Arbetslöshetsutredningens betänkande. 1,Bd 2, Bilagor,Om den industriella rationaliseringen och dess verkningar, särskilt beträffande arbetarsysselsättningen

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2016

O.b{7§ .wjiti . . k I 4 i

STATENS OFFENTLIGA UgülEDNlNGÅR 1931:42

SOCIALDEPARTEDIENTET

ARBETSLÖSHETSUTREDNINGENS BETÄNKANDE I BILAGOR, BAND 2 -

OM DEN INDUSTRIELLA

RATIONALISERINGEN 0011

mass

VERKNINGAR

SÃRSKILT BETRÃFFANDPI ARBETARSYSSELSÄTTNINGEN AV Gustaf Åkerman

STOCKHOLM

n,v,

fstatens;nTéntuga.ttreaningar

Kronologisk förteckning

yttranden 1927 års prästlöneregie- i arbetsmarknaden och de faktorer, bestämmadess . .sammandrag av över som ringssakkunnigas betänkande rörande nya grunder,för utveckling. Av G. Huss. Norstedt. xij, 149 s. S. lagstiftningen om prästerskapets avlöning ochförvalt- 22. 1930 ars militäravlöningssakkunniga. Betänkandemed ningen den av därtill anslagna egendomen. Idun. 622 s. E. förslagtill avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie per- Utredningoch förslag rörande läroböckervid de all- sonal vid försvarsvñseudet. Beckman.vj, 101 s. Fö. . läroverkenoch jämförligaläroanstalter. 23. Betänkandeoch förslag angående auskañning,mndermänna meddem Norstedt 181 s. E. håll och drift av för tulltjänstenerforderligfortskuñ- Betänkandemed förslag angående arbetslöshetens mot- ningsmateriel.Marcus. 91 s. Fi. verkande genom beredskapsarheten. Norstedt. 81 s. S. 24. Betänkandemed förslagtill hnvudgruuderför en de-

Utredning och förslag av frågorna om ytterligarein- centralisiarad förvaltning av prästlöuejorden m. m. Idun.

skränkningari den nuvarande folkskoleseminarieorga- 200 s. . priistlönelog i 25 Betänkande med förslagtill . Idun. nisatiouen samt om statens Övertagande de av utav 111.m. landstingenoch vissa städer npprätthållna småskole- 138 s. li. seminarierna m. m. Norstedt. 2, 215 s. E. 26. Betänkande medförslag angående vissaändringar i riks- Utlåtande angående utförselhevissystemets verkningar dagens arbetsformer m. m. Beckman. 204 s. Jul. . Jo. 21. Betänkande och förslag rörande åtgärder för liüjnnde m. m. Marcus. 2b s. av Jordbruksntredningeus betänkanden. Betänkande 4. an- säkerheten vid flygning. Beckman.194 s. Fö. gående åtgärder för fjäderfiiskötselns främjande. Beck- 28. Förslag till checklag m. m. Norstedt. 241 s. Jm. man. vj, 109s. Jo. 29. Betänkande angående flygstyrelsens materielanskaüining Jordbruksatredniugens betänkanden. 5. Statistisk över i m. m. Marcus. 354 s. Fö. sikt över det svenskajordbruketsutveckling och läge. 30. Normalbestämmelser för järnkonstruktionertill bygg- .Av E. Höijer. Marcus. 74 s. Jo. nadsverk jiirnbestämmelser. Beckman. 7G s. 1.. Ny värmeledning samt elektriskbelysningsanläggning i 31. ltepartitionstalenför jordbrnksfustighct.Marcus. 60 s. . Nationalmuseibygguaden i Stockholm.Stat. RepL-aust. , li. - 48 s. K. 32. Utredning och förslag rörande viss omläggning av Lagberedningens förslag angåendevissainternationella 4 socialstyrelsens lönestatistik. Hieggstrüm.109 s. S. rättsförhâllanden. 3. Förslag till konventionmellanSve-r 33. Förriideribrott m. m. Förberedande utkast till stmfflug. rige, Danmark,Finland,IslandochNorge om erkännande Specielladelen. 10. Av J. G. W. Thyrén. Lund. och verkställighet domar, av m. m. Norstedt. 39 s. Ju. Berling. 313 s. Ju. 10. Betänkandemedförslag till lag om vard av vissa sko- Betänkande med utredningrörandede stntsunderstödda . viixtföriidlingsaustalterna.Marcus. 164 Jo. gar inom Västerbottens ochNorrbottenslänslappmar- s. ker m2d. områden. Marcus.iv, 398 Jo. s. Undersökning taxeringsutfallet av beträffande jordbruks- . å års allmännafastighets- 11. Utredning med förslag angåendepremiering av väl- fastighet landsbygden vid 1928 sköttemindre skogsbruk. Hzeggström. 66 s. Jo. taxering. Norstedt. 2, iv, 168 s. 1 karta. Fi. 12. 1928 års lönekommitté.Betänkande medförslag till av- i Betänkande angående ändradlagstiftning om mått och . Fi. löningsreglemente för extraordinarie och extra tjänste- vikt. Marcus 128 s. män, tillhörande den civila statsförvaltningen m. m. Betänkande med förslagrörande statlig hjälpaktiion åt . egnahemslântugare. lbilagn... Jo. Norstedt, vj, 131 s. Fi. vissa Marcus. 64 s. 13. Utlåtandeöver utkast till näringslag m. m. Marcus.28 s. H. Betänkandemed förslag angående den ekonomiska för- . liiroansstaltei Förslag till växellag m. m. Norstedt.254 s. Ju. valtningenvid de allm. läroverken m. ñ. . hükavgift sjömanshus- och därmedsammanhängande frågor. Norstedt.. vj, 15. Provdebitering fyr- och av samt avgift. Marcus. 64 s. H. 148 s. E. 16. Riktlinjer för vinnande av viss koncentrationinom det 39. Lantmåitarelöuesakkunnigas utredning och förslag besvenska fñngvñrdsviisendet. Av S. Hagströmer. Marcus. träffande lönereglering för viss lantmäteripersonai m. m. v, 162 s. Ju. Marcus. 136 s. Jo. 17. Utredningochförslag rörandefortsättningsskolans orga- 40. Betänkandemed förslagtill ändradebestämmelser annisation. Haeggström.94 s. E. gående beskattning av aktiebolagoch andra närings- 1%. 1928 års lünekommitté.Betänkande medfürslng till företag Del 1. Förfuttningsförslng, motivering, m. m. löneregleringför landsfogdar, lappfogdar och landsñskaler tabeller. Marcus. viij, 409 s. Fi. m. m. Norstedt. vij, 324 s. l". 41. Betänkande med förslag till ändradebestämmelser au- Betänkandemed förslag till lag med särskildabestäm- gående beskattning av aktiebolagoch andra näringsmelser om delning av jord landetinom vissadelar av företag m. m. Del 2. Särskildaxitredxiingar. Marcus Kopparbergs länm. m. Marcus. 307 s. 4 bilagor. Ju. 4, 266, 75+ll8, 11, 57, 30 s. Fi. 20. Arbetslöshetsntreduiugens betänkande.1. Arbetslöshe- Arbetslöshetsntredningens betänkande.1. Bilagor, band . ochdess verktens omfattning, karaktärochorsaker. Norstedt. xix, 2. Om den industriellarationaliseringen 554s. S. ningar särskiltbeträffande ilrhetarsysselsättningen. Av 21 Arbetslöshetsutredningens betänkande. Bilagor,band1. 1. G, Akerman. Norstedt. vj, 180 s. S. Orsaker till arbetslöshet.Av G. Bagge. P. M. ang.

Anm. Omsärskildtrycker: angivesfärtryekortenStockholm.Bokstäverna med fetstil utgöra hegynuelsebokntä varna till det departement, undervilket utredningenavgivits, t. ex. E. = eeklesiastikdepartemoutet, Jo. = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den3 febr. 1922 ang. statens offentliga atredningara yttre anordning ur 98 utgivna utredningarnaiomslagmedenhetligfärg lör varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1931: 42. SOCIALDEPARTEMENTET

ARBETSLÖSHETSUTREDNINGENS BETÄNKANDE I BILAGOR, BAND 2 OM DENINDUSTRIELLA

RATIONALISERINGEN

VERKNINGAR SÄRSKILT BETRÄFFANDE ARBETARSYSSELSÄTTNINGEN AV

Åkerman

Gustaf

STOCKHOLM 1931 KUNGL.BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT SÖNER 312418

Stockholm den 23 december 1931.

Till KONUNGEN.

Pâ därom arbetslöshetsutredningen gjord framställning bemyndigade av Kungl. Maj den 8 juli 1927 utredningen att tillkalla sakkunnig för att en biträda kommittén vid verkställande utredning angående industriens av ra-

IV

tionaliseringssträvanden och resultaten därav samt vissa därmed sammanhän-

gande frågor. Såsom sådan sakkunnig tillkallade utredningen civilingenjören Hjalmar Heimbürger, vilken i samråd med utredningen och ett antal industrimän utarbetade plan för en sådan undersökning samt frågeformulär genom och besök vid valda arbetsställen införskaffade material för densamma. I augusti 1928 tillkallades därefter såsom sakkunnig docenten, profesnumera sorn vid Göteborgs högskola Gustaf Åkerman för att fullfölja undersöknin- Åkerman har därpå i samråd med kommittén verkställt komplettegen. en ring och utvidgning undersökningsmaterialet och på. grundval därav av upprättat beskrivningar över de olika fabrikernas och arbetsställenas rationaliseringsförhållanden. Med stöd därav har han sedan utarbetat framställning en i ämnet, vilken föreligger avslutad och härmed överlämnas. numera

Professor Åkerman, haft att principiella synpunkter utarbeta före-

som ur varande framställning, har därvid haft förmånen att få diskutera vissa olika frågor med flera landets praktiska rationaliseiingsexperter, särskilt överav ingenjören Olof Kärnekull, överingenjören John Carlsson, ingenjören Fredrik Berthelius och direktören Amos Kruse. Vid besöken hos och förhandlingarna med de olika företag, på vilkas uppgifter de ovannämnda fabriksbeskrivningarna äro byggda, och särskilt med de i undersökningen särskilt namngivna före-

tagen, Höganäs-Billesholms A.-B., Svenska Sockerfabriks A.-B. och A.-B.

Svenska Tobaksmonopolet, har författaren rönt stort tillmötesgående och intresse, vilket i betydande grad varit ägnat att underlätta hans arbete. Den sålunda verkställda undersökningen har arbetslöshetsutredningen av betecknats såsom Bilaga 3 till det kommittén den 11 juni 1931 överlämnade av

Betänkande I: Arbetslöshetens omfattning, karaktär och orsaker Statens

offentliga utredningar 1931: 20.

Underdånigst

GUNNAR, HUSS.

Sven Skogh.

Bilaga 3.

OM DEN INDUSTRIELLA

RATIONALISERINGEN OCH DESS VERKNINGAR, SÄRSKILT BETRÄFFANDE DE ARBETAR- SYSSEL SÄTTN IN GEN AV PROFESSOR GUSTAF ÅKERMAN

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

ALLMÄNNA SYNPUNKTER.

Rationaliseringsbegreppet . . . . . . . . . . . . . . . . . . Rationaliseringens huvudformer och undersökningens omfattning

II. BESKRIVANDE DEL.

Allmänna riktlinjer

1. Olika frågor

3. Möjligheterna att mäta mekaniseringsgraden .

Företagsmonograñer . a. Exportindustrier. . . , . . . . . . . . . . . Nr. 1 Mekanisk verkstad I för masstillverkning

Nr. 2 Mekanisk verkstad II för masstillverkning

Nr. 8 Mekanisk verkstad III för masstillverkning . Nr. 4 Mekanisk verkstad IV med blandad tillverkning .

Nr. 6 Sågverk I.

Nr. 7 Sågverk II. . . . Nr. 8 Brädgårdsstapling . Nr. 9 Sulfitfabrik

Nr. 10 Två sulfatfabriker. . . . . . . . . . . . Hemmamarknadsindustrier med utländsk konkurrens

Nr. 11 Höganäs-Billesholms A.-B:s gruvo

Nr. 12 Porslinsfabrik . . . . . . . . Nr. 13 Svenska Sockerfabriks A.-B.

Nr. 14 Kemisk-teknisk fabrik I . . . . . . Nr. 15 Kemisk-teknisk fabrik II . . . . . . . . Hemmamarknadsföretag utan utländsk konkurrens c. Nr. 16 Buteljglasbruk . . . . . Nr. 17 Möbelfabrik . . Nr. 18 Spisbrödsfabrik . . . . . . . . . . . . . Nr. 19 Tre bryggerier: buteljsköljning och -tappning

Nr. 20 A.-B. Svenska Tobaksmonopolet . . . . . . d. Tillägg: Utredning rörande sågverksindustrien .

III. SYSTEMATISK DEL.

Sid.

A. Produktion i större skala 77 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1. Olika former 77 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2. Typiska verkningar. Specialisering 78 . . . . . . . . . . . . . . . . a. Materiella verkningar inom ett företag 78 b. Inverkan . . . . . . . . . . . . . på företagets kostnader 80 . . . . . . . . . . . . . . . c. Verkningar inom hela spccialbranschcn vid sluten marknad 82

d. Verkningar . . . . inom hela vertikal-grenen J. 84 Verkningar . . . . . . . . . . . e. å arbetslönerna och välståndet 8G 3. Andra slag . . . . . . . . . . . av storproduktion 87 . . . . . . . . . . . . . . . . . . a. Driftskoncentration 87 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . b. Anläggningsökning 88 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . c. Empiriska resultat 89 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4. Historik 90 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

B. Standardisering

93 . . . . 1. Kommersiell Standardisering 93 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . a. Dess karaktär 93 Verkningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 95 Begränsningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . c. 97 d. Empiriska . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . resultat 98 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2. Teknisk Standardisering 99 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3. Organisation 100 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

C. Mekanisering

103 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1. Yttre former 103 Allmänna huvudformei . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . a. 103 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Maskiner, ugnar och dylikt 103 . . . . . . . . . . . . . . . . . c. Transportanordningar och dylikt 105 . . . . . . . . . . . . . . . 2. Ekonomisk avvägning 107 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . a. De olika kostnadsmomenten 107 . . . . . . . . . . . . . . . . . b. Kostnadskalkylen 109 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . c. Tillämpningsfrågor 111 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Tekniska, organisativa och psykologiska faktorer 114 Tekniska förändringar . . . . . . . . . . a. 114 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . b Rationella motståndsmoment 115 . . . . . . . . . . . . . . . . . c Irrationella motståndsmoment 117 . . . . . . . . . . . . . . . . d Stimulanser 118 Andra . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . e mekaniseringsfaktorer 120 . . . . . . . . . . . . . . . . . 4. Verkan av lönehöjningar 121 m. m. . . . . . . . . . . . . . . . . . a. Allmänna synpunkter 121 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . b. Lönehöjning inom bransch 122 en . . . . . . . . . . . . . . . . 0C Enklare sammanhang 122 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 Mer invecklade sammanhang 123

Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . 7 125 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . e. Mera allmän lönehöjning 126 Ändringar . . . . . . . . . . . . . . . . . . d. i andra produktionsmedelspris 128 5. Några . . . . . . . . . . . . mekaniseringsfall 129 Mekaniseringens . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6. verkningar 133 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . a. De olika ekonomiska typerna 133 Verkningar . . . . . . . . . . . . . . . . . b. vid sluten marknad 136 . . . . . . . . . . . . . . . . c. Vid internationell konkurrens och kapitalrörlighet 139

. . . . . . . . d. Verkningar inom de kapitalkonstruerande industrierna 140 . . . . . .

Sid.

Empiriska resultat 143 . . a. Allmänt. 143 . . . . . b. Orsakssammanhang 144 . . a Enklare fall. 144 . . . . . Mer komplicerade fall 145 . 7 Sammanfattning 147 . c Verkningar 148

Rationell

.

D. arbetsledning 150

. l. Huvudformer och karaktär 150 . 2. Arbetsplanering 152 . . . . . . . a. Uppgifter och orga 152 . . . . . . b. Utförande och inre sammanhang 154 . c. Begränsningar 157 . . . . . Arbetsplaneringens verkningar 160 . . F örvaltningspersonalen. 160 . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . Arbetsmetodik och normaltidsbestämning 166 . . . . . . . .

. . . . . c. Avvikelser och slutresultat 171 . .

E. Sammanfattning 173

. . 1. Allmänna kännetecken 173 . 2. Faktisk betydelse 178 .

ALLMÄNNA SYNPUNKTER

A. Rationaliseringsbegreppet.

Begreppet rationalisering kan tagas dels i nationalekonomisk, dels i en mera en mera privatekonomisk betydelse. Det förstnämnda har gjorts det tyska av Reichskuratorium für Wirtschaftlichkeit, då det uppställt följande definition: Rationaliseringens mål består i stegring det allmänna välståndet en av genom att förbilliga, föröka och förbättra och nyttigheterna.1 Gevarorna nom en dylik avfattning kommer emellertid hela statens ekonomiska politik att räknas in i rationaliseringen och jämväl konsumenternas åtgärder i form av kooperation dyl. Området för på så sätt fattad rationalisering skulle 0. en därigenom bli ofantligt och dess gränser mycket svävande. Vida enhetmer ligt och klart avgränsad och samtidigt betydelsefullare är den från företagarna utgående rationaliseringen av produktionen. Det är också denna privatekonomiska produktionsrationalisering, blir det uteslutande objektet för som den följande undersökningen. Såsom titeln kommer den vidare blott anger, att beröra industrien. Frivillig samverkan mellan de olika företagarna i produktionsförbättrande ändamål blir icke ovanstående formulering utesluten från vår undergenom sökning. En sådan föreligger bekant vid standardiseringen, vilken skall som behandlas i det följande. Sådana rörelser utgå privatekonomiska motiv av från företagarna själva och från det allmänna, även staten på. vissa om punkter lämnar sin medverkan därtill. De ekonomiska företagens rationalisering i vidsträckt bemärkelse kan anses omfatta alla inom vederbörande företag vidtagna åtgärder, varigenom dessas räntabilitet på grundval rådande priser på produkter och produktionsmedel av kan höjas. Rationaliseringen kan antingen driftstekniken, den inre föravse valtningen eller inköps- och försäljningsverksamheten. Det sistnämnda slaget kallas lämpligen merkantil rationalisering, de två först-

nämnda i motsats därtill in t t i li i Den merkantila

e rn r a 0 n a s e r n g. rationaliseringen såsom sådan får jämlikt definitionen någon avse monopolistisk uppdrivning varuprisen eller nedpressning arbetslöner eller råav av varupris. Den interna rationaliseringen kan också definieras så, att den avser att nedbringa produktionskostnaderna. Teoretiskt sett täcker denna definition fullständigt den första definitionen räntabilitetens förbättring om medelst interna åtgärder. Ur praktisk synpunkt torde definitionerna emellertid få betraktas överensstämmande. som Om rationaliseringen sålunda fattas inbegreppet alla kostnadssom av minskande räntabilitetsförbättrande åtgärder, har den givetvis förefunnits så

1 Se H. Hinnenthal, Die deutscheRationalisiernngsbewegnng,1927, sid. 11.

länge industrien existerat. För dessa fenomen hade dock förut haft andra man och tillräckliga såsom allmän b i l i t i k eller ändå allnamn e s p a r n g s p 0 männare: 0 r g a i ti Det moderna fenomenet och begreppet t i n s a 0 n. r a on ali s e rin tillvunnit sig så stor uppmärksamhet, måste ha vissa g, som en ytterligare egenskaper, som utsöndra det besparings- eller organisationsbeur greppet. I allmänhet har man dock i detta avseende haft ganska oklara förestä.llningar. På senare tid synes det förf., att överingenjören O. Kärnekull på ett riktigt och i stort sett lyckligt sätt angivit rationaliseringens karakteristiska egenskaper Utgående därifrån vill förf. för del giva följande definition på egen rationalisering i egentlig bemärkelse.

a Den omfattar sådana räntabilitetsförbättrande administrativa eller tek-

niska åtgärder, vilka grundats på planmåssiga och noggranna studier och kalkyler rörande produktionsfaktorerna och deras utnyttjande. Först när sådana åtgärder förberetts på ett mera omsorgsfullt och noggrant sätt, kunna de kallas rationaliseringsåtgärder.

b Medan man förr löste de organisativa problemen isolerade och

mer var för sig, söker vidare den moderna rationaliseringen behandla dessa problem i ett större sammanhang och med noggrant hänsynstagande till deras verkningar och återverkningar på varan dra. Detta hindrar ej, att de ifrågavarande sammanhangen på grund av sakens egen natur ofta kunna rätt begränsade. vara Principiellt sett karakteriseras sålunda rationaliseringen sina mål, av som äro gamla och välkända, utan av sina medel och sitt tillvägagångssätt. De nya medlen medföra emellertid även i t i f i ri i de gamla en n e n s e n g målens eftersträvande, också får ett kännetecken för rationalisesom anses som ringen. Dessa principiella förhållanden böra noggrant beaktas. Vid praktisk en undersökning av saken får dock lägga densamma på ett något annat man upp sätt. Vid olika faktiska besparingspolitiska åtgärder är det sålunda ofta omöjligt att avgöra, om det är fråga om en ruin.:allscringsâtgâird i ovannämnda principiella bemärkelse eller sådan i äldre traditionell mening. In äro om en casu gränserna däremellan ganska flytande. Den principiella rationaliseringen började emellertid i mera märkbar grad göra sig gällande inom vår industri först efter kriget och efterkrigsomvälvningarna. Den framdrevs då starkt realav lönernas kraftiga stegring och åttatimmarsdagen och utgjorde i mycket ett svar på och en reaktion mot dessa företeelser. Efter denna tidpunkt har sålunda industriens räntabilitetsförbättrande besparingspolitik i betydande mera och alltjämt växande utsträckning karakteriserats rationalisering i princiav piell bemärkelse. Därför torde det praktiskt lämpligt att kalla all invara dustriell besparingspolitik efter kriget eller åtminstone efter 1920 för rationalisering. Det allmänna betraktelsesättet torde även gå i denna riktning, ehuru på ett ganska svävande sätt. Genom de ovanstående kan resonemangen man emellertid få en klar och tydlig begreppsbildning på området. i lulndnstriförbundets Meddelanden,1923. nr sid. ll.

B. Rationaliseringens huvudformer och undersökningens omfattning.

Besparingspolitiken och dess skärpning rationaliseringen kan sättas in på flera olika huvudområden.

l Den kan avse det löpande kontorsarbetet, ex. genom anskaffandet av

moderna bokföringsmaskiner eller förbättring bokförings- eller kalkylaav tionsmetoder. 2 Den kan försäljnings- eller inköpsverksamheten och kallas då enavse ligt ovanstående lämpligen merkantil rationaliseriøig. Hit höra sålunda fråändamålsenlig reklam eller bättre organisation försäljningsgor om mera av personalen. Tillförlitliga marknadsundersökningar utgöra ett viktigt hithörande moment. Ändringar i dessa avseenden äga ofta ett starkt samband med den egentliga driften och dess villkor. 3 Den kan enbart tekniska förhållanden, ha större samband avse som med produktionsfaktorn arbete, dess lön eller dess produktivitet och heller med varulagrets omfattning. Hit höra sålunda anordningar för inbeex. sparande material eller värme eller för att minska slitningen verktyg av av eller maskiner eller för att förbättra produkternas kvalitet. 4 Vidare kan den åtgärder, vilka beröra såväl tekniska förhållanden avse även arbetarna och deras insatser. Gränsen mellan denna och föregående som grupp är ofta föga skarp. Taylors bekanta försök att finna förmånligaste verktygsstål och skärhastigheter torde sålunda närmast höra till den 3:e gruppen, kunna också delvis föras till den 4:e. Denna grupp kallas i det men följande i brist på en mera exakt benämning för driftsorganisatio rationalise-

ring. 5 Slutligen kan det fråga åtgärder, utan driftsorganisativa vara om som omläggningar enbart avse att reglera varalagren. I följande undersökning är det i stort sett blott den 4:e formen, komsom mer att behandlas. Denna form är av mera allmän och sammansatt natur, och vid behandlingen densamma får värdefull hjälp ett nationalav man en av ekonomiskt betonat tänkesätt. Den 1:a formen däremot är av mera speciell nzitur, ocl. den 3:e kan ganska uttömmande behandlas tekniska specialister. av Den 2:a formen åter kan på flertalet punkter ganska uttömmande behandlas av merkantih specialister, medan en behandling av övriga punkter skulle bli av för vittsvivande natur för att kunna företagas i detta arbete. Den 5:e formen slutligen ir även en rätt speciell natur och utelämnas därför här. av Den driftsorganisativa rationaliseringen kommer till uttryck i ett. flertal, sinsemellan ganska olikartade former. De olika huvudformerna kunna anses de fem följande: produktion i större skala, Standardisering, mekanisering, vara rationell arbetsledning och flytande tillverkning. Den rationella arbetsledningen omfattar i sin tur tre rätt olikartade former, nämligen arbetsplanering, arbetsmzebdik och normaltidsbestämøiiøig, de sistnämnda två formerna grundade på let hjälpmedlet tidsstudier. Beträffande inverkan på gemensamma

arbetarsysselsättningen skiljer sig mekaniseringen ganska starkt från de övriga rationaliseringsformerna, vilkas verkningar i sådant hänseende äro inbördes mera likartade. Produktion i större skala och mekaniseringen vederbörande maskineri av utformas tämligen helt inom de olika företagen eller industrierna för sig. var Den rationella arbetsledningen och flytande tillverkningen däremot ha undergått långvarig och ingående bearbetning och utformning, innan de upptagas en av de olika företagen och industrierna och där ytterligare adapteras för dessas särskilda behov. På liknande sätt förhåller det sig i stort sett med mekaniseringen av transportanordningar. Olika industrier upptagit de sistnämnda som slagen av rationalisering komma alltså därigenom att förete vissa gemensamma likhetsdrag. Standardiseringen slutligen förutsätter i allmänhet ett intimt samarbete mellan de olika företagen och industrierna inom vertikala samma tillverkningsgren. Flertalet alla driftsorganisativa rationalise- - men ringsformer medföra alltså viss förut utarbetad organisativ gemensamhet en växlande karaktär mellan olika industrier. Detta utgör ett modernt av mera fenomen betydande intresse av

Det hade varit förf:s mening att ingående behandla den driftsorganisamer tiva rationaliseringens samtliga fem huvudformer. Tiden har dock medgivit detta. Av den rationella arbetsledningen har sålunda endast arbetsplaneringen fullständigt kunnat behandlas, medan det beträffande arbetsmetodiken och normaltidsbestämningen endast varit möjligt allmänt skildatt mera ra deras verkningar på arbetarsysselsåttningen. Den flytande tillverkningen åter har endast med några ord berörts i den slutliga sammanfattningen. Dessa nödtvungna inskränkningar i undersökningens omfattning äro emellertid i praktiken mindre farliga än de kanske först förefalla. Under det senaste årtiondet har nämligen mekaniseringen allt att döma haft större av omfång och betydelse för industrien i dess helhet än alla de övriga rationaliseringsformerna tillsammantagna, och denna huvudform har i undersökningen kunnat ganska omfattande och ingående behandling. Den flytande ges en tillverkningen åter, här knappast kunnat behandlas, har åtminstone hittills som otvivelaktigt fått den minsta utbredningen och betydelsen de ovannämnda av fem huvudformerna.

1 Den viktigaste förutvarande motsvarigheten till detta torde ha bestått i likartade kraftalstringsmaskiner, ångmaskiner, elektriska motorer etc. och därav betingade fabriksorgztnisationcr.

II BESKRIVANDE DEL 2-312418

A. Allmänna riktlinjer.

1. Olika frågor.

Uppgifterna i de efterföljande företagsbeskrivningarna 1-20 har förf. nr erhållit hos vederbörande företag dels vid ett eller flera besök hos desamma, dels i därtill anknutna korrespondenser med företagsledningarna.. Vid förf:s Övertagande har ifrågavarande undersökning förelågo dessutom, inav genom genjör Hj. Heimbürgers förmedling, skriftliga inlagor från nio hithörande företag, innehållande uppgifter, tillika utnyttjats för vissa delar av beskrivsom ningarna nämligen 1-5, 12, 13:1, 16 och 20. Sedan beskrivningarna nr slutförts, ha de alla prövats och justerats inom vederbörande företagsledningar. De 20 undersökta företagen ligga utspridda på industriens olika huvud- En viktig lucka i undersökningsmaterialet föreligger dock, i det att grupper.

textil-, beklådnads- och läderindustrierna äro alldeles orepresenterade.. Trots

flera försök har det lyckats att få något sådant representativt företag med i undersökningen. Vid de erforderliga uppgifternas insamlande från de olika företagen har . förf. följt viss frågeordning, innehåll under undersökningens gång en vars småningom utvecklats och slutligen erhållit ungefär följande utseende:

Frågepromemoria

rörande utvecklingen åren 1920-1928.

Förändringar beträffande marknad och avsättningsvillkor. 1 Är företaget väsentligen inriktat

a på export; b på hemmamarknaden utsatt för utländsk konkur-

men rens c på hemmamarknaden utan sådan konkurrens 2 Ha i händelse export eller konkurrensimport avsättningsvillkoren av avsevärt förändrats till följd av a tu l lförhållanden i ut- eller inlandet. b förändrad utländsk konkurrens omläggning av exportmarknader, dumping m. m.. E Ändringar till följd av större förändringar i den allmänna ekonomiska k o n j u n k t u r n eller branschens speciella konjunktur e II. Ändringar i p r 0 d u k t i o n e n s 0 m f a t t n i n g eller huvudinriktning. 3 Ökning i produktionskapaciteten medelst ökning av m a s k i n e r i e Ha i så fall även n y b y g gn a d e r ägt rum Ha vid oförändrad total produktionskapacitet större maskin- eller apparatenheter införts i Har k t t i flera förutvarande fabriker ägt rum eller o n c e n r a 0 n av specialisering på vissa huvudtillverkningar

III. Ändringar i slutprodukternas egenskaper. 1 Förbättringar k l i t t förpackningen etc. av v a e e n, 2 Minskning i antalet typer; s. k. kommersiell standar diseri n g. Dess tillkomstsätt. IV. Ökad rent arbetsbesparande syfte, d. v. s.mek a n i s e r i n g.

1 a Har sålunda övergång från handarbete till maskiner etc.

ägt rum, eller ha maskiner etc. ersatts med t t i k m e r a u o m a s a s å d a n a b Ha åtgärderna företrädesvis avsett maskiner eller transportanordningar - 2 Mekaniseringens olika 0 r s a k e r.

a H ö j d b t slö gjort, att förut kända V då oeko-

a a r e n e r, som men nomiska mekaniseringsmöjligheter blivit fördelaktiga. nu b Nyligen gjorda eller utexperimenterade f i i t u p p n n n g a r u 0 m företaget eller vunnen k ä n n e d o m om förut obeaktade sådana.

c Experiment- och konstruktionsverksamhet i n o m företaget. Har

den förorsakats av l ö n e- eller p r is ändringar Experimentkostnader i d Uppfyllt särskilt villkor för mekanisering såsom l l ä a m n 0 mbyggn ad, förbättrad likviditet etc;- 3 Ha arbetare intagit någon utpräglad hållning gentemot verkställda eller tilltänkta mekaniseringsâtgärder V. Har f l y t a n d e t i l l v e k n i eller något moment därav införts r n g VI. Ändrade arbetsmetoder och -förhållanden 1 Har s. k. arbetsplanering införts 2 Ha t i d s s t u d i e r företagits, varigenom arbetsmetodiska förbättringar kunnat införas eller beräknade normala ackordstider kunnat förbättras Arbetarnas inställning däremot. 3 Ha ändringar i avlöningssystemet förekommit 4 a Har oberoende av 1-3 arbetsintensiteten förbättrats b Verkningarna av S-timmarsdagen i händelse skiftarbete å arbetsav tiden under 1920. VII. Den e f f e k .som de olika ändringarna enligt II-VI haft å produktionsvolymen, produktiviteten per arbetstimme och arbetare, konkurrenskraften och arlbetarantalet.

Frågorna enligt mom. I och i viss mån II 1 ha varit avsedda även mom. att klargöra den allmänna ekonomiska bakgrunden för företagets utveckling.

Den grundläggande omständigheten huruvida företaget arbetat på export

eller på hemmamarknaden med eller utan utländsk konkurrens har bl. här a. berörts. I II--VI beröras härefter i tur och ordning de olika rationalimom. seringsformerna. Mom. IV mekanisering har därvid utförts detaljeom mera rat på. grund hithörande frågors invecklade och betydelsefulla karaktär. av Mom. VII behandlar sambandet mellan de enligt II-VI erhållna allmom. männa uppgifterna och den för varje företag anskaffade statistiken. Efterforskandet sådana samband har ofta lett till att förf. uppdagat betyav nya delsefulla omständigheter eller fått fram skarpare belysning vissa en ny, av punkter och sammanhang. De i III 1 och VI 4 inströdda frågorna mom. rörande eventuella kvalitetsförändringar förändrad arbetsintensitet och res-p.

-tid ha ävenledes betydelse för statistikens rätta tydning än för de egentmera liga mtionaliseringsproblemen. F örf. har haft tillfälle att i undersökningens senare systematiska avdelning behandla några med rationaliseringen sammanhängande psykologiska frå.gor, såsom arbetarnas inställning till de olika rationaliseringsformerna. För några företag ha emellertid uppgifter framkommit beträffande arbetarnas i IV 3 berörda hållning mot mekaniseringen och kunna ha sitt värde mom. såsom sådana. För några företag ha lämnade uppgifter på. denna punkt jämlikt ledningens önskan upptagits i vederbörande beskrivning. Den undersökta tidsperioden är för de flesta företagen skedet 1920-4928. År 1920 har i de flesta fallen varit det tämligen givna begynnelseåret. Då, först då., krigets efterverkningar i allmänhet någorlunda övervunna. men voro Med årets början trädde vidare åttatimmarslagen i kraft med sina olika, viktiga verkningar utom för Skiftarbete, där den tillämpades först från årets mitt. För företag 2 lrar det dock befunnits lämpligare att utgå från 1919. nr I vissa fall emellertid krigets efterverkningar alltför kännbara ännu voro 1920, och man har då med överhoppande av deflationsåren 1921 och 1922 fått

gå till 1923 eller 1924 utgångsår. I några fall slutligen nr 12,

0. m. som 16 och 19 har utvecklingen bäst kunnat bedömas att helt eller delvis genom utgå från ett förkrigs- eller krigsår. Slutår har i allmänhet varit år 1928. Förf. har utom för nr 10 haft - tillfälle att följa utvecklingen längre än dit. I några fall har beskrivningen avslutats med 1927, emedan det följande året olika anledningar varit mindre av belysande eller intressant.

2. Statistik.

Anskzffandet av riktiga och belysande sifferuppgifter rörande de olika företagens utveckling har utgjort ett viktigt och ibland svårlöst problem. Den form, förf. önskat och oftast även lyckats erhålla för de statistiska uppsom gifterna, har i stort sett varit den följande:

1920 1923 1928 Tab.

1 Arbetaxntal . . . . . . . . . . . . . . . . 2 Arbetamas fördelning kön och ålder; olika fack eller tilverkningar . . . . . . . . . . . . .

Tab. II. 1 Arbetsimmar . . . . . . . . . . . . . . . 2 Produltionsvolym vikt, antal, materialåtgång eller särskilt konstruerad index . . . . . . . 3 Produltion per arbetstimme . . . . . . . . .

Tab. III. Monetär 1 Timfönj . . . . . . . . . . . Reell enligt levm-kostnadsindex . 2 Produltpris . . . . . . . . . . . . . . . .

Från vissa företag förelâgo såsom förut nämnts från början skriftliga :inlagor, och i dessa förefunnos i allmänhet erforderliga siffror enligt tab. understundom också vissa siffror enligt tab. II. Ovanligt mycket statistik

hade ingivits från Tobaksmonopolet nr 20, vilken här delvis återgives i

flera än de vanliga tabellerna. I övrigt ha de för tab. I och II erforderliga uppgifterna anskaffats av förf., någon gång ur företagens uppgifter till industristatistiken vanligen företagens försorg. Uppgifterna men genom egen monetära arbetslöner i tab. III äro ibland gruppsiffror socialstatistiken om ur men ha ibland erhållits från företagen liksom även förefintliga uppgifter om produktprisen. De erhållna siffrorna ha nästan alltid varit orginalsiffror, vilka därefter omräknats till index- eller procenttal. . Tab. Då hela undersökningen ytterst avser att utröna arbetarsysselsättningen, har det varit naturligt att placera uppgifterna arbetarnas antal om och fördelning först i statistiken. Årssiffrorna för b t t l t uta r e a r an a e göra för de flesta företagen genomsnitt för året enligt veokoavlöningslistorna. För ett fåtal angiva de dock maximiantalet för året eller antalet vid någon viss representativ årlig tidpunkt. A b t f ö r d l i har i de ovannämnda skriftliga företagsinr e a r n a s e n n g

lagorna verkställts i anslutning till industristatistikens uppställningar och allt-

så särskilt angivit antalet män, kvinnor och minderåriga och dessutom mängden lager- och jämställda arbetare. I den för övriga företag senare av förf. anskaffade statistiken har det oftast varit mer upplysande att i stället indela arbetarna efter fack eller tillverkningsgrenar. Därvid har det ofta befunnits, att vid vissa industrier förvånande stora delar arbetarstammen varit sysav selsatta utom den egentliga huvuddriften, såsom byggnadsarbetare, reparatörer, transportarbetare, hantlangare I några särskilt angivna fall har det m. m. befunnits lämpligt att alldeles utesluta några av dessa grupper ur den anförda statistiken. En allmän anmärkning må här få göras. Det vore säkerligen lyckligt, om den officiella industristatistiken rörande arbetarantalet kunde utvecklas i den riktning, att uppdelning efter huvudfack kunde göras. Värdefulla inblicen kar i industriens arbetarsysselsättande förmåga skulle därigenom säkerligen

erhållas. Särskilt viktigt det att få byggnadsarbetarna avskilda såsom

vore särskild på grund deras alldeles speciella uppgifter. en grupp av Tab. II. Med antalet b et t i driftstimmar för faa r s m rn a r menas

briken utan överallt alla arbetartimmar eller de ibland kal-

summan av som las dagsverkstimmar. I del angivna fall upptagas blott arbetstimmaren na för de egentliga driftsarbetarna. I ett flertal fall är produkten alldeles eller nästan homogen, och det har då varit naturligt att mäta d k t i l m e n efter vikt eller p r o u 0 n s v o y

volym eller 19 fall nr och 18:1 nr 16 och efter antal. I ett par 15 av

homogen produkt har arbetsprocessernas arbetskrävande karaktär mest eller delvis varit beroende råmaterialet, nyttiga substanshalt fluktuerat, av vars och produktionsvolymen har då helt delvis mätts efter dettas vikt. resp. När produktionen eller mindre heterogen, blir mätningsfrågan beär mer

I fall 1 har produktionsvolymen sålunda ansetts bäst kunna tydligt svårare. nr antalet produkter, i 17 råmaterialets mängd och i nr 3 av mätas av nr av mätningssiffror få dock givetvis upptagas med viss bådadera. Sådana en försiktighet. I 2 och 12 ha företagen konstruerat särskilda, vägda produknr tionsindices, vilka här använts. I 20 ha de olika produktionerna och i nr 14 nr med sin fortlöpande viktserie. I 4 och 5 åter ha några av dem mätts var nr fåtal tydliga produktionssiffror kunnat givas. Beroende på omstänblott ett har sålunda fått använda mängd olika mätningssätt. digheterna man en arbetstimme erhålles enkel division Produktionen per genom två huvudledens siffror. Denna relation eller produktiviteten per mellan de det bästa tillgängliga statistiska måttet på rationalisearbetstimme utgör effekt och utveckling. Det är de olika rationaliseringsformernas samringens här giver sig tillkänna. Rörande möjligheterna att erhålla lade effekt som särskild indikator blott för mekaniseringen nedan avd. en se III. Mekaniseringen har oftast varit eller mindre beroende av Tab. mer utveckling och ibland faktiskt även produktprisens rörelser. Då lönernas av viktiga allmänna villkor för företagets ekonomi, är dessa data dessutom utgöra särskild tabell över dem på sin plats. en Den löneform, här intresse, timlö Om till följd som är av är av minskad arbetstid, arbetsstrider arbetarnas dags- och årslöner avvika m. m. timlönerna, detta företagsekonomisk synpunkt likgiltigt. Det från är ur mera lönerna såsom produktionskostnadsmoment, och för detta är här fråga om

timlönen någon roll under förutsättning oförändrad arbets-

spelar endast av

intensitet. Ur mekaniseringssynpunkt borde egentligen de på 1913 baserade monetära

med utveckling sedan sagda år. Så-

timlöneindices jämföras maskinprisens

prisindices finnas emellertid ej, och har sålunda att välja mellan att dana man löneindices med grosshandelsprisindices eller med levjämföra de monetära nadskostnadsindex. De förstnämnda, mest innehålla prisen för rå- och som andra stapelvaror, underskrida förmodligen sedan längre tid maskinprisens ut

och division löneindexsiffrorna med dem skulle därför giva för veckling, en av höga lönevärden. Levnadskostnadsindcx däremot överskrider säkerligen ma-

skinprisutvecklingen, och dc k. rcallöncrna, uppstå division därs. som genom med, giva därför för låga lönevärden. Då emellertid reallönerna samtidigt ha

ett socialt intresse, ha desamma överallt uträknats genom division med resp. års levnadskostnadssiffra och insatts i tab. III. Ihågkommas bör emellertid,

den verkliga lönestimulansen till mekanisering överallt torde högre att vara än angives dessa reella lönestegringar. som av Representativa d ukt i ha kunnat meddelas vissa företag och p r o p r s av i så fall insatts i tabellen. Vill jämföra dem med löneutvecklingen, även man det givetvis de monetära, de reella lönesiffrorna, som böra användas. är

3. Möjligheterna att mäta mekaniseringsgraden.

Det principiellt riktigaste vid försök till mätning mekaniseringens av intensitetvore attjämföra mängden arbetare med den kapitalmängd, som investerats i de byggnader och maskiner, där de sysselsättas. I tider av stabilt penningvärde måhända brandförsäkringsvärdet den bästa vore mätaren av denna investerade kapitalmängd. På. grund de penningvärdeförav stora ändringarna under och efter kriget är ett sådant mätningssätt likväl omöjligt för jämförelser under senaste decennium. Det vanligaste sättet att mäta mekaniseringsgraden torde i stället vara att jämföra industriernas arbetarantal med deras maskinstyrka mätt i hkr. Förf. sökte även i början undersökningarna gå denna av att väg. Den visade sig emellertid snart leda till omöjliga eller missvisande resultat. En nedan skildrad fabrik, vid stabil produktionskapacitet kraftigt som mekaniserats under perioden, redovisade sålunda enligt uppgifterna till industristatistiken följande hkr.-styrka.

1920 1923 1924 1925 1926 1927 100 100 100 65 65 73

Orsaken till detta och andra liknande orimliga resultat ligger framför allt hos det statistiska primärmaterialet: oavbrutet och blott sporadiskt använda motorer ha utan vidare sammanlagts till sin styrka, och ofta ha säkerligen även existerande alldeles oanvända motorer inbegripits i Även men summan. andra, nedan berörda felkällor ha oftast existerat. I de fall där driften är helt elektrifierad det vida är mer upplysande att

jämföra den använda kraftmängden med antalet

arbetstimmar

=arbetartimmar. F örf. har även prövat denna vilken

utväg, lett t;ill betydligt bättre och ibland rätt tillfredsställande resultat. Den ovannämnda mekaniserade fabriken redovisade sålunda följande siffror.

1920 1923 1924 1925 1926 1927 Antal kilowatt-timmar 100 67 89 115 120 164 . . . . . . . . . D:o per arbetstimme 100 118 122 156 178 218 . . . . . . . . . .

Här och i liknande fall ha de ovannämnda rent statistiska felkällorna bortfallit. Det oaktat ledde metoden oftast till rätt intetsägande resultat. Huvudorsaken därtill torde ha varit den, vid ekonomiskt att lika viktiga mekaniseringar tekniskt olika slag de erforderliga av krafttillskotten äro ytterst olika. Härtill kommer, att varierande kraftmängder ofta dirigeras till ändamål utanför den reguljära driften. Genom tekniska förbättringar har man vidare ofta den levererade kraften småningom fått ur ut en allt större nyttig effekt. Slutligen kan detta mätningssätt alls användas på icke helt elektrifierade företag. Gäller det industrigrupper med större antal fabriker, komma de nog ovan-

nämnda felkällorna i viss mån att taga ut varandra ibland

dock ganska ofullständigt från ett år till det följande. I sådana fall äro därför de ovannämn-

da metoderna i viss mån användbara för mätning mekaniseringsgraden. av Men för individuella företag, här år fråga, lyckas de i allmänhet icke. varom Har endast mekanisering intet annat slag rationalisering ågt men av rum, måtes emellertid mekaniseringsgraden för varje företag på ett ganska tillfreds-

ställande sätt genom produkten arbets timme, och denna mätper ning ar, såsom förut visats, i flertalet fall på ett eller annat sätt möjlig att

utföra. Förekomma samtidigt andra former rationalisering, påverka emelav lertid även dessa produktiviteten arbetstimme och saken blir inveckper mera lad. Man får då resonemangsvis försöka att urskilja den ungefärliga andel,

som mekaniseringen liksom varje rationaliseringsform haft i timprodukannan tens förbättring.

Det är också denna våg, förf. fått gå vid de efterföljande beskrivninsom garna. Resultaten ha. blivit någorlunda tillfredsställande. synas Det kan påpekas, att produkten arbetstimme egentligen giver för låga per siffermåssiga uttryck åt de samtidiga ändringarna i mekaniseringsgraden.

Timprodukten registrerar nämligen endast minskningen i arbetarantal genom mekaniseringen den samtidiga kompenserande ökningen i maskinkapimen tal. Antag ex. att efter mekanisering, varigenom arbetarna minskats en med 25 % men maskinkapitalet fått ökas med 50 produktionsvolymen oförär

ändrad. Produkten arbetare och arbétstimme har då ökats med 331/3

per

medan kapitalinvesteringen arbetare vuxit med hela 100 Liknande

per äger rum, sedan mekaniseringen kommit in i stadier, då senare om man mäter dess intensitet med motorstyrkan arbetare. Ty i sådana fall bruka per de kapitaltillskotten blott i mindre grad tjäna att öka maskinernas styrka nya utan komma huvudsakligen att göra dessa komplicerade och mångsidiga. mera

B. Företagsmonograñer.

a Exportindustrier.

Nr Mekanisk verkstad I för masstillverkning.

Tab.

1920 1921 1922 1923 1924 1925 1926 1327 1928

Antal arbetare,index 100 62 19 21 42 8G 97 37 118 . . . . . . . . . Arbetarantalets fördelning, i % a i fabrikationen, män. 81.0 79.9 77.4 82.9 80.9 77.2 70.7 . . . . . . . . kvinnor 11.1 11.2 10.1 6.8 10.3 10.5 14.5 . . . . . . . . minderåriga 6.1 6.3 9.6 8.5 6.9 10.1 13.0 . . . . . . b lagerarbetare 1.8 2.6 2.9 1.8 1.9 2.2 1.8 . . . . . . . . . . . .

Tab. II.

Index 1920/21 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928

Arbetsdagar 100 61 120 138 125 173 . . . . . . . . . . . . . . . . Antal artiklar 100 84 177 224 233 364 . . . . . . . . . . . . . . . Artiklar pr arbetsdag 100 137 148 161 186 209 . . . . . . . . . . . . Vikt artikel med medelvärde 100 113 113 100 100 100 av . . . . . . .

Tal. III.

Index 1913 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928

Daglán: monetär 100 232 226 228 230 . . . . . . . . . . . . . . reell 100 131 130 129 134 . . . . . . . . . . . . . . . . Approx. timlán, reell 100 147 148 145 151 . . . . . . . . . . . . .

Timlön verklig förtjänst inom huvud- och dotterfabrikerna.: Sverige England Tyskland Frankrike U. S. A

1:a kv. 1927 100 89 62 57 203 . . . . . . . . . . 3:e kv. 1928 96 92 77 64 205 . . . . . . . . . .

I tab. II utgör rubriken arbetsdagar produkten antalet driftsdagar för av företaget och genomsnittliga arbetarantalet. Att siffrorna för arbetsdagar äro låga i förhållande till antalet arbetare under 1920 och 1921 beror på långvarig

arbetskonflikt 1920 och inskränkt drift 1921. Under 1920 produktionen i onormalt stor omfattning inriktad på halvvar fabrikat och under 1921 på dessas slutarbotande till färdiga artiklar. På grund därav kan 1920 tagas basår, utan genomsnittet åren 1920 och som av 1921 måste användas. Artiklarna äro till den alldeles övervägande delen till sin art mycket enhetliga sprida sig på ett stort antal olika storleksnummer. Vikten hos det men

artikelnummer motsvarat genomsnittsvardet samtliga olika artikelnum-

som av

har dotck hållit sig anmärkningsvärt konstant, såsom tab. II. mer synes av På grund häirav kan statistiskt de olika årssiffrorna för antal artiklar man anse och artiklar arbetsdag såsom inbördes mycket jämförliga. per Daglönefiörtjänsten i tab. III har angivits företaget. Då vidare fabrikens av arbetstid förre kriget 12.5 % längre än den nuvarande, har timlöneförtjänsten var fr. 1920 uträknats genom att förhöja daglönesiffrorna med 12.5 %. 0. m. Fabriken tillhör relativt och uppblomstrande industri. Den är väen ung sentligen inriktad på export och har dotterfabriker för slags tillverksamma ning i utlan det. I tab. III äro genomsnittliga timlöneförtjänsterna i den svenska huvudfzabriken och i de viktigaste utländska dotterfabrikerna angivna dels för 1:a kvartalet 1927 dels för 3:e kvartalet 1928. Härvid har den svenska siffran för 1927 lagts bas för samtliga övriga indexsiffror. Genomsnittsom liga timlöntens sänkning i Sverige efter 1927 beror enbart därpå att kvin-

och dle minderåriga, såsom tab. I utvisar, uppnått en så väsentligt ökad norna andel arrbetarstammen. Trots detta förhållande överstiga de svenska löav fortfarande de andra europeiska ländernas, ehuru differensen, såsom synerna tabelllen, minskats. nes av Tullarna i utlandet på fabrikens artiklar ha betydligt höjts, ibland mindre, ibland än penningvärdets fall inom ifrågavarande land. I sistnämnda men mer fall har verksamhetens delvisa överflyttande till detta land befordrats. Till följd internationell konkurrens ha under hela perioden priserna å fabrikens av produkter varit stadda i fallande. Som tab. II har produktionen 1920/21-1928 mycket starkt ökats, synes av vilket delvis berott på betydande ökning maskineriets produktionskapaen av eitet. Några nämnvärda nybyggnader ha däremot ägt rum. mera

Den produktionsökningen följande driften i större skala har medfört en

av sådan drifts vanliga fördelar. Aven relativt mindre vanliga typer och numha kunnat produceras i längre serier. Till följd härav har maskineriet mer kunnat drivas med färre omställningar och improduktiv arbets- och maskin-

tid alltså inbesparats. En betydande kommersiell Standardisering företagets produkter under av internationell samverkan har Till följd användningsområden ägt rum. av nya ha emellertid ett stort antal alldeles nya typer samtidigt kommit till stånd, totala antalet produkttyper kommit att hålla sig någorlunda oför-

vaâigenom

än rat. En stark automatisering företagets maskineri och transportanordningar av har efter ingående experiment ägt under perioden. Därjämte ha hel rum en del handoperationer mekaniserats. Då den ifrågavarande industrien är av relativt ungt datum, ha stora, hittills icke framexperimenterade möjligheter i

sådan riktning förelegat. Underåren 192022 kunde på grund ansträngd av finansiell ställning föga nytt automatiskt maskineri anskaffas, utan har detta skett egentligen fr. 1923. Särskilt åren 1927-28 skedde stark o. m. en mekanisering tillverkningen av de mindre storleksnumren. Denna tillverkning av har därigenom blivit mycket lämpad för kvinnlig och minderårig arbetskraft, vilket förklarar den betydande ökningen dessa gruppers procentsiffror år av 1928. Arbetarna ha i stort sett intagit någon försvårande hållning gentemot mekaniseringen. Av tzab. Ill att reallönerna stigit högst väsentligt i förhållande till synes, 1913, ehuru visserligen till följd av ökad arbetsintensitet reallönen pr arbets- - prestation stigit fullt så mycket som reala timlönen. Dessa lönestegringar - - ha givetvis betydligt bidragit till mekaniseringen. Dock skulle den större delen den under perioden genomförda mekaniseringen, sedan densamma av en - gång utexperimenterats, Visa sig ekonomisk, även om de nuvarande lönerna avsevärt lägre. Så tillvida har lönestegringen alltså verkat framåtvore som en

drivande Detsamma gäller det ovannämnda fallet i produktpriserna. sporre. om

Vissa

mekaniseringsåtgärders räntabilitet är dock beroende den höga löneav nrvan. Efter kriget har ett särskilt tidsstudiekontor för hela driften upprättats. Vid dessa studier analyseras alla de olika arbetsmomenten, vilka sönderfalla i två huvudgrupper: hand- och nraskintider. Därvid ha maskintiderna i regel befunnits tillfredsställande, medan handtiderna i vissa fall visat sig sämre än vid företagets största utländska dotterföretag. En huvudsträvan för företaget har därför varit att ersätta handarbetsmoment med anordningar, där arbetshastigheten på mekanisk vag bestämmes. Huvudsakligen härigenom har ar-

betsintensiteten under perioden flerstädes kunnat höjas. Redan under kriget

hade arbetsintensiteten åtskilligt höjts på grund den med dyrtiden förenade av minskningen i real.lön. I samband med tidsstudierna skedde övergång en från premieackord- till rent ackordsystem. En särskild planeringsavdelning har under perioden utvecklats, vilken tillser, att improduktiv arbetstid på grund väntan på arbete, instruktioner, av material etc. i största möjliga utsträckning bortfaller. Verkstadsbokföring och självkostnadsberäkningar ha starkt förbättrats. Under åren 1920-22 mest upptagen med dessa arbetsmetodiska var man förändringar. Fr. 1923 ha däremot de maskinella förändringarna haft o. m. största betydelsen för den i tab. II angivna förbättringen produktionen av pr arbetsdag. Denna har under hela perioden oavlåtligt och synnerligen kraftigt stegrats. Även inbesparandet improduktiv arbetstid till följd drift av av i större skala har bidragit något till denna utveckling. AV tab. I ses, att sedan kristidens svårigheter övervunnits, arbetarantalet undan för undan ökats tills det slutligen överskridit 1920 års höjd. Med den starka internationella konkurrensen och de relativt höga svenska arbetslönerna har den kraftiga rationaliseringen och därav särskilt mekaniseringen Varit det enda medlet att kvarhålla och utvidga tillverkningen i Sverige. I annat fall hade förlust eller så föga vinst å härvarande fabriker uppstått, att hela tillverkningen i möjligaste mån hade överflyttats till de utländska dotterfabrikerna. Genom att tillverkningen i Sverige ökats har vidare den svenska tillverkningen av fabrikens råmaterial ökats. Inräsknas även hithörande arbetare i totala arbetarantalet, har denna totalsumma ytterligare betydligt överstigit motsvarande summa 1920.

Nr 2. Mekanisk verkstad II för masstillverkning.

Tab.

1919 1920 1921 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928

Antal arbetare,index 100 81 55 40 65 101 140 144 122 123 . . . . . . Arbetarantaletsfördelning, % i a i fabrikationen, vuxna män 91.0 91.0 90.0 89.8 91.6 91.6 92.0 92.1 . . . minderåriga 2.7 1.1 1.7 3.4 2.9 2.0 1.3 1.2 . . . b lagerarbetare 6.3 7.9 8.3 6.8 5.5 6.4 6.7 6.7 . . . . . . . . . Förvaltningspersonal,index 100 110 138 163 189 203 210 222 . . .

Tab. II.

Index 1919 1920 1921 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928

Arbetstimmar 100 72 66 105 138 144 126 131 . . . . . . . . . . . Produktion 100 187 . . . . . . . . . . . . . . . . Produktion pr arbetstimme 100 130 . . . . . . . . .

Tab. III. Index 1924 1925 1926 1927 1928

Timförtjänst för män i mek. verk- monetär 247 251 253 255 260 . . . . . . . . . . 1913 1001 reell 142 143 147 149 152 stad enl. somstyr., = . . . . . . . . . . . .

Fabriken är väsentligen inriktad på export. Mycket skärpta tullar ha under senaste år införts i vissa avsättningsländer. Detta förorsakade produktionsen minskning 1926-1927, bl. kommer till uttryck i det minskade arbetarsom a. antalet mellan dessa år. År 1919 för fabriken än 1920 och tages därför till utvar gynnsammare gångspunkt för jämförelsen. Under åren 1919-1926 har produktionsmängden

de olika artiklarna i genomsnitt ökats med cza 87 %. Vid denna genomav snittsberäkning har vägt antalet produktionsenheter de olika artikman av larna med de arbetsmängder, år 1919 nedlagts å dessa olika enheter. som Mellan åren 1919 och 1926 visa tabellerna, att antalet arbetare och arbetstimmar ökats lika mycket trots 9 timmars arbetsdag rådande 1919. att oza var Detta beror på vissa inskränkningar i antalet arbetsdagar 1919. Genom division

produktionsindexen 1919 och 1926 med totala antalet arbetstimmar framav träder i tab. II förbättring i produkt arbetstimme 30 Denna siffra en pr av är dock reellt sett endast ungefärlig, bl. därför att 3-4 % arbetarna år a. av 1919 sysselsatta med vissa uppgifter, år 1926 bortfallit. voro som Avsättning för den ökade produktionen har kunnat vinnas mindre på grund konjunkturutvecklingen än stark rationalisering företagets förav genom en av säljningspolitik. Denna tar sig uttryck bl. i den i tab. I angivna betydande a. ökningen förvaltningspersonalen. Är 1921 har där tagits basår, emeav som dan fullt jämförliga siffror förut funnits. Produktionsökningen är resultatet betydande utvidgningar anläggninav av Betydande nybyggnader ha efter krisens övervinnande ägt och garna. rum den maskinella produktionskapaciteten har stegrats Produktionsökän mer. ningen har medfört de för drift i större skala vanliga fördelarna: produktion i längre serier med färre omställningar och avbrott för maskinerna. En betydande mekanisering driften har under perioden ägt rum, såsom av även tidigare skett. Särskilt under senaste år ha hel- och halvautomatiska maskiner i betydande utsträckning införts. Trucktransporter ha införts etc.

Huvudsakligen på grund härav har under perioden 1919-1926 den genomsnittliga produktionsmängden arbetstimme ökats med cza 30 pr Rörande orsakerna till mekaniseringen har fabriksledningen gjort följande

allmänna uttalande: Arbetslönernas höjd är den allt övervägande faktorn vid införandet ökad mekanisering. Som bekant svarar mot varje lönenivå en av viss mest ekonomisk mekaniseringsgrad, större högre lönenivån är. Då vi alltid sökt hålla vid den ekonomiska gränsen, har mekaniseringen fortoss skridit i jämnt tempo allt efter lönerna stigit. Under år med deras som senare starka lönestegring har därför mekaniseringen skett snabbare än tidigare, men någon genomgripande teknisk eller organisatorisk omgestaltning har ägt rum. Några betydelsefulla uppfinningar ha tillkommit, utan mekanisemera nya ringen beror praktiskt taget uteslutande på förhållandena på arbetsmarknaden. Några konkreta jämförelser för att illustrera ovanstående uttalande har mera det varit tillfälle att göra. Det har emellertid tillika uppgivits, att den besparing i golvyta, vunnits automatmaskiner, ofta bidragit till dessom genom sas införande. Genom nybyggnaderna har maskineriet kunnat omplaceras på sådant sätt, att transportvägarna förkortats. Härigenom och truckar, glidrännor och genom liknande har särskilt på senaste tid utveckling skett i riktning mot flytande en tillverkning .

En av fabrikskontoret ledd, driftsreglering har sedan länge förenoggrann

funnits hos företaget. Denna torde någorlunda motsvara vad på andra

som håll kallats planeringsavdelningen. Tidsstudier för metodförbättringar och

för ackordsbestämning ha sedan betydande tid existerat och under perioden

tillämpats för alla slag arbeten. Vid alla oförändrade arbeten nya av mera har tidsstudiesystemet redan förut uppdrivit arbetsintensiteten så högt sig rim-

ligen göra låter, varför någon intensitetsförbättring betydenhet i allmänhet av här vidare skett. Dock kan det sägas, att tidsstudierna ytterligare utveck-

lats för större slag arbeten. av Rationaliseringen inom fabrikens drift har efter 1919 sålunda väsentligen

bestått i mekanisering. Därigenom och medelst den rationaliserade försälj-

ningsorganisationen har konkurrenskraften höjts så mycket, att produktionen

nästan kunnat fördubblas. Trots mekaniseringen betingad avsevärd en av minskning av antalet arbetare och arbetstimmar produktionsenhet har därpr igenom arbetarantalet kunnat ökas med över 20 % från 1919 till 1927 och 1928.

Nr Mekanisk verkstad III för nmsstillverkning.

Tab.

1920 1921 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928

Antal arbetare,index 95 64 54 100 111 135 174 156 190 . . . . . . . . . Arbetarantaletsfördelning, % i

a ifabrikationen, män 60.4 52.5 55.7 56.1 55.5 54.0 58.8 . . . . . . . . . kvinnor 19.1 10.6 10.1 13.0 14.8 16.5 16.7 . . . . . . . minderåriga 4.5 23.1 22.6 18.3 20.1 14.6 14.2 . . . . . b lager- och transportarbetare 16.0 13.8 11.6 11.7 9.6 14.9 10.3 . . . . .

Tab. II.

Index 1920 1921 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928

Arbetstimmar 77 100 114 129 173 152 167 . . . . . . . . . . . . . . Antal artiklar 56 100 108 151 178 159 211 . . . . . . . . . . . . . . Materialförbrukning 37 100 117 147 212 183 206 . . . . . . . . . . . Artiklar pr arbetstimme 72 100 95 116 103 105 126 . . . . . . . . . Material pr arbetstimme 49 100 103 115 123 120 123 . . . . . . . . .

Tab. III.

Index 1923 1924 1925 1926 1927 1928

Genomsnittlig timförtjänst 100 104 106 107 110 112 . . . . . . . . . . . . . . . Timförtjänst för män i mek. verk- { monetär 238 247 251 253 255 260 . . . . . . . . stad enl. s0c.styr., 1913 100 reell 134 142 143 147 149 152 = . . . . . . . . .

Året 1920 ett mycket abnormt år för fabriken, ty dels förekommo bevar tydande arbetsstrider, dels ägde stark omsättning arbetarstammen en av rum, vilken medförde relativt låg arbetsskicklighet och intensitet. Därför har, en överhoppande krisåren 1921 och 1922, först

åned

av året 1923 använts som

asar. De producerade artiklarna äro till alldeles övervägande del till sin art mycket enhetliga men spridda över olika storleksnummer. På år ha dock senare några artiklar i någon omfattning börjat tillverkas. Genomsnittsstorleken nya av produkterna har dock hållit sig rätt konstant åren, och därför skulle genom man kunna anse uppgifterna över antal färdiga artiklar och artiklar arbetspr timme i tab. II såsom inbördes ganska jämförliga. Emellertid har relativt en

betydligt ökad produktion reservdelar uppkommit, vilken faller utanför sifav ferserien rörande antal artiklar. Ett bättre mått för utvecklingen blir därför

mängden förbrukat råmaterial absolut och arbetstimme, vilket även att ta pr gjorts i tab. II. Fabriken i all huvudsak inriktad på export. Genom tullar och valutaförär hållanden ha dess produkter praktiskt taget utestängts från vissa förutvarande

avnämareländer. Till följd sagda förhållanden och de lägre utländska arav betslönerna ha i några andra länder inhemska konkurrensfabriker startats. nya Det har dock lyckats för fabriken att än kompensera dessa hinder. mer

Produktionskapaciteten har efter 1920 kraftigt ökats genom ökning av ma-

skineriet. Aven vissa nybyggnader ha gjorts. Både antalet producerade ar-

tiklar och materialförbrukningen har jämlikt tab. II än fördubblats blott mer efter 1923. Detta har till större delen möjliggjorts den sagda kapacigenom tetsutvidgningen. Genom grundlig teknisk revision ha antalet typer såväl färdigproduken av terna deras detaljer avsevärt minskats. Denna Standardisering har på vansom ligt åstadkommit massfabrikation, längre produktionsserier och sätt v. s. bättre utnyttjande maskineriet. Standardiseringen torde jämväl ha varit av orsaken till den förutnämnda ökade avsättningen ersättningsdclar. av Produkterna ha tillika förbättrats i kvalitet efter 1920.

En betydande mekanisering driften har ägt Denna har egentligen av rum. träffat maskineriet, blott i mindre mån transportanordningarna. Mekanimen sering och Standardisering ha tillsammans bidragit till den relativt betydande

ökning antalet minderåriga efter 1920, framgår av tab. av som I förhållande till före kriget ha reallönerna hos fabriken kraftigt höjts, för

de männen dock fullt så kraftigt socialstyrelsens i tab. III anvuxna som givna genomsnittliga siffror. Detta tillsammans med den ökade utländska

konkurrensen har sporrat ledningen till att på alla vis sänka produktionskost-

naderna, och dessa ansträngningar ha resulterat såväl i den ökade mekaniserin-

i den genomförda standardiseringen. gen som Genom standardiseringen och dess massproduktion samt mekaniseringen ha

produktionskostnader och försäljningspris betydligt kunnat sänkas. Detta har

framkallat betydlig ökning i efterfrågan och alltså även i produktionen, vilen lett till ytterligare massproduktion med åtföljande drifts-

sistnämnda

e onomi. Massproduktion och mekanisering ha vidare lett till avsevärt ökad proen duktion arbetstimme under den begränsade perioden 1923-1928. Detta pr bäst den 23 % ökade råmaterialförbrukningen arbetstimme tab. II, synes av pr varvid får ihågkommas, att produkternas kvalitet förbättrats. Andå beäven tydligt större skulle ökningen i produkt arbetstimme te sig, man hade pr om användbara siffror för 1920 och kunde utgå därifrån. Mera avsevärda ändringar i den arbetsplanerande verksamheten vid fabriken

eller i metoderna för ackordsättning ha efter 1920 förekommit. Ej heller ha

tids- och rörelsestudier utförts. Allt arbete utföres på enkelt ackord. Ackords-

satserna ha efter 1923 ändrats annat än på grund införda mekaniserinav och i så fall ha de satts på sådant sätt att timförtjänsterna kunnat ökas gar, något. Timförtjänstenis ökning jämlikt tab. III med 12 % mellan 1923 och 1928

beror sålunda till någon del på sagda orsak till antagligen större del på men massfabrikationen och de längre produktionsserierna.

Tack Standardisering och mekanisering har konjunkturförbättringen efvare ter 1923 kunnat utnyttjas på sådant sätt att den förutnämnda kraftiga pro-

duktionsökningen uppkommit. Därigenom har, trots den samtidigt framkal-

lade minskningen i antalet arbetare produktionsenhet, arbetarantalet kunpr nat ökas 1923-1928 med över 90

Nr 4. Mekanisk Verkstan IV med blandad tillverkning.

Tab.

1920 1921 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928

Antal arbetare,index 100 75 GO 70 87 93 94 110 . . . . . . . . . 130 Arbetararztalelsfördelning, % i

vuxna mån 90.2 94.9 94.9 95.0 95.1 93.4 . . . . . . . . . . . . . . . minderåriga 9.8 5.1 5.1 5.0 4.9 6.6 . . . . . . . . . . . . . . .

Tab. II. Timförtjänst, 1913 = 100 1924 1927

för yrkesarbetare, monetär 298 308 . . . . . reell 171 180 . . . . . . . för icke monetär 345 356 . . . . . reell 196 208 . . . . . . .

Verkstadens i tab. I angivna arbetarantal består till någorlunda lika delar av yrkesarbetare och yrkcsutbildat folk. Därför har i tab. II löneutvecklingen för båda kategorierna angivits. Verkstaden arbetar på export samt på hemmamarknaden under utländsk konkurrens. Efter krisåren 1921-23 ha avsättningsvillkoren successivt förbättrats, ehuru stark konkurrens alltjämt råder.

En betydande utvidgning den maskinella produktionskapaciteten har av skett under jämförelseperioden, varjämte vissa nybyggnader Genom ägt rum. betydligt ökade order och avsättning har därjämte det befintliga maskineriet blivit i allt högre grad utnyttjat. En del de tillverkade konstruktionerna av har vidare i betydligt ökad omfattning utförts efter samma modeller, vadan alltså typstandardisering här föreligger. Samtliga dessa en moment beteckna ökad massproduktion med dess vanliga fördelar. Verkstadens drift har kraftigt mekaniserats. Orsak därtill har delvis varit de höga svenska arbetslönerna. Understundom ha även platshänsyn varit en bidragande orsak, i det att det automatiska maskineriet icke krävt mer någon ökad golvyta, vilket hade blivit nödvändigt till följd den ökade annars av produktionsvolymen.

Genomförd arbetsplanering i Taylors bemärkelse tillämpas i företaget. Verksamheten består nämligen i mycket stor utsträckning brådskande av beställningar och arbeten, där tidsvinsten har avgörande betydelse, och för en vilka dylika förhandsplaneringar Systematiska tidsstudier ha anses passa. heller i större omfattning bedrivits.

På grund av verkstadens utveckling har arbetsskickligheten på flera håll betydligt uppdrivits. Detta jämte den angivna massproduktionen ovan har avsevärt medverkat till den ovanligt starka höjning i arbetarnas timförtjänst efter 1913, framgår tab. II. som av På grund verkstadens mångskiftande verksamhet kan få något av man enhetligt mått på dess produktion, absolut eller arbetstimme. För Vissa pr genom åren likartade produkter angivas emellertid här nedan ändringar i produkt pr arbetstimme från 1913 eller 1921 till 1926.

A En huvudproduktion, omfattande cirka arbetarantalet. av Produkt arbetstimme: 1913:100; 1926:196. Orsakerna till denna pr betydande förbättring utgöras dels automatiska maskiner av mer och transportanordningar, dels typstandardisering. Till följd den sistnämnda ha av av vidare specialister för typernas olika delar kunnat utbildas, yrkesvarigenom skickligheten i uppdrivits. gemen

B Medelstora arbeten.

Prod. arbetstimme: 1913: 100; 1926:188. Orsak: övergång från pr handarbete till specialmaskiner. Orsaken därtill har i sin tur varit dels brist på de ifrågavarande handspecialisterna, dels deras höga löner. 2. Prod. arbetstimme: 1913:100; 1926:432. Orsak: mer automapr tiska maskiner och förbättrade arbetsmetoder. 3. Prod. arbetstimme: 1921 100; 1926:240. Orsak: maskinautopr matisering och oavbruten arbetstillgång.

C Arbetsdetaljer Nzris 1--3.

Produktionen arbetstimme för dessa detaljer är, utgående från år 1921, pr 233, 280 och 5.90. Orsaker: övergång till helautomatiska maskiner samt resp. oavbruten arbetstillgång. Ovan angivna rationaliseringsåtgärder ha kraftigt bidragit att höja verk-

stadens konkurrenskraft, såväl i förhållande till inhemska konkurrenter som kanske ännu mot utlandet. Produktionen har härigenom ökats så starkt, mer att, trots de med rationaliseringen följande minskningarna i arbetstimmar pr produktenhet inom de olika driftsgrenarna, arbetarantalet ändock ökats med

30 % från 1920 till 1928.

Nr J ärnverk.

Tab.

1920 1924 1925 1926 1927 1928

Antal arbetare, index 100 107 i 118 122 126 140 . . . . . . . . . . . . . Arbetarantalets fördelning, i % män 92.5 91.6 90.7 92.5 93.2 91.2 vuxna . . . . . . . . . . . . . . . . minderåriga 7.5 8.4 9.3 7.5 6.8 8.8 . . . . . . . . . . . . . . . .

Tab. I I . Index 1920 1924 1925 1926 1927 1928

Produktion i vikt: göttillverkning 100 121 159 149 150 169 . . . . . . . . . . . . . . . valsade och smidda produkter 100 113 121 123 131 148 . . . . . . . .

Tab. III. Index 1924 1925 1926 1927 1928

Iimförtjänst för män enl. { monetär 229 244 244 249 254 . . . . . . , . . . 1913 100 reell 132 139 142 146 149 s0c.sty1., = . . . . . . . . . . .

Siffrorna rörande arbetarna i tab. I omfatta sådana i den ordinarie driften. En undersökning år 1925, omfattande dessa arbetare och tämligen reav presentativ för de återstående, till resultat, att 8-timmarsdagen ökat det gav för arbete erforderliga arbetarantalet med 191/2 %. Verket går alldeles samma övervägande med ständig drift, och. för sådan drift blev S-timmarsdagen tilllämplig under hälften 1920, vartill kommo vissa senare dispenser. senare av Hade lagen varit tillämplig överallt för hela detta år, torde det genomsnittliga

antalet arbetare ha varit åtminstone 10 % större, ån det nu var. De i tabellen angivna såväl minderåriga arbetarna bestå prakvuxna som tiskt taget endast män. Vid fördelningen dem emellan har utom krisåren av och 1922 även året 1923 utelämnats, emedan långvarig lockout då

rå 19å1 de.

Utom de ovannämnda ordinarie arbetarna finnas vid verket även arbetare

3-312413

för om- och nybyggnader till ett antal, för olika år varierat mellan 13 och som 16 % av driftsarbetarnas.

Verkets färdigprodukter bestå nästan uteslutande valsverksprodukter. 1 av tab. II anges vikten av de valsade och smidda produkterna ävensom göttillav verkningen. Götena användas helt och hållet för behov och täcka helt dessa. egna Att jämföra någon de nämnda serierna med antalet arbetare eller arbetsav timmar lönlöst, emedan betydande förskjutningar på många håll skett vore mellan de olika huvudslagen valsprodukter. I stort sett ha dessa av genom förändringar de mera arbetade produkterna ökat i betydelse.

I tab. III äro socialstyrelsens indexsiffror för timförtjänsten för män vid

järn-, stål- och kopparverk återgivna. De omfatta löneutvecklingen även vid

de i statistiken inbegripna järnverkens valsverk och få någorlunda anses representativa för här ifrågavarande verk.

Produktionen är väsentligen inriktad på export. På grund ökade tullar av och valutasvårigheter i flera avnämareländer och lägre arbetslöner och produktionskostnader i de flesta dem ha vissa utländska marknader nästan allav deles förlorats. Ett betydande försäljningsarbete har därför fått nedläggas på

nyorientering och upparbetande andra marknader. av Mellan 1920 och 1928 har avsevärd ökning den maskinella produktionsen av kapaciteten ägt rum, och även vissa nybyggnader ha gjorts.

Verket har börjat att med viss framgång arbeta för att avnämarnas been ställningar måtte koncentrera sig på ett mindre antal olika typer. Genom så-

dan standardisering kan minska mängden omställningar i valsverken, vilka man mycket tidskrävande och alltså förorsaka

operaâioner

äro mycken improduktiv . Mekanisering har i stor utsträckning ägt Grovt taget kan rum. man säga, att valsverken mekaniserats till två tredjedelar efter 1920. För 0:a att ge några mer kvantitativa mått på den produktivitetsförbättring, uppstått på som grund härav, anföras här nedan vissa uppgifter rörande ett verkets större par av valsprodukter.

Först några ord produkt A, under år omfattat om en som senare cza av den totala valsverkspro-duktionen. Två valsverk, 1 och ha uteslutande nr varit sysselsatta därmed, vilka 1 under tid svarat för och av nr senare cza nr 2 för cza av A-produktionen. Verket 1 undergick i början 1924 nr av kraftig mekanisering. Verket 2 har däremot mekaniserats, dess en nr men utgångsämnen ha efter 1924 kunnat behandlas på betydligt fördelaktigare sätt

i ett förvalsverk, utan att arbetskraften där behövt ökas. För jämförelses

skull meddelas siffror även för verket De nedanstående siffrorna för nr produkt och produkt per arbetstimme vid de båda verken blott färdigavse valsningen vid desamma förvalsning eller tidigare men processer.

Va lsverk Nr

1920och 1923 1925, 1926 och 1924 1 medeltal 1927 medeltal l Produkti vikt 100 137 184 . . . . . . . . . . . . Arbetstimmar 100 80 89 . . . . . . . . . . . . Produkt pr arbetstimme 100 173 210 . . . . . . .

Va lsverk Nr

1920, 1923 h

medditial 1920 - 1926 1927

1924 i

Produkt i vikt 100 188 109 152 . . . . . . . . . . . . . Arbetstimmar 100 130 71 89 . . . . . . . . . . . . . Produkt pr arbetstimme 100 143 152 169 . . . . . . . .

Man att produkten arbetstimme i verket 1 blivit än förser, pr nr mer dubblad såsom följd mekaniseringen. Till följd därav har, såsom tabellen av utvisar, produktionen kunnat nästan fördubblas. Liknande, ehuru i samma utsträckning, har inträffat vid verket nr 2 med dess driftsmetodiska för-

bättring. Härefter några 0rd produkt, som under tid omfattat om en annan senare den totala valsverksproduktionen. Hela denna B-produktion har under o :a av år 1925 blivit mycket starkt mekaniserad, särskilt genom allehanda förflyttningsanordningar för valsstyckena. Nedanstående siffror för arbetstimmar och produkt arbetstimme innefatta utom färdigvalsningen även viss förpr

valsnin

1920, 1923 h

medeltal 1925 1926 1927

1924 i

Produkt i vikt 100 136 217 275 . . . . . . . . . . . . . Arbetstimmar 100 118 124 132 . . . . . . . . . . . . . Produkt pr arbetstimme 100 110 170 205 . . . . . . . .

Man hur kraftigt mekaniseringen höjt produkten pr arbetstimme. Därser jämte har önskvärd förbättring kvaliteten kunnat ernås. en av Den ifrågavarande valsningen B-produkten sysselsatte år av 1926 0:a av verkets arbetarantal. Med de gamla anordningarna skulle samma produktion ha krävt 23 % folk än nu. Men med dessa gamla anordningar hade på mera grund för höga produktionskostnader samma produktionsmängd kunnat av uppnås utan i stället hade B-produktionen förr eller i sin helhet måst senare nedläggas. De gamla anordningarna skulle nämligen givit upphov till en produktionskostnadssumma pr enhet, som med 4 % överstigit 1927 års marknadspriser, och därjämte hade något prisavdrag fått göras för den fullt högvärdiga kvaliteten. Kostnaderna enhet enligt de anordningarna och pr nya metoderna ha däremot understigit samma pris med 10 %. Allt detta har verkat så fördelaktigt å produktionskostnaderna, att produktionen, såsom pass tabellen, kunnat nästan tredubblas. synes av Beträffande B-produktionen kan tydligtvis sägas, att det varit den hotande

driftsförlusten med de gamla anordningarna, som varit den närmaste och avgörande anledningen till den genomförda mekaniseringen. Detta förlusthot åter blev aktuellt till följd av de låga internationella produktprisen efter kriget och de samtidigt starkt stegrade reella timlönerna i Sverige och kunde endast undvikas den med mekaniseringen följande minskningen produktionsgenom av kostnaderna. Det ovanstående kan säkerligen i betydande utsträckning generaliseras så-

som motiv för mekaniseringarna inom hela järnverket. Det har sålunda varit

de låga produktprisen och de stegrade svenska reallönerna pr timme,

som utgjort den huvudsakliga närmaste anledningen till dessa åtgärder. Dock det, att de flesta dessa mekaniseringar, sedan de gång utarbetats och anses av en införts, skulle visa sig lönande även vid avsevärt lägre arbetslöner. De i så

fall uppkommande kostnadsbesparingarna skulle dock givetvis bli så stora som vid nuvarande relativt höga löneläge. Systematiska arbetsstudier och ackordsbestämningsstudier ha under de senaste åren bedrivits. Deras omfattning har hittills varit begränsad mera men är stadd i tillväxt. För hela järnverket har, huvudsakligen tack mekaniseringen, dess konvare kurrenskraft och produktion väsentligt kunnat höjas. Produktionsökningen har varit av den omfattning, att den, trots den mekaniseringen betingade av minskningen i arbetstimmar och arbetare produktenhet, likväl medfört pr en kraftig ökning i arbetarantalet. Av den 40 %-iga tillväxt i arbetarantal, som

jämlikt tab. I ägt frän 1920 till 1928, torde visserligen 10 % bero på rum c:a fördröjningen i S-timmarsdagens införande 1920. Men den återstående 0:a 30 %-iga ökningen har med all säkerhet starkt befordrats av rationaliseringen

och dess följder.

Nr Sågverk I.

Tab.

1920 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928

Antal arbetare,index 100 119 128 124 109 100 114 . . . . . . . . . . . .

Underavdelningar, index.

Sågpersonal a direkt för tillverkning 100 112 101 101 101 99 106 109 . . . . . b indirekt för tillverkning 100 112 140 148 125 135 146 156 . . . . Sortering och stapling 100 81 81 77 77 73 73 73 . . . . . . . . . . . Brädgård och transport 100 139 156 143 115 90 115 231 . . . . . . . . . . .

b Underavdelningar, i %.

Sågverket direkt för tillverkning 29.4 27.7 23.3 24.0 27.4 29.0 27.3 . . . . . . b indirekt för tillverkning 21.0 19.9 22.9 25.1 24.2 28.5 26.9 . . . . . Sortering och stapling 11.4 7.7 7.2 7.1 8.1 8.3 7.3 . . . . . . . . . . . Brädgård och transport 38.2 44.7 46.6 43.8 40.3 34.2 38.5 . . . . . . . . . . .

Tab. II.

Raønságade bräderochplank.

Index 1920 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928

Produktion i std. 100 155 173 155 172 187 208 . . . . . . . . . . . . . .

a I sågen.

Arbetstimmar 100 109 109 91 105 111 117 . . . . . . . . . . . . . . . . Produkt pr arbctstimme 100 140 158 171 163 167 178 . . . . . . . . . . .

b Sortering.

Arbetstimmar 100 113 109 80 87 98 128 . . . . . . . . . . . . . . . . Prestation pr arbetstimme 100 137 159 195 197 190 163 . . . . . . . . . .

c Stapling.

Arbctstimmar 100 84 39 90 92 95 100 . . . . . . . . . . . . . . . . Prestation pr arbetstimme 100 184 195 173 187 197 208 . . . . . . . . . .

Tab. III.

Index 1923 1924 1925 1926 1927 1928

Timförtjänst för försägare 100 101 103 102 104 107 . , . . . . . . . . . . . . . . Timförtjänst för män enl. s0c.styr., 1913 100, monetär 226 229 231 231 236 238 = . . reell 128 132 131 134 138 139 . . . .

Till detta, liksom vid de flesta andra sågverk, äro knutna arbetargrupper

mycket olika slag, vilka somliga kunna starkt ökas eller minskas tämav av ligen oberoende den reguljära sågverksdriften. Särskilt gäller detta av om gruppen brädgårds- och transportarbetare, vilka, jämlikt tab. I b, upptaga

nästan hälften totala arbetarantalet. Hit hör visserligen det regulav mera jära utlastningsarhetet men även sådant arbete behandlingen pitprops. som av Dessa levereras beroende på. köparnas önskningar för året, ibland i kapat och

ibland i okapat tillstånd, vilket betyder stor skillnad i erforderlig arbetsen kraft. De anförda siffrorna för sagda arbetare genomsnitt för hela året. avse Bland den egentliga sågpersonalen gäller i viss mån detsamma för de indirekt

verksamma arbetarna, vilka under senaste år uppgått till ungefär samma antal de direkt verksamma. Till förstnämnda höra visserligen del som grupp en reguljära arbeten såsom reparationer och renhållning även sådana irregulmen jära arbeten haoktillverkning för försäljning, kolning, pråmbyggnader och som dylikt. De i sin helhet fast anknutna till den egentliga grupper, som äro mera sågverksdriften, äro alltså blott den direkta sågpersonalen samt sorterings- och

staplingsarbetarna, vilka under 1927 tillsammans utgjort föga mer än

totala arbetarantalet. av Är 1928 utfördes större nybyggnad för boardtillverkning, och till följd en därav ökades mängden transportarbetare abnormt. Det samlade arbetaranta-

let har därför anförts senare än 1927. Beträffande tab. II märkes, att antalet arbetstimmar i sågen blott avser den direkta sågpersonalen. Antalet arbetstimmar för staplingen nomiavser nella arbetstimmar, för vilka lön beräknats. Efter 1921 och då skedd mekanisering sammanfalla de med de effektiva arbetstimmarna. År 1920 rådde däremot

axelbärning, och på grund detta arbetes ansträngande natur understego de av effektiva arbetstimmarna, jämlikt avtal, betydligt de redovisade nominella. Utom ovannämnda arbeten existerar ett hyvleri, vilket nybyggdes år 1921, alls beröres i denna redogörelse. Dess arbetarantal, uppgående men som till 5 % det övriga arbetarantalet, har heller upptagits på något 0:a av håll i tab. Beträffande tab. II observeras, att den överst angivna mängden ramsågade bräder och plank i sin helhet passerat blott sågen utan även sortering och

stapling Tab. II b omfattar blott sorteringen vid sågen utan även de

sorterade vagnarnas utförande till brädgården. Utvecklingen försågarnas timförtjänst i tab. III är typisk för samtliga av arbetares i sågen löneutveckling. Lönerna utgå nämligen i form av ett lagackord för hela sågen, där de olika arbetarnas ackord fastställts till vissa olika

%-satser av försågarnas ackordssatser. Sågverket ombyggdes år 1921 tämligen fullständigt, varvid bl. snabbraa. mar infördes. Produktionskapaciteten, 1920 vid vanligt enkelskift motsom

svarade den faktiska tillverkningen, blev därigenom högst väsentligt ökad. En-

ligt tab. II produktionen 1923--26 55 å 75 % högre än 1920. var Mellan 1921 och 1927 till större delen anordnade för voro ramarna genom-

skärning och blott till en mindre del för fyrskärning, men sistnämnda år över-

gick till enbart fyrskärning. För att klargöra verkningarna härav är det man nödvändigt att först i korthet ange karaktären av dessa två olika sågnings-

sätt. Vid genomskärning varje stock blott varefter alla de passerar en ram, uppkomna bräderna kantas i ett kantverk. Vid fyrskärning åter passerar stocken

först där två sidors ytterbräder frånskiljas, varefter blocket vändes och

en ram, genomsågas i följande De då uppkommande bräderna äro till större en ram.

delen omedelbart kantade behandlingen i den förra den k. kant-

genom ramen s. ramen. Kantverken kunna därför med denna metod betjäna flera ramar än vid genomskärning. Ä andra sidan kan vid fyrskärning behandla ett rampar åtskilligt färre stockar tidsenhet än de två tillsammanlagt kunde pr ramarna göra vid genomskärning Vid här ifrågavarande sågverk emellertid kantverken starkt överbevoro lastade vid den förutvarande enkelskärningen. Till följd därav måste vissa

1 Virke till hyveln tages från staplarna. 1 Se O. Hells Sågverksindustrien, Norrländskt handbibliotek, X, sid. 314-318. tr ö m,

uppehåll ofta göras i själva ramsågningen. Efter fyrskärningens genomföran-

de 1927 kunna däremot oavbrutet hållas i gång och ha därför utan ramarna att deras antal ökats kunnat behandla stockmängd förut. De ramsåsamma som gade stockarna ha vidare kunnat behandlas mycket än förut i kantnoggrannare verken, så att avsevärt bräder och plank kunnat uttagas stockmer ur samma mängd. Detta är huvudorsaken till den ökning i kubikmängden bräder och

plank som jämlikt tab. II uppstått mellan 1926 och 1928.

Såghuset. Införandet snabbramar 1921 innebar mekanisering med av en en betydande arbetssparande effekt. Samtidigt infördes diverse andra mekani-

seringar ex. anordningar, varigenom stockarna automatiskt matas fram till de

olika och automatiska transportanordningar för de sågade bräderna ramarna, och plankorna

Efter nybyggnaden 1921 fastställdes i mitten 1922 de ackordssatserna av nya med stöd statistik och anvisningar från Sågverksförbundet. Dessa satser, av vilka hänföra sig till avverkad stockmängd, ha därefter i huvudsak förblivit

oförändrade. Först i slutet 1923 uppnådde arbetarna full med de av vana nya

anordningarna, utan att detta dröjsmål bör ha berott på någon ovillighet

anses från deras sida. Även efter 1923 har viss successiv ökning arbetsintenen av siteten ägt vilken tagit sig uttryck i timförtjänstens ökning i tab. III. rum,

1 tab. II a märkes mellan 1920 och 1924 ökning 58 % i produkten

en av pr arbetstimme, vilken följd nybyggnaden och mekaniseringen. Förvar en av bättringen i timprodukt mellan 1926 och 1928 åter beror särskilt på den för-

bättrade utvinningen bräder och plank till följd fyrskärningen.

av av Sorteringeøz. Aven denna ombyggdes fullständigt år 1921. Den består av grovsortering och finsortering, vilka den sistnämnda automatiserades på ett av mycket kraftigt och intressant sätt. De grovsorterade bräderna hamna sålunda

på ett sammansatt transportbord med ett flertal olika märken, intill vilka brä-

derna, beroende på deras olika dimensioner och kvaliteter, läggas Mot varje an. märke svarar längre ut i bordsplanet hävarm, och när bräderna under bordets en gång framåt stöta mot hävarmar, öppnas luckor, varigenom de falla på resp. ner nedanför stående Dessa fyllas sålunda automatiskt med sin specivagnar. var fikation och äro därefter färdiga att föras till sina olika brädgårdsstaplar.

Huvudsakligen härigenom har prestationen arbetstimme ökats med 59 % pr mellan 1920 och 1924 och ytterligare därefter. Jämför tab. II b.

Staplingen. Brädgården är mycket långsträckt. Den genomdrogs förut av en enda högbana, på vardera sidan vilken två eller flera rader stapelbädav av dar stapelfötter belägna. Staplingen skedde då utan särskilda hjälpvoro medel genom axelbärning från de på högbanan befintliga Med detta vagnarna. system kunde två eller flera stapelrader i bredd uppbyggas åt vardera hållet

från banan.

År 1921 infördes kranstapling, och omändrades i anslutning härtill hela

bräd-

gården. Huvudbanan har dragits utefter brädgårdens långsida, och därifrån ena ha halvhöga tvärbanor byggts. Från dessa sker staplingen med tillhjälp av lyftkranar. Med sådana kan blott stapelrad uppbyggas åt vardera hållet en från banan. Till följd härav ha väsentligt banor i förhållande till stapelmera antalet fått uppbyggas, vilket även medfört viss ökning brädgårdsutrymen av met pr stapel. Dessa anordningar ha medfört ökade investeringskostnader, vil-

ka få tilläggas kostnaderna för själva kranarna. Ä andra sidan har väsenten

lig besparing i nödig arbetskraft vunnits. Jämlikt tab. II o har sålunda presta-

tionen lönedragande arbetstimme efter 1920 ungefär fördubblats. pr Samtliga förutnämzøzda grenar. Den automatiska sorteringen grundade sig

på en kort förut på annat håll utcxperimenterad metod och förbättrades ytter-

ligare vid införandet å sågverket. Automatiseringsanordningarna vid såg och

1 Se Hellström, auf. arb., sid. 299.

stapling däremot sedan längre tid väl kända. De skulle ha lönat sig voro nog

före 1921 med dåvarande lönenivå, ehuru besparingarna kanske då icke även blivit så betydande. Ombyggnaden och utvidgningen sågverket 1921 berodde av motsåg utvidgning inom hela sågverksindustrin efter kriget. Det på, att man en

naturligt, att passade på att införa de förutnämnda mekaniserinvar då man

Detta befordrades ytterligare de stigande reallönerna, gjorgarna. nu av som

de de ifrågavarande besparingarna mycket avsevärda samt av de fallande pro-

och vinstmöjligheterna, sporrade till att tillvarataga varje beduktpriserna som

sparingsmöjlighet.

sågverket. Ser på de fullständigt reguljära arbetargruppema, Hela man

den direkta sågpersonalen och sorterings- och staplingsmanskapet, har v. s. något övervägt kapacitetsökningen. Sammanläggas desmekaniseringen ensam

understiger nämligen deras antal 1925 och 1926 något deras sa båda grupper,

Under inverkan fyrskärningens metodförbåttring steg dock detta antal 1920. av och 1928 nästan alldeles överensstämde med 1920. Medtaantal så att det 1927

emellertid samtliga arbetargrupper i beräkningen, så har, delvis under invergas ovannämnda krafter, deras antal under tiden 1920-27 stigit med 14 %. kan av

Nr Sågverk II.

Tab.

1920 1921 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928

100 83 101 95 101 89 92 86 101 Antal arbetare, index . . . . . . . . .

a Under-avdelningar, index.

100 96 99 97 95 82 87 82 96 Såg och hyvleri . . . . . . . . . . . 105 transportarbetare 100 72 103 94 105 95 96 90 Brädgårds- och . . .

b Underavdelningar, i %.

44.9 51.9 43.9 45.7 42.3 41.4 42.5 42.6 42.7 Såg och hyvleri . . . . . . . . . . . 57.4 57.3 och transportarbetare 55.1 48.1 56.1 54.3 57.7 58.6 57.5 Brädgârds- . . .

Tab. II.

Ságade bröder ochplank.

1920 1921 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928 Index

100 99 98 73 82 79 99 Arbetstimmar . . . . . . . . . . . . . 121 100 62 98 36 109 82 90 100 Produktion pr år . . . . . . . . . . 100 100 111 112 110 128 122 Produktion pr arbetstimme . . . . . . . 100 102 106 106 Försâgarnas timförtjänst . . . . . . . . . . .

Tab. III.

Hyvlat goda.

1920 1921 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928 Index

100 108 86 85 100 86 93 92 Arbetstimmar . . . . . . . . . . . . . 113 107 år 100 79 107 94 88 123 106 Produktion pr . . . . . . . . . . 99 109 105 123 123 120 116 arbetstimme 100 Produktion pr . . . . . . . 100 101 103 104 108 107 Timförtjânst . . . . . . . . . . . . . .

dels sågverk och dels hyvleri. Under år med full pro- I verket ingår mera

hyvlat gods i genomsnitt uppgått till hälften av duktion har mängden cza

mängden sågade bräder och plank.

Det i tab. I redovisade antalet arbetare i sågverk och hyvleri består till över-

vägande del av personal direkt arbetande i dessa tillverkningar. Däri ingår

visserligen också bl. arbetare för hacktillverkning, eftersom denna a. men användes i massafabriker, tillhöriga företag, är denna arbetargrupp tämsamma ligen konstant. Sågen. I början 1923 nedbrann såghuset

av men hyvleriet och återupp-

byggdes så att det i slutet året åter kunde tagas i bruk. Därvid åstadkoms av en måttlig ökning produktionskapacitetcn, vilken likväl först 1928 fullt av mera blev utnyttjad. Jämför tab. II rörande produktionsmängden. Den gamla sågens ramar till snabbramar, medan den sågen blott voro nya arbetar med sådana. Under hela jämförelseperioden har huvudsakligen man arbetat med blocksågning fyrskäirning. Sorteringen före branden tämligen helt manuell och bestod var av en grovsortering i såghuset och för det mesta godset finsortering ute i brädgården. en Samtidigt med det såghuset uppbyggdes emellertid bredvid detsamma ett nya särskilt sorteringsverk. Bräderna föras där fram på ett ändlöst transportbord förbi olika arbetare, vilka och för sin dimension och kvalitet och var en svara vid vederbörande bräders bortrycka desamma från bordet. Över bakompassage liggande rullar hamna därefter bräderna på motsvarande transportvagnar. Denna sortering är betydligt mindre automatisk än den vid sågverk I beskrivna representerar dock i förhållande till förutvarande system bemen en tydande mekanisering.

De arbetare, förut verkställde finsorteringen i brädgården, räknades i fasom brikens statistik till transportarbetarna. I ovanstående tab. I ha de däremot för bättre jämförbarhets skull förts till sågarbetarna och deras arbetstimmar

till sågningen i tab. II. Någon mekanisering staplingen har icke förekommit, utan skötes densamav ma alltjämt rent manuellt. Mekanisk stapling skulle kräva ett större utrymme för brädgården, vilket är svårt att erhålla. Efter såghusets nybyggnad utfördes arbetet under närmare ett år mot tim-

penning. Med ledning av därunder vunna erfarenheter sattes så de ackordsnya satserna, vilka därefter i stort sett förblivit oförändrade. Efter ackordssåttningen har arbetsvanan ytterligare förbättrats något, vilket utvisas timförav tjänstens ökning i tab. II. I sagda tabell märkes ökning av produkten arbetstimme från 1920 och en pr 1922 till 1925 på 12 beroende på de verkställda mekaniseringarna i såghus och sortering. De fulla verkningarna härav framkomma emellertid först år 1928, då till följd fullt uppdriven arbetsvana timproduktökning 22 % i förav en av hållande till 1922 uppkommit. Siffran för 1927 är på grund diverse av omständigheter exceptionellt hög. De arbetssparande snabbramarna och sorteringsanordningarna välkända voro redan åtskillig tid innan de år 1923 infördes. Tagna enbart för sig skulle de nog ha lönat sig även med de arbetslöner, rådande före 1920. Emelsom voro lertid skulle de då utom sina anskaffningskostnader även ha krävt vissa egna sågen i övrigt. Detta kostnadshinder

åmbyggnader

av extra föll bort genom randen. Hyveln. Mängden hyvlat gods utgjorde 1920 47 % av de sågade planken och bräderna samt 1927 53 % därav, allt i stds räknat. Mängden arbetstimmar i hyveln år 39 och 47 % dem i sågen. voro samma resp. av Undan för undan ha mindre förändringar å hyvlarna införts, varigenom dessas matningshastighet vid ungefär oförändrat arbetarantal kunnat ökas. Tab. III visar, huru till följd dessa mekaniseringar produkten arbetstimme av pr i stort sett stigit avsevärt efter 1920. Närmare jämförelser från år till år mellan ifrågavarande siffror löna sig dock mindre väl, emedan de producerade

dimensionerna betydligt växlat från år till år. I sådant hänseende ge timförtjänstsiffrorna i tabellen bättre upplysning, eftersom ackordssatserna förblivit oförändrade fr. 1923 och arbetsvanan redan förut god. Efter 0. m. var 1926 framträder någon stegring i dessa siffror, beroende på att sagda år matningsökande mekaniserande åtgärd av ovannämnt slag vidtagits. en De ovannämnda mekaniseringarna ha utexperimenterats hos en leverantör sågverksmaskiner. Åtminstone de viktigaste dem ha varit färdigexpeav av rimenterade och sågverket kända någon tid innan de där införts. Sågverav

ket som vid andra tillfällen ofta varit bland dem som först provkört nya tek-

niska konstruktioner har nämligen någon tid velat avvakta huru de ifråga-

varande hyvelkonstruktionerna skulle visa sig arbeta i praktiken på andra håll. Hela sågvcrket. Från 1920 till 1926 och 1927 har arbetarantalet i såg och hyvleri till följd de genomförda mekaniseringarna minskats åtskilligt. År av 1928 har denna minskning, till följd av sågprodukternas avsevärda ökning över 1920 års nivå, till större delen, men helt eliminerats. Brådgårds- och transportarbetarna, för vilkas arbete inga större mekaniseringar gjorts, ha emellertid från 1920 till 1926 och 1927 endast minskats obetydligt och till 1928 ökats något. Till följd ovanstående understeg hela arbetarantalet 1926 och av 1927 åtskilligt antalet 1920, medan det år 1928 praktiskt taget var detsamma som 1920.

Nr S. Brädgårdsstapling.

Tab. I.

1920 1921 1922 1923 1924 1925 1926 1927

Antal arbetare, index 47 47 88 100 112 112 76 71 . . . . . . . . . . . . Arbetarantaletsfördelning, % i vuxna män 75 80 76 79 79 84 92 . . . . . . . . . . . . . . . . minderåriga 25 20 24 21 21 16 8 . . . . . . . . . . . . . . .

Tab. II.

Index 1920 1921 1922 1923 1924 1925 1926 1927

Staplad mängd 33 13 57 100 136 113 124 124 . . . . . . . . . . . . . . Nominella arbetstimmar 62 65 100 152 107 82 78 . . . . . . . . . . . Effektiva dzo 52 64 100 152 124 105 100 . . . . . . . . . . . . . . . . Stapling pr nominell arbetstimme 54 88 100 90 106 151 158 . . . . . . . D:o p effektiv arbetstimme 65 91 100 90 92 118 124 . . . . . . . . . .

Denna brädgård tillhör ett sågverk, som kraftigt utvidgades 1921. I detta utvidgade skick kom det i normal drift först 1923, varför detta år överallt tagits basår. som Samtliga de anförda siffrorna staplingen av sågat gods större än avse 3/4" 31/2". Småvirke till och under sagda dimension har även förekommit till högst 10 % det större godset, det innefattas alls i ovanstående av men siffror. Före 1925 ägde manuell stabbläggning, s. k. axelbärning, rum, men i mitten av sagda år infördes mekanisk stapling. På grund axelbärningens anstränav gande natur den effektiva arbetsdagen för stabbläggarna fastställd till 61/2 var timmar. Ackordssatserna beräknades dock efter 8-timmarsdag, v. s. så, att stabbläggarna nominell sådan timme skulle förtjäna viss andel 110 % pr av försågarnas timförtjänst. På grund de effektiva arbetstimmarnas underav skott under de nominella fingo de anställda stabbläggarna ökas med ett antal

motsvarande detta underskott, varvid motsvarande ökning i totalsumman en av deras lönedragande nominella arbetstimmar inträdde. Vid mekanisk stapling sammanfalla däremot effektiv och nominell arbetstid, och någon ökning av förutnämnt slag i arbetarantal och lönedragande arbetstimmar har dätrför här förekommit. Vid jämförelser mellan arbetstimmar och stapling arbetspr timme före och efter mekaniseringen är det därför, ekonomiskt sett, de nominella serierna i tab. II, äro de avgörande. som Den år 1925 införda mekaniseringen bestod däri, att elevatorer för brädernas uppförande på staplarna infördes. Dessa bestå lutande ställningar med av höj- och sänkbara Överdelar och med omgivande ändlös kedja, försedd med en raka krokar. Kedjan roterar, varvid bräderna påläggas krokarna, vilka föra dem i stapeln. Detta är alltså form mekanisk stapling än de upp en annan av annars vanliga lyftkranarna, k. kranstapling. s. Elevatorerna krävde ej, såsom införandet mekanisk stapling i av annars allmänhet gör, någon utvidgning brädgården. Mellan de gator, i vilka av brädvagnarna köra fram, ligga vid axelbärningssystem i allmänhet 4 stapelrader, så att två rader åt vardera sidan byggas från varje gårlg. Med upp mekanisk stapling kan blott rad åt vardera sidan uppbyggas, och dess inföen rande kräver därför i allmänhet fördubbling gatornas antal jämte en av en motsvarande utvidgning av brädgården. I detta fall hade emellertid man redan förut blott två stapelrader i bredd. Vid den vanliga formen mekanisk stapling, kranstapling, brukar få av man bygga höga eller halvhöga banor, på vilka kranarna köra fram mellan upp stapelraderna. Detta har behövts här, utan elevatorerna förflyttas på de gamla oförändrade spåren. Man har sålunda behövt vidtaga någon annan disposition eller utgift än anskaffandet själva elevatorerna. annan av Varje arbetslag har sin elevator. Arbetarnas antal i lag har förblivit resp. oförändrat, efter elevatorernas införande, vid den förutvarande siffran 6 man inkl. hjälparbetare. Men uppbyggandet varje stapel försiggår en av nu snabbare än förut, och därjämte kunna arbetarna på grund den starkt minav skade ansträngningen arbeta under hela nominella tiden. Härigenom har en tredjedel de förutvarande arbetslagen gjorts överflödig. Genom två elevaav torer sparas alltså sex man. En elevator kostar med tillbehör 10 000 kr., cza dess årliga underhåll belöper sig till ungefär 1 000 kr., och dess kraftkostnad

är oväsentlig. Då en stabbläggares årslön belöper sig till uppåt 2 500 krz,

ser att elevatorerna med nuvarande löner amortera sig på 11/2 år. Aven man 0:a om lönerna vore särdeles mycket lägre, skulle de tydligen väl räntabla. vara I sin befintliga goda form äro elevatorerna ganska tekniska företenu sena elser, införts vid verket mycket snart sedan de kommit i marknaden. som Sedan elevatorerna införts i mitten 1925, blev efter viss provkörningstid av staplingsarbetarnas ställning i sågverksackordet fixerat i mitten 1926. Reav dan under 1924 hade det varit bekant bland arbetarna, att mekanisk stapling

skulle införas. Den nedgång i både nominell och effektiv produktion pr timme, som jämlikt tab. II ägde rum från 1923 till 1924 trots en väsentligt ökad produktion och fullare sysselsättning för sågverket berodde säkerligen på -att arbetarna i avvaktan på mekaniseringen höllo tillbaka arbetstakten. Ett visst dylikt tillbakahållande kunde även konstateras under provkörningsåret. Den ökning i nominell och effektiv timprodukt, jämlikt tab. II förekom som mellan 1920 och 1923, berodde på att sågverket före 1923 arbetade fullt samt att det under 1920 och 1921 fanns del äldre folk, därefter ersatts med en som produktionskraftigare sådant. Den förbättring i effektiv timprodukt på 24 som inträffat mellan 1923 och 1927, beror på att staplingen tack elevatorerna nu vare går väsentligt fortare än förut. Emellertid har den nominella timprodukten under tid ökats ändå betydligt eller med 58 Skillnaden mellan samma mera

de nämnda â-satserna beror på, att arbetarna dessutom kunnat arbeta betyd-

ligt längre tid än förr. . och Resultatet har också blivit, att arbetarantalet jämlikt tab. I mellan 1923

1927 trots avsevärt höjd produktion minskats med 30 %. Jämför man en 0:a åter 1927 med 1920, så det, att tack sågverkets starka utvidgning synes vare och fullarce sysselsättning arbetarantalet, trots mekaniseringen, ökats med 50 %.

Nr 9. Sullltfabrik.

Tab. I.

1922 1923 1924 1925 1926 1927

Antal arbetare, index 89 98 100 97 99 101 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Underavdelningar, index.

Driftsarbetare 99 97 100 97 96 97 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Reparatörer 68 102 100 100 106 110 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

b Underavdelningar, i %.

Driftsarbetare 74.4 66.0 66.8 66.0 64.5 64.0 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25.6 34.0 33.2 34.0 35.5 36.0 Reparatörer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Tab. II.

Index 1922 1923 1924 1925 1926 1927

Arbetstimmar för driftsarbetare 93 72 100 96 99 101 . . . . . . . . . . . . . Produktion 77 76 100 101 106 107 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . driftsarbetstimme 83 105 100 105 107 106 Produktion pr . . . . . . . . . . . . .

Förevarande sulfitfabrik ingår del i anläggning, omfattande jämväl som en några andra fabriker för andra slags produkter. Till följd härav finnas

separata siffror för antal arbetare och arbetstimmar i sulfitfabriken tillgäng-

liga före 1922. Sagda år ju emellertid ett krisår, och under början av 1923 var inträffade den långvariga arbetsstriden inom massaindustrin. Det första nor-

mala året därför 1924, också tagits till basår i förestående tabeller. var som: Då de intressantaste förändringarna, såsom nedan skall utvecklas, inträf-

fade i början 1922, sakna sagda tabeller i detta fall mycket det intresse av av de vanligen äga. Året 1928 slutligen har i tabellerna utelämnats på grund av

dåvarande långa arbetsstrid.

I tab. I ingå nybyggnadsarbetare eller ytterarbetare, vilka äro gemen-

för samtliga anläggningens fabriker. De i tabellen angivna reparatösamma omfatta dels arbetare för reparationer och även för ombyggnader i fabrirerna till fabriken hörande verkstadsarbetare. Vissa verkstadsarbeten, -ken, dels även förut erhållits från andra firmor, ha under år utförts av de egna som senare verkstadsarbetarna. Med hänsyn till tabellens ovannämnda begränsade bety-

delse har för överskådlighetens skull arbetare för biprodukter inom en grupp

fabriken utgörande totala arbetarantalet överallt uteslutits.

c:a 8 % av Någon egentlig ökning den kvantitativa produktionskapaciteten har av ägt under 1920-1927. Den lägre produktion, förefanns under åren rum som 1920-1922, berodde på att produktionskapaciteten då fullt utnyttjad, var och underskottet 1923 förklaras arbetsstrid. Däremot ha betydande ändav ringar apparaturen undan för undan gjorts för att förbättra massans kvaav litet, vilket bl. fått till följd, att något råvara nu åtgår per ton massa a. mer förut. De ifrågavarande ändringsarbetena ha bidragit till att fr. o. m. än 1923 hålla antalet reparatörer så högt framgår tab. som av

I slutet av 1920 påbörjades mycket genomgripande och intressant mekaen nisering barkningsavdelningen renseriet, vilken avslutades under 1922. av Till följd därav sker transporten stockarna inom hela avdelningen numera av samt deras utsortering på de olika barkningsmaskinerna nästan helt automa-

tiskt. Själva barkningsmaskinerna krävde vidare förut en man var, men numera sköter en man tre maskiner. För varje sådan tremaskin-grupp finnes på

en upphöjd brygga särskild styranordning, varifrån arbetare medelst en en spakar reglerar stockarnas och bearbetning i de tre

olika

passage genom ma-

s inerna. Dessa högautomatiska transport, sorterings- och bearbetningsprocedurer på-

minna starkt vad äger i de förut skildrade järnvalsverken. Man om, som rum ser härav, hur tekniska principer ofta samtidigt utbreda sig på ganska samma olika tillverkningsområden. I förevarande fall avbrytes den automatiska serien såsom ofta i liknande fall etapp, nämligen efterbarkningen, - - av en vilken fortfarande måste skötas rent manuellt och därför trots sin relativa som obetydlighet kräver rätt mycken arbetskraft.

Den ifrågavarande mekaniseringens betydelse belyses nedanstående genom siffror, vilka avse två fyraveckorsperiodei på tid året, den samma av varav ena infaller före och den andra efter mekaniseringens genomförande.

m/iom/ii 15/1uu/n 921 1922

Driftsarbetare i 1 barkhuset 100 56 . . . . . . . 2 hela fabriken 100 79 . . . . . . 1i%av2 43 % 34% . . . . . . . . . . . . . . Arbetstimmar i barkhuset 100 56 . . . . . . . . . hela fabriken 100 79 . . . . . . . Produktion 100 102 . . . . . . . . . . . . . . . Produktion pr arbetstimme i barkhuset 100 183 . . hela fabriken 100 128 . .

Tablån visar, vilka kraftiga verkningar mekaniseringen haft för själva bark-

ningsavdelningen samt, på grund av sagda avdelnings stora betydelse för hela

fabriken, även för denna.

De sagda mekaniska anordningarna grundades på experiment utförda inom

fabriksanläggningen själv. De påskyndades avsevärt den stora deflationen av med dess starka prisfall å maskiner och alla anläggningsmaterial, medan ar-

betslönerna timme vilka under 1920 kraftigt stigit till följd 8-timmars-

per av dagen under 1921 endast måttligt föllo. Påskyndande å mekaniseringen verkade också det synnerligen kraftiga fallet i massapriserna, varigenom dessa i

mitten 1921 bragtes ned under den allmänna prisnivån. av För att belysa det sagda må följande siffror anföras. Timlönen för ovan män inom pappersmasseindustrin socialstyrelsen för 1928 till 116 öre anges av eller 270 % 1913 samt för 1921 till 145 öre, vilket alltså skulle utgöra av 340 % av 1913. Kommerskollegii grosshandelsprisindex för 1921 åter utgjorde

i genomsnitt 218 % av 1913. Massaprisens i jämförelse med sagda genomsnitt-

liga engrosprisers utveckling under 1921 illustreras nedanstående övergenom sikt, där första raden återger den amerikanska noteringen enligt Ekonomisk

Översikt å utländsk oblekt sulfit 1 i förhållande till 1913. nr

mars maj juli sept.

Sulfitpris 316 231 195 170 . . . . . . . . . . . . . . . . . . Genomsnittligt engrospris 249 230 216 201 . . . . . . . . . . .

efter deflationen rådande arbetslönema har den

Om man räknar med de gjorda anläggnmgskostnaden för de ifrågavarande mekaniseringsanordningar-

amorterat på fem år. På grund nuvarande lägre anskaffningsna sig 0:a av i priser skulle anordningar, de företoges, amortera sig fortare. samma om nu Några experimentkostnader avsevärd omfattning förekommo icke. av mera Någon mekanisering egentlig betydelse har under jämförelseperioannan av den skett inom fabriken. Genom att kombinera primärsiffroma i begynnelsetabellema med dem i förestående tablå erhålles följande översikt över driftsarbetamas i hela fabriken

antal och deras produkt per arbetstimme.

hfgéf/n 1922 ggg/n 1924 1927 i

Driftsarbetare 125 99 99 100 97 . . . -. . . . . . Produktion pr arbetstimme 81 83 104 100 106 . . .

Man hur mekaniseringen framkallat väsentlig minskning antalet ser, en av driftsarbetare. Detta trots att produktionsvolymema efter sagda åtgärd be-

tydligt ökats. Nu har å andra sidan enligt tab. Ia. antalet reparatörer under tid samma betydligt ökats, vilket delvis beror på ökad mängd omändringar samt vissa verkstadsarbetens överflyttande från främmande till tillverkning delegen men vis också på det ökad produktion och omfattande barkningsmaskigenom mer

neri stegrade behovet ordinära reparationer. De förstnämnda ökningsorsa-

av kerna ligga utanför den ordinarie driften, medan däremot den hör senare dit. Allt allt har knappast den mekaniseringen föranledda minskninsom av gen av driftsarbetare 1921-1927 kunnat helt kompenseras av reparatörernas samtidiga ökning, åtminstone den för ordinarie drift.

Nr 10. Två. sulfatfabriker.

Fabrik

Tab. I. 1927 1928 1929 y 1924 1925 1926 Amal arbetare, index 94 101 100 114 108 111 . . . . . . . . . . . . . Arbetaramaletsfördelning, i % driftaarbetare 66.7 62.1 62.6 56.0 62.4 56.9 . . . . . . . . . . . . . . . reparatörer 33.3 37.9 37.4 44.0 37.6 43.1 . . . . . . . . . . . . . . . t. i Tab. II.

Index 1924 1925 1936 1927 1928 1929

Britten-hetare 100 100 100 102 107 101 . . . . . . . . . . . . . . . . Arbetstimmar för d:o 87 98 100 104 79 101 . . . . . . . . . . . . . Produktion 86 100 100 107 92 124 . . . . . . . . . . . . . . . . . . driftsarbetstimme -99 102 100 103 117 122 Produkt pr . . . . . . . . .

Ifrågavarande fabrik existerade redan lång tid före kriget och har medtagits i undersökningen för tillfälle till jämförelser med den nedannämnda, att ge på senaste tid anlagda fabrik II. För år 1920 finnes tillfredsställande statistik, och de följande tre åren i åtskilliga hänseenden irreguljära. I förestående tabeller ha därför siffvoro

anförts först fr. 0. m. 1924. Eftersom huvudintresset gäller jämförelsen med ror fabrik II, för vilken det första fullständiga driftsåret 1926, har detta år var här tagits till basår. I ovanstående tabeller ingå byggnadsarbetare eller ytterarbetare, heller de små, grupperna lagerarbetare som räknas till ytterarbetare eller arbe- - tare för biprodukter. De i tabellerna upptagna reparatörerna omfatta jämväl verkstadsarbetare. Vid ett i samband med fabriken drivet sågverk framställes all erforderlig träflis och sändes sedan med linbana till fabriken. Arbetarna för flisens framställning och transport ingå i tab. Slutproduktcn består till över hälften av kraftmassa, resten av blekbar massa. Ar 1927 företogs viss ökning produktionskapaciteten. Till följd en av av arbetsstriderna 1928 kom densamma först 1929 till uttryck i ökad produktion. Produktens kvalitet har förbättrats bl. a. genom ett nytt silhus 1926. Är 1927 infördes automatisk tömning diffusörerna behållarna för av mastvättning efter kokningen. I början 1929 mekaniserades en viss del sans av kemikalieberedningen, varjämte del mindre justeringar utfördes under av en årets lopp. Ökningen i reparatörernas antal 1927 och 1929 jämlikt tab. I förklaras geovannämnda åtgärder. Jämlikt tab. II framkom 1929 avsevärd öknom en ning i produkten arbetstimme. Denna följd dels de ovannämnda per var en av mekaniseringarna, dels ock av produktionens drivande i större skala.

Fabrik II.

Tab. I. 1926 1927 1928 1929

Amal arbetare, index: Fabrik I 1926 100 84 115 119 119 = . . Arbetarantaletsfördelning, % i Renseriet 14.8 14.7 14.3 14.3 . . . . . . . . . . . . . . . Huvuddriften 51.9 58.5 62.0 62.0 . . . . . . . . . . . . . Reparatörer 33.3 26.8 23.7 23.7 . . . . . . . . . . . . . .

Tab. II

Index: Fabrik I 1926 100 1926 1927 1928 1929 = Arbetare i huvuddriften 69 108 11-1 114 . . . . . . . . . . Arbetstimmar i dzo 66 106 81 104 . . . . . . . . . . . . . Produktion 93 183 138 202 . . . . . . . . . . . . . . . . 139 173 169 193 Produkt pr arbctstimme . . . . . . . . . .

Denna fabrik blev färdig för drift 1925 och är mycket modern. Den beskrives här för att jämföra dess produktivitet arbetstimme med den i ovanper nämnda sulfatfabrik Medan råmaterialet i fabrik I tillföres densamma utifrån, utgöres det här till större delen rundvirke, barkning sker i fabriken och kräver beav vars en tydlig del dess arbetskraft. För att skapa jämförbarhet mellan fabrikerav I och II ha därför arbetarna i renseriet = barkningsavdelningen och dena arbetstimmar medtagits i ovanstående tab. II. Slutprodukten utgöres ras uteslutande av kraftmassa. Liksom vid fabrik I ha icke byggnads- eller ytterarbetare medtagits i tabellerna och heller lager- eller biproduktsarbetare. För att underlätta jämförelsen med fabrik I ha vidare alla indexsiffror i tabellerna uträknats med motsvarande siffror för fabrik I år 1.926 såsom bassiffror.

När fabriken byggdes 1925, inmonterades endast maskineri för halv produktion. Den andra hälften inmonterades i slutet 1926, varefter både byggnaav der och maskineri tagits fullt i anspråk år 1927. Av tab. II att produktioses, 1926 nästan densamma i fabrik att den sedermera till följd nen var som men kapacitetsökningen stegrats synnerligen kraftigt. 1929 uppnådde den såav lunda indexsiffran 202, medan fabrik Izs produktion samtidigt blott måttligt

ökades till 124. Till följd sin nyhet är fabriken på många mindre punkter mer ändamålsav enlig och arbetssparande i driften än äldre fabriker. Diffusörernas tömning har här från början gjorts helautomatisk medan denna anordning i fabrik I infördes först under 1927. Den i fabrik I år 1929 införda mekaniseringen i kemikalieberedningen existerade även från början vid II. I övrigt föreligger ingen

större mekanisering vid II i förhållande till Av tab. II att produkten arbetstimme år 1926 39 % större än i ses, per var fabrik detta, ehuru arbetet under året torde ha blivit något stört genom inmonteringen det maskineriet. Sagda överlägsenhet får i huvudsak av nya tillskrivas fabrik 11:5 allmänna nyhet och dåvarande starkare mekanisering

på ovannämnda två punkter. År 1929 har produkten arbetstinnme stigit till indexsiffran 193 eller med per 39 % gentemot år 1926. Denna kraftiga förbättring beror i huvudsak på den mycket kraftiga produktionsökning, samtidigt ägt rum, och utgör ett tasom lande exempel på de stora fördelar, inom sulfatindustrin medfölja produksom tion i större skala. Under tid har vidare fabrik I till följd av - samma mekanisering och produktionsökning stegrat sin timprodukt med 22 men år 1929 hade ändock fabrik Hzs överlägsenhet i timprodukt ökats till 58 Fabrik Hzs ledning har framhållit, att det vid successiva mekaniseringar och omläggningar arbetspsykologiska skäl är svårt att under lång tid reducera av personalen fullt så mycket, objektivt möjligt till följd sagda åtsom vore av gärder. Vid nybyggd fabrik däremot kan personalmängden från början en begränsas till det objektivt nödvändiga. Den i förhållande till fabrik I uppnådda minskningen i arbetstimmar per produktenhet har åtföljts motsvarande minskning i erforderligt arbeav en tarantal. Men denna driftsekonomi har varit huvudförutsättningarna för en av fabriken och därmed följande arbetarsysselsättning över huvud skulle komatt till stånd. ma Slutligen kan att rostfritt stål och andra icke korroderande matenämnas, rial utsträckning blivit använda för fabrikens ventiler och rörledningar, i stor varigenom dessas motståndskraft och livslängd förhöjts. Detta bör för fram-

tiden verka begränsande även på rcparatörcrnas antal.

b Heinmamarknadsiiidustrier med utländsk konkurrens.

Nr 11. llöganäs-Billeslnolixis A/Bzs gruvor.

Tab.

Kolbrytning i 1000 ton.

Hoga Billes Skrom- Hyl- Ormas- Gilmiars- BJUV . Sa nas holm berga linge torp torp

1920 77 85 60 50 61 71 3G 440 . . . . . . . . . . 1928 G0 50 52 27 126 4-1 359 . . . . . . ä . . . .

Tab. II.

Indices: 1920 : 100.

i .11 4,2 1 l fi J . r , ,. Ovan Produktion i vikt Under jord jord Därav

antal ovan LCFOT Reduc. Reduc. jord . % Reduc.

stenkol I m, ârbets- pmd Pr :årbets- pmd pl

Summa lmmar arb.timme timmar arhtimme

l 1913 80 33 82 4G 89 95 94 84 106 1914 80 29 83 49 92 94 98 82 , 111 1915 86 28 93 46 1 i 98 a - - - 1916 88 30 94 36 5 94 - w i - 1917 95 31 100 41 101 - - - - 1918 93 33 92 42 95 - - - #- 1919 99 32 98 39 N 99

1925 79 30 60 32 l 65 1 - - - -

Tab III

1924 1925 1926 1927 1928

Timförtjänst för män i kolgruvor { 196 198 198 198 198 monetär . . . . . . . enl- soc-styn 1913 = 100 reell 113 113 115 116 116 . . . . . . . . . Kolpris i mitten av året, 1913 100 144 144 128 128 115 = . . . . . . . . . .

Bolaget har haft betydenhet på sju ställen, vilkas kolbrytning gruvor av 1920 och 1928 angives i tab. Som har Ormastorpsgruvan man ser, numera blivit den viktigaste. I gruvorna brytas även leror, och Skrombergagruvan uppehålles endast denna orsak. av De vid gruvdriften sysselsatta arbetarna äro sysselsatta dels i i brytningen

under jord, dels ovan jord för mottagande och sortering de uppfordrade av massorna och för upplåggande av de vidlyftiga friluftslagren. Ovanjordsarbetarna hade före S-timmarslagen 1920 i regel 9 a 9 timmars arbetsdag men underjordsarbetarna redan då 8 timmar. Lagen har alltså verkat i riktning att höja ovanjordsarbetarnas andel hela arbetarkåren. Detta har motverkat av en eljest befintlig tendens att minska dessa arbetares andel, så att densamma, såsom framgår tab. II kol. under perioden 1913-28 varit rätt konstant. av I tabellen har år 1920 överallt tagits som basår. Detta beror därpå, att antalet arbetstimmar före detta år kunnat med säkra anges samma noggranhet som senare. I tabellen kol. 3 och 4 har utvecklingen av den totala kolbrytningen och lerbrytningen angivits. För jämförbarhetens skull har till bassiffra även för lerbrytningen tagits kolbrytningen 1920. Vid sammanläggningen av kol- och lerbrytningen år det av skål, som nedan utvecklas, lämpligast att taga volyde ifrågavarande kvantiteterna. Som lerorna väga 50 % än men av 0:a mera volymmängd kol böra deras viktmångder före sammanläggningen resamma duceras med 33 %. På så sätt har kolumnen 5 reducerad uppstått. summa

1 3 månaders strejk rådde.

När det gäller jämförelser med den använda mängden arbetstimmar, är ovannämnda volymsumma ett bra enhetligt mått på den underjordiska brytningens omfattning. Ty det fordras samma mängd arbete att under jorden bryta och transportera volym kol leror. Ovan jord äro däremot vissa arbesamma som ten närmast beroende kolets eller lerornas vikt, flertalet arbeten dock av men även här volymen. Därför har produkten arbetstimme uträknats med av pr utgångspunkt från den reducerade produkten blott under jord utan även ovan jord, ehuru sistnämnda resultat tydligen blir fullt så pålitligt som det förra. Socialstyrelsens i tab. III återgivna timlöneindex torde helt och hållet vara tillämplig på bolaget, då några andra kolgruvor existera i landet. Pris-

indexen i tabell III avser de normgivande. bästa kolsorterna. Bolagets kol ha bekant sin avsättning inom landet under stark konkursom från utlandet. Lerorna åter användas i dess fabrikation lergodsvaror, rens av vilken i denna redogörelse beröres. Som bekant rådde högkonjunktur för kol under hela inflationstiden, vilken ledde till stigande brytning och arbetarantal. Se tab. II. Efter 1920 åter har ünimmmümdhlmmmmmmnnmmnommmmtkmümtfüümmm,mh

kolpriserna ha blivit allt otillfredsställande. Till följd härav ha reallömer såsom i tab. JII, endast kunnat stiga ganska obetydligt, samtinerna, synes digt bolaget på senaste år icke erhållit någon vinst aHs å gruvdrüüen. soni Den dåliga konjunkturen har vidare lett till, att produktionen jämlikt tab. II minskats betydligt från 1920 till 1927. Därefter har ytterligare produken tionsminskning ned till förkrigstidens nivå inträffat, beroende på en mera perrnanentinskränkning produküonsnnnen. I slutet av 1927 nedlades nånn av ligen Hyllingegruvan, huvudsakligen emedan den saknade leror. Dess arbeta-

uppgående till 8 % totala arbetarantalet, överflyttades delvis till de re, 0:a av andra delvis inträdde på grund härav definitiv minskning gruvorna,rnen en arbetarantalet. I mitten 1928 nedlades på liknande sätt del Billesav av en av tilLhöran schakt och Ined liknande följder beträffande

%ohnsgruvan.rned

aretarna. Arbetet under jord. Brytningen i Ormastorpsgruvan har, såsom visas av tab. starkt ökats, därigenom att arbetare dit överflyttats från de flesta andra

I Ormastorp äro de naturliga brytningsförhållandena så pass gynngruvorna. att viss bruten mängd blott fordrar den arbetskraft, som samma, en 0:a av förut fordrats vid de andra utom Höganäs. Härigenom har sålunda gruvorna koncentration till den mest lättarbetade gruvan skett. en Intill 1922 skedde brytningen handhuggning utom i Ormastorp, där genom förskrämningsmaskiner med borrande effekt sedan länge använts. Sagda år

påbörjades vid några de andra försök med förskrämningsmaskiner av gruvorna med sågande effekt. Delvis kombinerades detta med försök att bryta sig fram på bred front i stället för de brukliga smala orterna. Detta skulle bl. a. annars ha möjliggjort arbetssparande. elektrifiering brytningen. Emellertid en av måste hela detta brytningssätt tillsvidare överges, emedan det visade sig svårt att undvika ooh de elektriska ledningarna visade sig livsfarliga i gruvras fukten. De sågande maskinerna ha dock alltjämt använts i två vid gruvor lämpliga tillfällen. Trots ihärdiga försök har alltså 1928 mekanio. m. en sering driften endast i ringa omfattning kunnat genomföras. Sedermera ha av emellertid arbetssparande maskiner i stigande omfattning och med fördelaktig

effekt kommit användning. Den långsamma stegringen i produkt arbetstimme på 12 % mellan 192.0 och pr 1928 äri.huvudsak beroende på.brytningens ovannämnda koncentration till

mest givande gruvan.

4-312418

Arbetet ovan jord. Detta utföres vid de uppfordrings- och sorteringsverk, ligga vid gruvschaktens mynningar. År 1920 funnos vid alla som gruvorna

sammanlagt 15 schakt med tillhörande verk. Av dessa övergåvos två stycken

år 1925 och ytterligare tre vid Hyllingegruvans totala och Billesholmsgruvans partiella nedläggande. Ytterligare ett schakt med omgivande underjordsområde har varit nedlagt under slutet 1928. Vidare har ett schakt nedlagts på av sådant sätt, att brytningen från dess underjordsområde numera transporteras till och uppfordras genom ett annat schakt. För två schakt har vidare ett cirkulationssystem anordnats, så att än ett dem samtidigt användes. mer av Genom dessa åtgärder har efter 1920 de samtidigt i gång varande schaktens antal minskats mycket starkare än den sammanlagda brytningens storlek, och

sålunda sker mycket större uppfordring pr schakt än 1920. Betydande nu en arbetargrupper vid de olika schakten äro emellertid till sitt antal tämligen oberoende uppfordringens storlek. Till följd ovannämnda åtgärder har därav av för en ökning i genomsnittliga uppfordrade mängden pr arbetstimme inträtt, vilken jämlikt tab. II belöper sig till 39 % mellan 1920 och 1928 och 25 % mellan

1914 och 1928. Här föreligger sålunda driftskoncentration vanlig industriell typ med av drift i större skala driftsställe och därav härflytande fördelar. pr Någon nämnvärd mekanisering av ovanjordsarbetet har o. m. 1928 förekommit. Emellertid beslöt då att enligt vissa tyska förebilder krafman tigt mekanisera hela sorteringen och alla transporter mellan densamma och

schaktmynningen. De härför nödiga konstruktionerna började redan samma år att utföras. Hela driften. Brytningen har minskats ner till förkrigsnivån. Genom koncentration till den bästa naturtillgången under jord och driftkongenom centration jord har antalet arbetstimmar produktenhet samtidigt avseovan pr värt minskats i förhållande till 1920. Dessa omständigheter tillsammans ha medfört minskning arbetarantalet ned till 11 % under förkrigsnivån. Utan en av de förlustminskande koncentrationsåtgärdema hade emellertid brytningen säkerligen fått minskas skett och kanhända så mycket, att arbetarmer än nu antalet sjunkit ännu än varit fallet. mer nu Trots stimulansen låga pris och trots ihärdiga mekaniseringsförsök under av jord har nästan ingen mekanisering 1928 visat sig fördelaktig. o. m. Detta står med största sannolikhet i samband med den ringa reallönestegring, jämlikt tab. III dittills ägt Hade till följd gynnsammare utsom rum. av en veckling kolprisen lönerna kunnat stiga på något liknande sätt som inom av den övriga industrin, hade det nästan säkert visat sig förmånligt att före 1928 införa förskrämningsmaskiner i betydligt större utsträckning. Ej heller ovanjordsarbetet har före 1928 mekaniserats, och beträffande orsakerna härtill

gäller i stor utsträckning, vad sagts. som nyss Fr. 1929 har emellertid betydande mekanisering både och . o. m. en ovan under jord ägt Orsakerna härtill ha varit dels vidgade allmänna tekrum. niska erfarenheter dels även den kommande löneutvecklingen. Hos gruvarbetarna hade nämligen starka önskningar yppat sig att i någon mån höja sina

löner i riktning mot lönenivån inom den övriga industrin. Förhandlingar härinleddes i mitten 1929 och ledde i slutet året bl. till vissa löneom av av a. höjningar. Bolagsledningen, åtskilligt tidigare förutsett denna utvecksom ling, fick därigenom ökad anledning att redan från början året driva på av mekaniseringen. En närmare undersökning denna utveckling faller av senare emellertid utom ramen för denna beskrivning.

Nr 12. Porslinsfabrlk.

Tab.

1912 1916 1920 1921 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928 i Antal arbetare, index 100 88 76 72 72 78 80 80 83 85 87 . . . Arbetarantaleta fördelning, % i

mån 48 55 55 52 56 53 54 54 . . . . . . . . . . . . kvinnor 26 29 26 29 29 31 32 33 . . . . . . . . . . . minderåriga 26 16 19 19 15 16 14 13 . . . . . . . . .

Tab. II.

Index 1912 1916 1920 1921 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928

Prodxolym 100 101 90 68 76 83 80 72 90 87 94 . . . . . . . 100 115 118 94 105 106 99 89 108 102 108 Prod. pr arbetare . . . . Arbetstimmar 100 102 82 100 101 100 . . . . . . . . . . . arbetstimme. 100 94 106 108 101 108 Prod. pr . . . . . . .

Tab. III.

Index 1923 1924 1925 1926 1927 1928

Ungefärligt genomsnittspris produktionen, 1912 100 200 160 160 160 = . . . . Timförtj. för min i porslins-, kakel- ler- monetär 213 196 202 202 217 196

lreell

. . . . godsfabrikerenl-soc-styr 1913 100 120 113 115 117 127 114 = . . . . . .

För bättre bedömning fabrikens utveckling har statistiken på flera punkav ter förts tillbaka till år 1912. Indexen i tab. II över den genomsnittliga produk-

tionsvolymen är fabriken uppgjord sålunda, att 1912 års priser använts av vikter för mängder de olika artiklarna.. Dessas inbördes proporsom resp. av tioner ha ö. undergått alltför stora ändringar.

Socialstyrelsens i tab. III återgivna indexsiffror över timförtjänsten i pors-

1ins-, kakel- och lergodsfabriker bygger på arbetarstock, för de flesta en som år till än består porslinsarbetare. För år 1927 förskötos siffrorna mer av avsevärt uppåt, nästan enbart på grund löneförbättringar för kakel- och lerav godsarbetarna. Siffrorna 1926 visa, att reallönestegringen inom pors- 0. m. linsfabrikationen varit ganska måttlig, vilket i väsentlig grad berott på den

nedannämnda utländska konkurrensen.

Fabriken arbetar huvudsakligen på hemmamarknaden under utländsk kon-

kurrens delvis även på export. Efter 1923 har fabriken haft att kämpa men med kraftig konkurrens från Tyskland och Tjeckoslovakien. Då arbetsen lönerna utgöra mycket stor andel porslinsfabrikationens produktionskosten av nader för fabriken själv ha de på senaste tid utgjort 0:a 50 % av produktions- värdet ha de låga arbetslönerna i sagda länder givit dessa en mycket stor konkurrenskraft. Deras konkurrens på den svenska marknaden har även under-

lättats därav, att den svenska vikttullen å porslin kvarstått oförändrad sedan

förkrigstiden och alltså reellt sett minskats betydligt.

Kvaliteten å produkterna har under senaste årtionde successivt förbättrats

beträffande både hållbarhet och särskilt estetisk prägel. Beträffande hållbar-

heten har ett fruktbart samarbete ägt med Statens provningsanstalt. Den rum höga estetiska prägeln även hos massprodukterna har mer och mer bör- - jat uppskattas avnämarna och därigenom hjälpt fabriken mot den utländska av konkurrensen.

Produktionen gick, såsom tab. II, tillbaka under de upprörda tisynes av derna efter 1916 och har efter deflationskrisen på grund av ovannämnda kon-

21h månaders strejk.

kurrensförhållanden endast långsamt kunnat arbeta sig igen. På grund upp härav har någon egentlig ökning den maskinella produktionskapaciteten av ägt sedan före kriget och 1928, och byggnadsarbetet har i huvudrum 0. m. sak inskränkt sig till ombyggnader. Fabriken har sedan länge uppmärksamt följt möjligheterna att genom mekaniseringar olika slag nedbringa produktionskostnaderna och begagnat sig av därav. Härom skriver fabriken följande intressanta ord: De drivande motitill mekanisering äro emellertid helt annorlunda. Vi ledo före kriget ven nu permanent brist på arbetare produktionens hastiga ökning. Induav genom striens mekanisering och andra tekniska förbättringar hjälpte oss då fram. Vi tvingades helt enkelt därtill Nu däremot ha vi fullt med - - - - - upp arbetskraft men denna är för dyr. Under själva kriget fortsatte i viss mån mekaniseringspolitiken, särskilt beträffande transportanordningarna, i stor utsträckning ordnades på ett helsom automatiskt sätt. Huvudsakligen därigenom förklaras tillväxten i produk-

tionsvolymen per arbetare med 18 % under 1912-1920 trots 8-timmarsdagens införande under sistnämnda år. Därefter har man emellertid under den undersökta perioden trots ett energiskt sökande icke funnit några räntabla mekaniseringsmöjligheter större betydenhet, kunnat införas. Dock höll man av som 1928 på med lovande experiment att kraftigt mekanisera viss tillverkningsen etapp. Arbetsskickligheten och arbetsintensiteten ha höjts åtskilligt sedan 1920. På grund den större tillgången å arbetskraft har nämligen av man numera kunnat välja ut endast de bättre arbetarna. På grund de mycket större av möjligheterna till arbetslöshet stanna arbetarna vidare mycket längre än förr på sina platser, varigenom yrkesskickligheten befordrats. Den ökade skicklig-

heten har dels underhjälpt den förut Omnämnda förbättringen av produkternas kvalitet, dels också åstadkommit något snabbare arbetstakt. en Under perioden 1912-1920 framkallade mekaniseringen, vid något minskad

produktionsvolym, ett avsevärt fall i arbetarantalet. För åren 1926-1928 har den beräknade produktionsvolymen varit ungefär densamma som 1920, medan arbetarantalet ökats, utan att detsamma likväl uppnått 1912 års storlek.

Nr 13. Svenska Socker-fabriks A. B.

Rasockerfábrikerna.

Index 1919 1920 1921 1922 1923 1924 1925 1926 1927 -20 -21 -22 -23 -24 -25 -26 -27 -28

Tab.

Kampanjarbetare 100 123 125 46 108 102 101 14 98 . . . . . . . . . .

Tab. II.

Arbetstimmar 100 96 125 77 59 81 64 . . . . . . . . . . . . . . Betavverkning 100 109 159 44 109 98 147 16 106 . . . . . . . . . . . . S0cker-% betan i 17.6 18.0 17.8 16.5 16.8 16.9 16.6 . . . . . . . . . . . . Råsockerproduktion 100 112 161 102 94 143 102 . . . . . . . . . . . Betavverkning pr arbetstimme 100 115 128 142 166 182 167 . . . . . . Râsocker pr arbetstimme 100 118 129 133 158 176 159 . . . . . . . . .

Tab. III.

Timlön, 1913/14 100, monetär 360 440 410 250 250 250 250 250 250 = . . . reell 140 160 142 140 144 146 146 . . . . . . . Nett0pris,1913/14=1O0 262 316 171 141 124 135 126 . . . . . .. . .

Den ovanstående statistiken omfattar bolagets 18 fabriker och 3 saftsta-

tioner. På grund inskränkningar i betodlingen dock under 1922/23

av voro blott 8 och under 1926/27 blott 3 fabriker i gång. De i statistiken angivna

åren räkenskapsår 1/8-31/7. avse Antalet kampanjarbetare i tab. I antalet arbetare under de mellan 6 avser och 8 veckor varande höstkampanjerna. C:a 15 % detta antal äro sysselsatta av vid fabrikerna mellan kampanjerna för lossning och lastning, översyn, reparationer och ombyggnader arbeta till allra största delen med i huvuddriften men under kampanjerna och ingå därför i de ovannämnda siffrorna. Alla arbetare

i huvuddriften äro vuxna män. Då sockerhalten i betorna, såsom framgår av tab. II växlar något från år till år, komma betavverkning och råsockerproduktion, absolut och pr arbetsförändras i alldeles proportioner. betskördar

timme, att samma Olika års

oberoende sockerhalten, olika svårarbetade, vilket på något

äro även, av ju ett

irreguljärt sätt måste påverka betavverkningen och produkten pr arbetstimme 1

tab. II. De i tab. III redovisade timlönerna timlönesatser för de till grovarbetaravse förbundet hörande arbetarna, vilka utgöra 90 % hela arbetarantalet och 0:a av alla arbeta mot timpenning. Reallönen har uträknats med användande av som levnadskostnaden vid de nära mitten räkenskapsår infallande årsskifav resp. tena. Kontinuerlig drift dygnet runt 8-timmarslagen medförde i mitten äger rum. 1920 övergång från två- till treskift och reducerade sålunda kampanjarbeav tarnas dagliga arbetstid med 33 %. Detta förklarar, varför arbetarantalet 1919/20-1920/21 betydligt ökats, samtidigt arbetstimmarna minskats. som I tab. III vidare i förhållande till 1913/14 bolagets nettogrospris för anges dess viktigaste sockersort, krossad melis, grosshandelspriset därå med v. s.

avdrag för gällande sockerskatt. Skatten utgjorde 1924/25 16 öre

o. m. pr kg., 1925/26 14 öre samt 1926/27 och 1927/28 8 öre. Dessa nettopriser verka

givetvis tillbaka å råsockrets prisförhållanden, för vilka det är svårt att få tillfredsställande noteringar, och anföras därför här. Förändringarna i bruttoutbyte på grund sockerprisutvecklingen delas på grund gällande konav av trakt ungefär lika mellan betodlarna och bolaget. Det bör observeras, att den

ifrågavarande prisindexen avser monetära priser och därför vid jämförelser med löneutvecklingen bör jämföras med den monetära löneindexen. Produktionen bekant blott den inhemska marknaden och är via avser som färdigsockret utsatt för stark utländsk konkurrens. Tullen sjönk från 1911/12 till 1917/18 för råsocker från 91/2 till kg. och för raffinad från 141/2 7 öre pr till 10 öre, varefter tullsalserna förblivit oförändrade. Med hänsyn till penningvärdets fall har tullsänkningen reellt sett varit ändå betydligt större. På grund den kraftiga internationella konkurrensen och även nyssnämnda av tullförhållanden har det i tab. III angivna nettopriset fallit åtskilligt under den genomsnittliga prisnivån och på senaste tid ännu betydligt mera. Den sammanlagda maskinella produktionskapaciteten, vilken betydligt ökades under perioden 1913-1919, har därefter fortfarande ökats, ehuru helt nya fabriksenheter anlagts med undantag för saftstation 1920/21. en Större enheter ha på flera håll utförts inom driften i form större ångav pannor och större centrifuger för särskiljande socker och sirap. Produkav

tionen pr panna resp. apparat har därigenom kunnat ökas starkare än investe-

ringskostnaden apparat, varjämte övervakningsmanskapet pr panna resp. pr apparat nämnvärt behövt ökas. Till följd därav har så väl maskinsom arbetskostnaden produktenhet minskats. Detta representerar apparatpr en teknisk produktion i större skala med allsidigt kostnadsminskande påföljder.

En mycket kraftig mekanisering produktionen har ägt efter 1919. av rum Denna har kraftigast träffat betornas lossning och upplagring vid fabrikerna

samt deras överförande till de kanaler, vari de svämma in i dessa. Förut ut-

fördes dessa operationer i stor utsträckning rent manuellt. Efter 1919 åter

har lossningen och upplagringen genom olika konstruktioner och åtgärder anordnats så, att betornas successiva överförande till insvämningskanalerna kun-

nat ske tämligen automatiskt. Automatiska lossnings- och transportanordnin-

gar för kol och hjälpmaterial ha införts. På några håll har vidare ångdriften

ersatts med elektrisk drift med inbesparande folk. Slutligen har nästan av all säckning råsockret upphört. Det transporteras i löst skick stålav genom bandstransportörer eller små till lagren, där det automatiskt avlägges vagnar och fördelas.

De ovannnämnda olika slags åtgärderna till större delen avslutade år voro 1925. Den kraftiga ökning i betavverkning och produktion timme, pr som jämlikt tab. II ägde mellan 1919/20 och 1925/26 äro tämligen helt berorum ende på dessa åtgärder. Mekaniseringen har fortgått även efter 1925 i men något långsammare takt. Den avsevärda sänkningen i produkt arbetstimme pr från 1925/26 till 1927/28 beror väsentligen på att betorna betydligt voro mer svåravverkade det senare än det förra året.

Beträffande motiven till mekaniseringsåtgärdernas vidtagande kan följande

skriftliga uttalande från bolaget anföras: För att lossa, lasta, transportera och handhava de stora materialkvantiteter, här är fråga, använde varom man förr i stor utsträckning manuell arbetskraft. Med dåvarande timlöner ävensom på grund den relativt korta arbetsperioden, lönekontot alltför av var tyngt av dessa arbetskostnader. I och med arbetslönernas stegring under kristiden

och efter 8-timmarslagens genomförande hotade avlöningskontot bliva att mycket betungande. Man vidtog därför omedelbart mycket kraftiga åtgärder för att till det yttersta mekanisera sockerindustriem Av detta framgår, de att reella timlönernas stegring varit åtminstone den närmast drivande anlednin-

gen till mekaniseringen år 1920 och följande tid. Även dessa löner av om förblivit oförändrade, hade antagligen det inträffade prisfallet mera senare föranlett bolaget att söka utfinna varje ekonomisk mekanisering. Med all sannolikhet hade då del de ovannämnda mekaniseringarna vid en av även ett sådant lägre löneläge visat sig medföra besparingar, i vilken men utsträckning även motsatsen skulle ha inträffat är ovisst.

Beträffande säckningen märkes, denna upphävdes att redan under kriget, emedan säckprisen då blivit för höga. Den har sedermera återinförts, men nu på grund för höga arbetslöner dels vid säckarnas av transporter, dels vid deras underhåll.

8-timmarsdagens genomförande i mitten 1920 medförde den ökning av i arbetarantal från 1919/20 till 1920/21, framgår som tab. Utan den mekaav

nisering, som under tiden genomförts, hade likväl denna ökning blivit åtskil-

ligt större. Den fortsatta mekaniseringen och minskningen i arbetstimmar produktenhet pr har därefter medfört väsentlig nedgång en i arbetarantalet, så att detsamma fr. 1924/25 blivit ungefär detsamma o. m. 1919/20. som Hade ingen dylik mekanisering ägt hade rum, mängden arbetstimmar produktenhet pr avsevärt minskats, vilket i och för sig tenderat bibehålla att arbetarantalet vid och över 1920/21 års nivå. Men utan mekanisering hade också produktionskostnaderna förblivit så höga, att endast de fabriker, haft som

ett särskilt gynnsamt läge beträffandejärnvägsfrakter eller

omgivande

betodlingsjord, kunnat bara sig. Övriga fabriker till ett förmodligen

icke obetydligt antal hade däremot fått nedläggas, vilket givetvis verkat starkt sänå arbetarantalet.

kande Med all sannolikhet hade denna sänkande effekt över-

vagt den förutnämnda höjande effekten.

II. Rafñnaderierna..

Tab.

1920 1921 1922 1923 1924 1925 1926 1927

-21 -22 -23 -24 -25 -26 -27 --28

83 100 86 87 86 87 94 98 Antal arbetare, index . . . . . . . . . . . .

Underavdelningar, index.

83 100 86 87 85 85 91 103 1 Män, driftsarbetare . . . . . . . . . . . verkstarbetare 81 100 81 77 76 85 102 G3 byggnads- och . . . . 86 100 88 92 101 102 98 109 2 Kvinnor . . . . . . . . . . . . . . . .

b Underavdelningar, i %.

1Män, driftsarbetare 68.7 68.7 69.2 69.5 67.8 66.8 66.8 72.3 . . . . . . . . . . . verksmarbetare 14.2 14.6 13.9 12.9 12.8 14.0 15.9 9.3 byggnads- 0. . . . . . 17.1 16.7 16.9 17.6 19.4 19.2 17.3 18.4 2 Kvinnor . . . . . . . . . . . . . . . .

Tab. II.

1920 1921 1922 1923 1924 1925 1926 1927

I d n °x -21 22 23 24 -25 -26 27 -28

94 100 97 85 79 84 108 92 Arbetstimmar . . . . . . . . . . . . . . . 139 122 år 108 100 119 105 95 123 Produktion pr . . . . . . . . . . . . . 114 100 123 123 119 145 130 131 Produktion pr arbetstimme . . . . . . . . .

ovanstående statistiken omfattar bolagets fyra raffinaderier. Räken- Den

skapsåren sammanfalla med dem för råsockerfabrikerna.

kristiden framställdes blott k. nödfallsraffinad, vilken Under och efter s. bränsleekonomiska skäl icke utsattes för den omsmältning och omfiltrering, av vanlig helraffinad. Först på hösten 1921 upptogs åter tillkräves för som helraffinad, vilken viktenhet måste bli åtskilligt mer arverkningen av pr betskrävande nödfallsraffinaden. Av detta skäl har först året 1921-1922 än

tagits basår för alla indexserier i tabellerna. som perioden har viss ombyggnadsverksamhet försiggått. Denna Under hela en livlig under åren 1921-1922 och 1926-4927, saktade av var särskilt men Siffrorna för byggnads- och verkstadsarbetare i tab. Ia under 1927-1928.

och Ib uttryck åt dessa förändringar. Under året 1927-1928 rådde tre ge bland 90 % personalen, och därefter fick ta in mycket månaders strejk av man

folk hinna med årets produktion. Därav förklaras den kraftiga höjför att ningen i antalet manliga driftsarbetare och i totalantalet arbetare sagda år.

Jämför tab. I och tab. Ia.

uppgivna antalet arbetstimmar omfattar även byggnads- och Det av bolaget

verkstadsarbetare. Därför har följande uträkning gjorts. Den lägsta pro-

andelen sagda arbetare för något normalår, nämligen 12.8 % för centuella av har dragits från deras procentuella andelar för övriga år. För 1924-1925

1921-1922 har sålunda differensen 1.8 % uppkommit, och det uppgivna anta-

året har därför minskats med denna procentsats. På let arbetstimmar för

liknande med övriga år. För 1927-1928 har i stället höjning fått sätt en ske. siffrorna för antalet arbetstimmar i tab. II uppkommit. På så sätt ha

bli också tabellens siffror för produkt arbetstimme mera jämförpr

Därigenom

ara. den råsocker producerade mängden raffinad tillfördes fabrikerna Utom av under 1923--1924 och 1924-1925 utländsk raffinad uppgående till 9 åren därav, vilka mängder blott siktades och omsäckades. Dessa partier resp. 14 % krävt 10 % det arbete, nedlagts å den fullständigt bearbetade ha blott 5 å av som

produkten. De uppgivna siffrorna för sistnämnda produkt under sagda år ha därför i tab. II ökats med 1 Det råsocker, kommit till användning, som bestod vidare 1926-1927 till större delen utländskt rörsocker, eftersom av den svenska betodlingen under detta år till större delen inställd. Sådant var råsocker kräver åtskilligt arbete än det svenska. Är 1922-1923, då mer betodlingen jämväl till stor del inställd, kunde täcka större delen var man av bristen från de kvarvarande lagren föregående års mycket kraftiga inhemav ska råsockerproduktion. En avsevärd utländsk rörsockertillförsel inträffade även 1927-1928. Året 1926-1927 sålunda abnormt, på grund den övervägande tillvar av förseln arbetskrävande utländskt råsockor, och året 1927-1928 på grund av av den ovannämnda långvariga Strejken och dess följder. Beträffande arbetarantalet voro alltså dessa båda år abnormår, och 1925-1926 blir i detta hänseende att betrakta det sista normalåret. som Lönerna ha förändrats i nästan alldeles relationer vid råsockersamma som fabrikerna, och det hänvisas därför till tab. III för dessa fabriker. För prisutvecklingen hänvisas till tabell och anknytande text. Tull- och konsamma kurrensförhållandena ha berörts på ställe. samma En viss ökning den maskinella produktionskapaciteten har ägt och av rum, vid fabrikerna har även större nybyggnad för behandling det uten av en av ländska rörsockret uppförts. Produktionen har även jämlikt tab. II ökats

under perioden. ör vissa produkterna ha under perioden smärre förpackningar införts, av vilka visat sig tillfredsställa ett betydande behov. Förpackningspersonalen, som till större delen är kvinnor, har därigenom fått ökas avsevärt efter 1922- 1923. Jämför tab. Ia.

En kraftig mekanisering har under perioden genomförts, vilken framför allt berört råsockrets intransport. Det järnväg ankommande råsockret kom pr förut i säckar, vilka lossades för hand och inkördes i fabrikerna. Numera lastas råsockret lösti särskilda cisternvagnar. Vid ankomst till nären vagns heten av resp. fabrik, föres den till särskild lucka mellan järnvägsspåren, en en ventil i botten öppnas och sockret nedrinner i under jorden belägen vagnens en skaktransportör. Medelst denna föres det sedan till fabrikens elevatorer. Från en råsockerfabrik har biltransport med särskilt inrättade cisterner införts med i övrigt förfarande. Det sjöledes ankommande råsockret befinner sig samma numera ävenledes ofta i löst skick och lossas då medelst gripskopor till upp långa transportband, vilka införa det i fabriken. Kommer sockret i säckar,

tömmas dessa ut på banden Inom fabrikerna har fortsatt arbctssparandc clcktrifiering driften en av ägt rum, och kvarvarande ångpanneanläggningar ha automatiserats. Större och därigenom arbetssparande centrifuger ha införts. Rullbanor för transport av de färdiga sockerlådorna ha anordnats. Beträffande motiven för mekaniseringsåtgärderna hänvisas i tillämpliga delar till råsockerfabrikerna. Huvudsakligen till följd de ovannämnda åtgärderna har jämlikt tab. II av produkten pr arbetstimme ökats med 45 % från 1921-1922 till 1925-1926. Den jämförelsevis låga siffran 1924-1925 sammanhänger tydligen med den låga produktionsmängden under sagda år. Under 1926-1927 minskades timprodukten likaledes den övervägande tillförseln utländskt arbetskrägenom av vande råsocker. Att timprodukten jämlikt tabellen blev låg år 1927även 1928, berodde på att arbetstiden för de 10 % personalen, under detta års av som

strejk måste bliva improduktiv samt att råsockret även detta

1 Närmare beskrivning av anläggningen i Göteborg finnes i Tidskrift för Affärsekonomi 1930, sid. 437.

år till någon del var utländskt. Vidare fingo vid ett raffinaderi till följd av Strejken vissa transportarbeten koncentreras på ett sätt, som nedsatte effektiviteten Även för produkten arbetstimme har sålunda året 1925pr man. pr 1926 varit det sista normalåret. Jämföres året 1921-1922 med detta normalår 1925-1926 så har alltså gemekaniseringen antalet arbetstimmar produktenhet kraftigt minskats. nom pr Delvis till följd de låga sockerprisen har emellertid efterfrågan å socker av samtidigt betydligt ökats, vilket mellan de sagda åren medfört betydande en ökning i produktionen. Den arbetarminskande effekten förstnämnda av omständighet har dock betydligt övervägt den arbetarhöjande effekten den av sistnämnda. Till följd därav ha de manliga driftsarbetarna från 1921-1922 till 1925-1926 minskats med 15 Den nytillkomna småpaketeringens ökade behov kvinnor har reducerat den samtidiga minskningen i totala arbetarav antalet till 13 %. Utan den med mekaniseringen följande minskningen i produktionskostnader hade emellertid produktionen sannolikt minskats i omfång, åtminstone i den mån den grundats på utländsk råsockertillförsel. Detta skulle ha medfört en betydande minskning i arbetarantalet 1926-1927 och 1927-1928. Hade vidare ingen mekanisering vid råsockerfabrikerna ägt hade ju, rum, enligt det ovanstående, råsockerproduktionen antagligen betydligt inskränkts, och raffinaderierna hade alltså blivit betydligt beroende utländskt råmer av socker. Möjligheterna till inskränkningar i drift och arbetarantal även vid raffi-

naderierna hade då tydligen blivit betydligt ökade.

Nl 14. Kemisk-teknisk fabrik

Tab.

1913 1923 1924 1925 1926 1927 1928

Antal arbetare,index 49 71 100 102 84 88 77 . . . . . . . . .

a Underavdelningar, index.

Driftsarbetare för A och B 119 91 100 98 95 98 81 . . . . . . Driftsarbetare för C 45 100 106 42 42 74 . . . . . . . . . . Lastning och lossning 67 72 100 122 122 100 111 . . . . . . . . . Byggnedsarbetare och 50 85 100 128 115 102 80 reparatörer . . . Diversearbctare 22 59 100 81 64 90 50 . . . . . . . . . . . .

b Underavdelningar, i %.

Driftsarbetare för A och B 50.5 26.7 20.8 19.8 23.7 23.1 22.0 . . . . . . Driftsarbetare för C 9.6 15.0 15.6 7.5 7.1 14.4 . . . . . . . . . . Lastning och lossning 11.9 8.9 8.7 10.4 12.7 9.9 13.2 . . . . . . . . . Byggnadsarbetare och 22.8 26.7 22.2 27.8A 30.7 25.8 reparatörer . . . 23.2 Diversearbetare 14.8 28.1 33.3 26.4 25.4 34.1 27.2 . . . . . . . . . . .

Tab. II. Produkt A.

Index a

Driftsarbetartimmar 175 92 100 87 93 88 60 . . . . . . . . . Produktion 73 81 100 113 103 99 120 . . . . . . . . . . . . . Produkt pr arbetstimme 42 88 100 129 112 113 199 . . . . . . .

b

Timförtjånst, 100 242 249 247 247 monetär . . . . . . . . , reell 100 139 141 143 144 . . . . . . . . . . .

Tab. III. Produkt B.

1913 1923 1924 1925 1926 1927 1928

Index a

Driftsarbetartimmar 120 91 100 111 101 105 104 . . . . . . . . . Produktion 87 77 100 116 113 116 135 . . . . . . . . . . . . . arbetstimme 72 85 100 104 112 111 129 Produkt pr . . . . . . .

b

Timförtjånst, monetär 100 272 291 315 322 324 . . . . . . . . reell 100 167 179 188 192 . . . . . . . . . . . Försäljningspris 100 136 128 121 116 . . . . . . . . . . .

Fabriken tillhör ett företag, även äger liknande fabrik, med som en annan vilken vissa jämförelser i det följande skola göras. Den större delen fabriav kens produktion omfattar de i tab. II och III redovisade produkterna A och

B, vilka A utgör råmaterial till B. Under 1924 och 1925 och i viss mån av också 1928 har även tredje produkt C haft viss större betydelse, som återen en speglas i ökningen hithörande arbetare i tab. av Verksamheten låg starkt 1920 och 1921, och under 1922 rådde en omfatnere tande arbetsstrid. Först år 1924 kom emellertid produktionskapaciteten att ta-

fullt i anspråk, och detta år tages därför basår både med hänsyn till gas som tidigare och utveckling. senare Av tab. I att de omedelbart i driften sysselsatta arbetarna endast ser man, totala arbetarantalet. Gruppen reparatörer och byggnadsarutgöra c:a av betare i tabellen utgöras till större delen reparatörer. Gruppen diversearav betare i tabellen är ganska heterogen och består till stor del arbetare för expeav dition och emballering den ovannämnda betydande av varan varav gruppens omfattning 1924 och 1925 förklaras. Gruppens höga siffra 1927 beror åter på,

betydande inre mekaniseringar då gjordes, och att de härför nödiga arbeatt räknats diversearbetare. Vidare ha arbetare för rengöring och untarna som derhåll, vakter, chaufförer etc. räknats hit.

Den huvudsakliga slutprodukten B avsattes huvudsakligen inom landet, ehuru

förekommer. Såsom tab. III b, har prisutvecklingen även viss export synes av för denna produkt varit ganska och befann sig 1928 blott 16 % över ogynnsam 1913 års läge. En utifrån hämtad till B har emellertid samtidigt stigit vara ännu något mindre i pris. En viss utvidgning apparaturens produktionskapacitet och byggnadsav av beståndet ägde under inflationstiden. Denna ökade kapacitet kom först rum

till uttryck i 1924 och särskilt 1925 års produktion, vilken jämlikt tab. II a

och III både för A och B betydligt översteg 1913 års storlek. Efter krisen

a

ha däremot sådana utvidgningar större betydelse ägt rum. av En avsevärd successiv mekanisering apparaturen har ägt mellan av rum och 1924 både för produkt A och B. Detta jämte driften i större skala 1913 varit orsak till de betydande ökningar i produkten driftsarbetartimme, har pr och III denna period uppstått för båda

som jämlikt tab. II a a under pro-

dukterna. Fortsatt mekanisering har skett efter 1924 på flera skilda punkter

både inom A- och B-produktionen. Särskilt inom förstnämnda produktion

skedde år 1927 kraftig mekanisering, vilken avsåg både den kemiska appaen och transportsystemet. Siffrorna för produkt arbetstimme återspegla raturen pr dessa förändringar. Vid företagets andra fabrik vi kalla för Nzo 2 till skillnad mot vår - som behandlade fabrik, N20 har utvecklingen gestaltat sig på följande här sätt:

Produkt A. 1913 1924 1928

Produktion 89 100 119 . . . . . . . . . . . . . . . . . Produkt pr driftsarbctartimmc 51 100 116 . . . . . . . .

Produkt B. Produktion 98 100 100 . . . . . . . . . . . . . . . . . Produkt pr driftsarbetartimmc 77 100 115 . . . . . . . .

Inom N:0 2 skedde under inflationstiden en mekanisering, som var särskilt stark för produkt B och som omkring 1920 hade gjort densamma något mera mekaniserad än N:0 Inom N:0 2 har emellertid efter 1920 ingen mekanisering större betydelse ägt utan utvecklingen på detta område har konav rum, centrerats till N:0 De mekaniseringar, här ägt efter krisen, ha delvis varit frukten en som rum av inom företaget bedriven experimenteringsverksamhet. Såväl de på sådant sätt åstadkomma de andra införda mekaniseringarna skulle sedan de en som nog, gång utexperimenterats och inpassats i driften, till allra största delen visa sig lönande även vid avsevärt lägre reallöner än de nu rådande. Dessa ha jäm-

likt tab. II b och III b stigit betydligt för produkt A och mycket kraftigt

för B. Dock ha dessa lönestegringar verkat betydligt pådrivande vid ovannämnda experimenterings- och inpassningsproeess. Vid betraktande hela perioden efter 1913 har sålunda, jämlikt det ovan av sagda, mekaniseringen vid N:0 1 efter krisen fortgått i någorlunda samma takt förut, medan den för N:0 2 kommit till avstannande efter krisen. Detta som sammanhänger med att företagets finansiella ställning efter krisen varit rätt ansträngd, samtidigt de organisativa omläggningarna varit ganska stora. som Man har därigenom varit förhindrad att tänka på mekaniserande nyinvesterinpå andra håll än där de alldeles påtagligt skulle löna sig. gar Uttransporten B från lagret vilken ingår i tab. IIIzs siffror av varan erbjuder vidare ett visst intresse. Här infördes sålunda 1925 en apparat, vilken automatiskt lösgör från lagret och för ut den till uppvägningen. varan Detta tar sig uttryck i nedanstående tablå, omfattar lossningen som av annan råvara för produkt B än produkt A ävensom produkten Bzs utlastning.

1924 1925 1926 1927 1928

Produkt pr arbetstimme 100 98 120 120 150 . . . Monetärtimförtjänst,1913:100 207 210 207 224

Man märker den ÖO-procentiga förbättringen i timprodukt mellan 1924 och

1928. Detta oaktat ett visst återkallande av arbetskraft vid utlastningen anses ha blivit konstaterad efter apparatens införande, särskilt under den första

tiden. Inom B-produktionen ha enligt tab. III produktionsökningen och ökningen i timprodukt nästan uppvägt varandra, så att antalet arbetstimmar endast obe-

tydligt stigit. Inom A-grenen åter har den kraftiga mekaniseringen åtföljts blott måttlig produktionsökning, varigenom antalet arbetstimmar starkt av en sänkts. Till följd härav har hela antalet driftsarbetare i dessa båda grenar jämlikt tab. I minskats med 19 %. Den måttliga produktionsökningen A av och B har heller framkallat någon nämnvärd ökning inom andra därav beroende arbetargrupper. Tvärtom, ehuru oberoende därav, ha istället produktionen

C och därav beroende arbetarantal minskats från 1924 till 1928. av Till följd samtliga dessa omständigheter har totala antalet arbetare under av sagda period minskats Ihed 23 Om mekaniseringarna inom A och B införts, så hade å andra sidan fabrikens konkurrenskraft under rådande ogynn-

konkurrensförhållanden varit betydligt vilket antagligen lett till samma svagare, driftsinskränkningar. Aven i så fall hade alltså arbetarminskning inträtt.

Av tab. II b ser man, att gruppen byggnadsarbetare och betydligt talri-

kare reparatörer haft en större kvantitativ betydelse än de direkta driftsar- betarna i A och B. I själva verket skulle man i den kemiska industrien med

dess i omfattande apparater självflytande processer kunna räkna reparatörerna

till driftsarbetare.

Nr 15. Kennisk-tekxiisk fabrik II.

Tab. I.

1913 1923 1924 1925 1926 1927

Amal arbetare,index 98 93 100 117 123 134 . . . . . . . . . . . . . Arbetarantaletsfördelning, % i

Huvudprocessen 22.7 33.1 28.5 26.4 15.1 14.6 . . . . . . . . . . . . . . . Slut- och biprodukter 23.8 14.7 17.5 19.6 17.7 22.3 . . . . . . . . . . . . . Byggnadsarbetare och reparatörer 15.0 25.0 24.1 26.1 40.3 32.6 . . . . . . . Transportarbetare 8.4 9.9 10.7 12.9 11.8 11.5 . . . . . . . . . . . . . . Diversearbetare 30.1 17.3 19.2 15.0 15.1 19.0 . . . . . . . . . . . . . . .

Tab. II

Index Huvudproeessen a.

Arbetare 78 108 100 108 65 G9 . . . . . . . . . . . . . . . . . . Arbetstimmar 88 109 100 108 65 68 . . . . . . . . . . . . . . . . Förbrukat råmaterial 74 91 100 113 98 115 . . . . . . . . . . . . . arbetstimme 85 84 100 105 151 169 Råmaterial pr . . . . . . . . . .

b

Timförtjänst, monetär 100 182 183 203 205 200 . . . . . . . . . . . . reell 100 105 115 119 117 . . . . . . . . . . . . . . .

Verksamheten låg under åren 1920-22 starkt nere och ännu 1923 var produktionskapaciteten ofullständigt utnyttjad. Därför tages 1924 basmera som år för vederbörande indexserier. Är 1928 inträffade tillfällig betydande neden gång i produktionen, och siffror för detta år skulle därför bli upplysande.

År 1926 uppfördes fabriksbyggnad för tillverkande biprodukt. en ny av en ny Till följd därav ökades antalet byggnadsarbetare starkt år 1926 och antalet

reparatörer åtskilligt år 1927. Jämför tab. I beträffande denna sammansatta

Tillverkningen den biprodukten beröres i denna redogörelse, grupp. av nya och dess arbetarantal år 1927 utgjorde 14 % av övriga arbetare har - som medtagits i tab.

Huvudprodukten försäljes ibland i ett mindre. ibland i ett mer bearbetat

skick, och proportionen mellan dessa två kvantiteter växlar ofta starkt från år

till år. Den i tab. I och II angivna huvudprocessen omfattar därför blott till-

verkningen fram till det mindre bearbetade stadiet. Personalen för den vidare

bearbetningen har däremot i tab. I sammanslagits med den för biprodukter.

Diversearbetarna omfatta sådana för underhåll, rengöring, vakter etc. Ok-

ningen denna 1927 beror i huvudsak på tillkomsten av den ovanav grupp nämnda biprodukten. nya

I tab. II a huvudtillverkningen utgå vi ifrån mängden genomsatt råma-

om terial i stället för produktmängden. Råmaterialet innehåller nämligen växlande

relativa mängder slutprodukt, och tillverkningen består till större delen av

detta materials bearbetning. Fabrikens huvud- och biprodukter avsättas både inom och utom landet. I

båda fallen har den internationella konkurrensen varit skarp. Efter deflationskrisen har kraftig mekanisering huvudtillverkningen en av Den viktigaste gjordes 1925, då på ett stadium nya basägt rum. av processen anlades, varifrån materialet upphämtas med i traverser rörliga gripskosänger stället för det förutvarande i stor utsträckning manuella förfarandet. por i Denna förändring ett resultat experimentarbeten. Både före och var av egna efter 1925 mekaniserades vidare andra transportetapper. Genom nämnda an-

ordningar har även produktionskapaciteten något ökats. Verkningarna dessa ändringar avläsas i tab. II a. De ovannämnda basav med tillbehör ökade omedelbart materialavverkningen arbetstimme sängerna pr % mellan 1925 och 1926. Under hela perioden 1924-27 ökades densammed 43 med mindre 69 samtidigt hela avverkningen ökats något. Till ma än som följd ökningen i produktionskapacitet steg samtidigt råmaterialförbrukninav gen med 15 Genom ovannämnda mekaniseringar ha högst betydande besparingar vunnits.

Reallönerna inom denna avdelning ha enligt tab. II b stigit så särdeles

starkt och ha sålunda i nämnvärd mån varit orsak till dessa åtgärder. Genom huvudprocessens mekanisering har antalet arbetare därstädes väsenttab. II minskningen år 1927 till 31

ligt minskats. Jämlikt a uppgår om man

utgår från 1924, eller till 37 utgångspunkten är 1923 eller 1925. Den om besparingen och minskningen i produktionskostnader har emeldärvid uppnådda lertid befordrat den ovannämnda måttliga produktionsstegringen 1924-27. Samtidigt har delvis beroende, delvis oberoende härav produktionen - men -och slutprodukter stegrats betydligt med därav följande arbetarökning. av bi- Till följd båda dessa stegringar ha även reparatörer, transport- och diverseav ökats i antal, till någon del dock beroende på den nyinförda, här bearbetare handlade biprodukten. På grund allt detta har det redovisade totala arbeav tarantalet 1924-27 stigit med 34 Man lägger märke till den obetydliga andel, huvudprocessens arbetare utgöra hela arbetarantalet, som numera av 14.6 % 1927 28.5 % år 1924. Detta beror på huvudprocessens mekanimot -- oförändrad. sering, medan mekaniseringsgraden på övriga områden blivit mera

o Hemmamarknadsföretag utan utländsk konkurrens.

Nr 16. Butcljglasbruk.

Tab. I.

1913 1920 1921 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928

index 117 100 79 79 79 73 82 75 74 77 Antal arbetare, . . . . . . Arbetarantalets fördelning, % i män 88.7 95.9 96.5 96.5 97.7 93.8 94.5 94.0 100 100 Vuxna. . . . . . . . . . minderåriga 11.3 4.1 3.5 3.5 2.3 6.2 5.5 6.0 0 0 . . . . . . . . . Tab. II.

Index 1913 1920 1921 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928

Arbetstimmar 113 100 60 41 58 75 75 68 77 78 . . . . . . . . . Antal Tbuteljer 120 100 58 34 80 85 105 104 136 159 . . . . . . . . . 203 arbetstimme 106 100 97 83 133 113 141 138 177 Buteljer pr . . . . Vika 115 100 101 102 100 105 104 111 112 117 pu- butelj . . . . . . . . .

Døäravkvinnor 1 %.

Bruket arbetar med ständig drift dygnet runt. Arbetstiden före 1920 var 56 timmar pr vecka och under 1 halvåret 1920 53 timmar. Jämföres 1920 :a c:a med senare år, så har alltså arbetarnas dagliga arbetstid minskats med 5 0:a Bruket arbetar med kontinuerliga och all formning sker med ugnar, numera maskin. Vid detta maskinarbete liksom vid avsyningen spela skiljaktigheter i

vikt eller annorledes mellan de olika flasktyperna föga roll, och produktionens

omfattning mätes därför bättre i antalet flaskor än i deras viktmängd. Det

producerade flaskantalet har därför i tab. II använts såsom produktionsindex.

Genomsnittliga vikten flaska har för övrigt jämlikt tabellen ändrats pr alltför mycket.

Bruket avsatte 1920 64 % sin produktion inom landet, medan motsvarande av siffra under senaste tid varit 60 %. Denna avsättning sker det år 0:a genom 1913 bildade Buteljglasbrukens försäljnings AB., omfattar nästan alla som landets buteljglasbruk. Vidare finnas mellan bruket och utländska tillverkare

överenskommelser att i länder sälja flaskor under de inhemska tillresp. verkarnas försäljningspriser. Härigenom och på grund höga fraktkostnaav der förefinnes föga utländsk konkurrens på den svenska marknaden Genom

det ovannämnda försäljnings A.B. har även den inhemska konkurrensen ganska

mycket begränsats.

De c:a 40 % produktionen åter, vilka exporteras, utgöra över hälften av av den svenska buteljglasexporten. Några t.ullhöjningar ha förekommit i avnämareländerna efter 1920, den internationella konkurrensen vid alla men exportaffärer är mycket hård.

Någon egentlig ökning brukets maskinella produktionskapacitet har av

skett. Först 1928 överstiger ju brukets produktion jämlikt tab. II

mera avsevärt 1913 års höjd. Andringarna i produktionen under mellanliggande år

äro helt och hållet beroende på förändringar i efterfrågan.

Brukets produktion ölflaskor redan före 1920 Standardiserad till blott av var 2 olika typer. Under tiden 1920-1926 har ingen ytterligare Standardisering

för produktionen ägt Fr. 1927 har emellertid Vin- och spritcentrarum. o. m. len vidtagit en Standardisering sina vinflaskor och Sveriges vattenfabrikanav ters riksförbund sina flaskor. I anslutning härtill har bruket i sin produkav tion minskat antalet sådana flasktyper. Då omställningar formningsmaav skinerna kräva avsevärd tid, har denna standardisering medfört icke obeen en tydlig inbesparing improduktiv gångtid. av Bruket har sedan länge arbetat med 4 vilkas glasmassa före 1911 ugnar, överallt formades manuellt glasblåsare med hög grad yrkesskicklighet. av en av Härefter har successiv övergång till maskinformning skett. Denna utvecken ling erbjuder ett stort intresse och beskrives bruket på följande av sätt: Huvudsakligen i Tyskland, England och Amerika hade under följd en av år ett intensivt arbete pågått för att ersätta handarbetet med maskinarbete.

Det uppfanns samt sattes i arbete mängd olika maskintyper, alla en men voro ännu outvecklade, då det behövdes handkraft för att föra glaset från glasugnen

till maskinen. Med den intensitet, våra glasblåsare presterade, kunde som emellertid dessa maskiner icke konkurrera med vår handkraft, varför de icke

kommit till användning i Sverige. Först 1907 kunde vi här i Europa få se en maskin Owens, tog glaset mindre roterande ansluten till den som ur en ugn, stora smältugnen, och automatiskt gjorde flaskan färdig. Man såg genast, att denna maskin revolutionerande för vår industri, då ett enskilt lands var men sammanslutning ansåg, att priset på patentet för denna maskin allt för var dyrt, så bildades 1907 i november stor internationell sammanslutning för en

1 Jfr B. O h 1 i n, Den svenska glasindustriens utveckling i Tull- och Traktatkommitténs betänkande XVII, sid. 75.

Sammanslutningen kallades Europäischer Verband des inköp av patentet. Flaschenfalbriken med säte i Düsseldorff, och i detta Verband ingingo glasbruksföreniingarna i Österrike-Ungern, Tyskland, England, Holland, Danmark, för Sverige vårt bruk. Förbundet har likviderat efter kriget. Norge samt För lugn utveckling glasindustrien bestämdes, att varje glasbruk en av tillhörande Europäischer Verband skulle för maskindrift första året få av- % och därefter 5 % årligen brukets tillverkning, vadan vårt bruk sätta 10 av icke förrän 1911-1912 fick bygga sina båda Owens maskiner, som sedan ar-

betat till år 1921. Liksom inom alla områden, så hade även inom buteljmaskinindustrien arbetet bedrivits för utveckling buteljmaskinerna, och då det efter krigets slut av med det dåvarande högre kolpriset visade sig, att Owens maskiner genom för bränsleförbrukning ockonomiska, så började sig efter stor voro man se om andra buteljmaskinen Sådana buteljmaskiner, varvid glaset kunde automatiskt föras från glastill maskinen utan anlitande mellanliggande mindre roterande ugn ugnen av en vid Owens maskiner och varigenom bränslekostnaden betydligt nedbringasom des funnos då flera att reflektera på, och bestämde sig vårt bruk för k. Lynch s. maskiner. Dessa maskiner uppsattes successivt under åren 1922-1926 och

arbeta för närvarande våra 4 uteslutande med maskiner. ugnar Lynch-maskinerna ha sålunda ersatt de Owen-maskiner, som under 1912- 1921 existerat vid två brukets Av de två andra där handav ugnar. ugnarna, blåsning hittills skett, infördes Lynch-maskin vid den år 1922 och vid en ena den andra år 1926. Några andra mekaniseringar betydenhet ha däremot av skett efter 1920. Glasblåsningens mekanisering har kan sålunda säga helt och hållet beman rott på den tekniska utvecklingen, modererad det ovannämnda internationella av avtalet. Detta avtal förklarar, varför de två återstående brukets ugnar av icke erhöllo maskinformning, redan före eller under kriget. Arbetslönernas förändring har däremot icke spelat någon roll för den ifrågavarande mekaniseringen. Ackordslönesatserna för glasblåsare hade sålunda stigit från år 1914 till år 1922 och därefter med 76 å 94 % eller reellt sett ganska obetydligt. Aven med vida lägre arbetslöner hade dock maskinformningen

varit fördelaktig. Den återstående handblåsningsmetoden i början av 1926 medförde sålunda produktionskostnader, vilka överstego försäljningsprisen å

exportmarknaden med belopp överstigande glasblåsarnas hela avlöning. Med använda ha däremot produktionskostnaderna något nu slag av maskinformning understigit dessa exportpris och alltså lämnat viss vinst även vid exporten. en Av tab. II att flaskantalet arbetstimme rönt två kraftiga stegser man, pr ringar, nämligen 1923 och 1927. Dessa ha tydligen förorsakats maskinav formningens införande 1922, 1926 vid de två kvarvarande handblåsningsresp. En ytterligare avsevärd stegring i flaskantalet timme har inträtt ugnarna. pr 1928, vilken delvis beror på den ökade standardiseringen och därav följande

kontinuerlig produktion. En avsevärd minskning arbetarantalet ägde jämlikt tab. I mellan av rum 1913 och 1920 i samband med produktionens minskning. Åren närmast efter

1920 minskades arbetarna skäl ytterligare starkt. Därefter har av samma produktionen kraftigt tilltagit, den kraftiga mekaniseringen, som undermen hjälpt denna produktionsökning, har verkat så starkt reducerande på arbetstimmar och arbetare produktenhet, att arbetarantalet därunder förblivit tämpr ligen oförändrat. Från 1920 till 1928 ha sålunda arbetarna minskats i antal

med 2-3 samtidigt deras dagliga arbetstid minskats med 0:a 5 %. som

NI 17. Möbelfabrik.

Tab.

1920 1921 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928

Antal arbetare,index 100 75 64 76 94 100 103 106 111 . . . . . . . . . Arbetarantalctafördelning, % i vuxna män 87.9 92.4 91.1 92.5 90.3 86.4 90.3 89.5 88.5 . . . . . . . . . . . . minderåriga 12.1 7.6 8.9 7.5 9.2 13.6 9.7 10.5 11.5 . . . . . . . . . . . .

Tab. II.

Index 1920 1921 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928

Arbetstimmar 100 67 67 75 87 101 105 112 114 . . . . . . . . . . . . Använt virke kbfot 100 74 78 85 94 97 126 153 195 . . . . . . . . . Virke pr arbetstimme 100 111 117 114 109 96 120 137 171 . . . . . . . . .

Tab. III. 1924 1925 1926 1927 1928

Timförtjiinst för män enl. socstyr., 1913 100 monetär 249 249 254 261 259 z . . . . . reell 143 141 148 153 151 . . . . . . .

Fabriken tillhör en koncern med flera andra fabriker. I arbetarantalet i tab. I och antalet arbetstimmar i tab. II ingå byggnadsarbetare men väl verkstadsarbetare, vilkas antal dock är ringa. I de angivna

%-siffrorna för män ingå även kvinnor till cza 1 %. Tillverkade sittmöbler klädas alls och stoppas endast till mindre del i en fabriken. Då därtill komma alla övriga slag möbler, kan fabriken prakav, tiskt taget endast såsom snickerifabrik. Den under varje år använda anses mängden trävirke kan därför i allmänhet betraktas ett någorlunda gott som enhetligt mått på förändringarna i produktionens omfattning och har därför i tab. II använts produktionsindex. Under åren 1921, 1922 och 1923 utsom gjordes dock tillverkningen till avsevärt större del enklare möbler. än annars av Produktionsvolymen under dessa år därför reellt sett åtskilligt lägre än var som anges av virkessiffrorna. Socialstyrelsens i tab. III återgivna siffror för timlöneutvecklingen i förhållande till 1913 kunna någorlunda tillämpliga å fabriken. anses Uppåt 10 % av produktionen exporteras till visst annat land. I övrigt sker avsättningen på den inhemska marknaden samt utan utländsk konkurrens utom beträffande stilmöbler. Den inhemska konkurrensen är däremot mycket stark, vilket lett till oavlåtligt fallande produktpriser. Detta åter har framkallat en ökad efterfrågan å möbler, vilken till följd det ökade välståndet av särskilt träffat de något bättre sorterna. En viss driftskoncentration har ägt Mindre tillverkningsgrenar från rum. ett koncernens mindre fabriker överflyttades sålunda hit i början par av av perioden. År 1926 övertogs vidare hela möbeltillverkningen från en annan koncernens fabrik, i vilken sysselsattes arbetare till ett antal 33 % dem av 0:a av i ifrågavarande fabrik. nu I anslutning till denna koncentration har väsentlig utvidgning fabrien av kens maskinella produktionskapacitet ägt fr. 1925. I tab. II rum o. m. ses även, hur den använda virkesmängden stigit efter detta år. Då denna utvidgning skett i samband med nedan omförmäld automatisering, har någon en nybyggnad betydelse behövt göras för detta ändamål. av

Virket, förut fått torka i fria luften, lakas och torkas nu i en nyuppsom förd byggmad i särskilda ång- och värmekammare enligt metod, som uppen fanns i Amerika under krigstiden. Virkets genomsnittliga lagringstid, som

förut 3 år, har dessa anordningar nedbragts till 1 år. var 0:a genom cza allmän fara vid möbeltillverkning att möbler med plana ytor så små-

En är,

spricka eller slå sig. De alltmer spridda moderna värmeledningarna ningom med sin torra, heta luft äro i detta hänseende särskilt farliga, och allmänhe-

tens krav på möblernas motståndskraft mot sådana skador har därför vuxit

betydligt. Dessa krav ha under perioden i ökad utsträckning uppfyllts förme-

delst den förutnämnda torkningsanordningen, medelst omsorgsfullare samman-

sättning etc. En förbättring möblernas allmänna kvalitet har sålunda av

under perioden ägt rum.

Någon avsevärdare Standardisering produkterna har ägt rum. En röav relse i viss mån motsatt karaktär har gjort sig gällande, i det att modeändav ringarna på området ske mycket oftare än förr. Därigenom kan man numera mindre än förr producera på lager, och tillverkningsserierna bli därigenom

ibland kortare än förut. Mycken improduktiv tid går dock därigenom för-

lorad, ty fabrikens maskiner äro i allmänhet lätt omställbara.

En betydande mekanisering har under perioden ägt Putsningsarbetet, rum. förut skedde för hand, har sålunda delvis förvandlats till maskinarbete, som nu vilket visat sig ha stor betydelse. Målning och påläggning fernissa, som av förut utfördes alldeles för hand, sker i stor utsträckning medelst sprutning. nu Många maskiner olika slag ha automatiserats. Bl. ha arbetsbesparande av a. mallsvarvar införts. Någon nämnvärd mekanisering transporterna har därav på grund materialets lätthet är dylikt i denna fabrikation emot ägt rum; av

av mindre vikt. - De ovannämnda åtgärderna grunda sig i stor utsträckning på uppfinnya ningar. Dessa ha i allmänhet gjorts i Amerika inom automobilindustrin vid

tillverkningen karosserierna. Sedan dessa uppfinningar successivt gjorts, av relativt snabbt kommit till användning även vid möbelfabriker, och ha de skäl. De förutnämnda ständigt sjunkande produktpriserna ha detta av flera

sålunda oavlåtligt till iakttagande allt, kunnat nedbringa prosporrat av som duktionskostnaderna. Tillverkarna de moderna maskinerna driva vidare nu av mycket intensivare reklam- och försäljningsverksamhet än förut. en Sedan de ifrågavarande maskinerna sålunda uppfunnits och kommit till an-

vändning, skulle det säkerligen i flertalet fall Visa sig, att de ekonomiska, vore arbetslönerna betydligt lägre än de nuvarande. Arbetarna ha även om vore -gjort svårigheter mot att åstadkomma den ökade produktion arbetsnågra pr

timme, de införda mekaniseringarna medgivit. som arbetstimme visar enligt tab. II höga siffror för åren Mängden virke per

1921 vilket dock till större delen beror på den förutnämnda omstänoch 1922, mycket enkla möbler då tillverkades. I viss mån gäller digheten, att relativt Siffran för 1925 åter är abnormt låg, beroende på sak för 1923. nog samma maskinella ändringarna inom fabriken detta år särskilt kraftiga, att de voro direkt produktiva arbetarna i deras arbete. Åren 1920, 1924 och vilket stört de bli däremot väl jämförbara och visa oavlåtlig, på slutet syn- 1926-1928 en stegring timprodukten. Denna stegring utgör i all huvudnerligen kraftig av

sak effekten de förutnämnda mekaniseiingarna. av arbetsmetodiskt hänseende märkes. att på några biavdelningar över- I man ° har

gått från timpenning till ackordslön. Såsom följd härav arbetsintensiteten

höjts, vilket i sin mån bidragit till den ovannämnda höjningen 1 prodärstädes

lukt arbetstimme. pr På tidsstudiesystem har under perioden tillämpats. senaste .Något i dylika studier för att på grundtiden har dock börjat med systematiska man

5-312418

val därav införa sådana arbetsmetodiska förändringar, som kunna visa sig för-

delaktiga.

Den mekaniseringen följande minskningen i arbetstimmar pr produktav enhet har i och för sig tenderat att minska arbetarantalet. Men mekanise-

ringens sänkande inverkan å produktionskostnaderna har samtidigt lett till

ökad efterfrågan och förbättrad konkurrenskraft, vilket givetvis verkat i mot-

satt riktning. Detta tillsammans med den förutnâimnda överflyttningen av till-

verkningen från koncernens fabrik har, såsom tab. en annan synes av 0. m. resulterat i 11 % ökning arbetarantalet 1920-1928. Tages emellertid av hänsyn även till de arbetare, förut varit sysselsatta vid denna andra fabrik, s01n har viss minskning i totala arbetarantalet ägt rum, vilken torde böra uppen skattas till 0:a 15 %.

Nr1S. Spisbrödsfabrik.

T ab.

1923 1924 1925 1926 1927 1928

Antal arbetare, index 100 101 105 119 120 112 . . . . . . . . . . . . . Arbelarantalets fördelning, i % I fabrikationen, man 31.8 32.5 29.2 32.4 35.2 29.4 . . . . . . . . . . . . kvinnor 56.8 55.7 58.9 56.6 52.6 57.5 . . . . . . . . . . . Lagerarbetare 3.6 4.1 4.0 4.4 5.7 5.6 . . . . . . . . . . . . . . . Utkörare 7.8 7.7 7.9 6.6 6.5 7.5 . . . . . . . . . . . . . . . . .

T ab. II.

Index 1923 1924 1925 1926 1927 1928

Arbetstimmar 100 106 110 115 121 113 . . . . . . . . . . . . . . . . Produktion 100 98 113 136 143 137 . . . . . . . . . . . . . . . . . arbetstimme 100 93 103 119 118 121 Produkt pr . . . . . . . . . . .

Tab. III.

Index 1913 1923 1924 1925 1926 1927, 1928 é ,.. Monetär lön, mellersta manl. 100 246 252 gruppen . . . . lägsta manl. 100 275 282 gruppen . . . . . Reell mellersta manl. 100 141 148 lön, gruppen . . . . . . lägsta 100 158 166 . . . . . . 100 234 250 344 234 Priset å en huvudprodukt . . . . . . . . .

Åren 1920 och 1921 påverkades produktionens inriktning vissa efterav verkningar efter den statliga brödsädesreglcringen och 1922 deflationskriav verkningar. Därför har det första verkliga normalåret 1923 tagits som sens basår i tabellerna. Antalet arbetstimmar i tab. II omfattar alla arbetare utom utkörarna. Pro-

duktionens fördelning på olika brödsorter har under jämförelseperioden varit

ganska oförändrad, varför tabellens siffror över produktionsvikten äro väl

jämförbara.

De manliga arbetarnas löneform ar tidlön. Den verkliga löneförtjänsten

därför för dessa med den avtalsenliga timlönen och har varit överensstämmer lätt siffermassig-t erhålla. De kvinnliga arbetarnas löneform däremot är en att blandning tid- och ackordslön, och deras verkliga löneförtjänster ha därför av erhållas. De manliga arbetarna äro indelade i tre olika löneexakt kunnat vilka den bäst betalda haft den relativt minsta och den grupper, av gruppen

lägst betalda den relativt största lönestegringen efter 1913. Såsom representativ för samtliga manliga arbetare har därför i tab. III tagits den mellersta lönegruppen. Flertalet arbetare äro emellertid enligt tab. I kvinnliga. Deras löneutveekling någorlunda väl representeras den lägst betalda anses av manliga utveckling, vilken därför jämväl utsatts i tab. III. I tabellen gruppens har även utsatts prisutvecklingen i förhållande till 1913 för en genom åren

oförändrad huvudprodukt. Fabriken har huvuddelen sin avsättning å hemmamarknaden utan utav ländsk konkurrens. 10 å 15 á tillverkningen exporteras dock och är underav kastad viss sådan konkurrens. Fabriken utför körningar på betydligt längre avstånd än förut. Detta nu har medfört en koncentration av expeditionerna från lagret till vissa tider på dagen, särskilt vilken på morgonen. En viss ökning av lagerarbetarnas antal, kommer till i tab. har härav blivit följden. Då man samtidigt översynes gått från häst- till automobiltransporter har däremot ingen ökning av utkörarantal blivit nödvändig. Fabriken har vidare i ökad utsträckning själv nas övertagit försäljningen till detaljhandlarna, vilket lett till jämnare avsätten ning och drift. En ökning den maskinella produktionskapaciteten har förekommit under av jämförelseperioden. Denna har jämlikt tab. II tagit sig uttryck i produken tionsökning 37 Viss nybyggnad har även förekommit. av År 1928 har infört några små brödstorlekar i småförpackningar, vilka man visat sig tillfredsställa ett avsevärt allmänt behov. I övrigt har det produce-

rade brödet ändrats eller standardiserats. Betydande mekaniseringar ha under perioden förekommit. Brödets förflyttning i torkugnarna har sålunda successivt mekaniserats. Ugnsuppvärmningen, vilken förut skedde direkt eldning, har 1927 och 1928 överförts till elekgenom trisk sådan, varigenom åtskillig eldarpersonal inbesparats. Därigenom förklanedgången i de manliga arbetarnas %-siffra 1928. Vissa andra mindre ras mekaniseringsåtgärder ha även utförts. Förpackningen de 1928 införda av små storlekarna har lyckats göra maskinell. Detta är villkoret för att man de skola kunna produceras, ty i annat fall skulle deras förpackningskostnader

bli för höga. Den avgörande orsaken till övergången till elektrisk ugnsuppvärmning upphar legat i den förutvarande eldarpersonalens starkt förhöjda reallöner, jämges te erhållna fördelaktiga prisvillkor för den elektriska strömmen. Den mekani-

serade förflyttningen i torkugnarna är däremot resultatet successiva tekav niska experiment. Denna utveckling skulle ha skett även vid avsevärt nog lägre arbetslöner. Ty dels skulle densamma även i så fall visa sig ekonomisk,

dels kommer därigenom ifrån del förutvarande mindre hälsosamt maman en nuellt arbete. Produkten arbetstimme har jämlikt tab. Il stigit med 21 % från 1923 till pr 1928. Detta beror i huvudsak på de ovannämnda mekaniseringsåtgärderna. För 1928 hade siffran blivit högre, den elektriska uppvärmningen verkat om hela årret. Vidare betecknar småpaketeringen sagda år förbättrad sluten produlkt. Några arbetsmetodiska förändringar betydelse ha förekommit under av perioden. Mekaniseringens sänkande inverkan ä antalet arbetstimmar pr produktenhet 1131.1 i och för sig verkat sänkande å arbetarantalet. Men dess samtidiga sänkamde inverkan å produktionskostnaderna har stimulerat till den utvidgning produktionskapaciteten och produktionen, samtidigt ägt rum. .av som Den dlärrred följande arbetarökande tendensen har övervägt den förstnämnda

arbetatrminskande, så att stegring i hela arbetarantalet av 12 % ägt rum. en

64;

Nr 19. Tre bryggerier: butcljsköljning och tappning.

De i denna undersökning ingående tre bryggerierna tillhöra samma koncern. Siffrorna avse endast

bryggeriernas buteljsköljning och buteljtappning.

Tab.

Index 1917 1918 1919 1920 1921 1922 1923 1924 1925 1926 1927

Antal arbetare 100 77 68 101 103 85 73 67 71 74 83 . . . . . . Arbetstimmar 100 63 67 90 90 70 58 54 63 64 76 . . . . . . Tappade flaskor 100 56 78 106 113 103 104 101 108 109 127 . . . . . arbetstimme 100 116 118 126 144 179 185 169 174 169 Flaskor pr . . .

i Tab. II.

Index 1917 1918 1919 1920 1921 1922 1923 1924 1925 -1926 1927

Flaskor pr arbetstimme

Bryggeri II 100 109 109 114 128 162 173 157 147 139 . . . . . . . II 100 115 120 130 142 191 191 179 185 179 . . . . . . . .

n IIIiQ 100 131 141 164 237 231 220 220 220 250

v . . . . .. .

Tab. III. 1924 1925 1926 1927

Timförtjänstiför kvinnor vid bryggerier och läske- { monetär 273 310 313 300

. . . . . . drycksfabr. enl. s0c.styr., 1913 100 reell 157 175 182 175 =

Ovanstående år i tab. I och II de räkenskapsår, avslutas på hösten avse som under år. Alla siffror grunda sig på statistik, tagen för en representaresp. tiv vecka kvartal. per Räkenskapsåret 1916-1917 ännu ett normalt år beträffande öltappninvar Visserligen stadgades redan på hösten 1916 begränsningar för mältningen. dessa fingo sina verkningar på tappningen först ett år Räkengen, men senare. skapsåret 1917 kan därför, såsom här skett, tagas ett normalt utgångsår som för jämförelser. senare De i tab. I angivna arbetarna äro till övervägande del kvinnliga. För att

bespara arbeterskorna vissa tyngre tran-sportoperationer ha dock manliga hjälp-

arbetare i Växande omfattning använts. Deras andel av ifrågavarande arbetar-

antal 1917, 1923 och 1927 sålunda 9 och 101/z %. Reparatörer ha var resp. däremot alls medräknats i dessa siffror. Arbetet sker i regel i enkelskift. - S-timmarsdagens införande i början kalenderåret 1920 reducerade den dagav liga arbetstiden med 0:a 20 Tappningen praktiskt taget oberoende den ölsort, tappas; Siffär av som i tab. I och II rörande tappad ölmängd, absolut och arbetstimme, äro rorna per därför fullt jämförliga, oberoende växlingarna i ölets sammansättning. av Socialstyrelsens i tab. III anförda löneindex för kvinnor vid bryggerier och

läskedrycksfabriker är tämligen representativ för här ifrågavarande löneut-

veckling, med undantag dock för sänkningen år 1927. Löneformen är lagackord.

Bryggerierna ha hela sin avsättning inom den huvuddel riket, där de äro av belägna, konkurrens från utlandet eller från andra rikets huvuddelar; utan En viss ökning den sammanlagda produktionskapaciteten har ägt rum av efter 1917. Trots den med S-timmarsdagen följande 20 %-iga förkortningen

arbetsdagen har också, såsom tab. I visar, produktionen kunnat ökas från av 1917 till år". Vid betraktande produktionssiffrorna märkes, att desenare av starkt nedsatta 1918 och 1919 på grund de legala inskränkninsamma voro av mältningen och dessas efterverkningar. Den betydande ökningen år garna i

1927 beror på överflyttning hit viss del koncernens övriga bryggeriers av av produktion.

Produktionens kvalitet har förbättrats såtillvida, att avsyningen betydligt

skärpts. Vidare utsändas flaskorna och i lådor i stället för såsom mer mer förut i träkorgar. Bryggeri III har dock från början varit inriktat på det

förstnämnda sättet, vid bryggerierna I och II har omploekning av flaskormen för sagda ändamål mer och mer fått äga rum. na Sköljningen och tappningen ha under jämförelseperioden undergått stark en mekanisering. Först sköljningen de inkommande buteljerna, vilka har man av huvudsakligen bestå från kundkrctsen återkommande flaskor. År 1919 börav jade här efter amerikanskt mönster införa stora slutna sköljkar soakers, man vilka buteljerna automatiskt passera och lär deras föroreningar lösas i genom olika lutbad och bortspolas. Därigenom rengöras buteljerna på ett effektivare

sätt än andra hittills använda system. Dessa förändringar voro avslugenom tade vid samtliga bryggerier år 1922. Påtappningen de sköljda buteljerna har under perioden starkt mekaniseav rats vid bryggerierna II och III. Före kriget skedde tappningen vid alla tre

bryggerierna successiv tappning varje flaska, k. enkelt.appning, genom av s. vilken då relativt oautomatisk. Under förra delen kriget infördes vid var av bryggeri I k. 100-tappning, varigenom 100 flaskor i Stöten samlas i sina träs. korgar och samtidigt tappas och korkas, varefter etiketterna påsättas för hand.

Denna tappningsfornr användes alltjämt vid bryggeri Vid bryggerierna II

och III har däremot enkeltappningcri hela tiden behållits undan för undan men starkt mekaniserats. För II denna avslutad 1924, förrnr III nr var process först 1927. Sedan år korkas och etiketteras flaskorna där rent ett par tappas, automatiskt under successiv kontinuerlig förflyttning i givna banor. Förutom

de ovannämnda åtgärderna ha aven mekaniseringar av vissa transporter ut-

förts. För bryggeri I tab. II, att kraftig höjning i produkten per ser man av en arbetstimme skedde mellan 1920 och 1923. Denna berodde i huvudsak på de

ovannämnda sköljkaren. Vid bryggeri II och III åter ha från 1917 till nya 1923 abnormåret 1918 överhoppas successiva och mycket kraftiga - om höjningar i produktionen arbetstimme Dessa ha berott dels på sköljper ägt rum. ningens mekanisering, dels på den successiva automatiseringen tappningen. av Den ringa återgång produktionen arbetstimme, enligt tabellen skett av per som vid alla bryggerierna i stort sett mellan 1923 och 1925 torde bero på avsyningens

förbättring och alltså reell. Mellan 1925 och 1927 har för bryggeri I en vara viss ytterligare återgång inträffat beroende därpå, att arbeterskor där i ökad

utsträckning tagits i anspråk för vissa extraarbeten, samt på den ökade omplockningen i lådor. Trots sistnämnda omständighet har under tid timsamma produkten vid bryggeri II blivit oförändrad. Bryggeri III åter, där denna

faktor verkat, där mekaniseringen under dessa år alltjämt fortgått, vimen fortsatt ökning timprodukten. sar en av För de tre bryggerierna tillsammans har sålunda till följd mekaniseringen av den kvantitativa produktionen arbetstimme 1917-1927 ökats med cza 70 per samtidigt kvaliteten något höjts, .arbetskråvande utsändningssätt som ett mer använts och del extraarbeten utförts med samma arbetstimmar. en Beträffande orsakerna till mekaniseringen märkes följande. De införda nya

sköljkaren redan viss tid därförut kända och tillämpade utomlands. Ett voro huvudskäl till deras införande vid koncernens bryggerier låg i deras effektiva

rengöringsförnråga. Att beslutet deras införande vid ifrågavarande brygom gerier fattades just i slutet 1918, berodde emellertid i huvudsak på, att man av då förutsåg både S-timmarsçlagen och den därmed följande oundvikliga öknin-

i lönesatserna. S-timmtarsdagen skulle vidare utan dessa åtgärder ha gjort gen

vissa nybyggnader nödvändiga, vilka lyckades undvika. Under såman nu dana förhållanden och med den starka stegring, som reallönerna sedermera undergått, har den ifrågavarande mekaniseringen visat sig medföra betydande besparingar. Ett bidragande skäl till dess införande låg även däri, att de förutvarande sköljkaren voro såväl tungarbetade som blötande och obehagliga att hantera. Den förbättrade automatiska enkeltappningen åter har framvuxit såsom resultatet rent teknisk utvecklings- och erfarenhetsprocess. Arbetslönerav en nas starka stegring har dock givetvis verkat påskyndande å processen. Den automatiserade enkeltappningen kräver mindre folk än motsvarande 100-tappningssystem och tillika snarast mindre investeringskostnader. På grund av dessa företråden både beträffande löne- och kapitalkostnader kommer den att införas även vid bryggeri när dettas nuvarande maskineri år förslitet. Då avsättningsområdet är begränsat, har efterfrågan och produktionen endast kunnat visa måttlig ökning under perioden, såsom man ser i tab. en Under sådana förhållanden har den kraftiga minskningen i arbetstimmar per produktenhet för sköljning och tappning måst leda till avsevärd minskning en i arbetarantalet, uppgående till 26 % mellan 1917 och det sista fullt normala året, 1926. Utan 8-timmarsdagen hade säkerligen denna minskning blivit då större. Inom bryggeriernas övriga produktionsetapper ha emellertid inga mer nämnvärda mekaniseringar kunnat företagas. Däremot har efter 1920 ölets extrakthalt ökats, vilket utgör ett särskilt slag produktionsökning, höjt arav som betarantalet å bryggeriernas måltningsavdelningar. Vidare ha vid ett av bryggerierna efter 1920 verkstäder igångsatts för hela koncernens tillverkegna ning av korgar, lådor och större reparationsarbeten, vilka förut utförts av främmande firmor. Ser bort från denna Verksamhetsgren, har melman nya lan 1920 och 1926 arbetarantalet utom för sköljning och tappning ökats något, bl. på grund 3 % ökning i flaskantalet och på grund den ökade extrakta. av av halten. Minskningen i sköljnings- och tappningsarbetare på 27 % under samma tid har dock avsevärt övervägt denna ökning. Men sistnämnda arbetarslag som 1920 blott utgjorde minskningen i total- 25 % av hela arbetarantalet, så har antalet 1920-1926 relativt sett varit ganska måttlig. Inklusive den verknya samhetsgrenen förefanns ävenledes en minskning, ehuru blott på 1

Nr 20. A.-B. Svenska Tobaksmonopolet.

T ab.

Antal 1920 1923 1924 1925 1926 1927 1928

a Personal.

Arbetare 5 167 3 576 2 995 3 029 2 951 2 615 2 478 . . . . . . . . . . . . . . . Förvaltningspersonal 441 216 178 174 170 161 159 . . . . . . . . . b Arbetarnas fördelning på olika tillverkningar.

Cigarrer 3 204 2 231 1 738 1 782 1 726 1 445 1 309 . . . . . . . . . . . . . . . Cigaretter 885 597 560 587 564 540 558 . . . . . . . . . . . . . . Röktobak 137 135 147 140 130 126 121 . . . . . . . . . . . . . . Tuggtobak 315 175 161 148 131 130 125 . . . . . . . . . . . . . . Snus 210 181 174 160 147 140 135 . . . . . . . . . . . . . . . . Hj älpanläggningar 416 257 215 212 253 234 230 . . . . . . . . . . c Lager- och transportarbetare for alla tillverkningar.

286 233 249 215 209 210 211

Tab. II.

Tillverkning för år 1916 försäljning.

Ton 1916 1920 1923 1924 1925 1926 1927 1928

377 553 250 224 280 279 278 233 Jigarrer . . . . . . . . . . . . . . 186 314 371 362 411 444 397 406 Cigarrciguretter . . . . . . . . . . . 945 147 704 1 075 778 838 849 970 1 Cigaretter . . . . . . . . . . . . . 974 586 701 976 993 1 053 1 014 1 009 Röktobak . . . . . . . . . . . . . 181 380 375 258 235 227 209 195 Puggtobak . . . . . . . . . . . . . 2 547 2 944 2 451 2 403 2 413 2 345 2 290 Tobaksmjöl för snus . . . . . . . . . Summa 4 780 5 962 5 084 5 055 5 233 5 261 5114

Tab. III.

Tillverkning pr g arbetstimme.

I ndew i 1920 1923 1924 1925 1926 1927 1928

100 103 1 19 135 151 181 175 Cigarrer . . . . . . . . . . . . . . . 100 114 121 125 144 149 168 cigaretter . . . . . . . . . . . . . 100 136 136 142 146 157 150 Röktobak . . . . . . . . . . . . . . Tuggtobak 100 135 139 133 137 135 1.24 . . . . . . . . . . . . . . 115 Snus 100 93 94 94 110 117 . . . . . . . . . . . . . . . .

Tab. IV.

Reell årsförtj änst.

Index 1919 1920 1923 1924 1925 1926 1927 1928

100 103 110 114 119 118 123 Kvinnor . . . . . . . . . . . . . . 100 115 119 125 130 132 135 Män . . . . . . . . . . . . . . . . Samtliga 1914 = 100 131 140 . . . . . . . . . . . .

A.-B. Svenska Tobaksmononolet bildades bekant år 1915 för att översom all inhemsk tillverkning tobaksvaror, varjämte även all grosshandel taga av

inom riket övertogs. Närmare organisationen styrelseberåttelserna om se åren 1915 och 1916. Förutom Monopolets tillverkning förekommer för to-

bak-shandlarnas och något litet för Monopolets räkning viss import. egen en Den enskilda importens värde utgjorde både 1923 och 1928 13 % Mocza av

nopolets försäljningsvärde och har varit relativt störst beträffande cigarrer.

För cigarrer och cigarrcigaretter är tillverkningstekniken nästan helt den-

och de ha därför i tab. I och III sammanslagits. Av tab. II ses, att samma, sistnämnda slag, viktenhet arbetskråvande, ökats på. bekostsom per är mer

nad cigarrerna. Inom tuggtobaken har produktionen i viss mån förskjuav tits från enklare till finare, betydligt arbetskråvande märken. mer Det i tab. I redovisade arbetarantalet bestod 1920 till 21 % av man och resten

kvinnor. 1928 hade proportionen förskjutit sig något, så att 23 % bestod av beroende därpå de manliga montörerna kunnat minskas lika av mån, att

mycket övriga arbetargrupper. Att den i tab. IV återgivna reella årssom lönen för efter 1920 visar större stegring än för kvinnorna, beror män en

likaledes på den obetydliga minskningen montörerna, vilka utgöra den av

högst betalda manliga arbetargruppen.

Den i tab. IV angivna på 1914 grundade reella årslönen 1919 och 1920

för samtliga arbetare grundar sig på i 1920 års styrelseberättelse återen given beräkning. Kombineras de anförda siffrorna före och efter 1920 så. er-

hålles för 1927 reell årslön, för kvinnor och man skulle uppgå till en som 165 185 å år 1914. Samtidigt har 8-timmarslagen minskat tobakscza resp. av

arbetarnas dagliga arbetstid med 91/2 %.1 Den reella lönestegringen efter 1914: har sålunda varit synnerligen kraftig. Före kriget dock arbetslönerna voro inom tobaksindustrien relativt låga. F. de däremot i viss jämnn. synas vara höjd med övriga livs- och njutningsmedelsarbetares och sålunda relativt höga. Under slutet kriget uppstod brist på råtobak, varför försäljningen av ransonerades. Sedan denna brist under 1919 upphört, inträdde under detta år och början och mitten 1920 abnorm ansvällning konsumtionen, av en av som sannolikt utgjorde en allmänhetens reaktion mot den förutvarande bristen på vanliga njutningsmedel. Denna konsumtionsölniing framtvingade betyen dande ökning personalen, vilken stegrades än därigenom att vissa förut av mer nedlagda fabriksavdelning-ar med ringa maskinell utrustning måste tagas i bruk för ändamålet. 1921 och 1922 inträdde åter avsevärd minskning i en efterfrågan. Tobaksmonopolets genomförande har betytt utomordentlig koncentration en av tillverkningen. Härom inhämtas i styrelsebcrättelsen för 1928 sid. 24:

Vid Tobaksmonopolets ikraftträdande voro över ett hundratal tobaksfabriker i verk- . samhet. Härtill komme ungefär lika många företag inom hantverk och hcmindustri. När Tobaksmonopolet den 1 juni 19115 övertog tobakstillverkningen inom landet, beslöt bolaget att bedriva tillverkningen i 32 fabriksavdelningar, inrymda i 22 fastighetskomplex ä 13 orter i landet. De närmaste åren konctuitrerades driften ytterligare därigenom att fabrik lokaler moderniserades och utvidgades, så att flera fabriksavdelningar kunde sammanföras. Ar 1917 påbörjades det stora fabrikskomplexct i Stockholm. På grund av kriget och kristiden kunde detsamma dock icke färdigställas för inflyttning förrän år 1922. Numera utgör antalet vfaibriksavdelningar 17. Desamma äro inrymda i 10 fabrikskoniplcx 10 orter i landet

Med koncentrationen ha följt de vanliga fördelarna längre fabrikationsav serier. Vidare ha de olika lagren i stor utsträckning kunnat sammanslås, varigenom mycket folk och andra omkostnader inbesparats. Huvudsakligen genom koncentrationen har förvaltningspersonalen mycket kraftigt kunnat minskas, såsom tab. Till någon del beror minskningen därpå, att synes av

förmån blivit överflödiga och fått återgå till arbetarbefattningar.

Aven många yttre transporter ha koncentrationen kunnat inbesparas. genom Härvid märkes emellertid, att Monopolet själv övertagit ett flertal transporter, som förut utförts andra företag. Tages hänsyn härtill, har minskningen av i lager- och transportarbetare varit ändå åtskilligt större framgår än som av siffrorna i tab. Under kriget måste antalet sorter cigarrer, cigaretter etc. högst väav sentligt förminskas, därefter har det åter ökats, dock till förkrigsmen förhållandena. Betydande ändringar i detaljförpackningarna ha på flera håll

ägt rum bl. a. för att bättre tillgodose publikens önskningar. Gynnad koncentrationen har kraftig mekanisering ägt inom av en rum nästan alla grenar, särskilt efter 1920. Till början skedde detta en genom inköp utländska, särskilt amerikanska maskiner, sedan har alltav men man mer här i landet framexperimenterat de erforderliga maskinerna Detta har skett dels inom Monopolet självt, dels på dess initiativ hos utomstående inekaniska verkstäder.

Före kriget var egentligen endast cigarettillverkningen mekaniserad i

mera nämnvärd grad. Denna utveckling har fortsatts. Monopolets verksamhetsområde har här tillika utsträckts, i det att emballagen, förut utfördes och som trycktes hos utomstående litografiska firmor, i stor utsträckning tillnumera verkas hos Monopolet självt inom dess hjälpanläggningar. Cigarrtillverkningen bedrevs förut i stor utsträckning för hand. Efter

1923 har emellertid den större delen densamma kraftigt mekaniserats, vilav

1 Arbetstidskommitténs betänkande II, sid. 103.

ket kommer till uttryck i den kraftiga ökningen i produkt arbetstimme per i tab. III. Man har sålunda framkonstrnerat och tagit i bruk maskiner, där tobaksbladen stripas d. berövas sina huvudnerver, och vidare maskiner, v. s. där cigarrernas innehåll, den k. inlagan, omgives med sina k. och s. s. omtäckblad. En del handarbete förekommer dock alltjämt, emedan hänman av syn till arbetarstammen vill reducera densamma så raskt teknisktsom ekonomiskt görligt och fördelaktigt. Röktobakstillverkningen har sett vore ävenledes kraftigt mekaniserats. g Förpackningen har inom alla starkt mekaniserats; likaså de ingrenar terna transporterna genom olika slag av transportband och rullbanor. För den stora fabriken i Stockholm ha yttre transporter till stor del bortfallit därigenom att fabriken blivit förlagd bredvid järnvägen. De färdiga lådorna kunna sålunda där på transportbanor förflyttas omedelbart till jämvägs-

vagnarna. Mekaniseringarna ha framkommit såsom följd Monopolets oavlåtliga sträav vanden att på sådant sätt nedbringa produktionskostnaderna. De flesta maskinerna skulle, sedan de en gång framexperimenterats, löna sig även vid nog betydligt lägre arbetslöner. Undantag finnas dock givetvis. Sålunda har man konstaterat, att vissa slag maskiner icke löna sig i länder med låga av arbetslöner. Utom det minskade arbetarantalet ha mekaniseringarna medfört den produktionstekniska fördelen, att kraven på yrkesutbildning högst betydligt kunnat sänkas. Något i motsatt riktning verkar likväl den med maskinerna följande större proportionen montörer. av Vissa arbetsmetodiska förbättringar ha kunnat införas. De till utsändning färdiga lådornas vikt har minskats betydligt, eller till något lägre än

20 kg. Vid sådan vikt ha lådorna visat sig bekväma att manuellt förflytta, varigenom arbetsprestationerna ökats och mycket bräekage undvikits. Detta

är en direkt parallell till den bekanta Taylorska taekjärnslastningen. Att

Vikten just fixerats till något under 20 kg. beror också därpå, att fördel-

aktiga järnvägsfrakter därigenom vunnits. Vidare ha arbetarna i viss utsträckning iakttagits med hänsyn till sin lämplighet för olika slags arbeten och fördelats i anslutning härtill. Tidsstudier för bestämmande riktiga aekordssatser vid de mångfaldigt av ändrade maskinerna ha bedrivits i betydande omfattning. Att omsätta de härvid resultaten i praktiken har dock ofta stött på vissa svårigheter, vunna vilka emellertid på väg att minskas. Vad handarbetet numera synas vara beträffar, tillämpas där i allmänhet premieackord enligt ett särskilt inom

Monopolet utarbetat system. Tack koncentration, mekanisering och i någon mån arbetsmetodik har vare ju, såsom tab. III utvisar, produkten arbetstimme inom alla per grenarna kraftigt förbättrats mellan 1920 och 1928. Mest gäller detta cigarrerna. om Härtill kommer, att viss emballagetillverkning och vissa transporter övertagits utifrån, samt beträffande eigarrgruppen, att de per viktsenhet arbetsmer krävande eigarrcigaretterna ökats i betydelse. Vissa minskningar i tim-

produkt från ett år till vilka särskilt observeras beträffande

ett senare, snus och tuggtobak, förklaras dels vissa sannolika brister i redovisningen genom av arbetarantalet, dels därigenom att tillverkningen förskjutits till arbetsmer krävande märken. Å andra sidan ha 1920 års siffror försämrats att genom vissa avdelningar med ringa maskinutrustning under detta år fingo återupp-

tagas. Tack de ovannämnda rationaliseringsåtgärderna ha produktionskostvare naderna trots den betydande stegringen reallönerna kunnat nedbringas beav tydligt än den allmänna prisnivån sjunkit. För konsumenterna har emelmer lertid detta motvägts betydande skatteökningar. Sådana vidtogos 1924, av

då likväl hittillsvarande tull å råtobak borttogs, samt 1927. Skatten inkl. tull

utgjorde sålunda enligt 1928 års styrelseberättelse i genomsnitt 28 % c:a priskurantvärde år 1928 48 % därav. Härav ha cigarrer av varornas men cza blivit relativt minst och cigaretter och relativt mest belastade. snus Trots detta har man emellertid tack vare rationaliseringen även efter deflationens upphörande kunnat sänka priserna. Betydande prissänkningar ibland å del, ibland å andra märken ha sålunda ägt rum särskilt år 1925, en 1926 samt beträffande cigaretter 1928. Resultatet härav är, att tobaks-

varornas pris i förhållande till 1914 i stort sett icke ens stigit lika mycket som levnadskostnaderna. Utgår man från år 1923, då deflationen var avslutad, så har resultatet av de därefter inträdande prissänkningarna blivit ökning efterfrågan. På en av totala försäljningsvärdet ha dessa två fenomen motstridande verkningar. I

själva verket ha de för alla huvudsorter, utom för tuggtobak och snus, där väl ändringar i smak och vanor gjort sig gällande, ganska väl kompenserat varandra, så att de totala försäljningsvärdena blivit nästan oförändrade. Detta

framgår nedanstående tabell, försäljningsvärdet de tillverkade av som avser av artiklarna och mycket nära ansluter sig till den faktiska försäljningen. som

Milj. kr. 1923 1924 1925 1926 1927 1928

Cigarrer 10.1 8.7 9.4 9.4 9.4 7.6 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Cigarrcigaretter 15.9 15.4 16.7 17.7 15.7 15.9 . . . . . . . . . . . . . . . Cigaretter 45.4 47.1 46.4 47.1 45.8 49.4 . . . . . . . . . . . . . . . . . . Röktobak 18,6 19.5 19.4 19.0 19.0 18.4 . . . . . . . . . . . . . . . . . . Tuggtobak 4.2 3.8 3.3 3.0 2.8 2.6 . . . . . . . . . . . . . . . . . Snus 26.9 25.5 21.5 20.2 19.8 19.2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Summa 121 120 117 116 113 113

Den ökade efterfrågan, lett till denna konstans i försäljningsvärdena, som

har emellertid yttrat sig på olika sätt. Vid prissänkningarna före 1926 skedde

huvudsakligen övergång från enklare till bättre märken. Detta betyder en i huvudsak användande av bättre råtobak utan att fabrikernas arbete i nämnvärd omfattning ökats. Fr. o. m. 1926 har emellertid efterfrågeökningen mest tagit sig uttryck i ett större antal, särskilt beträffande cigaretter. Jämför

tab. II. Den starka rationaliseringen och minskningen i arbetstimmar och arbetare per produktenhet har givetvis verkat starkt minskande å arbetarantalet. Räknar sålunda jämlikt tab. I från 1920 till 1928, så har minskningen uppgått man till mindre än 52 %. Som utgångspunkt för dylik jämförelse äro emelen lertid 1920 års siffror ganska olämpliga på grund detta års abnormt stora av konsumtion och tillverkning. Vid normal avsättning hade arbetaren mera antalet detta år varit väsentligt lägre, och i så fall hade dess därefter in-

trädande minskning blivit betydligt måttligare. Vidare har rationaliseringens vanliga förmåga att sänka produktionskostnader och priser och därmed öka avsättningen i detta fall betydligt m-otvägts skatteökningar. Utan dessa hade väl såväl de efterfrågade tobaksav genomsnittskvalitet höjts deras mängd något ökats. sistnämnda varornas som omständighet hade medfört ett något större arbetarantal än det nuvarande.

d Tillägg: Utredning rörande sågverksindustrien.

Svenska sågverksförbundet har verkställt och den 3 november 1927 till ar-

betslöshetsutredningen ingivit utredning angående arbetslösheten inom sågen verksindustrien. Dess första avdelning benämnes Den minskade arbetstill-

gången och dess orsaker och har nedanstående lydelse.

Den svenska sågverksrörelsen, och minst den del därav, som arbetar i form

stordrift, torde med avseende å sin kvantitativa omfattning få. ha av anses uppnått kulmen i början 1900-talet och sedan ungefär 10 år tillbaka i av vara nedgående. Detta förhållande belyses av nedanstående diagram, utvisande

Sveriges trävaruexport åren 1864-1925.

Milj. kbm.

Är 1865 O 75 80 85 90 95 1300 05 l0 I5 20 25

Anledningen till tillbakagången är att tillskriva flera omständigheter. Så-

lunda har,i den mån de stora bestånden gammal och grövre skog blivit utav huggna., minskning inträtt i tillgången på sågtimmer. En faktor en annan ärutöknirgen cellulosatillverkningen, varmed har följt betydande omav en flyttning grantimmer från sågverken till cellulosafabrikerna. av

Ytterlimre belägg för minskningen i sågverksrörelsen är att finna i hår ne-

dan lämnade uppgifter, hämtade dels från den officiella statistiken angående

tillverknirgen sågverksprodukter och dels från Svenska trävaruexportföreav ningens statistik över exporten sågade och hyvlade trävaror, varvid jämav föres medaltalet för åren 1911-1915 med medeltalet för åren 1916-1920

och 1921-1925. Tillverkning sågade och hyvlade trävaror samt stav: av

khm.

1911-1915 5783 400 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1916-1920 5610600 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1921-1925 5111100 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Export sågade och hyvlade trävaror samt småvirke: av

stds.

1911-1915 1013882 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1916-1920 893 630 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1921-1925 886 460 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Med den minskade tillverkningsmängden sjunker naturligen behovet arbetsav

kraft och kommer att ytterligare sjunka, i den mån tillverkningsmängden fort-

farande avtager. Aven andra faktorer verka i enahanda riktning. En synnerligen viktig sådan är givetvis den, vilken gör sig gällande inom alla före-

tagsgrenar, nämligen behovet att minska produktionskostnaderna eller att åt-

minstone hejda dessas stegring. Varför så måste ske torde onödigt att vara i detta sammanhang utveckla. Enär produktionskostnaderna inom sågverks-

rörelsen till sin övervägande del bestå i arbetslöner, är det givet, a.tt arbets-

kostnadskontot alltid måste bli föremål för denna industris särskilda uppmärk-

samhet för att hålla detta konto Detta kan ske på två sätt, antingen nere. genom att sänka arbetslönerna eller att vidtaga sådana tekniska och genom organisatoriska förbättringar, vilka utan lönesänkning minska kontot. Vad

ovan säges om kostnaderna för produktionen sågade trävaror gäller samtav liga lönekostnader, sålunda för sågtinirets avverkning, flottning, utsortering,

bogsering m. m. såväl för själva tillverkningen och skeppningen. Vad de som förstnämnda kostnaderna angår, kunna de icke annat än teoretiskt skiljas från

arbetslönerna för råvaruanskaffning åt trämasseinclustrien. Av detta skäl,

och då dessutom ingen minskning i avverkningar och flottningar föreligger

utan snarare tvärtom, anse vi oss böra vid vår behandling ämnet stanna vid av frågan om själva den industriella produktionen.

En utredning, verkställd med ledning Sågverksförbundets statistik, visar, av att under åren 1911-1915 för tillverkning och skeppning i medeltal pr standard åtgingo 48.2 arbetstimmar, under det att under åren 1923-1926 åtgången

i medeltal utgjorde 41.2 arbetstimmar, vadan sålunda arbetstiden standard pr minskat med 15 %. Utredningen, omfattar 34 sågverk med tillverkcza som en ning i medeltal år 280 000 stds, vi representativ för förav pr 0:a anse vara hållandena inom den såsom stordrift bedrivna sågverksrörelsen.

Anledningen till den sålunda uppkomna minskningen i arbetsåtgång är att i

huvudsak tillskriva förbättrad tillverkningstelrnilr och därmed en sammanhängande modernisering sågverken. Denna har emellertid icke skett överav allt oeh i grad, utan finnas bland de 34 sågverken representerade alla samma grader från relativt gammalmodiga till fullt moderna anläggningar. Att upp utreda huru arbetsförhållandena skulle ha gestaltat sig, därest fullständig modernisering av sågverken i allmänhet ägt bör därför givetvis rum, vara av intresse. Dels bör på denna väg kunna skapas ett omdöme, i vilken mån moderniseringsarbetet fortskridit, och dels böra de sannolika framtidsutsikterna

därmed kunna i viss mån överbliekas. Vi hava fördenskull anställt jämen förelse emellan tvenne sågverk med lika antal och enahanda förhållanramar den i övrigt, det den typ, kunde allmän under åren närmast ena av som anses före kriget, och det andra fullt modernt. Det visar sig då, att arbetsförhål-

landena högst väsentligt ändras ett sågverks modernisering. För att begenom lysa detta hänvisas till nedanstående diagram.

Jämföres den tidigare anförda genomsnittliga siffran angående minsknin-

gen i arbetstimmar std, 15 med den specialundersökningen pr cza genom erhållna 46 är berättigad draga den slutsatsen, att de undersökta sågcza man verken endast till ungefär genomfört sin modernisering: Det kan vidare

utläsas, att en fullständig modernisering skulle medfört väsentligt starkare en minskning i behovet arbetare än den redan inträtt. Att, i den mån av som m0derniseringsarbetet fortskrider, ytterligare inskränkning måste inträda i

verkens arbetarestoek i förhållande till tillverkningskvantiteten, är sålunda

självfallet.

De stigande lönekostnaderna utgöra givetvis den betydelsefullaste drivkraf-

ten ifråga om företagens modernisering. Men även andra faktorer ha därvid-

lag sin inverkan. Sålunda har, på grund faekföreningsrörelsens avtalspoliav

Tillverkade Arbetstimmarstds pr man Std

pp

Såâwârl Sågverk

c: c ä

2 GQ U G -c -c o

§3 §3

a;

så

ä å å å

i i

tik, del förhållanden inträtt på arbetsplatserna, vilka försvåra och fördyra en driften och medföra behov minskning i arbetarestyrkorna. Ett sådant förav hållande, vilket bland annat bidrager att öka arbetslösheten inom vissa åldersklasser, är den under kristiden genomförda bestämmelsen, att skall som vuxen arbetare, så snart han uppnått 18 års ålder. Därmed följer givetvis, anses en att varje företag söker tekniska och organisatoriska förbättringar i drifgenom ten inskränka på antalet hantlangare och hjälparbetare i åldersklasserna 18 år och närmast däröver. Man söker dels ordna med automatiska anordningar för

transport och dylikt, tillåta borttagande hantlangare, dels att förenkla som av arbetet så, att det kan utföras arbetare under 18 år. När sålunda en arbeav tare uppnått 18 år och med stöd gällande avtal kräver högre lön, ställes han av genast inför valet att åtnöja sig med tidigare innehavd lön eller att avskedas och ersättas med arbetskraft. Enligt vår erfarenhet råder också en relayngre tivt större arbetslöshet bland sågverksarbetare i åldern omkring 20 år än inom

andra åldersklasser. Av den sociala lagstiftningen har sågverksindustrien i likhet med annan svensk industri rönt avsevärd påverkan; påverkan till fördyring arbeen en av och sålunda anledning till modernisering driften. Här kommer givet-

tet en av

8-timmarslagen i förgrunden. Genom denna lags verkningar har driften förv1s dyrats med enahanda procent den procentiska skillnaden mellan effektiv som arbetstid vecka före och efter lagens ikraftträdande. År 1919 anställdes pr en undersökning rörande skillnaden emellan nominell och effektiv arbetstid vid de till Sågverksförbundet anslutna sågverken. Undersökningen visade, att på

grund uppehåll före och efter måltidsraster för den s. k. postningen samt av i viss utsträckning förekommande kafferaster den effektiva arbetstiden i

medeltal utgjorde 53 timmar i stället för 57 timmar pr vecka, som var

0:a den avtalen fastställda arbetstiden. Det avtal, 1920 ingicks emellan genom som Sågverksförbundet och Svenska sågverksindustriarbetareförbundet, fastställde,

att 48 timmar vecka skulle effektiva. Avtalsenligt blir sålunda den pr vara effektiva arbetstiden vecka efter år 1919 10 % lägre an 1919 och tidigare. pr c:a Härmed är också produktionen fördyrad med 10 % och denna fördyring har cza utan tvivel verkat och fortfar att verka till driftens modernisering med därav följande inskränkning i arbetareantalet. De företagna moderniseringarna vi emellertid ha varit största betyanse av delse för att hjälpa sågverksindustrien över de stora svårigheter, den haft att bekämpa sedan början år 1921. Utan tvivel skulle mycket starkare inav en skränkning i tillverkning och skeppning ha icke ägt rum, om genom moderniseringsarhetet driften kunnat förbilligas.

III SYSTEMATISK DEL

A. Produktion i större skala.

1. Olika former.

Produktion i större skala kan helt enkelt ske därigenom, att bestående en fabrik utvidgar sig och därvid ökar produktionskapaciteten beträffande några tillverkningar. Den kan också ske därigenom, eller alla av sina hittillsvarande att alldeles fabrik anlägges, storlek och kapacitet är större än de en ny vars hittills vanliga. Produktionen hos existerande fabrik kan vidare inskränkt, antingen en vara därigenom, att vissa dess avdelningar alldeles ligga eller också att av nere, driften i sin helhet är nedlagd viss tid dagen eller i veckan etc. Kan därom efter proiuktionskapaciteten fullt eller bättre utnyttjas, uppstår likaledes produktion i större skala. Ofta uppstår ett dylikt bättre utnyttjande av en eller några fabriker därigenom, att någon eller några andra likaledes ofullständigt utnyttjade sådana nedläggas och deras tillverkning överflyttas till de förstnämnda. Vid dylik drifts-koncentration händer det ofta, att de kvarvarande en fabrikerna något utbyggas. För all sådan driftskoncentration är en sam-

verkan i någon form mellan de nedlagda och de kvarvarande anläggningarna

nödvändig. kan fabrik förut producerat artiklarna A, B, C

Vidare en nr som ex.

och "D, specialisera .sig enbart på A och B, vilkas produktion ökas, medan C oclrD nedÅäggas. Detta kallas specialisering och betecknar för Azs. och Bzs räkning produktion i större skala. Eventuellt kan denna specialisering en komma till stånd därigenom, att utbyte sker med likartad fabrik en annan så att dennas produktion A och B övertages medan nr 2 å nr av av nr sin sida övertar 1:5 produktion C och D. Detta kunde kallas för koopenr av rativ specialisering. Den dylika driftsförändringar framträdande rationaliseringen visar gemm oftast avsevärda fördelar inom det merkantila området. Sålunda kunna in-

köpen centraliseras och ske i större poster, försäljningskostnaderna minskas

Illand kommer den sålunda förstorade tillverkningen att erhålla 0. s. V. en viss monoplställning och därigenom bli i stånd att driva upp produktprisen eller åtminstone hindra, att de sjunka, trots uppnådda minskningar i produktionskostnaderna. Sådana pristaktiska följder och fördelar falla emellertid jämlikt vå: definition å sid. 9 utanför organisationens och rationaliseringens råmärken. Jämlikt vår uppgift bortse vi i det följande även från de inom rationaliserirgsområdet liggande merkantila fördelarna och hålla endast till oss de driftsorganisativa verkningarna.

6-312418

2. Typiska verkningar. specialisering.

De ovannämnda formerna beteckna alla ökad massproduktion likartade en av artiklar vid vederbörande fabrik eller fabriker. Denna massfabrikation medför driftsorganisatoriska fördelar, vilka äro ganska likartade för de olika formerna. Vissa mindre olikheter dem emellan kunna dock i detta avseende uppvisas, och resonemanget får därför ofta läggas något olika i de olika fallen. Därför utväljes viss de ovannämnda formerna, d k t i en av e n 0 o p e r a v a s p e i l i i till vilken resonemanget i första hand anknytes. e a s e r n g e n,

a Materiella verkningar inom ett företag.

Det är alltså fråga det fallet, a.tt ett antal likartade ospecialiserade om men fabriker genom en överenskommelse specialisera sig på uteslutande tillverken ning var och sitt produktslagf Det antages därvid, att de olika fabrien av kerna icke vid förändringen i första hand investera kapital än förut i mera sin drift. Visserligen måste de ha vissa kostnader för den maskinella omläggningen i specialiserande riktning, det antages, att dessa behöva men vara större än att de kunna amorteras under ganska kort period. en Vi betrakta förhållandena vid någon viss fabrik före och efter denna nu korta övergångs- och amorteringsperiod. Denna fabrik kallas C-fabriken, de artiklar, vilkas produktion specialiseringen utvidgats, för C-artiklar, genom och de därigenom nedlagda artiklarna för M-artiklar. Det antages tillika, att C-fabriken beträffande byggnads, maskin- och lagerkapitalets storlek samt anbetamas och förvaltningspersonalens antal både före och efter förändringen överensstämmer med genomsnittet av samtliga de specialiserade fabrikerna. På så sätt blir C-fabriken fullt representativ för utvecklingen inom hela denna grupp, samtidigt som resonemanget i saken väsentligt förenklas. Vid sagda C-fabrik inträder efter förändringen starkt ökad massproduken tion av likartade C-artiklar. Därigenom komma artiklarna att tillverkas i vida längre oförändrade serier än förut. Man behöver alltså vida sällan än mer förr vidtaga tidskrävande omställningar maskineriet. Därigenom undvikes av mycken improduktiv tid både för arbetarna och maskinerna, inklusive deras andelar av byggnaderna. I fabrikens C-avdelning före specialiseringen existerade vidare antagligen vissa maskiner, som blott kunde få ganska användning, en sparsam men som numera till följd C-produktionens utvidgning kunna få det i långt högre av grad. Därigenom undvikes mycken improduktiv maskin- och byggnadstid. Samtidigt lösgöres fullständigt kapital från liknande sällan begagnade ma-

skiner inom de nedlagda lil-tillverkningarna. Vissa operationer inom C-till-

verkningen, förut varit rätt sällsynta, och därför skötts för hand, som som

1 Detta synes vara den vanliga formen för specialisering i Tyskland; se Carl Schiffer, Die ökonomische und smialpolitisuhe Bedeutung der industriellen Rationalisierungsbestrebungen, 1918, sid. 30. Komrnerserfidet A. F. Enström omnämnde i sitt föredrag i Nationalekonomiska föreningen den 12 maj 1927 ett sådant tyskt fall, nämligen beträffande tillverkningen av järnvägsvagnar.

komma emellertid att bli så ofta återkommande, att det lönar sig att skaffa A 2 nu maskiner för dem, de ofta få stå obegagnade. Härigenom även om rätt uppånyo det nyssnämnda lösgjorda kapitalet, samtidigt viss arbetssuges som en sparande mekanisering sker Vid de längre tillverkningsserierna blir vidare i allmänhet en längre driven arbetsfördelning möjlig, varigenom kan uppdelas i ett större antal processen deloperationer än förr. Maskiner för dessa enkla operationer kunna då lättare konstrueras och införas, vilket ävenledes betecknar mekanisering en samtidigt viss ökning anläggningskapitalet. Ökad mekanisering men en a.v äger sålunda två olika skäl ooh därigenom kommer i själva verket av rum, massproduktionen ofta att bli orsaken till viss mekanisering. en Genom den längre drivna arbetsfördelningen kommer vidare arbetarnas skicklighet vid ifrågavarande delars utförande i många fall att ökas, vilket likaledes verkar i produktionshöjande riktning Den minskade mängden omställningar maskineriet, den ökade användav ningen av vissa förutvarande maskiner, den ökade mekaniseringen på någpunkter och den ökade arbetsskickligheten komma sålunda att driva ra upp produktionens storlek ganska betydligt. För varje ytterligare steg i specialiserande riktning bli dock de därav följande fördelarna ovannämnda art av som regel mindre och mindre och alltså även produktionstillväxten mindre och mindre. Inom en del tillverkningar fullbordas vidare vissa kemiska., koknings- eller andra processer på sådant sätt, att det därtill hörande arbetet blott är passiv, av övervakande natur. Vid större produktion kan man då ofta, i stället för att öka apparaternas antal, öka deras storlek, utan att anskaffningskostnaden per apparat ökas ä.n produktmängden apparat Därvid kan då ofta övermer per vakningspersonalen per apparat hållas nästan oförändrad, och då vid specialiseringen ett stort antal apparater för andra ändamål bortfallit., kommer personalen för hela apparaturen väsentligt att minskas. Detta utgör sålunda en arbetssparande effekt av den större produktionen. Om flera likartade apparater existera inom fabrik, kunna dessa på ovanen nämnt sätt ersättas av en enda, utan att därför produktion i större skala behöver äga för fabrikens vidkommande. I sådana fall uppstår blott rum en apparat-teknisk massproduktion utan fabriksproduktion i större skala. Av detta slag är den ökning centrifugernas storlek, ägt vid Socex. av som rum kerbolaget. Finnes däremot blott enda apparat viss storlek, förutsätter en av apparat-teknisk produktion i större skala även fabriksproduktion i ökad en en skala

1 Frågan om de varaktiga realkapitalens ökade bruksfrelkvens har rbchandlats av G u s t a V Cassel i Nature and necessity of interestw, sid 1134116 samt av Gösta Bagge i Arbetslönens reglering, sid. 40-49. 2 Ovanstående fördelar hos storproduktionen påpekades redan av Adam Smith, Wealth of Nations. 1776, kap. Se vidare Bagge, anf. arb.. sid. 46 o. 102. 3 Betinwgar en dylik apparat större kostnadsökning än den åtföljande produktionsökningen, får detta kostnadsövcrskott vägas mot den inbesparade lönesmmman, och härmed är man inne på mekaniseringsirägor. vilka behandlas i avd. C. 4 Jfr Gunna r Myr dal, Prisbildningsproblemet och föränderligheten, 1927, sid. 201.

. b Inverkan på företagets kostnader. Efter föregående utredning de materiella verkningarna övergå vi till av nu att behandla de därav beroende ekonomiska verkningarna å företagets kostnader. Byggnaderna för hela C-fabriken ha enligt det ovanstående alls utvidgats. Fabrikens maskineri har visserligen till följd specialiseringen i stor av utsträckning ändrats till sin art, men för vår genomsnittsfabrik bör dess totala vårde ha ökats mer än genom den mekanisering, som framkallats av den längre. drivna arbetsfördelningen. Byggnadernas räntekostnader bli alltså oförändrade och maskineriets blott obetydligt höjda. Frågan om anläggningarnas årliga amorteringskostnader kan te sig något mer komplicerad särskilt för maskinerna. Den verkligt produktiva tiden för dessa har genom minskade omställningar och vilopauser betydligt ökats. Man kunde då såga, att de komma att förslitas hastigare än förut, och att alltså deras årliga amorteringskvoter borde ökas. Nu finnes emellertid utom den egentliga bruksslitningen även ren tidsslitning, som delvis är materiell och en

delvis immateriell. Den materiella tidsslitningen beror på fuktighet, hetta, kyla

och andra fysiska processer, som påverka maskinerna oberoende av deras användning. Den immateriella tidsslitningen åter beror på den tekniska utvecklingen och ibland även på smakens förändringar, vilka två omständigheter efter en viss tid och oberoende av maskinernas användning göra desamma omodernaf Särskilt på grund den immateriella slitningen torde i praktiav man ken räkna med amorteringstider och -kvoter tämligen oberoende av den ntsträckning, i vilken maskinerna faktiskt få arbeta. Då sålunda amorteringskvoterna bli oförändrade och maskineriet blott obetydligt ökats, gäller detsamma dess årliga amorteringskostnader. Dess om ökade aktiva användande kommer däremot att medföra icke obetydligt ökade kostnader för underhåll och reparationer dels för ersättnings- och reparationsmaterial, dels för reparatörlöner etc. Totalt sett kan alltså sägas, att maskinkostnaderna ökas blott obetydligt beträffande räntor och amorteringar men icke obetydligt beträffande underhåll. Byggnadernas slitning åter beror tämligen helt på materiell tidsslitning, en som år oberoende maskineriets användning, och det sistnämnda gäller även av deras underhåll. Deras amorterings-, underhålls- och enligt det föregående om även räntekostnader bli alltså oförändrade. Mekaniseringar inom driften ha enligt det. föregående skett, emedan vissa operationer numera oftare återkomma samt på grund längre driven arbetsav fördelning, och driftsarbetarnas antal bör på grund härav något ha minskats. Eventuella ökningar i vissa apparaitenhetcrs storlek ha ibland även haft liknande effekt. Reparations- och underhållsarbetare, vilkas antal vanligen är rätt måttligt, ha däremot ökats i antal på grund maskinernas förutnämnda ökaav de underhåll. Allt allt torde hela arbetarantalet närmast ha något minsom 1 Hithörande förhållanden behandlas närmare i förts arbete Realkzrpital und Kapital- ZlDS kap. OClIIV.

skats. Ur kostnadssynpunkt bör i vart fall hänsyn blott tagas till driftsarbe- e tarnas minskning, ty reparatörernas ökning har redan redovisats i det ökade underhållet. Användes tidlönesystem, medföra de införda driftsförändringarna ingen ökning lönen arbetare. Användes ackordlönesystem, bör, sedan de av per improduktiva omställningstiderna minskats och förutnämnda mekaniseringar verkställts, omreglering ackordssatserna ske, så att dagsförtjänsten och en av lönekostnaden arbetare blir mycket större än förut I den mån ökad per arbetsskicklighet uppträtt, bör däremot en motsvarande ökning i dagsförtjänst inträda. Med hänsyn till ovanstående och till driftsarbetarnas något minskade antal, kan säga, att totala lönekostnaderna i flertalet fall närmast böra man ha något minskats. Till följd specialiseringen får givetvis öka lagren råmaterial och av man av färdigprodukter inom C-grenen, men denna ökning kan dock bli så stor, att den uppväger bortfallandet av alla lager för de nedlagda grenarna. Lagerkapitalet och lagerräntekostnaderna ha därför minskats, måhända rätt betydligt. , Inom förvaltningsarbetet bör särskilt det förberedande tekniska arbetet ha minskats kraftigt, dä detsamma genom specialiseringen erhållit vida mindre olikartade uppgifter än förr Därmed minskas även detta arbetes löne-

summa. Samtliga ovannämnda kostnader ha utgått för fabrikens egen bearbetning och behandling av fabrikationsföremålen. De kunna därför lämpligen kallas fabrikations- eller förädlingskostnader. Av dessa kostnader ha sålunda byggnadernas amortering, ränta och underhåll blivit oförändrade, medan maskinernas amortering och ränta mera obetydligt deras underhåll icke men obetydligt ha stigit. Driftsarbetarlönernas lönesumma åter har närmast minskats något, medan lagerräntor och förvaltningslöner avsevärt sjunmera kit. Allt allt torde de totala förädlingskostnaderna i allmänhet närmast som

ha sjunkit något. Nu har enligt avd. a produktionsvolymen vuxit mer

eller mindre. Förädlingskostnaden per produktenhet bör därför relativt ha sjunkit, åtminstone lika mycket produktionsmängden stigit. som Utom förädlingskostna-derna har emellertid fabriken del kostnader för en produktiva nyttigheter och tjänster kommande från andra produktionsetapper, A och B. Framför allt gäller det här dess råmaterial men även bränsle, kraft, belysning etc. Råmaterialens mängd bör ha stigit i ungefär samma takt som produktionsvolymen. När maskineriets improduktiva tid efter specialiserinminskas och produktionen därför ökas, ökas i allmänhet också den erforgen derliga mängden bränsle och kraft., ehuru i proportion produksamma som tionsvolymen. Allt allt kan sägas, att de främmande kostnaderna ökas i som

1 I verkligheten sker dock ofta en avsevärd höjning, särskilt om massproduktionens ökning blott småningom skett. Vid mekanisk verkstad III ha sålunda aekordsatserna lämnats oförändrade och förtjänsterna stigit. 2 Närmare se Schiffer, and. arb., sid. 44-46.

närmare takt produktionsvolymen, och att alltså dessa kostnader samma som produktenhet minskas blott obetydligt per Det finnes vidare ett särskilt slag främmande kostnader, nämligen transav portkostnaderna, som efter specialisering ofta ökas produktenhet. en per Efter sagda omändring omfattar varje fabriks avsättningsområde summan av samtliga specialiserade fabrikers förutvarande områden. Om dessa fanu briker ligga på olika, mera åtskilda orter, kommer sålunda avsättningsomrftdet för varje fabrik att väsentligt utökas, Därav följer emellertid ökade genomsnittliga transportkostnader produktenhet. Om de specialiseper genom ringen utskiftade produkterna kräva olika råmaterial, ökas ibland på liknande sätt varje fabriks anskaffningsområde för dessa och därmed även materialtransportkostnaden per produktcnhct. Vid andra former av storproduktion, såsom driftskoncentration och anläggningsökning, ökas ofta anskaffningsområdet och anskaffningskostnaden produktenhet, även råmaterialen äro per om geför de olika produkterna, och detta slag kostnadsökning är darmensamma av för vanligare vid sagda former än vid specialisering. Fördelarna av specialisering liksom av andra former av storproduktion -

bli ju enligt avd. a mindre och mindre för varje ytterligare steg som tages

i sådan riktning. Förr eller senare måste de därför uppvägas de ökaav de transiportkostnaderna för produkterna och deras råmaterial. För exportprodukter verka tullar och liknande omsättningshinder i samma riktning. På grund härav bringas tendenserna till allt större produktionsskala förr eller seatt avstanna. De hithörande förhållandena äro emellertid ofta särdeles nare komplicerade och lämnas därför i den följande framställningen alldeles åsido. Med bortseende från transportkostnader dyl. kommer sålunda de samlade o. produktionskostnadernas utveckling att ligga någonting mellan förädlings- och de främmande kostnadernas. De ökas med den ökade produktionen men i takt denna; kostnaden styck minskas sålunda med produksamma som per tionsökningen i proportion som denna. men samma

c Verkningariinom hela specialbranschen vid sluten marknad.

Verkningarna på arbetsmarknaden förutnåimnda förhållanden komma nu av att gestalta sigvväsentligt olika, allteftersom C-varans hemland utgör en sluten marknad för densamma eller-ej, och även beroende på massproduktioom hastigt sprider. sig från ovanberörda C-fabrik till övriga fabriker inom nen ifrågavarande specialbransch. Med l t k d att C-pros u e n m a r n a menas, dukternagej alls exporteras och heller äro underkastade utländsk importkon-

kurrens. I förevarande avd. c antages, att sluten marknad föreligger för

C-artikeln inom hemlandet. Genom sin massproduktion vår förutberörda C-fabrik med ett arbetarhar nu

1 Teoretiskt sett borde även amorteringarna å maskiner och byggnader föras till främmande kostnader, eftersom de egentligen utgöra försenade betalningar för byggnads- och maskinindustriernas insatser i fabrikationsprocessen. Men dessa belopp äro rätt svåra att exakt fixera och bokföringstekniskt behandlas de rätt olika vid olika företag. I enlighet med praktikens betraktelsesätt föras de därför här till föråidlingskostnaderna.

antal, snarast något minskats, fått fram betydligt produkter än förut. A2 som mer Är prisläget någorlunda oförändrat, har fabriken också fått betydligt ökad en vinst styck. Avsättning för sin ökade produktion får den att något per genom sänka sina priser och sin vinst styck. Detta kommer att gå ut över övriga per fabriker inom branschen, vilkas avsättning i nästan motsvarande grad minskas. Dessa fabrikers arbetarantal måste då minskas, vilket medför en viss arbetslöshet inom hela branschen. En massfabrikation vid fabrik har emellertid stark tendens att rätt en en snart sprida sig över hela eller större delen branschen. Detta kan delvis av ske att den först massproducerande fabriken till följd sin förbättrade genom av räntabilitet och konkurrenskraft utvidgar sig och driver motsvarande mängd en fabriker med redan förut tvivelaktig ekonomi till nedläggning. I större utsträckning sker det emellertid vanligen därigenom, att övriga fabriker övergå till massproduktion förmedelst specialisering eller driftskoncentration. För överskådlighetens skull antages att det totala anläggningskapitalet nu, för de alltjämt existerande fabrikerna till att börja med icke förändras genom ovannämnda I så fall inträder av förutnämnda skäl en allmän proprocesser. duktionsökning inom hela branschen, medan de totala förädlingskostnaderna snarast något minskas. Huvudsakligen på grund råmaterialens ökning stiga av emellertid de samlade produktionskostnaderna, ehuru svagare än produktionsvolymen. Kostnaderna produktenhet falla alltså, svagare än produkper men tionen ökats. Den inbördes konkurrensen mellan fabrikerna inom branschen leder åtnu, minstone i längden, till att produktprisen falla i någorlunda takt samma som produktionskostnaderna styck. Prissänkningen blir alltså lika stark per som produktionsökningen. Vi vända till efterfrågans förändringar till följd piissänkningen. oss nu av Antag därvid till början, att C är enkonsumtionsartikel. Även en inom sluten marknad är för sådana artiklar efterfrågans elasticitet inför en prisändringar mycket olika beroende på artikelns art. För somliga artiklar ökas efterfrågan relativt för somliga relativt mindre än priset fallit. I mer, genomsnitt kan räkna med, att efterfrågan relativt sett stiger än man mer

priset fallit mfterfrågans elastieitet 1. En sådan mot prisfallet pro-

portionerlig efterfrågeökning antas för C-varan. Eftersom prissänkäga rum ningen varit relativt än produktionsökningen, blir alltså även eftersvagare

frågeökningen mindre än denna.

Det uppkommer då ett krisartat läge inom branschen. Måhända inskränka därför samtliga fabrikanter sin tillverkning. Så länge deras anläggningar alltjämt äro inriktade på ifrågavarande produkt, kan emellertid därigenom ingen minskning i deras amorterings- och räntekostnader ske, och av deras övriga förädlingskostnader är det blott arbetarantalet och arbetslönesumman, som avsevärt bruka kunna minskas. Förädlingskostnaden styck måste mer per därför driftsinskränkningen ökas betydligt och därför i viss mån även genom produktionskostnaden styck. per Resultatet måste slutligen bli, att vissa anläggningar för C-produkten alldeles

A J falla bort, varigenom någon arbetslöshet inom branschen uppstår. Sagda bortfallande kan träffa vissa anläggningsdelar vid ett flertal fabriker eller också ett fåtal fabriker i deras helhet. De sålunda borttagna anläggningarnas byggnader få omändras för produktion, och maskinerna få omannan ändras eller nedskrotas. De sålunda bortfallande anläggningarna äro givetvis de ekonomiskt svagaste och vanligen också de minsta. På dylikt sätt reduceras produktionen så, att den överstiger efterfrågan. Trots denna reducering har dock ökning i produktionen inträtt, ty efterfråen gan har tack prissänkningen ökats. vare Det bör påpekas, att C-branschens omändring till massproduktion går om mera långsamt och landets allmänna produktionsvolym är stadd i tillväxt, behöva ovannämnda och nedläggningar inom branschen alltid inträffa. De omifrågavarande anläggningarna kunna då i stället komma att in i den växa allmänna produktionsökningen. Sker däremot övergången till massproduktion inom C-branschen snabbt, måste vid medelelastisk efterfrågan både mängden däri investerat kapital och däri sysselsatta arbetare minskas. Antag att C är någon konsumtionsartikel utan d k t i nu, en p r o u o n sa r tik el avsedd för fortsatt bearbetning. Då ligger C-fabrikationen närmare sin råvarubas, råvarukostnaderna bli stora, och efterfrågan på C skulle av denna anledning kunna bli elastisk. Men inträda i stället hänsynen mer nu till de efterföljande produktionsetapperna, D och E. Dessa etapper, vilka jämväl antagas ligga inom landet, få visserligen massproduktionen i C sina genom materialkostnader styck minskade, deras ränte-, amorterings- och löneper men kostnader per styck bli oförändrade, och alltså bli även de samlade produktionskostnaderna per styck endast måttligt minskade. Prisen på D och E kunna då endast måttligt sänkas, och efterfrågan på dessa artiklar och därmed även på C ökas därför endast måttligt. Det ovanstående betyder, att efterfrågan på produktionsvaror med deras hittillsvarande användningsvillkor i allmänhet är rätt oelastisk inför prisändringar. Det kan dock i rätt stor utsträckning inträffa, att C-varan på grund av sitt sänkta pris kommer att ersätta andra material, N och O, antingen inom sitt hittillsvarande eller inom andra användningsområden. I så fall blir efterfrågan på C betydligt elastisk, det sker då på bekostnad mer men av N- och O-produktionen, arbetarsysselsättning i stället minskas. vars Man kommer alltså till det resultatet, att för konsumtionsartiklar snabbt en genomförd massproduktion inom branschen vid sluten marknad i allmänhet medför minskad kapitalinvestering och minskat arbetarantal inom branschen. Avser branschen produktionsartiklar, inträffar ofta effekt, ibland samma men sker arbetarminskningen i stället inom vissa konkurrentbranscher. Dessa resultat särskilt beträffande arbetarantalet äro för våra syftemål viktiga att fasthålla.

d Verkningar inom hela vertikal-grenen.

Verkningarna av C-branschens massproduktion på arbetarsysselsättningen äro såsom antytts uttömda med det ovanstående. C-produktionen använder

oftast rimaterial från föregående produktionsetapper, A och och C-artik- A2 larna utgöra ofta själva halvfabrikat för följande sådana etapper D och E. Produktionsmängden C-artiklar har ju, trots reduceringen anläggningar och av arbetarantal, ändock ökats. Alltså erfordras ökad mängd A- och B-mateen rial sant produceras med tillhjälp C-ökningen ökad mängd D- och Eav en artiklar. Inom dessa föregående och efterföljande etapper krävas till följd därav ökad kapitalinvestering och ett ökat arbetarantal. Ligga alla dessa etapper inom landet, kunna de det inom C-grenen lediggjorda kapiuppsuga talet oci arbetarantalet.

En dylik överflyttning kapital och arbete stöter dock på tröghetshinder

av olika styrka och varaktighet. Tillhöra de olika etapperna arbetarav samma fack, kan arbetarnas överflyttning i regel ske någorlunda lätt. Detta gäller särskilt, om ifrågavarande etapper tillhöra eller mindre vertikalsamma, mer integreride företag. Föreligger däremot sådan fackgemenskap, får överflyttningen i regel ske på sådant sätt, att C-arbetarna småningom decimeras genom död och naturlig avgång, medan de arbetarårsklasserna dirigeras nya till .de andra etapperna. Beträffande kapitalet föreligga betydande över- flyttningssvårigheter för de varaktiga realkapitalen. I viss utsträckning kunde adapteras för användningar, vissa och ofta mycket stora na nog nya men förluster ske dock därvid. Slår ihop den till massproduktion förändrade C-branschen med alla man dess föregående och efterföljande produktionsetapper, uppstår vertikal inen dustrigren från råvara till slutprodukt. Ligger h l d t i k e a e n n a v e r a g r e in la d t och föreligger sluten marknad för C-branschen och n o m n e efterföljande etapper, medför enligt det ovanstående den införda massproduktionen i C följande effekt: I C inträder visserligen oftast minskning en av arbetarantal och kapitalmängd däremot inom hela industrigrenen. Detmen ta resultat är också viktigt att fasthålla. Ligga emellertid någon eller några f ö å d produktionsetapper A av r e g e n e och B inom landet, kommer den ovannämnda kompenserande ökningen av arbetarantal och kapitalmängd inom dessa etapper landet till godo. Massproduktionen inom C-branschen har då alstrat minskad sysselsättning för en hela landets arbetarstam. Upphäves däremot förutsättningen sluten marknad för den massproduom cerande C-branschen eller någon dess efterföljande etapper, bli förhållanav dena rakt motsatta. Antag sålunda, att C-varan är t t i k l en e x p o r a r e an-

tingen för konsumtion eller fortsatt produktion vilket sistnämnda betyder,

att närmaste produktionsetapp D ligger utomlands. I så fall kan den jämförelsevis måttliga minskningen i produktionskostnad och pris styck per vara tillräcklig att skapa ökning i den utländska efterfrågan, betydligt överen som

går den med massproduktionen först följande produktionsökningen. På grund

prissänkningen överflyttas nämligen då den utländska efterfrågan på Cav från andra utländska leverantörer till detmassproducerande landet, som varan alltså får väsentligt ökad internationell konkurrenskraft på området. På en grund härav uppstå givetvis utvidgningar inom landets C-produktion, vilka krä-

.86

va nya anläggningar och ökat arbetarantal. Vidare kräves råmaterial, vilmera

ket, om föregående produktionsetapper ligga inom landet, leder till produktionsutvidgningar och ökning arbetarantalet även i dessa. Är det slutligen

av -

nästa produktionsetappen D utan den därefter följande etappen E som lig-

ger utomlands, äger en liknande utveckling ehuru den lättare kompliceras rum, av diverse andra förhållanden.

Ãr det slutligen fråga direkt eller indirekt exportindustri utan

om en om en industrigren, som själv och med efterföljande etapper har sin marknad i hemlandet, men som är utsatt för utlän dsk imp ortkonkurrens, bli förhållandena visserligen i stort sett likartade, dock rätt varierande beromen ende på ursprungliga ställning inom landet. Ju mindre del hemmagrenens av marknaden, ifrågavarande före förändringen behärskade, komsom gren mer mer den senare utvecklingen att likna den vid exportindustriema. x

e verkningar å arbetslönerna och välståndet.

Massproduktiva metoders införande i bransch C komma, därest hela veren tikalgrenen ligger inom landet samt C och efterföljande etapper ha sluten en marknad därstädes, att få följande verkningar på arbetslönerna.

Enligt avd. b skulle massproduktion inom vissa företag, särskilt vid ackord-

lönesystem, snarast medföra någon löneförhöjning inom företagen. För hela

C-branschen skulle emellertid enligt avd. c dessa metoder vanligen medföra

nedläggning vissa fabriker och därmed även viss arbetslöshet, och en av en denna bör närmast utöva lönetryckande verkan. De nedlagda fabrikerna en ha emellertid varit de minst ekonomiska och ha i regel också haft de lägsta lönerna. Efter dessas nedläggande kommer alltså den genomsnittliga lönenivån för de sysselsatta arbetarna i branschen att ha höjts. Den genom dessa nedlägganden lediga arbetskraften åter bör efter viss övergångstid uppen sugas de utvidgade övriga produktionsetappema inom vertikalgrenen eller av genom samhällets allmänna produktionsutvidgning. Denna övergångstid är

emellertid enligt avd. d ofta lång och besvärlig, och under tiden existera de

arbetslösa alltjämt med sin lönetryckande tendens. I verkligheten torde det emellertid åtminstone under tider regel ha visat sig, att lönerna senare som

vid de massproducerande fabrikerna ändock icke falla. Detta kan bero på

fackföreningsväsendets styrka, på arbetspsykologiska hänsyn och annat mer, I själva faktum torde bestyrkt erfarenheterna både i Sverige men nog vara av och andra länder med stabil valuta. Den genomsnittliga lönenivån för de sysselsatta arbetarna inom branschen stiger sålunda, till början huvudmen en sakligen därigenom, att de mindre ekonomiska anläggningarnas lägre betalda arbetare tillsvidare alldeles mista arbete och utkomst Ãro C-branschen eller efterföljande etapper exportbranscher eller lida av utländsk importkonkurrens, blir utvecklingen väsentligt fördelaktigare. De

1 Inom de övriga etapperna i vertikalgrenen ha ju produktionen och arbetarantalet något kunnat ökas. Då. denna arbetarökning på grund av tröghetshindren till en början ofta kan omfatta en större del av de i C-etappen arbetslösa, uppstår en extra efterfrá gan på arbetare, som närmast skulle medföra någon löneökning även i sagda etapper.

massproduktiva metodernas införande medföra då ökad konkurrenskraft gentemot utlandet och till följd därav kraftiga produktionsutvidgningar. Efterfrågan på arbetskraft samt arbetslönerna stiga då i vederbörande produktionsetapp och även i de etapper, föregå densamma. som Enligt det ovanstående skulle sålunda massproduktiva metoders införande i bransch troligen medföra höjning lönenivån inom hela vertikalgrenen, en en av vilken emellertid endast vid icke sluten marknad skulle bli mera framträdande. Emellertid medföra sagda metoder också andra generella och sannolikt mer betydande samhälleliga fördelar. Det har sålunda visats, att masspromera duktionen vid någorlunda fri konkurrens överallt medför sänkta produktpris och ökad efterfrågan. Är det fråga konsumtionsartikel, få sålunda dess om en konsumenter fördelarna sänkta pris och ökad konsumtion. Är det åter av en produktionsartikel, medför dess sänkta pris minskade produktionskostnader för artiklarna i följande produktionsetapper ända fram till de slutliga konsumtionsvarorna, som sålunda sänkas i pris och ökas till sin konsumtion. Massproduktionens obestridligaste och sannolikt viktigaste fördelar komma sålunda att ligga hos den stora allmänheten i form sänkta levnadskostnaav der. Massproduktion inom bransch med dess direkt eller indirekt sänkta en pris å någon eller några konsumtionsvaror medför liten ökning i rn. a. 0. en reallönen för alla arbetare, såväl de inom branschen arbetande alla som övriga. När sålunda massproduktionen sprider sig från bransch till bransch, inträder en hel serie av små men allmänna sänkningar i levnadskostnader och motsvarande ökningar i reallöner och välstånd. Dessa samhälleliga företeelser utgöra massproduktionens ständiga och sannolikt mest betydande fördelar.

3. Andra slag av storproduktion.

a Driftskoncentration.

Hittills har resonemanget förts under förutsättningen, att massproduktionen tillkommit kooperativ specialisering, varvid anläggningarnas omfattgenom ning ursprungligen lämnats oförändrad. Det återstår nu att påvisa vissa mindre skiljaktigheter, inträda vid andra former storproduktion. som av Det kan sålunda ske driftskoncentration inom viss branschC. Det en en antages därvid först, att del fabriker förut varit fullt utnyttjade, och detta en på. sådant sätt, att del deras anläggningar och maskiner h e l t lega t en av nere. Efter koncentrationen samlas tillverkningen till vissa fabriker, som arbeta för fullt och på sådant sätt, att deras sammanlagda anläggningar äro lika med de förut utnyttjade kringspridda anläggningsdelarsumman av men na. Vid de fullt arbetande fabrikerna kan tydligen massfabrikation i ökad utsträckning ske. En del fabriker åter bli helt övergivna åtminstone Cav tillverkningen. För C-produktionen förutsättningarna alldeles likartade, äro nu nästan som i det förut antagna fallet av specialisering, och utvecklingen måste därför på de allra flesta punkter bli alldeles likartad som vid denna. I följande avse- -

A3 ende äger dock olikhet De förut blott delvis använda fabrikerna ägde en rum. alla vissa arbetare, vilkas antal tämligen oberoende användningens var av omfång. Hit höra sålunda arbetare för byggnadernas underhåll, vakter och rengöringsarbetare samt till viss grad eldare och maskinister, därest ångpanncen drift råder. Efter förändringen bortfalla dessa arbetare alldeles vid de helt nedlagda fabrikerna Såtillvida verkar alltså driftskoncentrationen något starkare i riktning att minska arbetarantalet och lönekostnadema än den förutnämnda specialiseringen. Därav följa ock vissa små modifikationer i resone-

manget i avd. 2 b och o.

Beträffande de övergivna anläggningarna kunde möjligen deras maskiner

efter erforderlig förändring överföras till någon liknande tillverkningsgren och verka i så fall höjande å arbetarantalet därstädes. Ofta nog få de i stället nedskrotas. Byggnaderna åter kunna ofta användas för annan industriell verksamhet, vilket också verkar i arbetarökande riktning. Driftens inskränkning i de förut underanvända fabrikerna har emellertid oftare skett på så sätt, att de varit d l da i d eller vissa nog n e a g v s s a g dagar i veckan eller månaden arbetat fullt under de återstående. Verkmen ningarna bli då de för arbetets del fäster sig vid samma som ovan, om man arbetstimmarna i stället för vid arbetarna. Men som varje sysselsatt arbetare efter förändringen arbetar betydligt längre tid än förut, sker tydligen been tydande minskning i det anställda arbetarantalet. Däremot inträder minskning den totala avlöningssumma-n, såvida arbetarna förut under sina leav dighetsdagar åtnjutit viss mindre avlöning. Har detta skett, bortfalla efter förändringen dessa ersättningar, vilket minskar produktionskostnaderna.

b Anläggningsöknin g.

Hittills har det antagits, att det i omedelbart samband med massproduktiva metoders införande vid någon eller några branschens fabriker icke skett nåav utvidgning vid dessa fabriker. Ofta bygges emellertid i verkligheten en gon större fabrik eller utvidgas någon bestående sådan kraftigt just för att ny införa eller utveckla sådana metoder. Detta kan ske sig i förening med vare driftskoncentration eller specialisering eller utan sådana I jämföprocesser. relse med den specialiserade fabriken i avd. 2 erbjuda sig nu följande mindre skiljaktigheter i resonemanget. Vid den specialiserade fabriken i dess helhet hade förädlingskostnaderna efter specialiseringen snarast minskats något. Sett synpunkten av den geur specialiseringen utvidgade avdelningen ha emellertid förädlingskostnadernom tillvuxit i nästan takt avdelningen själv och dess anliggningsna samma som kapital. Produktionen dithörande specialartiklar åter har tillvixit först av och främst i takt avdelningen själv och därutöver till följd de samma som av införda massproduktiva metoderna. Därigenom kommer man fran till den förutnämnda betydande minskningen i förädlingskostnaderna per produktenhet.

1 En dylik har tydligen ägt rum vid Höganäsbolagets uppfordringssrhakt. process

Alldeles vid sådan avdelnings tillväxt tillgår det, då fabrik utsom en en vidgas kraftigt eller större fabrik anlägges i förening med massproduken ny räntekostnader tillväxa i ungefär takt

tiva metoder. Amorterings- och samma

anläggningskapitalet, medan maskinernas underhållskostnader växa något som raskare. Arbetarantalct och lönesumman växa till följd de förutnämnda av mekaniscringarna något långsammare än anläggningskapitalet På samma sätt förhåller det sig med lager och lagerräntor samt åtminstone till en viss gräns med förvaltningspersonalen och dess lönesumma. De samlade årliga

förädlingskostnaderna böra därför växa snarast något mindre än anläggnings-

kapitalet. Produktionen åter ökas dels i proportion till kapitalökningen, dels

ytterligare avsevärt på grund de massproduktiva metoderna. Förädlingsav kostnaderna produktenhet måste därför sjunka rått betydligt. Eftersom per de främmande kostnaderna ökas nästan lika mycket produktmängden, kunsom

dock jämlikt avd. 2 b de samlade produktionskostnaderna enhet minskas

na per blott mera måttligt. Den produktionsökning, uppkommer till följd nyanläggningen eller som av utvidgningen, kommer att utöva ännu kraftigare konkurrens med övriga en fabriker inom branschen än vid massproduktiva metoders införande utan anläggningsökning jämlikt avd. 2 e. Detta utgör ändå kraftigare impuls än en där sagts för dessa andra fabriker att övergå till massproduktiva metoder för-

medelst driftskoncentration eller specialisering. Massproduktionens införande

i bransch torde oftast tillgå just på det sättet, att initiativet därtill tas en nog någon nybyggd eller utvidgad fabrik. i av Den ifrågavarande kraftigare konkurrensen leder ävenledes till att ekono-

miskt anläggningar inom branschen måste nedläggas i ännu något större svaga utsträckning jämlikt avd. 2 oftast sker vid massproduktiva metoder

än som c

utan anläggningsutvidgning. Uppstår den eller utvidgade fabriken i nya samband med rask ökning i efterfrågan till följd smakåndringar, allmän en av

ekonomisk uppblomstring eller annorledes, bli dock sådana nedläggningar ofta

nödvändiga.

En föregående driftskoneentration är såsom förut antytts ofta förutsättning

för att vissa anläggningar större mått än de förutvarande skola komgen av till stånd. Mycket tydligt framträder detta inom Tobaksmonopolet med ma less stora stockholmsfabrik. nya

c Empiriska resultat.

Vid samtliga undersökta fyra verkstäder har eller mindre betydande en mer

utökning anläggningarna eller åtminstone maskineriet ägt rum. Vid Verk-

av stad IV talas dessutom 0avbruten arbetstillgång. I samtliga desom mera

1 I förhållande till avd. 2 b accentueras detta ytterligare något. Vid nu ifrågavarande utvidgningar växa nämligen liksom vid driftskoneexitration vissa mindre arbetargrupper såsom fabriksvakter och maskinistei relativt föga i antal. Vid var fabrik i avd. 2 måste däremot före specialiseringen en större del av dessa arbetare slås ut på de övriga avdelningarna för att sedan, i den mån som dessa bortfalla, hänföras tillden utvidgade C-avdelningen.

A8 sa fall anges detta medverkande orsak till de inträdda eller mindre som mer kraftiga förbättringarna produktiviteten mätt i produkt

av per arbetstimme

och därmed i verkstads utländska konkurrenskraft och förmåga öka resp. att sitt arbetarantal. En större roll i dessa hänseenden torde dock de samtidigt införda mekaniseringarna överallt ha spelat. En diskussion närmare av dessa fall uppskjutes därför till avd. C. Sin största betydelse bland de undersökta företagen har anläggnings- eller kapacitetsökningen haft inom sulfatindustrin. För den Sulfatfabrik Il nya har sålunda dess ökade storlek i förhållande till Sulfatfabrik I varit doden minerande orsaken till dess mycket överlägsna produktivitet. Därmed har givetvis dess tillkomst, betytt källa till zirbetarsysselsåttning, starkt som en ny underlättats. Inom den äldre fabrik I har även viss kapacitetsökning en ägt rum samtidigt med viss mekanisering, båda med liknande produktivitetsen höjande effekt. Driftskoncentration stora mått har vid Tobaksmonopolet. På av ägt rum grund av denna och den mekanisering, delvis berott densamma, ha som av starka produktivitetsförbättringar för de flesta tillverkningsgrenarna uppkommit. Även efterfrågan varit så abnormt stark under basåret, om som faktiskt fallet, skulle till följd därav arbetar-antalet betydligt ha reducevar rats. Vid Höganäs uppfordringsschakt har betydande driftskoncentration en med åtföljande produktivitetsförbättring skett.. Då samtidigt produktionen till följd stark utländsk konkurrens minskats, har hithörande arbetarantal beav tydligt minskats. Produktivitetsförbättringen har dock samtidigt stärkt gruvornas konkurrenskraft och förmåga att uppehålla driften. Någon dliftskoncentration och samtidig betydande ökning maskinen av kapacitet och produktion har ägt vid Möbelfabriken. En stark produkrum tivitetsförbättring har här uppstått, dock huvudsakligen tillskrives den som samtidigt starka mekaniseringen, samt tillika någon minskning i totala arbetarantalet. Vid Järnverket, Sågverk I och Brödfabriken ha likaledes anläggningarna eller åtminstone den maskinella produktionskapaciteten betydligt

ökats, utan att den större produktionen likväl vid sidan mekanisering av etc. synes ha spelat någon större roll för produktivitetshöjningen.

4:. Historik.

Drift i stor skala i alla dess olika former och därmed följande massproduktion hade redan under halvseklet före kriget tillvuxit synnerligen starkt i be-

tydelse i Europa och Amerika. Utan tvivel bidrog denna driftsorganisatoriska företeelse i betydande utsträckning till den kraftiga allmänna välståndshöjningen, under denna period ägde som rum. Särskilt i Förenta staterna har denna rörelse under tider fortsatt senare och anses i hög grad ha nedbragt produktionskostnaderna och höjt välståndet

1 I en till svenska under titeln Amerikas välstånd översatt bok P. M belyav azur ses bl. 21. detta tema; se särskilt sid. 98. Se även kommerserådet Enströms förutnämnda föredrag.

I England har denna utveckling vunnit betydande efterföljd, särskilt i . 4 en form driftskoncentration och driftssamverkan mellan förutvarande av annan mindre företag. Dessa företeelser ha till den grad dragit den allmänna uppmärksamheten till sig, att därstädes i allmänhet med rationalisering helt man enkelt menat driftskoncentration I Sverige har produktion i stor skala i olika former sedan längre tid tillvvuxit i betydelse. Prof. Nils NVohIin har behandlat denna utveckling under perioden 1896-1912 i sitt arbete Driftskoncentrationen i svensk fabriksindustri, varvid uttrycket driftskoncentration fattats i allmän bemärkelse så-

innefattande alla former storproduktion se sid. 5 6. Under sagda

som av 0. period hade det i kommerskollegii industristatistil: redovisade antalet självständiga fabriksanläggningar ökats med 24.3 %2 och det sysselsatta arbetarantalet med 53.5 L Antalet arbetare anläggning ökades alltså med 23 per Emellertid har säkerligen under perioden, bl. pä grund uppfinningar och a. av pä grund reallönestegringar, arbetssparanrle mekaniseringar i stor utsträckav ning förekommit.. Produktionen per anläggning tillväxte därför säkerligen i avsevärt större omfattning än sagda 23 34. År 1913 lades industristatistiken pä flera sätt. Här nedan den om anges ökning fabriksanläggningarnas r: driftsställenas antal undergått melsom lan åren 1913 och 1929.3 Vidare ökningen i industriens produktionsanges volym mellan sagda år enligt Kommersiella Meddelandens index. Med anledning härav äro förändringarna i arbetare per anläggning och produktionsvolym per anläggning uträknade.

Ökning + eller minskning - är 1929 i % av 1913

Antal Antal Produktions- Arbetare per Pâigdámâlyrâ

anläggningar arbetare volym anläggning p ninggg

+547; +26% +513; -22% -2%

Antalet arbetare anläggning har sålunda minskats kraftigt, medan proper duktionsvolymen anläggning förblivit nästan oförändrad. Orsaken till per denna starka skiljaktighet beror säkerligen huvudsakligen pä de kraftiga mekaniseringar, vidtagits under perioden, särskilt efter år 1920. Utan som timmarsdagen, vilken minskade arbetstiden anläggning med i genomsnitt per 13 %, hade produktionsvolymen anläggning ökats med cza 11 c:a per

1 Jfr en artikel i Westminster Banks Review, juni 1929. 2 Antalet självständiga fabniksavdelningar tillverkande olikartzide produkter hade ökats något beroende på att fabrikerna förut i större utsträckning inom sig förenat sådana mera., avdelningar. Det skulle föra för vitt att här undersöka frågan, huruvida anläggningarnas eller avdelningarnas antal bör läggas till grundval för en beräkning av ifrågavarande slag. Fabriksanläggningarnzi motsvara vad som efter 1912 kallas driftsställen i industristatistiken. 3 Den undergräns för produktion-svärdet, som fordras för att vederbörande anläggning skall räknas in i industrismtistiken, 10 000 kr. är 1913 och 15000 kr. år 1929, vilket var tämligen väl motsvarar penningvärdets däremellan inträdda fall. För detaljer se Industri, 1926, sid. 9. 4 Den genomsnittliga arbetstiden per arbetare minskades 15 4%, men pä grund av den kontinuerliga driften vid verk med skiftarbete minskades anläggningarnas genomsnittliga användningstid ett par % mindre.

92 A4 Även med korrektion för åttatimmarsdagexi skulle alltså produktionsvolyanläggning ha ökats mycket mindre efter 1913 än tidigare. Emellertid men per får ihågkommas, att indexsiffrorna för produktionsvolymen innehålla många dubbelräkningar och därför äro alltför exakt pålitliga.. De många småaxiläggningarna, vilka dominera siffrorna för antal anläggningar, omfatta vidare endast mindre andel totala produktionen. Graden allmän driftskonen av av centration inom hela industrien därför föga deras förhållanden utan anges av företrädesvis av de större fabrikerna. Bland dessa har allt att döma koncenav trationen i allmän bemärkelse fortsatt rätt starkt även efter 1913.

i

z

i

i z i

B. Standardisering.

Inom denna rationaliseringsform brukar särskilja två olika huvudforman nämligen kommersiell 0cl1 teknisk standardisering. De behandlas här mer, nedan var för sig.

1. Kommersiell Standardisering.

a Dess karaktär.

Kommersiell Standardisering betyder, att man i artikelserier av många nära varandra liggande storleksnummer och typer i ordinarie produktion blott bibehåller storlekar och typer med vissa påtagliga avstånd och gallrar ut alla däremellan liggande I stället för de bortgallrade numren inträder en nummer. motsvarande ökning i produktionen de kvarvarande. För de sålunda stanav dardiserade artiklarna kunna, såsom nedan skall utvecklas, produktionskostnaderna och prisen sänkas rätt väsentligt. Om någon avnämare ändock önskar erhålla något de bortgallrade kan leverans härav alltjämt ske, ehuav numren, ru till ett högre pris än å standardvarorna. De standardiserade artiklarna kunna regel tillfredsställa den alldeles som övervägande delen efterfrågan. Att stor del avnämarna förut efterav en av frågat de bortgallrade artikelnumren berodde nämligen oftast på slump, på nu irrationella eller på hänsyn till vissa produktionsförhållanden, som efter vanor erforderlig organisativ samverkan utan olägenhet kunna förändras. På grund de lägre prisen å standardnumren måste det då bli fördel för dem att av en övergå till dessa Den kommersiella Standardisering produktion och efterav frågan, sålunda kommer till stånd, skulle också och måhända mera upplysom sande kunna kallas för i f r ri g. u n o m e n Dylik Standardisering kan artiklar såväl för produktionens som för avse konsumtionens behov. Den kan likaledes avse artiklar inom de mest olika områden och med mycket varierande storlek Dock torde bruksföremål sig vare för fortsatt produktion eller för konsumtivt nyttjande komma betydligt i mer fråga än förbrukningsvaror. Standardisering färdiga fristående sammansatta artiklar antingen för proav ducenters eller konsumenters behov brukar kalla typ-standardisering och man

1 Jfr ett belysande exempel i Holzcr, Systematische Fabriksrationalisierung, 19.28, sid. 29. 2 Illustrerande exempel lämnas i Svenska industriens standardiseringskommissions broschyr Slöseri. 7-312418

Bl av deras delar för del- eller dctaljstandardisering. I Tyskland kallas det förstnämnda slaget för Typung eller Typisierung. Detaljstandardiseringcn kallas ibland för Normung såsom Hinnenthal 0cl1 Holzer, ibland för Norav malisierung såsom Schiffer sid. 14, vilken vill namnet Normung av reservera åt ett Visst slag teknisk standardisering. av Standardisering mindre och större detaljer, fabrik själv tillverkar, av som en kan oftast i viss utsträckning genomföras fabriken på hand Stanav egen dardisering av en fabriks färdigprodukter kräver åter i regel organisativ samverkan mellan produktens tillverkare och avnämare i allmänhet. Detta vare sig denna produkt, som vi kunna kalla kommersiell färdigprodukt, tekniskt sett består färdiga bruksföremål eller förbrukningsvaror eller däri ingåav av ende större eller mindre delar. Såsom bärare denna organisativa samverkan av framträder den moderna standardiseringsorganisationen. När fråga uppstår Standardisering någon viss kommersiell färdignu om av produkt går denna jämlikt sagda organisation till behandling inom ett utskott eller kommitté sammansatt av sakkunniga representanter för tillveren karna och avnämarna produkten. Beroende på artikelns natur bestå de reav presenterade avnämarna fabrikanter, större konsumenter såsom olika slags av korporationer, handlande fl. Efter omfattande överläggningar med ett stort m. antal producenter och avnämare beslutar därefter utskottet, när så befunnits görligt, att förorda viss lämplig Standardisering artikeln. Emellertid står av det de enskilda tillverkarna alltjämt fullständigt fritt att tillämpa de förordade standards eller ej. Den därigenom vunna möjligheten att få avsättning för standardiserade och produktionsbilliga produkter föranleder dem dock i allmänhet att verkligen göra detta. En dylik organisativ samverkan redan på det förberedande stadiet med avnämarna är nödvändig för de flesta produktionsvaror. Dessas hittillsvarande fordringar på artiklarnas typer och storlekar ha nämligen varit ganska distinkt bestämda deras produktionsvillkor. Först efter omsorgsfull samverkan av egna med avnämarna och hänsynstagande till deras behov blir det m-öjligt att få fram allmänt acceptabla standardseiier. Är det fråga artiklar för konom sumtivt nyttjande, och existera blott ett fåtal huvudavnämare, såsom kommueller andra större korporationer, gestalta sig ofta förhållandena på liknanner de sätt. Är det fråga vitt spridda konsumtionsartiklar, äro däremot konom mera sumenternas fordringar beträffande exakta storleks- och typnummer i allmänhet föga distinkta. En fabrikant, önskar standardisera sin tillverkning av som sådana artiklar, kan därför i stor utsträckning göra detta utan föregående överläggningar med avnämare eller kolleger. Genom de lägre produktionskostnader och pris, han uppnår sin isolerade Standardisering, lockar han helt som genom enkelt konsumenterna till sig. Standardiseringen del konsumentvaror av en beror emellertid för sitt genomförande eller mindre på medverkan från mer handlandenas sida, och i så fall blir organisativ samverkan med dessa, av en angivet slag nödvändig. ovan

1 Jzfr Holzer, anf. arb., sid. 30

b Verkningar. ni

Genom kommersiell Standardisering uppstår massproduktion de icke bortav gallrade storleks- och typnumren. Denna Standardisering är i själva verket ett slags specialisering, och verkningarna av denna företeelse ha redan förut skildrats i avd. A 2. Standardiseringen kräver emellertid vanligen såsom den vanliga specialiseringen några maskinella omläggningar och omläggningskostnader betyav delse. Allt förutvarande maskineri kan här fortfarande användas behömen ver under tillverkningens gång vida mindre ofta än förr ställas för olika om storleks- och typnummer. På grund av frånvaron av omläggningskostnadei blir resonemanget i avd. A 2 såtillvida synnerligen väl tillämpligt på standardiseringen.

Såsom i avd. A 2 a utvecklats, kan de minskade maskinella omställ-

genom ningarna mycken improduktiv tid för arbetare och maskineri undvikas. De uppkommande längre tillverkningsserierna möjliggöra här där längre som en driven arbetsfördelning, som i sin tur möjliggör mekanisering åtskilliga delav operationer. Till följd allt detta ökas produktionen betydligt, under det av att maskinkapitalet snarast något ökas ooh arbetarantalet snarast minskas. När genom Standardisering antalet produktvarianter minskats i motsvarig-

het till de mera distinkta olika behoven, blir efterfrågan på dem mycket mer

jämn och lättberäknelig än förut. Fabrikanterna kunna därför föra betydligt mindre lager färdigprodukter och halvfabrikat än förr. Om även råmateav iialen äro standardiserade, kunna också materiallagren inskränkas.. Lagren

och lagerräntorna minskas därför, liksom vid de förutnämnda slagen av massproduktion, ehuru av andra skäl. Ovannämnda omständigheter torde ävenledes möjliggöra någon minskning förvaltningspersonalen. av Sammanlagt torde därför även vid Standardisering de totala förädlingskostnaderna närmast förete minskning. Då samtidigt produktionen betyden ligt ökats, minskas förädlingskostnaden produktenhet åtminstone lika per mycket produktionen ökats. som Särskilt för del konsumtionsartiklar händer det ofta, att efterfrågan konen

centreras till vissa säsonger. Eftersom produkternas antal standardi-

genom seringen avpassats att motsvara de mera distinkta behoven, ha fabrikanterna all anledning antaga, att efter mellansäsongen stark efterfrågan ånyo skall en uppstå å dessa produkter. I sådana fall blir alltså efterfrågan ehuru icke jämn dock lättberäknelig. Därigenom kunna fabrikanterna utan större risk producera på lager under mellansäsongerna och alltså undvika periodiska driftsinskränkningar. Därigenom undvikes improduktiv tid för anläggningarna, och deras ränte- och amorteringskostnader produktenhet minskas. Ytper terligare någon minskning i förädlingskostnaden produktenhet uppstår per alltså. För arbetarna betyder åter saken, att de periodiska växlingarna i deras sysselsättning betydligt minskas. Förädlingskostnaderna styck minskas sålunda minst lika mycket per som produktionen tilltagit, de främmande kostnaderna växa, såsom i avd. men

A2b utvecklats, i nästan takt denna. En fördel för standar- Bl samma som diseringen gentemot specialisering, driftskoncentration och anlåggningsökning är att avsåttningsområdet behöver ökas och heller materialanskaffningsområdet såsom ofta vid de två sistnämnda formerna. Alltså ökas har transportkostnaderna för produkter och råmaterial. På grund ovanstående av omständigheter falla de samlade produktionskostnaderna produktenhet nu per minst lika mycket vid de andra formerna massproduktion ehuru även som av har i mindre grad än produktionen ökats. Produktprisen komma då också, åtminstone i längden, att falla i takt, mindre än produktionen samma v. s. ökats. Ser hela den ifrågavarande specialbranschen inom landet i dess helman het, och antar, att hela dess anläggningskapital förblivit någorlunda oförändrat, skulle efter standardiseringen produktionen väsentligt ha ökats, medan

produktprisen visserligen fallit, lika mycket. Såsom i avd. A 2 c ut-

men vecklats, har då i allmänhet under förutsättning sluten marknad och kort av övergångstid efterfrågan ökats lika starkt som produktionen. För att bringa denna i överensstämmelse med efterfrågan måste den åter minskas något, vilket sker därigenom, att tillverkningen vid de fabriav varan svagare kerna inskränkes eller nedlågges. De därigenom sysslolösa arbetarna kunna ibland överföras till andra tillverkningar inom fabrik bli ibland samma men

arbetslösa. Såsom i avd. A 2 d utvecklats, leda de sänkta prisen på till

varan utvidgningar andra prodnktionsetapper inom vertikalgren. Därigeav samma nom böra de nyssnämnda arbetslösa åter uppsugas på sätt som där angivits.

Exportindustrierna skulle jämlikt avd. A 2 d vid andra former av masspro-

duktion få väsentlig ökning konkurrenskraften och arbetarantalet. en av även av Standardiseringen däremot medför endast i mindre grad sådana extra fördelar åt exportindustrien. Om landet A exporterar någon viss standardiserad vara till landet B, sker det i allmänhet medelst internationell samverkan med en avnämarna i B. Men i denna samverkan äro då vanligen även andra leverantörlander än A inbegripna, och A får därför sin standardisering någon genom särskilt ökad konkurrenskraft på B. På grund dessa standardiseringens av internationella tendenser kommer den slutna marknaden för någon sådan vara i själva verket att omfatta hela eller större delen världen Undantag hårav ifrån utgöra sådana konsumtionsvaror, fabrikanterna kunna standardisera som hand. på egen Såsom i avd. A 2 standardisering inom specialbranseh

e utvecklats, bör en

leda till någon höjning i den genomsnittliga lönenivån för de inom densamma alltjämt sysselsatta arbetarna. Liksom vid de övriga formerna av massproduktion komma emellertid de samhälleliga fördelarna standardiav en varas sering huvudsakligen att bestå i sänkta priser och ökad efterfrågan på varan och dess eventuella slutprodukter. Detta betyder liten öksenare m. a. o. en ning i reallönen för alla arbetande inom landet. En serie sådana standardiav

1 Att icke deltaga i internationell standardiseringsrörelse skulle däremot för ett en visst land-s industri innebära ett starkt försvagande av dess konkurrenskraft.

seringar och små roallönestegringar bilda så slutligen avsevärd ökning i B71 en det allmänna välståndet. Vid del- och typstandardisering av bruksföremål för konsumtivt nyttjande eller för hantverkares eller jordbrukares eller andra småproducenters behov uppstå även följande fördelar. När någon del dessa föremål är försliten av eller oduglig, är det till följd standardiseringen lätt och billigt att anav skaffa passande ersättningsdelar. Detta är ofta till avsevärd fördel för den stora allmänheten. Standardiseringens förmåga att åstadkomma massproduktion och därigenom höja reallönerna har kommit särskilt starkt till i Förenta staterna och synes förklaringsgrunderna till let amerikanska välståndet synes vara en av

c Begränsningar.

Inom de välsituerade och bildade klasserna ställer sig den personliga mer smaken i vägen för Standardisering del deras bruksartiklar. Detta en av en av gäller särskilt alla sådana föremål och artiklar med estetisk betoning såsom möbler, kläder, porslin och glas etc. Beträffande sådana artiklar ha människorna inom dessa klasser ett visst originalitetsbegär, som ofta är ett nödvändigt uttryck för den högre kulturen. Det växande allmänna välståndet gör det möjligt, att detta originalitetsbehov kan komma att sprida sig även till de relativt mindre välsituerade klasinom samhället. Ännu så länge torde dock dessas växande estetiska serna krav tillfredsställas vackrare vardagsvarom, vilkas produktion i betydanav de utsträckning kan standardiseras. Det finns även företeelse inom konsumtionen, som i någon uten annan sträckning motverkar standardiseringen, nämligen modernitetsbegäret. Sådana bruksföremål, människorna använda vid sitt yttre uppträdande och sin som samvaro med andra människor, äro nästan alla underkastade olika moder, vilkas varaktighet i allmänhet är ganska kort. Underkastade sådana numera modeändringar äro framför allt de ovannämnda estetiskt betonade föremålen, särskilt damkläder. För andra sällskapliga bruksföremål såsom personbilar och grammofoner bidrager den tekniska utvecklingen eller mindre till ofta mer återkommande modeändringar. Modeändringarna och begäret därefter voro liksom originalitetsbehovet ursprungligen begränsade till vissa samhällslager, med det växande välståndet ha de i stor utsträckning spritt sig till men nu hela sta-ds- och industribefolkningen. Ofta nog torde modernitetsbegäret direkt framkallas av vissa producenter, som Vilja skapa sig marknad genom att lägga an på nya artiklar och på. en allehanda sätt reklamera för dessa. Denna företeelse synes ha fått en mycket stor omfattning i Amerika. Det mest dramatiska exemplet härå har varit General Motors lyckade anfall med ständigt bilmodeller mot Ford och hans nya länge oförändrade modell.

1 Jfr Mazur, arnf. arb., kap. II. 2 Jfr Mazur, anif. arb., kap. VIII och IX.

Bl Modeändringarna göra intrång på standardiseringen ifrågavarande artikav lar i den mån denna böra definitiv över längre tidsperiod. som anses vara en Flertalet de fördelar, åiro förbundna med standardiserad massprodukav som

tion, äro emellertid beroende sådan förutsättning. Modeändringarna

av en inträffa dock än ett gånger året, och får massproduktionen mer par om av likartade ohämmat verka så lång tid ett halvår, har den avgivit varor som större delen av sina förutnämnda fördelaktiga verkningar. Modeändringarna nödvändiggöra, när de inträffa, vissa omställningar eller omläggningar maskineriet, vilka ibland kunna rätt kostbara. Men av vara detta torde oftast beröra fabriker utan massproduktion och Standardisering nästan lika mycket fabriker med sådana metoder. Någon gång, såsom som vid Fords verkstäder, har dock standardiseringen medfört mycket utprägen lad och inelastisk specialisering hela anläggningarna och i sådant fall medav föra givetvis modeändringar betydande nackdelar I följande hänseende omintetgör emellertid modernitetsrörelsen på ett generellt sätt standardiseringens fijrdelar. Genom modeåndringarna blir en av det nämligen förenat med största risk att producera på lager under säsongartade eller tillfälliga minskningar i efterfrågan. Standardiseringens förutnämnda fördelarvatt göra efterfrågan lättberäknelig och att onödiggöra periodiska driftsinskränkningar gär sålunda modernitetsrörelsen till spillo. genom Emellertid träffar modernitetsrörelsen endast konsumentartiklar och icke ens alla sådana. Artiklar för konsumenternas rent praktiska bruk, såsom ex. kökstillbehör eller dammsugare, träffas sålunda föga därav. Av modebetonade föremål såsom automobiler är heller flertalet deras småex. av

delar underkastade modeändringar. Allt allt kan sålunda att

som man säga,

modernitetsrörelsen blott berör ett ,jämförelsevis mindre antal av de industriellt

producerade artiklarna, och även för dessa upphäves i stort sett endast en mindre del av standardiseringens fördelar. För vissa artiklar, både för konsument- och producentbruk, är den vetenskapliga och tekniska utvecklingen så rask, att ändringar i konstruktionen mycket ofta och i alla riktningar komma till stånd. Sådana artiklar, såsom ex. radioapparater och flygmaskiner, kunna under denna sin utvecklingstid icke med fördel standardiseras. För de flesta produktioner utgör emellertid den allmännatekniska utvecklingen varning att alltför hårt och inelastiskt en specialisera anläggningarna för något visst slag standardisering. av

d Empiriska resultat.

Deni.industrimonografierna nämnda Mekanisk verkstad I har genomfört en betydande Standardisering under sedvanlig samverkan med konkurrenter och avnämare och med-vanlig produktivitetshöjande effekt mätt arbetstimme. per Den Standardisering, ägt vid Verkstad III, denna däremot som rum synes av ha utförts mera på egen hand. Detta är förmodligen orsaken till att standardi-

1 Ford-verkstädernas omläggning för den nya bilmodellen uppges sålunda ha kostat 50 milj. dollars.

seringen betydligt medverkat att stärka detta företags internationella kon- B 1 kurrenskraft och produktionsvolym och även arbetarsysselsättning. Vid Buteljglasbruket har 1927-1928 viss standardisering skett, vilken här tillen kommit på de förnämsta avnämarnas initiativ. Därigenom har produktivite-

per arbetstimme och produktionsvolymen ökats vid ungefär oförändrat

ten -arbetarantaL Partiell Standardisering med uppgiven god effekt har vidare ägt vid den rum blandade Verkstad IV. Någon utveckling i riktning har även yppat samma sig vid Järnverket och Tobaksmonopolet. Bland våra undersökta företag har standardiseringen haft avsevärt mindre frekvens och betydelse än massproduktion medelst maskinutvidgning eller driftskoncentration jämlikt avd. A. Den är även rätt mycket koncentrerad på metallfabrikerna. Allt detta torde rätt väl kunna generaliseras och tillämpas på industrin i dess helhet..

2. Teknisk Standardisering.

Denna vill bl. på ett otvetydigt och allmängiltigt sätt bestämma industria. artiklarnas benämningar och egenskaper. Till vad sålunda bestämmes höra som .alla tekniska termer och definitioner. Vidare vill fastslå den exakta meninman med alla fordringar beträffande storlek och kvalitet med de toleranser, gen få förekomma, och de prövningsmetoder, skola användas. I Tyskland som som kallar Schiffer detta för Normung. Goda även klas sificenamn vore ring eller formell precisering. Sålunda allmänt vedertagna klara benämningar och kvalitetsfordringar spara mycket arbete och tid vid beställning, leverans och kontroll vederbörande av produkter. Det rör sig sålunda merkantil rationalisering, som det här om är avsikten att närmare behandla. Ett ytterligare led i den tekniska standardiseringen, särskilt beträffande smådelar, är att de antagna standards äro blott tydliga och graderade med lämpliga mellanrum utan även de mest ändamålsenliga. De ifrågavarande delarna böra sålunda de mest ändamålsenliga i förhållande till de provara duktionskostnader, de medföra. Detta är t k ni k tim e r i n g, som e s o p och härmed ,är inne på den rent tekniska rationaliseringen, heller man som närmare behandlas i detta arbete. i Ett slag teknisk optimering, är särskilt intresse, är den k. u av som av s. b t b h t smådelar. Det är stor vikt, att sådana smådelar vid y a r e e n av av sintillverkning nämnvärda avvikelser från de angivna måtten, ty i få mer annat fall måste de vid sammanfogningen. till färdigprodukter undergå ytterligare arbets- och tidskrävande justeringar. Smådelarna måste m. a. o. vid tillverkningen göras fullt utbytbara. Detta uppnås därigenom, att man fastställer sådana toleranser, icke sätta dylik utbytbarhet i fara, samt gesom en avsyning tillverkningen kontrollerar att desamma övernom noggrann av .skridits. Detta utgör för smådelarnas vidkommande materiell en precisering.

h Genom sådan utbytbarhet kan ofta synnerligen del det förut en en stor av använda sammanfogningsarbetet inbesparasf och företeelsen blir därigenom av allmän driftsorganisativ karaktär. Dess allmänna betydelse dock så är stor, att den här motiverar en närmare behandling.

3. Organisation.

I motsats till andra slag rationalisering kan, såsom påpekats, standardiseav ringen flertalet artiklar genomföras isolerade företag. Det fordras i av av stället allmän samverkan saken dels mellan de olika producenterna inom om branschen, dels mellan olika avnämare, dels mellan dessa inbördes. grupper Befinna sig producenter och avnämare i olika länder, fordras tydligen interna-

tionell samverkan. Särskilda organisativa åtgärder för uppnående dylik av samverkan ha överallt visat sig nödvändiga och småningom utvecklat sig till

mera fast gestalt.

Standardiseringsrörelsen i deciderat skick uppkom först i England mera omkring sekelskiftet, har i sin fortsatta utveckling därstädes starka men mött hinder i det engelska näringslivets inneboende konservatism och individualism.

Däremot har rörelsen under senaste årtionde vunnit utomordentlig styrka en och betydelse i Förenta staterna. Även i Tyskland har den under tid samma utvecklats raskt särskilt vad beträffar delstandardiseringen.

I Förenta staterna existera skilda organisationer för den kommersiella och

den tekniska standardiseringen. Den sistnämnda vilken innefattar även vissa kommersiella moment äger unionell Centralorganisation i Amerien can Standards Association tidigare American Engineering Standards Commit-

tee, vilken är sammansatt representanter för industriella och tekniska av föreningar och för vissa statsinstitutioner. Sedan initiativ sådan standarom disering tagits från något saken berört håll, anordnar associationen allav i mänhet konferens mellan tillverkare, avnämare och andra intresserade. Av en dessa utses Sectional Committee, vilken bedriver det egentliga arbetet en och framställer slutliga förslag i frågan. Sedan associationen kontrollerat, att hela proceduren uppfyllt vissa formella krav, fastställer den utan realprövning

kommittéernas förslag såsom standards.

Dessa äro såsom förut fram-

hållits på intet vis bindande för de enskilda tillverkarna.

För den kommersiella standardiseringen, i Amerika kallas simplified som practice, finnes ett sammanhållande centralorgan i Unionens handelsdeparte-

ments Division of P. Sedan initiativ sådan standardisering väckts, om kommer på avdelningens försorg procedur i gång, i viss mån liknar den en som för tekniska standardiseringsfrägor. En konferens intresserade av sammankallas sålunda och särskild kommitté utses för utarbetande förslag en av England har på liknande sätt dels ett äldre the British Standards organ, Engineering Association, för den tekniska standardiseringen, dels nybildad en centralkommitté för den kommersiella.

1 Jfr Holzer, anf. arb., sid. 38 ff. 2 För Amerika se en artikel av S. E. Österberg i Ingeniörsvetzenskapsakademiens Meddelande N:o 61, Industriell Standardisering

Tyskland har olika organisationer för den tekniska och kommersiella del- R3 standardiseringen å sidan och typstandardiseringen å andra sidan. På det ena förstnämnda området arbeta inom de olika industrigrenarna Fachnormcnausschüsse sammansatta representanter för olika intresserade parter. De av utarbeta förslag och framlägga dem för alla intresserades granskning. Såsom

centralorgan för de olika fackutskotten verkar Der Deutsche Normenausschuss, vilken tillser, att de fackutskotten följda procedurerna äro formellt av riktiga och tillika i motsats mot i Amerika utövar viss realprövning -- en

förslagen. De slutligen antagna standards benämnas DIN Deutsche

av Industrie-Norm. För utbredande tydliga och allmängiltiga varubeteckav ningar, leveransfordringar och prövningsmetoder arbetar liknande organien sation med Reichsausschuss für Lieferbedingungen RAL i spetsen. en Frågor typstandardisering samt specialisering äga ett riksorgan i om om Ausschuss für wirtschaftliche Fertigung Utskottet behandlar

även andra allmänna tillverkningsfrågor såsom om energi, inre transportmera frågor Dess område är sålunda mycket stort, i gengäld är dess verketc. men samhet endast allmän karaktär. Det skall utföra allmänna undersökav mera ningar i nyssnämnda frågor samt utgöra ett samlingsställe för erfarenheter

och upplysningar på området. All aktiv verksamhet i konkreta frågor är däremot överlämnad till de enskilda företagen och deras branschsammanslut-

ningar. Även andra näringslivets riksutskott existera såsom ett för tidsstudier,

Reichsausschuss für Arbeitszeitermittlnng Refa, vidare ett för industriellt

förvaltningsarbete och ett för jordbruksförhållanden. För samtliga ovannämnda utskott utgör Reichskuratorium für Wirtschaftlichkeit R K W i viss mån ett centralorgan. Det beviljar med hjälp statsmedel understöd för olika av rationaliseringsarbeten, söker upplysa och intressera allmänheten för rationali-

seringsfrågor etc I Sverige behandlas kommersiella och tekniska typ- och delstandardiseringsfrågor inom de olika industrigrenarna. Standardiseav samma organ ringsrörelsen härstädes började år 1918, då del maskintillverkningsfirmor en beslöto samverka i sådant syfte Rörelsen utbredning inom hela maskinvann industrien och för dess handhavande har tillsätts Sveriges maskinindustriförenings standardkommission SMS, vilken arbetar med ett flertal special-

kommittéer. I dessa sitta sakkunniga representanter för tillverkare, organ avnämare eller deras korporationer, handlande, offentliga. intressen etc. Inom den elektriska industrin, byggnadsmaterialtillverkningen och några andra industrigrenar finnas även särskilda. kommittéer för standardiseringsfrågor. Järnindustrins liknande frågor omhänderhavas Järnkontoret. Alla dessa av utarbeta under kontakt med intresserade parter förslag till lämpliga organ standards. Såsom centralorgan för fackorganen fungerar sedan 1922 Svenska Industrins

1 Beträffande tyska förhållanden se Hinnenthal och Schiffer, auf. arb:en. 2 Många önskemål och tendenser inom vår begynnande standardiseringsrörelse framkommo vid Sveriges Industriförlbunds diskussionsmöte den 9 april 19.119 och ha publicerats i dess skrift Avd. Organisation, Nzo 14.

Standardiseringskommission I S bestående representanter för olika 133 av branschorganisationer och näringsinstitutioner. Därutöver tillsättas tre ledamöter a.v olika departementschefer, medan Kungl. Maj utnämner kommissionens ordförande Kommissionen fastställer de fackorganen föreslagna av standards under förutsättning att de uppfylla vissa formella fordringar. Därutöver lämnar den sitt stöd åt standardiseringssträvanden på sådana områden, där lämpliga faekorgan redan finnas. Slutligen utger den årsredogörelser och vissa andra publikationer, bl. den förut nämnda broschyren Slöseri. a. De olika ländernas likartade branschorganisationer och deras centralorganisationer ha på olika sätt uppehållit förbindelser med varandra för att befordra rörelsens effektivitet. Allmänna internationella konferenser ha hållits, senast i New York år 1926. Till följd därstädes tagna initiativ har permanent av en internationell standardiseringsassocizttion I S A bildats, bestående de olika av ländernas centralorganisationer. Till densamma ha de flesta kontinentaleuropeiska länder, däribland Sverige, ävensom Förenta staterna anslutit sig, medan England tillsvidare ställt sig avvaktande Beträffande rörelsens allmänna effektivitet i olika länder mä slutligen följande påpekas. I ett litet land Sverige består handelsomsättningen i som relativt hög grad av utländsk handel. Vår standardiseringsrörelse stöter därför på många håll snart emot de nationella gränserna, utöver vilka det är relativt svårt att fortplanta densamma. Hela rörelsen måste därför hos oss nödvändigtvis förlöpa rätt långsamt. Helt annorlunda i Förenta staterna, där nästan all handel sker inom Unionens gränser. Därför har standardiseringsrörelsen därstädes på kort tid kunnat få så utomordentlig styrka. Betecken nande för det intresse, varmed saken därstädes omfattas, är också, att staten, som annars så föga blandat sig i näringslivets angelägenheter, direkt deltagit i denna rörelse handelsdepartementets avdelning för Simplified genom practice. i 1 Närmare om svenska organisationsfürhållanden se S I S:s årsredogörelser bil. A. 2 Närmarese S I S:s årsredogörelser 1926-1930.

O. DIekaniserinw.

1. Yttre former.

a Allmänna huvudformer.

Mekanisering består bekant däri, att för uppnående ett visst som man av produktionsresultat minskar antalet i produktionsprocessen sysselsatta arbetare och i stället inför kapitalkrävande varaktiga hjälpmedel i erforderlig omfattning. Hit höra framför allt maskiner, även mångfald andra anmen en läggningar och anordningar. Även verktyg kunna räknas hit, spela i men allmänhet mindre roll. Produktionsprocessen kan ha varit sådan, att den förut utförts blott med handarbete och enkla verktyg. Införas därefter maskiner eller andra tunga apparater i produktionen, har första etapp eller fas av mekanisering ägt en Går därefter vidare och utbyter dessa apparater mot mer komplirum. man cerade och arbetssparande sådana, föreligger andra etapp eller fas därav. en Är det i den andra fasen fråga aktivt verksamma maskiner och om pasom sivt verkande konstruktioner, kallas densamma också för autom atise-

ri g

n Av de varaktiga realkapital för industriellt bruk, kunna bli föremål för som mekanisering, urskiljas några huvudtyper. De viktigaste torde maskiner, vara och behållare samt transportanordningar. ugnar, pannor

b Maskiner, ugnar och dylikt.

Maskiner olika slag finnas inom de mest olikartade produktionsgrenar av och deras olika etapper. Inom dessa och etapper är maskinmekanisegrenar ringen mycket olika långt driven. Inom den mekaniska industrien har ex. på många håll i detta hänseende kommit mycket långt. För tillverkning man av smådelar finnas sålunda därstädes ofta helautomatiska maskiner. I dessa införas metallstänger, sönderdelas maskinen, varefter densamma utsätsom av ter delarna för alla erforderliga slag bearbetning, ända tills de färdiga proav dukterna falla ut. Arbetarna ha där endast att då och då införa metallstän-

1i I den teoretiska nationalekonomiska litteraturen ha automatiseringens problem mera klart behandlats först av amerikanen J. B. C l a r k i hans arbete Distribution of Wea1th. Förf. själv har även behandlat saken i sitt teoretiska arbete Realkapital und Kapimlziinsm kap. III, V och XXIV.

C1. gerna, övervaka maskinernas gång samt tid efter verkställa erforderliga annan omställningar och justeringar. En enda arbetare kan därför sköta ett flertal sådana maskiner. Inom pappersindustrien förekomma vidare mycket stora och komplicerade

automatiska maskiner, och på sätt förhåller det sig med tryckeripressamma sarna inom den grafiska industrien. Med inga eller föga automatiska maskiner arbetar å andra sidan gruvdriften, där vida än inom inman mer annan dustri måste anpassa sig efter naturförhållandena. Mekaniseringen kan även ta sig uttryck i många andra slags anläggningar och anordningar. När kemiska eller kokningsprocesser skola utföras, måste

man sålunda i allmänhet även på primitiva stadier använda vissa behållare. Med fortskridande mekanisering växa dessa ut till alltmer komplicerade apparater med allt mindre behov mänskligt ingripande och övervakande. Detta av gäller särskilt den kemiska och cellulosaindustrien. Smältning, glödgning och bränning för alla möjliga olika ändamål kunna vidare till början kanske en utföras blott med hjälp fritt verkande eld. Mekaniseringen tar sig här utav tryck i allt hållfastare slag försedda med allt automatiska hjälpugnar av mer anordningar. Är det fråga bränning fristående föremål, består ofta om av det viktigaste mekaniseringsproblemet däri, att på lämpligt sätt mekaniskt förflytta föremålen inne i ugnen. En produktionsetapp, direkt eller indirekt förekommer i alla industrisom grenar, är framställandet drivkraft. Detta skedde förr i allmänhet och av även i stor utsträckning ångpannor och ångmaskiner. Dessa nu genom pannor ha blivit allt hållfastare och äro i stor utsträckning försedda med numera anordningar för automatisk eldning. Vidare har ångmaskindriften i utstor sträckning ersatts med elektrisk kraft, genererad i stora kapitalkrävande vat-

tenverk. Dessa kräva för sin skötsel föga personal och representera alltså

en stark mekanisering kraftalstringen. av Beträffande och andra liknande apparater inträffar ofta ugnar, pannor en mekanisering enbart därigenom, att desamma växa i storlek och produktionskapacitet. I sådana fall behöver nämligen övervakningspersonalen i allmänhet ökas i långt omfattning än apparaternas kapacitet och minskas svagare alltså produktionsenhet räknat. Ökas apparaternas anläggningskostper nu nad i starkare proportion än deras kapacitet, har tydligen det minskade övervakningsarbetet produktenhet uppnåtts ökade kapitalkostnaper genom

der sådan enhet, och alltså har mekanisering skett. Ökas anläggnings-

per en kostnaderna i eller proportion än produktionskapaciteten, samma svagare är det blott fråga fördelarna apparatteknisk produktion i större skala.. om av en Jfr sid. 79.

En gemensam produktionsetapp för många olika industrier består i de halvfärdiga produkternas ytbehandling putsning, målning, lackering, förgenom nickling etc. Detta sker i växande omfattning med olika mekaniska hjälpmedel såsom putsmaskiner, sprutor, bad med mekanisk förflyttning etc ugnar,

1 Jfr en artikel av E. Newberg i Fliessarbeit, utg. Mäckbach och Kienzle, av 1926.

Jämför den förut skildrade Möbelfabriken med dess mekaniserade puts- 31 numera ning och målning. Inom de industrier, tillverka allmänna konsumtionsvaror, utgör ofta som förpackningsavdelningen etapp, kräver ett för den utomstående överen som

raskande stort antal folk ofta kvinnor. Denna verksamhets mekanisering ge-

särskilda förpackningsmaskiner har därför utgjort ett problem, varmed nom mycket sysslat. På åtskilliga håll har lyckats därmed såsom vid man man Tobaksmonopolet och för vissa den förut skildrade Spisbrödsfabrikens proav dukter. På andra håll har åter saken visat sig förenad med ihållande vara svårigheter.

c Transportanordningar och dylikt.

Det inre transportväsendet inom de olika industrigrenarna har på tid senare ofta undergått mycket kraftig mekanisering utefter rätt enhetliga riktlinjer. en Det kan därför skäl att något närmare behandla detta område. vara Med de olika materialens transport med olika förflyttningsmedel sammanhänderas och pålastning i allmänhet ganska intimt. Med avlastningen ger avsammanhänger åter sorteringen, särskilt efter storlek, ofta ganska nära. Med ett gemensamt kallar ibland samtliga dessa behandlingssätt för m anamn man te i l h t ri och det är detta i det efterföljande helt översiktr a a n e n g, som ligt kommer att behandlas Transportmedlen indelas för våra ändamål lämpligen i hjälpkrävande eller halvautomatiska och självverkande eller helautomatiska sådana. De förstnämnda måste för varje särskild transport styras, regleras eller åtminstone igångsättas mänskligt arbete eller verksamhet. De sistnämnda fungera genom däremot utan sådan hjälp, vilken blott är nödvändig för pålastningen. Denna indelning överensstämmer i stort sett med den vanligen använda, nämligen i intermittenta och kontinuerliga transportmedel.

a Hjälpkräoande transportmedel. Primitiva sådana i form av kärror, enk-

vagnar eller enkla lyftblock ha förekommit sedan långliga tider. För horisontella transporter inomhus ha emellertid på senare tider motordrivna mindre transportvagnar eller truckar kommit till allt större användning. De elektriska aekumulatorvagnarna, äro de vanligaste, därav att de kunna laddas som gynnas på natten medelst billig ström. De användas vid Statens järnvägar och komma även till synes vid flera våra förut skildrade industriföretag. Truckarnas av på- och avlastning underlättas ofta kraftigt därigenom att transportgodset plapå lösa plattformar, kunna upplyftas och på lämpligt ställe avlämnas ceras som truckarnas plattformar, vilka då göras sänk- och höjbara. Truckarna av egna behöva som regel inga spår och kunna därför lätt förflyttas över hela området. För större transporter användas ibland traktorer med släpvagnar

1 Mera detaljerat behandlas saken av R. Kristensson i artikeln Fabriksanläggningam, kap. X i samlingsverket Handel och Industri samt i ett par artiklar av K. L u h Moderna transportanorrlningar i Verkstäderna, 1927, nr 1 och 2 samt Transportmedel för flytande tillverkning i Tidskr. affåirsekonomi, 1929, nr 3. Se också Die Fördermittel für Fliessarbeit av K. H. Schmidt i förutnämnda arbete Fliessarbcitm 2 En enkel men effektiv apparat för mera horisontell transport av grusformigt material såg förf. på ett ställe i form av en större skrapskopa, dirigerad i olika riktningar av motordrivna draglinor.

l

z

C1 Allsidigt rörliga i både sid- och höjdled samt avsedda för laster tyngre äro traversanordningar. En sådan består bekant travers löpande på två som av en högt liggande spår jämte lyftanordning förflyttbar i traversens längdrikten ning. Medan traverserna varit kända sedan längre tid, däremot monoräläro eller telferanordningarna för måttliga vikter datum. En sådan består av yngre av ett på hjul monterat lyftblock med elektrisk motor, och hela cn aggregatet löper på enkelskena i taket under påverkan hand- eller elektrisk kraft. en av Dess förflyttbarhet är begränsad till skenans riktning.

Instrument för höjd- och begränsad sidtransport äro vidare svängkramera nar, försedda med lyftkrokar eller gripskopor. Sedan de avslutat sitt arbete

på punkt, kunna de vanligen på spår förflyttas till någon För en annan. stapling i lager m. m. användas på liknande sätt staplingsmaskiner eller elevatorer,

vilka fritt förflyttas på golvet och äro försedda med plattformar, föra godsom set till den önskade höjden.

f Självvcrkaøzdc transportören På detta område ha på tid de flesta

senare nyheterna introducerats.

Till denna höra först några självverkande ehuru fullkomligt passiva grupp transportmedel. Man har sålunda rutschbanor, där godset får glida snett ned-

åt av sin egen tyngd. Rullbanor bestående ställningar med tvärgående, efav ter varandra följande rullar ha även på tider blivit mycket använda. senare Banorna givas lutning, varigenom godset sin tyngd kan rulla en svag av egen fram långa vägar i nästan horisontal riktning. Vid transport större av avlånga föremål såsom timmerstockar eller valsstyeken göras rullarna ibland

kontinuerligt maskindrivna.

Med sistnämnda anordning har tydligen kommit över till de blott man självverkande utan även självverksamma eller i egentlig mening helautoma-

tiska transportmedlen. Dessa hållas alla maskinkraft i oavbruten genom en verksamhet, varigenom godset automatiskt transporteras, sedan detsamma pla-

cerats på eller i dem.

Det kanske viktigaste transportmedlet sådan typ är remtransporav numera tören eller transportbandet. Detta består ändlös, böjlig olika av en rem av material, som är uppspänd mellan två hjul och däremellan stödes bärrulav lar. Transportgodset placeras allt efter behov på vilken hjuremmen, genom lens oavbrutna rotation hålles i ständig rörelse. Den lämpar sig för mera horisontala transporter i rak linje pulver- eller grusformigt av gods och även för mindre styekegods. Förstnämnda godsslag kan även såsom vid Socker-

bolagets raffinaderier vidarebefordras medelst stationära skakrännor med olika

slags skakrörelser. Även avlastningen kan här göras automatisk förmedelst

fasta, över banden snett ställda avstrykare. Dessa kunna ibland även inrät-

tas för automatisk sortering.

I stället för med befordras något tyngre gods med lameller eller remmar plattformar spända tätt bredvid varandra mellan två ändlösa kedjor. Myc-

ket tunga objekt transporteras på särskilda löpande i spårbana och vagnar en framåtdrivna av kättingar eller linor. Mycket använda ha på tider senare olika former hängbanor blivit. De bestå ändlösa skenor eller balkar av av under taket med därå löpande nedhâingande krokar eller andra slags behållare

för transportgodset, vilka sammanbindas och drivas framåt kedjor eller av linor. De erbjuda den fördelen, att transportvägen kan läggas i allehanda

kurvor och dessutom golvyta. spara De beskrivna transportörerna röra sig oftast framåt på ett jämnflytanovan de sätt. Är det fråga tunga eller medeltunga arbetsstycken, dock om göres rörelsen oftast ryckvis. Styckena stanna därvid successivt framför olika arbetare, kvarbliva under stillestånden i transportören och utsättas därunder för

vederbörande bearbetningsetapp.

Vid starka stigningar eller höjdtransport användas elevatorer olika C1 ren av slag. De bestå vanligen skopor, krokar eller andra slags behållare, fästade av vid och kontinuerligt drivna ändlösa kedjor. av

Ofta behandlas de automatiska transportanordningarna i litteraturen som om de blott förekomma såsom del den flytande tillverkningen. Detta är emelav lertid alldeles oriktigt. Visserligen fungera de ofta såsom medverkande del en detta tillverkningssystem, de förekomma mycket oftare utan något såav men dant samband blott såsom mekaniseringsföreteelser med dess fördelar: inbesparande transportpersonal. I våra förut skildrade företag förekomma de av också uteslutande på sådant sätt.

2. Ekonomisk avvägning.

a De olika kostnadsmomenten.

Avsikten med arbetssparande maskiners eller apparaters införande är givetvis att minska de samlade produktionskostnaderna produktenhet. Man per påtager sig sålunda vissa ökade kostnader för att i stället uppnå kostnadsminskningar på annat håll till större belopp. Lämnas produktmångden oförändrad vid mekaniseringen, bestå de inbesparade kostnaderna framför allt minskade arbetslöner till följd av minskat av arbetarantal Men å andra sidan tillkomma eller ökade kostnader olika slag. De nya av eller komplicerade maskinerna eller apparaterna kräva för sitt inköp nya mer ökad kapitalinvestering, och detta framträder i de årliga kostnaderna först och främst i form nytilltrådande eller ökade amorteringsbelopp. De årliga av amorteringarna äro ju även beroende på amorteringstiden och denna åter i första hand på den ifrågavarande apparatens fysiska utnötningstid eller livslängd. För maskiner brukar i allmänhet beräkna den på fysisk slitning man beroende amorteringstiden till 10 eller ibland upp till 15 eller o. m. 20 år, den faktiska livslängden kan ofta avsevärt överstiga den beräknade. Emelmen lertid har även att räkna med den eller mindre hastiga tekniska utman mer vecklingen, gör att ifrågavarande maskin eller apparat kan tekniskt som vara efterbliven och vård att utrangeras betydligt innan den är fysiskt utnött. Risken för modeåndringar inom vissa tillverkningar konsumtionsvaror kan av aven spela roll. På grund sådan immateriell slitning räknar man samma av på talrika håll inom industrien med faktisk användnings- och amorteringsen tid för nyinförda maskiner på betydligt mindre an 10 år, ibland endast 5 år

1 Består mekaniseringen av transportanordningar, inbespar den ibland dessutom vissa mellanlager i produktionen och därigenom vissa lagerräntor, varigenom man kommer in på den flytande tillverkningen Mekaniseringen kan någon gång enbart ha en lagersparande vid i förutnämnda uppförda torkugnarna.

pågöljiêi såsom de Möbelfabrik

r sid. 80.

Sådana korta amorteringstidcr och därav följande stora årliga amorteringskostnader äro ägnade att motverka den ifrågasätta mekaniseringen.

Den för maskinanskaffningen erforderliga eller ökade kapitalinvestenya ringen för även med sig ökade årliga räntekostnader. Maskiner och apparater komma vidare under användningstiden då och då i olag och måste repareras. Vissa särskilt utsatta delar bli utslitna långt tidigare än maskinerna i övrigt och måste ersättas. Dessa reparationer och underhållsåtgärder medföra vissa årliga kostnader, dels för material, dels i form arbetslöner, och av dessa kostnader ökas, komplicerad och automatisk maskinen är. Man mer har också att räkna med risken eller mindre total förstörelse på grund av mer av olyckshändelse, särskilt eldskada. Denna kan också slags anses som en sällan och ojämnt utfallande slitning på grund naturkrafter. Eldrisken av brukar kompenseras brandförsäkring med årliga premier eller också genom försäkring för all framtid med därav följande årliga räntekostnader på det inbetalda beloppet. Nästan alla slag produktion erfordra jämväl byggnader. Dessa medföra av ävenledes vissa årliga kostnader i form ränta å byggnadskapitalet, av underhåll av byggnaderna samt amortering på grund deras slutliga utnötning. av På grund av byggnadernas relativt långa livslängd blir den sistnämnda posten av vida mindre betydelse än för maskiner, och, eftersom byggnaderna sina avge tjänster på ett passivt sätt, blir heller underhållskostnaden relaav samma tiva vikt. Dessa årliga kostnader få tydligen slås ut på de olika produktions-

avdelningarna i proportion till det utrymme, de upptaga i byggnaderna. Ofta utföres detta på så sätt, att vederbörande avdelning påföres viss platshyra, en som beräknas efter den golvyta den tar i anspråk. Nu är det så, att golvytan och platshyran i regel ökas vid tilltagande mekanisering och oförändrad produktmängd utan tvärtom. En ordinär snarare maskin tar sålunda viss plats, den ersätter ett flertal arbetare, tillen men som sammans med sina arbetsbänkar antagligen upptaga större plats. Ett automatiskt maskineri tar ävenledes i regel mindre plats än ett mindre automanog tiskt produktionskapacitet, bl. därför att automatisk maskin av samma a. en ofta i sig förenar flera operationer, delas på flera enkla som annars upp maskiner. Detta bekräftas erfarenheterna från de förut beskrivna Mekaav niska verkstäderna II och IV och Bryggerisköljningen, där det omförmäles,

.att man genom automatisering lyckats undvika nybyggnader, blisom annars vit nödvändiga på grund ökad produktion driftstimme. Det ovanståav per ende betyder egentligen, att mekaniseringens totala anläggningskostnader

växa lika starkt som enbart de maskinella anläggningskostnaderna. För de mekaniska transportanordningarna gälla dock i viss mån andra regler. Med nog undantag de nära taket arbetande transportmedlen ta sådana anordav nog ningar oftast något större plats i anspråk än handtransporter och mera automatiska något plats än enklare sådana. mer Med ianspråktaget fabriksutrymme följa vidare kostnader för uppvärmning

och belysning. De följa i stort sett regler byggnadernas årliga samma som

kostnader. En kostnadspost betydelse är vidare den för drivkraft. Unav der mekaniseringens första fas, då det gäller att ersätta arbetarnas rena kroppskrafter med motorkraft olika slag, växer motorkraftkostnaden i den av mån, motorerna överta dylikt kroppsarbete. Under mekaniseringens andra som fas åter automatiseras arbetarförrättningar, vilka kräva föga kroppskrafter utan uppmärksamhet, påpasslighet och inriktningsarbete. De automamera tiska maskinella inrättningar, övertaga dessa förrättningar, äro visserligen som komplicerade och kapitalkrävande, kräva i allmänhet rätt måttliga tillmen skott i maskinstyrka och använd kraft. Ökningen i kraftkostnad under denna fas blir då också ganska måttlig. Slutligen har maskinernas smörjman medel och dess kostnader, för vilka i stort sett detsamma torde gälla för som drivkraften. De ovannämnda kostnadsposterna äro de, kvantitativt förändras genom som mekanisering. De ha delvis större och delvis mindre omfattning än en en en

de i avd. A 2 b omförmälda förädlingskostnaderna. De här nämnda posterna,

drivkraft och Smörjmedel samt belysning och uppvärmning, tillhöra sålunda i regel förädlings- utan de främmande kostnaderna. Detsamma gäller principiellt även posterna amortering å maskiner och byggnader liksom även brandförsäkring och i regel även underhållsmaterial till desamma, ehuru -de i avd. A förts till förädlingskostnader. Å andra sidan förändras genom mekaniseringar i regel förädlingskostnadsposterna lagerräntor och förvalt-

ningslöner.

b Kostnadskalkylen.

För mekanisering skall ekonomiskt fördelaktig måste de kostatt en vara nadsminskningar, som jämlikt det ovanstående träffa vissa kostnadsmoment och framför allt lönerna, överstiga de ökningar, som övriga kostnadsmoment undergå. Detta är tydligen i hög grad beroende prisen på de olika kostav nadsfaktorerna, alltså å sidan på arbetslönerna, å andra sidan på maskinena pris och byggnadshyra d. på längre sikt byggnadskostnader, på kapitalv. s. räntefoten samt på prisen för ersättningsdelar, drivkraft etc. Möjligheten att erhålla särskilt billig elektrisk kraft, ex. genom nattlig drift, kan sålunda, såsom i den förutnåmnda Spisbrödsfabriken, ibland spela en viss avgörande vikt för en ifrågasatt mekanisering. Den prisfaktor, är den mest dominerande för hela mekaniseringsspörssom målet, är emellertid arbetslönens höjd. Detta emedan mekanisering en genom vunnen lönebesparing nästan står emot ett flertal andra därmed följanensam de kostnadsökningar, samt emedan lönerna på senare tid mer än andra hithörande pris ha blivit föremål för medveten organiserad reglering. I det följande skola vi också utgå ifrån att det endast är lönerna, som äro variabla, medan prisen på maskiner och drivkraft, byggnadshyror och kapitalräntefot äro oförändrade. Lönernas förändringar i fabrik påverka emellertid även årlig en en maskinkostnadspost, nämligen reparationer och underhåll. Denna post består

8-312418

visserligen dels material, dels arbete utfört fabrikens av men av av egna arhetare Det föregående resonemanget skall illustreras med ett fiktivt räkneexemnu pel. Det antages, att viss fabriksavdelning hittills arbetat med ett maskien neri av viss lägre automatism till ett inköpsvärde 100 000 kr. Maskineriet av är utslitet, och frågan gäller nu, om man åter skall anskaffa ett liknande eller ett betydligt mer automatiskt sådant till 200 000 kr. och med produksamma tionskapacitet. Det antages, att det förstnämnda maskineriet, kräver 17 driftsarbetare och 1 reparatör, medan det sistnämnda, 11, fordrar blott 10 driftsarbetare däremot 2 reparatörer. Vidare beräknas amorteringsmen en tid lika med den antagliga fysiska utnötningstiden, 10 år. Kapitalräntefoten sättes till 6 % och årsräntan blir alltså 0000 kr., medan den årliga amorteringen med ränte- på, ränteberäkning efter 6 blir 7500 kr. 0:a resp. 15 000 kr Det antages, att det lågautomatiska maskineriet tager i anspråk andel en av byggnaderna till ett investeringsvärde 65 000 kr. det högautomatiska av men andel blott 50 000 krzs värde. Årsräntan efter i å blir då 3 900, en av resp. 3 000 kr., medan amortering och underhåll, vilka båda äro relativt små för byggnader, kunna utsättas i post på 1 300 1 000 kr en gemensam resp. Totala ianspråktagna anläggningsvärdena bli då för I 165 000 kr. och för II 250 000 kr. Brandförsäkring beräknas härå efter 3 X0. Maskineriets underhållsmaterial, drivkraft och smörjmedel samt belysning och uppvärmning antagas för I draga de i nedanstående kalkyl angivna årskostnaderna, medan de

för II i överensstämmelse med de i avd. a angivna grunderna förändras till i

kalkylen angivna belopp. Vår kalkyl utfaller olika, beroende på arbetslönens höjd. Antag två i nu övrigt likartade fall, där i det lönen år och arbetare är 2 000 kr. och i ena per

det andra med samma antal arbetstimmar per arbetare 3 000 kr. Lönehöjden

påverkar tydligen de ovan angivna opersonliga kostnaderna utan blott lönekostnaderna. Kalkylen blir då följande.

1 Är det fråga om nybyggnad, utföres fabrikens arbetare, bli också som av egna byggnadskostnader och platshyror påverkade av löneförändringen. 2 Beträffande amorteringarna skulle man nog i praktiken oftast dividera vederbörande investeringsbelopp 100, resp. 200 tusen kr. med amorteringstirlen 10 år och så erhålla årsamorteringarna 10, resp. 20 tusen kr. Härigenom gör man emellertid faktiskt extra besparingar, ty dessa belopp avkasta ju, hur de än under mellantiden investeras, räntor till den dag det ifrågavarande maskineriet är utnött och amorteringarna tagas i anspråk för ersättningsändamål. Vid en ren kostnadskalkyl bör man därför beräkna sådana lika stora årsamorteringar, att de med ränta på ränta efter i detta fall 6 % tillsammans uppgå till - -- 100, resp. 200 tusen kr. vid slutet av den till 10 år beräknade livslängden, och man får då årsamorteringar på c:a 7 500, resp. 15 000 kr. Man kunde ju också tänka sig amorteringen jämte räntan i form av konstanta annuitcter 13 500, resp. 9.7 000 kr., inom vilka räntorna blott beräknas på de ännu oamorterade beloppen, och alltså minskas från år till år, medan annuiteternas återstående belopp, v. s. amorteringarna, successivt ökas. 3 På grund av den långa amorteringstiden för byggnader blir vid ränte- på ränteräkning årsamorteringen vida mindre än investeringskostnaden dividerad med livslängden. Den i byggnadernas underhåll ingående lönekostnaden antages vidare för enkelhetens skull oberoende av löneändringar i fabriken.

I Maskineri II Maskineri i c 2

Ållggoggte'

. . - 100000 kr. 200000 kr. bygga. 65000 byggn. 50000

A Arbetslön 2000 kr. = Maskinen, ränta 6.0 12.0 . . . . . . . . . . . . . . . . . . amortering cza 7.5 0:a 15.0 . . . . . . . . . . . . . . underhållsmaterial 1.0 2.0 . . . . . . . . . . . . Byggnader, ränta 3.9 3.0 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 amortering 0. underhåll 1.8 1.0 . . . . . . . . . . Brandförsäkring 0.5 0.8 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Drivkraft o. Smörjning 2.5 3.0 . . . . . . . . . . . . . . . . Lyse o. uppvärmning 0.5 0.4 . . . . . . . . . . . . . . . . . 8:a opersonliga kostnader 23.2 37.2

Driftsarbetare 17 man 34.0 10 man 20.0 . . . . . . . . . . . . . . . . Reparationer o. underhåll 1 2.0 2 4.0 . . . . . . . . . . . 8:a löner 18 36.0 12 24.0

S:a 59.2 61.2

Merkostnad 2.0 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

B Arbetslön = 3000 kr.

Opersonl. kostnader 23.2 37.2 . . . . . . . . . . . . . . . . Löner 18 man 54.0 12 man 36.0 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8:a 77.2 73.2

Mindrekostnad för II 4.0 4.7 kapitaltillskottet 85.0 . . . . . . . . . . . . . . . =

Av kalkylen framgår, att vid det lägre löneläget det mindre automatiska

maskineriet ger lägre sammanlagda produktionskostnader, medan vid det högre

löneläget det högautomatiska ändå mer avgjort ger de lägsta kostnaderna. I

förstnämnda fall behålles alltså den förstnämnda maskintypen, i det senare

övergår man till det högautomatiska.

Ofta brukar mekaniseringskalkylen form än den föregående. ges en annan

Man årsamorteringarna så, att de båda alternativen lika stora toavpassar ge

talkostnader och därpå efter, hur lång amorteringstid mot dessa ser svarar

amorteringsbelopp. Understiger denna tid den fysiska utslitningstiden eller

annan kortare tid, som man anser sig böra fordra, så antages det mer automa-

tiska alternativet, i annat fall ej. I vårt fall B skulle sålunda för totalkost-

nadens egaliserande årsamorteringen på maskineriet i alternativ I ökas med 4

tusen kr. till 11.5 tusen och alternativ II årsamortering alltså med dubbla be- :s

loppet 8 tusen till 23 tusen kr. Dessa amorteringsbelopp med ränta på svara

ränta mot en amorteringstid för maskineriet något över 7 år, vilket underav

stiger den tillåtna amorteringstiden 10 år. Den ifrågasätta mekaniseringen

visar sig sålunda såsom naturligt är även med denna metod för-delaktig.

c Tillämpningsfrâgor.

Om alternativ II i förutnämnda kalkyl utföres, kan det lätt visa sig, att

kalkylen stämmer riktigt, och vanligen är då saken i verkligheten något dyrare, tänkt sig. Särskilt lätt kan det hända, att de maskinerna

än man nya

måste adapteras och ändras för sina ifrågavarande ändamål: med därav föl-

IC. jande amorteringar och räntor å adaptionskostnaden, och vidare, att nya senare periodiska reparationer bli dyrare, trott. Därigenom kan den påräkän man nade vinsten betydligt reduceras, upphävas eller vändas i förlust. I 0. m. vårt fall B skulle de verkliga årskostnaderna ovannämnda grunder blott av behöva överskrida de beräknade 77 200 med 4 000 kr. 51/2 % för att förlust 2= skulle hota. Av sådana skäl brukar i praktiken fordra, att. den för mekaniseman nu en ring kalkylerade vinsten utöver kapitalränta skall rätt ansenlig, för vara att man verkligen skall våga sig på densamma, eller att mekaniserinm. a. o., gen enligt kalkylen bör amortera sig väsentligt fortare än på den vanliga. bokföringsmässiga tiden. Icke sällan sålunda fordra, att påsynes man en tänkt mekanisering kalkylmässigt skall amortera sig på högst 5 år, för att man skall vilja realisera densamma. I vårt exempel skulle detta betyda, att alternativ II :s årliga kostnader ett tusen kr. lägre, varigenom den vore par

relativa minskningen i årliga totalkostnaderna skulle bli 8 % mot 51/2 i

cza vårt exempel. Vid sådant förfaringssätt belastar i själva verket mekaman niseringsalternativet förutom med de kalkylerade kostnaderna även med en viss riskränta. Ett däremot svarande belopp kunde givetvis införas som en särskild kostnadspost omedelbart i själva kalkylen eller ock utspridas på vederbörande poster i densamma. En dylik riskberäkning skulle i första hand endast räkna med genomsnittliga risker och ingalunda utesluta, att de verkliga kostnaderna ibland komme

att åtskilligt överskrida liksom ibland åtskilligt underskrida de klart förut-

sedda kostnaderna jämte genomsnittliga risktillägg. För mekaniseringar med lägre grad kalkylerad fördelaktighet skulle det då inträffa, att några en av dem i verkligheten lämnade förlust fastän på ett rationellt sätt kompenav serade av det större antal, som medförde åtminstone någon besparingsvinst. I praktiken kalkylerar man emellertid knappast med sådana genomsnittliga risker utan med mera maximala risker eller annorlunda uttryckt med extra en säkerhetsmarginal utöver genomsnittlig riskränta. Detta förhållande torde i stor utsträckning bero på att man gör sig beredd på, att den tekniska utvecklingen inom eller utom företaget någorlunda snart kan komma att medföra mekaniseringsmöjligheter avgjord fördelaktighet, och att önskar att av mera man

då bunden vid anordningar blott ringa förmånlighet Till följd av

vara av dessa och liknande hänsyn komma endast sådana mekaniseringar att utföras, enligt kalkylerna äro avgjort fördelaktiga. Även den enligt kalkylersom mera na minst fördelaktiga grupp mekaniseringar, verkligen genomföres, av som kommer därför nästan alltid att åstadkomma åtminstone någon besparing. Den genomsnittliga besparingsvinsten även vid denna kommer i verkgrupp m. a. 0. ligheten att bli så alldeles oansenlig Vi vilja på grundval den föregående kalkylens alternativ B göra ytnu av terligare några observationer. Det antages sålunda, att arbetslönen är 3 000 kr.

1 Förväntningar att maskinprisen skola falla kunna även spela en liknande roll, medan eventuella förväntningar om kommande lönestegringar måste verka i motsatt riktning. 2 Principiella resonemang om Inekaniseringsgrad och risktagande finnas hos Myrdal, auf. arb. på. olika ställen i 3:e avd.

samt att man genom att övergå till högautomatiskt maskineri typ II kan ct-z av spara 4 000 kr. För enkelhetens skull antages tillika, att genomsnittliga riskräntor nu äro inräknade i kalkylens olika poster. Den erhållna besparingsvinsten 4 000 kr. bör i första hand jämföras med det

tillskott i investerat kapital, möjliggjort densamma. Maskineriet har

som ökats 100 tusen kr. i värde, medan byggnaderna minskats 15 tusen, varför hela kapitaltillskottet är 85 tusen. Detta belopp har redan i kalkylen belastats efter den kapitalräntefot eller allmänna räntabilitetsprocent, i detta fall 6 som förefunnits för det mindre automatiska alternativet. Å belopp utgöra samma de besparade 4 000 kr. därutöver erhållen vinst 4.7 %. en av Alternativet II skulle medföra kapitalökni-ng 85 000 kr. utöver alen av

ternativet Izs 165 000 kr. En sådan kapitalökning 50 % måste innebära

av cza en ganska betydande mekanisering. Förmodligen finnas då även några mellanliggande tekniska alternativ med måttlig -kapitalökning och mekanimera sering. T. ex. två alternativ Ib och Ic, erfordrande blott 30 000, 60 000 resp. kr:s kapitalök-ning utöver läget Antag nu vidare, att alternativet II företräder den gynnsammaste sammansättningen av kapital och arbete vid lönehöjden 3 000 kr., eller att = m. a. 0. detta alternativ då utgör mekaniseringsoptimum. Från detta optimum befinner sig då. läget I på ett ganska stort avstånd. Nu finns det all anledning antaga, att de första stegen, man tager för att ändra ett faktiskt mekaniseringsläge i riktning mot ett rådande optimum-läge, vinstgivande i förhållanäro mer de till därvid investerade kapitalbelopp Särskilt gäller detta, än senare steg. om avståndet mellan det faktiska och det optimala läget är stort. Tillämpat på vårt exempel betyder detta, att vid läget I bör kunna vänta sig större man en måhända betydligt större vinst än 4.7 därest blott beslutar sig för - -- man att medelst ett kapitaltillskott 30 000 kr. övergå till alternativet Ib. Befinav ner man sig däremot redan i läget Ic och överväger att med ett kapitaltillskott av 25 000 kr. övergå till optimalläget II, bör därav blott kunna vänta man en vinst mindre än 4.7 måhända rätt mycket mindre. :av Vidl måttliga avstånd från optimalläget blir sålunda drivkraften att uppnå detta lläge relativt Emot densamma sig då de förutnämnda önsksvag. uppresa ningarna särskild säkerhetsmarginal motsvarande maximala risker. om en mera Detta medför, att mekaniseringen även inom välskötta företag vanligen avstannar, innan det för ögonblicket existerande optimalläget är fullt uppnått. Hair man nu fördelaktiga mekaniseringsmöjligheter på ett flertal punkter inom samma fabrik, räknar för varje punkt ut den vinstprocent, uppstår på man som det erforderliga tillsatta kapitalet och koncentrerar sig så i första hand på de punktxer, som giva de högsta vinstprocenten. Använder i stället sättet att man beräkna, hur snart ifrågasätta mekaniseringar amortera sig, så räknar ut man ifrågavarande tider och verkställer först de mekaniseringar, amortera sig som snabbast. I det föregående har redogjorts för fall, då automatisk maskin eller en mera anordming visar sig fördelaktig i konkurrens med mindre automatisk i det en läget, :att maskin under alla omständigheter skall anskaffas. Det händer en ny

C2 emellertid ofta, att automatiska möjligheter på grund olika omständigmera av heter inställa sig på tidpunkter, då lågautomatiska maskiner tjänstgöra och ha betydande tid kvar sin livslängd. Fråga uppstår då, skall kassera av om man dessa maskiner och genast införa dc automatiska eller vänta därmed tills de förstnämnda levat ut sin tid. Förstnämnda tillvägagångssätt kan ibland vara ekonomiskt, det fordras då givetvis, att den automatiska maskinens ekonomen miska överlägsenhet är högst betydande. I annat fall får avvakta de eximan sterande maskinernas utnötning Slutligen föreligger åtminstone teoretiskt sett den möjligheten att vid det existerande och alltjämt i full drift varande maskineriet oförändrad struktur av minska antalet arbetare något under det antal, för vilket maskinernas struktur egentligen är avsedd. De svårigheter för produktionen, dylika åtgärder som måste medföra, tillväxa dock i så snabb takt, att en på sådant sätt vunnen reduktion av arbetsstyrkan måste bli av mycket ringa omfattning. I verkligheten kommer då hellre att arbeta kortare tid eller alldeles nedlägga vissa maski- .man ner. Omvänt kunde vid tillfällen av stark efterfrågan vid oförändrat man maskineri och arbetstid något öka arbetarantalet utöver det egentligen avsedda. De tillskott i produktionen, som sådana ökningar i arbetarantalet skulle medföra, måste dock avtaga i så rask takt, att dessa ökningar kunna bli av nämnvärd omfattning. I verkligheten arbetar man då hellre på övertid eller i flera skift. Ibland existera förut nedlagda, mindre effektiva anläggningar, som vid sådana tillfällen kunna återupptagas. Detta ägde sålunda vid Tobaksrum monopolet åren 1919 och 1920, varigenom ökning i totalproduktionen uppnåddes, ehuru visserligen produktionen arbetare och arbetstimme sjönk. per

3. Tekniska, organisativa och psykologiska faktorer.

I avd. 2 antogs det, att arbetslönen kunde förändras från ett lägre till ett högre läge. I denna avdelning antages det däremot, att enhetsprisen på alla produktionsmedel ständigt äro oförändrade.

a Tekniska förändringar.

De tekniska förutsättningarna för produktionen förändras ständigt genom uppfinningar, vilka göras än på det än på det andra produktionsområnya ena, det. De oftast maskinella eller i övrigt varaktiga anordningar. Ibland kan avse därigenom för uppnående produktionsresultat både den investerade av samma

1 För att exakt kunna avgöra frågan får uppsätta en kalkyl liksom å sid. 111 med man kolumn I för den existerande enklare maskinen och en II för den tilltänkta automatiska. en Är enkelmaskinen slutamorterad, ehuru fortfarande tjiinstduglig, så bör ingen amortering eller ränta uppföras under vilket ju giver enkelmaskinen en betydande fördel i tävlingen. Är enkelmaskinen amorterad och amortering och ränta därför belasta densamma, så bör automatmaskinen utom med även belastas med denna amortering och ränta, ef- - egen -tersom enkelmaskinen finnes kvar att upptaga dessa poster, om automaten vinner tävlingen. Enklast är ju då att stryka sagda poster under både I och II. Man kommer då. till den allmänna regeln, att i dylik kalkyl enkelmaskinen, vare sig den är slutamorterad en eller ej, bör belastas med amortering och ränta, vilket kanske i början låter en smula förbluffande.

kapitalmängden och antalet arbetare minskas. Någon gång kan åter därigenom 0 3

ensidig minskning kapitalmängden ske, såsom vid den trådlösa teleen av ex. graficn. Det vanligaste dock otvivelaktigt, att uppfinningarna kapiär genom talmängden ökas och arbetarantalet minskas för uppnående produkav samma

tionsresultat. I det sistnämnda fallet äro dock ingalunda alla tekniskt sett lyckade uppfin-

ningar ekonomiskt lyckade. Endast den besparing i årliga arbetskostäven om nader, de medföra, överväger de ökade årliga maskin- eller apparatkostnasom derna, så förhållandet. Dock kan det ju inträffa, att uppfinning, som är år en fördelaktig i dag, till följd ändrade produktionsmedelspriser, kan bli det i av

morgon. Såsom uppfinningar i mycket vidsträckt bemärkelse kan beteckna varje man idé eller plan, kan medföra under vissa omständigheter fördelaktig försom en i produktionsprocessen. För att fin i i t l i g ändring en u p p n n g e g e n b k l skall föreligga, fordras det dock ytterligare, att ifrågavae m ä r e s e nog rande produktiva idé skall kunna tillämpas vid än ett företag. Vid de flesta mer företag försiggår det mycket tekniskt experimenterande, resultat blott ha vars betydelse för företaget själv. Detta kan lämpligen kallas k t k ti o n s- 0 n s r u k h Även vid de egentliga uppfinningarnas tillämpande vid de v e r s a m e individuella företagen sker ofta viss konstruktionsverksamhet för att olika en adaptera desamma efter de lokala förhållandena. Även de egentliga eller mera

allmängiltiga uppfinningarna fullbordas ö. mindre än förr frinumera av uppfinnare och i samband med konstruktionsverksamhet stående utan mer mer

hos företagen själva Uppfinningar i egentlig bemärkelse kräva också enligt språkbruket åtnog grad komplikation. Ytterligt enkla anordningar där huvudminstone någon av egentligen ligger på deras adaptering i de olika fallen alltså på förutvikten konstruktionsverksamhet kunna bättre betecknas såsom enkla nämnda f b i l d Hit får föra de förutnämnda rutschbanorna. ö r e e r. man ex. nog Mekaniserande uppfinningar och konstruktioner göras ofta såsom mer nya eller mindre omedelbara följder naturvetenskapernas utveckling och utan av arbetslöner eller andra produktionsmedelspriser. De närmare beroende av självständiga tekniska fakta, det är rationaliseringens uppgift utgöra då som känna, och i gynnsamt fall införa. Uppfinningsatt snarast möjligt lära pröva konstruktionsverksamhetens inriktning bestämmes emellertid och särskilt egen utsträckning lönernas och övriga produktionsmedelsprisers utofta i stor av och så fall faller denna verksamhet aven till sin uppkomst inom raveckling, i

tionaliseringen.

b Rationella motståndsmoment.

fördelaktiga mekaniserande uppfinningar eller kon- Vid den tidpunkt, då nya erbjuda sig, händer det oftast, därest mekaniseringens första struktioner först

artikel kommerserådet A. F. Enström i Industritidningen Norden, 1 Se en av 1929, mr 9.

C3 fas redan är tillryggalagd, att de hittillsvarande mindre automatiska maskinerna eller apparaterna ha eller mindre betydande del kvar sin livsen mer av

längd. Såsom i avd. 2 c påpekades, är det då oftast fördelaktigast att vänta

med de förras införande tills de blivit utnötta. Detta utgör ett ratiosenare nellt motstånd mot mekaniseringen, ehuru tydligen blott provisorisk art. av I bland kan det hända, att högautomatiska maskiner eller ställa apparater sig fördelaktiga, jämför dem blott med motsvarande hittillsvarande om man maskiner och apparater, att det för de förras införande jämväl kräves men vissa ombyggnader eller andra kapitalkrävande ändringar i driften, vilka mera göra saken för dyrbar. Man får då vänta till sådana tillfällen, då ombyggnad eller förändring i alla fall skola ske, och då genomföra även automatiseringen. Så i betydande omfattning ha varit förhållandet vid både Sågsynes verk I och II. Det mekaniseringsmotstånd, ifrågavarande omständignr som het kan erbjuda, är ofta ganska långvarig art. av Det motstånd, de hittills nämnda omständigheterna erbjuda, har ju en som siffermässig omfattning, på förhand är fullt bestämbar. Andra rationella som motståndsmoment förefinnas emellertid, vilkas framtida verkningar i de särskilda fallen icke äro på förhand exakt bestämbara, utan där får räkna man med sannolikhetstal. Hit höra helt eller delvis nedanstående omständigheter. Mekaniserande maskiner eller apparater modell. kräva vissa av ny större anskaffningskostnader. Dessa bestå först och främst deras tillverkningsav kostnad. Men för att åstadkomma fullständig plan för dem och för därefter en följande nödvändiga justeringar, har det därjämte vanligen förekommit vissa större eller mindre experimentkostnader, vilka få slås ut på de sedan tillverkade individuella maskinerna. Sådana kostnader, vilka utgöra de egentliga konstruktiva eller uppfinningskostnaderna, ha fordrats för tillverkande och prov med experimentmaskiner, för löner åt konstruktionsplanerande och experimenterande ingenjörer etc. De tillverkade maskinernas andelar i dessa gemensamma kostnader kunna lämpligen kallas deras f ö b d l k t ar e r e e s e o s n der. Sker detta utexperimenterande vid det företaget, kunna förbereegna delsekostnaderna tydligt särskiljas från de egentliga tillverkningskostnaderna. Är det därvid fråga ett fåtal, blott för företaget användbara konstruktioom ner, kunna de förstnämnda kostnaderna bli ganska stora i förhållande till de

senare. Inköpas åter de ifrågavarande maskinerna från främmande håll, ingå större delen av deras förberedelsekostnader i priset utan att köparen kunna särav skiljas. Maskinernas adapterande och inpassande i den driften kräver egna

dock oftast vissa ytterligare kostnader, som dock vanligen äro av mindre om-

fattning. Vidare fordras vissa kostnader för att följa med den annorstädes skeende tekniska utvecklingen och skaffa sig erforderliga kunskaper saken. om Tidskrifter måste sålunda hållas och studeras, och observationer göresor ras etc. Vid egen experimenteringsverksamhet komma vidare nästan alltid mekaniseringssträvanden i vissa riktningar att visa sig definitivt ofruktbara. mera Någon gång kan detta även hända vid utifrån inköpta maskiner. Kostnader-

för dessa misslyckanden måste då fördelas på de lyckade experimenten och 3 3 na ingå i ifrågavarande maskiners förberedelsekostnader. Allt detta gör att, särskilt för de efter experiment framställda manu, egna skinerna, förberedelsekostnaderna relativt sett kunna bli ganska stora. Sedan dessa kostnader gång gjorts, spela de tydligen ingen roll för frågan, huruen vida de framexperimenterade automatiska modellerna verkligen skola utföras. Men det kan därvid hända, att ett maskineri, vars tillverkningskostnader äro sådana, att den jämförande kostnadskalkylen utfaller till förmån för detsami själva verket är ofördelaktigt, jämväl förberedelsekostnaderna medma, om tagas i investeringskostnaderna. Om i vår kalkyl å sid. 111 det antagna ex. värdet å automatmaskineriet 200 tusen kr. blott omfattar tillverkningskostnaden, så skulle den i där angivna fall B likväl vara ofördelaktig om förberedelsekostnaderna uppginge till 40 tusen. Dessa förhållanden utgöra naturligtvis kraftig fullt rationell broms på den mekaniserande tekniska uten men vecklingen och åstadkomma, att denna företer viss rationell eftersläpning en i förhållande till det fallet, att man kunde erhålla de nya idéerna och planerna kostnadsfritt.. Genom denna ekonomiskt rationella begränsning experimentverksamhea.v ten avstängas många idéer och planer från utarbetande, vilka icke skulle visa sig fördelaktiga, särskilt icke, om man räknade med förberedelsekostnaderna.. Men också vissa idéer komma oundvikligen att avstängas från fullbordande, vilka, därest de blivit utförda, skulle visa sig fördelaktiga kanske -mycket fördelaktiga även med inräknande förberedelsekostnaderna. Sistav nämnda avstängning är nödvändig följd därav, att experimentens resulen tat på förhand eller mindre okänt beträffande den allmänna fördelär mer aktigheten. Den ökar tydligen det faktiska mekaniseringslägets rationella eftersläpning efter det potentiella läget.

c Irrationella motståndsmoment.

Det händer ofta, att de ekonomiska företagen skaffa sig blott obetydlig kunskap om den tekniska utvecklingen på det mekaniseringsområde, för dem som kan vara av vikt, då likväl detta skulle kunna ske med ganska ringa kostnad. Sådan bristande kunskap kan ibland bilda ett ganska kraftigt hinder för lämp-

lig mekanisering och är tydligen irrationell karaktär. På tider har

av senare nog detta hinder generellt sett betydligt minskats i betydelse den energiska genom försäljnings- och reklamverksamhet, maskintillxrerkningsfirmorna allt som mer utöva Ifrågavarande hinder kunna tydligen ganska snabbt övervinnas, sedan av olika anledningar beslut i sådan riktning gång fattats. en Då det gäller experiment- och konstruktionsverksamhet, händer det egen vidare, att vederbörande hysa stark misstro mot sådan verksamhet, eftersom den ju i många enskilda fall måste negativa eller icke mot kostnaderna ge svarande resultat. Drives denna misstro för långt och hindrar även relativt lovande försök och arbete på området, blir den tydligen irrationell. För att av- 1 Jfr den förutnämnda ltlöbelwfabrikens erfarenheter.

C3 göra den ungefärligt riktiga gränsen för denna verksamhet skall sättas, var fordras dock tydligen mycket omdöme och viss intuition. Ännu vanligare en är kanske, att vederbörande utan att ha någon utpräglad uppfattning om saken på grund bristande initiativ, tid eller intresse eftersätta sådan fruktbärande av verksamhet. De låta sig så absorberas det löpande arbetets rutin och mångaav handa omsorger, att de sätta sig in i möjligheten av mera avgörande engångsförändringar. Även detta är tydligen ett irrationellt ehuru synnerligen mänskligt mekaniseringshinder. - Det kan också hända, att vederbörande ledning skaffat sig en viss uppfattning de lovande mekaniseringsmöjlighcter, föreligga, att de ändock om som men dra sig för att sig in på de metoderna. Sådana metoder äro ju, såsom ge nya utvecklats i avd. 2 o, från början alldeles säkra till sina resultat utan förenade med vissa risker. Därför kräva företagarna i regel en viss säkerhetsmarginal vid sina mekaniseringskalkyler. Men företagaren kan därvid ofta hysa alldeles irrationellt stor riskrädsla, kräva alldeles för stor en m. a. o. en säkerhetsmarginal. Vidare kan han behärskas viss maklighet och motav cn vilja mot det besvär och de förändrade allmänna dispositioner, följa med som de nya metoderna. Vanligen gå ett flertal av de ovannämnda omständigheterna hand i hand och flyta omärkligt in i varandra. Även för dessa slag av hinder gäller tydligen, att de hastigt kunna övervinnas, sedan beslut i sådan riktning en gång fattats. Alla sådana motståndsmoment vinna starkt i betydelse, om det faktiska mekaniseringsläget endast ligger på ett måttligt avstånd från det optimala läget. Ty då blir den med mekaniseringen förbundna vinsten rätt begränsad blott

absolut sett utan såsom i avd. c utvecklats i förhållande till det

även - 2 erforderliga mekaniseringskapitalet. Eggelsen för vederbörande att uppmärksamma och övervinna de irrationella tröghetsmotstånden blir då merabegränsad. Den verkligt rationaliserade driften måste dock sträva att övervinna alla sådana motstånd och därigenom uppnå varje möjlig mekaniseringsvinst, även om den kan begränsad. För detta ändamål torde det i allmänhet vara mera vara nödvändigt, att viss personal i tillräckligt antal får ständig uppgift att följa och bearbeta hithörande frågor. En sådan mckaniscringsavdelning torde ofta lika viktig eller viktigare än den i avd. D behandlade planevara senare ringsavdelningen. Den får tydligen till uppgift att följa den mekaniserande utveckling på andra håll, som kan intresse för företaget, vidare att vara av adaptera lämpliga sådana anordningar för företagets bruk, att planlägga och pröva egna mekaniserande konstruktioner och uppställa deras driftkostnadskalkyler och andra liknande uppgifter.

d Stimulanser.

Även utan anlitande någon systematisk rationalisering komma ibland de av irrationella motståndsmomenten att åtminstone delvis övervinnas till följd av vissa särskilda företeelser.

Liten eller sjunkande vinst utgör sålunda kraftig att övervinna C3 en sporre existerande irrationella motståndsmoment. Vinstsänkning kan uppstå därigeatt produktionsmedelsprisen stiga eller att produktionsprisen falla eller nom, omsättningen minskas. Det förstnämnda förhållandet kommer att behandlas i följande avd. och här behandlas därför blott de två fallen. senare Antag att det föreligger produktion, där mekaniseringen till följd brien av stande informationstjänst, bristande initiativ eller intresse, maklighet eller överdriven riskrädsla är irrationellt cftersläpandc, och att till följd därav produktionskostnaderna äro större, än dc skulle kunna Antag vidare, att de exivara. sterande företagen till följd bristande konkurrens kunnat hålla rätt höga av produktpris och därigenom uppnå god vinst. Visserligen skulle de då geven rationell mekanisering kunna minska sina produktionskostnader och dårnom igenom vid oförändrad omsättning och produktprisnivå uppnå ändå bättre en vinst. Men eftersom vinsten ändock varit god, och den mekaniseringen genom möjliga kostnadsbcsparingen oftast är rätt måttlig, ha de haft någon särskild att övervinna de förutnämnda psykiska och organisativa tröghetssporre momenten. Antag emellertid, att det börjar utgå ökad konkurrens från nytilltränu en dande företag, och att till följd härav produktprisen falla och de gamla företagens omsättning minskas, varigenom deras vinst betydligt reduceras och kanske alldeles försvinner. Detta kommer nödvändigtvis att bilda en kraftig sporre för dem att bryta all psykisk vanemässighet och annan tröghet för att återerövra en viss vinst. I det numera rådande konkurrensläget kan detta blott ske att minska produktionskostnaderna, låt mera måttligt, genom vara rationell mekanisering. Om mekaniseringen uppnåbara genom en den genom kostnadsbesparingen är 2 a 3 men det förutvarande prisläget den förutan medgivit vinst å omsättningen 10 har denna besparing kunnat verka en av så eggande. Men priserna förändras, så att vinsten sjunker mot blir om sagda besparing på ett helt annat sätt lockande. Såsom de föregående konkreta undersökningarna visat, händer det synnerligen ofta, att såsom motiv till vidtagen mekanisering hör uppgivas man en den omständigheten, att produktprisen fallit till följd ökad konkurrens. av Detta är alltid ett tecken på att företagets mekaniseringsgrad förut varit irrationellt eftersläpande. Ty den rationella mekaniseringsgraden bestämmes endast kostnadskalkylerna, och för dessa spela endast produktionsmedlens genom pris någon roll alls produktprisen Vad den rationella mekaniseringen men vil och kan uppnå är att oberoende produktprisen åstadkomma lägsta möjav liga produktionskostnader styck. Priskonkurrensen är blott till per en sporre fullföljande av denna rationella strävan. En mekaniseringsstimulans annat slag är den följande. Det händer ibland, av att en kostnadsbesparande mekaniserande uppfinning eller vissa sådana gjorts,

1 Detta gäller emellertid blott om prisfallet endast berört ifrågavarande bransch och ett fåtal branscher därutöver. Skulle däremot vid oförändrad teknik, organisation och löne- .nivå produktpnsen generellt sett falla, så måste därigenom en generell sänkning i den industriella räntabiliteten uppstå och därigenom även i kapitalräntefoten. Den därigenom uppstående minskningen i räntekostnader skulle ytterligare befordra mekaniseringen.

C8 men att de äro rätt olika hittillsvarande konstruktioner och att producenterna

därför skänka dem ganska ringa beaktande. En sådan vanemässig inställning

är ju åtminstone delvis irrationell natur. Nu emellertid saken av tas upp av vissa producenter, visar hos dem sin fördelaktighet ocl1 kommer så i Det ropet. allmänna sättet att och handla inom det ifrågavarande produktionstekniska se området har sålunda ändrats. Till följd denna sedvana bryta av nya de en-

skilda producenterna numera utan svårighet sina hittillsvarande

tröghetsvanor. Ett dylikt nytt allmänt betraktelsesätt alltså kraftig utgör en stimulans att övervinna förutvarande irrationell Dock kan provisoriskt en vana. ett- fasthållande vid sådana även innehålla ett rationellt därigenom vanor moment, ty undviker såsom vid Sågverk II hyvel själv man - :s att taga utprövnings- -kostnaderna och -riskerna och överlämnar dem åt pionjärproducenterna. De moderna automatiska transportmedlens utbredande torde i betydande utsträck-

ning ha försiggått på detta sätt. i I fall såsom de ovanstående hotar emellertid irrationell fara från en motsatt håll. Godtagas de mekaniserande betraktelsesätten uteslutande nya mera

l

på grund av miljöns inflytande och utan tillräcklig individuell prövning, kan

det tydligen hända, att irrationell övermekanisering uppstår. en

e Andra mekaniseringsfaktorer.

Utom de ovannämnda kunna åtskilliga andra olikartade omständigheter på

olika sätt och ibland rätt kraftigt ingripa vid mekaniseringsfrågors avgörande.

Ibland kan ett företag, önskar genomföra under vanliga som en förhållanden fördelaktig mekanisering, ha ansträngd finansiell ställning med betyen dande skulder. De ytterligare lånemedel, skulle krävas för mekaniserinsom gens bestridande, kunna då ofta erhållas eller blott på så betungande villkor,

att någon kostnadsbesparing uppstår. Eller ock önskar i sådant fall man

z

helt enkelt att försämra sin likviditet och därmed ställa sig i ökat beroende

av långivare. Sådana mekaniseringshinder bruka dock småningom vika med ge förbättrade konjunkturen I berättelsen för Mekanisk verkstad I återfinnes ett dylikt förhållande och i berättelsen för Kemisk-teknisk fabrik I vissa så-

dana omständigheter.

Någon gång inträffar det fallet, att kostnadsbesparing vid mekanisering skulle ske, därest de därigenom lediggjorda arbetarna avskedades, men att man av olika skäl icke önskar företaga sådana avskedanden åtminstone i motsvarande utsträckning. De ifrågavarande arbetarna kunna dugligt ex. vara folk, önskar behålla för framtida behov liknande eller som man av annat slag. Hinder sådan art verka tydligen blott tills dessa behov bli aktuella. Är av det vidare fråga om stora och mycket arbetssparande mekaniseringar, så kan

man, därest man konkurrensen tvingas till ett motsatt förfarande, av av rent humanitära skäl låta mekaniseringens genomförande ske blott i långsam takt.

Buteljglausmekaniseringens långsamma genomförande, omförmäles vid det som förut skildrade Buteljglasbruket, delvis ha skett sådana skäl. synes av J ämför även cigarrtillverkningen vid Tobaksmonopolet. I mekaniseringens första

och ibland även andra fas komma slutligen arbetarna i stor utsträckning att C 3 befrias från starkare fysisk ansträngning, och detta kan såsom vid den förutnämnda Bryggerisköljningen verka såsom ett förstärkande humanitärt motiv

för mekanisering. Ibland åter kunna arbetsgivarna på grund föregående arbetsstrider och av andra svårigheter vilja mekanisera sin drift eller vissa delar därav för att bli oberoende arbetarna, lönerna och andra kalkylmässiga förmera av även om hållanden direkt skulle tala för saken. Ett flertal andra liknande omständigheter, på ett variabelt eller oberäkneligt sätt påverka mekaniseringssom mera frågan, skulle också kunna framdragas. nog Ovannämnda omständigheter kunna ibland verka ganska bestämmande vid mekaniseringsfrågornas avgörande. I synnerhet gäller detta när det faktiska läget befinner sig alltför långt ifrån mekaniseringsoptimum, och de på vanligt sätt uppställda kalkylerna därför alltför kraftiga utslag. ge Ibland utgör mekaniseringen blott del allmän ifrågasatt driftsen av en mer förändring, såsom transportsystemet vid flytande tillverkning. Dess förex. delaktighet kan då bedömas isolerat utan blott i samband med den större

allmänna frågan. Ibland åter framkomma självständiga gynnsamma mekani-

seringsmöjligheter såsom omedelbar följd andra driftsförändringar, särskilt av produktion i större skala såsom redan påpekats i avd. A2 a. Bland våra undersökta företag har detta särskilt framträtt inom Tobaksmonopolet.

4. Verkan av lönehöjningai- m. m.

Allmänna synpunkter.

I det ordinära samhället ökas kapitalmängden sparande vanligen i genom raskare takt än folkmängden. När sålunda produktionsfaktorn kapital ökas i förhållande till faktorn arbete, har detta till naturlig följd, att arbetslönen småningom stiger och kapitalräntan småningom sjunker. Genom den samtidigt pågående tekniska utvecklingen ooh öppnandet territorier ha likav nya väl under de sista 150 åren kapitalräntan hållits uppe och reallönerna ytterligare stegrats. Denna ökning i relationen kapital/arbete har vidare medfört successiv ändring i de varaktiga realkapitalens struktur, så att de blien vit alltmer automatiska och bekväma och därigenom allt mindre arbetskrä-

vande. För de enskilda företagarna komma dessa nationalekonomiska processer nu att framträda på två olika sätt. Dels få de direkt känning det i förhållande av till kapitalet minskade arbetarantalet i form viss brist på arbetare. Dels av en få de också känning den ovannämnda kapitalökningen framdrivna av genom allmänna löneökningen. Båda dessa omständigheter driva dem att söka meka-

nisera sin drift. Dessa två faktorer, knapphet på arbetare och löneökning, gå vid fri lönebildning hand i hand, så att företagarna samtidigt känna trycket dem båda, utan av att den eller den andra på ett uteslutande sätt framträder för deras ena. mera

C4 uppmärksamhet. Med fri lönesättning den, uppstår såsom resultat menas som endast utbud och efterfrågan på. arbetskraft och under fri konkurrens melav lan de olika företagarna å sidan och de olika arbetarna å den andra. ena Den faktiska löncsättningen kan avvika från detta fria jämviktsläge olika av skål. Vid starka ändringar i konjunkturen eller penningvåisendet kunna sålunda reallönerna av ren tröghet för tid släpa efter de löneförändringar, en som det nya jåmviktsläget skulle kräva. Vidare kan organiserade löneakgenom tioner från arbetarhåll lönen på ett varaktigt sätt över det mera uppressas fria jåmviktsläget eller organiserad aktion från företagarhåll nedpresgenom sas därunder. Vid fri lönebildning i ett progressivt samhälle bör sålunda företagaren samtidigt känna trycket de två faktorerna, knapphet på arbete och lönehöjningsav rörelser. Båda faktorerna utgöra för dem motiv att mekanisera sin drift. I första fallet sker det rent nödtvång såsom på ett intressant sätt framhållits av av vår Porslinsfabrik för tiden före 1920. I andra fallet åter sker mekaniseringen såsom resultatet kalkyl liknande den utförts i avd. av en som Framträder det mekaniscringsmotivet på ett alldeles övervägande nu ena sätt, visar detta, att lönebildningen är det fria jämviktslägets. Den mekanisering, skedde under kriget och inflationen, vilade sålunda med hänsyn till som arbetet nästan uteslutande på den då rådande knappheten industriell arbetskraft. Detta visar ganska tydligt, att lönerna då understego det fria jämviktslagets. På grund tröghet kunde de monetära lönerna stiga lika raskt av som prisnivån, följde reallönesänkning, tydligen understeg jåmviktsvarav en som lägets krav. Efter 1920 har det åter bekant varit ett överflöd på industriell arbetssom kraft, arbetslöshet, och mekaniseringsmotivet har nästan uteslutande utv. s. gjorts av de starkt höjda reallönerna. För vissa specialarbetare har emellertid alltjämt det motsatta förhållandet ibland ägt såsom i ett fall vid rum, par Mekanisk verkstad IV. Det ovannämnda visar emellertid, att lönerna i all huvudsak legat väsentligt över det fria jämviktslägets nivå. Till början en under deflationen berodde nog detta åvenledes på tröghet. Men förhållandet har sedermera blivit permanent, och det råder väl knappast någon tvekan att om organiserade löneaktioner utgöra orsakerna till denna lönediskrepans, sårnumera skilt inom de utländsk konkurrens oberörda av grenarna.

b Lönehöjning inom en bransch.

a Enklare sammanhang.

När lönehöjningar inom bransch eller blott ett företag ske, bli vissa förut en fullt kända men hittills ofördelaktiga mekaniserande anordningar fördelaktiga. Finnas förut några varaktiga anordningar alls, kunna anordde nya ningarna omedelbart införas. Oftast har emellertid denna mekaniseringens första fas förut passerats, så att vissa lågautomatiska maskiner eller apparater redan existera, vilka det gäller att ersätta med högautomatiska sådana. Vid nu lönehöjningstidpunkten ha emellertid de hittillsvarande anordningarna vanli-

större eller mindre del sin livslängd kvar, vilket, såsom i avd. 3 b c 4

gen en av utvecklats, utgör ett rationellt, provisoriskt motståndsmoment. De hittillsvarande anordningarnas återstående livslängd får sålunda oftast avvaktas, innan anordningarna kunna införas. Ytterligare betydligt förlängd blir ofta de nya väntetiden, därest ombyggnader nödvändiga. Äro lönehöjningarna även äro mycket kraftiga, kan det emellertid ibland fördelaktigt att kassera de hitvara outslitna anordningarna och genast införa de Om villkoren

tillsvarande nya.

härför avd. 2 c. se Antag att, sedan med anledning lönehöjningen mekaniserande anordnu, av ningar vidtagits, lönen ånyo återgår till sitt första läge. Då blir det tydligen fördelaktigt återgå till det förutvarande mindre automatiska stadiet. Även att får dock i regel vänta eller mindre, nämligen tills de existerande nu man mer högautomatiska anordningarna blivit utslitna. En lönereduktion kan sålunda redan detta skäl omedelbart minskad mekanisering framkalla ökad av genom arbetarsysselsättning. Lönereduktionen framkallar däremot omedelbart sänkta produktionskostnader och pris med åtföljande ökning efterfrågan och av sysselsättning. Men detta ligger utanför rationaliseringen. Om sålunda ovannämnda skäl mekaniseringen oftast företer en viss efterav släpning efter lönehöjningar och deras mekaniseringskrav, så kan dock ibland det omvända förhållandet inträffa. Ibland kan nämligen fabriksledningen med viss säkerhet förutse kommande lönehöjningar och företar då redan på förhand lämpliga mekaniseringar, i den mån gammalt lågautomatiskt maskineri blir utslitet. Den år 1929 påbörjade mekaniseringen såväl underav ovan- som jordsarbetet vid Höganäs företogs sålunda sådana skäl. gruvor av

Mer invecklade sammanhang.

Sedan lönehöjning skett, inriktas uppfinnings- och konstruktionsverken samheten särskilt utpräglat anordningar. Denna verkpå nya mekaniserande samhet behöver avsevärd tid för experiment och tekniska erfarenheter och en de idéernas vidare utveckling, innan dess tekniska resultat på ett mera nya fullständigt sätt kunnat utmogna." Är det fråga allmänt användbara om mera uppfinningar, kräves därutöver alltid någon och ibland en betydande tid för att uppfinningarna skola bli kända och eventuellt adapterade för de olika konkreta fallen. En lönehöjning utlöser sålunda rörelse, förändrar de tekniska en som möjligheterna i mekaniserande riktning och avslutas förrän vid avsesom en värt tidpunkt. Därtill kommer det förutnämnda uppskovet för att avsenare vakta förutvarande maskiners utnötning. Särskilt dessa skäl är det troligt, av att den kraftiga höjning reallönerna, som skedde i samband med deflationen av 1920-22, ingalunda ännu utlöst alla sina mekaniserande verkningar. Genom den mekaniserande uppfinnings- och konstruktionsverksamhet, som uppfinning utlöser, utfinnas hel del anordningar, som blott äro fördelaken en tiga vid ifrågavarande höga löneläge. Men det händer därvid också, att anordningar utfinnas, vilka i själva verket, även med inräknande de förberedande av uppfinningskostnaderna, skulle varit fördelaktiga även vid förutvarande lägre

C4 löneläge. Detta kan, såsom i avd. 3 b framhållits, ske trots att konstruktions-

verksamheten före lönehöjningen arbetade efter fullt rationella principer. Skulle återgång arbetslönen till förutvarande läge ske, skulle tydnu en av ligen detta sistnämnda slag mekaniseringar ändå övergivas. J ämföras av två olika tidpunkter med lönehöjd, kommer alltså det tillfället samma senare oftast att förete starkare mekanisering än det tidigare, såvida lönehöjen en nings- och -sänkningsvåg inträffat under tiden mellan dem. Antag att två olika land, A och ursprungligen haft lönehöjd i nu, samma och mekanisering, att därefter lönerna i A stigit blivit oförändrade i men men B. Uppfinningsverksamheten i A har då blivit starkt inriktad på mekaniseringar, varvid även vissa sådana anordningar framkommit, i själva verket som skulle varit fördelaktiga redan vid förutvarande löneläge. Maskiner och anordningar detta slag komma då att importeras till B. Mekaniseringen inom av ett land med oförändrat löneläge kan därför verksamt befordras lönegenom höjningar inom ett annat land. I verkligheten motsvaras detta förhållandet av mellan Förenta staterna och Europa. Av de i Sverige och våra grannländer använda automatmaskinerna komma sålunda mycket stor del från Amerika. en Under trycket de höga därvarande lönerna ha därstädes sådana maskiner i av största utsträckning konstruerats. En hel del dessa ha därvid visat sig förav delaktiga även vid ett moderat löneläge såsom i Sverige och därför immera porterats hit.

I avd. 3 b utvecklades huru, särskilt för konstruktioner användbara blott

för det företaget, de förberedande experimentkostnadema ofta uppginge egna till avsevärda belopp jämförda med kostnaderna för konstruktionernas materiella utförande. Till följd därav måste viss ehuru fullt tio ll en r a n e e t e r s l ä p n i förefinnas mellan det faktiska rationella mekaniseringslän g

get och det potentiellt fördelaktigaste läge, som skulle uppstå, ifall man kunde

få alla mekaniseringsplaner kostnadsfritt. Höjas arbetslönerna, kommer nu tydligen både det potentiellt bästa och det faktiska rationella mekaniseringsläget att förflyttas i riktning mot starkare mekanisering. Men skäl, av som utvecklas i avd. 3 b, kommer det sistnämnda läget alltjämt att släpa efter det förstnämnda på ett avstånd, troligen är någorlunda oförändrat. som Sker återgång arbetslönerna till förutvarande läge, kommer tydlinu en av gen det potentiella mekaniseringsoptimum att förflyttas tillbaka till lägre en mekanisezringsgrad. Det faktiska mekaniseringsläget förblir emellertid därunder oförändrat, ända tills Optimum på sin återgående rörelse uppnått det-

samma. Det finns någon anledning för det faktiska läget att vika nu ner under Optimum. Alla de avskräckande förberedelsekostnaderna, förut som hindrade det faktiska läget att uppnå sin nuvarande höjd och därigenom åstadkommo en marginal mellan faktiskt och optimalt läge, ha gång blinu en vit gjorda, och har dem därför till skänks. Har sålunda två. man numera man olika tillfällen med lönehöjd mellan vilka förekommit lönehöjningssamma en och lönesänkningsvåg, har därigenom den förutvarande rationella eftersläpningen försvunnit, och det tillfället företer därför högre faktisk senare en mekaniseringsgrad än det senare.

I avd. 3 utvecklades huru det till följd bristande informationstjänst,

c av C4

.i initiativ eller intresse eller maklighet eller överdriven riskrädsla ofta tillika av förefanns irrationell eftersläpning den faktiska mekanien av seringsgraden efter den optimala. Genom lönehöjning komma båda dessa en lägen att förflyttas i mekaniserande riktning. Men här kommer i motsats till vid rationell eftersläpning det faktiska mekaniseringsläget att förflyt- tas betydligt hastigare uppåt än det optimala läget ooh eftersläpningsmarginalen sålunda att betydligt minskas eller måhända försvinna. Genom löneök-

ningen minskas nämligen företagets vinst, och detta utgör extra, kraftig en

eggelse att övervinna irrationella eftersläpningsmoment. Såsom i avd. 3 o

utvecklats, kunna dessa slag motstånd ofta övervinnas tämligen hastigt. av

I sagda hänseenden verkar lönehöjningen på i avd. 3 d beskrivna sätt,

samma,

sänkningar produktprisen göra, och denna dess mekaniseringseffekt

som av adderar sig då till dess vanliga kalkylmässiga effekt i riktning. samma Antag att irrationell eftersläpning förelegat att till följd lönenu, men av höjning dels mekaniseringsoptimum höjts, dels den faktiska mekaniseringen med övervinnande denna eftersläpning höjts ändå kraftigare, så att den näav stan uppnått optimum. Går lönen tillbaka, vika både Optimum och faktisk nu mekanisering tillbaka, i intim överensstämmelse, så att någon marginal men nu längre förefinnes. Icke heller här viker det faktiska läget därvid under ner Optimum, ty alla ovannämnda faktorer, förut åstadkommit marginalen dem som emellan, =ha blivit övervunna med den gång verkställda högre mekanien sei-ingen.

7 Sammanfattning.

En lönehöjning framkallar vanligen först efter viss tid den däremot svaen mekaniseringen det skälet, förutvarande lågautomatiska maskiners

rande av att

utnötning måste avvaktas. Skulle lönen därefter sjunka till sitt gamla läge, kan återgången i mekanisering liknande skäl först efter tid förverkligas. av en Ännu längre bli väntetiderna i båda riktningar-na, ombyggnader måste om avvaktas. En lönehöjning utlöser stark uppfinnings- ooh experimenterande konstruken "tionsverksamhet i mekaniserande riktning, vilken dock kräver betydande en tid för att alla dess resultat skola utmogna. Av detta skäl måste lång tid en .förflyta, innan lönehöjningen åstadkommit hela den däremot svarande mekanizseringen. Genom sagda verksamhet erhållas vanligen även vissa mekanise-

rande uppfinningar och konstruktioner, vilka även med inräknande av de för-

beredande experimentkostnaderna skulle varit fördelaktiga också vid föregående lägre löneläge. Skulle lönerna återgå till detta läge, skulle sistnämnda nu

anordningar alltså övergivas utan mekaniseringsgraden förbli högre än före

lönehöjningen. g rikt-

Genom den experimenterande konstruktionsverksamhet i mekaniserande

ning, som en lönehöjning utlöser, utfinnas även en del anordningar, vilka med

inräknande av de förberedande experimentkostnadema icke skulle varit fördelaktiga vid föregående lägre löneläge men däremot skulle varit det utan

9-312418

-126

dessa nödiga kostnader; Går lönen tillbaka till sagda läge, bibehållas E04 nu sagda anordningar, emedan förberedelsekostnaderna gång för alla blivit un: en dangjorda. Mekaniseringsgraden förblir alltså även dessa skäl högne än av före lönehöjning-en. En lönehöjning kommer slutligen den vinstminskning oftast därgenom som vid uppstår att bli extra stimulans, varigenom förutvarande irrationella en mekaniseiingsmotstånd i form bristande informationstjänst, initiativ eller inav tresse eller överdriven riskrädsla eller mindre hastigt övervinnas. Skulle mer

lönen därefter återgå till förutvarande läge, äro dessa motståndsmomentt

en gång övervunna, och mekaniseringsgraden förblir högre än förut. Om lönerna sålunda höjas och efter viss tid äter sänkas till förutvarande en nivå, kommer efter denna höjnings- och lönesänkningsvåg mekaniseringsgraden-att förbli väsentligt högre än före densamma. De tre ovannämnda 0m ständighetema samverka alla i sådan riktning. För a.tt efter tids lönehöjen ning återuppnå. den förutvarande lägre mekaniseringsgraden skulle lönerna därför tydligen behöva sänkas till åtskilligt lägre nivå än före denna en lönehöjning. i . o Mera. allmän lönehöjning.

Om lönehöjningen inskränker sig till eller ett fåtal branscher utan blir en allmän, så. inträda vissa särskilda verkningar. mera En allmän lönehöjning inom ett lands hela industri medför en sänkning av hela den industriella räntabiliteten och därmed även av dess kapitalräntefot, vilken blott är återspegling av den allmänna räntabiliteten. Råda nu en lägre löner och högre räntabilitet och räntefot i andra länder betydelse, av kommer kapitalexport från det förstnämnda landet till stånd. Till följd en därav inskränkes eller inställes den vidare industriella utvidgningen därstädes, och sänkningen i räntabilitet och räntefot begränsas. Ett dylikt förlopp har säkerligen i betydande grad i vårt land efter 1920. Bleve lönehöjägt rum ningen åter internationell, funnes ingen anledning till kapitalexport, utan sänkningen i räntabilitet och räntefot bleve internationell och kraftig i Vare sig räntefotens fall är kraftigt eller mera begränsat, utgör detsamma ett moment, ytterligare befordrar mekaniseringen, eftersom det sänker som merkostnadernai räntor för högautomatiska alternativ jämförda med lågautomatiska. Därigenom skulle jämförande kalkyl såsom å sid. 111 utfalla en ändå mer till det högautomatiska alternativets förmån. x Emellertid har den allmänna lönehöjningen även verkan i motsatt rikt en ning. En sådan lönehöjning träffar också de kapitalkonstruerande industrierna, alltså maskintillverkningen och byggnadsverksamheten. Den allmän-

svenska lönehöjningen har särskilt kraftigt träffat byggnadsverksaam-

na

1 Räntefotens nedgång skulle därvid åtminstone i första hand bli relativt mycket kraftigare än lönens stegring. Ty de samlade arbetslönernas andel av produktionsresultatet är betydligt högre än den kapitalistiska nettoavkastningens andel. En måttlig ökning av lönekostnaden måste därför utgöra en relativt sett mycket kraftig beskärning av sagda avkastningsandel. Kapitalägarna kunna dock enligt det nedanstående återvinna en del av sin avkastningsminskning genom mekanisering.

heten och tillverkningen byggnadsmaterial och kraftigt uppdrivit bygge av C4 nadskostnaderna. Våra maskiner hämta vi däremot i stor utsträckning ut-

ifrån och även de i landet producerade stå med undantag för vissa skogsför-

ädlingsindustriers utrustning under stark utländsk konkurrens. Till följd härav ha nog maskinprisen i allmänhet knappast stigit än den allmänna mer prisnivån Vid alla utvidgningar produktionskapaciteten inom svenska inav dustrier ha dessa faktiska förhållanden utgjort ett extra kraftigt motiv till

mekanisering. Ty såsom i avd. 2 b utvecklats medför mekanisering, i

att man stor utsträckning kan inrymma det produktionskraftigare maskineriet i de gamla byggnaderna utan dyra nybyggnader. Skulle emellertid lönehöjningarna. internationella och nå även de utländvara ska maskinindilstrierna, skulle också maskinprisen stiga betydligt. Alla till-

skott i varaktigt realkapital, vid oförändrad produktionsvolym

som vore erforderliga för mekanisering, skulle då stiga i pris, vilket väsentligt skulle en motväga den genom mekaniseringen besparingen i arbetare och arbetsvunna löner. Om lönehöjningen i kapital- och huvudindustrierna är lika stor, kommer emellertid den kapitalgrenarnas lönehöjning framkallade kostnadsökningen av

inom huvudgrenarna icke att. stiga lika starkt lönenivån gjort. Till att

som börja med har maskintillverkningen blott lönekostnader eller kostnader, som kunna upplösas i sådana, utan även direkt eller indirekt räntekostnader. Efter-

som räntefoten stigit såsom lönerna utan tvärtom betydligt fallit, stiga maskinprisen lika mycket lönerna. Av denna anledning ökas huvuldindusom striemas ä t och rt i kostnader för deras maskineri lika r n e- a. m o e r n g s mycket lönenivån gjort Räknade å dessa maskinpris sjunka dessutom de som procentuella r ä n t e kostnaderna betydligt, och detta motväger säkerligen mer än väl prisens egen stegring, så att de absoluta räntekostnaderna bli högre än förut Då emellertid lönekostnaderna samtidigt stigit, befordras därigenom Inekaniscrixigexi. Även vid allsidig lönehfjjning komma alltså automatiska al-

ternativ att ställa sig avgjort fördelaktigare efter än före sådan höjning, en ehuru så mycket fördelaktigare vid lönehöjning blott inom huvudindusom strierna.

En allmän kraftig lönehöjning måste i första hand förorsaka mycket

en kraftig nedgång i den allmänna räntabiliteten och kapitalräntefoten såvida händelsevis samtidigt stora territorier öppnats för kultur. Emellertid nya kunna företagarna återvinna del blott del denna räntabilien -- men en av tetsminskning att omändra sitt maskineri i automatisk riktning. genom Detta förklarar, åtminstone delvis, näringslivets förvånande förmåga efter att en tid adaptera och återhämta sig efter kraftiga lönestegringar. Denna återhämtning

1 En särskild undersökning av denna sak skulle stort värde. vara av 2 Detta underskott motverkas dock något för amorteringarnas vidkommande vid ränta-påränteräkning genom räntefotens fall. 3 Antagligen bli de lägre än förut, ty dels ha ju maskinjprisen stigit så mycket som lönenivån, dels har den allmänna räntnhiliteten och räntcfoten jämlikt noten föreg. sida sjunkit relativt mer än lönerna stigit, åtminstone i första hand

=C4 sker emellertid genom att minska proportionen mellan arbete och kapital. Har samtidigt folkmängden i samhället vuxit väsentligt långsammare an kapitalmängden, står minskningen i relationen arbete/kapital vid företagen i överensstämmelse den i hela landet, och inga arbetare bli sysslolösa. Ha åter lömen uppdrivits löneaktioner utan samtidig kraftigare kapitalökning i nerna genom hela landet, åstadkommer företagens minskning i proportionen arbete/kapital helt enkelt att del arbetare bli överflödiga, arbetslösa en v. s.

d Ändringar i andra produktionsmedelspris.

I föregående avdelning behandlades det fallet att den allmänna lönenivån steg och kapitalräntefoten i samband därmed sjönk antingen till följd av organiserade löneaktioner eller emedan kapitalmängden tillväxte raskare än arbetarantalet. Det påvisades, att de totala räntekostnaderna därvid böra stiga möjligen falla, och att lönehöjningarna därför måste driva på mekani-

men

seringen.

Nya fördelaktiga uppfinningar åter äro, såsom i avd. 3 a utvecklats, oftast

kapitalkrävande och arbetssparande art ooh verka såtillvida mekaniserandtz av inom de därav träffade Äro dessa förhållanden genomgripangrenar-na. mera de, inträder inom näringslivet i dess helhet viss kapitalknapphet med höjd en kapitalräntefot samt arbetslöshet med därav följande lönesänkande tendenser. Detta bör, på alldeles omvänt sätt mot vad ovan skildrats, hejda eller försvåra påtänkta mekaniseringar inom övriga, uppfinningarna oberörda grenar. av Någon återgång redan uppnådd mekanisering behöver dock, skål av man av utvecklats i avd. b, knappast befara. som nog Maskiner oförändrad struktur kunna ibland sjunka i pris. Detta är giav vetvis ägnat att kraftigt befordra mekaniseringen, ty därigenom minskas de viktigaste posterna i de årliga maskinkostnaderna, nämligen ränta och amortering. En sådan prissänkning kan uppstå som följd av at vederbörande maskintillverkning förut varit eller mindre monopolisera att effektiv mer men , konkurrens på området därefter uppstår. Av sådant skäl lära sålunda på senaste tid prisen på sågverksmaskiner ha fallit avsevärt. Monopoliseringens upphörande kan ibland bero på patentskyddstidens utgång också men på en

1 Vår framställning står i ovan berörda avseenden, såvitt fört. kan se, i god samklang med prof. Gösta B a gges framställning i Arbetslönens reglering, kap. II § 2. A sid. 100 framhåller Bagge bl. a., att en lönehöjning, som sträcker sig även till mawskinindustrierna, minskar alltså upphäver mekaniseringsmöjligheterna i huvudindustrierna. Professor Gustav Cassel däremot gör i Theoretische Sozialökonomie 4:e uppl., sid. 209 0. 310 gällande, att om löneförhöjningarna äro generella och sålunda sträcka sig även till maskintillvenkningen, kommer vid oförändrad räntefot mekaniseringen därigenom att befordras. I samarbetet mellan kapital och arbete kan nu en generell lönehöjning inträda till följd av följande omständigheter: en ökning av kapitalmängden i förhållande till den tillgängliga arbetsmängden; stora kapitalsparande uppfinningar sällsynta; och en direkt monopolistisk löneuppdrivning. Samtliga dessa omständigheter alstra emellertid, såsom framgår av det ovanstående, samtidigt kraftiga sänkningar i kapitalräntefoten med därav följande mekaniserande verkningar. Cassels allmänna förutsättning om oförändrad räntefot vid generell lönestegring är sålunda verklighetsstridig, och hans framställning rörande mek-aniseringen blir därigenom på denna principiellt viktiga punkt deciderat missvisande.

hel del andra omständigheter. Ibland beror prissänkningen på tekniska eller .04 organisativa förbättringar inom maskintillverkningen eller dess föregående etapper. En omständighet betydelse i sistnämnda sammanhang är att järnav prisen efter 1913 sjunkit betydligt i förhållande till den allmänna prisnivån.

En undersökning hela detta föga bearbetade område skulle säkerligen vara

av stor betydelse för vårt ämne. av Ett produktionsmedelspris, ibland avsevärt kan påverka mekaniseringssom frågornas utgång, är priset på drivkraft. Billigare drivkraft, tillgång ex. till billig elektrisk kraft, befrämjar givetvis mekaniseringen, särskilt i dess första fas. Exempel härpå gives i vår Spisbrödsfabrik.

5. Några mekaniseringsfall.

Från Sveriges Industriförbunds Industribyrå har förf. fått mottaga några kalkyler rörande omfattningen den mekanisering, kommit till stånd vid av som företag, vilka anlitat industribyrån. Sagda byrå började sin verksamhet år 1918, och dess uppgift har i första hand varit att sprida kännedom olika om rationaliseringsmöjligheter. Vidare utför byrån på begäran från vederbörande företag undersökningar och förslag till rationalisering i olika riktningar.. I båda ovannämnda avseenden ha mekaniseringar olika slag spelat viktig av en roll. Beträffande dessa har byrån speciellt önskat och även kunnat befordra införandet mekaniska transportanordningar. Vid byråns start -de flesta av voro självverkande transportanordningar och även sådana hjälpkrävande anordnintruckar relativt okända här i landet, trots att desamma redan prakgar som tiserats ett eller annat årtionde i Amerika. Byrån har sålunda på detta område utgjort ett nationellt centralorgan, varigenom informationer spritts och det allmänna betraktelsesättet bland företagarna påverkats. På båda dessa

sätt har den sålunda varit behjälplig att övervinna irrationella mekaniserings-

motstånd. På förfzs begäran ha sådana kalkyler utvalts, där mekaniseringsproblemet varit oberört andra rationaliserings- eller allmänna fabrikationsproblem och av därför kunnat framträda i sin renhet. På begäran "har utom de faktiskt rådande arbetslönesatserna också de lönesatser utsatts, vid vilka ifrågavarande mekanisering längre skulle varit fördelaktig eller lämnat mindre förlust. en Något urval kalkylerna i sådan riktning att små lönedifferenser skulle spela av avgörande roll för åtgärdernas fördelaktighet har däremot icke skett. en Här nedan återgivas de olika kalkylerna i byråns egna ordalag. nu

Exempel 1. Avser transport mekaniska delar. År 1925av Direkt kapitalutlägg vid genomförandet trucktransporter kr. 49 330: av . . . . . . - Timförtjänsten för transportarbetarna uppgick till cza kr. 20.

C5 Årliga kostnader efter genomförandet trucktransportør: av

Kostnad i kronor per är vid en timförtjänst av

1:20 kr. 1:00 kr.

6 % ränta och 5 års amortering å kapitalutlägg enligt kr. 11 800: kr. 11 800:

ovan - - Underhållskostnader 4 000: 4 000: . . . . . . . . . . . . . . . . - - Elektrisk kraft 100: 100: . . . . . . . ; . . . . . , . . . . - - 2 truckskötare, 4 600 timmar 5 500: 4 600: . . . . . . . . . . . . - -

Summa kostnad kr. 400:i-Vmkr.

20 500: --

Årliga kostnader vid Izandtransporler:

Arbetslön, 20 000 timmar kr. 24 000: kr. 20 000: 0:a -- - Genom insättandet av trucktransporterna inbesparas alltså kalkylmässigt 2 600: kr. per år. Om timförtjänsten däremot endast uppgick till 00 kr., uppstår i stället fören lust av 500: kr. per år, varför de maskinella anordningarna i fallet icke äro - senare ekonomiskt motiverade. -

Exempel

Avser transport av pappersmassa, papper och kol. Ar 1927, Direkt kapitalutlägg vid genomförandet vissa förändringar i det yttre av transportsystemet omläggning av spårsystemet, insättande elekav trisk truck samt anordningar för mekanisk lastning och lossning kr. 64 570: . . -- Timförtjänsten för transportarbetarna uppgick till kr. cza -.

Årliga kostnader efter insättandet av de nya transportanordnváøzgarna:

Kostnad i kronor per år vid en timförtjänst av

- kr. 0:80 kr. 6 % ränta och 5 års amortering å kapitalutlägg enligt ovan kr. 15 500: kr. 15 500: - - Underhållskostnader beräknas bliva ungefär lika med

tidigare underhållskostnader . . . . . . . . . . - Arbetslöner, 21 700 timmar 21 700: 17 400: cza . . . . . . . . . . . - - Summa kostnad per år kr. 37 200: kr. 32 900: - -.

Årliga kostnader vid Izandtransporter:

Arbetslön 40 000 timmar kr. 40 000: kr. 32 000: c:a . . . . . . . . . . . . . - e Genom insättandet av de föreslagna transportanordningarna inbesparas alltså 2 800: kr. per år vid timförtjänst kr., medan förlust 900: kr. åruppen av - en av per står, om timförtjänsten endast uppgår till 0: 80 kr. Den ekonomiska gränsen för de före-

slagna anordningarna ligger vid en timförtjänst av omkring 85 kr.

Exempel

Avser transport tombuteljer. År av 1927

Direkt kapitalutlägg efter insättandet vissa maskinellt drivna konti-

av nuerliga transportanordningar rullbord och lamelltransportör kr. 28 000: - i 6 och . % ränta 3 års amortering å kapitalutlägg enligt 10 600: .4ovan . . . . . Timförtjänsten för manliga arbetare uppgick till kr. 50. 0:a Timförtjänsten för kvinnliga arbetare uppgick till kr. 1: 05. c:a

Årliga inbesparingar efter insättandet av de nga transportanordningarna : C5

Arbetslön.

5 750 manliga arbetstimmar a 50 8625:-

4 600 kvinnliga arbetstimmar a 05 4830:- . . . . . . . . . . . . . . . . Summa kr. per år 13 455: -

$ Vid de här angivna timförtjänsterna uppstår alltså vinst av 2 855: kr. per år. en - Om det lämpligt att använda endast den billigare kvinnliga personalen i stället vore för den manliga, blir det icke ekonomiskt att insätta transportmedlen.

Exempel 4.

Avser transport gjutgods och åkerbruksredskap. Är 1928. av

Direkt kapitalutlägg vid genomförandet elektrisk traktortransport kr. 45 500: av -

Timförtjänsten för transportarbetarna uppgick till c:a kr. 10.

Årliga kostnader efter genomförandet av traktortransporter:

Kostnad i kronor per år vid en timförtjänst av

10 kr. 75 kr.

6 ränta och 4 års amortering kapitalutlägg enligt ovan kr. 13 200: kr. 13 200: % - -- Underhållskostnader 3 300: 3 300: . . . . - - . . . . . . . . . . . . Elektrisk kraft 200: 200: - - . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 traktorskötare, 4 600 timmar 5 060: 3 450: . . - - . . . . . . . . . .

Summa kostnad år kr. 21 760: kr. 20 150:

per - -

Årliga kostnader vid handtransporter:

Arbetslön, 25 600 timmar kr. 28 200: kr. 19 200: c:a - -

Vid den högre timförtjänsten uppstår alltså kalkylmässigt vinst 6 440: kr. per en av år, och vid den lägre timförtjänsten en förlust av 950: kr. per år. --

Exempel

Avser driften vid ett företag med regional avsättning utan konkurrens utifrån.

År 1925.

Direkt kapitalutlägg för anskaffandet maskiner av förut välkänd moav dell kr. 51 300: . . . . . . . . . . . . . . . . - . . . . . . . . . . . . . Medeltimförtjänsten uppgick till kr. 41.

Årliga kostnader vid genomförandet av maskindrift:

6 ränta och 5 års amortering å kapitalutlägg enligt ovan kr. 12 300: % . . . . . . - Underhållskostnader 3 200: . . . . . . . . . . . . . . . . . . w . . . . . 4 100: Elektrisk kraft - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Arbetslön, 48 2 300 arbetstimmar per år 110 400 arbetstim. man c:a = a 41 155 700:- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Summa kostnad per år kr. 175 300: --

C5 Årliga kostnader vid handarbete:

Arbetslön, 69 man å 0:a 2 300 arbetstimmar år 158 700 arbetstim. pr x å 41 kr. 223 800: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . - Vid den rådande timförtjänsten kr. 41 uppgår alltså vinsten vid maskindrift till 48 500: kr. per år. Vid en sänkning av timförtjänsten blir vinsten givetvis mindre, men först vid en så låg tirnförtjänst 40 kr. blir vinsten det vill säga kostnasom : derna för maskin- och handarbete bli lika.

Till dessa byråns exempel må följande anmärkas. För 1:a exemplets nu mekaniska verkstad år 1925 att mekaniseringen enligt kalkylen skulle ser man, blivit ofördelaktig, lönen understigit 103 Den faktiska lönen 120 om 0:a öre. öre låg sålunda 17 % högre. Den reella lönestegringen efter 1913 vid c:a mekaniska verkstäder i allmänhet utgjorde samtidigt för 43 %. Vid vuxna män 2:a exemplets pappersbruk 1927 utgjorde motsvarande siffror 85 öre, 18 iå. cza samt 56 %. Den större delen de reella lönestegringarna efter 1913 skulle av alltså kunnat äga utan att de ovannämnda mekaniseringarna hade blivit rum fördelaktiga, och den sista delen dessa stegringar kan därför ha utav sägas gjort orsaken till deras införande.

I båda fallen böra kapitalutläggen för anordningarnas genomförande endast

till ringa del ha bestått förberedande planeringskostnader utan till alldeles av övervägande del inköps- och i andra fallet även omläggningskostnader. Om av därför reallönen endast i viss mindre del ginge tillbaka i riktning 1910 en mot års nivå, skulle det därför sedan de ifrågavarande anordningarna blivit ut-

nötta vara fördelaktigt att återgå till handtransporter. Dock får i 2:a man fallet observera, att omläggningen spårsystemet, vilken ingår del av som en av mekaniseringen, åtminstone delvis utgöres omläggningar, praktiskt av som taget aldrig utnötas. Vid kalkyler för eventuell återgång till handtransen port böra därför kostnaderna för denna omläggningsdel längre me-dräknas.

Denna omständighet har tydligen utgjort ett visst rationellt motståndsmoment

mot mekanisering, bortfaller, sedan det gång övervunnits. som en Beträffande 3:e exemplets bryggeri- eller läskedrycksfabrik 1927 observe

ras, att reallönerna i genomsnitt här stigit mycket starkt eller med 68 % för

män och 75 % för kvinnor. Med hänsyn härtill skulle cirka hälften denna av lönestegring kunnat ske, utan att ifrågavarande mekanisering blivit förännu delaktig. Emellertid har amorteringstiden i kalkylen blott satts till år, tre vilket förmodligen avsevärt understiger den verkliga användningstiden. An-

tagligen skulle därför denna mekanisering ha varit lönande redan vid en arbetslön i närheten förkrigsnivån. Att den trots detta införts förrän 1927 av torde därför bero på irrationella mekaniseringshinder i form bristande nog av kunskap, initiativ etc. Dessa ha övervunnits med Industribyråns hjälp, nu varvid lönestegringen samt de automatiska transportmedlens växande populari-

tet säkerligen utgjort stimulerande moment.

.För 4:e exemplets mekaniska verkstad att mekaniseringen skulle

ser man, varit ofördelaktig, lönen understigit 80 vilket belopp den faktiska om cza öre, lönen 110 öre överstiger med 37 Därtill kommer amorteringstid på 0:a en

blott 4 år, sannolikt åtskilligt understiger den verkliga användningstiden. os som Redan vid mindre lönestegring över förkrigsnivån skulle därför sannolikt en denna mekanisering varit fördelaktig. Att den införts förrän 1928 torde därför bero på omständigheter i exempel i samma som Att starka irrationella motståndsmoment varit orsaken till, att de i exempel 5 omförmälda maskinerna förut införts, framgår alldeles tydligt jämav en förelse mellan den faktiska lönen 141 öre och -den indifferenta satsen 40 öre. Att dessa hinder opåtalt kunnat få verka, beror tydligen därpå, att en stimulerande konkurrens utifrån här förekommit.

6. Mekaniseringens verkningar.

a. De olika ekonomiska typerna..

I avd. 2 behandlades i anslutning till ett visst sifferexemvpel villkoren för att skulle genomföra ett välkänt och tekniskt fullt utarbetat mekaniseman ringsaltemativ. Detta alternativ skulle enligt exemplet vid bibehållen pro-

duktmängd medföra ökning anläggningskapitalet maskiner + byggna-

en av

der med 50 % och en minskning i arbetarantalet med 33 Vid ett visst lägre

löneläge befanns den med mekaniseringen följande ökningen i amorterings-, ränte-, underhålls- och kraftkostnader något litet överväga den samtidigt uppträdande minskningen i arbetslönekostnader. Därest åter lönenivån höjdes med 50 skulle de nyssnämnda opersonliga kostnaderna understiga de sparade lönekostnaderna med ett belopp, utgjorde 5 samtliga av mesom av kaniseringen berörda produktionskostnader. Till följd denna vinst komme av då mekaniseringen att genomföras. Efter den ovannämnda kraftiga lönestegringen korresponderar alltså en minskning i arbetarantalet 33 % med produktionskostnadsminskning av en absolut och styck blott 5 alltså vida mindre. Detta blott per av är nu ett resultat av tillfälligt valda siffror i vår kalkyl utan av det allmänna läge, som förutsattes ligga bakom densamma. Efter verkställd mekanisering minskas visserligen lönekostnaderna i proportion arbetarantalet, samma som men

denna kostnadsvinst räknas på lönekostnaderna själva utan på

summan löne- och opersonliga kostnader. Även de sistnämnda oförändrade, av om vore skulle alltså den totala kostnadsminskningen bli relativt mindre än arbetarminskningen. Men ha dessutom de opersonliga kostnaderna undergått en nu ökning, som nödvändigtvis måste vara kraftig, eftersom den enligt förutsättningarna tillräcklig att vid ett lägre löneläge göra mekaniseringen ogynnvar sam genom att överskrida lönesumman för de sparade arbetarna. Alltså måste

den relativa kostnadsminskningen i alla sådana fall ganska ringa och

vara mycket mindre än den relativa arbetarminskningen. Man kan alltså generellt säga, att när förut välkända mekaniseringar bli förmånliga till följd lönehöjningar, är den relativa prod-uktionskostnadsav sänkningen vida mindre än den relativa minskningen i arbetarantal. De betydande mekaniseringar, som förekommit vid Verkstad II, ha jämlikt beskriv-

C6 ningen helt varit denna art. Sådana mekaniseringar med relativt vida av större arbetar- än kostnadsminskning tillhöra viss typ, vi kalla typ en som Även vid typ I brukar dock den framkallade kostnadsminskningen vara

fullständigt oansenlig. Jämlikt avd. 2 c bruka företagarna nästan alltid

fordra, att kalkylen för ifrågasatt mekanisering skall täcka blott genomen snittliga riskräntor utan viss säkerhetsmarginal därutöver, och detta även en bör i regel leda till att verkställda mekaniseringar den minst fördeläven av aktiga typ I i regel fullständigt oansenlig kostnadsvinst. ge en Utom sagda typ I finnes emellertid mekaniseringstyp rätt utpräglat en av olikartad karaktär. Vid tekniska uppfinningar, skett oberoende löneutvecklingen, kan det som av sålunda sällan hända, att de kapitaltillskott, krävas, äro rätt obetydliga som jämförda med antalet därigenom lediggjorda arbetare. Orsaken till att den relativa kostnadsminskningen även här understiger den relativa arbetarminskningen blir då huvudsakligen endast den, att kostnadsminskningen procentuellt räknas blott på lönekostnaderna utan på dessa och de opersonsumman av liga kostnaderna. Den relativa kostnadsminskningen blir därför här obetydlig och understiger endast måttligt den relativa arbetarminskningen. Bland våra undersökta företag ha vi funnit mekaniseiingar sådant slag vid Brädav gårdsstaplingen och Buteljglasbruket, och det i avd. 5 omnämnda 5:e fallet

torde även höra hit. Vid glasbrukets förut använda Owen-maskiner

synes saken såtillvida ha legat annorlunda till, att patentinköpet krävde mycket stora kapitaltillskott. När mekaniseringen till följd dylika uppfinninav gar eller andra orsaker medför kostnadsminskning, endast måttligt överen som stiges av arbetarminskningen, vilja vi kalla den för typ II. Alla av löneutvecklingen oberoende tekniska uppfinningar tillhöra emellertid ingalunda typ IAI. Många sådana fordra tvärtom stora kapitaltillskott,

ehuru större än att de ändock äro fördelaktiga att införa. De tillhöra då närmast typ I själva verket torde flertalet mekaniserande uppfinningar varken vara utpräglad typ I eller II utan någonting däremellan. av en Så har man jämlikt avd. 4 en talrik grupp av mekaniseringar, vilka varit beroende av lönehöjningsrörelser därigenom, att dessa framdrivit -den konstruktionsplanering och experimentverksamhet, lett till anordningarnas utsom formande. Sådan verksamhet, vi förut behandlat i avd. förekommer som särskilt inom de av lönehöjningarna träffade företagen själva. De därigenom funna mekaniseringsmöjligheterna äro säkerligen ävenledes alla typer, både av I och II och däremellan. Ganska enkla och lättfunna anordningar typ II, av vilka förut trots sin fördelaktighet observerats, torde därvid sällan bli upptäckta. Särskilt förefaller det förf. så varit förhållandet vid som om

del automatiska avlastnings- och sorteringsanordningar till helautomatiska

en transportören Orsaken till att sådana anordningar trots sin lättfunna och fördelaktiga natur förut blivit observerade, ligger då oftast däri, att de blott passa den ifrågavarande fabriken eller några få liknande slag. Den av mera allmänna uppfinnarverksamheten har därför kunnat intressera sig för dem, utan de ha för sitt realiserande varit alldeles beroende ifrågavarande fabav

rikslednings eller -ledningars initiativ och intresse, och detta har ofta blott C6 kunnat väckas genom en hotande vinstminskning bl. till följd lönehöja. av ningar. Vidare finnes en grupp av mekaniseringar, förut existerat tekniskt färsom diga på andra håll intill nyligen varit okända för företagsledningar. men resp. En vaknare informationsverksamhet har emellertid lett till deras uppmärksammande och införande, ooh denna verksamhet har ofta framdrivits löneav höjningsrörelser. Sådana mekaniseringar torde sällan den utmera vara av präglade typ II, ty tekniskt fullt färdiga mekaniseringsmöjligheter, som även före lönehöjningen skulle varit synnerligen fördelaktiga, ha dock som regel på den ena eller andra vägen förr eller kommit till föresenare resp. tagsledningars kännedom. Hithörande anordningar närma sig därför i genomsnitt typ mera En energisk konstruktions- och experimentverksamhet eller vaknare inmera

formationstjänst kan jämlikt avd. 3 d ibland även framdrivas ett fall i

av produktprisen. Även utan eller oberoende lönehöjningar eller produktprisav fall framdrives numera i växande utsträckning dylik verksamhet idéerna av om samvetsgrann rationalisering, vilka alltmer tillväxa i styrka och utbredning. För fördelningen de därigenom framkallade mekaniseringarna på av de olika typerna gäller, vad i de senaste två styckena sagts. Enligt det ovanstående skola genomförda mekaniseringar utom genomsnittliga riskräntor täcka även viss säkerhetsmarginal. Det har jämlikt en

avd. 3 e förut ofta hänt, att denna säkerhetsmarginal tagits till ganska

kraftigt, sig detta berott på överdriven riskrädsla eller oföretagsamvare ren het. Därigenom avskäras många mekaniseringar från utförande, skulle som ge en viss måttlig vinst. Den moderna noggrant arbetande rationalimera seringen, alltmer utbreder sig, övervinner dock sådana irrationella mekasom niseringshinder. De sålunda framkallade mekaniseringarna tillhöra eller närma sig tydligen typ i Vår mekaniseringstyp I omfattar sålunda alla fall, då förut tekniskt väl en utarbetad mekanisering blivit förmånlig först lönehöjning inom genom en rimlighetens gränser A; vidare del fall då löneutvecklingen oberoende en av tekniska uppfinningar lett till förmånliga mekaniseringsmöjligheter B nya ; ytterligare ett flertal fall, då löneutvecklingen själv eller produktprisutvecklingen eller rationaliseringsidéernas genomträngande förorsakat antingen teken nisk experimentverksamhet med sådana resultat C, eller vaknare informaen tionstjänst med effekt D; slutligen del fall, där sagda idéer medsamma en fört ett noggrant tillvaratagande måttliga kalkylerade mekaniseringsmera av vinster E. Till typ II åter höra del fall kategorierna B och C och en av möjligen av D. De flesta mekaniseringarna tillhörande C och kanske även D torde emellertid fullt utpräglad art utan falla någonstans mellan vara av

I och II. Deras fördelaktighet är naturligtvis större i den mån de närma sig

typ II. Kategorierna A och E åter äro övervägande typ mera av

Under de senaste decennierna ha reallönerna höjts synnerligen kraftigt och

samtidigt de principiella rationaliseringsidéerna kraftigt spritt sig. Bland

C6 de under samma tid införda mekaniseringarna ha därför kategorierna A och E spelat en långt större roll än förut. Man därför benägen att tro, att vore denna periods samtliga mekaniseringsåtgärdcr i genomsnitt ligga närmare typ I än typ II, ehuru givetvis något bestämt knappast kan sägas. Så mycket är dock tydligt, att genomsnittet flyttat sig nämnare typ I än under föregående decennier.

b Verkningar vid sluten marknad.

Såsom nämnts i avd. 2 a äro de mekaniseringar berörda kostnaderna i

av ett företag i stor utsträckning desamma som företagets förädlingskostnader, vilka nämnare behandlats i avd. A storproduktion. Vissa skiljaktigheter om existera dock. lllekaniscringarna beröra sålunda posterna bränsle, drivkraft

och smörjmedel samt belysning och uppvärmning, byggnatlsutrymmet

om minskats, vilka äro förädlingskostnader. Ä andra sidan beröras där igenom förädlingsposterna lagerräntor ooh förvaltningslöner. Alla dessa poster äro emellertid vanligen relativt mindre betydenhet och verka för av övrigt kompenserande på varandra. Det avgörande är, att den ojämförligt viktigaste främmande kostnadsposten, råvarorna, heller beröres mekaav niseringen. Når vi i det följande utgå från de mekaniseringsberörda kostnaderna produktenhet, kunna vi därför med fördel göra jämförelser med per förädlingskostnaderna produktcnhet vid massfabrikation och därå byggda per resonemang. Mekaniseringen såsom sådan lämnar produktionsvolymen oförändrad, me-

dan arbetarantalet betydligt minskas. Enligt avd. a minskas vidare vid

mekaniseringstyp I de av mekaniseringen berörda kostnadernas totalsumma mycket mindre och vid typ II åtskilligt mindre, än arbetarantalet inskränkts. De mekaniseringsberörda kostnaderna produktenhet minskas alltså vida per åtskilligt mindre än arbetarantalet produktenhet. Vid produktion i resp. per större skala däremot bli de totala produktionskostnaderna och arbetarantalet ungefär oförändrade, medan produktionsvolymen ökas. Där minskas alltså produktionskostnaderna per produktenhet ungefär lika mycket arbetaransom talet enhet. På denna punkt framträder alltså kraftig skillnad mellan per en massproduktion och mekanisering, särskilt dess typ Här nedan skildras nu mekaniseringens vidare verkningar närmast med hänsyn till sistnämnda typ. De totala produktionskostnaderna inom någon viss C-fabrikation bestå förutom de mekaniseringsberörda kostnaderna huvudsakligen råvaroav av kostnader, vilka både absolut och styck lämnas oförändrade mekat per av niseringen. Den totala kostnadsminskningen styck blir alltså relativt per ändå mindre än sagts rörande de mekaniseringsberörda kostnaderna, som ovan och den blir vida mindre än den uppkomna minskningen i arbetarantalet. Detta gäller blott någon enskild C-fabiik utan hela C-branschen, därest denna mekaniseras. I sådant fall framkallar sagda kostnadsminskning en endast mycket måttlig prissänkning å C-artiklarna. Föreligger då sluten marknad en för C och eventuella efterföljande produktionsetapper, så uppstår myeen

ökning i efterfrågan och produktion därav. Vissa de först C6 ket måttlig av överflödiggjorda arbetarna kunna då återtagas ehuru i ringa omfattning. Är C produktionsartikel, ligger nåra sin råvarubas, så dämpas en som relativa minskningen i totalkostnader och pris styck på ovannåmnt den per ytterligare råvarukostnaderna. Men i stället inträda då på satt utsätt av A 2 verkningarna från de efterföljande produktionsetap-

vecklats i avd. e

och E, vilka på ett motsvarande sätt dämpa ökningen i efterfrågan perna D produktionen C. Generellt kan alltså säga, att den mekaoch av man genom i C-bransehen lediggjorda arbetskraften vid sluten marknisering av typ I omfattning kommer att åter absorberas produknad endast i ringa genom tionsökning inom samma bransch. branscher, vilka i förhållande till C-branschen utgöra föregå- Förefinnas ende produktionsetappcr, har deras omsättning ökats något därigenom, att C-produktionen något ökats. De kunna alltså några få de genom uppsuga av C-mekaniseringen lediga arbetarna. Förefinnas åter branscher, vilka i för-

hållande till C utgöra efterföljande etapper, har priset å deras C-råvaror minskats något, varför de även själva kunna minska sina produktionspris något Därav följer vid sluten marknad någon ringa ökning i efterfrågan och litet. produktion, och därigenom kunna likaledes några få de lediga C-arbetarna av Emellertid må ihågkommas, att dylika överflyttningar lediga uppsugas. av

C-arbetare till föregående eller efterföljande etapper jämlikt avd. A 2 d of-

tast stöta på betydande tröghetsmotstånd. Samtliga produktionsetapper från första råvaror till konsumtions-v eller artiklar kunna såsom i avd. A betecknas vertikalgren bruksfårdiga. som en C-etappens vertikalgren kommer enligt det ovanstående Czs meka- Inom nu nisering enligt I medföra mycket ringa produktionsökning såväl i C typ att en i efterföljande och föregående etapper. Därigenom uppsugas åter några som C-mekaniseringen lediggjorda arbetarna, vid sluten markav de genom men nad kommer denna uppsugning endast att omfatta mindre del de ledigen av mekanisering I minskas sålunda vid sluten marknad gjorda. Genom av typ arbetarsysselsättningen inom vederbörande vertikalgren avsevärt, och såvitt arbetarna kunna andra vertikalgrenar, uppstår de lediggjorda uppsugas av

alltså därigenom avsevärd arbetslöshet. Detta står i rak motsats mot

en

inträffar vid massproduktion och beror på den ovanberörda starka

vad som skillnaden i produktionskostnadernas utveckling. Mekaniseringar typ II ha tydligen verkningar liggande emellan dem för av massproduktion. Sänkningen i produktionskostnaderna styck typ I och per och i prisen å C-produkterna och de slutliga E-produkterna blir något större efterfrågan och produktionen inom alla vertikalgrenens etapper blir än för där, och flera de överflödiga C-arbetarna än vid I kunna något större än av därigenom Den slutliga arbetslösheten blir sålunda mindre än åter uppsugas. dock i viss utsträckning till skillnad mot vid vid den förefinnes men massproduktion.

ju i viss mån abstraktion, ty de olika vertikalgrenarna iniflåita-s i sina 1 Detta är en olika etapper i varandra, men dock en nyttig abstraktion.

40:6 Flertalet mekaniseringar ä-ro varken den utpräglade typ I eller II i av mera , utan någonting däremellan. I den mån de sig den eller

närma ena andra

få de verkningar motsvarande de för dessa skildrade.

Vid typ. I blir sänkningen i produktionskostnad för vertikalgrenens slutliga konsumtionsmogna produkt E mycket ringa och detsamma måste då gälla även dess pris. Vid typ II blir kostnads- och prissänkningen ehuru så större stor som -vid massproduktion. Genom prissänkningen minskas levnadskost naderna något litet för alla konsumenter, och hela lönearbetarklassens sett ur synpunkt verkar detta kompenserande gent emot den arbetslöshet, träffar som endel dess medlemmar. Vid typ II blir både arbetslösheten mindre och av prissänkningen större, varför måhända fullständig kompensation här en mera kan inträda; Vid typ där arbetslösheten blir och prissånkanses större ningen mycket obetydlig, år detta däremot mycket litet troligt. x

Vid sluten marknad är sålunda mekaniseringstypen II ur hela lönearbetar-

klassens synpunkt indifferent rationaliseringsform, I däremot en mera typ en tämligen avgjort ofördelaktig sådan, åtminstone på kortare sikt. Har meka-j nisering avvnågondera typen uppstått på grund lönehöjningar sig av - vare omedelbart eller framstimulerad experiment- eller informationsverk: en samhet ligger dess egentliga väsen däri, att den återvinner del den - en av minskning i kapitalinkomsten, lönehöjningarna fört med sig..

som Det år

här fråga om våra förutnämnda kategorier A, C och. D. Om de resp. sagda lönehöjningarna uppkommit icke snabb kapitaltillväxt eller andra genom naturligt löneförbättrande omständigheter utan organiserad löneuppgenom drivning, uppstår till följd allt detta större eller mindre arbetslöshet; av en Denna utgör sålunda ett bakslag, avvikningen från den fria lönebildningen som för med sig. Såsom förut framhållits, kräva emellertid alla dessa processer

för att fullt utveckla sig oftast avsevärd övergångstid, varunder ett antal

en olika mekaniseringsmotstånd få övervinnas.

Emellertid ha. fördelaktiga mekaniseringar ofta genomförts oberoende

av löneutvecklingem nämligen sådana tillhörande våra förutnämnda kategorier

B och E samt en del fall tillhörande C och D. I sådana fall inträder en förbättring av kapitalvinsten jämte arbetslöshet utan föregående lönehöjningå

Därvid får dock ihågkommas, att den förbättrade kapitalvinsten föder ett ökat sparande hos kapitalistema. Vid aktiebolag sker detta dels hos aktieägarna,

dels och framför allt på ett opersonligt sätt hos företagen själva Den så: lunda påskyndade kapitaltillväxten får småningom tydliga fördelaktiga re-

sultat för arbetarna, deras sysselsättning och löner.

c Vid internationell konkurrens

och kapitalrörlighet.

Om mekaniserade företagen äro utsatta för effektiv internationell konen kurrens, bli mekaniseringens verkningar

betydligt gynnsammare än ovan skild

rats. - T v

1 För kategori B gälla. professor Kn ut Wick sells bekanta ord Föreläsningar 3:e uppl;

sid. 164, att :den tekniska nppñnnaren i motsats till kapitalistemspararen icke sällan är arbetarens fienden i - -

Är sålunda C-branschen t i d t kan den relativt ringa C6 en e x p 0 r n u s r minskningen i C-varans totalkostnader och pris tillräcklig att draga till vara sig en väsentlig del av den stora utländska efterfrågan på varan. Denna Ökning i efterfrågan och produktion skapar ökad arbetarsj-sselsättning vilen ken ofta kan uppväga eller överväga den omedelbart arbetarminskande 0. m. effekten. Det sistnämnda inträffar väl dock endast vid mekaniseringstypen II. Även föregående inom landet belägna produktionsetapper få gott härav. Är det C-varan själv utan någon efterföljande etapps produkter exporteras, som få. dessa föregående etapper och bland dem C även gott därav. Det ovanstående gäller dock för sådana exportindustrier, för vilka tillgången på råvara är mera begränsad och sålunda sätter en viss gräns för vidare produktionsutvidgningar. Där måste mekaniseringen tämligen ensidigt förorsaka minskning i arbetarantalct. Detta gäller hos oss för vissa skogsförädlingsindustrier, nämligen sågverken, i växande utsträckning för sulfit- men däremot ännu för sulfatindustrien. Är slutligen C bransch utsatt för utländsk importkonkuren ren äger något liknande rum. Därvid händer ofta, att mekaniseringen åtföljes en minskning i arbetarantal, att denna minskning skulle ha bliav men vit ännu större utan mekanisering. Ty utan den låt rätt ringa kostnadsvara minskningen hade de utländska konkurrensindustrierna kunnat dra till sig en betydligt större del importlandets efterfrågan. av Den genom den utländska konkurrensen alstrade arbetslösheten skulle emellertid även utan mekanisering delvis kunna återvinnas, såvida möjligheter till kapitalexport från landet förelåge. Sagda konkurrens åstadkommer visserligen, att föga eller intet nysparat kapital investeras för produktionsutvidgning inom konkurrensindustrierna. Det kan tvärt om hända, att till följd därav kapital utdrages från dessa industrier i den mån detsamma utmognar och deras produktion därigenom definitivt minskas. På så sätt uppstår emellertid fond en av ledigt kapital, so1n tenderar att nedpressa kapitalräntefoten inom hela landet. Sedan detta skett, kan det lediga kapitalet åter få användning särskilt inom hemmamarknadsindustrierna utan utländsk konkurrens, inom lantbruket., för bostadsbyggande etc. Detta skapar extra efterfrågan på arbetare inom en dessa verksamheter och del konkurrcnsindustriernas lediga arbetare en av kunna dit överflyttas, låt först efter besvärlig Överföringsprocess. vara en När såsom vanligen är fallet möjligheter till k a p i t a l e x p 0 r t föreligga, kommer emellertid det lediga kapitalet att underkasta sig en sådan räntesänkning och därmed sammanhängande utspridning på andra inhemska produktioner, utan exporteras i stället till utlandet för att tillgodogöra sig där föreliggande bättre förräntningsvillkor. Genom de inhemska mekaniseringsmöjligheterna kan denna kapitalnu export till stor del undvikas. Det kapital, tenderade att bli ledigt, insom vesteras då i stor utsträckning i mer kapitalkrävande, arbetsbesparande ma.skiner inom konkurrensindustrierna själva. Därigenom bibehålles dessas produktionsvolym vid sin förutvarande storlek utan att likväl deras arbetarantal därigenom åter behöver uppbringas. Men om mekaniseringarna äro av

:C 6 typ II eller liknande slag, kommer räntabiliteten därvid att avsevärt förmera bättras, och då kan det hända att ytterligare kapitalinvesteringar och nu i produktionsökande syfte äga I så fall växer åter arbetarantalet i riktrum. ning mot sin ursprungliga inåingd, så att den ibland kan komma att o. m. överstiga denna. De ovanstående ha i betydande utsträckning kommit till utprocesserna tryck i vårt eget land efter 1920. Hade sålunda ingen större mekanisering skett inom våra konkurrensindustrier efter 1920, skulle till följd de höga av industrilönerna, de kapitalutvidgningar, där ägt rum efter sagda år, högst som väsentligt och kanske alldeles ha bcskurits. Det ifrågavarande kapitalet skulle då i stället till stor del ha exporterats och kraftigt ökat vår redan existerande kapitalexport. Av de redan år 1920 existerande företagen arbeta ju vidare hel del på en grund av de betydande lönehöjningarna med en blott ringa kapitalavkastning, som med nöd räcker till att förränta deras bank- och andra lån. Att någon avkastning alls uppstår, beror i dessa fall i stor utsträckning på verkställda mekaniseringar. Utan dessa och utan någon avkastning alls hade det i sådana fall blivit fördelaktigare att nedlägga driften, varigenom åtminstone det i varulagren investerade cirkulerande kapitalet kunnat lösgöras. Detta hade därefter via bankerna eller direkt kunnat exporteras till utlandet med mera dess bättre förräntningsvillkor. De båda ovannämnda skulle tydligen väsentligt ha minskat den processerna industriella arbetarsysselsättningen och ökat arbetslösheten. Detta har i avsevärd utsträckning kunnat undvikas tack vare den avkastningsökande mekaniseringen.

d Verkningar inom de kapitalkonstruerande industrierna. Mekaniseringen har vissa betydande återverkningar även på vissa andra grenar än den vertikalgren, där C-produktionen ingår. Framför allt blir det här fråga de verksamheter, där det i C-produktionen använda varaktiga om realkapitalet konstrueras, alltså maskintillverkningen och den industriella byggnadsverksamhctcn. Därvid påverkas även i större eller mindre grad dessa verksamheters föregående produktionsetapper, kvalitetsjärntillverkningen, m-almgruvorna, tegel-, cement- och grovjärntillverkningen etc. I det resp. följande skola dessa industrier kallas de kapitalkonstruerande eller kapitalindustrierna i motsats till de industrier, som använda de varaktiga realkapitalen, vilka kallas huvudindustrierna. Både maskintillverkningen och byggnadsverksamheten fylla två ekonomiskt sett ganska olikartade funktioner. För det första ersätta de maskinerier och byggnader, vilka blivit slutnötta och detta till ett värde, är lika med de som slutnött-a föremålens ursprungliga investeringsvärde. Därigenom upprätthålles kapitalinvesteringen i huvudgrenarna oförändrad. I stort sett utöka emellertid huvudgrenarna undan för undan sina anläggningsvärden med tillhjälp av sparande, som de antingen verkställa själva eller också upplåna det årur

liga allmänna sparandet. De mot utökningen svarande maskinerierna och bygg- C6 naderna tillverkas likaledes av kapitalindustrierna. Vanligen äro kapitalindustrierna sysselsatta med dylik ersättande och utökande verksamhet samtidigt och på sådant sätt, att desamma tekniskt sett äro svåra att särskilja. Emedan maskiner ha kortare livslängd än byggnader,

kommer inom maskinindustrien och dess föregående etapper tillverkningen

för ersättningsåndamål att spela betydligt större roll jämfört med den en

för utökningsändamål än är fallet inom byggnadsverksamheten. Inom

som denna kommer sålunda verksamheten för utökningsändamål i regel att dominera. Pågår starkare mekanisering huvudindustrierna, bortfaller en av emellertid eller minskas kraftigt behovet nybyggnader därstädes, och då av kan det hända, att den industriella byggnadsverksamheten huvudsakligen kom-

att omfatta ersättningsbyggnader. mer Sker mekanisering i huvudgrenarna, äro kapitalindustrierna sysselsatta med konstruktion byggnader och maskiner förutvarande mekaniseringsav av grad, vilka på förutnämnt sätt del tjäna ersättnings- och en del utav en Ökningsändamål. Genom utökningen, vilken tar i anspråk sparande, ökas produktionsvoly-men i huvudgrenarna. Sker åter mekanisering, tillverkas i kapitalindustrierna maskineri högre automatism än det förutvarande. Ehuru av en produktionsvolymen i huvudindustrien därigenom ökas, har likväl det nya maskineriet högre kapitalvärde än det förutvarande. Ett sådant överskott, som jämväl kräver ett sparande, betecknar för maskinindustrien en utökningsverksamhet, resten ersättningsverksamhet. Utökande byggnader förekomma en däremot i detta fall, utan byggnadsverksamheten blott ersättningar, avser totala eller i form av större reparationer. Ovannämnda former gå i verkligheten oftast hand i hand, så att verkställda ökningar anläggningskapitalet dels mekanisering, dels en ökning av av avse produktionsvolymen. Detta är i själva verket ofta nödvändigt för att hela det hittillsvarande byggnadsbeståndet fortfarande skall till nytta, ty vid vara ren mekanisering minskas såsom förut utvecklats oftast det i anspråk tagna utrymmet. Ej heller vid sådan förening de båda momenten är det såen av lunda nödvändigt, att utökande byggnadsverksamhet förekommer, såsom illu-

streras av Mekanisk verkstad Vare sig med eller utan mekanisering blir sålunda den ersättande verksamheten inom maskin- och byggnadsverksamheten omfattning, av samma ehuru för maskineriets del olika till sin art i vartdera de båda fallen. av Alltså kommer denna viktiga del kapitalindustriernas verksamhet att sysav selsätta ungefär mängd arbetare i de båda fallen. samma Beträffande k i k h t kommer denna vid mekau t ö n n g s v e r s a m e e n nisering att starkt förskjutas till maskinindustrien från byggnadsverksamheten och alltså förorsaka livligare sysselsättning i den förra på bekostnad en den Slår åter ihop de två industriernas utökningsverksamhet, av senare. man kommer dess totalomfång både vid och utan mekanisering att regleras av storleken det årliga, oinvesterade kapital, det sparande, som står till förfogande av för industriella ändamål.

10-312418

.C6 Omfånget detta tillgängliga kapital åter är beroende den industriella

. av av räntabiliteten, så. att Ökad räntabilitet lockar dit enminskad mindre en mer, kapital. Av företeelser, samtidigt påverka räntabiliteten och alstra som mekanisering, märkas såsom förut utvecklats särskilt tekniska uppfinningar och organisativa förbättringar, vilka höja räntabiliteten, samt lönehöjningar, vilka sänka Ibland äro de förstnämnda företeelserna framkallade den av sistnämnda och medföra då endast partiell återvinning den först en av uppträdande räntabilitetsförsämringen. Åtminstone för Europa på tider senare kan man knappast antaga, att de räntabilitetsförbättrande, mekaniseringsalstrande företeelserna varit omfattande än de räntabilitetsförsämrande. För mer Sverige har bestämd anledning att antaga motsatsen. Det för inman snarare dustriella utökningsändamâl i samband med mekanisering tillgängliga sparandet bör därför hos oss snarast ha minskats. Alltså bör mekaniseringen inom våra huvudindustrier nog snarast ha åtföljts minskad sysselättning för av en utökningsändamål inom våra kapitalindustrier tillsammantagna . Varken förersättnings- eller utökningsändamål har sålunda mekaniseringen av våra huvudindustrier framkallat någon livligare sysselsättning inom våra kapitalindustrier tillsammantagna. Understundom uttalas motsatt åsikt, en men man tänker nog då mera ensidigt på den ökning i maskinindustriernas sysselsättning, som ibland vid huvudindustriernas mekanisering kan ha ägt rum, ehuru då. på den industriella byggnadsverksamhetens bekostnad. Det föregående resonemanget gäller under förutsättning sluten marknad av för de kapitalkonstruerande industrierna, d. att de fullständigt fylla det v. s.

inhemska behovet andra sidan exportera. Denna förutsättning gäl-

men ler naturliga skäl för byggnadsverksamheten och åtskilliga dess före.av av gående produktionsetapper, såsom tegelproduktionen. Däremot gäller ex.

den för maskintillverkningen och dess föregående etapper. Sverige har nu

en kraftig import av maskiner alla slag och deras beståndsdelar, vilken av väsentligen överstiger vår export på området. Våra sågverks och i viss mån även cellulosafabrikers maskin- och apparatförsörjning torde emellertid vara koncentrerad inom landet utan större konkurrens utifrån. Då mekaninu seringen ökar maskintillverkningen på byggnadsverksamhetens bekostnad,.bör sagda importöverskott snarast ha verkat ytterligare i den riktningen att minska kapitalindustriernas totala sysselsättning. .

I avd. b klarlades, hurusom mekaniseringen vid sluten marknad framkallar

en avgjord minskning sysselsättningen inom den därav berörda huvudav branschens vertikalgren. Av förevarande avdelning att denna effekt, åtses, minstone hos under tider, på intet sätt motverkats någon inoss senare genom direkt arbetarökande effekt inom kapitalindustrierna, tvärtom. snarare

f Beträffande den industriella byggnadsverksamheten märkes, att särskilt de landsbygdenbelägna å fabrikernas egna arbetare ofta i icke obetydlig utsträckning utgöras arbetare för ombyggnad och av ibland även nybyggnad. Dessa arbetare ingå i industristatistiken och i särskilda uppgifter över byggnadsverksamheten.

C7 7. Empir-iska resultat.

a Allmänt.

Av de företag, som Varit föremål för undersökning, ha alla utom två uppvisat betydande, ofta mycket betydande mekaniseringar. Genom dessa undersökninhar sålunda ett ganska rikligt material erhållits rörande mekaniseringen gar och dess omfattning, orsaker och verkningar; detta i viss motsats till det erhållmaterialet rörande andra rationaliseringsformer. De materialet dragna huna ur vndslutsatserna rörande mekaniseringen böra därför viss grad allmänäga en av giltighet. Den faktiska betydelsen de olika moment, berörts i de föreav som gående mera allmänna bör likaledes sagda empiriska resonemangen, genom resultat få en viss intressant belysning. Först bör observeras, att i några få fall den genomförda mekaniseringen i väsentlig grad varit beroende genomförd rationaliseringsform, av en annan nämligen produktion i större skala, särskilt i form driftskoncentration i inav skränkt bemärkelse. Den synnerligen kraftiga driftskoncentrationen vid T0baksmonopolet medförde sålunda tämligen omedelbart fördelaktig använden ning många högautomatiska maskiner utländsk modell. Koncentreringen av av av Höganäsbolagets uppfordringsschakt har säkerligen också betydligt underlättat den därstädes nyligen beslutade mekaniseringen ovanjordsarbetet. Vid av Mekanisk verkstad IV också, att oavbruten arbetstillgångm, uppges v. s. större produktionsvolym, möjliggjort del mekanisering särskilt vissa minden av detaljer re De huvudresultat beträffande mekaniseringen, framkommit vid de undersom sökta företagen samt vid de i avd. 5 angivna exemplen, skola i det nedannu stående angivas. Mera speciella detaljer skola däremot icke där omtalas, då, de i allmänhet redan anförts såsom illustrationer på vederbörande ställen i den föregående framställningen.

I det nedanstående skall först sammanfattning givas de fall, där en av orsakssammanhanget okomplicerat. Hit höra vår förutnämnda kategori är mer A med omedelbart verkande lönehöjningar ävensom kategorien B med teknya niska uppfinningar eller konstruktioner, vilka framkommit oberoende löneav utvecklingen. Därefter sammanfattning de komplicerade fallen. ges en av mera Hit höra de förutnämnda kategorierna C-E samt vissa särskilda kombinationer.

1 Prof. Cassel förmenar i Sozialökonomie 4ze uppl., sid. 209, att lönc-stegringar inom vanligen förekommande gränser oftast ha vida mindre betydelse för mekaniseringen än andra faktorer, såsom ex. produktion i större skala. Detta är ett omdöme, vars giltighet helt och hållet beror på vilken epok som betraktas. För skeden, då. en stark övergång från smådrift till stordrift ägt rum och samtidiga lönestegringar endast haft måttligt omfång, kan det nog hända, att sagda omdöme äger sin riktighet. 1920-talet i Sverige har emellertid i sagda två avseenden karakteriserats av rakt motsatta förhållanden. Därför har också löneutvecklingen, såsom nedan uppvisas, särskilt på något längre sikt., haft långt större betydelse för mekaniseringen under denna tid än några ändringar i produktionsskalan. Tages hänsyn till lönofnfjrändringarnas långsiktiga verkningar, gäller troligen detsamma alltsedan industrialismen mera definitivt brutit igenom, lät vara i mindre utpräglad grad än på senaste tider.

CJ b Orsakssammanhang.

a Enklare full.

I del fall har kunnat konstatera mekaniseringens 0 m e d l b a r a en man e b e r 0 e n d e a lö n e n i å Tydligast framträder detta i de två första v v n. isolerade mekaniseringsfall, beskrivits i Industribyråns förutnåmnda berätsom telse. De där angivna transportanordningarna till sin fördelaktighet voro alldeles beroende löneläget och skulle efter vederbörlig utnötning sannolikt av försvinna, därest lönerna sänktes rått måttligt. Vid våra beskrivningar av hela företag måste åter hela saken bli betydligt mera komplicerad och mekaniseringens omedelbara beroende av lönenivån på de punkter, där den säkerligen existerar, framträder därför här icke så tydligt. I vissa fall kan dock ett otvetydigt sådant sammanhang konstateras. Vid Mekanisk verkstad II, där olika tekniska möjligheter sedan länge varit välkända, sålunda, att mekaniseringsgraden i stor utsträckning varit uppges omedelbart anhängig löneläget. Vid Verkstad IV vissa mekaniserinav uppges ha varit omedelbart betingade de starkt ökade reallönerna. Vid Sockergar av bolagets råsockerfabriker och raffinaderier utgjorde likaledes de betydande reallönestegringarna anledningen till den kraftiga mekaniseringen av transportmedlen, vilka viss ehuru okänt stor del, icke skulle fördelaktig av en - vara dem förutan. För Spivsbrödsfabriken uppges, att de högre arbetslönerna jämte strömpris varit orsaken till ugnsuppvärmningens mekanisering. gynnsamma Av uttalandena vid vissa starkt mekaniserade fabriker framgår slutligen, att mindre del de under jämförelseperioden genomförda mekaniseringarna en av icke skulle fördelaktiga vid avsevärt lägre arbetslöner. Hit höra sålunda vara Mekanisk verkstad Jårnverket., i någon mån även Möbelfabriken och Kemiskteknisk fabrik I samt slutligen Tobaksmonopolet. I förevarande avseende är det vidare intressant attriakttaga utvecklingen vid två de företag, där reallöncstegringen varit ringa ej över 17 %, nämligen av Porslinsfabriken och Höganäs Vid den. förstnämnda, redan förut gruvor. som vål mekaniserad, har trots ihärdiga försök under den undersökta periovar man den kunnat uppnå någon ytterligare fördelaktig mekanisering större betyav delse. Om kolgruvorna, vilkas drift varit obetydligt mekaniserad, galler detår 1928. Att utgången i dessa båda fall skulle ha blivit en samma o. m. vid kraftigare lönestegringaa än troligt. För bekräftas annan mer gruvorna detta därav, sedan inträffade lönerörelsen förutsågs, påatt man år 1929, då den började kraftiga mekaniseringar. I vissa fall har mekaniseringen varit rätt oberoende arbetslönerna och i av stället uteslutande berott på tekniska utvecklingsmera f akto i sin tur varit oberoende åtminstone den svenska lönere :som av utvecklingen. Dessa fall i allmänhet uttryck åt allmän besparingspolige en tik den typ gjort sig gällande även före den egentliga rationaliseringen. av som

Hit hör tydligen det 3 företag i vår undersökning, haft obetydligt steg-

nu :e som rade reallöner, nämligen Kemisk-teknisk fabrik II, där kraftig mekanisering en kommit till stånd såsom resultat experiment. i av egna

I vissa fall mekaniseringen grundats på utländska uppfinningar och be- C7

träffande sin fördelaktighet varit tämligen oberoende vederbörande företags av arbetslöner. Hit hör Buteljglasbruket, där den ytterst arbetsbesparande maskinformningen fördelaktig även vid arbetslöner: Vidare Möbelfabrivore ken, där stor del mekaniseringen grundats på amerikanska uppfinningar, en av vilka kraftig reklam snart kommit till fabriksledningens kännedom. genom Grundad på svensk utom företaget nyligen gjord uppfinning äro de i en Brädgårdsstaplingen skildrade elevatorerna, vilka äro fördelaktiga praktiskt vid alla lönelägen. I vad mån lönestegringen för sågverksarbetarna dritaget vit på ifrågavarande uppfinnarverksamhet är dock omöjligt att säga. Den mekaniserade förflyttningen i Spisbrödsfabrikens torkugnar, som vore fördelaktig vid betydligt lägre löner, har grundats på experiment, även egna den betydande lönestegringen icke ha utgjort den drivande kraften men anges till dessa. Företag utanutländsk konkurrens ha i sådant hänseende icke så stark på sig. På sätt förhåller det sig med de måttliga mekapress samma niseringsåtgärderna i Sulfatfabrik

5 Mer komplicerade fall.

Vid Mekanisk verkstad I har kraftig mekanisering ägt huvudsaklien rum följd experiment.. Både reallönens kraftiga stegring och gen såsom av egna produktprisens fall ha därvid verkat starkt pådrivande. De flesta framexperi-

meriterade mekaniseringarnal skulle Visa sig fördelaktiga även vid avsevärt

lägre arbetslöner. Det ovanstående typisk skildring för ett mekaniseringsförlopp under är en övervinnande såväl rationella irrationella motståndsmoment. Löneav som stegringen har på vanligt sätt förorsakat, att sökt experimentera fram man automatiska maskiner. De därvid nödiga förberedande experimentkostmer naderna ha vid nuvarande löneläge säkerligen i allmänhet betalat sig. Skulle

lönerna åter gå tillbaka, böra jämlikt avd. b vid de då erforderliga

nu kalkylerna experimentkostnaderna lämnas utanför räkningen. Många av nya de framexperimenterade anordningarna skulle till följd härav trots lönesänk-

säkerligen alltjämt visa sig fördelaktiga, och experimentkostnademav

ningen

ha sådana fall utgjort ett typiskt rationellt motståndsmoment. Vid experiha säkerligen också uppfinningar gjorts, även med inräknande av menten som förberedelsekostnaderna skulle ha varit fördelaktiga vid det förutvarande lägre

löneläget. Även detta kan i vissa fall jämlikt avd. 4 b ha varit uttryck för

rationell betänksamhet gentemot experimentkostnader med deras på fören hand ovissa resultat.. Men i del fall har det också utgjort et.t övervinnande en irrationella motståndsmoment. Att sådana. moment verkligen varit för hanav den visas klart den omständigheten, att de fallande prisen angivits som en av

framåtdrivande kraft för mekaniseringen. Ty såsom visats i 4 c utgöra sänk-

ningar i produktprisen rationellt sett intet mekaniseringsmotiv. Vid Järnverket har stark mekanisering ägt delvis följd en rum som av experiment. Större delen därav skulle, sedan den en gång anordnats, egna

C7 vara fördelaktig även vid avsevärt lägre löner. Här ha alltså motståndsmoment övervunnits, vilka åtminstone till stor del varit irrationell karakav tär. Därå tyder otvetydigt vad anförts rörande huvudproduktion: Det som en har varit den hotande driftsförlusten med de gamla anordningarna, varit som den närmaste och avgörande anledningen till den genomförda mekaniseringen. Detta förlusthot åter blev aktuellt till följd de låga internationella produktav prisen efter kriget och de samtidigt starkt stegrade reella timlönerna i Sve-

r1ge. Vid Kemisk-teknisk fabrik I har betydande mekanisering ägt en rum, vars uppgivna motiv alldeles överensstämma med dem, angivits för Järnverket. som Samma slutsatser kunna därför dragas. Vid Mekanisk verkstad III som ovan gäller åtminstone i betydande utsträckning letsamma. Vid Sulfitfabiiken åter gäller tydligen i stort sett alldeles detsamma beträffande sambandet mellan mekanisering och löneutveckling, medan däremot produktprisens fall här något senare tillkom ytterligare pådrivande faktor. som en Vid Sockerbolagets råsoekerfabriker och raffinaderier. där en kraftig mekanisering transportväsendet skett, böra huvuddragen dessa möjligheter åtav av skillig tid förut ha varit kända. De betydande reallönestegringarna den voro närmaste anledningen till deras nämnare utarbetande och faktiska införande, men även utan dessa stegringar skulle med all sannolikhet del deen av samma senare med vinst ha genomförts och då med prisfallet närmast som drivande anledning. Löneökningens verkan sålunda delvis den, att förvar utvarande irrationella mekaniseringsmotstånd på området övervunnos. På liknande sätt bör också det förändrade allmänna betraktel-sesättet på automatiska transportmedel ha verkat. Sedan Tobaksmonopolets driftskoncentration underlättat införandet av utländska högautomatiska maskiner ha betydande fortsatta mekaniseringar på grundval experiment gjorts. De starkt stegrade reallönerna ha givetav egna vis här verkat pådrivande, men de flesta nya anordningarna skulle, sedan de gång framställts, löna sig även vid avsevärt lägre löner. Lönestegringen en har alltså här till större delen haft den effekten att övervinna motståndsmoment förmodligen både rationell och irrationell art. På ett tämligen likav artat sätt saken ligga till vid våra Bryggerier och deras mekanisering synes av

buteljtappning och -sköljning, De sistnämnda apparaterna hade varit kända

och påtänkta viss tid, innan de infördes, medan den förutsedda lönestegringen spelade rollen utlösande moment. av I Sågverksförbundets förut anförda skrivelse ha två sågverk jämförts, av vilka före kriget vanliga mekaniseringsgraden och det andra det ena har den den efter nuvarande löne- och andra förhållanden rationellaste mekaniseringen. Antalet och produktionsförutsättningarna i övrigt äro däremot likartaramar de. Tack den ökade mekaniseringen framställde det sågverket vare senare en

produkt arbetstimme, med 85 % översteg den vid det förra. En jäm-

per som cza förelse har också gjorts för 34 representativa sågverk mellan perioderna 1911-och 1923-1926, framgår, att produkten arbetstimme däremellan 1915 varav per

ökats med i genomsnitt 18 %. Denna ökning har huvudsakligen skett på grund

ökad mekanisering, varvid reallöneökningen varit den viktigaste pådrivande av C7 kraften. Av dessa båda jämförelser framgår, att den faktiska mekaniseringen efter förkrigstiden i sågverksindustrin i allmänhet varit vida lägre än den rationellt sett bästa möjliga. Många motståndsmoment olika slag mot mekaav niseringens fortgång hasålunda därstädes gjort sig gällande. I våra förutnämnda Sågverk I och II har detta motstånd åtminstone delvis berott på, att för maskineriets mekanisering ansett sig böra avvakta en mera allman män ombyggnad. Sagda hinder undanröjdes vid Såg I ombyggnad för genom

kapacitetsökning, vid Såg II eldsvåda. Som i avd. 3 b nämndes är

genom detta slag motstånd ofta synnerligen långvarigt slag. Det finns av av anledning antaga att liknande på många håll varit förhållandet inom sågverksindustrin i övrigt, och därav skulle åter följa, att den efter 1920 inträdda reallöneökningen ännu på långt när uttömt sina mekaniseringsverkningar därstädes. Slutligen påminnes Industriförbundets i avd. 5 Omnämnda 3:e och 4:e om exempel, där de mekaniserade transporterna tydligen införts först efter övervinnande bristande kunskap och förtrogenhet med ifrågavarande anav om ordningar. I inlagans 5:e exempel de förutvarande irrationella motståndsvoro momenten m-ot mekaniseringen alldeles påtagliga.

7 Sammanfattning.

I förra delen avd. a påpekades vissa fall, dar mekaniseringen förorsa-

av kats eller mindre avsevärda lönestegringar och sannolikt åter skulle av mer försvinna, lönestegringarna ginge tillbaka. Både för sin uppkomst och om sitt bibehållande är mekaniseringen sålunda här beroende lönehöjningarna. av Dessa fall omfatta dock endast mindre del alla de empiriskt undersökta en av fallen. i

I delen avd. a framhöllos åter vissa fall, där mekaniseringen be-

senare av rott på löneförhållanden tämligen oberoende teknisk utveckling och såren av skilt uppfinningar gjorda utom företaget. Varken till sin uppkomst eller av sitt bibehållande dessa mekaniseringar beroende höga lönel-ägen. Även äro av dessa fall omfatta blott mindre del de empiriska fallen. en av I avd. 3 slutligen behandlades ett flertal fall, där lönehöjningarna övervunnit förutvarande motstånd rationell eller irrationell art. Beträffande de av sistnämnda motstånden ha därvid ofta andra mekaniseringsstimulanser, sårskilt prisutveckling, eller mindre kraftigt medverkat. en ogynnsam mer Dessa mekaniseringar ha sålunda för sin uppkomst varit beroende inträffav fade lönehöjningar äro för sitt eget bibehållande beroende av dessas men bibehållande. Ifrågavarande fall utgöra det ojamförliga flertalet av våra empiriska fall. Då våra empiriska mekaniseringsundersökningar omfattat ett icke obetydligt antal olika fall, torde de här sammanfattade resultaten sannolikt vara rätt ovan representativa för den faktiska allmänna utvecklingen efter deflationskrisen

C7 1920/22. De därefter inträdda reella lönestegringarna ha sålunda sannolikt utgjort den viktigaste faktiska orsaken till de under period verkställda samma me kaniseringarna. Men detta mekaniseringsförlopp har skett under sådana villkor, att det till större delen icke skulle gå tillbaka, lönerna återginge till om närheten av förutvarande nivå. Detta är onekligen ett betydelsefullt resultat, vars allmänna förutsättningar väl kunnat framställas deduktivt, fakmen vars tiska existens i sä stor omfattning endast kunnat utrönas empiriska genom undersökningar.

e Verkningar.

Slutligen lämnas sammanfattning verkningarna ä arbetarantalet inom en av de fabriker, där mekanisering förekommit. Jämförelseperioden löper därvid mellan de begynnelse- och slutär, på grund de vid varje särskild fabrik som av angivna omständigheterna, ansetts de lämpligaste. som Metallfabrikerna, vilka alla äro exportföretag, förete alla ökning arbeen av tarantalet. Så förhåller det sig nämligen med de Mekaniska verkstäderna 1- IV, däribland särskilt Verkstad III, och vidare med Järnverket. Härvid måste dock ihägkommas, att vid några fabrikerna även andra rationaliseringsforav mer införts, nämligen arbetsplanering och arbetsmetodik vid Mekanisk verkstad I samt Standardisering vid Verkstad III och i någon mån även vid IV.. Såsom förut framhållits, äro dessa rationaliseringsformer gynnsammare för arbetarantalets växt än mekaniseringen. Vid sistnämnda tre verkstäder har så.lunda mekaniseringen tillsammans med rationell arbetsledning resp. standardisering möjliggjort så stark ökning av produktionsvolymcn, att dennas aren betarökande effekt övervägt mekaniseringens omedelbart arbetarminskande tendens. Vid de övriga två fabrikerna åter har den arbetarökande tillväxten i produktionsvolymen inträtt uteslutande med tillhjälp mekaniseringen själv. mera av Allt detta utgör goda belägg för våra allmänna slutsatser i avd. 6 c, att inom exportindustrin den relativt ringa minskning i totalkostnader och produktpris, framkallas mekanisering, kan föranleda så stark ökning i efterfrågan som av en och produktion, att arbetarantalet ändock ökas. Inom de skogsförädlande företagen, också äro exportföretag, förhåller som sig saken på följande sätt. .Årbetarantalet har något ökats vid Sågverk I och Sulfatfabrik I hållit sig oförändrat vid Sågverk II och Sulfitfabrimen mera

ken. Den förutnämnda Bräidgfudsstaplingen omfattar blott etapp

en inom sitt företag och utelämnas därför här. Begränsningen i tillgångar på råvara har tydligen vid sågverken och sulfitfabriken pä sätt framhållits i avd.

6 c begränsat den arbetarökande stegring i produktionsvolymen, mekani-

som seringen måhända annars möjliggjort. Företagen med inhemsk avsättning utan utländsk konkurrens förete till större delen arbetarminskning. Starkast framträder detta vid Tobaksmonopolet och därnäst vid Glasbruket, ehuru detta dock haft avsevärd del av sin aven sättning utomlands. Arbetarminskning har även ägt vid Möbelfabriken, rum hänsyn tages till att driftskoncentration dit fabrikstillverkning om av annan Bryggerierna förete arbetanninskning under perioden 1920-1926, -ägt rum.

den nytillkomna tillverkningen lådor etc. fråndrages, annars stagnation. 77 om av Spisbrödsfabriken har däremot ökat arbetarantalet något. Även detta utgör goda belägg på våra allmänna slutsatser, att vid sluten marknad den oftast rätt begränsade minskningen i produktionskostnader och pris till följd mekaniav sering i stort sett icke kan uppväga dennas direkt arbetarminskande effekt. Inom vissa framgångsrika företag kan dock givetvis motsatsen inträffa och likaledes inom vissa branscher särskilt på vissa orter där konsumtionen -- olika anledningar särskilt starkt ökats. av Bland de tre mekaniserade företagen med uteslutande eller övervägande inhemsk avsättning med importkonkurrens visar Kemisk-teknisk fabrik I en arbetarminskning. Så förhåller det sig även med Sockerbolagets såväl råsockerfabriker raffinaderier, jämför tiden närmast efter åttatimmarsdasom om man genomförande med senaste normalår. Hade de ovannämnda fabrikerna gens nu mekaniserats, hade arbetarminskande faktor bortfallit. Men då hade å en andra sidan deras konkurrenskraft med utlandet starkt försvagats och produktionsinskränkningar måst ske, vilkas arbetarminskande effekt måhända varit ändå större. Även detta överensstämmer med avd. 6 c. En avsevärd arbetarökning visar slutligen Kemisk-teknisk fabrik II, mycket beroende på ökning en icke-driftsarbetare för andra ändamål än de ursprungliga. av

D. Rationell arbetsledning.

1. Huvudformer och karaktär.

Den rationella arbetslednihgen innehåller tre olika huvudformer, vilka delvis

avvika rätt mycket inbördes. Dessa former torde mest uttrycksfullt kunna

anges såsom arbetsplanering, arbetsmetodik och normaltidsbestämning.

A b t l i är fortlöpande verksamhet inom driftsledningen,

r e s p a n e r n g en

varigenom den tillser, att maskiner och arbetare ständigt elleri största möjliga

utsträckning äro sysselsatta med effektivt arbete. De förefintliga arbetsupp gifterna skola sålunda fördelas på de olika maskinerna och arbetarna på sådant sätt, att dessa få största möjliga jämnlöpande sysselsättning. Vidare skall driftsledningen tillse, att de arbetsritningar, instruktioner, material och verktyg, som äro nödiga för de olika arbetena, äro förhanden och i rätt tid inträffa på vederbörande arbetsplatser, så att några driftsuppehåll för deras inväntande behöver ske. För dessa och besläktade ändamål tillkomma även en del andra uppgifter, vilka närmare skola beskrivas i avd. A r b t t d i k åter att förbättra metoderna för det i gång e s m o e n avser

varande arbetet. Man övervakar sålunda, att maskinerna äro i fullt effektivt

skick och söker utröna de för varje slag arbetsuppgifter lämpligaste verkav tygen. Man utforskar den inställning maskinerna och den placering av av material, verktyg och arbetsstycken, som medför den minsta arbetstiden och ansträngningen. Man studerar arbetarnas rörelser och övriga arbetsmetoder och söker ändra dem i tidsvinnande riktning. Arbetsmetodiken sålunda avser såväl objektiva subjektiva arbetsvillkor i växlande blandning. Till skillsom

nad från den fortlöpande arbetsplaneringen bestå de avgörande momenten inom

arbetsmetodiken en-gångs-åtgärder och -förbättringar, av N o rm altid t ä i slutligen hänför sig till de arbetstider, s e s m n n g e n som åtgå för olika arbetsuppgifter, och att bestämma de tider, verkavser som ligen härutinnan äro erforderliga. I den mån dessa tider enbart äro som beroende maskinernas hastigheter utan därjämte eller enbart arbetarnas av av insatser, gäller det att bestämma den arbetstakt, arbetarna utan någon översom

ansträngning kunna uppnå, och de normaltider för olika arbetsuppgifter,

som

man till följd härav kan påfordra och räkna med. Normaltidsbestämningen

medför sålunda nästan alltid i större eller mindre grad förbättrad arbetsen intensitet. Den består liksom den mesta arbetsmetodiken en-gångs-åtgärder. av För åtskillig arbetsmetodik och för all normaltidsbestämning utgöra de k. s. ti d t d i ett viktigt och oundgängligt hjälpmedel. Vid sådana stus s u e r n a

dier uppdelas varje arbetsuppgift i ett antal olika arbetselement. Därefter D1 låter uppgiften utföras ett flertal gånger och iakttar noggrant de tider, man de olika arbetselementeir ta i anspråk. För varje element får man alltså ett som flertal ,tidsobservationen och jämförelser dem emellan kan man i allmänhet ur dra åtskilliga eller mindre viktiga slutsatser rörande rådande arbetsmetomer der eller arbetstakt eller bådadera. Med stöd därav utför därefter man arbetsmetodiska förbättringar, bestämmer de verkliga normaltiderna eller bådadera. De undersökningar, erfordras inom arbetsmetodiken, antingen i form som tidsstudier eller ej, kunna lämpligen kallas arbetsstudier eller arbetsanalys. av De till normaltidsbestämning förande tidsstudierna åter kallas lämpligen nor-

maltidsstudier. Av det ovanstående framgå de delvis betydande skillnader, finnas mellan som den rationella arbetsledningens tre huvudformer. Emellertid äga dessa huvudformer även vissa viktiga egenskaper, varigenom gruppen gemensamma rationell arbetsledning i sin helhet klart avgränsas från övriga rationaliserings former. Den består nämligen i samtliga tre fall rent immateriella metoder, av varigenom de existerande fysiska produktionsmedlen, utan förändring i sin

struktur, omfattning eller placering, bringas att producera nyttigheter av

mer oförändrat slag än förut. Från mekaniseringen skiljes den rationella arbetsledningen sålunda fordringen på produktionsmedlens oförändrade strukgenom tur, från standardiseringen och specialiseringen punkten oförändrade genom om produktslag och från andra former massproduktion produktionsmedav genom lens oförändrade omfattning. Skillnaden gent emot den flytande tillverkningen åter består däri, att denna kräver vanligen ganska radikal omplacering en av maskineriet och därjämte oftast vissa ytterligare transportanordningar. Den rationella arbetsledningen går tämligen helt tillbaka till amerikanen F. W. Taylor och hans verksamhet i slutet 1800- och början 1900-talet. av av Taylor arbetade ävenledes inom den tekniska rationaliseringen, inom vilket område hans skrifter Notes belting drivremmar, 1893, och On the art on of cutting metals, 1906, falla. I förevarande arbeten behandlas emellertid blott hans verksamhet inom den allmänt organisativa rationaliseringen, varigxenom han nästan nyskapat den rationella arbetsledningen. Ta.ylors viktigaste arbeten på detta område utgöra Shop management, 1903 och The principles of scientific ma.nagement, 1911. Shop management, översatt till svenska under titeln Rationell verkstadsledning, utgör huvud-

verket, medan vilkens översättningstitel är Rationell arbetsled-

nimg, är populär art. Taylors system, sådant det beskrives i dessa av mera arlbeten, har därefter vidareutvecklats hans medhjälpare H. L. Gantt. av Den rationella arbetsledningen i dess olika huvudformer och litteraturen

dä.rom har på kort tid fått oerhört rik förgrening och företer ingen fullt

en enlhetlig karaktär, särskilt de olika länderna emellan. I detta sammanhang kan det därför bli fråga att behandla saken på ett tillnärmelseom ens vis uttömmande sätt. Uppmärksamheten kommer sålunda i det följande huvudsakligen att riktas på vissa grundläggande amerikanska insatser och däremiot svarande utveckling i vårt eget land.

Bland svenska arbeten på området märkas de följande, vilka ibland komma lll att citeras. EgAg Forsberg behandlar sålunda i Industriell ekonomi särskilt arbetsmetodiken, medan Nieckels och Sällfors i Modern verkstadsorganisation i nära anslutning till Taylor behandla jämväl arbetsplaneringen. John Carlsson behandlar i Industriens rationalisering i anslutning till Gantt och på ett mycket överskådligt sätt hela den rationella arbetsledningen, medan Olof Iiärnekull i Handel och Industri, artikeln Den fabriksmässiga driftens praktiska organisation ingående behandlat enbart arbetsplaneringen. mera

2. xxrbetsplzrnering.

a. Uppgifter och organ.

Arbetsplaneringens uppgifter, fullständigt uppgivna., kunna lämpligen mera anges och indelas på. följande sätt: 1 Sedan inkomna tillverkningsorder tekniskt granskats och bestämts till sin struktur och sitt materialslag, skall Planeringen beräkna de erforderliga materialmängderna, undersöka huruvida de finnas tillgängliga och i annat fall order deras anskaffaude ge om i 2 Därest de beordrade produkterna sammansatta, skall Planerinäro mera uppdela desamma i lämplig mängd olika delar samt bestämma antalet gen en delar varje slag, skall tillverkas. Den skall också bestämma de olika av som fabriksavdelningar, där tillverkningen och sammansättningen av de olika delarna skall ske. u 3 Planeringen skall registrera alla de arbetsmetoder och arbetstider, som befunnits de bästa. Ha rationella arbets- och normaltidsstudier utförts, vara skola dessas resultat ligga till grund för registreringen, i annat fall de men hittills använda bästa metoderna. 4 Utgående från registraturet skall Planeringen bestämma uppdelningen och gången de olika tillverkningsprocesserna inom varje fabriksavdelning. av Varje sådan hel skall sålunda uppdelas i serie lämpliga arbetseleprocess en ment, och det för varje element lämpliga slaget av arbetsoperationer och maskiner skall bestämmas. 5 De för varje operation lämpligaste verktygen skola på liknande sätt bestämmas och, de felas, beordras till anskaffning. om 6 Om arbets: och normaltidsstudier på området förut utförts, skall Planeringen registraturet framhämta deras resultat beträffande nu ifrågakomna ur operationer. De till varje operationselement hörande bästa arbetsmetoderna och fastställda normaltiderna skola sammanfattas på instruktionskort, vilka tillställas arbetarna. 7 De för varje ifrågakommen operation erforderliga tiderna skola fastnu ställas, eventuellt sammanläggning de nyssnämnda normaltiderna för genom av de olika operationselementen. 8 De förefintliga arbetsuppgifterna skola fördelas på de olika maskinerna på sådant sätt, att dessa få. ständig eller åtminstone största möjliga jämnen

hänvisas de olika arbetsoperationerna D2 löpande sysselsättning.. I sådant syfte sina fastställda operationstider till sin individuella maskin, där bearmed var begynnelse- och sluttidpunkter fastställas. Härigenom kunna för betningens varje maskin olika arbeten på förhand inplaneras tätt efter varandra utan nämn-

värda tidsluckor. 9 Arbetarnas antal skall regleras på sådant sätt, att arbetsstyrkan, med tillhjälp genomförd tidsplanering, ständigt eller i största möjliga utav en sträckning har jämnlöpande produktiv sysselsättning. 10 Planeringen skall tillse, att de för varje arbetsuppgift erforderliga maverktygen, ritningarna och instruktionerna äro tillstädes vid de terialen, olika maskinerna vid de för arbetenas påbörjande fastställda tidpunkterna. undvikas improduktiva dröjsmål för maskiner och arbetare och Härigenom endast härigenom kunna de för maskinerna fastställda tidsplanerna med säker-

het innehållas. 11 Vid sammansatta produkter med många olika delar skall Planeringen tillse de olika delarnas fabrikation påbörjas å sådana tider, att de samtidigt att föreligga färdiga för sammansättning. Därigenom undvikes dröjsmål vid sam-

mansättningsetapperna för inväntande någon del. av 12 Planeringen skall följa tillverkningens gång i fabriken och kontrollera bestämmelser och fastställda tidsplaner följas. När hinder och att vidtagna härutinnan uppstå, skall Planeringen vidtaga åtgärder att undanstörningar röja desamma. , Arbetsplaneringen och dess olika uppgifter kunna utövas på olika sätt och

i olika organisativa former. Den ovannämnda uppgiften L-attsvara för nr erforderlig materialtillgång, har därvid sedan länge undantagits från den nog löpande exekutiva verkstadsledningen och i stället utgjort del den allen av affärsledningen. Uppgiften att bestämma på vilka avdelningar männa nr och till vilket antal de olika produktdelarna skola tillverkas, har nog också lösas särskild, på förhand skeende, enhetliglplanering. Men. fått genom en de övriga planeringsuppgifterna ha i stort sett intill nyligen fått lösas först i den mån de framträtt det exekutiva befälet såsom verkmästare och driftsav ingenjörer och delvis även arbetarna själva. av fabriker med variabla produkter ooh maskinproeesser äro emellertid I mera

planeringsuppgifterna så sammansatta och olikartade, att de icke

de olika pass verklig fördel kunna påläggas de exekutiva förmännen eller arbetarna. Ty med

dessa få då alldeles för många olikartade intellektuella uppgifter utöver sina

funktioner. Den driftsförman, hade så många samtidiga direkta exekutiva som framstående egenskaper, att han verkligt tillfredsställande skulle kunna fylla alla dessa krav, han såsom Taylor framhåller, i själva verket värd att vore, bli företagets verkställande direktör. Dessutom kräva åtskilligaav planerings-

uppgifterna så passmycket förberedelser, att de även för den mest fram-

stående driftsförman faktiskt äro omöjliga att tillfredsställande lösa, om han skall börja därmed, först när han själv får känning dem i driften. av "För verkligt rationell arbetsplanering skall kunna ske, måste därförde a.tt en

hithörande uppgifterna avskiljas från den omedelbart exekutivavdriftsledningen

502 och underkastas särskild planeringsbehandling. Enligt Taylorsystemet sker en detta på sådant sätt, att alla de hithörande uppgifterna koncentreras till ett särskilt gemensamt planeringskontor planning department. :Detta kontors storlek, inre organisation och specialisering är naturligtvis i

största utsträckning beroende på den ifrågavarande fabrikens storlek och art: Bland dess olika tjänstemän utpekar Taylor särskilt två stycken, nämligen

arbetsplaneraren the route clerk, skall sköta uppgiften 8 och därmed

som nr

närmast sammanhängande moment, samt instruktionsutlämnaren the instruc-

tion card clerk, sköter uppgiften Dessa två olika tjänstemän bestäm som nr ma ju arbetet i två olika hänseenden och benämnas därför Taylor funkav tionella förmån. Naturligtvis förekommer i övrigt inom planeringskontoret en vida längre driven specialisering Taylor vidare själv kalkylator uppger en

the time cost clerk, som uträknar avlöningar och självkostnader,

men "som knappast tillhör den egentliga planerande verksamheten.

Utom planeringsarbetets avskiljande från det exekutiva förmanskapet ville emellertid Taylor även specialisera de exekutiva funktionerna och i sådant

syfte tillskapa ytterligare fem olika slags funktionella förmän. Bland dessa

märkas lagförmannen the boss, inom sin avdelning särskilt skulle

gang som tillse, att alla råmaterial och verktyg funnes till hands för kommande arbeten,

samt arbetsinstruktören the speed boss, skulle övervaka, att instrnktions-

som korten följdes närmare anvisningar för erhållande snabba arbetsresulge av tat. Vidare skulle övervaka arbetsstyckenas slutbearbetning avsynaren, som och kvalitet, reparationsförmannen, skulle tillse, att maskinerna hölles i som gott stånd och hanterades rätt, samt personalföreståndaren, skulle kontrolsom lera arbetarnas ankomsttider och närvaro och avgöra disciplinära frågor, i Denna specialisering de exekutiva funktionerna emellertid redan av synes Gantt ha övergivit, och någon sådan organisation torde knappast förekomma

inom Europa, i varje fall i Sverige. Detta har ibland lett till den uppfattningen, att Taylorsystemet icke kommit till större praktisk tillämpning, vilket dock i stort sett är alldeles oriktigt. i

b Utförande och inre sammanhang.

Enligt det föregående skall planeringskontoret sköta den förutnämnda

upp.-

giften nr att sörja för erforderlig materialtillgång, samt uppgiften

nr att bestämma antalet tillverkade produktdelar och deras fördelning på olika fabriksavdelningar. Dessa uppgifter ha alltid måst ägnas viss särskild en uppmärksamhet. Deras lösande utgör intet karakteristiskt för den moderna arbetsplaneringen, och de lämnas därför här åsido. Planeringskontoret skall vidare jämlikt 3 på ett lättöverskådligt nr sätt re-

gistrera alla de arbetsmetoder och arbetstider, befunnits de bästa,

som vara vare sig dessa resultat grunda sig på rationella arbets- och normaltidsstudier eller blott på vanlig praxis I sådant hänseende utför sålunda kontoret en- N i e c e s k 1 och S ä 11f o r s ange sålunda, sid. 51,. särskilda mrdertörmäm, vilka närmast skulle fylla funktionen nr 10. Exempel sådan registrering gives C arlss sid. 16. av on,

gimgsuppgifter, vilka utgöra grundvalen för följande löpande planerings- b

åtgärder. Planeringskontoret skall vidare uppfylla de förutnämnda uppgifterna nr och För varje produkt skall sålunda bearbctningsprocessen uppdelas i lämpliga element, och för varje element skall det lämpliga slaget operationer och av maskiner samt de bästa verktygen bestämmas. Därvid utgår kontoret hela tiden från Registraturets material. De beslut, i alla nu nämnda hänseensom den fattas rörande operationsserie, upptagas ä b t d vilken en en a r e s 0 r e tillställes vederbörande fabriksavdelning. Uppgiften att i händelse arbets- och normaltidsstudier utställa innr av t k t i k tillhör egentligen arbetsmetodikcn normaltidsbes r u 0 n s 0 r resp. stämningen och lämnas därför här åsido. Uppgiften att exakt och nr med användande eventuellt erhållna normaltider uträkna den erforderav liga tiden för varje operation, utgör förutsättning för nedannämnda uppgift en nr 8 och därefter omnämnda uppgifter. Uppgiften 8 att åt alla eller de flesta olika maskinerna stännr avser ge en dig eller största möjliga jämnlöpande sysselsättning utan längre stillestånd eller uppehåll. Detta utför planeringskontoret att fördela de olika genom arbetsuppgifterna på de olika individuella maskinerna och genom att noggrant och tidsplanera varje sådan maskins successiva arbetsuppgifter. För avpassa detta ändamål upprättar kontoret olika slag eheman och tidtabeller av s avseende dels de olika maskinerna, dels de skilda arbets-styckenas successiva gång de olika maskinella etapperna I dessa scheman införas dels de genom planerade begynnelsetidpunkterna för varje särskild operation, dels även, med användande den jämlikt 6 fastställda bearbetningstiden, de planerade av nr sluttidpunkterna. De planeringskontoret bestämda olika maskinerna och tidpunkterna uppav tagas ävenledes ä de till vederbörande fabriksavdelningar utsända arbetsord-erna. Härigenom får varje avdelning sin tidtabell, den har att följa. som När förut delvis sysslolösa maskiner på sådant sätt bli fullt utnyttmera jade, kräva de tydligen för sin sammanlagda löpande skötsel arbetskraft mera än förut. Med maskineriets förbättrade utnyttjande följer alltså här ökning en av företagets arbctarantal. Uppgiften att de anställda arbetarna oavbruten, produktiv sysnr ge en selsättning, löses på följande sätt. De förefintliga arbetstillfällena böra av planeringskontoret fördelas och koncentreras på ett antal oavbrutet sysmera selsatta arbetare. Härigenom bortfaller förekomsten partiellt sysslolösa av arbetare och minskas totalantalet anställda arbetare alltså utveckling rakt en motsatt den under 8 nämnda. Detta har naturligtvis varit företagarnas nr politik i alla tider, rationell tidsplanering arbetsuppgifterna men genom av kan säkerligen ytterligare åtskilligt i denna riktning vinnas Särskilt torde detta gälla för del transportarbeten. en 1 Exempel hära givas hos N i k l och S I fo l sid. 40#46, C arls s o n, sid. 24-31 e c e s r och K ärn e kull. sid. 683 ff. 2 Planeringstekniken beträffande arbetstiden behandlas bland svenska författare blott av K är n ekul sid. 632.

Sedan den reguljärt anställda arbetsstyrkan dylik politik mera genom en permanent begrånsats, kan det hända, att arbetsuppgifterna för kortare eller längre perioder tendera att krympa. Blir sådan period långvarig, får en mera man fullfölja samma politik och tillsvidare minska arbetarantalet. Men förefinnas utsikter att krympningsperioden endast blir kortvarig, finnes ofta mera skäl att icke avskedanden tillfälligt minska arbetarantalet, utan i stället genom genom upptagande olika slags extra arbeten alltjämt söka bereda samtliga av arbetare mera full sysselsättning. Särskilt gäller detta beträffande skickliga yrkesarbetare, vilka, de gång förlorats, icke säkert kunna återvinnas om en eller ersättas. Enligt 8 och 9 gäller det sålunda att undvika ensidig bristande sysselnr sättning för maskiner eller för arbetare under tidsintervaller längre eller av måttlig varaktighet. Enligt 10 åter gäller det att undvika del kornr en tare improduktiva tidsintervaller, ofta tendera att uppstå för arbetare och som maskiner gemensamt. Då något visst arbete skall påbörjas å fabriksavdelen ning, få sålunda enligt hittillsvarande metoder dess arbetare eller förmån vanligen själva rekvirera erforderliga verktyg, råmaterial eller arbetsstycken från förråden eller andra. fabriksavdelningar. Innan dessa rekvisitioner hunnit effektueras, uppstår då i regel viss improduktiv väntetid för arbetare och en maskiner. Då arbetet skall börja, sakna arbetarna vidare ofta tillräckliga instruktioner. För att erhålla sådana, måste de då uppsöka eller invänta någon instruktionsförman Genom samtliga dessa omständigheter förorsakas improduktiva dröjsmål och uppehåll för både arbetarna och deras maskiner. Dessa uppehåll äro visserligen vanligen för sig rätt korta, men de återkomma var ganska ofta, och sammanlagt utgöra de därför betydande improduktiv tid. en Sådana nackdelar kunna planeringskoxitoret avlägsnas. Med utgående nu av från de kontoret bestämda tidpunkterna för olika arbetens påbörjande .ger av kontoret på förhand order till material- och verktygsförråden eller andra fabriksavdelningar att till dessa tidpunkter hava erforderliga material, verktyg eller arbetsstycken fullt färdiga att avhämtas eller måhända o. m. framskaffade till arbetsplatsen. Vad de erforderliga instruktionerna beträffar, er-. hålla. arbetarna sådana i viss mån arbetsorderna och, arbetsstudier genom om förut utförts, detaljerat instruktionskorteii. Dessa skola i så fall mera genom i rätt. tid tillställas arbetarna kontorets försorg. genom Vid tillverkning sammansatta produkter inträder vidare uppav mera giften 11, att tillse, att de olika delarnas tillverkning inom de olika avdelnr ningarna påbörjas och fullföljas sådana tider, att de föreligga färdiga samtidigt. För detta ändamål kräves det att särskilda slags tidtabeller föras Genom sådan verksamhet undvikes det att inom vederbörande montage- . en avdelning arbetare och maskiner gemensamt få vänta på någon ofärdig del för att kunna påbörja sitt produktiva arbete. Såtillvida föreligger likhet med en uppgiften 10. Men de utan arbetsplanering sålunda hotande dröjsmålen nr om skulle bli påtaglig tidslängd, skulle vederbörande arbetare ofta av mera nog

l En roande skildring sådana förhållanden lämnas i Nie ckels och Sållfors, sid. 57. av 2 Närmare härom se C arl s s o n, sid. 43 och K å r n ek ull, sid. G68.

dzrigeras över till andra maskiner och arbeten i eller utom avdelningen. I D2 så. fall skulle endast de förstnämnda montage-maskinerna bli sysslolösa och ant detta nu undvikes genom arbetsplancringen, påminner närmast om nr Fn annan fördel av detta slags planering är, att produktionen av de olika delarna och deras successiva sammanbyggande till den slutliga produkten kan ske slag i slag och alltså på en förkortad, sammanlagd tid. Från fabriksaxrdelningarna insändas dagligen till kontoret rapporter om arbetets fortgång. På grundval av dessa kan kontoret fylla uppgiften nr 12 att följa och kontrollera tillverkningen. Rapporterna innehålla bl. de bea. gynnelse- och sluttidpunkter för olika operationer, faktiskt inträffat för som de olika operationerna vid de olika maskinerna. Dessa tidpunkter införas nu i kontoret å de under 8 nämnda tidsschemana bredvid de planerade tidnr pcnkterna. Visar det sig härvid, att den faktiska tillverkningen på något sätt kommit efter den planerade, får kontoret förordna om övertidsarbete eller annan forcering, varigenom tillverkningen åter kan bringas i överensstämmelse med de fastslagna tidsplanerna. Vid granskning de olika uppgifterna och deras behandling framstår det av tydligt, att de slutliga huvuduppg-ifterna 810. Uppgifterna 5 äro nr nr och 7 ingå sålunda element i sagda huvuduppgifter och utgöra egentligen som blott förutsättningen för att dessa på ett riktigt och exakt sätt skola kunna lösas. Dessa förberedande uppgifter förutsätta i sin tur ett riktigt lösande uppgifterna 1-3. Uppgiften 11 åter utgör ett specialfall uppgift av nr av 10 eller ibland Uppgift 12 slutligen utgör hjälp och kontroll nr nr nr en på att huvuduppgifterna behandlas på ett riktigt sätt. De tre huvuduppgifterna avvika till sina syftemål betydligt från varandra. I 8 är det fråga ett ensidigt undvikande improduktiv maskinnr om av tid, i 9 ett ensidigt undvikande improduktiv arbetartid. I nr 10 nr om av åter gäller det att undvika improduktiva väntetider för arbetare och maskiner gemensamt. På grund härav komma också verkningarna arbetsplaneringens av tre huvudmoment att skilja sig starkt från varandra, såsom i avd. 3 närmare skall skildras.

c Begränsningar.

Den ovanstående granskningen arbetsplaneringens olika funktioner ger av vid handen, att ifrågavarande institution alldeles eller till större delen måste sakna självständig betydelse för hel del industrier. I alla sådana fall, en där fabrikationen ständigt rör sig i oföränderlig ma-skin- eller apparatbana, en komma sålunda uppgifterna 2 samt 8 och 9 tydligen alldeles att bortnr falla. Antalet olikartade produkter är vidare inom sådana industrier ganska ringa och därför bli också övriga planeringsuppgifter därstädes ganska av en oföränderlig och i sin successiva tillämpning föga tankekrävande karaktär. De komma därför att för sitt lösande kräva någon särskild organisation utan bli vanliga detaljer i den allmänna driftsledningen. Till sådana industrier med oföränderlig maskinell bana höra pappersmasseindustrien, de flesta kemiska fabrikationer, sågverken, de flesta livsmedels-

11-31241 3

D2 industrier, flertalet jord- och stenindustrier etc. Till de sistnämnda två grupperna höra sålunda bland våra undersökta företag spisbrödsfabrik, råsockerbruk och raffinaderier, buteljglasbruk samt kolgruvor. Det område däremot, där arbetsplaneringen såsom självständig, omfattande uppgift rikast kommer till tillämpning, är den mekaniska verkstadsindustrien. Detta på grund de stora variationsmöjligheter, förefinnas inom varje betydande av som mera verkstads produktion såväl beträffande produkternas art som arten av deras maskinella bearbetning. Vissa andra enstaka industrier, möbelsnicke ex. rier, äga i detta hänseende med verkstadsindustrien likartad ställning. Andra en industrier åter, såsom finare textilindustri, torde intaga en viss mellanex. ställning och alltså erbjuda möjligheter för arbetsplanering såsom självständig uppgift viss begränsad omfattning. av Allt allt vill det förefalla troligt, att arbetsplaneringen såsom självsom ständig, omfattande uppgift blott kan spela någon roll inom ett område understigande hälften hela industrien. Näst den flytande tillverkningen är av den självständiga arbetsplaneringen onekligen den rationaliseringsform, som har det minsta tillämpningsområdet. Inom sitt eget område och särskilt inom den mekaniska verkstadsindustrien kan den däremot spela betydande roll. en Även inom detta område torde emellertid den speciellt Taylorska centraliserade formen arbetsplanering överallt den lämpligaste. Detta gäller av vara sådana företag, vilkas produktion utpräglat individuell karaktär, och där är av alltså antalet olika produkter är ck t stort. Hit höra inom Verkstadsinm y e dustrien företagen med blandad tillverkning, vilken i stor utsträckning grundar sig på starkt varierande individuella beställningar. Den förutnämnda blandade Mekanisk verkstad IV utgör belägg för det sagda. Inom sådana mycket individuellt producerande företag är det nämligen -på förhand uteslutet, att hela eller kanske större del maskineriet kan ens en av oavlåtligt sysselsatt. Den mycket skiftande tillverkningen kräver, vara mera att många speeialmaskiner skola finnas, vilka tjäna då och då återkommande specialändamål, vilka under mellantiderna icke kunna givas egentlig sysmen selsättning. Talrika andra maskiner åter äro halvspeciell karaktär av s. a. s. och kunna sysselsättas större del tiden omöjligen hela tiden. en av men I sådana fall arbetsplaneringens förutnämnda uppgift att bereda är nr maskineriet oavlåtlig sysselsättning, på förhand omöjliggjord. Det lönar sig då. heller att från ett centralt planeringskontor söka bestämma hela tillverkningens tidsföljd efter noggrant avpassade tidtabeller och scheman. Många de inlöpande beställningarna medföra även situationer utan full motsvarighet av iden föregående tillverkningen. Att utfundera de lämpligaste användnya ningsmöjligheterna för maskiner och arbetare kan då svårligen ske annat än på platsen. Allt detta torde vid sådana slags verkstäder medföra enviss deeentralisation arbetsplaneringen. Rent logiskt sett borde den lämpliga av organisationen här utgöras mindre, självständiga planeringsinstanser på av sin fabriksavdelning tillika med ett för vissa planeringsuppgifter gemenvar samt centralt kontor. -

Ett intressant exempel på decentraliserad arbetsplanering erbjuder A.-B. D2 en Separator sådant detsamma skildrats dels utförligt överingenjör E. A. mera av Forsberg i Industriell ekonomi, kap. II, dels ingenjör F. Berthelius senare av i Organisation av masstillverkning i Sv. Teknologföns skrift 6 sid. nr 11 f.. Vid denna stora fabrik finns central planeringsavdelnilng, en men denna har blott del planeringsuppgifterna hand. Sålunda sköter den en av om den förutnämnda uppgiften att sörja för erforderlig materialtillnr gång och uppgiften nr att bestämma antalet tillverkade produktdelar

och deras fördelning på olika verkstadsavdelningar. Samtliga förutnämnda

planeringsuppgifter 3 9 skötas däremot de exekutiva driftsingenjörernr av na och deras biträden på var sin avdelning. Dock äro del dessa en av uppgifter på väg att koncentreras till särskild avdelning, den k. operationsen s. planeringen, skild från den förutnämnda planeringsavdelningen. En särskild

tidsstudieavdelning finnes även, vilken registrerar alla erhållna normaltider

och ställer dem till driftsingenjörernas förfogande.

Även maskinfördelningsplaneringen och tillverkningens tidsplanering, uppgift utföres sålunda den exekutiva driftsledningen. Sedan den gjord, nr av är erhåller emellertid planeringsavdelningen underrättelse därom och kontrollerar

därefter att densamma följes. Den tillser även, att material och verktyg äro till hands på de planenligt bestämda platserna och tiderna. Den sköter sålunda

de förutnämnda uppgifterna 10 och 12 eller åtminstone delar därav. nr En kraftig decentralisering arbetsplaneringen förekommer alltså vid Seav patrator, trots att detta företags tillverkning kan betecknas blandad som ut:an som specialiserad massproduktion än i utpräglad grad. Bertheom mera lims anser sid. 129, att arbetsplanering central avdelning utan lögenom en

pande medverkan den exekutiva ledningen icke torde lämpa

av sig annat än förr mycket långt driven specialisering, där kan räkna med hela man grupper av lika maskiner i stället för enskilda maskinen. Han och Forsberg sid. 135

framhålla, att det vid mindre specialiserad tillverkning är lättare för den på.

platsen varande exekutiva ledningen än för ett centralt planeringskontor att adzaptera den maskinella tillverkningen efter ett ständigt växlande läges krav.

Fmrsberg framhåller också, att centralplanerings lyckliga genomförande en förutsätter tillgången till i högsta grad praktiskt skolad kontorspersonab. en Tilll följd sådana skäl Berthelius, att detaljplaneringsavdelningar av menar rena ickze i större utsträckning torde förekomma i vårt land.

lHuru härmed förhåller sig är för den utomstående omöjligt att Ur avgöra. 1118318. allmän synpunkt är emellertid planeringsorganisationens närmare strzuktur av underordnat intresse. Huvudsaken är, att organisation existerar, en varigenom de förutnämnda olika planeringsuppgifterna och särskilt de tre huwuduppgifterna effektivt fyllas. Den Taylorska organisationsformen erbjutder dock i varje fall den pedagogiska fördelen, att hela saken kommer tyd-

ligare fram. Därför kommer den följande framställningen arbetsplanerin-

av gems verkningar närmast att anknyta till denna form. i

103 3. Arbetsplancringens verkningar.

a Förvaltningspersonalen.

Tillskapandet ett nytt, särskilt planeringskontor betyder givetvis ett beav tydande tillskott i antalet företagets tjänstemän eller indirekt produktiva av personal. På vissa punkter bör dock viss minskning av de exekutiva fören männen, driftsingenjörer och verkmästare samtidigt inträda. I detta hänse-

ende ha de förutnämnda uppgifterna 3-12 något olikartade verkningar. nr Uppgiften att registrera använda arbetsmetoder och arbetstider, utgör nr engångsuppgift vid arbetsplaneringens införande, vilken kräver en ny avsevärt arbete. I den mån metoder och tider undan för undan förändras, som kvarstår den emellertid ständigt löpande särskild uppgift. Härav fölsom en jer också viss bestående ökning planeringspersonalen utan påtaglig fören av ändring de exekutiva förmännens antal. I händelse arbets- och normalav tidsstudier drivas och arbetsinstruktioner enligt 6 skola utfärdas, är nanr turligtvis denna tjänstemannaökning betydligt större än annars.

Uppgifterna 5 och att uppdela tillverkningsprocesserna i lämpliga nr element, att för varje element bestämma det lämpliga slaget operationer, av maskiner och verktyg samt att fastställa den för elementet erforderliga ar-

betstiden, ha förut, låt på ett ofta mindre effektivt sätt, fyllts av drift:vara ingenjörer och verkmästare skola enligt Taylorsystemet övertagas av men nu planeringskontoret, eventuellt därigenom att somliga sagda exekutiva perav överflyttas dit. Planeringspersonalens ökning för ifrågavarande ändasoner mål skulle alltså minskning i de exekutiva förmännens antal. motsvaras av en Egentligen borde central arbetsplanering arbeta på ett effektivt och en mer arbetsbesparande sätt än decentraliserad sådan och därför minskalltså mer en exekutiva förmän bli större än ökningen i den planerade personalen. ningen av Men ä andra sidan övertar kontoret också samtidigt vissa uppgifter, som nog fyllts arbetande arbetsbasar eller vanliga arbetare. Samförut av 0. m. av manföras de icke-arbetande, exekutiva förmännen och de planerande tjänste-

till lämpligen kan kallas driftsledningspersomännen en gemensam grupp, som densamma även för nuberörda tre uppgifter närmast att nånalen, kommer nog

got ökas. Uppgifterna 8-10, särskild planering bereda jämnlöpande, nr att genom en ;ständig sysselsättning såväl åt maskiner arbetare, liksom de därtill ansom knutna uppgifterna 11 och 12, måste i mycket betecknas såsom nytillkomnr uppgifter. Utförandet de beräkningar och exakta planeringar, som äro na av nödiga för dessa syftens uppnående, innebära ett arbete utan egentlig förut-

varande motsvarighet. För dessa ändamål måste alltså den planerande perso-

nalen betydligt ökas utan egentlig minskning de exekutiva förmännen. av Allt allt måste sålunda hela driftsledningspersonalen till följd av arsom införande nödvändigtvis undergå viss ökning. Denna betsplaneringens en naturligtvis mycket från fall till fall måste i allmänhet varierar men nog avsevärd. Ser på den indirekt produktiva eller förvaltnings- Åbli rätt man

personalen i dess helhet, består denna utom driftsledningspersonal även av D3 av tjänstemän på ritkontor, för bokföring och korrespondens etc. Arbetsplaneringens införande medför därför ökning hela förvaltningspersonalen, en av som relativt är betydligt mindre än för driftsledningspersonalen, änmen som dock kan vara avsevärd Verkningarna förvaltningspersonalens ökning kunna sägas av vara gemensamma för arbetsplaneringens förutnämnda tre huvuduppgifter. I sina vidare

verkningar skilja sig emellertid jämlikt avd. 2 b dessa huvuduppgifter skarpt

åt och måste därför behandlas för sig. Början göres därvid med undvikanvar det eller besparingen improduktiva tider för maskiner och arbetare av gemensamt, vilket skall kallas Planeringstyp Därefter behandlas den ensidiga besparingen improduktiv maskintid, Planeringstyp II, och sist den ensidiga av besparingen improduktiv arbetartid, typ III. av

b Planeringstyp I: Gemensam maskin- och arbetartidsbesparing.

Verkningarna denna planeringstyp ganska väl med dem av överensstämma för ett par förut behandlade rationaliseringsformer, nämligen specialisering och kommersiell standardisering. Genom dessa kunde jämlikt avd. A 2

man a och avd. B 1 b i stor ut-

sträckning undvika tidskrävande omställningar maskineriet och därav fölav jande improduktiva uppehåll för maskiner och arbetare Genom gemensamt. planeringstypen I åter undviker alla de korta relativt talrika imman men produktiva uppehåll och väntetider, uppstå för maskiner och som annars arbetare gemensamt därigenom, att icke alla för arbetet nödvändiga faktorer äro för handen på de exakta tidpunkter, då arbetet skall börja. För maskiner och arbetare samtidigt inbesparad tid är alltså gemensam för planeringstyp I och specialisering och standardisering. I likhet med vid

standardiseringen i olikhet med den vanliga specialiseringen kan detta men resultat vid arbetsplaneringen uppnås utan några maskinella omläggningar och omläggningskostnader. Däremot krävas här vissa immateriella engångskostnader, nämligen för själva upprättandet planeringskontor och all av ett den därvid erforderliga registreringen. Någon längre driven arbetsfördelning med därav följande mekani-seringsmöjligheter såsom vid nämnda former av massproduktiovn inträder däremot icke i nämnvärd omfattning till följd av planeringstyp Till följd de inbesparade uppehållstiderna ökas tydligen produktionen av nu i motsvarande grad. Samtidigt bli, såsom vid specialisering etc., amorteringsg.

räinte- och underhållskostnader för fabriksbyggnaderna oförändrade. Maskineriet. åter kommer visserligen till ökad produktiv användning till följd av uppehållspausernas bortfallande, såsom i avd. A 2

men a utvecklats kommer detta

i verkligheten knappast i allmänhet att leda till någon förkortning i dess berälknade tjänste- och amorteringstid. Eftersom det blivit oförändrat omfång, bli då också dess årliga amorteringskostnader liksom även dess årliga

1 Jfr Taylor, Rationell verkstadsledning, sid. 88.

rn=3 räntekostnader oförändrade. Däremot måste dess ökade årliga användning liksom vid specialisering eto. leda till ökade årliga underhållskostnader. Arbetarantalet påverkas omedelbart planeringstyp Vid tidlöneav systern bli därför lönekostnaderna oförändrade. Inom de industrier, där arbetsplanering med fördel kan tillämpas, torde emellertid aekordslönesystem i allmänhet råda. Vid sådant system skulle teoretiskt sett nedsättning av en ackordssatserna i anslutning till bortfallandet de förutvarande nödtvungna av improduktiva arbetspauserna ske, i praktiken torde densamma nog till men större delen utebli. Arbetsplaneringens införande torde därför i regel medföra ökning lönekostnaderna i närmare proportion som produken av samma tionsökningen. En viss ökning förvaltningspersonaleir och förvaltningskostnaderna inav träder också, såsom utvecklats under a. Lagret och lagerkostnaderna slut-

ligen få nog ökas i viss anslutning till den ökade produktionen medan de

närmast minskats vid specialisering etc.. Av förädlingskostnaderna ha sålunda byggnaders oeh maskiners amorterings- och räntekostnader blivit oförändrade. Maskinernas underhållskostnader, arbetslönekostnaderna och lagerkostnaderna ha däremot stigit i närmare proportion produktionen ökats, och även förvaltningskostnaderna ha samma som stigit. De totala förädlingskostnaderna ha alltså stigit, ehuru så raskt som produktionsökningen. Förädlingskostnaden styck har med andra 0rd per sjunkit, ehuru relativt lika mycket produktionen ökats. som Av de främmande kostnaderna ökas råmaterialen i proportion som samma produktionen och bränsle och kraft i närmare proportion. Dessa kostsamma nader produktenhet bli med andra 0rd nästan oförändrade. Summan av per förädlings- och främmande kostnader, de totala produktionskostnaderv. s. enhet, minskas sålunda, ehuru rätt måttligt jämfört med produktionens na per ökning. Om arbetsplaneringen sprides över hela specialbransohen, inträder tydlinu i första hand avsevärd ökning i hela produktionen ifrågavarande gen en av produkt. Samtidigt sjunker priset i ungefär takt produktionskostsamma som naden styck, rätt. måttligt. Är marknad sluten, kan efterper v. s. varans frågan då i allmänhet blott ökas rätt måttligt, vilket medför väsentlig inen skränkning i den första produktionsökningen. Denna inskränkning medför åter en avsevärd arbetslöshet inom branschen. Samtidigt ha de sysselsatta arbetarlöneinkomster inom branschen stigit, vilket just är den viktigaste orsaken nas till begränsningen i produktionskostnadernas fall och till nämnda arbetslöshet. Den låt måttliga produktionsökningen och prissänkningen inom - vara branschen kommer emellertid, såsom utvecklats i avd. A 2 d, att föranleda nåutvidgning föregående efterföljande produktionsetapper inom samgon av resp. vertikalgren. Därigenom åter låt efter stora överflyttma uppsugas - vara ningsmotståndl del de ovannämnda arbetslösa arbetarna. Alla en av dessa kunna dock i allmänhet utan viss definitiv arbetslöshet uppsugas, en kvarstår. Samtidigt kvarstå de höjda löneinkomsterna för de verkligen sys-

1 Jfr avd. A 2 d

selsatta inom den arbetsplanerande branschen. Att omständighet ger samma upphov till del höjda löner och definitiv arbetslöshet är onekligen en en mera teoretisk synpunkt paradoxal situation står i överensstämmelse med en ur men den faktiska utvecklingen på många håll, särskilt under senaste decennium.

Vissa tendenser i riktning uppträdde jämlikt avd. A 2 e även vid spe-

samma cialisering och masrsproduktion. Här föreligger åter denna situation annan vida utpräglad. Orsaken är just den, att vissa produktionskostnader per mer styck, särskilt förvaltningskostnad och i allmänhet även lönekostnad, kunna sänkas vida mindre vid arbetsplanering än vid massproduktion. Arbetar den arbetsplanerande branschen eller någon efterföljande etapp under utländsk konkurrens, bli verkningarna arbetarsyssclsättningen mycket såsom närmare utvecklats i avd. A 2 d. Under alla omstängynnsammare digheter uppstår vidare någon prissänkning för slutprodukterna inom hela vøertikalgrenen, varigenom den allmänna reallöne- och välståndsnivån något litet höjes. Se avd. A 2 e.

c Planeringstyp II: Ensidig maskintidsbesparing.

När planering blir i stånd att ge olika maskiner sysselsättning man genom även under tider, då de förut stått obegagnade, medför detta vissa öknini arbetarantalet för maskinens betjänande. Utan att maskinkapitalets gzar mängd växt, ha dess tjänster och effektivitet blivit ökade, och när motegen swarande skett med arbetarna, erfordras i stället ökning i deras antal. en Pllaneringstyp II är den första våra undersökta rationaliseringsformer, vid av viLlken ett företags och specialbranschs arbetarantal omedelbart och obetinen gait växer, och därför väl värd att särskilt observeras. Vad anförts rörande frånvaron materiella omläggningskostnader och som av tilllkomsten vissa organisativa engångskostnader vid typ I gäller även för av tyzp II. Vad där anförts rörande produktionens ökning samt de årliga som föirädlingslcostnaderna, absolut och styck, gäller ävenledes vid typ II. per Bll. ökas arbetslönesumman absolut och blir mera oförändrad per styck i a. de: båda fallen. Orsakerna härtill äro dock för denna kostnadspost skiljaktiga föu de båda planeringsformerna. Vid typ I beror det på att löneinkomsterna ökias vid oförändrat arbetarantal, vid typ II däremot på att arbetarantalet ökas Vid oförändrade löner. För maskineriets vidkommande kan vidare vid typ II fölljande inträffa. Om de förutvarande maskinella uppehållen varit mycket låingvariga, kan det hända, att ifrågavarande maskiner förut tilldelats en mgycket lång amorteringstid. Med ökat bruk förkortas i så fall denna, och de årlliga amorteringskostnaderna ökas. Vid typ II liksom vid I sjunka sålunda förädlingskostnaderna, ehuru relativet lika mycket produktionen ökats, och för samtliga produktionskostsom natder styck blir sänkningen ganska måttlig. Sprider sig typ II över hela per speecialbranschen, kan alltså vid sluten marknad produktpriset blott falla rätt inâittligt, efterfrågan stiger endast rätt måttligt, och del den vid existeen av rarnde anläggningar möjliga produktionsökningen måste utebli. En del av

1-64

D3 den genom typ II möjliggjorda ökningen i arbetarantal inom branschen måste då också utebli. Emellertid kunna tack produktionsökningen och prisvare sänkningen föregående och efterföljande produktionsetapper öka produktio-

nen något och därmed öka sitt arbetarantal något. Såväl inom den planerande inom föregående och efterföljande produksom tionsetapper kommer alltså planeringstyp II aven vid allsidigt sluten marknad att framkalla ökning arbetarantalet. Denna planeringsform den av är första våra hittills behandlade rationaliseringsformer, ägnad av som är att generellt framkalla viss ökning arbetarantalet både inom sin specialbransch en av och sin vertikalgren även vid sluten marknad. Den är därför särskilt värd

att uppmärksammas.

d Planeringstyp III: Ensidig arbetartidsbesparing.

Genom denna planeringsform bortfaller förekomsten endast intermittent av sysselsatta arbetare, och totalantalet anställda arbetare minskas. Under sina

förutvarande perioder intermittent sysslolöshet åtnjöto givetvis arbetarna av löner i någon form, måhända uppgingo till deras ackordslöneförtjänster som under de sysselsatta perioderna, dock någonting ditåt. När därför genom sysslolöshetsperiodens försvinnande arbetarantalet minskas, minskas föreäven tagets lönekostnader i nästan proportion. samma Av förut behandlade rationaliseringsformer överensstämmer planeringstyp III mest med mekaniseringen, närmare bestämt dess förutnämnda II. Protyp duktionsvolymen blir i båda fallen, och till skillnad vid övriga planeringsmot former, oförändrad. I båda fallen minskas vidare arbetarantalet och totala lönekostnaderna. Men medan vid mekaniseringen maskinkapitalet och dess årliga kostnader i stället ökas, är det här förvaltningspersonalen och dess årliga kostnader ökas. Övriga kostnader bli i båda fallen oförändrade. som Endast vid mekaniseringar mycket utpräglad typ II kommer ökningen i av maskinkostnader att uppgå till så moderata absoluta belopp ökningen i som förvaltningskostnader vid arbetsplanering kommer att utgöra; i allmänhet måste sistnämnda kostnadsökning absolut sett komma att underskrida sådana

av förstnämnda art. Sprider sig planeringen över hela specialbranschen, inträder benu en

gränsad prissänkning. Denna framkallar, såsom utvecklats i avd. C 6 b

för mekanisering, begränsad produktionsökning såväl inom branschen själv en som inom föregående och efterföljande etapper inom ifrågavarande vertikalgren. Dessa ökningar ånyo några de planeringen först uppsuga av genom lediggjorda arbetarna, vid allsidigt sluten marknad troligen blott del men en av dem. Uppsugningsrelationen blir dock till följd anförda kostnadsav ovan förhållanden i allmänhet något än vid mekaniseringsgynnsammare o. m. typ II. Även blir dock det förblivande slutresultatet viss arbetslöshet. nu en Samtidigt ha de sysselsatta arbetarnas löner, till skillnad vid planeringsmot typ nämnvärt ökats. Betydligt blir vanligt utvecklingen, specialbranschen gynnsammare som om

eller någon efterföljande etapp arbetar under utländsk konkurrens. Under alla D3 omständigheter uppträder vidare någon prissänkning för de slutliga konsum-

tionsprodukterna.

e Samlade resultat.

Planeringstyperna H 0cl1 III framträda i verkligheten ganska sällan iso-

lerade utan oftast som samtidiga resultat allmän arbetsplanering av en mera inom ett företag. Inom olika företag och branscher få dock de olika momenten

mycket olika relativ vikt. Det är sannolikt, att typ III, undvikandet iner. av termittent sysslolöshet för arbetarna, redan före rationaliseringsrörelsens fram-

trädande varit någorlunda väl tillgodosedd, och att den rationella arbetsplane-

ringen därför medför de relativt minsta resultaten i denna riktning.

Genom det föregående har utrönts, att vid allsidigt sluten marknad de en olika momenten skulle medföra följande resultat. Typ I: höjda löner för de

inom branschen fortfarande sysselsatta arbetarna någon arbetslöshet inom men hela vertikalgrenen. Typ II: omedelbart oförändrade löner och ökad arbetar-

sysselsättning inom vertikalgrenens samtliga etapper. Typ III slutligen:

oförändrade löner och någon arbetslöshet inom hela vertikalgrenen. Som nu typ III troligen har relativt mindre betydelse, kan förmoda, att en man arbetsplaneringen i dess helhet vid sluten marknad i stort sett lämnar arbetaran-

ställning och arbetslöshet oförändrade på grund typ I åstadmera men av kommer någon höjning arbetslönerna. Vidare medför den i alla sina tre av typer en sänkning i konsumtionsvaruprisen och vidare i händelse utländsk av konkurrens en ökning arbetaranställningen. av Ingenjör J. Carlsson har anfört några exempel rörande den faktiska utveck-

lingen vid ett par företag, där den rationella arbetsledningen tillsvidare blott av arbetsplanering införts. Exemplen lyda sid. 109:

Vid våra större verkstadsindustrier, med högt uppdriven specialtillen av verkning, minskades införande arbetsplanering tillverkningstiderna genom av för de största och viktigaste produkterna till omkring h l f te förut. ä n mot I en annan Verkstadsindustri, genomsnittsstorlek och med blandad och av delvis standardiserad tillverkning, där likaså ännu endast arbetsplanering införts, hade ett år efter arbetenas påbörjande produktionskapacitetexi per arbetare ökats med cirka 18 % i de mekaniska verkstäderna och med cirka 35 % i gjuterierna, utan att i övrigt någon ändring företagits i själva arbetsmeto-

derna eller några som helst maskinella anordningar införts. Utrymmesnya förhållandena i verkstaden före planeringen sådana, att det ansetts nödvoro vändigt att utöka verkstäderna nybyggnader. Efter planeringen däremot genom befunnos lokalerna mycket väl tillräckliga även för betydligt ökad en produktion. I båda här nämnda företag stodo såväl arbetsintensiteten själva driftssom organisationen på genomsnittligt lika hög nivå vid övriga svenska en som företag

I det första ovanstående exempel omtalas viss uppnådd kraftig minskav en ning av tillverkningstiderna. Denna är tydligen resultatet arbetsplaneav ringens moment I det andra exemplet åter omtalas vissa ökningar i pro-

duktionskapaciteten arbetare Dessa åter måste bero på förhandenvaron per

D3 av planeringsmoment I och kanske även III. Fortsättningen exemplet gör av det troligt, att även moment II här gjort sig gällande. I exemplen omtalas blott planeringens närmaste exakta resultat beträffande

vissa materiella produktionsvillkor och icke några vidare exakta verkningar

beträffande produktionskostnaderna. De i förstnämnda hänseende anförda

siffrorna emellertid, att enbart arbctsplanering understundom kan ha högst

ange betydande verkningar inom företag. Även inom övriga etapper av verresp. tikalgrenen måste då vissa vidare verkningar uppstå. Beträffande slutligen våra undersökta företag har centraliserad aregna en betsplanering införts vid Mekanisk verkstad Vid Verkstad II åter har, sedan

längre tid, arbetsplanering det mindre centraliserad karaktär en av, som synes, förefunnits.

4. Arbetsmetodik och normaltidsbestämning.

Någon behandling dessa två betydelsefulla invecklade rationaliseav men ringsformer nedanstående beskrivning deras verkningar har icke medutöver av hunnits. Utom till de förut anförda större arbetena må här blott hänvisas

till mindre, intressanta publikationer på området.. Arbetsmetodiken har ett par sålunda behandlats disponenten K. F. Göransson i hans tryckta föredrag av Arbetsstudiem vid Jernkontorets möte i juni 1929 och normaltidsbestäm-

ningen ingenjör F. Berthelius i artikeln Principerna för tidsstudier i Sv. av Teknologföreningens förutnämnda skrift Vidare har direktör G. E. nr Egrell i Meddelanden från Sveriges Industriförbund, 1927, 116 beskrivit nr tillämpningen hela den rationella arbetsledningens principer inom sitt föreav tag. Beträffande själva tidssstudieteknikens utveckling har förf. emellertid gjort

översikt, vilken här må meddelas. en

Tidsstudietekniken.

Vid sådana studier utför särskild tidsstudieman under dag eller viss en en del därav ingående tidsprotokollering allt vad händer vid en aren av som betsmaskin eller vid rent handarbete för arbetare. en Det arbete, skall studeras, uppdelas i ett antal olika maskin- och handsom tidselement. Varje t-id under vilken maskinen är i likartat oavbrutet arbete självständigt maskintidselement och inom handtiderna göres varje utgör ett självständig funktion till ett självständigt tidselement. Sådana element mera vederbörande ståls insättande i maskinen, materialets anbringande i äro ex. densamma, arbetsstyckets uttagande, dess eventuella mätning, maskinens ren-

göring från spån m. m. Tidsstudiemannen försedd med tidtagningsur, medgiver avläsning på. är som 1/100 minut när samt tidtagningsprotokoll I protokollet antecknas först arbetarens maskinens arbetets, verktygens och materialets art och namn, nummer, samtliga andra omständigheter arbetsgången påverkas. Vid den därvarav inträdande tidtagningen observeras den exakta sluttidpunkten på 1/100 efter

l Närmare dessas konstruktion och utseende se Berth elin sid. 139 och Carlsso om sid. 91

minut för och de förutnämnda operationselementen, vilken tid- D4 när var en av punkt ju också är begynnelsetidpunkten för närmast efterföljande element. Dessa observerade löpande tidpunkter antecknas i protokollet. Den ifrågavarande totala arbetsoperationien observeras på sådant sätt ett stort antal gångeventuellt under hel dag. Inträda olika anledningar avbrott i arer, en av betet, antecknas åvenledes begynnelse- och sluttidpunkterna för dessa samt

deras orsaker. Under själva tidtagningen erhålles sålunda ett stort antal löpande tidpunkvarigenom de olika successiva operationselementen skiljas från varandra. ter, Efter observationernas avslutande subtraheras dessa tidpunkter från varandra,

och erhåller därigenom de exakta tider, varje observerat operationsman som element tagit i anspråk. Tiderna för operationselement. i alla de skilda samma totaloperationerna sammanföras, och får så för varje element hel man en serie tidssiffror. Inom varje serie variera dessa siffror för de olika operationstillfällena något, ibland ibland mindre. Av variationernas storlek mer och beskaffenhet i övrigt kan draga åtskilliga slutsatser dels beträffande man arbctsmetoderna, dels beträffande vederbörande arbetares arbetsvillighet. De

observerade avbrotten lämna även i många fall upplysningar rörande arbets-

metodiska förhållanden och brister. Vid observationerna skall tidsstudiema.nnen samtidigt observera arbetet och

uret och anteckna de löpande tiderna. För mycket korta operationselement blir det svårt att göra allt detta med erforderlig exakthet och för tider under 5/10., minut nästan omöjligt Om tidsstudiemannen låter ett biträde nedskriva honom själv observerade och meddelade tiderna, kan exakthet nås vid de av ändå något kortare tider lPå tid har i Tyskland konstruerat Arbeitsschauuhre, d. v. s. senare man grafiska tidsregistreringsapparater för ifrågavarande ändamål Ett rutpap-

drives här medelst ett urverk med jämn hastighet framåt och ett i pappeper rets tvärriktning rörligt ritstift kan medelst manöverknappar bringas antingen i jämn rörelse eller att stanna. Vid tidsstudierna ändrar observatorn en vidl inträdet varje nytt observerat operationselement medelst lämplig av manöverknapp stiftets rörelse. Härigenom uppstår på papperet bruten kuren

olika raka segment exakt återgiva de olika arbetselementens tids-

va, vars längd. Fördelen med sådana apparater är att observatom aldrig behöver taga ögonen från arbetet utan kan sköta hela tidsregistreringen med händerna. Här-

igemom kan tydligen mycket stor exakthet i mätningen även av mycket små en arbaetselement uppnås. En fördel är att studieresultatet föreligger i annan

sififror utan direkt i överskådlig kurva.

en

Redan ovanstående apparater beteckna i viss mån mekanisering tids-

en av regvistreringen. Ar det blott fråga att registrera maskinverksamhet jämte om eveintuella stillestånd, kan denna verksamhet emellertid göras helautomatisk.

Main har då olika slag apparater, kopplas på vederbörande maskinaxel

av som oohi påverkas dennas rörelse Det finns sålunda tidsförluster, som angiva den av sammanlagda dagliga tid maskinen varit i gång och alltså direkt summan dess stillestånd. De lampa sig för preliminära undersökningar av var de av

1 Närmare olika slag observationsfel Ahlman i Verkstäderna, 1928, sid. 254. om av se 2 Taylor själv tillämpade för mycket små tider ett s. k. differentialförfarande, varigenom dessa vid observationerna växelvis sammankoppladesmed föregåendeoch efterföljande moment och sedan något invecklade metoder framräknades som självständiga element. Se Rationell Verkstadsgenoim . ledniing, sid. 124. i :Sådana konstruktioner ha särskilt utförts av prof. P0 pp elre uter, vilken beskrivit desamma i sim bok Zeitstndie und Betriebsüberwachnng im Arbeitsschaubilm, kap. II. En kort beskrivning ñnness även i Ahlmans nyssnämnda artikel. Se även Göranssons föredrag. 4 Utförligt auf. arb., kap. III jämte Bihanget; kortfattat hos härom se Poppelreuters Ahl m an i Verkstäderna 1930, s. 107.

största tidsförlusterna finnas och det alltså iir mest påkallat att vidtaga D4 var närmare undersökningar. Vidare finnas apparater, grafiskt registrera, när som de olika uppehållen inträtt, och hur länge de varat. Apparater annat slag av åter registrera tidpunkterna för varje arbetsstyckes avslutande, varur man kan avläsa maskinens arbetshastighct och de dagliga växlingarna. däruti. Man kan installera apparater något ovannämnt slag på de olika mapermanent av och erhåller då fortlöpande driftskontroll desamma.

skinerna en av

Ar det slutligen fråga helautomatiska kontinuerligt arbetande maskiner, om kan ofta observatör försedd blott med ocl1 protokoll följa ett fleren ensam ur tal sådana maskiner samtidigt samt observera de irreguljälra uppehåll och avbrott, inställa sig vid desamma. Han kan då ofta också omedelbart ansom avbrottens orsaker, vilket kan ske vid rent automatisk registre-

teckna

nng.

5. Arbetsmetodikens och normaltidsbestämningens verkningarna

a. Inom företaget.

Arbetsmetodiken och normaltidsbestämningen att förbättra och föravse korta de produktiva arbetstider, varunder arbete oavlåtligt pågår, ävensom att undvika vissa. på metoden eller arbetaren beroende improduktiva uppehåll. I båda fallen påverka de i huvudsak arbetare och maskiner i gemensamt samarbete. Härutinnan överensstämma de alldeles med arbetsplaneringens typ ehuru denna att eliminera de på arbetsledningen beroende improdukavser tiva vänte- och uppehållstiderna. På grund härav bli också verkningarna av sagda rationaliseringsformer i huvudsak desamma de för planeringstyp I som förut beskrivna. Här liksom där ökas sålunda produktionen. Här liksom där bli byggnaders och maskiners årliga ränte- och amorteringskostnader oförändrade, medan maskinernas årliga underhållskostnader ökas i takt med deras ökade produktiva utnyttjande. I båda fallen ökas även .lagren och lagerräntekostnaderna i

viss anslutning till produktökningen. Den rationella arbetsmetodiken och normaltidsbestämningen kräva ingående tidsstudier hela eller större delen vederbörande företags produktion. av av När företaget på så sätt första gången skall genomstuderas, krävas icke obetydliga utlägg för tidsstudiemän och medhjälpare. Dessa utgöra förvaltningskostnader engångskaraktär, vilka liksom andra engångskostnader skola förav räntas och amorteras. I den mån tekniska för eller som nya processer nya gamla produkter undan för undan komma till tillämpning inom företaget, skola även dessa på sådant sätt studeras. Därigenom bli sådana studier också av permanent art och utläggen därför ständiga löpande kostnader, ehuru av mera relativt ringa omfattning. I ovannämnda engångsarbeten ingår även att registrera de studierna genom resultaten beträffande arbetsmetoder och tider. När sedan liknande vunna arbeten eller arbetsmoment återkomma, skola dessa metoder och tider å dem till-

lämpas. De hämtas då planeringspersonalen registraturet och sammanav ur ställas å instruktionskort, vilka tillställas arbetarna. Detta medför ett visst löpande arbete för driftsledningspersonalen och vissa löpande kostnader. Allt

allt medföra sålunda den rationella arbetsmetodiken och normaltidsbestäm- D5 som ningen vissa måttliga ökningar i förvaltningskostnaderna såväl av engångslöpande karaktär. som av När arbets- och ännu normaltidsstudier drivas, erfordras för lyckliga mer resultat viss medverkan åtminstone passiv art från arbetarnas sida. För en av detta ändamål måste tillse, att hela förändringen leder till att arbetarna få man högre löneinkomster än förut tidsenhet. Som resultat de förbättrade arper av betsmetoderna och rättade arbctstiderna skola visserligen hittills rådande ackordslönesatser nedsättas, ty det finns ingen anledning varför arbetarna på grund ledningens initiativ och insatser skulle få löneinkomster starkt överav stigande de på övriga håll gällande. Men ackordsnedsättningarna måste dock begränsas på sådant sätt, att även arbetarna få någon inkomstökning. Om åter tidslönesystem skulle rådande, måste samma skäl tidslönerna något vara av höjas. Företagets totala lönekostnader komma alltså vid båda lönesystemen att något ökas. Arbetsmetodiken och normaltidsbestämningen inta härutinnan mellanställning mellan specialisering och standardisering, där ingen löneen kostnadsökning sker, och det under planeringstyp I skildrade förhållandet att lönekostnaderna ökas produktvolymen. i samma relation som Arbetslöne- och förvaltningskostnader stiga alltså måttligt, medan lagerkostnader ökas i takt med produktvolymen och övriga förädlingskostnader bli oförändrade. Totala förädlingskostnaderna ha alltså stigit, ehuru betydligt mindre än produktionen ökats; förädlingskostnaderna styck ha a. o. per m. sjunkit., ehuru ,relativt fullt så mycket produktionen ökats. Såsom som vanligt är minskningen i de totala produktionskostnaderna styck mindre stark, per eftersom de främmande kostnaderna stiga i takt med produktionsökningen. Minskningen i förädlings- och produktionskostnader styck är sålunda nåper got utpräglad än vid planeringsform I på grund skiljaktigheterna i mer av löneförändringarna..

b Vidare verkningar.

Snedan arbetsmetodiken och normaltidsbestämningen spritt sig från det första företaget ut över hela specialbranschen, skulle ju, på grund de minskade av

Droduktionskostnaderna per styck, även produktprisen sänkas i ungefär sam-

utsträckning. Emellertid föreligga vid dessa slag rationalisering vissa ma av särsJkilda omständigheter, som böra observeras. Diet tar högst avsevärd tid i anspråk att genomarbeta större delen av ett en föreitags produktion med arbets- och normaltidsstudier. Om alltså andra företag inom specialbranschen vilja efterlikna det första företag, infört ifrågasom varamde rationalisering, måste det för dem avsevärd tid bli färdiga ta en att med saken. I någon mån kunna de kanske utan egna studier direkt övertaga de nnetoder, till vilka man kommit arbetsstudier i det första företaget. genom Dettta beror på i vilken utsträckning sagda företag bevarar sina metoder som drifttshemligheter. Även sådant hemlighållande äger måste dock om rum, de asrbetsmetoder, för varje fabrik äro de rationellaste, i stor utsträckning som

D5 utrönas på själva platsen under hänsynstagande till alla där faktiskt rådande omständigheter. I än högre grad gäller detta om normaltidsbestämningen och dess studier, vilka kräva ändå intimare personlig samverkan med just en de arbetare, vilkas ackordsvillkor därigenom skola regleras. i Innan arbetsmetodik och normaltidsbcstämning kunna sprida sig över större delen specialbransch, måste därför högst avsevärd tid förflyta, i allav en en mänhet knappast mindre än ett tiotal år och ofta betydligt Under denna mera. övergångstid kunna de företag, som redan rationaliserat, få avsättning för hela sin ökade produktion genom att endast obetydligt sänka sina produktpris och därigenom utkonkurrera de svagaste de företag, som ännu genom av sådan rationalisering sänkt sina produktionskostnader. För de rationaliserade företagen uppstår sålunda marginal mellan produktpriser och produktionsen kostnader och alltså en extra företagarvinst. " Eftersom produktpriserna fallit endast obetydligt, uppstår på detta stadium, därest produkternas marknad är sluten, ingen avsevärdare ökning i efterfråå desamma. Hela specialbranschens produktion kan därför ökas endast gan obetydligt, och de rationaliserade företagens produktionsökning kommer att medföra nästan motsvarande produktionsminskning hos de orationaliseen rade. Hos de sistnämnda företagen inträder därför minskning i arbetaranen talet och eftersom de förstnämndas arbetarantal är oförändrat, inträder en avsevärd arbetslöshet för branschen i dess helhet. På grund av de mera oförändrade produktprisen komma föregående och efterföljande produktionsetapper heller att nämnvärt utvidgas och alltså ingen mera nämnvärd uppsugning arbetslösa därstädes att ske på detta stadium av utvecklingen. av Introducerandet arbetsmetodik och normaltidsbestämning inom bransch av en medför sålunda höjda löneinkomster och under lång tid även höjda kapien talvinster inom de reformerade företagen. Men den medför även produktionsinskränkning och vinstminskning inom de oreformerade företagen samt arbetslöshet för branschen i dess helhet. Under övergångstidens lopp försvinnner antagligen större eller mindre del denna arbetslöshet samhällets en av genom allmänna utveckling. Så småningom genomföres emellertid under konkurrensens tryck arbetsmetodik och normaltidsbestämning inom hela eller större delen branschen. Detav ta kan ske att företag efter företag individuellt genomför detta slags genom rationalisering. Det kan också ske att reformerade företag uppköpa genom oreformerade, beträngda sådana och med stöd sina erfarenheter på ett snabav bare sätt genomföra de metoderna. Uppmuntrade sina framgångar nya av kunna de reformerade företagen slutligen i stället utvidga sina anläggningar, varigenom arbetsmetodiken och normaltidsbestämningen kombineras med massproduktion. I sistnämnda fall blir konkurrensen inom branschen mycket hård, och del oreformerade företag drivas till hel eller partiell nedläggning. en Jfr avd. A 2 c. När hela eller större delen branschen hunnit bli på så sätt reformerad, av kommer, såvitt monopol under tiden uppstått, den allmänna konkurrensen att leda till att produktprisen sänkas någorlunda i nivå med produktionskost-

1 71

nadlerna. Därigenom stimuleras på vanligt sätt efterfrågan och produktions- D5 volgymen inom branschen, och även föregående och efterföljande produktionsetajpper inom samma vertikalgren utvidgas något. De arbetslösa, som ännu kvairstå från övergångstidens början, kunna därigenom ånyo beredas sysselsättningg. Det kan då också hända, att övergångstiden fört med sig en avsevärd höjming av den allmänna lönenivån och att därigenom de ursprungligen övernorrmala löneinkomsterna för de reformerade företagens arbetare äro numera lika; med de allmänt rådande. Bortser man från all övergångstid och därmed sammanhängande omständigheteer, skulle arbetsmetodiken och normaltidsbestämningen ha verkningar på arbetsslösheten inom hela vertikalgrenen, som vore ett mellanting mellan dem vid spetcialisering etc. och planeringstyp Mindre arbetslöshet inom än grenen vid sagda typ skulle uppstå, eftersom arbetarnas löneinkomster inom specialbramschen ökats mindre här än där, med därav följande vanliga verkningar. Till skilllnad mot vid specialisering skulle emellertid vid sluten marknad någon arbetsslöshet kvarstå, eftersom löneinkomsterna samt de samlade förvaltningslönezrna inom branschen till skillnad mot där, något stigit.

c Avvikelser och slutresultat.

Det kan hända, att arbets- och normaltidsstudierna få större resultat endast på mågon eller några avdelningar inom viss fabrik. Denna fabriksdel, en som kam kallas dess B-avdelning, skulle till följd härav få större produktionskraft än iföregående och efterföljande etapper inom densamma, vilket ju vore meningslöst. I så fall får därför del anläggningskapitalet dragas från en av B-awdelningen och fördelas på övriga avdelningar, varigenom hela fabrikens prodiuktionskraft något ökas. Sålunda del Bzs byggnadsutrymme göres en av tillgängligt för de övriga avdelningarna. Bzs överflödiga maskiner .och nu appaarater kunna även ofta i större eller mindre utsträckning adapteras för de sandra avdelningarnas ökade behov. Oim i B proportionen mellan arbetare och investerat kapital är ungefär det-

i genomsnitt inom hela fabriken, så medför nyssnämnda överflytt-

samlma som

ningsprocess inga avvikelser från de i a och b beskrivna verkningarna. Är

så esj förhållandet, inträffa däremot vissa avvikningar. Ein fabrik kan sålunda särskild avdelning innehållande endast heläga en autoamatiska maskiner eller apparater, vilka för sitt övervakande kräva relativt. föga arbetskraft. Genom framgångsrika arbetsstudier kan det hända, att mam här lyckats eliminera hel del driftsuppehåll och alltså öka avdelninen genss produktionskraft, medan däremot den övriga fabriken blivit oförmera ändrrad. När till följd därav del anläggningskapital överflyttas från denna en avdeelning till fabriken i övrigt, framkallar detta på förstnämnda håll minsken ning; i mängden behövlig arbetskraft, absolut sett är ganska ringa, som men på ssistnämnda håll en absolut sett avsevärt större ökning i arbetskraft. En nettcoökning av arbetarantalet inom fabriken äger sålunda mera omedelbart rumi. Ett med den förut beskrivna planeringstypen II likartat fall inträder

D5 alltså nu. De vidare verkningarna inom fabriken och branschen etc. bli även av därmed liknande art. Arbets- och normaltidsstudicrna kunna också få sina huvudsakliga resultat inom fabriksavdelningar, där ringa eller kanske nästan intet anläggningskapital kommer till användning. Exempel härå erbjuda hel del transen port- och sammansättningsarbeten samt en del förpacknings- och justeringsarbeten. Den sålunda ökade produktionskraften hos ifrågavarande avdelningar får ju då åter något begränsas. Därigenom frigöres visserligen en del arbetskraft, men det anläggningskapital, som frigöres för fördelning på fabriken i övrigt, blir absolut sett mycket ringa. Någon nämnvärd efterfrågan därstädes på de frigjorda arbetarna uppstår därför ej, utan dessa bli definitivt arbetslösa. Detta fall och dess vidare verkningar inom och utom fabriken överensstämmer rätt väl med den förut beskrivna planeringstypen III. Dock ha lönenu inkomsterna för de studierna berörda, kvarvarande arbetarna ökats, vilket av saknar egentlig motsvarighet vid sagda planeringstyp. Kostnaderna etc. och arbetarsysselsättningen kommer därför att utvecklas något litet ogynnsamän där beskrivits. mare För fabriken i dess helhet är den förstnämnda avvikelsen från huvudtypen av övervägande maskintidsbesparande art, den sistnämnda åter av övervägande arbetartidsbesparande slag. De avvikelser båda slagen, som a rb et s m eav to diken ibland leder till, kompensera varandra troligen i stort sett någorlunda väl till omfattning och verkningar. I sin helhet komma därför arbetsmetodikens verkningar ungefär att ansluta sig till planeringstyp I och med de

under a och b nyss angivna modifikationerna.

Normaltidsbestämningen däremot för säkerligen hel med sig en del avvikningar från huvudtypen, som tämligen helt äro av det mera arbetartidsbesparande slaget. Denna bestämning medför större resultat i den mån de studerade arbetsvprocesserna bestå rena handtider, alltså i den mån av

i

mindre och enklare maskineri förefinnes. I sin helhet komma därför normaltidsbestämningens verkningar att ligga någonting emellan de under planeringstyp I och III angivna. Detta innebär vid sluten marknad, att viss, en icke alldeles obetydlig arbetslöshet inom branschen och vertikalgrenen här skulle bli slutresultatet. Dock kan ju även denna på förut angivet sätt hinna att elimineras under den långvariga övergångstiden.

E. Sammanfattning.

1. Allmänna kännetecken.

I denna avdelning behandlas längre de individuella företagen i deras konkurrensförhållande till övriga branschföretag utan blott specialbranscherna och vertikalgrenarna såsom helheter. A Till att börja med förutsättes, att såväl den rationaliserade branschen som även föregående och efterföljande etapper inom vertikalgrenen ha sluten on zarlnzad utan utländsk konkurrens. 1 Massproduktion inkl. kommersiell standardiserin Inom viss bransch här kallad produktionsetapp C ökas prog. en -duktionen, medan den investerade kapitalmängden och de totala förädlingskostnaderna i första hand bli ungefär oförändrade. Förädlingskostnaderna per styck minskas därför i takt produktionen ökas. Men de främmande samma som 1roduktionskostnaderna, motsvarande produktpriserna i föregående produktionsetapper A och B äro oförändrade, varför totala produktionskostna- derna styck samt produktprisen inom C sjunka relativt mindre än produkper tionsökningen. De följande etapperna D och E få alltså sitt C-material till endast måttligt sänkta pris. Den slutliga konsumtionsprodukten i E faller relativt ändå mindre i pris, eftersom Dzs och Ezs förädlingskostnader bli egna oförändrade. En följd härav är, att efterfrågan på den slutliga E-produkten och produktionen därav ökas mycket måttligt, att å andra sidan denna måttliga ökmen ning sprider sig till alla de föregående etapperna från D till A och alltså även till C. För C:s vidkommande blir emellertid ökningen betydligt mindre än den till följd de massproduktiva metoderna kunde bli vid oförändrad investerad av kapitalmängd därstädes. Detta leder efter någon tid till nedläggning vissa av C-anläggningar och motsvarande minskning arbetarantalet. av En viss arbetslöshet och ett visst kapitalutflöde uppstår alltså inom C. Men de ovannämnda produktionsökningar, uppstått i såväl efterföljande som som föregående produktionsetapper, till sig C:s lediga arbetare och kapital. suga Denna överflyttningsprocess stöter dock i allmänhet på betydande friktion och motstånd och tager därför lång tid i anspråk. Under icke obetydlig been gynnelsetid får därför räkna med viss mängd arbetslösa C-arbetare. man en Slutresultatet blir emellertid i stort sett icke någon arbetslöshet utan blott en viss omfördelning arbetskraften inom vertikalgrenens olika etapper. av De massproduktiva metodernas införande i C-branschen lämnar åtminstone tämligen oförändrade inom dess

jrrincipiellt sett w arbetslönerna per tidsenhet

12l312418

E1 alltjämt arbetande anläggningar. Vissa C-anläggningar få emellertid enligt det ovanstående nedläggas, och dessa äro naturligen de minst välskötta och lägst lönebetalande. Deras bortfallande medför därför mindre höjning en av den genomsnittliga lönenivån inom branschen. Viktigare i allmänt lönehänseende år emellertid den prissänkning, äger för vertikalgrenens slutsom rum produkt E. Denna betyder sänkning i levnadskostnaderna och höjning en en av reallönen och välståndsnivån för konsumenterna. För varje konsument är visserligen denna förbättring obetydlig, i gengäld är deras antal vida störmen re än C-arbetarnas antal.

2 Rationell arbetsle i dess tre huvudformer: arbets-

planering, arbetsmetodik och normaltidsbestämning. Denna mångsidiga rationaliseringsform kan ha ganska olika verkningar, beroende på vilka delar vederbörande företag träffas densamma. I detta av som av hänseende kunna tre olika huvudtyper uppställas. Man har sålunda typ där reformerna beröra hela företagen någorlunda likartat eller också företrädesvis sådana dess avdelningar, där proportionen mellan arbetare och investerat kapital ungefär är densamma för hela företaget. Vidare typ II, dar endast eller som företrädesvis sådana företagsavdelningar beröras, lär den investerade kapitalmängden är relativt stor i förhållande till arbetarantalet, och slutligen typ III med ingen eller relativt liten kapitalmängd. Till typ II höra även sådana fall arbetsplanering, blott eliminera ensidiga totala vilopauser hos olika maav som skiner, och till typ III sådana fall, där blott ensidiga för olika arbetare pauser elimineras. För den rationella ledningstypen I överensstämma verkningarna inom specialbransch och vertikalgren med dem som ovan skildrats för massproduktionen. Dock föreligger här den avvikelsen att arbetslönerna tidsenhet inom C-branper schen stiga och likaledes förvaltningskostnaderna, särskilt vid arbetsplanerin- Till följd härav sjunka förädlingskostnaderna styck inom branschen gen. per i takt dess produktion ökas, såsom fallet vid massproduktion. samma som var Fallet i samlade produktionskostnader styck och i produktpriser inom C per blir därför också mindre än vid massproduktion och likaledes prissänkningen och efterfrågeökningen för de slutliga konsnmtionsmogna produkterna i etap- E. Den mindre efterfrågeökningen åter alstrar något större arbetslöshet pen en inom den reformerade branschen, vilken såsom vid massproduktion helt kan absorberas de föregående och efterföljande etapperna, vilkas utvidgning av blivit mindre än där. De slutliga resultaten bli alltså ett visst fall i de slutliga konsumtionsvaruprisen, vidare vissa lönehöjningar inom den reformerade branschen samt mycket till följd därav förblivande arbetslöshet mindre omfattning - en av

inom vertikalgrenen. Under längre övergångstid, innan den rationella ar-

en betsledningen spritt sig från några pioniärföretag till hela C-branschen, bli verkningarna något Prisfallet på C-produkterna och alltså ogynnsammare. även på de slutligen E-produkterna blir därunder begränsat, och produkmera tionen inom hela vertikalgrenen ökas därför obetydligt. Den ökade promera duktmängden vid oförändrat arbetarantal inom de reformcrade C-företagen le-

der därför då till kännbar arbetslöshet vid övriga C-företag, vilken i högre El en grad absorberas övriga produktionsetapper. av Vid den huvudsakligen maskinsparande typ II inträda följande avvikelser från ovanstående. Det överflödiggjorda maskinkapitalct flyter delvis över till andra etapper inom vertikalgrenen delvis också till övriga avdelningar inom men C-företagen, ha större relativt arbetarbehov. Därur uppstår en ökning av som arbetarantalet redan inom den reformerade C-branschen och till denna adderar sig på vanligt sätt ökningen till följd produktionsökning inom vertikalgreav övriga etapper. Vid den huvudsakligen arbetarsparande typ III åter nens bli avsevärd mängd arbetare lediga utan att nämnvärt kapital blir ledigt en sig för övriga avdelningar inom C-företagen eller för övriga etapper inom vare Resultatet blir därför bestående avsevärd arbetslöshet inom Cgrenen. en branschen.

Såväl arbetsplanering, arbetsmetodik normaltidsbestämning tillhöra för-

som modligen oftast typ i avvikande fall är arbetsplaneringensäkerligen men mest typ II, normaltidsbestämningen däremot mest typ III. Som helhet av av kan därför den rationella arbetsledningen tämligen säkert sägas verka på det

för typ I angivna sättet. ovan 3 M ekan i erin Denna består däri, att med bibehållande av s g. man produktmängd ersätter ett visst antal arbetare med ökad kapitalsamma en mängd, investerad i ytterligare eller automatiskt maskineri. I stället för mera de sålunda sparade arbetslönerna komma då kostnader för amortering, nya ränta och underhåll för det maskinkapitalet, vilka uppgå till viss del nya en lönebesparingen. I detta hänseende kunna två olika huvudtyper urskiljas. av Vid typ I komma de amorterings-, räntc- och underhållskostnaderna att nya den alldeles övervägande delen de sparade lönekostnaderna, vid typ uppsuga av II däremot endast mindre del därav. Mellan typ I och II finnas givetvis en talrika övergångar. För typ I gäller följande: Sänkningen i samtliga förädlingskostnader nu blir rätt obetydlig och mycket mindre än minskningen i arbetarantalet. Sänk-

ningen i samtliga produktionskostnader och i produktpriserna inom ifrågavarande C-bransch blir alltså ganska ringa, och ännu blir detta fallet för mer vertikalgrenens slutliga E-produkter. Den därav följande ringa efterfråge-

ökningen på E-produkterna medför blott ringa produktionsökning i vertien kalgrenens olika etapper, blott kan mindre del de lediga som uppsuga en av C-arbetarna. En bestående avsevärd arbetslöshet blir alltså resultatet. Den ringa sänkningen E-produkternas pris medför slutligen, att sänkningen i av alla konsumenters levnadskostnader blir mycket ringa. Vid typ II åter blir sänkningen i produktionskostnader styck samt i per prisen på C-produkterna och de slutliga E-produkterna något större än för efterfrågan och produktionen inom alla vertikalgrenens etapper bli något stör-

än där och flera de överflödiga C-arbetarna än vid I kunna därigenom re av

åter Den slutliga arbetslösheten blir sålunda mindre än vid men

uppsugas. den förefinnes dock i viss utsträckning. Denna arbetarsysselsättningens ur synpunkt fördelaktigare mekaniseringstyp närmar sig i kostnads- och syssel-

l sättningshänseende den minst fördelaktiga typen rationell arbetsledning, av nämligen dess typ III.

Mekaniseringstyp I omfattar de flesta fall, då ett förut välkänt mekanise-

ringsalternativ blivit fördelaktigt först lönehöjning och därför ingenom en förts. Vidare de flesta fall, där rationaliseringsidéernas inträngande och nog granna tillämpande medfört ett tillvaratagande välkända måttliga mekaniav seringsvinster, förut oföretagsamhet eller överdriven riskrädsla som man av underlåtit att utföra. I övrigt kunna mekaniseringar upptäckas och införas

till följd teknisk plancrings- och expcrimentverksamhet eller Vaknare av en en informationstjänst, vilka i sin tur framdrivits höjda löner eller fallande av produktpris eller utpräglad rationaliseringsantlai. Ibland kan slutligen också mer den tekniska utvecklingen oberoende löne-, pris- eller rationaliseringsförav hållanden leda till liknande resultat. lllekaniseringar de sistnämnda två av anledningarna kunna tillhöra typ I eller typ II eller i flertalet fall någonting däremellan. , De förstnämnda två mekaniseringsanledxiingztrna typ I ha under senaste av decennium spelat betydligt större roll än förut. I genomsnitt ha därför en samtliga under decenniet införda mekaniseringar rört sig i riktning typ mot l och kanske befunnit sig närmare denna än typ II. Ur arbetarsysselsättningens

synpunkt är mekaniseringen den minst fördelaktiga rationaliseringsformen,

och detta förhållande har tydligen ytterligare skärpts nyssnämnda genom utveckling.

Ekonomiskt befogade mekaniseringsrörelser stöta vanligen på. eller mer mindre utpräglade tröghetsmotstånd och erfordra därför viss och ibland en mycket lång tid för att nå sina slutliga fullständiga resultat. Innan mekani-

seringar kunna genomföras, måste sålunda ofta avvakta, att äldre enklare man maskiner skola utnötas eller ibland ombyggnader vissa fabriksavdelningar av kunna företagas. Når lönehöjningar, rationaliseringsidéer eller noggrannare produktprisfall utlösa mekaniserande experimentverksamhet inom ett föreen tag, tar denna vidare ofta längre tid i anspråk för att nå sitt fulla resultat. en Ännu gäller detta för hel industri, orsaker föranleda dylik mer en om samma en teknisk utvecklingsprocess inom densamma.

När lönehöjningar inom rimliga gränser intrâttt och förr eller lett till senare vissa mekaniseringar, händer det troligen oftast, att dessa bli definitiva och

återgå, även lönehöjningcn själv skulle återgå. Lönehöjningen förorsakar om ju en experimentverksamhet och allmän teknisk utveckling, leder till utarsom

betande och upptäckter mekaniseriirgar flera olika slag. Bland dessa

av av nyfunna alternativ finnas då också sådana skulle fördelaktiga som vara även vid det lägre lönelåget. Många dessa alternativ ha vidare dragit avsevärda av försökskostnader. Vid det lägre löneläget skulle dessa alternativ då ofta

löna sig med inberäknande försökskostnaderna, medan de däremot, sedan av dessa kostnader gång gjorts och alltså behöva inraknas, skulle löna sig och en hålla sig kvar även efter löneåtergång. Sedan lönehöjning dylika en en startat utvecklingsprocesser, skulle emellertid inom alltför lång tid därefter en skeende löneåtergång avbryta dessa rörelsers fortsatta utveckling.

Slutligen komma lönehöjningar liksom ibland även produktprisfall att - - Eul definitivt och relativt snart bryta igenom vissa hittillsvarande irrationella mekaniseringshinder, såsom okunnighet redan existerande, fullfärdiga om mekaniseringsalternativ, oföretagsamhet eller överdriven riskrädsla. 4 F 1 t d til lv k i Här sker stark minskning i lagret y an e e r n n g. en av mellanprodukter och motsvarande lagerkapital. Å andra sidan tillkomma vanligen vissa mekaniska transportanordningar, kräva viss kapitalinvestesom ring. Byggnadsutrymme och byggnadskapital påverkas i minskande riktning den ovannämnda lagerminskningen ofta i något ökande riktning de av men av transportmedlen. Allt allt sker dock vanligen viss nettominskning nya som en i det för oförändrad produktion erforderliga kapitalet. Detta lediga kapital investeras delvis i utvidgningar de ifrågavarannu av de C-företagen men flyter delvis också över till andra etapper inom vertikalgrenen, där det medför motsvarande utvidgningar. Såtillvida föreligger en stark likhet med den Rationella arbetsledningstypen II med därav följande ökning arbetarantalet såväl inom C-branschen själv inom övriga etapper. av som Men den flytande tillverkningen medför vanligen tillika betydande mekaen nisering av transportverksamheten inom C-företagen med stark inbesparing av transportarbetare. Vidare medför den ofta långt driven arbetsfördelning en med inbesparing många förut nödiga arbetsrörelser och alltså även egentav av liga driftsarbetare. I vad mån dessa arbetarminskningar under- eller överkompenseras genom de förutnämnda produktionsutvidgningarna inom vertikalgrenens alla etapper är omöjligt att generellt avgöra, utan gestaltar sig säkerligen ganska olika från fall till fall. 5 G t d ö Vid allsidigt sluten marknad åstadkommer e m e n s a m o m m e. mekaniseringen viss bestående arbetslöshet blott inom ifrågavarande en bransch utan även räknat för hela vertikalgrenen. Övriga rationaliseringsformer åter åstadkomma i stort sett någon arbetslöshet inom den berörda branschen, men i stort sett kan man räkna med att denna absorberas den samtidigt genom åstadkomna måttliga produktionsökningen inom vertikalgrenens samtliga etapper. Samtliga rationaliseringsformer åstadkomma slutligen prissänkningar för den slutliga konsumtionsprodukten, mekaniseringen dock minst. Mekaniseringen intar sålunda genomgående motsatsställning övriga en mot rationaliseringsformer. Denna motsats har under senaste tider något skärpts därigenom, att mekaniseringar den mindre kostnadssparande typ I i relativt av ökad omfattning kommit till utförande. B Betydligt fördelaktigare bli verkningarna, därest den rationaliserade branschen är exportindustri eller hemmamarknadsindustri med effektiv en en utländskimportkoøzkurreøzsn Detsamma gäller även i viss mån, därest någon av de följande etapperna i vertikalgrenen är dylik industri. I alla dessa en fall förbättras de internationella konkurrensförhållandena eller mindre mer starkt. Då kan det hända att mekanisering leder till ökning o. m. en en av arbetarantalet blott i den berörda branschen jämte föregående inhemska produktionsetapper tagna enhet utan även i sagda bransch själv. Ännu som en

lättare blir det hår för de övriga rationaliscringsformerna att leda till sådana El resultat. Från det ovanstående får dock i stor utsträckning undantaga den komman mersiella standardiseringen. När denna har internationella verkningar, försiggår den vanligen ett led i internationell rörelse, där de deltagande som en ländernas konkurrenskraft blott kan stärkas i förhållande till sådana länder, eventuellt deltaga. Det ovanstående gäller vidare för sådana indusom strier, råvaruförsörjningen hindrar eller starkt begränsar dår en begränsning i ökning deras produktion, såsom i betydande grad år fallet med vissa en av av våra skogsförådlingsindustrier.

2. Faktisk betydelse.

Under tiden 1920-1928 ha eller mindre kraftiga rationaliseringsåtgärmer

undersökta företag ett nr 12. Den-

der ägt rum inom samtliga våra 20 utom kraftiga frekvens beror ju på att särskilt sådana företag utvalts till underna sökning, där rationalisering verkligen förekommit och kan därför generali-

och tillämpas på hela industrien. seras

Bland de 19 rationaliserade företagen förete alla utom ett nr 11 en meka-

nisering, oftast varit ganska kraftig, ibland synnerligen kraftig. Även som i det omekaniserade företaget stodo för övrigt sådana åtgärder för dörren i sam-

band med löneökningar.

Mekaniseringen inom de 18 företagen i tre fall nr 15 och 16 tämli-

var oavhängig löneförhållandena och berodde på tekniska utvecklingsprocesgen av oberoende åtminstone den svenska löneutvecklingen. Detta var även ser, av

förhållandet inom vissa delar av tre andra företag nr 17, 18 och troligen 10. Vid två andra företag nr 6 och 7 berodde dess genomförande inom

vissa avdelningar på att nödvändig allmän ombyggnad först blev en mera nu möjlig. I alla återstående fall åter ha. mekanisciingarna. på det ena eller andra sättet varit beroende föregående lönehöjningsrörelser. Lönehöjningarna ha då av vanligen föranlett experiinent- och konstruktionsverksamhet, eller en som mer mindre resulterat i betydande mekaniseringar. Dessa ha då oftast besnart funnits sådana, att de åtminstone sedan experimentkostnaderna blivit vara -

frånrälçnade skulle varit fördelaktiga även vid föregående lägre lönelägc.

- I del sådana fall ha sänkningar produktprisen utgjort ett förstärkande en av motiv. I dessa fall skulle återgång i lönen föranleda en återgång av en mekaniseringarn-a. Ofta har emellertid mindre del de sålunda erhållna en av anordningarna betecknats såsom ofördelaktigai i händelse avsevärt lägre av löner 20, fall skulle de återgå vid återgående

nr 14, 17 och och i så löner. På liknande satt förhåller det sig med några fall nr 13 och 18,

där vissa mekaniseringsåtgårderna såsom redan förut vålkiinda. synas ha. av blivit införda omedelbart på lönehöjningar. mera .som svar Näst mekaniseringen har produktionen i större skala oftast förekommit som rationaliseringsfenomen. Bland våra företag finnas nämligen sju fall maav

skinutvidgning eller driftskoncentration med påtagligt produktivitetshiâjande E2

effekt nr 1--4, 10, 11 och 20.

Massproduktion genom Standardisering åter har förekommit allsidigt i mera

tre fall nr 3 och 16 och partiellt i ett fall nr 4. Rationell arbetsledning har mera genomgående införts i ett fall nr 1, delvis i ett nr 20, påbörjats

itvå fall nr 5 och 17 och redan förut existerat i ett nr 2. I samtliga fall

var det därvid fråga om arbetsmetodik och normaltidsbestämning, grundade på tidsstudier, men blott i det första därjämte centraliserad arbetsplaneom mera ring. Både standardiseringen och den rationella arbetsledningen ha ganska mycket koncentrerat sig på de fem metallbearbetningsföretagen. Flytande -tillverkning slutligen har förekommit i något våra företag. av Mekaniseringen har blott sålunda dominerat över de andra formerna beträffande frekvensen. I ett flertal fall då den uppträtt tillsammans med andra former, har den även i allmänhet övervägt dessa i betydelse. Blott beträffande

de två jämförda sulfatfabrikerna nr 10 har produktionen i större skala. varit

den dominerande faktorn. I övriga åtta fall har kanske i stycken ett par en införd massproduktion haft jämnställd betydelse, medan i de övriga mekanise-

ringen haft eller mindre betydande övervikt. en mer Härefter uppstår frågan i vad mån ovanstående resultat kunna generaliseras och tillämpas på industrien i dess helhet. En ingående sådan tillämpning mer kan givetvis göras. Ty antalet undersökta företag, ehuru obetydligt, har dock varit för litet för sådana ändamål, och därtill föreligga vissa lucstörre kor i materialet särskilt beträffande textil- och beklädnadsindustrien. Dock

håller förf. före, att det undersökta materialet med stöd andra man ur av mera allmänna erfarenheter kan draga vissa viktiga slutsatser. Det är sålunda påtagligt, att alla rationaliseringsformerna mekaniseiingen av haft den ojämförligt största betydelsen inom vår industri under det senaste decenniet. Denna rörelse torde till större delen omedelbart eller medelbart ha blivit framdriven den starka höjningen i de svenska reallönerna i början av på 1920-talet, och endast till mindre del därav oberoende teknisk utveckling. av en Produktprisfallen och idéerna rationalisering ha visserligen om noggrannare därvid ofta verkat pådrivande krafter, de sistnämnda ha själva som men delvis direkt eller indirekt alstrats lönehöjningsrörelserna. av Den på ovannämnda lönehöjningar grundade mekaniseringsrörelsen säkerär ligen ännu avslutad. Om lönehöjningarna helt eller delvis skulle gå tillbaka, skulle dock otvivelaktigt större delen de redan åstadkomna mekaniseav ringarna bli bestående, däremot skulle den ifrågavarande mekaniseringsmen rörelsen avbrytas eller mildras i sin fortsatta utveckling. Eventuella ytterligare reallönehöjningar skulle däremot i fortsättningen komma att skärpa denna utveckling och starta långsiktiga mekaniseringsrörelser. nya Lönehöjningarna ha sin kostnads- och prishöjande effekt verkat genom minskande på efterfrågan och arbetarantal inom vederbörande företag, och mekaniseringen har därefter i första hand verkat ytterligare minskande på arbetarantalet. Men den har tillika delvis kunnat reducera kostnads- och prishöjningarna och alltså kunnat begränsa den förstnämnda orsaken till arbetarminsk-

1Ei2 ning. Under inverkan härav har det för industrier med utländsk konkurrens kunnat hända, att deras konkurrenskraft genom mekaniseringen så stärkts, att deras arbetarantal kunnat bibehållas oförändrat eller ökas. Detta synes 0. m. nu i stor utsträckning verkligen 11a varit fallet med våra icke-skogsförädlande

exportindustrier, särskilt medräknar deras föregående produktions-

om man etapper inom landet. För hemmamarknadsindustrierna, särskilt dem utan utländsk konkurrens, ha däremot verkningarna dessa förlopp möjligen med av undantag för textil- och beklädnadsindustrierna ganska övervägande gått i arbetarminskande riktning. Produktion i större skala har ibland verksamt gjort sig gällande, särskilt i industrier med övervägande övervakningsarbete såsom cellulosaindustrien. Standardisering och rationell arbetsledning ha fått viss avsevärd ehuru en knappast ännu med mekaniseringen jämnstålld betydelse inom metallindu- strien, ännu endast i sporadiska tillvorkningar. Den flytande tillmen annars verkningen åter har, bl. på grund dess begränsade naturliga. tillämpningsa.. av område, genomgående blott uppträtt sporadiskt. mera De fyra sistnämnda -rationaliseringsformerna ha alla åstadkommit sänkta produktpris. Deras inverkan på arbetarantalet har för exportindustrierna utom i stort sett beträffande standardiseringen gått i avgjort ökande rikt- ning, för hemmamarknadsindustrierna. Varit mera indifferent. men

.

Statens offentliga utredningar

193if

Systematisk förteckning

Siffrorna inom klnmmer beteckna utredningarna: nummer i denkronologiska förteckningen.

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbrukr. Lagberedniugens Förslag aug. vissainternationella rättsiörhiillanden. Betänkandemed förslag till lag om vård av vissa skogar 3.Förslagtill konventionmellanSverige,Dan- inom Västerbottens mark, Finland,Island ochNorge erkännande ochNorrbottenslänslappmazrkeer fi. m. om ochverk- områden.10 ställighet av domar, m. m. 9 Riktlinjer Utredningmedförslag ang. premiering välskötta för vinnande visskoncentrationinom av det sven- skogsbruk.11 av skafångvärdsviisendet. 16 Förberedande utkasttill straiflag. Förriideribrott 33 m. m.

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Industri.

1925 års lönekommitté. Betänkande medförslagtill avlö- Ny värmeledning samtelektrisk belysningsanläggnáing; i ningsreglemente i Naför extra ordinarieochextra tjänstemän, tionalmuseihyggnaden i Stockholm.8i tillhörandedencivila statsförvaltningen m. m. 12 Normalbestiimmelser för jiirnkonstrnktioner till bygggnads- 1928 års lönekommitté. Betänkandemedförslag verk järnbestämmelser. 30 till lönereglering för landsiogdar,lappfogdaroch landsñskaler m. m. 18 Betänkandeoch förslag ang. anskaffning,underhållöch drift av för tulltjåinsten erforderligfortskaifningsmateriel. 23 Handel och sjöfart.

Betänkande med förslag eng. vissaändriugari riksdagens Provdebitering fyr- och båkavgiit av samt sjömansluussavgift. arbetsformer m. m. 26 15 Lantmätarelönesukkunnigas utredningochförslagbeträffande

lönereglering für visslantmiiteripersonal llJ. lll. 39

Kommnnlkatlonsväsen. Kommunalförvaltnlng.

Statens och kommunernas finansväsen. Banln. kredit- och penningvünen. Utlåtande ang. atförselbevissystemets verkningar 5 Repartitionstalen m. m. Förslagtill växellag 14 für jordbruksfastighet. 31 m. m. Undersökning av taxeringsutfallet beträffandejordbruksias- Förslagtill checklag m. m. 28

tighet å landsbygdenvid 1928 års allmännafastighetstaxering. 35 Betänkande med förslag till ändradebestämmelser beskattning ung. Försäkringsväseii. av aktiebolagochandra näringsfüretag m. m. Del l. 40 Del 2. 41

Politi. Kyrkoväsen. Undei-vlsningsväsen. Andlig odling l övrigt. Socialpolitik. . i Sammandrag yttrandenöver av 1927 års prästlöneregleerings-

Betänkande med förslag arbetslöshetens sakkunnigas betänkande rörande nya grunderför laagstiitaug. motverkande genom beredskapsarbeten. 3 ningen om prästerskapets avlöning och förvaltinimg av Arbetslöshetsutredningens dendärtill anslagna egendomen.1 omfattning, karaktär och betänkande.1. Arbc "shetens Utredningoch förslag orsaker. 20 rörande läroböcker vid de allmänna V

Arbetslöshetsutredningens betänkande. läroverkenoch meddemjämförligaliiroanstaiter.. 2 1. Bilagor,band1. Orsakertill arbetslöshet. P. M. arbetsmarknaden Utredningochförslag av frågorna om ytterligare imskkriinkang. och de faktorer, som bestämma dess utveckling.21 ningar i den nuvarandefolksk0leseminarieorganiásattionen Utredning och förslag rörandeviss samt om statensÖvertagande av de utav landstingeen och omläggning social- av styrelsens lönestatistik. 32 vissastäderupprätthåilna smâskoleseminarierna nu.im. 4 Arbetslöshetsutredningens betänkande. Utredning och förslag rörandefortsättningsskolans onrgaui- 1. Bilagor, hand2. sation. 17 Omdenindustriellarationaliseringen ochdessverkningar. 42 Betänkandemedförslag till huvudgrundcrför en deccentraliseradförvaltning av prästlönejorden m. m. 24 Betänkande medförslagtill prästlöuelag 25 Hälso- och sjukvård. m, m. Betänkandemedförslag ang. denekonomiska förvaltnningen Allmänt vid de allm. liirovcrken m. ti. läroanstalter och dåärmetl näringsväsen. sammanhängande frågor. 38 Utlåtandeöverutkast till näriugslag m. m. 13 Betänkande ang. ändradlagstiftning mått ochvikt. A om 36 Försvarsvüsen. Fast egendom. Jordbruk med binäringar. 1930 års militäravlöningssakknnniga. Betänkande imecdför- Jordbruksatredningens betänkanden. 4. Betänkande slagtill avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie ang. perrsoxial åtgärderför fjäderfäskötselns främjande.6. 5. Statistisk vid försvarsväsendet. 22 översiktöverdet svenska jordbrukets utveckling ochläge. Betänkande och förslag rörande åtgärder för höjxanéde 71 säkerheten av vid flygning.27 Betänkande medförslagtill lag medsärskilda bestämmelser Betänkande ang. flygstyrelsens materielanskañning om delning jord landetinom 29 mn. m. av vissadelar av Kopparbergslän m. m. 19 Betänkande medutredningrörandedestatsnnderstüilda växtförädlingsanstalterna. 34 Betänkande . Utrikes ärenden. Internationell rätt. medförslagrörandestatlig hjälpaktiouåt vissa egnahemalåntagare. 37

Stockholm 1931.Kgl.Boktr.P. A. Norstedtåz Söner 312418