SOU

Förberedande utkast till strafflag. Speciella delen.9,

Beteckning: SOU 1930:24
Typ: SOU

Hänvisat till av

Förarbeten

SOU 1940:20: Straffrättskommitténs betänkande med förslag till lagstiftning om förmögenhetsbrott., avsnitt 11
SOU 1969:20: Ämbetsansvaret, avsnitt 104
SOU 1980:24: Bättre miljöinformation : rapport och förslag från Miljödatanämnden, avsnitt 1, 4.1, 7.3.2, 7.5.1 och 7.9

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1930:24

JUSTITIEDEPARTEMENTET

BROTT EMOT MYNDIGHET M. M.

FÖRBEREDANDE

UTKAST TILL STRAFFLAG SPECIELLA DELEN. AV

JOHAN C. W. THYRÉN

•sS*

S T O C K H O L M 19 8 0

IX.

S t a t e n s

o f f e n t l i g a Kronologisk

1. J o r d b r u k s u t r e d n i n g e n s b e t ä n k a n d e n . 1. Betänk a n d e a n g å e n d e åtgärder för v e t e - ocli r å g m a r k n a d e u s stödjande. B e c k m a n . 76 s. J o . 2. J o r d b r u k s u t r e d n i n g e n s b e t ä n k a n d e n . 2. Betänk a n d e angående j o r d b r u k e t s kreditförhållanden. B e c k m a n , viij, 179 s. J o . 3. S k y d d för äldre kulturföremål. I d u n . 191 s. H. 4. J o r d b r u k s u t r e d n i n g e n s b e t ä n k a n d e n . 3. Betänkande angående vissa å t g ä r d e r för mejerihanteringens och smörexportens befrämjande. Beckm a n , vij, 129 s. 11 pl. J o . 5. F ö r s l a g till vissa ä n d r i n g a r i v a l l a g e n för skyddande av p a r t i b e t e c k n i n g a r . N o r s t e d t . (4), 38 s. J u . 6. G r ä n s e n för Sveriges t e r r i t o r i a l v a t t e n . Av Torsten Gihl. Norstedt. 312 s. U. 7. B e t ä n k a n d e med förslag till lotsförordning samt a n d r a författningar och föreskrifter r ö r a n d e lotsverket. Marcus, xvj, 365 s. H . 8. D o m ä n v e r k e t s o m f a t t n i n g , uppgifter och organisation. Tiden. 333 s. 1 k a r t a . Fi. 9. B e t ä n k a n d e med förslag a n g å e n d e o r d n a n d e av den lägre l a n t b r u k s u n d e r v i s n i n g e n . Marcus. 727 s. J o . 10. U t r e d n i n g och förslag beträffande å t g ä r d e r för ö k a d a n v ä n d n i n g av s v e n s k a l a n t b r u k s p r o d u k t e r vid a l l m ä n n a i n r ä t t n i n g a r m. m. Marcus. 21 s. 3 tab. Jo. 11. U t k a s t till l a g b e s t ä m m e l s e r om befraktning. N o r s t e d t . 154 s. J u . 12. U t r e d n i n g rörande Sveriges försvarspolitiska läge s a m t behov av försvarskrafter. B e c k m a n , vij, 325 s. F ö . 13. U t r e d n i n g angående k o m m u n a l f ö r v a l t n i n g e n s ordn a n d e i s t ä d e r n a efter processreformens genomförande. Marcus. 250 s. S. 14. U t r e d n i n g och förslag r ö r a n d e p r a k t i s k a bild-

u t r e d n i n g a r

förteckning

15. 16.

17.

18.

19.

20. 21. 22. 23. 24.

ningslinjer p å realskolans åldersstadium. Norstedt. 327 s. E. 1928 års pensionsförsäkringskommitté och organisationssakkunniga. Statistiska u n d e r s ö k n i n g a r s a m t k o s t n a d s b e r ä k n i n g a r . Norstedt. 402 s. S. B e t ä n k a n d e n med förslag angående s k ä r p t a kontrollföreskrifter rörande landsfiskalers och m e d d e m j ä m s t ä l l d a b e f a t t n i n g s h a v a r e s medelsförv a l t n i n g m. m. Beckman. 199 s. S. 1928 års l ö n e k o m m i t t é . B e t ä n k a n d e m e d förslag till a l l m ä n t avlöningsreglemente för ordinarie t j ä n s t e m ä n , tillhörande den civila statsförvaltningen. Norstedt. 346 s. Fi. Distriktsvoterinärlönesakkunnigas u t r e d n i n g och förslag beträffande o r d n a n d e t av d i s t r i k t s v e t e r i n ä r e r n a s anställnings- och avlöningsförhållanden. Marcus. I l l s. J o . U t r e d n i n g a n g å e n d e beredande av större möjligh e t för skoldistrikt a t t vid minskning av a n t a l e t barn i n d r a g a skolor och skolavdelningår. H » g g ström. (2), 88 s. E. 1928 års l ö n e k o m m i t t é . B e t ä n k a n d e m e d förslag till lönereglering för befattningshavare vid undervisningsväsendet. Norstedt, vij, 371 s. Fi. B e t ä n k a n d e angående granskning av för vissa sjukhus gällande särbestämmelser. Norstedt. 97 s. S. Medicinalstyrelsens u t l å t a n d e och förslag till epizootilag och epizootiförordning. Norstedt. 58 s. J o . B e t ä n k a n d e m e d förslag till ytterligare å t g ä r d e r för b e k ä m p a n d e av tuberkulos hos nötkreatur. Beckman. 124 s. J o . Brott e m o t m y n d i g h e t m. m. Förberedande utk a s t till strafflag. Speciella delen. 9. Av J. C. W. Thyrén. Lund, Berling. 312 s. J u .

A n m . Om särskild t r y c k o r t ej angives, är t r y c k o r t e n Stockholm. B o k s t ä v e r n a med fetstil u t g ö r a begynn e l s e b o k s t ä v e r n a till det d e p a r t e m e n t , under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = e c k l e s i a s t i k d e p a r t e m e n t e t , J o . = j o r d b r u k s d e p a r t e m e n t e t . E n l i g t kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre a n o r d n i n g (nr 98) utgivas u t r e d n i n g a r n a i omslag m e d enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA

UTREDNINGAR

1930:24

J U S T I T I E D E P A R T EM E N T E T

BROTT EMOT MYNDIGHET M. M.

FÖRBEREDANDE

UTKAST TILL STBAFFLAG SPECIELLA DELEN.

IX.

JOHAN C. W. THYRÉN

I DISTRIBUTION HOS A.-B. G L E E R U P S K A UNIV.-BOKHANDELN, LUND

L U N D 1930 BERLINGSKA

BOKTRYCKERIET

FORORD. Föreliggande utkast omfattar •— under rubriken Brott mot myndighet m. m. — sådana mot bestämt allmänt organ eller bestämd allmän funktion riktade brott, som icke redan behandlats i de tvänne närmast föregående utkasten eller av särskilda skäl uppskjutits till annat sammanhang. Det här medtagna området motsvaras i nuvarande strafflag av (större delen utav) 10 kapitlet; 3: 9—11 samt 22: 6. J ä m t e förut medtagna främmande strafflagar har i den komparativa framställningen hänsyn tagits även till Mexicos nya strafflag av 2 september 1929 (gällande från 15 december s. å.). Däremot har den nya danska strafflagen av 15 april 1930 icke kunnat medtagas, då denna del av arbetet var uppsatt till tryckning redan före lagens promulgation. Den har emellertid, ehuru ännu icke gällande, tillsammans med den gamla danska lagen införts i Bil. 1 bland gällande lagar (varemot det danska förslaget utelämnats i Bil. 2). Såsom bilaga till den historiska översikten hava i parallelltrj^ck sammanställts hithörande delar av 1) Lagkommitténs förslag 1832; 2) Lagberedningens förslag 1844; 3) K. F. 6/2 1849, K. F. 7 /9 1858, K. F. 29 /i 1861, Str. L. 1864 resp.; 4) nu gällande lag. Av förut ofta åberopade skäl hava, liksom i föregående delar, bestämmelser motsvarande dem om påföljd enligt strafflagen 2: 19 tillsvidare förbigåtts. Utkastets närmast följande del torde komma att behandla förräderibrotten. Lund den 31 oktober 1930. Johan C. W. Thyrén.

Förkortningar av citerade lagar och lagförslag. Aarg". = Kantonen Aargaus strafflag. A l l m . Utk. = Förberedande utkast till strafflag. Kap. I — X I I I (allmänna delen). Av Johan C. AV. Thyrén. 1916. A p p . A . - R h . = Strafflagen för Appenzell Ausser-Rhoden. A p p . I.-Rh. = Strafflagen för Appenzell Inner-Rhoden. Arg". = Argentinas strafflag (av 1921). Ariz. = Arizonas strafflag. B a s . = Strafflagarne för kantonen BaselStadt och kantonen Basel-Landschaft (nästan likalydande). Belg". = Belgiens strafflag. B e r n = Kantonen Berns strafflag. B r a s . = Brasiliens strafflag. Bulg". = Bulgariens strafflag. Calif. = Californiens strafflag. Can. = Canadas strafflag. Chil. = Chiles strafflag. Columb. = Columbias strafflag. C o s t a R. = Costa Ricas strafflag (av 1924). D. = Danmarks strafflag (av 1866). D. Fsl. = Danska regeringsförslaget till strafflag ( 16 / 3 1928). Eng". = Engelsk straffrätt (anförd efter Stephen, A Digest of the Criminal Law, 1 9 2 6 ; Siffrorna avse artt.). Fi. = Finlands strafflag. Fi. Fsl. = Förslag till ny strafflag. II och I I I delen. Av Professor Allan

Serlachius, enligt uppdrag av Justitieministeriet. Hälsingfors 1922. Fr. = Frankrikes strafflag. F r e i b . = Kantonen Freiburgs strafflag (av 1924). Gen. = Kantonen Geneves strafflag. Glar. = Kantonen G l a m s ' strafflag. Graub. = Kantonen Graubiindens strafflag. Grek. = Greklands strafflag. H. = Hollands strafflag. Idaho = Idahos strafflag. Illin. = Illinois' strafflag. Ind. P e n . C. = Indian Penal Code (gällande för vissa områden av Brittiska Indien). I o w a = Iowas strafflag. It. = Italiens strafflag. It. Fsl. = Italienska förslaget (av 1927). J a p . = Japans strafflag. Kina = Kinas strafflag (av 10/3 1928). L. B. = Lagberedningens förslag (1844). L. K. = Lagkommitténs förslag (1839). LllZ. = Kantonen Luzerns strafflag. Mex. = Mexikos strafflag (av 1929). M. B. = Missgärningsbalken av 1734 års lag. MiSSisS. = Mississippis strafflag. N. = Norges strafflag. Nebr. = Nebraskas strafflag. N e u c h . = Kantonen Neuchatels strafflag. N. J e r s . = New Jerseys strafflag.

6 N. S. W a l e s = Strafflagen för Nya SydWales. N. Y. = Staten New Yorks strafflag. N. Zeal. = Strafflagen för Nya Zeeland. N. Carol. = Nord Karolinas strafflag. O b w . = Kantonen Obwaldens strafflag. Ohio = Ohios strafflag. Peru = Strafflagen för Peru (av 1924). P o r t . = Portugals strafflag. Q u e e n s l . = Queenslands strafflag. R. = Rysslands strafflag (av 1926). Rum. = Rumäniens strafflag. S. = Sveriges strafflag. Schaffh. = Kantonen Schaffhausens

IV.

Förmögenhetsbrotten. Andra delen. Lund 1922. V. Allmänfarliga brott. Lund 1923. VI. Förfalskningsbrotten. Lund 1925. VII. Ämbetsbrotten. Lund 1928. VIII. Falsk Förklaring. Falsk angivelse m. m. Lund 1929. S:t Gall. = Kantonen S:t Gallens strafflag. T. = Tysklands strafflag. T. Fsl. = Tyska regeringsförslaget av u

/ 5 1927. T a s m . = Tasmaniens strafflag (av 1924). strafflag. S c h w . Fsl. = Schweiziska strafflagsför- Tex. = Texas' strafflag. Thurg". = Kantonen Thurgaus strafflag. slaget (i lydelsen af 1918). i Tie. = Kantonen Ticinos strafflag. S c h w y z = Kantonen Schwyz' strafflag. S. Fsl. 1923 = Förslag till strafflag, all- TjslOV. Fsl. = Tjeckoslovakiska förslaget (av 1925). männa delen, samt förslag till lag angående villkorlig frigivning, jämte mo- Turk. = Turkiets strafflag (av 1926). tiv avgivna av strafflagskommissionen. Ung". = Ungerns strafflag. U. S. A. F e d . P . C. = Strafflag för NordStockholm 1923. amerikas förenade stater, gällande för S o l o t h . = Kantonen Solothurns strafflag. vissa områden eller vissa fall. Sp. = Spaniens strafflag (av 8 / 9 1928). S p e c . Utk. = Förberedande utkast till V e n e z . = Venezuelas strafflag (av 1926). Waadt = Kantonen W a a d t s strafflag. strafflag. Speciella delen. Av W a l l i s = Kantonen Wallis' strafflag. Johan C. W . Thyrén. I. Brott mot kroppslig okränkbar- W e s t . A u s t r . = Westaustraliens strafflag. het. Lund 1917. Zug* = Kantonen Zugs strafflag. II. Ärekränkningsbrotten. Lund Zur. = Kantonen Zurichs strafflag. 1919. O. = Österrikes strafflag. III. Förmögenhetsbrotten. Första delen.

Lund 1920.

FÖRSTA AVDELNINGEN.

Utkast till Lag. Brott mot myndighet m. m. 1 §• Den, som, med våld å person eller med hot om sådant våld, angriper allmänt organ, som i . . omtalas, under utövningen av dess verksamhet eller för att tvinga det till sådan utövning eller hindra det därifrån eller därför hämnas; straffes med fängelse. Äro omständigheterna synnerligen mildrande, må till böter ej under tjugo dagsböter dömas. Övas våld eller hot, som i allmänhet är belagt med svårare straff än böter, vare lag som i . . stadgas. 2 §•

Förövas angrepp, som i 1 § omtalas, av en eller flera deltagare i folksamling; skall en var deltagare, som haft uppsåt, att sådant angrepp skulle ske, straffas såsom gärningsman; och må straffet för anstiftare och ledare kunna sättas till tukthus i åtta år men i intet fall under femtio dagsböter.

3 §• Den, som, på annat sätt än i 1 § sägs, söker tvinga eller hindra allmänt organ i utövningen av dess verksamhet; straffes med fängelse eller böter. 4 §• Söker någon genom beredande av vinning eller genom löfte därom förleda allmänt organ till pliktstridighet i utövningen av dess verksamhet; straffes med fängelse eller böter. 5 §. Är allmänt organ sammansatt av flere personer, skall gärning, varom här ovan förmäles, företagen emot någon av dem, straffas enligt vad nu är stadgat. Lag samma vare, om sådan gärning företages emot någon, som är förordnad eller kallad att tillhandagå vid utövning av verksamhet, som tillkommer allmänt organ. 6 §•

Befriar man fånge eller annan, vilken friheten genom myndighets beslut berövats, eller hjälper man honom att rymma; straffes med fängelse. Äro omständigheterna försvårande, må straffet kunna höjas till tukthus i åtta år; äro de synnerligen mildrande, må dömas till böter ej under femtio dagsböter. Sätter man sig olovligen i förbindelse med någon, vilken friheten genom myndighets beslut berövats; straffes med böter. Har den, som på grund av dom för straffbar gärning förvarats i straffanstalt eller annan offentlig anstalt, rymt från anstalten, och söker man hindra verkställighetens återupptagande

genom att befordra hans flykt eller hjälpa honom att dölja sig; straffes med fängelse eller med böter ej under tjugo dagsböter. Söker man eljest, på sätt här sägs eller ock genom att förvanska eller utplåna bevisning, undandraga den, som begått straffbar gärning, rannsakning eller straff eller ock hindra annan rättslig påföljd av gärningen, varigenom friheten skulle honom berövas; straffes med fängelse eller böter. 9 §• Har någon, utan vetskap om straffbar gärning, som annan förövat, tillhandagått honom, på sätt i 8 § sägs, ändå att han haft skäl att honom misstänka; straffes med böter. 10 §. Begås gärning, som i 8 eller 9 § omtalas, av någon utav brottslingens närmaste; vare från straff fri. 11 §• Bryter man mot förbud att skingra eller föryttra löst eller fast gods eller att utgiva annans gods eller rubbar man olovligen gods, som blivit satt i kvarstad, utmätt eller beslagtaget, eller ingriper man eljest störande i allmänt organs förfogande över sak; straffes med böter eller med fängelse i högst ett år. Lag samma vare, om man olovligen borttager eller skadar försegling eller märke, varigenom allmänt organs förfogande över sak betecknas, eller om man olovligen bereder sig tillträde till innehållet i förvaringspersedel eller till rum, som av allmänt organ på dylikt sätt tillslutits. 12 §. Skadar eller borttager man olovligen anslag, som av allmänt organ uppsatts till allmän efterrättelse eller kännedom; straffes med böter eller med fängelse i högst sex månader.

13 §. Utövar någon obehörigen verksamhet, som endast tillkommer allmänt organ; straffes med böter eller fängelse i högst ett år. Giver han sig därvid obehörigen ut för allmänt organ, straffes med fängelse eller böter. 14 §. Utövar någon obehörigen. i annat fall än i 13 § sägs, verksamhet, för vilken fordras särskild behörighet eller myndighets tillstånd; straffes med böter, där ej gärningen är särskilt belagd med högre straff. Lag samma vare, om någon utövar verksamhet, som är honom genom laga kraft ägande beslut av myndighet förbjuden. 15 §. Försök till gärning, som i 6 § omtalas, är straffbart.

ANDRA AVDELNINGEN.

Komparativ översikt av nuvarande straffrätt. INLEDNING. Såvitt man i den forngermanska rätten finner motsvarigheter till »brott mot staten» i modern mening, ha de till väsentlig del karaktären av trohetsbrott (ofta: kvalifikationer av ett allmännare trohetsbrott, som inneslöt även angrepp på husbonde etc.). I mån som statsmakten stärktes och romersk rätt recipierades, ersattes denna åskådning åtminstone delvis med det romerska institutet majestätsbrott, vilket i romersk rätt (från omkr. ett århundrade f. Kr.) småningom uppslukat det tidigare begreppet per duell io och under kejsartiden dels erhållit en allt vidsträcktare men ganska obestämd omfattning, dels underlagts strängare regler än de vanliga, både beträffande rekvisitet (t. ex. 1. 6 pr. C. 9, 8: ex eo tempore, quo heme cogitationem subiit, propter cogitationem dignas est poena) och rättsverkan (t. ex. I. 5 § 1 ib.: Filii . . successione habeantur alieni . . sint postremo tales, nt his perpetua egestate sordentibus sit et mors solatium et vita supplicium). — I allmänhet torde dock det germanska majestätsbrottet varken i avseende på omfång eller stränghet hava upphunnit det romerska institutet. Antagligen under inflytande av upplysningsfilosofien började, isynnerhet från 1700-talets slut, i teori såväl som lagstiftning, en begränsning och inre differentiering av det alltjämt ganska

obestämda begreppet. Man bröt ut ett område, som utgjorde den egentliga kärnan i »majestätsbrotten» — motsvarande vad man sedermera betecknat såsom »centrala» brott mot staten — och indelade detta område i »förräderibrott» (som angrepo staten vare sig i dess territorium och förhållande till andra stater eller i dess organisation) och »majestätsbrott» i en senare och inskränkt betydelse (angrepp mot monarken eller honom närstående, utan »förrädligt» uppsåt). Förräderibrotten indelades i högförräderi och landsförräderi. Denna uppställning framträder genomförd i Allg. Preuss. Landrecht (1794). Längre fram tillades, till brott mot statens yttre säkerhet, brott mot främmande stat (såsom innebärande fara för den egna staten) och, till brott mot organisationen, angrepp på allmänt medborgerliga rättigheter (vilka, i mån av folkets andel i statsmakten, utgjorde organisationens grundval). Sedan kärnan avsöndrats, återstod emellertid ett stort och viktigt område av brott, som ävenledes kunde uppfattas såsom brott mot staten eller i alla händelser icke rätteligen kunde betraktas såsom brott mot enskild. Stundom avskildes hela detta område, under någon gemensam beteckning, från å ena sidan centrala brott mot staten, å andra sidan (vad lagen betraktade såsom) brott mot enskild. Så ännu Fr.: »brott contré la paixpublique» innefatta förfalskning, ämbetsbrott, brott mot myndighet och mot statsfunktioner, lösdriveri m. m. och sammanfattas med ovannämnda »kärna» under den gemensamma beteckningen »brott contre la chose publique»; allt annat ingår under »brott contre les particuJiers» (vilka inrymma även sådana fall som »allmän? farliga» brott, sedlighetsbrott och mened); liknande Port., där mellanområdet, till vilket t. ex. meneden överflyttats, betecknas såsom crimes contra a ordern e tranquillidade

publica.

Småningom framträdde emellertid såväl i teori som i lagstiftning ett behov att uppdela detta stora område. Det visade siff vid en närmare analvs, att blott en del av dessa brott voro att betrakta såsom verkliga brott mot staten (om ock icke »cen-

trala»), d. v. s. mot samhället i dess egenskap av organiserat; medan andra visserligen icke inskränkte sitt objekt till enskild person, utan riktade sig på allmännare och obestämdare sätt mot samhällsindividerna, men likväl icke hade någon direkt relation till samhället såsom organisation. Detta ledde i teorien till en åtskillnad mellan brott mot staten (vilka således delades i centrala och »periferiska») och brott mot »allmänheten», »det borgerliga samhället» etc. — beteckningar, med vilka man ville utmärka nämnda förhållande, att brottsobjektet icke var enskild person, men icke heller staten = det organiserade samhället som sådant. Att alla dessa skiljelinjer måste leda till många olikheter lagarne emellan i avseende på gränserna mellan de stora grupperna, säger sig själv. Åtskilliga institut, som rätteligen böra uppställas bland brott mot staten resp. bland brott mot allmänheten, kvarstå i flere eller färre äldre lagar bland brott mot enskild (mened, falsk angivelse, obehörigt uppträdande som ämbetsman, rubbande av utmätt gods e t c , förfalskningsbrott, sedlighetsbrott). Och gränslinjen mellan brott mot staten och brott mot allmänheten är ännu alltjämt — även i modern teori och lagstiftning — temligen osäker. Emellertid kan man säga, att i modern lagstiftning åtminstone mera utpräglade brott mot statsorgan allmänt uppfattats och behandlats såsom brott mot staten. Detsamma gäller övervägande om flertalet brott mot en statsfunktion: ämbetsbrott, personalfaution, fångbefrielse, brytande av kvarstad e t c , obehörigt uppträdande som ämbetsman; ävenså, ehuru mindre allmänt, mened och falsk angivelse. Stundom sammanfattas nu nämnda fall med brott mot statsorgan såsom »brott mot statsförvaltningen». — A andra sidan har majoriteten av nyare lagar mer eller mindre uttryckligen härifrån skilt: allmänfarliga brott, brott mot fides publica, brott mot sedlighet och familj, religionsfridsbrott etc. (dock utan att giva dem någon gemensam beteckning). Den största osäkerheten träffar brott, som väl böra anses

14 riktade direkt mot staten, men varken tillhöra de centrala statsförbrytelserna eller utgöra angrepp mot bestämt organ eller bestämd funktion. Till stor del finnas dock även dessa fall — underlåtenhet att hindra brott, olydnad mot lagar o. s. v. — sammanförda i moderna lagar och förslag, betecknade stundom såsom brott mot »allmän ordning» e t c , stundom såsom brott mot »allmän frid». Det förekommer emellertid även, att ifrågavarande fall, under den ena eller andra beteckningen, sammanställas med brott mot bestämt statsorgan eller funktion, eller med brott, som måste anses riktade »mot allmänheten»; stundom även med vissa brott mot enskild (t. ex. vissa frihets- eller fridsbrott). I den följande framställningen inskränka vi oss till brott, som kunna anses riktade mot bestämt organ eller bestämd funktion (utan att tillhöra de centrala statsförbrytelserna). Vi förbigå sålunda tillsvidare den senast berörda gruppen av brott mot staten. De fall, som nu behandlas, äro: angrepp mot allmänna organ (o: icke blott statens utan även med dessa likställda, t. ex. kommunens); aktiv korruption; fångbefrielse; personalf aution; störande av allmän funktion genom angrepp på myndighets förfoganderätt över saker; samt obehörigt uppträdande såsom ämbetsman.

I. Angrepp mot allmänt organ. En viktig grupp av brott mot staten utgöra de, som angripa staten genom att angripa allmänt organ. Gemenligen innebär uppställandet av dylika brott en legalkonkurrens, i det en i och för sig straffbar handling (våld, hot etc.) göres högre straffbar, om den riktar sig mot ett allmänt organ (o: på sådant sätt, att organets funktion kan anses därigenom direkt eller indirekt beröras). Naturligen är tänkbart, att lagstiftaren, åtminstone för visst område, åtnöjer sig med den allmänna straffbestämmelsen (därvid brottsobjektets egenskap av allmänt organ givetvis blir en försvårande omständighet); ävenså att han, utan att skapa något särskilt institut, uppställer brottsobjektets nämnda egenskap såsom en kvalifikationsgrund. Jfr sålunda, angående ärekränkning mot ämbetsman, Spec. Utk. II, 9. I mindre utsträckning förekommer kvalifikation av misshandelsbrott, då de begås mot allmänt organ (jfr Spec. Utk. I, 22, 50). Så Bulg. 2483, 266 3 : bland brott mot staten upptages endast tvång och mot-, stånd mot allmänt organ (138 fl), medan de nämnda kvalifikationsbestämmelserna avse dödande eller misshandel under eller på grund av tjänsteutövning. It., Turk. och Venez. hava, för sistnämnda fall, både bestämmelser bland brott mot staten (It. 194—200; Turk. 266—273; Venez. 223—229) och kvalifikationer av det allmänna misshandelsbrottet (It. 3652, 373 1 ; Turk. 4492,

457; Venez. 4082, 420). Vi åtskilja, inom förevarande grupp, bestämmelser rörande brottssubjektet, handlingen (och syftet), brottsobjektet, intressekollision och handlingsprogress.

16 A) Brottssubjektet. Den synpunkt, som i lagarne spelar den största rollen i fråga om brottssubjektet, är antalet av gärningsmännen. Då ett allvarligare angrepp mot statsförvaltningen sällan kan ha någon utsikt, om ej en betydande apparat sättes i gång, kommer ett svårare brott av denna art gemenligen att framstå såsom samtidigt begånget av en mängd personer {»uppror», »rebellion»» etc.). Enligt åtskilliga lagar inverkar det även väsentligt, huruvida gärningsmännen uppträtt med vapen eller icke. »Upproret» har därför, särskilt i äldre lagar, ofta fått karaktären av ett särskilt brott med självständigt rekvisit (brottsobjekt, handling, konsummationspunkt, syfte o. s. v.): S. 10: 7 ff.; D. 103;

Ö. 68 fl; Sp. 289 fl; Port. 179 ff.; Bulg. 138 ff.; Grek. 172; Bund 46; Thurg. 241 fl; Graub. 69; Aarg. 62; Wall. 110 fl; Schaffh. 93; Luz. 92 fl; Obw. 47; Bern 71 fl; Glar. 48; Zur. 73 fl; Bas. 49 ff.; Tic. 92 ff.; Zug 42; App. A.-Rh. 57; Schwyz 110; St. Gall. 149; App. I.-Rh. 42; Neuch. 126; Bras. 118; Chil. 126; Columb. 210; Mex. 401; Peru 307. I andra lagar förekommer upproret blott såsom en kvalifikation av det enkla tvångs- eller motståndsbrottet mot allmänt organ. (Om den anglikanska rättens avvikande ståndpunkt jfr ned. s. 62). Detta gäller Fi. 16: 4 {Begår församlad folkmängd i förening brott, som i 1 § sägs); N. 1271 (straffes med fmngsel . . indtil 5 aar, naar han . . udferer forbrydelsen i förening med nogen anden); H. 182 {Be dwang en de ivederspannigheid in de artikelen 179 en 180 omschreven, door twee of meer personen met vereenigde krachten gepleegd); T. 115 (kvalifikation i förhållande till tvänne särskilda primärbrott: Wer an einer öffentlichen Zusammenrottung, bei welcher eine der in den §§ 113 und 114 bezeichneten Handlungen mit vereinten Kraften begången ivird, teilnimmt); Ung. X L : 1914 § 2; Fr. 212 (utgår från kollektivbrottet såsom det primära: Si la rebellion n'a été commise que par une ou deux personnes, avec armes . . . et, si elle a eu lieu sans armes . .); Belg. 271 (La ré-

17 hellion commise par une seule personne, munie oVarmes . . . si clle a eu lieu satis armes . . .); It. (olika kvalifikationer för olika former av angrepp och motstånd: 187: se il fatto sia commesso in riunione di oltre cinque persone con armi ovvero in riunione di oltre dieci persone anche senza armi e previo concerto, 189, 190); Rum. 173; Turk. 256; Waadt 111; Gen. 189; Freib. 1632 (S'il s'agit d'une foule ameutée); Costa R. 464 (pero si el hecho se cometiere a memo armada, o por una reunion de mas de tres per sonas — jfr dock även artt. 454 3 , 456, som icke inskränka sig till förräderibrott); Venez. 216, 218, 219; Kina 143; Fi. Fsl. 15: 2; D. Fsl. 120; T. Fsl. 172 (Wer sich an der öffentlichen Zusammenrottung einer Menschenmenge beteiligt, die mit vereinten Kraften der Staatsgewalt Widerstand leistet (§ 149) . .); Schw. Fsl. 255 2 (Wird das Vergehen von einem zusammengerotteten Haufen begången); It. Fsl. 3402 (Qualora alcuno dei delitti di violenza o di resistenza sia commesso con armi da piii di cinque persone riunite, ovvero, anche senz' armi, da piu di dieci). — Det förekommer även, a t t lagen har dels ett särskilt upprorsinstitut dels en kvalifikation av det enkla deliktet, då det begås av flere personer: Port. 179 jfr 183 § 1; Argent. 229 jfr 2382; Peru 307 jfr 321 2 . (Jfr även Costa R. 456, 454 3 , 464). Beträffande det antal gärningsmän, som erfordras, för att brottet skall betraktas såsom uppror (vare sig detta uppställes såsom särskilt institut eller såsom kvalifikation), nöja sig de flesta lagar med ett obestämt uttryck, som innebär ett större flertal (folkmängd, folkhop, Zusammenrottung, Menschenmenge, Haufen, foule o. s. v.); åtskilliga lagar uppdraga dock en rent siffermässig gräns (eller flera gränser, ifall de hava flera grader av straffbarhet eller kombinera frågan om antal med den om gärningsmännens beväpning). Sålunda skärpa N. 127; H. 182; Belg. 272; Gen. 189 straffet, så snart mera än en gärningsman uppträder; Fr. 210, då antalet överstiger två; Rum. 173; Costa R. 464 och Peru 321 2 , då det överstiger tre; It. 1872, då det överstiger fem väpnade resp. tio obeväpnade; Turk. 256; Waadt 113; Bras. 118, då det 2

18 överstiger tjugo; Columb. 210, då det överstiger fyrtio o. s. v. F l e r e g r a d e r av straffbarhet uppställas t. ex. i Fr. 209 f l ; Belg. 271 ff.; ä v e n s å Gen. 189—191 (en g ä r n i n g s m a n , 2—20 g ä r n i n g s m ä n , flera än 20 — vilken i n d e l n i n g korsas m e d den i obeväpn a d e och b e v ä p n a d e ; s u m m a 6 straffbarhetsgrader). F ö r v a d a n g å r d e n kollektiva formen av b r o t t e t (uppror), g ö r a l a g a r n e m y c k e t ofta skillnad i straffbarhet mellan l e d a r n e (»anstiftare», »anförare», »uppviglare», » h u v u d m ä n » etc.) och a n d r a d e l t a g a r e ; dels så, a t t de förra bliva straffbara p å ett t i d i g a r e stadium (jfr ned. s. 53) r e s p . icke n j u t a g o t t av den tätige Bene, som k a n s k e r ä d d a r de övriga från straff; dels så, a t t de, då alla straffas, k o m m a u n d e r en högre straff skala: S. 10: 7 f l ; Fi. 16: 4; D. 103; T. 115 2 ; Ö. 70 f l ; Ung. G. A. X L , 1914, § 3 ff.; [i n å g o n m å n Fr. 213 och Belg. 273, 274 2 ]; It. 193 (genomg å e n d e kvalifikation: Quando vi siano capi o promotori nei fatti preveduti negli articoli precedenti, la pena par essi e aumentata da un sesto ad un terzo); Sp. 291 (för det fall, a t t de verklige ledarne icke k u n n a utfinnas, b e s t ä m m e s i 285 [jfr 292]: Cuando no llegaren a ser conocidos los inductores, promovedores o jefes principalis . . se reputaran por tales y serdn castigados con las penas establecidas en el numer o 1.° del articido anterior, los que de hecho dirigieren a los dem ås o llevaren la voz por ellos, o firmaren los recibos u otros escritos expedidos a su nombre, o ejercieren otros actos semejantes en representation

de los demäs); Port.' 179 § 4; Bulg. 140 ff.; Grek. 173 ff.; Thurg. 242 fl; Waadt 112; Graub. 71; Aarg. 63; Wall. 111; Schaffh. 95 fl; Obw. 47; Bern 72; Glar. 48; ZUr. 74; Bas. 49; Tic. 92 fl; Zug 42; App. A.-Rh. 57; Schwyz 110; Sol. 57; St. Gall. 149; Neuch. 128 ff.; App. I.-Rh. 42; Luz. 96; Argent. 232 fl; Chil. 127 jfr 122 fl; Columb. 211 fl; Venez. 222; Kina 143; Fi. FsL 15: 2; D. Fsl. 120; T. Fsl. 1722; It. Fsl. 3422. . . Om särskilt a n s v a r för ledarne, då våld b e g å s av upprorsm ä n n e n , jfr ned. sub E. Skillnad i straffbarhet mellan beväpnade och o b e v ä p n a d e del-

19 tagare

(i s a m m a

uppror)

stadgas

sällan,

t. ex. Belg. 272;

Waadt 113; Wall. 111; Gen. 190. Jfr ned. s. 26. B) Handling och syfte. V a n l i g e n t a g a l a g a r n e i d e t t a s a m m a n h a n g icke h ä n s y n till a n n a t a n g r e p p eller m o t s t å n d ä n fysiskt (därvid de emellertid s t u n d o m skilja mellan a n g r e p p å person och m o t s t å n d , som icke i n n e f a t t a r s å d a n t angrepp). N å g r a l a g a r o m n ä m n a dock ä v e n a n n a t h i n d r a n d e än p å fysisk v ä g : Fi. 16: 2 (Var, som uppsåtligcn, dock utan våld eller hot om våld, gör tjänsteman hinder i utövningen av tjänsten, straffes med fängelse i högst tre månader eller böter ej över trehundra mark. Lag samma vare, om brottet förövas emot någon av de i 2 mom. 1 § nämnda personer [o: den, vilken blivit förordnad eller vald a t t t i l l h a n d a g å vid offentlig förrättning, eller v a k t eller p o s t k a r l eller a n n a n i t j ä n s t e u t ö v n i n g s t a d d k r i g s m a n ] , eller emot den, som fått lov att anställa husrannsakan)] N. 128 (Ben, som ved truster . . soger at formaa en offentlig tjenestemand til uretmcessig at foretage eller undlade en tjenestehandling), 326; D. 98 2 ; H. 184; Bulg. 145 (den, som rättsstridigt hindrar offentlig myndighets organ i utövningen av dess rättigheter och plikter); Argent. 241 2 (El que sin estar comprendido en el articulo 237 [o: el que empleare intimidaciön o fuerza], impidiere o estorbare a un funciondrio publico cumplir un acto propio de sus funciones); Fi. Fsl. 15: 4 (Gör någon på annat sätt, än i 1 § sägs, tjänsteman hinder i utövning av tjänst); D. Fsl. 119 2 (Lmgger nogen eller s de nmvnte Ber son er Hindringer i V ej en for Udfor elsen afderes Tjeneste eller Hverv); Schw. Fsl. 337; It. Fsl. 342 (Chiunque . . turba la regolaritå di un ufficio o servizio pubblico o di un servizio di pubblica necessitä); i viss m å n ä v e n Ch.il. 133 (Los que por astucia o por cualquier otro medio> pero sin alzarse contra el Gobiemo, cometieren algunos de los crimenes o simples delitos de que trätan los articidos 121 y 126); Tjsl. Fsl. 186 1 (Wer ein Organ der öffentlichen Macht durch List dazu bestimmt, von einer Amtshandlung abzulassen öder sie in einem bestimmten Sinne zu vollziehen).

20 Såvitt nu rör det fysiska angreppet, pläga lagarne icke nöja sig med endast våld (eller hot med sådant) i rekvisitet utan fordra, att våldet företagits under sådana omständigheter, att det måste anses sammanhänga med det angripna organets allmänna funktion; att sålunda samtidigt ett angrepp på funktionen föreligger. Undantagsvis uppställer Columb. 257 en presumption för dylikt sammanhang: våld mot ämbetsman anses begånget i och för ämbetet, såvida icke motsatsen »klart framgår» (Se entiende que los empleados a que se ref ere este articulo se hallan en actual ejercicio de sus funciones, cuando no estdn separados del empleo por licencia u otra causa; pero no se considerarån como ofendidos en su caråcter oficial, cuando aparezca claramente que el delito ha sido motivado por un hecho personal, independiente de dicho caråcter).

De omständigheter, som kunna giva våldet nämnda betydelse, äro: a) att angreppet inneburit motstånd mot verkställighet (»motspänstighet» etc.); b) att angreppet skett för att tvinga organet att företaga eller underlåta en ämbetsåtgärd (tvång till underlåtenhet innesluter strängt taget fallet a men båda uppställas ofta särskilt i lagarne); c) att angreppet innebär hämnd för redan vidtagen ämbetsåtgärd (då det kan anses indirekt träffa även funktionen); d) att angreppet sker, likgiltigt av vad anledning, i själva funktionsutövningen (då det åtminstone måste verka störande på denna). Praktiskt sett, har naturligtvis det första fallet, åtminstone i fråga om uppror, störst betydelse: spänningen mellan det allmännas vilja och den enskilda viljan kan antagas merändels nå sitt maximum, då det kommer till verkställighet. Det är därför begripligt, att en del lagar, då det gäller det kollektiva brottet (uppror), inskränka sig till detta fall: upprorets begrepp (till den del det icke innefattar även förräderibrott) begränsas till motstånd mot verkställighet. Andra lagar medtaga även fallet b: tvång, positivt eller negativt, mot det allmänna organet. Åter andra medtaga ytterligare antingen fallet c eller fallet d eller kanske både c och d.

21 1). Lagar, som, i fråga om kollektivbrottet, bestämma handlingen enbart såsom motstånd mot verkställighet (motspänstighet), ä r o : F r . 209 (Toute attaque, toute resistance avec violences et voies de fait envers les officiers ministeriets . . . agissant pour V execution des lois, des ordres ou ordonnances de Vautorité publique, des mandats de justice ou jugements, est qualifiée, selon les cirConstances, crime ou

délit de rebellion); Belg. 269; Rum. 170; Turk. 254; Gen. 188; Neuch. 126 (La resistance violente ä Vautorité, de la part de plusieurs personnes réunies, constitue le délit de sedition), 127 (Il y a rebellion si Vordre ne peut étre rétabli par le seul emploi de la force publique ordinaire). Då ifrågavarande lagar (utom Neuch.) behandla det kollektiva och det enkla brottet såsom grader av samma delikt (jfr. ov.), så gäller nämnda inskränkning även för det enkla deliktet; emellertid uppställa Fr.; Belg.; Rum.; Turk. och Gen.i annat sammanhang andra delikt, innefattande tvång eller hämnd å allmänt organ eller angrepp i tjänsteutövning (vid vilka delikt den kollektiva synpunkten icke beröres); jfr ned. s. 32. 2). Lagar, som vid det kollektiva brottet medtaga även tvång mot allmänt organ: N. 127 (. . . ved void soger at formaa en offentlig tjenestemand til at foretage eller undlade en tjenestehandling eller at hindre ham under en saadan): H. 182 (Be dwang en de ivederspannigheid in de artikelen 179 en 180 omschreven, door twee of meer personen met vereenigde krachten gepleegd), jfr 179 (Hij die door geiveld of bedreiging met geivcld een ambtenaar dtvingt tot het volvoeren eener ambtsverrichting of het nalaten eener rechtmatige ambtsverrichting) och 180 (Hij die zich met geiveld of bedreiging met geweld verzet tegen een ambtenaar werkzaam in de rechtmatige uitoefening zijner bediening, of tegen personen die hem daarbij krachtens tvettelijke verplichting of op zijn verzoek bijstand verleenen); It. 187 (Chiunque usa violenza o minaccia verso un membro del parlamento od tin pubblico ufficiale, per costringerlo a fare o ad omettere un atto del suo ufficio), 190 (Chiunque usa violenza o minaccia per opporsi ad un pubblico ufficiale mentre udempie i doveri del proprio ufficio, o a coloro che, richiesti, gli prestano

22 assistenza); R. 59 3 ; Bulg. 138 (En folkskockning [T^Jina crf>6pana] i syfte att med våld eller hot hindra bulgariska regeringen eller folkförsamlingen eller annan offentlig myndighet eller dess organ att fritt utöva sina rättigheter och plikter eller att tvinga dem att företaga eller icke företaga något); Turk. 254; Grek. 172; W a a d t 111; Bas. 49 (um durch Anwendung öder Androhung von Gewalt eine Behövde zum Erlass einer Verfugung zu zw ingen, öder den Voil zug einer erlassenen Verfugung zu verhindern öder deren Zurucknahmc zu bewirken); Zug 4 2 ;

Sol. 57; App. I.-Rh. 42; Argent. 229, 230; Costa R. 464 (para exigirle la ejecuciön u omission de un acto propio de sus funciones); Mex. 401 (resisten a la autoridad o la atacan para impedirle el libre ejercicio de sus funciones); Venez. 216, 219. — A v dessa l a g a r h a v a n å g r a , vid det enkla b r o t t e t , l å t i t t v å n g s f a l l e t u t g å (antagligen i den uppfattning, a t t en e n s a m individ icke l ä t t skulle söka tvinga ämb e t s m a n till ä m b e t s å t g ä r d ) : Zug; App. I.-Rh.; Bas.; s i s t n ä m n d a l a g har, vid det e n k l a b r o t t e t , e r s a t t d e t t a fall m e d a n g r e p p i ä m b e t s u t ö v n i n g . It. 194—200; Turk. 266—273 och Venez. 223 —229 hava, vid det e n k l a b r o t t e t , i n g å e n d e bestämmelser r ö r a n d e a n g r e p p i t j ä n s t e u t ö v n i n g eller p å g r u n d därav. — Argent. 339 u t b r y t e r , vid d e t e n k l a brottet, m e d m i n d r e straff det fall av m o t s p ä n s t i g h e t , a t t våld å p e r s o n eller h o t d ä r m e d icke a n v ä n d e s . 3). L a g a r , som, j ä m t e motspänstighet och tvång, vid kollektivb r o t t e t u p p s t ä l l a a l t e r n a t i v e t hämnd p å a l l m ä n t organ, ä r o : S. 10: 7 (Nu samlar sig folkmängd tillhopa och lägger del uppsåt å daga, att med förenat våld sätta sig tipp emot verkställighet av offentlig myndighets bud, eller att den till någon ämbetsåtgärd tvinga, eller att för sådan åtgärd hämnas); Bund 46 (Wer sich mit andern Bersonen zusammenrottet und durch gewaltsame Handlungen die Absicht an den Tag legt, einer Bundesbehörde Widerstand zu leisten, dieselbe zu einer Verfugung zu zivingen, öder an der Erlassung einer Verfugung zu hindern, öder an einem Bundesbeamten, öder an einem Mitgliede einer Bundesbehörde als solchem Bache zu nehmen) och m å n g a k a n t o n a l l a g a r : Thurg. 2 4 1 ; Graub. 69; Aarg. 62 (Wenn mehrere Bersonen sich öffentlich zusam-

23 menrotten und die Absicht an den Tag legen, ihren persönlichen Willen gegen die Obrigkeit mit Gewalt durchzusetzen, eine Verfugung oder die Zurucknahme einer solchen von einer obrigkeitlichen Behörde zu erzwingen, oder wegen einer Amtshandlung Bache an derselben zu ilben); Schaffh. 93;

Obw. 47; Bern 71; Glar. 48; Zur. 742; App. A.-Rh. 57; Schwyz 110; St. Gall. 149; Luz. 92; likaså Chil. 126 (medtager även hämnd, som har formen av angrepp på statens eller någon myndighets egendom). — Några av dessa lagar tillägga, vid det enkla brottet, angrepp i tjänsteutövning: S. 10: 1; Aarg. 64; Sehaffh. 102; Luz. 99; andra borttaga hämnd-motivet: Zur. 77; Graub. 75, av vilka den sistnämnda i stället medtager angrepp i tjänsteutövning; Obw. 48 borttager tvångsfallet; under det Bern 76; Glar. 49; App. A.-Rh. endast behålla motspänstighet. — S. utbryter . vid det enkla brottet med mindre straff, 10: 6, det fall av motspänstighet, att angrepp å tjänstemannens person icke föreligger (Gör någon, vid offentlig förrättning, våldsamt motstånd, utan att förrättningsman våldföres). 4). L a g a r , som m e d t a g a motspänstighet, tvång s a m t angrepp i tjänsteutövning (men icke h ä m n d ) , äro T. 115 (Wer an einer öffentlichen Zusammenrottung, bei welcher eine der in den §§ 113 und 114 bezeichneten Handlungen mit vereinten Kraften begången wird, teilnimml, wird ivegen Aufruhrs etc.) jfr 113 (. . in der rechtmässigen Ausubung seines Amtes durch Gewalt oder durch Bedrohung mit Gewalt Widerstand leistet, oder wer einen solchen Beamten während der rechtmässigen Ausubung seines Amtes tätlich angreift) och 114 (Wer es unternimmt, durch Gewalt oder Brohung eine Behörde oder einen Beamten zur Vornahme oder Unterlassung einer Amtshandlung zu nötigen); Freib. 163 (Celui qui, en usant de violence ou de menace, entrave une autorité ou un fonctionnaire dans Vexercice de ses droits ou devoirs . . . S'il s'agit oVtine foule ameutée . .); Fi. Fsl. 15: 1 (Ben, som med våld eller hot om våld tvingar eller söker tvinga tjänsteman att företaga eller underlåta tjänsteåtgärd, eller på dylikt sätt gör honom motstånd i tjänsten); T. Fsl. 149 (Wer eine Behörde, einen Amtsträger oder einen Soldaten

24 mit Gewalt oder durch Brohung zu einer Amts- oder Biensthandlung nötigt oder an einer Amts- oder Biensthandlung hind ert, wird mit Gefängnis bestraft. Ber Versuch ist strafbar. Ebenso tvird bestraft, wer einen Amtsträger oder Soldaten während der Ausubung des Amtes oder Bienstes tätlich angreift); Schw. Fsl. 255 1 (Wer eine Behörde oder einen Beamten durch Gewalt oder Brohung an einer Handlung, die innerhatb ihrer Amtsbefugnisse liegt, liindert, zu einer Amtshandlung nötigt oder während einer Amtshandlung tätlich angreift); It. Fsl. 338 (Chiunque usa violenza o minaccia ver so un pubblico ufficiale, o verso un incaricato di servizi pubblici, per costringerlo a fare un alio contrario ai propri cloveri, o a omettere un atto delV ufficio o del servizio), 339 (Chiunque usa violenza o minaccia per opporsi a un pubblico ufficiale o a un incaricato di servizi pubblici, mentre compie un atto di ufficio o di servizio, o a color o che, richiesti, gli prestano assistenza).

5).

Alla de fyra ovannämnda fallen förekomma, vid kollek-

t i v b r o t t e t , i Fi. 16: 1 (Ben, som med våld eller hot om våld tvingar eller söker tvinga tjänsteman att företaga eller underlåta tjänsteåtgärd, eller på dylikt sätt gör honom motstånd i tjänsteärende, eller eljest våldför sig å tjänsteman i utövning av tjänsten eller för att hämnas å honom för tjänsteåtgärd), ib. § 4 (Begår församlad folkmängd i förening brott, som i 1 § sägs)', Ung. X L : 1914 § 2 (Bie Zusammenrottung zu dem Zweck, um eine Behörde oder ein Mitglied derselben, sei es durch Gewalt, sei es durch gefährliche Brohung in der Ausubung ihrer rechtmässigen Wirksamkeit zu verhindern oder zu einer Verfugung zu zwingen oder um die Berson, die die behördliche Macht ausubt, oder das Mitglied der Behörde während ihres aus ihrem Beruf sich ergebenden Vorgehens oder aber aus Bache wegen der Ausubung ihres Berufs tätlich zu miss-

handeln); Sp. 289, som dessutom medtager åtskilliga fall, vilka icke gå in under angrepp på allmänt organ (i 290 medtagas även lockouter och strejker, som icke satts i verket för att ernå enbart ekonomiska fördelar utan hava viss allmännare syftning: Si considerarån asimismo delitos de sediciön las coligaciones de patronos que tengan por objeto paralizar el trabajo, y las huelgas de obreros

25 cuando unas y otras, por su extension y finalidad, no puedan ser calificadas de paros o huelgas encaminados a obtener ventajas puramente economicas en la industria o en el treibajo respectivos, sino que tiendan a combatir los Boderes publieos o a realizar cualesquiera clase de actos comprendidos en los delitos de rebeliön o en el artfculo anterior); Port. 179 (Aquelles que, sem attentarem contra a seguranea interior do estado, se ajuntarem em motim ou tumulto, ou com arruido, empregeindo violencias, ameagas ou injurias, ou tentando invadir qualquér edificio publico, ou a casa de residencia de algum funccionario publico: 1, para impedir a execueäo de alguma lei, decreto, reguleimento ou ordern legitima da auctoridade: 2, para constranger, impedir ou perturbar no exercicio das suas funceöes alguma corporaeåo que exerea auctoridade publica, mae/istrado, agente da auctoridade ou funccionario publico; 3, para se eximirem ao cumprimento de alguma obrigacåo; 4, para exercer algum aeto de odio, vinganca ou desprezo contra qualquér funccionario, ou membra do poder legislativo); Grek. 172 jfr 169; B r a s . 118; D. Fsl. 119 1 (Ben, som med Void eller Trusel om Void overfalcler nogen, hvem ifelge Beskikkelse eller Valg Udovelse af en offentlig Myndighed tillkommer, under JJdforelsen af hans Tjeneste eller Hverv eller i Anledning af samme, eller som peia lige Maade seger at Undre en saadan Person i at foretage en lovlig Tjenestehandling eller at tvinge ham til at foretage en Tjenestehandling): Tjsl. Fsl. 179 1 (Wer Gewalt anwendet in der Absicht, die öffentliche Macht an ihrer Amtshandlung zu hindern oder diese zu vereiteln oder auf sie in änder er Weise einzuwirken), 181 1 (Wer Gewalt oder gefährUche Brohung gegen ein Organ der öffentlichen Macht bei der Ausubung des Amtes oder Bienstes anwendet oder dafur, dass es sie ausgeubt hat), 181 2 (Wer absichtlich mit Gewalt oder durch gefährUche Brohung ein Organ der öffentlichen Macht dazu bestimmt, von seiner Amtshandlung abzulassen oder sie in einem bestimmten Sinne zu vollziehen oder seine Amtspflicht zu verletzen). — Bras, m e d t a g e r , i fråga om det enkla b r o t t e t , endast m o t s p ä n s t i g h e t (124) och våld i ä m b e t s u t ö v n i n g (134). Sp. 323 u t b r y t e r vid det enkla b r o t t e t , m e d m i n d r e straff, m o t s p ä n s t i g h e t u t a n våld eller svårt h o t (318).

26 Några lagar fordra uttryckligen — vad i vissa andra lagar troligen underförstås — att folksamlingen, för att fylla upprorsrekvisitet, skall ske offentligt Så D. 103 (Har en samlet Meengde offentlig ved Ord eller Handlinger tilkendegivet den Hensigt i Förening at t vinge Ovrigheden til at foretage eller tindlade e t c ) ; T. 115 (Wer an einer öffentlichen Zusammenrottung e t c ) ; Sp. 289 (Son reos de sediciön los que se alzaren publica, colectiva y tumultuariamente para eonseguir por la fuerza o fuera de las vias legales e t c ) ; Thurg. 241;

Aarg. 62; Obw. 47; Bern 71; Glar. 48; ZUr. 73; Bas. 49; App. A.-Rh. 57; Sol. 57; Luz. 92; Chil. 126 (Bos que se alzaren publicamente etc). Undantagsvis förekommer detta även i lagar, som i övrigt uppfatta kollektivbrottet endast såsom en kvalifikation av det enkla deliktet: Kina 143 (Where three or more persons openly assemble together and commit any of the offences specified in the last preceding Article), jfr 142.

Liksom lagen stundom gör skillnad i straffbarhet mellan beväpnad och obeväpnad deltagare i uppror (jfr ov.), så förekommer även, att uppror, som betraktas såsom »väpnat», i sin helhet ställes på en högre straffbarhetsnivå: Ung. G. A. XL,

1914, §§ 2, 3; Fr. 210—212; Port. 179 § 1; Rum. 171 — 173; Wall. 111—113; Tic. 94; Gen. 189—191; Columb. 211, 214; Mex., som betecknar det väpnade upproret såsom rebeliön (378) i motsats till seclicion (401: Son reos de sediciön los que reunidos tumultuariamente, per o sin armas, resisten a la autoridad o la atacan para impedirle el libre ejercicio de sus funciones con algunos de los objetos a que se refiere et articulo 378); Peru 307 jfr 321 2 (där det obeväpnade upproret behandlas såsom kvalifikation av det enkla deliktet). Stundom graderas brottet allt efter de medel, som myndigheten behöft för att bekämpa detsamma: Ö. 68 (Bie Zusammenrottung mehrerer Bersonen, um der Obrigkeit mit Gewalt Widerstand zu leisten, ist das Verbrechen des Aufstandes), 73 (Wenn es bei einer, aus

27 was immer fur einer Veranlassiing entstandenen Zusammenrottung durch die Widerspenstigkeit gegen die von der Behörde vorausgegangene Abmahnung und durch die Vereinigung wirklich gewaltsamer Mittel so weit kommt, das zur Herstellung der Buhe und Ordnung eine ausserordentliche Gewalt angewendet wer den muss, so ist Aufruhr vorhanden); Neuch. 126 (La resistance violente ä Vautorité, de la part de plusieurs personates réunies, constitue le délit de sedition), 127 (II y a rebellion si Vordre ne pent étre rétabli par le seul emploi de la force publique ordinaire); Luz. 92 [Wenn mehrere Bersonen sich öffentlich zusammenrotten, um sich der Vollziehung eines Gesetzes oder eines obrigkeitlichen Befehls tätlich zu widersetzen, oder mit vereinter Gewalt etwas von einer Staatsbehörde zu erzwingen oder wcgen einer Amtshandlung Bach c an dersclben zu iiben, so machen sie sich des Aufstandes schulclig), 95 (Wenn zur Unterdruckung des Aufstandes das Einschreiten der bewaffncten Macht oder Anwendung von Gewalt uberhaupt erforderlich ist, so machen sich die Teilnehmer des Verbrechens des Aufruhrs schuldig); jfr Aarg. 63"' b etc.

C) Brottsobjektet. Vare sig lagen uppställer ett mera eller ett mindre omfattande brottsobjekt, är det vanligt, att ett visst område av allmänna organ avskiljes och i annat sammanhang straff skyddas. Detta gäller statsmaskineriets högsta spetsar, i främsta rummet statschefen och parlamentet (vilket sistnämnda visserligen icke egentligen tillhör /örmta^sapparaten). Sådana angrepp, oavsett deras beskaffenhet i övrigt, uppfattas lätt såsom riktade mot staten (eller samhället) som ett helt: »centrala» angrepp på staten. De ställas därför ofta i paritet med angrepp på statens författning, eller på statens yttre självständighet (»förräderibrott»). Undantagsvis förekommer dock, att angrepp på regering eller på parlamentet (i dess helhet) sammanföras med angrepp på statsorgan i allmänhet, t. ex. Bulg. 138 (som uppställer angrepp på regering eller parlament såsom kvalifikation); Tjsl. Fsl. 179 (an-

28 grepp på regering kvalifikation; angrepp på parlament särskilt i § 167). Bland mångfalden i övrigt av allmänna organ finnas en del, som utöva myndighet, d. v. s. i sin egenskap av allmänna organ hava gentemot individer i samhället makt att befalla och förbjuda. Uppenbarligen äro dessa allmänna organ mera än andra utsatta för sammanstötningar med individerna: statens vilja kan antagas icke sällan råka i strid med individens. Liknande gäller i ännu högre grad, såsom förut anmärkt, de organ, högre eller lägre, som hava att verkställa det allmännas vilja gentemot individen (även om de icke utöva myndighet i egentlig mening). Det är därför förklarligt, att lagen kan intaga den ståndpunkt, att endast de organ, som tillhöra någon av dessa typer, erhålla ett särskilt straffskydd gentemot individerna, medan övriga allmänna organ anses tillräckligt skyddade genom strafflagens vanliga bestämmelser om våld, misshandel, frihetsbrott, ärekränkning m. m. Även låter tänka sig, att lagen visserligen i fråga om isolerade angrepp uppställer ett allmänt skydd för organen men vid särskilda bestämmelser om uppror m. m. anser obehövligt att medtaga andra brottsobjekt än »myndighet» eller »verkställande» organ; eller att lagen i fråga om »motspänstighet» etc. endast omtalar verkställande organ. Vid en jämförelse mellan lagarne i avseende på hxotte-objektet vid brott mot allmänt organ är det av intresse att samtidigt iakttaga lagarnes bestämmelse av bYottssubjektet vid brott av allmänt organ. Tydligt är, att, även om vissa brott inom sistnämnda grupp måste förutsättas alltid vara begångna av organ med myndighet (såsom utgörande just missbruk av myndighet), kan lagstiftaren här icke avstå från en repression — vare sig i den allmänna strafflagen eller eljest — även av brott, begångna av andra allmänna organ i deras funktion. Därav följer, att i lagar, som inskränka objektet i förstnämnda grupp (t. ex. till myndighet), detta objekt får mindre omfång än subjektet vid ämbetsbrott.

29 o

A a n d r a sidan finna m å n g a l a g a r e t t behov a v atr&ftskydd för o r g a n e n föreligga även i s å d a n a fall — t. ex. vid en persons helt tillfälliga u t ö v a n d e av en a l l m ä n funktion — som icke anses l ä m p a sig för en k r i m i n a l i s a t i o n av o r g a n e t s oriktiga funger a n d e ; något, som leder till e n u t v i d g n i n g av brottsobjektet i n u föreliggande fall, jämfört m e d brottssubjektet vid » ä m b e t s b r o t t » . N ä r m a s t k a n m a n u t s ö n d r a en g r u p p av lagar, som i n s k r ä n k a straff skyddet för de a l l m ä n n a o r g a n e n till » m y n d i g h e t » (»överhet» e t c ) , m e d a n de h a v a en m e r eller m i n d r e allmän kriminalisation a v » ä m b e t s b r o t t e n » . Särdeles t y d l i g t f r a m t r ä d e r d e n n a s t å n d p u n k t i n å g r a äldre k a n t o n a l l a g a r : Thurg. 247 (Wer der Vollziehung obrigkeitlicher Anordnungen gcwalttätig sich widersetzt, oder die Obrigkeit oder die in ihrem Auftrage handelnden Bersonen zur Vornahme oder Unterlassting oder zur Zurucknahme einer Amtshandlung durch Gewalt oder Brohung zu nötigen oder an ihnen fur eine amtliche Verfugung sich zu rächen sucht oder hiebei an obrigkeitlichen Bersonen oder amtlich Beauftragten sich ver gr eift, ist der Wider setzung schuldig) jfr 241, 245, 249; — däremot 274 (Wenn die Amtsgewalt oder die amtliche oder dienstliche Stellung von einem öffentlichen Beamten oder Bediensteten oder von einem waisenamtlich best ellt en Vormunde zu widerreehtlicher Benachteiligung Anderer oder des Staates oder zur Bedruckung Vntergebener oder um sich oder einem Ändern rechtswidrig einen Vorteil zu verschaffen, missbraucht wird), 275 (Die Verletzung der Amtes- oder Bienstespfiicht aus Fahrlässigkeit, sofern dieselbe nicht als blosser BisziplinarfeliUr zu betrachten ist), 276 (Öffentliche Beamte oder Bedienstete, welche mit Verletzung ihrer Amtes- oder Bienstespfiicht Tatsachen, von welchen sie nur zufolge Hires Amtes oder Bienstes Kenntnis erhielten, v er öffentlichen etc.) jfr 278, 280, 282, 283, 284; A a r g . 64 (Wer den Befehlen unci Anordnungen der Obrigkeit gewaltsam sich widersetzt etc.) jfr 62; — däre m o t 82 (Ein Beamteter, welcher durch Anwendung der Amtsgeivalt, durch Befehl, Brohung oder Täuschting Jemanclen veranlasst, ihm oder Andern ungebuhrliche Vorteile zu gewähren) jfr 84, 86, 87, 89; Obw. 47 (Wenn mehrere Bersonen sich öffentlich zusammenrotten unci die Ab-

30 sicht an den Tag legen, ihren persönlichcn Willen gegen die Obrigkeit mit Gewalt durchzusetzen etc.); 48 (Wer ausser dem Falle des Artikel 47 der Obrigkeit sich in der Weise widersetzt, dass er gegen die von dieser oder von ihren einzelnen Beamten in ihrem amtlichen Wirkungskreise erlassenen Verfugung en oder gegen diejenigen, welch e dieselben zu vollziehen haben, Brohung oder Gewalt anwendet oder wegen einer Amtshandlung an denseVben auf tätliche Weise Bache zu nehmen sucht, macht sich der Wider setzung gegen amtliche Gewalt schuldig), — d ä r e m o t 61 (Wer als Beamier oder Bediensteter den ihm in dieser Stellung obliegenden Bflichten mit rechtswidriger Absicht oder Fahrlcissigkeit zuwiderhandelt, macht sich der Amtspfiichtverletzung schuldig etc. jfr 62; Glar. 48, 50,

däremot 148 ff. — Jfr även Grek. 169 ff., däremot 449 ff. Flertalet av lagarne bestämma emellertid bvottsobjektct vid förevarande institut (åtminstone såvitt rör tvångshandling av enskild mot allmänt organ) och brottssubjektet vid ämbetsbrott i huvudsak lika eller fastslå åtminstone en gemensam grundstomme (t. ex. innehav av statstjänst), vilken sedan utvidgas vare sig genom tillägg gemensamma för båda sidorna (t. ex. kommunala organ, atr&fiskydd såväl som straff/^) eller speciella för endera (t. ex. str&Hskydd för enskilda, som tillhandagått det allmänna organet). Försåvitt angår utvidgningar av brottssubjektet vid ämbetsbrott, jfr Spec. Utk. VII, 24—38. Exempel på en lag, som bestämmer brottsobjektet, såväl vid motstånd som vid tvångsbrott mot allmänt organ (av en eller flera i förening), lika med brottssubjektet vid ämbetsbrott, är Sp. 2892, 301, 318, 320 jfr 419 ff. (det gemensamma begreppet är funcionario publico). Andra lagar närma sig denna ståndpunkt men företaga i fråga om brottsobjektet vid nu behandlade institut utvidgningar av olika art, om vilka jfr ned.: Fi. 16: 1 ff. jfr 40: 1 ff. (gemensamt begrepp: tjänsteman, varom 2: 12: Med tjänsteman förstås i denna lag statens ämbetsmän, så ock de, som äro satte att förvalta städers, köpingars, landskommuners, församlingars eller andra menigheters eller av överheten stadfästade allmänna inrätt-

31 ning ars eller stiftelsers angelägenheter, samt de tjänstemän och betjänt c, som lyda under sådana ämbets- eller förvaltningsmyndigheter, ävensom andre, vilka blivit förordnade eller valde att förrätta offentlig syssla eller offentligt ärende); N. 127 ff. jfr 110 ff. ( g e m e n s a m t b e g r e p p : offentlig tj ene st em and); It. 187 ff. jfr 168 ff. ( g e m e n s a m t b e g r e p p : pubblico ufficiale, v a r o m jfr 207: Ber gli effetti della leggc penale sono consider at i pubblici ufficiali: 1° color o che sono rivestiti di pubbliche funzioni, evnche temporanee, stipendiate o gratuite, a servizio dello Stato, delle provincie o dei comuni, o di un istituto sottoposto per leggc alla tutela dello Stato, di una provincia o di un comune; 2° i notai; 3° gli agenti della forza pubblica e gli uscieri addetti all' ordine giudiziario. Ai pubblici ufficiali sono equiparati, per gli stessi effetti, i giurati, gli arbitri, i periti, gli interpreti e i testimoni, durante il tempo in cui sono chiatnati ad esercitare le loro funzioni — om tolkningen h ä r a v jfr

Spec. Utk. VII, 37); Turk. 254, 243, jfr 279 etc Flere l a g a r g i v a brottsobjektet olika omfång vid olika former av den brottsliga handlingen; framför allt så, a t t de framhålla verkställande o r g a n såsom särskilt brottsobjekt för m o t s t å n d . S å T., som, såvitt rör motstånd m o t a l l m ä n t organ (113) e n d a s t omt a l a r ä m b e t s m a n , welcher zur Vollstreckung von Gesetzen, von Befeiden und Anordnungen der Ver wait ungsbehörden oder von Urteilen und Verfugungen der Gerichte bcrufen ist (med vissa u t v i d g n i n g a r , jfr ned.); m e n i fråga om tvångsbrott etc. m o t a l l m ä n t o r g a n (114) g e r objektet (med en mindre utvidgning) s a m m a o m f å n g som subjektet vid ä m b e t s b r o t t (o: Beamter, jfr 359: Unter Beamten im Sinne dieses Strafgesetzes sind zu verstehen alle im Bienste des Beichs oder in unmittelbarem oder mittelbarem Bienste eines Bundesstaats auf Bebenszeit, auf Zcit oder nur vorläufig angestellte Bersonen, ohne Unterschied, ob sie einen Biensteid geleistet haben oder nicht, ingleichen Notare, nicht aber Advokaten und Anwälte); vid uppror (115) o m f a t t a r objektet b å d e o m r å d e t för 113 (med u t v i d g n i n g a r n e ) och 114. F r . u p p ställer, 209 ff., i n s t i t u t e t rebellion, o m f a t t a n d e a n g r e p p eller vålds a m t m o t s t å n d m o t organ, som h a n d l a r pour V execution des lois e t c ;

32 medan artt. 179 e t c innehålla bestämmelser, där brottsobjektet såväl som handlingen hava större omfattning (209: Toute attaque, toute resistance avec violences et votes de fait envers les officiers ministeriets, les gardes champétres ou forestiers, la force publique, les prepenses ä la perception des taxes et des contributions, les porteurs de contraintes, les préposés des douanes, les séquestres, les officiers ou agents de la police administrative ou judiciaire, agissant pour Vexécution des lois, des ordres ou ordonnances de Vautorité publique, des mandats de justice ou jugements; d ä r e m o t 179: Quiconque aura contraint ou tenté de contraindre, par voies de fait ou menaces . . . Vune des personnes de la equalité exprimée en V artide 177, pour obtenir, soit une opinion favorable, soit des proces-verbatix o. s. v.; 177: Toid fonctionnaire public de Vordte administratif ou judiciaire, tout agent ou préposé oVune administration publique . . tout arbitre ou expert nommé, soit par le tribunal, soit par les parties . . toute personne investie cVun mandat électif, jfr v i d a r e ned.; 224: B'outrage fait par paroles, gestes ou menaces a tout officier ministeriet ou agent dépositaire ele la force publique, et a tout citoyen charge cVun ministere de service public, dans Vexercice ou a Voccasion de Vexercice de ses fonctions; 230: Les violences ou voies de fait de Vespeee exprimée en Varticle 228, dirigées contre un officier ministeriet, un agent de la force publique, ou tin citoyen charge oVun ministere de service publie); — såsom brottssubjekt vid ämbetsbrotten (166—198) uppställes i allmänhet fonctionnaire publie och officier public. Med Fr. överensstämma i det väsentliga flere romanska lagar, t. ex. Belg. 269, 276, 280 jfr 233—266; Turk. 254 ff. jfr 266 f l ; Gen. 188, 184, 186 jfr 153—181. — S. inskränker vid uppror (10: 7 ff.) objektet till »myndighet»; i fråga om institutet i övrigt (10: 1 — 6) har objektet större omfång och sammanfaller till väsentlig del (statens och kommunens tjänstemän) med subjektet för ämbetsbrott (25: 22), jfr ned. s. 33.

33 Såväl d ä r brottsobjektet o m f a t t a r alla s t a t s t j ä n a r e , som d ä r det i n s k r ä n k e s till en del, förekomma ofta u t v i d g n i n g a r u t ö v e r b e g r e p p e t s t a t s t j ä n a r e — u t v i d g n i n g a r , vilka d e t t a b r o t t s o b j e k t s t u n d o m h a r g e m e n s a m m a m e d b r o t t s u b j e k t e t vid ä m b e t s b r o t t , s t u n d o m icke: 1). »Fristående funktioner» i m o t s a t s till tjänster (se Spec. Utk. VII, 10 ff., 35 f l ) . Medan S. i 2 5 : 22 icke g å r u t ö v e r beg r e p p e t tjänst, m e d t a g e r 10: 5 u t t r y c k l i g e n » a n n a n a l l m ä n befattning» ( r i k s d a g s m ä n etc. å t n j u t a emellertid för visst fall särskilt g r u n d l a g s s t a d g a t straffskydd enligt B. F. 110). Fi. 2: 12 medt a g e r ö v e r h u v u d u n d e r b e g r e p p e t t j ä n s t e m a n alla, som blivit »valda a t t f ö r r ä t t a offentlig syssla». H. 84 m e d t a g e r p å l i k n a n d e s ä t t u n d e r b e g r e p p e t ambtenaar personer, verkozen bij kraektens wettelijk voorschrift uitgeschreven verkiezingen. D ä r ordet funktionär el. dyl. a n v ä n d e s , o m f a t t a r det s t u n d o m e t t större eller m i n d r e omr å d e u t ö v e r t j ä n s t e m a n (särskilt i den s p a n s k a g r u p p e n ; sä uttryckligen Port. 327 [visserligen n ä r m a s t m e d a v s e e n d e p å b r o t t s subjektet vid ä m b e t s b r o t t ] : Bara os effeitos do clisposto n'este eapitulo, considera-se empregado publico todo aquelle que, ou auetorisado immediatamente peta disposigäo da lei, ou nomeado por eleieao popular ou pelo Bei, ou por auctoridade eompetente, exerce ou partieipa no exercicio de funcebes publicas civis de qualquér naturezä). — P a r l a m e n t s m e d l e m m a r n ä m n a s i flera l a g a r u t t r y c k l i g e n såsom b r o t t s o b j e k t : Ö. 68; Ung. G. A. X L : 1914 § 2 i. fi; Belg. 275 ff.; It. 187 f l ; Port. 179; Turk. 254, 273 o. s. v. I övrigt skyddas p a r l a m e n t e t s m e d l e m m a r (även v a r för sig) ofta g e n o m b e s t ä m m e l s e r b l a n d f ö r r ä d e r i b r o t t e n eller i grundlag. 2). Kommunala tjänster k u n n a i a l l m ä n h e t anses m e d t a g n a i s a m m a omfång som s t a t e n s ; de n ä m n a s ofta u t t r y c k l i g e n ; bet e c k n a s s t u n d o m såsom »medelbara» s t a t s t j ä n s t e r (T. 359; Ö. 101). 3). Enskild person, som m e r a tillfälligtvis u t ö v a r a l l m ä n funktion, straffskyddas i g a n s k a stor u t s t r ä c k n i n g . Särskilt gäller d e t t a om enskild, som biträder allmän funktionär. Grunden kan vara: 3

34 en (juridisk) plikt a t t b i t r ä d a : N. 127 3 (enhver, som . . . pligtmvessig yder en offentlig tjenestemand bistånd), 128 2 , jfr 327, där den straffas, som, skJ0nt det kunde ske uden scerlig fare eller opofvelse, undläder paa opfordring at bistaa en offentlig tjenestemand, naeir hjcelp er fornoden til afvendelse af en forbrydelse eller ulykke, eller afholder en anden fira at yde saaelan bistand, eller som ellers tiberettigef negter nogen offentlig tjenestemand sin bistand; H. 180, e n d a s t vid wederspannigheid = m o t s t å n d mot verkställighet {personen die hem elaarbij kraehtens wettelijke verplichting . . bijstand verleenen); Argent. 237 [que le prestare assisteneia . . . en virtud de un deber legal); Peru 322; eller ett formenligt »kallande» a t t t i l l h a n d a g å : Fi. 16: l 2 , 2 2 {förordnad eller vald att tillhandagå vid offentlig förrättning); likaså, enligt r ä t t s p r a x i s , S. 10: 5 [kallad att vid offentlig förrättning tillhandagå — majoritet i H. B. mot m e d t a g a n d e av enskild, som e n d a s t p å poliskonstapels a n m o d a n b i t r ä t t denne, K. J. A. 1905, 337; jfr, a n g å e n d e k r a v på »förordnandes» formella laglighet, ib. 1 8 9 8 , 243; 1 9 0 4 , 281);

eller en enkel anmodan av den t j ä n s t e m a n , som behöver bit r ä d e : N. 127 3 (opfordring), 128 2 : H. vid wederspannigheid, 180 (op zijn verzoek); enligt r ä t t s p r a x i s T. 113 8 [Bersonen. welehe zur Unterstutzung des Beamten zug ezögen tea ren), 115; It. 190 (coloro che, richiesti. g/i prestano assistenza); Tic. 134 (qualsiasi eittadino, quando sia stato requisite a sussidiare Vautoritä o gli agenti diretti dalta forza pubbliea), 95 [scmpliei eittadini. che. richiesti, si pongono alla' difiesa delV autoritå); A r g e n t . 237 (a requerimiento de aquél); Peru 322; eller det blotta faktum, a t t den enskilde b i t r ä d e r : Ung. X L : 1914 § 9 (die zur Unterstutzung oder zum Sehutz . . aufgetreten sind); Sp. 321 (cuando el reo maltratare de obra a las personas que acudieren en auxilio de la Autoridad o de sus agentes — l a g e n b e t r a k t a r d e t t a fall som en kvalifikation). Skiljemän m e d t a g a s i nere l a g a r u n d e r b e g r e p p e t ä m b e t s m a n : H. 84; It. 207 o. s. v.; se Spec. Utk. VII, 32. — Ä v e n a n d r a l a g a r m e d t a g a skiljemän, såvitt r ö r strålskyddet, t. ex. Ung.

35 X L : 1914 § l 2 (die gewählten, auf Grund des Gesetzes gebildeten Gerichte). U n d a n t a g s v i s förekommer, a t t straff skyddet u t s t r ä c k e s till enskild, som u t ö v a r en laglig r ä t t a t t gripa b r o t t s l i n g på bar gärning: Argent. 240 (se reputarä funcionario publico ed particular que tratare de aprehender o hubiere aprehendido a un delincuente en flagrante delito); Costa R. 464. L i k n a n d e i fråga om husrannsakem Fi. 16: 2 2 : den, som fått lof att anställa husrannsakan (så vitt rör hindmnde utan våld eller hot om våld). 4). S t u n d o m i n t r ä d e r straff skydd för enskild tjänsteman, d å hans t j ä n s t är v ä s e n t l i g t likartad med viss statstjänst', därvid inträffar ofta, a t t s t a t e n k n y t e r e t t offentligt u p p d r a g (t. ex. innef a t t a n d e polismyndighet) till den enskilda tjänsten. D e t vikt i g a s t e fallet är t j ä n s t e m ä n vid e n s k i l d a j ä r n v ä g a r m. fl. komm u n i k a t i o n s a n s t a l t e r : S. 10: 5 (person, anställd vid kanal- eller slussverk eller annem sådan vattenbyggnad eller järnvägsanläggning), jfr 2 5 : 22 och K. K. 28/3 1914; N. 127 3 {ved jernbanerne ansatte betjente), 128 2 ; H. 183 (de bestuurders benevens de beeedigede beambten en bedienden van spoorwegdiensten); 0 . 68 2 (gegen einen zur Aufsicht auf Staats- oder Brivateisenbeihnen, oder zur Besorgting des Verkehres auf denselben . . Bestelltcn); Ung. X L : 1914 § 5 (die Mit glieder des Aufsichts- und Bedienungspersonals der auf dem Gebiet der Bänder der heiligen ungarischen Krone betriebenen Eisenbahnlinien mit öffentlichem B et Hel) und änder er Transport unternehmungen mit maschinellem öffentlichen Betrieb, die dem Massentransport dienen) o. s. v. — Jfr ä v e n a n g å e n d e telegraf- och /tefa/bwanläggningar Ung. ib.; Belg. 270 etc. 5). E n u t v i d g n i n g a v straff s k y d d e t till enskild person, som i det h a n s k y d d a r sin privata rätt, anses s a m t i d i g t r e p r e s e n t e r a e t t a l l m ä n t intresse^ förekommer i flera l ä n d e r beträffande tjuvs k y t t e och s k o g s å v e r k a n : T. 117 (Wer . . . einem Waldeigentumer, Först- oder Jagdbereehtigten, oder einem von diesen bestelltcn Aufseher in der rechtmässigen Ausubung seines . . Bechtes durch Gewalt oder durch Bedroh ung mit Gewalt Wider stand leistet, oder wer eine elieser Bersonen

während der Ausubung ihres . . . Bechtes tätlich angreift), 118, 119; Ö. 68 (gegen einen zur Bewachung der Wälder aufgestellten, wenn auch in Brivatdiensten stehenden, jedoch von der zuständigen landesfiirstlichen Behörde beeieleten Forstbeamten oder gegen das auf solche Weise beeidete Forstaufsichtspersonal) och flera senare författningar, t. ex. Ges. lQj& 1872; Ung. X L : 1914 § 5; Fr. (enligt rättspraxis) 209 (les gardes ehampétres ou forestiers). Andra lagar uppställa dylikt straff skydd i annat sammanhang, t. ex. S. 24: 16. 6). Utövning av medborgerlig plikt förekommer stundom såsom bas för deliktet. Sålunda allmänt Gen. 182 (Ceux qui par violence auront empéché une ou plusieurs personnes appelées par Vautorité compétente ä remplir un devoir civique, ou ä accomplir une obligation imposée peer la loi, de se rcndre au lieu oil ce devoir les appelle ou d"'accomplir la mission dont ils sont charges); jfr s. 63. I fråga om särskilda medborgerliga plikter förekommer stundom, att vittnen straffskyddas i detta sammanhang. It. 207 har sålunda överhuvud likställt vittne med pubblico ufficiale, vare sig det gäller brott av eller brott mot vittne. Andra lagar medtaga vittne blott såsom brottsobjekt vid brott mot allmänt organ: Belg. 282 (Bes peines portées par les artides 275, 278 et 279 seront applicables dans le cas ou Von aura outrage ou frappé . . des témoins a raison de leurs depositions); Port. 182 (O crime decl ar ado no artig o precedent e, commettido contra algum . . perito ou testemunha no exercicio das respcctivas funccbes), 184; ävenså förekommer ett straff skydd i annat sammanhang, t. ex. S. 11: 8. — Värnplikten spelar i somliga lagar en liknande roll, i det antingen alla till krigsmakten hörande medtagas i begreppet ämbetsman: H. 84 (Allen die tot de gewapende macht behooren, worden meele als ambtenaren beschouwd) och såvitt rör brottsobjektet vid förevarande delikt Fi. 16: l 2 (vakt eller postkarl eller annan i tjänsteutövning stadd krigsman), 16: 22; [D. 99 nämner udkommanderede Militserp ers oner]; eller i begreppet force publique etc.: Tie. 134 (Ber agenti clelV autoritä o della forza pubblica si intendono . . la milizia); eller ock åtminstone uppställas såsom brotts-

37 objekt vid m o t s t å n d mot verkställighet m. m . : T. 113 (Wer einem Beamten, welcher zur Vollstreckung von Gesetzen, von Befehlen und Anordnungen der Verwaltungsbehörden oder von Urteilen und Verfugungen der Gerichte berufen ist, in der rechtmässigen Ausubung seines Amtes durch Gewalt oeler durch Bedrohung mit Gewalt Widerstand leistet, oder wer einen solchen Beamten während der rechtmässigen Ausubung seines Amtes tätlich angreift . . . Bieselben Strafvorschriften treten ein, wenn die Handlung gegen . . Mannschaften der bewaffneten Macht, oder gegen Mannschaften einer Gemeinde-, Schutz- oder Burgerwehr in Ausubung des Bienstes begången wird). — Vaktposter m e d t a g a s i N. 127 3 (militäre vagter); Ö. 68 2 (Militärwache). 7). Slutligen m å a n m ä r k a s de s t u n d o m i d e t t a s a m m a n h a n g förekommande b e s t ä m m e l s e r n a om h i n d r a n d e a v offentliga a r b e t e n : Belg. 289 (Quiconque, par voies de feiit, se sera oppose ä V execution des travaux ordonnés ou autorisés par le pouvoir competent), 290, 2 9 1 ; Gen. 202; M e x . 490—492. I a n n a t s a m m a n h a n g t. ex. F r . 438 (under brott m o t enskild, b l a n d skadegörelser).

B r o t t s o b j e k t e t u t s t r ä c k e s s t u n d o m i l a g e n till a t t o m f a t t a ä v e n t j ä n s t e m ä n , som l ä m n a t t j ä n s t e n , då n ä m l i g e n b r o t t e t likväl b e g å s för tjänstens skull: It. 208 (Quemdo la legge consider a la qualitä di pubblico ufficiale come elemento costitutivo o come circostanza aggravants di un reato, perche commesso a causa delle funzioni da esso esercitate, comprende anche il caso in cui le persone indicate nelV articolo precedente piu non abbiano la qualitä di pubblico ufficiale o non esercitino quelle funzioni nel momento in cui c commesso il reato); S p . 332 2 (En iguales penas incurrirån los que cometan los delitos a que se refiere el pärrafo emterior cuando el ofendido haya cesado en el cargo, siempre que sea con ocasiön del ejercicio del mismo).

tet

F l e r t a l e t h ä r berörda strafflags/orsZa# h a v a , s å v i t t rör objekvid t v å n g och m o t s t å n d m o t a l l m ä n t o r g a n , m e d t a g i t (åt-

38 minstone) hela det område, som uppställes såsom a l l m ä n t subjekt vid ä m b e t s b r o t t e n . Fi. Fsl. 14 k a p . u p p s t ä l l e r s å l u n d a tjänsteman såsom n ä m n d a a l l m ä n n a subjekt och b e s t ä m m e r d e t t a b e g r e p p i 1: 5 (Med tjänsteman förstås i denna lag statens ämbetsmän, så ock de, som äro satta att förvalta städers, köpingars, landskommuners, församlingars och andra menigheters eller eiv överheten stadfästade allmänna inrättningars eller stiftelsers angelägenheter, samt de tjänstemän och betjänte, som lyda under sådana ämbets- eller förvaltningsmyndigheter, ävensom andra, vilka blivit förordnade eller valda att förrätta offentlig syssla eller offentligt ärende); beträffande a l l m ä n t organ såsom objekt s t a d g a s i 15: 1: Ben, som med våld eller hot om våld tvingar eller söker tvinga tjänsteman att företaga eller underlåta tjänsteåtgärd, eller på dylikt sätt gör honom motstånd i tjänsten . . Begås gärningen mot den, som blivit förordnad eller vald att tillhandagå vid offentlig förrättning eller mot i vakt- eller annan tjänst steidd krigsman . .; jfr 15: 2, 3. T. Fsl., som 94 definierar Amtsträger =jeder, der bestellt ist, ein öffentliches Amt atiszuuben, b e s t ä m m e r objektet vid h ä r i f r å g a v a r a n d e b r o t t i 149 (Wer eine Behörde, einen Amtsträger oder einen Soldaten mit Gewalt oder durch Brohung zu einer Amts- oder Biensthandlung nötigt oder an einer Amts- oder Biensthandlung hindert . . Ebenso wird bestraft, tver einen Amtsträger oder Soldaten tvährend der Ausubung des Amtes oder Bienstes tätlich angreift), 150 (Bersonen, die zur Unterstutzung bei einer Amtshandlung zugezogen oder von der zuständigen Behörde zur Aufrechterhaltung der öffentlichen Ordnung oder Sicherheit herangezogen werden, stehen einem Amtsträger im Sinne des § 149 gleich) samt, beträffande förut (s. 35) o m t a l a d e fall, då enskild försvarar sin p r i v a t a r ä t t , 151 (Wer einen Waldeigentiimer oder einen anderen Waldberechtigten oder einen Jagd- oder Fischer eiberechtigten mit Gewalt oder durch Brohung mit Gewalt ein der rechtmässigen Ausubung des Wald-, Jagd- oder Fischer eischutzes hindert . . Ebenso wird bestraft, wer den Berechtigten während der rechtmässigen Ausubung eles Schutzes tätlich angreift. Bern Berechtigten steht gleich, wer von ihm mit der Wahrnehmung des Schutzes beauftragt worden ist — h ä r h a r s å l u n d a fiske-

39 rätt tillagts det r e d a n i g ä l l a n d e lag, T. 117, s k y d d a d e område). Tjsl. Fsl. a n v ä n d e r såväl för b r o t t s s u b j e k t e t (183 ff.) som för brottsobjektet b e t e c k n i n g e n Organ der öffentlichen Macht (jfr 13 T : Unter Organ der öffentlichen Macht ist derjenige zu verstehen, dem durch das Gesetz oder nach dem Gesetz eine Verrichtung eter öffentlichen Macht anvertraut wtirde (öffentlicher Beamier), sowie auch derjenige, der bei dieser Verrichtung tiber Auftrag eines öffentlichen Beamten • behilflich ist) och stadgar 181: Wer Gewalt oder gefährliche Brohung gegen ein Organ der öffentlichen Macht bei der Ausubung des Amtes oder Bienstes anwendet oder elafiir, dass es sie ausgeubt hat . . Wer eibsichtlich mit Gewalt oder durch gefährliche Brohung ein Organ der öffentlichen Macht dazu bestimmt, von seiner Amtshandlung abzulassen oder sie in einem bestimmten Sinne zu vollziehen oder seine Amtspflicht zu verletzen . . jfr 182 (ärekränkning). Schw. Fsl. definierar 97 4 b e g r e p p e t Beamier (Unter Beamten sind verstanden die Beamten und Angestellten einer öffentlichen Verwaltung und der Bechtspflege. Als Beamte gelten auch Bersonen, die provisorisch ein Amt bekleiden öder angestellt sind, oder die vorubergehend amtliche Funktionen ausuben) och s t a d g a r , u n d e r » V e r g e h e n g e g e n die S t a a t s g e w a l t » , 2 5 5 : Wer eine Behörde oder einen Beamten durch Gewalt oder Brohung an einer Handlung, die innerhalb ihrer Amtsbefugnisse liegt, hindert, zu einer Amtshandlung nötigt oder während einer Amtshandlung tätig angreift . ., samt, under »Verg e h e n g e g e n A m t s - u n d Berufspflicht», 276: Mitglieder einer Behörde oder Beamte, die ihre Amtsgewalt missbrauchen etc. jfr 277 ff. It. Fsl. h a r i a l l m ä n h e t s a m m a subjekt vid ä m b e t s b r o t t e n (316 —337) som vid »enskildas b r o t t m o t statsförvaltningen» (338— 362), n ä m l i g e n dels pubblico ufficiale (definierat 364: Ber gli effetti della leggc penale, sono pubblici ufficiali: 1. gli impiegati dello Stato o di altro ente pubblico, che esercitano, permanentemente o temporaneamente, una pubblica funzione, legislativa, amministrativa o giudiziaria; 2. ogni altra persona che esercita, permanentemente o temporaneamente, gratuitamente o con retribuzione, volontariamente o per obbligo, tina pubblica funzione, legislativa, amministrativa o giudiziaria) dels persona incaricata

40 di un pubblico servizio (definierat 3 6 5 : Ber gli effetti della leggc penale, sono persone incaricate di un pubblico servizio: 1. gli impiegati e agenti dello Stato, o di altro ente pubblico, che prestano, permanentemente o temporaneamente, un pubblico servizio; 2. ogni allra per sona che presta, permanentemente o temporaneamente, gratuitamente o con retribuzione, volontäriamente o per obbligo, un pubblico servizio); i e n s t a k a fall förek o m m e r dessutom p å b å d a sidor, resp. såsom subjekt eller objekt, en person, esercente un servizio di pubblica necessitä (jfr 366: Ber gli effetti della legge penale, sono persone esercenti un servizio di pubblica necessitä: 1. i privati che esercitano professioni forensi o sanitarie, ovvero altra professions, il cui esercizio sia per legge vietata senza una speciale eibilitazione dello Stato; 2. i privati che adempiono un servizio dichiarato di pubblica necessitä mediante un atto della pubblica amministrazione).

N å g o n g å n g u t s t r ä c k e r l a g e n b e s t ä m m e l s e r n a s v e r k a n till internationella förhållanden: N. 127 4 (I t il fal de af ejj ensidighed kan kong en bestemme, at ovenstaaende straffe ogsaa finder anvendelse paa forbryelelser mod andet lands offentlig c myndighed), 128 2 ; Schaffh. 100 (Wer von dem Gebiete des Kantons aus bewaffnete oder sonst gewaltsame Unternehmungen gegen die Behörden oder die verfassungsmässige Ordnung änder er Kantone oder des Auslandes vornimmt oder vorbereitet, oder an solchen Unternehmungen, auch wenn sie auswärts stattfinden, auf irgend eine Weise vom diesseitigen Gebiete aus Teil nimmt, ist, insofern eine derartige Ubertretung nicht in ein selbst standi ges schwereres Verbrechen iibergéht, je nach der Wichtigkeit und Gefährlichkeit des Unternehmens und dem Grade der Teilnahme mit Gefängnis bis auf ein Jahr zu best ra fen).

N å g r a l a g a r g r a d e r a det enkla b r o t t e t (icke upproret) efter det a l l m ä n n a organets olika ställning. Så S. 10: 1—5, d ä r » ä m b e t s m a n » s ä t t e s i m o t s a t s till » t j ä n s t e m a n » (10: l 1 : Gör någon våld eller annan misshandel å ämbetsman; ib. I 2 : Med ämbetsman förstås i denna lag den, som med Konungens fullmakt å ämbetet försedd är, eller ämbete av lika

41 värdighet inneJiaver, eller i sådan ämbetsmans ställe laglig en satt är; så ock domare, ändå att han ej blivit av Konungen förordnad; ib. 3 : Veid om brott emot ämbetsman i 1 och 2 §§ stadgat är, galle även för det fall, då ledamot i taxerings- eller prövningskommitté eller styrelse över allmänt verk eller allmän inrättning, eller den som i nämnd eller jury sitter, våldföres eller förolämpas, i eller för utövningen av sådan befattning [riksdagsman föres för visst fall till d e n n a g r u p p enligt B . F . HO 2 ]; ib. 5: Förbryter man sig, såsom i 1 eller 2 § sägs, emot tjänsteman eller annan, den där icke inneheiver ämbete eller sådant uppdrag, som i 1 § omtalas, men är förordnad eller vald att offentligt tjänsteärende förrätta eller annan allmän befattning utöva, eller kallad att vid offentlig förrättning tillhandagå); g r a d e r i n g e n gäller h ä r ä v e n ä r e k r ä n k n i n g (§ 2). D. gör en l i k n a n d e skillnad i §§ 98—100 (98: 1 Ben, som med Völd eller Trusel om Void overfalder en Embedsmand; ib.3: Lige med Embedsmmid anses i den omhandlede Henseende Amtsraadsmedlemmer, Sogneforstandere eller andre lignende valgte Bmndehavere af offentlig Myndighed med Bensyn til Udevelsen af samme; 100 1 : For etager nogen de i § 98 betegnede Handlinger mod underordnede Bets- eller Bolitibetjente, Toldassistenter, Sognefogder, St&vningsmand eller andre lignenele offentlig e Bestillingsmand; ib.2: Lige med de nmvnte Bestillingsmmnd anses de Bersoner, som av Betten eller Ovrigheden i Embedsmedf0r ere kaldte til Bistand ved Udferelsen af offentlige Forretninger; i § 99 föras »udkommanderede Militmrpersöner» till den h ö g r e klassen, m e n m e d s ä n k t minimum); i fråga om ä r e k r ä n k n i n g (§ 101) gäller grad e r i n g e n icke. Jfr ä v e n Wall. 118 2 (Si les actes ont eu lieu envers un employe subalteme ou agent de la force publique), 120; Neuch. L34 2,3 etc. — Ä v e n upprorsbrottet omfattas av g r a d e r i n g e n enligt Ung. G. A. X L , 1914 (§ 2: Bie Zusammenrottung zu dem Zwcek, um eine Behörde oder ein Mitglied derselben e t c ; § 4 : Bie Zusammenrottung zu dem Zweck, um ein Organ der Behörden e t c ; r ä t t s p r a x i s , Kur. Entsch. 67, h a r så u p p f a t t a t d e n n a skillnad, a t t alla, som h a v a verklig m a k t a t t b e s l u t a eller andel i s å d a n m a k t , r ä k n a s till Milglieder); T i c , som, efter a t t i art. 92 h a v a u p p r ä k n a t olika fall

av högre befattningar, i 93 bestämmer: Nelle medesime pene, diminuite di uno a due gradi, incorrerä chi, cogli stessi mezzi, tenia aVimpedire agli uscieri, gendarmi, delegati od agenti pubblici la esecuzione di sentenze, deer et i od ordini del le dette Autoritå.

D) Intressekollision. Liksom det är ett statens intresse, att dess organ i utövningen av sina funktioner icke röna motstånd från individerna, har den även ett starkt intresse av att dess organ icke förfara rättsstridigt i sin utövning. Möjligheten av en kollision mellan dessa intressen leder till den i teorin mycket diskuterade fråga, huruvida det särskilda skyddet för allmänt organ bör omfatta även angrepp mot organ, som förhåller sig (objektivt eller kanske även subjektivt) rättsstridigt eller det bör inskränka sig till organ, som rättsenligt företager resp. rättsenligt underlåter viss åtgärd, — en fråga, som upptagits av flera lagar och behandlats på olika sätt. Enligt några lagar 1) medför rättsstridighet å organets sida otillämplighet av dessa särskilda straffbestämmelser överhuvud, alltså straffrihet quoetd hoc för den angripande inom hela det uppställda området. Enligt andra lagar 2) uppdelas området, så att obetingad straffrihet inträder inom en del av området men icke inom återstoden. Slutligen 3) åtskilja flere lagar olika streiffbarhetsgrader allt efter ämbetsåtgärdens rättsenlighet eller rättsstridighet (men medgiva aldrig obetingad straffrihet). ad 1. It. 192 bestämmer: Quando il pubblico ufficieile abbia deito causa al fatto, eccedendo, con atti arbitrarii, i limiti delle sue attribuzioni, non si applicano le disposizioni degli articoli precedents [187—190]; de föregående bestämmelserna hänföra sig huvudsakligen till våld eller hot för att tvinga till företagande eller underlåtande av ämbetsåtgärd. Härmed överensstämmer Venez. 221. Även R. 59 3 är att föra hit (motstånd mot lagligen åliggande förpliktelser, B03Ji05KeHHHx 3aK0H0M oöiöaHHOCTen; tvång

till uppfyllande av uppenbart olagliga krav, ABHO He3aK0HHnx TpeöoBamin). enl 2. Den ovannämnda uppdelningen kan ske så, att lagen fordrar ämbetsåtgärdens rättsstridighet för tillämplighet antingen a) av bestämmelsen om motspänstighet och om angrepp under ämbetsutövning, men icke av bestämmelsen om tvång; b), av bestämmelsen om angrepp genom hot, men icke genom våld; c) av bestämmelsen om negativt tvång (incl. motspänstighet), men icke om positivt tvång; eller slutligen d) av bestämmelsen om det enkla deliktet men icke om uppror. a). Den första ståndpunkten intages av T. 113 (Wer einem Beamten, welcher zur Vol l st reck mig von Gesetzen, von Befelilen und Anordnungen der V er w altting sbehörden oder von Urteilen und Verfugungen der Gerichte berufen ist, in der rechtmässigen Ausubung seines Amtes durch Gewalt oder durch Bedrohung mit Gewalt Widerstand leistet, oder iver einen solchen Beamten während der rechtmässigen Ausubung seines Amtes tätlich angreift) jfr d ä r e m o t 114 (Wer es unternimmt, durch Gewalt oder Brohung eine Behörde oder einen Beamten zur Vornahme oder Unterlassung einer Amtshandlung zu nötigen). Ståndpunkten

innebär sålunda, att straffbarheten av angrepp mot rättsstridig åtgärd bortfaller enligt den särskilda (mindre straffbara!) bestämmelsen om motspänstighet (113) men kvarstår enligt den allmänna bestämmelsen om negativt tvång och tvång överhuvud (114). Den har också övergivits av T. Fsl., som behandlar allt negativt tvång jämte allt angrepp under ämbetsutövning på samma sätt, med ämbetsutövningens rättsenlighet såsom förutsättning för den angripandes straffbarhet (149: Wer eine Behörde, einen Amtsträger oder einen Soldaten mit Gewalt oder durch Brohung zu einer Amts- oder Biensthandlung nötigt oder an einer Amts- oder Biensthandlung hindert, wird mit Gefängnis bestraft. Ber Versuch ist strafbar. Ebenso wird bestraft, wer einen Amtsträger oder Soldaten während der Ausubung des Amtes oder Bienstes tätlich angreift. Bie Hinder ung an einer Amts- oder Biensthandlung und der tätliehe Angriff

44 sind nur strafbar, wenn die Amts- oder Biensthandlung rechtmässig war) jfr 151. — S a m m a s t å n d p u n k t som T. 113 får k a n s k e anses int a g e n av St. Gall. 146 (Wer dem Vollzuge von Befehlen oder Anordnungen einer in ihrer Befugnis handelnden Behörde oder Amtsstelle oder eines amtlich Beauftragten sich widersetzt — s å v i d a ej »Befugnis» avser e n d a s t formell k o m p e t e n s ) , jfr d ä r e m o t 147. b). D e n a n d r a s t å n d p u n k t e n (skiljande m e l l a n våld och hot) i n t a g e s av N., som i 127 s t a d g a r : Ben, som ved void soger at formaa en offentlig tjenestemand til at foretage eller tindlade en tjenestehandling eller at hinelre ham under en saadan . . . Har tjenestemanden ved utilborligt forhold givet anledning til forbrydelsen, anvendes boder eller feengsel indtil 1 aar. Under sarelcles formildende omstcendigheder kan i dette tilfcelde strof bortfaide; m e n i 128: Ben, som ved truster . . . seger at formaa en offentlig tjenestemand til uretmcessig at foretage eller undlade en tjenestehandling [bestämmelsen o m f a t t a r ä v e n den, som söker u p p n å syftet genom ydelse af eller tilsagn om fordele]. U n d e r det den åsyftade ä m b e t s å t g ä r d e n s (resp. u n d e r l å t e n h e t e n s ) r ä t t s s t r i d i g h e t är en ovillkorlig f ö r u t s ä t t n i n g för a n g r i p a r e n s straff enligt 128, h a r sålunda, vid b e s t ä m m e l s e n om våld i 127, ä m b e t s m a n n e n s utilberlige forhold (vilket b e g r e p p t y d l i g e n icke t ä c k e r sig med å t g ä r d e n s r ä t t s s t r i d i g h e t ) e n d a s t en för angriparen privilegierande v e r k a n , vilken visserligen fakultativt k a n s t r ä c k a sig ä n d a till straffrihet. c). D e n tredje s t å n d p u n k t e n (skiljandet mellan positivt och n e g a t i v t t v å n g ) r e p r e s e n t e r a s av H. 179 (Hij die door geweld of bedreiging met geweld een ambtenaar dwingt tot het volvoeren eener ambtsverrichting of het nalaten eener rechtmatige ambtsverrichting) jfr 180 (Hij die zich met geweld of bedreiging met geweld verzet tegen een ambtenaar werkzaeim in de rechtmatige uitoefening zijner bediening); Ung. X L : 1914 § 2 (sei es durch Gewalt, sei es durch gefährliche Brohung in der Ausubung ihrer rechtmässigen Wirksamkeit zu verhindern oder zu einer Verfugung zu zivingen) likaså § 4, beträffande ein Organ der Behörden; D. Fsl. 119 (soger at hindre en saadan Ferson i at foretage

45 en lovlig Tjenestehandling eller at tvinge ham til at foretage en Tjenestehandling); T. Fsl. 149 (jfr ov.); S c h w . Fsl. 255 1 (Wer eine Behörde oder einen Beamten durch Gewalt oder Brohung an einer Handlung, die innerhalb Hirer Amtsbefugnisse liegt, hindert, zu einer Amtshandlung nötigt e t c — u n d e r s a m m a förutsättning, som ovan n ä m n d e s

vid St. Gall). d). D e t fjerde fallet (åtskiljande mellan kollektivdeliktet [uppror] och det enkla deliktet) förekommer i Bern 71, d ä r det om u p p r o r h e t e r : Aufruhr ist vorhanden, wenn eine grössere Anzahl von Bersonen sich öffentlich zusammengerottet und die Absicht an den Tag geleejt hat, mit Gewalt der Obrigkeit zu widerstehen, eine Verfugung oeler die Zurueknahme einer solchen von einer obrigkeitlichen Behörde zu erzwingen, oeler wegen einer Amtshandlung Baehe an einer öffentlichen Behörde zu nehmen, m e d a n om det enkla deliktet stadg a s i 76: Wer sich rechtswidriger Weise einer Behörde, einem Beamten oder einem Bediensteten des Staates oder der Gemeinde in der Ausubung ihrer Amtspflichten widersetzt . .; likaså Bas. 49, 50. E n l i g t Schaffh. v e r k a r den a n g r i p n a ä m b e t s å t g ä r d e n s r ä t t s s t r i d i g h e t vid det enkla deliktet såsom privilegiation, vilken fakultativt k a n s t r ä c k a sig till straffrihet (105: Bie Strafe der Wider setz ung känn unter das gesetzliche Mass vermindert werden oder es känn und zwar auch in schwereren Fallen anstått der Freiheitsstrafe Geldbusse, nach Massgabe der Umstände selbst Freisprechung eintreten, wenn der Täter zu der Vbertretung durch das gesetz- und ordnungswidrige Verfahren der Behörde oder ihrer Angestellten veranlasst ivorden ist), vid d e t koll e k t i v a deliktet å t e r endast som e n förmildrande o m s t ä n d i g h e t inom s k a l a n (96: St rafmil der ung sg runde bei dem Verbrechen des Aufruhrs sind: 1. wenn der Aufruhr durch das gesetz- oder verfassungswidrige Benehmen einer Behörde oder eines öffentlichen Angestellten herv or g er ufen wurele . .). eid 3. Olika straffbarhetsgrader u p p s t ä l l a s av D. 102 (Ved Uelmaalingen af de i §§ 98—101 fastsatte Straffe bliver den Omstcendighed, at vedkommende Embedsmand eller Bestillingsmand selv ved sin

46 urigtige Adfeerd har givet Anledning till Gerningen, at tage i Betragtning som en Formildelsesgrund, og kan endog under denne Forudsmtning Strof af Fang sel nedsattes til Boder); Bulg. 138 (att g e n o m v å l d eller h o t h i n d r a m y n d i g h e t e r a t t u t ö v a sin r ä t t eller plikt eller t v i n g a dem, m o t d e r a s r ä t t eller plikt, till h a n d l i n g eller underl å t e n h e t — straffas m e d tukthus), 144 (att i a n n a t fall än 138 m e d våld eller hot t v i n g a m y n d i g h e t e r e t c till f ö r e t a g a n d e eller u n d e r l å t a n d e av ä m b e t s h a n d l i n g — straffas med fängelse), 145 (rättsstridigt h i n d r a n d e p å a n n a t s ä t t ä n g e n o m v å l d eller h o t — kort fängelsestraff); Turk. 258 *. / . (On réduira les pénalités au tiers et on substituera ta prison o la prison lourde dans les cas prévus aux articles precedents, si le fonctionnaire public a donné lieu au délit en excédant, ä V aide eVactcs arbitraires, les limit es de ses attributions); Costa R. 465 (Si el culpable tuviere derecho evidente para solicitor el acto u omisiön dichos y la autoriclad hubiere provocado la violencia o intimidaciön con negativas o aplazamientos repetidos y de toelo punto indisculpables, la pena podrå rebajarse en uno o dos grados); Tjsl. Fsl. (som förlägger gränslinjen till det subjektiva, 1 8 1 3 : Bas Gericht känn in allén Fälten den Strafsatz herabsetzen, wenn der Schuldige in der durch die Umstände begrundeten Uberzeugung, etass das Organ der öffentlichen Macht nicht rechtmässig handle, oder in einer durch die Art, wie sich das Organ der öffentlichen Macht bei der Amtshandlung benommen hat, entsehuldbaren heftigen Gemutsbewegung handel t); i viss m å n ä v e n It. Fsl. 338 (mindre straff för den, som t v i n g a r ä m b e t s m a n till rättsenlig handling), 340 (likaså vid uppror). — Om Schaffh. jfr ov. sub 2 d. F l e r e l a g a r förbigå frågan, d ä r m e d ö v e r l ä m n a n d e den å t t o l k n i n g e n i teori och p r a x i s : S. (jfr N. J. A. 1899, 462); FL; Ö.; Fr.; Belg.; Sp.; Port. o. s. v. — Bras. 123 förklarar i d e t t a s a m m a n h a n g , a t t en folksamling a v obeväpnade personer i syfte a t t göra framställning m o t o r ä t t v i s o r etc. av ä m b e t s m ä n , icke är a t t anse som uppror.

47 E) Handlingsprogressen. Det individuella brottet konsummeras vanligen genom våldet (S.; N.; Fr. etc.) eller redan genom hot därmed (FL; It.; D. Fsl.; It. Fsl. etc). — T. 114 (wer es unternimmt durch Gewalt oder Drohung etc.) har en ovanligt tidig; H.; Ung. § 22; T. Fsl. och Schw. Fsl. en ovanligt sen konsummationspunkt (syftets uppnående). I fråga om det kollektiva brottets handlingskonsumm&tioii visa lagarne stor olikhet, i det att många åtnöja sig med endast folksamlingen — förutsatt visst syfte; andra fordra, att syftet ådagalagts, eventuellt på bestämt sätt (»resa sig i vapen» etc); åter andra fordra, att det kommit till början av verkställighet (»söka hindra» etc.) eller ock, oftare, att våld etc. verkligen ägt rum; slutligen några, att avsikten genomförts, så att myndigheten verkligen tvungits eller hindrats (då sålunda för mindre framskridna fall endast försöksstraff kan ifrågakomma). Enligt de lagar, där från brottslingarnas sida icke kräves mera än folksamling i visst syfte resp. ådagaläggande av dylikt syfte, inträffar dock, att brottskonsummationen (således straffbarhet), åtminstone för vissa deltagare, inträder först i och med att uppmaning av myndighet kommit till stånd; både i dessa och andra lagar förekommer, att en redan existerande straffbarhet kan genom åtlydnad av myndighetens uppmaning bortfalla för en större eller mindre del av deltagarne; härom jfr ned. Endast folksamling, förutsatt syfte att angripa det (på ena eller andra sättet bestämda) allmänna organet, fordra (för heind/%.skonsummationen) Ö. 68; Ung. G. A. X L : 1914 § 21; Sp. 289;

Bulg. 138; Grek. 172; Thurg. 241; Graub. 69; Glar. 48; Bas. 49; Schwyz 110; Sol. 57; St. Gall. 149; Neuch. 126; Luz. 92; Bras. 118. Ådagaläggande av dylikt syfte fordras av S. 10: 7 (Nu samlar sig folkmängd tillhopa och lägger det uppsåt å daga, edt med föreneit våld e t c ) ; [FL 16: 3 Samlar sig folk tillhopa i mängd och ådagalägger uppsåt att i förening begå brott, som i 1 § sägs, eller att eljest

48 störa allmän säkerhet och ordning; samt skingrar sig ej efter sådan uppmaning därtill, som i 6 § namnes; straffes för upplopp etc. — då sålunda varje åsyftad fridsstöring å massans sida fyller rekvisitet, har detta institut emellertid icke av lagen behandlats såsom brott mot myndighet; i 16: 4 uppställer däremot lagen »uppror» såsom kvalifikation av det enkla brottet mot myndighet i 16: 1; konsummationen inträder enligt sistnämnda §§ först i och med att upprorsmännen »söka tvinga» myndigheten e t c , jfr här ned.]; D. 103 (Har en samlet Mamgde offentlig ved Ord eller Handfinger tilkendegivet den Hensigt i Förening at t vinge 0vrigheden etc.); Bund 46;

Aarg. 62; Obw. 47; Bern 71; ZUr. 73; App. A.-Rh. 57; App. I.-Rh. 42. — Att »resa sig väpnade» ingår i rekvisitet enligt Argent. 229; Chil. 126; Columb. 210; Mex. 378; Peru 307. Är massan ej väpnad, kan gärningen enligt Argent. 238 2 ; Mex. 401 och Peru 321 2 falla under en kvalifikation av det enkla brottet men för konsummation fordras då en mera framskriden handling (våld e t c ) . Början av verkställighet, uttryckt genom söka tvinga etc. uppställes i FL 16: 4 jfr 16: 1 (16: 4: Begår församlad folkmängd i förening brott, som i 1 § sägs; 16: 1: Ben, som med våld eller hot om våld tvingar eller söker tvinga tjänsteman att företaga eller underlåta tjänsteåtgärd, eller på dylikt sätt gör honom motstånd i tjänsteärende etc); N. 127 (Ben, som ved void soger at forma a en offentlig tjenestemand etc); T. 114 (Wer es unternimmt, durch Gewalt oder Brohung etc.) jfr 115; FL Fsl. 15: 1 (med våld eller hot om våld tvingar eller söker tvinga tjänsteman etc.); D. Fsl. 1191 jfr 120. — E t t liknande resultat uppnå de lagar, som fordra våld, angrepp e t c å det allmänna organet: Fr. 209 (Toute attaque, toute resistance avec violences et voies de fait e t c ) ; Belg. 269; It. 187 (Chiunque usa violenza o minaccia e t c ) ; Port. 179; Turk. 254; Waadt 111; Wall. 110;

Schaffh. 93; Tic. 92; Gen. 188; Zug 42; Freib. 1632; Costa R. 464; Venez. 216; Kina 142; Tjsl. Fsl. 179 ff.; It. Fsl. 338, 340. Syftets genomförande uppställes såsom konsummationspunkt i H. 179 (Hij die door geweld of bedreiging met geweld een ambtenaar dwingt

49 tot het volvoeren eener ambtsverrichting of het nalaten eener rechtmatige ambtsverrichting); jfr 182; T. Fsl. 149 (Wer eine Behörde, einen Amtsträger oder einen Soldeden mit Gewalt oder durch Brohung zu einer Amtsoder Biensthandlung nötigt oder an einer Amts- oder Biensthandlung hindert), 172 (Wer sich an der öffentlichen Zusammenrottung einer Menschenmenge beteiligt, die mit vereinten Kraften der Staatsgewatt Widerstand leistet [§ 149]); Schw. Fsl. 255 1 (Wer eine Behörde oder einen Beamten durch Gewalt oder Brohung an einer Hand!ung. die innerhalb ihrer Amtsbefugnisse liegt, hindert, zu einer Amtshandlung nötigt etc.), ib? (Wird das Vergehen von einem zusammengerotteten Haufen begången etc.). I lagar, som l å t a b r o t t e t k o n s u m m e r a s , i n n a n det k o m m i t till våld, s t a d g a s ej sällan h ö g r e straff (för alla d e l t a g a r e i upproret), därest u p p r o r e t fortskrider till v å l d s h a n d l i n g a r (resp. såd a n a av svårare a r t ) : S. 10: 9 (Göra upprorsmän våld å person, eller bryta eller förstöra de hus, eller plundra eller fördärva ele annan egendom); D. 103 (forsaavidt der 0ves Void mod Person eller Gods); Bulg. 140, 1 4 1 ; Grek. 175 ff.; Thurg. 242 (Sind von der zusammengerotteten Menge wirkliehe Gewalttaten em Personen oder Sachen ver•ubt worden); Graub. 72; Aarg. 63 c; Bern 73 1 (Wenn jemand etabei sein Beben verloren oder an seinem Beibe oeler an seinen Giltern Schaden erlitten hat); Sol. 57 1 ; Luz. 96b (wenn jemand dabei sein Beben verloren oder an seinem Beibe oder an seinen Giitern bedeutenden Scheiden erlitten hat); Bras. 122 2 . Såsom en kvalifikationsgrund b l a n d a n d r a n a m n e s d e n n a o m s t ä n d i g h e t i Glar. 48 a; Zur. 74; Bas. 49 2 ; Zug 42 a; App. A.-Rh. 57 2 ; St. Gall. 149 1 ; App. I.-Rh. 42 a. S t u n d o m förekommer, a t t den u p p r o r s m a n , som tillfogat viss kroppsskada, straffas särskilt s t r ä n g t : S. 10: 10 (Bräpcr upprorsman den, som uppror stilla vill; domes till straffarbete på livstid); H. 182, som uppställer t r e g r a d e r : död, svår k r o p p s s k a d a och a n n a n k r o p p s s k a d a . I övrigt gäller som allmän r e g e l — v a r e sig den u t t r y c k l i g e n uppställes eller icke — a t t g ä r n i n g s m a n n e n till särskilt brott straffas för d e t t a i k o n k u r r e n s m e d det kollektiva upprorsstraffet; u n d a n t a g s v i s s t a d g a r F r . subsidiaritet (216: Bes 4

50 auteurs des crimes et délits commis pendant le cours et å Voccasion oVune rebellion, seront punis des peines prononcées contre cheicun de ces crimes, si elles sont plus fortes que celles de la rebellion), jfr den a l l m ä n n a r e g e l n i C. dJlnstr. Gr. 365 2 (En cas de conviction de plusieurs crimes ou délits, la peine la plus forte sera seule prononcée). — I S p . 300 2

förekommer det stadgande, att om gärningsmännen till de särskilda brotten icke kunna upptäckas, skola upprorets huvudledare straffas såsom g ä r n i n g s m ä n (Cuando no puedan descubrirse sus autores7 ser ån penados como tales los jefes prinei'pales de la rebeliön o sediciön).

Chil. 1312 har ett likartat stadgande: ledare av högre och lägre grad skola straffas i det nämnda fallet, dock endast såsom delaktige och endast försåvitt de varit i stånd att hindra brottets b e g å e n d e (Si no pueden descubrirse los autores, serdn considerados y penados como complices de tales delitos los jefes principales o siibalternos de los sublevados, que halldndose en la posibilidad de impedirlos, no lo hubieren hecho).

Det kollektiva brottet mot myndighet kan antagas i många fall så förlöpa, att, innan det fullbordats eller åtminstone innan dess syfte uppnåtts, myndighet uttryckligen uppmanar folksamlingen att skingra sig. Detta samma kan emellertid inträffa även i fall, där folksamlingen icke haft syfte att begå brott mot myndighet (men kanske att begå annat brott; kanske även endast haft karaktären av att störa den allmänna ordningen — fall, som i lagarne ofta betecknas såsom upplopp etc. i motsats till uppror). Oberoende av brottet mot myndighet uppstår därför den fråga, vad straffrättslig verkan det får, att folksamlingen på dylik åtgärd av myndighet reagerar på ena eller andra sättet. Såvitt myndighetens uppmaning icke beaktas, föreligger ett fall av olydnad mot myndighet, som visserligen icke innebär ett angrepp mot det allmänna organet men mot den allmänna funktionen. Ävenledes kan olydnaden skapa en rättsgrund för myndigheten att använda medel

51 (t. ex. m i l i t ä r m a k t ) , vartill den eljest icke u t a n vidare v a r i t berättigad. Strafflagen k a n svårligen alldeles u n d e r l å t a a t t b e a k t a n ä m n d a förlopp m e n de olika l a g a r n e visa ä v e n h ä r stor olikhet. 1). N å g r a l a g a r h a v a hållit frågan om u p p m a n i n g e n s betydelse alldeles skild från den om b r o t t m o t a l l m ä n t o r g a n (låt v a r a a t t de k a n s k e u p p s t ä l l t b e s t ä m m e l s e r n a i n ä r a y t t r e s a m m a n h a n g eller u n d e r g e m e n s a m b e t e c k n i n g ) : om en folksamling bildar sig i syfte a t t öva t v å n g mot m y n d i g h e t , är en sak; om en folks a m l i n g u n d e r l å t e r a t t efterkomma m y n d i g h e t s befallning a t t skingras, en a n n a n . I n t r ä d e r i ett g i v e t fall straffbarhet efter b å d e den e n a och den a n d r a b e s t ä m m e l s e n , föreligger n ä r m a s t s a m m a n t r ä f f a n d e av b r o t t . D e n n a s t å n d p u n k t i n t a g e s av N., som i 12 kap., u n d e r rubrik Forbryelelser mod den ofientlige myndighed behandlar, § 127, såväl det enkla som det kollektiva b r o t t e t m o t m y n d i g h e t (jfr ov.), m e n i 13 kap., u n d e r rubrik Forbrydelser mod den almindelige orden og fred, s t a d g a r § 137: Ben, som er tilstede eller medvirker til, at nog en anden er tilstede i saadant opleb som i § 136 neevnt, efteråt paabud om at begive sig rolig bort af evrigheden er forkyndt, jfr § 136: Ben, som bevirker, ed der finder ophb st ed i hensigt at 0ve void mod person eller gods eller at true der med; såväl enligt § 1 3 6 som § 137 i n t r ä d e r emellertid straff s k ä r p n i n g bland a n n a t för det fall, a t t u n d e r upploppet (resp., § 137, »under h a n s tilstedevgerelse») b r o t t förövas m o t den offentliga m y n d i g h e t e n . Än v i d a r e H., som visserligen u p p t a g e r o l y d n a d e n m o t u p p m a n i n g b l a n d Misdrijven tegen het openbaar gezag m e n håller d e t t a fall alldeles skilt från e g e n t l i g t a n g r e p p m o t m y n d i g h e t : 186 (Hij die opzettelijk bij gelegenheid van een volksoploop zich niet onmieldellijk verwijdert na het derde door of vanwege het bevoegd gezag gegeven bevel, wordt, als schuldig aan deelneming aan samenscholing e t c ) . L i k a s å FL 16: 3, som väl n ä m n e r upprorssyfte såsom en eventuell anledn i n g till folksamlingen m e n i det hela håller de b å d a delikterna å t s k i l d a (Samlar sig folk tillhopa i mängd och ådagalägger uppsåt att

52 i förening begå brott, som i 1 § sägs [angrepp m o t t j ä n s t e m a n ] , eller att eljest störa allmän säkerhet och ordning; samt skingrar sig ej efter sådan uppmaning elärtill, som i 6 § namnes; straffes för upplopp, anstiftare och anförare . . samt av de övrige envar, som ej åtlytt uppma-

ningen . .); i 6 § stadgas om myndighetens befogenhet att använda militärmakt, vilken inträder på grund av blotta underlåtenheten att skingra sig, utan att det behöver ha kommit till våld å person eller egendom (jfr. ned.). Även T. 116 är att föra hit (Wird eine auf öffentlichen Wegen, Strassen oder Plätzen versammelte Menschenmenge von dem ziiständigen Beamten oder Befehlshaber der bewaffneten Macht aufgefordert, sich zu entfemen, so wird jeder der Versammelten, welcher nach der dritten Au ff order ung sich nicht entfernt, wegen

Auflaufs e t c ) ; därest upploppet utvecklar sig till angrepp å allmänt organ, så inträder visserligen upprorsstraff, men blott foldern, som deltagit i sistnämnda gärning, medan vid det egentliga upproret enligt 115 alla, som deltagit i den där omtalade »Zusammenrottung» (vilken förutsätter gemensamt syfte att öva våld eller hot), drabbas av upprors straffet (116 2 : 1st bei einem Auflaufe gegen die Beamten oder die bewaffnete Macht mit vereinten Kraften tätlicher Widerstand geleistet oeler Gewalt veriibt worden, so treten gegen diejenigen, welche an Mesen Heindlungen teilgenommen hälen, die St r af en des Aufruhrs ein; d ä r e m o t 115: Wer an einer öffentlichen Zusammenrottung, bei welcher eine der in den §§ 113 und 114 bezeichneten Hanellungen mit vereinten Kraften begången wird, teilnimmt, wird wegen Aufruhrs e t c ) .

2). Flertalet lagar infläta emellertid på ett eller annat sätt de båda instituten i varandra. Detta kanske a) så, att fcro^skonsummationen vid upproret (under det händlingskonaummditionen är given redan genom folksamlingen, jfr ov.) inträder genom myndighets uppmaning; eller ock genom olydnad mot uppmaningen (då brotts- och handlingskonsummation sammanfalla): i båda dessa fall gäller konsummationsregeln endast alternativt, ty brottet måste naturligen även konsum-

53 m e r a s , om a n g r e p p e t fortskrider över en viss punkt, i n n a n u p p m a n i n g e n h i n n e r k o m m a till stånd. Y t t e r l i g a r e k a n b) samm a n h a n g e t mellan i n s t i t u t e n t a g a sig det u t t r y c k , a t t u p p r o r e t visserligen k o n s u m m e r a s oberoende a v u p p m a n i n g e n m e n a t t l a g e n a n t i n g e n a) l å t e r lydnad g e n t e m o t u p p m a n i n g e n b e t y d a e t t slags tätige Bene (vare sig för alla d e l t a g a r n e eller för en del) eller ock fi) o l y d n a d e n medföra en kvalifikation av en r e d a n förut befintlig straffbarhet. D e t förekommer ä v e n c), a t t olydnad m o t u p p m a n i n g e n e r s ä t t e r det från början felande r e k v i s i t m o m e n t e t , a t t folksamlingen s k e t t i syfte a t t a n g r i p a a l l m ä n t o r g a n ; d. v. s. a t t en folksamling, som u r s p r u n g l i g e n e n d a s t haft k a r a k t ä r e n av o r d n i n g s s t ö r a n d e e t c , g e n o m u n d e r l å t e n h e t a t t efterkomma myndighets befallning a t t skingras, i lagens ögon förvandlar sig till upprorisk. a). K o n s u m m a t i o n g e n o m u p p m a n i n g e n resp. g e n o m olydnad d ä r e m o t i n t r ä d e r enligt S. 10: 7, 8 (7: Nu samlar sig folkmängd tillhopa och lägger det uppsåt å dag a, att med förenat våld sätta sig upp emot verkställighet av offentlig myndighets bud, eller att den till någon ämbetsåtgärd tvinga, eller edt för sådan åtgärd hämnas: skingra sig de upprorsmän, på offentlig myndighets befallning; då skola anstiftare och anförare dömas . . men de övrige vare från straff frie. 8: Skingra sig ej upprorsmän, utan visa trotsighet emot offentliga myndighetens befallning; varde dömde, anstiftare och anförare . . . och annan deltagare i upproret . .): för anstiftare och anförare k o n s u m m e r a s alltså b r o t t e t g e n o m u p p m a n i n g e n s a v g i v a n d e [ s t a d g a n d e t t o r d e emellertid s t u n d o m h a u p p f a t t a t s så, a t t l e d a r n e skulle k u n n a straffas (enligt 10: 7), ä v e n om folksamlingen godvilligt upplösts u t a n u p p m a n i n g av m y n d i g h e t ] ; för a n n a n d e l t a g a r e g e n o m eventuell olydnad m o t u p p m a n i n g e n . Till l i k n a n d e r e s u l t a t leder t. ex. Grek. 1 7 3 ; Graub. 70, 71, d ä r emellertid b r o t t e t k o n s u m m e r a s för Anstifter und Urheber r e d a n g e n o m folksamlingens åstadk o m m a n d e , ä v e n om den upplöses u t a n m y n d i g h e t s i n g r i p a n d e (70: Wenn die Teilnehmer an einem Aufruhr auf die Abmahnung offent-

54 licher Beamten oder anderer Burger oder aus eigenem Antrieb von ihrem Tinternehmen abstehen, ohne dass noeh irgend eine strafbare Hand!ung dabei verubt warden ist, so sind die blossen Teilnehmer von jeder Strafe enthoben; die Anstifter und Urheber hingegen mit Gefängnis bis auf sechs Monate oder einer entspreehenden Geldbusse zu bestrafen, es tväre denn, class die Ausfuhrung des Unternehmens durch Hire eigene Einwirkung verhindert worden tväre, in wet eh em Fall sie gleiehfalls, je nach Umständen, der Strafe enthoben werden können); så ä v e n D. 103; Luz. 94 (Legt sich auf diese Aufforderung der Aufstand sogleieh. so sind die Anstifter und Bädelsfuhrer und die tätigsten Teilnehmer mit einer korrektionellen Strafe zu bet egen — enligt l a g e n s terminologi beror skillnaden m e l l a n Aufruhr och A u f s t a n d [95] endast p å h u r u v i d a våld erfordrats för u n d e r t r y c k a n d e t ) ; Chil. 129 (straffar los instigadores, promoveelores y sostenedores, ä v e n om folksamlingen självm a n t upplöses; övrige d e l t a g a r e d ä r e m o t , såvida i n g a våldshandl i n g a r b e g å t t s , först i och med olydnad m o t m y n d i g h e t s uppmaning); l i k n a n d e D. Fsl. 120 (Be i § 119 foreskrevne Straffe finder, naeir de dér ncevnte Handlinger iveerksmttes ved Hjealp af OpUb, Anvendelse paa dem, der anstifter til eller leder Ophbet, og paa de Beltagere, som undlader at efterkomme Ovrigheelens lovlig forkyndte Baabud til Mängden om at skilt es). H i t är ä v e n a t t föra R. 59 3 , som i princip m e d (okvalificerat) m o t s t å n d och t v å n g m o t m y n d i g h e t likställer v ä g r a n a t t upplösa folksamling, som i n n e b ä r hot m o t allm ä n s ä k e r h e t (XOTA 6H iienoBiiHOBeinie BBipasiuiocb TOJILKO B 0TKa3e npeKpaniTb yrposKaiomee oöinecTBeHHofi 6e30iiacnocTii cKonjieHiie). b), a). Lydnaden emot m y n d i g h e t s u p p m a n i n g k a n u t ö v a en straffriande v e r k a n , icke blott i lagar, som l å t a b r o t t e t konsumm e r a s r e d a n g e n o m folksamlingen (eller genom s a m l i n g e n j ä m t e » å d a g a l ä g g a n d e t » av upprors syfte), u t a n ä v e n i m å n g a lagar, som l å t a våld e t c . i n g å i upprorsrekvisitet (så a t t , ä v e n efter det u p p r o r s h a n d l i n g e n fortskridit till våld, å t l y d n a d av därefter skeende u p p m a n i n g a t t skingras k a n fria en större eller m i n d r e k r e t s av d e l t a g a r e från å t m i n s t o n e det kollektiva straffet). Den

55 straffriande v e r k a n k a n v a r a obligat eller fakultativ och o m f a t t a alla d e l t a g a r n a eller e n d a s t vissa. Genom k o r s n i n g a v dessa ind e l n i n g s g r u n d e r u p p s t å fyra g r u p p e r : l y d n a d e n v e r k a r till (1) obligat straffrihet för alla: It. 189 3 (Se alV ingiunzione delTautoritä la radunata seiolga, le persone che ne facevano parte vanno esenti da pena per il fatto preveduto net presente articolo); Turk. 257 (Si la reunion speeifiée ä V artide precedent a eu lieu pour commettre le délit avec armes . . Si, ä la requisition de Vautorité, la reunion s'est dissoute, les personnes qui en faisaient partic ii1 eneourront aueune peine)); Tic. 96 (Saranno esenti da pena eoloro i quali, sebbenc eoncorsi nella seelizione o ribellione, si saranno allontanati ed avranno cessato da ogni azione sediziosa alla intimazione delVautoritå); Bras. 120 (Fieam isentos de pena os que deixarem de tornar parte na sedieao, ou ajuntamento illicito, obeelecendo d admoestaeao da autoridade); Venez. 218 3 . — [Mex. stadg a r , i fall av öppen strid, straffrihet för dem, som n e d l ä g g a vapen, i n n a n de t a g i t s till fånga, u n d e r förutsättning, a t t det dessförinnan ej k o m m i t till blodsutgjutelse, 404: En lo que scan aplicables a la sediciön, se observaran los articulos 387, 391 a 393, 396 y 397; 397: A los que depongan las armas antes de ser tomados prisioneros no se les aplicard sandön alg una si no hubiere habido efusiön de sangre]). (2) obligat straffrihet för vissa: F r . 213 (En cas de rebellion avec bände ou attroupement. Vartiele 100 du present Code sera applicable aux rebelles sans fonetions ni emplois dans la banele, qui se seront retires au premier avertissement de Vautorité publique, ou mime depuis, s'ils n'ont été saisis que hors du lieu de la rebellion, et sans nouvelle resistance et sans armes), 100 (Il ne sera prononcé aucune 'peine, pour le fait de sedition, contre eeux qui, ayeint fait peirtie de ces bemdes sans y exercer aucun commandement et sans y remplir aucun emploi ni fonetions, se seront retires au premier avertissement des autorités civiles ou militaires, ou méme depuis etc.); Belg. 273, 134 ( = Fr.); Sp. 299, som j ä m t e straffrihet för övrige d e l t a g a r e , s t a d g a r str&fbnildring för l e d a r n e in. fl. (Cuando los rebeldes o sedieiosos se disolvieren o sometieren a la Alitoridad legitima antes de las intimaciones legales o a

56 consequencia ele elleis, quedardn exentos de toda pena los meros ejecutores de cualquiera de aquellos delitos. En tales cases se imponelrd a los inductores, promotores o prineipales jefes de la rebeliön o sediciön, las penas respectivamente inferiores en uno o dos grades a las senaladas en los articulos emteriores, at prudente arbitrio del Tribunal); Port. 177 § 2 (Em qualquér ajuntamento ou reuniao de que trata este artigo e § 1 seriio i sent os da responsabHidade criminal, a elle respect iva, os que, nao sendo promotores nem eonvocadores, se refirarem volantariamente depots da advertencia da auctoridade ou antes de praticado qualquér acta); Rum. 174; Gen. 192, 91 ( = F r . ) ; App. A.-Rh. 57 (Bie Strafe filr leiehtere Fä/le des Aufruhrs ist Geldbusse . . . Bie Anstifter sind strenger zu bestrafen als die blossen Teilnehmer. Letztere sind straflos, wenn sie auf Abmahnen oder aus eigenem Antriebe, bevor noeh irgend eine strafbare Handlung verubt warden ist, von ihrem Vhternehmen eibgestanden sind); Neuch. 132 (Sont exempts de toutes peines ceux qui, ay ant fait partie eVun rassemblement, sans y jouer le röle d'instigateurs, sans y remplir aucune fonction ni aucun emploi, sans avoir porta aucun coup, se seront retires ä la premiere sommation d'une autorité civile ou militaire); Bulg. 142. — Argent., som e n d a s t o m t a l a r u p p m a n i n g e n i s a m m a n h a n g med m y n d i g h e t s befogenhet a t t a n v ä n d a våld, fordrar för d e l t a g a r n a s straffrihet (samt straffmildring för ledarne) endast a t t folksamlingen, l i k a g o t t hur, upplöstes u t a n a t t h a gjort a n n a n s k a d a ä n det tillfälliga ordnings s t ö r a n d e t (232: En caso ele disolverse el tumulto sin haber causado otro mal que la perturbaciön momentdnea del orden, solo serein enjuiciados los promotores o directores, a quienes se reprimirå con la mitad de la pena senalada para el delito); (3) fakultativ straffrihet för alla: W a a d t 116 (Bans les cas mentionnés aux art. 112, 113 et 114, ceux qui, faisant partie de Vattroupement séditieux, s'en retirent sur la sommation de Vautorité ou font tons leurs efforts pour empécher les atteintes portées aux personnes ou aux propriétés, peuvent et re libérés de toute peine). (4) fakultativ straffrihet för vissa: Glar. 4 8 ; ZUr. 76 (Entfernen sich die blossen Teilnehmer an einem Aufruhr sofiort auf das Abmahnen

57 eines Beamten oder Burgers, so können sie, wenn ihnen keine Gewalttätigkeit zur Bast fällt, straffrei g elassen werden); B a s . 49 2 (letztere [»die iibrigen Teilnehmer»] können auch strafios bleiben, wenn sie sich auf Auf or der ung der Behörden freiwillig zuruckziehen); Zug 42 (Blosse Teilnehmer können auch strafios bleiben, wenn sie auf Abmahnen oder aus freiem Antrieb von ihrem Vnfernehmen abgestanden sind); S c h w y z 110; Sol. 57; St. Gall. 149 (Die Teilnehmer können aber auch strafi'rei gelassen werden, sofern sie sich auf amtliche Aufforderung zuruekgezogen haben und ihnen keinerlei Gewalttätigkeit zur Bast fällt); App. I.-Rh. 4 2 ; i viss m å n ä v e n Thurg. 244 (Bei ganz geringem Grade der Sehuld känn gegen die Teilnehmer auch Straflosigkeit eintreten). fi). D e n s t å n d p u n k t a t t l å t a olydnad m o t m y n d i g h e t s uppm a n i n g i n n e b ä r a en kvalifikation a v den r e d a n förut g i v n a straff barheten, i n t a g e s av Ö. 72, 71, 70, 73 ff., som i 72 straffar det fall, att sich die Unruhe bei ihrer Entstehung balel wieder gelegt, i 71 det fall, a t t så ej s k e t t m e n det dock icke k o m m i t till m e r a v a r a k t i g m o t s p ä n s t i g h e t , i 70 dem, welche bei einem Aufstande gegen die zur Stillung der Unruhe herbeikommenden obrigkeitUchen Bersonen oder Wachen in der Widersetztichkeit beharren (»Aufwiegler oder Rädelsfiihrer» 10—20, a n d r a d e l t a g a r e 5—10 års schwerer Kerker) s a m t i 73 ff. det fall, a t t »eine ausserordentliche Gewalt» m å s t anv ä n d a s för a t t å t e r s t ä l l a ordningen (detta fall a l l e n a b e t e c k n a s såsom Aufruhr). — A n d r a lagar, t. ex. Aarg. 63, som icke heller l å t a u p p m a n i n g e n s å t l y d a n d e medföra straffrihet, nöja sig m e d a t t kvalificera det fall, a t t vapenmakt k r ä v e s för u n d e r t r y c k a n d e t . — I flere lagar, t. ex. S. 10: 8; D. 103, där o l y d n a d e n i n n e b ä r b r o t t s k o n s u m m a t i o n för övrige d e l t a g a r e s r ä k n i n g , u p p s t ä l l a s för ledarne e t t s t r ä n g a r e straff vid olydnad ä n vid l y d n a d a v uppm a n i n g e n (icke så t. ex. D. Fsl. 119, 120). c). Olydnad m o t m y n d i g h e t s u p p m a n i n g a t t s k i n g r a s likställes m e d upprorssyfte enligt den o v a n (s. 54) a n f ö r d a b e s t ä m melsen i R. [Om s a m m a v e r k a n av våld, enligt S. och T., jfr s. 59].

58 I några fall hava bestämmelser om användande av militärmakt till stillande av uppror intagits i strafflagen: S. 10: 12 (Till upprors stillande må krigsmanskap användas', dock age det ej å upprorsmän vapen förr bruka, än den på stället varande civilmyndighet tre gånger ljudeligen i Konungens namn befallt dem att genast åtskiljas, vid äventyr att vapenmakt eljest användes. Övergå upprorsmän så hastigt till våld, att civil myndigheten ej kan så forfara, som nu sagt är; då age den myndighet förordna, att upproret med vapenmakt genast stillas skall. Ej må dock i något fall vapen längre brukas, än civilmyndighet finner sådant, för upprorets stillande, nödigt vara. Med civilmyndighet förstås här Konungens befallningshavanele, borgmästare eller polismästare i stad och landsfogde å landet, eller den. som i sådan ämbetsmans ställe satt är. Är ej civilmyndighet tillstädes, och kan ej dess ankomst avbidas; då äge på stället varande högste militärbefälhavare så förfara, som för civil myndigheten nu stadgat år); FL 16: 6 (liknande); Argent. 231 (Buego que se manifieste la rebeliön o sediciön, la autoridad nacional mas pröxima intimare hasta dos veces a los sublevados que inmediatamente se disuelvan o retiren, dejeindo paseir entré una y otra intimaciön el tiempo necesario para ello. Si los sublevados no se retiraren inmediatamente después de la segunda intimaciön, la autoridad hard uso de la fuerza para disolverlos. No se rån necesarieis, respectivamente, la primera y segunda intimaciön, desde que los sublevados hieieren uso de las armas); Bras. 121 (Quando a autoridade policial for informada da exist eneia de alguma sedieäo. ou ajuntamento illicito, i rå ao lugeir, acompanhada de seu escrivao e forea; e, reconhecendo que a reuniäo é illicita e tern fins offensivas da ordern publiea, o fara constat' ds ptessoas presentes, e eis intimare para se retirarem. Se a autoridade nao för obedecida, depois da terceira admoestagäo empregard a forea para dispersar o ajuntamento, e mandafä recolher d prisåo preventiva os cabegas); Chil.

128; Peru 308.

59 I l a g a r av den s p a n s k a g r u p p e n förekomma särskilda straffb e s t ä m m e l s e r m o t ä m b e t s m ä n , som ej fullgöra sin plikt vid bek ä m p a n d e av uppror (jfr Spec. Utk. VII, 110). Sp., som ä v e n i d e n n y a l a g e n h a r dylika b e s t ä m m e l s e r (302—304), m e d g i v e r 298 2 straffnedsättning för u p p r o r s m ä n n e n för det fall, a t t myndigh e t e n ej gjort sin plikt i fråga om u p p m a n i n g e n (Quando la Autoridad haya preseindido indébidamente de cumplir los requerimientos a que se refiere el pdrrafo anterior, los Tribunates podrån rebajar la pena en un grado a todos los culpables de los delitos de rebeliön o sedieiön).

N å g o n g å n g förekommer, a t t lagen, ehuru den m e d m i n d r e straff ä n upprorsstraffet b e l ä g g e r d e l t a g a r n e i en folksamling, som stör a l l m ä n o r d n i n g (utan a t t å d a g a l ä g g a upprorssyfte) och v ä g r a r å t l y d a m y n d i g h e t s befallning a t t skingra sig (»upplopp»), l å t e r upprorsstraff i n t r ä d a i större eller m i n d r e u t s t r ä c k n i n g , om, efter d e t t a stadium, folkmängden ö v e r g å r till v å l d s a m h e t e r . E n s å d a n överflyttning förekommer i S. 10: 13 (Samlar sig folkmängd tillhopa och störer lugnet eller allmänna ordningen, utan att dock lägga å eleiga sådant uppsåt, som i 7 § sägs, och skingrar sig ej den folkmängd, på offentlig myndighets befallning, utan viseir trotsighet däremot; då skola anstiftare och anförare av det upplopp till straffarbete i högst ett år och annan deltagare i upploppet till böter från och med tio till och med tvåhundra riksdaler dömas. Övergå de till våld å person eller egendom; vare lag, som i 9, 10 och 12 §§ om uppror sägs; dock att för sådan deltagare i upploppet, som ej är anstiftare eller anförare, straff efter 9 § må, elär omständigheterna äro synnerligen mildrande, nedsattas till fängelse); T. 116, som emellertid i n s k r ä n k e r överflyttningen till det fall, a t t m o t s t å n d e t eller våldet r i k t a t s »gegen elie Beamten oder die bewaffnete Macht» och till de d e l t a g a r e i upploppet, som b e g å t t dessa g ä r n i n g a r (1st bei einem Auflaufe gegen die Beamten oder die bewaffnete Macht mit vereinten Kraften tätlicher Widerstand geleitet oder Gewalt veriibt tvorden, so treten gegen diejenigen, welche an diesen Hand-

60 lungen teilgenommen haben, die Strafen des Aufruhrs ein). — I a n d r a fall förekommer, a t t l a g e n s t a d g a r e t t särskilt kollektivstraff (icke upprors straff) då u p p l o p p e t ö v e r g å t t till våld, t. ex. FL 16: 5 (Har församlad folkmängd i förening begått våld å person i andra fall än i 1 § sägs, eller våldfört sig å allmän eller enskild egendom, eller plundrat egendom —- även h ä r i n s k r ä n k e s dock kollektivstraffet, b o r t s e t t från ledarne, till »envar, som i våldet eller plundringen tagit del»).

Såsom f r a m g å r av det ovan anförda, b e h a n d l a s u p p r o r s b r o t t e t v a n l i g e n såsom fullbordat, å t m i n s t o n e så s n a r t början till verkställighet av upprorssyftet föreligger; ofta dessförinnan. I de fä fall, d ä r k o n s u m m a t i o n e n i n t r ä d e r senare, d r a b b a s b e g y n n a n d e t av verkställighet givetvis av försöksstraff. D ä r u t ö v e r förekomm e r emellertid stundom, a t t straff uppställes för vissa former av förberedelse, särskilt för stämpling till u p p r o r och för offentlig uppmaning till uppror (vilka fall a l l m ä n n a r e uppställas vid förräderib r o t t e n , såsom i S. 8: 2, 3, 8). Stämpling till uppror kriminaliseras sålunda i 0 . 65 c (syftet o m f a t t a r dock ä v e n olydnad m o t l a g a r e t c ) ; Ung. G. A. X L : 1914 § 11 (Bie Vereinigung zur Ausfuhrung der in diesem Gesetz bestimmten strafbaren Handlungen wird, wenn die Vorbereitungshandlungen noch nicht ausgefuhrt wurelen e t c ) ; S p . 295 (La conspiration y la proposiciön); Port. 179 § 5 (A conjuraeäo para a sedicäo)] Bulg. 139 (En komplott, som åsyftar uppror); Argent. 233 (El que tomare parte como promoter o director, en una conspiracion ele dos o mås personas para cometer los delitos de rebeliön o sediciön); Peru 310 (likaså); Chil. 125 jfr 127. Offentlig uppmaning till uppror o m t a l a s i 0 . 65 a, b (jfr ov.); S p . 294 (La inducciön y la provocaciön para la sediciön, cualquiera que sea el medio empleado para ello — o m f a t t a r sålunda även a n d r a former av försök till anstiftan); Bund 48 (Wer durch mundiiche

61 oder schriftliche Äusserungen, oeler durch bildliche Bar stel l'ungen öffentlich zu einer der in den Artikeln 45 und 46 vorgesehenen Handlungen uufreizt); Thurg. 249 (Wer mundlich oeler schriftlich vor einer versa )u mel ten Menge zum Aufruhre oder zu gemeinsamer Wider set zlichkeit oder Gewalttätigkeit gegen die Obrigkeit, obwohl ohne Erfolg, eiuffordert); Schaffh. 97 (innefattar ä v e n u p p m a n i n g till högförräderi); Obw. 49 1 (även icke-offentlig u p p m a n i n g till uppror); Bas. 51 (likaså); St. Gall. 150 (likaså); Zur. 79 (Wer vorsätzlich . . . zum Aufruhr oder zum Vergehen der Widersetzung gegen amtliche Verfugungen öffentlich auffordert); Bras. 126 (Brovocar direetamente, por escriptos impressos ou litographados, que se distribuirem por mais ele 15 pessoas, ou por eliscursos proferidos em publica reuniäo, a pråtica de crimes especificados nos eapitulos e t c ) ; Columb. 230 (även u t s p r i d a n d e av falska underr ä t t e l s e r i syfte a t t framkalla uppror); Chil. 123 jfr 127. Samlande resp. kvarhållande av krigsmeinskap, vilket n ä r m a s t k a n a n t a g a s v a r a förberedelse till förräderibrott, k a n enligt n å g r a l a g a r s u t t r y c k s s ä t t ä v e n straffas såsom förberedelse till u p p r o r : S. 8: 13 (Bådar någon upp krigsfolk eller håller manskap samman, som hemlov fått, att därmed utföra brott emot allmän säkerhet eller medborgerlig frihet); FL 16: 7 (Samlar någon beväpnat manskap, eller håller någon krigsfolk samman, som hemlov fått, att därmed utföra brott emot allmän säkerhet eller ordning: straffes, om brottet ej bör enligt 11 kap. anses etc.); Argent. 234 (El que sedujere tropas o usurpare el manelo de ellas, de un buque de guerra, ele una plaza fuerte o de un puesto de guardia o retuviere ilegalmente un meindo politico o militär para cometer una rebeliön o una sediciön); Chil. 124 jfr 127. Sporadiskt förekomma kriminalisationer av a n d r a förberedelsehandlingar, t. ex. a l a r m g e n o m stormklocka etc. (Columb. 226: El que, sin orden de autoridad competente, o sin un verdadero motivo de calamidad publica o repentina, como incendio, inundaciön, u otros semejantes, toeeire arrebato con campana, canonazo, cetja, o de cualquiera otro modo; Chil. 123 jfr 127).

62 F) Översikt av den anglikanska rätten. Hittills behandlade r ä t t s o r d n i n g a r ö v e r e n s t ä m m a n ä s t a n a l l a däri, a t t de g ö r a en m e r eller m i n d r e genomförd skillnad mellan u p p r o r (med syfte a t t a n g r i p a m y n d i g h e t ) och upplopp (utan såd a n t syfte), så a t t u p p r o r k o m m e r i e t t n ä r m a r e förhållande ä n upploppet till det enkla a n g r e p p e t p å m y n d i g h e t (vare sig uppr o r e t b e h a n d l a s e n d a s t såsom en kvalifikation av d e t t a eller s t å r som ett m e r a självständigt institut). I n o m den a n g l i k a n s k a rätt e n k a n m a n i det hela icke t a l a om en s å d a n skillnad. U p p ror åtskiljes i princip icke från upplopp och förhållandet till angrepp p å m y n d i g h e t h a r ingen principiell betydelse (om ock olydnad m o t m y n d i g h e t ofta höjer upploppets straffbarhet). Angrepp på allmänt organ, s å v i t t det särskilt k r i m i n a l i s e r a s , är inom den a n g l i k a n s k a r ä t t e n i de allra flesta fall i n s k r ä n k t till motstånd mot a l l m ä n t o r g a n ; s t u n d o m e n d a s t m o t vissa sådana, t. ex. peace officers (polismän e t c ) : Eng. Steph. 145 b (who assaults, resists, or wilfully obstructs any peace officer in the due execution of his duty, or any person acting in aid of such officer); police officers: Tasm. 214 1 ; relieving officers (fattigföreståndare): Eng. Steph. 345 c; person, som l a g l i g e n arresterar (eller kvarhåller) b r o t t s l i n g : Eng. Steph. 345 a (who assaults any person with intent . . to resist or prevent the fateful apprehension or detainer of himself or of any other person for any offence); Tasm. 114 2 (any person lawfully arresting or about to arrest); — m e n vanligen m o t public officers ö v e r h u v u d : Ariz. 135 (Every person who wilfully resists, delays or obstructs any public officer in the discharge or attempt to discharge any duty of his office, when no other punishment is prescribed); Calif. 148; Can. 168 (Every one is guilty of an indictable offence and liable to ten years' imprisonment who resists or wilfully obstructs any public officer in the execution of his duty or any person acting in aid of such officer); Idaho 8183; Illin. 38: 513 (If any person shall knowingly and wilfully obstruct, resist or oppose any sheriff, deputy sheriff, coroner, constable or

63 other officer of this State, or other person duly authorized, in serving or attempting to serve any lawful process or order of any court, judge or justice of the peace, or any other legal process whatsoever, or shall assault or beat any sheriff, deputy sheriff, coroner, constable or other officer, or person duly authorized, in serving or executing, or attempting to serve or execute any process or order aforesaid, or for having served or executed or attempted to serve or execute the same — h ä r m e d t a g e s s å l u n d a a n g r e p p ö v e r h u v u d i t j ä n s t e u t ö v n i n g ävensom a n g r e p p för a t t h ä m n a s ) ; I o w a 13331 (If any person knowingly and wilfully resist or oppose any officer of this state, or any person authorized by law, in serving or attempting to execute any legal writ, rule, order, or process whatsoever, or shall knowingly and wilfully resist any sue// officer in the discharge of his duties without such writ, rule, order, or process); Minnes. 4848; Nebr. 2085 (If any person shall abuse any judge or justice of the peace, resist or abuse any sheriff, constable or any other officer in the execution of his office); N e w Y. 124; U. S. A. Fed. P . C. 245 (även a n g r e p p , i t j ä n s t e u t ö v n i n g ) ; Ind. Pen. C. 186 (Whoever voluntarily obstructs any public servant in the discharge of his public functions); Queensl. 199 (Any person who in any manner obstructs or resists any public office)- while engaged in the discharge or attempted discharge of the duties of his office under any Statute, or obstructs or resists any person while engaged in the discharge or attempted discharge of any duty imposed on him by any Statute — h ä r u t s t r ä c k e s således straffskyddet till v a r och en, som fullgör en m e d b o r g e r l i g plikt, jfr ov. s. 36); West. Austr. 172 (likaså). I n å g r a l a g a r förek o m m e r , jämte den a l l m ä n n a bestämmelsen, i a n n a t s a m m a n h a n g en särskild b e s t ä m m e l s e om m o t s t å n d mot executive officers: Ariz. 71; Calif. 69; N e w Y. 47. Tvång, som icke i n g å r u n d e r begreppet m o t s t å n d , k a n i allm ä n h e t e n d a s t straffas såsom vanlig assault (som i n n e f a t t a r bl. a. the act of depriving another of his liberty, Eng. Steph. 340 e, jfr Spec. Utk. I, 41). U n d a n t a g s v i s uppställes dock t v å n g m o t a l l m ä n t o r g a n såsom särskilt b r o t t : Minnes. 4850 (Every person who shall

64 directly or indirectly address any threat or intimidation to a public officer, or to a juror, referee, arbitrator, appraiser, or assessor, or to any other person authorized by law to hear or determine any controversy or matter, with intent to induce him, contrary to his duty, to do or make, or to omit or delay, any act, decision, or determination); Ind. Pen. C. 189 (Whoever holds out any threat of injury to any public servant, or to any person in whom he believes that public servant to be interested, for the purpose of inducing that public servant to do any act, or to forbear or delay to do any act, connected with the exercise of the public functions of such public servant). G e m e n l i g e n f ö r u t s ä t t a l a g a r n e , a t t m o t s t å n d e t r i k t a r sig m o t en r ä t t s e n l i g ä m b e t s h a n d l i n g (in the due execution of his duty; lawfully arresting etc.), v a n n e d dock ofta t o r d e förstås formell r ä t t s enlighet. (I fråga om tvång äro de b å d a nyss citerade l a g a r n e , Minnes, och Ind. Pen. C , såsom synes, i d e n n a p u n k t v a r a n d r a motsatta).

D e t kollektiva brottet, som alltså i sig s a m m a n f a t t a r v a d i a n d r a l a g a r åtskiljes såsom u p p r o r och upplopp, indelas m e s t a dels i g r a d e r alltefter det u t v e c k l i n g s s t a d i u m , vartill det h u n n i t . S t u n d o m uppställas tre g r a d e r — unlawful assembly, rout, riot — s t u n d o m e n d a s t två, unlawful assembly och riot. Tre g r a d e r h a v a : Eng. Steph. 98 (An unlawful assembly is an assembly of three or more persons: — a. with intent to commit a crime by open force; or b. with intent to carry out any common purpose, lawful or unlawful, in such a manner as to give firm and courageous persons in the neighbourhood of such assembly reasonable grounds to apprehend a breach of the peace in consequence of it), 99 (A rout is an unlawful assembly which has made a motion towards the execution of the common purpose of the persons assembled), 100 (A riot is an unlawful eissembly which has actually begun to execute the purpose for which it assembled, by a breach of the peace, and to the terror of the

65 public; or a lawful assembly may become a riot ij the persons assembled form and proceele to execute an unlawful purpose to the terror of the people, although they had not that purpose when they assembled); jfr e n

illustration (ib.)>. A, B and C meet at A's house for the purpose of beating D, who lives a mile off. They then go together to D and there beat him. At A's house the meeting is an unlawful assembly, on the road it is a rout, and when the attack is made on D it is a riot; — vidare, med något avvikande bestämning av riot, New Jers. (enligt Common Law, se 215): A riot is where three or more actually do an unlawful act of violence, either with or without a common cause or quarrel, or where they do a lawful act in a violent and tumultuous manner); n å g r a lagar, som u t g å från den h ö g s t a g r a d e n : Ariz. 413 (Any use of force or violence disturbing the publie peace, or ang threat to use such force or violence, if accompanied by immediate power of execution, by two or more persons acting together, and without authority of law, is a riot), 415 (Whenever two or more persons, assembled and acting together, make any attempt or advance toward the commission of an act which would be a riot if actually committed, such assembly is a rout), 416 (Whenever two or more persons assembled together to do een unlawful act, and separate without doing, or advancing toward it, or do a lawful act in a violent, boisterous, tumultuous manner, such assembly is an unlawful assembly); Calif. 404,

406, 407; Idaho 8364, 8366, 8367; jfr även Illin. 38: 517—52o! Två g r a d e r u p p s t ä l l a : Can. 87 (An unlawful assembly is an assembly of three or more persons who, with intent to carry out ang common purpose, assemble in such a manner or so conduct themselves when assembled as to cause persons in the neighbourhood of such assembly to fear, on reasonable grounds, that the persons so assembled will disturb the peace tumultously, or will by such assembly needlessly and without any reasonable occasion provoke other persons to disturb the peace tumultously. 2. Persons lawfully assembled may become an unlawful assembly if they conduct themselves with a common purpose in such a manner as would have made their assembling unlawful if they had

6Q assembled in that manner for that purpose), 88 (A riot is an unlawful assembly which has begun to disturb the peace tumultuously); I o w a

13339, 13340; Tex. 299 ff., 315 fl jfr 165, 166; Ind. Pen. C. 141, 146; T a s m . 73 (An assembly of three or more persons — /. With an intent to effect any common purpose, lawful or unlawful, in such a manner that firm and courageous persons in the neighbourhood of such assembly have reasonable grounds for alarm: and II. With an intent to assist each other in resisting any person opposing the execution of the common purpose: and III. Who manifest such intentions as aforesaid in such a manner as to give firm and courageous persons in the neighbourhood of such assembly reasonable grounds to apprehend a breach of the peace — is an unlawful assembly. Persons lawfully assembled may become an unlawful assembly if they form and manifest such intentions as aforesaid in manner aforesaid. An unlawful assembly which has begun to put into execution the common purpose is a riot); Queensl. 61; W e s t . Austr. 62; m e d riot såsom u t g å n g s p u n k t : Minnes. 5014; New Y. 449 {Whenever three or more persons, having assembled for any purpose, disturb the public peace, by using force or violence to any other person, or to property, or threaten or attempt to commit such disturbance, or to do an unlawful act by the use of force or violence, accompanied with the power of immediate execution of such threat or attempt, they are guilty of riot), 451 (Whenever three or more persons, 1. Assemble with intent to commit any unlawful act by force; or 2. Assemble, with intent to carry out any purpose, in such a manner eis to disturb the public peace; or 3. Being assembled, attempt or threaten any act tending towards a breach of the peace or any injury to person or property, or any unlawful act, such an assembly is unlawful). I n g e n indelning i dylika g r a d e r förekommer i Nebr. 2080 (under r u b r i k e n »Unlawful assembly a n d r i o t » : If three or more persons shall assemble together with intent to do any unlawful act, with force and violence, against the person or property of another, or to do any unlawful act against the peace; or, being lawfully assembled, shall

67 agree with each other to do any unlawful act as aforesaid, and shall make any movement or preparation therefore); Ohio 12809. Antalet d e l t a g a r e , för a t t k o l l e k t i v b r o t t e t skall anses föreligga, b e s t ä m m e s oftast till m i n s t tre, s t u n d o m (Ariz.; Calif.; Idaho; Illin.) till m i n s t två; n å g o n g å n g (Ind. Pen. C.) till m i n s t fem. U p p l o p p e t s syfte k a n enligt flertalet l a g a r h a v a r i t lagligt, u t a n a t t d e t t a föranleder straffrihet. U n d a n t a g g ö r a Ohio 12809; Tex. 299 (An unlawful assembly is the meeting of three or more persons with intent to aid each other by violence or in any other matter either to commit an offence or illegally to deprive any person of ang right, or to disturb him in the enjoyment thereof), 315 (If the persons unlawfully assembled together do or attempt to do any illegal act, all those engaged in such illegal act are guilty of riot); Ind. Pen. C. 141 (An assembly office or more persons is designated an »unlawful assembly», if lbe common object of the persons composing that assembly is — F i r s t . — To overawe by criminal force, or show of criminal force, the Legislative or Executive Government of India, or the Government of any Presidency, or any Lieutenant-Governor, or any public servant in the exercise of the lawful power of such public servant; or Second. To resist the execution of any law, or of any legal process; or Third. — To commit any mischief or criminal trespass, or other offence; or F o u r t h . — By means of criminal force, or show of criminal force to any person, to take or obtain possession of any property or to deprive any person of the enjoyment of a right of way, or of the use of water or other incorporeal right of which he is in possession or enjoyment, or to enforce evny right or supposed right; Fifth. — By means of criminal force, or show of criminal force, to compel any person to do what he is not legally bound to do, or to omit to do what he is legally entitled to do). L a g a r n e innehålla a l l m ä n t b e s t ä m m e l s e r om höjt straff för de d e l t a g a r e i upploppet, som k v a r s t a n n a s a m l a d e (viss tid) efter det myndighet (ofta: i viss l a g a form) befallt dem att skingras. Minim i a n t a l e t d e l t a g a r e b e s t ä m m e s h ä r ofta h ö g r e ä n vid det enkla, u p p l o p p e t . Jfr Eng. Steph. 101 (Whenever twelve persons or more

68 are unlawfully, riotously and tumultously assembled together, to the disturbance of the public peace, it is the duty of the justices of the peace, and the sheriff and undersheriff of the county, or of the mayor, bailiff's, or other head officers, or justices of the peace of a city or town corporate, to resort to the place where such assembly is, and among the rioters, or as near to them as the person making the proclamation can safely come, with a loud voice command or cause to be commanded silence to be, and then openly and with loud voice make or cause to be made a proclamation in these words or like in effect: »Our Sovereign Lord the King chargeth and commandeth all persons being assembled immediately to disperse themselves, and peaceably to depart to their habitations, or to their lawful business, upon the pains contained in the Act made in the first year of King George for preventing tumultuous and riotous assemblies. God save the King». AU persons commit felony, and are liable to penal servitude for life, who a. wilfully and knowingly oppose, obstruct, let. hinder or hurt any person who begins to make or goes to make the said proclamation, whereby such proclamation is not made, or b. who remain, or continue together unlawfully, riotously and tumultously, for one hour after the proclamation aforesaid was made; or, if they know that its making was hindered, for one hour after it would have been made if it had not been hindered as aforesaid); Can. 9 1 , 92; N e w J e r s . 2 1 5 :

1, 2; Queensl. 64; West. Austr. 65; Tasm. 76; Ariz. 418 (Every person remaining present at the place of any riot, rout or unlawful assembly, after the same has been lawfully warned to disperse, except public officers and persons assisting them in attempting to disperse the same);

Calif. 409; Idaho 8369; Illin. 38: 522; Iowa 13342 ff.; Minnes. 5017; Nebr. 2081, 2082; New Y. 454; Ohio 12811, 12809; Tex. 332; Ind. Pen. C. 145. Ej sällan uppställes i detta sammanhang ett särskilt straff för ämbetsman, som underlåter att pliktenligt inskrida mot upplopp: Ariz. 419 (If a magistrate or officer, having notice of an unlawful or riotous assembly mentioned in this chapter, neglects to proceed to the place of assembly, or as near thereto as he can with safety, and

69 to exercise the authority ufth which he is vested for suppressing the same and arresting the offenders); Calif. 410; Can. 94; Idaho 8370; Illin.

38: 522; Iowa 13345. Jfr ov. s. 59 och Spec. Utk. VII, 110. Ä v e n s å förekomma s t u n d o m straffbestämmelser m o t enskilda, som u n d a n d r a g a sig laglig skyldighet a t t l ä m n a hjälp vid upploppets b e k ä m p a n d e (jfr ned. s. 84): Can. 95 (Every one is guilty of an indictable offence and liable to one year's imprisonment who, having reasonable notice that he is required to assist any sheriff, deputy sheriff, mayor, or other head officer, justice, magistrate or peace officer in suppressing any riot, without reasonable excuse omits to do so); Illin. 38: 522 (. . if they do not obey, such officers shall command the assistance of all persons present, in arresting and securing the persons so unlawfully assembled; and every person refusing . . to assist as aforesaid, shall be deemed one of such unlawful assembly . .); I o w a 13344; Ohio 12811 (. . if such persons do not then forthwith disperse and depart, such officers shall call upon all persons near, and, if necessary, throughout the county, to aid and assist in dispersing and taking into custody all persons so assembled. Each of such persons, so called, refusing to render immediate assistance, shall be fined . .); Tasm. 116. S t u n d o m uppställas straffbestämmelser för det fall, a t t särskilda brott förövas u n d e r upploppet: Eng. Steph. 102 (AU persons are guilty of felony, and are liable to penal servitude for life, who, being riotously and tumultuously assembled together to the disturbance of the public peace, unlawfully and with force demolish, or pull down, or destroy, any building, public building, machinery, or mining plant), 103 ( s k a d a n d e av s å d a n a föremål); Can. 96, 97 (lagen t i l l ä g g e r här, 97 2 : It shall not be a defence to a charge of ein offence against this or the last preceding section that the offender believed he had a right to act as he did, unless he actually had such a right); I o w a 13347; Illin. 3 8 : 525; Minnes. 5018; T e x . 326 (allmänt: If any person, by engaging in a riot, shall commit any illegal act); Queensl. 65, 66; W e s t . Austr. (JG, 67. — Ind. Pen. C. 149 gör alla d e l t a g a r n e a n s v a r i g a

för varje brott, vars begående under imploppet måst synas dem sannolikt. Ind. Pen. C. 154 har en egendomlig bestämmelse om jordägares m. fl. ansvar för upplopp, som ägt rum å hans mark (Whenever any unlawful eissembly or riot takes place, the owner or occupier of the land upon which such unlawful assembly is held, or such riot is committed, and any person having or claiming an interest in such land, shall be punishable with fine not exceeding one thousand rupees, if he or his agent or manager, knowing that such offence is being or has been committed, or having reason to believe it is likely to be committed, do not give the earliest notice thereof in his or their power to the principal officer at the nearest police-station, and do not, in the case of his or their having reason to believe that it was about to be committed, use all lawful means in his or their power to prevent it and, in the event of its taking place, do not use all lawful means in his or their power to disperse or suppress the riot or unlawful assembly).

Närmare bestämmelser om militärmakts användande förekomma i Illin. 38: 530—534. Ehuru sålunda något egentligt upprorsåelikt, såsom ett specifikt angrepp på myndighet, icke uppställes i den anglikanska rätten, förekommer dock, att upploppet (riot) kvalificeras bland annat för det fall, att dess syfte eller förlopp inneburit sådant angrepp: Minnes. 5015 (andra kvalifikationsgrunder: att deltagare uppträtt med vapen eller under förklädnad); New Y. 450 (likaså); Tex. 301—311 jfr 312.

II. Aktiv korruption. Om detta institut (vilket än föres tillsammans med ämbetsbrotten, än upptages bland brott mot myndighet, men inom europeisk rätt saknas endast i några äldre kantonallagar: Waadt; Aarg.; Wall.) jfr Spec. Utk. VII, 134—138 och, beträffande de vid institutet framträdande allmänna synpunkter, framställningen av passiv korruption, ib. 59—74. Här skall endast tilläggas en översikt av lagarnes ställning beträffande dels motsatsen mellan »föregående» och »efterföljande» korruption, dels motsatsen mellan rättstridig och rättsenlig ämbetsåtgärd (såsom »korruptionsobjekt»); därom jfr ib. 68—70. I båda de nämnda avseendena företer den aktiva korruptionen, vid en jämförelse av de europeiska lagarne, en stark inskränkning i förhållande till den passiva korruptionen. Under det ett stort antal lagar vid den passiva korruptionen medtaga alla de fall, som uppstå genom korsindelningen (d. v. s. icke blott föregående utan även efterföljande korruption, och icke blott rättsstridigt utan även rättsenligt korruptionsobjekt) och mycket få lagar (däribland ingen europeisk) inskränka den passiva korruptionens straffbarhet till föregående korruption med rättsstridigt objekt, hava tvärtom ett stort antal lagar inskränkt den aktiva korruptionens straffbarhet till detta sistnämnda fall och blott ett mindre antal utsträckt clen till alla fallen. Närmare bestämt kunna lagarne, i fråga om aktiv korruption, indelas i följande grupper: 1) Lagar, som medtaga endast föregående korruption med rättsstridigt objekt: S. 25: 52; FL 16: 13; N. 128; D. 119, 121;

72 T. 333, 334; Ö. 105; Ung. 470; Fr. 179; Sp. 473; Port. 321; Rum. 146; Bulg. 146—148; Turk. 220—226; Eng. Steph. 171; Zur. 230; Bas. 173; Gen. 162; Zug 51; App. A.-Rh. 682; Freib. 166; FL Fsl. 15: 6; D. Fsl. 122; Schw. Fsl. 257; Tjsl. Fsl. 1851; 2) Lagar som medtaga korruption, föregående såväl som efterföljande, med rättsstridigt objekt: H. 177, 178; St. Gall. 1683; App. I.-Rh. 52; T. Fsl. 1242; It. Fsl. 323 (men jfr Spec. Utk. VII, 138); 3) Lagar, som medtaga all föregående korruption, vare sig objektet är rättsstridigt eller rättsenligt: Belg. 252; Bund 562 och flere kantonallagar: Thurg. 279; Graub. 77; Schaffh. 2592; Obw. 62; Bern 881; Glar. 1482; Schwyz 116; Sol. 1762; Neuch. 1472; ävenså New Y. 44; Nebr. 2247, 2249; Chil. 250; Argent. 258; Peru 353; 4) Lagar, som medtaga all korruption utan avseende på tidsförhållande eller objekt: It. 173; R. 118; Grek. 459; Luz. 240; Tic. 123; Venez. 200—202: Ind. Pen. C. 161 (i det praxis uppfattar den aktiva korruptionen såsom straffbar abetment [107] till den i lagen /. c. uppställda passiva korruptionen); Kina 128—130; Jap. 198. I flere lagar, H.; T.; Eng. e t c , förekomma särskilda bestämmelser för aktiv korruption av domare m. fl.; jfr Spec. Utk. VII, 1. c. — I den anglikanska rätten förekommer stundom, att den aktiva korruptionens objekt inskränkes till vissa allmänna organ; å andra sidan utsträckes stundom handlingen till att omfatta icke blott mutande utan förledande överhuvud.

III. Befriande av fånge. A) Brottssubjektet. 1) F å n g e n själv. Beträffande fången själv iakttaga de flesta strafflagar tystnad (bortsett från anglikansk rätt, jfr ned. s. 95). Därav följer (eller borde följa, jfr ned. s. 90), att han endast straffas (o: enligt strafflagen, ty frågan om disciplinärbestraffning står naturligtvis öppen), såsom gärningsman eller delaktig, för eventuella i sammanhang med rymningen begångna allmänna brott (skadegörelse, våld å person etc). Någongång förklaras detta uttryckligen i l a g e n : Tic. 144 (11 detenuto, che evade dal luogo di pena, non e soggetto che alle pene disciplinari dello Stabilimento. Se per effettuare Tevasione si e commesso un altro crimine o delitto, sära guest' ultimo punito colle pene ad esso minacciate); Mex. 430 (Al preso que se fugue no se le aplicarå sandön alguna sino cuando obre de concicrto con otro u otros presos y se fugue alguno de ellos. Entonces se observant lo dispuesto

en cl articulo 428 — fånge, som är delaktig i medfånges flykt, straffas sålunda, även om han själv samtidigt flyr, på samma sätt som en tredje man). — En annan sak är, att den rymmande fången, på grund av intressekollision, utsätter sig för en sådan repression, som omtalas t. ex. i S. 5: 8. En del lagar stadga emellertid, i större eller mindre utsträckning, särskilt straff även för fången själv: då rymningen sker medelst våld å person (eller hot därmed, vilket väl i andra lagar underförstås): Schaffh. 1171 (Die Selbst-

74 befr citing eines Gefangenen, welche durch tätliche Gewalt oder gefährliche Brohung gegen die zur Bewachung oder Verwahrung der Gefangenen aufgestellten Personen bewirkt worden ist, wird, insofern die Tat nicht in ein bestimmtes schwereres Verbrechen ubergeht . . .); våld å person eller »brytande» av fängelse: F r . 245 (A Végard des detenus qui se seront évadés ou qui auront tenté de s'evader par bris de prison ou par violence, ils seront, pour ce seul fait, punis . . . ordet violence h a r av r ä t t s p r a x i s , Cass. 28 /i 1904, t o l k a t s såsom våld å person och följaktligen e n d a s t s å d a n t våld å sak m e d t a g i t s , som u t g j o r t bris de prison); It. 226 (^violenza ver so le persone o mediante rottura), 227; Rum. 195; R. 82 ( a l t e r n a t i v t m e d b e s t i c k n i n g : nocpe^cTBOM nojjKona, B3JioMa IIJIII noBpeyK^eiuw CTGH, saTBopoB e t c ; straff i n t r ä d e r u t a n vidare vid flykt från d e p o r t a t i o n s o r t eller p å v ä g därtill, jfr ned.); Turk. 298 (ä V aide de violences envers les personnesJ de bris de porte ou de fenétre, ou de percement de mur); Wall. 145; Bern 80 (Gefangene, welche mittelst Aufbrechung des Gefängnisses oder Gewaltanwendung entwichen sind oder den Versuch zur Entweichung gemacht haben, werden einzig dieser Handlung wegen e t c ) ; Neuch. 175; våld, som medfört skada å person eller å b y g g n a d e n : Columb. 284 (El que, estando legalmente preso o eletenido, se fugare, no siendo reo rematado, escalando el edificio en que estuviere en arresto, detenciön o prisiön, o rompiendo alguna pared, puerta o ventana, o usando de cualquiera otra violencia que cause detriments a las personas o al edificio — l a g e n m e d t a g e r s å l u n d a ä v e n klättring över fängelsebyggnaden) ; allt slags våld: Grek. 185 (dia rf)g fiiag); Argent. 280 (el que hallänelose legalmente eletenido se evadiere por medio de violencia en las personas o fuerza en las cosas). E n o b e s t ä m d u t v i d g n i n g u t ö v e r våld förekommer i Venez. 260 (Los sentenciados que hubieren quebrantado su condena . . y lo ejecutaren con cualquiera de las circunstancias ele violencia, intimidacion . . o cualquiera otra circunstancia agravante que no sea la simple fuga . . . . Si la fuga se hubiere efectuado sin ninguna de las circunstancias

75 a que se contrae el pdrrafo anterior, la agravaciön de la pena no pasard de una octava parte de la principal — r a n n s a k n i n g s f å n g e å t e r straffas, 259, e n d a s t d å våld å person eller sak k o m m i t till användning). D e t förekommer emellertid även, a t t fången u t a n vidare straffas för r y m n i n g : Sp. 499—512 straffar varje slags quebrantamiento de conelena, d ä r i b l a n d r y m n i n g från i n t e r n e r i n g s a n s t a l t för kroniska b r o t t s l i n g a r (509), från a n d r a a n s t a l t e r för s k y d d s å t g ä r d e r (510), a v b r y t a n d e a v straffverkställighet genom simulering av sinnessjukdom (512) o. s. v.; och skiljer i övrigt mellan rannsakningsfånge och straffånge ä v e n s o m mellan fånge i fängelse och u n d e r t r a n s p o r t (499: El detenido o preso que se evadiere de la prisiön o lug ar de detenciön . . . El condenado a pena de privaciön de libertad que fugdndose del establecimiento penal quebrantare la condena que le fué impuesta . . .; 500: Et detenido o preso que se evadiere cuando fuere conducido o custodiado por las personeis encargadas de este servicio . . . El condenado que se evadiere de las personas encargadas de su conducciön o custodia); Port. 196 (Aquelle que, estando condemnado por sentenea passada em julgado, se evadir sent que tenha cumprido a pena — såvida emellertid d o m e n icke är »passada em julgado», i n t r ä d e r art. 191, som e n d a s t gör r y m n i n g e n , såvitt den h ä k t a d e fälles å t saken, till f ö r s v å r a n d e o m s t ä n d i g h e t : O preso, que antes do julgamento peissado em julgado, se evadir, serd punido com as penas disciplinares dos regulamentos da prisåo ou casa de custodia ou de deteneåo . . . mas, se för condemnado, a evasåo serd tomeida em conta como circumsteincia aggravante); R. 82 1 straffar den som r y m m e r från förvisningsort eller u n d e r t r a n s p o r t dit (noöer c Mecia oöH3aTejibiioro nocejiemiH ILTII C nyra cjie^oBaHira K HeMy); a n g å e n d e flykt från straffanstalt jfr ov.; Eng. Steph. 220 (Every one commits a misdemeanour, and is liable upon conviction thereof to imprisonment with hard labour, who, being lawfully in custody for any criminal offence, escapes from that custody) och ofta den a n g l i k a n s k a r ä t t e n , v a r o m jfr ned. [På g r u n d a v e t t slags b e v i s p r e s u m p t i o n straffas s t u n d o m

76 brottsling, som före strafftidens slut, without some lawful cause. anträffas p å fri fot: Eng. Steph. 224; Can. 185; N. Zeal. 139]: Obw. Pol. 27 (Solche, die aus der Haft oder Strafe entwichen sind. oder die Entweichung gewaltsam ver such t haben, sind mit Haftverl än ger ung bis auf 4 Monate zu bestrafen); Kina 170 (Whoever, being held in lawful custody, escapes from such custody — således icke e n d a s t fånge); Jap. 97 (Om en redan dömd eller ännu icke dömd fånge flyr); It. Fsl. 392 (Chiunque, essendo legalmente arrestato o detenuto per un reato, evade, é punito con la reclusione fino a sei mesi; kvalifikation, om g ä r n i n g e n begicks m e d våld å person eller medelst effrazione; s t a r k a r e [upp till fem års reclusione]. om den skedde m e d a n v ä n d a n d e av v a p e n eller av flere i förening). A v n u n ä m n d a l a g a r straffa n å g r a försöket lika m e d det fullb o r d a d e b r o t t e t : Fr.; W a l l . ; Bern; Neuch. A n d r a o m t a l a endast

det fullbordade brottet: It.; Port.; Schaffh.; Argent; Columb.: Venez. (i s a m t l i g a dessa s i s t n ä m n d a l a g a r straffas emellertid försöket, m e d mindre straff, enligt a l l m ä n n a b e s t ä m m e l s e r ; jfr ned. s. 93). — Obw. straffar visserligen ä v e n försöket lika, men e n d a s t då det skett m e d våld (i a n n a t fall mindre, enligt allmän bestämmelse). E t t slags tätige Bene, i det fången får n e d s a t t straff resp. frias från straff, om h a n inom viss tid s j ä l v m a n t återvänder, s t a d g a s i It. 232 (Quando Vevaso si costituisca spontaneamente in car cere — straffrihet quoad hoc, om fången a v t j ä n a r ergastolo; eljest n e d s ä t t n i n g av rymningsstraffet); Turk. 300 (Lorsque le condamne évadé se sera spontanément constitué prisonnier, dans le délai de quinze jours, sans dénonciation et sems pression); Venez. 269 (Cuando cl fugadi se constituya espontdneamente prisionero, la pena establecida en los etrticulos anterior es se rebajard a una quinta parte). Myteri av f å n g a r k a n enligt flere l a g a r k o m m a u n d e r upprorsdeliktet (såvida n ä m l i g e n l a g e n icke för s i s t n ä m n d a delikt fordrar offentlig folksamling, jfr ov. s. 26). N å g r a l a g a r hänvisa

77 u t t r y c k l i g e n till u p p r o r s b e s t ä m m e l s e n : Fr. 219 (i k a p i t l e t om u p p r o r : Seront punies comme reunions de rebelles, celles qui auront été formées avec ou sans armes, et aecompagnées de violences ou de menaces contre Vautorité administrative . . par les prisonniers prévenus, accuses ou condamnés); Thurg. 253 (Wenn sich zwei oder mehrere Gefangene zu gewaltsamem Ausbruehe . . vereinigt haben, so sind sie nach den Bestimmungen iiber Aufruhr zu beurteilen); Schaffh. 117 2 . I a n d r a l a g a r uppställes fallet särskilt och sättes då ofta i förbindelse m e d u t b r y t a n d e ur fängelset. Flere av dessa l a g a r u t g å därifrån, a t t våld i n g å t t i b r o t t s p l a n e n : T. 122 (. . wenn Gefangene sich zusammenrotten und mit vereinten Kraften einen gewaltsamen Ausbruch unternehmen — r ä t t s p r a x i s , Entsch. B. G. 55,67, h a r h ä r n ö j t sig med våld å sak); Bulg. 153 (fångar, som s ä t t a sig s a m m a n för a t t på v å l d s a m t s ä t t b r y t a sig ut); Bas. 56 (Gefangene, welche sich zusammenrotten und ihre gewaltsame Befreiung unternehmen); Freib. 176 (Les personnes détenues ou internees qui s'ameutent, dans V intention . . de s 'évader en usant de violence); Peru 336 (Los detenidos 6 per sonas internadas en un establecimiento por decision de la auctoridad, que se amotinaren . . con el fin de evadirse, empleando violencia); Kina 170 3 (where three or more persons assemble together and by means of threats or violence commit the offence specified in section 1 of this Article). Av dessa l a g a r h a v a T.; Bulg.; Kina och Freib. en särskild h ö g r e straffbestämmelse, om det k o m m i t till våld å person, T.; Bulg. och Kina för gärningsmännen till s i s t n ä m n d a brott, och Freib. överhuvud. — FL (16: 12) k a r a k t ä r i s e r a r myteriet, för h i t h ö r a n d e fall, så, a t t fångar satt sig tillsamman och . . brutit eller sökt bryta sig ut ur fängelse eller annat förvar; i avseende p å straffbarhet skiljes mellan dem, som gjort sig skyldiga till våld å p e r s o n (eller h o t därmed) och de övrige. — D. 111 berör ej frågan om våld (Undvigelser og Sammenrottelser af de til Strafarbeide hensatte Fanger . .. Have andre Fanger indgaaet Förening om folies Undvigelse . .).

2) Andra brottssubjekt. Beträffande andra brottssubjekt innehålla lagarne bestämmelser dels i privilegierande dels i kvalificerande riktning. a) P r i v i l e g i a t i o n e r . Likasom lagarne allmänt vid per sonalf au tion uppställa privilegiationer för vissa brottssubjekt — en mer eller mindre vidsträckt krets av »närstående» — så förekomma i flere lagar privilegiationer för dylika personer, som befria fånge. Stundom stadgas, under vissa förutsättningar, straffrihet: Belg. 2 335 , under förutsättning att utbrytandet eller försök därtill icke h a r skett m e d violence, menaces ou bris de prison (336): Sont exceptés de la presents disposition les ascendants ou descendants, épottx et épouses méme divorces, fréres ou sceurs des detenus evades, ou leurs allies aux

mémes degres; Port. 194 § 2, såvitt rör tillställandet av vapen eller andra redskap utan deltagande i gärningen och under förutsättning att fången ej använt dem till våld å person (se forem ascendentes, descendentes, conjuge, irmäos ou irmäs, ou affins, nos mesmos gratis, do preso, so incorreråo em responsabilidade criminal, se este tiver feito uso das armas ou outros instrumentos contra alguma pessoa);

Columb. 289 2 , såvitt befriandet skett icke genom våld utan genom list och med undantag för det fall, att korruption använts (då endast straffnedsättning äger rum: Los padres que lisen de tales medios [jfr 2891] para libertar a sus hij os, o los hi jos para libertar a sus padres, o el consorte a su consorte, o el hermano al hermano, o el afin a su afin hasta el segundo grado, quedarån exentos de pena, si no interviniere soborno o cohecho. Caso de haber soborno o cohecho, se aplicarå la pena de dos meses a un ano de prisiön); Mex. 428 2 , såvitt

befriandet icke skett genom fysiskt eller moraliskt våld, eller genom brytande, borrande, utgrävande, klättrande eller falska nycklar

(Esta

regla no comprenele a los ascendientes, descendientes o

79 hermanos del pröfugo, ni a sus parientes por afinidad en los mismos gr ados, pues est ån exentos de toda sandön except uando los ceisos del articulo 425 en los cuales se les impondrd ar rest o por mas de seis meses; 4 2 5 : . . empleando la violencia fiska o la moral, o por medio de fractura, horaelaciön, excavaeiön, esceilamicnto o de llaves falsas). A n d r a l a g a r åtnöja sig m e d straff ned sättning m e n fästa härvid i n t e t avseende vid s ä t t e t för befriandet: FL 16: 10 2 (Är gärningsmannen med fången i rätt upp- eller nedstigande skyldskap eller svågerlag, hans maka, fosterfader, fostermoder eller fosterbarn, eller hans broder eller syster eller eless maka, eller hans trolovade); B e r n 77 (Geschah die Befreiung durch den Ehegatten des Gefangenen oder durch dessen Verwandte oder Verschwägerte in auf- oder absteigender Linie oder im zweiten Grad der Seitenlinie). Med n å g o n u t v i d g n i n g av f ö r v a n t s k a p s k r e t s e n : It. 228 3 (La pena e diminuita di un terzo se il colpevole sia un prossimo congiunto delV arrestato o condannato), 191 (Per gli effetti della legge penale, s'intendono per prossimi cong i u n t i il coniuge, gli ascendenti, i discendenti, gli zii, i nipoti, i fratelli, le sorelle c gli affini nello stesso grado); Turk. 3 0 1 5 jfr 2 5 9 ; Tic. 142 § 2 (La pena sarä applicata net mini mo, se il reo e ascendente o discendente del detenido, o fredello, o sorella, o cognato, o zio, o nipote, o suocero, o genero, o coniuge dello stesso); s a m t Venez., som dessutom m e d t a g e r n ä r a v ä n eller v ä l g ö r a r e , 265 3 (Si la persona culpable es pariente cercano del preso, la pena quedard reducida de un sexto a la mitad, seg un la proximidad del parentesco; y succederd lo mismo en el caso de que el preso fuere amigo intimo o bienhechor del cidpado), 220 (Para los cfeetos de la ley penal se consideran parientes cercanos: al cönyuge, los ascendientes y descenclientes, los tios y sobrinos, los hermanos y los ofines en el mismo grado). Mex. 424 3 h a r ett obetydligt straff (10—20 dagsböter) för en icke-statstjänare, som släpper en fånge, vilken h a n h a r a t t v å r d a eller l e d s a g a (Cuando el encargado ele la custodia o conducciön del preso no haya obraclo en elesempeno de un empleo publico, la sandön se reducird a multa de diez a veinte dias de utilidad).

b) Kvalifikationer. Kvalifikationer grundade på brottssubjektet förekomma, beträffande statstjänare, som av uppsåt eller vårdslöshet låtit fånge undkomma, i flere lagar, som icke upptaga »fångspillning» bland ämbetsbrotten (varom jfr Spec. Utk. VII, 50 ff.). Vare sig lagarna följa den ena eller andra metoden, plägar icke blott dolus utan även culpa straffas, ib. 51 (undantag göra Neuch.; Costa R. och Jap., som icke straffa culpa; likaså en och annan anglikansk lag, t. ex. Calif. 108; Iowa 13359 ff.; å andra sidan förekommer bland dessa lagar även, att culpa straffas lika strängt som dolus, t. ex. Ariz. 103: Every keeper of a prisoner . . who . . negligently or voluntarily permits the escape of any prisoner in custody, is punishable by imprisonment in the state prison not exceeding ten years etc.). Någongång förekommer, att passiv korruption å statstjänarens sida föranleder en ytterligare kvalifikation (så Gen. 234: Lorsque Vévasion aVun detenu aura eu lieu, les personnes préposées a la conduite ou ä la garde de Vevade seront punis ainsi qiiil suit; 235: Si Vevade était poursuivi ou condamné du chef aVun crime la peine sera, en cas de negligence, un emprisonnement ele quinze jours a un an, et, en cas de connivence, un emprisonnement de un an ä cinq ems. Si la connivence est le resultat ele dons ou promesses faites et acceptécs, la peine sera la réclusion de trois ans ä dix ans, jfr 236; Columb. 287: Si mediare soborno o cohecho, se les impondrä una tercera parte mås de presidio). Börande statstjänare, som olagligen permitterar fånge (It. 231; Turk. 305; Venez. 268), jfr Spec. Utk. VII, 51; ävenså, ib. 52, om straffnedsättning, enligt vissa lagar, vid culpa, där statstjänaren inom viss tid griper och för vederbörande myndighet inställer rymlingen (jfr även Fr. 247; Mex. 427, 55). — [Undantagsvis förekommer emellertid, att lagstiftaren sammanfattar ämbetsman, som begår fångspillning, och enskild person, som hjälper fången att rymma, i en och samma straffbestämmelse: Calif. 108, 109].

81 J ä m t e b e s t ä m m e l s e r n a om ä m b e t s m a n — de m å h a formen av ä m b e t s b r o t t eller av kvalifikationer — u p p s t ä l l a flera la o-ar kvalifikationsbestämmelser om dem, som u t a n a t t i n g å u n d e r b r o t t s s u b j e k t e t vid ä m b e t s b r o t t g ö r a sig — i e g e n s k a p av l e d s a g a r e u n d e r t r a n s p o r t etc. — skyldiga till olagligt lössläppande av f å n g e : FL 16: 11 (Har någon, vilken fått i uppdrag att bevaka, ledsaga eller forsla fånge, med vilja lössläppt honom, eller uppsåtlig en befordrat hans rymning . . . Är i dessa fall den skyldige fångvårdare eller fångförare . . . Om straff för tjänsteman, vilken begår brott, som nu är sagt, stadgas i 40 kap.); T. 121 (Wer vorsätzlich einen Gefangenen, mit elessen Beaufsichtigung oder Begleitung er beauftragt ist, entweichen lässt oder dessen Befreiung befördert — om ä m b e t s m a n § 347); Luz. 103 (Gleiehe Strafe trifft diejenigen, welchen die Verhaftung, Bewachung oder Verwahrung einer Person aufgetragen ist, wenn sie vorsätzlich zur Entweichung mitwirken — om ä m b e t s m a n § 247^); Chil. 299 (El empleado publico culpable de connivencia en la evasion de un preso o detenido cuya conducciön o custodia le estuviere confiada), 300 (El particular que, encargado de la conducciön o custodia de un preso o detenido, se haltare en alguno de los casos del eirticulo precedente). B å d a g r u p p e r n a s a m m a n s l å s i Ö. 218 (Wenn der Vorschub von jemandem gegeben wird, der zur Sorge fur die Verwahrung verpfiichtet ist); Kina 172 1 (Whoever, being a public officer or being called to the assistance of any public officer, and having in his official capacity the lawful custody of any person); ofta i den a n g l i k a n s k a r ä t t e n (Tex. 224 e t c ) , d ä r det s t u n d o m s t a d g a s , a t t enskild person, till vilken fången »utlegts», skall s v a r a för h o n o m lika m e d ä m b e t s m a n : Mississ. 867 (The hirer, contractor or employe of the board of supervisors, as the case may be, shall be bound to redeliver the prisoner to jail for trial at the time fixed in the warrant . . and in default . . they and such employe shall be liable to indictment and punishment as for an escape in the same manner as a sheriff would be liable for an escape); jfr N. Carol. 288. E n kvalifikation — oberoende av u p p r o r s b e s t ä m m e l s e r n a — 6

82 för det fall a t t b r o t t e t b e g å s av en flerhet av gärningsmän, förek o m m e r i It. 230; Kina 171 3 ; Turk. 304; Peru 335 2 (Si el elelito fuere cometido por una multitud amotinada); Venez. 267 (si el hecho sucede en reunion de tres o mas personas): Schw. Fsl. 274 2 (Wird das Vergehen von einem zusammengerotteten Haufen begången, so wird jeder, der an der Zusammenrottung teilnimmt . .). — N å g o n g å n g n a m n e s det såsom exempel p å uppror, a t t en m ä n n i s k o m a s s a befriar f å n g e : R. 59 2 ; Grek. 172 (Ilaoa örgtöoiog ovvådgoioig JIOÅÅCOV åvöucov, TEIvovoa si£ ro . . . vä éÅsvdsQcbor] qjvAatuOjuévovc; ånö r?)v égovoiav vfjg

ågffls). B) Handlingen. Vid olagligt befriande av fånge är feroftsobjektet n a t u r l i g e n s t a t e n , n ä r m a r e b e s t ä m t s t a t e n s straffande r ä t t s s k i p n i n g . D e t förekommer emellertid n å g o n g å n g , a t t l a g e n m e d det olagliga befriandet av fånge sammanför olagligt bemäktiyande av fånge för a t t s k a d a honom (stormande av fängelse i och för l y n c h n i n g e t c ) : Ohio 12831 (Whoever breaks or attempts to break into a jail or prison, or attacks or attempts to attack an officer with intent to seize a prisoner for the purpose of lynching him); Bras. 133 (Arrombar, ou accommetter, qualquér prisåo, com forea, para maltratar os prcsos); Columb. 282 (El que . . escalare, asaltare o allanare alguna edrcel, fortaleza, casa de reclusiön o cualquiera otro establecimiento publico de correccion, detencion o castigo, con el objeto de dar libertad, o de hacer atgun demo a alguno o algunos p>resos o detenidos que se hallen en ellos). I d e t t a fall är b r o t t s o b j e k t e t dubbelt: såväl s t a t e n som f å n g e n angripas. Hemdlingsobiektet å t e r vid i f r å g a v a r a n d e institut är n ä r m a s t straffånge, eller i varje fall person, som p å laglig g r u n d faktiskt är b e r ö v a d friheten. U n d a n t a g s v i s förekommer, a t t handlingsobjektet u t s t r ä c k e s till person p å fri fot: n å g o n som skall häktas — då h a n d l i n g e n b e s t å r i a t t h i n d r a h ä k t n i n g e n : Bund 50 (Wer einer auf Befehl eines Bundesbeamten oder einer Bundesbehörde ver-

83 hafteten Person durch List oder Gewalt zum Entweichen behilflich ist, oder auf eben diese Weise die Vollziehung eines durch eine Bundesbehörde erlassenen Verhaftsbefehls vereitelt); U. S. A. Fed. P. C. 246 {whoever . . shall harbor or conceal any person for whose arrest a warrant or process has been so issued, so as to prevent his discovery and arrest, after notice or knowledge of the fact that a warrant or process has been issued for the apprehension of such person) — eller n å g o n , som rymt från straffanstalt m. m., då h a n d l i n g e n b e s t å r i a t t dölja eller befordra h a n s flykt: FL 16: 10 (Var, som uppsåtligen befriar fånge ur straffanstalt . . eller hjälper fånge eller den, som rymt och bör gripas, att undkomma); 0 . 217 (Wenn jemand einem wegen eines Verbrechens Verheiftetcn die Gelegenheit zum Entweichen durch List oder Gewalt erleichtert oder der nachforschenden Obrigkeit in Wiedereinbringung des Entwichenen Hindernis legt); Aarg. 78 (Wer einem wegen eines Verbrechens in Untersuch ung Stehenden oder bereits Verurteilten durch List oeler Gewalt zum Entweichen behulfiich ist, oder wer eler nachforschenden Obrigkeit in Wiedereinbringung eines entwichenen peinlich en Lntersuehungsoder St r af g ef ang enen Hindernisse in den Weg legt); Iowa 13365 (who, knowing of such escape, shall conceal such inmate after escape); Minnes. 4827 (who shall knowingly or wilfully conceal, or harbor for the purpose of concealment, a person who has escaped or is escaping from custody); N e w Y. 91 (likaså); Ind. Pen. C. 130 (om State prisoner och krigsfånge: harbours or conceals any such prisoner who has escaped from lawful custody); Queensl. 145 (Any person who harbours, maintains or employs, a person who is, to his knowledge, an offender under sentence of such a kind eis to involve deprivation of liberty, and illegally at large), 146 ( a n g å e n d e sinnessjuk); West. Austr. 148, 149 4 (likaså); Tasm! 107 3 . (Om s i s t n ä m n d a fall jfr vidare n e d a n u n d e r personalfaution). B l a n d förslagen i n t a g e s d e n n a s t å n d p u n k t av D. Fsl. 123 1 (Den, der befrier en anholdt, fmngslet eller tvangsanbragt Person, saavel som den, der tilskynder eller hjälper en saadan Person til at undvige eller holder alen undvegne skjult); Tjslov. Fsl. 200 1 (Wer einem Gefangenen zur Flucht oeler auf der Flucht behilflich ist). — S t u n d o m g å r l a g e n

84 (i a n s l u t n i n g till posse-comitatus-iiiBtitutet) så l å n g t som a t t u n d e r straffhot å l ä g g a m e d b o r g a r n e a t t p å m y n d i g h e t s a n f o r d r a n b i t r ä d a vid i n f å n g a n d e av r y m l i n g (Idaho 8 1 8 5 : Every male person above 18 years of age who neglects or refuses to join the posse comitatus or power of the county . . by neglecting to aid and assist in retaking any person who, after being arrested or confined, may have escaped from such arrest e t c jfr Illin. 38: 680; Nebr. 2244; T e x . 245). I övrigt u p p d r a g a l a g a r n e k r e t s e n för h a n d l i n g s o b j e k t e t olika v i d s t r ä c k t . U n d a n t a g s v i s förekommer, a t t d e t i n s k r ä n k e s till straffånge: Tic. 142 (Chi ad un condannato alla reclusione od alla detenzione, procura o facilita i mezzi di evadere dal luogo di espiazione). I flere l a g a r b e s t ä m m e s det såsom häktad eller fånge: S. 10: 17 (häktad person eller fönge _ u n d e r »häktad» h a r r ä t t s p r a x i s icke m e d t a g i t »anhållen»: N. J. A. 1895,379); It. 228 1 (un arrestato o condannato); Turk. 301 1 (Vevasion . . djtin individu arrété ou condamné); Aarg. 78 (einem wegen eines Verbrechens in Unter suchung Stehendcn oder bereits Verurteilten); Bern 77 (einen Unter suchung s- oder Str af gefangenen); Argent. 281 (alg un detenido o condenado); Costa R. 481 (detenido o penado); Venez. 266 (detenido o sentenciado). Givetvis i n s k r ä n k e s b e g r e p p e t straffånge e t c icke till dem, som befinna sig inom fängelsets m u r a r , såvida de blott k u n n a anses ä n n u v a r a i m y n d i g h e t s våld (under t r a n s p o r t , a r b e t e i fångkolonier e t c — s t u n d o m p å p e k a s d e t t a u t t r y c k l i g e n i lagen, t. ex. FL 16: 10: ur straffanstalt . . eller från dens vård, som bevakar, ledsagar eller forslar honom; It. 227: Le precedenti disposizioni si appliceino einche ed condannato eimmesso . . a lavorare fuori dello stabilimento penale, per il solo fatto delVevasione dal luogo in cui attende al lavoro; Sp. 497: Los que coadyuvaren a la evasion de un detenido, preso o condenado, fuera de los lugares mencionados en los articulos anteriores, sorprendiendo a los encargados de conducirlos). S å v i t t intern e r i n g förekommer såsom e k v i v a l e n t för straff eller p å l ä g g e s i s a m m a n h a n g m e d straffdom, t o r d e i n t e r n e r a d anses lika m e d straffånge (där ej a n n a t b e s t ä m m e s , jfr ned.); i n y a l a g a r omt a l a s fallet ofta u t t r y c k l i g e n : Sp. 496 (los recluidos en los estableci-

85 mientos destinados a la ejecuciön de las medidas de scguridad); P e r u 335 1 (un internado en tin establecimiento por decision ele la autoridad); så alla strafflagsförslagen: FL Fsl. 15: 11 (fånge eller i anstalt, som namnes i 14 kap. 4 §, intagen person); D. Fsl. 123 (en anholdt, faingslet eller tvangsanbragt Person); It. Fsl., som efter d e n n a skiljelinje delar i n s t i t u t e t i t v å straffbarhetsgrader, 394 jfr 398 (398: Chiunque procura o agevola la evasione di persona sottoposta a misura di sicurezza detentiva — i d e t t a fall, m e n icke i fråga om straffånge, medt a g e s döljande av rymling); om övriga förslag jfr ned. — Kriminella sinnessjuka eller överhuvud sinnessjuka n ä m n a s s t u n d o m särskilt: Calif. 109 a (sedan 1917: Any person who wilfully assists any inmate of a state hospital to escape, or in an attempt to escape therefrom, is guilty of a misdemeanour); N. Zeal. 148 a (Rescues any person lawfully ordered to be conveyed as a criminal lunatic to any asylum, hospital, or house, either during the time of his conveyance thereto or of his confinement therein); Queensl. 146 1 (Rescues any per•* son during his conveyance as an insane person to a hospital or reception house for the insane, or to a house licensed under the laws relating to insane persons for the reception of patients, or to a prison, or rescues any person during his confinement as an insane person in any such

place); West. Austr. 1491 (likaså): Tasm. 1081 ( = N. Zeal).

Ofta

— t. ex. FL; T.; Ö.; Ung.; Fr.; Port.; Rum.; R.; Grek. — bes t ä m m e s k r e t s e n g e n o m ett ord (fånge, Gefangener, Verhafteter, prisonnier, détenu, preso, arestant, apecTOBaHHH, aovkauiopévoo, e t c ) , vilket emellertid i r ä t t s p r a x i s ofta t o r d e tolkas så, a t t det o m f a t t a r v a r och en, som i a n l e d n i n g av e t t strafförfarande g e n o m m y n dighets beslut b e r ö v a t s friheten. E n dylik formulering a n v ä n d e s u t t r y c k l i g e n a v N. 131 (nogen, der som demt eller sigtet for en strafbar handling lovlig er ber0vet friheden). H. 191 g å r såtillvida l ä n g r e , som den icke förutsätter strafförfarande (iemand, op openbaar gezag of kraehtens rechterlijke uitspraak of beschikking van de vrijheid beroofd); Schw. Fsl. 274 (einen Verhafteten, einen Gefangenen oder einen andern auf amtliche Anorelnung in eine Anstalt eingewiesenen); Tjsl.

86 Fsl. 200 4 m e d t a g e r u t t r y c k l i g e n ä v e n t. ex. k a r a n t ä n s a n s t a l t e r (Als Gefangener gilt jeder, der rom Gericht oder von einer anderen öffentlichen Behörde oder von einem Organe der öffentlichen Macht verhaftet, in Haft genommen oder auf ihren Befehl in einer Strof-, Sichertings- oder Erzieh ungsanstalt oeler aus Grutiden der öffentlichen Sicherheit oder der öffentlichen Gesundheitspftege in einer anderen Anstalt untergebracht ist). N å g o n g å n g n a m n e s särskilt »anhållen»: St. Gall. 159 (einem Straffing, Unter such ung sg efungenen oder PolizeiArrestanten). — T. Fsl. m e d t a g e r alla, som förvaras enligt myndighets förordnande, m e n delar i n s t i t u t e t i t v å straffbarhetsgråder (158: In den Fallen der §§ 153 bis 157 steht einem Gefangenen gleich, wer in Sicherungsverwahrung oder in einem Arbeitsheius untergebracht ist; d ä r e m o t 159: Wer, abgesehen von den Fallen der §§ 156, 158, jemand, der auf behördliche Anordnung in einer Anstalt verwahrt wird, aus der Verwahrung befreit e t c ) . — Om den a n g l i k a n s k a r ä t t e n jfr ned. N å g r a l a g a r g å u t ö v e r o m r å d e t för m y n d i g h e t s beslut och m e d t a g a även person, som lagligen gripits av enskild (på b a r gärn i n g e t c ) : D. 108 2 (en peiagreben eller anholdt Person); Port. 190 (Se alguem Ur ar ou tentar tirar algum preso, por meio de violencias ou ameaeas å auctoridade publica, aos subalternos ou agentes cVella, ou a qualquér pessoa do povo, nos casos em que esta pöele premier); Bras. 127 (da mao e poder da autoridade, de sens agentes c subalternos, ou de qualquér pessoa do povo, que o tenha prendido em flagrante). F r å g a n , h u r u v i d a h ä k t a n d e t etc. är rättsenligt, förbigås ofta av l a g a r n e ; praxis t o r d e emellertid härvid ej fordra mera, än a t t å t g ä r d e n företagits av vederbörlig m y n d i g h e t . Dock förek o m m e r i en del l a g a r en u t t r y c k l i g fordran p å laglighet u t a n vidare b e g r ä n s n i n g : Turk. 298 (légalement arrété); Eng. Steph, 210, 220 (being lawfully in custody) och överhuvud ofta i den a n g l i k a n s k a r ä t t e n (som dock e n d a s t t o r d e avse formell laglighet — jfr t. ex. Tex. 2 4 1 : A person is »legally confined in jail», or »legally detained in custody», when he has been committed or arrested upon a legal warrant,

87 or arrested in any of the modes pointed out in the Code of Criminal Procedure); W a a d t 119 (un prisonnier Ugalement detenu); Wall. 143 (likaså); S c h w y z 112 (cine gesetzlich verhaftete Person); Luz. 103 (einer in gesetzlicher Weise verhafteten Person); Kina 170, 171 (held in lawful custody). D e t på dylikt s ä t t u t s t a k a d e o m r å d e t b e h a n d l a s emellertid icke alltid enhetligt. S å l u n d a h a r D. 108 en s t r ä n g a r e b e s t ä m m e l s e i fråga om Fånge och en mildare i fråga om paagreben eller anholdt Person; Sp. en b e s t ä m m e l s e r ö r a n d e straffånge i fängelset (495: El que extra jer e de los establecimientos penal es a un condenado a pena de privaciön de liberteid); en a n n a n om r a n n s a k n i n g s f å n g e och i n t e r n e r a d (494: El que extrajere de los locales de detenciön o de las prisiones preventives a un detenido o preso; 4 9 6 : Las penas establecidas en el art, 494 se aplicardn también a los que extrajeren o facilitaren la evasion de los recluidos en los establecimientos destinados a la ejecueiön de las medietets de seguridad); s a m t en tredje — den m i l d a s t e — om befriande under t r a n s p o r t och eljest u t o m a n s t a l t e r n a (497: Los que coadyuvaren a la evasion de un detenido, preso o condenado, fuera de los lugares mencionados en los articulos anteriores, sorprendiendo a los encargados de conelucirlos); Port. 190 (väsentligt m i l d a r e b e s t ä m m e l s e om befriande av den, som ej befinner sig i fängelse, jfr a r t . 186 och 194; a n g å e n d e fången själv jfr ned.); Chil. 299: olika b e s t ä m m e l s e r allt eftersom l a g a kraft ä g a n d e dom å k o m m i t eller icke (1. En el caso de que el fugitivo se halte condenado por ejecutoria a alguna pena . . 2 . . si no se le hubiere condenado por ejecutoria). —• S å v i t t rör straff för fången själv, gäller liknande om It. (226: Chiunque, essendo legalmente arrestato, evade; 227: Il condannato, che evade); Port. 191 (O preso, que antes do julgamento passade em julgado, se evadir), 196 (Aquelle que, estando condemnado por sentenea passada em julgado, se evadir); Venez. 259 (Cualquiera que, halldndose legalmente detenido, se fug are), 260 (Los sentenciados que hubieren quebrantado su condena); Turk. 298, 299 — i vilka l a g a r sålunda, d å det gäller fången själv, skillnad göres mellan r a n n s a k n i n g s f å n g e och straffånge. — Om T. Fsl. och It.

88 Fsl., som båda, p å olika sätt, åtskilja t v å straffbarhetsgrader, jfr ov. ss. 85, 86. D ä r t i l l kommer, a t t flere l a g a r åtskilja olika straffbarhetsg r a d e r allt efter det brott, som föranlett h ä k t n i n g e n eller straffet. Mestadels följes h ä r v i d den v a n l i g a i n d e l n i n g e n av b r o t t e n (crime, délit e t c ) . Så 0 . 217 (einem wegen eines Verbrechens verhafteten), 307 (Vorschubleistung in Beziehung auf ein Vergehen oder eine Ubertretung) — det första fallet indelas dessutom (§ 218) i t r e g r a d e r : 1) högförräderi eller förfalskning av kreditpapper, 2) myntförfalskning, mord, rån, m o r d b r a n d , 3) a n d r a Verbrechen; Belg. 333 (poursuivi ou condamné du chef d'un délit), 334 (poursuivi ou condamné du chef d'un crime), 535—337; Schaffh. 115 (. . 1. wenn ein wegen eines Verbrechens Verhafteter . . 2. in anderen Fälten . .); Gen. 235 (poursuivi ou condamné du chef d'un crime); 236 (Dans tout autre cas d'evasion [d'un détenu] que celui prévu ä Varticle précédeni). Om Eng. och den a n g l i k a n s k a r ä t t e n jfr n e d . — Fr. h a r en t r e d e l n i n g efter straffen: 238 (de délits de police ou de crimes simplement infameints), 239 (d'un crime de nature ä entrainer une peine afflictive a temps), 240 (de crimes ele nature a entrainer la peine de mort ou des peines perpctuelles), jfr 241. — E n d a s t de s v å r a s t e b r o t t e n u t b r y t a s i N. 131 (en fånge, der er d0mt eller sigtet for en forbrydelse, som kan medfBre fmngsel peta livstid); It. 227 f l . . se scontava la pena delVergastolo: 2. . . se trattisi di altra pena restrittiva della libertå personate); Turk. 301 a ; likaså, då b r o t t e t begås av ä m b e t s m a n , Port. 192 (högre m i n i m u m vid s v å r a brott). — E n särskild s t r ä n g b e s t ä m m e l s e om befriande av dödsdömd f ö r e k o m m e r i U. S. A. Fed. P. C. 248 (whoever, by force, shall set at liberty or rescue any person found guilty in any court of the United States of any capital crime, while going to execution or during execution, shall be fined not more than $ 25,000 and imprisoned not more than twenty-five years); jfr ä v e n Eng. Steph. 216. Bern 79 u t b r y t e r t v ä r t o m e t t o m r å d e av r i n g a r e b r o t t (in den Fälten, wo der Befreite nur wegen Hanellungen enthalten ist, die mit Verweisung beleejt wer den können). Chil. 299 h a r en glidande skala:

89 t v å g r a d e r under d e t för straffånges b r o t t ådömda, resp. t r e g r a d e r u n d e r det för r a n n s a k n i n g s f å n g e s b r o t t i l a g e n u t s a t t a straff. — S t u n d o m g i v a s särskilda b e s t ä m m e l s e r om fall, p å vilka i n d e l n i n g s g r u n d e n ej är tillämplig; så om krigsfånge, F r . 2 3 8 : E n g . Steph. 217 (Every one commits felony and is liable, upon conviction thereof, to penal servitude for life, who a. assists any alien enemy of His Majesty, being a prisoner of war in His Majesty's dominions, whether such prisoner is confined as a prisoner of war in any prison or other place of confinement, or is suffered to be at large on his parole in His Majesty's dominions or in any part thereof, to escape from such prison or place of confinement, or from His Majesty's dominions, if at large on his parole; or b. who (owing allegiance to His Meijesty) after any such prisoner as aforesaid has quitted the coast of any part of His Majesty's dominions in such his escape, knowingly and wilfully upon the high seas aids or assists such prisoner in his escape towards any other dominions or place); Can. 186; Ind. Pen. C. 130; N e w . Zeal. 140; om en i och för extradition h ä k t a d Belg. 334; N. Jers. 13 (any prisoner in jail . . held awaiting extradition); U. S. A. Fed. P . C. 244 (This section shall apply . . to cases in which the prisoner may be in custody charged with offences against any foreign government with which the United States have treaties of extradition). L a g a r , som icke u p p s t ä l l a dylika grader, u n d e r s t r y k a dock ej sällan s t a r k t betydelsen för s t r a f f m ä t n i n g e n av det b r o t t s beskaffenhet, varför p e r s o n e n blivit h ä k t a d eller dömd; t. ex. S. 10: 18 (Vid tillämpning av straff i fall, som i 17 § sagt är, skall synnerligt avseende göras å beskeiffenheten av brott, därför den häktade eller fångne i häkte insatt eller dömd var). E n kvalifikation för d e t fall, a t t befriandet o m f a t t a r en flerhet av fångar uppställer Mex. 429 (Al que proporcione la evasion a varias personas privadas de libertad por la autoridad competente).

90 Beträffande handlingens utförande kommer i viss mening fången själv regelbundet att spela huvudrollen (såvida han icke fortskaffas bedövad el. dyl). Varje annan blir sålunda faktiskt delaktig, om han än juridiskt behandlas såsom gärningsman och ofta ensam straffbar. Några lagar beteckna också hans gärning överhuvud såsom hjälp till den rymmande fången. Andra lagar nämna, vid sidan av varandra, dels befriande dels hjälp till fångens flykt. Undantagsvis förekommer, att dessa två fall uppställas med olika straffbarhetsgrader; i huvudsak torde lagstiftaren här ha velat skilja mellan den, som medverkar vid själva rymningen, och den, som dessförinnan förskaffat fången medel, varigenom denne utför rymningen. Jfr Port. 194 § 1 (Se alguns outros individuos [o: icke ämbetsmän] fizerem o arrombamento, escalamento, abertura de porla ou de janella com cheive falsa ou qualquér outra violencia, para procurar ou facilitar a fiigida do preso), § 2 (Os individuos declarados no paragrapho antecedents, que apenas tiverem fornecido ao preso armas ou outros instrumentos para se evadir — privilegiationsklausul inträder i sistnämnda fall, jfr ov.; dessutom mindre straff än i förra fallet, såvitt rymningen icke kommer till stånd); Can. 194; Iowa 13365; Nebr. 2256 (obetydligt straff för den föregående hjälphandlingen); Tex. 225; N. Zeal. 146 b. I de fall, då fången själv straffas, låter det tänka sig delaktighet (i juridisk mening) i hans brott (t. ex. av medfånge). Till den del åter, som fången icke kan straffas såsom gärningsman, borde han icke heller kunna straffas såsom delaktig i annan persons föranstaltande av rymningen; dock förekommer stundom i främmande rättspraxis en sådan med allmänstraffrättsliga principer svårförenlig uppfattning (fången straffbar såsom anstiftare eller medhjälpare: Entsch. B. G. 3, uo; 57, 417). — Däremot är tydligt, att fången, lika med varje annan, kan straffas för delaktighet (såväl som för gärningsmannaskap) i fråga om ett vid rymningen begånget allmänt brott, t. ex. våldsbrott.

91 Flera lagar yttra sig icke om de medel, varigenom befriandet utföres och grunda således icke därpå någon konstitutiv olikhet i straffbarhet: FL 16: 101; N. 131; H. 191; T. 120; Sp. 494—497;

Waadt 119; Glar. 59; Zur. 82; Bas. 55; Zug 47; Sol. 65; St. Gall. 159; App. I.-Rh. 48; Argent. 281; Costa R. 481; likaså strafflagsförslagen utom It. FsL; (bland anglikanska lagar, om vilka jfr vidare ned., N. Jers. 8 f l ; Tasm. 106 ff.). Några lagar intaga samma ståndpunkt, i det de nämna men uttryckligen likställa våld och list: 0 . 217 (wenn jemand einem wegen eines Verbrechens Verhafteten die Gelegenheit zum Entweichen durch List oder Gewalt erleichtert); Bund 50 (Wer einer auf Befehl eines Bundesbeamten oder einer Bundesbehörde verhafteten Person durch List oder Gewalt zum Entweichen behilflich ist); Aarg. 78; Schaffh. 115 (Wer einen Gefangenen aus der Gewalt der Behörden oeler ihrer Diener befreit, oder ihm zur Selbstbefreiung behulflich ist, soil nach Massgabe der angewendeten Arglist oder Gewalt, sowie der individuellen Gefährlichkeit des Entwichenen . .); Minnes. 4819 (Every person who, by force or fraud, shall rescue from lawful custody etc.); N e w Y. 82. Men m å n g a lagar, isynnerhet äldre, ingå närmare på medlet. Särskilt framträder frågan, huruvida våld använts; stundom även användande av korruption. Rent undantagsvis förekommer, att brottet inskränkes till det fall, att befriandet skedde genom våld: Schwyz 112 (Wer eine gesetzlich ve rh af tete Person durch Anwendung von Gewalt, TJbermannung der Bewachung, oder Erbrechung des Gefängnisses befreit). I övrigt skilja några lagar helt enkelt mellan våld och icke-våld: S. 10: 17 (Tager man häktad person eller fånge med våld lös av den, som honom gripit eller i vård haver, eller befriar man honom genom häktes eller fängelses brytande. . Befriar man häktad person eller fånge, genom list eller annorledes, utan våld); Obw. 51 (Wer einen Gefangenen mit Anwendung von Gewalt . . . Wird hiebei keine Gewalt angewendet); Freib. 175 2 (Si des violences ont été commises contre tes personnes ou les biens); Peru 335 3 (Los que hubieren cometido violencias contra las personas 6 las propriedades); Venez. 265 2 jfr 259 (haciendo

92 uso de medios violehtos contra las per sonas o las cosas). A n d r a l a g a r å t e r fästa avseende vid v å l d e t s beskaffenhet. D. 108 1 kvalificerar våld å person (forsaavidt der er anvendt Void eller Trudsel om Void mod Bevogterne, eller Befrieren har forsynet Fangen med Bedskaher til paa saadan väldelig Maade at iva>rksa>tte Undvigelsen). — Tic. h a r en kvalifikation för våld, som b e s t å r i fängelsets b r y t a n d e (142 § 3 : La pena sarå aumentata di un grado, se la fuga sard statu procacciata mediante la rottura di qualsiasi riparo destinato a contenere i detenuti ed impedirne la tiscita) och en h ö g r e kvalifikation för våld å person (ib. § 4: Sara aumentata di due gradi, se sarå stata procacciata con violenza o resistenza ai custodi od altri agenti delta forza pubblica). F l e r e l a g a r s a m m a n f ö r a till en kvalifikation våld å person och s å d a n t våld å sak, som b e s t å r i fängelsets brytande: [S. 10: 17 sammanställer, som nyss n ä m n t , dessa t v å fall m e n s ä t t e r dem i m o t s a t s till b e s t ä m n i n g e n utan våld och synes sålunda u n d e r »fängelses b r y t a n d e » i n n e f a t t a allt våld å sak]; Fr. 241 (Si V evasion a eu lieu ou a été tentée avec violence ou bris de prison —• r ä t t s praxis har, såsom ovan n ä m n t s , v ä g r a t a t t m e d t a g a s å d a n t v å l d å sak, som icke k u n n a t h ä n f ö r a s till »bris de prison»); Belg. 336; It. 228 2 jfr 226 (usemdo violenza ver so le persone o medieinte rottura); Rum. 195; Thurg. 251 (mittelst der Erbrechung eines Gefängnisses oder durch Gewalt an Personen); Bern 77 ( n ä m n e r ä v e n hot med våld); Gen. 238 (likaså); Luz. 103 (auf gewaltsame Art, durch tJbermannung der Bewachung oder durch Erbrechung des Gef ängnisses); Bras. 127 § un., 128, 129, d ä r e m o t 127 pr., 130 (list); It. Fsl. 3 9 2 , 3 9 4 . S t u n d o m likställes med det verkliga v å l d e t m e d h a v a n d e av vapen: Wall. 143 (avec bris ou violence ou a main armée); Neuch. 174 3 . I n å g r a l a g a r bildar det en h ö g r e kvalifikation, a t t vapen b i b r a g t s fången: F r . 243 (Si Vévasion avec bris ou violence a été favorisée par transmission d'armes); Belg. 337: Grek. 186; Gen. 239; eller a t t v a p e n k o m m i t till a n v ä n d n i n g : It. 230 (Quando la violenza preveduta negli articoli preceelenti sia commessa con armi); Turk. 304; Venez. 267; It. Fsl. 392, 394. Ung. 447 2 kvalificerar b i b r i n g a n d e av »vapen, n y c k e l

93 eller vad verktyg som helst». — Aktiv korruption sammanställes någongång alternativt med våld till en kvalifikation: R. 82 (jfr ov.); Chil. 301 (si emplearen la violencia o el soborno); och uppställes stundom såsom en självständig kvalifikation: Fr. 242 (Dans tous les cas ci-dessus, lorsque les tiers qui auront procure ou fcicilité Vévvision y seront parvenus en corrompant les gardiens ou geöliers, ou de connivence avec eux, ils seront pienis des mimes peines que lesdits gardiens et geöliers); Tie. 143 § 2 (Il terzo che a vrå corrotto il funzionario o gli agenti suddetti, o Ii avrå altrimenti determinati a commettere il crimine, sarå trattato come coautore); Gen. 2372 (Si 1'evasion a été procurée ou facililée en corrompant, par dons ou par promesses, un ou plusieurs de ceux qui étaient préposés a la conclude ou a la garde des prévenus ou détenus, les coupables seront punis des mémes peines que lesdits gardiens ou préposés). Försöket straffas enligt de allra flesta lagar alltid vid ifrågavarande brott. Oftast följer detta av försöksbestämmelserna (jfr härom Spec. Utk. I, 69 ff.) i lagens allmänna del: N. 49 ff.; D. 44 ff.; H. 45 f l ; Ö. 8; Ung. 1, 65 f l ; It. 61 f l ; Sp. 36, 138; Port. 8; Bulg. 48 ff.; Grek. 47 ff.; Eng. Steph. 68; Bund 15; Thurg. 33; Waadt 36; Graub. 26; Aarg. 39; Wall. 57; Schaffh. 50; Obw. 18, 19; Glar. 21; ZUr. 35; Bas. 26; Tic. 57; Zug 19; App. A.-Rh. 26 (som emellertid alltid vid försöket medger fakultativ strafffrihet): Schwyz 35; Sol. 27; St. Gall. 29; Neuch. 53; App. I.-Rh. 20; Luz. 25; Freib. 15; Argent. 44; Bras. 16; Chil. 51 ff.; Columb. 8; Costa R. 154; Peru 97; Venez. 80 f l ; D. Fsl. 23; Tjsl. Fsl. 18; Schw. Fsl. 19; It. Fsl. 58. — Stundom stadgas försöksstraffet för ifrågavarande brott i den speciella delen av lagen, i sammanhang med straffbestämmelsen för det fullbordade brottet: FL 16: 10 3 ; T. 120; It. 228 2 , 229 2 ; Turk. 301 4 , 302 3 ; Bern 77, 80; Kina 1704, 171 4 , 172 3 ; Jap. 102; FL Fsl. 15: 11; T. Fsl. 156, 159. Några lagar inskränka emellertid försöksstraffet till ett visst område av deliktet. Så S. 10: 172 (endast då gärningen skett

94 med våld å person eller genom häktes eller fängelses brytande). Samma ståndpunkt intager Belg. 336, 337 jfr 1, 7, 51 fl — Något vidsträcktare område har försöksstraffet enligt Fr., som, förutom nyssnämnda fall (241, 245), jämlikt allmänna bestämmelser (1, 2, 3, 7, 8) straffar försök dels vid varje uppsåtligt brott av ämbetsman, såvida fången är tilltalad eller dömd för svårare brott (icke délit, ej heller crime enbart belagd med peine infamante), dels, under sistnämnda förutsättning, försök, som sker genom korruption av tjänsteman (242).

Till de ovan anförda citaterna ur den anglikanska rätten må följande allmänna översikt tilläggas. Några av dithörande lagar uppställa överhuvud icke fångbefrielsen såsom särskilt institut (N. S. Wal.; South Austr.; Vict.). Bland de övriga förekommer undantagsvis, att straff stadgas för fången själv, medan tredje man icke omtalas (N. Carol. 285—289); naturligen blir clock i dylikt fall denne straffbar såsom delaktig. I en del lagar stadgas tvärtom straff för tredje man men icke för fången själv (liksom i flertalet europeiska lagar): Illin. 38: 197—206; Nebr. 2244

—2256; Ohio 12831 — 12840; Tex. 216—245; U. S. A. Fed. P. C. 244—249. Därvid kan dock anmärkas, att Ohio 12840 straffar den, som rymmer från ett workhouse (Whoever, having been committed to a workhouse, escapes or attempts to escape therefrom, shall be imprisoned in such workhouse not more than double the term for which he had been originally sentenced) och Tex. 234 den, som rymmer från privatperson, till vilken han av myndighet »utlegts» (Any person who has been convicted of a misdemeanor or petty offense, and afterwards hired under authority of law, who shall escape from his employer or person hiring him during the term of which he may have been hired, shall be punished by imprisonment in the county jail for a term not exceeding two years). — Någongång intager lagen en mellanställning, så att fången väl straffas men i mindre utsträckning än

95 tredje m a n (t. ex. e n d a s t då h a n a n v ä n t våld å fängelset, N. J e r s . 12: Any person who, being imprisoned for any crime, shall break prison and escape, or shall break prison, although no escape be actually made, shall be guilty of a misdemeanor). Men i flertalet fall s t a d g a de a n g l i k a n s k a l a g a r n e straff b å d e för fången själv och för tredje m a n , i ungefär s a m m a omfång. I n s t i t u t e t s s t r u k t u r är emellertid i dessa l a g a r m y c k e t olika. Tasm. 106—108 h a r en m y c k e t enkel struktur, i det den ö v e r h u v u d icke gör n å g o n skillnad, v a r k e n med h ä n s y n till förb r o t t e t , b r o t t s s u b j e k t e t eller den brottsliga h a n d l i n g e n (106: 1. Any person who, being in lawful custody, under any conviction or upon any charge of an offence, escapes from such custody, is guilty of a crime. 2. Any person who rescues any such person as aforesaid from such lawful custody is guilty of a crime). Minnes. 4819—4827 n ä r m a r sig d e n n a s t å n d p u n k t m e n skiljer dock mellan a t t förbrottet v a r i t felony, gross misdemeanour och misdemeanour. Liknande Iowa 13351 —13368, som för fångens v i d k o m m a n d e m e d t a g e r violation of parole (13353: If any person having been paroled from the state penitentiary or state reformatory as provided by law, shall thereafter depart without the written consent of the board of parole from the territory within which by the terms of said parole he is restricted, he shall be deemed to have escaped from the custody within the meaning of section 13351 and shall be punished as therein provided). — A n d r a l a g a r h a v a m e r a s a m m a n s a t t s t r u k t u r . Mississ. 1149—1160 skiljer m e l l a n tredje m a n och fånge såsom b r o t t s s u b j e k t och indelar b a d a fallen efter dels förbrottets dels den b r o t t s l i g a h a n d l i n g e n s

beskaffenhet.

Queensl. 141 —148 och West. Austr. 144—151

skilja ä v e n s å mellan tredje m a n och fången, m e n indela e n d a s t d e t förra fallet (efter den brottsliga h a n d l i n g e n ) . Ind. Pen. C. 223—226 h a r likaledes särskilda b e s t ä m m e l s e r för tredje m a n och fången (den förra e n d a s t i n n e f a t t a n d e våldshandlingen) m e n d e s s u t o m en allmän subsidiärbestämmelse, g e m e n s a m för b å d a (225 B : Whoever, in any case not provided for in section 224 or section

96 225 or in any other law for the time being in force . . escapes or attempts to escape from any custody in which he is lawfully detained, or rescues or attempts to rescue any other person from any custody in which that person is lawfully detained). A n d r a l a g a r indela instit u t e t n ä r m a s t efter den brottsliga handlingens beskaffenhet (fängelsets b r y t a n d e eller icke), u p p s t ä l l a en g e m e n s a m b e s t ä m m e l s e för den v å l d s a m m a h a n d l i n g e n och indela det a n d r a fallet efter f ö r b r o t t e t och b r o t t s s u b j e k t e t : Can. 185—196; N. Zeal. 139 — 149. N å g r a l a g a r u t b r y t a det fall, a t t tredje m a n m e d våld befriat f å n g e n (vilket i dessa l a g a r u t m ä r k e s med ordet rescue, som i a n d r a l a g a r ofta h a r en v i d s t r ä c k t a r e betydelse) och b e h a n d l a i ö v r i g t f å n g e n och tredje m a n i det v ä s e n t l i g a lika, m e d indeln i n g efter förbrottets beskaffenhet: Ariz. 9 8 — 1 0 5 ; Calif. 101 — 111; Idaho 8146—8154; N e w . Y. 8 4 — 9 3 . — Eng. slutligen {Steph. 210—-224) k o r s a r indelningen efter b r o t t s s u b j e k t e t m e d indeln i n g e n efter den brottsliga h a n d l i n g e n (o: våldshandling av tredje m a n ; l i k a s å av fången; a n n a n h a n d l i n g av tredje m a n ; likaså av fången) och gör d ä r j ä m t e å t s k i l l n a d e r efter förbrottets beskaffenhet (high treason, felony, misdemeanour). Beträffande omfånget av h a n d l i n g s o b j e k t e t a n v ä n d a dessa l a g a r ofta v i t t g å e n d e u t t r y c k : in lawful custody; any custody in which he is lawfully detained etc. T o l k n i n g e n i praxis är ofta n å g o t o b e r ä k n e l i g : s t u n d o m h a v a s å d a n a fall m e d t a g i t s , som a t t fången g å t t sin väg, sedan v ä k t a r e n somnat, m e d a n m a n i a n d r a fall icke m e d t a g i t den, som dömts av ungdomsdomstol. Till den del e t t frihetsberövande p å civilrättslig g r u n d (bysättning e t c ) förek o m m e r , l ä g g e r lagens n y s s n ä m n d a u t t r y c k r ö r a n d e formen för f r i h e t s b e r ö v a n d e t i n t e t hinder i v ä g e n för a t t m e d t a g a dessa fall, m e n ofta angives såsom grund till frihetsberövandet, a t t fången b e g å t t brott. U t t r y c k l i g t s t a d g a n d e om »civilfångar» förekommer t. ex. i N. J e r s . 10 (All rescues in criminal cases not punishable by death, and in all civil cases, shall be misdemeanors — rör sålunda e n d a s t tredje m a n , som befriar fånge). S t u n d o m s t a d g a s mindre

97 straff, då fången är underkastad personlig bevakning, än clå han befinner sig i fängelse: N. Zeal. 143 (in lawful custody other than aforesaid) jfr 142 — denna mildring träffar endast fången själv, jfr 144, 145 (whether in prison or not). Någongång straffas icke fången själv (men väl tredje man), då han icke befinner sig inom fängelse: Idaho 8150 (Every prisoner confined in any other prison than the state prison, who escapes etc.) jfr 8152 (Every person who wilfully assists any prisoner confined in any prison, or in the lawful custody of any officer or person, to escape). Rannsakningsfånge behandlas ofta i princip (överensstämmande med flertalet europeiska lagar) lika med straffånge (i det t. ex. charge for a felony sammanställes med conviction for a felony). Flere lagar göra dock en åtskillnad dem emellan, i större eller mindre utsträckning: Ariz. 98; Calif. 101; Idaho 8146; Illin. 38: 201 ff.; Ind. Pen. C. 225; ävenså Mississ. 1150 (endast våldsamt befriande av rannsakningsfånge likställt med befriande [överhuvud] av straffånge; i övrigt jfr 1152). Härmed (ävensom med indelningarne efter förbrottets beskaffenhet) sammanhänger det icke sällan förekommande åtskiljandet mellan olika straffanstalter (rymning från state prison eller från penitentiary, i motsats till county jail etc.).

IV. Personalfaution. I äldre lagstiftning har i regel »personalfaution» behandlats tillsammans med »realfaution» och detta mestadels genom bestämmelser i den allmänna delen, i det båda uppställts såsom former av »delaktighet», accessoriska till »huvudbrottet». Några lagar kvarstå ännu på denna ståndpunkt, medan flertalet helt eller delvis övergivit den och uppställt båda fallen, eller ettdera fallet, i strafflagens speciella del. Vare sig emellertid fautionen placerats i delaktighetskapitlet eller i den speciella delen, är det en annan fråga, huruvida den i realiteten behandlats såsom accessorisk till ett huvudbrott eller såsom självständigt brott. Likasom det förekommer, att en i delaktighetskapitlet uppställd faution belägges med ett självständigt straff, fullkomligt oberoende av huvudbrottets, så inträffar även, att en i lagens speciella del uppställd faution icke har självständig straffsanktion utan ställes accessorisk till huvudbrottet. För en översikt av lagarnes ståndpunkt böra de därför jämföras dels i avseende på den yttre placeringen av fautionens båda former (i lagens allmänna eller speciella del?) dels i avseende på behandlingen i realiteten (accessoriskt eller självständigt straff?).

A) Fautionsbrottens placering. Jämlikt det ovan anförda kunna lagarne ur denna synpunkt indelas i 1) sådana som i den allmänna delens delaktighetskapitel upptaga båda fautionsformerna; 2) sådana som upptaga den

99 ena formen i den allmänna, den andra i den speciella delen; 3) sådana som upptaga båda formerna såsom särskilda brott i lagens speciella del, vare sig de uppställas i omedelbart sammanhang eller föras till olika delar av systemet. ad 1. Både personal- och realfaution förekomma i den allmänna delens delaktighetskapitel i följande lagar: S. 3: 9—11;

Port. 23, 106 (jfr dock 197); Grek. 72—76; Graub.37; Aarg. 3o| Schaffh. 64; Bern 40; Schwyz 40; Luz. 39: Chil. 17; Columb. 25, 27; Mex. 43, 44 (som dock i den speciella delen, 432, särskilt uppställer döljande av brottsling — såvida det ej sker för tredje gången eller därutöver, eller mot ersättning: 43 I 3 : Ocultando a éstos, si anteriormente han hecho dos o mås ocultaciones, aunque de ellos no hay a tenido conocimiento la autoridad; o si ob ran por ret ribuciön daela o prometida). — Att lagarne närmast beteckna fautionen såsom delaktighet, hindrar icke, att särskilda fall såväl av personalfaution (t. ex. fånges befriande, dels såsom allmänt brott, dels såsom ämbetsbrott) som av realfaution (t. ex. tjuvgömmeri) utbrytas ur det allmänna begreppet och uppställas i den speciella delen. ad 2 a): Endast personalfaution upptages bland delaktighetsbestämmelserna, medan realfautionen uppställes i den speciella delen: Sp. 50, 142 jfr 513, 514; R. 17 (där personalfautionen utan åtskillnad sammanföres med annan delaktighet, såsom en form av »samverkan» till brottets utförande: IIocoöniiKaMir c^mrajOTCH anua, co;iencTByioniiie BBinojineiinio npecTynjieiiiw . . . coKpLixino npecTyniiirKa IIJIII cjiejjOB npecTynjieiiiw), 164 (realfaution); Thurg. 37 jfr 157; Glar. 25 jfr 137; Zur. 40 jfr 178; Zug 24 jfr 124; App. A.-Rh. 30 jfr 119; Sol. 34 jfr 153; St. Gall. 34 jfr 61; Neuch. 65 jfr 382; App. I.-Rh. 24 jfr 124. — Ett undantag utgör i Sp. (513) vanemässig personalfaution. — Stundom, t. ex. Glar., känner lagen realfaution endast i förbindelse med vissa brott (stöld etc). Obw. har uppställt personalfaution i den allmänna delen (24), men realfaution i Pol. 84. Bund, som saknar bestämmelser om realfaution, uppställer personalfaution i den allmänna delen (23).

100 b): Endast realfaution upptages bland delaktighetsbestämmelserna, medan personalfautionen upptages i den speciella delen: D. 55 jfr 110; Rum. 53—55 jfr 197; Wall. 64, 67, 317 jfr 146. (Om Mex. jfr ov. sub 1). ad 3 a): Båda formerna uppställas, i omedelbart sammanhang, i den speciella delen: T. 257 ff.; Ung. 370 ff.; Bulg. 339 ff.;

Bas. 156 ff.; Tie. 171 fl; Argent. 277 ff.; Costa R. 475 ff. b): Båda formerna uppställas i den speciella delen, men i skilda delar av systemet: FL 16: 20 jfr 32 kap.; N. 132 jfr 317, 320: H. 189 jfr 416; Ö. 185 jfr 214; Fr. 248 jfr 460, 461 (L. 22/.5 1915); Belg. 339 jfr 505, 506; It. 225 jfr 421; Turk. 296 jfr 512; Freib. 86 jfr 174; Peru 243 jfr 331, 332; Venez. 255 jfr 472; Kina 174, 177 jfr 376 f l ; Jap. 103 ff. jfr 256 fl; FL Fsl. 15: 10 jfr 29: 9; D. Fsl. 124 jfr 283 fl; T. Fsl. 200, 201 jfr 350 ff.; Tjslov. Fsl. 199 jfr 329; Schw. Fsl. 269 jfr 125; It. Fsl. 385, 386 jfr 667. I alla dessa fall uppstår naturligen frågan om gränslinjen mellan personal- och realfaution; likaså (särskilt beträffande lagar, som uppställa någondera fautionsformen i delaktighetskapitlet) om gränslinjen mellan faution och medhjälp. Vad förstnämnda gränslinje beträffar, föras givetvis handlingar, som gå ut på att undandraga brottslingen straff, till personalfaution, och handlingar, som innebära övertagande i lukrativt syfte av saker, förvärvade genom brottet, till realfaution. Däremot stå lagarne villrådiga i avseende på handlingar, som avse att åt brottslingen säkra fördelarne av brottet (särdeles om ingen animus lucri finnes hos fautor). Bland lagar, som hava skilda rättsverkningar för de båda fautionsformerna, föres nämnda fall till personalfaution av T. 257 (tvissentlich Bei stand leistet, um denselben der Bestrafung zu entziehen oder um ihm die Vorteile des Verbrechens oder Vergehens zu sich em); Ung. 375 (Ber Vorschubleistung macht sich auch schuldig . . wer . . bei der Sicherstellung des aus dem Verbrechen oder Vergehen stammen-

101 den Vorteils mitwirkt); It. 225; Bulg. 340; Thurg. 37; Obw. 24 (um denselben der Bestrafung zu entziehen oder ihm die Vorteile des Verbrechens zu sichern . . Die gewerbsmässige Begunstigung, sowie diejenige, welche eds Sicherung des durch das Verbrechen gewonnenen Vorteils gerichtet ist, soil immer strenger bestraft werden, als die blosse Entziehung des Verbrechers der gerichtlichen Verfolgung); Glar. 25; Zur. 40; Bas.

156; Tie. 173; Zug 24; Sol. 34; St. Gall. 34 c; Neuch. 65 (soit en lui procurant ou lid assurant les avantages qui doivent en résulter); Venez. 255. — Däremot föres fallet uttryckligen under realfaution i N. 320 (Den, som yder den skyldige bistand efter forevelsen af en forbryelelse for at sikre ham en ved samme tilsigtet fordel); D. 55 (Handlinger, eler geiar tid paa at sikre Gjerningsmanden den ulovlig erhvervede Fordel); Sp. 514 (los que concurran a la enajenaciön de diehos objetos, auxilieindo a los delincuentes para que se aprovechen ele ellos); Wall. 64 (favorisent le coupable . . en recélant ou enpartageant sciemment les objets qui ont été obtenus ä V aide du délit); D. Fsl. 283; varjämte i åtskilliga lagar, som ej uttryckligen omnämna fallet, samma resultat framgår av det sätt, varpå personalfautionen bestämmes (såsom inriktad uteslutande på att undandraga brottslingen

straff): FL 16: 20; H. 189; Fr. 248; Belg. 339; Freib. 174; Peru 331, 332. — - I T . Fsl. har ifrågavarande fall, betecknat såsom Begunstigung (200), sammanställts med »Strafvereitelung» (201), varmed avses icke blott döljande av brottslingen eller befordrande av hans flykt utan allt slags eluderande av statens straffrättsskipning gentemot annan person (Wer wissentlich die Str af verfolgung eines anderen wegen eines von diesem begangenen Verbrechens oder Vergehens oder die Vollstreckung einer gegen einen anderen wegen eines Verbrechens oder Vergehens rechtskräftig erkemnten Strafe oder den Vollzug einer gegen einen anderen rechtskräftig zugeleissenen oder angeordneten, mit Freiheitsentziehung verbundenen Massregel der Besserung oder Sicherung ganz oder zum Teil vereitelt). Vad angår gränslinjen mellan faution och medhjälp fastslå lagarne allmänt, att fautionshandlingen skall ha skett efter för-

102 b r o t t e t s fullbordande. I c k e sällan förklaras u t t r y c k l i g e n , a t t löfte om dylik handling, a v g i v e t före förbrottets fullbordande, förvandlar g ä r n i n g e n till m e d h j ä l p : T. 2 5 7 3 (Die Begilnstigung ist als Beihilfe zu bestrafen, wenn sie vor Begehung der Tat zugesagt worelen ist); Ung. 374 (wenn er sich mit ihm diesbezuglich nicht schon vor der Verilbung des Verbrechens oeler Vergehens verabredet hat), 3 7 5 ; It. 225 (senza concerto anteriore al delitto stesso); Bulg. 340; Grek. 74; Schaffh. 61 3 ; Sol. 35 2 etc. Givetvis kan, d ä r e s t den b r o t t s l i g a h a n d l i n g e n fortsattes, så a t t y t t e r l i g a r e b r o t t (av s a m m a eller a n n a t slag) k o m m e r till stånd, en f a u t i o n s h a n d l i n g till det först k o n s u m m e rade b r o t t e t bliva medhjälp till det senare (därvid l a g e n n å g o n g å n g förklarar f a u t i o n s b e s t ä m m e l s e n subsidiär, t. ex. It. 2 2 5 : senza contribuire a portario a conseguenze ulteriori, m e d a n i a n d r a fall rättspraxis, t. ex. T., a n t a g e r konkurrens); m o t s v a r a n d e bör gälla ifråga om s. k. delictum continuum, t. ex. frihetsberövande (även h ä r h a r T. r ä t t s p r a x i s a n t a g i t k o n k u r r e n s : Entseh. B. G. 58,13). — A n g å e n d e s a m m a n t r ä f f a n d e av medhjälp och faution till s a m m a b r o t t s t a d g a l a g a r n e s t u n d o m u t t r y c k l i g e n subsidiaritet för fautionsbestämmelsen: S. 3: 9 (utan att hava sådan del i brott, som förr sagt är); Sp. 50 (eon eonocimiento del delito y sin haber tenido participeiciön en él), 514 (sin haber tenido participaciön eilguna en un delito); Schaffh. 64 (erst nach vollbrachter Tat den Urhebern oeler Gehulfen in Beziehung auf das begangene Verbrechcn oder Vergehen wissentlich förderlich ist); Zlir. 40 (erst nach der Tat wissentlich Bei stand leistet); Zug 24. D ä r så ej skett, h a r r ä t t s p r a x i s (t. ex. Fr.) stundom a n t a g i t r e a l k o n k u r r e n s (även i n å g r a l a g a r , t. ex. T., som a n t a g a e n s a m t medhjälp, n ä r d e n föregående h a n d l i n g e n b e s t å t t i löfte om den efteråt l ä m n a d e fautionen). — A a r g . 40 l å t e r i dylikt fall g ä r n i n g s m a n n a s t r a f f i n t r ä d a (Wer sich . . der Beihulfe und der Begilnstigung zugleich schuldig macht, den trifft die auf das Hauptverbrechen festgesetzte Strafe). Grek. för n ä r m a s t allt efter b r o t t e t l ä m n a t b i s t å n d tillsamm a n s m e d föregående d e l a k t i g h e t (72 5 ) m e n u t b r y t e r v a d som

103 skett utan föregående överenskommelse och utan egennyttigt syfte (xcoQig löiöreÅf) OUOJTÖV), art. 74.

B) Fautionsformernas straff i förhållande till förbrottets. Jämfört med förbrottets straff är den väsentliga frågan rörande fautionens straff, huruvida detta bestämmes i funktion av förbrottets (accessoriskt), eller självständigt, genom en eller flera fixa skalor. Flera lagar förfara i detta hänseende olika vid de båda fautionsformerna, så att den ena erhållit accessoriskt, den andra' självständigt straff. Och såsom förut nämnt är frågan om straffets självständighet alldeles icke avgjord med fautionens plats (i den allmänna eller speciella delen). För övrigt är, särskilt i äldre lagar, ingalunda det vanligare, att lagen konsekvent genomför den ena eller andra ståndpunkten: fastmera framträda en stor mängd mellanformer mellan självständighet och osjälvständighet, i det t. ex. närmast en fix skala uppställes men maximeras på ett eller annat sätt i relation till förbrottets straff; eller vissa fall av faution utbrytas, såsom undantag från den eljest följda regeln o. s. v. Emellertid kan man i det väsentliga indela lagarne i sådana som 1) för båda fautionsformerna hava accessoriska straff; 2) för båda fautionsformerna hava fixa straff; 3) för personalfaution accessoriska men för realfaution fixa straff; samt 4) för personalfaution fixa men för realfaution accessoriska straff. Vid typen 2 kunna straffen vara antingen lika eller olika vid de båda fautionsformerna. ad 1. Accessoriska straff, gemensamma för personal- och realfaution, förekomma i Graub. 37 (im Verhältnis zu der Strafe, welche den Urheber trifft, immerhin aber mileler als der Gehulfe); Aarg. 39 (Die Dauer der fur die Beihulfe, die Begilnstigung und den Versuch zu erkennenden Freiheitsstrafe soil höchstens auf elrei Vierteile der Strafe gehen, welche das Verbrechen selbst trifft); Schaffh. 65 (Den Begunstiger trifft eine mit Bilcksicht auf die Grösse und Beschaffenheit eles Haupt-

104 verbrechens . . festzusetzende Strafe. Diese känn jedoch einen Dritteil der eiuf das Verbrechen gesetzten Strafe, wenn sie teilhär ist . . nicht ubersteigen); Obw. 24 2 (ungefär = G r a u b . ) ; Neuch. 66 (Les peines de ta tentative sont applieables au fauteur; enligt art. 53 är försökets m a x i m u m i a l l m ä n h e t 2/s och dess m i n i m u m Y3 a v a e t fullbordade b r o t t e t s m a x i m u m och m i n i m u m resp.); Luz. 41 (Die Strafe der Begilnstigung känn nach Massgabe eles Verschuldens bis auf ein Viertel und, wenn die Begilnstigung gewerbsmässig betrieben wurde, bis auf die Hälfte der auf das Verbrechen gesetzten Strafe bestimmt tverden); Chil. 17, 52 (straffet i a l l m ä n h e t »två g r a d e r » under huvudbrottets); Columb. 25, 27 (Los encubridores sufrirdn una pena que no sea menos de la cuarta parte ni mås de la mitad de la del autor o de los autores). S a m t l i g a dessa l a g a r u t o m Neuch. h a v a b e s t ä m melserna i den a l l m ä n n a delen; Neuch. å t e r h a r realfautionen i den speciella delen (382) m e n h ä n v i s a r till det för personalfautionen i den a l l m ä n n a delen u p p s t ä l l d a straff. —- R e g e l n om straffets accessorietet lider vissa u n d a n t a g ; t. ex. så, a t t ett fixt straff uppställes för v a n e m ä s s i g h e t : Neuch. (endast för realfaution, 383: Le recéleur d'habitude sera puni de la réclusion jusqtfä cinq ans etc.) jfr 382, 384; Chil. (personalfaution, 52 3 : También se exceptuan los encubridores comprendidos en el niimero 4'\ del mismo articulo 17, a quienes se aplicarå la pena de presidio menor en cualquiera de sus grados); eller, o m v ä n t , för särskilt r i n g a fall: Aarg. 39 4 (In Fallen, wo die Beteiligung und Schuld des Begunstigers eine sehr geringfilgige ist, känn der Bidder, abgesehen von der Strafe des Hauptverbrechens, gegen denselben eine zuchtpolizeiliche Strafe verhängen); Obw. Pol. 26; Neuch. (realfaution, 382 2 : Dans les cas peu graves, lorsqu'il slagit seulement cCune légére atteinte ä la propriété, la peine sera une simple amende de 50 francs). S t u n d o m uppställes för det i övrigt accessoriska straffet e t t fixt m a x i m u m : Schaffh. 65 1 (sex å r s t u k t h u s ) ; Neuch. 661 (vid personalfaution aldrig réclusion). eid 2 a): Fixa straff, gemensamma för b å d a fautionsformerna: S. 3: 9 (fängelse i högst sex månader eller böter); Port. 23, 106 (tre

105 olika skalor, allt efter förbrottets m a x i m u m ) ; Bern 41 (Gefängnis bis zu 60 Tagen oder Korrekt ion shaus bis zu zwei Jahren); Argent. 277 (prisiön de quince dias a dos anos); Costa R. 475 (prisiön en su grado primero). A v dessa l a g a r uppställa S. och Bern b å d a fautionsformerna i l a g e n s a l l m ä n n a del; s a m t Argent, och Costa R. b å d a formerna (tillsammans) i den speciella delen. — E t t e l e m e n t av accessorietet f r a m t r ä d e r (bortsett från Port.) i S. p å det sätt, a t t viss s v å r h e t av h u v u d b r o t t e t är en av förutsättninga r n e för kvalifikation (3: 9: har det skett för egen vinning, och är brottet med straffarbete över åtta år eller svårare straff belagt; då må till straffarbete i högst två år dömas). b): Fixa straff, olika för de t v å fautionsformerna: FL 16: 20 och 32 k a p . ; N. 132, 317, 320; H. 189, 416; T. 257 f l ; Ung.

370 fl; Belg. 339, 505, 506; It. 225, 421; Bulg. 338 fl; Turk. 296, 512; Thurg. 37, 157; Bas. 156; Tic. 171 fl; Sol. 34, 153; Freib. 174, 86; Peru 331, 332, 243; Venez. 255, 472; Kina 174, 376 ff.; Jap. 103, 256. A v dessa l a g a r u p p s t ä l l a Thurg. och Sol. personalfautionen i den a l l m ä n n a och realfautionen i den speciella delen; T.; Ung.; Bulg.; Bas.; Tic. b å d a tillsammans i den speciella delen och övriga l a g a r v a r d e r a formen för sig i den speciella delen. Med u n d a n t a g av H.; Thurg.; Freib.; Peru; Kina och Jap. innehålla dessa straffbestämmelser m e r eller m i n d r e accessoriska element. Så FL 16: 20; 32: 1, 4 (medhjälpsstraffet m a x i m u m ) ; N. (vid s ä k r a n d e u t a v fördelarne av förbrottet, 320, ej h ö g r e straff ä n förbrottets m a x i m u m ) ; T. vid enkel personalfaution: 257 (Die Strafe darf jedoch, der Art oder dem Masse nach, keine sch wer ere sein, als die auf die Handlung selbst angedrohte); vid svår personalfaution (»Personenhehterei»): 258 (skärpning, om förb r o t t e t u t g j o r t einfacher Diebstahl eller Untersehlagung; s t a r k a r e s k ä r p n i n g , om det u t g j o r t schwerer Diebstahl, Raub eller ein dem Baube gleich zu bestrafendes Verbrechen — allt u n d e r f ö r u t s ä t t n i n g a v animus lucri); vid realfaution från tredje r e s a n : 261 (högre straff ä n eljest, om förbrottet tillhör s i s t n ä m n d a b r o t t s g r u p p ) ;

106 Ung. 372 (kvalifikation av realfautionen, då förbrottets maximum överstiger tio års tukthus); Belg. 506 (likaså, då förbrottet är belagt med dödsstraff eller travaux forces ä perpétuité); It. vid personalfaution 225 (såvida för förbrottet e stabilita una pena tion inferiore alla detenzione, får fautionsstraffet icke vara superiore in clurata alla meta della pena stabilita per il delitto medesimo); vid realfaution 421 (med undantag för vanemässighet, ib}, får fautionsstraffet, ib}, icke överstiga hälften av förbrottets maximum; kvalifikation, ib.2, om förbrottet är belagt med mera än fem års frihetsstraff); Bulg. 3391 (kvalifikation av realfaution, då förbrottets maximum överstiger tio års tukthus), 341 (likaså av personalfaution, då förbrottet är röveri); Turk. 296 och 512 (liknande It.); Bas. 156 (maximum = förbrottets); Tic. 175 § 1 (Nella applicazione delle pene portote dal Capo presente, la pena del favoreggiamento o della ricettazione elovrä essere sempre di almeno un grado minor e di quell a eissegnata al complice del crimine o delitto principale); Sol. 34 (olika straff, allt eftersom förbrottet är Verbrechen eller Vergehen); Venez. (personalfaution 256, 257; realfaution 472 — liknande It.). — Till denna grupp höra samtliga strafflagsförslagen, vilka, som nämnt, alla uppställa båda fautionsformerna (på skilda ställen) i den speciella delen: FL Fsl. 15: 10 jfr

29: 9; D. Fsl. 124 jfr 283, 284; T. Fsl. 200, 201 jfr 350; Tjslov. Fsl. 199 jfr 329; Schw. Fsl. 269 jfr 125; It. Fsl. 385, 386 jfr 667. Dessa bestämmelser äro fria från accessoriska element, undantaget T. Fsl. 202 (maximumsförbrottets). — Sistnämnda förslag (200) stadgar dessutom (beträffande hjälp till säkrande av brottets fördelar): Die Strafbarkeit ist unabhängig von der Strafbeirkeit des Bcgunstigten (likaså § 353 om realfaution); på samma sätt It. Fsl. 385 om personalfaution: Le disposizioni del presente articolo si applicant) anche quanelo la persona aiutata non sia imputabile o non sia punibile (likaså art. 667 om realfaution). ad 3: Accessoriska straff för personatl&utioii, fixa straff för rm/faution: Sp. 50, 142 (A los encubridores ele delito consumado . .

107 se les impondrå la pena inferior en dos grades a la senalada para el autor del delito consumado), 144 (Al encubridor de delito frustrado o de tentativa . . se le impondrå la pena inferior en tres o cuatro grados a la senalada para el autor del consumado, respectivamente); 514 (realfaution: straffet de un ano a seis de réclusion y multa de 2.000 a 20.000 pesetas); R. 17, 164 (enligt 17 b e h a n d l a s personalfautionen = föregående dela k t i g h e t , jfr ov.); Glar. 25 2 , 137; Zttr. 43 (Der Begunstiger wird gelinder bestraft als der Gehulfe), 185 (realfaution: fixa straffskalor efter det o m h ä n d e r t a g n a föremålets v ä r d e ) ; St. Gall. 34 (Die Begilnstigung wird . . gelinder bestraft eds die Urheberschaft), 62 (realfaution; straff = det för Unterschleigung § 56, n ä m l i g e n fyra fixa straff skalor efter föremålets värde). S a m t l i g a dessa fem l a g a r h a v a k o n s e k v e n t uppfört personalfaution i den a l l m ä n n a och realfaution i den speciella delen. Men likasom fixa e l e m e n t spela in vid personalfautionen, förekomma accessoriska e l e m e n t vid realfautionen. Sp. h a r sålunda u t b r u t i t den habituella personalfautionen och u p p s t ä l l t den i den speciella delen (513) m e d fix skala, dock med m a x i m u m = förbrottets; å a n d r a sidan har lagen (514) i n s k r ä n k t realf au tionens fixa skala g e n o m d e n n a s a m m a m a x i m e r i n g (Cuando el delito del que provengan los objetos esté ceistigado con penas inferiores a las expresadas, no se impondrå pena privativa de libertad superior a aquéllas). Ziir. 43 fixerar såtillvida e t t m a x i m u m för personalfaution, som t u k t h u s uteslutes, o a v s e t t förbrottets s v å r h e t ; å a n d r a sidan är förbrottets egenskap av r å n eller u t p r e s s n i n g en b l a n d kvalifikationsgrunderna vid realfaution (185 b). St. Gall. 34 m a x i m e r a r straffet för personalfaution d ä r h ä n , a t t det skall s t a n n a vid »korrektionelie Strafe» (sålunda icke Zuchthaus, § 5). ad 4 : Fixa straff för personeilfELution, accessoriska straff för realfaution: D. 110 (personalfaution: Beder eller Fangsel), 55 (realfaution: en Strof, der ikke överskrider Halvdelen af den iwieste og ikke er mindre end Fjerdedelen af den laveste for Forbryelelsen i Loven foreskrevne Straf); Ö. 215 (personalfaution vid Verbrechen: fix skala),

108 307 (likaså, vid personalfaution av Vergehen och Vbertretungen); vid realfaution olika bestämmelser allt efter förbrottets beskaffenhet: 186 (förbrottet: Diebstahl eller Veruntreuung, utgörande Verbrechen), 196 (förbrottet rån), 464 (förbrottet: Diebstahl eller Veruntreuung, icke utgörande Verbrechen: straffskalan = förbrottets, 460); Fr. har i fråga om personalfaution, 248, en rent fix skala, men straffar personalfautionen endast då förbrottet är belagt med réclusion eller högre straff; i fråga om realfautionen (460, 461) intager Fr. sedan L. 22/ö 1915 en utpräglad mellanställning, i det den, såvitt förbrottet är av nyssnämnda svårhetsgrad, faller under dettas straffskala, men vid lindrigare förbrott kommer under den fixa skalan för enkel stöld, art. 401; Grek. 71 (jfr 725) straffar i princip efterföljande delaktighet, likasom föregående, accessoriskt; men uppställer för det utbrutna området (74, jfr ov.) en fix skala upp till två års (pvÅdnioig; Wall. 146 (fixa skalor vid personalfaution), 64, 671 (realfautionens maximum = halva maximum vid förbrottet; 15 års réclusion, om detta är dödsstraff eller livstids frihetsstraff), 317 (höjning av proportionen till förbrottets straff, då detta utgjort stöld etc). Av dessa lagar hava D. och Wall., i överensstämmelse med straffsanktionerna, personalfautionen i den speciella och (huvudbestämmelsen om) realfautionen i den allmänna delen.

C) Brottssubjektet. Att brottsling, som själv söker utplåna bevisningen om sitt brott, icke särskilt straffas för denna gärning, har av de allra flesta lagar ansetts självklart. Dock förekomma undantagsvis uttryckliga stadganden härom: H. 189 i. fi (Deze bepalingen zijn niet van toepeissing op hem die de deiarin vermelde handelingen verricht ten einde gevaar van vervolging te ontgaan); D. Fsl. 1242 (Den, der foretager ele tmvnte Hanellinger for at und dr age sig selv . . fira Forfelgning eller Straf, strafes icke).

109 D ä r e m o t u p p s t ä l l a (bortsett från den a n g l i k a n s k a r ä t t e n , jfr ned.) så g o t t som alla l a g a r (icke R.) privilegiationer av faution, b e g å n g e n av n å g o n »förbrottslingen» n ä r s t å e n d e person. D e t v a n l i g a är, a t t d e n n a krets av privilegierade erhåller en bestämd b e g r ä n s n i n g ; a t t privilegiationen i n s k r ä n k e s till ett större eller m i n d r e o m r å d e av personalfaution; s a m t a t t d e n b e s t å r i obet i n g a d straffrihet; dock förekomma p å s a m t l i g a dessa p u n k t e r undantag. V a d först a n g å r kretsen av de privilegierade, l ä m n a s d e n n a n å g o n g å n g fullkomligt o b e s t ä m d : Freib. 174 2 (Le juge petit prononcer Vacquittement si, en reason des personnes en cause, cette conduite parait excusable); P e r u 3 3 1 2 (No ineurrird en pena alguna, si sus relaciones con la persona perseguida ö reprimida son tan estrechas como para hacer excusable su conducta); Schw. Fsl. 269 (Steht der Täter in so nahen Beziehungen zu dem Begunstigten, dass sein Verhalten entschuldbar ist, so bleibt er strafios). N å g r a l a g a r u t t r y c k a sig m e r a b e s t ä m t u t a n a t t dock sluta k r e t s e n : Schaffh. 66 (Die nächsten Angehörigen [vilket u t t r y c k icke definieras] des Schuldigen bleiben von der Strafe der Begunstigung frei, wenn diese e t c ) ; App, A.-Rh. 30 4 (Von der Strafe der Begunstigung sind frei: Ehegatten und nahe Blutsverwandte [ej n ä r m a r e b e s t ä m t ] , sowie auch Pfiegeeltern und Pfiegekineler, wenn sie e t c ) ; App. I.-Rh. 24 (liknande); Jap. 105; FL Fsl. 15: 10 (förbrytarens närmaste); jfr ä v e n ned. om Argent.; Costa R. och Tjsl. Fsl. — V a n l i g e n är emellertid k r e t s e n b e s t ä m d . E n för de allra flesta l a g a r g e m e n s a m k ä r n a u t g ö r e s a v : m a k e ; linea recta i skyldskap och s v å g e r l a g ; s a m t t v å led i sidolinjen, j ä m v ä l b å d e skyldskap och s v å g e r l a g . E n i n s k r ä n k n i n g häri g ö r a D. HO 2 och B e r n 42, som icke m e d t a g a s v å g e r l a g å sidolinjen; s a m t Turk. 296 3 , som överhuvud icke m e d t a g e r s v å g e r l a g . (Så s t a d g a r ä v e n i första h a n d Tjslov. Fsl. 13 3 , m e n jfr ned.). N å g r a k a n t o n a l l a g a r — Aarg. 3 1 ; Bas. 156 2 ; Neuch. 76; Luz. 41 — s t a n n a vid d e n n a k ä r n a (likaså Port. i det särskilt u t b r u t n a fallet, art. 197, jfr ned.). Men flertalet l a g a r g ö r a

110 tillägg av olika slag. Sålunda medtagas: /. d, make av H. 189 i. f. (zijn echtgenoot of gewezen echtgenoot); Fr. 2482 (cpoux ou épouse méme divorces); Belg. 341; Rum. 1972 (sotul seiu sotia, si chieir ele vor fi despdrtiti); Wall. 1463 (Vépoux méme séparé); jfr även N. 5 (Fr egteskabet oplest, begrunder det fremdeles anvendelse af ele om de narmeste givne regler, forsaavidt angaar begivenheder fer opUsningcn); trolovad av FL 16: 202, 102; N. 5; T. 257, 52; Ung. 378, 78; Bulg. 343, 540;

Thurg. 38; Graub. 43; Obw. 244; Zug 251; Sol. 36; Glar. 26; D. Fsl. 3 1 ; T. Fsl. 10; fosterföräldrar och -barn'. FL 16: 20 2 , 102; N. 5;

D. 1102; T. 257, 52; Ung. 378, 78; Thurg. 38; Obw. 244; Glar. 26; Zur. 42; Zug 25 l ; Sol. 36; D. Fsl. 31; T. Fsl. 10; (S. 3: 11 endast fosteroarn); adoptivföräldrar och -barn: S. 3: 11; T. 257, 52; Ung. 378, 78; Sp. 51; Sol. 36; D. Fsl. 31; T. Fsl. 10; (Sp. ib. även adoptivsyskon: ascendientes, descendientes, hermanos legitimos, natur edes o adoptivos); »naturlig» skyldskap (varom lagarne i allmänhet icke yttra sig) uttryckligen i Sp. 1. c; ävenså Chil. 17 i. ff, såvitt rör »erkänd» skyldskap i linea recta (padres o hijos natur edes o ilegitimos reconocidos); tre led i sidolinjen: H. 189 i. ./'.; Ö. 216; Ung. 378, 78; It. 2253, 191; Port. 23 § un. (os collateraes ou affins do criminoso até ao terceiro grau por direito civil) men icke i det utbrutna fallet 197 § 2 (os ascendentes ou descendentes oVaquelle que foi acoutado ou encoberto, o esposo ou esposa, os irmaos ou irmås, e os parentes por affinidade nos mesmos gr ecus); Bulg. 343, 540;

Graub. 43; Wall. 1463; Obw. 244; Tic. 1422, 176; St. Gall. 34; Costa R. 476; (Columb. 32 medtager fyra led i skyldskap men endast två i svågerlag: sus parientes dentro del cuarto grado civil de consanguinidad o segundo de afinidad; likaså Mex. 44, II); svågerlag av andra graden i N. 5 (som besvogret ansees ogsaa den besvogredes egtefcelle) och, för visst fall, i St. Gall. 34 i. f. (die Ehegatten der Geschwister seines Ehegatten); förmyndare Grek. 76 (émrgojioi f) émpsAnrai rov évå/ov); underordnade i Bern 42 (zu Gunsten von . . Personen, denen er untergeben ist); mera obestämt: den, som vill rädda välgörare eller intim vän, i Costa R. 476 (en favor de un bienhechor o intimo

Ill amigo suyos) och, om det gäller b r o t t mot person, Argent. 278'2 {En los casos de delitos contra las personas, quedarån teimbién exentos de pena por ocultaciön, los amigos intimos y los que hnbieren recibido yrandes beneficios del responseible del delito, antes de su ejecuciön); förbunden gmom kärlek, vördnad, tacksamhet eller nära vänskap: Mex. 44, I I I (A los que esten ligados eon el delincuente por atnor, respeto, gratitud o estrecha amistad); l i k n a n d e Tjslov. Fsl. 13 3 (diejenigen [Personen], die in einem solchen Familien-, Freundscheifts- oder Liebesverhältnis stehen, dass der Nachteil, den eine von ihnen erlitte, von der anderen wie ihr eigener Nachteil empfunden wilrde). — Kina 177 privilegierar ett m y c k e t v i d s t r ä c k t o m r å d e av förvantskap, d ä r o m utförliga b e s t ä m m e l s e r i a r t t . 11 —16. Vad beträffar privilegiationens o m f a t t n i n g med a v s e e n d e p å den brottsliga i&ntionshandlingen, förekommer blott u n d a n t a g s v i s , a t t realfaution i d e t t a avseende s a m m a n f a t t a s m e d personalfaution. Så ä r dock förhållandet i Port. 23, 106 och Bern 42 (enligt sistn ä m n d a l a g är emellertid privilegiationen e n d a s t fakultativ, jfr ned.). D e n form av faution, som b e s t å r i a t t å t förbrottslingen s ä k r a fördelarne av förbrottet, u n d a n t a g e s ä v e n mestadels från privilegiationen — d e t t a även i l a g a r (jfr ov. sid. 100), som föra n ä m n d a fall u n d e r personalfaution (i det t. ex. privilegiationen göres beroende av det syfte hos fautor a t t u n d a n d r a g a b r o t t s lingen straff). N å g r a l a g a r (bortsett från de n y s s n ä m n d a Port. och Bern) i n t a g a emellertid en m o t s a t t s t å n d p u n k t och l å t a det n ä m n d a fallet omfattas a v privilegiationen: Ung. 375 (Der Vorschubleistung macht sich auch schuldig . . wer . . bei der Sicherstellung des aus dem Verbrechen oder Vergehen stammenden Vorteils mitwirkt), 378 (Die Anorelnungen der §§ 374 und 375 sind nicht einzuwenden, wenn der Vorschubleister eine daselbst bezeichnete Handlung im Interesse eines seiner Angehörigen veriibt hat); It. 225 (Chiunque, elopo che fu commesso un delitto per il quale é stabilita una pena non inferiore alla detenzione . . aiuta taluno ad assicurarne il profitto . . Va esente da pena chi commetta il fatto in feivore di un prossimo congiunto); Bulg.

112 340 (Såsom fautor [yKpiiBaTejib] anses även den, som hjälper gärningsman eller delaktig . . att säkra de fördelar, som härröra ur det begångna brottet), 343 (Föreskrifterna i 340 och 341 användas icke mot den, som handlade på där omtalat sätt till förmån för någon av sina anhöriga); väl ä v e n Columb. 25, 32, som synes u n d a n t a g a blott den otvivela k t i g a realfautionen (32: pero si ocultaren algiino o algunos de los efectos en que consista el delito, para aprovecheirse de ellos: o los eompraren, expendieren o distribuyeren, sabiendo su procedendo, serdn castigados e t c ) . N å g r a l a g a r g ö r a en y t t e r l i g a r e i n s k r ä n k n i n g , i det de und a n t a g a ä v e n utplånande av bevisning om b r o t t e t . Särskilt t y d l i g t f r a m t r ä d e r d e n n a s t å n d p u n k t hos Peru, som i art. 331 uppställer döljande av b r o t t s l i n g e n och befordrande av h a n s flykt m. m. {ocultåndola o facilitandole la fuga), vilken artikel förses m e d privilegiationsklausul, m e d a n i en a n n a n art., 332, som s a k n a r dylik klausul, omtalas u n d a n r ö j a n d e av b e v i s n i n g (El que dificultare la acciön de la justicia, procurando la desapariciön de las huellas o pruebas del delito o esconeliendo los efectos del mismo). Men s a m m a uppfattn i n g torde även få anses u t t a l a d av S. 3 : 9 (Nu har någon . . gått den brottslige tillhanda, såsom att han hulpit att honom dölja, eller varit behjälplig till hans flykt eller till döljande av gärningen eller till undanröjande av bevis därom), ib. 11 (Make etc. skall ej till straff fällas . . efter 9 § för den brottsliges döljande, eller för befordrande av hans flykt); Graub. 43 (Von der Strafe wegen Verheimlichung des Verbrechers oder Begunstigung der Flucht desselben, nicht eiber wegen Begunstigung anderer Art . . sind ausgenommen . .); Aarg. 31 {wenn sie ledigtich denselben verbergen oder ihm zur Flucht behulflieh sind); Wall. 146 (Ceux qui ont recélé ou fait recéler des personnes etc. . . Sont exceptés de la presente disposition e t c ) , d ä r e m o t 64 1 (tillsammans m e d realfaution: Sont réputés femteurs . . en recélant sciemment les objets qui peuvent amener la découverte du délit — u t a n privilegiationsklausul, jfr 67); A r g e n t , som i privilegiationsbestämmelsen 278 e n d a s t o m t a l a r ocultaciön, m e d a n straffbestämmelsen i 277 u p p r ä k n a r : 1° ocultar

113 al delincuente o facilitar su fuga para substreierlo a la justicia; 2° procurar la desaparicion de los reistros o pruebas del delito o. s. v. V a d a n g å r privilegiationens innebörd för bestraffningen, medför den enligt de allra flesta g ä l l a n d e l a g a r obligat straffrihet. E n dast e t t p a r k a n t o n a l l a g a r u t g ö r a u n d a n t a g och s t a n n a vid en fakultativ v e r k a n : Bern 42 (. . . so biidet dies, wenn nicht gewerbsmässige Begunstigung vorliegt und die Umstände es sonst rechtfertigen, einen Strafmilderungsgrund. Unter besonders gunstigen Umständen känn sogar Straflosigkeit stattfinden), som i stället l å t e r privilegiationen o m f a t t a all slags faution; s a m t Freib. 174 (Le jiige peut prononcer X'acquirement si, en raison des personnes en cause, cette conduite par att excusable), som å t e r g i v e r e t t o b e s t ä m t o m f å n g å t de privilegierade subjekten. — A n n o r l u n d a d ä r e m o t förslagen. E n d a s t D. Fsl. 124 2 och S c h w . Fsl. 269 2 s t a d g a o b e t i n g a d straffrihet. FL Fsl. 15: 10 och T. Fsl. 201 s t r ä c k a sig visserligen till straffrihet, m e n e n d a s t fakultativt. Tjslov. Fsl. 199 2 m e d g e r ö v e r h u v u d icke straffrihet (Handelt es sich um eine nahestehencle Person, so känn das Gericht die Strafe ausserordentlich mildern). It. Fsl. 3 9 1 1 slutligen fordrar svår fara för frihet eller ä r a (non é punibile colui che ha commesso il fatto per esservi steito costretto dalla necessitä di salvare . . un prossimo congiunto da un grave e inevitabile nocumento nella libertå o nell' onore); s å v i t t g ä r n i n g e n s k e t t för a t t s ä k r a b r o t t e t s fördelar (386) medgives, liksom i m å n g a a n d r a lagar, ö v e r h u v u d i n g e n privilegiation.

S ä r s k i l d a i n s k r ä n k n i n g a r i privilegiationens tillämplighet förek o m m a i n å g r a lagar. Så bortfaller d e n vid fautionens vanemässighet enligt Bern 42 (jfr ov.j; vid fautors animus lucri enligt Ung. 378 jfr 376 (Wer die Vorschubleistung in der Äbsicht beg elit, um sich selbst oder einem anderen einen Vermögensvorteil zu verschaffen — h ä r u n d e r i n g å r dock icke s ä k r a n d e å t g ä r n i n g s m a n n e n av v a d h a n v u n n i t g e n o m förbrottet, 375); A r g e n t . 279 (La exenciön de pena . . se entenderå siempre que la ocultaciön no se haya hecho por 8

114 precio o participanelo de los efectos del delito; jfr även Columb. 32; vid fautors animus lucri i förbindelse med viss beskaffenhet hos förbrottet enligt T. 258 (Wer seines Vorteils tv egen sich einer Begunstigung schuldig macht, wird als Hehler bestraft, wenn der Begunstigte 1. einen einfachen Diebstahl oder eine Unterschlagung begången hat . . 2. einen schweren Diebstahl, einen Baub oder ein dem Baube gleich zu bestrafendes Verbrechen begången hat . . Diese Strafvorschriften finden auch dann Anwendung, wenn der Hehler ein AngehÖriger ist). D e t ofta förekommande subjektiva rekvisitet, att fautionen skall ha skett för att undandraga förbrottslingen straff, kan leda till ett liknande resultat (åtminstone såvida icke animus lucri hos fautor skulle stått tillsammans med sistnämnda syfte). Grek. 76 fordrar, att gärningen skall ha skett uteslutande för att personligen skydda den närstående (juövov xåqiv jrQoocomufjg vjtsgaomoscog). — Stundom, t. ex. T. 257, undantages uttryckligen från privilegiation det fall, att fautionen inneburit uppfyllelse av ett före förbrottets fullbordan givet löfte — det kan väl emellertid anses självfallet, att denna omständighet förvandlar fautionen till medhjälp, om den, såsom gemenligen måste antagas, varit i någon mån kausal för förbrottet.

D) Handlingen och dess objekt. Likasom vid fångbefrielse, är ^rottsobjektet vid personalfaution — såvitt denna icke innehåller något element av realfaution — staten i dess straffande rättsskipning. Heindlingens närmaste objekt åter är naturligen »förbrottslingen» (vare sig gärningsman eller delaktig i förbrottet), han må vara ännu icke misstänkt eller vara misstänkt, vara under rannsakning, dömd, delvis straffad. Det förekommer någongång, att lagen förer faution av en förrymd fånge tillsammans med fångbefrielse (FL 16: 10; Ö. 217; Aarg. 78 — jfr ov. sid. 83); det vanliga är dock, att fallet går in under personalfaution, vilket stundom uttryck-

115 ligen framhålles: D. 110 1 (Den, som skjuter en Person, om hvem han ved, at han er en unelvegen Fånge, eller at han paa Grund av Forbry delser forf0lges af det Offentlige, eller som tinderstötter hans Flugt)', Belg. 339 (des personnes qu'ils savaient étrc poursuivies ou condamnées du chef el'un crime; It. 225 (aiuta teiluno . . a sottrarsi . . alla esecuzione della condanna); Turk. 296 1 ; Grek. 74 2 (öooi . . GVVTQEXOVÖI rov éu qjvÅaufjc, ögajtSTEvoavra Eig TÖ vä öiaocodfj); Freib. 174 (préte sciemment assistance ä une personne pour la soustraire . . å V execution d'une peine); Peru 331 (Et que substrajera d una persona a la persecuciön penal 6 a la ejecuciön de una pena 6 de otra mediala ordenada por la justicia penal); Kina 174 1 (the concealment of any offender or of any person who has escaped from lawful custody); Jap. 103. U n d a n t a g s v i s göres skillnad i straffbarhet mellan döljande etc. av en dömd och av en ä n n u icke d ö m d b r o t t s l i n g : Port. 197 (Aquelle que tiver, acoutar, ou encobrir, ou fizer ter, acoular, ou encobrir em sua casa, ou em outro logar, a algum individuo condemnado em qualquér das penas maiores . . . § 1. Se, no ceiso declarado rieste artigo, houver unicamente pronuncia . .); Wall. 146 1 (Ceux qui ont recélé ou fait recélé des personnes qu'ils savaient avoir été condamnées ä la réclusion . . ib2: La peine sera réduite de moitié pour ceux qui eiuraient donné des secours au coupable pour le soustraire aux recherches et ä V action de la justice). Med a v s e e n d e p å beskaffenheten av förbrottet h a v a flere l a g a r u t s t r ä c k t i n s t i t u t e t s tillämplighet till (åtminstone) alla i strafflagen u p p t a g n a straffbara g ä r n i n g a r : S. 3 : 9 (brott); N. 132 (strafbar handling — m e n jfr n e d . om § 320); D. 110 (Forbrydelse — jfr k a p . 1); Ö. 214 (Verbrechen) och 307 (Vergehen och Vbertretungen);, It. 225 2 (jfr ned.); R. 17; Argent. 277 (delito, jfr Tit. I); Columb, 25 (delito, jfr art. 1); Venez. 255 (jfr ned.); b l a n d k a n t o n a l l a g a r n e t. ex. Thurg. 37 jfr 1; Schaffh. 64 jfr 1; Obw. 24, Pol. 26 (jfr ned.); Sol. 34 jfr 2; Neuch. 65 jfr 1; Freib. 174 (Celui qui préte sciemment assistance a une personne pour la soustraire a Faction penale ou a V execution d'une peine); Schw. Fsl. 269; It. Fsl. 385 (jfr ned.).

116 A n d r a l a g a r h a v a u t t r y c k l i g e n eller g e n o m sin terminologi (den betydelse, de g i v a o r d e n Verbrechen, délit etc.) u n d a n t a g i t förseelser: FL 16: 20 2 (Straff enligt denna § må . . ej heller äga rum, der brottet är något av dem, som omförmälas i 41, 42, 43 och 44 kapitlen, eller med dem jämförlig förbrytelse); N. 320 för ett särskilt fall (Den, som yder den skyldige bistand efter foravelsen af en forbrydelse for at sikre ham en ved samme tilsigtet fordel — om betydelsen av o r d e t forbrydelse, vilket icke o m f a t t a r förseelse, jfr § 2 \ som ä v e n u p p d r a g e r en g r ä n s , efter straff m a x i m u m , för b e g r e p p e t s o m f å n g inom specialstraffrätten); H. 189 (misdrijf — i m o t s a t s till overtreding); T. 257 (Verbrechen och Vergehen — i m o t s a t s till Ifbertretung); Ung. 374 ff. (likaså); Sp. 50 (delito, i m o t s a t s till falta, art. 28); Port. 25 (Nas contraveneöes nåo é punivel a cumplicidade nem o encobrimento); Chil. 17 (crimen och simple delito — i m o t s a t s till fatta, a r t . 3); Costa R. 475 (delito — i m o t s a t s till fatta, a r t . 4); b l a n d k a n t o n a l l a g a r n e t. ex. Aarg. 30, 1; App. A.-Rh. 30, 4; St. Gall. 34, 1; ä v e n s å FL Fsl. 15: 10 jfr 1: 2; T. Fsl. 200, 201 (Verbrechen och Vergehen m e n icke Ubertretungen); Tjslov. Fsl. 199 (likaså). N å g r a l a g a r b e g r ä n s a sig till svåra brott: Fr. 248 1 (Ceux qui auront recélé ou fait recéler des personnes qiiils savaient avoir commis des crimes emportant peine afflictive [minst réclusion, art. 7]; B e l g . 399 (des personnes qu'ils seivaient étre poursuivies ou condamnées du chef d'un crime); Wall. 146 (des personnes qu'ils savaient avoir été condamnées ä la réclusion — jfr ov.); Tic. 171: vid döljande förutsattes dom p å detenzione eller reclusione eller ock h ä k t n i n g s b e s l u t (Chi, scientemente, occulta alle ricerche delVautoritä una persona condannata alla detenzione o alla reclusione, o contro cui fu etnesso un online oVarresto, O fornisce alla medesima i mezzi eV occult ar si); vid u t p l å n a n d e av bevisning (172) u t e s l u t e s e n d a s t trasgressione, jfr art. 1 § 2). — B o r t s e t t från l a g a r m e d accessoriska straff h a v a n å g r a l a g a r m e d fixa straff för p e r s o n a l f a u t i o n e n åtskilt olika g r a d e r av straffbarhet, allt eftersom förbrottet v a r i t m e r eller m i n d r e s v å r t : Ö. 215 (straff för p e r s o n a l f a u t i o n vid Verbrechen, 214); 307 (mindre straff för

117 sådan faution vid Vergehen; och än mindre straff vid t) b er t ret ung); It. 225 (un delitto per il quale é stabilita una pena non inferiore alla detenzione i motsats till altri reati, ib.2); Port. 197 (högre straff, då förbrottet ådrager qualquér das pen as maiores, artt. 55 — 57), eljest 106; Venez. 255 (högt straff, om förbrottet är belagt med presidio eller prisiön), 257 (mindre straff, om förbrottet är ett annat delito; och än mindre, om det är en fatta): It. Fsl. 385. T. har, som redan nämnt, utbrutit kvalifikationer, därvid bland annat förbrottets ärt inverkar: därom jfr vidare ned. — Om S. 3: 9 jfr o v. sid. 105.

Vad vidare beträffar själva handlingen, kunna lagarne närmast indelas i sådana, som använda en generalklausul (tillhandagå, bistå etc. brottslingen), vilken sedan inskränkes antingen genom exemplifiering (dölja, befordra flykt etc) eller genom uppställande av visst syfte (»för att undandraga honom straff» etc), och sådana som använda ett slutet rekvisit (uttömmande uppräkning). I båda fallen kan inträffa, att personal- och realfaution sammanföras i samma lagrum, utan att lagen uppdrager någon skarp skillnad dem emellan. Med bortseende från mindre skiljaktigheter kunna lagarne fördelas i fem typer: 1) handlingen bestämmes såsom tillhandagående el. d y l , exemplifierat genom fall av såväl personal- som realfaution; 2) exemplifierat genom fall av personalfaution allena (i det lagen behandlar realfautionen för sig); 3) såsom tillhandagående i visst inskränkande syfte — alla hithörande lagar behandla personalfautionen för sig, om ock i sammanhang med realfautionen; 4) handlingen bestämmes genom en sluten uppräkning, därvid personal- och realfaution sammanföras; 5) genom sluten uppräkning, omfattande endast personalfaution. — Användande av generalklausul (grupperna 1—3) medför — även om eventuellt anförda exempel skulle sammanfalla med de i de slutna rekvisiten (grupperna 4—5) nämnda handlingar — den möjlighet (särskilt vid gruppen 3, där uttryckligen

118 allt »bistående» medtages, som skett i syfte att hindra straff), att åtskilliga handlingsformer komma med, som kanske icke ingå i de slutna rekvisiten: utstående av straff för annan (incl. betalande av annans böter); falska uppgifter exempelvis till brottslingens nådeansökan; anstiftan eller medhjälp till brottslingens i syfte att undgå straffet begångna självmord; inverkan på målsägande eller annan för att förekomma angivelse eller åtal o. s. v. ad 1. Till denna grupp, vilken icke skiljer mellan personaloch realfaution, h ö r a : S. 3 : 9 (gått den brottslige tillhanda, såsom att han hulpit att honom dölja, eller varit behjälplig till hans flykt eller till döljande av gärningen eller till undanröjande av bevis därom, eller cmottagit, dolt, köpt eller föryttrat gods, som genom brottet åtkommet var, eller besörjt omarbetning eller förändring därav); Graub. 37 (in Beziehung auf das begangene Verbrechen wissentlich Vorschub leistet. . . Dahin gehört namentlich: 1) wer wissentlich Verbrecher bei sich aufnimmt oder verbirgt oder denselben zur Flucht verhilft; 2) wer wissentlich Verbrechern zur Unterdriickung oder Zerstörung der Spuren der strafbaren Tat behulflich ist; 3) wer die durch das Verbrechen entwendeten Sachen wissentlich bei sich aufnimmt, verheimlicht, an sich bringt, an Änder c absetzt oder zu ihrem Absatze behulflich ist); Aarg. 30 (dem Täter in Bcziehung auf dasselbe . . wissentlich förderlich ist, indem er z. B. durch das Verbrechen gewonnene Sachen bei sich aufnimmt, gebraucht oder an Änder e veräussert, oder dem T'äter behulflich ist, um ihn der drohenden Strafe zu entziehen); Schaffh. 64 (den Urhebem oder Gehulfen . . wissentlich förderlich ist, . Dahin gehört namentlich: 1) wer Verbrechern zur Flucht behulflich ist, elieselben verbirgt oder bei sich aufnimmt, oder sonst Beistand leistet, um die gerichtliche Verfolgung zu vcreiteln; 2) wer zur Beseitigung des Gegenstandes eines Verbrechens oder uberhaupt zur Unterdriickung der Spuren oder Beweismittel fur Verbrechen oder Vergehen verhilft; 3) wer die durch das Verbrechen gewonnenen Sachen bei sich aufnimmt, verheimlicht, an sich bringt, an Anelere absetzt oder zu ihrem Absatze belmlflich ist, oeler dem Verbrecher in anderer Weise Beistand leistet, um demselben die bei dem Verbrechen

119 beabsichtigten Vorteile zu sichern); Luz. 39 (liknande Aarg.), 40 (Begunstigung ist es auch, wenn Polizeibeamte oder Bedienstete ihrer Dienstpflicht zuwider die Anzeige begangener Verbrechen vorsätzlich unterl assen). ad 2. App. A.-Rh., som i 119 b e h a n d l a r realfaution, h a r i § 30 en b e s t ä m m e l s e om personalfaution (in Beziehung auf die begangene strafbare Tat beförderlich ist, inelem er z. B. die durch das Verbrechen oder Vergehen gewonnenen Sachen bei sich aufnimmt, oder dem Täter zu dem Zwecke Hillfe leistet, um ihn der drohenden Strafe zu entziehen e t c ) . ad 3. Till d e n n a g r u p p , elär h a n d l i n g e n g e n o m g å e n d e bes t ä m m e s g e n o m syftet, h ö r a : T. 257 (dem Täter oder Teilnehmer wissentlich Beistand leistet, um denselben der Bestrafung zu entziehen oder um ihtn elie Vorteile des Verbrechens oder Vergehens zu sichern); Ung. 374 (dem Tider oder Teilnehmer an einem Verbrechen oder Vergehen hilfreiche Hand leistet, um der behördlichen Verfolgung zu entgehen, den Erfolg des Strafverfahrens zu vereiteln oder straflos zu bleiben), 375 (bei der Sicherstellung des aus dem Verbrechen oder Vergehen stammenden Vorteils mitwirkt); Bulg. 340 (liknande Ung.); Bas. 156 (= T.). D e s s a l a g a r behandla, såsom förut omtalat, personal- och realfaution i s a m m a n h a n g m e d v a r a n d r a (men dock v a r för sig) i den speciella delen. S a m m a s t å n d p u n k t i fråga om h a n d l i n g e n s b e s t ä m m a n d e i n t a g e s av flere k a n t o n a l l a g a r , som uppställa personalfautionen ensam i den a l l m ä n n a delen (och realfautionen i den speciella): Thurg. 37 (Beistand leistet, um ihn die Vorteile elesselben zu sichern oder ihn der Bestrafung zu entziehen); Obw. 24 (likaså); Glar. 25 (likaså); ZUr. 40 (likaså); Zug 24 (Vorschub oder Beistand); Sol. 34 (= T h u r g . ) ; App. I.-Rh. 24 (likaså); ävenledes Freib., som h a r b å d a fautionsformerna, p å olika ställen, i d e n speciella delen (174: préte sciemment eissistance a une personne pour la soustraire a Taction penale ou å Vexecution eVune peine). E n v a r i a n t av d e n n a g r u p p bilda lagverk, som förlägga d e t a v g ö r a n d e r e k v i s i t m o m e n t e t p å den objektiva i stället för d e n

120 subjektiva sidan (undandraga h o n o m r a n n s a k n i n g r e s p . straff i stället för i syfte att u n d a n d r a g a ) : T. Fsl. 201 (Wer wissentlich die Str af verfolgung eines anderen, wegen eines von eliesem begeingenen Verbrechens oder Vergehens oder die Volt streck mig einer gegen einen anderen wegen eines Verbrechens oder Vergehens rechtskräftig erkannten Strafe oder den Vollzug einer gegen einen anderen rechtskräftig zugelassenen oder angeordneten, mit Freiheitsentziehung verbundenen Massregel der Besserung oder Sicherung gemz oeler zum Teil vereitelt); Schw. Fsl. 269 (Wer jem anden der Str af verfolgung, dem Strafvollzugc oder dem Vollzuge einer andern strafrichterlichen Massnahme entzieht). E n n å g o t m e r a o b e s t ä m d m e l l a n s t ä l l n i n g i n t a g a It. 225 (aitita taluno ad assicurarne il profitto, a eludere le investigazioni delV autoritå, ovvero a sottrarsi alle ricerche delta medesima o alla esecuzione della condanna, e chiunque sopprime o in qualsiasi modo disperde od altera le treicce o

gli indizii etc); Turk. 296; Venez. 255; Tjslov. Fsl. 199 (Wer einer Person, die ein Verbrechen oder ein Vergehen begången hat, dazu behilflich ist, der Strafverfolgung, der von einem Strafgerichte verhängten Strafe oder sichernden Massnahme zu entgehen); It. Fsl. 385. — D å försöket straffas enligt alla dessa l a g a r och förslag, blir d e n p r a k t i s k a skillnaden mellan en subjektiv och en objektiv m e t o d icke så stor. ad 4. U t t ö m m a n d e u p p r ä k n i n g a r , där personal- och realfaution sammanföras, förekomma i följande l a g a r : Port. 23 (Säo encobridores: 1. Os que alteram ou desfazem os vestigios do crime com o proposito de impedir ou prejudicar a formacao do cotpo de delicto; 2. Os que occultam ou inutilisam as provas, os instrumentos ou os objectos do crime com o intuito de concorrer para a impunidade; 3. Os que, sendo obrigados em rasåo da sua profissåo, emprego, eirte ou officio, a fazer qualquér exame a respeito de algum crime, alteram ou occultam rfesse exame a verdade do facto com o proposito de favorecer algum criminoso; 4. Os que por compra, penhor, dadiva ou qualquér outro meio, se aproveitam ou auxiliam o criminoso para eque se aproveite dos productos do crime, tendo conhecimento no acto da acquisieäo da sua crimi-

121 nosa pro veni encia; 5. Os que elåo coito ao criminoso ou the facilitam a fuga, com o proposito ele o subtrahirem å eiceåo da justica — l a g e n med-

tager sålunda uttryckligen det fall, att sakkunnig, vid rannsakning om brott, avgiver osannt utlåtande i syfte att gynna brottslingen); Bern 40 (wer dem Täter . . dadurch behulfiich ist: dass er denselben der gerichtliehen Verfolgung, oder dass er Spuren der Tat oder die Uberfuhrwngsmittel der gerichtliehen Kenntnis zu entziehen sucht, oder dass er zur Verheimiichung, Wegschaffung oder Veräusserung von Sachen unter Umständen mitwirkt, aus denen er notwendiger Weise sehliessen musste, dass dieselben durch eine strafbare Handlung erworben worelen seien, oder dass er seller unter den nämlichen Umständen von eliesen Sachen Vorteil zieht, oder deiss er elazu beizutragen sucht, dem Täter die aus der strafbaren Handlung hervorgehenden Vorteile zu

sichern). Hit höra även vissa lagar av den spanska gruppen, vilka utom de vanliga fallen av personalfaution (döljande, befordrande av flykt, utplånande av bevisning) medtaga: den, som vägrar myndighet inträde för att gripa brottsling; som bryter mot särskild plikt att underrätta myndighet om begånget brott; eller som vanemässigt döljer brottslingar eller brottets produkter eller medel, även om han ej haft bestämd kännedom om brotten: Argent. 277 (. . 4. Negar a la autorideid, sin motivo legitimo, el permiso de penetrar en el domicilio para tornar la persona del delincuente que se encuentre en él; 5. Guar dar habitualmente delincuenies u ocultar en la misma forma armas o efectos de los mismos, aunque no tuviere conocimiento determinado de los delitos; 6. Dejar de comunicar a lä autoridad las noticias que tuviere acerca de la comisiön de algun delito, cuando estuviere obligado a hacerlo por su profesiön o empleo); Costa R. 475

(liknande). Även Chile är att föra hit men intager en egendomlig ställning. Förutom bestämmelserna om realfaution upptager den (art. 17) på vanligt sätt en bestämmelse om utplånande av bevisning; ävenså ett stadgande sådant som de nyssnämnda om vanemässig personalfaution. Men i övrigt uppställer den i fråga om döljande av brottslingen och befordrande av hans flykt såsom

122 f ö r u t s ä t t n i n g för straffbarhet, a t t a n t i n g e n fautionen i n n e b u r i t m i s s b r u k av offentlig syssla eller a t t förbrottet v a r i t av m y c k e t s v å r a r t a d beskaffenhet, n ä m l i g e n förräderi eller vissa kvalifikationer av u p p s å t l i g t dödande (17 3 : Albergando, ocultando o proporcionando la fuga ed culpable, siempre que concurra alguna de las circunstancias siguientes: P r i m e r a . La de intervenir abuso de funciones puhlicas de parte del encubridor. S e g u n d a . La de ser el delincuente reo de traiciön, parricidio u homicidio cometido con alguna ele las circunstancias agravantes que expresan los numeros I., 2., 3., 4., 5., 6., 9. y 11. del articulo 12, si estuvieren en noticia del encubridor, o cuando el delincuente fuere conocido como reo habitual de otros crimenes o simples delitos). ad 5. Till d e n n a g r u p p h ö r a : FL 16: 20 (dolt eller hulpit att dölja förbrytaren, eller befordrat hans flykt eller varit honom behjälplig till döljande av gärningen eller undanröjande av bevis därom); N. 132 (at gjenstande af betydning for unders0gelsen titintetgj0res, bring es til side eller forvanskes, eller at gjerningens spor peia emden maade udslettes . . at nog en ved flugt eller ved eit höides skjult eller udgives for en anden person seges unddraget forfelgning eller strof for en strafbeir hanelling); D. 110 (Den, som skjuter en Person . . eller som tinderstetter hems Flugt . . den, der umiddelbart efteråt en Forbrydelse er begaaet, eller naar den forfelges af det Offentlige, tilintetger eller skjuter Forbrydelsens Spor); H. 189 (verbergt of hem behulpzeiam is in het ontkomen aan de nasporing van of aanhouding door de ambtenaren der justitie of politic. 2. . . met het oogmerk om het te bedekken of de nasporing of vervolginy te beletten of te bemoeilijken, voorwerpen waarop of waarmede het misdrijf gepleegd is of andere sporen van het misdrijf vernietigt, wegmaakt, verbergt of aan het onderzoek van de ambtenaren der justitie of politic onttrekt); 0 . 214 (Wenn jemand der nachforschenden Obrigkeit die zur Entdeckung des Verbrechens oder des Täters dienlichen Anzeigungen verheimlicht, d. h. deren Bekanntwerden absichtlich zu hindern oder wenigstens zu erschweren sucht; oder den Verbrecher vor ihr verbirgt; oeler den ihm bekannten Verbrechern Unterschleif gibt;

123 oder ihre Zusammenkiinfte, da er sie hindern könnte, begilnstigt), 307; F r . 248 (Ceux qui auront recélé ou fait recéler des personnes qu'ils savaient etc.); Belg. 339 ( = Fr.); Sp. 50 (1. Ocultando o inutilizando el cuerpo, los efectos o los instruments del delito, peira impedir su elescubrimiento. 2. Albergando, ocultando o proporcionando la fuga al culpable, o bien deneganelo el cabeza de familia a la Autoridad judicial el permiso para entrar en el elomicilio, a fin de aprehender at delincuente que se hållare en él); Rum. 197 (motsvarande det franska recéler: Aeeia car i vor fi ascuns ori vor fi mijlocit a se ascunde persoane pe care le cunosteau de savdrsitoare de crime); R. 17 (COKPHTIIK) npecTynsHKa iivm cjie^OB npecTynjieiiiiH, jfr ov.); Grek. 741-2 jfr 72 5 ; Wall. 146 ( = F r . ) ; Tic. 1 7 1 — 1 7 3 ; St. Gall. 34; Neuch. 65 (soit en ltd aidant a en feiire disparattre les traces, soit en ltd procurant ou lui assur ant les avantages qui doivent en résulter, soit en recélant sa personne ou en facilitant sa finite); Mex. 432 (endast döljande, jfr ov.: Al que oculte a un delincuente etc.); Peru 331 (sea ocultdndola 6 facilitdndole la fuga, 6 negando a la autoridad, sin motivo legitimo, el permiso de penetrar en el elomicilio para aprehenderla), 332 (procurando la desaparicion ele las huellas 6 pruebas del delito 6 escondiendo los efectos del mismo); Kina 174 1 (Whoever harbours or assists in the concealment of any offender or of any person who has escaped from lawful custody); l a g e n uppställer, ib.2, såsom särskilt fall, a t t n å g o n , i syfte a t t dölja, personates the offender or the person who has escaped from lawful custody); Jap. 103; FL Fsl. 15: 10 (Var som, i avsikt att hjälpa annan att undgå laglig undersökning av eller str af för brott, befordrar förbrytarens flykt, eller hjälper honom att hålla sig undan, eller att undanrödja spår efter eller bevis om brottet); D. Fsl. 124 (l.for at unddrage nogen fira Forfelgning for en Forbrydelse eller Straf holder ham skjult, hjälper ham til Flugt eller udgiver ham for en anden, 2. tilintetger, forvansker eller bortskaffer Genstande af Betydning for en offentlig UnderS0gelse eller udsletter en Forbrydelses Spor). Alla dessa l a g a r skilja s k a r p t m e l l a n personalfaution och realfaution och alla u t o m Tie. u p p s t ä l l a dem i skilda delar av systemet. Beträffande de i

124 rekvisiten innehållna formerna av personalfaution upptaga samtliga lagarne döljande av brottslingens person. N. nämner även »utgivande för annan person» och Sp. »härbärgerande», men häri ligger väl knappast någon utvidgning av vad övriga lagar avse med blotta ordet »döljande». An vidare namnes befordrande av brottslingens flykt i alla lagar utom Ö.; Fr.; Belg. och Wall.; de tre sistnämnda röra sig ensamt med begreppet »reeel», »recéler». Emellertid torde detta uttryck, vilket tidigare ansågs förutsätta, att inkulpaten »a donné ou fait donner asile å un criminel», numera i praxis tolkas något vidsträcktare. Utplånande av bevisning (stundom särskilt tillagt: hjälp till sådant utplånande) namnes i alla dessa lagar med undantag av de fyra sistnämnda; D. är ensam om den ovannämnda tidsbegränsningen (omedelbart efter förbrottets begående eller medan det »forfolges af det Offentlige»). Sp. och Peru göra samma tillägg, som ovan anförts från Argent, och Costa R., om att vägra myndighet inträde. Några bland lagarna av gruppen höra till dem, vilka föra säkrande av förbrottets resultat till personalfaution (It; Tic; St. Gall.; Neuch.; Venez.. Ö. medtager ett fall, som snarast synes innefatta (dolos elle/ kulpos) delaktighet i brott (jfr ov. s. 123).

Beträffande handlingens negativa form följer av allmänna, regler, att den, som underlåter sin juridiska plikt att befordra, en brottsling till straff, kan falla under en allmän bestämmelse om personalfaution, såvitt han icke, såsom specialsubjekt, träffa* av en särskild straffsanktion. Någongång medtaga lagarne h o nom i detta sammanhang, såsom den ovan anförda Luz. 40 (om »Polizeibeamte oder Bedienstete»), eller mera allmänt Argent. 277' och Costa R. 475 5 . Däremot är det ett undantag från den varliga ståndpunkten, då Columb. 25 4 uppställer det såsom en allmänt medborgerlig, straffsanktionerad plikt att underrätta myndighet om efterspanad brottslings uppehållsort (Los que sepan d

125 lagar donde se encuentran los reos pröfugos o ausentes a quienes se estå juzgando, g no den el aviso respectivo a la autoridad) och likställer d e t t a fal] m e d a n n a n faution. Om l i k n a n d e b e s t ä m m e l s e r i vissa

anglikanska lagar (Ariz.; Calif.; Idaho; Illin.; Nebr.) jfr ned. E) Subjektivt rekvisit. Om flera l a g a r s b e g r ä n s n i n g av den brottsliga h a n d l i n g e n g e n o m u p p s t ä l l a n d e av visst syfte (att u n d a n d r a g a förbrottslingen straffet; s t u n d o m ä v e n : a t t tillförsäkra h o n o m fördelarne a v b r o t t e t ) jfr ov. Om betydelsen av animus lucri såsom kvalifikationsmoment jfr ned. Sp. 50 gör frånvaron av animus lucri till f ö r u t s ä t t n i n g för a t t personalfaution skall få anses föreligga (Son encubridores los que, sin dnimo de lucro y sin concierto previo, pero con conocimiento del delito y sin haber tenido participaciön en él, intervenieren posteriormente e t c ) ; Grek. 74 likaså frånvaron av egennyttigt syfte (jfr ov.). Culpa, som ofta straffas vid realfaution (S. 3: 10; FL 32: 5; N. 317; H. 417 bis o. s. v.), straffas u n d a n t a g s v i s vid personalfaution, s å v i t t rör k ä n n e d o m om förbrottet, enligt S., som tillhör de l a g a r , vilka s a m m a n f ö r a personal- och realfaution (3: 10: Har någon, utan vetskap om brott, som annan förövat, honom tillhandagått, på sätt i 9 § sägs, ändå att han haft skäl att honom misstänka). — Om den äldre s p a n s k a strafflagens ställning till culpa jfr Spec. Utk. I, 40; l i k n a n d e den n y a l a g e n art. 33 (Incurrird, asimismo, en responsabilidad criminal el que, con ocasiön de acciones u omisiones no penadas por la leg, eausare por imprevisiön, imprudencia o impericia, una lesion o dano que, de ejecutarlo con intenciön, constituiria delito o fatta); jfr, a n g å e n d e straffet, a r t t . 158, 162. Ä v e n Mex. 17 s t a d g a r en a l l m ä n och l å n g t g å e n d e straffbarhet för culpa; det fordras dock, förutom a t t b r o t t e t fullbordas, a t t det för u p p s å t g ä l l a n d e straffet är högre ä n fem d a g s b ö t e r resp. icke u t g ö r enb a r t a r r e s t m i n d r e än en m å n a d (Para que la imprudencia sea pu-

126 nible, se necesita: I. Que llegue a consumarse, y II. Que no sea tan leve, que si fuera intencional solo se sancionaria con arresto menor de un mes o multa de cinco dias de utilidael). — Om straffbarheten, vid vanemässighet, av viss culpa jfr. o v. sid. 121.

F) Kvalifikationer. D e oftast förekommande kvalifikationerna vid personalfaution g r u n d a sig på yrkes- (eller vanie-)mässighet eller p å animus lucri. D e t förra är förhållandet enligt Sp., som u t b r y t e r (ur d e n eljest i d e l a k t i g h e t s k a p i t l e t uppställda personalfautionen) den van e m ä s s i g a formen och uppställer den i den speciella delen (513 —514) t i l l s a m m a n s m e d realfaution (513: Los que habitualmente se dedicaren a ocultar o inutilizar el cuerpo, los efectos o los instruments ele los delitos, o a albergar, ocultar o proporcionar la fuga a los delincuentes); likaså i flere k a n t o n a l l a g a r av den t y p , som s a m m a n sluter personal- och realfaution i ett i n s t i t u t : Graub. 37 (Nur wer aus soldier Begilnstigung ein Gewerbe macht, hann, je nach Umständen, mit einer gleichen oder auch grössern Strafe, eds der Gehilfe, belegt werden); Schaffh. 65 2 ; Bern 4 1 1 ; Luz. 4 1 l (Die Strafe der Begilnstigung känn nach Massgabe des Verschuldens bis auf ein Viertel und, wenn die Begunstigung gewerbsmässig betrieben wurde, bis auf die Hälfte der auf das Verbrechen gesetzten Strafe bestimmt werden); s t u n d o m framhåller å t m i n s t o n e l a g e n u t t r y c k l i g e n d e n n a o m s t ä n d i g h e t såsom försvårande: Obw. 24 3 ; App. A.-Rh. 30 3 etc. — Om Argent. 277 5 och Costa R. 475 jfr. ov. s. 121. Animus lucri uppställes såsom kvalifikationsgrund i FL 16: 20 (Gjorde han det för egen vinning; vare straffet o. s. v.); T. 257; Ung. 376; Bulg. 340 2 . D e t v å s i s t n ä m n d a l a g a r n e t a l a u t t r y c k l i g e n om förmögenhetsfördel resp. vinningssyfte; d ä r e m o t h a r u t t r y c k e t seines Vorteils wegen i T. av r ä t t s p r a x i s icke i n s k r ä n k t s till förmögenhetsfördel (Entsch, B. G. 53,i79). — I förbindelse m e d viss s v å r h e t s g r a d hos förbrottet h a r animus lucri uppställts såsom kva-

127 lifikationsgrund i S. 3: 9 (har det skett för egen vinning, och är brottet med straffarbete över åtta år eller svårare straff belagt); i förbindelse m e d viss t y p av förbrott h a r den föranlett T. till u p p s t ä l l a n d e av y t t e r l i g a r e t v å kvalifikationsgrader (258: Wer seines Vorteils wegen sich einer Begunstigung schuldig macht, wird als Hehler bestraft, wenn der Begunstigte 1. einen einfachen Diebstahl oder eine Unterschlagung begången hat . . . 2. einen schweren Diebstahl, einen Baub oder ein dem Baube gleich zu bestrafendes Verbrechen begången hat . .). F a u t i o n av röveri u t g ö r enligt Bulg. 341 en särskild kvalifikationsgrund. Ämbetsmans personalfaution uppställes såsom kvalifikation i Sp. 513 2 .

D e n anglikanska rätten håller g e n o m g å e n d e personalfaution och realfaution i sär (om ock terminologien s t u n d o m är n å g o t vacklande). D e n s e n a r e p l ä g a r b e t e c k n a s såsom receiving och i de kodifierade r ä t t s k ä l l o r n a uppställas i s a m m a n h a n g m e d a n d r a f ö r m ö g e n h e t s b r o t t , P e r s o n a l f a u t i o n e n å t e r b e h a n d l a s i ele flesta l a g a r formellt såsom efterföljande d e l a k t i g h e t (accessories after the fact — i m o t s a t s till föregående delaktighet, accessories before the fact; emellertid förekommer icke sällan — Ariz. 28, 29; Calif. 32, 3 3 ; Tex. 86 etc. — den terminologi, a t t p e r s o n a l f a u t o r e r n a b e t e c k n a s e n b a r t m e d ordet accessories, i det de föregående dela k t i g a r ä k n a s in u n d e r principals). U n d a n t a g s v i s uppställes personalfautionen i form av e t t specialdelikt (»harbouring»: Ohio 1 2 8 4 1 ; Ind. Pen. C. 212). I r e a l i t e t e n är emellertid straffet oftast alldeles icke accessoriskt. S t u n d o m uppställes e n d a s t en fix skala: Eng. Steph. 6 1 ;

Ariz. 29; Calif. 33; Idaho 8095; Illin. 38: 613; Minnes. 4760; Mississ. 1027; Nebr. 2051; Ohio 12841; South Austr. 328. I några

fall uppställas flere fixa skalor, allt efter huvudbrottets beskaffenhet: två skalor i Vict. 312, 313; tre skalor i N. Carol. 13 (särskilt strängt straff vid faution av mord, mordbrand, våldtäkt och inbrottsstöld); N. S. Wal. 348, 349, 350. Stundom uppställer lagen fixt straff för personalfaution vid felonies och accessoriskt straff för personalfaution vid misdemeanours: Can. 574; 575:

Ind. Pen. C. 212; Queensl. 544, 545; West. Austr. 562, 563; eller förklarar rentav, att i sistnämnda fall alla i brottet inblandade äro att betrakta såsom principals och sålunda utan vidare komma under gärningsmannastraffet: N. Jers. Introd. (An accessory is he who is not the chief actor in the offence, nor present at its performance, but is in some way concerned therein, either before or after the fact committed. The distinction between the principal and accessory is made only in felonies. In misdemeanors, all who aid, abet or participate are principals, and all are equally guilty); N e w Y. 33, 3 1 .

Denna sista ståndpunkt torde i praktiken ofta intagas av rättsordningar, som i lagen icke nämna något om accessories, utom vid felonies (jfr ned.). — E t t rent accessoriskt straff uppställes av Tex. 88 (Accessories to offences shall be punished by the infliction of the lowest penalty to which the principal in the offence would be liable)

och U. S. A. Fed. P. C. 551 (maximum = halva gärningsmannens maximum; där det sistnämnda utgör dödsstraff: tio års fängelse). Att straffet icke bestämmes accessoriskt, hindrar emellertid icke, att lagen stundom skapar en processuell accessorietet på det sätt, att den låter dom efter åtal för gärningsmannaskap eller föregående delaktighet konstituera res iudicata med avseende på åtal för personalfaution och vice versa: N. Carol. 12; South Austr. 328 i. f. (no person who shall be once duly tried for any such offence, whether as an accessory after the fact or as for a substantive felony, shall be liable to be again prosecuted or tried for the same

offence); Vict. 314. Rörande brottssubjektet spelar privilegiationen av närstående en mycket mindre roll än i förut berörda lagar. Flertalet angli-

129 kanska lagar nämna ingenting om en privilegiation och andra uppställa den i mycket inskränkt omfång. Eng. Steph. 60 medtager endast hustru, som hjälper sin man; N. Zeal. 92 tillägger det fall, att hustrun, »i mannens närvaro och på hans auktoritet», hulpit någon tredje, som jämväl varit invecklad i förbrottet; Can. 71 2 och Tasm. 62 tillägga till dessa båda fall ytterligare det, att mannen hjälper sin hustru, medan Ind. Pen. C. 212 inskränker sig till mannen och hustrun inbördes. Längre går Illin. 38: 613 (husband or wife, parent or child, brother or sister to the offender) och längst (bland här berörda lagar) Tex. 87 (The following persons can not be accessories: 1. The husband or wife of an offender. 2. His relations in the ascending or descending line by consanguinitg or affinity. 3. His brothers and sisters. 4. His domestic servants). I fråga om förbrottets beskaffenhet förutsätta flere lagar, att detta utgjort en felony: Eng. Steph. 60, 61; Mississ. 1027; N.

Carol. 12, 13; Ohio 12841; N. S. Wal. 347-350; South Austr. 328, 329; Vict. 311—314. Som ovan nämnt, torde detta vara så att förstå, att domstolen vicl mindre förbrott kan döma personalfautorn efter gärningsmannens skala, därunder han uttryckligen ställes av de båda nyss citerade lagarne, N. Jers. och New Y. (Ett accessoriskt straff för personalfaution vid förbrott av misdemeanours grad uppställes däremot, som redan nämnt, uttryckligen av Can. 575; Tex. 86; U. S. A. Fed. P. C. 551; Ind. Pen.

C. 212; Queensl. 545; West. Austr. 563). Rörande den brottsliga handlingen vid personalfaution förutsätta flere lagar begreppet accessory after the fact såsom bekant:

Iowa 12896; N. Carol. 12, 13; U. S. A. Fed. P. C. 551; N. S. Wal. 347 fl; South Austr. 328 ff.; Vict. 311 ff. Andra understryka det personliga omhändertagandet och döljandet av brottslingen (harbour, conceal, protect etc.: Ariz. 28; Calif. 32; Idaho 8094; Nebr. 2051; Ohio 12841; Ind. Pen. C. 212: harbours or conceals a person . . with the intention of screening him from legal punishment) eller befordrandet av hans flykt (escape etc.: Can. 71; N. Zeal. 92; 9

130 Tasm. 6). N å g r a l a g a r a n v ä n d a m e r a v i t t g å e n d e u t t r y c k : bistående i syfte a t t u n d a n d r a g a h o n o m straff o. d. (jfr ov. s. 117): Eng. Steph. 60 (receives, comforts, or assists him, in order to enable him to escape from punishment); Minnes. 4759; Mississ. 1027; N e w

Y. 30; Tex. 86; Queensl. 10; West. Austr. 10. S t u n d o m uppställes i j ä m n b r e d d m e d den e g e n t l i g a personalfautionen det fall, a t t n å g o n , m e d k ä n n e d o m om e t t b e g å n g e t brott, »döljer» det för m y n d i g h e t : Ariz. 28 (All persons who, after full knowledge that a felony has been committed, conceal it from the magistrate, or harbor and protect the person etc.); Calif. 32; Idaho 8094; Illin. 38: 6 1 3 ; Nebr. 2051. N ä r m a s t faller väl h ä r u n d e r e t t utplån a n d e av bevisningen om b r o t t e t (som torde i n g å ä v e n u n d e r de övriga l a g a r n a s formuleringar); m e n a t t en formlig angivelseplikt i dylikt fall icke är eller h a r v a r i t f r ä m m a n d e för den anglik a n s k a r ä t t e n , visar sig av (de n u m e r a visserligen obsoleta) stadg a n d e n a om »misprision of treason», resp. »of felony» i Eng. Steph. 225 (Every one who knows that any other person has committed high treason, and does not within a reasonable time give information thereof to a judge of assize or a justice of the peace, is guilty of misprision of treason, and must upon conviction thereof be sentenced to imprisonment for life, and to forfeit to the King all his goods and the profits of his lands during his life), 226 (Every one who knows that any other person has committed felony and conceals or procures the concealment thereof is guilty of misprision of felony). F ö r vad a n g å r det subjektiva rekvisitet, m e d t a g a n å g r a l a g a r e t t visst område av culpa, u n d e r s a m m a straffbestämmelse som det u p p s å t l i g a b r o t t e t : Minnes. 4759 (having knowledge or reasonable ground to believe that such offender has committed a felony or is liable to arrest); N e w Y. 30 (having knowledge or reasonable ground to believe that such offender is liable to arrest, has been arrested, is indicted or convicted, or has committed a felony); Ohio 12841; Ind. Pen. C. 212.

V. Störande av allmän funktion genom angrepp på myndighets förfogande över saker. Allmänt organs förfoganderätt över saker (av betydelse för organets funktion) kan enklast taga sig uttryck i vanlig besittning: organet har i sin ämbetslokal, sitt arkiv o. s. v. förvarade dokumenter och andra föremål, som utgöra medel för dess funktion. Och i den mån besittningsbegreppet kan utvidgas i fråga om enskilt rättssubjekt, kan motsvarande tänkas även beträffande det allmänna organet. Men detta sistnämnda kan även förfoga över saker på en grund, som saknar motsvarighet för det privata rättssubjektets vidkommande. Det allmänna organet kan nämligen, så långt lagen öppnar möjlighet därför, genom sin egen auktoritet tillägga sig en förfoganderätt över främmande sak — en rätt av offentlig natur, som mer eller mindre provisoriskt, mer eller mindre djupt gripande, innebär en inskränkning i den enskildes normala förfoganderätt: sakens omhändertagande, förbud mot dess avyttrande, förflyttning e t c , till dess en viss fordran blivit betald, en rättegång avgjord, en viss bevisprocedur slutförd, en viss allmänfara överstånden o. s. v. Under det att det förstnämnda fallet — då det allmänna organet har vanlig besittning till saken — i regel kan anses komma under något (om också icke alltid tillräckligt) straffskydd, nämligen under allmänt straffskydd för besittningen till saker, så kan vid det andra fallet — såvitt saken i mer eller mindre mån lämnas i enskild besittning — lättare inträffa, att ett angrepp på det allmänna organets självtagna förfoganderätt icke genom de vanliga sakrättsliga straffsanktionerna erhåller straff skydd (åtminstone

132 gentemot besittaren). Det är därför begripligt, att lagarne mera allmänt hava uppställt särskilda institut (även om de långtifrån alltid hava betecknats såsom »brott mot myndighet») vid det senare än vid det förra fallet. Vare sig emellertid statens förfoganderätt är av ena eller andra arten, så kan staten ofta finna lämpligt att utmärka den genom en symbol, t. ex. ett sigill eller märke, som avser att bevara det statens förfoganderätt underkastade föremålets identitet eller uttrycka statens vilja att tillsluta ett rum eller en förvaringspersedel. Det ligger då mycket nära till hands, att staten, utan avseende på om någon verklig kränkning av förfoganderätten äger rum, straffar den, som förgriper sig på denna symbol, t. ex. öppnar försegling, så att förvaringspersedelns innehåll resp. det stängda rummet blir tillgängligt; eller borttager eller skadar märke, så att det icke längre synes för var och en, att saken i fråga är underkastad statens förfogande. En dylik straffbestämmelse förekommer allmänt i lagarne, även sådana som i avseende på själva förfoganderättens kränkning nöja sig med de allmänna bestämmelserna. Det sagda föranleder uppställandet av tre grupper av stadganden, avseende 1) angrepp på det allmänna organets besittning till saker, som utgöra medel för dess funktion; 2) angrepp på statens förfoganderätt i andra fall; 3) angrepp på föremål, varigenom staten symboliserat sin förfoganderätt. — Härtill kan läggas 4) angrepp på föremål, som av myndighet (eller överhuvud allmänt organ) gjorts offentligen tillgängligt för att förmedla tillkännagivanden från myndigheten till allmänheten (kungörelser o. d.).

A) Angrepp på det allmänna organets besittning till saker, som utgöra medel för dess funktion. Då straffskyddet ju avser den allmänna funktionen, så gäller genomgående, att det i allmänhet endast är fråga om

133 föremål av individuell betydelse för funktionen, icke om föremål, som när som helst kunna utbytas mot andra, utan att detta utbyte inverkar på funktionen. Emellertid äro ifrågavarande straffsanktioner, sådana de förekomma i lagarne, icke alltid bestämda exakt efter de nyss uppdragna linjerna. Vissa föremål i det allmänna organets besittning hava kanske synts lagstiftaren av större vikt för funktionen än andra, vadan han kan ha begränsat det särskilda straffskyddet till de förstnämnda och i övrigt nöjt sig med de allmänna bestämmelserna. Sådana särskilt skyddsbehövande föremål kan han ha funnit t. ex. i handlingar av olika slag; ävenså i andra saker, bestämda till bevismedel (därmed han närmar institutet till förfalskningsbrotten, uppfattade såsom angrepp, av varje art, på bevismedel). Har han sålunda å ena sidan inskränkt det skyddade området, kan han å andra sidan ha fortsatt tankegången och utsträckt skyddet t. ex. till bevismedel, som icke äro i det allmännas besittning men dock av särskild vikt för det allmänna. Även kan han i rekvisitet ha vidgat själva besittningsförhållandet så, att även de föremål medtagits under straffskyddet, som av det allmänna provisoriskt lämnats i enskilds innehav för att i sinom tid återställas till det allmänna. Efter det sätt, varpå lagarne operera med dessa synpunkter, kunna de indelas i åtta grupper, nämligen de, som medtaga 1) alla föremål (såvitt de tjäna den allmänna funktionens ändamål) i det allmänna organets omedelbara besittning; dessutom de nyssnämnda, som provisoriskt överlämnats till enskild; 2) alla föremål i allmänt organs omedelbara besittning, men icke ele till enskild överlämnade; 3) alla i organets omedelbara besittning; dessutom sådana, som ännu icke äro i organets besittning, men »rekvirerats»; 4) handlingar m. m., även de provisoriskt till enskild överlämnade; dessutom bevismedel, bestämda till bevis inför myndighet, utan avseende på besittningsförhållandet; 5) icke handlingar m. m. överlämnade till enskild; i övrigt lika med föregående; 6) bevismedel av olika slag, i organets omedelbara besittning; 7)

134 skrifter i o r g a n e t s o m e d e l b a r a b e s i t t n i n g ; 8) föremål, förvarade i a l l m ä n t o r g a n s arkiv. ad 1. H i t höra T. 133 (Wer eine Urkunde, ein Begister, Akten oder einen sonstigen Geyenstand, welche sich zur amtlichen Aufbewahrung an einem dazu bestimmten örte befinden, oder welche einem Beamten oder einem Dritten amtlich ubergeben worden sind); Kina 144 (ang document, plan or other object, which has been taken into official custody by any public officer, or which has been officially entrusted by him t) any third party for custody); T. Fsl. 160 (Wer Schriftstiicke oder änder e bewegliche Sachen, die sich in amtlicher Verwahrung befinden oder ihm oder einem anderen amtlich in Verwahrung gegeben warden sind. . Die Vorschrift des Abs. 1 gilt entsprechend fur Schriftstucke und andei" bewegliche Sachen, die sich in amtlicher Verwahrung einer Beligionsgesellsehaft des öffentlichen Bcchtes befinden); eid 2. Till d e n n a g r u p p äro a t t r ä k n a : Fr. 254 (Quant au£ soustractions . . ele pieces ou de procedures criminelles, ou iVautres papiers, registres, actes et effets, contenus dans tes archives, greffes ou depots publics, ou remis å un dépositaire public en cette qualité); Bulg. 151 (böcker, register, dokumenter eller saker, som befinna sig hos offentlig myndighet); Luz. Pol. 53 b (Urkunden, Begister, Akten oder sonstiye Gegenstände, welche sich an einem öffentlichen Verwahrungsorte aufbcwahrt finden, oder einem Beamten, zu dessen Amte die Verwahrung detselben gehört, in amtlicher Eigenscheift ubergeben worden sind); Gen. 19) ( = Fr.); It. Fsl. 355 (Chiunque sottrae, sopprime, distrugge, disper få o deteriora corpi di reato, a tti, clocumenti, ovvero allra cosa mobile patticolarmente custodita in un pubblico ufficio, o presso un pubblico ufficiale o impiegato che presti un servizio pubblico); ad 3. D e n n a s t å n d p u n k t i n t a g e s av Freib. 168 1 (Celui qm soustrait des objets sous la garde de Vautorité ou réquisitionnés par ellé; Peru 324 (El que substrajera objetos requisados por la autoridad 6 puestcs bajo su custodia); (jfr Tjslov. Fsl. 201, som i s a m m a n h a n g m e l skydd för beslag [se ned.] m e d t a g e r eine solche Sache, die die öffen:liche Macht gemäss dem Gesetze anzufordern berechtigt ist);

135 ad 4. H i t höra H. 200 (zaken, bestemd om voor de bevoegde macht tot overtuiging of bewijs te dienen, vikten, bescheiden of registers die voortdurend of tijdelijk op openbaar gezag bewaard worden, of hetzij aan een ambtenaar, hetzij aan een änder in het belang van den openbaren elienst zijn ter hand gesteld); Argent. 255 (objetos destinados a servir de prueba ante la autoridad competente, registros o documentos confiados a la custodia de un funcionario o de otra persona en el interés del servicio publico); Peru 327; om ib. 324 (mindre straffbart) jfr sub 3. ad 5. F r å n s i s t n ä m n d a g r u p p skiljer sig Costa R. däruti, a t t ö v e r l ä m n a n d e t skall h a s k e t t till en funktionär; m. a. o., om d e t icke är fråga om bevismedel, m e d t a g e s e n d a s t v a d som befinner sig i n å g o t a l l m ä n t o r g a n s o m e d e l b a r a v å r d (471: objetos destinados a servir de prueba vinte la autoridad, o documentos o papeles de cualquier clase, confiados en interés del servicio publico ei la custodia de un funcionario); eid 6. H i t h ö r a n d e l a g a r äro It. 202 (corpi di reato, atti o documenti custoditi in un pubblico ufficio o presso un pubblico ufficiale per ragione di tale sua qualitä); Turk. 2 7 5 ; Tic. 158; Venez. 231(algun instrumento, o efecto de algun hecho punible, acto o documento colocado en una oficina a cargo de algun funcionario publico en razon de su caråcter); ad 7. D e n n a s t å n d p u n k t i n t a g e s av FL 16: 15 (allmän urkund, protokoll, rättegångshandling eller annan handling eller skrift, som förvarets i allmänt arkiv eller hos myndighet eller tjänsteman, eller för tjänstens skull överlämnats åt myndighet eller tjänsteman); Columb. 394 (algun proceso civil o criminal, protocolo o libro en que se sienten partideis, actas, acuerdos o registros, o cualquier otro documento custodiado en archivo, oficina ti otro depösito publico); R. 78 (o(|)imnajibiiHx IIJIH ^acTHBix aoKVMeiiTOB na rocy^apcTBeHHHx y^pem^eHiin); FL Fsl. 15: 9 ( = Fi.). — E n l i k n a n d e b e g r ä n s n i n g m e d h ä n s y n till objektet förekommer i Port. 3 1 1 , 312, som dock n ä s t a n i n s k r ä n k e r b r o t t e t till ä m b e t s b r o t t ( 3 1 1 : ä m b e t s m a n , till v a r s funktion det hör a t t förvara föremålet: todo o empregeido publico encarregado da guarela e conservaedo dos documentos c papeis existentes nos archivos, cartorios ou

136 quaesquer depositos publicos; 312: ä m b e t s m a n , som i ä m b e t s ä r e n d e fått sig föremålet a n f ö r t r o t t : que Ihe tenham sido confiados em rasao do seu officio; ib. § un. enskild person, som av a l l m ä n t o r g a n f å t t förvaringen å t sig u p p d r a g e n : qualquér pessoa encarregada da guarda elos documentos ou titulos n'elle referidos, pela auctoridade legitima, ou por commissao do empregado publico, a equem houverem sido confiados). [En a l l m ä n b e s t ä m m e l s e om stöld, incl. förskingring, av d y l i k a föremål innehålles i P o r t . 424]. E n b e s t ä m d i n s k r ä n k n i n g till ä m b e t s b r o t t förekommer i Sp. 430 (El funcionario publico que sustrajere, destruyere u ocultare documentos o papeles que le esiuvieren confiados por razön de su cargo); TjslOV. Fsl. 197 (Ein Organ der öffentlichen Macht, das eine Urkunde oder eine Aufzeichnung, die fur eine Amtshandlung wichtig sind unci die es zufolge seiner Amtspflicht aufbewahrt oder zu denen ihm sein Amt Zutritt gewährt, e t c ) . ad 8. Ung. 420 straffar särskilt skadegörelse av in einem öffentlichen oder amtlichen Archiv aufbewahrte Urkunden, Schriften oder sonstige Gegenstände.

Beträffande den b r o t t s l i g a h a n d l i n g e n a n v ä n d a flertalet l a g a r formuleringar, som väsentligen ö v e r e n s s t ä m m a däri, a t t förem å l e t undandrages det a l l m ä n n a o r g a n e t s förfogande. Stundom a n v ä n d e s e n d a s t ett u t t r y c k l i k t y d i g t m e d u n d a n d r a g a (Freib. 168 1 : Celui qui soustrait des objets e t c ; Peru 324: El que substrajera objetos e t c ) . S t u n d o m uppställes såsom a l t e r n a t i v d ä r m e d förstöra, tillägna sig o. s. v. (Fr. 254: Quant aux sou str actions, destructions et enlevement de pieces etc.; Luz. Pol. 53 /;: vernichtet oder bei Seite schafft; Gen. 200 = Fr.; Argent. 2 5 5 : sustrajere, ocultare, destruyere o inutilizare; Costa R. 471 = Argent.). F l e r e l a g a r m e d t a g a skada (eller delvis förstöra): (FL 16: 15: Förstör, skadar, undanskaffar eller tillägnar sig någon; H. 200: vernielt, beschadigt, onbruikbaar maakt of wegmaakt; T. 133: vernichtet, beiseite schafft oder beschadigt; R. 78 (noxiimeiine, noBpeH^enire, conpHTiie IMII yHiFiTOSReHiie); Columb. 394:

137 sustrajeren o destruyeren en todo o en parte; Kina 144: suppresses, damages, abandons or otherwise renders useless; T. Fsl. 160: beschadigt oder der amtlichen Verfugung entzicht; It. Fsl. 355: sottrae, sopprime, distrugge, disperde o deteriora. Undantagsvis tillägges såsom alternativ förfalska: It. 202: sottrae, sopprime, distrugge o altera; likaså Turk. 275; Venez. 231 — vilka lagar uteslutande fästa sig vid förfogandet över bevismedel; It. Fsl., som vidgat objektet, jfr ov., har också ändrat altera till deteriora. Ung., som behandlar fallet inom skadegörelseinstitutet, uppställer följaktligen (420) endast förstöra och skada såsom former av handlingen. Det i praxis såväl som i teori stundom uppmärksammade fall, att man, utan att taga saken ur myndighets besittning, genom omflyttande (undandöljande i ämbetslokalen etc.) gör den svåråtkomlig, har i allmänhet icke behandlats av lagarne (så dock Columb. 394 2 , som uppställer detta fall särskilt, såsom mindre straffbart: Si no hubiere sustracciön o destrucciön, sino simplemente ocultaciön maliciösa en la misma oficina, la pena serd la mitad de la eque senala el inciso precedente).

En kvalifikation, då gärningen begås av ämbetsmannen-depositaren, förekommer i Fr. 255 2 ; It. 202 2 ; Turk. 275 2 ; Venez. 231 2 ; ävenså Gen. 2002 (där kvalifikationen även omfattar depositarens agents, préposés ou commis).

Culpa straffas, såvitt rör ämbetsmannen-depositaren, enligt flere lagar: Fr. 254; Gen. 199 etc.

138 B) Angrepp på det allmännas förfoganderätt över föremål i andra fall. Med hänsyn till straffskyddets omfång kan man närmast åtskilja a) den statsliga förfoganderätt, som har sin grund i statens privaträttsskipande verksamhet, och b) den, som har annan grund. I fallet a är det oftast fråga om föremål, som avses skola utgöra pant för fordran eller eljest användas till betäckande därav: men grunden kan även vara en sakrättslig tvist om själva det individuella föremålet, vars avyttrande etc. staten anser sig böra hindra, till dess tvisten avgjorts. I fallet b — för vilket lagarne ofta använda uttrycket beslag (vilket dock stundom användes i vidsträcktare betydelse) — kan grunden för det allmännas ingripande växla, men låter i det hela hänföra sig antingen till intresset att bevara bevismedel (exempelvis beslag i sammanhang med häktning) eller till intresset att motverka fara eller rättsstridighet i olika riktningar (därvid under omständigheter, t. ex. åk det gäller beslagtagande av medel till brott eller produkter därav, statens ingripande kan sträcka sig till konfiskation av föremålet). Det är tydligt, att typen a nära berör sig med straffbestämmelser rörande t. ex. förskingring eller ägares undandragande av pant. Under alla förhållanden innebär det emellertid ett väsentligt plus i brottslighet, att gärningsmannen, förutom vad han kan ha brutit mot enskild rätt, har överträtt ett uttryckligt förbud av staten. Men det kan även inträffa, att den förfoganderätt, staten i dylika fall tillägger sig, sträcker sig längre än de: område, där motparten har någon som helst sakrätt i föremålet och att således en kränkning av denna statens förfoganderätt icke åtföljes av något brott mot enskild. Vissa lagar hava emellertid icke funnit nödigt att särskilt kriminalisera ifrågavarande angrepp mot staten (vid typen a) utan låtit det bero vid de såsom »brott mot enskild» uppställda

139 o

rekvisitan. A anelra sidan h a v a en del r ä t t s o r d n i n g a r icke i den a l l m ä n n a strafflagen k r i m i n a l s a n k t i o n e r a t t y p e n b (men k a n s k e u p p s t ä l l t specialstraff r ä t t s l i g a b e s t ä m m e l s e r för särskilda fall). Man k a n därför åtskilja r ä t t s o r d n i n g a r n e i sådana, som 1) medt a g a b å d a t y p e r n a a och b i den a l l m ä n n a strafflagen; 2) icke i d e n a l l m ä n n a strafflagen u p p t a g a t y p e n b, m e n väl, bland b r o t t mot staten, t y p e n a; 3) icke i den a l l m ä n n a strafflagen u p p t a g a t y p e n b och, beträffande t y p e n a, i n s k r ä n k a sig till de bland b r o t t m o t enskild uppställda s a n k t i o n e r n a . ad 1. Strafflagar, som m e d t a g a b å d a t y p e r n a a och b, uppföra givetvis t y p e n b bland brott m o t s t a t e n . V a n l i g e n gäller i dessa l a g a r d e t s a m m a om t y p e n a; u n d a n t a g gör Schw. Fsl. 258, 146 (jfr ned.). Neuch. u p p t a g e r (139) dem b å d a tillsamm a n s u n d e r brott mot staten, m e n har, beträffande t}^pen a, e t t p a r a l l e l s t a d g a n d e (410) bland b r o t t m o t enskild, jfr ned. Följande l a g a r tillhöra d e n n a g r u p p : FL 16: 17 2 (Rubbar någon tippsåtligen i kvarstad satt, utmätt eller i beslag taget gods), 18 (Bryter någon emot laga förbud att skingra eller föryttra löst eller fast gods eller att utgiva annans egendom); N. 3 4 3 , b l a n d »Förseelser mod d e n offentlige m y n d i g h e d » (den, som . . eiflmnder gods, hvori udlag, avsättning, heftelse, arrest eller beslag er gjort, eller handier mod et lovformelig nedlagt forbud); H. 198 (eenig goed aan het krachtens de wet daarop gelegd beslag of aan eene gereiMelijke sequestratie onttrekt e t c , jfr ned.); T. 137 (Sachen, welche durch die ztiständigen Behörelen oder Beamten gepfändet oder in Beschlag genommen worden sind); [Ö. Ges. 25 15 1883 § 3 (Sachen, welche von einer Behörde oder in elercn Auftrag sequestriert, gepfändet oder in Beschlag genommen tvurden)]; Wall. 126 (La violation d'une defense spéciale ou d'un slquestre légalement notifié); Bas. 54 (Ges. 22/e 1 8 9 1 : Wer Sachen, die von der ztiständigen Behörde gepfändet, in ein Guterverzeichnis (Inventar) auf genommen, mit Arrest oder Beschlag belegt sind); Tic. 157 § 1 (La violazione dolosa degli interdetti penali, delte reposizioni, oppignorazioni e dei sequestri); App. A.Rh. 116 (Gegenstände, die durch einen Verhaft oder einen Amtsbefehl

140 uberhaupt mit Beschlag belegt sind); Neuch. 139 (La violation eVune defense spéciale ou d'un séquestre légalement notifies, ou légalement imposes par les autorités judiciaires ou administratives), jfr 410 (såsom brott m o t enskild: Le détournement, la destruction, la deterioration cVobjets saisis ou séquestrés, ou appurtenant soit a une masse en faillite, soit ä une masse bénéficiaire); Freib. 168 (des objets sous la garde de Vautorité ou réquisitionnés par elle); FL Fsl. 15: 8 ( = F L ) ; T. Fsl. 161 (eine Sache, die amtlich gepfändet oder in Beschlag genomtnen ist): Tjslov. Fsl. 201 (Wer eine behördlich in Beschlag genommene oeler eine solche Seiche, die die öffentliche Macht gemäss dem Gesetze anzufordern berechtigt ist . . . Unter Beschlagnahme wird jede Handlung verstanden, durch die sich die öffentliche Macht nach dem Gesetze die Möglichkeit verschafft, iiber eine Sache im gerichtliehen oder verwaltungsbehördlichen Verfahren zu verfugen, namentlich auch die zwangsweise Pfandrechtsbegrandung e t c ) ; S c h w . Fsl., som h a r k r ä n k a n d e av beslag b l a n d b r o t t m o t s t a t e n (258: eine Sache, die amtlich mit Beschlag belegt ist) och övriga fall bland konkursförbrytelser (146: eine amtlich gepfändete oder mit Arrest belegte Sache oder . . eine Sache, die in einem Betreibungs-, Konkurs- oder Betentionsverfeihren amtlich aufgezeiehnet ist). ad 2. L a g a r , som icke m e d t a g a t y p e n b, m e n uppföra t y p e n a b l a n d b r o t t m o t staten, ä r o : S. 10: 21 (lös egendom, som är satt i kvarstad eller utmätt), 22 (Bryter någon emot förbud att gods skingra eller emot förbud att giva annans gods ut); It. 203 (cose sottoposte a pignoramento o a sequestro e affidate alla sua custodia); Rum. 200 2 ; Turk. 276; W a a d t 128 (Gelui qui viole un séquestre légalement impose);

Venez. 232; It. Fsl. 332. ad 3. L a g a r , som icke m e d t a g a t y p e n b, och b e r ö r a t y p e n a end a s t u n d e r b r o t t mot enskild, ä r o : D. 253 (såsom bedrägerifall: svigagtig bortfiytter eller forstikker arresteret Gods jfr Betspl. L. 650 om övert r ä d e l s e av förbud); Ung. 359 (såsom förskingring: wenn der Eigentumer einer durch das Gericht oder eine andere Behörde unter Sperre gelegten Sache, in bczug auf diese bei ihm belassene oder ihm anvertraute Sache e t c ) ; F r .

141 400 (under stöld: Le saisi qui aura détruit, détourné ou tenté de détruire ou de détourner des objets saisis sur lui et confiés ä sa garde, sera puni des peines portées en Varticle 406. Il sera puni des peines portées en V article 401, si la garde des objets saisis et qifil aura détruits ou detour nés ou tenté de détruire ou de détourner avait été confiée ä un tiers — m a x i m u m i förra fallet t v å års, i senare fallet fem års emprisonnement); Belg. 507 (le saisi et tous ceux ejui auront frauduleusement détruit ou détourné, dans son intérét, des objets saisis sur lui — b l a n d »fraudes»); Port. 422 (under stöld: urna cousa que Ihe pertenea . . estando penhorada ou depositada em seu poeter por mandado de justiea); Bulg. 321 (under förskingring; = U n g . ) ; Luz. 230 bis c (Ges. n / s 1926, b l a n d konkursförbrytelser: eine amtlich gepfändete oder mit Arrest belegte Seiche oder . . eine Sache, die in einem Betreibungs-, Konkurs- oder Betentionsverfahren amtlich eiufgezeichnet ist); Arg e n t . 173 9 (bienes . . que . . estuvieren embargados — såsom bedrägerifall); Costa R. 383 9 (likaså); Jap. 242, 252, 262, som fördelar fallet p å stöld, förskingring eller skadegörelse, allt eftersom h a n d l i n g e n ö v e r e n s s t ä m m e r m e d n å g o t av dessa rekvisit; vid skadegörelse (262) n a m n e s ä v e n b e s l a g (men icke vid övriga fall). N å g r a l a g a r icke allenast uppställa t y p e n a bland brott m o t enskild, u t a n b e h a n d l a den helt och hållet såsom s å d a n t b r o t t (i det t. ex. s k a d a eller fara för fordringsägare förutsattes): Thurg. 162 (Wer sein mit obrigkeitliehem Beschlage belegtes . . Vermögen .., wenn durch diese Handlungen eine Beschädigung eler berechtigten Gläubiger eintritt): Schaffh. 229 (Wer .. seine fur einen Gläubiger mit obrigkeitliehem Beschlage belegte oder gepfändete Sache dem Beschlage heimlich entzieht, und dadurch die Berechtigten um ihr Benutzungsrecht oder ihre Befriedigung bringt); Zug 120 (wenn ein Schuldner zum Nachteil eines Gläubigers ilber Gegenstände .. welche zur Sicherung des Gläubigers mit Beschlag belegt sind); St. Gall. 84 (Ges. 8 /i 1917: der Schuldner, der mit Gefährdung oeler zum Schaden seines Gläubigers . . Gegenstände, ilber welche er infolge amtlicher Beschlagleejung zurzeit nicht frei verfugen känn) o. s. v. G e m e n l i g e n förekommer dock i dessa l a g a r en a l l m ä n b e s t ä m m e l s e om olydnad

142 mot myndighet, varigenom angreppet på statens förfoganderätt torde k u n n a å t k o m m a s , d ä r ej straffsanktionen av den e n s k i l d a f ö r m ö g e n h e t s r ä t t i g h e t e n g ö r tillfyllest; jfr Thurg. 250; Schaffh. 106; Zur. 80; Zug 44; Sol. 61; St. Gall. 144, 145. E n dylik allm ä n bestämmelse f ö r e k o m m e r s t u n d o m ä v e n i a n d r a lagar, t. ex. N. 343 (handier mod et lovfor mel ig nedlagt forbud); H. 184; Port. 188; (que fattar d obediencia devida ds ordens ou mandados legitimos da auctoridade publica ou agentes d'ella); Bulg. 154 etc. A n g å e n d e h a n d l i n g s o b j e k t e t s omfång i övrigt t o r d e r ä t t s praxis i a l l m ä n h e t h a v ä g r a t att, såvitt l a g e n b e t e c k n a r objektet såsom sak eller föremål, u t s t r ä c k a d e t t a till rättighet (för S.:s vidkomm a n d e , jfr, i fråga om skingringsförbud, N. J. A. 1912, 570). Däremot torde praxis i flere fall h a m e d t a g i t konkursmassa, ä v e n d ä r l a g e n ej n ä m n e r d e t t a fall (vilket emellertid stundom sker i d e t t a s a m m a n h a n g : Neuch. 4 1 0 ; Luz. 230 bis c; Tjslov. Fsl. 201 3 ). I allm ä n h e t i n t r ä d e r icke straffskyddet förr ä n s t a t e n g e n o m en ämbetshandling tillagt sig f ö r f o g a n d e r ä t t e n (såsom b e t o n a s t. ex. i T. 137: Sachen, welche durch die ztiständigen Behorden oder Beamten gepfändet oder in B e s c h l a g g e n o m m e n worden sind); dock förek o m m e r i lagar, som u p p s t ä l l a notifikationsinstitutet, ä v e n straffskydd under mellantiden från den enskildes notifikation till dess u t m ä t n i n g etc. verkställts (t. ex. W a a d t 289: C etui qui détourné ou equi denature, au prejudice de son créancier, des objets determines dont ce dernier ltd a notifié la saisie spéciede, et dans Tintervalle qui s'ecoule entré cette notification et la saisie reelle). — I den a n g l i k a n s k a r ä t t e n förekommer stundom straff för r u b b a n d e av föremål, varom m a n h a r anledning a t t v ä n t a , a t t det skall bliva föremål för seizure e t c Så särskilt Ind. Pen. C. 206 (whoever fraudulently removes, conceals, transfers or delivers to any person any property or any interest therein, intending thereby to prevent that property or interest therein from being taken as a forfeiture or in satisfaction of a fine under a sentence which has been pronounced, or which he knows to be likely to be pro-

143 nounced, by a Court of Justice or other competent authority, or from being taken in execution of a decree or order which has been made, or which he knows to be likely to be made, by a Court of Justice in a civil suit — h ä r m e d t a g e s s å l u n d a ä v e n r ä t t i g h e t [any interest in property]). Om ä m b e t s å t g ä r d e n s rättsenlighet y t t r a sig l a g a r n e m e s t a d e l s icke; s t u n d o m förekommer dock, a t t den b e t e c k n a s såsom laglig (t. ex. H. 198) eller elet u t ö v a n d e o r g a n e t såsom kompetent (t. ex. T. 137). Beträffande den brottsliga handlingen, är elet begripligt, a t t n å g r a av de lagar, som e n d a s t s t a d g a straffskydd för e t t pä stat e n s p r i v a t r ä t t s s k i p a n d e v e r k s a m h e t g r u n d a t förfogande (utmätn i n g , k v a r s t a d , skingringsförbud e t c ) , i fråga om h a n d l i n g e n end a s t eller h u v u d s a k l i g e n b e a k t a dess l u k r a t i v a form (såsom den p å d e t t a o m r å d e p r a k t i s k t ojämförligt viktigare). Ung. 359 och Bulg. 321 h ä n v i s a till och m e d u t t r y c k l i g e n till den i förskingr i n g s r e k v i s i t e t u p p s t ä l l d a h a n d l i n g e n . Ä v e n It. 203 och Venez. 232 t a l a e n d a s t om a t t till v i n n i n g för sig eller a n d r a u n d a n d r a g a eller v ä g r a a t t u t l ä m n a föremålet. A n d r a l a g a r i n s k r ä n k a icke — oavsett det omfång, de g i v a objektet — h a n d l i n g e n till den l u k r a t i v a formen, u t a n m e d t a g a förstöra, skada o. d.: F r . 400 3 (qui aura détruit, détourné ou tenté ele détruire ou de détourner); Belg. 507; Port. 422 (a destruir ou desencaminhar — ehuru b r o t t e t beh a n d l a s som stöld); Turk. 276 2 ; St. Gall. 84 (Ges. 8 /i 1917: rechtswiclrig veräussert, beschadigt, zerstört oder unbrauchbar macht); Luz. 230 bis c (Ges. u/n 1926: . . . eigenmächtig zum Nachteil der Gläubiger verfugt, oder eine solelie Sache beschadigt, zerstört oder unbrauchbar macht); Columb. 401 jfr. 394 (sustrajeren o destruyeren en todo o en parte). H. 198 h a r såsom g e m e n s a m h a n d l i n g vid b å d a t y p e r n a (vilka b e t e c k n a s resp. som sequestratie och beslag) undandraga, och tillägger särskilt vid beslag: vernielt, beschadigt of onbruikbaar maakl. Jap. 242, 252, 262 fördelar, som förut n ä m n t , fallet p å stöld, förskingring och skadegörelse och b e s t ä m m e r h a n d l i n g a r n e i över-

144 ensstämmelse därmed (medtagande beslag endast vid skadegörelse, jfr ov.). — Åter andra lagar använda ett mera allmänt, omfattande uttryck, vare sig i förbindelse med en exemplifierande uppräkning eller ensamt; det förra gäller N. 343 (ulovlig tilintetger, beskadiger, skjuter, bortforer eller afhamder . . eller hemdler mod et lovformelig nedlagt förbud); T. 137 (vorsätzlich beiseite schafft, zerstört oder in änder er Weise der Verstrickung ganz oder tenJ weise entzieht; T. Fsl. 161 (likaså); det senare S. 10: 21 (rubbar man lös egendom, som är satt i kvarstad eller utmätt), 22 (Bryter någon emot förbud att gods skingra eller mot förbud att giva annans gods ut); FL 16: 17 (lika, i vad beträffar handlingen); Ö. Ges. 25/.5 1883, § 3 (der behördlichen Verfugung entzieht). Uttrycket violer, violation, violazione användes i Waadt 128; Wall. 126; Tic. 157 § 1; Neuch. 139; uttrycket widerrechtlieh verfugt i Zur. 209; Zug 120; Sol. 149. Såvitt synpunkten av förmögenhetsbrott mot enskild dominerat, kunna lagarne hava letts till inskränkningar i brottssubjektet. Särskilt hava lagstiftarne ofta sagt sig, att därest tillgrepp, skadegörelse etc. utövas av tredje man, detta bleve straffbart efter de vanliga bestämmelserna, såsom stöld e t c , och att särskilda stadganden erfordrades endast för ägare (såvitt hans gärning icke innebär kränkning av en dessförutan straffsanktionerad, utbruten sakrätt). Härigenom förklaras, att under det många lagar uppställa brottssubjektet helt allmänt (endast med den inskränkning, att för brytande av förbud endast den straffas, vilken förbudet gäller), ett antal lagar endast omtala ägaren. Undantagsvis förekommer, att endast depositaren (vilken visserligen oftast sammanfaller med ägaren) straffas. Ensamt ägaren uppställes såsom brottssubjekt i Ung. 359;

Fr. 4003; Port. 422; Bulg. 321; Thurg. 162; Schaffh. 229; Zur. 209; Zug 120; Sol. 149; St. Gall. 84; Jap. 242, 252, 262; It. Fsl. 332. Av dessa lagar göra Ung.; Port.; och Bulg. en ytterligare inskränkning,'i det de endast medtaga den ägare, som tillika är

145 depositar. Jap. förutsätter i 252 (förskingringsfallet, jfr ov.), a t t ä g a r e n är depositar. Belg. 507 straffar ä g a r e n och envar, som h a n d l a r i h a n s i n t r e s s e (le saisi et tous ceux qui auront frauduleusement détruit ou détourné, dans son intérét, des objets saisis sur lui) — troligen p å g r u n d av den erfarenhet, a t t g ä r n i n g e n ofta utfördes av a n h ö r i g a till ä g a r e n , u t a n a t t denne k u n d e överbevisas om d e l t a g a n d e . E n s a m t depositaren straffas enligt It. 203 (Chiunque sottrae o converte in profitto proprio o di altrui, o rifiuta di consegnare a chi di ragione, cose sottoposte a pignoramcnto o a sequestro e affidate alla sua custodia); V e n e z . 232. (Såsom av o v a n s t å e n d e framgår, h a r It. F s l . i d e n n a p u n k t avvikit frän g ä l l a n d e lag). Culpa hos depositaren straffas enligt n å g r a l a g a r : H. 198; It.

203; Turk. 2762; Venez. 232 etc

H., som h a r a l l m ä n t brottssubjekt, u p p s t ä l l e r en kvalifikation för den brottsling, som är depositar (198 3 : De bewaarder die opzettelijk een dezer fetten pleegt of toelaat, of den dader als medeplichtige ter zijde staat, wordt gestraft met gevangenisstraf van ten hoogste vier jaren — eljest t r e års m a x i m u m ) ; likaså Turk. 276 1 . Fr. 400 3 , som beg r ä n s a r b r o t t s s u b j e k t e t till ägare, och It. 2 0 3 ; Venez. 232, som b e g r ä n s a det till depositar, ö v e r e n s s t ä m m a däri, a t t de u p p s t ä l l a e n privilegiation för det fall, a t t båda dessa e g e n s k a p e r förenas i b r o t t s l i n g e n s person (tydligen efter a n a l o g i e n av förhållandet m e l l a n stöld och förskingring). — I r a k m o t s a t s till F r . uppställer It. Fsl. 332 (som ävenledes b e g r ä n s a r b r o t t s s u b j e k t e t till ägare) en privilegiation för det fall, a t t n ä m n d a b å d a e g e n s k a p e r icke förenas hos b r o t t s l i n g e n . I den anglikanska r ä t t e n h a v a h i t h ö r a n d e rekvisit, till den del de förekomma, mest k a r a k t ä r e n a v en kvalificerad besittn i n g s s t ö r i n g . Oftast förutsattes sålunda, a t t den sak, som tillgripes, s k a d a s e t c , är i a n n a n s b e s i t t n i n g ; v a r e m o t det är likgiltigt, h u r u v i d a den är i allmän eller enskild b e s i t t n i n g , om b l o t t 10

146 b e s i t t n i n g s u p p d r a g e t givits »under a process of leiw». Eng. Steph. innehåller endast en b e s t ä m m e l s e (223) om våldsamt å t e r t a g a n d e (rescuing) av en distrained sak (»poundbreach» — e g e n t l i g e n : v å l d s a m t ö p p n a n d e av i n h ä g n a d [pound], där k r e a t u r i n s t ä n g t s för a t t t j ä n a såsom p a n t för den skada, de anställt): Every one is guilty of a misdemeanour who forcibly rescues goods distrained, or rescues cattle by breach of the pound where they have been placed; likaså Tasm. 109 (Any person who by force rescues or takes from the person lawfully in custody thereof any goods which have been legally seized and are in the custody of the law). — Eljest förekomma i flere l a g a r m e r a omf a t t a n d e kriminalisationer av å t e r t a g a n d e , s k a d a n d e e t c av sak, som under a process of law el. dyl. l ä m n a t s i v å r d å t vare sig ä m b e t s m a n eller enskild p e r s o n : Ariz. 99 (Every person who wilfully injures or destroys, or takes or attempts to take, or assists any person in taking or attempting to take, from the custody of any officer or person, any personal property which such person or officer has in charge under any process of law); Calif. 102; Idaho 8147; Minnes. 4820; N e w Y. 83; Queensl. 147 (Any person who, when any property has been attached or taken under the process or authority of any court of justice, knowingly, and with intent to hinder or defeat the attachment or process, receives, removes, retains, conceals, or disposes of, such property); West. Austr. 150. — Om den v i t t g å e n d e b e s t ä m m e l s e n i Ind.

Pen. C. 206 jfr ov. s. 142. C) Angrepp på ämbetssigill eller annan symbol på det allmännas förfoganderätt. Såsom straff skyddad symbol för det a l l m ä n n a s vilja a t t förfoga över e t t föremål, uppställes i flertalet l a g a r e n b a r t sigill (därunder r ä t t s p r a x i s emellertid ofta h a r i n n e f a t t a t ä v e n sigill-

tryek): S. 10: 21; FL 16: 17; N. 343; H. 199, 202; T. 136; Ö. 316; Ung. 360; Fr. 249 ff.; Belg. 283 ff.; It. 201; Port. 1854<5; Rum. 198 ff.; Bulg. 150; R. 89; Turk. 274; Grek. 154; Thurg. 256;

147 Waadt 127; Wall. 126; Schaffh. 114; Obw. Pol 45; Bern 2567; Glar. 51; Zur. 86; Bas. 53; Tic. 157; Gen. 197 ff.; Zug 45; App. A.-Rh. 61; Sol. 63; Neuch. 139; App. I.-Rh. 47; Luz. Pol 03 a; Argent. 254; Costa R. 470; Mex. 493 ff.; Venez. 230; Fi. Fsl. 15: 81; T. Fsl. 162; It. Fsl. 354. Stundom använda dock lagarne ett allmännare uttryck eller medtaga, jämte sigill, märke el. dy!.: D. 106 (de af en offentlig Myndighed i Embedsmedfor anbragte Segl eller Marker); Sp. 431 {papeles o efectos eerrados eon sellos ti otros signos de embargo, secuestro, identificaciön o cierre oficial); Freib. 168 2 (une marque officielle, apposée par Vautorité pour enfermer ou identifier un objet); Peru 325 (envolturas, sellos o mareaspuestospor la autoridad para conservar 6 identificar un objeto — jfr ned.); Kina 145 (any seal or ticket of attachment affixed by a public officer); Jap. 96 (ett av offentlig ämbetsman anbragt sigill eller tecken på beslagtagande); D. Fsl. 125 1 (noget ved offentlig Eor anställning anbragt Segl eller Märke); Tjslov. Fsl. 201 (ein Amtssieget oder ein änder es amtliches Zeichen, mit dem die Sache als beschlagnahmt bezeichnet ist); Schw. Fsl. 259 (ein amtliches Zeichen, namentlich ein amtliches Siegel, mit dem eine Sache verschlossen oder gekennzeichnet ist). Med avseende å omfånget av de allmänna organ, som på detta sätt skyddas, förekommer någongång, att lagen uttryckligen nämner kommunal myndighet eller tjänsteman: Ö. 316 (Zu den öffentlichen Amtssiegeln gehören aber nicht bloss die Siegel der Staatsbehörden, sondern auch jene der Gemeinden, der öffentlichen LehranstaltenT der Bfarreien und der öffentlichen Notare); Obw. Pol. 45 (Wappen, Sigille oder emdere Abzeichen des Staates oder der Gemeinden); och icke sällan, att den använder uttryck, som på annat ställe i lagen definieras såsom inneslutande även kommunala organ: FL 16: 17 1 (myndighets eller tjänstemans insegel) jfr 2: 12 (Med tjänsteman förstås i denna lag statens ämbetsmän, så ock de som äro satte att förvalta städers, köpingars, leindskommuners, församlingars eller andra menigheters eller av överheten stadfästade allmänna inrättningars eller stiftelsers angelägenheter, samt de tjänstemän och betjänte, som lyda un-

148 der sådana ämbets- eller förvaltningsmyndigheter . . .); T. 136 (ein amtliches Siegel, welches von einer Behörde oder einem Beamten etngelegt ist) jfr 359 (Unter Beamten im Sinne dieses Strofgesetzes sind zu verstehen alle im Bienste des Beiehs oder in unmittelbarem oeler mittelbarem Bienste eines Bundesstaats etc. — u n d e r »medelbar» s t a t s t j ä n s t inbegripes k o m m u n a l tjänst, Entseh. B. G. 1, 158). Men även d ä r d e t t a icke är fallet, k a n m a n u t g å därifrån, a t t »offentlig m y n dighet» och liknande u t t r y c k i n n e f a t t a ä v e n de k o m m u n a l a . A n n o r l u n d a , där l a g e n a n v ä n d e r b e s t ä m t i n s k r ä n k a n d e u t t r y c k , s å s o m särskilt F r . 249 (des scellés apposes, soit par ordre du Gouvernement, soit par suite dCune ordonnance de justice vendue en qtielque matiere que ce soit). E n d a s t m e r a u n d a n t a g s v i s framhålles, a t t m y n d i g h e t e n skall v a r a kompetent (H. 199' door of vanwege het bevoegd openbaar gezag: W a a d t 127 les scellés apposes par le magistrat competent; Sol. 63 eines amtlichen Siegels, welches von kompetenter Stelle angelegt worden; Columb. 397 cuando por disposition ele autoridad competente se cerrare o sellare) eller a t t förseglingen skall v a r a laglig (Sp. 431 sellos u otros signos . . puestos legalmente sobre cosa mueble o inmueble; Tjslov. Fsl. 201 3 jede Handlung . . durch die sich die öffentliche Macht nach dem Gesetze die M.öglichkeit verschafft, uber eine Sache . . zu verfligen). — Med avseende p å utländsk m y n d i g h e t s (inom l a n d e t befintliga) sigill b e s t ä m m a l a g a r n e i n t e t ; praxis torde m e d g i v a straff skydd, s å v i t t a n b r i n g a n d e t ö v e r e n s s t ä m m e r med folkrättsliga principer eller m e d k o n s u l a r t r a k t a t e r , vid e x e k v a t u r fogade b e s t ä m m e l s e r o. s. v. Givetvis avses i alla lagar, a t t sigillet i fråga skall v a r a s å v ä l ämbetssigill (d. v. s. p å n å g o t sätt, g e n o m inskription, v a p e n eller annorledes, objektivera sitt u r s p r u n g från a l l m ä n t organ) som å ä m b e t e t s v ä g n a r a n b r a g t . F l e r t a l e t l a g a r nöja sig m e d a t t u t t r y c k l i g e n förklara d e t t a sista: N. 3 4 3 ; D. 106; H. 199; Fr. 249; Belg. 283; It. 201 (per disposizione delta legge o per or dine

dell1 autoritä); Sp. 431; Port. 1854; Rum. 198; Bulg. 150; R. 89; Turk. 274; Waadt 127; Wall. 126; Tic. 157; Gen. 197; Neuch. 139;

149 Argent. 254; Chil. 270; Columb. 401 jfr 397; Costa R. 470; Peru 325; Mex. 493; Venez. 230; Kina 145; Jap. 96; D. Fsl. 1251; It. Fsl. 354 (= It.); en del lagar nöja sig med att uttryckligen förklara det första: S. 10: 21: FL 16: 17; Grek. 154; Thurg.

256; Schaffh. 114; Obw. Pol. 45; Bern 2567: FL Fsl. 15: 81; Tjslov. Fsl. 201; Schw. Fsl. 259; några lagar anse sig böra framhålla både det ena och det andra: T. 136 (ein amtliches Siegel, welches von einer Behörde oder einem Beamten angelegt ist); och flere kantonallagar: Glar. 51; Zur. 86; Bas. 53; Sol. 63; App. I.-Rh. 47; Luz. Pol. 53 a; Freib. 168 (une marque officielle, apposée par Vautorité); likaså T. Fsl. 162 (amtliches Siegel . . das ein Amtsträger angelegt hat). Någon saklig skillnad kan icke anses vara härmed åsyftad. Om ändamålet med sigillets anbringande yttra sig lagarne icke alltid. Även om detta lämnas fullständigt öppet, kan emellertiel antagas, att lagarne icke med ifrågavarande bestämmelse avse straffskydd för ämbetssigill, som åsatts t. ex. en expeditionshandling för att bestyrka ämbetsmannens namnteckning o. dyl. Där ändamålet av lagen bestämmes, plägar i främsta rummet nämnas tillsluta; även förvara, beteckna, identifiera, beslagtaga. Lagarne kunna i detta hänseende indelas i följande grupper: Ingen beteckning av ändamålet förekommer i N. 343 (et af offentlig myndighed anbragt segl); D. 106; Fr. 249 ff.; Belg. 283 ff.;

Port. 1854; Rum. 198 ff.; Waadt 127; Wall. 126; Obw. Pol. 45; Tic. 157; Gen. 197 ff.; Neuch. 139; Argent. 254; Chil. 270; Mex. 493; Kina 145; Jap. 96; FL Fsl. 15: 81; D. Fsl. 1251; endast tillsluta namnes i S. 10: 21 (offentlig myndighets insegel, varmed saker eller skrifter till slutna äro); FL 16: 17; H. 199 (zegels waarmede voorwerpen door of vanwege het bevoegd openbaar gezag verzegeld zijn); 0. 316 (Amtssiegel, unter denen schriftliche Aufsätze oder andere Gegenstände verschlossen gehalten werden); Grek. 154 (ÖL Sv qjvAäTTOvvai usnÅsiOjuéva jrgåyjuara y zyyoacpa); Thurg. 256; Bern 2567; tillsluta eller identifiera: Freib. 168 (pour enfermer ou identifier

150 un objet); Schw. Fsl. 259 (ein amtliches Zeichen, namentlich ein amtliches Siegel, mit dem eine Sache verschlossen oder gekennzeichnet ist); tillsluta eller beslagtaga: Bulg. 150 (ett sigill, som av offentlig myndighet eller dess organ anbragts på föremål till tecken, att de äro tillslutna eller skola vara beslagtagna); jfr ä v e n Ung. 360; tillsluta, beteckna eller beslagtaga: T. 136 (um Sachen zu verschliessen, zu bezeichnen oder in Beschlag zu nehmen); Glar. 51; ZUr. 86; Bas. 5 3 ; Sol. 6 3 ; App. I.-Rh. 4 7 ; T. Fsl. 162 (um Sachen amtlich zu versehliessen, in Beschlag zu nehmen oder zu bezeichnen). S a k l i g e n l ä r e r d e t s a m m a i n n e f a t t a s i Sp. 431 (papeles o efectos eerrados eon sellos u otros signos de embargo, secuestro, identificaciön o cierre oficial); bevara eller identifiera: It. 201 (apposti ad assicurare la eonservazione o la identitä di una cosa); samt, ö v e r e n s s t ä m m a n d e m e d d e n n a

lag, Turk. 274; Argent. 254; Costa R. 470; Peru 325; Venez. 230; It. Fsl. 354; e n s a m t beslagtaga: Tjslov. Fsl. 201 1 ; h ä r o m h e t e r det emellertid ib.3: Unter Beschlagnahme wird jede Handlung verstanden, durch die sich die 'öffentliche Macht nach dem Gesetze die Möglichkeit verschafft, iiber eine Sache im gerichtliehen oder verwaltungsbehördlichen Verfahren zu verfugen, namentlich auch die zwangsweise Pfandrechtsbcgrandung und die Bewilligung eter Zwangsverwaltung oder Zwangsversteigerting); e n s a m t förvara: R. 89; Luz. Pol. 53 a (ein amtliches Siegel, welches zur Verwahrung von Schriften oder andern Gegenständen von einer öffentlichen Behörde e t c ) ; Columb. 401 jfr 397 (para asegurar papeles o efectos — h ä r u n d e r innefattas emellertid, såsom f r a m g å r av 401, förvar såväl hos m y n d i g h e t som hos enskild och såväl i j u d i k a t i v t som i a d m i n i s t r a t i v t förfarande: Los efectos de que trätan los articulos anteriores, puestos en secuestro o embargo, de orden de autoridad legitima, en poder de alguna persona, serdn eonsiderados para el efecto de imponer las penas como si existieren en deposito publico). I n å g r a r o m a n s k a l a g a r uppställes en kvalifikation för det fall, a t t h a n d l i n g e n skett medelst våld å person: F r . 256; Rum. 205;

Mex. 496 etc.

151 Tvivel kunna stundom uppstå rörande förhållandet mellan ifrågavarande brott mot staten och det i lagarne ofta uppställda brott mot brevhemlighet m. m. För det fall, att lagen med ett mindre straff belägger brytandet av myndighets försegling och med ett större straff brytandet av privatbrev (kanske med eller utan sigill), är det uppenbart, att den förstnämnda bestämmelsen icke uttömmer straffbarheten för det fall, att någon bryter en ämbetsförsegling, som skett för att förhemliga innehållet. Då å andra sidan den omständighet, att en ämbetsförseglmg kränkts, innebär en särskild straffbarhet, bör i dylika fall konkurrens antagas mellan de båda bestämmelserna. Detta inträffar i S. (10: 21 jfr 22: 10, maxima resp. sex månaders fängelse och två års straffarbete); N. (343 jfr 145, maxima resp. fyra månaders och två års famgsel); Bern (2567 jfr 186, maxima resp. 40 frcs. böter och ett års Korrektionshaus); Peru (325 jfr 232, maxima resp. trettio dagsböter och ett års fängelse); FL Fsl. (15: 81 jfr 28: 1, maxima resp. sex månaders och ett års fängelse). Men även i lagar, som stadga samma straff för ele båda fallen, torde av liknande skäl konkurrens böra antagas: Freib. 168 jfr 81; Chile 270 jfr 146; T. Fsl. 162 jfr 324; Tjslov. Fsl. 201 jfr 339. Undantagsvis har Port. uttryckligen löst frågan genom att, i fråga om brevhemlighet, uppställa en legalkonkurrens för det fall (bland andra), att förseglingen härrör från myndighet (461 § 3: Se as cartas ou papeis abertos for em pertencentes ag servieo publico e emanados de alguma auctoridade publica ou a ella dirigidos, ou instruments ou autos judiciaes): maximum för det enkla brottet mot staten tre månaders, minimum för nyssnämnda komplicerade fall ett års prisäo correccional (kumulerat med böter). I det stora flertalet lagar emellertid, där straffet för brottet mot staten ligger över det för brottet mot brevhemlighet, lärer få antagas, att sistnämnda brottslighet innefattas i den för brottet mot staten uppställda straffskalan: FL 16: 17 jfr 38: 8; T. 136 jfr 299; Ö. 316 jfr Ges. 6 / 4 1870, § 1; Ung. 360 jfr 327; Fr. 249 ff. jfr 1872; Belg. 283 ff. jfr 460; It. 201 jfr 159; Bulg. 150 jfr

152 309; Turk. 274 jfr 195; Obw. Pol. 45 jfr ib. 101; Bas. 53 jfr 162; Tic. 157 jfr 343; Gen. 197 ff. jfr 379; Sol. 63 jfr 1925; Neuch. 139 jfr 4456; Luz. Pol. 53 a jfr ib. 122, 123; Argent. 254 jfr 153; Costa R. 470 jfr 343; Venez. 230 jfr 186; Kina 145 jfr 333; Jap. 96 jfr 133; D. Fsl. 1251 jfr 2622; Schw. Fsl. 259 jfr 313; It. Fsl. 354 jfr 624. — Undantagsvis har St. Gall. 103 sammanslagit båda fallen i en bestämmelse, d. v. s. icke särskilt berört frågan om s t a t e n s sigill: Wer, auch ohne Absicht auf Diebstahl, Betrug oder Schädigung, unberechtigt Schlösser, Biegel oder Siegel aufbricht, unter welchen eine Sache verschlossen oder verwahrt oder Jemandem zur Aufbewahrung anvertraut worden ist). Vad i övrigt beträffar brottets objekt, fästa lagarne i allmänhet intet avseende vid beskaffenheten av det föremål, som försetts med offentligt sigill eller märke. Några lagar uppställa dock en kvalifikation för det fall, att det förseglade utgör bevismaterial i svåra brottmål: Fr. 250 (Si le bris des scellés s}applique ä des papiers et effets d'un individu prévenu ou accuse cVun crime emportant la peine de mört, des travaux forces a perpétuité, ou ele la deportation, ou qui soit condamné ä V une de ces peines), 2 5 1 ; Belg. 285, 286; Port. 185 § 5 (O rompimento ou quebramento de sellos postos por ordern do governo ou da auctoridade judicial ou administrativa em papeis ou outros objectos pertencentes a algum individuo arguido de crime, a que corresponds pena maior); Rum. 199, 2 0 0 ; Chile 270 2 (cueinclo los sellos rotos esteiban coloceidos sobre papeles o efectos de un individuo acusado o condenado por crimen); Mex. 4 9 5 .

Beträffande den brottsliga handlingen, måste man utgå därifrån, att lagstiftaren kan ha uppfattat myndighetens genom brottet angripna ändamål ur en dubbel synpunkt: dels att (genom tillslutning) göra viss sak oåtkomlig (eller svårare åtkomlig) dels att genom symbolen (sigill, märke) tillkännagiva, att det därmed betecknade föremål står under myndighetens förfogande.

153 Den brottsliga handlingen kan därför gå fram på en dubbel linje: antingen, där tillslutning har ägt rum, göra det tillslutna åtkomligare eller ock, bortsett härifrån, genom (sigillets eller) märkets borttagande eller skadande utplåna det i symbolen liggande meddelandet, att det allmänna förbehållit sig förfoganderätt till saken. Vad den förra handlingstypen angår, är det tydligt, att densamma icke är knuten till sigillets brytande i egentlig mening, eftersom det tillslutna, vare sig förvaringspersedel eller rum — kan göras åtkomligt, utan att själva sigillet (märket) på något sätt beröres. För att fullständigt täcka vad lagstiftaren kan ha avsett, bör således rekvisitet omfatta dels, såvitt tillslutning ägt rum, såväl brytande av sigill som öppnande på annat sätt av det tillslutna; dels, vare sig tillslutning skett eller icke, icke blott borttagande av märket utan även des"s skadande (i så hög grad, att uppfattningen av dess offentliga ursprung omintetgöres). Båda dessa synpunkter kunna göra sig gällande även i de lagar, som endast tala om tillslutning såsom ämbetsåtgärdens ändamål; ty även i detta fall är det av intresse för det allmänna, att icke, genom symbolens skadande (låt vara att det tillslutna icke därigenom öppnas) det fördölj es, att det är på grund av statens vilja, som saken hålles tillsluten. — Allt detta kan sammanfattas i det stundom förekommande uttryck, att sigillet eller märket göres overksamt (nämligen overksamt antingen såsom tillslutningsmedel eller såsom överbringare av statens vilja). Denna flersidighet i den brottsliga handlingen framträder emellertid långtifrån alltid i lagens uttryck. Tvärtom talas i ganska inånga lagar — bland dem, som uppställa enbart sigill såsom objekt —- enelast om att bryta sigillet, ehuru det svårligen kan betvivlas, att lagen vill medtaga även det fall, att det tillslutna öppnas, utan att sigillet röres. Stundom nämna lagarne endast att borttaga, någongång borttaga eller bryta sigill. Skada omtalas i nästan alla lagar, som jämte sigill indraga även märke

154 under straff skydd; och även i några bland de lagar, som icke göra detta (N. och flera kantonall agar). Några lagar använda allmännare uttryck: kränka sigill — vilket väl kan anses innefatta icke blott skadande och brytande av sigillet utan även öppnande av det tillslutna, utan att själva sigillet röres; eller ock göra overksam (därvid genomgående även namnes skada). Sålunda kunna följande grupper åtskiljas med avseende på handlingens bestämmande: bryta: S. 10: 21; FL 16: 17; Fr. 249 ff.; Belg. 283 ff.; Sp.

431; Port. 1854; Rum. 198 ff.; Turk. 274; Waadt 127; Wall. 126; Gen. 197 ff.; [St. Gall. 103]; Neuch. 139; Chil. 270; borttaga: Glar. 51; Zug 45; App. I.-Rh. 47; borttaga eller bryta: Freib. 168; bryta eller skada: N. 343; Thurg. 256; Bas. 53; borttaga eller skada: D. 106; R. 89 (CpHB IIJIII noBpe^KAeHiie); Schafth. 114; Obw. Pol. 45 [abreisst, besudelt oder wie immer verunehrt); ZUr. 86; App. A.-Rh. 61; Sol. 63; Peru 325 (förstör eller borttager: destruyera o arrancare); D. Fsl. 1251; Tjslov. Fsl. 201 (beseitigt oder vernichtet); bryta, borttaga eller skada: Grek. 154; Bern 2567; Luz. Pol. 53 a; öppna: 0. 316; borttaga, bryta, skada eller öppna: Ung. 360 (unbefugt entfernt, erbricht oder verlelzt oder aber das zur Verwahrung der in Sperre genommenen Sachen dienende Lokal oder Béhältnis unbefugt öffnet); Bulg. 150 (lösgör, bryter eller skadar ett sigill . . öppnar ett rum eller en förvaringspersedel, vara ett sådant sigill anbragts till tecken att de äro tillslutna); kränka (violare e t c ) : It. 201; Tic. 157; Argent. 254; Costa R.

470; Venez. 230; göra overksam: H. 199 (verbreekt, opheft of beschadigt, of de door zoodanig zegel bewerkte afsluiting op ändere wijze verijdelt); T. 136 (erbricht, eiblöst oder beschadigt oder den durch ein solches Siegel bewirkten amtlichen Verschluss aufhebt); Kina 145 (damages, removes, disfigures

155 or otherwise renders ineffective); Jap. 96 (förstör sigill eller tecken eller genom andra medel åstadkommer, att sigillet eller tecknet blir overksamt); T. Fsl. 162 (beschadigt oder ablöst . . oder . . den durch ein solches Siegel bewirkten Verschluss unwirksam macht); Schw. Fsl. 259 (erbricht, entfernt oder unwirksam macht).

Beträffande brottssubjektet intager Sp. den särställning att överhuvud begränsa institutet till ämbetsmans brott, därvid lagen skiljer mellan den ämbetsman, till vars ämbete det hör att förvara det förseglade och ämbetsman, som eljest fått sig saken anförtrodd (431: El funcionario publico que, teniendo a su cargo la custodia de papeles o efectos cerrados con sellos u otros signos de embargo, secuestro, identificaciön o cierre oficial puestos legalmente sobre cosa mueble o inmueble, los quebrante o consienta su quebrantamiento . . .; 432: El funcionario publico que, no estando comprendido en el articulo anterior, abriere o consintiere abrir, sin la autorizaciön competente, papeles o documentos cerrados cuya custodia le estuviere confiada); straffbarheten utsträckes dock till sådana enskilda personer, som »tillfälligtvis» fått sig saken anförtrodd (4362: Los particidares encargados accidentalmente del despacho y custodia de documentos o papeles, por comisiön del Gobierno o de los funcioneirios a quienes esten confiados aquéllos por razön de su cargo, aunque solo momentdneamente los tengan en su poder para la prdctica de cualquiera diligenciei). — Däremot förekomma i flere lagar kvalifikationer i sådan riktning: för ämbetsman: Argent. 2542 (Si el culpable fuere funcionario publico y hubiere cometido el hecho con abuso de su cargo); Costa R. 4702 (likaså); för vårdare: H. 1992 (De bewaarder die opzettelijk het feit pleegt of toelaat, of den dacler eds medeplichtige ter zijde staat); Fr. 251 2 (Si c'est le gardien lui-méme qui a brisé les scellés ou participé au bris des scellés), 252; Gen. 1982 ( = Fr.); It. Fsl. 3542 (Se il colpevole sia colui che ha in custodia la cosa); för ämbetsman såväl som för vårdare: Belg. 2841 (si c'est le gardien lui-méme ou le fonctionnaire public qui a ordonné ou

156 opéré V apposition), 286; It. 201 2 (Se il colpevole sia V ufficiale pubblico che ha ordinate o eseguito Tapposizione dei sigilli, o colui che ha in custodia o consegna la cosa assicurata coi medesimi); Turk. 274 2 ; Columb. 398 (Si los encargados del archivo, oficina o deposito publico, o el que custodie el testamente o instrumcnto cerrado, o la persona a quien esté confiada la guarda de llaves o sellos, cometieren alguno de los delitos expresados en los cuatro articulos anteriores, o fueren cömplices o auxiliadores); Venez. 230 2 . — Port., som u t s ö n d r a r (såsom h ö g r e straffbart) det fall, a t t g ä r n i n g e n förövas å sak i ä m b e t s m a n s förvar (jfr ov.), uppställer därvid såsom y t t e r l i g a r e kvalifikation, a t t ä m b e t s m a n n e n själv varit g ä r n i n g s m a n (310: Os empregadospublicos, encarregados da guarda ele papeis, titulos, ou outros objectos sellados por ordern da auctoridade competente, que abrirem ou romperem os sellos . . . § 2. Se alguma outra pessoa commetter os crimes declarados tfeste artigo . .; om den a l l m ä n n a b e s t ä m m e l s e n i 185, §§ 4, 5 jfr ov.).

Beträffande det subjektiva rekvisitet förekommer stundom, a t t l a g e n gör skillnad i straffbarhet allt efter u p p s å t e t s beskaffenhet. Så 0 . 316 1 (wenn sie aus blossem Mutwillen oder leichtfertiger Neugierde verubt wird) jfr ib.2 (Wird sie aber zum Zeichen der Geringschätzung öffentlicher Anordnungen oeler in der Absicht verubt, um dadurch das vermeintliche eigene Becht oder irgendeine gehässige Absicht eigenmächtig durchzusetzen); Thurg. 256 (In geringfugigen Fälten und wenn die Tat aus Mutwillen verubt wurde); Tjslov. Fsl. 201 2 (Handelt der Schuldige in der Absicht, die Erreichung des gesetzlichen Zweckes der Beschlagnahme oder die Ausubung des Anför der ung sr echtes zu vereiteln oder zu erschweren). — Tie. 157 § 2 kvalificerar det fall, a t t g ä r n i n g e n b e g å t t s såsom medel för e t t a n n a t h ö g r e bestraffat b r o t t (Quando la viol azi one dei sigilli sia eseguita nello intent o di commetter e un altro delitto o crimine, che porti una pena maggiore della violazione). Culpa hos v å r d a r e n straffas enligt flere l a g a r : H. 199 3 (Indien

157 het feit ten gevolge van onachtzaamheid eles bewaarders gepleegd is); F r . 249, 250; Belg. 283, 2 8 5 ; It. 201 3 (Se it delitto sia commesso per negligenza o imprudenza del pubblico ufficiale o del custode); Port. 3 l l 2 ;

Rum. 198, 199; Turk. 2743; Grek. 156; Gen. 197; Argent. 2543; Columb. 400; Mex. 494; Venez. 2303; It. Fsl. 3543.

D) Angrepp på föremål, som förmedla tillkännagivanden från myndighet till allmänheten. B e s t ä m m e l s e r till straffskydd för m y n d i g h e t s m e d d e l a n d e n till a l l m ä n h e t e n förekomma g a n s k a a l l m ä n t i l a g a r n e , m e n ofta icke bland de e g e n t l i g a b r o t t e n u t a n b l a n d förseelserna (där m e r a u n d a n t a g s v i s ä v e n b e s t ä m m e l s e r om offentliga sigill och kvarstad m. m. fått sin plats) eller n å g o n g å n g i speciallag. Med h ä n s y n till de straffskyddade m e d d e l a n d e n a s u r s p r u n g äro rekvisiten m e r eller m i n d r e v i d s t r ä c k t a . D e t organ, varifrån meddelandet skall h a v a e m a n e r a t , b e s t ä m m e s s å l u n d a såsom överhet: 0 . 315 (unter was immer fur Namen und Gestalt zur öffentlichen Bekanntmachung angeschlagene oder ausgesetzte, von der Obrigkeit unterfertigte Urkunden); Grek. 153 (ra jra^tä rfjg dg^VS vjroysyQa^ijuéva e t c ) ; Obw. Pol. 45 (likaså). — D. 105 fordrar endast, a t t m e d d e l a n d e t skall v a r a a n s l a g e t efter Ovrighedens For anställning; jfr ned. om D. Fsl.; vissa myndigheter: Graub. Pol. 15 (öffentlich angeschlagene Bekanntmachungen oder Verordnungen der Kantons-, Bezirks- oder Kreisbehörden, sowie der Gemeindsvorstände); »kompetent» myndighet: H. 187 (eene bekendmaking, vanwege het bevoegd gezag in het openbeiar gedaan); Tic. 155 (le leggi, i decreti, le sentenze, gli ordini delte competenti autoritä). — Sp. 795 m e d t a g e r , liksom D., anslag, som u p p s a t t s — om de än icke u t f ä r d a t s — av v e d e r b ö r a n d e m y n d i g h e t (un änuncio o publicaciön ele cualquiera clase, colocado o hecho escribir por la Autoridad competente); likaså Bulg. 470; W a a d t 140 (jfr ned.); Bas. Pol. 29 (Ges. 10/i 1919; jfr ned.);

158 myndighet: S. 10: 19 (offentlig myndighets kungörelse eller underrättelse, som till allmän kännedom anslagen är); Port. 185 § 4 (os editaes das mesmas auctoridades [auctoridade judicial ou administrativa]); Turk. 537; Bern 256 7 (ein öffentlich angeschlagenes Gesetz oder eine Bekanntmachung einer Staats- oder Gemeindsbehörde); Tjslov. Fsl. Ubertr. 23 (eine Kundmachung der öffentlichen Macht). — Med anslåendet av m y n d i g h e t nöja sig Ung. tfbertr. 4 7 ; It. 446 (stampati, disegni o manoscritti fatti affiggere deilV autoritå); FL Fsl. 3 2 : 7 (av offentlig myndighet anslagen kungörelse); It. Fsl. 350; myndighet eller tjänsteman (även u t t r y c k t g e n o m p r e d i k a t e t amtlich e t c ) : FL 16: 16 1 (offentlig myndighets eller tjänstemans kungörelse, vilken är anslagen till allmän kännedom); T. 134 (öffentlich angeschlagene Bekanntmachungen, Verordnungen, Befehle oder Anzeigen von Behörden oder Beamten); Thurg. 256 (angeheftete amtliche Bekanntmachungen); Wall. 124 (des actes officiels afhchés pour étre portés ä la connaissance du public); Glar. 51 (einer öffentlich emgehefteten amtlichen Bekanntmachung); Zug 45 (amtlicher Bekanntmachungen); App. A.-Rh. 61 (amtlicher Plakate); St. Gall. 143 (von Behörden oder Amtsstellen erlassene, durch Anschlag zur öffentlichen Bekanntmachung gebrachte Verordnungen, Anzeigen u. dgl); N e u c h . 137 (les ordonnances ou avis officiels affichés pour étres portés å la connaissance du public); App. I.-Rh. 47 (einer öffentlich angehefteten amtlichen Publikation); Luz. Pol. 62 (die zur öffentlichen Bekanntmachung angeschlagenen Gesetze, Verordnungen, Erkenntnisse, Befehle oder Anzeigen öffentlicher Behörden oder Beamten); Freib. 188 (une affiche officielle); Peru 393 10 (los avisos o publicaciones oficiales puestos en las pizarras o en las par edes); T. Fsl. 163 (ein amtliches Schriftstuck); Schw. Fsl. 342 (amtliche Bekanntmachungen). — E n d a s t anslående av ä m b e t s m a n fordras av Zur. 85 (von Verordnungen, Befehlen und Anzeigen, welche von Behörden oder Beamten zur öffentlichen Bekannt-, machung emgeschlagen werden); Sol. 62 (liknande); g e n o m p r e d i k a t e t offentlig: N. 345 (offentlige kunclgj0relser). — Jfr D. Fsl. 125 2 (nogen ved offentlig For an ställning opslaaet Bekendtg0relse).

159 It. Fsl. 682 m e d t a g e r särskilt den katolska k y r k a n s a n s l a g : stampati, disegni o manoseritti, fatt i affiggere dalle Autoritå civili o da quelle ecclesiastiche cattoliche. Jfr T. Fsl. 164 (gäller ä v e n sigill). Flere l a g a r m e d t a g a i större eller mindre u t s t r ä c k n i n g enskilda anslag (bortsett från de r e d a n b e r ö r d a fall, där s å d a n a , s å v i t t de anslås g e n o m m y n d i g h e t s försorg, å t n j u t a s a m m a straffskydd som m y n d i g h e t e n s egna). Ö. 319 straffar sålunda die Hinivegreissung oder absichtliche Beschädigung alter Warnungszeichen, welche, um TJngluck zu verhuten, aufgestellt werden); jfr Ohio 12491, som tillägger a sign, notice, card or table of rules or rates or other notice affixed or posted upon a bridge by an owner or keep thereof for the information of the public. F r . L. 29 / 7 1881 art. 17 m e d t a g e r des affichés electorates émanant de simples particuliers, apposées ailleurs que sur les propriétés ele ceux qui auront commis cette laceration ou alteration. Med vederbörligt tillstånd u p p s a t t a enskilda a n s l a g straffskyddas enligt Waadt 140 (une affiche eipposée par V or dre ou avec la permission de Vautorité compétente); Bas. Pol. 29 (Ges. 10/T 1919: die von den ztiständigen Behörden oder mit deren Ermächtigung eingebrachten Anschläge); N. J e r s . 15 (any notice, advertisement or other placard legally and publicly set up by any officer or other person in eiccordance with the laws of this state); likaså Belg. 560 1 (»lagligen» u p p s a t t a ) ; It. Fsl. 682 (tillstånd av »lag eller m y n d i g h e t » : stampati, disegni o manoseritti fatti affiggere da privati nei luoghi e nei modi consentiti dalla legge o elalV Autoritå). — It. 446 2 i n t a g e r s a m m a s t å n d p u n k t m e n m e d en v ä s e n t l i g t i d s i n s k r ä n k n i n g : Se trattisi di stampati, disegni o manoseritti fatti affiggere dai privati nei luoghi e modi consentiti dalta legge o dalV autoritå, e il fatto sia commesso prima del giorno successivo a quello in cui avvenne Vaffissione; l i k n a n d e Turk. 538; Venez. 497 2 ; straffet är emellertid enligt alla dessa lagar, likasom enligt It. Fsl., m i n d r e ä n vid s k a d a n d e av myndighets anslag. A n g å e n d e sättet för m e d d e l a n d e t är det vanliga, a t t det föru t s a t t e s ske g e n o m anslag ( n å g o n g å n g : p å särskilt reserverad plats: Fr. L. mjt 1881 art. 17 dans les emplacements å ce reserves, jfr art.

160 15: Bans chaque commune, le maire designer a, par arrété, les lieux exclusivement destines å recevoir les affichés des lois et autres actes de Tautorité publique. Il est interdit (Vy placarder eles affichés particulieres. Les affichés des actes émanés de Vautorité seront seules imprimées sur papier blanc; likaså Tic. 155: levato, lacerato, arso od imbrattato net luogo delte affissioni ordinarie le leggi, i decreti, le sentenze, gli ordini delte competenti autoritå, affissivi per la loro pubbliceizione). Stundom n a m n e s dock ä v e n utsätta eller utlägga: N. 3 4 5 ; 0 . 315; Obw. Pol. 45 e t c ; kringsändande (av budkavle) m e d t a g e s i N. 345 (opslaaede, uellagte eller omsendte offentlige kundgjBret ser) och FL Fsl. 3 2 : 72 (Lag samma vare om den, som utan behörigt tillstånd neellägger budkavle, vilken utsänts i tillåtet ärende). H e l t a l l m ä n t u t t r y c k a sig H. 187 och 447 (eene bekendmaking . . in het openbeiar geelaan); Ung. Ubertr. 47 (die durch die Behörde öffentlich mitgeteilte Verordnung oder Kundmachung). Innehållet av m e d d e l a n d e t u t t r y c k e s s t u n d o m m e d e t t eller flere a l l m ä n n a ord, s t u n d o m m e d olika ord, som a v s e dels föreskrift dels ren underrättelse. U n d a n t a g s v i s u p p r ä k n a r Tic. utes l u t a n d e ord, som i n n e b ä r a föreskrift eller befallning (155: le leggi, i decreti, le sentenze, gli ordini delte competenti autoritå). D e n b r o t t s l i g a handlingen b e s t ä m m e s g e m e n l i g e n såsom borttaga eller skada; s t u n d o m förstöra i stället för eller j ä m t e b o r t t a g a . U n d a n t a g s v i s i n s k r ä n k e r Peru 393 10 s k a d a n d e t till s å d a n t , som gör m e d d e l a n d e t oläsligt (arrancare los avisos . . ö los danare haciéndolos ininteligibles. — I övrigt n a m n e s särskilt oläsliggöra: N. 345; H. 187, 447; F r . L. 29/7 1881 art. 17; It. 4 4 6 ; Port. 185 § 4 (inuiilisar); Grek. 153 (jtagapoggjcbvEi); Freib. 188; Ariz. 617 (obliterates): Calif.

616; Idaho 8565; Iowa 13099; Ohio 12491; Peru 39310; T. Fsl. 163 (unkenntlich macht); Tj. Fsl. Ubertr. 23; Schw. Fsl. 259; besudla: N. 345; T. 134; Ung. Ubertr. 47; Grek. 153 (gvnalvei); Graub. Pol. 15; Wall. 124; Bern 2567; Tic. 155; St. Gall. 143; Neuch. 137; Luz. Pol. 62; Venez. 497; Kina 147; It. Fsl. 350, 682. — Fr. n ä m n e r särskilt övertäcka och ä v e n s å förfalska

(L. 29 /T 1881 art. 17:

161 Geux qui auront enlevé, déchiré, reconvert ou altera par un procédé quelconque, de maniere a les travestir ou a les rendre illisibles). F l e r a n o r d a m e r i k a n s k a l a g a r u p p s t ä l l a en terminus ad quern för h a n d l i n g e n s straffbarhet: Ariz. 617 (before the expiration of the time for which the same was to remain set up); Calif. 616; Idaho 8565; Iowa 13099; N. Jers. 15 (before the time to which said notice, advertisement or placard relates), jfr ov. om It. 446 2 ; Turk. 538;

Venez. 4972. Ind. Pen. C. 173 2 m e d t a g e r i d e t t a s a m m a n h a n g det fall, a t t m a n hindrar uppsättandet av offentlig kungörelse (intentionally prevents the lawful affixing to any place of any such summons, notice or order).

Beträffande det subjektiva rekvisitet uppställes i vissa l a g a r s å s o m r e k v i s i t m o m e n t ett slags dolus mains: B e r n 256 7 (in böser Absicht); St. Gall. 143 (in böswilliger Absicht); Freib. 188 (par malveillance); Peru 393 10 (por malevolencia); Schw. Fsl. 342 (böswillig). E t t m e r a b e s t ä m t syfte fordras enligt Wall. 124 (dans V intention de faire outrage å Vautorité ou d'empecher la publication de ses ordres); Neuch. 137 (dans V intention de faire outrage å Vautorité ou d'empecher la publication ou V execution de ses ordres); Kina 147 (with intent to insult any public officer, or any public office). — E n åtskillnad i straffb a r h e t efter en subjektiv linje förekommer i H., som, 187, bland d e egentliga brotten, uppställer det fall, a t t g ä r n i n g e n b e g å s met het oogmerk om de kennisneming daarvan te beletten of te bemoeilijken, m e n , 447, b l a n d förseelserna, bestraffar g ä r n i n g e n , då den b e g å s u t a n dylikt syfte; Ö. 315 (Geschieht diese Ubertretung aus blossem Leichtsinne oder Mutwillen . . . Zeigt sich aber bei der Untersuchung die Absicht die Behörde zu beschimpfen, oder die Bekanntmachung und Befolqung einer Anordnung zu verhinclern); It. 446 (se lo faccia in dispregio delTautoritå); Venez. 497 och It. Fsl. 350 jfr 682 (likaså).

vi. Obehörigt uppträdande såsom allmänt organ. Vid detta angrepp på allmän funktion skilja lagarne ofta mellan att obehörigen giva sig ut för ämbetsman och att obehörigen utöva någon inom ämbetsfunktionen fallande handling. Då båda formerna lätt kunna kombineras, uppstå tre fall, till vilka lagen kan taga hänsyn: a) att giva sig ut för ämbetsman utan att företaga ämbetshandling; b) att utöva en ämbetshandling utan att giva sig ut för ämbetsman; och c) att utöva en dylik handling, i det man giver sig ut för ämbetsman. Lagarne visa en stark variation i sitt förhållande till dessa möjligheter. Några uppställa 1) endast typen a; andra 2) endast b); åter andra 3) endast c. Men dessutom förekomma kombinationer: lagar, som uppställa 4) dels typen a dels typen b; 5) dels a dels c; 6) dels b dels c; samt 7) samtliga typerna a, b och c. — I detaljerna förekomma dessutom varjehanda variationer, åtminstone inom typerna a och c. ad 1. Lagar, som endast straffa den, som obehörigen utgiver sig för ämbetsman (och lämna därhän, huruvida han utövar eller icke utövar någon ämbetshandling), äro: 0. 333 (Wer sich ohne betrugerische Absicht fur einen öffentlichen Beamten oder Biener ausgibt, oder sich durch das unbefugte Treigen der Uniform den Anschein eines öffentlichen Beamten oder Militärs anmasst); Ung. Ubertr. 4 4 (Wer sich unbefugt fur eine im öffentlichen Amt oder Bienst stehenele Person oder fur ein Mitglied der Armee ausgibt oder wer Amtsuniform oder das zur Erkennung der behördlichen Beamten oder Orgeine elienende

163 Abzeichen oder alter Militäruniform unbefugt tragi); Bras. 381 (Eingir-se empregado publico: Pena — de prisao cellular por um a tres meses). Naturligtvis k a n e t t dylikt föregivande i n g å såsom e l e m e n t i ett a n n a t brott, t. ex. b e d r ä g e r i (eller bedrägeriförsök). Detta beröres stundom av l a g a r n e (att g i v a sig till n a m n och s t å n d u t för a n n a n etc.) och a n v ä n d e s ej sällan såsom kvalifikation vid b e d r ä g e r i b r o t t e t (härom jfr Spec. Utk. IV, 2 1 , 47 e). I Ö. och Ung. är det konstitutivt för b e d r ä g e r i e t såsom Verbrechen: Ö. 199 (Unter den Bedingungen des § 197 wird der Betrug schon aus der Beschaffenheit der Tat zum Verbrechen . . b. wenn jemand den Charakter eines öffentlichen Beamten fälschlich annimmt, oder einen obrigkeitlichen Auft rag, oder ein besonderes von öffentlicher Behörde erhaltenes Befugnis Uigt); Ung. 381 (Ohne Bucksicht auf die Höhe des zugefiigten Scheidens biidet der Betrug ein Verbrechen 1. wenn eter Betrtiger zum Zweck der V er iibung des Betruges sich fälschlich fur einen öffentlichen Beamten eiusgegeben oder einen behördlichen Auftrag vorgeschutzt hat). — Om d e n ej sällan f ö r e k o m m a n d e kvalifikationen vid tjuvnaclsbrott för den, som g e r sig ut för ä m b e t s m a n , se Spec. Utk. III, 25; a v nyssn ä m n d a l a g a r gäller d e t t a Ung. (336 10 ). ad 2. L a g a r , som icke straffa u t g i v a n d e t för ä m b e t s m a n i och för sig, m e n väl obehörigt företag-ande av ä m b e t s h a n d l i n g (med eller u t a n u t g i v a n d e för ä m b e t s m a n ) , ä r o : FL 16: 14 2 (Har någon eljest utan laga rätt företagit handling, vilken får utföras blott av behörig tjänsteman); Bulg. 149 (Ben, som obefogat företager en handling, som honom veterligen faller inom ett offentligt ämbetes behörighet). ad 3. L a g a r , som icke kriminalisera u t g i v a n d e t i och för sig och icke heller f ö r e t a g a n d e t av ä m b e t s h a n d l i n g i och för sig m e n väl det fall, a t t b å d a dessa o m s t ä n d i g h e t e r sammanträffa, ä r o : S. 22: 6 (Tillvällar sig någon svikligen . . . utövning av ämbete eller tjänst . . . Giver man sig eljest obehörigen utför ämbets- eller tjänsteman och utövar något eiv vad till dennes befattning hörer — r ä t t s p r a x i s h a r m e d t a g i t av k o m m u n tillsatt b e f a t t n i n g s h a v a r e : N. J. A. 1929,473); Schaffh. 110 (Wer sich unbefugt elie Ausubung eines öffentlichen Amtes

164 anmasst und solche Handlungen vornimmt, die nur in Kraft eines öffentlichen Amtes vorgenommen werden können); Tic. 145 § 1 (Chi, senza esserne legittimamente investito e autorizzeito, si arroga ed esercita funzioni pubbliche, civili o militärt, c ne esercita gli att i); Ariz. 78 (520, 5 2 1 : endast vid vissa särskilt u p p r ä k n a d e h a n d l i n g a r , t. ex. u t f ä r d a n d e av intyg, u p p b ä r a n d e av p e n n i n g a r etc.); Calif. 75, 529, 530; Illin. 38: 234 (Whoever falsely assumes or pretends to be a justice of the peace, sheriff, deputy sheriff, coroner, constable, police officer, watchman or other officer, and takes upon himself to act as such, or to require any person to aid or assist him in a matter pertaining to the duty of any such officer): Minnes. 5104 (Every person who shedl falsely personate a public officer, civil or military, or a policeman, or a private individual having special authority by law to perform an act affecting the rights or interests of another, or who, without authority, shall assume any uniform or badge by which such an officer or person is lawfully distinguished, and in such assumed character shall do ein act purporting to be official, whereby another is injured or defrauded — alltså endast, d å h a n d l i n g e n innef a t t a r särskild r ä t t s k r ä n k n i n g ) ; T e x . 293 (Any person, who shall falsely assume or pretend to be a judicial or executive officer of this state, or a justice of the peace, sheriff, deputy sheriff, constable or any other judicial or ministerial officer of any county in the state, and shall take upon himself to act as such); U. S. A. Fed. P. C , som uppställer t v å fall, e t t u t m ä r k t g e n o m bedrägligt syfte och e t t a n n a t (mindre straffbart), d ä r h a n d l i n g e n b e s t å r i arrestering, h u s r a n n s a k a n m. m.: 76 (Whoever, with intent to defraud either the United States or any person, shall falsely assume or pretend to be an officer or employe acting under the authority of the United States, or any department, or any officer of the Government thereof, and shall take upon himself to act as such, or shedl in such pretented character demand or obtain from any person or from the United States, or any department, or any officer of the Government thereof, any money, paper, document, or other valuable thing), 11 (Whoever not being ein officer, agent or employe of tlw United States shall falsely represent himself to be such officer, agent,

165 or employe and in such assumed character shall arrest or detain ang person, or shall in any manner search the person, buildings, or other property of any person); Chil. 213 (El que se fingiere autoridad, empleado publico o profesor ele una facultad que requiem titulo y ejerciere actos propios de elichos cargos o profesiones); Columb. 403 (El que se fingiere funcionario o empleado publico, o agente o comisionado del Gobierno, g ejerciere como tal alguna funcion). Till d e n n a g r u p p böra ä v e n föras åtskilliga m e r a svävande rekvisit, som icke k u n n a anses t ä c k t a av e n b a r t u t g i v a n d e för ä m b e t s m a n (då ingen ä m b e t s h a n d l i n g företages) m e n icke heller av f ö r e t a g a n d e u t a v e n s t a k a ä m b e t s h a n d l i n g (utan a t t u t g i v a sig för ä m b e t s m a n ) . I a l l m ä n h e t t a l a dessa l a g a r om a t t »tillvälla sig» ä m b e t e , tillvälla sig ä m b e t s u t ö v n i n g el. dyl. (tilegne sig, sich anmeissen, s'arroger, assumere, usurpar e t c ) . U t a n tvivel i n n e b ä r a h i t h ö r a n d e rekvisit en f ö r s v a g n i n g såväl av t y p e n a som av t y p e n b: ett direkt och o t v e t y d i g t u t g i v a n d e för ä m b e t s m a n torde ej k u n n a fordras, e n d a s t e t t u p p t r ä d a n d e , som är m e r eller m i n d r e ä g n a t a t t ingiva d e n n a föreställning; å a n d r a sidan icke heller e t t a v s l u t a t g e n o m f ö r a n d e av b e s t ä m d ä m b e t s h a n d l i n g . D e t s a g d a torde gälla om följande l a g a r : D. 107 (Ben, som tilegner sig en ham ikke tilkommende offentlig Myndighed, der kun kan udBves i Kraft af offentlig Embede, Bestilling eller Ombud); Thurg. 257 (Die tinbefugte Ausubung eines öffentlichen Amtes); Waadt 126 (Celui qui s'arroge frauduleusement Vexercice d'un emploi ou office public, qui ne lui a pas été légalement conféré); Graub. 76 (Wer sich . . die Ausubung eines ihm nicht ubertragenen öffentlichen Amtes anmasst); Glar. 6 3 ; Zug 50; Neuch. 143 ( = W a a d t ) ; App. I.-Rh. 51 ( = Graub.); Freib. 165 (Celui qui, dans un dessein illicite, usurpe Vexercice d'une fonction publique); Zur. 198 (betriigliche Anmassung eines öffentlichen Amtes oder Bienstes); Peru 320 (El que con ilicito proposito usurpare una funcion publica). ad 4. L a g a r , som k r i m i n a l i s e r a dels u t g i v a n d e för ä m b e t s m a n dels f ö r e t a g a n d e av ä m b e t s h a n d l i n g , ä r o : N. 328 (Med beder

166 eller med fångset indtil 3 maeineder straffes den, som . . 2. offentlig eller i retsstridigt eiemed udgiver sig for at indehave nogen offentlig tjeneste), 129 (Den, som uhjemlet udsver nogen offentlig myndighed), 328 3 (foretager nogen handling, der alene kan foretages i henhold til en offentlig tjenestestilling, som han ikke indehar); H. 196 (Hij die opzettelijk onderscheidingsteekenen draagt of cene daad verricht behoorende tot een ambt dat hij niet bekleedt of uaarin hij geschorst is — beträffande t y p e n

a inskränker sig således lagen till bärande av yttre tecken på ämb e t s st ällning). ad 5. Dels enbart utgivande för ämbetsman (typen a), dels det kombinerade fallet (typen c) uppställas i Belg. 228 (Toute personne qui aura publiquement porté un costume, un uniforme, une decoration, un rub an ou autres insignes d'un ordre qui ne lui appartient pas), 227 (Quiconque se sera immiscé elans des fonclions ptibliques, civiles ou militeiires); Sp. 412 (El que usare publica c indébidamente uniforme o traje propios de un cargo que no ejerciera etc.), 407 (El particular que sin titulo, autorizaciön u otra causa legitima ejerciere actos publicos propios de una Autoridad, agente, funcionario o empleado civil, militär o eclesidstico, atribuyéndose caråcter official); Port. 235 (trouxer uniforme propria ele urn emprego publico), 236 (Aquelle que, sem titulo ou causa legitima, exercer funceoes proprias de um empregado publico, arrogandose esta qualidade); Turk. 253 (quiconque portera indument et publiquement Vuniforme a"une charge e t c ) ; 252 (quiconque aura indument exercé ou tenté oVexercer des fonctions publiques, civiles ou militeiires); R. 77, som emellertid fordrar, a t t a n t i n g e n u t g i v a n d e t varit skadligt för sovjetmyndighetens anseende eller den p å basis d ä r a v företagna h a n d l i n g e n v a r i t »allmänfarlig» (CaMOBOJihHoe npncBoeHiie ceöe BBamiff IIJIII BJIIICTIIflOJDKHOCTHoroJiima, conpasKeHHoe c jnicKpeAHTnpoBainieM CoBeTCKOlt BJiacTii IIJIII yxiiiHeHiieM Ha 9T0M ocHOBamin KaKirx-jiiiöo oöluecTBeHHO-onacHbrx ^encTBiiii); Ind. Pen. C. 171 {Whoever, not belonging to a certain class of public servants, wears any garb or carries any token resembling any garb or token used by that class of public servants, with the intention that it may be believed, or with the knowledge that it is likely to be believed, that he belongs to

167 that class of public servants), 170 (Whoever pretends to hold any particular office as a public servant, knowing that he does not hold such office, or falsely personates any other person holding such office, and in such assumed character does or attempts to do emy act under colour of such office); Kina 166 (Whoever openly and without authority wears the uniform or any decoration or makes use of the official title of any public officer of the Bepublic), 165 (Whoever usurps the functions or powers of any public officer of the Bepublic or of any foreign Slate). ad 6. Dels t y p e n b dels t y p e n c uppställas av n å g r a kant o n a l l a g a r : Obw. Pol. 39; Bern 8 3 ; Bas. 60; Sol. 71 (Wer unbefugt sich mit Ausubung eines öffentlichen Amtes befasst oder solche Handlung en vornimmt, die nur kraft eines öffentlichen Amtes vor genommen werden elurfen); St. Gall. 162 (JVer sich ein Amt anmasst oder öffentliche Verrichtung en ausubt, welche ihm nicht zustehen); Luz. 231. ad 1. S a m t l i g a t y p e r n a a, b och c k u n n a anses m e r eller m i n d r e u t t r y c k l i g t r e p r e s e n t e r a d e i följande l a g a r : T. 360 (Mit Geldstrafe bis zu einhunelertfunfzig Beichsmark oeler mit Haft wird bestraft . . 8. wer unbefugt eine Uniform, eine Amtskleidung, ein Amtszeichen . . oder Titel, Warden . . annimmt), 132 (Wer unbefugt sich mit Ausubung eines öffentlichen Amtes befasst oder eine Handlung vornimmt, welche nur kraft eines öffentlichen Amtes vorgenommen werden darf); F r . 259 (Toute personne qui aura publiquement porté un costume, un uniforme ou tine decoration qui ne ltd appartiendrait pas), 258 (Quiconque, sans titre, se sera immiscé dans des fonctions publiques, civiles ou tnilitaires, ou aura fait les actes d'une ele ces fonctions) •— u t t r y c k e t »inblanda sig» i a l l m ä n n a funktioner, som efter Fr.:s föredöme u p p t a g i t s i flere l a g a r , h a r särskilt i Fr. t o l k a t s v i d s t r ä c k t : r ä t t s p r a x i s h a r u p p r e p a d e g å n g e r nöjt sig m e d une mise en scene de nature å faire croire au pouvoir du fonctionnaire prétenelu (Ceiss. 13/i2 1894 e t c ) ; ä v e n s å straffat den, som givit sig u t för a t t i n n e h a v a ett i v e r k l i g h e t e n icke e x i s t e r a n d e ä m b e t e (Cass. 7/i2 1900); It. 186 (Chiunque porta indebitamente e pubbliceimente la divisa o i distintivi di una carica, di un corpo o di un ufficio, ovvero si eirroga gradi accade-

168 mid, onorificenze, titoli, elignitå o cariche pubbliche), 185 (Chiunque indebitamente assume o esercita funzioni pubbliche, civili o militär i): Rum. 208, 207 ( = F r . ) ; Gen. 195 (Quiconque, sans droit, aura fait usage des insignes d'une fonction ou cVune autorité publique); Argent. 247,

2461; Costa R. 552, 469; Venez. 215, 214. — Då i lagarne av denna och föregående grupp (6 och 7) det kombinerade rekvisitet (c) uppställes vid sidan av elet blotta företagandet av en ämbetshandling (b) — t. ex. sich unbefugt mit Ausubung eines öffentlichen Amtes befassen vid sidan av eine Handlung vornehmen, welche nur kraft eines öffentlichen Amtes vorgenommen werden darf — är det tydligt att förstnämnda rekvisit (c) icke kan fordra samma fullbordade företagande av en ämbetshandling som i rekvisitet b — i vilket fall det skulle vara obehövligt att omtala kombinationen c (då straffbarheten för b och c är densamma). Därför måste även här gälla vad ovan anförts rörande vissa till gruppen 3 hänförda lagar: lagstiftaren nöjer sig vid det kombinerade fallet med mindre än det fullborelade företagandet av en verklig ämbetshandling. I praxis och teori har man sökt lösa svårigheten så, att det kombinerade fallet anses föreligga icke blott vid försök till ämbetshandling utan även vid företagande av handling, som på grund av formella brister (t. ex. felande underskrift) icke är ämbetshandling men kan göra intryck elärav och bidraga till föreställningen, att den handlande är vad han ger sig ut för; ävenså vid handling, som kan företagas även av privatman men som genom det samtidiga utgivandet för ämbetsman får utseende av ämbetshandling (t. ex. gripande å bar gärning) o. s. v. Avsatt (eller eljest avgången) ämbetsmans obehörigen fortsatta utövning av ämbete upptages i många lagar bland ämbetsbrotten (Spec. Utk. VII, 103 ff.). I några lagar namnes fallet i förevarande sammanhang: H. 196; It. 1852; Bulg. 149; Argent. 2462; Costa R. 469 2 ; Peru 320; Venez. 2141; någongång såsom kvalifikation (Tie. 145 § 2: Se il reo fosse stato sospeso o destituito legittimamente dalta carica, elalV impiego o dal grado, e, ciö nulV osteinte, se

169 ne arrogasse ed esercitasse le funzioni, non potrå essere applicato il minima della pena della detenzione, e la multa potrå essere portata al quarto grado). — Ä v e n förekommer (t. ex. Argent. 246 3 ), a t t l a g e n u t t r y c k l i g e n h ä r p å p e k a r det (eljest ofta bland ä m b e t s b r o t t e n u p p t a g n a ) fall, a t t ä m b e t s m a n olovligen u t ö v a r ä m b e t s h a n d l i n g , som faller inom a n n a t ä m b e t e (därom jfr Spec. Utk. VII, 102). Straff skyddet u t s t r ä c k e s till främmande stats funktion av Kina 165 (jfr ov. s. 167). Beträffande det subjektiva rekvisitet fordra l a g a r n e n å g o n g å n g otillåtet syfte (Freib. 165 dessein illicite; Peru 320 ilicito proposito); härm e d åsyftas väl i n g e n t i n g a n n a t , än vad oftare u t t r y c k e s m e d pred i k a t e n obefogad, r ä t t s s t r i d i g etc. — I n å g r a l a g a r införes bedräglighet såsom m o m e n t i r e k v i s i t e t : Waadt 126 (frauduleusement); Zur. 189 (betrugliche Anmassung); Neuch. 143; om Ö. 199 b; Ung. 381 och U. S. A. F e d . P . C. 76 jfr ov. A n d r a l a g a r g ö r a e t t dylikt syfte ingal u n d a till f ö r u t s ä t t n i n g för b r o t t e t m e n a n v ä n d a det såsom kvalifikationsgrund: S. 2 2 : 6 1 ; FL 16: 14 2 (Gjorde han det i bedräglig avsikt); N. 129 (. . men med famgsel indtit 2 aar, saafremt han har handiet i hensigt at tilvende sig eller andre en uberettiget fordel eller at skade nogen); Bras. 381 (Fingir-se empregado publico: pena. . . Se por esse meio conseguir obter de outrem dinheiro ou utilidade . .); jfr Costa R. 552. — Skada r e s p . syfte a t t s k a d a uppställes n å g o n g å n g e n s a m t såsom r e k v i s i t m o m e n t : Luz. 231 (Wer in der Absicht, den Staat oder Britte zu schädigen, die Ausubung eines ihm nicht ubertragenen Amtes sich anmasst, oder wer zum Nachteile des Staates oder Britter unbefugt solche Handlungen vornimmt, die nur kraft eines öffentlichen Amtes vorgenommen werden durfen); och förekommer ä v e n såsom kvalifikat i o n : Columb. 403 (El que se fingiere funcionario o empleado publico . . y ejerciere como tal alguna funciön, si de ella resultare algun daho . . . Si no se Siguiere ningun mal de la ficciön . .).

170 Beträffande e t t visst g r ä n s o m r å d e mellan b e g r e p p e n a l l m ä n och enskild funktionär (Spec. Utk. VII, 27 ff.) h a v a n å g r a l a g a r i d e t t a s a m m a n h a n g u t s t r ä c k t kriminalisationen till olovligt utö v a n d e av yrke, som k r ä v e r särskilt tillstånd av m y n d i g h e t : Sp. 408 (El que, sin estar legitimamente autorizado, ejerza publicamente tina profesiön cualquiera o practique cualquier acto propio de las que no pueden ejercerse sin titulo ofieial — med olika straff allt eftersom los medias empleados parezcan no ofrecer peligro eller se ocasionare elan o a la salud o intereses de los particular es); Port. 236 § 2 (O que exercer acto proprio ele urna profissäo que exija titulo, arrogando-se, sem titulo ou causa legitima, a qualidade de professor ou perito); Thurg. 257 (Bie unbefugte Ausubung . . einer öffentlichen Berechtigung); Venez. 215 (Cualquiera que . . se atribuya la calidad de profesor y ejerciere publicamente actos propios de una facultad que para el efecto requiere titulo ofieial). — I n o m den s p a n s k a g r u p p e n förekomma särskilda b e s t ä m m e l s e r r ö r a n d e i n g r e p p i prästs ä m b e t s h a n d l i n g a r : Sp. 407 2 (el que usurpe caråcter o jurisdicciön del sacerdocio catölico que habilite para la administraciön de Sacramentos y ejerza actos propios de ello); Chil. 214 (el lego que sin derecho ejerciere funciones sacerdotales, como también el eclesidstico que las ejerciere, hallåndose suspenso por autoridad competente); Columb. 404: El que se fingiere ministro de cualquier ctilto de los permitidos en la Naciön, y como tal autorizare matrimonios, expidiere certificeidos o ejerciere cualquiera otro acto que, a ser vdlido, produciria efectos civiles, o que solo pueda ejecutar el que verdaderamente es ministro del culto; och, vid obehörigt u p p t r ä d a n d e såsom biktfader, 4 0 5 : El que, fingiéndose ministro del culto, oyere en confesiön a alguna o algunas per sonas . . Si ademds de fingir se ministro, divulgare el secreto de la confesiön; m y c k e t h ö g t straff, 6—12 års t u k t h u s (presidio), si resultare algun perjuicio. N å g o n g å n g förekomma a l l m ä n n a b e s t ä m m e l s e r om olovligt u t ö v a n d e av y r k e i lagar, som icke särskilt o m t a l a obehörigt utövande av ä m b e t e : Wall. 127 (Eexercice illegal dune profession, d'une industrie ou d'un négoce, soit directement, soit par personne interposée).

171 L i k n a n d e b e s t ä m m e l s e r förekomma i a n d r a l a g a r stundom b l a n d förseelserna, t. ex. N. 332 (den, som tiden offentlig bemyndigelse eller tilladetse ucUver en virksomhed, til hvilken saadan krmves, eller överskrider grcenserne for den ham meddelte bemyndigelse eller tilladelse eller vedbliver at udeve en virksomhed, hvortil vetten er ham frakjendt ved endelig dom . . . den, som under udsvélsen af en virksomhed falskelig udgiver sig for elertil at have offentlig bemyndigelse eller tillägger sig en benavnelse, der sedvansnmssig eilene anvendes peia den, der har offentlig bemyndigelse). S t u n d o m gälla dessa b e s t ä m m e l s e r blott vissa yrken, t. ex. läkare, a p o t e k a r e , b a r n m o r s k o r ; så Ö. 343, 354; Ung. Ubertr. 92.

B l a n d strafflagsförslagen h a v a flere en u t t r y c k l i g b e s t ä m m e l s e om den, som obehörigen företager en ä m b e t s h a n d l i n g : FL Fsl. 15: 7 (Företager någon handling, vilken får utföras blott av behörig tjänsteman); T. Fsl. 145 (Wer . . unbefugt eine Handlung vornimmt, die nur kraft eines öffentlichen Amtes vorgenommen werden darf); och, m e d särskilt subjektivt rekvisit, Tjsl. Fsl. 184 (Wer eine Amtshandlung der öffentlichen Macht, zu eter er nicht berechtigt ist, in der Absicht durchfuhrt, sich oder einem anderen einen Vorteil zu verschaffen oder einen anderen zu sehädigen). — D. Fsl. 129 t a l a r om a t t udove en offentlig Myndighed; Schw. Fsl. 256 om die Ausubung eines Amtes; It. Fsl. 352 om a t t tillvälla sig en offentlig funktion (Chiunque usurpa tina funzione pubblica). E n b a r t a t t utgiva sig för ä m b e t s m a n omtalas i D. Fsl. 130 (den, som offentlig eller i retsstridig Hensigt udgiver sig for at have en offentlig Myndighed) — jfr ib. 131 ävensom It. Fsl. 352: Chiunque usurpa . . le attribuzioni inerenti a un pubblico impiego — och, b l a n d förseelserna, i Tjsl. Fsl. Ubertr. 20 (wer sich . . absichtlich den Anschein eines Organes der öffentlichen Macht oeler einer Militärperson gibt), jfr FL Fsl. 32: 2 och T. Fsl. 392 om obehörigt b ä r a n d e av t j ä n s t e t e c k e n m. m. Olovligt u t ö v a n d e av p r i v a t yrke, d ä r m y n d i g h e t s t i l l s t å n d

172 fordras, m e d t a g e s i d e t t a s a m m a n h a n g av D. Fsl. 130 (den, som . . tiden offentlig Bemyndigelse udsver en Virksomhed, til h vilken en saadan krmves) och It. Fsl. 353 (Chiunque abusivamente esercita una professione, per la quale sia richiesta una speciale abilitazione dello Stato); samt, bland förseelserna, i FL Fsl. 32: 1 (Ben, som utan vederbörligt tillstånd utövar verksamhet, till vars utövning tillstånd erfordras, eller överskrider de vid tillståndets beviljande för verksamheten bestämda gränserna). Tjsl. Fsl. 184 2 u t b r y t e r såsom h ö g r e bestraffat d e t fall, a t t n å g o n u s u r p e r a r visst h ö g r e organs befogenhet (Wer sich eigenmäehtig allein oder in Verbindung mit anderen eine Beehtsbefugnis anmasst, die der Regierung, dem Gouverneur der Podkarpatskd Bus. einer die Strafgerichtsbarkeit oder die öffentliche Verwaltung ausubenden Körperschaft vorbehalten ist — straff m a x i m u m 8 års Kerker [eljest 3 år]).

Straffen. Om de svårigheter, som möta vid jämförelse mellan olika lagars straffskalor, se Spec. Utk. I, 79. Bland annat måste man erinra sig, att rekvisiten — även om brottets beteckning är lika eller analog i olika lagar — ofta skilja sig mycket, ej minst i avseende på konsummationspunkten; att förhållandet mellan straffmaximum och straffmedium är i olika länder mycket olika, så att maximisiffran i många fall är rent formell (lagar, som i realiteten hava obestämda straffskalor, såsom Tasm., där alla crimes ställas under ett maximum av 21 års penal servitude, hava icke meeltagits); samt att olika frihetsstraff variera starkt i avseende på sin innebörd (inom samma land såväl som olika länder emellan), likasom genomförandet av det ådömda straffet varierar (villkorlig frigivning, benådning etc). Vi sammanställa emellertid här maximisiffrorna för frihetsstraffen, utan hänsyn till straffens art, vid de viktigaste här behandlade fall. 1. Individuellt angrepp å allmänt organ: tio år: Ö. 77; R. 73 jfr 28; Grek. 169 jfr 11; Can. 168; sju år: It. Fsl. 338; sex år: D. 981; Sp. 319; Bund 47, 4 8 ; Luz. 100 b; D. Fsl. 119; fem år: N. 127; T. 114; Ung. X L : 1914 § 32; It. 187*; Zur. 77; Bas. 50; Freib. 1631 jfr 27; Ariz. 135; Calif. 69, 148: T. Fsl. 149 jfr 35 2 ; fyra år: S. 10: 1; FL 16: 1; Thurg. 248 ei; Schaffh. 1031; Glar. 50 jfr 5; Tic. 153 jfr 155; FL Fsl. 15: 1;

tre år: H. 179; Bulg. 144 jfr 18; Turk. 254; Graub. 75 jfr 10; Neuch. 135; Bras. 124; Chil. 261, 262, 56; Col. 260; Venez. 226; Kina 142: Jap. 95; två år: Fr. 212; Belg. 271; Port. 186; Rum. 173; Eng. Steph. 345 b, c; Schwyz 113 jfr 108; Sol. 582; U. S. A. Fed. P. C. 628; Argent. 238; Costa R. 464, 143 (2 år 1 mån.); Peru 321; Queensl. 199; West. Austr. 172; Schw. Fsl. 255 1 jfr 35 1 ; ett år i några kantonallagar: Obw. 48 2 ; Zug 43; App. I.-Rh. 44; ävensom i flera anglikanska lagar, t. ex. Idaho 8183; Illin. 38: 513 — 14; Iowa 13331; New Y. 47, 124 jfr 15. 2. Uppror. Om den skiftande betydelsen av denna term jfr ov. Då många lagar såsom konsummationspunkt uppställa våldshandlingar eller tvångets fullbordan (jfr ov. s. 48), har, för vad angår de lagar med tidigare konsummationspunkt, som uppställa högre (allmänna) maxima då våld använts eller syftet uppnåtts, dessa högre maxima här lagts till grund. Där lagen har högre maximum för ledare e t c , har detta lagts till grund; i sådant fall har maximisiffran för andra deltagare i upproret anförts för varje lag inom parentes; undantagsvis förekommer, att upprorsmännen efter sin ställning i upproret indelas i tre (Waadt; Wall.; Columb.) eller till och med fyra (Mex.) grader: tjugo år: Ö. 70 (tio); Fr. 210 jfr 19; sexton år: Sp. 291 (sex); femton år: It. 1872; It. Fsl. 3402; tolv år: Waadt 113 (sex, tre); Wall. 111 (sex, tre); Tjsl. Fsl. 207; tio år: S. 10: 9 (sex); T. 115 (fem); Belg. 272 jfr 13 (fem); Rum. 171 jfr 73; R. 592 jfr 28; Thurg. 242; Obw. 47 3 (fem); Bern 731: Bas. 492; Gen. 191 1 ; Costa R. 454 3 , 143; T. Fsl. 172 (fem); nio år: FL 16: 4 (tre); Columb. 211, 212 (sju, fyra); åtta år: Port. 179 § 3; Aarg. 63 b (fyra); Sju år: Kina 1431 (ett); sex år 8 månader: Venez. 2162, 2192, 222 (fem);

175 sex år: D. 103 1 (två); H. 182; Schaffh. 93; Glar. 48 a (fyra); Zug 42 a jfr 6 (fem); Luz. 96 a, 97 (två); Mex. 386 (fem, fyra, två); FL Fsl. 15: 2 jfr 3: 4 (tod); D. Fsl. 119; fem år: N. 127; Ung. X L : 1914 § 3 1 ; Bulg. 1382; Turk. 258 2 ; ZUr. 74 jfr 9; Sol. 571; Freib. 1632 jfr 27; Chil. 126 jfr 56; fyra år: Tic. 92 a jfr 155, 153 (två); St. Gall. 1491 jfr 9 (två); Bras. 118; trr år: Schwyz 110; Argent. 229; Peru 307; två år: App. I.-Rh. 42 a (ett); Schw. Fsl. 255 2 jfr 35 1 . 3. Aktiv korruption. Flere lagar betrakta tydligen den lyckade aktiva korruptionen såsom anstiftan till den passiva och ej sällan hänvisas till straffet för sistnämnda brott. Här nedan anförda siffror avse ofta det särskilt utbrutna fall, att korruptionen riktar sig mot domare e t c : femton år: T. 3342 jfr 142; Belg. 252, 249; It. 173, 172; fjorton år: N. Zeal. 126 b, 127 /;; Queensl. 1202, 121 2 ; W e s t Austr. 1212, 1222; tio år: Gen. 162; Zug 51 jfr 5; New Y. 44; Venez. 201 jfr 199 i. /.; T. Fsl. 1262; nio är: H. 1782; åtta år: Sp. 4 7 3 \ 468; Port. 321, 318; sju år: Eng. Steph. 172 (vid avtal med staten; eljest två år); sex år: Peru 3522; fem år: Ö. 1052; Ung. 4702; Fr. 1775; R. 118; Bulg. 147; Bas. 1732; St. Gall. 168 i. / . ; Luz. 240; Freib. 166 jfr 27; Nebr. 2247; fyra år: Argent. 258; tre år 4 månader: It. Fsl. 3232, 321 1 ; tre år: [Ind. Pen. C. 161 jfr ov. s. 72 ]; Kina 1293, 1302; Jap. 198; D. Fsl. 122; Tjsl. Fsl. 185; tvä år: S. 25: 52; D. 119, 121 jfr 18; Runi. 146; Grek. 459; Zur. 230; Sol. 177; Tic. 123 jfr 153 och 631; Neuch. 1472; FL Fsl. 15: 6 jfr 3: 4; Schw. Fsl. 257 jfr 351;

176 ett år: N. 128; Turk. 220; Schaffh. 2592; 6" månader: Bern 88 l ; 4 månader: Glar. 1483 jfr 71; 3 månader: FL 16: 13; Thurg. 279. 4. Fångbefrielse (excl. de stundom i detta sammanhang uppställda kvalifikationerna för ämbetsman): {dödsstraff: Eng. Steph. 214 jfr. 79 (om förbrottet är high treason)}; livsstid: Eng. Steph. 216, 217; N. Zeal. 144; Queensl. 141; West. Austr. 144; trettio år: N. Jers. 9; tjugofem år: U. S. A. Fed. P. C. 248; tjugo år: Fr. 242, 240; fjorton år: Ariz. 981; 1011; Idaho 8146 1 ; Nebr. 2255; tolv år: Mex. 4291 (om flere befrias; eljest fyra år, 428\ 424, 425); tio år: Ö. 217; Belg. 3373 jfr 13; Grek. 181\ 11; Thurg. 251 jfr 55; Gen. 2372, 235 2 ; Illin. 202: Iowa 13362; Mississ. 1150; [Ohio 12831 (vid lynchningsuppsåt)]; Ind. Pen. C. 128 (»statsfånge»), 2255; It. FsL 3942; åtta år: Port. 194 § 1; Aarg. 79; sju år: Can. 187, 191; Minnes. 87 jfr 14; New Y. 87 jfr 14; sex år 8 månader: It. 2282, 230; sex år: Luz. 105 b; Bras. 1281; Tex. 227; fem år: N. 131; Turk. 301 3 ; ZUr. 821 jfr 9; Freib. 175 jfr 27; Kina 1712 [sju år, ib.8,, om gärningen utföres av flere med våld eller hot, då enligt denna lag uppror föreligger, jfr 1431]; Jap. 99; Tjsl. Fsl. 1791; fyra år: S. 10: 17; D. 1081; Sp. 495; Bern 771; Glar. 59 jfr 5; Tie. 142 jfr 155; Argent. 281; Columb. 282 (o: vid försök; för fullbordat brott accessoriskt straff = förbrottets, om detta är högre); Venez. 267, 265 2 ; FL Fsl. 15: 11; tre år 8 månader: Costa R. 481 jfr 143;

177 tre år: FL 16: 10; T. 120; Ung. 447; Bulg. 152; Schaffh. 115 ; Obw. 51; Bas. 55 jfr 8; Peru 335 3 ; T. Fsl. 156; två år: H. 191; Rum. 195; Bund 50; Wall. 1432; Zug 47; Sol. 65; Neuch. 1743; D. Fsl. 1231; Schw. Fsl. 2741 jfr 35 1 ; ett år: R. 82; Schwyz 112; St. Gall. 159; App. I.-Rh. 48; 1 månad: Waadt 119. 1

5. Personalfaution (såvitt fixa straff uppställas; jfr ov. s. 103): femton år: Vict. 312 (om förbrottet är mord); tio år: N. Carol. 12; U. S. A. Fed. P. C. 551 (om förbrottet är belagt mecl dödsstraff); sju år: Can. 574; sex år 8 månader: It. Fsl. 386; fem år: T. 257; Ö. 215; It. 225; Turk. 296; Thurg. 37; App. L-Rh. 24 jfr 62; Freib. 1741 jfr 27; Venez. 255: Ariz. 28, 29; Calif. 32, 33; Minnes. 4759, 4760; Mississ. 1027; New Y. 33; T. Fsl. 200, 201; fyra år: Bern 4 1 ; tre år: Bulg. 340 jfr 18; Tjsl. Fsl. 199; två år: S. 3: 9; FL 16: 20; N. 132; D. 110; Ung. 376; Fr. 248; Belg. 339; Port. 106, 64 § un.; Rum. 197; Grek. 74; Eng. Steph. 61 2 ; Bas. 156; Sol. 34; Idaho 8095; Illin. 38: 613; Nebr. 2051; Argent. 277; Costa R. 475; Peru 331, 332; Kina 174; Jap. 103; Queensl. 544; South Austr. 329; Vict. 313; West. Austr. 562; FL Fsl. 15: 10 jfr 3: 4; Schw. Fsl. 269, 35 1 ; ett år: Tic. 1721 jfr 152; D. Fsl. 124; 6 månader: H. 189. 6. Störande av myndighets förfogande över medel för dess funktion (excl. särskilt straff för ämbetsmannen-depositaren): tio år: Fr. 255 jfr 21; [åtta år: Port. 312 § un., jfr ov. s. 135]; 12

178 fem år: T. 133; It. 202; Bulg. 151; Gen. 2001; Freib. 168, 27: Kina 144; It. Fsl. 355; fyra år: FL 16: 15; Argent. 255; Columb. 394; Peru 327; tre år 8 månader: Costa R. 471 jfr 143; tre år: H. 200; Ung. 420, 418; R. 78; Turk. 275; två år 6 månader: Venez. 231; två år: Tie. 158\ 15 3 ; FL Fsl. 15: 9 jfr 3: 4; T. Fsl. 160; 6 månader: Luz. Pol. 53 b. 7. Störande av myndighets förfoganderätt över andra saker (endast straffbestämmelser i allmänna strafflagen bland brott mot staten och excl. särskilda ämbetsstraff): fem år: Gen. 200 1 ; Freib. 168 jfr 27; fyra år: H. 198 3 ; tre år: Col. 397; Queensl. 147; West. Aust. 150; Tjsl. FsL 201; It. Fsl. 332; två år 6 månader: It. 203; Venez. 2321; två år: Rum. 2002; Turk. 276; [Eng. Steph. 223 jfr 32]; Ind. Pen. C. 206; Schw. Fsl. 258; ett år: T. 137; Bas. 54; Tic. 1571 jfr 152; New Y. 83 jfr 15; T. Fsl. 161; 6 månader: S. 10: 21; FL 16: 172; [Ö. Ges. 25/s 1883, § 8]; Ariz. 99 jfr 19; CaliL 102 jfr 19; Idaho 8147 jfr 8086; FL Fsl. 15: 8; 4 månader: N. 343; 3 månader: Wall. 126; Neuch. 139; Minnes. 4820 jfr 4763; 15 dagar: Waadt 128. 8. Brytande av ämbetssigitl m. m. (excl. ämbetsstraff samt fall av legalkonkurrens): fem år: Zug 45 jfr 6; Freib. 1682 jfr 27; tre år: Fr. 251; Belg. 286; Col. 397; Chil. 3702, 56; Tjsl. Fsl. 201; I t Fsl. 354; två år: D. 106; H. 199; It. 201; Port. 1855; Rum. 2001; Turk. 274; Grek. 154; Gen. 1981; App. A.-Rh. 61 jfr 62; Argent. 254;.

179 Costa R. 470 jfr 143 (två år 1 månad); Mex. 493; Jap. 96; Schw. Fsl. 259; ett år 6 månader: Venez. 230; ett år: Bulg. 150; Tic. 1571 jfr 152; App. I.-Rh. 47; Kina 145; D. Fsl. 1251; 10 månader: Waadt 127; 6 månader: S. 10: 21; FL 16: 171; T. 136; Ö. 316; Ung. 360; Ziir. 86; Bas. 53; Luz. 53 a; FL Fsl. 15: 81; T. Fsl. 162; 4 månader: N. 343; Obw. Pol. 45; 3 månader: R. 89; Thurg. 256; Wall. 126; Schaffh. 114; Neuch. 139; [30 dagsböter: Peru 325]. 9. Skaelanele av myndighets kungörelser m. m.: tre år: N. Jers. 15 jfr 218; två år: D. 105; ett år: Grek. 153; Tjsl. Fsl. 203; 6 månader: T. 134; Ö. 315; Ind. Pen. C. 173; T. Fsl. 163; 4 månaeler: N. 345; Obw. Pol. 45; 3 månader: Port. 1854; D. Fsl. 1252; Thurg. 256; Tic. 155 jfr 151; Neuch. 137; 2 månader: Kina 147, 49 4 ; 1 månad: H. 187; Bulg. 470; Turk. 537; Wall. 124; Ariz. 617; Calif. 616; Idaho 8565; Iowa 13099; Peru 393 10 ; 4 veckor: Luz. Pol. 62; 20 dagar: St. Gall. 143; 15 dagar: It. 446; Waadt 140; Venez. 49T; 8 dagar: Ung. Ubertr. 47; Graub. Pol. 15; Sol. 62; 1 dag: Ohio 12491. o

Åtskilliga lagar utsätta endast bötesstraff: S. 10: 19; FL 16: 161; [Fr. L. 29 / 7 1881 art. 17]; Belg. 5601; Sp. 795; Bern 2567; Glar. 5 1 ; App. I.-Rh. 47; Freib. 188; Fi. Fsl. 32: 7; Schw. Fsl. 342 jfr 45; It. Fsl. 350.

180 10. Obehörigt uppträdande som allmänt organ (excl. bestämmelser, som endast avse olovligt bärande av uniform o. d.). Vid bedrägeriuppsåt faller gärningen ofta under bedrägerisanktionerna, varom lagen stundom erinrar (t. ex. Bras. 381): åtta år: Tjsl. Fsl. 1842; fem år: Fr. 259; Zur. 198 jfr 9; Zug 50 jfr 6; Freib. 165; Chil. 213 jfr bQ; fyra år; S. 22: 6; Sp. 412; tre år: U. S. A. Fed. P. C. 76; Queensl. 97; West. Austr. 92; två år: FL 16: 14; Belg. 228; Port. 235; Rum. 207; R. 77; Turk. 252; Gen. 194; Luz. 231; Columb. 403; Peru 320; Ind. Pen. C. 170; D. Fsl. 129; T. Fsl. 145; Schw. Fsl. 256; It. Fsl. 352; ett år: D. 107; T. 132; Bulg. 149; Waadt 126; Bas. 60; Tic. 1 145 jfr 152; App. I.-Rh. 51 jfr 7; Illin. 38: 234; Iowa 13306; Minnes. 5104 jfr 4764; New Y. 565 jfr 15; Argent. 2461; Kina 165; 6 månader: Thurg. 257; Graub. 76; Obw. Pol. 39; Bern 83; Neuch. 143; Ariz. 78 jfr 19; Calif. 75 jfr 19; Tex. 293; Venez. 214; Fi. Fsl. 15: 7; 4 månader: Glar. 63 jfr 71; 3 månader: N. 328; H. 196; It. 185; Schaffh. 110; Sol. 71; Bras. 381.

TREDJE AVDELNINGEN.

Svensk rättsutveckling. I. Rättsutveckling före 1734 å r s lag. I landskapslagarne framträder särskilt straffskydd för allmänt organ i två skilda former: en indirekt och en direkt. Den indirekta formen åstadkoms genom det under namnet tockaböter (pokka bot, pukka bot) kända institut, enligt vilket bl. a. dråp, i 0. G. L. även svår misshandel, å Konungens tjänare belades, förutom vanligt straff, med särskilda böter till Konungen. Synpunkten var här den, att dylik gärning innebar en skymf (pukke) mot Konungen, den dräptes herre. Då det sålunda icke kom an på den dräptes egenskap av stedstjsmsire, omfattade institutet från början även dråp å tjänare hos annan uppsatt person — hos hertig, jarl, biskop, rådsherre, riddare e t c ; Ö. G. L. utsträcker kretsen till tjänare, vars herre har »ställare och stekare» samt (i krigstid) utrustar skepp med 40 roddare (denna lag Uap. 16: 2, känner f. ö. även en tockabot till vem som helst, vars träl blivit »hamblad», d. v. s. uppsåtligen stympad; om tokkabot såsom straff för viss annan ärekränkning, icke inskränkt till personer i högre samhällsställning, jfr Spec. Utk. II, 97). Småningom inskränktes emellertid omfånget: den }rngre västmannalagen förklarar uttryckligen, att tockaböter endast skulle utgå, då Konungens man dräpts; och i landslagarne förekommer institutet ej mer i denna form.

182 Möjligen har utvecklingen så förlupit, att tockaboten först utgick till var och en, som i sin tjänares person ärekränkts (liksom, vid lägersmål, till kvinnans fränder); därefter inskränkts till svåra kränkningar och därjämte till högtställda personers tjänare; senare till dödande av tjänare och därefter till dödande av Konungens tjänare för att slutligen alldeles bortfalla. 0. G. L. (som ännu medtager synnerligen svår skada å tjänare överhuvud) understryker sålunda uttryckligen, att tockaboten icke utgår för mindre kroppsskada än fullsår; U. L. m. fl., att tockaboten »kommer icke i, utan i dråp»; och den yngre Vm. L., att ingen annan herre än Konungen äger kräva tockabot. Även må anmärkas, att enligt ett par av svealagarne ingen tockabot ägde rum i de med särskilt höga böter bestraffade fall av dråp (j hundrapa gialdum). —- A andra sidan visar förloppet såtillvida en utvidgning, som enligt Ö. G. L. Br. 14: 6 den förut stadgade inskränkningen — att dråpet å Konungens tjänare skulle ha skett i visst samband med Konungens person: på Konungens skepp eller bryggan, där det låg (fri borpe adla bryggiu sporpe) eller inom häradet, der Konungen själv fanns —• senare borttogs. Ö. G. L. Dr. 14 § 6: Nu uarpar drapin kunungx man, han mr sua gildeer sum för uar skilt firi fralsan man, ok iui at kunungx pukka. pat uaro först tolf markar ok sipan gaf sua birghir i art i lagh at pat skulu uara fiuratighi marköer, pa nar pat sua först, at uarp han drapin firi borpe alla bryggiu sporpe alla innan hcerape, pa skulde pukka laka ok cgh cella. pa gafs pat sua i kunung eriks daghum, at a huar hem uar drapin, pa skal toka pukka firin, pe sum han aghu toka. § 7. Nu uarpar hartugha man drapin, pa ar han sua gildar sum för uar skilt fri fr al san man ok hans pukke ar niu markar, pom skal hartughi haua. § 8. Nu uarpeer drapin biskups man, han ar sua gilelar sum för uar skilt, ok biskups pukke aru niu markar. § 9. Nu uarpar drapin pas harra man, sum hanar stallara ok stekara ok fiuratighi sessa a sialfs sins kost, pa ar han sua gilelar sum för uar skilt, ok hans pukke ar siax markar, pöm a toka pan sum han pianape;

183 ib. Uap. 12: Nu uarpar kunungxs man huggin fullum sarum, pa a kunungar pukka toka fiuratighi markar, ok pan sum sarit fik, han a sarabötrina sum för uar saght, a hueis man sum hem ar pukka a taka. § 1. Nu uarpar biskups man huggin fullum sarum, pa a biskupar niu markar firi pukka taka. § 2. Nu uarpar huggin hartugha man fullum sarum, pa ar hartughans pukke niu markar. § 3. Nu uarpar huggin pas har ra man sum ha uar stallara ok stekar a ok fiuratighi sassa a sieilfs sins kust, pa ar hems pukke si ax markar. § 4. Nu an kunungxs man alla hartugha alla biskups alla pas har ra man sum pukka a taka, far han minne akomu an fullsare, pa fylghia par egh pukka botar; U. L. Manh. 20: Nv teets um pokka bot. tvarpar kununx man drapin, par ar fiuratighi meirkar pokka bot at. tvarpar yarls man elrapin allr biskups, tolff markar pokka bot at. tvarpar kununx rapmanz pianistuman drapin allr ok andra riddara, sax markar pokka bot at. panni pokki kombar ai j , utan j drapum. han a taka harra pas sum drapin ar. j hundrapa gialdum aru ai pokka botar; Sdm. L. Manh. 3 5 : Uarper kununx man drapin, taki kununger XL marker at pocka bot. warper iarls eller biscups man drapin, taki hivar pera XII marker at pocca botutn. warper pas harrans swen drapin, sum beipe hawer stckara oc stallara, alter pas sum i kununx rap ar, wari par pocca bot VI marker. Gifs oc hwarghin pocca bot vtan i drapum. Map hundrapa märka bot giwas angå pocca böter; Hels. L. Manh. 7 § 1: Warder Kunungx man drapin: Tolf marker tokka both at. Biskups man: Siäx marker. Biddara swenä: trea marker. Thänni tokki komber äj i, vthan i drapum. Taki the both herr a thes sum drapin är; Vm. L. II Manh. 17: Varpar comings man drapin, par aro XL markar pocka bot. oc angin annar harra aghar pocca bot crawia vtan conungar en.

Något besläktade med dessa stadganden äro de i flera svealagar och rikslagstiftningen förekommande bestämmelserna om tveböter vid dråp å Konungens skeppsmanskap:

184 U. L. Manh. 11 § 3 : Kunungar biupar lepiing utt, skip liggar j laghi, lyptingmr tialdapar, skiöldar a stampni: warpar par man drapin fore borpe ok bryggiu sporpe, liggi j twaböte tiughum atta [= 8 tiotal = 80 m a r k e r ] ; Vm. L. II, Manh. 10 § 1; Sdm. L. Manh. 26 § 10: Biuper kununger lyup oc lepung vt, ski]/ ar vtgangit oc til laghis eomit: warper par sip an nocor drapin, innan firi borpe alter vtan firi bryggiosporpe, ligge i twaböte; M. E. L. L. Br. V. 4 2 ; St. L. Br. K 14; K r . L. L. Br. V. 42. R i k s l a g s t i f t n i n g e n innehåller en b e s t ä m m e l s e , a v särskild vikt för d e n följande u t v e c k l i n g e n (jfr ned. s. 193), om straffskydd för den, som K o n u n g e n h a r » t a g i t i sin frid m e d sitt öppna brev»; M. E. L. L. och St. L. straffa e n d a s t den, som h ä m n a s för k ä r o m å l hos K o n u n g e n , m e n K r . L. L. b o r t t a g e r d e n n a inskränkning : M. E. L. L. Kun. 27: Hueir sum gerninga gör a pen sum kununger hauer t vikit i sin frip mep sino vpno breue, for pet at han karpe a han fore kimunge: värper han fangin ok mep fullom vitniim laghlika til ivnnin. han hauer forgiort l i if ok lösöra, ok ratter eirue taki iorp hans, ok af pem lös örum taki malsaghande pripiung ok kununger tua lyti; St. L. Kon. 9; K r . L. L. Kun. 3 1 : JSwar som gerning gör a then, som konunger i sin frid hauer takit metli sino vpno breffue: warder han faangen oc meth fullom skal om oc witnom laglica tilwnnen, han hauer forgiort badhe liiff oc lösöra, oe taki ratter arfuinge jorelh hans; off them lösörom taki mals eg ande tridiung oc konunger twaluti eller then som hauer konungs dom. Beträffande den direkta formen av straffskydd för a l l m ä n t o r g a n innehåller den m e d e l t i d a r ä t t e n straffstadganden, b y g g d a såväl p å a n g r e p p i tjänsteutövning, som p å motstånd m o t tjänsteutövning och p å hämnd för sådan u t ö v n i n g . D e t h e t e r sålunda i

185 U. L. Manh. 12 § 9: Nu fara skattman kununx giönum land: tvarpa pe waghnir ok slaghnir, gildir map hunelrapum ok XL. Swena r sum pern fylghia: tvarpa pe waghnir ok slaghnir, liggi n j lam laghum. § 10: standar laghmeipar a laghskilu rattri, warpar par tvaghin ok slaghin: gildar at hundrapum ok tiughum finrum [= 100 + 4 tiot a l = 140]. E n skillnad m e l l a n förolämpning i t j ä n s t e u t ö v n i n g och utanför d e n s a m m a synes h a v a åsyftats i de otydliga s t a d g a n d e n a i s t a d s l a g a r n e (jfr Arnell, ad St. L. Badz. 32): Bjärk. 21 § 1: Nv kan swa vara at foghot in alter rapman nanna by man at gänga vm stapin eptir hwariu pat halzst ar: hweir sum pent misfirmir mep orpum alter giarningum, pat liggi alt i twa bote, bapi i drapum ok sarum. en i orpafari aru par eig högra en andri man, M. E. St. L. Badz. 32: Nw kan thet swa wara, at foghotin ok radhman nampna byaman vm staelhin gänga epti stadzsins arindum, hivat thet ar halst: wardlter them nokot giort antiggia i orelhum ella gerningum, ligge alt i twaböte, § 1. Stadhsins swena ok foghatins ara eig höghre i ordhum an the man eng in stadhsins arinde sökia ella gänga; ib. Sar. V. 18: Alt thet foghatenum, borghamastarum, radhmeinnum ok stadzins scriwara görs i drapum ella saramalum, wari alt i twaböte. § 1. The man som foghatin ella radhman vm byyn sanda epter stadzins arandum, thet som them görs, ligge i sa ma botum, Vm husins swena ok stadzins wari samu lagh. B e t r ä f f a n d e motstånd förekomma i s v e a l a g a r n e och landslag a r n e b e s t ä m m e l s e r om den, som s ä t t e r sig till m o t v ä r n m o t en i l a g a former p å g r u n d a v m i s s t a n k e för tjuvnad företagen husr a n n s a k a n . U p p l a n d s l a g e n f ö r u t s ä t t e r b e s t ä m t , a t t » l ä n s m a n eller domare» d e l t a g e r i h u s r a n n s a k a n ; (yngre) v ä s t m a n n a l a g e n fordrar det f a k u l t a t i v t ; ö v r i g a l a g a r o m t a l a e n d a s t »vittnen», » g r a n n a r » etc. R ä t t s v e r k a n visar sig i l a n d s k a p s l a g a r n e däri, a t t sår e t c , som d r a b b a den m i s s t ä n k t e h u s ä g a r e n (pen firi ar e t c ) , l i g g a i enböte, m e n v a d som d r a b b a r den r a n n s a k a n d e (pen til comber etc.) i t v e b ö t e ; d ä r e m o t i l a n d s l a g a r n e så, a t t skada, som d r a b -

186 bar husägarens sida, är ogill, men den, som drabbar motsidan, ligger i tveböte. För övrigt är formen något mera komplicerad i landslagarne än förut. — I landslagarne (jfr även U. L. Manh, 11 not 90 i Schlyters ed.) stadgas detsamma angående motstånd mot den, som med »lagkallat ting» (lagligen tillkallad samling av vittnen) begiver sig hem till någon för att utkräva böter, som ej godvilligt betalas. (Denna rättsverkan •— å ena sidan ogillhet, å den andra tveböter — förekommer ofta vid enskild persons försvar eller hävdande av sin r ä t t : Chr. L. L. Kon, 27; Gipt, 4: 1; Jorelh. 23; Edz. 6, 12: 1, 37; Tiuff. 25: 1). U. L. Manh. 4 7 : Nu will man ranzaka aptir goz sinu pitiff stolno: pa skal lian j garp gänga map sax mannum, tryggum ok bolfastum; sialfweer wari han sitmdi; attundi wari länsman allr domar i . . § 2 . . Stundar han gen map tvigh ok warn, pa wari pat j enböte som fore ar, ok pan j twaböte, sum til kombar, bapi j drapum ok sarum; Sdm. L. piufii. 12: Värper stulit af månne oc faar spordagha af hwart comit ar oc will ranzeica apte py, han seal i pen garp gänga, par han wanter sit innan tvära, oc bepas af pern, sum garpen agha, ranzeica apte sinu map XII bygdfasta manna witnum . . § 2 . . Kan pen man hutis sijn tviiia waria oc coma par i pera mallum sar alter dräp, wari pen i enböte firi ar oc pen i tweböte til comber; Vm. L. II Manh. 30: Nv will man ranzaka af te goz sino piufstolno, pa seal han i garp gänga map sax mannom trygom oe bolfastom oc sialfweer han siunde; åttonde tväre lansman altar domare, an pe tit cero . . § 2 . . Stanelar han gen map tvigh oe warn, pa tväre pat i enböte, som fore ar, oc pat i twaböte tilcombar, bape i drapom oc sarom; M. E. L. L. piuu, 12: Nu kan af bonda stulit varpa, pa skal lian före yr annum sinum lysa huat han hauer mist, Nu hauer hem van a huart pet kumit ar, pa skal han piit fara mep finrum mannum ok bepas laghlika at raansaka; pa ma ei honum raansakan synias. ... .§ 1. Syn han honum ranzsaka, hete vip prim markum; pa a varp iuir durum halda, ok bonde skal bupkafia vp skara ok nast u ni gr annum til stampna. Nu komber bonde äter mep grannum sinum, pa staar han firi mep viigh

187 ok vario: faar han drop alia saar, sum firi ständer mep variande hand, vari ogilt; konno pe fa drop cclla saar, sum til koma, vari pet luccgilt; ib. 1 3 : Nu far man heem at eiprum mep laghkallapo pinge cell a leezn ok rannsakan: ständer bonde geen mep vapnum ok vil ei vp lata vella böter fram biupa, pa skal bonda halda mepan vp lasis; gör han nakra gerning a nakan man, pa ar pet i tuabotum, ok alt ogilt pet han faar. huat pet ar holder bardaghi, saar alia bani: Chr. L. L. Bygn, 33 § 2; Br. V. 9; 29 § 1; Tiuff. 13 pr., § 1; 14. E n u t t r y c k l i g b e s t ä m m e l s e om hämnd p å den, som doom utgaff, förekommer i Chr. L. L. M o t s v a r a n d e s t a d g a n d e n i t i d i g a r e r ä t t s källor omtala e n d a s t konungs dom. R ä t t s k ä l l o r n a ö v e r e n s s t ä m m a däri, a t t dylik g ä r n i n g ä r edsöresbrott: V. G. L. II Add. 7: 18: Nv hemnas maper a konongs bom, draper (Eller hugger fulzare alter siar aller hemnes a man par fore at han witnape amot hanom fore konongs dome . . . hempnis han par firi, pa hauer han oc allir per mep hanum waro brutit ezöret, pa viti haraznempftin, huat helder han hamndis pes aller com annar skialnaper pcrra mellin; Ö. G. L. Epz. 7 pr.; M. E. L. L. Epz. 2 2 ; St. L. Edz. 17; Chr. L. L. Epz. 18: Nu hempnes man a then som doom tvtgaff eller anamade, dreper, hugger fulsare eller gör blaanad eller bloduite, eller hempnes a then som witnade moth honom for rattenom eller thy ath han siith eghit laglica war de fore honom j rattenom, tha hauer han oc alle the meth honom waaro brutet edzöret. Tha seal thet heredznempd wita, huat han hempdis ther fore eller kom annar skilnader thera mellan.

Särskilda b e s t ä m m e l s e r om uppror förekomma i Visby stadsl a g och a l l m ä n n a s t a d s l a g e n ; i den s e n a r e dock såsom ett t i l l ä g g

188 (jämlikt en av E r i k M a g n u s s o n år 1357 utfärdad s t a d g a ) till den u r s p r u n g l i g a lagen. (I överensstämmelse m e d den ä l d s t a n u befintliga handskrift finnes i Schlyters ed. tillägget infört s å v ä l i slutet av k o n u n g s b a l k e n som i slutet av edsöresbalken): Visby St. L. 1: 3: Negein sammelinge nocht richte Ingen samling eller uppresning mid wapene zal wescn teghen vnsen med vapen skall vara emot vårt rad, bi Hue vnde bi gude, he si råd, vid liv och gods; han (som gör binnen deme veide oder enbuten. § 1. det) må vara inom rådet eller utom. Mer seyd en gadderinghe teghen den § 1. Men sker en samling emot rårad oder richte sunder wapene, deit det eller domstolen utan vapen; det is des ghelie, he nemöghe ghedingen är lika, om han ej kan förlika sig mid deme rade. med rådet; St. L. Kon, 2 6 : Um nokor gör samning a foghaten, borghamestara ella radlimen, swa at han wil thöm skadha göra, eller ok swa at radheno biwdz siwyrdhning, alle the ther medh aru epter siex goelhra manna witnom, the hafifua forbrutit therra liiff; therra goclz taken therra barn ella therra arfifua, § 1. Kan ok swa wara, at ther kan skadhi off koma, alle the ther medh aru, haffua forbrutit liiff ok godz. Kan thet ok swa wara at the kunna til nadha koma, ligge thet til foghaten ok radhet hwru the wil i a medh thy göra; ib. Edz. 27: J areno epter gudz byrdh thrattan hundhrada siw ok famtighi, vm sande keiterine dagh, stadde ok stadgadhe then arlike konung Erik maguusson ok alt rikessens radh i stokholme, at then man som gör fiok ok sampnadh a foghaten, borghamastara ok radhman, ella ok a en therra, innan stadh ella vtan, miste I iff wet, an tho at eig komber gerning i, dräp, saar, blodwite, blanadher, kladhariff ella husbrut, an til ara siax manna witne, ella wari sik madh tolff manna edhe. § 1. Gör han dräp, saeir, blodwite, blanadh, kladheriff ella husbrut, miste liiff ok godz; konungen taki godiset ok malsaghanden liffwit, an til aru siex manna witne, ella wari sik madh tolff manna edhe; ok alle the madh aru i flokkenum ella sampnadhenum madh samu wilia, siande sama rat;

189 ok iwi alla the them hysa, haghna ella waria, skal g ang a konungx hampdh ok wredhe. A n g å e n d e b e s t ä m m e l s e r om ärekränkning S p e c . Utk. II, 104.

m o t ä m b e t s m a n jfr

M o t s v a r i g h e t e r till s e n a r e b e s t ä m m e l s e r om personalfaution och om fångbefrielse finnas i de t a l r i k a s t a d g a n d e n a om den, som hyser fredlös; om den, som värjer dråpare; och om den, som löstager d r å p a r e (eller tjuv etc.) från m å l s ä g a n d e n . Hysande av fredlös: V. G. L. I Manår. 1: 3 : . . pa skal han frip flyia. ata hema a daghurpi a sagnarpingi ok i skogha at natvarpi. Liggia ui& . . prer markar pan åtar map hanum ok drikkar ok hauir mot macf hanum; V. G. L. II Dräp. 4; 0 . G. L. Epz. 10: Nu huar sum pöm haldar, pat ar sua undistandande at huar sunt pöm föpir mera an et mal alla hialpar pem til nakueit Ut at goer a, sip an per uarpa biltugha, alla tieta pem nakuara foruist: han bote fiuratighi markar alla dyli map prafylftum epe. pa an pat bars til kunungx räfst, pa skal harazs namd uita huat sum par ar sant um. Ok hua sum samuist hauar map pöm alla giuar pöm en med uarp, pa bote han prea markar alla dyli map tolf manna epe. Nu an kirkiu sokn alla fiarpungx harape alla alt harape hauar samuist map hanum, pa dyli alla bote afte py sum framlepis skits firi biltugha man; ib. Dräp. 4 : Nu hua sum samuist hauar map hanum sipan han ar friplös gör, ok laghlysning kom apte hanum i harapit: ar pat en man, pa bote prea markar alla dyli map tolf manna epe at han hafpe egh samuist map hanum sipan han uisse at han uar friplös. Nu an all sokn hauar samuist map hanum pa bote prea markar alla dyli map sokna namdinne sua sum skilt ar. Nu an fieirpungxs harape hauar samuist map hanum, pa botin tiu markar alla dylin map fiarpungx namdinne sua sum skilt ar. Nu an alt harape hauar samuist map ha-

190 num, pa botin fiuratighi markar alia dyli map haraz namdinne sua sum skill ar. § 1. Nu an han hauar bat uip kununng alia harape alia ok uip malsaghandan ok egh uip alia pa prea, pa pe sum samuist haua map hanum, pa skulu pe bota pas rat, sum egh uar bat uipar ok egh mera; ib. Bafst. 26 i. f. U. L. Kun. 9: 3 : hwa sum pan man husar ok hemar, sum biltughar ar laghpar ok sworin, ena nat, bote pre markar. Hysir han flere natar, pa bote fiuratighi markar allr wari sik map pratylftum epe. Hwa sum biltughan man hysir allr hemar innan pan dagh hanum ar laghdhar, til pas han ryma skal, wari seiklös; Sdm. L. Kun, 9: 3 ; Vm. L. I Kun, 8; II Kun. 6: 2; Hels. L. Kon. 6: 2: hwar sum byltugher warper sworin, hem hawr manapa dagh at leta sik ii frip aller ryma. hwar som han husyr ywr pan dagh, bota III marker til praskiftis fora ena mat, aller wari sik map XIV pagna epe. husar han flera natter, bota XL marker aller reipa halfwre nampd hweit hon wil balder waria aller falla, pe sum pe sighia beipir ia wiper. Hwar sum byltughan man husar aller hemar innan pan dagh hanum ar laghper til pas han ryma skal, wari saklöz fora konung i; M. E. L. L. Epz. 2 5 : Nu huar sum pem holder ok föpe mera an et maal sipan pera maneipa dagher ar vte, bote firi fyritighi marker sua ofta han värper per laghwnnin til, alla dyli mep tolf manna epe at han ei biltoghan man hyste alla födde, alla han ei viste at han biltogher var; ib. 26: Nu huar sum holder biltoghan man a annars memz skapa, vari sua saker sum biltogher man, een hem nakra gerning gör; bote po biltogher man afte brittum sinum ei pes siper; pet skal haraz namd vita huat per ar sant vm; ib. Dräp. V. 18: Nu huar sum friplösan man hal der, sua at han föpir hem vm it maal alla ena ned hiius låna sipan han friplös var gör ok hans dagher vte ar, bote pre marker, alla dyli mep siax manna epe, at hem viste ei, at han friplös var. Huar sunt han holder alla föpir

191 langer an nu ar sakt, bote fyritighi marker til praskiptis, ok ligge pet til harcez neemdiuna huat per ar sant vm; bote ok sua ofta fyritighi marker sum han värper per laghlika til wnnin, at han lianer han langer ha I dit alla fot; Chr. L. L. Edz. 2 8 : Nu hivar som balder them oc föder eeth maalt sidan thera maanada dagher ccr uihe, bote III meirc: holder lenger oc föder, bote XL marker swa opt a han warder ther laghwnnen til, eller dyli meth XII manna edhe, ath han ey biltogan man hyste eller födde eller han ey wiste ath han biftoger war; ib. 29 ( = M. E . L. L . Epz. 26); ib. Dräp. V. 17 ( = • M. E . L. L. Br. V. 18). Värjande av dråpare: M. E. L. L. Breip. V. 9: Nu kunno nakre man draparan vilia varia for pem han fånga vilia, antigia i sino heme alla annar stap, pa vare pet tuagilt pe göra sum han varia vilia, ok alt pet ogilt pe fa, huat heelder pet ar dräp alla saar; St. L. Dräp. V. 9. Chr. L. L. Draap. V. 9. Löstagande eiv brottsling: V. G. L. I piu, 5: 1 i. f.: Tokar mapar bundin piuf map rani af manni, hem sked skir sk ut a firi nastu manni ok i nästa by, at han ar piufs sins rantar, ok py ar hin sakar at XL markum [jfr ä v e n ib. 3: 2]; V. G. L. II piuf. 28, 3 1 , 32; 0 . G. L. B rap. 2: 1: Nu kunnu man koma pe sum hans fr andar aru ok uilia draparan map ualde af pem taka. råna pe han, pa bryta per kunungxs epzsöre, alla råna per han a pinge alla a pingxs uagh, pa bryta pe ok epzsörit. pa an per råna pem ok huatske a pinge alla i heme, pa heiua per brutit gislinga brut, pa pan sum par ar forman at, han ar sakcer at fiuratighi markum, ok huar pan sum par uar i fluk ok farunöte map, pa bote prea markar; jfr ib. § 2; ib. Uap. 34; U. L. Manh. 32: Banir man drapara aff aprum, piuff allr pan aff hug ha war giört: pa fylli pan rantar ar ratts wark til pas [sum]

192 ranti map sax mannum, pem par weiru ok a saghu, ok hin bote fiuratighi markar ok brut pe han giörpi, cellr andwarpi mannin rattum medseghanda. aru ai witni til, pa wari sik map pratylptum epe. Fal dar at epe, bote sum fyrr ar saght ok lati po hwarti liff cellr Und; Sdm. L. Manh. 14: Taker man piuf eller drapara alter annan scapa man sin, warper sipan ranter af hanum, bote pen XL marker sum rante oc brut hans map, aller anwarpe ater rattum malsaghanda scapa man hans. Byl han ranit, pa witi pat, pen rantter war, in til hans map II oe XII. G iter han ei swa sökt, pa wari sic pen sakin gifs map pratylptum epe. Falz at epe, bote sum sagt ar. § 1. Haider nocor scapa man annars i garpe sinum oe pol i pem garpe ping stamnur oc ful tilmale: soke pen sic, sum til talar, i soma garp, oe halde pen böter vppi, sum mannin hawer haldit. Far han til pinx oc af six pem manni map pinx witnum, wari saclos oc pen man aghe ei sipan mera flip a pinge an annarstap; Hels. L. Manh. 17; M. E. L. L. B rap. V. 10: Nu an nakeir ranir drapmran of pem hem hauer fang it, pen polikt gör, han hauer brutit epzörit; St. L. Drop. V. 10: Nw vm nokor raner draparan aff them han fångat huff wer, then tholikt gör, han haffwer brutet edzöret. Samu lagh wari vm alt annat ther annar raner nokon fang a aff andrum; Chr. L. L. Draap V. 10; S ä r s k i l d a b e s t ä m m e l s e r om målsägande, som släpper b r o t t s l i n g (och d ä r i g e n o m eluderar K o n u n g e n s m . fl. b ö t e s a n s p r å k ) , se V. G. L. I, piu. 5: 1; II, piuf. 7, 30 i. fi; Ö. G. L. Uap. 33: 1; U. L. Manh. 39; M. E. L. L. Dr. V. 1 1 ; K r . L. L. ib. Om fångspillning eller n ä r s t å e n d e fall jfr V. G. L. II piuf 17; M. E. L. L. Dr. V. 1 1 ; piuu, 30; K r . L. L. Dr. F. 1 1 ; Tiuff. 3 1 ; och i s y n n e r h e t St. L. Thiuffi 5. U n d e r tiden efter rikslagstiftningens tillkomst t o r d e i allm ä n h e t våld m o t ä m b e t s m a n h a bestraffats enligt de ovan anförda b e s t ä m m e l s e r n a om t v e b ö t e r (St. L. Badz. 32 e t c ) . U n d e r

193 1600-talets fortgång inträdde emellertid småningom en strängare uppfattning. Hämnd å domare hade redan i landskapslagarne varit edsöresbrott (jfr ov. s. 187) och till lands- och stadslagarnes motsvarande bestämmelser anknöto sig en del författningar för att skärpa straffet. I åtskilliga fall befanns emellertid även detta straff för ringa och man åberopade då det ovan (s. 184) anförda stadgandet i Chr. L. L. Kun, 31 (eller St. L. Kon, 9, jfr M. E. L. L. Kun. 27), enligt vilket brottslingen hade förverkat liv och lösören. Denna sistnämnda stränga ståndpunkt intages redan av K. Flae. 26 /n 1623 (rörande Tull- och Accisordning); och därefter i flere författningar från senare delen av 1600-talet och början av 1700talet (t. ex. K. Plac. 24 / 5 1700 angående skarprättare; K. »Protectant» för postbetjänte 23/6 1704; Presterskapets Privil. 1723, § 22). — Edsöresstraff åter stadgas i författningar rörande exekutionsverket (K. F. 21/8 1684; under det ännu Exekutionsstadgan10j'i 1669 likasom strafflagsförslaget 8 / 8 1643, 6: 23 — hade nöjt sig med dubbla böter); bankobetjänte (K. Br. till Svea Hovr. 1720); stadsbetjänte (K Bes. på städernas besvär 1723) etc. — I andra fall förblev det alltjämt vid tvebötesstraffet, såsom i K. F. av 1696 angående lotsverket.

I fråga om uppror åberopades antingen ovananförda (s. 188) stadgande i St. L. Kon. 26 och Edz. 27 eller Erics (av Pommern) gårdsrätt kap. 23 (t. ex. Gruf. Art. 6/7 1649, § 19). Särskilda bestämmelser förekommo t. ex. i Krigs Art. 1683, tit. 14; Sjö Art. 1685 tit. 37; Hof Art, 1687, § 30.

Rörande fångbefrielse belades brytande av »Konungens häktelse» redan genom K. Bes. 23 / 6 1615 med livsstraff; brytande av annat fängelse straffades jämlikt Chr. L. L. Dr. V. 10 med edsöresstraff (jfr K. Br. 16 /n 1713). Befriande av fånge utan fängel13

194 sets brytande skulle enligt Krigs Art, 1683 § 141 medföra samma straff, som den brottslige bort undergå. Beträffande personalfaution innehålles en allmän bestämmelse i det stadgande, som överhuvud blev grundvalen för delaktighetsinstitutet i den senare svenska rätten, nämligen K. Br. 29/7 1698. Efter att hava skilt mellan vad man nu kallar »väsentlig» delaktighet (gärningsmannastraff) och »oväsentlig» delaktighet (straff: fängelse, arbete eller hudstrykande efter sakens omständigheter) tillägger detta stadgande, beträffande negativ och efterföljande delaktighet, att sådan straffas »efter omständigheternas åtskillnad», dock så, att målet refereras till hovrätten innan exekutionen sker. — Hof Art, u/iz 1687 § 27 stadga, vid arbiträrt straff, en allmän plikt för var och en, så vitt han kan och förmår, att fängsla, hindra och röja den, som han vet en missgärning, särdeles livssak, gjort hava. — Lindrande av straffet, då gärningsmannen varit den fångne skyld, omtalas i sistnämnda lagrum ävensom i K. Br. 29 / 3 1700.

II. 1734 års lag. D e n s k ä r p n i n g av straffet för angrepp å ämbetsman, som int r ä t t u n d e r 1600-talets fortgång, t o g sig u t t r y c k — och accent u e r a d e s y t t e r l i g a r e — u n d e r f ö r a r b e t e n a till 1734 års lag r e d a n i d e t första förslag, som b e h a n d l a d e f r å g a n : Fsl. Högm. och Eels. 1696. D e a l l m ä n n a o r g a n e n åtskiljas h ä r i t r e k a t e g o r i e r : 1) »dommare, präst eller någon annan konungens betiente och embeteshaftvande» (27: 10); 2) konungens eller städernes wachter, upbördzmän, skrijfware eller andra betiente (29: 1) och 3) de, som of konungens embetsmän, öfwer- eller underrätter, eller stadzmagistruten uthskiekade öro till att förrätta executioner, infordra opbörd, eller annatt sliekt (29: 2). K r o p p s l i g t a n g r e p p (»överfallande m e d h u g g och slag») p å n å g o n av den första k a t e g o r i e n medför förverkande av liv och lösören; vid d r å p dessutom a v h u g g a n d e av h ö g r a h a n d e n . S å d a n t a n g r e p p p å n å g o n av a n d r a k a t e g o r i e n medför likaledes förlust av liv och lösören, om det skett p å offentlig lokal (uthi tull, waehthuus, accijskamrur eller andra sådana rum); eljest e n b a r t livets förlust. A n g r e p p p å n å g o n av den tredje k a t e g o r i e n straffas såsom edsöresbrott. N ä s t a förslag (Eds. 1713) u p p r e p a r n y s s n ä m n d a b e s t ä m m e l s e om d o m a r e (2: 8); beträffande b r o t t m o t a n d r a ä m b e t s m ä n h e t e r d e t : »straffes han som thes skyddebref förmår». A n d r a och tredje k a t e g o r i e n i 1696 års förslag s a m m a n s l å s till en (3: 1): a n g r e p p p å dem belägges m e d dödsstraff, m e n e n d a s t om det s k e t t »uti allmänna rum»; eljest edsöresstraff. Fsl. Eds. 1723 å t e r v ä n d e r till Fsl. 1696 beträffande den h ö g r e

196 k a t e g o r i e n s b e s t ä m m a n d e (1: 9: .domare eller annan konungens ämbetsman); i övrigt ö v e r e n s s t ä m m e r det (2: 1) sakligen m e d föregående förslag. Fsl. M. B. 1729 v i d g a r klyftan m e l l a n k a t e g o r i e r n a : a n g r e p p p å ä m b e t s m a n medför förlust av liv och lösören (jämte kvalifikation i fall av dråp); a n g r e p p p å a n n a t a l l m ä n t o r g a n edsöresstraff, om det s k e t t på a l l m ä n t rum, m e n eljest enelast tveböter. Fsl. M. B. 1731 b o r t t a g e r b e s t ä m m e l s e n om förlust av lösören; i övrigt = 1729. 31. B. i 1734 års L. ö v e r e n s s t ä m m e r m e d s i s t n ä m n d a förslag i v a d a n g å r den h ö g r e k a t e g o r i e n m e n s k ä r p e r straff s k y d d e t för. den l ä g r e , i ty a t t edsöret förklaras b r u t e t , v a r e sig a n g r e p p e t s k e t t p å ämbetslokal eller icke: 31. B. 18: 8: Hvar sont bär hugg och slag å någon Domare, eller annan Konungens Embetsman, i embetes ärender, eller hämnas therfore å honom; hafve förverkade Iif sitt. Dräper han honom: miste ock förut högra hand. Höter, eller undsäger någor honom, eller gifver honom smådeliga ord; bote femtijo daler, eller mera, til hundrade daler, som brottet är til, och giöre af bön. Gå the ord å heder och ära; bote dubbelt, och miste äran. Then ej orkar bota, straffes med fängelse vid vatn och bröd, eller med spö, eller ris. Sker thet ej för embetei skul; plicMe som lag eljest förmår; ib. 9: Dierfves någor med hugg och slag öfverfalla them, i och för ther as embetes skul, som Konungens, eller hans Embetsmäns, eller Bältens ärender gå; tå hafver han brutit edsöre, Varda the med hot, eller smädeord överfallne; bote then thet giör tijo daler. Sker thet å almänt embetes rum; bote tiugu daler. Giöre the sielfve i embetes ärender våld, eller orätt, med ord eller gierning; ligge i tveböte mot thet, som eljest i thy mål stadgadt är. S a m t l i g a förslagen till tjuvabalk (1696: 10: 6; 1706: 13: 6; 1713: 13: 6; 1717: 13: 6 och 1723: 12: 6) h ä n v i s a , beträffande våld m o t dem, som l a g l i g e n företaga h u s r a n n s a k a n , till n u anförda b e s t ä m m e l s e r . D e t s a m m a gäller förslagen till 31. B. a v 1729 och 1731, ävensom M. B. i 1734 års L., 52: 3.

197 31. B. 52: 3 : Sätter sig byaman, eller bonde, till motvärn, och vil ef tillåta sådan remsakning; utan överfaller them, som ransaka skola, med hugg och slag, eller med smädeord; pliehte, som i 18 Cap. 9 § i thenna Balk sagdt är. I de tidigare förslagen förekomma u t t r y c k , som synas ant y d a den u p p f a t t n i n g , a t t straff s k y d d e t f ö r u t s a t t e tjänstehandlingens r ä t t s e n l i g h e t : Fsl. Högin, Eds. 1696, 29: 1 [enähr de uthi, sin rätta emhetesfor rättning stadde ähre); Fsl. Eds. 1713, 3: 1 (enär the uti sina rätta ämbetes förrättningar utskickade eller begrepne äro). Men dessa u t t r y c k försvinna från och m e d 1723 års förslag. B e s t ä m m e l s e r n a i 31. B. 18: 8, 9 ä n d r a d e s g e n o m K. F. 20 /i 1779 dels så, a t t b r o t t s o b j e k t e t i 18: 9 i n s k r ä n k t e s till sådane, som med Konungens fullmagt äro försedde, eller med dem äro i lika värdighet, dels så, a t t edsöresstraffet i 18: 9 n e d s a t t e s till 200 dalers böter. Klyftan mellan de t v å k a t e g o r i e r n a av a l l m ä n n a o r g a n vidgades h ä r i g e n o m v ä s e n t l i g t , i det a n g r e p p å n å g o n av den h ö g r e obligat belades m e d dödsstraff m e n å n å g o n av den l ä g r e e n d a s t m e d bötesstraff.

St. L. Edz. 27 hade, såsom ovan anförts, vid uppror straffat alla u p p r o r s m ä n lika, m e n skilt mellan a t t u p p r o r e t icke lett till skada (straff: livets förlust) och a t t s å d a n å s t a d k o m m i t s (straff: förlust av liv och gods); över alla dem, h e t e r det, som clem hysa, h ä g n a eller värja, »skal gänga Konungx hcemjxlh och vredhe». Fsl. Högm, Eds. 1696, 11: 1 ff. skiljer sig härifrån såtillvida, a t t u p p r o r s m ä n n e n i a l l m ä n h e t blott straffas till livet. Sker emellertid d r å p å den, som vill stilla upproret, b e l ä g g a s alla, som b u r i t h u g g eller slag p å clen döde, m e d kvalificerat dödsstraff (steegel och hiuhl) och m e d förlust av sitt lösa m e n icke av sitt fasta gods. Den, som hyser, hägnar, wärier eller på hwariehanda annat sätt tillhanda går de upproriske, straffas lika m e d dessa. Å a n d r a sidan u t b r y t e r Fsl. d e l t a g a r e , som av cnfalldigheet eller t tvång

198 k o m m i t med. E n s å d a n straffas visserligen, om h a n ej söker effter all möjeligheet att söndra sig eter ifrån, m e n blott »med gotelopp, fängelse eller landzfiyehtigheet, effter som han meehr eller mindre brotzligh finnes». Fsl, Högm, 1713, 11: 1 ff., a v s ö n d r a r ett o m r å d e av n e g a t i v och efterföljande delaktighet, d ä r straffet är »fängelse wid watn och bröd, gatulop, eller risslitande, eller landsftycht, aldeles såsom omständigheterna thet kunna fordra»; i övrigt = föregående. Fsl. Högm. 1723, 11: 1 ff., ö v e r e n s s t ä m m e r m e d föreg. Fsl. M. B. 1729, 6: 1 ff., å t e r företer den v ä s e n t l i g a olikhet m e d t i d i g a r e s t å n d p u n k t , a t t en b e s t ä m d skillnad göres mellan upphovsmän och a n d r a d e l t a g a r e . D e förra förverka b å d e liv och gods (dödsstraff ä v e n vid försöket); av de s e n a r e skall v a r tionde, u t t a g e n genom l o t t n i n g , m i s t a livet och de ö v r i g a straffas m e d kroppsstraff; den » m i n d r e delaktige» skall dock straffas »efter o m s t ä n d i g h e t e r n a » . Inträffar dråp, kvalificeras dödsstraffet, likasom förut, för alla, som burit h u g g eller slag p å den döde. D e föregående b e s t ä m m e l s e r n a om (teknisk) d e l a k t i g h e t bortfalla (men Fsl. innehåller, kap. 62, a l l m ä n n a delaktighetsregler, som k o m m a till a n v ä n d n i n g ) . Fsl. 31. B. 1731 ö v e r e n s s t ä m m e r h ä r m e d ; l i k a s å M. B. i 1734 års L.: 31. B. 6: 1: Hvilken som uphissar och styrcker meniga man til olydno mot Konungen, eller then, som å öfverhetens vägnar biuder och befaller; miste lif sitt. Kommer ther af upror; hafve förverkadt både lif och gods; ib. 2: Samla sig män tilhopa, och sätta sig up emot Konungens, eller thes Befalningshafvandes bud; tå straffes uphofsmannen, som förr är seigdt, och af the andra miste, efter lott, hvar tijonde man lif sitt, och plichten the öfrige hvarthera med fyratijo par spö, eller en månads hächte vid vatn och bröd. Är någor mindre delachtig i then gierning; straffes efter omständigheterna; ib. 3 : Nu varder then dråpen, som Konungens befeilning hade, eller then, som ville upror et stilla; miste dråparen högra hand, och varde

199 halshuggen och steglad, så ock alle the, som burit hugg och slag å then döda. Varder uprorsman dråpen; ligge ogild.

A n g å e n d e befriande av fånge innehåller Fsl. Högm. Eds. 1696 en straffbestämmelse för fången själv (30: 4 : Ben fånge som sielf cronones fängelse bryter och sigh löössgiör, bote seiak sina och pliclde för fängelsebrott, med hächtelse eller gaatulopp). Tredje m a n , som m e d vålel t a g e r fånge från t j ä n s t e m a n , vilken förvarar eller transport e r a r honom, h a r f ö r v e r k a t livet och, om sår, b l å n a d eller hemfridsbrott tillkommer, ä v e n sitt lösa gods. H a r n å g o n eljest, g e n o m b r y t a n d e av k r o n a n s fängelse eller g e n o m list, befriat fånge, »stånde medh lijf och egendomb uthi des ställe, som han lössgiordt h af ver». Med s i s t n ä m n d a fall s a m m a n s t ä l l e s det, a t t m a n m e d våld h i n d r a r b r o t t s l i n g s g r i p a n d e . Fsl. Eds. 1713 (4: 3—-6) s t å r i det v ä s e n t l i g a p å s a m m a ståndpunkt. Fsl. Eds. 1723 visar den olikhet, a t t straffet för fången själv, vid r y m n i n g , göres f a k u l t a t i v t (3: 4: Bryter fånge sielf fängelse och giör sig lös; kan han återfås: ligge til domaren om han ther före särskilt plichta skall). I Fsl. M. B. 1729 h a r b e s t ä m m e l s e n om straff för fången själv bortfallit. I övrigt bibehålles s t r u k t u r e n : det s v å r a r e fallet blir n ä r m a s t e d s ö r e s b r o t t m e n straffas, om k r o p p s s k a d a sker, m e d förlust av liv och lösören; i det l i n d r i g a r e fallet s t a d g a s , i stället för substitutionen, ett straff av e t t h u n d r a d e dalers böter. Fsl. 31. B. 1731 b o r t t a g e r b e s t ä m m e l s e n om förlust av lösören. H ä r m e d ö v e r e n s s t ä m m e r M. B. i 1734 års L.: M. B. 19: 1: Hvar som bryter Kronones fängelse, vit hielpa fånga ut, eller ther til lånar tyg och redskeip; eller värjer någon missgierningsman emot them, som honom komma eit gripa, så at han therigenom undkommer; eller släpper man fånga med vilja lös; eller med hvarjehanda list hielper honom ut; hem skal bota hundrade daler;

200 ib. 2: Tager man fånga med våld af them, som honom gripit, och i giömo hafva, eller til fängelse, eller för Råtta, eller til åelömdt straff föra skulle; hafvc brutit edsöre, Sargar han them, eller slår blånad eller blodvite; tå hafver han, och alle the, meet honom i fullt råd och samma gierning voro, förverkad! lifvet, Genom K. F. 20 /i 1779 ä n d r a d e s edsöresstraffet i 1 mom. a v 31. B. 19: 2 till 200 dalers böter och livsstraffet i 2 m o m . till h ö g s t a kroppsplikt och ett års fängelse i fästning, m e d eller u t a n arbete, »efter som s a k e n är till».

Personalfautionen beröres i det a l l m ä n n a d e l a k t i g h e t s k a p i t e l , som från och med Fsl. M. B. 1729 uppställes i slutet a v balken. I n ä m n d a förslag (62: 3) u t t r y c k e s rekvisitet m e d orden har han . . sedan giårningen är giord, fådt theraf kunskap, och hulpit then at dölja. I Fsl. 31. B. 1731 (61: 4) tillägges en b e s t ä m m e l s e om den, som hyser och döljer någon grof misgiärningsman. M. B. i 1734 års L. ö v e r e n s s t ä m m e r m e d s i s t n ä m n d a förslag: 61: 3 : Nu har han hvarken rådt, eller hulpit til gierningen; men veteit förut, at then var å fårde, och thet ej uppenbarad!; eller oek, sedan gierningen är giord. fått therom kunskap, och hulpit then at dölja: plichte efter omständigheterna, med penningar, eller som förr är sagdt [o: »med spö, eller ris, fängelse, eller arbete, efter som b r o t t e t är til»]; ib. 4: livar som vitterliga hyser och döljer någon grof missgierningsman; bote fyratijo daler, etter mera, som saken är til. Överträdelse av sking rings förbud ä v e n s o m rubbanele av kvarstad eller utmätt gods (straffbart r e d a n enligt e x e k u t i o n s f ö r f a t t n i n g a r n a av 1669 och 1684) o m n ä m n a s i det första förslaget till utsökn i n g s b a l k (1714: 8: 5, 9). Straffet, som enligt de första förslagen (jfr Fsl. U. B. 1723, 9: 6, 10) v a r procentuellt eller a r b i t r ä r t , ant a g e r från och m e d Fsl. U. B. 1731 (9: 7, 10) formen av fixa böter, lika med 1734 års L.:

201 U. B. 8: 7: Varder någor. som annars mans gods inne hos sig hafver, af Konungens Befäl ni ngsh af vande förbuden, at gifva thet ut, och giör ther emot; fylle up med sitt egit thet han utgaf, och bote tijo daler; ib. 8: Hvilken som egenvilligt rubbar thet gods, som Konungens Befäl ning shavande låtit i g var stod sätta, eller med Kronomärke tekna; bote fyratijo daler: Orkar han ej bota; plichte med fiorfon dagars fängelse vid vatn och bröd. Från och med Fsl. B. B. 1717 förekommer, i sammanhang med bestämmelserna om doms meddelande, ett straff stadgande för den, som bortriver allmänna anslag (Fsl. B. B. 1717, 15: 9; Fsl. B. B. 1723, 23: 9). I Fsl. B. B. 1734 likasom i B. B. (24: 5) av 1734 års L. inskränkes emellertid detta till »Battens offenteliga anslag».

III. 1864 års strafflag. Beträffande angrepp mot allmänt organ intager L. K. i sitt första förslag (1832) den mot då gällande rätt starkt kontrasterande ståndpunkt att åt alla allmänna organ, utan avseende på skillnaden emellan »ämbetsman» och »tjänsteman», giva samma straff skydd. Det heter härom i L. K.:s motiver av 1832: »Vid utsättandet af straff å dylika förbrytelser, har lagen i 18 Kap. M. B., jemfördt med Kongl. Förordningen den 20 Januarii 1779, gjort så stort af seende på de förnärmade personernas värdighet, att då lifsstraff varit faststäldt å våld emot en med Konungens fullmakt försedd embetsman, endast böter blifvit stadgade för sådant brott emot Statens underlydande tjenare». »Enär det likväl för allmän och enskild säkerhet är af högsta vigt, att en hvar som förrättar Statens tjenst, utan af seende på högre eller lägre värdighet, elervid äger att påräkna enahanda skydd, har Commiteen ej ansett någon specifik skilnad i straffen böra, på grund af skiljaktighet i värdighet, äga rum. All den inverkan på en gernings större eller mindre straffbarhet, som derifrån må härledas, kan af Domaren tagas i akt vid straffets mätande, inom de derföre satta gränser.» »Med antagande häraf, har man ock, för att undgå att å flere särskilda ställen i detta Kapitel uppräkna de högre eller underordnade organer för Statens tjenst, emot hvilka ifrågavarande brott kunna föröfvas, endast i allmänhet nyttjat benämningen embetsman, samt i en särskild § [11: 23] förklarat, att hvad om brott emot honom stadgas, äfven gäller, om sådant brott för-

203 öfvas emot tjensteman eller a n n a n , som ä r förordnad a t t embetseller tjensteärende förrätta, eller kallad att dervid tillhandagå,» D e n n a princip u p p g a v s emellertid r e d a n i a n d r a u p p l a g a n av förslaget (1839). K o m m i t t é n a n m ä r k e r h ä r o m endast, a t t den » a n t a g i t den af Professorerne i U p s a l a och a n d r a anm ärkäre yttr a d e m e n i n g , a t t l a g e n borde, h ä d a n e f t e r som hitintills, fastställa skilnad i bestraffning, efter förhållandet af den våldförde eller m i s s h a n d l a d e e m b e t s m a n n e n s v ä r d i g h e t ; h v a d a n förslaget i öfvere n s s t ä m m e l s e d e r m e d blifvit ä n d r a d t . » N ä m n d a skiljelinje — mellan en h ö g r e och en l ä g r e k a t e g o r i — uppdrogs p å det sättet, a t t embetsman (11: 3) definierades såsom »den., som meet Konungens fullmakt å embetet försedd är, så ock annan, som i sådan embetsmans ställe lagt igen satt är, ändå att han ej of Konungen förordnad blivit»; m e d a n den l ä g r e k a t e g o r i e n bestämdes såsom »tjensteman, eller annan, som är förordnad edt tjensteärende förrätta, eller kallad att dervid tillhandagå» (11: 5). Till första kategorien tillades (11: 4) »det fall, då Riksdagsman, under påstående Riksdag eller under dess resor till eller ifrån Riksdagen, våldföres eller förolämpas, när man vet honom i sådant ärende stadd vara; så ock, då Bikets Ständers Fullmäktig eller Ombudsman, Riks-Stånds Sekreterare, eller den, som i Riksdagsmannaval deltager, eller ledamot i Taxeringseller Fröfnings-Commité eller i Styrelse öfver allmänna Werk och Inrättningar, våldföres eller förolämpas, i eller för utöfningen af sådan dess befattning». Särskilda b e s t ä m m e l s e r uppställdes om ärekränkning (11: 2, 5), i n n e f a t t a n d e även hot m e d våld; s a m t om det fall (11: 6), a t t m a n , vid offentlig förrättning, gör v å l d s a m t m o t s t å n d , dock u t a n a t t f ö r r ä t t n i n g s m a n n e n våldföres. D e förändringar, som L. B. föreslog i d e t t a institut, rörde brottsobjekten. Till b e g r e p p e t embetsman, s å d a n t elet b e s t ä m t s av L . K., lades dels den, som i n n e h a r » e m b e t e av lika v ä r d i g h e t » (med dem, som förses m e d k u n g l i g fullmakt) dels »domare, ä n d å a t t h a n ej blivit av K o n u n g e n förordnad.» D e n lägre k a t e g o r i e n

åter (11: 6) erfor den väsentliga utvidgning, att var och en medtogs, som »är förordnad eller vald att tjensteärende eller annan allmän befattning utöva, eller kallad att vid offentlig förrättning tillhandagå» — varigenom även »fristående» allmänna organ erhöllo straffskydd. — Bestämmelsen i L. K. 11: 4 om riksdagsman m. fl. stötte på den svårighet, att grundlagen för dylika fall stadgade edsöresstraff; L. B. sökte lösa frågan så, att den i 11: 5 förklarade, att gärning, som grundlagsenligt skulle anses såsom edsöresbrott, skulle straffas efter 11: 1 eller 2, »såsom hade han brottet mot embetsman begått.» K. F. 29 /i 1861 upphöjde L. B.:s förslag i dessa delar till lag; likväl meel undantag av bestämmelsen om riksdagsman m. fl. — förhållandet till grundlagens stadgande om edsöresstraff berördes överhuvud icke — samt om den, som »i riksdagsmannaval deltager.» Då elen K. Förordningen blott rörde »mord, dråp och annan misshandel», medtogs icke heller vare sig bestämmelsen om våldsamt motstånd, utan att förrättningsman våldföres, eller bestärnmelserna om ärekränkning. 1864 års Str, L. återupptog sistnämnda grupp av bestämmelser — om våldsamt motstånd och om ärekränkning —; sänkte minima vid våldsbrotten men höjde straffen vid ärekränkning; samt utsträckte brottsobjektet till norsk ämbetsman och tjänsteman. Genom L. 28/u> 1887 sänktes minimum vid våldshandling mot ämbetsman (10: 1). L. 25/ö 1894 utsträckte straffskyddet för tjänsteman till person, som är anställd viel sådan av enskilda personer, menigheter eller bolag gjord vattenbyggnad eller järnvägsanläggning, på vilken stadgandena i Str. L. 19: 1.1, 12 skola tillämpas. L. 27 /i 1906 borttog bestämmelserna om norsk ämbetsman och tjänsteman. Beträffande uppror visar L. K. i det väsentliga samma struktur, som institutet har i nu gällande lag. L. K. betecknar själv

i motiverna strukturen såsom en indelning i »tre grader»: samling, som skingras på mynelighets (i första upplagan: på »embetsmans») befallning — olydnad mot sådan befallning, i form av trots med »oljud, smädeord eller hot» — övergång till våld å person eller grof t våld å egendom (»bryta eller rifva de hus, eller [Hundra eller förstöra de annan egendom»). Inom första graden straffas endast anstiftare och anförare; de högre graderna omfatta alla deltagare, således andra graden även sådana, som visat olydnad genom att kvarstanna men icke deltagit i »oljud, smädeord eller hot», och tredje graden även sådana, som icke personligen deltagit i våldshandlingarne (för de övriga stadgades idealkonkurrens med våldsstraffet). Offentlig uppmaning till uppror straffades såsom försök, såvitt den ej kom att utgöra delaktighet i ett följande uppror. Upproret karaktäriserades i övrigt genom det specifika upprorssyftet (»att med förenadt våld sätta sig upp emot verkställighet af offentlig Myndighets bud, eller att den till någon embets-åtgerd tvinga, eller att eter före hämnas») men även utan dylikt syfte förelåg uppror, om en ordningsstörande folksamling, i stället för att skingra sig, övergick till våld å person (ej nödvändigt å ämbetsmännen) eller egendom. Dessutom uppställdes en bestämmelse om använelande av krigsmanskap för upprorets stillande. Då L. B. avgav sitt förslag (1844), hade undertiden en K. proposition avlåtits till Rikets Ständer (1840) med förslag till förordning mot olovliga folksamlingar. Propositionen antogs icke, men .dess innehåll såväl som Ständernas svarsskrivelse (1841) föranledde vissa ändringar i L. K.:s förslag. Sålunda infördes ett stadgande om absolut dödsstraff för upprorsman, som dödat den upproret stilla ville (11: 11). Frågan om militärmakts användning behandlades mera utförligt: jämlikt Ständernas önskan angavs vad som skulle förstås med civilmyndighet, och i likhet med propositionen stadgades för militärbefälhavare rätt och plikt att i nödfall handla i civilmyndighets ställe. Överensstämmande med båda statsmakterna formu-

lerades en kort varning (11: 14) att förkunnas, innan vapenstyrka finge nyttjas (L. K. hade föreslagit uppläsning av lagen). — I övrigt borttogs den nyssnämnda av L. K. lämnade beskrivning på »trotset» mot myndighet (»oljud, smädeord eller hot»). Den 6 februari 1849 utfärdades en K. F. »angående förändrade stadgande/n emot uppror och olofliga sammankomster», i så gott som fullständig överensstämmelse med L. B. för vad angår rekvisiten; straff minima höjdes dock vid de lindrigare fallen (utom för deltagare i upplopp, som icke utvecklats till uppror, där straffet ej obetydligt sänktes). Våldshandling föranledde, för gärningsmannen, kumulation med upprorsstraffet (då någon bestämmelse om idealkonkurrens icke fanns att hänvisa till). Varningsformeln borttogs. Str. L. 1864 (10: 7 — 13) ändrar det absoluta dödsstraffet i 10: 10 till alternativt (»miste livet eller dömes till straffarbete på livstid») och visar dessutom några smärre jämkningar i straffsatserna. Förslagens bestämmelse om idealkonkurrens i nyssnämnda fall infördes i stället för kumulationen. Genom L. 28/io 1887 höjdes straffmaximum i 10: 11 för offentlig uppmaning till uppror. Men genom L. 16/c 1906 borttogs hela bestämmelsen, då straffet i 10: 14 för offentlig uppmaning överhuvud till brott betydligt skärptes. L. 23/io 1914 sänkte minimum, vid synnerligen mildrande omständigheter, för deltagare (icke anstiftare eller anförare) i upplopp (10: 13) som utvecklats till uppror; ävenså minima (för båda kategorierna) vid uppror, som fortgått till våld (10: 9). Genom L. U/Q 1917 gjordes en ändring i definitionen på civilmyndighet (landsfogde i st. f. kronofogde). B. 3 / 6 1921 borttog dödsstraffet i 10: 10.

Genom K. F. 20 /i 1779 jfd med 31. B. 19: 1, 2 hade straffet för fångbefriande blivit påfallande lågt, såvitt kroppsskada icke

tillfogats väktaren (200 resp. 100 dalers böter, allteftersom våld förekommit eller icke). Straffet skärptes väsentligt av L. K. (6 års maximum vid våld, 3 års maximum i andra fall), varjämte fängelses brytande fördes tillsammans med våld å person. Fångens närmaste (»make, syskon, skyldeman i rätt upp- eller nedstigande led, eller den, som med honom i första svågerlag lika nära förenad är») blevo straffria, där icke våld använts. »Var den undkomne för gäld häktad», inträdde mindre straff, men gärningsmannen blev ansvarig för den undkomnes skuld; i andra upplagan av förslaget (8: 5) utsträcktes detta civila ansvar även till de närmaste (med undantag av make), som vid befriande utan våld blevo straffria. L. B. 11: 18—22 sänkte straffen och utsträckte den civila ansvarigheten även till make (8: 5); till straffria anhöriga lades även fosterbarn. Str. L. 1864 borttog privilegiationen för den fångnes närmaste. Icke heller förekommo särskilda stadganden rörande »för gäld häktad» (ehuru bysättningsinstitutet ännu kvarstod, till utsökningslagens ikraftträdande 1/i 1879). Däremot införde Str. L., som i motsats till förslagen icke generaliserat försöksstraffet, en bestämmelse om straffbart försök till befriande genom våld. Minimum vid befriande utan våld höjdes. Genom B. 28/io 1887 sänktes minima betydligt vid båda fallen.

Beträffande personalfaution överensstämmer redan det första förslaget av L. K. (1832) i allt väsentligt med nuvarande lag. Personal- och realfaution sammanföras sålunda såsom »efterföljande delaktighet» i den allmänna delens delaktighetskapitel (5: 9—10); bestämmelsen göres uttryckligen subsidiär i förhållande till egentlig delaktighet (»utan att hafva sådan del i brott, som förr sagdt är»); straffet bestämmes närmast genom en fix skala men kvalificeras under den dubbla förutsättningen av animus lucri och

208 hög straffbarhet hos huvudbrottet; även culpa straffas; nära anhöriga (»make, syskon, skyldeman i rätt upp- eller nedstigande led, eller den, som med den brottslige i första svågerlag lika nära förenad är») lämnas straffria vid döljande av brottslingen eller befordrande av hans flykt. I andra upplagan (1839) utsträcktes visserligen anhöriges straffrihet till hela området av både personal- och realfaution. Men L. B. (5: 12) återvände till första upplagans ståndpunkt, därvid det sedan förblev; även tillades fosterbarn till kretsen av privilegierade. Genom B. 14/e 1917 tillades till den privilegierade kretsen: adoptivfader, adoptivmoder och adoptivbarn. Bestämmelserna om rubbande av löst gods, som är satt i kvarstad eller utmätt: om överträdelse av förbud att skingra gods eller giva annans gods ut; om brytande av myndighets insegel; samt om skadande av myndighets kungörelse återfinnas i förslagen lika med nurarande strafflag; dock har Str. B., för sistnämnda fall, sänkt straffet till »böter, högst etthundra riksdaler» (förut: böter).

Obehörigt uppträdande såsom ämbets- eller tjänsteman uppställes redan av L. K., såsom av nuvarande lag, bland bedrägeribrotten; och likasom nu tillfogas en mildare bestämmelse för det fall, att gärningen skett utan bedräglig avsikt. Emellertid omfattar sistnämnda fall enligt detta och följande förslag, till skillnad från nuvarande lag, allt obehörigt utövande, även om gärningsmannen icke utgivit sig för ämbets- eller tjänsteman. Övergången till nuvarande ståndpunkt skedde genom K. F. 7/d 1858 »om förfalskning, så ock om bedrägeri och annan oredlighet», § 28 2 . Straffet, som sänkts av Str. B. 1864, höjdes genom B. 20/e 1890, i sammanhang med höjningen av det allmänna bedrägeristraffet.

FJÄRDE AVDELNINGEN.

Motiver. I. Utkastets förhållande till gällande lag. Under rubriken »Om brott mot offentlig myndighet» innehåller Str. B. 10 kap. dels brott mot bestämt allmänt organ (1 —12 §§) dels brott mot bestämd allmän funktion (13, 15, 17—19, 21—23 §§) dels vissa brott mot det allmänna, som icke (i varje fall icke alltid) kunna sägas angripa bestämt allmänt organ eller sådan funktion, i dessa uttrycks här använda betydelse (14, 16 §§); dels slutligen ett^fall, som riktigast bör hänföras till brott mot enskild (20 §). Å andra sidan förekomma otvetydiga fall av brott mot allmänt organ eller allmän funktion på andra ställen i strafflagen. Detta gäller dels fall, som lagstiftaren själv torde ha uppfattat såsom brott mot det allmänna (om ock icke alltid mot staten) — jfr särskilt 8, 9, 11, 13, 25 kapp. — dels fall, som efter äldre åskådning icke uppfattades såsom självständiga brott eller icke såsom brott mot det allmänna: Str. B. 3: 9—11 (»efterföljande delaktighet»); 16: 1—6 (falsk angivelse); 22: 6 (obehörigt uppträdande såsom ämbetsman). Utk., som under rubriken »Brott mot myndighet m. m.» medtagit dels vissa brott mot bestämt allmänt organ dels vissa brott mot bestämd allmän funktion — men inga fall, som icke böra hänföras till någon av dessa typer — har förbigått vissa av 14

210 de i strafflagens 10 kap. upptagna fall och medtagit andra, som där icke förekomma. Institut i strafftagens 10 kap., som icke upptagits i Utk. (Str. B. 10: 2 [5], 13—16, 20, 23): Str. B. 10: 2 [5]. Ärekränkning mot ämbetsman har i Utk. II, §§ 2, 8 behandlats såsom kvalifikation av vanlig ärekränkning. Försåvitt ärekränkningen består i hot om våld å person, faller den under detta Utk., 1, 2 §§. Str. B. 10: 13, 14, 15: Gemensamt för dessa bestämmelser är, att de däri beskrivna brott, såvitt de kunna anses utgöra angrepp mot allmän funktion, kunna inskränka sig till den negativa formen, olydnad mot myndighet. Denna form har emellertid överhuvud förbigåtts av Utk., av det skäl, att det längre fram torde böra bli föremål för prövning, huruvida icke olydnad mot myndighets föreskrift in casu bör, såsom i somliga lagar skett (t. ex. N.; H.), generellt kriminaliseras — eventuellt vid sidan av särskilda bestämmelser, sådana som de nyssnämnda. — Vad i övrigt beträffar dessa bestämmelser var för sig, är det tyelligt, att det i Str. B. 10: 13 beskrivna »upplopp» lätt kan övergå till positivt angrepp mot myndighet (vilket dock icke föreligger i och med varje »våld å person eller egendom»). Men skulle så ske, kommer fallet under Utk. 1 eller 2 §. — Det i Str. B. 10: 14 behandlade delikt omfattar olika fall av offentligt försök till anstiftan. Denna anstiftan kan gå ut på »brott»; men även på »ohörsamhet mot lag eller laga myndighet», utan att olydnaden i och för sig behöver vara kriminaliserad. Det brott, vars anstiftande fyller rekvisitet, kan natur ligen vara ett brott mot staten eller det allmänna, men lika väl ett brott mot enskild. I sistnämnda fall — offentlig uppmaning till brott mot enskild — kan den omständighet, att anstiftansförsöket skett offentligt, icke förvandla försöket till ett brott mot staten. Men visserligen får uppmaningen genom sin offentlighet en viss allmänfarlig karaktär, på liknande sätt som förorsakande av mordbrand eller över-

211 svämning i förhållande till enstaka misshandel eller skadegörelse. — I 15 § innehålles en bestämmelse om församlingsfrihet, som tydligen icke har sin plats i strafflagen. Det egentliga rekvisitet innefattar endast den rent negativa formen av angrepp: olydnad mot myndighets bud. Str. B. 10: 16: Såtillvida som »allmänt värv» sammanfaller med allmän funktion, kan det här beskrivna brott anses rikta sig mot allmän funktion (i det grunden för dess beklädande med visst organ angripes). Då emellertid straff skyddet framför allt avser statsmaktens skapande, såvitt det sker genom val, synes lämpligast, såsom ofta skett i lagarne, att uppställa institutet i sammanhang med de »centrala» angreppen mot staten. Str. B. 10: 20: Den repression, som lagstiftaren här avsett, har i det väsentliga icke gällt obehörigt uppträdande som »Konungens befallningshavande» eller dylikt (jfr Str. B. 22: 6) utan endast besittningsstöringen. Då emellertid lagstiftaren utelämnat det svåraste fallet, besittningsstörande utan någon egen rätt å den störandes sida, har rekvisitet, som bekant, i praktiken måst så utvidgas, att denna lucka utfyllts. Det hör i varje fall uppenbarligen till brott mot enskild. — Till den del att själv taga sig rätt skulle vara att anse som ett obehörigt utövande av allmänt organs verksamhet, faller gärningen under Utk. 13 §. Str. B. 10: 23: Att »vägra inträde» åt den, som i tjänsteärende äger att fordra det, faller under den generella bestämmelsen i Utk. 3 § om den, som (annorledes än genom våld å person eller hot därmed) söker hindra allmänt organ i utövningen av dess verksamhet. Till den del detsamma icke gäller om a t t vägra handräckning, torde få anses, med den ringa utsträckning, som en dylik handräckningsskyldighet har i vårt land, att kriminalisationen därav, i den mån den icke åstadkommes genom en allmän bestämmelse om olydnad eller uppställes bland förseelserna, kan överlämnas åt specialbestämmelser.

212 I Utk. upptagna institut, som icke förekomma i strafflagens 10 kap. (Utk. 3, 4, 7, 8—10, 11, 13, 14 §§): Dessa fall äro dels sådana, som upptagits på annat ställe i strafflagen (Utk. 4, 8—10, 13 §§), dels sådana, som icke förekomma i strafflagen (Utk. 3, 7, 11, 14 §§). Till den förra gruppen höra: 1) aktiv korruption: Str. B. 25: 5; Utk. 4 §. Såvitt man här icke anlägger synpunkten av delaktighet i ämbetsbrott (o: i den passiva korruptionen), vilket vår lag icke kan antagas hava gjort, synes riktigast att även i yttre avseende behandla fallet såsom ett självständigt brott, mot allmän funktion; 2) personalfaution: Str. B. 3: 9—11; Utk. 8—10 §§. Förhållandet mellan »förbrottet» och personalfautionen döljer visserligen, teoretiskt sett, flera ännu olösta svårigheter. Men i det hela kan dock svårligen betvivlas, att den moderna lagstiftningens alldeles bestämda tendens att behandla fallet såsom ett i det väsentliga självständigt brott, är riktig. Det framstår därmed såsom ett angrepp på allmän funktion, nämligen på statens straffrättsskipande verksamhet; 3) obehörigt uppträdande som ämbetsman: Str. B. 22: 6; Utk. 13 §. Den i några lagar, varibland den svenska, starkt accentuerade förbindelsen mellan detta brott och bedrägeribrottet är principiellt sett av tillfällig natur och ingalunda ägnad att prevalera vid brottets placering eller närmare bestämmande: angreppet på den allmänna funktion, vari brottslingen »inblandar sig», föreligger likaväl, om intet bedrägerisyfte eller överhuvud lukrativt syfte finnes. Kommer bedrägeri eller försök därtill med i spelet, föreligger konkurrens. Till den senare gruppen höra: 1) Utk. 3 §, som innehåller en allmän bestämmelse om den, som, på annat sätt än i 1 § sägs, söker tvinga eller hindra allmänt organ i utövningen av dess verksamhet. Detta stadgande innesluter i sig Str. B. 10: 6 (våldsamt motstånd utan att för-

213 rättningsman våldföres) och 23 (vägrande av inträde, jfr ov.), men därjämte även allt annat tvång eller hinder, som sker på annat sätt än genom våld å person eller hot därmed (Utk. 1 §); 2) Utk. 7 §, som stadgar, i anslutning till bestämmelsen i 6 § om fångbefrielse, straff för den, som olovligen sätter sig i förbindelse med person, vilken friheten lagligen berövats. Härom jfined, s. 227; 3) Utk. 11 §, som jämte bestämmelserna i Str. B. 10: 21, 22 om rubbande av kvarstad etc. uttryckligen medtagit rubbande av beslagtaget gods och dessutom tillagt en generalklausul om störande ingrepp i allmänt organs förfogande över sak; jfr ned. s. 232; 4) Utk. 14 §, som uppställer, i sammanhang med bestämmelsen i 13 § om obehörigt uppträdande som ämbetsman, en generell straffbestämmelse för den, som annars obehörigen utövar verksamhet, varför särskild behörighet eller myndighets tillstånd fordras. Anslutningsvis har här (ehuru eljest icke olydnaelsbrott medtagits, jfr ov. s. 210) stadgats straff även för den, som mot särskilt förbud av myndighet utövar visst yrke.

II. Specialmotivering. A) Angrepp å allmänt organ medelst våld å person eller hot därmed: 1, 2 (och 5) §§. 1) Brottssubjektet. Beträffande den viktiga frågan om förhållandet mellan individuellt angrepp på allmänt organ och upprorsinstitutet har Utk. följt den moderna lagstiftningens tendens och behandlat det senare såsom ren kvalifikation av det förra. Kvalifikationsgrunden rör enbart brottssubjektet: skärpningen inträder i och med att brottet begås av en eller flere »deltagare i folksamling» (2 §). Jämfört med strafflagens uttryck: Nu samlar sig folkmängd tillhopa etc. torde genom Utk.lS formulering tydligare uttryckas, att upprorssyftet icke behöver föreligga redan under det samlingen bildas. Uttrycket folksamling torde ställa något mindre anspråk på deltagarnes antal än folkmängd. Att i likhet med flere — mest äldre — lagar uppställa ett siffermässigt minimum för antalet deltagare i uppror torde icke vara att rekommendera, då den väsentliga ökning i faran, varpå det bör komma an, kan bero på flere andra omständigheter: beväpning, myndighetens ressurser till motstånd, upprorsuppsåtets intensitet o. s. v. — Skulle strafflagens uttryck i 10: 7 »med förenat våld» så tolkas, att uppror icke finge anses föreligga, om, enligt upprorsplanen, våldshandlingen beräknats företagen blott av någon viss eller några få deltagare (t. ex. beväpnade), under det att den stora mängden blott bildade rygg åt dessa, så låge häri en olikhet med Utk., som lämnar alldeles öppet, huruvida våldshandlingen

eller överhuvud gärningen utförts av en större eller mindre procent av folksamlingen. Då kvalifikationen icke avser att göra någon ändring i de allmänna reglerna för det subjektiva rekvisitet, fordras hos varje deltagare, som skall falla under 2 §, uppsåt (på vanligt sätt bestämt), att brottet, sådant det beskrivits i 1 §, skall komma till stånd, vare sig genom subjektets egen eller genom annan deltagares handling (det fordras alltså även kännedom och gillande av syftet att tvinga eller hindra e t c , jfr Brinc. III, 143). Kvalifikationens rättsverkan, sålunda den skärpning, som inträder enligt 2 §, består dels däri, att de deltagare, vilka enligt allmänna regler blott skulle straffats för mindre väsentlig delaktighet, straffas såsom gärningsmän; dels däri, att vissa deltagare, nämligen anstiftare och ledare, komma under ett särskilt högre maximum. Uttrycket ledare har ansetts lämpligare än anförare, som kanske väl mycket betonar det yttre framträdandet. 2) Handlingen. Handlingen har i Utk. — lika för 1 och 2 §§ — bestämts såsom våld å person eller hot med sådant våld. Då Str. B. 10: 1 talar om våld eller annan misshandel å ämbetsman, så lärer under ordet misshandel svårligen ingå mera än som nu får anses innehållet i »våld å person». Efter modern terminologi kunde man snarare än »våld eller annan misshandel» tänka sig uttrycket misshandel eller annat våld (särskilt med hänsyn till våld i form av frihetsbrott). Förorsakande av kroppsskada (även uppsåtligt) kan visserligen tänkas falla utanför både begreppen våld och misshandel. Men någon praktisk nödvändighet att särskilt medtaga detta fall torde knappast föreligga: då försök att tvinga eller hindra straffas generellt efter Utk. 3 §, skulle en dylik sanktion huvudsakligen få betydelse, om gärningen utgjorde hämnd å ämbetsmannen. Ett sådant brott torde emellertid få anses till-

216 räckligt reprimerat genom dithörande bestämmelser bland brott mot kroppslig integritet. För det fall, att annat våld än våld å person kommer till användning i syfte att tvinga eller hindra, inträder Utk. 3 §; jfr Str. B. 10: 6, som dock endast talar om våldsamt motstånd. Föreligger ej dylikt syfte, bliva de allmänna bestämmelserna att tillämpa (så alltid enligt Str. B., exempelvis vid hämnd å ämbetsman medelst våld å hans egendom — såvida icke en sådan gärning skulle ha karaktären av injurie, 10: 2). Har sådant angrepp — i ena eller andra syftet — förövats av »deltagare i folksamling», gäller icke skärpningsregeln i 2 § utan de allmänna reglerna för medgärningsmannaskap resp. delaktighet inträda (resp. d e . särskilda skärpningsbestämmelser, som kunna uppställas för brott, begångna av en folkmassa, jfr ned. sub 5). Häri ligger en olikhet med strafflagen, som i 10: 7 talar om våld utan vidare begränsning. Har vid det individuella brottet våldet å person varit av den beskaffenhet, att straffmaximum överstiger böter, bör konkurrens äga rum mellan bestämmelsen här (Utk. 1 § 1 st.) och den allmänna bestämmelsen om våld. Denna synpunkt blir på motsvarande sätt tillämplig vid uj)pror. Har upproret gått ut på svårare våld än vad som stannar inom strafframen för 1 §, exempelvis på dråp å ämbetsman, kommer bestämmelsen i 2 § a t t verka därhän, att varje deltagare, som haft dylikt uppsåt, skall, därest det svåra brottet kominer till utförande, straffas såsom gärningsinan till dråp etc. (eventuellt: för försök därtill). Uppgår maximum till åtta års tukthus eller däröver, komma anstiftare och ledare under samma skala som övriga deltagare. — De deltagare, som icke insett, att upproret gick ut på dråp e t c , men väl, att våld å ämbetsmans person varit avsett, straffas efter 1 §. Str. B. 10: 1 medtager ej hot om våld å person. I stället föres »hotelse» överhuvud emot ämbetsman, i eller för hans äm-

217 bete, tillsammans med injurier i 10: 2. Utk. har avsöndrat hot om våld å person och fört detta fall tillsammans med verkligt våld i 1 §. Annat hot måste bestraffas resp. såsom ärekränkning eller frihetsbrott; beträffande ärekränkning har Spec. Utk. II, § 2, 8, såsom redan erinrat, uppställt sådant brott mot ämbetsman såsom kvalifikation. Betraktat såsom tvångsmedel (och icke såsom brott emot kroppslig integritet) kunna våld och hot komma varandra så nära, att en principiell åtskillnad dem emellan (vilken här oftast icke upprätthålles av gällande lagar; så även alla här berörda strafflagsförslag) icke synes fullt naturlig. 3) Brotts objektet. Strafflagen uppställer ett annat brottsobjekt vid det individuella brottet (10: 1—5) än vid uppror (10: 7 ff.). Under det objektet i förra fallet omfattar varje allmän befattningshavare, som icke genom särskilda stadganden undantagits, och därutöver de i 10: 5 tillagda fall, inskränkes objektet i 7 § till myndighet. Då Utk. behandlar upproret blott såsom kvalifikation, grundad på brottssubjektet, följer härav, att objektet vid uppror vidgas till överensstämmelse med objektet vid det enkla brottet. Vad återigen detta senare beträffar, avser Utk. att, lika med gällande lag, medtaga alla innehavare av »allmän befattning», som icke genom särskilda bestämmelser (i grundlag eller eljest) undantagits. Då störande, hinder, tvång eller hämnd, som ingå i rekvisitet, kunna rikta sig antingen mot myndighet eller ämbetsverk, bestående av flere personer, eller mot person, som ingredierar i myndighet eller ämbetsverk av denna art, eller mot person, som själv utgör allmänt organ, så har Utk. valt den formulering, att närmast »allmänt organ» uppställts såsom objekt för det brottsliga syftet, och därefter tillagts (§ 5), att gärning företagen mot någon av de personer, av vilka allmänt organ kan vara sammansatt, skall anses lika med gärning företagen mot organet i sin helhet. Härvid förutsattes, att un-

218 der »allmänt organ» resp. under personer, som tillsammans bilda allmänt organ, inbegripes var och en, som blivit »förordnad eller vald att utöva allmän befattning», om än så provisoriskt; ävenså innehavare av enskild tjänst (t. ex. vid enskilda järnvägar), som genom särskilda bestämmelser fått befogenhet att i vissa fall uppträda såsom allmänt organ. En närmare definition av begreppet »allmänt organ», eventuellt gemensam för olika institut, har förbehållits. I Utk. 5 § medtages den, som blivit »förordnad eller kallad att tillhandagå» vid utövning av verksamhet, som tillkommer allmänt organ. E t t sådant biträde kan icke anses falla under uttrycken »allmän befattningshavare» eller »allmänt organ», men lärer dock förtjäna ett särskilt straff skydd, likasom enligt gällande lag. Några lagar medtaga var och en, som faktiskt biträtt allmänt organ; andra uppställa mera formella fordringar; det sista gäller även svensk rättspraxis och Utk. avser icke någon ändring häruti. Det torde förtjäna övervägas, huruvida icke, lika med t. ex. italienska och spanska lagarne, brottsobjektet bör utsträckas till tjänsteman, som lämnat tjänsten, såvida angreppet dock skett för tjänstens skull. Då emellertid ett ståndpunktstagande häri kan medföra konsekvenser på annat häll, har denna fråga tillsvidare uppskjutits. Det huvudsakligen i norska lagen förekommande stadganelet om eventuellt straff skydd för främmande lands myndighet (recip r o c i t y förutsatt) har i varje fall icke ansetts böra i detta sammanhang upptagas. Svenska strafflagen, likasom ett fåtal andra (numera huvudsakligen Ungerns), uppställer olika straffbarhetsgrader efter statstjänarens rang och ställning. Denna gradering, som redan L. K. ursprungligen hade uppgivit (jfr ov. s. 202), torde i vår tid ej längre vara lämplig — varmed visserligen icke är sagt, att ej synpunkten bör få inverka vid straffmätningen.

219 4) Intressekollision. En av straffrättens mest omdebatterade frågor är den, huruvida ämbetsmannen skall åtnjuta det särskilda straffskyddet även i och för en orättmätig ämbetshandling. Flertalet lagar taga position till frågan, men svaret har utfallit mycket olika. Endast sällan låta lagarne (såsom It. och R.) straffrihet quoad hoe utan vidare inträda för angriparen, så snart ämbetsmannen överskridit sin befogenhet. Något oftare förekommer, att ett mindre straff uppställes för det fall, att den angripne ämbetsmannen förfarit rättsstridigt. Någongång (norska lagen) frias den, som mot ämbetsmannens rättsstridighet endast ställer hot, men straffas (åtminstone eventuellt) den, som går till våld. Den moderna tendensen att lösa problemet synes dock vara att fria den, som endast använder negativt tvång (hindrar ämbetsmans rättsstridiga gärning) men straffa den, som använder positivt tvång (tvingar ämbetsman till ämbetshandling, som han rättsstridigt vill underlåta). Då emellertid var och en av de tänkbara lösningarne har sina ganska uppenbara praktiska betänkligheter och alla möta svårigheter i avseende på det subjektiva rekvisitet hos angriparen, har Utk., här såsom ofta i fråga om intressekollisioner, ansett tillrådligast att överlämna frågan åt domaren in easu. Gällande lag har även förbigått frågan och rättspraxis har upprepade gånger, då skäl till straffrihet på denna grund förelegat, statuerat sådan. Någon olägenhet av att lagen fortfarande iakttager tystnad, torde därför ej behöva befaras, men kanske snarare av motsatsen. Ville man t. ex. följa skiljelinjen mellan positivt och negativt tvång, skulle kanske en legalisering av motstånd (med våld eller hot å person) i obetydligare fall framstå såsom stötande, då å andra sidan ett positivt tvång, om sakligen än så berättigat, alltid straffades (quoad hoc), såvida ej situationen stegrats till nödvärn eller nöd. Icke heller det principiella skiljandet mellan ett ringa våld och ett hot av grövsta

slag är fullt övertyganele. Därtill kommer den ständigt oundgängliga svårigheten beträffande gärningsmannens subjektiva uppfattning av ämbetshandlingens rättsenlighet eller rättsstridighet. Samtliga svårigheter accentueras, såvida man skall låta samma regler gälla för kvalifikationen, upproret, som för det enkla brottet. — Det synes därför, att lösningen av problemet lämpligast bör överlämnas åt domaren, under avvägande av alla in casu förekommande omständigheter. 5) Handlingsprogressen o c h f ö r h å l l a n d e t mellan u p p r o r o c h upplopp.

Strafflagen har en väsentligt annan konsummationspunkt för det enkla brottet än för upproret. Det förra fullbordas först i och med att det kommer till »våld eller annan misshandel å ämbetsman» (10: 1); upproret däremot (10: 7) redan i och med att den samlade folkmängelen »ådagalagt uppsåt» att med våld (icke nödvändigt: våld å ämbetsman eller överhuvud å person) öva tvång etc. å myndighet, förutsatt att myndighets uppmaning att skingras tillkommit resp. icke åtlytts (jfr ov. s. 53). Då åter Utk. bestämt upproret såsom ren kvalifikation, har konsummationspunkten blivit densamma som vid det enkla brottet. Denna är emellertid såtillvida tidigare än enligt Str. B. 10: 1, som redan hotet om våld å ämbetsman är nog för brottets fullbordan (vilket fall enligt Str. B. endast kommer, såsom injurie, under den lindriga bestämmelsen i 10: 2 [r. 5], jfr o v.). Har en ordningsstörande folksamling kommit till stånd, men ännu intet hot om personligt våld å allmänt organ framställts, så föreligger icke brott enligt Utk. 2 §. Gärningen kommer då närmast under synpunkten av /rwfebrott (vilka icke av Utk. behandlas i detta sammanhang). Om ordnings störandet så utvecklar sig, att folkmängden övar våld mot person eller egendom men icke våld (eller hot) mot ämbetsman, så lärer ett sådant förlopp

221 kräva särskilda straffbestämmelser men fortfarande icke i detta sammanhang. Skulle myndigheten gentemot en ordningsstörande folksamling ingripa med uppmaning att skingras och denna uppmaning icke åtlydas, så föreligger brott mot allmän funktion (men icke mot allmänt organ, jfr ov. s. 50): här övergår således gärningen till brott mot staten, men denna typ av brott mot staten har på ovan angiven grund icke nu medtagits (jfr ov. s. 210). Har folksamlingen såväl förövat våld (eller hot) å ämbetsman som annat våld eller andra brott, inträder konkurrens mellan de beträffande bestämmelserna. Sålunda inträder även konkurrens, om folksamlingen dels övat våld å ämbetsman eller framställt hot därom, dels underlåtit att åtlyda myndighets uppmaning att skingras. Den genomgående tanken i denna konstruktion är att skarpt skilja det verkliga angreppet på allmänt organ från andra oroligligheter, som därmed lätt kunna förenas; samt att vid sammanträffande använda vanliga konkurrensregler (något som icke utesluter, att legalkonkurrens skulle kunna uppställas för särskilda fall, om sådant vid undersökning av fridsbrotten visar sig önskvärt). Ståndpunkten har, bland nu gällande lagar, tydligast intagits av N., j . o. s. 51. Då det sålunda i förevarande fall (Utk. 2 §) alltid skall hava kommit så långt som åtminstone till hot om våld å ämbetsmans person, har det icke ansetts skäl att uppställa några särskilda regler om tätige Bette (utöver vad som kan följa av allmänstraff rättsliga bestämmelser). Uppställandet av regler för myndighets användande av militärmakt i syfte att dämpa upproret (Str. B. 10: 12) har ansetts icke rätteligen hava sin plats i strafflagen. 6) S t r a f f e n .

Sammanför man straffbestämmelserna i Str. B. 10: 1 och 5, så framkommer, beträffande »våld eller annan misshandel» å

ämbets- eller tjänsteman en straff skala från 5 kronors böter till 4 års straffarbete. Utk. 1 § har högre minimum (20 dagsböter) och lägre maximum (3 års fängelse). Beträffande uppror har strafflagen indelat rättsverkan i flere etapper, med åtskillnad mellan »anstiftare och anförare» å ena sidan och övrige deltagare å den andra: viel skingrande på myndighets befallning: straffarbete från 6 månader till 2 år för de förre, straffrihet för de senare; vid »trotsighet» mot befallningen, resp. straffarbete 2—4 år och fängelse — straffarbete i 2 år; vid våld å person e t c resp. straffarbete i 2—10 år och straffarbete upp till 6 år. Dessutom utsattes, vid dråp å »den, som uppror stilla vill», ett särskilt straff för gärningsmannen, nämligen livstids straffarbete. I stället för detta system låter Utk. upproret på det sätt inverka straffskärpande, att, i och med att upprorsbrottet är fullbordat (d. v. s. att åtminstone hot om personligt våld å ämbetsman förekommit), anstiftare och ledare komma under ett maximum av åtta års tukthus och minimum av femtio dagsböter (men om våldshanellingen, sådan den ingått i deras uppsåt, är belagd med högre straff, under detta); och att övriga deltagare ställas under gärningsmannastraff till den våldshandling (å allmänt organ), som faller inom deras uppsåt, dock minst under ett maximum av 3 års fängelse och minimum av 20 dagsböter. — Till den del andra brott förövas än emot allmänt organ, inträder konkurrens, elärvid frågan om legalkonkurrens lämnas öppen.

B) Aktiv Korruption (4 §). Den viktigaste frågan de lege ferenda beträffande aktiv korruption, rör rekvisitets omfång med hänsyn till dels korruptionshandlingens tidsförhållande till ämbetsåtgärden (föregående eller efterföljande) dels den sistnämndas förhållande till rättsordningen (rättsenlig eller rättsstridig). Under det att flertalet lagar vid den passiva korruptionen giva rekvisitet stort omfång i nämnda hänseenden, är, såsom ovan anmärkt, vid den aktiva korruptionen det mera vanliga, att lagen förutsätter, att korruptionshandlingen gått före ämbetsåtgärden och att denna varit rättsstridig. En sådan ståndpunkt intages, bland många andra strafflagar, av den svenska; och tillräckliga skäl torde ej finnas för en utvidgning därav. Snarast kunde väl ifrågasättas att medtaga alla fall av ämbetsåtgärdens rättsstridighet, således även dem, där korruptionshandlingen följer efter ämbetsåtgärden. Det egentliga skälet skulle väl vara misstanken, att ämbetsmannens förhoppning om blivande belöning bestämt honom till den rättsstridiga åtgärden. Försåvitt emellertid ett dylikt förhållande kan visas, torde förloppet gemenligen innefatta ett föregående löfte av extraneus om belöning — vilket enligt Utk. 4 § såväl som enligt gällande lag konstituerar föregående korruption. Kan åter sammanhanget icke visas, bör ett presumptionsstraff på blotta misstanken icke ifrågakomma. Ville man avstå från fordran på kausalsammanhanget, d. v. s. anse extraneus straffbar även då han icke haft någon verklig andel i den rättsstridiga ämbetsåtgärdens tillkomst, så drives man närmast därhän att giva den aktiva korruptionen samma omfång som den passiva. Det blir då ämbetsmannens

överträdelse av sin specialplikt, som, reflekterad i extraneus' medvetande, blir enda grunden för dennes straffbarhet; och den slutliga konsekvensen blir, att extraneus straffas för varje delaktighet i ämbetsbrott. Avvisar man denna konsekvens, så torde den enda hållbara ståndpunkten vara att straffa extraneus, då han varit kausal för en objektiv rättsstridighet i funktionsutövningen, men icke eljest. Att brottet konsummeras redan genom att söka förleda torde så mycket mindre böra väcka betänkligheter, som gärningar av detta slag sällan torde bli uppenbara i andra fall, än då de stannat vid försök.

C) Befriande av fånge (6, 7 och 15 §§). 1) Brottssubjektet. En del lagar, isynnerhet romanska och anglikanska, straffa i större eller mindre utsträckning fangen själv för rymning. Men ehuru det naturligen icke föreligger någon verklig intressekollision, är dock det psykologiska tvånget i detta fall av den art, att straffrihet .quoad hoc synes böra medgivas. Om svårare brottslingars rymning gemenligen innebär större samhällsfara än mindre brottslingars, så är å andra sidan det psykologiska tvånget starkare, ju svårare straffet är. Gällande strafflags ståndpunkt synes därför böra bibehållas; den delas bland annat — bortsett från myteri — av alla här berörda strafflags förslag utom det italienska. — Vad åter angår myteri, kan väl antagas, att det i alla allvarsammare fall är förbundet åtminstone med hot om personligt våld å allmänt organ och sålunda blir självständigt straffbart. En privilegiation för fången närstående brottssubjekter — allmän vid vanlig personalfaution — förekommer i några lagar, t. ex. den finska, även vid fångbefrielse (och stadgades även i förslagen till 1864 års strafflag, jfr ov. s. 207). Emellertid lärer befrielse av den, som redan är i myndighets våld, innefatta ett så mycket starkare trots mot statens vilja, att det riktiga torde vara att i likhet med flertalet lagar icke här medgiva en sådan privilegiation. 2) Handlingen. Omfånget av handlingsobjektet varierar i lagarna från att uttryckligen inskränkas till straffånge till att omfatta var och en, 15

som, likgiltigt på vad grund (även civilrättslig), hålles in lawful custody el. dyl. Att exempelvis internerade brottslingar, kriminella sinnessjuka, på tvångsarbetsanstalt anbragta o. s. v. böra medtagas, synes ej kunna betvivlas; ej heller, å andra sidan, att enskild persons stundom inträdande rätt att gripa brottsling icke bör likställas med myndighets beslut om häktning etc. Däremot kan man möjligen tveka, om objektet skall inskränkas till personer, vilka friheten berövats i sammanhang med ett strafförfarande eller utsträckas även till andra fall, där frihetsberövandet beslutits av myndighet. Utk. har föreslagit sistnämnda vidsträcktare omfattning (lika med t. ex. holländska lagen). Utk. har icke upptagit den struktur av deliktet, som förekommer i åtskilliga lagar, vare sig baserad på arten av förvaring (t. ex. Sp.) eller beskaffenheten av förbrottet resp. av dess straff (t. ex. Ö.; Fr.) eller, rörande medlet för befrielsen, på frågan, huruvida våld resp. visst slags våld kommit till användning eller icke (t. ex. S. 10: 17). För att träffa det riktiga borde en sådan struktur, såsom också skett i en del anglikanska lagar, samtidigt använda alla dessa indelningslinjer. Men denna komplikation torde icke motsvaras av praktiska fördelar, då i alla fall straffskalan icke behöver få mera än normalt omfång. Utk. har därför nöjt sig med att utbryta dels försvårande dels synnerligen mildrande omständigheter. Svenska strafflagen intager den sällsynta ståndpunkt att straffa försök till fångbefrielse endast då handlingen haft (eller beräknats få) formen av våld. Då listen ingalunda är så avgjort mindre samhällsfaiiig än våldet, har Utk. i likhet med nästan alla lagar (jfr ov. s. 93) utsträckt försökets straffbarhet till hela rekvisitet.

I 7 § stadgas, i anslutning till bestämmelsen i 6 § om fångbefrielse, bötesstraff för den, som olovligen sätter sig i förbindelse

med någon, vilken friheten genom myndighets beslut berövats (likaså t. ex. den nya danska lagen, 1242). Härmed avses naturligen särskilt förberedelsehandlingar till fångbefrielse, t. ex. tillhandahållande av vapen eller andra redskap. Men även om syftet icke är sådant, synes en kriminalisation vara på sin plats; å andra sidan torde en dylik icke vara påkallad vid sädana förberedelsehandlingar av tredje man, som ännu icke lett till förbindelse mellan honom och fången.

D) Personalfaution (8—10 §§). Såsom förut anmärkt, har av de i Str.B. 3: 9 —11 innefattade rekvisit endast personalfautionen här medtagits, under det realfautionen uppfattats såsom övervägande förmögenhetsbrott. Beträffande gränslinjen mellan de båda fautionsformerna har Utk. genom sluten uppräkning så bestämt personalfautionen, att elen innefattar dels döljande av brottslingens person eller befordrande av hans flykt, dels förvanskande eller utplånande av bevisning. Därmed är sagt, att hjälp till brottslingen i syfte att säkra honom fördelarna av brottet icke kommer under personal- utan under realfaution (lika med t. ex. norska lagen och i motsats till den tyska m. fl.), An vidare följer härav, att andra än här uppräknade former av bistånd till brottslingen i syfte att undandraga honom straffet icke i eletta sammanhang kriminaliseras, t. ex. utstående av straff (även erläggande av böter) i den elömdes ställe; påverkan på målsägande etc. för att förekomma angivelse eller åtal; falska uppgifter såsom stöel för brottslingens nådeansökan o. s. v. Vissa sådana fall kunna på särskild grund bliva straffbara (t. ex. det sistnämnda såsom falsk förklaring till myndighet); andra fall torde böra lämnas utan kriminalsanktion. Då personalfautionen uppställes såsom ett fullt självständigt brott, har Utk., likasom i allmänhet de lagar, som intaga denna ståndpunkt, åt tolkningen överlämnat de svårigheter, som kunna uppstå rörande förhållandet i konkurrensavseende mellan personalfaution och delaktighet i förbrottet. Bortsett från anglikansk rätt, hava lagarna allmänt i större eller mindre utsträckning privilegierat personalfautionen, då den

229 begås av nära anförvant till brottslingen. Svenska strafflagen har inskränkt privilegiationen till de fall, att fautionen bestått i döljande av brottslingen eller beforetrande av hans flykt. Utk. föreslår i likhet med det stora flertalet lagar utsträckning av privilegiationen till förvanskande eller utplånande av bevis: frestelsen att hindra upptäckten av en nära anförvants brott kan väl i regel anses åtminstone lika stark och naturlig som frestelsen att, sedan upptäckten skett, rädda brottslingen från straff. Privilegiationen omfattar brottslingens »närmaste», vilket uttryck förutsattes definierat i strafflagens allmänna del. Beträffande privilegiationens verkan föreslår Utk., i olikhet med några förslag men lika med det stora flertalet gällande lagar, varibland den svenska, att den bestämmes till obetingad straffrihet. I flertalet lagar, även sådana som uppställa personalfautionen såsom ett särskilt brott, skilt från delaktighet, har straffet bestämts mer eller mindre accessoriskt i förhållande till förbrottets. Ofta sker detta genom en maximering i förhållande till förbrottets maximum (maximum = förbrottets maximum, tre fjärdedelar därav, två tredjedelar, hälften o. s. v.). Då man uppgiver delaktighetssynpunkten, synas emellertid inga tillräckliga skäl till en dylik fast relation föreligga, vadan Utk., häruti överensstämmande med den svenska strafflagen, icke föreslår någon sådan. S. innehåller dock såtillvida ett accessoriskt moment, som den uppställer en kvalifikation, av vars två förutsättningar den ena är viss svårhet hos förbrottet; den andra är animus lucri. Då Utk. icke här medtager realfaution och animus lucri icke synes spela någon större praktisk roll vid personalfaution, har denna kvalifikation icke uppställts. — I stället har Utk. med högre minimum utbrutit det fall, att fautionen gäller en, på grund av dom för straffbar gärning, i offentlig anstalt (straffanstalt, interneringsanstalt, kriminalasyl etc.) förvarad person, som rymt från anstalten.

230 S. tillhör de mycket få lagar, vilka straffa personalfaution även i culpa. Ehuru det icke är uteslutet, att lagstiftaren härvid bestämts mera av hänsyn till den med personalfautionen sammanförda realfautionen, har Utk. dock behållit <^fy;a-straffet även här; eletta huvudsakligen av det skäl, att handlingens beskaffenhet innebär en viss risk för att en tendens eljest skall uppstå i praxis att såsom dolus behandla fall, vilka riktigast äro att uppfatta såsom endast culpa.

E) Angrepp på myndighets förfogande över saker (11 och 12 §§). Lagarne hava allmänt uppställt ett särskilt straffskydd, i större eller mindre utsträckning, för varjehanda former av störande utav allmänt organs förfoganderätt över saker. I många lagar förekommer ett sådant straffskydd i form av en förstärkning av det allmänna besittningsskyddet; någongång så, att det högre besittningsskyddet gäller alla i allmänt organs besittning befintliga saker, men oftare så, att det inskränkes till vissa slag av föremål (exempelvis bevismedel), som äro av särskild vikt för organets funktion. Ännu oftare förekommer emellertid, att lagarne uppställa skydd för vissa former av statsligt förfogande av offentligträttslig natur, utan privaträttslig motsvarighet — förfoganden, som i allmänhet hava den negativa karaktär, att de innebära förbud, göra viss inskränkning i enskilt rättssubjekts förfoganderätt över sak (t. ex. förbud mot avhändande eller förflyttning). Såvitt i dylika fall elet allmänna organet icke har äganderätt eller annan sakrätt och ej heller besittning till saken, skulle en överträdelse av förbudet (t. ex. av besittaren), vid frånvaro av särskild sanktion, bliva straffritt eller åtminstone endast såtillvida straffbart, som det förutom angreppet på myndighetens auktoritet även innebure ett angrepp på enskilel rätt (t. ex. panträtt). Stundom använda lagarne ordet beslag eller motsvarande för alla fall av sistnämnda typ; stundom åter skiljes mellan utmätning e t c , där ändamålet med statens förfogande är att skydda enskild rätt, och beslag (i inskränkt betydelse), där ändamålet är annat. Här-

vid inskränka några lagar straffskyddet till förstnämnda fall (såvida de icke — mera sällan — åtnöja sig med att kriminalisera det i gärningen eventuellt innefattade brottet mot enskild, jfr. ov. s. 141), medan andra lagar medtaga båda fallen. Det ovannämnda särskilda besittningsskyddet förekommer icke i svensk rätt (lika litet som i norsk eller dansk). Den svenska rätten, som överhuvud icke har något uttryckligt stadgande om straff för besittningsstörande som sådant, har intet annat tillämpligt stadgande än Str. L. 10: 20 i dess analogiska utvidgning. Givetvis bör en uttrycklig bestämmelse om allmänt skydd för besittning uppställas. Men åtminstone för det fall, att en sådan skulle, såsom i flera lagar, få sin plats bland förseelserna, synes en särskild bestämmelse om skydd för allmänt organs besittning väl kunna försvaras, då ett dylikt angrepp genomsnittligen måste anses stå på en högre straffbarhetsnivå. Däremot synes det stränga straffhot, som några lagar i detta sammanhang uppställa med (uttrycklig eller underförstådd) hänsyftning på bevismedel i myndighets besittning böra — såvitt det icke göres överflödigt genom bestämmelser om negativt-materiell förfalskning — komma i betraktande först vid en fullständig sanktionering av bevisning inför myndighet. Gällande lag straffskyddar redan den förfoganderätt, som myndighet tillerkänner sig genom kvarstad, utmätning eller förbud att skingra gods eller giva annans gods ut. Till dessa fall torde även böra läggas beslagtagande (såsom jämnställt med de övriga fallen, såvitt beslut om beslag kan komma till stånd utan besittningstagande å myndighets sida [se t. ex. Giftet. 7/i2 1906, § 441] eller innan sådant hinner ske). Såsom generalklausul, innefattande jämväl angrepp på besittning, använder Utk. uttrycket »ingripa störande i allmänt organs förfogande över sak», vilket torde innefatta även det fall, att saken utan att tagas ur mynelighets besittning göres svåråtkomlig (jfr ov. s. 137).

233 I stället för u t t r y c k e t i Str. L. 10: 21 bryter man offentlig myndighets insegel, varmed saker eller skrifter tillslutna äro föreslås i Utk. 11 § 2 st. elokutionen skada eller borttaga försegling eller märke, varigenom allmänt organs förfogande över sak betecknas, eller bereda sig tillträde till innehållet i förvaringspersedel eller till rum. som av allmänt organ på dylikt sätt tillslutits. S i s t n ä m n d a formulering överensstämm e r m e d g ä l l a n d e lag däri, a t t sigill, som e n d a s t i n n e b ä r bekräftelse av n a m n t e c k n i n g etc., icke m e d t a g e s . D ä r e m o t utvidgas den n u v a r a n d e s t å n d p u n k t e n såtillvida, a t t det icke behöver v a r a fråga om tillslutande av föremål; varje betecknande av myndighets förfogande gör tillfyllest. A t t U t k . u t t r y c k l i g e n m e d t a g e r ä v e n den, som u t a n a t t s k a d a själva sigillet »bereder sig tillträde till" innehållet» i p å dylikt s ä t t tillsluten förvaringspersedel e t c , lärer väl icke i n n e f a t t a n å g o n saklig olikhet m e d lagens ståndpunkt.

I stället för u t t r y c k e t i Str. B. 10: 19 Var som olovligen tager bort, river eller annorledes skadar offentlig myndighets kungörelse eller underrättelse, som till allmän kännedom anslagen är föreslås i U t k . 12 § Skadar eller borttager man anslag, som av allmänt organ uppsatts till allmän efterrättelse eller kännedom. Sakligen t o r d e d e t t a icke inneb ä r a n å g o n a n n a n olikhet, ä n a t t b e g r e p p e t offentlig myndighet v i d g a t s till allmänt organ. I b e t r a k t a n d e av den v i t t r ä c k a n d e v e r k a n en dylik g ä r n i n g u n d e r o m s t ä n d i g h e t e r k a n få, föreslås en v ä s e n t l i g höjning av straffmaximum (vilket av 1864 års strafflag s ä n k t e s i förhållande till förslagens bestämmelser, jfr ov. s. 208).

F) Obehörigt uppträdande såsom allmänt organ etc. (13 och 14 §§). Obehörigt uppträdande såsom ämbets- eller tjänsteman behandlas i Str. B. 22: 6 i nära anslutning till bedrägeribrottet. Då det i andra stycket heter giver man sig eljest obehörigen ut for ämbets- eller tjänsteman, måste antagas, att jämväl första stycket — där det talas om att svikligen tillvälla sig utövning av ämbete eller tjänst — förutsätter, att man obehörigen giver sig ut för ämbetseller tjänsteman. Bestämmelsen i 22: 61 är såtillvida väsentligt strängare än den allmänna bedrägeribestämmelsen i 22: 1, som minimum är sex månaders straffarbete (emot 5 kronors böter enligt 22: 1), resultat icke fordras för brottets konsummation, samt uppsåtet icke behöver ha gått ut på ekonomiskt resultat (i uppsåt att skada göra eller fördel sig eller annan bereda). Enbart att giva sig ut för ämbetsman (utan företagande av ämbetshanelling) straffas icke quoad hoe; företagande av ämbetshandling utan att giva sig ut för ämbetsman kommer quoad hoe under den allmänna strafflagen endast såvitt 10: 20 är tillämplig. Utk. har icke ställt förevarande fall i sammanhang meel bedrägeribrottet och överhuvud icke berört den möjlighet, att kombination därmed föreligger. Skulle en bestämmelse om legalkonkurrens anses nödig, torde den böra uppställas under bedrägeribrottet. Såsom det primära brottet uppställer Utk. obehörigt utövande av verksamhet, som endast tillkommer allmänt organ, och behanellar såsom kvalifikation det fall, att man därvid obehörigen giver sig ut för allmänt organ. Det fall åter, att man, utan

235 obehörigt utövande av sådan verksamhet, giver sig ut för allmänt organ, torde, om det skall kriminaliseras, böra uppställas bland förseelserna. Av det sagda följer, att de i utländsk praxis och teori ofta diskuterade frågor (jfr ov. ss. 167—168), dels huruvida den företagna handlingen är att anse såsom ämbetshandling, dels huruvida inkulpaten kan anses hava givit sig ut för ämbetsman, enligt Utk. få den betydelse, att straffbarhet efter denna bestämmelse bortfaller, såvida handlingen icke är att anse såsom ämbetshandling, men inträder (efter det ena eller andra alternativet i 13 §) utan avseende på huruvida inkulpaten utgivit sig för ämbetsman, såvida han dock företagit en ämbetshandling. I 14 § har Utk., lika med t. ex. de nya danska och spanska lagarne, i sammanhang med bestämmelsen om obehörigt uppträdande som ämbetsman, uppställt en generell straffbestämmelse för den, som eljest utövar verksamhet, varför särskild behörighet eller myndighets tillstånd fordras. I ganska många fall torde dylika handlingar — åtminstone då det är fråga om ett mera. permanent utövande — vara av den beskaffenhet, att de överstiga förseelsernas straffbarhetsnivå. I detta sammanhang synes även en straffbestämmelse om utövande av yrke mot särskilt förbud av myndighet böra upptagas (såvitt en sådan icke göres överflödig genom en allmännare bestämmelse om olydnad mot myndighets förbud, jfr o v. s. 210).

Bilaga, 1 till Andra

Avd.

Gällande lagar. 1. Angrepp å allmänt organ. b.

10 hnp. 1 §. Gör någon våld eller annan misshandel å ämbetsman, i ämbetsärende, eller för att honom till någon ämbetsåtgärd tvinga eller därifrån hindra, eller att å honom för sådan åtgärd hämnas; domes till straffarbete i högst fyra år. Äro omständigheterna synnerligen mildrande, må till fängelse i högst ett år eller böter, dock ej under etthundra riksdaler,, dömas. Med ämbetsman förstås i denna lag den, som med Konungens fullmakt å ämbetet försedd är, eller ämbete av lika värdighet innehaver, eller i sådan ämbetsmans ställe lagligen satt är; så ock domare, ändå att han ej blivit av Konungen förordnad. 2 §. Talar eller skriver man smädligen, eller förgriper sig med hotelse eller annan missfirmlig gärning, emot ämbetsman, i eller för hans ämbete; vare straffet böter från och med tjugofem till och med ett tusen riksdaler eller fängelse i högst ett år. 3 §. Vad om brott emot ämbetsman i 1 och 2 §§ stadgat är, gälle även för det fall, då ledamot i taxerings- eller prövningskommitté eller styrelse över allmänt verk eller allmän inrättning, eller den som i nämnd eller jury sitter, våldföres eller förolämpas, i eller för utövningen av sådan befattning.

5 §. Förbryter man sig, såsom i 1 eller 2 § sägs, emot tjänsteman eller annan, den där icke innehaver ämbete eller sådant uppdrag, som i 1 § omtalas, men är förordnad eller vald att offentligt tjänsteärende, förrätta eller annan allmän befattning utöva, eller kallad att vid offentlig förrättning tillhandagå; dömes, i det fall, som i 1 § sagt är, till straffarbete i högst två år eller fängelse i högst sex månader, men, där omständigheterna äro synnerligen mildrande, till böter, och i det fall, som i 2 § sägs, till böter eller fängelse i högst sex månader. Skall, till följd av Konungens förordnande, vad i 19 kap. 11 och 12 §§ om statens kanal- eller slussverk eller annan sådan vattenbyggnad eller järnvägsanläggning stadgat är tillämpas å dylik inrättning, som av enskilda personer, menigheter eller bolag gjord är; gälle vad i denna § är stadgat även för det fall, att brott, som där omförmäles, begås emot person, som är vid sådan inrättning anställd. 6 §. Gror någon, vid offentlig förrättning, våldsamt motstånd, utan att förrättningsman våldföres; straffes med fängelse i högst sex månader eller böter. 7 §. Nu samlar sig folkmängd tillhopa och lägger det uppsåt å daga, att med förenat våld sätta sig upp emot verk-

237 ställighet av offentlig myndighets bud, Med civilmyndighet förstås här Koeller att den till någon ämbetsåtgärd nungens befallningshavande, borgmästare tvinga, eller att för sådan åtgärd hämnas: eller polismästare i stad och landsfogde skingra sig de upprorsmän, på offentlig | å landet, eller den, som i sådan ämbetsmyndighets befallning: då skola anstiftare mans ställe satt är. och anförare dömas till straffarbete från Ar ej civilmyndighet tillstädes, och och med sex månader till och med två | kan ej dess ankomst avbidas; då äge på år; men de övrige vare från straff frie. stället varande högste militärbefälhavare 8 §. Skingra sig ej upprorsmän, så förfara, som för civilmyndigheten nu utan visa trotsighet emot ofientliga myn- i stadgat är. dighetens befallning; varde dömde, an13 §. Samlar sig folkmängd tillhopa stiftare och anförare till straffarbete från I och störer lugnet eller allmänna ordoch med två till och med fyra år, och ningen, utan att dock lägga å daga såannan deltagare i upproret till sådant dant uppsåt, som i 7 § sägs, och skingrar arbete i högst två år eller, där omstän- i sig ej den folkmängd, på offentlig myndigheterna äro synnerligen mildrande, till I dighets befallning, utan visar trotsighet fängelse. däremot; då skola anstiftare och anförare 9 §. Göra upprorsmän våld å per- av det upplopp till straffarbete i högst ett år och annan deltagare i upploppet son, eller bryta eller förstöra de hus, eller plundra eller fördärva de annan till böter från och med tio till och med egendom; då skola de dömas, anstiftare tvåhundra riksdaler dömas. Övergå de och anförare till straffarbete från och till våld å person eller egendom; vare lag, som i 9, 10 och 12 §§ om uppror med två till och med tio är, och annan deltagare i upproret till sådant arbete i sägs; dock att för sådan deltagare i upphögst sex år; varde ock för våld eller loppet, som ej är anstiftare eller anföannan brottslig gärning, som vid uppror rare, straff efter 9 § må, där omständigbegås, gärningsmannen straffad efter ty heterna äro synnerligen mildrande, nedsättas till fängelse. i 4 kap. 1 § skils. 10 §. Dräper upprorsman den, som uppror stilla vill; domes till straffarbete på livstid. 16 kap. § 1. Den, som med våld F l Varder upprorsman dräpen; ligge ogill. eller hot om våld tvingar eller söker tvinga tjensteman att företaga eller un12 §. Till upprors stillande må krigsmanskap användas; dock äge det ej å derlåta tjensteåtgärd,' eller på dylikt sätt upprorsmän vapen förr bruka, än den på gör honom motstånd i tjensteärende, eller stället varande civilmyndighet tre gånger eljest våldför sig å tjensteman i utöfning af tjensten eller för att hämnas å honom ljudeligen i Konungens namn befallt dem för tjensteåtgärd, straffes med tukthus att genast åtskiljas, vid äventyr att vapenmakt eljest användes. Övergå upp- i högst fyra år eller fängelse ej under rorsmän så hastigt till våld, att civil- tre månader, eller, der omständigheterna äro synnerligen mildrande, med fängelse myndigheten ej kan så förfara, som nu sagt är; då. äge den myndighet förordna, i högst tre månader eller böter från och att upproret med vapenmakt genast stillas med femtio till och med femhundra mark. skall. Ej må dock i något fall vapen Begås sådan handling, som nu är längre brukas, än civilmyndighet finner sagd, emot den, hvilken blifvit förordnad sådant, för upprorets stillande, nödigt vara. eller vald att tillhandagå vid offentlig

238 förrättning, eller emot vakt eller postkarl eller annan i tjensteutöfning stadd krigsman; vare lag samma. § 2. Hvar, som uppsåtligen, dock utan våld eller hot om våld, gör tjensteman hinder i utöfningen af tjensten, straffes med fängelse i högst tre månader eller böter ej öfver trehundra mark. L a g samma vare, om brottet föröfvas emot någon af de i 2 mom. 1 § nämnde personer, eller emot den, som fått lof att anställa husransakan. § 3. Samlar sig folk tillhopa i mängd och ådagalägger uppsåt att i förening begå brott, som i 1 § sägs, eller att eljest störa allmän säkerhet och ordning; samt skingrar sig ej efter sådan uppmaning dertill, som i 6 § namnes; straffes för upplopp, anstiftare och anförare med fängelse i högst två år, samt af de öfrige enhvar, som ej åtlydt uppmaningen, med fängelse ej öfver sex månader eller böter högst femhundra mark. § 4. Begår församlad folkmängd i förening brott, som i 1 § sägs; straffes anstiftare och anförare, så ock enhvar, som i utförandet af sådant brott tagit del, för uppror med tukthus från och med ett till och med nio år eller, der omständigheterna äro synnerligen mildrande, med fängelse ej under sex månader. Annan deltagare i upproret domes till tukthus eller fängelse i högst tre år eller, vid synnerligen mildrande omständigheter, till böter ej under etthundra mark.

§ 127. Den, som ved void soger at formaa en offentlig tjenestemand til at foretage eller undlade en tjenestehandling eller at hindre ham under en saadan, eller som medvirker hertil, straffes med fsengsel indtil 3 aar, men indtil 5 aar, naar han tidligere er straffet for en for-

brydelse af voldsom art eller han udforer forbrydelsen i förening med nogen anden. Har tjenestemanden ved utilborligt forhold givet anledning til forbrydelsen, anvendes boder eller faengsel indtil 1 aar. Under sserdeles formildende omstsendigheder kan i dette tilfeelde straf bortfalde. Som offentlige tjenestemsend ansees her ogsaa ved jernbanerne ansatte betjente, militsere vagter samt enhver, som efter opfordring eller pligtmgessig yder en offentlig tjenestemand bistand. I tilfselde af gjensidighed kan kongen bestemme, at ovenstaaende straffe ogsaa finder anvendelse paa forbrydelser mod andet lands offentlige myndighed. § 128. Den, som ved trusler eller ved ydelse af eller tilsagn om fordele soger at formaa en offentlig tjenestemand til uretmaessig at foretage eller undlade en tjenestehandling, eller som medvirker hertil, straffes med boder eller med fsengsel indtill 1 aar. Bestemmelserne i forrige paragraf, sidste og nsestsidste led, finder tilsvarende anvendelse. § 130. Med boder eller med hefte eller faengsel indtil 1 aar straffes den, som mod bedre vidende offentlig tillsegger nogen af statsmagterne eller en anden offentlig myndighed handlinger, som de ikke har foretaget, eller giver en vildledende fremstilling af de omstsendigheder, hvorunder eller den maade, hvorpaa de har handiet, eller som medvirker hertil. E r den urigtige paastand fremfort i hensigt at skade vedkommende myndighed i det almindelige omdomme, kommer samme straf till anvendelse, ogsaa naar paastanden er fremfort af grov uagtsomhed. § 254 finder tilsvarende anvendelse. E r forbrydelsen forovet mod stor-

239 tinget, nogen af dets afdelinger, komiteer | lemmer, Sogneforstandere eller andre 1igeller tjenestemaend, finder paatale alene nende valgte Ihaendehavere af offentlig sted efter begjaering af stortinget. Ellers Myndighed med Hensyn til Udovelsen av samme. finder paatale sted efter begjaering af vedkommende regjeringsdepartement eller § 99. Den, som gjor sig skyldig i efter kongens bestemmelse. Void eller Trudsel om Void mod Skild§ 326. Med boder eller med fseng- j vagter, Militairpatrouiller eller andre udsel indtil 6 maaneder straffes den, som kommanderede Militairpersoner eller laeg1. hindrer eller soger at hindre en ger dem Hindringer iveien for Udforelsen af deres Hverv, straffes efter Forskrifoffentlig tjenestemand i den lovlige udforelse av tjenesten eller terne i § 98, dog at Straffen i de unvaegrer sig ved at tilstede ham der sammes l s t e Stykke Lorende Tilfaelde adgang til steder, hvor han er efter omstamdighederne kan nedsaettes indtil 1 Maaneds simpelt Faengsel. berettiget til saadan, eller § 100. Foretager Nogen de i § 98 2. forulemper ham under hans udforelse af tjenesten ved skjaelds- i betegnede Handlinger mod underordnede ord eller anden fornaermelig ad- Rets- eller Politibetjente, Toldassistenter, faerd, Sognefogder, Staevningsmaend eller andre lignende offentlige Bestillingsmaend, strafeller som medvirker hertil. Med hensyn til, hvem der er at anse fes han med Forbedringshusarbejde indtil for offentlige tjenestemaend, gja±lder det 2 Aar, Faengsel eller under formildende Omstaendigheder med Boder. i § 127 bestemte. Lige med de naevnte Bestillingsmaend anses de Personer, som af Retteu eller Ovrigheden i Embedsmedfor ere kaldte hittills gällande lag av a % 18(>6: til Bistand ved Udforelsen af offentlige § 98. Den, som med Void eller Forretninger. Trudsel om Void overfalder en Einbeds§ 1 0 1 . Den, som med Haan, Skjseldsmand under Udforelsen af hans Embeds- ord eller anden fornaermelig Tiltale overgjerning eller i Anledning af samme, falder en Embedsmand eller nogen anden saavelsom den, der paa lige Maade soger af de i §§ 9 8 — 1 0 0 omhandlede Personer at tvinge en Embedsmand til at fore- under Udforelsen af deres Embede eller tage en Embedshandling eller at afholde Bestilling eller i Anledning af samme, ham fra dens Udforelse, ansees, forsaastraffes med Faengsel eller Boder. vidt Forbrydelsen ikke efter sin Be§ 102. Ved Udmaalingen af de i §§ skaffenhed medforer hoiere Straf, med 9 8 — 1 0 1 fastsatte Straffe bliver den OmStrafarbejde indtil 6 Aar eller under for- I staendighed, at vedkommende Embedsmildende Omstaendigheder med Faengsel, mand eller Bestillingsmand selv ved sin dog ikke under 3 Maaneders simpelt urigtige Adfaerd har givet Anledning til Faengsel. I Gjerningen, at tage i Betragtning som Laegger ellers Nogen en Embedsmand | en Formildelsesgrund, og kan endog unHindringer iveien for Udforelsen af hans der denne Forudsaetning Straf af Faengsel nedsaettes til Boder. Embedsforretninger, straffes han med Faengsel eller Boder. § 103. Har en samlet Maengde offentLige med Embedsmaend anses i den lig ved Ord eller Handlinger tilkjendeomhandlede Henseende Amtsraadsmed- j givet den Hensigt i Förening at tvinge

240 Ovrigheden til at foretage eller undlade under skaerpende Omstaendigheder med en Handling eller i Förening at vise | Faengsel indtil 6 Maaneder. voldsom Modstand imod Udforelsen af § 120. De i § 119 foreskrevne Straffe en af Ovrigheden truffen Bestemmelse, finder, naar de der naevnte Handlinger blive Hovedmaendene, forsaavidt der oves I ivaerksaettes ved Hjaelp af Oplob, AnVoid mod Person eller Gods, at anse vendelse paa dem, der anstifter til eller med Strafarbejde indtil 6 Aar, og de leder Oplobet, og paa de Deltagere, som ovrige Deltagere med Faengsel, ikke un- ' undlader at efterkomme Ovrighedens lovder 3 Maaneders simpelt Faengsel, eller lig forkyndte Paabud til Maengden om med Forbedringshusarbejde indtil 2 Aar. ! at skilles. Oves ingen Void mod Person eller § 121. Den, som med Haan, SkaeldsGods, men den forsamlede Maengde dog 1 ord eller anden fornaermelig Tiltale overikke har villet efterkomme Ovrighedens • fålder nogen af de i § 119 naevnte PerOpfordring til at gaa fra hinanden (§ 104), soner under Udforelsen af hans Tjeneste straffes Hovedmaendene med Faengsel, i eller Hverv eller i Anledning af samme, ikke under 3 Maaneders simpelt Faengsel, straffes med Bode eller Haefte eller med eller med Forbedringshusarbeide indtil 2 i Faengsel indtil G Maaneder. Aar, og de ovrige Deltagere med Faengsel. Saafremt derimod den forsamlede Maengde, uden at have forovet Void mod Person 179. Hij die door geweld of be- H eller Gods, enten af egen Tilskyndelse dreiging met geweld een ambtenaar dwingt eller paa Opfordring af 0vrigheden igjen tot het volvoeren eener ambtsverrichting er gaaet fra hinanden, blive kun Hoved- of het nalaten eener rechtmatige ambtsmaendene at straffe med Faengsel eller verrichting, wordt gestraft met gevangemed Forbedringshusarbeide indtil 1 Aar. nisstraf van ten hoogste drie jaren. 180. Hij die zich met geweld of i bedreiging met geweld verzet tegen een nya lagen av /4 1930 (ännu iclce j ambtenaar werkzaam in de rechtmatige gällande): I uitoefening zijner bediening, of tegen D. § 119. St7c. 1. Den, som med Void personen die hem daarbij krachtens wetteeller Trusel om Void overfalder nogen, lijke verplichting of op zijn verzoek hvem det paahviler at handle i Medför bijstand verleenen, wordt, als schuldig af offentlig Tjeneste eller Hverv, under aan wederspannigheid, gestraft met geUdforelsen af Tjenesten eller Hvervet vangenisstraf van ten hoogste een jaar eller i Anledning af samme, eller som of geldboete van ten hoogste driehonderd paa lige Maade soger at hindre en saa- gulden. dan Person i at foretage en lovlig Tjenes181. De dwang en de wederspannigtehandling eller at tvinge ham til at heid in de artikelen 179 en 180 omföretage en Tjenestehandling, straffes schreven worden gestraft: med Haefte eller med Faengsel indtil 6 1°. met gevangenisstraf van ten hoogAar, under formildende Omstaendigheder ste vier jaren, indien het misdrijf of de med Bode. daarmede gepaard gaande feitelijkheden Stk. 2. Laegger nogen ellers de naevnte eenig lichamelijk letsel ten gevolge hebPersoner Hindringer i Vejen for Ud- I ben; forelsen af deres Tjeneste eller Hverv, 2°. met gevangenisstraf van ten hoogstraffes han med Haefte eller Bode eller | ste zeven jaren en zes maanden, indien 15

241 zij zwaar lichamelijk letsel ten gevolge hebben. 3°. met gevangenisstraf van ten hoogste twaalf jaren, indien zij den dood ten gevolge hebben. 182. De dwang en de wederspannigheid in de artikelen 179 en 180 omschreven, door twee of meer personen met vereenigde krachten gepleegd, worden gestraft met gevangenisstraf van ten hoogste zes jaren. De schuldige wordt gestraft: 1°. met gevangenisstraf van ten hoogste zeven jaren en zes maanden, indien het door hem gepleegde misdrijf of de daarbij door hem gepleegde feitelijkheden eenig lichamelijk letsel ten gevolge hebben; • 2°. met gevangenisstraf van ten hoogste twaalf jaren, indien zij zwaar lichamelijk letsel ten gevolge hebben; 3°. met gevangenisstraf van ten hoogste vijftien jaren, indien zij den dood ten gevolge hebben. 183. Met ambtenaren worden ten aanzien der artikelen 179—182 gelijkgesteld de bestuurders benevens de beeedigde beambten en bedienden van spoorwegdiensten.

wenn die Handlung gegen Personen, welche zur Unterstiitzung des Beamten zugezogen waren, oder gegen Mannschaften der bewaffneten Macht, oder gegen Mannschaften einer Gemeinde-, Schutz- oder Burgerwehr in Ausubung des Dienstes begången wird. 114. W e r es unternimmt, durch Gewalt oder Drohung eine Behörde oder einen Beamten zur Vornahme oder Unterlassung einer Amtshandlung zu nötigen, wird mit Gefängnis nicht unter drei Monaten bestraft. Sind mildernde Umstände vorhanden, so tritt Gefängnisstrafe bis zu zwei Jahren oder Geldstrafe ein. 115. W e r an einer öffentlichen Zusammenrottung, bei welcher eine der in den §§ 113 und 114 bezeichneten Handlungen mit vereinten Kraften begången wird, teilnimmt, wird wegen Aufruhrs mit Gefängnis nicht unter sechs Monaten bestraft. Die Rädelsfuhrer, sowie diejenigen Aufriihrer, welche eine der in den §§ 113 und 114 bezeichneten Handlungen begehen, werden mit Zuchthaus bis zu zehn Jahren bestraft; auch kann auf Zulässigkeit von Polizeiaufsicht erkannt werden. Sind mildernde Umstände vor113. W e r einem Beamten, welcher handen, so tritt Gefängnisstrafe nicht unzur Vollstreckung von Gesetzen, von Be- ter sechs Monaten ein. fehlen und Anordnungen der Verwaltungs116. W i r d eine auf öffentlichen Webehörden oder von Urteilen und Ver- gen, Strassen oder Plätzen versammelte fugungen der Gerichte berufen ist, in Menschenmenge von dem zuständigen Beder rechtmässigen Ausubung seines Amamten oder Befehlshaber der bewaffneten tes durch Gewalt oder durch Bedrohung Macht aufgefordert, sich zu entfernen, mit Gewalt Widerstand leistet, oder wer so wird jeder der Versammelten, welcher einen solchen Beamten während der rechtnach der dritten Aufforderung sich nicht mässigen Ausubung seines Amtes tätlich entfernt, wegen Auflaufs mit Gefängnis angreift, wird mit Gefängnis von vierzehn bis zu drei Monaten oder mit Geldstrafe Tagen bis zu zwei J a h r e n bestraft. bestraft. Sind mildernde Umstände vorhanden, 1st bei einem Auflaufe gegen die so tritt Gefängnisstrafe bis zu einem Beamten oder die bewaffnete Macht mit Jahre oder Geldstrafe ein. vereinten Kraften tätlicher Widerstand Dieselben Strafvorschriften treten ein, j geleistet oder Gewalt verubt worden, 16

242 so treten gegen diejenigen, welche an diesen Handlungen teilgenommen haben, die Strafen des Aufruhrs ein. 117. W e r einem Forst- oder Jagdbeamten, einem Waldeigentiimer, Forstoder Jagdberechtigten, oder einem von diesen bestellten Aufseher in der rechtmässigen Ausubung seines Amtes oder Rechtes durch Gewalt oder durch Bedrohung mit Gewalt Widerstand leistet, oder wer eine dieser Personen während der Ausubung ihres Amtes oder Rechtes tätlich angreift, wird mit Gefängnis von vierzehn Tagen bis zu drei Jahren bestraft. 1st der Widerstand oder der Angriff unter Drohung mit Schiessgewehr, Äxten oder anderen gefährlichen Werkzeugen erfolgt, oder mit Gewalt an der Person begången worden, so tritt Gefängnisstrafe nicht unter drei Monaten ein. Sind mildernde Umstände vorhanden, so tritt in den Fallen des Absatz 1 Gefängnisstrafe bis zu einem Jahre, in den Fallen des Absatz 2 Gefängnisstrafe nicht unter einem Monat ein. 118. 1st durch den Widerstand oder den Angriff eine Körperverletzung dessen, gegen welchen die Handlung begången ist, verursacht worden, so ist auf Zuchthaus bis zu zehn Jahren zu erkennen. Sind mildernde Umstände vorhanden, so tritt Gefängnisstrafe nicht unter drei Monaten ein. 119. Wenn eine der in den §§ 117 und 118 bezeichneten Handlungen von mehreren gemeinschaftlich begången worden ist, so kann die Strafe bis um die Hälfte des angedrohten Höchstbetrages, die Gefängnisstrafe jedoch nicht uber fiinf Jahre erhöht werden.

§ 68. Die Zusammenrottung mehrerer Personen, um der Obrigkeit mit Gewalt Widerstand zu leisten, ist das

Verbrechen des Aufstandes; die Absicht eines solchen Widerstandes mag sein, um etwas zu erzwingen, sich einer aufliegenden Pflicht zu entschlagen, eine Anstalt oder die Vollziehung eines öffentlichen Befehles zu vereiteln, oder auf was immer fiir eine Art die öffentliche Ruhe zu stören. Dabei macht es keinen Unterschied, ob diese Gewalttätigkeit gegen einen Richter, eine obrigkeitliche Person, einen Beamten, Abgeordneten, Bestellten oder Diener einer Staats- oder Gemeindebehörde, gegen eine Zivil-, Finanz- oder Militärwache, oder einen Gendarmen, oder gegen einen zur Bewachung der W ä l d e r aufgestellten, wenn auch in Privatdiensten stehenden, jedoch von der zuständigen landesfiirstlichen Behörde beeideten Forstbeamten oder gegen das auf solche Weise beeidete Forstaufsichtspersonal, oder gegen einen zur Aufsicht auf Staats- oder Privateisenbahnen, oder zur Besorgung des Verkehres auf denselben, oder zum Schutze oder Betriebe des Staatstelegraphen Bestellten gerichtet ist, insoferne diese Personen in Vollziehung eines obrigkeitlichen Auftrages, oder in Ausubung ihres Amtes oder Dienstes begriffen sind. § 69. Jeder macht sich des Aufstandes schuldig, der sich der Rottierung, es sei gleich anfänglich, oder erst in dem Fortgange, zugesellet. § 70. Diejenigen, welche bei einem Aufstande gegen die zur Stillung der Unruhe herbeikommenden obrigkeitlichen Personen oder Wachen in der Widersetzlichkeit beharren, haben schwere Kerkerstrafe von fiinf bis zehn Jahren, und wenn sie zugleich Aufwiegler oder Rädelsfiihrer sind, von zehn bis zwanzig Jahren verwirkt. § 7 1 . Ausser dem Falle des vorstehenden Paragraphen sind die Aufwiegler und Rädelsfiihrer zu schwerer Kerkerstrafe von fiinf bis zehn Jahren,

243 die iibrigen Mitschuldigen aber nach Mass der Gefährlichkeit, Schädlichkeit und ihrer Teilnahme auf ein bis fiinf Jahre zu verurteilen. § 72. Hat sich die Unruhe bei ihrer Entstehung ohne weiteren gefährlichen Ausbruch bald wieder gelegt, so ist gegen die Aufwiegler und Rädelsfiihrer Kerker zwischen einem und fiinf Jahren, gegen die iibrigen Schuldigen aber zwischen sechs Monaten und einem Jahre zu verhängen. § 7 3 . Wenn es bei einer, aus was immer fiir einer Veranlassung entstandenen Zusammenrottung durch die Widerspenstigkeit gegen die von der Behörde vorausgegangene Abmahnung und durch die Vereinigung wirklich gewaltsamer Mittel so weit kommt, dass zur Herstellung der Ruhe und Ordnung eine ausserordentliche Gewalt angewendet werden muss, so ist Aufruhr vorhanden, und jeder macht sich des Verbrechens schuldig, der an einer solchen Rottierung teilnimmt. § 74. Wenn dem Aufruhre durch Standrecht Einhalt geschehen muss, so hat die Todesstrafe nach den im Gesetze iiber das Verfahren enhaltenen Vorschriften statt. § 75. Ausser dem Falle des Standrechtes sollen die Aufwiegler und Rädelsfiihrer zu schwerer Kerkerstrafe von zehn bis zwanzig Jahren und bei sehr hohem Grade der Bosheit und Gefährlichkeit des Anschlages auf lebenslang verurteilt werden. Die iibrigen Mitschuldigen sollen mit schwerem Kerker von einem bis fiinf Jahren, bei höherem Grade der Bosheit und Teilnahme aber von fiinf bis zu zehn J a h r e n bestraft werden. § 76. Das Verbrechen der öffentlichen Gewalttätigkeit wird in folgenden Fallen begången: Erster Fall. Wenn jemand fiir sich

allein oder in Verbindung mit anderen, eine von der Regierung zur Verhandlung öffentlicherAngelegenheiten berufeneVersammlung, ein Gericht, oder eine andere öffentliche Behörde in ihrem Zusammentritte, Bestande oder in ihrer Wirksamkeit gewalttätig stört oder hindert, oder auf ihre Beschliisse durch gefährliche Bedrohung einzuwirken sucht, insoferne die Handlung sich nicht als ein anderes schwereres Verbrechen darstellt. § 77. Dieses Verbrechen soil mit schwerem Kerker von einem bis zu fiinf Jahren und bei besonders erschwerenden Umständen bis zu zehn Jahren bestraft werden. § 78. Zweiter Fall. Eben dieses Verbrechens macht sich derjenige schuldig, welcher die im § 76 bezeichneten Handlungen gegen gesetzlich anerkannte Körperschaften oder gegen Versammlungen begeht, die unter Mitwirkung oder Aufsicht einer öffentlichen Behörde gehalten werden. § 79. Dieses Verbrechen soil mit schwerem Kerker von sechs Monaten bis zu einem Jahre, und bei besonders erschwerenden Umständen bis zu fiinf Jahren bestraft werden. § 80. W u r d e zu einer der in den §§ 76 und 78 bezeichneten Handlungen durch öffentlich, oder vor mehreren Leuten vorgebrachte Reden oder durch Druckwerke, verbreitete bildliche Darstellungen oder Schriften aufgefordert, angeeifert oder zu verleiten versucht, und ist diese Einwirkung ohne Zusammenhang mit einer anderen verbrecherischen Unternehmung gestanden, und ohne Erfolg geblieben (§ 9), so ist in den Fallen des § 76 auf Kerker von einem bis zu fiinf Jahren, in den Fallen des § 78 aber von sechs Monaten bis zu einem Jahre zu erkennen. § 8 1 . Dritter Fall. W e n n jemand fiir sich allein, oder auch wenn mehrere,

244 jedoch ohne Zusammenrottung, sich einer der im § 68 genannten Personen in Vollziehung eines obrigkeitlichen Auftrages, oder in der Ausiibung ihres Amtes oder Dienstes in der Absicht, um diese Vollziehung zu vereiteln, mit g6fährlicher Drohung oder wirklicher gewaltsamer Handanlegung, obgleich ohne Waffen und Verwundung, widersetzt; oder eine dieser Handlungen begeht, um eine Amtshandlung oder Dienstesverrichtung zu erzwingen. § 82. Ein solcher Verbrecher ist mit schwerem Kerker von sechs Monaten bis zu einem J a h r e ; ware aber der Widerstand mit Waffen geschehen oder mit einer Beschädigung oder Verwundung begleitet, oder um eine Amtshandlung oder Dienstverrichtung zu erzwingen, begången worden, von einem bis zu fiinf Jahren zu bestrafen.

G. A. XL:

1914.

§ 1. Unter der Benennung »Behörde», die in den Strafgesetzbiichern vorkommt, sind die Gerichts- und Verwaltungsbehörden, unter der Benennung »Verwaltungsbehörden» dagegen, mitAusnahme der Gerichtsbehurden alle staatlichen, sei es Zivil- oder Militärbehörden und Munizipal- und Gemeindebehörden zu verstehen. Uberdies sind vom Ståndpunkt der Anwendung der Strafgesetze die Disziplinarbehörden aller öffentlichen Beamten und Advokaten sowie die gewählten, auf Grund des Gesetzes gebildeten Gerichte so anzusehen, als ob sie Behörden wären. § 2. Die Zusammenrottung zu dem Zweck, um eine Behörde oder ein Mitglied derselben, sei es durch Gewalt, sei es durch gefährliche Drohung in der Ausubung ihrer rechtmässigen Wirksamkeit zu verhindern oder zu einer Ver-

fiigung zu zwingen oder um die Person, die die behördliche Macht ausiibt, oder das Mitglied der Behörde während ihres aus ihrem Beruf sich ergebenden Vorgehens oder aber aus Rache wegen der Ausubung ihres Berufs tätlich zu misshandeln, ist ein Verbrechen, das mit Kerker bis zu 5 Jahren und mit einer Geldstrafe bis zu 3000 K zu bestrafen ist. W e r ausser dem Fall der Zusammenrottung eine Behörde oder deren Mitglied, sei es durch Gewalt, sei es durch gefährliche Drohung in der Ausiibung ihrer rechtmässigen Wirksamkeit oder zu einer Verfugung zwingt, ebenso wer eine unter Absatz 1 fallende Person während ihres aus ihrem Beruf sich ergebenden Vorgehens oder aber aus Rache wegen Ausiibung ihres Berufs tätlich misshandelt, ist wegen Verbrechen mit Kerker bis zu 3 Jahren und Geldstrafe bis zu 2000 K zu bestrafen. Die in den vorherigen Absätzen bestimmte Strafe ist mit den darin enthaltenen Unterscheidungen auch dann anzuwenden, wenn eine der erwähnten Handlungen gegen ein Mitglied, einen Delegierten oder gewählten Beamten eines Hauses oder eines Ausschusses des Reichstags oder der zur Verhandlung der gemeinsamen Angelegenheiten entsendeten Delegation ausgefiihrt wird. § 3. Wenn die im ersten Absatz des § 2 bezeichnete strafbare Handlung bewaffnet ausgefiihrt wurde, sind die Anstifter und die Fiihrer mit Zuchthaus bis zu 5 Jahren und Geldstrafe bis zu 5000 K, die iibrigen hingegen mit Kerker bis zu 5 J a h r e n und Geldstrafe bis zu 3000 K zu bestrafen. W e r dagegen die im Absatz 2 des § 2 bezeichnete strafbare Handlung bewaffnet ausfuhrt, ist mit Kerker bis zu 5 J a h r e n und Geldstrafe bis zu 3000 K zu bestrafen. Die in den vorherigen Absätzen be-

245 stimmte Strafe ist mit den darin enthaltenen Unterscheidungen auch dann anzuwenden, wenn eine der erwähnten Handlungen in der dort bezeichneten Weise gegen die im Absatz 3 des § 2 aufgezählten Personen ausgefiihrt wird. § 4. Die Zusammenrottung zu dem Zweck, um ein Organ der Behörden, sei es durch Gewalt, sei es durch gefährliche Drohung in der Ausubung seiner rechtmässigen Wirksamkeit zu verhindern oder zu einer Verfugung zu zwingen oder während seines aus seinem Beruf sich ergebenden Vorgehens oder aber aus Rache wegen der Ausubung seines Berufs tätlich zu misshandeln, ist ein Vergehen, das mit Gefängnis bis zu 5 J a h r e n und Geldstrafe bis zu 2000 K zu bestrafen ist. W e r ausser dem Fall der Zusammenrottung ein behördliches Organ, sei es durch Gewalt, sei es durch gefährliche Drohung in der Ausiibung seiner rechtmässigen Wirksamkeit verhindert oder zu einer Verfugung zwingt, oder während seines, aus seinem Beruf sich ergebenden Vorgehens oder aber aus Rache wegen der Ausubung seines Berufs tätlich misshand elt, ist wegen Vergehens mit Gefängnis bis zu drei Jahren und Geldstrafe bis zu 1000 K zu bestrafen. Der Versuch ist zu bestrafen. § 5. Die zum öffentlichen Dienst bestimmten Zivil- und Militärwachen, weiters behördlich beeidete Feldhiiter, Berghiiter, Forstbeamte, Forsthiiter, W e g meister, • Strasseneinräumer, Wildheger, Flusswächter und Wasserwerksaufseher, schliesslich die Mitglieder des Aufsichtsund Bedienungspersonals der auf dem Gebiet der Länder der heiligen ungarischen Krone betriebenen Eisenbahnlinien mit öffentlichem Betrieb und anderer Transportunternehmungen mit maschinellem öffentlichem Betrieb, die dem Mässentransport dienen, sowie der staatlichen

und anderer im öffentlichen Gebrauch oder Interesse stehender Telegraphenund Telephon- oder anderer elektrischer Signaleinrichtungen, desgleichen die Angestellten der königlich ungarischen Post sind, wenn auch §§ 2, 4 und 7 iiber sie nichts bestimmen, vom Ståndpunkt der Anwendung der Strafgesetze so zu betrachten, als ob sie »behördliche Organe» wären. § 6. W e n n die im Absatz 1 des § 4 bezeichnete strafbare Handlung bewaffnet ausgefiihrt wurde, sind die Anstifter und Fiihrer mit Kerker bis zu funf Jahren und Geldstrafe bis zu 3000 K, die iibrigen hingegen mit Kerker bis zu drei Jahren und Geldstrafe bis zu 2000 K zu bestrafen. W e r dagegen die im Absatz 2 des § 4 bezeichnete strafbare Handlung bewaffnet ausfuhrt, ist mit Kerker bis zu drei Jahren und Geldstrafe bis zu 2000 K zu bestrafen. § 7. Mit Kerker bis zu drei Jahren und Geldstrafe bis zu 2000 K ist zu bestrafen, wer eine der im Absatz 1 des § 4 erwähnten Handlungen gegen ein im Absatz 3 des § 2 nicht genanntes Organ eines Hauses oder Ausschusses des Reichstages oder einer zur Verhandlung der gemeinsamen Angelegenheiten bestimmten Delegation oder aber gegen ein Mitglied der Wache ausfuhrt, die unter der Verfugung des Hauses oder eines Beamten der Delegation steht. W e r hingegen gegen Personen, die unter den vorhergehenden Absatz fallen, eine der im Absatz 2 des § 4 erwähnten Handlungen begeht, ist mit Kerker bis zu zwei Jahren und Geldstrafe bis zu 2000 K zu bestrafen. § 8. Wenn die im Absatz 1 des § 7 bestimmte strafbare Handlung bewaffnet ausgefiihrt wurde, sind die Anstifter und Fiihrer mit Kerker bis zu fiinf Jahren und Geldstrafe bis zu 3000 K,

246 die iibrigen jedoch mit Kerker bis zu sondern sich auch bestrebt, diese zur drei Jahren und Geldstrafe bis zu 2000 Auflassung ihrer P l a n e ' zu bestimmen K zu bestrafen. oder aber die Vereinigung der Behörde W e r dagegen die im Absatz 2 des anzeigt. § 7 bestimmte strafbare Handlung be§ 13. Wegen der in diesem Gesetz waffnet begeht, ist mit Kerker bis zu bezeichneten straf baren Handlungen muss drei J a h r e n und mit Geldstrafe bis zu auf Entziehung der politischen Rechte 2000 K zu bestrafen. und Amtsverlust erkannt werden. § 9. Die in den §§ 4, 6, 7 und 8 § 14. An Stelle des Absatzes 1 bestimmte Strafe ist mit den dort ent- und 2 des § 13 des G. A. X L I V : 1887 halteneri Unterscheidungen auch dann gelten die entsprechenden Bestimmungen anzuwenden, wenn eine der in den be- dieses Gesetzes. zogenen Paragraphen erwähnten Hand§ 15. Die §§ 163 bis 170 des Straflungen gegen Personen begången wurde, gesetzbuches treten ausser Kraft. die zur Unterstiitzung oder zum Schutz der unter §§ 2, 4 und 7 fallenden Behörden, Ausschiisse oder Personen beArt. 179. Quiconque aura contraint F P . stimmt oder aufgetreten sind. ou tenté de contraindre, par voies de § 10. Wegen Zusammenrottung, die fait ou menaces, corrompu ou tenté de unter dieses Gesetz fällt, kann nicht corrompre par promesses, offres, dons bestraft werden, wer, noch bevor iiber ou presents, l'une des personnes de la die Zusammenrottung hinaus anderes unqualité exprimée en T article 177, pour ternommen wurde, sei es freiwillig, sei obtenir, soit une opinion favorable, soit es auf Aufforderung des Angegriffenen des procés-verbaux, états, certificats ou oder der Behörde oder des Organs, den estimations contraires ä la vérité, soit Ort der Zusammenrottung verlässt und des places, emplois, adjudications, entrean der Zusammenrottung weiter nicht prises ou autres benefices quelconques, mehr teilnimmt. soit tout autre acte du ministere du § 11. Die Vereinigung zur Aus- fonctionnaire, agent ou préposé, soit enfin fiihrung der in diesem Gesetz bestimm- l'abstention d'un acte qui rentrait dans ten straf baren Handlungen (§ 132 Strgb.) l'exercice de ses devoirs, sera puni des wird, wenn die Vorbereitungshandlungen mémes peines que la personne corrompue. Toutefois, la peine d'emprisonnement noch nicht ausgefiihrt wurden, mit Gefängnis bis zu einem, im entgegengesetz- prévue par l'article 35 du Code penal devra ten Fall mit solchem bis zu zwei Jahren toujours étre prononcée et le minimum und in beiden Fallen mit Geldstrafe bis de l'amende sera de trois mille francs (3,000 fr.). zu 2000 K bestraft. § 12. Wegen Vereinigung, die unLes tentatives de contrainte et de ter dieses Gesetz fällt und die von der corruption prévues au precedent paraBehörde noch nicht aufgedeckt wurde, graphe seront punies des peines qui y kann nicht bestraft werden, wer, noch sont portées, qu'elles aient été ou non bevor iiber die Vereinigung und die zusuivies d'effet . . . . fällige Vorbereitung hinaus anderes unLes coupables seront passibles, en ternommen wurde, von der Vereinigung outre, de la peine prévue par le dernier absteht, und dies den Vereinigten (Ver- j paragraphe de l'article 177 du Code biindeten) nicht nur zur Kenntnis bringt, i pénal.

247 Art. 209. Toute attaque, toute resistance avec violences et voies de fait envers les officiers ministériels, les gardes champétres ou forestiers, la force publique, les préposés ä la perception des taxes et des contributions, les porteurs de contraintes, les préposés des douanes, les séquestres, les officiers ou agents de la police administrative ou judiciaire, agissant pour 1'exécution des lois, des ordres ou ordonnances de 1'autorité publique, des mandats de justice ou jugements, est qualifiée, selon les circonstances, crime ou délit de rebellion. Art. 210. Si elle a été commise par plus de vingt personnes armées, les eoupables seront punis de travaux forces ä temps; et, s'il n'y a pas eu port d'armes, ils seront punis de la réclusion. Art. 2 1 1 . Si la rebellion a été commise par une reunion armée de trois personnes ou plus jusqu'a vingt inclusivement, la peine sera la réclusion; s'il n'y a pas eu port d'armes, la peine sera un emprisonnement de six mois au moins et de deux ans au plus. Art. 212. Si la rebellion n'a été commise que par une ou deux personnes, avec armes, elle sera punie d'un emprisonnement de six mois k deux ans, et, si elle a eu lieu sans armes, d'un emprisonnement de six jours a six mois. Art. 213. En cas de rebellion avec bande ou attroupement, l'article 100 du present Code sera applicable aux rebelles sans fonctions ni emplois dans la bande, qui se seront retires au premier avertissement de 1'autorité publique, ou méme depuis, s'ils n'ont été saisis que hors du lieu de la rebellion, et sans nouvelle resistance et sans armes. Art. 214. Toute reunion d'individus pour un crime ou un délit, est réputée reunion armée, lorsque plus de deux personnes portent des armes ostensibles. Art. 215. Les personnes qui se trou-

veraient munies d'armes cachées, et qui auraient fait partie d'une troupe ou reunion non réputée armée, seront individuellement punies comme si elles avaient fait partie d'une troupe ou reunion armée. Art. 216. Les auteurs des crimes et délits commis pendant le cours et ä l'occasion d'une rebellion, seront punis des peines prononcées contre chacun de ces crimes, si elles sont plus fortes que celles de la rebellion. Art. 218. Dans tous les cas ou il sera prononcé, pour fait de rebellion, une simple peine d'emprisonnement, les eoupables pourront étre condamnés en outre ä une amende de 16 francs a 200 francs. Art. 219. Seront punies comme reunions de rebelles, celles qui auront été formées avec ou sans armes, et accompagnées de violences ou de menaces contre 1'autorité administrative, les officiers et les agents de police, ou contre la force publique: 1° P a r les ouvriers ou journaliers dans les ateliers publics ou manufactures: 2° Par les individus admis dans les hospices; 3° Par les prisonniers prévenus, accuses ou condamnés. Art. 220. L a peine appliquée pour rebellion ä des prisonniers prévenus, accuses ou condamnés relativement ä d'autres crimes ou délits, sera par eux subie, savoir: Par ceux qui, å raison des crimes ou délits qui ont cause leur detention, sont ou seraient condamnés a une peine non capitale ni perpétuelle, immédiatement apres l'expiration de cette peine; E t par les autres, immédiatement apres 1'arrét ou jugement en dernier ressort qui les aura acquittés ou renvoyés absous du fait pour lequel ils étaient detenus. Art. 2 2 1 . Les chefs d'une rebellion,

248 et ceux qui l'auront provoquée, pourront j de blessures, aura frappé un magistrat étre condamnés ä rester, apres 1'expira- i dans 1'exercice de ses fonctions, ou ä tion de leur peine, [sous la surveillance i 1'occasion de cet exercice, ou commis spéciale de la haute police] pendant cinq toute autre violence ou voie de fait enans au moins et dix ans au plus. vers lui dans les memos circonstances, sera puni d'un emprisonnement de deux Art. 222. Lorsqu'un ou plusieurs ä cinq ans. magistrats de 1'ordre administratif ou judiciaire, lorsqu'un ou plusieurs jurés Le maximum de cette peine sera touauront recu, dans 1'exercice de leurs fonc- jours prononcé si la voie de fait a eu tions ou k 1'occasion de cet exercice, quel- lieu ä l'audience d'une cour ou d'un trique outrage par paroles, par écrit ou bunal. dessin non rendus publics, tendant, dans Le coupable pourra, en outre, dans ces divers cas, å inculper leur honneur les deux cas, étre privé des droits menou leur délicatesse, celui qui leur aura tionnés en l'article 42 du present Code adressé cet outrage sera puni d'un em- pendant cinq ans au moins et dix ans prisonnement de quinze jours k deux ans. au plus, ä compter du jour ou il aura Si l'outrage par paroles a eu lieu ä subi sa peine, et étre place [sous la surl'audience d'une cour ou d'un tribunal, veillance de la haute police] pendant le remprisonnement sera de deux a cinq ans. méme nombre d'annees. Art. 2 2 3 . L'outrage fait par gestes Art. 229. Dans l'un et l'autre des ou menaces ä un magistrat ou ä un juré, cas exprimés en l'article precedent, le dans 1'exercice ou ä 1'occasion de 1'exercoupable pourra de plus étre condamné cice de ses fonctions, sera puni d'un mois J ä s'eloigner, pendant cinq ä dix ans, du å six mois d'emprisonnement; et si l'ou- lieu ou siége le magistrat, et d'un rayon trage a eu lieu ä l'audience d'une cour de deux myriamétres. ou d'un tribunal, il sera puni d'un emCette disposition aura son execution prisonnement d'un mois ä deux ans. ä dater du jour ou le condamné aura Art. 224. L'outrage fait par paroles, subi sa peine. gestes ou menaces k tout officier miSi le condamné enfreint cet ordre avant nistériel ou agent dépositaire de la force l'expiration du temps fixé, il sera puni publique, et ä tout citoyen charge d'un du bannissement. ministere de service public, dans 1'exerArt. 230. Les violences ou voies cice ou ä 1'occasion de 1'exercice de ses de fait de 1'espéce exprimée en l'article fonctions, sera puni d'un emprisonnement 228, dirigées contre un officier ministéde six jours ä un mois et d'une amende riel, un agent de la force publique, ou de 16 francs ä 200 francs, ou de l'une un citoyen charge d'un ministere de serde ces deux peines seulement. vice public, si elles ont eu lieu pendant Art. 225. L'outrage mentionné en qu'ils exercaient leur ministere ou ä cette l'article precedent, lorsqu'il aura été dirigé occasion, seront punies d'un emprisonnecontre un commandant de la force pub- ment d'un mois au moins et de trois ans lique, sera puni d'un emprisonnement de au plus, et d'une amende de 16 francs quinze jours ä trois mois, et pourra l'etre ä 500 francs. aussi d'une amende de 16 francs ä 500 Art. 2 3 1 . Si les violences exercées francs. I contre les fonctionnaires et agents déArt. 228. Tout individu qui, méme signés aux articles 228 et 230, ont été sans armes et sans qu'il en soit résulté la cause d'effusion de sang, blessures

249 ou maladie, la peine sera la réclusion; si la mort s'en est suivie dans les quarante jours, le coupable sera puni des travaux forces k perpétuité. Art. 232. Dans le cas méme oil ces violences n'auraient pas cause d'effusion de sang, blessures ou maladie, les coups seront punis de la réclusion, s'ils ont été portés avec premeditation ou guetapens. Art. 233. Si les coups ont été portés ou les blessures faites k un des fonctionnaires ou agents désignés aux articles 228 et 230, dans 1'exercice ou ä 1'occasion de 1'exercice de leurs fonctions avec intention de donner la mort, le coupable sera puni de mort.

Belg.

269. Est qualifiée rebellion, toute attaque, toute resistance avec violences ou menaces envers les officiers ministériels, les gardes champétres ou forestiers, les dépositaires ou agents de la force publique, les préposés k la perception des taxes et des contributions, les porteurs de contraintes, les préposés des douanes, les séquestres, les officiers ou agents de la police administrative ou judiciaire, agissant pour 1'exécution des lois, des ordres ou ordonnances de 1'autorité publique, des mandats de justice ou jugements. 270. E s t aussi qualifiée rebellion, toute attaque, toute resistance avec violences ou menaces, soit contre les employes ou agents du service télégraphique de 1'Etat et agissant dans 1'exercice de leurs fonctions, soit contre les employes et agents attachés ä des services télégraphiques privés et agissant pour la transmission des dépéches de 1'autorité publique. 271. L a rebellion commise par une seule personne, munie d'armes, sera punie d'un emprisonnement de trois mois ä deux ans; si elle a eu lieu sans armes, d'un emprisonnement de huit jours ä six mois.

272. Si la rebellion a été commise par plusieurs personnes, et par suite d'un concert préalable, les rebelles, porteurs d'armes, seront condamnés ä la réclusion, et les autres ä un emprisonnement d'un an ä cinq ans. Si la rebellion n'a pas été le resultat d'un concert préalable, les eoupables armés seront punis d'un emprisonnement d'un an ä cinq ans, et les autres, d'un emprisonnement de trois mois ä deux ans. 273. En cas de rebellion avec bande ou attroupement, l'article 134 du present Code sera applicable aux rebelles sans fonctions ni emploi dans la bande, qui se seront retires au premier avertissement de 1'autorité publique, ou méme depuis, s'ils ont été saisis hors du lieu de la rebellion, sans nouvelle resistance et sans armes. 274. Dans tous les cas ou il sera prononcé, pour fait de rebellion la peine d'emprisonnement, les eoupables pourront étre condamnés, en outre, ä une amende de vingt-six francs a deux cents francs. Les chefs de la rebellion et ceux qui 1'auront provoquée pourront de plus étre condamnés ä la surveillance spéciale de la police pendant cinq ans au moins et dix ans au plus, et ä 1'interdiction, conformément k l'article 3 3 . 275. Sera puni d'un emprisonnement de quinze jours ä six mois et d'une amende de cinquante francs ä trois cents francs, celui qui aura outrage par faits, paroles, gestes ou menaces, un membre des Chambres legislatives dans 1'exercice ou å 1'occasion de 1'exercice de son mandat, un ministre ou un magistrat de l'ordre administratif ou judiciaire, dans 1'exercice ou å 1'occasion de 1'exercice de leurs fonctions. Si l'outrage a eu lieu ä la séance d'une des Chambres ou ä l'audience d'une cour ou d'un tribunal, l'emprisonnement sera de deux mois ä deux ans, et l'a-

250 mende de deux cents francs a mille francs. Les outrages adressés a un membre des Chambres ne peuvent, sauf le cas de flagrant délit, étre poursuivis que sur la plainte de la personne outragée ou sur la dénonciation de la Chambre dont elle fait partie. 276. L'outrage par paroles, faits, gestes ou menaces, dirigé, dans 1'exercice ou ä 1'occasion de 1'exercice de leurs fonctions, contre un officier ministériel, un agent dépositaire de 1'autorité ou de la force publique, ou contre toute autre personne ayant un caractére public, sera puni d'un emprisonnement de huit jours ä un mois et d'une amende de vingtsix francs å deux cents francs. 277. Les outrages commis envers les corps constitués seront punis de la méme maniére que les outrages commis envers les membres de ces corps, d'apres les distinctions établies aux deux articles precedents. 278. Sera puni d'un emprisonnement de deux mois ä deux ans et d'une amende de cinquante francs ä cinq cents francs, quiconque aura frappé un membre des Chambres legislatives dans 1'exercice ou ä 1'occasion de 1'exercice de son mandat, un ministre ou un magistrat dans 1'exercice ou ä 1'occasion de 1'exercice de leurs fonctions. Si les coups ont été portés ä la séance d'une des Chambres ou ä l'audience d'une cour ou d'un tribunal, le coupable sera puni d'un emprisonnement de trois mois k trois ans et d'une amende de deux cents francs k mille francs. 279. Si les coups portés ont été la cause d'effusion de sang, de blessures ou de maladie, le coupable sera condamné ä un emprisonnement de six mois å cinq ans et ä une amende de deux cents francs å quinze cents francs. 280. Quiconque aura frappé, dans

1'exercice ou a 1'occasion de 1'exercice de leurs fonctions, un officier ministériel, un agent dépositaire de 1'autorité ou de la force publique ou toute autre personne ayant un caractére public, sera puni d'un emprisonnement d'un mois ä un an et d'une amende de cinquante francs ä trois cents francs. 281. Si les coups ont été la cause d'effusion de sang, de blessures ou de maladie, la peine sera un emprisonnement de trois mois ä deux ans et une amende de cent francs ä cinq cent francs. 282. Les peines portées par les art i d e s 275, 278 et 279 seront applicables dans le cas ou l'on aura outrage ou frappé des jurés ä raison de leurs fonctions, ou des témoins ä raison de leurs depositions.

187. Chiunque usa violenza o minac- I t cia verso un membro del parlamento od un pubblico ufficiale, per costringerlo a fare o ad omettere un atto del suo ufficio, é punito con la reclusione da tre a trenta mesi. La reclusione é: 1° Da sei mesi a cinque anni, se il fatto sia commesso con armi; 2° Da tre a quindici anni, se il fatto sia commesso in riunione di oltre cinque persone con armi, ovvero in riunione di oltre dieci persone anche senza armi e previo concerto. 188. Alle stesse pene stabilite nell' articolo precedente soggiace chiunque usa violenza o minaccia per impedire o turbare le adunanze o 1'esercizio delle funzioni di corpi giudiziari, politici, o amministrativi, o delle loro rappresentanze, o di altre autoritå, di ufficii o di istituti pubblici, ovvero per influire sulle loro deliberazioni. 189. Chiunque fa parte di una radu-

251 n a t a di dieci o piii persone, la quale, motori nei fatti preveduti negli articoli mediante violenza o minaccia, tende a precedenti, la pena per essi é aumentata commettere il fatto preveduto nell'articolo da un sesto ad un terzo. precedente, é punito con la reclusione da 194. Chiunque, con parole od atti, u n mese a due anni. offende in qualsiasi modo l'onore, la Se il fatto sia commesso con armi, riputazione o il decoro di un membro la reclusione é da tre mesi a tre anni. del parlamento o di un pubblico ufficiale, Se all' ingiunzione dell' Autoritå la in sua presenza e a causa delle sue funradunata si sciolga, le persone che ne zioni, é punito: facevano parte vanno esenti da pena per 1° Con la reclusione sino a sei mesi il fatto preveduto nei presente articolo. o con la multa da lire cinquanta a tre190. Chiunque usa violenza o minac- mila, se l'offesa sia diretta ad un agente cia per opporsi ad un pubblico ufficiale della forza pubblica; mentre adempie i doveri del proprio uffi2° Con la reclusione da un mese a cio, o a coloro che, richiesti, gli prestano due anni o con la multa da lire trecento assistenza, é punito con la reclusione da a cinquemila, se l'offesa sia diretta ad un mese a due anni. un altro pubblico ufficiale o ad un membro L a reclusione é: del parlamento. 1° Da tre a trenta mesi, se il fatto 195. Chiunque commette il fatto sia commesso con armi; preveduto nell'articolo precedente con 2° Da uno a sette anni, se il fatto violenza o minaccia, é punito con la resia commesso in riunione di oltre cinque clusione da un mese a tre anni e con la persone con armi, ovvero in riunione di multa da lire cento a mille. oltre dieci persone anche senza armi e Alle stesse pene soggiace chiunque previo concerto. altrimenti usa violenza o fa minaccia Se il fatto sia diretto a sottrarre all' contro un membro del parlamento od un arresto sé stesso od un prossimo congiunto, pubblico ufficiale a causa delle sue funla pena é della reclusione o della de- zioni. tenzione sino a venti mesi, o del con196. Quando alcuno dei fatti prefino per un tempo non minore di tre mesi, veduti negli articoli precedenti sia comnei caso della prima p a r t e ; e della re- messo contro il pubblico ufficiale, non clusione, rispettivamente, da due mesi a a causa delle sue funzioni, ma nell'atto due anni nei caso del numero 1°, e da dell'esercizio pubblico di esse, si applisei mesi a cinque anni nei caso del nu- cano le pene ivi stabilite, diminuite da mero 2° del precedente capoverso. un terzo alla meta. 191. Per gli effetti della legge pe197. Chiunque, con parole od atti, nale, s'intendono per prossimi congiunti offende in qualsiasi modo l'onore, la riil coniuge, gli ascendenti, i discendenti, putazione o il decoro di un corpo giudigli zii, i nipoti, i fratelli, le sorelle e gli ziario, politico o amministrativo, al suo affini nello stesso grado. cospetto, o di un magistrato in udienza, 192. Quando il pubblico ufficiale é punito con la reclusione da tre mesi abbia dato causa al fatto, eccedendo, con a tre anni. atti arbitrarii, i limiti delle sue attriSe contro il corpo o il magistrato si buzioni, non si applicano le disposizioni usi violenza o si faccia minaccia, la redegli articoli precedenti. clusione é da sei mesi a cinque anni. 193. Quando vi siano capo o proNon si procede che dietro autorizza-

252 zione del corpo offeso. Se il delitto sia commesso contro corpi non costituiti in collegio, non si procede che dietro autorizzazione del loro capo gerarchico. 198. II colpevole di alcuno dei delitti preveduti negli articoli precedenti non é ammesso a provare la veritä e neppure la notorietä dei fatti o delle qualitä attribuite all'offeso. 199. Le disposizioni contenute negli articoli precedenti non si applicano quando il pubblico ufficiale abbia dato causa al fatto, eccedendo, con atti arbitrarii, i limiti delle sue attribuzioni. 200. In tutti i casi non preveduti da una speciale disposizione di legge, chiunque commette un delitto contro un membro del parlamento od un pubblico ufficiale, a causa delle sue funzioni, soggiace alia pena stabilita per il delitto commesso, aumentata da un sesto ad un terzo.

Art. 289. Son reos de sediciön los que se alzaren publica, colectiva y tumultuariamente para conseguir por la fuerza o fuera de las vias legales cualquiera de los objetos siguientes. 1°. Impedir la promulgaciön o la ejecuciön de las leyes, Reales decretos o Reglamentos, o la libre celebraciön de las elecciones de representantes en Cortes, Diputados provinciales, compromisarios o Concejales, en alguna provincia, circunscripciön o distrito. 2°. Impedir a cualquier Autoridad, Tribunal, corporaciön ofieial o funcionario publico el libre ejercicio de sus funciones o la ejecuciön de sus providencias, acuerdos o sentencias. 3°. Suspender o paralizar un servicio publico de interés general del Estado de la Provincia o del Municipio. 4°. Ejercer algim acto de odio o de venganza en la persona, familia o

bienes de alguna Autoridad, agente de la misma o funcionario publico por actos ejercidos en el desempeno de sus funciones. 5°. Ejercer, con un objeto politico o social, algim acto de odio o de venganza contra la persona, familia o bienes de los particulares o contra cualquiera clase del Estado. 6°. Despojar, con un objeto politico o social, de todos o parte de sus bienes a los propietarios, al Municipio, a la Provincia, al Estado o a cualquiera Corporaciön o clase determinada, o talar o destruir dichos bienes. Art. 290. Se considerarån asimismo delitos de sediciön las coligaciones de patronos que tengan por objeto paralizar el trabajo, y las huelgas de obreros cuando unas y otras, por su extension y finalidad, no puedan ser calificadas de paros o huelgas encaminados a obtener ventajas puramente econömicas en la industria o en el trabajo respectivos, sino que tiendan a combatir los Poderes publicos o a realizar cualesquiera clase de actos comprendidos en los delitos de rebeliön o en el articulo anterior. Art. 291. Los reos de los delitos enumerados en los dos articulos anteriores, serån castigados con las siguientes penas: 1°. Los que, induciendo a los sediciosos, promuevan o sostengan la sediciön y los que aparezcan como jefes principales de ésta, serån castigados con la pena de ocho a dieciséis afios de prisiön, si son personas constituidas en Autoridad o presiden o dirigen organismos oficiales, o hubiere habido combate entré los sediciosos y la fuerza publica, o aquellos hubieren causado estragos en las propriedades de los particulares, de los pueblos o del Estado, cortado las lineas telegråficas o telefönicas o las vias férreas o interrumpido las comuni-

253 caciones, ejercido violencias graves contra diciön no hubiere Uegado hasta el punto las personas o exigido contribuciones o de dificultar de un modo grave el ejerdistraido los caudales publicos de su legicicio de la Autoridad publica, y no hutima inversion; y con la de cuatro a biere tampoco ocasionado la perpetraciön ocho anos de la misma pena en los de- de otro delito grave, se impondrå la pena mås casos. inmediatamente inferior a la correspon2°. Los meros ejecutores de la se- j diente segivn los casos de los articulos diciön serån castigados con la pena de i anteriores, en la extension que el Tricuatro ahos a seis de prisiön en los ! bunal estime justa a su prudente arbitrio. casos citados, y fuera de ellos con la Art. 297. Incurrirån en la pena de de seis meses a dos anos de igual pena. dos meses y un dia a dos anos de priArt. 292. Lo dispuesto en el art. | siön y multa de 1,000 a 5,000 pesetas 285 es aplicable al delito de sediciön, i los que, sin estar comprendidos en el cuando no llegaren a ser reconocidos art. 289 exciten a la desobediencia de los promovedores o jefes principales de las leyes o de la cosa juzgada e a la ella. lucha violenta de clases. Art. 293. Serån castigados con la Art. 298. La represiön de las repena de dos a cuatro anos de prisiön y beliones y sediciones, asi como los remulta de 2000 a 10,000 pesetas, los querimientos de que hayan de ser objeto que sedujeren tropas o cualquiera otra los rebeldes v sediciosos, se ajustarån clase de fuerzas armadas de mar o de a lo que dispongan las leyes especiales tierra para cometer el delito de sediciön. relativas a dicha materia. Si llegare a tener efecto la sediciön, Cuando la Autoridad haya prescindido los seductores se reputarån promovedores indebidamente de cumplir los requerimiy sufrirån las penas a éstos sehaladas en entos a que se refiere el pårrafo anterior, el num. 1°. del art. 2 9 1 . los Tribunales podrån rebajar la pena Art. 294. La inducciön y la proen un grado a todos los culpables de los vocaciön para la sediciön, cualquiera que delitos de rebeliön o sediciön. sea el medio empleado para ello, si la Art. 299. Cuando los rebeldes o sediciön no llegare a realizarse, serå sediciosos se disolvieren o sometieren a castigada con las penas de cuatro a ocho la Autoridad legitima antes de las intiahos de prisiön e inhabilitacidn especial maciones legales o a consecuencia de para cargo publico si el reo fuere Autoellas, quedarån exentos de toda pena los ridad o funcionario publico, y con la de meros ejecutores de cualquiera de aquellos seis meses a cuatro anos de prisiön y delitos. multa de 1,000 a 5,000 pesetas, en los E n tales casos se impondrå a los demås casos. inductores, promotores o principales jeArt. 295. La conspiraciön y la pro- fes de la rebeliön o sediciön, las penas posiciön se castigarån con las penas de respectivamente inferiores en uno o dos. uno a cuatro ahos de prisiön e inhabili- grados a las senaladas en los articulos taciön especial para cargo publico por anteriores, al prudente arbitrio del Triigual tiempo si el reo fuere Autoridad o bunal. funcionario publico, y con la de cuatro Art. 300. Los delitos particulares meses a dos afios y multa de 1,000 a cometidos en una rebeliön o sediciön, o 5,000 pesetas en los demås casos. con motivo de ellas, serån castigados Art. 296. En el caso de que la serespectivamente segivn las disposiciones

254 de este Cödigo o de las leyes en que esten penados. Cuando no puedan descubrirse sus autores, serån penados como tales los jefes principales de la rebeliön o sediciön. Art. 301. Los que sin alzarse publicamente emplearen fuerza o intimidaciön o por cualquier otro medio cometieren alguno de los delitos comprendidos en los dos capitulos anteriores, serån castigados con las penas inmediatamente inferiores a las senaladas. Si el culpable se limitare a ejecutar actos dirigidos a su realizaciön o a practicar gestiones que notoriamente revelen tal proposito, incurrirå en la pena correspondiente a la tentativa del delito respectivo. Art. 302. La Autoridad gubernativa que no cumpla las prescripciones a que se refiere el art. 298, serå castigada con la pena de seis a doce anos de inhabilitaciön especial para cargo publico, salvo lo establecido en leyes especiales. Art. 303. Las Autoridades de nombramiento directo del Gobierno, que no hubieren resistido a la rebeliön o sediciön por todos los medios que estuvieren a su alcance, sufrirån la pena inhabilitaciön absoluta de seis a veinte ahos.

Las que no fueran de nombramiento directo del Gobierno, incurrirån en la pena de inhabilitaciön especial para cargo publico de cuatro a diez anos. Art. 304. Los funcionarios publicos que sin habérseles admitido la renuncia del cargo lo abondonaren cuando haya peligro de rebeliön o sediciön, sufrirån la pena de inhabilitaciön especial para cargo publico de seis a doce anos. Art. 305. Los que aceptaren empleos de los rebeldes o sediciosos, serån castigados con la pena de seis anos a ocho de inhabilitaciön absoluta. Art. 306. Los que publicaren en cualquier forma noticias, que puedan favorecer las operaciones de fuerzas rebeldes o insurrectas, con motivo de una sediciön, rebeliön o guerra civil, incurrirån en la pena de cuatro meses a dos anos de prisiön. Si el culpable se propone servir a los rebeldes o sediciosos con tales noticias, la pena serå de dos anos a cuatro de prisiön. E n ambos casos se impondrå a los culpables la multa de 1,000 a 5,000 pesetas.

II. S.

Fi.

Aktiv Korruption.

25 leap. 5 §. Har ämbetsman tagit, låtit åt sig utlova eller begärt muta, för att i ämbetet orätt främja; varde, ändå att ingen skada skedde, avsatt och förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas eller ock dömd till mistning av ämbete på viss tid; och skall, där till avsättning domes, den skyldige, om brottet det förtjänar, dessutom straffas med fängelse. Den, som till ämbetsman lämnar, ut lovar eller erbjuder sådan muta, dömes till böter eller fängelse. Tager eller betingar sig ämbetsman eljest för sin ämbetsåtgärd någon belöning eller sportel, därtill han ej berättigad är; straffes med mistning av ämbete på viss tid eller böter: äro omständigheterna synnerligen försvårande; må till avsättning dömas.

16 kap. § 13. Gifver, utfäster eller erbjuder någon åt tjensteman eller annan sådan person, som i § 1 namnes, muta för att förmå honom att i sysslan orätt främja; straffes med fängelse i högst tre månader eller böter ej öfver femhundra mark, och muta eller dess värde vare förbruten.

§ 128. Den, som ved trusler eller ved ydelse af eller tilsagn om fordele soger at formaa en offentlig tjenestemand til uretmaessig at foretage eller undlade en tjenestehandling, eller som

medvirker hertil, straffes med boder eller med faengsel indtil 1 aar. Bestemmelserne i forrige paragraf, sidste og naestsidste led, finder tilsvarende anvendelse. hittills gällande lag av 10/2 1866: § 119. Den, som yder, lover eller D tillbyder en Embedsmand Gaver eller andre Fordele for at formaa ham til at foretage eller undlade noget, hvorved han gjor sig skyldig i Kraenkelse af sin Embedspligt, straffes med Faengsel eller Boder. § 1 2 1 . Den, som bestikker eller forsoger at bestikke en Dommer eller en Naevning, straffes med Faengsel eller under saerdeles skjaerpende Omstaendigheder med Forbedringshusarbeide indtil 2 Aar, forsaavidt Gjerningen ikke efter andre Bestemmelser maatte medfore hoiere Straf. lagen av 15/i 1930 {ännu icke gällande): 122. Den, som yder, lover eller til- D byder nogen, der virker i offentlig Tjeneste eller Hverv, Gave eller anden Fordel for at formaa ham til at foretage eller undlade noget, hvorved han vilde gore sig skyldig i pligtstridig Handlemaade, straffes med Faengsel indtil 3 Aar eller under formildende Omstaendigheder med Haefte eller Bode. Nya

256 ii.

177. Met gevangenisstraf van ten 334. Ein Richter, Schiedsrichter, hoogste twee jaren of geldboete van ten Geschworener oder Schöffe, welcher Gehoogste driehonderd gulden wordt ge- schenke oder andere Vorteile fordert, straft: annimmt oder sich versprechen lässt, 1°. hij die een ambtenaar eene gift um eine Rechtssache, deren Leitung of belofte doet met het oogmerk om hem oder Entscheidung ihm obliegt, zugunsten te bewegen in zijne bediening, in strijd oder zum Nachteile eines Beteiligien zu met zijn plicht, iets te doen of na te leiten oder zu entscheiden, wird mit laten; Zuchthaus bestraft. 2°. hij die een ambtenaar eene gift Derjenige, welcher einem Richter, doet ten gevolge of naar aanleiding van Schiedsrichter, Geschworenen oder Schöfhetgeen door dezen in zijne bediening, fen zu dem vorbezeichneten Zwecke Gein strijd met zijn plicht, is gedaan of schenke oder andere Vorteile anbietet, nagelaten. verspricht oder gewährt, wird mit ZuchtOntzetting van de in artikel 28 n°. haus bestraft. Sind mildernde Umstände 1—4 vermelde rechten kan worden uitvorhanden, so tritt Gefängnisstrafe ein. gesproken. 178. Hij die een rechter eene gift of belofte doet met het oogmerk om in§ 105. W e r durch Geschenke einen 0 . vloed te oefenen op de beslissing van Ziviloder Strafrichter, einen Staatsaneene aan diens oordeel onderworpen zaak, wordt gestraft met gevangenisstraf van walt, oder in Fallen einer DienstverleiI hung, oder einer Entscheidung öffentten hoogste zes jaren. Indien die gift of belofte gedaan wordt licher Angelegenheiten was immer fiir met het oogmerk om eene veroordeeling einen Beamten zu einer Parteilichkeit in eene straf zaak te verkrijgen, wordt oder zur Verletzung der Amtspflicht zu verleiten sucht, macht sich eines Verde schuldige gestraft met gevangenisstraf brechens schuldig; die Absicht mag auf van ten hoogste negen jaren. seinen eigenen, oder eines dritten VorOntzetting van de in artikel 28 n°. teil gerichtet sein, sie mag ihm gelingen 1—4 vermelde rechten kan worden uitoder nicht. gesproken. Die Strafe einer solchen Verleitung ist Kerker von sechs Monaten bis zu einem J a h r e ; bei grosser Arglist oder 333. W e r einem Beamten oder einem wirklich verursachtem erheblichen SchaMitgliede der bewaffneten Macht Ge- den schwerer Kerker von einem bis zu schenke oder andere Vorteile anbietet, fiinf Jahren. Ausserdem ist das angeverspricht oder gewährt, um ihn zu einer tragene oder wirklich gegebene Geschenk zum Armenfonde des Ortes zu erlegen. Handlung, die eine Verletzung einer Amts- oder Dienstpflicht enthält, zu bestimmen, wird wegen Bestechung mit Gefängnis bestraft; auch kann auf Verlust der burgerlichen Ehrenrechte erkannt werden. Sind mildernde Umstände vorhanden, so kann auf Geldstrafe erkannt werden.

§ 470. Mit Gefängnis bis zu einem U n g Jahre und mit Geldstrafe bis zu 2000 K ist zu bestrafen, wer einem öffentlichen Beamten zu dem Zweck, damit dieser seine Pflicht verletze, ein Ge-

257 schenk oder eine Belohnung gibt oder verspricht. W e r aber eine solche Handlung einem Richter, Untersuchungsrichter oder Geschwornen gegeniiber verubt, ist mit Gefängnis bis zu fiinf J a h r e n und mit Geldstrafe bis zu 4000 K zu bestrafen.

rF.

Art. 179. Quiconque aura contraint ou tenté de contraindre, par voies de fait ou menaces, corrompu ou tenté de corrompre par promesses, offres, dons ou presents, Tune des personnes de la qualité exprimée en l'article 177, pour obtenir, soit une opinion favorable, soit des procés-verbaux, états, certificats ou estimations contraires ä la vérité, soit des places, emplois, adjudications, entreprises ou autres benefices quelconques, soit tout autre acte du ministere du fonctionnaire, agent ou préposé, soit enfin l'abstention d'un acte qui rentrait dans 1'exercice de ses devoirs, sera puni des mémes peines que la personne corrompue. Toutefois, la peine d'emprisonnement prévue par l'article 35 du Code penal devra toujours étre prononcée et le minimum de 1'amende sera de • trois mille francs (3000 fr.). Les tentatives de contrainte et de corruption prévues au precedent paragraphe seront punies des peines qui y sont portées, qu'elles aient été ou non suivies d'effet. Quiconque aura corrompu ou tenté de corrompre, que la tentative ait été ou non suivie d'effet, par promesses, offres, dons, presents, commissions, escomptes ou primes, tout commis, employe, préposé, rémunéré ou salarié sous une forme quelconque d'un commercant ou d'un industriel, pour obtenir qu'il accomplisse un acte de son emploi ou qu'il s'abstienne d'un acte qui entrait dans 1'exercice de ses devoirs, sera puni d'un

emprisonnement de un an ä trois ans (1 an ä 3 ans) et d'une amende de trois mille ä dix mille francs (3000 ä 10000 fr.), ou de 1'une de ces deux peines seulement. Les eoupables seront passibles, en outre, de la peine prévue par le dernier paragraphe de l'article 177 du Code pénal.

252. Ceux qui auront contraint par B e l g . violences ou menaces ou corrompu par promesses, offres, dons ou presents, un fonctionnaire, un officier public, une personne chargée d'un service public, un juré, un arbitre ou un prud'homme, pour obtenir un acte de sa fonction ou de son emploi, méme juste, mais non sujet ä salaire, ou l'abstention d'un acte rentrant dans 1'ordre de ses devoirs, seront punis des mémes peines que le fonctionnaire, officier, juré, arbitre ou prud'homme coupable de s'etre laissé corrompre. Les tentatives de contrainte ou de corruption seront punies d'un emprisonnement de huit jours ä un an et d'une amende de vingtsix francs ä cinq cents francs. 173. Chiunque induce un pubblico I t . ufficiale a commettere aleuno dei delitti preveduti nei precedenti articoli é punito, nei caso dell'articolo 171 con la multa da lire cinquanta a tremila, e, nei caso dell' articolo 172, con le pene ivi stabilite. Se il pubblico ufficiale non abbia commesso il delitto, chi ha tentato d'indurvelo soggiace alle pene stabilite nei presente articolo ridotte della meta. 473. El que con dådivas, presentes, S p . ofrecimientos o promesas intentare corromper a un funcionario publico, serå 17

258 castigado con las mismas penas menos haya dirigido o hayan de dirigirse, serå la de inhabilitaciön que, en el caso de penado como autor de cohecho solamente el funcionario y, en su caso, el tercero que el funcionario de que se trate aceptare el soborno, corresponderian a éste. de que se valiere; pero nunca las personas a quienes la proposiciön fuera diriSi el soborno fuere aceptado por el funcionario serå penado solamente éste, ! gida, aunque ésta haya sido aceptada y aun cuando no hubiere llegado a percibir I ejecutada en todo o en parte. la dådiva, o no hubiere llegado a cumEl hecho de hacer un funcionario plirse el ofrecimiento, o promesa que le I publico, por si o por tercera persona, fueren hechos. j proposiciones de esta clase, serå castiEl funcionario a quien se hiciere gado con las penas que determinan los articulos anteriores de este Capitulo, segun cualquiera proposiciön que implique dadiva, presente, ofrecimiento o promesa la naturaleza de la proposiciön en relapara su corrupcion, deberå denunciar el cio'n con cada uno de dichos articulos. La persona a quien tales proposihecho a su jefe inmediato, o al Juez de instrucciön, y a falta de éste el munici- | ciones se refieran, tendrå el deber de pal o al funcionario fiscal mås proximo. j denunciar el hecho al jefe del funcionario Si no lo hiciere, aunque no haya llegado de que se trate, el cual procederå inmea aceptar el soborno, serå castigado como i diatamente a lo que haya lugar, o al encubridor del delito realizado por quien juez de instrucciön o funcionario del haya tratado de corromperle. Ministerio fiscal mås proximo. Si no lo Cuando la iniciativa para la dådiva, hiciere incurrirå en las penas corresponpresente, ofrecimiento o promesa haya par- dientes a los encubridores del delito que tido del funcionario publico al cual se el funcionario publico hubiera realizado.

III. Befriande av fånge. S.

10 kap. 17 §. Tager man häktad fängelse från och med två månader till person eller fånge med våld lös av den, och med tre år. som honom gripit eller i vård haver, Ar gerningsmannen med fången i rätt eller befriar man honom genom häktes I upp- eller nedstigande skyldskap eller eller fängelses brytande; varde dömd till svägerlag, hans maka, fosterfader, fosterstraffarbete i högst fyra år, eller, där moder eller fosterbarn, eller hans broder omständigheterna äro synnerligen mild- eller syster eller dess maka, eller hans rande, till fängelse. i trolofvade; vare straffet fängelse i högst Gör man försök till brott, som nu två år eller böter ej under etthundra sagt är, och blev endast genom omstän- I mark. digheter, som voro av gärningsmannens Försök är straffbart. vilja oberoende, brottets fullbordan för§ 1 1 . H a r någon, hvilken fått i upphindrad ; straffes högst med straffarbete I drag att bevaka, ledsaga eller forsla i två år. I fånge, med vilja lössläppt honom, eller Befriar man häktad person eller fånge, I uppsåtligen befordrat hans rymning;* strafgenom list eller annorledes, utan våld; I fes med tukthus i högst fyra år eller domes till fängelse i högst sex månader I fängelse ej under tre månader. Försök är straffbart. eller straffarbete i högst två år. Äro Har sådan person vållat fånges rymomständigheterna synnerligen mildrande, må till böter, dock ej under femtio riks- ning; domes till fängelse i högst sex månader eller böter ej öfver femhundra daler dömas. 18 §. Vid tillämpning av straff i mark. fall, som i 17 § sagt är, skall synnerÄr i dessa fall den skyldige fångligt avseende göras å beskaffenheten av vårdare eller fångförare; varde, om brotbrott, därför den häktade eller fångne tet det förtjenar, förklarad oskicklig att i häkte insatt eller dömd var. vidare nyttjas till sådant uppdrag. Om straff för tjensteman, hvilken begår brott, som nu är sagdt, stadgas i 40 kap. Fl. 16 kap. § 10. Hvar, som uppsåt§ 12. Hafva fångar satt sig tillligen befriar fånge ur straffanstalt, häkte samman och gemensamt våldfört sig å eller annat förvar, eller från dens vård, någon, som dem i vård eller under besom bevakar, ledsagar eller forslar ho- vakning har, eller med våld eller hot nom, eller hjelper fånge eller den, som om våld gjort honom motstånd, eller horymt och bör gripas, att undkomma, nom till något tvungit eller sökt tvinga, straffes med tukthus i högst tre år eller eller brutit eller sökt bryta sig ut ur

260 fängelse eller annat förvar; straffes för son, saavel som den, der tilskynder eller myteri, euhvar, som gjort sig skyldig | hjaelper en saadan Person til at undvige eller holder den undvegne skjult, straffes till våld eller hot om våld, med tukthus i högst åtta år, samt de öfrige med med Haefte eller med Faengsel indtil 2 tukthus ej öfver fyra år eller fängelse I Aar eller under formildende Omstaendigej under sex månader. | heder med Bode. Stk. 2. Den, som ulovligt saetter sig ! i Förbindelse med nogen faengslet eller N. § 131. Den, som bevirker eller med- tvangsanbragt Person, straffes med Bode virker til, at nogen, der som dömt eller ! eller under skaerpende Omstaendigheder sigtet for en strafbar handling lovlig er , med Haefte indtil 3 Maaneder. berovet friheden, ulovlig slippes los eller undviger fra de rum, hvor han höides förvaret, eller fra den, under hvis be191. Hij die opzettelijk iemand, op H vogtning han befinder sig, straffes med openbaar gezag of krachtens rechterlijke hefte eller faengsel indtil 3 aar, men uitspraak of beschikking van d« vrijheil indtil 5 aar, saafremt der handles om beroofd, bevrijdt of bij zijne zelfbevrijding en fånge, der er dömt eller sigtet for 1 behulpzaam is, wordt gestraft met geen forbrydelse, som kan medfore faeng- i vangenisstraf van ten hoogste twee jaren. sel paa livstid. Under saerdeles formildende omstaen120. Wer einen Gefangenen aus der T digheder kan boder anvendes. Gefangenanstalt oder aus der Gewa.t der bewaffneten Macht, des Beamten hittills gällande lag av 10/2 1866: oder desjenigen, unter dessen BeaufD. § 108. Den, som befrier en Fånge sichtigung, Begleitung oder Bewachung ud af Ovrighedens eller Rettens Magt er sich befindet, vorsätzlich befreit oder eller skaffer ham Midler og Leilighed til ihm zur Selbstbefreiung vorsätzlich behans Undvigelse, straffes med Faengsel hilflich ist, wird mit Gefängnis bis zu eller med Forbedringshusarbeide, som, drei J a h r e n bestraft. forsaavidt der er anvendt Void eller TrudDer Versuch ist strafbar. sel om Void mod Bevogterne, eller Befrieren har forsynet Fangen med Redskaber til paa saadan voldelig Maade at ivaerk§ 217. W e n n jemand einem wegen O saette Undvigelsen, kan stige til 4 Aar. | eines Verbrechens Verhafteten die GeBefrier Nogen en paagreben eller an- legenheit zum Entweichen durch List holdt Person eller skaffer ham Midler ! oder Gewalt erleichtert oder der nachog Leilighed til Undvigelse, straffes han | forschenden Obrigkeit in Wiedereinbrinmed Boder eller Faengsel, og, forsaavidt j gung des Entwichenen Hindernis legt. Void er anvendt, kan Straffen stige til § 218. W e n n der Vorschub von Forbedringshusarbeide indtil 2 Aar. j jemandem gegeben wird, der zur Sorge I fiir die Verwahrung verpflichtet ist; oder nya lagen av 15/4 1930 (ännu icke wenn derjenige, der den Vorschub gegällande): leistet, wusste, dass der Verhaftete eines D. § 124. Stk. 1. Den, der befrier en Hochverrates, einer Verfälschung der anholdt, fsengslet eller tvangsanbragt Per- i Kreditpapiere oder Miinze, eines Mordes,

261 Raubes oder angelegten Brändes be-, | guerre, les préposés ä sa garde ou conschuldigt oder straffällig erkannt ist, i duite seront punis, en cas de negligence, wird der Verbrecher mit schwerem Ker- d'un emprisonnement de six jours ä deux ker, und zwar, wenn der Vorschub einem mois; et, en cas de connivence, d'un wegen Hochverrates oder verfälschter \ emprisonnement de six mois ä deux ans. Ceux qui, n'etant pas charges de la Kreditpapiere Verhafteten geleistet wor- j den, zwischen fiinf und zehn Jahren, in | garde ou de la conduite du detenu, auront anderen hier benannten Fallen aber procure ou facilité son evasion, seront zwischen einem und fiinf Jahren zu be- j punis de six jours ä trois mois d'emprisonnement. strafen sein. Art. 239. Si les detenus evades, ou § 219. 1st der Verhaftete wegen eines anderen Verbrechens, als die in ! l'un d'eux, étaient prévenus ou accuses d'un crime de nature k entrainer une dem vorhergehenden Paragraphe benannt sind, in der Untersuchung oder Strafe, peine afflictive ä temps, ou condamnés und hat derjenige, der ihm Vorschub i pour l'un de ces crimes, la peine sera, getan, keine besondere Pflicht zu seiner contre les préposés k la garde ou conVerwahrung, so ist die Strafe Kerker duite, en cas de negligence, un emprizwischen sechs Monaten und einem Jahre. sonnement de deux mois ä six mois; en cas de connivence, la réclusion. Les individus non charges de la garde § 447. W e r einem Gefangenen bei des detenus, qui auront procure ou facider Entweichung aus der Haft oder dem lité 1'évasion, seront punis d'un empribehördlichen Gewahrsam behilflich ist, sonnement de trois mois ä deux ans. Art. 240. Si les evades, ou l'un begeht ein Verbrechen und ist mit Kerker d'eux, sont prévenus ou accuses de cribis zu zwei Jahren zu bestrafen. W e r aber einem Gefangenen zum i mes de nature ä entrainer la peine de Zweck des Entweichens eine Waffe, einen I mort ou des peines perpétuelles, ou s'ils Schliissel oder irgendein anderes Werk- sont condamnés ä l'une de ces peines, zeug verschafft, ist mit Kerker bis zu drei | leurs conducteurs ou gardiens seront punis d'un an ä deux ans d'emprisonneJahren zu bestrafen. ment, en cas de negligence, et des travaux forces k temps, en cas de connivence. Les individus non charges de la conArt. 237. Toutes les fois qu'une j evasion de detenus aura lieu, les huis- I duite ou de la garde, qui auront facilité siers, les commandants en chef ou en \ ou procure 1'évasion, seront punis d'un sous-ordre, soit de la gendarmerie, soit ! emprisonnement d'un an au moins et de de la force armée servant d'escorte ou | cinq ans au plus. Art. 2 4 1 . Si 1'évasion a eu lieu ou garnissant les postes, les concierges, \ a été tentée avec violence ou bris de gardiens, geöliers, et tous les autres proposes ä la conduite, au transport ou a I prison, les peines contre ceux qui l'auront la garde des detenus, seront punis ainsi j favorisée en fournissant des instruments propres ä 1'opérer, seront: qu'il suit. Si le detenu qui s'est évadé se trouve Art. 238. Si 1'évadé était prévenu de délits de police ou de crimes simple- dans le cas prévu par l'article 238, trois ment infamants, ou condamné pour 1'un mois ä deux ans d'emprisonnement; au cas de l'article 239, un an k quatre ans de ces crimes, s'il était prisonnier de

262 d'emprisonnement; et au cas de l'article | .pour avoir favorisé une evasion ou des 240, deux ans ä cinq ans de la méme j tentatives d'evasion, ä un emprisonnepeine et une amende de 50 francs ä ment de plus de six mois, pourra, en 2000 francs. ! outre, étre mis [sous la surveillance speDans ce dernier cas, les eoupables cials de la haute police.^] pour un inter pourront. en outre, étre privés des droits valle de cinq ä dix ans. mentionnés en l'article 42 du present Code Art. 247. Les peines d'emprisonnependant cinq ans au moins et dix ans ment ci-dessus établies contre les conau plus, å compter du jour ou ils auront i ducteurs ou les gardiens, en cas de néglisubi leur peine. ! gence seulement, cesseront lorsque les Art. 242. Dans tous les cas ci-des- ; évadés seront repris ou représentés, sus, lorsque les tiers qui auront procure pourvu que ce soit dans les quatre mois ou facilité 1'évasion v seront parvenus j de 1'évasion, et qu'ils ne soient pas arréen corrompant les gardiens ou geöliers, tés pour d'autres crimes ou délits comou de connivence avec eux, ils seront mis postérieurement. punis des mémes peines que lesdits gardiens et geöliers. Art. 243. Si 1'évasion avec bris ou 332. E n cas d'evasion de detenus, B e l g violence a été favorisée par transmission les personnes préposées ä leur conduite d'armes, les gardiens et condueteurs qui ou ä leur garde seront punies ainsi qu'il y auront participé seront punis des travaux I suit: forces ä perpétuité; les autres personnes, 333. Si 1'évadé était poursuivi ou des travaux forces ä temps. condamné du chef d'un délit, ou s'il Art. 244. Tous ceux qui auront con- était prisonnier de guerre, ces proposes nive ä 1'évasion d'un détenu seront soli- seront punis, en cas de negligence, d'un dairement condamnés, ä titre de dom- emprisonnement de huit jours ä trois mages-intéréts, ä tout ce que la partie mois, et en cas de connivence, d'un emcivile du détenu aurait eu droit d'obtenir prisonnement de six mois ä deux ans. contre lui. 334. Si 1'évadé était poursuivi ou Art. 245. A 1'égard des detenus qui condamné du chef d'un crime, ou s'il se seront évadés ou qui auront tenté de était arrété en vertu de la loi sur les s'evader par bris de prison ou par vio- extraditions, ces préposés subiront un lence, ils seront, pour ce seul fait, pu- emprisonnement de quinze jours ä un nis de six mois ä un an d'emprisonnean, en cas de negligence; et un empriment, et subiront cette peine immédiate- sonnement d'un an ä cinq ans, en cas ment apres 1'expiration de celle qu'ils de connivence. auront encourue pour le crime ou délit 335. Ceux qui, n'etant pas charges ä raison duquel ils étaient detenus, ou I de la garde ou de la conduite du détenu, immédiatement apres 1'arrét ou jugement i auront procure ou facilité son evasion, qui les aura acquittés ou renvoyés ab- I seront punis, au cas de l'article 333, sous dudit crime ou délit; le tout sans d'un emprisonnement de quinze jours ä prejudice de plus fortes peines qu'ils un an; et au cas de l'article 334, d'un auraient pu encourir pour d'autres crimes emprisonnement de trois mois a deux qu'ils auraient commis dans leurs vio- ans. lences. Sont exceptés de la presente dispoArt. 246. Quiconque sera condamné, sition les ascendants ou descendants,

263 époux et épouses méme divorces, fréres I alla meta della pena che gli rimane da ou soeurs des détenus évadés, ou leurs scontare, se trattisi di altra pena restrit| tiva della libertä personale, purché tale allies aux mémes degres. 336. Si 1'évasion a eu lieu ou a été I prolungamento non sia inferiore ai tre mesi né superiore ai tre anni. tentée avec violence, menaces ou bris Le precedenti disposizioni si applide prison, les peines contre ceux qui 1'auront favorisée en fournissant des in- I cano anche al condannato ammesso. se! condo 1'articolo 14, a lavorare fuori dello struments propres ä 1'opérer seront: Dans les circonstances énoncées ä ; stabilimento penale, per il solo fatto l'article 333, un emprisonnement de deux I dell'evasione dal luogo in cui attende ans ä cinq ans contre les préposés, et I al lavoro. Trattandosi della reclusione, 1'aude trois mois ä deux ans contre les | mento si opera sul periodo di pena nei autres personnes; Dans les circonstances énoncées ä j quale il condannato la stava scontando; l'article 334, la réclusion contre les pré- j salvo che si tratti del modo di esecuposés, et un emprisonnement de six mois zione preveduto nell'articolo 14, nei quale k trois ans contre les autres personnes. caso il prolungamento si sconta nello 337. Si 1'évasion a eu lieu ou a été ! stabilimento ordinario col lavoro in cotentée avec violence, menaces ou bris mune. Non si applicano le disposizioni dell' de prison, les peines contre ceux qui 1'auront favorisée par transmission d'ar- j articolo 76. 228. Chiunque procura o facilita in mes seront: Dans les circonstances énoncées ä I qualsiasi modo 1'evasione di un arrestato l'article 333, la réclusion contre les pré- j o condannato, é punito con la reclusione posés, et un emprisonnement de deux i o con la detenzione da uno a trenta ans k cinq ans contre les autres per- mesi, tenuto conto della gråvita dell'im1 putazione o della specie e durata della sonnes; Dans les circonstances énoncées ä j pena che rimane da scontare; e, se il l'article 334, les travaux forces de dix condannato scontava la pena dell'ergaans ä quinze ans contre les préposés, la stolo, con la reclusione o con la deten| zione da trenta mesi a quattro anni. réclusion contre les autres personnes. Se, per procurare o facilitare 1'evasione, il colpevole si valga di alcuno dei It. 226. Chiunque, essendo legalmente mezzi indicati nell'articolo 226, la pena, arrestato, evade, usando violenza verso qualora 1'evasione avvenga, é da due a cinque anni, e, qualora non avvenga, da le persone o mediante rottura, é punito con la detenzione da tre a diciotto mesi. un mese a tre anni; tenuto conto in 227. Il condannato, che evade valen- ambedue i casi della gråvita dell'impudosi di uno dei mezzi indicati nell'arti- tazione o della specie e durata della pena che rimane da scontare. colo precedente, soggiace: L a pena é diminuita di un terzo, se 1° ad un aumento sino a due anni della segregazione cellulare continua o il colpevole sia un prossimo congiunto ad un nuovo periodo di tale segregazione dell'arrestato o condannato. 229. Il pubblico ufficiale incaricato per un tempo equivalente, se scontava della custodia o del trasporto di un arrela pena dell'ergastolo: 2° ad un prolungamento da un terzo I stato o condannato, che in qualsiasi modo

264 ne procura o facilita 1'evasione, é punito Nei caso che, a cagione di tale percon la reclusione da uno a cinque anni, messo, avvenga 1'evasione deH'arrestato e da tre a otto anni, se 1'evaso scon- o condannato, la detenzione é da sei mesi tava la pena dell'ergastolo; e. ove la a quattro anni. condanna non abbia per effetto 1'inter232. Quando 1'evaso si costituisca dizione perpetua, con 1'interdizione tem- spontaneamente in carcere. nei caso poranea dai pubblici ufficii. dell'articolo 226, la pena é della detenSe, per procurare o facilitare 1'eva- zione da un mese ad un anno; nei caso sione, il colpevole cooperi alla violenza del numero 2° dell'articolo 227, il proo alla rottura, ovvero somministri le armi lungamento di pena é soltanto di un o gli strumenti, o non ne impedisca la sesto, e non puö superare un anno; e, somministrazione, la pena é della inter- nei caso preveduto nei numero 1° del dizione perpetua dai pubblici ufficii. e detto articolo 227, 1'evaso non soggiace della reclusione da tre a dieci anni, ad alcun aggravamento di pena. qualora 1'evasione avvenga, e da uno a 233. Va esente da pena nei caso cinque anni, qualora non avvenga. preveduto nei secondo capoverso dell' art. Se 1'evasione avvenga per negligenza 229, e non soggiace all' aumento di pena o imprudenza del pubblico ufficiale, questi stabilito nei capoverso dell' articolo 2 3 1 . é punito con la detenzione da tre mesi il publico ufficiale colpevole del fatto ivi a due anni, e da uno a tre anni, se rispettivamente preveduto, se, nei termine 1'evaso scontava la pena dell'ergastolo; di tre mesi dalla evasione, procuri la e sempre con 1'interdizione temporanea cattura degli evasi o la presentazione di dai pubblici ufficii. essi all' autoritå. Nell'applicare la pena. si tiene sempre conto della gråvita del reato imputato o della specie e durata della pena che rimane da scontare. Art. 494. El que extrajere de los S p 230. Quando la violenza preveduta i locales de detenciön o de las prisiones negli articoli precedenti sia commessa preventivas a un detenido o preso, o con armi, o il fatto avvenga in riunione le proporcionare la evasion, serå castidi tre o piii persone, o previo concerto, ! gado con la pena de cuatro meses a dos le pene stabilite nei medesimi articoli ahos de prisiön. sono aumentate di un terzo; e, se il colpeArt. 495. El que extrajere de los vole scontava la pena dell'ergastolo, 1'aumento o il nuovo periodo della segrega- ; establecimientos penales a un condenado zione cellulare continua puö estendersi a pena de privaciön de libertad, o le j facilitare la evasion, serå castigado con sino a tre anni. 231. Il pubblico ufficiale incaricato la pena de seis meses a cuatro anos de della custodia o del trasporto di un prisiön. Art. 496. Las penas establecidas en arrestato o condannato, che, senza autorizzazione, gli permette di allontanarsi, anche el art. 494 se aplicarån también a los temporaneamente, dal luogo in cui deve que extrajeren o facilitaren la evasion rimanere in arresto o scontare la pena, de los reclufdos en los establecimientos é punito con la detenzione da un mese : destinados a la ejecuciön de las medidas ad un anno e con 1'interdizione tempo- I de seguridad. ranea dai pubblici ufficii. Art. 497. Los que coadyuvaren a la

265 evasion de un detenido, preso o conde- un dia a un aho de prisiön, sin perjuicio nado, fuera de los lugares mencionados de la aplicaciön de las penas procedentes en los articulos anteriores, sorprendiendo cuando el hecho constituya ademås otro a los encargados de conducirlos, serån I u otros delitos. castigados con la pena de dos meses y

IV. S.

Personalfaution.

3 kap. 9 §. Nu har någon, utan att hjelplig till döljande af gerningen eller hava sådan del i brott, som förr sagt är, ; undanrödjande af bevis derom; straffes sedan brottet timat, med vetskap därom i med böter högst femhundra mark eller gått den brottslige tillhanda, såsom att j fängelse ej öfver ett år. Gjorde han det han hulpit att honom dölja, eller varit | för egen vinning; vare straffet fängelse behjälplig till hans flykt eller till döljande j i högst två år eller böter. Ej må dock av gärningen eller till undanröjande av i straffet sättas högre än den skyldige bevis därom, eller emottagit, dolt, köpt kunnat ådömas för medhjelp till brottet. eller föryttrat gods, som genom brottet Straff enligt denna § må likväl ej åtkommet var, eller besörjt omarbetning i ådömas någon af de i 2 mom. 10 § eller förändring därav; straffes, eftersom j nämnda personer, och ej heller ega rum brottet var till, med fängelse i högst sex der brottet är något af dem, som ommånader eller böter: har det skett för förmälas i 4 1 , 42, 43 och 44 kapitlen, egen vinning, och är brottet med straff- : eller med dem jemförlig förbrytelse. arbete över åtta år eller svårare straff belagt; då må till straffarbete i högst § 132. Med boder eller med hefte N två år dömas. eller faengsel indtil 2 aar straffes den, 10 §. H a r någon, utan vetskap om som, i hensigt at modarbeide en offentbrott, som annan förövat, honom till- lig undersogelse, der er eller maatte handagått, på sätt i 9 § sägs, ändå att blive anstillet angaaende nogen strafbar han haft skäl att honom misstänka; straffes handling, bevirker eller medvirker til, med böter. at gjenstande af betydning for under11 §. Make, syskon, skyldeman i sogelsen tillintetgjores, bringes tilside rätt upp- eller nedstigande led, den som eller forvanskes, eller at gjerningens med den brottslige i första svågerlag spor paa anden maade udslettes. lika nära förenad är, adoptivfader, adopSamme straf anvendes paa den, som tivmoder, adoptivbarn eller fosterbarn bevirker eller medvirker til, at nogen skall ej till straff fällas efter 10 §; ej ved flugt eller ved at höides skjult eller heller efter 9 § för den brottsliges döludgives for en anden person soges undjande, eller för befordrande av hans flykt. draget forfolgning eller straf for en strafbar handling. Paa den, der har handiet i hensigt Fl. 16 kap. 20 §. Har någon, sedan at unddrage sig selv eller nogen af sine han fått veta att brott timat, dolt eller naermeste fra forfolgning eller straf, komhulpit att dölja förbrytaren, eller be- mer straf ikke til anvendelse. fordrat hans flykt eller varit honom be-

267 hittills gällande D.

lag av 10/a

§ H O . Den, som skjuler en Person, om hvem han ved, at han er en undvegen Fånge, eller at han paa Grund af Forbrydelser forfolges af det Offentlige, eller som understetter hans Flugt, straffes med Boder eller Faengsel. Sidstnaevnte Straf, eller under formildende Omstaendigheder Boder, bliver at anvende paa den, der, umiddelbart efteråt en Forbrydelse er begaaet, eller naar den forfolges af det Offentlige, tilintetgjor eller skjuler Forbrydelsens Spor. JEgtefaeller, Sodskende, Slaegtninge eller Besvogrede i op- og nedstigende Linie samt Fosterforaeldre og Fosterborn blive dog ikke at straffe for saadanne Handlinger. nya lagen av lD/4 1930 (ännu gällande:

1866:

icke

§ 125. Stk. 1. Med Bode, Haefte eller med Faengsel indtil 1 Aaar straffes den, som 1) for at unddrage nogen fra Forfolgning for en Forbrydelse eller Straf holder ham skjult, hjaelper ham til Flugt eller udgiver ham for en anden, 2) tilintetgor, förvanskar eller bortskaffer Genstande af Betydning for en offentlig Undersogelse eller udsletter en Forbrydelses Spor. Stk. 2. Den, der foretager de naevnte Handlinger for at unddrage sig selv eller nogen af sine naermeste fra Forfolgning eller Straf, straffes ikke.

zake van eenig misdrijf, verbergt of hem behulpzaam is in het ontkomen aan de nasporing van of aanhouding door de ambtenaren der justitie of politie; 2°. hij die nådat eenig misdrijf is gepleegd, met het oogmerk om het te bedekken of de nasporing of vervolging te beletten of te bemoeilijken, voorwerpen waarop of waarmede het misdrijf gepleegd is of andere sporen van het misdrijf vernietigt, wegmaakt, verbergt of aan het onderzoek van de ambtenaren der justitie of politie onttrekt. Deze bepalingen zijn niet van toepassing op hem die de daarin vermelde handelingen verricht ten einde gevaar van vervolging te ontgaan of af te wenden van een zijner bloedverwanten of aangehuwden in de rechte linie of in den tweeden of derden graad der zijlinie of van zijn echtgenoot of gewezen echtgenoot.

257. Wer nach Begehung eines Ver- I brechens oder A 7 ergehens dem Täter oder Teilnehmer wissentlich Beistand leistet, um denselben der Bestrafung zu entziehen oder um ihm die Vorteile des Verbrechens oder Vergehens zu sichern, ist wegen Begunstigung mit Geldstrafe oder mit Gefängnis bis zu einem J a h r e und, wenn er diesen Beistand seines Vorteils wegen leistet, mit Gefängnis zu bestrafen. Die Strafe darf jedoch, der Art oder dem Masse nach, keine schwerere sein, als die auf die Handlung selbst angedrohte. Die Begunstigung ist straflos, wenn dieselbe dem Täter oder Teilnehmer von einem Angehörigen gewährt worden ist, um ihn der Bestrafung zu entziehen. H. 189. Met gevangenisstraf van ten Die Begunstigung ist als Beihilfe zu hoogste zes maanden of geldboete van bestrafen, wenn sie vor Begehung der ten hoogste driehonderd gulden wordt i Tat zugesagt worden ist. Diese Bestimgestraft: mung leidet auch auf Angehörige An1°. hij die opzettelijk iemand die | wendung. schuldig is aan of vervolgd wordt ter 258. W e r seines Vorteils wegen sich

268 einer Begunstigung schuldig macht, wird ihm noch näher verwandt sind, sein als Hehler bestraft, wenn der Begiinstigte Ehegenoss, die Geschwister seines Ehe1. einen einfachen Diebstahl oder eine i genossen und die Ehegenossen seiner GeUnterschlagung begången hat, mit Geschwister wegen einer solchen Verhehlung ! fängnis, allein, nicht gestraft werden. 2. einen schweren Diebstahl, einen Raub oder ein dem Raube gleich zu be§ 374. Wer dem Täter oder Teil- U n g . strafendes Verbrechen begången hat, mit I nehmer an einem Verbrechen oder VerZuchthaus bis zu fiinf Jahren. | gehen hilfreiche Hand leistet, um der beSind mildernde Umstände vorhanden, j hördlichen Verfolgung zu entgehen, den so tritt Gefängnisstrafe nicht unter drei Erfolg des Strafverfahrens zu vereiteln Monaten ein. oder straflos zu bleiben, macht sich, Diese Strafvorschriften finden auch wenn er sich mit ihm diesbeziiglich dann Anwendung, wenn der Hehler ein ! nicht schon vor der Veriibung des Verbrechens oder Vergehens verabredet hat, Angehöriger ist. der Vorschubleistung schuldig und ist mit Gefängnis bis zu einem J a h r zu be§ 214. Zweiter Fall. Wenn jemand strafen. der nachforschenden Obrigkeit die zur § 375. Der Vorschubleistung macht Entdeckung des Verbrechens oder des I sich auch schuldig und unterliegt der Täters dienlichen Anzeigungen verheim- im vorigen Paragraphen festgesetzten licht, d. h. deren Bekanntwerden abStrafe, wer, ohne sich vor der Begehung sichtlich zu hindern oder wenigstens zu ! des Verbrechens oder Vergehens mit dem erschweren sucht; oder den Verbrecher I Täter oder Teilnehmer dariiber zu vervor ihr verbirgt; oderden ihm bekannten abreden, bei der Sicherstellung des aus Verbrechern Unterschleif gibt; oder ihre I dem Verbrechen oder Vergehen stamZusammenkiinfte, da er sie hindern könnte, menden Vorteils mitwirkt. begiinstigt. § 376. W e r die Vorschubleistung § 215. Ein soldier Verhehler soil, i in der Absicht begeht, um sich selbst wofern nicht bei denVerbrechen des Hoch- : oder einem anderen einen Vermögensvorverrates, der Ausspähung und Falschwer- | teil zu verschaffen, ist mit Gefängnis bung der Fall der unterlassenen Anzeige I bis zu zwei Jahren zu bestrafen. eintritt, und die Mitschuld an eben diesen § 377. Wegen Vorschubleistung ist Verbrechen begriindet (§§ 6 1 , 67 und neben der Hauptstrafe auch auf Amts92), nach der Gefährlichkeit des ver- verlust zu erkennen, wenn diese in behehlten Verbrechers, und nach der durch zug auf ein solches Verbrechen oder seinen Vorschub beförderten Schädlich- Vergehen begången wird, wegen dem nach keit, mit Kerker von sechs Monaten bis dem Gesetz Amtsverlust einzutreten hat. auf ein J a h r ; und im Falle des gege§ 378. Die Anordnungen der §§ 374 benen Unterschleifes, oder der begiinstig- und 375 sind nicht anzuwenden, wenn ten Zusammenkiinfte mit schwerem Ker- der Vorschubleister eine daselbst beker bis auf fiinf Jahre bestraft werden. zeichnete Handlung im Interesse eines § 216. Doch können des Verbrechers seiner Angehörigen (§ 78) verubt hat. Verwandte und Verschwägerte in auf- und absteigender Linie, wie auch seine GeArt. 248. Ceux qui auront recélé ou F r . schwister, Geschwisterkinder oder die I fait recéler des personnes qu'ils savaient

269 Art. 50. Son encubridores los que, avoir commis des crimes emportant peine afflictive, seront punis de trois mois i sin ånimo de lucro y sin concierto pred'emprisonnement au moins et de deux ; vio, pero con conocimiento del delito y sin haber tenido participation en él, inter ans au plus. Sont exceptés de la presente disposi- vinieren posteriormente: 1°. Ocultando o inutilizando el cution les ascendants ou descendants, époux ou épouse méme divorces, fréres ou soeurs erpo. los efectos o los instrumentos del des criminels recélés. ou leurs allies aux : delito, para impedir su descubrimiento. 2°. Albergando, ocultando o propormémes degres. cionando la fuga al culpable, o bien 339. Ceux qui auront recélé ou fait denegando el cabeza de familia a la recéler des personnes qu'ils savaient étre Autoridad judicial el permiso para entrar en el domicilio, a fin de aprehender al poursuivies ou condamnées du chef d'un crime, seront punis d'un emprisonnement delicuente que se hållare en él. Se exceptiian los casos de encubride huit jours ä deux ans, et d'une amende de vingt-six francs ä cinq cents francs. miento como delito propio, o distinto, 341. Sont exceptés des deux dis- j penados en el Libro 2° de este Cödigo. Art. 142. A los encubridores de positions précédentes les ascendants ou descendants, époux ou épouses méme delito consumado, comprendidos en el divorces, fréres ou soeurs, et allies aux art. 50 de este Cödigo, se les impondrå la mémes degres des criminels recélés, des pena inferior en dos grados a la sehalada auteurs ou complices de 1'homicide, des | para el autor dal delito consumado. coups ou des blessures. Art. 513. Los que habitualmente se dedicaren a ocultar o inutilizar el 225. Chiunque, dopo che fu com- I cuerpo, los efectos o los instrumentos messo un delitto per il quale é stabilita , de los delitos, o a albergar, ocultar o una pena non inferiore alla detenzione, ! proporcionar la fuga a los delincuentes, senza concerto anteriore al delitto stesso, i serån castigados con la pena de seis e senza contribuire a portario a conse- j meses a tres ahos de réclusion y multa guenze ulteriori, aiuta taluno ad assi- de 2,000 a 10,000 pesetas, salvo que curarne il profitto, a eludere le investi- el delito que se trate de encubrir esté gazioni dell'Autorita, ovvero a sottrarsi castigado con penas inferiores, en cuyo alle ricerche della medesima o alla esecucaso las que se impongan privativas de zione della condanna, e chiunque sopprime libertad no excederån de aquéllas. o in qualsiasi modo disperde o altera le Serå castigado con la pena senalada tracce o gli indizii di un delitto che imen el pårrafo anterior y ademås con la porti la pena suddetta, é punito con la I inhabilitaciön absoluta de seis a veinte reclusione o con la detenzione sino a ahos el funcionario publico que faltando cinque anni, ma non superiore in durata a las obligaciones de su cargo y tealla meta della pena stabilita per il de- niendo noticia de la perpetraciön de litto medesimo. cualquier delito, albergare o proporcionare Qualora si tratti di altri reati, la j la fuga a los reos, ocultare o inutilizare el cuerpo, los efectos o instrumentos del pena é della multa sino a lire mille. Va esente da pena chi commetta il i delito o consintiere que otro lo haga. fatto in favore di un prossimo congiunto. I Esta pena se impondrå sea o no habitual el encubridor.

V. Störande av allmän funktion genom angrepp på myndighets förfogande över saker. S.

10 kap. 19 §. Var som olovligen ! slagen till allmän kännedom, bote högst tager bort, river eller annorledes skadar j trehundra mark. offentlig myndighets kungörelse eller unHar rysk flagg eller riksvapnet eller derrättelse, som till allmän kännedom Storfurstendömets vapen, som pä mynanslagen är, straffes med böter, högst dighets anordning offentligen utstälts, etthundra riksdaler. blifvit skadadt eller vanstäldt i afsigt 21 §. Bryter man offentlig myn- att dermed visa missaktning emot myndigdighets insegel, varmed saker eller skrif- heten; straffes den skyldige med fängelse ter tillslutna äro, eller rubbar man lös i högst tre månader. egendom, som är satt i kvarstad eller 17 §. Hvar, som utan lof uppsåtutmätt; vare ock straffet böter eller ligen bryter myndighets eller tjenstemans fängelse i högst sex månader. insegel, hvarmed sak eller skrift blifvit 22 §. Bryter någon emot förbud att förseglad, straffes med böter eller fängelse gods skingra eller emot förbud att giva ej öfver sex månader. annans gods ut; straffes med böter. Rubbar någon uppsåtligen i qvarstad satt, utmätt eller i beslag taget gods; vare lag samma. 18 §. Bryter någon emot laga förFl. 16 kap. 15 §. Förstör, skadar, undanbud att skingra eller föryttra löst eller skaffar eller tillegnar sig någon upp- fast gods eller att utgifva annans egensåtligen allmän urkund, protokoll, rätte- dom; straffes med böter eller fängelse gångshandling eller annan handling eller ej öfver tre månader. skrift, som förvaras i allmänt arkiv eller hos myndighet eller tjensteman, eller för tjenstens skull öfverlemnats åt myndig§ 3 4 3 . Med boder eller med faeng- N . het eller tjensteman; straffes, om ej sel indtil 4 maaneder straffes den, som brottet bör enligt 12 kap. anses, med ulovlig tilintetgjor, beskadiger, skjuler, fängelse. bortforer eller afhaender gods, hvori ud16 §. Den, som olovligen borttager laeg, afsaetning, heftelse, arrest eller beeller uppsåtligen skadar eller vanställer slag er gjort, eller handier mod et lovrysk flagg eller ryska riksvapnet eller formelig nedlagt forbud eller brj^der eller Storfurstendömets vapen, som på myn- beskadiger et af offentlig myndighed anbragt segl eller medvirker hertil. dighets föranstaltande offentligen utstälts, eller offentlig myndighets eller Offentlig paatale finder alene sted tjenstemans kungörelse, hvilken är anefter fornaermedes begjaering.

271 § 345. Den, som bevirker eller med- die opzettelijk eenig krachtens de wet virker til, at opslaaede, udlagte eller om- in beslag genomen goed vernielt, besendte offentlige kundgjorelser ulovlig schadigt of onbruikbaar maakt. odelaegges, borttages, gjeres ulaeselige De bewaarder die opzettelijk een eller besudles, eller at budstikker ikke I dezer feiten pleegt of toelaat, of den i rette tid forsendes, straffes med böder, | dader als medeplichtige ter zijde staat, men under saerdeles skjaerpende omstaen- I wordt gestraft met gevangenisstraf van digheder eller i gjentagelsestilfaelde med i ten hoogste vier jaren. faengsel indtil 4 maaneder. Indien een dezer feiten ten gevolge van onachtzaamheid des bewaarders gepleegd is, wordt deze gestraft met hechtenis van ten hoogste eene maand hittills gällande lag av l 0 / 2 1866: of geldboete van ten hoogste honderd D. § 105. Den, som ulovlig borttager I twintig gulden. eller beskadiger en efter Ovrighedens 199. Hij die opzettelijk zegels waarForanstaltning opslaaet Bekjendtgorelse | mede voorwerpen door of vanwege het straffes med Boder eller Faengsel. bevoegd openbaar gezag verzegeld zijn, § 106. Paa samme Maade straffes verbreekt, opheft of beschadigt, of de den, som uden Befoielse forsaetlig af tager t door zoodanig zegel bewerkte afsluiting eller beskadiger de af en offentlig Myn- op andere wijze verijdelt, wordt gedighed i Embedsmedfor anbragte Segl straft met gevangenisstraf van ten hoogste eller Maerker, forsaavidt Handlingen ikke twee jaren. udgjor en anden selvstaendig Forbrydelse. De bewaarder die opzettelijk het feit pleegt of toelaat, of den dader als medeplichtige ter zijde staat, wordt gestraft nya lagen av lo/i 1930 (ännu icke met gevangenisstraf van ten hoogste drie gällande): jaren. D. 126. Stk. 1. Den, som fjerner eller Indien het feit ten gevolge van onachtodelaegger noget ved offentlig Foranstalt- zaamheid des bewaarders gepleegd is, ning anbragt Segl eller Maerke, straffes wordt deze gestraft met hechtenis van med Bode, Haefte eller med Faengsel ten hoogste eene maand of geldboete van indtil 6 Maaneder. ten hoogste honderd twintig gulden. Stk. 2. Med Bode eller Haefte ind200. Hij die opzettelijk zaken, betil 3 Maaneder straffes den, som bort- stemd om voor de bevoegde macht tot tager eller beskadiger nogen ved offentlig overtuiging of bewijs te dienen, akten, Foranstaltning opslaaet Bekendtgorelse. bescheiden of registers die voortdurend of tijdelijk op openbaar gezag bewaard worden, of hetzij aan een ambtenaar, H. 198. Hij die opzettelijk eenig goed hetzij aan een änder in het belang van aan het krachtens de wet daarop gelegd den openbaren dienst zijn ter hand gebeslag of aan eene gerechtelijke seque- steld, vernielt, beschadigt, onbruikbaar stratie onttrekt of, wetende dat het maakt of wegmaakt, wordt gestraft met daaraan onttrokken is, het verbergt, wordt gevangenisstraf van ten hoogste drie gestraft met gevangenisstraf van ten | jaren. hoogste drie jaren. 187. Hij die eene bekendmaking, Met dezelfde ' straf wordt gestraft hij j vanwege het bevoegd gezag in het open-

272 baar gedaan, wederrechtelijk afscheurt, 137. W e r Sachen, welche durch onleesbaar maakt of beschadigt, met het I die zuständigen Behörden oder Beamten oogmerk om de kennisneming daarvan j gepfändet oder in Beschlag genommen te beletten of te bemoeilijken, wordt ge- worden sind, vorsätzlich beiseite schafft. straft met gevangenisstraf van ten hoogste zerstört oder in anderer Weise der Vereene maand of geldboete van ten hoogste I strickung ganz oder teilweise entzieht. driehonderd gulden. wird mit Gefängnis bis zu einem Jahre 447. Hij die eene bekendmaking, 1 oder mit Geldstrafe bestraft. vanwege het bevoegd gezag in het openbaar gedaan, wederrechtelijk afscheurt, onleesbaar maakt of beschadigt, wordt gestraft met geldboete van ten hoogste § 315. Einer Ubertretung macht vijftien gulden. sich auch derjenige schuldig, der Patente, Verordnungen, Siegel der Staats- oder Gemeindebehörden oder unter was immer 133. W e r eine Urkunde, ein Re- fiir Namen und Gestalt zur öffentlichen gister, Akten oder einen sonstigen Gegen- j Bekanntmachung angeschlagene oder ausstand, welche sich zur amtlichen Auf- • gesetzte, von der Obrigkeit unterfertigte bewahrung an einem dazu bestimmten ! Urkunden abreisst, hinwegnimmt, zerOrte befinden, oder welche einem Be- reisst, besudelt, oder auf andere Art amten oder einem Dritten amtlich uber- verletzt. Geschieht diese Ubertretunggeben worden sind, vorsätzlich vernichtet, j aus blossem Leichtsinne oder Mutwillen. beiseite schafft oder beschadigt, wird j so ist die Strafe Arrest von vierundmit Gefängnis bestraft. j zwanzig Stunden bis zu einer Woche. 1st die Handlung in gewinnsiichtiger Zeigt sich aber bei der Lmtersuchung Absicht begången, so tritt Gefängnisstrafe | die Absicht, entweder die Behörde zu nicht unter drei Monaten ein; auch kann j beschimpfen. oder die Bekanntmachung auf Verlust der biirgerlichen Ehrenrechte | und Befolgung einer Anordnung zu ver! erkannt werden. hindern, so ist die Strafe strenger Arrest 134. Wer öffentlich angeschlagene von einem bis zu drei Monaten. Nach Bekanntmachungen, Verordnungen, Be- j Beschaffenheit des Falles und des Täters fehle oder Anzeigen von Behörden oder kann der strenge Arrest bis zu sechs Beamten böswillig abreisst, beschadigt | Monaten ausgedehnt werden. oder verunstaltet, wird mit Geldstrafe § 316. Eine eigenmächtige oder wioder mit Gefängnis bis zu sechs Monaten ! derrechtliche Eröffnungöffentlicher Amtsbestraft. | siegel, unter denen schriftliche Aufsätze 136. W e r unbefugt ein amtliches I oder andere Gegenstände verschlossen geSiegel, welches von einer Behörde oder | halten werden, ist, wenn sie aus blossem einem Beamten angelegt ist, um Sachen j Mutwillen oder leichtfertiger Neugierde zu verschliessen, zu bezeichnen oder in veriibt wird, als Ubertretung mit Arrest von Beschlag zu nehmen, vorsätzlich erbricht, einem bis zu drei Monaten zu bestrafen. ablöst oder beschadigt oder den durch Wird sie aber zum Zeichen der Geein solches Siegel bewirkten amtlichen ringschätzung öffentlicher Anordnungen Verschluss aufhebt, wird mit Gefängnis • oder in der Absicht veriibt, um dadurch bis zu sechs Monaten oder mit Geld- das vermeintliche eigene Recht oder irstrafe bestraft. gend eine gehässige Absicht eigenmächtig

273 durchzusetzen, so ist sie mit strengem Arreste von einem bis zu sechs Monaten zu ahnden. Zu den öffentlichen Amtssiegeln gehören aber nicht bloss die Siegel der Staatsbehörden, sondern auch jene der Gemeinden, der öffentlichen Lehranstalten, der Pfarreien und der öffentlichen Notare. Ges. 2 5 / 5 1883, § 3 : Wer, ausser dem im § 1 vorgesehenen Falle, Sachen, welche von einer Behörde oder in deren Auftrag sequestriert, gepfändet oder in Beschlag genommen wurden, der behördlichen Verfugung entzieht, begeht eine Ubertretung und ist mit Arrest bis zu sechs Monaten zu bestrafen.

Ung'.

§ 359. Als Unterschlagung wird angesehen und ist nach der im § 358 enthaltenen Unterscheidung mit Gefängnis bis zu einem Jahr, beziehungsweise mit Kerker bis zu fiinf Jahren zu bestrafen, wenn der Eigentiimer einer durch das Gericht oder eine andere Behörde unter Sperre gelegten Sache, in bezug auf diese bei ihm belassene oder ihm anvertraute Sache eine der im § 355 bezeichneten Handlungen begeht. Neben der Freiheitsstrafe ist auch auf Amtsverlust zu erkennen. § 360. W e r das Siegel, das bei Vornahme der Sperre durch ein gerichtliches oder ein anderes behordlicb.es Organ angelegt wurde, unbefugt entfernt, erbricht oder verletzt oder aber das zur Verwahrung der in Sperre genommenen Sachen dienende Lokal oder Behältnis unbefugt öffnet, ist, sofern nicht der Fall des § 359 vorliegt, wegen Verletzung der Sperre mit Gefängnis bis zu sechs Monaten und an Geld bis zu tausend Kronen zu bestrafen. § 420. Im Sinn des § 418 ist auch zu bestrafen, wer zum Gottesdienst be-

stimmte Gebäude oder Gegenstände oder wer ein Grab oder Grabmal, ein öffentliches Denkmal, in einer öffentlichen Bibliothek aufbewahrte Biicher und Handschriften oder einen im Interesse der Wissenschaft, Kunst oder Industrie in einer öffentlichen Sammlung aufbewahrten Gegenstand, endlich in einem öffentlichen oder amtlichen Archiv aufbewahrte Urkunde, Schriften oder sonstige Gegenstände widerrechtlich beschadigt, zerstört oder vernichtet. Ubertr. § 47. Mit Arrest bis zu acht Tagen ist zu bestrafen: wer die durch die Behörde öffentlich mitgeteilte Verordnung oder Kundmachung ohne Auftrag der Behörde absichtlich beschadigt, unleserlich macht oder herabreisst.

Art. 249. Lorsque des scellés appo- F r sés, soit par ordre du Gouvernement, soit par suite d'une ordonnance de justice rendue en quelque matiére que ce soit, auront été brisés, les gardiens seront punis, pour simple negligence, de six jours a six mois d'emprisonnement. Art. 250. Si le bris des scellés s'applique ä des papiers et effets d'un individu prévenu ou accuse d'un crime emportant la peine de mort, des travaux forces ä perpétuité, ou de la deportation, ou qui soit condamné ä 1'une de ces peines, le gardien negligent sera puni de six mois ä deux ans d'emprisonnement. Art. 2 5 1 . Quiconque aura, ä dessein, brisé ou tenté de briser des scellés apposes sur les papiers ou effets de la qualité énoncée en l'article precedent, ou participé au bris des scellés ou ä la tentative de bris de scellés, sera puni d'un emprisonnement d'un an ä trois ans. Si c'est le gardien lui-méme qui a 18

274 brisé les scellés ou participé au bris j travaux forces ä temps, sans prejudice des scellés, il sera puni d'un emprisonne- de peines plus fortes, s'il y a lieu, d'apres ment de deux ä cinq ans. j la nature des violences et des autres Dans l'un et 1'autre cas, le coupable j crimes qui y seraient joints. sera condamné ä une amende de 50 francs Art. 400 3 . L e saisi qui aura détruit, ä 2000 francs. i détourné ou tenté de détruire ou de déIl pourra, en outre, étre privé des tourner des objets saisis sur lui et condroits mentionnés en l'article 42 du pre- fiés ä sa garde, sera puni des peines sent Code pendant cinq ans au moins portées en l'article 406. et dix ans au plus, ä compter du jour ou L. 29/7 1881. 15. Dans chaque comil aura subi sa peine; il pourra aussi étre mune, le maire désignera, par arrété, place, pendant le méme nombre d'an- i les lieux exclusivement destines ä recenées, [sous la surveillance de la haute I voir les affichés des lois et autres actes police]. de 1'autorité publique. Art. 252. A 1'égard de tous autres Il est interdit d'y placarder des afbris de scellés, les eoupables seront punis fichés particuliéres. de six mois ä deux ans d'emprisonneLes affichés des actes émanés de ment; et, si e'est le gardien lui-méme, 1'autorité seront seules imprimées sur il sera puni de deux ä cinq ans de la papier blanc. méme peine. Toute contravention aux dispositions Art. 2 5 3 . Tout vol commis ä 1'aide du present artide, sera punie des peines d'un bris de scellés, sera puni comme portées en l'article 2. vol commis ä l'aide d'ef'fraction. 17. Ceux qui auront enlevé, déchiré, Art. 254. Quant aux soustractions, reconvert ou altéré par un procédé queldestructions et enlevements de pieces ou conque, de maniére å les travestir ou ä de procedures criminelles, ou d'autres les rendre illisibles, des affichés apposées papiers, registres, actes et effets, con- par ordre de 1'Administration dans les tenus dans les archives, greffes ou deemplacements ä ce réservées, seront pupots publics, ou remis ä un dépositaire nis d'une amende de 5 francs ä 15 francs. public en cette qualité, les peines seront, Si le fait a été commis par un fonccontre les greffiers, archivistes, notaires tionnaire ou un agent de 1'autorité publiou autres dépositaires négligents, de trois que, la peine sera d'une amende de 16 mois ä un an d'emprisonnement, et d'une francs ä 100 francs et d'un emprisonneamende de 100 francs ä 300 francs. ment de six jours ä un mois, ou de l'une Art. 255. Quiconque se sera rendu de ces deux peines seulement. coupable des soustractions, enlevements Seront punis d'une amende de 5 ou destructions mentionnés dans l'article francs ä 15 francs ceux qui auront enlevé, precedent, sera puni de la réclusion. déchiré, recouvert ou altéré par un proSi le crime est 1'ouvrage du déposicede quelconque, de maniére a les travestir taire lui-méme, il sera puni des travaux ou ä les rendre illisibles, des affichés forces ä temps. électorales émanant de simples particuArt. 256. Si le bris de scellés, les liers, apposées ailleurs que sur les prosoustractions, enlevements ou destruc- priétés de ceux qui auront commis cette tions de pieces ont été commis avec laceration ou alteration. violences envers les personnes, la peine L a peine sera d'une amende de 16 sera, contre toute personne, celle des francs ä 100 francs et d'un emprisonne-

275 ment de six jours ä un mois, ou de l'une ! sonnement, et, dans le second cas, d'un de ces deux peines seulement, si le fait ; an ä trois ans de la méme peine. a été commis par un fonctionnaire ou un 287. Si le bris des scellés est comagent de 1'autorité publique, ä moins que j mis avec violence envers les personnes, les affichés n'aient été apposées dans les le coupable sera puni d'un emprisonneemplacements reserves par l'article 15. ment de deux ans ä cinq ans. La tentative de ce bris de scellés sera punie d'un emprisonnement de six 283. Lorsque des scellés, apposes mois ä trois ans. 288. Dans les cas des a r t i d e s 284, par ordre de 1'autorité publique, auront 285 et 287, le coupable pourra de plus été brisés, les gardiens seront punis, pour simple negligence, de lmit jours ä six i étre condamné ä une amende de cini quante francs ä deux mille francs. mois d'emprisonnement. 560. Seront aussi punis d'une a284. Ceux qui auront ä dessein brisé des scellés seront punis d'un emprison- mende de dix francs ä vingt francs: l:o. Ceux qui auront méchamment nement de six mois ä deux ans, et si c'est le gardien lui-méme ou le fonc- I enlevé ou déchiré les affichés légitimetionnaire public qui a ordonné ou opéré ment apposées . . . l'apposition, il sera puni d'un emprisonnement d'un an å trois ans. L a tentative de ce délit sera punie, 201. Chiunque viola in qualsiasi I t . dans le premier cas du present article, i modo i sigilli, per disposizione della legge d'un emprisonnement de trois mois a un ; o per ordine dell'Autoritå apposti ad an, et dans le second cas, d'un empri- j assicurare la conservazione o la identitä ' sonnement de six mois a deux ans. ! di una cosa, é punito con la reclusione 285. Si les scellés brisés étaient da tre mesi a due anni e con la multa apposes sur des papiers ou effets d'un da lire cinquanta a mille. individu inculpé, prévenu ou accuse d'un Se il colpevole sia 1'ufficiale pubblico crime emportant la peine de mort, des che ha ordinato o eseguito 1'apposizione travaux forces ä perpétuité ou de la dei sigilli, o colui che ha in custodia o detention perpétuelle, ou d'un individu consegna la cosa assicurata coi medesimi, condamné ä 1'une de ces peines, le gardien la reclusione é da trenta mesi a cinque negligent sera puni de trois mois ä un anni e la multa da lire trecento a trean d'emprisonnement. mila. 286. Quiconque aura ä dessein brisé Se il delitto sia commesso per negdes scellés apposes sur des papiers ou ligenza o imprudenza del pubblico uffieffets de la qualité enoncée dans l'arciale o del custode, questi é punito con ticle precedent, sera puni d'un empri- la multa da lire cinquanta a millecinquesonnement d'un an ä trois ans, et si cento. c'est le gardien lui-méme ou le fonction202. Chiunque sottrae, sopprime, naire public qui a ordonné l'apposition, distrugge o altera corpi di reato, atti o le coupable sera puni d'un emprisonne- documenti custoditi in un pubblico ufficio ment de deux ans ä cinq ans. o presso un pubblico ufficiale per ragione La tentative de ce délit sera punie, di tale sua qualitä, é punito con la redans le premier cas prévu par le present clusione da uno a cinque anni. article, de six mois ä deux ans d'empriSe il colpevole sia lo stesso pubblico

276 ufficiale, che, per ragione del suo ufficio, aveva la consegna dei corpi di reato o degli atti o documenti, la pena é della interdizione perpetua dai pubblici uffici e della reclusione da due a sette anni. Se il danno sia lieve, o se il colpevole restituisca inalterato l'atto o il documento senza averne tratto profitto e prima dell'invio al giudizio, la pena, nei caso della prima parte, é della reclusione da sei mesi a tre anni, e, nei caso del precedente capoverso, della reclusione da uno a cinque anni e dell' interdizione temporanea dai pubblici ufficii. 203. Chiunque sottrae o converte in profitto proprio o di altrui o rifiuta di consegnare a chi di ragione cose sottoposte a pignoramento o a sequestro e affidate alia sua custodia, é punito con la reclusione da tre a trenta mesi e con la multa da lire trecento a tremila. Se il colpevole sia lo stesso proprietario della cosa pignorata o sequestrata, la pena é della reclusione sino ad un anno e della multa da lire cento a millecinquecento. Se il delitto sia commesso per negligenza o imprudenza del custode, questi

é punito con la multa da lire cinquanta a mille. Se il valöre della cosa sia lieve, o se il colpevole restituisca la cosa o il suo valöre prima dell'invio al giudizio, la pena é diminuita da un sesto ad un terzo. 446. Chiunque stacca, lacera o altrimenti rende inservibili gli stampati, disegni o manoseritti fatti affiggere dall' Autoritå é punito con l'ammenda sino a lire cento; e, se lo faccia in dispregio dell'Autorita, con l'arresto sino a quindici giorni. Se trattisi di stampati, disegni o manoseritti fatti affiggere dai privati nei luoghi e modi consentiti dalla legge o dall'Autorita, e il fatto sia commesso prima del giorno successivo a quello in cui avvenne l'affissione, la pena é dell' amnienda sino a lire cinquanta.

795. Serån castigados con la multa S p de 50 a 100 pesetas los que arrancaren, borraren o destruyeren, en todo o en parte, un anuncio o publicaciön de cualquiera clase, colocado o hecho escribir por la Autoridad competente.

VI. Obehörigt uppträdande som allmänt organ. S.

22 kap. 6 §. Tillvällar sig någon svikligen, i uppsåt att skada göra eller fördel sig eller annan bereda, utövning av ämbete eller tjänst; domes till straffarbete från och med sex månader till och med två år. Äro omständigheterna synnerligen försvårande; må tiden för straffarbetet till fyra år höjas. Giver man sig eljest obehörigen ut för ämbets- eller tjänsteman och utövar något av vad till dennes befattning hörer; domes till böter, dock ej under femtio riksdaler, eller fängelse i högst ett år.

Fi.

16 kap. 14 §. . . Har någon eljest utan laga rätt företagit handling, hvilken får utföras blott af behörig tjensteman; straffes med fängelse i högst sex månader eller böter ej öfver trehundra mark. Gjorde han det i bedräglig afsigt; vare straffet fängelse i högst två år.

§ 328. Med böter eller med faengsel indtil 3 maaneder straffes den, som 1. uhjemlet offentlig baerer eller lar nogen i sin tjeneste baere den for en offentlig tjenestemand foreskrevne dragt eller andre kjendetegn paa et offentlig tjenesteforhold, eller dragt eller kjendetegn, som let kan forveksles med hine, eller 2. offentlig eller i retsstridig oiemed utgir sig for at indeha nogen offentlig tjeneste eller medvirker hertil, eller

3. företar nogen handling, som alene kan foretages i henhold til en offentlig tjenestestilling, som han ikke indehar, eller 4. uhjemlet offentlig eller i retsstridig oiemed benytter eller lar nogen i sin tjeneste benytte et kjendetegn eller en betegnelse, som ved overenskomst med fremmed magt er forbeholdt personale, indretninger eller materiel, som er bestemt til at yde hjaelp til saarede og syke i krig, eller tegn eller betegnelse, som let kan forveksles med hine. Den, som ellers uhjemlet offentlig baerer eller lar nogen i sin tjeneste baere noget for indehavere av saerlige stillinger av ovrigheten bestemt eller godkjendt kjendetegn eller noget dermed saa likt, at forveksling let opstaar, straffes med böter. Det samme gjaelder den, som uhjemlet offentlig eller i retsstridig oiemed tillaegger sig eller baerer nogen norsk eller utenlandsk titel eller aerestegn.

hittills

gällande

lag av

1866:

§ 107. Den, som tillegner sig en D . ham ikke tilkommende offentlig Myndighed, der kun kan udoves i Kraft af et offentlig Embede, Bestilling eller Ombud, straffes, forsaavidt Handlingen ikke efter sin Beskaffenhed medforer större Straf, med Boder eller med simpelt Faengsel indtil 1 Aar.

278 nya lagen av 15/4 1930, gällande):

(ännu

icke

fängnis bis zu einem J a h r e oder mit Geldstrafe bestraft. 360. Mit Geldstrafe bis zu einhundertfiinfzig Reichsmark oder mit Haft wird bestraft: . . . 8. wer unbefugt eine Uniform, eine Amtskleidung, ein Amtszeichen, einen Orden oder ein Ehreszeichen trägt, oder Titel, AViirden oder Adelsprädikate annimmt; ingleichen wer sich eines ihm nicht zukommenden Namens einem zuständigen Beamten gegeniiber bedient;

§ 130. Den, som udover en ham ikke tilkommende offentlig Myndighed, straffes med Bode, Haefte eller under skaerpende Omstaendigheder med Faengsel indtil 2 Aar. § 131. Med Bode eller Haefte indtil 3 Maaneder straffes den, som offentlig eller i retsstridig Hensigt udgiver sig for at have en offentlig Myndighed eller offentlig Bemyndigelse til en Virksomhed, eller som uden offentlig BeArt. 258. Quiconque, sans titre, se F F . myndigelse udover en Virksomhed, til hvilken en saadan kraeves, eller ved- \ sera immiscé dans des fonctions publiblivende udover en Virksomhed, til hvil- ! ques, civiles ou militaires, ou aura fait les actes d'une de ces fonctions, sera ken Retten er ham frakendt. § 132. Med Bode straffes den, som puni d'un emprisonnement de deux ä cinq forsaetlig eller ved Uagtsomhed offentlig i ans, sans prejudice de la peine de faux, eller i retsstridig Hensigt benytter Kende- : si 1'acte porte le caractére de ce crime. Art. 259. Toute personne qui aura tegn eller Dragt, som er forbeholdt dansk I publiquement porté un costume, un unieller fremmed offentlig Myndighed eller ! forme ou une decoration qui ne lui apMilitaerpersoner, eller som er forbeholdt j partiendrait pas, sera punie d'un empriPersonale, Indretninger og Materiel, der I sonnement de six mois å deux ans. Sera er bestemt til at yde Hjaelp til saarede eller syge i Krig, eller Kendetegn eller puni des mémes peines quiconque aura Dragt, der har saadan Lighed med de i fait usage d'un titre attaché ä une profesoven naevnte, at en Forveksling let finder sion légalement réglementée sans remplir | les conditions exigéés pour le porter. Sted. Sera puni d'une amende de 500 francs ä 10000 francs, quiconque, sans droit et en vue de s'attribuer une distinction 196. Hij die opzettelijk onderscheidingsteekenen draagt of eene daad ver- honorifique, aura publiquement pris un richt behoorende tot een ambt dat hij titre, change, altéré ou modifié le nom que lui assignent les actes de 1'état civil. niet bekleedt of waarin hij geschorst is, Le tribunal ordonnera la mention du wordt gestraft met gevangenisstraf van jugement en marge des actes authentiten hoogste drie maanden of geldboete ques ou des actes de 1'état civil dans van ten hoogste drie honderd gulden. lesquels le titre aura été pris indument ou le nom altéré. Dans tous les cas prévus par le pre132. W e r unbefugt sich mit Aus sent a r t i d e , le tribunal pourra ordonner iibung eines öffentlichen Amtes befasst 1'insertion intégrale ou par extrait du oder eine Handlung vornimmt, welche jugement dans les journaux qu'il désignera. nur kraft eines öffentlichen Amtes vorLe tout aux frais du condamné. genommen werden darf, wird mit Ge-

279 227. Quiconque se sera immiscé i giornale da lui designato, a spese del dans des fonctions publiques, civiles ou ! condannato. militaires, sera puni d'un emprisonneArt. 407. El particular que sin timent d'un mois ä deux ans. 228. Toute personne qui aura publi- ! tulo. autorizaciön u otra causa legitima quement porté un costume, un uniforme, | ejerciere actos piiblicos propios de una une decoration, un ruban ou autres in- i Autoridad, agente, funcionario o empleado signes d'un ordre qui ne lui appartient ! civil, militär o eclesiåstico, atribuyén! dose caråcter ofieial, serå castigado con pas, sera punie d'une amende de deux la pena de seis meses a quatro ahos de cents francs ä mille francs. prisiön. Con la misma pena serå castigado el que usurpe caråcter o jurisdicciön del sacerdocio catölico que habilite para la 185. Chiunque indebitamente assume o esercita funzioni pubbliche, civili o administraciön de Sacramentos y ejerza actos propios de ella. militari, é punito con la detenzione sino a tre mesi. Art. 408. El que, sin estar legitiAlla stessa pena e all'interdizione j mamente autorizado, ejerza publicamente temporanea dai pubblici uffici soggiace i una profesiön cualquiera o practique il pubblico ufficiale, il quale, dopo aver i cualquier acto propio de las que no pueden ricevuto ufficiale partecipazione del provejercerse sin titulo ofieial, aunque los vedimento che fa cessare o sospende le medios empleados parezcan no ofrecer sue funzioni, continua ad esercitarle. peligro, incurrirå en la pena de cuatro Il giudice puö ordinäre che la sen- meses a dos anos de prisiön y multa de 1000 a 15000 pesetas. tenza sia pubblicata per estratto, a spese Si, en los casos previstos en el pårdel condannato, in un giornale della prorafo anterior, ocasionare daho a la salud vincia in cui questi ha commesso il delitto e in uno di quella in cui ha il o intereses de los particulares, la pena domicilio, l'uno e 1'altro designati dal de prisiön se aplicarå en el grado måximo, sin perjuicio de mayor sancidn si los giudice medesimo. 186. Chiunque porta indebitamente hechos constituyen un delito mås grave. Art. 412. El que usare publica e e pubblicamente la divisa o i distintivi di una carica, di un corpo o di un uffi- indebidamente uniforme o traje propios de un cargo que no ejerciera, o de una cio, ovvero si arroga gradi accademici, clase a que no perteneciera, o de un onorificenze, titoli, dignitä o cariche pubestado que no tuviera, o insignias o condebliche, é punito con la multa da lire coraciones que no estuviere autorizado cinquanta a mille. Il giudice puö ordinäre che la sen- para llevar, serå castigado con la pena tenza sia pubblicata per estratto in un de multa de 1000 a 5000 pesetas.

Bilaga 2 till Andra

Avd.

Aktuella Strafflagsförslag. I. Fl. Fsl.

A n g r e p p m o t allmänt o r g a n .

15 kap. 1 §. Den, som med våld annat sätt uppträder förolämpande mot eller hot om våld tvingar eller söker i tjänsteutövning stadd tjänsteman; straftvinga tjänsteman att företaga eller un- fes med böter eller fängelse i högst sex derlåta tjänsteåtgärd, eller på d}dikt sätt månader. gör honom motstånd i tjänsten; straffas 5 §. Beskyller någon offentligen mynmed fängelse eller tukthus i högst fyra dighet för nedsättande handling; straffes, år eller, där omständigheterna äro syn- där han ej bevisar eller för påståendets nerligen mildrande, med böter. sanningsenlighet företer sådana skäl, att Begås gärningen mot den, som blivit rätten finner påståendet sannolikt, med förordnad eller vald att tillhandagå vid böter eller fängelse. offentlig förrättning eller mot i vakteller annan tjänst stadd krigsman, vare lag samma. § 149. W e r eine Behörde, einen T . 2 §. Begår församlad folkhop i för- Amtsträger oder einen Soldaten mit Geening brott, som i 1 § sägs; straffes, , walt oder durch Drohung zu einer Amtsanförare så ock envar, som i brottets j oder Diensthandlung nötigt oder an einer utförande tager del, för uppror med Amts- oder Diensthandlung hindert, wird fängelse eller tukthus i högst sex år mit Gefängnis bestraft. Der Versuch och annan deltagare i upproret med ist strafbar. fängelse eller böter. Ebenso wird bestraft, wer einen Amts3 §. Ådagalägger församlad folkhop träger oder Soldaten während der Ausuppsåt att begå brott, som i 1 § sägs, iibung des Amtes oder Dienstes tätlich eller att eljest störa allmän säkerhet och angreift. ordning och skingrar sig icke efter av Die Hinderung an einer Amts- oder vederbörande myndighet tre gånger i la- Diensthandlung und der tätliche Angriff gens namn erhållen uppmaning; straffes sind nur strafbar, wenn die Amts- oder envar, som ej åtlydt uppmaningen, för Diensthandlung rechtmässig war. upplopp med böter eller fängelse i högst § 150. Personen, die zur Unterett år. stiitzung bei einer Amtshandlung zuge4 §. Gör någon på annat sätt, än zogen oder von der zuständigen Behörde i 1 § sägs, tjänsteman hinder i utövning zur Aufrechterhaltung der öffentlichen av tjänst, eller okvädar han eller på Ordnung oder Sicherheit herangezogen

281 werden, stehen einem Amtsträger im Sachen verubt, wird mit Gefängnis beSinne des § 149 gleich. straft. § 151. W e r einen Waldeigentiimer Die Rädelsfiihrer werden mit Zuchtoder einen anderen Waldberechtigten haus bis zu zehn Jahren bestraft. Ebenso oder einen Jagd- oder Fischereiberechwird bestraft, wer durch eine Gewalttat tigten mit Gewalt oder durch Drohung einen Menschen in ernste Gefahr fiir mit Gewalt an der rechtmässigen AusLeib oder Leben gebracht oder grossen iibung des Wald-, Jagd- oder FischereiSachschaden angerichtet hat. schutzes hindert, wird mit Gefängnis bestraft. Der Versuch ist strafbar. Ebenso wird bestraft, wer den Be§ 179. 1. Wer Gewalt anwendet in T j s l . F s L rechtigten während der rechtmässigen der Absicht, die öffentliche Macht an Ausubung des Schutzes tätlich angreift. ihrer Amtshandlung zu hindern oder diese Dem Berechtigten steht gleich, wer zu vereiteln oder auf sie in anderer Weise von ihm mit der Wahrnehmung des j einzuwirken, wird mit Gefängnis von Schutzes beauftragt worden ist. I drei Monaten bis zu drei Jahren oder § 152. Hat der Täter bei einem mit Kerker von sechs Monaten bis zu nach den §§ 149 bis 151 straf baren fiinf Jahren bestraft. Widerstand einen anderen durch eine 2. Begeht der Schuldige die Tat Gewalttat in ernste Gefahr fiir Leib gegen die Regierung, den A T orsitzenden oder Leben gebracht, so ist die Strafe oder ein Mitglied der Regierung oder Gefängnis nicht unter einem Monat, in den Gouverneur der Podkarpatskå Rus, besonders schweren Fallen Zuchthaus bis so wird er mit Gefängnis von sechs zu fiinf Jahren. Monaten bis zu fiinf J a h r e n odér mit § 154. Gefangene, die mit vereinten Kerker von einem Jahre bis zu acht Kraften einen Anstaltsbeamten oder einen J a h r e n bestraft. mit ihrer Beaufsichtigung Beauftragten § 180. AVer die Abstimmung einer mit Gewalt oder durch Drohung zu einer öffentliche Macht ausiibenden KörperHandlung, Duldung oder Unterlassung schaft oder das Ergebnis dieser Abstimnötigen, werden mit Gefängnis nicht unmung oder eine Entscheidung eines Orter drei Monaten bestraft. Der Versuch ganes der öffentlichen Macht in der Abist strafbar. sicht fälscht, dadurch sich oder einem Ebenso werden Gefangene bestraft, | anderen einen Vorteil zu verschaffen die mit vereinten Kraften einen Anstalts- i oder dadurch einen anderen zu schädibeamten oder einen mit ihrer Beaufsichgen, wird mit Gefängnis von vierzehn tigung Beauftragten tätlich angreifen oder Tagen bis zu drei Jahren oder mit KerGewalt gegen Sachen veriiben. ker von einem Monate bis zu drei Jahren bestraft. Die Rädelsfiihrer und alle, die selbst einen tätlichen Angriff gemacht oder § 1 8 1 . 1. AVer Gewalt oder geGewalt angewendet haben, werden mit fährliche Drohung gegen ein Organ der Zuchthaus bis zu zehn J a h r e n bestraft. öffentlichen Macht bei der Ausiibung des § 172. AVer sich an der öffentlichen Amtes oder Dienstes anwendet oder daZusammenrottung einer Menschenmenge fiir, dass es sie ausgeiibt hat, wird mit beteiligt, die mit vereinten Kraften der Gefängnis von vierzehn Tagen bis zu Staatsgewalt Widerstand leistet (§ 149) einem Jahre oder mit Kerker von einem oder Gewalttaten gegen Menschen oder | Monate bis zu drei Jahren bestraft.

2. AVer absichtlich mit Gewalt oder j den zuzufiigen, so wird er mit Kerker durch gefährliche Drohung ein Organ ! von einem Monate bis zu drei Jahren der öffentlichen Macht dazu bestimmt, oder mit Gefängnis von vierzehn Tagen von seiner Amtshandlung abzulassen oder ! bis zu drei Jahren bestraft. sie in einem bestimmten Sinne zu voll4. Die Bestimmung des zweiten Abziehen oder seine Amtspflicht zu versatzes ist unanwendbar, wenn die Tat letzen, wird mit Gefängnis von drei Mo- j nach einem anderen Gesetze, insbesonnaten bis zu drei Jahren oder mit Kerker dere nach den Finanzgesetzen strafbar ist. von sechs Monaten bis zu drei J a h r e n § 204. 1. Ein Gefangener (§ 200 bestraft. j Abs. 4), der an einem Auf 1 aufe von 3. Das Gericht kann in alien Fallen Gefangenen teilnimmt, dessen Zweck es den Strafsatz herabsetzen, wenn der Schul- ist, sich mit gemeinsamer Hand zu bedige in der durch die Umstände begriinfreien oder Gewalt an Angestellten der deten Ueberzeugung, dass das Organ der Anstalt oder an anderen mit der Auföffentlichen Macht nicht rechtmässig sicht iiber die Gefangenen oder iiber die handle, oder in einer durch die Art, wie Anstalt betrauten Personen auszuiiben, sich das Organ der öffentlichen Macht wird mit Kerker von einem Monate bis bei der Amtshandlung benommen hat, zu drei Jahren oder mit Gefängnis von entschuldbaren heftigen Gemutsbewegung ; vierzehn Tagen bis zu drei Jahren behandelt. ; straft. § 182. W e r ein Organ der öffent2. Schliesst sich der Schuldige dem lichen Macht bei der Ausubung des j Auflaufe an oder verharrt er dabei, obAmtes oder Dienstes wörtlich oder tätwohl ihm bekannt ist, dass es bereits lich an der Ehre kränkt (§ 300), wird zu solcher Gewalt gekommen ist, oder mit Gefängnis von vierzehn Tagen bis j macht er sich selbst solcher Gewalt zu sechs Monaten oder mit Geldstrafe j schuldig, so wird er mit Kerker von bestraft. sechs Monaten bis zu acht Jahren oder § 186. 1. AVer ein Organ der öffent- mit Gefängnis von drei Monaten bis zu lichen Macht durch List dazu bestimmt, fiinf J a h r e n bestraft. von einer Amtshandlung abzulassen oder 3. Der Schuldige, der sich freiwilsie in einem bestimmten Sinne zu voll- j lig unterwirft, bevor es noch zur Flucht ziehen, wird mit Gefängnis von vierzehn oder zur Gewalt gekommen ist, ist nicht Tagen bis zu sechs Monaten oder mit strafbar. Kerker von einem Monate bis zu einem J a h r e bestraft. 2. Ebenso wird bestraft, wer die 255. W e r eine Behörde oder einen S c l l W . F im ersten Absatz angefiihrte Tat dadurch i Beamten durch Gewalt oder Drohung an begeht, dass er die Unwahrheit behauptet, einer Handlung, die innerhalb ihrer Amtsobgleich er nach dem Gesetze zur An- i befugnisse liegt, hindert, zu einer Amtsgabe der Wahrheit verpflichtet ist. handlung nötigt oder während einer Amts3. Handelt der Schuldige in dem im handlung tätlich angreift, wird mit Geersten oder zweiten Absatz angefuhrten fängnis oder mit Busse bestraft. Falle in der Absicht, dadurch sich oder 2. W i r d das Vergehen von einem einem anderen einen Vorteil zu verschaf- zusammengerotteten Haufen begången, so fen, auf den er kein Recht hat, oder da- wird jeder, der an der Zusammenrottung durch einem anderen rechtswidrig Scha- teilnimmt, mit Gefängnis bestraft.

283 Der Teilnehmer, der Gewalt an Per- j é, nei casi preveduti nella prima parte sonen oder Sachen verubt, wird mit Zucht- I dell'articolo 338 e nell'articolo precedente, haus bis zu drei Jahren oder mit Ge- I della reclusione da tre a quindici anni, fängnis nicht unter einem Monat be- ! e, nei caso preveduto nei capoverso dell' straft. articolo 338, della reclusione da due a 337. W e r eine Behörde oder einen atto anni. Beamten an einer Handlung hindert, die Art. 3 4 1 . Chiunque usa violenza o innerhalb ihrer Amtsbefugnisse liegt, wird i minaccia verso un Corpo politico, ammimit Haft bis zu einem Monat oder mit I nistrativo o giudiziario, o una sua rapBusse bestraft. I presentanza, o verso qualsiasi pubblica Autoritå costituita in collegio, per impe; dirne, in tutto o in parte, anche tempoIt. Fsl. Art. 338. Chiunque usa violenza o i raneamente, o per turbarne comunque minaccia verso un pubblico ufficiale, o j 1'attivitä, é punito con la reclusione da verso un incaricato di servizi pubblici, I uno a sette anni. Alla stessa pena sogper costringerlo a fare un atto contrario j giace colui che commette il fatto, per ai propri doveri, o a omettere un atto influire sulle deliberazioni collegiali di dell'ufficio o del servizio, é punito con imprese esercenti servizi pubblici o di la reclusione da uno a sette anni. pubblica necessitä, che abbiano per ogLa pena é della reclusione fino a tre | getto 1'organizzazione o esecuzione dei anni, se il fatto sia commesso per cos- i servizi. tringere alcuna delle persone anzidette a Le pene sono aumentate a norma compiere un atto del proprio ufficio o dell'articolo precedente se ricorra alcuna del servizio, o per influire, comunque, su I delle circonstanze aggravanti in esso indi esso. I dicate. Art. 339. Chiunque usa violenza o Art. 342. Chiunque, fuori dei casi minaccia per opporsi a un pubblico uffi- i preveduti da particolari disposizioni di ciale o a un incaricato di servizi pubb- I legge, cagiona una interruzione o turba lici, mentre compie un atto di ufficio o la regolaritä di un ufficio o servizio di servizio, o a coloro che, richiesti, gli pubblico o di un servizio di pubblica prestano assistenza, é punito con la re- necessitä, é punito con la reclusione fino clusione da uno a sette anni. a un anno e con la multa da lire tremila a ventimila. Art. 340. Le pene stabilite nei due articoli precedenti sono aumentate, se I capi, promotori e organizzatori sono ricorra alcuna delle circonstanze preve- puniti con la reclusione da uno a cinque duto nei capoverso dell'articolo 618. anni e con la multa da lire diecimila a Qualora alcuno dei delitti di violenza cinquantamila. o di resistenza sia commesso con armi Le pene sono aumentate, se si tratti da piii di cinque persone riunite, ovvero, dei servizi indicati nei primo capoverso anche senz'armi, da piu di dieci, la pena dell'articolo 359.

II. Fi.

Aktiv korruption.

Fsl.

15 kap. 6 §. Giver, utfaster eller erbjuder någon åt tjänsteman eller annan sådan person, som i 1 § sägs, muta för att förmå honom att i sysslan orätt främja; straffes med fängelse eller, där omständigheterna äro mildrande, med böter.

T. Fsl.

§ 124. Ein Amtsträger, der ein Entgelt dafiir fordert, sich versprechen lässt oder annimmt, dass er unter A T erletzung seiner Amtspflicht eine Amtshandlung vorgenommen oder unterlassen hat oder kiinftig vornehme oder unterlasse, wird mit Zuchthaus bis zu fiinf Jahren bestraft. W e r einem Amtsträger oder einem Soldaten ein Entgelt dafiir anbietet, verspricht oder gewährt, dass er unter Verletzung seiner Amts- oder Dienstpflicht eine Amts- oder Diensthandlung vorgenommen oder unterlassen hat oder kiinftig vornehme oder unterlasse, wird mit Gefängnis bestraft. § 126. W e r einem Richter oder Schiedsrichter ein Entgelt dafiir anbietet, verspricht oder gewährt, dass er unter Verletzung seiner richterlichen Pflichten eine richterliche Handlung vorgenommen oder unterlassen hat, wird mit Gefängnis bestraft. Enthält die A 7 erletzung der richterlichen Pflichten eine Rechtsbeugung (§ 129), so ist die Strafe Zuchthaus bis zu fiinf Jahren. W e r einem Richter oder Schiedsrichter ein Entgelt dafiir anbietet, verspricht

oder gewährt, dass er kiinftig eine richterliche Handlung vornehme oder unterlasse, wird mit Zuchthaus bis zu fiinf Jahren bestraft. Soil die A7ornahme oder önterlassung der Handlung eine Rechtsbeugung (§ 129) oder eine andere ATerletzung der richterlichen Pflichten enthalten, so ist die Strafe Zuchthaus bis zu zehn Jahren. § 127. Die Vergiitung eines Schiedsrichters gilt nur dann als Entgelt im Sinne der §§ 125, 126, wenn er sie von einer Partei hinter dem Riicken der anderen fordert, sich versprechen lässt oder annimmt oder wenn sie ihm eine Partei hinter dem Riicken der anderen Partei anbietet, verspricht oder gewährt. § 128. I n den Fallen der §§ 123 bis 126 ist das empfangene Entgelt oder ein diesem W e r t entsprechender Betrag einzuziehen. § 153. W e r einen Polizeibeamten oder einen mit der Beaufsichtigung von Gefangenen Beauftragten zu verleiten sucht, Vorschriften oder Anordnungen in Dienstsachen nicht zu befolgen, wird mit Gefängnis bestraft.

§ 185. 1. W e r einem Organe der T j s l . Fs öffentlichen Macht unmittelbar oder mittelbar einen A 7 ermögensvorteil verspricht, anbietet oder gewährt, damit es seine Amtspflicht verletze, oder dafiir, dass es sie verletzt hat, wer einem zur Entscheidung in der

285 Sache selbst berufenen Richter oder mit Gefängnis bestraft, womit Busse öffentlichen Beamten unmittelbar oder verbunden werden kann. mittelbar einen Vermögensvorteil verspricht, anbietet oder gewährt, damit er eine Entscheidung in einem bestimmten Art. 3 2 3 . Chiunque of fre o promette I t . F s l Sinne treffe oder beantrage oder damit danaro o altra utilitä, come retribuzione er fur eine solche Entscheidung stimme non do\uta, a un pubblico ufficiale o a oder damit er dies nicht tue, | persona incaricata di un servizio pubblico, wird mit Kerker von einem Monate I che rivesta la qualitä di pubblico imbis zu drei Jahren oder mit Gefängnis piegato, per indurli a compiere un atto von vierzehn Tagen bis zu drei Jahren dell'ufficio o servizio, soggiace, qualora bestraft. . . . la offerta o la promessa non sia accettata, alia pena stabilita nella prima parte dell'articolo 320, ridotta di un terzo. 1W. F s l . 257. W e r einem Mitglied einer BeSe il danaro o la utilitä non dovuti hörde, einem Beamten, einer zur Aus- siano offerti o promessi per indurre un iibung des Richteramtes berufenen Per- pubblico ufficiale o un incaricato di un son, einem Schiedsrichter, einem amtlich servizio pubblico a omettere o a ritardare bestellten Sachverständigen, tjbersetzer un atto dell'ufficio o servizio, ovvero a oder Dolmetscher, einem Angehörigen fare un atto contrario ai loro doveri, il des Heeres ein Geschenk oder einen colpevole soggiace, qualora la offerta o la andern Vorteil anbietet, verspricht, gibt promessa non sia accettata, alia pena oder zukommen lässt, damit er seine stabilita nella prima parte dell'articolo Amts- oder Dienstpflicht verletze, wird 321, ridotta di un terzo.

III. Befriande av fånge. Fi. Fsl.

T. FSl.

15 kap- 11 §• Befriar någon fånge I iibung eines Amtes, so ist die Strafe eller i anstalt, som namnes i 14 kap. Zuchthaus bis zu fiinf Jahren. 4 §, intagen person eller hjälper honom § 157. W e r fahrlässig einen Gefangeatt rymma; straffes med fängelse eller nen, bei dessen Bewachung er mitzutukthus i högst fyra år eller, där omwirken hat, entweichen lässt oder sein ständigheterna äro synnerligen mildrande, Entweichen erleichtert, wird mit Gefängmed böter. nis bis zu sechs Monaten oder mit GeldFörsök är straffbart. strafe bestraft. 12 §. Sätta sig fångar eller i 14 § 158. In den Fallen der §§ 153 kap. 4 § omförmäld anstalt intagna per- j bis 157 steht einem Gefangenen gleich, soner tillsamman och gemensamt våld- i wer in Sicherungsverwahrung oder in föra sig å den, som dem i vård eller | einem Arbeitshaus untergebracht ist. under bevakning har, eller med våld eller § 159. AVer, abgesehen von den hot om våld göra honom motstånd, eller Fallen der §§ 156, 158, jemand, der tvinga eller söka tvinga honom till något, auf behördliche Anordnung in einer Aneller bryta eller söka bryta sig ut ur [ stalt verwahrt wird, aus der Verwahrung fängelset, anstalten eller annat förvar; I befreit oder sein Entweichen erleichtert, straffes för myteri, envar, som gjort sig wird mit Gefängnis bis zu zwei Jahren skyldig till våld eller hot om våld, med oder mit Geldstrafe bestraft. fängelse eller tukthus i högst sex år Der Versuch ist strafbar. samt de övriga med fängelse.

§ 155. Gefangene, die mit vereinten Kraften ausbrechen, werden mit Gefängnis nicht unter drei Monaten bestraft. Der A r ersuch ist strafbar. Die Rädelsfiihrer werden mit Zuchthaus bis zu fiinf Jahren bestraft. § 156. AVer einen Gefangenen befreit oder sein Entweichen erleichtert, wird mit Gefängnis bis zu drei Jahren bestraft. Der A7ersuch ist strafbar. Handelt der Täter in oder bei Aus-

§ 200. 1. W e r einem Gefangenen T j S l . r zur Flucht oder auf der Flucht behilflich ist, wird mit Gefängnis von vierzehn Tagen bis zu drei Jahren oder mit Kerker von einem Monate bis zu drei Jahren bestraft. 2. Ein Organ der öffentlichen Macht, das bei der Ansiibung seines Amtes einen Gefangenen entweichen lässt oder ihm zur Flucht oder auf der Flucht behilflich ist, wird mit Gefängnis von drei Monaten bis zu drei Jahren oder mit Kerker von sechs Monaten bis zu drei Jahren bestraft.

287 3. Begeht der Schuldige die im 2. Wird das A r ergehen von einem zweiten Absatz angefiihrte Tat aus grober j zusammengerotteten Haufen begången, so Fahrlässigkeit, so wird er mit Gefängnis wird jeder, der an der Zusammenrottung von vierzehn Tagen bis zu sechs Monateilnimmt, mit Gefängnis bestraft. ten oder mit Geldstrafe bestraft. Der Teilnehmer, der Gewalt an Per4. Als Gefangener gilt jeder, der sonen oder Sachen verubt, wird mit von Gericht oder von einer anderen öf- Zuchthaus bis zu drei Jahren oder mit fentlichen Behörde oder von einem OrGefängnis nicht unter einem Monat begane der öffentlichen Macht verhaftet, straft. in Haft genommen oder auf ihren Befehl 275. 1. Gefangene oder andere auf in einer Straf-, Sicherungs- oder Eramtliche Anordnung in eine Anstalt Einziehungsanstalt oder aus Griinden der gewiesene, die sich zusammenrotten, öffentlichen Sicherheit oder der öffentum veremt Anstaltsbeamte oder anlichen Gesundheitspflege in einer anderen dere mit ihrer Beaufsichtigung beaufAnstalt untergebracht ist. tragte Personen anzugreifen, § 204. Ein Gefangener (§ 200 Abs. um durch Gewalt oder Drohung mit 4), der an einem Auflaufe von GefangeGewalt Anstaltsbeamte oder andere mit nen teilnimmt, dessen Zweck es ist, sich ihrer Beaufsichtigung beauftragte Permit gemeinsamer Hand zu befreien oder sonen zu einer Handlung oder UnterGewalt an Angestellten der Anstalt oder lassung zu nötigen, an anderen mit der Aufsicht iiber die um gewaltsam auszubrechen, Gefangenen oder iiber die Anstalt bewerden mit Gefängnis nicht unter trauten Personen auszuiiben, wird mit einem Monat bestraft. Kerker von einem Monate bis zu drei 2. Der Teilnehmer, der Gewalt an Jahren oder mit Gefängnis von vierzehn Personen oder Sachen veriibt, wird mit Tagen bis zu drei Jahren bestraft. Zuchthaus bis zu fiinf Jahren oder mit 2. Schliesst sich der Schuldige dem Gefängnis nicht unter drei Monaten beAuflaufe an oder verharrt er dabei, ob- j straft. wohl ihm bekannt ist, dass es bereits zu solcher Gewalt gekommen ist, oder Art. 392. Chiunque, essendo legal- I t . F s l macht er sich selbst solcher Gewalt mente arrestato o detenuto per un reato, schuldig, so wird er mit Kerker von evade, é punito con la reclusione fino a sechs Monaten bis zu åcht Jahren oder sei mesi. mit Gefängnis von drei Monaten bis zu La pena é della reclusione fino a fiinf Jahren bestraft. diciotto mesi, se il colpevole commetta 3. Der Schuldige, der sich freiwilil fatto usando violenza verso le persone, lig unterwirft, bevor es noch zur Flucht ovvero mediante effrazione; ed é da due oder zur Gewalt gekommen ist, ist nicht a cinque anni, se la violenza sia comstrafbar. messa con armi, o da piu persone riunite. Le precedenti disposizioni si appliW. F s l . 274. 1. W e r mit Gewalt, Drohung cano anche al condannato ammesso a oder List einen A r erhafteten, einen Ge- lavorare fuori dello stabilimento penale. fangenen oder einen andern auf amtliche Quando 1'evaso si constituisca in Anordnung in eine Anstalt Eingewiesecarcere prima della condanna, la pena nen befreit oder ihm zur Flucht behiilf- puö essere diminuita fino a un terzo. lich ist, wird mit Gefängnis bestraft. Art. 393. Quando piu persone legal-

288 mente arrestate o detenute per un reato, I della persona evasa o la presentazione si accordino per evadere in alcuno dei j di lei all' Autoritå, il giudice puö dimimodi indicati nei primo capoverso dell' nuire la pena fino a un terzo. articolo precedente, e l'evasione non avL a condanna ha in ogni caso per venga, ciascuna di esse é punita, per il ! effetto la interdizione dai pubblici uffici. solo fatto dell'accordo, con la reclusione Art. 398. Chiunque procura o agefino a sei mesi. vola la evasione di persona sottoposta a Art. 394. Chiunque procura o age- misura di sicurezza detentiva, ovvero vola l'evasione di una persona legalmente nasconde o comunque favorisce la perarrestata o detenuta per un reato, é sona evasa nei sottrarsi alle ricerche punito con la reclusione da sei mesi a dell'Autorita, é punito con la reclusione cinque anni. fino a due anni. Si applica la reclusione da tre a Se la evasione avvenga per colpa di dieci anni, se il fatto sia commesso a chi, per ragione del suo ufficio, abbia favore di un condannato alia pena di la custodia anche temporanea della permorte o all'ergastolo. sona sottoposta a misura di sicurezza, il La pena é aumentata, se il colpevole, custode é punito con la multa fino a per commettere i fatto, adoperi alcuno lire diecimila. dei mezzi indicati nei primo capoverso Si applicano le disposizioni del terzo dell'articolo 392. capoverso dell'articolo 394 e del capoSe il colpevole, nei termine di tre verso dell'articolo 395. mesi dall'evasione, procuri la cattura

UV.

Personalfaution.

15 kap. 10 §. Var som. i avsikt I der Begiinstigung nur unter derselben A 7 oraussetzung verfolgt werden. att hjälpa annan att undgå laglig under§ 2 0 1 . AVer wissentlich die Strafsökning av eller straff för brott, befordrar förbrytares flykt, eller hjälper honom i verfolgung eines anderen wegen eines T att hålla sig undan, eller att undanrödja von diesem begangenen A erbrechens oder spår efter eller bevis om brottet, straffas A'ergehens oder die Vollstreckung einer | gegen einen anderen wegen eines Vermed böter eller fängelse. Begås gärningen av någon av för- brechens oder Vergehens rechtskräftig erkannten Strafe oder den A7ollzug einer brytarens närmaste, må efter rättens gegen einen anderen rechtskräftig zuprövning från straff kunna frias. gelassenen oder angeordneten, mit FreiFörsök är straffbart. heitsentziehung verbundenen Massregel der Besserung oder Sicherung ganz oder Fsl. § 200. W e r einem anderen, der ein zum Teil vereitelt, wird mit Gefängnis A'erbrechen oder A'ergehen begången hat, oder mit Geldstrafe bestraft. Der A7ersuch ist strafbar. in der Absicht Beistand leistet, ihm die Wird die Tat zugunsten eines AnVorteile der Tat zu sichern, wird mit Gefängnis oder mit Geldstrafe bestraft. gehörigen begången, so kann das Gericht Die Strafbarkeit ist unabhängig von von Strafe absehen. der Strafbarkeit des Begiinstigten. § 202. In den Fallen der §§ 196 1st das A 7 erbrechen oder Vergehen bis 201 darf die Strafe nach Art und Mass des Begiinstigten nur auf A'erlangen oder nicht schwerer sein als die fiir das VerT mit Zustimmung verfolgbar, so kann auch brechen oder A ergehen, auf das sich die die Begunstigung nur verfolgt werden, strafbare Handlung bezieht, angedrohte wenn das Verlangen gestelit oder die Strafe. Zustimmung erteilt worden ist. Dies gilt nicht, wenn das A'erlangen oder die Zustimmung nur wegen der persönlichen § 199. 1. W e r einer Person, die ein T j s l . F s l . Beziehungen des A'erletzten zu dem Be- A 7 erbrechen oder ein A'ergehen begången giinstigten erforderlich ist und diese per- hat, dazu behilflich ist, der Strafversönlichen Beziehungen nicht auch zu folgung, der von einem Strafgerichte verdem Begiinstiger bestehen. Wiirde der hängten Strafe oder sichernden MassBegiinstiger, wenn er das A 7 erbrechen nahme zu entgehen, wird mit Gefängnis oder A'ergehen selbst begången hatte, I von vierzehn Tagen bis zu drei J a h r e n nur auf ATerlangen oder mit Zustimmung ! (§ 78) oder mit Kerker von einem Moverfolgbar sein. so kann er auch wegen j nate bis zu drei Jahren bestraft.

Fsl.

290 2. Handelt es sich um eine nahestehende Person, so kann das Gericht die Strafe ausserordentlich mildern.

dell'Autorita, o' a sottrarsi alle ricerche della medesima, é punito con la reclusione fino a cinque anni. Qualora si tratti di delitti per i quali la legge stabilisce una pena diversa, SchW. Fsl. 269. Wer jemanden der Strafverfolovvero di contravenzioni, la pena é della gung, dem Straf vol Izuge oder dem A7oll- multa fino a lire diecimila. zuge einer andern strafrichterlichen MassLe disposizioni del presente articolo nahme entzieht, wird mit Gefängnis besi applicano anche quando la persona straft. aiutata non sia imputabile o non sia Steht der Täter in so nahen Bezie- punibile. hungen zu dem Begiinstigten, dass sein Art. 386. Chiunque, fuori dei casi A 7 erhalten entschuldbar ist. so bleibt er i di concorso nei reato e del caso prevestraf los. duto nell'articolo 667, aiuta taluno ad assicurare il prodotto, o il profitto, o il prezzo di un reato, ovvero a sottrarsi It. FSl. Art. 385. Chiunque, fuori dei casi all'esecuzione della pena, soggiace alle di concorso nei reato, aiuta 1'autore di pene stabilite nei precedente articolo, un delitto, per il quale la legge stabiaumentate di un terzo. lisca la pena di morte o 1'ergastolo o la Si applica la disposizione dell'ultimo reclusione, a eludere le investigazioni , capoverso dell'articolo precedente.

'i. Fsl.

r. Fsl.

S t ö r a n d e av a l l m ä n f u n k t i o n g e n o m angrepp på m y n d i g hets f ö r f o g a n d e över saker.

15 kap. 8 §. A'ar, som bryter myn- i men ist, zerstört, beiseite schafft oder in dighets eller tjänstemans insegel eller anderer Weise ganz oder zum Teil der rubbar i kvarstad satt, utmätt eller i A 7 erstrickung entzieht, wird mit Gefängbeslag taget gods; straffes med böter nis bis zu einem Jahre oder mit Geldeller fängelse i högst sex månader. strafe bestraft. Lag samma vare, om någon bryter j § 162. W e r ein amtliches Siegel mot laga förbud att skingra eller för- beschadigt oder ablöst, das ein Amtsyttra löst eller fast gods eller att ut- träger angelegt hat, um Sachen amtlich giva annans egendom. zu verschliessen, in Beschlag zu nehmen 9 §. Förstör, skadar, undanskaffar j oder zu bezeichnen, oder wer den durch ein solches Siegel bewirkten Verschluss eller tillägnar sig någon handling eller skrift, som förvaras i allmänt arkiv eller ! unwirksam macht, wird mit Gefängnis hos myndighet eller tjänsteman eller som | bis zu sechs Monaten oder mit Geldför tjänstens skull överlämnats åt myn- I strafe bestraft. dighet eller tjänsteman; straffes, där ej § 1 6 3 . W e r ein amtliches Schriftbrottet hemfaller under 12 kap. 5 §, J stiick, das zur Bekanntmachung öffentmed fängelse. lich angeschlagen oder ausgelegt ist, absichtlich beschadigt, zerstört, beseitigt Försök är straffbart. oder unkenntlich macht, wird mit Gefängnis bis zu sechs Monaten oder mit § 160. W e r Schriftstiicke oder an- Geldstrafe bestraft. § 164. Fiir Siegel und Bekanntdere bewegliche Sachen, die sich in amtlicher Verwahrung befinden oder ihm machungen der Religionsgesellschaften des öffentlichen Rechtes gelten die Voroder einem anderen amtlich in A7erschriften der §§ 162, 163 entsprechend. wahrung gegeben worden sind, beschadigt oder der amtlichen A'erfugung entzieht, wird mit Gefängnis bis zu zwei J a h r e n oder mit Geldstrafe bestraft. § 2 0 3 . W e r eine Kundmachung der T j s l . F s l . Die A7orschrift des Abs. 1 gilt ent- öffentlichen Macht oder eine von ihr zur sprechend fiir Schriftstiicke und andere allgemeinen Einsicht aufgelegte Urkunde bewegliche Sachen, die sich in amtlicher in der Absicht beseitigt oder unleserVerwahrung einer Religionsgesellschaft lich macht, dadurch die Erreichung des gesetzlichen Zweckes dieser Massnahme des öffentlichen Rechtes befinden. § 161. W e r eine Sache, die amt- zu vereiteln oder zu erschweren, wird mit Gefängnis von vierzehn Tagen bis lich gepfändet oder in Beschlag genom-

292 Schw. Fsl.

Art. 350. Chiunque, a fine di dis- I t . F s l zu sechs Monaten (§ 78) oder mit Kerker von einem Monate bis zu einem • prezzo verso 1'Autoritå, rimuove, lacera j o, altrimenti, rende illeggibile o, comunJ a h r e bestraft. Ubertr. § 23. W e r eine Kundmachung | que, inservibili stampati, manoseritti o der öffentlichen Macht oder eine von ihr disegni affissi o esposti al pubblico, per ordine dell'Autorita stessa, é punito con zur allgemeinen Einsicht aufgelegte Urkunde beseitigt oder unleserlich macht, la multa fino a lire cinquemila. wird mit Haft oder mit Geldstrafe beArt. 682. Chiunque stacca, lacera straft. o rende comunque inservibili o illeggibili stampati, disegni o manoseritti, fatti affiggere dalle Autoritå civili o da quelle 342. AVer öffentlich angeschlagene ecclesiastiche cattoliche, é punito con amtliche Bekanntmachungen böswillig l'ammenda fino a lire tremila. wegnimmt, abreisst oder so beschadigt, Se si tratti di stampati, disegni o dass ihr Inhalt ganz oder teil weise un- i manoseritti fatti affiggere da privati nei verständlich wird. wird mit Busse be- luoghi e nei modi consentiti dalla legge straft. o dall'Autorita, la pena é delTammenda fino a lire mille.

VI. Obehörigt uppträdande såsom allmänt organ. 15 kap. 7 §. Företager någon hand- I Amtsabzeichen, Orden oder Ehrenzeichen ling, vilken får utföras blott av behörig t r ä g t ; 3. wer unbefugt eine Berufstracht oder tjänsteman; straffes med böter eller ein Berufsabzeichen fiir Betätigung in der fängelse i högst sex månader. 32 kap. 1 §. Den, som utan veder- I Kranken- oder AVohlfartspflege trägt, die börligt tillstånd utövar verksamhet, till im Inland staatlich anerkannt sind. Den in Abs. 1 genannten Amtsbevars utövning tillstånd erfordras, eller | zeichnungen, Titeln, AA7urden, Uniformen, överskrider de vid tillståndets beviljande I Kleidungen, Frachten, Abzeichen, Orden för verksamheten bestämda gränserna, und Ehrenzeichen stehen solche gleich, straffes med böter. 2 8. Den, som offentligen eller i rätts- ! die ihnen zum "Verwechseln ähnlich sind. Die Vorschriften der Abs. 1, 2 gelten vidrigt uppsåt auch fur Amtsbezeichnungen, Titel, W u r l j bär sådan uniform eller tjänsteden, Amtskleidungen und Amtsabzeichen tecken, som icke åtföljer lians rang eller i der Religionsgesellschaften des öffentlichen tjänst, eller bär klädnad eller tecken, som på grund av likhet lätt kan förväxlas I Rechtes. med uniform eller tjänstetecken; 2) bär orden eller annat utmärkelse§ 184. 1. W e r eine Amtshandlung T j s l . F s l tecken eller begagnar sig av titel, vartill der öffentlichen Macht, zu der er nicht han ej är berättigad; berechtigt ist, in der Absicht durchfiihrt, straffes med böter. sich oder einem anderen einen Vorteil zu verschaffen oder einen anderen zu schädigen, wird mit Kerker von einem Fsl. § 145. W e r sich unbefugt mit der Monate bis zu drei Jahren oder mit GeAusiibung eines öffentlichen Amtes be- I fängnis von vierzehn Tagen bis zu drei fasst oder unbefugt eine Handlung vor- < Jahren (§ 78) bestraft. 2. W e r sich eigenmächtig allein oder nimmt, die nur kraft eines öffentlichen T in A erbindung mit anderen eine RechtsAmtes vorgenommen werden darf, wird mit Gefängnis bis zu zwei Jahren oder I befugnis anmasst, die der Regierung, dem Gouverneur der Podkarpatskå Rus, einer mit Geldstrafe bestraft. die Strafgerichtsbarkeit oder die öffent§ 392. Mit Geldstrafe wird bestraft: liche Verwaltung ausiibenden Körper1. wer unbefugt inländische oder ausländische Amtsbezeichnungen, Titel oder schaft vorbehalten ist, wird mit Gefängnis von sechs Monaten bis zu fiinf Jahren Wurden fiihrt; 2. wer unbefugt inländische oder aus- oder mit Kerker von einem J a h r e bis ländische Uniformen, Amtskleidungen oder zu acht Jahren bestraft.

Fsl.

294 tfbertr. § 20. W e r ein Amts- oder Militärkleid oder ein solches Abzeichen trägt oder wer sich auf andere Weise absichtlich den Anschein eines Organes der öffentlichen Macht oder einer Militärperson gibt, wird mit Haft oder mit Geldstrafe bestraft.

SchW. Fsl.

Art. 352. Chiunque usurpa una fun- I t . r Si zione pubblica o le attribuzioni inerenti a un pubblico impiego, é punito con la reclusione fino a duo anni. Alia stessa pena soggiace il pubblico ufficiale o impiegato, il quale, avendo ricevuta partecipazione del provvedimento, che fa cessare o sospende le sue funzioni o le sue attribuzioni continua a 256. W e r sich in rechtswidriger esercitarle. Absicht die Ausiibung eines Amtes oder La condanna ha per effetto la pubblimilitärische Befehlsgewalt anmasst, wird cazione speciale della sentenza. mit Gefängnis oder mit Busse bestraft. Art. 3 5 3 . Chiunque abusivamente 336. Wer unbefugt die Uniform des esercita una professione, per la quale schweizerischen Heeres trägt, wird mit Haft bis zu acht Tagen oder mit Busse | sia richiesta una speciale abilitazione j dello Stato, é punito con la reclusione bestraft. fino a sei mesi o con la multa da lire j mille a cinquemila.

Bilaga till Tredje I. L. K.

Avd.

Angrepp m o t allmänt organ.

1832 L.

11 kap. 1 §. Gör man våld eller annan misshandel å embetsman i embetsärende, eller för att honom till någon embetsåtgerd tvinga eller derifrån hindra, eller att å honom för sådan åtgerd hämnas; domes till straffarbete i fjerde eller femte grad.

11 kap. 1 §. Gör man våld eller annan misshandel å embetsman, i embetsärende, eller för att honom till någon embetsåtgerd tvinga eller derifrån hindra, eller att å honom för sådan åtgerd hämnas; domes till fängelse i femte eller fjerde grad. 3 §. Med embetsman förstås i denna lag den, som med Konungens fullmakt å embetet försedd är, eller embete af lika värdighet innehafver, eller i sådan embetsmans ställe lagligen satt är; så ock domare, ändå att han ej blifvit af Konungen förordnad.

2 §. Talar eller skrifver man smädligen, eller förgriper sig med hotelse eller annan missfirmlig gerning, mot embetsman, i eller för dess embete; vare straffet böter till tvåhundrade Riksdaler eller fängelse.

2 §. Talar eller skrifver man smädligen, eller förgriper sig med hotelse eller annan missfirmlig gerning, mot embetsman, i eller för hans embete; vare straffet böter till tvåhundrade Riksdaler, eller fängelse i sjunde grad.

3 §. Hvad om brott emot embetsman i 1 och 2 § § . stadgadt är, gälle äfven för det fall, då Riksdagsman, under påstående Riksdag eller under dess resor till eller ifrån Riksdagen, våldföres eller förolämpas, när man vet honom i sådant ärende stadd vara; så ock, då Rikets Ständers Fullmäktig eller Ombudsman, Riks-Stånds Sekreterare, eller den, som

4 §. Hvad om brott emot embetsman i 1 och 2 §§ stadgat är, gälle äfven för det fall, då den, som i Riksdagsmannaval deltager, eller ledamot i Taxeringseller Pröfningskommité eller i Styrelse öfver allmänt A"erk eller allmän Inrättning, eller den, som i Nämnd eller J u r y sitter, våldföres eller förolämpas, i eller för utöfningen af sådan befattning.

Bilaga till Tredje

Avd.

I. Angrepp m o t allmänt organ. K. F.

1861 Gällande

lag

Str. L. 10 kap. 1 §. Gör någon våld § 40. Gör någon våld eller annan misshandel å embetsman. i embetsärende, \ eller annan misshandel å ämbetsman, i ämbetsärende, eller för att honom till eller för att honom till någon embetsåtnågon ämbetsåtgärd tvinga eller därifrån gärd tvinga eller derifrån hindra, eller att å honom för sådan åtgärd hämnas; hindra, eller att å honom för sådan åtdomes till straffarbete från och med två gärd hämnas; domes till straffarbete i högst fyra år. Aro omständigheterna syntill och med sex år. Med embetsman förstås här den, som j nerligen mildrande, må till fängelse i med Konungens fullmakt å embetet för- högst ett år eller böter, dock ej under sedd är, eller embete af lika värdighet j etthundra riksdaler, dömas. Med ämbetsman förstås i denna lag innehafver. eller i sådan embetsmans i ställe lagiigen satt är; så ock domare, | den, som med Konungens fullmakt å ämbetet försedd är, eller ämbete av lika ändå att han ej blifvit af Konungen förvärdighet innehaver, eller i sådan ämbetsordnad. mans ställe lagiigen satt är; så ock domare, ändå att han ej blivit av Konungen förordnad. 2 §. Talar eller skriver man smädligen. eller förgriper sig med hotelse eller annan missfirmlig gärning, emot ämbetsman, i eller för hans ämbete ; vare straffet böter från och med tjugofem till och med ett tusen riksdaler eller fängelse i högst ett år. 3 §. A7ad om brott emot ämbetsman § 4 1 . Hvad i 40 § om sådant brott, | som der sägs, stadgadt är, gälle ock för ; i 1 och 2 §§ stadgat är, gälle även för det fall, då ledamot i Taxerings- eller i det fall. då ledamot i taxerings- eller Pröfnings-kommitté eller i Styrelse öfver prövningskommitté eller styrelse över allallmänt A7erk eller allmän Inrättning, eller mänt verk eller allmän inrättning, eller den, som i Nämnd eller Jury sitter, var- den som i nämnd eller jury sitter, våldder i eller för utöfningen af sådan be- föres eller förolämpas, i eller för utöv fattning våldförd; dock må, der omstän- ningen av sådan befattning. digheterna i dessa fall äro synnerligen

298 L. K.

i Riksdagsmannaval deltager, eller ledamot i Taxerings- eller Pröfnings-Commité eller i Styrelse öfver allmänna Verk och Inrättningar, våldföres eller förolämpas, i eller för utöfningen af sådan dess befattning.

23 §. Hvad om brott mot embetsman i detta Kapitel stadgadt är, gälle ock, om sådant brott föröfvas emot tjensteman eller annan, som är förordnad att embetseller tjenste-ärénde förrätta eller kallad a t t dervid tillhanda sk.

5 §. Begår någon mot Riksdagsman, eller mot annan, som i 24 §, 63 § 3 mom., eller 70 § 2 mom. af Riksdagsordningen namnes, sådant brott, som efter 111 §. i Regeringsformen eller 77 §. i Riksdagsordningen, skall såsom edsöresbrott anses; varde ock efter 1 eller 2 § straffad, såsom hade han brottet mot embetsman begått. 6 §. Förbryter man sig, såsom i 1 eller 2 § sägs, emot tjensteman eller annan, den der icke innehafver embete eller sådant uppdrag, som i 3 § omtalas, men är förordnad eller vald att tjensteärende eller annan allmän befattning utöfva, eller kallad att vid offentlig förrättning tillhandagå; då skall, i det fall, som i 1 § sagdt är, till fängelse i sjunde eller sjette grad, och i det fall, som i 2 § sägs, till böter dömas.

4 §. Gör man vid embetsförrättning våldsamt motstånd, dock utan att förrättningsmannen våldföres; straffes med fängelse.

7 §. Gör man, vid offentlig förrättning, våldsamt motstånd, utan att förrättningsman' våldföres; straffes med fängelse i sjunde grad eller böter.

5 §. Nu samlar sig menighet eller annan folkmängd tillhopa, och lägger det uppsåt å daga, att med förenadt våld s ä t t a sig upp emot verkställighet af offentlig Myndighets bud, eller att den till någon embets-åtgerd tvinga, eller att derföre hämnas:

8 §. Nu samlar sig folkmängd tillhopa, och lägger det uppsåt å daga, att med förenadt våld sätta sig upp emot verkställighet af offentlig Myndighets bud, eller att den till någon embetsåtgerd tvinga, eller att för sådan åtgerd hämnas: skingra sig de upprorsmän, på

A'. F.

29 Gällande

/i 1861

mildrande, tiden för straffarbetet till sex månader nedsättas.

lag

kunna

§ 42. Förbryter sig någon, såsom i 40 § sägs, emot tjensteman eller annan, den der icke innehafver embete eller sådant uppdrag, som i samma § omtalas, men är förordnad eller vald att offentligt tjensteärende förrätta eller annan allmän befattning utöfva, eller kallad att vid offentlig förrättning tillhandagå; domes till straffarbete från och med två månader till och med två år eller fängelse från och med två till och med sex månader.

K. F. 6 / 2 1849 § 1. Samlar sig folkmängd tillhopa, och lägger det uppsåt å daga, att med förenadt våld sätta sig upp emot verkställighet af offentlig myndighets bud, eller att den till någon embetsåtgärd tvinga, eller att för sådan åtgärd hämnas: skingra sig de upprorsmän, på offentlig

5 §. Förbryter man sig, såsom i 1 eller 2 § sägs, emot tjänsteman eller annan, den där icke innehaver ämbete eller sådant uppdrag, som i 1 § omtalas, men är förordnad eller vald att offentligt tjänsteärende förrätta eller annan allmän befattning utöva, eller kallad att vid offentlig förrättning tillhandagå; domes, i det fall. som i 1 § sagt är, till straffarbete i högst två år eller fängelse i högst sex månader, men, där omständigheterna äro synnerligen mildrande, till böter, och i det fall, som i 2 § sägs, till böter eller fängelse i högst sex månader. Skall, till följd av Konungens förordnande, vad i 19 kap. 11 och 12 §§ om statens kanal- eller slussverk eller annan sådan vattenbyggnad eller järnvägsanläggning stadgat är, tillämpas å dylik inrättning, som av enskilda personer, menigheter eller bolag gjord är; gälle vad i denna § är stadgat även för det fall, att brott, som där omförmäles, begås emot person, som är vid sådan inrättning anställd. 6 §. Gör någon, vid offentlig förrättning, våldsamt motstånd, utan att förrättningsman våldföres; straffes med fängelse i högst sex månader eller böter.

7 §. Nu samlar sig folkmängd tillhopa och lägger det uppsåt å daga, att med förenat våld sätta sig upp emot verkställighet av offentlig myndighets bud, eller att den till någon ämbetsåtgärd tvinga, eller att för sådan åtgärd hämnas: skingra sig de upprorsmän, på offentlig

300 L. K.

1832 Låta de upprorsmän sig genast, på embetsmans befallning, skingras och till l}-dnad bringas; då skola anstiftare och anförare till straffarbete i femte grad eller fängelse dömas, men de öfrige vara från straff frie. 6 §. Skingra sig ej upprorsmän, på embetsmans befallning, utan trotsa med oljud, smädeord eller hot; värden anstiftare och anförare dömde till straffarbete i fjerde grad, och andre deltagare i upproret till sådant arbete i femte grad eller fängelse.

L. B.

offentlig Myndighets befallning; då skola anstiftare och anförare till fängelse i sjette eller sjunde grad dömas; men de öfrige våren från straff frie.

9 §. Skingra sig ej upprorsmän, utan visa trotsighet emot offentliga Myndighetens befallning; värden dömde, anstiftare och anförare till fängelse i femte eller sjette grad, och annan deltagare i upproret till fängelse i sjette eller sjunde grad.

10 §. Göra upprorsmän våld å per7 §. Göra upprorsmän våld å person, bryta eller rifva de hus, eller plundra son, eller bryta eller förstöra de hus, eller förstöra de annan egendom; då skola eller plundra eller förderfva de annan anstiftare och anförare dömas till straff- egendom; då skola de dömas, anstiftare arbete i andra eller tredje grad, och och anförare till fängelse i andra eller andre deltagare i upproret till sådant ar- tredje grad, och annan deltagare i uppbete i fjerde eller femte grad. Det straff, roret till fängelse i fjerde eller femte hvarmed våldsgerning särskildt i lagen j grad; varde ock, för våld eller annan belägges, skall ock å gerningsman tillbrottslig gerning, som vid uppror begås, lämpas, efter ty i 6 Kap. 11 § skils. gerningsmannen straffad efter ty i 6 Kap. A7 årder upprorsman dråpen; ligge 11 § skils. 11 §. Dräper upprorsman den, som ogild. uppror stilla vill; miste lifvet. ATårder upprorsman dräpen; ligge ogild. 12 §. Har någon, muntligen inför 9 §. H a r någon, muntligen inför menighet eller annan folksamling, eller i menighet eller annan folksamling, eller i skrift, den han utsprider eller utsprida skrift, den han utspridt eller utsprida låter, till uppror uppmanat; straffes, enär låtit, till uppror uppmanat; straffes, när uppmaningen ingen straffbar verkan hade, uppmaningen ingen straffbar verkan hade, med fängelse i sjunde grad. såsom för försök. Samma lag vare om den, som annans skrift utspridt eller utsprida låtit, för att dermed komma uppror åstad. 13 §. Till upprors stillande må krigs8 §. Till upprors stillande må krigsmanskap användas; dock äge det ej å manskap användas; dock äge det ej å upprorsmän vapen förr bruka, än 6 och upprorsmän vapen förr bruka, än den på 7 § § . blifvit af den å stället varande stället varande Civilmyndighet tre gånger Civila Myndighet trenne gångor ljudligen ljudligen förkunnat den varning, som i 14 § sägs. Öfvergå upprorsmän så hasuppläste, der ej upprorsmän så hastigt till våld öfvergå, att det förr med väp- tigt till våld, att Civilmyndigheten ej kan så förfara, som nu sagdt är; då äge nad hand afvärjas måste.

K. F.

/2 1849

myndighets befallning, och låta sig till ordning bringas; då straffes anstiftare och anförare med arbete å fästning från sex månader till två år; men de öfriga våren från straff frie. £ 2. Skingra sig ej upprorsmän, utan visa trotsighet emot offentliga myndighetens befallning; värden dömde, anstiftare och anförare till arbete å fästning från två till fyra år, och annan deltagare i upproret till sådant arbete från sex månader till två år.

Gällande

lag

myndighets befallning; då skola anstiftare och anförare dömas till straffarbete från och med sex månader till och med två år; men de övrige vare från straff frie.

8 §. Skingra sig ej upprorsmän, utan visa trotsighet emot offentliga myndighetens befallning; varde dömde, anstiftare och anförare till straffarbete från och med två till och med fyra år, och annan deltagare i upproret till sådant arbete i högst två är eller, där omständigheterna äro synnerligen mildrande, till fängelse. § 3. Göra upprorsmän våld å person, 9 §. Göra upprorsmän våld å person, eller bryta eller förstöra de hus, eller eller bryta eller förstöra de hus, eller plundra eller förderfva de annan egendom; plundra eller fördärva de annan egendom; då skola de straffas, anstiftare och andå skola de dömas, anstiftare och anföförare med arbete å fästning från sex rare till straffarbete från och med två till tio år, och annan deltagare i upproret till och mecl tio år, och annan deltagare med sådant arbete från två till sex år; i upproret till sådant arbete i högst sex varde ock, för våld eller annan brottslig år; varde ock för våld eller annan brottsgerning. som vid uppror begås, gernings- lig gärning, som vid uppror begås, gärmannen dömd till det ansvar, som derför ningsmannen straffad efter ty i 4 kap. i lag särskildt stadgadt är. : 1 § skils. § 4. Dräper upprorsman den, som 10 §. Dräper upprorsman den, som uppror stilla vill; miste lifvet. ! uppror stilla vill; domes till straffarbete Varder upprorsman dråpen; ligge , på livstid. ogild. Varder upprorsman dråpen; ligge ogill. § 5. Har någon, muntligen inför menighet eller annan folksamling, eller i skrift, den han utspridt eller utsprida låtit, till uppror uppmanat; straffes, när uppmaningen ingen straffbar verkan hade, med fängelse frän två till sex månader. Samma lag vare om den. som annans skrift utspridt eller utsprida låtit, för att dermed komma uppror åstad. 12 §. Till upprors stillande må krigs§ 6. Till upprors stillande må krigsmanskap användas; dock äge det ej å manskap användas; dock äge det ej å upprorsmän vapen förr bruka, än den på upprorsmän vapen förr bruka, än den på stället varande Civil-myndighet tre gånger stället varande civilmyndighet tre gånger ljudeligen i Konungens namn befallt dem ljudeligen i Konungens namn befallt dem att genast åtskiljas, vid äventyr att vaatt genast åtskiljas, vid äfventyr att vapenmakt eljest användes. Öfvergå upp- penmakt eljest användes. Övergå upprorsmän så hastigt till våld, att civilmynrorsmän så hastigt till våld, att Civil-

302 L. K.

10 §. Samlar sig folkmängd å torg, gata eller annan offentlig plats, utan att lägga å daga sådant uppsåt, som i 5 §. sägs, men störer dock lugnet eller allmänna ordningen, och skingrar den sig ej, på embetsmans befallning, utan trotsar med oljud, smädeord eller hot; då skola anstiftare och anförare till straffarbete i femte grad eller fängelse, och annan deltagare i upploppet till fängelse eller böter dömas. Öfvergå de till våld å person eller egendom; vare lag som i 7 §. sägs.

den Myndighet förordna, att upproret med vapenmakt genast stillas skall. Ej må dock, i något fall, vapen längre brukas, än Civilmyndigheten finner sådant, för upprorets stillande, nödigt vara. Med Civilmyndighet förstås här Konungens Befallningshafvande, Borgmästare eller Polismästare i stad och Kronofogde å landet, eller den, som i sådan embetsmans ställe satt är. Är ej Civilmyndighet tillstädes, ech kan ej dess ankomst af bidas; då äge på stället varande högste Militärbefälhafvare så förfara, som för Civilmyndigheten nu stadgadt är. 14 §. ATarning, som i 13 § sägs, varde i följande ordalag förkunnad: »I Konungens namn bjuder och befaller jag eder att åtskiljas. Awarder denna befallning icke genast åtlydd, måste vapenmakt användas; och skylle sig då en hvar sjelf för den påföljd honom träffar». 15 §. Samlar sig folkmängd tillhopa och störer lugnet eller allmänna ordningen, utan att dock lägga å daga sådant uppsåt, som i 8 § sägs, och skingrar sig ej den folkmängd, pä offentlig Myndighets befallning, utan visar trotsighet deremot; då skola anstiftare och anförare af det upplopp till fängelse i sjunde eller sjette grad, och annan deltagare i upploppet till böter eller fängelse i sjunde grad dömas. Öfvergå de till våld å person eller egendom; vare lag, som i 10, 11 och 13 §§ om uppror sägs.

K. F. 7 2

n ^ n d i g h e t ej kan så förfara, som nu sagdt är; då äge den myndighet förordna, att upproret med vapenmakt genast stillas skall. Ej må dock, i något fall, vapen längre brukas, än Civil-myndigheten finner sådant, för upprorets stillande, nödigt vara. Med Civil-myndighet förstås här Konungens Befallningshafvande, Borgmästare eller Polismästare i stad och Krono^ fogde å landet, eller den, som i sådan embetsmans ställe satt är. Är ej Civil-myndighet tillstädes, och kan ej dess ankomst af bidas; då äge på stället varande högste Militär-befälhafvare så förfara, som för Civil-myndigheten nu stadgadt är.

§ 7. Samlar sig folkmängd tillhopa och störer lugnet eller allmänna ordningen, utan att dock lägga å daga sådant uppsåt, som i 1 § sägs, och skingrar sig ej den folkmängd på offentlig myndighets befallning, utan visar trotsighet deremot; då skola anstiftare och anförare af det upplopp till arbete å fästning från tre månader till ett år och annan deltagare i upploppet till böter från tio till femtio riksdaler dömas. Öfvergå de till våld å person eller egendom; vare lag, som i 3 och 6 §§ sagdt är.

Gällande

lag

digheten ej kan så förfara, som nu sagt är; då äge den myndighet förordna, att upproret med vapenmakt genast stillas skall. Ej må dock i något fall vapen längre brukas, än civilmyndighet finner sådant, för upprorets stillande, nödigt vara. Med civilmyndighet förstås här Konungens befallningshavande, borgmästare eller polismästare i stad och landsfogde å landet, eller den, som i sådan ämbetsmans ställe satt är. Är ej civilmyndighet tillstädes, och kan ej dess ankomst avbidas; då äge på stället varande högste militärbefälhavare så förfara, som för civilmyndigheten nu stadgat är.

13 §. Samlar sig folkmängd tillhopa och störer lugnet eller allmänna ordningen, utan att dock lägga å daga sådant uppsåt, som i 7 § sägs, och skingrar sig ej den folkmängd, på offentlig myndighets befallning, utan visar trotsighet däremot; då skola anstiftare och anförare av det upplopp till straffarbete i högst ett år och annan deltagare i upploppet till böter från och med tio till och med tvåhundra riksdaler dömas. Övergå de till våld å person eller egendom; vare lag, som i 9, 10 och 12 §§ om uppror sägs; dock att för sådan deltagare i upploppet, som ej är anstiftare eller anförare, straff efter 9 § må, där omständigheterna äro synnerligen mildrande, nedsättas till fängelse.

304 III. L. K.

Befriar

11 kap. 14 §. Tager man häktad person eller fånge med våld lös av dem, som honom gripit eller i vård hafva, eller befriar honom genom häktes eller fängelses brytande; varde dömd till straffarbete i femte eller fjerde grad. 15 §. Befriar man häktad person eller fånge, genom list eller annorledes, utan våld; domes till fängelse eller straffarbete i femte grad. Ej skall dock den fångnes eller häktades make, syskon, skyldeman i rätt upp- eller nedstigande led, eller den, som med honom i första svågerlag lika nära förenad är, i ty mål till straff fällas.

av fånge. L. B.

11 kap. 18 §. Tager man häktad person eller fånge med våld lös af den, som honom gripit eller i vård hafver, eller befriar man honom genom häktes eller fängelses brytande; varde dömd till fängelse i sjette eller femte grad. 19 §. Befriar man häktad person eller fånge, genom list eller annorledes, utan •våld; domes till fängelse i sjunde eller sjette grad. 22 §. Häktad persons eller fånges make, syskon, skyldeman i rätt upp- eller nedstigande led, eller den, som med honom i första svågerlag lika nära förenad är, eller hans fosterbarn, skall ej till straff dömas för hans befriande, i det fall, som i 19 § sägs.

305 II. Aktiv korruption. Gällande

lag.

Str. L. 25 kap. 5 §. Har ämbetsman tagit, låtit åt sig utlova eller begärt muta, för att i ämbetet orätt främja; varde, ändå att ingen skada skedde, avsatt och förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas eller ock dömd till mistning av ämbete på viss tid; och skall, där till avsättning dömes, den skyldige, om brottet det förtjänar, dessutom straffas med fängelse. Den. som till ämbetsman lämnar, utlovar eller erbjuder sådan muta. dömes till böter eller fängelse. . . .

III. Befriande a v fånge. Str. L. 1864 10 kap. 16 §. Tager man häktad person eller fånge med våld lös af den, som honom gripit eller i vård hafver, eller befriar man honom genom häktes eller fängelses brytande; varde dömd till straffarbete från och med sex månader till och med fyra år. Gör man försök till brott, som nu sagdt är, och blef endast genom omständigheter, som voro af gerningsmannens vilja oberoende, brottets fullbordan förhindrad ; straffes högst med straffarbete i två år. 17 §. Befriar man häktad person eller fånge, genom list eller annorledes, utan våld; domes till fängelse i högst sex månader eller straffarbete i högst två år.

Gällande

lag

Str. L. 10 kap. 17 §. Tager man häktad person eller fånge med våld lös av den, som honom gripit eller i vård haver, eller befriar man honom genom häktes eller fängelses brytande; varde dömd till straffarbete i högst fyra år, eller, där omständigheterna äro synnerligen mildrande, till fängelse. Gör man försök till brott, som nu sagt är, och blev endast genom omständigheter, som voro av gärningsmannens vilja oberoende, brottets fullbordan förhindrad; straffes högst med straffarbete i två år. Befriar man häktad person eller fånge, genom list eller annorledes, utan våld; dömes till fängelse i högst sex månader eller straffarbete i högst två år. Äro omständigheterna synnerligen mildrande, må till böter, dock ej under femtio riksdaler, dömas. 20

IV. L. K.

Personalfaution.

5 kap. 9 §. Nu har någon, utan att hafva sådan del i brott, som förr sagdt är, sedan brottet timat, med vetskap derom, gått den brottslige tillhanda, såsom att han hulpit att honom dölja, eller varit behjelplig till hans flykt, eller till görningens döljande, eller till undanrödjande af bevis derföre, eller emottagit, dolt, köpt eller föryttrat gods, som genom brottet åtkommet var, eller besörjt omarbetning eller förändring deraf; straffes, efter som brottet var till, med fängelse eller böter: har det skett för egen vinning, och är brottet med straffarbete i andra grad eller svårare straff belagdt; då må till sådant arbete i femte grad dömas. Make, syskon, skyldeman i rätt uppeller nedstigande led, eller den, som med den brottslige i första svågerlag lika nära förenad är, skall ej, för hans döljande, eller för befordran af hans flykt, till straff fällas. 10 §. Har någon, utan vettskap om brott, som annan föröfvat, honom tillhandagått, på sätt i 9 §. sägs, ändå att han haft skäl att honom misstänka; straffes med böter.

B. 1844

5 kap. 10 §. Nu har någon, utan att hafva sådan del i brott, som förr sagdt är, sedan brottet timmat, med vetskap derom, gått den brottslige till hända, såsom att han hulpit att honom dölja, eller varit behjelplig till hans flykt eller till döljande af gerningen eller till undanrödjande af bevis derom, eller emottagit, dolt, köpt eller föryttrat gods, som genom brottet åtkommet var, eller besörjt omarbetning eller förändring deraf; straffes, efter som brottet var till, med fängelse i sjunde grad eller böter: har det skett för egen vinning, och är brottet med fängelse i andra grad eller svårare straff belagdt; då må till fängelse i sjette grad dömas. 11 §. Har någon, utan vetskap om brott, som annan föröfvat, honom tillhandagått, på sätt i 10 § sägs, ändå att han haft skäl att honom misstänka; straffes med böter. 12 §. Make, syskon, skyldeman i rätt upp- eller nedstigande led, den som med den brottslige i första svågerlag lika nära förenad är, eller fosterbarn, skall ej till straff fällas efter 11 §; ej heller efter 10 §, för den brottsliges döljande, eller för befordrande af hans flykt.

LA7. Personalfaution. Str. L.

3 kap. 9 §. Nu har någon, utan att hafva sådan del i brott, som förr sagdt är, sedan brottet timat, med vetskap derom gått den brottslige tillhanda, såsom att han hulpit att honom dölja, eller varit behjelplig till hans flykt eller till döljande af gerningen eller till undanrödjande af bevis derom, eller emottagit, dolt, köpt eller föryttrat gods, som genom brottet åtkommet var, eller besörjt omarbetning eller förändring deraf; straffes, efter som brottet var till, med fängelse i högst sex månader eller böter: har det skett för egen vinning, och är brottet med straffarbete öfver åtta år eller svårare straff belagdt; då må till straffarbete i högst två år dömas. 10 §. H a r någon, utan vetskap om brott, som annan föröfvat, honom tillhandagått, på sätt i 9 § sägs, ändå att han haft skäl att honom misstänka; straffes med böter. 11 §. Make, syskon, skyldeman i rätt upp- eller nedstigande led, den som med den brottslige i första svågerlag lika nära förenad är, eller fosterbarn, skall ej till straff fällas efter 10 § ; ej heller efter 9 § för den brottsliges döljande, eller för befordrande af hans flykt.

Gällande

lag

Str. L. 3 kap. 9 §. Nu har någon, utan att hava sådan del i brott, som förr sagt är, sedan brottet timat, med vetskap därom gått den brottslige tillhanda, såsom att han hulpit att honom dölja, eller varit behjälplig till hans flykt eller till döljande av gärningen eller till undanröjande av bevis därom, eller emottagit, dolt, köpt eller föryttrat gods, som genom brottet åtkommet var, eller besörjt omarbetning eller förändring därav; straffes, eftersom brottet var till, med fängelse i högst sex månader eller böter: har det skett för egen vinning, och är brottet med straffarbete över åtta år eller svårare straff belagt; då må till straffarbete i högst två år dömas. 10 §. H a r någon, utan vetskap om brott, som annan förövat, honom tillhandagått, på sätt i 9 § sägs, ändå att han haft skäl att honom misstänka; straffes med böter. 11 §. Make, syskon, skyldeman i rätt upp- eller nedstigande led, den som med den brottslige i första svågerlag lika nära förenad är, adoptivfader, adoptivmoder, adoptivbarn eller fosterbarn skall ej till straff fällas efter 10 §; ej heller efter 9 § för den brottsliges döljande, eller för befordrande av hans flykt.

308 V.

Störande av allmän funktion genom angrepp på myndighets förfogande över saker. L. K.

11 kap. 18 §. Hvar som olofligen tager bort, rifver eller annorledes skadar offentlig Myndighets kungörelse eller underrättelse, som till allmän kännedom anslagen är, straffes med böter. 20 §. Bryter man offentlig Myndighets insegel, hvarmed saker eller skrifter tillslutne äro, eller rubbar lös egendom, som i qvarstad satt eller utmätt är; vare ock straffet böter eller fängelse. 21 §. Bryter någon emot förbud att gods skingra, eller emot förbud att gifva annans gods ut; straffes med böter.

11 kap. 23 §. Hvar som olofligen tager bort, rifver eller annorledes skadar offentlig Myndighets kungörelse eller underrättelse, som till allmän kännedom anslagen är, straffes med böter. 25 §. Bryter man offentlig M}7ndighets insegel, hvarmed saker eller skrifter tillslutna äro, eller rubbar man lös egendom, som är satt i qvarstad eller utmätt; vare ock straffet böter eller fängelse i sjunde grad. 26 §. Bryter någon mot förbud att gods skingra, eller mot förbud att gifva annans gods ut: straffes med böter.

VI. Obehörigt uppträdande såsom allmänt organ. L. K.

24 kap. 17 §. Tillväller sig någon bedrägligen utöfning af embete eller tjenst, som honom ej betrodd är, i afsigt att skada annan eller fördel sig tillskynda; dömes till straffarbete i femte grad. Den, som eljest obehörigen, utan sådan brottslig afsigt som nu sagd är, befattar sig med utöfning af embete eller tjenst; straffes med böter till tvåhundrade Riksdaler eller fängelse.

L. B.

25 kap. 19 §. Tillväller sig någon svikligen och i uppsåt att skada göra eller fördel sig eller annan tillskynda, utöfning af embete eller tjenst; dömes till fängelse i sjette eller sjunde grad. Den, som eljest obehörigen, utan sådant brottsligt uppsåt, som nu sagdt är, befattar sig med utöfning af embete eller tjenst, straffes med böter till tvåhundrade Riksdaler eller fängelse i sjunde grad.

309 Störande av allmän funktion genom angrepp på myndighets förfogande över saker. Str. L.

10 kap). 19 §. Hvar som olofligen tager bort, rifver eller annorledes skadar offentlig Myndighets kungörelse eller underrättelse, som till allmän kännedom anslagen är, straffes med böter, högst etthundra Riksdaler. 21 §. Bryter man offentlig Myndighets insegel, hvarmed saker eller skrifter tillslutne äro, eller rubbar man lös egendom, som är satt i qvarstad eller utmätt; vare ock straffet böter eller fängelse i högst sex månader. 22 §. Bryter någon emot förbud att gods skingra eller emot förbud att gifva annans gods ut; straffes med böter.

Gällande

lag

Str. IJ. 10 kap. 19 §. Var som olovligen tager bort, river eller annorledes skadar offentlig myndighets kungörelse eller underrättelse, som till allmän kännedom anslagen är, straffes med böter, högst etthundra riksdaler. 21 §. Bryter man offentlig myndighets insegel, varmed saker eller skrifter tillslutna äro, eller rubbar man lös egendom, som är satt i kvarstad eller utmätt; vare ock straffet böter eller fängelse i högst sex månader. 22 §. Bryter någon emot förbud att gods skingra eller emot förbud att giva annans gods u t ; straffes med böter.

VI. Obehörigt uppträdande såsom allmänt organ. K. F. 7 9

§ 28. Tillväller sig någon svikligen, i uppsåt att skada göra eller fördel sig eller annan bereda, utöfning af embete eller tjenst; dömes till straffarbete från och med sex månader till och med tre år. Gifver man sig eljest obehörigen ut för embets- eller tjensteman och utöfvar något af hvad till dennes befattning hörer; dömes till böter från och med femtio till och med tvåhundra riksdaler eller fängelse från och med två månader till och med ett år.

Gällande

lag

Str. L. 22 kap. 6 §. Tillvällar sig någon svikligen, i uppsåt att skada göra eller fordel sig eller annan bereda, utövning av ämbete eller tjänst; dömes till straffarbete frän och med sex månader till och med två år. Äro omständigheterna synnerligen försvårande; må tiden för straffarbetet till fyra år höjas. Giver man sig eljest obehörigen ut för ämbets- eller tjänsteman och utövar något av vad till dennes befattning hörer; dömes till böter, dock ej under femtio riksdaler, eller fängelse i högst ett år.

INNEHÅLL. Sid.

Förord F Ö E S T A A V D E L N I N G E N : U t k a s t till l a g 7— 10. ANDRA A V D E L N I N G E N : K o m p a r a t i v översikt a v n u v a r a n d e straffrätt 11—180. Inledning 11— 14. I. Angrepp mot allmänt organ 15— 70. A) Brottssubjektet IG— 19. B) Handling och syfte 19— 27. C) Brottsobjektet 27— 42. D) Intressekollision 42— 46. E) Handlingsprogressen 47— 61. F) Översikt av den anglikanska rätten 62— 70. II. Aktiv Korruption 7 1 — 72. III. Befriande av fånge 73— 97. A) Brottssubjektet 73— 82. 1) Fången själv 73— 77. 2) Andra brottssubjekt 78— 82. a) Privilegiationer 78— 79. b) Kvalifikationer 80— 82. B) Handlingen 82— 97. r IA . Personalfaution 98—130. A) Fautionsbrottets placering 98—103. B) Fautionsformernas straff i förhållande till förbrottets 103—108. C) Brottssubjektet 108—114. D) Handlingen och dess objekt 114—125. E) Subjektivt rekvisit 125—126. F) Kvalifikationer 126—127. V. Störande av allmän funktion genom angrepp på myndighets förfogande över saker 131—161.

311 Sid.

VI.

A) Angrepp på det allmänna organets besittning till saker, som utgöra medel för dess funktion 132—137. B) Angrepp på det allmännas förfoganderätt över föremål i andra fall 138—146. C) Angrepp på ämbetssigill eller annan symbol på det allmännas förfoganderätt 146—157. D) Angrepp på föremål, som förmedla tillkännagivanden från myndighet till allmänheten 157—161. Obehörigt uppträdande såsom allmänt organ 162—172. Straffen 173-180.

TREDJE AVDELNINGEN: Svensk rättsutveckling I. II. III.

Rättsutvecklingen före 1734 års lag 1734 års lag 1864 års strafflag

FJÄRDE AVDELNINGEN: Motiver I. II.

181-208. 181—194. 195—201. 202—208.

209—235.

Utkastets förhållande till gällande lag 209—213. Specialmotivering 214—235. A) Angrepp å allmänt organ medelst våld å person eller hot därmed: 1, 2 (och 5) §§ 214-222. 1) Brottssubjektet 214—215. 2) Handlingen 215—217. 3) Brottsobjektet 217—218. 4) Intressekollision 219—220. 5) Handlingsprogressen och förhållandet mellan uppror och upplopp 220—221. 6) Straffen 221-222. B) Aktiv korruption (4 §) 223-224. C) Befriande av fånge (6, 7 och 15 §§) 225—227. 1) Brottssubjektet 225. 2) Handlingen 225 227. D) Personalfaution (8—10 §§) 228—230. E) Angrepp på myndighets förfogande över saker (11 och 12 §§) 231-233. F) Obehörigt uppträdande såsom allmänt organ etc. (13 och 14 §§) 234—235.

312 Sid.

Bilaga 1 till Andra Avd.: Gällande lagar 236—279. I. Angrepp mot allmänt organ 236—254. II. Aktiv korruption 255—258. III. Befriande av fånge 259—265. IA7. Personalfaution 266 — 269. V. Störande av allmän funktion genom angrepp på myndighets förfogande över saker 270 — 276. 7 A I. Obehörigt uppträdande såsom allmänt organ 277—279. Bilaga 2 till Andra Avd.: Aktuella strafflagsförslag 280—294. I. Angrepp mot allmänt organ 280—283. II. Aktiv korruption 284 285. III. Befriande av fånge 286 288. IV. Personalfaution 289—290. Y. Störande av allmän funktion genom angrepp på myndighets förfogande över saker 291—292. VI. Obehörigt uppträdande såsom allmänt organ 293—294. Bilaga till Tredje Avd.: Sammanställning av 1) L. K. 1832; 2) L. B. 1844; 3) resp. K. F. 29/i 1861; K. F. 6 / 2 1849; Str. L. 1864 och K. F. 7/9 1858; 4) Gällande lag 296—309. I. Angrepp mot allmänt organ 296—303. II. Aktiv korruption 305. III. Befriande av fånge 1304 305. IV. Personalfaution 306 307. A7. Störande av allmän funktion genom angrepp på myndighets förfogande över saker 308 — 309. VI. Obehörigt uppträdande såsom allmänt organ 308—309.

S t a t e n s

o f f e n t l i g a Systematisk

u t r e d n i n g a r

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteokningen. Allmän lagstiftning. Rättskipning. Fångvärd. Förberedande utkast till strafflag. Brott emot myndighet m. m. [24] Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Förslag till vissa ändringar i vallagen för skyddande av partibeteckningar. [5] Betänkanden med förslag ang. skärpta kontrollföreskrifter rörande landsfiskalers och med dem jämställda befattningshavares medelsförvaltning m. m. [16] 1928 års lönekommitté. Betänkande med förslag till allmänt avlöningsreglemente för ordinarie tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen. [17] Distriktsveterinärlönesakkimmgas utredning och förslag beträffande ordnandet av distriktsveterinärernas anställnings- och avlöningsförhållanden. [18] 1928 års lönekommitté. Betänkande med förslag till lönereglering för befattningshavare vid undervisningsväsendet. [20]

Vattenväsen. Skogsbruk.

Bergsbruk.

Industri.

Handel och sjöfart. Betänkande med förslag till lotsförordning samt andra' författningar och föreskrifter rörande lotsverket. [7] Utkast till lagbestämmelser om befraktning [11]

Kommunikationsväsen. Kommunalförvaltning. Utredning ang. kommunalförvaltningens ordnande i städernaefterprocessreformens genomförande. [13] Bank-, kredit- och penningväsen. Statens och kommunernas finansväsen. Politi.

Socialpolitik. Domänverkets omfattning, uppgifter och organisation. [8] Hälso- och sjukvård. Betänkande ang. granskning av för vissa sjukhus gällande särbestämmelser. [21] Medicinalstyrelsens utlåtande och förslag till epizootilag och epizootiförordning. [22] Betänkande med förslag till ytterligare åtgärder för bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur. [23]

Försäkringsväsen. 1928 års pensionsförsäkringskommitté och organisationssakkunniga. Statistiska undersökningar samt kostnadsberäkningar. [15]

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Skydd för äldre kulturföremål. [3] Betänkande med förslag ang. ordnande av den lägre lantbruksundervisningen. [9] Utredning och förslag rörande praktiska bildningslinjer på realskolans åldersstadium. [14] Utredning angående beredande av större möjlighet för skoldistrikt att vid minskning av antalet barn indraga skolor och skolavdfelningar. [19]

Allmänt näringsväsen. Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Jordbruksutredningens betänkanden. 1. Betänkande ang. åtgärder för vete- och rågmarknadens stödJ* n d e - oM 2. Betänkande ang. jordbrukets kreditförhållanden. [2] 3. Betänkande ang. vissa åtgärder för mejerihanteringens och smörexportens befrämjande. [4] Utredning och förslag beträffande åtgärder för ökad användning av svenska lantbruksprodukter vid allmänna inrättningar m. m. [10]

Försvarsväsen. Utredning rörande Sveriges försvarspolitiska läge samt behov av försvarskrafter. [12]

Utrikes ärenden. Internationell rätt. Gränsen för Sveriges territorialvatten. [6]

I.uncl 1U30, Herlingska Boktryckeriet.