Betänkande med förslag till lönereglering för befattningshavare vid undervisningsväsendet

National Library of Sweden

J STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1930:20

FINANSDEPARTEMENTET

1928 ÅRS L O N E K O M M I T T É

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG TILL

LÖNEREGLERING FÖR

BEFATTNINGSHAVARE

VID

VISNINGSVÄSENDET

S T O C K H O L M 1 9

3 0

:

UNDER-

S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1930 Kronologisk 1. J o r d b r u k s u t r e d n i n g e n s b e t ä n k a n d e n . 1. Betänkande a n g å e n d e åtgärder för vete- och r å g m a r k n a d e n s stödjande. Beckman. 76 s. J o . 2. J o r d b r u k s u t r e d n i n g e n s betänkanden. 2. Betänkande angående j o r d b r u k e t s kreditförhållanden. Beckman, viij, 179 s. J o . 3. Skydd för äldre kulturföremål. Idun. 191 s. H. 4. J o r d b r u k s u t r e d n i n g e n s betänkanden. 3. Betänkande angående vissa åtgärder för mejeri hanteringens och smörexportens befrämjande. Beckman, vtij, 129 s. 11 pl. J o . 5. Förslag till vissa ändringar i vallagen för s k y d d a n d e av partibeteckningar. Norstedt. (4), 38 s. J u . 6. Gränsen för Sveriges territorialvatten. Av Torsten Gihl. Norstedt. 312 s. U. 7. Betänkande m e d förslag till lotsförordning samt a n d r a författningar och föreskrifter rörande lotsverket. Marcus, xvj, 3G5 s. H. 8. Domänverkets omfattning, uppgifter och organisation. Tiden. 333 s. 1 karta. F i . 9. Betänkande m e d förslag angående o r d n a n d e av den lägre l a n t b r u k s u n d e r v i s n i n g e n . Marcus. 727 s. J o . 10. Utredning och förslag beträffande åtgärder för ökad a n v ä n d n i n g av svenska l a n t b r u k s p r o d u k t e r vid allm ä n n a i n r ä t t n i n g a r in. m. Marcus. 21 s., 3 tab. J o . 11. Utkast till lagbestämmelser om befraktning. Norstedt. 134 s. J u . 12. Utredning rörande Sveriges försvarspolitiska läge samt behov av försvarskrafter. Beckman, vij, 325 s. Fö.

förteckning 13. Utredning a n g å e n d e k o m m u n a l f ö r v a l t n i n g e n s i o r o r d n a n d e i s t ä d e r n a efter processreformens gesnouomförande. Marcus. 250 s. S. 14. Utredning ocli förslag rörande praktiska b i l d r m n g n g s I injer på realskola us åldersstadium. Norstedtt. 3 327 s. E . 1928 års pensionsförsäkringskommitté och orgaanlaiisationssakkunniga. Statistiska u n d e r s ö k n i n g a r sanamt k o s t n a d s b e r ä k n i n g a r . Norstedt. 402 s. S. ko*on16. Betänkanden ined förslag angående skärpta tiollfö ros k rifter r ö r a n d e landsfiskalers och m e d l dedem jämsläl Ida befattningshavares niedelsförvalltnining m. m. Beckman. 199 s. S. 17 1928 års l ö n e k o m m i t t é . Betänkande m e d förslaag U till a l l m ä n t avlöningsreglemente för ordinarie tjäinsUstem ä n t i l l h ö r a n d e den civila statsförvaltningen. NOSOTstedt. 346 s. F i . 18. Distriktsveterinärlönesakkunnigas u t r e d n i n g o< och förslag beträffande o r d n a n d e t av distriktsvete:*rinniärernas anställnings- och avlöningsförhållanden. Ma>Iarcus. 111 s. J o . 19. Utredning angåonde b e r e d a n d e av större möjlligh^het för skoldistrikt att vid m i n s k n i n g av antalet bagarn indraga skolor och skolavdelningar. Hajggströim. (. (2). 88 s. E . 20. 1928 års l ö n e k o m m i t t é . Betänkande m e d förslaig tf till lönereglering för befattningshavare vid undiervivisningsväsondot. Norstedt, viij, 371 s. F i .

A n m . Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med felstil utgöra begyiimelstse» bokstäverna till det d e p a r t e m e n t , u n d e r vilket u t r e d n i n g e n avgivits, t. ex. E. = e c k l e s i a s t i k d e p a r t e m e n t e t , JcJo» = j o r d b r u k s d e p a r t e m e n t e t . Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga u t r e d n i n g a r s yttrte atano r d n i n g (nr 98) utgivas u t r e d n i n g a r n a i omslag med enhetlig- färg för varje d e p a r t e m e n t .

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1 9 3 0 : 2 0 FINANSDEPARTEMENTET

1928 ÅRS L O N E K O M M I T T É

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG TILL

LÖNEREGLERING FFÖR B E F A T T N I N G S H A V A R E

VID

VISNINGSVÄSENDET

STOCKHOLM 1930 KUNGL. BOKTRYCKERIET.

P. A. NORSTEDT & SÖNER

802247 UNDER-

INNEHÅLL Sid.

SKkrivelse

till Konungen

AUlmän

motivering.

V D e l I.

1. Lönesystemet 2. Utsträckning av undervisningstiden 3. Kvinnliga befattningshavares avlöning 4. Avlöningsförhållandena för övningslärarna 5. Icke-ordinarie befattningshavare

1 9 20 25 37

D e l II. D)et statliga

undervisningsväsendet.

AL

Placering i lönegrader 1. De allmänna läroverken 2. Högre lärarinneseminariet 3. Statens folkskoleseminarier 4. Statens småskoleseminarier 5. De tekniska läroverken 6. Folkskolinspektionen 7. Blindundervisningsanstalterna 8. Vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte 9. Dövstumskolorna 10. Sjökrigsskolan 11. Skeppsgosseskolorna 12. Veterinärinrättningen i Skara 13. Navigationsskolorna

B3.

Författningsförslag 104 1. Förslag till avlöningsreglemente för ordinarie tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen 104 2. Tjänsteförteckning, angivande ordinarie befattningshavare vid vederbörande läroanstalter 124 3. Förslag till tilläggsbestämmelser till allmänna avlöningsreglementet 128 4. Utkast till tilläggsbestämmelser... för extra ordinarie och extra tjänstemän 134

Cl

Specialmotivering till författningsförslagen 1. De allmänna läroverken etc 2. Skeppsgosseskolorna, Veterinärinrättningen i Skara, Navigationsskolorna 3. Icke-ordinarie befattningshavare

141 141 148 148

Dl.

Jämförelse mellan nuvarande 1. Ordinarie befattningshavare 2. Icke-ordinarie lärare 3. Sammanfattning

151 151 167 170

löner

och olika

förslag

42 42 63 67 75 78 81 84 91 93 99 99 101 102

IV Sidd.

Del III. Kommunalt anställda lärare. A. Placering i lönegrader

1. Folk- och småskolor 2. Högre folkskolor 3. Kommunala mellanskolor (realskolor) 4. Kommunala flickskolor 5. Landstingsseminarier 6. Folkhögskolor B.

Förslag

till avlöningsreglemente

C. Specialmotivering

till

D. Jämförelse

nuvarande

mellan

för

•

kommunalt

avlöningsreglementet löner

för

och olika

1. Ordinarie lärare 2. Icke-ordinarie lärare 3. Sammanfattning

anställda kommunalt förslag

lärare anställda

1722 1866 1906 20D2 20D2 2005 2H6

lärare

2366 24119 24549 2555 2588

Särskilda yttranden. Ordinarie ledamöter: 1) Herr Carlström 2) Herr Eriksson 3) Fröken Köersner 4) Herr Nilsson 5) Herr Reinwall 6) Herr Sjöwall 7) Herr Wagnsson

:

2559 2654 2664 2669 2777 2777 2999

Tillfälliga ledamöter: 1) Rektor G. E. Göransson 3111 2) Rektor Marianne Mörner 3112 3) Lektor J. Swenning 3113 4) Läroverksadjunkt B. Wahlström 3116 5) Ämneslärarinnan Greta Stendahl 3118 6) Gymnastikläraren, major C. O. Lönnqvist 32G0 7) Teckningslärare A. Johansson 32 24 8) Handarbetslärarinnan Maria Hertzman 32Q6 9) Skolkökslärarinnan Elsa Thune 3227 10) Maskinist E. Wallstedt 3229 11) Rektor Anna Sörensen 3330 12) Rektor Anna Sörensen och övningsskollärare L. G. Sjöholm 3331 13) Folkskolinspektör P. Holmvall 3334 14) Byråchef A. Ripe 3339 15) Folkskollärare V. Fredriksson och överlärare Hedvig Norgren 3440 16) Slöjdlärare R. Åhlén 3443 17) Småskollärarinnan Karola Pålsson 3443 18) Rektor L. F. Bäckström 3553 19) Ämneslärare N. O. Ekström och ämneslärarinnan Anna Brita Bergstrand • •• 356—3557 20) Rektor I. Andrén 3558 21) Folkhögskolinspektören E. Ingers • 3661

TILL

KONUNGEN.

Genom beslut den 29 juni 1928 uppdrog Kungl. Maj:t åt den då tillsatta 11928 års lönekommitté att, i samband med utredning av spörsmålet angåe?nde avveckling av dyrtidstilläggen, verkställa utredning och avgiva för-

VI

slag om nyreglering av lönerna för lärarpersonalen vid de allmänna läro»verken m. fl. undervisningsanstalter. I sitt yttrande till s t a t s r å d s p r o t o kollet över finansärenden nämnda dag erinrade föredragande d e p a r t e mentschefen bland annat om att förslag till sådan nyreglering i n n e f a t t a des i ett den 15 augusti 1923 av särskilda kommitterade avgivet b e t ä n kande angående lönereglering för lärare vid olika slag av läroanstalteir av statlig eller kommunal natur. Över betänkandet hade yttranden in-.kommit till Kungl. Maj:t från vederbörande myndigheter, bland derm skolöverstyrelsen, som i sitt utlåtande av den 30 september 1924 avgivitt reviderat förslag till lönereglering för ifrågavarande lärarkårer. D e s s utom hade skolöverstyrelsen i skrivelse den 12 november 1926 framlagtt förslag till lönereglering för lärarpersonalen vid de statsunderstöddal folkhögskolorna, till vilken personal hänsyn icke hade tagits i n y s s nämnda kommittébetänkande av den 15 augusti 1923. Över förslaget hadte yttrande avgivits av statskontoret. Departementschefen uttalade vidare, att det syntes v a r a uppenbart, attt vid löneregleringsfrågornas behandling de redan föreliggande löneregleringsförslagen borde göras till föremål för granskning och överarbetning* med beaktande av dels däröver avgivna yttranden, dels ock sådana ä n d ringar, som påkallades av lönernas anpassning efter det lönesystem, varii utredningen i övrigt komme att resultera. Vad särskilt anginge lönernas för folk- och småskollärare m. fl. lärare, syntes det v a r a ofrånkomligt ätit inrikta undersökningen på angelägenheten av att genomföra löneregleringen med mindre kostnad för statsverket, än som enligt det tidigaree framlagda förslaget förutsatts. Särskilt fann departementschefen börai därvid undersökas olika utvägar att differentiera bestämmelserna på ettt sådant sätt, att de med hänsyn till skilda förhållanden i lönehänseendee sämst ställda befattningshavarnas behov av förbättrad löneställning r i m ligen tillgodosåges. 1928 års lönekommitté har kommit till den uppfattningen, att de o r d i narie befattningshavarna vid de statliga undervisningsanstalterna börai inordnas under det allmänna avlöningsreglemente för den civila statsförvaltningen, rörande vilket kommittén med särskild skrivelse denna dag? avlåtit betänkande och förslag. Likaledes har kommittén ansett de ickeordinarie l ä r a r n a vid nämnda undervisningsanstalter kunna inordnas u n der samma avlöningsreglemente som de extra ordinarie och extra tjänstemännen vid den civila statsförvaltningen; preliminärt förslag till sådanit avlöningsreglemente har, såsom i förenämnda skrivelse anmälts, u t a r b e tats inom kommittén. Vidkommande l ä r a r n a vid de icke-statliga u n d e r visningsanstalterna har kommittén väl funnit, att för dem lämpligem borde gälla samma lönesystem, som skulle komma att tillämpas för dee statsanställda lärarna, men av praktiska skäl har ett särskilt avlöningsreglemente för icke-statliga lärare ansetts erforderligt. Inom kommittén hava utarbetats såväl förslag till de tilläggsbestäm-

VII

mielser till det allmänna avlöningsreglementet och till avlöningsreglementeet för extra ordinarie och extra tjänstemän, som k r ä v a s beträffande persconalen vid de statliga undervisningsanstalterna, som ock förslag till avlöjningsreglemente för lärare vid det icke-statliga undervisningsväsendet. Riörande dessa förslag har kommittén den 25—28 juni 1930 haft överläggn i n g a r med de av chefen för finansdepartementet, jämlikt Kungl. Maj:ts btemyndigande, förordnade tillfälliga ledamöterna av kommittén, nämlig e n : slöjdlärare E. Åhlén, rektor I. Andrén, ämneslärarinnan Anna Brita Btergstrand, rektor L. F . Bäckström, musiklärare C. Dramstad, ämnesläraare N. O. Ekström, folkskollärare V. Fredriksson, rektor C. E. Goransscon, handarbetslärarinnan Maria Hertzman, folkskolinspektör P . E. Htolmvall, fil. mag. O. Håkansson, folkhögskolinspektören E. Ingers, te^ckningslärare A. Johansson, major C. O. Lönnqvist, rektor Marianne Mlörner, folkskollärarinnan Hedvig Norgren, småskollärarinnan Karola P'alsson, byråchefen A. Ripe, övningsskollärare L. G. Sjöholm, ämneslärariinnan Greta Stendahl, lektor J. Swenning, rektor A n n a Sörensen, skolktökslärarinnan Elsa Thune, adjunkt B. Wahlström samt maskinist E. W a l l s t e d t . I dessa överläggningar deltogo på inbjudan av kommittén äwen representanter för de myndigheter, under vilkas överinseende vederb ö r a n d e läroanstalter äro ställda. Den såsom tillfällig ledamot av kommiittén förordnade rektor E. B. Gezelius har däremot varit förhindrad att n ä r v a r a vid ifrågavarande sammanträden. Sedan berörda författningsförslag sedermera i vissa hänseenden omarbtetats, får kommittén, under hänvisning i övrigt till sitt ovannämnda betäinkande med förslag till allmänt avlöningsreglemente för den civila statsförvaltningen, härmed överlämna betänkande med förslag till lönere3glering för befattningshavare vid undervisningsväsendet. Vid betänkandet finnas fogade de särskilda yttranden, som avgivits av viissa ordinarie och tillfälliga ledamöter av kommittén. Underdånigst A. HAMILTON. B. ALMGREN. OSCAR CARLSTRÖM. ERNST ERIKSSON. BERTA KOERSNER. R.. LINDBLAD. N. AUG. NILSSON. J. A. REINWALL. CORNELIUS SJÖWALL. G. SÖDERLUND.

Stockholm den 21 juli 1930.

RUBEN WAGNSSON.

1 DEL I. Allmän motivering. 1.

Lönesystemet.

Vid tillsättandet av lärarelönekommittén den 3 december 1920 erinrade Allmänna chefen för finansdepartementet till statsrådsprotokollet om önskvärdhe- ' ö "^ s y s ^ i n e t 8 t e n av a t t löneregleringsarbetet för då återstående förvaltningsgrenar på befattk u n d e påskyndas så, att förslag om möjligt kunde föreläggas 1922 års P'nPhavare mom underriksdag. Såsom utgångspunkt för lärarelönekommitténs arbete skulle visningst j ä n a det för kommunikationsverken fastställda avlöningsreglementet väsendet. med där upptagna lönebelopp. LämreiöneT

ii

•

iin

•

ii

komrmtten.

Lärarelönekommittén hade alltså i första hand att överväga, huruvida kommunikationsverkens lönesystem vore för skolväsendet lämpligt och ändamålsenligt, och fann vid sin utredning — ehuru icke enhälligt — att s å vore fallet, även om undervisningsväsendets organisation och natur samt åtskilliga egenartade drag i lärarekårernas tjänstgöringsförhållanden föranledde vissa svårigheter i fråga om systemets anpassning på lär a r e k å r e r n a . Kommittén ansåg emellertid dessa svårigheter mindre betydelsefulla än de fördelar, vilka ett enhetligt lönesystem för statens samtliga tjänstemän innebure, såsom även riksdagen framhållit i sin skrivelse angående löneregleringen för de centrala ämbetsverken (nr 55/1921). Statskontoret ställde sig betänksamt inför lönesystemets införande vid Myndigheter. läroanstalterna, i synnerhet de kommunala. Att kommittén icke konsekvent kunnat tillämpa detsamma på den viktiga punkt, som naturaförmånerna innebure, vore en omständighet, som med styrka talade mot att det lades till grund för löneregleringen. Denna kommitténs svårighet — naturaförmånernas beräkning för särskilt folk- och småskollärarekårerna — funno även a n d r a myndigheter, såsom ett flertal länsstyrelser, så betydande, att de ifrågasatte systemets lämplighet på här ifrågavarande område eller bestämt avstyrkte dess införande. A n d r a förhållanden, t. ex. ferierna, vore även av den art, att jämförelse mellan l ä r a r e och a n d r a befattningshavare vore svåra eller omöjliga att uppdraga. Även den omständigheten, att lönesystemets bestämmelser skulle tillämpas av så stor mängd och så vitt skilda myndigheter, talade mot dess införande. Därvidlag framhölls emellertid, att 3C2247

2 svårigheter beträffande de statliga läroanstalterna icke torde vara att befara. A n d r a myndigheter uttalade sitt gillande av kommitténs principiella ståndpunkt rörande ett så vitt möjligt enhetligt lönesystem för alla statsanställda, sålunda jämväl lärarekårerna. Länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus län, Älvsborgs län — med tvekan —, Skaraborgs län, Värmlands län, Kopparbergs län och Västerbottens län hade sålunda intet att i huvudsak invända med avseende på systemets tillämpande på undervisningsväsendet, även om vissa detaljer behövde ånyo skärskådas och överarbetas. Domkapitlen uttalade sig bestämt för systemet, med undantag av Stockholms konsistorium och domkapitlet i Visby, vilka gåvo uttryck åt en viss tvekan, samt domkapitlen i Skara, Lund och Göteborg, vilka ansågo systemet väl tillämpligt på de statliga läroanstalterna men icke lämpligt för de kommunala. Direktionen över Stockholms stads undervisningsverk tillstyrkte i princip förslaget, liksom övriga skolmyndigheter samt läraresammanslutningarna. Skolöverstyrelsen fann visserligen, att de föreslagna bestämmelserna skulle komma a t t i vissa hänseenden medföra olägenheter men a t t dessa, vid ett vägande mot systemets fördelar, icke kunde motivera ett avvisande av systemet beträffande även lärarna. Upphävande Beträffande den fasta avlöningens fördelning i »lön» och »tjänstgöav avlö- ringspenningar» ansåg kommittén, att inga hinder förefunnes för ett delning i lön avskaffande av denna fördelning för l ä r a r n a s vidkommande. För t. och tjänst- ex. läroverkslärarna hade icke före år 1905 avlöningen varit så fördelad. nmgar8m. m. Införandet av särskilda tjänstledighetsavdrag skulle skapa enkelhet och Lärareione- överskådlighet och avskaffa n u gällande r ä t t omständliga och opraktiska kommittén, bestämmelser för reglerandet av avdrag vid ledighet och arvode under vikariat. J ä m v ä l anordningen med hela avlöningens utbetalande i efterskott för varje månad vore för l ä r a r n a lämplig. Den såsom partiell kompensation för avskaffandet av förskottsutbetalning av lönen införda begravningshjälpen skulle i följd av det n y a utbetalningssättet jämväl tillkomma lärarna. Därvid uppkomme en viss tvekan i avseende på de kommunalanställda, h u r u v i d a kostnaderna för begravningshjälpen borde bestridas helt och hållet av statsmedel eller fördelas mellan stat och kommun. Kommittén hade funnit övervägande skäl tala för det förra, särskilt med hänsyn till a t t dessa lärares kontanta avlöning till väsentligaste del bestredes av statsmedel. Beträffande övergångsanordningen ansåg kommittén konsekvensen fordra likhet med övergångsanordningarna för tidigare reglerade förvaltningsgrenar. Vid övergången till det n y a lönesystemet skulle alltså till befattningshavarna utbetalas ett belopp, motsvarande en månads lön enligt dittills gällande lönestat.

3 Beträffande de högre allmänna läroverken har av ålder skyldighet åleg«*at kommunen att tillhandahålla rektor fri bostad eller ersättning därför. Så h a r städse även gällt i fråga om lärarbostad för folk- och småskolans personal. Vid tillkomsten av nyare skolformer h a r denna grundsaits i viss m å n upprätthållits. F y r a kategorier av naturaförmåner hava sal uppstått. 1. Av kommun

tillhandahållen

fri bostad eller ersättning

därför.

Denna förmån tillkommer rektorer vid allmänna läroverk, tekniska lär o v e r k och landstingsseminarier samt navigationsskoleföreståndarna. F ö r N y a elementarskolan åligger motsvarande skyldighet dels Stockholms stad, dels statsverket. Med hyresersättning till rektor må icke förväxlas »hyreshjälp» eller »hyresbidrag» till vissa lärare i några städer, ett frivilligt kommunalt åtagande. 2. Av kommun

tillhandahållen fri bostad med bränsle eller ersättning därför. Sådan förmån tillkommer det stora flertalet av kommunalt anställda l ä r a r e . Före den 1 januari 1901 anställd lärare erhåller dessutom kofoder eller ersättning därför. I boställsordningen för folk- och småskolor, h ö g r e folkskolor, kommunala mellanskolor och kommunala flickskolor ä r bestämt, vilken storleksgrad av r u m m. m. bostaden skall hava. Dövstumskolornas personal har sina förhållanden ordnade på distriktsv i s varierande sätt. 3. Av staten

tillhandahållen

fri bostad eller ersättning

därför.

Ifrågavarande förmån tillkommer rektor och biträdande föreståndarinn a vid högre lärarinneseminariet i Stockholm, rektorerna vid folkskoleseminarier och statens småskoleseminarier. Hyresbidrag utgår till sem i n a r i e l ä r a r n a i Stockholm och Göteborg för att avlöningsförmånerna skola bringas i överensstämmelse med motsvarande lärares vid de allm ä n n a läroverken i nämnda städer, vilka lämna sådana bidrag av komm u n a l a medel. 4. Av staten tillhandahållen fri bostad jämte anncm förmån. Dylik förmån av skiftande a r t tillkommer blindundervisningsanstaltern a s flesta lärare, flertalet befattningshavare vid vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte samt skolköksföreståndarinna vid statens småskoleseminarium. F ö r vaktmästare och likställda vid de tekniska läroverken samt för föreståndaren för och instruktionssmeden vid veterinärinrättningen i Skara gälla bestämmelser om a v d r a g å kontant lön, då naturaförmåner åtnjutas.

Naturaförmåner

4 Lärareione- Lärarelönekommittén anförde, att behov av ändring icke förelåge kommittén. ^ f r ^ga om lärarpersonalens naturaförmåner, även med tillämpning av kommunikationsverkens lönesystem i övrigt. Särskilt vore att i det hänseendet observera, att inom de olika lärarekårerna ingen önskan försports om naturaförmånernas indragande i den kontanta lönen, medan däremot kommunikationsverkens personal på sin tid p å y r k a t reformen för sitt vidkommande. L ä r a r n a hade aldrig erhållit ersättning för naturaförmånerna med viss procent av lönen u t a n oberoende av lönegrad till bestämt belopp, v a d a n inga ojämnheter såsom vid kommunikationsverken i det hänseendet förekommit. Övergång till kommunikationsverkens system beträffande naturaförmånerna för l ä r a r e k å r e r n a skulle medföra oöverskådliga följder och avböjdes därför. Principen med bostad m. m. utöver den kontanta lönen borde bibehållas, givetvis med skälig hänsyn tagen därtill vid placeringen i lönegrader, såsom skedde år 1922 vid riksdagens beslut om lönereglering för hospitalsläkarna. Undantag borde dock göras beträffande vaktmästare- och vaktbetjäningspersonal såväl vid tekniska läroverk och vårdanstalten i Lund som, därest sådan personal uppfördes å ordinarie stat, vid statens folkskoleseminarier ävensom för personalen vid veterinärinrättningen i Skara. F r i kost, lyse och t v ä t t borde icke heller u t g å utöver kontant lön. Myndighetema.

Lärarelönekommitténs ståndpunkt i fråga om naturaförmånerna delad e s [c^e a v statskontoret, som ansåg, att förmånen av bostad m. m. utöver kontant lön medförde fördelaktigare löneställning, än som avsetts och vid jämförelse med andra statens befattningshavare vore befogad. Särskilt gällde detta kommunalt anställda lärare. J ä m v ä l socialstyrelsen motsatte sig lärarelönekommitténs förslag i denna punkt och förordade naturaförmånernas inräkning i lönen. Formen härför borde v a r a ett bibehållande av för civilförvaltningen gällande ortsgruppering med värdering därefter av naturaförmånerna. Efter omnämnande av invändningar mot lärarelönekommitténs principställning i berörda avseende, gjorda av Sveriges folkskollärarförbuiid, vissa lärare u t a n naturaförmåner, ett flertal länsstyrelser m. fl., ingick skolöverstyrelsen på ett skärskådande av socialstyrelsens gransknirg. Överstyrelsen fann för sin del de framförda synpunkterna berättigade och föreslog i likhet med socialstyrelsen en fullständig omläggning av systemet i detta fall. Omläggningen skulle innebära, att alla befattningsh a v a r e med bostad m. m. eller ersättning därför placerades i lönegrader, dit de med hänsyn till alla i sådant avseende betydelsefulla synpunkter ansåges böra hänföras.

DyrortstillI stort sett har ortstilläggsprincipen icke vunnit tillämpning på läraie9fl °rcun d y r - kårerna. Dock har det befunnits nödvändigt att i viss utsträckning geor s ^ P P e - n o m f ö r a densamma. Folkskolinspektör, vars inspektionsområde inne-

,ä

5 faittar Stockholms stad, har 400 kronors ortstillägg, därest han är bosatt i Stockholm, och folkskolinspektör, vars huvudsakliga inspektionsområde s a m t bostadsort äro förlagda till något av de tre nordligaste länen, h a r 5C)0 kronor. Ordinarie lärare vid navigationsskolorna i Stockholm, Göteb o r g och Malmö åtnjuta likaledes ortstillägg med 300 kronor. Såsom ortstillägg torde jämväl v a r a att betrakta de särskilda lönetilläggen till folkooh småskolelärare i vissa lappmarksförsamlingar samt till l ä r a r n a vid statens småskoleseminarier i Haparanda och Murjek. De under senare år* bestämda tillfälliga löneförbättringsbeloppen utgå även enligt ortstillläggsprincipen, i vissa fall modifierad. Efter utredning av nu rådande förhållanden, med ortstillägg endast åt e t t fåtal befattningshavare inom skolstaten, granskade lärarelönekommitté;n lämpligheten av ortstilläggsprincipens fullständiga tillämpning för lär a r e k å r e r n a och fann dess generella införande önskligt samt föreslog ortsgruppering för ifrågavarande kårer i anslutning till den för övriga förvaltningsgrenar gällande grupperingen. Socialstyrelsen borde utarbeta förslag till en sådan ortsgruppering, anpassad efter de orter, där skolor a v olika slag vore förlagda.

Lärarelönekommittén.

Såväl socialstyrelsen som skolöverstyrelsen föreslogo ortstillägg i en- Myndigheter. lighet med den ortsgruppering, som genomförts för a n d r a statens befattningshavare. Lärarelönekommitténs övervägande av det allmänna lönesystemets till- Kommittén, lämplighet på l ä r a r e k å r e r n a resulterade däri, att detsamma — frånsett vad anginge naturaförmånerna — anbefalldes för dessa kårer, men a t t skilda avlöningsreglementen skulle gälla för statsanställda och kommunalanställda. 1928 års lönekommitté, vilken såsom en huvuduppgift haft a t t revidera för kommunikationsverken och civilförvaltningen i övrigt gällande avlöningsreglementen, har ansett angeläget a t t under ett reglemente inordna så många grupper av tjänstemän, som det visat sig möjligt och lämpligt att dit hänföra. Vid undersökning av huruvida det allmänna lönesystemet kunde göras helt gällande även för lärare, har kommittén funnit detta kunna och böra ske, även om på grund av vissa särförhållanden ett särskilt avlöningsreglemente för kommunalt anställda lärare är erforderligt eller i varje fall lämpligast. Till denna slutsats har kommittén kommit efter synnerligen ingående undersökningar av olika möjligheter att ordna kommunalt anställda lärares löneförhållanden. Därvid har särskilt noggrant övervägts ett system med naturaförmånerna utöver kontant lön, ett nettolönesystem. Dess grundtanke var, att lärarna skulle liksom hittills åtnjuta bostad och bränsle in n a t u r a eller kontant ersättning för utebliven sådan förmån samt att den kontanta lönen skulle så avpassas, att den samlade löneinkomsten, kontant och in natura, i möjligaste m å n skulle motsvara

lön i de löneklasser inom det allmänna lönesystemet, dit respektive lärare ansåges böra hänföras. I och för detta nettolönesystem undersöktes, hur levnadskostnaderna beträffande skilda dyrortstyper ställde sig, sedan bostads- och bränsleposterna frånräknats. Undersökningen omfattade 587 orter, för vilka uträknades nya ortsindextal. Dessa visade, såsom var att vänta, avsevärt mindre relativa olikheter orterna emellan än de officiella, som omfatta även bostad och bränsle. En konsekvens härav bleve givetvis, att man måste räkna med en mindre stark lönestegring från billigaste till dyraste ort. Om man därför i ett dylikt system bibehölle lika många ortsgrupper som i det allmänna, skulle skillnaden mellan kontantlönen i olika ortsgrupper bliva bagatellartad. Av den anledningen borde i ett sådant system ortsgrupperna minskas till färre och lämpligast bliva blott tre. Med dessa utgångspunkter uppgjordes en löneplan för ett tregruppssystem. Kommittén, som för hela den övriga civila förvaltningen anbefaller ett allmänt lönesystem med fem ortsgrupper, har ansett, att ännu ett system med tre ortsgrupper skulle te sig onödigt; skillnaden är icke så avsevärd, att fördelen med nettolönesystemet i övrigt skulle bliva påtaglig. Dessutom skulle det medföra svårigheter beträffande vissa icke-ordinarie lärares löneförhållanden, såvida man icke för lärare inom en och samma skolform ville använda olika lönesystem, vilket uppenbarligen icke kan komma i fråga. Att dessutom för kommunala lärares del en fristående ortsgruppering blivit erforderlig, hade visserligen icke behövt utgöra ett väsentligt hinder, men dock torde även till en sådan omständighet hänsyn böra tagas. Slutligen kan det icke betraktas såsom betydelselöst, att en befattningshavaregrupp, som omfattar inemot 30 000 personer, uttalat sig för inrangering i det allmänna lönesystemet. Vid valet av olika lönesystem för kommunalt anställda lärare har kommittén därför — liksom i fråga om de statsanställda — stannat för det allmänna lönesystemet. En tillämpning av detsamma i överensstämmelse med lärarelönekommitténs linje, bostad m. m. utom lönen, har kommittén ansett icke böra ifrågasättas; det är, såsom socialstyrelsen visat, ett tredje system, innefattande dubbel dyrortskompensation. Naturaförmånernas inordnande i lönen, alltså bruttolönesystemet, är nödvändigt. Den omständigheten, att kommunerna och icke staten lämna naturaförmånerna till vissa statsanställda lärare, t. ex. läroverksrektorerna, vållar visserligen smärre svårigheter i några detaljer, men dessa kunna utan större olägenhet överkommas och äro i jämförelse med fördelarna av systemets allmänna tillämpning å statsanställda lärare oväsentliga. I fråga om kommunalt anställda lärare äro antydda svårigheter mera betydande; men även med avseende på dessa träda systemets fördelar i förgrunden. Det synes kommittén vara icke blott sannolikt utan ådagalagt, att i annat sammanhang anbefallda anordningar för värdering av naturaförmånerna skola, sedan systemet väl trätt i funk-

tnon, visa sig vara mera ändamålsenliga än nu använda tillvägagångssätt. Vilken ställning kommittén intagit beträffande naturaförmånerna i de säirskilda fallen, framgår av specialmotiveringarna till förslagen om lönepllacering för olika grupper av befattningshavare. Med hänsyn till det förhållandet, att staten numera bidrager till folkoeh småskollärares kontanta avlöning med huvuddelen av densamma, i det att kommunen till varje sådan lärares kontanta avlöning utgiver endast ett belopp, motsvarande en tiondel av kvinnlig lärares begynnelselön, staten allt det övriga, har kommittén övervägt möjligheten av att staten emsam övertoge kostnaderna för folkskoleväsendet i vad de avse kontantavlöningarna till lärarepersonalen. Därmed sammanhänga emellertid, anser kommittén, principiella spörsmål rörande kommunernas hittillsvarande bestämmanderätt över det kommunala skolväsendet i flera betydelsefulla avseenden. Visserligen kunde lärarnas avlöningsförhållanden möjligen göras till en uteslutande statlig angelägenhet, utan att därigenom kommunal självbestämningsrätt beträffande folkskolan rubbades eller upphävdes. Denna rätt skulle allt framgent kunna sägas vara avhängig av de ekonomiska förpliktelser, som ändå skulle åligga kommunerna med avseende på skolbyggnader och lärarebostäder jämte lärares andra naturaförmåner. Men kommittén anser, att andra kommunala förpliktelser av enahanda art inom skolväsendet böra uppmärksammas. Sålunda ankommer det på kommunerna att uppföra och underhålla läroverksbyggnader och att anskaffa eller lämna ersättning för rektorsbostad, iitan att därmed följt bestämningsrätt för kommun i fråga om t. ex. rektors anställning. Då sålunda inom ramen av kommunala förpliktelser analoga förhållanden finnas med dem, som skulle bliva rådande, därest folkskoleväsendet ordnades på ovan antytt sätt, torde man icke utan närmare utredning kunna avfärda frågan om fortsättning eller upphävande av kommuns rätt att t. ex. tillsätta lärare. Kommittén finner sig emellertid icke böra i sammanhang med uppdraget att föreslå lönereglering för kommunalt anställda lärare upptaga frågan om förstatligande av dessa läraretjänster utan anser, att i annat sammanhang detta spörsmål till hela sin vidd bör upptagas till undersökning. I tekniskt avseende torde detsamma erfordra en utredning av sådan art, att kommittén icke anser sig äga vare sig befogenhet eller förutsättningar att åvägabringa densamma. I samband med under år 1930 vid riksdagen väckt motion om statens övertagande av utgifterna till löner åt folkskollärare m. fl. har skolöverstyrelsen yttrat sig. Med bestämdhet uttalar sig överstyrelsen mot folkskolans fullständiga förstatligande. Kommittén vill icke upprepa skälen utan endast härmed antyda, att även skolans högsta myndighet anser

8 frågan i föreslagen omfattning ännu icke tillräckligt utredd för att kunna lösas. Kommittén har därför efter sitt övervägande av frågan funnit sig böra avstå ifrån att slå in på den väg till avlönande av kommunalt anställda lärare, som ett statens övertagande av alla kontantavlöningar skulle innebära. I stället finner sig kommittén böra bibehålla nuvarande principiella grunder för lärareavlöningarna med kommunal lön och statsbidrag. Lärarelönekommittén ansåg, att det icke vore möjligt att genom ett avlöningsreglemente betaga kommunala myndigheter deras rätt att besluta om kommunala tillägg till lönerna för kommunalt anställda lärare. Kommittén anser i motsats härtill, att en oundgänglig förutsättning för det allmänna lönesystemets tillämpande på lärarna är, att uttryckligen stadgas förbud för kommun, skolområde, landsting eller annan sådan myndighet att giva särskilt tillägg utöver lagstadgad lön och därmed rubba hela den lönereglering för lärarna, som nu föreslås. Ja, kommittén går så långt, att den anser varje skäl för en statens medverkan till en lönereglering för lärarna enligt nyssnämnda system nu saknas, så framt kommunala lönetillägg skulle förbliva tillåtna. I samband med utfärdande av bestämmelser angående statsbidrag till kostnaderna för det kommunala undervisningsväsendet bör garanti skapas för att det stadgade förbudet mot kommunala tillägg kommer att av kommunerna respekteras. Gällande författningars bestämmelser om minimilön böra alltså icke inflyta i det nya avlöningsreglementet. Detta gäller samtliga lärarekategorier. Kommittén vill emellertid redan här nämna, att särskilt nu berörda förhållande torde för en del befattningshavare inom undervisningsväsendet nödvändiggöra vissa övergångsbestämmelser för att undgå genom kommitténs förslag uppkommande löneminskningar. I vissa fall påkallas dylika bestämmelser även av de minskningar, som skulle bliva en följd av kommitténs förslag i avseende å löneplacering. Vad beträffar upphävandet av avlöningens fördelning i lön och tjänstgöringspenningar, anser sig kommittén icke behöva orda därom; med inordnandet i det allmänna avlöningsreglementet eller, för de kommunalt anställda, i ett med det allmänna i huvudsak likt, är sådant upphävande självfallet. Detta gäller även i fråga om sättet för avlönings utbetalande samt övergångsanordningar, om vilka kommittén i annat sammanhang och vid senare tidpunkt kommer att yttra sig och avgiva förslag. Då kommittén förordar statsanställda lärares fullständiga inordnande i det allmänna avlöningsreglementet, hava likväl vissa modifikationer vid dess tillämpning måst göras. Dessa äro dock icke, i betraktande av undervisningsväsendets säregna organisation med i vissa avseenden från den övriga statsförvaltningen avvikande tjänstgörings-

9 och anställningsförhållanden, så betydande, att de icke väl kunna verkställas genom och taga sig uttryck i tilläggsbestämmelser. Med hänsyn till den mångfald av institutioner, som det statliga undervisningsväsendet omfattar, och deras ofta sinsemellan olikartade förhållanden i fråga om vid dem anställd personals avlöning, te sig fastmera de särbestämmelser, som för undervisningsväsendets del visat sig erforderliga, såsom förvånansvärt få och i alla hänseenden varken till antal flera eller till innebörd mera undantagsmässiga än de, som befunnits nödvändiga för flera andra fö rvaltningsområden. 2. Utsträckning av undervisningstiden. Vid föregående löneregleringar i överensstämmelse med kommunikationsverkens lönesystem har tjänstgöringstiden utsträckts till sju timmar för söckendag, därvid dock medgivits tjänstgöringstidens förläggande delvis till annan plats än tjänsterummet. Frågan om arbetstidens utsträckning har dock icke varit föremål för behandling beträffande andra befattningshavare än dem, för vilka en utsträckning av nämnt slag ansetts lämpligen kunna vidtagas. Eedan före 1918 års lönereglering för de allmänna läroverken var föreskrivet, att ordinarie ämneslärare skulle vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som vid en ny läroverksorganisation eller eljest i allmänhet kunde varda stadgad. Eiksdagarna 1914 och 1916 uttalade tvekan om riktigheten av då framlagda beräkningsgrunder i avseende å lärarnas tjänstgöringstid. Med anledning härav föreskrevs år 1918, att befattningshavare vid de statliga undervisningsanstalter, som avsågos i 1918 års löneregleringsbetänkande, skulle vara pliktiga att underkasta sig sådan ökning av tjänstgöringsskyldigheten, som här ovan nämnts. I ett uttalande av 1918 års riksdag framhölls önskvärdheten av att läroverksstadgans föreskrifter angående tjänstgöringstiden bleve mera uppmärksammade. Jämväl i fråga om folkskolans lärarepersonal har samma fråga tidigare varit före. Nu gällande bestämmelser äro utfärdade i anslutning till förslag av den 21 februari 1918 (1902 års löneregleringskommittés utlåtande), enligt vilka folkskollärare äro skyldiga underkasta sig än vidare ökning av tjänstgöringsskyldigheten, därest undervisningstiden genom beslut av Konung och riksdag för samtliga skoldistrikt förlänges utöver 341U veckor om året. Även en annan form av utsträckt tjänstgöringstid för folkskolans lärare berördes av 1902 års löneregleringskommitté. Kommittén ifrågasatte nämligen skyldigheten för vederbörande lärare att utan särskild ersättning bestrida undervisning i slöjd, för vilken nu arvode utgår. Vid löneregleringsfrågans anmälan i statsrådet i mars 1918 anförde chefen för ecklesiastikdepartementet, att åläggande för lärare att utan ersättning

10 undervisa i slöjd icke borde ifrågakomma redan av det skälet, a t t e n mängd lärare aldrig erhållit erforderlig utbildning i detta ämne. E t t dylikt åläggande skulle också, där det med hänsyn till l ä r a r n a s kompetens eljest kunde ifrågasättas, drabba synnerligen ojämnt, i det att somliga l ä r a r e skulle få en ganska omfattande undervisning, andra endast en obetydlig ökning. Lärarelbne- E n ä r spörsmålet om utsträckt arbetstid ansetts böra förknippas med kommittén, senaste löneregleringar, ansåg sig lärarelönekommittén böra upptaga frågan även för undervisningsväsendets vidkommande, detta dess mer, som densamma förut varit, på sätt som tidigare sagts, föremål för uttalanden från Kungl. Maj:ts och riksdagens sida. Kommittén framhöll, att en utökning av l ä r a r n a s tjänstgöringstid kunde tänkas å v ä g a b r a g t på två olika sätt, antingen genom förlängning av läsåret eller genom ökning av arbetsprestationen per vecka. Den förstnämnda utvägen innefattade problem av pedagogisk k a r a k t ä r , om vilka kommittén ansett sig icke äga befogenhet att y t t r a sig. Icke heller skulle den anordningen kunna inverka på storleksgraden av för l ä r a r n a s avlönande erforderliga medel. övningslärarna behandlade kommittén särskilt, e n ä r frågan om deras tjänstgöringstid stode i intimt samband med själva avlöningssystemet och ansåges böra tagas under övervägande i sammanhang med frågan om speciellt dessa befattningshavares avlöningsförhållanden. H u r u med tillämpning av bestämmelserna i § 133 av då gällande läroverksstadga den faktiska tjänstgöringstiden vid de allmänna läroverken gestaltat sig under senare tid, hade undersökts för höstterminen 1918. Denna undersöknings resultat hade återgivits i 1919 års statsverksproposition. Av densamma framginge, a t t medeltalet timmar per vecka för höstterminen 1918 ställt sig på följande sätt: Medeltal tim. per vecka Rektor vid högre allm. läroverk: o ... , »

» provarslaroverk

n.„ »o

»

som är domkapitelsledamot... 12'0

* » »

övri

S vid realskola lör gossar » statens samskolor

Lektor vid provarslaroverk

12 6

" 15'5 18*7

18'9

Medeltal tim. per vecka Adjunkt med huvudsaklig tjänstgöring å gymnasiet, inkl. realskolans 6:e klassadjunkt vid provarslaroverk

övrig 21-6 Adjunkt med huvudsaklig tjänstgöring i realskolans 1—5 klasser: vid provarslaroverk

22"7

»

som är domkapitelsledamot •• 19'0

övrig

24'3

»

övrig

vid realskola för gossar

24'3

vid statens samskolor

25'7

••• 20'5

Första ämneslärarinna

21'3

Ämneslärarinna

24"6

11 Det var på grund av nämnda undersöknings siffror, som 1919 års riksdag uttalade önskvärdheten av att läroverksstadgans föreskrifter i berömda avseende bleve mera uppmärksammade. Lärarelönekommittén verkställde själv en undersökning, avseende läsåret 1920—1921, vilken gav till resultat följande siffror: Medeltal tim. per vecka Rektor vid högre allm. läroverk: »

provarslaroverk

9'4

»

icke provarslaroverk

11'8

Medeltal tim. per vecka Adjunkt med lektorstjänstgöring: vid provarslaroverk

21'2

övrig

21'9

»

realskola för gossar

15" 1

»

statens samskolor

18'6

vid provarslaroverk

23" 4

19-8

övrig

24'9

19'3 20'5

vid realskola för gossar

25'2

L e k t o r vid provarslaroverk som är domkapitelsledamot... övrig

Adjunkt utan lektorstjänstgöring:

vid statens samskolor

25'7

Första ämneslärarinna Ämneslärarinna Stadgat antal undervisningstimmar

L ä

21'8 25'0

Faktiskt antal undervisningstimmar i medeltal

Faktiskt överskott eller underskott i förhållande till medelgränsen

20'4

+ 1'4 — 0-6

Provarslaroverk. Lektorer och adjunkter med lektorstjänstgöring omkr. 18- -20 9.9- 26 Övriga adjunkter Icke

23-4

provarslaroverk.

Lektorer och adjunkter med lektorstjänstgöring

20—22

+ 0-1

Övriga adjunkter

24-28

25-1

— 0-9

Första lärarinnor

20—22

21-8

+ 0-8

Ämneslärarinnor

22-26

+ 1

Lärarinnor.

Tabellerna visade, att under läsåret 1920—1921 lärarnas undervisningstid ökats och kunde anses falla omkring stadgad medelgräns. Dessutom inhämtade kommittén uppgifter från alla rektorsämbeten om arten och omfattningen av den arbetstid, som lärarna för sin tjänsts behöriga skötsel använde utöver lektionerna per läsdag. Av uppgifterna framginge, att denna medeltid per läsdag utgjorde:

För lektor

Vid högre allm. läroverk 3 tim. 9 min.

*

adjunkt

3 tim. 9 min.

2 tim. 51 min.

3 tim.

»

ämneslärarinna

—

2 tim. 57 min.

2 tim. 57 min.

Vid real- och samskolor

Vid samtliga läroverk 3 tim. 9 min.

12 En annan undersökning hade kommittén verkställt beträffande lärarnas undervisning som timlärare vid enskilda och kommunala läroanstalter höstterminerna 1919 och 1920. Resultatet framginge av följande tablå: . , x Hela antalet lärare

re ! med annan undervisning

Lärare med annan underyisnh { o/ ay h d a ^ talet

Medeltal timmar i veckan f ö r lärare med annan under. visning

Medeltal timmar i veckan för

d l a

lärare

Högre allm. läroverk

41'5

8'3

3'4

Realskolor

9'3

3'5

Samskolor

2i

0'i

Mot utsträckt veckotjänstgöring för lärarna hade anförts huvudsakligen, att kraven på lärarna numera vore väsentligen större än förut; att, då inga nya läroverk upprättades, klasserna bleve större och följaktligen undervisningen arbetsammare; att genom ökning av arbetstiden undervisningens kvalitet lätt skulle försämras; att lärarna på grund av sin redan nu i många fall tyngande arbetsbörda näppeligen skulle stå ut med ett ytterligare ökande av denna arbetsbörda samt att, enligt vad erfarenheten visade, vissa lärare — bland de äldre och fysiskt svagare — i varje fall icke tålde vid en ytterligare belastning. Å andra sidan hade för en anordning av nu ifrågavarande beskaffenhet erinrats om det ovan relaterade förhållandet, att lärarna i stor utsträckning åtoge sig undervisning i enskilda och kommunala undervisningsanstalter. Detta förhållande hade ansetts ådagalägga möjlighet för lärare att åtaga sig en utvidgad undervisning, och det hade anförts, att, då avlöningarna höjdes, det kunde befinnas skäligt, att en del av den arbetsprestation, som i ett flertal fall lämnades enskilda skolor, måtte komma statsläroverken till godo. Härjämte hade gjorts gällande, att på grund av de långa ferierna — en förmån för lärarna, som andra tjänstemän saknade — man med skäl kunde fordra ett ökat och mera koncentrerat arbete under den tid detta arbete påginge. Om saken såges allenast från synpunkten av statsverkets ekonomiska intressen eller med hänsyn till möjligheten att genom det för den högre lönen ökade arbetet för de ordinarie befattningshavarna vinna besparingar å de till extra tjänstemän anslagna medlen, skulle givetvis genom en anordning med ökad tjänstgöring jämväl för lärarnas vidkommande behovet av extra lärare minskas och dymedelst en nedsättning kunna vidtagas i för sistnämnda befattningshavare utgående anslag. I detta hänseende verkställde lärarelönekommittén en approximativ beräkning, varvid kommittén utgick, ej från en höjning av allenast maximisiffror eller allenast minimisiffror utan från en ökning av samtliga dessa siffror. Genom en ökning av de ordinarie ämneslärarnas tjänstgöring med 1 timme per vecka skulle en inbesparing kunna ske av omkring 40 extra lärare och med utgångspunkt från då-

13 varande lönebelopp en anslagsminskning vinnas av i runt tal 128 000 kronor; vid en ökning med 2 veckotimmar vunnes en inbesparing av omkring 80 extra lärare och en anslagsminskning av i runt tal 256 000 kronor. Skulle skäl anses föreligga för en ytterligare ökning av lärarnas veckotimtjänstgöring, skulle naturligen berörda siffror komma att proportionsvis höjas. Vad nu sagts, gällde självfallet allenast vid ett konstant lärjungeantal; skulle, såsom de senare åren skett, lärjungeantalet successivt växa, komme naturligen i proportion härtill behovet av extra lärare att stegras. En ingående undersökning av de för de olika lärargrupperna rådande förhållandena hade således visat, att spörsmålet erbjöde betydande svårigheter, till vilka lärarelönekommittén så till vida icke tog ställning, som den undvek definitiva förslag och allenast hemställde, att Kungl. Maj:t vid framläggande av förslag till lönereglering måtte taga den hänsyn till förebragt utredning, som kunde befinnas skälig. Kommittén framhöll dock, att för de allmänna läroverkens vidkommande en möjligen ifrågasatt ökning av lärarnas tjänstgöringstid icke borde få en automatisk och generell tillämpning. Skäl till undantag funnes för vissa kategorier, provårsläroverkens lärare och rektorerna. Starka skäl hade anförts överhuvud mot utsträckt tjänstgöring för lärare, vilka skäl i synnerhet beträffande högre lärarinneseminariet synts äga berättigande. Folkskollärareseminariernas övningsskollärare undantogos uttryckligen; likaledes de tekniska* läroverkens och blindundervisningsanstalternas lärare, vårdanstaltens i Lund personal, lektorerna vid sjökrigsskolan, ordinarie ämneslärare vid skeppsgosseskolor, befattningshavarna vid veterinärinrättningen i Skara samt lärarepersonalen vid navigationsskolorna. Beträffande folk- och småskolor framhölls, att betydande tekniska svårigheter för dessa skolformer vore förknippade med frågan om utsträckt tjänstgöringstid. I stort sett sammanfölle tiden för folkskolans lärares tjänstgöringstid med elevernas timantal. En ökning av undervisningsskyldigheten per vecka skulle därför komma att medföra ökning av timantalet för eleverna, varigenom rubbningar skulle vållas i gällande undervisningsplan. En dylik förändring kunde kommittén icke förorda. Beträffande slöjdundervisningen erinrade kommittén om att slöjd icke vore obligatoriskt ämne i alla skoldistrikt. För den händelse likväl slöjdundervisning skulle anses kunna åläggas dem av folkskolans lärare, som vore därtill kompetenta och vore placerade i distrikt med slöjd, skulle man möjligen kunna tänka sig, att lärarna utan särskild ersättning skulle vara skyldiga meddela sådan undervisning åt en slöjdavdelning, 4 timmar i veckan. Dock kunde sådan ökning av arbetstiden icke åläggas de lärare, som förut hade högsta antal undervisningstimmar i veckan, 31 Va timmar; dessa skulle icke åläggas mer än det minimiantal slöjdtimmar, som angives i gällande författning, eller 64 timmar årligen, motsvarande 2 effek-

14 tiva timmar i veckan. Ingen ökad undervisningsskyldighet skulle å l ä g g a s vare sig lärare, som undervisade i sjunde klassen eller folkskolans h ö g r e avdelning och tjänstgjorde 30 timmar i veckan, morgonandakten oräknad» eller l ä r a r e å småskolestadiet. Utginge m a n från a t t vid landsbygdens skolor i regel endast en slöjdavdelning förekomme vid varje skola, skulle efter nuvarande ersättningsgrunder besparingen med ovan nämnd anordning belöpa sig till omkring 1300 000 kronor. P å grund av ett eventuellt åläggande av ovan a n t y d d art för endast e n del l ä r a r e skulle emellertid uppstå ojämnhet i fråga om arbetsprestation av folkskolans lärare. För undanröjande h ä r a v antydde lärarelönekommittén några av de uppslag, som framkommit i den pedagogiska d i s kussionen, för användningen av så v u n n a lediga lärartimmar. Dessa skulle möjligen kunna användas på något av följande sätt: för beredande av erforderlig avkortning i undervisningstiden för överlärare; för undervisningsavdelningars uppdelning i vissa ämnen; för särskild undervisning åt barn, som till följd av svag begåvning hade svårt att följa med klassens undervisning; för särskild undervisning åt barn, som på grund av god begåvning skulle kunna genomgå folkskolan på kortare tid än den normala. I det sammanhanget förordade kommittén, a t t bestämmelserna angående särskilt statsbidrag till undervisning utom den egentliga timplanen ändrades i så måtto, att bidraget utginge per veckotimme i stället för per undervisningstimme i ämnen, där t i m l ä r a r e kunde v a r a behövlig. E t t åläggande för folkskolans lärare a t t undervisa även i fortsättningsskolorna kunde kommittén icke tillstyrka, främst av det skälet, att den för dylik undervisning erforderliga kompetensen icke i allmänhet förvärvats av folkskolans lärare. De lärare, som meddelade dylik undervisning, h a d e i regel genom särskild utbildning skaffat sig härför nödiga förutsättningar. De representanter för olika läroverkslärargrupper, som till lärarelönekommittén fått ingiva yttrande, betonade med skärpa, att utsträckt tjänstgöringsskyldighet icke borde åläggas läroverkens ämneslärare och att i alla händelser en höjning av minimum för veckotimtalet icke borde ifrågakomma. Personalsam- Läroverkslärarnas riksförbund ävensom övriga lärareorganisationer manslut- u n d e r s t r ö k o v å d a n av en utsträckt undervisningsskyldighet. H ä r u t ö v e r mngar och,

.

„ .

.. ,

tillkallade har riksförbundet i ett senare yttrande (år 1928) påvisat, att tvenne TmtlT omständigheter tillkommit, som ställde hithörande fråga i en delvis ny belysning. Den ena vore läroverkens omorganisation. Tiden i läroverket hade minskats med 1 eller 2 år, vartill kommit, a t t genom idrottslovens införande undervisningstiden i läsämnena minskats — utan att arbetsbördan för l ä r a r n a lättats. Det slutliga resultatet av arbetet skulle ändock vara detsamma. Under sådana förhållanden måste undervisningen forceras. Den andra omständigheten vore åläggande i fråga

15 om lärjungarnas enskilda arbete och uppgiften att d ä r v i d handleda ävensom den beslutade koncentrationsläsningen, vilken i viss mån komme att forsvåra utökning av tjänstgöringstiden. D e kommunala mellanskolornas rektorsförening ansåg, vilket läroverksl ä r a r n a s riksförbund även framhållit, att de av lärarelönekommittén ber ä k n a d e vinsterna icke kunde göras på grund av fåtaligheten av personal vid de m i n d r e läroverken och de flesta mellanskolorna. Svenska seminarielärarföreningen framhöll den för seminariernas arbetssätt karakteristiska studieformen, som i stadgan kallades enskilt arbete, vilket i särskild grad krävde individuell handledning från lärarnas sida. Den inför lärarelönekommittén särskilt tillkallade representanten för lektorskaren anförde, att det enda egentliga skäl, som givits för en utsträckning av läroverkslärarnas tjänstgöring, det statsfinansiella, ingalunda vore a v avgörande betydelse. Den förutsatta pekuniära vinsten skulle komma a t t köpas med en alltför stor risk för l ä r a r n a s pedagogiska och allm ä n t kulturella gärning, detta för visso icke minst, i den mån det gällde lektorerna. Vad kommittén framhållit beträffande l ä r a r n a s under senare tid alltmera betungande och krävande arbete, gällde i eminent grad lektor e r n a ; tiden utmärktes av en ständigt tilltagande anhopning av nytt och växlande vetenskapligt lärostoff, vars fulla tillgodogörande krävdes inom den högre undervisningen; desslikes ställde nya pedagogiska strömningar alltjämt n y a k r a v på undervisningen. Gymnasialstudierna i det omorganiserade läroverket, med stark specialisering och koncentrering, innebure större arbetsbörda för lektorerna än förr. De officiella arbetsmått, som så komme a t t fordras på grund av skolarbetets egen inre utveckling, borde icke okas, om icke den erkänt betydande och betydelsefulla insats inom v a r t lands vetenskapliga och allmänt kulturella liv, som lektorerna intill v a r a dagar gjort, i ödesdiger grad skulle reduceras eller rentav upphöra. Skulle dock trots allt, en utsträckt undervisningsskyldighet ifrågasättas, borde den, for att icke få alltför genomgående menliga inverkningar, åvägabringas blott genom någon höjning av stadgat m a x i m u m för veckotimtalet, icke jämväl genom en höjning av minimum. Därigenom skulle någ o n m o j h g h e t bevaras a t t undvika en orimlig och ödesdiger arbetsbelastv ^ T i i ^ ^ ^ a d j u n k t e r a a framhöll, att a v lärarelönekommittén verkställda kalkyler beträffande adjunkternas tjänstgöringstid vore missvisande i det att sammanslagningen av lektorer och adjunkter med lek orstjanstgörmg, av vilka de senare i allmänhet hade högre timtal än de förra, bleve till fördel för lektorerna. P å samma sätt missvisande vore sammanslagnmgen till en grupp, »övriga adjunkter», a v alla adjunkter, dem med någon gymnasietjänstgöring och dem u t a n sådan. E t t hänsynstagande n i l berörda förhållanden skulle visa, a t t adjunkterna ingalunda

16 hade underskott i sin arbetsprestation utan fastmer bure den tyngsta arbetsbördan vid läroverken och dessutom, såsom även lärarelönekommittén uppmärksammat, genom sin omfattande tjänstgöring inom gymnasiet beredde statsverket en icke föraktlig besparing. Samtliga kollegier instämde i de båda särskilt tillkallade representanternas uttalanden. I likhet med vad av domkapitel i vissa stiftsstäder påpekats, yrkades, att tjänstgöring för lärare, som vore domkapitelsledamöter, lämpligen borde ytterligare minskas. För provårsläroverkens vidkommande borde ingen arbetsutökning ifrågakomma. Myndigheter. Några länsstyrelser ifrågasatte ökning av tjänstgöringstiden för olika kategorier lärare. Jämsides därmed framhölls dock, hurusom lärarekallet fordrade jämförelsevis kostsam utbildning och vore av beskaffenhet att verka mera slitande än det arbete, som ålades många andra grupper jämförliga befattningshavare. Domkapitlet i Upsala kunde icke tillstyrka höjning av det nu lagstadgade minimiantalet tjänstgöringstimmar i veckan. »Arbete på tjänsterummet» kunde icke utan vidare jämställas med undervisningsarbete. Dessutom borde observeras, att det arbete, som presterades av en duglig lärare i hans bästa arbetskraft, icke kunde sättas som norm för alla lärares arbetsprestation. Domkapitlet i Linköping motsatte sig den för olika lärargrupper föreslagna ökningen av tjänstgöringstiden. Lärarna hade i förslaget fått sina löner så knappt tillmätta i förhållande till befattningshavarna vid kommunikationsverken, att däri icke funnes motiv för utsträckning av lärarnas tjänstgöring. Domkapitlet i Västerås ansåg, att vid bestämmandet av arbetstiden för lektorerna vid de allmänna läroverken hänsyn borde tagas till att de behövde tillfälle att fortsätta sina vetenskapliga studier. Statsintresset krävde, att lektorernas lärdomskapital förräntades. De lektorer, som tillika vore domkapitelsledamöter, borde få större lindring i sin undervisningsskyldighet, än förslaget medgåve, t. ex. 3—4 timmar. Ett liknande yrkande framställdes av domkapitlet i Växjö. Domkapitlet i Karlstad framhöll, att undervisningens värde kunde lida stor skada, om man utan hänsyn till det andliga arbetets säregna art sökte taga ut största möjliga timtal av lärarna. Deras arbete vore av helt annan art än arbetet i administrativa verk. Ytterst farlig vore tendensen att i direkt utmätt och betalt arbetskvantum till det yttersta utpressa all själskraft. För både lärjungar och lärare vore snarare en lättnad behövlig i syfte att bereda rum för fritt arbete. Domkapitlet i Visby fann det likaledes olämpligt att fordra ökning av lärainas tjänstgöringstid. Direktionen över Stockholms stads undervisningsverk vände sig mot lärarelönekommitténs förslag beträffande bibehållandet av latituden för tjänstgöringsskyldigheten och föreslog, att, om en ökning av den senare

17 biestämdes, även latituden skulle ökas, så att minimiantalet tjänstgöringstiimmar icke måtte behöva ökas. I fråga om förlängning av läsåret anslöt sig skolöverstyrelsen till lärar<elönekommittén och ansåg sig icke böra ingå på spörsmålet, enär detsamm a vore av vittgående organisatorisk art. Beträffande ökning av tjänstgöringstiden per vecka skärskådade skolöverstyrelsen liksom kommittén varje skolforms lärarpersonal för sig occk hade därvid liksom kommittén och av enahanda skäl väsentligen ämneslärarna för ögonen. De invändningar, som gjorts mot utsträckning av tjänstgöringstiden för de allmänna läroverkens lärare, ansåg överstyrelsen förtjänta av beaktande men fann dem dock icke tillräckligt vägande för att helt kunna p*å dem bygga ett avstyrkande av arbetstidens utökande. En måttlig ökning kunde lämpligen vidtagas. Man kunde icke bortse ifrån att lärarn a genom ferier och tillfälliga ledigheter vore i åtnjutande av en vilo- och riekreationstid, som vore längre än semestertiden för med dem i lönehänseende jämställda andra befattningshavare i statens tjänst. Det vore emellertid otvivelaktigt nödvändigt, att möjlighet skapades att för äldre och fysiskt svagare lärare medgiva nedsättning i den eljest normalt föreskrivna undervisningsskyldigheten. Överstyrelsen föreslog, att för lektorer och adjunkter minimigränsen höjdes med en timme och maximigränsen med två timmar, alltså till respektive 21—24 och 25—30 timmar. I relation härtill skulle tjänstgöringsskyldigheten höjas för lektor, som tillika vore domkapitelsledamot, och för adjunkt med tjänstgöring huvudsakligen i realskolans sjätte klass och gymnasiet. Härvid vore av vikt, att fullt tydliga bestämmelser gåves i fråga om vad som borde förstås med uttrycket »huvudsaklig tjänstgöring». Ämneslärarinna och första lärarinna vid samskola borde hava samma undervisningsskyldighet som adjunkt. Rektorernas undervisningsskyldighet borde minskas, överstyrelsen framhöll i det sammanhanget nödvändigheten av åtgärders vidtagande för skrivbiträdesinstitutionens utveckling, så att rektorerna erhöllo mera tid att ägna sig åt sin huvuduppgift, läroanstalternas pedagogiska ledning. Däremot delade överstyrelsen icke lärarelönekommitténs uppfattning om att vid utsträckning av undervisningstiden undantag behövde göras för lärarna vid provårsläroverken. Vidkommande högre lärarinneseminariet ansåg sig överstyrelsen icke för lektorernas, rektors och biträdande föreståndarinnas del böra ifrågasätta arbetstidens ökning. Däremot tillstyrktes ökning av tjänstgöringstiden för ämneslärarinnor och biträdande ämneslärarinnor, nu 20—24 timmar, till 22—26 timmar. Vid folkskoleseminarierna borde lektors undervisningsskyldighet bestämmas till 21—24 veckotimmar, medan utökning av övningsskollärarnas tid icke borde vidtagas. 2 —

18 Ingen ökad tjänstgöring borde ifrågasättas för lärarna vid de tekniska läroverken. I samband med en lönereglering vore det lämpligt att åvägaibringa en utjämning av de tekniska läroverkens och de allmänna läroverkens lärares arbetsbörda, så att lärarna vid ifrågavarande läroanstalter bleve så vitt möjligt likställda. Med hänsyn härtill föreslog överstyrelsen, att tjänstgöringstiden vid tekniskt läroverk bestämdes till för lektor 700—800 lektionstimmar för år, inberäknat inträdes- och flyttningsprövningar, samt för rektor 560—700 lektionstimmar. För samtliga nu nämnda läroanstalter skulle bibehållas nu stadgad möjlighet att med hänsynstagande till olika speciella arbetsuppgifter medgiva underskridande av fastställda minimital. Vid granskningen av lärarelönekommitténs yttrande angående folkskolans lärare i nu berörda avseende fann överstyrelsen sig böra uttala, att ett upphävande av de grunder, på vilka slöjdundervisningen vilade, nämligen att slöjd borde vara ett särskilt avlönat ämne vid sidan av folkskolans ordinarie lästid, icke vore lämpligt; det skulle i stort sett komma att försvaga undervisningen i slöjd, detta för en praktisk uppfostran viktiga ämne. Därest vid ett genomförande av en lönereglering det dock befunnes oundgängligen nödvändigt att utöka undervisningsskyldigheten för folkskolans personal, hade man att utgå ifrån det förhållandet, att det för folkskolan bestämda läsåret vore kortare än vid andra läroanstalter. Med hänsyn härtill fann sig överstyrelsen kunna tillstyrka ett allmänt stadgande om ett visst högsta timtal per vecka, vilket dock icke borde sättas högre än 32 timmar för folkskolestadiet och 30 för småskolestadiet samt i mindre folkskolor. Minimum borde sammanfalla med det i undervisningsplanen angivna. Lärarelönekommitténs förslag i fråga om den s. k. övertidsersättningen fann överstyrelsen betänkligt och delade i det avseendet den mening, varåt en reservant inom kommittén givit uttryck, då han uttalat, att det syntes alldeles uteslutet, att en utökning av både tjänstgöringsskyldighet per vecka och av läsåret skulle kunna äga rum. Överstyrelsen erinrade i det sammanhanget om 1873 års riksdags upphävande av ett två år tidigare fattat beslut angående övertidsersättningens borttagande. Ända sedan 1861 —med undantag av nämnda två år —hade ersättning för övertidsläsning utgått. Ett avsteg från denna princip skulle leda till den ojämnheten likställda befattningshavare emellan, att somliga lärare skulle arbeta mer än en månad längre än det övervägande flertalet för samma lön. Dessutom skulle den bestämmanderätt om lästidens utsträckning utan särskild ersättning, som hittills förbehållits Konung och riksdag, fråntagas statsmakterna och läggas i de enskilda skoldistriktens hand. En sådan omläggning av hittills gällande grunder avstyrkte överstyrelsen av flera skäl. Den överensstämmelse, som överstyrelsen föreslagit i fråga om avlo-

19 ni.ngsförhållandena för lärarna vid de kommunala mellanskolorna och de a l l m ä n n a läroverken, fann överstyrelsen böra följas av bestämmelser, som ä v e n i fråga om undervisningsskyldigheten medförde likställighet. Bland anmat borde då för de kommunala mellanskolorna även stadgandet om l ä s å r e t s längd ä n d r a s därhän, att likartade föreskrifter i det avseendet koimme att gälla för de nämnda båda slagen av läroanstalter. Undervisningstid per vecka för ämneslärarna vid de högre folkskolorna föreslog överstyrelsen till 25—30 timmar. K o m m i t t é n delar lärarelönekommitténs och skolöverstyrelsens upp fattning, a t t spörsmålet om förlängning av läsåret icke lämpligen bör behandl a s i samband med nu ifrågasatt lönereglering och icke heller kan anses ä g a avgörande betydelse för denna. F r å g a n om tjänstgöringsskyldighet ver vecka har kommittén behandlat med iakttagande a v den disposition av ämnet, som lärarelönekommittén och överstyrelsen följt. Därvid hava helt naturligt övningslärarna i allm ä n h e t på g r u n d av deras särartade arbetsförhållanden behandlats för sig, och dem i detta avseende vidkommande detaljfrågor äro berörda i motiveringar för lönesättning eller avlöningsbestämmelser. IFör de lärare, för vilka överstyrelsen ansett utsträckt tjänstgöring icke k u n n a ifrågasättas, h a r icke heller kommittén föreslagit ändring i nu gällande förhållanden. Lämpligt är, att de h ä r nämnas; de äro följande: rektorer; lektor och biträdande föreståndarinna vid högre lärarinnesemin a r i e t ; övningsskollärare vid högre lärarinneseminariet och folkskolesem i n a r i u m ; lektor och övriga lärare vid tekniskt läroverk; lärarpersonal vid blindundervisningsanstalter och dövstumskolor; lärare vid småskoleseminarium; l ä r a r e vid skeppsgosseskola; personalen vid veterinärinrättningen i S k a r a ; l ä r a r e vid navigationsskola. Beträffande övriga l ä r a r e ansluter sig kommittén till skolöverstyrelsens förslag, vilket innebär följande: vid allmänt läroverk utvidgas tjänstgöringsskyldigheten för lektor, adj u n k t och ä m n e s l ä r a r i n n a på det sättet, a t t nuvarande minimum ökas med 1 timme, m a x i m u m med 2 timmar, dock att för tillsynslärarinna fastställes samma undervisningsskyldighet som för annan ämneslärarinna; _ vid högre lärarinneseminariet ökas tjänstgöringsskyldigheten för adj u n k t såsom för adjunkt vid läroverk och för ämneslärarinna från nuvar a n d e 20—24 veckotimmar till 22—26 veckotimmar; vid folkskoleseminarium ökas tjänstgöringsskyldigheten för lektor och adjunkt såsom för motsvarande lärare vid läroverk; vid kommunal mellanskola och högre folkskola ökas tjänstgöringsskyldigheten för ämneslärare och ämneslärarinna såsom för adjunkt och ämneslärarinna vid realskola. Härvid förutsattes, att sådan möjlighet till sänkning i vissa fall av de lägsta timtalen, som för närvarande är stadgad, bibehålles. Denna möj-

Kommittén

20 lighet har hittills anknutits till behovet a v hänsynstagande till olika speciella arbetsuppgifter. Överstyrelsen h a r ansett densamma böra medgivas även med avseende å äldre och fysiskt svagare lärare. K o m m i t t é n ställer sig tveksam h ä r u t i n n a n men anser, att Kungl. Maj:t och skolains högsta myndigheter därom böra för de särskilda fallen träffa det a v g ö rande, som avlöningsreglementets föreskrifter i sådant avseende möjli.ggöra. Vad angår nu ifrågasatt likhet mellan å ena sidan läroverkens l ä r a r e , å andra sidan kommunala mellanskolors och högre folkskolors l ä r a r e , nödvändiggör anordningen den ändring beträffande bestämmelserna fiör de senare, att desamma i tillämpliga delar bringas i överensstämmelse med motsvarande bestämmelser för läroverken. E n sådan överensstämmelse bör även åvägabringas angående läsårets längd vid läroverk 0(ch kommunala mellanskolor. Beträffande läsårets längd vid högre folkskolor anser kommittén, att nu gällande bestämmelser kunna bibehållas. I sammanhang med de ändringar, som av förslaget nödvändiggöras i läroverksstadgan, synes kommittén den åtgärden lämplig, a t t fullt tydliga bestämmelser givas i fråga om vad som bör förstås med u t t r y c k e t »huvudsakliga tjänstgöring» för adjunkt och ämneslärarinna i realskolans sjätte klass, gymnasiet eller lycéets tre högsta ringar. K o m m i t t é n vill endast a n t y d a följande möjlighet till förtydligande: 24 timmar å högre stadiet motsvarar 30 t i m m a r å lägre stadiet, eller, u t tryckt med mindre tal, 4 å högre motsvarar 5 å lägre stadiet. Med denna utgångspunkt kunde uppställas följande regel: För adjunkt och ämneslärarinna minskas maximi- och minimital med 1 timme för varje helt 4-tal timmar å överstadiet, minimitalet dock till lägst 21 timmar. För folkskolans personal anser kommittén n u gällande bestämmelser v a r a till fyllest. De av skolöverstyrelsen uttalade betänkligheterna m o t ändring i fråga om avlöningsbestämmelserna i detta avseende anser kommittén icke kunna gendrivas. Som hittills bör därför ersättning givas för övertidsläsning; såsom övertid bör r ä k n a s lästid utöver normalt läsår, och såsom normalt läsår bör räknas det i regel förekommande, vilket med nu gällande bestämmelser är 34 % läsveckor. Utsträckning av lästid per vecka k a n och bör, såsom bland a n d r a överstyrelsen framhållit, icke äga rum. 3.

Kvinnliga befattningshavares avlöning.

Lärareiöne- Sedan lärarelönekommittén med avseende på förhållandet mellan mankommittén. l i g a o c h kvinnliga lärares avlöning erinrat om vad på sin tid lärarelonenämnden och 1902 å r s löneregleringskommitté föreslagit samt 1918 års riksdag beslutat, refererade kommittén de synpunkter på spörsmålet, som framförts av kommunikationsverkens lönekommitté och sakkunniga för utredning av frågan om beredande av u t s t r ä c k t behörighet för kvinnor

21 a t t v i n n a tillträde till civil statstjänst. Då lärarelönekommittén avgav sittt betänkande, hade den år 1921 tillsatta lönekommittén ännu icke slutfört sin utredning av frågan om ordnandet av kvinnliga befattningshav a r e s avlönings- och pensionsförhållanden. Lärarelönekommittén avstod därför från ett ståndpunktstagande till i kvinnornas lönefråga förut framlagda förslag och uppbyggde i stället för kvinnliga lärare ett lönesystem, löneplan B, som vilade på de dåvarande grunderna för kvinnliga l ä r a r e s avlöning, men kommittén betonade uttryckligen, att en dylik ano r d n i n g vore att betrakta som ett provisorium, vilket i sinom tid borde avlösas av de definitiva anordningar, som kunde framgå såsom det slutliga resultatet av 1921 års lönekommittés utredningsarbeten. För a n d r a k v i n n l i g a befattningshavare än lärare användes- den löneplan, som då gällde för civilförvaltningens kvinnliga tjänstemän (löneplan C). Principerna för provisoriet framlade lärarelönekommittén i sitt betänkande sid. 80—81. I propositionen till 1925 års riksdag angående ordnandet av kvinnliga befattningshavares avlönings- och pensionsförhållanden redogjorde statsrådet och chefen för finansdepartementet ingående för frågans historiska utveckling fram till tiden för avgivande av 1921 års lönekommittés betänkande och yttrande däröver. Nämnda kommittés förslag blev, med anledning av kritiken i däröver avgivna yttranden, överarbetat inom finansdepartementet, vilken överarbetnings resultat framlades i en promemoria, innefattande två alternativa förslag till ordnandet av kvinnornas lönefråga. (Se Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1925, Bil. I.) Departementschefen anslöt sig till de grunder, v a r p å alternativ I var hyggt. Båda alternativen lämnade åsido frågan om införande av familjetilläggsprincipen i statens ordinarie lönesystem samt räknade med gemensam löneplan för män och kvinnor. Enligt alternativ I hade de kvinnliga befattningshavarna inplacerats så, att de blivande lön e r n a skulle i möjligaste m å n sammanfalla med de dåvarande, medan enligt alternativ I I inplaceringen hade skett efter kvalifikationskrav och göromålens art samt förbundits med ett genomgående avdrag å lönerna för de inplacerade befattningarna i de lägre lönegraderna. Den principiella skillnaden mellan de båda alternativen var den, att enligt alt e r n a t i v I man och kvinna alltid skulle erhålla lika lön i en och samma befattning, medan däremot alternativ I I medförde en lägre lön för kvinnliga innehavare av befattningar i l:a—13:e lönegraderna. Vidkommande pensionsfrågorna hade i förslagen ställning icke tagits till spörsmålet om den kvinnliga pensionsåldern och avgifterna för den egna pensioneringen, varemot familjepensioneringen förutsatts bliva ordnad på i hu-' vudsak det sätt lönekommittén föreslagit. Enligt båda förslagen skulle de kvinnliga befattningshavarna erlägga avgifter till samma belopp som männen för såväl egen pensionering som för den familjepensionering, som staten skulle bereda dem.

1925 års '

rl s ag

22 Behörighetssakkunniga hade förordat, a t t flertalet av de för kvinmor då avsedda befattningarna jämväl för framtiden reserverades för k v i n nor, medan 1921 års lönekommitté ansett, a t t sedan man och kvinna i allmänhet blivit likställda med avseende å r ä t t a t t innehava statstjänst, de dåvarande kvinnliga befattningarna borde i regel öppnas lör män o<ch att allenast sådana tjänster borde förbehållas kvinnor, vilkas natiur krävde, att de besattes uteslutande med kvinnor. Till denna mening anslöt sig departementschefen. Enligt propositionen skulle likalönsprincipen tillämpas på så sätt, att, därest kvinna erliölle befattning, som dittills varit förbehållen man, lönen till henne skulle utgå såsom förut till man, och att, därest man erhölle befattning, som förut varit reserverad för kvinna, lönen skulle för honom utgå »åsom förut till kvinna. Kungl. Maj:ts förslag, i vad det avsåg lika lön för manlig och kvinnlig befattningshavare, vann icke riksdagens bifall. Biksdagen vidtog nämligen den ändringen, att det bestämdes, att därest en befattning inom viss lönegrad besattes med kvinna, lön enligt sista löneklassen inom denna lönegrad icke må utgå till kvinnlig innehavare av befattningen. Riksdagens beslut hade framgått såsom resultat av en gemensam omröstning. P å grund av den gemensamma voteringen kom ingen motivering att inflyta i riksdagens skrivelse. I den mån vägledning för riksdagsmajoritetens ställning till dessa principer k a n sökas i 1925 års riksdagsbehandling av ärendet, torde k u n n a fastslås, a t t riksdagen icke uttalat sig till förmån för likalönsprincipen, att riksdagen velat hålla öppen möjligheten att — närmast i samband med en kommande inarbetning av dyrtidstilläggen i den fasta lönen — framdeles pröva spörsmålet om behovsprincipens tillämpning i det statliga lönesystemet, samt att riksdagen betraktat 1925 års lönereglering v a r a av mera provisorisk natur. Statsutskottsmajoriteten vid 1925 års riksdag hade även uttalat, att den av utskottet förordade, av riksdagen sedermera godkända löneställningen för de kvinnliga befattningshavarna icke finge anses äga prejudicerande betydelse för behandlingen av statens lönefrågor i övrigt. Kvinnliga organisationer.

Akademiskt bildade kvinnors förening samt Sveriges flick- och samskolors lärarinneförbund hava anfört, a t t n u gällande skillnad i lön mellan manlig och kvinnlig innehavare av samma slag av lärartjänst strede mot de principer, som i enlighet med innebörden av den s. k. behörighetslagen sedan 1925 vore antagna för r e d a n reglerade verk, varför den måste bortfalla. Vare sig en viss lärarebefattning innehades av man eller kvinna, vore tjänstgöringen lika till omfattning och art, och om skillnad i tjänsteansvar torde mindre än på något a n n a t område kunna talas, för så vitt m a n medgåve alla svenska b a r n lika r ä t t till god undervisning och fostran. För kvinnor särskilt avsedda läraretjänster vore, även om

23 d e för n ä r v a r a n d e ansetts nödvändiga, principiellt icke önskvärda och d ä r j ä m t e stridande mot behörighetslagens anda. Sedan behörighetsl a g e n t r ä t t i kraft, förfölle även de skäl, som den senast arbetande lärarelönekommittén förebar för sitt framläggande år 1924 av en provisorisk löneplan för kvinnliga lärare. Lärarelönenämnden hade ävenledes teoretiskt u t g å t t från likalönsprincipen eller åtminstone lön efter tjänstens a r t , men det oaktat r ä k n a t med avsevärt lägre lön för kvinnlig innehav a r e under förebärande av kvinnornas större medellivslängd och tidigare pensionering. Medellivslängdssiffrorna vore emellertid variabla, varför skillnad i medellivslängd ej syntes böra anföras såsom skäl för löneolikhet. Vad anginge lägre pensionsålder, hänvisades till tidigare framställda önskemål om lika pensionsålder för manlig och kvinnlig lärare samt om s a m m a regler för m a n l i g och kvinnlig befattningshavare beträffande övriga sidor av pensioneringen, såsom avgifter till änke- och pupillkassa och r ä t t för efterlevande att därur erhålla bidrag. De kvinnliga tjänstei n n e h a v a r n a s större sjukledighetssiffror jämförda med männens hade påtalats såsom skäl för löneskillnad mellan män och kvinnor, senast av 1928 års statsrevisorer. Rörande det av dessa framlagda materialet påpekades, att det för kvinnorna ofördelaktiga resultatet till stor del hade sin grund i att man sammanställt grupper av m ä n och kvinnor, som varken beträffande arbete, löneförhållanden eller i semesterhänseende vore jämförbara. Vidare vore å ena sidan sjukdom intet bevis för låg fysisk och psykisk motståndskraft, å andra sidan kunde man omöjligen av sjuklighetsprocenten inom en viss grupp av tjänstemän draga n å g r a slutsatser rörande de friska gruppmedlemmarnas fysiska och psykiska motståndskraft. Sjuklighet vore en r e n t individuell egenskap och fullständigt k ä n d för varje individ, varför det vore omöjligt att låta den föranleda löneskillnad mellan m ä n och kvinnor. Kommittén h a r i sitt betänkande angående allmänt avlöningsregle- Kommittén mente föreslagit, att den n u för de kvinnliga tjänstemän, som äro inord.nade i det allmänna lönesystemet, gällande begränsningen i fråga om r ä t t till avlöningsförhöjningar upphäves, och att kvinnorna alltså må k u n n a uppnå sista löneklassen inom vederbörliga lönegrader. I motiveringen för detta förslag h a r kommittén framhållit, hurusom 1925 års omläggning av statsanställda kvinnors avlöningsförhållanden icke k a n sägas innebära något steg i riktning mot genomförande av den s. k. likalönsprincipen. I realiteten bibehöllo de kvinnliga tjänstemännen i avlöningshänseende samma ställning som förut. Beträffande undervisningsväsendet anser sig kommittén, i anslutning till de synpunkter, som gjorde sig gällande vid 1925 års nyssnämnda be- ' slut, böra föreslå, att den n u v a r a n d e relationen mellan manliga och kvinnliga befattningshavares löner i huvudsak bibehålles. Lärarelönekommitténs förslag hade enahanda syfte, även om den av kommittén föreslagna

anordningen uttryckligen betonades böra betraktas såsom ett provisorium, vilket i sinom tid borde avlösas av de definitiva anordningar, som kunde framgå såsom resultat av 1921 års lönekommittés utredningsarbeten. Frågan om de kvinnliga befattningshavarnas avlöningsförhållanden har lösts genom 1925 års riksdagsbeslut, men detta beslut har icke givit något erkännande åt ett likalönssystem i den mening man från kvinnohåll velat giva åt detta begrepp. Behörighetslagens ikraftträdande ansågs icke böra medföra lika lön för manliga och kvinnliga befattningshavare inom den egentliga statsförvaltningen och kan lika litet göra det för undervisningsväsendets del. Den olika lönesättning för manliga och kvinnliga lärare, som för närvarande tillämpas och som enligt kommitténs uppfattning bör i huvudsak bibehållas, kan genomföras på olika sätt. För den egentliga statsförvaltningen genomfördes icke skillnaden mellan manlig och kvinnlig lön fullständigt så, att en kvinna alltid för sitt arbete avlönas lägre än en man med motsvarande uppgifter. Tvärtom användes en form, som teoretiskt innebär, att man och kvinna i en och samma befattning erhålla lika lön. Alla befattningar inplacerades i samma löneplan, och lönesättningen är lika, vare sig innehavaren är man eller kvinna, bortsett från att kvinnorna hittills icke kunnat uppnå högsta löneklassen i vederbörande lönegrad. Emellertid erhöllo de befattningar, som uteslutande eller huvudsakligen bekläddes med kvinnor, en inplacering i löneplanen, som i huvudsak motsvarade den dittillsvarande lönesättningen, även om manliga befattningar inom samma arbetsområde och med väsentligen samma uppgifter voro högre placerade. För att i dylika fall skilja de av män och kvinnor innehavda befattningarna åt gåvos dem olika benämningar, den ena befattningen placerad i en högre och den andra i en lägre lönegrad. Teoretiskt kunna män innehava även de lägre befattningarna och kvinnor de högre, men i praktiken räknar man med såsom regel, att de förra skola innehavas av kvinnor, de senare av män. En dylik fördelning av arbetskraften förutsätter man skola åvägabringas genom rekryterings- och befordringsväsendet. Inom undervisningsväsendet torde man enligt kommitténs mening icke lämpligen kunna förfara på samma sätt. För befordringar gälla här mera uteslutande examensmeriter och andra teoretiska kvalifikationer, till följd varav det näppeligen låter sig göra att genom rekrytering och befordran uppdela manlig och kvinnlig arbetskraft på olika avlöningslägen, som motsvara den allmänna skillnaden i värdesättning av manligt och kvinnligt arbete. Kommittén föreslår därför, att inom undervisningsväsendet, det statliga såväl som det kommunala, befattningar placeras i en lägre lönegrad, när de innehavas av kvinnor, och i en högre, när de innehavas av män. Med avseende på relationen mellan manliga och kvinnliga befattningshavares löner visar en jämförelse för olika lärarekategoriers vidkommaii-

25 de, att det icke för alla kan bliva en skillnad med samma antal lönegrad e r . I huvudsak är i fråga om ordinarie ämneslärare tre lönegraders skililnad lämplig, medan för icke-ordinarie och övningslärare i allmänhet bloltt t v å lönegraders skillnad torde v a r a riktigast, för a t t icke allt för stairka förskjutningar i nuvarande relation skola inträda. Av förslaget om läraregruppernas löneplacering framgår, h u r u kommittén i varje särskillt fall ansett n ä m n d a relation böra taga sig uttryck. Därvid h a r komm i t t é n u t g å t t från den förutsättningen, att kvinnliga lärare komma i åtn j u t a n d e av sista löneklassen inom vederbörliga lönegrader; kommitténs b e r ä k n i n g a r med avseende på relationen mellan manlig och kvinnlig lär a r e s lön inom de olika befattningarna äro gjorda med hänsyn till nämnda förutsättning. Med det system för lönesättning åt män och kvinnor i statsförvaltningen, som genomfördes å r 1925, ansåg man sig böra fastställa lika stora pensionsavgifter för man och kvinna, i syfte a t t nettoavlöningen i en och samma befattning alltid skulle bliva densamma. I fråga om undervisningsväsendet bör, vid ett bifall till kommitténs förslag beträffande olika lönesättning för man och kvinna, familjepensioneringen icke medföra samma avgifter för kvinnor som för män.

4.

Avlöningsförhållandena för övningslärarna vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna.

Övningslärarnas avlöning framhöll lärarelönekommittén v a r a en fråga Lärareionekommittén av g a n s k a komplicerad art. Utbildningen skiftade såväl i förhållande till ä m n e s l ä r a r n a s som mellan övningslärarna inbördes, tjänstgöringen vore till omfattning mycket olika vid skilda slag av läroanstalter samt växlade vid skolor av samma slag allt efter lärjungeantalets storlek. Det system, som nu tillämpades, bruste därför i hög grad i överskådlighet och enkelhet. H u v u d g r u n d e r n a vore följande: l:o) den ordinarie lönen bestämmes med hänsyn till det minsta a n t a l undervisningstimmar, som i ämnet förekommer vid det slag av läroanstalter, varom i varje särskilt fall ä r fråga; 2:o) för extra tjänstgöring lämnas ersättning, beräknad efter veckotimme och utgående med högre belopp, allteftersom läraren befinner sig i högre lönegrad; 3:o) lärare må ej erhålla ersättning för mer än ett visst antal t i m m a r i veckan, däri inräknat det timantal, med hänsyn till vilket den ordinarie lönen bestämts, dock att, d ä r särskilda förhållanden sådant påkalla, Kungl. Maj:t må k u n n a medgiva lärare i teckning vid allmänt läroverk och l ä r a r e i musik, i gymnastik med lek och idrott samt i manlig slöjd vid folkskoleseminarium ersättning för ytterligare två veckotimmar; 4:o) vid bestämmandet av lärarens avlöning under sjukdom och av pen-

sion tillgodoräknas ersättningen för den extra tjänstgöringen på samma sätt som den ordinarie lönen. Av 1918 års riksdag, då beslut om nu för lärarekåren gällande lönesystem fattades, framhöllos systemets stora olägenheter beträffande övningslärarna, vilka olägenheter särskilt starkt framträdde, då det gällde att finna enhetliga grunder för dessa lärares pensionering. Lärarelönekommittén, som funnit det nuvarande avlöningssystemet för övningslärarna kännetecknas av en obestridlig rättvisa, i det att avlöningen utginge allt efter omfattningen av befattningshavarens tjänstgöring, kunde dock icke förorda dess bibehållande, vilket skulle hava lett till ett undantag, då det gällde att på skolstatens personal söka tillämpa kommunikationsverkens löneprinciper och system. En så mycket större anledning att frångå de nuvarande grunderna såg kommittén i riksdagens ovan nämnda uttalande om desammas brister. Skolarbetet och skolorganisationen måste alltid beträffande ämneslärarna kräva den möjlighet till jämkning i tjänstgöringsskyldighet, som latituden mellan minimi- och maximitid medgåve. Den avsedda anordningen ansåg kommittén kunna utan större svårighet tillämpas på övningslärarna. Huvudsakligen två invändningar kunde göras mot be stämmande av minimi- och maximitid för övningslärarna. Den första innebure följande. En lärare, som redan hade det för hans lönegrad fixerade maximiantalet veckotimmar, skulle, allenast genom att få sin tjänstgöringsskyldighet ökad med en veckotimme, omedelbart uppflyttas i en högre lönegrad, vilket skulle kunna tänkas leda till en allmän benägenhet hos sådana lärare, som uppnått högsta för lönegraden fastställda veckotimantal, att söka genom uppdelning av lärjungeavdelningarna erhålla ytterligare en veckotimme och dymedelst vinna löneförhöjning. En farhåga av nu angivet slag ansåg dock kommittén icke böra tillmätas allt för stor betydelse. Omfattningen av undervisningsskyldigheten reglerades ytterst av lärjungeantalets tillväxt, och det borde tillkomma skolöverstyrelsen att besluta i fråga om sådana uppflyttningar, som nu nämnts. Vidare ansåg kommittén, att antalet ordinarie övningslä^are borde bestämmas av Kungl. Maj:t och riksdagen; härigenom bereddes ock riksdagen tillfälle att vid prövning av förslag om nya övningslärartjänster bedöma, huruvida tjänstgöringsskyldigheten i förhållande till elevantalet vore tillbörligen utnyttjad. Om ock i regel elevantalet vid läroanstalter, varom nu vore fråga, befunne sig i stigande, kunde dock tänkas, att vid någon anstalt ett motsatt förhållande ägde rum. Hade en övningslärare med hänsyn till ett efter lärjungeantalet anpassat timantal placerats i en lönegrad och minskades nu elevantalet så, att timantalet måste sänkas och följaktligen motsrara en lägre lönegrad, kunde jämlikt de för kommunikationsverkens lönesystem gällande grunderna vederbörande befattningshavare självfallet icke nedflyttas från den lönegrad han innehade, utan han kvarstode däri, intill less

h a n avginge från befattningen. Då tjänsten sedermera blivit ledig, skulle dem sättas i den lönegrad, som kunde betingas av förhandenvarande erforderligt a n t a l veckotimmar. Vad n u senast anförts, torde emellertid e n d a s t i undantagsfall komma i tillämpning. Mnär lärarelönekommittén ansåg, att avlöningsbeloppen för de lägst avlönade övningslärarna skulle bliva för knappt tillmätta, föreslog kommitt é n för övningslärare viss rätt att med sin ordinarie tjänst förena annan befattning. I avseende å relationen mellan olika grupper av övningslärare vore att m ä r k a , a t t l ä r a r e i ämnena teckning, musik och gymnastik avlönades efter en högre t a x a än lärare i manlig slöjd, kvinnlig slöjd eller hushållsgörom å l . I berörda förhållande fann sig kommittén sakna anledning tills t y r k a någon ändring men ansåg däremot skäl föreligga till en särskilln a d mellan å ena sidan lärare i slöjd och å den andra l ä r a r e i hushållsgöromål. Övningslärarna vid folkskoleseminarium stode i avlöningshänseende n å g o t högre än motsvarande lärare vid de högre allmänna läroverken och högre lärarinneseminariet. Då de skäl, som motiverat en dylik anordning, nämligen övningsämnenas olika ställning på de allmänna läroverkens och folkskoleseminariernas undervisningsplan, alltjämt ägde giltighet, saknade kommittén även i detta avseende anledning förorda ä n d r i n g av nuvarande relationer. I nu gällande lönesystem gjordes en bestämd skillnad mellan å ena sid a n de högre allmänna läroverkens övningslärare och å andra sidan motsvarande lärare vid realskolorna för gossar och statssamskolorna. Det hade ansetts, att undervisningen vid den förra gruppen av läroanstalter vore mera k r ä v a n d e och därför påkallade något högre ersättning än undervisningen i samma ämne vid läroanstalter av det senare slaget. Vid den utredning, som föregick 1918 års lönereglering, hade yrkanden ej saknats om upphävande av denna skillnad. Orsaken till att denna skillnad i avlöningsgrunderna, som vore av gammalt datum, uppkommit, torde vara att söka i de olika kompetensfordring a r n a för vissa a v dessa lärare vid de högre allmänna läroverken å ena sidan och vid realskolorna å den andra. Enligt nu gällande bestämmelser kunde i fråga om befattning som lärare i teckning en lägre kompetens medföra behörighet till sådana tjänster vid realskolor och i fråga om gymnastiklärare vid samrealskola. I avseende å kompetensfordringarna för musiklärarbefattningar förelåge ingen skillnad. De olika avlöningsgrunderna hade i tillämpningen vållat en hel del svårigheter. Visserligen skulle dessa försvinna, i den händelse kommitténs löneregleringsförslag vunne bifall, men erfarenheten hade givit vid handen, a t t den s. k. lägre kompetensen endast i särskilda undantagsfall förefunnes och att i regel kompetenskraven för de högre allmänna läroverkens tjänster "uppfyllts även av l ä r a r n a vid realskolorna. Bestämmelserna härom i

28 läroverksstadgan vunne sålunda numera ytterst sällan tillämpning i praktiken. Vidare torde den uppfattningen, att undervisningen i övningsämnena vid de högre allmänna läroverken vore mer krävande än undervisningen vid realskolorna, ej längre stå i överensstämmelse med de faktiska förhållandena. Om dock ej direkt motsatsen kunde bevisas, torde med säkerhet kunna sägas, att den vore ungefär lika krävande vid båda slagen av skolor. Vid nu anförda förhållanden ansåg kommittén, som saknat anledning yttra sig om bibehållande av de särskilda kompetensföreskrifterna i läroverksstadgan, billigheten kräva, att den olikhet i avseende å avlöningsgrunderna för de högre allmänna läroverkens övningslärare å ena sidan och motsvarande lärare vid realskolorna å den andra, som hittills varit rådande, hädanefter försvunne. I förslaget till gruppering i lönegrader — varom kommittén senare yttrat sig — uppförde kommittén realskolornas övningslärare i samma lönegrader som motsvarande lärare vid de högre allmänna läroverken. Vid övervägande av frågan om den lägsta undervisningsskyldighet enligt stat — d. v. s. med frånseende av övertimmar — vilken skulle berättiga till ordinarie anställning, ansåg sig kommittén böra stanna vid ett författningsenligt föreskrivet minimiantal av 10 timmar i veckan. Visserligen kunde även denna siffra, som utgjorde den ordinarie undervisningsskyldigheten för teckningslärare vid Teal- och samskolor, synas vara alltför låg, för att ordinarie anställning borde på densamma grundas; men härvid borde ej förbises, att den i verkligheten icke förekomme vid någon enda av nämnda skolor, som alla fått sig tilldelade ett större eller mindre antal övertimmar. De veckotimtal, som kommittén ansåg böra grunda placering i olika ordinarie lönegrader, uppställdes i det av kommittén föreslagna systemet på följande sätt: a) 10—14 timmar; b) 15—19 timmar; c) 20—24 timmar; d) 25—29 timmar; e) 30—34 timmar. Inom var och en av de sålunda fixerade timserierna skulle läraren alltså kunna åläggas ökad eller minskad undervisningsskyldighet utan ändring i den honom tillkommande lönen, vilken skulle utgå i överensstämmelse med den för varje serie bestämda lönegraden. Då vid en läroanstalt veckotimtalet för den ordinarie läraren i ett övningsämne uppginge till ett tillräckligt antal utöver 34, borde enligt kimmitténs mening en ny ordinarie övningslärartjänst i nämnda ämne kunna upprättas, vilket torde kunna ske i samma ordning, som f. n. iakttcges i fråga om nyupprättade ordinarie lärartjänster i läsämnen. Tilläggas borde, att redan nu två ordinarie lärare i samma övningsämne förelomme vid folkskoleseminarier, men däremot icke vid allmänna läroverk. Att emellertid i detta avseende framlägga något bestämt förslag, därtill hade för kommittén förelegat så mycket mindre anledning, som en scrävan tydligen gjort sig gällande att bereda åtminstone två av ifrågavajande ämnen, gymnastik och musik, en annan och utvidgad ställning på vissa läroanstalters undervisningsplan.

29 Lärarelönekommittén övervägde vissa svårigheter, som kunde vara förenade med det föreslagna systemet. Vid vissa real- och samskolor uppginge musiklärarens tjänstgöringsskyldighet, enligt författningen omfattande minst 9 timmar i veckan, på grund av övertimmar till 10 eller därutöver. Att emellertid låta de lärare, vilka hade mer än 9 timmars tjänstgöring i veckan, behålla ordinarie anställning men förändra de övriga lärarna inom samma grupp till icke-ordinarie befattningshavare ansåg kommittén icke böra ifrågakomma,, utan föreslog, att samtliga musiklärare vid real- och samskolor hädanefter erhölle icke-ordinarie anställning. Vid de allra flesta samskolor uppginge handarbetslärarinnornas undervisningstid, enligt författningen minst 6 timmar i veckan, av enahanda anliedning till 10 timmar eller därutöver. Vidhållande den uppfattningen, att alla befattningshavare inom samma grupp borde i detta avseende behandlas lika, föreslog kommittén, att samtliga handarbetslärarinnor vid samskolorna hädanefter anställdes såsom icke-ordinarie. Alla övriga övningslärargrupper, som f. n. innehade ordinarie anställning, skulle enligt kommitténs förslag bibehålla densamma orubbad. E n svårighet av annan art låge i följande omständigheter. Bland de övningslärare, som skulle behålla ordinarie anställning, komme alltid att finnas ett visst antal, vilkas undervisningsskyldighet per vecka omfattade de siffror, som stode lägst eller näst lägst i varje timserie, d. v. s. 10—11 15—16, 20—21 o. s. v. Tydligt vore, att dessa i och genom den föreslagna omläggningen av övningslärarnas lönesystem komme att erhålla en ganska stark avlöningsförhöjning i jämförelse med de övriga inom samma serie. Emellertid vore att märka, att nämnda lärare skulle bliva skyldiga att åtaga sig ytterligare 4 respektive 3 timmar, varigenom ifrågavarande förmån i stort sett kunde betraktas såsom varande av övergående natur. Härtill komme, att de lärare, vilkas undervisningsskyldighet fölle närmast eller uppginge till maximum inom de olika serierna, skulle få en i motsvarande mån begränsad löneförhöjning; ovannämnda ojämnhet kunde därför från statsverkets synpunkt anses upphävd. Kommittén erinrade om att enligt nuvarande bestämmelser övningslärare vid folkskoleseminarium icke utan eget begivande kunde åläggas en undervisningsskyldighet utöver 30 timmar och gymnastiklärare vid allmänna läroverk icke utan eget begivande en undervisningsskyldighet utöver 28 timmar i veckan. Denna begränsning, som kommittén principiellt funnit lämplig, föreslogs böra i systemet tillämpas på det sätt, att övningslärare utan eget begivande icke måtte kunna älåggas högre undervisningsskyldighet än den, som fölle inom den näst högsta serien, d. v. s. inom timtalen 25—29. I detta sammanhang framhölls en svårighet av ganska allvarsam art. Följden av det nya systemet bleve, bland annat, att teckningslärarna vid de medelstora och största läroanstalterna — d. v. s. sådana, som uppvisade

30 ett sammanlagt a n t a l veckotimmar a v 34 eller därutöver, finge sig ålagda det inom varje serie fastställda högsta antalet veckotimmar. Att övningslärare vid de folkskoleseminaner och allmänna läroverk, där arbetet för dylika lärare vore tyngre, sålunda skulle åläggas m a x i m u m a v undervisningsskyldighet inom de olika serierna, på samma gäng de skulle erhålla den jämförelsevis minst fördelaktiga löneregleringen, fann kommittén icke v a r a med rättvisa och billighet överensstämmande. Nämnda olägenhet torde emellertid kunna väsentligt minskas därigenom, a t t vid bestämmande av övningslärares faktiska undervisningsskyldighet för varje läsår skulle gälla, att för sådan lärare, som fått sig ålagd en på grund av lärjungeavdelningarnas storlek eller, vad folkskoleseminarierna beträffade, a n d r a omständigheter mera ansträngande tjänstgöring, undervisningstiden inom de två högsta serierna måtte av rektor kunna sänkas under det för ifrågavarande serie fastställda högsta timantalet, dock icke u t a n skolöverstyrelsens medgivande lägre än till seriens medeltal. Kommittén utgick alltså vid avgivande av sitt förslag från den förutsättningen, att en sådan bestämmelse — vilken stode i n ä r a överensstämmelse med vad som i ifrågavarande avseende gällde beträffande ämnesl ä r a r n a — bleve i vederbörlig författning införd, och hänvisade dessutom till de modifikationer, som av a n n a n anledning förordats. Vidare framhöll kommittén, att systemet icke finge tillämpas så rigoröst, att en lämplig anordning av undervisningen riskerades. Om t. ex. en parallellklass, som krävde 2 timmars undervisning i teckning, skulle uyupprättas, och den ordinarie teckningsläraren redan hade sig ålagt 33 timmar, kunde icke den ena av dessa timmar åläggas honom och den a n d r a överlämnas till biträdande läraren, u t a n den sistnämnde måste övertaga båda. Det kunde även inträffa mindre påtagliga fall, i det att arbetsordningens rationella uppställning krävde, att t. ex. 26 t i m m a r anförtroddes åt en ordinarie lärare och återstoden åt den biträdande. Att av sagda återstod lösrycka 3 och överlämna dem åt den ordinarie läraren kunde medföra olägenheter, som icke kunde r ä t t bedömas av a n d r a än vederbörande pedagogiska myndigheter. Kommittén ansåg därför, att skolöverstyrelsen borde tillerkännas befogenhet att på rektors framställning medgiva behövliga modifikationer i detta avseende. Likaledes fann kommittén, att den vid folkskoleseminarierna n u rådande ordningen, att två övningslärare vore anställda i samma ämne med en undervisningsskyldighet av mindre än 34 veckotimmar, icke borde rubbas på grund av det n y a systemets införande utan, där så funnes behövligt, kunna komma till a n v ä n d n i n g även i fråga om de allmänna läroverken. I fråga om samtliga svårigheter framhöll kommittén till sist, a t t de vid övergången till en n y lönereglering vore ofrånkomliga, för så Titt m a n över huvud taget ville åstadkomma en förenklande omläggning av övningslärarnas avlöningsförhållanden. Kommittén ansåg dock icke

31 dessa olägenheter v a r a a v så allvarlig art, att de borde stå hindrande i vag'en för en sådan länge påyrkad omläggning. Övningslärareorganisationernas centralråd hemställde om att övnings- Lärareorgm l ä r a r e måtte erhålla ordinarie anställning vid en minimitjänstgöring av nationer. 10 veckotimmar, oavsett om denna tjänstgöring utfördes i en eller flera skolor, samt a t t den för högsta lönegraden fordrade maximitjänstgörin gen måtte sättas till 25—29 timmar i veckan. ^ I anslutning till de särskilda yttranden av gymnastiklärare, som återfinnias i lärarelönekommitténs förslag, föreslog gymnastiska centralinstitutets direktion, att gymnastiklärares maximitjänstgöring skulle beg r ä n s a s till 29 timmar per vecka samt a t t gymnastildärare med minst 10 t i m m a r s veckotjänstgöring skulle erhålla ordinarie befattning ävensom att sådan lärare, tjänstgörande vid olika läroanstalter, finge samm a n r ä k n a timantalet för erhållande av ordinarie befattning. Musikaliska akademien föreslog likaledes, i anslutning till inlaga av svenska musikläraresällskapets styrelse, att en tjänstgöringsskyldighet av m i n s t 10 ordinarie veckotimmar måtte konstituera ordinarie befattn i n g samt a t t den lägsta timgruppen för övningsämnen, 10—14, måtte uppdelas i två, nämligen 10—11 och 12—14 timmar. I likhet med lärarelönekommittén ansåg skolöverstyrelsen, att det icke funnes tillräckliga skäl för bibehållande av skillnad i avlöningshänseende för övningslärare vid högre allmänt läroverk och realskola. Det av lärarelönekommittén föreslagna systemet med latitud i fråga om antalet t i m m a r för vecka ansåg skolöverstyrelsen icke äga samma tilllämpning för övningslärare som för ämneslärare. Anordningen vore för de senare tillkommen för att få en utjämning i de olika l ä r a r n a s arbetsbörda, i det att en lärare, som hade m å n g a skrivlag eller a n n a t därmed jämförligt arbete utom lektionstimmarna, tilldelades färre veckotimm a r än en annan med dylikt arbete i mindre utsträckning. E n ämneslärare med t. ex. 24 timmars undervisning i veckan kunde i stort sett anses utföra fullt ut samma arbetsprestation som en l ä r a r e med 28 veckotimmar, övningslärare däremot hade endast i undantagsfall att utföra arbete, som kunde jämställas med ämneslärarnas arbete utom den egentliga undervisningstiden. E n tillämpning av kommitténs förslag i h ä r berörda avseende skulle enligt överstyrelsens mening komma att leda till icke önskvärda konsekvenser. Så till exempel skulle skillnaden i avlöning för en teckningslärare, som hade 25 veckotimmar, och för en annan, som hade 24 veckotimmar, i respektive högsta löneklasser inom lönegraderna 18 och 15 för ortsgruppen D bliva 1050 kronor. Skillnaden i pension för n ä m n d a l ä . r a r e skulle bliva 648 kronor. För ortsgruppen G skulle löneskillnaden bliva 1140 kronor. Å a n d r a sidan skulle en lärare med 19 veckotimmar få samma lön som en med 15 timmar, under det att den förre för när-

MyndigSterna.

32 varande hade omkring 1000 kronor mer än den senare, om båda befunne sig i högsta lönegraden. Ett sådant lönesystem måste leda till att de lärare, som finge högsta eller näst högsta timantalet inom viss timgrnpp, måste anse sig synnerligen ogynnsamt ställda i jämförelse med dem, vilka hade lägsta timantal inom samma eller inom närmast högre grupp. För den myndighet, som skulle hava att bestämma om lärarnas timantal, måste det uppstå stora svårigheter att rättvist avväga hithörande förhållanden. Härtill komme en annan därmed sammanhängande omständighet. Enligt kommitténs förslag skulle en lärare, som en gång tillhört en viss lönegrad men som av någon anledning fått sin tjänstgöring minskad från t. ex. 25 till 24 veckotimmar, under sin återstående tjänstetid tillhöra den högre lönegraden och således även erhålla den för den högre lönegraden fastställda pensionen. Nu hände det ej sällan, att vid ett läroverk en tillfällig ökning av antalet lärjungar inom en viss klass nödvändig, gjorde inrättandet av en ny parallellavdelning för ett eller ett par år, vilket för motsvarande tid måste medföra en ökning i teckningslärarens tjänstgöring med en till tre timmar. Om då sagda lärare förut hade högsta eller näst högsta timantal inom en viss grupp, skulle han bliva uppflyttad i närmast högre lönegrad och stanna där under sin återstående tjänstetid. En sådan anordning måste ur kostnadssynpunkt medföra synnerligen stora betänkligheter. På samma gång överstyrelsen erkände, att det måste möta stora svårigheter att konstruera fram ett för övningslärarna lämpligt avlöningssystem, ansåg sig överstyrelsen icke kunna tillstyrka det av kommittén framlagda förslaget, åtminstone icke i oförändrad form. Överstyrelsen hade därför försökt att finna någon annan form för anpassning av kommunikationsverkens lönesystem å övningslärarnas löner och framlade alternativa förslag till sådan lösning. Det av överstyrelsen själv förordade förslaget, alternativ I, vore enklast i den praktiska tillämpningen, överensstämde i stort sett med lärarelönekommitténs förslag och rådde i viktiga hänseenden bot på dess brister. Förslaget hade följande lydelse: För att åtminstone i viss mån minska ovan anförda olägenheter med den stora löneskillnaden för blott en timmes skillnad i undervisningsskyldighet kan man använda flera av löneplanens lönegrader, än kommittén gjort. Om man använder 8 lönegrader och i så stor utsträckning som möjligt ansluter sig till kommitténs lönenivå utom i det avseendet, att man, som överstyrelsen i annat sammanhang anfört, tillerkänner gymnastiklärare något högre löneförmåner än teckningslärare och musiklärare, får man följande placering för manliga lärare:

33 Timantal per vecka 10-11

Teckningslärare och musik° ... . Lönegrad Löneklass 5 5—9

,, ...... Gymnastiklärare Lönegrad Löneklass 6 6—10

12—14

8—12

9—13

15—17

11—15

12-16

18—20

13—17

14—18

21-23

15—19

16-20

24—26

17—21

18—22

27—29

19—23

20-23

30-32

21—24

22—25

Under det att, såsom förut är nämnt, enligt kommitténs förslag skillnad på en undervisningstimme skulle kunna medföra en skillnad i avlöning på 1140 kronor och i pension 648 kronor, skulle enligt h ä r nämnda förslag sådan löneskillnad uppgå till högst 792 kronor och skillnaden i pension till högst 480 kronor. Löneskillnaden skulle i allmänhet uppgå till mindre belopp, inom D-ort varierande mellan 438 kronor och 756 kronor. Enligt det av överstyrelsen förordade förslaget bör vidare Kungl. Maj:t vid den nya löneregleringens införande med ledning av det för de olika läroverkens övningslärare under t. ex. den senaste 5-årsperioden förefintliga timantalet per vecka placera de olika övningslärartjänsterna vid ett visst läroverk i bestämda lönegrader, så att t. ex. vid ett läroverk teckningsläraren placeras i 21, gymnastikläraren i 18 och musikläraren i 12. Om sedan av någon anledning förhållandena k r ä v a utökning av det mot de olika lönegraderna svarande timantalet med en eller a n n a n timme, bör detta behov tillgodoses med över timmar (övertidsarbete), för vilka vederbörande lärare tillerkännes ersättning efter samma grunder, som fastställas för vikarierande lärare i motsvarande övningsämne. Då ett mera konstant behov av sådan utökning gör sig gällande, bör tjänsten uppflyttas i högre lönegrad. Förslaget förutsätter vidare, att avlöningsreglementet bör innehålla bestämmelse om att övningslärare må kunna åläggas tjänstgöring utöver det för varje lönegrad stadgade timantalet med intill 3 t i m m a r mot sådant arvode, som nyss förut blivit sagt, v a r v i d dock gymnastiklärare ej u t a n eget medgivande torde böra åläggas mer än högst 30 veckotimmar och teckningslärare ej mer än högst 32 veckotimmar. Sedan överstyrelsen y t t r a t sig om övningslärarnas inordnande i allmänhet i lönesystemet, berördes n ä r m a r e ett par speciella punkter i fråga om deras avlöningsförhållanden. Lärarelönekommittén hade föreslagit, att samtliga musiklärare och samtliga handarbetslärarinnor vid realskolor hädanefter skulle erhålla icke-ordinarie anställning och att den lägsta undervisningsskyldighet en3 —

34 ligt stat, vilken skulle berättiga till ordinarie anställning, borde omfatta, minst 10 t i m m a r i veckan. E h u r u överstyrelsen ställde sig betänksam mot att bibehålla ordinarie tjänsteställning för lärare med blott omkring 10 timmars undervisning i veckan, ansåg den sig icke k u n n a bortse från svårigheten att erhålla lämpliga lärare för ifrågavarande undervisning, om icke lärarna kunde p å r ä k n a ordinarie anställning. S å d a n a svårigheter skulle komma att finnas även hos andra skolformer, kommunala mellanskolor, högre folkskolor, i viss mån även folkskolor m. £1. Det syntes överstyrelsen vid sådant förhållande böra undersökas, h u r u vida man icke å sådana orter, där dylika svårigheter gjort sig gällande, kunde inrätta övningslärarebefattningar, vilkas innehavare skulle h a v a undervisningsskyldighet vid olika skolor. Ävenledes sade sig överstyrelsen hava i annat sammanhang p å y r k a t ökning av minimiantalet veckotimmar i musik vid realskolorna. Intill dess en utredning förelåge om dessa båda spörsmål, förening av övningslärarebefattningar vid olika läroanstalter på samma plats samt ökning av timantalet för musik i realskolan, ansåg sig överstyrelsen icke k u n n a biträda lärarelönekommitténs yrkande, att musiklärarebefattningarna vid realskolorna skulle förvandlas till icke-ordinarie. Lärarelönekommitténs förslag, att handarbetslärarinnebefattningarna vid realskolorna bleve icke-ordinarie, biträddes av överstyrelsen, dock med framhållande av önskvärdheten av att även dessa tjänster vid d e större realskolorna måtte bliva ordinarie. Beträffande relationen mellan olika övningsläraregrupper ansåg överstyrelsen, såsom framginge av tidigare återgivna tabeller, l ä r a r n a i gymnastik böra tillerkännas något högre avlöningsförmåner än övriga l ä r a r e i här ifrågavarande övningsämnen. Som huvudsakligt skäl härför anförde överstyrelsen, att gymnastikläraren särskilt vid större skolor måste anses hava ett mera ansvarsfullt och ett i hög grad mera betungande arbete än l ä r a r n a i teckning och musik. Gymnastikläraren bure i stor utsträckning ansvaret för den y t t r e disciplinen och lärjungarnas allmänna uppträdande inom en skola, vartill komme, att gymnastiken och den fysiska fostran över huvud taget med r ä t t a börjat tillmätas en allt större betydelse i skolarbetet. Även om de nu vid vissa skolor förekommande onaturligt stora gymnastikavdelningarna inom en snar framtid k u n d e minskas, komme gymnastiklärarna dock i regel att få undervisa avdelningar, motsvarande minst två klassavdelningar. Särskilt vid redskapsgymnastiken måste läraren ägna synnerlig uppmärksamhet åt a t t å e n a sidan lärjungarna vore i full verksamhet, men att å a n d r a sidan faran för olycksfall och överansträngning undvekes. Lektionerna holies vanligen i mycket stora lokaler med jämförelsevis låg temperatur. Det vore tydligt, att nämnda omständigheter såväl psykiskt som fysiskt verkade i hög grad betungande. Då härtill komme, att g y m n a s t i k l ä r a r n a s utbildning i stort sett kunde anses ligga på ett något högre plan än de övriga övningslärarnas, ansåg sig överstyrelsen böra hemställa, att gymnastik-

35 l ä r a r e vid allmänt läroverk måtte tillerkännas något högre löneförmåner — i regel närmast högre lönegrad — än teckningslärare och musiklärare v i d dylikt läroverk. Inom skolöverstyrelsen hade tre undervisningsråd velat instämma i lärarelönekommitténs yrkande, att musiklärarebefattningarna vid realskolor förvandlades till icke-ordinarie tjänster. Generaldirektören samt två undervisningsråd hade velat förorda det inom överstyrelsen utarbetade förslag beträffande övningslärarnas avlöning, som överstyrelsen kallat alternativ IV. Enligt detta alternativ utginge man vid avlöningens bestämmande från en viss tjänstgöringstid såsom den normala och reglerade avlöningen för onormal tjänstgöring genom avdrag eller tillägg å den normala lönen. Då avdraget respektive tillägget beräknades för veckotimme, komme beräkningen att på det mest fullständiga sätt ansluta sig till den verkliga tjänstgöringen, och sådana orättvisor, som skulle uppstå genom de större sprången i avlöningsskalan enligt kommittéförslaget och även vid tilllämpning av överstyrelsens alternativ I, kunde icke uppkomma. Beräkningen kunde underlättas genom tabeller. Alternativ IV hade i skolöverstyrelsens yttrande följande lydelse: Den närmaste anledningen till att det alltid mött så stora svårigheter a t t finna ett lämpligt avlöningssystem för övningslärarna vid de allmänn a läroverken är, a t t dessa lärares tjänstgöring, ehuru till arten och kvaliteten i det hela lika, dock är så olika till kvantiteten, beroende på de olika läroverkens olika behov. I fråga om vissa av dessa lärare, särskilt musiklärarna vid de högre läroverken och alla övningslärare vid flertalet realskolor och samskolor, gäller det, att respektive skolor icke till fullo kunna utnyttja hela den arbetsprestation, som staten kan ha r a t t att fordra av en löntagare, som skall komma i åtnjutande av full lön. Deras tjänstgöring kan betraktas som endast partiell, eller, från en annan synpunkt sett, kan man säga, att de måste på grund av omständigheterna tilldelas partiell ledighet från full tjänstgöring. Om man går ut ifrån att en övningslärares hela tjänstgöring bör omfatta 30 veckotimmars undervisning, kan man alltså säga, att en lärare, som undervisar endast 20 veckotimmar, h a r ledighet från 10 veckotimmars tjänstgöring och därför bör avstå ett visst belopp av den för hel tjänstgöring fastställda lönen. Avlöningen för hel tjänstgöring bör här som i andra fall bestammas såväl med hänsyn till den utbildning, som erfordras av tjänsteinnehavaren, som till tjänstens vikt och betydelse för det allmänna, varjämte tydligen i vissa fall även andra omständigheter böra kunna få inverka. Om man då i likhet med kommittén anser, att en manlig övningslärare med 30 timmars tjänstgöring i veckan bör placeras i lönegraden 21, bora enligt den nyss angivna utgångspunkten alla övningslärare placeras i sagda lönegrad - beträffande gymnastiklärares något högre placering har överstyrelsen y t t r a t sig i annat sammanhang - men de lärare som icke hava full tjänstgöring (30 veckotimmar), böra vidkännas visst

36 löneavdrag för varje timme, varmed tjänstgöringen understiger 30 timmar Storleken av detta löneavdrag bör lämpligen bestämmas till nagcot lä-re belopp än en trettiondedel av lönen för full tjänstgöring, enär man torde böra räkna med att en del av lönen närmast motsvarar lärarens utbildningskostnader och en annan del det i tjänsten uträttade arbetet. Om man räknar med ett avdrag av 3 % för varje veckotimme, blir detta avdrag för en tjänst å D-ort i 21 lönegraden 209 kronor 52 öre for varje veckotimme. För enkelhetens skull har detta i tabellen avrundats till 216 kronor (jämnt delbart med 12). < Enligt nu omförmälda förslag skulle vederbörande lärare i vanlig ordnino- flyttas upp i högre löneklass inom lönegrad 21. Likaså skulle han betala pensionsavgifter svarande mot samma lönegrad, dock med t. ex. 3 % avdra- för varje veckotimme understigande 30. Hans pension torde böra bestämmas genom uträkning av medelvärdet av de sista tio arens pensionsunderlag, vilka erhållas genom vederbörligt avdrag å det tor lonegrad 21 gällande pensionsunderlaget. Kommittén.

Det hittills tillämpade systemet för här ifrågavarande övningslärares avlöning anser kommittén böra ersättas med ett annat och sådant, som överensstämmer med det för statliga läroanstalter i övrigt förordade. Vid granskning av de olika förslagen, lärarelönekommitténs och skolöverstyrelsens, har kommittén kommit till den övertygelsen, att det lämpligaste är det, som skolöverstyrelsen kallar alternativ IV. Systemets grundlinjer äro i det föregående anförda. Två modifikationer böra emellertid göras vid det anbefallda systemets tillämpning. I skolöverstyrelsens utformning av detsamma skulle lärare med full tjänstgöring inplaceras i viss lönegrad samt lärare, som icke hava full tjänstgöring, vidkännas avdrag för varje timme, varmed tjänstgöringen understiger för full tjänstgöring bestämt timantal. Avdraget skulle räknas efter 3 % för varje underskjutande veckotimme och avrundas till med 12 jämnt delbart tal. Det visar sig emellertid, att denna avrundnmg icke är användbar, enär den i vissa fall leder till orimligheter, t. ex. så att om timantalet understiger ett visst, lönen å en billigare ort kommer att bli högre än lönen å en dyrare. Treprocentsavdraget bör därför lämpligast avrundas till närmaste med 3 jämnt delbara krontal. Nedanstående tabell exemplifierar metoden för 20 lönegraden, begynnelse- och slutavlöning:

20 lönegraden, 20 löneklassen

I kr. 6120 löd 183 6 900

O r t s g r u p p II III kr. kr. 6 552 6 984 IQ* 210 195 Jiu 7 380 7 860

Differens 1 per veckotimme ,.. „ D auu 23 löneklassen , *• 207 222 Differens per veckotimme ^' 1 Avdrags- respektive tilläggsbelopp (om tillägg se nedan).

234 IV kr. 7 416 222 8 340

V kr. 7 848 234

8 820

37 Dessutom bör systemet tillämpas så, att lärare med tjänstgöring, som överstiger 30 veckotimmar, erhålla tillägg enligt samma regel, som skall gälla för avdrag, då tjänstgöringen understiger 30 veckotimmar. Kommittén föreslår i enlighet härmed, att såsom villkor för erhållande av full lön enligt vederbörlig löneklass bestämmes tjänstgöring av 30 veckotimmar samt att för varje veckotimme, som över- eller understiger 30, tilllägg respektive avdrag sker med 3 % å lönen, dock att så uppkommet tal avrundas till närmaste med 3 jämnt delbara krontal. Systemet bör emellertid tillämpas icke endast beträffande övningslärarna vid läroverk, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarier. Det kan och bör användas å undervisningsväsendets övningslärare över huvud, utom naturligtvis timlärare, vilka erhålla avlöning per veckotimme. Således böra övningslärare, varmed kommittén avser alla lärare i andra ämnen än läs- eller s. k. läroämnen, avlönas enligt ovan angivna grunder. Det är med den utgångspunkten, som kommittén föreslår eller anbefaller inrättandet av ordinarie tjänster under vissa förutsättningar vid några kommunala läroanstalter, liksom kommittén även förutsätter, att kommun, som »reglerar befattning» i övningsämne, lämnar lön enligt det förordade systemet. Dock finnas några lärare i övningsämnen, vilka icke böra så avlönas utan erhålla lön enligt vederbörlig löneklass liksom lärare i läsämnen. Sådana lärare äro handarbetslärarinnor (slöjdlärarinnor), hushållslärarinnor och arbetslärare vid blindundervisningsanstalter samt yrkeslärare vid dövstumskolor. Nu nämnda lärares tjänstgöring består nämligen å ena sidan icke enbart i undervisning utan är till en del, stundom övervägande, hantverksmässigt utfört arbete i de internatskolors tjänst, där befattningen innehaves, samt innebär å andra sidan alltid full tjänstgöring, icke i sin helhet mätt i veckotimmar men alltid överstigande måttet 30 veckotimmar. Även torde för undvikande av missförstånd böra nämnas, att folkskoleseminariernas lärare i trädgårdsarbete icke inbegripas i beteckningen övningslärare. Med det föreslagna avlöningssystemet är det möjligt att bibehålla övningsläraretjänster såsom ordinarie i samma utsträckning som hittills. Kommittén kan icke annat än finna det vara med undervisningsväsendets krav bäst förenligt, att även vid smärre skolor, t. ex. realskolor, åtminstone de övningsläraregrupper, som för närvarande innehava ordinarie anställning, bibehålla densamma orubbad.

5. Icke-ordinarie befattningshavare. I fråga om icke-ordinarie befattningshavare anförde lärarelönekommit- Lärareiöne i,

..-i-i

-, .. .

«..-, .

,

ten till en början följande: Lönesystemet för de verk, vilkas avlöningsförmåner redan reglerats, förutsätter, att icke-ordinarie befattningshavares avlöning fastställes av

kommittén.

38 vederbörande verk eller av Kungl. Maj:t, dock att i vissa fall arvode utgår med i staten för vederbörande verk angivet belopp, d. v. s. bestämmanderätten är förbehållen riksdagen. För enhetlighetens skull äro av Kungl. Maj:t avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie intagna i en för alla gemensam löneplan, och grunderna tillämpas av vederbörande ämbetsverk. Att de särskilda avlöningsbestämmelserna för icke-ordinarie befattningshavare inom reglerade verk i allt skulle tillämpas på läroanstalternas icke-ordinarie personal, anser lärarelönekommittén icke kunna ske med hänsyn till de helt olika förutsättningar, som inom skolstaten föreligga i avseende på personalförhållanden och organisation i övrigt. Dock torde en partiell tillämpning av sagda grunder v a r a möjlig i vissa fall och för vissa begränsade grupper. Liksom Kungl. Maj:t och riksdagen hittills haft prövningsrätten beträffande avlöningsgrunderna för extra lärare, extra ordinarie lärare, vikarierande lärare och timlärare, ansåg lärarelönekommittén, att så fortfarande borde v a r a fallet, men a t t vissa detalj- och tillämpningsbestämmelser u t a n olägenhet kunde överlämnas åt Kungl. Maj:ts eget avgörande. Därför borde grunderna för uppflyttning i löneklass m. m. bestämmas på administrativ väg, medan avlöningsbelopp eller grunderna för dessas utgående borde inrymmas i avlöningsreglementet. Avlöningsbeloppen för extra och vikarierande ämneslärare beräknade lärarelönekommittén efter den relation, som fastställts för icke-ordinarie befattningshavare i centralförvaltningen i förhållande till motsvarande ordinarie tjänstemän. A t t uppmärksamma vore, att begreppet »vikarierande» h ä r icke avsåge sådan vikarie, vilken vore ordinarie. Beträffande det för undervisningsväsendet säregna timlärarsystemet fann lärarelönekommittén icke i stort någon anledning förorda ändring av vad nu gällde i de olika fallen, u t a n föreslog, att nu fastställda timarvoden höjdes i proportion till avlöningen för icke-ordinarie lärare med full tjänstgöring. För de olika grupperna av övriga icke-ordinarie befattningshavare föreslog lärarelönekommittén, a t t där sådant visade sig lämpligt och möjligt, i tillämpliga delar borde gälla de grunder, som föreslagits för därmed jämförliga ordinarie eller icke-ordinarie, och a t t generella avlöningsgrunder för ifrågavarande extra personal icke borde fastställas. I den mån riksdagen hittills bestämt grunderna, borde avgörandet fortfarande ligga i dess hand, t. ex. beträffande ersättningen åt läkare vid de allmänna läroverken och folkskoleseminarierna. I fråga om relationen mellan ortsgrupperna för de särskilda timlärararvodena gjorde lärarelönekommittén ingen skillnad mellan manliga och kvinnliga lärare. Sveriges Extralärareföreningen påpekade den väsentliga olikhet, som i fråga om extraiärare- anställningsformen förefunnes mellan de icke-ordinarie ämneslärarna å

39 erna sidan och övriga med dem jämförliga statens icke-ordinarie tjänstem ä n å den andra. De senare erhölle vid antagandet i statens tjänst ett antagningsbevis och kvarbleve sedan intill befordran eller avsked kontin u e r l i g t i tjänsten. E n extra ordinarie lärare däremot förordnades per läsår eller termin, varav följde, att hans anställning varje år avbrötes och att h a n således försattes i ett sämre läge än andra statens icke-ordinarie tjiänstemän, vilket kunde medföra synnerligen oförmånliga konsekvenser. F ö r e n i n g e n påyrkade därför kontinuerlig anställning åtminstone för de ic ke-ordinarie lärare, som genomgått provar och som redan nu förordnades p e r läsår. Provårsutbildad lärare borde, där så ske kunde, förordnas från 1 juli t. o. m. 30 juni nästkommande år. I de fall, då en provårsutbildad l ä r a r e av någon anledning måste förordnas endast per termin, borde föro r d n a n d e t omfatta tiden från 1 juli t. o. m. 31 december eller 1 januari t. o. m. 30 juni. 'Över lärarelönekommitténs principställning beträffande icke-ordinarie Skolöverst re befattningshavare yttrade sig icke överstyrelsen på annat sätt, än att v ^en. den i förslagen till placering i lönegrader gjorde ett par ändringar. I sammanhang med yttrande över kommitténs förslag till avlöningsreglemente berörde överstyrelsen frågan om de icke-ordinarie befattn i n g s h a v a r n a s ställning. Det kunde ifrågasättas, huruvida icke i samband med det nya lönesystemets införande vid undervisningsanstalterna å t g ä r d e r borde vidtagas i syfte att för dessa befattningshavare skapa en m e r a fast organisatorisk anknytning till statens undervisningsväsen. Den n u v a r a n d e anordningen med antagande för varje läsår av erforderligt -antal icke-ordinarie lärarkrafter vid varje särskild läroanstalt syntes i flera hänseenden ur såväl statens som befattningshavarnas synpunkt v a r a otillfredsställande. Såsom en utväg till åstadkommande av en förbättr i n g h ä r u t i n n a n kunde tänkas en anordning, motsvarande den vid statsdepartement och centrala ämbetsverk förekommande inskrivningen av amanuenser och med dessa jämförliga icke-ordinarie tjänstemän. En liknande inregistrering av icke-ordinarie befattningshavare inom undervisningsväsendet torde i många avseenden kunna medföra fördelar. Att en fastare ordnad rekrytering av l ä r a r k å r e n vid statens undervisningsanstalter ur det allmännas synpunkt vore av värde, torde ligga i öppen dag. För de icke-ordinarie befattningshavarna skulle tydligen en dylik inskrivning — som i varje fall syntes böra äga r u m först efter viss aspiranttjänstgöring, vilken ådagalagt vederbörandes lämplighet för lärarkallet, och endast under förutsättning att befattningshavaren avlagt vederbörliga kunskapsprov — v a r a ägnad att åtminstone i någon mån bereda en fastare ställning och en större trygghet. I a n n a t sammanhang — placering i lönegrad — fäste överstyrelsen uppmärksamheten på att lärarelönekommittén uteslutit icke-ordinarie lärare vid provarslaroverk från andel i handledararvode. Enligt överstyrelsen

40 funnes intet skäl härtill, utan dylik lärare borde uppbära arvode för handledning av lärarekandidater efter samma grunder som ordinarie lärare. Kommittén. Enär kommittén föreslår, att ordinarie lärare och övriga ordinarie tjänstemän inom statens undervisningsväsende inordnas under det allmänna avlöningsreglementet, böra även de avlöningsbestämmelser, som äga tillämpning på huvudparten av civilförvaltningens extra ordinarie och extra tjänstemän, så långt ske kan, tillämpas på undervisningsväsendets icke-ordinarie personal. De olika förutsättningar, som för skolväsendet föreligga i avseende å personalförhållanden och organisation, torde utan större svårighet kunna beaktas med iakttagande av sådan föreskrift i avlöningsreglementet för icke-ordinarie tjänstemän, att för vissa extra tjänstemän och tillfälliga befattningshavare skall gälla, vad om dem må vara särskilt stadgat eller eljest av vederbörande myndighet bestämmes. De grupper icke-ordinarie lärare, på vilka avlöningsreglementet för extra ordinarie och extra tjänstemän synes kunna tillämpas, äro nu så kallade extra lärare, extra ordinarie lärare, vikarierande lärare och timlärare. I vissa fall äro tilläggsbestämmelser till reglementet av nöden, som taga fasta på undervisningsväsendets i det föregående antydda särskilda organisationsförhållanden. För ovan nämnda lärarekategorier hava av ålder avlöningsgrunderna i regel bestämts av riksdagen. Det torde icke behöva möta betänkligheter att på Kungl. Maj:t överflytta denna bestämmanderätt beträffande personal inom undervisningsväsendet, för vilken arbetet till sitt omfång före varje läsår respektive budgetår är i huvudsak noggrant och i detalj fixerat. För varje undervisningsanstalt föreligger, vilket näppeligen är fallet på något annat område, en för varje år i alla enskildheter bestämd arbetsplan, vilket möjliggör en matematisk och ekonomisk översikt för fastställande av lönestat för varje institutions vidkommande. Även för möjliggörandet av en fastare ordnad rekrytering av lärarekåren torde inordnandet under ett med civilförvaltningen i övrigt gemensamt avlöningsreglemente vara lämpligt. De icke-ordinarie lärarnas ställning vinner därigenom sådan trygghet, som både skolans högsta myndigheter och de icke-ordinarie lärarna själva ansett böra åvägabringas i samband med införandet av nytt lönesystem för undervisningsanstalterna. Skolöverstyrelsen har ifrågasatt och lärareorganisationerna begärt, att med lärarekårens införande i ett lönesystem med dyrortsgruppering borde icke-ordinarie lärare beredas en ställning, som motsvarade andra icke-ordinarie tjänstemäns. Kommittén anser, att så lämpligen nu bör ske. Vad därvid angår de statliga icke-ordinarie lärarna, böra de vid anställande såsom extra ordinarie inregistreras inom undervisningsväsendet, på satt Kungl. Maj:t närmare föreskriver, samt antagas till extra ordinarie lärare

41 i huvudsaklig överensstämmelse med vad som föreskrivits rörande extra ordinarie tjänstemän inom den civila statsförvaltningen i övrigt. Anställning såsom extra ordinarie lärare anser kommittén böra beredas endast de lärare med föreskrivna examensmeriter, som fullgjort tjänstgöring såsom extra lärare lägst i motsvarande lönegrad under minst två år eller, beträffande kommunalt anställda lärare, äga behörighet till motsvarande ordinarie befattning. Där så ske kan, bör anställning för extra ordinarie lärare avse tiden fr. o. m. den 1 juli t. o. m. den 30 juni nästkommande år samt i de fall, då förordnandet måste avse endast termin, fr. o. m. den 1 juli t. o. m. den 31 december respektive den 1 januari t. o. m. den 30 juni. De lönebelopp, som kommittén föreslår för extra ordinarie statliga lärare, belöpa per kalenderår, medan de för övriga icke-ordinarie lärare belöpa på läsår och för del av läsår eller termin beräknas i förhållande till tjänstgöringen. Ävenledes ansluter sig kommittén till skolöverstyrelsens förslag i fråga om andel i handledararvode för sådana extra ordinarie lärare vid provårsläroverk, som anlitas för handledning av lärarekandidater, att utgå efter samma grunder som för ordinarie lärare. Det är härvid att observera, att handledararvodenas totalsumma icke genom föreslagen anordning kommer att ökas; det är endast fråga om en annan fördelning av dessa arvoden. Då kommittén förutsatt, att extra ordinarie lärare skall hava anställning under minst ett läsår, har kommittén för kortare anställning med full tjänstgöring infört en annan kategori av icke-ordinarie lärare, nämligen extra lärare; andra icke-ordinarie lärare hava av kommittén betecknats såsom timlärare. I övrigt hänvisar kommittén beträffande icke-ordinarie lärare till vad om dem föreslagits i avlöningsreglementena samt till specialmotiveringar för dessa.

42 DEL II. Det statliga undervisningsväsendet.

Rektorer.

A.

Placering i lönegrader.

1.

De allmänna läroverken.

Enligt 1918 års lönereglering har med hänsyn till rektors ställning och arbetsuppgifter lönen bestämts i anslutning till regeln, a t t chefer för centrala ämbetsverk omedelbart och u t a n intjänande av ålderstillägg erhålla för dem avsedda löneförmåner. Till den kontanta lönen kommer tillfällig löneförbättring samt fri bostad eller ersättning därför.

Lärareiöne- Lärarelönekommittén föreslog bibehållandet av rektors avlöning såsom kommittén, chefslön, alltså utan ålderstillägg; inga omständigheter hade sedan å r 1918 inträffat, ägnade att rubba den då till grund för placeringen hävdade åskådningen. Med hänsyn till rektorer tillkommande fri bostad eller ersättning därför föreslog lärarelönekommittén dock icke deras inrangerande i löneplan A, för tjänstemän i chefs- eller därmed jämförlig ställning, u t a n i de inom löneplan B fallande lönegraderna. För inplacering i lönegrader föreslog lärarelönekommittén en indelning av rektorerna i olika avlöningsklasser alltefter läroverkens lärjungeantal. De administrativa och i all synnerhet de expeditionella rektorsgöromålen, som i fråga om arbetsbelastning vore proportionella mot lärjungeantalet, hade under de senare årtiondena antagit en sådan omfattning, att olikheterna mellan större och mindre läroverk kommit a t t framstå i allt starkare belysning. För att finna en något så när stabil gräns mellan mindre, medelstora och större läroverk lade lärarelönekommittén till grund för uppdelningen en medeltalsberäkning av antalet lärjungar under tioårsperioden 1913— 1922. I den en gång, med hänsyn härtill och till a n d r a omständigheter, gjorda grupperingen skulle efter skolöverstyrelsens hörande Kungl. Maj:t kunna företaga ändringar efter t. ex. 5 år för varje gång och därvid för läroverk n ä r a gränsen taga hänsyn utom till lärjungeantalet även till andra omständigheter, antal linjer och parallellavdelningar, den ekonomiska förvaltningens omfång m. m. Därest under den tid en rektors förordnande omfattade, en sådan omgruppering av läroverken skedde, som

43 medförde, att det läroverk, där han vore anställd, hänfördes till en lägre grupp och avlöningen i följd d ä r a v borde utgå efter en lägre lönegrad, borde dock vederbörande för den tid hans förordnande varade, bibehållas vid honom vid förordnandets tillträdande tillförsäkrade avlöningsförmåner Vad de högre allmänna läroverken beträffar, skulle enligt lärarelönekommitténs förslag sådana med ett lärjungeantal under 350 hänföras till den lägsta gruppen. De övriga skulle indelas i två grupper, en med ett lärjungeantal 350—600, en annan med mer än 600 lärjungar, till vilken sen a r e högsta grupp även Lunds högre allmänna läroverk, i dess egenskap av provarslaroverk, samt Nya elementarskolan i Stockholm i egenskap av statens provskola borde räknas. Grunderna för indelningen borde bes t ä m m a s av riksdagen, medan Kungl. Maj:t skulle avgöra, vilka läroverk som definitivt skulle hänföras till ena eller a n d r a gruppen, dock a t t högst en tredjedel av läroverken skulle hänföras till den högsta respektive till den lägsta. De olika gruppernas rektorer inplacerades vid mindre läroverk i 28 lönegraden, 31 löneklassen, vid medelstora läroverk i 29 lönegraden, 32 löneklassen, och vid större läroverk i 30 lönegraden, 33 löneklassen. Av lärarelönekommittén erinrades, att överläkarna vid rikets större hospital och asyler, som före senaste lönereglering varit i lönehänseende närmast likställda med rektorerna vid de högre allmänna läroverken, blivit placerade i 29 lönegraden, med bibehållande av r ä t t till fri bostad, värme och lyse. J ä m v ä l erinrades om att rektorerna, på grund av att de tillsattes pa förordnande, borde enligt vedertagen princip tillförsäkras en jämförelsevis förmånlig avlöning. Även i fråga om rektorerna vid real- och samskolor föreslog lärarelönekommittén en gruppindelning, med i huvudsak samma grunder för uppdelningen som för de högre allmänna läroverken men med endast två grupper. Högst en femtedel av antalet skolor av detta slag år 1923 skulle hänföras till de större, vilka skulle hava ett lärjungeantal av minst 250 Med h ä n s y n till förmånen av fri bostad eller ersättning därför placerades ifrågavarande läroverksrektorer i respektive 26 lönegraden, 29 löne klassen, och 27 lönegraden, 30 löneklassen. Länsstyrelsen i Södermanlands län ansåg beträffande bostadsförmånen, Myndigheter. a t t Befattningshavare borde vidkännas avdrag å lönen, motsvarande denna tormans varde efter ortens pris. Länsstyrelsen i Malmöhus län uttalade, att rektorernas placering, i betraktande av naturafömånerna, vore för hog. Lansstyrelsen i Hallands län anslöt sig till lärarelönekommitténs förslag beträffande rektorerna, under framhållande särskilt av vikten av att till de krävande rektorsbefattningarna förvärva personer av den mest framstående pedagogiska och organisatoriska kapacitet. Länsstyrelsen i Varmlands län hade intet att erinra mot kommitténs förslag. Länsstyrel-

44 sen i Västerbottens län avrådde rektoratens indelning i klasser efter elevantalet Länsstyrelsen i Kalmar län ansåg avlöningsförmånerna till beL t t n m g s h a v a r e vid statens undervisningsväsende i förslaget val a v v ä g d a och innebära en skälig förhöjning i nu utgående loner. Domkapitlet i Uppsala ansåg rektorerna bora inrymmas i b o t v ^ v löningsklasser, den 3:dje och lägsta borde bortfalla. Anslaget till rektorernas skrivbiträden borde höjas. , ^ " f f o ^ o vptto Socialstyrelsen fann lärarelönekommitténs forslag beträffande lekto rerTavlöningsförmåner innebära för hög avlöning och att bostadsförmånen borde indragas i lönesystemet. Vid sin granskning av lärarelönekommitténs forslag till placermg av l ä r a r n a i lönegrader gav skolöverstyrelsen ett oförbehållsamt uttryck a t sitt erkännande för kommitténs förståelsefulla uppskattning av lärarkallets stora betydelse, vilken uppskattning kommit till synes bland a n n a t vid strävandet a t t åvägabringa hållpunkter för en riktig v a r d e s a t t m n g av de m å n g a skilda befattningsgruppernas avlöningsrelationer till saval andra statens funktionärer som v a r a n d r a inbördes. Skolöverstyrelsen ansåg emellertid, att lärarelönekommittén vid bestammandet a v rektorernas plats i lönesystemet lagt för stor vikt vid den administrativa sidan av deras verksamhet och till en viss g r a d forbiset det enligt överstyrelsens mening viktigaste området a v en rektors arbete, läroverkets undervisande och fostrande verksamhet. I och för lättandet av de särskilt vid stora läroverk mycket betungande expeditionella och kamerala göromålen, som verkade störande på den viktigaste sidan av läroverkschefens uppgift, föreslog överstyrelsen, dels att vid de större läroverken skulle u p p r ä t t a s kamrerarbefattningar, dels att vid de övriga sekreterarebefattningen skulle avlönas med hänsyn till arbetets a r t och omfattning. Med frångående av lärarelönekommitténs gruppindelning av läroverken i och för rektorernas placering å löneplanen i tre olika lönegrader föreslog överstyrelsen, a t t samtliga högre läroverks rektorer skulle placer a s i 30 lönegraden, 33 löneklassen, men med skyldighet a t t erlägga ersättning för dem tillkommande bostadsförmån. Överstyrelsen framhöll emellertid, att den sålunda ifrågasatta indragningen av bostadsförmånen i och för sig syntes för rektorerna motivera en a n n a n och högre lonestallning än den av lärarelönekommittén föreslagna, varjämte den olikhet mellan olika läroverk, som, även sedan de kamerala göromålen i rimlig utsträckning avlyfts från rektorerna, förefunnes i arbetets totala omfattning, enligt överstyrelsens mening borde erhålla u t t r y c k vid lönernas fastställande, ehuru på annat sätt, än kommittén föreslagit. I analogi med vad 1902 års löneregleringskommitté ifrågasatte för landssekreterare och landskamrerare, föreslog överstyrelsen för rektorer vid stora, medelstora och mindre läroverk olika avvägda arvodesbelopp, att utgå utöver lönen men u t a n a t t medföra r ä t t till förhöjd pension och icke heller nödvändigtvis graderade efter ortsgrupp. Denna löneförstärkning borde

45 fixeras till skillnaden mellan två på varandra följande löneklasser i 30 lönegraden eller 480 kronor för rektorer vid mindre läroverk, dubbla beloppet eller 960 kronor vid medelstora läroverk och 1440 kronor vid de största läroverken, varvid lärarelönekommitténs beräkningar av läroverkens storleksgrad i det stora hela ansågos kunna följas. Av enahanda skäl, som anförts för rektorerna vid högre allmänna läroverk, föreslog överstyrelsen, att samtliga rektorer vid realskolor och samskolor skulle hänföras till en för alla gemensam lönegrad 27, löneklass 30, och. därutöver såsom arvode erhålla löneförstärkning med 480 kronor vid mindre och 960 kronor vid större skolor. Enligt förslaget skulle på grund av bostadsförmånens indragning vissa rektorer genom reglering komma att drabbas av löneminskning. I dylika fall borde befattningarnas nuvarande innehavare erhålla ersättning för mistade löneförmåner. För kvinnlig rektor föreslog överstyrelsen löneplacering med sådan relation mellan manlig och kvinnlig befattningshavares lön, som lärarelönekommittén i övrigt iakttagit beträffande lön för manliga och kvinnliga lärare, men med löneförstärkning av samma storlek som för man. Kommittén har i likhet med lärarelönekommittén och skolöverstyrelsen Kommittén, ansett rektorerna vid de högre allmänna läroverken böra fördelas i olika avlöningsgrupper. Såväl administrativa och expeditionella rektorsgöromål som ock den arbetsbörda, vilken den pedagogiska ledningen av ett läroverk innebär, måste anses vara så väsentligt olika vid läroverk med exempelvis 800 lärjungar, fördelade på ett 30-tal avdelningar, och läroverk med 200 eller färre lärjungar, fördelade på endast 15 eller än färre avdelningar, att olikhet i avlöningshänseende är fullt motiverad. De högre allmänna läroverken har kommittén ansett böra indelas i tre grupper. Vilka läroverk som definitivt skola hänföras till varje grupp, torde böra bestämmas av Kungl. Maj:t efter det grunderna för indelningen godkänts av riksdagen, som bestämmer antalet rektorstjänster inom varje grupp, alldeles på samma sätt som riksdagen för tjänster inom den allmänna civilförvaltningen och för kommunikationsverkens högre tjänster fastställer antalet. Kommittén har ansett sådana grunder böra utgöras av läroverkens storlek med hänsyn till antal avdelningar efter skolomorganisationens fullständiga genomförande samt möjligen andra särskilda förhållanden, till vilka vid gruppindelningen Kungl. Maj:t kan finna skäligt taga hänsyn. Därvid torde emellertid böra ihågkommas, att den nya läroverksorganisationen med sina flerstädes djupt ingripande verkningar i fråga om läroverkens storlek, linjedelning m. m. rubbar de grunder, vilka lärarelönekommittén och skolöverstyrelsen tänkte sig för gruppindelningen. Hur en gruppindelning skulle praktiskt te sig i fråga om de 45 högre

46 allmänna läroverken och de 4 högre allmänna flickläroverken, är visserligen på nuvarande stadium av läroverksomorganisationen synnerligen svårt att bedöma; dock har kommittén sökt utröna, h u r den skulle k u n n a tänkas. Såsom indelningsgrund har valts antalet klassavdelningar; läroverk med minst 23 avdelningar hava förts till grupp I, läroverk med 17 t. o. m. 22 avdelningar till grupp I I samt läroverk med 16 eller färre avdelningar till grupp I I I . Med denna indelning skulle följande 17 läroverk hänföras till g r u p p I (högsta gruppen): högre latinläroverket å Norrmalm, högre allmänna läroverket å Södermalm, högre realläroverket å Norrmalm och högre allmänna läroverket å Östermalm, samtliga i Stockholm; de högre allmänna läroverken i Uppsala, Linköping, Norrköping, Jönköping, Kalmar, K a r l s krona, Malmö, Lund, Karlstad, Örebro och Västerås samt Göteborgs högre latinläroverk och högre realläroverk. Det har inom kommittén ifrågasatts, om icke till denna grupp borde hänföras n y a elementarskolan i Stockholm i dess egenskap av statens provskola med därav följande hänsyn till hela läroverkets ställning i dess pedagogiska verksamhet. Till grupp I I skulle hänföras följande 11 läroverk: Stockholms högre allmänna läroverk å Kungsholmen, n y a elementarskolan i Stockholm — eventuellt till grupp I —, läroverken i Östersund, Sundsvall, Gävle, Borås, Vänersborg, Halmstad, Hälsingborg, Kristianstad och Skara. Till lägsta (III) gruppen skulle hänföras de högre allmänna läroverken i Nyköping, Strängnäs, Södertälje, Eskilstuna, Växjö, Eksjö, Västervik, Visby, Ystad, Landskrona, Uddevalla, Skövde, Falun, Hudiksvall, Härnösand, Umeå och Luleå samt de fyra högre allmänna flickläroverken eller inalles 21. Den av lärarelönekommittén förordade regeln, a t t högst en tredjedel av läroverken bör hänföras till högsta gruppen och högst en tredjedel till lägsta, anser kommittén icke kunna upprätthållas. Den önskvärda stabilitet, som måhända i någon mån skulle vinnas genom en dylik regel, torde ernås genom indelningsgrundens beroende av läroverksorganisationen. Ändringar i den ursprungliga grupperingen böra efter skolöverstyrelsens hörande kunna företagas av Kungl. Maj:t inom r a m e n av det u t a v riksdagen bestämda antalet rektorstjänster inom varje grupp. Då det gällt att bedöma, vilken löneställning rektorer vid de högre allmänna läroverken böra intaga, har kommittén funnit skäligt, att i allmänhet ingen rektorsbeställning blir vid lönereglering lägre avlönad, än nu ä r förhållandet, om även å andra sidan lönen för den lägsta läroverksgruppens rektorer icke kan sättas n ä m n v ä r t högre än nu. E n förutsättning för bestämmandet av rektorslöner h a r för kommittén varit, a t t rektorer tillsättas medelst förordnande på viss tid. Lönerna för andra förordnandetjänstemän äro för n ä r v a r a n d e bestämda till andra belopp än de i allmänna löneplanen förekommande och utan r ä t t till av-

47 löningsförhöjningar efter viss tjänstetid. Kommittén har ansett lämpligt att inordna dessa förordnandetjänstemän i det allmänna lönesystemet, med d ä r a v följande lönedifferentiering efter dyrort men u t a n r ä t t till avlöningsförhöjningar. I överensstämmelse härmed anser kommittén jämväl r e k t o r e r n a böra inordnas i detta system. Därvid inräknar kommittén ä v e n bostadsförmånen i lönen. K o m m u n s skyldighet a t t för rektor vid allmänt läroverk anskaffa och u n d e r h å l l a bostad eller lämna skälig hyresersättning bör bibehållas. Dock t o r d e n u gällande bestämmelser böra n ä r m a r e preciseras; i sådant syfte förordar kommittén, att en boställsordning fastställes, och anbefaller, att ett av skolöverstyrelsen å r 1921 utarbetat förslag till dylik boställsordning av K u n g l . Maj:t lägges till grund för åtgärders vidtagande i frågan. Bestämmelser om kommuns skyldighet i ifrågavarande avseende höra icke till ett avlöningsreglemente. Kommittén anser sig dock böra antyda h u r u forhållandet rationellt kunde tänkas böra gestaltas. D ä r kommun tillhandahåller bostad in natura, erlägger rektor hyra till staten enligt bestämmelserna för tjänstebostad. Tillhandahålles icke bostad m n a t u r a , inlevereras i stället av kommunen ett motsvarande belopp till statsverket. H u r u detta belopp skall bestämmas, är en angelägenhet mellan staten och kommunen. Lämpligen torde den kunna uppgöras så, att K u n g l . Maj:t, efter bostadsnämndens hörande, gör avtal med kommun om ett belopp, som motsvarar h y r a för liknande lägenhet å orten. Tills sa skett, inlevererar kommun samma belopp, som hittills utgått F ö r rektor vid nya elementarskolan i Stockholm gäller såsom nu, att kommunen icke erlägger hyresersättning, utan lön utgår enligt löneplanen etter läroverkets placering i avlöningsgrupp. Den n u tillämpade principen, att rektor omedelbart och utan intjänande av alderstillägg erhåller för honom avsedd lön, anser kommittén böra följas och föreslår därför, a t t rektor omedelbart kommer i åtnjutande av lön enligt högsta löneklassen i vederbörlig lönegrad. I överensstämmelse med anförda synpunkter och med hänsyn till nu utgående bostadsersättningar föreslår kommittén följande löner för rektorer inom respektive avlöningsgrupper: Högre allmänt läroverk *

»

»

*

*

»

I, manlig rektor kvinnlig » I I , manlig » kvinnlig » III, manlig » kvinnlig »

34 lönegraden, 36 löneklassen; 30 » 33 » 33 » 35 s 29 » 32 32 » 34 » 28 » 31

J a m v a l i fråga om rektorerna vid realskolorna h a r kommittén funnit en indelning i avlöningsgrupper böra göras. Skillnaden i arbetsbörda för en rektor vid en realskola med exempelvis 500 lärjungar och upp till 17 avdelningar samt en a n n a n med färre ä n 100 lärjungar och blott 4 avdel-

48 ningar är uppenbar. Lärarelönekommittén och skolöverstyrelsen hsade ansett realskolorna ur ifrågavarande synpunkt böra indelas i tva grupper; kommittén har för sin del ansett sådana förhållanden komma att råda beträffande realskolorna efter skolorganisationens fullständiga genomförande, att även dessa, läroverk böra med hänsyn till lönesattn.mg för rektorerna indelas i tre avlöningsgrupper. Vid denna indelning har kommittén ansett likartade grunder böra tillämpas som för de högre allmänna läroverken, ävensom att dessa grunder liksom antalet rektorsbefattningar inom varje grupp böra fastställas av riksdagen, varefter Kungl. Maj-t skall äga att besluta om själva fördelningen. För ändring och genom sådan åstadkomna nya förhållanden böra gälla bestämmelser, analoga med dem för de högre allmänna läroverken i motsvarande fall. Realskolor med minst 14 klassavdelningar hava av kommittén ansetts bora hänföras till grupp I, realskolor med 8 t. o. m. 13 avdelningar till grupp I I och realskolor med 7 eller färre avdelningar till grupp III. Vid undersökning av hur vid indelningsgrundernas tillämpning på die b9 realskolorna grupperingen skulle gestalta sig, har kommittén funnit följande 5 realskolor böra hänföras till högsta gruppen: Vasa realskola och Katarina realskola i Stockholm, Malmö realskola samt Göteborgs östra och Goteborgs västra realskola. Till andra gruppen skulle höra realskolorna a följande 21 orter: Enköping, Oskarshamn, Karlshamn, Varberg, Mariestad, Lidköping, Kristinehamn, Arvika, Söderhamn, Ängelholm, Trälleborg, Alingsås, Åmål, Falköping, Örnsköldsvik, Skellefteå, Lidingö, Katrineholm, Nässjö, Trollhättan och St. Tuna. Återstående 43 realskolor, i Norrtälje, Vadstena, Vimmerby, Strömstad, Filipstad, Askersund, Sala, Köping, Arboga, Piteå, Haparanda, Vaxholm, Söderköping, Motala, Mjölby, Tranås, Ljungby, Mönsterås, Ronneby, Sölvesborg, Tomelilla, Simrishamn, Hässleholm, Anderslöv, Hörby, Höganäs, Eslöv, Laholm, Falkenberg, Lysekil, Ulricehamn, Vara, Säffle, Karlskoga, Mora, Avesta, Ludvika, Sandviken, Bollnäs, Sollefteå, Ström, Nederkalix och Boden, skulle hänföras till lägsta gruppen. Härvid äro de kommunala mellanskolor medräknade, vilkas förstatligande börjar senast under år 1930. I fråga om lönebelopp för de olika gruppernas rektorer har kommittén ansett, att samma relation som i fråga om de högre allmänna läroverkens rektorer bör bibehållas, ävensom att lönebeloppet för rektor inom lägsta realskolegruppen icke bör sättas lägre än nuvarande lönebelopp. Med hänsyn till nämnda utgångspunkter och vad kommittén anfört beträffande grunderna för rektorers avlöning föreslår kommittén följande löner för realskolerektorer: Realskola I, manlig rektor 30 lönegraden, 33 löneklassen 27 » 30 » kvinnlig > 29 » 32 » » II, manlig » 26 » 29 » kvinnlig » 28 » 31 » » III, manlig » 25 » 28 .». kvinnlig »

49 Beträffande särskilda åtgärder för att, åtminstone vid de största läroverken, från rektor avlyfta en del av den expeditionella arbetsbördan, lämpligen den rent kontorsmässiga skötseln av räkenskaperna, anser sig kommittén endast böra föreslå en särskild utredning därom. Det vill syn a s kommittén, som skulle vissa svårigheter att bedöma detta spörsmål föreligga, intill dess läroverkens omorganisation enligt nyss av statsmakt e r n a fattade beslut genomförts. Möjligheten att exakt bedöma omfånget a v de olika rektorsexpeditionernas arbete torde ännu icke helt föreligga. A n g å e n d e särskild ersättning till rektor, som är föreståndare för provå r s k u r s , hänvisar kommittén till avlöningsreglementet och i det sammanh a n g e t lämnad motivering. R e d a n i förarbetena till 1918 års lönereglering uppdrogos vissa järnförelser mellan lektorer och de s. k. andra gradens tjänstemän. Såväl lärarelönenämnden som 1902 års löneregleringskommitté hade kommit till den uppfattningen, att lektorerna borde åtnjuta högre avlöning än den för andragradstjänstemän bestämda. Kungl. Maj:ts och riksdagens bes l u t blev i överensstämmelse med detta kommitténs förslag 400 kronors tillägg för lektorer utöver avlöningen för tjänstemän av a n d r a graden. Denna relation framhölls yttermera av riksdagen år 1919 i samband med den då beslutade löneförbättringen.

Lektorer,

Sedan lärarelönekommittén betonat det rent konstruktiva i en snäv Lärarelönekommittén jämförelse mellan lärare och administrativa tjänstemän och framhållit de stora olikheterna dem emellan i fråga om utbildning, arbetsuppgifter och befordringsmöjligheter, påvisade kommittén särskilt n å g r a faktorer, vilka borde tagas i betraktande, för att lönefrågan för lärarnas vidkommande skulle kunna lösas i överensstämmelse med krav på rättvisa och billighet. Dessa faktorer vore för lektorerna: 1) lång och dyrbar akademisk utbildning, endast jämförlig med läkarens; 2) efter studietiden — i medeltal något mer än 9 år efter studentexamen — ett oavlönat provar; 3) relativt hög befordringsålder — i medeltal 34 a 35 å r ; 4) kravet på fortsatt vetenskaplig produktion, som förpliktade till insatser i det allmänna kulturarbetet och den andliga odlingen; 5) små befordringsmöjligheter — i stort sett vore lektorstjänsterna slutbefattningar. Med hänsyn till anförda omständigheter föreslog lärarelönekommittén, att manlig lektor placerades i 27 lönegraden och kvinnlig lektor i 24 lönegraden 1 (B 17). I den m å n domkapitlen uttalade sig om placeringen, tillstyrkte de Myndigheter. samtliga den för lektorerna föreslagna placeringen, med följande modifikationer. Domkapitlet i Västerås fann det icke rättvist att sätta de Här och i det följande, där lärarelönekommitténs inplacering av kvinnliga befattningshavare refereras, angives såsom placering den lönegrad i 1925 års nya löneplan, som närmast motsvarar den inom parentes upptagna lönegraden i löneplanen för kvinnliga lärare. " 4 —

50 högre allmänna läroverkens lektorers löner lägre än dem, som ifrågasatts för lektorer vid de tekniska läroverken. Växjö domkapitel ansåg, a t t lektorerna blivit missgynnade. Domkapitlet i Göteborg ansåg, att staten vid utmätningen av lönerna borde hålla dem skadeslösa, som påkostat sig en högre eller högsta utbildning. Lärarelönekommitténs förslag innebure, att de högre utbildade lärarna skulle få en lägre levnadsstandard än de lägre utbildade, vilket vore en fara för hela vår vetenskapliga kultur. Domkapitlet i Karlstad yrkade, att lektor skulle placeras i 28 lönegraden. Flera länsstyrelser funno vissa läraregruppers placering för hög, detta särskilt i betraktande av varje lärares sammanlagda arbetstid. Länsstyrelsen i Kalmar fann föreslagna avlöningsförmåner för läraTe vid statens undervisningsväsende väl avvägda och innebära skälig förhöjning i nu utgående löner; däremot syntes kommunalt anställda lärare hava tillgodosetts med avsevärt större löneförhöjning än förstnämnda befattningshavare. Länsstyrelsen i Västerbottens län ansåg, att en definitiv lönereglering, särskilt för de allmänna läroverkens lärare, icke längre kunde undanskjutas. De för dem föreslagna lönerna kunde icke heller anses vara för högt tilltagna i förhållande till utbildning och tjänstgöring. Fråga kunde vara, om icke för möjligheten att i Norrland bibehålla dugliga lärare vid de allmänna läroverken det vore nödvändigt att tillgodose dem i högre grad, än som kommitterade gjort. Skolöverstyrelsen hade samma mening som lärarelönekommittén, att lektorerna i lönehänseende icke intagit den plats, som på grund av utbildningstid och arbetsförhållanden bort tillkomma dem, och biträdde lärarelönekommitténs förslag. Kommittén.

Kommittén ansluter sig till lärarelönekommitténs av skolöverstyrelsen biträdda förslag om lektorernas placering i lönehänseende. En på kommitténs föranstaltande verkställd undersökning beträffande antalet sökande till lektorsbefattningarna vid de allmänna läroverken utvisar, att i många fall svårigheter äro för handen att få befattningarna besatta med fullt kompetenta sökande; den långa och dyrbara utbildningen avskräcker uppenbarligen från fullföljandet av akademiska studier fram till doktorsgraden eller likvärdig lärdomsgrad, vilken är kompetensvillkoret för lektorat. Så länge detta kompetenskrav anses böra oförändrat upprätthållas, synes man nödgas sätta lektorslönen relativt högt. Med den betydelse, som givits åt lektoraten vid våra högre allmänna läroverk — en betydelse, som måhända ökats i och med den senast genomförda läroverksorganisationen — torde lärarelönekommitténs förslag till löneplacering vara riktigt avvägt. 1928 års lönekommitté föreslår alltså, att manlig lektor avlönas enligt 27 lönegraden; kvinnlig lektor torde böra avlönas enligt 24 lönegraden.

Adjunkter.

En jämförelse hade vid 1918 års lönereglering gjorts beträffande adjunkterna med befattningar inom de centrala ämbetsverken, nämligen

51 med s. k. första normalgradens tjänstemän. Vid löneregleringen sattes en adjunkts begynnelselön 600 kronor högre än de sistnämndas. Lärarelönekommittén framhöll, liksom beträffande lektorerna, hurusom Lärarelanekompetenskrav, arbetsuppgifter och tjänstgöringsförhållanden samt från- kommiuénvaron av så gott som alla befordringsmöjligheter borde beaktas vid bedömandet av adjunkternas löneställning. I sitt förslag till placering stannade kommittén för 23 lönegraden för manliga adjunkter och 20 (B 14 b) för kvinnliga. Domkapitlen i Uppsala, Linköping, Karlstad och Visby föreslogo ad- Myndigheter junkternas uppflyttning i 24 lönegraden. Länsstyrelsen i Jönköpings län fann likaledes adjunkternas placering för låg; länsstyrelsen i Malmöhus län ifrågasatte, huruvida icke vid löneregleringen språnget från lektor till adjunkt vid de allmänna läroverken blivit något längre, än som av omständigheterna påkallades; länsstyrelsen i Älvsborgs län påpekade, att läroverksadjunkternas placering i löneschemat innebure en brist, som borde avhjälpas; lärarelönekommittén hade faktiskt sänkt adjunktskårens relativa lönenivå genom upphävande av den förutvarande relationen mellan adjunkts slutlön och lektors begynnelselön. Skolöverstyrelsen omnämnde kraven från kollegierna vid rikets allmänna läroverk, att, för bibehållandet av lönerelationen till lektorer å ena sidan och förstagradstjänstemän å andra sidan samt med hänsyn till andra tungt vägande omständigheter, särskilt bestridandet av 51 % av all undervisning å gymnasiet, adjunkterna borde placeras i 24 lönegraden. Överstyrelsen fann dock för sin del, att de manliga adjunkterna borde placeras i 23 lönegraden och de kvinnliga i 20 (B 14 b). Visserligen ansåg överstyrelsen goda grunder föreligga för adjunkternas placering i 24 lönegraden, men det förhållandet, att vissa förutvarande andragradstjänstemän, vilka tidigare ställts före adjunkterna i lönesystemet, fått sin plats i 24 lönegraden, syntes dock närmast motivera adjunkternas placering i 23 lönegraden. 1 likhet med lärarelönekommittén och skolöverstyrelsen har kommittén Kommittén, funnit adjunkterna böra placeras i 23 lönegraden. Av adjunkterna själva begärd placering i 24 lönegraden skulle innebära ett bortseende från vissa förhållanden, som enligt kommitténs mening böra tagas i betraktande vid tillämpning av det föreslagna lönesystemet på läroverkens lärare. I jämförelse med befattningshavare inom den övriga statsförvaltningen, vilka i fråga om utbildning och arbetets beskaffenhet äro närmast jämställda med adjunkterna, intaga adjunkterna en bestämt förmånligare ställning både i fråga om de långa ferierna och den i viss mån friare tjänstgöringen under terminerna. Vitsord torde få tillmätas överstyrelsens uttalande, att »det är omöjligt att bortse ifrån att lärarna genom sina ferier och tillfälliga ledigheter från undervisningen äro i åtnjutande av en vilo-

52 och rekreationstid, som är dubbelt eller i vissa fall mer än dubbelt så stor som semestertiden för de statens befattningshavare, med vilka de enligt löneregleringsförslaget skulle i lönehänseende likställas». Tillströmningen, sådan den kan bedömas på grund av till lediga tjänster anmälda antal sökande, giver vid handen, att för läroverkens adjunktsbefattningar även med nuvarande avlöningsförhållanden finnes erforderlig tillgång på väl kvalificerade lärarekrafter. Det kan med hänsyn till n ä m n d a omständigheter icke anses motiverat att för adjunkterna förorda en placering i 24 lönegraden, utan kommittén föreslår, att manlig adjunkt hänföres till 23 lönegraden och kvinnlig adjunkt till 20 lönegraden. I och med de kommunala mellanskolornas förstatligande överflyttas vissa ordinarie ämneslärare från tjänst vid kommunal mellanskola till adjunktstjänst vid statsläroverk utan att innehava behörighet till sådan adjunktstjänst. För dessa föreslår kommittén placering en lönegrad lägre än för övriga adjunkter. I tjänsteförteckningen h a r därför under de allmänna läroverken måst upptagas jämväl adjunkt utan föreskriven adjunktskompetens. Amneslärarinnor. Lärarelönekommittén.

Skolöverstyrelsen.

Kommittén.

Vid 1918 års lönereglering bestämdes avlöningen till ämneslärarinna till 2 800 kronor med tre ålderstillägg å 300 kronor. Inom 1902 å r s löneregleringskommitté hade reservationsvis föreslagits full likställighet mellan ämneslärarinnor vid samskolor och de ordinarie lärarinnorna vid kommunala mellanskolor, vilka senare utöver kontant lön åtnjöte fri bostad och bränsle eller minimiersättning därför med 350 kronor. Lärarelönekommittén godtog denna likställighet genom att placera båda kategorierna i samma lönegrad 19 (B 14 a). För första lärarinna föreslogs ett särskilt arvode av 700 kronor. Förslaget i denna del biträddes helt av skolöverstyrelsen, detta dess mer, som styrelsen ifrågasatt en stark utökning av samskolelärarinnornas tjänstgöringsskyldighet. Sedan 1918 års lönereglering genomfördes, hava betydande ändringar gjorts i fråga om avlöningsförhållandena för läroverkens ämneslärarinnor. Dels hava de kommit i åtnjutande av tillfällig löneförbättring, dels hava de adjunktskompetenta fått lönen höjd från 2 800 kronor till 3 600 kronor. Kommittén delar lärarelönekommitténs och skolöverstyrelsens mening beträffande likställighet mellan ämneslärarinnor vid statsläroverk och kommunala mellanskolor eller, såsom kommittén benämner dem, kommunala realskolor. " Skillnaden mellan adjunktskompetent och icke adjunktskompetent lärare vid kommunal realskola föreslår kommittén skola bestå däri, att den förre i och för löneuppflyftning får tillgodoräkna sig tre år. Motivering härför är given vid förslaget om lönereglering for de kommunala real-

53 skolornas lärare. I överensstämmelse härmed föreslår kommittén, att adjunktskompetent och icke adjunktskompetent ordinarie ämneslärarinna placeras i samma lönegrad, den 19, men med nämnd r ä t t för den förra. Det av lärarelönekommittén föreslagna arvodet till första lärarinna av 700 kronor kan kommittén icke tillstyrka. Endast med tvekan vill komm i t t é n förorda bibehållandet av sådan särskild ersättning vid ett högsta belopp av 500 kronor och föreslår, att skolöverstyrelsen erhåller rätt att pröva, i vad mån sådan ersättning må utgå med ett lägre belopp vid vissa läroverk än vid andra, allt efter olika läroverks olika arbetsuppgifter för ifrågavarande särskilda uppdrag. Ersättningen bör utgå till sådan lärare, vare sig kvinnlig eller manlig, som vid samläroverk förordnas såsom tillsynslärare. För lärare i gymnastik, teckning och musik bibehöll lärarelönekommittén ensartade avlöningsgrunder liksom hittills, Placeringen i lönegrader gjordes i enlighet med följande tablå: Manlig teckningslärare, gymnastiklärare och musiklärare vid allmänt läroverk

Kvinnlig teckningslärare, gymnastiklärare (samskola) och musiklärare vid allmänt läroverk

Lönegrad

Lönegrad

10-14

2 (B 1)

15—19

7 (B 5 b)

20—24

11 (B 8)

25—29

15 (B I l a )

30—34

18 (B 13)

Timtal

per

vecka

Övningslärare. Lärarelönekommittén.

Såsom tidigare nämnts, föreslog lärarelönekommittén, att lärarinnor i handarbete borde anställas såsom icke-ordinarie. I likhet med lärarelönekommittén ansåg skolöverstyrelsen otillräckliga skäl föreligga för skillnad i avlöningshänseende för övningslärare vid högre allmänt läroverk och realskola. Däremot fann överstyrelsen l ä r a r n a i gymnastik böra tillerkännas något högre löneförmåner än övriga övningslärare i betraktande av det större ansvar och den tyngre arbetsbörda, som undervisning i gymnastik innebure, vartill komme, att gymnastik och den fysiska fostran över huvud taget börjat tillmätas allt större betydelse i skolarbetet. Även den omständigheten, att gymnastiklärarnas utbildning i stort sett kunde anses ligga på ett något högre plan än övriga övningslärares, motiverade för de förra i regel högre placering än för tecknings- eller musiklärare. Vid inplaceringen i lönesystemet avvek överstyrelsen från lärarelönekommitténs förslag i fråga om veckotimslatitudens tillämpning på ifråga-

Skolöverttyrelsen.

varande lärare (se sid. 33); överstyrelsens majoritet stannade för ett förslag, betecknat alternativ I. Reservation häremot anfördes emellertid av generaldirektören samt två undervisningsråd, vilka i stället förordade alternativ IV. I enlighet därmed skulle manlig gymnastiklärare placeras i 22 lönegraden och kvinnlig i 19 (B 14 a) lönegraden samt manlig musikoch teckningslärare i 21 lönegraden och kvinnlig sådan lärare i 18 (B 13) lönegraden. Kommittén.

Kommittén anser likställighet böra råda mellan övningslärare vid högre allmänt läroverk och vid realskola. Beträffande det av skolöverstyrelsen väckta förslaget om högre löneställning för gymnastiklärare än för övriga övningslärare kan kommittén icke förbise det förhållandet, att genom den nya läroverksorganisationen gymnastik samt därmed sammanhängande idrotts- och friluftsverksamhet erhållit en annan och betydelsefullare plats i skolarbetet än tidigare. Till det arbete och ansvar för planläggningen och övervakandet av ungdomens friluftsliv, som påvilar läroverkens gymnastiklärare, synes viss hänsyn kunna tagas vid lönesättningen, ehuru kommittén icke finner tiden inne att i fråga om själva lönegradsplaceringen ställa gymnastiklärarna över de andra övningsläraregrupperna. Kommittén hyser härutinnan samma mening som lärarelönekommittén, vilken ansåg, att härmed borde anstå, tills i samband med en eventuell omorganisation av gymnastiska centralinstitutet deras utbildningsförhållanden blivit på annat sätt ordnade. En placering av gymnastiklärarna en lönegrad högre än övriga övningslärare synes kommittén för övrigt mindre rationell även ur den synpunkten, att skäl till sådant hänsynstagande, som kommittén vill göra beträffande läroverkens gymnastiklärare, icke föreligger i fråga om övriga läroanstalters motsvarande lärare. Med kommitténs här nedan framlagda förslag placeras de i samma lönegrad med samma tjänsteställning, men ett vederlag kommer likväl läroverkens gymnastiklärare till del för deras på grund av läroverksorganisationen inträdda ändrade arbetsförhållanden. Den hänsyn, kommittén enligt vad nyss sagts funnit redan nu kunna tagas till de för läroverkens gymnastiklärare inträdda arbetsförhållandena, skulle taga sig uttryck i bestämmelser av samma innebörd som le i läroverksstadgan givna föreskrifterna rörande minimi- och maximitid för ämneslärarnas tjänstgöring. I det syftet föreslår kommittén, att gymnastiklärares vid läroverken hemarbete räknas såsom underlag för lin på följande sätt: för intill 13 timmars tjänstgöring ökas den tid, som i varje fall beräknas såsom underlag för lön, med 1 timme, för 14—21 tinmars tjänstgöring med 2 timmar och för 22 eller flera timmars tjänstgöring med 3 timmar. I övrigt hänvisar kommittén till vad å sid 36—37 anförts i fråga om systemet för övningslärarnas avlöning. På grund av olika på frågan inverkande omständigheter och då cvningslärarnas tjänstgöring i synnerligen många fall understiger, vad kon-

55 m i t t e n ansett böra betraktas såsom normerande för lönegradsplaceringen, k a n kommittén icke placera lärare i gymnastik, musik eller teckning högre -än. manlig i 20 lönegraden och kvinnlig i 18 lönegraden. Denna placering medför, att lärare med 15 timmars tjänstgöring komma upp till en avlön i n g , som överstiger den nu utgående. Inom lägre dyrortsgrupper medför placeringen en minskning i slutlön för dem, som hava full tjänstgör i n g , men kommittén anser sig icke kunna undgå den konsekvensen av det n u v a r a n d e mindre rationella lönesystemets tillrättande med mindre än. a t t övningslärarnas lön sattes högre, än som med hänsyn till andra l ä r a r e g r u p p e r kan anses försvarbart. Lärarinna i kvinnligt handarbete eller hushållsgöromål föreslås till placering i 13 lönegraden för tjänstgöring av 30 veckotimmar, med redukt i o n för understigande veckotimmar enligt systemet för övningslärares avlöning. Vid tiden för lärarelönekommitténs utredningsarbete funnos vid läroverken inga lärarinnor i hushållsgöromål; 1928 års lönekommitté föreslår, att dessa senare inrättade tjänster bliva reglerade samtidigt med ö v r i g a läroverkens befattningar. K o m m i t t é n har övervägt, huruvida lärare i manlig slöjd vid läroverken borde erhålla fastare anställningsformer, än nu är fallet. Det ä r inkonsekvent, a t t lärarinnor i kvinnligt handarbete kunna bliva ordinarie, e h u r u deras tjänster omfatta mindre veckotimantal än. undervisningen i manlig slöjd. Åtminstone de slöjdlärare, vilkas tjänstgöring uppgår till minst 20 veckotimmar, synas böra erhålla ordinarie anställning, med lön enligt systemet för övningslärare. Såsom lämplig lönegrad för manlig ordinarie slöjdlärare förordar kommittén 14 lönegraden och för kvinnl i g slöjdlärare 12 lönegraden. I förslag till avlöningsreglemente 32 % angav lärarelönekommittén när- Icke-ordim a r e g r u n d e r för avlöning till extra och vikarierande manliga ämnes- narie lärare l ä r a r e vid allmänt läroverk, kvinnliga sådana samt vikarierande ämnes- Lärarelönekommittén. lärarinnor vid samskola ävensom till timlärare i läsämne, lärarinnor i kvinnligt handarbete samt vikarierande och biträdande lärare i övningsämne. Förslaget innehöll följande avlöningsgrunder: a) extra och vikarierande manlig ämneslärare, vilken avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, åtnjuter, för läsår räknat, lön enligt löneklassen 19 samt kan efter grunder, som Kungl. Maj:t bestämmer, uppflyttas till högre löneklass av samma löneplan; b) a n n a n extra och vikarierande manlig ämneslärare åtnjuter, för läså r räknat, lön efter löneklassen 18 samt kan efter grunder, som Kungl. Maj:t bestämmer, uppflyttas till högre löneklass av samma löneplan; c) extra och vikarierande kvinnlig ämneslärare vid högre allmänt läroverk eller realskola, vilken avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, åtnjuter, för läsår

56 räknat, lön enligt löneklassen 17 (B 16) samt kan efter grunder, scom Kungl. Maj:t bestämmer, uppflyttas till högre löneklass av samma lömeplan; d) annan extra och vikarierande kvinnlig ämneslärare vid högre adlmänt läroverk eller realskola åtnjuter, för läsår räknat, lön efter lömeklassen 16 (B 15) samt kan efter grunder, som Kungl. Maj:t bestämmier, uppflyttas till högre löneklass av samma löneplan; e) vikarierande ämneslärarinna vid samskola, vilken avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet till ämneslärarinnebefaittning vid dylik skola, åtnjuter, för läsår räknat, lön enligt löneklassen 15 (B 14) samt kan efter grunder, som Kungl. Maj:t bestämmer, u p p f l y t t a s till högre löneklass av samma löneplan; f) annan vikarierande ämneslärarinna vid samskola åtnjuter, för l ä s å r räknat, lön enligt löneklassen 13 (B 13) samt kan efter grunder, som Kunigl. Maj:t bestämmer, uppflyttas till högre löneklass av samma löneplan; g) timlärare i läsämne åtnjuter arvode, beräknat med följande för oliika ortsgrupper bestämda belopp, allt för veckotimme räknat: •G i

C kr.

D i E kr. kr.

F kr.

kr.

kvinnlig timlärare, vilken avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk 155

annan kvinnlig timlärare

190 A kr.

B kr.

manlig timlärare, vilken avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk 170 annan manlig timlärare

i 130

h) extra eller vikarierande övningslärare åtnjuter arvode, beräknat med följande för olika ortsgrupper bestämda belopp, allt för veckotimme räknat:

manlig extra eller vikarierande

A kr.

B kr.

C kr.

D kr.

E kr.

F kr.

G kr.

teckningslärare,

kvinnlig extra eller vikarierande teckningslärare,

117 Skolöverstyrelsen.

135 Skolöverstyrelsen föreslog följande: manlig extra ordinarie lärare, behörig till lektorstjänst och med tjänstgöring till huvudsaklig del på gymnasiestadiet, löneklass 20; kvinnlig 1& (B 17); manlig extra.ordinarie adjunktskompetent lärare löneklass 19; kvinnlig 17 (B 16);

57 icko adjunktskompetent manlig extra ordinarie lärare löneklass 18; k v i n n l i g 16 (B 15); vikarierande ämneslärarinna vid samskola med kompetens till dylik b e f a t t n i n g löneklass 15 (B 14); vikarierande ämneslärarinna vid samskola utan kompetens till befattn i n g e n löneklass 13 (B 13). Lärarelönekommitténs förslag till avlöningsgrunder för timlärare bitriäddes av skolöverstyrelsen ävensom förslaget, att lärarinnor i kvinnl i g t handarbete erhölle icke-ordinarie anställning. Samtliga e x t r a ordinarie och vikarierande lärare i l ä s ä m n e — icke timläTare — föreslogos av överstyrelsen, liksom av lärarelönekommittén, till uppflyttning i högre löneklass efter grunder, som Kungl. Maj:t skulle bestämma. I anslutning till de grunder, vilka kommittén angiver i utkast till till- Kommittén, läiggsbestämmelser till avlöningsreglementet för extra ordinarie och e x t r a tjänstemän, föreslår kommittén följande löner för icke-ordinarie l ä r a r e vid de a l l m ä n n a läroverken: till extra ordinarie lärare i läsämne, manlig enligt 21, kvinnlig enligt 18 lönegraden; till extra ordinarie lärare i gymnastik, musik eller teckning, manlig enligt 18 lönegraden, kvinnlig enligt 16 lönegraden; till extra l ä r a r e i läsämne, manlig enligt 18 löneklassen, kvinnlig enligt 15 löneklassen. De avlöningsgrunder kommittén föreslår för timlärare, framgå närmare av ovan n ä m n d a utkast till tilläggsbestämmelser. Till detta samt specialmotiveringen härtill hänvisar kommittén i övrigt beträffande avlöning m. m. för icke-ordinarie lärare. H ä r synes dock böra framhållas, att lönegrad och löneklass för icke-ordinarie lärare hänföra sig till löneplan för extra ordinarie tjänstemän inom civilförvaltningen, i vilken löneplan varje lönegrad börjar två löneklasser lägre och slutar en lönekluss lägre än lönegrad med motsvarande ordningsnummer i löneplanen för de ordinarie tjänstemännen. Lärarelönekommittén behandlade icke avlönings- och därmed sam- Vaktmästare manhängande frågor för annan vaktmästarpersonal än den vid semina- .? , d a r e °p^ ovrio vflRtrierna, tekniska läroverken, blindundervisningsanstalterna, vårdanstalten betjäning. i Lund för blinda med komplicerat lyte, skeppsgosseskolorna" och dövstnmskolorna. Denna personals lönefråga beröres i samband med förslag om placering i lönesystemet för befattningshavare vid nämnda institutioner. Till 1928 års lönekommitté h a r den 13 september 1928 av Kungl. Maj:t för utlåtande och förslag remitterats en av Sveriges allmänna läroverks vaktmästarförening i februari 1918 ingiven framställning angående utredning av läroverksbetjäningens tjänstgöring och löneförhållanden m. m. samt i detta ärende av läroverksöverstyrelsen den 25 september 1919, av

58 statskontoret den 19 j a n u a r i 1920, av 1902 års löneregleringskommitté den 2 september 1921, av skolkommissionen den 24 j a n u a r i 1922 och av skolöverstyrelsen den 23 j a n u a r i 1927 avgivna utlåtanden. Den 3 december 1919 kompletterade läroverksöverstyrelsen sitt förslag av s a m m a å r med framställning och förslag rörande tjänstepersonalen vid högre lärarinneseminariet. Vaktmästarföreningen inkom den 15 j a n u a r i 1927 med förnyad framställning till Kungl. Maj:t, över vilken skolöverstyrelsen den 23 januari samma år avgav ovan nämnt utlåtande. Den 7 november 1927 inkom vaktmästarföreningen ånyo med anhållan om å t g ä r d e r s vidtagande för vaktmästarpersonalens statsanställning m. m. Av vaktmästarföreningen anfördes i framställningen år 1918, att läroverkens vaktmästare stode tillbaka för ämbetsverkens i fråga om anställningens trygghet, avlöningens storlek och utsikterna a t t u n d g å nod på gamla dagar. I senare inlaga yrkades, att vaktmästarnas tjänster skulle bliva ordinarie och a t t en reglering av löne- och arbetsförhållanden skulle vidtagas. Då avlöningen utginge ur läroverkens ljus- och vedkassa, kunde den bliva beroende av faktorer, som inverkade olika på olika orter och i varje fall försvårade eller omöjliggjorde tillgodoseendet av betjäningens krav, h u r välberättigade de än kunde vara. Skolöver- • I och för utredning anmodade skolöverstyrelsen läroverkens och högre styrelsen, lärarinneseminariets rektorer och kollegier att y t t r a sig i ämnet. Skolöverstyrelsen fann, efter sålunda verkställd utredning, vaktmästarnas begäran om en mera tryggad och ekonomiskt fördelaktigare ställning befogad. I fråga om formen för anställning ansåg överstyrelsen kollegiet böra y t t r a sig före vaktmästarnas tillsättning men rektor ensam böra hava bestämmanderätten liksom ensam innehava den disciplinära befogenheten, dock att beträffande vaktbetjäntes skiljande från tjänsten kollegiets mening borde inhämtas. Att olägenheter följde därav, att avlöningen utginge u r ljus- och vedkassan samt bestämdes av kollegiet, ansåge överstyrelsen bevisat. Dels hade avlöningen vid många läroverk, särskilt de mindre, blivit för knapp, dels hade beloppen t. o. m. för vaktmästare med ungefär likartad tjänstgöring blivit i hög grad växlande. E t t likformigt lönesystem borde träda i det gamlas ställe, och förutsättningen härför vore, att vaktmästarnas avlöning utginge u r statsmedel. Oegentligt vore dock a t t bestrida utgiften i fråga av terminsavgifterna till statsverket ävensom en del av ljus- och vedkassan och en a n n a n del av statsmedel, u t a n överstyrelsen hemställde om att vaktmästares avlönande i penningar helt m å t t e övertagas av staten. Läroverksvaktmästares befattning ansåg överstyrelsen v a r a mera maktpåliggande och ansträngande än t. ex. v a k t m ä s t a r n a s vid departementen, de centrala ämbetsverken och länsstyrelserna. Dessa senare hade

59 i a l l m ä n h e t en stor del av dagen ledig, medan de förras arbetsdag började mycket tidigt och slutade sent. Detta gällde i första hand de egentl i g a v a k t m ä s t a r n a vid högre lärarinneseminariet och de större läroverk e n , vilka i lönehänseende borde ställas lika med förste v a k t m ä s t a r n a vid s t a t e n s ämbetsverk och betecknas med benämningen vaktmästare av a n d r a graden. Övriga läroverksvaktmästare borde avlönas i likhet med expeditionsvakter och betecknas såsom vaktmästare av första graden. A v en utav överstyrelsen verkställd undersökning angående behov av vaktmästarpersonal framginge, att en vaktmästare av a n d r a graden borde finnas vid högre lärarinneseminariet och v a r t och ett av de högre läroverken samt vid de fem största realskolorna. Två v a k t m ä s t a r e av förs t a graden skulle dessutom finnas vid v a r t och ett av nio högre allmänna läroverk, en vid v a r t och ett av övriga högre läroverk utom fem, vid vilka endast en av första graden skulle finnas. Vidare skulle av senare slaget finnas en vid varje realskola utom ovan nämnda fem. Kvinnliga v a k t m ä s t a r e borde k u n n a anställas av senare slaget, med ett avlöningsbelopp 20 % lägre än för motsvarande manlig vaktmästare. F ö r kvinnlig vaktmästare, som i undantagsfall anställdes i stället för manlig av a n d r a graden, borde i varje särskilt fall avlöningen bestämmas av Kungl. Maj:t. Till den för längre eller kortare tid erforderliga extra personalen borde avlöningen utgå u r läroverkets kassor. V i d varje läroverk borde en vaktmästare åtnjuta förmånen av bostad med bränsle och lyse; hyressumman borde, där ersättning lämnades, u t g å ur byggnadsfonden och i motsvarande fall kostnaden för bränsle och lyse ur ljus- och vedkassan. För naturaförmåner eller ersättning därför borde avdrag göras å den kontanta lönen: för bostad och bränsle i Stockholm med 300 kronor, i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län med 225 kronor, å övriga orter med 150 kronor; för lyse med 25 kronor. Dessutom borde fastställas bestämmelser med begränsning av kostnaderna i avseende på bränsle och lyse för de vaktmästare, som kunde komma att åtnjuta sådan förmån. Bostadsinnehavaren skulle v a r a pliktig att själv verkställa eller bekosta sågning, huggning och uppbärning av det för bostaden avsedda bränslet. Förmån av lyse borde i fråga om förbrukning av elektrisk ström innebära allenast r ä t t till en årlig maximiförbrukning av 100 kilowattimmar. Statskontoret ansåg, att det vore mindre lämpligt och staten knappast statskontoret. värdigt, att statstjänare avlönades av läroverkens elever. Med hänsyn till av läroverksöverstyrelsen anförda omständigheter, särskilt den stora svårigheten att med det nu rådande avlöningssystemet u p p n å enhetlighet, ansåg sig statskontoret kunna tillstyrka, att staten åtoge sig avlöningen a v läroverkens vaktmästare. Detta vore även att fullfölja en redan av statsförvaltningen godtagen princip, tillämpad vid a n d r a statsanstalter, t. ex. folkskoleseminarier och tekniska läroverk.

60 I likhet med läroverksöverstyrelsen ansåg statskontoret, att utvä.gen att höja lärjungeavgifterna till statsverket icke borde anlitas. Vad beträffar avlöningen ansåg statskontoret, att v a k t m ä s t a r n a av den högre gruppen borde avlönas högre än vanliga vaktmästare av s a m m a typ inom statsförvaltningen. Det syntes nämligen av handlingarna vTara ådagalagt, att läroverksvaktmästarnas dagliga arbetstid betydligt ö~verskrede den för v a k t m ä s t a r n a vid exempelvis de centrala ämbetsverken föreskrivna samt även att vaktmästarsysslorna vid de högre läroverken fordrade större mångsidighet hos sina innehavare. De »egentliga v a k t mästarna» vid de allmänna läroverken borde därför erhålla högre avlöning än vaktmästarna vid de centrala ämbetsverken eller landsstaten. Mot de av läroverksöverstyrelsen föreslagna beloppen hade statskontoret den erinran att framställa, att i avlöningarna för v a k t m ä s t a r n a vid läroverken i Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län borde ingå ortstillägg med 75 kronor eller samma belopp som till n ä m n d a läns länsstyrelsevaktmästare. Avdrag från den kontanta lönen för bostad och bränsle med 225 kronor borde göras även i Västernorrlands län. Dessutom borde kvinnlig vaktmästare tillerkännas ortstillägg i de ifall, där manlig skulle v a r a därtill berättigad. Enligt statskontoret kunde det ifrågasättas, huruvida icke omedelbart föregående tjänstgöring såsom läroverksvaktmästare borde få räknas vederbörande till godo för erhållande av ålderstillägg, enär dessa befattningshavare redan förut utövat statstjänares funktioner. Till sist erinrade statskontoret, att med lönereglering följde frågan om pensioneringens ordnande. F ö r att ifrågavarande befattningshavare skulle kunna beredas full fördel av pensionsrätten, syntes de böra undfå r ä t t att för pension få tillgodoräkna sig hela sin föregående tjänstgöring vid allmänt läroverk. Beträffande familjepensioneringen kunde ifrågasättas ett bidrag av staten till gäldande av befordringsavgifter i likhet med vad 1918 års riksdag medgav i fråga om sjukvårds- och ekonomipersonal vid statens hospital och asyler. Påminnelser från vaktmästarföreningen.

I påminnelser i februari 1920 yrkade vaktmästarföreningen, att maskinisterna vid de större läroverken i Stockholm, Göteborg och Malmö samt de vaktmästare vid de större realskolorna, vilka förutom vaktmästartjänsten även skötte värmeledningen, skulle åtnjuta samma lön som vaktmästarna vid de större läroverken. Löneförmånerna borde sättas till 2100 respektive 1900 kronor för de båda grupperna, ålderstilläggen till 200 kronor, ortstilläggen höjas till 300 kronor och 150 kronor. Alla vaktmästare borde åtnjuta fri bostad jämte bränsle och lyse eller ersättning därför utan a v d r a g å lönen. Semester borde tillkomma varje i ordinarie tjänst antagen vaktmästare och arvodet till semestervikarie utgå av allmänna medel.

61 1^902 å r s löneregleringskommitté ansåg de vid de allmänna läroverken a n s t ä l l d a v a k t m ä s t a r n a och med dessa jämförliga befattningshavare red a n v a r a i viss mening statsfunktionärer och att frågan nu gällde, huruvidla de lämpligen borde göras till ordinarie befattningshavare i statens tjänst. Det borde tillses, att ordinarie befattningar icke inrättades i de fall, där full sysselsättning icke kunde beredas personalen. Kommittén a n s å g , att en definitiv lönereglering skulle medföra ett fastlåsande av förhållanden, som på ett mera praktiskt, mera ändamålsenligt och mera smidigt sätt läte sig ordna genom ett bibehållande av det hittillsvarande systemet. Intet avgörande skäl att göra dessa befattningar till ordin a r i e statstjänster låge i det betydelsefulla och behjärtansvärda spörsmålet angående ordnandet av pensioneringen. Med h ä n s y n till det sagda samt med hänsyn till de år 1921 rådande statsfinansiella förhållandena ansåg sig löneregleringskommittén icke åtminstone för den tidpunkten kunna tillstyrka, att läroverksvaktmästarna gjordes till ordinarie statstjänstemän. F ö r vaktmästaren och eldaren vid högre lärarinneseminariet, redan uppförda å seminariets ordinarie stat, kunde däremot en definitiv lönereglering vidtagas oberoende av spörsmålet om betjäningen vid de allm ä n n a läroverken.

1902 års löneregleringskommitté.

Skolkommissionen avgav år 1922 ett utlåtande över v a k t m ä s t a r n a s löneframställningar och anförde endast, att kommissionen komme att föreslå, att avlöningen åt läroverkens vaktmästare och eldare skulle åligga vederbörande läroverkskommuner och att i följd av detta förslag frågan om avlönings-, pensions- och anställningsförhållanden borde upptagas till slutgiltigt avgörande i samband med ordnandet av läroverkens ställn i n g i det hela.

Skolkornmissionen.

Kommittén instämmer i statskontorets uttalande, att staten bör Kommittén å t a g a sig läroverksvaktmästarnas avlöning, såsom redan skett vid t. ex. de tekniska läroverken. Detta åtagande bör dock begränsas till den vaktbetjäning, som har full tjänstgöring, medan övrig personal av ifrågavarande slag bör anställas och avlönas på hittills vanligt sätt och enligt grunder, som för varje läroanstalt för sig befinnas lämpliga. Såsom skolöverstyrelsens utredning visar, äro v a k t m ä s t a r n a beträffande arten och omfånget av sin syssla i flera avseenden olika ställda vid olika läroverk. Vid de mindre skolorna finnes blott en vaktmästare, i vilkens åligganden utom egentlig vaktmästartjänst ingår även uppdraget att ombesörja eldning. Där två eller flera vaktmästare finnas, utgör den enes huvudsyssla att ombesörja eldning, medan j ä m v ä l åligganden av ann a n art, t. ex. smärre reparationer, biträde med egentliga vaktmästaruppdrag o. d., ingå i tjänsten. P å grund av dylika förhållanden är det å ena sidan lämpligt och naturligt med olika löneställning, å a n d r a sidan icke lämpligt med andra benämningar än vaktmästare, dock att vakt-

62 mästare med den högre löneställningen betecknas såsom förste vaiktmästare, de övriga såsom vaktmästare. I likhet med vad som gäller för vaktmästare inom den övriga statsförvaltningen torde lägre löneställning för kvinnliga befattningshavare i vaktmästartjänst icke behöva ifrågakomma. Beträffande läroverkens vaktmästare föreslår därför kommittén, att vid vart och ett av de högre allmänna läroverken samt vid fem realskolor, nämligen Vasa och Katarina realskola i Stockholm, Malmö realskola samt Göteborgs östra och västra realskola, en vaktmästare erhåller anställning såsom förste vaktmästare; att av vaktbetjäningen vid de högre allmänna läroverken i Uppsala,. Linköping, Karlskrona, Malmö, Örebro, å Södermalm i Stockholm och Östermalm i Stockholm, vid högre latinläroverket å Norrmalm i Stockholm, högre realläroverket å Norrmalm i Stockholm samt Göteborgs högre latinläroverk och Göteborgs högre realläroverk två erhålla anställning såsom vaktmästare; att vid samtliga realskolor samt högre allmänna läroverken i Norrköping, Jönköping, Kalmar, Lund, Hälsingborg, Halmstad, Karlstad, Västerås, Gävle, Sundsvall och Östersund samt å Kungsholmen och vid nya elementarskolan i Stockholm en erhåller anställning såsom vaktmästare. Vid detta förslag är hänsyn tagen till de storleksförhållanden, som beträffande de olika läroverken inträda efter skolomorganisationens fullständiga genomförande. Dock är härvid avseende fäst vid den plan för denna organisation, som anknyter till riksdagens beslut av år 1927. Det torde bliva erforderligt, att skolöverstyrelsen beträffande förslaget erhåller i uppdrag att verkställa de modifikationer, som senare beslut av riksdagen i fråga om ändringar av 1927 års organisationsplan må betinga. I fråga om löneplacering föreslår kommittén, att förste vaktmästare erhåller lön enligt 7 lönegraden och vaktmästare enligt 5 lönegraden. I likhet med vad som nu gäller för personal vid statens verk böra åtnjutna naturaförmåner inordnas i lönen och ersättning utgivas av befattningshavarna. Härvid torde flerstädes inträda det förhållandet, att nu utgående avlöningsförmåner komma att underskridas; till detta bör hänsyn tagas vid fastställande av övergångsanordningar beträffande nuvarande befattningshavare. Slutligen vill kommittén framhålla, att av läroverkens medel böra, såsom hittills skett, kunna utgå ersättning för sådana uppdrag utom tjänsten, som enligt särskild överenskommelse anförtros åt vaktmästarna,, t. ex. städning, i den mån det befinnes lämpligt, att dylik syssla ombesörjes av vaktmästaren. Härför anser kommittén ingen tilläggsbestämmelse erforderlig, enär dylika uppdrag för dessa befattningshavares del icke kunna sägas falla under sådan »tjänstgöring vid vederbörande verk»* som omnämnes i 28 § 4 mom. i avlöningsreglementet.

2. Högre lärarinneseminariet. Vid 1918 års lönereglering erhöll manlig rektor vid högre lärarinneseminariet 500 kronor utöver avlöning till rektor vid högre allmänt läroverk. Tillägget är lika med skillnaden mellan avlöningen till lektorerna vidl de båda slagen av undervisningsanstalter. Dessutom utgår av statsmedel hyresbidrag med ett belopp av 3 500 kronor. Tillfällig lönef örbättring utgår med 1000 kronor.

Rektor.

Lärarelönekommittén ansåg, att rektor vid högre lärarinneseminariet Lärarelöneborde jämställas med rektor vid de största högre allmänna läroverken, kommttténoch hänförde honom till 30 lönegraden, 33 löneklassen, med bibehållande av särskilt arvode, höjt från 500 kronor till 600 kronor. Kvinnlig rektor placerades i 26 lönegraden (B 20), högsta löneklassen. Skolöverstyrelsen likställde rektor vid högro lärarinneseminariet med Skolöverrektorerna vid provårsläroverken och föreslog ett särskilt avode av 1 800 styf'elsenkronor — vid läroverken 2 000 kronor — att utöver lön, lika med de högst ställda läroverksrektorernas, utgå till den förre. Dessutom skulle samma löneförstärkning, 480 kronor, som föreslagits för det stora flertalet läroverksrektorer, till honom utgå, medan hyresersättningen komme att bortfalla. För kvinnlig rektor föreslogs 26 lönegraden (B 20), 29 löneklassen, med löneförstärkning av 480 kronor. Kommittén kan icke ansluta sig till den av skolöverstyrelsen uttalade Kommittén, meningen, att rektor vid högre lärarinneseminariet bör åtnjuta sådant tilläggsarvode, som tillkommer rektor vid provarslaroverk i dennes egenskap av föreståndare för provårskurs. Den praktiska utbildningen av blivande lärare är för rektor vid ett provarslaroverk en uppgift vid sidan om hans egentliga rektorsuppgift, medan däremot ledningen av motsvarande utbildning av högre lärarinneseminariets elever är dess rektors väsentliga uppgift. Skolöverstyrelsen hade i övrigt jämställt seminariets rektor med högsta gruppen läroverksrektorer; överstyrelsens förslag innebar därför ungefär 800 kronors högre avlöning till rektor vid seminariet än till rektor vid ett av de större läroverken i Stockholm. Kommittén anser den förre, med hänsyn till högre lärarinneseminariets omfattning och betydelse samt rektors befattning med utbildning av lärare, böra jämföras med den högsta gruppen av läroverksrektorer. Enär för dessa föreslagits 34 lönegraden, 36 löneklassen, respektive för kvinnlig 30 lönegraden, 33 löneklassen, föreslår kommittén alltså för rektor vid högre lärarinneseminariet samma löneplacering. Ingen anledning syntes kommittén föreligga att jämka på nu gällande Lektorer, grundsats, att högre lärarinneseminariets lärare skulle i avlöningshän- ^"jn^/ko seende vara bättre tillgodosedda än läroverkens: undervisningen vid det lärare.

64 Lärarelönekommittén.

förra måste hållas på en mera vetenskaplig nivå och i viss mån hava dlen akademiska undervisningens form. Kommittén föreslog därför p l a c e r i n g av manliga lektorer i 28 lönegraden och av kvinnliga i 25 (B 18). Diärtill skulle tillsvidare komma det hyresbidrag, som i vederbörlig o r d n i n g bestämdes.

Skolöverstyrelsen.

Till alla förslag.

Kommittén.

I fråga om lektorer ansluter sig kommittén till förut framställda förslag om lön enligt 28 lönegraden för manlig och 25 lönegraden för k v i n n l i g . Samma skillnad, som genom nämnd placering åvägabringas mellan lektor vid seminariet och läroverkslektor, anser kommittén böra finnas mellan ifrågavarande läroanstalters adjunkter, för vilka vid seminariet även nu utgår sådant tilläggsarvode, som tillkommer lektor. A d j u n k t föreslås därför till placering i 24 för manlig respektive 21 lönegraden i ö r kvinnlig. Vid högre lärarinneseminariet finnas numera anställda även övningsskollärare, för vilka föreslås samma placering som för folkskoleseminariernas övningsskollärare eller 19 respektive 16 lönegraden.

Ämneslärarinnor.

Vid seminariet funnos intill år 1930 två slag av ämneslärarinnor, ordinarie och biträdande. Lärarelönekommittén föreslog för de förra 20 lönegraden (B 14 b) och för de senare 19 lönegraden (B 14 a). Till b i t r ä d a n d e föreståndarinna borde dessutom utgå fri bostad eller hyresersättning.

Lärarelönekommittén. Skolöverstyrelsen.

Kommittén.

delar

instämde

skolöverstyrelsen

i

lärarelönekommitténs

Beträffande ordinarie ämneslärarinna instämde skolöverstyrelsen i lärarelönekommitténs förslag. För de biträdande ämneslärarinnorna föreslog skolöverstyrelsen lönegraden 17 (B 12) i stället för 19 (B 14 a), enär deras tjänstgöring fölle inom normalskolans förberedande avdelningar och utbildningen stode på ett lägre plan än ämneslärarinnornas. P å grund av förslaget, att alla hyresersättningar skulle bortfalla, föreslog skolöverstyrelsen för biträdande föreståndarinna vid seminariet eller normalskolan lönegrad 20 men därutöver ett särskilt arvode av 1500 kronor, särskilt motiverat dels av hyresersättningens bortfallande, dels av befattningens viktiga uppgift. För ämneslärarinna föreslår kommittén, i överensstämmelse med placeringen av lektorer och adjunkter i jämförelse med motsvarande befattningshavare vid läroverk, 20 lönegraden, med r ä t t till tre års tillgodor ä k n a n d e för adjunktskompetent. Kommittén biträder överstyrelsens förslag om särskild ersättning till biträdande föreståndarinna och föreslår, att sådan ersättning sättes till

65 höigst 1500 kronor, att utgå efter skolöverstyrelsens bestämmande i varje s ä r s k i l t fall. De biträdande ämneslärarinnetjänsterna äro numera indragna. F ö r a n d r a övningslärare än lärarinna i handarbete föreslog lärarelönekommittén, att lönerna skulle utgå efter samma grunder som för motsvar a n d e lärare vid högre allmänt läroverk. Då enligt nuvarande bestämmelser föreskrift om normaltjänstgöring saknades, förutsatte kommittén, a t t ingen ordinarie lärare finge sig ålagd mindre tjänstgöring än 10 veckotimmar. I anslutning till nyss nämnda grunder beräknade kommittén avlöningen för l ä r a r i n n a i handarbete på följande sätt, utgående från att ordinarie l ä r a r i n n a icke ålades mindre tjänstgöring än 15 veckotimmar: Timantal per vecka 15-19 :

30—34

Lärarelönekommittén.

Lönegrad 5 (B 4b)

20-24 25—29

Övningslärare.

7 (B 6b) •

12 (B 9) 16 (B 11b)

De anspråk på likställighet i lönehänseende med övningslärarna vid folkskoleseminarierna, som framställts av högre lärarinneseminariets ävensom de högre allmänna läroverkens motsvarande befattningshavare, a n s å g överstyrelsen icke taga skälig hänsyn till övningsämnenas mera dominerande och krävande ställning vid folkskoleseminarium, överstyrelsen föreslog därför, att avlöning till högre lärarinneseminariets övningslärare måtte utgå enligt samma grunder, som komme till tillämpning vid de allmänna läroverken.

Skolöverstyrelsen.

För lärare i gymnastik, musik eller teckning förordas samma placer i n g som för motsvarande lärare vid läroverk, alltså för manlig l ä r a r e 20 lönegraden och för kvinnlig 18 lönegraden. L ä r a r i n n a i handarbete vid högre lärarinneseminariet ävensom vid skolköksseminariet synes kommittén böra placeras en lönegrad högre ä n sådan l ä r a r i n n a vid läroverk, varför föreslås 14 lönegraden. Lärarinnor i hushållsgöromål vid statens skolköksseminarium förordas till lön efter 16 lönegraden; för sådan lärarinna, som tillika är biträdande föreståndarinna, föreslås särskild ersättning med högst 1500 kronor, att utgå efter skolöverstyrelsens bestämmande i varje särskilt fall. Kommittén föreslår, såsom det ovan sagda antyder, nyreglering för personal vid det med högre lärarinneseminariet förenade statens skolköksseminarium, av vilken personal sex lärarinnor i handarbete och hushållsgöromål äro ordinarie.

Kommittén.

I särskilt förslag den 3 december 1919 om lönereglering för vaktmästare vid högre lärarinneseminariet har skolöverstyrelsen förordat, att två vakt-

Vaktmästare-.

5 — 302247

66 mästare finge ordinarie anställning, en med lön såsom förste v a k t m ä s t a i r e vid allmänt läroverk och den andre såsom »vaktmästare av första gradena». 1902 års löneregleringskommitté har i sitt y t t r a n d e år 1921 om v a k t m ä s t a r n a s löneförhållanden framhållit, att en definitiv lönereglering kunde v i d t a g a s för nämnda personal vid lärarinneseminariet, oberoende av spörrsmålet om vaktbetjäningen vid de allmänna läroverken; vid seminariet c i fråga vore nämligen såväl vaktmästare som eldare redan uppförda å deess ordinarie stat. Lärarelönekommittén.

Vaktmästare föreslogos till ordinarie anställning med samma placerinig,, 5 lönegraden, som vaktmästare vid centralt ämbetsverk samt i likhet meed denne med a v d r a g å lönen för bostadsförmån.

Kommittén.

Kommittén, som föreslagit lönereglering för läroverkens vaktbetjäninig, förordar ävenledes högre lärarinneseminariets vaktmästare och eldare ti ill ordinarie anställning, den förre med beteckningen förste vaktmästare occh placering i 7 lönegraden, den senare med benämningen vaktmästare meed placering i 5 lönegraden. För åtnjutna naturaförmåner skall ersättnimg u t g å enligt avlöningsreglementets bestämmelser.

I fråga om vikarierande lektorer ansåg kommittén omständigheterma Icke ordinarie befatt- motivera en begynnelselön med en löneklass högre än extra lärares vid ede ningshavare. Lärarelönekommittén.

allmänna läroverken. Vikarierande ämneslärarinna likställdes med skad a n vid samskola. F ö r vikarierande l ä r a r e i övningsämne inrycktes i avlöningsreglementet följande förslag: extra eller vikarierande övningslärare åtnjuter arvode, beräkmat med följande för olika ortsgrupper bestämda belopp, allt för veckotimnne räknat: manlig extra eller vikarierande teckningslärare och musiklärare sannt kvinnlig extra eller vikarierande teckningslärare, musiklärare och gynnnastiklärare i likhet med motsvarande befattningshavare vid de allmännia läroverken; B kr.

C

D

E

F

G

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr..

1433 A

Till arvode åt biträde å rektorsexpeditionen, bibliotekarie och läkaire föreslog kommittén en gemensam anslagspost av 1900 kronor a t t av K u n g l . Maj:t fördelas mellan sagda befattningshavare. Skolöverstyrelsen.

F ö r vikarierande lektors placering en löneklass högre än dylik befattningshavare vid de allmänna läroverken ansåg överstyrelsen behörighiet till lektorstjänst böra föreligga.

67 I anslutning till förslaget om anställning och avlöning för icke-ordinarie l ä r a r e , intaget i tidigare nämnt utkast till tilläggsbestämmelser till avlömingsreglemente för extra ordinarie och extra tjänstemän, föreslår komm i t t é n , a t t vid högre lärarinneseminariet lön till icke-ordinarie lärare sk;all u t g å enligt följande grunder, nämligen: "ttill extra ordinarie: manlig i läsämne enligt 22 lönegraden, kvinnlig i l ä s ä m n e enligt 19 lönegraden; manlig övningsskollärare enligt 17 lönegraden, kvinnlig övningsskollärare enligt 14 lönegraden; lärarinna i hushå.llsgöromål enligt 14 lönegraden; lärare i annat övningsämne enahanda avlöningsförmåner som de, vilka tillkomma motsvarande lärare vid allm ä n t läroverk; till manlig extra övningsskollärare enligt 15 löneklassen oclh till kvinnlig extra övningsskollärare enligt 12 löneklassen; till t i m l ä r a r i n n a i handarbete 159 kronor för läsår och veckotimme, tinnlärarinna i hushållsgöromål 177 kronor för läsår och veckotimme oclh a n d r a extra lärare eller timlärare i övningsämnen enahanda avlöningsförmåner som de, vilka tillkomma motsvarande lärare vid allmänt läroverk; samt till a n d r a extra lärare eller timlärare i läsämne, än ovan sagtsj avlöning enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder.

3.

Statens folkskoleseminarier.

Liksom lärarelönekommittén föreslog en gruppindelning av de högre a l l m ä n n a läroverkens rektorer, tillstyrkte den även en klassindelning a v rektorerna vid folkskoleseminarierna och fann därvid den lämpliga beräkningsgrunden i själva läroanstalternas organisation. Då emellertid vid tiden för kommitténs arbete organisationen av seminarierna ännu icke t a g i t fast form, u t a n genom indragning av studentklasser m. m. begränsning av seminariernas verksamhet syntes nödvändig, föreslog kommittén, a t t vid den tidpunkt, då löneregleringsförslaget skulle föreläggas riksdagen, Kungl. Maj:t skulle efter skolöverstyrelsens hörande angiva grund e r n a för en klassificering. H ä r v i d förutsattes av kommittén, att en viss» proportion mellan antalet rektorer i de olika grupperna fastställdes, ävensom att rektorerna vid provårsseminarierna likställdes med rektorerna vid provårsläroverken. I fråga om placering i lönegrad föreslog kommittén för de olika grupperna densamma som för de högre allmänna läroverken, respektive 28, 29 och 30 lönegraden, med omedelbar placering i lönegradens högsta löneklass. E n kommittéledamot reserverade sig mot förslaget om tre avlöningsgrupper och föreslog endast två, med bortfallande av den lägsta. Den vid 1918 års lönereglering åvägabragta likställigheten mellan lek-

Kommittén,

68 torer vid folkskoleseminarierna och de högre allmänna läroverken ansåg lärarelönekommittén böra bibehållas. Adjunkter å övergångsstat jämställdes likaledes med motsvarande befattningshavare vid läroverken. Vid 1918 års lönereglering blevo övningsskollärarna ordinarie befattningshavare och i avlöningshänseende ställda högre än de högst avlönade folkskoletjänsterna. Lärarelönekommittén bibehöll denna jämförelse och placerade de manliga övningsskollärarna i lönegrad 20, de kvinnliga i 17 (B 12). Genom nyss nämnda lönereglering blevo lärarna i teckning, gymnastik eller musik vid folkskoleseminarierna i lönehänseende gynnsammare ställda — 10 kronor per veckotimme — än motsvarande lärare vid de högre allmänna läroverken. Lärarelönekommittén föreslog placering i lönegrad på följande sätt: Lönegrad för manlig lärare

Lönegrad för kvinnlig lärare

10-14

3 (B 2)

15—19.

8 (B 6 a)

20—24.

12 (B 9)

25—29 .

16 (B 11 b)

30-34.

19 (B 14 a)

Timantal

per

vecka

Lärarelönekommittén frångick såtillvida principen vid 1918 års lönereglering, enligt vilken lärare i slöjd eller hushållsgöromål likställdes, att den fann bestämda skäl förefinnas för en något förmånligare placering av lärarinna i hushållsgöromål. Lönerna beräknades efter följande tablå: För lärare i slöjd Timantal

per

vecka

Lönegrad för manlig lärare

Lönegrad för kvinnlig lärare

Lönegrad

10 14 17 20

2 (B 1) 6 (B 5 a) 10 (B 7) 13 (B 10) 17 (B 12)

3 (B 2) 7 (B 5 b) 11 (B 8) 15 (B 11 a) 18 (B 13)

10-14 15—19 20—24 25-29 30-34

För lärarinna i hushållsgöromål

Lönen för lärare i trädgårdsskötsel blev 1918 beräknad efter andra grunder än egentliga övningslärares. Dessutom uppdelades icke dessa lärare i olika lönekategorier alltefter arten av seminarium, enkel- eller dubbelseminarium, utan till lärare vid senare slaget bestämdes ett tilläggsarvode utöver lönen. Lärarelönekommittén förordade nämnda gruppindelning och föreslog: vid enkelseminarium för manlig lärare lönegrad 13, för kvinnlig 9 (B 6 b), vid dubbelseminarium för manlig lönegrad 17 och för

69 kvinnlig 14 (B 10), utan att bibehålla nu utgående särskilt tilläggsarvode för l ä r a r e n i Umeå. I fråga om icke-ordinarie befattningshavare föreslog lärarelönekommittén följande grunder, intagna i avlöningsreglementet: a) e x t r a och vikarierande ämneslärare, manlig eller kvinnlig, vilken är behörig till lektorstjänst vid folkskoleseminarium eller adjunktstjänst vid allmänt läroverk, ävensom annan extra och vikarierande ämneslärare, manlig eller kvinnlig, åtnjuter, för läsår räknat, enahanda avlöningsförmåner som de, vilka tillkomma motsvarande befattningshavare vid de a l l m ä n n a läroverken, varjämte för extra och vikarierande ämneslärare vid folkskoleseminarierna i Stockholm och Göteborg tillsvidare tillkommer hyresbidrag till det belopp, som i vederbörlig ordning bestämmes; b) timlärare i annat läsämne än hälsolära och ekonomilära åtnjuter arvode, beräknat med följande för olika ortsgrupper bestämda belopp, allt för veckotimme räknat: manlig och kvinnlig timlärare, vilken är behörig till lektorstjänst vid folkskoleseminarium eller adjunktstjänst vid allmänt läroverk, ävensom a n n a n manlig och kvinnlig timlärare lika med motsvarande befattningsh a v a r e vid de allmänna läroverken; c) manlig vikarierande övningsskollärare åtnjuter, för läsår räknat, lön enligt 16 löneklassen samt kan efter grunder, som Kungl. Maj:t bestämmer, uppflyttas till högre löneklass av samma löneplan; d) kvinnlig vikarierande övningsskollärare åtnjuter, för läsår räknat, lön enligt 13 löneklassen samt kan efter grunder, som Kungl. Maj:t bestämmer, uppflyttas till högre löneklass av samma löneplan; e) extra eller vikarierande övningslärare åtnjuter arvode, beräknat med följande för olika ortsgrupper bestämda belopp, allt för veckotimme räknat: A

B

C

D

E

F

G

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

i musik eller i gymnastik med lek och idrott 132 kvinnlig extra eller vikarierande lärare i teckning, i musik eller i gymnastik med lek och 127 i drott

131 133 128

137 139 134

143 145 140

149 155 161 151 157 163 146 152 158

manlig extra eller vikarierande lärare i teckning,

extra eller vikarierande lärarinna i hushållsgöro125 mål extra eller vikarierande lärare i manlig slöjd ... 127 extra eller vikarierande lärarinna i kvinnlig slöjd 122

Enligt överstyrelsens mening hade beträffande rektorerna inga baran- skoiöverde skäl anförts för avvikelse från de grunder, som överstyrelsen föreslå- styrelsen. git för de allmänna läroverken. Arvodestillägg efter dessa grunder borde utgå på det sättet, att dubbelseminarierna likställdes med de största högre

70 läroverken, enkelseminarier med studentkurs med de medelstora läroverken och enkelseminarier u t a n studentkurs med de mindre. Till rektor vid provårsseminarium skulle därutöver utgå särskilt arvode med högst 2 000 kronor för år, i enlighet med vad som föreslagits för provårsläroverkens rektorer. I fråga om ämneslärarna följde överstyrelsen lärarelönekommitténs förslag. Placering av övningslärarna högre än motsvarande befattningshavare vid de allmänna läroverken fann överstyrelsen obetingat rättvis. I enlighet med sin placering av läroverkens gymnastiklärare högre ä n övriga övningslärare uppflyttade överstyrelsen även seminariernas gymnastiklärare en lönegrad. Lärarinna i kvinnlig slöjd kunde icke, v a r k e n med hänsyn till utbildningen eller arbetets art, i löneavseende ställas efter lärarinna i hushållsgöromål. Lärare i trädgårdsskötsel, särskilt vid enkelseminarium, ansåg överstyrelsen likaledes hava fått för låg placering och föreslog lönegrad 14 respektive 10 (B 7). Spörsmålet om övningsskollärarnas rättvisa inplacering å löneskalan fann överstyrelsen vara det mest svårbedömda och samtidigt med hänsyn till konsekvenserna viktigaste. Härom anförde överstyrelsen: »Den erfarenhet, överstyrelsen besitter rörande betydelsen av dessa befattningshavares gärning i lärarutbildningens tjänst, inskärper synnerligt starkt den grundläggande betydelsen av övningsskollärarnas insats i seminariets hela arbete. Det torde ock förhålla sig så, att, i den mån för ämnesiärarbefattningarna förvärvats personer med mera vetenskapligt inriktad och betonad utbildning, än tidigare varit fallet, den ytterst betydelsefulla uppgiften att uppehålla seminariets förbindelse och sammanhang med folkskolan i mycket hög grad kommit a t t påvila övningsskolans lärare. H ä r a v blir det uppenbart, att det måste ligga synnerlig vikt uppå att för dessa befattningar kunna förvärva personer med ej blott gedigen utbildning och levande pedagogiskt intresse utan även med alldeles speciellt mångsidig och omfattande praktisk erfarenhet om folkskolans arbete. Ur sistnämnda synpunkt ha under senare å r icke sällan svårigheter mött för en god rekrytering, vilka svårigheter med stor sannolikhet k u n n a återföras på den ekonomiskt ogynnsamma ställning, som en övningsskollärare intagit i förhållande ej blott till lärare i folkskolans överbyggnad utan jämväl i den egentliga folkskolan i städer, d ä r särskilda kommunala lönetillägg hittills utgått. Det synes överstyrelsen angeläget, a t t härutinnan en ändring må ske. Otvivelaktigt är den av kommittén föreslagna placeringen av övningsskolans lärare ägnad att till en del undanröja de nuvarande svårigheterna, i vad dessa hava avseende p å folkskolan, försåvitt den anordning, som av överstyrelsen ifrågasatts rörande naturaförmånerna, kommer till stånd. Men det ligger i öppen dag, att kommittéförslaget svårligen öppnar möjligheter för att å t övningsskolorna förvärva eller bevara lärare med behörighet för högre folkskolor. Genom

71 den förmånligare placering, som överstyrelsen föreslår för sistnämnda l ä r a r g r u p p , torde dessa svårigheter snarast komma att ökas. Alltjämt l ä r det bliva ogörligt att erbjuda sådan lärare ekonomiskt lika gynns a m m a betingelser i ett seminariums övningsskola som vid högre folkskolan å orten, ett förhållande, som icke k a n v a r a till fördel för seminarierna. Efter överstyrelsens mening k u n n a sålunda tungt vägande sakliga skäl anföras för en uppflyttning av övningsskolans l ä r a r e i 21 lönegraden. Överstyrelsen skulle ock ansett sig böra bestämt understödja de framkomna yrkandena i sådan riktning, därest icke de av kommittén tillämpade principerna skulle göra en av nämnda jämkning betingad omg r u p p e r i n g jämväl av andra lärargrupper ofrånkomlig. I sådant avseende vill överstyrelsen erinra, att åt högre lärarinneseminariets biträdande ämneslärarinnor samt åt landstingsseminariernas och statens småskoleseminariers lärare svårligen kan tilldelas en sämre ställning, än som erfa judes åt folkskoleseminariernas övningsskollärare. J ä m v ä l blindskolorn a s och dövstumskolornas lärare hava medelbart eller omedelbart fått s i n löneställning bestämd i förhållande till här förevarande befattningsh a v a r e . Då överstyrelsen icke funnit sig kunna ifrågasätta en allmän uppflyttning av samtliga de lärargrupper, vilkas placering i löneavseende influeras av den lönegrad, som k a n komma att bliva bestämd för seminariernas övningsskollärare, har överstyrelsen vid det slutliga ståndpunktstagandet sett sig nödsakad att begränsa sig till a t t framhålla, dels a t t en placering under 20 lönegraden skulle medföra mycket allvarsamma olägenheter för lärarutbildningen, dels ock att en uppflyttning till 21 lönegraden efter överstyrelsens sätt att se skulle väl överensstämma med de ifrågavarande lärarnas maktpåliggande arbetsuppgifter.» Vidkommande den icke-ordinarie ämneslärarpersonalen förordades tilll ä m p n i n g av vad som föreslagits rörande motsvarande lärare vid de allm ä n n a läroverken. Med hänvisning till i annat sammanhang föreslagen utökning av ämn e s l ä r a r n a s veckotimantal framhöll överstyrelsen, hurusom behov av timl ä r a r e t i m m a r i läsämnen i allmänhet icke längre skulle komma att föreligga och således en besparing för statsverket komma att inträda. F ö r de allmänna läroverkens rektorer h a r kommittén föreslagit avlö- Kommittén n i n g med de av kommunen bestridda naturaförmånerna inräknade i lönen. Då vid folkskoleseminarierna dessa förmåner tillhandahållas av statsverket, föreligger ingen svårighet att tillämpa samma principer. Även beträffande seminariernas rektorer synes en indelning i avlöningsgrupper böra göras. Den indelning i tre dylika, som av lärarelönekomm i t t é n och skolöverstyrelsen föreslagits, anser kommittén lämplig. Grunderna för en sådan indelning böra fastställas av Kungl. Maj:t, och kommittén inskränker sig i det avseendet till förslag om lönebelopp för de särskilda avlöningsgrupperna. Därvid likställer kommittén de olika

72 grupperna med motsvarande vid de högre allmänna läroverken och föreslår samma placering som för dessa. Beträffande lektorer samt manliga adjunkter å övergångsstat — num e r a finnas inga kvinnliga adjunkter å övergångsstat — förordar kommittén föreslagen placering: manlig lektor i 27, kvinnlig i 24 lönegraden, manlig adjunkt å indragningsstat i 23 lönegraden. övningsskollärare föreslås till placering i 19 respektive 16 lönegraden. Med hänsyn till sitt förslag i fråga om avlöning för folkskollärare, 15 lönegraden för manlig lärare, har kommittén ansett jämväl övningsskollärarna böra placeras något lägre, än lärarelönekommittén tänkt sig, därvid emellertid, på grund av vad skolöverstyrelsen anfört beträffande övningsskollärarnas arbete och löneplacering, kommittén ansett sig icke k u n n a föreslå lägre placering än de nyss n ä m n d a 19 och 16 lönegraderna. Kommittén finner lämpligt bibehålla vedertagen skillnad mellan folkskoleseminariernas övningslärare och de allmänna läroverkens samt föreslår därför med hänsyn till de senares placering, att ordinarie manliga lärare i gymnastik, teckning eller musik placeras i 21 lönegraden, kvinnliga i 19 lönegraden, med tillämpning av för motsvarande lärare vid de allmänna läroverken avsedd beräkning efter antalet undervisningstimm a r , därvid löneunderlaget för gymnastiklärare beräknas efter 30 veckotimmar. Manlig slöjdlärare är av överstyrelsen föreslagen till samma placering som övningsskollärare. Kommittén anser, att utbildning och arbetets art icke motivera denna jämställdhet, u t a n föreslår placering i 17 lönegraden. Kvinnlig slöjdlärare bör i analogi härmed placeras i 15 lönegraden; sådan lärare vid manligt seminariums övningsskola föreslås till lön enligt samma lönegrad som slöjdlärarinna vid läroverk eller 13 lönegraden. För lärarinna i hushållsgöromål förordar kommittén 14 lönegraden, vilken placering med hänsyn till kommitténs förslag om 15 lönegraden för kvinnlig slöjdlärare ä r den lämpliga, enär den förra icke såsom den senare har att utbilda eleverna till facklärarinnor i vederbörligt ämne. Lärare i trädgårdsskötsel vid dubbelseminarium har föreslagits till tre lönegraders lägre placering än övningsskollärare, vilken relation kommittén finner lämplig. Kommittén förordar alltså för lärare i trädgårdsskötsel följande placering: manlig lärare vid dubbelseminarium 16 lönegraden, kvinnlig 13 lönegraden; manlig lärare vid enkelseminarium 13 lönegraden, kvinnlig 10 lönegraden. För icke-ordinarie lärare föreslår kommittén lön enligt följande grund e r : till extra ordinarie och extra lärare i läsämne enahanda avlöningsförmåner som de, vilka tillkomma motsvarande lärare vid allmänt läroverk;

73 till extra ordinarie och extra övningsskollärare enahanda avlöningsförmåner som de, vilka tillkomma motsvarande lärare vid högre lärarinneseminariet; till manlig extra ordinarie lärare i gymnastik, musik eller teckning enligt 19 lönegraden; till kvinnlig extra ordinarie lärare i gymnastik, musik eller teckning enligt 17 lönegraden; till manlig extra ordinarie lärare i slöjd enligt 15 lönegraden; till kvinnlig extra ordinarie lärare i slöjd enligt 13 lönegraden; till extra ordinarie lärarinna i hushållsgöromål enligt 12 lönegraden. Beträffande timlärare äro förslag lämnade i tilläggsbestämmelser till avlöningsreglemente för extra ordinarie och extra tjänstemän, till vilket j ä m t e specialmotivering till avlöningsreglementet här hänvisas. I riksdagens skrivelse nr 8 år 1913 (punkt 167) uttalades, att avlöningsförmåner till vaktbetjäning vid seminarier icke i något fall borde sättas högre än för förste vaktmästare i nyreglerat verk, om utom vanliga vaktmästargöromål eldning och dylikt ålåge vaktmästaren, och för övrigt icke i något fall högre än för vaktmästare i nyreglerat verk.

Vaktbetjäning-

Under flera år före lärarelönekommitténs arbete hade åtskilliga utred- 1902 års löner 9 r ningar verkställts angående seminariernas vaktpersonals avlöningsför^ ^ ^'/is' hållanden. Av 1902 års löneregleringskommitté föreslogos mera preciserade bestämmelser beträffande denna personals arbets-, anställnings- och avlöningsförhållanden: vid ett och samma seminarium borde minst en, högst två befattningar av nu förevarande slag vara ordinarie; två tjänstegrader borde inrättas, den ena motsvarande förste vaktmästare vid centralt ämbetsverk, den andra motsvarande vaktmästare vid sådant verk; tillsättning och entledigande borde ankomma på skolöverstyrelsen. År 1920 avgav skolöverstyrelsen utlåtande i ämnet och avvek däri i Myndigheter. vissa fall från löneregleringskommittén. Särskilt begränsningen till två ordinarie befattningshavare vid ett och samma seminarium avstyrktes. Tillsättningen respektive entledigandet borde verkställas av rektor, dock att beslut skulle underställas skolöverstyrelsen för prövning och stadfästelse. Statskontoret anslöt sig till uppfattningen om ordinarie ställning i viss utsträckning för ifrågavarande personal men ville lägga frågan om antagande och entledigande helt i rektors hand. Lärarelönekommittén erinrade om att den trygghet i avseende å an- Lärarelöneställningen, som den nämnda utredningen visat böra beredas vaktperso- kommittén. nålen, redan genom 1918 års lönereglering åstadkommits för vaktmästarpersonalen vid de tekniska läroverken.

74 I avseende å avlöningsförhållandena följde lärarelönekommittén utredningens uppdelning av personalen i två tjänstegrader, med avlöningar lika med för förste vaktmästare och vaktmästare i de centrala ämbetsverken bestämda. Till den förra gruppen — förste vaktmästargruppen — borde hänföras dels en vaktmästare vid sådana seminarier, där två eller flera ordinarie vaktmästartjänster inrättades, dels ock v a k t m ä s t a r e vid sådana med värmeledning försedda seminarier, där endast en ordinarie vaktmästarsyssla inrättades; till den senare gruppen — v a k t m ä s t a r g r u p p e n — borde hänföras dels den eller de återstående vaktmästarna vid seminarier med två eller flera ordinarie vaktmästartjänster, dels v a k t m ä s t a r e vid sådana seminarier u t a n värmeledning, som endast hade en ordinarie vaktmästare, dels ock trädgårdsbiträde med full och stadigvarande sysselsättning. Med tillämpning av kommunikationsverkens lönesystem skulle dessa grupper hänföras till respektive lönegraderna 7 och 5. Om ock en dylik gruppering borde v a r a regel, torde det kunna ifrågasättas, huruvida icke med hänsyn till de skiftande arbetsförhållandena för denna personal vid olika seminarier anledning kunde i ett eller annat fall förefinnas till placering av någon eller några befattningshavare i 6 lönegraden. I den mån ordinarie kvinnliga befattningshavare av nu ifrågavarande slag borde anställas, torde dessa böra i regel hänföras till med ovan angivna manliga lönegrader jämförliga och i övrigt lämpliga lönegrader i löneplan C, varvid lönegraderna C 1 och C 2 synts kommittén lämpligen kunna ifrågakomma. Naturaförmåner skulle med sitt värde avdragas å lönen. Anställning och entledigande borde ankomma på rektor, med besvärsrätt hos skolöverstyrelsen. Spörsmålet om änke- och pupillpensioneringen syntes lärarelönekommittén kunna ordnas i likhet med anordningen beträffande sjukvårdsoch ekonomipersonalen vid statens hospital och asyler, enligt vilken visst bidrag lämnades av staten till befordringsavgifter (riksdagen år 1918). I den mån icke-ordinarie vaktpersonal anställdes, torde den böra avlönas i enlighet med grunderna för avlöning för extra vaktmästare vid nyreglerade verk. täkolöver- I fråga om lärarelönekommitténs förslag beträffande •styrelsen. f ann överstyrelsen icke någon anledning till erinran. Xommittén.

vaktbetjäningen

Såväl skolöverstyrelsen som 1902 års löneregleringskommitté hava föreslagit lönereglering för folkskoleseminariernas vaktbetjäning. Det av lärarelönekommittén framställda förslaget grundar sig på de utredningar, som sålunda tidigare verkställts; skolöverstyrelsen har, såsom ovan sagts, icke funnit anledning till erinran mot lärarelönekommitténs förslag i detta avseende. I överensstämmelse med vad förut föreslagits beträffande läroverkens personal av ifrågavarande slag vill kommittén för sin del biträda lärare-

75 lönekommitténs förslag om lönereglering, med anpassning efter den för de allmänna läroverken förordade anordningen. Kommittén föreslår därför, att vid v a r t och ett av seminarierna i Stockholm, Uppsala, Linköping, F a l u n , Lund, Landskrona, Göteborg, Karlstad, Härnösand, Umeå och Luleå i n r ä t t a s en befattning såsom förste vaktmästare med placering i 7 lönegraden; att vid v a r t och ett av seminarierna i Stockholm, Uppsala, Strängnäs, Linköping, Växjö, Skara, Falun, Kalmar, Lund, Karlstad och Luleå inr ä t t a s en och i Göteborg två befattningar såsom vaktmästare med placering i 5 lönegraden. Såväl skolöverstyrelsen som lärarelönekommittén hava ansett behov föreligga av större ordinarie personal, medan statskontoret i det avseendet u t t a l a t tvekan. Kommittén anser, att, då för närvarande en viss omläggning av seminariernas organisation diskuteras, en sådan begränsning som den föreslagna är lämplig, men vill å andra sidan framhålla, att vid n å g r a seminarier behovet av flera ordinarie vaktmästare snart torde göra sig gällande och att anordningar för detta behovs fyllande då torde erfordras. 4.

Statens småskoleseminarier.

Rektorerna vid statens treklassiga småskoleseminarier, i Haparanda, Murjek och Lycksele, h a v a nu följande avlöning: manlig 4 900 kronor med tre ålderstillägg a 400 kronor samt tillfällig löneförbättring 800 kronor; kvinnlig 3 400 kronor med tre ålderstillägg å 300 kronor samt tillfällig löneförbättring 700 kronor; i båda fallen därutöver fri bostad eller ersättning därför. Vid 1920 års lönereglering blevo ämnes- och övnin'gsskollärarna likställda med folkskoleseminariernas övningsskollärare. Skolköksföreståndarinna åtnjuter i avlöning 1800 kronor med tre ålderstillägg å 250 kronor samt tillfällig löneförbättring 450 kronor, vartill kommer bostad, bränsle, lyse och kost. Lärarelönekommittén föreslog för manlig rektor 24 lönegraden och för kvinnlig 20 lönegraden (B 15 a). Beträffande ämnes- och övningsskollärare framhöll lärarelönekommittén, att på grund av särskilt språkförhållandena stor svårighet rådde att få kompetenta krafter till dessa avlägset liggande seminarier; dock stannade kommittén vid att föreslå bibehållandet av likställighet med folkskoleseminariernas övningsskollärare och förordade därför 20 lönegraden för manlig och 17 lönegraden (B 12) för kvinnlig lärare. För skolköksföreståndarinna föreslog lärarelönekommittén 12 lönegraden (B 9) jämte bostad och värme men med avdrag för lyse och kost. Vikarierande ämnes- och övningsskollärare syntes lärarelönekommittén

76 böra åtnjuta avlöning efter 16 löneklassen med r ä t t till uppflyttning i löneklass efter av Kungl. Maj:t bestämda grunder. Lärarelönekommittén ansåg, att åt Kungl. Maj:t borde överlåtas a t t för vikarierande skolköksföreståndarinna bestämma avlöningen, vilken n u vore av riksdagen bestämd till 1 600 kronor samt fri bostad med bränsle och lyse eller ersättning därför med 400 kronor. För timlärare i övningsämne föreslogs i avlöningsreglementet arvode som för kvinnlig extra eller vikarierande lärare i motsvarande ämne vid folkskoleseminarium. Lärarelönekommittén erinrade därjämte om den medelst anslagsmedel å extra stat avlönade personalen vid småskoleseminariet i Hagaström och Lycksele; avlöning för denna personal borde bestämmas efter av Kungl. Maj:t angivna grunder. Myndigheter. Domkapitlet i Luleå föreslog följande löneplacering: rektorer 25 respektive 21 (B 15 b), ämnes- och övningsskollärare 21 respektive 18 (B 13) lönegraden. Såsom motiv anfördes, att det vore svårt a t t få lämpliga lärare på grund av ogynnsamt klimat och isoleringen samt övningsskolornas organisation. Högre utbildningskrav borde ställas på dessa lärare. Skillnaden i kompetens mellan den för ämneslärare vid folkskoleseminarierna, lektorskompetens, och densamma för ämneslärare vid småskoleseminarierna, folkskollärarexamen, vore överraskande och olämplig i betraktande av den viktiga uppgift, som utbildningen av lärare för de mindre folkskolorna i mindre gynnade trakter vore. Skolöverstyrelsen hade gjort en sammanfattning av de yttranden, som avgivits över lärarelönekommitténs betänkande i denna del från kollegier, domkapitel och småskoleseminariernas lärarförening, av vilken sammanfattning framgick, att yrkandena särskilt ginge u t på att skillnad borde göras mellan statens och landstingens seminarier, mellan ämnesoch övningsskollärare vid de särskilda seminarierna och slutligen mellan å ena sidan småskoleseminariernas l ä r a r e och folkskoleseminariernas övningsskollärare. Det första av dessa krav ansåg överstyrelsen tillgodosett dels genom ortsgrupperingen samt dels och ännu mer genom de föreslagna kallortstilläggen. Ur organisatoriska och pedagogiska synpunkter förelåge heller intet skäl att sätta seminarierna i H a p a r a n d a , Murjek och Lycksele i en klass för sig, utom såtillvida att rektorerna vid de statliga treklassiga seminarierna borde erhålla högre avlöning än rektor vid tvåklassigt seminarium. Beträffande frågan om olikställighet i lönehänseende mellan ämneslärare och övningsskollärare hade redan lärarelönenämnden år 1915 ansett, att det icke vore lämpligt att avgränsa dessa lärares tjänstgöring från varandra. Särskilt den viktiga uppgiften att leda elevernas praktiska övningar fördelades dessa lärare emellan, och ingen bestämd skillnad i

77 kompetens ifrågasattes. Åren 1919 och 1920 godkändes av statsmakterna likställigheten. Överstyrelsen fann, att med nuvarande organisation ingen åtskillnad mellan ämnes- och övningsskollärare vore erforderlig. I fråga slutligen om avlöningen för småskoleseminariernas lärare i dess förhållande till avlöningen för folkskoleseminariernas övningsskollärare hade visserligen statsmakterna år 1919 gjort ett principuttalande om likställighet, vilken dock ännu icke kommit till stånd. Överstyrelsen ansåg, a t t lärarelönekommitténs förslag om sådan likställighet innebure ett upplyftande ur försumpning av småskoleseminariernas lönefråga och mots v a r a d e den ställning i organisatoriskt och pedagogiskt hänseende, som dessa läroanstalter ägde eller borde äga. Erfarenheten hade visat nuvarande avlönings otillräcklighet, när det gällt att locka kvalificerade sökande till småskoleseminariernas lärarebeställningar. Helst hade överstyrelsen velat biträda reservanternas inom lärarelönekommittén yrkande om placering i 21 lönegraden, men då en dylik ändring av kommitténs förslag skulle draga med sig betydande rubbningar i fråga om andra lärargrupper, nödgades överstyrelsen stanna vid ett tillstyrkande av kommitténs förslag, dock med stark betoning av a t t 20 lönegraden vore den lägsta, som borde ifrågakomma, oavsett alla jämförelser för övrigt. För rektorernas vidkommande följde överstyrelsen lärarelönekommitténs förslag, men med inberäkning av bostadsförmånen i lönen, och placerade rektorerna vid statens treklassiga småskoleseminarier i lönegraden 26 respektive 22 (B 16). Skolkökslärarinna placerades i lönegrad 15 (B 11 a). Icke-ordinarie befattningshavare placerades, såsom lärarelönekommittén föreslagit. F ö r rektorer vid treklassiga seminarier föreslås lön enligt 25 lönegra- Kommittén den, 28 löneklassen, respektive 22 lönegraden, 25 löneklassen, och för rektorer vid tvåklassiga seminarier 24 lönegraden, 27 löneklassen, respektive 21 lönegraden, 24 löneklassen. Detta innebär ett frångående a v överstyrelsens förslag om löneklassuppflyttning men står i övensstämmelse med kommitténs förslag om avlöning för rektorer vid andra läroanstalter; såsom för dessa äro naturaförmånerna inordnade i lönen, varför rektor har a t t erlägga hyra i enlighet med bestämmelserna om tjänstebostad. Beträffande ämnes- och övningsskollärare finner sig kommittén böra följa överstyrelsens mening och föreslår bibehållande av likställigheten i lönehänseende mellan ämneslärare- och övningsskolläraretjänst. I fråga om dessa lärares löneställning delar kommittén även överstyrelsens mening om riktigheten av samma placering som för övningsskollärare vid iölkskoleseminarium och föreslår därför för manlig lärare 19 lönegraden och för kvinnlig 16 lönegraden,

78 För skolköksföreståndarinna i Murjek och Lycksele föreslås placering i 14 lönegraden, med inräknande av v ä r d e t av å t n j u t n a n a t u r a f ö r m å n e r . Beträffande icke-ordinarie lärare föreslår kommittén, att extra o r d i n a rie och extra ämnes- och övningsskollärare erhålla avlöning enligt s a m m a grunder som motsvarande lärare vid folkskoleseminarium; i fråga orn timlärarelöner hänvisas till tilläggsbestämmelser till avlöningsreglemente för extra ordinarie och extra tjänstemän.

5.

De tekniska läroverken.

Lärarelöne- Rektor vid tekniskt läroverk blev vid 1918 års omorganisation av den kommittén. i a g r e tekniska undervisningen i avlöningshänseende likställd med r e k t o r vid högre allmänt läroverk. Denna likställighet fann lärarelönekommittén icke böra rubbas men ansåg, a t t en gruppering av de tekniska läroverken vore motiverad på samma sätt, som kommittén t ä n k t sig i f r å g a om läroverk och seminarier. Såsom omfattande och betydande betecknade kommittén de tekniska läroverken i Malmö och Örebro. Det förstnämnda omfattade gymnasium jämte tre fackskolor, det a n d r a vore m e d avseende på lärjungeantalet det mest betydande, med i viss mån differentierad undervisning i olika parallellavdelningar. Övriga läroverk av ifrågavarande slag skulle hänföras till de grupper, som Kungl. Maj:t, efter det grunderna för indelningen godtagits av riksdagen, fastställt. I enlighet med sådan gruppindelning skulle rektorerna placeras: högsta gruppen i 30 lönegraden, 33 löneklassen, a n d r a gruppen i 29 lönegraden, 32 löneklassen, och lägsta gruppen i 28 lönegraden, 31 löneklassen, vartill skulle komma naturaförmåner eller ersättning därför i enlighet med vad nu är därom föreskrivet. Lektorerna vid de tekniska elementarskolorna hava sedan år 1905 v a r i t fullt likställda med lektorerna vid de högre allmänna läroverken. Den starka tekniska utvecklingen i landet h a r emellertid skapat k r a v på de tekniska läroverkens omorganisation, vilken även kommit till s t å n d genom 1918 års reformering av den lägre tekniska undervisningen. Lärarelönekommittén framhöll de svårigheter i fråga om konkurrens med läroverken om lektorer, som denna utveckling skapat. Emellertid ansåg kommittén sådan konkurrens företrädesvis gälla lektoraten i de speciellt tekniska ämnena och mera bestå i t ä v l a n mellan å ena sidan det praktiska livet med dess mera lockande framtidsutsikter och å a n d r a sidan de tekniska läroverken om dugande tekniskt utbildad personal. Kommittén ansåg sig icke böra uppdela lektorerna i t v å grupper, med högre lön för den ena än för den andra, och då den icke ville förorda för samtliga en förmånligare ställning än för de a l l m ä n n a läroverkens lektorer, föreslogs 27 lönegraden. Därvid tog kommittén även sikte på det förhållandet, att konkurrensen med industrien om tekniskt utbildad personal san-

79 nolikt icke efter den industriella högkonjunkturens tillbakagång skulle k u n n a tillmätas någon större betydelse. Vaktmästare placerades av lärarelönekommittén i 5, maskinist, eldare och laboratorievaktmästare i 7 lönegraden, med bostadsförmånen i n r ä k n a d i lönen. Betjäningspersonal med tjänstgöring och avlöning jämväl vid kommunal läroanstalt skulle avlönas i enlighet med av Kungl. Maj:t fastställda grunder. Lärarelönekommittén föreslog inga a n d r a grunder för extra lärares avlöning, än att den förordade bibehållandet av nu gällande anordning, enligt vilken erforderliga anslagsmedel, beräknade efter en i förhållande till den nu ifrågasatta löneregleringen för ordinarie lärare något högre måttstock, allt fortfarande skulle stå till överstyrelsens förfogande att för ändamålet användas enligt grunder, som överstyrelsen funne i de särskilda fallen böra tillämpas, med h ä n s y n till arten och omfattningen av vederbörande extra lärares undervisning. I fråga om rektorernas likställighet med de allmänna läroverkens in- Skoiöverstämde skolöverstyrelsen med lärarelönekommittén och anslöt sig även styrelsers till dess förslag beträffande gruppindelning. Överstyrelsen, som ofta erfarit, vilka stora svårigheter det mötte att för de tekniska läroverkens lektorstjänster förvärva tillräckligt väl kvalificerade lärarekrafter, fann det mycket angeläget, att något gjordes för a t t minska dessa svårigheter. Därför måste tjänsterna genom bättre lön göras mera lockande, även om ett slags uppdelning i löneavseende av lektoraten därigenom skulle åvägabringas. E n utväg vore, att i vissa fall, med prövning av v a r t och ett särskilt, minskning i tjänstgöringsskyldigheten möjliggjordes. E n a n n a n vore, a t t till lektors avlöning vid tekniskt läroverk måtte efter Kungl. Maj:ts beprövande kunna komma ett lönetillägg av exempelvis 20 % å begynnelselön, vilket tillägg skulle kunna utgå till högst 15 av de tekniska läroverkens 38 lektorer. Dylikt tillägg skulle kunna tillerkännas även rektor, om det med hänsyn till hans lärareverksamhet skulle anses befogat. Tillägget skulle kunna tilldelas på begränsad tid och u t g å personligt. Överstyrelsen hade intet a t t invända mot a t t den hittillsvarande ordningen för bestämmandet av extra lärares avlöning bibehölles, dock att anslagsmedlen borde ökas, så att arvodet i medeltal kunde höjas i samma proportion, som avlöningen till motsvarande lärare vid allmänt läroverk bleve höjd. Av samma skäl, som anförts beträffande beräkningen av tjänstgöringsskyldigheten för lektor vid tekniskt läroverk, borde arvodet beräknas icke efter det mer eller mindre variabla antalet veckotimmar utan efter det verkliga antalet undervisningstimmar. Med hänsyn tagen till förenämnda omständigheter och då även här en gradering efter ortsgrupperna torde få anses skälig, ansåg överstyrelsen lämpligt, att de

80 medeltimarvoden, efter vilka ifrågavarande anslagsbelopp finge beräknas, bestämdes sålunda inom de olika ortsgrupperna: G

A kr.

B kr.

kr.

D kr.

kr.

F kr.

kr.

5: —

5: 20

5: 40

5:60

5: 80

6: —

6: 20

C

E

Dessa arvodesbelopp motsvarade ungefär, vad lärarelönekommittén föreslagit för veckotimme beträffande manlig adjunktskompetent lärare vid allmänt läroverk. Överstyrelsen instämde visserligen uti vad styrelsen för de tekniska läroverken i Örebro och Malmö framhållit beträffande önskvärdheten av särskilt vissa laboratorievaktmästares uppflyttning i högre lönegrad, än av lärarelönekommittén föreslagits, men ansåg dock, att denna sak hellre borde behandlas i samband med prövningen av de ifrågavarande läroverkens anslagsbehov, och fann därför icke anledning att i detta sammanhang föreslå någon ändring i berörda avseende. Kommittén.

Kommittén biträder förslaget om rektors jämställdhet med läroverksrektor ävensom om gruppering av de tekniska läroverken såsom av allmänna läroverk och folkskoleseminarier. Grunderna för denna gruppering böra godtagas av riksdagen, varefter tillämpningen bör överlämnas till Kungl. Maj:t. Det torde vid förslag av Kungl. Maj:t till lönereglering böra angivas, huru sådan gruppering tankes verkställd, på det att antalet rektorstjänster inom varje grupp må kunna fastställas av riksdagen. För kommittén är det klart, att rektorer vid de tekniska läroverken i Örebro och Malmö böra, på grund av dessa läroverks organisation och storlek, hänföras till högsta gruppen; till andra gruppen synes kommittén under nu rådande förhållanden intet läroverk kunna hänföras, vadan de återstående fem skulle tillhöra lägsta gruppen. Enär för de sju tekniska läroverkens rektorer kommunerna bekosta naturaförmånerna, bör samma lönesystem som för de allmänna läroverkens rektorer tillämpas. Kommittén föreslår samma löneplacering som for läroverkens rektorer inom motsvarande avlöningsgrupper. Såväl lärarelönekommittén som skolöverstyrelsen hava ansett rekryteringen av lektorstjänsterna vid de tekniska läroverken erbjuda svårigheter. I synnerhet skolöverstyrelsen ansåg löneförstärkning på ett eller annat sätt erforderlig för att tillförsäkra dessa läroverk tillräckligt kvalificerade lärarekrafter. Kommittén har genom en utredning angående nyrekryteringen av lektorstjänster från och med år 1919 till och med år 1928 sökt bilda sig en uppfattning om läget i förevarande avseende. Denna utredning ger vid handen, att till 42 tjänster anmält sig 242 kompetenta sökande, medan 330 lektorstjänster vid de allmänna läroverken sökts av 517 fullt kompetenta, i medeltal alltså till varje tjänst vid tekniskt läroverk 5-78 sökande och till allmänt läroverk l-s? sökande. I betraktande

81 h ä r a v anser kommittén inga särskilda åtgärder erforderliga för att vare s i g skilja på de tekniska läroverkens lektorer i olika avlöningsgrupper -eller placera dem högre än lektorer vid allmänna läroverk. Kommittén ansluter sig till lärarelönekommitténs förslag om placering av de tekniska läroverkens lektorer i 27 lönegraden. För vaktbetjäningen vid de tekniska läroverken föreslår kommittén följ a n d e placering: Maskinist 7 lönegraden, laboratorievaktmästare 7 lönegraden, vaktmästare 5 lönegraden. Å lönen avdrages värdet av lämnade naturaförmåner. Vid vissa av nu ifrågavarande läroverk finnes betjäningspersonal av förevarande slag, vilken icke åtnjuter full avlöning från staten, enär vederbörande förutsattes jämväl tjänstgöra vid kommunala läroanstalter. I dessa fall utgå bidragen från statens sida under villkor, att vederbörande kommun till befattningshavaren, så länge han är anställd vid såväl s t a t e n s som stadens läroanstalter, utbetalar så stort arvode, att sammanlagda avlöningsförmånerna uppgå till samma belopp, som fastställts för motsvarande ordinarie personal, dock med a v d r a g av belopp, motsvarande ordinarie befattningshavares pensionsavgifter. Därest förhållandena såd a n t påfordra, torde en motsvarande anordning även för framtiden böra vidmakthållas, och böra i så fall ifrågavarande personals avlöningsförhållanden regleras av Kungl. Maj:t. I fråga om icke-ordinarie lärare föreslår kommittén lön enligt följande g r u n d e r : till extra ordinarie lärare enligt 22 lönegraden, till extra lärare enligt 19 löneklassen samt till timlärare med följande belopp för de olika ortsgrupperna per läsår och veckotimme: 228 kronor, 240 kronor 252 kronor, 264 kronor och 276 kronor. 6.

Folkskolinspektionen.

Såväl vid lönereglering år 1914 som vid fastställande av tillfällig löne- Folkskol. l o r b a t t r m g aren 1917 och 1918 uppdrogos vissa jämförelser mellan folk- inspektörer, skolinspektörerna och a n d r a befattningshavare inom undervisningsväsendet. Till grund för bestämmandet av inspektörernas avlöningsförmåner torde närmast hava legat de lönesatser, som tillkommo manliga adjunkter vid folkskoleseminarier och allmänna läroverk. Då år 1918 fråga uppkom om ny lönereglering för folkskolinspektörerna, förklarade 1902 års lönekommitté, att ovan nämnda relation i möjligaste man borde bibehållas. Med utgångspunkt från att inspektörs begynnelseavlöning då var till beloppet lika med den avlöning, som seminarieadjunkt åtnjöt efter intjänande av två ålderstillägg, och med hänsyn till adjunkternas år 1918 fastställda lönebelopp föreslog löneregleringskommitten en avlöning av 5 300 kronor j ä m t e t v å ålderstillägg å 500 kronor. Kungl. Maj:ts förslag, som bifölls av riksdagen år 1919, stod i överensstämmelse med löneregleringskommitténs. Til] lönebeloppet har sedan 6 —

82 kommit tillfällig löneförbättring. till vissa inspektörer.

Riksdagen beslöt därjämte ortstillägg

Lärarelöne- Inspektörskåren hade framställt krav på likställighet i löneavseende kommittén. m e d f 0 ik s k 0 i e seminariernas lektorer, vilka krav hade skärskådats a v lärarelönekommittén. Denna fann emellertid icke tillräcklig anledning förefinnas att frångå den relation i avlöningshänseende till särskilt läroverksadjunkterna, som fastslogs å r 1919 av riksdagen. Med bibehållande av nämnda relation skulle inspektörs begynnelseavlöning motsvara 25 löneklassen. Emellertid, tillstyrkte lärarelönekommittén 26 lönegraden, vilken placering hade sin grund däri, att den möjlighet till förtjänst, som inspektören på sina resor möjligen förut kunde hava haft, genom ändring i resereglementet blivit väsentligt beskuren. Därjämte förutsatte lärarelönekommitttén, att folkskolinspektör allt fortfarande komme i åtnjutande av vederbörlig ersättning för expenser. I sitt förslag till avlöningsreglemente föreslog lärarelönekommittén för extra eller vikarierande folkskolinspektör lön enligt 22 löneklassen med r ä t t till uppflyttning till högre löneklass efter grunder, som K u n g l . Maj:t skulle äga bestämma. Myndigheter. Domkapitlet i Västerås ansåg, att inspektörernas likställighet med lektorerna hade goda skäl för sig. Inspektörerna borde tillsättas på förordnande. Domkapitlet i Luleå föreslog, att inspektörerna inom Norrbottens, Västerbottens och J ä m t l a n d s län bibehölles vid det särskilda lönetillägg å 500 kronor, som hittills u t g å t t till dem. Domkapitlet i Visby föreslog 27 lönegraden och 900 kronor för år i expensmedel. Skolöverstyrelsen erinrade om att den tidigare hävdat den meningen, att folkskolinspektörerna i avlöningshänseende borde likställas med seminariernas lektorer. Denna sin tidigare uttalade uppfattning fann överstyrelsen ur strängt saklig synpunkt ingen anledning att frånträda. Dock ansåg sig överstyrelsen, med hänsyn till riksdagens ställning till frågan, icke böra påyrka en mera väsentlig förändring av den bestående ordningen u t a n ansåg sig på a n n a n väg kunna vinna beaktande för framkomna önskemål. E n folkskolinspektörs arbetsuppgifter och ledande plats inom organisationen, administrativt och pedagogiskt, kunde till fullo sägas giva honom k a r a k t ä r av skolchef inom sin landsändas skolliv. Ur den synpunkten jämställde överstyrelsen honom med andra skolledare på så sätt, att han placerades i sin lönegrads högsta klass omedelbart. Därigenom vunnes även ett likställande av dem, som tidigare varit verksamma i kyrkans och det kommunala eller enskilda undervisningsväsendets tjänst, med dem, som förut innehaft jämförlig statsanställning. Med denna motivering föreslog överstyrelsen sådan ändring i lärarelönekommitténs placering, att folkskolinspektörerna skulle komma a t t omedelb a r t åtnjuta avlöning i högsta löneklassen av 26 lönegraden. I konsekvens med vad hittills gällt föreslogs förordnad inspektör till åtnjutande av

83 s a m m a löneförmåner, som kunde varda tillerkända konstituerad sådan, v a r v i d dock avdrag för ett pensionsavgifterna motsvarande belopp förutsattes. Beträffande vikarierande inspektör föreslog överstyrelsen placering i 25 löneklassen med r ä t t till uppflyttning i högre löneklass. Kommittén anser, att nuvarande anställningssätt för folkskolinspek- Kommittén t ö r e r n a bör bibehållas. E t t förordnandesystem för folkskolinspektörer k a n icke vara till båtnad för skolväsendet annat än med nu tillämpad p r a x i s : först ett kortare förordnande, därpå konstituerande. Endast genom denna fasta anställningsform kan folkskolinspektörsinstitutionens nöjaktiga rekrytering åvägabringas. Skolöverstyrelsens förslag om inspektörs omedelbara placering i sin lönegrads högsta löneklass finner sig kommittén kunna biträda med hänsyn till inspektörernas chefsställning inom det kommunala skolväsendet i respektive inspektionsområden. I fråga om lönegradsplacering hava följande synpunkter för kommittén varit de bestämmande. Lärarelönekommittén och skolöverstyrelsen ansågo sig icke kunna förorda högre placering än i 26 lönegraden, vilket med den från samma håll yrkade placeringen av folkskollärare i 17 lönegraden blir 9 lönegrader högre än för dessa. Med denna relation är, då kommittén föreslår 15 lönegraden för folkskollärarna, den 24 lönegraden den för inspektörerna riktiga. Härigenom uppnås visserligen icke, vilket för övrigt icke heller torde komma att ske med överstyrelsens placering, möjlighet att rekrytera kåren ur seminarielektorers eller med dessa likställdas krets. Kommittén anser emellertid detta rekryteringsområde praktiskt taget icke kunna påräknas ens med 27 lönegraden, i vilken lektorerna redan föreslagits till placering. Icke heller torde det vara behövligt att genom en högre lönesättning söka erhålla rekrytering av inspektörstjänsterna från seminarielektorernas krets eller att eljest skärpa kompetenskraven för inspektörerna. Hittills hava till befattningarna, förvärvats med folkskolans behov förtrogna och i övrigt för uppgiften väl skickade sökande, u t a n att de ägt högre akademisk examen. Detta torde med inspektörernas placering i 24 lönegraden även i framtiden bliva fallet. De löneminskningar, som skulle uppkomma vid vissa inspektörstjänster, om m a n jämför nu utgående slutlöner med de föreslagna lönebeloppen, kompenseras därutav, att inspektörer skulle omedelbart placeras i lönegradens högsta löneklass. Kommittén förordar alltså manlig folkskolinspektör till lön enligt 24 lönegradens högsta löneklass, 27 löneklassen, och kvinnlig enligt 21 lönegradens högsta löneklass, 24 löneklassen. Därjämte förutsätter kommittén, att inspektörerna fortfarande komma i åtnjutande av vederbörlig ersättning för expenser.

84 Då vissa nuvarande innehavare av iuspektörstjänster skulle lida löneminskning, böra dessa genom övergångsbestämmelser hållas skadeslösa härför. Icke-ordinarie folkskolinspektör bör erhålla lön enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder.

7.

Blindundervisningsanstalterna.

Rektorer.

För rektor vid institutet och förskolan å Tomteboda äro föreskrivna samma kompetensvillkor som för rektor vid realskola. Till sedvanliga rektorsgöromål komma emellertid ytterligare de arbeten, som följa med föreståndarskapet för ett internat, och en del göromål, som vanligen bestridas av syssloman, samt ledningen av blindskrifttryckeriet, föredragningen för institutets direktion av ärenden rörande de betydande fondmedlens användning och en vidlyftig korrespondens med forna lärjungar vid institutet, som söka råd och hjälp av skiftande slag. Med hänsyn härtill blev ifrågavarande rektor vid 1919 års lönereglering i avseende å den kontanta lönen likställd med rektor vid högre allmänt läroverk. H ä r t i l l kommer boställsvåning med värme och planteringsland, därest tillgång till sådant finnes. Rektorerna vid blindskolorna i Växjö och Kristinehamn blevo vid 1919 å r s lönereglering i avlöningshänseende med v a r a n d r a likställda, oaktat r ä t t väsentliga olikheter förelågo i avseende å deras arbetsuppgifter. Medan rektor vid den förra skolan sköter ett internat, har rektor vid den senare uppsikt över ett externat och dessutom över den ganska omfattande materialdepån för blinda yrkesidkare, varjämte han har att under vederbörande styrelses kontroll handhava skolans ekonomiska förvaltning. Emellertid äro kompetensvillkoren för båda rektoraten lika och enahanda med ämneslärarkompetensen vid institutet å Tomteboda. Vid bestämmandet av lönebeloppen utgick man också från avlöningarna för institutets ämneslärare. Avlöningen bestämdes för manlig rektor å r 1919 till 5 500 kronor, därav 3 700 kronor lön och 1800 kronor tjänstgöringspenningar, och för kvinnlig rektor till 4 500 kronor, därav 3 000 kronor lön och 1500 kronor tjänstgöringspenningar. H ä r t i l l kommer bostad med värme samt tillfällig löneförbättring.

Lärarelönekommittén.

Lärarelönekommittén, som tillstyrkte, att rektor vid högre allmänt läroverk måtte såsom regel hänföras till 29 lönegraden med omedelbar placering i dess högsta löneklass, förordade, att rektor vid institutet å Tomteboda måtte i avlöningshänseende erhålla en liknande ställning. H ä r u t över borde komma naturaförmåner i enlighet med vad nu är stadgat. Lärarelönekommittén ansåg sig böra förorda bibehållande av jämställdheten för rektorerna i Växjö och Kristinehamn och, vad a n g å r placerin-

85 gen i lönegrad, att man borde utgå från den ställning, som h ä r u t i n n a n bereddes ämneslärarna vid Tomteboda institut. Kommittén, som för de sisitnämnda förordade en placering i 18 lönegraden, föreslog, att nu ifråg a v a r a n d e manliga rektorer hänfördes till 23 lönegraden med omedelbar placering i dess högsta löneklass. Kvinnlig rektor vid förskolan i Växjö borde i anslutning härtill hänföras till 20 lönegraden (B 14 b), likaledes med placering i lönegradens högsta löneklass. Härtill borde komma fri bostad med värme. Ä m n e s l ä r a r n a vid Tomteboda, vilka efter folkskollärarutbildning gen o m g å t t en ettårig provårskurs vid institutet, blevo vid 1919 års lönereglering i avseende å den kontanta lönen likställda med övningsskoll ä r a r n a vid folkskoleseminarierna. Såväl den längre tjänstgöringstiden u n d e r året för ifrågavarande ämneslärare och det större antalet undervisningstimmar för vecka som ock tjänstgöringens krävande a r t och de förhållanden, under vilka densamma skulle utföras, föranledde emellertid, att blindlärarna utöver den kontanta lönen fingo åtnjuta samma förmån av fri bostad med värme, som förut tillkommit dem. Till deras skyldigheter hörde nämligen också att i t u r och ordning hela dagen uppehålla sig å anstalten för att hava uppsikt över eleverna.

Ämnes-

,ärarna

Lärarelönekommittén uttalade, att syftemålet med den löneställning, Lärarelönesom å r 1919 tillerkändes ifrågavarande ämneslärare, torde hava varit k<>nxrnittén. a t t till dessa befattningar erhålla väl kvalificerade sökande från folkskolans l ä r a r k å r . För detta ändamål syntes ett upprätthållande av den n u v a r a n d e likställigheten beträffande den kontanta lönen med övningsskollärarna icke vara en oeftergivlig fordran, i synnerhet om man toge i betraktande den betydande förmån av fri bostad och bränsle, som skulle tillkomma. Det syntes kommittén skäligt att mera direkt jämställa nu förevarande blindlärare med nämnda övningsskollärare; d å de sistnämnda hänförts till 20 lönegraden, torde, med en approximativ uppskattning av blindlärarnas berörda naturaförmåner till skillnaden mellan 19 och 20 lönegraderna, nu ifrågavarande ämneslärare böra hänföras till 18 lönegraden. Utöver den kontanta lönen borde i anslutning till det nyss sagda följaktligen komma fri bostad med värme. De två första lärarinnorna vid Tomtebodaanstalten åtnjuta nu en var en avlöning, som med 300 kronor överstiger avlöningen till ämneslärarinna,

Första lärarinna.

Denna anordning ansåg lärarelönekommittén motivera en placering av Lärareiönekommittén första l ä r a r i n n a en lönegrad över ämneslärarinna, och då kommittén ' för den sistnämnda förordat 15 lönegraden (B I l a ) , följde härav, att första lärarinna borde placeras i 16 lönegraden (B 11b), med såsom n u fri bostad och värme därjämte.

86 Ämneslärarinna,

Såsom fallet varit med ämneslärarna, blevo vid 1919 års lönereglering ämneslärarinna vid institutet å Tomteboda samt lärarinnorna vid förskolorna å Tomteboda och i Växjö samt hantverksskolan i K r i s t i n e h a m n i avseende å den kontanta lönen likställda med kvinnliga övningsskollärare vid folkskoleseminarierna.

Lärarelöne- Beträffande ifrågavarande lärarinnor ansåg lärarelönekommittén detkommittén. g a m m a g g v ^ s o m o v a n a n f ö r t s i fråga om ämneslärarna vid blindsko lorna. Då kommittén för kvinnlig övningsskollärare förordat en placering i 17 lönegraden (B 12), ansåg den ämneslärarinna vid Tomteboda och övriga nu ifrågavarande lärarinnor böra hänföras till 15 lönegraden (B I l a ) , varjämte borde såsom n u tillkomma fri bostad med värme. Arbetslärare.

Vid senaste lönereglering för manliga arbetslärare vid institutet å Tomteboda och hantverksskolan i Kristinehamn ansågos desamma av skolöverstyrelsen närmast jämförbara med lärare i manlig slöjd vid folkskoleseminarierna och föreslogos därför till en kontant avlöning a v 3 000 kronor med tre ålderstillägg å 400 kronor. Riksdagen år 1919 beslöt i enlighet med detta förslag sätta avlöningen till 3 000 kronor men sänkte ålderstilläggen till 300 kronor. H ä r t i l l kommer fri bostad med värme samt tillfällig löneförbättring (A- och B-ort 485 kronor; C-ort 565 kronor; D-ort 645 kronor; E-, F - och G-ort 725 kronor).

Lärarelönekommittén.

Lärarelönekommittén ansåg, att vid rekryteringen av "dessa platser yrkesskickligheten i främsta rummet borde beaktas, och bortsåg därför från jämförelsen med slöjdlärarna vid seminarierna. Kommittén fann skäligt tillstyrka 16 lönegraden samt därutöver bostad med bränsle.

Vid 1919 års riksdag bestämdes avlöningen för ifrågavarande lärarinHandarbetslärarinna nor till 2 400 kronor med tre ålderstillägg å 200 kronor jämte bostad med samt läraHärtill kommer tillfällig löneförbättring (400, 465, 530, 600 rinna i hus- värme. hållsgöromål. kronor). Lärarelönekommittén.

Lärarelönekommittén ansåg, att dessa lärarinnor borde i lönehänseende i förhållande till ämneslärarinnorna intaga en ställning, som motsvarade arbetslärarnas i förhållande till ämneslärarnas, och föreslog en placering med två lönegrader under ämneslärarinnornas, alltså 13 lönegraden (B 9), med bostad och värme därjämte.

Vid institutet Övriga lärare m. m. lärare.

i Tomteboda finnas två musiklärare och en gymnastik-

Den ene av de förstnämnda, l ä r a r e i instrumentalmusik, åtnjuter sedan år 1919 avlöning med 2 500 kronor + tre ålderstillägg a 300 kronor samt bostad med värme, vartill kommer tillfällig löneförbättring med 625 kronor. Tjänstgöringsskyldigheten ä r 24 veckotimmar. Den andre mu^ sikläraren, sånglärare, har en tjänstgöring av endast 4 veckotimmar och

87 ä r bosatt utom anstalten. Hans arvode utgör 650 kronor jämte två ålderst i l l ä g g å 100 kronor samt tillfällig löneförbättring med 150 kronor. Gymnastikläraren har en tjänstgöringsskyldighet av 14 veckotimmar. H a n saknar bostadsförmån. Avlöning är lika med lön för gymnastiklär a r e vid realskola, 1700 kronor med tre ålderstillägg å 200 kronor och tillfällig löneförbättring. Lärarelönekommittén föreslog för läraren i instrumentalmusik 14 löne- Lärarelöneomm% én graden, med bibehållande därutöver av naturaförmånerna. Skulle tjänst~ goringens omfattning ändras, skulle detta föranleda därav betingad löneplacering. För gymnastikläraren föreslog lärarelönekommittén samma placering som för manlig gymnastiklärare vid allmänt läroverk med motsvarande tjänstgöring. Viss i staten icke uppförd personal — vaktmästare, husmoder m. fl. — a n s å g lärarelönekommittén böra såsom hittills få sina avlöningsbelopp bestämda av institutets direktion, eventuellt efter av Kungl. Maj:t fastställda grunder. Överstyrelsen utgick ifrån att vid blindundervisningsanstalterna nu SkoUvergällande tjänstgöringstid icke rimligen kunde utökas varken för år eller per vecka. Då en dylik utökning föreslagits skola ske i och med ny lönereglerings ikraftträdande för det övervägande flertalet övriga befattn i n g s h a v a r e inom det statliga undervisningsväsendet, fann överstyrelsen det hittills föreliggande skälet bortfalla för att blindskolornas lärarpersonal skulle beträffande naturaförmåner intaga en gynnsammare ställning ä n övriga jämförliga kategorier. Den av överstyrelsen föreslagna placeringen grundade sig alltså på den förutsättningen, att a v d r a g å lönen skulle göras för naturaförmåner. Rektor vid Tomteboda jämställdes av överstyrelsen med rektor vid allm ä n t läroverk i den lägsta gruppen och placerades i 30 lönegraden, 33 löneklassen, med tilläggsarvode av 480 kronor; rektorerna vid förskolan i Växjö och hantverksskolan i Kristinehamn föreslogos till placering i 26 lönegraden, 29 löneklassen. För övriga befattningshavare föreslogos följande placeringar: ämneslärare 20 lönegraden respektive 17 (B 12), med ett särskilt lönetillägg a v 700 kronor till första lärarinna, i överensstämmelse med vad som föreslagits för första lärarinna vid statssamskola; arbetslärare 17 lönegraden; handarbets- eller hushållslärarinna 14 lönegraden (B 10); en musiklärare 17 lönegraden; en gymnastiklärare 9 lönegraden. Av inspektören för blindundervisningen har så sent som år 1929 framhållits, att avlöning till rektor vid hantverksskolan för blinda i Kristinehamn borde sättas högre än för rektor vid förskolan i Växjö. Den senare skolan är beräknad för 40 elever, under det den förra har över 60 vuxna

Inspektören för blindundervisningen.

88 blinda män. Förutom skötseln av hantverksskolan h a r rektor i Kristineh a m n a t t förestå därstädes förefintlig materialdepå, från vilken försäljningen för budgetåret 1926/1927 uppgick till 121000 kronor. Såväl inköpen av de m å n g a olika slagen av arbetsmaterialier som försäljningen a v dessa i småposter till blinda i landets skilda delar gör, att rektor d ä r s t ä des har ett synnerligen krävande arbete. Med hänsyn till att blindskolornas elever måste tillbringa största delen av sin tioåriga skoltid borta från hemmet, utom räckhåll för föräldrarnas omvårdnad, vore det av största vikt, att skolorna kunde ägna b a r n e n den bästa möjliga omsorg. Särskilt under barnens vistelse i förskolan (tiden 7—11 år) vore en omsorgsfull och moderlig tillsyn av nöden. V i d förskolan å Tomteboda förordnade första lärarinnas arbete vore av största betydelse för skolan på samma gång som det vore mycket maktpåliggande. Den r i n g a skillnaden i lön mellan henne och övriga l ä r a r i n n o r — ett arvode å 300 kronor per år — gjorde, att förskolans l ä r a r i n n o r visat sig mindre villiga att åtaga sig denna arbetsbörda, särskilt som deras lärarinnegärning i och för sig vore synnerligen krävande. För a t t erhålla den för ifrågavarande befattning mest lämpliga vore nödvändigt, a t t ovan n ä m n d a belopp å 300 kronor ej oväsentligt höjdes. Vid institutet funnes en första lärarinnebefattning med samma arvode fastän ingående i lönen. Då denna l ä r a r i n n a ej på långt när hade s a m m a arbetsbörda som den i förskolan, behövde ingen höjning här komma i fråga. Förmodligen kunde efter n u v a r a n d e första lärarinnas a v g å n g denna befattning utbytas mot en vanlig lärarinnebefattning. Med anledning av ett y t t r a n d e i 1929 års proposition angående provisorisk avlöningsförbättring för lärare vid allmänna läroverk m. fl., a t t »blindskolornas lärare synas i det hela böra likställas med motsvarande befattningshavare vid folkskoleseminarierna», framhöll inspektören vikten av att n u v a r a n d e proportion bibehölles. Blindskolelärarna hade n u bostad utöver lönen. Även med denna förmån utöver vad folkskoleseminariernas lärare åtnjuta i avlöning, vore det svårt att få lärare, som vore lämpliga och villiga att å t a g a sig det uppslitande arbetet. Såvida icke de blinda, n ä r det gällde deras fostran och undervisning, skulle bliva lidande, måste utkomsten för l ä r a r n a göras så god som möjligt. Kommittén.

Då det tidigare gällt att bestämma avlöningsförmåner för blindundervisningsanstalternas befattningshavare, synas endast helt lösliga jämförelser hava gjorts med a n d r a läraregrupper. Varken med hänsyn till kompetenskrav eller arbetets a r t k a n kommittén finna blindundervisningsanstalternas lärare hava i löneavseende placerats med tillbörligt beaktande av a n d r a lärares ekonomiska förhållanden. Över h u v u d taget finner kommittén, att beträffande befattningshavare inom abnormskolväsendet gäller, vad skolöverstyrelsen i sitt y t t r a n d e om lärarelönekommitténs förslag anfört vid tal om åt dövstumskolornas personal tillerkän-

89 d a avlöningsförmåner: »Det vill ock förefalla, som om sagda avlöningsförmåner icke allestädes hava fastställts under fullt hänsynstagande till det ekonomiska vederlag, som kommer a n d r a lärargrupper med likartade uppgifter och jämförlig utbildning till del». E n ä r n u är fråga om att införa l ä r a r n a i ett lönesystem, där statens t j ä n s t e m ä n i allmänhet äro eller avses skola bliva inplacerade, är å ena sidan jämförelse med andra läraregrupper ofrånkomlig, å andra sidan jämförelse med a n d r a befattningshavaregrupper nödvändig. Vid sådant, förhållande har kommittén i flera fall funnit en lönereglering böra i någon m å n utjämna den olikformighet i lönesättning, som kommittén funn i t vara till finnandes mellan abnormskolorna å ena sidan och flera andra läroanstalter å a n d r a sidan. Därtill kommer, att vad blindundervisningsväsendet beträffar detsamma torde hava den organisation och gestaltning, som för överskådlig t i d framåt kommer a t t bliva beståndande, medan däremot p å ett flertal a n d r a undervisningsväsendets områden, särskilt den högre skolans eller läroverkens, av statsmakterna under senare tid fattade beslut innebära viktiga organisationsändringar, vilka för l ä r a r n a s vidkommande i ett flertal fall medfört betydande n y a k r a v i fråga om arbetsintensitet och, särskilt vad gymnasiet angår, pedagogisk nyorientering. Då kommittén så övergår till förslag om placering av blindundervisningsanstalternas personal i lönesystemet, finner sig kommittén ifrån n u n ä m n d a utgångspunkt än mindre benägen än i flera a n d r a fall att godtaga a v lärarelönekommittén väckta förslag. Även med hänsyn därtill, att kommittén i likhet med skolöverstyrelsen för det övervägande flertalet läraregrupper föreslår löneregleringens förbindande med utsträckning av nu gällande tjänstgöringstid, medan en dylik utökning icke rimligen kan eller bör ske för blindskolepersonalen, finner sig kommittén för denna icke kunna förorda så höga avlöningsförmåner, som lärarelönekommittén och i vissa fall skolöverstyrelsen föreslagit. Samtliga befattningshavare böra inplaceras i lönesystemet så, att avdrag å lönen göres för åtnjutna naturaförmåner. F ö r rektorerna föreslås lönesystemet tillämpat på samma sätt som för läroverkens m. fl. förut n ä m n d a rektorer. Rektor vid Tomteboda anser kommittén böra jämställas med rektor vid högre allmänt läroverk i lägsta avlöningsgruppen, varför föreslås 32 lönegraden, 34 löneklassen, för manlig och 28 lönegraden, 31 löneklassen, för kvinnlig rektor. Kommittén anser, a t t om än kompetensvillkoren äro lika för rektorerna vid Växjö- och Kristinehamnsskolorna, väsentliga olikheter föreligga i avseende å deras arbetsuppgifter, såsom redan lärarelönekommittén uppmärksammat. I det avseendet h a r även så sent som år 1929 av inspektören för blindundervisningen påpekats, att dessa sysslor icke böra j ä m ställas. Tagas kompetensvillkoren i betraktande, enahanda med ämnes-

90 lärarekompetens vid Tomtebodainstitutet, är icke heller jämställdhet för någon av ifrågavarande befattningar med rektor vid realskola riktig. Kommittén anser sig icke kunna föreslå högre placering än 25 lönegraden, 28 löneklassen, respektive 22 lönegraden, 25 löneklassen, för rektor vid hantverksskolan i Kristinehamn, och för rektor vid förskolan i Växjö 24 lönegraden, 27 löneklassen, respektive 21 lönegraden, 24 löneklassen. Ämneslärarna hava tidigare jämförts med övningsskollärarna vid seminarierna. Med hänsyn till den särskilda utbildningen för blindlärarekallet efter folkskollärareutbildningen och tjänstgöringens speciella och krävande art samt det förhållandet, a t t blindlärarna tagas i anspråk utöver lektionstid för elevuppsikt, anser kommittén denna jämställdhet befogad, ehuru arbetets art icke är likvärdig, i det övningsskollärarens uppgift står på ett högre plan, i den mån h a n är meddelaktig i utbildningen av lärare. Det försteg i avlöningshänseende, som blindlärare hittills haft i åtnjutna naturaförmåner, anser kommittén därför icke k u n n a bibehållas utan föreslår samma lön som för övningsskollärare eller 19 respektive 16 lönegraden. Härtill bör för första lärarinna vid förskolan å Tomteboda komma ett särskilt lönetillägg av 700 kronor. Det nu till första lärarinna vid institutet utgående lönetillägget bör i övergångsbestämmelse tillförsäkras nuvarande innehavare av tjänsten för att sedan upphöra; däremot bör, såsom ovan föreslagits, vid förskolan en ämneslärarinna förordnas såsom första lärarinna, enär det verkliga behovet av biträde åt rektor i fråga om vården av de blinda föreligger inom förskolan, läroanstalten för de yngsta eleverna. Vid genomförandet av föreslagen reglering av blindlärares löner, med indragning av naturaförmånerna i avlöningen, kunna vissa tjänster, såsom tidigare antytts, bliva lägre avlönade än nu. Det bör därför iakttagas, att genom övergångsbestämmelser nuvarande tjänstinnehavare genom personlig lönefyllnad hållas skadeslösa för minskning i avlöningsförmåner. Detta bör gälla alla de lärare vid blindskolor, för vilka genom lönereglering löneminskning skulle inträda. Arbetslärare äro av skolöverstyrelsen föreslagna till placering i 17 lönegraden, vilken även föreslogs för manliga folkskollärare. Kommittén, som föreslagit dessa senare till lön enligt 15 lönegraden, föreslår även arbetslärare till placering i sistnämnda lönegrad. Denna löneställning synes kommittén visserligen hög med hänsyn därtill, a t t kraven på pedagogisk utbildning hos l ä r a r n a komma i andra rummet. Riksdagen har emellertid tidigare särskilt fäst sig därvid, att dessa lärare böra bibringa sina elever sådana färdigheter, varav dessa bliva beroende för framtida förvärvsarbete. Avlöningen bör därför tillmätas så, att personer med utm ä r k t yrkesskicklighet, parad med för den speciella blindundervisningen lämpade personliga egenskaper, kunna förvärvas för dessa lärarebefattningar. Vid inplacering i det allmänna lönesystmet ligger emellertid en

91 jämförelse med andra statens hantverksutbildade befattningshavare nära; s å d a n a ä r o avsevärt lägre avlönade inom andra statens verk. Det är med h ä n s y n till vad ovan sagts samt i betraktande av nu utgående löneförmåner, som kommittén finner sig böra föreslå 15 lönegraden. I överensstämmelse härmed föreslår kommittén placering av handar^ betslärarinna, slöjdlärarinna och lärarinna i hushållsgöromål i 13 lönegraden. Beträffande en musiklärare samt gymnastiklärare vid institutet å Tomteboda anser kommittén jämställdhet mellan dessa och motsvarande lärare vid läroverk böra råda och förordar dem därför till placering i 20 lönegraden för manlig och 18 lönegraden för kvinnlig lärare, enligt samma system med beräkning av lön efter veckotimantalet som för läroverkens musik- och teckningslärare. Kommittén anser, att vid Tomteboda böra följande befattningshavare erhålla ordinarie anställning: husmoder med lön enligt 6 lönegraden, en lönegrad lägre än husmoder vid vårdanstalten i Lund, maskinist med lön enligt 7 lönegraden och en vaktmästare med lön enligt 5 lönegraden. För den andre musikläraren, som icke är ordinarie, liksom för övrig i staten icke uppförd personal å Tomteboda böra avlöningsbeloppen bestämmas efter av Kungl. Maj:t fastställda grunder.

8.

Vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte.

Riksdagen fastställde år 1921 stat för vårdanstalten i Lund för blinda och lade i stort sett till grund för lönebestämmelserna de för a n d r a blind; anstalter gällande. De vid sagda anstalt rådande speciella förhållandena betingade dock vissa undantag. P å grund av att till den för rektor utöver lönen kommande bostadsförmånen även hörde värme, förordade lärarelönekommittén icke likställighet med rektor vid de största realskolorna utan föreslog för manlig rektor 26 lönegraden, för kvinnlig rektor 22 (B 16), med omedelbar placering i båda fallen i högsta löneklassen. För första lärarinna föreslog lärarelönekommittén likställighet med sådan lärarinna vid Tomteboda, eller 16 lönegraden (B 11 b), samt bostad och värme. För ämneslärarinna föreslogs 15 lönegraden (B 11 a) samt bostad och värme; för slöjdlärarinna 13 lönegraden (B 9) samt bostad och värme. Husmoder placerades i 7 lönegraden, med bostad och värme utöver lönen. För lyse samt kost och t v ä t t skulle a v d r a g göras i enlighet med av Kungl. Maj:t eller skolöverstyrelsen fastställda grunder. Nuvarande avlöningsförmåner vore 1400 kronor med t r e ålderstillägg å 200 kronor samt bostad, värme, lyse, kost och tvätt,

92 För översköterska, som nu åtnjöte 1000 kronor med tre ålderstillägg å 150 kronor samt samma naturaförmåner som husmoder, föreslogs 5 lönegraden med bostad och värme därutöver. För kvinnligt skrivbiträde, tillika räkenskapsförare, som nu hade 1 800 kronor med tre ålderstillägg å 200 kronor, föreslogs 7 lönegraden. Vaktmästare, nu till antalet tre, placerades i 5 lönegraden. Nuvarande vaktmästare åtnjöte lön med, den ene 1450 kronor, de två övriga 2 900 kronor, vartill för samtliga komme tre ålderstillägg a 100 kronor samt tillfälligt lönetillägg med 240 kronor. Till extra personal föreslogs lön böra utgå efter av Kungl. Maj:t fastställda grunder. Med hänsyn till sitt förslag om a v d r a g för naturaförmåner föreslog överstyrelsen följande placeringar: Manlig rektor lönegraden 27, kvinnlig 23 (B 17); ämneslärarinna lönegraden 17 (B 12), med särskilt arvode därutöver av 700 kronor för första l ä r a r i n n a ; slöjdlärarinna lönegraden 13 (B 10); husmoder lönegraden 8; översköterska och kanslibiträde lönegraden 7; en a v vaktmästarna lika med vad som föreslagits beträffande folkskoleseminarium eller lönegraden 7. Kommittén.

Rektor vid vårdanstalten i Lund åtnjuter nu samma löneförmåner som rektor i Kristinehamn. I betraktande av vårdanstaltens betydande omfattning anser kommittén, att en löneskillnad är befogad, och föreslår därför manlig rektor vid vårdanstalten till placering i 26 lönegraden, 29 löneklassen, samt kvinnlig till placering i 23 lönegraden, 26 löneklassen, med avdrag för naturaförmåner. Ämneslärarinna föreslås till samma placering som de övriga blindskolornas motsvarande lärare eller 16 lönegraden. H ä r t i l l bör, vad första lärarinna beträffar, komma sådant särskilt lönetillägg av 700 kronor, som skulle tillkomma första lärarinna vid förskolan å Tomteboda. Slöjdlärarinna bör erhålla samma placering som l ä r a r i n n a i handarbete vid Tomteboda eller 13 lönegraden. Husmoder föreslår kommittén till en lönegrads högre placering än motsvarande befattningshavare vid statens vårdanstalt å Bona och vad som föreslagits för husmodern vid Tomteboda, detta med hänsyn till vårdanstaltens omfattning och uppdelning på olika avdelningar, skola, arbetshem och asyl, samt särskilt den senares k a r a k t ä r av sjukanstalt; placeringen skulle alltså bliva 7 lönegraden. översköterska föreslås till placering i 6 lönegraden, kanslibiträde i 7 lönegraden och vaktmästare i 5 lönegraden. Enligt kommitténs mening bör a n n a n personal vid vårdanstalten, är som i det föregående föreslagits till lönereglering, erhålla löner enligt av Kungl. Maj:ts fastställda grunder.

93 9.

Dövstumskolorna.

Avlöning till distriktsskolornas föreståndare utgör i fem distrikt 6 000 Föreståndare k r o n o r j ä m t e r ä t t till tre ålderstillägg å 500 kronor i tredje distriktet och ( rektor )t v å lika stora ålderstillägg i första, andra, femte och sjätte distrikten. I tredje och fjärde distrikten är lönen 5 500 kronor med ett ålderstillägg a v 500 kronor. Härtill kommer bostad med värme och, utom å Manilla, lyse samt planteringsland. Föreståndaren i första distriktet åtnjuter dessutom ett provisoriskt avlöningstillägg å 1100 kronor. Skolöverstyrelsen har år 1921 framlagt förslag till provisorisk regler i n g a v dövstumskolepersonalens löner och däri ställt dövstumlärare n å g o t högre än blindlärare. De förras utbildningstid är ett å r längre än d e senares, undervisningsskyldigheten två veckotimmar mer, varjämte arbetet i dövstumskolan anses särdeles tungt och enerverande. Överstyrelsen h a r ansett lön till rektor för dövstumskola böra v a r a åtminstone lika hög som för rektor vid Tomteboda blindinstitut. Av lärarelönekommittén framhölls, att fordran på formell adjunktskompetens förelåge beträffande blindinstitutets rektor men icke i fråga om dövstumskolas rektor. Därjämte intoge den förre en central ställn i n g till blindundervisningen i dess helhet i landet och ägde a t t fullgöra en mångfald uppgifter, som i viss mån fölle utanför de egentliga rektorsgöromålen. Kommittén förordade med hänsyn härtill, att manlig rektor •vid dövstumskola hänfördes till 26 lönegraden, högsta löneklassen, kvinnl i g till 22 (B 16), och därutöver fri bostad och värme eller ersättning därför.

Lärarelönekommittén.

Till rektor vid dövstumskolan å Manilla skulle dessutom utgå, därest h a n tjänstgjorde såsom föreståndare för seminariet för utbildande av dövstumlärare, ett lönetillägg med ett vid slutet av varje termin a v skolöverstyrelsen fastställt belopp, dock högst 2 000 kronor för år. Till rektor vid dövstumskola, d ä r provårskurs anordnas, skulle, därest h a n tjänstgjorde såsom kursens föreståndare, utgå ett terminligen av skolöverstyrelsen bestämt belopp, dock högst 300 kronor för år. Det nuvarande systemet med olika avlöning i olika distrikt frångick lärarelönekommittén och föreslog avlöning för samtliga distrikts ordinarie ämneslärare enligt 21 respektive 18 (B 13) lönegraden. Härigenom skulle, enligt kommitténs beräkningsgrund med avseende å naturaförmåner, som åtnjötes av blindlärarna, lönestäilningen för dessa och dövstumlärare bliva likvärdig. Till sådan lärare vid dövstumskolan å Manilla, vilken tillika tjänstgjorde vid seminariet, skulle utgå ett av skolöverstyrelsen vid slutet av varje termin bestämt lönetillägg. I skolöverstyrelsens förut nämnda förslag av å r 1921 hade jämförelse gjorts mellan yrkeslämrna vid dövstumskolorna och arbetslärarna vid

Ordinarie lärare. Lärarelönekommittén.

94 blindskolorna. De senare hade en undervisningstid av upptill 40 veckot i m m a r jämte skyldighet att deltaga i tillsynen över eleverna, de förras undervisningsskyldighet vore begränsad till i allmänhet 10 veckotimmar, medan i de flesta skolorna övrig tid ägnades åt arbeten för skolans behov. Kompetenskraven vore yrkesskicklighet u t a n pedagogisk utbildning. Överstyrelsen hade föreslagit lön med 2 700 kronor och tre ålderstillägg å 300 kronor. Lärarelönekommittén ansåg sig, i betraktande av vad överstyrelsen anfört, icke k u n n a tillstyrka högre placering än 13 lönegraden för manliga yrkeslärare. F ö r kvinnlig yrkeslärare med full tjänstgöring hade överstyrelsen å r 1921 föreslagit 900 kronor med tre ålderstillägg a 150 kronor samt dessutom kost, bostad med värme, lyse och tvätt. Åtnjöte sådan lärare icke kost, borde lönen v a r a 1 500 kronor med tre ålderstillägg a 200 kronor. Lärarelönekommittén föreslog lönegraden 3 (B 3) med bostad och bränsle därutöver. F ö r eventuellt förekommande förmån av kost, lyse och tvätt skulle avdrag ske. F ö r slöjdlärarinna med full tjänstgöring, för vilken fordrades högre utbildning än beträffande yrkeslärarinna, tillstyrkte lärarelönekommittén placering i lönegraden 6 (B 5 a) med naturaförmåner såsom för yrkeslärarinna. I likhet med vad lärarelönekommittén ifrågasatt för husmoder vid Husmoder, vaktmästare vårdanstalten i Lund, föreslogs för husmoder vid dövstumskola 7 lönegraoch eldare. den (C 4) samt därutöver ett mindre arvode efter av skolöverstyrelsen anLärarelönegivna grunder, därest hon tillika tjänstgjorde såsom skolkökslärarinna. kommittén. ° I sitt ifrågavarande utlåtande hade skolöverstyrelsen framhållit, att vaktmästarens uppgift vid dövstumskola vore synnerligen krävande. I regel vore h a n jämväl v å r d a r e och borde besitta sådana personliga egenskaper, som gjorde honom lämplig till ledare och fostrare av eleverna. Såsom vårdare hade han vid flera skolor jämväl att övervaka barnen nattetid. Med elevernas hjälp borde h a n k u n n a ombesörja en del av städningen; vidare borde h a n utföra smärre reparationsarbeten samt efter förhållandena biträda med förekommande göromål såväl inom- som utomhus. Överstyrelsen ansåg, att h a n i avlöningshänseende n ä r m a s t borde jämföras med vaktmästare och preparator vid »de fysikaliska anstalterna». I de fall, där det ålåge v a k t m ä s t a r e n att övervaka l ä r j u n g a r n a i sovsalarna jämväl nattetid, borde utöver den bestämda lönen ett särskilt arvodestillägg av 600 kronor tillkomma honom. Eldare, vilken även borde v a r a reparatör och såsom sådan utföra smärre lagningar och ä n d r i n g a r av vatten- och värmeledningar samt å tider, då eldning ej vore behövlig, b i t r ä d a med andra förekommande arbeten, ansåg överstyrelsen böra åtnjuta samma löneförmåner som vaktmästaren. Lärarelönekommittén fann visserligen skäligt tillstyrka löneförmåner,

95 större ä n i regel tillkommande tjänsteman i vaktmästargrad, men kunde icke likställa nu ifrågavarande befattningshavare med preparatorerna vid vetenskapliga institutioner, u t a n föreslog 7 lönegraden samt att, i den m å n särskild ersättning för nattjänstgöring erfordrades, sådan borde u t g å efter av Kungl. Maj:t eller skolöverstyrelsen angivna grunder. För extra ordinarie och vikarierande ämneslärare hemställde lärare- Icke-ordinarie lönekommittén om lön efter 17 respektive 14 (B 13) löneklassen med r ä t t ^ v a r e ? 8 " till uppflyttning. LärareUneFör lärare i slöjd eller yrkesundervisning utan full tjänstgöring även- kommittén. som för kindergartenlärarinna föreslogos arvoden efter av riksdagen fastställda grunder med följande belopp inom respektive ortsgrupper: A kr.

B kr.

C kr.

D kr.

E kr.

F kr.

102 G kr.

Tillsynshavande lärarinna skulle, på grund av den olika beskaffenheten av de lokala förhållandena och behoven, efter skolöverstyrelsens förslag icke uppföras på ordinarie stat. H ä r j ä m t e syntes överstyrelsen hava ansett, att såsom icke-ordinarie befattningshavare borde tillsvidare betraktas lärare i gymnastik, sjuksköterska, vårdarinna, trädgårdsarbetare, dräng, kusk, portvakt, sekreterare och kamrerare, konfirmationslärare och läkare. Bestämmandet av avlöningsförmånerna för nu senast uppräknade personal borde icke underställas riksdagens prövning, u t a n det torde böra överlämnas åt Kungl. Maj:t att, där så befunnes lämpligt, i anslutning till grunderna för den ordinarie personalens avlöning, besluta om avlöningsförmånerna för senast nämnda extra befattningshavare. Skolöverstyrelsen betonade svårigheten av att fastställa enhetliga löne- Skolövtrsatser för en lärarekår, vars avlöningsförhållanden vid olika skolor styrelsen... vore icke oväsentligt olika. Enligt överstyrelsens mening hade avlöningsförmånerna icke allestädes fastställts under fullt hänsynstagande till det ekonomiska vederlag, som komme jämförbara lärargrupper annorstädes till del. Det vore dessutom nödvändigt, att den nuvarande olikformigheten upphävdes vid ett eventuellt förstatligande av dövstumundervisningen. Liksom i fråga om blindundervisningen utgick överstyrelsen vid sina förslag ifrån a t t dövstumlärarnas omfattande tjänstgöring samt arbetets tunga beskaffenhet i övrigt icke möjliggjorde någon utökning av deras arbetstid. Därjämte ansåg överstyrelsen, att rektor och ämneslärare med hänsyn till utbildning och arbetets beskaffenhet skäligen kunde göra anspråk på en något fördelaktigare löneställning än motsvarande befattningshavare vid blindskolorna.

96 Lärarelönekommitténs placering av ämneslärare i lönegraden 21 respektive 18 (B 13) biträdde överstyrelsen. I sitt provisoriska avlöningsförslag hade överstyrelsen placerat rektor vid dövstumskola i samma löneställning som rektor vid blindinstitutet. Vid övervägande av alla p å frågan inverkande omständigheter ansåg sig emellertid överstyrelsen k u n n a såtillvida godtaga lärarelönekommitténs förslag, att rektor placerades i 27 respektive 23 (B 17) lönegraden med omedelbar placering i högsta löneklassen. Dock skulle, liksom för rektor vid större realskola, vid internatskola tillkomma ett särskilt arvode av 960 kronor. Bostad etc. skulle a v d r a g a s å lönen. I fråga om yrkeslärare hade överstyrelsen de erinringar att göra, a t t kvinnlig lärare, för vilken naturaförmåner skulle bortfalla, borde hänföras till 5 lönegraden (B 4 b) och slöjdlärarinna med full tjänstgöring till 8 lönegraden (B 6 a). Husmoder skulle jämställas med husmoder vid anstalten i Lund, dock med särskilt arvode i de fall, a t t husmoder j ä m v ä l bestrede tjänstgöring såsom lärarinna i hushållsgöromål. Mot lärarelönekommitténs förslag beträffande a n d r a befattningshavare hade överstyrelsen intet att erinra. Liksom skolöverstyrelsen i sitt förslag den 10 maj 1921 till omorganisation av dövstumundervisningsväsendet ansett, att för en ändamålsenlig anordning av dövstumundervisningen ett fasthållande vid den n u v a r a n d e kommunala organisationen icke kan förordas, anser kommittén, att organisatoriska och ekonomiska skäl tala för det ifrågasatta förstatligandet. Kommittén vill i det avseendet åberopa, vad skolöverstyrelsen i sitt n ä m n d a förslag (sid. 62) y t t r a r : »Elevernas sammanförande till ett mindre a n t a l skolor och därmed en m e r a rationell gruppering av dem vid undervisningen kunde underlättas. Upprättandet av specialskolor för vissa grupper av dövstumma och praktiska fortsättningsskolor skulle möjliggöras. Nya uppgifter för dövstumskolorna, såsom upptagande av afasister och dövblivna i åldern 10—15 år, inrättandet av avläsekurser för sådana, som blivit döva efter skolålderns slut, allt detta kunde lättare v i n n a beaktande, om staten övertoge det hela. E n jämnare och även en r ä t t v i s a r e fördelning av kostnaderna för dövstumundervisningen skulle j ä m v ä l inträda. Landstingen och de städer, som ej deltaga i landsting, skulle helt och hållet eller i allt väsentligt bliva befriade från kostnaderna för denna undervisning, vilket förhållande torde kunna anses såsom särdeles behövligt, enär redan nu stora ekonomiska bördor påvila dem och ytterligare utsträckning a v dessa ä r att vänta. Större enhetlighet i ekonomiskt avseende och mera samarbete mellan de särskilda institutionerna skulle kunna vinnas. Behövliga överflyttningar av elever och l ä r a r e från en institution till en a n n a n skulle k u n n a vidtagas och därmed också ett ändamålsenligare utnyttjande av

97 liärarkrafter vinnas. E n sådan överflyttning ä r omöjlig nu, då varje dis t r i k t bildar en sluten helhet. Ett överförande av dövstumundervisning e n på staten innebär ock endast ett fullföljande a v redan tillämpade principer.» Med förordande av dövstumundervisningens förstatligande övergår k o m m i t t é n till en granskning av lärarelönekommitténs och skolöverstyrelsens förslag till lönereglering för personalen. Kommitténs egna förslag äro gjorda under hänsynstagande till överstyrelsens omorganisationsplan, medan de nuvarande av olika förhållanden betingade olikhetern a beträffande personalens sysselsättning och avlöning icke kunnat i avg ö r a n d e mån inverka på förslagen. E n följd av nu rådande olikformighet torde emellertid nödvändigt bliva, a t t icke samtliga nuvarande befattningshavare kunna uppföras på ordin a r i e stat, enär omfattningen av vissa befattningar icke med visshet kan förutses, förrän den slutliga omorganisationen fastställts. Kommittén förordar därför, att tillsvidare Kungl. Maj:t med ledning av skolöverstyrelsens riktlinjer i sitt nämnda utlåtande med förslag till omorganisation fastställer avlöningsgrunder och provisoriska avlöningsbelopp för befattningshavare, som icke bliva ordinarie. De tjänster, för vilka kommittén föreslår lönereglering, äro följande: rektorer, ämneslärare, yrkeslärare, slöjdlärarinna (kvinnlig yrkeslärare), maskinist, husmoder, vaktmästare och eldare. Vid förslag om lönereglering för dessa dövstumskolornas befattningsh a v a r e erinrar kommittén om sin för blindskolepersonalens lönereglering framförda motivering, enligt vilken kommittén funnit jämförelser med a n d r a tjänstemannagrupper böra medföra jämkningar i förut väckta löneplaceringsförslag. Skolöverstyrelsen h a r beträffande rektor föreslagit ett tilläggsarvode för sådan vid internat. I övrigt h a r rektor likställts med rektor vid realskola. Kommittén anser, att sådan jämförelse icke lämpligen kan göras. Redan lärarelönekommittén h a r framhållit, a t t fordran p å kompetens ä r olika. Kommittén anser en jämförelse med blindundervisningsanstaltern a vara mera naturlig. Därvid föreslår kommittén två lönelägen, såsom även skolöverstyrelsen tänkt sig. Dock kan kommittén icke godtaga såsom enda indelningsgrund den av skolöverstyrelsen föreslagna, skolans k a r a k t ä r av internat eller externat, u t a n anser andra förhållanden böra jämväl tagas i betraktande vid bestämmandet a v rektors avlöning. Dessa andra omständigheter äro framför allt skolornas storleksförhållanden beträffande lärjunge- och befattningshavareantalet, eller, såsom det också kan uttryckas, graden av svårskötthet, vilken konstitueras icke enbart av k a r a k t ä r e n av internat eller externat. Härvid är dessutom att märka, att n å g r a av skolorna äro avsedda att v a r a internat-externat, v a d a n svårighet föreligger a t t organiskt hänföra dem till ena eller andra slaget. Då emellertid först vid beslut om 7 —

98 dövstumundervisningens förstatligande och i samband därmed ifrågasatt omorganisation hithörande frågor k u n n a slutgiltigt bedömas, torde åt K u n g l . Maj:t böra överlämnas det slutliga avgörandet om till vilken avlöningsgrupp varje skolas rektor skall hänföras. Det synes emellertid av skolöverstyrelsens omorganisationsförslag framgå, som om man skulle k u n n a t ä n k a sig såsom mest rättvist, att rektorerna vid Manilla, Lunds, Vänersborgs och Härnösands dövstumskolor inordnades i den högre av de båda avlöningsgrupperna och rektorerna vid de övriga skolorna i den lägre. Följande placering föreslås för de båda avlöningsgrupperna: Dövstumskola I, manlig rektor: 29 lönegraden, 32 löneklassen, kvinnlig » : 26 » ,29 » , » II, manlig » : 27 » , 30 » , kvinnlig » : 24 » , 27 » I betraktande av den jämförelsevis ringa omfattning, som det med Ma nilla dövstumskola förenade seminariet har och måste få, anser kommittén nu utgående arvode (1500 kronor) till rektor icke skäligen böra höjas till högre belopp, än som föreslagits för rektor vid provarslaroverk, och föreslår därför, a t t till rektor å Manilla utgår, därest han tjänstgör såsom föreståndare för seminariet, särskild ersättning med ett vid slutet av varje termin av skolöverstyrelsen fastställt belopp, dock högst 1800 kronor för år. För manliga ämneslärare föreslår kommittén lön efter 20 lönegraden ocli för kvinnliga efter 17 lönegraden. Därmed ställas dessa l ä r a r e en lönegrad högre än motsvarande l ä r a r e vid blindundervisningsanstalterna, vilket är skäligt med hänsyn till de förras ett år längre utbildningstid, något vidsträcktare undervisningsskyldighet samt enligt sakkunnigas samstämmiga uttalanden tyngre och mera enerverande arbete. Till l ä r a r e vid dövstumskolan å Manilla, vilken tillika tjänstgör vid seminariet, bör utgå en av skolöverstyrelsen vid slutet av varje termin bestämd ersättning, liksom sådan ersättning bör utgå till rektor vid dövstumskola, där provårskurs är anordnad. Manlig yrkeslärare, för vilken inga särskilda krav på pedagogisk förutbildning föreligga, såsom är fallet med arbetslärare vid blindundervisningsanstalterna, förordas till placering i 11 lönegraden och kvinnlig i 3 lönegraden. Med hänsyn till lärareuppgiften torde den en g r a d högra placeringen än av statens hantverksföreståndare v a r a motiverad. Husmoder vid de fyra större skolorna, å Manilla samt i Lund, Vänersborg och Härnösand, föreslås till samma lön som husmoder vid vårdanstalten i Lund eller enligt 7 lönegraden, husmoder vid a n n a n dövstumskola till lön enligt 6 lönegraden. Vaktmästare och eldare föreslås till placering i 5 lönegraden, dock att, i

99 d e n m å n särskild ersättning för nattjänstgöring erfordras, sådan bör u t g å efter a v Kungl. Maj:t angivna grunder. Maskinist vid dövstumskolan i Vänersborg, som i n t a r en särställning i förhållande till a n d r a skolors eldare, bör erhålla lön enligt 7 lönegraden. Beträffande icke-ordinarie lärare föreslår kommittén lön enligt följande grunder: extra ordinarie ämneslärare, manlig enligt 18, kvinnlig enligt 15 lönegraden; extra ämneslärare, manlig enligt 16 löneklassen, kvinnlig enligt 13 löneklassen. I fråga om t i m l ä r a r e hänvisas till tilläggsbestämmelser till avlöningsreglemente för extra ordinarie och extra tjänstemän. 10.

Sjökrigsskolan.

Vid tiden för lärarelönekommitténs arbete funnos vid sjökrigsskolan anställda två ordinarie lektorer, från och med den 1 juli 1913 uppförda å allm ä n n a indragningsstaten, med avlöning lika med den, som gällde för lektorer i allmänhet före 1918 års lönereglering för de allmänna läroverken, eller 4 000 kronor med fyra ålderstillägg å 500 kronor, vartill kommer tillfällig löneförbättring. Lärarelönekommittén ansåg, att ifrågavarande lektorat borde återföras Lärarelönetill likställighet med motsvarande befattningar vid de allmänna lärover- komm'lttén. ken, och föreslog placering i 27 lönegraden. I lärarelönekommitténs förslag instämde chefen för sjökrigsskolan. Numera finnes blott ett a v de n ä m n d a lektoraten kvar. Kommittén a n ser anledning icke föreligga att reglera avlöningen till ifrågavarande lek tor, vilken under år 1930 inträder i pensionsåldern. 11.

Chefen för sjökrigsskolan. Kommittén.

Skeppsgosseskolorna.

Sedan kommittén erinrat om a t t vid 1918 års riksdag avlöning för rektor Lärarelönevid skeppsgosseskola fastställts till 6 000 kronor, vartill n u m e r a komme kommittén. tillfällig löneförbättring, föreslog kommittén placering i 24 lönegraden med omedelbar placering i 27 löneklassen, detta i anslutning till vad kommittén föreslagit för rektor vid kommunal mellanskola. Kommittén ansåg tjänsteställning och arbetsuppgifter närmast motsvara kommunal mellanskolerektors. Vid 1918 å r s lönereglering jämställdes i möjligaste mån skeppsgosseskolornas ämneslärare med l ä r a r e vid de yrkesbestämda högre folkskolorna. Avlöningen sattes till 3 600 kronor jämte tre ålderstillägg å 400 kronor, vartill numera komme tillfällig löneförbättring. Lärarelönekommittén, som för l ä r a r n a vid de yrkesbestämda högre folkskolorna föreslagit lönegraden 18, vartill skulle komma n a t u r a f ö r m å n e r

100 eller ersättning därför, föreslog för skeppsgosseskolornas lärare lönegraden 20, u t a n naturaförmåner. F ö r extra ordinarie ämneslärare föreslog lärarelönekommittén avlöning efter 16 löneklassen med r ä t t till uppflyttning i löneklass efter av K u n g l . Maj:t meddelade bestämmelser. F ö r timlärare föreslogs arvode, r ä k n a t för veckotimme, enligt följande tablå: A

B

C

D

E

F

G

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

190 Avlöning till andra icke-ordinarie befattningshavare ansåg lärarelönekommittén böra bestämmas av Kungl. Maj:t. Myndigheter. Stationsbefälhavarna vid flottans stationer i Stockholm och Karlskrona förordade för rektor placering i 25 lönegraden, 28 löneklassen. Med lägre placering hade talet om jämställdhet med rektor vid kommunal mellanskola näppeligen fog för sig, enär värdet a v den senares naturaförmåner icke av lärarelönekommittén tillbörligt beaktats. Ämneslärarna föreslogos av båda stationsbefälhavarna placerade i 21 lönegraden. Med lägre placering skulle äventyras de länge eftersträvade stora fördelar beträffande upprätthållandet av den standard, som vunnits genom den år 1918 genomförda organisationen av skeppsgosseutbildningen. Kommittén.

Den ungefärliga jämställdhet mellan ämneslärare vid skeppsgosseskola och högre folkskola, som vid 1918 års lönereglering åvägabragtes, anser sig kommittén böra i viss m å n bibehålla. Lärarelönekommittén föreslog 18 lönegraden jämte naturaförmåner för de yrkesbestämda högre folkskolornas lärare och 20 lönegraden för l ä r a r n a vid skeppsgosseskolorna. Med hänsyn till den placering, 19 lönegraden, som kommittén förordar för de en- eller tvåklassiga högre folkskolornas ämneslärare, vill kommittén för sin del föreslå samma lönegrad för skeppsgosseskolornas lärare, med r ä t t för adjunktskompetent till tre års tillgodoräknande. Med denna placering skulle nu utgående begynnelselön, 5 670 kronor, ökas till 6168 kronor och slutlönen, 7 290 kronor, ökas till 7 860 kronor, under förutsättning att Karlskrona och Marstrand placeras i ortsgrupp I I I . Beträffande rektorerna föreligger en skillnad i avlöningsform, i det a t t rektor i Karlskrona åtnjuter rektorslön, ungefär 8 900 kronor, medan till rektor i Marstrand, där en ämneslärare i egenskap av förste lärare bestrider rektorsbefattningen, u t g å r arvode med 600 kronor jämte dyrtidstillägg utöver lärarelönen. Kommittén h a r ingen anledning att h ä r i föreslå ändring u t a n förordar, att till en förste lärare i Marstrand må u t g å särskild ersättning utöver lärarelönen med 900 kronor och att rektor i Karlskrona må erhålla lön i högsta löneklassen av vederbörlig lönegrad.

101 Den lämpliga placeringen synes 24 lönegraden vara, och kommittén förordar alltså, att rektor vid skeppsgosseskolan i Karlskrona placeras i 24 lönegraden, med lön omedelbart enligt 27 löneklassen. För icke-ordinarie lärare föreslår kommittén lön enligt följande grunder: extra ordinarie ämneslärare enligt 17 lönegraden, extra ämneslärare enligt 15 löneklassen, timlärare nedanstående belopp för olika ortsgrupper, räknat för läsår och veckotimme: I kr.

II kr.

180 O r t s g r n p p III IV kr. kr. 192

204 V kr 216

12. Veterinär inrättningen i Skara. Till föreståndare för veterinärinrättningen i Skara, benämnd lektor, föreslog lärarelönekommittén avlöning efter 27 lönegraden eller likställighet med lektor vid allmänt läroverk. För bostadsförmån skulle avdrag göras å kontant lön. För instruktionssmeden, vilkens avlöningsförmåner senast reglerades vid 1919 års riksdag och bestämdes till 3 000 kronor med två ålderstillägg å 300 kronor samt 10 % av årets nettovinst å rörelsen i smedjan, från vilket allt skulle göras avdrag med 300 kronor för bostadsförmån, föreslogs placering i 13 lönegraden, med skyldighet till avdrag å lönen för bostadsförmån men med rätt såsom nu till provision med 10 % av den å rörelsen i smedjan under året uppkommande nettovinsten. övrig personal borde få löneförmåner bestämda efter av Kungl. Maj:t angivna grunder. Lärarelönekommitténs förslag tillstyrktes av medicinalstyrelsen. Veterinärinrättningens föreståndare, nu i avlöningshänseende likställd med lektor vid allmänt läroverk, förordar kommittén till placering i samma lönegrad som lektor eller den 27 lönegraden. Visserligen äro kompetensvillkoren för veterinärinrättningens föreståndare avsevärt lägre än för lektor i allmänhet, men den förre åliggande uppgifter utöver undervisningsskyldighet samt den kortare ledighet, som semester i stället för ferier innebär, synes kommittén motivera bibehållandet av jämställdheten. Instruktionssmeden har i ett viktigt avsende fått sin ställning ändrad under senare år. Den honom tidigare åliggande undervisningsskyldigheten är kvar blott till en del, i det att endast civil hovbeslagarekurs numera förlägges till Skara, medan kurser för fortsatt hovslagarutbildning för arméns instruktörer sedan ett flertal år varit förlagda till veterinärhögskolan i Stockholm och genom generalorder av år 1929 även formellt uteslutits ur Skarainrättningens undervisningsplan. Detta förhållande synes

Lärarelönekommittén.

Medicinalstyrelsen. Kommittén.

102 kommittén motivera lägre placering i löneavseende, än tidigare föreslagits, vilket även med hänsyn till löneställningen för statens hantverksm ä s t a r e är riktigt. Instruktionssmedens placering föreslås till 11 lönegraden, med därutöver såsom nu 10 % andel av den å rörelsen i smedjan under året uppkommande nettovinsten. N u v a r a n d e innehavare av tjänsten bör erhålla personlig lönefyllnad. ö v r i g personal bör erhålla löneförmåner enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder. 13. Lärarelöne-

Navigationsskolorna.

Lärarelönekommittén tog beträffande avlöningsförhållandena för befattningshavare vid navigationsskolor såsom utgångspunkt 1911 års riksdags bestämmelser angående samma skolor. Föreståndarna jämfördes närmast med rektorerna vid rikets realskolor och placerades i 26 lönegraden, högsta löneklassen; föreståndaren för navigationsskolan i K a l m a r , där ingen särskild maskinistklass finns, placerades i 25 lönegraden, högsta löneklassen. Utöver den kontanta lönen skulle komma av kommunen bekostad fri bostad. Lärarna placerades såsom läroverksadjunkter eller i 23 lönegraden. F ö r övriga lärare, n u benämnda extra lärare, föreslogs dels en a n n a n benämning, speciallärare, dels avlöning efter följande grunder: a) speciallärare i sjökaptens- och styrmans- samt l : a och 2:a maskinistklasserna, vilken undervisar i sådant ämne, där för undervisningens bestridande om möjligt bör anlitas från tekniska högskolan utexaminerad ingenjör, åtnjuter arvode, beräknat med följande för olika ortsgrupper bestämda belopp, allt för veckotimme r ä k n a t : A kr.

B kr.

C kr.

D kr.

E kr.

F kr.

G kr.

b) speciallärare i samma klasser, vilken undervisar i a n n a t ä m n e än under a) sägs, åtnjuter arvode, beräknat med följande för olika ortsgrupper bestämda belopp, allt för veckotimme r ä k n a t : A kr. 145

B kr. 155

C kr. 165

D kr. 175

E kr. 185

F kr. 195

G kr. 205

Vidkommande föreståndarnas och de ordinarie l ä r a r n a s placering ansåg kommerskollegium, a t t de i varje fall borde placeras åtminstone i den lönegrad, som av lärarelönekommittén föreslagits. Mot förslaget i fråga om de e x t r a l ä r a r n a framställde kommerskollegium e r i n r i n g a r i t r e hänseenden. För det första borde extra l ä r a r n a tillförsäkras proportionsvis samma avlöningsförhöjning, som avsetts skola tillgodokomma de ordinarie l ä r a r n a . För det a n d r a fann kollegium icke tillräckliga skäl föreligga a t t bibehålla den hittills tillämpade skillna-

103 den mellan avlöning för undervisning, som bestredes av från tekniska högskolan utbildad ingenjör, och avlöning för a n n a n undervisning, u t a n föreslog, att det högre timarvodet fastställdes för samtliga kategorier a v e x t r a l ä r a r e i ifrågavarande klasser. Arvodena till extra l ä r a r e i skeppar- och 3:e maskinistklasserna samt i hälso- och förbandslära borde höj a s med belopp, som procentuellt motsvarade den höjning, som föreslagits för övriga kategorier extra lärare. För det tredje fann kollegium angeläget a t t till en viss grad mildra de olägenheter, som de ofta inträffade lärarombytena medförde, och föreslog därför r ä t t till ålderstillägg för e x t r a lärare med minst 18 timmars undervisningsskyldighet per vecka. Kollegium ansåg även, att frågan om avlöning till examensförrättaren i l:a och 2:a maskinistklasserna borde göras till föremål för prövning vid en nyreglering av navigationsskolepersonalens avlöningsförhållanden. Slutligen ansåg kollegium, att v aktmästar g öromålen vid skolorna i Stockholm, Göteborg och Malmö hade sådan omfattning, a t t de motiverade i n r ä t t a n d e av ordinarie vaktmästarsysslor, med befattningarnas hänförande till 7 lönegraden. I överensstämmelse med sitt förslag om löneförmåner för läroverksrektorer förordar kommittén lön till föreståndare för navigationsskola enligt samma grunder, som föreslagits för nämnda rektorer. Av kommun tillhandahållen bostad bör alltså ingå i lönen och för bostaden erläggas h y r a till staten enligt bestämmelserna för tjänstebostad. Beträffande lönebeloppen anser kommittén, att lönen för föreståndare vid navigationsskolorna i Stockholm, Göteborg, Härnösand och Malmö bör sättas lika med lönen för rektor vid realskolor inom I I avlöningsgruppen och föreslår därför lön enligt 29 lönegraden, 32 löneklassen. Rektor i K a l m a r föreslås till lön enligt 27 lönegraden, 30 löneklassen. Ordinarie lärare hava tidigare jämförts med adjunkter. Med h ä n s y n till tjänstgöringsskyldighet och undervisningens k r ä v a n d e a r t torde mot jämförelsen intet v a r a att invända. Däremot kan i avseende å utbildningskrav samt tid och kostnader för kompetensens vinnande jämförelsen icke sägas v a r a riktig. I betraktande h ä r a v anser sig kommittén icke k u n n a förorda en högre placering än 22 lönegraden. Kommittén anser, a t t annan skillnad i avlöning för timlärare ä n sådan mellan lärare i hälsolära och l ä r a r e i annat ämne icke bör fortfara, u t a n föreslår, a t t samtliga timlärare utom i hälsolära erhålla lön, b e r ä k n a d för de olika ortsgrupperna samt för läsår och veckotimme med följande belopp: I .kr

II kr.

O r t s g r u p p III IV kr. kr.

V kr.

264 Beträffande timlärare i hälsolära böra avlöningsförmånerna u t g å enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder.

Kommittén

104 B.

Författningsförslag.

Såsom tidigare anförts, föreslår kommittén, att det statliga undervisningsväsendets ordinarie tjänstemän inordnas under • det allmänna avlöningsreglementet för ordinarie tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen, vartill kommittén i särskilt betänkande denna dag framlagt förslag. Till detta reglemente skulle fogas en särskild tjänsteförteckning, u p p t a g a n d e det statliga undervisningsväsendets personal. Bland de till reglementet hörande tilläggsbestämmelserna skulle inflyta, under vederbörliga huvudtitlar, sådana särbestämmelser, som äro erforderliga för statens undervisningsväsende. De icke-ordinarie l ä r a r n a vid det statliga undervisningsväsendet skulle inordnas under samma avlöningsreglemente, som skulle komma att gälla för extra ordinarie och extra tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen. E n ä r kommittén ännu endast u t a r b e t a t ett preliminärt förslag till sådant avlöningsreglemente, kan kommittén på nuvarande stadium icke framlägga detta avlöningsreglemente, men kommittén har ansett lämpligt, att vissa för det statliga undervisningsväsendet erforderliga tilläggsbestämmelser till ett dylikt reglemente redan i detta samm a n h a n g framläggas u t a n att dock v a r a definitivt avfattade från kommitténs sida. F ö r e n ä m n d a författningsförslag, jämväl det i annat betänkande denna dag framlagda förslaget till allmänt avlöningsreglemente, återgivas h ä r nedan.

1.

Förslag till Kungl. Maj:ts avlöningsreglemente för ordinarie tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen. K u n g l . Maj:t har, med riksdagen, funnit gott fastställa följande Avlöningsreglemente. (Allmänna avlöningsreglementet). 1 avd.

Allmänna bestämmelser. 1 §•

Detta reglemente äger tillämpning å samtliga ordinarie tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen, med de undantag, som angivas i särskilda av Kungl. Maj:t och riksdagen meddelade tilläggsbestämmelser till reglementet.

105 2 $. 1. Tjänsteman äger åtnjuta avlöning enligt de föreskrifter och under de villkor, som reglementet innehåller, samt i enlighet med de tilläggsbestämmelser, som meddelats av Kungl. Maj:t och riksdagen i samband med beslut om reglementets tillämpning inom den del av statsförvaltningen tjänstemannen tillhör. 2. Avlöning utgår, där ej annorlunda i reglementet eller tilläggsbestämmelserna stadgas, från och med den dag tjänsten tillträdes till och med den dag tjänstemannen avgår på grund av avsked, entledigande eller dödsfall. 3. Utbetalning av avlöning sker månadsvis i efterskott, så framt i c k e beträffande särskild ersättning utbetalning i a n n a n ordning finnes lämpligen böra ske. 4. Angående tjänstemans skyldighet att avgå från tjänsten och om r ä t t till pension är särskilt stadgat. 3 §. 1. Med befattning, som avses i detta reglemente, må icke förenas a n n a n ordinarie tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat, så framt icke Kungl. Maj:t och riksdagen beträffande viss befattning annorlunda beslutat. 2. Erforderliga föreskrifter därom, att tjänsteman vid visst verk eller innehavare av viss befattning icke må åtaga sig u p p d r a g eller utöva verksamhet av beskaffenhet att icke böra förenas med hans ordinarie tjänst, meddelas av Kungl. Maj:t. 3. Tjänsteman, som utom sin ordinarie tjänst eljest innehar eller avser att å t a g a sig bisyssla, skall, i den ordning Kungl. Maj:t föreskriver, göra skriftlig anmälan därom till vederbörande myndighet. Med bisyssla förstås härvid befattning i allmän eller enskild tjänst, varaktigt eller mera tidskrävande tillfälligt uppdrag samt yrkesmässigt, bedriven verksamhet. 4. Prövas bisysslan inverka hinderligt för statstjänstens utövande, och är icke fråga om befattning eller uppdrag, som tjänstemannen erhållit av Kungl. Maj:t eller med Kungl. Maj:ts medgivande, eller om ledamotskap av riksdagen, skall förbud för honom meddelas att med den ordinarie tjänsten förena ifrågavarande bisyssla. Tjänsteman m å dock icke u t a n tvingande skäl förvägras att åtaga sig offentligt uppdrag. 5. För tid, varunder tjänsteman av bisysslan helt eller delvis h i n d r a s att bestrida sin tjänst, skall h a n göra framställning om tjänstledighet i motsvarande omfattning.

106 2 avd.

Tjänstemän, som åtnjuta lön enligt den allmänna löneplanen.

1 kap.

Löneplan och löneklassplacering. 4 §. Allmän löneplan. 0 i t s g r u PP

L ö n e g r a d Löneklass nr

I

II

III

IV

V

nr

omfattar löneklasserna nr

1 2 3 4 5

1- 5 2— 6 3— 7 4— 8 5— 9

1 2 3 4 5

1800 1944 2 088 2 232 2 376

1932 2 088 2 244 2 400 2 556

2 064 2 232 2 400 2 568 2 736

2 196 2 376 2 556 2 736 2 916

2 328 2 520 2 712 2 904 3 096

6 7 8 9 10

6—10 7—11 8—12 9—13 10—14

6 7 8 9 10

2 520 2 664 2 808 2 952 3 096

2 712 2 868 3 024 3 180 3 336

2 904 3 072 3 240 3 408 3 576

3 096 3 276 3 456 3 636 3 816

3 288 3 480 3 672 3 864 4 056

11 12 13 14 15

11—15 12—16 13—17 14—18 15—19

11 12 13 14 15

3 240 3 420 3 600 3 840 4 080

3 492 3 684 3 876 4 128 4 380

3 744 3 948 4152 4 416 4 680

3 996 4 212 4 428 4 704 4 980

4 248 4 476 4 704 4 992 5 280

16 17 18 19 • 20

16—20 17—21 18—22 19—23 20-23

16 17 18 19 20

4 320 4 680 5 040 5 400 5 760

4 632 5 016 5 400 5 784 6 168

4 944 5 352 5 760 6168 6 576

5 256 5 688 6120 6 552 6 984

5 568 6 024 6 480 6 936 7 392

21 22 23 24 25

21—24 22—25 23—26 24—27 25—28

21 22 23 24 25

6120 6 480 6 900 7 380 7 860

6 552 6 936 7 380 7 884 8 388

6 984 7 392 7 860 8 388 8 916

7 416 7 848 8 340 8 892 9 444

7 848 8 304 8 820 9 396 9 972

26 27 28 29 30

26—29 27—30 28-31 29—32 30—33

26 27 28 29 30

8 400 8 940 9 480 10 020 10 560

8 940 9 492 10 044 10 596 11 148

9 480 10 044 10 608 11172 11736

10 020 10 596 11172 11748 12 324

10 5(»0 11148 11736 12 324 12 912

31 32 33 34 35

31—33 32—34 33-35 34—36 35—37

31 32 33 34 35

11 100 11700 12 300 12 900 13 500

11700 12312 12 924 13 536 14148

12 300 12 924 13 548 14172 14 796

12 900 13 536 14172 14 808 15 444

13 500 14148 14 796 15 444 16 092

36 37 38

36—38 37—39 38—40

36 37 38 39 40

14160 14 820 15 480 16 680 17 880

14 832 15 516 16 200 17 424 18 660

15 504 16 212 16 920 18168 19 440

16176 16 908 17 640 18 912 20 220

16 848 17 604 18 360 19 656 21 000

]

Ars!

ö n,

kr o n o r

107 5 §. De befattningar, för vilka lön utgår enligt den allmänna löneplanen, angivas i den vid detta reglemente lögade, av Kungl. Maj:t i överensstämmelse med riksdagens beslut fastställda tjänsteförteckningen, som jämväl utvisar den lönegrad, till vilken varje särskild befattning är att hänföra. Den löneklass, enligt vilken lönen skall beräknas, fastställes i enlighet med föreskrifterna i 6—9 §§. Inom löneklass bestämmes lönebeloppet efter den ortsgrupp, till vilken tjänstemannens stationeringsort blivit hänförd. Fördelningen av stationeringsorter å de olika ortsgrupperna fastställes av Kungl. Maj:t på grundval av de för orterna gällande allmänna levnadskostnaderna. 6 §. 1. Vid tillträdandet av ordinarie befattning erhåller tjänsteman, vare sig han förut innehade sådan tjänst eller ej, lön enligt den för lönegraden fastställda lägsta löneklassen, där ej föreskrifterna i 7—9 §§ giva anledning till avvikelse härutinnan. 2. Efter a t t hava tillhört en och samma löneklass under tre å r uppflyttas tjänstemannen till närmast högre löneklass samt efter ytterligare tre år till den därpå följande högre löneklassen och så vidare, intill dess högsta löneklassen inom lönegraden uppnåtts, allt så framt ej a n n a t följer av föreskrifterna i 7 och 9 §§. 3. Uppflyttning till högre löneklass sker vid ingången av kalenderkvartalet näst efter det, under vilket den för sådan uppflyttning stadgade tiden i den lägre löneklassen tilländagått. I övrigt gäller såsom villkor för tjänstemans uppflyttning till högre löneklass: a) att h a n under minst fyra femtedelar av den tid, som erfordras för vinnande av uppflyttning, skall hava bestritt sin egen eller på grund av förordnande annan statens tjänst; dock a t t härvid såsom tjänstetid skall räknas jämväl tid, under vilken han åtnjutit semester (ferier) eller tjänstledighet av anledning, som omförmäles i 13 eller 14 §; b) att uppskov med uppflyttning prövats icke böra äga r u m med hänsyn till mindre väl vitsordad tjänstgöring under den tid tjänstemannen tillhört den lägre löneklassen; dock att härvid viss i tjänsten begången förseelse, för vilken tjänstemannen särskilt bestraffats, icke i och för sig må föras honom till last, u t a n h ä n s y n därtill tagas, endast då förseelsen kan sägas karakterisera arten av tjänstgöringen i dess helhet; samt c) att tjänstemannen icke redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han, enligt vad därom är särskilt stadgat, skall v a r a skyldig att avgå från tjänsten. Beslut om uppskov av anledning, som i punkten b) sägs, m å icke fattas,

108 u t a n att tjänstemannen erhållit tillfälle att förklara sig, och skall sådant beslut avse viss tid, minst ett halvt och högst tre år. Vid uppskovstidens utgång skall uppflyttning ske, om ej tjänstgöringen under nämnda tid givit anledning till förnyat uppskov därmed. 4. H a r tjänsteman, med tillämpning av föreskrifterna i 3 mom. punkten b), först efter viss tids uppskov blivit uppflyttad till högre löneklass, må sedermera, om hans fortsatta tjänstgöring anses böra föranleda därtill, kunna förordnas, att h a n för uppflyttning till ä n högre löneklass skall äga tillgodoräkna sig jämväl den tid uppskovet varat.

7§. 1. Ordinarie tjänsteman, som befordras till tjänst inom högre lönegrad, ävensom tjänsteman, vilken från extra ordinarie befattning med full tjänstgöring vinner befordran till ordinarie tjänst inom samma eller högre lönegrad, skall i den n y a tjänsten placeras lägst i löneklass närmast högre än den h a n före befordringen tillhörde. Dessutom skall, för omedelbar eller framtida uppflyttning till högre löneklass, tillgodoräknas honom den tid, intill t r e år, v a r u n d e r han i den föregående tjänsten tillhört eller beräknas hava tillhört löneklass, som ä r närmast lägre än den, till vilken h a n på grund av vad sålunda föreskrivits bör vid befordran hänföras. 2. Därest tjänsteman före sin befordran på förordnande uppehållit befattning inom samma eller högre lönegrad, må, i stället för vad i 1 mom. stadgas, vid bestämmandet av hans begynnelselön i den nya tjänsten och sedermera för hans uppflyttning till högre löneklass tillgodoräknas honom den del av förordnandetiden, under vilken h a n uppburit vikariatslön. Vid dylikt tillgodoräknande skall hänsyn tagas allenast till den effektiva tjänstgöringstiden; dock att h ä r i må inräknas jämväl den tid, under vilken tjänstemannen åtnjutit semester (ferier) eller tjänstfrihet. 3. H a r tjänsteman eljest i statens eller det allmännas tjänst utfört arbete eller fullgjort uppdrag, som finnes v a r a av beskaffenhet att skäligen böra tillgodoräknas honom vid bestämmandet av hans placering i löneklass i den erhållna ordinarie befattningen, beror på Kungl. Maj::s prövning, om och i vad mån dylikt tillgodoräknande må äga rum. 4. Tjänsteman, som efter egen ansökning flyttas till annan tjänst inom samma lönegrad eller från tjänst inom högre till tjänst inom lägre lönegrad, äger bibehålla den placering i löneklass han före tillträdandet av den n y a tjänsten innehade; dock m å lönen icke i något fall u t g å enligt högre löneklass än den högsta för den n y a tjänsten fastställda. 8 §. För vissa i tjänsteförteckningen n ä r m a r e angivna befattningar u t g å r lönen omedelbart enligt den högsta för lönegraden fastställda löneklasseii.

109 9*. Undantagsvis och så framt för främjande av statens intressen sådant kräves, må Kungl. Maj:t, för förvärvande av särskilt kvalificerad person till viss befattning eller för sådan persons bibehållande i tjänst, kunna tilldela honom högre lön, än han med tillämpning av de i 6—8 §§ angivna grunderna skolat uppbära; dock må lönen icke i något fall bestämmas till belopp, som med mer än tjugo procent överstiger lönen enligt den högsta för tjänsten fastställda löneklassen. 10 §. 1. Tjänsteman, som tillsättes genom fullmakt, är underkastad såväl föreskrifterna i den för verket gällande instruktionen som ock den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som kan bliva i behörig ordning beslutad. Dessutom är han, om organisatoriska skäl sådant påkalla, pliktig att, inom det verk han tillhör, l å t a sig förflyttas till a n n a n stationeringsort ävensom till a n n a n befattning i samma lönegrad. Därest de med befattningen förenade göromålen överflyttas från det verk tjänstemannen tillhör till annat, åligger det honom även att efter Kungl. Maj:ts förordnande och med bibehållande av innehavande lönegrad tjänstgöra i det verk, till vilket göromålen överlämnats. 2. Tjänsteman, som tillsättes genom konstitutorial, är underkastad såväl föreskrifterna i den för verket gällande instruktionen som ock den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som kan bliva i behörig ordning beslutad. Dessutom ä r han pliktig att, inom det verk han tillhör, låta sig förflyttas till annan stationeringsort ävensom till annan befattning. Varder tjänsteman u t a n något sitt förvållande sålunda förflyttad till tjänst inom lägre lönegrad, skall h a n likväl åtnjuta lön enligt den lönegrad h a n vid förflyttningen tillhörde. H a r förflyttning till tjänst inom lägre lönegrad däremot föranletts av något tjänstemannens förfarande i tjänsten, utgår lön enligt de för den lägre lönegraden stadgade grunderna, dock med iakttagande a t t lönen i intet fall skall utgå enligt lägre löneklass än den tjänstemannen före förflyttningen tillhörde. Slutligen åligger det tjänsteman, om vilken i detta moment är fråga, att, därest de med befattningen förenade göromålen överflyttas från det verk han tillhör till annat, efter Kungl. Maj:ts förordnande och med bibehållande av innehavande lönegrad tjänstgöra i det verk, till vilket göromålen överlämnats. 3. Nedflyttas befattning till lägre lönegrad, äger den, som då innehar tjänsten, uppbära lön i den lönegrad befattningen förut tillhörde.

110 2 kap.

Semester och tjänstledighet. 11 *.

1. Tjänsteman äger årligen å tid, som prövas lämplig med hänsyn till göromålens behöriga gång, åtnjuta semester under nedan angivna a n t a l dagar: Intill det år, under vilket tjänstemannen fyller 40 år Tjänstemän, tillhörande lönegraderna 1—10 » » » 11-23 » »

» »

> »

Från och med det år, under vilket tjänstemannen fyller 40 år

20 dagar

30 dagar

«

24—28

»

»

29-38

»

•»

2. Semester beräknas för kalenderår. H a r på grund av tjänstgöringsförhållandena full semester icke k u n n a t beredas tjänsteman före kalenderårets utgång, må felande antal semesterdagar tilldelas honom under första kvartalet påföljande år. Tjänsteman, som är stationerad å ort, där kallortstillägg utgår, må, om särskilda skäl sådant föranleda, åtnjuta i följd icke blott honom för löpande år tillkommande semester u t a n j ä m v ä l semester för det näst föregående året, i den m å n sådan icke redan av honom tillgodonjutits. 3. Därest tjänsteman tillträder eller skall avgå från befattning vid annan tidpunkt än kalenderårs början eller slut, beräknas hans semester i förhållande till den del av året, under vilken befattningen innehaves. Övergår tjänsteman under året från en med semesterrätt förenad befattning till annan dylik tjänst, tillämpas enahanda beräkningsgrund för bestämmande av hans sammanlagda semester för sådant år. Uppstår vid beräkning, som här sagts, brutet tal, avrundas semestern till närmaste högre dagantal. 4. Så framt icke av särskilda skäl annorlunda beslutas, må semester icke tillgodonjutas, u t a n a t t tjänstemannen under sammanlagt minst hälften av närmast förflutna period av tolv månader bestritt sin egen eller a n n a n statens tjänst eller fullgjort uppdrag för statens räkning. 5. Tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å uppbörd, är pliktig att årligen begagna sig av semester å tid, som bestämmes av överordnad myndighet. 12 §. För tid, under vilken tjänsteman åtnjuter tjänstledighet från sin befattning, skall med hans lön förhållas på sätt i 13—18 §§ stadgas, så framt icke Kungl. Maj:t finner skäl a t t för visst fall annorlunda bestämma. Vid tjänstledighet förekommande avdrag å avlöningen, tjänstledighets-

Ill avdrag, äro a v tre slag, A-, B- och C-avdrag. A- och B-avdragens storlek framgår a v nedanstående tabell. C-avdraget utgör för dag en trettiondedel av och för kalendermånad hela månadslönen. P å vederbörande myndighet ankommer a t t besluta, huruvida tjänsteman, som h a r a t t vidkännas C-avdrag, skall avstå jämväl övriga med tjänsten förenade förmåner. A-avdrag Löneklass nr

B-avdrag

A-avdrag

för dag kr.

för månad kr.

för dag kr.

för månad kr.

Löneklass nr

för kr.

för månad kr.

B-avdrag för dag kr.

för månad kr.

210:

—:80

1:60

3:50

105:—

7:—

—:90

1:80

3:70

111:—

7:40

222:

1:—

2:—

4:—

120:—

8:—

240:

1:10

2:20

4:30

129:—

8:60

258:

1:20

2:40

4:60

138:—

9:20

276:

1:30

2:60

5:—

150:—

10:—

300:

7,

1:40

2:80

5:40

162:-

10:80

324:

8.

1:50

3:—

5:80

174:—

11:60

348:

9.

1:60

3:20

6:20

186:—

12:40

372:

10.

1:70

3:40

6:60

198:—

13:20

396:

11.

1:80

3:60

7:—

210:-

14:—

420:-

12.

1:90

3:80

7:50

225:—

15:—

450:-

16:—

480:-

13.

2: —

4: —

8:—

240:—

14.

2:10

4:20

8:50

255: —

17:—

510:-

15.

2:30

4:60

9:—

270:—

18:—

540:-

16.

2:50

5:-

19:—

570:-

20:—

600:-

21:—

630:-

17.

2:70

5:40

18.

2:90

5:80

9:50 285:— 10: — 300:— 10:50 315:—

19.

3:10

6:20

11:50

20.

3:30

6:60

12:50

345:-

23:—

690:-

375:—

25:—

750:-

13 §. Tjänsteman, som av särskilt tjänsteuppdrag eller a n n a t offentligt uppdrag eller militär tjänstgöring ä r förhindrad a t t bestrida sin tjänst, skall 1) u p p b ä r a o a v k o r t a d l ö n för tid, a) under vilken han fullgjort statligt uppdrag, så framt icke a n n a t följer av vad i denna paragraf nedan stadgas, eller ock Kungl. Maj:t eller den myndighet, som h a r a t t besluta angående tjänstledigheten, annorlunda bestämmer, b) under vilken h a n deltagit såsom elev i utbildningskurs vid verket, c) vilken h a n enligt uppdrag a n v ä n t för att göra iakttagelser eller idka studier, som kunna tjäna verkets intressen, d) vilken åtgått för fullgörande a v de skyldigheter, som ålegat honom

112 såsom styrelsemedlem, fullmäktig eller revisor i pensionsanstalt, som tjänstemannen uti denna sin egenskap är pliktig a t t tillhöra; 2) v i d k ä n n a s A - a v d r a g för tid, under vilken h a n med vederbörligt medgivande fullgjort offentligt, icke-statligt uppdrag, där ersättning icke utgår eller u t g å r allenast med visst belopp för sammanträdeseller förrättningsdag eller med däremot svarande arvode; 3) v i d k ä n n a s B - a v d r a g för tid, a) under vilken han fullgjort uppdrag såsom ledamot av riksdagen eller kyrkomötet eller såsom riksdagens revisor, b) under vilken han fullgjort honom åliggande militär tjänstgöring såsom beställningshavare i reserven, å reserv- eller övergångsstat eller såsom värnpliktig; 4) v i d k ä n n a s C - a v d r a g för tid, a) under vilken han innehaft anställning hos riksdagen eller dess revisorer eller hos kyrkomötet, b) under vilken han i a n d r a fall, än h ä r ovan omförmälts, åtnjutit ledighet av anledning, som i denna paragraf avses. 14 §. 1. H a r tjänsteman skadats till följd av olycksfall i tjänsteri och därigenom blivit hindrad a t t tjänstgöra å egen eller a n n a n befattning, skall han under tiden 1) å t n j u t a o a v k o r t a d l ö n , intill dess sex månader förflutit från dagen för olycksfallet; 2) v i d k ä n n a s A - a v d r a g för tid därutöver, så framt ej särskilda skäl föranleda, att sådant avdrag icke skall ä g a rum. 2. Vad i 1 mom. stadgas äger motsvarande tillämpning, därest tjänsteman på grund av sin tjänst blivit utsatt för våld eller annan misshandel eller i tjänsten ådragit sig svårare smittsam sjukdom och av sådan anledning hindrats a t t uppehålla sin befattning, så ock därest h a n förbjudits att tjänstgöra till förekommande av smittofara. Med svårare smittsam sjukdom förstås härvid sådan smittsam sjukdom, vilken enligt bestämmelserna i gällande epidemilag skall föranleda a n m ä l a n till vederbörande myndighet. 15 §. 1. Därest tjänsteman av behörigen styrkt sjukdom i a n d r a fall, än som avses i 14 §, hindras att tjänstgöra, skall h a n för den tiden v i d k ä n n a s A-avdrag. 2. H a r tjänsteman beviljats ledighet för svag hälsas vårdande, och är behovet av sådan ledighet behörigen styrkt, skall h a n vidkännas B - a v d r a g. 3. Vid ledighet för havandeskap eller barnsbörd skall kvinnlig tjänsteman

113 1) v i d k ä n n a s 2) v i d k ä n n a s

B-avdrag C-avdrag

under en tid av högst tre månader, för tid därutöver. 16 §.

H a r tjänsteman erhållit ledighet för enskild angelägenhet, skall h a n för den tid ledigheten omfattar vidkännas C-avdrag. Såsom undantag härifrån gäller: 1) att tjänsteman må kunna under högst 15 dagar av ett och samma kalenderår medgivas ledighet för uppgiven enskild angelägenhet av vikt mot allenast B - a v d r a g , 2) att tjänsteman må kunna, likaledes mot B - a v d r a g , medgivas ledighet under högst tre månader för idkande av studier eller bedrivande av arbete, som prövas v a r a av betydelse för verket eller för tjänstemannens kompetens för viss uppgift eller befattning inom verket. 17 §. 1. Vid fall av befrielse från viss del av tjänstegöromålen eller nedsättning av tjänstgöringstiden bestämmes efter omständigheterna och under iakttagande i tillämpliga delar av föreskrifterna i 12—16 §§, huruvida och i vad mån avdrag å tjänstemans avlöning skall för sådan tid äga rum. 2. Kvinnlig tjänsteman, som har v å r d n a d om barn under 15 år, är skyldig att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter i fråga om fullständig eller partiell tjänstledighet, som kunna befinnas erforderliga med hänsyn till befattningens behöriga upprätthållande. 18 §. 1. Tjänsteman, som avstängts från tjänstgöring eller tagits i häkte, skall under tiden vidkännas C-avdrag, så framt ej finnes skäligt att låta honom uppbära någon del av avlöningen. Prövas avstängningsåtgärden hava varit obefogad, eller blir för brott häktad frikänd, skall vad av hans avlöning innehållits till honom utbetalas. 2. Avhåller sig tjänsteman från tjänstgöring u t a n att hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall, må han för den tiden icke åtnjuta avlöning. 19 §. 1. Där arbetets behöriga gång kräver tjänstgöring jämväl under sönoch helgdagar, skall tjänsteman, i den mån så u t a n avsevärda svårigheter kan ske, beredas tjänstfrihet minst v a r a n n a n sådan dag. 2. H a r semester eller tjänstledighet beviljats tjänsteman i olika perioder, åtskilda allenast av sön- eller helgdag, skall dylik mellanliggande dag inräknas i semestern eller ledigheten. 8 —

114 3. kap.

Lönetillägg och särskilda ersättningar. 20 $.

Till tjänsteman, som är stationerad å sådan ort inom de norra delarna av landet, där vistelsen på grund av klimatiska och fysiologiska förhållanden kan, frånsett ökade levnadskostnader, anses medföra avsevärda olägenheter, utgår kallortstillägg med nedanstående för olika kallortsklasser bestämda belopp för år räknat, nämligen: för kallortsklass I 90 kronor » » H 150 » » » III 240 »

för kallortsklass IV 360 kronor » » V 540 » » » VI 720 » .

Närmare bestämmelser för orternas fördelning å skilda kallortsklasser meddelas av Kungl. Maj:t. 21 §. 1. Tjänsteman, vilken förordnas att såsom vikarie bestrida befattning inom högre lönegrad, äger uppbära särskild vikariatsersättning med belopp, som framgår av nedanstående tabell:

| för månad kr.

Vid vikariat å befattning inom lönegrad nr

Vikariatsersättning

Vid vikariat å befattning inom lönegraderna nr

för dag kr.

Vikariatsersättning för dag kr.

för månad kr.

2—11

0: 7 0

3 50

105: —

12—13

0: 80

120: —

14—16

1: —

30 —

150: —

17—21

1: 60

180: —

22-23

1: so

210: —

24—25

2: —

240: —

26—28

2: 50

270: —

29—30

3: —

300: —

2. Kan vikariat å högre befattning beräknas bliva av längre varaktighet, minst sex månader, och har förordnandet meddelats i den ordning, som gäller för tjänstens tillsättande med ordinarie innehavare, äger vikarien, i stället för lön och vikariatsersättning, uppbära vikariatslön enligt löneklass närmast lägre än den, som skulle hava gällt, därest han varit ordinarie innehavare av den högre tjänsten. Vikariatslönen skall dock alltid med minst en löneklass överstiga vikariens lön å egen befattning. Fortgår vikariat eljest längre tid än sex månader i följd, ankommer på vederbörande myndighet att pröva, huruvida vikarien må kunna för tid därutöver åtnjuta vikariatslön, ändock att förordnandet icke meddelats i den ordning, som i föregående stycke sägs.

115 För vikarie, som uppbär vikariatslön, gälla i övrigt i tillämpliga delar de stadganden, som i detta reglemente jämte tilläggsbestämmelser meddelats beträffande ordinarie tjänsteman i den lönegrad vikariatet avser. 3. Ersättning till tjänsteman, som erhållit uppdrag att bestrida göromål, vilka eljest ankomma på tjänsteman inom högre lönegrad, må, där ej ersättningen med hänsyn till göromålens omfattning finnes böra utgå enligt de i 1 mom. angivna grunderna, bestämmas till det lägre belopp, som prövas skäligt. Vad sålunda stadgats gäller även i fråga om ersättning till vikarie i fall, som avses i 17 §. 4. Tjänsteman, som förordnas att bestrida extra ordinarie befattning inom högre lönegrad, äger uppbära vikariatsersättning, på sätt i 1 mom. stadgas, och må i övrigt ej lida minskning i de förmåner, som tillkomma honom i hans ordinarie tjänst. 22 §. Angående ersättning vid resa för förrättning i statens ärenden gäller vad därom är stadgat i allmänna resereglementet och i särskilda av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter. 23 §.

1. Under tjänstgöring å annan ort inom riket än stationeringsorten (tjänstgöringsområdet) äger tjänsteman åtnjuta tjänstgöringstraktamente, vilket från och med första till och med femtonde dygnet utgår med belopp, motsvarande den för tjänstemannen enligt allmänna resereglementet eller särskilda av Kungl. Maj:t utfärdade föreskrifter bestämda traktamentsersättningen. Fortgår tjänstgöringen å samma ort under mer än femton dygn i följd, skall tjänstgöringstraktamentet från och med sextonde dygnet till och med sjätte månadens utgång bestämmas till det lägre belopp, som med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall prövas skäligt, dock högst till belopp, som nedan sägs: Vid tjänstgöring å befattning inom lönegraderna nr

Till tjänsteman, som är familjeförsörjare tillhopa för natt för dag för dygn kr. kr. kr.

Till annan tjänsteman för dag

för natt

kr.

kr.

tillhopa för dygn kr.

1: 50

3:60

1—6

3:50

2: —

5 50

2: —

7—16

4: —

2: 50

6 50

2: 7 5

1:75

4: 50

17—23

5: —

3: —

3: 60

2: —

5: 50

24—28

6: —

3: 50

9 50

4: —

2: 50

6:50

29—37

7: —

4: —

4: 75

2: 76

7: 50

8: —

4: 60

12 50

5: 50

3: —

8:50

116 2. F o r t g å r tjänstgöringen å samma ort under längre tid än sex m å n a der i följd, må tjänstgöringstraktamentet kunna ytterligare nedsättas eller helt upphöra att utgå. 3. Därest tjänsteman, som för tjänstgöring vistas å a n n a n ort än stationeringsorten, av sjukdom hindras a t t tjänstgöra, utgår det oaktat tjänstgöringstraktamente, så länge h a n kvarbliver å orten, dock icke, utan a t t särskilda skäl föranleda undantag, för längre tid än fjorton dygn. 4. Tjänstgöring å viss ort anses fortgå i sammanhängande tidsföljd, även om avbrott sker till följd av: a) semester, b) tjänstledighet under högst sju dygn i följd, c) tjänsteförrättning å stationeringsorten eller å annan ort, därest avbrottet icke överstiger sju dygn och detta kan av tjänstemannen på förhand beräknas. Avbrottstiden medräknas dock icke vid bestämmandet av den tidsperiod, efter vilkens utgång nedsättning i tjänstgöringstraktamentet skall äga rum. 5. Traktamente för natt u t g å r icke i de fall, då tjänsteman enligt gällande bestämmelser erhåller kostnadsfri inkvartering, eller då tjänstgöringsorten är så belägen, att tjänstemannen finnes lämpligen kunna tillbringa nätterna i sitt hem. 6. För tid, under vilken tjänsteman på grund av tjänsteresa äger åtnjuta särskild traktamentsersättning, må han av tjänstgöringstraktamentet uppbära allenast så mycket, a t t den sammanlagda gottgörelsen icke överstiger traktamentsersättning enligt allmänna resereglementet. 24 §.

1. Tjänsteman är berättigad a t t erhålla skälig ersättning för flyttningskostnad, om han u t a n egen ansökan eller därom uttryckt önskan förflyttats från en stationeringsort till a n n a n eller om han vid övergång från icke-ordinarie till ordinarie tjänst eller till följd av befordran eller förordnande att uppehålla högre tjänst nödgats flytta till a n n a n ort, så ock om han eljest fått sig ålagt att byta bostad. 2. Till flyttningskostnad, för vilken tjänsteman sålunda äger uppbära särskild ersättning, må hänföras: a) resekostnad för den flyttande själv samt dennes hustru, barn och tjänare ävensom, beträffande tjänsteman, som icke är gift, för husföreståndarinna ; b) genom verifikationer styrkt kostnad för transport av flyttsaker; c) skäliga och genom verifikationer styrkta kostnader för flyttsakers in- och uppackning samt för emballage; d) clen merutgift, som uppstått därigenom, att tjänsteman, trots styrkta försök att undvika dylik utgift, nödgats vidkännas kostnad för såväl den

117 gamla som den n y a bostaden eller för magasinering av möbler, dock högst för tid uppgående till ett år. Därjämte må tjänsteman, som u t a n egen ansökan eller därom u t t r y c k t önskan förflyttats till annan ort eller fått sig ålagt att byta bostad, kunna tilldelas ersättning även för andra genom verifikationer styrkta utgifter, som äro direkt beroende av flyttningen, dock högst med följande belopp, nämligen: för tjänstemän tillhörande lönegraderna 1—14 » » » » 15—23 » » » » 24—38

150 kronor 225 » 300 » .

3. Vid bestämmande av det belopp, varmed resekostnadsersättning i varje särskilt fall må utgå, skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse, vad allmänna resereglementet stadgar rörande tjänsteresa samt sådan resas planläggning och anordnande. H ä r v i d skall iakttagas, att resekostnaden för varje särskild person beräknas efter den klass i allmänna resereglementet, till vilken den flyttande tjänstemannen är att hänföra. Vid resa å j ä r n v ä g må dock ersättning i fråga om tjänstemannens hustru, barn eller husföreståndarinna beräknas högst för biljett till andra klass samt i fråga om tjänare för biljett till tredje klass. Vid resa å fartyg m å för tjänare allenast beräknas avgift för salongsplats. I intet fall ersattes vid resa å j ä r n v ä g eller fartyg kostnad för mer än en plats åt varje person. 4. Beträffande transport av flyttsaker, för vilken ersättning må ifrågakomma, skall tillses, att ej större t r a n s p o r t u t r y m m e tages i anspråk eller kostsammare transportsätt kommer till användning, än som kan anses nödvändigt. Vid transport å j ä r n v ä g må av statsmedel bestridas fraktkostnad för högst tre järnvägsvagnar. 25 §. Tjänsteman, som å tjänstens vägnar h a n d h a r kontant uppbörd eller verkställer kontant utbetalning av medel, må kunna enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder erhålla felräkningspenningar till belopp, som bestämmes med hänsyn till de omständigheter, under vilka uppbörd eller utbetalning sker, och i förhållande till den större eller mindre omfattningen därav. Felräkningspenningar må icke vid en och samma tjänst u t g å med högre belopp än 600 kronor för år räknat. För tid, under vilken här avsedd tjänsteman icke bestrider sin tjänst, uppbäras felräkningspenningarna av den, som upprätthåller tjänsten. 26 §.

1. Där tjänstgöring utöver fastställd arbetstid undantagsvis måste ä g a rum, må för dylik tjänstgöring å befattning, tillhörande någon av löne-

118 graderna 1—20, kunna utbetalas övertidsersättning enligt de grunder och under de villkor, som i 2—5 mom. stadgas. 2. Övertidsersättning u t g å r med nedanstående belopp för timme: Vid övertidsarbete å befattning inom lönegrad nr

Kr.

Vid övertidsarbete å befattning inom lönegrad nr

PH

1: —

2: —

Kr.

O

1:10

2: 10

1: 20

2: 2 0

4 5

1: 30

2: 30

1: 40

2: 40

1: 50

2: 50

1: 60

2: GO

1: 70

2: 70

1: 80

18 19

1: 90

3: —

2: 80

För arbete å övertid under sön- eller helgdag eller mellan klockan 10 e. m. och 6 f. m. förhöjes timersättningen med femtio procent. 3. Såsom allmänt villkor för utbetalande av övertidsersättning gäller, att överordnad i varje särskilt fall beordrat eller godkänt arbetets utförande å tid utöver fastställd arbetstid samt att mot övertidsarbetet svarande ledighet icke lämpligen k a n beredas. Med fastställd arbetstid förstås den för vederbörande tjänst normalt gällande tjänstgöringstiden, u t a n hänsyn tagen till under vissa förhållanden medgiven inskränkning i nämnda tid. Övertidsarbete av den art, att detsamma, utfört under fastställd arbetstid, skulle enligt gällande bestämmelser beräknas motsvara viss kortare tjänstgöring, skall efter enahanda grund anses motsvara viss kortare övertidstjänstgöring. 4. Övertidsersättning må icke tillkomma tjänsteman, vars arbete ä r av den art, att kontroll över tjänstgöringstidens längd i allmänhet icke kan ifrågakomma. E j heller må övertidsersättning annat än i särskilda undantagsfall utgå till tjänsteman, vars tjänstgöringstid på grund av göromålens beskaffenhet måste v a r a underkastad vissa växlingar. 5. N ä r m a r e bestämmelser rörande tillämpningen av föreskrifterna i denna paragraf utfärdas av vederbörande myndighet. 27 §.

Tjänsteman, tillhörande någon av lönegraderna 1—20, må för utförande av visst arbete kunna, efter därom träffad överenskommelse, i stället för fastställd avlöning u p p b ä r a ersättning efter ackord eller beting, d ä r så prövas lämpligt för tillgodoseende av statens intressen.

119 28 i 1. För vissa särskilda uppdrag utgår ersättning i enlighet med vad i tilläggsbestämmelserna till detta reglemente stadgas eller eljest angives i vederbörande stat. Tjänsteman, som bestrider göromål såsom stenograf, må kunna tillerkännas ersättning härför med högst 240 kronor för år räknat. 2. Har tjänsteman, som åtnjuter i 1 mom. omförmäld ersättning, erhållit annan ledighet än semester (ferier), beror på prövning av vederbörande myndighet, i vad mån ersättningen må för den tiden tillgodonjutas. 3. Därest anslag för sådant ändamål finnes anvisat, må tjänsteman kunna tilldelas särskild gratifikation eller belöning. 4. Ersättning till tjänsteman för tjänstgöring vid vederbörande verk må eljest icke utbetalas utöver vad i detta reglemente jämte tilläggsbestämmelser förutsattes eller enligt beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen må utgå, så framt ej Kungl. Maj:t för uppdrag eller arbete, som kan anses falla utom tjänstemannens vanliga tjänstutövning, anvisat särskilda medel eller eljest finner skäl medgiva särskild gottgörelse. 4 kap.

Sjukvård och begravningshjälp. 29 §.

1. Vid sjukdom erhåller tjänsteman på statens bekostnad läkarvård jämte läkemedel eller bidrag till kostnad därför samt vid skada till följd av olycksfall i tjänsten, som medfört förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl andra till arbetsförmågans höjande eller eljest till lindrande av menliga följder av olycksfallet nödiga hjälpmedel, allt i den omfattning och under de villkor, som i detta kapitel stadgas. Till läkarvård hänföres icke tandvård i egentlig mening annat än vid olycksfall i tjänsten. 2. Don tjänstemännen tillkommande läkarvården ombesörjes i regel av särskilda, för sådant ändamål anställda verksläkare. Instruktion för verksläkare utfärdas av Kungl. Maj:t, som även meddelar närmare bestämmelser angående verksläkares anställande. 3. Vad i detta kapitel stadgas i fråga om olycksfall i tjänsten gäller även i fall, som avses i 14 § 2 mom. 30 §. 1. Tjänsteman är berättigad att kostnadsfritt anlita verksläkaren för erhållande av läkarvård och intyg, som i tjänsten erfordras rörande tjänstemannens hälsotillstånd. Böntgen- eller annan undersökning, som verksläkaren finner erforderlig för ställande av diagnos, må tjänsteman jämväl erhålla på statens bekostnad.

120 Kostnaderna för erforderlig l ä k a r v å r d må bestridas av statsmedel även i de fall, då tjänsteman uppehåller sig å sådan ort, a t t han icke lämpligen kan anlita verksläkaren, eller då av särskild anledning, såsom vid t r ä n g a n d e behov av läkarvård, verksläkarens bortovaro eller dylikt, nämnde läkare icke hinner anlitas. I dylika fall bör tjänstemannen i första rummet hänvända sig till a n n a n av staten eller kommun anställd läkare. 2. Finnes ej läkare å platsen, må av statsmedel k u n n a bestridas skälig kostnad för den sjukes resa eller forslande till och från läkare eller sjukvårdsinrättning, under förutsättning att verksläkaren förklarat resan eller förflyttningen nödvändig för sjukdomens behöriga behandling. Likaledes må av statsmedel ersättas den resekostnad läkaren nödgats vidkännas för besök hos den sjuke i de fall, då denne ej u t a n våda kan flyttas. 3. Kostnaderna för läkemedel gäldas vid olycksfall i tjänsten helt och eljest till hälften av statsmedel; dock att myndighet, som innehar förr å d av läkemedel, må kunna u t a n kostnad för tjänstemannen tillhandahålla honom sådana av mindre värde. 4. Läkarintyg, som i tjänsten åberopas för erhållande av tjänstledighet m. m., skall vara utfärdat av verksläkaren eller försett med dennes attest. Likaså skall räkning å kostnad för rådfrågning eller behandling av a n n a n läkare ävensom räkning för medicin eller dylikt, innan utbetalning av statsmedel på grund av räkningen äger rum, vara attesterad av verksläkaren. 31 §. 1. V å r d å allmänt sjukhus bekostas vid olycksfall i tjänsten helt och eljest till hälften av statsmedel, under förutsättning a t t verksläkaren eller annan läkare, som tjänstemannen enligt bestämmelserna i 30 § 1 mom. ägt anlita, förklarat sådan vård nödvändig samt under de villkor i övrigt, som nedan angivas. Vid bestämmande av den tjänsteman sålunda tillkommande ersättningens storlek skola kostnaderna för sjukhusvistelsen beräknas: a) i fråga om egentlig sjukhusvård enligt den för sjukhuset fastställda legosängsavgiften för plats å allmän sal beträffande tjänstemän, tillhörande lönegraderna 1—8; i halvenskilt rum eller, om sådant ej finnes tillgängligt, enskilt rum, beträffande tjänstemän, tillhörande lönegraderna 9—23; samt i enskilt rum beträffande tjänstemän, tillhörande lönegraderna 24—38; b) i fråga om vård å sinnessjukhus enligt den för sjukhuset fastställda avgiften för vård i allmän avdelning beträffande tjänstemän, tillhörande lönegraderna 1—23; samt i avdelning för rumspatienter beträffande tjänstemän, tillhörande lönegraderna 24—38.

121 E r s ä t t n i n g för v å r d å allmänt sjukhus må i intet fall beräknas efter d y r a r e plats ä n den, som kommit till användning. Med allmänt sjukhus förstås i detta reglemente sjukhus eller sinnessjukhus, som tillhör eller åtnjuter bidrag av staten, landsting eller kommun, ävensom Konung Oscar I I :s jubileumsfond tillhörigt lungsotssanatorium. 2. Om plats å allmänt sjukhus icke lämpligen k u n n a t beredas tjänsteman, som v a r i t i trängande behov av sjukhusvård, och tjänstemannen på g r u n d d ä r a v vårdats å enskild sjukvårdsanstalt, m å kostnaderna härför bestridas av statsmedel intill det belopp, som skulle h a v a utgått i ersättning vid v å r d å allmänt sjukhus. 32 §.

Kostnad för hänvändelse till läkare, som specialiserat sig på behandling av vissa sjukdomsformer, bestrides vid olycksfall i tjänsten helt och eljest till hälften av statsmedel, under förutsättning att verksläkaren eller ann a n läkare, som tjänstemannen enligt bestämmelserna i 30 § 1 mom. ägt anlita, förklarat sådan specialistvård nödvändig samt verksläkaren antingen själv lämnat anvisning på eller ock godkänt valet av den läkare, till vilken hänvändelse skett. 33 §. 1. Behandling med bad, massage, elektricitet, hetluft m. m., som av verksläkaren ordineras såsom nödvändig för botande av viss angiven sjukdom, må vid olycksfall i tjänsten bekostas helt och eljest högst till hälften av statsmedel. 2. Konstgjorda lemmar, kirurgiskt bandage och a n d r a dylika hjälpmedel, som tjänsteman nödgas begagna till följd av olycksfall i tjänsten, bekostas av statsmedel. 3. I de fall, då vederbörande myndighet finner skäl anordna vaccination mot epidemisk sjukdom, gäldas kostnaden härför av statsmedel. 34 §. Avlider tjänsteman, skall till hans dödsbo såsom begravningshjälp utbetalas ett belopp, motsvarande en tiondel av hans oavkortade årslön vid tiden för dödsfallet, dock lägst 300 kronor och högst 800 kronor. I n ä m n d a belopp skall den vid dödsfall till följd av olycksfall i arbete enligt l a g och särskild författning utgående begravningshjälpen anses inbegripen, 5 kap.

T j ä n s t e b o s t a d m. m.

35 §. Därest åt tjänsteman såsom tjänstebostad anvisas lägenhet, som disponeras av statsverket, är h a n skyldig att bebo densamma. I fråga om

122 lägenhetens begagnande och bestämmandet av ersättningen härför gälla de n ä r m a r e föreskrifter, som i detta kapitel stadgas eller eljest i vederbörlig ordning meddelats. 36 §. 1. För tjänstebostads begagnande skall tjänsteman månadsvis e r l ä g g a ersättning genom avdrag å avlöningen. Är bostadsinnehavaren på g r u n d av tjänstledighet icke berättigad att uppbära någon avlöning för månaden, eller förslår ej utgående avlöningsbelopp, skall nämnda e r s ä t t n i n g eller vad däri brister i stället kontant inbetalas. 2. E r s ä t t n i n g för tjänstebostad, däri inbegripen, i förekommande fall, gottgörelse för centraluppvärmning eller för tillhandahållande av möbler, så ock för ladugård, planteringsland eller dylikt, som följer med bostaden, bestämmes med hänsyn till det pris, som å orten i allmänhet gäller för lägenhet, vilken beträffande storlek och bekvämlighet samt beskaffenhet i övrigt kan anses likvärdig med tjänstebostaden i fråga. Är tjänstebostad belägen å ort, där hyresmarknad, som kan tjäna till ledning vid ersättningens bestämmande, saknas, må i stället skälig hänsyn tagas till den hyresindex, som för orten beräknats i samband med dyrortsgrupperingen. 3. K a n överenskommelse rörande ersättningens storlek icke träffas mellan vederbörande myndighet och tjänsteman, som skall bebo lägenheten, skall frågan hänskjutas till statens bostadsnämnd, vilken består av en opartisk ordförande samt representanter för förvaltnings- och personalintressena, över nämndens beslut i ärende, som hänskjutits till dess avgörande, må klagan icke föras. Intill dess ersättningens storlek blivit bestämd, skall densamma utgå med det av myndigheten fordrade beloppet, med r ä t t för bostadsinnehavaren att, därest beloppet av bostadsnämnden nedsättes, återbekomma vad han erlagt för mycket. J ä m k n i n g av fastställd ersättning för tjänstebostad må icke påkallas, förrän minst ett å r förflutit från det ersättningen senast fastställdes. 37 i 1. Innehavare av tjänstebostad eller, om h a n avlidit, hans dödsbo skall, såvida annat icke avtalats, a v t r ä d a bostaden å fardag, som infaller näst efter tre månader från det uppsägning skett eller dödsfall t i m a t ; dock skall, om icke annorlunda överenskommes, avflyttning ske, därest bostadsinnehavaren befordras eller i a n n a n ordning förflyttas och ny tjänstebostad anvisas honom, inom skälig tid därefter, men då sådan bostad ej anvisas honom, å den fardag, som inträffar näst efter t r e månader från det h a n erhöll kännedom om beslutet rörande befordrirgen eller förflyttningen,

123 därest bostadsinnehavaren avgår ur tjänst med pension, nästa fardag därefter, samt därest han av annan anledning avgår ur tjänst eller entledigas, vid den löpande månadens utgång. 2. Innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit, hans dödsbo skall i den omfattning, som kan finnas lämplig, mot skälig gottgörelse upplåta nödigt utrymme i bostaden för tjänstemannens vikarie eller efterträdare. 38 §. Då på grund av särskilda omständigheter prövas skäligt att tillhandahålla tjänsteman bränsle eller belysning för hans bostad, skall han erlägga ersättning därför, beräknad efter myndighetens självkostnadspris. 6 kap.

Tjänstedräkt. 39 §.

Tjänsteman, som är pliktig att under tjänstgöring vara iförd tjänstedräkt (uniform) eller bära tjänstetecken, eller vars tjänstgöring påkallar nyttjandet av särskild skyddsbeklädnad, äger genom vederbörande myndighets försorg bekomma för ändamålet erforderliga persedlar och materialier, antingen med äganderätt, mot särskild ersättning enligt i 40 § angivna grunder, eller, där så prövas lämpligt, såsom lån. 40 §.

1. Ersättning för utbekomna klädespersedlar eller materialier skall motsvara myndighetens självkostnadspris; dock att i fråga om tjänsteman, vilken är pliktig att under tjänstgöring bära fullständig uniform, vid ersättningens bestämmande skall avdragas ett belopp, motsvarande lägst trettio och högst femtio procent av självkostnadspriset. 2: Ersättning skall i regel erläggas kontant vid persedlarnas eller materialiernas utbekommande. Efter lämnat medgivande må ersättningen dock kunna erläggas genom avdrag å tjänstemannens avlöning under viss tid. 3. Smärre tjänstetecken samt tillbehör till uniform, såsom gradbeteckningar, mössmärken och knappar, vilka utlämnats mot ersättning, må, efter skälig brukningstid, av myndigheten återinlösas med ett belopp, motsvarande hälften av den erlagda ersättningen. 41 §. Till tjänsteman må icke utlämnas persedlar eller materialier i större omfattning eller av annat slag, än som erfordras för hans personliga bruk i tjänsten. Till ledning vid utlämnandet skall fastställas, vad som

124 för olika persedlar under skilda tjänstgöringsförhållanden skall anses motsvara normal brukningstid. Därest persedlarna på grund av olyckshändelse, stöld eller dylikt förstörts, skadats eller frånhänts tjänstemannen, må utlämning av ersättningspersedlar kunna äga rum utan hinder därav, att den fastställda brukningstiden ej tilländalupit. Vad sålunda stadgas gäller även i fråga om persedlar och materialier, vilka utlämnats såsom lån. (42 och 43 §§, som behandla tjänstemän med lön enligt särskilda bestämmelser, hava ansetts icke behöva här återgivas.)

Bilaga till allmänna

avlöningsreglementet.

2. Tjänsteförteckning, angivande ordinarie befattningshavare vid vederbörande läroanstalter ävensom de särskilda lönegrader, till vilka de äro hänförliga enligt den i 4 § av avlöningsreglementet intagna löneplanen. Läroanstalter och befattningshavare De allmänna Rektor, högre allmänt läroverk av grupp »

»

a

v

grupp

läroverken.

»

* 30*

II: manlig

av grupp III: manlig kvinnlig

Rektor, realskola av grupp

>

»

av grupp

» a v

*

29* 3

-*

-,k*

I: manlig kvinnlig

»

34 I: manlig kvinnlig kvinnlig

»

Lönegrad

-"

II: manlig kvinnlig

2e

grupp III: manlig

^

kvinnlig Lektor: manlig

*

2fl

* 27

kvinnlig 20

Adjunkt: manlig kvinnlig Gymnastik-, musik- eller teckningslärare: manlig kvinnlig

20 18

Ämneslärarinna Lärare i slöjd för gossar: manlig kvinnlig * Lönen utgår omedelbart enligt den högsta för lönegraden fastställda löneklassen.

I4 "

125 Läroanstalter och befattningshavare De allmänna

läroverken

Lönegrad

(forts.).

Lärarinna i slöjd för flickor eller i hushållsgöromål

13 Förste vaktmästare

7 Vaktmästare

5 Övergångsstat.

Adjunkt utan föreskriven adjunktskompetens: manlig kvinnlig Högre

22 19

lärarinneseminariet.

Rektor: manlig

34*

kvinnlig

30*

Lektor: manlig

kvinnlig

25 Adjunkt: manlig

kvinnlig

21 Ämneslärarinna

20 Gymnastik-, m u s i k - e l l e r teckningslärare: manlig kvinnlig Övningsskollärare: manlig

20 18 19

kvinnlig

16 Lärarinna i hushållsgöromål

16 Lärarinna i handarbete

14 Förste vaktmästare

7 Vaktmästare

5 Folkskoleseminarierna.

Rektor, seminarium av grupp

I: manlig

34*

kvinnlig

30*

»

»

av grupp II: manlig

33*

kvinnlig

29*

*

»

av grupp III: manlig

32*

kvinnlig

28 *

Lektor: manlig

kvinnlig

24 Gymnastik-, musik- eller teckningslärare: manlig kvinnlig

21 19

Övningsskollärare: manlig

kvinnlig

16 Lärare i manlig slöjd: manlig

kvinnlig

15 Lönen utgår omedelbart enligt den högsta för lönegraden fastställda löneklassen.

126 Läroanstalter och befattningshavare Folkskoleseminarierna

Lönegrad

(forts.).

Lärare i trädgårdsskötsel vid dubbelseminarium: manlig

kvinnlig

13 Lärarinna i kvinnlig slöjd

15 Lärarinna i hushållsgöromål

14 Lärare i trädgårdsskötsel vid enkelseminarium: manlig

kvinnlig

10 Lärarinna i slöjd vid manligt seminariums övningsskola

13 Förste vaktmästare

»

Vaktmästare

° Indragningsstat.

Adjunkt: manlig

23 De tekniska

Rektor, tekniskt läroverk av grupp »

»

Lektor: manlig

läroverken.

I: manlig

34*

kvinnlig

30*

av grupp III: manlig

32*

kvinnlig

28*

•

kvinnlig

24 Laboratorievaktmästare

'

Maskinist

'

Vaktmästare

^ Blindundervisningsanstalterna.

Rektor vid institutet och förskolan för blinda å Tomteboda: manlig

32*

kvinnlig

28*

Rektor vid hantverksskolan i Kristinehamn för blinda: manlig

25*

kvinnlig

22*

Rektor vid förskolan för blinda i Växjö: manlig

24*

kvinnlig

21*

Gymnastik- eller musiklärare: manlig

kvinnlig

18 Ämneslärare

1°

Ämneslärarinna

*"

Arbetslärare

*®

Handarbetslärarinna

13 Lärarinna i hushållsgöromål

13 n

Maskinist

'

Husmoder

"

Vaktmästare

°

* Lönen utgår omedelbart enligt den högsta för lönegraden fastställda löneklassen.

127 Läroanstalter och befattningshavare Vårdanstalten

i Lund

för blinda med komplicerat

Lönegrad lyte.

Rektor: manlig

26*

kvinnlig

23*

Ämneslärarinna

16 Slöjdlärarinna

13 Husmoder

7 Kanslibiträde

7 Översköterska

6 Vaktmästare

5 Småskoleseminarierna.

Rektor, treklassigt seminarium: manlig

25*

kvinnlig

22*

Rektor, tvåklassigt seminarium: manlig

24*

kvinnlig

21*

Ämnes- och övningsskollärare: manlig

kvinnlig

16 Skolköksföreståndarinna

14 Folkskolinspektionen.

Folkskolinspektör: manlig

~

Kvinnlig

24 * 21*

Dövstumskolorna. Rektor, dövstumskola av grupp I: manlig

29*

kvinnlig

26*

av grupp II: manlig

27*

»

»

kvinnlig Ämneslärare: manlig kvinnlig

17 Yrkc§lärare: manlig

kvinnlig

8 Maskinist

7 Husmoder vid dövstumskola av grupp • » Vaktmästare

24* 20

»

a

v

I

grupp II

6 5

Eldare

5 Skeppsgosseskolorna.

Rektor, Karlskrona

24*

Ämmslärare

* Lönen utgår omedelbart enligt den högsta för lönegraden fastställda löneklassen.

128 Läroanstalter och befattningshavare Veterinårinrättningen

i

Lönegrad

Skara.

o Föreståndare och lektor Instruktionssmed

27 Navigationsskolorna. Rektor i Stockholm, Göteborg, Malmö och Härnösand Rektor i Kalmar T .. Lärare

3.

29* 27* 22

Förslag till Kungl. Majrts kungörelse med tilläggsbestämmelser till allmänna avlöningsreglementet.

De allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet, folkskoleseminariema, småskoleseminarierna, de tekniska läroverken, läroanstalterna för blinda, vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte, dövstumskolorna samt statens folkskolinspektörer. (VIII huvudtiteln.) u § i mom.

Innehavare av sådan befattning vid de allmänna läroverken, med vilken r ä t t till särskilda förmåner är förenad, skall v a r a underkastad såväl minskning i avlöning från statsverket till belopp, motsvarande de i avlöningen ingående särskilda förmånerna, efter uppskattning i behörig ordning, som ock vad i laga ordning kan vara stadgat rörande upphörande eller ändring av nämnda särskilda förmåner; dock att vad genom donation av enskild tillförsäkrats innehavare av viss tjänst, i uttryckligt syfte att bereda denne särskild förmån utöver honom eljest tillkommande avlöning, skall oavkortat komma tjänstinnehavaren till godo.

3 § i mom.

Med befattning som övningslärare vid allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet eller folkskoleseminarium, som gymnastik- eller musiklärare vid institutet och förskolan för blinda å Tomteboda eller som skolköksföreståndarinna vid småskoleseminarium må kunna förenas annan dylik tjänst.

5 §.

1. Till gymnastik-, musik- eller teckningslärare ävensom till annan lärare i övningsämne utom vid blindundervisningsanstalt och dövstumskola u t g å r lön med det för vederbörande löneklass gällande beloppet för tjänstgöring av 30 veckotimmar; för varje veckotimme, som över- eller understiger 30, sker tillägg respektive avdrag å årslönen med 3 % dock att så uppkommet tal avrundas till närmaste med 3 j ä m n t delbara krontal. * Lönen utgår omedelbart enligt den högsta för lönegraden fastställda löneklassen.

129 F ö r gymnastiklärare vid allmänt läroverk skall emellertid vid bestämmiandet av det antal veckotimmar, för vilket lön skall beräknas, antalet tjiänstgöringstimmar ökas med 1, om det utgör högst 13, ökas med 2, om d e t utgör mellan 14 och 21, och ökas med 3, om det utgör mer än 21. 2. Därest läroanstalt, som med hänsyn till rektorernas eller föreståndarnjas gruppering i lönehänseende hänförts till viss avlöningsgrupp, förflytt a s från högre till lägre grupp, äger den, som då är förordnad såsom rektor eller föreståndare vid läroanstalten, att, så länge förordnandet varar, u p p b ä r a dittillsvarande lön. Bestämmelserna i detta moment äga tillämpning jämväl å lärare, som i % i mom. b e f o r d r a s från tjänst vid a n n a n än i allmänna avlöningsreglementet avsedel gren av undervisningsväsendet, där lön utgår enligt den i samma reglemente intagna löneplanen. 1. Ämneslärarinna vid allmänt läroverk eller högre lärarinneseminariet, 7 § 2 mom. v i l k e n avlagt de prov och fullgjort den tjänstgöring, som erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, må, för placering i löneklass, härför tillgodoräknas t r e tjänstår. 2. Docent inom teologisk eller filosofisk fakultet vid universitet ävensom docent vid högskola inom läroområde, motsvarande teologisk eller filosofisk fakultet vid universitet, må, därest han utnämnes eller förordnas a t t inneha va befattning vid allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarium eller tekniskt läroverk, för placering i löneklass, tillgodoräknas den tid, han vid universitet eller högskola med nit och skicklighet bestritt undervisning av den omfattning, som bestämts i fråga o m docentstipendiats undervisningsskyldighet vid universiteten; och skall vid denna beräkning varje lästermin anses lika med ett halvt år. 3. Ämneslärarinna vid vårdanstalten i Lund må, för placering i löneklass, tillgodoräknas den tid hon tjänstgjort som l ä r a r i n n a vid sinnesslöanstalt. Med i statens eller det allmännas tjänst utfört arbete må kunna lik- 7 § 3 mom . ställas tjänstgöring vid under skolöverstyrelsens inseende stående ickestatlig gren av undervisningsväsendet. 1. Ämneslärare, som förordnats såsom rektor men vilkens förordnande upphör, återgår till sin ordinarie befattning i den lönegrad han tillhörde vid tillträdandet av förordnandet, eller den lönegrad han bort tillhöra på grund av utnämning under förordnandetiden; och skall för bestämmandet av hans placering i löneklass så anses, som om han under den tid förordnandet varat innehaft ordinarie befattning i nämnda lönegrad. 9 — S02247

to §.

130 Där så erfordras, äger Kungl. Maj:t besluta härav betingad tillfällig, ökning av antalet ordinarie befattningar. 2. Med uttrycket »det verk han tillhör» förstås läroanstalt av samma slag som det, vid vilket läraren är anställd. 3. För övningslärares förflyttning gäller såsom villkor, att tjänstgöringsskyldigheten i den nya befattningen skall hava i huvudsak minst samma omfattning som den, vilken ålegat läraren i den föregående befattningen. ii § i mom.

Eektorer och folkskolinspektörer äga årligen å tid, som prövas lämplig med hänsyn till göromålens behöriga gång, åtnjuta semester under 45dagar. I övrigt äger annan lärare än lärare i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminarium i stället för semester årligen åtnjuta ferier å tider, som i vederbörande stadga eller reglemente föreskrivas.

12 §.

Om lön till lärare i övningsämne utgår på grundvalen av ett lägre antal veckotimmar än 30, skall för varje understigande timme förekommande A-avdrag och B-avdrag minskas med 3 %, dock att så uppkommet tal avrundas till närmaste med 5 jämnt delbara tal.

o

Angående avlöningsförmåner under tjänstledighet, som i 13 § 1 a) omförmäles, bestämmer skolöverstyrelsen, där icke Kungl. Maj:t för särskilt fall annorlunda förordnar.

14 § 2 mom.

Tjänsteman äger åtnjuta oavkortad lön för tid, under vilken undervisningen vid den läroanstalt, vid vilken han är anställd, blivit till följd av smittsam sjukdom inställd och han av sådan anledning hindrats tjänstgöra. I de fall undervisningen av ovan nämnd anledning blivit inställd och läsåret på grund därav förlänges, skall av sådan anledning ingen särskild ersättning utgå. 1. Har manlig tjänsteman förordnats att vikariera å befattning, som innehaves av kvinnlig tjänsteman, eller omvänt, skall vikariatsersättning utgå med belopp, som hänför sig till den lönegrad, vilken den vikarierande såsom ordinarie innehavare av befattningen skulle hava tillhört. 2. I fråga om ersättning till vikarie för rektor och folkskolinspektör bestämmer Kungl. Maj:t. 3. Angående ersättning till lärare, vilken förordnas att jämte egen tjänst såsom vikarie bestrida annan befattning, gäller vad därom särskilt stadgats.

2i §.

§.

Bestämmelserna angående övertidsersättning äga icke tillämpning på befattningshavare vid undervisningsväsendet.

131 1. Till rektor, som anordnar, och annan lärare, som förrättar fyllnadsprövningar eller jämförliga prövningar, utgår ersättning enligt grunder, som bestämmas av Kungl. Maj:t. 2. Angående särskild ersättning åt lärare vid provarslaroverk och provårsseminarium för i provåret ingående metodiska föreläsningar och kurser gäller, vad därom särskilt stadgats. 3. I de fall, då lärare förordnats att bestrida befattning såsom biträde å rektorsexpedition eller såsom bibliotekarie vid vederbörande läroanstalt, utgår till honom ersättning med belopp och efter grunder, som fastställas av Kungl. Maj:t. 4. Till lärare, som vid sådant högre allmänt läroverk eller folkskoleseminarium, där provårskurs är anordnad, förordnas till föreståndare för provårskursen, utgår ersättning efter av Kungl. Majrt fastställda grunder med belopp, som vid slutet av varje termin av skolöverstyrelsen bestämmes, dock högst 1800 kronor för år. 5. Till lärare i läsämne vid sådant högre allmänt läroverk samt till lärare i läsämne och övningsskollärare vid sådant folkskoleseminarium, där provårskurs är anordnad, utgår dels särskild ersättning med 400 kronor för år, dels ock, därest vederbörande lärare har sig handledning av lärarkandidater anförtrodd, ersättning härför med belopp, som vid slutet av varje termin av skolöverstyrelsen bestämmes, dock att sagda ersättningar icke må tillhopa för år överstiga 800 kronor. 6. Till tillsynslärare vid läroverk kan, efter skolöverstyrelsens bestämmande, utgå särskild ersättning med högst 500 kronor för år. 7. Till biträdande föreståndarinna vid högre lärarinneseminariet utgår, efter skolöverstyrelsens bestämmande, särskild ersättning med högst 1500 kronor for år. 8. Till första lärarinna vid blindundervisningsanstalt eller vid vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte utgår särskild ersättning med 700 kronor för år. 9. Till rektor vid dövstumskolan å Manilla utgår, därest han tjänstgör såsom föreståndare för det med samma skola förenade seminariet för utbildande av dövstumlärare, ersättning efter av Kungl Maj:t fastställda grunder med belopp, som vid slutet av varje termin av skolöverstyrelsen bestämmes, dock högst 1800 kronor för år. 10. Till rektor vid dövstumskola, där provårskurs är anordnad, utgår, då han tjänstgör såsom föreståndare för provårskursen, ersättning härför med belopp, som vid slutet av varje termin av skolöverstyrelsen bestämmes, dock högst 400 kronor för år. 11. Till sådan lärare vid dövstumskolan å Manilla, vilken tillika tjänstgör som lärare vid det med skolan förenade seminariet, utgår ersättning, som vid slutet av varje termin bestämmes av skolöverstyrelsen. 12. Husmoder vid dövstumskola, som tillika tjänstgör såsom skolkökslärarinna, samt vaktmästare vid dövstumskola, vilken det åligger att

132 nattetid övervaka lärjungarna i sovsalarna, äga att uppbära särskild ersättning med belopp, som bestämmes av skolöverstyrelsen. 35 §.

Tjänsteman, vilken anvisas tjänstebostad, vare sig av statsverket eller av vederbörande kommun, skall vara skyldig bebo densamma samt iakttaga föreskrifterna i avlöningsreglementets 35—37 §§.

Skeppsgosseskolorna. (IV huvudtiteln.) 7 § i mom.

Bestämmelserna i detta moment äga tillämpning jämväl å tjänsteman, som vinner anställning vid skeppsgosseskola efter att förut hava innehaft befattning vid annan gren av undervisningsväsendet, där lön utgår enligt den i allmänna avlöningsreglementet intagna löneplanen.

Ämneslärare vid skeppsgosseskola, vilken avlagt de prov och fullgjort den tjänstgöring, som erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, må, för placering i löneklass, härför tillgodoräknas tre tjänstår. Med i statens eller det allmännas tjänst utfört arbete må kunna likstäl7 § 3 mom. las tjänstgöring vid under skolöverstyrelsens inseende stående icke-statlig gren av undervisningsväsendet.

7 § 2 mom.

Lärare, som förordnats såsom rektor men vilkens förordnande upphör, återgår till ordinarie befattning i den lönegrad han tillhörde vid tillträdande av förordnandet, eller den lönegrad han bort tillhöra på grund av utnämning under förordnandetiden; och skall för bestämmandet av hans placering i löneklass så anses, som om han även under den tid förordnandet varat innehaft ordinarie befattning i nämnda lönegrad, ii § i mom. Lärare äga årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i vederbörande stadga föreskrivas. 10 §.

14 § 2 mom.

21 §.

Tjänsteman vid skeppsgosseskola äger åtnjuta oavkortad lön för den tid, under vilken undervisningen till följd av smittsam sjukdom blivit inställd och han av sådan anledning hindrats tjänstgöra. I de fall undervisningen av ovan nämnd anledning blivit inställd och läsåret på grund därav förlänges, skall av sådan anledning ingen särskild ersättning utgå. 1. I fråga om ersättning till vikarie för rektor skola gälla de särskilda bestämmelser, som därom i vederbörlig ordning fastställts. 2. Angående ersättning till tjänsteman, vilken förordnas att jämte egen tjänst såsom vikarie bestrida annan befattning, gäller vad därom särskilt stadgats.

133 Bestämmelserna angående övertidsersättning äga icke tillämpning på personalen vid skeppsgosseskola.

26 Veterinärinrättningen i Skara. (IX huvudtiteln.) Till instruktionssmed må utgå provision efter tio procent å den vid smedjan inflytande inkomsten efter a v d r a g av kostnaderna för smedjans drift.

28 §.

Navigationsskolorna. (X huvudtiteln.) Bestämmelserna i detta moment äga tillämpning jämväl å tjänsteman, som vinner anställning vid navigationsskola efter a t t förut hava innehaft befattning vid a n n a n gren av undervisningsväsendet, d ä r lön u t g å r enligt den i allmänna avlöningsreglementet i n t a g n a löneplanen.

' § i mom-

Med i statens eller det allmännas tjänst utfört arbete må kunna likställas tjänstgöring vid under skolöverstyrelsens inseende stående icke-statlig gren av undervisningsväsendet.

7 § 3 mom.

Lärare, som förordnats såsom föreståndare men vilkens förordnande upphör, å t e r g å r till ordinarie befattning i den lönegrad, h a n tillhörde vid tillträdande av förordnandet, eller den lönegrad han bort tillhöra på grund av u t n ä m n i n g under förordnandetiden; och skall för bestämmandet av hans placering i löneklass så anses, som om h a n även under den tid förordnandet varat innehaft ordinarie befattning i nämnda lönegrad.

io §.

L ä r a r e äga årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i ve- n § i mom. derbörande reglemente föreskrivas. 1. I fråga om ersättning till vikarie för föreståndare skola gälla de särskilda bestämmelser, som därom i vederbörlig ordning fastställts. 2. Angående ersättning till tjänsteman, vilken förordnas att jämte egen tjänst såsom vikarie bestrida annan befattning, gäller vad därom särskilt stadgats.

21 §.

Bestämmelserna angående övertidsersättning äga icke tillämpning på tjänsteman vid navigationsskola.

26 §.

Föreståndare, som anordnar, och annan lärare, som förrättar fyllnadsprövningar eller jämförliga prövningar, äga därför uppbära ersättning enligt grunder, som bestämmas av Kungl. M a j : t.

28 §.

Tjänsteman, vilken anvisas tjänstebostad, vare sig av statsverket eller av vederbörande kommun, skall v a r a skyldig bebo densamma samt iakttaga föreskrifterna i avlöningsreglementets 35—37 §§.

35 §.

134 4. Utkast till tilläggsbestämmelser för det statliga undervisningsväsendets del till avlöningsreglementet för extra ordinarie och extra tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen. I. De allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarierna, småskoleseminarierna, de tekniska läroverken, läroanstalterna för blinda, vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte, dövstumskolorna samt folkskolinspektörer. Med vederbörande verk eller myndighet förstås skolöverstyrelsen, där icke skolöverstyrelsen i särskilda fall överlåter sin befogenhet på rektor eller vederbörande läroanstalts styrelse. Icke-ordinarie lärare anställas såsom extra ordinarie re eller timlärare.

lärare, extra

lära-

1. Till extra ordinarie lärare må endast den k u n n a antagas, vilken fullgjort tjänstgöring såsom extra lärare i motsvarande eller högre lönegrad under minst två år och i övrigt uppfyller de kompetenskrav, vilka äro fastställda för motsvarande ordinarie befattning. F ö r anställning såsom extra lärare fordras att hava avlagt föreskriven examen eller eljest föreskrivna kunskapsprov. 2. E x t r a ordinarie lärare antages för full tjänstgöring under helt läsår, extra l ä r a r e för full tjänstgöring under kortare tid; i övrigt anställda icke-ordinarie lärare äro timlärare. 1. Vid anställning i extra ordinarie befattning erhåller lärare skriftligt antagningsbevis. Före utfärdandet av dylikt bevis skall lärare efter undergången läkarundersökning hava godkänts till anställning inom statens undervisningsväsende. 2. Entledigande av extra ordinarie lärare sker efter skriftlig uppsägning, så vitt möjligt senast tre månader före anställningens upphörande. 3. I n s k r ä n k n i n g av tjänstgöringstiden för extra ordinarie och extra lär a r e i övningsämne må kunna äga rum, där tjänstgöringsförhållandena sådant påkalla, dock att tjänstgöringen för sådan l ä r a r e icke må understiga 10 veckotimmar. 1. E x t r a ordinarie lärare åtnjuter lön enligt följande

grunder:

A. Vid de allmänna läroverken: a) manlig lärare i läsämne enligt 21 lönegraden; 1 b) kvinnlig l ä r a r e i läsämne enligt 18 lönegraden; c) manlig l ä r a r e i gymnastik, musik eller teckning enligt 18 lönegracen; d) kvinnlig lärare i gymnastik, musik eller teckning enligt 16 linegraden. 1

Lönegrad för icke-ordinarie lärare hänför sig till löneplan för extra ordinarie tjaistem ä n inom den civila statsförvaltningen, så att lönegrad 3 omfattar löneklasserna 1—6 i det allmänna avlöningsreglementet, lönegrad 21 löneklasserna 19—23 o. s- v. Samma öneplan återfinnes i förslaget till avlöningsreglemente för k o m m u n a l t anställda lärare (sid. 231).

135 B. Vid högre lärarinneseminariet: a) manlig lärare i läsämne enligt 22 lönegraden; b) kvinnlig lärare i läsämne enligt 19 lönegraden; c) manlig övningsskollärare enligt 17 lönegraden; d) kvinnlig övningsskollärare enligt 14 lönegraden; e) lärarinna i hushållsgöromål enligt 14 lönegraden; f) lärare i annat övningsämne enahanda avlöningsförmåner som de, vilka tillkomma motsvarande lärare vid allmänt läroverk. C. Vid folkskoleseminarierna: a) lärare i läsämne enahanda avlöningsförmåner som de, vilka tillkomma motsvarande lärare vid allmänt läroverk; b) övningsskollärare enahanda avlöningsförmåner som de, vilka tillkomma motsvarande lärare vid högre lärarinneseminariet; c) manlig lärare i gymnastik, musik eller teckning enligt 19 lönegraden; d) kvinnlig lärare i gymnastik, musik eller teckning enligt 17 lönegraden; e) manlig lärare i slöjd enligt 15 lönegraden; f) kvinnlig lärare i slöjd enligt 13 lönegraden; g) lärarinna i hushållsgöromål enligt 12 lönegraden. D. Vid de tekniska enligt 22 lönegraden;

läroverken:

E. Vid småskoleseminarierna: ämnes- och övningsskollärare enahanda avlöningsförmåner som de, vilka tillkomma extra ordinarie övningsskollärare vid högre lärarinneseminariet. F. Vid dövstumskolorna: a) manlig ämneslärare enligt 18 lönegraden; b) kvinnlig ämneslärare enligt 15 lönegraden. 2. De angivna lönerna utgå för full tjänstgöring; till extra ordinarie lärare med inskränkning i tjänstgöringstiden utgår lön i förhållande till tjänstgöringen. För extra ordinarie lärare i övningsämne tillämpas lönesystemet på samma sätt som för motsvarande ordinarie lärare. Beträffande andra extra ordinarie befattningshavare, än förut i dessa tilläggsbestämmelser nämnts, fastställas grunderna för avlöningsförmånerna av Kungl. Maj:t, där ej i särskilda fall Kungl. Maj:t överlåter detta på vederbörande myndighet. Lärare i läsämne vid allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet eller folkskoleseminarium, vilken avlagt de prov och fullgjort den tjänstgö-

136 ring, som erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, må, för placering i löneklass, härför tillgodoräknas tre tjänstår. Har extra ordinarie lärare, annorledes än genom uppehållande av till viss lönegrad hänförlig befattning, i undervisningsväsendets tjänst utfört arbete eller fullgjort uppdrag, som finnes vara av beskaffenhet att skäligen böra tillgodoräknas honom för placering i löneklass, äger Kungl. Maj:t besluta, om och i vad mån dylikt tillgodoräknande må äga rum. Bestämmelserna om semester gälla icke för lärare; dessa åtnjuta ferier i stället för semester. 1. Av de ersättningar, vilka omförmälas i de för undervisningsväsendet givna tilläggsbestämmelserna till 28 § avlöningsreglementet för ordinarie befattningshavare, kunna de i punkterna 1—4 angivna ersättningarna, under iakttagande av beträffande dem givna stadganden, utgå till extraordinarie lärare. 2. Till extra ordinarie lärare eller extra lärare i läsämne vid läroverk eller folkskoleseminarium, där provårskurs är anordnad, utgår, därest vederbörande lärare har sig anförtrodd handledning av lärarkandidater, ersättning härför med belopp, som vid slutet av varje termin av skolöverstyrelsen bestämmes, dock att sagda ersättning icke må för år överstiga 400 kronor. 3. Beträffande ersättning för andra särskilda uppdrag äger Kungl. Maj:t för extra ordinarie och extra lärare bestämma grunder och belopp, där ej i särskilda fall Kungl. Maj:t överlåter detta på vederbörande myndighet. 1. Extra lärare åtnjuter lön enligt den för extra ordinarie tjänstemän gällande löneplanen och enligt följande grunder samt timlärare med nedan angivna belopp: A. Vid de allmänna läroverken: a) manlig i läsämne enligt 18 löneklassen; b) kvinnlig i läsämne enligt 15 löneklassen; c) timlärare i läsämne, beräknad med följande för olika ortsgrupper bestämda belopp, allt för läsår och veckotimme räknat: Or t s g r u p p I kr.

II ' kr.

III kr.

IV kr.

V

240 S52

annan manlig

kvinnlig, vilken avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk

annan kvinnlig

manlig, vilken avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk

ir.

137 d) timlärare i övningsämne, beräknad med följande för olika ortsgrupper bestämda belopp, allt för läsår och veckotimme räknat: Or t s g r u p p

manlig gymnastiklärare, musiklärare eller teckningslärare kvinnlig gymnastiklärare, musiklärare eller teckningslärare manlig i slöjd kvinnlig i slöjd eller hushållsgöromål

B. Vid högre

I

II

III

IV

V

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

141 114 108

150 123 117

159 132 126

168 141 135

177 150 144

lärarinneseminariet:

a) manlig extra övningsskollärare enligt 15 löneklassen; b) kvinnlig extra övningsskollärare enligt 12 löneklassen; c) timlärarinna i handarbete 159 kronor för läsår och veckotimme;. d) timlärarinna i hushållsgöromål 177 kronor för läsår och veckotimme; e) annan extra lärare eller timlärare i övningsämne enahanda avlöningsförmåner som de, vilka tillkomma motsvarande lärare vid allmänt läroverk; f) annan extra lärare eller timlärare i läsämne enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder. C. Vid

folkskoleseminarierna:

a) extra lärare och timlärare i läsämne enahanda avlöningsförmåner som de, vilka tillkomma motsvarande lärare vid allmänt läroverk; b) extra övningsskollärare enahanda avlöningsförmåner som de, vilka tillkomma motsvarande lärare vid högre lärarinneseminariet; c) timlärare i övningsämne, beräknad med följande för olika ortsgrupper bestämda belopp, allt för läsår och veckotimme räknat: Ortsgrupp I kr.

II kr.

III kr.

IV kr.

V kr.

manlig i gymnastik med lek och idrott, i musik eller teckning

kvinnlig i gymnastik med lek och idrott, i musik, i teckning samt manlig lärare i s l ö j d -

kvinnlig i slöjd

lärarinna i hushållsgöromål

138 D. Vid de tekniska

läroverken:

a) extra lärare efter 19 löneklassen; b) timlärare, beräknad med följande för olika ortsgrupper bestämda belopp, allt för läsår och veckotimme räknat: Ortsgrupp i kr. 228

II kr. 240

E. Vid

III kr. 252

IV kr. 264

V kr. 276

småskoleseminarierna:

a) extra ämnes- och övningsskollärare enahanda avlöningsförmåner •som de, vilka tillkomma extra övningsskollärare vid högre lärarinneseminariet; b) timlärare, beräknad med följande för olika ortsgrupper bestämda belopp, allt för läsår och veckotimme räknat: O rtsgrupp I kr. manlig i läsämne

kvinnlig i läsämne

manlig i gymnastik, musik eller teckning •

kvinnlig i gymnastik, musik eller teckning

kvinnlig i slöjd

lärarinna i hushållsgöromål

129 F. Vid

kr.

III kr.

IV kr.

V kr.

180 168 168 162 144 138

192 180 177 171 153 147

204 192 186 180 162 156

216 204 195 189 171 165

II

dövstumskolorna:

a) manlig extra ämneslärare enligt 16 löneklassen; b) kvinnlig extra ämneslärare enligt 13 löneklassen; c) timlärare i slöjd eller yrkesundervisning, beräknad med följande för olika ortsgrupper bestämda belopp, allt för läsår och veckotimme räknat: Ortsgrupp

manlig kvinnlig

I kr.

II kr.

III kr.

IV kr.

V kr.

2. Adjunktskompetent extra lärare vid allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet eller folkskoleseminarium åtnjuter avlöning enligt löneklass närmast högre än den, som eljest är för sådan lärare stadgad.

139 3. Lönen utbetalas månadsvis i efterskott. F ö r extra lärare i övningsämne tillämpas lönesystemet på samma sätt som för motsvarande ordinarie lärare. 4. De i det föregående angivna lönebeloppen skola u t g å för extra lärare och t i m l ä r a r e för läsår i förhållande till den tid, som vederbörande lärares ifrågavarande tjänstgöring vid läroanstalten omfattat. Den årliga arbetstiden vid olika läroanstalter regleras enligt bestämmelser i för varje slag av läroanstalt gällande stadga eller reglemente. Beträffande a n d r a icke-ordinarie befattningshavare, än förut i dessa tilläggsbestämmelser nämnts, fastställas grunderna för avlöningsförmån e r n a av Kungl. Maj:t, där ej i särskilda fall Kungl. Maj:t överlåter detta på vederbörande myndighet.

§

De ersättningar, vilka i tilläggsbestämmelserna till avlöningsreglementet för ordinarie befattningshavare omförmälas i 28 § 1—4 mom., kunna jämväl, under iakttagande av beträffande dem givna bestämmelser, utgå till extra lärare.

§

II.

Skeppsgosseskolorna.

E x t r a ordinarie ämneslärare åtnjuter lön enligt 17 lönegraden.

§

E x t r a ordinarie lärare i läsämne vid skeppsgosseskola, vilken avlagt de prov och fullgjort den tjänstgöring, som erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, må, för placering i löneklass, härför tillgodoräknas tre tjänstår.

§

H a r extra ordinarie lärare, annorledes än genom uppehållande av till viss lönegrad hänförlig befattning, i undervisningsväsendets tjänst utfört arbete eller fullgjort uppdrag, som finnes vara a v beskaffenhet att skäligen böra tillgodoräknas honom för placering i löneklass, äger Kungl. Maj:t besluta, om och i vad m å n dylikt tillgodoräknande må äga rum.

§

Bestämmelserna om semester gälla icke för lärare; dessa åtnjuta ferier i stället för semester.

§

1. a) E x t r a ämneslärare åtnjuter lön enligt 15 löneklassen; b) timlärare åtnjuter avlöning, beräknad med följande för olika ortsgrupper bestämda belopp, allt för läsår och veckotimme r ä k n a t :

§

Ortsgrupp I kr. 168

II kr. 180

III kr. 192

IV kr. 204

V kr. 216

2. Adjunktskompetent extra l ä r a r e åtnjuter avlöning enligt löneklass närmast högre än den, som eljest är för sådan lärare stadgad.

140 3. Lönen utbetalas månadsvis i efterskott. 4. De angivna lönebeloppen skola utgå för extra lärare och t i m l ä r a r e för läsår i förhållande till den tid, som vederbörande lärares ifrågav a r a n d e tjänstgöring vid läroanstalten omfattat. Den årliga arbetstiden regleras enligt bestämmelser i den för läroanstalten gällande stadgan. Beträffande a n d r a icke-ordinarie befattningshavare, än förut i dessa tilläggsbestämmelser nämnts, fastställas grunderna för avlöningsförmånerna av Kungl. Maj:t, där ej i särskilda fall Kungl. Maj:t överlåter detta på vederbörande myndighet.

III.

Navigationsskolorna.

1. Timlärare, utom i hälsolära, åtnjuter avlöning, beräknad med följande för olika ortsgrupper bestämda belopp, allt för läsår och veckotimme r ä k n a t : Ortsgrupp I kr. 228

11 kr. 240

III kr. 252

IV kr. 264

V kr. 276

2. Lönen utbetalas månadsvis i efterskott. 3. De angivna lönebeloppen skola utgå för läsår i förhållande till den tid, som vederbörande lärares ifrågavarande tjänstgöring vid läroanstalten omfattat. Den årliga arbetstiden regleras enligt bestämmelser i det för navigationsskolorna gällande reglementet. 4. Beträffande t i m l ä r a r e i hälsolära samt a n d r a icke-ordinarie befattningshavare, än förut i dessa tilläggsbestämmelser nämnts, fastställas grunderna för avlöningsförmånerna av Kungl. Maj:t, där ej i särskilda fall Kungl. Maj:t överlåter detta på vederbörande myndighet. Lärare äga årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i vederbörande reglemente föreskrivas.

€.

Specialmotivering till de i föregående avdelning återgivna författningsförslagen.

Efterföljande motiv avse dels allmänna avlöningsreglementet i de avseenden, som påkalla särskilda uttalanden för undervisningsväsendets del, dels ock de för undervisningsväsendet erforderliga tilläggsbestämmelser, rörande vilka särskild motivering ansetts böra meddelas. Där kommitténs motivering sammanfaller med den, som lämnats av lärarelönekommittén, har sådan motivering emellertid icke här upprepats, utan hänvisas i dessa avseenden till nämnda kommittés betänkande. 1. De allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarierna, småskoleseminarierna, de tekniska läroverken, läroanstalterna för blinda, vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte, dövstumskolorna samt statens folkskolinspektörer. Inledningsvis torde böra nämnas, att där i tilläggsbestämmelserna talas om tekniskt läroverk, inbegripes häruti såväl tekniskt gymnasium som teknisk fackskola. 2 §. Det i avlöningsreglementet 2 § förekommande uttrycket »från och med den dag tjänsten tillträdes» har kommittén ansett kunna tillämpas även på lärare, utan att särskild bestämmelse i reglementet närmare specificerat för lärare rådande förhållanden. Kommittén utgår nämligen från att, där dag för tillträdandet icke är i utnämningshandlingen angiven, vederbörande myndighet — skolöverstyrelsen — skall erhålla i uppdrag att bestämma dag för tjänstens tillträdande. I detta sammanhang har kommittén — liksom lärarelönekommittén — övervägt anordningen med endast ett fåtal data såsom tillträdesdagar, exempelvis den 1 januari och den 1 juli. För den närmare motiveringen härför hänvisas till lärarelönekommitténs betänkande, sid. 247. Kommittén anser, att utan olägenhet men med vinst av förenkling för skoladministrationen ifrågasatt praxis borde införas. Lärarelönekommitténs förslag om bestämmelse rörande stärbhusdelägares rätt under dem till äventyrs tillkommande tjänstår ämnar kommittén behandla i sitt blivande förslag till övergångsbestämmelser. Utbetalning av sådan särskild ersättning, som namnes i tilläggsbestämmelserna till avlöningsreglementet 28 §, avses böra ske i den ordning och enligt de grunder, som Kungl. Maj:t fastställer. Särskild ersättning åt lärare vid provarslaroverk för handledning av lärarekandidater kan icke utbetalas månadsvis i efterskott, för att nämna ett av de fall, då den allmänna regeln för lönemedels utanordning icke är tilllämplig.

142 I tilläggsbestämmelserna har medtagits en bestämmelse om särskilda förmåner, vilken har avseende å donationsmedel. Denna bestämmelse anser kommittén böra avfattas i anslutning till vad som föreslagits av lärarelönekommittén. Motivering återfinnes i nämnda kommittés betänkande sid. 318—325. Då i bestämmelsen talas om »uppskattning i behörig ordning» avser kommittén, att Kungl. Maj:t bör fastställa sådan uppskattning. Huruvida och i vad mån en donation är av beskaffenhet att utgöra en förmån, som i vissa fall utan löneminskning kan tillgodonjutas, bör avgöras av Kungl. Maj:t. Såsom framgår av lärarelönekommitténs betänkande, är frågan om donation till undervisningsanstalter eller till avlönande av befattningshavare vid dessa av sådan art, att den tarvar ytterligare utredning. Kommittén anser sig icke inom sitt uppdrag att lönereglera för undervisningsväsendets befattningshavare hava att verkställa sådan utredning. Sedan 1930 års riksdag hos Kungl. Maj:t begärt utredning om de statliga donationerna av hithörande slag, har Kungl. Maj:t anbefallt statskontoret och kammarkollegium att dels verkställa utredning av frågan om indragning till statsverket eller övertagande till förvaltning av statsverket av de av kronan till de allmänna läroverken gjorda förläningar av hemman och andra donitioner samt med sagda utredning och det utlåtande, vartill densamma km föranleda, inkomma till Kungl. Maj:t, dels ock före den 1 oktober 1930 till Kungl. Maj:t inkomma med torslag till sådana jämkningar i från och med budgetåret 1930/1931 gillande stater för de allmänna läroverken, att största möjliga överensstämmelse vinnes mellan den beräknade och den verkliga avkastningen av de av kronan till de allmänna läroverken lämnade donationer. Med hänsyn härtill har kommitténs förslag till avlöningsbestäm ne] se i ifrågavarande avseende erhållit den föreslagna lydelsen. 3 §.

Vad av lärarelönekommittén anförts i fråga om möjligheten för lärare att i vissa fall förena tjänster, har kommittén ansett böra äga gltighet och hänvisar i det avseendet till lärarelönekommitténs förslag s.d. 250, andra stycket. Föreskrifter rörande befattningshavares undervisning i enskildi läroanstalter anser kommittén böra meddelas i stadga, reglemente eler instruktion, som gäller för sådan läroanstalt, vid vilken befattning inmhaves. I utredning av 1927 års gymnastiksakkunniga har ifrågasatts undersökning av möjligheten för lärare i övningsämne, vilka lärare oftast icke ha full tjänstgöring och således icke full lön, att tjänstgöra santidigt vid flera skolor. Kommittén har i det avseendet föreslagit en tilliggsbestämmelse, som möjliggör förening av övningsläraretjänster vid oika läroanstalter. Det bör, synes det kommittén, kunna ifrågasättas <ch för

143 den skull utredas, huruvida icke sådana bestämmelser kunde ingå uti villkoren för statsbidrags erhållande till undervisning i övningsämne vid. kommunal läroanstalt, att i smärre samhällen en och samma person kunde erhålla tjänst både vid statlig och kommunal skola, så att antalet veckotimmar för full tjänstgöring uppnåddes. 5 *. För de flesta övningsläraretjänster föreslår kommittén, såsom i annat sammanhang närmare utvecklats (sid. 37), en särskild tillämpning av lönesystemet, vilken nödvändiggjort en tilläggsbestämmelse för deras vidkommande. Det förutsattes, att vederbörande myndighet föranstaltar om utarbetande av tabeller för uträknandet av de olika lönebeloppen för varje slag av övningslärare. Med hänsyn därtill, att kommittén följt lärarelönekommittén i dess förslag om indelning av läroverken med avseende på rektorslöner i lönegrupper, har en tilläggsbestämmelse nödvändiggjorts för de fall, att sådan läroanstalt vid framtida omgruppering hänföres till annan grupp. 7 §.

Bestämmelserna om tillgodoräknande av föregående tjänstgöring för uppflyttning i högre löneklass har kommittén ansett böra i huvudsak vara desamma som motsvarande bestämmelser i det allmänna avlöningsreglementet. Undervisningsväsendets säregna förhållanden hava dock ansetts kräva några tilläggsbestämmelser. Undervisningsväsendet, som står under överinseende av en gemensam central myndighet och i stort sett bildar en sammanhängande enhet, bör i fråga om befattningshavares placering i löneklass behandlas såsom ett helt. Där alltså lärare vinner anställning vid statens undervisningsanstalter, efter att förut hava tjänstgjort vid t. ex. kommunal realskola, böra allmänna avlöningsreglementets bestämmelser om placering i löneklass äga tillämpning. Om däremot en lärares tjänstgöring fullgjorts på annat sätt än genom uppehållande av befattning i viss lönegrad enligt det nya lönesystemet, kommer tredje momentet i 7 § till användning. Kommittén förutsätter, att likvärdigt med arbete eller uppdrag i statens eller det allmännas tjänst, som i nämnda moment avses, må för lärare kunna betraktas motsvarande arbete eller uppdrag i även sådana ickestatliga läroanstalter, vilka stå under skolöverstyrelsens inseende. 8 §.

För närvarande erhålla rektorer eller föreståndare vid de flesta läroanstalter slutlön omedelbart. Kommittén har för samtliga nu ifrågavarande läroanstalter föreslagit lön i vederbörlig lönegrads sista löneklass.

144 F ö r folkskolinspektörer hade den ordningen föreslagits av skolöverstyrelsen, i vilket förslag ingen ändring vidtagits. Sådan alternativ tillsättningsform, antingen genom förordnande jpå viss tid eller genom fullmakt, som i fråga om vissa rektorsbefattniiig;ar n u förefinnes, h a r kommittén icke funnit sig böra förorda u t a n har amslutit sig till lärarelönekommitténs tillstyrkande av att ifrågavaramde rektorer städse tillsättas genom förordnande på viss tid. P å grund av förslagen i ovan berörda avseenden erfordras ä n d r i n g a r i vissa stadgar, reglementen och a n d r a författningar, som utfärdats i a d ministrativ väg. 10 §. I fråga om förflyttning till a n n a n befattning vid det verk en tjänsitem a n tillhör, har kommittén ansett en tilläggsbestämmelse nödvändig s å som förklaring av termen »det verk han tillhör». Då det kan tänkas, a t t i något fall en övningslärare förflyttas, symes n e t kommittén skäligt, att med hänsyn till det för övningslärare föireslagna systemet med lön efter tjänstgöringens omfattning en tilläggslbestämmelse fastslår, att sådan förflyttning bör ske under i a k t t a g a n d e därav, att förflyttningen icke medför avlöningens bestämmande enliigt lägre antal timmar ä n vid den tidigare innehavda befattningen. 11 §. Rektorer och folkskolinspektörer, vilka föreslagits till lön enligt vederbörlig lönegrads sista löneklass och vilkas ställning kommittén ansett böra betraktas såsom chefsställning, anser kommittén böra, oberoende av ålder och lönegradsplacering, åtnjuta semester under 45 dagar. 12 §. Beträffande tjänstledighetsavdrag har tilläggsbestämmelse funnits nödvändig för övningslärare på grund av lönesystemets särskilda tillämpning för dem. Även i det avseendet torde tabeller bliva erforderliga. Kommittén h a r förutsatt, att å de särskilda tillägg och ersättningar, som enligt 28 § skola i vissa fall utgå, avdrag icke sker a n n a t än i de fall a n n a n tjänsteman övertager och därför uppbär ersättning för det uppdrag, för vilket till den ordinarie tjänstemannen sådan ersättning utgår. 13 §. Under 13 § torde en tilläggsbestämmelse v a r a erforderlig, så att, även om annan myndighet än skolöverstyrelsen beslutat om ledigheten, det dock bör ankomma på överstyrelsen att bestämma om löneförmånerna under ledigheten i fråga. Kommittén h a r däremot ansett, a t t nu gällande bestämmelser om r ä t t för lärare, som ä r domkapitelsledamot, till oavkortade löneförmåner, då h a n åtnjuter tjänstledighet endast från domkapitelsgöromålen, böra falla

145 under 17 § och därför icke behöva nämnas i särskilt tillägg. Dock torde bestämmelse en gång för alla för ifrågavarande fall böra utfärdas. 14 §. Tilläggsbestämmelse till 14 § anser kommittén erforderlig för de fall, då vid en läroanstalt undervisningen inställes på grund av smittsam sjukdom. Häri inbegripas helt naturligt sådana fall, då undervisningen inställes blott delvis, t. ex. för en undervisningsavdelning; kommittén anser bestämmelsen i den föreslagna formuleringen täcka även sistnämnda fall. Huru förfaras skall med lärares lön i det fall, att han vid inställandet av undervisningen på grund av smittsam sjukdom redan åtnjuter tjänstledighet av annan anledning, torde böra bliva beroende av huruvida en motsvarande förlängning av läsåret sedermera kommer till stånd. Det kan synas obilligt, att en lärare, som är tjänstledig mot avstående av viss del av lönen, sedermera skall utan särskild ersättning fullgöra tjänstgöring efter läsårets slut. 17 §. I avlöningsreglementet för kommunalt anställda lärare föreslår kommittén i fråga om tjänstledighet för kvinnlig lärare, som har vårdnad om barn, att skolöverstyrelsen skall utfärda de erforderliga föreskrifterna. För statens undervisningsväsende torde det även vara lämpligt, att den centrala myndigheten utfärdar motsvarande föreskrifter härutinnan. 21 §. Där det allmänna avlöningsreglementets bestämmelser om vikariatsersättning och vikariatslön lämpligen kunna tillämpas även för lärare, bör så ske, t. ex. för adjunkt, som med full tjänstgöring upprätthåller lektors tjänst. Beträffande vikariat för rektor och folkskolinspektör kunna nämnda bestämmelser dock icke användas, vadan i tilläggsbestämmelser föreslagits, att Kungl. Maj:t skall särskilt bestämma angående ersättning till vikarier för dessa befattningshavare. Även i övrigt hava särskilda föreskrifter om vikariatsersättning i vissa fall synts nödvändiga för lärare på grund av skolväsendets säregna förhållanden. Det är härvid särskilt att observera, att lärare stundom måste utom och jämte egen tjänst åtaga sig partiell vikariatstjänstgöring för av olika anledningar tjänstlediga kolleger. Enär 26 § icke avser dylik »tjänstgöring utöver fastställd arbetstid», böra bestämmelserna om ersättning till lärare, vilken jämte egen tjänst bestrider annan befattning — vilket naturligtvis endast kan ske partiellt och i ringa omfattning — inflyta i tilläggsbestämmelserna. Det har därvid av kommittén ansetts lämpligast, att Kungl. Maj:t utfärdar de föreskrifter och fastställer de ersättningsbelopp, som för dylika vikariat äro erforderliga. För dessa fall passar i alla händelser icke tabellen i 21 §. 1 0 —302247

146 Bestämmelse om vaktmästares skyldighet att vid semester för annain jämställd befattningshavare bestrida även dennes göromål hör intagas i vederbörlig instruktion. •

28 §. Under denna paragrafs tilläggsbestämmelser äro sammanförda de arv lärarelönekommittén i dess avlöningsreglemente så kallade lönetilläggen vid vissa tjänster, liksom även vad lärarelönekommittén benämnde ersättning för övertidsarbete m. m. Uteslutet är det moment, som i lärarelönekommitténs förslag behandhar frågan om gottgörelse för den ökade tjänstgöring, vilken lärare åtager sig utöver egen tjänstgöringsskyldighet. Bestämmelse härom har synits kommittén höra under stadgandena om vikariatsersättningar (se tilläggsbestämmelse 21 § 3 mom.). Ävenså är det moment uteslutet, som berör hyresbidrag till vissa lärare vid högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna i Stockholm oeh Göteborg; bestämmelsen anser kommittén böra förekomma endast övergångsvis och därför tillhöra övergångsbestämmelserna. I överensstämmelse med avlöningsreglementets beteckningssätt äro alla »lönetillägg», »arvoden» och ersättningar sammanförda under en gemensam rubrik: ersättning. Även om i något fall termen skulle förmenas vara pressad eller mindre lämplig, har den synts kommittén behövlig, i det att på grund av denna generella beteckning tilläggsbestämmelserna lättast och organiskt kunde i fråga om alla sådana lönetillägg, arvoden m. m. sammanföras. Snart nog torde termen ersättning förefalla lika användbar som någon av de andra nämnda. Ändringen är från kommitténs sida icke avsedd att ovillkorligen medföra förändring i avseende å rätten till pension, en fråga, som bör övervägas vid en blivande revision av civila pensionslagen. Beträffande motiveringen för de olika momentens medtagande anser sig kommittén, här såsom i ett flertal andra fall, icke böra tynga betänkandet med upprepning äv .vad som innehålles i lärarelönekommitténs betänkande, utan hänvisar härtill (sid. 283—284, 314—317). Endast i några avseenden vill kommittén göra några erinringar, vartill dess förslag föranleda. Skolöverstyrelsen hade i fråga om provarslaroverk funnit såväl gällande bestämmelser som lärarelönekommitténs förslag beträffande arvode till provårsföreståndare mindre rationella och hade föreslagit, att till rektor vid sådant högre allmänt läroverk eller folkskoleseminarium, där provårskurs är anordnad, må, därest han tjänstgör såsom föreståndare för provårskursen, utgå lönetillägg till belopp, som vid slutet av varje termin av skolöverstyrelsen bestämmes, dock högst 2 000 kronor för läsår räknat, att sådan rektor må vid sidan av sagda lönetillägg, därest han av skoL

147 överstyrelsen erhåller uppdrag att hålla sådana föreläsningar, som omförmälas i 10 § mom. 1 av vederbörande provårsstadgar och som i universitetsstäder hållas av professorerna i pedagogik, eller sådana föreläsningar, som omförmälas i 10 § mom. 2 av samma stadgar, eller därest han har sig handledning av lärarkandidater anförtrodd, uppbära arvode efter samma grunder som andra föreläsare och handledare, att det lönetillägg, som tillkommer lektor, adjunkt och övningsskollärare vid nu ifrågavarande läroanstalter, må tillkomma även rektor, som, utan att vara tjänstledig från den till rektorstjänsten hörande undervisningen, icke är föreståndare för provårskursen, samt att det må tillkomma Kungl. Maj:t att giva närmare bestämmelser angående de grunder, efter vilka överstyrelsen skall bestämma lönetillägget, samt angående det sätt, varpå med detta skall förfaras för det fall, att rektor antingen är tjänstledig från rektorstjänsten eller befriad från nu ifrågavarande föreståndaruppdrag. I överensstämmelse med de synpunkter, som följts vid uppgörande av dessa förslag, har kommittén för sin del föreslagit ersättningsbelopp till rektorer och lärare vid provarslaroverk. Kommittén utgår alltså ifrån att mom. 2 i tilläggsbestämmelserna, om ersättning åt lärare för föreläsningar och kurser, avser även rektor, ävensom att till rektor bör utgå ersättning för handledning av lärarkandidater. Beloppen äro i huvudsak upptagna i överensstämmelse med skolöverstyrelsens förslag. Dock har kommittén företagit vissa jämkningar. Såsom ersättning till provårsföreståndare hade skolöverstyrelsen föreslagit 2 000 kronor; kommittén har ansett, att nu utgående belopp, 1500 kronor, icke bör höjas mer än till 1800 kronor. Ersättningen till tillsynslärare hade föreslagits till 700 kronor; kommittén anser, dels att beloppet under alla omständigheter är för högt, dels att detsamma bör bestämmas i relation till ifrågavarande läroanstalts storlek och uppdragets omfång, vadan kommittén föreslår, att ersättningen må kunna växla och utgå med högst 500 kronor, i varje särskilt fall efter skolöverstyrelsens prövning. 34 §.

En föreskrift om att begravningshjälp icke utgår i de fall, då avliden befattningshavares stärbhusdelägare äro i åtnjutande av tjänstårsrätt, anser kommittén tillhöra övergångsbestämmelserna. 35 §. Enär vissa rektorer anvisas tjänstebostad, som icke disponeras av statsverket, torde en tilläggsbestämmelse erfordras, som angiver, att även för sådan tjänstebostad gälla föreskrifterna i 35—37 §§. Kommittén förutsätter, att för sådana områden av undervisningsväsendet, inom vilka kommun är skyldig lämna bostad, fastställes boställsordning, som tydligt angiver, hur sådan-bostad skall vara beskaffad för att kunna godtagas såsom tjänstebostad.

148 2.

Skeppsgosseskolorna, Veterinärinrättningen i Skara, Navigationsskolorna.

Under hänvisning till vad om de allmänna läroverken m. fl. undervisningsanstalter i det föregående anförts, får kommittén beträffande nu ifrågavarande undervisningsanstalter allenast anföra följande: Kommittén avgiver förslag även beträffande skeppsgosseskolorna, ehuru en särskild kommitté behandlar frågan om lönereglering för militärväsendet. Det har ansetts lämpligt att icke ur förslaget om lönereglering för lärare utbryta en läraregrupp, vars löneförhållanden lärarelönekommittén behandlat i sitt betänkande. Den omständigheten, att navigationsskolornas organisation är föremål för särskild, av Kungl. Maj:t anbefalld utredning, har kommittén ansett icke böra föranleda, att navigationsskolornas lärare undantagas från förslaget till lönereglering. 8$. I fråga om tillsättning av föreståndarebefattning vid navigationsskola har kommittén anslutit sig till lärarelönekommitténs mening, att tjänsten bör tillsättas förmedelst förordnande på viss tid, vilken tillsättningsform tänkts även för rektorstjänster vid andra skolor. Benämningen föreståndare synes böra utbytas mot rektor. Vad angår befattningen såsom föreståndare för veterinärinrättningen i Skara, har kommittén icke funnit anledning att föreslå ändring i den nuvarande ordningen. 3.

Icke-ordinarie befattningshavare.

Kommittén har ännu icke slutfört arbetet med avlöningsreglementet för extra ordinarie och extra tjänstemän inom den civila statsförvaltningen. Det har dock ansetts lämpligt att för undervisningsväsendets vidkommande i ett sammanhang lämna förslag även om icke-ordinarie, i vad avses anställningsform, lönebelopp, sätt för utbetalning av lönemedel och därmed nära sammanhängande spörsmål. Såsom i den allmänna motiveringen sagts, föreslår kommittén sådana anställningsformer för icke-ordinarie lärare, som motsvara, vad som vid kommitténs förberedande överläggningar tänkts skola gälla för andra icke-ordinarie tjänstemän inom den civila statsförvaltningen. Det har dock befunnits lämpligt, med hänsyn till undervisningsväsendets säregna förhållanden, att bibehålla beteckningen timlärare för sådana, som icke hava full tjänstgöring. I fråga om extra ordinarie lärare anser kommittén minst två års tjänstgöring såsom extra lärare böra fordras, varjämte vederbörande bör uppfylla de övriga kompetenskrav, som må vara fastställda för motsvarande ordinarie befattning. I det avseendet torde för alla skolformer böra stadgas, att den för behörighets vinnande erforderliga tjänstetiden bestämmes till samma mått. Dessutom bör examensbehörighet föreligga

149 även för erhållande av anställning såsom extra lärare. Huru denna examensbehörighet skall i varje fall, d. v. s. för varje tjänst inom de olika skolformerna, närmare fixeras, bör skolans högsta myndighet bestämma. Det torde kunna förutskickas såsom ett allmänt krav, att för tjänst såsom extra lärare skall erfordras att hava avlagt sådan examen, som kräves för att få genomgå provar, eller att hava genomgått sådana utbildningskurser, t. ex. vid seminarium, gymnastiska centralinstitutet etc, som erfordras för att kunna bestrida tjänstgöring i vederbörligt ämne, vare sig läsämne eller övningsämne. Kommittén förutsätter, att övningslärare må kunna antagas vare sig såsom extra ordinarie eller extra lärare, även om de icke erhålla full tjänstgöring. Enär motsvarande ordinarie lärare kunna och i de flesta fall måste anställas för mindre än full tjänstgöring, 30 veckotimmar, bör icke-ordinarie övningslärare kunna erhålla extra ordinarie eller extra anställning för reducerad tjänstgöring. Om t. ex. vid ett läroverk finnes permanent behov av en biträdande teckningslärare med mindre än full tjänstgöring, bör han kunna anställas som extra ordinarie eller extra lärare, för så vitt tjänstgöringen uppgår till ett visst timantal. Kommittén har för sin del ansett 10 timmar böra vara minimum för erhållande av anställning såsom extra lärare i övningsämne. Beträffande lärare i läsämne finner kommittén ingen anledning föreligga att medgiva sådan tjänstgöringsreduktion, utan bör den lärare, som icke har tjänstgöring, uppgående till motsvarande ordinarie lärares, anställas såsom timlärare. Om antagning till extra ordinarie lärare torde den centrala myndigheten, skolöverstyrelsen, böra bestämma. Varje läroanstalt beräknar under vårterminen, huru stort dess behov av icke-ordinarie lärare under kommande läsår är. Skolöverstyrelsen bestämmer därefter antalet extra ordinarie lärare av varje slag för ifrågavarande läsår och fördelar dem på de olika läroanstalterna. De tjänstgöringstimmar, som efter denna fördelning bliva övriga, fördelas på extra lärare och timlärare. Kommittén avser, att skolöverstyrelsen skall utfärda det antagningsbevis, som en extra ordinarie lärare föreslås skola erhålla, samt att likaledes uppsägning av extra ordinarie lärare skall ankomma på skolöverstyrelsen. Löneplanen för extra ordinarie lärare är densamma, som kommittén kommer att föreslå för extra ordinarie tjänstemän inom civilförvaltningen. Varje lönegrad i nämnda löneplan börjar två löneklasser lägre och slutar en löneklass lägre än lönegrad med motsvarande ordningsnummer i löneplanen för de ordinarie tjänstemännen. Alltså omfattar t. ex. lönegrad 3 löneklasserna 1—6, lönegrad 19 löneklasserna 17—22 o. s. v. Då alltså extra ordinarie manlig lärare i läsämne föreslås till lön enligt 21 lönegraden, innebär det begynnelselön enligt 19 och slutlön enligt 23 löneklassen. Lönerna för extra lärare äro föreslagna att för läsår utgå enligt löneplanen för de extra ordinarie tjänstemännen, varmed givetvis avses, att lönen skall i sin helhet utgå för tjänstgöring under ett läsår. Det senare *

150 gäller även om avlöning till timlärare, för vilka sägs, att avlöningen utgår för läsår. Lön till extra ordinarie lärare är tänkt böra utgå för kalenderår. Då det förhållandet kan inträda, att extra ordinarie lärare, som under vårterminen haft anställning vid en läroanstalt, för höstterminen vinner anställning vid en annan först t. ex. i augusti, torde den centrala myndigheten böra bestämma, var lön för tiden från och med den 1 juli till och med anställningens tillträdande skall utbetalas; dylik föreskrift torde dock icke tillhöra bestämmelser i avlöningsreglementet. Det kan här framhållas, hurusom genom anordningen med lön för kalenderår de svårigheter bortfalla, som göra sig gällande med nuvarande avlöningsbestämmelser, då t. ex. inträdesprövningar till läroverken äro i vissa fall förlagda till tider utom läsåret. I det sammanhanget vill kommittén ifrågasätta den anordningen, att läsår vid allmänt läroverk bestämmes skola utgöra 276 dagar, av vilka ett lämpligt antal skulle anses utgöra tid för inträdesprövningar. Genom den bestämmelsen vunnes två fördelar, dels en av löneteknisk natur, i det talet 276 är mera användbart såsom delningstal än nuvarande dagantal, dels att även extra lärare och timlärare, vilka åtnjuta lön för läsår, kunde åläggas tjänstgöring i sammanhang med inträdesprövningarna, vilket i många fall torde vara erforderligt. Löneförmåner för extra ordinarie lärare har kommittén sökt anpassa i skäligt förhållande till de för motsvarande ordinarie lärare föreslagna lönerna. Kommittén har icke följt skolöverstyrelsens förslag om olika löneplacering för adjunktskompetenta och icke adjunktskompetenta lärare. Icke heller har kommittén följt skolöverstyrelsens förslag om avlöning efter högre löneklass för lektorskompetenta extra ordinarie lärare med tjänstgöring till huvudsaklig del å gymnasiestadiet. Varken lärarelönekommittén eller skolöverstyrelsen hade föreslagit högre avlöning eller särskilt arvode för lektorskompetent adjunkt med dylik tjänstgöring. Över huvud taget har kommittén sökt att beträffande lön till icke ordinarie lärare undvika alltför långt gående uppdelning i olika avlöningskategorier. Den för extra ordinarie lärare medgivna upp flyttningen i högre löneklass bör kunna anses åstadkomma en tillräckligt effektiv lönedifferentiering utöver den, som för dem placeringen i olika lönegrader innebär. Dessutom åstadkommes en viss efter kompensation graderad differentiering genom bestämmelsen om tillgodoräknande av tre tjänstår i vissa fall för adjunktskompetenta lärare. Kommittén har ansett, att för de icke-ordinarie tjänstemän, som icke särskilt nämnas i kommitténs utkast till tilläggsbestämmelser, bör, vare sig de anställas såsom extra ordinarie eller extra tjänstemän eller ock dem givna tjänsteuppdrag ligga utom vad man kallar tjänstemans vanliga tjänstutövning, avlöning utgå efter av Kungl. Maj:t fastställda grunder. Löner till timlärare äro i huvudsak beräknade med de för extra lärare för billigaste ort bestämda såsom utgångspunkt. •

151 D. Jämförelse mellan nuvarande löner och olika förslag. Anm Lg. = lönegrad; lkl. = löneklass; lvk = läroverk; v:tr = veckotimmar. Här, liks o m i övriga jämförelser, h a r räknats med 35 % dyrtidstillägg å nuvarande lön, och provisorisk avlöningsförbättring har medräknats. — Antalet befattningshavare enligt uppgifterna i 1930 års statskalender; vakanta medräknade såsom manliga. — I tabellerna angiver övre sittran begynnelselönen och undre siffran slutlönen. — Vid den approximativa beräkningen av kostnaderna h a r räknats med näst sista ålderstillägget respektive löneklassen av D-ortsresp III-ortslön. — Nuvarande A- och B-orter äro räknade såsom I-orter, C-orter såsom Ilo r t e r D- och E-orter såsom Ill-orter, F-orter såsom IV-orter och G-orter såsom V-orter. — Övningslärare och vaktmästare hava icke kostnadsberäknats; för beräkning av de förra erfordras uppgift om varje lärares timantal; de senares nuvarande löner uppgivna endast for e t t fåtal befattningar.

1.

Ordinarie befattningshavare. Läroverk.

Nu

Högre allmänt läroverk: Rektor, manlig

A-ort G-ort Bostad + 11 005 11 305

Lärarelönekommittén

Realskola: Rektor, mani,

D:o, kvinnlig

Bostad + 9185 9 585

A-ort G-ort Bostad + 9 585 9 990

A-ort G-ort Bostad + 7 560 7 960

Kommittén

III-ort V-ort Grupp I: Bostad -f 33 lkl. + 1 440 = 14 988 16 236 33 lkl. Il-ort V-ort Grupp II: Bostad -f- 33 lkl. + 960 = 13 884 15 756 32 lkl.

V-ort III-ort 36 lkl. 16 848 15 504

I-ort V-ort 33 lkl. + 480 = 12 780 15 276

V-ort I-ort 34 lkl. 15 444 12 900

Grupp III: B o s t a d + 31 lkl. D:o, kvinnlig

Skolöverstyrelsen

V-ort Il-ort 35 lkl. 16 092 14148

V-ort III-ort 33 lkl. 14 796 13 548

Grupp I

Grupp II

V-ort Il-ort 32 lkl. 14148 12 312

Grupp III

I-ort V-ort 31 lkl. 13 500 11100

Grupp I

V-ort IV-ort 33 lkl. 14796 14172

Grupp II: Bostad+ 30 lkl.

Il-ort V-ort 30 lkl. -f- 960 = 12 108 13 872

V-ort Il-ort 32 lkl. 14148 12 312

Grupp III: Bostad+ 29 lkl.

I-ort V-ort 30 lkl. + 480 = 11040 13 392

V-ort I-ort 31 lkl. 13 500 11100 IV-ort V-ort 30 lkl. 12 912 12 324

Grupp I

Grupp II

Grupp III: Samskola Bostad + 25 lkl

Samskola Il-ort V-ort 26 lkl. + 960 = 9 900 11 520

Il-ort V-ort 29 lkl. 10 596 12 324

I-ort V-ort 26 lkl. + 480 = 9 420 11 040

I-ort V-ort 28 lkl. 9 480 11736

152 Kostnad. N n

30 10 7 1 1

x x x x x

19 13 27 10

x x x x

Högre allmänna 11 305 = 339 150 11205 = 112 050 11 105 ras 77 735 11 005 = 11 005 9585= 9 585 549 525 + bostad

Kommitténs förslag

läroverk 36 lkl. 8 x 15 504 = 124 032 5 x 16176 = 80 880 4 x 16 848 =E 67 392 35 lkl. 2 x 14 148 = 28 296 5 x 14 796 BB 73 980 1 x 1 5 444 BB 15 444 3 x 16 092 = 48 276 34 lkl. 1 x 12 900 = 12 900 5 x 13 536 = 67 680 8 x 14172 = 113 376 4 x 1 4 808 = 59 232 2 x 15 444 = 30 888 31 lkl. 1 x 12 300 = 12 300 734 6 7 6 f b o _ ; stad inr. i lönerna)

Realst tolor1 9 990 = 189 810 33 lkl. 9 855 = 128 115 1 x 9 720 = 262 440 2 x 9 585 = 95 850 6 7 6 215 4. 2 x bostad 32 lkl. 8 x 12 x 1 x

13 548 = 14 172 = 14 796 BB

13 548 28 344 29 592

12 312 = 98 496 12 924 = 155 088 14 148 B= 14 148

31 lkl. 10 x 11100 = 111 000 19 x 11700 = 222 300 10 x 12 300 BB 123 000 2 X 12 900 B= 25 800 2 x 13 500 == 27 000 8 48 316 (bostad inr. i lönerna 1

Mellanskolor, som skola förstatligas t. 0. m. år 1930, hava medräknats.

153 Nu

Lektor, manlig x BB 314 Lektor, kvinnl. = 2

Adjunkt, mani. = 821 D:o, kvinnlig = 3 Ämneslärarinna : Adjunktskomp. = 45' Icke-adjunktskomp. = 71

Lärarelönekommittén

Skolöverstyrelsen

Kommittén

27 1g. I-ort V-ort 8 940 11 148 10 560 12 912

B-ort 8 770 10120

G-ort 9 480 1 10 830 *

27 1g.

27 Ig.

7 290 8 370

7 930 9 010

27 1g.

27 Ig.

24 1g. 7 380 9 396 8 940 11148

A-ort 6 615 8 640

G-ort 7 320 9 345

23 Ig.

23 1g.

23 Ig. I-ort V-ort 6 900 8 820 8 400 10 560

5 600 6 815

6180 7 395

20 1g.

20 Ig.

20 1g. 5 760 7 392 6 900 8 820

A-ort 5 600 6 810

G-ort 6180 7 390

19 1g.

19 1g.

4 410 5 630

4 900 6120

19 1g.

19 1g.

19 lg.« I-ort V-ort 5 400 6 936 6 900 8 820

19 1g.

Kostnad. Nu Lektorer:

Kommittén

314 x 9 720 == 3 052 080 2X8100== 16 200 3 068 280

314 x 11172 == 3 508 008 2 x 9 480 = 18 960 3 526 968

Adjunkter: 821 x 8 235 = 6 760 935 3 x 6 680 = 20 040 Q 7QQ 975

821 x 8 916 BB 7 320 036 3 x 7 392 = 22 176 7 342 212

Ämnes45 x 6 990 = l ä r a r i n n o r : 71 x 5 870 = 1

314 550 416 770

731 320

116 X 7 392 == 857 472

Hyresbidrag i Stockholm (950) och Göteborg dessutom. Såsom adjunktskompetenta hava räknats de, vilka i statskalendern angivas hava akademisk examen. 3 Adjunktskompetent begynnelselön enligt 20 löneklassen.

154 Manlig: Gymn.lärare =

68 Nu

Lärarelönekommittén

Skolöverstyrelsen

Kommittén

30 v:tr A-ort G-ort 5 575 6 060 7 400 7 880

30 v:tr 21 Ig I-ort V-ort 6120 7 848 7 380 9 396

30 v:tr 22 Ig. I-ort V-ort 6 480 8 304 7 860 9 972

30 v:tr 20 Ig. I-ort V-ort 5 760 7 392 6 900 8 820

övriga 21 Ig.

15 v:tr 3195 4 062 3 795 4 860

Musiklärare = 69 Teckn.-lärare BB 52

15 v:tr 2 835 3160 3 745 4 070

Kvinnlig gymnastikl. BB 9 Musikl. = 7 Teckn.-l. = 25

30 v:tr 4 930 5 385 6 385 6 845

Lärarinna i slöjd lör flickor eller i hushållsgöromål = 18 (i slöjd)

6 v:tr 770 940 1 060 1 230

30 v:tr 13 Ig. 3 600 4 704 4 680 6 024

18 v:tr 2 065 2 230 2 940 3105

6 v:tr 1 008 1 320 1 296 1 704

»

18 Ig.

30 v:tr 19 1gI-ort V-ort 5 400 6 936 6 900 8 820 övriga 18 Ig.

30 v:tr 18 1g. 5 040 6 480 6 480 8 304

18 v:tr 2 304 3 012 2 988 3 864

155 Högre lärarinneseminariet. Lärarelönekommittén

Skolöverstyrelsen

Kommittén

11 800 + hyresersättn.

33 lkl. 14 796 + 600 + bostad

33 lkl. 14 796 + 480 + 1 800 = 17 076

36 lkl. 16 848

Lektor == 9

10155 11 505 + 950 kr. hyresbidr.

28 Ig.

28 Ig.

28 1g. 11736 13 500

Adjunkt = 1

7 995 10 020 + 750 kr. hyresbidr.

Nu

Rektor

Övningsskollärare, manlig = l D:o, kvinnlig = 2 Ämneslärarinna = 12

" —

—

19 1g. 6 936 8 820

—

—

16 Ig. 5 568 7 392

20 Ig. 7 392 8 820

20 1g.

20 1g. 7 392 8 820

5 850 7 470 4 905 6120 5 510 6 545

Bitr. lörestånd:a sa 3

-f- bost. el. 1 250 kr.

Kvinnlig i gymn. = 1 musik = 1 teckning = 1

5 385 6 845

Lärarinna i handarbete = 2

24 1g. 9 396 11148

28 v:tr 4 010 5 370

-f- bostad

+

1 500 kr.

+ 1lögst 1 500 kr.

18 1g.

19 1g. Gymn.-lär. 18 1g. ]Vlusik-1. och t eckn.-lärare

18 1g. 6 480 8 304

16 1g. 30 v:tr 5 568 7 392

16 Ig.

14 Ig. 30 v:tr 4 992 6 480 28 v:tr 4 692 6 090

Lärarinna i hushållsgöromål = 5

22 v:tr 3 830 4 900

16 1g. 30 v:tr 5 568 7 392 22 v:tr 4 224 5 616

156 Kostnad. Kommittén

Nu Rektor:

1 x 11800 = 11800 + bostad

Lektorer:

9 x 1 1 5 0 5 ! = 103 545 + hyresbidr.

Adjunkt:

1 x

16 848 9 x 13 500 1 = 121 500

7 995 2 = 7 995 + hyresbidr.

1 x

9396'=

1 x

5 850SB=

5 850

2 x

4 9052=

9 810x5 660

1 x 6 936 2 = 2 x 5 568 2 =

Ämneslär. :or: 12 x

6 320 =

75 840

12 x

Övn.-skollär.:

1 2

9 396 6 936 11136 1 8 0 7 2

8 304 «= 99 648

Slutlön. Begynnelselön.

Folkskoleseminarier. Lärarelönekommittén

Nu

Grupp I 1 Rektor, mani.

Bostad D-ort 11200

Lektorer 95 mani. 2 kvinni. Adjunkter = 1 Övningsskollärare, mani. = 50 D:o, kvinni. = 37

Trädgårdslärare, mani. vid dubbelseminarium

=

G-ort 11300

läroverk

Skolöverstyrelsen

Kommittén

33 lkl.

36 lkl.

+ 1440

= lvk. I

Bostad 33 lkl. III-ort V-ort 13 548 14 796 =

läroverk

=

=

läroverk

läroverk

» C-ort 5 430 7 050

G-ort 5 850 7 470

20 Ig. Il-ort V-ort 6168 7 392 7 380 8 820

20 1g. eller 21 Ig.

ii'* Il-ort V-ort 5 784 6 936 7 380 8 820

C-ort 4 520 5 740

G-ort 4 905 6 120

17 1g. Il-ort V-ort 5 016 6 024 6 552 7 848

17 1g. eller 18 Ig.

16 Ig. Il-ort V-ort 4 632 5 568 6168 7 392

17 1g.

17 1g.

D-ort 5 060 6 280

G-ort 5 250 6 465

16 1g. III-ort V-ort 4 944 5 568 6 576 7 392

14 1g. IV-ort 4 704 6120

14 1g.

13 1g. IV-ort 4 428 5 688

BB7

D:o, kvinni. = 1

1 F-ort 4 575 5 585

övriga gruppers rektorer = motsvarande gruppers rektorer vid läroverk.

157 Lärarelönekommittén

Nu

Trädgårdslärare, mani., vid enkelseminarium = 6 D:o, kvinnlig = 1 Hushållslärarinna = 6

C-ort 3 865 5 080

D-ort 3 295 4 305 22 v:tr. G-ort 3 470 4 535

28 v:tr. C-ort 4 730 6 430

D:o, kvinnlig = 6

Slöjdlärare, kvinni., vid mani. seminariums övningsskola = 9

13 1g.

14 Ig. Il-ort V-ort 4 128 4 992 5 400 6 480

13 Ig. Il-ort V-ort 3 876 4 704 5 016 B 024

9 Ig. III-ort 3 408 4152 30 v:tr. 18 1g. Il-ort V-ort 5 400 6 480 6 936 8 304 22 v:tr. 4104 4 920 5 280 6 312 30 v:tr. 20 Ig.

10 1g.

10 1g. III-ort 3 576 4 416 30 v:tr. 14 1g. Il-ort V-ort 4128 4 992 5 400 6 480 22 v:tr. 3 144 3 792 4104 4 920 30 v:tr. 17 Ig. Il-ort V-ort 5 016 6 024 6 552 7 848 28 v:tr.

G-ort 5 065 6 770

22 v:tr. C-ort 3 200 4 270

Kommittén

G-ort 4170 5 385

C-ort 3 200 4 270

Slöjdlärare, manlig = 8

Skolöverstyrelsen

20 Ig.

för 28 v:tr. = Il-ort V-ort 5 796 6 948 6 936 8 292 30 v:tr. 17 1g.

30 v:tr. 18 1g.

för 22 v:tr. = Il-ort V-ort 3 816 4 584 4 992 5 976

för 22 v:tr. = Il-ort V-ort 4104 4 920 5 280 6 312

G-ort 3 470 4 535

12 v:tr. C-ort G-ort 1 850 2 085 2 430 2 665

Gymnastiklärare, manlig = 8

25 v:tr. C-ort G-ort 5 400 »5 765 6 980 7 340

D:o, kvinnlig = 8

25 v:tr 4 820 * 5 170 5 880 6 430

22 Ig. 23 Ig. lör 25 v:tr. = 28v:tr.,Iör25v:tr.= Il-ort V-ort Il-ort V-ort 6 315 7 557 6 714 8 028 7 632 9 072 8139 9 615

19 Ig.

' l

30 v:tr. 18 1g.

Hyresbidrag i Stockholm och Göteborg.

20 1g. 28 v:tr. Il-ort V-ort 6 168 7 392 7 380 8 820

4 716 5 664 6 162 7 380 30 v:tr. 15 Ig. Il-ort V-ort 4380 5 280 5 784 6 936 22 v:tr. 3 324 4 008 4392 5 280 13 1g. 30 v:tr. Il-ort V-ort 3 876 4 704 5 016 6 024 12 v:tr. 1 770 2 166 2 316 2 784 21 Ig. 30 v:tr. Il-ort V-ort 6 552 7 848 7 884 9 396 25 v:tr. 5 577 6 678 6 699 7 986 19 1g. 30 v:tr. Il-ort V-ort 5 784 6 936 7 380 • 8 820 25 v:tr 4 914 5 901 6 270 7 500

158 Nu

Teckningslärare, mani. = 8

Musiklärare, manlig = 13

Skolöverstyrelsen

Kommittén

22 Ig.

22 Ig. 30v:tr.,för 1 5 v : t r . = Il-ort V-ort 3 831 4 569 4 608 5 472

19 Ig.

19 1g. 30 v:tr.

22 Ig.

22 1g. 20v:tr.,för27v:tr.= Il-ort V-ort 6 315 7 557 7 632 9 072

19 1g.

19 Ig. 30 v:tr.

21 Ig. 30 v:tr. Il-ort V-ort 6 552 7 848 7 884 9 396 15 v:tr. 3 627 4 338 4 329 5 166 19 1g. 30 v:tr. Il-ort IV-ort 5 784 6 552 7 380 8 340 15 v:tr. 3174 3 627 4 050 4 605 21 Ig. 30 v:tr. V-ort Il-ort 6 552 7 848 7 884 9 396 27 v:tr. 5 967 7 146 7 173 8 550 19 1g. 30 v:tr. Il-ort V-ort 5 784 6 936 7 380 8 820 27 v:tr 5 262 6 315 6 714 8 028

15 v:tr. 3125 4 035

D:o, kvinnlig = 6

Lärarelönekommittén

3 395 4 305

15 v:tr. C-ort F-ort 2 770 *3 020 3 495 3 750

27 v:tr. C-ort G-ort l 5 575 5 940 7 215 7 580

D:o, kvinnlig = 6 4 975 6 290

5 325 6 635

Hyresbidrag i Stockholm och Göteborg. Kostnad. Kommittén Rektorer:

2 X 11 1 0 5 = 22 210 j 4 X 11 2 0 5 = 44 820 I 8 x 1 1 3 0 5 = 90 440 1 x 9 585 = 9 585 ^ 7 055 + bostad

Uppsala, Linköping, Falun, Lund, Göteborg, Karlstad, Umeå, Luleå = Grupp I. Växjö, Stockholm = Grupp II. Strängnäs, Kalmar, Skara, Landskrona, Härnösand = Grupp III. Grupp I: 4 x 15 504 = 62 016 3 x 16 176 BB 48 528 1 x 16 848 = 16 848 Grupp I I : 2 x 14 148 = 28 296 Grupp III: 1 x 13 536 = 13 536 3 x 14 172 = 42 516 1 = 14 808 = 14 808 226 548 (bostad inräknad)

159 Nu

Kommittén

Lektorer:

95 x 9 720 2 x 8100

Adjunkt:

1 x 9 0451 =

923 400 16 200 939 goo

Övn.-skollär.: 50 x 6 630 37 x 5 470 Trädgårdslär.

7 x 5 940 6 x 4 860 : 1 x 5 5851 1 x 4 3051 2

Slutlön.

95 x 11172 = 1 0 6 1 3 4 0 2 x 9480 = 18 960 1080300

9 045 331 500 202 390 533 8 9o

50 X 37 x

1 X 9 480! = 9 480 7 392 369 600 6168 228 216

597 8 1 6

41580 29 160 5 585 4 305 so 630

7 x 6 5222 6 x 4 944 1 x 5 6881 1 x 4 4161

85 758

45 654 29 664 5 688 4 416

IV-ort. Tekniska läroverk. Lärarelönekommittén

Nu

Rektorer = 7

11305 + bostad

Lektorer = 36

Lab.-vaktmästare Maskinist

!'

Skolöverstyrelsen

Kommittén

Grupp I: 33 lkl. + bostad III-ort = 13 548 + bostad

Grupp I: 33 lkl. + 1 440

Grupp I : 36 lkl. = III-ort 15 504

Grupp III: 31 lkl. + bostad III-ort IV-ort 12 300 12 900 + bost. + bost.

Grupp III: 33 lkl. + 480

Grupp III: 34 lkl. III-ort IV-ort 14 172 14 808

27 Ig.

27 Ig.

E-ort 9180 10 580

F-ort 9 480 10 830

27 Ig. III-ort IV-ort 10 044 10 596 11 736 12 324

E-ort 2 780 3185

F-ort 2 875 3 280

III-ort 3 072 3 744 5 Ig.

Vaktmäst.

2 370 2 780

IV-ort 3 276 3 996 5 Ig.

III-ort 2 736 3 408

2 470 2 875

IV-ort 2 916 3 636

Kostnad. Kommittén

Nu Rektorer:

7 x 11 305 = 79 135 + bostad

Lektorer:

3« X 10 5802 = 380 880'

•

2 x 15 504 2 x 14 172 3 x 14808

B= 31 008 = 28 344 e= 44 424 103 776 (bostad inräknad) 36 + 11 736 » = 4 2 2 496

Första vaktm.: 7 x 3 1852 = 22 295

7 x 3 744»=

26 208

Vaktm.:

7 x 3408»=

23 856

7 x 2 780* =

19 460 4 1 755

För bostad och bränsle avdrag med 150 kr., för lyse avdrag med 25 kr. 2 Slutlön E-ort. — * Slutlön III-ort.

5 0 064

160 Folkskolinspektörer.

Nu

Folkskolinspektörer = 52

G-ort 9 480 10 830

A-ort 8100 9 450

Lärarelönekommittén

Skolöverstyrelsen

Kommittén

26 Ig. I-ort V-ort 8 400 10 560 10 020 12 324

26 Ig. 29 lkl. I-ort V-ort 10 020 12 324

27 lkl. I-ort V-ort 8 940 11148

Kostnad. Kommittén

Nu 3 x 9 450 1 = 28 350 13 x 9 585 l = 124 605 11 x 9 720 l = 106 920 25 x 9 855 * = 246 375 -f prov.-avl.-Iörb. 4- ortstillägg

3 600 6 615

5 0 6 250

3 x 8 940 = 26 820 13 x 9 492 B= 123 396 24 x 10 044 ss 241 056 7 x 10 596 s= 74 172 6 x 1 1 148 s s 66 888 532 332

10 215

S:a 516 465 1

Slutlön.

Blindundervisningsanstalter.

Nu

Lärarelönekommittén

Skolöverstyrelsen

Kommittén

11 300 -f bost. o. värme

32 lkl. = 14 148 + bostad m. m.

33 lkl. = 14 796 + 480

34 lkl. V-ort 15 444

Kristinehamn

8 640 -f- bost. o. värme

26 lkl. = 9 480 + bostad m . m.

29 lkl. 11172

28 lkl. III-ort 10 608

Växjö

8370 + bost. o. värme

26 lkl. = 8 940 + bostad m. m .

29 lkl. 10 596

27 lkl. Il-ort 9 492

Lund, kvinni,

6 750 -f- bostad m. m .

25 lkl. = 8 916 + bostad m. m .

25 lkl. 8 916

26 lkl. III-ort 9 480

18 Ig. -f bostad m. m. 6 480 8 304

20 Ig.

19 Ig. V-ort 6 936 8 820

Rektor Tomteboda

Ämneslärare mani. = 3

G-ort 5 670 7 290 + bost. o. värme

7 392 8 820

161 Nu

D:o. kvinni. = 13

Arbetslärare = 6

C-ort G-ort 4 520 4 725 5 435 5 940 + bost. o. värme 5 030 6 245 + bost. o. värme

i

Handarb.-l:a Slöjdha Hushållska ^z 7

! Husmoder i

•

D-ort G-ort 3 955 4 050 4 765 4 860 + bost. o. värme D-ort 1890 2 700 bost., värme, lyse, kost, tvätt

Över sköter ska

D-ort 1350 1955 bost., värme, lyse, kost, tvätt

Kanslibitr.

D-ort 2 430 3 240

Gymn. lärare

14 v:tr. G-ort 2 870 3 680

Musiklärare

24 v:tr G-ort 4 220 5 435 + bost. o. värme

Lärarelönekommittén

Skolöverstyrelsen

Kommittén

15 Ig. + bostad m. m. Il-ort V-ort 4 380 5 280 5 784 6 936

17 Ig.

16 Ig.

16 Ig. + bost. m. m. III-ort V-ort 4 944 5 568 6 576 7 392 13 1g. + bostad m. m. III-ort V-ort 4152 4 704 5 352 6 024 1 Ig+ bostad m. m. 3 072 3 744

11 — 302182.

D-ort 2 280 2 685

V-ort 6 024 7 848

17 Ig. III-ort 5 352 6 984

V-ort 6 024 7 848

14 1g. III-ort 4 416 5 760 8 Ig. III-ort 3 240 3 948

V-ort 4 992 6 480

Il-ort 4 632 6 168

V-ort 5 568 7 392

15 Ig. III-ort 4 680 6168

V-ort 5 280 6 936

13 Ig. III-ort 4152 5 352

V-ort 4 704 6 024

7 1g. III-ort 3 072 3 744 Tomteboda: 6 Ig. 3 288 4 056

5 Ig. + bostad m. m. 2 736 3 408

6 ig.

6 Ig. III-ort 2 904 3 576

7 1g-

7 Ig-

7 IgIII-ort 3 072 3 744 20 Ig. 30 v:tr.

Såsom vid läroverk 14 v:tr. = 3 840 4 596 Såsom vid läroverk

20 Ig. 30 v:tr. 24 v:tr. 6 060 7 236

5 Ig. Vaktmästare

Il-ort 5 016 6 552

5 Ig.

.3 ig. III-ort 2 736 3 408

162 Kostnad. Kommittén

Nu Rektorer

15 444 10 608 9 492 9 480

11300 8 640 8 370 6 75 ° 35 060 + bostad m. m.

45024 Ämneslärare

3 x 6 750 = 20 250 13 x 5 535 s= 71 955 92 205 4- b o s t m. m.

3 x 8 304 = 24 912 1 3 x 6 168 = 80 184 1 0 5 0 96

Arb.-lärare

6 x 5 840 = 35 040 + bost. m. m.

3 x 5 760 = 17 280 3 x 6 480 = 19 440

Hand.-arb.-l:a Slöjdlärarinna 3 x 4 495 = 13 485 Hushållska 4 x 4 590 = 18 360 31 8 4 5 -f bost. m. m. Husmoder = 1

3 x 4 944 B= 14 832 4 + 5 568 = 22 272 37 1 0 4 1 x 3 576 1 x 3 864 7 440

2 430 4- bost. m. m.

Översköterska

1 755 4- bost. m. m.

1 x 3 408

Kanslibiträde

2 970

1 x 3 576

Statens småskoleseminarier.

Rektor vid treklassigt sem. = 3

Nu

Lärarelönekommittén

Skolöverstyrelsen

Kommittén

F-ort G-ort 7 695 9 315

24 Ig. + bostad IV-ort V-ort 8 892 9 396 10 596 11148

26 Jg. IV-ort V-ort 10 020 10 560 11 748 12 324

28 lkl. IV-ort V-ort 11172 11736

.-

25 Ig. 8 916 10 608

27 lkl. III-ort 10 044

20 Ig.

20 1g. III-ort V-ort 6 576 7 392 7 860 8 820

19 Ig. III-ort V-ort 6168 6 936 7 860 8 820

17 Ig.

17 IgIII-ort V-ort 5 352 6 024 6 984 7 848

16 Ig. III-ort V-ort 4 944 5 568 6576 7 392

15 1g. 4 980 6 552

14 Ig. IV-ort 4 704 6120

+ bostad D:o tvåklassigt sem. = 1

Ämneslärare mani. = 5

D:o, kvinni. = 12 Skolköksföreståndarinna = 2

D-ort 6 750 8 370 + bostad D-ort 5 430 7 050

4 520 5 740

G-ort 5 850 7 470

4 905 6 120

12 1g. F-ort + bostad m. m. 3 035 4 212 4 050 5 256 + bost.,kost, m.m.

163 Kostnad. Nu

Kommittén

Rektorer: 3 x 8 775 = 26 325 + bostad 1 x 7 8 3 0 = 7 830 + b o s t a d s 3 4 155 Ämneslärare

5 x 6 630 = 33 150 12 x 5 470 = 65 640

jSkolköksförestån[ darinnor 2 x 3 7 1 0 = 3

: 98 790

2 x 11 172 = 2 2 344 1 x 11736 = 1 1 7 3 6 1 x 10 044 = 10 044

5 x 7 848 s = 39 240 12 x 6 552" = 78 624 n 7 8 64 2x5

7 420 4 bostad m. m.

IV-ort

Dövstumskolor. Lärarelönekommittén

Nu

Rektorer = 7

C-ort G-ort 8 100 8 590 9 450 10 045 4 bostad o. värme (I Lund: slutlön = 10 700 4 bostad m. m.)

Amneslärare mani. == 33

C-ort 5 400 7 425

G-ort 6 170 8 350

D:o, kvinni. = $1

C-ort 4 455 5 670

G-ort 4 790 6 100

Yrkeslärare mani. = 23

D:o, kvinni. = 4

(Varierande) A Manilla = Begynnelselön: 2 900 4 bostad o. värme (Varierande) A Manilla = 1740 4 allt fritt

29 lkl. Il-ort V-ort 10 596 12 324 4 bostad m- m.

Skolöv ersty relsen

30 lkl. Il-ort V-ort 11148 12 912 4 960 kr. vid internat

Kommittén

Grupp I : 32 lkl. III-ort V-ort 12 924 14 148 Grupp I I : 30 lkl. Il-ort III-ort 11 148 11 736

21 Ig-

21 ]g. Il-ort V-ort 6 552 7 848 7 884 9 396

20 Ig. Il-ort V-ort 6 168 7 392 7 380 8 820

18 Ig.

18 1g. Il-ort V-ort 5 400 6 480 6 936 8 304

17 Ig. Il-ort V-ort 5 016 6 024 6 552 7 848

13 Ig.

13 Ig Il-ort V-ort 3 876 4 704 5 016 6 024

11 Ig. Il-ort V-ort 3 492 4 248 4 380 5 280

6 Ig. Il-ort V-ort 2 712 3 288 3 336 4 056 4 bostad

8 Ig.

8 Ig. Il-ort V-ort 3 024 3 672 3 684 4 476

164 Husmoder vid grupp II =B4

Nu

Lararelonekommittén

Skolöverstyrelsen

(Varierande) å Manilla = 1970 2 320 4 allt fritt

8 Ig. III-ort V-ort 3 240 3 672 3 948 4 476 4 bostad

7 1g-

7 1g. III-ort V-ort 3 072 x 3 480 3 744 x 4 248

8 Ig4 bostad

7 1g-

6 1g. Il-ort III-ort 2 712 2 904 3 336 3 576

D:o, vid grupp 1 = 3

Vaktmästare

1 Kommittén

5 Ig. Il-ort V-ort 2 556 3 096 3 180 3 864

(Varierande)

Kostnad. Nu Rektorer: 1 X 10 045 l = 10 045 1 x 10 700 l = 10 700 5 x 9 450 1 = 47 250 67 995 4 bostad m. m.

Kommittén Grupp I: 2 x 12 924 = 25 848 1 x 13 536 = 13 536 1 x 14 148 = 14 148 Grupp I I : 1 x 11148 = 11148 2 x 1 1 736 =J23 472 8 8

152 Ämneslärare: 33 x 6 750 = 222 750 31 x 5 265 = 163 215 3 3 5 9 6 5

33 x 7 392 = 243 936 31 x 6 576 = 203 856 447 792

Yrkeslärare

23 x 4 416 = 101568 4 x 3744 = 14 976 H 6 544

Husmoder

4 x 3816 = 1 5 264 3 x 3 336 2 = 10 008 25 272

1 9

Slutlön. Slutlön Il-ort.

165 Skeppsgosseskolor.

Nu

Lärarelönekommittén

Marinförvaltningen

Kommittén

27 lkl.

28 lkl. 10 608

27 lkl. III-ort 10 044

27 lkl. 10 044

28 lkl. 10 608

Lärarelön 4 900 kr.

20 Ig.

21 Ig.

6 576 7 860

6 984 8 388

Rektor Karlskrona 8 910 D:o. Marstrand Ämneslärare = 8

6 480 8 100

D-ort E-ort 5 670 7 290

19 Ig. III-ort 6168 7 860

Kostnad. Nu

Rektorer:

Kommittén

8 910 81001

10 044 8 7601

17 010

Ämneslärare: 8 x 6 750 = 54 000 1

8 x 7 392 = 59 136

Slutlön. Veterinärinrättningen i Skara.

Nu Lektor

Lärarelönekommittén

Medicinalstyrelsen

Kommittén

£7 Ig.

27 Ig.

27 Ig. Il-ort 9 492 11 148

13 1g.

13 Ig.

4 10 % å vinsten

3 876 5 016 4 10 % å vinsten

11 Ig. Il-ort 3 492 4 380 4 10 % å vinsten

8 910 10 260 — 500 kr. för bostad Instruktionssmed 4 050 4 860 4 10 % å vinsten av driften i smedjan — 300 kr. för bostad

Kostnad. Nu

Kommittén

10 260 4 860 15J20

11148 4 380 15 528

166 Navigationsskolor. Lärarelönekommittén

Nu

Förestånd. = 4 E-ort

G-ort 8 370 9 720 4 bostad

Kommerskollegium I

Kommittén

29 lkl. III-ort V-ort 11172 12 324 4 bostad

29 lkl. 4 bostad

Grupp I: 32 lkl. III-ort V-ort 12 924 14 148

28 lkl. = 10 608 4 bostad

28 lkl. 4 bostad

Grupp II: 30 lkl. III-ort 11736

23 Ig.

23 Ig. III ort V-ort 7 860 8 820 9 480 10 560

22 Ig. III-ort V-ort 7 392 8 304 8 916 9 972

D:o, Kalmar 7 560 8 910 4 bostad

Ämneslär. , Sthlm, Gbg, Malmö = 14

E-ort 6 210 8 235

G-ort 6 510 8 535

D:o, Härnösand, Kalmar = 4

D-ort 6 005 8 030

F-ort 6 440 8 465

Kostnad. Nu Rektorer: 4 x 9 045 = 36 180 1 x 8 2 3 5 = 8 235 44415 4 bostad

Kommittén 1 X 14 148 = 14 148 2 x 1 3 536 = 27 072 1 x 12 924 = 12 924 1 x 11736 = 11736 65 880 (bostad inräknad)

Lärare: 1

18 x 8 235 x = 148 230

Slutlön E-ort. * Slutlöu III-ort.

18 x 8 916 * = 160 488

167 2.

Icke-ordinarie lärare. Allmänna läroverk. Lärarelönekommittén

Nu

Extra ord. lär. i läsämnen manlig (Extra lär. o. vik. lär.)

!

Skolöverstyrelsen

Adj. komp. 19 lkl.

Adj. k o m p . 19 lkl. I-ort V-ort 5 400 6 936

Etter 12 term. 5 940 6 390

Icke adj. komp. 18 lkl.

Icke adj. komp. 18 lkl. I-ort V-ort 5 040 6 480

4 870 5 330

Adj. komp. 17 lkl. Icke adj. komp. 16 lkl.

Adj. komp. 17 lkl. I-ort V-ort 4 680 6 024

Behörig till ämneslärarinna 15 lkl. med uppflyttning i högre löneklass enl. av Kungl. Maj:t fastställda grunder

Icke adj. k o m p . 16 lkl. I-ort V-ort 4 320 5 568 15 lkl. I-ort V-ort 4080 5 280

A-ort 5 265

G-ort 5 715 1

D:o, kvinnlig (ämnesl:a) 5 240 5 850

Vid samskola: Behörig till ämneslärarinna 3 980 4 320

1 Kommittén

21 Ig. I-ort V-ort 5 400 6 936 6 900 8 820

18 1g. I-ort V-ort 4 320 5 568 6 120 7 848

Extra ord. i gymn., m u sik I. teckn. manlig (nu timlär.)

18 1g. I-ort V-ort 4 320 5 568 6 120 7 848

D:o, kvinni.

16 Ig. I-ort V-ort 3 840 4 992 5 400 6 936

Extra lär. i läsämn., manl1ig (Icke adj. komp.)

A-ort 4 725

G-ort 5 075

D:o, kvinnlig

4 250

4 565

! i • Extra ord. i läsämn. man; Hg ! D:o, kvinnlig

1 8

18 lkl. I-ort V-ort 5 040 6 480 15 lkl. I-ort V-ort 4 080 5 280

Hö{ {re l ä r a r i n n e s e m i n a r i e t . 5715' ett. 12 term.: 6 390

Adj. komp. 20 lkl. Icke adj. komp. 19 lkl.

Behörig till lekt. 20 lkl. = 7 392 Icke beh. till lekt. 19 lkl. = 6 936

22 1g. V-ort 7 392 9 396

5 240» 5 850

Adj. k o m p . 18 lkl. Icke adj. k o m p . 17 lkl.

Behörig till lekt. 18 lkl. = 6 480 Icke beh. till lekt. 17 lkl. m 6 024

19 1g. V-ort 6 024 8 304

Hyresbidrag i Stockholm ocb Göteborg. Dessutom hyresbidrag.

168 Lärarelönekommittén

Nu

Extra ord. övningsskollärare mani.

Skolöverstyrelsen

Kommittén

16 lkl.

17 Ig. V-ort 5 280 7 392

5 568

4 725

13 lkl. 4 704 m. löneklassuppfl. m. löneklassuppfl.

14 1g. V-ort 4 476 6 024

Timlärarearvode

14 1g.

D:o, kvinnlig 4 050 Extra ord. i hushållsgöromål Andra e. ord. lärare

Timlärarearvode

=

B= läroverk

läroverk

=

Extra övningsskoll. manlig

läroverk

B= läroverk

16 lkl.

15 lkl. V-ort 5 280

5 568

4 725

12 lkl. V-ort 4 476

D:o, kvinnlig 4 050 Andra extra lärare

=

=

läroverk

läroverk

=

läroverk

=

=

läroverk

F o l k s k o l e s e m i n a i •ier. Extra ord. i läsämnen Extra ord. övningsskoll., manlig

=

läroverk

B= läroverk

G-ort 4 725

16 lkl. Il-ort V-ort 4 632 5 568

17 IgIl-ort V-ort 4 380 5 280 6 168 7 392

4 050

13 lkl. Il-ort V-ort 3 876 4 704

14 Ig. Il-ort V-ort 3 684 4 476 5 016 6 024

=

läroverk

C-ort 4 615

läroverk

D:o, kvinnlig 3 980 Extra ord. i gymn., musik 1. teckn., manlig (nu timl.)

'

D:o, kvinnlig m. löneklassuppfl. m. löneklassuppfl. Extra lärare i läsämnen Extra övningsskollärare

=

läroverk =

= h ö g r e

läroverk

B= läroverk

l ä r a r i n n e s e m i n a

19 Ig. Il-ort V-ort 5 016 6 024 6 936 8 304 17 Ig. Il-ort V-ort 4 380 5 280 6168 7 392 =

läroverk

r i e t

160 Tekniska läroverk. Lärarelönekommittén

Nu

Extra ord. lärare

Skolöverstyrelsen

Kommittén 22 1g. III-ort IV-ort 6 576 6 984 8 388 8 892

T i m l ä r a r a r v o d e

19 lkl. III-ort IV-ort 6 168 6 552

Extra lärare

Småskoleseminarier. Extra ordin. ämnes- och övn.-skollärare, mani. D:o, kvinni. D:o, extra

D-ort 4120 3 520

E-G-ort 4 405 3 765

Lika med övningsskollärare vid folkskoleseminarium

» Dövstumskolor.

Extra ord. ämneslär. mani.

D:o, kvinni. Extra ämnesl. manlig

17 lkl.

17 lkl. Il-ort V-ort 5 016 6 024

18 Ig. Il-ort V-ort 4 632 5 568 6 552 7 848

14 lkl

14 lkl. 1 I-ort V-ort 4 128 4 992 löneklassuppfl.

15 Ig. Il-ort V-ort 3 876 4 704 5 400 6 480

Varierande Manilla 4 720 Lund 5 000

Manilla 4 235 Lund 4 200 Se ovan

D:o, kvinnlig

med 1" lkl.

17 lkl.

16 lkl. Il-ort V-ort 4 632 5 568

14 lkl.

14 lkl.

13 lkl. Il-ort V-ort 3 876 4 704

Skeppsgosseskolor Extra ord. ämneslärare

16 lkl. med

Extra ämneslärare

Marinförvaltningen 16 lkl. 4 944 löneklassuppfl.

17 Ig. III-ort 4 680 6 576 15 lkl. III-ort 4 680

3.

Sammanfattning av kostnader för statsanställda lärare.

Anm. Kostnad för övningslärare, icke-ordinarie lärare och vaktmästare ej beräknade. Till kostnader enligt kommitténs förslag kommer, vad som blir en följd av kallortstilläggg sjukvårdsförmåner, begravningshjälp. Nuvarande kostnader Kronor Allmänna

Kommitténs förslag Kronor

läroverk.

Rektorer: högre allm. läroverk

549 525 l

realskolor

676 2 1 5 l

848 316*

Lektorer

3 526 968

Adjunkter

6 780 975

Ämneslärarinnor Högre

731 320

734 676 *

7 342 212 11 806 315 *

857 472

13 309 6444

lärarinneseminariet.

Rektor

16 848*

Lektorer

121500*

Adjunkter

9 396*

Övningsskollärare

18072 Ämneslärarinnor

75 840

Q14 840 1

99 648

265 4644 :

Folkskoleseminarier. Rektorer

226 548*

Lektorer

9 045

9 480

Övningsskollärare

Adjunkter

533 890

597 816

Trädgårdslärare

80 630

Tekniska

1730 220 x

^ 758

19999022'

läroverk.

Rektorer

79135l

Lektorer

380 880

Vaktmästare

41755 Folkskolinspektörer.

1 Utom bostad, hyresersättning eller hyresbidrag. * Med bostad.

103 776* 422496 501770 *

516 465

5Q

57633(6'

532 3322

171 Nuvarande kostnader Kronor

Kommitténs förslag Kronor

Blindundervisningsanstalterna. Rektorer

45024 Ämneslärare

92 205

105 096

Arbetslärare

35 040

36 720

37104 Husmoder

2 430*

3 576

Översköterska

1755*

Kanslibiträde

2 970

Handarbetslärarinnorl Slöjdlärarinnor

>

Hushållslärarinnor

J

Statens

3408 201305*

3 576

234504 3

småskoleseminarier.

Rektorer

34 155 *

44124*

Ämneslärare

98 790

117 864

Skolköksföreståndarinnor

7 420*

140 365*

11376*

447 792

173 364*

Dövstumskolor.4, Rektorer

679951 Ämneslärare

385 965

88152* 535944*

Skeppsgosseskolor. Rektorer

17010 Ämneslärare

54000 Veterinårinrättningen

i Skara.

18 804 71010

15 120

77 940 15 528

Navigationsskolor. Föreståndare Lärare

444151 148 230_

65 880* 192 645

S u m m a 15 844 015 1

Utom bostad. Utom bostad m. m. 3 Med bostad. 4 Yrkeslärare, husmoder m. fl. icke beräknade. 3

l

x

160 488

226 368* 17 947 326 *

172 DEL III. Kommunalt anställda lärare. A.

1.

Placering i lönegrader.

Folk- och småskolor.

Ordinarie Vid 1918 års lönereglering blev kontant lön för manlig l ä r a r e bestämd lärare vid till 2100 kronor med tre ålderstillägg a 300 kronor samt för kvinnlig folkskolor. lärare till 1900 kronor med tre ålderstillägg a 200 kronor. H ä r t i l l kommer bostad med bränsle eller ersättning därför enligt ortens pris. Lärarelöne- Lärarelönekommittén ansåg inga mera hållbara jämförelser med a n d r a kommxtten. tjänsteinnehavare, med hänsyn till de växlande förutsättningarna och de olika utgångspunkterna, kunna uppdragas. Beträffande folkskolans lärare lika väl som i fråga om ämneslärarna vid de allmänna läroverken borde lönefrågan bedömas från synpunkten av l ä r a r n a s utbildning, tjänstgöringsförhållanden och befordringsutsikter. I övrigt y t t r a d e kommittén huvudsakligen följande: Utbildningen vore fyra-årig seminariekurs, efter inträdesprövning det kalenderår, under vilket sökande fyllde 17 år. F o r d r i n g a r n a för intagning i folkskoleseminarium motsvarade i vissa ämnen kurser i sexårig realskolas fem lägre klasser, vilket för den sökande medförde nödvändigheten av att under tiden mellan avgångsexamen från folkskolan och inträdesprövningen vid seminariet genom studier förbereda sig. Kostnaderna för utbildningen inskränkte sig alltså icke till utgifterna för enbart seminariekurser. Folkskollärarens tjänstgöringsförhållanden vore ofta, särskilt på landsbygden, sådana, att honom ålåge funktioner a v den a r t , som eljest plägade ankomma på en skolas föreståndare eller rektor. Befordringsutsikterna vore så gott som inga. Endast helt få kunde, dock först efter fortsatt utbildning, bliva folkskolinspektörer eller lärare vid högre folkskolor. Folkskollärarens arbete vore i kulturellt och socialt avseende synnerligen betydelsefullt. Flertalet barn undervisades vid folkskolan och komme icke

173 i åtnjutande av någon annan undervisning. Lärarelönekommittén ansåge över huvud taget, att på grund av den betydelse, folkskolan numera ägde i samhällslivet, och de anspråk, som i följd därav måste ställas på dess lärare, en väsentlig höjning av folkskollärarnas lönestandard vore ofrånkomlig. Vad själva placeringen i lönehänseende angår, fann kommittén vid noggrant övervägande och ingående prövning av hithörande spörsmål skäligt förorda för manlig lärare 17 lönegraden. I fråga om kvinnlig lärare ansåg kommittén önskligt, att den nuvarande relationen mellan manlig och kvinnlig lärare i möjligaste mån bibehölles; därför föreslogs 15 lönegraden (B 11). Vissa reservationer voro fogade till detta kommitténs förslag. Denna inplacering i lönegrad hade gjorts utan hänsyn till naturaförmånerna. För att pröva, till vilken lägre lönegrad än den ovan nämnda befattningshavarna borde hänföras, om nämnda hänsyn toges, gällde det att värdera sagda förmåner. Kommittén ansåg, att värdet av naturaförmånerna torde kunna sägas fluktuera i förhållande till dyrorterna, och värderade därför för samtliga lärare naturaförmånerna till ett belopp, som för manlig lärare motsvarade skillnaden mellan 17 och 15 lönegraderna, vilket innebure en medelvärdering av å billigaste ort 592 kronor och å dyraste ort 762 kronor, för kvinnlig belopp i relation härtill. Lone kommitténs slutförslag blev alltså: för manlig lärare 15 lönegraden och för kvinnlig 13 (B 9), vartill skulle komma bostad med bränsle m. m. enligt boställsordningen. Lönetillägg till lärare i vissa lappmarksdistrikt skulle bortfalla, men enslighetstillägg för vissa avlägsna landsändar skulle utgå med för tre olika klasser bestämda belopp för år — enslighetsklass I: 200 kronor, IT: 300 kronor, I I I : 400 kronor — samt kallortstillägg för vissa orter inom norra delarna av landet, enligt indelning i sex olika kallortsklasser — I: 60 kronor, I I : 120 kronor, I I I : 195 kronor, IV: 300 kronor, V: 450 kronor, VI: 600 kronor. I båda fallen skulle Kungl. Maj:t bestämma ortsindelningen. För lärare vid såväl folk- som småskola, som hade att bestrida befattning såsom timlärare, skulle inom de olika dyrortsgrupperna arvode utgå med följande belopp per veckotimme: A kr.

B kr.

C kr.

D kr.

£ kr.

F kr.

G kr.

manlig timlärare i läsämne vid folkskola

kvinnlig timlärare i läsämne vid folkskola

manlig eller kvinnlig timlärare i övningsämne (gymnastik, musik, teckning, slöjd, hushållsgöromål m. m.) vid folskskola

manlig eller kvinnlig timlärare vid mindre folkI skola eller småskola

174 Lärarelönekommittén ansåg, a t t de avlöningar till icke-ordinarie perExtra ord i< narie och sonal, vilka tillkommit med riksdagens medverkan, i detta fall år 1918, vikarierande lärare vid borde regleras i samband med ordinarie personals avlöningsförhållanden. folkskolor. Liksom kommittén fann en viss relation skälig mellan avlöning till Lärarelönekommittén.

e x t r a l ä r a r e och sådan till adjunkt vid allmänt läroverk, ansåge den samma relation lämplig, vad beträffar icke-ordinarie vid folkskolorna. I anslutning härtill föreslogs åt manlig extra ordinarie och vikarierande lär a r e i folkskola lön för år r ä k n a t enligt 11 löneklassen samt åt kvinnlig enligt 8 löneklassen i löneplan B med r ä t t till löneuppflyttning efter av Kungl. Maj:t: bestämda grunder. Härtill borde komma bostad med bränsle.

Övningslärare vid folkskola.

Den synnerligen invecklade frågan om beredande av ordinarie anställning åt folkskolans övningslärare ansåg sig lärarelönekommittén icke böra upptaga till behandling. Någon av staten genomförd lönereglering för dessa lärare funnes icke, och kommittén framställde icke förslag om sådan. Enligt 1919 års riksdags mening borde det ankomma på vederbörande skoldistrikt att sörja för en i ekonomiskt avseende mera fast och t r y g g a d anställning för sådan lärare med tjänstgöring i full utsträckning. Åtskilliga skoldistrikt hade redan vid tiden för lärarelönekommitténs arbete därvid begagnat sig av den möjlighet, som erbjödes genom »reglering av befattning» enligt bestämmelserna i 5 § av reglementet den 31 december 1919 för statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.

Lärarelönekommittén.

Lärarelönekommittén behandlade frågan, h u r u v i d a en lärare i mindre Lärare vid småskolor. folkskola borde i avlöningshänseende intaga en förmånligare ställning Lärarelöneä n en lärare, vars arbete huvudsakligen eller uteslutande vore förlagt kommittén. till småskolan. E h u r u kommittén fann framställda k r a v i den riktningen berättigade, ansågs dock, att det borde ankomma på de kommuner, vilka ansågo sig böra bibehållanden mindre folkskolan, att lämna läraren den ersättning utöver lagstadgad lön, som kunde anses påkallad. Detsamma borde gälla biträdande lärare vid folkskola. Ordinarie lärare vid småskola placerades av kommittén i lönegrad 4 (B 4 a), med naturaförmåner därutöver; dock att häremot anmäldes vissa reservationer. Det n u utgående arvodet till manlig lärare borde såsom sådant bibehållas, förhöjt till 300 kronor. Nu till lärare i vissa lappmarksförsamlingar utgående lönetillägg skulle upphöra a t t utgå, men enslighetstilllägg skulle tillkomma för vissa lärare. För icke-ordinarie lärare vid småskola föreslogs avlöning med följanle belopp, allt efter respektive ortsgrupper: 1512, 1590, 1668, 1746, 1824, 1902 och 1980 kronor, med r ä t t till löneuppflyttning samt till naturaförmåner.

175 Till manlig lärare utgående arvode skulle såsom sådant bibehållas, höjt till 300 kronor.

Beträffande placering i lönesystemet av olika lärarekategorier fann stats- Myndigheter kontoret icke anledning ingå på detaljgranskning av lärarelönekommitténs förslag men framhöll dock som sin åsikt, att föreslagen lönenivå, i synnerhet med hänsyn till naturaförmånerna, vore för hög, särskilt för de kommunalt anställda lärarna. Frånsett invändningarna mot lönesystemets tillämplighet anfördes av länsstyrelserna följande i fråga om placeringen av läraretjänster vid folkoch småskolor. Länsstyrelsen i Östergötlands län ansåg anledning föreligga att överväga, om icke folkskolans lärare placerats i en med hänsyn till kostnader för deras utbildning allt för hög lönegrad. Länsstyrelsen i Kalmar län fann avlöningsförmånerna till folk- och srnåskollärare hava blivit tillgodosedda med avsevärt större löneförhöjning än till befattningshavare vid statens undervisningsväsende, vilkas löner väl avvägts och innebure skälig förhöjning i nu utgående löner. Länsstyrelserna i Gotlands län samt Göteborgs och Bohus län ansågo, att undervärdering av folkskollärarkårens naturaförmåner hade lett till placering av denna kår i väl höga grader. Enligt länsstyrelsen i Malmöhus län borde naturaförmånerna regleras på annat sätt, än lärarelönekommittén föreslagit. Länsstyrelsen i Hallands län biträdde ett inom lärarelönekommittén reservationsvis framfört förslag, innebärande lägre placering, detta dock under förutsättning av någon ökning av undervisningstiden. Länsstyrelsen i Västmanlands län anslöt sig till samma förslag. Av länsstyrelsen i Gävleborgs län ansågos lärarelönekommitténs placeringar för höga. Länsstyrelserna i Värmlands och Kopparbergs län hade intet att erinra mot kommitténs förslag. Domkapitlen i Uppsala och Göteborg funno kommitténs beräkning av naturaförmånerna för låg, vilket lett till missproportion vid jämförelse med adjunkternas lön. Enligt domkapitlet i Skara voro folkskollärarna för högt placerade; relationen mellan dem och till exempel läroverksadjunkterna vore orimlig, i betraktande av olikheten i utbildningstid och tiden för vinnande av ordinarie anställning. Manlig folkskollärare borde placeras i 12 lönegraden, kvinnlig i 8 (B 6 a). Domkapitlet i Växjö ansåg folk- och srnåskollärare placerade i en i förhållande till utbildningen alldeles för hög lönegrad. Stockholms stads konsistorium fann den föreslagna löneförhöjningen för statsanställda lärare måttlig, högst 25 %; för folkskollärarekåren oproportionerligt hög, nära 80 %. Folkskolans lärare borde placeras i en lönegrad, som stode i rimlig proportion till de statsanställdas löneplacering. Skolöverstyrelsen utalade sin tillfredsställelse över att avlöningsfrågorna för lärarna vid rikets folk- och småskolor blivit prövade i ett så-

dant sammanhang, att verklig jämförelse ägt rum mellan dessa och andra befattningshavares arbete och betydelse för samhället. Utvecklingen hade givit vid handen, att under de senaste årtiondena förutsättningar skapats för att kraven på likställdhet i detta hänseende skuille kunna bliva förverkligade. Överstyrelsen erinrade därom, att den kiontanta lärareavlöningen till allt större del samt folkskollärarnas pensdonering helt övertagits av staten, varjämte de för folkskollärarna gällande pensionsbestämmelserna bragts i nära överensstämmelse med dem, som gällde för statens befattningshavare. I fråga om principerna för dyrtidstilläggens utgående rådde likställighet mellan statens befattningslhavare och de kommunalt anställda lärarna. Redan år 1912 hade Kunigl. Maj:t anbefallt, att folk- och småskollärarnas löneförhållanden skulle utredas i samband med de statsanställda lärarnas (lärarelönenämnden), till följd varav ock 1918 års riksdag godkänt, att vid de då antagna löneregleringarna enahanda grunder skulle i viktiga avseenden tillämpas för de kommunalt anställda lärarna som för de statsanställda. Överstyrelsen ansåge tiden nu inne att genomföra full likställighet i avlöningshänseende mellan folkskolans lärare och med dem jämförliga befattningshavare. Vid övervägande av de olika omständigheter, som ansåges kunna inverka på löneplaceringen för folkskolans lärare, fann överstyrelsen riktigt att i likhet med lärarelönekommittén i första hand taga i betraktande lärarnas utbildning, tjänstgöringsförhållanden och befordringsutsikter. En väsentlig lyftning av folkskollärarnas lönestandard syntes därvid ofrånkomlig. Skolöverstyrelsen förordade för sin del de manliga lärarnas placering i den av kommittén föreslagna 17 lönegraden. Som särskilt betydelsefullt anförde överstyrelsen, att av de 27 folkskolinspektörer, som yttrat sig om ifrågavarande löneplacering, 25 funnit förslaget riktigt (frånsett gjorda anmärkningar rörande naturaförmånernas beräkning), medan en yrkat på högre och en på lägre avlöning. Då en reservant inom kommittén yrkat på lägre avlöning för folkskolans lärare, än kommittén föreslagit, och grundat detta sitt yrkande bland annat därpå, att »folkskollärarna ansetts icke behöva tillfällig löneförbättring», ansåg skolöverstyrelsen detta yttrande icke böra få stå oemotsagt. Överstyrelsen erinrade därom, att inom ecklesiastikdepartementet verkställda utredningar visat, att folkskolans lärare vore i stort behov av tillfällig löneförbättring och på grund av den år 1918 erhållna lönestandarden i jämförelse med andra lärargrupper därtill fullt berättigade. Att det oaktat framställningar härom ej vunnit statsmakternas beaktande, hade uteslutande motiverats med statsfinansiella skäl. I fråga om timlärare framhöll överstyrelsen, hurusom kommitténs förslag innebure i flera viktiga hänseenden ändring i nuvarande förhållanden. För närvarande utginge särskild avlöning och statsbidrag därtill endast för ämnena slöjd och hushållsgöromål. I förra fallet utginge

177 avlöningen för undervisningstimme och i senare fallet för kurs. Då n u ifrågasatts en omläggning av avlöningsformen till lön för veckotimme, måste en undersökning göras, huruvida detta läte sig göra beträffande ämnet hushållsgöromål. Vidare vore det en helt ny princip, a t t särskild avlöning och statsbidrag skulle utgå även till andra övningsämnen i folkskolan. I likhet med kommittén fann överstyrelsen det önskvärt, a t t frågan om timlärare och särskilda timlärararvoden på folkskolans område upptoges till lösning. Men med hänsyn till det anförda vore det uppenbart, att dessa spörsmål krävde ett mera ingående övervägande, än vad i nu förevarande sammanhang kunnat ske, varför överstyrelsen ansåg, att denna fråga borde bliva föremål för särskild utredning. Beträffande den för småskollärarkåren föreslagna löneställningen erinrade skolöverstyrelsen om att av 33 folkskolinspektörer, som y t t r a t sig i denna punkt, 9 anslutit sig till kommitténs förslag, medan alla de övriga yrkat på högre placering. Överstyrelsen, som förordade den av kommittén föreslagna placeringen, lönegrad 6 (B 5 a), fann för sin del denna v a r a den lägsta, som i jämförelse med såväl andra l ä r a r g r u p p e r som a n d r a jämförliga befattningshavare i statens tjänst kunde ifrågakomma. Mot kommitténs förslag, att manlig srnåskollärare skulle erhålla ett särskilt tillägg av 300 kronor, hade överstyrelsen intet att erinra. Ej heller mot lärarelönekommitténs förslag till avlöning åt extra ordinarie och vikarierande lärare vid vare sig folk- eller småskolor hade överstyrelsen något att erinra. Med inräkning av naturaförmånerna skulle alltså manlig lärare vid folkskola inplaceras i 13 löneklassen, kvinnlig i 10 (B 10) samt lärare vid småskola och biträdande lärare vid folkskola i löneklassen 3 (B 2), med r ä t t till uppflyttning i högre löneklass. Skolöverstyrelsens förslag om placering av manlig folkskollärare i 17 lönegraden var, i motsats mot vad skolöverstyrelsen i sitt ovan refererade yttrande synes hava u t g å t t från, icke grundat på några mera hållbara jämförelser med andra tjänstinnehavare; l ä r a r n a s utbildning, tjänstgöringsförhållanden och befordringsutsikter hade ansetts utan n ä r m a r e jämförelse böra motivera placeringen. E n direkt jämförelse med a n d r a tjänstemän möter också på grund av olikheter i n ä m n d a hänseenden stora svårigheter. I den m å n jämförelse är möjlig — och en sådan kommer alltid att göras, sedan folkskolans lärare väl erhållit sin inplacering i det statliga lönesystemet — måste hänsyn tagas till förekommande likheter och olikheter i fråga om utbildning, tjänstgöringsförhållanden, befordringsutsikter m. m. I detta avseende böra särskilt beaktas l ä r a r n a s långa ferier, under vilka i vissa och talrika fall möjligheter till särskilt ersatt extra arbete, t. ex. med fortsättningsskola, erbjuda sig och vilka i alla händelser innebära bestämda fördelar framför a n d r a befattningar. Att en lärare merendels under blott jämförelsevis kort tid behöver tjänstgöra före vinnandet av ordinarie anställning, anser kommittén även böra tagas 12 —

S 0224 7

178 i betraktande vid löneplaceringen. E t t tidigt ernående av ordinarie anställnings fördelar motsvarar i viss m å n de befordringsmöjligheter, som stå med l ä r a r n a jämförbara tjänstemän i allmänhet till buds. Så mycket viktigare är det att icke förbise dessa omständigheter, som lönesättningen för folk- och småskolans l ä r a r e på grund av deras stora a n t a l är av utomordentlig betydelse i statsekonomiskt hänseende. K o m m i t t é n har vid övervägande av dessa synpunkter funnit sig icke k u n n a förorda en högre placering ä n i 15 lönegraden. Denna placering torde i det av kommittén föreslagna lönesystemet erbjuda en fullt tillfredsställande avlöning, vare sig man betraktar frågan ur l ä r a r n a s synp u n k t och undersöker, vilka ökningar i nuvarande löner som vinnas med en dylik placering, eller m a n ser saken ur synpunkten av det allm ä n n a s intresse att erhålla en god rekrytering av läraretjänsterna, ökn i n g a r n a i n u v a r a n d e löner framgå av nedanstående jämförelse. Vid densammas bedömande bör icke förbises, a t t här — liksom i a n d r a jämförelser — den n u v a r a n d e lönen inkluderar dels 35 procents dyrtidstilllägg, under det a t t för n ä r v a r a n d e utgående dyrtidstillägg utgör 32 procent, dels ock den provisoriska avlöningsförbättring, som l ä r a r n a erhållit fr. o. m. budgetåret 1929/1930 och som måste anses såsom ett förskott å den lönereglering, till vilken det anbefallts 1928 års lönekommitté a t t utarbeta förslag. Nuvarande lön

Begynnelselön Slutlön

A-ort G-ort 3 026 3 056 1 4 240 4 271 jämte bostad och bränsle

Lärarelönekommittén 15 Ig. + bostad m. m.

Skolöverstyrelsen 17 Ig.

Kommittén 15 Ig. I-ort V-ort 4 0S0 5 280 5 400 6 936

Den n u vanligaste lästiden inom folk- och småskola är 34 Y% läsveckor. För arbete utöver denna tid lämnar kommun ersättning enligt bestämda regler. Kommittén finner skäligt, att så även sker för framtiden och att regler för dylik övertidsersättning meddelas i avlöningsreglementet. Visserligen h a r den tanken v a r i t under övervägande, att lönesättningen för h ä r ifrågavarande l ä r a r e skulle ske med utgångspunkt från en tjänstgöring av större omfattning ä n 34 Va läsveckor, varvid a v d r a g å lönen skulle äga rum, där arbetet omfattade färre antal läsveckor, än som lades till grund för lönesättningen. Det lämpligaste måste emellertid enligt kommitténs mening anses vara, a t t den lagstadgade lönen u t g å r för det arbete, som ä r normalt, och att u n d a n t a g från regeln bör gälla de fall, som äro de färre. Därför h a r kommittén stannat för att fastställa en lästid av 34 V» veckor och föreslå särskild ersättning för undervisning där1

Provisorisk avlöningsförbättring inräknad: A-ort G-ort 258 288 kr.

179 utöver. Med ett bruttolönesystem bör övertidsersättning beräknas p å bruttolönen. Detta beräkningssätt ökar n ä m n d a ersättning avsevärt. För l ä r a r e i kommuner, vilka för n ä r v a r a n d e tillämpa en längre lästid ä n 34 V» veckor, medför placering i 15 lönegraden en löneställning, som i jämförelse med n u v a r a n d e löneförmåner måste anses väl avvägd. Det förhållandet, a t t kostnadsökningen för folkskollärares avlöning enligt tidigare föreslagen placering skulle blivit så avsevärd, a t t ingen regering, sedan förslaget år 1923 framlades, ansett sig kunna avlåta proposition därom, h a r kommittén uppmärksammat. I dess direktiv, som innehållas i protokollet över finansärenden den 29 juni 1928, framhålles såsom ofrånkomligt a t t för folk- och srnåskollärare m. fl. lärare inrikta undersökningen på angelägenheten av att genomföra löneregleringen med mindre kostnad för statsverket, än som enligt det tidigare framlagda förslaget förutsatts. Även ur kostnadssynpunkt anser kommittén placeringen av manliga l ä r a r e i 15 lönegraden lämpligt avvägd. Till vilka belopp den föreslagna löneregleringen belöper sig, framgår av en nedan lämnad kostnadsberäkn i n g (sid. 185). I fråga om löneställningen för kvinnlig folkskollärare har kommittén, med h ä n s y n till å ena sidan framställda förslag om löneplacering, å a n d r a sidan n u v a r a n d e relation mellan lönerna för manliga och kvinnliga lärare, funnit sig böra föreslå den 12 lönegraden. Den skillnad i lönehänseende, som faktiskt förefinnes mellan manliga och kvinnliga befattningshavare inom områden, där männens och kvinnornas arbetsförhållanden och teoretiska kvalifikationer äro i huvudsak lika, åstadkommes för kommunikationsverkens och den allmänna civilförvaltningens del icke genom en placering av manlig befattningshavare i högre och kvinnlig i lägre lönegrad u t a n därigenom, att för ett och samma arbetsområde två olika tjänster äro inrättade, en högre, teoretiskt öppen jämväl för kvinnor men i praktiken rekryterad så gott som uteslutande med män, och en lägre, teoretiskt öppen jämväl för m ä n men i praktiken huvudsakligen rekryterad med kvinnor. E n dylik metod för åstadkommande av erforderlig skillnad i lönehänseende mellan manlig och kvinnlig arbetskraft är enligt kommitténs mening icke lämplig för folkskolan. Då en lärartjänst skall tillsättas, ä r det nämligen ofta nödvändigt att på förhand bestämma, h u r u v i d a tjänsten skall besättas med m a n eller kvinna. A t t vid sådant förhållande om en ledig befattning medgiva fri t ä v l a n — låt vara i viss m å n teoretisk — mellan män och kvinnor låter sig icke göra; befattningen måste i allmänhet ledigiörklaras antingen såsom manlig eller såsom kvinnlig. I övrigt har kommittén i det föregående (sid. 23 och följ.) angivit de skäl, vilka föranlett kommittén a t t t ä n k a sig frågan löst genom placering av de kvinnliga l ä r a r n a i andra och lägre lönegrader än de manliga. Sveriges allmänna folkskollärarförening och Sveriges folkskollärarför-

180 bund ha i sina framställningar alltsedan år 1919 begärt, a t t de olika bef a t t n i n g s h a v a r n a inom kåren skulle i lönehänseende bliva likställda med jämförliga befattningshavare i statstjänst. Ännu så sent som år 1928 heter det i n ä m n d a förenings framställning av detta krav, att »lärarna inom folkskolan skola så avlönas, att de erhålla full likställighet i lönehänseende med de övriga med l ä r a r n a jämförliga befattningshavaregrupper, för vilka staten reglerar löneförhållandena». Kommittén har icke förbisett detta krav, då den nu föreslår de kvinnliga folkskollärarnas inplacering i 12 lönegraden eller således tre lönegrader lägre, än kommittén föreslår beträffande manliga folkskollärare. Genom denna inplacering komma nämligen de kvinnliga l ä r a r n a att bliva placerade en lönegrad högre än kansliskrivare samt post- och telegrafexpeditörer, och deras placering kommer att sammanfalla med vad som enligt kungl. brevet den 4 juni 1926 övergångsvis gäller för de vid tiden för 1925 års lönereglering anställda post- och telegrafexpeditörerna. Kommitténs förslag avviker från vad lärarelönekommittén ansåg, i det denna fann en skillnad av allenast två lönegrader mellan manlig och kvinnlig folkskollärare lämplig. Det syfte, i vilket lärarelönekommittén uttalade sig härför, nämligen önskan a t t bibehålla den hittillsvarande relationen mellan lärares och lärarinnors löner, kan emellertid, huvudsakligen med hänsyn till olika omfattande naturaförmåner för manlig cch kvinnlig lärare, lika väl sägas v a r a vunnet genom kommitténs förslag till inplacering. Med en placering av de kvinnliga l ä r a r n a i en högre lönegrad än den 12 skulle skillnaden mellan manlig och kvinnlig lärares lön komma att minskas under vad nu är fallet. E n skillnad av tre lönegrader mellan manlig och kvinnlig befattningshavare är ock, vad kommittén föreslår beträffande de flesta a n d r a tjänster i läsämnen inom undervisningsväsendet, och kommittén saknar anledning att på folkskoleväsendets område göra avsteg från vad den funnit lämpligt i allmänhet inom övriga grenar av undervisningsväsendet. Det bör i detta sammanhang även beaktas, att enligt kommitténs förslag någon förändring icke avses i fråga om familjepensionering för de kvinnliga folkskollärarna och att dessa således icke skola erlägga a n n a n familjepensionsavgift än nu. Följande jämförelse mellan olika förslag visar ökningen av lönerna enligt kommitténs förslag: Nuvarande löner A-ort G-ort 2 714 2 738 1 3 524 3 548 jämte bostad och bränsle 1

Lärarelönekommittén 13 Ig. + bostad m. m.

Därav provisorisk avlöningsförbättring A-ort G-ort 210 240 kr.

Skolöverstyrelsen 15 Ig.

Kommittén 12 Ig. I-ort V-ort 3 420 4 476 4 320 5 568

181 Kostnadsökningarna enligt kommitténs förslag uppgå, på grund av det stora antalet befattningshavare det gäller, till avsevärda belopp. E n placering av kvinnlig folkskollärare i t. ex. 13 lönegraden skulle komma att höja kostnaderna för löneregleringen med omkring en och en halv miljon kronor. Kommitténs förslag till löneplacering av folkskollärare är alltså: manlig l ä r a r e i 15 lönegraden, kvinnlig i 12 lönegraden. Till kommittén har genom remiss överlämnats en framställning från slöjdlärarnas riksförbund angående löne-, tjänste- och pensionsreglering för manlig facklärare i slöjd vid folkskola. Skolöverstyrelsen, till vilken ärendet varit hänskjutet, har framhållit, att framställningen endast vore en del av den större frågan om avlöning och statsbidrag till avlöning för olika grupper av övningslärare vid folkskolor m. fl. läroanstalter samt att frågan borde göras till föremål för särskild utredning. Kommittén har övervägt lämpligheten och möjligheten av en sådan utredning och h a r därvid ansett, att den inom ramen av sitt löneregieringsuppdrag, med utredningar av huvudsakligen löneteknisk art, icke lämpligen kunde utföra den åsyftade utredningen, som berör spörsmål mera av pedagogisk och organisatorisk än av lönereglerings n a t u r . Till överstyrelsens mening, att sådan utredning bör åvägabringas, ansluter sig kommittén och delar uppfattningen, att denna utredning bör utsträckas till även andra övningslärare än slöjdlärare. Kommittén anser, att utredningen snarast möjligt bör komma till stånd. Beträffande srnåskollärare ansåg sig lärarelönekommittén icke k u n n a tillmötesgå framställda krav om att deras löner skulle bestämmas i viss relation till folkskollärarinnors lön; i den nuvarande relationen borde emellertid en allt för stark förskjutning till småskollärarinnornas nackdel undvikas. Skolöverstyrelsen ansåg, att 6 lönegraden var den lägsta, som i jämförelse med a n d r a läraregrupper och andra jämförliga befattningshavare i statens tjänst borde ifrågakomma. Kommittén anser icke en jämförelse med andra statens tjänstemän leda till den placering, som lärarelönekommittén föreslog. De gjorda jämförelserna med rikstelefonisterna vid telegrafverket hava icke i tillbörlig mån skilt på obligatoriska krav på förbildning vid inträdet på b a n a n och de skärpningar, som av olika anledningar tillkommit på grund av tillströmning och konkurrens. Det förhållandet, att inträde i småskoleseminarium numera sökes av ett stort antal, vilka avlagt realskolexamen eller förvärvat normalskolekompetens, v i t t n a r visserligen om trångheten just nu på de levnadsbanor, som en ung flicka även med nämnd utbildning h a r att välja på, men det v i t t n a r även om att inom småskolan givna löneförmåner icke äro oskäligt låga. Kommittén anser det föga rationellt att höja lönerna till sådan nivå, att n y a skärpningar vid inträdet på l ä r a r b a n a n , som icke äro erforderliga, skulle

182 göra sig gällande. Även i det hänseendet är en jämförelse med rikstelefonist vilseledande, att ordinarie sådan tjänst erhålles vid långt senare ålder, än anställning såsom småskollärarinna förvärvas. För övrigt ä r det allmänt erkänt, att rikstelefonistens arbete är synnerligen slitsamt, och hänsyn därtill ä r tagen även i fråga om pensionsåldern, som är satt till 55 levnadsår. I jämförelse med kvinnliga folkskollärare skulle småskolans lärare placeras i 4 lönegraden, om en »allt för stark förskjutning» i relationen skulle undvikas. Kommittén anser emellertid, att överstyrelsens starka framhävande av behovet av en avsevärd löneökning särskilt för ifrågavarande grupp lärare bör beaktas, och föreslår 5 lönegraden. Jämförelse mellan nu utgående löner och olika förslag: Nuvarande lön A-ort G-ort 1 728 1 746 1 2 335 2 353 jämte bostad och värme

Lärarelönekommittén

Skolöverstyrelsen

4 Ig.

6 Ig.

>

+ bostad m. m.

Kommittén 5 Ig.

I-ort -J 876 2 952

V-ort 3 0i*6 3 864

Förslaget om placering i 5 lönegraden innefattar även lärare vid mindre folkskola samt biträdande lärare vid folkskola. Kommittén biträder lärarelönekommitténs och överstyrelsens förslag om särskilt tillägg till manlig srnåskollärare och föreslår beloppet 450 kronor. De nu till lärare i vissa lappmarksdistrikt utgående lönetilläggen föreslår kommittén icke mera skola utgå. Lärarelönekommitténs förslag' om enslighetstillägg kan kommittén icke biträda. Dessa båda slag av tillägg anser kommittén icke erforderliga, sedan ett lönesystem, byggt på dyrortsgruppering, kommer i tillämpning. Vad särskilt enslighetstillägg beträffar, kunna inga mera hållfasta allmänna grunder stipuler a s för beräkning av enslighet, som i individuella fall kan v a r a lika stor eller obehagsbetonad i en skogsbygd i norra Skåne som i en norrländsk trakt. I och med motorismens utveckling torde även avståndet till »kommunikationsled», vilket av lärarelönekommittén föreslogs såsom grund för nämnt tilläggs utgående, vara ett vanskligt underlag för en avlöningsbestämmelse. Dessutom torde för de trakter, för vilka enslighetstilläggen närmast tänkts, kallortstilläggen få anses till fyllest.

Avlöningsförmånerna till folk- och småskolans lärare utgå nu dels i kontant lön, dels i naturaförmåner eller kontant ersättning för dessa. Till den kontanta lönen lämnar staten bidrag. Kommitténs förslag oir bruttolönesystem innebär, att lönen utgöres av vederbörligt löneklass1

Därav provisorisk avlöningsförbättring. A-ort G-ort 150 168 kr.

183 belopp. Till denna lämnar staten bidrag, vars storlek växlar efter löneklass och dyrortsgrupp. Kommunen bestrider återstoden. I statsbidrag föreslår kommittén följande belopp: 0 r i s g ru p p

I kr.

II kr.

III kr.

IV kr.

V kr. 3540

till kvinnlig folkskollärare: 12

2286 2478

15 löneklassen » 16 > 17 > IS > 19

till manlig folkskollärare:

till småskollärarinna:

3054 Av kommunens medel skulle alltså utgå följande belopp inom de olika dyrortsgrupperna:

till manlig folkskollärare > kvinnlig

»

» småskollärarinna

I kr.

II kr.

III kr.

IV kr.

V kr.

900 720 450

870 540

810 Där värdering av tjänstebostad icke begäres av läraren eller den, som tillhandahåller bostaden, skall läraren till bostadens upplåtare erlägga ersättning för bostad och bränsle med för olika ortsgrupper nedan angivna belopp:

manlig folkskollärare (för 3 r u m och kök) kvinnlig

»

småskollärarinna

( »

»

»

» )

(»

»

>

»)

,

I kr.

II kr.

III kr.

IV kr.

V kr.

680 480 300

870 630 390

780 480

930 570

660 Där åter värdering begäres, skall nämnda ersättning bestämmas med hänsyn till det pris, som å orten i allmänhet gäller föi lägenhet, vilken

184 beträffande storlek och bekvämlighet samt beskaffenhet i övrigt k a n anses likvärdig med tjänstebostaden i fråga. H a r åt l ä r a r e anvisats större lägenhet, än som motsvarar boställsordningens bestämmelser, skall skälig jämkning av ersättningsbeloppet vidtagas. Om överenskommelse rörande ersättningens storlek icke träffas mellan vederbörande myndighet och lärare, som skall bebo lägenheten, skall frågan hänskjutas till länsstyrelsen, som har att i ärendet inhämta y t t r a n d e av statens folkskolinspektör inom skoldistriktet. Över länsstyrelses beslut i ärende, som hänskjutits till dess avgörande, må besvär kunna anföras hos statens bostadsnämnd; över dess beslut må klagan icke kunna föras. Intill dess ersättningens storlek blivit bestämd, skall densamma utgå med i det föregående angivet belopp, med r ä t t och skyldighet för bostadsinnehavaren att, därest ersättningen slutligen fastställes till annat belopp, återbekomma respektive utgiva skillnaden. Av förestående siffror framgår, a t t kommittén vid sina förslag om kommunandelar i lärarelönerna utgått från de belopp, vilka skolöverstyrelsen föreslog såsom lämpliga, nämligen 240 kronor till folkskollärare och 150 kronor till srnåskollärare. Dessa belopp utgöra nämligen skillnaden mellan av kommittén förslagna kommunandelar i lönerna och naturaförmånsvärdena. De senare torde få anses såsom lämpliga genomsnittliga värden för de olika dyrortsgrupperna. En invändning, att de i vissa fall för billigaste ortsgrupp äro för höga respektive för dyraste ortsgrupp för låga, anser kommittén v a r a mindre betydelsefull; under alla förhållanden måste för varje ortsgrupp enhetliga värden användas i och för beräknande av statsbidragen, eftersom å ena sidan statsbidragen icke böra få växla inom en och samma ortsgrupp, å andra sidan löneklassbeloppet inom varje ortsgrupp måste v a r a enhetligt. E n approximativ beräkning av kostnaderna för stat och kommun av föreslagen lönereglering samt en jämförelse med nuvarande kostnader har kommittén verkställt. Siffrorna äro följande: O r t s t i 1 1ä g g

»

lärare vid småskolor

v

Summa *

7 520

5 530

12 550 1

I

II

III

4 760

2 390

5S0

8 290

1 860

580 IV

1 Antalet lärare den 1 november 1928. Lediga tjänster hava icke medräknats. Fördelningen på dyrorter är summariskt verkställd på det sättet, att de av skolöverstyrelsen för vårterminen 1924 angivna antalen lärare inom de olika dyrorterna ökats med en proportionell del (avrundade tal) av skillnaden mellan totalantalet år 1924 och totalantalet år 1928. A- och B-orter = I-ort, C-orter = Il-ort, D- och E-orter = III-ort, F-orter = IV ort, G-orter = V-ort.

185 Nuvarande kostnad Staten

L

Skolöverstyrelsen Staten

Kommun

Kommittén

Kommun •

Staten

Kommun 2

32 017 800

8 C07 000 o 213 100

manliga lärare

27 479 800:

1 428 800 1 37 715 400

8 007 ÖOO

kvinnliga

16 959 500 ! 25 334 150

1 050 700 25613 700 1 506 000 : 32 487 540

5 213 100

19 812 300

6 356 700

30 585 780

I

»

srnåskollärare 3

:39 773 450

3 985 500

95 816 640

19 576 800

iS2 415 880

6 356 700 4

19 576 hOO

+ bostad in. ra.

Kommittén föreslår, att icke-ordinarie lärares avlöningsförhållanden ordnas i anslutning till förslaget om lönesystemets tillämpning på ordinarie lärare beträffande statsbidrag och kommuns andel i avlöningen. Det synes därvid lämpligt, att även inom folk- och småskola skilja p å extra ordinarie lärare, extra lärare och timlärare. Såsom extra ordinarie, med r ä t t till placering i viss lönegrad och r ä t t till vederbörlig löneklassuppflyttning, skulle den icke-ordinarie lärare kunna antagas, vilken vore behörig till ordinarie befattning och anställdes för helt läsår med full tjänstgöring; extra lärare skulle bliva den, vilken efter att hava avlagt föreskriven examen anställdes för kortare tid än helt läsår men med full tjänstgöring; andra icke-ordinarie lärare skulle vara timlärare. Beträffande löneplaceringen har kommittén bibehållit av lärarelönekommittén föreslagen relation till de ordinarie och föreslår i enlighet därmed manlig extra ordinarie och extra, folkskollärare till placering i 13 lönegraden samt kvinnlig extra ordinäre och extra folkskollärare till placering i 10 lönegraden. I statsbidrag skulle utgå vederbörligt löneklassbelopp, minskat med följande av kommun inom de olika ortsgrupperna lämnade belopp: I kr. 480

II kr. 570

III kr. 660

IV kr. 750

v kr. 840

För bostad och bränsle betalar läraren följande belopp i ersättning inom de olika ortsgrupperna, såvida icke i den ordning här ovan föreslagits för ordinarie lärare, annorlunda bestämts:

i

II

III

IV

v

kr. 300

kr. 390

kr. 480

kr. 570

kr. 660

Dijrtidstillägg räknade efter 35 %. Under förutsättning av kommitténs värden å naturaförmåner. 8 Inklusive provisorisk avlöningsförbättring. — I samtliga fall äro kostnaderna beräknade efter näst sista ålderstillägget resp. löneklassen. 4 Därav för naturaförmåner 14 569 800. 2

186 Kommittén har u t g å t t från det av skolöverstyrelsen såsom lämpllig kommunandel i lärarelönen föreslagna beloppet, 180 kronor, vilket u t g ö r skillnaden mellan de av kommittén föreslagna kommunandelarna i lönen och naturaförmånsvärdena. Dessa senare äro lika med de för småskoll ä r a r i n n a föreslagna. Beträffande timlärare hänvisas till avlöningsreglementet. För icke-ordinarie l ä r a r e vid småskola bör i tillämpliga delar gälla, vad kommittén föreslagit för extra ordinarie lärare, extra lärare och timlärare vid folkskola. I fråga om löneförmåner föreslår kommittén 4 lönegraden för extra ordinarie och extra srnåskollärare. I statsbidrag skulle u t g å vederbörligt löneklassbelopp, minskat mted följande av kommun inom de olika ortsgrupperna lämnade belopp: I kr. 420

II kr. 510

III kr. 600

IV kr. 690

v kr. 780

Ersättningen för bostad är lika med den inom de olika o r t s g r u p p e r n a för icke-ordinarie folkskollärare och srnåskollärare angivna. Kommittén har alltså u t g å t t från det av överstyrelsen såsom lämplig kommunandel i lärarelön föreslagna beloppet 120 kronor. Angående timlärare hänvisas till avlöningsreglementet. Även manliga extra ordinarie och extra srnåskollärare böra komma i åtnjutande av sådant lönetillägg av 450 kronor, som föreslagits för ordinarie manlig srnåskollärare.

2.

Högre folkskolor.

Lärareiöne- Lärarelönekommittén föreslog för rektor utöver avlöning som lärare ett kommittén, tilläggsarvode såsom nu, dock höjt från 300 kronor vid tvåklassig skola, 600 vid treklassig och 800 vid fyrklassig till respektive 400, 800 och 1100 kronor. Vad beträffar ordinarie ämneslärare vid yrkesbestämd högre folkskola erinrade kommittén därom, att vid 1918 års lönereglering lönen beräknats efter 36 veckors årlig lärotid till 3 100 kronor med tre ålderstillägg å 400 kronor för manlig samt till 2 650 kronor med tre ålderstillägg å 300 kronor för kvinnlig lärare, vartill komme fri bostad med bränsle eller ersättning därför, ej understigande 500 respektive 350 kronor. Dessa avlöningsbelopp stode i den relation till lönerna för lärare vid kommunal mellanskola, som betingades av den senares årliga lärotid av 38 veckor. F r å n och med å r 1920 åtnjöte lärare vid de kommunala mellanskolorna tillfällig löneförbättring, vilken brutit nyssnämnda relation.

187 Med hänsyn till riksdagens beslut i detta hänseende föreslog lärarelönekommittén för de yrkesbestämda högre folkskolornas ordinarie manliga l ä r a r e lönegraden 18 och för kvinnliga 15 (B 11 a), jämte bostad och bränsle eller ersättning därför, alltså två lönegrader lägre än för icke adjunktskompetenta lärare vid kommunala mellanskolor. F ö r ordinarie ämneslärare vid allmän högre folkskola, som n u hade i begynnelselön 2 800 respektive 2 400 kronor, med tillägg och naturaförmåner, som ovan sagts, föreslog lärarelönekommittén lönegraderna 17 respektive 13 (B 10), jämte bostad och bränsle eller ersättning därför. 1 eke-ordinarie lärare vid yrkesbestämd skola placerades i 16 löneklassen och vid allmän skola i 15 löneklassen med r ä t t till löneuppflyttning. Timlärare skulle avlönas med följande veckotimbelopp: allmän högre folkskola: C kr.

D kr.

E

F

G

kr.

kr.

kr.

manlig timlärare i annat ä m n e än musik, gymna127 i 133 139 stik, slöjd eller husligt arbete

134 i 140 146

152 152 147 132 127 122

158 158 153 138 133 128

F kr.

G kr.

A kr.

kvinnlig timlärare i annat ämne än musik, gymna122 stik, slöjd eller husligt arbete 122 manlig timlärare i gymnastik eller musik

B kr.

128 128

kvinnlig timlärare i gymnastik eller musik

manlig lärare i slöjd

lärarinna i husligt arbete

kvinnlig lärare i slöjd

140 146 123 ! 129 135 141 108 ! 114 120 126 103 I 109 115 121 98 | 104 110 116

A kr.

B kr.

C kr.

kr.

manlig timlärare i annat ämne än musik, gymnastik, slöjd eller husligt arbete 130

160 I 170 180 ! 190

kvinnlig timlärare i annat ämne än musik, gymnastik, slöjd eller husligt arbete ' 132

manlig timlärare i gymnastik eller musik

j 122

kvinnlig timlärare i gymnastik eller musik-

manlig lärare i slöjd

lärarinna i husligt arbete

kvinnlig lärare i slöjd

yrkesbestämd högre folkskola: T)

E kr.

Till biträdande föreståndarinna vid fyrklassig högre folkskola skulle utgå årligt lönetillägg med 200 kronor. Skolöverstyrelsen erinrade om det n ä r a samband i fråga om lärarnas avlöning, som ända sedan de kommunala mellanskolornas tillkomst förefunnits mellan dessa och de högre folkskolorna. Då vid 1911 års riksdag lärar-

Skolöver styrelsen

188 avlöningen vid kommunal mellanskola ställdes något högre än vid högre folkskola, motiverades skillnaden uteslutande med den längre ärliga undervisningstiden och den högre lärarkompetensen vid de k o m m u n a l a mellanskolorna. Vid 1918 års lönereglering utjämnades denna olikhet, ja t. o. m. i själva verket upphävdes för en grupp högre folkskolor, n ä m ligen de nytillkomna yrkesbestämda, i det att det föreskrevs, att l ä r a r e vid högre folkskola med längre undervisningstid än 36 veckor skulle av skolområdet erhålla särskild ersättning för varje överskjutande läsvecka med V86 a v den fastställda avlöningen. Överstyrelsen kunde icke finna, att 1920 års riksdags beslut om tillfällig löneförbättring åt kommunala mellanskolans lärare men icke åt högre folkskolans innebure avsikt att för framtiden häva det samband i lönehänseende, som förut ansetts böra råda mellan dessa båda lärarekategorier. Enligt statsutskottets uttalande hade man icke velat tillstyrka förslag om tillfällig löneförbättring åt högre folkskolans lärare av det skälet, att konsekvenserna i avseende å andra lärarekårer då icke kunde överblickas. Det ansågs av överstyrelsen synnerligen beklagligt, om denna på grund av mera tillfälliga omständigheter uppkomna löneskillnad skulle bliva för framtiden fastställd genom en definitiv lönereglering. Högre folkskolan och kommunala mellanskolan hade i stort sett enahanda syftemål och verksamhetsområden: att bibringa fortsatt utbildning åt den ungdom, som a v g å t t från folkskolan efter fullständigt genomgången kurs. Den ena skolarten vore mera teoretisk, den andra mera praktisk. Med fullt uppskattande av den teoretiska undervisningens betydelsefulla uppgift framhöll överstyrelsen nödvändigheten av att den undervisning, som toge sikte på livets praktiska verksamhetsområden, icke av statsmakterna placerades i en i jämförelse med motsvarande teoretiska undervisningsanstalter ogynnsam ställning. F ö r att kunna motsvara sin uppgift och tjäna syftet att hämma en alltför stark tillströmning till de teoretiska studiebanorna måste den högre folkskolan, särskilt den yrkesbestämda, tillförsäkras så kvalificerade l ä : rare, att den kunde upptaga konkurrensen med realskolor och kommunala mellanskolor. Sedan å r 1918 hade kompetensvillkoren för anställning vid högrö folkskola ä n d r a t s till likhet med dem, som gällde för kommunala mellanskolor. Mot den lika kompetensen svarade samma undervisningsskyldighet och i det hela taget samma k r a v p å undervisningens kvalitet. Beträffande de allmänna högre folkskolorna ansåg visserligen överstyrelsen skäl kunn a anföras för upphävande av skillnaden i avlöning mellan d£ras lärare och de yrkesbestämda skolornas men yrkade detta endast så till vida, som den förordade likställdhet med de yrkesbestämda skolorna för sådana allm ä n n a högre folkskolor, som vore fyrklassiga eller enligt för dem fastställda reglementen skulle övergå till kommunala mellanskolor. Det vore nämligen av stor vikt, att lärarekrafterna i sådan högre folkskola från

189 början vore så kvalificerade, att de även efter ombildningen kunde bestrida undervisningen. Med den av överstyrelsen förordade ställningen i lönehänseende förutsattes, att den årliga tjänstgöringstiden bleve lika för högre folkskola och kommunal mellanskola, d. v. s. 38 veckor, oberäknad för inträdesprövning a r eventuellt erforderlig tid. Emellertid ansåg överstyrelsen, att även framdeles borde finnas möjlighet för de högre folkskolorna att inskränka antalet läsveckor. F ö r lärare vid skolor, som komme att erhålla medgivande till förkortad årlig lästid, skulle därför göras ett a v d r a g med 78a av den kontanta minimilönen för varje under 38 veckor underskjutande arbetsvecka, vilket även skulle medföra motsvarande nedsättning i statsbidraget. Om ett arbetsår på grund av särskilda lokala förhållanden kcmme att omfatta mindre tid än 36 veckor, borde avdraget dock begränsas till 2/38 av kontant minimilön, för att icke lärare skulle få sämre av r löningsförhållanden än för närvarande. Under hänvisning till sitt förslag beträffande naturaförmåner föreslog överstyrelsen följande placering för ordinarie lärare vid högre folkskolor : Vid yrkesbestämda högre folkskolor och vid sådana allmänna liögre folkskolor, som vore fyrklassiga eller enligt fastställda, reglementen skulle utvecklas till sådana: manlig adjunktskompetent lärare i lönegrad 23 20 (B 14 b) kvinnlig » » » 22 manlig icke » » » 19 (B 14 a); kvinnlig » » » » vid

1—3 klassiga allmänna högre folkskolor, därest Kungl. Maj:t icke medgivit, att lärare måtte åtnjuta samma löneförmåner som l ä r a r e vid fyrklassig skola: manlig adjunktskompetent lärare i lönegrad kvinnlig » » » » manlig icke kvinnlig »

22 19 (B 14 a) 21 18 (B 13);

dock att, då den årliga arbetstiden understege 38 arbetsveckor, a v d r a g skulle ske å lärares kontanta minimiavlöning med en trettioåttondel för varje understigande vecka, dock ej för mer än två veckor. Överstyrelsen kunde icke ansluta sig till lärarelönekommitténs förslag om storleken av det till rektor utgående särskilda arvodet. Kommittén hade tagit uteslutande hänsyn till klassernas antal, medan däremot i fråga om arvodet åt rektor vid kommunal mellanskola l ä r j u n g a r n a s antal varit bestämmande. Då beträffande kompetensvillkor och tillsättning skulle gälla ensartade författningsbestämmelser, fann överstyrelsen alla skäl tala för likställighet även i fråga om arvode.

190 För rektor vid kommunal mellanskola med över 250 lärjungar föreslog överstyrelsen ett arvode av 1800 kronor, för rektor vid skola med färre än 250 lärjungar ett arvode av 1500 kronor. Samma arvoden, utgående efter samma grunder, borde u t g å till rektorer vid fyrklassig högre folkskola och sådan treklassig, som av Kungl. Maj:t förklarades likvärdig med fyrklassig; till rektor vid a n n a n treklassig högre folkskola skulle arvode utgå med 1300 kronor respektive 1000 kronor; för rektor vid tvåklassig högre folkskola skulle arvodet utgöra 500 kronor; dock att till rektor, som vore ensam l ä r a r e vid högre folkskola, särskilt arvode icke skulle utgå. Arvode till vikarierande rektor skulle u t g å med hälften av ordinarie rektors arvode. Därest gemensam rektor förordnades för flera högre folkskolor, borde sådan rektor åtnjuta endast det arvode, som tillkomme honom som rektor vid den största skolan. Överstyrelsen ansåg, a t t då antalet lärjungar vid treklassiga skolor i vissa fall vore större än vid fyrklassiga, behov a v biträdande föreståndarinna följaktligen förefunnes även vid de förra, och att därför r ä t t e n till arvode borde utsträckas a t t omfatta j ä m v ä l sådan treklassig högre folk skola, som av Kungl. Maj:t förklarades likvärdig med fyrklassig, samt att arvodet borde fastställas till 300 kronor årligen. I motsats till lärarelönekommittén, som icke föreslagit uppdelning efter kompetens av icke-ordinarie lärare vid kommunala mellanskolor och högre folkskolor, föreslog överstyrelsen sådan. P å grund därav blevo dess förslag om avlöningsförhållanden följande: adjunktskompetent manlig extra ordinarie eller vikarierande lärare i löneklass 19 adjunktskompetent kvinnlig sådan lärare i löneklass 17 (B 16) icke » manlig » » » » 18 » » kvinnlig » » » » 16 (B 15 b), i varje fall med r ä t t till uppflyttning i högre löneklass efter av Kungl. Maj:t angivna grunder. Även i fråga om timlärare a n s å g överstyrelsen uppdelning i adjunktskompetenta och icke adjunktskompetenta böra göras och föreslog, att timarvodena fastställdes till samma belopp som för motsvarande lärare vid de kommunala mellanskolorna. Överstyrelsen ansåg önskvärt, att vid högre folkskolor anställda övningslärare med full tjänstgöring måtte k u n n a anställas som ordinarie och extra ordinarie med löneförmåner anpassade efter de för ämneslärare utgående. I denna fråga av övervägande organisatorisk n a t u r hemställdes dock om n ä r m a r e utredning. I sitt förslag till reglemente hade lärarelönekommittén infört bestämmelse om möjlighet till viss löneökning för l ä r a r e i yrkesämne. Detta

191 lönetillägg vore emellertid icke på något sätt bundet vid övertidsarbete. Överstyrelsen föreslog därför, att den missvisande bestämmelsen rättades därigenom, att för ifrågavarande lönetilläggs utgående erforderliga föreskrifter meddelades i ett särskilt moment i § 14 i avlöningsreglementet. Med avseende på ämneslärarnas löneplacering anser kommittén, a t t en- Kommittén dast den högre folkskolans högsta form kan jämställas med de kommunala mellanskolorna eller, såsom kommittén benämner dem, de kommunala realskolorna. Kompetensvillkoren äro visserligen n u m e r a desamma för anställning- vid de båda skolformerna. Men i ett avseende äro de bestämt åtskilda, i det för den kommunala mellanskolan studiemålet är fixerat, med en för alla likformigt censurerad slutexamen, identisk med statsrealskolans, medan de högre folkskolornas bildningsmål är skiftande, i vissa fall m å h ä n d a högre än realskolans, i a n d r a påtagligt lägre. Därtill äro de kommunala mellanskolorna alltid fyra-åriga, medan de högre folkskolorna, som i do flesta fall bygga på samma bottenskolegrund, mera sällan nå denna kursomfattning. Det kan icke anses vara en skärpning a v kompetensbestämmelserna för yrkesbestämd högre folkskola, a t t för erhållandet av tjänst vid sådan varje sökande, även om h a n är adjunktskompetent, av skolöverstyrelsen måste förklaras behörig till varje särskild av honom sökt tjänst. Kommittén ser häri en bestämmelse, som är nödvändig för att tillgodose vissa skolors behov av speciellt yrkesbetonad undervisning, u t a n att däri ligger en gradering av högre och lägre kompetens. P å varje ort h a r den högre folkskolan erhållit den organisation, som bäst passat ortens speciella behov. Skolan har så blivit än en- eller tvåklassig, än tre- eller fyrklassig, liksom även en orts behov av mera yrkesbetonad undervisning, mer eller mindre specialiserad, framskapat en yrkesbestämd skola, medan en annan ort funnit lämpligt att med en mera allmänt teoretisk undervisning bygga vidare på den i folkskolan lagda grunden. Denna mångfald h a r differentierat kraven på lärarekompetensen. Behovet av synnerligen väl kvalificerade lärarekrafter vid högre folkskola för teknisk utbildning t. ex. i Stockholm eller Göteborg h a r tvingat dessa kommuner att giva höga lärarelöner. Det måste anses riktigt, att även för framtiden l ä r a r n a vid de högsta formerna i lönehänseende tillgodoses bättre än vid de lägre. Lärarelönekommittén hade bibehållit lönedifferentieringen mellan yrkesbestämd och högre allmän skola. Skolöverstyrelsen h a r gått längre och inom v a r och en av dessa t v å huvudformer differentierat på olika sätt, dels efter lärares kompetens, dels efter skolans klassantal. Kommittén använder en indelning, som anknyter till den av överstyrelsen föreslagna. E t t bibehållande av nu gällande form för ersättning för .adjunktskompetens h a r kommittén ansett lämpligare än skolöverstyrelsens förslag om olika lönegrad för adjunkts- och icke-adjunktskompetenta lärare. Kommittén anser, att liksom hittills båda slagen av l ä r a r e vid s a m m a skola

192 böra placeras i samma lönegrad men att adjunktskompetent bör få tillgodoräkna sig tre år i och för placering i löneklass. Därigenom komma såsom nu slutlönerna a t t för lärare vid en skola bliva lika. Skolöverstyrelsen har likställt alla yrkesbestämda högre folkskolor och även vissa allmänna med kommunal mellanskola. Kommittén anser, a t t endast högre folkskola för teknisk utbildning står på det plan, att sådan jämställdhet kan sägas förefinnas, detta vare sig det gäller studiemålets omfattning eller den för l ä r a r n a erforderliga kompetensen. E n inskränkning anser kommittén emellertid nödvändig, då kommittén nu förordar, att lärare vid yrkesbestämd högre folkskola för teknisk utbildning erhåller lön enligt samma grunder som lärare vid kommunal mellanskola; denna löneställning bör tillkomma endast lärare vid sådana skolor av ifrågavarande slag, som äro tre- eller fyrklassiga. Kommittén föreslår med dessa utgångspunkter uppdelning av de högre folkskolornas ordinarie ämneslärare i tre grupper; den första gruppen omfattande lärare vid tre- eller fyrklassiga skolor för teknisk utbildning, den andra övriga tre- eller fyrklassiga högre folkskolors ämneslärare samt den tredje lärare vid en- eller tvåklassiga skolor. Vid fall, då inom samma skola finnas linjer med olika antal klassavdelningar, bör Kungl. Maj:t, efter skolöverstyrelsens hörande, bestämma, till vilken grupp, å ena sidan tre- eller fyrklassiga, å andra sidan en- eller tvåklassiga, ifrågav a r a n d e skola skall hänföras. I regel torde den linje, som har det högsta klassantalet, böra anses konstituera skolan i dess helhet, enär i de flesta fall den vid en skola anställda läraren har arbete inom hela skolan. I betraktande därav, att inom den yrkesbestämda högre folkskolan den praktiska utbildningens tillgodoseende ofta måste kräva med adjunktskompetens likvärdiga kvalifikationer av mera praktisk art, anser kommittén, att likvärdig med adjunktskompetens skall anses dels fil. ämbetsexamen eller högre akademisk examen jämte folkskollärarexamen, dels kompetens för lektorat i ingenjörs- eller handelsämne vid tekniskt läroverk, i varje fall jämte två års tjänstgöring vid högre folkskola eller annan läroanstalt, som av Kungl. Maj:t i det avseendet föreskrivits. I överensstämmelse med angivna ståndpunkt föreslår kommittén, att manlig ämneslärare vid tre- eller fyrklassiga högre folkskolor för teknisk utbildning placeras i 22 lönegraden samt kvinnlig lärare i 19 lönegraden och att l ä r a r n a vid övriga tre- eller fyrklassiga högre folkskolor erhålla lön manlig enligt 21 och kvinnlig enligt 18 lönegraden. Beträffande de en- och tvåklassiga högre folkskolorna kan kommittén icke föreslå högre placering än i 19 respektive 16 lönegraden. Dessa skolor, som vanligen äro jämförelsevis små och avsedda att fylla r e n t lokala behov av något högre fortsättningsundervisning än den folkskolan i orten meddelar, k u n n a icke sägas v a r a i ovillkorligt behov av så kvalificerad lärarekompetens, som vid de tre- eller fyrklassiga skolorna erfordras. Skolöverstyrelsen hade föreslagit icke-adjunktskompetenta l ä i a r e

193 vid de smärre högre folkskolorna till placering i 21 respektive 18 lönegraden, d. v. s. manlig lärare 4 lönegrader högre än manlig folkskollärare. Enär kommittén förordat de senares placering i 15 lönegraden, bibehålies denna relation med placeringen av de en- eller tvåklassiga högre folkskolornas lärare i 19 respektive 16 lönegraden. Genom att riksdagen år 1929 beslutat provisoriska avlöningsförbättringar, till manlig lärare 360 och till kvinnlig 300 kronor, hava dessa lärares löner, jämförda med dem före år 1929 utgående, blivit avsevärt ökade. Kommittén anser sig med sitt förslag hava väl tillgodosett alla rimliga krav om förbättrad löneställning för den högre folkskolans lärare, även dem vid en- eller tvåklassiga skolor. För den högre folkskolans lärare gäller för närvarande med avseende på avlöningsförmåner, att kommun är skyldig att tillhandahålla bostad och bränsle eller ersättning därför. Av skäl, som skolöverstyrelsen i sitt yttrande över lärarelönekommitténs betänkande anfört, böra naturaförmånerna indragas i lönen, om det allmänna lönesystemet skall tillämpas. Givetvis bör kommun fortfarande bestrida mot naturaförmånerna svarande kostnader och statsbidraget till lärarelönen därför beräknas till allenast den återstående delen av avlöningen. En undersökning av kommunernas sätt att bestrida naturaförmånerna till den högre folkskolans lärare ger vid handen, att endast på 16 orter, 9 A-orter, 3 C-orter, 2 D-orter och 2 E-orter, utgå förmånerna in natura. Det är sålunda endast fråga om ungefär 20 lärare med bostad och bränsle in natura. På alla övriga orter, ungefär 30 med ett 40-tal lärare, lämnas kontant ersättning. Här kan således icke sägas föreligga någon mera betydande svårighet att i varje särskilt fall åstadkomma en värdering av åtnjutna naturaförmåner. För beräkning av statsbidragen böra naturaförmånerna anses motsvara följande genomsnittliga belopp i de olika ortsgrupperna: II kr.

III kr.

IV kr.

V kr.

1 080

i kr. för 4 rum och kök samt bränsle » 3

>

»

»

»

»

I överensstämmelse härmed böra de bestämmelser ändras, som nu gälla för statsbidragen till de högre folkskolorna, samt i erforderliga delar bestämmelserna i boställsordningen för samma skolor. Enär lästiden vid högre folkskolor kan växla, föreslår kommittén, såsom även skolöverstyrelsen förordat, att om den årliga lästiden understiger 38 arbetsveckor, avdrag skall göras å lärares lön med en trettioåttondedel för varje understigande vecka. Denna minskning i lärarens lön bör föranleda en motsvarande minskning av statsbidraget till avlöningen. Kommittén anser, att i reglemente för högre folkskola borde bestämmas, att årlig lästid fastställdes till 38 veckor såsom maximum. Beträffande arvode till rektor vid högre folkskola anser kommittén, att 13

- 302247

194 större skolor, som Kungl. Maj:t bestämmer, böra ställas i en g r u p p för sig. Vissa skolor äro icke avsedda a t t ombildas till kommunala mellanskolor eller, enligt av kommittén på annat ställe föreslagen n a n i n ä n d r i n g , kommunala realskolor, varför deras organisation är fixerad och formen för rektors anställning lämpligen k a n ändras därhän, att rektor anställes såsom vid läroverk. I överensstämmelse därmed böra avlöningsförhållandena k u n n a ändras och lönen bestämmas såsom för läroverksrektorer. F ö r övriga skolor torde däremot nuvarande system med särskild ersättning utöver lärarelönen böra bibehållas. Kommittén föreslår, a t t till sådan l ä r a r e vid högre folkskola, som förordnas att uppehålla rektorsbefattningen vid skolan, må utgå särskild ersättning utöver lönen med 1 200 kronor vid tre- eller fyrklassig skola samt med 600 kronor vid eneller tvåklassig skola; dock att vid de större tre- eller fyrklassiga högre folkskolorna, för vilka Kungl. Maj:t sådant medgiver, avlöning m å utgå med lön högst enligt 28 lönegraden, 31 löneklassen, till manlig rektor och högst enligt 25 lönegraden, 28 löneklassen, till kvinnlig rektor vid högre folkskola för teknisk utbildning, samt högst enligt 27 lönegraden, 30 löneklassen, till manlig rektor och högst enligt 24 lönegraden, 27 löneklassen, till kvinnlig rektor vid annan skola. I dessa senare fall böra rektorstjänsterna förklaras lediga till ansökan. I de fall, kommun till rektor, om vilken här ä r fråga, lämnar bostad och bränsle in natura, bör förmånen värderas och ersättning erläggas till kommunen. Statsbidrag bör utgå med två tredjedelar av den särskilda ersättningen utöver lärarelönen; där särskild rektorslön utgår, bör statsbidraget utgöra tre fjärdedelar av lönen. Därest gemensam rektor förordnas för flera högre folkskolor, bör sådan rektor åtnjuta den lön eller den särskilda ersättning, som tillkommer honom såsom rektor vid den största av skolorna. Kommittén anser särskilt arvode till biträdande föreståndarinna icke nödigt vid a n n a n högre folkskola än sådan, som h a r ett större lärjungeantal, förslagsvis mer än 250. Den särskilda omvårdnad, som kvinnliga elever vid mindre skola tilläventyrs kräva, bör kunna åläggas kvinnlig lärare u t a n särskilt arvode. För de fall, kvinnlig lärare icke finnes v i l skolan, torde kommun böra i ekonomiskt avseende ordna med det biträde i fråga om de kvinnliga lärjungarna, som möjligen befinnes lämpligt anskaffa. Är rektor kvinnlig, bör bland de manliga l ä r a r n a vid ovan nämnda större skolor utses en tillsynshavande lärare med ersättning, som är lika med biträdande föreståndarinnas. Såsom skälig ersättning föreslår kommittén högst 500 kronor för år. För extra ordinarie lärare föreslår kommittén följande löneplacering', vid tre- eller fyrklassiga högre folkskolor manlig i 19 lönegraden, kvinnlig i 16, vid en- eller tvåklassiga högre folkskolor manlig i 17, kvinnlig i 15 lönegraden, med r ä t t för adjunktskompetent till tre års tillgodoräknande. Extra lärare föreslås till placering i 17 respektive 15 lönegraden.

195 I f r å g a om timlärare föreslår kommittén belopp för veckotimme och läsår, som n ä r m a r e angivas i förslaget till avlöningsreglemente. Lön för t i m l ä r a r e i verkstadsarbete vid teknisk högre folkskola bör u t g å med högre belopp än till motsvarande lärare i slöjd vid kommunal realskola, detta med hänsyn till den högre kvalificerade undervisning, som verkstadsarbete vid teknisk högre folkskola kräver. Slutligen anser kommittén i likhet med skolöverstyrelsen, att vid högre folkskolor anställda övningslärare med full tjänstgöring borde kunna anställas som ordinarie, med löneförmåner avpassade i förhållande till de för ämneslärare utgående. I denna fråga av övervägande organisatorisk n a t u r ansåg överstyrelsen en särskild utredning krävas. Kommittén, som beträffande övningslärare vid folkskolor uttalat sig för sådan utredning, anser, a t t även i fråga om högre folkskolor utredning om övningslärarnas ställning är erforderlig. Dock torde u t a n n ä r m a r e utredning kunna ifrågasättas, huruvida icke redan vid reglering av andra lärares löner den anordningen kunde vidtagas, att vid skolor av sådan storlek, att vid desamma behov a v övningslärare med full tjänstgöring, d. v. s. 30 veckotimmar, ä r permanent, ordinarie tjänster inrättades i sådana övningsämnen, i vilka finnas ordinarie läraretjänster vid läroverk, samt i sådana praktiska läroämnen, vilka till följd av vederbörande skolas inriktning böra betecknas såsom hörande till huvudämnena. Dessa lärare, i gymnastik, teckning, verkstadsarbete, sömnad och hushållsgöromål, borde erhålla lön enligt samma system, som kommittén föreslagit för övningslärarna vid läroverken, alltså med lön enligt vederbörlig löneklass för 30 veckotimmars tjänstgöring och med tillägg av 3 % utav lönen för varje 30 timmar överskjutande veckotimme, dock att så uppkommet tal a v r u n d a s till närmaste med 3 j ä m n t delbara krontal. I sitt förslag till reglemente hade lärarelönekommittén infört bestämmelse om viss löneökning för ämneslärare, som vid yrkesbestämd högre folkskola meddelar undervisning i yrkesämne, för intill 6 veckotimmar inom varje klassavdelning i andra, tredje eller fjärde klassen. Kommittén biträder förslaget om sådan löneökning, i den m å n fråga är om timlärare, varvid skolöverstyrelsen skall äga pröva varje särskilt fall. Den avsedda veckotimersättningen föreslås till 60 kronor. I detta sammanhang må slutligen erinras om vad kommittén tidigare anfört och föreslagit i fråga om upphörandet a v kommuns hittills gällande r ä t t att utöver lagstadgad lön lämna tillägg. I fråga om statsbidrag anser kommittén sådan ordning lämplig, att de skola u t g å till lärareavlöning i stället för såsom nu dels för klassavdelning och dels för lärare. Kommittén ifrågasätter följande huvudbestämmelser för statsbidrag: 1. Statsbidrag u t g å r med ordinarie lärares lön, minskad med för varje ortsgrupp fixerat ersättningsbelopp för naturaförmåner, till lika m å n g a ordinarie l ä r a r e som antalet klasser.

196 2. Statsbidrag u t g å r med hela lönen till icke-ordinarie lärare, som anställts på grund av parallellavdelnings inrättande, dock med högst det be lopp, som i motsvarande fall skulle h a v a utgått till ordinarie l ä r a r e . 3. Statsbidrag till a n d r a lärare, än i punkterna 1 och 2 avses, u t g å r med skillnaden mellan manlig och kvinnlig lärares lön. 4. H a r parallellavdelning varit erforderlig under minst fem år, bör en ordinarie tjänst i n r ä t t a s och statsbidrag till denna utgå, såsom i p u n k t 1 sägs. 5. Där särskild ersättning utöver lön u t g å r till lärare, som är förordnad såsom rektor, u t g å r statsbidrag med två tredjedelar av den särskilda ersättningen. 6. Där rektor åtnjuter rektorslön, u t g å r statsbidrag med tre fjärdedelar av lönen. Vid utarbetande av förslag till bestämmelser för statsbidrags utgående torde i övrigt dessa bestämmelser få avpassas efter kommitténs förslag om löner till lärarepersonalen.

3. Kommunala mellanskolor (kommunala realskolor.) Lårareiöne- F ö r rektor vid kommunal mellanskola, vilken vid 1918 å r s lönereglering kommittén. u t ö v e r lön såsom ordinarie lärare tillerkändes särskilt arvode av 1000 kronor, v a r t i l l numera kommer tillfällig löneförbättring, föreslog lärarelönekommittén bibehållandet av nuvarande avlöningssätt. Liksom beträffande rektorerna vid realskolor uppdelade kommittén de kommunala mellanskolornas rektorer i två grupper, med ett lärjungeantal av minst 250 såsom normerande för gruppindelningen. F ö r rektor vid den högre gruppen skulle arvodet u t g å med 1500 kronor, för annan rektor med 1 300 kronor. Beträffande avlöningarna till kommunal mellanskolas ämneslärare erinrade lärarelönekommittén därom, att de vid 1918 års lönereglering satts i viss relation till avlöningarna för l ä r a r e vid högre folkskola. Manlig lärares lön blev 3 300 kronor med tre ålderstillägg a 400 kronor, kvinnlig lärares 2 800 kronor med tre ålderstillägg a 300 kronor. Därtill skulle komma fri bostad och bränsle eller motsvarande ersättning, icke understigande för manlig 500 kronor och för kvinnlig 350 kronor, samt tillfällig löneförbättring med 600 respektive 500 kronor. Adjunktskompetent lärare skulle äga a t t tillgodoräkna sig fem tjanstår. Lärarelönekommittén ansåg, a t t denna r ä t t borde utbytas mot placering i en lönegrad högre av adjunktskompetenta än av icke-adjunktskompetenta. De förra borde i avlöningshänseende v a r a likställda med adjunkter vid de allmänna läroverken och därför, med hänsyn till naturaförmånerna, uppskattade till skillnaden

197 mellan 23 och 21 lönegraderna, placeras i lönegraden 21 respektive 18 (B 13). Icke-adjunktskompetenta lärare borde placeras i lönegraden 20 respektive 17 (B 12). För biträdande föreståndarinna föreslogs ett lönetillägg av 300 kronor. Lärarelönekommittén ansåg inga vägande skäl föreligga för uppdelning av de icke-ordinarie lärarna i två kategorier utan föreslog för samtliga avlöning efter 18 löneklassen för manlig och 16 (B 15) för kvinnlig, med rätt till löneuppflyttning. Timlärare skulle åtnjuta arvode, beräknat med följande för olika ortsgrupper bestämda belopp, allt för veckotimme räknat: A kr.

B kr.

C kr.

D kr.

E kr.

F kr.

G kr.

manlig timlärare ]

kvinnlig

»

timlärare i teckning, musik eller gymnastik, manlig och kvinnlig, lika med motsvarande timlärare i gymnastik och musik vid högre folkskolor;

kvinnlig lärare i slöjd samt lärarinna i huslig ekonomi och kvinnligt handarbete

A kr.

B kr.

C kr.

D kr.

E kr.

F kr.

G kr.

133 Olika länsstyrelser och domkapitel påvisade, hurusom enligt lärarelönekommitténs förslag lärarna vid kommunala mellanskolor skulle komma i en gynnsammare löneställning än motsvarande lärare vid läroverken, vilket skulle försätta dessa i ett sämre läge än andra skolformer och innebära ett missgynnande av de statsanställda lärarna. Skolöverstyrelsen ansåg de skäl övertygande, som talade för likställighet av adjunktskompetent ämneslärare vid kommunal mellanskola och adjunkt vid allmänt läroverk. Dock fann överstyrelsen tillämpningen av denna princip möta betydande svårigheter på grund av kommunala mellanskolans lärare tillerkända naturaförmåner. Mot kommitténs uppskattning av dessa hade enligt överstyrelsen kritiken från skilda håll varit välbefogad. Genom kommitténs förslag skulle kommunala mellanskolans lärare i stor utsträckning komma i åtnjutande av en reallön, som i vissa fall med flera löneklasser skulle överstiga den för adjunkter föreslagna avlöningen. En av överstyrelsen verkställd undersökning visade, att endast vid en skola helt och vid en annan delvis förmånen av bostad och bränsle utginge in natura, vadan alltså praktiskt taget lärarna vid samtliga kommunala mellanskolor erhölle kontant ersättning för bostad

198 och bränsle. Löneskillnaden mellan graderna 23 och 21, växlande mellan 720 och 912 kronor, uppvägdes av kontant ersättning för bostad och bränsle, som blott på en ort understege 900 kronor (Örkelljunga 600 kronor), på 4 orter uppginge till 900 å 930 kronor, på 49 orter 1200 kronor eller därutöver. I Norrköping, Malmö och Stockholm skulle en manlig ämneslärare i högsta lönegraden erhålla en avlöning, som med respektive 702, 937 och 1238 kronor överstege adjunktslön i samma lönegrad. Överstyrelsen föreslog därför, att i detta som i a n d r a fall ersättning för naturaförmåner skulle upphöra eller avdrag för naturaförmåner göras på den kont a n t a totallönen. Med denna utgångspunkt föreslog överstyrelsen lönegraden 23 respektive 20 (B 14 b). I anslutning härtill placerades icke-adjunktskompetent ordinarie ämneslärare i lönegraden 22 respektive 19 (B 14 a). Överstyrelsen ansåg sig icke k u n n a tillstyrka inom lärarelönekommittén reservationsvis gjort yrkande på dessa lärares slutgiltiga uppflyttning till samma löneställning som de adjunktskompetentas. I fråga om rektor anslöt sig överstyrelsen till lärarelönekommitténs förslag om rektorsarvode liksom även angående uppdelningen härför av skolorna i två grupper. Naturaförmånerna skulle indragas i kontantlönen. D å emellertid de n u rektorer tillförsäkrade naturaförmånerna hade något högre värde än l ä r a r n a s , borde såsom ersättning för denna värdeskillnad det särskilda rektorsarvodet sättas något högre, än kommittén föreslagit, varjämte differensen mellan de olika arvodena borde göras något större, så att de bestämdes till respektive 1500 och 1 800 kronor (det sista endast vid två skolor, Malmö och Stockholm). Mot kommitténs förslag om arvode a v 300 kronor till biträdande föres t å n d a r i n n a hade överstyrelsen intet a t t erinra. Beträffande extra ordinarie ämneslärare med full tjänstgöring delade överstyrelsen icke lärarelönekommitténs uppfattning om likställighet mellan adjunktskompetenta och icke-adjunktskompetenta. Denna fråga hade stor betydelse för rekryteringen av lärarekrafterna vid de kommunala mellanskolorna, enär undervisningen vid dessa i mycket stor utsträckning bedreves med e x t r a ordinarie lärare. Överstyrelsen förordade, a t t adjunktskompetenta extra och vikarierande ämneslärare finge åtnjuta avlöning enligt löneklass 19 respektive 17 (B 16), icke-adjunktskompetenta enligt löneklass 18 respektive 16 (B 15), med r ä t t till löneuppflyttning. ^ För timlärare i läsämne föreslog överstyrelsen likaledes arvoden enligt uppdelning i adjunktskompetenta och icke-adjunktskompetenta med belopp lika som för samma slags lärare vid statens undervisningsväsende. Föreslagna arvoden för timlärare i övningsämnena fann överstyrelsen skäliga. Kommittén.

De förslag om full likställighet mellan kommunala mellanskolans och statsläroverkens lärare, som lärarelönekommittén och skolöverstyrelsen

199 väckt, kan kommittén icke biträda. Så länge kompetensfordringarna för ordinarie tjänst icke äro i allo lika, torde skillnad i avlöningshänseende vara berättigad och lämplig. Denna skillnad är även numera motiverad därav, att sedan lärarelönekommittén avgivit sitt betänkande, den genomgripande förändringen inträtt i fråga om de kommunala mellanskolorna, att en stor del av dem och med få undantag de större förstatligats. Såsom redan sagts, i sammanhang med förslag till lön för högre folkskolans lärare, anser kommittén, att ämneslärare vid den kommunala mellanskolan, med sitt slutmål, realskolexamen, i löneavseende bör sättas högre än lärare vid annan högre folkskola än tre- eller fyrklassig för teknisk utbildning. Kommittén förmenar, såsom tidigare sagts i fråga om högre folkskolans lärare, att den nuvarande formen för kompensation av adjunktskompetens, med rätt att i och för uppflyttning få tillgodoräkna vissa år, är lämpligare än skilda lönegrader för adjunkts- och icke-adjunktskompetent. Överstyrelsen har framhållit, att de senares kompetens icke sällan är ganska svag. Häri ser kommittén ett bestämt skäl till lägre löneplacering för den kommunala mellanskolans lärare än för statsläroverkens adjunkter, för vilka en enhetlig utbildning med kompetens av bestämt fixerbara mått är erforderlig. Kommittén föreslår placering av kommunala mellanskolans manliga ämneslärare i 22 lönegraden och kvinnliga i 19 lönegraden. Liksom för folkskolans och den högre folkskolans lärare är beträffande personalen vid de kommunala mellanskolorna kommun skyldig lämna bostad och bränsle eller ersättning därför. För beräkning av statsbidragen till ordinarie lärares löner synes man böra utgå från samma ersättningsbelopp för naturaförmåner som beträffande den högre folkskolans lärare, alltså inom de olika ortsgrupperna följande belopp: I

II

III

iv

v

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

för 4 rum och kök samt bränsle

» 3

»

»

»

»

»

Återstoden av lönen skulle alltså utgå i statsbidrag. I övrigt hänvisar kommittén till avlöningsreglementets bestämmelser om tjänstebostad. Beträffande rektor anser kommittén, att den nuvarande formen för tillsättning bör ersättas med en annan. Skolöverstyrelsen har framhållit som »ett önskemål, att ändring åvägabringas i bestämmelserna rörande tillsättningen av dessa rektorsbefattningar». Ehuru frågan står i nära samband med en lönereglering, ansåg emellertid överstyrelsen, att den borde särskilt utredas, innan den upptoges till lösning. 1928 års lönekommitté anser sig, efter övervägande av frågans olika sidor, böra förorda den av överstyrelsen antydda ändringen. Därav bör följa, att nuvarande form för avlöning åt rektor ersattes med en, som är analog med den,

vilken gäller för rektorer vid läroverk. Till rektorslönen torde böra utgå statsbidag med tre fjärdedelar av lönen och icke såsom nu med två tredjedelar av ett rektor utöver lönen tillkommande särskilt arvode. Beträffande ersättning för naturaförmåner böra bestämmelserna rörande tjänstebostad gälla på sätt avlöningsreglementet närmare angiver. Ehuru kommittén icke verkställt en i alla avseenden ingående utredning angående konsekvenserna av den föreslagna anordningen, tillsättning av rektor enligt samma grunder, som gälla för allmänna läroverk i motsvarande fall, vill kommittén antyda, hur förfaringssättet tänkts och anses kunna tillämpas. Först är att märka, hurusom rektor vid kommunal mellanskola — gäller även högre folkskola i vissa fall, kommunal flickskola och landstingsseminarium — förordnad efter det att tjänsten ledigförklarats och icke såsom nu alltid utsedd bland läroanstaltens egna lärare, bör tillförsäkras ställning såsom ordinarie lärare vid den skola, vid vilken han erhåller förordnande såsom rektor. Ehuru det kan antagas komma att bliva sällsynt, kan det dock tänkas, att en rektors förordnande icke förnyas. Har då en rektor lämnat t. ex. förutvarande kommunal ordinarie anställning i annan kommun, kan han icke utan dennas medgivande åter inträda i sin förra befattning, och å andra sidan torde möjlighet att bereda honom återinträde så gott som aldrig föreligga. Kommittén* anser därför, att tillsättning av rektor vid kommunal mellanskola, kommunal flickskola, landstingsseminarium och sådan högre folkskola, vid vilken Kungl. Maj:t bestämmer, att rektorsbefattning skall tillsättas såsom vid allmänt läroverk, bör ske på sådant sätt, att rektorstjänst förenas med ordinarie läraretjänst. Den invändningen kan göras, att i vissa fall, särskilt vid mindre kommunal mellanskola med endast fyra avdelningar, svårighet uppstår att med rektorstjänst förena ordinarie läraretjänst med bestämd ämneskombination, vilken i varje fall kan befinnas erforderlig med hänsyn till ämnesfördelningen på skolans övriga lärare. Detta äger emellertid giltighet redan i fråga om statens realskolor av ifrågavarande storlek, och där har anordningen likväl befunnits lämplig eller i varje fall möjlig. Till rektor måste utses någon av de sökande, som är lämplig icke blott med hänsyn till de kvalifikationer, som erfordras för rektorssysslan, utan även med hänsyn till möjligheten att bestrida undervisning i vissa bestämda ämnen. Svårigheten är fastmera att, då rektorsförordnande icke förnyas, bereda den som rektor avgående ordinarie lärares anställning. Dels torde emellertid sådana fall, såsom sagts, bliva sällsynta, dels torde svårigheten icke vara oöverkomlig, dels torde fördelarna för undervisningsväsendet i sin helhet av den föreslagna anordningen med rektors tillsättning vara så betydande, att en svårighet i sällsynta undantagsfall icke bör överskugga gagnet av anordningen i de talrika och normala fallen. Kommittén anser den föreslagna anordningen och den föreslagna löneställningen för de kommunala läroanstalternas

201 rektorer v a r a väl ägnade att, så långt förhållandena i övrigt det medgiva,, fä rektorsbefattningarna besatta med dugande innehavare. I överensstämmelse med vad ovan sagts böra nu gällande bestämmelser för tillsättning av rektor ändras. Med hänsyn därtill, att ännu efter vissa kommunala mellanskolors förstatligande i större städer, t. ex. Stockholm, Malmö och Göteborg, komm a att finnas kommunala mellanskolor, föreslår kommittén, i analogi med vad som föreslagits för de allmänna läroverken, en indelning av skolorna i tvenne avlöningsgrupper, med gränsen förlagd vid ett lärjungea n t a l av 250. Kommittén förordar, att rektor vid skola inom den högre gruppen placeras i samma lönegrad som rektor inom realskolornas lägsta grupp, manlig i 28 lönegraden och kvinnlig i 25 lönegraden, med lön ome delbart i lönegradens högsta löneklass; rektor vid skola med färre än 259 l ä r j u n g a r i 26 respektive 23 lönegraden, med lön omedelbart i lönegradens högsta löneklass. Biträdande föreståndarinna åtnjuter nu ett särskilt arvode av 200 kronor jämte dyrtidstillägg. Kommittén har icke funnit några bärande skäl förebragta för bibehållande av sådant arvode vid smärre kommunala mellanskolor. I överensstämmelse med vad som föreslagits i fråga om högre folkskolor, vill kommittén emellertid även för de kommunala mellanskolorna förorda, att till tillsynshavande lärare vid större skolor må, efter skolöverstyrelsens bestämmande, k u n n a utgå en särskild ersättning med högst 500 kronor för år. Ingenstädes har givits fullt tillfredsställande motivering för särskilt arvode vid smärre skolor till en lärare, som u t a n sådant borde anses kunna gå rektor till hända vid de få tillfällen, då av särskilda skäl i fråga om disciplinmål eller dylikt manlig rektor kan behöva biträde av kvinnlig erfarenhet, kvinnlig rektor av manlig. I de fall, där rektor på grund av skolans storlek kan behöva åsyftade biträde, bör liksom vid läroverk benämningen ändras till tillsynslärare och befattningen givas åt, respektive ersättningen utgå till manlig lärare, då rektorstjänsten har kvinnlig innehavare. Kommittén instämmer i skolöverstyrelsens uttalande om önskvärdheten av att fastare anställningsform skapas för övningslärarna, åtminstone vid de större mellanskolorna. I det syftet synes det kommittén, som om övningslärare med minst 20 timmars tjänstgöring i sådana övningsämnen, inom vilka vid läroverken anställas ordinarie lärare, skulle k u n n a erhålla ordinarie anställning och avlönas enligt samma system som motsvarande övningslärare vid läroverken. Något direkt förslag härom har kommittén emellertid icke ansett sig kunna i detta sammanhang framlägga.. Slutligen vill kommittén beträffande ifrågavarande skolors n a m n föreslå en ändring. Efter den n y a skolorganisationens genomförande föreligger intet skäl a t t bibehålla benämningen »mellanskola». Denna är offa missvisande och angiver icke den ställning i förhållande till motsvarande statliga läroanstalter, som skolorna intaga. Det synes kommittén v a r a

202 lämpligare och av olika praktiska skäl ändamålsenligare, att de n u v a r a n de kommunala mellanskolorna benämnas kommunala realskolor. I fråga om statsbidrag tänker sig kommittén samma grunder, som föru t s a t t s beträffande de högre folkskolorna. För icke-ordinarie l ä r a r e föreslår kommittén, att i tillämpliga delar de bestämmelser skola gälla, som föreslagits för motsvarande lärare vid högre folkskola. Även för h ä r ifrågavarande lärare föreslås ingen annan skillnad mellan adjunkts- och icke-adjunkskompetenta än den tillgodoräkningsr ä t t för de förra, som skulle gälla för motsvarande ordinarie lärare. Följande placering föreslås: manlig extra ordinarie och extra lärare i 20 lönegraden samt kvinnlig extra ordinarie och extra lärare i 17 lönegraden. Timlärares avlöning framgår av förslaget till avlöningsreglemente. 4.

Kommunala flickskolor.

E n l i g t beslut av 1928 års riksdag h a r kommunal flickskola inrättats i Landskrona. Dess lärarepersonal åtnjuter enahanda avlöningsförmåner som de, vilka tillkomma motsvarande lärare vid kommunala mellanskolor. Kommittén föreslår, att denna jämställdhet bibehålles, och förordar, a t t lärare vid kommunal flickskola avlönas enligt samma grunder som m o t s v a r a n d e lärare vid kommunal realskola.

5. Lärareiöne-

Landstingsseminarier.

F ö r rektor föreslog kommittén placering i lönegraden 23 respektive 20 (B 14 b) samt därutöver fri bostad eller motsvarande ersättning. Nuvarande avlöningsförmåner vore lön som ordinarie l ä r a r e jämte särskilt arvode av 1000 kronor och bostad eller ersättning därför, icke understigande 800 kronor, sålunda icke full likställighet med rektor vid statens småskoleseminarium. Härtill komme tillfällig löneförbättring såsom för ordinarie lärare. Lärarelönekommittén erinrade om att ordinarie lärare år 1919 likställdes med folkskoleseminariernas övningsskollärare. Lönen blev för manlig l ä r a r e 3 400 kronor med tre ålderstillägg a 400 kronor, för kvinnlig lärare 2 800 kronor med t r e ålderstillägg a 300 kronor, vartill sedan kommit tillfällig löneförbättring med 397 kronor 50 öre respektive 352 kronor 50 öre (A- och B-ort), 465 kronor respektive 412 kronor 50 öre (C-ort), 532 kronor 50 öre respektive 487 kronor 50 öre (D-ort), 600 kronor respektive 525 kronor (E-, F - och G-ort). Lärarelönekommittén hänförde l ä r a r n a till lönegraden 20 respektive 17 (B 12), innebärande likställighet med motsvarande l ä r a r e vid statens småskoleseminarier. Till icke-ordinarie lärare, som åtnjutit arvode med 2 800 respektive 240')

203 kronor samt tillfällig löneförbättring med 315—270, 378—324, 462—396, 525—450 kronor, föreslogs avlöning efter 16 löneklassen med rätt till löneuppflyttning. Timlärare i läsämne skulle åtnjuta arvode lika med motsvarande timlär a r e vid yrkesbestämd högre folkskola. Övningslärares arvode skulle utgå efter följande grunder: B kr.

C

D

E

F

G

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

127 125 122

133 131 128

139 137 134

145 143 140

151 149 146

157 155 152

163 161 158

A timlärare i gymnastik, musik eller teckning lärarinna i hushållsgöromål lärarinna i kvinnlig slöjd

F ö r lärarepersonalen vid såväl statens som landstingens småskolesemin a r i e r — med undantag för rektorerna — föreslog skolöverstyrelsen samm a avlöning och yttrade sig därför i ett sammanhang om båda slagen, a v seminarier. Överstyrelsen hade gjort en sammanfattning av de yttranden, som avgivits över lärarelönekommitténs betänkande i denna del från kollegier, domkapitel och småskoleseminariernas lärarförening, av vilken sammanfattning framgick, att yrkandena särskilt ginge ut på a t t skillnad borde göras mellan statens och landstingens seminarier, mellan ämnes- och övningsskollärare vid de särskilda seminarierna och slutligen mellan å ena sidan småskoleseminariernas lärare och å a n d r a folkskoleseminariernas övningsskollärare. Beträffande frågan om olikställighet i lönehänseende mellan ämneslär a r e och övningsskollärare hade lärarelönenämnden å r 1915 ansett, a t t det icke vore lämpligt att avgränsa dessa lärares tjänstgöring från v a r a n d r a . Särskilt den viktiga uppgiften att leda elevernas praktiska övningar fördelades dessa l ä r a r e emellan, och ingen bestämd skillnad i kompetens ifrågasattes. Åren 1919 och 1920 godkände statsmakterna likställigheten. Överstyrelsen fann, att med nuvarande organisation ingen åtskillnad mellan ämnes- och övningsskollärare vore erforderlig. I fråga slutligen om avlöningen för småskoleseminariernas l ä r a r e i dess förhållande till avlöningen för folkskoleseminariernas övningsskollärare hade visserligen statsmakterna år 1919 gjort ett principuttalande om likställighet, vilken dock ännu icke kommit till stånd. Överstyrelsen ansåg, a t t lärarelönekommitténs förslag om sådan likställighet innebure ett upplyftande ur försumpningen av småskoleseminariernas lönefråga och motsvarade den ställning i organisatoriskt och pedagogiskt hänseende, som dessa läroanstalter ägde eller borde äga. Erfarenheten hade visat nuvarande avlönings otillräcklighet, n ä r det gällt att locka kvalificerade sökande till småskoleseminariernas l ä r a r e -

Skolöverstyrelsen.

204 beställningar. Helst hade överstyrelsen velat biträda reservanternas i n o m lärarelönekommittén yrkande om placering i 21 lönegraden, men då en dylik ändring av kommitténs förslag skulle d r a g a med sig betydande r u b b ningar i fråga om a n d r a lärargrupper, nödgades överstyrelsen s t a n n a v i d ett tillstyrkande av kommitténs förslag, dock med stark betoning a v a t t 20 lönegraden vore den lägsta, som borde ifrågakomma, oavsett alla j ä m förelser för övrigt. För rektorernas vidkommande följde överstyrelsen lärarelönekommitténs förslag, men med inberäkning av bostadsförmånen i lönen, och placerade rektorerna vid landstingsseminarierna i lönegraden 25 respektive 21 (B 15 b). Icke-ordinarie befattningshavare placerades, såsom lärarelönekommittén föreslagit. Kommittén.

I fråga om statligt tvåklassigt småskoleseminarium h a r kommittén föreslagit följande löner: manlig rektor 24 lönegraden, 27 löneklassen, k v i n n l i g rektor 21 lönegraden, 24 löneklassen; manlig ämnes- och övningsskollärare 19 lönegraden, kvinnlig 16 lönegraden. E n ä r landstingsseminarier äro närmast jämförliga med statliga tvåklassiga seminarier, föreslår kommittén ovan angivna löneplacering för rektorer respektive ämnes- och övningsskollärare vid ifrågavarande seminarier samt till icke-ordinarie lärare löner i likhet med vad kommittén föreslagit för motsvarande lärare vid statens småskoleseminarier. Till rektor bör, såsom nu, landsting lämna tjänstebostad; bostad inräknas i lönen, och h y r a erlägges i enlighet med bestämmelserna i avlöningsreglementet för tjänstebostad. När senast ny lönereglering genomfördes för landstingens småskoleseminarier, tillämpades den principen, att detta icke skulle i stort sett föranleda n å g r a särskilda kostnader för landstingen. Överstyrelsen har föreslagit, att vid ny lönereglering samma princip måtte följas, dock a t t för vinnande av enkelhet i beräkningarna den ökning i l ä r a r n a s begynnelselön, som föranledes av seminariets läge inom en d y r a r e ortsgrupp, skulle utjämnas av landstingen. Kommittén anser, i överensstämmelse med v a d som föreslås för a n d r a områden av undervisningsväsendet, att även den nämnda ökningen av begynnelselönen bör bestridas av staten. I enlighet härmed böra bestämmelserna om statsbidrag ändras. E n förenkling i det sammanhanget anser kommittén kunna åvägabringas, nämligen i fråga om statsbidrag till rektors lön. Kommittén föreslår därför, a t t två tredjedelar av rektors lön bestridas av statsmedel, återstoden av landstinget.

205 6.

Folkhögskolor.

E n l i g t n u gällande bestämmelser, kungörelsen den 31 december 1919, u t g å r avlöning (minimiavlöning) till vid statsunderstödd folkhögskola ans t ä l l d a l ä r a r e med följande belopp: F ö r manlig föreståndare a) vid folkhögskola med såväl h u v u d k u r s som fristående kvinnlig kurs 5 400 kronor; b) vid folkhögskola med endast h u v u d k u r s 4 600 kronor eller, då endast v a r e sig manlig eller kvinnlig avdelning däri ingår, 4 000 kronor; till vilka avlöningsbelopp kunna komma två ålderstillägg, v a r t och ett a 500 kronor, efter respektive 5 och 10 års oförvitlig tjänstgöring; för kvinnlig föreståndare a) vid folkhögskola med såväl huvudkurs som fristående kvinnlig kurs 4 200 kronor; b) vid folkhögskola med endast huvudkurs 3 800 kronor eller, då endast v a r e sig manlig eller kvinnlig avdelning däri ingår, 3 400 kronor; till vilka avlöningsbelopp kunna komma två ålderstillägg, v a r t och ett a 400 kronor, efter respektive 5 och 10 års oförvitlig tjänstgöring; för vikarierande föreståndare ett särskilt arvode av 500 kronor vid skola med såväl huvudkurs som fristående kvinnlig kurs samt 400 kron o r vid skola med endast h u v u d k u r s ; för manlig ämneslärare med fast anställning a) vid såväl h u v u d k u r s som fristående kvinnlig kurs 3 700 kronor; b) vid endast huvudkurs 3 000 kronor; till vilka avlöningsbelopp k u n n a komma tre ålderstillägg, vart och ett a 500 kronor, efter respektive 5, 10 och 15 års oförvitlig tjänstgöring; för kvinnlig ämneslärare med fast anställning a) vid såväl h u v u d k u r s som fristående kvinnlig kurs 3 200 kronor; b) vid endast h u v u d k u r s 2 700 kronor; till vilka avlöningsbelopp kunna komma tre ålderstillägg, vart och ett a 300 kronor, efter respektive 5, 10 och 15 års oförvitlig tjänstgöring; för extra ordinarie och vikarierande manlig ämneslärare med full tjänstgöring a) vid h u v u d k u r s 1900 kronor; b) vid fristående kvinnlig kurs 600 kronor; för extra ordinarie och vikarierande kvinnlig ämneslärare med full tjänstgöring a) vid h u v u d k u r s 1700 kronor; b) vid fristående kvinnlig k u r s 550 kronor; för manlig eller kvinnlig lärare i slöjd arvode efter 2 kronor 50 öre för varje undervisningstimme;

206 för lärarinna

i hushållsgöromål

för lärare i gymnastik

arvode efter 10 kronor för varje arbets-

eller sång, vilken ej på grund av a n n a n anställ-

ning vid skolan har bestämd årslön, arvode efter 3 kronor 50 öre för v a r j e undervisningstimme. Utöver den kontanta lönen skola vidare, jämlikt § 2 i kungörelsen, föreståndare och fast anställda ämneslärare åtnjuta fri bostad jämte för densamma erforderligt bränsle. Där bostadsförmån in n a t u r a icke tillhandahålles därtill berättigad befattningshavare, skall h a n erhålla kontant ersättning därför med så stort belopp, som efter ortens pris betingas för bostad av sådan beskaffenhet, som för olika befattningshavare stadgas, j ä m t e för sådan bostad erforderligt bränsle. Vid en jämförelse mellan lönerna för folkhögskolans lärare och de löneförmåner, som jämlikt nu gällande bestämmelser utgå till l ä r a r e vid kommunala mellanskolor och realskolor, framgår, a t t den lönereglering, som år 1919 genomfördes för folkhögskolans lärarpersonal, åtminstone i det närmaste avsåg a t t jämställa dessa lärare i ekonomiskt hänseende med nyssnämnda lärare. Denna jämställighet blev emellertid av kort varaktighet, detta på grund av de omvälvningar, som den fortsatta dyrtiden medförde. Lärarpersonalen vid de ovannämnda kommunala och statliga läroanstalterna h a r erhållit tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg å de densamma genom 1918 å r s lönereglering tillförsäkrade avlöningsförmånerna, under det a t t folkhögskolans l ä r a r k å r dels icke erhållit någon tillfällig löneförbättring, dels. tillförsäkrats dyrtidstillägg endast å halva lönen. styrelsen för Lärarelönekommittén behandlade icke frågan om lönereglering för folksvenska folk- högskolornas befattningshavare. I skrivelse till Kungl. Maj:t den 6 decemuSSS! ber 1924 utvecklade styrelsen för svenska folkhögskolans lärareförening ening. g i n a s y n p i l n k t e r och y r k a n d e n i fråga om en lönereglering. Därvid framhölls, a t t en inkorporering av folkhögskolans lärare i det av lärarelönekommittén för a n d r a l ä r a r g r u p p e r föreslagna lönesystemet icke borde ske på sådant sätt eller under sådana villkor, att folkhögskolans frihet i organisatoriskt eller pedagogiskt avseende tillspillogåves. Denna frihet ansåge styrelsen vara en av de viktigaste förutsättningarna för att folkhögskolan även framdeles skulle kunna på det sätt erfarenheten hittills visat såsom lämpligt fylla sin uppgift. Då det emellertid för en numeriskt så liten l ä r a r k å r som folkhögskolans torde v a r a svårt a t t erhålla en lönereglering, som icke följde de för andra l ä r a r g r u p p e r utarbetade normerna, och då styrelsens uppfattning om vad som i löneavseende kunde anses skäligt för folkhögskolans l ä r a r k å r i förhållande till a n d r a lärargrupper tydligast kunde uttryckas genom användning av den föreslagna löneplanen, tilläte »ig styrelsen a t t för sina förslag använda denna. Styrelsen begärde i löneavseende likställighet med realskolorna och i

207 vissa fall kommunala mellanskolor. F ö r föreståndare föreslogs 26 lönegraden; för ordinarie lärare 21 lönegraden; i båda fallen skulle tillkomma förmånen av fri bostad och bränsle. Föreståndare och lärare,, som endast tjänstgjorde vid huvudkurs och icke vid fristående kvinnlig kurs, skulle hava lägre lön, dock så a t t förhållandet mellan de olika lönebeloppen bleve ungefär detsamma som hittills. Kvinnliga befattningshavare skulle placeras i lärarelönekommitténs löneplan B i samma lönegrader som manliga befattningshavare med motsvarande tjänst. För extra ordinarie ämneslärare med full tjänstgöring ville styrelsen föreslå, a t t viss minimilön bestämdes för tjänstgöring under h u v u d k u r s men att intet minimiarvode bestämdes för fristående kvinnlig kurs. Tjänstgöringens omfattning vid sistnämnda kurser vore nämligen för de extra ordinarie ämneslärarna mycket varierande, varjämte även dessa kursers längd (antal veckor) torde relativt taget variera betydligt mera, än v a d förhållandet vore med huvudkurserna. Styrelsen ansåge det därför lämpligast, att extra ordinarie ämneslärare under sommarkurserna betraktades och avlönades som timlärare. Vid beräkningen av det lönebelopp, som skäligen borde tillerkännas extra ordinarie ämneslärare för tjänstgöring under huvudkurs, finge jämförelse göras med föreslagna löner för extra, ordinarie l ä r a r e vid läroverk och kommunala mellanskolor. Då för folkhögskolor, som hade enbart manlig och kvinnlig huvudkurs, minsta undervisningstiden vore 24 veckor, torde vid beräkningen denna siffra böra användas. Därjämte syntes det styrelsen skäligt, att samma hänsyn borde tagas som i fråga om ordinarie l ä r a r e med tjänstgöring endast under huvudkurs, varjämte den synpunkten, att det vore genom de extra ordinarie lärartjänsterna, som kåren huvudsakligen rekryterades, torde böra tillmätas avsevärd betydelse. Styrelsen föreslog därför, att minimilönen för extra ordinarie ämneslärare med tjänstgöring under huvudkurs bestämdes till minst 2 700 kronor för manlig och minst 2 400 kronor för kvinnlig befattningshavare. För timlärare i läsämnen under de fristående kvinnliga kurserna föreslog styrelsen ett timarvode av minst 4 kronor för manliga och minst Skrönor 50 öre för kvinnliga befattningshavare, så länge timantalet per vecka i genomsnitt icke överstege 15, samt för timmar, som översköte n ä m n d a genomsnittstal, minst 2 kronor 50 öre per timme för såväl manliga som kvinnliga befattningshavare. F ö r manliga och kvinnliga l ä r a r e i slöjd föreslogs ett arvode efter minst 3 kronor 50 öre per undervisningstimme. Att styrelsen i detta fall icke föresloge högre timarvode för manliga lärare, berodde på den omständigheten, att de kvinnliga l ä r a r n a så gott som undantagslöst torde ha längre och d y r b a r a r e utbildning för sitt yrke. För lärare, manlig eller kvinnlig, i gymnastik eller sång, vilken ej på grund av annan anställning vid skolan hade bestämd årslön, föreslogs ett arvode efter 4 kronor per undervisningstimme. L ä r a r i n n a i hushållsgö- romål borde hava ett arvode av 12 kronor per arbetsdag.

208 Styrelsen förutsatte givetvis, att om bestämmelserna angående avlöning till folkhögskolornas lärarpersonal ändrades i den riktning, som föreslagits, ändringar också vidtoges i stadgandena rörande statsanslag till folkhögskolor, då man säkerligen icke kunde utgå ifrån att den ökning av skolornas utgifter, som löneregleringen skulle medföra, skulle kunna bestridas ensamt med skolornas ortsbidrag. Folkhögskol- I sitt yttrande över styrelsens framställning framhöll folkkögskolinspekinspektören. t ö r e ] l j a^ e n lönereglering för övriga läraregrupper, som icke följdes a v sådan för folkhögskolans lärare, skulle försätta dessa i sådan ställning, a t t det knappast vore t ä n k b a r t att k u n n a rekrytera folkhögskollärarkåren med akademiskt utbildade krafter — annat än möjligen för föreståndarnas vidkommande. I fråga om placering i lönegrad var inspektören i huvudsak ense med lärarföreningen men hade i n å g r a detaljer följande avvikande eller mera preciserade förslag: Föreståndare vid skola med endast huvudkurs men med både manlig och kvinnlig avdelning placerades i 24 lönegraden och, då endast en avdelning f örekomme, i 22 lönegraden, samt l ä r a r e med tjänstgöring endast vid huvudkurs i 18 lönegraden. Manlig extra ordinarie lärare med en tjänstgöring av minst 24 veckor borde i lön erhålla 2 700 kronor och kvinnlig 2 400 kronor; lärare med en minsta tjänstgöring av 21 veckor 2 400 kronor respektive 2 100 kronor. Vikarierande föreståndares arvode borde höjas från 500 till 900 kronor vid skola med två kurser och från 400 till 600 kronor vid skola med endast huvudkurs. Biträdande föreståndarinna borde tillerkännas särskilt arvode av 500 respektive 300 kronor. SkoiöverSkolöverstyrelsen avgav den 12 november 1926 till Kungl. Maj:t förslag styrelsen. ^ lönereglering för folkhögskolans lärarpersonal. H ä r i framhölls det? obestridliga i behovet av snar lönereglering. J ä m v ä l för nu ifrågavarande l ä r a r k å r ansåg överstyrelsen en reglering böra ske i principiell anslutning till det för civilförvaltningen gällande systemet. I anslutning till sin uppfattning om undervisningstidens utsträckning för ett flertal läraregrupper ansåg överstyrelsen, att även för folkhtfgskollärarnas tjänstgöringsskyldighet vissa reglerande normer borde fastställas. Dock borde hänsyn tagas dels till att skolornas organisatoriska frihet i största möjliga utsträckning bibehölles, dels till den omständigheten, att folkhögskolorna i allmänhet vore internat eller i vart fall stode en dylik skolform synnerligen nära, varmed följde en tjänstgöringsskyldighet, vida överstigande den, som komme till synes i antalet lektioner per vecka, samt därjämte, att undervisningen i stor utsträckning bedreves i form av lärarens föredrag, för vilka det huvudsakliga arbetet låge utanför lärorummet. P å grund av det anförda föreslog överstyrelsen, att tjänstgöringsskyldigheten för l ä r a r e med full tjänstgöring visserligen normalt fastställdes till samma a n t a l timmar, som av skolöverstyrelsen före-

209 slagits för lärare vid realskola eller kommunal mellanskola, d. v. s. 25—30 •undervisningstimmar per vecka, men därjämte, att vederbörande skolstyrelse måtte äga rätt att inskränka antalet undervisningstimmar för den enskilde läraren under den fastställda minimigränsen med det antal timmar, som med hänsyn till arten av den läraren åliggande tjänstgöringsskyldigheten befunnes skäligt, dock icke utan överstyrelsens medgivande med mera än fyra veckotimmar. I fråga om föreståndares eller rektors tjänstgöringsskyldighet erinrade överstyrelsen därom, att folkhögskolornas storlek, beträffande såväl antalet elever som vid desamma anordnade kurser, vore ganska växlande, vilket även medförde en växlande omfattning av respektive folkhögskolföreståndare åliggande arbetsuppgifter. Motsvarande förhållande vid realskolor och kommunala mellanskolor hade föranlett överstyrelsen att föreslå något olika löneförmåner för rektorer vid större och vid mindre skolor. Beträffande folkhögskolorna ansåg sig överstyrelsen endast i viss utsträckning kunna tillämpa ett liknande förfaringssätt, nämligen så till vida, att åtskillnad liksom hittills gjordes i fråga om folkhögskolor med endast huvudkurs och sådana med huvudkurs jämte fristående kvinnlig kurs ävensom i förstnämnda fall i fråga om huvudkurs, bestående av endast en undervisningsavdelning, och huvudkurs jämte samtidigt pågående kvinnlig kurs. Emellertid torde omfattningen av en folkhögskolföreståndares åligganden vara beroende jämväl av andra än nu nämnda förhållanden, exempelvis antalet lärjungar vid skolan, förekomsten av parallellundervisning och andra årskurs eller dylikt. Dessa förhållanden vore icke ägnade att läggas till grund för ytterligare variation i fråga om föreståndarnas löneförmåner, men däremot torde de böra föranleda medgivandet av en viss rörelsefrihet beträffande föreståndares tjänstgöringsskyldighet. Överstyrelsen fann sig sålunda böra föreslå, att undervisningsskyldigheten för föreståndare eller rektor vid folkhögskola normalt fastställdes till 18—22 timmar i veckan, alltså med ett minimitimantal lika med det för rektor vid realskola föreslagna och ett maximitimantal i enlighet med vad som föreslagits för rektor vid kommunal mellanskola. Därjämte borde, med hänsyn till ovan anmärkta förhållande, möjlighet förefinnas att? såväl överskrida som understiga nu nämnda timantal. Till den föreslagna bestämmelsen rörande föreståndares eller rektors tänstgöringsskyldighet syntes fördenskull böra fogas en kompletterande föreskrift, att skolstyrelsen måtte kunna, där antalet elever vid skolan, antalet vid skolan anordnade kurser eller andra förhållanden därtill föranledde och efter överstyrelsens medgivande i varje särskilt fall, antingen minska föreståndares eller rektors undervisningsskyldighet intill 14 timmar per vecka eller utsträcka ifrågavarande befattningshavares undervisningsskyldighet utöver det fastställda maximitimantalet till högst 25 timmar per vecka. Det ovan föreslagna veckotimantalet för lärare med full tjänstgöring ävensom för föreståndare skulle gälla allenast för tjänstgöring vid hu14 —

210 vudkurs; däremot torde det böra överlämnas åt vederbörande skolstyreUse att i varje särskilt fall bestämma tjänstgöringsskyldighetens omfattnimg för lärare vid fristående kvinnlig kurs. Vidare borde i de fall, då nued folkhögskola vore förenad lantmannaskola, vid folkhögskolan anställcda lärares tjänstgöringsskyldighet innefatta skyldighet att, om så befumnes lämpligt och erforderligt, undervisa jämväl i lantmannaskolan. I fråga om naturaförmånerna föreslog överstyrelsen, att där sådarna förekomme, avdrag borde ske å lönen därför. Beträffande såväl kommunala mellanskolor som realskolor föreslogo b?åde lärarelönekommittén och skolöverstyrelsen en viss skillnad i avlöningeen för adjunktskompetent och icke-adjunktskompetent lärare. Denna artskillnad hade icke tidigare funnits beträffande folkhögskolans lärare, somi vid senaste lönereglering blivit ungefärligen likställda med adjunkternia. Provåret syntes vidare icke hava samma betydelse vid folkhögskolorma med deras friare undervisningsmetoder som i de nämnda läroanstalterma. Härtill komme, att en åtskillnad mellan de adjunktskompetenta och ickceadjunktskompetenta lärarna skulle hårt drabba ett stort antal av de nravarande lärarna vid folkhögskolorna, där tidigare aldrig den speciellla kompetens, som innefattades i provåret, varit erforderlig. Slutligen erinrades i detta hänseende om att folkhögskolans läraire, innan de uppnådde ordinarie anställning, under sin tjänstgöring som extira och vikarierande lärare åtnjöte en avlöning, som understege den för andira icke-ordinarie lärare vid jämförliga läroanstalter utgående, ett förhållamde, som skulle komma att kvarstå jämväl efter genomförandet av ifrågasatt lönereglering med de av överstyrelsen föreslagna lönebeloppen, vadarn tjänstgöring såsom extra eller vikarierande lärare vid folkhögskola i vnss mån kunde betraktas såsom auskultant- eller provårstjänstgöring. Vid löneplaceringen borde hänsyn tagas till den synnerligen omfattamde representationsskyldighet, som åvilade varje folkhögskoleföreståndar-e. En annan synpunkt, som också måste tagas med i beräkningen, vore deen högst olika arbetsbördan för föreståndarna vid olika skolor. Med bortseende från den tillfälliga löneförbättringen förefunnes en viss relation mellan lönen för rektor vid en realskola och lönen för en föreståndare viid folkhögskola med två kurser så till vida, som den senare efter att ha erhållit två ålderstillägg uppnådde samma lönenivå som den förre. Överstyrelsen föreslog placering med hänsyn härtill av föreståndare vid follkhögskola med huvudkurs och fristående kvinnlig kurs i 27 lönegradem, med begynnelseplacering i denna grads lägsta löneklass. Det kontanta avlöningsbeloppet till föreståndare vid folkhögskola meed endast huvudkurs vore för närvarande lägre, då endast manlig eller emdast kvinnlig avdelning inginge i kursen, än då densamma innefattade b?åde manlig och kvinnlig avdelning. Överstyrelsen föreslog, att föreståmdare vid skola med endast huvudkurs men med både manlig och kvinmlig avdelning placerades i 24 lönegraden och föreståndare vid skola mted

211 endast huvudkurs, bestående av en undervisningsavdelning, i 23 lönegraden. F ö r kvinnliga föreståndare föreslog överstyrelsen placering i motsvar a n d e lönegrader å löneplan B. Till vikarierande föreståndare, såväl manlig som kvinnlig, föreslogos följande arvoden: vid skola med både huvudkurs och fristående kvinnlig k u r s 900 kronor, vid skola med endast huvudkurs 600 kronor, i båda fallen u t a n hänsyn till skolans placering i ortsgrupp. Till biträdande föreståndarinna borde utgå ett arvode med 200 kronor för huvudkurs och 200 kronor för fristående kvinnlig kurs. Ämneslärare med fast anställning ansågos av överstyrelsen böra jämställas med adjunktskompetenta ordinarie ämneslärare vid kommunal mellanskola och placeras i lönegraden 23 respektive 20 (B 14 b), ifall tjänstgöringen omfattade såväl h u v u d k u r s som fristående kvinnlig kurs, samt i lönegraden 20 respektive 17 (B 12), ifall tjänstgöringen omfattade endast huvudkurs. överstyrelsen kunde icke tillstyrka den förändring i fråga om benämningen, att »ämneslärare med fast anställning» utbyttes mot benämningen ordinarie ämneslärare, vilken förändring p å y r k a t s av styrelsen för svenska folkhögskolans lärarförening och förordats av folkhögskolinspektören. Formen för dessa lärares anställning vore nämligen icke l i k a r t a d med den, som gällde för ordinarie l ä r a r e i statens eller kommunens tjänst. I fråga om extra ordinarie och vikarieram.de ämneslärare hade folkhögskolinspektören föreslagit likartade arvoden över hela landet, oavsett skolornas placering i ortsgrupp. Överstyrelsen följde i stället lönesystemets princip, med ungefärligt bibehållande av de utav folkhögskolinspektören föreslagna arvodesbeloppen, som överstyrelsen fann väl avvägda, och föreslog följande placering: vid 24 veckors kurs löneklassen 10 respektive 7 (B 7) samt vid 21 veckors kurs löneklassen 8 respektive 5 (B 5), i varje fall med r ä t t till uppflyttning i högre löneklass enligt av Kungl. Maj:t angivna grunder. E x t r a ordinarie och vikarierande ämneslärare vid fristående kvinnlig kurs ansågos av överstyrelsen, i överensstämmelse med folkhögskolinspektörens förslag, böra åtnjuta avlöning i form av timarvode. I fråga om timlärare anslöt sig överstyrelsen helt till folkhögskolinspektörens åsikt, att avlöningen borde u t g å efter undervisningstimme, icke efter veckotimme, och föreslog följande arvoden, lika för manliga och kvinnliga lärare:

212 Ortsgrupp Lärare

Timlärare

i

undervisningsundervisnings-

kr.

D kr.

E kr.

F kr.

3-dO

3-7 5 4 . -

4-25

4'50

4-75

2*50

2"76

3.—

3 — 325

3-50

3.7 5

4-25 i 4-50

3-75

4-—

i' 2 5

4*50 ! 4-75 ' 5 —

c

i slöjd.

lör undervisningstimme Lärare i gymnastik I för undervisningstimme

B kr.

läsämne.

för intill 14 veckotimmar, per timme för över 15 veckotimmar, per timme Lärare

G kr.

A kr.

5" — I I

3-75

4—

eller sång. 3-50

För lärarinna i hushållsgöromål, av folkhögskolinspektören föreslagen till arvodesökning från 10 till 12 kronor för arbetsdag, ansåg överstyrelsen arvodet böra dels ökas, dels anpassas efter ortsgrupp och utgå vh följande sätt: per arbetsdag i de olika dyrortsgrupperna respektive 12, 12T,O, 13, 13-50, 14, 14-sn och 15 kronor. statskontoret. Statskontoret hade intet a t t erinra mot skolöverstyrelsens förslag, a t t l ä r a r n a vid folkhögskolorna vid en definitiv lönereglering i a It väsentlig likställdes med de kommunala mellanskolornas lärare. Dock måste den synpunkten, att folkhögskolornas lärarepersonal i allmänhet nu atnjote fri bostad, vid bedömandet av lönefrågan tillmätas särskilt stor betydelse. Därjämte syntes överstyrelsens förslag böra underkastas viss overarbetning även beträffande ordnandet av avlöningsförhållandena for de kvinnliga lärarna, enär överstyrelsen icke ansett sig böra i sitt förslag upptaga i det avseendet erforderliga jämkningar. Kommittén. Endast med tvekan förordar kommittén inplacering av f^olkhögskolornas l ä r a r e i det lönesystem, som föreslås för kommunalt anställda larate och som till sin innebörd bygger på det allmänna statliga lönesystemet Folkhögskolorna äro med avseende på sin verksamhet och dess mal långt ifrån av sådan enhetlig k a r a k t ä r som de flesta andra skolformer. I organisatoriskt och pedagogiskt avseende ä g a de och böra äga en frihet, som möjligen utgör hinder för ett tillämpande på l ä r a r n a av avlonmgsbestammelser, som helt n a t u r l i g t måste taga sikte på likheter och överensstämmelser i fråga om anställning, arbete och kompetens. Där i dessa hänseenden olikheterna äro väsentliga och talrika, torde sammanförandet i ett avlöningsreglemente med a n d r a läroanstalters befattningshavare erbjuda svårigheter, icke enbart av löneteknisk a r t u t a n även sådana, som kunna äventyra den erforderliga friheten i olika avseenden a t t ordna med organisation, undervisning och även avlöningsförhållanden allt efter skiftande lokala behov.

213 I fråga om organisation är a t t märka, hurusom vid folkhögskolorna kurser och lästid k u n n a v a r a av olika a r t och längd. U t a n att ingå på de olika slagen av kurser vill kommittén endast påvisa, hurusom lästiden vid sex skolor omfattar 24 veckor, vid sex mellan 26 och 28 veckor, vid tretton 34 veckor och vid tjugosju uppgår till 37 eller flera veckor. Undervisningens mål är icke av den art, att examensfordringar stadgats. Därmed sammanhänger den omständigheten, att för lärare inga bes t ä m d a kompetensnormer befunnits erforderliga. Varken i det ena eller det a n d r a av dessa avseenden uttalar kommittén med detta påpekande något klander eller någon misstro; det är endast ett konstaterande a v a t t berörda förhållanden måste sägas innebära viss svårighet för ett enhetligt ordnande av l ä r a r k å r e n s avlöningsförhållanden. A n t y d d svårighet ökas därigenom, a t t avlöningen bestrides från olika håll. Även om såsom hittills staten förutsattes skola lämna endast bidrag till lärarelönerna, torde det kravet få betraktas såsom oeftergivligt, sedan lönerna bestämts skola utgå enligt på a n d r a lärare anpassat system, a t t s u m m a n av löneförmåner icke får överstiga de belopp, som inplacer i n g e n i lönesystemets lönegrader utvisar. Den frihet, som hittills t. ex. landsting ägt att efter behag giva utfyllnad i lön, måste med inordnandet i det n y a lönesystemet upphöra. Ävenledes torde det vara ofrånkomligt, a t t folkhögskolans l ä r a r e mera än hittills beträffande totala lönebelopp komma i bestämd relation till a n d r a undervisningsväsendets personalgrupper. Hittills hava folkhögskolans lärare tillerkänts avlöningsförmåner, som äro n ä r m a s t jämförliga med dem, som tillkomma l ä r a r n a vid kommunala mellanskolor (realskolor). Kommittén anser, att sådan jämlikhet bör bestå, även om vissa skäl kunna tala för en något lägre löneställning än för den k o m m u n a l a realskolans lärare. Folkhögskolorna hava icke, såsom ovan sagts, ett fixerat examensmål såsom den kommunala realskolan; kraven i fråga om l ä r a r n a s kompetens äro obestämda; arbetstiden är varier a n d e och i allmänhet kortare än i den kommunala realskolan. Då kommittén trots sin tvekan föreslår inplacering i lönesystemet, ä r det med h ä n s y n till önskvärdheten av att även beträffande ifrågavarande skolforms l ä r a r e ett lönesystem tillämpas, som överensstämmer med det för a n d r a läraregrupper gällande. Vid inplacering i lönesystemet har kommittén förutsatt, att avdrag skall ske å lönen i de fall naturaförmåner förekomma. Beträffande åtskillnad mellan adjunktskompetenta och icke-adjunktskompetenta l ä r a r e anser kommittén, att för de förra bör gälla samma r ä t t att tillgodoräkna t r e tjänstår, som föreslagits skola gälla för motsvar a n d e lärare vid högre folkskolor, kommunala realskolor m. fl. skolor. Kommittén anser, att vid inplacering i lönesystemet bör för föreståndare gälla, vad i sådant avseende föreslagits för rektorer i allmänhet, nämligen att föreståndare omedelbart kommer i åtnjutande a v lön enligt sista löneklassen i vederbörlig lönegrad. Överstyrelsen har föreslagit, att före-

214 ståndarna skola erhålla olika lön, allteftersom de äro förordnade vid folkhögskolor med kurser av olika omfattning. Kommittén ansluter sig till den så gjorda indelningen, vadan föreståndarna skulle indelas i tre grupper: föreståndare vid folkhögskola med huvudkurs och fristående kvinnlig kurs, föreståndare vid skola med endast huvudkurs men med både manlig och kvinnlig avdelning samt föreståndare vid skola med endast huvudkurs, bestående av en undervisningsavdelning. För dessa avlöningsgrupper föreslår kommittén följande löneförmåner: folkhögskola I, (högsta gruppen) manlig föreståndare: kvinnlig » : folkhögskola II, manlig » : kvinnlig » : folkhögskola III, manlig » : kvinnlig »

27 lönegraden, 30 24 » , 27 25 22 23 20

» »

, 28 , 25 26

»

i

»

, 23

Till biträdande föreståndarinna bör utgå lönetillägg med 300 kronor för huvudkurs och 200 kronor för fristående kvinnlig kurs. Vid folkhögskolor kan antalet läsveckor inom olika slag av kurser växla. Med hänsyn härtill samt i anslutning till sitt förslag om avlöning for lärare vid högre folkskolor, vid vilka läsveckornas antal ävenledes kan växla, anser kommittén, att lönen bör för ämneslärare fastställas skola utgå för ett bestämt antal läsveckor, så att om detta antal över- eller underskrides, däremot svarande tillägg respektive avdrag göres å lönen. Kommitténs förslag är därför, att lön för ämneslärare med fast anställning, vilkens tjänstgöring omfattar såväl huvudkurs som fristående kvinnlig kurs, beräknas för 37 veckor, lön för ämneslärare med fast anställning, vilkens tjänstgöring omfattar endast huvudkurs, beräknas för 24 veckor, samt att för varje över- eller understigande vecka tillägg eller avdrag sker med en trettiosjundedel respektive en tjugofjärdedel av årslönen. Kommittén föreslår lön till ämneslärare med fast anställning enligt följande grunder: 22 lönegraden för manlig lärare med tjänstgöring både vid huvudkurs och fristående kvinnlig kurs, 19 lönegraden för kvinnlig lärare med tjänstgöring vid båda nämnda slag av kurser samt 19 respektive 16 lönegraden för lärare vid endast huvudkurs. Å lönerna skola ske avdrag för lämnade naturaförmåner, bostad och värme. Värdet av dessa är av kommittén tänkt lika med dem, som beräknats för motsvarande lärare vid högre folkskola, alltså inom de olika ortsgrupperna följande belopp:

215 1 kr.

11 kr.

III kr.

1 110

1500 IV kr.

V kr.

Då kommittén alltså även beträffande folkhögskolornas lärare lämnat den beräkningsgrund, med vilken skolöverstyrelsen i fråga om värdet av naturaförmånerna rörde sig, d. v. s. skillnaden mellan två löneklasser, blir därav en följd, att statsbidragen måste beräknas annorlunda, än skolöverstyrelsen tänkt sig. Härtill bör i sammanhang med en närmare utredning om statsbidragen hänsyn tagas. Beträffande icke-ordinarie lärare förordar kommittén avlöningsförmåner enligt följande grunder: extra ordinarie och extra ämneslärare vid 24 veckors huvudkurs manlig enligt 12, kvinnlig enligt 10 lönegraden, extra ordinarie och extra ämneslärare vid 21 veckors huvudkurs manlig enligt 10, kvinnlig enligt 8 lönegraden. Rörande avlöning till timlärare hänvisar kommittén till avlöningsreglementets bestämmelser. Kommittén ansluter sig till skolöverstyrelsens förslag beträffande reglering av folkhögskollärares tjänstgöringsskyldighet och föreslår därför, att för lärare med full tjänstgöring undervisningstiden per vecka fastställes till 25—30 undervisningstimmar men att minimiantalet veckotimmar må kunna underskridas med hänsyn till arten av lärarens tjänstgöringsskyldighet, dock icke utan skolöverstyrelsens medgivande med mer än 4 veckotimmar. I skolöverstyrelsens förslag till fasta normer för föreståndares undervisningsskyldighet instämmer kommittén likaledes och förordar 18—22 veckotimmar. Skolstyrelse må även beträffande föreståndare, om förhållandena därtill föranleda samt efter skolöverstyrelsens prövning och medgivande i varje särskilt fall, kunna underskrida minimum med högst 4 veckotimmar eller öka maximum med högst 3 veckotimmar. Vad ovan föreslagits i fråga om tjänstgöringsskyldigheten gäller endast tjänstgöring vid huvudkurs. Tjänstgöringsskyldighetens omfattning vid fristående kvinnlig kurs bör i varje särskilt fall bestämmas av vederbörande skolstyrelse. Är lantmannaskola förenad med folkhögskola, bör vid den senare anställd lärare äga skyldighet att, om så befinnes lämpligt, undervisa jämväl i lantmannaskolan.

216 B.

F ö r s l a g till Kungl. Ma]:ts a v l ö n i n g s r e g l e m e n t e för lärare v i d f o l k s k o l o r , s m å s k o l o r , h ö g r e f o l k s k o l o r , k o m m u n a l a reals k o l o r , k o m m u n a l a flickskolor, l a n d s t i n g s s e m i n a r i e r och folkhögskolor.

Kungl. Maj:t har, med riksdagen, funnit gott fastställa följande Avlöningsreglemente för kommunalt anställda lärare m. fl.

1 kap.

Allmänna bestämmelser. 1 §.

1. Detta reglemente äger tillämpning å lärare vid folkskolor, småskolor, högre folkskolor, kommunala realskolor, kommunala flickskolor, landstingsseminarier och folkhögskolor. 2. Där icke annat i detta reglemente uttryckligen sägs, tillkommer beslutanderätten i fråga, som i detta reglemente avses, skolöverstyrelsen eller den underordnade myndighet, på vilken skolöverstyrelsen i vissa fall överlåter sin befogenhet.

2 kap. Ordinarie lärare. 2 $. Vad i detta kapitel föreskrives skall i tillämpliga delar gälla även beträffande sådan lärare vid mindre folkskola och sådan biträdande lärare vid folkskola, vilken blivit anställd tillsvidare med ömsesidig r ä t t till minst fyra månaders uppsägning. 3 $. 1. L ä r a r e äger åtnjuta avlöning enligt de föreskrifter och under de villkor, som reglementet innehåller. 2. Avlöning utgår, där ej annorlunda i reglementet stadgas, från och med den dag tjänsten tillträdes till och med den dag l ä r a r e n avgår på grund av avsked, entledigande eller dödsfall. 3. Utbetalning av avlöning sker månadsvis i efterskott, så framt icke beträffande särskild ersättning utbetalning i a n n a n ordning finnes lämpligen böra ske.

4. Angående lärares skyldighet att avgå från tjänsten och om rätt till pension är särskilt stadgat. 4 §.

1. Med befattning, som avses i detta kapitel, må icke förenas annan ordinarie tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat, så framt icke Kungl. Maj:t och riksdagen beträffande viss befattning annorlunda beslutat. Lärare må med sin befattning kunna förena tjänst såsom övningslärare vid allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet eller folkskoleseminarium, såsom gymnastik- eller musiklärare vid institutet och förskolan för blinda å Tomteboda eller såsom skolköksföreståndarinna vid småskoleseminarium, därest skolöverstyrelsen prövar ett sådant förenande av tjänster kunna utan olägenhet för undervisningen äga rum. I fråga om rätt för lärare vid folkskola att innehava organist- eller klockarebefattning eller prästerlig tjänst gäller vad därom är särskilt stadgat; dock att för sådant förenande av tjänster erfordras tillstånd av såväl domkapitlet som skolöverstyrelsen. 2. Erforderliga föreskrifter därom, att lärare icke må åtaga sig uppdrag eller utöva verksamhet av beskaffenhet att icke böra förenas med hans ordinarie tjänst, meddelas av skolöverstyrelsen. 3. Lärare, som utom sin ordinarie tjänst eljest innehar eller avser att åtaga sig bisyssla, skall, i den ordning skolöverstyrelsen föreskriver, göra skriftlig anmälan därom till vederbörande myndighet. Med bisyssla förstås härvid befattning i allmän eller enskild tjänst, varaktigt eller mera tidskrävande tillfälligt uppdrag samt yrkesmässigt bedriven verksamhet. 4. Prövas bisyssla inverka hinderligt för tjänstens utövande, och är icke fråga om befattning eller uppdrag, som läraren erhållit av Kungl.. Maj:t eller med Kungl. Maj:ts medgivande, eller om ledamotskap av riksdagen, skall förbud för honom meddelas att med den ordinarie tjänsten förena ifrågavarande bisyssla. Lärare må dock icke utan tvingande skäl förvägras att åtaga sig offentligt uppdrag. 5. För tid, varunder lärare av bisyssla helt eller delvis hindras att bestrida sin tjänst, skall han göra framställning om tjänstledighet i motsvarande omfattning.

218 5 §. Löneplan. 0 r t s g r u p p

L ö n e g r a d nr

omfattar löneklasserna nr

Löneklass nr

I

II

IV

III

Å r s 1 ö n,

V

k r <) n o r

1- 5

2 064

2 328

2— 6

1 2

2 088

2 232

2 376

2 520

3— 7

2 088

2 244

2 400

2 556

4— 8

2 232

2 400

2 568

2 736

2 904

5— 9

2 376

2 556

2 736

2 916

3 096

2 520

2 712

2 904

3 096

3 288

3 276

3 480

6—10

7—11

2 664

2 868

3 072

8—12

2 808

3 024

3 240

3 456

3 672

9—13

2 952

3 180

3 408

3 636

3 864

10-14

3 096

3 336

3 576

3 816

4 056

11—15

3 240

3 492

3 744

3 996

4 248

12—16

3 420

3 684

3 948

4 212

4 476

3 600

3 876

4 428

4 704

4 704

4 992

12 13

13—17

14—18

3 840

4 416

15—19

4 080

4 380

4 680

4 980

5 280

16—20

4 320

4 632

4 944

5 256

5 568

17—21

4 680

5 016

5 352

5 688

6 024

18—22

5 040

5 400

5 760

6 480

19-23

5 400

5 784

6 552

6 936

20—23

5 760

6 576

6 984

7 392

6 552

6 984

7 416

7 848 8 304 8 820

20 21

21—24

22—25

6 480

6 936

7 392

7 848

23—26

6 900

7 380

7 860

8 340

24—27

7 380

7 884

8 388

8 892

9 396

25—28

7 860

8 388

8 916

9 444

9 972

26—29

8 400

8 940

9 480

10 020

10 560

27—30

8 940

9 492

10 044

10 596

9 480

10 044

10 608

10 596

12 324 12 912 13 500

27 28

28—31

28 29

10 020

10 560

12 324

12 300

12 900

219 6§. De befattningar, för vilka lön utgår enligt löneplanen, angivas i den vid detta reglemente fogade, av Kungl. Maj:t i överensstämmelse med riksdagens beslut fastställda tjänsteförteckningen, som jämväl utvisar den lönegrad, till vilken varje särskild befattning är att hänföra. Där i tjänsteförteckningen viss högsta lönegrad är för befattning angiven, ankommer det på Kungl. Maj:t att n ä r m a r e bestämma den lönegrad, till vilken befattningen skall hänföras. Den löneklass, enligt vilken lönen skall beräknas, fastställes i enlighet med föreskrifterna i 7—9 §§. Inom löneklass bestämmes lönebeloppet efter den ortsgrupp, till vilken lärarens stationeringsort blivit hänförd. Fördelningen av stationeringsorter å de olika ortsgrupperna fastställes a v Kungl. Maj:t på grundval av de för orterna gällande allmänna levnadskostnaderna. 7 §.

1. Vid tillträdandet av ordinarie befattning erhåller lärare, vare sig h a n förut innehade sådan tjänst eller ej, lön enligt den för lönegraden fastställda lägsta löneklassen, d ä r ej föreskrifterna i 8 och 9 §§ giva anledning till avvikelse h ä r u t i n n a n . 2. Efter a t t hava tillhört en och samma löneklass under tre år uppflyttas läraren till närmast högre löneklass samt efter ytterligare tre år till d e n därpå följande högre löneklassen och så vidare, intill dess högsta löneklassen inom lönegraden uppnåtts, allt så framt ej annat följer av föreskrifterna i 8 och 9 §§. 3. Uppflyttning till högre löneklass sker vid ingången av kalenderkvartalet näst efter det, under vilket den för sådan uppflyttning stadgade tiden i den lägre löneklassen tilländagått. I övrigt gäller såsom villkor för lärares uppflyttning till högre löneklass : a) att h a n under minst fyra femtedelar av den tid, som erfordras för vinnande av uppflyttning, skall hava bestritt sin egen befattning eller på grund av förordnande eller val befattning vare sig i statens tjänst eller vid läroanstalt, som avses i detta reglemente; skolande h ä r v i d såsom tjänstetid r ä k n a s jämväl tid, under vilken lärare åtnjutit semester (ferier) eller tjänstledighet av anledning, som omförmäles i 13 eller 14 §; b) a t t uppskov med uppflyttning prövats icke böra äga r u m med hänsyn till mindre väl vitsordad tjänstgöring under den tid l ä r a r e n tillhört den lägre löneklassen; dock a t t härvid viss i tjänsten begången förseelse, för vilken l ä r a r e n särskilt bestraffats, icke i och för sig må föras honom till last, u t a n h ä n s y n därtill tagas, endast då förseelsen k a n sägas karakterisera arten av tjänstgöringen i dess helhet; samt c) att läraren icke redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han, en-

220 ligt

vad

därom

är särskilt stadgat, skall v a r a skyldig a t t avgå

från

tjänsten. Beslut om uppskov av anledning, som i punkten b) sägs, ma icke f a t t a s , u t a n att l ä r a r e n erhållit tillfälle a t t förklara sig, och skall sådant beslut avse viss tid, minst ett halvt år och högst tre år. Vid uppskovstidens u t g å n g skall uppflyttning ske, om ej tjänstgöringen under nämnda t i d givit anledning till förnyat uppskov därmed. 4. H a r lärare, med tillämpning av föreskrifterna i 3 mom. punkten b), först efter viss tids uppskov blivit uppflyttad till högre löneklass, m å sedermera, om hans fortsatta tjänstgöring anses böra föranleda d ä r t i l l , k u n n a förordnas, att han för uppflyttning till än högre löneklass skall äga tillgodoräkna sig jämväl den tid uppskovet varat. 8 §. 1. Ordinarie lärare, som befordras till tjänst inom högre lönegrad, ävensom lärare, vilken från extra ordinarie befattning vinner befordran till ordinarie tjänst inom samma eller högre lönegrad, skall i den n y a tjänsten placeras lägst i löneklass närmast högre än den h a n före befordringen tillhörde. Dessutom skall, för omedelbar eller framtida u p p flyttning till högre löneklass, tillgodoräknas honom den tid, intill tre år, v a r u n d e r h a n i den föregående tjänsten tillhört eller beräknas hava tillhört löneklass, som är n ä r m a s t lägre än den, till vilken h a n på grund axvad sålunda föreskrivits bör vid befordran hänföras. Vad sålunda stadgas gäller i tillämpliga delar jämväl vid befordran från befattning inom statens undervisningsväsende. 2. I stället för vad i 1 mom. stadgas må beträffande nedan nämnda fall tillgodoräknande för placering i löneklass äga r u m enligt följande g r u n d e r : Docent inom teologisk eller filosofisk fakultet vid universitet ävensom docent vid högskola inom läroområde, motsvarande teologisk eller filosofisk fakultet vid universitet, må, därest han utnämnes eller förordnas att innehava befattning vid läroanstalt, hörande under detta reglemente, för placering i löneklass, tillgodoräknas den tid h a n vid universitet eller högskola med nit och skicklighet bestritt undervisning a v den omfattning,, som bestämts i fråga om docentstipendiats undervisningsskyldighet vid universiteten. Vid denna beräkning skall varje lästermin anses lika med ett halvt år. För enahanda ändamål, som nyss sagts, skall ämneslärare vid högre folkskola, kommunal realskola, kommunal flickskola, landstingsseminarium och folkhögskola, vilken avlagt de prov och fullgjort den tjänstgöring, som erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, tillgodoräknas tre år. I och för sådant tillgodoräknande skall beträffande lärare, vilken tjänstgör vid yrkesbestämd högre folkskola, såsom likvärdig med adjunktskompetens r ä k n a s dels filosofie ämbetsexamen eller a n n a n akademisk exa-

221 men i förening med folkskollärarexamen, dels kompetens för lektorat i ingenjörs- eller handelsämne vid tekniskt läroverk, i båda fallen under förutsättning av minst två års fullgjord tjänstgöring vid högre folkskola «ller annan läroanstalt, som av Kungl. Maj:t i det avseendet föreskrivits. 3. H a r lärare eljest i statens eller det allmännas tjänst utfört arbete eller fullgjort uppdrag, som finnes v a r a av beskaffenhet att skäligen böra tillgodoräknas honom vid bestämmandet av hans placering i löneklass i den erhållna ordinarie befattningen, beror på Kungl. Maj:ts prövning, om och i vad m å n dylikt tillgodoräknande må äga rum. 4. Lärare, som efter egen ansökan flyttas till annan tjänst inom samma lönegrad eller från tjänst inom högre till tjänst inom lägre lönegrad, äger bibehålla den placering i löneklass h a n före tillträdandet av den nya tjänsten innehade-, dock må lönen icke i något fall utgå enligt högre löneklass än den högsta för den nya tjänsten fastställda. Vad sålunda stadgas, gäller även vid övergång till kommunal tjänst från tjänst inom statens undervisningsväsende. 9§. 1. För vissa i tjänsteförteckningen n ä r m a r e angivna befattningar utg å r lönen omedelbart enligt den högsta för lönegraden fastställda löneklassen. 2. I de fall, då den årliga lästiden vid högre folkskola understiger 38 läsveckor, sker avdrag å lärares avlöning med en trettioåttondedel av årslönen för varje understigande vecka. 3. Lön till lärare vid folkhögskola u t g å r för tjänstgöring vid såväl huvudkurs som fristående kvinnlig kurs för 37 veckor, för tjänstgöring vid endast huvudkurs för 24 veckor; tillägg eller avdrag å lärares avlöning sker, då antalet läsveckor över- eller understiger 37 respektive 24, med en trettiosjundedel respektive en tjugofjärdedel av årslönen för A^arje över- eller understigande vecka. 10 §. 1. Lärare skall v a r a underkastad de föreskrifter, som äro eller v a r d a meddelade i den för vederbörande skolform gällande stadgan. 2. L ä r a r e vid högre folkskola, kommunal realskola, kommunal flickskola, landstingsseminarium eller folkhögskola skall vara pliktig att underkasta sig den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet, ändring i tjänstgöring eller i övrigt jämkning i åligganden, som kan varda stadgad vid en möjligen inträdande av skolöverstyrelsen godkänd omorganisation av ungdomsskolorna i det skoldistrikt eller den eller de kommuner, inom vilka l ä r a r e n har sin tjänstgöring, eller, vad a n g å r l ä r a r e vid landstingsseminarium och folkhögskola, vid en möjligen förändrad organisation av landstingsseminarierna och folkhögskolorna. J ä m v ä l i övrigt skall lärare, som inbegripes under detta reglemente,

222 v a r a underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet, som genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen kan bliva honom ålagd, eller den jämkning i åligganden, som i vederbörlig ordning varder för honom bestämd. 3. L ä r a r e vid högre folkskola, kommunal realskola, kommunal flickskola eller landstingsseminarium skall, för den händelse vid en möjligen inträdande förändrad organisation av den gren av undervisningsväsendet h a n tillhör hans tjänstgöring anses lämpligen böra förläggas till ann a n därmed jämförlig gren av undervisningsväsendet, ävensom eljest, då sådant med hänsyn till undervisningens behov prövas nödigt, v a r a pliktig att, med bibehållande a v den lönegrad h a n innehar, l å t a sig förflyttas från den befattning han innehar till a n n a n befattning inom undervisningsväsendet, jämväl med förändring av tjänstgöringsorten; dock skall sådan förflyttning k u n n a förekomma, endast i det fall att KungL Maj:t, efter lärarens hörande och sedan vederbörande kommunala samfälligheter förklarat sig v a r a ense om förflyttningen, förordnar därom. Lärare vid folk- eller småskola i stad skall v a r a skyldig att, n ä r skolans bästa det kräver, låta sig av vederbörande skolråd eller folkskolestyrelse förflyttas från en tjänst till en a n n a n inom distriktet. Lärare vid folk- eller småskola, som icke är förlagd till stad, skall v a r a skyldig att, om sådant befinnes nödigt för genomförande av omorganisation av distriktets skolväsende, låta sig genom vederbörande kyrkostämmas eller folkskolestyrelses beslut förflyttas från en skola till en annan inom distriktet. Beslut om förflyttning, som avses i detta moment, av lärare vid folkeller småskola utom stad, för att bliva gällande, av domkapitlet, efter hörande av såväl ifrågavarande lärare som statens folkskolinspektör, prövas och godkännas. 4. Nedflyttas befattning till lägre lönegrad, äger den, som då innehar tjänsten, uppbära lön i den lönegrad befattningen förut tillhörde. 11 §• 1. Kektor vid högre folkskola, kommunal realskola, kommunal flickskola eller landstingsseminarium samt föreståndare för folkhögskola äga årligen å tid, som prövas lämplig med hänsyn till göromålens behöriga gång, åtnjuta semester: intill det år, under vilket vederbörande fyller 40 år, 35 dagar samt från och med det år, under vilket vederbörande fyller 40 år, 45 dagar. 2. A n n a n lärare åtnjuter ferier å tider, som i vederbörande stadgar föreskrivas. 12 §. För tid, under vilken lärare åtnjuter tjänstledighet från sin befattning, skall med hans lön förhållas på sätt i 13—16 §§ stadgas, så framt icke Kungl. Maj:t finner skäl att för visst fall annorlunda bestämma.

223 . Vid tjänstledighet förekommande a v d r a g å avlöningen, tjänstledighetsavdrag, äro av tre slag: A-, B- och C-avdrag. A- och B-avdragens storlek framgår av nedanstående tabell. C-avdraget utgör för dag en trettiondedel av och för kalendermånad hela månadslönen. P å skolöverstyrelsen ankommer att besluta, h u r u v i d a lärare, som h a r att vidkännas C-avdrag, skall avstå jämväl övriga med tjänsten förenade förmåner.

Löneklass nr

A-a\i drag föidag kr.

B-a^ r drag

A-a^ drag

för månad kr.

för dag kr.

för månad kr.

klass nr

för dag kr.

för månad kr.

B-avdrag för dag kr.

för månad kr.

0: so

24: —

1: 60

48 :—

2: 7 0

81 _

5: 40

0: 90

27: —

1: 80

54 —

2: 90

87 : —

5: 80

174 —

1: —

30: —

2: —

60 —

3: 10

93 —

6: 20

. 186 —

l:io

33: —

2: 20

66 —

3:30

99 —

6: 60

198 —

1: 20

36: —

2: 40

3: 50

105 —

7: —

210 —

1:80

39: —

2: 60

78 —

3: 70

111 —

7: 4 0

222 —

1: 40

42: —

2: 80

84 —

4: —

8: —

240 —

1: 50

45: —

3: —

90 —

4: 80

1: 60

48: —

3: 20

96 —

4: 60

1: 70

51: —

3: 40

102 —

5: —

1: SO

54: —

3: 60

108 —

5: 40

1:90

57: —

3: SO

114 —

5: 80

2:

60: —

4: —

120 —

6: 20

2: 10

63: —

4:20

6: 60

2: 3 0

69: —

4: CO

138 —

7: —

120 — 129 — 138 — 150 — 162 — 174 — 186 — 198 — 210. —

2: 50

75: —

5:-

150 —

8: 6 0

258 —

9: 2 0

276 —

10: —

300 —

10: SO

324 —

11: 60

348 —

12:40

372 —

13: 2 0

396 —

14: —

420 —

13 §. Lärare, som av särskilt tjänsteuppdrag eller a n n a t offentligt uppdrag eller militär tjänstgöring är hindrad att bestrida sin tjänst, skall 1) u p p b ä r a o a v k o r t a d l ö n för tid, a) under vilken han fullgjort statligt uppdrag, så framt icke annat följer av vad i denna paragraf nedan stadgas, eller ock Kungl. Maj:t eller skolöverstyrelsen annorlunda bestämmer. b) under vilken h a n tjänstgjort å a n n a n befattning inom det undervisningsområde h a n tillhör, c) vilken h a n enligt uppdrag av skolöverstyrelsen eller Kungl. Maj:t använt för att göra iakttagelser eller idka studier, som kunna tjäna undervisningsväsendets intressen; 2) v i d k ä n n a s A - a v d r a g för tid, under vilken han med vederbörligt medgivande fullgjort offentligt, icke-statligt uppdrag, där ersätt-

.

ning icke utgår eller utgår allenast med visst belopp för s a m m a n t r ä d e s eller förrättningsdag eller med däremot svarande arvode; 3) v i d k ä n n a s B - a v d r a g förtid, a) under vilken han fullgjort uppdrag såsom ledamot av riksdagen elier kyrkomötet eller såsom riksdagens revisor, b) under vilken han fullgjort honom åliggande militär tjänstgöring såsom beställningshavare i reserven, å reserv- eller övergångsstat eller såsom värnpliktig; 4) v i d k ä n n a s C - a v d r a g för tid, a) under vilken han innehaft anställning hos riksdagen eller dess revisorer eller hos kyrkomötet, b) under vilken han i andra fall, än här ovan omförmälts, åtnjutit ledighet av anledning, som i denna paragraf avses. 14 §. 1. H a r lärare skadats till följd av olycksfall i tjänsten och därigenom blivit hindrad att tjänstgöra å egen eller annan befattning, skall han under tiden 1) å t n j u t a oavkortad l ö n , intill dess sex månader förflutit från dagen för olycksfallet; 2) v i d k ä n n a s A - a v d r a g för tid därutöver, så framt ej särskilda skäl föranleda, att sådant avdrag icke skall äga rum. 2. Vad i 1 mom. stadgas äger motsvarande tillämpning, därest lärare på grund av sin tjänst blivit utsatt för våld eller a n n a n misshandel eller i tjänsten ådragit sig svårare smittsam sjukdom och av sådan anledning hindrats att uppehålla sin befattning, så ock därest han förbjudits att tjänstgöra till förekommande av smittofara, ävensom då undervisningen vid den läroanstalt, vid vilken l ä r a r e n är anställd, blivit till följd av smittsam sjukdom inställd och h a n därigenom hindrats tjänstgöra. I de fall undervisningen till följd av smittsam sjukdom blivit inställd och läsåret på grund därav förlänges, skall av sist nämnda anledning ingen särskild ersättning utgå. Med svårare smittsam sjukdom förstås härvid sådan smittsam sjukdom, vilken enligt bestämmelserna i gällande epidemilag skall föranleda anmälan till vederbörande myndighet. 15 §. 1. Därest lärare av behörigen styrkt sjukdom i andra fall, än som avses i 14 §, hindras att tjänstgöra, skall h a n för den tiden v i d k ä n n a s A avdrag. 2. H a r lärare beviljats ledighet för svag hälsas vårdande, och är behovet av sådan ledighet behörigen styrkt, skall h a n v i d k ä n n a s B-avd rag.

225 3. Vid ledighet för havandeskap eller barnsbörd skall kvinnlig lärare 1) v i d k ä n n a s B - a v d r a g under en tid av högst tre månader, 2) v i d k ä n n a s C - a v d r a g för tid därutöver. 16 §. H a r lärare erhållit ledighet för enskild angelägenhet, skall han för den t i d ledigheten omfattar vidkännas C-avdrag. Såsom undantag härifrån gäller: 1) att lärare må kunna under högst 6 dagar av ett och samma kalenderår medgivas ledighet för uppgiven enskild angelägenhet av vikt mot allenast B - a v d r a g ; 2) att lärare må kunna, likaledes mot B - a v d r a g , medgivas ledighet under högst tre månader för idkande av studier eller bedrivande av arbete, som prövas v a r a av betydelse för undervisningsväsendet eller för lärarens kompetens för viss uppgift eller befattning inom undervisningsväsendet. 17 §. 1. Vid fall a v befrielse från viss del av tjänstegöromålen eller nedsättning av tjänstgöringstiden bestämmes efter omständigheterna och under iakttagande i tillämpliga delar av föreskrifterna i 12—16 §§, huruvida och i vad mån a v d r a g å lärares avlöning skall för sådan tid äga rum. 2. Kvinnlig lärare, som har v å r d n a d om b a r n under 15 år, är skyldig a t t ställa sig till efterrättelse de föreskrifter i fråga om fullständig eller partiell tjänstledighet, som skolöverstyrelsen prövar erforderliga med h ä n s y n till befattningens behöriga upprätthållande. 18 §. 1. Lärare, som avstängts från tjänstgöring eller tagits i häkte, skall under tiden vidkännas C-avdrag, så framt ej finnes skäligt att låta honom uppbära någon del av avlöningen. Prövas avstängningsåtgärden hava varit obefogad, eller blir för brott häktad frikänd, skall vad av hans avlöning innehållits till honom utbetalas. 2. Avhåller sig lärare från tjänstgöring u t a n att hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall, må h a n för den tiden icke åtnjuta avlöning. 19 §. H a r semester eller tjänstledighet beviljats lärare i olika perioder, åtskilda allenast av sön- eller helgdag, skall dylik mellanliggande dag inräknas i semestern eller ledigheten. 15 — 302247

226 20 §.

Till lärare, som är stationerad å sådan ort inom de norra delarna av landet, där vistelsen på grund av klimatiska och fysiologiska förhållanden kan, frånsett ökade levnadskostnader, anses medföra avsevärda olägenheter, utgår kallortstillägg med nedanstående för olika kallortsklasser bestämda belopp för år räknat, nämligen: för kallortsklass I 90 kronor » » II 150 » » » III 240 »

för kallortsklass IV 360 kronor » » V 540 » » » VI 720 » .

Närmare bestämmelser för orternas fördelning å skilda kallortsklasser meddelas av Kungl. Maj:t. 21 §. 1. Lärare, vilken förordnas att såsom vikarie bestrida befattning inom högre lönegrad, äger för den tid vikariatet varar uppbära särskild vikariatsersättning med belopp för dag räknat, som framgår av nedanstående tabell: Vid vikariat å befattning inom lönegraderna nr

Vikariatsersättning för dag kr.

för månad kr.

2-11

0: 70

21: —

12—13

0: 80

24: —

14—16

1: —

30: —

17—21

1: 60

45: —

22—23

1: 80

54: —

24-25

2: —

60: —

26-28

2: 50

75: —

Därest lärare förordnas att såsom vikarie bestrida befattning, med vilken är förenad sådan ersättning, som omförmäles i 23 §, bestämmer .skolöverstyrelsen, om och i vad mån sagda ersättning må åtnjutas av vikarien. Har manlig lärare förordnats att vikariera å befattning, som innehaves av kvinnlig lärare, eller omvänt, skall vikariatsersättningen utgå med belopp, som hänför sig till den lönegrad, vilken den vikarierande såsom ordinarie innehavare av befattningen skulle hava tillhört. 2. Till lärare, vilken förordnas att jämte egen tjänst bestrida undervisning å annan befattning, utgår särskild ersättning härför enligt bestämmelserna för timlärare vid vederbörlig läroanstalt.

227 22 §.

Lärare, som utan egen ansökan eller därom uttryckt önskan förflyttats från en tjänstgöringsort till en annan eller som eljest fått sig ålagt att byta bostad, är berättigad att av den samfällighet, vilken står som målsman för den läroanstalt, dit han förflyttas, erhålla skälig ersättning för flyttningskostnad samt i förekommande fall för den merutgift, som uppstått därigenom, att han nödgats vidkännas kostnad för såväl den gamla som den nya bostaden, allt enligt de närmare bestämmelser skolöverstyrelsen meddelar. 23 §. 1. Bektor vid högre folkskola, som icke enligt Kungl. Maj:ts bestämmande är tillerkänd lön enligt viss lönegrad, åtnjuter utöver innehavande lärarlön särskild ersättning med, för år räknat, 1 200 kronor vid treeller fyrklassig samt 600 kronor vid en- eller tvåklassig sådan skola. 2. Biträdande föreståndarinna eller tillsynslärare vid högre folkskola eller kommunal realskola kan, efter skolöverstyrelsens bestämmande, åtnjuta särskild ersättning med högst 500 kronor för år. 3. Till den lärare, som av skoldistrikt utses till överlärare eller tillsynslärare vid folkskola, må kunna utgå särskild ersättning med belopp, som av skoldistriktet bestämmes. 4. Lärare vid folk- eller småskola, som efter i vederbörlig ordning meddelade bestämmelser bestrider hjälpundervisning för svagt begåvade barn, äger att för dylik undervisning åtnjuta särskild ersättning med 300 kronor för år räknat. 5. Till manlig lärare vid småskola eller mindre folkskola utgår, utöver vad lärare tillhörande småskollärarkåren eljest åtnjuter, särskild ersättning med 450 kronor för år räknat. 6. Därest lärare vid folk- eller småskola bestrider befattning såsom timlärare vid sådan skola, åtnjuter han ersättning, beräknad med följande för olika ortsgrupper bestämda belopp, allt för läsår och veckotimme räknat: O i t s g r u PP

I kr.

II kr.

III kr.

IV kr.

V kr.

manlig timlärare vid folkskola

kvinnlig timlärare vid folkskola

manlig eller kvinnlig timlärare vid mindre folk-

7. Pågår undervisning vid folk- eller småskola mera än åtta månader, beräknade utgöra 34 Va veckor, skall lärare för övertidsläsningen erhålla

228 särskild ersättning, utgörande för varje månad, beräknad till 30 d a g a r , en åttondel av årslönen. 8. Till biträdande föreståndarinna vid folkhögskola u t g å r särskild ersättning med 300 kronor för h u v u d k u r s och 200 kronor för fristående kvinnlig kurs. 9. H a r lärare, som åtnjuter i 1, 2, 4, 5 eller 8 momentet omförmäld ersättning, erhållit annan ledighet än semester (ferier), beror på prövning av skolöverstyrelsen, i vad m å n ersättningen må för den tiden tillgodonjutas. 10. E r s ä t t n i n g till l ä r a r e för tjänstgöring vid vederbörande läroanstalt må v a r k e n av statsmedel eller av kommuns medel utbetalas utöver v a d i detta reglemente förutsattes eller enligt beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen må utgå, så framt ej Kungl. Maj:t för visst uppdrag eller arbete, som kan anses falla utom lärarens vanliga tjänstutövning, anvisat särskilda medel eller eljest finner skäl medgiva särskild gottgörelse. 24 §. 1. L ä r a r e erhåller vid skada till följd av olycksfall i tjänsten på statens bekostnad erforderlig läkarvård jämte läkemedel samt, där olycksfallet medfört förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl a n d r a till arbetsförmågans höjande eller eljest till lindrande av menliga följder av olycksfallet nödiga hjälpmedel, allt enligt de n ä r m a r e bestämmelser Kungl. Maj:t meddelar. 2. Kommun är obetaget a t t även i a n d r a fall, där så prövas skäligt, bid r a g a till kostnaderna för lärares sjukvård. 25 §. Avlider lärare, skall till hans dödsbo såsom begravningshjälp utbetalas ett belopp, motsvarande en tiondel av hans oavkortade årslön vid tiden för dödsfallet, dock lägst 300 kronor och högst 800 kronor. I n ä m n d a belopp skall den vid dödsfall till följd av olycksfall i arbete enligt lag utgående begravningshjälpen anses inbegripen. 26 §.

Därest åt lärare anvisas tjänstebostad, vilken motsvarar fordringarna i gällande boställsordning, är h a n skyldig a t t bebo densamma. I fråga om lägenhetens begagnande och bestämmandet av ersättningen härför gälla de n ä r m a r e föreskrifter, som i 27 och 28 §§ stadgas eller eljest i vederbörlig ordning meddelats. 27 §.

1. För tjänstebostads begagnande skall lärare månadsvis erlägga ersättning genom avdrag å avlöningen. Är bostadsinnehavaren på grund av

229 tjänstledighet icke berättigad att uppbära någon avlöning för månaden, eller förslår ej utgående avlöningsbelopp, skall nämnda ersättning eller vad däri brister i stället kontant inbetalas. 2. Där värdering av tjänstebostad icke begäres av läraren eller den, som tillhandhåller bostaden, skall ersättning för bostad och bränsle utgå med för olika ortsgrupper nedan angivna belopp: Or t s g r uPP I

II

III

IV

V

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

570 930

1 r u m och kök samt bränsle

2 r u m och kök samt bränsle

480 780

3 r u m och kök samt bränsle

4 r u m och kök samt bränsle

5 r u m och kök samt bränsle

2 070

2 400

Begäres särskild värdering, skall ersättning för tjänstebostad, däri inbegripen, i förekommande fall, gottgörelse för bränsle, bestämmas med hänsyn till det pris, som å orten i allmänhet gäller för lägenhet, vilken beträffande storlek och bekvämlighet samt beskaffenhet i övrigt kan anses likvärdig med tjänstebostaden i fråga. Har åt lärare anvisats större lägenhet, än som motsvarar boställsordningens bestämmelser, skall skälig jämkning av hyresbeloppet vidtagas. 3. Kan överenskommelse rörande ersättningens storlek icke träffas mellan vederbörande myndighet och lärare, som skall bebo lägenheten, skall frågan hänskjutas till länsstyrelsen, som har att i ärendet inhämta yttrande av statens folkskolinspektör respektive folkhögskolinspektör. över länsstyrelses beslut i ärende, som hänskjutits till dess avgörande, må besvär kunna anföras hos statens bostadsnämnd, över vars beslut klagan icke må föras. Intill dess ersättningens storlek blivit bestämd, skall densamma utgå med ovan angivet belopp, med rätt och skyldighet för bostadsinnehavaren att, därest ersättningen slutligen fastställes till annat belopp, återbekomma respektive utgiva skillnaden. Jämkning av fastställd ersättning för tjänstebostad må icke påkallas, förrän minst ett år förflutit från det ersättningen senast fastställdes. 4. Där andra förmåner än bränsle tillhandahållas läraren i samband med bostad, bestämmes ersättningen för dessa enligt av skolöverstyrelsen fasti ställda grunder.

230 28 §.

1. Innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit, hans dödsbo skall, såvida annat icke avtalats, avträda bostaden å fardag, som infaller näst efter tre månader från det uppsägning skett eller dödsfall timat; dock skall, om icke annorlunda överenskommes, avflyttning ske, därest bostadsinnehavaren befordras eller i annan ordning förflyttas och ny tjänstebostad anvisas honom, inom skälig tid därefter, men då sådan bostad ej anvisas honom, å den fardag, som inträffar näst efter tre månader från det han erhöll kännedom om beslutet rörande befordringen eller förflyttningen, därest bostadsinnehavaren avgår ur tjänst med pension, nästa fardag därefter, samt därest han av annan anledning avgår ur tjänst eller entledigas, vid den löpande månadens utgång. 2. Innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit, hans dödsbo skall där sådant med hänsyn till bostadsförhållandena å orten nödvändiggöres. i den omfattning, som kan finnas lämplig, mot skälig gottgörelse upplåta nödigt utrymme i bostaden för tjänstemannens vikarie eller efterträdare.

3 kap. Icke-ordinarie lärare. 29 §. Icke-ordinarie lärare anställas såsom extra ordinarie lärare, extra talare eller timlärare. 30 §. 1. Extra ordinarie lärare antages för full tjänstgöring under helt läsår samt, beträffande folkhögskola, endast för huvudkurs och full tjänstgöring, extra lärare för full tjänstgöring under kortare tid; i övrigt anställda icke-ordinarie lärare äro timlärare. 2. Till extra ordinarie lärare må allenast den kunna antagas, vilken äger behörighet till motsvarande ordinarie befattning. För anställning såsom extra lärare fordras att hava avlagt föreskriven examen eller eljest föreskrivna kunskapsprov.

231 31 $. Löneplan för extra ordinarie och extra lärare. 0 r t s g r u i> P

L ö n e g r ad nr

omfattar löneklasserna nr a, b ,

Löneklass nr

a

1— 4

I

1512 III

IV

Å r s ! ö n,

kr ) n o r

II

1728 V

1— 5

b

2 016

1— 6

2 064

2 328

2— 7

2 088

2 232

2 376

2 520

3— 8

2 088

2 244

2 400

2 556

2 712

4— 9

2 232

2 400

2 568

2 736

2 904

2 376

2 556

2 736

2 916

3 096

2 712

2 904

3 096

3 288 3 480

6 7 8

b,

5—10 6-11

5 6

2 664

2 868

3 072

3 276

2 808

3 024

3 240

3 456

3 672

2 952

3 408

3 636

3 864

3 096

3 336

3 576

3 816

4 056

3 240

3 492

3 744

3 996

4 248

3 948

4 212

4 476

7-12

8—13

9-14

10—15

11—16

2 520

12—17

3 420

3 684

13—18

3 600

3 876

4 428

4 704

14—19

3 840

4 416

4 704

4 992

15—20

4 080

4 380

4 680

4 980

5 280

16-21

4 320

4 632

4 944

5 256

5 568

17—22

4 680

5 016

5 352

5 688

6 024

5 040

5 400

5 760

6 480

5 400

5 784

6 552

6 936

6 984

7 392

20 21

18—22 19—23

20—24

5 760

6 168

6 576

21-25

6 120

6 552

6 984

7 416

7 848

22—26

6 480

6 936

7 392

7 848

8 304

23—27

6 900

7 360

7 860

8 340

8 820

24—28

7 380

7 884

8 388

8 892

9 396

7 860

8 388

8 916

9 444

9 972

8 400

8 940

9 480

10 020

10 560

8 940

9 492

10 044

10 596

11148 11736 •

27 28

25—29 26—30

9 480

10 044

10 608

10 020

10 596

12 324

10 560

12 324

12 912

232 32 §.

Extra ordinarie och extra lärare åtnjuta lön enligt lönegrad, som angives i den vid detta reglemente fogade tjänsteförteckningen. Lönen utgår för läsår och utbetalas månadsvis i efterskott under läsåret. 33 §.

För extra ordinarie lärare gälla i tillämpliga delar bestämmelserna i 6 §, tredje och fjärde styckena, 7—9 §§, 12—21 §§, 23—28 §§, dock att i 25 § omförmäld begravningshjälp utgår med lägst 300 kronor och högst 600 kronor. För extra lärare gälla i tillämpliga delar bestämmelserna i 6 §, tredje och fjärde styckena, 7 § 1 mom., 9 §, andra och tredje mom., 14 §, utom 1 mom., 2), 18—21 §§, 23—28 §§, dock att i 25 § omförmäld begravningshjälp utgår med lägst 200 kronor och högst 400 kronor. Adjunktskompetent extra lärare vid sådan läroanstalt, där ordinarie lärare enligt 8 § 2 mom., andra stycket, äger att tillgodoräkna sig tre tjänstår, åtnjuter avlöning enligt löneklass närmast högre än den, som eljest är för sådan lärare stadgad. Har extra lärare till följd av olycksfall i tjänsten hindrats att tjänstgöra längre tid än sex månader eller eljest av behörigen styrkt sjukdom hindrats att tjänstgöra, äger han uppbära halva lönen, dock högst under en tid av tolv månader. 34 §.

Lön till timlärare utgår enligt följande grunder: A.

Vid folk- och småskolor:

Timlärare åtnjuter avlöning enligt de grunder, som innehållas i 23 $ 6 mom. B.

Vid högre

folkskolor:

1. Timlärare åtnjuter avlöning, beräknad med följande för olika ortsgrupper bestämda belopp, allt för läsår och veckotimme räknat:

233 Oi t s g r u PP

I

II

III

IV

V

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

manlig adjunktskompetent i annat ämne än gymnastik, musik, teckning, slöjd eller husligt arbete

manlig icke-adjunktskompetent i annat ämne än gymnastik, musik, teckning, slöjd eller husligt arbete

kvinnlig adjunktskompetent i annat ämne i gymnastik, musik, teckning, slöjd eller husligt arbete...

manlig i slöjd vid annan skola

144 147 141 132 114

156 156 150 141 123

168 165 159 150 132

180 174 168 159 141

192 183 177 168 150

lärarinna i slöjd eller husligt arbete vid yrkesbestämd skola

lärarinna i slöjd eller husligt arbete vid annan skola

kvinnlig icke-adjunktskompetent i annat ämne än gymnastik, musik, teckning, slöjd eller husligt arbete manlig i gymnastik, musik eller teckning ... kvinnlig i gymnastik, musik eller teckning... manlig i slöjd vid yrkesbestämd skola

2. Till timlärare, vilken i yrkesbestämd högre folkskola meddelar fackundervisning i ämne, som i det för skolan fastställda reglementet betecknas såsom yrkesämne, må kunna för intill sex veckotimmar inom varje klassavdelning i andra, tredje eller fjärde klasserna utgå tillökning till lönen, efter prövning i varje särskilt fall av skolöverstyrelsen, med högst 60 kronor för läsår och veckotimme. C.

Vid kommunala

realskolor:

Timlärare åtnjuter avlöning, beräknad med följande för olika ortsgrupper bestämda belopp, allt för läsår och veckotimme räknat: 0 rt a g r upp

I

II

III

IV

V

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

192 168 kvinnlig adjunktskompetent i läsämne 180 kvinnlig icke-adjunktskompetent i läsämne 156 manlig i gymnastik, musik eller teckning 147 kvinnlig i gymnastik, musik eller teckning 141 manlig i slöjd 114 kvinnlig i slöjd, kvinnligt handarbete eller huslig ekonomi 108

204 180 192 168 156 150 123 117

216 192 204 180 165 159 132 126

228 204 216 192 174 168 141 135

240 216 228 204 183 177 150 144

manlig adjunktskompetent i läsämne

manlig icke-adjunktskompetent i läsämne

234 D.

Vid kommunala

flickskolor:

Timlärare åtnjuter enahanda avlöningsförmåner som de, vilka tillkomma motsvarande lärare vid kommunal realskola. E. Vid

landstingsseminarier:

Timlärare åtnjuter avlöning, beräknad med följande för olika ortsgrupper bestämda belopp, allt för läsår och veckotimme räknat: O r t s g r n p p II kr.

III kr.

IV kr.

V kr.

kvinnlig i läsämne

manlig i gymnastik, musik eller teckning

kvinnlig i gymnastik, musik eller teckning

162 144 138

192 180 177 171 153 147

165 I kr. manlig i läsämne

i

i slöjd

i hushållsgöromål

129 F.

Vid

folkhögskolor:

Timlärare åtnjuter, där ej skolöverstyrelsen för särskilda fall medgiver högre ersättning, avlöning, beräknad med följande för olika ortsgrupper bestämda belopp: O rt s g r a p p

III kr.

IV

V

kr.

kr.

5: — 4: —

5: 25

5: 50

4: 25

4: 50

4: 2 5 4: 50

4: 7 5

3: 25

3: 50

3: 75

5: — 4: —

3: 25

3: 50

3: 75

4: —

3: 2 5

3: 50

3: 75

4: —

4: 25

4: —

4: 25

4: 50

4: 75

5:-

3:75

4: —

4: 26

4: 50

4:75

13:-

13: 50

14: —

14: 50 15:-

I

II

kr.

kr.

4: 50

4: 7 5

3: 60

3: 75

4: — 3: — 3: —

manlig i läsämne: för intill 15 veckotimmar, per undervisningstimme för över 15 veckotimmar, per undervisningstimme kvinnlig i läsämne: för intill 15 veckotimmar, per undervisningstimme för över 15 veckotimmar, per undervisningstimme manlig i slöjd: per undervisningstimme kvinnlig i slöjd: per undervisningstimme manlig i gymnastik eller sång: per undervisningstimme kvinnlig i gymnastik eller sång: per undervisningstimme lärarinna i hushållsgöromål: per arbetsdag

235 Bilaga till avlöningsreglementet

för kommunalt

anställda

lärare m. fl.

Tjänsteförteckning angivande lärare vid vederbörande läroanstalter ävensom de särskilda lönegrader, till v i l k a d e ä r o h ä n f ö r l i g a e n l i g t de i 5 o c h 31 §§ av a v l ö n i n g s r e g l e m e n t e t intagna löneplanerna. L ö n e g r a d Läroanstalter och befattningshavare

ordinarie

extra ordinarie och extra

5 § Folk- och

småskolor.

Lärare i folkskola: manlig

kvinnlig

12 Lärare vid småskola ävensom sådan lärare vid mindre folkskola och sådan biträdande lärare vid folkskola, vilken blivit anställd tills vidare Högre

folkskolor.

R e k t o r : manlig kvinnlig

Högst

28*

>:

25*

Ämneslärare vid tre- eller fyrklassig yrkesbestämd teknisk skola: manlig kvinnlig » »

vid tre- eller fyrklassig annan skola: manlig.••

kvinnlig

vid en- eller tvåklassig skola: manlig

kvinnlig

16 Kommunala

realskolor.

Rektor, realskola av grupp I: manlig

...

kvinnlig.... »

realskola av grupp II: manlig

28* 25* 26*

kvinnlig .

23*

Ämneslärare: manlig

kvinnlig

19 Kommunala

flickskolor. 28*

Rektor, flickskola av grupp I: manlig kvinnlig . »

flickskola av grupp II: manlig

25*

.

26*

kvinnlig ..

23*

Ämneslärare, manlig

kvinnlig

19 Lönen utgår omedelbart enligt den högsta för lönegraden fastställda löneklassen.

236 L o n e g r a d Läroanstalter och befattningshavare

ordinarie

exira ordinarie och extra

5 §

31 §

Landstingsseminarier. Rektor: manlig

24* 21*

,

14 Folkhögskolor. 27* 24*

.

25*

.

.

22* 23* 20*

Ämneslärare med fast anställning vid såväl huvudkurs som 22 19 *

med fast anställning vid endast h u v u d k u r s ; manlig

kvinnlig

vid 24 veckors h u v u d k u r s : 12 10 vid 21 veckors h u v u d k u r s : 10 8

C. Specialmotivering till förslaget till avlöningsreglemente för kommunalt anställda lärare. Det har befunnits nödvändigt att för kommunalanställda lärare; utarbeta ett särskilt avlöningsreglemente. Lärarelönekommittén hade äivem ledes funnit detta nödigt. Dock har det tett sig såsom mest praktiskt att i fråga om byggnad och innebörd giva reglementet sådan avfattning, att det så nära, som lämpligt är, ansluter sig till det allmänna avlöniingsreglementet, I vissa avseenden äro föreskrifterna för statsbidrags utgående i. b<ehov av ändring, efter det att avlöningsförhållandena för lärarna ändrats och nyreglerats. Det torde få anses vara lämpligare, att Kungl. Maj:t genom vederbörligt ämbetsverk föranstaltar om statsbidragsbestämmelsernas omarbetning, än att kommittén i denna fråga, som icke är av lönereglerings natur, avger detaljerade förslag. Kommittén har haft sig anförtrott att föreslå lönereglering även för Lönen utgår omedelbart enligt den högsta för lönegraden fastställda löneklassen.

237 folkhögskolornas personal. Enär för denna sådana förhållanden råda, att densamma närmast ä r jämförlig med a n d r a läraregrupper, till vilkas avlöning staten l ä m n a r bidrag, hava folkhögskolornas lärare inordnats i avlöningsreglementet för kommunalt anställda lärare. U t a n att ingå på frågan om lämpligheten av utbyte för folkhögskolans lärare av benämningen »ämneslärare med fast anställning» mot »ordinarie ämneslärare» h a r kommittén förutsatt, att avlöningsreglementets bestämmelser angående ordinarie l ä r a r e skola gälla för ämneslärare med fast anställning vid folkhögskola. I överensstämmelse med i annat sammanhang framställt förslag användes beteckningen »kommunal realskola» i stället för »kommunal mellanskola». F r å n och med år 1928 finnes en kommunal flickskola (i Landskrona), vid vilken l ä r a r n a s avlöningsförhållanden n ä r a ansluta sig till vad som gäller för de kommunala realskolorna. Kommittén föreslår med hänsyn härtill lönereglering för kommunal flickskola enligt samma grunder som för kommunal realskola. I överensstämmelse med uppställningen av det allmänna avlöningsreglementet hava icke medtagits föreskrifter om tillsättningsformer beträffande de olika slagen av l ä r a r e ; föreskrifter, som härför äro erforderliga, äga sin r ä t t a plats i instruktion, stadga eller reglemente för ifrågavarande slag av undervisningsanstalter. Icke heller den av lärarelönekommittén föreslagna, allmänt hållna bestämmelsen om hur antalet ordinarie befattningar fastställes, synes kommittén hava sin plats i ett avlöningsreglemente. I fråga om gift kvinnlig lärare vid småskola och vid mindre folkskola ävensom gift kvinnlig biträdande lärare vid folkskola innehåller folkskolestadgan särskilda bestämmelser rörande entledigande, vilka kommittén anser icke behöva intagas i reglementet. Bestämmelse om åtnjutande av tjänstgöringstraktamente för tjänstgör i n g å a n n a n ort än anställningsorten har kommittén utelämnat i detta reglemente. För de få fall, där sådan tjänstgöring k a n ifrågakomma för kommunalt anställda lärare, torde Kungl. Maj:t böra bestämma. Där kommitténs motivering rörande förslag till bestämmelser sammanfaller med den av lärarelönekommittén lämnade, har kommittén icke upprepat denna u t a n hänvisar till nämnda kommittés betänkande. Ävenledes har särskild motivering ansetts onödig i de fall förslagen helt mots v a r a allmänna avlöningsreglementets bestämmelser. 1

i

Med beteckningen lärare avses såväl l ä r a r e i ordets vanliga bemärkelse som rektorer och föreståndare. Den valda termen möjliggör både i reglementets r u b r i k och flerstädes i bestämmelserna en önskvärd korthet.

238 2 *. Lärarelönekommittén hade ansett en uttrycklig bestämmelse behövas i reglementet därom, att lärare vid mindre folkskola och b i t r ä d a n d e l ä r a r e vid folkskola, anställda med ömsesidig r ä t t till minst fyra m å n a d e r s uppsägning, vore att i lönehänseende framdeles såsom hittills b e t r a k t a såsom ordinarie lärare. Kommittén h a r även medtagit en sådan bestämmelse, ehuru viss tvekan kan råda, huruvida icke vad om ifrågavarande lärare särskilt stadgas kunde anses till fyllest. 3 §.

I fråga om avlönings utgående, från och med den dag tjänsten tillträdes till och med den dag läraren avgår, torde överensstämmelse med allmänna avlöningsreglementet v a r a lämplig. Angående tillträdesdag torde samma anordnmg böra träffas, som omförmälts i motiveringen till motsvarande paragraf i allmänna avlöningsreglementet. I övrigt ansluter sig kommittén till vad härom sagts i lärarelönekommitténs förslag (sid 246—247). Beträffande särskild ersättning torde i vissa fall a n n a n ordning ä n utbetalning månadsvis i efterskott vara lämplig. Skolöverstyrelsen bör härom n ä r m a r e bestämma. 4 §.

Vad i allmänna avlöningsreglementet sagts, att Kungl. Maj:t u t f ä r d a r föreskrifter därom, att tjänsteman icke må åtaga sig u p p d r a g e t c , som icke böra förenas med ordinarie tjänst, har i förevarande reglemente ändr a t s därhän, att skolöverstyrelsen i stället för Kungl. Maj:t skall meddela de erforderliga föreskrifterna. Med hänsyn såväl till omfattningen av den kår det här är fråga om som till det förhållandet, a t t det rör sig om kommunalt anställda befattningshavare, bör den myndighet, under vilkens inseende de kommunala och likartade skolorna stå, k u n n a lättast överblicka och avgöra frågor av hithörande art. A n d r a och tredje styckena av paragrafens första moment äro att anse såsom av Kungl. Maj:t och riksdagen med tillämpning av första styckets princip fattade beslut om u n d a n t a g från regeln. För förening av folkskollärartjänst med organistbefattning eller annan därmed jämförlig syssla bör fordras godkännande av såväl domkapitlet som skolöverstyrelsen. I de säkerligen få fall nämnda myndigheter skulle hava skilda meningar, får medgivande till sådant förenande av tjänster anses icke v a r a lämnat, vederbörande lärare givetvis dock obetaget att i besvärsväg söka vinna ändring härutinnan. F r å n representanter för lärareorganisationerna hava farhågor uttalats, a t t bestämmelsen i 4 mom. om prövning av bisysslas hinderlighet för tjänstens utövande skulle kunna leda till slitningar, därest lokala myn-

239 digheter skulle i sista hand avgöra ärenden, vilka här avses. Sådan anordning torde därför böra åvägabringas, att skolöverstyrelsen utfärdar generella föreskrifter med den innebörden, att prövning visserligen tillkommer lokal myndighet men att frågan skall hänskjutas till överstyrelsens slutliga prövning, därest den lokala myndigheten anser förbud böra meddelas att med ordinarie tjänst förena bisyssla. 5 §. Ehuru några av de införda löneklasserna icke äro åtminstone för närvarande erforderliga, har det för fullständighetens skull ansetts lämpligt att intaga de trettioen första löneklasserna i obruten följd; därigenom gives en kanske i vissa fall önskvärd möjlighet till insikt i löneplanens struktur. Löneplanen sammanfaller i de delar den här införts, med allmänna avlöningsreglementets löneplan. 6 *.

En särskild bestämmelse har befunnits nödig för de fall, då Kungl. Maj:t i enlighet med förslaget om lön till vissa rektorer bestämmer, att lön enligt viss högsta lönegrad i stället för särskild ersättning utöver lärarelönen skall tillkomma rektor vid högre folkskola. 7 §.

De bestämmelser om undervisningstidens årliga längd vid varje slag av läroanstalt, vilka lärarelönekommitténs betänkande i motsvarande paragraf (9) innehöll, har kommittén ansett icke behövas här. I och för uppflyttning skall villkoret om tjänstgöring under fyra femtedelar av tre år vara uppfyllt; bestämmelse om hur lång den årliga undervisningstiden är, bör innehållas i vederbörlig stadga. 8 §. De principer, som ligga till grund för kommitténs förslag till avlöningsreglemente för statsanställda tjänstemän, medgiva icke sådant tillgodoräknande av föregående tjänstgöring, som lärarelönekommittén föreslog, för folkskollärare, vilka vinna anställning vid andra skolformer, t. ex. högre folkskola eller kommunal realskola (lärarelönekommittén sid. 224,, andra stycket.) Kommittén har därför utelämnat det av lärarelönekommittén ifrågasatta medgivandet. Beträffande lärare, på vilken redan tillämpats bestämmelsen om tillgodoräknande för adjunktskompetens och vilken i den lägre lönegraden kommit i så hög löneklass, att han vid befordran till tjänst i högre lönegrad genom tillämpning av regeln om sneddning omedelbart kommer i högre löneklass än den lägsta för lönegraden fastställda, gäller givetvis, att han icke skall ånyo tillgodoräknas tjänstår för adjunktskompetensen. Enär det kan förutses, att docenter komma att söka befattningar vid

240 t. ex. folkhögskolor, torde sådan bestämmelse för deras vidkommande v a r a erforderlig, som motsvarar den i reglementet för statsanställda l ä r a r e intagna. J ä m l i k t 3 mom. böra sådana specialfall prövas, för vilka lärarelönekommittén givit särskilda bestämmelser, t. ex. lärares tjänstgöring vid skyddshem eller statsunderstödd svensk skola i utlandet. H ä r u n d e r bör även falla frågan om tillgodoräknande av tjänstgöring vid lotsbarnsskola, ävensom förut bestridd tjänst vid statsunderstödd enskild läroanstalt. Liksom kommittén föreslagit r ä t t för statliga lärare att r ä k n a sig till godo föregående tjänstgöring vid kommunala skolformer, har kommittén ansett motsvarande böra föreslås för de från statlig till kommunal skola överflyttande. 9 §. Kommittén har ansett, att rektorstjänster vid kommunala realskolor, landstingsseminarier samt vissa högre folkskolor ävensom föreståndartjänster vid folkhögskolor böra avlönas såsom motsvarande tjänster vid statliga undervisningsanstalter, d. v. s. med lön omedelbart enligt den för befattningen gällande lönegradens högsta löneklass. I tjänsteförteckningen har detta n ä r m a r e angivits genom en särskild beteckning. I sammanhang med motivering för placering i lönegrad har nämnts om avdrag å lön för l ä r a r e vid högre folkskola med kortare lästid ä n den normala samt om tillägg och avdrag å lön beträffande l ä r a r e vid folkhögskola. 10 och 11 §§. I fråga om förflyttningsskyldighet m. m. samt semester och ferier har kommittén i huvudsak icke funnit anledning att frångå, vad lärarelönekommittén i sådant avseende förordat. Första mom. i 10 § innehåller en generell bestämmelse om skyldighet för lärare a t t v a r a underkastad föreskrifterna i den för vederbörande skolform gällande stadgan. Kommittén anser, att i sådan stadga är lämpliga platsen för bestämmelser om läsårs längd. P å grund h ä r a v har dylik bestämmelse icke intagits i avlöningsreglementet. Däremot har självfallet föreskrift, om ersättning för övertidsläsning eller läsning under tid utöver normal lästid sin plats i avlöningsreglementet. Kommittén har ansett en bestämmelse av sistnämnda a r t höra närmast till den paragraf (23), vari stadgas om särskild ersättning utöver lön. Beträffande i stad anställd folk- eller småskollärares förflyttning inom distriktet anser kommittén intet behov föreligga att bibehålla bestämmelsen därom, att förflyttning h a r till förutsättning, a t t den sker »utan förnärmande av lärares vid tjänstens tillträdande tillförsäkrad rätt».

241 12 §. Denna paragraf upptager de olika tjänstledighetsavdragen till samma belopp som i det allmänna avlöningsreglementet. Såsom framgår av 9 § 2 och 3 mom., förekommer i vissa fall, då den årliga lästiden understiger det a n t a l läsveckor, som lagts till grund för lönesättningen,' att avdrag göres å lärares avlöning. Kommittén har övervägt, huruvida i sådana fall tjänstledighetsavdragen skulle i motsvarande mån minskas, men har av praktiska skäl och då det i varje fall här rör sig om obetydligheter, ansett sig icke böra föreslå något stadgande i sådan riktning. 1 3 - 1 6 §§. Såsom kommittén förfarit i fråga om tjänstledighetsavdrag för statsanställda tjänstemän, har skett även här. E n ä r uppdrag i den pensionsanstalt, vilken här ifrågavarande lärare tillhöra, lämnas under former, som utesluta möjligheten av att i tjänst varande lärare blir styrelsemedlem, fullmäktig eller revisor i densamma, har det i allmänna avlöningsreglementet förekommande stadgandet om löneförmåner under tid för dylikt uppdrags fullgörande uteslutits. Särskilda bestämmelser hava befunnits nödiga för de fall undervisningen vid en läroanstalt inställes på grund av smittsam sjukdom. Bestämmelserna äro avsedda att äga giltighet, vare sig undervisningen inställts beträffande hela skolan eller tjänstgöringshindret gäller endast avdelning inom densamma. I övrigt hänvisas till specialmotiveringen för motsvarande bestämmelse rörande det statliga undervisningsväsendet (sid. 145). Kommittén h a r ansett, att någon mindre ledighet för enskild angelägenhet av vikt mot B-avdrag borde medgivas även kommunalanställda lärare. Sådan ledighet föreslår kommittén skola få åtnjutas intill sex d a g a r årligen. 17 §. Kommittén har ansett, a t t skolöverstyrelsen och icke lokal skolmyndighet bör pröva, vilka föreskrifter som kunna vara erforderliga för de fall en kvinnlig lärare med vårdnad om b a r n kan anses böra åtnjuta tjänstledighet, fullständig eller partiell. Yrkande från personalhåll, att 17 § andra mom. skulle helt utgå, anser sig kommittén icke kunna tillmötesgå. Den trygghet, som lärare kan anses böra äga anspråk på i ifrågavarande fall, torde ernås genom bestämmelsen om att den centrala myndigheten skall ordna med lämpliga föreskrifter. 20 §.

Kommittén förutsätter, att kallortstilläggen skola helt utgå av statsmedel. Bestämmelse härom, liksom även om huruvida och i vad mån i 16 — 302247

242 a n d r a avseenden, där fråga är om särskilda förmåner, vilka delvis h a v a k a r a k t ä r av lön, delvis — såsom i fråga om begravningshjälp — äro förmåner av a n n a n art, vilka icke direkt höra samman med frågan om statsbidrag till lön, torde tillhöra de blivande författningarna om statsbidrag till olika kommunala läroanstalter. E n undersökning har verkställts för att utröna, till vilka kostnader kallortstillägg till den största gruppen av kommunalt anställda l ä r a r e uppgå. Därvid har använts den zonindelning, som kommunikationsverkens lönenämnd förordat. Kostnaderna skulle uppgå till i r u n t tal 735 000 kronor för folk- och småskolans lärare. E n ä r kommittén föreslagit, att i och med löneregleringen de särskilda lönetillägg skulle upphöra, som nu utgå till lärare inom vissa av rikets nordligaste gränsorter (K. kung. den 5 november 1924, nr 469), minskas den verkliga merkostnaden för kallortstillägg till folk- och småskolans lärare med ungefär hälften av ovan nämnda summa. 21 §. I fråga om vikariat har kommittén företagit smärre ändringar i vad av lärarelönekommittén föreslagits, huvudsakligen sådana, som betingas av kommitténs förslag om naturaförmånernas inordnande i lönen. Vad lärarelönekommittén föreslog om lärares skyldighet a t t i vissa fall åtaga sig ökad tjänstgöring, har ansetts höra till de bestämmelser, som hava sin lämpligaste plats i vederbörlig stadga eller instruktion. Till en arbetsordning, d. v. s. till vederbörande skolforms stadga, höra även bestämmelser, som kunna v a r a erforderliga för att reglera lärares skyldighet att åtaga sig vikariat inom eller i vissa fall utom skoldistrikt. Med vikariat inom högre lönegrad avser kommittén icke endast tjänst vid läroanstalt, som avses i föreliggande reglementsförslag, utan^ även tjänst inom högre lönegrad vid sådana statliga skolor, som inbegripas i det allmänna avlöningsreglementet. Lärare, som uppehåller ledig tjänst, bör u t a n vidare stadgande anses v a r a förordnad såsom vikarie. Kommittén har funnit bestämmelse erforderlig för vikariat i förening med egen tjänstgöring, av lärarelönekommittén kallat övertidsarbete. Det synes kommittén naturligast, att ersättning i dylika fall utgår såsom till timlärare. 23 §.

I fråga om särskilda ersättningar vid vissa tjänster har kommittén företagit sådana ändringar i lärarelönekommitténs förslag, som betingas av i annat sammanhang framställda förslag enligt andra principer än lärarelönekommitténs. Till huru stor del de olika slagen av särskild ersättning böra utgå av statsmedel, är en fråga, som kommittén anser böra behandlas i samman-

243 hang med bestämmelser om statsbidrag. H ä r torde emellertid böra nämnas, a t t kommittén t ä n k t sig särskild ersättning till lärare, vilken förordnas såsom rektor vid högre folkskola, till tillsynslärare samt till bit r ä d a n d e föreståndarinna vid folkhögskola böra utgå med två tredjedelar av statsmedel. E r s ä t t n i n g e n för hjälpundervisning bör utgå med nio tiondelar av statsmedel och statsbidrag knytas till sådana villkor, som lärarelönekommittén föreslog: hjälpklass bör innehålla minst 15 barn, därest läraren endast undervisar en klass, och minst 12 barn, därest läraren undervisar mer än en klass. Föreskrift om särskild ersättning till manlig biträdande lärare vid folkskola, vilken blivit anställd före den 1 januari 1919, hör till övergångsbestämmelserna. Ersättningsbeloppen till ordinarie lärare vid folk- eller småskolor, vilka bestrida befattning såsom timlärare, äro satta högre än i lärarelönekommitténs förslag och hava bragts i överensstämmelse med lönerna för extra lärare. Kommittén har icke funnit lämpligt att inom folkskolan bestämma om olika avlöning för timlärare i läsämnen och timlärare i övningsämnen, enär oftast samma lärare undervisar i såväl de senare som de förra. Dessutom bliver med de föreslagna beloppen ersättningen till särskilda övningslärare, där sådana anställas, skälig. Kommittén har ansett, såsom nämnts i sammanhang med förslag om placering i lönegrad av folk- eller småskolans lärare, att särskild ersättning bör utgå för läsning utöver normalt läsår, således även för timlärares övertidsläsning. Sådan ersättning anser kommittén böra utgå efter nuvarande grunder med de ändringar, som betingas av kommitténs ställning till kommunala lönetillägg. I senare avseendet hänvisar kommittén till vad därom sagts i den allmänna motiveringen till förslaget om avlöningsreglemente. Kommittén föreslår, såsom i den allmänna motiveringen omnämnts (sid. 8), att ersättning till l ä r a r e för tjänstgöring vid vederbörande läroanstalt icke må utbetalas utöver vad i avlöningsreglementet förutsattes eller enligt beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen må utgå. Dock bör, i anslutning till vad i allmänna avlöningsreglementet föreslagits, Kungl. Maj:t äga att för visst uppdrag eller arbete, som k a n anses falla utom lärarens vanliga tjänstutövning, ställa medel till förfogande eller för visst fall medgiva särskild gottgörelse. Till sådant uppdrag eller arbete hör exempelvis tjänstgöring i fortsättningsskolan, vilken tjänstgöring icke k a n eller bör klavbindas genom förbud för läraren vare sig att bestrida sådan undervisning eller att därför uppbära ersättning. 24 §.

Kommittén har icke, i betraktande av de för kommunalt anställda befattningshavare i allmänhet rådande förhållandena, funnit sig böra föreslå sådana förmåner i fråga om sjukvård, vilka enligt allmänna avlönings-

244 reglementet åtnjutas av statsanställda. Emellertid finner kommittén det naturligt, att av kommun bidrag till kostnaderna för kommunalt anställd befattningshavares sjukvård må kunna få lämnas, där så prövas skäligt. 26—28 §§.

Ingen särskild motivering synes behövlig rörande förslaget om tjänstebostad. Det torde vara till fyllest att erinra om den i annat sammanhang (sid. 6) givna motiveringen för dessa förmåners inordnande i lönen. Då sådant inordnande skett, behöver blott hänvisas till gällande boställsordningar, vilkas bestämmelser böra bringas i överensstämmelse med h ä r givna förslag. Dessutom torde boställsordning vara erforderlig för sådana lärare, till vilka samfällighet har att lämna bostad, t. ex. rektorer vid landstingsseminarier, men för vilka boställsordning ännu icke utfärdats. Då kommittén föreslagit, att i de fall särskild värdering begäres, ersättning för tjänstebostad skall bestämmas med hänsyn till det pris, som å orten i allmänhet gäller för liknande lägenhet, har kommittén icke förbisett det förhållandet, att en tjänstebostad kan v a r a belägen å ort, som saknar egentlig hyresmarknad. F ö r sådana fall torde av kommittén fixerade ersättningsbelopp kunna tjäna som ett visst underlag för fastställandet av den lämpliga bostadsersättningen och i dessa belopp skälig j ä m k n i n g företagas, Å a n d r a sidan bör termen med hänsyn till icke fattas så, att ersättningen nödvändigtvis sättes lika med å en ort för liknande lägenhet gällande pris. Såsom lämpligt organ för avgörande av besvär över länsstyrelses beslut i fråga om hyresersättning h a r kommittén föreslagit statens bostadsnämnd. I dess instruktion böra intagas härför erforderliga bestämmelser. Beträffande stadgandet i 27 § 4 mom. har yrkande framställts, att uttrycket »andra förmåner än bränsle» skulle utbytas mot »andra förmåner, än i boställsordningen angivas». Därvid har man särskilt haft i t a n k a r n a , vad i boställsordning föreskrives om planteringsland eller t r ä d g å r d . För dylik förmån skulle hädanefter komma att krävas ersättning, medan å a n d r a sidan boställsordnings ålägggande för tjänstinnehavare att vårda och vidmakthålla t r ä d g å r d e n etc. fortfarande skulle gälla. I fråga om avlöningsreglementets formulering bör först framhållas, att densamma har ansetts även i ifrågavarande avseende böra a n k n y t a till allmänna avlöningsreglementets bestämmelser, vilka för statens befattningshavare stadga åläggande att ersätta med bostad förenade a n d r a förmåner. Däri, att grunder för ersättnings utgående skola fastställas av skolans centrala myndighet, ser kommittén en g a r a n t i för att befattningshavarna komma att vinna önskvärd trygghet och icke behöva befara, att oskäliga ersättningsanspråk resas av lokala myndigheter. Skulle boställsordningens föreskrifter i detta eller något annat avseende

245 befinnas böra ändras med anledning av avlöningsreglementets bestämmelser, bör så givetvis i vederbörlig ordning ske. I förslaget till allmänt avlöningsreglemente förekommer en bestämmelse om skyldighet för innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit, hans dödsbo att upplåta nödigt u t r y m m e i bostaden för vikarie eller efterträdare. I föreliggande avlöningsreglemente har med hänsyn till n u gällande stadganden för kommunalt anställda lärare i fråga om upplåtelse av utrymme i tjänstebostad bestämmelsen erhållit tillägget »där sådant med hänsyn till bostadsförhållandena å orten nödvändiggöres». Kommittén förutsätter, att skälig tillämpning av bestämmelsen kommer att iakttagas. 29—30 §§. Bestämmelserna i fråga om icke-ordinarie lärare torde i vissa avseenden böra ansluta sig till motsvarande bestämmelser rörande statliga lärare. E n ä r sådana återigen tillhöra avlöningsreglementet för extra ordinarie och extra tjänstemän inom civilförvaltningen och detta ännu icke fullständigt utarbetats, torde bestämmelserna om kommunalt anställda ickeordinarie l ä r a r e behöva vederbörliga kompletteringar i sinom tid. Inom kommunala och närstående skolformer böra icke-ordinarie lär a r e k u n n a anställas jämväl såsom extra ordinarie; kommittén h a r ansett, att med rådande befordringsförhållanden en t r y g g a r e ställning, än nuvarande bestämmelser möjliggöra, bör kunna givas en icke-ordinarie lärare, som för längre tid knytes vid en läroanstalt. I en del fall torde ändringar bliva erforderliga i vederbörande stadgar rörande icke-ordinarie lärares anställning. Kommittén har ansett sådana ä n d r i n g a r k u n n a verkställas, utan att därigenom något väsentligt värdefullt i n u v a r a n d e ordning äventyras, och att i alla händelser värdet av de föreslagna avlöningsbestämmelserna för icke-ordinarie, särskilt extra ordinäre lärare, är så betydande, att eventuella mindre olägenheter av den gamla anordningens utbytande mot den nya väl kunna tagas. Kommittén h a r helt naturligt icke avsett saklig ä n d r i n g i det förhållandet, att icke-ordinarie lärare förordnas till vikarier, t. ex. såsom vakansvikarier; därvid ä r endast att observera, att anställningen i varje särskilt fall beträffande avlöning sker med iakttagande av reglementets indelning av icke-ordinarie, så att extra ordinarie ställning erhålles, då förordnandet avser full tjänstgöring för minst helt läsår och den förordnade äger behörighet till motsvarande ordinarie befattning, extra lärares ställning erhålles, då förordnandet avser full tjänstgöring under kortare tid än helt läsår och den förordnade äger examensbehörighet, samt att i övrigt, till icke-ordinarie lärare, som anställes för partiell tjänstgöring, timlärararvode utgår. Härvid torde dock beträffande övningslärare iakttagas, att en icke-ordinarie bör k u n n a erhålla anställning som extra ordinarie respektive, extra lärare, därest för motsvarande ordinarie lärare är eller varder stad-

gat, att ordinarie anställning kan vinnas för även mindre än full tjänstgöring. Det torde böra ankomma på skolöverstyrelsen att h ä r o m n ä r m a r e bestämma och föreskriva. Med ikraftträdandet av bestämmelserna i avlöningsreglementet skulle ingalunda den rätt för kommun bortfalla, som nu finnes att genom »reglering av befattning» bereda pensionsrätt och fastare anställning åt sådana lärare, särskilt övningslärare, som icke i nu föreliggande löneregleringsförslag förordats till omedelbart erhållande av ordinarie anställning. 31 §. Liksom för statliga extra ordinarie tjänstemän särskild löneplan gäller, föreslår kommittén motsvarande anordning för extra ordinarie och extra lärare, som äro kommunalt anställda. Anordningen innebär, vilket framgår av löneplanens byggnad, att varje lönegrad i de icke-ordinaries löne^ plan börjar två löneklasser lägre och slutar en löneklass lägre än lönegrad med motsvarande ordningsnummer i löneplanen för de ordinarie tjänstemännen. 33 §.

För uppflyttning i löneklass böra bestämmelserna i reglementets 7 § för en extra ordinarie l ä r a r e tillämpas på det sättet, att han oavsett eventuellt avbrott i anställning äger att tillgodoräkna all föregående tid, under vilken han såsom extra ordinarie åtnjutit lön i den löneklass, från vilken uppflyttning ifrågasattes. Det är härvid icke fråga om blott sådant avbrott i tjänstgöring, som t. ex. tjänstledighet förorsakar, och vilket avbrott icke för någon tjänsteman övar a n n a t inflytande på tillgodoräknande, än som bestämmelserna i 7 § reglera. För extra ordinarie lärare kunna dessutom förekomma fall av avbrott i anställningen, enär t. ex. anställning för ett läsår kan följas av arbetslöshet; det är sådant avbrott, som i det förestående åsyftas. Då beträffande extra ordinarie lärare är stadgat, att 8 § skall gälla i tillämpliga delar, avses likväl icke, att regeln om sneddning skall tillämpas vid övergång från extra til] extra ordinarie befattning. Beträffande kallortstillägg är att märka, att de utgå per kalenderår, v a d a n lärare, som anställes för helt läsår, icke kunna komma i åtnjutande av kallortstillägg för tid utöver tjänstetiden. Dock förutsätter kommittén, att lärare, som anställts för helt läsår, får uppbära kallortstillägg jämväl under julferierna. 34 §.

Beträffande avlöning till timlärare vid folk- och småskolor förutsätter kommittén, att bestämmelser skola intagas i skoldistrikts reglemente om i vilken utsträckning undervisning av timlärare i olika övningsämnen vid skola inom distriktet får äga rum. Därigenom skulle staten erhålla infly-

247 tände vid bestämmandet av sådan undervisnings omfattning och normer för statsbidrags utgående för varje särskilt slag av dylik undervisning k u n n a fastställas. Beträffande timlärare vid folkskola föreslår kommittén lika belopp för läsämne och övningsämne ävensom den reglering av ersättning för övningslärare, att densamma skall utgå med fixerade belopp, så a t t olika skoldistrikt icke må förfara olika. H u r u v i d a statsbidrag skola utgå till undervisning i varje övningsämne, som bestrides av timlärare, ä r en angelägenhet, som kommittén i detta sammanhang icke anser sig böra pröva. F r å g a n , om skoldistrikt ensamt eller med hjälp av statsmedel skall ers ä t t a ifrågavarande undervisning av timlärare, kan icke sägas direkt samm a n h ä n g a med frågan om vilka avlöningsbelopp som äro lämpliga. Detta gäller även beträffande övriga skolformer, som det föreliggande avlöningsreglementet berör. Med avseende på t i m l ä r a r löner nas storlek har kommittén i huvudsak utg å t t från förslagen om löner till extra befattningshavare å billigaste ort och sökt med denna utgångspunkt anpassa timersättningen efter orternas fördelning på fem ortsgrupper. P å sätt framgår av vad kommittén anfört i motiveringen till förslaget om löneplacering för lärare vid högre folkskolor och kommunala realskolor, har kommittén icke på samma sätt som skolöverstyrelsen skilt mellan adjunktskompetenta och icke-adjunktskompetenta. I stället h a r kommittén föreslagit r ä t t till tillgodoräknande av tre tjänstår för adjunktskompetenta. Sådant tillgodoräknande är uteslutet för timlärare, och därför har beträffande dem den nämnda indelningen ansetts lämplig. Lärarelönekommittén föreslog olika timarvoden vid allmän och yrkesbestämd högre folkskola. I föreliggande reglementsförslag h a r sådan indelning icke gjorts; dock har i fråga om slöjd och husligt arbete den yrkesbestämda skolan ansetts stå högre än övriga former av den högre folkskolan. Beträffande slöjd och husligt arbete inbördes har kommittén ansett ingen skillnad böra göras med avseende å ersättningsbeloppen. E n ä r vid folkhögskolor för vissa ämnen sådana speciallärare äro erforderliga, vilkas anlitande torde förutsätta högre ersättningar, än reglementets bestämmelser om ersättning till timlärare i de olika fallen stadga, h a r kommittén ansett föreskrift behövlig därom, a t t skolöverstyrelsen för såd a n a fall må k u n n a bestämma.

Lärarelönekommittén föreslog särskild lönenämnd för undervisningsväsendet. Kommittén, som tänkt sig lönenämndsinstitutionens centralisering på det sättet, att en gemensam lönenämnd inrättas för kommunikationsverken och övriga civila verk, anser, a t t denna lönenämnd bör fungera även för det statliga undervisningsväsendet, vars befattningshavare

av kommittén förordats till inordnande i det allmänna avlöningsreglementet. Det torde icke kunna anses praktiskt, att ett särskilt statligt centralorgan, med befogenhet som löneteknisk institution, inrättas för kommunalt anställda lärare, utan kommittén anser den för civilförvaltningen tänkta lönenämnden böra handlägga även sådana frågor rörande tillämpning och tolkning av avlöningsreglementet för kommunalt anställda lärare, som kunna bliva till densamma hänskjutna. Dock finner kommittén, att dylika ärenden i första hand böra anförtros åt den centrala skolmyndigheten, skolöverstyrelsen, och att endast frågor av större principiell betydelse av skolöverstyrelsen vidare befordras till civilförvaltningens lönenämnd. Denna bör icke betungas med ärenden, rörande vilkas avgörande eventuellt blott kräves kännedom om administrativ praxis inom ifrågavarande område. I civilförvaltningens lönenämnd böra även representanter för skolmyndigheterna och av personalens föreningar föreslagna representanter för dem av Kungl. Maj:t utses, för att kunna av lönenämnden vid behov inkallas såsom sakkunniga, på sätt föreslagits i motiven till det allmänna avlöningsreglementet.

249 D. Jämförelse mellan nuvarande löner och olika förslag. Anm. Lg = lönegrad; lkl = löneklass. — I tabellerna angiver övre siffran begynnelselönen och undre siffran slutlönen. — Vid den approximativa beräkningen av kostnaderna h a r räknats med näst sista ålderstillägget respektive löneklassen av D-orts-respektive III-ortslön. — Nuvarande A- och B-orter = I-ort, C-orter = Il-ort, D- och E-orter = III-ort, F-orter = IV-ort, G-orter = V-ort. — Dyrtidstillägg på nuvarande lön beräknat efter 35 % här och i följande jämförelser. Provisorisk avlöningsförbättring inkluderas i nuvarande lön. — Lärare vid folkhögskolor, övningslärare samt icke-ordinarie lärare hava icke kostnadsberäknats.

1. Ordinarie lärare. Folk- och småskolor. Lärarelönekommittén

Nu 1

Folkskollär., manlig Begynnelselön Slutlön

A-ort

G-ort

3 026 3 056 4 240 4 271 jämte bostad och bränsle

D:o, kvinnlig A-ort G-ort 2 714 2 738 3 524 3 548 jämte bostad och bränsle

Srnåskollärare A-ort G-ort 1 728 1 746 2 335 2 353 jämte bostad och bränsle

1-ort

15 IgV-ort

1 Skolöverstyrelsen

I-ort

17 IgV-ort

4 080 5280 5 400 6 936 + bostad m. m.

4 680 6 120

13 Ig. I-ort V-ort 3 600 4 704 4 680 6 024 + bostad m. m.

15 IgI-ort V-ort 4 080 5 280 5 400 6 936

4 Ig. I-ort V-ort 2 232 2 904 2 808 3 672 + bostad m. m.

I-ort 2 520 3 096

6 024 7 848

6 IgV-ort 3 288 4 056

Kommittén

I-ort

15 IgV-ort

4 080 5 400

5 280 6 936

12 Ig3 420 4 320

4 476 5 568

5 Ig2 376 2 952

Kostnad. Statens 27 479 800 16 959 500 25 334150 69 773450 1

Minimilöner.

Statens 32 017 800 19 812 300 30 585 780 82 415880

3 096 3 864

250 Högre folkskolor. Lärarelönekommittén

Skolöverstyrelsen

Kommittén

Vid 4-kl. Rektor vid 3yrkesbestämd 1. 4-klass. 5 435 skola med 7 060 mer än 250 lärj., mani. jämte bostad och = 5 bränsle 4-kl. allm. 5 040 6 660 jämte bostad och bränsle 3-kl. yrkesbestämd 5 190 6 810 jämte bostad och bränsle

Lärarelön + 1 100 + bostad m. m.

Lärarelön + 1800

Högst 31 lkl. III-ort V-ort

4-klassig yrkesbestämd 4 770 5 985 jämte bostad och bränsle

Lärarelön + 1100 + bostad m: m.

Lärarelön + 1 800

3-klassig Rektor vid 3- 1. allmän 4-klass. skola 4 795 med intill 6 415 250 lärj. jämte bostad och = 24 bränsle

Lärarelön + 800 + bostad m. m.

Lärarelön + 1 200

Lärarelön + 1 200

Yrkesbestämd 4 820 6 440 jämte bostad och bränsle

Lärarelön + 400 + bostad m. m.

Lärarelön + 600

Lärarelön + 600

18 Ig. I-ort V-ort 5 040 6 480 6 480 8 304 + bostad m. m.

4-klassig skola Adj. kompetent 23 Ig.

3- eller 4-klassig teknisk skola 22 Ig. Il-ort V-ort 6 938 S 304 8 383 9 972

Nu 1

D:o, kvinni.

Rektor vid 1-1. 2-klass. skola = 25

Allmän 4 425 6 045 jämte bostad och bränsle Yrkesbestämd Ämneslärare, 4 450 mani. = 11 € 6 070 (Rektorer inberäkn.) Där- jämte bostad och bränsle av vrkesbest = 70 Allmän = 46

Allmän 4 055 5 675 jämte bostad och bränsle

Minimilöner.

12 300

13 500

Lärarelön + 800 -f- bostad m. m.

Högst 28 lkl. V-ort 11736

Icke adj. kompetent 22 Ig. 3- eller 4-klassig Övriga skolor 17 Ig. I-ort V-ort Adj- kompetent annan skola 4 680 6 024 22 Ig. 21 Ig. 6120 7 848 Icke adj. kompetent ! I-ort V-ort 21 Ig. Ii 120 7 848 + bostad m. m. 7 380 9 396

251 Nu 1 Vid 3- 1. 4klassig teknisk = 32

kommittén

Skolöverstyrelsen

Kommittén

+ bostad m. m.

Vid övriga 31. 4-klassiga = 53

Övriga skolor 19 Ig. I-ort V-ort 5 400 6 936 6 900 8 820

Övriga = 31 Ämneslärare, kvinnlig = 72

Yrkesbestämd 3 785 5 000 jämte bostad och bränsle

15 Ig. I-ort V-ort 4 080 5 280 5 400 6 936 + bostad m. m.

Därav yrkesbestämda Allmänna = 20

4-klassig skola Adj. kompetent 20 Ig.

3- eller 4-klassig teknisk skola 19 Ig. Il-ort V-ort 5 784 6 936 7 380 8 820

Icke adj. kompetent 19 Ig. Allmän 3 455 4 670 jämte bostad och bränsle

14 Ig. I-ort V-ort 3 840 4 992 5 040 6 480 + bostad m. m.

Vid 3- 1. 4klassig teknisk = 13

Övriga skolor Adj. kompetent 19 Ig.

3- eller 4-klassig annan skola 18 Ig. I-ort V-ort 5 040 6 480 6 480 8 304 !

Icke adj. kompetent 18 Ig. i i

Vid övriga 31. 4-klassiga = 51

Övriga skolor 16 Ig. I-ort V-ort 4 320 5 568 5 760 7 392

Övriga = 8

Kostnad. Nu 70 x 5 530 = 387 100 46 x 5 135 = 236 210 52 x 4 595 = 238 940 20 x 4 265 = 85 300 947 550 + bostad m. m. + rektorsarvoden

Kommittén 32 x 8 388 = 268 416 53 x 7 860 = 416 580 31 x 7 392 = 229 152 13 x 7 3 9 2 = 96 096 51 x 6 984 = 356184 8 x 6 168 = 49 344 1 415 7 7 2 + rektorsersättning (Bost. inräknad i lönerna)

1 Minimilöner.

252 Kommunala realskolor.

Rektorer mani. = 5 4 2

Rektorer kvinni. = 2

Ämneslärare mani. = 8 2 s

D:o, kvinni. = 76

Nu 1

Lärarelönekommittén

Skolöverstyrelsen

Kommittén

Bost. o. värme 6 400 8 020

Bost. m. m. Lärarelön + 1 500 vid skola med över 250 lärj.;

Lärarelön + 1800

Grupp I: med minst 250 lärj. 31 lkl. I-ort V-ort 11100 13 500

vid övriga: detsamma + 1300

Lärarelön + 150U

Grupp II, 29 lkl. I-ort V-ort 10 020 12 324

Bost. m. m. Lärarelön + 1 500 vid skola med över 250 lärj.;

Lärarelön + 1800

Grupp I: 28 lkl. I-ort V-ort 9 4S0 11736

vid övriga: detsamma + 1300

Lärarelön + 1500

Grupp II: 26 lkl. I-ort V-ort 8 400 10 560

Bost. o. värme 5 590 6 805

Bost. m. m. 5 165 6 785

Bost. m. m. 4 355 5 570

Bost. m. m. Adj. komp. 21 Ig. I-ort V-ort 6120 7 848 7 380 9 396

Adj. komp. 23 Ig. I-ort V-ort 6 900 8 820 8 400 10 560

Icke adj. komp. 20 1g. I-ort V-ort 5 760 7 392 6 900 8 820

Icke adj. komp. 22 Ig. I-ort V-ort 6 480 8 304 7 860 9 972

Adj. komp. 18 Ig. I-ort V-ort B 040 6 480 6 480 8 304

Adj. komp. 20 Ig.

Icke adj. komp. 17 Ig. I-ort V-ort 4 680 6 024 6120 7 848

Icke adj. komp. 19 Ig.

22 Ig. I-ort V-ort 6 480 8 304 7 860 9 972

19 Ig. I-ort V-ort 5 400 6 936 6 900 8 820

Kostnad. Kommittén

Nu Rektorer:

54 x 7 345 = 396 630 2 x 6 265 = 12 530 4 0 9 1 6 0 + bost. m. m.

2 x 13 500 = 27 000 1 x 12 900 = 12 900 2 x 12 3 0 0 = 24 600 49 x 11 172 = 547 428* 2 x 8 4 0 0 = 16 800 « 2 8 728 (Bost. inr. i lönerna.)

Ämneslärare :

82 x 6 245 = 512 090 76 x 5 165 = 392 540 9 0 4 630

82 x 8 388 = 687 816 76 x 7 392 = 561 792 i 2 49 608

+ bostad m. m.

(Bost. inr. i lönerna.)

J

Minimilöner. — III-ortslön. — varande kommunala mellanskolor.

s

Efter det fullständiga förstatligandet av en del av nu-

253 Kommunala flickskolor. Nu Rektor, 1 kvinni +

Ämneslärare, kvinnlig = 6 +

Kommittén

5 590 6 805 bostad och värme

26 lkl. III-ort 9 480

4 355 5 570 bostad m. m.

19 Ig. III-ort 6 168 7 860

Kostnad. Nu

Kommittén

5 590* = 5 590 4 355 1 = 26 130 3 1 7 2 0 + bostad m. m.

x 9 480 = 9 480 x 6 1681 = 37 008 4 6 4 8 8 (Bost. inr. i lönerna.)

Begynnelselön.

Landstingsseminarier. Lärarelönekommittén

Skolöverstyrelsen

Kommittén

23 Ig. 1-ort V-ort 6 900 8 820 8 400 10 560 + bostad

25 Ig. I-ort V-ort 7 860 9 972 9 480 11736

27 lkl. I-ort V-ort 8 940 11 148

5 625 6 840 bostad

20 Ig. I-ort V-ort 5 760 7 392 6 900 8 820 + bostad

21 Ig. I-ort V-ort 6 120 7 848 7 380 9 396

24 lkl. I-ort 7 380 9 396

G-ort 5 300 6 920

20 Ig. I-ort V-ort 5 760 7 392 6 900 8 820

20 1. 21 Ig.

19 IgV-ort I-ort 5 400 6 936 6 900 8 820

17 1. 18 Ig.

4 390 5 605

17 Ig. I-ort V-ort 4 680 6 024 6 120 7 848

16 IgV-ort I-ort 5 568 4 320 5 760 7 392

Nu1

j Rektorer, manlig =

i

D:o, kvinnlig = K)

Bort 6 260 7 880

G-ort H 535 8 155 + bostad

5 390 6 605 _i_

Ämnes- och övningssko 1. mani. = 2

D:o, kvinnlig = 53

1 Minimilöner.

B-ort 5 025 6 645

4 155 5 370

254 Kostnad. Kommittén

Nu Rektorer:

9 x 7 510 = 67 590 10 x 6 245 = 62 450 130 040 + bostad

Rektorer:

9 x 10 044 = 90 396 10 x 8 838 = 88 380 178 776 (Bost. inr. i lönerna.)

Lärare:

2 x 6 275 = 12 550 53 x 5 010 = 265 530 278 080

Lärare:

2 x 53 x

7 392 = 14 784 6 168 = 326 904 341 6 8 8

Folkhögskolor Nu1

Skolöverstyrelsen

Kommittén

Bostad m. m. 5 435 6 375

27 Ig. I-ort V-ort 8 940 11148 10 560 12 912 23 Ig. I-ort V-ort 6 900 8 820 8 400 10 560

Grupp I: HO lkl. V-ort I-ort 10 560 12 912 27 lkl. V-ort I-ort I I Uti 8 940

D:o, manlig, huvudkurs med två avdelningar

Bostad m. 5 905 7 080

24 Ig. I-ort V-ort 7 b80 9 396 8 940 11148

D:o, kvinnlig

Bostad m. m. 4 905 5 845

21 Ig. I-ort V-ort (i 120 7 848 7 380 9 396

D:o, manlig, huvudkurs med en avdelning

Bostad m. m. 5 L20 6 295

23 Ig. I-ort V-ort 6 900 8 820 8 400 10 560

D:o, kvinnlig

Bostad m. m. 4 380 5 320

20 Ig. I-ort V-ort 5 760 7 392 6 900 8 820

Rektor, manlig, huvudkurs och Bostad och värme 6 945 kvinnlig kurs 8 120

D:o, kvinnlig

Ämneslärare, manlig, huvudkurs Bostad och värme 4 845 och kvinnlig kurs 6 610

D:o, kvinnlig D:o, manlig, endast h u v u d k u r s .

D:o, kvinnlig 1

Bostad m. m. 4 210 5 265 Bostad m. m. 3 910 5 670 Bostad m. m. 3 5'J5 4 595

Grupp II: 28 lkl. I-ort V-ort 9 480 11736 25 lkl. I-ort V-ort 9 972 7 860 Grupp III: 26 lkl. I-ort V-ort 8 400 10 560 23 lkl. I-ort V-ort (i 900 8 820 99 \<r

23 Ig. I-ort V-ort 6 900 8 820 8 400 10 560

I-ort 6 480 7 860

20 Ig. V-ort I-ort 7 392 5 760 8 820 6 900

19 Ig. V-ort I-ort 6 936 5 400 8 820 6 900

20 Ig.

19 Ig.

17 Ig. I-ort V-ort 4 680 6024 6 120 7 848

16 Ig. I-ort V-ort 4 320 5568 5760 7 392

Minimilöner (landstingen lämna dessutom dyrtidstillägg på halva lönen).

V-ort 8 304 9 972

255 2.

Icke-ordinarie lärare. Polk- och småskolor.

Extra ord. folkskoll., mani.

Nu

Lärarelönekommittén

Skolöverstyrelsen

Kommittén

A-ort B-G-ort 2 425 2 445 + bost. o. värme

11 lkl. I-ort V-ort 3 240 4 248 + bost. m. m. m. löneklassuppfl.

13 lkl. I-ort V-ort 3 600 4 704 m. löneklassuppfl.

13 Ig. I-ort V-ort 3 240 4 248 4 320 5 568

2130 2150 f bost. o. värme

10 lkl. 8 lkl. I-ort V-ort I-ort V-ort 2808 3672 3 096 4 056 + bost. m. m. m. löneklassuppfl. m. löneklassuppfl.

10 Ig. I-ort V-ort 2 808 3 672 3 600 4 704

3 lkl. lkl. b. I-ort V-ort I-ort V-ort 2 088 2 712 1 656 2136 m. löneklassuppfl. + bost. m. m. m. löneklassuppfl.

4 Ig. I-ort V-ort 1 944 2 520 2 664 3 480

D:o, kvinni.

Extra ord. lär. vid småskola

1 425 1 435 + bost. o. värme

Extra lärare

Ovanst. lönegraders första löneklass

Ovanstående belopp Högre folkskolor.

Extra ord. ämneslärare, mani.

Yrkesbest. 3 785

Allmän 3 585 D:o, kvinni.

Yrkesbest. 3 470

Allmän 3 275 Extra lärare

1 Minimilöner.

Ovanstående belopp

Adj.-komp. 16 lkl. 19 lkl. I-ort V-ort I-ort V-ort 5 400 6 936 4 320 5 568 m. löneklassuppfl. m. löneklassuppfl.

3- 1. 4-klass. skola 19 Ig. I-ort V-ort 4 680 6 024 6 480 8 304

Icke adj.-komp. 15 lkl. 18 lkl. I-ort V-ort I-ort V-ort 4 080 5 280 5 040 6 480 m. löneklassuppfl. m. löneklassuppfl.

1- 1. 2-klass. skola 17 Ig. I-ort V-ort 4 080 5 280 5 760 7 392

13 lkl. I-ort V-ort 3 600 4 704 m. löneklassuppfl.

3- 1. 4-kl. skola 16 Ig. I-ort V-ort 3 840 4 992 5 400 6 936

Adj.-komp. 16 lkl. I-ort V-ort 4 320 5 568 m. löneklassuppfl.

Icke adj.-komp. 1- 1. 2-klass. skola 15 Ig. 12 lkl. 15 lkl. I-ort V-ort I-ort V-ort I-ort V-ort 3 600 4 704 4 080 5 280 3 420 4 476 5 040 6 480 m. löneklassuppfl. m. löneklassuppfl. Ovanst. lönegraders första löneklass

256 Kommunala realskolor och kommunala flickskolor.

Extra ord. ämneslärare i läsämne manlig

Nu

Lärarelönekommittén

4 265

18 lkl. I-ort V-ort 5 040 6480

Adj.-komp. 19 lkl. I-ort V-ort 5 400 6 936

med löneklassuppflyttning

Icke adj.-komp. 18 lkl. I-ort V-ort 5 040 6 480 med löneklassuppflyttning

16 lkl. I-ort V-ort 4 320 5 568

Adj.-komp. 17 lkl. I-ort V-ort 4 680 6 024

med löneklassuppfl yttning

Icke adj.-komp. 16 lkl. I-ort V-ort 4 320 5 568 med löneklassuppflyttning

840 D:o, kvinni.

Extra lärare

Skolöverstyrelsen

Kommittén

20 Ig. I-ort V-ort 5 040 6 480 6 480 8 304

17 IgI-ort V-ort 4 080 5 280 5 760 7 392

Ovanstående lönegraders första löneklass

Ovanstående belopp

Landstingsseminarier. Extra ord. ämnes- o. övningsskollärare, mani.

B-ort 4120

E-G-ort 4 405

D:o, kvinni.

3 520

Extra lärare

Ovanstående belopp

1 Minimilöner.

3 765

16 lkl. I-ort V-ort 4 320 5 568

16 lkl.

17 Ig. I-ort V-ort 4 080 5 280 5 760 7 392

13 lkl. I-ort V-ort 3 600 4 704 med löneklass uppflyttning

13 lkl.

14 1g. I-ort V -ort 3 420 4 471) 4 680 6 024 Ovanstående lönegraders första löneklass

257 Folkhögskolor. Nu1

Extra ord. lärare manlig, i huvudkurs

2 515 + bostad och värme

Skolöverstyrelsen

Kommittén

24 veckors kurs 10 lkl. I-ort V-ort 3 096 4 056

24 veckors kurs 12 Ig. I-ort V-ort 3 096 4 056 4 080 5 280 21 veckors kurs 10 1g. I-ort V-ort 2 808 3 672 3 600 4 704

21 veckors kurs 8 lkl. I-ort V-ort 2 808 3 672 med löneklassuppflyttn.

D:o, kvinnlig, i huvudkurs

2 260 + bostad och värme

24 veckors kurs 7 lkl. I-ort V-ort 2 664 3 480 21 veckors kurs 5 lkl. I-ort V-ort 2 376 3 096 med löneklassuppflyttn.

Extra lärare

Ovanstående belopp

—

24 veckors kurs 10 Ig. I-ort V-ort 2 808 3 672 3 600 4 704 21 veckors kurs 8 Ig. I-ort V-ort 2 520 3 288 3 240 4 248 Ovanstående lönegraders första löneklass

258 3.

S a m m a n f a t t n i n g av k o s t n a d e r för k o m m u n a l t a n s t ä l l d a l ä r a r e .

Till kostnader enligt kommitténs förslag kommer, vad som blir en följd av kallortstillägg och begravningshjälp. Nuvarande kostnader Kronor

Kommitténs förslag Kronor

Folk- och småskolor. Manliga folkskollärare Kvinnliga folkskollärare

289086002 18 010 200 s

400248008 25 025 400 s

Srnåskollärare

26 840 150 2 73 758 950•

36 942 480 s

Högre

101992680 9

folkskolor.

Ämneslärare

Kommunala

947550 + rektorsarvoden realskolor.

Rektorer

409 160"

Ämneslärare

904 630 2

Kommunala

1415 772* + rektorsersättningar 628 728 3

1313790 2

1878336*

flickskolor.

Rektorer

5590s

94808 Ämneslärare

26130s

31720s

37008s

46488s

130040 s 278 080

408120 2

178776 s 341688

520 464 3

Landstingsseminarier. Rektorer Lärare Summa

* Därav kommunernas

kostnader

Summa 1 8 3

Minimilöner. Utom bostad Med bostad.

76 460 130 2

105 853 740 s

1428 800

8007 000

1 050 700

5 213 100

1 506 000

6 356 700

3 985 500 s

19 576 800 s

259 Särskilda yttranden. A.

Ordinarie l e d a m ö t e r .

1) Herr Carlström. Kommittén har följt lärarelönekommitténs exempel och föreslagit inplacerandet av samtliga h ä r ifrågavarande läraregrapper i allmänna lönesystemet. Det vore nog överdrivet a t t påstå, att kommitterade känt någon djupare övertygelse om systemets lämplighet för lärarekårerna. U r lärarelönekommitténs betänkande, och i synnerhet ur de av vissa kommitténs ledamöter särskilt avgivna yttrandena, kan nog med tämlig tydlighet utläsas, att systemet icke är lämpligt för l ä r a r n a och i varje fall ej för de kommunalanställda. Att emellertid vissa skäl tala för ett inordnande av även dessa, k a n ju ej förnekas, även om det otvivelaktigt starkaste — l ä r a r n a s enstämmiga önskan i detta avseende — ej kan få tillm ä t a s avgörande betydelse. Dyrortsgrupperingen och bruttolöneplanen äro v ä l de egentliga fördelar, som skulle vinnas med uniformiteten, men å a n d r a sidan förloras åtskilligt i enkelhet och reda, och då en av här n ä m n d a fördelar kan vinnas på ett lika rättvist sätt genom ett enklare system och det andra, som längre ned skall visas, k a n vålla r ä t t stora besvärligheter, synes det v a r a anledning att noggrant överväga, vilkendera vägen m a n bör gå. I det särskilda yttrande, som jag avgivit till kommitténs betänkande, angående allmänt avlöningsreglemente för den civila statsförvaltningen, har j a g uttalat mig ej ha många erinringar a t t göra mot allmänna avlöningsreglementets utökade omfattning till de statliga grenarna av förvaltningen, men då det gäller de kommunala områdena med deras i flera avseenden skilda förhållanden, kan jag ej g ä r n a gå med på att inordna även dessa. Visserligen är det sant, a t t staten nu sörjer för den huvudsakliga delen a v l ä r a r n a s avlöning, men de kommunala skolorna äro ändock fortfarande en u t a v kommunernas största angelägenheter både kulturellt och ekonomiskt. Deras ledning och förvaltning ligga alltjämt i kommunens händer, och dennas förtroendemän ha sålunda a t t syssla med avlöningsreglementets skilda bestämmelser. Att åt dessa, i många fall på det lönetekniska området litet bevandrade personer, överlåta att tolka ett avlöningsreglemente — om än i någon mån förenklat — som hittills satt myror i huvudet på ämbetsverkens löneexperter, torde knappast anses välbetänkt. Och detta så mycket mindre, som en del av de bestämmelser, som detta reglemente innehåller, i m å n g a fall saknar all tillämplighet på dessa områden av skolväsendet. Kommittén h a r visserligen sökt anpassa det särskilda reglemente, som utarbetats för de kommunala skolorna, efter dessas förhållanden, men å a n d r a sidan är att m ä r k a en ytterligare komplikation, som ej finnes på det statliga området. I kommunernas skyldighet ingår ju nämligen att hålla l ä r a r n a

260 med bostad. Och eftersom kommittén givit sig det allmänna lönesystemet helt i våld, har den också till skillnad från lärarelönekommittén gått in för det s. k. bruttolönesystemet. Då detta nu tillämpas av staten, går det så till, att staten tillhandahåller befattningshavaren bostad, varefter h y r a avdrages månadsvis å avlöningen; samma metod föreslås n u för de kommunalanställda. Men skillnaden ä r här, a t t det är kommunen, som behåller avdraget, eller med a n d r a ord månadsvis uppbär h y r a a v läraren. Och storleken av denna hyresersättning är icke bestämd annat än genom vissa normer, som skola gälla, där p a r t e r n a icke annorlunda kräva. Bostadsersättningen har för staten vållat icke ringa olägenhet genom de stridigheter, som uppstått om h y r o r n a s skälighet, och ändock har staten förhållandevis ett mindre antal hyresgäster. P å det kommunala området gäller motsatsen; där håller det stora flertalet — på landsbygden praktiskt taget alla — kommuner bostäder åt lärarna, och h ä r öppna sig oanade möjligheter till konflikter om hyresbeloppen. Det k a n ju invändas, a t t redan sådana konflikter kunna uppstå, där bostad ej tillhandahålles, men det är att märka, att detta n u i regel berör bostadsersättning i eller i närheten av samhällen, där bostadsmarknad finnes och man sålunda lättare kan värdesätta en lägenhet. P å avlägsen landsbygd är hyresvärdet däremot nästa obestämbart, och i en avkrok av bygden skall det m å h ä n d a lyckas läraren att få detta fastställt till halva det belopp, som normerna ge, ändock att kommunen haft lika dryga byggnadskostnader som en ort i ett samhälles närhet. Å a n d r a sidan komma de nu föreslagna bruttolönerna att vålla missnöje av tvåfaldigt slag i kommuner, där bostad ej tillhandahålles. För n ä r v a r a n d e ha kommunen och läraren möjlighet a t t överenskomma om ett visst belopp allt efter ortens dyrhetsgrad för h y r a och bränsle; efter nu föreslagna bestämmelser ä r kommunen bunden att utbetala det inom respektive ortsgrupp normerade beloppet och läraren likaledes bunden a t t nöja sig med detta, vare sig det är skäligt eller ej. Då kommunen dessutom är förhindrad a t t ge något som helst kommunalt bidrag utöver den fastslagna lönen, lär detta på vissa orter kunna leda till en försämring av l ä r a r n a s löner mot nu. Såsom framgår av kommitténs betänkande sid. 5, ha »synnerligen ingående undersökningar av olika möjligheter att ordna kommunalt anställda lärares löneförhållanden» blivit gjorda j ä m v ä l efter a n d r a linjer. F r ä m s t h a r då undersökts en in naturalinje med viss begränsad ortsgruppering, efter ett s. k. tregruppssystem. Eftersom bostadsposten är den mest utslagsgivande i dyrortsgrupperingen, visade det sig nämligen till fyllest med 3 ortsgrupper, n ä r denna post frånskildes. Och enligt min mening bör detta förslag icke u t a n vidare lämnas u r räkningen. Kommunerna ha skyldighet att tillhandahålla bostad och bränsle eller att lämna kontant ersättning därför. P å det viset löses huvudfaktorn i dyrortsgrupperingen på det mest rättvisa sätt, som över huvud taget kan åstadkommas. Med ledning av socialstyrelsens för dyrortsgrupperingen i övrigt tillgängliga material k a n sedan lätt en gruppering med hänsyn till övriga faktorer företagas, och att lägga normen efter tre grupper i stället för fem vållar icke någon svårighet. Genom ett sådant tillvägagående kan man, som denna löneplan tab. 1 utvisar, avväga lönebeloppen på ett enligt min mening lämpligare sätt, så att begynnelselönerna bliva något högre jämförda med slutlönerna, än efter det andra systemet. I kommitténs direktiv heter det bl. a. i detta avseende: »Särskilt torde böra undersökas olika u t v ä g a r att differentiera

261 bestämmelserna på ett sådant sätt, att de med hänsyn till skilda förhållanden i lönehänseende sämst ställda befattningshavarnas behov av förb ä t t r a d löneställning rimligen tillgodoses.» P å folkskolans område l ä r a v ä l l ä r a r n a ha det svårast under de första åren i de lägre löneklasserna; n ä r längre fram möjligheter till fortsättningsskole- och andra särskilt betalda kurser yppa sig, är läget mindre bekymmersamt. Då jag sålunda u r skilda synpunkter anser detta system praktiskt lämpligare och mera rättvist, samt framförallt mindre invecklat än det andra, förordar jag detsamma. De nuvarande avlöningsreglementena böra kunn a tillämpas u t a n större förändringar, men med anpassning i vissa punkter efter det allmänna avlöningsreglementets linjer. Förslaget kräver givetvis en överarbetning i fråga om detaljerna, enär j a g ej kunnat fordra, att kommitténs sekretariat skolat medhinna utarbetandet av ett fullständigt förslag enligt detta system, under den brådska, som på sistone präglat kommitténs arbete. E n sådan överarbetning bör dock ej bliva vare sig tidsödande eller kostsam, d å det huvudsakliga materialet finnes tillgängligt genom kommitténs ingående utredningar av denna fråga på ett tidigare stadium av sitt arbete. F r å n början var det egentligen meningen att alternativt framlägga ett fullständigt förslag enligt detta system; då emellertid kommitténs majoritet sedermera frångick denna mening, h a r jag av ovan a n t y d d a skäl ej kunnat här framlägga förslaget a n n a t än till sina grundlinjer. S u m m a n av de kostnader, som detsammas tillämpning krävde enligt de föreslagna lönebeloppen — med bibehållande av de nu utgående kommunbidragen, vilket jag y r k a r — går som det synes av tab. 2 på en ökn i n g utöver det nuvarande med 8-7 miljoner kronor enbart för folk- och småskolans del. H ä r t i l l komma dessutom årliga kostnader för kallortstillägg och begravningshjälp på omkring 400 000 kronor. J a g har nämligen ansett mig böra biträda nämnda förmåners utgående till även dessa befattningshavare i likhet med allmänna avlöningsreglementets bestämmelser. Då j a g under arbetets gång givetvis måst deltaga även i utformningen av kommittémajoritetens förslag, h a r jag givit till känna, att om detta system skulle bli föremål för statsmakternas prövning, j a g då nödgades föreslå en lönegrads lägre placering för samtliga grupper hela linjen utefter. E n sådan placering skulle leda till ungefärligen samma kostnadsökning som det av mig förordade systemet, för så vida den av kommittén i a n n a t sammanhang föreslagna dyrtidstilläggsprocenten fastställdes i 5-gruppssystemets löneplan. Som jag emellertid i fråga om detta procenttal stannat vid nu utgående procent och sålunda löneplanen enligt mitt förslag kommer a t t få något lägre siffror än kommitténs, leder detta till att vissa befattningshavare vid a n k n y t n i n g till densamma få lägre löner än efter 3-gruppssystemet och följaktligen samtliga lägre än av kommittén föreslagna. Kommitténs beräkningar i fråga om nuvarande lönebelopp — såväl som i fråga om kostnaderna — grunda sig på ett dyrtidstilläggsprocenttal, som är 3 enheter högre än det. som f. n. cäller; detta gör, att den faktiska skillnaden i nuvarande och föreslagna lönebelopp blir större, än de av kommittén förebragta jämförelserna utvisa. Genom naturaförmånernas inblandning i de föreslagna lönerna framgå ej direkt de löneökningar, som förslaget i regel innebär, men om man utgår ifrån de ersättningsbelopp kommittén normerat för bostad och bränsle och värme, får man för folk- och småskolans ordinarie lärare

262 följande ökningar i slutlön på billigaste ort: folkskollärare 500 kronou*, folkskollärarinna 316 kronor och småskollärarinna 317 kronor. Jämföjrt med nu utgående lön blir emellertid den verkliga löneökningen för r e s p e c tive: 583, 385 och 362 kronor. E n så kraftig löneökning utöver den tilllfälliga löneförbättring ifrågavarande läraregrupper förra året erhölllo kan jag ej finna tillrådlig, då densamma skulle medföra en kostnadsölkning på omkring 14 x miljoner kronor årligen för staten och dessutoim öka kommunernas utgifter för samma ändamål med n ä r m a r e en miljom kronor om året. Någon lämplig a v v ä g n i n g med utgångspunkt från niuvarande löneställning, för här ifrågavarande grupper, låter sig för ö v r i g t med detta system ej genomföras. Löneplanens s t r u k t u r lägger hinder i vägen härför. Och då j a g — hänvisande till den motivering j a g f ö r e b r å t t i kommitténs betänkande angående allmänt avlöningsreglemente för C3ivila statsförvaltningen —• anser det ekonomiska tidsläget m a n a till f ö r siktighet i fråga om lönebeloppen, h a r j a g ej kunnat gå in för högre pkacering, även om den jämställdhet med a n d r a grupper, som l ä r a r n a åb*eropat, härmed ej k a n vinnas. N å g r a direkta jämförelser mellan andrra kategorier av statens befattningshavare låter sig ej heller, som kommiittén också framhållit, göra. De kommunalanställda lärarnas ställning oc^h arbetsuppgift är allt för artskild från statens befattningshavare i allmämhet, för a t t en sådan jämförelse skall kunna ske. Arbetstidens längd siåväl per dag som år, den i regel tidigare ordinarie anställningen, det alltiid med studierna avsedda slutmålets uppnående, jämte den tillökning i Könen, som flertalet k a n uppnå genom fortsättningsskole-, slöjd- eller annain liknande undervisning, gör, att, i synnerhet i vad det gäller folk- oc3h småskolans lärare, jämförelse ä r nästan utesluten. Den möjlighet tiill ökade inkomster utöver den ordinarie arbetsuppgiften, som för vissla lärare inom dessa grupper står till buds, u t a n att egentligen den årligra arbetstiden därigenom oskäligt förlänges, synes också i kommitténs diirektiv ha förestavat den hänvisning till differentiering, som a v mig r<ed a n omnämnts i sammanhang med förordandet av 3-gruppssysteme^t. E n sådan differentiering, om än teoretiskt sett önskvärd, får dock pralktiskt föga betydelse, enär man ändå alltid måste utgå från enbart lärar<elönen som grundläggande, eftersom en del lärare endast kunna komma i åtnjutande av denna. Emellertid bidrager detta förhållande till att förrs v å r a avvägningen av lönebeloppen i fråga. Då jag i detta yttrande huvudsakligen uppehållit mig vid folk- ocm småskolans lärare, h a r detta sin förklaring däri, a t t dessa kårer på eltt ojämförligt sätt i förhållande till de a n d r a läraregrupperna dominerca såväl i fråga om antalet som ock i fråga om det intresse, som från det alllmännas sida fästes vid h ä r ifrågavarande löneregleringsförslag. Det aiv mig förordade 3-gruppssystemet anser j a g givetvis böra omfatta samtligsa kommunalanställda l ä r a r e ; liksom även, om kommitténs förslag skullle läggas till grund för löneregleringen för dessa, jag, som redan fönut nämnts, y r k a t på placering en lönegrad lägre utefter hela linjen — föir rektorerna respektive löneklass — samt jämförliga jämkningar nedåt föir timlärare. I fråga om de statsanställda l ä r a r n a finner j a g ävenledes kommitténis placering avsevärt hög. Ty även om för dessa lärarekårer löneökningem nu ej blir vidare stor för flertalet befattningshavare — i vissa få falll minskning t. o. m. — komma dock dessa kårer, genom den löneställninig, 1

Beräknat efter nu utgående dyrtidsprocent (32).

263 T a b . 1. Ortsgrupper

Löneklass

1 a 1 b 1 . 2 . 3 . 4 . 5 . 6 . 7 . 8 . 9 . 10 . U . 12 . 13 . 14 .

Ortsgrupper

Löneklass

I

II

III

1530 1620 1710 1800 1890 1980 2 100 2 220 2 340 2 460 2 580 2 700 2 880 3 060 3 240 3 420

1620 1710 1800 1890 1980 2 100 2 220 2 340 2 460 2 580 2 700 2 880 3 060 3 240 3 420 3 600

1 710 1800 1890 1980 2 100 2 220 2 340 2 460 2 580 2 700 2 880 3 060 3 240 3 420 3 600 3 840

15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 130

I

II

3 600 3 840 4 080 4 320 4 560 4 860 5 220 5 580 5 940 6 360 6 780 7 260 7 740 8 220 8 700 9 180

3 840 4 080 4 320 4 560 4 860 5 220 5 580 5 940 6 360 6 780 7 260 7 740 8 220 8 700 9 180

HI

4 080 4 320 4 560 4 860 5 220 5 580 5 940 6 360 6 780 7 260 7 740 8 220 8 700 9 180

Tab. 2. Nu med 32 % dyrtidstillägg

Kommittén

3-gruppssystem

4 Ig.

5 Ig. Småskolan

Kvinni. folkskollärare

Mani. folkskollärare

A-ort G-ort 1 695 1 713 2 290 2 308 + bostad m. m.

2 663 2 687 3 455 3 479 + bostad m. m.

2 969 2 999 4157 4 187 -f- bostad m. m.

I-ort 2 376 2 952

I-ort 3 420 4 320

V-gruppssystem med en lönegrad lägre än kommittén

V-ort 3 096 3 864

12 Ig. V-ort 4 476 5 568

15 Ig. I-ort V-ort 4 080 5 280 5 400 6 936

1 gr. 3 gr. 1 980 2 220 2 460 2 700 + bostad m. m. kommunbidrag 120

I-ort 2 232 2 808

V-ort 2 904 3 672

kommunbidrag 120 11 Ig-

1 gr. 3 gr. 2 880 3 240 3 600 4 080 + bostad m. m. kommunbidrag 196

3 240 4 080

4 248 5 280

kommunbidrag 196 14 1g.

1 gr. 3 gr. 3 420 3 840 4 320 4 860 + bostad m. m. kommunbidrag 196

3 480 5 040

4 992 6 480

kommunbidrag 192

Kostnad. Småskolan Kvinni .folksk. Mani. »

Staten 24 875 550 16 695 370 26 988 320

Staten 30 585 780 19 812 300 32 017 800

Staten 28 465 800 18 751 520 30 066 880

Staten 29 060 520 18 629 900 29 499 900

68 559 240

82 415 880

77 284 200

77 190 320

19 576 800

4 063 800 + bostad m. m.

18 626 100

Därav prov. avi. förbättr

5114 400

Kommunen

3 985 500 + bostad m. m.

264 som av dem redan förut genom upprepade löneförbättringar uppnåtts, i en position, som hotar att störa borgfreden i den allmänna löneplanen med hänsyn till a n d r a jämförbara tjänstemäns placering. I synnerhet gäller detta rektorerna och i viss m å n även lektorer och adjunkter. För de förstnämnda anser j a g därför en löneklass lägre placering inom samtliga befattningar v a r a försvarbar. Till slut vill j a g än en gång betona, a t t en »lämplig» inplacering från det gamla systemet till den allmänna löneplanen av det a n t a l tjänstemän av skilda slag i fråga om befattningens valör, som det h ä r gäller, måste anses n ä s t a n utesluten. E ö r m a n vid en tjänsteman på ett visst område, så k r ä l a r automatiskt hela gruppen; och helst uppåt. Och d ä r avstånden mellan lönegrader och löneklasser, i synnerhet i de högre tjänsterna äro avsevärda, blir en lämplig och rättvis differentiering efter befattningarnas art, vid en övergång från ett system till ett annat, svår a t t åstadkomma. 2) Herr Eriksson. Till kommitténs denna dag avgivna betänkande med förslag till allm ä n t avlöningsreglemente för ordinarie tjänstemän tillhörande den civila statsförvaltningen har j a g avgivit ett särskilt yttrande med yrkande om en del ä n d r i n g a r i kommitténs ifrågavarande förslag. De i detta särskilda yttrande framställda yrkandena anser jag böra i tillämpliga delar även avse undervisningsväsendet. E n ä r jag i nämnda särskilda yttrande föreslagit en löneplan med å t t a ortsgrupper, erfordras i anslutning härtill vissa kompletterande bestämmelser för undervisningsväsendets del, exempelvis i fråga om normer för beräkningen av värdet å bostad och bränsle. Emellertid förutsätter jag, att de av kommittén beräknade beloppen å billigaste och dyraste ortsgrupperna skola komma till användning å de av mig föreslagna billigaste respektive dyraste ortsgrupperna, och a t t beloppen för mellanliggande ortsgrupper skola bildas med lämpliga intervaller mellan dessa ytterpunkter. J a g har därför ej ansett nödigt att utarbeta förslag till dylika bestämmelser, som ej hava motsvarighet i det allmänna avlöningsreglementet. 3) Fröken Koersner. Bet statliga

undervisningsväsendet.

Tjänsteförteckningen över de statsanställda l ä r a r n a är i tre hänseenden ägnad att väcka förvåning. 1) I motsats till vad förhållandet är i tjänsteförteckningen för civilförvaltningen i övrigt hava befattningarna uppdelats i manliga och kvinnliga med olika lönegradsplaceringar. 2) Brist på system råder i relationen mellan manlig och kvinnlig befattningshavare, i det att för vissa rektorer fyra lönegraders skillnad ansetts lämplig, medan för andra, rektorer, lärare i läsämnen och trädgårdsskötsel, tre lönegraders skillnad och i övningsämnen t v å lönegraders skillnad är den vanliga. 3) E n egendomlig värdesättning inbördes föreligger mellan vissa kvinnliga lärarbefattningar. Vid inplaceringen av kvinnlig lärare i lägre lönegrad än motsvarande manlig hänvisar kommittén till 1925 års riksdagsbeslut och anför, att detsamma »icke kan sägas innebära något steg i r i k t n i n g mot genomföran-

265 de av den s. k. likalönsprincipen. I realiteten bibehöllo de kvinnliga tjänstemännen i avlöningshänseende samma ställning som förut.» Om innebörden av 1925 års beslut kunna ju olika meningar råda. R i k t i g t är, a t t då inplaceringen av ordinarie kvinnliga tjänstemän gjordes å den gemensamma löneplanen, detta ej skedde efter respektive tjänsts a r t u t a n efter förutvarande lön. E t t faktum är dock, att lönerna å de tjänster, som efter behörighetslagens ikraftträdande öppnats för kvinnor, liksom å de tjänster, som tidigare endast k u n n a t innehavas av kvinnor, utgå med samma belopp, vare sig det är man eller kvinna, som inneh a r tjänsten, med u n d a n t a g av att kvinna ej erhåller sista löneklassen inom respektive lönegrad. Denna undantagsbestämmelse har dock kommittén föreslagit skola upphöra. Med hänsyn till att arten och omfattningen av lärarnas arbete, kvalifikationerna för och tillsättningen av tjänsterna äro identiska för manlig och kvinnlig lärare, har kommittén ansett det omöjligt att kunna göra en uppdelning av respektive lärarbefattningar på olika lönegrader i avsikt att de lägre skulle komma a t t huvudsakligen innehavas av kvinnor och de högre av män. Det enklaste sättet att lösa problemet angående de kvinnliga lärarnas lönefråga synes kommittén anse v a r a att bibehålla systemet av år 1918 med olika löner för m ä n och kvinnor och även bibehålla den nuvarande relationen mellan manlig och kvinnlig lön, oaktat ej längre samma förutsättningar för relationen existerar. Man måste ovillkorligen finna det egendomligt, att de kvinnliga lärarna, som redan år 1918 fingo behörighet att innehava fullmaktstjänster, nu när deras avlöningsförhållanden skola regleras efter för hela statsförvaltningen gällande system, skola ställas i ett undantagsförhållande. Kvinnliga jurister, läkare, akademici etc. erhålla samma lön för sitt arbete som sina manliga kolleger. Det ter sig onekligen ganska underligt, att en kvinnlig filosofie doktor, som erhåller plats såsom förste bibliotekarie, placeras i 26 lönegraden, medan hon. såsom lektor skulle tillhöra 24 lönegraden, oaktat den förra tjänsten är lägre placerad på löneskalan än lektorstjänst i allmänhet. Erhåller en kvinnlig lektor laboratorsbefattning vid ett universitet, blir hon placerad fyra lönegrader högre än såsom lektor, medan en manlig lektor endast kommer respektive en lönegrad högre. E t t beslut enligt kommitténs förslag måste för de kvinnliga l ä r a r n a te sig som. stridande mot rättsmedvetandet och således bliva en anledning till ny strid för rättvisa åt denna kår. F r å g a n har icke heller någon statsfinansiell betydelse, eftersom det här gäller ett relativt litet a n t a l befattningshavare, då t. ex. vid allmänna läroverken hela antalet kvinnliga lärare är: 1 rektor, 2 lektorer, 3 adjunkter, 9 gymnastiklärare, 25 teckningslärare och 7 musiklärare. Det är ju omöjligt att tänka sig, att lärartjänsterna i syfte att förbilliga undervisningsväsendet skulle komma a t t besättas uteslutande med kvinnor. Med instämmande i av rektorerna Mörner och Sörensen avgivna särskilda yttranden får jag hemställa, att kvinnlig lärare m å t t e placeras i samma lönegrad som manlig i respektive slag av befattning. Något annat skäl till att kvinnlig lärare placerats än t v å än tre lönegrader lägre än motsvarande manlig anföres ej, än att den n u v a r a n d e relationen är sådan. Det synes mig v a r a i högsta grad irrationellt att, när man inför ett gemensamt avlöningssystem för lärare i såväl läsämnen som övningsämnen, föreslå olika relation mellan manliga och kvinnliga lärare, när det gäller å ena sidan läsämnen och t r ä d g å r d s -

266 skötsel och å andra sidan s. k. övningsämnen. Att hittills förekommit olika relation beror på att för den senare kategorien lönerna beräknats efter ett fåtal veckotimmar. De föreslagna lönerna för vissa kvinnliga lärare i läsämnen äro så knappt tillmätta, att kommittén för a t t undvika löneminskning måste taga ännu ett avsteg från vad som gäller för civilförvaltningen i övrigt och föreslå bibehållandet av olika familjepensionsavgifter för manliga och kvinnliga lärare. Dessa utgå nu med Ve % för kvinnliga och 4 % för manliga lärare av respektive egna pensionsunderlag. Detta undantag från 1925 års bestämmelser om att kvinna skall erlägga samma avgift som man i samma lönegrad, kommer säkerligen a t t medföra k r a v från övriga kvinnliga befattningshavare, å vilka allmänna avlöningsreglementet blir tillämpligt, att icke behöva erlägga större avgifter för sina barns pensionering, än som försäkringstekniskt motsvarar statens kostnader för ifrågavarande pensionering. Därest likalönsprincipen ej skulle fullföljas för lärarna, får jag hemställa, att ett enhetligt system av högst två lönegraders skillnad mellan manlig och kvinnlig lärare måtte genomföras. Den föreslagna placeringen av kvinnliga adjunkter i 20 lönegraden och ämneslärarinnor i 19 lönegraden med faktiskt samma lön under större delen av deras tjänstetid kan ej vara lämplig och torde för framtiden medföra vittgående konsekvenser. Den betydligt längre och d y r b a r a r e utbildning, som den adjunktskompetenta läraren har (c:a 5 år efter studentexamen) än den seminarieutbildade l ä r a r i n n a n (3 år efter S-klassigt läroverk), måste ersättas högre än genom en 3 år tidigare nådd slutlön. För närvarande är skillnaden mellan en kvinnlig adjunkts och en ämneslärarinnas lön c:a 1200 kronor. Ämneslärarinneinstitutionen vid allmänna läroverk har ju ansetts vara en övergångsanordning dels för a t t tillförsäkra läroverken kvinnlig arbetskraft, därest ej tillräckligt a n t a l adjunktskompetenta lärarinnor funnes att tillgå, och dels för a t t bereda arbete åt seminariebildade ämneslärarinnor, som vid förstatligande av kommunala skolor eljest skulle bliva u t a n anställning. Skulle adjunktskompetensen ej komma att medföra någon ekonomisk fördel, vore det ju meningslöst att skaffa sig annan utbildning än den seminariet skänker. Detta skulle göra, att ämneslärarinnetjänsterna vid de allmänna läroverken bleve permanenta till skada för undervisningens kvalitet, och som konsekvens medföra krav på inrättandet av tjänster, öppna även för män med lägre kompetens. Den av mig i reservation till kommitténs förslag till allmänt avlöningsreglemente gjorda framställningen, att lönegraden 20 skulle omfatta fem löneklasser i stället för fyra, skulle i någon mån lindra dessa organisatoriska svårigheter. J a g anser dock, att skillnaden mellan adjunkters och ämneslärarinnors placering bör v a r a minst två lönegrader. Vid högre lärarinneseminariet anställda ämneslärarinnor äro hänförda till lönegrad 20 och skulle således ej erhålla högre slutlön än motsvarande lärarinnor vid allmänna läroverken, ehuru de nu hava en lön, som med 425 kronor i slutlön överstiger dessas. Skillnaden i arbetsuppgifter mellan dessa olika slag av lärarinnor överensstämmer i huvudsak med skillnaden i arbetsuppgifter emellan å ena sidan övningsskollärarna vid sem i n a r i e r n a och å andra sidan folkskollärarna. Mellan de sistnämnda slagen av lärare har föreslagits en löneskillnad av fyra lönegrader. J a g får i fråga om högre lärarinneseminariets ämneslärarinnor instämm a i av fröken Greta Stendahl avgivet y t t r a n d e och i hennes hemställan.

267 Enär lärarinnor i hushållsgöromål vid högre lärarinneseminariet hava att utbilda lärarinnor i detta ämne, anser jag dem böra placeras högre, än vad kommittén föreslagit. En skillnad av fyra lönegrader mellan dem och lärarinnorna i hushållsgöromål vid realskolan, vilka endast hava att meddela barn en grundläggande undervisning, synes mig vara lämplig. Vid bedömande av löneställningen för lärarinnor i handarbete, slöjd och hushållsgöromål anser jag i likhet med kommittén, att de böra jämställas med folkskollärarinnor. Enär läsåret vid det statliga undervisningsväsendet är längre än vid folkskola, hava de placerats en lönegrad högre än folkskollärarinnorna. På grund av att jag föreslagit folkskollärarinnorna till placering i 13 lönegraden, får jag hemställa, att samtliga lärarinnor i handarbete, slöjd och hushållsgöromål måtte uppflyttas en lönegrad högre, än vad kommittén föreslagit, dock att lärarinna i hushållsgöromål vid högre lärarinneseminariet uppflyttas två lönegrader. För yrkeslärare vid dövstumskolorna har föreslagits tre lönegraders skillnad mellan manlig och kvinnlig lärare, då däremot endast en lönegrads skillnad föreslagits mellan lärare i slöjd för gossar och lärarinnor i slöjd för flickor vid allmänt läroverk. Detta förefaller så mycket egendomligare, som av lärarinnorna vid dövstumskolorna numera även fordras godkänd lärarinneutbildning, medan av de manliga yrkeslärarna endast fordras yrkesutbildning. Dessa lärare, såväl manliga som kvinnliga, hava dels att undervisa barnen i respektive slöjd under ett kortare antal veckotimmar dels att utföra yrkesarbete för respektive skolas behov. På grund härav anser jag, att yrkeslärarinna vid dövstumskola bör vara lägre placerad än motsvarande lärarinna vid allmänt läroverk, och får därför hemställa, att hon placeras i 11 lönegraden. Därjämte får jag hemställa, att extra ordinarie och extra lärare måtte bliva placerade i relation till ovan föreslagna placeringar av ordinarie lärare och att timlönerna måtte omräknas i relation till lönerna för extra lärarna. I likhet med kommittén finner jag, att en utsträckning av tjänstgöringstiden i allmänhet bör uppsättas som villkor för löneregleringen. P å skäl, som anföras av lektor Swenning i hans särskilda utlåtande, anser jag dock det vara bättre att bibehålla nuvarande minimitid och genom utökning av maximitiden få en större latitud mellan olika lärares tjänstgöring. Jag får därför hemställa, att förlängning av lärarnas tjänstgöring måtte ske endast genom ökning av maximiantalet veckotimmar i den utsträckning kommittén föreslagit. I fråga om den särskilda ersättning, som enligt tilläggsbestämmelser till § 28 mom. 6 skall utgå till tillsynslärare, föreslår jag maximibeloppets fastställande till 700 kronor. Enär arbetet för dessa lärare kan vara mycket växlande, är jag ense med kommittén om att ersättningen bör bestämmas för varje särskilt fall, men anser, att arbetet vid de större samläroverken motiverar, att nu utgående belopp (500 kronor + dyrtidstillägg) ej sänkes. Därest kvinnlig lärare i trädgårdsskötsel vid enkelseminarium blir placerad i lägre lönegrad än elfte, bör i analogi till vad som föreslagits beträffande rektorer, i tilläggsbestämmelserna införas en bestämmelse, som tillerkänner henne lika lång semester som de andra trädgårdslärarna.

268 Kommunalt anställda lärare. För de kommunalt anställda l ä r a r n a r å d a vissa bestämmelser, som vid en placering av manlig och kvinnlig lärare i samma lönegrad skulle kunna medföra mindre nettolön för manlig än för kvinnlig lärare. Boställsordningen fastställer nämligen ett större antal rum för manlig än för kvinnlig lärare och ålägger respektive lärare att bebo dem anvisad bostad. Enligt föreslagna bestämmelser skall hädanefter h y r a erläggas efter respektive bostads hyresvärde. Detta gör, att en manlig lärare alltid måste för sin bostad vidkännas ett större avdrag å sin lön än en kvinnlig lärare, även om han skulle föredraga en mindre bostad. H ä r till komma de avsevärt högre avgifter en lärare har att betala för sin familjs pensionering. Tager man hänsyn till dessa båda faktorer, torde de representera skillnaden mellan tvenne lönegrader. Den nuvarande relationen mellan manlig och kvinnlig folkskollärares lön utgör något mer än två lönegraders skillnad. Alltså innebär kommitténs förslag en försämring av relationen. Vad denna stora kår beträffar, nödgas jag böja mig för kostnadssynpunkten och föreslå en större skillnad mellan manlig och kvinnlig lärares lön än jag — med min inställning till likalönsprincipen — anser v a r a rättvist. Dock kan jag ej godtaga en försämring av den nuvarande relationen. J a g får därför hemställa, att, så länge ovannämnda förhållande råder, kvinnlig folkskollärare placeras i 13 lönegraden och kvinnlig lärare vid övriga skolformer en lönegrad lägre än motsvarande manlig lärare. Inom skolöverstyrelsen har reservationsvis framförts förslag, att folkskollärarkårens löner skulle beräknas efter ett normerat läsår av omkring 9 månader, med avdrag eller tillägg till lönen för under- eller överstigande lästid i stället för efter 34 Va veckors läsår. J a g har i kommittén framkastat tanken, att man med tillämpning av denna beräkningsmetod skulle k u n n a tillmötesgå folkskollärarkårens framställning a t t bli placerad i 17 respektive 15 lönegraden. Härigenom skulle man möjligen kunna inrangera fortsättningsskolan i respektive lärares ordinarie lästid. Mot detta förslag har gjorts den invändningen, att det vore riktigare att beräkna lönen efter den lästid, som vore vanligast förekommande. E n undersökning av l ä r a r n a s löner för olika antal läsveckor ger vid handen, att desamma bliva ungefärligen lika stora, vare sig man väljer ovan skisserade system med placering i 17 lönegraden eller kommitténs system med placering i 15 lönegraden. J a g har därför intet yrkande att framställa i frågan. Den i kommitténs förslag gjorda löneplaceringen av småskollärarinnorna är för låg i förhållande såväl till deras arbete som till deras utbildning. Däremot finner jag skolöverstyrelsens förslag om 6 lönegraden v a r a lämpligt avvägt. E n väl kvalificerad småskollärarinnekår är av största vikt och betydelse för svenska folkets läs- och skrivkunnighet, och orn möjligt i än högre grad, sedan bottenskoleidén kommer i sin fulla tilllämpning. I förhållande till andra befattningshavaregrupper — t. ex. kontorsbiträden och vaktmästare, för vilka såsom kompetens ej heller formellt fordras annat än folkskolebildning liksom för inträde till småskoleseminariekurs, är placeringen i 5 lönegraden även för låg. Man har här att taga hänsyn till r ä n t a och amortering av studiekostnaderna under den 2-åiiga seminarietiden. J a g får således hemställa, a t t småskollärarinna placeras i 6 lönegraden och att manlig srnåskollärare erhåller ett tilläggsarvode av 300 kroner.

269 Därjämte får jag hemställa, a t t den icke-ordinarie personalens löner m å t t e utgå i relation till vad som föreslagits för de ordinarie lärarna. Av samma skäl, som j a g y r k a t ett högre maximibelopp för tillsynslärare vid allmänna läroverken, får jag hemställa, att ersättningen i § 23 mom. 2 måtte utgå med högst 700 kronor. Med den formulering, som givits åt § 23 mom. 9, synes det mig omöjligt för en kommun, som önskar anordna annan särläsning än för svagt begåvade barn, att giva någon särskild ersättning åt den lärare, som bestrider denna undervisning, för vilken han ofta nog måst skaffa sig särskild utbildning. Möjligen föreligger också hinder för kommun att utbetala den av lärarelönekommittén föreslagna ersättningen till lärare, tillhörande småskollärarkåren, som tjänstgör vid mindre folkskola. Däremot är jag helt ense med kommittén, att kommunala lönetillägg ej må utbetalas till lärare utöver lönen för hans vanliga lärargärning. J a g får därför hemställa, att § 23 mom. 9 måtte givas en sådan formulering, att kommun må kunna erhålla r ä t t att giva ersättning för sådant arbete, som ligger utanför respektive lärarekategoris vanliga tjänsteutövning. 4) Herr Nilsson. När 1920 års lärarelönekommitté i sitt den 15 augusti 1923 avgivna förslag till lönereglering för det statliga och kommunala skolväsendet upptog det nya lönesystemet, ursprungligen avsett för kommunikationsverken men vid n ä m n d a tidpunkt tillämpat jämväl på den allmänna civilförvaltningen och försvarsväsendet, såsom mönster och förebild och i väsentliga delar kalkerade löneregleringen för l ä r a r n a s många och långa skaror på detta moderna system, som mötts av allmän kritik och allmänt gillande, gjorde den detta icke därför, a t t den egentligen ville det eller tyckte det var bra — tvärtom passade systemet här efter kommitténs mening mycket illa — u t a n därför att primo departementschefen anbefallt saken och secundo kommittén tyckt sig finna, a t t l ä r a r n a ständigt blivit tillbakasatta i lönehänseende, och befarade, att l ä r a r n a även framdeles skulle röna samma oblida öde, därest man icke lyfte dem över i kommunikationsverkens väl smorda lönekärra och surrade dem fast där. Dessa motiv kunna för visso sägas v a r a i hög grad talande, v a r t d e r a på sitt sätt och sitt håll. Det första skälet, departementschefens direktiv i hans uttalande till statsrådsprotokollet, verkar visserligen avgörande men icke i och för sig tillfyllestgörande. Det andra skälet, lärarnas tillbakasatta ställning, har spelat en stor roll i agitationen för våldsamt uppblåsta lönekrav. Men det är icke riktigt. Under utredningens g å n g h a r man inom 1928 års lönekommitté vid upprepade tillfällen kunnat konstatera överbetalning av lärararbetet, överbetalning i jämförelse med de löneförmåner, som kommit andra jämförbara tjänstemannagrupper till del. Som ett allmänt omdöme, gällande i stor utsträckning om än icke längs hela linjen, kan det sägas, att lärarek å r e r n a blivit icke missgynnade u t a n gynnade med hänsyn till förmåner av olika slag. Och när 1928 års lönekommitté i sitt nu föreliggande förslag tillerkänt lärarna, både de statliga och de kommunala, en mycket fördelaktig löneplacering, har detta väl föranletts av olika skäl och hänsyn, men en starkt bidragande och stundom utslagsgivande omständighet ha varit de överlägsna lönevillkor, som l ä r a r n a , tack vare skickliga ledare,

270 inflytelserika förespråkare och sin m a k t som massa, tidigare lyckats tillvinna sig. Även jag godtager det n y a lönesystemet för det vidsträckta verksamhetsområde, som vi här behandla, och förordar det på de grunder, som anförts i kommitténs motivering. Men till kommitténs grunder k n y t e r j a g en förhoppning av helt annat slag ä n den, som tröstade 1920 års lärarelönekommitté i dess mödosamma bestyr. J a g hoppas nämligen, a t t genom l ä r a r n a s inkoppling på det statliga lönesystemet skall det y p p a sig en möjlighet a t t hålla eljest tygellösa pretentioner inom rimlighetens gränser. Som en illustration till det sagda må jag till en början a n f ö r a n å g r a siffror från den läroanstalt, som är den första för oss alla och v a r s befattningshavare ofta fått skylta som de värst misshandlade, småskolan. Småskollärarinnan på billigaste ort åtnjuter för n ä r v a r a n d e en slutlön av 2 580 kronor. 1 H ä r i har då inräknats såväl det av kommittén till 300 kronor uppskattade värdet av bostad (ett r u m och kök) och bränsle som ock den provisoriska avlöningsförbättring om 150 kronor, som beviljades av 1929 års riksdag såsom förskott på den stundande löneregleringen. Denna avlöning kan tyckas liten för folk med god aptit på livet, men den är ungefär lika stor som den lön, staten sedan länge består sina kvinnliga kontorsbiträden — och manliga med förresten — vilkas arbete är vida längre och tyngre, mera bundet och inte alls så intressant som arbetet med de k ä r a barnen. Genom sin fackorganisation och dess speciella representant i kommittén har hon begärt en slutlön av 4 320 kronor — fyra femtedelar av folkskollärarinnas lön enligt 15 lönegraden — d. v. s. en löneförhöjning av ej mindre än 1 740 kronor eller r ä t t a r e 1890 kronor, om förskottet, som sig bör, inräknas här. Kommittén föreslår för småskollärarinnorna en placering i femte lönegraden, vilket för l ä r a r i n n a n å billigaste ort betyder en slutlön av 2 952 kronor eller en löneförhöjning av 522 kronor och för småskollärarinnan å dyraste ort betyder en slutlön av 3 864 kronor eller en löneförhöjning av 1 074 kronor. Visserligen m å det icke fördöljas, att på de d y r a r e orterna h a r kommunen genom kontanta tillägg, till mycket växlande belopp, i någon mån gottgjort dessa såväl som a n d r a kommunalanställda lärare för dyrortstrycket, och enligt det framlagda förslaget skulle kommunerna nu betagas denna möjlighet att förbättra och vålla oreda i lönesystemet. Men å andra sidan må sägas om dessa såväl som andra lärare, att de varken ha fullt dagsverke eller fullt årsverke. De äga i sina långa ferier en utomordentlig förmån, värd lika mycket som tre eller fyra löneklasser. För min del har jag, om än med någon tvekan, b i t r ä t t det av kommittén framlagda förslaget till lönereglering för småskolan. I n n a n jag går över till nästa kategori, anhåller jag att något få beröra en omständighet u r det förgångna, visserligen mera kuriös än betydelsefull men dock ägnad a t t belysa den sak, som h ä r avhandlas. Vid tillkomsten av 1920 års lärarelönekommitté gav departementschefen densamma i sitt y t t r a n d e till statsrådsprotokollet även ett annat direktiv, som i kommitténs senare betänkande återgives med dessa ord: »Det syntes departementschefen fördenskull lämpligt, a t t kommittén jämväl upptoge — i samband med de allmänna läroverken — frågan om ny definitiv lönereglering för de kommunala läroanstalter, som reglerats vid 1918 års riksdag, — nämligen folk- och småskolor, kommunala 1 Dyrtidstillägget inräknar jag här och överallt i det följande med 32 % i överensstämmelse med nu — tredje kvartalet 1930 — gällande författning.

271 mellanskolor, högre folkskolor och de s. k. landstingsseminarierna. Vad n u a n g i v n a kommunala läroanstalter beträffade, borde uppmärksamhet ä g n a s j ä m v ä l åt f r å g a n därom, vilken utgångspunkt med hänsyn till gällande prislägen kunde anses hava varit den normerande vid fastställandet av n u gällande ordinarie avlöningar». Det k a n synas egendomligt, a t t man i själva departementet svävade i ovisshet om en så fundamental sak beträffande en stor lönereglering, som genomförts t v å korta år tidigare. Visste m a n då inte vad man gjort % Och regerades det h ä r i landet med så liten vishet — eller visshet? Saken finner sin, låt vara onöjaktiga, förklaring i den omständigheten, a t t 1902 å r s löneregleringskommitté, som under loppet av år 1917 utarbetade det betänkande, som låg till g r u n d för 1918 års lönereglering för undervisningsväsendet, aldrig gav skriftligt besked, h u r det förhöll sig i n ä m n d a hänseende. Det har sagts om den gamla löneregleringskommittén, a t t den skrev dåliga motiveringar men goda klämmar, i motsats till 1914 å r s lärarlönenämnd, som skrev dåliga klämmar men goda motiveringar. Tack vare kommitténs dåliga, d. v. s. knapphändiga motivering, har man svävat i ovisshet om det prisläge, v a r p å 1918 års lönesatser baserades. Som gammal ledamot av 1902 års löneregleringskommitté k a n jag med bestämdhet hävda, att utgångspunkten för kommitténs förslag beträffande de kommunalanställda l ä r a r n a s avlöningar var det prisläge, som förefanns vid början av år 1917. Därför v a r det också kommitténs mening, att dyrtidstilllägg icke skulle utgå till dessa lärare för den prisstegring, som uppstått under världskriget före 1917, u t a n blott för den därefter inträdande prisstegringen, en mening, som uttryckligen biträddes av folkskolekårens adjungerade ledamot i kommittén. Därför var det likaså en given sak, a t t dessa lärare v a r k e n då eller senare kunde komma i åtnjutande av den tillfälliga löneförbättring, som, ävenledes enligt förslag av 1902 års löneregleringskommitté, beslöts å r 1919 och som avsåg att bringa upp vissa tjänstem a n n a g r u p p e r till 1914 års prisnivå. Under tidens lopp har det genom livlig agitation och tappert motionerande lyckats de kommunala l ä r a r n a att tillvinna sig fullt dyrtidstillägg. Men den tillfälliga löneförbättringen har alltjämt, trots m å n g a verop och beskärmelser, uteblivit — den provisoriska avlöningsförbättringen, som medgavs 1929, har som sagt ett a n n a t syfte, nämligen att v a r a ett förskott på den lönereglering, som nu förberedes. Naturligtvis kan det gentemot mitt påstående invändas, att det gör detsamma, vad ledamöterna av gamla löneregleringskommittén menade eller kommo överens om, det betyder ingenting, ty löneförhöjningen 1918 var dock ej större, än a t t den gott och väl behövde kompletteras både med fullt dyrtidstillägg och a n n a n förbättring. Må så v a r a ! Det bör dock ihågkommas, att löneregleringen 1918 långt mer än fördubblade lönerna för samtliga befattningshavare vid folk- och småskolor och lät dem förbliva i okvald besittning av natura- och övriga förmåner. Löneförhöjningen v a r i själva verket så stor, att när underrättelsen därom nådde ut i bygderna, »blixtrade det för ögonen», som det sagts, på både lärare och lärarinnor, och de vågade knappt tro på ett så ljuvligt budskap. Och vidare bör det observeras, dels att de av staten reglerade lönerna för kommunalanställda l ä r a r e uttryckligen angåvos i reglementet som minimilöner, vilka kommunen hade r ä t t a t t — särskilt för utjämning av dyrortstrycket — förbättra med kontanta tillägg, och dels att den obligata tjänsten icke t a r dem längre tid i anspråk, än a t t de kunna väsentligen öka sina inkomster

272 genom undervisning i slöjd, i fortsättningsskola, på vanlig övertid, i a n n a n tjänst — klockare — eller annat arbete. Efter denna utvikning, som i någon mån torde belysa p å ifrågavarande område framställda lönekrav och deras tillfredsställande, övergår jag till folkskolan, i första hand dess lärarinnor. Folkskollärarinnan på billigaste ort åtnjuter för n ä r v a r a n d e en slutlön av 3 935 kronor. H ä r i har då inräknats såväl det av kommittén till 480 kronor uppskattade värdet av bostad (2 rum och kök) och bränsle som ock den provisoriska avlöningsförbättring om 216 kronor, som beviljades av 1929 års riksdag såsom förskott på den stundande löneregleringen. Genom sin fackorganisation har hon begärt den 15 lönegraden för sin räkning, d. v. s. en slutlön av 5 400 kronor och alltså en löneförhöjning av 1465 kronor eller r ä t t a r e 1681 kronor, om förskottet, som sig bör, h ä r inräknas. Kommittén föreslår för folkskollärarinnorna den 12 lönegraden, vilket för lärarinnan å billigaste ort betyder en slutlön av 4 320 kronor eller en löneförhöjning av 601 kronor och för folkskollärarinnan å dyraste ort betyder en slutlön av 5 568 kronor eller en löneförhöjning av 1 249 kronor, varvid det observandum, som nyss gjordes beträffande småskollärarinnor på dyrorter, givetvis gäller även folkskolan. För min del k a n jag icke biträda kommitténs förslag i denna punkt u t a n föreslår en grad lägre eller den 11 lönegraden. Då j a g gör detta, tänker jag icke på den besparingav halvannan miljon kronor, som genom en sådan lägre löneplacering beredes det allmänna, utan på de jämförelser med andra befattningshavare, som vid en tillämpning av statens allmänna lönesystem bliva oundvikliga. I elvte lönegraden ha vi statens kansliskrivare. P å dessa ställes det ingalunda mindre krav än på folkskollärarinnorna, vad beträffar utbildning, kunskaper, omdöme, arbetsskicklighet och ledareförmåga. Att sköta pensionsstyrelsens kassarörelse, a t t handhava räkenskapsväsendet i arméförvaltningens civila departement, att klarera den maskinella statistiken i riksförsäkringsanstalten eller att övervaka och leda en mängd kontorsanställda i deras skiftande bestyr, dessa arbetsuppgifter kunna ingalunda betraktas som mindre k r ä v a n d e än arbetet i folkskolan. Lärarinnorna anföra frånvaron av befordringsmöjligheter som ett motiv för högre lön åt sig. Kansliskrivarna ha icke större befordringsutsikter än lärarinnorna. Man säger, att den fyraåriga seminarieutbildningen ställer sig något dyrbarare än kansliskrivarnas åttaklassiga flickläroverk. Det är möjligt. Men så h a r l ä r a r i n n a n sina långa ferier och andra fridagar, som kunna vara ej blott behagliga u t a n även inkomstbringande. Och härtill komma de förut påpekade möjligheterna till extra inkomster i eller på grund av läraretjänsten. Allt som allt — ett rättvist avvägande kan efter min mening icke medföra en högre placering än i 11 lönegraden. Denna grad ger på billigaste ort en slutlön av 4 080 kronor eller en förhöjning av nuvarande reglerade lön med 361 kronor och på dyraste ort en slutlön av 5 280 kronor eller en löneförhöjning av 961 kronor. Naturligtvis anses dessa löner av vederbörande som otillräckliga. Men då de mycket betrodda kansliskrivarna, som till på köpet icke nå upp till 11 gradens högsta löneklass, kunna leva på dem, borde det ej heller v a r a omöjligt för lärarinnorna. Och när folkskolans befattningshavare med så mycken iver begärt att få komma in på statens allmänna lönesystem, så få de också taga konsekvenserna därav. Vad folkskollärarna beträffar, biträder jag kommitténs förslag att place-

273 r a dessa tre grader högre än lärarinnorna, även om jag gör detta på delvis a n d r a grunder än kommitténs. Folkskolläraren på billigaste ort åtnjuter f. n. en slutlön av 4 817 kronor. H ä r i har d å i n r ä k n a t s såväl det av kommittén till 660 kronor uppskattade v ä r d e t av bostad (3 r u m och kök) och bränsle som ock den provisoriska avlöningsförbättring om 258 kronor, som beviljades av 1929 års riksdag såsom förskott på den stundande löneregleringen. Genom sin fackorganisation har h a n begärt den 17 lönegraden, d. v. s. en slutlön av 6120 kronor oeh alltså en löneförhöjning av 1 303 kronor eller r ä t t a r e 1561 kronor, om förskottet, som sig bör, här inräknas. Kommittén föreslår för folkskoll ä r a r n a den 15 lönegraden, vilket för läraren på billigaste ort betyder en slutlön av 5 400 kronor eller en löneförhöjning av 841 kronor och på dyr a s t e ort en slutlön av 6 936 kronor eller en löneförhöjning av 1537 kronor. F ö r min del k a n jag med min utgångspunkt från lärarinnornas 11 löneg r a d icke komma med de m a n l i g a k a m r a t e r n a högre än till den 14, tre grader högre än de förra. Den fjortonde graden ger på billigaste ort en slutlön av 5 040 kronor eller en förhöjning av nuvarande lön med 481 kronor och på dyraste ort en slutlön av 6 480 kronor eller en löneförhöjning av 1 081 kronor. Även detta är naturligtvis i vederbörandes ögon fullkomligt otillräckligt. Och jag medger, att efter de kolossala löneförbättringar, som beviljades av 1918 års riksdag, te sig dessa ökningar mycket futtiga. Och futtiga te sig även de a v kommittén föreslagna ökningarna, om man ser dessa mot den lysande bakgrunden från 1918. Men jämför man dem med de gracer, som staten eljest består vid sina löneregleringar, te de sig n ä s t a n imponerande. H ä r t i l l komma de goda extra inkomsterna och de l å n g a ferierna, som i själva verket föra dessa befattningshavare fram till deras längtans närmaste mål, den sjuttonde lönegraden. Och härtill kommer vidare, därest mitt i särskilt y t t r a n d e till kommitténs första betänkande framlagda förslag vinner nådigt beaktande, för folk- och småskolans befattningshavare den extra lönegrad, som behovsprincipens tillämpande på lönesystemet skänker åt familjeförsörjare. För dessas vidkommande sammanfaller således i lönehänseende mitt förslag med kommitténs. Men givetvis blir mitt förslag i dess helhet väsentligen billigare, d å det håller åtskilliga tusental ensamförsörjare kvar i en lägre lönegrad. J a g övergår nu till befattningshavare vid de allmänna läroverken, adjunkter och lektorer. Vid föregående löneregleringar hava läroverksadjunkterna i lönehänseende jämförts med gamla första normalgradens tjänstemän (notarier, revisorer, statsgeodeter o. s. v.) och lektorerna med andra normalgradens tjänstemän (sekreterare m. fl.). Vid den senaste stora lärarlöneregleringen, å r 1918, fullföljdes denna tanke på det sättet, a t t den avlöning, som tillkom en i Stockholm stationerad andra normalgradens tjänsteman — 5 400 kronor i lön och tjänstgöringspenningar samt 400 kronor i ortstillägg jämte två ålderstillägg om 500 kronor vartdera efter fem och tio å r — tillerkändes samtliga lektorer, var de än voro stationerade, och att den avlöning, som tillkom en i Stockholm stationerad första normalgradens tjänsteman — 3 700 kronor i lön och tjänstgöringspenningar samt 300 kronor i ortstillägg jämte tre ålderstillägg om 500 kronor — förhöjd med 300 kronor, tillerkändes samtliga adjunkter över hela riket. Härigenom kom adjunktens slutlön, 5 800 kronor, att sammanfalla med lektors begynnelselön, en relation, som direkt åsyftades såsom den lämpliga. Däremot var det varken löneregleringskommitténs eller regeringens avsikt, 18 — 302247.

274 att dessa läroverkslärare skulle komma i åtnjutande av den tillfälliga löneförbättring, som efter kungl. proposition beslöts av 1919 å r s r i k s d a g och som för a n d r a normalgraden belöpte sig till 1000 kronor och för första normalgraden till 900 kronor. P å enskild motion tillerkändes icke desto mindre även lektorer och adjunkter dylik löneförbättring, dock, med h ä n syn till de i samtliga dessa lärares avlöningar inräknade ortstilläggen om respektive 400 och 300 kronor, minskad med motsvarande belopp. Den sålunda beviljade tillfälliga löneförbättringen, 600 kronor över lag, blev emellertid senare något förhöjd och då en smula differentierad efter dyrort. Året efter den stora lärarlöneregleringen kom så kommunikationsverkens n y a lönesystem. Två år därefter vann detta system tillämpning p å den allmänna civilförvaltningen, varvid första normalgradens tjänstemän hänfördes till den 21 och andra normalgradens tjänstemän till den 24 lönegraden. När det nu gäller att företaga samma operation på förevarande område, torde adjunkter och lektorer liksom tidigare böra placeras något högre på löneskalan än dessa tjänstemannagrupper, med vilka de blivit jämförda, vadan jag hemställer, att läroverksadjunkterna måtte hänföras till den 22 lönegraden och lektorerna icke till den 25 utan till den 26 lönegraden, alldenstund vissa med byråchefsuppgifter betrodda sekreterare som ock de vetenskapliga andragradstjänstemännen, statsgeologer och andra, blivit löneplacerade i sistnämnda grad, den tjugusjätte. J a g avviker alltså här från kommitténs förslag, som upphöjer adjunkterna till den 23 och lektorerna till den 27 lönegraden. Att de förra begärt för sin räkning den 24 och de senare den 28 lönegraden, d. v. s. en förhöjning av adjunkts slutlön å dyraste ort med 2 304 kronor och lektors slutlön med 3 204 kronor, antecknar jag blott som ett vittnesbörd om att icke heller den akademiska bildningen skyddar mot överdåd i lönepretentioner. Det nu av mig framställda förslaget medför visserligen den olägenheten, att adjunkt på billigaste och nästbilligaste ort får vidkännas någon minskning i nuvarande löneinkomst. Men denna olägenhet gör sig ofta kännbar, när det gäller att överföra en kår, som förut icke varit dyrortsgrupperad, på det nya systemet, där lönebeloppen blivit så skarpt differentierade efter dyrort. Härtill kommer, a t t efter mitt fullständiga förslag skulle de adjunkter, som äro familjeförsörjare, komma i åtnjutande av en extra lönegrad, varigenom alltså dessa icke bliva sämre ställda än enligt kommitténs förslag. Lektorerna åter bliva fullt gottgjorda med den 26 lönegraden, där vetenskapsmän i mängd höra hemma. Då kommittén hänför lektorerna till den 27, har detta skett av respekt för deras akademiska doktorsgrad eller kanske r ä t t a r e av hänsyn till den stundom förekommande rekryteringssvårighet, som de högre kompetenskraven föranlett. H ä r t i l l må anmärkas, att staten har i sin tjänst en mängd filosofie doktorer i lägre lönegrader, både den 24 och 21 och andra — även bland adjunkterna har det förekommit många med den akademiska lagern, och åtskilliga finnas där än. Och 50 % av lektorstjänsterna skötas med gott resultat a v adjunkter. Men lektorstjänsten är den enda, för vilken det författningsmässigt fordras doktorsgrad? Det är möjligt. Låt oss då något minska på det kompetenskravet. Det bör räcka med licentiatexamen för lektorstjänsten. Därigenom inbesparas ett studieår och många fåfängliga doktorsavhandlingar, som kosta stora pengar och tynga lumpmarknaden. De verkliga vetenskapsmännen bland v å r a lektorer skaffa sig nog sin doktorsgrad i alla fall. Och man

275 h a r sett även licentiater — ja t. o. m. simpla kandidater — som bedrivit e t t vackert arbete av vetenskaplig halt. De avvikelser från kommitténs förslag, som j a g n u förordat, föranleda givetvis ä n d r i n g a r i löneplaceringen även för a n d r a tjänstegrupper, både statliga och kommunala. Summariskt hemställer jag, att samtliga tjänstegrupper — med nedan uppräknade undantag — måtte sänkas en löneg r a d under de i kommitténs tvenne tjänsteförteckningar angivna lönegraderna, enär de alla i kommitténs förslag blivit reglerade i förhållande till v a r a n d r a och således även i förhållande till adjunkt, folkskollärare och folkskollärarinna, som enligt förslaget härovan nerflyttas med just en lönegrad. Undantagen i den statliga tjänsteförteckningen, n ä m n d a i den ordning vederbörande tjänster där förekomma, äro följande: rektor, förste vaktmästare, vaktmästare, övningsskollärare, lärare i trädgårdsskötsel, laboratorievaktmästare, maskinist, arbetslärare, husmoder, kanslibiträde, översköterska, folkskolinspektör, yrkeslärare, eldare och instruktionssmed; och i den kommunala tjänsteförteckningen äro u n d a n t a g e n dessa: lärare vid småskola och mindre folkskola, rektor samt folkhögskoleföreståndare. Möjligen borde ett eller annat u n d a n t a g göras härutöver, men det må överlåtas åt den fackliga sakkunskapen. Någon särskild motivering för de här gjorda undantagen torde ej vara erforderlig. Dels ligga motiven i öppen dag, dels kunna de utläsas ur kommitténs framställning och dels bero de på erinringar av vederbörande myndighet. E e d a n ett par gånger har jag härovan erinrat om det yrkande, som jag gjort i mitt särskilda yttrande till kommitténs första betänkande, nämligen att en förmånligare löneställning måtte beredas åt familjeförsörjaren än åt ensamförsörjaren. J a g gör nu samma yrkande i fråga om undervisningsväsendet, det kommunala såväl som det statliga: a t t envar befattningshavare, i någon av de 22 lägsta lönegraderna, som är eller varit gift och har eller haft b a r n att försörja, skall avlönas en lönegrad högre än den lönegrad, till vilken vederbörande tjänst blivit hänförd i tjänsteförteckningen. I sammanhang därmed har jag godtagit kommitténs förslag att slopa barntilläggen, varom stadgas i dyrtidsförfattningen, som ock det för kvinnor i nyreglerade verk gällande förbudet a t t tillgodogöra sig högsta löneklassen i innehavande lönegrad. Det var emellertid min förhoppning att med sådan tillämpning av behovsprincipen kunna i övrigt hävda principen om lika lön för m a n och kvinna i samma befattning och låta denna likalöneprincip komma till sin r ä t t inom undervisningsväsendet, åtminstone det statliga, på samma sätt och i samma utsträckning som den redan kommit inom allmänna civilförvaltningen och kommunikationsverken. Men dess värre synes det v a r a omöjligt att för närvarande infria denna förhoppning. Det h a r behagat den allsvåldiga kommittémajoriteten att i anslutning till nu r å d a n d e förhållanden bygga upp ett system, som i detta hänseende är svårt a t t bryta — trots dess svagheter. Det starka systemets svaghet visar sig bjärtast i fråga om topplönerna. Beträffande rektorerna går det kanske för sig att skäligen ställa de kvinnliga i lägre lönegrad än de manliga, ty då i motiveringen för rektors höga löneställning ingår en viss h ä n s y n till den ekonomiskt k ä n n b a r a representationsplikt, som en rektor, enligt uppgift, icke kan u n d a n d r a g a sig, så torde en kvinnlig rektors representationskostnad än så länge v ä g a ganska lätt i jämförelse med en manlig rektors. Men Varför skall en kvinnlig lektor avlönas lägre än en manlig eller en kvinn-

276 lig adjunkt lägre än en manlig, då den kvinnliga hospitalsläkaren får sannma lön som den manlige, den kvinnliga kassören och bokhållaren s a m m a lön som m a n n e n i samma befattning o. s. v. Det finns intet godtagbart skäl för denna inkonsekvens. Såtillvida vore det också ingen konst attt h ä r skipa logisk rättvisa. Helst som de kvinnliga rektorerna, lektorerna och a d j u n k t e r n a äro så få, a t t det inte skulle kännas ekonomiskt. Mem a n g r i p a vi problemet nerifrån, ställer det sig vida svårare, både ekonomiskt och logiskt. Det är omöjligt a t t nu föra upp folkskollärarinnorn a till lika lön med folkskollärarna. Det skulle ställa sig för dyrbart, å&t skulle kosta miljoner, det skulle ej heller vara fullt rättvist, ty om s.å skedde, skulle på grund av de olika bostadsavdragen l ä r a r i n n a n få s t ö r r e behållen kontantavlöning än läraren, och slutligen ha folkskollärarinnorna själva medgivit en viss skillnad i lön till de manliga kamraternas förmån. Detta offer av kvinnorna k u n n a vi icke förkasta u t a n måste me»d tacksamhet acceptera detsamma. Men på samma gång måste jag konstatera, att detta ståndpunktstagande i fråga om folkskolans lärare och lälr a r i n n o r medför konsekvenser uppåt längs hela eller nästan hela linjen. Skiljer m a n i lön mellan folkskolans manliga och kvinnliga lärare, m å s t e m a n göra detsamma i fråga om högre folkskolans och kommunala realskolans ämneslärare och med ännu större nödvändighet i fråga om de maniliga och kvinnliga övningsskollärarna. Men därmed ha vi kommit över i det statliga undervisningsväsendet. Övningsskollärarna, vilka kommittén såväl som j a g placerat fyra lönegrader över folkskolans lärare, äro icke kommunalanställda, fastän de undervisa i folkskola, u t a n statsanställda, de tillhöra seminarierna — och därmed visar det sig ogörligt att mellan det kommunala skolväsendet å ena sidan och det statliga å andra sidan d r a g a den gräns, som kunde bereda möjlighet att på de statsanställda lär a r n a tillämpa likalönsprincipen. I detta tvångsläge måste jag godtaga kommitténs grunder för lönesättningen, och förhoppningen om en m e r a tillfredsställande anordning får skjutas på framtiden. Därest emellertid statsmakterna skulle acceptera kommitténs förslag om den 12 lönegraden för folkskollärarinnorna, bleve det möjligt att minska avståndet mellan manlig och kvinnlig folkskollärarelön från tre till två lönegrader och därmed också möjligt a t t företaga en motsvarande minskning a v skillnaden mellan manlig och kvinnlig lärarelön i allmänhet. Detta innebure ett aktningsvärt steg fram emot den eftersträvade jämlikheten. H ä r vill j a g n u endast konstatera, att den olikhet i lön mellan m a n och kvinna i samma befattning, som med rättfram öppenhet urgeras av kommittén och som på sitt sätt utgör ett offer åt behovsprincipen, icke ställer sig hindrande i vägen för den tillämpning av behovsprincipen, som jag förfäktar, en något bättre löneställning åt familjeförsörjaren än åt ensamförsörjaren — den gör det så mycket mindre, som vi även inom allmänna civilförvaltningen ha k v a r rester av det gamla betraktelsesättet, i det a t t inom den statliga sinnessjukvården skötare blivit hänförd till den 6 lönegraden men sköterska till den 3, överskötare till den 8 men översköterska till den 6, v i d a r e inom fångvården vaktkonstapel till den 6 men vaktfru till den 1, och — m ä r k väl — vid gymnastiska centralinstitutet, där l ä r a r e haver undfått den 21 lönegraden men lärarinnan endast den 18. I övrigt anhåller jag, att de yrkanden, som jag gjort i mitt särskilda y t t r a n d e till kommitténs första betänkande, måtte i tillämpliga delar få gälla även här.

277 5) Herr Reinwall. Vid behandling inom lönekommittén av frågan om lönereglering för undervisningsväsendets befattningshavare har jag icke k u n n a t u n d g å ett efter h a n d allt mera stadgat intryck av att det knappast k a n v a r a lämpligt a t t söka på detta område införa ett lönesystem av samma slag som det vid kommunikationsverken och vissa delar av den allmänna civilförvaltningen tillämpade. Förhållandena inom undervisningsväsendet äro ju i väsentliga delar helt annorlunda än inom den övriga civ i l a förvaltningen, och en tillämpning vid undervisningsväsendet av fören ä m n d a lönesystem synes mig därför föranleda allt för många och betydelsefulla avvikelser. V a d som i första rummet skiljer undervisningsväsendet från kommunikationsverken och flertalet av statens övriga civila verk, ä r dess korta, i allmänhet till omkring blott åtta månader begränsade arbetsår och därp å grundade nuvarande avlöningsförhållanden, med r ä t t för lärarpersonalen a t t erhålla ökad lön, då arbetsåret i vissa fall utsträckes över den normala tiden, samt icke ordinarie personalens avlönande per läsår i stället för per kalenderår, ävensom d ä r rådande utvecklade system med ordinarie befattningar, vilka icke giva innehavaren full sysselsättning och utkomst u t a n föranleda till att en och samme befattningshavare ej sällan innehar mer än en befattning eller såsom så kallad timlärare åtnjuter inkomst vid sidan av innehavd ordinarie befattning. Härtill kommer, a t t l ä r a r e i visa fall — om också undantagsvis — kunna v a r a tillförsäkrade inkomst av donation, vilken inkomst anses icke k u n n a frånh ä n d a s dem eller tagas hänsyn till vid avlöningens bestämmande. Någon avveckling av i tjänsten förekommande extra inkomster — såsom eljest i allmänhet skett vid nyregleringar under senare tid — skall enligt förslaget icke heller företagas för undervisningsväsendets vidkommande. A t t under sådana förutsättningar k u n n a åstadkomma en med hänsyn till a n d r a befattningshavare riktig inplacering av lärarpersonalen å löneskalan synes mig erbjuda nästan oöverstigliga svårigheter. E n med hänsyn blott till utbildning och kvalifikationer till synes r i k t i g inplacering förefaller fullständigt orimlig, om man tager i betraktande, att den inplacerade läraren för samma lön ä r skyldig a t t tjänstgöra blott omk r i n g åtta månader, under det att a n d r a i lönegraden placerade befattningshavare hava omkring elva månaders årlig tjänstgöringsskyldighet. Inplaceringen försvåras även i m å n g a fall av vissa lärares redan nu uppnådda löneställning. Det synes mig, att en lönereglering vid undervisningsväsendet i sina väsentligaste delar borde byggas u p p på det avlöningssystem, som där utvecklats, och icke inriktas på något för detsamma främmande och svårtillämpligt system. Då jag emellertid, på grund av det därmed förenade arbetets omfattning och k r ä v a n d e art, icke sett m i g i stånd a t t framlägga något på grundval av underningsväsendets n n v a r a n d e lönesystem utarbetat särskilt förslag, har j a g funnit mig böra — om ock med tvekan — ansluta mig till majoritetens förslag. 6) Herr Sjöwall. E n av kommitténs huvuduppgifter h a r v a r i t a t t förbereda och föreslå lönereglering för de olika l ä r a r e k å r e r n a . Dels i betraktande därav, att dessa stora befattningshavaregruppers löneförhållanden ännu icke ord-

278 näts i överensstämmelse med övriga tjänstemäns, dels med hänsyn till d<en alldeles särskilda betydelse, som uppfostrarens g ä r n i n g h a r inom samhällslivet, torde denna kommitténs arbetsuppgift kunna betraktas såso>m synnerligen viktig. Endast två företrädare h a v a undervisningsväsendets många och skiftande former haft inom kommittén. Därtill h a r kommit, att dessa l ä r a r e visserligen kunna säga sig besitta erfarenhet om vissa skolformer m e n icke om alla. P å flera områden hava kommitténs beslut och förslag kommit att grunda sig enbart på lärarelönekommitténs u t r e d n i n g a r . I n å g r a fall hava dels vissa för en frågas bedömande nödiga s y n p u n k t e r icke kommit med till övervägande, dels och detta särskilt på områden, där problem av organisatorisk a r t icke tillräckligt kunnat beaktas, på vissa frågor influerande omständigheter icke så fullständigt h u n n i t utredas, att de blivit behandlade med den allsidighet, som varit önskvärd. Då jag nu i olika avseenden reserverar mig mot kommittémajoritetens förslag, nödgas jag erkänna, att jag icke k u n n a t hinna eller av olika anledningar icke haft förutsättningar att undersöka varje detalj. Särskilt ä r det mig angeläget att betona, a t t jag icke sällan nödgats bortse från organisationsdetaljer, vilka, om än v a r och en viktig för den eller den undervisningsväsendets gren eller befattningshavargrupp, dock måst stå tillbaka för huvudfrågorna, de större grupperna eller de av mig såsom viktigast ansedda undervisningsintressena. J a g nödgas även konstatera, att lönereglering för lärarekårerna kommit a t t förberedas och föreslås under i ett avseende ogynnsamma förhållanden, ö v r i g a grupper befattningshavare inom v å r t offentliga liv h a v a i allmänhet fått sina avlöningsförmåner ordnade grupp för grupp, kår för kår. Skolans talrika lärarepersonal h a r kommit att få sina lönefrågor insatta i ett sådant sammanhang, att en skarpt ensidig, budgetär synpunkt lagts på dem. Därvid h a r i viss m å n undanskymts den vikt uppfostrarkallet har, rättmätigheten, ja nödvändigheten av a t t detta kalls utövare i jämförelse med a n d r a samhällets funktionärer icke ställas för lågt, icke snävt och blott rent lönetekniskt jämföras med andra tjänstemän. I allmänhet har j a g vid mina yrkanden följt överstyrelsen, ehuru j a g i en del avseenden kommit till a n n a n ståndpunkt, huvudsakligen därför, a t t under tiden efter dess förslags avgivande omfattande och djupt ingripande organisationsändringar beträffande undervisningsväsendet t r ä t t i kraft eller nu förberedas. I de flesta fall har j a g vid förslag om löneplacering haft som utgångspunkt, dels att intet inom skola och i fråga om dess ställning till samhällets övriga funktioner motiverar lönesänkning för någon grupp befattningshavare, alltså icke heller för n å g r a inom lägsta ortsgrupp, dels att riksdagen med sin begäran om åtgärder för förbättrade löneförhållanden för undervisningsväsendets befattningshavare icke kan hava åsyftat motsatsen. Tilläggas bör, a t t j a g dock i åtskilliga fall ansett m i g icke k u n n a avvika från den gamla regeln, att det bästa icke får v a r a fiende till det goda. Avlöningsreglementet 16 § 2 mom. Inom kommittén h a r jag yrkat, att tjänsteman skulle kunna erhålla tjänstledighet mot B-avdrag för idkande av studier eller bedrivande av arbete, som prövas v a r a av betydelse för verket eller för tjänstemannens

kompetens för viss uppgift eller befattning inom verket, under högst sex månader. Då detta yrkande icke vunnit bifall, hade i tilläggsbestämmelser för det statliga undervisningsväsendet bort inflyta ett stadgande, som möjliggjort sådan tjänstledighet för lärare under åtminstone full termin. Utan svårighet inses, att den föreslagna tiden, tre månader, kan leda till brytande av undervisningens kontinuitet på ett för skolans arbete skadligt sätt. Till förebyggande av dylik menlig konsekvens för undervisningen — samt även det vetenskapliga forskningsarbetet — bör bestämmelsen på nämnt sätt ändras. Om kommunala tillägg utöver lön. Kommittén har föreslagit, att tillägg från kommun eller annan samf ällighet till lärarelöner skola förbjudas. Den tankegång, som ligger bakom detta ställningstagande till en fråga, som särskilt för kommunalt anställda lärare och än mera för kommuner, som genom lönetillägg vilja uppmuntra och visa månhet om sina skolor, är av en viss betydelse, kan jag icke dela. Det kan icke vara ett samhällsintresse, icke ett statsintresse att för vinnande av uniformitet i fråga om avlöningsbestämmelser lägga hinder i vägen för vad som kan främja växt och utveckling av undervisningsinstitutioner, vilka gagna allmänt väl. Genmälet, att de goda lärarna icke försvinna utan träda i andra skolors, alltså i andra samhälleliga institutioners tjänst, torde kunna bemötas därmed, att det i själva verket i stället blir så, att det antal av bättre platser eller, som man även kan uttrycka det, av befordringsmöjligheter, som förut funnits, minskas; ett eggelse- och tävlingsmoment försvinner; följden blir nivellering — nedåt. Att jag icke är ensam om min mening om lämpligheten av att kommun får behålla sin rätt i förevarande avseende, visar bland annat hr Helgers reservation till lärarelönekommitténs betänkande, sid. 326. Vilken syn lärarelönekommittén i juridiskt avseende hade på frågan, kan utläsas i orden: »Då emellertid de lärare, varom nu är fråga, äro kommunala tjänstemän, har det icke synts vara möjligt att genom ett avlöningsreglemente av det slag som det föreliggande betaga vederbörande kommunala myndigheter deras rätt att besluta i nu förevarande hänseende.» Det bör även ihågkommas, att skolöverstyrelsen ansett, att kommuns självbestämmelserätt icke bör i detta avseende inskränkas. I överstyrelsens yttrande sägs härom: »Den i § 29 mom. 2 innefattade bestämmelsen synes i betraktande av den kommunerna i dylika fall tillkommande självbe§tämmelserätten vara överflödig och därför böra utgå.» Bortser man från sakens formella sidor och anlägger rent praktiska synpunkter, torde frågan ligga till på följande sätt. Landet omfattar ungefär 2 500 kommuner. De flesta äro landsbygdskommuner. Ungefär 19 % av dessa senare giva kommunala tillägg, alltså blott en ringa del; där tillägg lämnas, äro de vanligen så obetydliga, att de icke spela någon nämnvärd roll; i intill städer liggande kommuner äro tilläggen i vissa fall av större betydenhet, men fallen äro procentuellt sett få. Städer och stadsliknande samhällen giva merendels tillägg, men dessa äro i de flesta fall betingade av speciella dyrortsförhållanden eller, vilket torde vara det vanligaste, av kommuns särskilda omvårdnad om sina skolor. — Vad här sagts, gäller folk- och småskolornas personal. I många fall äro tilläggen lämnade på det villkoret, att de skola upphöra att utgå, så snart en statlig lönereglering ändrar förutsättningarna för lärareavlöningarna.

280 Det torde med visshet kunna sägas, att under alla omständigheter komma så gott som alla kommunala tillägg att indragas i sammanhang meed en lönereglerings ikraftträdande. I allmänhet endast i de fall, då i anställningsvillkoren dylika tillägg ingått, komma de att kvarstå; men aså måste under alla förhållanden ske, liksom det i vissa andra fall kan bliwa nödvändigt eller skäligt att genom övergångsbestämmelser tillförsäkra vissa nuvarande tjänstinnehavare nu utgående förmåner av ena elher andra slaget. Detta har intet med den principiella sidan av frågan a t t skaffa. Till den hör även något annat, som åtminstone en skolman icke kam förbise: det är behovet för kommun att tillse, att dess institutioner för fostran och undervisning motsvara de krav, som de lokala förhållandena betinga. Att t. ex. en sådan kommunal skolform som den tekniska högre folkskolan skulle hämmas i behövlig utveckling av en löneteknisk detalj, torde icke vara förenligt med tidens i övrigt praktiska inriktning. Enär intet hinder bör eller kan läggas för en kommun att bestämma löner för sina tjänstemän, komma efter ett förbud för kommunala tillägg till lärare de kommunalt anställda lärarna i en egendomlig undantagsställning i förhållande till kommunens andra tjänstemän. Göteborg t. ex. har så sent som hösten 1929 reglerat lönerna för alla sina tjänstemän, imklusive lärarna. Statsbidragen ha därav icke rönt någon inverkan, staten har ingenting förlorat. Att så icke skulle kunna ske, icke vara lika lämpligt hädanefter som hittills, torde icke kunna bevisas. Kommittén har ägnat synnerlig uppmärksamhet åt frågan om ett annat lönesystem för kommunalt anställda lärare. Om detta hade kommit att föreslås, skulle icke, så tänktes det, förbud för kommunala tillägg föreslagits. Avlöningsförmånerna enligt det systemet hade icke tänkts mindre än de, som nu förordats. Man kan icke undertrycka förvåning över att en etikett kan ha en så kraftig verkan. I sak äro förhållandena desamma, x kronor i lön; men om dessa kronor, givna av samme arbetsgivare, hållas i vänstra handen, får eventuellt något däröver icke framsträckas med den högra; ligga däremot pengarna i högra handen, kan något tilläggas i den vänstra. Vad kommer att ske, om det får vara som nu? Alla lönetillägg slopas, utom där de behövas. Dit vill jag, och därför anser jag, att kommittén icke hade bort föreslå, att rätt för kommun att lämna tillägg utöver lönen skall upphöra. Utsträckning av undervisningstiden. Lärarelönekommittén framställde intet positivt förslag om utsträckning av undervisningstiden; den endast hemställde, att vid förslag om lönereglering den hänsyn måtte tagas till i utredningen berörda förhållanden, som Kungl. Maj:t kunde finna skälig. Inom 1928 års lönekommitté har man gått längre, vilket i betydande mån berott på skolöverstyrelsens ställningstagande. Utan att ingå på frågan, huruvida i alla avseenden överstyrelsens ståndpunkt var riktig år 1923, vill jag framhålla, att något har hänt sedan nämnda år. J a g åsyftar statsmakternas beslut om omorganisation av våra läroverk. Mitt yrkande har gått och går ut på att sådan hänsyn borde tagas till denna omorganisation, att skolans myndigheter finge först säga sitt ord, med anledning av den hyinträdda situationen, innan i samband méd ett löneregleringsförslag en tjänstgöringsökning ifrågasattes.

281 Så mycket är för mig alldeles klart, att man icke utan vidare kan följa de gamla linjerna. Särskilt i fråga om gymnasiet äro de nu erforderliga anordningarna beträffande skolarbetets läggning både organisatoriskt 0)ch pedagogiskt så djupt ingripande, att endast sakkunskap kan helt bemästra spörsmålet. Detsamma gäller realskolan, som flerstädes fått helt ny gestaltning. Ändrade bestämmelser om tjänstgöringstid äro möjligen erforderliga; det är dock icke a priori säkert, att de endast böra tillfredsställa sparsamhetssträvanden — möjligen är kär det goda fiende till det bästa, vilket är skolarbetets rationella växt och utveckling: löneteknik bör för skolans folk anpassas efter skolans liv; ett tvärtom kan förstöra, vad riksdagen avsett med den nya skolorganisationen. Jag behöver icke upprepa, vad i lärarelönekommitténs betänkande anförts om och mot utsträckning av undervisningstiden; jag endast erinrar därom och om det kompromissförslag, som tidigare framkommit. Bäst är det formulerat i orden: »Skulle dock, trots allt, en utsträckning ifrågasättas, bör den , för att icke få alltför genomgående menliga verkningar, åvägabringas blott genom någon höjning av stadgat maximum , icke jämväl genom höjning av minimum.» Detta är även min mening. För mig ter det sig, som om i samband med en eventuell ändring av bestämmelserna om tjänstgöringstid en verklig översyn av själva systemet behövde åvägabringas. Här är icke platsen att ingående behandla de olika sidor, som frågan har; antydas må endast några. Med inträdda krav på specialisering hava ettämnestjänster blivit och komma att bliva vanliga. Lärare i ett skrivämne, framför allt modersmålet, kunna icke, om det skall bliva någon mening och effekt med tjänsten, belastas med så stort antal skrivlag, som 21 timmars eller 19 timmars tjänstgöringsskyldighet innebär. Innehåller tjänsten två skrivämnen, t. ex. modersmålet och tyska, är förhållandet i huvudsak detsamma. Det måste anses som en bjudande nödvändighet, att administrativ stelhet och löneteknisk småsyn på denna punkt vika för sunda förnuftets reagens. Latituden mellan minimum och maximum måste vidgas — åtminstone inom gymnasiet. Sagt är, att nuvarande minimium i vissa fall är för högt; slutsatsen ger sig själv. Universitetsmännen klaga, att ämneskombinationerna i magistersexamen bliva allt mera ensidiga. Allt flera blivande läroverkslärare måste i sina examina medtaga ämnen, som kvalificera för tjänster i modersmålet, Universitetsstudiet förryckes. En av orsakerna härtill äro olyckliga bestämmelser i läroverksstadgan om tjänstgöringsskyldigheten. Dessa borde så formuleras, att lärare i modersmålstjänster kunde i full utsträckning användas i tjänstens ämne; nu är det ofta omöjligt. Pekas kunde på förhållandet i t. ex. Finland i detta avseende. Där tilllämpas en ordning, som innebär klara grunder för uppskattningen av hemarbetet. Dylik anordning borde tagas i övervägande vid myndigheternas prövning av frågan. Så hava vi provårsläroverken. Lärarelönekommittén ansåg ökning av tjänstgöringsskyldighet vid dessa icke böra ifrågasättas; skolöverstyrelsen delade icke denna uppfattning. Har något hänt i fråga om provårsinstitutionen? Kanske icke. Men kanske något borde hända. Vore det icke lämpligt att föra lärareutbild-

ningen upp på det plan, där den bör stå, att göra provårsinstitutionen till det obligatoriska utbildningsinstitut för lärareverksamhet, som den väl ar avsedd att vara. Nu är den ett ogräsrödjande på en självsådd åker: först skola magistrarna ut som lärare, sen skola de gå provar, först vara lärare, sedan utbildas till lärare. I detta sammanhang bör jag icke skissera en plan för provåret; men jag bör fordra, att vissa förutsättningar for lärareutbildningsinstitutets rationalisering skapas och att de, som finnas, icke förstöras. Lärarna, handledarna, vid provårsläroverken böra sättas i stånd att i vår av ständigt växande lärostoff fyllda tid följa med utvecklingen, att taga del av de pedagogiska rörelser, som, på gott eller ont, ge sig till känna. Öka icke dessa lärares skyldighet att sitta i katedern, öka fastmera deras möjlighet att förbliva ledare i arbetet inom våra läroverk. Bestämt yrkar jag, att undervisningsskyldigheten för provårsläroverkens lärare icke ökas. Av lärarelönekommitténs utredning om tjänstgöringstiden framgår, att en utsträckning av undervisningsskyldigheten skulle få katastrofala följder för den nuvarande uppsättningen extralärare. »Genom en ökning av de ordinarie ämneslärarnas tjänstgöring med 1 timme per vecka skulle en inbesparing kunna ske av omkring 40 extralärare och 128 000 kronor.» Sannolikt skulle än flera extralärare lösgöras på grund därav, att deras tjänstgöringsskyldighet skall anpassas efter de ordinaries, och följaktligen komme kvarstående extra lärare att med sin tjänstgöringsökning även åstadkomma »inbesparing» av f. d. kolleger. Det är att hoppas, att ovan citerade kalla formel för besparings vinnande icke kommer att av statsmakterna allt för bryskt tillämpas vid eventuellt ikraftträdande. Övergångsanordningar, som möjliggöra humana hänsyns tillgodoseende, äro av nöden. Adjunkter. Genom 1918 års lönereglering erhöllo adjunkterna lön, som med 600 kronor översteg lönen för en första grads tjänsteman.- I propositionen fastslogs uttryckligen, att lärarelönernas relation till normalgradstjänstemännens åvägabragts utan hänsyn till ortstillägg; därom vittna otvetydigt propositionens uttryck »bortsett från ortstilläggen» och »frånräknat ortstillägg» m. fl. Denna relation rubbades i och med att tillfällig löneförbättring undanhölls adjunkterna, då sådan beviljades vissa befattningshavare inom den civila statsförvaltningen. Mot detta förfaringssätt anfördes i en reservation till yttrande från 1902 års löneregleringskommitté angående frågan om tillfällig löneförbättring: »Nu skulle dessa lärare åter tillbakasättas och avlönas sämre än de ämbetsmän, med vilka de blivit jämförda.» »Visserligen är det sant, att lektors- och adjunktstjänsterna vid 1918 års riksdag nyreglerades efter andra grunder än dem, som följts vid de äldre staternas fastställande. Men detsamma kan sägas om åtskilliga andra tjänster, t. ex. expeditionssekreterarna och vissa tjänstemän i statistiska centralbyrån, kartverket, kontrollstyrelsen och fiskeriadministrationen, statskonsulenterna o. s. v., och dock hava dessa medtagits i kommitténs förslag. Och än en gång må jag betona, att de nya grunder, efter vilka läroverkslärarna nyss fingo sina avlöningsförhållanden reglerade, voro de gamla från 1907. Ej heller kan väl den omständigheten, att läroverks-

283 l ä r a r n a fått vänta längre än t. ex. universitetslärarna på en löneregler i n g efter 1907 års principer, motivera, att de senare uuotagas, men de förra k var låtas.» I överensstämmelse med denna ståndpunkt väcktes av herr A. Nilsson j ä m t e 64 andrakammarledamöter och av 44 förstakammarledamöter motioner vid 1919 års riksdag för lärarnas delaktighet i den tillfälliga löneförbättringen. Dåvarande chefen för ecklesistikdepartementet hade reserverat sig för löneförbättring även åt läroverkens lärare. Inom 1919 års statsutskott reserverade sig 9 ledamöter till förmån för ett förslag om 600 kronors tillfällig löneförbättring för lektorer och adjunkter. Riksdagen beslöt i enlighet härmed samt anbefallde ny utredning beträffande framtida omfattning av lärarnas tillfälliga löneförbättring. För lärarnas delaktighet i denna löneförbättring med fulla belopp, 1000 kronor för lektor och 900 kronor för adjunkt, motionerades vid 1920 års r i k s d a g av 32 ledamöter i första kammaren och 41 i andra. Statsutskottet avstyrkte, mot 10 reservanter. Reservationen bifölls i första kammaren med 58 röster mot 33 och samlade i a n d r a k a m m a r e n 75 röster mot 77; i gemensam votering blevo rösterna för reservationen 170, mot 182. I propositioner till 1921 och 1922 års riksdagar för det gamla beloppet, 600 kronor, reserverade sig ecklesiastikministrarna för beloppen 1000 respektive 900 kronor. Först år 1925 kom emellertid en viss justering av l ä r a r n a s tillfälliga löneförbättring till stånd, i det de då erhöllo fulla förbättrings belopp å E-, F- och G-orter men reducerade belopp å lägre orter. Den kungliga propositionen till 1925 års riksdag innehåller följande uttalande om lärarnas tillfälliga löneförbättring: »Emellertid blev som bekant denna fråga vid behandlingen inom riksdagen sammankopplad med frågan om ortstillägg för lärarepersonalen å ena sidan och för övriga befattningshavare inom den civila statsförvaltningen å den andra. Följden härav blev, att den åt l ä r a r n a beviljade löneförbättringen bestämdes till ett belopp, som ansågs ungefär motsvara det för de övriga befattningshavarna medgivna, med avdrag av belopp motsvarande det till sistn ä m n d a befattningshavare utgående ortstillägget». Även ringa förtrogenhet med parlamentariskt tungomål möjliggör översättning: lärarna hava, oberoende av boningsort, fått ortsavdrag. Om l ä r a r n a redan från början fått tillfällig löneförbättring enligt samma grunder som övriga tjänstemän, hade lärarelönekommittén näppeligen kunnat föreslå adjunkternas placering i 23 lönegraden. Detta skulle nämligen hava inneburit minskade löneförmåner för en avsevärd del av kåren, både begynnelse- och slutlön för A-ort och slutlön för B-, C- och D-ort. Alltså: adjunkterna borde år 1919 hava tillerkänts å alla orter tillfällig löneförbättring med 900 kronor; de fingo 600 kronor. Lärarelönekommittén borde ha r ä k n a t med 900 kronor men räknade med 600 kronor. Emedan lärarelönekommittén — och skolöverstyrelsen — föreslog adjunkternas placering med hänsyn till löneförbättringsbeloppet 600 kronor, kunde icke u t a n »föregripande» statsmakterna sedan höja A-ortsförbättringen över 600 kronor. Därför att denna således fortfarande är 300 kronor för låg, anses icke högre placering än 23 lönegraden kunna ifrågakomma för adjunkterna. Detta ä r en särdeles circulus vitiosus. Orimligt ter det sig, att 1919 å r s olyckliga beslut om tillfällig löneför-

bättring, som av riksdagen själv senare underkänts, skulle få sträcka sina verkningar ända in i den »definitiva» löneregleringen. Att desisa verkningar därtill skulle bliva sådana, att icke ens nuvarande löner, med ortsavdrag för billigaste ort, skulle få bibehållas, ter sig som ett bistert hån. Vid sitt förslag om adjunkternas placering har kommittémajoriteten anlagt synpunkter, vilka jag vill skärskåda i det följande. Det har ansetts, att vid tillämpningen på lärarekårerna av föreslaget lönesystem sådan hänsyn skall tagas till de alldeles speciella arbetsförhållanden, som råda inom undervisningsväsendet, att därvid andra synpunkter åsidosättas. Den snäva jämförelsen med administrativa tjänstemän, som utan a t t taga sikte på lärarearbetets viktiga uppgift i det allmännas tjänst uppställer såsom avlöningsprincip för lärare dessas ferier, »friare tjänstgöring» och tillströmning till banan, anser jag hava lett till en orättvisa. Därvid har tillbörligt avseende icke fästs vid den för lärarnas arbetsuppgift nödiga utbildningen. Detta gäller om flera grupper av befattningshavare inom skolstaten, men i särdeles hög grad om läroverkens lärare. Studietiden och följande provar utgöra för lektorer och adjunkter 10 respektive 6 år. I intet fall kan ordinarie lektors- eller adjunktsbefattning erhållas, utan att stadgade examens- och övriga utbildningskrav uppfyllts. Hänsyn härtill berättigar dessa lärargrupper till ett upplyftande ur den i ekonomiskt avseende tillbakasatta ställning, de sedan gammalt intagit i förhållande såväl till sin utbildning och med deras yrke förbundet ansvar som ock till övriga statens funktionärer. Med placering i 23 lönegraden skulle adjunkter i lägsta dyrortsgruppen få avlöningsförsämring i förhållande till nu utgående löneförmåner. Då riksdagen år 1928 skrev till Konungen, att det måtte tagas under övervägande huruvida förslag till förbättrade löneförhållanden för lärare vid de allmänna läroverken etc. måtte kunna snarast möjligt föreläggas riksdagen, torde detta icke kunna tolkas så, att ett förslag skulle kunna innebära försämrade löneförhållanden för en del av åsyftade befattningshavare, vilket för nämnda adjunkter skulle bliva fallet med placering i 23 lönegraden. Därtill kommer en annan omständighet, som alls icke eller endast i synnerligen ringa grad i detta sammanhang beaktas. Då lärarelönekommittén avgav sitt betänkande, väckte den intet förslag om utsträckning av undervisningstiden; den endast hemställde, att vid lönereglering den hänsyn måtte tagas till verkställd utredning angående undervisningstiden, som Kungl. Maj:t kunde finna skälig. Av motiveringen för lärarelönekommitténs återhållsamhet vid ställningstagandet i denna fråga framgår tydligt, att den icke ansett en utsträckning av tjänstgöringen självfallet böra åtfölja en lönereglering. Då lärarelönekommitténs förslag till placering av adjunkter i 23 lönegraden icke innebär någon ökning av löneförmånerna, bleve en utsträckning av undervisningstiden, med lönekommitténs placering, ur ekonomiska synpunkter svårbegriplig. Om i vissa fall löneminskning ställes i utsikt och samtidigt föreslås en arbetsökning, blir det näppeligen, vad enligt praxis statsmakterna inlagt i begreppet lönereglering, utan blir i verkligheten en betydande lönereduktion. En sådan skulle stå i en egendomlig och uppenbar motsats till det löfte om löneförbättring, om än en blygsam, som vid tillsättandet av lära-

285 1

relönekommittén givits lärarna . Lönereduktion på annat sätt, än som eventuellt för alla tjänstemannakårer kan bliva en följd av dyrtidstillläggens inarbetande i fast lön, skulle även stå i strid med de riktlinjer för 1928 års lönekommittés utredningsarbete, som innehållas i statsrådsprotokollet angående lönekommitténs tillsättning. Nedsättning av lärares lön skulle slutligen illa harmoniera såväl med den utomordentligt betydelsefulla pedagogiska utveckling, vilken på alla områden inom undervisningsväsendet givit sig till känna under de senaste årtiondena, som ock med den statsmakternas omtanke om och omsorg för uppfostringsfrågornas rationella lösning, varom senaste årens för hela vårt undervisnings- och uppfostringsväsen viktiga skolorganisationsbeslut bära vittne. Förutvarande chefen för skolöverstyrelsen, under vars överinseende landets skolväsen lyder, har före sitt avträdande från sin generaldirektörstjänst yttrat, att viktigaste medlet att göra en skolorganisation god vore att bestämma för lärarna goda löner. För detta sammanhang mellan läraregärningens betydelse och det av statsmakterna givna vederlaget för gärningens utförande torde ingen med blick för samma kalls samhälleliga vikt kunna vara blind. Tidigare har även detta i viss mån beaktats, då för läroverkens lärare tillfällig löneförbättring bestämts. Liksom städse sådan löneförbättring givits befattningshavare under iakttagande därav, att definitiv lönereglerings belopp icke föregrepos, har riksdagen vid bestämmandet av tillfällig löneförbättring för adjunkter förutsatt, att en kommande definitiv lönereglering skulle med något om än möjligen ringa belopp överstiga den löneställning, som inträdde i och med utgående av tillfällig löneförbättring. Med fasthållande av denna grundsats skulle lönereduktion för nämnda lärares vidkommande icke vara tänkbar. Inom 1921 års lönekommitté yttrades: »Statstjänstemännens lön enligt gällande lönesystem bestämmes efter arten av befattningen, icke efter kvantiteten av det presterade arbetet.» Detta har tillämpats vid reglering av löner för andra befattningshavare, vilka i likhet med de lärare, som ännu hava oreglerade löner, åtnjuta ferier. Oberoende av dessa feriers längd hava t. ex. lärarna vid universiteten, högskolorna, tandläkarinstitutet, farmaceutiska institutet, Chalmers tekniska institut och gymnastiska centralinstitutet blivit lönereglerade. Varken ferier eller »den kortare och friare tjänstgöringen under terminerna», för att tala med skolöverstyrelsen, har här inverkat på lönesättningen. Att så skulle ske ensamt för de grenar av undervisningsväsendet, som ännu hava oreglerade löner, skulle innebära införandet av en ny lönesättningsprincip, som med ensidig tillämpning icke torde vara i överensstämmelse med statens hittills hävdade grundsats att vid lönesättning för en befattningshavaregrupp dels jämföra med beträffande arbetsförhållanden så närstående 1 Om nuvarande begynnelselön å A-ort sättes lika med 6 600 kronor och adjunkts medeltjänstgöring sättes till 26 veckotimmar, u t g ö r lönen per år och veckotimme i r u n t tal 250 k r o n o r ; i slutlön blir beloppet per år och veckotimme ungefär 330 kronor. Ökas tjänstgöringen med blott en timme, skall adjunkts nuvarande lön å A-ort egentligen utgöra begynnelselön 6 865, slutlön 8 970 kronor. De föreslagna I-ortslönerna äro 6 900 respektive 8 400; alltså torde m a n kunna påstå, att adjunkt å A-ort förlorar på löneregleringen, frånsett redan n u verkande ortstilläggsminskning, i slutlön nära 600 kronor årligen. Förlusten blir i verkligheten än större, på grund av bestämmelsen om maximitjänstgöringens ökning med två veckotimmar.

286 grupper som möjligt, dels t a g a hänsyn till vid sådan jämförelse framikomna syn- och utgångspunkter. Innebörden av uttrycket »den kortare och friare tjänstgöringen undenr terminerna» kan jag icke underlåta att n ä r m a r e klarlägga, överstyrelsern torde ha menat, att lärarnas lektionstjänstgöring under t e r m i n e r n a ä i r kortare än andra jämförbara tjänstemäns arbetstid å tjänsterummet. Såa är otvivelaktigt fallet. Men härvid bör ihågkommas, att adjunkters t j ä n s t göringstid utöver lektionerna, med rättandet av skrivningar, granskningg av herbarier, vård av undervisningsmateriel!, förarbeten för laborationerr, vakttjänstgöring av olika slag, klassföreståndareåligganden m. m., uppogår per läsdag till över 3 timmar. Uppgiften är lämnad av lärarelöneekommittén efter en noggrann undersökning av olika lärarekategorierrs arbetsbelastning. Beräknas adjunkternas lektionstjänstgöring till 26 timimar i veckan och härtill lägges tiden för ovan n ä m n d a obligatoriskca arbetsuppgifter, blir sammanlagda tjänstgöringstiden 45 t i m m a r i vec3kan eller 7 Va timme per dag, alltså Va timme mer än de 7 timmar, sorm åligga andra tjänstemän. Det bör även observeras, att i talrika fall, a w schematekniska skäl, lärarens lektionstjänstgöring ofta avbrytes av melllantimmar, som långt ifrån alltid kunna av honom användas till a n n a i t än en död paus — de lokala förhållandena vid läroverket hindra tidenas utnyttjande. Men sådana döda mellantimmar utöka arbetsdagen, i det dte binda läraren vid ämbetslokalen utöver den på schemat angivna tids^längden. Tages slutligen hänsyn till den halva timme, med vilken lärairens arbetsdag överskrider 7 timmar, blir det för läsåret en tid av 1117 arbetstimmar eller 18 arbetsdagar, d. v. s. 3 veckor. F e r i e r n a äro nu allt-> så i själva verket 3 veckor kortare, än vad som framgår av läsårets längdl. Om arbetstiden per vecka ökas med en timme, kommer ferieminskningern att uppgå till ytterligare 78 timmar, d. v. s. något mer än 11 a r b e t s d a g a r s Adjunkternas årliga arbetstid blir alltså ungefär 5 veckor längre, än vacd läsårets längd anger. I själva verket blir arbetstiden med kommitténas förslag i flera fall ännu längre. Vad som kan hava åsyftats med »friare» tjänstgöring, undandrageir sig mitt bedömande. Bundenheten vid bestämd lokal på bestämd tidl, åliggandet att inom läsårets r a m medhinna kurser av bestämd o m f a t t n i n g s kontroll av vaken ungdom samt censur av rektor, allt detta gör näppeiRgen lärarens tjänstgöring »friare» än andra tjänstemäns, t. ex. inom dte centrala ämbetsverken. A t t den innebär en viss frihet i fråga om t i l l vägagångssätt och val av former, torde icke rimligen böra föranledaa lägre lön; initiativmöjligheten och individuell anpassning efter miljöförhållanden m. m. borde snarare u p p m u n t r a s — för undervisningsarbetens egen skull. Vid lönereglering för andra statens befattningshavare har följts, såisom ovan antytts, den grundsatsen, att befattningens art bestämt löne-iplaceringen. Den möjlighet till urval, som större tillströmning till b a n a m skapat, har samhället, till fördel för de olika samhällsuppgifternas ratio»nella fyllande, tillgodogjort sig, utan att nedsätta lönen. Avgörandte synpunkter vid alla tidigare löneregleringar hava v a r i t statens skylidighet att bereda sina tjänare en efter ställningen anpassad bärgnings, värdesättningen av utbildningen och med den förbundna kostnader samtt hänsynen till de särskilda tjänsternas uppgifter och ansvar. Dessa sympunkter hava fått gälla för kommunikationsverken, trots tillströmning tilll befattningarna, och för den centrala statsförvaltningen, trots antalet stui-

287 derande inom t. ex. den juridiska fakulteten. Det är att märka, att såv ä l riksdagen som Kungl. Maj:t tydligt uttalat, att åsyftade lönereglering a r skola tjäna som förebild för lärarnas lönereglering. I detta sammanhang bör innebörden av termen tillströmning, då det gäller lärarebeställningar, n ä r m a r e skärskådas. I fråga om adjunktsbef a t t n i n g a r n a har detta slagord fått spela en ödesdiger roll. Vad innebär slagordet tillströmningen använt i det sammanhanget? Jo, man r ä k n a r , h u r m å n g a som söka tjänsterna. J a g bortser i detta sammanhang från transportsökande. Vilka andra söka? Icke-ordinarie lärare med full tjänstgöring i befattningar, som borde varit ordinarie adjunkturer. A t t m å n g a söka, beror således icke på tillströmning till lärarbanan, u t a n det beror p å att av olika anledningar ett stort antal befattningar, av vilka länge funnits permanent behov, fortfarande besättas med icke-ordinarie innehavare, som avlönas dåligt och ha en osäker ställning. Att här t a l a om »tillströmning» till banan är lika oriktigt, som om man påstode, a t t det vore stor tillströmning till exempelvis notarietjänsterna i ett ämbetsverk, om varje dylik tjänst söktes av verkets samtliga amanuenser. S t r ä n g t taget innebär »tillstömningen» ingenting annat, än att denna p e r m a n e n t a kår av icke-ordinarie, som ingalunda äro arbetslösa, söka en mindre förbättring i sina anställnings- och avlöningsförhållanden; det innebär icke, att utanför lärarebanan i kö stående rusa till för att få en tjänst; den ha de redan, ehuru i fråga om lön och anställningsvillkor sämre än de ordinaries. Det är icke r ä t t att först bibehålla många tjänster som icke-ordinarie, sedan förklara, att av den anledningen även de ordinarie skola v a r a sämre avlönade, än om de icke-ordinarie v a r i t färre. Motsatsen skulle fastmera hava fog för sig. H ä r kommer möjligen den invändningen att göras, att »tillströmningen» till lärarebanan visar sig i antalet sökande till provåret. År 1930 hava 96 sökt att få gå provar. A v dessa hava 50 tjänstgöring, som varierar mellan 4 och 30 terminer, 7 h a v a 3 terminer, 12 hava 2 terminer, 4 hava 1 termin, 23 hava ingen föregående tjänstgöring, utom en med 14 terminer och en med 24 terminer i folkskola. Tillströmning till lärarebanan torde icke kunna m ä t a s genom a t t r ä k n a med åtminstone t v å tredjedelar av dem, som ansökt att få gå provar: de äro redan inne på banan, ehuru med låga avlöningsförhållanden, dem de söka förbättra. Den av skolöverstyrelsen gjorda jämförelsen med de s. k. första- och andragradstjänstemännen är föga klargörande och sakligt sett icke övertygande. Men även om jämförelsen vid tiden för skolöverstyrelsens yttrande kunde anses ha något fog för sig, då så många andragradstjänstem ä n ä n n u befunno sig i 24 lönegraden, synes den mig hava förlorat beviskraft såsom argument för adjunkternas placering i 23 lönegraden, då ett betydande antal av de tjänstemän, med vilka skolöverstyrelsen jämförde adjunkterna, genom senare riksdagsbeslut uppflyttats ej mindre än två lönegrader och nu äro placerade i 26 lönegraden. Frånsett detta förhållande måste adjunkternas arbete, såväl å realskolestadiet som — och det ännu mer — inom gymnasiet i fråga om a r t och ansvar anses minst likvärdigt med det, som åligger förutvarande andragradstjänstemän, vilka ännu kvarstå i 24 lönegraden. Det är svårt a t t föreställa sig, att t. ex. pastorer och lärare vid tvångsarbetsanstalter, sjötekniskt biträde i kommerskollegium eller fältkontrollanter skulle fylla mera betydelsefulla uppgifter än de, som åligga den grupp av vår högre undervisnings handhavare, som kallas adjunkter. Detta ter sig dess m e r

svårförståeligt i belysning därav, att en stor del, för närvarande drygt hälften, av gymnasieundervisningen bestrides av adjunkter och att staten, genom att icke lämna något ekonomiskt vederlag för denna lektorstjänstgöring, årligen inbesparar i runt tal 400 000 kronor. Även skolöverstyrelsen erkände oförbehållsamt i sitt yttrande över lärarelönekommitténs förslag, att en gottgörelse borde tillerkännas adjunkterna för det arbete de utföra, samt för deras sena befordran till ordinarie tjänst — numera åldern mellan 36 och 37 år (åren 1924—1929 var medelåldern 36-8 år och, om man endast tar åren 1928—1929, lika med 38*6 år). Vid bedömandet av frågan om adjunkternas löneplacering bör emellertid knappast jämförelse göras med befattningar inom andra verksamhetsområden. Naturligast och ändamålsenligast är att göra jämförelsen med andra läroverkens lärare, såsom även gjordes så sent som av 1918 års riksdag, vilken avvisade en direkt jämförelse mellan adjunkterna och normalgradstjänstemännen och fastslog principen, att adjunkts slutlön bör vara lika med lektors begynnelselön. Intill år 1918 var adjunkts slutlön 5 000 kronor och lektors begynnelselön 4 000 kronor. Nämnda år skedde förskjutningen till adjunkternas nackdel. Nu skulle klyftan än mera vidgas. Det torde näppeligen stå i överensstämmelse med det faktum, att adjunktskompetensen ökats, i det att filosofie kandidatexamen ersatts av filosofie ämbetsexamen, som med sina skärpta specialiseringskrav ökat adjunkternas kvalifikation för gymnasietjänstgöring. Om adjunkt erhåller 23 lönegraden, blir hans slutlön — medeltal for samtliga dyrortsgrupper — under förutsättning av den framlagda löneplanens godkännande, 80-7 % av lektors, medan hans slutlön nu är 85-3 % av lektors slutlön. Genom placering av adjunkt i 24 lönegraden uppnäs denna relation; motsvarande procenttal blir då 85-5. Denna överensstämmelse med av riksdagen så sent som 1918 fastslagen relation mellan lektors och adjunkts lön bleve även på annat sätt bibehållen genom adjunkternas placering i 24 lönegraden, i det att adjunkts slutlön därigenom bleve lika med lektors begynnelselön. Placering av adjunkterna i 24 lönegraden innebär med nuvarande antal adjunkter eller 824 i runt tal 465 000 kronor mer än 23 lönegraden. Härifrån bör emellertid fråndragas det belopp, som på grund av forslaget om ökad undervisningsskyldighet inbesparas genom minskningen av antalet extralärartimmar. Antages denna minskning beträffande adjunkterna hållas vid en veckotimme, blir besparingen 824 timmar eller ungefär 32 extralärarearvoden, vilket uppgår till i runt tal 200 000 kronor. Med detta belopp bör ovan nämnda summa 465 000 kronor minskas, vadan alltså statsverkets merkostnad på adjunkts placering i 24 i stället för 23 lönegraden blir endast 265 000 kronor. Beräkningarna äro gjorda med hansyn till extralärares placering i 19 lönegraden, andra löneklassen, varvid såsom medellön tagits III-ortslön. Till sist fogas härtill en reflektion, som den föreslagna löneregleringen i allmänhet föranleder: Statsmakterna hava nyligen fattat beslut, som innebära en total omläggning av läroverken, deras arbete, studiekurser m m Beslutet innebar icke någon som helst ändring av de kommunala skolformerna Då denna omorganisation följes av en lönereglering, ar det egendomligt, att denna anses med nödvändighet böra innebära ökning av löner för de flesta lärare grupper, vilkas arbetsförhållanden torblivit oförändrade, men däremot lönereduktion för vissa läroverkslarare. Och dock är det läroverkslärarna, som grundlägga den bildning, vilken

289 skall utgöra grunden för högskolestudier och för alla de samhällsuppgifter, vilka av ålder betraktats såsom de viktigaste och mera kvalificerade; f r å n läroverken skola u t g å ett flertal av landets blivande ämbetsmän, led a r e av utvecklingen inom industri och andra n ä r i n g a r samt den andliga odlingens b ä r a r e och föregångsmän. J a g anser, att liten och snål syn h ä r minst ä r på sin plats och alldeles säkert i längden icke kan kallas sparsamhet och varken nu eller i framtiden rättvisa. I överensstämmelse med manlig adjunkts placering i 24 lönegraden bör kvinnlig adjunkt erhålla lön enligt 21 lönegraden, liksom även icke-ordin a r i e lärare böra få sina avlöningsförhållanden bestämda i relation till n ä m n d a ordinarie befattningshavare. ÖV7iingslärarna^ Kommittémajoriteten h a r icke, synes det mig, förebragt bärande skäl för sin placering a v övningslärarna lägre, än lärarelönekommittén och skolöverstyrelsen föreslagit. Även om hänsyn tages till adjunkternas placering så lågt som i 23 lönegraden, visar det sig, att m a n icke, för a t t å ena sidan icke förrycka n u v a r a n d e relation, å a n d r a sidan icke alltför kraftigt nedsätta lönen för övningslärarna med högsta tjänstgöring, kan gå lägre än till 21 lönegraden för manlig lärare, vilket skulle innebära 19 lönegraden^ för kvinnlig lärare. Först med denna placering u n d g å r manlig l ä r a r e inom de billigaste dyrortsgrupperna löneminsknig. Med hänsyn till mitt yrkande om 24 lönegraden för adjunkterna borde j a g komma till 22 lönegraden för övningslärarna. Man h a r emellertid att r ä k n a med icke blott sådana med full tjänstgöring u t a n även och i synnerligen många fall med lärare med lägre tjänstgöringsskyldighet. Dessa senares löneläge ställer sig fördelaktigare, såsom kommittémajoriteten anfört. Även j a g k a n därför gå en medelväg och föreslår 21 lönegraden för manlig övningslärare och 19 lönegraden för kvinnlig övningslärare. I överensstämmelse härmed böra timlärarearvodena till övningslärare proportionellt höjas. Emellertid k a n j a g icke underlåta att i skolöverstyrelsens motivering för högre lönegrad för gymnastiklärare se ett visst berättigande. Det särskilt vid läroverken betydande ansvar i förhållande till l ä r j u n g a r n a s fysiska fostran, som gymnastikläraren alltid haft, har i och med skolomorganisationen utvidgats. P å gymnastiklärarens kompetens ställas allt mera ökade k r a v . I och med uppgiften, numera allt vanligare, a t t individuellt omhändertaga från vanlig gymnastik befriade lärjungar, blir tredje utbildningsåret vid gymnastiska centralinstitutet normalt. Även i fråga om kompetensvillkor och utbildning torde man därför k u n n a anse gymnastiklärare stå högre än förr. Endast med tvekan h a r jag k u n n a t gå på den linjen att föreslå gymnastiklärare till samma lönegrad som a n d r a övningslärare. Vaktmästare vid läroverk. Kommittén har föreslagit, att läroverksvaktmästare placeras i 7 och 5 lönegraderna. J a g anser, att vid de läroverk, d ä r två eller flera vaktmästare äro anställda, en bör erhålla lön enligt 6 lönegraden, under förutsättning, att hans uppgift huvudsakligen består uti att v a r a värmeledningsskötare. För läroverken är det ett viktigt intresse att till befattningen som värmeledningsskötare förvärva mekaniskt m å n g k u n n i g a personer, vilka kunna utföra reparationer o. d. med avseende på instrument 19 — 3 0 2 2 4 7 .

290 och a p p a r a t u t r u s t n i n g . Läroverkens utgifter hållas därigenom n e r e : slöjdverktyg och fysikaliska apparater, för att n ä m n a ett par exempel, k u n n a i ett flertal fall u t a n särskilda kostnader repareras och hållas i stånd, om en vid läroverket anställd besitter den erforderliga insikten och hantverksskickligheten. För dess förvärvande torde placering i 6 lönegraden v a r a lämplig eller t. o. m. behövlig. Folkskoleseminarierna. I överensstämmelse med förslaget om placering av läroverkens övningslärare föreslår jag för folkskoleseminariernas gymnastik-, tecknings- och musiklärare följande placering: manlig i 22 och kvinnlig i 20 lönegraden. Beträffande övningsskollärarnd är j a g principiellt av a n n a n mening ån kommittémajoriteten. De böra icke snävt jämföras med folkskollärarna, u t a n h ä n s y n bör tagas till a r t e n av deras uppgift. I det avseendet kan jag inskränka mig till instämmande i vad som härom anfördes inom lärarelönekommittén a v rektor Sörensen: »Deras arbete är både svårt och betydelsefullt, vare sig det gäller undervisningen av barnen i övningsskolan, därvid i regeln varje lektion åhöres av en eller flera seminaneelever, för vilka den skall tjänstgöra som ett mönster, eller det gäller den omedelbara handledningen av eleverna för deras praktiska utbildning. Det bör ock ihågkommas, att tillsynen över barnen och uppgiften att söka sammanhålla det på olika lärare splittrade undervisningsarbetet inom skolavdelningen gör det nödvändigt för dem a t t v a r a n ä r v a r a n d e i skolan även m å n g a av de timmar, då de enligt arbetsordningen skulle v a r a fria. 1 Övningsskollärarnas arbete är vidare sådant, a t t det ställer stora k r a v på deras rent personliga egenskaper, enär dessa l ä r a r e m å h ä n d a äga större betydelse för seminarieelevernas utbildning till att sköta en skola än n å g r a andra. De böra alltså v a r a goda förebilder icke blott genom sin undervisning u t a n genom hela sitt väsen. Med hänsyn till dessa omständigheter synas övningsskollärarna böra erhålla en förmånligare löneställning än den av kommittén föreslagna. Även med hänsyn till rekryteringen av övningsskollärarkåren ar en gynnsammare löneställning nödvändig. Det är icke tillräckligt, a t t löneförmånerna äro sådana, att dessa tjänster verka tilldragande på helt u n g a folkskollärare. För en energisk och duglig folkskollärare fmns tillfälle till befordran dels till överlärartjänster, dels till lärarbefattningar vid kommunala ungdomsskolor. Övningsskollärarnas löner måste därför vara så avvägda, att de i någon mån kompensera de möjligheter till befordran, som dessa lärare avstå ifrån, då de övergå till statstjänst.» F ö r egen del vill jag tillägga, att även om m a n upprätthåller en jämförelse med folkskollärarna, m a n icke bör bortse ifrån att dessa ä sådana orter, som inom sig hava folkskoleseminarier, och även flerstädes annars, nu erhålla och föreslås skola åtnjuta ersättning för övertidsläsning. Därigenom blir den verkliga relationen mellan de båda gruppernas avlöningsförmåner icke den, som framgår ur placeringen i lönegrad, u t a n synnerligen oförmånlig för övningsskollärarna. Detta torde i icke ringa man försvåra rekryteringen av övningsskollärarekåren, en rekrytering, som a v statsmakterna måste anses v a r a en synnerligen viktig angelägenhet. Då emellertid slutlön inom 19 och 20 lönegraderna är densamma, innebär den senare lönegraden icke sådan löneplacering, som giver ovnmgsskollärarna den ställning de torde k u n n a äga anspråk på och som skol~~anförandets två första punkter äro av rektor Sörensen gjort citat från folkundervisningskommittén.

291 överstyrelsen ansett böra tillkomma dem. I likhet med överstyrelsen förordar jag placering i 21 respektive 18 lönegraden. Motsvarande lärare vid högre lärarinneseminariet böra helt n a t u r l i g t placeras i samma lönegrad. Även för lärare i trädgårdsskötsel är j a g så till vida av a n n a n mening än kommittémajoriteten, att jag anser manlig sådan lärare vid enkelsem i n a r i u m böra placeras i 14 och kvinnlig i 11 lönegraden. Redan placer i n g av övningsskollärare i 19 lönegraden ger med nuvarande lön som utgångspunkt för relationen den 14 lönegraden för manlig l ä r a r e i trädgårdsskötsel. Lägre placering torde v a r a oförenlig med kravet på en viss pedagogisk standard hos i övrigt lämpliga sökande. F ö r slöjdlärare anser j a g löneplaceringen oskäligt låg. överstyrelsen h a r föreslagit 20 lönegraden för lärare med full tjänstgöring; kommittén sänker detta med tre lönegrader. Jämföras nu utgående löner för manlig övningsskollärare och manlig slöjdlärare, finner man skillnaden utgöra omkring 700 kronor. Överstyrelsen har för l ä r a r e med full tjänstgöring upphävt denna skillnad; kommittén ökar den. För egen del anser j a g mig icke k u n n a föreslå lägre placering ä n 18 lönegraden för manlig och 16 lönegraden för kvinnlig. Slutligen anser jag lärarinna i hushållsgöromål böra placeras i 15 lönegraden. Smäskoleseminarierna. J a g k a n icke dela kommittémajoritetens uppfattning, att ingen åtskillnad bör göras mellan ämneslärare och övningsskollärare, u t a n föreslår sådan uppdelning. Att denna skillnad icke tidigare gjorts, beror därpå, att en del småskoleseminarier varit enklassiga, med intagning av elever blott vartannat å r ; på grund därav blev antalet lärare så begränsat, att en uppdelning av läraretjänstgöring i seminarieklassen och arbete i övningsskoleavdelningen varken v a r möjlig eller lämplig. Uppdelningen har i organisatoriskt avseende redan åvägabragts vid statsseminarier och även vid de landstingsseminarier, där seminariets storlek möjliggjort detsamma. Vid de 2- och 3-klassiga statsseminarierna ä r o en grupp lärare ämneslärare, en annan övningsskollärare. Även vid landstingsseminarium borde sådan ordning lagfästas, vilket enligt mitt förmenande vore till båtnad för den lärareutbildning, som seminarierna äro avsedda att bibringa. Då förslag om lärarepersonalens löneförmåner i icke ringa mån k a n sägas förutbestämma de ifrågavarande läroanstalternas utveckling, anser jag, att man bör mera beakta betydelsen av a t t erhålla för lärarinneutbildningen väl kvalificerade krafter. Sådana torde, vilket erfarenheten även visat, icke söka sig till småskoleseminarierna i den utsträckning, som för ett fullgott u r v a l är önskvärt, med m i n d r e än att lönen tillmätes högre, än kommittémajoriteten avsett. Det är särskilt för undervisningen inom själva seminariet, av de blivande lärarinnorna, som fördjupade kunskaper utöver folkskollärarexamen äro av nöden. Tjänst som övningsskollärare kräver naturligtvis i ingen mån högre kvalifikationer än sådan tjänst vid folkskoleseminarium. P å grund a v det anförda anser jag, a t t tjänsterna vid småskoleseminarier, statens såväl som landstingsseminarier, böra uppdelas i ämnesläraretjänster och övningsskolläraretjänster; att kompetensen för ämnesläraretjänst bör sättas lika med den för dy-

292 lik tjänst vid kommunal realskola, samt att ämneslärarna böra erhålla samma löneställning som kommunala realskolans ämneslärare. Skulle emellertid organisatoriska skäl anses ännu en tid hindra uppdelning av alla läraretjänster på a v mig ifrågasatt sätt, böra i varje fall vid tre- och tvåklassiga seminarier, d ä r uppdelningen av tjänsterna redan ägt rum, ämneslärarna placeras i lönehänseende högre än övningsskollärarna och de senare i s a m m a lönegrad som folkskoleseminariernas övningsskollärare; då jag för dessa föreslagit 21 respektive 18 lönegraden, följer därav, a t t j a g för h ä r ifrågavarande övningsskollärare föreslår samma placering. Folkskolinspektionen. Inom lärarelönekommittén yrkades av dess ordförande jämte en a n n a n ledamot, a t t inspektör borde placeras i 27 lönegraden. Statens inspektörsbefattningar sökas, såsom redan då påvisats och vilket bekräftats av senare vunnen erfarenhet, icke av seminarielektorer och kommunala inspektörer. Det torde v a r a av största intresse för staten, a t t så väl kvalificerade personer som möjligt beklädas med ansvaret för kontrollen över användningen av de betydande medel, som utgifterna för folkskoleväsendet innebära. E n garanti för att vinna de lämpligaste personerna för dessa uppdrag är, att lönen icke sättes så lågt, att staten icke b a r någon utsikt att förvärva aspiranter till tjänsterna från något av ovan nämnda områden. Det kan i det sammanhanget framhållas, a t t i D a n m a r k inspektörer i avlöningshänseende jämförts med läroverks- och seminarierektorer; lönen är i Sönder Jylland 12 400 kronor, vartill kommer ämbetsrum samt bidrag till sekreterare. I Finland äro folkskolinspektörerna placerade i samma löneklass som vissa lektorer; i F r a n k r i k e äro de jämförliga med rektorer vid högre skolor (lycées och colleges); i England överstiga lönerna i vissa fall folkskoleseminariernas rektorslöner. I Sverige har inspektör tidigare jämförts med statens yrkesinspektörer, vilka placerats i 23 lönegraden. Hänsyn bör även tagas därtill, a t t under de senaste å r e n arbetsbördan i fråga om inspektion, administration och expedition v a r i t i stadigt stigande i och med tillkomsten och utvecklingen av fortsättningsskolorna. E n inspektör är dessutom även under de tider, skolorna hava ferier, upptagen av handläggning av olika ärenden, vilka därtill i flera fall taga i anspråk av skolöverstyrelsen medgiven semestertid. Med hänsyn till skolväsendets utveckling under det senaste årtiondet torde det icke v a r a riktigt att stanna vid nuvarande lönenivå. Än mindre k a n den sänkning av densamma, som kommittén förordar, anses lämplig. Riksdagen har å r 1928 begärt åtgärders vidtagande för förbättring av lönerna och h a r å r 1929 tillerkänt inspektörer å F - och G-orter provisorisk avlöningsförbättring med 300 kronor. Med placering i 27 löneklassen blir lönen inom lägsta ortsgrupp ungefär 500 kronor mindre än nuvarande slutlön å A- och B-ort. Vissa av de inspektörer inom n å g r a inspektionsområden, som åtnjuta särskilda statliga ortstillägg, få även mindre än nu, inom vissa ortsgrupper ungefär 300 kronor. Placering i 2" löneklassen k a n alltså icke v a r a överensstämmande med av statsmakterna tidigare uttalade önskningar och fattade beslut. Om skolöverstyrelsens mening är riktig, att inspektör är a t t betrakta såsom skolchef, vilket även kommittén menar, bör näppeligen den omständigheten, att inspektör är chef över ett större område än andra skol-

293 chefer, geografiskt som ock med avseende på under hans inseende stående antal lärare, k u n n a motivera den låga löneställningen. Reservanten k a n icke, såsom kommittén vill göra, underkänna skolöverstyrelsens uppfattning om folkskolinspektionens betydelse, icke heller om behovet av för denna viktiga samhälleliga uppgifts lämpligaste fyllande v ä l kvalificerade krafter. Med hänsyn såväl härtill som till den omständigheten, att n u v a r a n d e löneförmåner icke k u n n a anses böra sänkas, då statsmakterna beslutat åtgärder för deras förbättrande, är en placering i 25 lönegraden den lägsta tänkbara. Nu har emellertid skolöverstyrelsen redan å r 1923 förordat placering i 26 lönegraden. Med hänsyn till de förhållanden, som sedan dess inträtt och som ovan berörts, tillkomsten och utvecklingen a v nya skolformer och i följd d ä r a v utökningen av arbetsområde och ansvar, kan näppeligen folkskolinspektör tänkas placerad lägre, än skolöverstyrelsen tidigare ansett lämpligt. I den mån förhållandena ändrats, motivera de fastmera en högre placering. År 1918 hävdade folkskoleöverstyrelsen den principen för inspektörskårens rekrytering, att till inspektörer borde företrädesvis utses aspiranter från följande persongrupper: seminarielärare, enkannerligen folkskoleseminariernas lektorer, rektorer vid högre folkskolor och kommunala mellanskolor, kommunala folkskolinspektörer och överlärare. År 1919 underströks detta ytterligare av vederbörande departementschef. Riksdagen h a r vid intet tillfälle haft något att härom erinra. De, som bäst inse och behjärta skolans behov i ifrågavarande avseende, äro alltså a v samma mening som lärarelönekommitténs ordförande, vilken ansåg, att m ä n med oomtvistlig kapacitet borde förvärvas för att helt motsvara det kravet från det allmänna, a t t full g a r a n t i vinnes, för a t t de till folkskolan anslagna betydande medlen riktigt användas. Det bör h ä r v i d observeras, att statens folkskolinspektörer skola utöva en rådgivande och kontrollerande verksamhet beträffande de kommunala skolmyndigheternas förvaltning. E n höjning av folkskolinspektörernas avlöning torde u r anförda synpunkter v a r a väl motiverad. Den förorsakade lilla ökningen av statsutgifterna skulle medföra allmänt ökade möjligheter till främjande av folkundervisningens utveckling i den riktning, statsmakterna under senare tid ansett vara en för hela v å r t folk viktig angelägenhet. Nuvarande kostnad för folkskolinspektörernas avlöning uppgår, om man r ä k n a r med slutlön, till 516 000 kronor. Kommittémajoritetens förslag innebär höjning till 532 000 kronor. Skolöverstyrelsens förslag uppgår till 581 000 kronor, alltså en höjning av n u v a r a n d e kostnader med ungefär 50 000 kronor. Denna summa k a n icke avskräcka en skolman, som h a r för ögonen en a v de viktigaste samhällsuppgifternas verkliga behov. Att den skulle kunna verka avskräckande för statsmakterna, kan icke förutsättas a v någon, som vill, v a d statsmakterna under de senaste årtiondena åsyftat: v å r folkundervisnings främjande. Vissa jämförelser äro förut gjorda med tjänster utomlands. E n blick på en civilförvaltningens tjänsteförteckning ger anledning till ä n n u ett par jämförelser. U t a n att vilja förringa vikten av den uppgift, som åligger förste pastor vid ett fängelse, placerad i 26 lönegraden, frågar m a n sig, huruvida själavården för ett fängelses fångar ä r förmer än överinseendet av ett 500-tal av v å r t folks uppfostrare. E n yrkesinspektris är placerad i 26 lönegraden; kommittémajoriteten vill placera manlig folkskolinspetör i 24 och kvinnlig i 21 lönegraden, det senare jämförligt med notarie, t. ex.

294 i skolöverstyrelsen; jag avhåller mig från ref lektioner. Vissa tullförvaltare stå i 26 lönegraden; folkskolinspektör föreslås till 24. Vad nu anförts motiverar väl en placering i 27 lönegraden, vilket även j a g helst velat föreslå. Emellertid anser j a g mig, i betraktande av kommittémajoritetens ståndpunktstagande, nödsakad att ansluta mig till skolöverstyrelsens förslag om 26 lönegraden, högsta löneklassen, med den förhoppningen, att vid granskningen av olika förslag Kungl. Maj:t, med möjlighet till annan och bättre överblick inom detta område av lönereglering för undervisningsväsendet, m å t t e överväga möjligheten av en folkskolinspektörernas löneplacering, som bättre motsvarar det allmännas k r a v på stora synpunkter i stora saker — och folkskolinspektionen är en stor sak. Blindundervisningsanstalterna. I överensstämmelse med mitt förslag om placering av folkskoleseminariernas övningsskollärare — 21 respektive 18 lönegraden — och med hänsyn till av kommittémajöriteten godtagen jämställdhet mellan nämnda lärare och blindskolornas ämneslärare föreslår jag dessa senare till placering i åtminstone 20 respektive 17 lönegraden. Det försteg i avlöningshänseende, som blindlärarna nu hava, synes berättigat med hänsyn till deras k r ä v a n d e tjänstgöring och deras åliggande att även under viss del av ferierna öva tillsyn över eleverna. Med inordnande i lönen av naturaförmånerna bliva lönerna i 19 lönegraden för de manliga ämneslärarna å Tomteboda näppeligen ens de nuvarande. Tager man därtill i betraktande, att deras inordnande i dyrortsgrupperingssystemet borde innebära någon kompensation för dyrortsläget, Gort, måste man finna lönesättningen för deras vidkommande kräva åtminstone 20 lönegraden, vilken med högre begynnelselön än 19 lönegraden tidigare ger det löneläge, som kommittémajoriteten åsyftat. _ Beträffande de kvinnliga ämneslärarnas placering i 16 lönegraden ter sig saken ännu betänkligare. E n l ä r a r i n n a i Växjö erhåller ungefär samma kont a n t a begynnelselön som nu, i slutlön ungefär 700 kronor mer än nu; alltså försämras hennes löneställning i stort sett med värdet av den nu åtnjutna förmånen utöver kontant lön av bostad och värme. E n ämnesl ä r a r i n n a vid vårdanstalten i Lund får ungefär 800 kronor att betala bostad och värme med; hennes lön efter löneregleringen kommer att stå i egendomlig proportion till lönen för kanslibiträdet vid samma institution; kanslibiträdets lön ökas med ungefär 500 kronor, medan lärares löner minskas. Det torde kunna ifrågasättas, huruvida av blindinspektören påpekade rekryteringssvårigheter beträffande blindläraresysslorna böra ökas, vilket otvivelaktigt blir följden av sådan lönesättning. Att, såsom nedan visas, arbetslärare och, såsom ovan sagts, ämneslärare för landets blinda skulle för framtiden få lägre löner än nu men a t t ändå för kallet väl lämpade sökande skulle ställa sig till blindundervisningens förfogande, är icke sannolikt. J a g anser, att lönerna icke böra sänkas, dess mindre som det gäller ett befattningshavareantal så lågt, att staten icke gör n å g r a vinster av större betydenhet — om nu staten ens avsett vinst på lönereglering för de blindas lärare. Mitt förslag blir därför, och det anser jag vara ett minimum, 20 lönegraden för manlig ämneslärare och 17 lönegraden för kvinnlig lärare.

295 F ö r arbetslärare hade lärarelönekommittén föreslagit blott 2 lönegradera lägre placering än för ämneslärarna: skolöverstyrelsen föreslog 3 lönegraders skillnad, vilket med hänsyn till beräkningen av de olika värda naturaförmånernas inräknande i lönen torde v a r a detsamma; kom-' mittémajoriteten ökar skillnaden ända till 4 lönegrader. Resultatet härav blir, att arbetslärarna i Kristinehamn, E-ort, få lägre kontant lön än n u men av denna i framtiden skola betala för bostad och värme, vilka förmåner hittills åtnjutits utöver kontantlönen. Arbetslärarna å Tomteboda skulle först med slutlön få ungefär 700 kronor utöver nu utgående kontantlön att gälda kostnaderna för naturaförmånerna. Det synes mig, som om sex, säger 6, lärares lönesättning icke skulle behöva ens av den lönetekniskt mest skrupulöse anses medföra för a n n a n lönesättning^ så betydelsefulla konsekvenser, att man behövde tveka att åtminstone bibehålla nämnda lärare vid nuvarande löneställning. Med hänsyn härtill och med tanke på blindundervisningens behov av visserligen yrkesskicklig men även för sitt ömtåliga lärarevärv pedagogiskt skickad personal förordar jag arbetslärarnas placering i lägst 16 lönegraden samt placer i n g av lärarinna i handarbete, kvinnlig slöjd och hushållsgöromål i 14 lönegraden. Det är h ä r v i d a t t m ä r k a — liksom vid a n n a n för undervisningsväsendet ifrågasatt lönereglering — att det är med noggrann hänsyn till statsm a k t e r n a s tidigare lönesättning för befattningshavare, som mina förslag framställas: jag u t g å r ifrån att regering, statsutskott och riksdag haft välgrundade skäl för sin ståndpunkt. Döv stumskolor tia. I överensstämmelse med mitt förslag om blindlärares placering i 20 respektive 17 lönegraden föreslår jag ämneslärare vid dövstumskolorna till 21 respektive 18 lönegraden. Detta torde även u r synpunkten av nuv a r a n d e löneställning v a r a väl motiverat. Ämneslärare i Lund skulle med en placering i 20 lönegraden få ungefär samma slutlön som nu. E n sådan konsekvens av inordnandet i ett lönesystem, grundat på dyrortsindelning, torde icke av statsmakterna hava avsetts. Yrkeslärarna} förordar jag likaledes till högre placering än den av kommittémajoriteten föreslagna. Särskilt med hänsyn till ökade k r a v i fråga om undervisningsskicklighet, vilka synas ofrånkomliga med dövstumundervisningens omorganisation, torde placering i 11 lönegraden v a r a för låg. J a g förordar 12 lönegraden för manlig lärare. Skeppsgosseskolorna. J a g kan icke förena mig med kommittémajoriteten om 19 lönegraden för skeppskosseskolornas ämneslärare. Stationsbefälhavarna i Stockholm och Karlskrona hava föreslagit 21 lönegraden. Med hänsyn till den relation mellan ifrågavarande lärare och lärarna vid högre folkskola, som kommitténs majoritet ansett lämplig, förordar jag skeppsgosselärarna till placering i 20 lönegraden, den av lärarelönekommittén ursprungligen föreslagna. Med samma slutlön som den 19 lönegraden skapar 20-gradsplaceringen inga n ä m n v ä r d a merutgifter, medan å andra sidan fördelen för skolorna ä r påtaglig: ställes en viss lön tidigare i utsikt, k a n skolan säkrare vinna och även r ä k n a på att få behålla en lärare, som den möjligen eljest skulle gå förlustig.

296 Navigationsskolorna. Av föregående behandling u t a v lönespörsmålet för navigatktnslärare framgår, att statsmakterna avsett jämställdhet med adjunkter. Detta behöver h ä r s t y r k a s blott med hänvisning till kungl. propositionen (nr 167) till 1911 års riksdag angående omorganisationen a v navigationsskolorna (se särskilt sid. 37 och 46), 1911 å r s riksdags skrivelse med anledning h ä r a v (nr 5, sid. 29) samt vederbörande departementschefs uttalande i propositionen (nr 295) till 1917 års riksdag angående tillfällig löneförbättring. Lärarelönekommittén delade denna uppfattning, och kommerskollegium har hävdat det berättigade i åsyftade lärares placering lägst i s a m m a lönegrad som adjunkter. Den av kommittémajoriteten företrädda uppfattningen om placering en lönegrad lägre än adjunkter k a n "jag, om än med tvekan, ansluta mig till. Därvid tager j a g bland a n n a t i betraktande, a t t tjänstgöringsskyldigheten föreslås något utökad för läroverkens lärare, medan den för navigationslärare skulle förbliva som nu. Då jag emellertid för adjunkt föreslagit 24 lönegraden, anser j a g navigationslärare böra placeras åtminstone i 23 lönegraden. J a g kan icke underlåta att som min åsikt framhålla, a t t s t a r k a skäl tala för placering i samma lönegrad, som för adjunkt bliver bestämd. Det kan svårligen bevisas, att navigationsläraretjänsterna beträffande sitt innehåll undergått sådan förändring, a t t realskäl kunna sägas hava förelegat för upphävandet av den före å r 1918 rådande likställigheten mellan dessa och adjunkterna i fråga om löneförmåner. Folkskollärare. Att kommunalanställda lärare till övervägande del äro bosatta å landsbygden, kan icke utgöra ett skäl för a t t dessa grupper befattningshavare i det allmännas tjänst avlönas lägre än jämförbara a n d r a tjänstemän. Visserligen komma å ren landsbygd bosatta med löneplacering i enlighet med de i städer boende jämförbara tjänstemännen att få n u v a r a n d e hiner avsevärt höjda. Detta bevisar endast, att tidigare löner v a r i t för låga. I städer och stadsliknande samhällen h a v a de kommunalanställda l ä r a r n a i stor utsträckning måst tillerkännas kommunala lönetillägg. År 1929 gåvo alla städer, utom Säter, Mariefred, Öregrund, Sigtuna och Trosa, l ä r a r n a kommunalt tillägg. Även å landsbygden åtnjöts dylikt, ehuru i mindre utsträckning; ungefär 19 % av l ä r a r n a å landsbygden hade å r 1925 tillägg. Alltså hava de samhällen, inom vilka jämförelse mellan lärare och andra tjänstemän är naturlig, funnit skäligt a t t genom tilllägg höja l ä r a r n a s löner. A t t å ren landsbygd detta skett endast i ringa omfattning, h a r sin grund i naturliga förhållanden: l ä r a r e n jämföres där icke med tjänstemän u t a n med befolkningsgrupper, vilka i stor utsträckning hava naturahushållning i stället för penningshushållning och bland vilka kontantavlöning lätt övervärderas. Följden d ä r a v h a r blivit, att l ä r a r n a där hållits nere på låg lönenivå, som icke motsvarar utbildningskostnader och tjänsteställning och icke stått i rimlig proportion till övriga tjänstemäns eller till kollegers i städer och stadsliknande samhällen lönenivå. Det torde icke av någon k u n n a bevisas, och ingen har på allvar försökt bevisa, att nu a v folkskollärare i städer och liknande samhällen åtnjutna löneförmåner äro för höga. De u p p g å till ungefär 17 lönegra-

297 den. Är denna riktig för städer, torde heller ingen kunna bevisa lön i denna lönegrad v a r a för hög för landsbygden. Det vore att påstå, a t t ett lönesystem efter dyrortsgruppering icke ä r baserat på riktiga grunder. Även folkskollärarna på A- och B-ort hava r ä t t a t t anse sig böra behandlas på samma sätt i förhållande till sina yrkesbröder som övriga tjänstemän å A-ort etc. i förhållande till sina å d y r a r e ort. Nu k a n det emellertid sägas, att större städer med högt utvecklat skolväsen ansett angeläget v a r a att genom jämförelsevis höga kommunala lönetillägg tillförsäkra sig goda lärarekrafter. E t t dylikt intresse från en kommun bör u p p m u n t r a s , enär det måste gagna landets uppfostringsväsen i dess helhet, att ett antal lärarebeställningar göras till föremål för tävlan och därigenom bidraga till skapandet av bättre utkomstmöjligheter för en kår, som praktiskt taget är i fullkomlig avsaknad av möjligheter till befordran. Den jämnstrukenhet, som u t a n eggelse till fortkomst skulle bliva kårens prägel, skulle även bliva skolans. Även efter en lönereglering torde det därför inte minst u r samhällets synpunkt v a r a lämpligt, a t t kommunerna få bibehålla sin rätt a t t allt efter egen vilja giva l ä r a r n a lönetillägg. Under förutsättning, att så bestämmes, k a n lägre placering än i 17 lönegraden ifrågasättas. Detta synes även böra ske i betraktande därav, att en lönereglering för folkskolans personal i enlighet med lärarelönekommitténs förslag ansetts d r a g a för höga kostnader in summa. Även kommitténs direktiv anbefalla såsom angeläget, a t t lönereglering föreslås med mindre kostnad för statsverket, än som enligt det tidigare framlagda förslaget förutsatts. P å grund av kommitténs förslag om ersättning för övertidsläsning anser jag m i g kunna övergiva d e n ståndpunkt jag i början av arbetet med löneregleringen för folk- och småskolans personal intog. F u l l t berättigade synas mig kraven på och förslagen om 17 lönegraden för manlig folkskollärare vara. E n ä r emellertid med av kommittén föreslagen beräkning av övertidsersättning löneförmånerna i vissa fall även med lägre placering komma att uppgå till föreslagen storlek, anser jag mig böra taga sådan hänsyn därtill, att j a g anpassar lönegradsplaceringen därefter. Därvid ä r emellertid a t t m ä r k a , a t t för flertalet av l ä r a r n a inom de lägsta ortsgrupperna, d. v. s. å ren landsbygd, torde övertidsläsning icke vara vanlig. Inom dessa ortsgrupper befinna sig mer än hälften av samtliga lärare. Det kan icke y a r a billigt, a t t lönen, som för n ä m n d a l ä r a r e i de flesta fall således blir maximilön, sättes med hänsyn uteslutande till de l ä r a r e inom högre dyrortsgrupper, vilka erhålla övertidsersättning. Enär två lönesättningar äro praktiskt otänkbara, anser j a g ett slags medelväg böra tänkas. Enligt denna utgångspunkt skulle »medelvägen» v a r a den 16 lönegraden. Denna torde även u r en a n n a n synpunkt med hänsyn just till övertidsersättningen v a r a en medelväg. Det är nämligen, såsom även en flyktig _ undersökning ger vid handen, ingalunda alltid fallet, att övertidsläsning, d ä r den förekommer, u p p g å r till en månad; flerstädes inskränker den sig till ett mindre a n t a l veckor. F ö r den, som befarar för hog lönenivå för folkskolans lärare, innebär min medelväg alltså intet avskräckande: l ä r a r e med den av staten garanterade lönen komma endast i undantagsfall u p p till 17 lönegradens belopp och detta i huvudsak blott å orter, t. ex. i de större samhällena, där denna lönenivå redan

298 uppnåtts på grund av kommunala lönetillägg och nu utgående ersättning för övertidsarbete. Med placering i 16 lönegraden skulle folkskollärare komma en lönegrad högre än t. ex. postassistenter. Denna placering måste anses fullt Derättigad med hänsyn till utbildning och utbildningskostnader. E n i detalj genomförd jämförelse anser jag onödig; endast följande må framhållas. Postassistentutbildning är praktiskt taget följande: studentexamen, tre månaders provtjänstgöring och 30 månaders utbildningskurs; kursen är i huvudsak vikariat eller a n n a n avlönad tjänstgöring vid postkontor; endast tre månader utgöra teoretisk elevkurs, under vilken även en viss avlöning u t g å r ; blott den första provtjänstgöringen är helt oavlönad. Folkskollärareutbildningens omfattning framgår därav, att den i alla ämnen godkände student, som vill bliva lärare, måste före intagning i seminariet prövas i musik och slöjd samt därpå underkasta sig ett års seminariestudier; under denna tid åtnjuter h a n icke något som helst arvode, dagtraktamente eller lön. Postassistenten kan vinna och vinner i de flesta fall befordran; redan vid en första befordran u p p n å r han 17 lönegraden. Folkskolläraren kan, praktiskt taget, aldrig vinna någon befordran. Även om utbildningen skulle jämställas, torde med hänsyn till senare förhållandet 16 lönegraden för lärare v a r a riktigare än en lägre placering. Vad beträffar lärares tjänstgöring, utgör den icke såsom i trafikverken 7 timmar per dag; minimitjänstgöringen är synnerligen ofta, vilket var och en lätt kan kontrollera, ungefär 8 timmar per dag, då man däri inräknar, vilket man vid en rättvis och opartisk beräkning av arbetstiden naturligtvis icke k a n underlåta, den för lektionsförberedelser och rättandet av skripta nödvändiga tiden. L ä r a r n a s minimitjänstgöring är 34 Va veckor; alltså utgör hans överskott av 6 timmar per vecka sammanlagt 207 timmar eller ungefär 29 arbetsdagar, d. v. s. något mer än en månad. Ferierna äro alltså faktiskt minst en månad kortare, än även den kortsyntaste allmänuppfattning r ä k n a r med. Därtill kommer, a t t dessa l ä r a r e så gott som alltid äro klassföreståndare, vilket för med sig ett icke ringa arbete såväl under läsåret som vid dess början och avslutning. Det bör här framhållas, att läraren även nödgas taga befattning med otaliga fall utom det egentliga skolarbetet, där omtanke och tid måste offras. Till hans g ä r n i n g hör bl. a. plikten a t t samarbeta med hem och målsmän, att — särskilt i städerna — deltaga i den sig allt mera vidgande sociala omvårdnad om barnen, som numera är ett led i folkskolans verksamhet. Någon motsvarighet härtill föreligger icke för andra tjänstemän, i varje fall icke såsom plikt. Dessa uppgifter äro oftast av sådan art, att de k r ä v a medverkan från varje lärares sida. I det sammanhanget kunde även åtskilligt sägas om den särskilda art a v ansvar, som en lärare har. Beträffande a n d r a tjänstemän framhålles icke sällan, att ett visst mått av ekonomiskt ansvar motiverar en viss löneställning. Större berättigande, i varje fall icke mindre, synes mig ligga, i kravet på att de, som hava ansvaret för v å r a barns uppfostran, icke betraktas och behandlas, som om av dem förvaltade värden vore betydelselösa. Samhället lider skada u t a v att förbise lärareansvaret, utav att underskatta dess vikt för samhällets v å r d och växt. Då jag placerar de manliga l ä r a r n a en lönegrad högre, än kommittémajoriteten gjort, bör detta hava till konsekvens högre placering även a v rip kvinnliga. Liksom för l ä r a r n a föreslår jag för lärarinnorna en löneg r a d s högre placering än kommittén, alltså 13 lönegraden.

299 Beträffande de kvinnliga l ä r a r n a är det a t t märka, att kommitténs kvinnl i g a ledamot föreslår samma placering som j a g . Hon gör detta utav rent lönet<ekniska skäl. Kommittémajoritetens mening om manlig lärares placer i n g i 15 lönegraden godtager hon dock och placerar kvinnlig lärare på gerund av a n n a n u t g å n g s p u n k t blott två lönegrader lägre. E h u r u jag ö»nskar, att kvinnliga l ä r a r e s löner måtte bliva de högsta skäliga i förhållande till männens, har j a g icke k u n n a t föra opp kvinnorna i 14 lönegraden. Därvid h a b u d g e t ä r a skäl varit avgörande. E n lönereglering enligt m i t t förslag gör en merkostnad i jämförelse m e d kommitténs förslag av i r u n t tal 3 Va miljoner kronor för folkskolan. I den kungliga propositionen till riksdagen år 1929 angående provisorisk avlöningsförbättring säges, att bakom kraven på ökade löneförmåner »ligga synnerligen k ä n n b a r a behov». Då j a g föreslagit högre löneplacer i n g än kommittén, har j a g tagit fasta på sådana behov. Det h a r därvid av mig ansetts nödvändigt att söka tillfredsställa de största först. Till sist vill jag framhålla, att efter en lönereglering i enlighet med mitt förslag praktiskt taget alla kommunala lönetillägg sannolikt bortfalla. Det bygger nämligen på sådana lönesatser, a t t nuvarande löner + nu utgående kommunala tillägg icke underskridas. Kostnadsökningen för det allmänna blir därför icke identisk med kostnadsökningen för statsverk e t : en del av kommunernas bördor avlyftas; det blir flerstädes blott en a n n a n fördelning mellan stat och kommun. I tidigare nämnd proposition om provisorisk avlöningsförbättring säges: »att det av lärarelönekommittén framlagda förslaget änn u icke givit anledning till någon framställning till riksdagen torde i huvudsak hava berott på det statsfinansiella läget.» Om detta skäl tidigare ansetts v a r a för handen, torde med nuvarande statsfinansiella läge intet hinder längre föreligga för infriandet av Thorssons löfte till landets lärare. J a g anser mig icke hava n ä m n v ä r t försvårat detta genom a t t minska lärarelönekommitténs förslag med 3 Va miljoner kronor mindre, än 1928 års lönekommittés majoritet tänkt. Under hänvisning till h ä r ovan framförda motivering och under föru t s ä t t n i n g av att de i densamma angivna villkoren beträffande kommunernas r ä t t att utbetala kommunala tillägg fastställas, föreslår jag alltså, att manlig folkskollärare placeras i 16 lönegraden och kvinnlig folkskollärare i 13 lönegraden; i relation härtill böra löner till icke-ordinarie l ä r a r e fastställas.

7) Herr Wagnsson. Utsträckning

av

undervisningstiden.

P å de skäl, som av rektor Sjöwall i det av honom under ovanstående r u b r i k avgivna särskilda yttrandet anföras, har jag icke ansett mig böra medverka till den av kommittén förordade utsträckningen av undervisningstiden. Om kommunala

tillägg

utöver

lön.

,

I likhet med rektor Sjöwall har jag icke kunnat biträda förslaget att genom avlöningsreglementet skapa ett hinder för kommunala lönetilllägg. J a g är övertygad om att efter en lönereglering, genom vilken de kommunalt anställda l ä r a r n a erhölle en skälig löneplacering, de kom-

300 munala tilläggen i de flesta fall skulle försvinna. Men för undervisningsväsendet och för kommunerna kunna uppstå stora olägenheter, om alla kommunala tillägg, på sätt kommittén föreslagit, förbjödes. I all synnerhet skulle dessa olägenheter f r a m t r ä d a i skoldistrikt med ett s t a r k t utvecklat och välorganiserat skolväsen. I dessa kommuner förekommer nu i viss utsträckning specialundervisning av olika slag. Endast för hjälpklassundervisningen medger kommittén högre löner än för den vanliga undervisningen. För de däremot icke mindre betydelsefulla pedagogiska försöksklasserna liksom specialklasser för lomhörda, tuberkulösa o. s. v. skulle i vissa fall erbjuda sig svårighet att med tillämpning av den föreslagna bestämmelsen erhålla lämpliga lärare. Vidare måste det anses egendomligt, om genom en bestämmelse av denna art kommunerna förhindras att honorera det icke oväsentliga merarbete, som åvilar lärarinnor i mindre folkskolor och biträdande lärarinnor. Lärarlönekommittén, som föreslagit småskollärarinnorna till en förmånligare löneplacering, än 1928 års lönekommitté förutsatte, a t t »det må ankomma på de kommuner, vilka anse sig böra bibehålla den mindre folkskolan, a t t l ä m n a lärare den ersättning utöver laglig lön, vilken på grund av tjänstgöringen i denna skola kan anses påkallad. Detsamma torde böra gälla i avseende å biträdande lärare vid folkskola». Då i det statliga avlöningsreglementet ges en möjlighet att i undantagsfall, »så framt för främjande av statens intressen sådant kräves för förvärvande av särskilt kvalificerad person till viss befattning», utdela en lön, som intill 20 % överstiger lönen enligt den högsta för tjänsten fastställda löneklassen, synes det i analogi därmed böra medgivas, att, där för främjande av kommunens intressen sådant kräves, kommunen erhåller r ä t t att utöver de i löneplanen fixerade beloppen lämna tillägg. Slutligen ifrågasätter jag den föreslagna bestämmelsens förenlighet med den gällande kommunala självbestämningsrätten. Med instämmande i vad rektor Sjöwall rörande denna fråga anfört och under hänvisning till det ovan yttrade har jag ansett mig böra p å y r k a , att kommunerna bibehålla sin n u v a r a n d e r ä t t att bevilja tillägg till de fastställda lönerna. Läroverksadjunkterna. Då läroverksadjunkternas placering i 23 lönegraden på billigaste ort skulle medföra en försämring i lönehänseende i jämförelse med vad de för närvarande åtnjuta, har jag anslutit mig till yrkandet på deras placering i^ 24 lönegraden. E t t ytterligare skäl för detta ställningstagande anser jag mig ha i det förhållandet, att den nödvändiga utbildningstiden för adjunkterna successivt ökats, så att den för närvarande torde u p p g å till sex år efter avlagd studentexamen (däri i n r ä k n a t provåret) och att samtidigt befordringsförhållandena försämrats, så att medelåldern för befordran till ordinarie tjänst n u uppges vara mellan 36 och 37 år. Dessutom h a r för de adjunkter, som undervisa vid de högre allmänna läroverken, arbetets art förändrats. Mer än hälften av all gymnasieundervisjiing bestrides numera av adjunkter. Enligt gällande läroverksstadga äro dessa skyldiga a t t undervisa å gymnasiet, och såväl vid universitet som under provar utbildas de för denna undervisning. Slutligen förtjänar erinras därom, att riksdagen vid löneregleringen 1918 avvägde adjunkts lön så, a t t slutlönen skulle sammanfalla med lek-

301 tors begynnelselön. Den av kommittén föreslagna placeringen av lektor i 27 lönegraden — en placering, som enligt mitt förmenande är den lägsta som kan ifrågakomma — talar också för adjunkternas placering i 24 lönegraden. I anslutning härtill bör kvinnlig adjunkt hänföras till 21 lönegraden. K o m m i t t é n föreslår en uppdelning i löneavseende av adjunktsbefattn i n g a r n a i två grupper. Till den ena av dessa hänföras adjunkter med föreskriven adjunktskompetens, medan den a n d r a utgöres av de i och med de kommunala mellanskolornas förstatligande överflyttade ordinarie ämneslärare, vilka i de förstatligade läroverken erhållit adjunkturer u t a n a t t innehava föreskriven adjunktskompetens. De senare placeras en lönegrad under de förra. Då för n ä r v a r a n d e någon dylik gradering av adjunktsbefattningarna icke finnes, har jag icke velat medverka till dess införande. J a g förordar samma löneställning för alla läroverksadjunkter. Vaktmästare vid läroverk. P å av rektor Sjöwall i ett av honom under denna rubrik avgivet särskilt y t t r a n d e anförda grunder h a r jag biträtt förslaget att placera vaktmästare, v a r s huvudsakliga uppgift består uti att v a r a värmeledningsskötare, i 6 lönegraden. Statens folkskoleseminarier. I konsekvens med mitt yrkande angående folkskollärares placering har 3ag hemställt, att övningsskollärare vid statens folkskoleseminarier hänföras till 21 och 18 lönegraden för respektive manlig och kvinnlig befattningshavare. Lärare i trädgårdsskötsel vid enkelseminarier har jag ansett böra hänföras till 14 respektive 12 lönegraden. Slöjdlärare synes mig icke böra placeras lägre än 18 lönegraden för manlig och 16 lönegraden för kvinnlig befattningshavare. Lärarinna i hushållsgöromål anser jag böra placeras i 15 lönegraden. För icke ordinarie lärare förutsätter jag motsvarande placering. Statens småskoleseminarier. P å de av rektor Sjöwall utvecklade g r u n d e r n a har jag anslutit mig till förslaget om en uppdelning av ämnes- och övningsskollärartjänster i två tjänster med kompetenskrav för ämneslärare likvärdig med för kommunala mellanskolans ämneslärare gällande och med samma löneställning som dessa. Beträffande de egentliga övningsskollärarna vid småskoleseminarierna synas deras löner böra v a r a desamma som övningsskollärarnas vid folkskoleseminarierna, vilka jag hänfört till 21 respektive 18 lönegraden. Om organisatoriska skäl anses h i n d r a den ovan omförmälda uppdelningen av småskoleseminariernas ämnes- och övningsskollärartjänster, förordar jag lön åt dessa befattningshavare: manlig efter 21 lönegraden och kvinnlig efter 18 lönegraden. Icke ordinarie lärare förutsattes erhålla motsvarande placering. Landstingsseminarier. ^ Vad jag anfört angående statens småskoleseminarier äger sin fulla tillämplighet också för landstingsseminarierna. J a g hänvisar alltså till mitt särskilda y t t r a n d e här ovan.

302 Folkskolinspektörerna. Den löneplacering kommittén förordat beträffande folkskolinspektörerna synes mig oriktig. De betydelsefulla arbetsuppgifter, som tillkomma folkskolinspektörerna, och de mångsidiga kompetenskrav, som ställas på deras ämbetsgärning, motivera en väsentligt högre lön, än den kommittén föreslagit. Efter noggrant övervägande har jag — i likhet med herr Helger inom lärarelönekommittén — ansett det önskvärt, at lönerna avvägas så, att inspektörskretsen skall kunna r e k r y t e r a s även av personer med den pedagogiska utbildning seminarielärarna äga, samt med den erfarenhet i skolorganisatoriska frågor, som de kommunala inspektörerna besitta. Den av kommittén föreslagna lönen torde — om den slutligt fastställes — medföra, att personer u r nämnda kretsar icke söka folkskolinspektörsbefattningar. Att ett dylikt resultat av löneregleringen skulle bli till skada för folkundervisningen, är min bestämda övertygelse. J a g har därför påyrkat manlig folkskolinspektörs placering i 27 lönegraden, varvid kvinnlig folkskolinspektör torde hänföras till 24 lönegraden. Blindundervisningsanstalterna. Kommittén har jämställt ämneslärare vid blindundervisningsanstalterna med folkskoleseminariernas övningsskollärare. Genom den av kommittén för de förra förordade lönesättningen, denna i sin ordning en konsekvens av förslaget om folkskollärarnas placering, erhålla vissa av dessa lärare en kännbar lönesänkning. Då redan nu rekryteringssvårigheter erbjuda sig, såsom av blindinspektören framhållits, synes den av kommittén förordade löneplaceringen icke tillrådlig. J a g har — i konsekvens med mitt förslag till placering av folkskollärare och övnmgsskollarare vid statens folkskoleseminarier påyrkat, att manlig respektive kvinnlig ämneslärare vid blindundervisningsanstalterna åtminstone icke matte placeras lägre än i 20 respektive 17 lönegraden. Beträffande arbetslärare vid blindundervisningsanstalterna ansluter jag mig till skolöverstyrelsens förslag om dessas placering i 17 lönegraden. Handarbets- och hushållslärarinna synes mig i enlighet med skolöverstyrelsens förslag böra hänföras till 14 lönegraden. J a g förutsätter, att motsvarande placering ges åt icke ordinarie lärare vid blindundervisningsanstalterna. Dövstumskolorna. I överensstämmelse med mitt förslag att hänföra blindlärarna till 20 respektive 17 lönegraden föreslår jag placering av ämneslärare vid dövstumskolorna i 21 respektive 18 lönegraden. > I fråga om yrkesläramas placering ansluter jag mig till lararlonekommitténs och skolöverstyrelsens förslag om de manliga l ä r a r n a s placering i 13 lönegraden. Också icke ordinarie l ä r a r e torde erhålla en löneplacermg, som svarar häremot. Skeppsgosseskolorna. I konsekvens med mitt y r k a n d e beträffande l ä r a r n a vid högre folkskolor får jag beträffande skeppsgosseskolornas ämneslärare fororda dessas hänförande till 20 lönegraden. . J a g förutsätter motsvarande höjning i förslaget om icke o m m a r i e lärares rvacering.

303 Navigationsskolorna. P å de skäl, som angivas i ett särskilt y t t r a n d e av rektor Sjöwall angående navigationslärarnas löneplacering får jag hemställa, att dessa hänföras till 23 lönegraden. Högre folkskolor. Ifråga om placeringen av lärare i en- och tvåklassiga högre folkskolor har jag icke kunnat ansluta mig till kommitténs förslag, som för denna l ä r a r g r u p p torde medföra minskningar i nu utgående löner. Lönen bör enligt mitt förmenande icke sättas lägre än 20 respektive 17 lönegraden. För icke ordinarie lärare förordar jag en motsvarande löneplacering. Ordinarie lärare vid folkskola. J a g h a r u t a n tvekan biträtt kommitténs förslag att inplacera undervisningsväsendets personal i det allmänna lönesystemet. En dylik anordning synes mig u r såväl statsmakternas som befattningshavarnas synpunkt påtagligt förmånlig. Lärarna erhålla sina bestämda platser i statens avlöningsreglemente, och deras löner kunna u t m ä t a s efter för övriga tjänstem ä n fastställda grunder. Detta torde för ifrågavarande personalgrupper medföra en tryggare ställning o<ch för statsmakterna en önskvärd förenkling i det statliga löneväsendet och större överskådlighet beträffande gällande stadganden på detta område. Vid bestämmandet av lönerna för folk- och småskolans lärare har 1928 års lönekommitté sökt undgå jämförelser med övriga tjänstemän, för vilka staten fastställer lönerna. Det synes mig, som om detta förfaringssätt icke vore riktigt. Lärarelönekommittén hade vid sitt ställningstagande till folkskollärarnas lönefråga ansett denna liksom a n d r a tjänstemäns lönefrågor böra prövas från synpunkten av vederbörandes utbildning, deras tjänstgöringsförhållanden och befordringsutsikter. J a g har vid mitt ställningstagande till denna fråga ansett mig böra granska den från de tre synpunkter lärarelönekommittén anlade. Vad beträffar folkskollärarutbildningen, må erinras därom, att denna bedrives efter två olika linjer vid statens seminarier: en ettårig kurs för studenter och en fyraårig kurs, som förutsätter lägre förkunskaper hos de inträdessökande. I n t a g n i n g i den ettåriga seminariekursen föregås av inträdesprov, där den sökande, som skall ha avlagt studentexamen, prövas i musik och slöjd samt i sådana i det fyrklassiga seminariets undervisning ingående ämnen eller ämnesgrenar, som tillhöra, gymnasiets undervisning (med undantagför främmande språk och kemi), men i vilka sökanden icke erhållit godkänt vitsord i studentexamen. Den inträdessökande studenten måste alltså utöver studentexamen skaffa sig särskild, utbildning i musik och slöjd samt bedriva ytterligare studier för erhållande av godkänt vitsord i vissa ämnen, vari han eventuellt icke godkänts i studentexamen. Därefter måste h a n underkasta sig ytterligare ett års studier vid seminarium, varunder visserligen själva undervisningen är kostnadsfri, men då han själv får bekosta sitt uppehälle samt alla läroböcker och för utbildningen erforderlig arbetsmateriel, i undervisningen ingående studieresor och utflykter. H a n har d ä r u n d e r icke något som helst arvode, dagtraktamente eller lön, såsom förekommer vid t. ex. kommunikationsverkens elevkurser.

304 För inträde i den fyraåriga seminariekursen erfordras enligt seminariestadgan att vid inträdesprov ha ådagalagt kunskaper i överensstämmelse med kurserna för folkskolan littera A, i kristendomskunskap, matematik och naturkunnighet. I ämnena historia och geografi skall den sökande redovisa kunskaper till omfattning motsvarande kurser i realskolans fem lägre klasser. Därutöver förekommer prov i teckning, sång och slöjd. H ä r a v framgår, att även om man vid inträdesprövningen endast tillämpade seminariestadgans minimikrav, k r ä v a s av de inträdessökande studier efter genomgången folkskola. Aspiranter, som icke undervisats i någon annan läroanstalt, måste före inträdesprövningen bedriva särskilda studier för att kunna fylla fordringarna för proven. Dessa inträdessökandes utbildning utöver folkskolan har staten icke på något sätt underlättat varken i skolorganisatoriskt eller i ekonomiskt avseende. Då inträdesåldern till seminariet är fastställd till lägst 16 år, är aspiranten hänvisad att under tiden från avslutad folkskola, tills inträdesprövning k a n ske, på sätt han själv bäst kan utfinna komplettera sina kunskaper. I de olika seminariestäderna anordnas privata kurser för inträdessökande. Undervisningen här få aspiranterna helt och hållet bekosta själva, även i vad det gäller avlönande av lärare och h y r a för undervisningslokaler. Seminarierna ha emellertid höjt de stadgade kraven vid inträdesproven, så att i själva verket de inträdesfordringar, som numera tillämpas, närmast svara mot realexamen. Vid utlåtande över besvärsmål h a r skolöverstyrelsen fastslagit, att den ettåriga studentkursen och den fyraåriga seminariekursen skola anses ge fullt enahanda lärarekompetens. Detta förhållande bestyrker, att myndigheterna stå bakom de krav, som seminarierna numera ställa på de inträdessökande till de fyraåriga kurserna. Av det anförda torde framgå, att vid en jämförelse mellan folkskollärare å ena sidan och å den andra viss rekryteringspersonal till ett flertal befattningar av förutvarande s. k. högre grad vid statens affärsdrivande verk eller vissa stater, såsom fångvårdsstaten och tullstaten, de förra måste ur synpunkten på uppställda k r a v på teoretisk utbildning ställas framför vissa grupper av de senare. Beträffande arbetsförhållandena i folkskolan y t t r a d e lärarelönekommittén bl. a.: »Folkskollärarens tjänstgöringsförhållanden skilja honom föga från andra lärare. I ett avseende torde man k u n n a säga, att en skillnad föreligger, därutinnan nämligen, att hans ställning är mera självständig och hans ansvar därigenom större. H a n tjänstgör alltid som klassföreståndare och har vid flertalet skolor utom undervisningen jämväl a t t fullgöra en hel del åligganden av pedagogisk art, som eljest pläga ankomma på en skolas föreståndare eller rektor. Flertalet skolor ligga på landsbygden, i många fall avlägset och långt borta från mera befolkade centra; läraren är ofta ensam, har ingen att rådföra sig med och företräder stundom det enda bildningsmomentet på orten. Den betydelse, han i sistnämnda hänseende äger, får ingalunda underskattas.» Till ovanstående bör beträffande jämförelsen med övriga lärare även framhållas, a t t folkskolan som regel saknar de möjligheter, som stå andra skolor till buds, a t t från skolan skilja sådana elever, vilka på g r u n d av bristande begåvning eller disciplinära förhållanden göra skolarbetet särskilt betungande. Elever a v båda dessa kategorier äro ingalunda ovanliga. I förra fallet kräves av l ä r a r e n ofta ett under elevens hela skoltid fortgående extra arbete, därest eleverna i fråga skola kunna bibringas även

305 en ganska ytlig kännedom om skclans kurser, och i det senare fallet k a n icke sällan en enda elevs bristande sinne för disciplinära krav skapa svårigheter av för läraren mycket bemngande beskaffenhet. E n a n n a n omständighet är, att folkskollärarens undervisning icke inskränker sig till ett eller a n n a t ämne utan som regel omfattar samtliga på skolans schema förekommande ämnen. Detta måste givetvis medföra, a t t det arbete, som folkskolläraren har att nedlägga på lektionsförberedelser och för att inte förlora kontakten med utvecklingen på olika undervisningsområden, blir synnerligen omfattande. Angående läsårets längd inom folkskolan är detta i folkskolestadgan fastställt till minst 34 V2 veckor per år. Antalet tjänstgöringstimmar per vecka är för folkskolans l ä r a r e med tjänstgöring inom 4—6 (eventuellt 7) klasserna 31 Va timme, tiden för morgonandakten inberäknad. Enligt kommitténs förslag svarar häremot för lektor vid allmänt läroverk 21—24 timmar adjunkt vid allmänt läroverk 25—30 » övningsskollärare vid seminarium 22—26 » lärare vid högre folkskola 25—30 » ämneslärare vid kommunal mellanskola 25 — 30 » lärare vid landstingssemimarium 22—26 » Härtill ä r att märka, att folkskollärarens tjänstgöring i 4—6 (eventuellt 7) klasserna alltid uppgår till de n ä m n d a 31 Va tim., medan för övriga här angivna l ä r a r e maximitiden icke ^alltid uttages. Folkskollärarens arbete på tjänsterummet är alltså längre per vecka än övriga lärares. E n beräkning visar, att om man r ä k n a r med att i medeltal 28 timmar uttagas av övriga lärare, uppväger antalet av folkskollärares under 34 V2 veckor meddelade lektioner det antal, som uppnås av övriga skolors lärare under 39 läsveckor. E n lärare i folkskolan har dessutom att r ä t t a och granska alla av eleverna utförda skrivningar och prov. Folkskollärare måste också ofta undervisa två eller flera klasser samtidigt. Tar man vederbörlig hänsyn till den tid, som åtgår för rättandet av skripta, lektionsförberedelser o. dyl., torde lärarnas arbetsdag ofta uppgå till å t t a timmar. I detta sammanhang bör observeras, att tid dessutom kräves för samarbete mellan skola och hem samt att l ä r a r n a s medverkan med all r ä t t av kommunerna kräves i fråga om de särskilt i städerna förekommande olika grenarna av social verksamhet, såsom barnbespisning, skolresor, uttagning till skollovskolonier, utdelandet av fri undervisningsmateriel, t a n d v å r d och läkarvård. I regel åligger läraren att inhämta och kontrollera de hjälpsökandes ekonomiska villkor. Vidkommande folkskollärares befordringsmöjligheter bör erinras därom, att dessa i förhållande till kårens storlek äro ett försvinnande fåtal. Dessutom stå de 1 överlärar- och folkskolinspektörstjänster, som finnas inom folkskolan, öppna för såväl präster som akademiskt utbildade lärare. Vad överläraretjänsterna beträffar, äro dessa ofta förenade med full eller i det närmaste full tjänstgöring i klass. Arvodet bestämmes helt av kommunerna och h a r ofta satts till ytterst blygsamma belopp. P r a k t i s k t taget kan det sålunda sägas, a t t folkskolans lärare sakna befordringsmöjligheter, medan kommunikationsverken äro så organiserade, att assistent- och skrivartjänsterna äro avsedda som rekryteringstjänster för högre befattningar inom dessa verk. 20 — 3 0 2 2 4 7 .

306 Med hänsyn tagen till dessa faktorer synes den av kommittémajoriteten föreslagna placeringen av de manliga folkskollärarna för låg. J a g har i kommittén påyrkat, a t t den av skolöverstyrelsen förordade placeringen i 17 lönegraden måtte av kommittén accepteras samt att de lärare, som tjänstgöra utöver den lagstadgade minimitiden, måtte efter av kommittén föreslagna grunder erhålla övertidsersättning. Mot kommitténs förslag rörande naturaförmånernas uppskattning har jag intet att invända. Beträffande folk skollärarinnor nas utbildning, tjänsteställning och befordringsmöjligheter äger vad jag anfört rörande folkskollärarna sin fulla tillämplighet. Med hänsyn härtill vore det, enligt mitt förmenande, riktigast att tillämpa likalöneprincipen. Då emellertid en bestämd skillnad i lönerna mellan manlig och kvinnlig lärare n u förefinnes och statsfinansiella skäl för n ä r v a r a n d e lägga oöverkomliga hinder i vägen för en lösning av lärarinnornas lönefråga efter dessa linjer, har jag stannat vid att föreslå bibehållandet av den nuvarande relationen mellan manlig och kvinnlig folkskollärares lön. E t t exakt bibehållande av denna relation skulle för folkskollärarinnornas del vid folkskollärarnas placering i 17 lönegraden innebära lönebelopp mellan den 14 och 15 lönegraden. J a g h a r ansett det önskvärt, att den relativa skillnaden mellan manlig och kvinnlig lön ej ökas, och h a r därför p å y r k a t folkskollärarinnornas placering i 15 lönegraden. För extra ordinarie och extra såväl manlig som kvinnlig folkskollärare förutsätter jag, att en motsvarande löneförhöjning sker. Lärare vid småskolor. Kommitténs förslag att placera lärarinnor vid småskola i 5 lönegraden har jag icke kunnat biträda. Förslaget innebär, att småskolans l ä r a r i n n o r erhålla en sämre löneställning, än lärarelönekommittén föreslagit och som skolöverstyrelsen för sin del fann vara den lägsta, som i jämförelse med såväl andra läraregrupper som andra jämförliga befattningshavare i statens tjänst kunde ifrågakomma. Kommittén har u t a n att närmare precisera sina påståenden ansett en jämförelse med a n d r a statens tjänstemän icke peka i den riktning, skolöverstyrelsen framhållit. Obestridligt torde emellertid vara, a t t inga ordinarie statstjänster, av vilkas innehavare kräves någon teoretisk utbildning utöver den i folkskola meddelade, erhålla så knappt tillmätta löner. För erhållande av tjänst som srnåskollärare erfordras genomgången tvåårig seminariekurs. Därvid bör beaktas, att minimiåldern för i n t r ä d e i småskoleseminarium ä r satt till 17 år. Man måste förutsätta, att de, som önska vinna inträde vid ett småskoleseminarium efter avslutad folkskola, ha vidareutbildat sig för att vid inträdesproven uppfylla de föreskrivna villkoren. I den mån aspiranterna icke avlagt realexamen eller genomgått flickläroverk eller högre folkskola, torde de därför — helt och hållet på egen bekostnad — ä g n a t tid åt förberedande kurser eller erhållit privatundervisning. Den utbildning småskollärarinnorna n u m e r a erhålla k a n alltså icke betraktas såsom så betydelselös, a t t hänsyn till densamma icke bör tagas vid bestämmandet av dessa lärarinnors avlöning. Vidkommande tjänstgöringsförhållandena i småskolan bör erinras om den betydelse, som måste tillmätas den grundläggande barnaundervisningen. Barnens omplantering från hemmet till skolan innebär en genomgripande förändring i deras liv. Det arbete och ansvar, som därvid ål i g-

307 ger lärarinnorna, är av den betydelse, att det bör framstå som ett statsintresse att ej genom en alltför låg löneplacering avskräcka för lärarinnekallet lämpliga personer att ägna sig åt denna verksamhet. Ur undervisningsväsendets synpunkt är det önskvärt, att m a n skall kunna ställa stora krav på de lärare, som undervisa å småskolestadiet. Arbetet i småskolan är betungande och ansvarsfullt. Den nya undervisningsplanen ställer stora fordringar på småskollärarinnekåren. Dessutom är den första undervisningen förknippad med speciella svårigheter. Arbetet måste betraktas som starkt nervpåfrestande. Detta faktum — som kommittén icke synes mig hava tagit tillbörlig hänsyn till — illustrer a s därmed, att en viss icke obetydlig del av dessa lärarinnor — ferierna till trots — duka under för överansträngning och ådraga sig mer eller mindre långvariga nervsjukdomar. Till sist bör understrykas, att småskollärarinnetjänsten så gott som undantagslöst är en sluttjänst. Några hefordringsmöjligheter finnas praktiskt taget aldrig för denna grupp befattningshavare. Också när småskollärarinnor undervisa på folkskolestadiet i egenskap av biträdande lärarinnor eller lärarinnor vid mindre folkskolor, åtnjuta de endast lön som småskollärarinnor. . Med stöd av de skäl, som ovan anförts, och under åberopande i tillämpliga delar jämväl av vad jag anfört rörande folkskollärares avlöning, h a r jag ansett, att småskollärarinna icke bör placeras lägre än i 9 lönegraden. Denna min ståndpunkt sammanfaller med den i lärarelönekommittén reservationsvis av överlärare Helger och rektor Sörensen framförda uppfattningen. J a g förbiser därvid ingalunda, att småskolans lärare med den föreslagna placeringen skulle erhålla en procentuellt större löneförhöjning, än vad som föreslagits för folkskolans övriga läraregrupper. Detta förhållande betingas därav, att småskolans lärare tidigare i högre grad än andra grupper varit underbetalda. Av såväl sociala som ekonomiska skäl anser jag det riktigt, att också på detta område de lägst avlönade tillgodoses med löner, som innebära en procentuellt större förbättring och följaktligen även en rättvisare relation i förhållande till lönerna för övriga lärargrupper. Därest de manliga folkskollärarna placeras, såsom jag förordat, i 17 lönegraden, böra småskollärarinnorna icke placeras lägre än i 9 lönegraden. I konsekvens härmed bör motsvarande löneökning ske föi extra ordinarie och e x t r a lärare. Folkhögskolor. 1 likhet med kommittén är det endast med tvekan, som jag förordar inplacering av folkhögskolans lärare i det lönesystem, som föreslås för de kommunalt anställda lärarna. Folkhögskolorna äro såväl med avsee n d e n a sin organisation som de för dess verksamhet uppställda målen av så skiftande karaktär, att det erbjuder stora svårigheter att inpressa dessa skolor i ett enhetligt lönesystem. Då det emellertid kan förväntas, att i framtiden liksom hittills samma lärare med därför avpassad utbildning kan komma att tjänstgöra vid olika slag av skolor och därvid även folkhögskolor, erbjuder det vissa bestämda fördelar, om även folkhögskolans l ä r a r e inplaceras i ett lönesystem, som till sin innebörd bygger på det allmänna statliga lönesystemet. Vid denna inplacering är det emellertid av största vikt att tillse, dels

308 att de föreslagna lönerna icke ställa folkhögskolorna i sämre läge än andra skolor, då det gäller att erbjuda l ä r a r a s p i r a n t e r ersättning för av dem krävt arbete, dels att icke genom bestämmelser i avlöningsreglementet framkallas organisationsförändringar, som icke äro till gagn för folkhögskolorna. Hittills ha dessa skolor haft större frihet än kanske några a n d r a statsunderstödda skolor i v å r t land att anpassa sig efter sina särskilda uppgifter och efter lokala förhållandes krav. Det vore en olycka, om genom n å g r a uniformitetssträvanden hinder skulle resas för folkhögskolornas fortsatta utveckling efter hitintills följda riktlinjer. Vad beträffar de av kommittén förordade löneplaceringarna, synas mig dessa för låga. Vidkommande folkhögskoleföreståndarna skulle dessa med de föreslagna lönerna komma att i vissa fall drabbas av lönesänkningar. F å skolor äro i högre grad än folkhögskolorna i behov av att förvärva verkligt kvalificerade föreståndare. Dessa skolors utvecklingsmöjligheter betingas i hög grad av föreståndarnas och lärarkrafternas personliga duglighet och förmåga att tillvinna sig allmänhetens förtroende. E n lönesättning, som försvårar rekryteringen av folkhögskolornas föreståndarbefattningar och som skulle locka de bäst kvalificerade att söka sig från folkhögskolorna till lektorat eller a n d r a lärarebefattningar vid undervisningsväsendet, skulle till sina verkningar kunna bli ödeläggande för de svenska folkhögskolorna, eller i varje fall tillfoga dem avsevärda svårigheter. Det synes mig, som om de lägsta löner, vilka i förhållande till övriga av kommittén bestämda skolchefslöner borde ifrågakomma, vore: folkhögskola I, manlig föreståndare: 28 lönegraden kvinnlig » : 25 » folkhögskola II, manlig föreståndare: 26 lönegraden kvinnlig » : 23 » folkhögskola I I I , manlig föreståndare: 24 lönegraden kvinnlig » : 21 » Beträffande kommitténs förslag till löneplacering för folkhögskolornas ordinarie ämneslärare bör erinras därom, att detta i vissa fall skulle komma att medföra lönesänkningar för vederbörande lärare. För att undvika detta och i stället erhålla en rättvisare avvägd löneplacering förordar jag för manlig ämneslärare vid folkhögskola med huvudkurs och fristående kvinnlig kurs lön enligt 23 lönegraden, för kvinnlig lärare med samma tjänstgöring 20 lönegraden samt för ämneslärare vid endast huvudkurs 20 respektive 17 lönegraden. I förra fallet utgår den nämnda lönen för 37 veckors tjänstgöring och ökas, respektive minskas för varje övereller underskjutande tjänstgöringsvecka med V37. För lärare vid endast huvudkurs ökas respektive minskas lönen på sätt kommittén föreslagit, om tjänstgöringstiden ej utgör 24 veckor. Genom de av mig förordade lönerna skulle folkhögskolans lärare hållas uppe på en lönestandard, jämförlig med den andra grenar a v undervisningsväsendet erbjuder lärare med motsvarande utbildning. Tjänstgöringstiden i folkhögskolan är visserligen ofta kortare än i flertalet högre skolor, men de ferier, folkhögskolornas ämneslärare erhålla, äro å andra sidan mycket söndersplittrade. E n lärare med 34 veckors tjänstgöring

309 har ett par veckors ledighet vid julen, ett par veckor i slutet av april eller början av maj och sedan resten av ferierna under hösten. H u r de av mig förordade lönerna ställa sig till nu utgående löner, framgår av nedanstående jämförelse. Å den nuvarande lönen beräknas dyrtidstillägg efter 35 % samt provisorisk avlöningsförbättring. F r å n de föreslagna lönerna har dragits ersättning för bostad och bränsle efter de av kommittén förordade grunderna, detta för att få beloppen jämförliga med de nuvarande lönerna, som utgå utöver nämnda naturaförmåner. Siffrorna hänföra sig till billigaste ortsgrupp. Föreståndare skulle enligt förslaget börja i lägsta löneklass inom sin lönegrad.

B e f a t t n i n g

» » » »

mani. 24 v. samsk kvinni. d:o mani. 24 v. ej samsk kvinni. d:o »

kvinni. 37 >

» »

» »

mani. >

24 » 21»

»

»

»

21 »

Nuvarande lön

Min reservation

lägsta | högsta

lägsta

j högsta

7 990 6 170 6 710 5 570 5 820 4 975 5 494

8 400 7 020 7 320 6 060 6 300 4 920 6 060 5 501 5 100 4 632 4 920 4 200 4 020 3 435

10 020 8 640 8 940 7 560 7 860 6 060 7 560 6 879 6 240 5 681 6 060 5198 5 460 4 695

9 240 7 250 8 060 6 650 7 160 6 055 7 640

»

»

4 626 » 4 435 » 4 010

5 985 » 6 459

»

»

5 225

Ökning + minskning — I ortsgruppen lägsta högsta + 410 + 850 + 610 + 490 + 480 — 55 + 566 + 7 + 474 + 6 + 485 — 235 + 10 — 575

+ 780 + 1390 + 880 + 910 + 700 + 5 — 80 — 761 + 255 — 304 — 399 — 1261 + 235 — 530

I likhet med folkhögskolinspektören anser j a g det av betydelse, att den intima förbindelsen mellan folkhögskolorna och det fria folkbildningsarbetet ytterligare utvidgas. J a g förutsätter, att vid tolkningen av avlöningsreglementets 4 § vederbörlig hänsyn skall tagas härtill samt att i stadgan för folkhögskolor införas erforderliga bestämmelser i syfte a t t också för framtiden bevara folkhögskolorna som centralpunkter för det fria folkbildningsarbetet på de orter, där dessa skolor verka. Till slut anser jag mig också i detta sammanhang böra understryka, att bestämmelsen i avlöningsreglementets 23 § 10 mom. blir till hinder för en önskvärd utveckling av undervisningsväsendet. J a g har i a n n a t sammanhang n ä r m a r e utvecklat de skäl, som motivera detta omdöme. Icke minst förhållandena på folkhögskolans område styrka mig i min uppfattning av det nämnda momentets skadlighet. Genom den kategoriska form åsyftade bestämmelse har, hindras eller försvåras en av förhållandena betingad anpassning av lönerna till den nivå, som i vissa speciella fall kan anses v a r a den riktiga. Också folkhögskolans förhållanden» äro bäst betjänade u t a v att 23 § 10 mom. uteslutes u r avlöningsreglementet. Avlöningsreglementet för de kommunalt anställda lärarna m. fl. 3 § 3 mom. I likhet med vad jag påyrkat beträffande det statliga avlöningsreglementet h a r jag här önskat tredje momentet kompletterat med följande tillägg: Från anmälningsplikt äro dock undantagna alla icke avlönade för-

310 troendeuppdrag inom personalsammanslutningar, ideella och politiska föreningar samt sådana offentliga uppdrag, för vars fullgörande icke utgår särskild ersättning. 4 mom. Efter slutet av meningen L ä r a r e — u p p d r a g tillägges: Har nämnt förbud utfärdats, kan ändring av beslutet sökas hos skolöverstyrelsen, som äger upphäva eller fastställa detsamma. 13 § mom. 1 c). Momentet föreslås erhålla följande lydelse: »vilken han enligt uppdrag av vederbörande kommunala skolmyndighet, skolöverstyrelsen eller» etc. 23 § 10 mom. P å grunder, som i a n n a t sammanhang utvecklats, har jag påyrkat, att momentet helt utgår. 24 §. Kommittén har uteslutet de kommunalanställda l ä r a r n a helt från förmånen av fri l ä k a r v å r d utom i vad det gäller olycksfall i tjänsten. De skäl, kommittén utvecklat och som föranlett förslag om bestämmelser rörande fri sjukvård för övriga tjänstemän, tala lika kraftigt för samma bestämmelsers tillämpning beträffande de kommunalanställda l ä r a r n a . J a g har påyrkat, att dessa i förevarande hänseende likställas med tjänstem ä n tillhörande den civila statsförvaltningen.

311 B.

Tillfälliga l e d a m ö t e r .

1) Rektor G. E. Göransson. N ä r jag, i stort sett, icke skriftligen anmäler avvikande mening rörande 1928 års lönekommittés betänkande, sådant detta i avseende på det statliga undervisningsväsendet förelåg vid sammanträdet med de tillfälliga ledamöterna den 27 och 28 juni 1930, så beror detta icke därpå, att det icke i betänkandet fanns åtskilligt, varemot jag hyste betänkligheter — exempelvis rörande den ändrade ordningen i fråga om rektors bostadsförmån och denna ändrings eventuella inverkan på förhållandet mellan rektor och läroverkssamhälle — eller d ä r j a g för min del skulle önskat ä n d r i n g a r ; men då j a g haft tillfälle att muntligen framföra min mening i dessa avseenden och då ett välvilligt övervägande av mina synpunkter, liksom övriga tillfälliga ledamöters, från kommitténs sida utlovats samt då j a g i det hela icke trott möjligheter föreligga till ett bättre ordnande av den komplicerade lönefrågan för statslärarnas vidkommande, vilkas äntliga inordnande i det allmänna statliga avlöningssystemet givetvis icke blott är möjligt utan, under förutsättning av vissa behövliga särbestämmelser, väl numera måste anses och tämligen allmänt också verkligen anses såsom någonting ganska självfallet, så har jag såsom representant speciellt för rektorskåren vid de allmänna läroverken ansett mig h ä r kunna inskränka mig till ett par påpekanden. 1) Den föreslagna föreskriften, att tjänsteman vid fullgörande av riksdagsmanna- eller kyrkomötesuppdrag skall vidkännas B-avdrag (Avlöningsregi. § 13 mom. 3 a), innebär för de allmänna läroverkens lärare och i synnerhet deras rektorer en ekonomisk försämring. F ö r rektor vid högre allmänt läroverk å billigaste ort synes sålunda avdraget, per år räknat, efter det föreliggande förslaget komma att uppgå till omkring 47 å 48 % av hela avlöningen, medan det enligt 1918 års lönereglering för samma slags tjänsteinnehavare — som t. ex. vid kyrkomötesuppdrag fått avstå allenast tjänstgöringspengarna — kunnat stanna vid 25 a 30 %, likaledes per år r ä k n a t och naturligtvis med inberäkning av bostadsförmånen i avlöningen. Åtminstone för rektorerna och framför allt för dem bland desamma, som ha sin tjänst å billig ort, kan det ifrågasättas, om icke denna försämring blir så betydande, att den i viss m å n inskränker värdet av den i § 3 mom. 4 tjänstemännen givna försäkringen, att de icke utan tvingande skäl skola vägras tjänstledighet för offentligt uppdrag. Då det torde v a r a ett statsintresse att tillse, att möjligheten för därtill lämpliga krafter att deltaga i statens offentliga v ä r v ej försvåras, anser jag, att tjänstemännen för detta fall böra få vidkännas endast Aavdrag. Då detta ju berör statens tjänstemän över hela linjen, h a r detaljen givetvis en betydande principiell betydelse. 2) I fråga om lärares tjänstledighet för idkande av studier (Avlöningsregi. § 16 mom. 2) anser jag i likhet med vad lektor Swenning vid ovan-

312 nämnda sammanträde anfört, att tiden för åtnjutande av sådan ledighet mot B-avdrag bör utsträckas till allra minst en termin, detta så mycket mer, som en följd annars skulle bli, att lärare stundom toge tjänstledighet endast under 3 månader av en termin, vilket skulle vålla stora olägenhet genom växlingen i pågående undervisning. Det ligger alltså, såsom lektor Swenning påpekat, även i skolans, d. v. s. statens intresse, att tiden utsträckes till hel termin, om ej till helt läsår, en uppfattning, vars riktighet och vikt till fullo kan och bör bestyrkas från rektorshåll, liksom det måste v a r a allom uppenbart, a t t värdet av fortsatta studier just inom undervisningsområdet är synnerligen stort. 3) Med anledning av det föreslagna stadgandet i § 10 av tilläggsbestämmelserna vid åttonde huvudtiteln bör, n ä r pensionsreglementet utarbetas, den tidigare framförda meningen beaktas, att rektor, som önskar återgå till den ämneslärarbefattning, han före rektorsförordnandet innehaft, mot fortsatt erläggande av rektors pensionsavgift tillförsäkras rektors pension. Härigenom skulle nämligen en från det allmännas sida önskvärd ökad lätthet åvägabringas för rektor a t t i tid få draga sig tillbaka från det nu för tiden alltmer uppslitande rektorsarbetet. 2) Rektor Marianne Mörner. Med anledning av lönekommitténs förslag till inplacering av statsanställda lärare i den allmänna löneplanen för statens befattningshavare får jag, tillkallad representant för Akademiskt bildade kvinnors förening, anföra följande. Enligt kommitténs förslag ligga de kvinnliga statsanställda ämneslär a r n a s löner genomgående tre löneklasser under de manligas. Om m a n jämför med nuvarande förhållanden, finner man, att differensen i lön mellan manlig och kvinnlig innehavare av lika befattning enligt kommittéförslaget icke väsentligt skiljer sig från den n u v a r a n d e ; i båda fallen utgör kvinnlig lärares lön cirka 80—85 % av manlig lärares i samma tjänsteställning. Det måste sägas, att det är med förvåning och besvikelse man "konstater a r kommitténs ståndpunkt härvidlag. Att en kvinnlig lärare, som har samma utbildning — och en lika dyrbar utbildning — som en manlig, som har samma tjänstgöring, samma tjänsteansvar som han, även erhåller samma lön som han, synes i och för sig rättvist. Det r ä t t m ä t i g a i detta k r a v på att likställdhet, då det gäller att söka och innehava statstjänst, även bör medföra likställdhet i lönehänseende, har i själva verket redan erkänts, i det principen om lika lön för m a n och kvinna tillämpats på sådana befattningar, till vilka kvinnor efter behörighetslagens ikraftträdande vunnit tillträde. Som exempel kunna anföras läkarebefattningar, där kvinnlig innehavare av tjänst åtnjuter samma lön som manlig, likaså befattningar vid universitet. Att samma princip successivt skulle tillämpas vid lönereglering för sådana statliga kårer, där kvinnor före 1925 vunnit anställning, hade man därför haft all r ä t t att vänta. I all synnerhet gäller detta ämneslärarbefattningarna med kunglig fullmakt, d ä r arbetet ä r av den a r t , a t t de tidigare än övriga fullmaktstjänster öppnats för kvinnorna. Då dessa ligga i lönegrader över den 22, h a r redan 1921 å r s lönekommitté för dem föreslagit samma behållna lön för män och kvinnor i samma tjänsteställning.

313 1928 års lönekommittés förslag att beträffande lärare upprätthålla skillnaden i lön mellan manlig och kvinnlig befattningshavare innebär, därför ett inkonsekvent tillämpande, beträffande en kategori statstjänstemän, av avlöningsprinciper, vilka man i fråga om andra grupper av befattningshavare ansett sig böra övergiva. N å g r a statsfinansiella skäl härför torde icke k u n n a anföras, då de kvinnliga lärare det här gäller utgöra ett relativt fåtal. P å g r u n d av vad ovan anförts får jag till lönekommittén hemställa, att den vid framläggande av definitivt förslag till lönereglering för l ä r a r k å r e r n a i den allmänna löneplanen ville inplacera de kvinnliga statsanställda lär a r n a efter principen om lika lön för m a n och kvinna i samma befattning. Då kommittén icke y t t r a t sig om pensionsfrågan, har jag icke haft anledning gå in härpå, men vill i detta sammanhang betona, att likställdhet i lönehänseende bör grundas på full likhet i pensionsförhållanden mellan manlig och kvinnlig lärare. 3) Lektor Julius Swenning. Undertecknad, vederbörligen förordnad representant för Läroverksl ä r a r n a s riksförbund, anhåller vördsamt att för kommittén få anföra följande a t t närslutas kommitténs betänkande. I. I samband med frågan om ny lönereglering för läroverkslärarna h a r också tanken på en utsträckning av deras tjänstgöringsskyldighet tagit form. 1920 års lärarelönekommitté företog en utredning av denna fråga men stannade vid att för vissa lärarekategorier avstyrka en utvidgning a v tjänstgöringsskyldigheten och beträffande andra, däribland läroverkens lärare i allmänhet, lämna frågan öppen efter att ha anfört skäl för och emot. I sitt y t t r a n d e över kommitténs betänkande ifrågasatte K. Skolöverstyrelsen en höjning av ämneslärarnas tjänstgöringsskyldighet så, att gällande maximum, för adjunkterna 28, för lektorerna 22 timmar, ökades med 2 veckotimmar, minimum, respektive 24 och 20 timmar, med 1 veckotimme. 1928 års lönekommitté lär ha anslutit sig till detta skolöverstyrelsens förslag. Undertecknad tillåter sig att i denna fråga, för läroverkslärarnas del, hävda samma ståndpunkt, som jag i ett till 1920 års lönekommittés betänkande fogat yttrande intog i egenskap av tillkallad representant för läroverkens lektorer, och således hemställa, a t t kommittén helst m å t t e förorda ett bibehållande av det i n u v a r a n d e stadga gällande timantalet eller eljes, om kommittén anser sig icke böra underlåta att föreslå en ökning, låta denna gå ut endast över maximum, ej över gällande minimum för veckotjänstgöringen. Med hänvisning i övrigt till den motivering, som j a g i mitt y t t r a n d e till 1920 å r s lönekommittés betänkande förebragte, vill jag särskilt framhålla, att även u t a n en siffermässig ökning av tjänstgöringsskyldigheten l ä r a r n a s arbete blir alltmera tidskrävande och betungande. Den pedagogiska utvecklingen h a r lett till en intensifiering och en individualisering av undervisningen, som ställer allt större k r a v på lärarens aktuella kunskaper och metodiska skicklighet och därmed ock på hans krafter och tid, även utanför lektionstimmarna. I all synnerhet torde den såväl organisatoriska som metodiska omläggning, som 1927 års skolreform medför för läroverken, komma att stegra kraven på l ä r a r n a s arbete i en omfatt-

314 ning, som borde mana till eftertanke inför frågan om en ökning av tjänstgöringsskyldigheten. Skall den genom reformen starkt s a m m a n t r ä n g d a nederskoian kunna vinna arbetsresultat likvärdiga med dem, som den gamla realskolan nått. måste icke blott lärjungar u t a n ännu mer lärare h ä r utveckla ett både kvalitativt och kvantitativt stegrat arbete. För de ena som de andra får stegringen falla icke blott inom u t a n även utanför lektionstiderna. Den nödvändiga koncentrationen på lektionerna blir r ä t t möjlig endast under förutsättning av ett förberedande samlings- och sovringsarbete. Och åtskilliga arbetsmoment, som hittills kunnat förläggas till lektionstiderna, måste falla utanför dessa. Vad beträffar läroverkens högstadium med den specialisering och fördjupning, som avses i det n y a gymnasiet, ligger det i öppen dag, att de ökade kraven på läraren h ä r betyda en starkt markerad ökning av arbetsbördan, ett vidgat ianspråkstagande av lärarens tid utanför lektionstimmarna. E t t alldeles särskilt betydande plus i lärarens arbete komma här de enskilda arbetsuppgifterna, vilka enligt den n y a ordningen skola åläggas lärjungarna, att utgöra. Den individuella handledning såväl som den grannlaga och säkert mycket besvärliga kontroll, som när komma a t t bli nödvändiga, skola u t a n allt tvivel i mycket väsentlig mån öka gymnasielärarnas arbete. Inför sådana utsikter borde, synes det, varje ökning av l ä r a r n a s tjänstgöringstimtal få anstå, till dess man åtminstone vunnit någon erfarenhet av den n y a ordningen. Den stora risken är, a t t l ä r a r n a genom en alltför starkt tillmätt arbetsbörda bli så att säga andligen instängda, mista tid och håg för fria studier och fri produktion, de bästa medlen för vinnande av vyer och väckande av impulser. För v å r t lands vetenskapliga alstring torde här också hota en verklig fara. Läroverkslärarnas hittills omfattande och erkänt betydelsefulla insatser i v å r t vetenskapliga liv skola säkert minskas och försvinna, till skada för v å r t kulturarbete i allmänhet och även direkt för skolarbetet. Man skall kanske härvid erinra om lärarnas ferier, som skulle kunna lämna någon tid till studier och vetenskapligt arbete. Mycket torde emel lertid icke få byggas på dem. Dels bli de, i samma m å n som läsårets arbete göres betungande och ensidigt, alltmera behövliga, för rekreation, dels kräves, i synnerhet i den m å n det gäller vetenskaplig forskning och produktion, en viss kontinuitet i verksamheten, vilken icke blir möjlig med en alltför exklusiv skoltjänstgöring under läsåret och u t a n vilken intresset för vetenskapliga ämnen sällan kan v ä n t a s f r a m t r ä d a i aktiv form vid sidan av rekreationsbehovet under ferietiden. Försiktigast vore helt visst att tills vidare icke öka lärarnas tjänstgöringstimtal. Skall emellertid detta ovillkorligen ske, borde ökningen, på rationella och praktiska grunder, drabba endast maximitimtalet. E t t bibehållande av minimum är i högsta grad önskvärt icke minst med hänsyn till fördelningen av tjänstgöringen l ä r a r n a emellan vid varje läroverk. Skillnaden i fråga om arbete utanför lektionstid, i form av rättande av skrivningar m. m., ä r så stor i olika ämnen, att det för visso i m å n g a fall t. o. m. skulle fordras en avsevärd sänkning av gällande minimum, för att vissa lärare icke skulle bli sämre ställda än andra, även om dessa senare ha ett ökat m a x i m u m av lektionstimmar. J ä m v ä l här kommer gymnasiereformen a t t försvåra förhållandena i hög grad. Genom uppdelningen av ämnena i obligatoriska och fritt valda, de förra för fulltaliga avdelningar, de senare ofta för bråkdelar av klasser, komma

315 skrivlagen att v a r i e r a mycket mera i fråga om storlek än hittills, liksom ju arbetet över h u v u d taget i de ojämnt besatta avdelningarna blir mycket olika betungande. E n större latitud i timtalen för tjänstgöringen, om denna skall tillmätas med någon rättvisa, blir för visso behövlig i än högre grad än hittills. I I . I anknytning till den h ä r behandlade frågan om tjänstgöringsskyldigheten tillåter jag mig beröra ytterligare ett moment i den nu tillt ä n k t a löneregleringen för läroverkslärarna, då det i sina verkningar torde komma att bli likartat med tjänstgöringsökningen i visst, ovan ant y t t avseende, nämligen därutinnan, at l ä r a r n a s tillfällen till studier och vetenskaplig verksamhet skulle komma att inskränkas. Enligt § 16, mom. 2 i förslaget till allmänt lönereglemente skulle tjänsteman kunna erhålla tjänstledighet mot s. k. B-avdrag under högst tre månader för idkande av studier etc. Vid tjänstledighet därutöver för sam ma ändamål skulle tjänsteman vidkännas C-avdrag, d. v. s. avstå samtliga löneförmåner. F ö r l ä r a r n a har hittills gällt, att de i liknande fall under hela den tid, som tjänstledighet åtnjutits, fått behålla av sina löneförmåner, vad som blivit över efter vikariens avlönande. Då de under sådana förhållanden, allt efter sin olika löneställning, fått tillgodonjuta större eller mindre del (intill hälften) av sina ordinära inkomster, har det ofta varit möjligt för dem a t t under tillräckligt lång tid avstå från förmånerna av akt i v lärareutövning för att genom studier förvärva högre kompetens eller för att utföra ett vetenskapligt arbete, för vilket de intresserat sig och v a r s utförande varit av betydelse, kanske mindre för dem själva än för det allmänna. Den enligt förslaget till allmänt lönereglemente nu förestående ord ningen kommer uppenbart a t t medföra en avsevärd försämring av villkoren för l ä r a r n a i ifrågavarande hänseende. Efter den, ofta alldeles för korta tiden av tre månader, förenad med en k ä n n b a r ekonomisk uppoffring redan den, blir det som regel icke möjligt för l ä r a r n a att v a r a lediga från sin tjänst för studieändamål eller i vetenskapligt syfte. Det säger sig självt, att både undervisningen och vetenskapen komma att bli lidande härpå. L ä r a r n a s kunskapsnivå kommer att sänkas därigenom, och många av dem komma att förhindras att skaffa sig den högre kompetens för skoltjänstgöringen, som hittills ofta förvärvats även efter det definitiva beträdandet av lärarebanan. För l ä r a r n a s vetenskapliga insatser kommer här ifrågavarande moment, liksom kanske åtskilliga andra i det all m a n n a lönereglementet, att allvarligt förstärka de förut berörda verkning a r n a av en utvidgad tjänstgöringsskyldighet, därest tanken på en sådan realiseras. Såsom ett för undervisningen mycket menligt förhållande må det i bestämmelsen angivna tidsmåttet för tjänstledigheten med B-avdrag också betecknas. Det utgör endast en del av en termin och måste därför verka onödigt tudelande och förryckande på läsårets arbete genom lärarbytet under pågående termin. Ingen k a n ju nämligen tvinga den ordinarie läraren a t t emot C-avdrag, som h a n sällan torde kunna bära, förlänga tjänstledigheten till en hel termin, än mindre till ett läsår. Det synes mig, allra helst u r det allmännas synpunkt, av hänsyn till skolan och av hänsyn till vetenskapen, v a r a i hög grad angeläget, att i tilläggsbestämmelserna för l ä r a r n a till det allmänna lönereglementet in-

316 föras modifikationer av det här berörda momentet, ägnade att icke i så avsevärd m å n försämra de nu rådande villkoren för lärares tjänstledighet i studiesyfte eller för vetenskapligt arbete. J a g vågar därför vördsamt hemställa, att kommittén m å t t e föreslå sådant stadgande i dessa tillläggsbestämmelser, att l ä r a r e må k u n n a erhålla tjänstledighet i här angivet syfte mot B-avdrag, om möjligt, under ett läsår eller i alla h ä n delser under full termin. 4) Läroverksadjunkten Baltzar Wahlström. Undertecknad, tillfällig ledamot av 1928 års lönekommitté, får härmed, sedan tillfälle beretts mig att taga del av kommitténs förslag till »Kungl. Maj:ts avlöningsreglemente för ordinarie tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen», tilläggsbestämmelser till detta jämte tjänsteförteckning och löneplan, och sedan jag vid sammanträden den 27 och 28 j u n i 1930 fått tillfälle att diskutera nyss n ä m n d a handlingar, anföra följande: Kommittén h a r föreslagit manlig läroverksadjunkt till placering i 23 lönegraden. Emot detta får jag anföra nedanstående: 1. Det skulle medföra löneminskning för vissa adjunkter i förhållande till vad de nu åtnjuta. 2. Det skulle medföra en relativ löneminskning i förhållande till lektors lön. Genom 1918 års lönereglering blev skillnaden mellan lektors och adjunkts slutlöner 1 000 kronor. Enligt det nu föreliggande förslaget skulle skillnaden bli 2 160 kronor — 2 450 kronor. Genom 1918 års lönereglering blev adjunkts slutlön 85-3 % av lektors. Enligt förslaget skulle den bli 80*3 %. Placeras adjunkt i 24 lönegraden, bibehålles procenttalet från år 1918. Vid 1918 års lönereglering godtog riksdagen den principen, att adjunkts slutlön skulle v a r a lika med lektors begynnelselön. Även denna princip bibehålles genom adjunkts placering i 24 lönegraden, allt u n d e r förutsättning a t t lektorerna placeras i 27 lönegraden, vilket måste anses v a r a ett minimikrav. 3. E n placering av adjunkt i 23 lönegraden skulle, enligt det nya avlöningsreglementet, även på annat sätt medföra en deklassering av adjunktskåren. I reglementet är ett »streck» draget mellan 23 och 24 lönegraderna exempelvis beträffande tjänstgöringstraktamente, reseersättning, flyttningskostnadsersättning, ersättning vid vård å sjuk- eller sinnessjukhus. E t t dylikt åtskiljande av adjunkter och lektorer vore ej lyckligt och h a r tidigare i tillämpliga delar icke förekommit. 4. E n försämring i relation till de förutvarande tjänstemännen av l:a normalgraden skulle adjunkterna även få vidkännas. E n del av dessa tjänstemän äro t. o. m. placerade i 22 lönegraden, som de nå inom rimlig tid och utan att någon som helst akademisk examen erfordras. Ansvaret och a r t e n av dessa tjänstemäns arbete kan ej ställas högre än adjunkternas. Skillnaden i lön mellan 23 och 22 lönegraden är endast 400—500 kronor; allenast räntorna på en adjunkts utbildningskostnader överstiga väsentligt detta belopp, varför en adjunkt har att disponera lägre verklig inkomst än dessa tjänstemän. Tages dessutom även amortering på studieskulder med i räkningen, blir situationen än mer orättvis u r adjunktens synpunkt. 5. För så gott som samtliga de befattningar, som nu äro placerade i 24 lönegraden, fordras kortare nödvändig utbildningstid efter studentexamen ä n för adjunkter, och ansvaret och a r t e n av det med dessa befattningar förenade arbetet kan i ett mycket stort a n t a l fall icke sättas högre än ad^

317 j u n k t s arbete. E n likställdhet i lönehänseende med 24-gradens tjänstem ä n synes därför riktig. 6. Enligt vad under sammanträdena i lönekommittén framkom, ha adj u n k t e r n a att emotse en ökning i antalet undervisningstimmar per vecka. Den n y a läroverksorganisationen kommer vidare att i stor utsträckning medföra en splittring av l ä r a r n a s arbetsdag och öka deras hemarbete. Det extra arbete i form av lektioner i andra skolor, som en del l ä r a r e i de större städerna kunnat åtaga sig, kommer sannolikt i avsevärd grad att omöjliggöras härigenom, vilket blir till ekonomiskt förfång för dessa lär a r e . Det vore också lyckligt, om lärarelönerna sattes så höga, att l ä r a r n a ej tvingades åtaga sig extra arbete i nuvarande utsträckning. E n placer i n g i 23 lönegraden skulle ej åvägabringa en förbättring i detta hänseende. 7. Möjligheterna till tjänstledighet för studier komma enligt det n y a reglementet att minskas för adjunkterna. F . n. kan en ordinarie lärare erhålla dylik tjänstledighet under ett år, mot att han avlönar sin vikarie. Enligt det nya reglementet skulle han kunna erhålla dylik ledighet (mot a t t han får vidkännas B-avdrag) endast under 3 månader. Då avlagd licentiatexamen och disputation för doktorsgrad är nödvändig för befordr a n till rektor, kommer detta för en hel del studieintresserade adjunkter med lägre examen att bli en kännbar minskning i förmånerna. Att dessa möjligheter till fortsatta studier även varit av betydelse för undervisningsarbetet, säger sig självt. Betonas må här än en gång, att de nyss nämnda högre vetenskapliga kvalifikationerna äro nödvändiga för befordran, vilket, med få undantag, icke är fallet inom andra verk. 8. Det måste v a r a ett statsintresse a t t till ämneslärarebanan locka verkliga studiebegåvningar i tillräcklig utsträckning. Utvecklingen h a r knappast tenderat i den riktningen under senare år. Talet om stor tillströmning till l ä r a r b a n a n är ej heller riktigt. Svårigheter att erhålla dugliga och fullt kompetenta extra lärare ha redan visat sig och komma med stor sannolikhet att bliva större. Så exempelvis funnos, då i d a g a r n a en extralärarebefattning vid Norra Realläroverket i Stockholm skulle besättas, endast två lärare, som kunde komma i fråga, båda med mycket jämnstrukna betyg i ämbetsexamen och medelgoda provårsbetyg och detta trots att ämneskombinationen var matematik, fysik och kemi, en av de kombinationer, där tillströmningen är starkast. N ä r fördelningen av extraläraretjänster på läroverken nu i d a g a r n a blir klar, komma på många hålla säkert svårigheter att erhålla kompetenta krafter att yppa sig. 9. E h u r u givetvis l ä r a r n a komma i åtnjutande a v en del n y a fördelar i och med att de inrangeras i den allmänna civilstatens lönesystem, har dock visats, a t t även nackdelar finnas. Sannolikt väga för- och nackdelar ungefär jämnt. Då en placering av adjunkterna i 23 lönegraden medför en relativ — i vissa fall absolut — löneförsämring, k a n en dylik placering ej anses v a r a rättvis. Det synes alltjämt, som tillmätes utbildningen för och arbetet i undervisningens tjänst för litet värde i jämförelse med den utbildning och det arbete, som är juridiskt eller ekonomiskt betonat, ett förhållande, som ej kan annat än verka irriterande och nedstämmande på kåren, som nu genom en rättvis lönereglering hoppats kunna slutligen lägga ned den strid för någorlunda d r ä g l i g a löneförhållanden, som praktiskt taget utan uppehåll fortgått under de senare decennierna, tack v a r e den missgynnade ställning, kåren i d e t t a avseende sedan gammalt intagit, 10. J a g instämmer vidare i de reservationer eller särskilda yttranden, som avgivits eller komma a t t avgivas av rektor C. Sjöwall och lektor J.

318 Swenning i vad dessa yttranden röra adjunkternas placering i lönegrad och ä m n e s l ä r a r n a s tjänstgöringsförhållanden. Med h ä n s y n till vad ovan sagts och med hänvisning till vad Allm. adjunktsföreningen och Läroverkslärarnas riksförbund i tidigare skrivelser till kommittén ytterligare anfört anser jag. att manlig adjunkt vid de allmänna läroverken bort av kommittén föreslås till placering i 24 lönegraden. 5) Ämneslärarinnan Greta Stendahl. Med anledning av de delar av 1928 års lönekommittés förslag, v a r a v jag såsom tillfällig ledamot av kommittén och representant för Sveriges flickoch samskolors lärarinneförbund erhållit del och varöver jag haft tillfälle uttala mig, får jag avgiva följande erinringar. Att det föreliggande förslaget innebär en verklig löneförbättring för många kategorier och a t t åtskilliga av det nuvarande systemets svårigheter synas stå inför en lycklig lösning, skall tacksamt erkännas. Vad beträffar den inom Sveriges flick- och samskolors lärarinneförbund talrikast representerade gruppen, de seminariebilda de ämneslärarinnorna, skulle denna erhålla en god lönegradsplacering, innebärande en efterlängtad löneförhöjning. Dessutom komma bestämmelserna om tjänstärsberäkning, därest den föreslagna möjligheten a t t i statstjänst tillgodoräkna tjänstgöring vid enskild läroanstalt blir i full utsträckning tillämpad, att för gruppen i fråga undanröja en av de största olägenheterna i den nuvarande organisationen. Man skulle med glädje hälsa ett genomförande av detta förslag till tilllämpning av det för övriga statstjänare gällande lönesystemet på de statsanställda l ä r a r k å r e r n a , om icke däri medtagits en av de mest påtalade principiella bristerna i det nu för lärare gällande lönesystemet. Att genom ett bibehållande av status quo beträffande löneskillnad mellan manlig och kvinnlig innehavare av samma tjänst alltjämt ställa de statsanställda l ä r a r k å r e r n a i en särklass inom statsförvaltningen synes oberättigat och oklokt och måste ge förslaget en k a r a k t ä r av provisorium, som t a r v a r en snarast möjligt genomförd revision av principiell natur. Det förefaller vara fördelaktigare att redan från början bygga på en princip, som icke strider mot rättsmedvetandet hos en stor grupp individer, detta till undvikande av mycken misstro och otillfredsställdhet. Rörande tillämpningen av »likalönsprincipen» inom l ä r a r k å r e r n a kan jag helt ansluta mig till rektor Mörner och önskar uttala mitt instämmande i av henne ingivet yttrande såväl vad beträffar dess motivering som dess yrkande. Utöver detta principiella yrkande ber jag få för vissa inom Sveriges flick- och samskolors lärarinneförbund representerade kategorier föreslå följande ä n d r i n g a r i lönegradsplaceringen. 1. Ämneslärarinnorna vid Statens normalskola för flickor äro i förslaget placerade en lönegrad över ämneslärarinnorna vid allmänt läroverk, detta huvudsakligen med hänsyn till normalskolans k a r a k t ä r av övningsskola för Högre lärarinneseminariets elever eller om man så vill provarslaroverk för dessa. Mellan en ämneslärarinnas tjänstgöring vid normalskolan och vid en statsrealskola råder samma relation som mellan en övningsskollärares och en lärares vid annan folkskola eller som mellan en lärares vid ett provarslaroverk och en lärares vid ett läroverk utan provårskurs.

319 Övningsskolläraren sättes i förslaget fyra lönegrader över a n n a n folkskollärare, vilken skillnad dock med hänsyn till den senares kortare lästid och möjlighet till ersättning för övertimmar anses kunna reduceras till två å tre lönegrader. Den motivering, som av övningsskollärarnas representanter lämnas för en ökad löneskillnad mellan dessa kategorier, äger i allt väsentligt tillämpning för en jämförelse mellan normalskolans och realskolornas ämneslärarinnor, och jag k a n därför här hänvisa, till denna. Ämneslärare vid provarslaroverk erhåller »400 kr. för år, dels ock, därest vederbörande l ä r a r e h a r sig handledning av lärarkandidater anförtrodd, ersättning härför till belopp, som vid slutet av varje termin av skolöverstyrelsen bestämmes, dock att sagda ersättningar icke må tillhopa överstiga 800 kronor» samt dessutom ersättning för metodiska föreläsningar. Samtliga skyldigheter, som genom dessa arvoden ersättas, åligga varje ordinarie ämnesl ä r a r i n n a vid normalskolan och skulle kompenseras genom skillnaden mellan lönegrad 19 och lönegrad 20, vilket betyder: ingen ersättning alls, så snart nio tjänstår intjänats. (Att i undantagsfall ordinarie ämneslärarinna icke haft sig förelagt att hålla metodikföredrag kan i detta sammanhang förbises, enär det inträffat under den första tjänstetiden.) Redan tidigare, då mångdubbelt större löneskillnad rådde mellan ämneslärarinnebefattningarna vid normalskolan och a n d r a motsvarande tjänster, föredrogo lärarinnor icke sällan anställning vid privata flickskolor med låg lön och osäker tjänsteställning framför det krävande och ofta mycket pressande arbetet vid normalskolan, där man har sig förelagd den dubbla uppgiften att föra sina elever i skolklasserna fram till goda kunskaper, avgångsbetyg med lagstadgad kompetens och numera i den n y i n r ä t t a d e realskolan till realexamen trots de störningar, som hospitering och t ä t a övningslektioner innebära, och desslikes tillgodose de seminarieelever, som den ena efter den andra rycka in i undervisningen. Om i framtiden en ämneslärarinna med nio tjänstår icke har n å g r a förmåner a t t p å r ä k n a vid normalskolan utöver vad som bjudes i en skola utan provlektioner och hospitering, torde det kunna med mycken sannolikhet förutses, att det blir svårt för normalskolan att förvärva lärarinnor med m å n g å r i g erfarenhet eller att få behålla sina lärarinnor hela deras tjänstetid. Även den omständigheten, att i normalskolan, där de högsta klasserna ligga över realskolan och kunna sägas v a r a i många avseenden parallella med gymnasiets lägre ringar, ämneslärarinnorna undervisa på ett högre stadium än i regel i de allmänna läroverken, talar för högre lön för normalskolans ämneslärarinnor. P å grund av vad ovan anförts och under hänvisning till och instämmande i vad rektor F å h r a e u s i övrigt y t t r a t i detta avseende, får jag hemställa, a t t ämneslärarinnorna vid Statens normalskola placeras i lönegrad 21. Skulle i kommitténs slutliga y r k a n d e skillnad i lön mellan manlig och kvinnlig innehavare av adjunktstjänst kvarstå, vill j a g som en konsekvens av mitt förslag rörande ämneslärarinnorna yrka, att för de kvinnliga adjunkterna såväl vid normalskolan som vid de allmänna läroverken motsvarande höjning göres. 2. Då Sveriges flick- och samskolors lärarinneförbund bland sina medlemmar r ä k n a r även övningsämneslärarinnor, vill jag å deras vägnar, under påpekande av att mitt y r k a n d e rörande lika lön för manlig och kvinnlig innehavare av samma lärartjänst innefattar även tjänster i övningsämnen,

320 a) instämma i de krav, som av representanterna för handarbetslärarinnorna och lärarinnorna i husligt arbete framförts, b) instämma i av rektor F å h r a e u s framställt yrkande om lönegradshöjning för lärarna i teckning, musik och gymnastik vid Högre lärarinneseminarium ävensom att det timtal, som för full lön erfordras, sättes lika med det timtal, som för motsvarande l ä r a r e vid folkskoleseminarierna kommer a t t stadgas. 6) Gymnastikläraren, major Carl O. Lönnqvist. I enlighet med kommitténs anmodan den 10 sistlidne juni, får j a g härmed å Svenska gymnastikläraresällskapets vägnar ingiva dessa erinringar beträffande kommitténs förtroligt översända författningsförslag. Till en början u t t r y c k e r jag sällskapets tacksamhet däröver, att gymnastiklärarekåren medtagits i förslaget samt att åt densamma beretts tillfälle genom ombud deltaga i förhandlingarna den 25—28 juni. Att åtskilliga förmåner genom förslaget tillföras personalen inom undervisningsväsendet, och då speciellt den yngre och tillträdande, erkännes villigt. Därjämte h a r gymnastiklärarekåren att tacksamt erkänna två för densamma värdefulla bestämmelser, av vilka den ena i någon mån kommer de flesta till godo, låt vara genom vidgad arbetsuppgift, under det a t t den a n d r a proportionellt förbättrar ekonomien för dem, som icke komma upp till ett normallönen motsvarande timantal. Vi inse dock, att den sistnämnda förmånen delvis finansieras därigenom, att de fullt sysselsatta bliva, i jämförelse med n u v a r a n d e löneberäkning, oavlönade för t v å veckotimmar. Därav följer naturligtvis, att vid eventuell omarbetning den ifrågavarande förmånen icke kan få bortfalla, under det a t t offret blir kvarstående. Vi äro nu u n d e r r ä t t a d e därom, att de a n d r a övningslärarna väl inse, a t t ersättningen för idrottsarbetet blott innebär, att g y m n a s t i k l ä r a r n a n u m e r a också k u n n a erhålla avlöning för mera än en form av verksamhet i undervisningens tjänst. E n ä r , enligt vad från sakkunnigt håll upplysts, g y m n a s t i k l ä r a r n a s trygghet mot en orimlig inskränkning i veckotimmarnas antal — vid elevernas uppdelning på manliga och kvinnliga avdelningar — ligger uti det nu gällande minimiantalet, 13 t i m m a r för realskola och 21 t i m m a r för högre allmänt läroverk, böra gränserna för lönetillägget för idrotten ansluta därtill, så att till lön för veckotimmar intill 13 tillägges lön för 1 timme, till lön för veckotimmar mellan 14 och 21 tillägges lön för 2 timmar, och till lön för 21 veckotimmar och däröver tillägges lön för 3 timmar. G y m n a s t i k l ä r a r n a skulle önskat tillägg med lön för 4 t i m m a r vid ett högre a n t a l veckotimmar, men därifrån torde vi böra avstå, om ett motsvarande tillägg som till ordinarie lärare blir författningsenligt tillerkänt också extra ordinarie och extra lärare. Vi hysa en fast förvissning därom, att de här nämnda fördelarna skola bibehållas vid den slutliga överarbetningen av förslaget, samt att den ovan förordade ändringen skall kunna införas däri. Men g y m n a s t i k l ä r a r n a få dessutom vördsamt p å y r k a förbättring uti den dem tillämnade löneställningen. Principiellt vidhålla vi vårt krav på jämställdhet med adjunkterna. Fysisk fostran, liksom överhuvudtaget den praktiska inriktningen av skolans fostringsuppgift, kommer därförutan aldrig till sin rätt. Men

321 d å vi inse, att en däremot svarande ruckning av förslagets lönegrader icke nu lärer kunna genomdrivas, nödgas vi att med så mycket större eftertryck angiva skäl för åtmistone den förbättring i löneställning, som synes möjlig redan i och med lönekommitténs konsekventa fasthållande vid det uppgjorda systemets principer. Utbildningen

för kvinnliga

gymnastiklärare.

Denna bygger på studentexamen eller 8-klassig flickskola. Till följd av konkurrensen mellan inträdessökande blir studentexamen numera vanligast (t. o. m. i högre grad än bil. 1 ang. inträdessökande å r 1929 händelsevis giver vid handen 1 ). P å grund av den fastställda minimiåldern för i n t r ä d e vid G. C. I. måste kunskaper och färdigheter underhållas efter studentexamen, resp. avgångsexamen från 8-klassig flickskola, tills inträde vid G. C. I. kan vinnas, i regel under 1—3 år. Konkurrensen bland inträdessökande leder därtill, att mellantiden späckas med kurser. H u r u föga studentexamen, resp. avgångsbetyg från 8-klassig flickskola är till fyllest för vinnande av inträde, visa bilagorna 1 och 2, vilka angiva, den förra förutbildningen — utöver den stadgade — för de år 1929 a n t a g n a kvinnliga eleverna, den andra förutbildningen för de år 1915 antagna. Endast studenter med mycket höga betyg kunna u t a n mera omfattande extra förutbildning vinna inträde. Alla övriga nödgas genomgå mycket omfattande och tidskrävande sådan. Då utbildningstiden vid G. C. I. ä r tvåårig, kan fastslås, att två års utbildning efter studentexamen ä r ett sällsynt förekommande minimum, att tre års utbildning är vanlig efter sådan examen, och att utbildningstiden efter avgångsexamen från 8-klassig flickskola är 3- eller 4-årig, stundom än längre. H ä r a v framgår också, att kvinnorna icke kunna avlägga sin gymnastikdirektörsexamen tidigare än ämneslärarinnorna sin avgångsexamen från högre lärarinneseminariet eller sina akademiska examina. Det lärer under sådana förhållanden svårligen k u n n a bestridas, att de kvinnliga gymnastiklärarna vid läroverk m. m., i konsekvens med lönekommitténs principer för inplacering i lönegrader, böra sättas åtminstone i 19 lönegraden, de kvinnliga gymnastiklärarna vid seminarier i 20 lönegraden. Skolan tillföres ju också en verklig elit av kvinnliga krafter, kroppsligen sunda och vältränade, andligen vakna, mångsidiga och energiska, samt därjämte med praktiskt handlag och dokumenterad pedagogisk lämplighet. Utbildningen

för manliga

gymnastiklärare.

Utbildningen bygger på studentexamen och är tvåårig, i verkligheten nästan undantagsvis treårig. Endast om m a n vid beräkningen av adjunkternas studietid begränsar sig till de sju nödvändiga betygsenheterna, är man berättigad att för gymnasternas del stanna vid två år. Även de manliga gymnasterna hava numera goda studentbetyg, och en synnerligen omfattande extra utbildning, före, i samband med eller efter fackutbildningen, förekommer också här, exempelvis reservofficersutbildning, skidkurser, idrotts- och lekkurser m. m., utan vilken de svårligen skulle besitta den befälsvana och det praktiska handlag, som de stora gymnastik1

Bilagor icke medtagna.

21 — 302247

322 avdelningarna kräva. Även här tillföres skolan en elit. De manliga gymnastiklärarna vid läroverk m. m. skulle i konsekvens med lönekommitténs princip placeras i 22 lönegraden, eller enligt det för övningslärare gällande undantaget i 21 lönegraden, de manliga g y m n a s t i k l ä r a r n a vid seminarier i 23 eller 22 lönegraden,. Om vi åtnöja oss med den för övningslärare föreslagna relationen mellan manliga och kvinnliga lärare, alltså med 21 lönegraden för manliga gymnastiklärare vid läroverk och med 22 lönegraden vid seminarier, så hysa vi den förhoppningen, a t t åt gymnastiklärarna i allmänhet kan beredas yterligare en fördel i fråga om antalet veckotimmar för normallön. Gymnastiklärarnas

svåra

ställning

vid

jämförelse

med

andra

lärares.

Principiellt hava gymnastiklärarna intet a t t invända mot åtnjutandet av den ovan föreslagna blygsamma lönegradsuppflyttningen tillsammans med tecknings- och sånglärare. Men om svårigheter skulle möta för en gemensam uppflyttning, så önska vi giva skäl för g y m n a s t i k l ä r a r n a s tillgodoseende i första hand. Vi hava då att hänvisa till de särskilda svårigheter, som just möta inom v å r t fack, men icke inom andra, då det gäller ernående av betryggande lön och pension. Undervisningstimmarnas i gymnastik ringa antal samt traditionen med stora gymnastikavdelningar h a r alltid medfört en för lärarnas ekonomi mycket kännbar begränsning av antalet veckotimmar. Den fortgående sönderstyckningen av undervisningsväsendet i till omfånget ofta mycket blygsamma skoltyper h a r ytterligare bidragit till veckotimmarnas begränsning och till ökning av antalet lärare utan betryggande anställningsformer. Härtill kommer slutligen, att samskoleformens pågående genombrott i flertalet skolor nödgar till en småningom utpräglad halvering av det förr på samma hand samlade antalet veckotimmar. De nu anställda ordinarie l ä r a r n a riskera sålunda att få sina inkomster högst väsentligt reducerade, kanske till blott Sialveller tvåtredjedels-försörjning. Samtidigt härmed tilltager antalet timlärare (eller möjligen efter löneregleringen: extra ordinarie, extra och timlärare) i så hög grad, att samtliga dessa svårligen någonsin k u n n a nå en ordinarie anställning, vilken ju, även den, sedan kommer a t t ge otillräckliga inkomster. Dessa för g y m n a s t i k l ä r a r n a alldeles s ä r e g n a svårigheter, vilka även med god vilja hos vederbörande myndigheter icke n ä m n v ä r t kunna avhjälpas under denna generation, synas oss s t a r k t motivera, att en lönegradsuppflyttning, som eventuellt icke anses ekonomiskt möjlig för alla övningslärare, åtminstone medgives gymnastiklärarna, kvinnliga såväl som manliga. Veckotimmar

för

normallön.

Meddelande av gymnastikundervisning har alltid betraktats såsom mycket ansträngande. Av sakkunniga har uppgiftens k r ä v a n d e a r t framhållits med efterhand allt större skärpa. Man har att beakta, vid läroverken avdelningarnas storlek, vid folkskolorna lektionernas tillåtna fördelning på halvtimmar, samt för övrigt den kroppsliga a n s t r ä n g n i n g e n vid rörelsernas förevisande och rättande samt vid det ständiga vistandet på rörlig fot, ansträngningen för röstorganen, den psykiska a n s t r ä n g n i n g e n vid övervakandet av den i rörelse stadda, vid olika redskap fördelade och ofta i riskfyllda lägen sysselsatta stora elevskaran. Ansträngnings-

323 g r a d e n för läraren har på senare tid tilltagit i och med större individuell frihet för ungdomen och inläggandet även i gymnastiklektionerna av idrotts- och lekmoment, samt till följd av nutidsungdomens fordran på större djärvhet k r ä v a n d e rörelseformer. P å samma gång har det s. k. hemarbetet ökats genom en mera individuell behandling, trots avdelning a r n a s bestående storlek, genom registrering även av idrottsresultat samt genom nödvändigheten av ökad kontakt med hemmen. Då nu gällande lönestadga av 1918 erkänner arbetets krävande art genom bestämmelsen, att gymnastiklärare icke må u t a n eget medgivande åläggas mera ä n sammanlagt 28 veckotimmar, kunna vi icke gå med på att normallönen fast ställes att utgå för 30—32 timmar. Det kan icke vara rätt, att gymnastikläraren, som kanske under de flesta av sina arbetsår fått åtnöja sig med starkt begränsat antal veckotimmar och otillräckliga inkomster, skall vid eventuellt ernående av någon av det fåtal befattningar, som giva normallön, finna denna knuten till ett så stort antal veckot i m m a r (t. ex. förslagets 32), att han under de sista tjänstgöringsåren möjligen icke orkar med hela sin tjänst och därigenom icke heller då u p p n å r normallön. Vi anse oss också böra påpeka, att förslagets marginal, 30—32 timmar, icke medgiver avsedd tillämpning på gymnastiklärarna, men väl på tecknings- och eventuellt sånglärare. Veckotimmarna för de förstnämnda äro n ä s t a n undantagslöst jämnt delbara med 4, och de komma säkerligen a t t så förbli under en lång följd av år. P å g r u n d h ä r a v hemställa vi vördsamt, att den för lönegraden gällande lönen får utgå för 28—30 timmar vid läroverk m. m. och för 26—28 timm a r vid seminarier. E n självfallen konsekvens h ä r a v är, att timlönen bör u t r ä k n a s genom division med 28 respektive 26, icke med 30 respektive 28. Extra

ordinarie,

extra

och

timlärare.

E n ä r mom gymnastiklärarekåren det stora flertalet komma att få å t n ö j a s i g med dylika befattningar, är det av så mycket större vikt, att lönen i desamma icke blir knappt tillmätt. Det visar sig nu, att enligt förslaget gymnastikläraren i extra ordinarie ställning, vilken ju alltid innehar full kompetens, blivit missgynnad i förhållande till de adjunktskompetenta. Även den förre borde tillerkännas löneklass såsom efter tre tjänsteår redan vid första anställning, i praktiken innebärande placering i en lönegrad högre än den, som ger av kommittén avsedd relation till ordinaries lönegrad. Då även denna sistnämnda av oss begäres höjd med en grad, skulle gymnastiklärarna i tabellen för extra ordinarie uppflyttas tyå lönegrader. Detta torde v a r a mera praktiskt än att tillgodoräkna tre tjänsteår, ty timlönens uträknande faller sig därigenom enklare. Organisationsfråga

eller

lönefråga.

Det har a n m ä r k t s , att vissa påpekade svårigheter för gymnastiklärarna böra undanröjas genom organisationsåtgärder eller anslag, som icke avse den enskildes lön. Det skulle då gälla anskaffande av flera gymnastiksalar, varigenom avdelningarnas storlek kunde minskas, och det sambruk i fråga om gymnastiksalar kunde undgås, vilket nu splittrar gymnastiklektionerna till olika tider på dagen och h i n d r a r annat förvärvsarbete

324 för lärare med begränsat timantal. Det skulle vidare gälla sådan ökning av totala antalet lektionstimmar, att avdelningarna kunna väsentligen minskas och gymnastik för svaga och deformerade igångsättas. Naturligtvis skulle gymnastiklärarna g ä r n a se en rask utveckling i sådan riktning. Men vi äro tillräckligt realistiskt betonade för att inse, att de anslagsbelopp, som därtill skulle erfordras, blott småningom kunna påräknas. Om efter en mansålder gymnastikavdelningarnas storlek överallt kunna nedbringas till maximum 70 elever, och om här och där, i den m å n förhållandena medgivit, hållningsrättande gymnastik börjat införas, så vore detta mycket nog. Gymnastiklärarnas lönereglering nu kan naturligtvis inte grundas på vad som kan v a r a realiserat efter en eller annan mansålder. Ekonomisk

rimlighet.

Den kår det här gäller är icke så mångtalig, att staten icke skulle hava r å d att behörigen tillgodose densamma. Däremot har icke gymnastiklärarekåren råd att obehörigen utnyttjas för gymnastikundervisningens förbilligande i den grad det föreliggande förslaget i sina konsekvenser innebär. E n jämförelse mellan vad en gymnastiklektion kostar per barn, då den hålles av folkskollärare och av gymnastiklärare vid läroverk (speciellt vid gossavdelning), giver vid handen — om man utgår från ord. lön i lägsta lönegrad på billigaste ort — att kostnaden blir för folkskoleb a r n 13-i öre och för läroverkselev 5-9 öre. Vid här föreslagen uppflyttning av gymnastikläraren en lönegrad och vid uträkning av timlönen från 28 veckotimmar stiger kostnaden för läroverkselev blott till knappast 7*2 öre! Inte ens småskollärarinnornas undervisning blir per barn så billig för det allmänna! Ej ens när i en framtid gymnastikavdelningarna minskats till 70 elever. Siffror pläga kunna övertyga. Vi hoppas, a t t så blir fallet även h ä r u t i n n a n . 7) Teckningsläraren Arthur Johansson. Begagnande mig av den befogenhet, som tillerkänts tillfällig ledamot av 1928 års lönekommitté att inkomma med skriftliga erinringar, ber jag härmed beträffande kommitténs förslag angående teckningslärares löneförhållanden vördsamt få anföra följande. Den erkänt stora betydelse, som teckningsämnet har ur pedagogisk, estetisk och praktisk synpunkt, motiverar i och för sig full likställighet i lönehänseende mellan detta ämnes representanter å ena sidan och läsämnenas jämförliga representanter å den andra. Då emellertid 1928 års lönekommitté huvudsakligen har till uppgift att inarbeta dyrtidstilläggen i de fasta lönebeloppen och inordna de olika tjänstemannagrupperna i det allmänna avlöningsreglementet, bör väl teckningslärares placering i lönegrad nu närmast ses mot bakgrunden av den relation, som teckningslärare i lönehänseende fick till dels adjunkt, dels annan övningslärare vid senaste löneregleringen. Lönerna för de olika läraregrupperna avvägdes då särskilt i proportion till utbildningstiden. För gymnastiklärare, teckningslärare och musiklärare blev resultatet, att avlöningen skulle v a r a lika pr veckotimme räknat, alldenstund utbildningstiden vore något så när lika. Övningslärares avlöning sattes i förhållande till adjunkts lön på så sätt, att jämförelse gjordes mellan adjunkt och öv-

325 n i n g s l ä r a r e med maximitjänstgöring a 32 veckotimmar. Adjunkts begynnelselön blev 4 300 och slutlön 5 800 kronor. Motsvarande siffror för övningslärare blevo 3 840 och 5 280, alltså i medeltal 90 % av adjunkts lön. Kommittén h a r hänfört adjunkt vid allmänt läroverk till 23 lönegraden och teckningslärare till 20 lönegraden. Jämför man lönerna i ortsgrupp I, finner man, a t t adjunkts begynnelselön är 6 900 och slutlön 8 400, under det a t t teckningslärares motsvarande löner äro 5 760 och 6 900, alltså i medeltal 83 % av adjunkts lön. Relationen har således ändrats till teckningslärares nackdel. F ö r vissa teckningslärare innebär kommitténs förslag jämväl en absolut förminskning i löneförmåner även å ort, där annars absolut ökning av löneförmånerna förekommer över lag beträffande l ä r a r n a i läsämnena. E n teckningslärare i högsta lönegraden vid högre allmänt läroverk i Stockholm har för närvarande, om det kommunala hyresbidraget inbegripes, och om dyrtidstillägg beräknas efter 35 %, en sammanlagd inkomst av 8 978 kronor. Enligt kommitténs förslag blir hans lön 8 820 kronor, varför inkomsten minskas med 158 kronor. För undvikande av relativ och, som i berörda fall, absolut lönesänkning torde det därför v a r a lämpligt, att teckningslärare hänföras till 21 lönegraden. Begynnelselönen blir då i ortsgrupp I 6120 och slutlönen 7 380, alltså i medeltal 88 % av adjunkts lön, vilket n ä r m a r e överensstämmer med den ursprungliga procentsiffran 90. Detta skulle också för ovan specificerade teckningslärare medföra en inkomstförhöjning av 418 kronor, en förbättring, som är proportionerlig med motsvarande förbättring av 465 kronor för adjunkt. Såsom tilläggsbestämmelse till avlöningsreglementet föreslår kommittén beträffande teckningsläraire, att lönen skall utgå med fulla beloppet enligt vederbörande löneklass; för tjänstgöring av 30—32 veckotimmar, samt att för varje veckotimme, som överstiger 32 eller understiger 30, tillägg respektive avdrag skall ske med 3 %. Med hänsyn till nuvarande system, efter vilket lönen u t g å r för varje veckotimme, kan det ifrågasättas, om icke gränsen även uppåt borde vara 30. Då emellertid representanterna för g y m n a s t i k l ä r a r n a och musiklärarna som önskemål framfört, att full lön bör utgå för 28 veckotimmar, men icke haft något att invända mot en rörlig slutsiffra, och då 28-timmarsgränsen nedåt skulle medföra en väsentlig förbättring i lön särskilt för lärare med färre veckotimmar, anser jag mig böra, för bevarandet av likheten i lön övningslär a r n a emellan, i allo instämma i detta önskemål även för teckningslärarnas räkning. Beträffande extra ordinarie lärare föreslår kommittén, att lärare i läsämne må under vissa förutsättningar för bestämmandet av begynnelselön och sedermera för uppflyttning till högre löneklass tillgodoräknas tre tjänsteår. Samma förmån synes böra tillkomma extra ordinarie lär a r e i teckning. Då någon utredning icke föreligger, som visar, a t t utbildningstiden för teckningslärare nu ä r mindre i förhållande till lärare i läsämne och i förhållande till a n n a n övningslärare än förut, och då teckningsämnet i uppfostrans tjänst icke är av mindre betydelse än något a n n a t ämne, bör det vara uteslutet, att någon som helst försämring inträder i lönehänseende för teckningslärare i den förutvarande relationen till adjunkt och till annan övningslärare.

326 8) Handarbetslärarinnan Maria Hertzman. Å handarbetslärarinnornas v ä g n a r får jag framhålla, a t t det är med stor besvikelse vi se, hur lågt det p r a k t i s k a arbetet i v å r a skolor värdesättes i förhållande till andra ämnen. Handarbetslärarinnan har blivit placerad i lägsta lönegraden inom kollegierna. Efter det nya löneförslaget kommer dessutom skillnaden a t t bli större än den förut har varit mellan å ena sidan l ä r a r i n n a i teckning, sång och gymnastik, som nu vid de allmänna läroverken placerats i 18 lönegraden, samt å andra sidan l ä r a r i n n a i handarbete, som fått sin placering i 12 lönegraden. Handarbetslärarinnans arbete och utbildning är närmast jämförligt med teckningslärarinnans. Fackutbildningstiden kan för handarbetslär a r i n n a n ej r ä k n a s kortare än 4 år, detsamma som för teckningslärarinnan, nämligen 2 år på seminarium och ytterligare minst 2 års utbildning. J a g talar nu ej om den utbildning hon får skaffa sig, då det gäller konkurrensen om platser, utan om den utbildning hon oundgängligen behöver för att kunna sköta sitt arbete efter tidens krav. Handarbetslärarinnans utbildning blir också i jämförelse med a n d r a lärarinnors synnerligen dyrbar. Alla a n d r a lärarkategorier k u n n a få sin utbildning i det närmaste fritt av staten, men ej handarbetslärarinnan. Hon är uteslutande hänvisad till privata utbildningsanstalter, där avgifterna äro höga. E n nackdel för handarbetslärarinnan är också, att hon såsom redan antytts icke i likhet med andra lärarinnor kan få sin utbildning på en enda anstalt. Utom den 2-åriga kursen på ett handarbetsseminarium får hon skaffa sig kunskaper och färdigheter i klädsömnad på ett håll, i vävning på ett annat, och den lör nutida handarbetsundervisning nödvändiga kunnigheten i teckning, mönsterkonstruktion m. m. på ett tredje o. s. v., vilken olägenhet ännu mer fördyrar och förlänger utbildningstiden. Handarbetslärarinnan får för övrigt, liksom andra lärare, aldrig upphöra att vidare utbilda sig och måste alltid följa med det nyaste inom lacket. (Så måste hon t. ex. vid linne- och klädsömnad ha grundligt satt sig in i de nyaste modellerna.) Angående handarbetslärarinnans tjänstgöring vill jag framhålla, att även hon har att r ä k n a med mycket hemarbete (exempelvis anskaffande av material, förberedelsearbeten och utarbetande av modeller) och dessutom krävande ansvar för dyrbart material, såväl skolans som elevernas. Hon har således, om hon skall helt fylla sin uppgift, ingen tid a t t skaffa sig extra inkomster. J a g hemställer således att, om handarbetslärarinnan icke ännu kan placeras i samma löneplan som lärarinnorna i teckning, sång och gymnastik, vilket Sveriges Slöjdlärarinneförening, som jag här representerar, anser som det enda rättvisa och vilken synpunkt såväl av nämnda förening som av Övningslärareorganisationernas centralråd upprepade gånger i skrivelser till Kungl. Maj:t i underdånighet framhållits, det åtminstone borde företagas någon, helst ett par lönegraders höjning för handarbetslärarinnan. Då kåren ju är jämförelsevis fåtalig, skulle en dylik höjning ej innebära någon nämnvärd utgift för statsverket, men däremot ett betydelsefullt tillskott i den enskilda lärarinnans årsinkomst. Under pedagogiska diskussioner har upprepade gånger betonats övningsämnenas stora betydelse, då det gäller den moderna skolans utveck-

327 ling, liksom dessa ämnens egenskap av nödvändig förutsättning för ungdomens sunda ekonomiska fostran. Det ställes alltså stora krav på en handarbetslärarinna. E n bättre ekonomisk ställning skulle ge henne möjlighet att sätta in hela sin kraft i arbetet och kunna göra de insatser, som hon velat, men många gånger p å g r u n d av för hennes ekonomi oundgängligt övertidsarbete ej nu förmått. V a d särskilt beträffar handarbetslärarinnan vid Högre lärarinnesemin a r i u m föreslår jag för henne placering i 15 lönegraden, vilket jag mot i v e r a r därmed, att lärarinnans tjänstgöring här är mer krävande än vid a l l m ä n t läroverk. Hon har elever från nybörjare upp till omkring 18 års ålder och undervisar dessutom seminarieeleverna i handarbetets metodik samt leder dessas hospitering i ämnet. Dessutom har hon, liksom läroverkets övriga lärare, a t t mottaga och att l ä m n a upplysningar åt lärarinnor, såväl svenska som utländska, vilka i studiesyfte under längre eller kortare tid besöka läroverket. F ö r timlärarinna i handarbete vid allmänt läroverk och Högre lärarinneseminarium föreslår jag motsvarande löneförhöjning. J a g föreslår också, att handarbetslärarinna vid högre folkskola och vid småskoleseminarium måtte uppflyttas i samma löneplacering som lärar i n n a i hushållsgöromål vid respektive läroanstalter. Som min åsikt får jag vidare framhålla, att klyftan i lönehänseende mellan å ena sidan teckning, sång, gymnastik och å a n d r a sidan handarbete och skolkök är alltför stor. Inga vägande skäl för den föreslagna placeringen torde kunna framhållas. 9) Skolkökslärarinnan Elsa Thune. Som tillfällig ledamot av 1928 å r s lönekommitté, där jag företrädde Svenska skolkökslärarinnornas förening, vill jag härmed närmare precisera de yrkanden, som av mig framställdes vid deltagandet i lonekommitténs förhandlingar den 26—28 juni 1930. Skolkökslärarinnorna ha enligt min mening av kommittén erhållit en synnerligen ogynnsam placering i lönehänseende. Särskilt beklagar ]ag den stora differens, som gjort sig gällande mellan å ena sidan tecknings-, gymnastik- och sånglärarinnorna samt å andra sidan hanoarbets- och skolkökslärarinnorna, vilka senare placerats 4—6 lönegrader lägre an de förra. , . „ ,„ Vi an§§ 83 att det finns verkligt skäl för att vi skola placeras sa långt under l ä r a r i n n o r n a i övriga övningsämnen. V å r utbildningstid ar i stort sett densamma som övriga övningslärarinnors, och de kunskaper och förberedande kurser, som fordras för att komma in på ett skolkokssemmarium, äro för oss lika omfattande och k r ä v a lika lång tid som for dessa a n d r a lärarinnor. , . I n n a n en sökande till ett skolköksseminarium blir antagen, måste hon, förutom att ha avlagt avgångsexamen från högre flickläroverk eller däremot svarande examen, v a r a fullt förtrogen med den praktiska sidan av v å r t ämne För inträde vid seminariet fordras därför, a t t sökanden genomgått en ettårig husmoderskurs samt under minst 2 år praktiserat i hushållsarbete av olika slag. Seminarietiden är sedan 1 V» till 2 ar, varför skolkökslärarinnan måste r ä k n a med minst 4 V« till 5 ar for sm utbildning.

328 Vad sedan skolkökslärarinnans arbete i skolköket beträffar är det u t a n tvivel mera maktpåliggande, slitande och mera fysiskt ansträngande ä n övriga övningslärarinnors. Bidragande orsaker härtill äro den värme, som där alltid är rådande, vidare att eleverna äro i oavbruten rörelse och a t t lärarinnan ständigt måste övervaka alla på en gång. Det är ju ofta värden, som stå på spel — matvaror och kokkärl m. m. kunna lätt förstöras, om eleverna ej erhålla nödig tillsyn. Arbetstiden i skolköket ä r alltid sammanhängande, icke avbruten av regelbundna raster mellan varje timme. Vidare har skolkökslärarinnan ett stort och d y r b a r t inventarium a t t v å r d a och ansvara för och även matvaruförråd, som kräver noggrann tillsyn. J a g vill också erinra om det arbete för elevernas personliga kultur och den uppfostrargärning, skolkökslärarinnan bedriver och som är en av de starkaste och mest betydelsefulla sidorna av hennes arbete. I dessa tider, då det så vitt och brett talas om, hur viktigt det praktiska arbetet är och då strävandena gå ut på att få ungdomen in i dessa yrken — då synes det mig ej riktigt och föga konsekvent att placera de lärarinnor, som representera de praktiska ämnena, så lågt på löneskalan. Vad så beträffar ett par särskilda grupper av skolkökslärarinnor, nämligen de statligt anställda, så vill jag h ä r ånyo framhålla n å g r a synpunkter. Skolkökslärarinnorna vid statens skolköksseminarium böra placeras betydligt högre än, som av kommittén föreslagits, i 15 lönegraden. Mitt yrkande för dessa lärarinnor avsåg placering i 17 lönegraden. Sedan jag emellertid funnit, att teckningslärarinnan vid högre lärarinneseminariet placerats i 18 lönegraden, anser jag mig böra yrka, att skolkökslärarinnan vid nämnda läroanstalt måtte komma i samma lönegrad. Hon har ett särskilt krävande och ansvarsfullt arbete, då hennes uppgift är att utbilda facklärarinnor, vilket ej är fallet med någon annan övningslärarinna, vare sig teckningslärarinnan vid högre lärarinneseminariet eller handarbetslärarinnorna vid folkskoleseminarierna, med vilka senare lärarinnor hon i förslaget jämställts. Vad så beträffar skolkökslärarinnan vid folkskoleseminarium, ansluter jag mig helt till rektor Sörensens yttrande i kommittén och ber få understryka, vad hon däri framhöll om den stora betydelsen i uppfostringshänseende av att det finns en l ä r a r i n n a i husligt arbete vid dessa läroanstalter. Undervisningen i hushållsgöromål åt de blivande folkskollärarinnorna har också en ekonomisk betydelse, som ej bör underskattas. Vidare vill jag upplysa om att det ofta händer, och vid det seminarium (Landskrona) jag företräder, är det så alltid, att skolkökslärarinnan får åtaga sig att v a r a klassföreståndarinna, något som är förenat med mycket extra arbete. E t t arbete, som vi dock ej vilja v a r a av med, då det ger rika tillfällen att komma i kontakt med eleverna. P å grund av vad jag h ä r framhållit ber jag kommittén taga i allvarligt övervägande, om det ej skulle kunna anses med rättvisan överensstämmande, a t t lärarinnorna i hushållsgöromål vid folkskoleseminarierna bleve placerade betydligt högre än vad som skett i kommitténs förslag. Det är en så liten grupp lärarinnor det gäller, ungefär ett tiotal, att det u r ekonomisk synpunkt borde k u n n a låta sig göras. Därjämte ansluter jag mig till rektor Sörensens yrkande, att ingen skillnad m å t t e göras mellan skolkökslärarinnorna och handarbetslära-

329 r i n n o r n a vid folkskoleseminarierna, utan att de måtte komma i samma lönegrad samt väsentligt n ä r m a r e gymnastik-, sång- och teckningslärar i n n o r n a . Sistnämnda yrkande gäller jämväl vad beträffar småskoleseminarierna. 10) Maskinisten E. Wallstedt. Då undertecknad såsom representant för Sveriges läroverksvaktmästares förening först vid kommitténs sammanträde den 27 och 28 juni blott delvis erhållit kännedom om de förslag i löne- och andra hänseenden, som äro förknippade med vår tilltänkta statsanställning, och på grund d ä r a v ej kunde i nämnvärd grad muntligen y t t r a mig i saken, så får jag h ä r m e d vördsamt anföra följande. Kommittén föreslår benämningen förste vaktmästare för en vid varje läroverk; detta anser jag v a r a riktigt, där mer än en är anställd, men oegentligt, där blott en är anställd. Läroverk med blott en anställd torde också v a r a betydligt flera än de med 2 och 3 anställda. Övriga anställda skulle benämnas vaktmästare i motsats till maskinist och gymnastikvaktmästare, som för n ä r v a r a n d e i regel är benämningen. J a g kan ej finna skälet, varför den, som så gott som uteslutande är sysselsatt med uppvärmning, bad och duschningar, rörledningar och ventiler av olika slag, lås och dörrstängare jämte övrigt arbete av mer eller mindre mekanisk natur, skall kallas vaktmästare. Benämningen maskinist säger kanske något för mycket, dock ej mer än benämning förste vaktmästare, d ä r blott en finnes. Benämning eldare skulle kanske kunna tänkas, men täcker knappast det ansvar, som är förenat med befattningen. Vid Stockholms folkskolor användes benämningen vaktmästare och värmeledningsskötare. Dessa båda befattningar äro där också lika avlönade, ungefär i motsvarighet eller en aning över vad som kommittén föreslagit för förste vaktmästare. J a g vill också tillägga, att även om samtlig vid läroverken här nämnd personal sättes i 7 lönegraden, så bli alla förste vaktmästare, så gott som alla s. k. maskinister, och i något fall även gymnastikvaktmästare h ä r i Stockholm ej oväsentligt sämre ställda än hitintills. Vid yrkande om lönegradsplacering kan j a g dessutom även erinra om ett av läroverksöverstyrelsen den 12 september 1911 avgivet förslag till läroverksvaktmästares pensionering, senast åberopat i Kungl. Maj:ts pro position n r 183 till senaste riksdag med anledning av begärd pension åt gymnastikvaktmästaren och eldaren N. Nilsson vid högre allmänna läroverket i Malmö. Där säges bland annat, att sökandes vaktmästar- och eldarbefattning är att hänföra till den pensionsklass, som överstyrelsen föreslagit för förste vaktmästare vid högre allmänt läroverk. Detta överstyrelsens förslag har också alltsedan dess tillkomst följts av statsmakterna. Därav följer ju helt naturligt, att de även nu böra sättas i samma lönegrad. F ö r den händelse kommittén på grund av vad som här ovan anförts skulle finna skäligt föreslå åtminstone de s. k. maskinisterna och kanske även gymnastikvaktmästarna, då ju de senares antal är mycket ringa, till 7 lönegraden, i likhet med vad som är föreslaget för förste vaktmästare, så kan mitt yrkande i benämningsfrågan bortfalla men i motsatt fall icke. I fråga om hyresersättning för bostad torde kommittén lämpligare

330 böra undersöka, vad folkskolornas v a k t m ä s t a r e i Stockholm få betala och i mån därav även vad som kan anses vara rättvist att bestämma för läroverken i landet. Beträffande de skriftliga instruktioner, som måste finnas vid varje läroverk, är det naturligt, att dessa måste i detalj uppgöras av respektive lokalstyrelser. F r å n vår sida är det dock ett ofrånkomligt krav, att lönekommittén för dessa instruktioners avfattande utarbetar en ram eller norm, inom vilken dessa få röra sig. I motsatt fall blir den trygghet, som för oss är åsyftad, fullständigt illusorisk. Vi vilja också anhålla, att de eventuellt blivande övergångsbestämmelser, som torde v a r a nödvändiga, t a g a sådan hänsyn till nuvarande befattningshavare, att sänkningar av deras avlöningsförmåner måtte undvikas. För den händelse § 10 punkt 3 i allmänna bestämmelser kan tilllämpas även på oss, så äro vi givetvis därmed belåtna. E n ä r vi ännu sakna uppgifter om dels v å r a blivande pensioners storlek och dels storleken av de pensionsavgifter vi i framtiden skola erlägga samt storleken av det a v d r a g vi skola vidkännas för v å r a bostäder, dels ock om ortsgrupperingen, är det för oss omöjligt att inom föreskriven tid inkomma med slutgiltigt yttrande i saken. J a g vill därför vördsamt anhålla, att kommittén tager de av mig nu framhållna synpunkterna under förnyad omprövning, och även tillerkänner oss r ä t t till nytt yttrande, då alla upplysningar kommit oss till hända. 11) Rektor Anna Sörensen. Undertecknad, som såsom representant för Svenska seminarielärarföreningen varit förordnad till tillfällig ledamot i 1928 års lönekommitté den 27 och 28 juni 1930, anhåller a t t till kommitténs protokoll få foga särskilt uttalande rörande de kvinnliga l ä r a r n a s löneplacering. Någon motivering för den ståndpunkt kommittén intagit i denna fråga h a r jag icke varit i tillfälle att taga del av. Kommittén synes emellertid vid uppgörande av sitt löneförslag hava följt det tillvägagångssättet, a t t den behållit den nuvarande relationen mellan manliga och kvinnliga lärares löner. Kommittén har sålunda icke tagit h ä n s y n till att kvinnor i tjänster, som öppnats för dem genom behörighetslagen, erhållit samma lön som motsvarande manliga befattningshavare, med det undantag att kvinnlig befattningshavare icke äger r ä t t att å t n j u t a lön enligt högsta klassen inom vederbörande lönegrad. Det h a r för mig varit en bitter besvikelse att finna, a t t kommittén, sedan årtiondens utredningsarbete nedlagts på frågan om de grunder, med tillämpning av vilka kvinnor må k u n n a u t n ä m n a s och befordras till tjänster, som tillsättas genom kunglig fullmakt, å t e r g å t t till den gamla ståndpunkten att tillmäta åt kvinnor en fullständigt godtycklig avlöningKommitténs förslag skulle komma att innebära, att de kvinnogrupper, som tidigast — år 1918 — fingo tillträde till fullmaktstjänster, nämligen lektorer och adjunkter vid allmänna läroverk, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna, skulle erhålla en i förhållande till motsvarande manliga befattningshavare sämre löneplacering än sådana kvinnliga befattningshavare, som först senare vunnit behörighet till sådana tjänster. Att just lärartjänsterna bland alla fullmaktstjänster tidigast öppnats för kvinnor, torde likväl ha berott på att kvinnor på undervisningsområdet

331 gjort sådana insatser, att man a v dem ansett sig kunna förvänta ett arbete, som vore likvärdigt med de manliga befattningshavarnas. Kommitténs å t g ä r d att sätta just kvinnliga lärare i en ogynnsam undantagsställning k a n endast förklaras av att kommittén tycks anse, att en orätt visa vunnit berättigande, då den har n å g r a års hävd. 1928 års lönekommitté tycks i många avseenden ha byggt på 1920 års lärarelönekommitté. N ä r det gäller de kvinnliga befattningshavarnas löneplacering i relation till de manligas, saknas emellertid varje stöd i 1920 års lärarelönekommittés betänkande. Denna kommitté arbetade nämligen parallellt med 1921 års lönekommitté, som hade till uppdrag att verkställa utredning i frågan om ordnande av kvinnliga befattningshavares avlönings- och pensionsförhållanden. Lärarelönekommittén ansåg sig därför böra avstå från att t a g a ståndpunkt till kvinnornas lönefråga och sökte i stället uppbygga ett lönesystem, som vilade på de dåvarande grunderna för kvinnliga lärares avlöning. Den yttrade emellertid om detta sitt tillvägagångssätt följande: »Dock har kommittén härvid uttryckligen velat betona, att en dylik anordning torde v a r a att betrakta såsom ett provisorium, vilket bör i sinom tid avlösas av de definitiva anordningar, som må framgå såsom det slutliga resultatet av 1921 års lönekommittés utredningsarbeten.» Det är detta provisorium, som 1928 års lönekommitté nu synes vilja göra permanent. E t t sådant förslag kan emellertid icke accepteras som en slutgiltig lösning. Den enda principiellt tillfredsställande lösningen av kvinnliga befattningshavares lönefråga är enligt min mening, att kvinnlig befatt ningshavare erhåller samma behållna lön som motsvarande manlige befattningshavare. 12) Rektor Anna Sörensen och övningsskolläraren L. G. Sjöholm. Undertecknade, vilka såsom representanter för Svenska seminarielärarföreningen beretts tillfälle att deltaga i kommitténs arbete den 27 och 28 juni detta år, få enligt medgivande och under hänvisning till vad vi anfört i debatten och till innehållet i kommitténs då framlagda förslag härmed avgiva följande erinringar beträffande kommitténs förslag, i vad det avser befattningshavare vid folkskoleseminarierna. Undertecknad Sörensen, som samtidigt ingiver särskilt yttrande rörande kvinnliga lärares löneplacering, bortser i här föreliggande yttrande från denna fråga. Det av kommittén framlagda förslaget till seminariernas inordnande i det n y a lönesystemet finna vi beträffande dess tekniska utformning synnerligen tillfredsställande. Och mot dess allmänna bestämmelser ha vi icke något väsentligt att erinra. F a s t m e r a finna vi, att en tillämpning av dessa bestämmelser, av vilka vissa tillförsäkra seminariernas lärare viktiga förmåner, som de hittills saknat, kommer att visa sig vara för seminarierna gagneligt. Beträffande systemets tekniska detaljer vilja vi såsom särskilt förtjänstfullt framhålla kommitténs förslag till beräkning av övningslärarnas löner. Vad åter angår den för de olika l ä r a r g r u p p e r n a föreslagna inplaceringen i det allmänna löneplanet, kunna vi endast beträffande rektor, lektor och gymnastiklärare y r k a bifall till kommitténs förslag. Beträffande övriga l ä r a r g r u p p e r måste vi, i enlighet med seminarielärarföreningens

332 tidigare intagna ståndpunkt, y r k a på vissa justeringar och i n å g r a fall på betydande höjningar. Därvid vilja vi dock framhålla, a t t vi med tillfredsställelse funnit, att kommittén tagit hänsyn till de ökade krav, som ställas på seminariernas övningslärare i jämförelse med de allmänna läroverkens och som betingas av seminariernas uppgift att utbilda lärare. Kommittén föreslår, a t t manlig gymnastiklärare, teckningslärare och musiklärare placeras i 21 lönegraden. Därom är med hänsyn till tidigare förslag intet att erinra. Enligt tilläggsbestämmelsernas § 5 u t g å r lön med fulla beloppet enligt vederbörande löneklass i nämnda lönegrad till gymnastiklärare för en tjänstgöring av 28—30 veckotimmar och till tecknings- och musiklärare för en tjänstgöring av 30—32 veckotimmar med tillägg respektive avdrag med 3 % för varje överstigande respektive understigande veckotimme. Den förbättring i gymnastiklärarnas ställning, som kommittén sålunda föreslagit, måste betecknas som synnerligen väl motiverad. Gymnastiklärarens arbete är av den krävande art, att full lön bör uppnås vid en tjänstgöring av 28 veckotimmar. Men föreningen har tidigare uttalat, att den finner samma skäl tala för en förbättrad löneställning för tecknings- och musiklärare som för gymnastiklärare. Vi få därför hemställa, att det måtte stadgas, att även till tecknings- och musiklärare u t g å r lön med fulla beloppet för en tjänstgöring av 28—30 veckotimmar. övriga övningslärare, nämligen lärarinnor i hushållsgöromål, lärare i manlig slöjd, lärarinna i kvinnlig slöjd, l ä r a r i n n a i kvinnlig slöjd vid manligt seminariums övningsskola, lärare i trädgårdsskötsel vid dubbelseminarium och lärare i trädgårdsskötsel vid annat seminarium, hava i kommitténs förslag erhållit en alldeles för låg löneplacering. Dessa övningslärare liksom de förutnämnda tre grupperna ha hittills intagit en mycket ogynnsam löneställning, betingad av en äldre tids uppfattning av de s. k. övningsämnenas betydelse i uppfostringsarbetet. N u m e r a erkännes det dock allmänt, att de ämnen, som med ett missvisande n a m n kallas övningsämnen, ha en grundläggande betydelse, framför allt på folkskoleseminarierna, som utbilda lärare för barndomsskolan jämväl i dessa ämnen. I barndomsskolans undervisningsarbete intaga dessa praktiska ämnen en framskjuten plats, och deras betydelse stegras i samma m å n som skolans arbetssätt utvecklas i sådan riktning, att större u t r y m m e ägnas åt barnens skapande verksamhet, en utveckling som är starkt framträ dande i v å r a dagar. Det ligger därför en utomordentlig vikt vid att de blivande l ä r a r n a erhålla bästa möjliga utbildning även i dessa ämnen. Men utbildningen beror på de personliga kvalifikationerna hos seminariets lärare. Och skola personer med dessa kvalifikationer d r a g a s över till seminarierna, kräves en verkligt god löneställning. Denna är i detta avseende av långt större betydelse än stadgemässigt föreskrivna formella kompetensvillkor. E n löneplacering, grundad endast p å dessa anställningsvillkor och på beräknad utbildningstid, k a n därför icke bliva tillfredsställande eller med seminariets intressen förenlig. Vi v å g a i detta sammanhang erinra om vad föreningen anfört i sitt yttrande över 1920 års lönekommittés förslag: »övningslärarna ha a t t meddela eleverna fackutbildning. De ha a t t deltaga i handledningen av elevernas undervisningsövningar samt att undervisa i respektive ämnens metodiska behandling i skolan. Övningslärares undervisningsarbete är jämväl a v teoretisk a r t och sålunda jämförbart med ämneslärares. Övningslärare ha

333 a t t leda elevens enskilda arbete, v å r d a material och förestå ämnesinstitutioner. Undervisningen kräver hemarbete av dem liksom av andra seminarielärare. — Övningsämnena representera inom nutida reformsträvanden på folkundervisningens område en framträdande undervisningsprincip. P å deras företrädare vid seminarierna måste under sådana förhållanden ställas stora fordringar och k r ä v a s en skärpt saklig kompe tens. Vad h ä r anförts äger visserligen icke till alla delar tillämpning på lär a r i n n a i hushållsgöromål, vilken icke direkt utbildar lärare i sitt ämne. Men hennes arbete för seminarieelevernas fostran och utbildning till lär a r e är icke därför mindre betydelsefullt. Det arbetssätt, som tillämpas vid undervisningen i hushållsgöromål, är nämligen i hög grad ägnat att föra de blivande l ä r a r n a in i arbetsskolans metoder, liksom det fostrar till ordning, vakenhet och förmåga till initiativ. Med stöd av dessa synpunkter få vi, u t a n att anse oss behöva i detalj gå in på varje ämnes särskilda betydelse, hemställa, dels att den tjänstgöring, för vilken lön till fulla beloppet enligt 21 lönegraden utgår, måtte bestämmas till samma omfattning för tecknings- och musiklärare som för gymnastiklärare eller 28—30 veckotimmar, dels att lärarinna i hushållsgöromål samt lärare i manlig och kvinnlig slöjd och trädgårdsskötsel måtte beredas en väsentligt gynnsammare löneplacering än den av kommittén föreslagna. Även för övningsskollärarna måste vi, i enlighet med föreningens tid i g a r e uttalade uppfattning, yrka på en gynnsammare löneplacering än den av kommittén föreslagna 19 lönegraden för manlig lärare. Föreningen h a r förut yrkat på samma placering av övningsskolans lärare som för gymnastik-, tecknings- och musiklärare vid en undervisningsskyldighet av 25—29 veckotimmar, nämligen i lönegrad A 13 respektive B 13 enligt 1920 års lönekommittés förslag. Och i enlighet härmed få vi föreslå, att manlig övningsskollärare placeras i lönegrad 21 och kvinnlig övningsskoll ä r a r e i relation till denna lönegrad. För denna placering talar dels vad vi i det föregående anfört om den skärpta sakliga kompetensen, vilken äger samma giltighet beträffande dessa lärare som övningslärarna: den formella kompetensen (folkskollärarexamen) kan icke få tillmätas avgörande betydelse, dels arbetets art, dels slutligen vissa andra skäl. Övningsskollärarens arbete erbjuder alldeles särskilda svårigheter. H a n leder en väsentlig del av elevernas praktiska lärareutbildning, och på honom vilar en god del av ansvaret för huru de blivande l ä r a r n a gripa sig an det självständiga arbetet i vårt lands folkskolor. H a n måste följa med de i v å r tid livaktiga pedagogiska reformrörelserna, pröva dem och i den m å n de representera för skolans inre liv betydelsefulla uppslag, demonstrera dem, så att seminarierna kunna v a r a vägledande beträffande dessa rörelser. H a n har att sörja för, såsom redan folkundervisningskommittén påpekade, att övningsskolan är en god skola. Och på hans egen undervisning, städse iakttagen av åhörare, ställes krav på föredömlighet. Slut ligen måste han v a r a förtrogen med den psykologiska forskningen dels för att kunna fota sitt eget skolarbete på en psykologisk grund, dels för att kunna vägleda eleverna i de psykologiska iakttagelser, för vilka öv ningsskolan utgör ett naturligt fält. Beträffande dessa synpunkter kunna vi hänvisa till vad skolöverstyrelsen anförde i sitt yttrande den 23 juni 1924 över lönekommitténs förslag: »Den erfarenhet överstyrelsen besitter rörande betydelsen av dessa befatt-

334 ningshavares gärning i lärarutbildningens tjänst, inskärper synnerligen starkt den grundläggande betydelsen av övningsskollärarnas insats i seminariets hela arbete. Det torde ock förhålla sig så, a t t i den mån för ämneslärarbefattningarna förvärvats personer med m e r a vetenskapligt inriktad och betonad utbildning än tidigare varit fallet, den yttrest betydelsefulla uppgiften att uppehålla seminariets förbindelse och sammanh a n g med folkskolan i mycket hög grad kommit att påvila övningsskolans lärare. H ä r a v blir det uppenbart, att det måste ligga synnerlig vikt uppå att för dessa befattningar k u n n a förvärva personer med ej blott gedigen utbildning och levande pedagogiskt intresse u t a n alldeles speciellt mångsidig och omfattande praktisk erfarenhet om folkskolans arbete. U r sistnämnda synpunkt ha under senare å r icke sällan svårigheter mött för en god rekrytering, vilka svårigheter med stor sannolikhet kunna återföras på den ekonomiskt ogynnsamma ställning, som en övningsskollärare intagit i förhållande ej blott till lärare i folkskolans överbyggnader u t a n jämväl i den egentliga folkskolan i städer, där särskilda kommunala lönetillägg hittills utgått.» I sistnämnda hänseende vilja vi framhålla, att kommitténs förslag om övningsskollärarnas placering i 19 lönegraden synes komma a t t erbjuda gynnsammare löneplacering än för folkskollärarna i större städer — ett bestämt uttalande därom k a n icke avgivas, dels emedan vi icke känna folkskollärarnas slutliga placering, dels emedan ersättning för överläsningsmånad och extra tjänstgöring i folkskolan icke k a n exakt angivas —, men att denna placering avgjort gör det omöjligt för övningsskolan att konkurrera med den högre folkskolan om de bästa l ä r a r k r a f t e r n a — l ä r a r n a i den fyraåriga högre folkskolan har kommittén placerat i den 21 lönegraden, en placering som synes starkt motiverad även för övningsskolans lärare. E h u r u vi anse, att de av oss nu hävdade och på skolöverstyrelsens uttalande stödda skälen tala för, att en gynnsammare löneplacering tillförsäkras övningsskolans lärare på grundval av de arbetsuppgifter, som påvila dessa lärare, vilja vi dock ytterligare anföra ett skäl, nämligen det, att medan för folkskollärare och andra l ä r a r g r u p p e r olika möjligheter till befordran stå öppna, äro övningsskollärarbefattningarna med ytterst sällsynta undantag sluttjänster. Med hänvisning till det anförda få vi sålunda hemställa, att manlig övningsskollärare placeras i 21 lönegraden och att kvinnlig övningsskollärare erhåller motsvarande placering. Det må tilläggas, att en placering i 20 lönegraden icke kan anses tillfredsställande, enär dess sista löneklass (23) är densamma som för 19 lönegraden. Slutligen få vi anhålla, att om kommittén icke anser sig k u n n a bifalla v å r framställnings samtliga yrkanden, denna vår skrivelse m å t t e som särskilt yttrande bifogas kommitténs slutliga förslag. 13) Folkskolinspektören P. Holmvall. Enligt lönekommitténs för mig tillgängliga preliminära förslag skulle folkskolinspektörerna hänföras till 24 lönegraden med omedelbar placer i n g i 27 löneklassen. U r olika synpunkter måste detta förslag betecknas såsom högst otillfredsställande. Den ogynnsamma ställning i löneskalan, som folkskol-

335 inspektörerna enligt detsamma skulle komma a t t intaga, framträder särskilt i t v å hänseenden. För det första skulle avlöningen för en del inspektörer komma a t t utgå med lägre belopp, än vad för närvarande är fallet. Detta gäller dels inspektörerna på de billigare A- och B-orterna, dels, i den mån kompensation icke erhålles genom föreslagna kallortstillägg, jämväl inspektörern a på C-, D- och E-orter i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens lan. Antalet a v de inspektörsbefattningar, för vilka en absolut lönesänkning föreslås, bleve följaktligen icke så litet. Och de belopp, nied vilka de nuvarande lönernas slutsummor skulle reduceras, kunna icke anses obetydliga. Dessa belopp skulle, om man bortser från eventuella kallortstillägg o c h ' tager hänsyn till de nuvarande stationeringsorterna, komma att växla mellan cirka 550 kronor och cirka 250 kronor. Att m ä r k a är emellertid, att till grund för beräkningarna i förevarande hänseende lagts de n u v a r a n d e och de föreslagna lönernas bruttobelopp. Om man i stället utgår från lönernas behållna nettobelopp, med a n d r a ord frånräknar de obligatoriska avgifterna för tjänste- och familjepension, blir den absoluta lönesänkningen självfallet ännu större. E n lönereglering, som resulterar i lönesänkningar, är nu något ganska ovanligt i vårt land. Och det föreliggande förslaget ter sig härutinnan så mycket egendomligare, som inspektörslönerna, även vad de billigare orterna angår, länge ansetts otillräckliga ej allenast av inspektörerna själva u t a n ock av personer utanför inspektörskåren, vilka måste anses både allmänt omdömesgilla, speciellt sakkunniga och fullt opartiska. Jagerinrar därom, att folkskolöverstyrelsen år 1918 föreslog lektorslön för folkskolinspektör, att 1920 års lönekommittés majoritet placerade inspektörerna i en lönegrad, som motsvarar den nuvarande 26, att t v å reservanter tillhörande samma kommittés ordinarie ledamöter ville ha inspektörerna placerade i den nuvarande 27 lönegraden, samt att skolöverstyrelsen i sitt y t t r a n d e den 30 september 1924 över nyssnämnda kommittés betänkande sökte u t v e r k a åtminstone den förbättringen i förslaget, att in spektör komme a t t omedelbart hänföras till 26 lönegradens högsta löneklass. I detta s a m m a n h a n g torde icke heller böra alldeles förbises, att 1928 års riksdag i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställt, att Kungl. Maj:t måtte taga under övervägande, huruvida förslag till förbättrade löneförhållanden för bland a n d r a statens folkskolinspektörer kunde snarast föreläggas riksdagen. För det andra skulle, enligt det föreliggande preliminära förslaget,_ de nuvarande relationerna mellan å ena sidan inspektörslönerna och å andra sidan löneförmånerna för vissa andra befattingshavare i undervisningsväsendets tjänst, med vilka inspektörerna brukat i lönehänseende jämföras, förändras till folkskolinspektörernas nackdel. J a g tänker härvid företrädesvis på s å d a n a skolman, som antingen i likhet med folkskolinspektörerna ha a t t intaga en ledande ställning inom skolförvaltningen, d. v. s. chefer för olika slag av läroanstalter, eller som man eljest h a r att räkna med för en önskvärd rekrytering av folkskolinspektörskåren. De åsyftade skolmannen äro: rektorer vid folkskoleseminarier och högre allmänna läroverk, rektorer vid statens realskolor, rektorer vid kommunala mellanskolor och högre folkskolor, lektorer och adjunkter vid allmänna läroverk och folkskoleseminarier samt folkskollärare i ledande ställning U p p m ä r k s a m m a s bör, att vid de jämförelser, som här nedan komma att göras, hänsyn t a g i t s endast till slutlönerna, a t t det procenttal, efter vilket

336 dyrtidstilläggen beräknats, är 32, att värdet av bostad och bränsle i förekommande fall i n r ä k n a t s i lönerna med belopp, som av 1928 års lönekommitté förslagsvis upptagits i avlöningsreglementet för kommunalt anställda lärare m. fl., att nu utgående ortstillägg för vissa inspektörar icke medtagits, att den ändrade relationen i lönehänseende mellan inspektörerna å ena sidan samt rektorerna vid folkskoleseminarier och högre allmänna läroverk samt statens realskolor å andra sidan icke ansetts behöva siffermässigt konstateras, då den i alla fall lärer vara påtaglig, samt slutligen att procenttalen, vad a n g å r folkskollärarna, avse endast de obligatoriska minimilönerna för l ä r a r e och att i de belopp, som ligga till grund för procenttalen, följaktligen icke ingå vare sig frivilliga kommunala tillägg å lärarlönerna eller arvoden för u p p d r a g som kommunal skolledare (överlärare eller inspektör). Enligt de gjorda u t r ä k n i n g a r n a förhåller sig folkskolinspektörernas avlöning procentuellt till avlöningen för nedan angivna befattningshavare på sätt som följer: A.

Enligt

nu gällande

lönebestämmelser. Medeltal för samtliga orts-grupper

Rektor vid kommunal mellanskola av grupp I » » » » av grupp I I Rektor vid fyrklassig högre folkskola, yrkesbestämd » » » » » allmän Lektor Adjunkt Lärare vid folkskola med 38 % läsveckor B.

Enligt

lönekommitténs

preliminära

Omkring 100'6 % » 100-6 % » 111-7 % » 117 % » 93-5 % » 109-1 % » 171-5 % förslag. Medeltal för samtliga ortsgrupper

Rektor vid kommunal realskola av grupp I » » » » av grupp n Rektor vid högre folkskola (högst) Lektor Adjunkt Lärare vid folkskola med 38 •/* läsveckor

Omkring 81 % » 89-9 % » 85-5 % » 85-5 % » 106 % » 144*9 %

Förestående siffror synas otvetydigt ådagalägga, att folkskolinspektörerna i jämförelse med vissa a n d r a befattningshavare, för vilka en säkerligen välbehövlig löneförhöjning föreslagits, blivit av kommittén ganska styvmoderligt tillgodosedda. Så skulle inspektörslönen, som för närvarande utgör omkring 100-6 % av lönen för rektor vid kommunal mellanskola (realskola) av grupp I, komma att utgöra endast omkring 81 % av den kommunala realskolerektorns lön, efter det en reglering i enlig het med det föreliggande förslaget genomförts. Än mera anmärknings v ä r d ter sig den förändrade relationen till lönen för rektor vid högre folkskola. Inspektörslönen är nu icke obetydligt högre än avlöningen för rektor vid fyrklassig högre folkskola (111-7 % eller 117 %), men skulle efter regleringen komma att sjunka till lägst 85-5 % av samma lön. J ä m v ä l

337 torde särskilt observeras, a t t den relation till lektorslöner, som vid senaste lönereglering etablerades och som man därefter v a r i t angelägen om att åtminstone icke försämra vid beviljande av tillfälliga löneförbättringsbelopp, skulle förryckas till folkskolinspektörernas nackdel. Man frågar sig ovillkorligen: vilka kunna skälen vara till en dylik ned flyttning av inspektörerna i löneskalan? Säkerligen är en sådan nedflyttning icke påkallad av statsfinansiella skäl. H a r staten råd a t t förb ä t t r a avlöningen för vida talrikare personalgrupper, så lärer den ocks å ha råd att låta folkskolinspektörerna, som utgöra en k å r på i allt endast 52 personer, komma i åtnjutande av en motsvarande löneförbättr i n g . Lika visst synes det vara, att den förehållandevis h å r d h ä n t a behandlingen av inspektörerna icke är att förklara genom något åt komm i t t é n givet direktiv. Genomläser man vad vederbörande departementschef vid kommitténs tillsättande anförde till statsrådsprotokollet, finner m a n att endast i fråga om »folk- och srnåskollärare m. fl. lärare», gjordes det särskilda uttalandet, att kommittén torde böra »inrikta undersökningen på angelägenheten av att genomföra löneregleringen med mindre kostn a d för statsverket, än som enligt det tidigare framlagda förslaget förutsatts». Någon anmaning från högsta ort att nedpressa särskilt folkskolinspektörernas lönestandard i jämförelse med a n d r a befattningshavares har uppenbarligen h ä r m e d icke givits. Då det är svårt, för att icke säga omöjligt, att finna n å g r a fullt barand e skäl till det föreliggande förslaget i det hänseende, varom fråga är, ligger det antagandet synnerligen n ä r a till hands, att kommitténs bestämmande flertal icke vare sig tillräckligt behjärtat folkskolmspektionens uppgift och betydelse eller n ä r m a r e tänkt sig in i de menliga konsekvenser för folkundervisningen i det hela, som ett bifall till förslaget i oförändrat skick med den allra största sannolikhet skulle komma att medföra. En riktig och fullständig kännedom om de plikter, som pavila en statens folkskolinspektör, och de mångsidiga kompetenskrav, som dagligen ställas på honom i hans ämbetsgärning, synes nämligen med nödvändighet böra leda till den uppfattningen, att avlöningen tiU en befattningshavare av detta slag icke rimligen kan eller bor sattas lägre än för andra ledare av en mera omfattande praktisk-pedagogisk verkF ö r att dessa plikter och kompetenskrav må bliva åtminstone i någon m å n n ä r m a r e belysta, tillåter jag m i g i korthet e r i n r a om följande. Statens folkskolinspektörer ha att utöva en kontrollerande och rådgivande inspektionsverksamhet ej allenast beträffande folk- och småskolor samt fortsättningsskolor u t a n även, efter skolöverstyrelsens bestämmande, med avseende.på de högre folkskolorna, vilkas lärare n u m e r a i regel torde h a v a en akademisk eller därmed likvärdig utbildning. Under varje folkskolinspektör sorterar en lärarpersonal, ofta uppgående till 500—600 personer Man jämföre härmed förhållandena vid exempelvis de högre folkskolor vilkas rektorer skulle placeras icke mindre än tre lönegrader högre ä n inspektörerna, eller vid de i det föregående icke omnämnda smaskoleseminarierna! Vid sidan a v sin kontrollerande och pedagogiskt-konsultativa verksamhet h a inspektörerna a t t vidkännas en administrativ arbetsbörda, som svårligen k a n angivas i en kort framställning som denna. Skolor ganisationsspör smal skola genomtänkas och ledas till sin lösning, byggnadsritningar granskas, ifrågasatta skoltomter besiktigas, statsbidragsansökningar — ofta uppgående till flera h u n d r a om året — skola .22—302247

338 genomgås och attesteras, skolstatistiska uppgifter nagelfaras och befordras vidare, reglementsärenden behandlas, invecklade och svårbedömda disciplin ä r a frågor undersökas och utredas, utlåtanden beträffande allmänna skolärenden avgivas, a n d r a remisser av olika slag besvaras, vitsord rörande lärarduglighet i m å n g a fall utfärdas. Ständigt sättas omdömesförm å g a n och sakkunskapen på prov. Och att folkskolinspektörernas verksamhet hädanefter icke kommer a t t till betydelse och omfattning minskas torde framgå ej mindre av den allmänna utvecklingen på folkundervisningens område än även av de n y a uppgifter, som v ä n t a på inspektörerna med anledning av senaste riksdags beslut om folkskoleärendenas överflyttning till den borgerliga kommunen, om delvis nya former för statsbidragets utgående m. m. Om för en dylik mångskiftande och påfrestande skolmannaverksamhet skola k u n n a förvärvas personer med verkligt goda kvalifikationer, kräves för visso, att den ekonomiska gottgörelsen icke sättes för lågt. E n minskad benägenhet hos framstående skolman a t t söka ledigblivna inspektörsbefattningar h a r man på senare år trott sig förmärka. I sitt utlåtande över 1920 års lönekommittés betänkande yttrade skolöverstyrelsen n ä r m a s t med tanke på möjligheten att till dylik befattning erhålla lämpliga sökande bland kommunala skolfunktionärer: »Inför utsikterna till löneminskning eller i bästa fall oförändrade ekonomiska villkor vid övergången till en mera arbetsfylld och ingalunda mindre ansvarsfull post i statstjänst har man icke alltid lyckats förvärva den, som främst borde ifrågakomma.» Och som en kritisk anmärkning till nämnda löneförslag, som dock placerade folkskolinspektörerna i 26 lönegraden, tilllade överstyrelsen: »I detta avseende medför kommittéförslaget ingen så grundväsentlig förändring, a t t m a n kan våga vid detsammas genomförande i oförändrat skick knyta förhoppningar om förbättrade rekryteringsutsikter för h ä r avsedda kategorier och en verkligt rättvis anpassning av avlöningsfömånerna.» Under sådana förhållanden lärer ingen tvekan kunna råda därom, att rekryteringen av folkskolinspektör skar en skulle, om det nu föreliggande preliminära löneförslaget bleve slutligt fastställt, därom röna ett högst betänkligt inflytande. Då j a g i det föregående gjorde det uttalandet, att avlöningen för en statens folkskolinspektör icke rimligen kunde eller borde sättas lägre än avlöningen för a n d r a ledare av en mera omfattande praktisk-pedagogisk verksamhet, tänkte jag icke minst just på de kommunala skolledarna (folkskolinspektörer och överlärare) i de större städerna. Slutlönen för dessa befattningshavare u t g å r i m å n g a fall med 12 000—13 000 kronor eller däröver (t. ex. i Uppsala med 12 500 kronor, i Malmö med 12 800 kronor + dyrtidstilllägg, i Hälsingborg med 14100 kronor + dyrtidstillägg). ö v e r l ä r a r n a åtnjuta visserligen icek så hög avlöning, men det förtjänar nämnas, att exempelvis i Göteborg, där överlärarna dock sortera under en kommunal folkskolinspektör, de n ä m n d a befattningshavarna nå upp till en slutlön av n ä r a 10 000 kronor. Emellertid ä r det att vänta, att, sedan folkskollärarlönerna höjts genom blivande statlig lönereglering, j ä m v ä l överlärarnas löner komma att stiga, i många fall automatiskt, med r ä t t avsevärda belopp. Slutligen må erinras därom, a t t i flera främmande länder folkskolinspektörerna äro i avlöningshänseende ungefär jämställda med rektorer och lektorer vid högre läroanstalter. Så ä r förhållandet i Danmark. Där a detta v å r t grannland Amtsskolekonsulenter (motsvarande hos oss statens

339 folkskolinspektörer) blivit anställda, åtnjuta de en avlöning a v 12 400 kronor. I Finland äro folkskolinspektörerna placerade i samma löneklass som exempelvis yngre lektor vid normallyceum och äldre lektor vid klassiskt lyceum samt rektor vid enkelt lägre folkskoleseminarium. I Frankrike ha folkskolinspektörerna en avlöning, som i stort sett är jämförlig med eller överstiger löneförmånerna för rektorer och lektorer (principeaux et professeurs licenciés ou certifies) vid högre skolor (lycées och colleges). I Storbritannien uppburo folkskolinspektörerna, särskilt de s. k. distriktsinspektörerna, vid tiden närmast före världskriget en lön, som i vissa fall icke obetydligt översteg de lönebelopp, som utgingo till rektorerna och l ä r a r n a vid folkskoleseminarierna. Med stöd av det nu anförda h a r j a g som tillfällig ledamot av 1928 års lönekommitté hemställt, att statens folkskolinspektörer måtte hänför a s till 27 lönegraden. 14) Byråchefen A. Ripe. Sedan 1928 års lönekommitté framlagt förslag till lönereglering för, bland andra, befattningshavare vid rikets navigationsskolor, får j a g härmed å l ä r a r n a s vägnar anföra följande rörande deras tilltänkta placering i löneklass. De ordinarie l ä r a r n a vid navigationsskolorna böra placeras åtminstone i lika hög löneklass som adjunkterna vid de allmänna läroverken. För en dylik löneklassplacering tala flera fullt bärande skäl. Redan tidigare hade l ä r a r n a vid navigationsskolorna varit i löneavseende fullt jämställda med adjunkterna. E n dylik likställighet genomfördes redan vid navigationsskolornas nyorganisation å r 1911. P å sätt framgår av Kungl. Maj:ts proposition nr 167 till 1911 års riksdag och samma års riksdags skrivelse n r 5 v a r det avsett, att navigationslärarna skulle i löneavseende likställas med adjunkter, dock med en begynnelseavlöning av 500 kronor mera för å r än adjunkterna. Och denna 1911 års lönebestämning är den, som ännu gäller vid navigationsskolorna. Emellertid hava även efter 1911 vid flerfaldiga tillfällen förekommit uttalanden om förberörda likställighet. I samband med beslut om tillfällig löneförbättring vid navigationsskolorna år 1917 uttalades, a t t l ä r a r n a vid navigationsskolorna borde erhålla sådan tillfällig löneförbättring, att de bleve likställda med adjunkter. P å likställighet i löneavseende bygger även Kungl. Maj:ts proposition nr 258 till 1920 års riksdag. Även i 1921 års statsverksproposition (se tionde huvudtiteln sid. 38) förekommer uttalande, som baseras på a t t likställighet i avlöningsavseende bör bibehållas. A t t l ä r a r n a vid navigationsskolorna nu hava något mindre avlöning än adjunkterna vid de allmänna läroverken beror d ä r p å , a t t dessa l ä r a r e (av förbiseende antagligen) ej inrymts i den motion, som föranledde 1920 års riksdag att bevilja en tillfällig löneförbättring å t adjunkter. Men att n u låta en dylik omständighet leda till a t t navigationslärarna för framtiden skulle erhålla en sämre löneställning ä n adjunkterna är oriktigt. Lärarelönekommittén föreslog också likställigheten bibehållen. Ser m a n navigationslärarnas löneklassplacering fristående, skall m a n också finna, a t t en något högre placering ä n i 22 löneklassen ä r befogad. J a g vill erinra om att för ordinarie l ä r a r e i övermaskinistklass vid navigationsskolorna kräves såväl utbildning vid teknisk högskola som praktisk tjänstgöring. Denna utbildning motsvarar minst den, som erfordras

340 för lektor vid tekniskt läroverk, vilken placerats i 27 löneklassen. Det torde ock böra framhållas den betydande mognad och praktiska erfarenhet, som återfinnes hos de elever, som l ä r a r e n vid navigationsskolorna har att undervisa, och som ställer stora k r a v på undervisningen. Vad beträffar övriga ordinarie l ä r a r e vid navigationsskolorna erfordras visserligen icke akademisk examen för erhållande av lärarbefattning men däremot a n d r a examina och stor praktisk erfarenhet, som uppväger både den tidsspillan och de kostnader, som avläggandet av sådan akademisk examen, som erfordras för adjunktur, medföra. F ö r övrigt kräves av dessa lärare en arbetsprestation och ett ansvar, som är mera betydande än för de flesta a n d r a lärare. J a g hemställer därför vördsamt, att lönekommittén behagade i sitt slutliga förslag upptaga de ordinarie l ä r a r n a vid rikets navigationsskolor åtminstone i lika hög löneklass som adjunkterna vid rikets allmänna läroverk.

15) Folkskollärare Viktor Fredriksson och överlärare Hedvig Norgren. I anslutning till de av undertecknade i egenskap av tillfälliga ledamöter a v 1928 års lönekommitté vid sammanträden den 25 och 26 juni framförda synpunkterna och förslagen angående det av kommittén uppgjorda förslaget till avlöningsreglemente för kommunalt anställda lärare m. fl. få vi härmed sammanfattningsvis anföra följande: Då 1928 års lönekommitté i likhet med lärarelönekommittén föreslår, att det allmänna lönesystemet skall tillämpas även på folkskolans lärare, står detta förslag i fullaste överensstämmelse med ett av de huvudönskemål, som från lärarkårens sida framförts med avseende på den blivande löneregleringen. Det är vår uppfattning, att den av 1928 års kommitté föreslagna lösningen av frågan orn naturaförmånernas värdering och tjänstebostadens inpassande i lönesystemet icke blott kan godtagas av l ä r a r n a u t a n också är ägnad att helt förtaga bärigheten av de invändningar mot l ä r a r n a s inplacering i lönesystemet, vilka från vissa håll kommo till synes med anledning av den av lärarelönekommittén föreslagna anordningen beträffande dessa spörsmål. Vad beträffar löneplaceringen ansåg lärarelönekommittén, att denna borde företagas efter samma grunder för l ä r a r n a som för övriga befattningshavare i allmän tjänst, nämligen under beaktande av deras utbildning, tjänstgöringsförhållanden och befordringsmöjligheter. Med dessa utgångspunkter och under hänsynstagande jämväl till lärarnas ferier i jämförelse med övriga befattningshavares semester ansåg lärarelönekommittén, att manlig l ä r a r e borde hänföras till nuvarande 17 lönegraden. E h u r u reservationer anfördes från en del av kommitténs ledamöter beträffande vissa andra punkter av betänkandet, a n s å g likväl ingen av dem a n n a t än att dessa lärares löneförmåner borde fullt motsvara 17 lönegraden. I fråga om kvinnlig folkskollärare föreslog lärarelönekommittén en placering, som synes närmast svara mot 15 lönegraden i den nu gällande löneplanen. I likhet med vad folkskollärarkårens representantskap för lönefrågor i framställning till 1928 års lönekommitté tidigare påyrkat och under hänvisning till den därvid anförda liksom till den av oss inom kommittén framförda motiveringen anse vi, a t t en lägre placering av folkskolans l ä r a r e

341 ä n den av lärarelönekommittén föreslagna icke skäligen kan ifrågakomma. F ö r folkskolans vidkommande har emellertid 1928 ars lonekommitte v a r i t hänvisad till att i enlighet med kommitténs direktiv inrikta undersökningen på angelägenheten av att genomföra löneregleringen med mindr e kostnad för statsverket än som enligt det tidigare framlagda förslaget förutsatts. I det vi konstatera, att 1928 års lönekommitté sålunda av sina direktiv v a r i t förhindrad att föreslå en löneplacering för folk- och småskolans l ä r a r e efter samma grunder som för övriga statsavlönade befattn i n g s h a v a r e och under framhållande av obilligheten i a t t folkskolans lär a r e i större utsträckning än a n d r a samhällets tjänare skola drabbas av de statsfinansiella hänsynen, få vi föreslå, att manlig folkskollärare placer a s i 17 och kvinnlig folkskollärare i 15 lönegraden samt att de icke ordin a r i e l ä r a r n a s placering höjes i relation härtill. V a d slutligen angår avlöningsreglementets olika paragrafer har komm i t t é n i stort sett kunnat tillämpa samma bestämmelser för de kommunala n s t ä l l d a l ä r a r n a som för de statsanställda befattningshavarna. De av oss h ä r nedan på ett fåtal punkter föreslagna ä n d r i n g a r n a och tilläggen ä r o ettdera betingade av a t t de kommunalanställda l ä r a r n a erhållit en m i n d r e gynnad ställning än statens tjänstemän, eller av hänsyn till det önskvärda i att slutavgörandet i vissa frågor lägges i händerna på central myndighet samt a t t nu befintlig frihet för kommunerna i ekonomiska eller skolorganisatoriska spörsmål icke onödigtvis beskäres. De av oss föreslagna ä n d r i n g a r n a och tilläggen följa h ä r nedan paragrafvis. § 4, mom. 4: Efter slutet av meningen »Lärare må offentligt uppdrag» tillägges: »Har här nämnt förbud utfärdats, kan ändring av beslutet sökas hos Skolöverstyrelsen, som äger upphäva eller fastställa detsamma.» § 13, mom. 1 c: Momentet föreslås erhålla följande lydelse: »vilken h a n enligt uppdrag av vederbörande kommunala skolmyndighet, skolöverstyrelsen eller etc. § 23, mom. 3 erhåller följande lydelse: »Till lärare, som av skoldistrikt v a r d e r anställd som överlärare eller tillsyningslärare vid folkskola, skall u t g å särskild tilläggslön med belopp, som av skoldistriktet bestämmes.» § 23, mom. 10: Bibehållandet av bestämmelserna i förestående moment, vilka innebära förbud för de kommunala myndigheterna att, d ä r så av förhållandena kunde anses påkallat, utbetala ersättning utöver den i reglementet fastställda lönen, skulle vad l ä r a r n a beträffar såväl principiellt som realiter försätta dessa i en ogynnsam undantagsställning i förhållande till de statsanställda befattningshavarna. Dessa senare kunna sedan gammalt dels på grund av stadganden i de allmänna reglementsbestämmelserna och dels i kraft av förbehåll i de särskilda tilläggsbestämmelsern a utbekomma särskilda ersättningar eller ekonomiska förmåner utöver lönen i den fastställda lönegraden. Då dylika förmåner icke föreslagits för de kommunalanställda lärarna, synes det oss v a r a i hög grad obilligt att därtill u t f ä r d a förbud för kommunal myndighet att i förekommande fall, där detta k a n befinnas vara lämpligt med hänsyn till skolans och kommunens intressen, utbetala ersättning utöver reglementets bestämmelser. Mot införandet av dylikt förbud talar också den låga lönegradsplacering, som föreslagits för folkskolans l ä r a r e och som u t a n tvivel torde komma a t t på vissa håll medföra minskning i de nu utgående lärarlönerna,

342 detta särskilt i sådana fall, då kommun vid beslut om kommunala tillägg ansett den a v lärarelönekommittén föreslagna lönenivån såsom skälig och normerande. F ö r skolans och kommunernas vidkommande måste det anses vara en bestämd olägenhet, att det existerar ett statligt förbud för kommunal myndighet a t t vidtaga ekonomiska dispositioner för att vid folkskolan binda särskilt kvalificerade lärarkrafter. Redan n u förekommer inom vissa kommuners folkskolor en stark differentiering av skolväsendet, något som också beaktats av kommittén i vad det gäller hjälpklassundervisningen, för vilken föreslås särskild ersättning utöver föreslagna lärarlöner. Vid sidan av d e n n a undervisning förekommer emellertid specialundervisning av flera a n d r a slag, exempelvis hälsoklasser, klasser för lomhörda och pedagogiska försöksklasser, av vilkas l ä r a r e kräves särskild, nästan undantagslöst på deras egen bekostnad förvärvad utbildning. Därtill kommer, något som också lärarelönekommittén särskilt underströk, att det knappast k a n vara r i k t i g t att i ett avlöningsreglemente bet a g a vederbörliga kommunala myndigheter deras r ä t t a t t själva besluta i förevarande hänseende. Under hänvisning till vad som h ä r ovan anförts få vi sålunda föreslå, a t t mom. 10, § 23 u t g å r eller, om detta icke anses böra ske, en tilläggsbestämmelse av den av lärarelönekommittén föreslagna innebörden fogas till sagda moment, nämligen: »Därest vederbörande skolområde, skoldistrikt eller stadsfullmäktige besluta att, där förhållandena sådant föranleda, bevilja l ä r a r e högre avlöning än detta reglemente föreskriver, må läraren, u t a n hinder av vad i 1 mom. sägs, äga tillgodonjuta sådan högre avlöning.» § 24. Enligt kommitténs förslag skulle fri l ä k a r v å r d tillerkännas folkskolans l ä r a r e endast vid olycksfall i tjänsten, under det att statsanställd personal tillförsäkras kostnadsfri läkarvård, sjuktransport och sjukhusv å r d samt till hälften kostnadsfri medicin även vid sjukdom. Det i paragrafens a n d r a moment gjorda tillägget, att det är kommun obetaget att, där så prövas skäligt, bidraga också till lärares sjukvårdskostnader, torde i praktiken få högst ringa betydelse för l ä r a r n a , d å beviljandet av dylika bidrag helt överlämnas åt kommunernas godtycke. Det bör också framhållas, a t t staten u n d a n för u n d a n iklätt sig en allt större andel av kostnaderna för folkskoleväsendet, något som talar för a t t även det allmännas bidrag till sjukvårdskostnader för h ä r ifrågavarande lärare helt bestridas med statsmedel, på samma sätt som kommittén föreslår beträffande övrig personal i allmän tjänst. Då vi icke kunna finna n å g r a bärande skäl för a t t lärare i detta avseende frånkännas samma förmåner som tillkomma tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen, få vi föreslå, att bestämmelserna angående l ä k a r v å r d i full utsträckning komma även folkskolans l ä r a r e till godo. § 27, mom. 4. Följande formella ä n d r i n g föreslås: »Då a n d r a förmåner än i boställsordningen angivna tillhandahållas läraren etc fastställda grunder». § 28, mom. 2: Följande ändring föreslås: »Därest innehavaren av tjänstebostad avlidit, skall hans dödsbo i den omfattning, som kan finnas lämpligt etc. efterträdare». Till ovanstående har överlärare Hedvig Nor gren fogat följande särskilda uttalande: Som bekant omfattar det stora flertalet i allmän tjänst anställda kvin;

343 n o r principen lika arbete, lika lön. Bland folkskolans lärarinnor h a r likalönsprincipen av gammalt haft lika hängivna som bestämda anhängare, och säkerligen h a r i detta hänseende ingen förskjutning i tänkesätten ägt r u m . E n lönereglering, varigenom icke denna princip förverkligas, kommer därför alltid för oss att framstå såsom otillfredsställande. Då emellertid en snw lönereglering för folkskollärarkåren är en angelägenhet av den mest trängande beskaffenhet, ha vi ansett oss böra i nu föreliggande situation avstå från att k r ä v a ett omedelbart aktualiserande a v likalönsfrågan och biträtt framställningen om en lönereglering i anslutning till lärarlönekommitténs förslag. Detta sker emellertid under framhållande av, dels att vi därmed icke frånträtt vår principiella uppfattning i likalönsfrågan, dels ock av att vi under inga omständigheter k u n n a anse med r ä t t v i s a och billighet förenligt, a t t den nuvarande relationen mellan manlig och kvinnlig lärares lön försämras till de senares nackdel.

16) Slöjdlärare Robert Åhlén. F r å g a n om löne- och tjänstereglering har länge varit ett önskemål för slöjdlärarekåren. Petitionsvis h a r ärendet upprepade gånger framburits till Kungl. Maj:t och nu senast i okt. 1928, med begäran, att 1928 års lönekommitté m å t t e få i uppdrag a t t u t r e d a och avgiva förslag till löne-, tjänste- och pensionsreglering för facklärare i slöjd vid folkskola. Kommittén h a r emellertid icke velat upptaga ärendet till behandling och anför såsom skäl härför, att dess uppdrag vore huvudsakligast av löneteknisk art, och a t t kommittén därför lämpligen icke kunde utföra en för löneregleringen nödvändig utredning av pedagogisk och organisatorisk innebörd. En sådan u t r e d n i n g från sakkunnigt håll, som här ifrågasattes, hade dock säkerligen k u n n a t erhållas på grundval av det löneregleringsförslag, som skolöverstyrelsen å r 1918 upprättat för ifrågavarande tjänster, och vilket i endast en del fall behövde kompletteras. J a g anser därför, att något egentligt hinder knappast förelåg för kommittén att icke u p p r ä t t a ifrågavarande löneregleringsförslag. Då emellertid så icke skett och skolöverstyrelsen, vid remiss av ärendet, anser, att en ny u t r e d n i n g är behövlig, icke allenast för slöjdlärarekåren, u t a n även för övriga i folkskolans tjänst anställda övningslärare, vilket förslag kommittén för sin del också förordar, så vill jag på det livligaste instämma i a t t en allsidig utredning för h ä r ifrågasatta tjänster snarast möjligt måtte komma till stånd.

17) Småskollärarinnan Karola Pålsson. Sedan undertecknad tagit del av det från kommittén till mig såsom tillfällig ledamot av kommittén översända förslag till avlöningsreglemente för kommunalt anställda lärare m. fl., får jag i anledning h ä r a v vördsamt avgiva följande erinringar. Beträffande avlöningsreglementets olika paragrafer instämmer under-

344 tecknad i vad herr Viktor Fredriksson och fröken Hedvig Norgren härom i sina till 1928 års lönekommitté ingivna skriftliga erinringar anfört. Rörande frågan om småskollärarinnornas placering i viss lönegrad tilllåter sig undertecknad vördsamt anföra följande: I sitt den 15 augusti 1923 avlämnade betänkande gör 1920 års lönekommitté följande uttalande: »Då det nu är fråga om att placera lärarna i lönegrader, som gälla och äro avsedda att gälla för nästan all statens personal, träder självfallet den uppgiften i förgrunden att söka inplacera l ä r a r n a på den plats i lönesystemet, som kan i betraktande av deras utbildnings- och tjänstgöringsförhållanden anses med rättvisa och billighet förenlig. Det må härvid framhållas, hurusom enligt kommitténs mening den verksamhet och det arbete, som lärare av olika slag utöva i samhällets och det allmännas tjänst, av ålder underskattats i förhållande till de funktioner, som inom a n d r a samhällslivets områden verka i det allmännas intressen. Till följd h ä r a v h a v a också l ä r a r k å r e r n a sedan gammalt kommit a t t intaga en i förhållande till andra tjänstemannagrupper i ekonomiskt avseende tillbakasatt ställning.» Att detta uttalande äger tillämplighet icke minst på småskolans lärarekår, torde v a r a oemotsägligt. I en av Alfred Carlsson år 1928 på uppdrag av centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärareförening verkställd utredning angående folkskollärarnas lönefråga betonas också kraftigt småskolekårens i löneavseende tillbakasatta ställning. I n ä m n d a utredning framhålles även, att småskollärarinnorna kommit att intaga »en orimligt låg löneställning». Deras allmänna lönestandard har, säger författaren, »icke ens n å t t fullt upp i nivå med de lägsta ordinarie befattningshavare i de nyreglerade verken». E n jämförelse mellan de av 1928 års lönekommitté föreslagna småskolelärarinnelönerna samt de sedan lång tid tillbaka utgående löneförmånerna åt rikstelefonisterna är i detta avseende belysande. Dessa senare befattningshavare ä r o i det allmänna lönesystemet placerade i 6 lönegraden, medan småskollärarinnorna av kommittén placerats i den femte. E n undersökning av de faktorer, som k u n n a tänkas v a r a bestämmande vid småskolkårens inordnande i det allmänna lönesystemet, torde emellertid få anses motivera en löneställning, som ligger högre än riktstelefonisternas. Så kan det först beträffande utbildningen påpekas, att av telefonisterna icke kräves någon specialutbildning, medan småskollärarinnorna måste genomgå dels en tvåårig seminariekurs, dels också i de allra flesta fall undergå en omfattande förberedelse till inträdesprövningen bl. a. genom att deltaga i en kostsam preparandkurs, vilken i allmänhet sträcker sig över en hel termin. Vad åter a n g å r själva arbetet torde en objektiv granskning giva ännu starkare stöd åt kravet på en löneplacering av småskollärarinnor, som ligger avsevärt över rikstelefonisternas. Det är naturligtvis h ä r icke meningen att förringa det samhällsnyttiga arbete, telefonisterna utföra, ett arbete, som förvisso kräver stor påpasslighet och noggrannhet. Men det torde icke k u n n a förnekas, att lärarens arbete ä r mera maktpåliggande och ansvarsfullt. A t t uppgiften att fostra det uppväxande släktet till rättskaffens och dugande samhällsmedlemmar ställer stora personliga k r a v på l ä r a r e n torde erkännas av envar. Även om det är svårt eller r e n t av omöjligt att siffermässigt visa, a t t l ä r a r i n n a n s arbete är m e r a kraftförbrukande än telefonistens, så torde dock var och en, som äger någon kännedom om skolarbete, veta och erkänna, att detta — icke minst på

det första stadiet — fordrar en aktivitet och en anspänning av själskrafterna, som tröttar mera än den uppmärksamhet, som fordras i en hel del andra yrken. Att så är förhållandet bestyrkes jämväl därav, att antalet nerv- och sinnessjuka inom småskollärarinnekåren är procentuellt större än inom någon annan kår — ett faktum, som bestyrkes såväl av medicinska auktoriteter som av utredningar, verkställda under innevarande år av medlemmar inom folkskolekåren på skilda platser. Visserligen äro många orsaker bidragande till detta förhållande. Sålunda ställer redan seminariekursen med dess forcerade arbetstempo mycket stora krav på elevernas hälsa och krafter. Vidare inverka helt visst i vissa avseenden de yttre tjänstgöringsförhållandena, såsom skolornas avskilda läge, ohygieniska lokaler m. m., i många fall nedbrytande på lärarinnans hälsotillstånd. Därtill kommer, att småskolkårens ekonomiska villkor alltför ofta lagt hinder i vägen för sjuka lärarinnor att i tid söka bot genom läkarevård och vila. Men det torde inte lida något tvivel om att orsaken till den påfallande sjukligheten bland småskollärarinnorna i ett mycket stort antal fall är att söka i själva arbetets art, oberoende av de yttre förhållandena. På grundval av dessa fakta torde därför småskolkåren med skäl kunna påyrka en avsevärd höjning av vissa löneförmåner. Från småskolelärarinnehåll måste därför inläggas en bestämd gensaga mot en lönereglering, vilken — sannolikt för lång tid framåt — skulle komma att göra kåren ekonomiskt sämre ställd än den säkerligen ingalunda för högt avlönade telefonistpersonalen, vilken, såsom i det föregående påvisats, både med hänsyn till utbildning och arbetets samhälleliga betydelse får anses vara småskolkåren underlägsen. En lönereglering i enlighet med kommitténs förslag skulle för övrigt, såsom framgår av bilaga I1, i ett stort antal fall bliva en reglering nedåt av småskollärarinnornas löner — ett i sanning nedslående resultat av en tioårig utredningsprocedur, under vars gång riksdagen dock gång på gång uttalat sitt behjärtande av lärarekårens, däri inbegripet småskollärarinnornas framställningar om en förbättring av sina ekonomiska villkor. På grund av förut anförda omständigheter kan det sålunda anses berättigat, att småskollärarinnorna erhålla en placering, som tillförsäkrar dem avsevärt högre lön än den de enligt kommitténs förslag skulle erhålla. Då det nu gäller att fastställa denna placering, torde det vara riktigt att utgå från en jämförelse med befattningshavare, som dels redan fått sina löner reglerade, dels också med hänsyn till utbildnings- och arbetsförhållanden intaga en med småskollärarinnorna i viss mån jämförlig ställning. För sådant ändamål må en jämförelse med telegrafexpeditörerna, vilka i det allmänna lönesystemet äro placerade i 11 lönegraden, ligga närmast till hands, en jämförelse, som f. ö. gjorts redan av folkskollärarkårens representantskap för lönefrågor i skrivelse till 1928. års lönekommitté, där det heter: »Den kategori av kvinnliga funktionärer inom kommunikationsverken, varmed småskollärarinnorna synas, kunna och böra jämföras beträffande utbildnings- och tjänsteforhållanden, torde vara de i lönegraden B 11 upptagna kvinnliga tjanstemnehavarna, exempelvis telegrafexpeditörerna». J

Bilagorna icke tryckta.

346 Vad då först a n g å r utbildningen har för småskollärarinnornas del denna redan i det föregående avhandlats. F ö r anställning som telegrafexpeditör fordras realskolexamen eller avgångsbetyg från 8-klassig flickskola. Därtill kommer en särskild utbildningskurs på i medeltal 4 månader samt en kortare tids övningstjänstgöring å någon lokalstation. Under den teoretiska utbildningskursen uppbära eleverna ett dagtraktamente av 4 kronor och 50 öre. Under övningstjänstgöringen utgår visserligen intet dagtraktamente, men eleven har däremot möjlighet att under denna erhålla avlönade förordnanden. P å grund av särskilda omständigheter har dylik kurs ej anordnats sedan 1920, ett förhållande som dock icke ä n d r a r något i jämförelsens riktighet och beviskraft. F r å g a n blir då om småskollärarinneutbildningen kan jämställas med telegrafexpeditörernas. Det kan därvid beaktas, att inträde vid seminarium ej kan vinnas förrän på ett åldersstadium, då den blivande telegrafexpeditören redan är färdig med sin real- eller flickskolexamen. Vid en ålder då telegrafistaspiranten således redan undangjort sin utbildning med undantag för den rent praktiska sidan därav — som dock i viss utsträckning kompenseras med ekonomiskt vederlag — har den blivande småskollärarinnan framför sig tvenne synnerligen arbetsfyllda och ans t r ä n g a n d e seminarieår. De år, som ligga emellan avgången från folkskolan och inträdet i seminariet, kunna u t a n tvekan sägas i de allra flesta fall h a v a helt upptagits av förberedelser till inträdesprövningen vid seminariet, antingen genom enskild läsning eller genom fortsatt skolgång; förberedelser, som i de flesta fall avslutats med den så gott som oundvikliga preparandkursen. De inträdessökandes förkunskaper belysas n ä r m r e av nedanstående uppgifter från småskolseminarierna i Linköping, Eksjö, Växjö, Halmstad, Örebro och Västerås samt från Stockholms Ateneum under åren 1921—1923. Inträdessökandes och intagnas förkunskaper vid småskoleseminarierna i Linköping, Eksjö, Växjö, Halmstad, Örebro, Västerås och Stockholms Ateneum 1921—1923.

347 1922

1921 Förkunskaper

Antal

/a

436 50 42 79 147 12

51-6 5-9

0-1 5-9 1-2 0-9

0-6

4-3 22 0-4 0-4

1 50 10 8 9 1

528 1 100

230 | 100

309 26 26 52 60 6

585 4-9 4-9 9-9 11-4 11

123 17 19 18 30 4

2 27 16 1

0-4

2 10 5 1

5-i

3-o 0-2

535 7-4 8-3 7-8 130

0-9

443 38 38 89 173 14 1 1 54 22 3 7 8

49-7

6-1 2-5 0-3 0-s 0-9

12 11 2 4 2

5-5 0-9 1-8 0-9

188 114 106 220 380 32 1 4 131 48 12 16 12

2 264

360 9-6

1-6

79 21 8 31 43 7

o-i o-i

— —

— —

4-3 4-3 10-o 19-3

5-o 9-4 17-4 1-4

101 10 13 21 50 5

45.5 4-6 59 9-4 22-5 2-2

1 14 2 4 1

0-5 63 0-9 1-8 0-5

1-8

1923 Folkskola Folkskola högre avd. 8—10 klass Högre folkskola Realskoleexamen Normalskolkompetens Elementarläroverk 5—7 klass Gymnasium R II Studentexamen Folkhögskola Praktiska skolor Handelsinstitut Handelsskola Skol- och bibelinstitut ••

Intagna Antal

Antal

Antal Folkskola • Folkskola högre avd. 8 10 klass Högre folkskola Realskoleexamen Normalskolkompetens Elementarläroverk, 5—7 klass Gymnasium R II Studentexamen Folkhögskola Praktiska skolor Handelsinstitut Handelsskola • Skol- och bibelinstitut

Inträdessökande

Intagna

Inträdessökande

3G

141 19-5

3-2

5-o

l-o 0-2

1921 — 1923 52-5 303 5-o 48 4-8 38 74 97 121 16-8 16 1-4 0-2

5-8

36 is

ll-o 18-0 2-4 0-4 54 2-7

l-o

0-5 0-7 0-5 100

45-1 7-1 5-7

0-7 0-4

67:

100 Flertalet intagna elever hava även genomgått preparandkurs. Som synes hade av 2 264 inträdessökande 220 (9-7 %) avlagt real- och 380 (16-8 %) flickskolexamen. Av de förra hade 74 (33-6 %) och av de senare 121 (31-4 %) vunnit inträde. 1188 sökande hade endast folkskolkurs som officiell underbyggnad. Av dessa senare intogos 303, d. v. s. 25'5 %, vilket visar, att de s. k. folkskolbildade kommo i det närmaste lika val rustade till inträdesprövningen som konkurrenterna från realskola och flickskola. Det anförda torde v a r a nog för att ådagalägga, a t t småskollärarinnorna i utbildningshänseende ej rättvisligen kunna ställas etter telegrafexpeditörerna. . , Vad sedan a n g å r arbetets a r t och ansträngningsgrad torde de synpunkter, som anfördes vid jämförelsen mellan småskollärarinnor och telefonister, äga giltighet även vid en jämförelse mellan småskollärarinnor och telegraf expeditörer. = . „ För att ytterligare belysa r ä t t m ä t i g h e t e n av smaskolkarens k r a v p a en högre placering må även en jämförelse i löneavseende göras mellan små- och folkskolkårerna, en jämförelse, som ju också ligger n ä r a till

348 hands med anledning av de l i k a r t a d e uppgifter, som påvila de bådat kårerna. Alltsedan folkskolans tillkomst i v å r t land hava dess lärare varit synnerligen lågt avlönade för att ej säga underbetalda, en underbetalning vilken i alldeles särskild g r a d drabbat småskolans lärare, såsom torde framgå av nedanstående tabell. SmåskolS =

och folkskollärarinnornas

Småskollärarinna.

lagstadgade F =

v

1 Icke familjeförsörjare över 25 år.

2 A-ort.

Folkskollärarinna.

Lägsta lönegraden

Högsta lönegraden

S

S

Grundlön -f- ålderstillägg 1900 300 1901—1904 300 1905—1906 350 1907—1908 350 1909—1918 500 1919— 1200 1 Grundlön + ålderstillägg + dyrtidstillägg + prov. avi. förb. 2 2. kvartalet 1930 1696 Som ovan + bostad och bränsleersättning för S = 300 och för F = 480 2. kvartalet 1930... 1996 Kommitténs förslag: Ortsgrupp I » II * III » IV

löner.

F

S:F %

S:F %

600 700 700 900 900 1900

50 43 50 39 56 63

350 400 450 450 680 1650

800 1000 1000 1200 1200 2 500

44 40 45 38 57 66

2 663

2 290 3 455

2 590 3 935

2 376 3 420 69-5 ".. 2 556 3 684 69-4 2 736 3 948 69-3 2916 4 212 692 3 096 1 4 476 69-2

2 952 3 180 3 408 3 636 3 864

4 320 4 632 4 944 5 256 5 568

68-8 68-7 68-9 69-2 69-4

Vid 1900-talets början utgjorde enligt förestående tablå småskollärarinnas lön 50 % av folkskollärarinnas i lägsta lönegraden och 44 % i högsta. F ö r n ä r v a r a n d e utgör relationstalet mellan de båda kårernas löneförmåner 64 resp. 66 %. Enligt kommitterades förslag skulle småskollärarinna erhålla omkring 69 % av folkskollärarinnas löneförmåner. I någon m å n har följaktligen genom kommitterades förslag småskollärarinnornas ekonomiska ställning förbättrats i förhållande till folkskollärarinnorna, en höjning, som emellertid i realiteten för småskollärarinnorna endast kommer att medföra en skenbar förbättring i lönehänseende, då folkskollärarinnorna i kommitterades förslag placerats i en för dem synnerligen ofördelaktig lönegrad. Alltjämt har småskolkåren anledning k ä n n a sig tillbakasatt i lönehänseende, icke endast i förhållande till befattningshavare på a n d r a jämförliga områden utan även till lärarekåren i den egentliga folkskolan. E n jämförelse mellan utbildnings- och tjänstgöringsförhållanden för småskollärarinnor och folkskollärarinnor torde giva stöd för riktigheten av detta påstående. Vad då först a n g å r utbildningen bör framhållas, att inträdesfordringa r n a till småskole- och folkskoleseminarium i stort sett k u n n a sägas v a r a desamma. Den väsentliga skillnaden betingas av seminarietidens längd.

349 B e r ä k n a s utgifterna för ett års seminarievistelse till 1500 kronor, en siffra som enligt erhållna uppgifter torde komma medelkostnaden tämligen nära, blir folkskollärarinnas studiekostnad 3 000 kronor högre än småskollärarinnas. Amorteringen av denna summa jämte r ä n t a därå, fördelad på en beräknad ordinarie tjänstgöringstid av 35 år, torde få anses belöpa sig på i runt tal 150 kronor pr år. Denna merkostnad för folkskollärarinneutbildningen samt det faktum a t t småskollärarinna till följd av sin kortare utbildningstid kommer i tjänstgöring 2 år tidigare än folkskollärarinna, motiverar sålunda en viss minskning av småskollärarinnas lön i förhållande till en folkskollärarinn a s sammanlagda löneförmåner under en antagen ordinarie tjänstgöringstid av 35 år. H ä r t i l l kommer, att arbetet i folkskolan är mera omfattande än i småskolan. Enligt gällande undervisningsplan utgör lästimmarnas antal pr vecka i medeltal 29-8 i folkskolan och 25-5 i småskolan. Härtill kommer hemarbetet. Generellt torde kunna sägas, att hemarbetet är mera omfattande i folkskolan än i småskolan. Undersökningar, som gjorts i detta avseende, bekräfta riktigheten härav, även om en mångfald svårligen påvisbara faktorer h ä r spela in. E n utredning, som verkställts av Sveriges folkskollärarinneförbund, har givit till resultat, att folkskollärarinna i medeltal använder 13 timmar 13 minuter i veckan för sitt hemarbete, medan motsvarande siffran för småskollärarinna vid en liknande undersökning inom Sveriges småskollärarinneförening stannat vid 9 timmar i veckan. (Medeltalet för småskollärarinnas hemarbete g r u n d a r sig på uppgifter, h ä m t a d e u r 1100 svar på en förfrågan i detta avseende.) I detta sammanhang böra emellertid ett par saker observeras, som k u n n a v a r a ägnade att i motsatt riktning inverka på relationsförhållandet mellan folk- och småskolkårernas löner. Det anses ju v a r a av synnerlig vikt, att skola och hem t r ä d a i n ä r a förbindelse med v a r a n d r a . Alldeles särskilt framträder behovet av dylikt samarbete på det lägsta stadiet, då barnet omplanteras från hemmet till skolan. Den genomgripande förändring i barnets liv, som detta innebär, gör en intim samverk a n mellan skolan och hemmet icke endast önskvärd, u t a n mången gång till en tvingande nödvändighet. I hur stor utsträckning detta samarbete med föräldrarna lägger beslag på l ä r a r i n n a n s tid och krafter är givetvis omöjligt att statistiskt fixera, men a t t det utgör ett icke oväsentligt plus I särskilt småskollärarinnans arbete torde v a r a ovedersägligt. Något, som också torde böra tagas med i räkningen i detta sammanhang, äro de speciella svårigheter, som äro förknippade med den första undervisningen — svårigheter som otvivelaktigt bidraga till att göra denna undervisning synnerligen både fysiskt och psykiskt påfrestande, vilket f. ö. redan påpekats vid omnämnandet av den höga nervsjukprocenten inom småskolkåren. N ä r småskollärarinnan får hand om barnen, ä r o dessa ovana vid regelbunden verksamhet. Vilken a n s t r ä n g n i n g det kräver att införa dem i skolans regelmässiga och ordnade arbete och samtidigt tillgodose deras oavvisliga behov av sysselsättning och omväxling har från auktoritativt håll vid olika tillfällen framhållits. Folkundervisningskommittén säger i sitt betänkande rörande folkskoleseminarierna bl. a.: »De mindre barnens undervisning och handledning är icke lättare utan i vissa avseenden svårare än de störres; faran för slentrian och mekanisering är i småskolan ej lättare att undgå än i folk-

350 skolan, s n a r a r e tvärtom, behovet av bildning och pedagogisk insikt hos läraren gör sig i det stora hela gällande i lika m å n å barnskolans alla stadier, så s n a r t man uppställer kravet på en verkligt utvecklande och uppfostrande lärareverksamhet.» Seminarielärare L. G. Sjöholm y t t r a d e vid tionde svenska seminarieläraremötet i Göteborg i augusti 1919 bl. a.: »Komma vi så till det a n d r a antagandet, a t t den första undervisningen skulle ställa mindre krav p å sina utövare än den följande, där har jag en personlig erfarenhet att omtala. J a g h a r undervisat på alla stadier i folkskolan, från nybörjare till folkskolans högre avdelning, ja, jag har jämväl något litet sysslat med undervisningen av vuxen ungdom och vuxet folk. Arbetssättet synes mig alldeles givet ställa störst krav på undervisaren på nybörjarstadiet, liksom också det metodiska förfarandet i de skilda, läroämnena ä r mera invecklat, mera k r ä v a n d e i den elementära undervisningen. J u mera utvecklade barnen äro, dess lättare förstå de, vad man har att undervisa om.» Folkskoleinspektör J . A. Näslund angives i ett citat, h ä m t a t ur tidningen Småskolan, nr 26 år 1930, vid en intervju angående en småskollärarinnornas fortbildningskurs i Kramfors år 1930 hava givit uttryck åt samma tanke. Tidningen skriver: »Det k a n sättas i fråga, framhöll folkskoleinspektören, huruvida icke det arbete, som nedlägges för de ungas undervisning och fostran under de två första skolåren, är det betydelsefullaste. E n lärarkår, som under sommarferierna offrar tid, krafter och pengar för a t t göra sig bättre skickad för detta ansvarsfulla arbete, är därför v ä r d all heder.» I sina ord om småskolan, införda i Sveriges småskollärarinneförenings årsberättelse för år 1926, har ärkebiskop Söderblom givit uttryck åt samma tanke med följande ord: »Men jag har sedan länge tyckt, att av de kårer, som äro anställda i det allmännas tjänst, ingen överhuvud taget k a n ställas framför småskollärarinnornas kår. Den utför i ödmjukhet och trohet u t a n stora anspråk en gärning, som, fastän undangömd, är en välsignelse för v å r t folk och av många v u x n a med minnesgod tacksamhet välsignas.» Allmänt känt torde även vara, att nyare psykologisk forskning påvisat den stora betydelse, som uppfostran och intryck under de tidigare barnaåren h a r för barnets framtida utveckling. Av vad som här anförts beträffande såväl samarbete mellan skolan och hem som de stora krav, den första undervisningen ställer på lärarinnan, torde framgå, att en procentuell höjning av småskollärarinnornas lön i förhållande till folkskollärarinnornas kan. anses motiverad, och sålunda den skillnad, som f. n. före • ligger mellan dessa båda kårers lönevillkor böra mera utjämnas. Sveriges allmänna folkskollärareförening har även hävdat denna synpunkt i ett uttalande, som gjordes av denna förenings ombudsmöte i Göteborg å r 1919. Detta ombudsmöte, vid vilket både folkskollärare, folkskollärarinnor och småskollärarinnor voro representerade, uttalade sig nämligen enhälligt för att småskollärarinnornas lön borde utgöra minst 3A av folkskollärarinnornas. I anslutning till detta uttalande har sedermera centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärareförening vid två olika tillfällen gjort framställning hos Kungl. Maj:t om ett behjärtande a v detta k r a v vid kommande löneregleringar. Sedan nämnda uttalande gjordes, ha emellertid tillkommit vissa om-

351 ständigheter, till vilka hänsyn alltså icke kunde tagas vid ombudsmötet å r 1919. H i t hör bl. a. den nya undervisningsplanens tillkomst. Denna h a r betytt en genomgripande omläggning ej minst med hänsyn till den första undervisningen. De många fortbildningskurser, som hållits r u n t om i v å r t land under det sista decenniet, visa såväl de ökade k r a v e n på l ä r a r e k å r e n som ock dennas villighet att söka tillmötesgå dessa krav. E n del av dessa kurser hava stått öppna för och besökts av l ä r a r e från samtliga kategorier. E n del däremot — och otvivelaktigt de mest besökta — hava v a r i t avsedda endast för småskollärarinnor. Till vissa av dessa senare kurser ha av statsmedel utbetalats stipendier åt 50 deltagare. Dessa kurser ha emellertid under de senare åren besökts av c:a 300 personer från skilda delar av landet, av vilka de 250 alltså fått själva helt bekosta sitt deltagande. Då kurserna varje år pågå i 10 dagar, blir det en icke obetydlig utgift, som en stor procent småskollärarinnor årligen offra för sin fortbildning. Denna offervillighet, som tager sig uttryck i dessa kursbesök, har naturligtvis i främsta r u m m e t sin orsak i ett levande intresse för skolan och dess problem. Men den bottnar tvivelsutan jämväl i en stark känsla av de svårigheter, som genom den nya undervisningsplanens tillkomst beretts särskilt den första undervisningens handhavare. E n a n n a n omständighet, som tillkommit efter 1919 års ombudsmöte, ä r den nya seminariestadgans ikraftträdande. Genom tillkomsten av denna stadga, som lagfäst en tvåårig utbildningstid för småskollärarinnor, hava fordringarna på de blivande l ä r a r i n n o r n a högst väsentligt utökats. Slutligen må i detta sammanhang jämväl framhållas pensionsålderns höjning för småskollärarinnor från 55 till 60 levnadsår. Med anledning av dessa organisationsförändringar har Sveriges småskollärarinneförening och dess styrelse vid upprepade tillfällen u t t a l a t sig för en höjning av förhållandetalet mellan småskollärarinnas och folkskollärarinnas lön med en tjugondedel eller en ökning av detta tal från av ombudsmötet och S. A. F : s centralstyrelse i skrivelse till Kungl. Maj:t föreslagna »minst 3/4» till */s. Utom förut åberopade omständigheter komma härtill ytterligare tvenne synpunkter, som göra det svårt att frånse behovet av en ökning av småskollärarinnornas löner. Dels tvingar en småskollärarinnas låga lön henne i regel att leva vid ett existensminimum, som gör det för henne omöjligt att vid mera extra-ordinära påfrestningar på hennes ekonomi, sjukdom eller dylikt, finna medel till det nödvändiga. Vilken v e r k a n detta skall hava på arbetsresultatet, i all synnerhet i en gärning, d ä r effektiviteten är i så hög grad beroende av lärarinnans fysiska och psykiska jämvikt, torde säga sig självt. Det k a n sålunda icke v a r a med det allmännas intresse förenligt, a t t den kår, som har de yngstes fostran om hand, nödgas leva efter en synnerligen låg levnadsstandard. I detta sammanhang torde även få anföras det yttrande, vilket vederbörande löneregleringskommitté i sitt betänkande gjort i frågan om löneförbättring åt småskollärarekåren och som i Kungl. Maj:ts proposition av å r 1918 omnämnes i följande form: »Kommittén framhåller ock den betydelse för en grundläggande barnundervisning denna talrika kår k a n ä g a inom landets olika delar, en betydelse så mycket större ju förmånligare de villkor äro, under vilka den blir i tillfälle att bedriva sitt arbete.» Det är också för småskollärarinnorna som för alla andra, som leva v i d ett existenminimum, av större vikt att erhålla någon löneförbättring än

352 för de bättre situerade, då verkan av en lika stor ökning av lönen proportionellt är större vid lägre lön än vid högre. Vidare torde det för samhället v a r a av vitalt intresse a t t till dessa anställningar erhålla så kvalificerad arbetskraft som möjligt — och att detta i längden ej torde låta sig göra med n u v a r a n d e l å g a löner är nog ostridigt. Symptomatiskt är i detta hänseende, a t t antalet inträdessökande till småskoleseminarierna procentuellt minskats under senare år. U r skolans synpunkt måste det v a r a särdeles angeläget, a t t småskolans lärarekår väl r e k r y t e r a s av för den första undervisningen verkligt skickade lärarekrafter. Om antalet inträdessökande till småskoleseminarierna nedgår alltför starkt, äventyras uppenbarligen möjligheten att rek r y t e r a småskollärarinnekåren på önskvärt sätt, då härigenom möjligheten a t t utgallra de bästa eleverna minskas. Under de senaste åren har emellertid som nämnts antalet inträdessökande till småskoleseminarierna betydligt nedgått — så har t. ex. å r 1923 intagits 28-i8 % av de sökande, under det att år 1929 52-n % intagits. Med hänsyn till vad här ovan anförts kommer m a n alltså till det resultat, att småskollärarinnornas lön bör avsevärt höjas utöver vad av löneregleringskommittén föreslagits. E n placering av småskollärarinnorna i högre lönegrad har visserligen beräknats skola medföra en betydlig ökn i n g av statens utgifter för denna kår. Denna höjning har dock redan i viss mån kompenserats, då staten genom höjning av småskollärarinnornas pensionsålder inbesparat c:a 700 000 kronor pr år, och som denna höjning fortgått sedan å r 1919, h a r alltså hittills c:a 7 miljoner inbespar a t s (se bil. 2 med tabell, utarbetad av byråchefen doktor Göransson). Härtill kommer, a t t i v å r t land, i olikhet med a n d r a ledande kulturländer, för undervisningen p å småskolestadiet användes lägre avlönad personal än inom folkskolan, och a t t härigenom staten årligen har mindre utgifter för denna undervisning ä n den skulle haft, om samma utbildningsvillkor uppställdes för småskolans lärarinnor som för folkskolans, vilket på ett fullt tydligt sätt framgår av bifogade, likaledes av doktor Göransson uppställda tabeller (bil. 3—4). Det torde emellertid k u n n a påstås, att trots denna lägre kompetensfordran småskollärarinnorna i v å r t land, tack vare sin speciella utbildning äro i stånd att på ett tillfredsställande sätt sköta den undervisning, som åligger dem — ett påstående som vinner stöd av bland a n n a t den omständigheten, att rikets folkskolinspektörer i sina berättelser för i år ej framställt någon kritik av småskollärarinnornas arbete u t a n snarare vitsordat detsamma såsom gott. (För a n d r a år h a r undertecknad ej haft tillfälle taga del av dessa berättelser.) Med hänsyn härtill framgår, att staten väl borde k u n n a avstå från en del av de medel, som genom användandet av dessa lägre betalda l ä r a r i n n o r inbesparats, till en förhöjning av dessas lönevillkor, då deras arbete dock ä r av så vital betydelse för landet. Den n u v a r a n d e tiden är på skolans liksom på så många a n d r a områden en brytningstid. N y a metoder och n y a uppfostringsideal t r ä n g a fram. Försök i syfte att u t r ö n a dessa metoders v ä r d e pågå mångenstädes i v å r t land. H u r mycket av det nya, som är framtidsdugligt, kan ä n n u icke avgöras. Säkert är emellertid, att om Sveriges folkskolor skola k u n n a hålla jämna steg med utvecklingen beror detta i främsta rummet av intresset och dugligheten hos dess lärarekår. E n lönepolitik, som ä r ä g n a d att beröva skolan lärareintresset och lärardugligheten, kommer därför ofelbart att h ä m n a sig. Tecken saknas ingalunda på att den känsla av un-

353 d e r v ä r d e r i n g av dess arbete, som genom lönefrågans ^hittillsvarande behandling ingivits lärarekåren, redan kommit skada åstad. Skall skadan icke bliva obotlig, kräves, att statsmakterna infria det löfte F . V. Thorsson i egenskap av finansminister en gång gav Sveriges lärare. I anslutning till vad som i det föregående anförts hemställes vördsamt 1) att småskollärarinnorna, i enlighet med de krav, som framställts vid ombuds- och föreningsmöten i Sveriges småskollärarinneförening samt vid dess styrelsesammanträden, måtte vid en förestående lönereglering placeras i en lönegrad, motsvarande 4/s av folkskollärarinnas lön, 2) dock att denna placering — i enlighet med den ståndpunkt, som intogs av representantskapet i skrivelse av den 28 september 1928 till 1928 å r s lönekommitté — icke blir lägre än telegrafexpeclitörernas, d. v. s. 11 lönegraden.

18) Rektor L. F. Bäckström. Undertecknad, som beretts tillfälle att i egenskap av representant för högre folkskolornas lärareförening såsom tillfällig ledamot deltaga i kommitténs överläggningar onsdagen den 25 och torsdagen den 26 juni d. å., får härmed i enlighet med lämnat medgivande översända en sammanfattning av mina under överläggningen gjorda uttalanden med anhållan, att detta mitt skriftliga yttrande måtte bifogas kommitténs blivande betänkande. J a g tillåter mig ansluta min framställning till den vid sammanträdet följda förhandlingsordningen. A.

Lämpligheten

av de kommunalt munikationsverkens

anställda m. fl.

lärarnas inpassning lönesystem.

i kom-

Det synes mig rent allmänt sett både möjligt och lämpligt, att lärarepersonalen vid kommunala läroanstalter och alltså även vid högre folkskolor avlönas efter samma grunder, som redan tillämpas vid ett flertal av statens verk. Den anpassning efter levnadskostnaderna på olika orter, som därigenom skulle vinnas, kan nämligen med det nuvarande lönesystemet endast uppnås i ett fåtal samhällen. Lärarepersonalen är dessutom i detta avseende helt beroende av den stämning, som förefinnes inom majoriteten av den beslutande kommunala myndigheten, och ortstillägg, som lärarepersonalen möjligen en gång erhållit, bliva på grund av växlande förhållanden ej sällan åter borttagna. En högst eftersträvansvärd stabilitet och uniformitet på detta område skulle bliva följden, om lärarepersonalen i likhet med statens tjänstemän avlönades med utgångspunkt från tDänsteortens placering i dyrortsgrupperingen. E n annan betydande fördel skulle uppstå beträffande extra ordinarie lärares avlöning, enär för dessa lärare, som med det n u v a r a n d e lönesystemet ofta under en lång följd av år få uppbära samma löneförmåner, lönen skulle u t g å i olika löneklasser med stigande lönebelopp. Emellertid torde det på enstaka punkter förefinnas olikheter mellan statstjänstemännens och lärarepersonalens arbets- och anställningsförhållanden, vilka olikheter kunna kräva särbestämmelser i avlöningsreglementet för lärarepersonalens vidkommande. Denna omständighet synes mig dock ej böra lägga några hinder i vägen, och för de kommunala läro2 3 - 302247.

354 anstalternas personal erforderliga j ä m k n i n g a r i det allmänna avlöningsreglementet förefalla v a r a möjliga a t t åstadkomma u t a n m g r a nämnvärda svårigheter. B. Sättet

för lärarepersonalens

inplacering

i

löneplanerna.

I anslutning till de framställningar, som högre folkskolornas lärareförening vid flera tillfällen avgivit, anser jag, att en högre placering p å löneplanerna bort tillerkännas de högre folkskolornas lärare. Hänvisande till dels i förut åberopade framställningar angivna skäl, dels den under överläggningen framförda muntliga motiveringen tillåter jag mig föreslå, att ordinarie ämneslärare, såväl manlig som kvinnlig, vid tre- och fyrklassiga högre folkskolor måtte jämställas med motsvarande befattningshavare vid kommunala realskolor, samt att ordinarie ämneslärare, såväl manlig som kvinnlig, vid övriga högre folkskolor måtte, i likhet med vad kommitterade föreslagit, placeras två lönegrader lägre. Vid fall, då inom samma skola finnas flera linjer med olika antal klassavdelningar, torde den linje, som har det högsta klassantalet, böra anses konstituera skolan i dess helhet, enär som regel den enskilde l ä r a r e n s arbete är fördelat över hela skolan och ej begränsat till någon viss linje inom densamma. Särskilt anhåller jag att få fästa uppmärksamheten vid att framdeles under alla förhållanden lärarepersonalen vid sådana högre folkskolor, vilka eventuellt kunna komma att tillerkännas r ä t t till meddelande a v praktisk realexamen, måtte placeras i samma lönegrad som de kommunala realskolornas lärare. Angående de föreslagna timlönerna åt lärare i övningsämnen tillåter j a g mig endast föreslå den förändringen, att lärarinna i slöjd vid yrkesbestämd skola måtte få uppbära samma avlöning som lärarinna i husligt arbete vid sådan skola, eller på billigaste ort 132 kronor för läsår och veckotimme. Utbildningen för dessa båda lärarinnekategorier är nämligen fullt likartad, och båda slagen av lärarinnor undervisa samma elever, i motsats till vad som är fallet i t. ex. den egentliga folkskolan, där skolkökslärarinnans arbete uteslutande är förlagt till de sista årsklasserna, medan slöjdlärarinnans undervisning även avser lågstadiet. Därtill kommer, att målet för undervisningen i båda fallen är detsamma, nämligen att göra kvinnlig ungdom i 13—16-års åldern förtrogen med i ett hem förekommande göromål. Att målet för den handledning, l ä r a r i n n o r av här avsett slag h a v a att lämna, också bör öva inflytande på lönebeloppens storlek, framgår med all önskvärd tydlighet av kommitterades förslag rörande folkskoleseminarierna. Vid dessa undervisningsanstalter anställda slöjdlärarinnor, som hava att utbilda sina elever till att själva undervisa i ämnet kvinnlig slöjd, föreslås nämligen till erhållande av högre avlöning än folkskoleseminariernas skolkökslärarinnor, vilkas uppgift är begränsad till att lära de blivande lärarinnorna a t t sköta sitt eget hushåll. Enligt vad som framgick under överläggningen kan det förväntas, att frågan om fastare anställning för övningslärare med full tjänstgöring ävensom dessas inplacering i de olika löneplanerna kommer att bli föremål för särskild utredning. Därvid torde då också böra tagas under övervägande lämpligheten av att vid högre folkskolor anställda övningslärare, som icke hava full tjänstgöring, avlönas efter samma grunder, som redan

355 gälla för s t a t e n s läroverk, d. v. s. viss grundlön per veckotimme och d ä r p å byggda löneklasser med stigande löneförmåner. C.

Avlöningsreglementets

bestämmelser

i

övrigt.

Åtskilliga av lönereglementets detaljbestämmelser innebära för l ä r a r e personalen n y a och värdefulla förmåenr, vilka jag därför givetvis anser mig böra tillstyrka. Beträffande här nedan angivna paragrafer anhåller jag dock a t t få framföra en från kommittéförslaget i vissa delar avvikande s t å n d p u n k t . § 9. Då lästiden vid högre folkskolor kan tänkas ej blott understiga u t a n även överstiga 38 läsveckor, vore det önskvärt med ett tillägg till mom. 1, v a r i föreskrevs, att i senare fallet överläsningsersättning skulle u t g å med Vas för varje överskjutande vecka. E t t annat sätt för uppnående av m e r a r ä t t v i s t a v v ä g d a löneförmåner vore, att vid dessa skolor lästidens längd fixerades till 38 veckor som normaltid med undantag endast för de fall„ då en kortare lästid kunde synas av lokala färhållanden påkallad. § 17 mom. 2: För undvikande av växlande praxis från de lokala skolmyndigheternas sida vore det synnerligen önskvärt med ett tillägg av ungefär följande lydelse: »dock i varje särskilt fall efter skolöverstyrelsens prövning». § 23: Med h ä n s y n till möjligheten av att i överensstämmelse med skolöverstyrelsens förslag den till rektor utgående meravlöningen m å t t e bli pensionsbildande, anhåller jag att få föreslå, att uttrycket »ersättning», i vad avses rektor och tillsyningslärare vid högre folkskola, utbytes mot »tillläggslön». Därjämte tillåter jag mig framföra önskemålet om att mom. 2 angående meravlöning åt tillsyningslärare vid högre folkskola måtte få en mera positivt avfattad formulering. Det i paragrafens sista mom. föreslagna förbudet för kommun, att till lärare utbetala särskild ersättning utöver i lönereglementet angivna belopp, förefaller mig böra i någon mån mildras, så att även den lokala skolmyndigheten må äga r ä t t att för visst uppdrag eller arbete, som k a n anses falla utom lärares vanliga tjänstutövning, lämna skälig ersättning. § 24: Den åt statstjänstemännen redan garanterade och åt statsläroverkens lärare föreslagna förmånen av fri läkarevård synes mig också böra tillerkännas de kommunalt anställda l ä r a r n a . § 30: De föreslagna bestämmelserna om samma kompetens, vad kunskapsmeriter angår, för extra lärare som för extra ordinarie och o r d m a r i e lärare torde säkerligen i verkligheten bliva s v å r a att efterleva, då det gäller sjukvikarier för kortare tid. E n uppmjukning av kommitterades förslag i ungefär den riktningen, att extra lärare ej må anställas för kortare tid än en månad, och att kompetensen för sjukvikarie under en tid av högst en m å n a d prövas av den lokala skolstyrelsen, förefaller m i g därför välbefogad.

356 § 34 mom. b : Beträffande timlärare i »annat ämne» bör bland de undantagna övningsämnena inskjutas ordet »teckning». I lärarekategorien »kvinnlig i slöjd vid yrkesbestämd teknisk skola» bör ordet »teknisk» utgå. 19) Ämnesläraren N. 0. Ekström. Vördsamt anhålles, att, i den m å n n e d a n n ä m n d a önskemål icke ans3s kunna upptagas bland Lönekommitténs förslag, de måtte fogas till betänkandet såsom särskilt yttrande. E n ä r den kommunala mellanskolan eller kommunala realskolan, såsom lönekommittén kallar den, i fråga om undervisningens omfattning och mål fullständigt motsvarar den statliga realskolan, synes därav också böra följa, att inplaceringen i lönesystemet sker efter enahanda grunder vid dessa båda skolformer. I fråga om den kvinnliga lärarpersonalen har lönekommittén funnit skäl att tillämpa denna princip, men avvikelse från densamma har gjorts, då det gällt a t t ordna avlöningsförhållandena för de manliga l ä r a r n a vid den kommunala realskolan. Detta beror sannolikt därpå, att viss hänsyn tagits till den formella olikheten i nu gällande kompetensbestämmelser för lärarpersonalen vid de ifrågavarande parallella skolformerna. H ä r v i d torde emellertid böra beaktas först och främst den omständigheten, att även i de fall, där lärarnas kunskaper och utbildning ej vitsordats genom akademiska examina och genomgången provårskurs, den reella kompetensen underkastats särskild prövning och befunnits hålla måttet. Vidare är det tydligt, att utvecklingen mer och mer går i sådan riktning, a t t det ej torde dröja länge, förrän den grupp av lärare, som ej innehar adjunktskompetens, eller i varje fall kompetens såsom ämneslärarinna vid allmänt läroverk, på grund av den starka konkurrensen om platserna kommer att försvinna från de kommunala realskolorna. För belysning av utvecklingen i detta avseende hänvisas till följande sammanställning rörande lärarkompetensen vid kommunala mellanskolor: Ordinarie

Vårterminen 1922 1928 Minskning

Akademisk examen

Därav med provar

184 295

82 179

lärare.

StudentFolkskoloch folklärareskollärareexamen examen 6 6

11 15

Studentexamen

Högre lärarinneseminarium

Annan utbildning

6 5

78 93

12 3

15 —

4 Hade tillfälle givits att medtaga motsvarande siffror för vårterminen 1930, skulle u t a n tvivel utvecklingsgången framstått i ä n n u klarare belysning. Av de anförda siffrorna framgår dock tydligt, att det under senare åren v a r i t endast de adjunktskompetenta och de från högre lärarinneseminarium utexaminerade lärarna, som i allmänhet kommit i fråga vid

357 förordnande av ordinarie lärare vid skolorna, samt a t t endast de förstn ä m n d a k u n n a t med framgång göra sig gällande bland manliga lärare. P å g r u n d n ä r a v och då avlöningsförhållandena nu böra ordnas med h ä n s y n till framtiden, synes det icke föreligga tillräckliga skäl för att vid inplacering i lönesystemet av den kommunala realskolans lärarperson a l göra avvikelse från de beträffande allmänna läroverken tillämpade g r u n d e r n a . De manliga lärarna torde därför — med bortseende från den snabbt a v t a g a n d e gruppen av icke adjunktskompetenta lärare — u t a n särskilda undantagsbestämmelser böra placeras i samma lönegrad som adjunkt vid allmänt läroverk. Vad sedan det ifrågasatta avlöningsreglementet beträffar, torde det v a r a av största vikt för den kommande utvecklingen, att nu bestående skrankor, som verka hinderliga vid övergång mellan kommunala och statliga läroanstalter, genom lämpliga bestämmelser avlägsnas. I foreliggande förslag rörande den ordinarie lärarpersonalen synes detta hava skett. Beträffande extra ordinarie och extra lärare torde emellertid motsvarande anordningar v a r a behövliga, därest icke vissa av de fördelar, som det nya lönesystemet erbjuder sådana lärare, skola bliva mer eller mindre illusoriska. I många fall komma nämligen dessa lärare på grund av rådande förhållanden att få sin tjänstgöring förlagd delvis till statliga, delvis till kommunala läroanstalter. t Dessutom torde de föreslagna reglementsbestämmelserna i enskilda punkter böra n ä r m a r e anpassas efter förhållandena på det kommunala området. Sålunda bör särskild hänsyn tagas till den omständigheten, a t t man hos en kommunal styrelse icke alltid torde kunna forutsatta s a m m a omsikt och objektivitet vid bedömandet av den underlydande personalens förhållanden, som man är van att finna hos styrelserna for statens centrala verk. Prövningen av mera ingripande frågor rörande lärarpersonalen bör därför enligt reglementet förbehållas skolöverstyrelsen. Vidare synas starka skäl kunna anföras mot att det skulle bli forbjudet att utgiva högre ersättning för tjänstgöring vid kommunala skolor än vad som föreskrives i reglementet. Skulle bestämmelser därom anses påkallade, böra de i varje fall så avfattas, att de ej lägga hinder i vägen för tillgodoseende av vissa från det allmännas synpunkt beaktansvärda strävanden, såsom åtgärder för specialundervisning av mera krävande a r t än den vanliga undervisningen, för lärarpersonalens utbildning eller hälsovård. .. Till slut må det allmänna uttalandet göras, att det synes önskvärt, att det utarbetade lönesystemet efter det berörda jämkningar vidtagits ma komma att tillämpas jämväl på den kommunala mellanskolan. Ämneslärarinnan Anna Brita Bergstrand. I ovanstående yttrandes syfte i vad det rör ett jämställande i lönehänseende mellan de vid de kommunala mellanskolorna och vid statens allmänna läroverk anställda adjunktskompetenta l ä r a r n a instämmer undertecknad, som för egen del önskar framhålla, att, om i enlighet med yrkanden från andra håll de statsanställda lärarinnorna placeras i högre lönegrader än som nu föreslagits av lönekommitténs majoritet, samma lön bör tillerkännas respektive lärarinnor med samma kompetens vid de kommunala mellanskolorna. Vidare får jag hemställa, bl. a. med hänsyn till att den högre undervisningen för flickor i allt mera vidgad omfattning torde

358 komma a t t ombesörjas av det allmänna, att det till biträdande föreståndarinnor vid kommunala mellanskolor för n ä r v a r a n d e utgående arvodet åtminstone ej nedsättes, u t a n fastställes till förslagsvis minst 300 kronor och högst 750 kronor, att utgå efter skolöverstyrelsens bestämmande. 20) Rektor Ivar Andrén. Sedan undertecknad som representant för småskoleseminariernas lärarförening på kallelse i egenskap av tillfällig ledamot deltagit i lönekommitténs sammanträde för behandling av kommunalt anställda lärares lönefråga den 25 och 26 juni samt vid förfall för rektor E. B. Gezelius även beträffande statsanställda den 27 och 28 juni, ber jag härmed vördsamt få sammanfatta de synpunkter och yrkanden beträffande löneförmåner till vid statens och landstingens småskoleseminarier anställda rektorer och lärare, som jag vid sammanträdet framförde. Sedan gammalt ha ämnes- och övningsskollärare vid statens och landstingens småskoleseminarier varit likställda i lönehänseende. De små förhållandena vid en del enkelklassiga seminarier ha ansetts göra det omöjligt att särskilja ämnes- och övningskollärare från v a r a n d r a såväl i tjänstgörings- som löneförhållanden, och skillnad mellan större och mindre seminarier h ä r u t i n n a n har man ej ansett sig kunna göra. P å grund av den ansvarsfulla utbildningsuppgift, som påvilar dessa lärare, och d ä r a v följande krav på höga kvalifikationer hemställde undertecknad till 1920 års lärarlönekommitté, till vilken jag var inkallad som representant för landstingsseminarierna, att kommittén måtte placera småskoleseminariernas lärare i samma lönegrad som l ä r a r n a vid de kommunala mellanskolorna, de enda med oss jämförliga kommunalanställda lärarna, och får jag beträffande den n ä r m a r e motiveringen för detta yrkanden hänvisa till tvenne av mig till lärarlönekommittén ingivna skrivelser. I detta yrkande ha ock lärarna vid småskoleseminarierna genom sin förening instämt, senast i skrivelse från föreningens styrelse till 1928 års lönekommitté. P å grund av riksdagsskrivelse hade emellertid Kungl. Maj:t anmodat skolöverstyrelsen att utreda frågan om förstatligande av landstingens småskoleseminarier. I sitt år 1927 avgivna utlåtande förordar överstyrelsen sådant förstatligande men föreslår på samma gång på grund av rådande överproduktion av småskollärarinnor, att halva antalet landstingsseminarier nedlägges och härvid i första hand de enkelklassiga seminarierna. Sedermera h a r Kungl. Maj:t uppdragit åt 1929 års seminariesakkunniga att överarbeta förslaget och om möjligt avgiva förslag på sådan tid, att proposition i ärendet kunde föreläggas 1930 års riksdag. I denna situation ingick styrelsen för småskolseminariernas lärarförening den 9 j a n u a r i i år till Konungen med en underdånig skriArelse, i vilken framhölls, att ett förstatligande av landstingsseminarierna syntes v a r a n ä r a förestående och att härvid alla småseminarier tydligen komma att indragas. Vid övriga seminarier måste härvid ett särskiljande av ämnes- och övningsskollärare komma att ske till vinnande av likhet med förhållandena vid statens förutvarande småskoleseminarier. P å grund h ä r a v hemställde styrelsen, »att vid förestående regler i n g av lärarlönerna småskoleseminariernas övningsskollärare jämställlas med samma befattningshavare vid folkskoleseminarierna, och att små-

skoleseminariernas ämneslärare tillerkännas en avlöning, som motsvarar de krav den nuvarande utvecklingen av undervisningsväsendet ställer pa dem, som skola utbilda lärarinnor för den grundläggande barnaunderyisnmgen». Denna skrivelse har remitterats till 1928 års lönekommitte men däri framförda yrkande har ej upptagits, tydligen på grund av att frågan om landstingsseminariernas förstatligande med åtföljande indragning av småseminarier ännu ligger under utredning. Under sådant förhållande finner jag ej anledning nu påyrka särskiljande av ämnes- och övningsskollärare vid landstingssemmarierna eller införande av olikställighet dem emellan vid statsseminarierna Under lönefrågans vidare behandling torde föreningsstyrelsen fa tillfälle att vid lämplig tidpunkt göra de förnyade framställningar i denna riktning, som kunna befinnas påkallade. „..*'* J i rn^a Lönekommitténs föreliggande förslag utgår alltså frän de bestående förhållandena vid småskoleseminarierna och förutsätter dar tor bibehållande av likställdheten i lön mellan småskoleseminariernas lärare och övningsskollärarna vid folkskoleseminarierna. Såväl i 1920 ars lönekommitte som också vid det nu avslutade sammanträdet ha representanterna för folkskoleseminarierna, rektor Anna Sörensen och övningsskollararen L G Sjöholm, framlagt mycket starka skäl för en förhöjning av loneställnin^en för dessa lärare. Då denna löneställning kanske tor läng tid framåt komer att gälla även för ämneslärarna vid småskolesemmarierna, blir det av utomordentlig vikt, att en förhöjning i kommitténs forslag göres, om det nämligen skall finnas någon möjlighet att pa sistnämnda poster kunna vinna erforderliga tillräckligt kvalificerade krafter. Såsom undervisningsrådet Nylund vid sammanträdet betygade och jag- i skrivelse till 1920 års lärarlönekommitté i siffror framvisat, har detta knappast varit möjligt under hittillsvarande löneförhållanden. Da numera t o. m. ett stigande antal studenter ingår i elevstocken vid småskolesemmarierna, är det tydligt, att kraven på ämneslärarna ytterligare o b

*~l •!> Y\ Q Q

En förflyttning av de manliga lärarna från lönegrad 19 till 20 skulle i många fall ej utgöra någon löneförhöjning, då slutlönen ar lika. Lärartjänst vid seminarium förutsätter i allmänhet flerårig praktik vid andra läroanstalter med åtföljande uppflyttning i högre löneklass, varigenom den högre lönegraden blir en chimär. Jag måste sålunda instämma med representanterna för folkskoleseminarierna i yrkandet, att ovnmgsskollärarna vid folkskolseminarierna jämte ämnes- och övnmgsskollararna vid småskoleseminarierna uppflyttas två lönegrader, de manliga till lönegrad 21 och de kvinnliga till lönegrad 18, varigenom jämställdhet uppnäs åtminstone med högre folkskolans lärare. Ihågkommas bor, a t kompetenskravet för lärartjänst vid småskoleseminarium enligt auktoritativ tolkning är avsett att minst motsvara fordringarna for lärartjänst vid kommunal realskola. Det är vidare att märka, att de tilläggslöner ett ej ringa antal landsting utbetalar till sina lärare enligt for slaget ej vidare ,skulle få utgå. En för låg lönesättning kan sålunda fa en ödeläggande verkan på småskoleseminarierna. , Då skolöverstyrelsen vid småskoleseminariernas omorganisation ai_iyii* såg sig förhindrad att föreslå högre lön för ämneslärare an for ovmngsskollärare, fann den det vara så mycket nödvändigare att skapa möjlighet för vinnande av den bästa ledning av seminariet genom relativt goda rektorsförmåner. Lärarlönekommittén följde samma princip. Jag tillåter

360 mig här göra några sammanställningar mellan manlig rektors lön (vid t.våklassigt seminarium) och manlig lärares lön i högsta lönegraden. Enligt nu gällande bestämmelser, lägsta dyrort: Rektorsarvode Dyrtidstillägg härpå efter nu gällande låga index Hyresersättning enligt 1928 års lönekommitté „ „ Enligt nu gällande bestämmelser, högsta dyrort: Rektorsarvode Dyrtidstillägg härpå Hyresersättning enligt 1928 års lönekommitté

j£r. » » Kr.

^ QOO 320 1080 2 400

Enligt lärarlönekommittén, lägsta dyrort: Rektor lönegrad A 15 a, löneklass 23 Hyresersättning enl. 1928 års lönekommitté

j£r. » » Kr.

i QOO 320 2 400 3 72(T

Kr. »

7 620 1080

Manlig lärare lönegrad A 12, löneklass 19

Kr. —

8 700 5 880

Kr.

2 820

Enligt lärarlönekommittén, högsta dyrort: Rektor lönegrad A 15 a, löneklass 23 Hyresersättning enl. 1928 års lönekommitté

Kr. »

9 060 2 400

Manlig lärare lönegrad A 12, löneklass 19

Kr. 11 4607 — 7 212

Enligt 1928 års lönekommitté, lägsta dyrort: Rektor lönegrad 24, löneklass 27 Manlig lärare lönegrad 19, löneklass 23 Enligt 1928 års lönekommitté, högsta dyrort: Rektor lönegrad 24, löneklass 27 Manlig lärare lönegrad 19, löneklass 23

Kr.

4 248

Kr. —

8 940 6 900

Kr.

2 040

Kr. 11148 — 8 820 Kr. 2 328"

Med utgångspunkt från det innevarande k v a r t a l utgående rektorsarvodet visar det sig sålunda, att lärarlönekommitténs förslag innebar en förbättring gent emot manlig lärare med på lägsta dyrort 420 kronor och på högsta dyrort 528 kronor, medan 1928 års lönekommittés förslag innebär en försämring med på lägsta dyrort 360 kronor och på högsta dyrort ända till 1392 kronor. I sista fallet ställer det sig alltså på det sättet, a t t sedan rektor från sin lön 11148 kronor fått vidkännas hyresavdrag på 2 400 kronor, har h a n kvar 8 748 kronor mot den manliga lärarens 8 820 kronor. H a n har sålunda ej blott förlorat hela rektorsarvodet med dyrtidstillägg utan därtill fått en lägre lön än sin underlydande lärare. J a g nödgas sålunda påyrka, att rektor uppflyttas ytterligare två lönegrader över manlig lärare, så att rektorsarvodet motsvaras aV sju lönegrader. Beträffande icke ordinarie lärare har lönekommittén föreslagit avlöning lika med vad som föreslagits för folkskoleseminarierna utom vad beträffar timlärare i slöjd, vilken i likhet med vad som för n ä r v a r a n d e

361 ä r fallet i loneliänseende likställts med timlärare i hushållsgöromål. Denn a n u gällande löneställning måste emellertid bero på en lapsus. Lärar i n n a i kvinnlig slöjd vid folkskoleseminarium är i lönehänseende placer a d högre ä n lärarinna i hushållsgöromål på den grund, att den förra utbildar sina elever till lärarinnor i ämnet, vilket ej är fallet med den sen a r e . Alldeles samma är emellertid förhållandet även vid småskoleseminarierna, och de utgående småskollärarinnorna torde i minst lika stor utsträckning som folkskollärarinnorna tjänstgöra som lärarinnor i slöjd i den egentliga folkskolan. Slöjdlärarinnan vid småskoleseminanet bör sålunda intaga samma löneställning som kollegan vid folkskolesemiiiiiriPT

Under hänvisning till vad sålunda anförts får jag vördsamt hemställa, att rektor vid småskoleseminarium uppflyttas ytterligare t v å lönegrader i förhållande till manlig lärare, så att rektorsarvodet kommer att motsvaras av sju lönegrader i fråga om rektor vid tvåklassigt seminarium, att övningskollärare vid folkskoleseminarium jämte amnesoch övningsskollärare vid småskoleseminarium uppflyttas två lönegrader och sålunda jämställas med ämneslärare vid högre folkskola, samt att slöjdlärarinna vid småskoleseminarium i loneliänseende jämställes med slöjdlärarinna vid folkskoleseminarium. 21) Folkhögskolinspektören E. Ingers. Sedan undertecknad i egenskap av tillfällig ledamot av 1928 års lönekommitté erhållit del av kommitterades förslag till avlönmgsreglemente för kommunalt anställda lärare m. fl., får jag i de hänseenden, dar detta reglemente är avsett att tillämpas på folkhögskolornas lärarpersonal, göra följande erinringar. . . P å grund av den säregna, man kan säga, mycket elastiska organisation Foikhögskofolkhögskolorna äga, måste det u t a n tvivel vara förenat med svårigheter lomas nuvaa t t inpassa deras lärarekår i det lönesystem, som är uppgjort med hänsyn ^J^&' till skolor av en redan förut ganska starkt reglementsbunden art. L n stadga för folkhögskolorna utfärdades visserligen 1919 (nr 866), men denna utgick i det hela från de rådande förhållandena och lämnade i övrigt ganska stor frihet för de särskilda skolorna att anpassa sig efter sina särskilda uppgifter och de lokala förhållandenas krav. Detta icke minst när det gäller tidslängden för de särskilda kurserna. H ä r o m bestämmes i stadgan, att huvudkurs skall pågå mmst 21 veckor men, då ingen fristående kvinnlig kurs förekommer, mmst 24 veckor. Vid skola med bägge slagen kurser är minsta lästiden 34 veckor, nien om undervisning i hushållsgöromål ingår i sistnämnda kurs, minst 37 veckor. H u r skiftande förhållandena på detta område i verkligheten gestalta sig, framgår av nedanstående översikt, som hänför sig till arbetsåret 1929—30. Folkhögskolorna äro för n ä r v a r a n d e 52. Skolor med endast huvudkurs äro till antalet 12. Av dessa hava b e n lästid, som sammanfaller med minimitiden, 24 veckor, medan de andra 6 hava en lästid av 26—28 veckor. Skolor med huvudkurs och fristående kvinnlig kurs äro till antalet 40. Därav ha 13 lästiden lika med minimitiden 34 veckor, ofta dock en halv vecka däröver, övriga 27 h a 37—39 veckor. (I två fall h a r på grund av

"362 lokalförhållanden sommarens andra å r s k u r s måst förläggas efter den första i stället för samtidigt med denna, varigenom undervisningstiden kommit a t t utsträckas till 45 veckor.) De anförda uppgifterna äro icke u t a n vidare tillämpliga beträffande lärarnas tjänstgöringstid. E n skola med huvudkurs och fristående kvinnlig kurs h a r ofta användning för två, ibland tre ordinarie lärare vid huvudkursen, men kan icke bereda sysselsättning, annat än möjligen som timlärare, åt mer än en vid den fristående kvinnliga kursen. I sådana fall k a n en ordinarie lärares tjänstgöringstid inskränkas till 21 veckor. Även om den fast anställde läraren tjänstgör vid bägge kurserna, kan det v a r a så ordnat, att undervisningen vid den fristående kvinnliga kursen under sista delen är av övervägande praktiskt slag. F a s t ä n skolan p å g å r 37 veckor eller mera, finnes då icke behov av den ordinarie läraren för mera än 34 veckor. De ordinarie lärarnas faktiska tjänstgöringstider framgår av följande översikt. Tjänstgöringstid

21 veckor 24 » 26—28 veckor 34 veckor 37 » och däröver

Antal lärare

5 9 14 26 26 S:a 80 Skiftande såsom tjänstgöringstiderna hava även löneförhållandena varit vid folkhögskolorna. Den lönereglering, som, i huvudsaklig överensstämmelse med folkskolöverstyrelsens förslag stadgades av riksdagen 1919, var byggd på minimilönprincipen, vilken här måste anses särskilt motiverad med hänsyn till den stora olikhet, som kunde råda beträffande tjänstgöringstid och, i fråga om föreståndare, även skolornas elevantal och antalet undervisningsavdelningar vid varje skola. Å ena sidan h a r det blivit möjligt för folkhögskolor, som icke kunde ha en längre undervisningstid — dit måste i främsta rummet räknas de i nordliga t r a k t e r av landet belägna, där den kvinnliga ungdomen icke kan bli ledig för folkhögskolevistelsen under sommaren, samt de skolor, vilkas elever till större del utgöras av industriarbetare eller därmed likställda — att dock bereda föreståndare och lärare drägliga existensvillkor. Å andra sidan har en utsträckt undervisningstid för lärare samt en mera arbetskrävande föreståndarbefattning kunnat kompenseras med särskild ersättning utöver minimilönen. Vid större skolor förekommer det sålunda ibland särskilt representationsanslag till föreståndaren, vilket ofta torde anses högst befogat, eller också personliga lönetillägg eller förmåner av en eller a n n a n art. Beträffande extra ordinarie lärare samt slöjd- och hushållslärarinnor, åt vilka avlöningsförfattningen icke tillerkänner bostadsförmån, har det hört till regel, att dessa åtnjuta fri bostad, vilket i vissa fall har varit ett behövligt lönetillägg för vederbörande men på samma gång har medfört skyldighet att hava tillsyn med eleverna i skolans internat och därför i lika grad k u n n a t anses såsom en förmån för skolan. Till minimilönerna ha sedan en följd år tillbaka kommit dyrtidstillägg av stats- och landstingsmedel samt från den 1 juli 1929 provisorisk avlöningsförbättring. J a g återkommer härtill i det följande.

363 Att vissa svårigheter skola möta för en övergång från nuvarande löne- Allmänna b< och tjänstgöringförhållanden till dem, som krävas vid en inpassning av erinringar träffande folk folkhögskolorna i reglementet för kommunalt anställda lärare, ligger i högskolornas inpassning i •öppen dag. _ I särskild skrivelse till kommittén har styrelsen för svenska folkhög- avlöningssystemet. skolans lärareförening givit uttryck åt de principiella betänkligheter, som h ä r v i d framställa sig, och då jag varit i tillfälle att taga del av denna skrivelse, vill j a g i korthet referera styrelsens yttrande häruti, med egna a n m ä r k n i n g a r där så behöves. Styrelsen framhåller, att den faran kunde ligga n ä r a till hands, att förändringar i folkhögskolornas organisation kunde påyrkas för att bereda l ä r a r n a större löneförmåner, fastän dessa förändringar icke vore av behovet påkallade, än mindre från skolans eller elevernas synpunkt fördelaktiga. ...,.j j i o E n sådan olägenhet är icke alldeles utesluten såsom en ioljd av det nuvarande avlöningssystemet, vilket ju t. ex. kan fresta en skola med endast huvudkurs att inrätta fristående kvinnlig kurs för den högre avlöningens skull. Om sådant någon gång förekommit, så har det å a n d r a sid a n i många gånger större utsträckning inträffat, att en skola med 34 veckors kurs nå grund av elevernas förefintliga behov utsträckt undervisningen till 37Veckor, u t a n att detta medfört någon förhöjning av vare sig föreståndarens eller lärarnas löner. Enligt det n y a reglementsförslaget skulle emellertid faran för en anpassning av skolorganisationen efter lönesystemet huvudsakligen bliva aktuell med hänsyn till de bestämmelser (§ 9, 3), som normera de ordinarie folkhögskollärarnas avlöning efter en tjänstetid av 37 veckor och därigenom nedpressa lönen för det stora antal, som blott har 34 veckor, långt under nu gällande nivå. E n ändring på denna punkt, som jag i det följande vill föreslå, skulle efter mitt förmenande avlägsna den svåraste olägenheten härvidlag. Synnerligen beaktansvärd är styrelsens erinran därom, att förbindelsen mellan folkhögskolan och det fria folkbildningsarbetet icke bör äventyras genom några alltför stränga bestämmelser rörande lärares möjlighet att erhålla tjänstledighet, när denna avser medverkan i sådan folkbildningsverksamhet, som till sitt väsen är närbesläktad med folkhögskolans arbete. Folkhögskolorna äro redan nu i stor utsträckning centralpunkter iör det fria folkbildningsarbetet på den ort, där varje skola verkar, och en vidare utveckling i denna riktning bör icke hämmas utan befrämjas. I ett avseende finnas redan bestämmelser, avsedda att underlätta folkhögskollärares deltagande i statsunderstödda s. k. flyttande folkhögskolkurser, åt vilka riksdagen beviljat anslag sedan 1928. I k. kungörelser rörande sådana (nr 418/1928 och 420/1928) föreskrives, dels att folkhögskola äger utse en representant i styrelsen för sådana kurser, dels att folkhögskollärare, som meddelar undervisning vid sådan kurs, har rätt att för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig tjänstgöringen vid flyttande folkhögsko! ekurs. Statsmyndigheterna ha sålunda redan auktoriserat ett visst utbyte av tjänstgöring vid fast folkhögskola med den vid flyttande kurser, något vartill ock avlöningsreglementet torde böra taga hänsyn, därest det skall tillämpas på folkhögskollärarna. Vad lärarföreningens styrelse i övrigt anfört av erinringar mot det föreslagna reglementet sammanhänger närmast med befattningshavarnas avlöningsförmåner, varför jag återkommer därtill i det följande.

364 LärarJ a g övergår nu till att behandla kommitténs placering av befattningspersonalens h a v a r n a vid folkhögskola i löneplanen. ^avlöning. y a ( j f-QVsf föreståndarna beträffar, har kommittén i närmaste överensstämmelse med nu gällande avlöningsföreskrifter uppdelat skolorna i tre grupper, v a r v i d grupp I omfattar föreståndare vid skola med såväl huvudkurs som fristående kvinnlig kurs, grupp I I skola med endast huvudkurs men med mer än en undervisningsavdelning samt grupp I I I skola med endast h u v u d k u r s oh endast en undervisningsavdelning. I förbigående må erinras, a t t vid folkhögskola parallellavdelning icke torde böra r ä k n a s som särskild undervisningsavdelning, enär parallellundervisning endast undantagsvis genomföres i alla ämnen utan vanligen i sådana, som kräva mera individuell handledning, såsom modersmålet, matematik, ritning, laborationer o. d. Med mer än en undervisningsavdelning bör därför förstås dels sådan anordning vid skola för såväl manliga som kvinnliga elever, att särskild undervisning meddelas de senare i mera utsträckt grad, dels andra årskurs. F ö r e s t å n d a r n a vid dessa olika grupper har kommittén placerat i respektive 26, 24 och 22 lönegraderna med tre lönegrader lägre för motsvarande kvinnliga befattningshavare samt — i likhet med rektorer vid högre folkskolor och kommunala realskolor — med avlöning omedelbart i högsta löneklassen. Vid jämförelse med rektorer vid sistnämnda skolor ha folkhögskolföreståndarna satts i paritet med rektorer vid kommunala realskolor av grupp I I . För dessa torde placeringen innebära en ganska betydlig förbättring av nuvarande löneförhållanden, men så är icke fallet för föreståndarna vid folkhögskolor. Kommittén synes ha beträffande såväl rektorer som lärare vid högre folkskolor och kommunala mellanskolor ansett, att nu utgående kommunala lönebidrag borde t a g a s i betraktande vid löneregleringen, men en motsvarande synpunkt har tydligen icke tillämpats beträffande folkhögskolornas befattningshavare. Såsom redan förut antytts, ha folkhögskollärarna utom minimilönen åtnjutit dyrtidstillägg, vilket u t g å t t av statsmedel å halva lönen tillika med barntillägg och å den a n d r a hälften av landstingsmedel. Detta i allmänhet taget. Samtliga landsting ha beviljat anslag för detta ändamål, men i n å g r a fall, d ä r flera folkhögskolor funnits inom länet, har landstingets dyrtidstillägg endast tillkommit de skolor, som tillhörde landstinget (så t. ex. i Stockholms län). I ett län(Örebro) u t g å r landstingets dyrtidstilllägg endast med hälften av statsbidraget för samma ändamål. Men även vid de skolor, d ä r landstingsmedel ej erhållits för dyrtidstillägg, h a r skolstyrelsen (så vitt jag känner med u n d a n t a g blott för en skola inom grupp I och en inom grupp I I I ) berett l ä r a r n a dyrtidstillägg å hela lönen Härtill h a r så för senaste budgetåret tillkommit statens provisoriska avlöningsförbättring. Vid en jämförelse med de föreslagna nya lönerna bör vidare tilläggas det bostadsvärde, som ingår i dessa. En sådan jämförelse ger då till resultat, att manlig folkhögskolforeståndare i grupp I, vilken nu i lägsta lönegraden har 8 970 kronor och i högsta lönegraden 10 320 kronor enligt den föreslagna löneregleringen, då han genast kommer upp i högsta löneklassen, skulle erhålla: gentemot n u v a r a n d e lägsta lönegraden en ökning med 1,500 kronor men gentemot n u v a r a n d e högsta lönegraden en löneminskning med 300 kronor. Denna som alla följande jämförelser avser ortsgrupp I. Såsom n ä r m a r e visas i bilagda tabell 1 (däri jämförelser äro uträknade jämväl för kvinnliga befatt 1

Tabeller icke trvckta.

365 ningshavare) skulle manlig föreståndare inom skolgrupp I I erhålla en ökn i n g gentemot nuvarande lägsta lönegraden av 1150 kronor men en minskn i n g vid jämförelse med nuvarande högsta av 200 kronor. För förestånd a r e inom grupp I I I bliva motsvarande jämförelsetal: ökning gentemot n u v a r a n d e lägsta graden med 970 kronor, minskning i jämförelse med högsta graden med 390 kronor. N ä r härtill kommer, att alla sådana nu utgående löneökningar som representationsanslag, personliga lönetillägg, fritt lyse m. m. enligt den n y a ordningen skola bortfalla, torde det v a r a fullt förståeligt, att folkhögskolföreståndarna icke kunna hälsa denna lönereglering med glädje. Styrelsen för lärarföreningen har också i sin förutnämnda skrivelse häremot inlagt en enligt mitt förmenande synnerligen berättigad gensaga. I likhet med styrelsen vill jag understryka, att det för folkhögskolans framtid är ytterst betydelsefullt, att den beträffande löneförmåner såväl för föreståndare som lärare förblir någorlunda jämställd med andra skolformer, som använda lärarkrafter med likvärdig utbildning. E n skola, som icke för till någon avslutande examen, innebärande viss kompetens, är i högre grad än andra beroende av lärarkrafternas personliga duglighet, om den skall kunna hävda sin ställning och tillvinna sig allmänhetens förtroende. Och folkhögskolan är alltjämt för en stor del av landsbygdens v u x n a ungdom den otvivelaktigt lättillgängligaste, i många fall den enda skolan, när det gäller inhämtande av allmän bildning utöver vad barnskolan k u n n a t ge. Den myndighet, som bör ha de största förutsättningarna att göra en r ä t t v i s jämförelse mellan olika skolformer, vad löneanspråk beträffar, nämligen skolöverstyrelsen, har i fråga om folkhögskolan intagit en helt a n n a n ståndpunkt än kommittén. I utredning och förslag beträffande lönereglering för lärare vid folkhögskolor den 12 nov. 1926 har överstyrelsen påpekat, att en viss relation mellan lönen för en rektor vid realskola och en föreståndare för folkhögskola med såväl huvudkurs som fristående kvinnlig kurs avsågs genom den 1919 beslutade löneregleringen för folkhögskolor, och överstyrelsen anser, att denna relation »bör i möjligaste mån upprätthållas även vid en framtida reglering av folkhögskollärarnas löner». Den åsyftade relationen har överstyrelsen angivit sålunda, att föreståndare vid folkhögskola med huvudkurs och fristående kvinnlig kurs (grupp I) bör hänföras till samma lönegrad som rektor vid realskola men med begynnelseplacering i denna lönegrads lägsta klass. Av det föregående i överstyrelsens y t t r a n d e framgår, att överstyrelsen med realskola åsyftat statlig sådan. Överstyrelsen har icke motiverat olikheten mellan rektor vid realskola och folkhögskoleföreståndare beträffande begynnelseplaceringen annat än med hänvisning till den förutvarande relationen. För fortsatt uppehållande av denna kan dock i någon mån den omständigheten tala, som anförts av styrelsen för folkhögskolans lärarförening, a t t befordran till föreståndare vid folkhögskola kunde påräknas vid något lägre ålder än den motsvarande vid realskola. N å g r a statistiska jämförelser härvidlag har jag dock icke varit i tillfälle a t t göra. Med tämlig visshet k a n jag påstå, att detta förhållande ej är giltigt vid jämförelse mellan folkhögskolor och kommunala realskolor. Det synes mig dock i och för sig ganska berättigat, att löneskillnaden mellan en nytillträdande föreståndare och en äldre ordinarie lärare vid folkhögskola icke göres alltför stor. Med stöd av detta skolöverstyrelsens uttalande och med instämmande

366 i det yrkande, som i denna punkt framställts av styrelsen för folkhögskolans lärarförening, vill jag alltså hemställa, att föreståndare vid folkhögskola grupp I måtte placeras i samma lönegrad som rektor för kommunal realskola av grupp I och rektor för statlig realskola grupp I I I , nämligen 28, dock med begynnelselön inom lägsta löneklassen. I samband d ä r med bör en motsvarande uppflyttning ske av föreståndare grupp I I och grupp I I I till resp. 26 och 24 graderna samt placeringen för kvinnlig föreståndare höjas i relation till manliga. H u r detta skulle verka i jämförelse med n u v a r a n d e löner framgår av bifogade tabell. För manliga föreståndare, inom ortsgrupp I, skulle denna uppflyttning betyda Föreståndare grupp I lägsta lönegrad ökning med 510 kr. » högsta » » » 780 » » grupp I I lägsta » » » 610 » » högsta » » » 880 > » grupp I I I lägsta » » » 480 » » högsta » » » 690 » Om man t a r i betraktande, att alla de extra förmåner av förut a n t y t t slag, som hittills kommit föreståndare till del, nu skulle försvinna, kan det icke med något fog påstås, att en sådan ökning av de nuvarande faktiska lönerna vore på något sätt en överkompensation. Om föreståndare vid folkhögskolor kunde ha skäl anmäla missnöje med kommitténs löneplacering, måste detta i ännu högre grad gälla de ordinarie ämneslärarna. Kommittén har för de ordinarie ämneslärare, som tjänstgöra vid såväl huvudkurs som fristående kvinnlig kurs, föreslagit lönegrad 21 och för lärare vid endast huvudkurs lönegrad 18. Men denna löneplacering gäller i själva verket endast för de lärare inom vardera gruppen, som ha den längsta tjänstgöringstiden, d. v. s. respektive minst 37 och minst 24 veckor. Enligt reglementets § 9, mom. 3, skulle de, spm ej uppnå denna tjänstgöringslängd, få vidkännas avdrag med respektive Vn och 7.,4 för varje understigande vecka. Detta skulle betyda, att hälften av de lärare, som tjänstgöra vid både huvudkurs och fristående kvinnlig kurs (se sid. 362), skulle drabbas av en löneminskning, som för manliga lärare i lägsta löneklassen uppgingo till 711 kronor och i högsta löneklassen till 1,578 kronor. Men icke ens de lärare, som hade en tjänstgöring av 37 veckor eller däröver, skulle uppnå nuvarande löneställning. Såsom f r a m g å r av tabellen, skulle även för dem resultatet av löneregleringen bli en minskning med 215 kronor i lägsta och 980 kronor i högsta löneklassen. Allra värst skulle det gå ut över de lärare — visserligen ej många till antalet — som endast kunna få tjänstgöring vid huvudkurs om 21 veckor. Deras lönenedsättning skulle bli respektive 865 och 1 630 kronor. Gentemot den låga klassering av folkhögskollärarna, som häri kommit tillsynes, må det tillåtas mig att med n å g r a ord beröra de uppgifter, som tillkomma en sådan lärare och de krav, som måste ställas på honom. H a n har a t t undervisa elever av vuxen ålder, de flesta visserligen u t a n a n n a n föregående utbildning än den folkskolan k u n n a t skänka, men i övrigt på de mest olika stadier i fråga om förkunskaper och vana vid studier. (Det må erinras, a t t vid folkhögskolornas a n d r a årskurser förekomma ganska inånga elever, som avlagt realexamen eller erhållit liknande förkunskaper.) Olikheten i elevernas förutbildning nödvändiggör en långt ut-

367 sträckt individuell handledning av dessa. Läraren måste använda och behärska de mest olika läroformer: vanliga frågelektioner, föredrag, studiecirkelarbete. H a n s göromål äro ej avslutade med t i m m a r n a på schemat och. förberedelser till dessa. Det ställes i allmänhet fordran på honom a t t medverka vid elevernas fria arbete, och ofta har h a n att utom t i m m a r n a ge enskild handledning åt elever, som behöva sådan. Det är allmän praxis vid folkhögskolorna, a t t ingen betalning erlägges för enskilda lektioner; något tillfälle till extra förtjänster på sådana har h a n sålunda icke. Därtill kommer medverkan vid de ofta förekommande aftonsamkvämen samt, därest han har sin bostad på skolan, tillsyn över där boende elever. Det är sant, att en stor del folkhögskollärare ha längre ferier än t. ex.. l ä r a r n a vid realskola. Men dessa ferier äro fördelade på ett sätt, som ingalunda är till lärarens förmån. Den lärare t. ex., som har 34 veckors tjänstgöring, har två—tre veckors ledighet vid julen, ytterligare en—två veckor i slutet av april, sedan får han tjänstgöra under den vackraste tiden på året — den som bäst lämpar sig för rekreation — för att få sin egentliga ferie under senhösten. Det torde v a r a dessa längre ferier, som närmast vållat, a t t kommittén placerat folkhögskollärarna en lönegrad under de kommunala realskollärarna. Men icke ens om hänsyn tages härtill, h a r rättvisa skett dem. Folkhögskolläraren med 37 veckors tjänstgöring har, även i proportion till tiden, fått lägre lön än realskolläraren. Den starka löneminskning, som enligt förslaget skulle drabba de ordinarie folkhögskollärarna, måste förr eller senare utöva en högst menlig inv e r k a n på möjligheten att rekrytera denna kår med verkligt dugande krafter. Det överflöd, som nu finnes av läraraspiranter, torde ej alltid v a r a att r ä k n a med — erfarenheten har visat, att starka växlingar kunna inträffa på denna bana inom ganska kort tidsrymd — och med den nu ifrågasatta placeringen skulle folkhögskolan kunna komma illa till korta i tävlan med de bättre ställda realskolorna. Styrelsen för folkhögskolans lärarförening har uttalat sig för en förhöjning i placeringen även för de ordinarie l ä r a r n a med två lönegrader. Endast därigenom skulle, menar styrelsen, någon, om ock måttlig, ökning av deras nuvarande löner kunna komina till stånd. F ö r min del anser jag mig böra p å y r k a den placering, som skolöverstyrelsen i sin föru t n ä m n d a utredning förordat, vilken för de lärare, som tjänstgöra vid både h u v u d k u r s och fristående kvinnlig kurs innebär likställighet med de kommunala realskolornas lärare, alltså en uppflyttning till 22 lönegraden. Men denna lönegrad bör tillämpas på de lärare, som tjänstgöra minst 34 veckor, och för dem, som ha längre tjänstgöringstid, borde intill 37 veckor lämnas en förhöjning med Va4 för varje överskjutande tjänstgöringsvecka. Även därmed skulle ingen löneökning uppnås för lärare med 34 veckor. Såsom tabellen utvisar, skulle dessa visserligen i första löneklassen erhålla en ökning mot nuvarande lön med 145 kronor, men gentemot nuvarande högsta löneklassen skulle inträda en minskning med 500 kronor. För lärare med 37 veckor och däröver skulle mitt förslag innebära en ökning i första löneklassen med 715 kronor men i högsta löneklassen med blott 193 kronor. E n uppflyttning av en lönegrad bör likaledes ske för lärare vid endast huvudkurs, alltså från 18 till 19 graden. Därvid borde 24 veckor anses som norm och övertidsläsning ersättas med V*« för varje överskjutande vecka intill 26, medan lärare med fast anställning för endast 21 veckor finge vidkännas en motsvarande minskning. Resultatet av denna place-

368 r i n g skulle för lärare med 24 veckors undervisning bliva en ökning i föörsta löneklassen med 125 kronor men en minskning i högsta löneklasseen med 400 kronor, för lärare med 26 veckor en ökning med respektive 5575 och 175 kronor och för lärare med endast 21 v-eckor en minskning redann i lägsta löneklass med 550 kronor upp till 1 262 kronor i högsta löneklanss. Med hänsyn till de ordinarie folkhögskollärarnas nuvarande fördelninng inom olika tjänstgöringsgrupper (jfr sid. 362) skulle detta förslag innnebära, att hälften av l ä r a r n a hade att motse någon ökning men den andilra hälften en minskning i nuvarande löneställning — detta dock beräkntiat endast efter första ortsgruppen. Det kan i detta sammanhang nämnaas, att det övervägande antalet folkhögskolor äro belägna inom första elliler andra ortsgruppen. Extra ordiI fråga om extra ordinarie och extra lärare innebär avlöningsiörslagget narie och i det hela en förbättring gentemot nuvarande förhållanden. Särskilt gääl extra lärare. i e r d e t t a lärare med 24 veckors tjänstgöringstid, medan de, som blott 1 ha 21 veckor, erhålla någon minskning. I verkligheten blir förbättringgen även för de förra icke så stor, som siffrorna angiva, enär dessa läranre, ehuru icke därtill berättigade, vanligen erhållit fri bostad, vilken i nu skulle bortfalla. E n betydande fördel för dem blir dock rätten till upppflyttning i högre löneklass. J a g har i denna punkt ingen e r i n r a n a att framställa. Timlärare. Den största svårigheten för inpassning i det nya lönesystemet inträff.far för folkhögskolorna i fråga om timlärarna. Dessa äro här proportionsvvis mycket flera till antalet än vid a n d r a skolor och, särskilt vad timläraree i läsämnen beträffar, av mycket olika beskaffenhet. Sistnämnda slag ; avlärare äro dels att likställa med extra lärare med mindre än full tjänastgöring. Denna är dock ofta av den omfattning, att läraren måste bo vyid skolan och ha sin huvudsakliga inkomst av detta arbete. A n d r a tiiimlärare i läsämnen äro vad man skulle kunna kalla speciallärare: t. ex. i en läkare, som undervisar i hälsolära, en präst, som håller föredrag i i re ligionshistoria, tjänstemän, anställda vid hushållningssällskap elliler skogsväsendet, som hålla en mindre serie lektioner eller oftast föredra-ag inom sitt fack. Därtill kommer, att en skola k a n anlita en såsom poppulär föreläsare känd vetenskapsman att hålla en serie föredrag under en kortare tid av kursen. Att m a n icke kan avlöna timlärare av detta slslag med den av kommittén föreslagna timpenningen av 3-50 (i första orrtsgruppen) ligger i öppen dag. Men även för de timlärare, som k u n n a a anses motsvara extralärare med minskad tjänstgöring, blir denna avlöniiing för låg. Den är ock tilltagen ett gott stycke under timarvodet vid de koDmmunala realskolorna. E n god del av de befattningar, som nu u p p r ä ä t t hållas med. extralärare, torde också, då särskilda bestämmelser komnma att införas beträffande sådan lärares minsta undervisningsskyldighfiet per vecka, komma att nedflyttas till timläraretjänster. Hitintills ha icke funnits n å g r a bestämmelser angående avlöning av timlärare i läsämnen vid folkhögskolor. Endast i så måtto h a r en nonrm härför givits, att dyrtidstillägg åt sådana lärare icke fått r ä k n a s å höggre timlön än 6 kronor — en föreskrift, som, enligt riksdagens bemyndigannde, har utfärdats av skolöverstyrelsen. E j heller beträffande undervisnina.gsskyldigheten ha n å g r a föreskrifter funnits, varför det nog inträffat, { att extralärare kommit i åtnjutande av stadgad minimilön redan vid en veckotjänstgöring av 20 timmar, något som i framtiden ej torde bli mnöjligt. Det synes mig emellertid nödvändigt, att de timlärare, som sålunnda

369 fåå ersätta forna extralärare och ha en tjänstgöring upp till gränsen av ddet, som för extra l ä r a r e föreskrives som minimum, icke få det alltför illa sttällt, J a g anser därför, att timlönen för vanliga timlärare i läsämnen iccke bör sättas lägre än till 4-so i första ortsgruppen, ävensom att nedsättniingen efter 15 timmar bör bortfalla. F ö r lärare av det slag jag kallat sfpeciallärare kan dock icke denna timlön tillämpas annat än undantagsviis. Det synes mig då rimligast, a t t skolöverstyrelsen får bestämma timlöön för de fall, d ä r icke den vanliga timlönen för lärare i läsämnen kan a m v ä n d a s . Den åtskillnad, som eljes gjorts i fråga om lönepiacering för mnanliga och för kvinnliga lärare, saknar efter mitt förmenande varje ber ä t t i g a n d e , när det gäller timlärare. Någon sådan åtskillnad h a r icke hteller gjorts i skolöverstyrelsens förslag. För lärare i musik och gymnastik, manliga såväl som kvinnliga, är nu sttadgat en minimiavlöning av 3*50. I n r ä k n a s häri dyrtidstillägg, skulle tiimlönen för n ä r v a r a n d e uppgå till 4-72. Kommittéförslaget har bibehålliit nuvarande minimitimlön (alltså u t a n dyrtidstillägg) för manliga lärsare, men nedsatt lönen för kvinnliga till 3-25. Nu är förhållandet det, a t t t dessa ämnen ofta handhavas av en ämneslärare vid skolan, i vilket faall särskild ersättning efter timlön icke ifrågakommer. Skall man därermot anlita lärare utanför skolan, måste detta ställa sig relativt dyrt, efftersom flera timmar i följd icke gärna k u n n a komma i fråga och lärareen dessutom ofta h a r lång väg till skolan. Timlönen bör därför sättas ti ill samma som för läsämnen, d. v. s. 4-so, varjämte ingen åtskillnad bör gcöras mellan manliga och kvinnliga lärare. För lärare i slöjd upptager förslaget en timlön av 2-75 för manliga och 2-rso för kvinnliga lärare, d. v. s. någon höjning mot nuvarande minimilön föör de förra men lika med denna minimilön för den senare. Tages hänsyn tilll det dyrtidstillägg, som nu u t g å r å dessa löner, blir nuvarande lönen 3-;-37. J a g vill härvid föreslå 3-25. Någon anledning att ge de manliga l ä i r a r n a större timlön än de kvinnliga finnes h ä r mindre än någonsin, i <det de sistnämnda ha en lång och dyrbar utbildning, som icke kan jämf ö r a s med den de manliga l ä r a r n a i slöjd vid folkhögskolorna äga. ManlUg slöjd förekommer för övrigt endast vid ett mindre a n t a l skolor, och läiraren är då i regel yrkesman. Vid den kvinnliga folkhögskolan är därermot slöjden ett mycket betydelsefullt inslag i programmet såväl u r rent piraktisk som uppfostrande synpunkt. Såsom lärareföreningens styrelse frramhållit, är det därför av vikt för folkhögskolorna att erhålla väl kvalificerade slöjdlärarinnor. E n minskning av timlönen under nuvarande s t a n d a r d är så mycket mindre befogad som slöjdlärarinnorna vid folkhögs k o l o r n a icke kunna, såsom l ä r a r i n n o r n a i städerna, tjänstgöra vid ett fkertal undervisningsanstalter under samma termin u t a n äro för sitt ujppehälle beroende av anställningen vid en enda skola. Det är därför ncödvändigt, att deras lönevillkor åtminstone få förbli vid de nuvarande orm den nu vanliga förmånen av fri bostad därtill skall bortfalla. Även beträffande lärarinnor i hushållsgöromål, för vilka arvodet hittillls u t g å t t med 10 kronor för arbetsdag j ä m t e dyrtidstillägg, synes det miig befogat, att vid regleringen hänsyn tages till den faktiska hittillsvaarande lönen. Daglönen för dessa lärarinnor bör därför åtminstone höjais till 13 kronor i första ortsgruppen. Sedan jag sålunda framställt mina a n m ä r k n i n g a r mot det nya avlöniingssystemet, och särskilt beträffande l ä r a r n a s placering därinom, får jatg å a n d r a sidan villigt erkänna, att denna lönereglering även för folkr

p e t nya avlönings systemets fördelar.

370 högskollärarna skulle medföra beaktansvärda fördelar. Dit hör t. ex. r ä t t e n för föreståndare att erhålla semester, särskild ersättning till biträdande föreståndarinna, ålderstillägg för extra ordinarie lärare, begravningshjälp efter avliden l ä r a r e m. m. Därjämte skulle uppdelningen i ortsgrupper medföra en mera rättvis avlöning för de befattningshavare, som leva inom de dyrare ortsgrupperna. Så belägna skolor äro, som redan antytts, visserligen icke många, men bland dem, som höra dit, äro n å g r a i fråga om egna tillgångar bland de minst utrustade, och dessa ha icke ägt möjlighet a t t giva sina lärare någon kompensation för åyrortsbelägenheten. Härtill kommer också för några skolor i översta Norrland det synnerligen välbehövliga kallortstillägget. Om de synpunkter i fråga om löneplacering m. m. j a g här framlagt vunne gehör, skulle troligen flertalet folkhögskollärare finna ett infogande i det nya systemet v a r a v ä r t de därmed förenade olägenheterna. Dessa lärare begära förvisso ingen undantagsställning gentemot andra läraregrupper i fråga om fri- och rättigheter, annat än i den mån den måste anses betingad av folkhögskolans särart och dess möjlighet till fri utveckling och anpassning efter elevernas behov. Skulle emellertid löneregleringen resultera i en allmän lönenedsättning, m å man ej förtänka folkhögskollärarna, om de hellre vilja stå kvar vid den nuvarande ordningen. Det alternativ, som under sådant fall framlagts av styrelsen för lärareföreningen: bibehållande av minimilönsystemet, måste då även för mig te sig som den bästa utvägen. Sammanfattning. Under förutsättning att i stadgan för folkhögskolor sådana bestämmelser införas, som äro erforderliga för att underlätta folkhögskoliärares deltagande i det fria folkbildningsarbetet och framförallt i statsunderstödda, under skolans medverkan anordnade flyttande folkhögskolkurser, har j a g ingen annan ändring att föreslå beträffande reglementets bestämmelser utanför löneplanen än uti § 9, vars tredje moment bör äga följande lydelse: §9. 3. Lön till lärare vid folkhögskola u t g å r för tjänstgöring vid såväl h u v u d k u r s som fristående kvinnlig kurs för 34 veckor, för tjänstgöring vid endast huvudkurs för 24 veckor. P å g å r undervisningen längre än de angivna tiderna, skall läraren för övertidsläsningen erhålla särskild ersättning, utgörande för varje vecka en trettiofjärdedel, respektive en tjugofjärdedel av årslönen, dock ej för mera än respektive 37 och 26 veckor. F ö r lärare, anställd vid endast huvudkurs, skall, då antalet läsveckor understiger 24, avdrag ske å avlöningen med en tjugofjärdedel av årslönen för varje understigande vecka. Beträffande placering i löneplan föreslår jag för föreståndare, grupp I, manlig lönegrad 28 » » I, kvinnlig » 25 » » I I , manlig » 26 » » II, kvinnlig » 23 » » I I I , manlig » 24 » » I I I , kvinnlig » 20 med början för samtliga inom vederbörande lönegrads lägsta klass,

371 ämneslärare med fast anställning a) vid såväl huvudkurs som fristående kvinnlig kurs, manlig

lönegrad 22

'

kvinnlig ....

»

1^

b), vid endast huvudkurs,

Ä

'

M

g

I

(esxtra ordinarie och extra lärare ingen ändring), i läsämnen '4-so inom ortsgrupp I med ökning av 25 öre för varje följande oirtsgrupp, varvid dock skolöverstyrelsen, där så finnes skäligt, äger att faistställa högre timlön, i slöjd 3-25 med ökning av 25 öre för varje ortsgrupp efter I, i gymnastik och i musik 4-50 med ökning som föregående, i hushållsgöromål 13 kronor för arbetsdag med ökning av 50 ore tor d;ag för varje ortsgrupp efter den första.

S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1930 Systematisk

lörteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.) Allmän lagstiftning. Rättskipning. Fångvård.

Vattenväsen. Skogsbruk.

Bergsbruk

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Industri. Förslag till vissa ändringar i vallagen för skyddande av partibeteckningar. [5] Betänkanden med förslag ang. skärpta kontroll föreskrifter rörande landsfiskalers och med dem jämställda befattningshavares medelsförvaltning m. m. [16] 1928 års lönekommitté. Betänkande med förslag till Handel och sjöfart. allmänt avlöningsreglemente för ordinarie tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen. [17] Betänkande med förslag till lotsförordning samt andira Distriktsveterinärlönesakkunnigas utredning och förförfattningar och föreskrifter rörande lotsverket. |'7| slag beträffande ordnandet av distriktsveterinärernas Utkast till lagbestämmelser om befraktning. [11] anställnings- ocli avlöningsförhållanden. [18] 1928 års lönckommitté. Betänkande med förslag till lönereglering för befattningshavare vid undervisningsväsendet. [20] Kommunikations väsen. Kommunalförvaltning. Utredning ang. kommunalförvaltningens ordnande i städerna efter processreformcns genomförande. [13] Bank-, kredit- och penningväsen. Statens och kommunernas finansväsen. Försäkringsväsen. 1928 års pensionsförsäkringskommitté och organisationissakkunniga. Statistiska undersökningar samt kostnadsberäkningar. [15]

Pollti.

Socialpolitik. Domänverkets omfattning, uppgifter och organisation 18] Hälso- och sjukvård.

Allmänt näringsväsen.

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Skydd för äldre kulturföremål. [3] Betänkande med förslag ang. ordnandet av den lägire lantbruksundervisningen. [9] Utredning och förslag rörande praktiska bildnings!injier pä realskolans åldersstadium. [14]

Försvarsväsen. Utredning rörande Sveriges försvarspolitiska läge sannt behov av försvarskrafter. [12]

Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Jordbruksutredningens betänkanden. 1. Betänkande ang. åtgärder för vete- och rågmarknadens stödjande. [1] Utrikes ärenden. Internationell rätt. 2. Betänkande ang. jordbrukets kreditförhållanden. [2] 3. Betänkande ang. vissa åtgärder för mejerihante- Gränsen för Sveriges territorialvatten. [0] ringens och smörexportens befrämjande. [4] Utredning och förslag beträffande åtgärder för ökad användning av svenska lantbruksprodukter vid allmänna inrättningar m. m. [10]

302247. P. A. Norstedt & Söner. Stockholm