Monopolkontrollutredningens betänkande angående anordnandet av den statliga kontrollen av Aktiebolaget Vin- & spritcentralens verksamhet

National Library of Sweden

)enna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA

UTREDNINGAR

1928:4

FINANSDEPARTEMENTET

MONOPOLKONTROLLUTREDNINGENS

BETÄNKANDE ANGÅENDE

ANORDNANDET AV DEN STATLIGA KONTROLLEN AV AKTIEBOLAGET VIN- & SPRITCENTRALENS VERKSAMHET AVGIVET DEN 14 JANUARI 1928

V. P . AF. RÖRANDE BETÄNKANDETS OFFENTLIGGÖRANDE AVGIVEN AV STYRELSEN FÖR AKTIEBOLAGET VIN- & SPRITCENTRALEN

S T O C K H O L M 1 9

2 8

*W*

\w

S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1928 Kronologisk 1. U t r i k e s d e p a r t e m e n t e t s organisation. Norstedt. (6), 49 s. U. 2. Yttrande och förslag angående revision av gällande f ö r o r d n i n g a r om k o m m u n a l s t y r e l s e på landet och i stad in. m. Almqvist & Wiksell, Uppsala. 160s. S. 3. 1926 års p e n s i o n s u t r e d n i n g . Betänkande angående

förteckning fanuljepensionering för viss icke-ordinarie personal i statens tjänst. Marcus. 73 s. F i . 4. Monopolkontrollutredningens betänkande angående a n o r d n a n d e t av den statliga kontrollen av Aktiebolaget Vin- & Spritcentralens verksamhet. Marcus. 1S3 sid. F l .

S T A T E N S O F F E N T L I G A UTREDNINGAR

1928:4

FINANSDEPARTEMENTET

MONOPOLKONTROLLUTREDNINGENS

BETÄNKANDE ANGÅENDE

ANORDNANDET AV DEN STATLIGA KONTROLLEN AV AKTIEBOLAGET VIN- & SPRITCENTRALENS VERKSAMHET AVGIVET DEN 14 JANUARI 1928

V. P. M. HÖRANDE BETÄNKANDETS OFFENTLIGGÖRANDE AVGIVEN AV STYRELSEN FÖR AKTIEBOLAGET VIN- & SPRITCENTRALEN

STOCKHOLM

1928 ISAAC MARCUS' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

plBAA.

*& « A

Till Herr Statsrådet

och chefen

för

finansdepartementet.

Den 12 november 1926 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för finansdepartementet att dels tillkalla högst fem utredningsmän för a t t inom departementet b i t r ä d a vid utredning a v frågan om lämpligt anordnande av den statliga kontrollen av Aktiebolaget Vin- & Spritcentralens och Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolets verksamhet ävensom i samband därmed stående spörsmål, dels ock utse sekreterare åt utredningsmännen. J ä m l i k t n ä m n d a bemyndigande tillkallade chefen för finansdepartementet samma dag såsom utredningsmän för a t t inom departementet biträda vid berörda u t r e d n i n g ledamoten av riksdagens första k a m m a r e professorn K. G. Westman, ledamoten av riksdagens första kammare f. d. rådmannen. P . A. Dahl, ledamoten av riksdagens a n d r a k a m m a r e redaktören E. Ljunggren, bankdirektören I. Rooth och ledamoten av riksdagens a n d r a kamm a r e ombudsmannen A. V. Sävström, varjämte departementschefen uppdrog å t professorn W e s t m a n att såsom ordförande leda utredningsarbetet. Utredningsmännen antogo namnet Monopolkontrollutredningen. Till sekreterare åt utredningsmännen utsåg chefen för finansdepartementet, jämlikt Kungl. Majrts bemyndigande, den 3 december 1926 förste amanuensen i departementet fil. lic. och jur. kand. G. W. Sjögren. P å därom gjord framställning ställde chefen för finansdepartementet den 8 december 1926, jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 6 december 1926, revisionstekniska biträden till utredningsmännens förfogande. I anförandet till statsrådsprotokollet över finansärenden den 12 november 1926 i fråga om tillkallande av utredningsmän för att inom finansdepartementet b i t r ä d a vid utredning av förevarande fråga uttalade departementschefen, a t t h a n förutsatte, a t t de båda företagen tillhandahölle utredningsmännen de h a n d l i n g a r och upplysningar angående bolagen, som kunde v a r a a v betydelse för utredningsarbetet. Med hänvisning till detta u t t a l a n d e riktade utredningsmännen till Spritcentralens styrelse en skrivelse den 13 december 1926 med hemställan, a t t den ville för u t r e d n i n g e n tillhandahålla upplysningar och handlingar samt medgiva tillträde till lokaler i motsvarande omfattning, som enligt 3 § i lagen den 18 j u n i 1925 om undersökning angående monopolistiska företag och sammanslutningar ä r stadgad för fall, som i sagda lag avses; och förbundo sig utredningsmännen a t t med avseende å de upplysningar och hand-

4 lingar, som på sådant sätt komme till deras kännedom, i a k t t a g a den diskretion, som förutsattes i n ä m n d a lag. Utredningsmännen meddelade tillika, a t t chefen för finansdepartementet, jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande, •till utredningens förfogande ställt revisionstekniskt biträde, auktoriser a d e revisorn L. T. Bohlin, och anhöllo, att denne, såsom utredningsmännens ombud, m å t t e erhålla motsvarande befogenhet som den, varom utredningsmännen för egen del hemställt. Spritcentralens styrelse förklarade till svar härå, att den vore villig att på sätt i skrivelsen hemställts tillhandahålla de upplysningar och handlingar, som kunde v a r a a v betydelse för fullgörandet a v utredningsmännens uppdrag. Vid utförandet av sitt u p p d r a g h a v a utredningsmännen sökt förskaffa sig kännedom om Spritcentralens verksamhet under hittillsvarande former för organisation och kontroll. Utredningsmännen h a v a sålunda vid ett antal sammanträden i n h ä m t a t upplysningar av statens jourhavande direktör samt bolagets verkställande direktör, ombudsman och jourhavande revisor. Därjämte h a v a ledamöter av Monopolkontrollutredningen vid upprepade besök å bolagets huvudkontor tagit kännedom om revisionens och kontrollavdelningens arbetssätt samt om bolagets bokföring, protokoll och a n d r a handlingar. H ä r u t ö v e r h a r auktoriserade revisorn Bohlin i enlighet med givna instruktioner verkställt en ingående granskning a v Spritcentralens bokföring, protokoll och övriga handlingar och personligen inh ä m t a t upplysningar av Spritcentralens ledning och tjänstemän samt i viss omfattning deltagit i utredningsmännens sammanträden. N ä r m a r e redogörelse för de undersökningar, som revisor Bohlin utfört, lämnas i en vid betänkandet fogad bilaga. Utredningsmännens arbete h a r nu så fortskridit, att det betänkande, som behandlar frågan om den statliga kontrollen av Spritcentralens verksamhet ävensom i samband därmed stående spörsmål, föreligger färdigt. Då det enligt utredningsmännens mening är till gagn för det allmänna, att ifrågavarande betänkande i dess helhet bringas till offentligheten och hinder för en sådan å t g ä r d icke synas möta, få utredningsmännen härmed vördsamt till Herr Statsrådet överlämna betänkandet. Vid detsamma äro fogade reservationer av undertecknade Ljunggren, Rooth och Sävström beträffande vissa delar av utredningen. Stockholm den 14 j a n u a r i 1928. K. G. WESTMAN. ADOLF DAHL.

ELOF LJUNGGREN.

IVAR ROOTH.

AUG. SÄVSTRÖM. / Gunnar

W.

Sjögren.

Innehållsförteckning. Inledning.

Utredningsuppdragets tillkomst

1922 års riksdag, sid. 7. — Sakkunniga för utredning av vissa statsrevisionen berörande frågor, sid. 9. — 1926 års riksdag, sid. 9. — Chefen för finansdepartementet den 12 november 1926, sid. 11.

Översikt av drycker

författningar

rörande utövandet av partihandel med rus-

Koncentrationen av partihandeln med rusdrycker, sid. 13 — Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen, sid. 15. — Stamaktiekapitalet i Spritcentralen, sid. 16. — 1920 års avtal ang. stamaktierna i Spritcentralen, sid. 22. — Frågan om partihandelns organisation, tidigare uttalanden, sid. 2.3. — 1921 års riksdag, sid. 25. — Chefen för finansdepartementet den 12 september 1921, sid. 28. — Partihandelssakkunniga, sid. 29. — Kontrollstyrelsen ang. partihandelssakkunnigas förslag, sid. 31. — 1922 års riksdag, sid. 31. — 1923 års riksdag, sid. 39. — 1923 års ändringar i rusdryckslörsäljningsförordningen, sid. 48. — 1923 års utredning ang. Spritcentralens soliditet m. m., sid. 49. — Upplåtande åt Spritcentralen av rätt till partihandel med r u s drycker, sid. 50. — Tillsättande av statens jourhavande direktör, sid. 52. — Tilläggskontraktet av år 1924, sid. 52. — Instruktioner för de av Kungl. Maj:t utsedda funktionärerna i Spritcentralen, sid. 54. — 1925 års riksdag, sid. 54. — 1926 års riksdag, sid. 56. — Översikt beträffande dotterbolagen till Spritcentralen, sid. 61.

Huvuddragen av Aktiebolaget Vin- & Spriteeniralens ekonomiska utveckling 1. Inledning, sid. 64. — 2. Inlösnings- och ersättningsförfaraiidet, sid. 65. — 3. Aktieinnehaven inom koncernen, sid. 66. — 4. Spritcentralens aktiekapital, sid. 67. — 5. Spritcentralens fonder, sid. 69. — 6. Utdelning till Spritcentralens aktieägare, sid. 70. — 7. Partihandelsbolagens vinstleveranser till statsverket, sid. 70. — 8. Statsverkets skatteinkomster i samband med partihandelsbolagens verksamhet, sid. 71. — 9. Avskrivningarnas bokföringsmässiga behandling hos Spritcentralen, sid. 71. — 10. Avskrivningar hos Spritcentrålen å fordringar hos diverse personer, sid. 74. — 11. Avskrivningar å aktier, sid. 74. — 12. Avskrivningar å goodwill hos Spritcentralen, sid. 76. — 13. Avskrivningar å maskiner och inventarier hos Spritcentralen, sid. 78. — 14. Avskrivningar å fastigheter hos Spritcentralen, sid. 79. — 15. Avskrivningar å varulager hos Spritcentralen, sid. 81. — 16. Övriga avskrivningar hos Spritcentralen, sid. 82. — 17. Särskilda uppgifter om engagementet i Aktiebolaget Astra, sid. 82. — 18. Särskilda uppgifter om engagem e n t s i Aktiebolaget Städet, sid. 84. — 19. Särskilda uppgifter om engagementet i Aktiebolaget Centralpalatset, sid. 85. — 20. Avskrivningar hos dotterbolag, sid. 86. — 21. Särskilda uppgifter om engagementen i agenturföretagen, sid. 88. —

ti sia. 22. Sammanfattning av avskrivningar, sid. 88. — 23. Gåvor, representation, annonsoch reklamkostnader, sid. 89. — 24. Arvoden till styrelse och revision. Avlöningsbestämmelser, sid. 90. — 25. Informationsbyrån, sid. 93. — 26. Den inre kontrollen, sid. 94. — 27. Särskilda uppgifter o m engagementen i Aktiebolaget Nya Grand Hotel och Aktiebolaget D. Carnegie & Co, sid. 99. Utredningsmännens förslag

1. Partihandelsföretagets organisation såsom ett aktiebolag. Aktieägare och aktiekapital, sid. 100. — 2. Oktrojtid, sid. 105. — 3. Styrelsen, sid. 106. — 4. Jourhavande direktören, sid. 113. — 5. Direktörsrådet, sid. 116. — 6. Revisionen, sid. 119. — 7. Sammanställning av utgifterna för arvoden till styrelseledamöter och revisorer, sid. 127. — 8. Angivande av föremålet för bolagets verksamhet, sid. 127. — 9. Riktlinjer för Spritcentralens förvaltning, sid. 128. — 10. Spritcentralens skyldigheter gent emot detaljhandelsbolagen och kontrollstyrelsen i fråga om försäljningsverksamheten, sid. 130. — 11. Omsättningsskatten, sid. 130. — 12. Spritcentralens rätt att förvärva aktie eller annan delaktighet i annat företag, sid. 130. — 13. Avskrivningar och fonderingar, statsgaranti för utdelning å stamaktierna, sid. 131. — 14. Kontroll över dotterföretag, sid. 132. — 15. Avvecklingen av Spritcentralens förhållande till anslutna företag, sid. 133. — 16. Reglering av förhållandet vid oktrojtidens utgång, sid. 134. — 17. Skiljedomsklausul, sid. 135. — 18. Ikraftträdande, sid. 135. — 19. Pris- och inköpsnämnden, sid. 135. Bilagor 1.

2.

Förslag till avtal angående upplåtande åt Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen av rätt att idka p a r t i h a n d e l med rusdrycker

138 Förslag till ändringar Spritcentralen

i

bolagsordningen

för

Aktiebolaget Vin- &

3.

Förslag till avtal Spritcentralen

4.

Förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen den 14 juni 1917 (nr 340) angående försäljning av rusdrycker

5.

Spritcentralens styrelse och revisorer

0.

Reservationer

7.

P. M. angående

angående stamaktiekapitalet i Aktiebolaget Vin- &

den

14g

av

auktoriserade

Monopolkontrollutredningen

verkställda

revisorn L. Ture Bohlin för undersökningen hos Aktiebo-

laget Vin- & Spritcentralen och dess dotterbolag

160 V. P. M. avgiven av styrelsen för Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen i anledning av uppkommen fråga om offentliggörande redningens betänkande

av Monopolkontrollut164

Inledning. Utredningsuppdragets tillkomst. I särskilda vid 1922 å r s riksdag väckta motioner, nr 105 i första kammaren av herr Hallin m. fl. samt nr 195 och 196 i andra kammaren av h e r r Olsson i Kullenbergstorp, ifrågasattes omfattande ä n d r i n g a r i bestämmelserna om statsrevisionens verksamhet och därmed sammanhängande frågor. Sålunda föreslogs — särskilt i motionen 1:105 — utredning angående frågorna om förlängning av tiden för revisionsarbetet samt vissa ändringar i formerna för detsamma. I samma motion samt i motionen I I : 195 påyrkades vidare utredning angående frågan, h u r u statsrevisionens granskning skulle kunna läggas till grund för utkrävande av konstitutio nellt ansvar. Slutligen framställdes i motionen 11:196 begäran om utredning angående utvidgning av revisionens arbetsområde till »vissa monopolistiska företag av statsfinansiell betydelse». I sistnämnda motion anfördes nämligen följande: »Omfattningen av det område, som statsrevisorernas verksamhet omfattar, bestämmes, som bekant, till sina huvuddrag i R. F . § 107: 3 och R. O. § 72. Enligt dessa grundlagsstadganden hava statsrevisorerna till uppgift att granska statsverkets, riksbankens och riksgäldskontorets tillstånd, styrelse och förvaltning. Under statsrevisorernas granskning falla alltså icke sådana inonopolistiska företag av statsfinansiell betydelse, vilka tillskapats genom statens åtgärd, men icke drivas av staten. Bland sådana monopol m å h ä r nämnas Vin- & Spritcentralen samt Tobaksmonopolet. Förvaltningen av dylika monopol är emellertid ur allmän synpunkt av stort intresse. Av det sätt, v a r p å denna förvaltning handhaves, påverkas i hög grad storleken av de inkomster, som från dessa monopol tillföras statskassan. Då de monopol, varom här är fråga, tillkommit genom direkta åtgärder från statens sida, föreligger vidare tydligen h ä r i en särskild anledning till att det allmänna kontrollerar det sätt, v a r p å dessa monopol gent emot allmänheten utöva den ekonomiska maktställning, som blivit dem tilldelad. E n dylik ekonomisk granskning synes lämpligast böra anförtros åt statsrevisorerna. Givetvis skulle dessa härvid liksom vid sin granskning a v statsverket, 'utan att såvitt omständigheterna medgiva förbigå detaljerna, huvudsakligen granska dispositionerna, förvaltningen och resultaten på det hela'.

8 Ett ytterligare skäl att tillerkänna statsrevisorerna den utvidgade befogenhet, som här angivits, synes ligga däri, att härigenom helt säkert skulle beredas dem möjlighet att erhålla fullständigare belysning över vissa delar av det område, som redan enligt gällande bestämmelser är underkastat deras granskning.» Med stöd av vad sålunda anförts hemställdes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville för riksdagen framlägga förslag till sådana ändrade bestämmelser för statsrevisionen, att dess granskning måtte komma att omfatta även sådana monopolistiska företag av statsfinansiell betydelse, vilka tillskapats genom statens direkta åtgärd även om de icke dreves av staten. I utlåtande, nr 13, uttalade konstitutionsutskottet, att utskottet ansåge sig i vissa delar böra biträda de framställda förslagen och alltså föreslå vidtagande av en utredning. I andra punkter åter hade utskottet icke, funnit de angivna skälen för ifrågasatta ändringar övertygande. De frågor, i avseende å vilka utskottet förordade en utredning, voro bland annat spörsmålen om tidsbestämmelserna för statsrevisionen, om statsrevisorernas berättelse såsom grundval för utkrävande av konstitutionellt ansvar samt om revision av monopolistiska företag av statsfinansiell betydelse. I denna sistnämnda fråga anförde utskottet följande: »Slutligen torde även, såsom i motionen I I : 196 föreslås, utredning böra ske beträffande åvägabringandet av en statlig revision av vissa monopolistiska företag av statsfinansiell betydelse. Då företag av denna art, särskilt Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen och Aktiebolaget Tobaksmonopolet, uppstått genom statliga åtgärder, då vissa överskott av deras vinstmedel skola inlevereras till statsverket och då deras förvaltning alltså är av stort intresse för statens ekonomiska ställning, bör en särskild granskningav desamma ur statsfinansiell synpunkt äga rum. Den rätt att utse vissa av bolagets revisorer, som enligt nu gällande bolagsordningar tillkommer Kungl. Maj:t, torde i detta hänseende icke kunna anses tillräcklig. Den i bolagsordningen stadgade revisionen bör i statens intresse kompletteras med en rent statlig revision, som från allmänna statsfinansiella synpunkter granskar bolagets förvaltning. Resultaten av detta revisionsarbete böra därefter framläggas för riksdagen. Huruvida denna revision bör ske genom statsrevisionen eller på annat sätt, saknar utskottet anledning att för närvarande uttala; de olika möjligheter, som härvid kunna tänkas, böra givetvis vid utredningen uppmärksammas.» Utskottet hemställde, att riksdagen, i anledning av förevarande motioner, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville rörande statsrevisionens verksamhet och förutsättningarna för densamma låta verkställa utredning i de avseenden, beträffande vilka utskottet ansett sådan erforderlig, ävensom för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda. I två vid utskottets utlåtande fogade reservationer framlades avvikande meningar i frågan om statsrevisionens granskning av de monopolistiska

9 företagen. I den ena reservationen, av herr Reuterskiöld, uttalades, a t t den ifrågasatta revisionen borde ske genom statsrevisionen, då dess syfte i stort sett skulle sammanfalla med det syfte, statsrevisionen i övrigt hade att fullfölja. Skulle emellertid a n d r a uppslag visa sig möjliga, borde de givetvis vid utredningen uppmärksammas. I den andra reservationen, av h e r r Persson i Fritorp, yttrades, att det tills vidare bleve alldeles tillräckligt, a t t ä n d r i n g a r vidtoges, som möjliggjorde, att, utom nuvarande revision, statsrevisionen bereddes rättighet att, när den så funne lämpligt, verkställa en överrevision av monopolistiska företag av statsfinansiell betydelse. Utskottets hemställan bifölls av riksdagen, som alltså i skrivelse till Kungl. Maj:t den 23 maj .1922, n r 166, anhöll, att Kungl. Maj:t ville rörande statsrevisionens verksamhet och förutsättningarna för densamma låta verkställa utredning i de avseenden, beträffande vilka riksdagen ansett sådan erforderlig, ävensom för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda. J ä m l i k t bemvndigande av Kungl. Maj:t, givna den 20 oktober 1923 och Sakkunniga „

...

n

.

. , , „

for

utredning

den 12 j a n u a r i 1924, tillkallade chefen för finansdepartementet tva sak- av vissa stats. kunniga för utredning av vissa av de i nyssnämnda riksdagsskrivelse an- revisionen berörande

givna spörsmål. I sitt den 20 februari 1924 avgivna betänkande framlade de sakkunniga förslag allenast i avseende å tiden för statsrevisionens verksamhet, varemot såväl frågan om utkrävande av konstitutionellt ansvar på grundval av statsrevisorernas berättelser som frågan om statlig revision av de monopolistiska företagen lämnades åsido. Vad angår sistberörda fråga hade det nämligen vid den allenast förberedande undersökningen, som de sakkunniga medhunnit, visat sig, att ett fullständigt och noggrant inträngande i detta spörsmål krävde avsevärd tid och erbjöde stora svårigheter. E t t tillförlitligt bedömande förutsatte bland annat ett ingående studium ej endast av vederbörande företags n u v a r a n d e organisation och verksamhet u t a n även av åtskilliga spörsmål av såväl offentligträttslig som privaträttslig natur. I anslutning till vad de sakkunniga sålunda uttalat, förklarade chefen för justitiedepartementet, statsrådet Ekeberg, vid anmälan i statsråd av fråga om proposition till 1924 års riksdag beträffande ändrade bestämmelser om tiden för statsrevisionens verksamhet, a t t det icke vore honom möjligt att då framlägga förslag i avseende å en statlig revision av de monopolistiska företagen. I en vid 1926 års riksdag inom a n d r a kammaren framställd interpellation riktade herr Lithander till statsrådet och chefen för finansdepartementet en fråga rörande den av 1922 års riksdag begärda utredningen om

frågor.

1926 års r ^da9.

statlig revision av Spritcentralen och Tobaksmonopolet och framförde därvid det spörsmålet, huruvida 1926 års lagtima riksdag hade att emotse proposition i anledning av riksdagens skrivelse den 23 maj 1922, nr 166. I svaret på denna interpellation redogjorde chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, för de utredningar och förslag, som verkställts i anledning av riksdagens berörda skrivelse. Vidare omförmälde departementschefen, hurusom under sommaren 1924 överläggningar förts med förutnämnda två sakkunniga om utredningens fortsättande, men att dessa överläggningar resulterat i att de sakkunniga icke ansett sig kunna till behandling upptaga spörsmålet om statlig revision av monopolföretagen. Efter överenskommelse med dåvarande finansministern, statsrådet Beskow, hade utredningen i denna del fått tills vidare vila. En av anledningarna härtill hade, enligt vad departementschefen vidare anförde, varit, att spörsmålet stode i intimt samband med frågan, huru förhållandet mellan staten och monopolbolagen i det hela borde vara organiserat, samt därför icke lämpligen kunde erhålla sin lösning annat än i detta större sammanhang. Även statsrådet Thorsson, som på hösten 1924 tillträtt chefskapet för finansdepartementet, hade hyst den uppfattningen, att den av riksdagen begärda utredningen tills vidare kunde få vila, och någon särskild undersökning av spörsmålet, utöver vissa överväganden inom finansdepartementet, hade därefter ej blivit igångsatt. — Då man sålunda inom finansdepartementet ansett, att med den fortsatta utredningen kunde något anstå, hängde detta också samman därmed, att efter det riksdagen avlåtit sin ovan nämnda skrivelse båda omförmälda monopolbolag fått sin organisation prövad och fastställd av riksdagen. Departementschefen redogjorde härefter för den under år 1923 genomförda förändringen av organisationen av partihandeln med rusdrycker ävensom för prövningen år 1924 av frågan om Tobaksmonopolets fortsatta verksamhet. Slutligen anförde departementschefen: »Av den lämnade redogörelsen framgår, att en ingående kontroll från statens sida av de båda monopolbolagen redan nu är möjlig och även faktiskt utövas. De önskemål inom riksdagen, som togo sig uttryck i 1922 års skrivelse, kunna sålunda i realiteten anses i icke ringa mån förverkligade. Det lär under sådana förhållanden vara lämpligt att avvakta någon tids ytterligare erfarenhet, innan frågan om formerna för utövande av statens kontroll upptages till förnyad prövning. För en dylik hållning talar även följande omständighet. Därest en omläggning av den statliga revisionen av de båda bolagen erfordras, synes den naturligaste utvägen vara att i statens avtal med bolagen eller i de andra bestämmelser, som framdeles kunna komma att läggas till grund för bolagens verksamhet, intaga föreskrift om en särskild revision utöver den redan förekommande. En annan tänkbar utväg skulle måhända vara att genom en ändring av aktiebolagslagen stadga skyldighet för på visst sätt karaktäriserade bolag att underkasta sig en särskild statlig revision. Vilken av de båda utvägarna som än väljes tyckes det vara rimligt att invänta utgången av löpande avtalsperiod för den nya anordningens genomförande.»

11 Departementschefen uttalade till sist den meningen, att utredningen borde upptagas och slutföras i så god tid, att förslag kunde framläggas, innan frågan om förnyade avtal med de båda bolagen komme till avgörande. F r å g a n om fullföljande av berörda utredning upptogs sedermera i statsfi^2PaHer å d den 12 november 1926 av chefen för finansdepartementet, statsrådet mentet den Lyberg. Efter en redogörelse för 1922 års riksdagsskrivelse i ämnet även- ** ^ m f t e r som för de sakkunnigas yttrande erinrade departementschefen därom, a t t under tiden efter det a t t 1922 års riksdag avlåtit sin nyssberörda skrivelse Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen fått sin organisation av statsmakterna prövad och fastställd. Departementschefen omnämnde därvid de kontrollåtgärder, som i samband därmed vidtagits. Vidare erinrade departementschefen, att jämväl i avseende å Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet staten hade vissa möjligheter att övervaka företaget och inverka på dess förvaltning. I anslutning härtill anförde departementschefen följande: »Även om sålunda kontroll från statens sida av de båda monopolbolagen redan nu förefinnes och utövas, låter det sig dock svårligen förnekas, a t t gällande kontrollföreskrifter lida av åtskillig oklarhet samt att kontrollverksamheten m å h ä n d a delvis på grund härav brustit i effektivitet och i varje fall icke i tillräcklig grad tagit sikte på de statsfinansiella intressenas tillgodoseende. Övervägande skäl synas fördenskull tala för a t t den av 1922 års riksdag begärda, men icke slutförda utredningen återupptagas. Den nuvarande tidpunkten synes vara så mycket lämpligare för utredningens igångsättande, som avtalet mellan staten och Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen utlöper med å r 1928 samt avtalet mellan staten och Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet med år 1929. F r å g a n om förnyande av avtalet med förstnämnda bolag bör sålunda föreläggas 1928 års riksdag, och senast vid framläggandet av förslag h ä r u t i n n a n böra riktlinjerna för den statliga kontrollen ligga klara. Det är uppenbarligen ett organisatoriskt problem av synnerligen invecklad och grannlaga natur, som det här gäller att lösa. Med de betydande intressen för det allmänna, som äro knutna till ifrågavarande båda företag, är det, såsom redan av mig antytts, icke minst av statsfinansiella skäl ofrånkomligt, att statens kontroll blir i möjligaste m å n effektiv, och samtidigt böra den konsumerande allmänhetens befogade k r a v å de tillhandahållna varornas pris och beskaffenhet ävensom a n d r a berättigade hänsyn tillbörligen beaktas. Å a n d r a sidan är det av icke mindre vikt, a t t kontrollen så organiseras, att densamma icke kommer a t t utgöra ett obehörigt band på företagens ekonomiska rörelsefrihet och affärsmässiga skötsel. Vad a n g å r sättet för kontrollens organisation, torde, förutom det av motionären vid 1922 års riksdag framkastade förslaget att för ifrågavarande ändamål anlita statsrevisionen, olika möjligheter böra tagas under övervägande. Sålunda synes v a r a förtjänt att undersökas lämpligheten av a t t i n r ä t t a ett utanför företagen stående kontrollorgan, som skalle h a v a a t t enligt givna regler och anvisningar följa och kontrollera förvaltningen. Till detta organ skulle då jämväl utomstående k u n n a h ä n v ä n d a sig rörande förhållanden, som syntes påkalla uppmärksamhet. I händelse en kontroll av denna art komme till stånd, kunde måhända n u gällande ordning,

enligt vilken staten h a r att direkt utse representanter i företagens ledning, undergå vissa modifikationer. E t t a n n a t alternativ vore att, med bibehållande i princip av det nuvarande systemet, öka det allmännas direkta inflytande i avseende å ledningen av företagen och inom företagets egen organisation sörja för en förstärkt statlig kontroll. A t t på förhand binda den blivande utredningen vid någon viss form för kontrollfrågans lösning bör självfallet icke komma i fråga, u t a n torde utredningsmännen böra erhålla full frihet att undersöka de olika vägar, som vid en mera ingående behandling av ämnet kunna erbjuda sig. Med det n ä r a samband, i vilket spörsmålet om den statliga kontrollen av de monopolistiska företagen står till frågan om förhållandet i allmänhet mellan staten och dessa företag, synes det böra stå öppet för utredningsmännen att, om anledning därtill gives, även upptaga frågor, som avse a n d r a jämkningar i organisationen än de direkt med kontrollen sammanhängande. J a g förutsätter, a t t de båda företagen tillhandahålla utredningsmännen de handlingar och upplysningar angående bolagen, som kunna v a r a av betydelse för utredningsarbetet.» I enlighet med departementschefens hemställan beslöt Kungl. Maj:t bemyndiga honom att tillkalla högst fem utredningsmän för att inom departementet biträda vid utredning av frågan om lämpligt anordnande av den statliga kontrollen av Aktiebolaget Vin- & Spritcentralens och Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolets verksamhet ävensom i samband därmed stående spörsmål. J ä m l i k t detta bemyndigande tillkallade departementschefen nämnda dagfem utredningsmän för fullgörande av ifrågavarande uppdrag. Dessa utredningsmän hava bedrivit arbetet under namnet Monopolkontrollutredningen.

Översikt av författningar rörande utövandet av partihandel med rusdrycker. Under å r 1910 genomfördes en betydande koncentration inom den sven- Koncwtraska spritförädlingsindustrien genom bildandet av Reymersholnis Gamla ^IZtanddn Spritförädlingsaktiebolag. Detta bolag, som utgjorde en sammanslagning ™eTdcZr av sex gamla spritfabriker, kom a t t bliva det dominerande företaget inom branschen och behärskade efter någon tid 80—90 procent av hela landets produktion. Under nämnda år associerade sig dessutom de utomstående fåtaliga spritfabrikerna inom landet med Reymersholmsbolaget medelst ett kartellavtal, som innehöll överenskommelse i fråga om priser, leveransdistrikt, produktionsandel o. s. v. Redan under de närmaste åren före världskriget torde planer h a v a var i t uppe a t t genom förvärv av Reymersholmsbolaget ställa n ä m n d a industri under statens kontroll. I främsta rummet torde härvid de rent fiskaliska synpunkterna hava varit de avgörande. Dessa planer ledde dockföre kriget icke till något resultat. N å g r a år efter världskrigets utbrott blev ifrågavarande angelägenhet åter aktuell ävensom frågan om en inlösen under statsmakternas medverkan i en eller a n n a n form av de enskilda vin- och spirituosahandelsrättigheterna. H ä r v i d trädde ej de fiskaliska intressena så mycket i förgrunden. De nykterhetspolitiska synpunkterna torde nu framför allt h a v a varit av avgörande betydelse. P å grund av den för Sverige karakteristiska detaljhandelsorganisationen, enligt vilken detaljhandelsbolagen innehava monopol på rättigheten a t t till allmänheten försälja spritdrycker, står frågan om partihandelns organisation i mycket n ä r a samband med frågan om reglering av bolagens befogenhet att inköpa och behandla spritdrycker. I samband med beslut om vissa ä n d r i n g a r i 1905 års brännvinsförsäljningsförordning, avseende, bland annat, inrymmande åt kontrollstyrelsen av en skärpt uppsiktsbefogenhet över brännvinsförsäljningsbolagens förvaltning, uttalade 1915 års riksdag, att syftet med kontrollstyrelsens uppsiktsmyndighet torde vara, bland annat, att möjliggöra ett enhetligt uppträdande från brännvinsförsäljningsbolagens sida gentemot producenternas starka sammanslutningar. Kontrollstyrelsen kunde sålunda komma

att föreskriva gemensamma inköp av bolagen och inrättande av en särskild pris- och inköpsnämnd. I anslutning till detta riksdagens uttalande föreskrev sedermera kontrollstyrelsen, att bolagen skulle från och med år 1917 genom en dylik av styrelsen den 31 oktober 1916 tillsatt nämnd inköpa samtliga de slag av brännvin, som erfordrades för rörelsens utövande. Härigenom förlorade rätten att driva handel i parti med brännvin en del av sin forna betydelse. På grund av särskilda av kontrollstyrelsen utfärdade, ändrade bestämmelser i brännvinsförsäljningsbolagens överlåtelsekontrakt med vin- och spirituosahandlandena möjliggjordes nämligen för bolagen att göra sina inköp av utländskt brännvin utan svenska mellanhänder direkt från producenten genom den nyinrättade pris- och inköpsnämndens förmedling. Hos vin- och spirituosahandlandena framträdde också snart en viss fruktan för att nämndens verksamhet skulle komma att inverka menligt på deras affärsrörelse. Under intrycket liarav uttalades från flera håll inom kåren önskemålet att i en eller annan form inlösas av statsverket. Såsom en följd härav fin go dåvarande överdirektören Zethelius i kontrollstyrelsen och dåvarande förste aktuarien Thulin i samma styrelse uppdrag att utreda betingelserna för en sådan inlösning. Detta uppdrag ävensom vissa i anledning därav inledda förhandlingar avbrötos emellertid, efter det riksdagen i maj 1917 antagit en ny rusdrycksförsäljningsförordning. Denna förordning, som utfärdades den 14 juni samma år (nr 340) och skulle träda i kraft den 1 januari 1919, innebär en för handeln med rusdrycker väsentligen förändrad lagstiftning. En av de ledande tankarna i förordningen är att så långt möjligt avlägsna allt privatekonomiskt intresse från detaljhandeln med rusdrycker. Systembolagen, vilkas nettoavkastning, så när som på fem procent utdelning till aktieägarna, oavkortad tillfaller statsverket, hava praktiskt taget erhållit monopol på detaljhandeln med rusdrycker. Nykterhetskommittén, till vars förslag rusdrycksförsäljningsförordningen i alla väsentliga delar ansluter sig — bortsett härvid från de av kommittén föreslagna bestämmelserna om kommunal folkomröstning angående rusdryckshandeln eller det s. k. lokala vetot, som ej vunno statsmakternas bifall — ansåg däremot vid den tidpunkt, då förslaget till rusdrycksförsäljningsförordning utarbetades, inga tvingande skäl föreligga för avlägsnandet av det privatekonomiska intresset från partihandeln med rusdrycker. Bestämmelserna om partihandel på grund av meddelat tillstånd, vilka bestämmelser upptogos i rusdrycksförsäljningsförordningens 13 §, fingo därför en sådan avfattning, att partihandelsrätt kunde tilldelas även i privatekonomiskt intresse arbetande firmor eller enskilda handlande. De, som i första hand härvid skulle ifrågakomma, voro, enligt uttalande av nykterhetskommittén, sådana näringsidkare, vilka tidigare »jämte det de haft rätt till minutförsäljning av vissa slag, förnämligast utländska, finare spritdrycker och viner, jämväl berett dessa drycker ävensom punsch för försäljning». Enligt stad-

15 gande i 12 § rusdrycksförsäljningsförordningen skulle därjämte u t a n särskilt tillstånd partihandelsrätt i viss begränsad utsträckning tillkomma tillverkare av rusdrycker samt den, som bedreve rening av brännvin, ävensom detaljhandelsbolag. Den direkta importen från utlandet skulle handhavas endast av till partihandel berättigade samt i viss utsträckning även av detaljhandelsbolagen. Samtidigt som förut berörda undersökningar angående inlösning av vinoch spirituosaaffärer pågått, hade Aktiebolaget Stockholmssystemet dels inlöst, dels medverkat vid ombildandet av vissa firmor av hithörande slag. Såsom ett led i det nykterhetspolitiska program, som Aktiebolaget Stockholmssystemet sökte förverkliga, ingick nämligen avlägsnandet från vinoch spirituosahanteringen av privatekonomiskt intresse. Under hänvisning härtill inköpte bolaget i slutet av å r 1916 firman J. D. Grönstedt & Co, vars rörelse överläts på ett nybildat bolag, Aktiebolaget J . D. Grönstedt & Co. Enligt bolagsordningen för detta bolag skulle aktierna u t g ö r a dels stamaktier, dels preferensaktier, av vilka de senare skulle berättiga till en årlig ackumulativ utdelning a v intill 7 procent, under det att stamaktierna utrustades med sådant röstetal, a t t de ägde majoritet å bolagsstämman. Stamaktiekapitalet övertogs a v Stockholmssystemet. Enligt s a m m a grunder, som gällde för övertagandet av den Grönstedtska firman, träffades under år 1917 avtal med Carlshamns Punschfabriksaktiebolag (C. G. Berg) och firman J . Cederlunds Söner i Stockholm. Dessa företag konstituerades efter övertagandet på samma sätt som det Grönstedtska bolaget och blevo sålunda dotterbolag till Stockholmssystemet. I juli 1917 uppdrog chefen för finansdepartementet, statsrådet Carleson, åt doktorn I v a n B r a t t och direktören E. Wennerberg a t t t r ä d a i förhandling med Keymersholms Gamla Spritförädlingsaktiebolag rörande inköp av detta bolags affärsrörelse, i vad den avsåge sprithanteringen. Vidare uttalade samme finansminister i en till doktor B r a t t den 1 augusti 1917 ställd skrivelse sitt tillstyrkande av a t t uppköp och ombildningar av ännu icke inlösta vinaffärer m å t t e fortsättas, v a r v i d noga borde tillses, a t t köpevillkoren icke i för statsintresset ogynnsam r i k t n i n g n ä m n v ä r t avveke från de villkor, på vilka en del firmor blivit inlösta av Aktiebolaget J . D. Grönstedt & Co och Carlshamns Punschfabriksaktiebolag. De med Eeymersholmsbolaget inledda förhandlingarna resulterade i ett den 10 augusti 1917 under finansministerns medverkan träffat preliminärt avtal, enligt vilket n ä m n d a bolags hela spritförädlings- och sprithandelsrörelse överläts å ett tillämnat n y t t bolag, för vilket stiftelseurkund den 17 september 1917 inlämnades för registrering under namn av Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen. Vid konstituerande stämma i Stockholm den 17 oktober 1917 bildades Aktiebolaget Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen. Den för bolaget därvid a n t a g n a bo- ™mtralm? lagsordningen innehöll efter vissa år 1918 beslutade ä n d r i n g a r följande huvudsakliga bestämmelser.

16 Bolagets aktiekapital skulle utgöra lägst 8 000 000 kronor och högst 24 000 000 kronor. Aktierna, lydande å 1 000 kronor, skulle v a r a dels stamaktier, dels preferensaktier, vilka sistnämnda skulle k u n n a utgivas till ett belopp a v högst 23 500 000 kronor. Preferensaktierna skulle framför stamaktierna medföra företrädesrätt till en årlig ackumulativ utdelning a v högst 7 procent. Stamaktierna skulle städse motsvara lägst en femtiondel av hela aktiekapitalet. Utelöpande preferensaktier skulle bolaget k u n n a inlösa, dock att aktiekapitalet därigenom ej finge nedsättas under minimikapitalet. Styrelsen för bolaget skulle bestå av minst t r e och högst sju ledamöter med minst två och högst fem suppleanter. Bolagets revisorer skulle v a r a fyra till antalet med två suppleanter. Å bolagsstämmor finge aktieägare rösta för fulla antalet ägda aktier. Varje stamaktie medförde femtio röster, varemot varje preferensaktie allenast medförde en röst. Såsom dotterbolag till Stockholmssystemet fortsatte Spritcentralen det av Stockholmssystemet påbörjade inlösningsförfarandet och övertog ett stort a n t a l spritförädlingsrörelser samt vin- och spirituosaaffärer. Redan å r 1919 hade Spritcentralen eller dess dotterbolag övertagit praktiskt sett samtliga sådana firmor. J ä m v ä l vinagenter och agentur firmor för utländska hus blevo föremål för inlösning, varvid de inlösta firmornas rörelse i vissa fall överläts till för ändamålet bildade dotterbolag till Spritcentralen. stamaictie- Stamaktiekapitalet i Spritcentralen ägdes av Aktiebolaget Stockholmskapitaiet i systemet, och Spritcentralen utgjorde sålunda ett dotterbolag till Stockcentraien. holmssystemet. Av bolagsordningens bestämmelser angående vinstens disposition framgår, att dotterbolagets vinst utöver den begränsade andel, som skulle tillfalla preferensaktierna, tillkom Stockholmssystemet såsom stamaktieägare. I skrivelse till chefen för finansdepartementet den 15 augusti 1917 förklarade sig Aktiebolaget Stockholmssystemet hava för avsikt a t t icke frånh ä n d a sig vare sig stamaktierna i Spritcentralen eller i de Grönstedtska, Carlshamnska och Cederlundska bolagen. Emellertid erbjöd sig systembolaget att antingen, när så påfordrades, överlämna samtliga ifrågavarande stamaktier till statsverket till parikurs eller det pris, som bolaget erlagt, eller ock, därest tillstånd därtill meddelades, under enahanda villkor, i samband med inlämnandet av bolagets vinst och såsom vinstmedel, överlämna aktierna i fråga. Stamaktierna i Aktiebolaget J. D. Grönstedt & Co, Aktiebolaget J. Cederlunds Eftr. och Carlshamns Punschfabriksaktiebolag överlätos av Stockholmssystemet under år 1917 till Spritcentralen till pari. R ä t t till partihandel med rusdrycker upplåts från och med år 1919 åt dessa fyra bolag ävensom åt Aktiebolaget Tegnér & Wilcken, likaledes ett dotterbolag till Spritcentralen. I skrivelse till chefen för finansdepartementet den 5 december 1917 förklarade Aktiebolaget Stockholm ssystemet, att bolaget icke komme annat

än för stasverkets räkning: a t t frånhända sig stamaktierna i Aktiebolaget Viin- & Sp'itcentralen, och erbjöd bolaget sig att till staten efter p a r i k u r s försälja altierna i fråga eller ock såsom vinstmedel, därest tillstånd därtill lämnades, inleverera dem till statsverket. I slutet av år 1917 anmodade chefen för finansdepartementet chefen för kointrollst^relsen a t t avgiva yttrande beträffande den då föreliggande fråg a n om nirmare riktlinjer för den av riksdagen begärda utredningen av frågan, i xad mån ersättning borde utgå till de olika yrkesgrupper, som ber ö r d e s av den n y a n t a g n a rusdrycksförsäljningsförordningen. I en under medio av december månad 1917 avgiven P. M. framhöll chefen för kontrollstyrelsen, att de i stor skala företagna uppköpen av reningsverk samt av vin- och soirituosahandelsaffärer syntes få anses föranleda upptagande till behandling av frågan om en revision av bestämmelserna om partihandel med rusdiycker i rusdrycksförsäljningsförordningen. I P . M. framlades ock förslå? om genomförandet av partihandelsmonopol och angåvos de huvudsakliga, riktlinjerna för monopolets organisation m. m. Genomförandet av pa:'tihandelsmonopolet syntes böra äga rum på det sätt, att K u n g l . Maj:t skdle föreslå riksdagen a t t dels medgiva, att Aktiebolaget Stockholmssystemet finge i samband med inlevererandet av bolagets nettovinst såsom vinstmedel överlämna till statsverket aktierna i de fyra existerande partihandelsbolagen (Grönstedt, Carlshamn, Cederlund och Spritcentralen), vilka därefter skulle sammanslås till ett enda bolag, dels besluta vissa ändr i n g a r i rusdrycksförsäljningsförordningen av det innehåll, som ett till n ä m n d a P. M. fogat utkast till förordning om ändrad lydelse i vissa delar a v rusdrycksförsäljningsförordningen utvisade, dels ock a n t a g a en lag, varigenom Kungl. Maj:t bemyndigades att efter vissa grunder före 1919 å r s i n g å n g låta inlösa de återstående oinlösta reningsverken samt vin- och spirituosahandelsaffärerna. Inlösningen syntes lämpligen k u n n a ordnas så, att de enskilda såsom likvid erhöllo preferensaktier i partihandelsbolaget. De av chefen för kontrollstyrelsen framhållna synpunkterna godkändes emellertid icke a v regeringen, u t a n ansågs, a t t man borde fortsätta på den redan beträdda inlösningsvägen genom uppköp av i gång v a r a n d e vin- och spirituosahandelsaffärer. Detta kom också till uttryck i det anförande, som chefen för finansdepartementet, statsrådet Branting, hade till statsrådsprotokollet den 31 december 1917 vid tillkallandet av sakkunniga (ersättningssakkunniga) för u t r e d n i n g av frågan, i vad mån på grund av den nya rusdrycksförsäljningsförordningens genomförande e r s ä t t n i n g borde utgå till d ä r a v berörda yrkesgrupper. De ersättningssakkunnigas utredning kunde icke framläggas för 1919 års riksdag. Efter det att chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, i ett interpellationssvar vid nämnda riksdag gjort det uttalandet, a t t såväl de frågor, som berörde partihandelns organisation, som ock förslag i ersättningsfrågan skulle föreläggas 1920 års riksdag, avlät kontrollstyrel2 — 5 2 65.

Monopolkontrollutredningem

betänkande.

sen till chefen för finansdepartementet den 10 oktober 1919 en skrivelse, däri styrelsen anförde i huvudsak följande: Då numera uppgiften att avlösa den enskilda verksamheten på detta område kunde anses slutförd, hade kontrollstyrelsen ansett tidpunkten vara inne, att staten borde övertaga stamaktierna i Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen och därmed bestämmanderätten över partihandeln med spritdrycker och viner. Enligt kontrollstyrelsens mening kunde det nämligen icke anses lämpligt, att Aktiebolaget Stockholmssystemet längre vore innehavare av ifrågavarande aktier. Efter utvecklande av skälen härför uttalade kontrollstyrelsen, att enligt styrelsens mening Aktiebolaget Stockholmssystemet borde åläggas att, i enlighet med gjord utfästelse, till statsverket inleverera stamaktierna i Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen mot det att på de vinstmedel, bolaget författningsenligt skulle inleverera inom mars månads utgång 1920, avräknades ett belopp, som svarade mot ifrågavarande stamaktiers parikurs. I skrivelse den 20 november 1919 inkom Aktiebolaget Stockholmssystemet till chefen för finansdepartementet med förslag till vissa anordningar för att befria bolaget från innehavet av Spritcentralens aktier. Styrelsen anförde i denna skrivelse i huvudsak, att styrelsen ansett sig böra taga i övervägande, under vilka former samt på vilka villkor ett överlåtande av stamaktierna skulle kunna äga rum. Vid övervägande av frågan, till vem Spritcentralens stamaktier borde överlåtas eller, med andra ord, vem som i fortsättningen borde hava ansvaret för de beslut, som fattades å bolagsstämma, hade styrelsen givetvis tagit i betraktande olika möjligheter. Styrelsen hade för sin del beslutat söka medverka till utförande av en plan, vars huvuddrag voro, att Kungl. Maj:t skulle utse tre av styrelsens sju ledamöter, därav en såsom ordförande och en såsom vice ordförande, samt suppleanter för dem; att stamaktierna överlätes till ett mindre antal vederbörligen godkända personer; att stamaktieägarnas rätt till andel i vinsten begränsades till vissa procent; att all vinst därutöver tillf olle staten; samt att Kungl. Maj :t skulle utse en revisor och en suppleant för denne. Därjämte borde stamaktieägarna genom särskilt avtal förbinda sig att icke utan Kungl. Maj:ts medgivande och endast på de villkor, Kungl. Maj:t bestämde, överlåta stamaktierna till annan än statsverket, att nedsätta aktierna i taka händer (riksbanken) för detta ändamål, samt att, därest det skulle anses önskligt, att staten på ett mindre indirekt sätt skötte denna rörelse, efter viss tid överlåta aktierna till statsverket. Med tillkännagivande att enskilda personer funnits villiga att övertaga ifrågasatt post av stamaktier i Spritcentralen till ett pris av 1 000 kronor stycket jämte 7 procent ränta från den 1 januari 1919 anhöll styrelsen för Stockholmssystemet, att chefen för finansdepartementet behagade förklara hinder icke möta för styrelsen att på omförmälda grunder genom avtal av

19 föreslagen lydelse till enskilda personer överlåta bolagets ägande stamaktier i Spritcentralen. Stockholmssystemets förevarande skrivelse finnes återgiven i bilaga I (sid. 30 o. f.) till bevillningsutskottets betänkande nr 39 å r 1921. Över denna framställning avgåvos infordrade utlåtanden av kontrollstyrelsen och statskontoret, varefter bolaget på hemställan av departementschefen inkom med i vissa avseenden omarbetade förslag i ämnet. I sitt den 7 februari 1920 a v g i v n a utlåtande x anförde kontrollstyrelsen, att det vore givet, a t t Aktiebolaget Stockholmssystemets föreliggande framställning vore ägnad att väcka synnerlig förvåning, då, såvitt styrelsen kunde finna, berörda framställning innebure ett väsentligt avsteg från de uppfattningar, som dittills från ansvarigt håll enhälligt gjorts gällande i fråga om partihandelns organisation. I avseende å lämpligheten ur kontrollsynpunkt av den a v Aktiebolaget Stockholmssystemet ifrågasatta organisationen för partihandeln framhöll styrelsen, att det givetvis vore lättast att övervaka, att p a r t i h a n d e l n bedreves på ett för statens intressen förmånligt sätt, om staten själv innehade stamaktierna. Överlätes dessa aktier till ett enskilt konsortium, vore det, i synnerhet med den organisation, som föreslagits, a t t befara, att statens intressen i olika avseenden kunde bliva lidande. Efter en jämförelse mellan den föreslagna organisationen och rusdrycksförsäljningsbolagens organisation konstaterade styrelsen, a t t det verkliga avgörandet i fråga om partihandelsbolagens angelägenheter enligt förslaget lades i händerna på en enskild person, stamaktieägarnas förtroendeman, som efter behag kunde till- och avsätta representanterna för bolaget i styrelsen. Någon verklig, statens intressen tillfredsställande kontroll å bolagets verksamhet kunde givetvis härigenom icke ernås. Varje ingripande mot bolaget u r synpunkten av nyssberörda intressen kunde komma i konflikt med förtroendemannens intressen, och någon möjlighet att vinna rättelse torde i ett dylikt fall icke k u n n a vinnas med hänsyn till förtroendemannens maktställning inom bolaget. För sin del kunde kontrollstyrelsen icke finna n å g r a rimliga skäl till ett dylikt tillbakasteg i jämförelse med rusdrycksförsäljningsbolagens organisation. Något motiv a t t helt plötsligt l ä m n a åsido den tidigare enhälligt intagna ståndpunkten att aktierna skulle inlevereras till statsverket, varigenom Kungl. Maj.:t skulle komma a t t helt och hållet bestämma beträffande styrelsens sammansättning och därmed de allmänna riktlinjerna för bolagets verksamhet samt i fråga om g r a n s k n i n g av bolagets räkenskaper och beviljande av ansvarsfrihet, funnes enligt kontrollstyrelsens mening icke anförda. E n sådan organisation, som Aktiebolaget Stockholmssystemet ifrågasatt, ledde till betänkliga konsekvenser i flera avseenden. H ä r v i d framhöll kontrollstyrelsen till en början, att genom den ifrågasatta organisationen flera önskvärda förändringar på partihandelns område skulle undanskjutas, var1

Utlåtandet är intaget såsom bilaga B till konstitutionsutskottets memorial nr 42 år 1921

med åsyftades bedrivandet av reningsverksamheten och anordnandet av tillverkningsbeskattningen. Kontrollstyrelsen erinrade vidare om att den ifrågasatta organisationen av partihandeln syntes utesluta en önskvärd reglering av förhållandet mellan partihandlaren såsom säljare och rusdrycksförsäljningsbolagen såsom köpare av spritdrycker och viner. Den för sådant ändamål inrättade pris- och inköpsnämnden hade, även sedan Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen tillkommit, ansetts erforderlig. Därest staten övertoge stamaktierna i Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen och i samband därmed vidtoge erforderliga ändringar i rusdrycksförsäljningsiorordningen, varigenom, bland annat, bolagen tillförbundes att allenast köpa hos statens monopolorgan och närmare bestämmelser om prissättningen fastställdes, kunde givetvis bibehållandet av pris- och inköpsnämnden icke vara erforderligt. Överlätes däremot stamaktierna till ett enskilt konsortium, i vilket det enskilda intresset vore så dominerande, som det föreliggande organisationsförslaget innefattade, vore bibehållandet av prisoch inköpsnämnden nödvändigt. Vidtoges icke i samband med förslagets genomförande ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen, kunde Aktiebolaget Vin- & Spritcentralens ställning väsentligt försvagas, därest pris- och inköpsnämnden på grund av bolagets prispolitik eller beskaffenheten av dess varor funne sig nödsakad att direkt för bolagens räkning från firmor i utlandet inköpa spritdrycker eller viner. I ytterligare följande avseende framhöll kontrollstyrelsen, att förslaget kunde leda till ur synpunkten av statens intressen menliga konsekvenser. »Såvitt kontrollstyrelsen av den föreliggande framställningen kan finna, är det icke meningen att begränsa Aktiebolaget Vin- & Spritcentralens möjligheter att sluta avtal med firmor eller sammanslutningar inom eller utom landet. Det låter sig mycket väl tänka, att Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen sluter avtal med en sammanslutning av brännvinstillverkare för lång tid framåt, varigenom staten, när den en gång i framtiden övertager aktierna, finner sig bunden i sin handlingsfrihet på detta område. Avtalen kunna sålunda hava innehållit sådana ekonomiska förpliktelser, att staten icke skulle kunna genomföra en önskvärd förändring i lagstiftningen utan att lämna ersättningar till sammanslutningen. Det låter sig också tänka, att på grund av de uppfattningar, som behärska konsortiets majoritet och förtroendemannen, avtal ingås av sådan natur, att statsmakternas dispositioner i vissa avseenden direkt eller indirekt motverkas. Av särskilt ödesdiger natur för lagstiftningens frihet kunna sådana avtal bliva, som slutas med utländska firmor och handelshus. Genom dessa avtal kunna dylika firmor erhålla en sådan ställning i fråga om leverans av spritdrycker och viner, att inköpsmöjligheter från andra firmor och andra länder begränsas eller förhindras utöver de föreslagna fem åren. Jämväl kunna utfästelser göras, från vilka man sedermera endast med stora svårigheter kan frigöra sig.» Kontrollstyrelsen anmärkte vidare vid granskning av förslaget i dess sammanhang med gällande nykterhetslagstiftning, d. v. s. framför allt rusdrycksförsäljningsförordningen, att styrelsen väntat, att bestämmelserna i

21 rusdrycksförsäljningsförordningen med det snaraste skulle ändras på sådant sätt, a t t Aktiebolagret Vin- & Spritcentralen erhölle monopol på denna handel i samband med a t t stamaktierna inlevererades till statsverket. Ägde emellertid detta icke r u m och förvandlades icke Aktiebolaget Vin- & Spritcentralens faktiska monopol till ett rättsligt monopol, bleve Aktiebolaget Vin- & Spritcentralens ställning mycket svag. Det kunde sålunda inträffa, att konkurrenter uppträdde, vilka erhållit nya partihandelsrättigheter, varjämte Aktiebolaget Vin- & Spritcentralens tillstånd till partihandel kunde av kontrollstyrelsen återkallas av en eller annan anledning. E n ändring av det faktiska läget på förevarande område påkallade enligt styrelsens mening en ä n d r i n g i lagstiftningen och frågans föreläggande för riksdagen. E n ä r enligt kontrollstyrelsens mening det föreliggande organisationsförslaget u r kontroll- och nykterhetssynpunkter skulle leda till mycket beklagliga konsekvenser, och då n å g r a skäl icke blivit anförda för att den tidigare ifrågasatta organisationen av partihandeln skulle v a r a olämplig, hemställde kontrollstyrelsen, a t t Aktiebolaget Stockholmssystemets framställning måtte avslås ävensom att åtgärder måtte vidtagas i den riktning, varom kontrollstyrelsen i skrivelse den 10 oktober 1919 anhållit. Statskontoret hade haft a t t avgiva yttrande, huruvida förslaget till avtal angående försäljning av samtliga stamaktier i Spritcentralen kunde anses för statsverket medföra ekonomisk fördel. I sitt y t t r a n d e den 4 februari 1920 upptog statskontoret en' jämförelse mellan den föreslagna anordningen och den, att statsverket skulle jämlikt det av Aktiebolaget Stockholmssystemet i skrivelse den 15 augusti 1917 gjorda erbjudandet omedelbart självt inköpa berörda stamaktier och således genom sina egna organ övertaga bolagets förvaltning. Ämbetsverket y t t r a d e härvid bland a n n a t : »Vid denna jämförelse måste statskontoret, rent principiellt sett, komma till den uppfattningen, att en anordning ungefär sådan som den föreslagna, vari alltså enskilt initiativ och även i viss mån enskilda affärsintressen få tillfälle att göra sig gällande, bör anses medföra större fördel för statsverket, än om detta självt skulle övertaga rörelsen. I sådant avseende vill statskontoret erinra, hurusom vid införande av statsmonopol å tobakshanteringen i riket betänkligheter just ur ekonomisk synpunkt yppades mot förslaget att staten skulle själv utöva verksamheten. Det framhölls, a t t staten i sin verksamhet givetvis icke kunde begagna sig av lika fria former som den enskilde näringsutövaren och knappast kunde lika smidigt som denne anpassa sig efter konsumenternas krav, samt att, där det personliga intresset för ett företags utveckling förminskades, de skiftande impulserna, initiativet och arbetsintensiteten ofta nog försvagades. Statstjänstemannen vågade icke, y t t r a d e Stockholms handelskammare, på samma sätt som en enskild affärsidkare b ä r a risken för den spekulation, som både vid inköp och försäljning vore en nödvändig förutsättning för den rationella driften a v ett affärsföretag. Visserligen hava, med h ä n s y n till de särskilda förhållanden, som föreligga i fråga om vin- och spirituosahandeln, dessa synpunkter icke samma

22 betydelse for det nu ifrågavarande monopolföretaget som beträffande tobakshanteringen; men de förtjäna dock u t a n tvivel även h ä r beaktande och särskilt i fråga om importaffärer med främmande länder föreställer sig statskontoret, att ett enskilt bolag kan med större obundenhet än ett statsioretag tillvarataga de ekonomiska intressena.» Ärendet föredrogs i statsråd den 5 m a r s 1920, därvid chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, uttalade, bland annat, a t t det då efter omarbetning föreliggande avtalsförslaget med därtill hörande förslag till ä n d r i n g a r i bolagsordningen för Spritcentralen syntes honom erbjuda fullt tillfredsställande säkerhet för a t t ledningen av bolagets angelägenheter komme att handhavas på sådant sätt, att, om och n ä r statsmakterna ville vidtaga åtgärder för ordnande a v partihandelsfrågan eller reningsverksamheten, hinder eller svårigheter för lagstiftning h ä r u t i n n a n icke komme a t t möta till följd av förpliktelser, som bolaget iklätt sig gentemot bränneriidkare eller annorledes. Någon överlåtelse direkt å staten a v stamaktiekapitalet i Spritcentralen syntes därför icke v a r a av förhållandena ovillkorligen betingad, och den a v Aktiebolaget Stockholmssystemet förordade anordningen syntes tills vidare erbjuda en fullt betryggande u t v ä g a t t bereda statsverket erforderligt inflytande på ledningen av Spritcentralen. I anslutning härtill beslöt Kungl. Maj:t att med vissa modifikationer godkänna det förslag, som av Aktiebolaget Stockholmssystemet framlagts. Dessa modifikationer bestodo väsentligen däri, att större inflytande inrymdes åt Kungl. Maj:t genom r ä t t för Kungl. Maj:t a t t tillsätta hälften av styrelsen, däribland ordföranden, samt halva antalet revisorer, a t t å stamaktierna endast finge utdelas det belopp, som motsvarade genomsnittlig aktiebelåningsränta för räkenskapsåret, u t r ä k n a d av riksbanken, samt att, n ä r statsmakterna så påfordrade, samtliga stamaktier skulle överlåtas till statsverket. Vidare förklarade Kungl. Maj:t hinder från Kungl. Maj:ts sida icke möta mot stamaktiernas försäljning under de villkor, som funnes a n g i v n a i ett i Kungl. Maj:ts beslut intaget förslag, däribland, att i bolagsordningen för Spritcentralen vidtoges vissa ä n d r i n g a r i enlighet med vad i Kungl. Maj:ts beslut angåves. Dessa ä n d r i n g a r beslötos vid ordinarie bolagsstämma den 11 j u n i 1920 och berörde endast §§ 6, 10 och 12 i bolagsordningen, varjämte till densamma fogades eri ny paragraf med nummerbeteckning 18. Bolagsordningen ä r i sin sålunda ändrade, nu gällande lydelse intagen i styrelsens förvaltningsberättelse för å r 1923, sid. 40. 1920 års avtal Härefter försålde Aktiebolaget Stockholmssystemet samtliga stamaktier, TktiernTi ^ g å e n d e till ett antal av 400, i Spritcentralen till ett konsortium, beståGnde a v fö an<ie tio ®?IUi\ ^ Personer, nämligen: bankdirektören M. Billing, dokcentralen. torn I v a n Bratt, professorn Helge Bäckström, k a m m a r r ä t t s r å d e t C. Carleson, direktören Allan Cederborg, riksgäldsfullmäktigen greve G. Lager-

bielke, fabriksidkaren C. J. Lund, kanslisekreteraren Alfred Peyron, bankdirektören O. Rydbeck och advokaten John Tjerneld. I samband därmed och i enlighet med Kungl. Maj:ts beslut den 5 mars 1920 träffades den 1 september/19 oktober 1920 avtal av följande huvudsakliga innehåll att gälla dels mellan säljaren och köparna, dels mellan köparna och svenska staten och dels mellan köparna inbördes.1 Säljaren överlät till envar av köparna 40 stycken av ifrågavarande aktier med 1920 och efterföljande års kuponger till ett pris enligt parikurs av 1000 kronor för stycket jämte 7 procent ränta därå från och med den 1 januari 1920 till dess likvid skedde. Aktierna skulle transporteras på köparna, så snart avtalet blivit av Kungl. Maj:t godkänt samt köpesumman blivit erlagd. Köparna förbundo sig att icke överlåta aktierna till annan än statsverket eller den Kungl. Maj :t på förslag av styrelsen för Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen godkände såsom innehavare av aktierna. Skulle aktier annorledes än genom sådan överlåtelse lagligen övergå från någon av köparna till person, som icke på sätt nyss sagts godkändes såsom innehavare av desamma, skulle statsverket vara berättigat att inlösa samma aktier med löpande och efterföljande års kuponger till parikurs med tillägg av 7 procent ränta från och med den 1 januari det år, inlösen skedde. Innehavare av aktie, som överlåtits enligt vad nu sagts, skulle vara skyldig ikläda sig de förpliktelser avtalet innehöll. Köparna förbundo sig vidare att, närhelst statsmakterna så påfordrade, till statsverket överlåta samtliga, ifrågavarande aktier med löpande och efterföljande års kuponger enligt parikurs med tillägg av 7 procent ränta från och med den 1 januari det år, överlåtelsen skedde, dock under förbehåll att statsverket åtoge sig att av preferensaktieägare i Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen, vilka inom tre månader efter dagen för överlåtelsen sådant påkallade, inlösa dem tillhöriga preferensaktier med belopp, som innehavare av dylika aktier enligt 6 § i bolagsordningen i händelse av Aktiebolaget Vin- & Spritcentralens upplösning ägde ur bolagets tillgångar utbekomma. Köparna förbundo sig slutligen att till säkerhet för fullgörandet av vad sålunda blivit stadgat deponera ifrågavp,rande aktier i Sveriges riksbank under förbud för banken att annat än raed Kungl. Maj:ts medgivande och på villkor, som Kungl. Maj:t finge bestämma, utlämna aktierna; dock att köpare, som för likviderande av sina aktier behövde i annan bank eller hos statsinstitution belåna desamma, skulle äga att i stället för aktierna till riksbanken överlämna en av långivaren utgiven förbindelse av innehåll, att de belånade aktierna icke komme att av långivaren utlämnas utan Kungl. Maj:ts medgivande. Vid bolagsstämma skulle talan för samtliga stamaktierna föras av en enda av köparna därtill utsedd person. Kunde köparna icke enas om valet 1

Avtalet är fogat såsom bilaga II till propositionen n r 170 år 1923.

av sådan person, eller vägrade någon av dem att deltaga i valet, skulle den anses vald, om vilken de flesta förenat sig. Vid lika röstetal avgjorde lotten. För giltigheten av avtalet fordrades, att detsamma godkändes a v Kungl. Maj:t. Avtalet, som den 1 september 1920 undertecknades a v säljaren och köparna, blev den 19 oktober samma å r godkänt å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar. Denna överlåtelse av stamaktierna i Spritcentralen blev föremål för uppmärksamhet inom konstitutionsutskottet vid 1921 års riksdag vid granskning av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 5 m a r s 1920, i det a t t utskottet i sitt memorial n r 42 punkt 4:o anmärkte emot handläggningen i visst formellt avseende av detta ärende. Anmärkningen, emot vilken framställdes särskilda reservationer, lades av k a m r a r n a till handlingarna. Därjämte antecknades emellertid vid utskottets memorial tre särskilda reservationer angående samma ärende, nämligen dels av h e r r a r Clason, Ljunggren, Stendahl, Magnusson i Tumhult, Starbäck och Olsson i Golvvasta, dels av herr Reuterskiöld med instämmande av herr Andersson i Kolstad, dels ock a v herr Lyberg. I den första reservationen framhölls i huvudsak, a t t riksdagen bort bliva hörd i ärendet, vilket syntes h a v a varit så mycket nödvändigare, som det träffade avgörandet uppenbarligen vore av n a t u r a t t även för statens ekonomi medföra mycket vittgående konsekvenser. Men därtill komme jämväl, a t t de villkor, nu ifrågavarande avtal bestämde för statens eventuella övertagande av stamaktierna i bolaget, vore för staten vida ofördelaktigare än de, som tidigare gällde i fråga om överlåtelse till statsverket av stamaktierna. Staten skulle hava att, i händelse den ville övertaga bolaget, icke blott inlösa stamaktierna, v ä r d a 400 000 kronor, med d ä r å bestämd ränta, u t a n ock a t t a v preferensaktiernas ägare inlösa deras aktier med ett belopp, som, därest samtliga preferensaktieägare påkallade sådan inlösen, skulle uppgå till 19 600 000 kronor. J ä m v ä l denna betydande försämr i n g av en staten tillkommande ekonomisk förmån borde hava påkallat, att ärendet underställts riksdagen. J ä m v ä l i den a n d r a reservationen anmärktes, a t t ingen hänsyn t a g i t s till det ekonomiskt väsentligt försämrade läge, vari staten måste komma genom uppgivandet av rätten enligt Aktiebolaget Stockholmssystemets förbindelse av den 15 augusti 1917. Den rätt, staten genom villkoren för uppgivandet i utbyte erhållit, vore vida sämre u r ekonomisk synpunkt, och den kontroll, som staten u r a n d r a synpunkter därigenom möjligen kunde v i n n a över Aktiebolaget Vin- & Spritcentralens verksamhet, hade, med fäst avseende å de rent faktiska förutsättningarna för detta bolags ställning, kunn a t med bibehållande a v samma rätt, u t a n dess vare sig u p p g i v a n d e eller omedelbara begagnande, i nödig utsträckning annorledes vinnas. I den tredje reservationen uttalades, att, då de ekonomiska förutsättningarn a för utnyttjande av den staten å r 1917 tillförsäkrade inlösningsrätten till

25 stamaktierna, vars innehavare oberoende av innehavarna av preferensaktierna ägde bestämma över bolagets verksamhet, genom det av Kungl. Maj:t godkända avtalet väsentligen förändrats och förändringen måste anses medföra försämrade möjligheter till ett dylikt utnyttjande, de förändrade villkoren bort underställas riksdagens prövning. I samtliga reservationer hade på de anförda skälen yrkats, a t t anmärkning enligt § 107 regeringsformen bort av utskottet framställas mot föredragande departementschefen, statsrådet Thorsson. Jämsides med inlösningsförfarandet v a r frågan om partihandelsorgani- Frågan om p sationen vid olika tillfällen föremål för statsmakternas uppmärksamhet. "r^2uo™ Så uttalade chefen för finansdepartementet, statsrådet Branting, till stats- tidigare utrådsprotokollet den 31 december 1917, bland annat, att under övervägande talanden. vore ett förslag om en sådan organisering av partihandeln, a t t j ä m v ä l denna komme a t t handhavas av organ, som i sitt förhållande till det allmänna m e r eller mindre bleve jämställt med detaljhandelsbolagen. Ä andra sidan hemställdes i en vid 1918 års riksdag inom andra kammaren a v h e r r Lithander väckt motion, n r 137, om sådant förtydligande av gällande lagstiftning, a t t partihandeln med alkoholhaltiga drycker (utom egentligt brännvin), måtte, i enlighet med av 1917 å r s riksdag a n t a g n a bestämmelser, oförhindrat utövas av enskilda näringsidkare. Men denna motion avslogs av riksdagen. Vid besvarandet av förut angivna interpellation vid 1919 års lagtima riksdag u t t a l a d e chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, att h a n ansåge det betydelsefullt och fördelaktigt för fullföljande av nykterhetsreformen av å r 1917, att särskilt genom Aktiebolaget Vin- & Spritcentralens tillkomst en koncentration skett inom branschen, samt att garantier förelåge för att de allmänna intressena skulle bliva vederbörligen tillvaratagna u t i Aktiebolaget Vin- & Spritcentralens verksamhet. Det oaktat vore det riktigast, att riksdagen bereddes tillfälle a t t pröva, h u r u v i d a statsverkets kontrollerande ställning till detta bolag borde, på annat sätt än som då skedde, komma till uttryck. Då frågan om ersättning åt vissa näringsidkare i anledning av genomförandet av 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning framfördes för 1920 års riksdag, anförde departementschefen, statsrådet Thorsson, till statsrådsprotokollet den 12 mars 1920 angående propositionen nr 287, att, i fråga om de firmor och enskilda, som vore att r ä k n a till vin- och spirituosabranschen i egentlig mening, ersättningsspörsmålen genom Aktiebolaget Vin- & Spritcentralens dittillsvärande förfarande och av bolaget lämnade utfästelser kunde anses h a v a erhållit en sådan lösning, a t t någon särskild å t g ä r d från statsmakternas sida icke vore erforderlig. I sitt beslut i anledning av n ä m n d a proposition anslöt sig ock riksdagen till denna uppfattning. F r å g a n om partihandelns organisation upptogs härefter i tvenne vid 1921 å r s riksdag väckta likalydande motioner, den ena inom första kam-

^rfdf*

maren, nr 58, av herr Johan Nilsson i Skottlandshus samt tre andra leda möter av kammaren, den andra inom andra kammaren, nr 96, av herr Norman jämte 22 andra ledamöter av samma kammare, i vilka motioner efter viss motivering hemställdes, bland annat, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t begära skyndsam utredning och förslag om sådana ändringar i kungl. förordningen den 14 juni 1917 angående försäljningen av rusdrycker, genom vilka partihandeln med rusdrycker på ett ändamålsenligt sätt reglerades. Bevillningsutskottet, till vilket motionerna hänvisades, mottog i vederbörlig ordning av kontrollstyrelsen avgivet yttrande över motionerna, vilket yttrande återfinnes såsom bilaga till utskottets betänkande i ämnet nr 39. Berörda yttrande åtföljdes bland annat av en promemoria från Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen rörande detta bolags tillkomst och förhållande till partihandeln med rusdrycker. Sedan bevillningsutskottet erinrat om koncentrationen av partihandeln till ett fåtal bolag med begränsad utdelning och därvid yttrat, att utskottet ur saklig synpunkt ansett, att denna koncentration varit till gagn och väsentligt underlättat genomförandet av den nya rusdryckslagstiftningen, anmärkte utskottet, att vad utskottet i samband med behandlingen av förevarande motioner funne böra bliva föremål för riksdagens beaktande sålunda ej vore den av motionärerna företrädda tanken på en återgång till en mera fri näringsutövning på partihandelns område. Fastmer syntes det böra i författningen fastslås, att rätt till partihandel icke måtte kunna utövas i privatekonomiskt intresse. I anslutning härtill anförde utskottet vidare: »Det sätt, varpå den nuvarande organisationen kommit till stånd, gör det emellertid helt naturligt, att statsmakterna böra undersöka, huruvida inom den nuvarande organisationen av partihandeln det allmännas inflytande är i önskvärd utsträckning tillgodosett. Ehuruväl utskottet anser det vara en angelägenhet av stor vikt, att det eller de affärsföretag, som skola handhava denna gren av rusdryckshandeln, äro väl konsoliderade och sålunda i stånd att själva bära konsekvenserna av de inskränkningar i deras rörelse, som statsmakterna må finna lämpliga, är det icke desto mindre av vikt, att klara bestämmelser finnas rörande medelsdispositionen inom dylika företag. Utskottet har väl beaktat, att inom den nuvarande partihandelsorganisationen det allmännas representanter hava ett avgörande inflytande, men ifrågasätter, huruvida ej, genom avtal eller på annat lämpligt sätt, i likhet med vad fallet är med Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet, det allmänna bör tillförsäkra sig rätt till utsträckt kontroll dels i fråga om den löpande affärsverksamheten, dels ock i fråga om bolagsstämmans avsättningar till fonder och dylikt. Slutligen anser utskottet tiden vara inne att utreda, huruvida de principer för partihandelns handhavande, som numera bragts till tillämpning, böra inskrivas i rusdrycksförsäljningsförordningen och tillbakagång på detta område sålunda omöjliggöras. Därest den utredning i frågan, som utskottet sålunda funnit sig böra

förorda, kommer till stånd, är det givetvis av vikt för frågans lösning, att under tiden för utredningen inga åtgärder vidtagas, som äro ägnade att föregripa ett eventuellt kommande beslut från riksdagens sida, utan att utredningens resultat avvaktas under bibehållande av sakernas nuvarande läge. Härförutom får det anses vara ett statsfinansiellt intresse av särskild betydelse under nuvarande situation, att åtgärder icke vidtagas, som kunna vara ägnade att minska statens vinstandel från partihandeln.» Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde utskottet, att riksdagen, med avslag å motionerna 1:58 av herr Johan Nilsson i Skottlandshus m. fl. och I I : 96 av herr Norman m. fl. i vad de avsåge yrkandena på förändringar i den dåvarande partihandelsorganisationen, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning, på vad sätt det allmännas inflytande inom den dåvarande faktiska organisationen av partihandeln med rusdrycker bäst kunde ordnas, samt att för riksdagen måtte framläggas de förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Vid utskottets betänkande voro fogade åtskilliga reservationer. I en reservation anförde herrar friherre Fleming, Antonsson, Olsson i Kullenbergstorp, Grevesmiihl, Kant och Brännström, att de ansett utskottets betänkande bort innehålla bland annat följande: »Frånsett sakens principiella sida synes det gynnade monopolföretagets sätt att i praktiken utnyttja sin ställning ägnat att framkalla befogade anmärkningar. Motionärerna hava särskilt påtalat vissa av bolaget under senare tid företagna transaktioner. Bolaget har självt i sin ovannämnda promemoria om två av dessa transaktioner, nämligen förvärven av Grand Hotel och Carnegies porterbryggeri, medgivit, att de i viss mån låge vid sidan av bolagets egentliga verksamhet. Även utskottet håller bestämt före, att bolaget i nämnda och andra liknande företag gått utöver sin uppgift som ett av statsmakterna gynnat monopolföretag. Bolaget har icke visat och lärer ej heller kunna visa, att berörda affärer varit nödvändiga för eller ens främjat rusdryckshandelns skötande i enlighet med det allmännas intresse och lagstiftarens syfte. En av förutsättningarna för bolagets monopolställning är ju, att all vinst utöver fixerad procent går till staten, och åsyftas därvid givetvis hela den vinst, som partihandeln med rusdrycker lämnat. Berörda vinstbegränsning skulle kringgås, om bolaget tillätes nedlägga dylika vinstmedel i andra affärsföretag, även om eventuell vinst å dessa redovisades efter samma principer som rusdryckshandelsvinsten. Statens andel av sistnämnda vinst måste anses hava karaktär av statsmedel, som det icke bör tillkomma bolaget att utan vederbörligt tillstånd disponera och riskera. Utskottet är ense med motionärerna om att de rådande förhållandena på partihandelns område icke äro överensstämmande med författningens anda, och att en utredning bör komma till stånd i syfte att åvägabringa en bättre ordning. Däremot är utskottet icke berett att angiva några bindande riktlinjer för utredningen. Det torde tvärtom lända till det bästa resultat, om utredningen får bliva obunden av särskilda förutsättningar och hava till mål allenast en lösning, som på ett rationellt sätt garanterar ej mindre förverkligandet av den nya rusdryckslagstiftningens bärande idéer, i vad detta beror på partihandelns ordnande, än ock den konsume-

rande allmänhetens berättigade krav i avseende å hithörande varors kvalitet och pris. Därest den utredning i frågan, som utskottet sålunda funnit sig böra förorda, kommer till stånd, är det givetvis av vikt för frågans lösning, att under tiden för utredningen praxis icke föres vidare i någondera riktningen utan att utredningens resultat avvaktas under bibehållande av sakernas nuvarande läge. Härförutom får det anses vara ett statsfinansiellt intresse av särskild betydelse under närvarande situation, att åtgärder icke vidtagas, som kunna vara ägnade att minska statens vinstandel från partihandeln.» Enligt reservanternas förslag hade utskottet alltså bort hemställa, att riksdagen måtte i anledning av förevarande motioner i skrivelse till Kungl. Majrt anhålla, att Kungl. Maj:t ville föranstalta om utredning angående partihandelns ordnande på ett för såväl staten som den konsumerande allmänheten ändamålsenligt sätt och enligt grunder, som bleve i gällande rusdrycksförsäljningsförordning eller eljest i vederbörlig författning fastställda. Jämväl herrar Rosén och Lithander antecknade var för sig reservation utan angivna yrkanden, varjämte herr örne reserverade sig mot viss del av motiveringen. Med bifall till utskottets hemställan anhöll riksdagen i skrivelse den 17 juni 1921, nr 408, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om utredning, på vad sätt det allmännas inflytande inom den dåvarande faktiska organisationen av partihandeln med rusdrycker bäst kunde ordnas, samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Chefen för Vid anmälan av denna skrivelse i statsrådet den 12 september 1921 an^ZmuTdln' f ö r d e chefen f°r finansdepartementet, statsrådet Beskow, i fråga om riktig september linjerna för utredningen i huvudsak följande: 192L Departementschefen anslöt sig till riksdagens uttalanden, i vilka riksdagen avvisat tanken på en återgång till en mera fri näringsutövning på partihandelns område samt yttrat, att det fastmera syntes böra i författningen fastslås, att partihandel icke måtte kunna utövas i privatekonomiskt intresse. Ett godkännande från statsmakternas sida av den utveckling på partihandelns område, som faktiskt ägt rum, förutsatte emellertid ovillkorligen, att det allmänna tillförsäkrades tillfyllestgörande inflytande över partihandeln. De dåvarande förhållandena härutinnan vore i åtskilliga hänseenden otillfredsställande. Vid frågans utredning syntes böra undersökas förutsättningarna för och lämpligheten av att inrätta ett statligt monopol i huvudsaklig överensstämmelse med vad som gällde för tobakstillverkningen inom landet. Även andra lösningar kunde tänkas, exempelvis i form av avtal mellan statsmakterna och vederbörande enskilda företag. Självfallet borde jämväl upptagas spörsmålet om den blivande partihandelsorganisationens ställning till den tillverkning av spritdrycker, som dreves inom landet, ävensom till importen från utlandet av

29 olika slag av spritdrycker. Vad sistberörda fråga beträffade, syntes det i varje fall böra sörjas för a t t viss möjlighet holies öppen för enskild person att från namngiven firma utom riket förskaffa sig viss önskad v a r a och detta till skäligt pris. Vilken form för partihandelns ordnande än måtte komma att föreslås, borde statsmakterna tillförsäkras ej blott en fortlöpande och fullt effektiv kontroll över affärsverksamheten u t a n även ett avgörande inflytande över företagets medelsförvaltning. F ö r sistnämnda ändamål syntes be-, stämmelser bliva erforderliga bland a n n a t rörande avskrivningar samt avsättningar till fonder. Tillika syntes vid utredningen böra uppmärksammas spörsmålet, huruledes förhållandet mellan den ifrågasatta partihandelorganisationen och detaljhandlarna, särskilt i avseende å prissättning, n ä r m a r e skulle utformas.

Samma dag tillkallades sakkunniga för ändamålet, nämligen: justitie- Pavtihandeis rådet A. G. S. Borgström, ledamöterna av riksdagens första kammare sa unn%gakammarherren C. A. E. von Hofsten och riksgäldsfullmäktigen S. H. Kvarnzelius samt generaltulldirektören N. H. R. Themptander, varjämte uppdrogs åt Borgström att i egenskap av ordförande leda de sakkunnigas arbete. Med skrivelse den 23 november 1921 överlämnade dessa sakkunniga (partihandelssakkunniga) ett i anledning av uppdraget utarbetat förslag, vilket jämte av två u t a v de sakkunniga, h e r r a r von Hofsten och Kvarnzelius, avgivna särskilda yttranden finnes fogat såsom bilaga I vid propositionen nr 191 till 1922 års riksdag. I detta sammanhang torde få lämnas följande översikt av förslaget: I enlighet med vad riksdagen i sådant avseende uttalat, utgingo de sakkunniga från den grundsatsen, att partihandeln med rusdrycker icke borde få utövas i privatekonomiskt intresse. F ö r genomförandet av detta syfte borde den enskild person eller firma enligt rusdrycksförsäljningsförordningen förbehållna möjligheten att erhålla tillstånd till partihandel med rusdrycker borttagas. De sakkunniga avvisade tanken på a t t staten skulle efter partihandelsverksamhetens monopoliser ing själv taga hand om densamma. E j heller funne de skäl förorda bildandet av ett i anslutning till principerna för Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet organiserat bolag, däri staten skulle ingå såsom huvuddelägare. Såsom ett huvudskäl mot en dylik anordning anfördes nödvändigheten för staten att i sådant fall tillskjuta ett avsevärt kapitalbelopp, något som under rådande förhållanden syntes böra ifrågakomma endast i nödfall. Vidare skulle vid ett tillämpande av monopolprincipen uppkomma svårlösta ersättningsfrågor. Den utväg till lösning av frågan, som de sakkunniga förordade, gick ut p å åvägabringandet av ett avtal mellan staten och vederbörande redan existerande företag, varigenom partihandelsrätten upplätes uteslutande till detta företag, samtidigt som önskvärda förändringar i dess organisation

30 genomfördes och statsmakterna tillförsäkrades avgörande inflytande på företagets skötsel. J ä m t e det de sakkunniga utarbetade förslag till de ändringar i rusdrycksförsäljningsförordn ingen, vilka erfordrades vid den av dem ifråga-* satta anordningen, inriktade de sakkunniga sitt arbete på att undersöka möjligheten av a t t staten med Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen träffade ett avtal av a n g i v e n innebörd. Förslag till sådant avtal framlades ock av de sakkunniga. Då staten genom sina representanter i Aktiebolaget Vin- & Spritcentralens styrelse redan hade avgörande inflytande på styrelsens beslut, ansåge sig de sakkunniga ej böra ifrågasätta någon förstärkning av statens representation i styrelsen. För tillsyn över den dagliga skötseln av Spritcentralen och dess dotterbolag föreslogo de sakkunniga emellertid, a t t Kungl. Maj:t skulle, i likhet med vad fallet vore i Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet, utse en jourhavande direktör. Därjämte borde den organisation, det s. k. direktörsrådet, som inrättats för åvägabringande av ett mera planmässigt samarbete mellan Spritcentralen och dess fyra då med partihandelsrätt u t r u s t a d e dotterbolag, med vissa ändringar äga bestånd, då den enligt de sakkunnigas uppfattning väl motsvarat sitt ändamål'. I direktörsrådet skulle Spritcentralens styrelse utse tre medlemmar, av vilka minst en skulle utses bland de av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna av Spritcentralens styrelse. Jourhavande direktören skulle v a r a självskriven ledamot av rådet. De sakkunniga förordade vidare, att i de fall, då enligt bolagsordningen i dotterbolag skulle utses mer än en revisor, en av de av Kungl. Maj:t förordnade revisorerna i Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen skulle utses till revisor jämväl hos dotterbolaget. För tillgodoseende av det av riksdagen framställda önskemålet, att det allmänna borde tillförsäkra sig r ä t t till kontroll i fråga om avsättningar till fonder, intogo de sakkunniga i förslaget till avtal detaljerade bestämmelser om disposition av eventuellt uppkommande vinst. De sakkunniga ingingo därvid på frågan, i vad mån partihandelsbolags verksamhet borde gå ut på att bereda bolaget och därmed statsverket största möjliga vinst. D e sakkunniga betonade, att enligt deras förmenande partihandelsbolag borde i främsta rummet inrikta sig på att söka tillhandahålla varor av tillfredsställande beskaffenhet under riktiga ursprungsbeteckningar och att vinstfrågan borde komma i andra rummet. Därest statsverket ville av rusdryckshanteringen uttaga inkomst, kunde detta på enklare sätt ske i form av brännvinstillverkningsskatt, omsättningsskatt eller utskänkningsskatt. ^ Detaljhandelsbolagens r ä t t till import av spritdrycker och vin v a r enligt förslaget avsedd att kvarstå. Import skulle dock icke få äga r u m u t a n att tillstånd därtill lämnats av en av kontrollstyrelsen för ett rationellt ordnande av detaljhandelsbolagens inköp tillsatt pris- och inköpsnämnd.

31 Föreskrifter angående en dylik nämnd borde inryckas i rusdrycksförsäljningsförordningen. Under påvisande, att rening av brännvin endast bedreves av Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen och vissa dess dotterbolag, ansågo de sakkunniga det lämpligt, att i lagstiftningen intoges uttryckligt stadgande om att r ä t t till rening av brännvin för förbrukning inom riket förbehölles de under offentlig kontroll stående parti handelsbolagen. Tillverkare av brännvin skulle v a r a skyldig att med vissa angivna undantag försälja allt det tillverkade råbrännvinet till partihandelsbolag. För att skydda tillverk a r n a funno de sakkunniga det erforderligt att, i likhet med vad som ägde r u m vid införandet av tobaksmonopolet i fråga om prissättningen av inom riket odlad tobak, i lagstiftningen intoges föreskrifter om tillsättande av en särskild prisnämnd för bestämmande av råbrännvinspriset. De sakkunniga bibehöllo slutligen viss möjlighet för enskild person a t t från angiven firma inom eller utom riket förskaffa sig viss önskad v a r a . Vad angår de fyra dotterbolag till Spritcentralen, som då innehade tillstånd till partihandel med rusdrycker, hade de sakkunniga ansett, att de två bolag, vilka endast tillverkade och försålde punsch, borde upplösas och uppgå i moderbolaget. Beträffande de båda övriga dotterbolagen — Aktiebolaget J . D. Grönstedt & Co samt Aktiebolaget Tegnér & Wilcken — som bedreve partihandel med rusdrycker samt import av vin, hade de sakkunniga funnit tillräckliga skäl ej föreligga a t t vid den tidpunkten frångå den dåvarande organisationen. Vidare framhöllo de sakkunniga, att såsom förutsättning för avtalet borde uppställas, att Spritcentralen, så snart sådant kunde ske utan avsevärdare ekonomisk förlust, borde söka avveckla sitt mellanhavande med dotterbolagen Aktiebolaget Nya Grand Hotel, Porterbryggeriaktiebolaget D. Carnegie & Co, Aktiebolaget Astra, ,\potekar-. nes Kemiska Fabriker, samt Aktiebolaget Svanens Droghandel. De sakk u n n i g a föreslogo, att uttrycklig bestämmelse härom skulle inryckas i det eventuella avtalet med Spritcentralen. I ett i anledning av de sakkunnigas förslag avgivet yttrande (bilaga I I Kontrollang. vid propositionen n r 191 år 1922) erinrade kontrollstyrelsen, att styrelsen styrelsen pzrtihandelstidigare förordat vidtagande av åtgärder i syfte, att stamaktierna i Aktie- sakkunnigas förslag. bolaget Vin- & Spritcentralen måtte inlevereras till statsverket. Styrelsen hade icke funnit anledning a t t uppgiva denna av styrelsen tidigare hävdade uppfattning. E n ä r det emellertid vore föga sannolikt, att partihandeln, åtminstone under de närmaste åren, komme att ordnas enligt de av kontrollstyrelsen angivna riktlinjerna, hade styrelsen ansett sig icke böra avstyrka det föreliggande förslaget. Kontrollstyrelsen framställde emellertid vissa erinringar mot förslaget. P å g r u n d v a l av den utav de sakkunniga framlagda utredningen avläts 1922 ån den 10 m a r s 1922 proposition, nr 191, till riksdagen med förslag till för- rik&dag.

ordning om vissa ändringar i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker m. m. Vid anmälan i statsrådet av frågan om denna proposition erinrade chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, om den allmänna uppfattning beträffande partihandelsorganisationen, varåt han givit uttryck i interpellationssvaret vid 1919 års lagtima riksdag, och anförde vidare: »I anslutning till de synpunkter, jag år 1919 utvecklade, kan jag givetvis biträda de sakkunnigas principiella uppfattning angående formerna för det företag, som i huvudsak bör handhava partihandeln med rusdrycker. Jag anser alltså, att man bör fortgå på den väg, på vilken man redan än inne, och följaktligen upplåta partihandeln åt enskilt företag med avlägsnande ur detta av privat vinstintresse och under effektiv kontroll från statens sida. Att, på sätt förslaget upptar, partihandelsbolag bör antagas av Kungl. Maj:t, finner jag principiellt riktigt. De ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen, vilka de sakkunniga i sådant avseende funnit nödiga, kan jag ock i stort sett tillstyrka. Det av de sakkunniga gjorda uttalandet rörande partihandelsbolagets prispolitik vinner min anslutning. I enlighet med vad jag i inkomstberäkningen till årets statsverksproposition förutsatt, har jag ock för avsikt att förelägga Kungl. Maj:t förslag till höjning i omsättningsskatten, varigenom skulle motvägas den minskning i inkomst från partihandeln, som skulle följa av de nya principerna för prisberäkningen.» De av de sakkunniga föreslagna ändringarna i rusdrycksförsäljningsförordningen voro givetvis oberoende av vilket bolag, som komme att erhålla partihandelsrätten. De sakkunniga hade emellertid — i anslutning till riksdagens år 1921 gjorda uttalande — utgått från att den existerande organisationen av partihandeln åtminstone i väsentliga delar borde komma att utnyttjas under den första period om fem till tio år, för vilken enligt de nya bestämmelserna partihandelsrätt skulle upplåtas, och att alltså Spritcentralen av Kungl. Maj:t borde antagas till utövare av verksamheten. Med anledning härav berörde departementschefen vissa frågor, som kunde uppkomma vid partihandelsrättens upplåtande till nämnda bolag. Med föranledande av vissa erinringar angående Spritcentralens ekonomiska ställning hade departementschefen låtit genom revisorerna i bolaget — av vilka ju två utsagos av Kungl. Maj:t — verkställa en särskild utredning i sådant hänseende. Den avgivna berättelsen över denna undersökning, vilken såsom bilaga III fogades vid statsrådsprotokollet, gåve vid handen, att ställningen syntes kunna betecknas såsom god, vadan följaktligen ur denna synpunkt hinder icke borde anses möta mot att partihandelsrätt upplätes åt Spritcentralen. Vidare anförde departementschefen i frågan, huruvida jämte det bolag, som var avsett att handhava den huvudsakliga partihandeln, borde få finnas partihandelsbolag med mera begränsade uppgifter, följande:

»De sakkunniga hava åt sitt förslag beträffande 12 § givit en sådan formulering, att därigenom lämnas åt Kungl. Maj:t att bestämma bolagens antal. Med utgångspunkt från de nuvarande förhållandena hava de sakkunniga uttalat sig för att två av Spritcentralens dotterbolag, vilka huvudsakligen bedriva handel med viner, jämväl skulle erhålla partihandelsrätt. De sakkunniga hava emellertid ansett det vara förtjänt att undersökas, huruvida icke i framtiden dessa bolag — liksom vissa andra dotterbolag — borde uppgå i Spritcentralen. Kontrollstyrelsen däremot har ansett, att allenast ett bolag borde få för framtiden bedriva partihandel, men att såsom en övergångsanordning ytterligare två bolag borde få under de närmaste åren bedriva sådan handel. Ehuru det enligt min uppfattning måste anses uteslutet att inrätta flera med varandra konkurrerande partihandelsföretag, lärer det med hänsyn till vinimporten föreligga vissa skäl, att ett särskilt bolag, vilket lämpligen torde böra vara dotterbolag till det bolag, som utövar partihandeln i allmänhet, handhar den väsentliga handeln med viner. Det kan även tänkas, att man kan vilja bilda ett mer eller mindre fristående bolag för utövande av partihandel med spritdrycker och viner, avsedda att användas för särskilda ändamål. Alldeles oavsett vilket bolag, som kommer att erhålla rätt till partihandel med rusdrycker, vill det därför synas, att det icke kan vara lämpligt att i rusdrycksförsäljningsförordningen begränsa antalet partihandelsutövare.» I fråga om dotterbolagen anförde departementschefen följande: »Vad särskilt angår de till Spritcentralen anslutna dotterbolagen, har enligt erhållen uppgift Spritcentralen redan vidtagit åtgärd i syfte att sammanslå Aktiebolaget Tegnér & Wilcken, som därför skulle träda i likvi dation, med Aktiebolaget J. D. Grönstedt & Co. Av dotterbolagen Aktiebolaget Astra, Apotekarnes Kemiska Fabriker, och Aktiebolaget Svanens Droghandel har det sistnämnda redan likviderat. Då Spritcentralen vid sitt engagement i dessa företag torde hava förutsatt, att mellanhavandet allenast skulle vara av mera eller mindre tillfällig karaktär, lärer även från Spritcentralens sida en snar avveckling av de två återstående av dessa företag anses önskvärd. Enligt vad jag erfarit, har vid de förhandlingar, som under den senaste tiden förts om en dylik avveckling, ett förslag varit under diskussion om att det företag, som eventuellt komme att övertaga dessa dotterbolags verksamhet, skulle kunna få rätt att bedriva partihandel med sådana rusdrycker, som antingen äro att betrakta såsom läkemedel i och för sig eller ock nödvändiga för läkemedels tillverkning. Vad slutligen angår de till Spritcentralen anslutna dotterbolagen Aktiebolaget Nya Grand Hotel och Porterbryggeriaktiebolaget D. Carnegie & Co, torde den av de sakkunniga föreslagna avvecklingen av dessa företag böra äga rum först efter sorgfällig prövning och allenast under förutsättning, att densamma kan ske utan nämnvärd förlust.» Vid granskning av detaljbestämmelserna i de sakkunnigas förslag vicltogos, såvitt nu är i fråga, i propositionen vissa förändringar. Det med propositionen framlagda förslaget till ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen innebar sålunda i huvudsak följande. 112 § av rusdrycksförsäljningsförordningen infogades den grundläggande bestämmelsen därom, att rätten till partihandel inom riket med rus3 — 5965.

Mcnopolkontrollutredningens

betänkande.

34 drycker finge bedrivas allenast av för sådant ändamål bildat, i viss ordning antaget aktiebolag (partihandelsbolag). Genom denna bestämmelse gjordes dock ej ändring i den tillverkare av spritdrycker tillkommande r ä t t e n till avsalu för export och till försäljning till partihandlare med skattefri sprit samt ej heller uti detaljhandelsbolagens r ä t t till försäljning av rusdrycker till a n n a n innehavare av r ä t t till detaljhandel i och för dennes rörelse. Importen av rusdrycker förbehölls, med visst undantag, partihandelsbolag; exporten av rusdrycker tillkom uteslutande partihandelsbolag samt tillverkare. Spritdrycker, som icke exporterades eller såldes till partihandlare med skattefri sprit, ävensom vin, som icke exporterades, måste av tillverkarna säljas till partihandelsbolaget. Partihandelsbolag skulle antagas av Konungen för viss tid, minst fem högst tio år. Missbrukade bolaget sin försäljningsrätt, kunde densamma av Kungl. Maj:t återkallas a t t upphöra å tid, som av Kungl. Maj:t bestämdes. Partihandelsbolag finge icke avse a t t bereda delägarna vinning utöver skälig r ä n t a å de av delägarna tillskjutna kontanta medel. Av den vinst, som årligen uppstode å partihandelsbolags rörelse, skulle bolaget enligt Kungl. Maj:ts medgivande få använda viss del till avskrivningar och avsättning till fonder. Vad därefter, och sedan utdelning till bolagets delägare ägt rum, kunde återstå av vinsten, skulle bolaget inom juni månads utgång efter varje kalenderårs slut insätta å statsverkets giroräkning i riksbanken. Partihandelsbolag skulle ej få antagas, där ej genom bestämmelser i bolagsordningen eller på a n n a t sätt, som funnes betryggande, åt staten beretts övervägande inflytande å bolagets ledning. Därutöver skulle bolaget vid verksamhetens bedrivande v a r a underkastat den särskilda kontroll från statens sida, som Kungl. Maj:t prövade nödig. Närmare bestämmelser i avseende å partihandelsbolags verksamhet och drift skulle intagas i avtal, som upprättades vid bolagets antagande. I 19 § 2 mom. av förslaget intogs bestämmelse om a t t kontrollstyrelsen skulle för tillsyn och övervakande av detaljhandelsbolags inköp av a n d r a rusdrycker än inom riket tillverkat öl tillsätta en pris- och inköpsnämnd av högst sju personer. Denna nämnd skulle bland a n n a t hava till uppgift att meddela tillstånd till detaljhandelsbolags import av rusdrycker. I 50 § av förslaget upptogs jämväl bestämmelse om skyldighet för detaljhandelsbolag att till enskild person söka anskaffa visst slags rusdryck, som ej holies i lager av bolaget, dock u t a n r ä t t för den enskilde att uppgiva viss leverantör. De föreslagna ä n d r i n g a r n a i rusdrycksförsäljningsförordningen skulle träda i kraft den 1 j a n u a r i 1923. Propositionen nr 191 hänvisades till bevillningsutskottet, till vilket jämväl överlämnades sex i anledning av propositionen väckta motioner, bland vilka följande må n ä m n a s : I två likalydande motioner, n r 152 i första kammaren av herr Johan Jo-

35 hansson i F r i g g e r å k e r och n r 292 i andra kammaren av herr Olsson i Kullenbergstorp, hemställdes, att riksdagen måtte med avslag å propositionen besluta att i skrivelse till K u n g l . Maj:t begära ny, allsidig, av fullt opartiska och kvalificerade personer verkställd utredning och förslag om sådana ä n d r i n g a r i kungl. förordningen av den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker, genom vilka partihandeln med rusdrycker så ordnades, a t t full trygghet vunnes för a t t den staten tillkommande delen av vinstmedlen på denna handel av det eller de organ, som kunde komma a t t övertaga ifrågavarande verksamhet, på det noggrannaste redovisades och till statsverket inlevererades. Därjämte borde riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställa, att det under den tid, varunder berörda utredning påginge, nogg r a n t tillsåges, att statens andel av ifrågavarande vinstmedel i största möjliga utsträckning komme det allmänna till godo. I motionen nr 153 i första kammaren av herr Stendahl föreslogs, bland annat, att riksdagen med avslag på propositionen ville besluta att hos Kungl. Maj:t hemställa om utredning och förslag till 1923 års riksdag om ordnande av partihandeln med rusdrycker i angiven riktning, samt a t t Kungl. Maj:t måtte noggrant övervaka, att den staten tillkommande vinsten från Spritcentralen oavkortad inflöte till statsverket. I motionen nr 154 i första kammaren av herr Carl Gustaf Ekman hemställdes, att riksdagen m å t t e avslå propositionen och hos Kungl. Maj:% anhålla om förnyad, allsidig utredning rörande frågan om organisation av partihandeln med rusdrycker, därvid till prövning borde, i jämbredd med a n d r a möjliga alternativ, upptagas jämväl anordnandet av ett verkligt statsmonopol därå. I motionen nr 281 i andra kammaren av herr Jönsson i Boa föreslogs, bland annat, att pris- och inköpsnämnden skulle tillsättas av Konungen och att brännerinäringen skulle bliva företrädd i densamma. I betänkande nr 46 i ämnet anförde bevillningsutskottet efter en redogörelse för 1921 års riksdagsskrivelse n r 408 och den framlagda propositionen m. m. följande: »Den i propositionen föreslagna lösningen av frågan om partihandelns ordnande tillgodoser i allt väsentligt berörda av 1921 års riksdag uttalade önskemål. Utan att kravet på ett avlägsnande av privat vinstintresse från partihandeln med rusdrycker åsidosatts eller anspråken på statens övervägande inflytande å partihandelsföretags ledning och en effektiv kontroll över desamma eftergivits, synes den föreslagna formen för de företag, som skulle äga a t t utöva partihandel med rusdrycker, erbjuda betydande organisatoriska fördelar. I motsats till vad förhållandet säkerligen skulle bliva, därest någon av de u t v ä g a r anlitats, som förordats till utredning i flera av de föreliggande motionerna, eller att staten antingen själv skulle övertaga försäljningsverksamheten eller överlåta densamma till ett efter mönstret av Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet bildat företag, kräver den föreslagna anordningen icke något kapitaltillskott från statens sida, liksom genom densamma de avsevärda olägenheter, som skulle uppstå genom avvecklingen av redan bestående företag, undgås. Även

med hänsyn till att statsmakterna sannolikt hava att inom en icke avlägsen framtid taga ställning till frågan om införande av ett rusdryeksförbud, har det synts utskottet olämpligt att för rusdrycksförsäljningens ordnande åtgärder vidtagas, som skulle å ena sidan fordra tillskott av nytt kapital och å andra sidan måhända göra redan förefintliga anordningar värdelösa. För övrigt synes den föreslagna lösningen av frågan ur ovan nämnda, av 1921 års riksdag framhållna synpunkter erbjuda i stort sett lika stora fördelar som de av motionärerna förordade utvägarna. Utskottet har därför icke haft någon erinran i princip att framställa mot ifrågavarande proposition. Härigenom har utskottet även angivit sin ståndpunkt till de yrkanden, som framställts i motionerna I: 152 av herr Johan Johansson i Friggeråker, II: 292 av herr Olsson i Kullenbergstorp, I: 153 av herr Stendahl och I: 154 av herr Carl Gustaf Ekman. De bestämmelser, som finnas införda i berörda av partihandelssakkunniga utarbetade förslag till avtal, hava icke givit utskottet anledning till erinran. Utskottet har vidare i likhet med föredragande departementschefen ansett riktigt, att den inkomst, statsverket önskar uttaga ur rusdryckshanteringen, uppbäres i form av skatter, lagda å de tillverkade och försålda varorna, samt att med hänsyn härtill högre priser icke åsättas de av partihandelsbolagen försålda varorna än som erfordras för att bereda bolagen en skälig fabrikations- och handelsvinst. Härigenom vinnes dessutom den beaktansvärda fördelen, att staten tidigare kommer att tillgodonjuta inkomsten i fråga än om densamma utginge i form av vinstandel från partihandelsbolagen. Det har synts utskottet önskvärt, att staten, åtminstone icke innan någon erfarenhet vunnits rörande de praktiska verkningarna av ett avtal, upprättat i huvudsaklig överensstämmelse med nämnda förslag, för någon längre tid bindes vid visst eller vissa partihandelsbolag. Med hänsyn härtill, och då det skulle medföra olägenheter, därest vid ett eventuellt beslut om rusdrycksförbud någon längre kontraktstid skulle återstå, har utskottet föreslagit, att partihandelsbolag må antagas för en tid av högst fem år. Med hänsyn till beskaffenheten av de åligganden, ledamöterna i den i 19 § rusdrycksförsäljningsförordningen omförmälda pris- och inköpsnämnden hava sig anförtrodda, har utskottet anslutit sig till den av herr Jönsson i Boa i motionen II: 281 gjorda hemställan, att nämndens ledamöter skola utses av Kungl. Maj:t.» I övrigt hade bevillningsutskottet icke haft något att erinra mot de framlagda förslagen i nu berörda delar. Vid utskottets betänkande voro fogade åtskilliga reservationer. Beträffande propositionen i dess helhet reserverade sig till en början herrar K. A. Nilsson, Rosén, Johansson i Kälkebo och Olsson i Ramsta, vilka anförde: »I olikhet med utskottets majoritet, som ansett, att den i propositionen föreslagna lösningen av frågan om partihandelns ordnande i allt väsentligt tillgodoser de av 1921 års riksdag uttalade önskemål, finna vi detta så långt ifrån vara förhållandet, att vi snarare måste konstatera, att den utredning riksdagen påkallat alldeles icke vare sig i sakkunnigeförslaget eller propositionen fullföljts.

37 Redan den korta tid av 2 månader, som tillmätts utredningsmännen för att tränga in i det högst vidlyftiga spörsmålet och att lära känna och stu dera det vittutgrenade och vittf ämnande mångmiljonföretag, Vin- & Spritcentralen med dotterbolag och sidoaffärer, som skulle av sakkunniga bedömas, talar ju för att utredningen omöjligen kunnat så tränga till djupet av frågan som varit nödvändigt för att riksdagen skulle kunnat känna sig trygg för att det därpå byggda förslaget verkligen på bästa sätt ordnade det allmännas inflytande över organisationen och partihandeln med rusdrycker. I ögonen fallande är också den lättvindighet, med vilken en del av de riktlinjer som av riksdagen anvisats för utredningen behandlats. Så har frågan om eventuellt statsmonopol avfärdats med ett enkelt utalande, att det 'av lätt insedda skäl' icke torde vara lämpligt 'gå så långt'. Men skälen ha förblivit sakkunnigas hemlighet. Den förebild av halvstatligt monopol, som givits i Tobaksmonopolets organisation, har icke heller närmare bedömts, och de omorganisationsförsök av det nuvarande spritmonopolet, som försökts, hava i allt väsentligt lämnat den nuvarande organisationen med sina fel och förtjänster orubbad. Icke ens den ytterst angelägna åtgärden att betryggande överföra Spritcentralens stamaktiepost i statens händer och därmed säkerställa statens avgörande inflytande vid ledningen av företaget har åstadkommits. Fortfarande som hittills skola stamaktierna innehavas av tio enskilda personer, vars beslutanderätt fullgöres av en person. Fortfarande är alltså så gott som all makt samlad på en enda hand — och vad det betyder och vart det kan leda har de senare årens storartade expansion inom icke allenast det egentliga utan även på vitt skilda områden nogsamt burit spår. Något fullt säkert skydd för att 'partihandeln med rusdrycker icke må utövas i privatekonomiskt intresse' lämnar den befintliga — nu till lagfästande föreslagna organisationen — enligt vår mening alldeles icke. Icke heller kunna vi finna, att säkerhet skapats för att landets verkliga intressen alltid komma att som sig bör bli tillvaratagna vid de vidlyftiga förbindelser med utlandet, som detta privatmonopol måste komma att få. Även med erkännande av vissa fördelar av ett privatmonopol framför ett statsmonopol synes oss emellertid den nu föreslagna anordningen föra med sig ett statsmonopols alla olägenheter utan att innebära de garantier för tillgodoseendet av eller det inflytande åt de allmänna intressena, som ett under statsdrift mera rationellt inordnat företag kan skapa.» Då det synts reservanterna nödvändigt, att dessa förhållanden jämsides med förslag om ett betryggande privatmonopol komme under verklig undersökning och objektiv prövning, innan ett fastlåsande av förhållandena ägde rum, hade de därför inom utskottet yrkat, att utskottet skulle hemställa, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om förnyad, allsidig utredning av frågan om organisation av partihandeln med rusdrycker, därvid till prövning borde, i jämbredd med andra möjliga alternativ, jämväl upptagas anordnandet av ett verkligt statsmonopol. Jämväl herr Lithander yrkade avslag å propositionen i dess helhet och hemställde om förnyad allsidig utredning rörande frågan om organisationen av partihandeln med rusdrycker. I denna reservation erinrades till en början, att såväl i Kungl. Maj:ts proposition nr 191 som i bevillningsutskottets betänkande yikats, att partihandeln med rusdrycker skulle ord-

nas »inom den nuvarande faktiska organisationen». En så snäv tolkning av riksdagens skrivelse den 17 juni 1921, nr 408, hade riksdagen säkerligen icke avsett, som att såväl de sakkunniga som riksdagen skulle vara betagna möjligheten att till prövning upptaga annat förslag än det att giva ett faktiskt monopol åt Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen. Härutöver anförde reservanten till stöd för sina yrkanden bland annat följande: »Innan Kungl. Maj:t och riksdagen för framtiden på kortare eller längre tid binder sig vid 'den nuvarande faktiska organisationen', bör opartiskt och sakkunnigt undersökas hur Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen hittills bedrivits och fullgjort sina åligganden gent emot det allmänna. Denna mycket viktiga fråga har ej blivit tillräckligt belyst av de sakkunniga eller Kungl. Maj:t, och av Kungl. Maj:t tillsatta revisorers berättelser har ej sådan inblick kunnat vinnas i detta monopolbolags förvaltning, som riksdagen kunnat "kräva på grund av den maktbefogenhet att beskatta svenska folket, varmed Kungl. Maj:t och kontrollstyrelsen faktiskt utrustat detta bolag. I Kungl. Maj:ts proposition nr 191 har icke sörjts för att riksdagen skall äga rätt att genom riksdagens revisorer granska förvaltningen av ett bolag, som enligt Kungl. Maj:ts förslag så uteslutande skall bedrivas för det allmännas räkning. Det finnes ingen garanti för att den kontroll, som ernås genom en jämlikt proposition nr 191 av Kungl. Maj:t tillsatt jourhavande direktör, kan för riksdagen ersätta den granskning, som riksdagens olika partier härvidlag med skäl kunna fordra må kunna äga rum genom årligen växlande riksdagens revisorer.» Herrar friherre Fleming, Antonsson, Jönsson i Boa och Henrikson anförde i en reservation, att, ehuru de nu lika litet som förut kunde biträda uppfattningen, att den utveckling, partihandelns ordnande fått, varit ur alla synpunkter den lyckligaste, de, sedan riksdagen år 1921 uttalat sig för att den faktiska organisationen av partihandeln med rusdrycker borde bestå, ansett sig böra biträda utskottets förslag i fråga om partihandelns ordnande. En blank reservation i nämnda fråga antecknades av herr Wohlin. Vid behandlingen av bevillningsutskottets ovannämnda betänkande stannade riksdagens kamrar i olika beslut, i det att första kammaren biföll vad utskottet hemställt, under det att andra kammaren avslog såväl utskottets hemställan som propositionen, i följd varav frågan för denna riksdag förfallit. Vid 1922 års riksdag förekom även en inom första kammaren av herr A. Ljunggren väckt motion, nr 100, däri hemställdes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om en ingående inspektion — genom en eller flera därtill lämpliga personer — rörande användningen av de genom rusdrycksförsäljningen inflytande medlen samt vidtagande av de åtgärder, som därav kunde föranledas. I motionen påtalades bland annat den

39 transaktion, varigenom stamaktierna i Spritcentralen överlätos å ett konsortium av tio personer, ävensom Spritcentralens engagement i Aktiebolaget Nya Grand Hotel, Porterbryggeriaktiebolaget D. Carnegie & Co och Aktiebolaget Astra, affären med Spritcentralens n y a lagerhus och kostnaderna för Centralpalatset m. m. I utlåtande nr 13 över motionen erinrade första kammarens a n d r a tillfälliga utskott, att frågan om det allmännas inflytande inom partihandelsorganisationen i annat sammanhang kommit under 1922 års riksdags prövning, i följd v a r a v utskottet hemställde, att motionen icke måtte till någon första kammarens åtgärd föranleda. Reservation utan angivet yrkande antecknades av herrar Almkvist och Franzén. Första kammaren beslöt i enlighet med utskottets hemställan. Med en den 2 mars 1923 dagtecknad proposition, nr 170, förelades frågan om partihandelns ordnande ånyo riksdagen. Till det vid nämnda propo sition fogade statsrådsprotokollet framhöll chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, att han sökt att, så långt det syntes honom möjligt och lämpligt, taga hänsyn till de önskemål och synpunkter, som framkommit vid riksdagsbehandlingen av 1922 års förslag. Departementschefen redogjorde därvid först i korthet för de skäl, som för honom varit avgörande, då han biträtt den uppfattningen, att det privatekonomiska intresset borde avlägsnas från partihandeln med rusdrycker, och yttrade därutinnan följande: »Såsom jag redan i det föregående framhållit, hava detaljhandelsbolagen genom 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning praktiskt taget fått monopol på detaljhandeln med rusdrycker. Det förhållandet, att ansvariga för detaljhandeln med rusdrycker varit i första hand företag, vilkas delägare k u n n a t erhålla endast en begränsad utdelning på tillskjutna medel och därutöver ej haft något intresse av företagens avkastning, h a r bildat den första nödvändigaste förutsättningen för genomförandet av de konsum tionsreglerande åtgärder, på vilka 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning till väsentliga delar bygger. Det lärer v a r a för envar uppenbart, a t t de resultat i nykterhetsavseende, som vunnits under de sista åren, ej kunnat nås, därest detaljhandeln handhafts av enskilda, vilka genom varje restriktiv åtgärd, som inskränkt försäljningen, sett sina inkomster i större eller mindre utsträckning minskade. Det aktiva eller passiva motstånd, som under sådana förhållanden skulle hava rests från deras sida, hade säkerligen varit tillräckligt starkt att på väsentliga punkter hindra utvecklingen. P a r t i h a n d l a r n a kunna ju ej lika direkt som detaljhandlarna inverka på försäljningens storlek, men, då även partihandeln måste ekonomiskt kännb a r t beröras av restriktioner, som minska försäljningen, kan det ej förutsättas, att privata partihandlare skulle hava utan kraftigt motstånd funnit sig i de sista årens utveckling. H u r kännbart denna måst drabba dem, belyses till exempel av att konsumtionen av spritdrycker, som år 1913 uppgick till över 44 miljoner liter, år 1922 ej uppgick till fullt 28 miljoner liter. Koncentrationen av partihandeln hos Aktiebolaget Vin- & Sprit-

1923 års

centralen och dess dotterbolag har därför enligt min mening väsentligt bidragit till att underlätta genomförandet av 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning. Den uppfattning om nödvändigheten av det privatekonomieka intressets avlägsnande även från partihandeln med rusdrycker, som säkerligen varit ett av ledmotiven vid de nuvarande partihandelsföretagens tillkomst, måste enligt min mening, såsom ock 1921 års riksdag önskat, inskrivas i lagstiftningen. Endast om det privatekonomiska intresset är avlägsnat från såväl detaljhandel som partihandel och genom principernas erkännande i lagstiftningen garanti mot återgång till äldre förhållanden skapats, finnas förutsättningar för att nykterhetslagstiftningen skall kunna handhavas utan hänsynstagande till ekonomiska intressen, som, hur naturliga de än kunna förefalla från den ensBldes synpunkt sett, dock äro för hela lagstiftningen främmande. Vad jag i det föregående anfört rörande det värdefulla ur nykterhetssynpunkt av en från privatekonomiskt intresse frigjord partihandel, har för mig i första hand varit bestämmande vid mitt ståndpunktstagande i förevarande fråga. Det lärer emellertid vara uppenbart, att även vägande skäl av annan art tala i samma riktning. Redan flera år före ikraftträdandet av 1917 års rusdrycksförsäljningsiörordning centraliserades med utgångspunkt från ett uttalande av 1915 års riksdag systembolagens inköp hos en av kontrollstyrelsen tillsatt pris- och inköpsnämnd. Systembolagen kommo härigenom att i viss utsträckning uppträda såsom en enda köpare på marknaden. Skulle systemet med privata partihandlare kommit att i praktiken tillämpas efter rusdrycksförsäljningsförordningens ikraftträdande den 1 januari 1919, hade sålunda samtliga partihandlare blivit hänvisade att uteslutande sälja till denna enda köpare utan att längre hava den möjlighet att sälja direkt till allmänheten, som de före denna tidpunkt ägt. Att en sådan ordning icke i längden kunnat äga bestånd utan betydande olägenheter, torde vara oemotsägligt. På ett område, där svårighe ten att objektivt bedöma kvaliteter och priser är så stor som på här förevarande, skulle bestämmandet av dessa priser så, att det allmännas berättigade intressen tillgodosetts och att rättvisa skipats mot de enskilda partihandlarna, hava varit en särdeles ömtålig uppgift. Även en fördelning av inköpskvantiteterna på de olika firmorna skulle utan tvivel hava skapat svårartade friktionsanledningar. Att importera och bereda drycker, för vilka avsättning ej kunnat vinnas, om ej den enda avnämaren velat köpa dem, hade för de enskilda partihandlarna måst leda till ett ekonomiskt osäkerhetstillstånd, som icke kunnat vara annat än till skada för såväl dem som det allmänna. En osund konkurrens med en lagtillämpningen försvårande reklam för olika varor och märken hade måst bliva följden. Det synes mig slutligen, i likhet med vad bevillningsutskottet vid 1918 års riksdag uttalade, som om under offentlig kontroll stående bolag, från vilka det privatekonomiska intresset avlägsnats, skulle erbjuda säkerhet mot åtskilliga på förevarande område tidigare förekommande osunda företeelser, såsom varuförfalskning och varuförsämring, anbringande av missvisande etiketter m. m. Jag har hittills icke berört den statsfinansiella betydelse, en omläggning av bestämmelserna angående partihandeln med rusdrycker i förut angiven riktning kan äga. De statsfinansiella synpunkterna hava nämligen icke varit bestämmande för mitt ståndspunktstagande i frågan. Partihandelssakkunniga uttalade, såsom jag redan i det föregående framhållit, i detta avseende i sitt betänkande, att partihandelsbolagen främst borde

41 inrikta sig på att söka tillhandahålla varor av tillfredsställande beskaffenhet under riktiga ursprungsbeteckningar, och att vinstfrågan borde komma i a n d r a rummet, även om varornas prissättning borde ske så, att vinstmarginalens storlek ej äventyrade bolagens konsolidering. De framhöllo vidare, att, i den mån statsverket ville u r rusdryckshanteringen uttaga inkomst, detta kunde ske på enklare sätt i form av brännvinstillverkningsskatt, omsättningsskatt eller utskänkningsskatt. Detta de sakkunnigas uttalande gav jag min anslutning i mitt anförande till statsrådsprotokollet vid framläggande av föregående års proposition i partihandelsfrågan, och jag h a r ej haft anledning a t t därefter ä n d r a ståndpunkt. Givetvis är det ett statsfinansiellt intresse, som ej får åsidosättas, att de företag, som komma a t t erhålla parti handelsrätt, komma a t t skötas på ett u r ekonomisk synpunkt så tillfredsställande sätt som möjligt, och a t t det överskott, som, därest företagen skötas efter sunda affärsprinciper, måste uppstå på deras rörelse, kommer statsverket till godo. Att detta överskott i allmänhet måste bliva högst betydande, då fråga är om företag, som driva en så omfattande rörelse som partihandelsföretagen, framhöll jag redan i det tidigare av mig berörda interpellationssvaret vid 1919 års riksdag. Till de föreskrifter och kontrollåtgärder, som för tryggande av denna statsfinansiella synpunkt tilläventyrs kunna v a r a erforderliga, skall jag framdeles återkomma. Det synes mig däremot föga ändamålsenligt, att statsmakterna skulle ställa sådana ekonomiska anspråk på företagen, att företagen med utnyttjande av sin faktiska monopolställning skulle nödgas hålla högre försäljningspriser, än prisläget på världsmarknaden betingade. A n m ä r k a s må i detta sammanhang, a t t de vinstmedel, som staten erhåller genom parti handelsföretagen, kommunalt beskattas. För att kunna inleverera en viss summa till statsverket måste partihandelsföretagen med hänsyn härtill av allmänheten genom höjda priser uttaga avsevärt mera ä n som motsvarar det belopp, som statsverket erhåller. Det synes mig också, som om större garantier för en affärsmässig skötsel av partihandelsföretagen vinnas, därest dessa få sköta sin prispolitik efter vanliga kommersiella grunder.» Härefter upptog departementschefen frågan om formerna för det företag, som i huvudsak skulle h a n d h a v a partihandeln med rusdrycker, och anförde, att han av följande skäl icke haft anledning frånträda sin tidigare uttalade uppfattning i denna fråga: »Om man fasthåller vid a t t partihandel med rusdrycker icke må bedrivas i privatekonomiskt intresse, synas av t ä n k b a r a organisationsformer följande med hänsyn till föreliggande omständigheter kunna ifrågakomma: 1) det rena statsmonopolet, 2) bolag av Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolets typ, 3) bolag av Aktiebolaget Vin- & Spritcentralens typ. Vad först det rena statsmonopolet beträffar, synes det mig ur principiella synpunkter mindre tilltalande, a t t staten så engagerar sig i rusdryckshanteringen, att den direkt uppträder såsom köpare och säljare. Det lärer ej heller v a r a uteslutet, att det kunde v a r a förenat med vissa ej obetydliga olägenheter för staten att själv uppträda på den utländska marknaden såsom köpare av viner och spirituösa. Härtill kommer, att inrättandet av ett statsmonopol i egentlig mening helt naturligt ej k a n ske utan betydande kapitalutlägg från statens sida. Att belasta staten med

stora kapitalutlägg, låt vara för räntebärande ändamål, torde emellertid särskilt under nuvarande förhållanden ej böra ske, med mindre betydande fördelar härigenom vinnas, som ej kunna på annat sätt erhållas. I valet mellan de två alternativen att upplåta rätten till partihandel med rusdrycker åt ett nybildat bolag av Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolets typ eller att bibehålla den nuvarande organisationsformen, sedan statsmakternas inflytande däri genom vissa åtgärder ytterligare stärkts, stannade partihandelssakkunniga i sin förenämnda utredning, såsom för övrigt redan av mig framhållits, vid det senare alternativet, vilken ståndpunkt jag ock föregående år gav min anslutning.» Då departementschefen så gick att taga ställning till denna fråga, gällde det att undersöka, huruvida statens inflytande på ledningen av och dess kontroll över partihandeln med rusdrycker bleve avsevärt starkare, därest partihandelsrätten upplätes åt ett nybildat bolag av Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolets typ, än om den upplätes åt bolag av Aktiebolaget Vin- & Spritcentralens typ. En jämförelse mellan de faktiskt existerande företagen Tobaksmonopolet och Spritcentralen i avseende å styrelsens sammansättning, tillsättandet av jourhavande direktör och verkställande direktör, revisionens sammansättning, rätten till avskrivningar och avsättningar till fonder samt utdelning å aktier föranledde departementschefen till följande sammanfattande uttalanden: »Det lärer av vad jag nu anfört framgå, att staten genom sådana bestämmelser som dem, vilka redan för närvarande finnas intagna i Aktiebolaget Vin- & Spritcentralens bolagsordning och i avtalet med de tio stamaktieägarna, och genom de ytterligare bestämmelser, som kunna intagas i det av mig föreslagna avtalet vid antagande av partihandelsbolag, i ett bolag av Vin- & Spritcentralens typ kan erhålla garantier för inflytande på bolagets förvaltning och för kontroll över densamma, som ej äro mindre betryggande än motsvarande garantier i fråga om Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet, och att även i de av mig i övrigt angivna avseenden berättigade krav kunna fyllas lika väl av ett bolag av Spritcentralens typ som av ett bolag av Tobaksmonopolets typ. Vid sådant förhållande synes mig anledning icke finnas att frångå den organisationsform, som under de senaste åren vuxit fram. Jag anser därför, att lagstiftningen på förevarande område bör utgå från den bestående formen, blott med förstärkande, där så finnes nödigt, av garantierna för statens rätt till kontroll och inflytande.» Departementschefen övergick därefter till frågan om vilka förändringar i rusdryckförsäljningsförordningen, som betingades av de angivna principerna. Det syntes därvid vara uppenbart, att endast de bestämmelser, som hade rent principiell innebörd, borde inflyta i rusdrycksförsäljningsförordningen, medan det däremot syntes böra ankomma på den, som hade att antaga partihandelsbolag, att vid dess antagande tillse, att de tillämpningsföreskrifter, som kunde vara erforderliga för de principiella bestämmelsernas realiserande, vid antagandet bleve på ett ur det allmännas synpunkt betryggande sätt fastställda.

43 I samband härmed upptog departementschefen till behandling frågan, h u r u v i d a efter genomförandet av angivna principer i rusdrycksförsäljningsförordningen borde föreskrivas, att r ä t t till partihandel med rusdrycker finge medgivas allenast ett bolag eller om möjlighet alltjämt borde finnas a t t a n t a g a flera dylika. I denna fråga anförde departementschefen: »Såsom jag redan föregående år uttalade, måste det anses uteslutet att i n r ä t t a flera med v a r a n d r a konkurrerande partihandelsföretag. Annorlunda ställer sig däremot frågan, huruvida det kan anses lämpligt, a t t partihandelsrätt må kunna upplåtas åt flera med v a r a n d r a ekonomiskt sammanhörande företag. Denna fråga är närmast ett organisatoriskt spörsmål, som lärer böra prövas från fall till fall under hänsynstagande till i det särskilda fallet föreliggande omständigheter. Med hänsyn till vinimporten synes det kunna ifrågasättas att låta ett särskilt bolag, ekonomiskt sammanhörande med det bolag, som utövar partihandeln i allmänhet, handhava den väsentliga handeln med viner. Det k a n även tänkas, a t t det skulle kunna visa sig fördelaktigt att bilda mer eller mindre fristående bolag för utövande av partihandel med spritdrycker och viner, avsedda att användas för särskilda ändamål. Det vill därför synas, a t t det icke kan v a r a lämpligt att i rusdrycksförsäljningsförordningen begränsa antalet partihandelsutövare.» Departementschefen angav härefter de riktlinjer för begränsningar i avseende å partihandelsföretagets rörelsefrihet, vilka sedermera kommo till tillämpning vid avfattandet av det mellan staten och Spritcentralen träffade avtalet. De ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen, som sålunda föreslagits, voro givetvis oberoende av vilket företag, som komme att erhålla partihandelsrätten. Med hänsyn till föreliggande förhållanden ansåg sig departementschefen emellertid liksom år 1922 böra beröra vissa frågor, som kunde framställa sig, därest partihandelsrätten komme att upplåtas till Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen. Då det gjorts gällande, att partihandelsrätt ej lämpligen kunde upplåtas till detta bolag, förrän en ingående undersökning av bolagets tidigare verksamhet ägt rum, framhöll departementschefen, att frågan om upplåtande av partihandelsrätt fastmer borde prövas ur synpunkten av om bolagets ställning och organisation vore sådan, att det kunde väntas komma att framdeles på ett med hänsyn till det allmännas intresse tillfredsställande sätt fylla sin uppgift som partihandelsföretag. Enligt vad departementschefen inhämtat, hade inga a v t a l av Spritcentralen under tidigare år slutits, som skulle kunna i oförmånlig riktning påverka dess möjlighet att på ett u r det allmännas synpunkt tillfredsställande sätt handhava partihandeln med rusdrycker. Särskilt syntes böra anmärkas, att, enligt vad han erfarit, inga för framtiden bindande avtal med utländska leverantörer funnes. Av väsentlig betydelse för bedömandet av frågan om partihandelsrätt borde upplåtas åt Spritcentralen vore givetvis bolagets ställning i ekonomiskt avseende. I detta hänseende erinrade departementschefen om den år 1922 verkställda under-

sökningen och anknöt härtill det uttalande, att bolagets såväl soliditet som likviditet under nämnda år ytterligare förbättrats. Departementschefen övergick därefter till frågan om de till Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen anslutna dotterbolagens framtida ställning. Sedan Aktiebolaget Tegnér & Wilcken och Aktiebolaget J. Cederlunds Ef tr. likviderat, återstodo av de fyra dotterbolagen med partihandelsrätt två, nämligen Aktiebolaget J. D. Grönstedt & Co samt Carlshamns Punschfabriksaktiebolag. Det förstnämnda, vilket så gott som uteslutande drev handel med viner, torde, om partihandelsrått framdeles upplätes till Spritcentralen, jämväl böra erhålla sådan rätt. Vad Carlshamns Punschfabriksaktiebolag beträffade, var dess införlivande med Spritcentralen under övervägande. Beträffande övriga dotterbolag anförde departementschefen: »En särskild grupp bilda de till Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen anslutna dotterbolag, som uteslutande bedriva agenturverksamhet. Dk större utländska vin- och spirituosafirmor torde vilja i Sverige företrädas av särskilda representanter, lärer det såväl ur ekonomiska som andra synpunkter vara fördelaktigast, att detta sker genom till partihandelsföretaget anslutna dotterföretag. Beträffande Aktiebolaget Astra, Apotekarnes Kemiska Fabriker, vill jag allenast framhålla, att bestämmandet av den tidpunkt, då detta företag skall helt avskiljas från Spritcentralen, numera är att betrakta såsom en lämplighetsfråga, samt att värdet av bolagets tillgångar, enligt vad jag inhämtat, med säkerhet överstiger det belopp, till vilket Spritcentralens engagement i företaget redan i 1921 års bokslut är upptaget. Vad angår Porterbryggeriaktiebolaget D. Carnegie & Co, anser jag mig ej för närvarande böra göra något särskilt uttalande, då dess framtida ställning är i väsentlig grad beroende på det beslut, innevarande års riksdag kommer att fatta i fråga om det så kallade starkölsförbudet. Vad Aktiebolaget Nya Grand Hotel vidkommer, anser jag, i likhet med vad jag föregående år uttalade, att en avveckling av detta företag torde böra äga rum först efter sorgfällig prövning och allenast under förutsättning, att densamma kan ske utan nämnvärd förlust.» Det förslag till ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen, som framlades med förenämnda proposition, överensstämde i huvudsak med det år 1922 framlagda. I anslutning till den ståndpunkt, som 1922 års bevillningsutskott intagit, begränsades den tid, för vilken partihandelsbolag kunde antagas, till högst fem år. Likaså upptogs bevillningsutskottets förslag, att pris- och inköpsnämnden skulle tillsättas av Konungen, som även skulle fastställa instruktion för nämnden. Den föreslagna organisationer], av partihandeln med rusdrycker skulle träda i tillämpning den 1 januari 1924. För att belysa innebörden av det avtal, som skulle upprättas vid partihandelsbolags antagande, fogades såsom bilaga I I I till statsrådsprotokollet ett utkast till sådant avtal, så som detta i huvudsak skulle komma att lyda, därest partihandelsrätt komme att upplåtas till Spritcentralen.

45 Under samma förutsättning utarbetat utkast till instruktion för jourhavande direktör fogades såsom bilaga I V till statsrådsprotokollet. Propositionen hänvisades till bevillningsutskottet, till vilket j ä m v ä l överlämnades två i anledning av densamma väckta motioner, den ena i första kammaren nr 196 av herr Lindgren och den a n d r a i a n d r a k a m m a ren nr 285 av herr Lithander, i vilka motioner hemställdes, a t t riksdagen måtte avslå föreliggande proposition. I betänkande n r 41 i ämnet y t t r a d e bevillningsutskottet bland a n n a t : »På skäl, som anförts av 1922 å r s bevillningsutskott, har utskottet ansett sig böra biträda det förslag till lösning av frågan om partihandelns ordnande, som föreliggande proposition innehåller. Härigenom h a r utskottet även angivit sin ställning till förevarande motioner. De bestämmelser, som finnas införda i berörda förslag till avtal, och vilka torde tillförsäkra Kungl. Maj:t ett än starkare inflytande å partihandelsföretagens ledning än det vid 1922 års proposition fogade avtals förslaget, hava icke givit utskottet anledning till erinran.» I anslutning till vad sålunda anförts hemställde utskottet, a t t riksdagen måtte med bifall till Kungl. Maj:ts proposition nr 170 samt med avslag å motionerna I : 196 av herr Lindgren och I I : 285 av herr Lithander antaga de med propositionen framlagda författningsförslagen. H e r r Wohlin, vilken upptagits såsom n ä r v a r a n d e vid beslutets fattande, men vid betänkandets justering icke tillhörde bevillningsutskottet, hade anhållit få anteckna, a t t han, då beslut i detta ärende den 16 april 1923 fattades, yrkat avslag å Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition, i vad den avsåge frågan om partihandelns ordnande. Vid utskottets betänkande voro därjämte fogade åtskilliga reservationer. H e r r a r Rosén, Olsson i Ramsta och Johan Bergman anförde bland a n n a t : »De skäl, som vid 1922 å r s riksdag föranledde, att då framlagd proposition i samma ärende av riksdagen icke kunde bifallas, synas oss i det väsentliga fortfarande kvarstå. Någon mera ingående utredning av denna stora och invecklade fråga h a r lika litet nu som då förelegat och är alltså alltjämt ett ouppfyllt önskemål. Men innan en sådan, omfattande såväl en undersökning av andra v ä g a r för ordnande av partihandeln (varom se h e r r K. A. Nilsons m. fl. vid 1922 å r s bevillningsutskotts betänkande nr 46 fogade reservation) som även en ingående granskning av Vin- & Spritcentralens hittillsvarande verksamhet och förutsättningar för den ifrågasatta uppgiften, blivit verkställd, bör, enligt v å r t förmenande, ett bifall till vad i årets kungl. proposition i ämnet föreslås v a r a uteslutet. Den väsentligaste skillnaden mellan denna proposition och den i fjol avgivna är den, att de ä n d r i n g a r i den sistnämnda, som då föreslogos av bevillningsutskottet, nu iakttagits redan i propositionen. Man k a n således säga, att vad nu av Kungl. Maj:t föreslås är vad bevillningsutskottets majoritet redan 1922 föreslog riksdagen, men som då av densamma blev avslaget. Någon anledning a t t a n t a g a a t t a n d r a k a m m a r e n nu ä n d r a t mening synes icke föreligga.»

46 Reservanterna yrkade alltså, att riksdagen måtte, med förklarande att propositionen i förevarande del icke kunnat av riksdagen bifallas, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa förnyad, allsidig utredning av frågan om organisationen av partihandel med rusdrycker samt för riksdagen snarast möjligt framlägga de förslag, vartill denna utredning kunde giva anledning. Herr Lithander anförde, att, då enligt hans mening Aktiebolaget Vin- & Spritcentralens skötsel icke underkastats nöjaktig granskning, han ansett sig icke kunna biträda förslaget om partihandelns ordnande. Reservanten hade alltså inom utskottet hemställt om avslag å propositionen i denna del. Herr Olsson i Golvvasta anförde: »Med utgångspunkt från riksdagens förut uttalade mening, att en återgångtill en mera fri näringsutövning på detta område ej är önskvärd och att sålunda partihandeln med rusdrycker icke vidare bör få utövas i privatekonomiskt syfte, har frågan om statens förhållande till denna partihandel för mig närmast blivit en fråga om på vad sätt statsmakterna må av sprithanteringen utfå största möjliga inkomster utan att därmed nykterhets- och andra sociala synpunkter åsidosättas. Det har synts mig, att staten i allt för hög grad lägger huvudvikten på de inkomster av sprithanteringen, som härflyta av tullmedel, brännvinstillverkningsskatt, rusdrycksförsäljningsmedel samt omsättnings- och utskänkningsskatt, och underlåter att låta partihandeln tjänstgöra som det skatteinstrument på detta område, vartill denna partihandel otvivelaktigt lämpar sig. Man har beträffande Vin- & Spritcentralen låtit vinstfrågan komma i andra rummet, även sedan från regeringens sida vissa bestämda krav på ett årligt till' skott till statskassan av vinstmedel uppställts. Följden av detta förfaringssätt har blivit, att de först nämnda formerna för beskattning av spritkonsumtionen tagits i anspråk i sådan utsträckning, att man knappast torde kunna gå längre. I fråga om exempelvis omsättningsskatten befinner sig denna numera vid en höjd, som uppmuntrar den olagliga sprithanteringen. Det måste under dylika förhållanden starkt ifrågasättas, huruvida ej lämpligheten talar för att låta partihandelsorganisationen bli ett skatteinstrument för staten, som kan komplettera de andra sätten för spritkonsumtionens beskattning. Detta låter sig så mycket lättare göra nu, sedan genom Vin- & Spritcentralen praktiskt taget all privat sprithandel utlösts och ersatts samt sålunda de kostnader i detta avseende, som varit förenade med detta bolags första genomgångsår, ej för framtiden längre behöva tynga detsammas ekonomi. Det enda mera betydande skäl, som skulle kunna anföras mot tanken på att göra Vin- & Spritcentralen till ett verkligt skatteinstrument, som skall inleverera största möjliga vinstmedel till staten, har varit, att härigenom betydande belopp skulle avgå till kommunala skatter. Sedan riksdagen emellertid i skrivelse till Kungl. Maj:t år 1921 begärt, att sådana bolag, varom här är fråga, skulle befrias från kommunalskatt, finnes anledning förmoda, att detta hinder inom en nära framtid skall undanröjas. Då de i föreliggande proposition föreslagna författningsändringarna ej synas mig befordra en sådan sakernas utveckling, som enligt det ovan sagda synes mig önskvärd, har jag ej funnit anledning att biträda Kungl. Majrts proposition, i vad den avser frågan om partihandelns ordnande.

47 Däremot har jag i de övriga frågor, propositionen avser, biträtt majoritetens förslag.» Vid frågans behandling i riksdagen bifölls Kungl. Maj:ts förevaranda proposition, i första kammaren med 58 röster mot 37 och i andra kammaren med 95 röster mot 68 vid votering beträffande 12 § i förslaget till förordning om vissa ändringar i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker. I skrivelse den 18 maj 1923, nr 185, anmälde riksdagen sitt beslut i ämnet för Kungl. Maj:t. Vid sidan av prövningen av frågan om partihandelns organisation hade 1923 års riksdag under behandling två likalydande motioner, nr 130 i första kammaren av herr Lindgren och nr 182 i andra kammaren av herr Bengtsson i Kullen, vilka motioner närmast gingo ut på en undersökning ur ekonomiska och statsfinansiella synpunkter av Spritcentralens och dess dotterbolags verksamhet. I motionerna hemställdes nämligen, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att genom sakkunniga, helst utsedda bland kvalificerade personer från riksdagens särskilda partier, måtte verkställas en undersökning rörande Aktiebolaget Vin- & Spritcentralens samt dess dotterbolags verksamhet om möjligt alltifrån tillkomsten av förstnämnda bolag ävensom rörande dessa bolags nuvarande affärsställning i övrigt för ernående av visshet, huruvida icke tilläventyrs större belopp vinstmedel än som dittills från Vin- & Spritcentralen erhållits måtte kunna av statsverket från densamma fordras och uttagas, med skyldighet tillika för de utsedda att, därest det skulle visa sig, att vinstmedel, som med hänsyn till den idkade partihandelns med vin och spirituösa omfattning från allmän synpunkt vore tillfredsställande, ej stode att vinna, eller att utredningen i berörda hänseende gåve negativt resultat, utarbeta förslag till en från statens synpunkt fördelaktigare omläggning av partihandeln med vin och spirituösa särskilt vad importen rörde. Herr Lindgrens motion hänvisades till första kammarens andra tillfälliga utskott, som i utlåtande nr 16 hemställde, att första kammaren för sin del måtte besluta att hos Kungl. Maj:t anhålla om undersökning rörande Aktiebolaget Vin- & Spritcentralens och dess dotterbolags dittillsvarande verksamhet. I särskilda vid utskottets utlåtande fogade reservationer hemställde dels herr Rooth, dels herrar Julin och Bondeson, att motionen icke måtte till någon första kammarens åtgärd föranleda. Vid ärendets behandling i första kammaren blev detsamma återremitterat till utskottet på den grund, att riksdagens beslut i fråga om ordnandet av partihandeln med rusdrycker borde avvaktas, innan ärendet upptogs till slutlig behandling. Sedan riksdagens beslut i denna fråga fattats, avgav utskottet förnyat utlåtande i ärendet, nr 19, enligt vilket utskottet icke funnit anledning att med hänsyn till sistnämnda beslut och vad där-

48 vid under behandlingen i kammaren anförts frångå sin ståndpunkt. Herr a r Rooih, Julin och Bondeson antecknade enahanda reservation som vid utskottets tidigare utlåtande. Första kammaren fattade därefter beslut i enlighet med dess utskotts hemställan. H e r r Bengtssons i Kullen motion hänvisades till a n d r a kammarens andra tillfälliga utskott, som i utlåtande nr 11, efter det riksdagen behandlat Kungl. Maj:ts proposition n r 170 i partihandelsfrågan, hemställde, a t t motionen icke måtte till någon andra kammarens å t g ä r d föranleda. Reservatio7i anfördes av h e r r a r Corneliusson, Olsson i Labbemåla, Johansson i Bro, Björnberg och Ernfors, vilka hemställde, att andra kammaren för sin del måtte fatta samma beslut, varom första kammarens andra tillfälliga utskott hade hos första kammaren hemställt. Utskottets hemställan bifölls av andra kammaren, som alltså icke biträdde första kammarens i samma ärende fattade beslut. Bet med förevarande motioner väckta förslaget hade vid sådant förhållande förfallit. 1923 års Be av 1923 års riksdag beslutade ä n d r i n g a r n a i rusdrycksförsäljningsrZtrtckTföi- förordningen utfärdades i en förordning den 8 juni 1923 (nr 153). Huvudsdijningsför- bestämmelserna i avseende å organisationen av partihandeln med rusordmngen. d r y c k e r innefattas i 12 § av förordningen och äro av följande innehåll. P a r t i h a n d e l inom riket med rusdrycker må i regel bedrivas allenast av för sådant ändamål bildat, i viss ordning antaget aktiebolag (partihandelsbolag). Konungen antager efter därom gjord ansökan ett eller flera partihandelsbolag för viss tid, högst fem år. Ansökan skall före ingången av året näst före det, då försäljningen är avsedd att taga sin början, skriftligen göras hos Konungen. Ansökningen skall v a r a åtföljd av den för bolaget a n t a g n a bolagsordningen. Missbrukar bolaget sin partihandelsrätt eller varder bolaget försatt i konkurs, må försäljningsrätten av Konungen återkallas att upphöra å tid, som av Konungen bestämmes. Konungen äger ock i sådant fall föreskriva viss a n n a n tid, än nyss sagts, för avgivande av ansökning om r ä t t a t t från den tidpunkt, då försäljningsrätten sålunda upphör att gälla, v a r a partihandelsbolag. Partihandelsbolag må icke avse att bereda delägarna vinning utöver skälig r ä n t a å de av delägarna tillskjutna kontanta medel. Av den vinst, som å partihandelsbolags rörelse årligen uppstår, m å bolaget enligt Konungens medgivande använda viss del till avskrivningar och avsättning till fonder. Vad därefter, och sedan utdelning till bolagets delägare ägt rum, k a n återstå av vinsten, skall bolaget efter varje kalenderårs slut inom påföljande juni månads utgång insätta å statsverkets giroräkning i riksbanken. Partihandelsbolag må ej antagas, där ej genom bestämmelse i bolagsordningen eller på a n n a t sätt, som finnes betryggande, åt staten beretts övervägande inflytande å bolagets ledning; och skall bo-

49 laget därutöver vid verksamhetens bedrivande v a r a underkastat den särskilda kontroll från statens sida, som Konungen prövar nödig. N ä r m a r e bestämmelser i nu a n g i v n a hänseenden ävensom de ytterligare föreskrifter i avseende å partihandelsbolags verksamhet och drift, som finnas erforderliga, skola i n t a g a s i avtal, som u p p r ä t t a s i samband med bolagets antagande. Konungen äger i sådant avtal avgiva försäkran a t t ej för den tid, avtalet gäller, a n t a g a a n n a t partihandelsbolag.

P å grund av därom av chefen för finansdepartementet uttalad önskan 1923 års utoch i enlighet med av denne med avseende på personval och planläggning \edn™9 an., , , .

.

,

.

gående

Sprtt-

angivna riktlinjer hemställde styrelsen för Aktiebolaget Vin- & Sprit- centralens soliditetm m centralen genom beslut den 29 j u n i 1923 hos bolagets, av Kungl. Maj:t utsedda revisorer, landshövdingen S. H. Kvarnzelius och civilingenjören G. H. Hultman, samt den av Kungl. M a j : t för dessa för ordnade suppleanten, auktoriserade revisorn Seth Svensson — av vilka endast den förstnämnde deltagit i tidigare revisioner inom bolaget —, att dessa snarast möjligt ville verkställa och därefter till styrelsen överlämna en utredning, omfattande dels en granskning av de i en för bolaget per den 30 juni 1923 upprättad balansräkning förekommande poster med särskild hänsyn till de olika tillgångarnas realvärde och till soliditeten av bolagets ställning, dels ock en sammanfattande ekonomisk återblick över bolagets dittillsv a r a n d e verksamhet, berörande i främsta rummet de mera betydelsefulla förvaltningsåtgärderna och inneslutande allsidiga upplysningar bland a n n a t angående de förhållanden och motiv, som föranlett deras vidtagande. Med anledning av denna hemställan verkställde nämnda revisorer en dylik undersökning och överlämnade den 15 oktober 1923 till Spritcentralens styrelse resultatet av densamma. Denna utredning omfattade beträffande Spritcentralen en historisk återblick, redogörelse för de organisatoriska förhållandena och bolagets dittillsvarande ekonomiska utveckling samt dess dåvarande ekonomiska ställning m. m. Undersökningen av Spritcentralens dotterbolag avsåg motsvarande förhållanden beträffande Aktiebolaget J. D. Grönstedt & Co, Carlshamns Punschfabriksaktiebolag, Porterbryggeriaktiebolaget D. Carnegie & Co, Aktiebolaget Nya Grand Hotel samt Aktiebolaget Astra, Apotekarnes Kemiska Fabriker. Den sålunda utförda utredningen j ä m t e revisorernas därtill hörande skrivelse överlämnades till Kungl. Maj:t av Spritcentralens styrelse med skrivelse den 22 oktober 1923. Sedermera inkom bolaget med en den 5 j a n u a r i 1924 dagtecknad V. P . M. med vissa kompletterande uppgifter. Utredningen har, med uteslutande av vissa delar, jämte n ä m n d a V. P. M. befordrats till trycket.

4 — 59 6 6.

Monopolkontrollutredningens

betänkande.

50 Upplåtande åt Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen inkom den 29 september 1923 till amräMtiU Kungl. Maj:t med anhållan att från och med den 1 j a n u a r i 1924 för en tid partihandel av fem år varda a n t a g e t såsom partihandelsbolag. Bolaget, som den 31 drycke/m&~m. december 1918 av kontrollstyrelsen meddelats tillstånd a t t från och med den 1 j a n u a r i 1919 driva partihandel med rusdrycker, vilket tillstånd uppsagts till upphörande den 31 december 1925, förklarade sig berett att från och med 1924 års ingång avstå från de på berörda tillstånd grundade rättigheter, därest bolagets oktrojansökan vunne bifall. Yttrande i ärendet inhämtades från kontrollstyrelsen, som tillstyrkte oktroj åt bolaget. Förslag till avtal angående upplåtelse av partihandelsrätt åt bolaget upprättades nu i huvudsaklig överensstämmelse med det utkast, vilket såsom bilaga I I I fogats vid propositionen n r 170 till 1923 års riksdag. F ö r ä n d r i n g a r n a avsågo huvudsakligen — frånsett allenast formella jämkningar — att tillförsäkra Kungl. Maj:t ett än starkare inflytande särskilt å dotterbolagens verksamhet. I syfte att ytterligare säkerställa statsverkets r ä t t att inlösa stamaktierna i bolaget jämlikt den mellan statsverket och stamaktieägarna den 1 september/19 oktober 1920 träffade överenskommelsen upprättades därjämte i samband med prövningen av oktrojansökan förslag till nytt avtal i ämnet. Detta förslag v a n n stamaktieägarnas godkännande. Ärendet anmäldes härefter i statsråd den 26 oktober 1923. K u n g l . Maj:t beslöt därvid a t t jämlikt 12 § av förordningen angående försäljning av rusdrycker för tiden från och med den 1 j a n u a r i 1924 till och med den 31 december 1928 å t Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen upplåta r ä t t att såsom partihandelsbolag inom riket bedriva handel med rusdrycker. I samband därmed bemyndigade Kungl. Maj:t statsrådet och chefen för finansdepartementet att, å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar, underskriva dels avtal med sagda bolag angående upplåtande åt bolaget av sådan partihandelsrätt, dels ock a v t a l med stamaktieägarna i samma bolag angående statsverkets r ä t t a t t närhelst så påfordras övertaga samtliga stamaktier i bolaget. Avtalen, som undertecknades den 26 oktober 1923, äro återgivna i Spritcentralens styrelseberättelse för å r 1923, sid. 35 och 38. Huvudbestämmelserna i avtalet angående upplåtande åt Spritcentralen av rätt att idka partihandel med rusdrycker äro av följande innehåll. Kungl. Maj:t antager icke under avtalstiden till partihandelsbolag a n n a t bolag än sådant, som i förhållande till Spritcentralen ä r att anse som dess dotterbolag. Spritcentralen må icke själv eller genom dotterföretag idka — förutom partihandel med rusdrycker — a n n a n verksamhet än sådan, som avser att tillverka, förädla eller på a n n a t sätt bereda alkoholhaltiga drycker, eller som h a r samband med dylik rörelse. De bestående dotterbolagen få dock alltjämt fortsätta sin verksamhet, men Spritcentralen har i avtalet för

51 bundit sig att, så snart sådant av Knngl. Maj:t påfordras och utan avsevärdare förlust för Spritcentralen kan ske, avveckla sitt förhållande till dotterbolagen Aktiebolaget Nya Grand Hotel, Porterbryggeriaktiebolaget D. Carnegie & Co samt Aktiebolaget Astra, Apotekarnes Kemiska Fabriker. Spritcentralen må ej utan Kungl. Maj:ts tillstånd förvärva aktier eller andelar i annat bolag eller ekonomisk förening. I avseende å sättet för verksamhetens bedrivande innehåller avtalet vissa allmänna riktlinjer, enligt vilka det åligger Spritcentralen bland annat att vid försäljning av alkoholhaltiga drycker tillämpa sådana prissättningsgrunder, att den konsumerande allmänheten skyddas mot obehörig fördyring av varorna, på samma gång som åt bolaget beredes skälig inkomst av rörelsen. För vinnande av största möjliga besparing av omkostnader skall Spritcentralen å alla områden av sin verksamhet handhava rörelsen och anordna driften på det mest rationella och effektiva sätt. Enligt avtalet äger Kungl. Maj:t utse en person att vara jourhavande direktör hos Spritcentralen för kontroll och tillsyn över Spritcentralens samt dess dotterbolags rörelse och förvaltning. För åvägabringande av planmässigt samarbete mellan Spritcentralens olika verksamhetsgrenar samt mellan fepritcentralen och dess dotterbolag skall enligt avtalet finnas ett direktörsråd. Spritcentralens styrelse skall utse minst en bland de av Kungl. Maj:t tillsatta styrelseledamöterna att vara ledamot i rådet. Jourhavande direktören är självskriven medlem av direktörsrådet. Spritcentralen skall till de av Kungl. Maj:t utsedda revisorernas disposition ställa erforderliga penningmedel att av dem användas för anordnande av sifferrevision och övrig kontroll, som de pröva nödig. Avtalet innehåller vidare bestämmelser angående Spritcentralens rätt till avskrivningar samt avsättning till fonder. Därjämte upptagas föreskrifter angående de ekonomiska förhållandena mellan Spritcentralen och dotterbolag och angående säkerställande av statens inflytande över dotterbolagens rörelse m. m. Tvist mellan staten och bolaget rörande rätta tolkningen av avtalet skall avgöras enligt gällande lag om skiljemän. En jämförelse mellan 1920 och 1923 års avtal angående stamaktierna i Spritcentralen utvisar i huvudsak följande. Skyldighet för stamaktieägarna att låta statsverket inlösa stamaktierna inträder, när helst Kungl. Maj:t — enligt 1920 års avtal statsmakterna — så påfordrar. Föreskriften i det äldre avtalet om att innehavare av överlåten aktie skulle vara skyldig ikläda sig de förpliktelser, detta avtal innehöll, har utbytts mot en bestämmelse i det nya avtalet, vilken avser skyldighet för nuvarande stamaktieägare att vid överlåtelse av aktie till annan än statsverket tillförbinda ny innehavare att underkasta sig de förpliktelser, detta avtal innehåller. I det nya avtalet har tillkommit den bestämmelsen, att vid stamaktieägares död eller konkurs av honom innehavda aktier omedelbart övergå å statsverket, som det åligger att inom trettio dagar efter

52 anfordran erlägga betalning för aktierna med tillhörande kuponger enligt samma grunder, som avtalet stadgar lör stamaktiernas inlösen av statsverket. Köpet skall dock gå äter, därest inom sextio dagar efter dödsfallet eller konkursens början hos Kungl. Maj:t anmäles köpare till aktierna, vilken efter förslag av styrelsen för Spritcentralen av Kungl. Maj:t godkännes såsom innehavare av desamma. Medan det äldre avtalet lämnade föreskrifter om stamaktiernas deponering till säkerhet för statsverkets rättigheter, skola enligt nya avtalet för detta ändamål stamaktieägarna pantsätta ifrågavarande aktier, och statsverket äger rätt att, om stamaktieägarna brista i fullgörandet av åtagna förpliktelser enligt avtalet, utan iakttagande av i lag stadgade föreskrifter, på sätt statsverket finner lämpligt realisera panten samt därur göra sig betalt för sina ersättningsanspråk. Stamaktiernas belåning må ske endast i riksbanken eller — utan att aktierna uttagas från riksbanken — annan oktrojerad bank. Belåningsgränsen är i avtalet närmare bestämd. Pantsättning vid belåning får ske allenast på villkor, att panten ej må realiseras utan att Kungl. Maj:t på förhand underrättats och erhållit tillfälle att bevaka sin rätt. Avtalet av år 1920 angående samma aktier upphävdes, i vad det avsåg rättsförhållandet mellan stamaktieägarna och statsverket. Tillsättande Den 14 december 1923 förordnade Kungl. Maj:t f. d. kaptenen E. A. Bernav s*atena ström att tills vidare under tiden från och med den 1 januari 1924 till och °dlrektör. med den 31 december 1928 vara jourhavande direktör hos Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen. Tilläggs- I en den 16 maj 1924 dagtecknad proposition, nr 225, föreslog Kungl. lr i924 aV Ma -J :t riksdagen bland annat att antaga ett vid propositionen fogat förslag till förordning angående fortsatt tillämpning av förordningen den 8 juni 1923 (nr 155) angående omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker. Därvid föreslogs den ändringen i nämnda förordning, att omsättningsskatten icke vidare skulle upptagas och inlevereras till statsverket genom pris- och inköpsnämnden, utan att Spritcentralen skulle erhålla befogenhet att, i samband med mottagande av likvid för dryckerna, uppbära skatten, vilken skulle till statsverket erläggas i den ordning Kungl. Maj:t bestämde. Vid propositionen var fogat förslag till avtal mellan staten och Spritcentralen, innefattande bestämmelser om ordningen för omsättningsskattens inlevererande samt om kontrollen över skattens behöriga utgörande m. m., ävensom förslag till instruktion för pris- och inköpsnämnden i anledning av omläggning av nämndens verksamhet. I tvenne inom riksdagen väckta motioner, nr 298 i första kammaren av herr Lindgren och nr 457 i andra kammaren av herr Loven, avstyrktes de av Kungl. Maj:t sålunda föreslagna ändringarna. Bevillningsutskottet hemställde emellertid i betänkande nr 51 om bifall till Kungl. Maj:ts förevarande proposition, i vad densamma avsåg ändrin-

k0n a

53 gar av ifrågavarande förordning. Vid utskottets betänkande var fogad en reservation av herrar Lithander och Bengtsson i Kullen, vilka ansett, att utskottet bort hemställa om fortsatt tillämpning av förordningen i oförändrat skick. Riksdagen anslöt sig till utskottets ståndpunkt och anmälde i skrivelse den 3 juni 1924, nr 276, sitt beslut i ämnet. Den 20 juni 1924 utfärdades förordning (nr 228) angående fortsatt tilllämpning av förordningen den 8 juni 1923 (nr 155) angående omsättningsoch utskänkningsskatt å spritdrycker ävensom kungörelse (nr 229) angående ikraftträdande från och med den 1 oktober 1924 av omförmälda ändringar i samma förordning. Förstnämnda dag träffades ock mellan Kungl. Maj:t och kronan samt Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen tilläggskontrakt till avtalet om upplåtande åt bolaget av rätt att idka partihandel med rusdrycker. Tilläggskontraktet, som överensstämmer med det vid nämnda proposition fogade förslaget, har ägt tillämpning från och med den 1 oktober 1924. I kontraktet stadgas i huvudsak följande. Kontraktet stadgar vissa skyldigheter för Spritcentralen i avseende å bedrivandet av försäljningen av rusdrycker till detaljhandelsboiagen. Meningsskiljaktigheter mellan Spritcentralen och detaljhandelsbolag i angelägenheter rörande detalj handelsbolags inköp av rusdrycker skola hänskjutas till avgörande av pris- och inköpsnämnden. Spritcentralen skall delgiva kontrollstyrelsen samt pris- och inköpsnämnden företagna sänkningar i de av nämnden godkända försäljningspriserna å rusdrycker, till kontrollstyrelsen avlämna fullständig statistik över detaljhandelsbolags inköp av rusdrycker, m. m. Spritcentralen skall senast den femtonde dagen i varje månad å statsverkets giroräkning i riksbanken för statskontorets räkning insätta de omsättningsskattebelopp, som enligt vid varje tid gällande skattesatser belöpa å de rusdrycker, vilka Spritcentralen under nästföregående månad försålt. Skattebeloppen uträknas med ledning av bolagets böcker, och samtidigt med varje inleverering till statskontoret skall avlämnas på nämnda böcker grundad uträkning av skattebeloppen, vilken skall vara å bolagets vägnar av verkställande direktören avgiven samt till riktigheten styrkt av den utav Kungl. Maj:t utsedde jourhavande direktören och en av de utav Kungl. Maj:t utsedda revisorerna i bolaget. Avskrift av bevis om insättningen jämte uträkning av skattebeloppen, åtföljd av uppgift a det sammanlagda beloppet av varje detaljhandelsbolags inköp under ifrågavarande månad av rusdrycker, för vilka omsättningsskatt erlägges, skall omedelbart tillställas kontrollstyrelsen. Spritcentralen skall tillse, att bolag, som i förhållande till Spritcentralen. är att anse som dotterbolag, i tillämpliga delar ställer sig till efterrättelse vad sålunda bestämts med avseende å Spritcentralen. Tilläggskontraktet är intaget i Spritcentralens styrelseberättelse för år 1925, sid. 38.

54 Instruktion för pris- och inköpsnämnden utfärdades av Kungl. Maj:t den 27 september 1924 (sv. f. nr 428). Ir

K u n g L Ma;j:t utfär %7dJZW d a d e den 20 j u n i 1924 instruktioner dels för de av e Knngl Ma :t Kungl Maj:t ' ^ utsedda ledamöterna i styrelsen för Aktiebolaget Vin- & U tionäre/nak' S p r i t c e n t r a l e n > del^ fö* de av Kungl. Maj:t utsedda revisorerna för t0n Sperit-a * granskning av Aktiebolaget Vin- & Spritcentralens styrelses förvaltning centralen, och bolagets räkenskaper, dels ock för den av Kungl. Maj:t utsedde jourhavande direktören i Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen. I annat samm a n h a n g återgives huvudinnehållet av dessa instruktioner, vilka äro intagna i Spritcentralens förvaltningsberättelse för å r 1925, sid. 41—47.

1925 års riksdag.

Uti en vid 1925 års riksdag inom a n d r a k a m m a r e n väckt motion (nr 218> ^ hemställde herr E. Lithander m. fl., a t t riksdagen för sin del ville besluta, lösning av a t t s t a t e i * under budgetåret 1925—1926 måtte begagna sin r ä t t att inlösa stamaktierna i stamaktierna i Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen Spritcentralen.

m-n

J-J

r...

.

»

...,,

.

U l l stod tor sm framställning anförde motionären efter en erinran om innehållet av avtalet den 1 september/19 oktober 1920 angående stamaktierna i Spritcentralen följande: »Ehuru detta avtal, som den 19 oktober 1920 även fick K u n g l Maj-ts godkännande, alltjämt är i gällande kraft, lärer det icke kunna sägas a t t i r å g a n om ägande- och inlösningsrätten till stamaktierna i Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen därmed fått en principiellt bärkraftig och tilltalande lösning. Det är också känt, att, innan detta avtal kom till stånd, den på detta område närmast ansvariga centrala myndigheten, kontrollstyrelsen vid upprepade tillfällen förordat en helt a n n a n lösning av berörda aganderattsfråga, nämligen att statsverket skulle övertaga stamaktierna i Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen. Det synes oss även v a r a uppenbart, a t t den ordning i förevarande avseende, som sedan hösten 1920 upprätthalles, näppeligen kan kännetecknas såsom något annat än ett provisorium. Den stund måste komma, då statsmakterna hava a t t taga ställning till spörsmålet om en nyreglering av dessa förhållanden. Flera år h a v a ju redan förflutit, sedan avtalet i fråga slöts; därest något dödligt skulle träffa en eller flera av dem, som voro köpare och den aktiepost h a n eller de innehaft skulle lagligen, till exempel genom arv, övergå i a n d r a händer, så uppstår oundvikligen frågan, huruvida staten skall inlösa de arvfallna aktierna eller godkänna a r v t a g a r e n eller a r v t a g a r n a såsom berättigade att innehava stamaktier i Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen. Då alltså den nuvarande ordningen, som sagt, måste kännetecknas som ett provisorium och då det uppenbarligen icke k a n undvikas, att statsm a k t e r n a förr eller senare taga ställning till frågan om sättet för en avveckling av detsamma, har det synts oss riktigt, att statsmakterna redan n u beslöto sig för att begagna den rätt, som enligt avtalets § 3 tillkommer dem, nämligen att, då de så påfordra, inlösa samtliga stamaktier enligt parikurs. E n sådan åtgärd skulle, enligt v å r t förmenande, i ett slag avvärja alla de komplikationer och svårigheter, som i en mer eller mindre avlägsen framtid kunna bliva förknippade med den nuvarande ordnin-

55 gen. A t t stamaktierna i detta, med vittomfattande monopolrättigheter utrustade företag, överfördes i statens ägo, skulle också tillfredsställa opinionens k r a v inom vida kretsar. Detta överförande har tillika fått ett särskilt berättigande, sedan Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen vid 1924 å r s riksdag förvandlades till uppbördsorgan för omsättningsskatten. Ur affärsmässig synpunkt torde ingen berättigad invändning k u n n a gör a s mot den föreslagna inlösningen. Den berättelse, som av dåvarande finansministern särskilt tillkallade granskningsmän under senare halvåret 1923 avgåvo över Aktiebolaget Vin& Spritcentralens ställning, gav vid handen, att samma ställning v a r syn nerligen god. E j heller synes det v a r a förenligt med någon risk, a t t staten jämlikt avtalets § 3 åtager sig de där angivna förpliktelserna mot preferensaktieinnehavarna. Dessa preferensaktier noteras för n ä r v a r a n d e över pari, och 7-procentspapper måste ju anses såsom god placering.» I utlåtande nr 103 yttrade

statsutskottet:

»Till en början må i avseende å motionärernas yrkande framhållas, att en inlösen av ifrågavarande stamaktier medför skyldighet för statsverket a t t i m å n av anfordran inlösa jämväl preferensaktierna i Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen. Nämnda preferensaktiekapital uppgår till 13 600 000 kronor. Om än icke inlösen av dessa preferensaktier för n ä r v a r a n d e i någon större utsträckning skulle komma a t t påfordras, har utskottet ansett sig böra omnämna detta förhållande, vilket torde vid frågans bedömande böra beaktas. Spörsmålet om Vin- & Spritcentralens lämpliga organisation h a r så sent som vid 1923 års riksdag varit föremål för statsmakternas omprövning. Gent emot tanken på ett rent statsmonopol anfördes av departementschefen bland annat, att det ur principiella synpunkter syntes mindre tilltalande, att staten så engagerade sig i rusdryckshanteringen, a t t staten d i r e k t uppträdde såsom köpare och säljare. Det vore enligt departementschefens mening ej heller uteslutet, att det kunde v a r a förenat med vissa ej obetydliga olägenheter för staten a t t själv uppträda på den utländska marknaden såsom köpare av viner och spirituösa. Riksdagen lämnade dessa synpunkter u t a n erinran, och den nuvarande avvägningen mellan statens inflytande och av de av vederbörande privata aktieägare föret r ä d d a intressena fastslogs av riksdagen såsom lämplig. Såvitt utskottet kan finna, h a v a sedan dess inga omständigheter tillkommit, som vid innevarande riksdag böra påkalla beslut om ä n d r i n g i detta förhållande.» Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört, hemställde utskottet, ^ t t den av herr Lithander m. fl. i ämnet väckta motionen icke m å t t e av riksdagen bifallas. Reservation anfördes av h e r r O. Olsson i Kullenbergstorp, vilken ansett, a t t utskottet bort tillstyrka den i ämnet väckta motionen. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan. Vid samma riksdag väcktes inom a n d r a kammaren en motion (nr 219) a v h e r r E. Lithander m. fl., i vilken hemställdes, a t t riksdagen i skrivelse till

vinstmedel *ran Spntcentralen.

Konungen angående statsregleringen för budgetåret 1925—1926 m å t t e un-

56 der littera D u p p t a g a andel i Aktiebolaget Vin- & Spritcentralens vinst för å r 1925, uppgående till fem miljoner kronor. Statsutskottet, som ansett lämpligt att förevarande spörsmål bragtes till avgörande, i n n a n statsregleringen för budgetåret 1925—1926 verkställdes, anförde i u t l å t a n d e n r 104: »Av statsmakterna h a r tidigare fastslagits, a t t inkomsten av partihandeln med rusdrycker bör i huvudsak utgå i form av omsättnings- och utskänkningsskatt. Såsom av chefen för finansdepartementet i statsverkspropositionen till 1924 års riksdag framhållits (Inkomsterna; sid. 23), ligger det emellertid i sakens natur, att ett företag av Aktiebolaget Vin- & Spritcentralens omfattning även med en prispolitik, som avser att hålla balans mellan inkomster och utgifter samt därutöver intjäna visst belopp till utdelning å aktierna i företaget, vid sitt bokslut bör befinnas lämna ytterligare något överskott. Under budgetåret 1925—1926 kan, enligt i statsverkspropositionen lämnad uppgift, i vinstmedel från Vin- & Spritcentralen beräknas inflyta 2 000 000 kronor. Av departementschefen har föreslagits, att dessa vinstmedel skulle, på sätt j ä m v ä l under nästföregående å r ägt rum, tillföras den i riksstaten u p p t a g n a inkomsttiteln 'Diverse inkomster', varemot i motionen gjorts gällande, att desamma borde såsom under å r 1922 och tidigare skett uppföras under särskild inkomsttitel. I avseende å beräkningen av nyssnämnda under budgetåret 1925—1926 inflytande vinstbelopp vill utskottet framhålla, att detsamma avser vinsten för år 1925 och sålunda icke för n ä r v a r a n d e kan till storleken tillförlitligen bestämmas. Men oavsett frågan, till vilket belopp ifrågavarande vinstmedel i verkligheten kunna komma a t t uppgå, torde någon ändring i sättet för deras redovisande icke nu böra företagas, u t a n lära desamma alltjämt böra tillföras inkomsttiteln 'Diverse inkomster', från vilken inkomsttitel bland a n n a t skola enligt statsmakternas tidigare beslut direkt bestridas de allt fortfarande till betydande belopp uppgående utgifterna för skatterestitutioner. I anslutning till motionen vill utskottet dock framhålla såsom önskligt, a t t sådana anordningar för ifrågavarande vinstmedels inleverering och uppförande å budgeten träffas, a t t tillförlitligare än för n ä r v a r a n d e är fallet kan vid budgetens uppgörande bestämmas, med vilket belopp de i verkligheten komma a t t inflyta.» Under åberopande av v a d sålunda anförts hemställde utskottet, a t t den föreliggande motionen icke måtte föranleda till någon riksdagens å t g ä r d . Utskottets hemställan bifölls av riksdagen. 1926 års I en vid 1926 års r i k s d a g inom a n d r a kammaren a v herr E. Lithander nksdag. väckt motion, n r 258, hemställdes, a t t riksdagen för sin del ville besluta, Fråga om in- a t t s t a t e n under budgetåret 1926—1927 måtte begagna sin r ä t t att inlösa lösning av

.»»..»

i

TT.

~

stamaktierna i stamaktierna i Aktiebolaget Vm- & Spritcentralen. Spritcentralen. Motionären erinrade om vad som anförts till stöd för förslaget i s a m m a ämne vid 1925 å r s riksdag ävensom vad statsutskottet u t t a l a t såsom skäl för sitt a v s t y r k a n d e av förslaget. Vidare anfördes i n u förevarande motion följande:

»De skäl, som sålunda förebragtes mot mitt förslag, synas mig likväl ej vara hållbara. Den helgd, med vilken man vill omgiva 1923 års partihandelslagstiitning, förefaller mig icke rätt övertygande, då man erinrar sig, att det icke dröjde många månader, förrän statsmakterna började bryta sönder den ordning som på detta område etablerades genom 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning. Kunde man redan 1918—1919 vara färdig att kasta överända alla de principer, på vilka 1917 års lagstiftning i fråga om partihandelsväsendet vilade, så vill det synas, som om man 1926 skulle kunna gå i författning om en statsinlösning av stamaktierna i 1923 års partihandelsmonopol, en inlösning, som ingalunda skulle innebära något revolutionerande ingrepp i gällande ordning utan allenast betyda en säkrare konsolidering i det allmännas hand av densamma; för övrigt öppnade man ju 1923 just en möjlighet till sagda inlösning genom avtalet med de tio stamaktieägarna. Vad vidare beträffar motviljan mot ett statens engagement i sprithandeln och farhågorna för ett dess uppträdande på den utländska marknaden, så torde dessa känslor bottna i den verklighetsfrämmande illusionen, att icke utomstående skulle finna ett samband rådande mellan staten och det nuvarande partihandelsmonopolet. I själva verket förhåller det sig så, att statsmakterna få på sin anpart taga mycket av den ovilja, som faktiskt är förbunden med det omstridda monopolet. Genom ett statens övertagande av stamaktiestocken skulle tvivelsutan större möjlighet yppa sig för statsmakterna att komma till rätta med missförhållanden, för vilka det allmänna nu oförskyllt får uppbära tadel. Vad slutligen angår det anförda argumentet, att staten efter en inlösning av stamaktierna måhända ävenledes finge inlösa preferensaktierna, kan denna invändning icke sägas vara särdeles bärkraftig. Det är att märka, att staten äger rätt inlösa preferensaktierna till pari, medan staten, enligt marknadsläget, omedelbart därefter skulle kunna försälja dessa 7-procents-papper till betydlig överkurs. Det skulle sålunda närmast vara i deras intresse, som köpt preferensaktierna till överkurs, som en statsinlösning icke borde ske. Men här är det givetvis fråga om det allmännas intresse, icke de enskildas. Riksdagen godkände emellertid, som sagt, statsutskottets ståndpunkt. Under debatten i andra kammaren den 20 maj framkom emellertid en upplysning, som, ehuru avsedd att tjäna som ett argument mot mitt yrkande, i sak torde utgöra ett stöd för detsamma. Det upplystes nämligen, att Kungl. Maj:t genom avtal den 26 oktober 1923 med stamaktieägarna i Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen förändrat avtalet den 1 september/19 oktober 1920 angående rättsförhållandet mellan stamaktieägarna och statsverket. Nu förhöll det sig, som bekant, så, att det var detta senare avtal, som 1923 på våren framlades för riksdagen och som då åtgjorde ett integrerande moment i den då träffade stora uppgörelsen om partihandelsmonopolet. Avtalet av den 26 oktober 1923 har däremot varken före eller efter sin tillkomst varit förelagt riksdagen eller bragt till riksdagens kännedom. Jag saknar i detta sammanhang anledning att ingå på det materiella innehållet i det nya avtalet. Jag endast fastslår, att det nu synes stå Kungl. Maj:t fritt att utan föregående eller efterföljande meddelande till riksdagen vidtaga rubbningar i det grundläggande avtalet mellan staten och stamaktieägarna. Bevis synes därför vara förebragt för riktigheten av min uppfattning, att över förhållandet mellan staten och sagda stamaktieägare vilar ett alltför stort mått av osäkerhet. Utan riksdagens vetskap kan en reglering däri åstadkomma förändringar i den ena

58 eller a n d r a riktning-en, förändring-ar, som givetvis också k u n n a vara av u r allmän synpunkt betänkligaste slag. Det finnes, enligt min mening, endast ett sätt att göra slut på detta osäkerhetstillstånd, som kan hava överraskningar av mindre angenämt slag i sitt följe, och det är, a t t staten begagnar sin inlösningsrätt i fråga om stamaktierna.* Statsutskottet åberopade i u t l å t a n d e n r 22 vad utskottet tidigare i ämnet anfört och hemställde i avseende å det ånyo i samma syfte gjorda yrkandet, a t t den av h e r r Lithander i ämnet väckta motionen icke m å t t e av riksdagen bifallas. Reservationer anfördes dels av h e r r a r P . M. Olsson i Blädinge, O. Olsson i Kullenbergstorp och B. F:SOJI Holmgren, vilka ansett, a t t utskottet bort tillstyrka den i ämnet väckta motionen, dels ock av h e r r a r C. P. V. Nilsson i Gränebo och C. G. Ekman u t a n angivet yrkande. Utskottets hemställan bifölls av riksdagen. Undersökning Vid samma riksdag väcktes inom a n d r a k a m m a r e n tre motioner angårörande Spnt- ende åvägabringande a v en undersökning rörande systembolagens samt centralens och

. .

. .

_

_,

dess dotter- Aktiebolaget vin- & Spritcentralens och dess dotterbolags verksamhet. bolags verki motionen n r 309 av herr Ljunggren m. fl. hemställdes, a t t riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, a t t en opartisk undersökning genom kunniga, erfarna och av de ovannämnda ekonomiska företagen otvivelaktigt oberoende personer, helst u r olika politiska partier, måtte föranstaltas angående systembolagens samt Aktiebolaget Vin- & Spritcentralens och deras respektive dotterbolags dittills utövade verksamhet i syfte att vinna klarhet över frågan, i vad mån denna verksamhet motsvar a t det ekonomiska och sociala syfte, som utgjorde den självklara och underförstådda förutsättningen för statens n u v a r a n d e ställning till ifrågavarande företag; ävensom a t t för riksdagen m å t t e framläggas resultatet av en sådan undersökning. I motionen n r 313 av h e r r Lithander m. fl. hemställdes, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, a t t genom sakkunniga, helst utsedda bland riksdagens särskilda partier, en undersökning rörande Aktiebolaget Vin- & Spritcentralens och dess dotterbolags verksamhet omedelbart m å t t e företagas i ä n d a m å l a t t bereda statsmakterna en säker uppfattning, huruvida Spritcentralen och dess dotterbolag dreves med största möjliga bespar i n g a v omkostnaderna, efter stadgade prissättningsgrunder samt u t a n vare sig gynnande eller missgynnande av in- eller utländska leverantörers eller agenters berättigade handelsintressen, ävensom att för riksdagen framlades undersökningens resultat samt i den m å n sådant kunde anses erforderligt jämväl de förslag, vilka av undersökningen, såvitt a n g i n g e frågan om partihandeln med rusdrycker, tilläventyrs kunde bliva en följd. I motionen n r 314 a v herr Laurin hemställdes, a t t riksdagen m å t t e besluta a t t i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, a t t den undersökning,

59 som Kungl. Maj:t kunde komma att sätta i verket rörande Vin- & Spritcentralens affärer, finge verkställas av undersökningsmyndighet, som tilldelats de befogenheter, vilka angåves i 1925 års trustlag. Motionerna hänvisades till a n d r a kammarens a n d r a tillfälliga utskott, som jämlikt 46 § i riksdagsordningen begärde och erhöll y t t r a n d e n i anledn i n g av motionen n r 309 av socialstyrelsen och av kontrollstyrelsen. Yttranden över denna motion avgåvos vidare till utskottet av Aktiebolaget Stockholmssystemets styrelse och över motionen n r 313 av styrelsen för Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen. Samtliga dessa yttranden återfinnas som bilagor till utskottets utlåtande i ämnet n r 8. I detta utlåtande anförde utskottet, vidkommande motionen n r 309, att den föreslagna undersökningen vore av en betydande omfattning och a t t starka skäl måste föreligga för a t t en dylik omfattande och kostsam undersökning skulle k u n n a anses motiverad. Utskottet hade icke k u n n a t finna, a t t motionärerna förebragt tillräckligt vägande sådana skäl och icke heller hade a v de utredningar, som stått till utskottets förfogande, framgått sådana omständigheter, som kunde anses aktualisera det i motionen framförda undersökningskravet. Beträffande motionen n r 313 erinrade utskottet om behandlingen av de vid 1923 års riksdag väckta motionerna med liknande undersökningskrav samt om partihandelns ordnande vid nämnda riksdag, om den å r 1923 verkställda undersökningen och om upplåtandet åt Spritcentralen a v r ä t t till partihandel med rusdrycker, så ock om givna föreskrifter angående statens övervägande inflytande och kontroll å bolagets ledning. H ä r u t ö v e r yttr a d e utskottet: »Genom dessa kontrollanordningar, som utskottet endast i sina huvudd r a g skisserat, men för vilka något utförligare redogöres i kontrollstyrelsens och Spritcentralens ovannämnda yttranden, synas mycket betryggande garantier v a r a givna för att partihandeln med rusdrycker skall bedrivas i sträng överensstämmelse med gällande bestämmelser. Den i motionen n r 313 p å y r k a d e undersökningen skulle sålunda gå u t på a t t klarlägga, huruvida de av Kungl. Maj:t utsedda förtroendemän fullgjort sina åligganden. Utskottet har icke kunnat finna, att n å g r a sakskäl föreligga för en så extraordinär åtgärd. Motionärerna ha som stöd för sitt undersökningskrav egentligen endast anfört, att 'en ganska utbredd och n u m e r a otålig folkmening önskar dagsljus över verksamheten i Spritcentralen med underlydande in i detaljerna'. I vilken utsträckning en dylik önskan gör sig gällande, är givetvis svårt att bedöma. Men den synes utskottet i varje fall icke kunna motivera en sådan undersökning, som motionärerna föreslagit; möjligen borde den föranleda ett förverkligande av det i socialstyrelsens yttrande framkastade förslaget att från auktoritativt håll förmedla till allmänheten autentiska och för gemene man såvitt möjligt lättfattliga upplysningar om de faktiskt bestående anordningarna på området. Utskottet anser sålunda, a t t riksdagen för n ä r v a r a n d e saknar anledning a t t under löpande avtalstid begära en extraordinär undersökning av Spritcentralens verksamhet. Detta innebär emellertid icke, att frågan om for-

m merna för utövandet av statens kontroll icke bör upptagas till förnyad prövning. Tvärtom synes en sådan omprövning, även avseende formerna för organisation ocli revision, på grundval av vunnen erfarenhet vara att tororda, innan nytt avtal om upplåtande av partihandelsrätt träffas mellan staten och Spritcentralen. Att denna fråga är föremål för uppmärksamhet inom finansdepartementet framgår av departementschefens interpellationssvar i andra kammaren den 19 mars detta år.» Vid det förhållandet, att utskottet sålunda funnit sig böra avstyrka den i motionen nr 313 påyrkade undersökningen, saknade utskottet anledning att ingå på det i motionen, nr 314 gjorda yrkandet beträffande den ifrågasatta undersökningsmyndighetens befogenheter. På grund av vad som sålunda anförts' hemställde utskottet, att ifrågavarande motioner icke måtte föranleda någon andra kammarens åtgärd. Vid utskottets utlåtande var fogad en reservation av herrar Petersson i Broaryd och Boden, vilka, efter en erinran om det privatekonomiska intresset vid handhavandet av utskänkning av rusdrycker, i anslutning till motionen nr 309 anförde bland annat: »Beträffande partihandeln kvarstår ej det enskilda vinstintresset på samma sätt som i fråga om utskänkningen, men det torde likväl icke vara uteslutet, att sådant vinstintresse i andra former ännu finnes kvar. Utom det gynnande av enskilda intressen, som kan tänkas hava skett i samband med bildandet av Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen och detta bolags övertagande och ombildande till dotterbolag av vissa större affärsföretag, vilka transaktioner icke hittills gjorts till föremål för någon verkligt ingående undersökning, så kan ifrågasättas, om denna stora monopolaffär drives med all möjlig sparsamhet beträffande löner och andra omkostnader och om till exempel de många dotterbolag, vilka fortleva som agenturer, äro nödvändiga. Styrelsen för Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen hänvisar i sitt yttrande till den hösten 1923 verkställda undersökningen av nämnda bolag. Denna undersökning avsåg dock huvudsakligen en granskning av bolagets soliditet och de olika tillgångarnas realvärde, innan Kungl. Maj:t upplät partihandelsrätt åt och träffade avtal med bolaget. Fastän den nämnda utredningen givetvis har sitt stora värde och intresse, är den dock icke klarläggande i alla de avseenden, som äro önskvärda, för att fullt ljus skall kunna anses hava fallit över både parti- och detaljhandelns organ och alla deras förgreningar. Ingen undersökning hittills har heller fullständigt omfattat icke blott Vin- & Spritcentralens utan även systembolagens dotterbolag och den verkan dessa senares förvaltning kan hava haft och har på statens intressen. En undersökning enligt denna motions yrkande måste också anses nödvändig med hänsyn till önskvärdheten av att få ett slut på de rykten, som äro i omlopp, särskilt i vad rör förmenade privatekonomiska intressen inom Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen. Socialstyrelsen påpekar också i sitt yttrande, att 'i den mån dylika rykten vinna tilltro, kunna de utan tvivel vara ägnade att minska allmänhetens förtroende till systemet och a t t därigenom skada dess sociala uppgifter'. Det synes oss därför vara i hög grad önskvärt — icke minst för de företag det här gäller — att en un-

to

dersökning på sätt, som i motionen yrkas, kommer till stånd. En stark och utbredd opinion står också bakom detta krav. Det i motionerna framställda undersökningskravet synes oss icke innebära något misstroende mot de personer, vilka äro utsedda att bevaka det allmännas intresse på ifrågavarande områden, då nämligen deras befogenheter icke torde sträcka sig så långt, som erfordras för en så ingående och omfattande undersökning som den i motionerna påyrkade.» På grund av vad sålunda anförts hemställde reservanterna, att andra kammaren i anledning av motionerna nr 309, 313 och 314 måtte för sin del besluta, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla 1) att en opartisk undersökning genom kunniga, erfarna och av de ovannämnda ekonomiska företagen otvivelaktigt oberoende personer, helst ur olika politiska partier, måtte föranstaltas angående systembolagens samt Aktiebolaget Vin- & Spritcentralens och deras respektive dotterbolags hittills utövade verksamhet i syfte att vinna klarhet över frågan, i vad mån denna verksamhet motsvarat det ekonomiska och sociala syfte, som utgjorde den självklara och underförstådda förutsättningen för statens nuvarande ställning till ifrågavarande företag; ävensom att för riksdagen måtte framläggas resultatet av en sådan undersökning; 2) att den undersökning, som Kungl. Maj:t kunde komma att sätta i verket rörande Vin- & Spritcentralens affärer, måtte verkställas av undersökningsmyndighet, som tilldelats de befogenheter, vilka angåves i 1925 års trustlag. Vid ärendets behandling i andra kammaren bifölls utskottets hemställan med 76 röster mot 68, vilka sistnämnda röster avgåvos för ett under överläggningen framställt yrkande om bifall till reservationen med uteslutande av motiveringen och de i hemställan förekommande orden »helst inom olika politiska partier». 13 av kammarens ledamöter förklarade sig avstå från att rösta. På sätt förut nämnts förvärvade Spritcentralen under år 1917 av Stock- Översikt beholmssystemet stamaktierna i de Grönstedtska och Cederlundska bolagen träffande dotterbolagen ävensom i Carlshamns Punschfabriksakliebolag. till SpritUnder 1918 inköptes samtliga aktierna i Aktiebolaget Tegnér &Wilcken. eentralem. Vidare tillkom ett nytt dotterbolag, Aktiebolaget Skattefri Sprit, med uppgift att i enlighet med bestämmelserna i förordningen den 1 juli 1918 angående handel med skattefri sprit bedriva handel med och företaga denaturering av sådan sprit, ävensom att bedriva annan i samband därmed stående rörelse. Under samma år förvärvade Spritcentralen slutligen aktiemajoriteten i Aktiebolaget Centralpalatset, i vars fastighet kontorslokaler sedermera inrättades för Spritcentralens, dess dotterbolags och Aktiebolaget Stockholmssystemets räkning.

62 Med avseende p å vinagenterna och agenturfirmorna för utländska h u s visade det sig, a t t dessa även efter Spritcentralens tillkomst i betydande u t s t r ä c k n i n g kunde med fördel bedriva sin verksamhet. De firmor a v detta slag, vilka så önskade, blevo emellertid efter hänvändelse till bolaget föremål för inlösning och ersättning, varvid i vissa fall de inlösta firmorn a s rörelse överläts till n y a för ändamålet bildade dotterbolag till Spritcentralen, nämligen Aktiebolaget Hans Billmanson Vinagenturer, Aktiebolaget De Förenade Vinageniurerna, Aktiebolaget William Grafs Vinagentur, Aktiebolaget Hammaren & Co, Aktiebolaget Charles Knutzen, Aktiebolaget Fritz Kramer & Co, Gösta Lindberg & Co Aktiebolag, Ivar Möller Importaktiebolag och Aktiebolaget Gustav Wigart. Spritcentralen förvärvade under å r 1919 aktiemajoriteten i Hälsingborgs Jäst- & Spritfabriksaktiebolag. Under hösten 1920 beslöt Spritcentralens styrelse a t t inköpa aktierna i Aktiebolaget Nya Grand Hotel och Porterbryggeriaktiebolaget D. Carnegie & Co samt att övertaga den av Aktiebolaget Astra, Apotekarnes Kemiska Fabriker i Södertälje bedrivna rörelsen med fabriker, inventarier och lager. Därjämte förvärvades Aktiebolaget Svanens Droghandel. A v Spritcentralens dotterbolag t r ä d d e under år 1921 Aktiebolaget J . Cederlunds Eftr. i likvidation, och dess rörelse övertogs av Spritcentralen. Under å r 1922 trädde Aktiebolaget Tegnér & Wilcken i likvidation, och dess rörelse övertogs av Aktiebolaget J . D. Grönstedt & Co. Slutligen beslöt Carlshamns Punschfabriksaktiebolag å r 1923 att likvidera, och dess rörelse övertogs av moderbolaget. Under sistnämnda å r trädde Aktiebolaget H a n s Billmanson Vinagenturer och Aktiebolaget Svensk Maltdrycksim1 port, i vilket bolag Spritcentralen innehaft en tredjedel av aktiekapitalet, i likvidation. Under å r 1923 upptog Spritcentralen i sig Aktiebolaget Städel, vilket tidigare bildats av de Grönstedtska och Tegnérska bolagen. Aktiebolaget Städets verksamhet hade framför allt bestått i uppförande av en större lagerb y g g n a d för vin i kvarteret Städet i Stockholm. Denna b y g g n a d övertogs sedermera av Spritcentralen. I samband med per den 31 december 1923 verkställd försäljning av Spritcentralens aktieinnehav i Aktiebolaget Skattefri Sprit till Aktiebolaget Svensk Sprit upphörde det förstnämnda bolagets egenskap av dotterbolag till Spritcentralen. Aktiebolaget Svanens Droghandels likvidation avslutades u n d e r å r 1923. Under å r 1924 trädde Aktiebolaget Centralpalatset i likvidation och dess rörelse övertogs från och med den 31 december 1924 av Spritcentralen. Därj ä m t e försålde Spritcentralen per den 31 december 1924 sitt engagement i Astra. Genom avtal den 16 oktober 1925 upplät Kungl. Maj:t till Aktiebolaget J . D. Grönstedt & Co r ä t t till partihandel med rusdrycker för tiden från och med den 1 j a n u a r i 1926 till och med den 31 december 1928. Avtalet fin-

nes intaget i Spritcentralens förvaltningsberättelse för år 1925, sid. 56. Härvid träffades ett tilläggskontrakt den 16 oktober 1925 till det mellan staten och Spritcentralen träffade avtalet med föreskrift därom, att Spritcentralen, så länge Aktiebolaget J. D. Grönstedt & Co utövar partihandelsrätt, icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd må vidtaga eller biträda åtgärd, varigenom Spritcentralens inflytande över Aktiebolaget J. D. Grönstedt & Co:s rörelse och verksamhet förminskas (se Spritcentralens förvaltningsberättelse för år 1925, sid. 40). I samband med den ändrade ställning, som genom tillerkännande av partihandelsrätt enligt de nya lagbestämmelserna kommit att intagas av Aktiebolaget J. D. Grönstedt & Co genomfördes under år 1925 slutgiltigt den uppdelning av verksamheten mellan Spritcentralen och det Grönstedtska bolaget, att det sistnämnda i allt väsentligt ensamt omhändertagit all import av viner och dessa varors centrala lagring, medan moderbolaget mera uteslutande ägnat sig åt spritdryckshanteringen. Det av Hälsingborgs Jäst- & Spritfabriksaktiebolag drivna bränneriets rörelse införlivades med Spritcentralen, och trädde bolaget av sådan anledning i likvidation den 1 oktober 1926.

Huvuddragen av Aktiebolaget Vin- & Spritcentralens ekonomiska utveckling. 1. Inledning. I det föregående har en framställning lämnats av huvuddragen av de stadganden, vilka reglerat utvecklingen av partihandeln med rusdrycker från en fri näring till en verksamhet, utövad av monopoliserade företag, och som bestämma den form, vari partihandeln nu utövas. Vid sidan härav hava utredningsmännen verkställt en granskning ur ekonomiska synpunkter av den verksamhet, som partihandelsrättens innehavare utövat. Undersökningen har omfattat Spritcentralen och dess dotterföretag. Däremot har det legat utanför utredningsmännens befogenhet att utsträcka granskningen till partihandelsföretagens huvudsakliga avnämare, systembolagen, och till deras dotterföretag. Vid undersökningen hava utredningsmännen tillgodogjort sig det material, som innehålles i den förut omnämnda utredning angående Spritcentralen och vissa dess dotterbolag, vilken av Spritcentralen överlämnades till Kungl. Maj:t den 22 oktober 1923. Dessutom har använts det material, som föreligger i förvaltnings- och revisionsberättelserna. Det viktigaste materialet har emellertid erhållits genom granskning av Spritcentralens och dess dotterföretags böcker, protokoll och övriga handlingar, vilka genomgåtts i mycket betydande omfattning och efter plan, som uppgjorts med hänsyn till utredningens syftemål. Under utredningens fortgång hava även upplysningar och utredningar införskaffats från Spritcentralens ledning och revision samt från jourhavande direktören. I det följande framläggas de iakttagelser, som synts vara av betydelse för uppfattningen av det sätt, varpå organisationen enligt hittills gällande bestämmelser verkat, och för bedömandet av frågan om det lämpligaste anordnandet av den statliga kontrollen av Spritcentralens verksamhet ävensom de spörsmål om reformer i företagets organisation, som visat sig äga samband därmed. Det torde böra erinras därom, att man vid granskningen av Spritcentralens verksamhet har att urskilja tre perioder, som kännetecknas av förändringar i Spritcentralens ställning i förhållande till det allmänna. Dessa

65 p e r i o d s omfatta åren 1917—1919 och 1920—1923 samt tiden från och med å r 1924 )ch sammanfalla med ikraftträdande av de förut omtalade bestämmelser, vilka innefattas i 1920 års ändringar i bolagsordningen och i 1923 å r s avtf-1 med staten. 2.

Inlösnings- och

ersättningsförfarandet.

S p r i Centralen övertog omedelbart eller genom sina trenne dotterbolag, Aktiebolaget J. D. Grönstedt & Co, Aktiebolaget J . Cederlunds Eftr. och Carlshiamns Punschfabriksaktiebolag, ett flertal vin- och spirituosaaffärer. I regel tillgick därvid så, att övertagandet omfattade, förutom firmornas lager av viner och spirituösa samt deras rättigheter och skyldigheter med h ä n s y n till gjorda inköp och beställningar av varor, j ä m v ä l firmornas lokaler, inventarier och förbrukningsartiklar. Vid övertagandet av de g a m l a firmorna erlade Spritcentralen förutom betalning för realtillgång a r n a vissa summor för själva rörelsen, s. k. goodwill, antingen i form av särskilt angivna belopp eller i form av ett förhöjt pris å varulagren eller inventarierna. Härjämte övertogs den i firmorna anställda personalen med de moraliska skyldigheter gentemot densamma, som skäligen kunde anses hava påvilat firmorna vid tiden för överlåtelsen. Till förutvarande personal, som icke kunde beredas anställning inom Spritcentralen, erlades särskild gottgörelse. De firmor, vilkas rörelse sålunda övertogs, liksom också firmornas innehavare förbundo sig i överlåtelsehandlingarna a t t icke v i d a r e idka handel med viner och spirituösa. Antalet av de u t a v Spritcentralen eller dess dotterbolag övertagna firm o r n a utgjorde (härvid inräknas bland de övertagna firmorna även Reymersholmsbolaget, de Grönstedtska, Cederlundska och Tegnérska firmorna samt Carlshamns Punschfabriksaktiebolag): 1917 34 stycken 1918 69 » 1919 9 » 1924 2 » 1926 ....: 1 > Summa 115 stycken Dessutom har Aktiebolaget Stockholmssystemet övertagit 17 stycken firmor. E t t stort antal smärre agenturfirmor, som erhållit ersättning för a t t u p p h ö r a med sin rörelse, ingå icke i ovanstående siffror. De a v Spritcentralen vid övertagandet av gamla firmor erlagda likviderna fördela sig på följande sätt: Övertagna fasligheter kronor 5 980 000 Övertagna inventarier » 4 770 000 Övertagna varulager » 16 250 000 Goodwill » 22 800 000 Ersättningar, pensioner och liknande » 3 170 000 Summa kronor 53 030 000 3 — 59fiö.

Monopolkontrollutredningens

betänkande.

66 Nedan meddelas en förteckning över de företag, som för n ä r v a r a n d e ä r a a n s l u t n a till Spritcentralen, med angivande a v det år, då anslutningen s k e t t : Aktiebolaget J . D. Grönstedt & Co (1917), Aktiebolaget De Förenade Vinagenturerna (1918), Aktiebolaget William Grafs Vinagentur (1918), Aktiebolaget H a m m a r e n & Co (1920), Aktiebolaget Charles Knutzen (1920), Aktiebolaget F r i t z K r a m e r & Co (1920), Gösta Lindberg & Co Aktiebolag (1918), I v a r Möller Importaktiebolag (1919), Aktiebolaget Gustaf Wigart (1918), Aktiebolaget Nya Grand Hotel (1920), Porterbryggeriaktiebolaget D. Carnegie & Co (1920), I. Lagerwall & Co (1919), W. T. Evert & Co (1920) och Th. Sack (1926). 3.

Aktieinnehaven inom koncernen.

I följande tabell hava sammanförts uppgifter angående de till koncernen hörande bolagens aktiekapital vid utgången av å r 1926 med särskilt angivande, h u r u mycket därav, som vid denna tidpunkt ägdes av bolag, tillhör a n d e koncernen.

1. Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen 2. Aktiebolaget J. D. Grönstedt & Co ••• 3. Aktiebolaget De Förnade Vinagenturerna 4. Aktiebolaget William Grafs Vinagentur.5. Aktiebolaget Charles Knutzen 6. Aktiebolaget Fritz Kramer & Co 7. Gösta Lindberg & Co Aktiebolag 8. Ivar Möller Importaktiebolag

Stam-

Pref.-

Total

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

400 000 19 600 000 20 000 000

Nominellt värde I procent Bokfört värde Kronor | av aktiekapitalet Kn-nor 70 000

1000 1 200 000 3 800 000 5 000 000 4 483 000

0-35

i

70 000

89-6 6 4 483 000

25 000

24 000

96-00

152 000

150 000

98-6 8

25 000

21 000

84-00

25 000

84-oo

100 000

100 000

200 000

97 000

48-50

50 000

350 000

400 000

396 000

99-oo

70 000

69 600

99-43

100 000

99 500

99-50

3 600 000 3 595 000

99-86

4 311000

9. Aktiebolaget Hammaren & Co 10. Aktiebolaget Gustaf Wigart 11. Aktiebolaget Nya Grand Hotel

12. Porterbryggeriaktiebolaget D. Carnegie & Co

1000 Summa

Härav innehava samtli^ bolag tillsammans

Aktiekapitalet

Aktiernas nominella belopp

5 000 000 5 000 0001 100-0 0 7 998 200 Il 750 000 23 850 000 34 597 000 14 026 100

40-54 16 862 208

(57 Av tabellen framgår, a t t av koncernens sammanlagda aktiekapital å 34597 000 kronor 14 026100 kronor eller 40.54 procent v a r bundet inom koncernen. Återstoden befann sig på främmande händer. Huvudparten a v denna återstod, eller 19 530 000 kronor, utgjordes av preferensaktier i Spritcentralen. Koncernens sammanlagda aktieinnehav v a r bokfört till 16 862 208 kronor eller till 2 836 108 kronor m e r a än a k t i e r n a s nominella värde. Aktierna i Grand Hotel och Porterbolaget voro bokförda till respektive 716.000 kronor och 2 998 200 kronor över nominella värdena. Å andra sidan hade aktierna i de agentbolag, där desamma åsatts värden, nedskrivits med sammanlagt 1 093 991 kronor till minnesbelopp. Övriga aktier, som bokförts till 1 krona, hava aldrig åsatts högre v ä r d e n vid bolagens bildande. Det mot aktiekapitalet svarande tillgångsvärdet h a r då på en g å n g avförts u r Spritcentralens böcker som goodwill. Utom nu n ä m n d a till koncernen hörande aktier ägde Spritcentralen eller dess dotterbolag aktier eller andelar i åtskilliga andra företag. Sålunda ägde Spritcentralen och dess dotterbolag Aktiebolaget J. D. Grönstedt & Co samt Gösta Lindberg & Co Aktiebolag 50 procent av aktiekapitalet (300 000 kronor) i Aktiebolaget Uppsala Stadshotell, d. v. s. samtliga preferensaktier, bokförda till s a m m a n l a g t 138 350 kronor. Bolaget ä r ett dotterbolag till Sprithandelsbolaget i Uppsala. Spritcentralen ägde 14.3 procent av aktiekapitalet (70 000 kronor) i Buteljglasbrukens Försäljningsaktiebolag ävensom andelar å 800 kronor i Ödåkra Elektricitetsförening u. p. a., sistnämnda båda tillgångsvärden bokförda med en minnespost av 1 krona vardera. Av aktiekapitalet i Stockholms Allmänna Restaurantaktiebolag, uppgående till 2 000 000 kronor, ägde det Grönstedtska bolaget och Gösta Lindberg & Co Aktiebolag v a r t d e r a 5 procent samt Aktiebolaget Nya Grand Hotel 2.5 procent. Hos agenturbolaget voro dessa aktier bokförda till pari, hos de båda övriga med minnesvärden å 1 krona. E n obetydlig post aktier i Aktiebolaget Aerotransport finns hos Grand Hotel. Vissa aktieinnehav hos D. Carnegie & Co sakna n ä m n v ä r d ekonomisk betydelse. 4.

Spritcentralens aktiekapital.

Spritcentralens aktiekapital bestämdes till en början till 11 225 000 kronor, d ä r a v 225 000 kronor i stamaktier och 11 000 000 kronor i preferensaktier. Till följd av den starkt ökade omfattningen av Spritcentralens rörelse verkställdes åren 1918 och 1919 ökning av aktiekapitalet, förstnämnda å r till 15 000 000 kronor, varav 300 000 kronor i stam- och 14 700 000 kronor i preferensaktier, och det följande året till 20 000 000 kronor, v a r a v 400 000 kronor i stam- och 19 600 000 kronor i preferensaktier. Vid denna storlek h a r aktiekapitalet sedan förblivit.

68 Vid bolagets bildande tecknade 6 personer stamaktiekapitalet, vilket sedermera övertogs av Aktiebolaget Stockholmssystemet. I det föregående ä r redogörelse lämnad för överlåtelsen år 1920 av stamaktierna från Stockholmssystemet till ett konsortium av tio personer, vilka förvärvade 40 stamaktier vardera. Någon förändring i avseende å äganderätten till stamaktierna h a r sedermera icke ägt rnm. Preferensaktier tecknades vid bolagets bildande av 145 personer. E n i a p r i l 1927 verkställd överslagsberäkning gav vid handen, a t t antalet preferensaktieägare i Spritcentralen d å utgjorde cirka 740. Bland preferensaktieägarna återfinnas vissa allmänna verk, fonder och liknande. Sammanlagda antalet aktier hos dessa aktieägare utgjorde i a p r i l 1927 4 065. I regel är det h ä r icke fråga om n å g r a mera betydande aktieposter. U n d a n t a g bildar pensionsförsäkringsfonden, som vid n ä m n d a tid ägde 3 672 preferensaktier i Spritcentralen. E t t a n t a l banker, finansinstitutet och liknande återfinnes jämväl bland preferensaktieägarna. I följande tabell lämnas en sammanfattning av undersökningen rörande stam- och preferensaktiernas ungefärliga fördelning i april 1927: 25 aktier eller därutöver

1 t. c». m. 24 aktier

Antal aktieägare

Tillsammans

Medeltal

Antal aktieägare

Tillsammans

Medeltal

—

—

—

a) pensionsförsäkringsfonden

3 672

3 672

—

__

b) andra fonder och liknande ...

c) banker, finansinstitut och liknande d) privatpersoner

—

_

10 528

106 75

—

c:a *87

4 2R8

7 Summa

15 719

c:a 588

4 281

1.

Stamaktieägare

2.

Preferensaktieägare

I anslutning till förestående uppgifter r ö r a n d e pensionsförsäkringsfondens innehav av preferensaktier i Spritcentralen torde få erinras, a t t K u n g l . Maj:t, med föranledande av särskilda framställningar från fullmäktige för förvaltningen av denna fond, den 26 oktober 1923 och den 2 oktober 1925 medgivit, att för pensionsförsäkringsfondens medel m å inköpas preferensaktier i Spritcentralen för ett sammanlagt belopp av respektive högst 3 000 000 kronor och högst 9 000 000 kronor. Med begagnande av dessa medgivanden hava för pensionsförsäkringsfonden inköpts preferensaktier i Spritcentralen för ovan angivna belopp a v 3 672 000 kronor till en genomsnittlig k u r s av omkring 1 058 kronor. Likaledes har Kungl. Maj:t på därom av riksförsäkringsanstalten gjord framställning medgivit, a t t för olycksfallsförsäkringsfondens r ä k n i n g må inköpas preferensaktier i Sprit-

G9 centralen till ett belopp av högst 1 000 000 kronor. Enligt vad utredningsmännen inhämtat har anstalten emellertid endast i ringa omfattning begagnat sig av det sålunda lämnade medgivandet. 5. Spritcentralens fonder. Spritcentralens bolagsordning innehåller inga närmare bestämmelser om avsättningar till reservfond. Rätten till sådan fondering var också före ikraftträdandet av 1923 års avtal med staten obeskuren. Spritcentralens avsättningar till reservfond för tiden 1917—1926 framgå av följande sammanställning: Avsättning för ett vart av nedannämnda är Å r

1 Kronor

Reservfondens storlek vid påföljande räkenskapsårs slut Kronor

50 000

50 000

400 000

450 000

1 000 000

1 450 000

2 000 000

3 450 000

1 550 000

500 000

695 500

5 000 000 1

5 904 500 6 600 000

1 600 000

8 200 000

1 282 000

9 482 000

518 000

10 000 000

|

Enligt § 9 i 1923 års avtal mellan staten och Spritcentralen må avsättning till reservfond icke utan Kungl. Maj :ts medgivande äga rum i vidare mån, än att årligen må avsättas högst 20 procent av årsvinsten, intill dess fonden uppgår till 50 procent av aktiekapitalet. Då bolagets aktiekapital för närvarande är 20 miljoner kronor, har den i avtalet stadgade maximigränsen för reservfonden uppnåtts genom den för år 1926 gjorda avsättningen. Till pensionsfond verkställdes avsättning första gången av vinsten å 1919 års rörelse med 1000 000 kronor, varefter för år 1920 avsattes 600 000 kronor och för ett vart av åren 1921 och 1922 200 000 kronor, så att fonden vid utgången av år 1923 uppgick till 2 000 000 kronor. 1

I samband med likvidationen av Carlshamns Punschfabriksaktiebolag överfördes före 1923 års bokslut till reservfonden sammanlagt 404 500 kronor, vilket belopp tidigare hos nämnda bolag varit fördelat på en reservfond å 90 000 kronor, en pensionsfond å 250 000 k r o n o r och en vinstregleringsfond å 64 500 kronor.

70 Enligt § 9 av 1923 å r s a v t a l må a v s ä t t n i n g till pensionsfond icke u t a n Kungl. Maj:ts medgivande äga rum i v i d a r e m å n , än att årligen må avsätt a s skäligt belopp, dock högst 5 procent av årsvinsten, intill dess fonden uppgår till 10 procent av aktiekapitalet. Denna storlek hade pensionsfonden u p p n å t t redan vid ikraftträdandet a v nämnda avtal, och n å g r a ytterligare a v s ä t t n i n g a r hava sedermera icke ä g t rum. Det torde böra erinras, att styrelsen i sin berättelse för å r 1921 föreslog, a t t av de till bolagsstämmans förfogande stående medel till pensionsfonden skulle avsättas 400 000 kronor, men a t t bolagets revisorer tillstyrkte, att denna avsättning måtte bestämmas till allenast 200 000 kronor, varefter bolagsstämman beslöt i enlighet med revisorernas förslag. Pensionsfonden h a r hittills icke tagits i a n s p r å k för sitt ändamål. Ersättningar, pensioner och liknande understöd åt förut i branschen anställda, för år 1926 uppgående till omkring 300 000 kronor, belasta i stället helt varje års rörelse. F r å g a n om ordnandet a v pensioneringen av bolagets tjänstemän och arbetare har varit föremål för övervägande av bolagets ledning men ännu icke vunnit sin lösning. Utöver vad nu sagts h a r Spritcentralen icke med stöd av avtalets bestämmelser verkställt avsättningar till fonder. 6.

Utdelning till Spritcentralens aktieägare.

Utdelningen å preferensaktierna h a r varje å r utgjort 7 procent för å r räknat. Å stamaktierna utdelades för de tre första räkenskapsåren, då aktierna innehades av Stockholmssystemet, 20 procent för å r räknat. F r å n och med å r 1920 h a r utdelningen å stamaktierna v a r i t begränsad till genomsnittlig aktiebelåningsränta och u p p g å t t till följande belopp: 1920 1921 1922 1923

8-20 procent 7-74 » 6-1 » 6-14 »

1924 1925 1926

7 procent 0-67 » 6 »

Den har i medeltal belöpt sig till 6.84 procent för hela ifrågavarande tid och till 6.38 procent för de senaste fem åren. 7.

Partihandelsbolagens vinstleveranser till statsverket.

F r å n Spritcentralen och dess dotterbolag, Aktiebolaget J. D. Grönstedt & Co, hava betydande vinstöverskott inlevererats till statsverket. Vinstleveranserna hava uppgått till följande belopp: År » » » »

1921 1922 1923 1924 1925

kronor » » » »

5 000 000-— 10 215 749-55 6 100 260-17 5 089 866-94 5 508 184-02

71 ,

i Spritcentralen \Grönstedt „ (Spritcentralen » 1 9 2 7 {Grönstedt

Ar

kronor 3 730 863-221 , » 969 162-78f k r o n o r » 7 435 993-541 » 585 471-4») *

192ö

' 0 0 <>2a ^ Ä „ .„ 8 021464-96

Tillhopa har statsverket alltså under åren 1921—1927 från partihandelsföretagen i vinstöverskott mottagit i runt tal 44.6 miljoner kronor eller i medeltal omkring 6.4 miljoner kronor årligen. 8.

Statsverkets skatteinkomster i samband med partihandelsbolagens verksamhet.

Följande tabell l ä m n a r en sammanfattning av statsverkets inkomster under åren 1920—1926 av tull, brännvinstillverkningsskatt, punschskatt, omsättningsskatt och kronoskatter i samband med partihandelsbolagens verksamhet. Beloppen a n g i v a s i miljoner kronor.

A r

Tull 1

Brännvinstillverkningsskatt

Punschskatt

Omsättningsskatt ;

Kronoskatter

Summa

2-o

2-1

35i

0i

4-5

29-2

13-8

11-9

7~2

5-0

25-9

7-1

4-0

25-4

7-9

8-a

3i 2-o

31-9

0-5 30-9

8-7

30-5

2-1

54-6

66-9

23-4

258-5

64-4

101-7

2-1

56-4

Om till förestående sammanlagda skatteinkomster a v 258.5 miljoner kronor läggas de under åren 1921—1926 inlevererade vinstöverskotten, 36.6 miljoner kronor, befinnes, att till statsverket under ifrågavarande tid av sju å r influtit 295.1 miljoner kronor i samband med partihandelsbolagens verksamhet. Härvid bör beaktas, att omsättningsskatten för tiden före den 1 oktober 1924 ej medräknats. 2 9.

Avskrivningarnas bokföringsmässiga behandling hos Spritcentralen.

Med hänsyn till förekomsten av avskrivningar av olika slag torde, såsom förut framhållits, i Spritcentralens verksamhet böra urskiljas tre perioder, nämligen åren 1917—1919 och 1920—1923 samt tiden från och med år 1924. 1

Från och med år 1923 inklusive nederlagsavgifter. Inkasseras från och med den 1 okt. 1924 hos systembolagen genom Spritcentralens försorg. Tidigare hade den inlevererats genom pris- och inköpsnämnden. 2

72 Att i det omfattande materialet komma till full klarhet om samtliga under de gångna åren företagna avskrivningar, vartill i detta sammanhang även räknas nedskrivningar, låter sig icke göra utan att underkasta Spritcentralens och dess dotterbolags räkenskaper en varje detalj omfattande granskning. Detta gäller särskilt i fråga om de första verksamhetsåren till och med år 1923. Under dessa år förekomma förutom de offentliggjorda eller av böckerna tämligen lätt synliga avskrivningarna en mångfald andra transaktioner, ofta till väsentligt högre belopp, vilka i själva verket äro att anse som avskrivningar. De redovisas då såsom utgifter av olika slag å särskilda konton. Sådana avskrivningar förekomma icke blott i samband med boksluten utan även vid skilda tillfällen under löpande räkenskapsår. Särskilt de sistnämnda äro understundom ytterst besvärliga att återfinna i koncernens synnerligen omfattande bokföring och dess mångfald bokföringsböcker. Det granskningsarbete, som här utförts, har emellertid varit så ingående, att detsamma enligt utredningsmännens mening givit erforderlig kännedom om de faktiska förhållanden, som äro av större betydelse för bedömande av bolagets verksamhet. Under den första av de tre perioder, som enligt vad förut erinrats kunna särskiljas vid bolagets verksamhet, förekomma före bokslutet verkställda avskrivningar mycket rikligt, under den följande väl mindre ofta men alltjämt till betydande belopp. Från och med år 1924 hava dylika avskrivningar praktiskt taget upphört. Ett undantag bildar den i styrelseberättelserna berörda men till beloppet ej angivna nedskrivning å Grönstedtska bolagets varulager, vilken omtalas i annat sammanhang. Då det gällt bokföringen inom Spritcentralen av ett och samma slags utgifter och utbetalningar synes man icke heller hava varit konsekvent. Ett exempel härpå är under tidigare år behandlingen av bolagets< »Goodwillkonto». Å ett sådant konto hade man väntat sig att återfinna alla de såsom »goodwill» angivna belopp, vilka koncernen haft att erlägga för de inlösta företagen. Å kontot i fråga liksom i förvaltningsberättelserna redovisas emellertid, såsom närmare framgår av redogörelsen å sid. 76 o. f., under åren 1917—1923 blott en del av de värden, som det här rört sig om. De belopp, som aldrig ingått å goodwillkontot, hava i en mängd poster och vid skilda tillfällen bokförts på annat sätt. En mindre del därav redovisas i förvaltningsberättelserna såsom »ersättning för förut i branschen anställda». I många fall synes det hava tillgått så, att i grundnoteringsböckerna den överlåtande firman krediterats för övervärdet och ett varukonto samtidigt belastats därför. De avskrivningar av goodwillkostnader, som sålunda verkställts genom beloppens förande direkt å ett varukonto, hava härigenom sammanförts med kostnaderna för bolagets varuinköp och därmed i motsvarande gradminskat årsvinsten. Bolagets åtgärd att överföra stora goodwillvärden direkt å varukonto torde hava möjliggjorts dels av de övervärden å varulagret, som förelågo

redan vid förvärven av de inlösta firmorna, dels och i synnerhet genom de vinster å lagret, som uppkommit genom efteråt inträdande prisstegringar. I vissa fall hade alltså bolaget haft tillfälle att från början uppföra det övertagna varulagret till högre värde, varigenom belastning av goodwillkontot i motsvarande grad blivit obehövlig. Exempel kunna vidare anföras, som visa, att stora generella avskrivningar verkställts å fastigheter, maskiner och inventarier medelst överföringar till varukonto. Vad till en början angår avskrivningar å fastigheter befinnes, att år 1919, då någon offentliggjord avskrivning å dylika tillgångar icke äger rum, från nybyggnaders konto till varukonto överföres ett belopp av 1200 000 kronor. År 1920 överföres hela saldot av detta års nybyggnadskonto eller omkring 779 000 kronor till varukonto. År 1921 överföres från fastigheters omkostnadskonto till varukonto ett belopp av 2 500 000 kronor, som enligt uppgift ungefärligen torde motsvara byggnadskostnader i Södertälje och Reymersholm, vilka tidigare under året förts såsom omkostnad. På liknande sätt överföres från omkostnadskonto till varukonto år 1922 ett belopp av 1300 000 kronor. I fråga om avskrivningar å inventarier må nämnas, att år 1918 från ett flertal inventariekonton omkring 213 000 kronor eller hälften av det vid utgången av nämnda år redovisade värdet överföres till reskontrafordringar på så sätt, att å kontot »Diverse personer» upptages en fordran å »diverse personer» å nämnda belopp. Den återstående hälften kvarstår å respektive inventariekonton i bolagets huvudbok. Den i reskontran och balansräkningen såsom fordran hos »diverse personer» redovisade posten är sålunda icke någon verklig sådan. Av jourhavande revisorn har även upplysts, att ett bokföringsfel här föreligger. Nästa år sker också rättelse på så sätt, att beloppet överföres å varukonto. År 1919 finnes icke någon offentliggjord avskrivning, men sammanlagt 900 000 kronor överföras till varukonto. Följande år, 1920, verkställes vid sidan av offentliggjorda avskrivningar å inventarier, uppgående till omkring 366 000 kronor, en före bokslutet verkställd avskrivning å 1000 000 kronor medelst överföring till varukonto av detta belopp. Ytterligare må nämnas, hurusom en del avskrivningar av olika slag avseende kursdifferenser, förrådsartiklar, facklådor m. m. samt kolförråd icke heller redovisats såsom avskrivningar utan påförts ovidkommande konton, i regel varukonto. Mellan Spritcentralen — någon gång även Grönstedts — och dotterbolagen, bland andra Astra och Städet, hava i vissa fall överföringar gjorts för att möjliggöra avskrivningar hos dotterbolaget. Detta har skett bland annat i form av tilläggspriser å övertagna varor, extra rabatter å leveranser och mer eller mindre konstruerade ersättningar för utförda arbeten eller andra tillskott.

74 Det har sålunda av granskningen framgått, att avskrivningar eller bortföringar av vissa utgifter förekommit under bokföringstekniskt mindre lämpliga former. 10. Avskrivningar hos Spritcentralen å fordringar hos diverse personer. Å vissa dotterbolag hava stora belopp avskrivits. Redogörelse härför kommer emellertid att lämnas i annat sammanhang. Avskrivningar å andra fordringar äro, såvitt kunnat utrönas, mycket obetydliga. 11. Avskrivningar å aktier. Å aktier har Spritcentralen under årens lopp avskrivit betydande belopp. I följande tabell har en sammanställning gjorts av dessa avskrivningar, sådana de framkommit vid den nu verkställda undersökningen. I och efter bokslutet verkställda avskrivningar kromr

Å r

Samtliga avskrivningar kronor

14 943 06

1918 1919

371 797 88

515 396

1 998 400

—

515 396 1 998 400

2 565 400 1

2 821 700 1

1 4 2 6 200

427 000

357 000

714 000 8 003 396 Avgår vinst '

9 999

Rest kronor

7 993 397

1 4 2 6 200 427 000 357 000 71^ nnn

—

8 646 436

9 999

—

8 636 437 94 ;

Hos dotterbolagen hava avskrivningarna å aktier för åren 1917—1926, efter avdrag av å samma aktier vid försäljning uppkommen vinst, uppgått till 519 416 kronor 42 öre. Härifrån bör avdragas hos moderbolaget uppkommen vinst vid försäljning av övertagna aktier med 1118 kronor* Tillhopa skulle alltså hos Spritcentralen och dess dotterrbolag avskrivningarna, efter vinstavdrag, belöpa sig till 9 154 736 kronor 36 öre. Detta belopp fördelar sig å olika engagement på följande sätt: Ar 1923 u p p k o m m e r vid försäljning av en del aktier en vinst å 104 452 k r o n o r 18 öre, varav dock endast 9 999 kronor beröra sådana aktier, vara bolaget tidigare verkställt avskrivningar.

75 Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen Aktiebolaget J. D. Grönstedt & Co Fastighetsaktiebolaget Engelbrektsgatan 10 Aktiebolaget Centralpalalset Carlshamns Punschfabriksaktiebolag Aktiebolaget Tegnér & Wilcken Aktiebolaget J. Cederlunds Eftr Hälsingborgs Jäst- & Spritfabriksaktiebolag Aktiebolaget William Grafs Vinagentur Aktiebolaget Charles Knutzen Aktiebolaget Fritz Kramer & Co Ivar Möller Importaktiebolag Aktiebolaget Hammaren & Co Aktiebolaget Nya Grand Hotel Porterbryggeriaktiebolaget D. Carnegie & Co Stockholms Allmänna Restaurantaktiebolag Aktiebolaget Fenixpalatset Aktiebolaget Uppsala Stadshotell Buteljglasbrukens Försäljningsaktiebolag Ödåkra Elektricitetsförening u. p . a Stockholms Hästägares Foderaktiebolag Snäckgärdsbadens Restaurantaktiebolag Aktiebolaget Spetsbergens Svenska Kolfält Linköpings Rederiaktiebolag Aktiebolaget Malmö Glasbruk Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund Aktiebolaget Gasaccumulator Rederiaktiebolaget Sverige—Nordamerika Karlshamns Bostadsaktiebolag

kronor » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » »

1205*80 11 344*45 110 000'— 142 284-73 1 97083 5 000' — 2 752-78 75 400*— 303 995-— 24 999'— 24 999' — 399 999'— 339 999"— 2 160 054'— 5 001800' — 149 998' — ' 3 4 8 700'— 11 650' — 9 999'— 799'— 1 048*50 4 100'— 983'2l 50*— 10 0 0 0 ' — 1 951'06 434*— 40"— 9 180'—

Summa kronor 9 154 736'3 6 E n del a v de h ä r a n g i v n a a k t i e r n a h a r t i l l f ö r t s k o n c e r n e n v i d i n l ö s e n a v äldre firmor. D e v e r k s t ä l l d a a v s k r i v n i n g a r n a t o r d e i c k e i s a m t l i g a fall v a r a liktydiga med förluster, e n ä r vissa aktieposters n u v a r a n d e v ä r d e torde v a r a högre ä n det bokförda. A v do i t a b e l l e n r e d o v i s a d e a v s k r i v n i n g a r n a ä r o de, s o m v e r k s t ä l l t s å a k t i e r n a i Aktiebolaget W i l l i a m Grafs V i n a g e n t u r , I v a r Möller Importa k t i e b o l a g o c h A k t i e b o l a g e t H a m m a r e n & Co, s a m m a n l a g t 1 0 4 3 993 k r o nor, till större delen a v goodwillnatur. De största a v s k r i v n i n g a r n a h ä n f ö r a sig till G r a n d Hotel och D. Carn e g i e & Co m e d t i l l h o p a r e s p e k t i v e 2.160 054 k r o n o r och 5 001800 k r o n o r . H ä r a v h a v a å S p r i t c e n t r a l e n s e n g a g e m e n t belöpt a v s k r i v n i n g a r å res p e k t i v e 2 142 000 k r o n o r och 4 996 000 k r o n o r . A v s k r i v n i n g e n å a k t i e r n a i G r a n d H o t e l ä r h o s S p r i t c e n t r a l e n f ö r d e l a d p å å r e n 1922—1926 m e d 357 000 k r o n o r för e t t v a r t a v å r e n 1922—1925 och 714 000 k r o n o r för å r 1

Dessutom har hos Grönstedts avskrivits 85 060'4 5 kronor å en av Aktiebolaget Fenixpalatset utfärdad revers.

76 1926. Å a k t i e r n a i D. Carnegie & Co h a r Spritcentralen för ett v a r t av å r e n 1921 och 1922 avskrivit 1998 400 kronor samt år 1923 999 200 kronor. I Aktiebolaget Fenixpalatset, vilket torde få betraktas som dotterbolag till Stockholms Allmänna Restaurantaktiebolag, hava Spritcentralen och en del av dess dotterbolag haft vissa intressen, vilka medfört förluster för organisationen. Hos dotterbolagen Carlshamns Punschfabriksaktiebolag och Ivar Möller Importaktiebolag h a r sålunda respektive å r 1921 och 1920 å aktier i Aktiebolaget Fenixpalatset avskrivits netto 92 400 kronor. Dessutom h a r J . D. Grönstedt & Co å en sin fordran hos samma bolag å r 1921 avskrivit 85 060 kronor 45 öre. Slutligen har Spritcentralen såsom förmedlare a v förstnämnda t v å dotterbolags försäljning av organisationens hela inneh a v av aktier i Fenixpalatset till Stockholms Allmänna Restaurantaktiebolag å r 1922 p å t a g i t sig en förlust å 256 300 kronor. S a m m a n r ä k n a s dessa belopp, stiger sålunda förlusten å ifrågavarande engagement i Fenixpalatset till sammanlagt 433 760 kronor 45 öre. 12.

Avskrivningar å goodwill hos Spritcentralen.

A t t avgöra vad som ä r a t t hänföra till goodwill möter, såsom av det föregående framgått, svårigheter såväl u r saklig som u r bokföringsmässig synpunkt. Då emellertid slutresultatet av 1923 å r s utredning i väsentliga delar sammanfaller med nu gjorda iakttagelser, bygger följande redogörelse för de bokföringsmässiga avskrivningarna av goodwill under å r e n 1917—1923 till betydande del å denna utredning. Under å r 1917 har bolaget för av säljare nedlagda rörelser (goodwill) utgivit 7167 652 kronor 45 öre. H ä r a v upptages såsom tillgång i bokslutet 3 535 952 kronor 45 öre, under det att återstoden, 3 631700 kronor, avskrives före bokslutet. Största delen av denna avskrivning har gjorts å olika varukonto. I förvaltningsberättelsen för å r 1917 (sid. 5) anför styrelsen härom följande: »Rörande de ekonomiska förpliktelser bolaget iklätt sig genom inköp under å r 1917 av fastigheter och inventarier, lager av sprit, viner och utländsk spirituösa m. m. samt för övertagna rörelser (goodwill) m å meddelas, att den totala likvidsumman härför utgjort 26 149 550 kronor 69 öre. Efter omsorgsfull och sakkunnig värdering belöpa sig av denna summa 7 449 344 kronor 86 öre på fastigheter och maskiner jämte övriga fasta inventarier, 807 198 kronor 77 öre på tomfat, lager-, butiks- och kontorsinventarier och dylikt, 14 357 054 kronor 61 öre på varulager, olika, slag, v a d a n återstående belopp, 3 535 952 kronor 45 öre, är att betrakta såsom ersättning för av säljarna nedlagda rörelser.» Å bolagets goodwillkonto beslöt 1918 års bolagsstämma att avskriva e t t belopp av 135 952 kronor 45 öre, tydligen i syfte a t t avrunda kontot.

vareftier såsom tillgång å goodwillkonto vid nämnda års slut redovisades 3 400 0(00 kronor. Enligt 1923 års utredning avskrevs å goodwill samma år förte bokslutet 11 003 000 kronor. Med tillägg av nyssnämnda av bolagsstämman beslutade avskrivning blir totalsumman för året 11139 000 kronor. År 1919 utgjorde den totala avskrivningen å goodwill 2 061 500 kronor. Denna avskrivning har skett före bokslutet. Goodwillkontot redovisas alltså i bokslutet för året fortfarande med 3 400 000 kronor. Detta goodwillkonto å 3 400 000 kronor försvinner år 1920 ur räkenskaperna, sedan bolagsstämman beslutat att av 1919 års vinst disponera detta belopp för avskrivning. Därutöver hava år 1920 utgivits för goodwill och före bokslutet avskrivits 180? 500 kronor. Jämväl för åren 1921—1926 förekomma avskrivningar å goodwill, ehuru icke till så betydande belopp som förut. Spritcentralen har under åren 1917—1926 verkställt följande avskriv^ ningar å utbetalningar av goodwillnatur. A v s k r i v n i n g Å r

Ersättningar pensioner och Före bokslutet j liknande

I och efter boks'utet

1917 S u m m a

3 631 700

3 631 700 11003 000

305 403

11444 356

2 061 505

741 927

2 803 432

1 867 500

391 381

5 658 881

469 400

174 930

Gö

f>5

180 800

260 676

441 476

12 000

433 196

•8

296 263

371 263

293 912

l(i

293 912

IG

275 415

ill

300 415

3 173 108

;>6

26 034 965

«

135 952

3 400 000

75 000

1924 1925

25 000 Summa kronor

3 610 952

19 250 905

-

32 Av goodwillnatur är även större delen av de med sammanlagt 1043 99i3 kronor verkställda avskrivningarna å Spritcentralens aktieinnehav i Aktiebolaget William Grafs Vinagentur, Ivar Möller Importaktiebolag och Aktiebolaget Hammaren & Co. De angivna beloppen för ersättningar jämte de under år 1926 upptagna 25 000 kronor hava av bolaget i förvaltningsberättelserna redovisats såsom »ersättningar, pensioner och liknande understöd åt förut i branschen anstälLda».

78 13.

Avskrivningar å maskiner och inventarier hos Spritcentralen.

Vid a v s k r i v n i n g a r å maskiner och inventarier synes m a n under tiden 1917—1919 icke h a v a följt n å g r a på förhand givna bestämmelser. Visserligen h a v a i en del fall avskrivits smärre belopp å vissa inventariekonton, men h u v u d p a r t e n av avskrivningarna verkställes genom »generell» avskrivning av ett r u n t belopp. Därvid begagnas den direkta avskrivningsmetoden, det vill säga den å respektive konton redovisade tillgångssumman reduceras före bokslutet med avskrivningsbeloppet, varefter nettobeloppet redovisas såsom tillgångsvärde i årets balansräkning. Åren 1920—1923 angives, att avskrivningarna utgöra 10 procent, och sådan avskrivning beräknas såväl å r 1920 som å r 1921 å det värde, vartill summan a v samtliga inventariekonton uppgår vid 1920 å r s slut. De reguljära a v s k r i v n i n g a r n a äro sålunda exakt lika år 1920 och å r 1921. Emellertid verkställas även dessa å r vid sidan h ä r a v högst betydande »generella» avskrivningar. Åren 1920 och 1921 användes alltjämt den direkta avskrivningsmetoden. F r å n och med å r 1922 övergår m a n emellertid till den indirekta avskrivningsmetoden, d. v. s. tillgångarna få kvarstå i huvudsak oförändrade och årets avskrivningsbelopp överföras å en förnyelsefond. Denna metod tillämpas därefter alltjämt. Den förnyelsefond, som upplades å r 1922, benämnes »Fastigheters, maskiners, a p p a r a t e r s etc. avskrivningskonto» och blir sålunda gemensam för alla dessa tillgångar. Särskild specifikation finnes emellertid å avskrivningskontot för v a r och en av de olika tillgångsgrupperna. Sedan en förnyelsefond sålunda upplagts, föras i fortsättningen alla reguljära avskrivningar å denna. Tillgångarnas bruttovärde ökas följaktligen ständigt med nyanskaffningarna. Reducering av detsamma sker endast i de fall, då n å g r a maskiner, inventarier etc. u t r a n g e r a s eller försäljas. I dessa fall reduceras såväl motsvarande tillgångskonto som förnyelsefonden med den å föremålet i fråga redan verkställda avskrivningen. Den eventuella förlust, som uppkommit vid försäljningen eller nedskrotandet därigenom, att det bokförda värdet icke h u n n i t tillräckligt nedskrivas, avföres såsom omkostnad. Vid avskrivningarnas beräknande u t g å r man från och med år 1922 från det värde å tillgångarna, vilket balanseras vid ingången av respektive år. År 1923 verkställes emellertid utöver dessa reguljära a v s k r i v n i n g a r även en större nedsättning av såväl inventariernas värde som förnyelsefonden. Anledningen härtill är den värdering, som ägde r u m i samband med 1923 å r s utredning. Då samma värdenedsättning sker å såväl debet- som kreditsidan, ä r densamma givetvis u t a n betydelse för 1923 å r s vinstresultat. Den enda m ä r k b a r a påföljden därav blir, a t t avskrivning a r n a framdeles komma att beräknas å ett lägre anskaffningsvärde ä n det, som bokföringsmässigt förefunnits.

79 U n d e r perioden 1924 till nuvarande tid tillämpas, som redan nämnts, de principer, vilka följts från och med år 1922, dock a t t nu användes den h ö g s t a a y skrivningsprocent, d. v. s. 15 procent, som bestämts i 1923 års avtal. Avskrivningarna beräknas alltjämt å årets ingående bokföringsvärde. E n sanmanställning av samtliga avskrivningar å maskiner och invent a r i e r utvisar för de redovisade åren följande till tusental kronor avr u n d a d e belopp, jämte vilka angivits de avskrivningar, som de offentliga vins;- och förlusträkningarna utvisa.

År

1917 1918 1919 1920 1921 1922 1923 1924 1925 1926

Offentliggjorda avskrivningar Kronor

Samtliga avskrivningar 1 Kronor

366 000 1 464 000 746 000 818 000 814 000 845 000 874 000

49 000 1 120 000 1 370 000 1 464 000 773 000 876 000 814 000 845 000 935 000

5 927 000

8 246 000

—

De verkliga avskrivningarna överstiga alltså de offentliggjorda omkring 2 319 000 kronor. 14.

med

Avskrivningar å fastigheter hos Spritcentralen.

Åren 1917—1919 förekomma inga reguljära avskrivningar å fastigheter, u t a n avskrivningarna äro då av mer tillfällig n a t u r . Åren 1920—1923 avskrives enligt uppgift »10 procent å värdet», varmed beträffande år 1920 och år 1921 synbarligen avses totala bokföringsvärdet vid 1920 års slut. F r å n början av bolagets verksamhet till och med å r 1921 h a r även beträffande fastigheterna använts den direkta nvskrivningsmetoden. Reguljära avskrivningar verkställas alltså före bokslutet direkt å tillgångskontots totalsumma. Övriga nedsättningar av fastighetsvärdena ske också före bokslutet och debiteras härvid ovidkommande konton. F r å n och med år 1922 tillämpas även för fastigheterna den indirekta avskrivningsmetoden. Årets reguljära avskrivningar påföras därefter det förutnämnda avskrivningskontot för fastigheter, maskiner, apparater m. m. Vid uppläggandet av detta konto bokföres summan av 1920 och 1921 å r s offentliggjorda avskrivningar, varvid fastigheternas värde ökas med samma belopp. Å det sålunda erhållna bruttotillgångsvärdet avskrivas sedermera 10 procent.

80 År 1923 verkställas liknande justeringar som för inventarier på grund av de värderingsresultat, till vilka 1923 års utredning kommit. Här sker detta emellertid i motsats mot å inventarierna såsom en verklig avskrivning. Från och med år 1924 avskrivas årligen 5 procent i enlighet med § 9 i 1923 års avtal med staten. Avskrivningen beräknas å det ingående balansvärdet varje år. Avskrivningarna beräknas icke allenast, såsom 1923 års avtal medgiver, å byggnadernas värde utan å hela fastighetens värde, alltså tomtvärdet inberäknat. Samtliga de under årens lopp verkställda avskrivningarna å fastigheterna uppgå till nedan angivna, till tusental kronor avrundade belopp. Jämte dessa verkliga avskrivningar redovisar tabellen de enligt offentliggjorda vinst- och förlusträkningar verkställda avskrivningarna. I och efter bok slutet verkställda avskrivningar kronor

Samtliga avskrivningar kronor

1917 1918

156 000

1 382 000

827 000

1 657 000

1143 000

3 643 000

1 1 9 3 000

771 000

857 000

884 000

1 090 000

1 108 000

1 033 000

1 043 000

6 914 000

14 288 000

Summa k r o n o r

1 393 000 3 022 000

Vid denna jämförelse bör beaktas, att i avskrivningarna inräknats diverse lagfartskostnader och dylikt. Då styrelsen den 16 februari 1924 behandlade frågan om avskrivningar i bokslutet per den 31 december 1923 å fastigheters konto, yppade sig tvekan rörande tolkningen av stadgandet i § 9 av 1923 års avtal. Jourhavande direktören uttalade därvid den meningen, att de föreslagna avskrivningarna, ehuru i och för sig synnerligen välgrundade och välbetänkta, likväl syntes erfordra föregående medgivande från Kungl. Maj:ts sida,, enär de dels icke enligt lag måste ske och dels överstege i avtalets § 9 medgivna avskrivningar å byggnader av högst 5 procent. Styrelsen inhämtade därefter utlåtande från justitierådet S. Skarstedt. I detta göres bland annat gällande, att nämnda paragraf i 1923 års av1

Avskrivning å Städet, utgörande 1 100 000 kronor, är ej här medtagen.

81 tal skulle avse allenast relationen mellan Spritcentralens balansräkning för ett visst räkenskapsår och balansräkningen för det närmast följande räkenskapsåret. Genom ifrågavarande bestämmelser skulle icke hava tagits ståndpunkt till frågan, till vilket värde en fastighet, som av Spritcentralen inköptes under tiden mellan två balansräkningar, skulle upptagas i den balansräkning, där fastigheten första gången upptoges såsom en Spritcentralens tillgång. D å fastigheten i kvarteret Städet skulle första gången upptagas i balansräkning per den 31 december 1923 och då bestämmelserna i § 9 av avtalet icke kunde anses hava någon betydelse för besvarandet av spörsmålet om värdebestämmandet av denna fastighet i berörda balansräkning, följde härav, att Spritcentralen h ä r u t i n n a n allenast hade att följa de direktiv, som kunde finnas uppställda i lag. P å grund av detta och andra skäl skulle Spritcentralen därför hava full r ä t t att, u t a n att söka Kungl. Maj:ts medgivande, upptaga fastigheten till sitt dåvarande värde, även om detta med större eller mindre belopp understege det, som motsvarade kostnaden för Spritcentralens förvärv av fastigheten. Med stöd av detta utlåtande beslöt styrelsen den 4 mars 1924 a t t vidt a g a en avskrivning för år 1923 å fastigheten Städet, vars belopp finnes angivet i det följande vid behandlingen av engagementet i Aktiebolaget Städet. Jourhavande direktören antecknade till protokollet, att han allt fortfarande funne sig böra vidhålla sin den 16 februari 1924 uttalade mening beträffande de former, under vilka avskrivningar av denna omfattning och art kunde och borde äga rum. Till följd av detta styrelsens beslut hava 1923 års avskrivningar å fastigheter kommit att avsevärt överstiga 5 procent ä" byggnadernas värde u t a n att Kungl. Maj:ts medgivande till åtgärden inhämtats.

15.

Avskrivningar å varulager hos Spritcentralen.

Hos Spritcentralen upplades år 1919 en reserv för eventuella prisfluktuationer å varulagret på det sättet, att, sedan inventering och värdesätlning av lagret verkställts, det erhållna totalvärdet nedsattes med ett visst belopp. Den värdenedskrivning, som då verkställdes, utgjorde omkring 8.3 miljoner kronor eller 20 procent av dåvarande lagervärde. År 1920 nedsattes varulagrets värde med ytterligare omkring 10.4 miljoner kronor, varefter den totala värdenedsättningen uppgick till omkring 18.7 miljoner kronor eller 39 procent a v lagervärdet. Av denna reserv användes år 1922 ett belopp av 3.9 miljoner kronor, varmed vinsten det året ökades. År 1923 togs på samma sätt ytterligare ett belopp av 0.8 miljon kronor i anspråk. Efter dessa båda transaktioner återstod en dold reserv å 14000,000 kronor. Denna har sedermera bibehållits, i det varulagrets totala inventeringsvärde år efter å r nedsatts med sistnämnda belopp. Då 6 — 5965.

Monopolkontrollutredningens

betänkande.

82 lagrets värde den SI december 1926 utgjorde omkring 45.3 miljoner kronor, uppgick ifrågavarande reserv vid denna tid till cirka 31 procent av lagervärdet. 16.

Övriga avskrivningar h o s Spritcentralen.

Under de gångna åren hava ytterligare en del avskrivningar av olika slag förekommit, v i l k a icke redovisats såsom avskrivningar u t a n påförts ovidkommande konton. I regel synes det även i dessa fall hava v a r i t varukontot, som d ä r v i d belastats. Exempel härå äro under tidigare år kursdifferenser, förrådsartiklar, facklådor m. m. samt kolförråd. Beträffande kursdifferenser är att beakta, att uppkomna kursförluster motvägts av kursvinster, som varit väsentligt större än förlusterna. F ö r r å d s a r t i k l a r h a v a i stort sett tidigare till och med år 1920 redovisats med sitt ungefärliga värde vid bokslutsinventeringen. Detta blir däremot icke sedermera fallet, utan lagret upptages vid inventeringen till obetydliga minnesbelopp. Huvudparten av inköpen försvinner såsom omkostnad. Spritcentralens förrådsartiklar representera därför ett betydligt högre värde än det, som redovisas vid utgången av år 1926 eller omkring 48 000 kronor. Sannolikt utgör värdet mellan 1.5 och 2 miljoner kronor. Om härtill lägges värdet av diverse andra artiklar och persedlar, torde ifrågavarande tillgångar belöpa sig till ett belopp av omkring 3 miljoner kronor, vilket utgör en dold reserv i or Spritcentralen. 17.

Särskilda uppgifter om engagementet i Aktiebolaget Astra.

Under hösten 1920 inköpte Spritcentralen den av Aktiebolaget Astra, Apotekarnes Kemiska Fabriker, i Södertälje bedrivna rörelsen efter det att i nådigt brev till medicinalstyrelsen den 29 september 1920 förklarats, att hinder från K u n g l . Maj:ts sida icke mötte för Spritcentralen a t t ikläda sig de för ordnande av denna angelägenhet erforderliga förpliktelser. F ö r fabriker, maskiner och inventarier erlades 3 500 000 kronor samt för varulager 1 255 2:54 kronor 38 öre. Härjämte förvärvades Aktiebolaget Svanens Droghandel för ett pris av 292 705 kronor 12 öre. Dessa engagement behandlas hos Spritcentralen i ett sammanhang under beteckningen »Aktiebolaget A s t r a s förlagskonto». Kedan i 1920 års ookslut företager Spritcentralen en avsevärd avskrivning å detta konto med 1 654128 kronor 90 öre. I berättelsen för år 1920 h a r denna avskrivning utan angivande av beloppet omförmälts (sid. 37) på följande sätt: »Enär Aktiebolaget Astra icke ännu kunnat igångsättas i sådan omfattning och under sådana förutsättningar, som från styrelsens sida på grund av tillkomsten av detta engagement ansågos såsom givna, h a r styrelsen ansett sig böra å rörelsen nedskriva denna bland diverse debitorer upptagna tillgång till det värde, den under

83 alla omständigheter måste anses äga.» Därjämte antydas eventuella förluster i ett hypotetiskt uttalande, då det i berättelsen (sid. 21) sägesr »Ehuru dessa» (lager av läkemedel och droger) »skulle likvideras med betydande rabatt h a r det hastiga prisfallet — • medfört, a t t förlust å detta lager likväl kan komma att uppstå.» Även år 1921 göres en betydande avskrivning å engagementet i fråga med 801047 kronor 3 öre. Beloppet angives v a r a »fastighetsunderhåll», men debiteras varukonto. Dessutom avskriver moderbolaget en del belopp å från Astra å r 1921 övertagen fastighet och inventarier. H ä r u t över h a r emellertid Spritcentralen krediterat A s t r a för en del byggnadsarbeten å den övertagna fastigheten med sammanlagt 1279 863 kronor 61 öre, vilka bokförts såsom omkostnader. H ä r a v h a r enligt 1923 års utredning sammanlagt 473 000 kronor utgjorts av rena överbetalningar. Enligt 1923 års utredning erhåller Astra även å r 1922 en extra kreditering såsom byggherre för Spritcentralens ombyggnader i Södertälje å 149 100 kronor. Beloppet ingår tydligen i 1922 års byggnadskostnader för Astrafabriken å sammanlagt 380 671 kronor 33 öre, v a r a v 52 398 kronor 90 öre bokförts bland omkostnader och 32 827 kronor 24 öre ingå i årets offentliggjorda avskrivningar. Skillnaden mellan den extra krediteringen, 149 100 kronor, och sistnämnda båda belopp, sammanlagt 85 226 kronor 14 öre, eller 63 873 kronor 86 öre, har jämte de återstående ej avskrivna byggnadskostnaderna ökat Astrafastigheternas värde. Aktiebolaget Svanens Droghandel likviderade under år 1923, och per den 31 december 1924 försålde Spritcentralen återstoden av sitt engagement i Astra. E n sammanställning av Spritcentralens avskrivningar å Astraengagementet ävensom av dess avskrivna byggnadskostnader år 1921 och år 1922 efter övertagandet av fabriksfastigheten lämnar alltså följande resultat: 1920 Avskrivning 1921

d:o

kronor 1 654 128-QO » 801047-03

1921 BJand Spritcentralens avskrivningar å fastigheter upptagna byggnadskostnader » 1 279 863-61 1922 d:o » 85 226-14 Summa kronor 3 820 265*6 8 H ä r t i l l komma givetvis ränteförluster, lagfartskostnader m. m. Såsom förestående sammanställning antyder, ingå de år 1921 och år 1922 av Spritcentralen verkställda avskrivningarna å Astraengagementet för byggnadskostnader i det förut (sid. 80) redovisade avskrivningsbeloppet.

84 18.

Särskilda uppgifter om engagememtet i Aktiebolaget Städet.

Aktiebolaget Städet bildades å r 1919 såsorn dotterbolag till Aktiebolaget J. D. Grönstedt & Co och Aktiebolaget Tegnér & Wilcken. Vartdera bolaget innehade halva aktiekapitalet. I samband med likvidationen av Aktiebolaget Tegnér & Wilcken erhöll Aktiebolaget J. D. Grönstedt & Co samtliga aktier i Aktiebolaget Städet. Ä n d a m å l e t med bolagets bildande v a r att sammanföra samtliga smärre lagerlokaler, vilkas antal vid ett tillfälle utgjorde 53, och vilka voro spridda över hela Stockholm, till en enda stor lagerlokal, vilken av nu omnämnda aktiebolag uppfördes i kvarteret Städet vid Norrtull i Stockholm. År 1923 övertog Spritcentralen denna fastighet, varvid Aktiebolaget Städet likviderades. Hos Aktiebolaget Städet finnas en del t y p i s k a exempel på sådana tillskott mellan organisationens olika företag för möjliggörandet av avskrivningar, vilka i annat sammanhang onmämints. Sålunda erhöll Aktiebolaget Städet å r 1920 från såväl Aktiebolaget Tegnér & Wilcken som Aktiebolaget J . D. Grönstedt & Co 200 000 kronor eller tillsammans 400 000 kronor, som använts till avskrivning å fastigheten och å vissa aktier, vilka n ä r m a r e beröras h ä r nedan. Är 1922 lämnade Spritcentralen ett liknande tillskott å 1100 000 kronor för möjliggörandet av ytterligare avskrivning å fastigheten. Aktiebolaget Städet h a r å en dess verksamhet egentligen ovidkommande fastighetsaffär åsamkats en förlust å 110,000 kronor. I november 1920 förvärvade bolaget nämligen fastigheten "Engelbrektsgatan 10 i Stockholm. Enligt uppgift skedde detta för att bereda bostäder åt en del av personalen. Kedan i slutet av december samrma år överläts fastigheten till det nybildade Fastighetsaktiebolaget Engellbrektsgatan 10. Hela aktiekapitalet å 200 000 kronor överlämnades som Likvid till Aktiebolaget Städet. Detta belopp, utom en minnespost å 1 krona, avskrevs omedelbart med anlitande av en del av de medel, 400,000 kronor, vilka, enligt vad ovan nämnts, ställdes till Aktiebolaget Städets förfogande. Förlusten å fastighetsaffären blev emellertid mindre än den verkställda avskrivningen. År 1922 försåldes nämligen aktieposten för 90 000 kronor. Förlusten reducerades sålunda till 110 000 kronor. Den vinst, som bokföringsmässigt uppkom vid aktieförsäljningen, 89999 kronor, användes till ytterligare avskrivning å Aktiebolaget Städets lagerbyggnad. Inn a n aktieposten försåldes, hade köpeanbud infordrats från ett av de större fastighetsföretagen i Stockholm. Detta anbud var något sämre än den erhållna köpesumman. Utredningsmännen kunna icke underlåta påpeka det anmärkningsvärda däruti, att omnämnda fastighet Engelbrektsgatan 10 förvärvats, ehuru endast e t t fåtal tjänstemän kunde tänkas erhålla bostad i densamma. E n sammanställning av de å Aktiebolaget Städet verkställda avskrivn i n g a r n a utvisar följande:

85 1920 Avskrivning å aktier kronor 199 999* — » » fastigheter » 200 001* — 1922 » » » » 1189 999* — Av Grönstedts bestridda omkostnader för Aktiebolaget Städet » 25 300* — 1923 Hos Grönstedts avskrivna organisations- och inventariekostnader för Aktiebolaget Städet » 87 244*44 kronor 1 702 543*44 Avgår vinst å aktier » 89 999* — Summa kronor 1 612 544*44 Efter övertagandet av fastigheten i kvarteret Städet år 1923 avskrev Spritcentralen ett belopp å 2 167 061 kronor 30 öre, vilket upptagits bland avskrivningar å Spritcentraleiis fastigheter. F ö r att utröna Spritcentralens verkliga kostnader för fastigheten i kvarteret Städet utöver d e t värde, 4,600,000 kronor, vartill fastigheten bokfördes i 1923 års bokslut, bör sålunda denna avskrivning tilläggas Aktiebolaget Städets egna a v s k r i v n i n g a r . Härvid erhålles ett sammanlagt belopp av 3 779 605 kronor 74 öre. H ä n s y n har härvid icke tag;its till kostnader för lagfart, allframtidsförsäkring och annullering av e t t hyreskontrakt, tillhopa 179 500 kronor, ej heller till ränteförluster. 19. Särskilda uppgifter om engagementet i Aktiebolaget Centralpalatset. F ö r att bereda sig och dotterbolagen ävensom Aktiebolaget Stockholmssystemet kontorslokaler förvärvade Spritcentralen år 1918 aktiemajoriteten i Aktiebolaget Centralpalatset. Fastigheten undergick under de närmaste åren efter aktieförvärvet fullständig inre ombyggnad. Sedan samtliga aktier förvärvats, övertogs å r 1924 fastigheten av Spritcentralen, och bolaget likviderades. Som bidrag till inredningen vid ombyggnaden erhöll Aktiebolaget Centralpalatset vissa tillskott från Spritcentralen och en del dotterbolag, uppgående till sammanlagt omkring 135 000 kronor. För a t t få disponera en del på flera år u t h y r d a lokaler i och för ombyggnaden måste Aktiebolaget Centralpalatset utbetala vissa ersättningar för respektive hyresgästers avflyttning. Dessa u p p g å till omkring 67 000 kronor. Under sin verksamhetstid hade bolaget verkställt avskrivning å inventarier med 5 474 kronor 20 öre. S a m m a n r ä k n a s dessa belopp erhålles omkring 207 000 kronor, vilket i realiteten bör jämställas med avskrivningar. F ö r att få ett begrepp om Spritcentralens totala kostnader för Centralpalatset utöver dem, vartill fastigheten vid övertagandet bokförts i dess böcker, eller 2 591493 kronor 40 öre, böra tilläggas dels koncernens avskrivningar å aktier i Centralpalatset med 142 284 kronor 73 öre, varav hos Grönstedt & Co 31 824 kronor, dels avskrivning hos Spritcentralen å r 1923 å viss inredning med 22 997 kronor 69 öre, dels slutligen ersätt-

86 ning till en förutvarande hyresgäst å samma.nlagt 30 000 kronor, vilken Spritcentralen på grund av äldre avtal utbietalt under åren 1924, 1925 och 1926. Med tillägg av dessa avskrivningar m. m. stiga nu omnämnda kostnader till 402 137 kronor 73 öre. I denna siumma äro icke inberäknade kostnader för lagfart och allframtidsförsäkrimg. De h ä r berörda avskrivningarna å aktier oc;k inredning ingå i de uppgifter om avskrivningar, som förut lämnats umder rubrikerna »Avskrivningar å aktier» och »Avskrivningar å fastiglneter hos Spritcentralen». 20.

Avskrivningar hos dotterbolag.

I detta s a m m a n h a n g lämnas en redogörelse; för avskrivningar hos de dotterbolag, vilka äro så n ä r a anslutna till Spritcentralen, att bokföringen för dem och moderbolaget skötes gemensamt. Då sådan anslutning icke äger r u m beträffande Grand Hotel och Carnegie, meddelas h ä r icke uppgift om avskrivningar, som verkställts hos dejssa bolag. E n sammanfattning av avskrivningar hos Aktiebolaget J. D. Grönstedt & Co lämnar följande resultat: Utestående fordringar kironor 4 102-60 Å Aktiebolaget Fenixpalatsets revers .... » 85 060*45 Aktier » 150 143-71 Goodwill » 2 372 700* — Inventarier » 420 435*18 Fastigheter » 34 708*88 Varulager » 1 622 953*49 Summa kironor 4 690 104*31 I ovanstående tabell ingå de Grönstedt & Co :s avskrivningar å engagementen hos Aktiebolaget Städet och AktieboLaget Centralpalatset, vilka i det föregående redovisats vid redogörelsen för engagementen i dessa båda bolag. Avskrivning å goodwill föres i regel direkt på varukonto. E t t goodwillkonto finnes endast år 1917, och då överför es hela saldot därå, 581575 kronor 24 öre, på varukonto. Hos detta bola;g hava liksom hos moderbolaget förekommit utbetalningar av pensioner etc. till förutvarande personal, vilka inräknats under utgifter för goodwill. I likhet med moderbolaget h a r även dotterbolaget genom en försiktig v ä r d e r i n g av varulagret förskaffat sig en m a r g i n a l för eventuella prisfluktuationer. Ifrågavarande reserveringar u t g ö r a : 19^4 kronor 728 103*42 1925 > 164 759*21 1926 » 730 090*86 Summa kironor 1 622 953*4 9 Då v a r u l a g r e t den 31 december 1926 hade e t t värde av omkring 10.8 miljoner kronor, utgör reserven, 1.6 miljoner kronor, i runt tal 15 procent av lagervärdet.

87 De hos Spritcentralens samtliga dotterbolag utom Grand Hotel och D. Carnegie & Co under åren 1917—1926 företagna avskrivningarna uppgå till ett sammanlagt belopp av 9 976 208 kronor 3 öre, som fördelar sig på följande sätt: Osäkra fordringar Aktier Goodwill Maskiner och inventarier Fastigheter Varulager

kronor 97 393-30 5 9 * * 416-42 > 4 253 024-22 » 1 247 386-17 » 2 236 034-43 » 1 622 953-49 Summa kronor 9 976 208-0 3

I det för avskrivningar å fordringar ovan angivna beloppet ingå följande poster: Hos Aktiebolaget J. D. Grönstedt & Co: avskrivning å Aktiebolaget Fenixpalatsets revers i övrigt Hos Aktiebolaget Tegnér & Wilcken Hos Gösta Lindberg & Co Aktiebolag

kronor 85 060-45 » 4 102-60 » 3 830*25 4 400 » '— Summa kronor 97 393*3 0

De här angivna å aktier verkställda avskrivningarna äro förut (sid. 74) omnämnda i annat s a m m a n h a n g . Avskrivningarna å goodwill fördela sig på olika dotterbolag sålunda: Aktiebolaget J. D. Grönstedt & Co Carlshamns Punschfabriksaktiebolag Aktiebolaget Tegnér & Wilcken Aktiebolaget j . Cederlunds Eftr Hälsingborgs Jäst- & Spritfabriksaktiebolag Aktiebolaget Billmanson Vinagenturer Aktiebolaget De Förenade Vinagenturerna Aktiebolaget William Grafs Vinagentur Gösta Lindberg & Co Aktiebolag Ivar Möller Importaktiebolag Aktiebolaget Hammaren & Co Aktiebolaget Gustaf Wigart

kronor 2 372 700* — » 395 000 — » 150 000 — > 650 000- — » 100 000* — » 25 000* — » 45 000» 29 996* — » 217 0 0 0 » 68 828*22 » 100 000* — • >> 99 500* — Summa kronor 4 253 024*22

Större delen av dotterbolagens avskrivningar å fastigheter äro angivn a i redogörelserna för engagementen i Aktiebolaget Städet och Aktiebolaget Centralpalatset. Det under avskrivning å varulager upptagna beloppet utgöres av den i annat sammanhang omnämnda, hos Grönstedt & Co verkställda nedskrivningen av värdet å detta bolags varulager.

88 21. Särskilda uppgifter om engagementen i agenturföretagen. Till dessa hänföras Aktiebolaget De Förenade Vinagenturerna, Aktiebolaget William Grafs Vinagentur, Aktiebolaget Charles Knutzen, Aktiebolaget Fritz Kramer & Co, Gösta Lindberg & Co Aktiebolag, Ivar Möller Importaktiebolag, Aktiebolaget Hammaren & Co, Aktiebolaget Gustaf Wigart. Hit böra även räknas firmorna I. Lagerwall & Co, W. T. Evert & Co och Th. Sack, vilka intaga ungefär samma ställning till moderbolaget som agenturbolagen, ehuru desamma organiserats på annat sätt. Om ett flertal av dessa dotterbolag gäller, att avskrivning verkställts av firmavärdet eller av »affärens värde», d. v. s. av det goodwillvärde, som i flertalet fall motsvarat bolagets aktiekapital. Dessa avskrivningar hava ibland skett på så sätt, att å tillgångssidan firmavärdet och å skuldsidan aktiekapitalet nedsatts. Dessa avskrivningar framgå av förvaltningsberättelserna. I sådant fall har någon verklig förlust icke uppkommit vare sig hos dotterbolaget eller hos moderbolaget. Det sistnämnda har redan förut tagit den eventuella förlusten genom avskrivning av aktie- eller goodwillvärdet i sina böcker. Emellertid förekomma vid sidan härav även avskrivningar med anlitande av vinstmedel. Såsom redan påpekats hava extra tillskott lämnats såväl från moderbolaget till dotterbolagen som tvärtom. I sistnämnda fall har avsikten varit att tillföra moderbolaget vinstmedel av dotterbolagens rörelse. Spritcentralens kostnader för och inkomster av de existerande 8 agenturbolagen och Aktiebolaget Hans Billmanson Vinagenturer samt firmorna I. Lagerwall & Co och W. T. Evert & Co hava varit föremål för undersökning av koncernens jourhavande revisor, herr S. E. Wikland. De härvid framkomna uppgifterna hava bekräftats av förevarande granskning, i den mån densamma berört de i utredningen avhandlade frågorna. Bevisor Wikland har på begäran fullföljt undersökningen till och med den 31 december 1926. Denna undersökning utvisar, att Spritcentralens ursprungliga inlösningssummor och utbetalade belopp for agenturfirmorna nppgått till 3 445 910 kronor. Spritcentralens nettokostnad för firmorna, sålunda efter avdrag för firmornas överskott, utgjorde den 31 december 1926 1634 663 kronor vid beräkning av ränta på ränta efter 6 procent och 453 971 kronor utan sådan ränteberäkning. I fråga om vissa av firmorna föreligger det förhållandet, att Spritcentralen å deras rörelse intjänat mer än det för firman utlagda beloppet. 22. Sammanfattning av avskrivningar. Följande tabell lämnar en sammanfattning av Spritcentralens och dess dotterbolags — med undantag av Grand Hotel och Carnegie — avskrivningar åren 1917—1926, i avrundade tusental kronor:

89 Moderbolaget

Dotterbolagen

Summa

14 000

97 000

111000 Aktier

8 636 000

519 000

9 155 000

Astra

2 455 000

Goodwill

26 035 000

4 253 000

Maskiner och inventarier.

8 246 000

1 247 000

9 493 000

Fastigheter

14 288 000

2 236 000

16 524 000

Varulager

14 000 000

1 623 000

15 623 000

Förrådsartiklar m. ni. • •••

3 000 000

Osäkra fordringar

Summa kronor

76 674 000

2 455 000 30 288 000

3 000 000 9 975 000

86 649 000

Beträffande innebörden av dessa uppgifter torde få hänvisas till den föregående framställningen och därjämte a n m ä r k a s följande. Vid bedömande av avskrivningarna över h u v u d taget får ej förbises penningvärdets förskjutning under ifrågavarande förvaltningsperioder. Beträffande särskilt frågan om a v s k r i v n i n g a r n a å goodwill hänvisas till vad därom tidigare anförts (s. 72). Till det för avskrivning å Astraengagementet angivna beloppet bör, för bedömande av detta engagement, läggas omkring 1 365 000 kronor, vilka såsom byggnadskostnader här redovisas under avskrivningar å fastigheter. Vid behandling av avskrivningar å aktier, v a r u l a g e r och förrådsartiklar har förut framhållits, att genom vissa av dessa avskrivningar skapats betydande dolda reserver. 23.

Gåvor, representation, annons- och reklamkostnader.

Av undersökningarna har framgått, att gåvor, utgifter för representation samt annons- och reklamkostnader förekommit i större utsträckning och å större belopp under Spritcentralens första verksamhetsår än vad numera är fallet. Såsom exempel på gåvor må anföras följande. 1920 års bolagsstämma anslog 50 000 kronor till Centralförbundet för Socialt arbete för upprättande av Socialpolitiska institutet. Mendelska sällskapet, Landskrona, erhöll samma å r 5 000 kronor. För verksamheten mot smuggling och liknande ändamål hava utgivits följande belopp: 1921 1922 1923 1924 1925 1926 1927

kronor » » » » > »

20 000-— 35 000' — 23 353-55 29 303-30 16 000' — 20 000- — 12 000 —

Summa kronor 155 656'8 5

90 Mot styrelsens beslut den 18 december 1925 att anslå 20 000 kronor fölverksamheten mot smuggling: reserverade sig såväl styrelsens ordförande som statens jourhavande direktör. Beslutet gjordes även till föremål för anmälan a v jourhavande direktören till chefen för finansdepartementet. Då styrelsen den 31 augusti 1927 beslöt utbetalande av ett anslag å 12 000 kronor för detta ändamål, h a r t. f. jourhavande direktören, som visserligen anslutit sig till beslutet, ingivit anmälan därom till departementschefen. Representationskostnaderna, som tidigare v a r i t större än numera, hava föranlett revisorerna att i särskilda P . M. till styrelsen år 1922 och 1923 p å y r k a inskränkning i visst avseende, vilket påpekande beaktats. Inber ä k n a t det till Pariskontorets förfogande ställda beloppet av 1 000 kronor uppgingo de för år 1926 enligt uppgift till omkring 3 370 kronor. Med hänsyn till Spritcentralens ställning är det önskvärt, att representationskostnaderna ytterligare nedbringas. F ö r partihandelsbolagen, Spritcentralen och Grönstedt & Co samt under tidigare år Aktiebolaget Tegnér & Wilcken, uppgivas annonskostnaderna för åren 1920—1926 till sammanlagt omkring 43 000 kronor. För åren 1924 —1926 hava de uppgått till cirka 3 500 kronor årligen. I de nu nämnda annonskostnaderna ingå sådana utgifter som för annonsering i Systembolagens tidskrift (1925 och 1926 1 200 kronor årligen), Franska Handelsk a m m a r e n s tidskrift (1926 800 kronor) och Hotellboken (1926 500 kronor). 1926 års annonseringskostnad belöper sig härutöver till cirka 1100 kronor. Samtliga agenturbolagen h a v a för egen annonsering under åren 1920—1926 utgivit sammanlagt omkring 3 600 kronor. De utländska husen hava, enligt vad som kunnat utrönas, under samma tid genom agenturbolagens förmedling utgivit omkring 84 500 kronor för annonsering.

24.

Arvoden till styrelse och revision.

Avlöningsbestämmelser.

Till de av Kungl. Maj:t utsedda funktionärerna i Spriteentralens styrelse och revision utgå årliga arvoden enligt Kungl. Maj: Is beslut den 30 april 1925 efter följande grunder: Styrelsen: ordföranden kronor G 000 annan styrelseledamot » 3 000 styrelsesuppleant » 1 000 medlemskap i direktörsrådet, högst » 2 000 ordförandeskap i styrelsen för Grönstedt, Carnegie eller Grand Hotel, högst » 2 000 ledamotskap i styrelsen för Grönstedt, Carnegie eller Grand Hotel, högst » 1 T>00 ledamotskap i styrelsen för ett eller flera av övriga dotterbolag, tillhopa högst » 'r>00

91 Ordföranden i Spritcentralens styrelse får uppbära sammanlagt högst &000 kronor och a n n a n styrelseledamot sammanlagt högst 5 000 kronor. Revisionen: revisor kronor 1 500 revisorssuppleant » — revisorsskap i Grönstedt, Carnegie eller Grand Hotel, högst.... » 1000 Revisor får icke uppbära mera än sammanlagt högst 2 500 kronor. Utöver nu nämnda arvoden får styrelseledamot, revisor eller suppleant icke åtnjuta ersättning i någon form från bolagen. Till de av bolagsstämman utsedda funktionärerna i styrelse och revision u t g å årliga arvoden efter följande å stämma den 20 april 1926 beslutade grunder: Styrelsen: styrelseledamot kronor 3 000 styrelsesuppleant » 1 000 medlemskap i direktörsrådet, högst » 2 000 medlemskap i dotterbolags inre organisation, högst » 2 000 ordförandeskap i styrelsen för Grönstedt, Carnegie eller Grand Hotel, högst » 2 000 ledamot skåp i styrelsen för Grönstedt, Carnegie eller Grand Hotel, högst » 1 500 ledamotskap i styrelsen lör ett eller flera av övriga dotterbolag, tillhopa högst » 500 Styrelseledamot får uppbära sammanlagt högst 5 000 kronor eller, om han är i tjänst hos bolaget, sammanlagt högst 3 000 kronor. Utöver nu nämnda arvoden får styrelseledamot eller suppleant icke uppbära annan ersättning från bolagen än av styrelsen bestämd avlöning för anställning bos bolaget. Revisionen : revisor kronor 1 500 revisor, tillika jourhavande revisor, med skyldighet att utan särskilt arvode revidera samtliga dotterbolag » il 500 revisorssuppleant — revisorsskap i Grönstedi, Carnegie eller Grand Hotel, högst... » 500 revisorsskap i övriga dotterbolag, tillhopa högst » 500 Härutöver äger revisor icke åtnjuta någon ersättning, dock med u n d a n t a g för uppdraget såsom jourhavande revisor. F ö r detta u p p d r a g u t g å r ersättning, som bestämmes av de av Kungl. Maj.:t utsedda revisorerna. Denna ersättning utgör för n ä r v a r a n d e 16 500 kronor för år. H ä r nedan följer en sammanställning av arvoden i styrelse och revision år 1926 hos Spritcentralen med dotterbolag j ä m t e ersättningar för u p p d r a g i Spritcentralens direktörsråd och Grand Hötels ekonomiråd.

92 Aktiebolaget Vin- St Spritcentralen. Av Kungl. Maj:t utsedda Övriga Aktiebolaget J. D. Grönstedt & Co Aktiebolaget De Förenade Vinagen turerna Aktiebolaget WilEiam Grafs Vinagentur Aktiebolaget Charles Knutzen Aktiebolaget Fritz Kramer & Co Gösta Lindberg & Co Aktiebolag Ivar Möller Importaktiebolag Aktiebolaget H a m m a r e n & Co Aktiebolaget Gustaf Wigart Aktiebolaget Nya Grand Hotel Ekonomirådet i Aktiebolaget Nya Grand Hotel Porterbryggeriaktiebolaget D. Carnegie & Co .... Hälsingborgs Jäst- & Spritfabriksaktiebolag

...

Jourhavande revisorns ersättning utöver arvoden

revisorsSumma!

60 400

28 000

88 400

Statens jourhavande direktör åtnjuter ett arvode av 24 000 kronor, vartill kommer dyrtidstillägg enligt de bestämmelser, som gälla för statens befattningshavare med oreglerad avlöning. Verkställande direktören i Spritcentralen uppbär i avlöning 40 000 kronor om året j ä m t e fri bostad vid Reymersholm. Dessutom åtnjuter han såsom styrelseledamot i Spritcentralen ett arvode av 3 000 kronor, varför hans sammanlagda inkomst därifrån utgör 43 000 kronor. Vice verkställande direktörens och kassadirektörens avlöning uppgår till

25 000 kronor om året; vartill kommer arvode §å§om §tyrelsesuppleant i Spritcentralen 1 000 kronor, tillsammans 26 000 kronor. Vice verkställande direktören och fabriksdirektören uppbär 25 000 kronor om året, v a r t i l l kommer fri bostad vid Reymersholm. En verkställande direktör i Grönstedt & Co, vilken därjämte är ställföreträdare för verkställande direktören i Spritcentralen, h a r i avlöning 25 000 kronor om året samt såsom styrelsesuppleant i Sprit centralen 1 000 kronor, eller s a m m a n l a g t 26 000 kronor. En annan verkställande direktör i Grönstedt å Co åtnjuter i avlöning 25 000 kronor om å r e t samt i styrelsearvode i bolaget 1 000 kronor, tillsammans 26 000 kronor. Ombudsmannen och sekreteraren hos Spritcentralen uppbär i denna sin egenskap 5 000 k r o n o r samt såsom sekreterare i direktörsrådet 18 000 kro

93 nor om året. Såsom styrelseledamot eller suppleant i 8 bolag" (förut 9) uppbär han därjämte 1 000 kronor. H a n s inkomster från organisationen uppgå sålunda till 24 000 kronor. Biträdande sekreteraren i direktörsrådet uppbär ett arvode av 2 500 kronor om året. Parisrepresentanten har i avlöning 25 000 kronor om året. Som bidrag till kontor och biträde uppbär han 10 000 kronor och för representation 1000 kronor om året. Hans övriga direkta utgifter för porto, frakt, resor etc. betalas av Spritcentralen. Verkställande direktören i Grand Hotel uppbär en lön av 40 000 kronor j ä m t e vissa naturaförmåner. Verkställande direktören i D. Carnegie & Co åtnjuter en lön av 40 000 kronor och fri bostad. Till disponenterna vid fabriker och filialer u t g å löner till belopp, växlande mellan lägst 8 384 kronor och högst 19 075 kronor, vartill i fem fall kommer förmån av hyresfri bostad. F ö r de hos Spritcentralen och Grönstedt & Co anställda tjänstemän utom direktörerna och ombudsmannen h a r en normallönestat fastställts av Spritcentralens styrelse den 17 februari 1927. Denna stat grupperar flertalet förekommande tjänstemannabefattningar under vissa standardbefattn i n g a r med en för varje dylik befattning fastställd normallön. Vid fixerandet av normallönebeloppens storlek h a r m a n med ledning av tillgänglig erfarenhet sökt nå fram till löner, vilkas storlek synts garantera erhållande och bibehållande jämväl under förbättrat konjunkturläge av kompetenta och pålitliga innehavare a v de olika befattningarna. Normallönen ä r en begynnelselön och avsedd att v ä x a med personliga tillägg. Lönerna till Spritcentralens och Grönstedt & Co:s arbetar personal regler a s av kollektivavtal. De nu gällande avtalen h a v a tillämpats från och med ingången av å r 1925. Ledamöter av styrelsen, revisionen och direktionen åtnjuta fria resor i första klass samt inom Sverige ett dagtraktamente å 35 kronor och utomlands å 60 kronor. Disponenterna h a v a vid resor i Sverige ett dagtraktamente å 25 kronor samt fria resor i a n d r a klass. För övriga tjänstemän gälla olika bestämmelser, beroende på den anställdes ställning i företaget och resans beskaffenhet. 25.

Informationsbyrån.

Spritcentralen har gemensamt med Aktiebolaget Stockholmssystemet anordnat en s. k. informationsbyrå med uppgift a t t tillhandagå systembolagen och konsumenterna med upplysningar angående de saluförda varorna. Kostnaderna för denna byrå fördelas mellan bolagen. Rörande informationsbyrån anförde Spritcentralens revisorer i en särskild vid sidan av revisionsberättelsen till styrelsen ingiven skrivelse den

2 juni 1922, att denna byrås verksamhet icke syntes dem fylla något verkligt behov för partihandelsbolagen, i varje fall ej något behov, som stode i riktigt förhållande till de årliga kostnaderna eller till kostnaden för den dyrbara inredningen av densamma. Det vore nämligen, enligt revisorernas sätt att se, Aktiebolaget Stockholmssystemet, som i alldeles övervägande grad måste hava nytta av byråns verksamhet, varför de föresloge, att åtgärder måtte vidtagas i syfte att Spritcentralen och dess dotterbolag endast drabbades av en ringa del av kostnaden för uppehållande av verksamheten i fråga. I en P. M. till styrelsen, som är daterad den 2 juni 1923 och överlämnades vid sidan av revisionsberättelsen, återkommo revisorerna till denna fråga och erinrade därvid, att Spritcentralens styrelse anfört, att ifrågavarande kostnad för år 1922 kunde beräknas till 20 600 kronor, eller till ungefärligen samma belopp, som för motsvarande ändamål utgåves av Aktiebolaget Stockholmssystemet. En dylik fördelning hade synts styrelsen svara mot det intresse, som hos de olika företagen förefunnes av byråns verksamhet. Revisorerna hävdade emellertid bestämt den uppfattningen, att partihandelsbolagets utgift för denna verksamhet snarast borde upphöra och att det arbete av ifrågavarande slag, som kunde ifrågakomma beträffande partihandeln med rusdrycker, syntes kunna övertagas av annan eller andra bolagets avdelningar. Den av revisorerna sålunda uttalade uppfattningen har styrelsen icke delat och, enligt vad utredningsmännen inhämtat, lära revisorerna sedermera hava frångått sin mening. Allt fortfarande uppehälles en för Spritcentralen och Stockholmssystemet gemensam informationsbyrå, för vilken utgifterna numera kunna beräknas till 27 000 kronor för år. Härav bestrider Spritcentralen i runt tal 12 000 kronor, varvid likväl bör beaktas, att i detta belopp ingår ersättning även för byråns föreståndare såsom provningssakkunnig. Återstoden betalas av Stockholmssystemet. 26. Den inre kontrollen. Spritcentralen arbetar med 11 fabriker och filialer. Bokföringen för dem är förlagd till huvudkontoret. Detta möjlig-göres genom ett mellan filialerna och huvudkontoret upprättat rapportsystem, varigenom huvudkontoret erhåller uppgift om filialernas alla åtgöranden, såsom mottagning av varor och inventarier, beredning av varor, expeditioner, tappningar och förflyttningar filialerna emellan. All fakturering sker hos huvudkontoret, som även praktiskt taget likviderar alla inkommande räkningar och mottager alla inbetalningar för utfärdade fakturor. Endast för tull, fraktkrediträkningar, avlöningar samt smärre löpande utgifter hava filialerna förlagskassor, för vilka redovisning äger rum varje dag genom kassarapporter till huvudkontoret.

95 Själva bokföringen är så upplagd, att genom densamma relativt snabba månatliga bokslut kunna verkställas. Kontrollavdelningen har till uppgift att utföra siffergranskning av alla Spritcentralens och dess dotterbolags räkenskapsböcker samt verifikationerna till desamma ävensom att för revisorernas räkning verkställa de utredningar och uppdrag, som av dem kunna påkallas. Kontrollavdelningens personal utgöres för närvarande av 1 avdelningschef och 5 tjänstemän, varav 1 kvinnlig. Sammanlagda avlöningsbeloppet för avdelningen uppgår till omkring 44 500 kronor. Avdelningens uppgifter och arbetsordning äro angivna i en P. M. av den 7 oktober 1927. Granskning av bolagets kassarörelse sker dag för dag i och för vinnande av högsta möjliga kontroll ävensom för att därigenom omedelbart kunna föranstalta om rättelse av eventuellt förekommande felaktigheter. Räkenskapsböckerna avslutas och granskas månatligen. Vid granskning av verifikationerna iakttages, att attest av därtill behörig person förefinnes, och att utbetalningen blivit i behörig ordning kvitterad. Beträffande material och förbrukningsartiklar etc. tillses dessutom, att priserna äro i överensstämmelse med träffade avtal eller godkända offerter eller, därest särskild uppgörelse ej träffats, med de vid tiden för inköpet i marknaden gällande priserna, samt att påteckning rörande varans rätta mottagande och godkännande förefinnes. Ångbåtsfrakter kollationeras med gällande fraktavtal. I de undantagsfall, där sådana icke förefinnas, företages en jämförande granskning för att utröna, huruvida de debiterade frakterna kunna anses vara rimliga. Järnvägsfrakterna kollationeras mot fraktkrediträkningarna och fraktfördelningsuppgifterna, varvid tillses, att alla å räkningen upptagna frakter, som äro att anse såsom utlägg, blivit vederbörligen debiterade, varefter fraktsedlarna översändas till särskilt engagerad trafikexpert för kontroll av fraktbeloppen i tariffhänseeiide. Vid all fraktgranskning efterses så långt som möjligt, att transporterna verkställts på billigaste sätt. Debiteringen av premier för sjöassurans kontrolleras överensstämma med de villkor och tariffer, som äro stipulerade i de med sjöförsäkringsbolagen träffade avtalen., Brandassuranserna för varulagret kontrolleras månadsvis genom upprättandet av en tablå, som upptager summan av försäkringsbeståndet för varje särskild plats och som balanseras mot summan av varulagrets värde enligt de inventeringsinstrument, som upprättats vid varje månadsskifte. Avlöningar till anställd personal kontrolleras överensstämma med upprättade löneplaner och kollektivavtal med tillhjälp av ett för detta ändamål uppgjort register, innehållande härför erforderliga uppgifter och personalia. Pensioner och understöd till f. d. anställd personal, som på grund av ålder eller sjuklighet ej mera är tjänstduglig, eller som bolaget på grund

96 av kontraktsenlig förbindelse åtagit sig- utbetala till övertagen överflödig personal kontrolleras till sina belopp. Inkommande fakturor å av bolaget inköpta varor överlämnas till kontrollavdelningen, där de kontrollräknas och kollationeras med direktörsrådets inköpsprotokoll beträffande priser och övriga konditioner. När likvid verkställts för desamma, tillser kontrollavdelningen, a t t denna skett på föreskrivet sätt och å rätt tid. Omsättningsskatten, som av Spritcentralen för statens räkning debiteras systembolagen och redovisas månatligen till statskontoret, kontrolleras genom hopsummering av alla å fakturorna debiterade skattebelopp, kollationering av alla å-priser å originalvaror jämte uträkningen av desamma samt kollationering av å-priser och uträkning av de å fakturaavdelningen u p p r ä t t a d e sammandragen över härtappade varor. Slutligen avstämmes skattebeloppet med däremot svarande belopp i försäljningsboken. Tillverkningsskatten kontrolleras överensstämma med levererade kvantiteter under respektive betalningsterminer. Kontrollavdelningens personal biträder på u p p d r a g av revisorerna vid de årliga inventeringarna vid bolagets fabriker och filialer., Debiteringar kontrolleras beträffande utgående fakturor i samband med kontrollen av omsättningsskatten. Beträffande ingående hyror, räntor, utdelning å obligationer och aktier etc. sker detta enligt därför u p p r ä t t a t register. Inlösta aktiekuponger avprickas i för ändamålet särskilt upplagt aktienummerregister. Granskningen av dotterbolagens räkenskaper sker för Aktiebolaget J . D. Grönstedt & Co i samband och i likhet med Spritcentralen. Beträffande de övriga, d ä r kassarörelsen icke k a n följas dag för dag, sker granskningen i tillämpliga delar efter samma grunder som för Spritcentralen, för agenturbolagen med särskild uppmärksamhet fäst på att provisionsinkomsterna överensstämma med fastställda provisionssatser och de verkställda köpen. Intressekontorets räkenskaper siffergrariskas av personal från kontrollavdelningen. Rapport över det utförda granskningsarbetet avgives månadsvis genom avskrift av granskningsjournalen i tvenno exemplar, v a r a v direktionen erhåller ett och revisorerna ett. Kontrollen å inköp av fatvaror är ordnad på följande sätt. N ä r erforderliga prover å en offererad vara kommit Spritcentralen tillhanda, granskas kvaliteten av densamma genom s. k. blindprovning. Befinnes den offererade varan u r kvalitets- och prissynpunkt lämplig för Spritcentralens behov, föredrages offerten tillsammans med provningsprotokollets utlåtande i direktörsrådet, som behandlar frågan, h u r u v i d a offerten skall antagas eller icke. Sedan v a r a n anlänt till Sverige, uttagas prover u r densamma, vilka jämföras med de prover, som bevarats från den första provningen vid offer-

97 tens ingivande. Härigenom är Spritcentralen alltid i stånd att kontrollera, att den levererade varan i kvalitetshänseende överensstämmer med den, som från början offererats. Kvantitetskontrollen sker på följande sätt. Fakturor i fyra exemplar tillställas Spritcentralen av vederbörande leverantör. Det för bokföring hos räkenskapsavdelningen avsedda exemplaret överlämnas till kontrollavdelningen, som granskar fakturan med ledning av protokollet över inköpsbeslutet, varvid, förutom kvantitet och kvalitet, även betalningsbestämmelserna äro föremål för granskning. När fakturan sedermera gått till likvid och därför på nytt passerar kontrollavdelningen tillsammans med övriga verifikationer i kassarapporterna, tillses, att betalningsbestämmelserna följts. Dessa bestämmelser innebära i huvudsak antingen kontant likvid (med eller utan kassarabatt) efter varans ankomst och godkännande eller likvid en eller flera månader från fakturadatum, därest varan behörigen ankommit och godkänts. Uppgift om varans ankomst och godkännande är vid likvidens utförande påtecknad fakturorna genom vin- och spirituosaavdelningens försorg. Denna avdelning erhåller genom på olika slags rapporter grundade noteringar i sin lagerbokföring upplysningar angående inköpta varor. Bland Spritcentralens leverantörer av viner och spirituösa må nämnas följande: Cognac: Augier Freres & Cie, Cognac; Barnett & Elichagaray, Cognac; Barriasson, Maison, Cognac; Bisquit, Dubouché & Cie, Jarnac; Boutelleau & Cie, Barbezieux; Boutillier, Delauriére & Cie, Cognac; Camus Freres, Cognac; Castillon & Cie, Cognac; Combeau & Cie, Pascal, Cognac; Coutanseaux Aine, Saintes; Delamain & Cie, Jarnac; Denis, Henry Mounié & Cie, J., Cognac; Dupuy & Cie, A., Cognac; Foucauld & Cie, Lucien, Cognac; Fournier & Cie, V., Chåteauneuf; Frapin & Cie, P., Segonzac; Fromy, Rogée & Cie, St. Jean d'Angely; Godet Freres, La Rochelle; Hennesy & Cie, Jas., Cognac; Hine & Cie, Thos., Jarnac-Cognac; Magnier & Cie, A., Blanzac s/ Cognac; Marlell & Cie, Cognac; Martin & Cie, E. Rémy, Cognac; Meukow & Cie, A.-C, Cognac; Monnet & Cie, J. G., Société Propriétaires Vinicoles de Cognac, Cognac; Normandin & Cie, E., Chåteauneuf; Otard-Dupuy, Maison, Cognac; Pellisson Pere & Cie, Cognac; Prunier, Maison, Cognac; Renault, Saint Louvent & Cie, Cognac; Reverend, Distillerie de S:t, S:t Genis de Saintonge; Riviére Gardrat & Cie, Cognac; Robin & Cie, Albert, Cognac; Robin, Jules S. A., Cognac; Rouyer, Guillet & Cie, Saintes, Salignac & Cie, Louis de, Cognac; Savard, Georgeon & Cie, Veuve P., Cognac; Sorin & Cie, J., Cognac; Tiffon, Etablissements M., Jarnac; Vallein, G., Chermignac. Whisky: Ainslie & Heilbron (Distillers), Ltd., Glasgow; Bisset & Co., Ltd., John, Aberdeen; Buchanan & Co., James, London; Chaplin & Co., Ltd., W. IL, London; Crabbie & Co., Ltd., John, Leith; Crawford & Son, Ltd., Daniel, Glasgow; Dewar & Sons Ltd., John, Perth; The Distillers Agency Ltd., Edinburgh; Field, Son & Co., London; Grant & Sons Ltd., William, Glasgow; Ilaig & Co., Ltd., John, Markinch; Mackinlay & Co., Chas, Leith; Macleay, Duff & Co., Glasgow; Mc. Nish 6 Co., Ltd., Robert, Glasgow; Mc. Pherson & Sons, John E., Newcastle-on-Tyne; Martin & Co., Ltd., James, Leith; Portal, Dingwall & Norris, London; Stewart, 7 — 5SG5.

Monopolkontrollutredningens

betänkande.

98 Ltd., J. & G., Edinburgh; Walker & Sons, Ltd., John, London; White Horse Distillers, Ltd., Glasgow. Champagne: Ayala (S:te A:ne), Champagne, Ay; Bollinger, J., Ay; ClicquotPonsardin, Veuve (Bertrand, de Mun & Cie, Beims); Goulet & Cie, V:ve George, Beims; Heidsieck & Cie Monopole, Champagne, Beims; Moét & Chandon, Maison, Epernay; Mumm & Cie (Société Vinicole de Champagne), Beims; Pommery & Greno, Champagne, Beims; Boederer, S:te A:me, Champagne Louis, Beims; Boger & Cie, Pol., Epernay. Bordeaux-viner: Barton & Guestier, Bordeaux; Birkedal Hartmann & Cie, Bordeaux; Calvet, J., S. A., Bordeaux; Cruse & Fils Fréres, Bordeaux; Descas Pére & Fils, Bordeaux; Danglade & Fils, L., Libourne; Eschenauer, Louis, Bordeaux; Flouch Fréres & Cie, Bordeaux; Johnston & Fils, Nath:l, Bordeaux; Lalande & Cie, A., Bordeaux; Latrille & Ginestet, Etabl., Bordeaux; Schroder & Schyler & Cie, Bordeaux; Woltner, F., Paris. Bourgogne-viner: Bouchard Ainé & Fils, Beaune; Bouchard Pére & Fils, Beaune; Calvet, J., S. A., Beaune; Chauvenet, F., Nuits; Geisweiler & Fils, Nuits; Latour, Louis, Beaune; Begnier & Cie, Jules, Dijon. Rhen- och moselviner: Blum, Jacob, Mainz; Deinhard & Co., Koblenz; Hinckel & Winckler, Frankfurt a/Main; Kayser & Co., Julius, Traben-Trarbach; Koch Sonne, A., Mainz; Langenbach & Sonne, J., W o r m s a/Bhein; Leiden, D., Ltd.,. Köln; Maas, Nathan & Co., Mainz; Mahler, Wilhelm, Worms a/Bhein; Marx, Marcus, Schweinfurt a M a i n ; Meyer, M., Kreuznach; Sichel Söhne, IL, Mainz; Siegel, Walter S., Wiesbaden. Spanska viner: Bodegas Bosch-Giiell, S. A., Villafranca del Panadés: Bodegas Guipuzcoanas, Pasajes; Buhler & Sorg en C , Villafranca del Panadés; Carrasco & Benitez, Malaga; Domecq y C:a, Pedro, Jerez; Fernandez & Co., Manuel, Jerez de la Frontera; Fliigel & Co., Gutierrez, Jerez; Garvey, S. A., Sucesores de, Jerez de la Frontera; Gonzales Byass & Co., Ltd., Jerez de la Frontera; Guerrero & C:a, Manuel, Jerez de la Frontera; Larios y C:a, Malaga; Buiz & Albert, Malaga; Sanchez Bomate ILnos, Jerez de la Frontera; Valdespino y H:no, A. B., Jerez de la Frontera; Williams, Humbert & Co., Jerez de la Frontera; Wisdom & Warter, L:d, Jerez de la Frontera; Viuda de Luis Quer, Beus. Portugisiska viner: Abudarham & F:os, V:a, Madeira; Agricola e Commercial dos Vinhos do Porto, Ltd., Companhia, Oporto; Blandy's Madeiras Lda, F u n c h a l ; Burmester & Co., J. \V., Oporto; Cockburn, Smithes &. Co., Oporto; Cossart, Gordon & Co., Ltd., Funchal; Croft & Co., Villa Nova de Gaya; Feist, Ltd., II. & C. J., Oporto; Feuerheerd Bro:s & Co., Ltd., Villa Nova de Gaya; Forrester, Ltd., Offley, Villa Nova de Gaya; Freitas Martins, Caldeira & Co., Ltd., Funchal; Gomez da Concei?ao, F:os Luiz, Funchal; Graham & Co., William & John, Oporto; Henriques & Henriques, Funchal; Hunt, Boope & Co., Oporto; Leacock & Co., Ltd., Madeira; Tarquinio T:da Camara Lomelino, Lda., Funchal; Pereira da Fonseca, Lda., Abel, Lisboa; Pinto Vasconcellos, Lda., J. T. Lisboa; Portugal dos Santos & Co., Funchal; Power, Drury & Co., Madeira; Butherford & Miles, Madeira; Sandeman & Co., Villa Nova de Gaya; Silva & Cosens, Ltd., Oporto; Welsh Brothers, Funchal. Italienska viner: Cinzano & Cia., Francesco, Societä Anonima, Torino; Florio & Co., T u r i n ; Fratelli Beccaro, Acqui; Fratelli Folonari, Brescia; Martinazzi & Cia., E., Torino; Martini & Bossi, Torino; Buffino, Societå Anonima, Brescia; Urbani & Co., Petrangeli, Orvieto; Whitaker & Co., Ingham, Ltd., Marsala; Woodhouse & Co., Marsala.

99 27.

Särskilda uppgifter om engagementen i Aktiebolaget Nya Grand Hotel och Aktiebolaget D. Carnegie & Co.

Beträffande koncernens förluster å aktierna i Aktiebolaget N y a Grand Hotel h a v a uppgifter lämnats i det föregående. Vid likvidationen å r 1923 a v Carlshamns Punschfabriksaktiebolag ägde detta bolag aktier i Stockholms Allmänna Restaurantaktiebolag å samm a n l a g t nominellt 50 000 kronor. Bolaget hade verkställt a v s k r i v n i n g a r å dessa aktier, så att deras bokförda värde utgjorde endast 1 krona. F ö r det sålunda bokförda värdet överlätos aktierna å Grand Hotel, överlåtelsen godkändes av Spritcentralens styrelse den 15 november 1923. Utdelning å aktierna har sedermera årligen utgjort 7 procent. Aktierna hava å r 1924 i samband med taxering för g å v a uppskattats till ett värde av 35 000 kronor. Av aktierna har Grand Hotel i oktober i å r försålt nominellt 5 000 kronor till en kurs av 110 procent och sedermera ytterligare nominellt 23 000 kronor till en kurs av 103 K procent. Grand Hotel har vidare å r 1923 hos Spritcentralen erhållit ett inteckningslån å 200 000 kronor, som löper med 5 procents ränta. Hypoteket ligger under halva taxeringsvärdet i Royalfastigheten. Under de senare åren h a r en mycket omfattande modernisering av Grand Hotel företagits. Denna h a r k r ä v t betydande belopp. Medel h a v a emellertid icke erhållits genom lån från Spritcentralen eller dess dotterbolag och ej heller mot av koncernen tecknad borgen. Aktierna i Porterbryggeriaktiebolaget D. Carnegie & Co inköptes år 1920 för 13000 000 kronor. Spritcentralens motivering för inköpet återfinnes i årsberättelsen för å r 1920. Likviden för aktierna erlades av Spritcentralen sålunda, a t t 1000 000 kronor betaltes kontant, 1 000 000 kronor med revers a 6 procent och återstående 11000 000 kronor i obligationer. Dessa obligationer erhöllos på så sätt, att Porterbryggeriet upplade ett 6 procents obligationslån, vilket belopp utlånades till Spritcentralen mot dess revers. De kostnader, som Porterbryggeriet hade för nämnda obligationslån, 119 755 kronor 14 öre, betaltes av Spritcentralen. Storleken av de avskrivningar, som Spritcentralen och dess dotterbolag verkställt å aktier i D. Carnegie & Co, h a r angivits i annat sammanhang. Undersökningen av Spritcentralen och dess övriga dotterbolag h a r icke givit vid handen sådana förhållanden, att utredningsmännen funnit anledn i n g föreligga a t t verkställa g r a n s k n i n g av D. Carnegie & Co:s räkenskaper.

Utredningsmännens förslag. 1.

Partihandelsföretagets organisation såsom ett aktiebolag. Aktieägare och aktiekapital.

Varuhandeln- När utredningsmännen av sitt uppdrag föranletts a t t uppgöra förFa havare^ s^a& till n y t t avtal rörande utövandet av partihandel med rusdrycker, Avtaisför- n a v a de anställt en jämförelse mellan aktiebolagsformen och andra oräiaget § if», ganisationsformer, som kunna tänkas ifrågakomma. Visserligen kunna a n m ä r k n i n g a r framställas mot den n u v a r a n d e partihandelsorganisationen, men de synas icke v a r a av den innebörd, att de böra föranleda, att aktiebolagsformen utdömes såsom olämplig vid partihandelns utövande. Vissa påtagliga fördelar befinnas vid ett n ä r m a r e övervägande v a r a förenade med användande av denna form vid partihandeln med rusdrycker. F ö r u t o m ur handelspolitiska synpunkter synes det av skäl, vilka framgå av det följande, v a r a önskvärt, att staten icke själv utövar denna rörelse. Utredningsmännen hava därför stannat vid den meningen, a t t aktiebolagsformen bör bibehållas för partihandelns organisation. Enligt rusdrycksförsäljningsförordningen m å antagas ett eller flera partihandelsbolag. Genom avtal den 26 oktober 1923 har Kungl. Maj:t upplåtit partihandelsrätt åt Spritcentralen. Detta avtal innehåller den förklaringen, att Kungl. Maj:t icke för tid, under vilken avtalet ä r gällande, skall till partihandelsbolag a n t a g a annat bolag än sådant, som i förhållande till Spritcentralen är a t t anse som dess dotterbolag. Genom avtal den 16 oktober 1925 har Kungl. Maj:t sedermera upplåtit partihandelsrätt j ä m v ä l åt ett av Spritcentralens dotterbolag, Aktiebolaget J . D. Grönstedt & Co. För n ä r v a r a n d e är alltså partihandelsrätt upplåten åt två bolag. Av dessa ä r emellertid Grönstedt & Co i fråga om förvaltningen helt beroende av Spritcentralen. E n upplåtelse av partihandelsrätt åt tvenne innehavare innebär med hänsyn till bokföring och redovisning en dualism, som icke k a n anses medföra n å g r a verkliga fördelar. Det har ej heller uppvisats, att en avveckling av det Grönstedtska bolaget skulle föranleda praktiska svårigheter av n ä m n v ä r d betydelse. Härtill kommer, a t t man genom att upplåta r ä t t till partihandel med rusdrycker åt endast ett företag erhåller större möjligheter a t t anordna denna partihandel på sådant sätt, att en ändamålsenlig förvaltning och effektiv kontroll ernås.

101 Vid sådant förhållande är n ä r m a s t att undersöka, huruvida avtal om. fortsatt upplåtande av partihandelsrätten bör träffas med Spritcentra len. Åtskilliga kostnader och praktiska svårigheter, vilka skulle medfölja partihandelsrättens upplåtande till ett nytt företag, skulle nämligen undvikas, om denna r ä t t för en ny period lämnades åt ett bolag, som förut varit verksamt inom detta område. Därest partihandelsrätt upplåtes enbart åt Spritcentralen, bör härav, följa, att Aktiebolaget J. D. Grönstedt & Co omedelbart likviderar. Med en upplåtelse åt Spritcentralen bör förbindas villkoret, att i dess organisation vidtagas sådana ändringar, att de olägenheter avlägsnas, som framträtt vid bolagets verksamhet. I sådant avseende böra genomföras ändrade bestämmelser angående Spritcentralens aktieägare och aktiekapital.

Enligt gällande bolagsordning för Spritcentralen skall bolagets aktie- uaiiande bekapital utgöra lägst 8 000 000 kronor och högst 24 000 000 kronor. Aktierna, 0 ^ ™ ™ ^ som lyda å 1000 kronor, skola v a r a dels stamaktier, dels preferensaktier, trålens aktie vilka sistnämnda kunna utgivas till ett belopp av högst 23 500 000 kronor. J^^ °^al Preferensaktierna medföra framför stamaktierna företrädesrätt till årlig ackumulativ utdelning av bolagets vinst intill 7 procent, men därutöver icke r ä t t till utdelning. Å stamaktierna får utdelas endast det belopp, som motsvarar genomsnittlig aktiebelåningsränta för räkenskapsåret enligt u t r ä k n i n g av riksbanken. Återstående vinst skall, efter det avsättningar till reservfond och pensionsfond blivit gjorda, i den mån den ej användes för inlösen av preferensaktier eller avsattes för sådant ändamål, inlevereras till statsverket. Då bolaget upplöses, skall i n n e h a v a r e av preferensaktie med förmånsrätt framför stamaktiernas ägare ur bolagets tillgångar erhålla ett belopp, som motsvarar aktiens nominella värde jämte nyss angivna utdelning i den mån, densamma ej guldits. Övriga tillgångar tillfalla stamaktiernas ägare. Stamaktierna skola städse motsvara lägst en femtiondedel av hela aktiekapitalet. Därest beslut framdeles skulle komma att fattas angående aktiekapitalets ökning, skola förutvarande aktieägare äga företrädesrätt till nyteckning. Om de n y a aktierna skola helt och hållet eller delvis utgöras av stamaktier, hava förutvarande stamaktieägare ensamma företrädesrätt till de n y a stamaktierna. Utelöpande preferensaktier kan bolaget inlösa enligt angivna grunder, dock att aktiekapitalet därigenom ej får nedsättas under minimikapitalet. Å bolagsstämmor röstar aktieägare för fulla antalet ägda aktier. Varje stamaktie medför femtio röster, varemot varje preferensaktie allenast medför en röst. F r å g a n hur Spritcentralens aktieägareförhåll anden borde utformas h a r stått på dagordningen under bolagets hela verksamhetstid. Till en början rörde sig spörsmålet om Aktiebolaget Stockholmssystemets befrian-

Tidigare behandling av frågan om Spritcentralens aktieägareförhållanden.

102 de från innehavet av stamaktiekapitalet i Spritcentralen. Denna fråga fick, som förut omtalats, sin lösning år 1920, därigenom att enligt avtalet den 1 september/19 oktober nämnda år Stockholmssystemet överlät stamaktierna å tio enskilda personer. Genom ett avtal den 26 oktober 1923 mellan staten och stamaktieägarna undergick 1920 års avtal vissa jämkningar i syfte att säkerställa statsverkets rätt att inlösa stamaktierna. Vid särskilda tidpunkter har sedermera fråga väckts, att statsverket skulle begagna denna sin inlösningsrätt. Ändringar i reglerna om preferensaktierna, vilka till större delen äro placerade på ett betydande antal enskilda händer, hava däremot icke ifrågasatts i samband med prövning av grunderna för bolagets organisation. Under hänvisning till finansministerns uttalande till statsrådsprotokollet angående den nu föreliggande utredningens verkställande anse sig utredningsmännen böra framlägga förslag till förändrad ordning i avseende å aktieägareförhållandena i Spritcentralen. Gällande rusdrycksförsäljningsförordning söker så långt möjligt avlägsna det privatekonomiska intresset från partihandeln med rusdrycker. Av väsentlig betydelse blir alltså att i detta sammanhang beakta, huruvida gällande regler beträffande aktiekapitalet överensstämma med detta rusdrycksförsäljningsförordningens syfte. Den nuvarande anordningen med avseende å stamaktiekapitalet torde böra anses vara av provisorisk natur. Ur flera synpunkter saknar den sådan organisatorisk fasthet, att den lämpligen kan bibehållas under en ny oktrojperiod. Vid de avtal, som träffats i fråga om stamaktiekapitalet, synes man ej hava utgått från den förutsättningen, att stamaktieägare skulle disponera eget kapital för insättande i företaget. Stamaktieägarna hava nämligen berättigats att under vissa villkor pantsätta aktierna för egna förbindelser, till och med — enligt 1920 års avtal — för lån till likvid av aktierna. I visst samband härmed står sannolikt, att dessa aktieägare enligt bolagsordningen skola erhålla utdelning efter genomsnittlig aktiebelåningsränta. Under den hittillsvarande giltighetstiden för den nuvarande anordningen har utdelningen uppgått i medeltal till 6.84 procent och sålunda betydligt överstigit den utdelning av högst 5 procent, som kan tillfalla delägare i systembolagen. Urvalet av de enskilda personer, som skola erhålla ställningen av stamaktieägare i Spritcentralen, är givetvis alltid förenat med svårigheter. Ordnas saken så, att staten direkt utser dessa personer, går fördelen av affärslivets medverkan vid personvalet förlorad. Om åter, såsom nu är fallet (sid. 23 och 52), valet sker på förslag av Spritcentralens styrelse, kan även detta föranleda kritik. Denna svaghet i själva grunden för bolagets organisation undanröjes icke därigenom, att stamaktieägarna för-

103 bundit sig att låta sina vittgående befogenheter å bolagsstämman utövas genom en förtroendeman. Med den anordning i fråga om stamaktiekapitalet, för vilken h ä r redogjorts, torde man velat ernå den fördelen, att möjlighet skulle beredas för enskilt initiativ och affärsduglighet a t t göra sig gällande vid förvaltningen av företaget. E t t sådant syfte kan emellertid tillgodoses på a n n a t mera tillfredsställande sätt. Ur allmän synpunkt böra i fråga om aktieägare, som skola utöva bestämmanderätten å partihandelsföretagets bolagsstämmor, uppställas de önskemålen, att de dels hava ekonomisk styrka, dels hava v a n a vid bedömande av ekonomiska angelägenheter, dels erbjuda trygghet i fråga om kontinuitet, dels med avseende å sin verksamhet k u n n a anses föret r ä d a h u m a n i t ä r a och sociala synpunkter, dels slutligen icke av vinstintresse ingå som delägare och därför också kunna p å r ä k n a s v a r a villiga medgiva, att aktierna när som helst inlösas av staten. Av de krav, som sålunda uppställts med avseende å stamaktieägarna i Spritcentralen, följer, att den krets, inom vilken man har att söka even 7 tuella stamaktieägare, blir tämligen begränsad. Efter övervägande av de olika möjligheter, som kunna stå till buds, n ä r det gäller a t t finna stamaktieägare, som fylla nämnda krav, hava utredningsmännen kommit till den meningen, att i första hand en hänvändelse borde riktas till livförsäkringsbolagen med förfrågan, huruvida de vore villiga a t t i n t r ä d a såsom stamaktieägare, därest detta ansåges v a r a till gagn för det allmänna. Genom underhandlingar med representanter för dylika bolag h a r utrönts, att det kan påräknas, att ett antal av dem är o villiga a t t förvärva stamaktierna och övertaga de med deras innehav förenade uppgifterna. Anledning synes även finnas att förutsätta, att mellan dessa stamaktieä g a r e k a n ernås den samverkan, som är önskvärd för att deras inflytande skall på åsyftat sätt göra sig gällande inom företaget. Eeglerandet av förhållandet mellan statsverket och de n y a stamaktieä g a r n a synes kunna ske enligt följande grunder. Med stöd av § 1 i avtalet den 26 oktober 1923 mellan staten och nuv a r a n d e stamaktieägare i Spritcentralen inlöser statsverket den 31 december 1928 samtliga stamaktier. Staten överlåter till v a r och en av stamaktieägarna visst antal av ifrågavarande aktier med 1929 och efterföljande års kuponger. Köpesumman erlägges den 31 december 1928 enligt parikurs. De nya stamaktiernas r ä t t till utdelning fastställes till 5 procent å aktiebeloppet, och staten garanterar, a t t nämnda utdelning årligen lämnas. Genom avtal med stamaktieägarna tillförsäkras statsverket r ä t t att, när helst Kungl. Maj:t så påfordrar, inlösa samtliga ifrågavarande aktier eller det mindre antal därav, Kungl. Maj:t bestämmer. Inlösningen avser aktie med de kuponger, som ej förfallit till betalning, och priset sättes till parikurs med tillägg av 5 procent r ä n t a , i den mån sådan ej guldits genom utdelning. Stamaktieägarna förbinda

104 sig vidare a t t icke överlåta aktie till annan än statsverket eller den Kungl. Maj:t godkänner såsom innehavare. När stamaktieägare överlåter aktie till a n n a n än statsverket, skall lian tillförbinda ny innehavare att underkasta sig de förpliktelser, avtalet innehåller. Stam aktieägarna skola deponera ifrågavarande aktier, in bianco transporterade, hos riksbanken, under förbud för banken a t t a n n a t än med Kungl. Maj:ts medgivande och på villkor, som Kungl. Maj:t må bestämma, utlämna aktierna. Vid en jämförelse mellan stamaktieägarnas ställning enligt den nuvarande och den föreslagna ordningen framträda i huvudsak följande skiljaktigheter. Inlösen av stamaktier för statsverket behöver icke, såsom nu, avse samtliga stamaktier och är icke heller förenad med skyldighet för statsverket att lösa preferensaktier, som hembjudas. Utdelningen å stamaktierna begränsas till 5 procent, som garanteras av statsverket. Batten för Spritcentralens styrelse a t t i fall av överlåtelse av stamaktie framlägga förslag om ny aktieägare bortfaller. Likaledes försvinna föreskrifterna, h u r u förfaras skall, om aktie annorledes än genom överlåtelse över går å ny ägare. Med beaktande av de n y a stamaktieägarnas ekonomiska bärighet kan bestämmelsen om r ä t t för stamaktieägare att sätta aktie i pant för egna förbindelser uteslutas. Vidare föreligger icke behov av bestämmelse om aktiernas pantsättning till säkerhet för avtalets fullgörande. Däremot skola aktierna fortfarande vara under riksbankens vårdE n formlig utfästelse av stamaktieägarna att utöva sin rösträtt å bolagsstämma genom en enda förtroendeman upptages icke i förslaget till det nya avtalet. Preferens- Såsom förut omnämnts, uppgår preferensaktiekapitalet till 19 600 000 akt tahtP%' k r o n o r - Preferensaktierna medföra r ä t t till ackumulativ utdelning av Avtalsförsla-

hÖgSt

7 P*OCent.

get § 8. Det k a n ifrågasättas, h u r u v i d a det icke låter sig göra att begränsa nkigeT§§d"6 u t d e l n i n g e n å preferensaktiekapitalet till 5 procent. Ä g a r n a till prefeoch 8. rensaktier skulle i så fall erhålla en utdelning av samma storlek som systembolagens delägare, vilka enligt stadgande i rusdrycksiorsäljningsförordningen erhålla högst 5 procent utdelning. Det nuvarande preferensaktiekapitalet betingar efter 7 procent en förräntning av 1372 000 kronor årligen, varemot efter 5 procent utdelningen skulle stanna vid 980 000 kronor. Under angivna förutsättning skulle alltså en årlig besparing av 392 000 kronor vinnas. Storleken av den besparing, som k a n göras i förräntningen av stamaktiekapitalet, kan beräknas med ledning därav, a t t utdelningen å stamaktierna för de sistförflutna fem åren utgjort i medeltal 6.38 procent och nu föreslås skola nedsättas till 5 procent. Härigenom skulle vinnas en minskning i förräntningskostnad å 5 520 kronor för år. Efter nedsättningen av utdelningen å stam- och preferensaktiekapitalen under dessas bibehållande vid nuvarande storlek skulle aktiekapi-

105 talets förräntning i sin helhet belöpa sig till 1000 000 kronor, och den sammanlagda besparingen skulle alltså uppgå till 397 520 kronor. Emellertid kan en sådan besparing ej omedelbart göras. Då minimikapitalet enligt bolagsordningen utgör 8 000 000 kronor, kan nämligen nedsättning av aktiekapitalet under n ä m n d a belopp ej vidtagas, med mindre bolagsordningen ändras. Till en början kunna alltså preferensaktier inlösas till ett belopp av 12 000 000 kronor, varigenom preferensaktiekapitalet nedbringas till 7 600 000 kronor. Efter denna inlösningskulle aktiekapitalet komma a t t belöpa sig till 8 000 000 kronor. Så länge erforderlig ändring av bolagsordningen icke vidtagits och återstående preferensaktier icke inlösts, måste alltså den förut angivna besparing, som k a n ernås genom konvertering av preferensaktierna, minskas med intill 152 000 kronor. Den h ä r föreslagna konverteringen av 12 000 000 kronor preferensaktier torde, under förutsättning a t t statsmyndigheterna lämna erforderlig medverkan, kunna ske på följande sätt. Under loppet av år 1928 upptager Spritcentralen av fonder, som stå under statsmyndighets förvaltning, ett reverslån å 12 000 000 kronor p å kortare tid. Dessa medel skola användas till inlösen av 7 procent preferensaktier. I den mån nyteckning av kvarstående enskilda preferensaktieägare icke äger rum, böra de 5 procent preferensaktier, som till ett belopp av 12 000 000 kronor därefter utsläppas, övertagas av förut ber ö r d a fonder. P å motsvarande sätt bör förfaras vid konvertering av återstående del av preferensaktiekapitalet. Som ett önskemål bör uppställas, a t t det allmänna i en framtid blir ägare a v alla Spritcentralens preferensaktier. A v det ovan sagda framgår, att det förutsattes, a t t aktiekapitalet efter konverteringens genomförande skall återföras till sitt n u v a r a n d e belopp. Visserligen torde, enligt vad från Spritcentralens ledning inhämtats, rörelsekapitalet med hänsyn till rörelsens omslutning v a r a ganska knappt. Men behovet av ökning i rörelsekapitalet torde k u n n a tillgodoses sålunda, att bolaget beredes tillfälle till ökad fondering. Denna torde böra tillmätas betydelse jämväl i samband med den föreslagna nedsättningen av utdelningen å aktiekapitalet. 2.

Oktrojtid.

1 12 § 2 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen stadgas, att partihan- Gällande andelsbolag antages av Konungen för viss tid, högst fem år. Genom avta- stämmelser. let den 26 oktober 1923 har Kungl. Maj:t å svenska statens v ä g n a r för en tid av fem år från och med den 1 j a n u a r i 1924 till och med den 31 december 1928 åt Spritcentralen upplåtit r ä t t att såsom partihandelsbolag inom riket bedriva handel med rusdrycker.

106 Då det visat sig, att m a n genom en så ringa förlängning av oktrojtiden som med ett å r erhåller möjlighet att utforma reglerna rörande tillsättande a v styrelseledamöter och revisorer på ett lämpligare sätt, föreslå utAvtalsförslaredningsmännen, a t t den tid, för vilken partihandelsbolag skall antagas, ..get § 1. Ändringsför- fastställes till sex år. R ä t t till partihandel med rusdrycker skulle alltså slaget beträffande rus- upplåtas åt Spritcentralen för tiden från och med den 1 j a n u a r i 1929 till drycksförsälj- och med den 31 december 1934. ningsförordI anslutning härtill föreslås viss ä n d r i n g i 12 § 2 mom. rusdrycksförningen 12 § 2 mom. säljningsförordningen. Utredningsmännens yttrande.

3.

Styrelsen.

Gällande beEnligt gällande bolagsordning skall Spritcentralens styrelse bestå av atämmelser. ktta ledamöter med fyra suppleanter. Kungl. Maj:t utser fyra ledamöter i styrelsen, d ä r a v en såsom ordförande och en såsom vice ordförande, samt två suppleanter, ö v r i g a styrelseledamöter och suppleanter utses å ordinarie bolagsstämma. Styrelsen ä r beslutför, när fyra av styrelsens medlemmar, däribland två av de av Kungl. Maj:t utsedda, finnas tillstädes. Om ett j ä m n t antal styrelseledamöter äro tillstädes och lika röstetal står mot lika, äger ordföranden utslagsröst. Styrelsen skall senast den 1 april till revisorerna överlämna förvaltningsberättelse jämte vinstoch förlusträkning och balansräkning för senaste räkenskapsåret. Utöver bolagsordningens bestämmelser angående styrelsens uppgifter finnas särskilda föreskrifter endast för de av Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna, för vilka Kungl. Maj:t den 20 j u n i 1924 utfärdat instruktion. Enligt denna skola dessa ledamöter vid fullgörandet av sitt u p p d r a g — med särskilt aktgivande på a t t statens och det allmännas intressen av bolaget behörigen tillvaratagas — i möjligaste mån verka för en u r olika synpunkter rationell skötsel av bolagets angelägenheter och för dylikt ändamål göra sig noggrant u n d e r r ä t t a d e om bolagets förhållanden samt med uppmärksamhet följa bolagets verksamhet. I avseende å Spritcentralens förvaltning och skötsel åligger det dessa styrelseledamöter a t t särskilt tillse, att Spritcentralen i allo ställer sig till efterrättelse gällande bestämmelser på rusdryckslagstiftningens område, avtalen mellan Kungl. Maj:t och Spritcentralen samt föreskrifterna i den för Spritcentralen gällande ordningen, i synnerhet i vad de åsyfta a t t tillgodose statliga och allmänna intressen. De skola vidare tillse, att fullständig och kontinuerlig sifferrevision anordnas beträffande räkenskaperna samt a t t tillgångarna upptagas till skäliga värden vid bokslutets uppgörande. Ledamot, som finner sig icke k u n n a biträda beslut, som fattas vid styrelsesammanträde, bör låta till protokollet anteckna sin avvikande mening. F a t t a r Spritcentralen eller dess styrelse beslut, som står i strid mot de intressen, vilka det tillkommer dessa styrelseledamöter a t t bevaka, eller förekommer eljest i Spritcentralens förvaltning något, som

kan anses påkalla Kungl. Maj:ts uppmärksamhet, har ledamot att ofördröjligen göra anmälan därom hos chefen för finansdepartementet. Varje Spritcentralen tillhörig fabrik eller annan anläggning bör årligen besökas av någon av dessa styrelseledamöter, som har att personligen skaffa sig noggrann kännedom om förhållandena vid fabriken eller anläggningen. Det åligger dem att över dotterbolagens rörelse och förvaltning öva den tillsyn, som påfordras av bestämmelserna i avtal mellan Kungl. Maj:t och Spritcentralen angående upplåtande åt bolaget av rätt att idka partihandel med rusdrycker, m. m. Vad i instruktionen stadgas skall i tillämpliga delar gälla i fråga om uppdrag, som dessa ledamöter erhålla att vara ledamöter jämväl i styrelsen för Spritcentralens dotterbolag. Spritcentralen har nämligen i 1923 års avtal förbundit sig att tillse, att en av ledamöterna i varje dotterbolags styrelse utses bland de av Kungl. Maj:t tillsatta ledamöterna i Spritcentralens styrelse. Ersättning för uppdrag i Spritcentralens styrelse utgår såväl till ledamöter som suppleanter. Ersättningarna gäldas av Spritcentralen, till de av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna och suppleanterna enligt grunder, som fastställts av Kungl. Maj:t. Angående beloppen hänvisas till vad tidigare anförts.

. .. •

En vid detta betänkande fogad förteckning (bilaga nr 5) upptager de per- styrdsdedasoner, vilka med tillämpning av bolagsordningen enligt dess år 1920 givna f^tZmtid. lydelse utsetts till styrelseledamöter eller suppleanter. Av denna förteckning framgår följande beträffande förändringarna i styrelsens sammansättning under ifrågavarande tid. Av de utav Kungl. Maj:t senast utsedda fyra styrelseledamöterna hava två tillhört styrelsen hela den ifrågavarande tiden av omkring sju år, den tredje har fungerat under mer än fyra år och den fjärde har tjänstgjort såsom ledamot omkring två år och därförut under hela tiden varit styrelsesuppleant. Såsom styrelsesuppleanter hava två personer fungerat något mer än fem år, varefter den ene inträdde såsom ordinarie styrelseledamot och den andre avsade sig uppdraget med hänsyn till förflyttning till utrikes ort. De nuvarande suppleanterna hava båda tjänstgjort under två år. De av bolagsstämman utsedda styrelseledamöterna och suppleanterna hava jämväl innehaft sina uppdrag en längre följd av år. Av de nuvarande bolagsstämmovalda styrelseledamöterna hava sålunda tre oavbrutet fungerat sedan år 1920, och den fjärde ledamotsplatsen har först innehafts av en person under något mera än tre och ett halvt år och därefter av en annan under tre och ett halvt år. Den ene av de av bolagsstämman utsedda styrelsesuppleanterna har fungerat under hela denna tid och den andra platsen har under mera än fem och ett halvt år innehafts av en person och därefter under ett och ett halvt år av en annan.

108 utredning*Vid undersökning av Spritcentralens verksamhet undgår man icke den iaktta els yttrZde S e n , a *t styrelsen särskilt före 1923 å r s avtal ägt en mycket stor nandlin sfrin AvtaiBförsiug e t . Även om det ej får förbises, att i ett företag av detta get §§ 11 slag ledningen bör åtnjuta ett betydande m å t t av rörelsefrihet, måste det öoiao-soni- l i k v ä l i f r a g a s ä t t a s , huruvida det ej skulle h a v a varit till gagn för föreingen&§§ io, taget, om styrelsen ålagt sig en större begränsning. 32 a, 13 och Såsom framgår av förut lämnad redogörelse för Spritcentralens verk15. samhet, äro vissa åtgärder, genom vilka bolaget utvidgat sitt intresseområde, av beskaffenhet att föranleda anmärkningar. Till huvudsaklig del hava dessa åtgärder företagits före 1923 års avtal. I vissa fall h a r avveckling skett med betydande förluster. I andra fall har bolaget ej frigjort sig från följderna av dessa åtgärder. Bolaget h a r sålunda övertagit ett betydande antal agenturfirmor inom vin- och spirituosabranschen, vilka fortfarande drivas såsom dotterföretag. I a n n a t sammanhang giva utredningsmännen uttryck åt den uppfattningen, att det icke kan anses önskvärt, att Spritcentralen utövar dylik rörelse. Spritcentralen har vidare utsträckt sin verksamhet till områden, som bort v a r a bolaget främmande. De mest anmärkningsvärda exemplen h ä r å äro inköpen av Aktiebolaget Nya Grand Hotel, Porterbryggeriaktiebolaget D. Carnegie & Co och Aktiebolaget Astra, Apotekarnes Kemiska Fabriker. Av dessa engagement har, såsom förut omförmälts, det sist nämnda avvecklats. Även om särskilda förhållanden kunna anföras såverksamhetsfält, torde det med hänsyn såväl till Spritcentralens ställning som motiv för Spritcentralens ingripande på dessa för bolaget främmande såsom av statens organ betrodd med utövningen av ett faktiskt monopol som till önskvärdheten av en systematisk arbetsfördelning inom h ä r ifrågavarande områden av näringslivet likväl kunna sägas hava v a r i t lyckligare, om man sökt lösningen av de uppgifter, som här framträtt, i annan ordning än genom Spriteentralens medverkan. Beträffande storleken av de betydande förlusterna å n ä m n d a engagement hänvisas till den h ä r förut intagna ekonomiska utredningen. Till följd av Spritcentralens ingripande på ifrågavarande områden h a v a ledamöter av dess styrelse kommit att k n y t a s till ledningen av agenturbolagen och övriga dotterbolag. I styrelserna för Grand Hotel och ~D. Carnegie & Co återfinnas av Spritcentralens styrelse såväl den av K u n g l . Maj:t utsedde ordföranden som även bolagets verkställande direktör. Vidare må nämnas, att två av ledamöterna i Spritcentralens styrelse, den ene verkställande direktören, jämväl tillhöra styrelsen för Aktiebolaget Stockholmssystemet, i vilket bolag den andre av dessa styrelseledamöter tillika bekläder posten såsom verkställande direktör. Förutom att styrelsen, på sätt nu antytts, funnit sig äga frihet a t t utvidga området för bolagets verksamhet, visa de utredningar, som h ä r framlagts i a n n a t sammanhang, att styrelsen ansett sig hava fria h ä n d e r

109 vid verkställandet av avskrivningar för att reglera de förluster, som åsamkats genom de förutnämnda åtgärderna, och för att konsolidera bolagets ställning. Den verkställda undersökningen av Spriteentralens avskrivningspolitik ådagalägger, a t t anledning till erinringar finnes. Det får ock i viss mån anses v a r a en följd av styrelsens handlingsfrihet, att förvaltningsberättelserna icke blivit så avfattade, a t t de berett möjlighet för utomstående att bilda sig en säker uppfattning om samtliga mera betydelsefulla förvaltningsåtgärder. Utöver aktiebolagslagens och bolagsordningens stadganden angivas de riktlinjer, som styrelsen haft att följa vid sin verksamhet, i de med staten slutna avtalen och, såvitt a n g å r de av Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna, i den för dem utfärdade instruktionen. E n a l l m ä n gar a n t i för ändamålsenlig skötsel av företaget har sökts däri, att Kungl. Maj:t utser hälften av styrelsen, däribland ordföranden, som äger utslagsröst. Det lär ej kunna förnekas, a t t de sålunda träffade a n o r d n i n g a r n a ej i allo varit tillfyllest för att åt Spritcentralens verksamhet giva den form och stadga, som bör krävas av ett organ, som har att fylla en maktpåliggande uppgift i det allmännas tjänst. Visserligen är utredningsmännens uppdrag närmast inriktat å erforderliga kontrollåtgärder, men med hänsyn till direktivets omfattning hava utredningsmännen funnit sig oförhindrade att jämväl i fråga om förvaltningen föreslå vissa bestämmelser, vilka synts önskvärda för vinnande av en lämplig anordning av Spritcentralens organisation i dess helhet. Dessa förslag beröra jämväl bolagets styrelse. I fråga om styrelsens sammansättning föreslås ej ändring. Liksom för närvarande skall styrelsen bestå av å t t a ledamöter och fyra suppleanter. Kungl. Maj:t skall utse hälften av styrelsen, däribland ordförande och vice ordförande, och ordföranden skall fortfarande äga utslagsröst. Övriga styrelseledamöter och suppleanter skola med bibehållande av nuvarande omröstningsregler utses å ordinarie bolagsstämma. Då det redan på ett tidigt stadium av Spritcentralens verksamhet befunnits önskvärt att inom styrelsen i n r y m m a möjlighet till avgörande inflytande åt de av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna, torde denna anordning hava vidtagits i syfte dels att giva betryggat u t r y m m e åt de ekonomiska och sociala hänsyn, vilkas upprätthållande vid partihandeln måste krävas från statens sida, dels ock a t t åt Spritcentralens åtgöranden förläna en auktoritet, som i dess ej sällan ömtåliga ställning gentemot allmänheten vore behövlig men knappast påräknelig vid en förvaltning under privatekonomiskt avgörande. Dessa synpunkter äga allt fortfarande giltighet. Men deras effektiva tillgodoseende betingas av det personval, som i förvaltningen skall förverkliga det allmännas önskemål. A t t söka leda riktningen av detta val genom uppställandet av vissa kvalifikationsvillkor, torde ej böra ifråga-

110 komma. Det får förutsättas, a t t ej minst dualismen i detta säreget organiserade företag skärper blicken för behovet därav, a t t den statliga representationen städse hålles högt kvalificerad. Vissa hinder för innehav av ifrågavarande uppdrag synas däremot böra stadgas. Redan nu gäller enligt instruktionen för de av Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna, att dessa icke få innehava aktier i Spritcentralen eller något dess dotterbolag. Likaså stadgas beträffande detaljhandelsbolagen i rusdrycksförsäljningsförordningen, att av kontrollstyrelsen, landsting, stadsfullmäktige eller kommunalstämma utsedd styrelseledamot i sådant bolag icke får v a r a delägare i bolaget. Skäl synas föreligga a t t i detta avseende likställa de å bolagsstämma utsedda ledamöterna i Spritcentralens styrelse med de av Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna. Aktieinnehav, varom här ä r fråga, h a r därför ansetts böra utgöra hinaer. för erhållande av ledamotskap i styrelsen ej blott genom förordnande av Kungl. Maj:t u t a n även genom val å bolagsstämma. Det torde vidare v a r a i sin ordning, att Spritcentralen, som framdeles bör få sin verksamhet begränsad till partihandel med rusdrycker, hålles fri frän varje intressegemenskap med systembolag, restaurantföretag och dylikt. Till ledamot eller suppleant i Spritcentralens styrelse bör icke heller få utses den, som äger eller h a r delaktighet i annat företag, som självt eller genom dotterföretag tillverkar eller försäljer rusdrycker eller maltdrycker, eller som självt eller genom dotterföretag idkar hotell- eller restaurantrörelse. Detsamma bör gälla om den, som visserligen icke äger eller h a r delaktighet i företag av nämnda slag, men ä r ledamot eller suppleant i styrelsen för sådant företag eller tjänsteman i företaget. Berörda hinder bör dock ej föranledas av ledamotskap i styrelse för dotterföretag till Spritcentralen. För ledamotskap av Spritcentralens styrelse gäller för närvarande ingen a n n a n tidsbegränsning än den lagen om aktiebolag föreskriver. Styrelseledamot må alltså ej utses för längre tid än fem år, men hinder för återval efter denna tid finnes ej. I Spritcentralen har i allmänhet omval årligen ägt rum, liksom ock de av Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna årligen erhållit förnyat förordnande utom i undantagsfall, föranledda av särskilda omständigheter. Företagets a r t och omfattning torde göra en viss kontinuitet i styrelsens sammansättning önskvärd. Mandattiden föreslås alltså till två år, successivt utlöpande. Förbud för förnyat uppdrag h a r ej ansetts böra ifrågakomma. Där särskild insikt inom förevarande verksamhetsområde eller synnerligt intresse för uppgiften ä r tillfinnandes, torde det fastmera v a r a värdefullt, att uppdraget fortlöper. Men å a n d r a sidan bör betänkas, a t t i denna som andra förvaltningsorganisationer en viss förnyelse kan v a r a önskvärd och att således uteblivandet av uppdragets förnyande ingalunda skall få tycke av personligt misstroende.

Ill F ö r en god skötsel av företaget ä r verkställande direktörens skicklig het en väsentlig förutsättning. Det bör v a r a styrelsens åliggande a t t inom eller utom dess krets utse denne befattningshavare. Även om verkställande direktören icke är ledamot av styrelsen, böra med hänsyn till hans ställning i företaget för honom gälla de bestämmelser, som enligt vad ovan sagts skola utgöra hinder för mottagande av ledamotskap i styrelsen. Beträffande verkställande direktörens arbetsuppgifter, befogenheter och skyldigheter torde det befinnas lämpligt, att styrelsen beslutar en allmän instruktion, liksom styrelsen ock må i erforderlig omfattning meddela särskilda föreskrifter för hans handlande i visst ärende eller visst slag av ärenden. Dylika anordningar böra dock icke innebära hinder för att åt verkställande direktören tillerkännes ett stort m å t t av frihet i den dagliga förvaltningen. Då det åter gäller den allmänna förvaltningen av bolagets angelägenheter, bör man kunna fordra, att sådana anordningar träffas, som underlätta för styrelseledamöterna att i enlighet med sin skyldighet noga sätta sig in i förekommande ärenden. I ett företag med den omfattning, Spritcentralen har, torde vissa före skrifter kunna och böra lämnas beträffande styrelsesammanträdena. Behovet av sådana sammanträden är givetvis svårt att bedöma. Det synes v a r a lämpligt, att styrelsen sammanträder minst en gång i månaden och eljest så ofta ärendenas behandling det fordrar. Sammanträde bör ock utlysas, när minst två styrelseledamöter det påkalla. Kallelse till sammanträde jämte föredragningslista skall i god tid tillställas samtliga ledamöter och suppleanter. Beträffande reglerna för styrelsens beslutförhet och omröstning m å erinras följande. I bestämmelsen, att vid lika röstetal ordföranden h a r utslagsrösten, göres ingen ändring. Med denna bestämmelse h a r avsetts att vinna trygghet för att den av K u n g l . Maj:t utsedda hälften av styrelsen äger avgörande inflytande. F ö r a t t förverkliga detta syfte bör ytterligare stadgas, att vid förfall för ordförande och vice ordföranden, ordet skall föras av a n n a n bland de utav Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna. Meddelas en sådan föreskrift, lärer den regeln v a r a tillfyllestgörande, att styrelsen är beslutför, n ä r fyra av styrelsens ledamöter, däribland minst t v å av de utav Kungl. Maj:t utsedda, finnas tillstädes. Till vinnande av ytterligare g a r a n t i — utom den, som kan ernås genom utsändandet av kallelse och föredragningslista i god tid — för a t t styrelseledamöterna fatta sina beslut med full kännedom om ärendenas innebörd, torde böra stadgas, att frågor av större betydelse skola behandlas vid två styrelsesammanträden, därest minst två styrelseledamöter så påfordra. Särskild begränsning av styrelsens befogenhet torde v a r a påkallad endast i ett avseende. Det bör i möjligaste mån undvikas, att styrelsen beslutar avtal, som innefattar åtagande för längre tid än den, för vilken partihandelsrätt upplåtits åt bolaget. Uppkommer fråga om dylikt be-

slut, synes för dess giltighet i regel böra fordras, att minst tre av de utav Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna biträda beslutet. Vid styrelsens sammanträden skall föras protokoll. Man torde kunna förutsätta, att dessa såsom hittills komma att i avskrift tillställas styrelsens ledamöter. Då protokollen därjämte äro av väsentlig betydelse för revisorernas löpande kontroll över styrelsens förvaltning, böra avskrifter av desamma omedelbar! efter justeringen tillställas samtliga revisorer. Minst en månad före den ordinarie bolagsstämman skall — enligt 69 § i lagen om aktiebolag — styrelsen till revisorerna avlämna en av styrelsens ledamöter underskriven förvaltningsberättelse jämte vinst- och förlusträkning samt balansräkning för det förflutna räkenskapsåret. Om förvaltningsberättelsens innehåll bestämmer lagen om aktiebolag ej mera, än att i densamma skall lämnas redogörelse för de under året verkställda avskrivningarna och grunderna därför. De av Spritcentralens styrelse hittills avlämnade förvaltningsberättelserna äro visserligen mera utförliga än de, som sedvanligen möta inom det privata affärslivet. Den knapphändighet, som där ofta tillämpas, bör emellertid icke ifrågakomma för Spritcentralen med hänsyn till detta bolags ställning till det allmänna. Förvaltningsberättelsernas uppgifter böra för övrigt meddelas under enhetlig uppställning, så att jämförelser mellan olika år underlättas. Den vid förvaltningsberättelsen fogade vinst- och förlusträkningen meddelar i den form, som den under senare år erhållit, icke tillräckliga upplysningar. Den specifikation av vinst- och förlusträkningen, som förekommit under tidigare verksamhetsår, har försvunnit. Även om man ur statistiska tabeller, som bruka fogas vid berättelserna, erhåller åtskilligt siffermaterial för bedömande av bolagets verksamhet, synes det likväl vara önskvärt, att själva vinst- och förlusträkningen lämnar upplysningar beträffande omkostnadernas fördelning i huvudposter. Jämväl beträffande balansräkningen torde kunna ifrågasättas en förändring i avfattningen. Sedan bolaget från och med år 1922 i stället för verkställande av direkta avskrivningar å fastigheter, maskiner och inventarier tilllämpat den s. k. indirekta avskrivningsmetoden, innefattande uppläggan det av ett förnyelsekonto, å vilket avsättningar göras, torde det vara önskvärt, att detta förfarande också kommer till uttryck i balansräkningen, så att denna utvisar ursprungliga värden å ifrågavarande tillgångar samt avsättningarna å förnyelsekontot, utförda med vederbörliga belopp. Tiden för avgivandet av styrelsens förvaltningsberättelse torde böra flyttas till den 1 mars med hänsyn till förslagen om ändrade tider för revisionens avslutande och den ordinarie bolagsstämman. I avseende å styrelseledamöternas ersättningar föreslå utredningsmännen vissa ändringar.

113 Styrelsens ordförande, till vilken nu utgår ersättning med tillhopa 8 000 kronor för hans samtliga uppdrag inom organisationen, får enligt utredningsmännens förslag en avsevärt större arbetsbörda än för närvarande. 1 följd av förslaget att indraga jourhavande direktören ställas nämligen ökade anspråk å styrelseordförandens deltagande i förvaltningen, bland annat i hans egenskap av ordförande i direktörsrådet. Med hänsyn härtill torde ersättningen åt ordföranden icke böra bestämmas lägre än till 12 000 kronor för år. Med hänsyn till de vidgade uppgifter, som medfölja ordförandeuppdraget, synes det skäligt, att vice ordförandens ersättning höjes från 3 000 kronor till 4 000 kronor för år. Till annan ledamot av Spritcentralens styrelse bör liksom nu utgå ett årligt arvode av 3 000 kronor. Ersättning för uppdrag i Spritcentralens styrelse utgår för närvarande ej blott till styrelseledamöter utan även till suppleanter. Det bör förutsättas, att suppleanterna bland annat genom sin närvaro vid sammanträdena bereda sig den kännedom om företaget, som må erfordras vid deras inträde i tjänstgöring i styrelsen. Endast under denna förutsättning kunna utredningsmännen tillstyrka, att arvode tillerkännes suppleanterna. I arvodets nuvarande storlek, 1000 kronor, föreslås ej ändring. Särskild ersättning bör icke utgå till styrelseledamot eller suppleant för uppdrag att vara ledamot eller suppleant i styrelse för dotterbolag till Spritcentralen. Åt den ledamot i styrelsen, som utses att vara leda mot och vice ordförande i direktörsrådet, föreslås ett särskilt arvode av 2 000 kronor. Ersättning till de av Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna och suppleanterna skall bestämmas av Kungl. Maj:t, varom föreskrift intages i bolagsordningen. Spritcentralen åtager sig att gälda dessa arvoden. Därjämte förbinder sig Spritcentralen att för de å bolagsstämma utsedda styrelseledamöterna och suppleanterna ej bestämma högre ersättning än av Kungl. Maj:t fastställts för de av Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna och suppleanterna. Det förutsattes, att styrelsens ledamöter och suppleanter vid resor för uppdragets fullgörande erhålla resekostnadsersättning och skäligt traktamente. 4. Jourhavande direktören.

Befattningen såsom jourhavande direktör i Spritcentralen inrättades Gällande genom 1923 års avtal angående upplåtande åt bolaget av rätt till parti- bestämmeis handel med rusdrycker i syfte att tillgodose behovet av det allmännas kontroll och tillsyn över Spritcentralens samt dess dotterbolags rörelse och förvaltning. Jourhavande direktören förordnas av Kungl. Majtt, som tillika utfärdar instruktion för honom och fastställer hans avlöning. 8 — 5965.

Monopolkontrollutredningens

betänkande.

114 De utgifter, som föranledas av jourhavande direktörens verksamhet, bestridas av Spritcentralen. J o u r h a v a n d e direktörens befogenheter i förhållande till Spritcentralen och dess dotterbolag äro i sina h u v u d d r a g angivna i nämnda avtal. Spritcentralen skall bereda jourhavande direktören tillfälle att n ä r v a r a vid alla styrelsesammanträden med r ä t t a t t deltaga i överläggningarna och få sin mening antecknad till protokollet. H a n äger att hos styrelsens ordförande påkalla sammanträde med styrelsen, när han finner sådant nödigt. H a n har r ä t t a t t taga del av bolagets alla böcker, räkenskaper och andra handlingar samt inspektera bolagets förråd och tillhörigheter. Motsvarande befogenheter tillkomma honom beträffande Spritcentralens dotterbolag. Enligt samma avtal är jourhavande direktören självskriven medlem i direktörsrådet. Därest han finner något av rådet gjort uttalande ej överensstämma med de intressen, vilka det tillkommer honom bevaka, och anser frågan v a r a av sådan vikt, att den bör underställas vederbörande styrelses prövning, får åtgärd i enlighet med rådets uttalande icke vidtagas utan styrelsens medgivande. Den 14 december 1923 förordnade Kungl. Maj:t innehavare av befattningen såsom jourhavande direktör. H a n s förordnande gäller tills vidare till och med den 31 december 1928. Uppgift om hans avlöningsförmåner har lämnats i det föregående. De n ä r m a r e bestämmelserna om jourhavande direktörens verksamhet äro upptagna i instruktion, fastställd av Kungl. Maj:t den 20 juni 1924. Det åligger honom att — med särskilt akt giv ande på att statens och det allmännas intressen behörigen tillvaratagas av Spritcentralen och dess dotterbolag — i möjligaste mån verka för en u r olika synpunkter rationell skötsel av bolagens angelägenheter. F ö r dylikt ändamål skall han göra sig noggrant u n d e r r ä t t a d om bolagens förhållanden samt med uppmärksamhet följa deras verksamhet. J o u r h a v a n d e direktören åligger särskilt a t t tillse, att Spritcentralen och dess dotterbolag i allo ställa sig till efterrättelse gällande bestämmelser på rusdryckslagstiftningens område, avtalen mellan Kungl. Maj:t och bolagen samt föreskrifterna i respektive bolags ordningar, i synnerhet i vad de åsyfta att tillgodose statliga och allmänna intressen. H a n har vidare att tillse, a t t kalkylerna rörande vederbörande bolags fabrikat och varornas försäljningspris äro riktigt uppgjorda samt att erforderlig statistik över rusdrycksförsäljningen avlämnas. Det ankommer ock på jourhavande direktören a t t kontrollera uppbörd av omsättningsskatt å spritdrycker samt att tillse, a t t bolagens tillgångar upptagas till skäliga värden vid bokslutens uppgörande. H a n skall i regel viss tid varje dag v a r a tillstädes å huvudkontoret. H a n bör vidare genom besök å bolagen tillhöriga fabriker eller andra anläggningar skaffa sig noggrann kännedom om förhållandena vid desamma. Om j o u r h a v a n d e direktören under utövningen av sin befattning finner någon vidtagen eller

115 tillämnad åtgärd sådant föranleda, bör han hos ordföranden i vederbörande bolags styrelse påkalla utlysande av sammanträde med styrelsen. Anser han sig icke kunna biträda beslut, som fattas vid styrelsesammanträde, eller uttalande, som göres vid sammanträde med direktörsrådet, bör han låta till protokollet anteckna sin avvikande mening. Det åligger honom därjämte att göra a n m ä l a n hos chefen för finansdepartementet, om bolag eller styrelse fattar beslut, som står i strid mot de intressen, vilka det tillkommer honom att bevaka, eller om det eljest förekommer något i bolagens förvaltning, som kan anses påkalla Kungl. Maj:ts uppmärksamhet. J o u r h a v a n d e direktören utövar sin kontroll och tillsyn å Spritcentralens samt dess dotterbolags rörelse och förvaltning dels genom att följa det dagliga arbetet, dels genom att deltaga i sammanträden med styrelserna och med direktörsrådet, dels ock genom inspektion av bolagens anläggningar och övriga tillgångar. Vid granskning av protokollen hava uppmärksammats några fall, då jourhavande direktören anmält avvikande mening. Med stöd av sin instruktion har han ock i två fall hos finansministern gjort anmälan om förvaltningsåtgärd, som ansetts påkalla Kungl. Maj:ts uppmärksamhet. Vid övervägandet av utredningsmännens närmaste uppgift, anordnin- utredningsgen av den statliga kontrollen å Spritcentralens verksamhet, h a r frågan yttanTe. om jourhavande direktörens ställning inom och betydelse för organisationen framställt sig till prövning. Denna befattning har sin upprinnelse i riksdagens år 1921 uttalade k r a v å en »utsträckt kontroll i fråga om den löpande affärsverksamheten» och dåvarande finansministerns därtill anslutna önskemål om en »fortlöpande och fullt effektiv kontroll över affärsverksamheten». J o u r h a v a n d e direktörens uppgift h a r till en del kommit att, med förstärkta befogenheter, omfatta avsnitt av revisorernas arbetsområde. Men samtidigt h a r jourhavande direktörens åligganden i allmänna grunddrag överensstämt med de av Kungl. Maj:t utsedda Styrelseledamöternas, J o u r h a v a n d e direktörsbefattningen bör alltså skärskådas såväl såsom ett led i kontrollapparaten som även med hänsyn till dess inordnande i förvaltningen. Då det statliga inflytandet från och med år 1920 erhållit övervikt inom Spritcentralens styrelse, lär riksdagens å r 1921 uttalade och å r 1922 ånyo framförda önskemål om förstärkt kontroll ej kunna frånkännas samband med tvivel på effektiviteten av den statliga representationen i förvaltningen. Det kunde då hava legat n ä r a till hands att vidtaga en anordning, som innefattat en förstärkt uppsikt å och delaktighet i förvaltningen från statsrepresentanterna inom styrelsen. I stället infogades ett nytt statligt organ med uppgift att kontrollera såväl den löpande förvaltningen som statens utslagsgivande representation i styrelsen. Detta organ kan knappast undgå att stundom bliva försatt i en svår och oklar

116 ställning. A ena sidan är jourhavande direktören styrelsens — respektive de av Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöternas — kunskapare gentemot affärsledningen, ock å a n d r a sidan är kan i fråga om samma styrelseledamöter rapportör till departementschefen. Införandet av ett fristående organ emellan styrelsen ock verkställande direktören måste befaras leda till försvagande av styrelsens intresse och känsla av ansvar för förvaltningen ock ävenledes förskjuta verkställande direktörens ställning i förhållande till styrelsen. Det syfte, som avsetts med jourhavande direktörsbefattningen, synes på ett organisatoriskt lämpligare och ej mindre verksamt sätt kunna ernås genom vissa ändringar i organisationen i övrigt. Sådana ä n d r i n g a r förordas i det organisationsförslag, som utredningsmännen framlägga. Ökade anspråk ställas sålunda å styrelseordförandens deltagande i förvaltningsarbetet. Vidare kommer, såsom n ä r m a r e framgår av redogörelsen för revisionens anordning, det väsentliga i jourhavande direktörens kontrollarbete att överföras å de organ inom revisionen — dess ordförande och dess jourhavande ledamot — vilka få sig ålagd uppgiften att följa den löpande förvaltningen. Utredningsmännen hava alltså stannat vid den mening, a t t befattningen såsom jourhavande direktör ej bör fortvara efter år 1928.

5.

Direktörsrådet.

Gällande I inars 1919 upprättades inom spritkoncernen en organisation, benämnd stammelser. direktörsrådet, för åvägabringande a v samarbete mellan styrelserna för Spritcentralen och dess fyra då med partihandelsrätt utrustade dotterbolag, Aktiebolaget J. D. Grönstedt & Co, Aktiebolaget J. Cederlunds Eftr., Aktiebolaget Tegnér & Wilcken och Carlshamns Punschfabriksaktiebolag. Direktörsrådets arbete reglerades genom en av respektive bolags styrelser godkänd arbetsordning av m a r s 1919. Enligt denna skulle samarbetet förnämligast åsyfta åstadkommande av nödig enhetlighet rörande dels de under bolagens verksamhetsområde fallande viktigare varuslagens inköp, prissättning, benämning och saluförande, dels behandling av frågor rör a n d e tjänstemäns och arbetares avlöning och arbetsvillkor, dels ock slutligen i övrigt alla viktigare spörsmål, som vore av betydelse för bolagens h a n d h a vande av deras verksamhet. Medlemmar av rådet skulle v a r a direktören och vice direktören i Spritcentralen samt verkställande direktör e r n a i ett v a r t av omförmälda dotterbolag. Därjämte skulle Spritcentralens styrelse utse trenne medlemmar av rådet, av vilka en skulle v a r a rådets ordförande samt en dess vice ordförande. Arbetsordningen gäller alltj ä m t i tillämpliga delar. Partihandelssakkunniga uttalade sig om direktörsrådet bland a n n a t på följande sätt:

117 »Då denna organisation enligt de sakkunnigas uppfattning väl motsvar a r sitt ändamål, synes den även för framtiden böra äga bestånd. Bestämmelser i sådant syfte hava intagits i det av de sakkunniga u p p r ä t t a d e förslaget till avtal. Därvid hava de sakkunniga ansett lämpligt, att rådets verksamhetsområde utsträckes a t t omfatta Spritcentralens och dess samtliga dotterbolags verksamhet. F ö r u t o m den självklara bestämmelsen a t t jourhavande direktören skall v a r a självskriven ledamot av rådet, har vidare upptagits uttrycklig bestämmelse, a t t av de av Spritcentralens styrelse särskilt tillsatta tre ledamöter a v rådet åtminstone en skall utses bland de av Kungl. Maj:t utsedda, ledamöterna i Spritcentralens styrelse.» I det vid propositionen n r 170 till 1923 å r s riksdag fogade utkastet till avtal angående upplåtande åt Spritcentralen av partihandelsrätt intogs ett stadgande om direktörsrådet. I avtalet den 26 oktober 1923 erhöll bestämmelsen härom följande utformning: »För åvägabringande av planmässigt samarbete mellan Spritcentralens olika verksamhetsgrenar samt mellan Spritcentralen och dess dotterbolag skall finnas ett direktörsråd. Kådet skall bestå av dels självskrivna medlemmar, dels av Spritcentralens styrelse utsedda ledamöter till det antal, styrelsen bestämmer. Självskrivna medlemmar skola v a r a verkställande direktören och vice verkställande direktörerna i Spritcentralen samt verkställande direktörerna i dotterbolag med partihandelsrätt, så ock jourhavande direktören. Av de ledamöter i rådet, som skola tillsättas av Spritcentralens styrelse, skall minst en utses bland de av Kungl. Maj :t tillsatta ledamöterna av nämnda styrelse. Spritcentralens styrelse utser ordförande och vice ordförande i rådet. Rådet skall dels söka åstadkomma nödig enhetlighet rörande inköp, prissättning, benämning och saluförande av viktigaste varuslag, dels ock avhandla frågor rörande tjänstemäns och arbetarepersonals avlöningar och arbetsvillkor samt i övrigt alla spörsmål av större betydelse för bolagens handhavande av sin verksamhet. Å t g ä r d i strid mot något av rådet gjort uttalande må icke vidtagas av verkställande direktör eller annan, med mindre vederbörande styrelse godkänner den ifrågasatta åtgärden. Finner jourhavande direktören av rådet gjort uttalande ej överensstämma med de intressen, vilka det tillkommer honom bevaka, och anser h a n frågan v a r a av sådan vikt, att den bör underställas vederbörande styrelses prövning, må å t g ä r d i enlighet med rådets uttalande icke u t a n styrelsens medgivande vidtagas.» Direktörsrådets verksamhet avser huvudsakligen partihandelsbolagen, d. v. s. numera Spritcentralen och Aktiebolaget J. D. Grönstedt & Co. Det förekommer, att vissa ärenden rörande agentbolagen behandlas i direktörsrådet, varemot Porterbryggeriaktiebolaget D. Carnegie & Co och Aktiebolaget Nya Grand Hotel stå helt utanför dess verksamhet. Inom sistnämnda bolag finnes en direktörsrådet motsvarande institution, benämnd ekonomirådet, som fungerar såsom styrelsens arbetsutskott. Direktörsrådet sammanträder i regel två gånger under loppet av t r e veckor. I avseende å dess arbetsuppgifter må följande upplysningar lämnas.

118 Nästan vid varje sammanträde förekomma ärenden, avseende prövning av frågor om inköp av spritdrycker och vin. Vid direktörsrådets protokoll äro fogade förteckningar över dels avvisade offerter, vilka endast angivas till nummer, varuslag, säljare och eventuell agentfirma, dels ock beslutade inköp, därvid jämväl de huvudsakligare leveransvillkoren upptagas. Det ä r med ledning av sistnämnda förteckning, som bolagets kontrollavdelning blir i tillfälle att verkställa granskning av leveransernas kontraktsenlighet. Till direktörsrådets protokoll anmälas och vid detsamma fogas de i vissa fall tämligen vidlyftiga rapporterna från de utländska marknaderna. Likaledes anmälas influtna rapporter från Spritcentralens tjänstemän angående besök hos systembolag och restauranter, därvid särskilt beaktats prislistornas fullständighet och de salubjudna varornas priser. I direktörsrådet handläggas vidare prissättningsfrågor. Hos direktörsrådet förekomma personalfrågor såsom om entledigande eller suspension samt om understöd vid avgång u r tjänsten. Även a n d r a frågor av större ekonomisk betydelse handläggas av direktörsrådet, såsom ärenden angående byggnadsarbeten, upphandling av inventarier och förbrukningsartiklar m. m. F r å g o r om fastställande av utseendet på etiketter underkastas en detaljerad prövning i direktörsrådet. Till direktörsrådets protokoll anmälas råboksluten i Spritcentralen och Grönstedt & Co, vilka i vissa hänseenden äro mera detaljerade än styrelsernas förvaltningsberättelser. utrednings- Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen för direktörsrådets yttrande, arbetsuppgifter, omfatta dessa dels åstadkommande av enhetlighet i de Avtaisför- särskilda partihandelsföretagens verksamhet, dels handläggning av vissa slaget § 9. grupper av ärenden inom respektive företag, vilken handläggning i regel leder till verkställighet u t a n föregående prövning av styrelsen. I fråga om den förra uppgiften erinras, att vid godkännande av utredningsmännens förslag om partihandelns sammanförande i ett bolag behovet av densamma kommer att bortfalla. Av vad förut anförts beträffande styrelsen framgår, att densamma skulle i vidare omfattning än hittills tagas i anspråk för ledning av förvaltningen. Kommersiella och praktiska krav nödvändiggöra dock en vidsträckt handlingsfrihet för verkställande direktören. Spritcentralens särskilda ställning ävensom ärendenas mångfald och beskaffenhet torde h ä r v i d i fortsättningen motivera befintligheten av ett organ, som i viss omfattning deltager i prövning av ärenden, vilka ej lämpligen böra anstå i a v v a k t a n på styrelsens avgörande eller eljest ej finnas k r ä v a dess handläggning. Härigenom vinner den verkställande ledningen auktoritativt stöd vid sitt handlande i den löpande förvaltningen u t a n att i sitt arbete t y n g a s av ett detaljerat hänskjutande till styrelsen, och styrelsen erhåller genom de

119 medlemmar, som delegeras till direktörsrådet, en fortlöpande översikt över företagets drift. Utredningsmännen finna sig därför böra tillstyrka bibehållande inom Spritcentralen av ett direktörsråd. I fråga om direktörsrådets befogenhet synes, såsom hittills v a r i t avsett, böra gälla, att rådet skall utgöra en beredning, vars prövning resulterar i till- eller avstyrkande. Åtgärd i strid mot rådets uttalande må ej verkställas, med mindre styrelsen godkänner densamma. I rådets sammansättning föreslås förändring. E t t mera begränsat antal ledamöter torde v a r a tillfyllest. Det föreslås, att rådet utgöres av styrelsens ordförande, vilken jämväl skall v a r a ordförande i rådet, ytterligare en ledamot av styrelsen, som av denna utses och som skall v a r a rådets vice ordförande, samt verkställande direktören. Den avdelningschef, under vars handläggning respektive ärende hör, skall äga säte men ej röst i rådet med rätt att få sin mening antecknad. Vid rådets sammanträden skall föras protokoll. Med hänsyn till det värde, som dessa protokoll äga för vinnande av en inblick i Spritcentralens löpande förvaltning, böra avskrifter av protokollen omedelbart efter justeringen tillställas samtliga styrelseledamöter och revisorer. 6.

Revisionen.

F ö r granskning av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper skola Gällande enligt bolagsordningen årligen å ordinarie bolagsstämma utses t v å reviso- hcstämmeUl rer och två suppleanter för tiden intill dess å nästa ordinarie bolagsstämm a n y t t val ägt rum. Kungl. Maj:t äger för samma tid utse två revisorer och två suppleanter. Om revisionen innehåller bolagsordningen härutöver inga andra bestämmelser, än att revisorerna böra hava avslutat sin granskning och avlämnat sin revisionsberättelse senast den 1 maj. För de av Kungl. Ma;j:t utsedda revisorerna h a r Kungl. Maj:t den 20 juni 1924 utfärdat instruktion. Enligt denna hava de att göra sig nogg r a n t underrättade om bolagets förhållanden samt a t t med u p p m ä r k s a m het följa bolagets verksamhet. De skola i tur och ordning, efter den fördelning, varom de sinsemellan överenskomma, gemensamt med den u t a v Kungl. Maj:t utsedde jourhavande direktören till riktigheten bestyrka de uträkningar, som skola ligga till grund för bolagets inlevereringar av skatt till staten. Om sådan revisor finner sig i något hänseende icke kunna instämma i vad i revisionsberättelsen y t t r a t s eller hemställts, bör han tillkännagiva sin särskilda mening genom berättelsen vidfogad skrift. Inom en månad efter revisionens avslutande skola dessa revisorer till chefen för finansdepartementet ingiva berättelse om revisionen och därvid särskilt anmäla, huruvida enligt deras åsikt bolagets förbindelser mot staten blivit vederbörligen uppfyllda ävensom h u r u v i d a genom någon förvaltningsåtgärd eller något beslut statens eller det allmännas intressen

trätts för nära. Om någon av dem under löpande förvaltningsär eljest finner anledning till anmärkning förekomma eller åtgärd från statens sida vara erforderlig, skall han ofördröjligen göra anmälan hos chefen för finansdepartementet. I det mellan staten och Spritcentralen år 1923 träffade avtalet har Spritcentralen förbundit sig att tillse, att beträffande dotterbolag, för vilket enligt bolagsordningen skall utses mer än en revisor, en av de utav Kungl. Maj:t tillsatta revisorerna hos Spritcentralen utses till revisor hos dotterbolaget. För sådant revisorsuppdrag gäller i tillämpliga delar den ovan återgivna instruktionen. Ersättningar till revisorerna gäldas av Spritcentralen, till de av Kungl. Maj:t utsedda revisorerna enligt grunder, som fastställts av Kungl. Maj:t. Beloppen av de ersättningar, som revisorerna uppbära, hava i det föregående angivits. Enligt 1923 års avtal skall Spritcentralen till de av Kungl. Maj :t utsedda revisorernas disposition ställa erforderliga penningmedel att av dem användas för anordnande av sifferrevision och övrig kontroll, som de pröva nödig. Revisorerna hava utsett en av de å bolagsstämman valda revisorerna till jourhavande revisor. Rörande den ersättning, han åtnjuter för detta uppdrag, har uppgift förut lämnats. Mevisor ernås funktionstid.

I en särskild förteckning (bilaga nr 5) äro upptagna de personer, vilka enligt bolagsordningen i dess år 1920 givna lydelse utsetts att vara revisorer och revisorssuppleanter. I revisionens sammansättningar hava under årens lopp få förändringar förekommit. Sålunda har av de utav Kungl. Maj:t utsedda revisorerna den ene innehaft uppdraget under hela ifrågavarande tid av omkring sju år. Å den andra revisorsplatsen har först tjänstgjort en och samma person under nära tre år och därefter en annan under fyra och ett halvt år. Av de utav Kungl. Maj:t utsedda revisorssuppleanterna har förste suppleanten fungerat hela tiden intill den 30 april 1926, då han avled. Han efterträddes av andre suppleanten, som innehaft sitt uppdrag i fyra år. Av de å bolagsstämman utsedda befattningshavarna i revisionen hava två revisorer och den ene revisorssuppleanten innehaft sina uppdrag under hela ifrågavarande tid och såsom andre revisorssuppleant har en och samma person utsetts under de sistförflutna sex åren.

Mot de former, i vilka kontrollen å Spritcentralen organiserats, hava anmärkningar framställts, och det åt utredningsmännen lämnade uppdraget avser närmast att åstadkomma en förbättrad anordning av kontrollen. Vid Avtalsförslaget § 9 st. 3, den granskning, som utredningsmännen verkställt, hava de kommit till §§ 1 0 - 1 2 och den uppfattningen, att behov av en mera ändamålsenligt organiserad och 18. verksammare revision är för handen. Bolagsordningen §§ 11 Enligt utredningsmännens förslag skall, såsom förut anförts, befattninmom. 6, 12, Utredningsmännens yttrande.

12 a, 13 och 15.

121 gen såsom jourhavande direktör indragas. Den övervägande delen av jourhavande direktörens uppgift lär vid en rationell arbetsfördelning böra förläggas till revisionen. Men härav föranledes behov av särskild anordning för revisionens utbyggande till ett mera fast och permanent verkande organ. En riktlinje för utarbetande av förslaget om revisionens organisation har varit, att det allmänna skall hava vidgat inflytande i revisionen. För en sådan mening finnas starka skäl av huvudsakligen statsfinansiell och social innebörd. Spritcentralens handhavande av en så betydande statsinkomst som omsättningsskatten å spritdrycker ger i och för sig företaget en särställning, som påkallar anordnande av en särskild uppsikt. Affärsdriften i övrigt, med hänsyn till såväl underlaget för omsättningsskattens beräkning som statsverkets intressentskap i fråga om både avkastning och kapital, kräver förstärkning av det allmännas delaktighet i revisionen och dennas inriktning från ekonomiska och finansiella synpunkter. Den Spritcentralen tilldelade monopolställningen inom ett verksamhetsområde, som berör vanor och intressen hos medborgare i alla samhällsgrupper, betonar ytterligare befogenheten av kravet å det allmännas medverkan till vinnande av en inblick i och en överblick över företagets verksamhet. Utredningsmännen hava övervägt olika möjligheter att anordna revisionen för att densamma skall effektivt fylla det allmännas krav å kontroll. Det har därvid framstått såsom en förutsättning, att riksdagen skulle medverka vid utseendet av revisionsorganet. De förut framhållna synpunkterna av statsfinansiell och social innebörd görai sig gällande med särskild styrka till förmån for en sådan anordning. Under behandlingen vid 1922 års riksdag av frågan om ändringar i bestämmelserna om statsrevisionens verksamhet framfördes förslag därom, att granskningen av Spritcentralens förvaltning skulle anförtros åt statsrevisionen. För ett dylikt förslag kan åberopas, att statsrevisionen framträder såsom ett omedelbart organ för riksdagen, och att granskningens verkställande genom detta organ skulle förläna en särskild styrka åt revisionen. Under statsrevisionens granskning ligga redan de statliga affärsdrivande verken, vilka i sin förvaltning förete likheter med enskilda affärsföretag, och den ifrågasatta utvidgningen av statsrevisionens verksamhet behövde alltså icke betyda, att till densamma lades ett uppdrag, som vore främmande för dess nuvarande granskningsuppgifter. Svårigheter synas dock möta att underkasta Spritcentralen en granskning från statsrevisionens sida. Vid övervägande av frågan om en sådan anordning måste man taga ställning till spörsmålet om dess anknytande till och betydelse för Spritcentralens organisation i dess helhet. Utredningsmännens förslag innefattar bibehållande av aktiebolagsformen för partihandelsföretaget. Aktie-

122 bolagslagens ovillkorliga föreskrifter om revision och beslut i fråga om ansvarsfrihet komma alltså att vinna tillämpning. Den i viss mån avvikande anordning, som fått u t r y m m e beträffande detaljhandelsbolagen, lär nämligen ej böra efterliknas. Därest en revision genom statsrevisionen stadgades, komme alltså en dubbel revisionsapparat att fungera med två av v a r a n d r a oavhängiga organ. Kevisionen enligt aktiebolagslagen komme a t t avgiva sin berättelse och bolagsstämman skulle besluta i ansvarsfrågan, innan statsrevisionen företagit granskning. Även om ett av bolagsstämma fattat beslut om ansvarsfrihet ej lägger hinder för vissa förfoganden, som från Kungl. Maj:t och riksdagen k u n n a ifrågakomma, skulle dock ett sådant beslut begränsa möjligheterna för vidtagande av åtgärder från statens sida. E n mera ändamålsenlig ordning synes enligt utredningsmännens mening k u n n a ernås på det sätt, a t t riksdagen får tillfälle att öva ett betydande inflytande vid den enligt aktiebolagslagen fungerande revisionen. Antydda olägenheter av en tvåfaldig granskning skulle därigenom undvikas. Det statliga inslaget i revisionen skulle på ett verksamt sätt ökas. Eiksdagens representanter i revisionen kunde väljas med hänsyn till lämplighet och intresse särskilt för detta u p p d r a g . Kevisionens utlåtande skulle i motsvarande grad vinna i auktoritet. Dessa revisorer böra kunna utses inom eller utom riksdagen. E n dylik anordning lär ej kräva ändring i riksdagsordningen. Det torde v a r a tillräckligt, att riksdagen förklarar sig villig å t a g a sig den ifrågasatta uppgiften. Önskvärdheten av a t t skilda meningsriktningar beredas u t r y m m e vid riksdagens val av revisorer har föranlett, att de riksdagsvalda revisorernas antal föreslagits till fyra, valda två av vardera kammaren. Eiksdagens medverkan vid revisionens tillsättande bör ej verka inskränkande på Kungl. Maj:ts n u v a r a n d e inflytande i detta hänseende, u t a n böra t v å revisorer utses av Kungl. Maj:t. Slutligen måste enligt aktiebolagslagen åt bolagets delägare inrymmas befogenhet att deltaga i revisionen, varför i denna ingår en å bolagsstämman vald revisor. Utredningsmännen föreslå alltså en revision på sju personer. För env a r revisor bör suppleant utses på samma sätt som revisorn. I fråga om kvalifikationer för revisorerna torde det v a r a nödigt att söka vissa garantier för a t t till uppdraget utses personer, som kunna förväntas s t å fullt obundna av intressen, som k u n n a inverka menligt å deras arbete. Utöver vad lagen om aktiebolag stadgar därom, att till revisor ej må utses den, som ä r i bolagets eller styrelseledamots tjänst, torde därför liksom i fråga om styrelseledamöterna böra uppställas vissa hinder att mottaga u p p d r a g såsom revisor eller revisorssuppleant. Sådant uppdrag bör ej få lämnas den, som äger eller har delaktighet i företag, som självt eller genom dotterföretag tillverkar eller försäljer rusdrycker eller maltdrycker, eller som självt eller genom dotterföretag idkar hotell- eller restaurantrö-

123 relse. Detsamma bör gälla för den, som visserligen icke äger eller har delaktighet i företag av nämnda slag men är ledamot eller suppleant i styrelsen för sådant företag eller tjänsteman i företaget. Däremot synes det icke böra stadgas förbud för revisor i dylika företag a t t mottaga u p p d r a g såsom revisor i Spritcentralen. De sju revisorerna torde böra utses i följande ordning. Kungl. Maj:t l ä m n a r i början av året riksdagen uppgift å de t v å revisorer j ä m t e suppleanter, vilka enligt Kungl. Maj:ts förordnande skola tjänstgöra i revisionen. Sedan riksdagens k a m r a r för Kungl. Maj:t anmält, vilka personer av k a m r a r n a utsetts, lämnar Kungl. Maj:t Spritcentralen meddelande om berörda förordnanden och val, varefter bolagsstämman utser en revisor och suppleant för denne. De revisorer, som utses å bolagsstämma och av riksdagens kamrar, böra väljas för ett år. Vad däremot a n g å r de av Kungl. Maj:t förordnade revisorerna, vilka, på sätt framgår av det följande, skola få sig anförtrodda särskilda arbetsuppgifter, torde bland annat de skäl, som föranlett tillmätande av en utsträckt funktionstid för styrelseledamöterna, även tala för att beträffande dessa revisorer bestämma en l ä n g r e funktionstid. Emellertid föreskriver 72 § i lagen om aktiebolag, att den tid, för vilken revisor utses, ej må omfatta längre tid än två år, varför mandatperioden måste hegränsas till denna tid. För såväl de av Kungl. Maj:t som de av riksdagens k a m r a r utsedda revisorerna bör denna period löpa från en ordinarie bolagsstämma till och med annan. Utredningsmännen utgå från a t t samtliga revisorer härefter skola ä g n a sig åt revisionsarbetet i den omfattning, att revisionen må k u n n a effektivt fylla de uppgifter, som åligga densamma. Revisorerna böra särskilt tillse, a t t Spritcentralen och dess dotterbolag ställa sig till efterrättelse gällande bestämmelser på rusdryckslagstiftningens område, avtalen mellan Kungl. Maj:t och bolagen samt föreskrifterna i respektive bolags ordningar. Åt de av Kungl. Maj:t utsedda revisorerna skall emellertid anförtros den fortlöpande kontrollen över företaget. Kungl. Maj:t skall förordna den ene av dessa revisorer att vara revisionens ordförande och den andre att v a r a jourhavande revisor. De skola, på sätt förut a n t y t t s , övertaga vissa av jourhavande direktörens befogenheter och skyldigheter. F ö r dem bör Kungl. Maj:t utfärda en instruktion, vid vars avfattande bör iakttagas, att den sistnämnde befattningshavarens arbetsuppgifter, i den m å n de icke överflyttas å styrelsens ordförande, anförtros åt ifrågavarande revisorer. I förhållande till bolaget skola dessa revisorer erhålla en mera vidgad befogenhet än den, som enligt aktiebolagslagen tillkommer revisorer. I det avtal, som skall träffas mellan staten och Spritcentralen, bör därför intagas föreskrift, att n ä m n d a revisorer skall beredas tillfälle att n ä r v a r a vid alla sammanträden med styrelsen och direktörsrådet. Spritcentralen skall ock förbinda sig att tillse, att dessa revisorer j ä m v ä l utses till revisorer hos dotterbolagen samt beredas tillfälle att n ä r v a r a vid alla sammanträden

med styrelserna för dessa bolag och med ekonomirådet i Grand Hotel. Det bör vidare tillkomma dem att i erforderlig omfattning granska produktionskalkyler och försäljningspris samt att tillse, att erforderlig statistik över rusdrycksförsäljningen avlämnats. De skola gemensamt kontrollera den av verkställande direktören avgivna uträkningen av bolagets inlevereringar till staten av omsättningsskatt. Det bör av dem tillses, att Spritcentralens och dess dotterföretags tillgångar upptagas till skäliga värden vid boksluten. Om revisorerna finna anledning till anmärkning förekomma, av beskaffenhet att Kungl. Maj:t bör få kännedom därom, skola de göra anmälan till Kungl. Maj:t. Revisionens ordförande skall vara den sammanhållande inom revisionen, mottaga jourhavande revisorns eller annan revisors erinringar och rapporter, föredraga dem för revisorerna, utöva fortlöpande kontroll över företagens förvaltning samt mottaga till revisionen inkommande framställningar o. s. v. Han bör vara en person med betydande allmän insikt och erfarenhet inom näringslivet, men ej nödvändigtvis revisionstekniskt utbildad. Den tekniska ledningen av revisionsarbetet är för närvarande av revisorerna anförtrodd åt en jourhavande revisor, vartill utsetts en av de å bolagsstämman valda revisorerna. Tidigare har han varit anställd i bolagets tjänst såsom chef för dess kontrollavdelning. Instruktion för jourhavande revisorn är fastställd av revisorerna den 2 oktober 1921. Till ledning för revisionen lägges material, som sammanställts inom kontrollavdelningen av bolagets tjänstemän. Den sålunda tillämpade anordningen är icke tillfredsställande. Enligt den mening, som utredningsmännen redan uttalat, bör den jourhavande revisorn utses av Kungl. Maj:t. Då han skall representera den revisionstekniska sakkunskapen inom revisionen, synes det böra sörjas för att han äger erforderlig kompetens därigenom att den föreskriften meddelas, att han skall vara av handelskammare auktoriserad revisor. Han skall i detalj följa företagets dagliga förvaltning och hava ledningen av siffergranskningsarbetet. Hans arbete såsom jourhavande revisor kommer att bliva av den omfattning, att det tager huvudparten av hans arbetstid i anspråk. Han synes dock icke böra förhindras att i den utsträckning, som hans arbete inom Spritcentralen medger, åtaga sig jämväl andra revisionsuppdrag, så mycket mindre som han vid beröring med andra affärsområden kan göra rön av värde för hans verksamhet inom Spritcentralen. För siffergranskning skola finnas biträden, siffergranskare, vilka anställas av revisorerna. För siffergranskarna böra revisorerna utfärda instruktion. Siffergranskarna skola avgiva rapporter till jourhavande revisorn. Revisionen i övrigt liksom även styrelsen bör få kännedom om innehållet av rapporterna. Då dessa rapporter meddelas styrelsen, blir det

*

125 för denna möjligt att så anordna den inre kontrollen, att onödigt arbete därvid undvikes. Spritcentralen skall till revisorernas disposition ställa erforderliga penningmedel, att av dem användas för anordnandet av sifferrevisionen och den kontroll i övrigt, som de pröva nödig. Den fortlöpande revisionen har, såsom förut omnämnts, handhafts av den jourhavande revisorn, vilken ägnat huvuddelen av sin arbetskraft åt denna uppgift. De samfällda revisionssammanträdena hava förekommit till ganska begränsat antal. Under åren 1922—1927 hava nämligen revisorerna, utöver årsrevisionen, enligt protokollen hållit följande antal sammanträden, nämligen år 1922 tio, år 1923 fyra, år 1924 tre, år 1925 tre, år 1926 två och år 1927 (till och med den 30 november) ett. Ehuruväl det upplysts, att vissa av revisorerna härutöver sammanträffat för diskussion av frågor rörande företaget, sy nes önskvärt, att åt den samfällda revisionens arbetsformer gives ökad fasthet. Gemensamma sammanträden med någorlunda jämn fördelning innebära en fördel därigenom, att på sådant sätt befrämjas en överblick över förvaltningen inom företaget även för de revisorer, vilka icke — såsom revisionens ordförande och den jourhavande revisorn — hava att utöva tillsyn över den löpande förvaltningen. Det torde därför böra föreskrivas, att revisorerna skola hålla gemensamma sammanträden minst en gång varje kalenderkvartal och eljest då ordföranden eller minst två revisorer anse det erforderligt. Vid revisionens sammanträden skall föras protokoll, angivande vilka närvarit vid sammanträdena, vad därvid förekommit och de uttalanden, vartill revisorerna funnit de särskilda ärendena föranleda. Det förutsattes, att revisionens ordförande och den jourhavande revisorn även mellan sammanträdena stå i kontakt med varandra. Protokollen från sammanträden med styrelsen och direktörsrådet böra av jourhavande revisorn anmälas för den samlade revisionen. Härigenom beredes revisorerna tillfälle att föranstalta om närmare undersökningar eller vidtaga åtgärder i anledning av protokollens innehåll. Vidare vinna revisorerna på detta sätt möjlighet att steg för steg följa de större förvaltningsåtgärderna. Därjämte böra de under året upprättade boksluten, i den mån de färdigställas, framläggas för revisorerna. Detsamma bör gälla om jourhavande revisorns och siffergranskarnas rapporter och utredningar. På sammanträdena bör redogörelse lämnas för resor, som av revisor må hava företagits. Såsom tidigare erinrats framhöll finansministern i direktiven för utredningsmännens arbete, att man borde undersöka lämpligheten av att inrätta ett utanför företaget stående kontrollorgan, som skulle hava att enligt givna regler och anvisningar följa och kontrollera förvaltningen, och till vilket organ jämväl utomstående skulle kunna hänvända sig rörande förhållanden, som syntes påkalla uppmärksamhet. Det sålunda angivna syf-

126 tet bör enligt utredningsmannens mening kunna tillgodoses genom bolagets revision, sådan som densamma enligt förslaget skulle ordnas. F r a m ställningar av den innebörd, varom här är fråga, böra omhändertagas av revisionens ordförande och föredragas vid revisionens sammanträden. Då utredningsmännen föreslå, att den ordinarie bolagsstämman skall hållas inom april månads utgång, synes det nödigt, att jämväl tiden för avgivandet av revisorernas berättelse flyttas, förslagsvis till den 1 april. Det synes utredningsmännen önskvärt, att revisionsberättelsen erhåller en utförligare avfattning än för närvarande. I densamma böra meddelas de sakliga uppgifter utöver vad styrelseberättelsen innehåller, vilka revisorerna anse u r särskilda synpunkter v a r a av allmänt intresse. Därjämte bör revisionsberättelsen utgöra en arbetsberättelse för revisionen under räkenskapsåret, som bör upptaga bland annat antalet sammanträden, uppgifter om de resor, som revisorerna företagit, m. m. Till följd av utredningsmännens förslag om förändringar i revisionens sammansättning och arbetsformer böra ersättningarna åt revisorerna bestämmas efter a n d r a grunder än de nu gällande. Med hänsyn till de betydande arbetsuppgifter, som bliva förenade med uppdraget att v a r a revisionens ordförande, och de fordringar å särskilda kvalifikationer, som skola ställas å honom, synes ersättning för detta uppd r a g icke skäligen böra sättas^ till lägre belopp än 12 000 kronor för år. Såsom förut framhållits skulle jourhavande revisorn utses bland de auktoriserade revisorerna. Han skulle ägna huvudparten av sin arbetstid åt revisionsarbetet, till följd varav han endast i ganska begränsad omfattning blir i tillfälle a t t åtaga sig a n d r a uppdrag. Med beaktande av den inkomst, som auktoriserad revisor av erkänd duglighet kan påräkna, torde hans arvode såsom jourhavande revisor ej kunna sättas till lägre belopp än 12 000 kronor. F ö r det arbete, som kommer att åvila de av Kungl. Maj:t utsedda revisorerna i egenskap av revisorer i dotterbolag till Spritcentralen, bör särskild ersättning icke lämnas. Åt envar av de av riksdagens kamrar utsedda revisorerna torde ett arvode av 2 000 kronor för år böra utgå. Nu n ä m n d a ersättningar böra fastställas av Kungl. Maj:t och gäldas av Spritcentralen. Arvodet åt den av bolagsstämman utsedde revisorn tillkommer det stämman a t t fastställa. Det torde kunna antagas, att stämman icke anser sig äga anledning att sätta detta arvode till högre belopp än det, som u t g å r till de a v riksdagens k a m r a r utsedda revisorerna. Vid resor, som revisorerna företaga för fullgörande av sitt uppdrag, böra de erhålla resekostnads- och traktamentsersättning.

127 7.

Sammanställning

av utgifterna för arvoden till styrelseledamöter och revisorer.

I enlighet med de grunder, som föreslagits i avseende å ersättning till styrelse och revision i Spritcentralen, ställer sig en beräkning av de sammanlagda årliga kostnaderna i sådant hänseende på följande sätt: Styrelsen: Av Kungl. Maj:t utsedda ordföranden vice ordföranden 2 ledamöter (ä 3 000 kronor) 2 suppleanter (ä 1 000 kronor) Av bolagsstämman utsedda 4 ledamöter (ä 3 000 kronor) 2 suppleanter (ä 1000 kronor) Ersättning för ledamotskap i direktörsrådet Revisionen: Av Kungl. Maj:t utsedda ordföranden jourhavande revisorn 2 suppleanter Av riksdagens kamrar utsedda 4 revisorer (ä 2 000 kronor) 4 suppleanter Av bolagsstämman utsedda 1 revisor 1 suppleant

kronor 12 000 » 4 000 > 6 000 : » 2 000 » » »

12 000 2 000 2 000

kronor 12 000 » 12 000 — »

8 000 —

»

2 000 —

Summa kronor 74 000 Den sammanlagda kostnaden av 74 000 kronor torde med omkring 10 000 kronor understiga utgifterna för ersättning till n u v a r a n d e funktionärer med motsvarande arbetsuppgifter som de här nämnda. Vid denna beräkning har hänsyn emellertid ej tagits till kostnader för siffergranskuingsarbetet samt för resc- och traktamentsersättningar. 8.

Angivande av föremålet för bolagets verksamhet.

Enligt § 3 i 1923 års avtal ä r Spritcentralens verksamhet begränsad på det sätt, att Spritcentralen icke må själv eller genom dotterföretag idka — förutom partihandel med rusdrycker — annan verksamhet än sådan, som avser att tillverka, förädla eller på annat sätt bereda alkoholhaltiga drycker eller som har samband med dylik rörelse. I annat sammanhang föreslås, att Spritcentralen skall åläggas vidtaga åtgärder för att avveckla verksamhet, som Spritcentralen upptagit men som ligger utanför dess egentliga uppgift. I överensstämmelse med den

Avtaisförslaget § 3

uppfattning, som härigenom kommer till uttryck, synes det vara lämpligt att i det blivande avtalet meddela bestämmelser, varigenom fastare gränser uppdragas för Spritcentralens verksamhetsområde. I stället för den nu gällande vidsträckta bestämmelsen torde böra föreskrivas, att Spritcentralen icke må idka — förutom partihandel med rusdrycker — annan verksamhet än sådan, som avser att tillverka, förädla eller på annat sätt bereda alkoholhaltiga drycker eller att tillverka för rörelsen erforderliga förbrukningsartiklar. 9. Riktlinjer för Spritcentralens förvaltning. I § 4 av 1923 års avtal äro angivna riktlinjer för Spritcentralens' huvudAvtalsförslaget § 4. sakliga verksamhet, partihandeln med rusdrycker. I utredningsmännens Bolagsordningen § 13. förslag till nytt avtal mellan staten och Spritcentralen återfinnas i § 4 Ändringsför- motsvarande bestämmelser med vissa ändringar. slaget beträffande rusMed hänsyn till Spritcentralens ställning såsom ensam partihandlare drycksförsäljhar i förslaget gjorts det tillägget, att Spritcentralen skall bedriva verkningsförorduingen 12 § samheten på sådant sätt, att ej blott leverantörernas utan även återförsäl4 mom.

jarnas berättigade handelsintressen tillgodoses. Till ledning för Spritcentralens prispolitik har i 1923 års avtal intagits föreskrift därom, att bolaget skall vid försäljning av alkoholhaltiga drycker tillämpa sådana prissättningsgrunder, att den konsumerande allmänheten skyddas mot obehörig fördyring av varorna, på samma gång som åt bolaget beredes skälig inkomst av rörelsen. I samband med anhållan om rätt att från och med den 1 januari 1929 under fem år fortfarande få såsom partihandelsbolag inom riket bedriva handel med rusdrycker har Spritcentralen fästat Knngl. Maj:ts uppmärksamhet på önskvärdheten av ett förtydligande av vad som i avtalet avses med »skälig inkomst» av rörelsen. För sin del anse utredningsmännen, att partihandeln med rusdrycker icke skall åsyfta att bereda staten vinst, utan att den inkomst, staten vill hämta ur denna hantering, i huvudsak bör uttagas genom varornas beskattning. Den bestämmelse, vara bolaget syftat i sin framställning, torde därför böra ersättas med en föreskrift av den innebörd, att bolaget skall söka fullfölja en prispolitik, som endast avser att hålla jämvikt mellan inkomster och utgifter samt därutöver, efter vederbörlig avskrivning och avsättning till fonder, lämna den enligt bolagsordningen begränsade utdelningen på aktierna. Vid prissättningen måste dock en viss säkerhetsmarginal medgivas, och med hänsyn till Spritcentralens stora omslutning kan det knappast undvikas, att vid bokslutets uppgörande ett visst vinstöverskott uppkommer. Såsom framgår av här förut lämnade uppgifter hava partihandelsbolagen till statsverket inlevererat betydande vinstöverskott, för år 1926 icke mindre än omkring 8 miljoner kronor, varav för Spritcen-

trålen cirka 7.4 miljoner kronor och för Grönstedt & Co cirka 0.6 miljon kronor. Vid tillämpning av de föreslagna riktlinjerna för bolagets framtida prispolitik bortfaller väsentligen det fördyrande moment vid prissättningen, som kommit till synes i dylika vinstöverskott. Det torde därför böra tagas under övervägande, huruvida icke för att undvika en minskning i statsverkets inkomster från partihandeln med rusdrycker omsättningsskatten å spritdrycker borde höjas. Möjligen kunde jämväl komma under omprövning nämnda beskattnings utsträckande till att omfatta även vin. Efter genomförande av de nu förordade grunderna för prissättningen synes den i gällande avtal intagna bestämmelsen, att sådana prissättningsgrunder skola tillämpas, att den konsumerande allmänheten skyddas mot obehörig fördyring av varorna, komma att sakna betydelse. Föreskriften har därför icke upptagits i förslaget. När man sålunda uppställer den grundsatsen, att partihandelsföretagets vinst skall noggrant begränsas, måste man räkna med den möjligheten, att vinsten kan bliva så ringa, att den ej förslår till medgiven utdelning å aktierna. Det synes därför vara lämpligt att vidtaga åtgärder för beredande av ökad säkerhet åt aktieägarna för utdelning i enlighet med bolagsordningens bestämmelser. För sådant ändamål torde Spritcentralen böra få göra avsättningar till vinstregleringsfond, vars belopp icke torde behöva överstiga 1 miljon kronor. Genom en sådan anordning skulle för övrigt risken minskas för att den av staten lämnade garantin för utdelning å stamaktierna skall behöva tagas i anspråk. Därest utöver de belopp, som åtgå till avskrivning, fondering och utdelning, vinstöverskott finnes, skall detta inlevereras till statsverket. För närvarande upptagas partihandelsbolagens vinstöverskott i en riksstat, som fastställes, innan ännu större delen av det år förflutit, för vilket överskotten beräknats. Med hänsyn till vad förut anförts angående grunderna för prissättningen, bör något avsevärt vinstöverskott ej på förhand beräknas till disposition för statsregleringen. Endast vid de tillfällen, då sådant överskott räkenskapsmässigt föreligger, bör det tagas i anspråk vid statsregleringen. En omläggning av sättet för upptagandet i riksstaten av dylikt vinstöverskott bör därför vidtagas. Såsom tillämpas beträffande statsverkets andel i riksbankens vinst, torde överskottet å Spritcentralens rörelse böra upptagas först i den riksstat, som börjar löpa närmast efter rörelseårets utgång. Om ändring vidtages i bolagsordningen, så att den ordinarie bolagsstämman, som nu skall hållas före juni månads utgång, i stället hålles före utgången av april, blir överskottets storlek känt före riksstatens fastställande. Tiden för inlevererandet av ifrågavarande vinstmedel bör vid sådant förhållande sättas till juli månad efter rörelseårets utgång i stället för såsom nu stadgas i 12 § 4 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen, inom juni månads utgång. Då de nya reglerna för prissättningen skola börja tillämpas den 1 januari 1929, bör bestämmelsen om den ändrade tiden för vinstmedlens inle9 — 59 65.

Monopolkontrollutredningens

betänkande.

130 vererande vinna tillämpning först med avseende å det vinstöverskott, som uppkommit under år 1929, och ifrågavarande bestämmelse bör sålunda t r ä d a i kraft den 1 j a n u a r i 1930.

10. Avtalstör-

Spritcentralens skyldigheter gent emot de tali handelsbolagen och kontrollstyrelsen i fråga om försäljningsverksamheten.

Under § 5 i avtalsförslaget upptagas från tilläggskontraktet den 20 juni 1924 bestämmelserna om Spritcentralens försäljning av rusdrycker till detaljhandelsbolagen. Förutom att Spritcentralens anmälningsskyldighet i avseende å prisförändringar utvidgats, h a v a de ändringar vidtagits, som påkallas av förslagen, a t t pris- och inköpsnämnden skall indragas, samt att meningsskiljaktigheter mellan Spritcentralen och detaljhandelsbolag i angelägenheter rörande detaljhandelsbolags inköp av rusdrycker skola hänskjutas till avgörande av kontrollstyrelsen.

11.

Omsättningsskatten.

AvtaisförDe i nyssnämnda tilläggskontrakt givna föreskrifterna om Spritcentrasiapet § <;. i e n s inleverering till statsverket av omsättningsskatt upptagas i § 6 av avtalsförslaget u t a n annan ä n d r i n g än som påkallas därav, att befattningen såsom jourhavande direktör skall indragas. Det åligger för närvarande denne a t t gemensamt med en av de av Kungl. Maj:t utsedda revisorerna till riktigheten bestyrka den av verkställande direktören avgivna uträkningen av skattebeloppen. Det synes lämpligt, att denna kontroll anförtros åt de av Kungl. Maj:t utsedda revisorerna, nämligen revisionens ordförande och jourhavande revisorn. 12.

Spritcentralens rätt att förvärva aktie eller annan delaktighet i annat företag.

AvtaisförI § 8 av 1923 års avtal stadgas, a t t Spritcentralen ej ma utan Kungl. slaget § is. Maj:ts tillstånd förvärva aktier eller andelar i annat bolag eller ekonomisk förening. Rörande den omfattning, v a r i sådana aktier och andelar finnas hos Spritcentralen och dess dotterbolag, hava upplysningar lämnats i a n n a t sammanhang. I överensstämmelse med den förut uttalade uppfattningen, att en bestämd skiljelinje bör u p p d r a g a s mellan Spritcentralens verksamhet, å ena sidan, och, å den andra, den verksamhet, som består i att tillverka eller försälja rusdrycker eller maltdrycker eller att idka hotell- eller restaurantrörelse, borttages enligt § 13 i avtalsförslaget möjligheten att erhålla dispens från förbudet för Spritcentralen att förvärva aktie eller annan del-

131 aktighet i företag, som självt eller genom dotterföretag utövar sådan verksamhet. För förvärv av aktie eller annan delaktighet i annat företag synes liksom hittills böra fordras Knngl. Maj:ts medgivande. 13.

Avskrivningar och fonderingar, statsgaranti för utdelning å stamaktierna.

Av redogörelsen för Spritcentralens ekonomiska förhållanden framgår, ätt Spritcentralen särskilt före tillkomsten av 192a års avtal verkställt betydande avskrivningar å tillgångar av olika slag. Bland dessa märkas de nedskrivningar av varulager, varigenom en reserv av 14 miljoner kronor i Spritcentralen och 1.6 miljoner kronor i Grönstedt & Co uppkommit och alltjämt bibehålies. Av skäl, som ligga till grund vid behandlingen av frågorna om nedsättning av utdelningen å aktiekapitalet och om reglering av förhållandet vid oktrojtidens utgång, torde denna reserv böra få bibehållas vid sin nuvarande storlek. Ökning av denna generella nedskrivningsynes icke böra ifrågakomma. Enligt nämnda avtal må Spritcentralen årligen avskriva å byggnader högst 5 procent och å inventarier högst 15 procent. För ytterligare avskrivningar, som ej enligt lag skola ske, fordras Kungl. Maj:ts medgivande. Såsom angivits i annat sammanhang, har styrelsen för Spritcentralen ansett denna bestämmelse icke utgöra hinder för att u t a n medgivande från Kungl. Maj:ts sida besluta avskrivning å fastighet utöver 5 procent å byggnadsvärdet, då denna ännu icke varit uppförd som tillgång i balansräkning för bolaget. Utredningsmännen, som finna en dylik tolkning stå i strid mot syftet med de givna avskrivningsreglerna, hava till förebyggande av en sådan tolkning förtydligat bestämmelsen därhän, a t t avskrivningskvoterna i varje fall skola räknas å tillgångarnas verkliga anskaffningsvärden. Då Spritcentralen numera i fråga om fastigheter och inventarier tillämpar den indirekta avskrivningsmetoden och gör avsättningar till avskrivningsfond, synes det böra utsägas, att, sedan anskaffningsvärdet till fullo avskrivits, avsättning till avskrivningsfond ej vidare må ske. Beträffande fastigheter må framhållas, att avtalsförslaget lika med nu gällande avtal upptager föreskriften, att avskrivningen må r ä k n a s endast å byggnadens värde, ej j ä m v ä l å värdet av till fastigheten hörande tomtmark. I avseende å de i 1923 å r s avtal upptagna avskrivningskvoterna synes ej föreligga anledning a t t föreslå ändring. För ytterligare avskrivningar, som ej enligt lag skola ske, bör liksom nu fordras Knngl. Majtts medgivande.

Avtalsre § ,5 m m ! ° ' "

sla et

132 Spritcentralen har, såsom av det föregående framgår, verkställt så stora avsättningar till reservfond och pensionsfond, att dessa fonder uppnått de belopp, utöver vilka avsättning till dem ej må äga rum utan Kungl. Maj:ts medgivande. I annat sammanhang hava utredningsmännen förordat, att bolagets behov av ökning av rörelsekapitalet må tillgodoses på det sätt, att bolaget beredes tillfälle till ökad fondering. Det synes därför böra medgivas, att till reservfonden årligen må avsättas högst 1 miljon kronor, intill dess fonden uppgår till 15 miljoner kronor. För ytterligare avsättning till fonder skall fordras Kungl. Maj:ts medgivande. Frågan om uppläggande av vinstregleringsfond har förut berörts. Med anledning därav, att Spritcentralen i sin oktrojansökan ifrågasatt, att bolaget skulle tillerkännas rätt att av vinsten avsätta visst belopp till en särskild fond, ur vilken medel finge efter Kungl. Maj:ts godkännande i varje särskilt fall användas såsom bidrag till arbetet för den olaga sprithanteringens bekämpande eller därmed jämförligt ändamål, få utredningsmännen erinra, att fråga om anslag för dylika ändamål torde böra prövas i samband med riksstaten, i följd varav upptagande i det nya avtalet av en bestämmelse med angivet innehåll icke kan förordas. Avtalsförslaget § 15 mom. 2.

Statsverkets garanti för att stamaktieägarna ma erhålla 5 procent utdelning synes i motsvarighet till föreskrift i kontraktet den 12 februari 1915 mellan staten och Tobaksmonopolet kunna ordnas sålunda, att därest den till utdelning tillgängliga årsvinsten ej skulle förslå till 5 procent utdelning å stamaktiekapitalet, staten skall vara förpliktad att av de från Spritcentralen influtna omsättningsskattemedlen tillgodoföra bolaget så stort belopp, som erfordras för att utdelning å stamaktierna av 5 procent må kunna ske. Därest bolaget, såsom förut förordats, erhåller rätt att göra avsättning till vinstregleringsfond, synes man knappast hava att räkna med att den ifrågavarande garantin skall behöva tagas i anspråk. 14. Kontroll över dotterföretag. Även i det nya avtal, som skall träffas mellan staten och Spritcentralen, erfordras mot §§ 10—12 i 1923 års avtal svarande bestämmelser, som i det allmännas intresse reglera förhållandet mellan Spritcentralen och dotterbolag. Förslaget innefattar härutinnan vissa skärpningar. Den i § 10 av 1923 års avtal givna möjligheten! för Spritcentralen att erhålla dispens från förbudet att ikläda sig ekonomiska förpliktelser för dotterbolag eller lämna dotterbolag försträckning föreslås sålunda skola bortfalla. Förbudet utsträckes till att avse varje dotterföretag. I dotterbolagens styrelse och revision f örstärkes det allmännas inflytande. Spritcentralen bör förbindas att tillse, att minst två, i stället för såsom nu endast en, av ledamöterna i varje dotterbolags styrelse utses bland de av

133 K u n g l . Maj:t tillsatta ledamöterna i Spritcentralens styrelse. Medan för n ä r v a r a n d e endast beträffande dotterbolag, för vilket enligt bolagsordningen skall utses mer än en revisor, en a v de u t a v Kungl. Maj :t tillsatta revisorerna hos Spritcentralen skall utses till revisor hos dotterbolaget, innehåller förslaget den bestämmelsen, a t t de av Kungl. Maj:t tillsatta revisorerna hos Spritcentralen, såväl revisionens ordförande som den jourhavande revisorn, skela utses till revisorer hos dotterbolagen. Dessa revisorer skola, såsom förut angivits, beredas tillfälle att n ä r v a r a vid alla samm a n t r ä d e n med styrelserna för dotterbolagen samt med ekonomirådet i Grand Hotel. Bestämmelserna om dotterbolagens avskrivningar hava ändrats i anslutning till motsvarande föreskrifter för Spritcentralen. Dotterbolags r ä t t a t t göra avsättning till fonder har reglerats genom föreskriften, att sådan avsättning icke utan Kungl. Maj:ts medgivande får äga r u m i vidare mån än enligt lag skall ske. 15.

Avveckling av Spritcentralens förhållande till anslutna företag.

Vid behandlingen av frågan om det företag, åt vilket partihandelsrätt för n y oktrojtid borde upplåtas, h a v a skäl anförts för den meningen, att sådan r ä t t borde inrymmas åt endast ett bolag, och att, om Spritcentralen antoges till partihandelsbolag, i samband därmed borde avtalas, a t t J. D. Grönstedt & Co omedelbart likvideras. I § 13 av 1923 års avtal har Spritcentralen förbundit sig att, så snart såd a n t av Kungl. Maj:t påfordras och u t a n avsevärdare förlust för Spritcentralen kan ske, avveckla sitt förhållande till dotterbolagen Grand Hotel, D. Carnegie & Co och Astra. Som förut angivits har Spritcentralen med betydande förlust avvecklat sitt engagement i Astra. De båda övriga bolagen äro däremot fortfarande anknutna till Spritcentralen såsom dotterbolag. Storleken av de förluster, som engagementet i Grand Hotel hittills medfört för Spritcentralen, h a r angivits i det föregående. I överensstämmelse med sin allmänna ståndpunkt, att Spritcentralen bör uteslutande ägna sig åt partihandeln med rusdrycker, förorda utredningsmännen, a t t Spritcentralen avvecklar detta engagement, så snart lämpligen kan ske. Vid en sådan avveckling torde icke helt och hållet k u n n a bortses därifrån, att det dotterbolag, varom h ä r är fråga, är ett hotellföretag av betydelse för den internationella resandetrafik, som berör v å r t land. J ä m v ä l rörande storleken av Spritcentralens förluster å aktieinnehavet i D. Carnegie & Co har uppgift lämnats i det föregående. Avvecklingen av detta engagement bör ske så snart den u r ekonomiska synpunkter lämpligen kan företagas. I fråga om den nedskrivning, som ägt r u m å koncernens innehav av aktier i Aktiebolaget Uppsala Stadshotell, h a r upplysning lämnats i a n n a t

Avtalsför§ 19-

slaget

134 sammanhang:. Även detta engagement bör avvecklas, så snart detta u r ekonomiska synpunkter lämpligen kan ske. N ä r Spritcentralen företog inlösning av firmor inom vin- och spirituösahanteringen i syfte a t t avlägsna det privatekonomiska intresset, inlöstes j ä m v ä l ett betydande a n t a l agenturer för utländska hus. I stor utsträckning övertogs de inlösta agenturfirmornas rörelse av för ändamålet bildade dotterbolag till Spritcentralen. I vissa fall organiserades inlösta agenturer såsom enskilda firmor, a n k n u t n a till Spritcentralen, och för n ä r v a r a n d e äro tre dylika firmor verksamma. Den strävan att från agentverksamheten avlägsna privatekonomiskt intresse, som tagit sig uttryck genom denna anordning, står i överensstämmelse med. den utveckling, varigenom privatekonomiskt vinstintresse i möjligaste mån avvecklats från såväl detaljhandeln som partihandeln med rusdrycker. Det — visserligen indirekta — sammanförande av agentur och partihandel, som för n ä r v a r a n d e förekommer, synes u r vissa synpunkter ej vara önskvärt. Handelspolitiska hänsyn föranleda, att förslag om å t g ä r d i a n t y d d a avseende ej nu framlägges. Därest Spritcentralens förhållande till de anslutna agenturfirmorna icke omedelbart avvecklas, böra vissa reformer av dessa firmors organisation och verksamhet u t a n dröjsmål genomföras. Sålunda bör, såsom i en föregående paragraf i avtalsförslaget innebäres, företagens organisation ändras så, att det allmänna erhåller tillbörligt inflytande å företagens ledning och nödig kontroll å förvaltningen. Företagens rörelse bör vara strängt begränsad till agentverksamhet av det slag, varom här är fråga. Vissa agentfirmor böra avveckla sin rörelse ovidkommande aktieinnehav. Nedsättning av agenturfirmornas aktiekapital bör verkställas i de fall, då detta är onödigt stort. Slutligen böra föreskrifter meddelas, som förhindra, att Spritcentralens eller dotterbolagens medel i någon form användas till reklam och representationskostnader för främjande av agenturernas försäljningsverksamhet. Med hänsyn därtill, att man alltså har att r ä k n a med att Spritcentralcns* h ä r berörda engagement komma att under en tid fortbestå, hava i §§ 13 och 16 av avtalsförslaget intagits bestämmelser, som förhindra Spritcentralen a t t öka dessa engagement vare sig genom aktieinköp eller genom a t t till förmån för dotterföretag ikläda sig ekonomiska förpliktelser eller l ä m n a dotterföretag försträckning. 16.

Reglering av förhållandet vid oktrojtidens utgång.

AvtaisförFör den händelse Spritcentralen icke skulle få förnyad oktroj och därlaget. § 20. j-- ö r s i m r i e nödgas snabbt realisera sina betydande tillgångar, skulle lätteligen en förlust kunna uppkomma, då dessa tillgångar väsentligen ä r o avsedda för det slags rörelse, som bolaget driver, och äga ett ringa värde u t a n samband med sådan rörelse. Ur såväl nationalekonomiska som stats-

135 finansiella synpunkter synes den utvägen a t t stärka bolagets ekonomiska ställning vara ändamålsenlig, a t t en eventuell upplåtelse av partihandelsr ä t t åt annan innehavare än Spritcentralen förenas med det villkoret, att tillgångar och personal överföras från Spritcentralen till den nye innehavaren av partihandelsrätten. I förevarande paragraf av avtalsförslaget har i sådant syfte stadgats, att den nye innehavaren skall berättigas och förpliktas att övertaga Spritcentralens för rörelsens bedrivande erforderliga tillgångar, liksom även förpliktas att, i den mån sådant lämpligen kan ske, bibehålla hos Spritcentralen anställd personal. Vid överlåtelsen skall värdering av tillgångar, som ifrågakomma till övertagande, i den mån överenskommelse ej kan träffas, hänskjutas till avgörande enligt lagen om skiljemän. 17.

Skiljedomsklausul.

I fråga om utseende av tredje skiljeman för avgörande enligt lagen om skiljemän av tvist, som kan uppstå mellan staten och Spritcentralen rörande r ä t t a tolkningen av avtalet, innehåller § 21 i avtalsförslaget en ändr i n g i förhållande till § 14 i 1923 å r s avtal av den innebörd, a t t tredje skiljeman skall nämnas av överexekutor, icke såsom hittills, i varje fall, u t a n endast, när de u t a v parterna, valda skiljemännen icke kunnat enas om valet. 18.

Ikraftträdande.

Den n y a oktrojtiden börjar löpa den 1 j a n u a r i 1929, från och med vilken dag avtalet om partihandelsrättens upplåtande till Spritcentralen skall träda i tillämpning, i den m å n ej vissa föreskrifter, på sätt i förslaget angives, skola iakttagas från dagen för avtalets slutande. 19.

Avtalsförslaget § 2 1.

Avtal lör- § 22-

sla pt

Pris- och inköpsnämnden.

Såsom framgår av den förut i betänkandet lämnade historiken, inrät- Gällande betade kontrollstyrelsen den 31 oktober 1916 i anslutning till ett uttalande °tSmm(,l»prav 1915 års riksdag en pris- och inköpsnämnd. År 1923 bestämdes genom ett tillägg till 19 § 2 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen, a t t prisoch inköpsnämnden skulle tillsättas av Kungl. Maj:t. Nämnden, som består av högst sju personer, h a r enligt nämnda lagrum till uppgift a t t öva tillsyn över och övervaka detaljhandelsbolags inköp av rusdrycker. Enligt 10 § 1 mom. i förordningen skall nämnden meddela tillstånd till detaljhandelsbolags import av rusdrycker. För pris- och inköpsnämnden gäller en av Kungl. Maj:t den 27 september 1924 utfärdad instruktion. Enligt denna h a r nämnden till uppgift bland annat a t t tillse och övervaka detaljhandelsbolags inköp av

136 rusdrycker. Nämnden åligger särskilt att pröva av partihandelsbolag eller annan ingivet anbud å försäljning till detaljhandelsbolag av r u s drycker samt a t t tillse, att detaljhandelsbolags inköp på grundval av godkänt anbud behörigen fullgöres. Nämnden skall giva detaljhandelsbolag råd och anvisningar angående inköp av rusdrycker, avgöra meningsskiljaktigheter mellan detaljhandelsbolag och partihandelsbolag i angelägenheter rörande sådana inköp, samt på anmodan av kontrolistyreisen verkställa utredning ävensom avgiva utlåtande och förslag i frågor, som falla inom nämndens verksamhetsområde. Prövning av rusdrycksförsäljningsanbud må mellan nämndens sammanträden och å dess vägnar företagas av nämndens ordförande eller vice ordförande efter samråd med \erksiäliande direktören. I nämndens överläggningar men ej i besluten äga deltaga kontrollstyrelsens chef och byråchefen å den byrå inom kontrollsiyrejsen, som har att handlägga rusdryckstorsäljningsärenden, ävensom statens jourhavande direktör hos Spritcentralen. Kungl. Maj:t fastställer arvoden till nämndens ledamöter, varemot avlöning till nämndens tjänstepersonal bestämmes av kontrollstyrelsen efter förslag av nämnden. Kostnaden för nämndens verksamhet bestrides till hälften av Spritcentralen och till hälften av de femtio största systembolagen med fördelning efter dessa bolags försäljning av spritdrycker i liter under år 1924. Nämnden består för närvarande av sex ledamöter. Hos densamma finnas anställda en verkställande direktör, en sekreterare, tre sakkunniga personer, provningssakkunniga, med uppgift att utröna varas beskaffenhet och alkoholstyrka, samt ett skrivbiträde. Nämndens utgifter för tiden 1 juli 1926—30 juni 1927 belöpte sig till omkring 21000 kronor. Vid pris- och inköpsnämndens inrättande år 1916 var syftet att möjliggöra ett enhetligt uppträdande från dotaljhandelsbolagens sida gentemot producenternas starka sammanslutningar. När nämndens befogenheter Ändringsförslaget beträf- sedermera från och med år 1919 utvidgades, avsågs dels att vidmakthålla fande r u s en önskvärd kontroll å Spritcentralens prisbildning, dels att motarbeta drycksförsäljde olägenheter, som kunde bliva en följd därav, att detaljhandelsbolagens ningsförordningen 10 § r ä t t till direkta inköp av spritdrycker och viner med förbigående av l mom., 19 § 2 mom. och Spritcentralen, vare sig från andra partihandlare inom landet eller från 90 § 2 mom. firmor i utlandet, fortfarande var bibehållen. AvtalsförNämndens huvuduppgift är prövningen av partihandelsbolags anbud å slaget §§ 5 och 7. försäljning till detaljhandelsbolag av rusdrycker. Av nämndens protokoll framgår, att denna prövning endast i mindre omfattning sker vid nämndens sammanträden och till större delen utföres mellan sammanträdena av ordföranden eller vice ordföranden. Pris- och inköpsnämndens nuvarande ordförande är den av Kungl. Maj:t utsedde ordföranden i Spritcentralens styrelse. Endast i undantagsfall blir anbudet icke oförändrat godkänt. Den enskild person enligt 50 § rusdrycksförsäljningsförordningen tillUtredningsmänr, ens yttrande.

137 kommande möjlighet till import genom detaljhandelsbolag förmedlas av nämnden, som, på sätt nyss nämnts, har att bevilja tillstånd till sådan import. Därest den önskade v a r a n finnes i lager hos partihandelsbolag, sker dock icke någon import. Med hänsyn till partihandelsbolagens rikhaltiga sortering blir därför importen enligt 50 § rusdrycksförsäljningsförordningen synnerligen begränsad och representerade år 1926 ett v ä r d e för vin av omkring 73 500 kronor och för spirituösa av omkring 3 100 kronor. Nämnden prövar vidare frågor om import av vin och spritdrycker, vilka såsom gåvor eller vid flyttning inkomma från utlandet. Ärenden rörande meningsskiljaktigheter mellan parti- och detaljhandelsbolagen i inköpsfrågor hava av nämnden under de senare åren handlagts endast till obetydligt antal. Att olägenheter skulle uppkomma av en avveckling av nämndens verksamhet synes icke behöva befaras. Det allmännas inflytande i Spritcentralens förvaltning, den enligt förslaget förstärkta revisionen och de föreslagna reglerna för partihandelsföretagets prissättning och vinstbegränsning kunna förväntas medföra tillräckligt skydd för detaljhandelsbolagcu. E t t godkännande av Spritcentra tens prissättning från ett särskilt organ synes därför icke erforderligt. Däremot torde det för säkerställande av den enskildes intresse av import enligt 50 § rusdrycksförsäljningsförordningen v a r a önskvärt, att prövning av frågan om tillstånd till sådan import även i fortsättningen i tidsbesparande form m å kunna verkställas genom offentlig myndighet. Meningsskiljaktigheter mellan Spritcentralen och detaljhandelsbolagen rörande de senares inköp av rusdrycker böra även på sådant sätt k u n n a utjämnas. Det torde emellertid ej v a r a erforderligt a t t för dylika frågors avgörande bibehålla en så omfattande organisation som pris- och inköpsnämnden. Deras handläggning torde lämpligen kunna anförtros åt kontrollstyrelsen, som enligt 19 § 2 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen har överinseendet över detaljhandelsbolagens verksamhet och på sätt, som angives i det här framlagda förslaget till avtal mellan staten och Spritcentralen, skulle erhålla tillfälle att följa Spritcentralens prispolitik. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att meddela närmare föreskrifter angående handläggningen av de ärenden, som kontrollstyrelsen sålunda skulle övertaga från pris- och inköpsnämnden. Spritcentralen bör gottgöra statsverket de kostnader, som efter Kungl. Maj:ts prövning må föranledas av kontrollstyrelsens ifrågavarande verksamhet. Bestämmelse härom upptages i § 7 av förslaget till avtal om upplåtelse av partihandelsrätt. Utredningsmännens ifrågavarande förslag föranleder de ä n d r i n g a r i rusdryeksförsärjningsförordningen, att 19 § 2 mom. tredje stycket upphäves samt att den enligt 10 § 1 mom. och 90 § 2 mom. pris- och inköpsnämnden för n ä r v a r a n d e tillkommande prövningen förlägges till kontrollstyrelsen.

138 Bilaga 1.

Förslag till avtal angående upplåtande åt Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen av rätt att idka partihandel med rusdrycker. §1. Med föranledande av 12 § i förordningen den 14 juni 1917 (nr 340) angående försäljning av rusdrycker, sådant detta lagrum lyder enligt förordningen den 1928 (nr ), upplåter Kungl. Maj:t ä svenska statens vägnar härmed för en tid av sex år från och med den 1 j a n u a r i 1929 till och med den 31 december 1934 åt Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen (här nedan kallat Spritcentralen) r ä t t att såsom partihandelsbolag inom riket bedriva handel med rusdrycker med de rättigheter och skyldigheter, som därmed följa jämlikt lag och författning, samt på följande villkor i övrigt. Kungl. Maj:t antager icke för tid, som ovan sagts, annat bolag till partihandelsbolag. § 2.

Spritcentralen utfäster sig att, sä snart ske kan, genomföra de ändringar i Spritcentralens bolagsordning, som härvid fogad bilaga utvisar, att tillämpas senast från och med den 1 januari 1929. § 3.

Spritcentralen må icke idka — förutom partihandel med rusdrycker — a n n a n verksamhet än sådan, som avser att tillverka, förädla eller på ann a t sätt bereda alkoholhaltiga drycker eller att tillverka för rörelsen erforderliga förbrukningsartiklar. Beträffande redan bestående dotter företal? till Spritcentralen gäller vad i §§ 18 och 19 stagdas. § 4. I)et åligger Spritcentralen att under den tid, avtalet gäller, driva partihandel med rusdrycker, på sätt förutsattes i förordningen angående försäljning av rusdrycker, att vid inköp, tillverkning och beredning av alkoholhaltiga drycker bedriva verksamheten på sådant sätt, att leverantörers och återförsäljares berättigade handelsintressen tillgodoses, att garanti vinnes för en fullt är-

139 lig varubeteckning, och att behörig hänsyn tages till den konsumerande allmänhetens smak och vanor, att vid försäljning av alkoholhaltiga drycker tillämpa sådana prissättningsgrunder, att bolaget med säkerhet beredes högst sådan inkomst a v rörelsen, att bolaget må efter vederbörlig avskrivning och avsättning till fonder kunna lämna utdelning åt a k t i e ä g a r n a i enlighet med bestämmelserna i bolagsordningen, samt att, för vinnande av största möjliga besparing av omkostnader, å alla områden av sin verksamhet h a n d h a v a rörelsen och anordna driften på det mest rationella och effektiva sätt. § 5. Spritcentralen förbinder sig: att så bedriva försäljningen av rusdrycker till detaljhandelsbolagen, att dessa, i vad på Spritcentralen ankommer, kunna ställa sig till efterrättelse givna föreskrifter i avseende ä detaljhandelsbolags inköp av, försäljningspris för samt alkoholstyrka hos sådana drycker; skolande meningsskiljaktigheter mellan Spritcentralen och detaljhandelsbolag i angelägenheter rörande detaljhandelsbolags inköp av rusdrycker hänskjutas till avgörande av kontrollstyrelsen, att i god tid delgiva kontrollstyrelsen företagna ändringar i försäljningspriserna å rusdrycker, så ock i övrigt tillhandagå kontrollstyrelsen med uppgifter och 3 r ttranden, som äro erforderliga för fullgörandet av styrelsen åliggande tillsyn över detaljhandelsbolags inköp av rusdrycker, m. m., samt att före februari månads u t g å n g varje år till kontrollstyrelsen avlämna fullständig statistik över detaljhandelsbolags inköp av rusdrycker under nästföregående år, upprättad i enlighet med av kontrollstyrelsen lämnade anvisningar. § 6. Spritcentralen åligger att senast den femtonde dagen i varje månad å statsverkets giroräkning i riksbanken för statskontorets räkning insätta de omsättningsskattebelopp, som enligt vid varje tid gällande skattesatser belöpa å de rusdrycker, vilka Spritcentralen under nästföregående månad försålt. Skattebeloppen uträknas med ledning av bolagets böcker, och skall samtidigt med varje inleverering till statskontoret avlämnas på nämnda böcker grundad uträkning av skattebeloppen, vilken skall v a r a å bolagets vägnar av verkställande direktören avgiven samt till riktigheten styrkt av revisionens ordförande och jourhavande revisorn. Avskrift av bevis om insättningen jämte u t r ä k n i n g av skattebeloppen, åtföljd av uppgift å det sammanlagda beloppet av varje detaljhandelsbolags inköp under ifrågavarande m å n a d av rusdrycker, för vilka omsättningsskatt erlägges, skall omedelbart tillställas kontrollstyrelsen.

$7. Spritcentralen åtager sig att, sedan kontrollstyrelsen enligt E u n g l . Maj:ts föreskrifter övertagit vissa av de arbetsuppgifter, som för närvarande åligga pris- och inköpsnämnden, gottgöra statsverket de kostnader, som efter Kungl. Maj:ts prövning må föranledas av styrelsens ifrågavarande verksamhet.

§8. Spritcentralen förbinder sig att, så snart ske kan, dels inlösa sjuprocents preferensaktier i bolaget till ett belopp av 12 000 000 kronor, dels ock, sedan aktiekapitalet sålunda nedsatts till 8 000 000 kronor, inlösa övriga sjuprocents preferensaktier, i den m å n bolaget genom utgivande av femprocents preferensaktier erhåller härför erforderliga medek Staten skall hava r ä t t att, därest den det påfordrar och erbjuder lika förmånliga villkor, som vid upplåning hos annan kunna erhållas, lämna Spritcentralen lån för inlösen av preferensaktier ävensom övrig kredit intill det belopp, av vilket Spritcentralen h a r mera stadigvarande behov. § 9. För åvägabringande a v planmässigt samarbete mellan Spritcentralens olika verksamhetsgrenar skall finnas en beredning, direktörsrådet. Kådet består av ordföranden i Spritcentralens styrelse, tillika ordförande i rådet, en ledamot, som styrelsen inom sig utser, tillika vice ordförande i rådet, samt verkställande direktören i Spritcentralen, var förutom den avdelningschef, på vars handläggning ärendet ankommer, deltager i rådets överläggningar, men icke i dess beslut. Rådet skall dels söka åstadkomma nödig enhetlighet rörande inköp, prissättning, benämning och saluförande av viktigare varuslag, dels ock avhandla frågor rörande tjänstemäns och arbetarepersonals avlöningar och arbetsvillkor samt i övrigt alla spörsmål av större betydelse för bolagets handhavande av dess verksamhet. Åtgärd i strid mot något av rådet gjort uttalande må icke vidtagas av verkställande direktören eller annan, med mindre styrelsen godkänner den ifrågasatta åtgärden. Vid rådets sammanträden skall föras protokoll, v a r a v avskrift omedelbart efter justeringen tillställes samtliga styrelseledamöter och revisorer. § 10. Spritcentralen förbinder sig att bereda revisionens ordförande och jourhavande revisorn tillfälle att n ä r v a r a vid alla sammanträden med styrelsen och direktörsrådet. §11. 1. Spritcentralen åtager sig att med belopp, som fastställas av K u n g l . Maj:t, gälda ersättningar till de av Kungl. Maj:t utsedda styrelseleda-

möterna, styrelsesuppleanterna och revisorerna samt till de av riksdagens kamrar utsedda revisorerna. 2. Spritcentralen må ej för å bolagsstämma utsedd styrelseledamot och suppleant bestämma högre ersättning än av Kungl. Maj:t fastställts för av Kungl. Maj:t utsedd styrelseledamot och suppleant. § 12. Spritcentralen skall till revisorernas disposition ställa erforderliga penningmedel att av dem användas för anordnande av sifferrevision och övrig kontroll, som de pröva nödig. § 13. Spritcentralen må ej själv eller genom dotterföretag efter denna dag förvärva aktie eller annan delaktighet i företag, som självt eller genom dotterföretag tillverkar eller försäljer rusdrycker eller maltdrycker, eller som självt eller genom dotterföretag idkar hotell- eller restaurantrörelse. För förvärv av aktie eller annan delaktighet i annat företag fordras Kungl. Maj:ts medgivande. § 14. Spritcentralen må ej efter denna dag sluta avtal, som innefattar åta gande för längre tid än den, för vilken partihandelsrätt upplåtits åt bolaget, utan så är att minst tre av de utav Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna i Spritcentralens styrelse biträda beslut därom; dock må utan hinder härav hyresavtal slutas till fardag, som infaller näst efter utgången av nämnda tid. § 15. 1. Spritcentralen må årligen avskriva å byggnaders anskaffningsvärde högst fem procent och å inventariers anskaffningsvärde högst femton procent, med iakttagande av att, sedan anskaffningsvärdet till fullo avskrivits, avsättning till avskrivningsfond ej vidare må ske. För ytterligare avskrivningar, som ej enligt lag skola ske, fordras Kungl. Maj:ts medgivande. Avsättning till fonder må icke utan Kungl. Maj:ts medgivande äga rum i vidare mån än att till reservfond årligen må avsättas högst 1000 000 kronor, intill dess fonden uppgår till 15 000 000 kronor. 2. Skulle den till utdelning tillgängliga årsvinsten ej förslå till fem procent utdelning å bolagets stamaktiekapital, skall staten vara förpliktad att av de enligt § 6 influtna skattemedel tillgodoföra bolaget så stort belopp, som erfordras, för att utdelning å stamaktierna av fem procent må kunna ske.

142 § 16. Spritcentralén inä ej ei'ter denna dag ikläda sig ekonomiska förpliktelser för dotterföretag eller lärnna dotterföretag för sträckning. §17. Spritcentralén ma, sa länge dotterbolag är anslutet till Spritcentralen, icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd vidtaga eller biträda åtgärd, varigenom Spritcentralens inflytande över bolagets rörelse och verksamhet förminskas. § 18. Spritcentralen förbinder sig att tillse: att ändring i dotterbolags ordning icke vidtages utan Knngl. Maj: is medgivande, att minst två av ledamöterna i varje dotterbolags styrelse utses bland de av Kungl. Maj:t tillsatta ledamöterna i Spritcentralens styrelse, att de av Kungl. Maj:t tillsatta revisorerna hos Spritcentralen jämväl utses till revisorer hos dotterbolagen samt beredas tillfälle att närvara vid alla sammanträden med styrelserna för dotterbolagen och med ekonomirådet i Aktiebolaget Nya Grand Hotel, att dotterbolag, för vinnande av största möjliga besparing av omkostnader, å alla områden av sin verksamhet handhaver rörelsen och anordnar driften på det mest rationella och effektiva sätt, att dotterbolag icke utan särskilt medgivande från Spritcentralen ikläder sig förpliktelser, som k u n n a medföra avsevärda utgifter, eller verkställer mera betydande kapitalplaceringar, att av dotterbolag ej verkställas avskrivningar i vidare mån än enligt de bestämmelser, som enligt § 15 mom. 1 gälla för Spritcentralen, att av dotterbolag avsättning till fonder icke utan Kungl. Maj:ts medgivande verkställes i vidare m å n än enligt lag skall ske, samt att den vinst å dotterbolags rörelse, som kan återstå sedan avsättning till fonder blivit gjord, icke användes för annat ändamål än till utdelning åt aktieägarna i överensstämmelse med gällande bolagsordning. § 19. Spritcentralen förbinder sig: att omedelbart likvidera Aktiebolaget J . I). Grönstedt & Co, samt att, så snart lämpligen kan ske, avveckla sitt förhållande till Aktiebolaget Nya Grand Hotel, Porterbryggeriaktiebolaget D. Carnegie &• Co och Aktiebolaget Uppsala Stadshotell. § 20.

Därest a n n a n än Spritcentralen erhåller r ä t t till partihandel med rusdrycker för tid efter den 31 december 1934, skall den nye innehavaren be-

143 rättigas ock förpliktas att övertaga Spritcentralens för rörelsens bedrivande erforderliga tillgångar, såsom varulager, fastigheter, inventarier, förbrukningsartiklar, recepter m. m., liksom även förpliktas att, i den m å n sådant lämpligen kan ske, bibehålla hos Spritcentralen anställd personal. Vid överlåtelse, som nu sagts, skall värdering av tillgångar, som ifrågakomma till övertagande, i den mån överenskommelse ej kan träffas, hänskjutas till avgörande enligt lagen om skiljemän. § 21. Skulle tvist uppstå mellan staten och bolaget rörande r ä t t a tolkningen av detta avtal, skall dylik tvist avgöras enligt lagen om skiljemän. § 22.

Detta avtal skall, där ej annai i avtalet sägs, äga tillämpning frän och med den 1 januari 1929. § 23.

Av detta avtal äro två exemplar upprättade och mellan parterna utväxlade.

144 Bilaga 2.

Förs lag till ändringar i bolagsordningen för Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen.

§6. Aktierna skola v a r a dels stamaktier, dels preferensaktier, vilka sistnämnda skola kunna utgivas till ett belopp av högst 23 500 000 kronor. Preferensaktierna uppdelas i två serier. Aktie, tillhörande den ena av dessa serier, är u t a n beteckning, varemot aktie i den andra serien lörses med beteckningen »Ny serie». Preferensaktier utan beteckning må finnas till ett belopp av högst 7 600 000 kronor. Preferensaktierna u t a n beteckning skola framför preferensaktierna med beteckning »Ny serie» och stamaktierna medföra företrädesrätt till årlig utdelning av bolagets vinst intill sju för h u n d r a av aktiebeloppet, ävensom r ä t t att, därest under ett eller flera år sådan utdelning ej kunnat lämnas, av följande års vinst bekomma vad däruti brustit, innan utdelning å preferensaktierna med beteckning »Ny serie» och å stamaktierna må äga rum. Därutöver skola preferensaktierna u t a n beteckning icke medföra r ä t t till utdelning av vinsten. Preferensaktierna med beteckning »Ny serie» skola framför stamaktierna medföra företrädesrätt till årlig utdelning av bolagets vinst intill fem för h u n d r a av aktiebeloppet ävensom r ä t t att, därest under ett eller flera å r sådan utdelning ej k u n n a t lämnas, av följande års vinst bekomma vad d ä r u t i brustit, innan utdelning å stamaktierna m å äga rum. Därutöver medföra preferensaktier med beteckning »Ny serie» icke r ä t t till utdel ning av vinsten. Å stamaktierna må av vinsten årligen utdelas endast fem för h u n d r a a v aktiebelcppet. Återstående vinst skall, efter det beslutad avsättning till fonder blivit gjord, i den m å n den ej enligt § 8 användes för inlösen avpreferensaktier eller för sådant ändamål avsattes, inlevereras till kungl. statskontoret för statsverkets r ä k n i n g . Då bolaget upplöses, skola ä g a r n a av preferensaktier utan beteckning med förmånsrätt framför ä g a r n a av preferensaktier med beteckning »Ny serie» och stamaktiernas ä g a r e u r bolagets tillgångar erhålla ett belopp, motsvarande akties nominella v ä r d e jämte utdelning i den mån, densamma ej guldits. Därefter skola ägarna av preferensaktier med beteckning »Ny serie» med förmånsrätt framför stamaktiernas ägare ur bolagets till-

145 gångar erhålla ett belopp, ino>tsvarande akties nominella värde jämte utdelning i den mån, densamma ej guldits. Övriga tillgångar tillfalla stamaktiernas ägare. I a k t t a g a s skall att s t a m a k t i e r n a städse motsvara lägst en femtiondedel (Vso) av hela aktiekapitalet. §8. Utelöpande penning;medel. Med enkel majoritet å bolagsstämma bestämmes det a n t a l preferensaktier, som iör varje gång s k a l l inlösas, ävensom den serie, inom vilken inlösen skall verkställas, varefter ordningen för inlösen bestämmes genom utlottning inför notarius publicus i Stockholm. Innehavare av utlottad preferensaktie är skyldig att en månad efter uppsägning, verkställd i den ordning som i fråga om meddelanden till aktieägarna är föreskriven, för densamma taga lösen med ett belopp, motsvarande aktiens nominella v ä r d e jämte r ä n t a , i fråga om preferensaktie u t a n beteckning efter sju proccent om året och i fråga om preferensaktie med beteckning »Ny serie» effter fem procent om året, från det löpande räkenskapsårets början samt dessutom möjligen ogulden utdelning för föregående år. Från inlösandet. § 10. 1. Bolagets styrelse består ;av åtta ledamöter med fyra suppleanter för dem. 2. Till ledamot eller suppleant i styrelsen må icke utses den, som äger eller har delaktighet i företag, som självt eller genom dotterföretag tillverkar eller försäljer rusdrydker eller maltdrycker, eller som självt eller genom dotterföretag idkar Kotell- eller restaurantrörelse, ej heller den, som, ändock att han icke ä g e r eller har delaktighet i företag, som nu nämnts, är ledamot eller suppleant i styrelsen för sådant företag eller tjänsteman i företaget. Vad sålunda är stadgat skadl dock icke utgöra hinder för att ledamot eller suppleant i styrelse för dlotterbolag till Spritcentralen utses till ledamot eller suppleant i Spritcenitralens styrelse. 3. Kung]. Maj:t utser fyra ledamöter i styrelsen, därav en såsom ordförande och en såsom vice ordlförande, samt två suppleanter. Övriga styrelseledamöter och suppleanter utses å ordinarie bolagsstämma. Såväl ledamöter som suppleanter utses för t v å år i sänder, så a t t t v å ledamöter och en suppleant hland de av K u n g l . Maj:t utsedda och likaledes två ledamöter och en suppleant bland de å bolagsstämma utsedda avgå varje å r ; och skola i följd h ä r a v , när styrelseledamöter och suppleanter utses år 1929, av Kungl. Maj: ti två ledamöter och en suppleant samt å bolagsstämma likaledes två ledamöter och en suppleant utses för blott ett 10 — 59 6 5.

Monopolkontrolfoitredningems

betänkande.

146 år. Därest styrelseledamot eller suppleant avgår före utgången av den tid, för vilken h a n blivit utsedd, skall i hans ställe annan utses för den återstående tiden. Styrelsen utser verkställande direktör för bolaget. Tillhör verkställande direktören ej styrelsen, skall ändock för honom gälla vad i mom. 2 ä r stadgat för styrelseledamot. 4. Styrelsen s a m m a n t r ä d e r på kallelse av ordföranden minst en gång i månaden och eljest så ofta ärendenas behandling det fordrar. Sammanträde skall ock utlysas, n ä r minst två styrelseledamöter det påkalla. Kallelse till sammanträde jämte föredragningslista skall i god tid tillställas samtliga ledamöter och suppleanter. 5. Därest såväl ordföranden som vice ordföranden äro förhindrade att n ä r v a r a vid styrelsesammanträde, skall ordet föras av annan bland de utav Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna. Styrelsen är beslutför, n ä r fyra av styrelsens ledamöter, däribland minst två av de u t a v Kungl. Maj:t utsedda, finnas tillstädes. F r å g o r av större betydelse skola, därest minst två ledamöter så påfordra, behandlas vid två styrelsesammanträden. Vid lika röstetal äger ordföranden utslagsröst. Beslut om avtal, som innefattar åtagande för längre tid än den, för vilken partihandelsrätt upplåtits åt bolaget, är ej giltigt, med mindre det biträdes av minst tre av de u t a v Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna; dock må u t a n hinder h ä r a v hyresavtal slutas till fardag, som infaller näst efter utgången av nämnda tid. 6. Vid styrelsens sammanträden skall föras protokoll, varav avskrift omedelbart efter justeringen tillställes samtliga revisorer. § 12. 1. F ö r granskning av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper skall finnas en revision, bestående av sju revisorer jämte lika många suppleanter. 2. Till revisor eller suppleant må icke utses den, som äger eller h a r delaktighet i företag, som självt eller genom dotterföretag tillverkar eller försäljer rusdrycker eller maltdrycker, eller som självt eller genom dotterföretag idkar hotell- eller restaurantrörelse, ej heller den, som, ändock att han icke äger eller h a r delaktighet i företag, som nu nämnts, ä r leda mot eller suppleant i styrelsen för sådant företag eller tjänsteman i företaget. 3. Ä ordinarie bolagsstämma utses årligen en revisor och en suppleant för tiden till och med nästa ordinarie bolagsstämma. Kungl. Maj:t äger utse två revisorer och två suppleanter för tiden frän en ordinarie bolagsstämma till och med den ordinarie bolagsstämman två år därefter. Av dessa revisorer förordnar Kungl. Maj:t den ene a t t v a r a revisionens ordförande och den andre att vara jourhavande revisor: och

147 må till jourhavande revisor endast förordnas av handelskammare auktoriserad revisor. Riksdagens kamrar äga ärligen var för sig utse två revisorer och två suppleanter för tiden från den ordinarie bolagsstämman under löpande kalenderår till och med nästa ordinarie bolagsstämma. 4. Revisionen sammanträder på kallelse av ordföranden minst en gång varje kalenderkvartal och eljest då ordföranden eller minst två revisorer anse det erforderligt. 5. Vid revisionens sammanträden skall föras protokoll. § 12 a. Ersättningar till de av Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna, styrelsesuppleanterna och revisorerna samt de av riksdagens k a m r a r utsedda revisorerna bestämmas av Kungl. Maj:t. §13. Bolagets räkenskaper skola för varje kalenderår i fullständigt bokslut sammanföras. Bokslutet skall v a r a verkställt senast den 1 mars påföljande år, då räkenskaperna jämte tillhörande handlingar ävensom av styrelsen avgiven förvaltningsberättelse jämte vinst- och förlusträkning samt balansräkning för senaste räkenskapsåret skola för granskning överlämnas till de utsedda revisorerna, vilka senast den 1 april böra över granskningen avgiva skriftligt utlåtande, däri ansvarsfrihet för styrelsen bestämt tillstyrkes eller avstyrkes. § 15. Ordinarie bolagsstämma skall hållas i Stockholm en gäng om året före april månads utgång. Ä denna lyftas; 4. Val av styrelseledamöter och suppleanter; 5. Val av en revisor och en suppleant; samt 6. Bestämmande av ersättningar lör de styrelseledamöter och styrelse suppleanter samt den revisor, som utses å bolagsstämma.

148 Bilaga

3.

Förslag till avtal angående stamaktiekapitlet i Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen. Sedan Svenska staten i avtal med Aktiebolaget Vin- & Sprit centralen för en tid av sex år från och med den 1 januari 1929 till och med den 31 december 1934 åt bolaget upplåtit r ä t t att såsom partihandelsbolag inom riket bedriva handel med rusdrycker samt Kungl. Maj:t enligt § 1 i avtalet den 26 oktober 1923 mellan nuvarande stamaktieägarna i Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen samt Svenska staten påfordrat inlösen för statsverket av samtliga stamaktierna i bolaget, uppgående till ett antal av 400, vilken inlösen kommer att verkställas den 31 december 1928; har mellan Svenska staten, å ena, samt undertecknade , å andra sidan, träffats följande avtal: § 1. Svenska staten överlåter till en var av undertecknade stycken av ifrågavarande aktier med 1929 och efterföljande års kuponger till ett pris enligt p a r i k u r s av ettusen (1000) kronor för stycket. I fråga om den rätt, som utöver vad bolagsordningen innehåller tillkom mer dessa aktier, gäller vad i avtalet den mellan Svenska staten och Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen stadgas. Köpesumman for stamaktierna erlägges den 31 december 1928, varefter aktierna transporteras på köparna. §2. Stamaktieägarna tillförsäkra statsverket rätt att, när helst Kungl. Maj:t så påfordrar, till parikurs inlösa samtliga ifrågavarande stamaktier eller det a n t a l därav, Kungl. Maj:t bestämmer, jämte kuponger, som ej förfallit till betalning, med tillägg av fem procent ränta, i den mån sådan ej genom utdelning guldits.

§3. Stamaktieägarna förbinda sig att icke överlåta aktierna till annan än statsverket eller den Kungl. Maj:t godkänner såsom innehavare av aktierna. Vid överlåtelse av aktie till annan än statsverket skall stamaktieägare tillförbinda ny innehavare att underkasta sig de förpliktelser, detta avtal innehåller.

§4. Stamaktieägarna förbinda sig att deponera ifrågavarande aktier, in bianco transporterade, hos Sveriges riksbank under förbud för banken att annat än med Kungl. Maj:ts medgivande och på villkor, som Kungl. Maj :t må bestämma, utlämna aktierna. *5. Av detta avtal äro två exemplar upprättade, av vilka Svenska staten tagit ett och N. N. för stamaktieägarnas r ä k n i n g ett.

150 Bilaga 4. Förslag' till förordning om vissa ändringar i förordningen den 14 juni 1917 (nr 340) angående försäljning av rusdrycker. Härigenom förordnas, dels att 19 § 2 mom. tredje stycket i lör ordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker skall upphöra att gälla, dels ock att 10 § 1 mom. samt i nedan angivna delar 12 § 2 och 4 mom. ävensom 90 § 2 mom. i samma förordning skola erhålla följande ändrade lydelse: 10 §. 1. Rusdrycker må till riket införas blott av partihandelsbolag, som i 12 § sägs, samt, efter tillstånd av kontrollstyrelsen, av bolag, som äger r ä t t till detaljhandel med rusdrycker. 12 §. 2. Konungen antager efter därom gjord ansökan ett eller flera partihandelsbolag för viss tid, högst sex år. Ansökan bolagsordningen. Missbrukar — partihandelsbolag. 4. Av fonder. Vad därefter, och sedan utdelning till bolagets delägare ägt rum, kan återstå av vinsten, skall bolaget efter varje kalenderårs slut inom påföljande juli månads utgång insätta å statsverkets giroräkning i riksbanken. 90 i 2. Rusdrycker avyttras. Bolag, till vilket rusdrycker sålunda hembjudits, vare skyldigt att till skäligt pris efter grunder, som av kontrollstyrelsen fastställas, inköpa den hembjudna varan. Är förstöras. Lag förbrutna. Med tillhanda.

Denna förordning träder i kraft, såvitt angår 12 § 4 mom. den 1 januari 1930, och i övrigt den 1 j a n u a r i 1929.

151 Bilaga 5. Spritcentralens styrelse och revisorer. Av Kungl. Maj:t u t s e d d a s t y r e l s e l e d a m ö t e r .

1920-1921 •/B 1920

Bergenhollz, F. E., Skogman, K., fri- Hedenlund, L. A.J Johansson, K. E., led. av II kam., bankdirektör generalkrigskom- herre, expedilandsorganisatiotionschef, v. ordf. missarie, ordf. nens sekreterare

1921 1922 ls / 6 1921

Bergenholt:

Skog ma ii

Hedenlund

Johansson

1922—1923 s /r, 1922

Beryenholl:

Skogman

Hedenlund

Johansson

1928—1924 8 /« 1923

Hj., Johansson Pegelow, F. W. H Hedenlund, L. A.J Heimburger, civilingenjör f. d. generaldirek- bankdirektör, v. ordf. tör, ordf.

1924 1925 9 / s 1924

Pegelow

1925-1926 27 /s 1925 •-':i/m 1925

Hedenlund

Heimburger

Johansson

j Pegelow avled 13/io Hedenlund | 19^5

! Heimburger

Johansson Eriksson, E. G. E., led. av II kam., förste kontorist vid statens järnvägar

Hederdund, L. A.J Johansson, K. E., bankdirektör, led. av II kam., ordf. landsorganisationens sekreterare, i>. ordf.

1926 1927 »/a 1926

Hedenlund

Johansson

Heimburger

Eriksson

1927-1928 M (4 1927

Hedenlund

Johansson

Heimburger

Eriksson

Av Kungl. Maj:t u t s e d d a s t y r e l s e s u p p l e a n t e r .

1921 8 /»1920

Eriksson, E . G . K , led. avIIkam., Hennings, förste kontorsbiträde vid statens järnvägar

1921- 1922 18/« 1921

Eriksson

Hennings

1922- •1923 »/e 1922

Eriksson

Hennings

1923- -1924

/e 1923

Eriksson

Hennings

1924- 1925

9 Eriksson

Hennings

Eriksson

Hennings

/ 8 1924

1925- -1926 " / • 1925 23 /iol925 1926- 1927

M

1927 -1928

/s 1926 /4l927

E., statssekreterare

i Alsén, J., t. f. expeditionschef

Kellberg, E. M.. statssekreterare

| Alsén

Kellberg

! Alsén

Kellberg

152 Av b o l a g s s t ä m m a n u t s e d d a s t y r e l s e l e d a m ö t e r .

1920—1921 (12/s 1920)

Bratt, I., med. dr. Bäckström. H. M., Wennerberg, professor direktör

1921—1922 ("/o 1921)

Bratt

Bäckström

Wennerberg

Peyron

1922—1923 ( , 2 /el922)

Bratt

Bäckström

Wennerberg

Peyron

1923—1924 (18/e 1923)

Bratt

Bäckström

Wennerberg

Peyron

1924-1925 ( l 7 6 1924)

Bratt

Bäckström

Hellner, .}., f. d. Peyron justitieråd

1925—1926 (7* 1925)

Bratt

Bäckström

Hellner

Peyron

1926—1927 (27* 1926)

Bratt

Bäckström

Hellner

Peyron

1927—1928 ("A 1927)

Bratt

Bäckström

Hellner

E.,

Peyron, A. E., kanslisekreterare

Peyron i

Av b o l a g s s t ä m m a n u t s e d d a s t y r e l s e s u p p l e a n t e r .

1920—1921 (12/8 1920)

Ringholm,

1921—1922 ("/e 1921)

Ringholm

Bergqvist

1 9 2 2 - 1 9 2 3 ("/o 1922)

Ringholm

Bergqvist

Ringholm

Bergqvist

1924—1925 ( /s 1924)

Ringholm

Bergqvist

1 9 2 5 - 1 9 2 6 (74 1925)

Ringholm

Bergqoisi

1926-1927 ( M /4l926)

Ringholm

Carlson, R., direktör

1 9 2 7 - 1 9 2 8 ("/i 1927)

Ringholm

Carlson

1923—1924 ( /6 1923) 12

K. E., direktör

Bergqvist, T., direktör

153 Av Kungl. Maj:t u t s e d d a r e v i s o r e r .

1920- 1921

(8/81920)

Kvarnzelius, S. H., led. av I kam., landshövding

Wirström,

1921- 1922 (18/6 1921)

Kvarnzelius

Wirström

1922- 1923 (76 1922)

Kvarnzelius

Wirström

( /el923)

Kvarnzelius

Hultman,

1924- 1925 ( 9 / 6 1924)

Kvarnzelius

Hultman

Kvarnzelius

Hultman

Kvarnzelius

Hultman

Kvarnzelius

Hultman

1923- 1924

1925- 1926 ( /sl925) 28

1926- 1927 ( /3 1926) 22

1927- 1928 ( /< 1927)

P. A., byråchef

G. H., civilingenjör

Av Kungl. Maj:t u t s e d d a r e v i s o r s s u p p l e a n t e r .

1920—1921 (6/81920)

: Nilsson, G., \ed. av I kam., ombudsman

Söderlund, G., sekreterare

1921—1922 ( 13 /6l921)

j Nilsson

Söderlund

1922-1923

( /61922)

! Nilsson

Söderlund

1923-1924

( / 6 1923)

i Nilsson

Svensson, visor

1924—1925 ( 9 /5l924)

• Nilsson

Svensson

1925—1926 C /» 1925) | Nilsson

1927 Nilsson (avled

22 Svensson, visor

1928 ( /4 1927)

kansli-

S., auktoriserad

re-

Svensson

1926-1927 ( /sl926)

förste

/4l926)

S., auktoriserad

Svensson re-! Andersson, E. B., led. av I kam., lantbrukare

154 Av b o l a g s s t ä m m a n u t s e d d a r e v i s o r e r .

1920—1921 ( l -/„1920)

Eriksson, J. B., led. av II kam., pension sfnllmäktig

Wikland,

1921-1922 ("/« 1921) I Eriksson

Wikland

1922—1923 ("/a L922)

Eriksson

Wikland

\ Eriksson

Wikland

1924-1925 ( /s 1924i

Eriksson

Wikland

1926 (*/4l925)

Eriksson

Wikland

1926-1927 (20/4 1926)

Eriksson

Wikland

1927—1928 ("/« 1927)

Eriksson

Wikland

1923-1924 ( /B1923)

S. R.. revisor

Av b o l a g s s t ä m m a n u t s e d d a r e v i s o r s s u p p l e a n t e r .

1921 ( 1, / 8 1920) ;4

1921-1922 ( / B 1 9 2 1 )

' Lund, C. .1.. fabrikör

Malmberg,

\ Lund

Svensson, X. O. A., bankdirektör

1922—1923 ("/• 1922) i Lund

Svensson

i

1924 ( 18 /el923)

j Lund

I

Svensson

j Lund

Svensson

Lund

Svensson

L926—1927 (M/4 1926) j Lund

Svensson

1 9 2 4 - 1 9 2 5 i */» 1924i 1925—1926

(*/«1926)

1928 (•»/« 1927)

!

Lund

Svenssort

H.. kapten

155 Bilaga

6.

Reservationer. Reservation av herr Ljunggren. För min del liar jag ansett, att den avdelning i utredningsmännens förslag, som behandlar frågan om Avveckling av Spritcentralens förhållande till anslutna företag (sid. 133), bort i nedan angivna delar hava följande lydelse: »Vid behandlingen firmor verksamma. Den strävan att från agentverksamheten avlägsna privatekonoiniskt intresse, som tagit sig uttryck genom denna anordning, står i överensstämmelse med den utveckling, varigenom privatekonomiskt vinstintresse i möjligaste mån avvecklats från såväl detaljhandeln som partihandeln med rusdrycker. Det — visserligen indirekta — sammanförande av agentur och partihandel, som för närvarande förekommer, synes u r vissa synpunkter ej vara önskvärt. E t t krav på att Spritcentralen uteslutande skall ägna sig åt själva partihandeln med rusdrycker synes emellertid icke böra genomdrivas på sådant sätt, att det enskilda förvärvsbegäret inom agentverksamheten beredes fritt spelrum. Med hänsyn härtill synes en avveckling av Spritcentralens förhållande till anslutna agenturer icke böra företagas ome delbart utan efter utformandet av sådana riktlinjer för agentverksamhetens bedrivande, att denna kommer att utövas efter grunder, som överensstämma med de allmänna principerna för vår rusdryckslagstiftning. Man torde kunna förvänta, att, därest ett nytt avtal kommer till stånd i överensstämmelse meö" de riktlinjer, som framläggas i detta betänkande, bolagets styrelse snarast skall taga under omprövning de förhållanden, som böra beaktas vid åstadkommande av en omorganisation av agentverksamheten, samt att revisorerna skola ägna denna fråga synnerlig uppmärksamhet. Därest Spritcentralens dotterföretag försträckning.» I anslutning härtill har jag yrkat, att § 19 i Förslag till avtal angående upplåtande åt Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen av rätt att idka partihandel med rusdrycker (sid. 142) bort hava följande lydelse: »§ 19. Spritcentralen förbinder sig: att omedelbart likvidera Aktiebolaget J. D. Grönstedt & Co,

156 att, så snart lämpligen kan ske, avveckla sitt förhållande till Aktiebolaget Nya Grand Hotel, Porterbryggeriaktiebolaget D. Carnegie & Co och Aktiebolaget Uppsala Stadshotell, samt att i sådan ordning, som låter sig förena dels med Spritcentralens ekonomiska intresse dels med synpunkter, som i fråga om agenturorganisationen finnas äga betydelse, vidtaga åtgärder, varigenom till formen fristående men till Spritcentralen ansluten agentverksamhet avvecklas.»

Reservation av herr Rooth. Den omständigheten, att — sedan enligt lag och avtal föreskrivna respektive medgivna avsättningar till fonder verkställts samt aktieägarna erhållit sin i bolagsordningen begränsade utdelning — hela Spritcentralens vinst tillfaller staten, föranleder överväganden, som icke skulle ifrågakomma i ett vanligt affärsföretag, och innebär ett faktiskt band på ledningens handlingsfrihet. F ö r att bolaget skall k u n n a skötas på ett u r affärssynpunkt lika förtjänstfullt sätt, som nu är fallet, är det givetvis av vikt, a t t så få restriktiva bestämmelser som möjligt utfärdas, och att förändringar i den nuvarande organisationen föreslås endast, n ä r starka skäl tala därför. Av den utredning, som förebragts, har jag blivit övertygad om att praktiska skäl tala mot utredningsmännens förslag, att Grönstedt & Co omedelbart skall likvidera. För förslaget h a r anförts, att man genom en sammanslagning av Spritcentralen och Grönstedt & Co skulle erhålla större möjligheter a t t anordna en ändamålsenlig förvaltning och en effektiv kontroll. Det förra skälet torde efter den för n å g r a år sedan genomförda omorganisationen av Spritcentralens och Grönstedt & Co:s administration icke längre v a r a bärande. Något dubbelarbete förekommer numera icke. All till huvudkontoret förlagd bokföring verkställes av samma personal. F ö r Grönstedt & Co föres, jämte lagerböckerna, endast en enkel dagbok och en huvudbok. E n viss, ehuru obetydlig ökning av arbetet vållas naturligtvis därigenom, att två huvudbokslut måste göras. J a g har emellertid kommit till den bestämda uppfattningen, att, om en fullständig fusion genomfördes, detta icke skulle möjliggöra indragning av någon av den nu på den gemensamma bokföringsavdelningen tjänstgörande personalen. Om Grönstedt & Co bibehålies, anser jag det v a r a av vikt, att till styrelse i detta bolag utses samtliga ledamöter i Spritcentralens styrelse. Ärenden, som beröra Grönstedt & Co, k u n n a i så fall avgöras vid styrelsesammanträdena i Spritcentralen. J ä m v ä l revisorerna böra vara gemensamma i de båda bolagen. Om detta iakttages, torde en fullt ut lika effektiv

157 kontroll ernås, som om bolagen sammanslås. Särskilda arvoden behöva ej u t g å till styrelseledamöter och revisorer för deras verksamhet i Grönstedt & Co. Gjorda undersökningar hava visat, att, om särskilda styrelse- och revisionsarvoden ej utgå, den besparing, som kan vinnas genom en fullständig sammanslagning av bolagen — med frånseende av dess, sannolikt relativt obetydliga inverkan i ena eiler a n d r a riktningen på skattens storlek — inskränker sig till några h u n d r a kronor, utgörande merkostnad för huvudsakligen kontorsböcker och trycksaker. Ekonomiska skäl kunna följaktligen icke anföras för en sammanslagning. Om Grönstedt & Co bibehålies, bör, i överensstämmelse med stadgandet i § 10 av 1923 års avtal, Spritcentralen hava möjlighet att av Kungl. Maj:t erhålla dispens från förbudet a t t ikläda sig ekonomiska förpliktelser för detta dotterbolag och att lämna detsamma försträckning. F ö r att betrygga, att i agenturbolagen alltid fattas beslut, som stå i överensstämmelse med den mening, som omfattas av de av Kungl. Maj :t utsedda ledamöterna i Spritcentralens styrelse, bör helst föreskrivas, att samtliga styrelseledamöter i Spritcentralen skola fungera som styrelseledamöter jämväl för agenturbolagen. Om det emellertid anses onödigt att vidtaga härför erforderliga förändringar i agenturbolagens bolagsordningar, bör i avtalet stadgas, att till styrelseledamöter i dessa bolag endast få utses ledamöter av Spritcentralens styrelse. P å sätt utredningsmännen föreslå, böra i så fall minst två av agenturbolagets styrelseledamöter utses bland de av Kungl. Maj:t tillsatta ledamöterna i Spritcentralens styrelse. Samma personer böra fungera som styrelseledamöter och revisorer i samtliga agenturföretag. Särskilda arvoden torde icke behöva utgå till styrelseledamöter och revisorer i dessa bolag. Beträffande styrelserna för Grand Hotel och D. Carnegie & Co, vilka intaga en annan ställning i förhållande till Spritcentralen än Grönstedt & Co och agenturbolagen, ansluter j a g mig till utredningsmännens förslag. Tack vare Spritcentralens och Grönstedt & Co:s monopolställning hava reklamkostnaderna kunnat hållas mycket låga. Även i framtiden är det önskvärt, att utgifterna för detta ändamål hållas vid lägsta möjliga nivå. Förslaget, att Spritcentralens och dotterbolagens medel icke under n å g r a förhållanden skola få användas till reklam, synes mig olämpligt, J a g kan därför icke ansluta mig till detsamma. J a g reserverar mig mot viss del av motiveringen till förslaget att stamaktierna skola övergå från enskilda ägare till livförsäkringsbolagen. Utredningsmännens förslag om diskvalifikationsgrunder för styrelsens ledamöter kan jag icke biträda. Endast två bärande skäl hava anförts för införande av vissa dylika stadganden. Dels har framhållits nödvändigheten av att Spritcentralen såsom ett halvofficiellt företag är fullt fristående i förhållande till såväl säljare som köpare. Dels har betonats, a t t det personliga sambandet mellan Spritcentralen, å ena, samt systembolagen,

158 å a n d r a sidan, bör upplösas, lör a t t man därigenom skall kunna undanrycka grunden till den populära missuppfattning, som gör Spritcentralen ansvarig för av systembolagen vidtagna åtgärder. Ohållbart synes mig däremot ett sådant stadgande, som att en person, som innehar en eller flera aktier i ett systembolag, på vilka h a n äger åtnjuta högst 5 procent ränta, därför skall förhindras att vara ledamot i Spritcentralens styrelse. Någon motivering har icke givits för förslaget att förbjuda dels den att v a r a styrelseledamot i Spritcentralen, som äger eller har delaktighet i företag, vilket självt eller genom dotterföretag tillverkar eller försäljer maltdrycker, eller vilket självt eller genom dotterföretag idkar hotell- eller restaurantrörelse, dels den, som är ledamot av eller suppleant i styrelsen för sådant företag eller tjänsteman i företaget. Enligt min åsikt torde det endast böra stadgas, att till styrelseledamot eller suppleant i Spritcentralen icke må utses den, som äger eller har delaktighet i företag, vilket självt eller genom dotterföretag tillverkar rusdrycker, och den, som är ledamot av eller suppleant i styrelsen för eller tjänsteman i företag, vilket tillverkar eller försäljer rusdrycker. Dessa bestämmelser böra likväl icke förhindra den, som ä r anställd i Spritcentralen eller dess dotterföretag, eller som är ledamot av eller suppleant i styrelsen för visst dotterföretag, att utses till ledamot av eller suppleant i styrelserna för Spritcentralen och dess dotterföretag. Innehav av aktie i Spritcentralen eller något dess dotterbolag bör enligt min åsikt icke utgöra hinder för att en person av bolagsstämman utses till styrelseledamot eller suppleant. Utredningsmännen hava föreslagit, att i bolagsordningen, § 12 mom. 2. skall intagas ett stadgande, enligt vilket till revisor icke må utses den, som äger eller har delaktighet i företag, vilket självt eller genom dotterföretag tillverkar eller försäljer rusdrycker eller maltdrycker, eller vilket självt eller genom dotterföretag idkar hotell- eller restaurantrörelse, ej heller den, som, ändock att han icke äger eller har delaktighet i företag, som nu nämnts, är ledamot av eller suppleant i styrelsen för sådant företag eller tjänsteman i företaget. Icke heller detta förslag kan jag biträda. J a g kan icke inse, att den omständigheten, att en person, vilken till exempel som styrelseledamot i ett systembolag erhållit vissa insikter i handeln med rusdrycker, kan anses bunden av intressen, som inverka menligt på hans verksamhet som revisor. Enligt förslaget skulle till och med den, som ä r aktieägare i ett bryggeriföretag eller ett restaurantföretag, vara förhindrad a t t mottaga uppdrag som revisor i Spritcentralen. Då ett bibehållande av agenturbolagen synes mig v a r a av en viss praktisk betydelse för Spritcentralen, k a n jag icke biträda övriga utredningsmäns principuttalande för en framtida avveckling av agentverksamheten.

159 Reservation av herr Sävström. Den nuvarande anordningen med avseende a stamaktiekapitalet har föranlett utredningsmännen att göra hänvändelse till livförsäkringsbolagen med förfrågan, huruvida de vore villiga att inträda såsom stamaktieägare, därest detta ansåges v a r a till gagn för det allmänna. Denna framställning biträddes även av mig. Under utredningsarbetets gång har jag dock kommit till den uppfattning, att den föreslagna anordningen icke erbjuder så stora fördelar, att en förändring av den nuvarande anordningen bör vidtagas. J a g har således icke anslutit mig till förslaget i denna del.

Reservation av herrar Rooth och Sävström. Vi anse, att utredningsmännen haft anledning att mera direkt, än som skett i betänkandet, betona, att under utredningens gång icke något framkommit, som givit vid handen, att privatekonomiska intressen gjort sig gällande inom bolaget eller dess dotterföretag.

160 Bilaga 7.

P. M. angående den av auktoriserade revisorn L. Ture Bohlin för Monopolkontrollutredningen verkställda undersökningen hos Aktiebolaget Vin& Spritcentralen och dess dotterbolag. F ö r fullgörandet av de uppgifter, som enligt trenne P. M. och ytterligare skriftliga och muntliga instruktioner ålagts mig i min egenskap av revisionstekniskt biträde hos Monapolkontrollu; edningen, har jag använt mig av h ä r nedan angivna material och uppgifter. P å grund av arbetets stora omfattning h a r jag i betydande omfattning anlitat trenne assistenter för insamlandet av primäruppgifter. Därutöver har på mitt kontor verkställts vissa u t r ä k n i n g a r och sammanställningar av olika slag. Redogörelsen för det av mig själv eller mina assistenter utförda arbetet anser jag lämpligen böra uppdelas på följande huvudgrupper. 1. Offentliga trycksaker. 2. Kommittésammanträden. 3. 1923 års utredning. 4. Personliga konferenser. 5. Bokföringen. 6. Protokoll. 7. Övriga böcker och handlingar. 1.

Offentliga trycksaker.

Riksdags- och diverse a n n a t tryck, som huvudsakligast tillhandahållits mig genom Monopolkontrollutredningens försorg, har i lämpliga delar genomgåtts. Till sådant tryck hänföres även styrelse- och revisionsberättelser för samtliga bolag under samtliga år. 2.

Kommittésammanträden.

P å begäran har jag n ä r v a r i t vid ett betydande antal sammanträden och konferenser med dels kommittén i dess helhet, dels vissa av dess ledamöter, dels dess sekreterare, doktor Gunnar Sjögren. 3.

1923 års utredning.

Såväl den i tryck förefintliga s. k. »1923 års utredning» som den vid sidan h ä r a v avlämnade, i vissa punkter mer omfattande utredningen h a r av mig genomgåtts.

161 4.

Personliga konferenser.

S m ä r r e konferenser hava hållits med herrar Bratt, Bernström, Ringholm, Segerstråle och direktör Johnsson. Mer ingående konferenser h a v a ägt rum med h e r r a r Wikland, Hedberg, Marcus, kamrer Johansson, Didrik Engström, Gustaf Boren, Leffler, Fagerkrantz, kontorschef Johnsson samt kamrer Andersson. Särskilt med herr a r Wikland och Hedberg hava mycket ingående diskussioner förts. Dessutom hava vissa speciella uppgifter diskuterats med ytterligare en del av koncernens tjänstemän. I samband härmed anser jag mig böra skriftligen bekräfta, att alla av mig begärda upplysningar beredvilligt lämnats, ävensom att allt av mig efterfrågat material tillhandahållits.

5.

Bokföringen.

Generellt påpekas, att någon siffergranskning i egentlig bemärkelse givetvis icke ägt rum. Såsom för utredningsmännen vid olika tillfällen framhållits, torde det vara nödvändigt att verkställa en fullständig detaljgranskning av böckerna med samtidigt beaktande av verifikationer, kont r a k t och andra handlingar för a t t kunna avgiva fullt exakta rapporter rörande av mig undersökta förhållanden. De bokföringsböcker, som granskats, hava i regeln pä lämpligt sätt genomlästs eller genomgåtts, varvid behövliga anteckningar verkställts. I en del fall hava särskilda utdrag och sammanställningar av i bokföringen lämnade sifferuppgifter måst göras. De specialundersökningar, som antydas här nedan, hava sålunda exempelvis i flera fall nödvändiggjort andra omfattande sammanräkningar än dem, vilka framgå av bokföringen. I övrigt torde beträffande granskningen av bokföringen böra anföras följande. Aktiebolaget

Vin- &

Spritcentralen.

F ö r åren 1923—1926 och delvis å r 1927 hava huvudböcker och inventarieböcker, kreditkassaböcker, dagböcker för »diverse» och »inköp av diverse», omkostnadsstatistiken samt flertalet avräkningsböcker genomgåtts. Övriga bokföringsböcker ävensom verifikationer, bokföringsinstrument och korrespondens hava granskats i behövliga delar. F ö r åren 1917—1922 har granskning skett av motsvarande grundnoterings- m. fl. böcker i den mån dylika förelegat, dock att icke fullt så detaljerade noteringar verkställts för denna som för den förstnämnda perioden. 11 — 5065.

Monopolkontrollutre aningens

betänkande.

162 Aktiebolaget

J. D. Grönstedt

& Co.

F ö r tiden från och med år 1923 h a r granskning skett i ungefär samma omfattning som hos moderbolaget. F ö r tiden dessförinnan har densamma huvudsakligen omfattat huvudboks- och inventariebokföring. Vissa specialundersökningar h a v a dock även under tidigare å r verkställts i den övriga bokföringen. Aktiebolaget

Nya

Grand

Hotel.

Granskning h a r verkställts från å r 1920, då Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen förvärvade bolaget, i ungefär samma omfattning som hos moderbolaget. övriga

dotterbolag.

F ö r de upphörda dotterbolagen — utom Carlshamns Punschfabriksaktiebolag och Hälsingborgs J ä s t - & Spritfabriksaktiebolag — ävensom för de s. k. agenturbolagen h a r granskningen omfattat huvudböcker och inventarieböcker i den m å n sådana förelegat, ävensom för vissa specialundersökningar dagböckerna. F ö r Aktiebolaget Städet hava dock samtliga tillgängliga bokföringsböcker genomgåtts. Bokföringen hos Aktiebolaget D. Carnegie & Co h a r icke v a r i t föremål för granskning.

6.

Protokoll.

Bolagsstämmoprotokoll hava i sin helhet genomgåtts för Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen, Aktiebolaget J . D. Grönstedt & Co och Aktiebolaget Nya Grand Hotel. Styrelse-, direktörsråds- och ekonomirådsprotokoll. Aktiebolaget

Vin- &

Spritcentralen.

Samtliga styrelseprotokoll för åren 1923 till och med 1926 hava genomgåtts. Samma är förhållandet med 1926 års direktörsrådsprotokoll. Protokollen för tidigare verksamhetsår hava icke av mig granskats, enär en av kommitténs ledamöter gjort detta och jag för den skull velat undvika dubbelarbete. Dock har j a g tagit del av vissa styrelse- eller direktörsrådsbeslut i samband med en del utredningar. Aktiebolaget

Nya

Grand

Hotel.

Styrelse- och ekonomirådsprotokoll för hela den tid, bolaget tillhört koncernen, h a v a av mig genomgåtts.

163 Revisorernas

protokoll.

Av koncernens jourhavande revisor tillhandahållna protokoll från revisorernas sammanträden ävensom därtill hörande P. M. och bilagor hava av mig genomgåtts tillsammans med nämnde revisor. 7. Övriga böcker och handlingar. Vissa hjälpböcker till aktieboken samt delvis även den sistnämnda hava varit föremål för granskning. Från och med den 23 september 1919 finnas samlade direktionsorder rörande organisationen m. m. Dessa hava av mig genomgåtts. Detta är även förhållandet med ytterligare en del P. M. berörande organisationen och liknande frågor, ävensom nu gällande lönestat med därtill hörande utredningar m. m. Av en del ingångna avtal har jag tagit del i samband med vissa specialundersökningar. Till mitt förfogande hava vidare stått ett flertal specialutredningar och uppställningar av olika slag, vilka upprättats av herrar Wikland, Hedberg eller Marcus, och vilka antingen tidigare förefunnits eller nu verkställts på grund av min begäran därom. Stockholm den 14 januari 1928. L. T. Bohlin.

164 V. P. M. avgiven av styrelsen för Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen i anledning av uppkommen fråga om offentliggörande av Monopolkontrollutredningens betänkande. 1. I det u t d r a g av statsrådsprotokollet för den 12 november 1926, som innehåller direktiven för nu ifrågavarande utrednings verkställande, har finansministern, med u t g å n g s p u n k t från den av 1922 å r s riksdag begärda utredningen angående åvägabringande av en statlig revision av vissa monopolistiska företag av statsfinansiell betydelse, framhållit, att utredningen av detta spörsmål, för vars verkställande inom finansdepartementet tillkallats särskilda sakkunniga, icke slutförts, enär de sakkunniga i börj a n av å r 1924 förklarat, att ett fullständigt, noggrant inträngande i de berörda frågorna krävde avsevärd tid och erbjöde stora svårigheter. Sedan n ä m n d a riksdagsskrivelse avlåtits, hade emellertid Spritcentralen genom beslut a v 1923 års riksdag fått sin organisation av statsmakterna prövad och fastställd, och hade därvid det allmännas inflytande på bolagets skötsel blivit avsevärt s t a r k a r e än förut. E n ä r de därvid meddelade kontrollföreskrifterna emellertid lede av åtskillig oklarhet och kontrollverksamheten m å h ä n d a delvis på g r u n d h ä r a v icke i tillräcklig grad tagit sikte på de statsfinansiella intressenas tillgodoseende, talade övervägande skäl för, a t t den av 1922 å r s riksdag begärda utredningen återupptoges, särskilt som den dåvarande tidpunkten för en dylik utredning syntes v a r a lämplig med h ä n s y n till att avtalet mellan staten och Spritcentralen utlöpte med år 1928 och fråga om förnyande av avtalet sålunda borde föreläggas 1928 års riksdag. Senast vid framläggandet av dylikt förslag borde riktlinjerna för den statliga kontrollen ligga klara. Att på förhand binda den blivande utredningen vid någon viss form för kontrollfrågans lösning borde icke komma i fråga, u t a n borde utredningsmännen erhålla full frihet att undersöka de olika vägar, som vid en mera ingående behandling av ämnet kunde erbjuda sig. Även borde det stå öppet för utredningsmännen att, om anledning därtill gåves, u p p t a g a frågor, som avsåge andra jämkningar i organisationen än de direkt med kontrollen sammanhängande. Statsrådet förutsatte slutligen, att bolaget skulle tillhandahålla utredningsmännen de handlingar och upplysningar angående bolaget, som kunde v a r a av betydelse för utredningsarbetet. Under åberopande av detta sistnämnda uttalande riktade utredningsmännen i skrivelse den 13 december 1926 till styrelsen en hemställan, a t t

165 denna ville för utredningen tillhandahålla upplysningar och handlingar samt medgiva tillträde till lokaler i motsvarande omfattning, som enligt 3 § i lagen den 18 juni 1925 om undersökning av monopolistiska företag och sammanslutningar vore stadgat för fall, som i sagda lag avsåges, och förbunde sig utredningsmännen att med avseende å de upplysningar och handlingar, som på sådant sätt komme till deras kännedom, i a k t t a g a den diskretion, som förutsattes i n ä m n d a lag. Tillika meddelades, a t t finansministern till utredningsmännens förfogande ställt särskilt revisionstekniskt biträde, och anhöllo utredningsmännen, att denne såsom utredningsmännens ombud måtte erhålla motsvarande befogenhet som den, varom utredningsmännen för egen del hemställde. Slutligen upplyste utredningsmännen, att enligt deras beslut nämnde revisors n ä r m a s t e u p p d r a g skulle avse en undersökning av bolagets organisation och inom bolaget befintliga kontrollanordningar. Styrelsen förklarade som svar härå, att den vore villig att på sätt i skrivelsen hemställts tillhandahålla de upplysningar och handlingar, som kunde v a r a av betydelse för fullgörandet av utredningsmännens uppdrag. 2.

Med stöd av det sålunda lämnade medgivandet h a r en ingående undersökning av Spritcentralens och samtliga dess dotterbolags verksamhet utförts av den till utredningsmännens förfogande ställde revisorn, vilken jämte en eller två assistenter varit därmed sysselsatt under en väsentlig del av å r 1927. Några besök vid bolagets fabriker eller filialer ha icke verkställts. E j heller ha hos bolagets ledning eller eljest med dess arbeten förtrogna personer upplysningar i n h ä m t a t s annat än vid n å g r a enstaka sammanträden under utredningsarbetets gång samt sedermera vid tidpunkten för dess slutförande. Undersökningen h a r omfattat bolagets bokföring, protokoll och övriga handlingar från bolagets tillkomst, samt har, i motsats till vad styrelsen med ledning av statsrådsdirektiven haft anledning förutsätta, huvudsakligen inriktats på tiden 1917—1923, d å bolaget i förhållande till staten intog en friare ställning och icke v a r underkastat de reglerande bestämmelserna i det med staten träffade och från 1924 års ingång gällande avtalet. P å sådant sätt h a r utredningen i det skick den föreligger kommit att framstå såsom en undersökning icke i närmaste syfte att tjäna som underlag för de förslag till rättelse av eventuella brister, vilka tilläventyrs kunde vidlåda den n u v a r a n d e organisationen, u t a n fastmera för att få fastslaget, h u r u och på vad sätt bolagets verksamhet handhafts under tidigare år. A t t denna läggning av utredningsarbetet har betydelse för den fråga, varom styrelsens y t t r a n d e begärts, är uppenbart. Styrelsens uppfattning, att utredningen skulle komma a t t begränsas till tiden efter 1923, är så mycket förklarligare, som tidigare en ingående un-

166 dersökning verkställts rörande bolagets och dess dotterbolags förvaltning under åren 1917—1923. Denna utredning, vars tillkomst och utförande omnämnts i det nu föreliggande betänkandet, verkställdes år 1923 på finansministerns initiativ och enligt av denne meddelade direktiv samt har utgivits i tryck och varit tillgänglig för bland annat riksdagens ledamöter. Den tillkom, enär staten, innan en koncession första gången lämnades bolaget, önskade k ä n n a icke blott dess aktuella affärsställning u t a n även dess dittillsvarande affärsmetoder och utveckling. I utredningen, som i huvudsak verkställdes och utarbetades av en person med allmänt erkänd förmåga på det revisionstekniska området, har för perioden 1917—1923 meddelats i stort sett samma siffror, som förekomma i utredningsmännens betänkande. Detta h a r skett inom ramen a v en i all sin relativa knapphet likväl sammanhängande framställning a v de undersökta företagens utveckling och med framhållande av alla de väsentliga omständigheter, vilka måste beaktas för att bedöma det meddelade materialets innebörd. Sålunda framhålles i en inledande generell a n m ä r k n i n g till hela utredningen det förhållandet, att siffrorna i en utredning sådan som denna, vilken omfattade åren 1917—1923 med under densamma ständigt växlande penningvärde, måste läsas med särskild eftertanke. Index för å r 1920 låge exempelvis på ungefär dubbelt så hög nivå som index för å r 1923. Detta medförde, a t t kostnadssiffror, resultatsiffror etc. för olika å r bleve olikvärdiga. Denna förändring i prisnivån borde speciellt ihågkommas vid bedömandet a v vissa a v bolaget företagna nedskrivningar av tillgångarnas värde. Även om dylika nedskrivningar nominellt representerade en värdeminskning, måste vid bedömandet av deras ekonomiska innebörd h ä n s y n tagas till penningvärdets åberopade väsentliga förskjutningar. N ä r nämnda utredning sedan kommer in på Spritcentralens historia, framhålles, att bolaget begagnat sig av de gångna åren och deras gynnsamma affärsresultat för att genomföra en fortgående konsolidering a v sin ställning, varvid m a n haft en god hjälp i konjunkturen, som åstadkommit, att övertagna lager kunnat försäljas med synnerligen god förtjänst, möjliggörande bland a n n a t fullständig avskrivning inom blott n å g r a få år av samtliga erlagda goodwillbelopp. Det konsoliderings- och organisationsarbete, som kännetecknat bolagets verksamhet, vore enligt denna utrednings mening utfört med skicklighet och målmedvetenhet och måste ej minst ur nationalekonomisk synpunkt anses v a r a a v stor betydelse. Vid redogörelsen för de större dotterbolagens förhållande lämnas ett — i regel gynnsamt — omdöme rörande verksamheten inom varje företag, varjämte ifråga om Carnegie, Grand Hotel och Astra, utom faktiska upplysningar rörande bland a n n a t avskrivningar och förluster å dessa engagement, gives en alla väsentliga omständigheter berörande historik angående de skäl, som föranlett Spritcentralen till övertagande av dessa företag. Enligt styrelsens mening borde förefintligheten av 1923 års utredning åtminstone haft den v e r k a n på kommande undersökningar av detta ämne,

167 att dessa avstått från att beröra sådana förhållanden, som behandlats i den tidigare utredningen, såvida man icke strävat till en större utförlighet eller lyckats meddela hittills okända omständigheter, vilka ställt utvecklingen i en ny dager. Dessa skäl torde näppeligen kunna av utredningsmännen anföras för att de i det nu framlagda betänkandet låtit detta i sin utredande del huvudsakligen omspänna åren 1917—1923. En närmare granskning av betänkandets innehåll — en granskning som i här förevarande sammanhang icke gäller de av utredningsmännen framlagda positiva förslagen — visar, att detta utgöres, utom av en huvudsakligen ur riksdagstrycket sammanställd redogörelse för partihandelsfrågans och vissa Spritcentralen eljest berörande spörsmåls riksdagsbehandling, av några kapitel ur Spritcentralens och dess dotterbolags förvaltning allt sedan år 1917. I denna kortfattade del av framställningen ha de till behandling upptagna ämnena valts enligt skenbart tillfälliga grunder, och de meddelade uppgifterna erbjuda intet nytt, ja, det förklaras uttryckligen, att de i väsentliga avseenden bygga på den tidigare utredningens material. En sammanhängande skildring av bolagets ekonomiska utveckling och ett försök att ställa in text eller siffror mot bakgrunden därav saknas. Om framställningen sålunda Tedan av dessa skäl måste väcka betänkligheter, så ökas dessa än mera, när man vid ett närmare ingående på enskildheter finner, att den är ägnad att hos den med ämnets detaljer ej förtrogne läsaren ingiva en i mycket stor utsträckning till missförstånd erbjudande bild av det ämne den föregives behandla. En undersökning av det slag, varom här är fråga,; skulle, om ock ej anbefalld av Kungl. Maj :t, måhända haft en viss betydelse, därest resultatet verkligen blivit en utförlig, på alla väsentliga punkter genomförd skildring av utvecklingens gång — en skildring, där alla de olika erinringar, som framställts mot bolagets verksamhet, upptagits till belysande och gärna till klander, men på sådant sätt och i sådant sammanhang, att den historiska och ekonomiska bakgrunden i varje fall kommit till sin rätt. En dylik framställning, som i korthet försökts i 1923 års utredning, hade måhända jämväl funnit sin motivering i det förhållandet, att ännu så sent som år 1926 i riksdagen framställdes krav om utredningar av detta slag, ehuru de visserligen avvisades av andra kammaren, där de framställdes. Motionärerna framhöllo till stöd för sina yrkanden bland annat, att »en ganska utbredd och numera otålig folkmening önskade dagsljus över verksamheten i Spritcentralen med underlydande in i detaljer». En undersökning vore önskvärd för att »få ett slut på de rykten, som vore i omlopp, särskilt i vad det rörde förmenade privatekonomiska intressen inom Spritcentralen». Socialstyrelsen, som avgav yttrande över motionerna, påpekade, att »i den mån dylika rykten vunne tilltro, kunde de utan tvivel vara ägnade att minska allmänhetens förtroende till systemet och därigenom skada dess sociala uppgift». Ämbetsverket ifrågasatte därför, om det icke från auktoritativt håll lämpligen kunde till allmänheten förmedlas autentiska och för ge-

168 mene man såvitt möjligt lättfattliga upplysningar om de faktiska, bestående anordningarna på området, varigenom säkerligen grundlösa och skadliga rykten kunde bringas ur världen. Mot bakgrunden av detta socialstyrelsens yttrande är det ägnat att väcka förvåning, att utredningsmännen, stödda på den ingående undersökning, som av dem verkställts, icke funnit sig böra meddela, att utredningen omfattat jämväl alla sådana förhållanden inom bolaget, som kunnat giva upphov till i omlopp varande rykten och påståenden, samt att genom undersökningen konstaterats dessas grundlöshet. Att nämligen ett sådant konstaterande måste ha framgått såsom resultat av utredningsarbetet följer redan därav, att i de för övrigt mycket få fall, där utredningsmännen ansett sig böra uttala klander mot av bolaget vidtagna åtgärder, detta självfallet icke underlåtits. Man hade kunnat vänta, att utredningsmännen låtit sig angeläget vara att inom ramen av sitt betänkande bereda plats jämväl för ett uttalande av den natur, som här berörts. I stället måste om redogörelsens innehåll och framför allt om det som utgör dess tyngdpunkt, d. v. s. uppgifterna rörande den s. k. avskrivningspolitiken, sägas, att de fylla ett ändamål helt motsatt det, som socialstyrelsen avsett, när denna talat om önskvärdheten av meddelande av »för gemene man lättfattliga upplysningar om de faktiska anordningarna». Om de upplysningar, som här av utredningsmännen lämnas, torde nämligen med fog kunna sägas, att de icke blott i stor utsträckning röra sig på ett av de för gemene man minst lättfattliga av alla områden nämligen bokföringens, utan även att de äro ägnade att ingiva en oriktig uppfattning, då de meddelas lösryckta ur det sammanhang, som är nödvändigt för att förstå dem. 3.

Av det anförda framgår, att styrelsen finner undersökningen i vissa delar föga ägnad att offentliggöras, då därav endast i ringa mån en nyttig och opartisk upplysning kan förväntas, men i desto högre grad en indirekt skada kan åsamkas bolaget. I varje fall måste styrelsen hysa stora betänkligheter mot ett utlämnande till allmänheten av de delar av redogörelsen, som behandla vidtagna avskrivningar. Styrelsen anser sig i detta avseende ha gott stöd av 1925 års monopollag, vilken av utredningsmännen uttryckligen åberopats till bolagets skydd mot offentliggörande av från företaget inhämtade upplysningar. Monopollagen föreskriver i § 7, att de till den enligt lagen tillsatta undersökningsmyndigheten inkomna handlingar, från myndigheten utgångna skrivelser etc. må utlämnas, såvitt de icke beröra affärs- eller driftsförhållanden, eller, i den mån handlingar äro av sådant innehåll, med Kungl. Majrts särskilda tillstånd eller efter det 25 år förflutit från handlingens datum. I regeringsförslagets kommentar till denna paragraf anfördes, att ifråga-

169 varande handlingar borde v a r a hemliga, endast såvitt de anginge affärseller driftsförhållanden. Bland handlingarna intoge myndighetens redogörelse och dess därpå grundade förslag en ställning för sig. En av de åtgärder, som kunde tänkas bli en följd av undersökningen, vore, a t t dessa handlingar offentliggjordes — något som icke finge förhindras, men måste kringgärdas med all möjlig garanti mot att inhämtade upplysningar onödigtvis bekantgjordes (kurs. av styrelsen). Den första och hittills enda undersökning, som verkställts enligt monopollagen, är den, som år 1926 utfördes rörande Svenska kvarnföreningen. I sitt med stöd av ovan berörda bestämmelse avgivna utlåtande den 15 mars 1927 rörande redogörelsen för denna undersökning uttalade K v a r n föreningen, att av kommentaren till paragrafen kunde slutas, att publicitet tänkts böra ifrågakomma allenast, om den vore en nödvändig förutsättning för förståelse av redogörelsens övriga innehåll och framför allt för beredande av erforderlig insikt om g r u n d e r n a till de positiva förslag, som av undersökningsmyndigheten framställts. Det låge ock i sakens natur, att ett blottande inför allmänheten av alla de upplysningar rörande ett företags eller en sammanslutnings innersta verksamhet, som lagen ålade dennas ledning att framlägga, icke borde ifrågasättas, såvida icke den uppenbara skada, som därav måste bli en följd för de undersökta, uppvägdes av att åtgärden vore till ostridigt gagn för det allmänna. Kvarnföreningen hemställde med stöd härav, a t t endast vissa sammanfattande delar av redogörelsen offentliggjordes. Kommerskollegium och lantbruksstyrelsen, som den 9 juni 1927 avgåvo gemensamt yttrande i ärendet, ställde sig med åberopande av den av Kvarnföreningen anförda motiveringen helt på föreningens sida. Kungl. Maj:t beslöt i enlighet därmed och medgav med en mindre jämkning offentliggörande endast av de delar av redogörelsen, mot vilkas publicerande föreningen icke u t t a l a t någon erinran. De i det nu föreliggande betänkandet framställda positiva förslagen stödjas icke i något avseende av den del av redogörelsen, som avser tiden från och med år 1924. Men icke heller den till sin omfattning vida övervägande delen av undersökningen, som gäller åren före 1924, innehåller i något som helst väsentligt hänseende någon motivering för de av utredningsmännen framställda förslagen. Redan h ä r a v borde k l a r t framgå, att ett offentliggörande av den i betänkandet innefattade redogörelsen för undersökningens väsentliga resultat icke lämpligen borde ske, därest monopollagens föreskrifter i detta avseende skulle tillämpas. Det måste nämligen anses såsom ostridigt, att ett dylikt offentliggörande bröte mot den garanti, som enligt lagens kommentar uttryckligen skulle skapas mot, att inhämtade upplysningar onödigtvis bekantgjordes. N ä r så därtill kommer, a t t denna redogörelse på grund a v sin beskaffenhet i övrigt säkerligen hos det övervägande flertalet av dem, som toge del därav, komme att föranleda missförstånd och oriktiga föreställningar om det behandlade

170 ämnet, föreligger i denna omständighet ett ytterligare skäl, varför redogörelsen i föreliggande skick borde undanhållas offentligheten. N ä r styrelsen likväl, ehuru med stor tvekan, icke anser sig böra göra en hemställan av denna innebörd, har det avgörande skälet härtill varit, a t t styrelsen inser, att motiven för en dylik begäran skulle kunna missförstås och åtgärden sålunda lända bolaget till större skada än den, ett offentliggörande av redogörelsen i obeskuret skick u t a n tvivel kommer att vålla. Därest vissa delar av denna undersökning hemlighölles, skulle det helt visst bliva bekant, att detta hade skett på bolagets begäran. Även om bolaget bleve i tillfälle a t t offentligen framlägga skälen för sitt ståndpunktstagande i detta avseende, skulle allmänheten med säkerhet bibringas den uppfattningen, a t t vad som undanhölles dess kännedom, vore fakta och omständigheter av för bolaget och dess ledning besvärande natur. Ryktessmideriet skulle få förnyad näring och, ehuru utredningsmännen i sin redogörelse icke gjort någon positiv insats för att i detta avseende åvägabringa ett förbättrat läge, u t a n snarare berett tillfälle för uppkomsten a v n y a missuppfattningar, vill styrelsen för sin del icke påtaga sig ansvaret för att genom en hemställan om offentlighetsförbud för undersökningen medverka till a t t ytterligare skada åstadkommes. Styrelsen, somj i det följande ämnar något närmare belysa den egentliga innebörden av den del av redogörelsen, mot vars avfattning dess allvarligaste e r i n r i n g a r rikta sig, måste likväl till sitt medgivande rörande redogörelsens obeskurna offentliggörande knyta den förutsättningen, att styrelsens nu föreliggande framställning samtidigt bringas till allmänhetens kännedom, samt att, i den mån do delar av redogörelsen, som styrelsen upptagit till särskild behandling, utgivas från trycket, styrelsens y t t r a n d e därom publiceras i samma handling. 4.

Den del a v redogörelsen, som redovisar den av utredningsmännen verkställda undersökningen, utgöres, utom av kortfattade och huvudsakligen av siffersammanställningar bestående uppgifter angående bolagets inlösningsförfarande, dess aktiekapital, fonder, utdelning, vinstleveranser och skatteutgifter, av de tidigare omnämnda uppgifterna angående avskrivningarna, varefter förekomma särskilda uppgifter angående »gåvor, representation, annons- och reklamkostnader», »arvoden etc», »informationsbyrån» och »den inre kontrollen». Uppgifterna angående aktiekapital etc. torde ha sammanställts u r bolagets tryckta förvaltningsberättelser och föranleda i detta sammanhang icke någon särskild kommentar. E j heller torde de uppgifter, som meddelas angående »den inre kontrollen» eller »informationsbyrån», föranleda något annat u t t a lande än ett framhållande av att anledningen till att informationsbyrån ensam bland bolagets hela förvaltningsorganisation ansetts förtjänt av särskilt omnämnande torde vara, att revisorerna någon gång uttalat en

171 viss från styrelsen avvikande mening rörande denna byrås organisation — en uppfattning, som revisorerna emellertid sedermera frångått. De siffror, som meddelas rörande »gåvor, representation etc.», ha givit utredningsmännen tillfälle att framställa en a n m ä r k n i n g . Det framhålles nämligen, att representationskostnaderna, vilka för år 1926 utgjorde 3 370 kronor, »med hänsyn till Spritcentralens ställning» borde »ytterligare nedbringas». F ö r styrelsen har det angivna beloppet för representationskostnader, v a r a v 1000 kronor kommo på Pariserkontoret, och sålunda 2 370 kronor för bolagets hela verksamhet i Sverige — med hänsyn till storleken och arten av denna på huvudkontor och ett tiotal filialer eller fabriker fördelade, rikets hela brännvinsdestillation, rusdrycksimport och partihandel omfattande rörelse — framstått såsom utomordentligt ringa, säkerligen u t a n motstycke inom en organisation a v motsvarande storleksordning. I 1923 års utredning, som omfattade en period, under vilken dessa kostnader ofta v a r i t högre, framhölls uttryckligen, a t t de »genomgående varit mycket låga». Ifråga om den redogörelse, som lämnas för arvoden till styrelse, revisorer samt personer i ledande ställning inom företaget, må anmärkas, att uppgifterna, i vad de avse den sistnämnda gruppen av personer, icke äga någon som helst betydelse för utredningens förslag och ej heller föranlett något uttalande från utredningsmännens sida, v a d a n här onekligen föreligger ett fall, då enskilda personers ekonomiska förhållanden helt i onödan blottas. Det förtjänar anmärkas, att, n ä r motsvarande uppgifter omnämndes i 1923 års utredning, detta skedde för att motivera ett uttryckligt uttalande om, att lönerna till ledningen vore a t t anse såsom relativt låga och avsevärt lägre än de löner, som i allmänhet utginge till ledningen inom p r i v a t a industri- och affärsföretag av jämförlig omfattning, vartill knöts den i nu föreliggande redogörelse icke förekommande uppgiften, att tantieme icke å något håll utginge. Tyngdpunkten i undersökningen ligger, som nämnts, i de meddelade uppgifterna angående avskrivningarna. I vad dessa avse tiden före å r 1924, innehålla de, såsom tidigare antytts, i själva verket i sak intet n y t t utöver vad som meddelats i 1923 års utredning. Jämföras emellertid dessa båda utredningars redogörelser i nu n ä m n d a hänseende, framgår omedelbart i huru hög grad framställningssättet inverkar på möjligheten att giva en klar föreställning om materialets innebörd och därmed även på frågan om den eventuella skada, bolaget kan lida genom ett offentliggörande. I denna del av utredningsmännens redogörelse framträder särskilt den förut påpekade olägenheten, att det siffermaterial, v a r a v den huvudsakligen består, icke i något avseende framställes mot bakgrunden av sitt historiska och ekonomiska sammanhang. I det följande skall styrelsen därför tillåta sig a t t i korthet a n t y d a något av det väsentliga, som synes böra framhållas för att giva en riktig bild av det meddelade materialets innebörd, varefter någon uppmärksamhet

172 skall ägnas åt den allmänna erinran, utredningsmännen framställt i sitt påstående om, »att avskrivningar eller bortföringar av vissa utgifter förekommit under bokföringstekniskt mindre lämpliga former». 5. Den för förståelsen av bolagets utveckling- och förvaltning grundläggande frågan rörande den successivt genomförda förändringen i dess organisation och förhållande till det allmänna behandlas av utredningsmännen dels utförligare i redogörelsens första avdelning, dels i den här till behandling n ä r m a s t föreliggande avdelningen, som redovisar resultatet av den särskilt verkställda undersökningen. I denna sistnämnda anföres härom allenast: »att man vid granskningen av Spritcentralens verksamhet har att urskilja tre perioder, som kännetecknas av förändringar i Spritcentralens ställning i förhållandet till det allmänna. Dessa perioder omfatta åren 1917—1919, 1920—1923 samt tiden från och med år 1924 och sammanfalla med ikraftträdandet av de förut omtalade bestämmelser, vilka innefattas i 1920 års ä n d r i n g a r i bolagsordningen och i 1923 års avtal med staten.» F ö r att något komplettera och i n å g r a viktiga hänseenden precisera framställningen i denna del må det v a r a tillåtet att h ä r framhålla, hurusom under den första av de angivna perioderna, eller åren 1917—1919, Spritcentralen var ett dotterbolag till Stockholmssystemet, bildat på detta bolags initiativ och sålunda tillkommet såsom ett led i genomförandet av de nykterhetspolitiska idéer, som tagit gestalt i Stockholmssystemets grundande och vilka senare i 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning i väsentliga delar fingo sin legala utformning. E t t av de viktigaste syften, för vilket Spritcentralen liksom något år tidigare ett annat av Stockholmssystemets dotterbolag nämligen Aktiebolaget J. D. Grönstedt & Co, bildades, v a r att b r y t a det privatekonomiska intresset inom handeln med rusdrycker, enär det visat sig, att detta intresse stod hindrande i vägen för genomförande a v åtskilliga av de betydelsefullaste av de av Stockholmssystemet planerade reformerna på området. Under denna period av bolagets tillvaro verkställdes utom inlösen av samtliga reningsverk i riket j ä m v ä l övertagandet av alla vinhandelsfirmor samt flertalet av agentföretagen. Genom detta arbete hade vunnits den för det allmänna betydelsefulla fördelen, a t t alla ersättningsfrågor ordnats utan någon som helst belastning av statsverket. Vidare möjliggjordes därigenom, att partihandeln kunde uteslutande handhavas av organ, som i sitt förhållande till det allmänna vore i det närmaste jämställda med detaljhandelsbolagen. Inom dessa båda väsentliga grenar av rusdryckshanteringen var sålunda det enskilda privatekonomiska intresset helt borteliminerat och de utomordentliga svårigheter hade undanröjts, som skulle ha uppstått genom bibehål-

173 lande av ett stort antal enskilda partihandlare. Det detaljhandelsmonopol, som rusdrycksförsäljningsförordningen frambragte, krävde otvivelaktigt en partihandel, som i sin organisation och allmänna syftning utgjorde ett komplement till systembolagen. En sådan anordning var det Spritcentralen genomförde under den period, då det var Stockholmssystemets dotterbolag. Det är uppenbart, att de affärstransaktioner, som under dessa år — liksom under de närmast följande — förekommo, voro av en synnerligen betydande omfattning samt av mångskiftande natur och dessutom verkställdes under för handeln och penningväsendet ytterligt oroliga år, och att vid deras bedömande sålunda hänsyn måste tagas till dessa omständigheter, ävensom till det betydelsefulla syfte, de tjänade, och utan vars erkännande de lätt kunna förefalla både omotiverade och måhända klandervärda. Under den andra av de ovannämnda perioderna, d. v. s. åren 1920—1923, upphörde Spritcentralen visserligen att vara ett dotterbolag till Stockholmssystemet och blev ett självständigt företag utan att likväl förlora karaktären av ett systembolagens hjälpmedel vid den nya rusdrycksförsäljningslagstiftningens genomförande och lösandet av de många med dennas start förenade svårigheterna. Kungl. Maj:t fick rätt att utse hälften av bolagets styrelse och revision, och bolaget förband sig att inleverera sitt vinstöverskott till staten. Det må emellertid härvid ihågkommas, att bolaget ingalunda varit avsett i första hand såsom en inkomstkälla för statsverket, utan föreskriften om inleveransen ersatte endast den dittillsvarande anordningen, enligt vilken det uppståndna överskottet tidigare via Stockholmssystemet tillfallit det allmänna. Bolagets rätt att verkställa avskrivningar eller avsätta medel till fonder begränsades praktiskt taget icke i något avseende. Denna sistnämnda omständighet är givetvis förtjänt av särskilt beaktande, när det gäller att beskriva eller bedöma bolagets avskrivningspolitik under denna period, men har icke uppmärksammats i den hithörande delen av utredningsmännens redogörelse. Det förtjänar ock här framhållas, att den vanligast framställda anmärkningen mot bolaget, som ofta framkommit bland annat i riksdagsdebatter, hänfört sig till bolagets vinstleveranser till staten. Dessa ha ansetts alltför ringa i förhållande till rörelsens omfattning. Hade utredningsmännen, som yttra, att »från Spritcentralen och dess dotterbolag, Aktiebolaget J. D. Grönstedt & Co, hava betydande vinstöverskott inlevererats till statsverket», ställt detta sitt yttrande mot bakgrunden av en dylik kritik samt mot det ostridiga förhållandet, att bolaget under denna sin andra period i stor utsträckning inlevererat vad det haft full rätt att reservera, hade en värdefull upplysning för allmänheten på ett auktoritativt sätt blivit lämnad. Först från och med år 1924 inträder bolaget i sin tredje period, där dess ställning för första gången direkt reglerats dels genom nya föreskrifter i rusdrycksförsäljningsförordningen, dels ock genom uttryckliga bestäm-

174 melser i ett med staten slutet avtal, vilket senare innehåller särskilda stadganden angående rätten till avskrivningar och till fonderingar. Därest de nu antydda grundläggande faktorerna, som kännetecknat bolagets ställning under de tre perioderna, icke någorlunda klart framhållas för läsaren av utredningsmännens redogörelse i dennas andra avdelning, blir följden lätt, att denne, som — därest han överhuvud har någon kännedom om bolagets organisation — allenast erinrar sig förhållandena, sådana de nu äro, drager den slutsatsen, att de särskilt ifråga om bolagets avskrivningar nu gällande bestämmelserna även under tidigare perioder varit i kraft. Då han samtidigt finner, att utredningsmännen helt generellt påstå,^ att den av dem verkställda undersökningen av bolagets avskrivningspolitik ådagalägger, »att anledning till erinringar finnes» (sid. 109 i betänkandet), kan den felaktiga föreställning lätteligen bibringas honom, att dessa erinringar, enligt utredningsmännens mening, gälla jämväl tiden efter 1923. Detta gäller jämväl det, som i redogörelsen anföres angående bolagets tre dotterföretag Grand Hotel, Carnegie och det numera avvecklade Astra. Samtliga dessa förvärv genomfördes år 1920 och sålunda åtskilliga år innan bolaget erhållit ställning såsom av det allmänna erkänt partihandelsföretag och åtagit sig förpliktelser i sin förvaltning, ifråga om vilka icke ens utredningsmännen påstått, att de icke uppfyllts. De särskilda skäl, som föranledde de tre nu nämnda förvärven, ha visserligen tidigare utförligen framställts såväl av bolaget självt i dess förvaltningsberättelser som ock i 1923 års utredning, men varje skildring, som påtalar antingen det förment oriktiga i att förvärven skett eller de avskrivningar eller förluster, vartill de sedermera givit anledning, måste också för att överhuvud giva en någorlunda riktig bild av förhållandena beröra de omständigheter, som motiverade dessa åtgärder från bolagets sida. Detta har så gott som helt underlåtits i utredningsmännens redogörelse, ehuru de ägnat en ingående uppmärksamhet åt de avskrivningar, som föranletts av engagementen i dessa företag. Styrelsen anser sig av sådan anledning, om än helt kortfattat, här böra komplettera utredningsmännens framställning i detta avseende. Vad först beträffar förvärvet av aktierna i Grand Hotel, så må därom sägas, att underhandlingar om dessas förvärv inleddes redan under den tid bolaget var ett Stockholmssystemets dotterföretag. Svårigheterna för hotellet och den därmed sammanhörande restauranten voro väl kända. Frestelsen för ägarna att utnyttja företagets fastighetsvärde på ett mera räntabelt sätt var likaledes känd och erkänd. Hade rörelsen nedlagts, skulle detta säkerligen inför den allmänna opinionen ha framstått som ett led i den dåvarande alkoholregimens offerväsen, vilket tillfört landet och huvudstaden en svårbotlig skada. Särskilt i dess förhållande till restaurantväsendet, har denna regim icke förut eller senare stått på så osäker grund som just under det år — 1920 — då påfrestningen av kända anledningar

175 på restriktionssystemet nått sin höjdpunkt. E t t intresse inom ett restaur a n t företag kunde icke anses ligga utom bolagets verksamhetsområde. Skulle det senare visa sig, a t t företaget vore för stort och oekonomiskt anlagt och klokheten bjöde att på ett mera räntabelt sätt u t n y t t j a fastigheterna, ansågos dessa med sitt enastående och centrala läge böra i första h a n d hembjudas åt staten, som, enligt vad bolaget under hand från finansministern inhämtat, var i stort behov av centralt belägna lokaler. Förvärvet skedde genom kontantköp i ett starkt deprecierat mynt. De a v s k r i v : ningar, som verkställts, motsvara ännu icke det förändrade penningvärdet. Styrelsen vill i detta sammanhang ej underlåta att anteckna, a t t utredningsmännen anfört, att Grand Hotel »är ett hotellföretag a v betydelse för den internationella resandetrafik, som berör v å r t land», ett yttrande, som synes innebära åtminstone i någon m å n en förståelse för förvärvet, med a n d r a ord ett indirekt erkännande, vars v ä r d e icke minskas d ä r a v , a t t det, såvitt styrelsen kunnat finna, ä r det enda av denna art, som i betänkandet förekommer. Vad a n g å r engagementet i Astra, så h a utredningsmännen visserligen härom meddelat, a t t rörelsen av bolaget övertogs efter det att i nådigt brev till medicinalstyrelsen förklarats, a t t hinder från Kungl. Majrts sida icke mötte för bolaget att ikläda sig de för ordnandet av denna angelägenhet erforderliga förpliktelser. Vad som emellertid måste tilläggas för att den efterföljande utvecklingen skall framträda mot sin r ä t t a bakgrund är, att avsikten med förvärvet var a t t snarast överlämna företaget till ett under medicinalstyrelsens kontroll stående och av ämbetsverket livligt förordat centrallaboratorium, varigenom den inhemska produktionen av goda och billiga läkemedel skulle i hög grad främjas. Samtidigt med Kungl. Maj:ts uttalande i ovannämnda brev till medicinalstyrelsen anbefalldes denna a t t u p p r ä t t a förslag till sådan ändring i grunderna för läkemedels tillverkn i n g och försäljning å apotek, som med hänsyn till det föreslagna centrallaboratoriet funnes påkallad, ävensom i övrigt meddela nödiga föreskrifter rörande laboratoriets tillverkning och försäljning. Dessa å t g ä r d e r blevo emellertid aldrig av medicinalstyrelsen vidtagna, och omintetgjordes sålunda det syfte, för vilket Spritcentralen åtagit sig detta från början såsom helt interimistiskt tänkta engagement. Samtidigt inträdde ett utomordentligt starkt prisfall å läkemedel, v a r a v bolaget i samband med inköpet övertagit mycket betydande kvantiteter. Dessa omständigheter förklara, dels att å övertagna lager uppstodo betydande förluster, dels ock att engagementet sedermera icke kunde avvecklas u t a n ytterligare ekonomiska uppoffringar från bolagets sida. I 1923 års utredning är skildringen av dessa förhållanden beledsagad av den kommentaren, att, enär Astra inköpts vid en tidpunkt, då samtliga priser nästan stodo på toppen, engagementet givetvis medfört avsevärda förluster, men hade bolagets avveckling enligt utredningens uppfattning bedrivits så hastigt som varit förenligt med ekonomisk omtänksamhet.

176 Rörande slutligen förvärvet av Carnegiebolaget och därmed sammanhängande a v t a l med bryggerihanteringen i övrigt må allenast i korthet framhållas vad med detta inköp avsågs och vanns. För det första förhindrades, a t t ölbryggerierna i hela landet under sommaren 1920 — alltså omedelbart sedan riksdagen anhållit om utredning, huruvida starkare maltdrycker skulle överhuvud i fortsättning få tillverkas — återupptogo dylik tillverkning. Om så skett, hade dessa drycker enligt lag skolat försäljas genom systembolagen på motbok, något som särskilt för det dåvarande av alla sakkunniga bedömare ansågs kunna medföra sammanbrott av det individuella försäljningssystemet, både i tekniskt hänseende och av folkpsykologiska grunder. För det andra kunde riksdagen beräknas bliva satt i tillfälle — något som ock skedde — att besluta i maltdrycksfrågan under en tid, d å starka maltdrycker ej tillverkades och då importen, genom åtgärder likaledes under Spritcentralens medverkan, hölls inom de snävaste gränser. Om riksdagen åter sett sig nödsakad behandla maltdrycksfrågan, under det att den ojämförligt större delen av ölproduktionen avsett maltdrycker med av lagen obegränsad alkoholhalt, torde ettdera av tvenne alternativ ha inträffat. Antingen hade ett beslut rörande alkoholhaltens sänkning till eller under »rusdrycksgränsen» (=== »motboksgränsen») ej vunnit riksdagens bifall eller ock hade sådant beslut fattats men helt visst en ersättningsfråga av vittutseende konsekvenser uppstått. Genom inköpet av Carnegies porterbryggeri vanns största möjliga handlingsfrihet för riksdagen att taga hänsyn till allenast allmänna synpunkter, och eventuella ersättningsfrågor kunde praktiskt sett avföras. I den av utredningsmännen meddelade tablån rörande avskrivningar på aktier ingår Carnegieengagementet med 5 001 800 kronor, en summa, som måste anses ringa, om hänsyn tages till vad som därigenom vunnits, vare sig man lägger huvudvikten vid den sociala vinsten av den lösning maltdrycksfrågan fick eller vid undanröjandet av de svårigheter och ekonomiska konsekvenser, som med all sannolikhet blivit en följd av ett dylikt besluts fattande under andra och mindre gynnsamma omständigheter. Om alla dessa åtgärder från bolagets sida gäller gemensamt vad som tidigare anförts angaeiule bedömandet överhuvud av bolagets verksamhet — nödvändigheten att därvid taga i betraktande det syfte dess arbete var i t avsett att tjäna. Som en illustration härtill må framhållas exempelvis just inköpet av det Carnegieska bolaget. Att inköpa ett bryggeri med r ä t t a t t framställa högprocentisk porter i ett ögonblick, då ett utsläppande av en dylik produkt på goda grunder kunde tänkas medföra en betydande affärsvinst, a t t efter verkställt inköp uraktlåta att begagna sig av den lagligen medgivna rätten, ehuru konsumtionen av bryggeriets lågprocentiga produkt månad efter månad sjunker till en bråkdel av normalproduktionen, att efter ett statsmakternas beslut, som innebär förbud för återupptagande av starkportertillverkning, underlåta att göra framställning om ersättning för sålunda tillfogad skada i näringsutövningen innebär givet-

177 vis, sett allenast ur företagets ekonomiska synpunkt, lika många obegripliga som lättsinniga och klandervärda åtgärder. Att delgiva allmänheten de på grund härav uppstående avskrivningarna och förlusterna utan att undersöka och söka uppskatta de vinster, som genom åtgärderna inhöstades, eller kanske än bättre de förluster (säkerligen icke minst för statsverket), som därigenom iörekommos, kan icke gagna något förnuftigt eller rättvist fattat ändamål. 6.

När styreisen sedan övergår till den av utredningsmännen framställda anmärkningen om att avskrivningarna skett under boklöringstekniskt mindre lämpliga former, vill styrelsen till en början framhålla, att det är ägnat att förvåna, att det ansetts nödigt att så utförligt som skett uppehålla sig vid de rent bokföringstekniska problemen. Detta föreialler så mycket mera anmärkningsvärt, som enligt utredningsmännens eget uttalande de avskrivningar, om vilka här är fråga, »från och med år 1924 praktiskt taget upphört». De ha sålunda näppeligen ägt någon betydelse för bedömande av den fråga, som enligt finansministerns direktiv överlämnats till utredningsmännen för undersökning, under det att ett offentliggörande av materialet, sådant det i utredningen framställts, uppenbarligen för företaget kan medföra den skadan, att hos läsaren kvariämnas intrycket av att företaget, mot vilket anmärkningar riktats, låtit något otillbörligt komma sig till last. Granskas nu emellertid befogenheten av de av utredningsmännen gjorda erinringarna rörande avskrivningarna, må till en början framhållas, att det berättigade och nödvändiga i att under år med exceptionellt lågt penningvärde — såsom under åren 1918—1922 — företaga extra avskrivningar numera allmänt erkännes från såväl nationalekonomiskt som handelstekniskt håll. Från styrelsens sida har vid dess avskrivningspolitik ständigt förelegat en önskan att i enlighet med aktiebolagslagens föreskrifter i bokslutet upptaga tillgångarna till betryggande värden. Det har alltid varit styrelsen angeläget, att ingen övervärdering av tillgångarna eller deras upptagande över verkliga värdena skulle förekomma. När utredningsmännen gå att exempiiiiera vad de kalla »den bristande konsekvensen» i bolagets bokföring, uppehålla de sig särskilt vid behandlingen av goodwillkontot och påtala, att icke alla utgifter av dylik natur bokförts över detta konto utan väsentligen över varukontot. Ett närmare studium av denna fråga visar, att ett hjälpkonto i bolagets böcker under de första åren försetts med rubriken goodwill, ehuru därmed ingalunda tagits ställning till frågan, huruvida alla dit förda belopp voro av verklig goodwills natur. Till detta konto sammanfördes nämligen av praktiska skäl i huvudsak vissa belopp av likvider, vilka utgåvos till de omkring 120 vinhandelsföretag, som av Spritcentralen inköptes i samband med bo12 — 5965.

Monopol kontrollutredningens

betänkande.

178 lagets bildande. Av denna likvid, som i överlåtelseavtalen i regel betecknades såsom »ersättning lör rörelsen m. m.», hade en betydande del, kanske den större, icke något samband med goodwill i egentlig mening, utan bestod, jämte en del inventarier, av mervärdet lör de övertagna varulagren, vhket mervärde iramkallats av den omständigheten, att varulagren i regel övertogos till firmornas fakturapriser, vilka emellertid, på grund av den hastiga och starka prisstegringen vid tiden iör överlåtelsen, voro avsevärt lägre än dagspriset. Det är självfallet, att detta mervärde, i den mån rörelsens resultat medgav dess bortskrivning, skulle aviöras på varukontot, dit det hörde, och icke på något annat konto. Enahanda torde förhållandet vara med den del av ersättningsbeloppen, som tilläventyrs motsvarade verklig goodwill, eller det skadestånd lör nedlagd rörelse, varom flertalet överlåtelsekontrakt innehöllo bestämmelser. Det var redan vid transaktionernas genomförande så gott som omöjligt att exakt uppdela den summa, som utgick i ersättning för övertagna vinhandelsiirmor, i vad som belöpte å ena sidan på varornas mervärde och å andra sidan på affärens verkliga goodwill eller nämnda skadestånd. Uppenbart måste det nu tio år efteråt vara ännu vanskligare att rätt fördela de olika elementen i dessa utgiftsposter. Kvar står, att utgifterna väsentligen utgjorts av varukostnader, och att utredningsmännens anmärkning i detta hänseende, liksom ock påståendet om bristande konsekvens i bokföringen av dessa poster, saknar sakligt fog. Härav följer ock, att den i en tablå i utredningen, till vilken styrelsen senare skall återkomma, med över 30 miljoner kronor upptagna totalsumman för det av bolaget och dess dotterbolag utgivna goodwillbeloppet icke är riktig. Såsom ett annat exempel på bolagets »bokföringstekniskt mindre lämpliga» åtgärder finna utredningsmännen sig böra utförligt redogöra för ett från inventariekontot år 1918 bortfört belopp, varom redogörelse lämnats på sådant sätt, att läsaren måste bibringas den uppfattningen, att något otillbörligt förehafts. Vad som påpekas är, att 213 000 kronor nämnda år överförts från inventariekontot till kontot »Diverse personer», och knytes härtill den reflexionen, att den sålunda såsom fordran hos »Diverse personer» redovisade posten icke är någon verklig sådan fordran. »Nästa år», tillägges i redogörelsen, »avskrives densamma på så sätt, att beloppet överföres på varukontot». Hade utredningsmännen eller deras ombud framställt förfrågan rörande denna nu snart tio år gamla bokföringspost, skulle bolaget genom företeende av hithörande bokiöringsinstrument ha kunnat visa, att en felföring förelåg,1 vilket upptäcktes i februari 1919, då det emellertid var för sent att ändra föregående års bokslut — på vars vinstresultat saken icke inverkade — men att rättelse verkställdes redan per den 28 februari 1919. Det är överflödigt att anmärka, att genom detta förhållande, vilket torde vara lätt förklarligt i en bokföring, som även ut1

Hänför sig till betänkandets lydelse sid. 73, innan däri vid slutjusteringen influtit tillhandakommen upplysning, att ett bokföringsfel förelåge.

179 redningsmännen vitsorda vara ovanligt omfattande och som var det särskilt år 1918, då bolaget snart sagt dagligen verkställde övertagande av inlösta firmor, intet som helst intresse trätts för nära. I anslutning till vad sålunda anförts angående nämnda, av utredningsmännen påtalade bokföringsåtgärder, vill styrelsen icke underlåta uttala sitt beklagande av, att bolagets åt utredningsmännen lämnade medgivande att granska dess bokföring medfört risken för framställningar av denna art, vilka antingen helt kunnat undvikas, cm erforderliga förklaringar från bolaget begärts, eller ock i varje fall icke bort ifrågakomma utan ett samtidigt angivande av den huvudsakliga innebörden av och anledningen till de åtgärder, som här vidtagits. På de härefter följande sidorna av framställningen rörande bolagets avskrivningspolitik har sammanställts ett omfattande siffermaterial, avsett att särskilt belysa storleken av de före och efter bokslutet verkställda avskrivningarna av olika tillgångar. I en slutlig tablå (återgiven på sid. 89 i betänkandet) lämnas en sammanfattning av samtliga avskrivningar hos bolaget och dess dotterbolag under hela perioden 1917—1926, slutande på ett belopp av 86.6 miljoner kronor. I den kortfattade texten till tablån påpekas endast, att genom vissa avskrivningar på aktier, varulager och förrådsartiklar »skapats betydande dolda reserver», samt att vid avskrivningarnas bedömande ej finge förbises »penningvärdets förskjutning». I den åsyftade tablån ha sammanförts sådana för en hopsummering utan vidare alldeles icke lämpade poster som avskrivningar på fastigheter och inventarier, på aktier, på varor och på vad utredningsmännen kalla goodwill. Styrelsen har tidigare framhållit, att under sistnämnda post, som i tablån figurerar med en summa av 30.3 miljoner kronor eller mer än en tredjedel av tablåns slutsiffra, rymmas huvudsakligen utgifter för från vinhandlare övertagna varulager, vadan beloppet snarast är att hänföra till varukostnader. Avskrivningar å varulager, som i tablån redovisas med 15.6 miljoner kronor, representerar helt och hållet en typisk dold reserv, således ett dolt kapital, om vilket utredningsmännen i sitt förslag till nytt avtal mellan staten och bolaget uttryckligen uttalat, att det borde bibehållas (jfr sid. 131 i betänkandet). Ytterligare dolda reserver torde förefinnas till åtskilliga miljoner, såsom bland annat framgår därav, att enligt 1923 års utredning »en efter synnerligen försiktiga principer verkställd värdering av Spritcentralens tillgångar 30 juni 1923» utvisade »en summa för bolagets egna kapitalbehållning av cirka 51 miljoner kronor mot cirka 32.4 miljoner kronor enligt dess räkenskaper». Dessa siffror visa, att de dolda reserverna vid nämnda tidpunkt utgjorde 18.6 miljoner kronor — en siffra, som sedermera snarare ökats än minskats. Rörande de i tablån upptagna avskrivningarna på fastigheter och inventarier må hänvisas till, att 1923 års utredning vid behandling av motsvarande ämne noggrant skilt mellan å ena sidan vad man skulle kunna kalla normalavskrivningar, beräknade till-5 procent å fastigheter och .15

180 procent å inventarier, och å andra sidan avskrivningar i vad nämnda utredning kallar »konsolideringssyfte». Genom denna uppdelning, till vilken någon motsvarighet överhuvud ej finnes i utredningsmännens redogörelse, har tagits sikte på en av de ledande grundsatserna för bolagets avskrivningspolitik, vilken, liksom i själva verket alla åtgärder av denna natur i ett försiktigt skött företag, gått ut på att i möjligaste mån justera tillgångarnas värden med hänsyn ej endast till den normala värdeminskningen på grund av ålder och slitning, utan även till den värdeförändring, som är en oavvislig följd av penningvärdets förskjutningar. Detta har för bolaget så mycket mer framträtt såsom en nödvändig åtgärd som bolagets politik, ekonomiskt sett, helt stått i koncentrationens tecken. Med hänsyn till spritindustriens ovissa framtid och önskvärdheten att hinder av ekonomisk natur icke genom bolagets åtgöranden uppstode för genomförande av även mycket vittgående inskränkande bestämmelser från statsmakternas sida — ett nära förestående förbud var en politisk möjlighet — ansåg sig bolaget vidare pliktigt att såsom en angelägenhet av synnerlig vikt städse tillse, att dess bokförda värden icke upptoges högre än vad en realisation av desamma under helt ändrade nykterhetspolitiska förhållanden kunde tänkas inbringa. Då emellertid en del fastigheter till följd av den verkställda koncentrationen blevo mindre värdefulla och andra måste för att med fördel tjäna sitt ändamål högst väsentligt förändras och förbättras utan att fastigheternas försäljningsvärde härigenom ökades, ja, med hänsyn till dess speciella karaktär måhända snarare minskades, då slutligen prisen å arbete och material för dylika arbetens utförande stego till en förut oanad höjd, förelågo sålunda en hel serie omständigheter, som manade till kraftiga avskrivningar i konsolideringssyfte. Detta gäller även i minst samma grad rörande värdena av övertagna och nyanskaffade inventarier. Att ingen överdriven nedskrivning av ifrågavarande tillgångar under åren 1918—1922 förekommit, bevisas på ett slående sätt av 1923 års utredning. I samband med nämnda utredning företogs nämligen en helt fristående värdering av bolagets fastigheter, maskiner, inventarier etc. till sådana värden, som under år 1923, då penningvärdet som bekant hunnit att i huvudsak stabilisera sig, kunde anses motsvara verkligheten. Bolagets fastigheter, som då enligt räkenskaperna hade ett värde av 15 375 700 kronor, åsattes vid omvärderingen ett värde av 15 268 000 kronor, dess maskiner och apparater, möbler och inventarier, enligt räkenskaperna bokförda till 4 652 600 kronor, åsattes vid värderingen ett värde av 5 075 200 kronor. Det är sålunda riktigt, att bolaget under åren med exceptionellt lågt penningvärde — i likhet med flertalet övriga affärsföretag, vilka med hänsyn till framtiden velat föra en försiktig bokslutspolitik — ej i full utsträckning ökat fastighets- och inventariekontona med de belopp, som interimistiskt under löpande år påförts dem, och sålunda ej uppfört dessa belopp såsom tillgång utan i stället därmed belastat rörelsen. Bolaget har härvid -utom av nu angivna motiv letts av den tanken,-att~ de osedvanligt

181 höga vinster, vilka uppnåddes vid varuförsäljningen, i själva verket, med hänsyn till det utomordentligt låga penningvärdet näppeligen kunde till hela sitt nominella belopp betraktas såsom verkliga vinster. Det låg därför nära till hands att icke påföra de byggnader, inventarier etc., vilka utfördes respektive anskaffades under dessa år, de av samma skäl onormalt höga kostnader, som härav föranleddes, då man med säkerhet kunde utgå från att dessa kostnader voro att anse såsom till sitt bokförda belopp exceptionella. Det låg vidare nära till hands att, då ifrågavarande byggnader etc. utfördes för rörelsens räkning, bokföra de extra kostnader, som deras anskaffande under dessa år förorsakade, på det konto, som representerade bolagets rörelse, nämligen varukontot. I detta avseende torde bolaget ha förfarit analogt med vad som förekommit hos ett flertal av våra mera solida affärsföretag under ifrågavarande år. Det framgår av det nu anförda, att av den i den åberopade tablån angivna summan av 86 miljoner kronor i själva verket mer än hälften utgöres antingen av utgifter (varukostnader) eller av dolda kapitalbehållningar och att av återstoden en mycket betydande del representerar i konsolideringssyfte eljest vidtagna avskrivningar, avsedda att hålla jämna steg med det starkt förändrade penningvärdet, varjämte vidare avsevärda belopp disponerats för uppnående av vissa bestämda, tidigare berörda ideella syften, vilkas realiserande styrelsen ansett ligga inom ramen för bolagets arbetsprogram. Om dessa grundläggande förhållanden för förståelsen av bolagets avskrivningspolitik innehåller utredningsmännens redogörelse icke mer än den svaga antydan, som i det föregående återgivits. Det är därför icke ägnat att förvåna, att den framställning, som av utredningsmännen givits i det nu behandlade huvudkapitlet av deras undersökning, blivit i viktiga hänseenden ofullständig och måste leda till uppkomsten av felaktiga föreställningar.

Under åberopande av det anförda tillåter sig styrelsen för Aktiebolaget Vin- & Spritoentralen A^ördsamt meddela, att styrelsen — som hyser stora betänkligheter mot offentliggörandet av vissa delar av utredningsmännens redogörelse, vilka utan att äga betydelse för motivering eller förståelse av utredningsmännens förslag, samtidigt framställa ur bolagets bokföring hämtade uppgifter på ett sätt, som är ägnat att leda till uppkomsten av missförstånd och oriktiga uppfattningar rörande bolagets affärsförhållanden — likväl, om ock med tvekan, på angivna skäl icke finner sig böra mot-

182 sätta sig: ett utlämnande till offentligheten av redogörelsen i nu föreliggande skick, men att en förutsättning härför är, att styrelsens förevarande framställning samtidigt bringas till allmänhetens kännedom, samt att, i den mån de delar av redogörelsen, som styrelsen upptagit till särskild behandling, utgivas från trycket, styrelsens yttrande därom publiceras i samma handling. Stockholm den 13 januari 1928. På styrelsens för A k t i e b o l a g e t Vin- & Sp r i t c e n t r a l e n s vägnar: AX. HEDENLUND. M. Marcus.

183 Transumt av protokoll, fört vid sammanträde med styrelsen för Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen den 13 januari 1928. Närvarande: Herrar Hedenlund, ordförande, Johanson, Bratt, Bäckström, Eriksson, Heimbiirger, Hellner och Peyron, suppleanterna Alsén, Carlson, Kellberg och Ringholm, samt jourhavande direktören Bernström. $2. Föredrogs och godkändes enhälligt det enligt styrelsens tidigare beslut överarbetade förslaget till styrelsens yttrande (Bil. A) med anledning av Monopolkontrollutredningens betänkande. Yttrandet skulle på styrelsens vägnar undertecknas av herr ordföranden samt i form av V. P. M. överlämnas till herr statsrådet Lyberg med vördsam anhållan, att denne ville tillställa Monopolkontrollutredningen en av styrelsen samtidigt till förfogande ställd kopia av handlingen. Denna paragraf förklarades omedelbart justerad. Vid protokollet: M. Marcus. Rätt utdraget betygar: M. Marcus.

S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1928 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.) Allmän lagstiftning. Rättskipning. Fångvård.

Vattenväsen. Skogsbruk.

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning.

Bergsbruk.

Industri.

1928 års pensionsutredning. Betänkande ang. familjepensionering för viss icke-ordinarie personal i statens ijanst. [o\ Kommunalförvaltning.

Handel och sjöfart.

Yttrande och förslag ang. revision av gällande förordningar om kommunalstyrelse på landet och i stad in. m. [2] Statens och kommunernas finansväsen.

Kommuntkationsväsen.

Politi. Monopolkontrollutredningens betänkande ang. anordnandet av den statliga kontrollen av Aktiebolaget Vin- & Spritcentralens verksamhet. [41

Bank-, kredit- och penningväsen.

Socialpolitik.

Pörsäkringsväsen.

Hälso- och sjukvård.

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt.

Allmänt näringsväsen.

Försvarsväsen.

Fast egendom. Jordbruk med binäringar.

Utrikes ärenden. Internationell rätt. Utrikesdepartementets organisation. [1J

Isaac Marcus' Boktr.-A.-B., Stockholm 1928