länsstyrelsens förmenande måste anses rubba själva grundprincipen för äganderätten, sådant detta begrepp sedan långliga tider införts och sedermera rotfästats i allmänna folkmedvetandet särskilt å landsbygden. Det torde enligt länsstyrelsens upp-

236 fattning ej kunna bestridas, att återköpsrätten måste för fastighetens ägare medföra ett osäkerhetstillstånd, som givetvis måste verka hämmande på de åtgärder för fastighetens förkovran, vilka eljest befunnes önskvärda och erforderliga. Länsstyrelsen kan fördenskull icke förorda införande av återköpsrätten beträffande fast egendom å landsbygden. Då länsstyrelsen i enlighet med vad ovan anförts ej kan finna tillfullo ådagalagt, att en lagstiftning i det syfte, riksdagens förevarande skrivelse avser, kan anses oundgängligen av behovet påkallad och då den enda effektiva form för en eventuell lagstiftning i nämnda riktning, som synes kunna ifrågakomma, av principiella skäl ej kan av länsstyrelsen förordas, får länsstyrelsen alltså i underdånighet förklara sig ej kunna tillstyrka införandet av en lagstiftning i ifrågavarande syfte. Domänintendenten i länet anför: Syftet med försäljning av jord i allmän iigo torde väl främst vara att bereda obemedlade och mindre bemedlade jordlösa personer möjlighet att förskaffa sig för deras utkomst lämpliga jordbrukslägenheter ävensom tillfälle till att anskaffa lämpliga tomter till bostadslägenheter. Vid sådan försäljning kan det givetvis inträffa, att lägenhet kan komina att övergå i andra händer, än som från början avsetts, och i enstaka fall att de bliva sammanslagna med andra större jordbruk. Då sådant inträffar med jordbrukslägenheter bliver ju upplåtelsens ändamål förfelat och borde därför förhindras. Vad däremot angår bostadslägenheter anser jag att skadan är mindre. Enligt mitt förmenande äro nuvarande bestämmelser i detta avseende alldeles för rigorösa. Särskilt olämplig är bestämmelsen att till köpare endast kan antagas obemedlad eller mindre bemedlad, när det ifrågasattes försäljning av tomter i samhällen, där det allmänna tilläventyrs äger all jord. För att uppbygga ett samhälle behövas jämväl personer med god ekonomi. Varje försök att genom lagstiftning förhindra att vid försäljning av publik jord densamma övergår i annans ägo än som med upplåtelsen avses, måste givetvis i viss mån bliva ett intrång i den privata äganderätten, som är mindre tilltalande, men måhända nödvändigt. Hur en sådan begränsning av möjligheten att förvandla en egendom i kontanter skall kunna inpassas i levande livet i t. ex. ett sådant fall, att en familj under en lång följd av år odlat, byggt och förbättrat en lägenhet, så att den vid innehavarens död representerar ett avsevärt kapital, är svårt att förstå. Kan då endast en obemedlad eller mindre bemedlad person antagas till köpare, lär det bliva svårt att frigöra det kapitaliserade arbete, som rätteligen tillhör de efterlevande. Det vill därför synas mig, som om i sådana och liknande fall medlem av familjen, oberoende av förmögenhetsförhållanden, borde tillerkännas rätt att övertaga fastigheten. Då jag anser att den obeskurna äganderätten är att föredraga, får jag vördsamt avstyrka lagstiftning i avsett ändamål. Då emellertid riksdagsskrivelsen förutsätter någon sorts begränsning av förfoganderätten över egendom köpt av det allmänna, får jag såsom ett försök till att lösa omförmälda problem till övervägande föreslå följande bestämmelser: 1) att vid försäljning av jord i allmän ägo till jordbrukslägenheter de nuvarande stadgandena om att till köpare kan antagas endast obemedlade eller mindre bemedlade, som ej förut inneha jordbrukslägenhet av den storlek att därå kan underhållas en familj, bibehållas. 2) att vid försäljning av jord till bostadslägenhet det må ankomma på länsstyrelsens prövning, huruvida jämväl mera bemedlad person må antagas till köpare,

237 ^ 3) att vid försäljning av jordbruks lägenhet någon ny jordeboksbeteckning, såsom kronofrälse eller dylikt, bör åsättas de försålda lotterna, så att därav tydligt framgår jordens ursprungliga natur, vilken beteckning införes i lagfartsboken, 4) att vid försäljning vid andra tillfällen än i förslå hand köparen skall styrka, att han intager samma sociala ställning, som fordras för att kunna antagas såsom köpare av det allmänna, vilka kvalifikationer prövas av länsstyrelsen, förrän lagfart erhålles, 5) att då försåld jordbrukslägenhet genom arv övergår till mera bemedlad person, eller till person, som förut innehar jordbruk, som lämnar full besuttenhet, eller till bolag, vederbörande äger rätt att besitta lägenheten under så lång tid att kvalificerad köpare kan anskaffas, dock högst 2 år efter tillträdet. Kan köpare ej under denna tid anskaffas, skall lägenheten hembjudas kronan till inlösen. Egendomens värde fastställes av 3 gode män, utsedda på sätt i lagen om skiljemän stadgas. Denna bestämmelse tillämpas icke, då egendomen genom arv i rätt upp- eller nedstigande led tillfaller annan person. Länsstyrelsen i Malmöhus län: Försäljning av kronojord i länet har under senare år framför allt avsett skapande av egnahem åt mindre bemedlade i enlighet med föreskrifterna i nådiga kungörelsen den 17 oktober 1913 angående grunder för upplåtande av egnahemslägenheter från vissa kronoegendomar. Fråga har dessutom i särskilda fall uppstått om upplåtelse av kronojord till städer eller andra kommunala samfälligheter för genomförande eller reglering av stadsplan eller ock för tillgodoseende av annat kommunalt intresse t. ex. anläggande av reningsverk. Förslag till upplåtelser av sist angivet slag hava understundom vunnit nådigt bifall, under det i andra fall frågan av skilda anledningar förfallit. Av lagutskottets utlåtande nr 25 till 1926 års riksdag torde framgå, att huvudändamålet med de ifrågasatta lagstiftningsåtgärderna skulle vara införande i vårt rättssystem av en form av modifierad äganderätt, varigenom garanti skulle erhållas, att ett för jordbruksändamål upplåtet område av kronojord för framtiden komme att bibehålla sin karaktär av självständigt jordbruk. Nu gällande bestämmelser om upplåtande av egnahemslägenheter avse visserligen att skapa möjlighet för mindre bemedlade att förvärva jordbruks- eller bostadsfastighet, men kunna knappast sägas tillgodose önskemålet om fastigheternas bevarande såsom egnahem för framtiden. Enligt länsstyrelsens erfarenhet hava fall förekommit, då köpare, som vid verkställd undersökning ansetts uppfylla egnahemskungörelsens bestämmelser, visat sig vara bulvan för annan person, som befunnit sig i så god ekonomisk situation, att han ej kunnat antagas till köpare. I andra fall synes köparen visserligen vid förvärvet verkligen hava avsett att för framtiden bibehålla det upplåtna området såsom eget hem, men har efter någon tids förlöp]) — förmodligen mod fördel •— försålt detsamma till närboende jordägare, som därmed utökat sitt jordinnehav. Att råda bot på dessa missförhållanden torde ined nu gällande författningsföreskrifter vara ogörligt. Länsstyrelsen har nämligen för närvarande ej annat medel till sitt förfogande än uppsägning av i lägenheten eventuellt intecknade fordringsbelopp för ogulden köpeskilling eller äventyrsbelopp för ofullgjorcl nybyggnad, vilket medel, då köpare i andra hand i allmänhet varit i goda ekonomiska omständigheter, visat sig verkningslöst. Länsstyrelsen finner därför, att lagstiftningsåtgärder för avhjälpande av berörda missförhållanden böra vidtagas, helst som upplåtelsernas antal efter genomförande av åborättsla-

238 gen med den däri antagna bestämmelsen o ni lösningsrätt förmodligen kommer att avsevärt ökas. Den enda framkomliga utvägen härvidlag synes länsstyrelsen vara en utvidgning av tillämpningsområdet för lagen om återköpsrätt till fast egendom den 20 juni 1924. Denna lags grundprinciper torde vara väl ägnade att tillgodose önskemålet om ifrågavarande jordbrukslägenheters bevarande för framtiden såsom självständiga brukningsenheter. Enligt § 1 i nämnda lag kan förbehåll om återköpsrätt allenast göras i samband med villkor om skyldighet för fastighetens innehavare att använda densamma för visst ändamål eller ock att underlåta viss användning. För att i möjligaste mån trygga syftet med upplåtelse av jordbrukslägenhet synes det länsstyrelsen önskligt, att förbehåll om återköpsrätt jämväl kunde göras i samband med villkor om skyldighet — enligt egnahemskungörelsens bestämmelser — för köpare av obebyggt jordområde att förse detsamma med för lantbruket erforderliga byggnader. Det måste anses såsom ett för en sund utveckling av egnahemsrörelsen vitalt intresse, att betryggande garanti skapas för att upplåtna lägenheter bebyggas inom föreskriven tid. Häri ligger en god borgen för lägenheternas framtida bestånd och användning för avsett ändamål, varjämte bebyggelsen bidrager till att stävja spekulationen. Därest återköp av lägenheten kommer till stånd på grund av ofullgjord nybyggnad, synes ägaren böra befrias från att utgiva föreskrivet äventyrsbelopp till säkerhet för byggnadsskyldighetens fullgörande. För att återköpsrätten effektivt må kunna utövas samt egnahemsrörelsens syftemål i görligaste mån främjas, erfordras, att vederbörande myndighet verkligen erhåller kännedom om överlåtelse av försålda jordbrukslägenheter, så att prövas kan, huruvida ny ägare har för avsikt att använda lägenheten såsom självständigt jordbruk. Enligt länsstyrelsens förmenande torde lämpligaste utvägen härför vara att ålägga domstolarna att i samband med prövning av lagfartsansökan å lägenhet, som är föremål för återköpsrätt, underrätta vederbörande länsstyrelse om den skedda överlåtelsen, så att undersökning i berörda hänseende kan företagas. Vidkommande frågan om lägenhets bebyggande inom avtalad tid tillkommer det ju länsstyrelsen att själv utöva kontroll i denna del. Utövningen av återköpsrätten torde lämpligen böra åligga länsstyrelserna med hänsyn till deras befattning med försäljning av egnahemslägenheter samt upplåtande av fastigheter under åborätt. Har överenskommelse rörande återköpspriset ej kunnat träffas, skall detsamma jämlikt stadgande i ovan berörda lag om återköpsrätt bestämmas av en återköpsnämnd, sammansatt enligt expropriationslagens föreskrifter. För återköp av jordbrukslägenheter synes en sådan anordning ej vara av nöden. Enligt åborättslagen finnes ett särskilt institut — avgäldsnämnden •— för värdering av jordbrukslägenheter. Denna nämnd synes väl ägnad för uppgörande av förslag till återköpspris å här avsedda fastigheter. Nämnden torde kunna — i synnerhet om den får enahanda sammansättning som arrendevärderingsnämnden för kronans jordbruksdomäner, vilket synes önskligt •— antagas sitta inne med en betydande kännedom om kronoegendomarna inom distriktet och deras värden. En snabbare behandling av ärendena lärer vidare vara att förvänta av en sådan nämnd, varförutom kostnaderna för nämndens sammanträden skulle bliva avsevärt lägre, än om återköpsnämnd skulle anlitas. E n ytterligare förenkling av förfarandet vid utövande av återköpsrätt exempelvis genom överflyttning av den domstolarna enligt återköpslagen åliggande handläggning av dessa mål till annan ämbetsmyndighet synes knappast tillrådlig. Frågan om indragning till staten av s. k. »oförtjänt värdestegring» å fast

239 egendom har sedan länge varit aktuell samt lett till vissa lagstiftningsåtgärder av förberedande natur. Därvid har emellertid avsetts en form av beskattning, som skulle drabba all jord av visst slag, vare sig den tillhört staten eller enskild person. Någon definitiv lösning har frågan ännu ej erhållit. Huruvida försåld kronojord, som träffas av »oförtjänt värdestegring», härutinnan rättvisligen bör intaga en särställning, synes ej utan vidare klart. Länsstyrelsen är för sin del tveksam, om det är rådligt att, utöver vad här förut föreslagits, »modifiera» äganderätten till försåld kronojord. Bakom de här förordade inskränkningarna i äganderätten till försåld kronojord ligger dock ett statsintresse av utomordentlig vikt, som väl synes motivera särskilda åtgärder. Det är visserligen även ett statsintresse, att värdestegring å jord helt eller delvis tillgodoföres staten, men denna fråga synes böra lösas i ett sammanhang och på enhetligt sätt, varvid försåld kronojord bör behandlas efter samma regler som gälla för jord i allmänhet. Den föregående utredningen har allenast avsett den statliga egnahemsrörelsens ena sida, nämligen att åt mindre bemedlade skapa möjlighet till förvärv av jordbrukslägenheter. Dess andra och kanske icke mindre viktiga sida, nämligen upplåtande av jord för bostadsändamål, har ännu icke berörts. Spekulation med bostadslägenheter torde förekomma i ungefär samma utsträckning som ined jordbrukslägenheter. Emellertid synes förbehåll om allmän återköpsrätt ej böra stadgas beträffande nu ifrågavarande lägenheter. Sedan desamma bebyggts med bostad, måste statens syftemål med upplåtelser av denna art anses fullföljt. Det statliga intresset synes således böra inriktas på att skapa betryggande garantier för att upplåtna bostadsfastigheter vederbörligen bebyggas inom avtalad tid. Nu gällande bestämmelser om äventyrsbelopp för underlåten nybyggnad hava ofta visat sig verkningslösa. Länsstyrelsen anser, att återköpsrättsinstitutet bör för tryggande av byggnadsskyldighetens behöriga fullgörande komma till användning på sätt, som här ovan föreslagits be1 räffande jordbrukslägenheter. En utsträckning av tillämpningsområdet för lagen om återköpsrätt till att omfatta upplåtelse av kronojord till städer eller andra kommunala samfälligheter anser länsstyrelsen obehövlig, då ett intresse av allmän natur, som det jämlikt lag eller eljest åligger dessa samfälligheter att tillgodose, torde utgöra grunden för förvärvet. Missbruk av syftemålet med upplåtelser av denna art synes ej heller vara att befara. Beträffande statens intresse att helt eller delvis tillgodogöra sig inträffad värdestegring å försåld kronojord hänvisas till utredningen härovan angående jordbrukslägenheter. Länsstyrelsen anser skäl ej föreligga att vidtaga särskilda åtgärder för att vid försäljning av kronojord bereda möjlighet för köpare att betala köpeskillingen i årlig avgäld. En sådan upplåtelseform synes efter genomförande av åborättslagen med den däri stipulerade lösningsrätten vara obehövlig. L/änsstyrelsen i Hallands län: Behovet av bestämmelser, varigenom nämnda syfte tryggas, oaktat fastigheten överlåtits med äganderätt, har länge förefunnits och visat sig icke blott beträffande lägenheter, som upplåtits från jord i allmän ägo, utan även i fråga om egnahemslägenheter, som förvärvats medelst egnahemslån. Genom lagen om återköpsrätt till fast egendom och den nu beslutade åborätten hava visserligen utvägar beretts för vinnande av ovannämnda ändamål, men för övriga fall, ävensom då åbo inlöst sm fastighet, kvarstår behovet oförminskat, Enär frågan är av betydelsefull natur och svårlöst beskaffenhet, får länsstyrelsen tillstyrka, att den göres till föremål för särskild utredning. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Det är visserligen för länsstyrelsen känt, att spekulation i egnahemslägenheter en och annan gång förekom-

240 mit även inom detta län. Det har dock rört sig om undantagsfall och ingalunda skett i sådan omfattning, som skulle kunna motivera en äganderätten inskränkande lagstiftning, ett alltför ömtåligt område för att där ingripa med ovarsam hand. Att en mindre bemedlad person, som av kronan förvärvat en egnahemsfastighet, försäljer denna till pris överstigande vad han betalt, kan i och för sig vara fullt berättigat. Han kan vid förvärvet hava missräknat sig på sin förmåga och möjlighet att ekonomiskt bruka och utnyttja lägenheten; han bör då utan risk av ingripande från säljarens sida kunna genom avyttring skydda sig från förlust. Och skulle han vid en sådan transaktion •— som väl dock mera sällan förekommer — erhålla någon vinst, torde väl detta icke vara helt av ondo och i varje fall icke böra föranleda särskilda lagstiftningsåtgärder. En fri och oinskränkt äganderätt stimulerar otvivelaktigt också intresset både för egna hems bildande och för deras rationella skötande och förkovran. Varje inskränkning i denna rätt skulle med all sannolikhet medföra motsatt verkan. Risken att i händelse av behov nödgas göra ekonomisk uppoffring för att återfå en avyttrad fastighet torde väl samhället lika väl som den enskilde själv rimligtvis stå. Samhället beslutar ju självt, om försäljning skall äga rum eller icke. Det torde väl därför få förutsättas, att nödig försiktighet iakttages, så att jord, som inom överskådlig framtid kan behövas för kronan eller samhällets eget behov, icke avhändes. Frågan om kronans eller samhällets rätt att tillgodogöra sig en uppkommen värdestegring synes icke heller böra lösas i den ordning, som av utskottet ifrågasatts. Länsstyrelsen anser sig därför icke kunna tillstyrka lagstiftningsåtgärder i den riktning, som avses i riksdagens skrivelse. Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Länsstyrelsen vill till en början uttala den uppfattningen, att lagstiftningen endast i trängande undantagsfall bör befatta sig med åtgärder, som verka inskränkande i den privata jordäganderätten. I likhet med besittningsrätten ger en i olika avseenden inskränkt äganderätt icke samma garantier för ett rationellt och med intresse bedrivet jordbruk. Sådana garantier ligga främst i den självägande jordbrukarens medvetande, att arbetets resultat kommer honom själv eller hans närmaste odelat till godo. Och då det sociala syftet med upplåtelser av kronojord under äganderätt — nämligen att åt mindre bemedlade, dugliga jordbrukare skapa möjligheter att förvärva eget jordbruk — väl även får anses innefatta, att ägaren skall söka åstadkomma det i jordbruksavseende bästa möjliga resultatet av sitt arbete, lärer ifrågavarande syfte ingalunda främjas genom lagstiftningsåtgärder, som i någon mån minska utsikterna att nå ett sådant resultat. Däremot står det givetvis i strid med upplåtelsernas sociala syfte, att jorden av förvärvaren utnyttjas i spekulationssyfte eller för andra ändamål än jordbruk. Sådana dispositioner höra emellertid till undantagen •— i detta län kan icke påvisas ett enda dylikt fall från de senare åren — och ett fåtal undantagsfall böra icke föranleda till en lagstiftning, som i de normala fallen verkar hämmande. k Vidare tarvar även denna till synes självklara sats, att en kronans jordupplåtelse till småbruk bör som sådan under alla förhållanden utnyttjas, att närmare prövas. Klart är, att det är önskvärt, att smålotterna förhindras bli sammanförda till större jordenheter. Men åtgärder i detta syfte äro obehövliga. Någon form för sammanslagningar av småjordbruk existerar icke. Det är numera de större jordbruken, som falla i sönder till små — ej de små,

241 som läggas tillhopa till större. Om kronan försålde de mindre jordlotterna med större skogstilldelningar, kunde visserligen befaras sammanslagningar, då latifundiebildning av skogsmark förekommer; men försäljningarna gå nu ej till på sådant sätt. Endast ett för husbehov lämpat skogsområde tilldelas jorden, och i händelse att vid försäljning en för husbehovet överflödig mängd avverkningsbar skog finnes på området, låter kronan avverka denna, varigenom även frestelse till spekulation avlägsnas. Vidare iakttages vid försäljningarna stor försiktighet, att kronan ej avhänder sig i framtiden möjligen utnyttjningsbara tillgångar i vattenkraft eller dylikt. Vad som därefter återstår av jordens möjliga utnyttjande för annat ändamål än jordbruk, torde vara dess användning som tomt för industriell anläggning eller bostadshus. Länsstyrelsen kan för sin del ej betrakta denna eventualitet som något ont, mot vilket man med all makt måste skydda sig. Länsstyrelsen har inom länet alltför påtaglig erfarenhet av olägenheten av, när den naturliga samhällsbildningen stöter på jord, till vilken dispositionsmöjligheterna äro inskränkta, för att, när nu kronan avhänder sig jord, vilja förorda bibehållandet av en med kronojorden förbunden olägenhet. Kronan skulle visserligen i ett sådant fall liksom varje annan säljare av jord gå förlustig en oförtjänt värdestegring, men även ur denna synpunkt kan ej vara klokt att för undantagsfallet skapa obekväma och olämpliga former för det stora flertalet. Vad kronan som jordägare i motsats till den enskilde beträffar kan vidare anföras, att för kronan den förlorade värdestegringen med stor sannolikhet mer än motväges av fördelen av att ett hinder undanröjts mot den ekonomiska utvecklingen. Såsom ett ytterligare skäl för införande i lagstiftningen av en inskränkt äganderätt har anförts, att erläggande av köpeskilling bereder alltför stora svårigheter för mindre bemedlade att förvärva jord. Detta skäl förefaller dock föga bärande i fråga om förvärv av kronojord. Dels leda de saluvärderingar, som ligga till grund för bestämmandet av kronans försäljningspris, till lägre jordvärden än dem, som i regel beräknas vid köp mellan enskilda, dels, och detta är det viktigaste, äro nu gällande betalningsvillkor vid förvärv av egnahemslägenheter från kronojord synnerligen förmånliga. Vid inköp av obebyggd jord kan dessutom för erhållande av medel till byggnaderna statslån erhållas genom förmedling av hushållningssällskapens egnahemsnämnder. Skulle emellertid en ökad efterfrågan på egnahemslägenheter från kronojord kunna åstadkommas genom ännu fördelaktigare betalningsvillkor än de nuvarande, så har länsstyrelsen givetvis ingenting att erinra mot bestämmelser i sådant syfte. Vad i övrigt i det remitterade utskottsutlåtandet anförts rörande oförtjänt värdestegring å den försålda kronojorden, denna jords skyddande mot vanhävd och dess tagande i bruk för allmännyttigt ändamål i annan ordning än efter föregående expropriation, finner länsstyrelsen ej tillräckliga skäl föreligga att låta ägaren av inköpt kronojord komma under andra bestämmelser än den lagstiftning, som gäller eller kan komma att gälla för annan enskild jordägare. Vad slutligen angår det av utskottet förslagsvis antydda förfarandet med jordupplåtelse mot årlig avgäld, så torde det därmed avsedda ändamålet kunna fullt tillgodoses genom införande av förmånligare betalningsvillkor på sätt ovan nämnts. Vad länsstyrelsen i detta yttrande anfört rörande kronojord gäller även annan jord i allmän ägo. Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Att finna ett förslag sådant som riksdagen antyder torde vara ganska svårt; En framkomlig väg vore, om man vid slutande av arrendeavtal om för ändamålet lämpliga egendomar på ansökan 16—282826

242 av arrendatorn tillförsäkrade denne rätt att vid arrendetidens utgång inköpa den arrenderade fastigheten. En dylik anordning skulle medföra, att brukaren komme att vinna större samhörighet med jorden och nödig känsla av trygghet i innehavet av densamma. Hans intresse och hans arbetsglädje skulle ökas, han finge klarare linjer att arbeta efter än vad förhållandet är med nu gällande lagstiftning, och han kunde under arrendetiden anpassa sig och sin ekonomi för det stundande inköpet av den jord, han brukar. E t t förfarande sådant som det föreslagna förutsätter dock, att arrendetiden icke göres alltför kort och ej gärna sättes under tolv år. Den fastighet, vartill arrendatorn tillförsäkrats inköpsrätt, skulle av vederbörande uppskattningsmän noga beskrivas och saluvärderas i det skick, den befunne sig vid tillträdet, samt saluvärdet med en procentuell förhöjning för joidvärdets stegring läggas till grund för den blivande köpeskillingen. Den procentuella förhöjningen skulle beräknas efter förhållandena under den första hälften av arrendetiden och delgivas arrendatorn-köparen, när halva arrendetiden gått, så att han redan då finge bestämt det pris, fastigheten vid arrendetidens slut komme att betinga. Senast tre år före arrendetidens utgång skulle arrendatorn meddela jordägaren, om han önskade köpa fastigheten eller ej. Köpeskillingen borde lämpligen kunna erläggas på sätt som nu gäller vid försäljning av kronoegendomar. Vid tillträdet av ett sådant arrende, varom här är fråga, borde arrendatorn förbinda sig: dels att ej av jordägaren fordra nybyggnad eller ersättning för grundförbättring förrän vid en eventuell avträdessyn, om ej fastigheten inköpes, dels att till i arrendekontraktet bestämt värde hålla egendomens byggnader brandförsäkrade och vid eventuell eldsolycka med brandskadeersättningen väl återuppföra minst lika rymliga åbyggnader som de avbrunna, dels ock ikläda sig de utgifter, som under arrendetiden kunna drabba fastigheten för deltagande i allmänna byggen, vattenavledningar och dylikt med rätt att, om ej fastigheten inköpes, vid avträdet erhålla gottgörelse efter nu gällande grunder. För övrigt borde under arrendetiden nu vanliga villkor tilllämpas. Utan att binda sig eller riskera något kapital samt med möjlighet att väl lära känna den fastighet, som han ämnar inköpa, kan på nu föreslaget sätt en arrendator nedlägga arbete och energi på fastigheten, då han tillförsäkrats rätt att tillgodonjuta frukterna av sitt arbete. De jordbruk, vilka på detta sätt borde upplåtas i syfte att försäljas, skulle i första hand vara sådana, som vore lagom stora att lämna en familj arbetsmöjligheter och god existens utan anlitande av biförtjänster och utan användande av större antal tjänare. En köpare, som på ovannämnda förmånliga villkor fått förvärva en fastighet, skulle emellertid vara skyldig underkasta sig sådan inskränkning i rätten att förfoga över fastigheten, att samhällets intressen i erforderlig grad därigenom säkerställdes. Tryggandet av det syfte, för vars främjande upplåtelse av jorden skett, skulle enligt länsstyrelsens förmenande bäst vinnas genom en utsträckning av tillämpningsområdet för nu gällande lag om återköpsrätt. I köpehandlingen angående fastigheten skulle alltså, i samband med villkor om fastighetens användning, göras förbehåll om rätt för säljaren att återköpa fastigheten. Återköpsrätten kan icke utövas i andra fall än de i lagen angivna, och lagen avser därjämte att tillförsäkra ägaren fullt skälig ersättning, så snart återköpsrätten utövas. Fastighetsägaren behöver sålunda icke känna oro i tanke att återköpsrätten kan utövas när som helst och på godtyckliga

243 grunder. Statens intresse att i vissa fall åter komma i besittning av jorden på enklare väg än den, som vanlig expropriation erbjuder, ävensom att åtminstone i viss utsträckning tillgodogöra sig å fastigheten uppkommen värdestegring synes även kunna genom ovannämnda återköpsinstitut tillgodoses. Användningen _ av den här ifrågasatta upplåtelseformen torde emellertid böra begränsas till kronans jord och jord av ecklesiastik natur. Länsstyrelsen anser nämligen, att några bestämmelser om modifiering i äganderätten till annan jord i allmän ägo icke äro av behovet påkallade utöver vad som redan gäller enligt 1924 års lag om återköpsrätt till fast egendom. Länsstyrelsen i Värmlands län ifrågasätter, huruvida ej lagen om återköpsrätt till fast egendom lämpligen borde utsträckas att omfatta även allmän jord å landsbygden. Skälen härför skulle vara dels att säljaren kunde återfå jorden, därest densamma bleve för honom erforderlig, samt dels att, därest jorden användes för annat ändamål än vid upplåtelsen åsyftats, densamma kunde återlösas. Vad angår områden, beträffande vilka kan förväntas, att desamma senare skola komma att väsentligt stiga i värde eller bliva erforderliga för statsandamål eller eljest, synas desamma lämpligen böra upplåtas under nyttjanderätt. Dylika områden förefinnas i så liten utsträckning å landsbygden, att för deras skull någon lagstiftning i nu ifrågasatt riktning icke torde erfordras. o Såsom huvudsakligt skäl för införande av en återköpslag för landsbygden återstår då, att genom en sådan lag skulle kunna tryggas, att till småbruk upplåtna områden användas i enlighet med syftet vid upplåtelsen. Länsstyrelsen har sig icke bekant att, så vitt angår Värmlands län, i någon nämnvärd utsträckning från kronan upplåten jord använts för annat ändamal an det vid upplåtelsen avsedda. Därest förhållandet är likartat inom andra län, kan något behov av utsträckning av återköpslagens tillämpningsområde icke sägas föreligga. Det torde icke kunna bestridas, att den fulla äganderätten äger många fördelar framför övriga former för upplåtelse av allmän jord. Det kan sålunda icke förväntas, ^ att innehavare av under nyttjanderätt eller med begränsad äganderätt upplåten jord nedlägger samma kostnad och arbete på jorden, som han gjort, därest han varit oinskränkt ägare av densamma. Länsstyrelsen, som håller för troligt, att driften å till jordbruk upplåtna områden kommer att försämras i den mån äganderätten begränsas, anser sig bora tororda att allmän jord, häri inbegripen jämväl ecklesiastik jord, upplåtes under full äganderätt till småbruk. Om vid försäljningen iakttages, att områden, avsedda för småbruk, försäljas till lampliga brukare, samt föreskrift lämnas om fastigheternas bebyggande med för självständiga jordbruk erforderliga byggnader, torde faran för att det med upplåtelsen avsedda ändamålet icke uppnås vara ringa. Därest efter ytterligare utredning skulle befinnas erforderligt att vid försäljning av allmän jord å landsbygden stadga viss inskränkning i äganderatten, anser länsstyrelsen ett införande av förköpsrätt, såsom mindre inkräktande pa äganderätten, vara att föredraga före återköpsrätt. _ Lansstyrelsen i Örebro län: Uti sitt den 8 november 1921 avgivna utlåtande i anledning av särskilda sakkunnigas (kronolägenhetskommissionens) förslag till lag om besittningsrätt för obegränsad tid till kronojord och annan publik jord framhöll länsstyrelsen, som tidigare i utlåtandet förmält sig icke hysa någon tilltro till att ett antagande av de sakkunnigas förslag skulle utgöra någon insats av egentligt värde i strävandet att tillskapa nya, bärkraftiga småbruk, att den vag, som enligt länsstyrelsens mening säkrast skulle leda

till målet, torde vara att förbättra möjligheterna att genom äganderätt åtkomma jord för småbruk. Den av de sakkunniga härvid särskilt påtalade svårigheten att alltid någon köpeskilling skulle erfordras, syntes kunna avhjälpas på så vis, att säljaren — staten — läte hela köpeskillingen innestå mot inteckning, löpande med skälig ränta, därvid emellertid länsstyrelsen icke ställde sig främmande för den tanken, att staten de första åren, till dess köparen kommit sig något så när i ordning, avstode från ränta å köpeskillingen. Länsstyrelsen anförde vidare, att, därest vidare i köpeskillingsreversen mtoges rätt för inteckningshavaren — staten — att till omedelbar^ inbetalning uppsäga lånet vid konstaterad vanhävd eller lägenhetens försäljning till person, som icke kan räknas till småbrukarnas kategori eller ämnar använda lägenheten till för upplåtelsen icke avsett ändamål, vissa av de sakkunniga såsom nackdelar vid denna upplåtelseform särskilt påtalade förhållanden skulle avsevärt reduceras. Det är uppenbart, att, därest exempelvis ett på detta sätt till småbruk upplåtet område skulle befinnas av någon anledning vara särskilt lämpat för annat ändamål, exempelvis såsom plats för industriell anläggning eller annat, staten-inteckningshavarens rätt att till omedelbar inbetalning uppsäga köpeskillingsreversen skulle visa sig verkningslös såsom medel att förhindra områdets försäljning och disposition för annat ändamål än småbruk, då ju köparen genom köpeskillingsreversens inbetalning skulle kunna förskaffa sig fri förfoganderätt över området. Efter den 8 november 1921, då nämnda betänkande avgavs, har emellertid tillkommit, att riksdagen dels med föranledande av utav Kungl. Maj:t avlämnad proposition beslutat lag om återköpsrätt till fast egendom, av Kungl. Maj:t utfärdad den 20 juni 1924, och dels enligt sin skrivelse nr 273 samma år i anledning av propositionen nr 202, bland annat förklarat, att det i avbidan på närmare reglering av tillämpningen av lagen om återköpsrätt till fast egendom med avseende å försäljning av kronoegendomar finge ankomma på Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse med av föredragande departementschefen i statsrådsprotokollet angivna riktlinjer, pröva, huruvida vid försäljning av sådan kronoegendom, som jämlikt riksdagens medgivande finge av Kungl. Maj:t försäljas utan riksdagens vidare hörande, sådan tilllämpning skall äga rum. Lagen om återköpsrätt till fast egendom är enligt sin lydelse tillämplig allenast å fastighet belägen inom ort, där den för städerna gällande ^ordning om bebyggande skall iakttagas eller inom område, med avseende å vilket meddelats förordnande, som omförmäles i 1 kap. 42 § lagen om fastighetsbildning i stad. Något på vare sig principiella eller praktiska skäl grundat hinder mot utvidgning av lagen att gälla jämväl i övriga fall, då kronan anser återköpsrätt nödvändig, synes icke förefinnas. Enligt länsstyrelsens uppfattning kan förty genom lämplig utbyggnad av lagen den 20 juni 1924 om återköpsrätt till fast egendom möjlighet beredas till försäljning av jord i allmän ägo under sådana villkor, att syftet med upplåtelsen fullt tryggas. Länsstyrelsen i Västmanlands län: Länsstyrelsen vill för sin del till en början hava konstaterat, att länsstyrelsens erfarenhet från sitt förvaltningsområde går i den riktningen, att en upplåtelse, som avser annat än äganderätt, fortfarande omfattas med en viss misstro av allmänheten, och länsstyrelsen vill ej heller underlåta att framhålla såsom sin åsikt att, även om besittningsrätten omgärdas med en hel del garantier till innehavarens förmån densamma dock icke kan ingiva honom den trygghet och den känsla av samhörighet med torvan, som den obegränsade äganderätten medför.

245 Det bör därför enligt länsstyrelsens mening vara synnerligen vägande skäl, som skola kunna anföras för rätten att i den nya lagstiftning, som nu ifrågasattes, i större omfång frångå denna hittills tämligen obegränsade rätt. De skäl, som i utskottets motivering andragits till stöd för inskränkt äganderätt, eller att samhället bör hava möjlighet att återförvärva jorden eller komma i åtnjutande av eventuell värdestegring därå, kan länsstyrelsen icke tillerkänna alltför stor betydelse. Samhällets behov av att återbekomma jorden torde i de flesta fall icke uppstå helt plötsligt. Med någon förtänksamhet torde markbehovet kunna överblickas för en jämförelsevis lång tid framåt. Att under sådana förhållanden söka att gardera sig mot alla eventualiteter och för all framtid synes länsstyrelsen närmast vara en överloppsgärning. Framtiden skriver helst och bäst sina egna lagar. För övrigt har ju samhället såsom yttersta medel alltid rätten att expropriera erforderlig jord. Icke heller det åberopade skälet, att samhället skulle bliva delaktigt, i en eventuell värdestegring, synes innebära något avgörande skäl mot en full äganderätt. Om nu samhällets intresse härutinnan kan anses vara så stort, att ett verkligt avseende bör fästas därå, anser länsstyrelsen, att detta intresse kan tillgodoses på annat sätt — exempelvis genom värdestegringsskatt å fastigheter, en skatt, vartill ju vissa förberedande åtgärder redan vidtagits, _ Däremot vill länsstyrelsen gärna medgiva, att samhället har ett synnerligen viktigt intresse att bevaka beträffande nu ifrågavarande upplåtelser, nämligen det, att lägenheterna bliva fullt tillfredsställande skötta. Samhället kan icke vara betjänt av att en person, som icke förmår eller vill sköta lägenheten, står i vägen för en annan, som har denna förmåga och vilja. Detta intresse kan emellertid tillgodoses genom en vanhävdslag, och det är icke något för äganderättskänslan stötande, att en person, som uppenbart missköter sin jord och därigenom förminskar dess framtidsvärde, blir fråntagen vården av densamma. Länsstyrelsen kan, såsom av det anförda framgår, icke finna annat än att de önskemål, som samhället har rätt att uppställa i fråga om dessa upplåtelser, kunna tillgodoses genom lagstiftningsåtgärder, som icke innehålla de kraftiga inskränkningar i äganderättsbegreppet, som i utskottets betänkande tagas i övervägande. Vad som enligt länsstyrelsens mening försvårar bildandet av egna hem är icke så mycket köpeskillingen för jorden ulan fastmer kostnaden för uppförande av erforderliga byggnader samt anskaffandet av kreatur och inventarier. Mången egnahemsbyggare har för sent insett, i vilka svårigheter han därigenom råkat, Även om man nu vill bereda, vederbörande lägenhetsspekulant en lättnad genom att låta honom erlägga köpeskillingen i form av avgäld — och detta innebär ju en verklig lättnad, som länsstyrelsen livligt förordar — så är han dock ofta nog ej tillräckligt hjälpt därmed. Han kan sedan visserligen få egnahemslån på rimliga villkor, men huru ofta överstiga ej byggnadskostnaderna vad han beräknat? Givetvis skulle det innebära en mycket stor lättnad och ge en stark framstöt åt egnahemsrörelsen, om lägenheterna kunde upplåtas genom statsverkets försorg bebyggda med rätt och skyldighet för köparen att amortera köpesumman för jorden och byggnadskostnaderna genom årliga avbetalningar. Under tider, då nödhjälpsarbeten pågå, borde sådana byggnader kunna uppföras tämligen billigt. Men eljest är det nog att befara, att kostnaderna skulle bliva alltför avsevärda, om än målet att uppdraga och vid jorden bibehålla en stam av egnahemsbyggare, som kunde_ försörja sig och de sina på sina lägenheter, särskilt i nuvarande svåra tider måste anses stort nog att påkalla betydande uppoffringar. Den i sig dåliga räntabiliteten på statens jordbruksdomäner borde

246 ock kunna underlätta genomförandet av åtgärder sådana som de nu antydda. Men om nu staten bidrager till att bilda sådana egna hem, har den givetvis också ett starkt intresse av att dessa hem förbehållas åt sådana, för vilka de äro ämnade. Denna fråga torde kunna lösas på det sätt, att när en egnahemslägenhet från allmän jord upplåtits, lägenheten vid lagfarten föres å särskilt upplägg i lagfartsboken med anteckning om denna dess egenskap. Sedan må icke lagfart å lägenheten beviljas annan än sådan, som av länsstyrelse, eventuellt hushållningssällskap, förklarats behörig att innehava sådana lägenheter. Frågan huruvida endast vissa eller alla publika fastigheter böra kunna bliva föremål för sådana upplåtelser, som nu ifrågasatts, torde i viss mån vara besvarad genom det redan anförda. Önskvärdheten av att kunna bereda egnahem åt så många som önska sådana och äro lämpliga såsom egnahemsbyggare, bör enligt länsstyrelsens mening föranleda därtill, att alla fastigheter av sådant slag, som icke äro eller kunna förväntas bliva erforderliga för något allmänt behov eller, använda på annat sätt, få ett väsentligt högre värde, böra för ändamålet kunna disponeras. Den klena räntabiliteten å såväl krono- som ecklesiastik jord innebär för övrigt en direkt uppfordran till vederbörande att, särskilt då fråga om större byggnadsföretag å sådan fastighet föreligger, undersöka, om icke fastigheten rent ekonomiskt sett lämpligen bör styckas till egnahemslägenheter. Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser, att, därest lagen om återköpsrätt till fast egendom utsträckes att gälla även för fastigheter på landsbygden, det i riksdagsskrivelsen åsyftade ändamålet skulle vinnas. Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Länsstyrelsen anser, att statsmakterna böra medverka till att allmän jord i lämplig omfattning, då så ske kan utan att det allmännas intresse skadas, föres över i enskild ägo, och att full äganderätt därvid är att föredraga framför andra upplåtelseformer. En inskränkning i äganderätten bör tillgripas endast till förhindrande av att försålda fastigheter användas för annat ändamål än som med upplåtelsen avsetts, såsom då fastighet göres till föremål för spekulation, eller då detta ändamål på grund av van vård äventyras. I dessa fall torde en tillämpning av återköpslagen kunna verka till gagn i förebyggande syfte. Däremot anser länsstyrelsen skäl icke föreligga för lagens tillämpning eller annan lagstiftning erforderlig för tillgodoseende av statens intresse av att få återförvärva fastighet för dess användning för något statens ändamål eller på grund av inträffad värdestegring. Det torde nämligen, vad förstnämnda fall beträffar, så sällan förekomma, att staten har behov av att återförvärva försåld fastighet i sin helhet, att en inskränkning i äganderätten av denna anledning kan anses motiverad. I de fall, då staten behöver förvärva del av fastighet, såsom för framdragande av järnväg, kraftledning och dylikt, torde ändamålet såsom hittills kunna vinnas genom expropriation. Vidkommande värdestegringen kan återköpslagen hava sitt berättigande ^beträffande fastigheter i städer och likartade samhällen, men knappast ^ i fråga om jord på landsbygden, där värdestegringen gör sig gällande mera långsamt och i mindre grad och fördenskull bör tillgodokomma köparen. _ Vad slutligen beträffar av lagutskottet väckt fråga, huruvida vid försäljning av kronojord möjlighet kan beredas för vederlagets bestämmande i årlig avgäld med rätt för köparen att efter vissa grunder avlösa densamma^ anser länsstyrelsen, sedan 1926 års riksdag antagit lag om upplåtelse under åborätt av viss jord, ytterligare lagstiftning icke erforderlig. Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Enligt länsstyrelsens mening utgör äganderätten den lämpligaste formen för överlåtelse av jord. Det låge där-

247 för kanske närmast att säga, att de syften med upplåtelse av jord i allmän ägo, om vilka nu är fråga, skulle bäst tryggas genom upplåtelse med full äganderätt, i det därigenom skapades det intresse för jordens skötsel och hävd, utan vilket jordbruk såsom regel icke med framgång kan drivas. Med rätt eller orätt kommer varje annan upplåtelseform att mötas med misstro och jorden därför icke att vinna clen efterfrågan, som varit avsedd. Till förekommande av spekulation med den av det allmänna upplåtna jorden synes emellertid upplåtelse med äganderätt böra ske med villkor om sådan förköpsrätt, som angiyes i lagberedningens härutinnan framställda förslag eller ock möjligen om någon form av återköpsrätt. Därest det allmänna anser sig icke heller med sådan inskränkning i äganderätten böra avhända sig sin jord, lärer någon annan eller bättre form för upplåtelsen icke stå till buds än den, som införts genom lagen den 4 juni 1926 om upplåtelse under åborätt av viss jord. Enligt 33 § i denna lag äger åbo, som fullgjort honom åliggande skyldigheter^ att efter utgången av första avgäldstiden inlösa fastigheten, där ej vid fastighetens upplåtelse gjorts annat förbehåll. Enligt 30 § bestämmes avgälden i regel för tjugu år i sänder. Den tid, efter vilken äganderätten kan förvärvas, kommer sålunda att i allmänhet utgöra tjugu år. Skulle den genom lagen om åborätt införda upplåtelseformen tagas i bruk för det syfte, varom här är fråga, synes det dock länsstyrelsen starkt påkallat, att denna tid avsevärt förkortas. Länsstyrelsen i Jämtlands län: Vad angår de särskilda önskemål, som riksdagen velat vinna med den nya upplåtelseformen, må först beröras frågan om ett ingripande från kronans sida mot att försåld fastighet göres till föremål för spekulation. Enligt vad länsstyrelsen inhämtat från egnahemsnämnden, har icke någon spekulation med fastigheter, som försålts av nämnden eller för vilka nämnden förmedlat lån, förekommit annat än under den av valutaförsämringen framkallade högkonjunkturen och även då endast i några enstaka fall. Den hittillsvarande erfarenheten från detta län giver således icke stöd för något antagande, att i detta avseende skulle föreligga en fara, mot vilken lagstiftningen speciellt behöver rikta sig. För övrigt torde man kunna utgå från, att om en värdestegring kan förutses, kronan icke bör avhända sig äganderätten till jorden. Kan däremot icke någon värdestegring förväntas, lärer väl, med nuvarande restriktioner i fråga om fastighetsförvärv och vid ett konstant penningvärde, den värdestegring, son det oaktat skulle kunna förekomma, bero på uppträdandet av nya kommmikationsleder, utbyggandet av en kraftstation eller tillkomsten av någon annan industriell inrättning, som framkallar efterfrågan på mark. Till ett sålant opåräknat förhållande lärer icke kunna tagas hänsyn vid försäljningen, om icke ett generellt stadgande föreskriver, att förbehåll alltid eller åtminstone vid försäljning av viss jord skall göras. Ett sådant förbehåll är dock icke enligt länsstyrelsens uppfattning påkallat för sådana undantagsfall, varom här kan vara fråga. Saken ligger i detta fall helt annorlunda än med avseende på tillämpningsområdet för lagen om återköpsrätt till fast egendom. Detta är begränsat till just sådana platser, där värdestegring utgör en naturlig följd av utvecklingen och således hänsyn bör tagas till möjligheten av ett sådant uppkommande factum. Då riksdagsskrivelsen vidare omnämner garantier mot att jorden vanhävdas eller upplåtelsens ändamål annorledes förfelas, torde med sistnämnda uttryck vara avsett, att området efter någon tid icke bibehåller sin karaktär av självständigt jordbruk. Man torde här få skilja på sådana fall, då den upplåtna jorden är uppodlad och då så ej är förhållandet, Erfarenheten från kolo-

248 nisationsverksamheten visar, huru svårt det är, även med den långt gående hjälp, som lämnas kolonisterna, att inom den förutsatta tiden få kolonaten uppodlade. Anledningen därtill är väl •— bortsett från understundom förekommande personliga svagheter •— att kolonisten alltför väl behöver använda det mesta av sin tid till förvärvsarbete för sig och sin familj, och att därigenom uppodlingen måste fördröjas. Samma förhållande skulle säkerligen visa sig vid försäljning av jord under någon sorts villkor om köpets återgång i händelse av försummelse att odla inom föreskriven tid. Är åter den sålda jorden redan odlad, skulle riksdagsskrivelsens tanke leda till en utsträckning av vanhävdslagstiftningen till jord i enskild ägo. Så vitt en sådan lagstiftning ej skall stanna på papperet, blir den förenad med ojämförligt större svårigheter än nuvarande vanhävdslagstiftning, där^ ingripandet riktar sig mot ett bolag eller annat liknande rättssubjekt, som åtminstone i de allra flesta fall är vederhäftigt för de kostnader, vilka fordras för att^hålla byggnader och jord i stånd. Den oftast mindre bemedlade köparen av sådana jordbruk, varom här skulle vara fråga, lärer väl däremot i regel komma att sakna tillgångar att fullgöra ett åläggande. Effekten därav blir därför endast att jorden kommer att fråndömas honom. E t t köp under sådana förutsättningar blir nog icke mycket lockande för den, som har möjlighet att förvärva jord på annat håll. Dessutom kommer en lagstiftning av här angiven innebörd att draga med sig åtskilliga kostnader för inspektion av de försålda lägenheterna. Det kan också tänkas, att upplåtelsens ändamål blivit förfelat på den grund, att jord, som varit avsedd till jordbruk, på grund av särskilda omständigheter sedermera kommer att nyttjas i annat syfte. I regel torde detta sammanfalla med de förut behandlade fall, då en värdestegring av jorden inträffar på grund av något oförutsett förhållande. I riksdagsskrivelsen ifrågasattes också att kronan (eventuellt annan säljare av allmän karaktär?) skulle kunna återtaga den sålda jorden under enklare former än expropriation. E t t sådant förbehåll torde endast i sällsynta undantagsfall hava någon praktisk betydelse för säljaren. Däremot skulle det alltid inverka nedsättande på fastighetens värde såsom belåningsobjekt och således försvaga köparens ställning. Så vitt länsstyrelsen av denna provisoriska granskning kan döma, är icke en lagstiftning efter de här ovan behandlade riktlinjerna påkallad. Det bör tillläggas, att det icke torde vara klokt, om staten genom allehanda små finurliga förbehåll försämrar den nj^e jordägarens ställning, så vitt man verkligen har allvar med att befrämja uppkomsten av självständiga jordbruk på kronans områden. Arbetet därmed ställer under alla förhållanden så stora krav på jordbrukarens uthållighet och uppoffring för framtiden, att han väl förtjänar att få en äganderätt av fullgott slag till sin jordbit. Anser man återigen förbehållen vara det viktigaste, böra förbehållen göras i fullt medvetande om att tillkomsten av nya jordbruk därigenom motverkas. Vad slutligen angår möjligheten att fastställa vederlaget i årlig avgäld, synes detta vara en lycklig tanke. Därigenom skulle det bli lättare för mindre bemedlade att komma i besittning av jord med utsikt att efter någon tid genom sin arbetskraft tillvinna sig full äganderätt, och därjämte skulle benägenheten hos förvärvaren att från början överbelasta jorden med lån i någon mån minskas, även om själva köpevillkoren ej skulle hindra fastighetens belåning. Länsstyrelsen i Västerbottens län: Såsom skäl att i vissa avseenden begränsa inlösarens rätt att förfoga över den förvärvade egendomen har anförts, att möjlighet bör beredas att ingripa, därest den upplåtna fastigheten göres till föremål för spekulation, samt att garantier böra skapas mot att jorden van-

249 vårdas eller att upplåtelsens ändamål förfelas. Inom Västerbottens län, där ett starkt egnahemssträvande gjort sig gällande, har, enligt vad egnahemsnämnden upplyst och länsstyrelsen har sig bekant, någon särskild spekulation i förvärv av jord i här angivet syfte icke förekommit, De starkaste växlingarna i fastighetsvärdena och därav föranledda anledningar till spekulation inträffa givetvis i städerna och de stadsliknande samhällena, För landsbygden åter föreligger i detta län icke anledning antaga, att jorden därstädes skall bliva föremål^ för en spekulation, till vars motverkande särskild lagstiftning kan anses påkallad. I fråga åter om åtgärder för hindrande av uppkommen vanhävd får länsstyrelsen framhålla, att beträffande de å kronoparkerna upplåtna kolonaten möjlighet torde förefinnas att åvägabringa rättelse härutinnan. Länsstyrelsen vill som sin mening framhålla, att en upplåtelse under oinskränkt äganderätt är att föredraga. De inskränkningar i ägarens rätt att förfoga över sin förvärvade egendom, som de föreslagna bestämmelserna komma att medföra, kunna icke undgå att hos ägaren skapa en känsla av osjälvständighet, som icke bör vara tillfinnandes. Den fördel, som kan ligga däri, att en självägande besutten jordbrukarklass skapas, bör i detta sammanhang icke lämnas å sido. Då staten med äganderätt upplåter åborättsinnehavd jord, har åbon under tjugu år innehaft densamma med de i lagen angivna inskränkningar och bör därefter äga rätt att utan ingripande från upplåtaren få förfoga över sin egendom. Likaledes bör den ökning i värde, som fastigheten kan komma att få, tillkomma ägaren. Länsstyrelsen anser sig därför icke för detta läns vidkommande kunna vitsorda nödvändigheten av införandet av den föreslagna formen för upplåtelse under äganderätt. _ Därest en lagstiftning för nu avsett ändamål anses böra komma till stånd, vilken i så fall bör omfatta icke blott kronans jord utan även jord i allmän ägo och således även ecklesiastik jord, bör densamma enligt länsstyrelsens åsikt anordnas så, att vid upplåtelsen köpeskillingen fördelas på ett flertal år i överensstämmelse med vad som om inlösen av kolonat å kronoparker i Norrland och Dalarna är föreskrivet, Hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Västerbottens län avstyrker införandet av det ifrågasatta institutet, som utskottet finner såväl opåkallat som olämpligt. De förmenta olägenheterna av att jord i allmän ägo upplåtes med full äganderätt äro, så vitt förvaltningsutskottet kan döma, icke av sådan betydelse att därför tarvas särskild lagstiftning. Tvärtom måste det fortfarande anses, att upplåtelse med full äganderätt bäst motsvarar det praktiska livets krav. Där jord i allmän ägo av någon anledning ej kan försäljas utan olika förbehåll, synes såväl det allmänna som jordbrukaren vara bäst betjänt med att sådan jord utarrenderas i vanlig ordning, då rättvisa kan vederfaras båda parterna utan införande av någon ny, för de flesta helt främmande rättsuppfattning. Egnahemsnämnden i Västerbottens län: Första lagutskottet har ifrågasatt åtskilliga åtgärder till förhindrande därav, att syftet med ifrågavarande upplåtelser, nämligen att underlätta och vidmakthålla mindre jordbruk, skulle kunna på något sätt förfelas. Egnahemsnämnden håller i likhet med lagutskottet före, att, därest åtgärder i sådant syfte skulle vara erforderliga, en anslutning ^ bör ske till bestämmelserna i lagen om återköpsrätt. Egnahemsnämnden får emellertid med den erfarenhet nämnden har om tillämpningen av nu gällande bestämmelser om egnahemslån framhålla, att de uttalade farhågorna äro överdrivna. Den småbrukare, som i tjugu års tid besuttit sitt jordbruk och där måhända nedlagt sina bästa krafter, är väl i regel benägen både att bibehålla jordbruket och sköta det väl. För statens egnahemslånerörelse hava sålunda några särskilda bestämmelser i förevarande syfte icke visat sig

250 erforderliga, och dock äro tillfällena till försök till spekulation så mycket större. Nämnden vill sålunda bland annat erinra om bestämmelserna om. utlämnande av premielån, vilka utlämnas utan sådana garantier, varom här är fråga. . Särskilda missbruk i nu angivet syfte har nämnden under sin verksamhet icke iakttagit. Nämnden håller ock före, att förhållandena å ifrågavarande lägenheter inom detta län icke äro sådana, att någon spekulation i värdestegring förekommer. Oftare är fallet, att småbrukaren icke kan vid försäljning erhålla det belopp, som han nedlagt såsom köpeskilling eller arbetskostnad för det jordbruk, som han förvärvat såsom eget hem. Denna omständighet verkar återhållande så till vida, att han icke gärna lämnar jordbruket, därest icke fattigdom, klimatets hårdhet eller andra skäl göra det omöjligt för honom att behålla detsamma. E t t annat i lagutskottets utlåtande framkastat förslag vill nämnden åter giva sin anslutning. Däri ifrågasattes nämligen, att vid försäljning av kronojord möjlighet skulle beredas för köparna att i stället för köpeskilling erlägga årlig avgäld med rätt för köparen att efter vissa grunder avlösa densamma. I detta avseende anser egnahemsnämnden, att valrätt bör äga rum. Bestämmelserna om avlösning av avgälden synas kunna ansluta sig till bestämmelserna för amortering av de nuvarande egnahemslånen. Länsstyrelsen i Norrbottens län: För detta läns vidkommande torde en lagstiftning i den av riksdagen åsyftade riktningen komma att sakna större betydelse, då man väl torde få förutsätta, att densamma skulle avse försäljning endast av sådan kronans jord, för vilken åborättsinstitutet är tillämpligt, d. v. s. jord, som ej är till visst statsändamål anslagen, samt eventuellt jord av ecklesiastik natur. Även om sålunda enligt länsstyrelsens mening en eventuell lagstiftning i antydd riktning skulle komma till blott ringa användning här i länet, kan länsstyrelsen likväl ej underlåta att beröra en principiell sida av saken. Meningen med lagstiftningen skulle ju enligt första lagutskottets utlåtande vara, att kronan vid upplåtelse med äganderätt till enskild av kronan tillhörig jord skulle begränsa den nye ägarens rätt att förfoga över den förvärvade fastigheten. Sålunda borde kronan bereda sig möjlighet att ingripa, därest den upplåtna fastigheten gjordes till föremål för spekulation, varjämte garantier borde skapas mot att jorden vanhävdades eller upplåtelsens syftemål annorledes förfelades. Likaledes borde undersökas, huruvida icke statens intresse att i vissa fall kunna under enklare former än expropriation återtaga jorden och att helt eller delvis tillgodogöra sig därå uppkommen värdestegring kunde tillgodoses utan åsidosättande av ägarens berättigade krav på säkerhet och oberoende. Ett förverkligande av de antydda önskemålen måste medföra åtskilliga inskränkande bestämmelser i ägarens förfoganderätt över fastigheten. Det kan ju visserligen synas välbetänkt, att kronan vid upplåtelse av en fastighet söker gardera sig mot att fastigheten användes för annat ändamål än som med upplåtelsen avsetts, eller att fastigheten misskötes. Men det torde med ganska stort fog kunna ifrågasättas, huruvida här berörda missförhållanden skulle i de fall, då kronan upplåter jord, få så särskilt stor omfattning, att man bör åvägabringa särlagstiftning för att råda bot därför, då de talrika upplåtelserna från bondejordbruk visat, att någon mera anmärkningsvärd misskötsel av de upplåtna fastigheterna icke kan anses vara förhanden. För övrigt är det ingalunda uteslutet, att bristande hävd å jorden under en viss generation kan hänföra sig till rent personliga förhållanden hos innehavaren och att hans efterträdare kan bli en mönstergill jordbrukare. Då åborättsinstitutet tillkom, restes från många håll starka betänkligheter

251 mot de många olika inskränkande bestämmelser, varmed åborätten kringskars och varigenom åbons fulla utnyttjande av fastigheten omöjliggjordes. I lika hög grad och kanske än mera måste man ställa sig spörjande i fråga om lämpligheten av att kronan vid försäljning med äganderätt av jord för skapande av självständiga jordbruk gör äganderätten illusorisk genom att i en mängd avseenden mskränka densamma. Det måste med bestämdhet framhållas, att man härigenom åstadkommer vantrivsel och missnöje, att man hämmar ägarens företagsamhet och arbetsglädje, nackdelar, som väga långt mera än de fördelar, man velat vinna. Jordbruket har redan nu så stora svårigheter att dragas med, att det måste anses mindre välbetänkt, att man genom restriktiva åtgärder ökar befolkningens obenägenhet att ägna sig åt detsamma. Länsstyrelsen anser sig under hänvisning till det anförda böra avstyrka införandet av den av riksdagen ifrågasatta upplåtelsen med modifierad äganderätt av krono- eller annan allmän jord. Skulle emellertid en dylik lagstiftning komma till stånd, torde enligt länsstyrelsens mening det med den ifrågasatta lagstiftningen avsedda syftet lämpligast nas genom en utsträckning av tillämpningsområdet för nu gällande lag om återköpsrätt, Redan i nådiga brevet den 13 juli 1894' angående vissa o Domänstyrelsen: åtgärder i syfte att åt mindre bemedlade och obemedlade bereda tillfälle att bilda egna jordbruk uppställdes beträffande obebyggd lägenhet såsom villkor for åtnjutande av tioårigt anstånd med köpeskillingens fulla erläggande den lordran, att lägenheten före utgången av det femte året skulle vara försedd med bostad och, där så erfordrades, med för lägenhetens skötsel i övrigt nödiga byggnader, vid äventyr att eljest ogulden köpeskilling då skulle anses genast till betalning förfallen. Av propositionen i ämnet till 1894 års riksdag framgår, att stadgandet tillkommit i avsikt att tillskapa en klass av smärre bofasta lagenhetsägare och medverka till lägenhetens bevarande för det vid upplåtelsen avsedda ändamål. Enahanda stadgande finnes i Kungl. brevet den 25 september 1896 angående bestämmelser att tjäna till efterrättelse i fråga om lägenheters upplåtande från kronans jordbruksdomäner. Under förarbetena till de ändrade föreskrifter i ämnet, som blevo gällande genom Kungl. kungörelsen den 31 december 1909 angående förändrade grunder for åtgärder i syfte att åt mindre bemedlade och obemedlade bereda tillfälle att förvärva egnahemslägenheter från vissa kronoegendomar uttalades emellertid, att den garanti för att såld egnahemslägenhet bleve för sitt ändamål bebyggd och använd man sökt vinna genom förberörda stadgande i Kungl breven den 13 juli 1894 och den 25 september 1896 uppenbarligen icke vore tillfyllest. E t t förslag till avhjälpande av denna brist framlades i en reservation till clomänstyrelsens underdåniga utlåtande den 27 januari 1908, däri tre ledamöter i domänstyrelsen föreslogo, att för vinnande av dylik garanti obebyggda egnahemslägenheter skulle till en början upplåtas på arrende under tjugu år med skyldighet för arrendator att bebygga lägenheten, men tillika med rätt for honom att därefter till vid tiden för arrendeupplåtelsen bestämt pris förvärva lägenheten. Mot detta förslag invändes, att vid dylika upplåtelser det säkert skulle möta avsevärda svårigheter för egnahemsinnehavarna att erhålla nödig kredit under byggnadstiden, och man sökte i stället vinna ett korrektiv mot lägenheternas användande till annat än därmed avsett syftemål genom ett stadgande av innehall, att köpare av obebyggd lägenhet ålades att vid köpebrevets utfärdande avlämna en förbindelse att inom fem år hava lägenheten bebyggd vid äventyr att eljest nödgas erlägga ytterligare ett belopp, motsvarande en femtedel av

252 köpeskillingen och med rätt för kronan att till säkerhet härför erhålla inteckning i lägenheten. . Ett stadgande av berörda innehåll inflöt såväl i iörenamnda Kungl. kungörelse den 31 december 1909 som i nu gällande författning i ämnet den 17 oktober 1913. . ' , I vad mån dessa bestämmelser visat sig tjänliga for med dem avsett ändamål är svårt att bedöma, men styrelsen har anledning antaga, att ej blott bebyggda lägenheter, där byggnaders befintlighet och beskaffenhet utgöra en garanti mot förändringar i sättet för lägenhetens användning, utan även obebyggda lägenheter i regel blivit använda för vid upplåtelsen avsett ändamål. I detta sammanhang anser sig styrelsen böra erinra därom, att på föranstaltande av kronolägenhetskommissionen under år 1913 verkställdes en undersökning i avsikt att utröna, huruvida fall iakttagits, då av staten för egnahemsändamål upplåten jord överlåtits till köpare, vilken ej uppfyllde de villkor, som författningsenligt erfordrades för förvärv i första hand av egnahemslägenheter från kronoegendomar, eller ock använde jorden för helt annat ändamål än vid upplåtelsen avsetts. Resultatet av denna undersökning blev, om man bortser från de fall, där kvalifikationsbestämmelser ej skulle tillämpas, att endast i tre fall missförhållanden av denna art kunnat iakttagas. I underdånigt utlåtande den 28 september 1921 över kronolägenhetskommissionens förslag till lag om besittningsrätt för obegränsad tid till kronojord och annan publik jord med mera framhöll styrelsen detta och tillade, att styrelsen hade den uppfattningen, att egnahemsrörelsens utveckling genom lägenhetsupplåtelser från kronans domäner bäst främjades på det sätt, att vederbörande bereddes möjlighet att med äganderätt förvärva lägenheterna, ävensom att de mindre bemedlades jordförvärv syntes styrelsen kunna underlättas hka effektivt som genom den av kronolägenhetskommissionen föreslagna besittningsrätten för obegränsad tid genom införande av en jordupplåtelseform i stil med det preussiska räntegårdsinstitutet, där ej någon köpeskilling behöver erläggas vid tillträdet utan betalningen utgår i form av årlig avgäld. Sedan sistberörda underdåniga utlåtande avgavs, hava emellertid utfärdats dels den 20 juni 1924 lag om återköpsrätt till fast egendom och dels den 4 juni 1926 lag om upplåtelse under åborätt av viss jord. Till grund för lagen om återköpsrätt låg Kungl. Maj :ts proposition nr 190 till 1924 års riksdag. Propositionen avsåg bland annat att förhindra, att det ändamål, för vilket upplåtelsen ägt rum, bleve äventyrat, och stora sympatier syntes råda inom riksdagen för förslagets antagande, men resultatet av omröstningen inom riksdagen blev, att lagen begränsades till att avse endast fastighet, vilken är belägen inom ort, där den för städerna gällande ordning for bebyggande skall iakttagas, eller inom område, med avseende å vilket Konungen meddelat förordnande, som omförmäles i 1 kapitlet 42 § lagen om fastighetsbildning i stad, och därigenom blev lagen praktiskt taget utan betydelse i nu förevarande avseende. Något avtal om jordupplåtelse med förbehåll om återköpsrätt har hittills ej träffats av domänstyrelsen. Därest emellertid lagen om återköpsrätt komme att utsträckas till även andra fastigheter än sådana, för vilka den nu gäller, skulle densamma helt visst i åtskilliga fall kunna komma i tillämpning vid försäljning av statens jordegendomar. I själva verket synes man med tillämpning av denna lag kunna uppnå de syften, riksdagen i sin skrivelse angivit. Under sådana förhållanden torde det vara lämpligt att utsträcka återköpslagens tillämpningsområde. Har en dylik utvidgning av återköpslagen vidtagits, torde det kunna sattas i fråga, huruvida det är önskligt att genom ytterligare lagstiftningsåtgärder söka trygga syftet med upplåtelsen. Såväl genom en upplåtelse med återköpsrätt som genom upplåtelse under åborätt kunde de syftemål, som legat till

grund för såväl tre ledamöters i domänstyrelsen förberörda reservation som domänstyrelsens uttalande om införande av en jordupplåtelseform i stil med det preussiska räntegårdsinstitutet, anses hava blivit tillgodosedda och därigenom har en möjlighet skapats att i mera vidsträckt mån än förut förhindra ej avsedd användning av gjorda lägenhetsupplåtelser. I detta sammanhang vill styrelsen framhålla, att styrelsen ännu har till sitt förfogande ett mycket stort antal gårdar, som kunna styckas och försäljas utan att någon olägenhet kan väntas uppstå därav, att de försäljas med obegränsad äganderätt. Jordhungern är icke större än att det sannolikt dröjer mycket länge, innan anledning finnes att i större utsträckning överväga försäljning av sådana egendomar, där en möjlighet till återköp måste förefinnas, eller dar det är nödvändigt att förhindra ej avsedd användning av lägenhetsupplåtelser. Kammarkollegium: I den under de tjugu sistförflutna åren förda diskussionen i den s. k. jordfrågan har ett oavlåtligt intresse ägnats spörsmålet om utfinnandet av särskilda former för de upplåtelser av kronojord, som författningsenligt äga rum för främjande av egnahems- och småbruksrörelsen i landet. De huvudsakliga syften, man härvid velat vinna, hava varit, å ena sidan, beredandet av möjlighet till jordförvärv utan fordran på ett omedelbart erläggande av någon köpeskilling samt, å den andra, ett tillgodoseende av det allmännas intresse vid upplåtelsen så till vida, att samhället måtte kunna tillförsäkra sig, att jord, som för berörda ändamål upplätes, icke bleve föremål för spekulation och komme att tjäna andra syften än det avsedda, att samhället måtte ^sättas i tillfälle att, vid framtida behov, åter komma i besittning av jorden på en enklare och billigare väg än den som vanlig expropriation erbjöde, samt slutligen att den s. k. oförtjänta jordvärdestegringen kunde, åtminstone i viss utsträckning, tillgodokomma det allmänna. Såsom utskottet erinrat, hava framkomna förslag till lösning av det problem, som här ansetts föreligga, följt två skilda huvudlinjer. A ena sidan har man sökt att med utgångspunkt från äganderätten, genom legala inskränkningar i densamma, tillvarataga det allmännas nyss angivna såsom berättigade ansedda intressen, å den andra har man velat med bibehållande av det allmännas äganderätt bereda förvärvaren allenast en tryggad besittningsrätt till jorden. Over det_ av _ kronolägenhetskommissionen på sin tid utarbetade förslaget till lag om besittningsrätt för obegränsad tid till kronojord och annan publik jord m. m. avgav kollegium den 31 maj 1922 infordrat underdånigt utlåtande. Kollegium hade därvid anledning taga allmän ställning till de nämnda två alternativa huvudlinjerna och tillåter sig kollegium här återgiva vissa av sina i nämnda utlåtande gjorda uttalanden. Kollegium yttrade sålunda bland annat följande. För den principiella frågan, huruvida den föreslagna nya lagstiftningen kunde anses vara av behovet påkallad eller icke, bleve, så vitt kollegium kunde inse, avgörande i vad mån kommissionens kritik av äganderätten såsom upplåtelseform kunde anses befogad. Vid granskning av vad kommissionen därutinnan anfört hade kollegium emellertid icke kunnat undgå att i vissa avseenden komma till ett annat resultat än kommissionen. Vad först anginge anmärkningen, att vid äganderättsupplåtelser till egna hem staten saknade garanti för att upplåten lägenhet icke användes för annat ändamål än med upplåtelsen avsetts, framginge av den undersökning, som verkställts genom kommissionens egen försorg, att de fall, då missbruk i berörda avseende förekommit, varit så försvinnande få i förhållande till antalet under årens lopp gjorda egnahemsupplåtelser, att faran för dylika missbruk åtminstone icke vore konkret. Det kunde i och för sig icke vara lämpligt att för allenast den teoretiska möjligheten av dylikt missbruk utbyta äganderättsformen, vars förtjänster kommissionen själv

254 vitsordat, mot ett nytt invecklat besittningsrättsinstitut. Och skulle i framtiden nu befarade missförhållanden framträda i någon så anmärkningsvärd omfattning, att ett ingripande från statsmakternas sida kunde anses påkallat, vore givetvis genom den här ifrågasatta lagen ingenting vunnet beträffande de talrika egnahemslägenheter, som statsverket under årens lopp upplåtit under äganderätt. Med avseende å dem skulle följaktligen under angivna förutsättning i allt fall krävas en lagstiftning i här berörda syfte. Vid sådant förhållande förelåge desto mindre anledning att i enahanda syfte nu åvägabringa särskild lagstiftning med avseende å de egna hem, som statsverket hädanefter komme att upplåta. Såsom skäl för införandet av en ny upplåtelseform kunde kollegium än mindre godtaga kommissionens anmärkning, att kronan icke kunde, sedan hon avhänt sig jord för småbruksändamål, utan kostnader och omgång återvinna dispositionsrätten till densamma för annat ändamål. Kollegium hade svårt att inse, varför just statsverket, som, i motsats till vad i allmänhet vore förhållandet med enskilda, till sitt förfogande hade expropriationsinstitutet, skulle ha ett särskilt behov av att kunna revidera sina föryttringsavtal med avseende å fast egendom. Kronan tillhörig mark, varom man kunde antaga, att den tilläventyrs komme att erfordras för tillgodoseende av annat allmänt ändamål än bildandet av egna hem, borde enligt kollegii mening icke avhändas statsverket. Den allmänna nyttjanderättslagen erbjöde, enligt kollegii åsikt, för dylikt fall tillräckligt fria former för egnahemsintressets tillgodoseende i händelse egnahemsupplåtelse av dylik mark i något enstaka fall skulle anses böra förekomma. Om kollegium alltså funne kommissionens nu berörda två anmärkningar mot äganderättsformen vara av ringa värde, ville kollegium däremot gärna erkänna befogenheten av vad kommissionen anfört beträffande önskemålet att bereda mindre bemedlade eller obemedlade möjlighet att utan erläggande av köpeskilling förvärva jord för bildande av egna hem. Kollegium biträdde kommissionens uppfattning, att för tillgodoseende av detta önskemål den ständiga besittningsrätten borde komma till användning, och ville kollegium, utöver vad kommissionen i denna del yttrat, för egen del anföra, att, ehuruväl det tilläventyrs vore lagtekniskt möjligt att genomföra sådan revision av äganderättsinstitutet, att statsverket utan alltför stor risk kunde kreditera förvärvaren av en egnahemslägenhet hela köpeskillingen, måste givetvis en dylik revision avse så betydande inskränkningar i den normala utövningen av äganderätten, att densamma till sitt innehåll i själva verket komme att framstå såsom allenast en besittningsrätt, ehuru under äganderättens yttre beteckning. I valet mellan en så beskaffad ytterligt urvattnad äganderätt och en besittningsrätt, vilken uttryckligen angåve sig såsom sådan och avsedd för ett visst syfte, föredroge kollegium utan tvekan den senare. Kollegium hölle nämligen för betänkligt, att jordäganderätten sådan densamma historiskt utvecklat sig i landet utan tvingande skäl gjordes till föremål för ingrepp från lagstiftningens sida med resultat, att densammas innehåll och av allmänna rättsuppfattningen omfattade helgd alltmer komme att förflyktigas. Då kollegium sålunda ansåge, att ständig besittningsrätt borde komma till användning vid kronans egnahemsupplåtelser i syfte att obemedlade eller mindre bemedlade vid tillträde till jorden kunde befrias från köpeskillingens erläggande, följde därav, att det besittningsrättsinstitut, som för sådant ändamål borde tillskapas, allenast skulle utgöra ett medel att av kronan förvärva fast egendom för bildande av s. k. eget hem. F r å n kronans sida borde besittningsavtalet bliva ett regelrätt föryttringsavtal. Valet av upplåtelseform — besittnings- eller äganderätt — borde bliva fullt och uteslutande beroende av förvärvarens vilja. Den, som antagits till åbo, borde ock, så snart han kunde och så önskade, sättas i tillfälle att utbyta sin besittningsrätt mot full äganderätt. Genom tillkomsten av de n y a l a g a r n a den 20 j u n i 1924 om å t e r k ö p s r ä t t till f a s t egendom och den 4 juni 1926 om upplåtelse u n d e r å b o r ä t t av viss jord ä r

255 lagstiftningen redan i viss utsträckning inrättad för tillvaratagande av de allmanintressen som anknyta sig till upplåtelser av kronojord för socialt eller eljest särskilt ändamål. Man frågar sig då, vilken uppgift den av riksdagen nu avsedda formen av modifierad äganderätt vid föryttring av kronans jord skall hava att fylla,. Någon konkurrens med återköpslagens äganderättstyp inom denna lags tillämpningsområde lärer väl icke hava åsyftats. Meningen torde fa anses vara den, att den avsedda äganderättsformen skall vara att tillgå vid aganderättsupplåtelser av kronojord utanför nämnda — synnerligen snävt avgränsade — område, sålunda vid sidan av åborättslagen, efter omständigheterna antingen självständigt eller såsom komplement med avseende å den lösningsrätt som i enlighet med bestämmelserna i sistnämnda lag kan hava blivit at vederbörande inrymd. Huruvida för det så i sin allmänhet angivna tillämpningsområdet någon lagstiftning i riksdagsskrivelsens syfte nu må kunna anses motiverad, är en fråga som vid den av riksdagen begärda utredningen lärer böra i första hand komma under övervägande. För egen del har kollegium icke funnit skäl att frångå sina i det ovanberörda utlåtandet gjorda uttalanden, i den mån de ännu äro aktuella, och är alltså icke övertygat om behovet av sådan lagstiftning. Å andra sidan synes det icke kunna vara förenat med någon egentlig betänklighet, om, på sätt utskottet ifrågasatt, återköpslagen utsträcktes att gälla i sådan allmän utsträckning som nyss antytts. Genom den försiktiga utformning, som givits åt återköpsinstitutet, ar äganderätten till den med återköps»servitut» belagda jorden dock så Jmdrigt »modifierad», att den väsentligen behåller sin kvalitet och alltså icke kan drabbas av den i meranämnda utlåtande framförda anmärkningen mot inberörts 6 * I a t t s S y s t e m e t a v e n s å d a n mindervärdig äganderättstyp, som här i J f T 6 M ° n U S a g t S b o r m a * e f t ? r kollegii mening i ifrågavarande avseende icke ga Någon annan vag för tillgodoseende av de utav utskottet angivna önskemålen ar kollegium för övrigt icke i stånd att utfinna. Utskottet har jämväl ifrågasatt en sådan försäljningsform, att hela köpef S Ä f ' v - V e d e r l a g e t > > 1 ' bestämdes att utgå i årlig avgäld, vilken emellertid kolW^™ ? V a u a J . 1 ° ^ 1 1 l g S ] ) a r - F r å n t a n k e n P å s å d a * t »ränteköp» måste kollegium under alla förhållanden taga avstånd, då anordningen, såsom i det torra utlåtandet framhållits, ofrånkomligen måste sammanhöra med så långt n Z - n ! l i m S T r r H f V a e a n d e r r 0 ä t t e n > att denna i själva verket endast blir an S v a r a för d e n ZTnh--l l 1 e i i larei * ^J& f allmänna rättsuppfattningen hälsosamt, om den enskilde skall kunna utan egen uppoffring åtkomma en, lat vara endast titular, äganderätt till kronans jord. I varje fall måste anordningen kallas högeligen otidsenlig. Dess införande skulle' innebarn en nog sa egendomlig brytning med det numera eljest i lagstiftningen nå detta område konsekvent fullföljda strävandet att bringa till definitiv avvecknng de ffiof Y P Pkomna ännu kvarstående avgälder av fast egendom utav här ifrågavarande eller liknande slag. Om man icke vill hit räkna grundskatteavskrivningen och statsverkets inlösen av skattefrälseräntor, må det vara till fyllest att hanvisa pa 1907 års lagstiftning om avlösning av avgälder från avsondrad lagenhet och på de år 1912 tillkomna lagbestämmelsernf om a v £ ning av vissa fralserantor. Vad särskilt skattefrälseräntorna beträffar har tS S a a n g e l a g e n nåsk^TnÄl ^ ' *£ fö? 1 *» föreligger därom att för dess påskyndande tillgripa expropriation. Man kan fråga sig, om icke i tidens fullbordan skulle kunna framföras och genomdrivas anspråk på bortreglering genom mer eller mindre avsevärda uppoffringar å statens egen sida, av^ämväl det nya grundranteinstitut, varom nu är fråga Slutligen har utskottet vidrört frågan, huruvida den avsedda upplåtelsefor-

256 men borde begränsas till kronans jord (varmed här torde förstas jord av den beskaffenhet som avses i förordningen den 17 december 1926, nr 50J) eller, såsom beträffande återköpslagen är fallet, omfatta även annan jord i allmän ägo. Enligt kollegii uppfattning föreligger ingen anledning till en dylik begränsning. Snarare skulle det med visst fog kunna göras gällande^ att särskilda skäl tala för upplåtelseformens tillämpning på sådan publik jord, vilken icke står under statens omedelbara disposition men, såsom exempelvis den ecklesiastika jorden, är avsedd att bereda ekonomiskt stöd för viss verksamhet i det allmännas tjänst.

257 INNEHÅLLSFÖRTECKNING. S k r i v e l s e till S t a t s r å d e t och Chefen för K u n g l . J o r d b r u k s d e p a r t e m e n t e t Kap. I. V i k t i g a s t e gällande b e s t ä m m e l s e r om försäljningar och a n d r a upplåtelser från k r o n a n s j o r d b r u k s d o m ä n e r . Direktiven för u t r e d n i n g e n Kap. I I . Vidgad befogenhet för K u n g l . Maj:t a t t försälja k r o n o e g e n d o m Kap. I I I . P l a n l ä g g n i n g a v försäljning eller a n n a n upplåtelse av k r o n o e g e n d o m A. Gällande b e s t ä m m e l s e r och d e r a s t i l l ä m p n i n g B . I f r å g a s a t t u t v i d g n i n g a v möjligheterna a t t u p p l å t a e g n a h e m s l ä g e n h e t e r u n d e r löpande arrendeperiod C. Bör k r o n o e g e n d o m försäljas a v e g n a h e m s n ä m n d e r n a i d e r a s egen regi? D . V ä c k a n d e a v förslag till e g n a h e m s u p p l å t e l s e r och u p p g ö r a n d e a v plan därtill Kap. I V . L e d a n d e s y n p u n k t e r vid u t s t y c k n i n g a v k r o n o e g e n d o m a r till l ä g e n h e t e r A. Vilka e g e n d o m a r böra s t y c k a s ? B . L ä g e n h e t e r n a s s t o r l e k m. m Kap. V. U p p s k a t t n i n g s n ä m n d e n Kap. VI. U p p s k a t t n i n g s f ö r r ä t t i i i n g e n K a p . V I I . Övriga f ö r b e r e d a n d e å t g ä r d e r K a p . V I I I . H e m b u d i vissa fall

Sid. 1 3 11 27 27 34

36 . . . 43 49 49 5] 56 .66 7(5 7g

A. H e m bud till a r r e n d a t o r a v k r o n o e g e n d o m 1) H e m b u d till a r r e n d e j o r d b r u k 2) H e m b u d till b o s t a d s l ä g e n h e t e r

78 94 96

B. H e m b u d till ägare a v a n g r ä n s a n d e ofullständigt j o r d b r u k för k o m p l e t t e r i n g av dctta

Kap. Kap.

Kap.

C. T i l l v ä g a g å n g s s ä t t e t vid h e m b u d I X . K v a l i f i k a t i o n e r för k ö p a r e a v e g n a h e m s l ä g e n h e t X. Försäljningssättet A. Försäljning för e g n a h e m s ä n d a m ä l B . A n n a n försäljning än för e g n a h e m s ä n d a m å l C. Försäljning till k o m m u n , e g n a h e m s b o l a g eller -förening X I . Köpeskillingens erläggande

Kap. XII. Kap. XIII. Kap. XIV. Kap. XV.

Å t g ä r d e r för t r y g g a n d e a v det m e d upplåtelsen a v s e d d a ä n d a m å l e t Av- och t i l l t r ä d a r e s inbördes r ä t t s f ö r h å l l a n d e n O m å b o r ä t t och t o m t r ä t t Förslag till författningar

99 101 104 p^g 109 113 114 .118 130 171 174 P7g

Förslag till K u n g l . Maj:ts förordning a n g å e n d e g r u n d e r för försäljning a v kronoe g e n d o m a r s a m t u p p l å t e l s e r från s å d a n a e g e n d o m a r u n d e r t o m t r ä t t eller å b o r ä t t j ä m l i k t l a g e n om upplåtelse u n d e r å b o r ä t t a v viss j o r d 178 Förslag till L a g om ä n d r a d lydelse a v 1 § i lagen d e n 20 juni 1924 (nr 384) om återk ö p s r ä t t till fast e g e n d o m 191 Förslag till K u n g l . Maj:ts kungörelse m e d tillämpningsföreskrifter till förordningen a n g å e n d e g r u n d e r för försäljning a v k r o n o e g e n d o m a r s a m t u p p l å t e l s e r från s å d a n a e g e n d o m a r u n d e r t o m t r ä t t eller å b o r ä t t j ä m l i k t lagen om u p p l å t e l s e u n d e r å b o r ä t t a v viss jord 17—252526

I92

258 Sid. Förslag till Kungl. Maj:ts kungörelse angående ändrad lydelse av 4 § i förordningen den 26 ianuari 1894 (nr 17) angående hushållningen med de allmänna skogarna i .. . J 202 riket Förslag till Kungl. Maj:ts kungörelse angående ändrad lydelse av 6 och 7 mom. i kungörelsen den 4 juni 1908 (nr 52) angående förändrade grunder för förvaltningen av 203 kronans jordbruksdomäner Förslag till Kungl. Maj:ts kungörelse angående ändrad lydelse av 7 >< i kungörelsen den 8 juni 1928 (nr 219) med reglementariska föreskrifter rörande den statsunderstöddajordförmedlings-och jordanskaffningsverksamheten 205 Bilagor. I. Av domänstyrelsen lämnade uppgifter om antal, taxerings- och arrendevärde rörande vid 1928 års ingång utarrenderade jordbruksegendomar • II. Sammanställning av yttranden över riksdagens skrivelse 1926 nr 162 227

Statens offentliga utredningar 1928 S y s t e m a t i s k

f ö r t e c k n i n g

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nnmmer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning.

Rättskipning.

Fångvård.

Betänkande med förslag till stadsbyggnadslag. [5] Förberedande utkast till strafflag. Ämbetsbrotten. [7] Utlåtande jämte utkast till lag med särskilda bestämmelser om vissa bostadsföreningar. [16] Lagrådets utlåtande över proce^skommissionens betänkande ang. rättegångsväsendets ombildning. [19] Betänkande ang. ordnande av vissa ekonomiska och organisatoriska förhållanden vid genomförande av den ifrågasatta rättegångsreformen. [20] Städerna och rättegångsreformen. Särtryck nr 1928:20. [21] Betänkande med förslag till lag om ägofred. [24]

Statsförfattning.

Vattenväsen. Skogsbruk.

Bergsbruk.

Industri. Betänkande med förslag ang. åtgärder till handelsjärnhanteringens stödjande. [6]

Allmän statsförvaltning.

1926 års pensionsutredning. Betänkande ang. familjepensionering för viss icke-ordinarie personal i statens tjänst. [*] Betänkande med utredning och förslag ang. statstjänstemännens bisysslor. [14]

Kommunal förval tning. Yttrande och förslag ang. revision av gällande förordningar om kommunalstyrelse på landet och i stad m. m. [2]

Handel och sjöfart.

K o m m II i l i k a t i o n s v ä s e n . Betänkande med förslag till vissa ändringar i bestämmelserna rörande automobilbesiktningsväsendet m. m. [11]

Statens och k o m m u n e r n a s finans väsen. Betänkande med förslag till ändrade bestämmelser rörande tnllrestitution. [15]

Bank-, kredit- och penuingväsen. Betänkande ang. ordnandet av viss bostadskredit. [10]

Politi. Monopolkontrollntredningens betänkande ang. anordnandet av den statliga kontrollen av Aktiebolaget Vin- & Spritcentralens verksamhet. [4] Betänkande med förslag ang. omorganisation av överståthållarämbetet samt ändrad fördelning mellan staten och Stockholms stad av kostnaderna för dess verksamhet. [12]

Försäkrings väsen.

Socialpolitik. Botänkande med förslag till vissa åtgärder beträffande emigrationen. [8] 192C års arbetslöshetssakkunnigas betänkande och förslag ang. arbetslöshetsförsäkring, arbetsförmedling och reservarbeten. [9]

Hälso- och sjukvård.

Kyrkoväsen.

Un d e r v i s n i n g s v ä s e n .

Andlig odling i övrigt.

Utredning och förslag ang. en utvidgad folkhögskolutbildning. [13]

Betänkande ang. ordnande av folktandvård (allmännelig tandvård). [17] Betänkande med förslag till stadga ang. sinnessjukvården i riket m. m. [18]

Försvars väsen. Allmänt näringsväsen.

Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Betänkande med förslag rörande försäljningar och andra upplåtelser från kronans domäner. [25]

Betänkande med förslag avgivet av kommittén rörande vissa trygghetsåtgärder för värnpliktiga. [22] Betänkande och förslag rörande försvarets centrala ledning och förvaltning. [28]

Utrikes ärenden. Internationell rätt. Utrikesdepartementets organisation. [1]

Stockholm 1928. P. A. Norstedt & Söner 282826