Betänkande med förslag till lag om allmänna vägar och lag om vägdistrikt m.m.

=0 0 : National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1 9 3 2 : 21 KOMMUJTIKATIOHSDEFAKTEMKNTET

B E T Ä N K A N D E MED FÖRSLAG TILL

LAG OM A L L M Ä N N A VÄGAR OCH

LAG OM V Ä G D I S T R I K T M. M. AVGIVET AV

1929 ÅRS VÄGSAKKUNNIGA Bilaga: U t r e d n i n g a n g å e n d e v ä g h å l l n i n g s b e s v ä r e t i städerna, verkställd av k a m m a r r å d e t E r i k Schalling

S T O C K H O L M 1 9

Statens offentliga utredningar 1932 K r o n o l o g i s k Sociala jordutredningens betänkande med förslag till vissa ändringar i den sociala arrendelagstiftningen. Siarens. 121 B. J o . Betänkande rörande erkännande och verkställighet av utländsk civildom. Av E. Marks von Wurteinberg. Marcus. 43 s. J a . Luftförsvarsutredningens betänkande. Utredning beträffande hemortens och civilbefolkningens skyddande vid luftanfall mot Sverige. Korstcdt. 139 s. Fö. Dödlighetsantaganden för livränteförsäkring. Norstedt. 142 B. H. Betänkande rörande frivilliga sammanslutningar mellan enskilda järnvägar i Skåne m. m. Beckman. 132 s. 2 bilagor. K. Normulförslag till byggnadsordningar m. m. 1. Byggnadsordning för stad, köping och större municipalsamhälle. Marcus. 87 s. K. Normalförslag till byggnadsordningar m. m. 2. Byggnadsordning för mindre municipalsamhälle. Marcus. 27 a. K. Normalförslag till byggnadsordningar m. m. 3. Byggnadsordningar och utomplansbes tämmelser för landsbygden. Marcus. 18 s. E . Normalförslag till byggnadsordningar na. m. 4. Bilagor till normalbyggnadsordningar för städer och för landsbygden. Marcus. 32 s. K. 10. Jord bruks utred ningens betänkanden. 6. Promemoria rörande inkomstutvecklingen inom Sveriges jordbruk i jämförelse med i andra näringsgrenar och dess sammanhang med lönepolitiken. Beckman. 52 s. J o .

f ö r t e c k n i n g 11. Normalförslag till provisoriska bygguadsföresk:rifter. Marcus. 10 s. K. 12. Jordbruksntredningens betänkanden. 7. Betänkande angående åtgärder för lindrande av jordbrukets ktreditsvårigheter. Beckman. 99 s. J o . 13. Skattentjämningsberedningen 1. Statistisk utrednimg angående det kommunala skattetrycket. Av E. Ahilberg. Norstedt. 85*, 560 s. FJ. 14. Jordbruksutredningens betänkanden. 8. Arbetarerågan inom det svenska jordbruket. Av B. Nyström. Beckman. 111 s. J o . 15. De ekonomiska verkningarna för sjöfarten av 19:28 års Iotsförfattningssakkunnigas förslag till lotsavgifter.. Norstedt. 38 8. H. 16. Lagberedningens förslag till revision av ärvdabalkem. 4. Förslag till lag om bo utredning och arvskifte nn. m. Norstedt. 689 s. J u . 17. Utredning och förslag rörande ändrade grunder för biskoparnas avlöning och därmed sammanhängandte frågor. Idnn. 264 s. K. 18. Utredning rörande motorfordonsbeståndet i Sverige. Marcus. 50 s. K. 19. 1930 års pensionssakkunniga. Betänkande med fiörslag till reglemente angående tjänstepension för tjänstioman, tillhörande den civila statsförvaltningen, m. m. Norstedt. (2), 211 s. Fi. 20. Betänkande med färslag till förordning angående? handel med farmacevtiska specialiteter. Marcus. 99 s. S. 21. Betänkande med förslag till lag om allmänna vägar och lag om vagdistrikt m. m. Norstedt. 223-fxvj, 174 s. K.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstaverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement,' uuder vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, Jo. = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den S febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna i on,elfig med enhetlig färg för varje departement.

STATENS O F F E N T L I G A UTREDNINGAR 1 9 3 2 : 2 1 KOMMUNIKATIONSDEPABTEMENTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG TILL

LAG OM ALLMÄNNA VÄGAR OCH

LAG OM VÄGDISTEIKT M. M. AVGIVET AV 1929 ÅRS VÄGSAKKUNNIGA

Bilaga: Utredning angående väghållningsbesväret i städerna, verkställd av"kammarrådetErik Schalling

STOCKHOLM 1932 KUNGL. BOKTRYCKERIET.

P. A. NORSTEDT & SÖNER

INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Sid.

Skrivelse till statsrådet och chefen för kungl. kommunikationsdepartementet...

5 Förslag till: Lag om allmänna vägar Lag om vägdistrikt Lag om ändrad lydelse av 59 § lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande på landet Lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 6 juni 1930 om proportionellt valsätt vid val inom landsting, å kommunalstämma m. m. . . . . . . . Lag om ändrad lydelse av 24 § lagen den 25 juni 1909 om arrende av viss jord å landet i Norrland och vissa delar av Svealand Vägväsendet i Finland, Danmark och Norge

11 24 44 45 46 47

Motiv: Inledande översikt Förslag till lag om allmänna vägar I» Allmän motivering Vägarnas indelning i klasser Skyldigheten att ombesörja väghållning Sättet för vägunderhållets ombesörjande 2. Speciell motivering Allmänna bestämmelser Särskilda bestämmelser om vanlig landsväg Särskilda bestämmelser om riksväg Särskilda bestämmelser om ödebygdsväg Ordnings- och säkerhetsföreskrifter Om skyldighet i vissa fall för jordägare att lämna tillträde till fastighet m. m Om tillsyn å väghållningen Om vägnämnd Om ansvar, handräckning och fullföljd av talan övergångsbestämmelser

55 60 60 60 63 70 73 73 81 83 84 85 91 93 94 94 95

i Sid.

Förslag till lag om vägdistrikt 98 1. Allmän motivering 98 Vägdistriktens omfattning 98 Organisationen 109 Medel till bestridande av väghållningskostnaderna 116 Grunderna för vägskattens utgörande 134 2. Speciell motivering 141 Avdelning I. Allmänna bestämmelser 141 Avdelning II. Om vägdistrikt på landet 142 Om vägfullmäktige 142 Om vägstyrelse 148 Om utgifts- och inkomststat samt revision 151 Om medel till bestridande av vägdistriktets utgifter 152 Om underställning och besvär 154 Avdelning III. Om vägdistrikt, bestående av stad 156 Avdelning IV. övergångsbestämmelser 158 Förslag till lag om ändrad lydelse av 59 § lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande på landet 161 Förslag till lag om ändrad lydelse av 24 § lagen den 25 juni 1909 om arrende av viss jord å landet i Norrland och vissa delar av Svealand 162 Särskilt yttrande av C. J. Johansson 164 Bilaga till C. J. Johanssons särskilda yttrande 168 . P. M. rörande beräkning av vägunderhållskostnaderna 174 Tabeller rörande vägskatt m. m

Till Herr

Statsrådet

och Chefen

för Kungl.

Kommunikationsdepartementet.

Jämlikt Kungl. Maj:ts den 29 november 1929 givna bemyndigande uppdrog dåvarande statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet den 4 december samma år åt undertecknade att, i enlighet med vad närmare angivits i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden förstnämnda dag, i egenskap av sakkunniga inom kommunikationsdepartementet verkställa revision av bestämmelserna om väghållningsbesvärets utgörande på landet samt om städernas allmänna vägar, varjämte åt undertecknad Sederholm uppdrogs att i egenskap av ordförande leda de sakkunnigas arbete. Den 9 januari 1930 uppdrog departementschefen åt assessorn i Svea hovrätt, t. f. revisionssekreteraren, numera hovrättsrådet Nils Ljunggren att vara sekreterare hos de sakkunniga. Förutom de riksdagsskrivelser och vissa andra framställningar, som omnämnas i ovannämnda statsrådsprotokoll den 29 november 1929, hava för att tagas i övervägande eller vara tillgängliga vid fullgörandet av de sakkunnigas uppdrag till de sakkunniga med remisskrivelser nedan angivna dagar överlämnats handlingarna i följande ärenden: 1« den 21 januari 1930 landshövdingens i Hallands län skrivelse den 18 september 1926 om beredande av möjlighet för länsstyrelse att utöva effektivt överinseende över städernas vägväsende; 2. den 21 januari 1930 skånska automobilklubbens framställning den 18 december 1929 om rätt för myndighet i stad att tillerkänna jordägare ersättning för borttagande av träd m. m. invid allmän väg; 3. den 21 januari 1930 skånska automobilklubbens framställning den 18 december 1929 i fråga om uppställande av annonstavlor m. m. invid allmän väg; 4. den 21 januari 1930 B. Abrahamssons framställning den 17 augusti 1928 beträffande sättet för fastställande av plan för brobyggnad; 5. den 21 januari 1930 framställningar från åtskilliga jordbrukarmöten rörande ändringar i grunderna för vägbeskattningen m. m.; 6. den 14 mars 1930 svenska vägstyrelsernas förbunds framställning den 10 februari 1930 angående ökning av det för byggnads uppförande invid väg stadgade minimiavståndet;

7. den 14 mars 1930 svenska vägstyrelsernas förbunds framställning den 11 februari 1930 angående väghållningsdistriktens förvaltningskostnader; 8. den 9 maj 1930 riksdagens skrivelse den 9 april 1930 (nr 156) i anledning av vissa i skrivelsen omförmälda, inom riksdagen väckta motioner i vägväsendet berörande frågor; 9. den 22 maj 1930 framställning den 11 oktober 1929 från vägstyrelsen i Nedertorneå och Karl Gustavs socknars väghållningsdistrikt angående ändrade bestämmelser för bidrag till synnerligt betungade väghållningsdistrikt; 10. den 22 maj 1930 väg- och vattenbyggnadsstyrelsens skrivelse den 22 augusti 1925 med förslag till viss ändring i 1912 års kungörelse angående dispositionen av anslag till understöd åt synnerligt betungade väghållningsdistrikt; 11. den 15 augusti 1930 framställning den 20 juni 1930 av föreningen för dendrologi och parkvård angående anlitande av sakkunnig person vid borttagande av träd vid vägarbeten; l ä . den 30 december 1930 svenska vägstyrelsernas förbunds framställning den 12 november 1928 angående bidrag av allmänna medel till iståndsättande av enskilda vägar, avsedda att övertagas till allmänt underhåll; 13. den 30 december 1930 framställning i november 1930 av S. Sjöberg m. fl. om förbud mot utsläppande av kreatur å allmän väg; 14. den 9 januari 1931 Högas frisinnade förenings framställning den 8 januari 1931 angående bidrag till marklösen vid vägföretag m. m.; 15. den 9 januari 1931 Stockholms handelskammares framställning den 8 januari 1931 rörande permanentbeläggning av landets vägar; 16. den 28 januari 1931 länsstyrelsens i Skaraborgs län skrivelse den 3l december 1930 med överlämnande av framställning från vägmästaren S. Mättsson i Dimboby angående utmärkande av allmän väg vintertiden; 17. den 13 april 1931 F . Stensons i Fleninge framställning den 20 augusti 1928 angående vägdiken; 18. den 1 juni 1931 statsutskottets utlåtande den 18 maj 1931, nr 158, punkt 8, rörande fråga om ledamöter av vägstyrelse såsom entreprenörer för arbeten åt vägdistrikt; 19. den 22 augusti 1931 direktören Tage Biides framställning den 7 januari 1931 angående utarbetande av förslag till lösning av de med en tidsenlig vägorganisation sammanhängande frågor; 20. den 22 augusti 1931 svenska väg- och vättenbyggnadsafbetareförbundets framställning den 17 februari 1931 i ett flertal vägväsendet berörande frågor; 21. den 21 september 1931 länsstyrelsens i Blekinge län skrivelse den 16 september 1931 med överlämnande av framställning från vägstyrelsen i Asarums sockens väghållnings distrikt angående befogenhet för landsfiskal att meddela föreläggande om borttagande av skymmande träd och buskar utmed allmän väg; 22. den 22 september 1931 överstelöjtnanten Ingemar Peterssons skrivelser den 24 september samt den 10 och 30 november 1929 i fråga om finansieringen av varaktiga beläggningar och om riksvägar m. m.;

7 23. den 29 september 1931 länsstyrelsens i Skaraborgs län skrivelse den 24 september 1931 angående ökning av det för byggnads uppförande invid allmän väg stadgade minimiavståndet; 24. den 1 december 1931 framställning den 20 november 1931 från föreningen Sveriges vägmästare i fråga om tillsättande av vägmästarebefattningar; 25. den 8 december 1931 statens organisationsnämnds utlåtande den 5 december 1931, i vad detta avser spörsmål, som sammanhänga med de sakkunnigas utredningar; 26. den 30 december 1931 Sveriges trafikbilägares riksförbunds framställning den 15 december 1931 angående användandet av automobilskattemedlen; 27. den 30 december 1931 Falkenbergs järnvägsaktiebolags framställning den 9 december 1931 angående ersättning av allmänna medel till enskilda järnvägsföretag för beredande av fri sikt vid plankorsning med väg m. m.; 28. den 12 januari och den 23 mars 1932 framställningar från kommunalstämmor i ett flertal kommuner angående ändrade grunder för vägskattens utgörande; 29. den 16 januari 1932 framställning från ordföranden i össjö sockens kommunalstämma, A. G. Johansson, angående bidrag av allmänna medel till iståndsättande och underhåll av allmänneligen befarna enskilda vägar; 30. den 19 maj 1932 svenska vägstyrelsernas förbunds framställning den 28 april 1932 angående enklare förfarande vid vägprojektering; 31. den 22 juni 1932 väg- och vattenbyggnadsstyrelsens skrivelse den 14 juni 1932 med generalplan för vägar för den genomgående, mera långväga trafiken; samt 32. den 23 juli 1932 Luggude härads vägstyrelses framställning angående underhåll av byvägar. Jämlikt Kungl. Maj:ts medgivande hava de sakkunniga uppdragit åt kammarrådet Erik Schalling att för de sakkunnigas räkning verkställa särskild utredning angående väghållningsbesväret i städerna. Schallings i anledning härav gjorda utredning fogas vid de sakkunnigas betänkande. Sedan de sakkunniga numera fullgjort sitt ovannämnda uppdrag, få de sakkunniga härmed vördsamt överlämna följande av motiv åtföljda lagförslag, nämligen förslag till: 1) lag om allmänna vägar; 2) lag om vägdistrikt; 3) lag om ändrad lydelse av 59 § lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande på landet; 4) lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 6 juni 1930 om proportionellt valsätt vid val inom landsting, å kommunalstämma m. m.; samt 5) k g om ändrad lydelse av 24 § lagen den 25 juni 1909 om arrende av viss jord å landet i Norrland och vissa delar av Svealand. Motiveringen föregås av en sammanfattande redogörelse i fråga om vägväsendet i Finland, Danmark och Norge, varjämte betänkandet åtföljes av — förutom ovannämnda särskilda utredning angående väghållningsbesväret i stä-

8 derna — flera tabeller ävensom en av undertecknad Bolinder utarbetad promemoria rörande beräkning av vägunderhållskostnaderna. Särskilt yttrande av undertecknad Johansson bifogas. I åtskilliga frågor, av vilka flertalet äger samband med det de sakkunniga vid deras tillkallande lämnade uppdraget, har Kungl. Maj:t anbefallt de sakkunniga att verkställa utredning och till Kungl. Maj :t avgiva de förslag, vartill utredningarna kunde giva anledning. I den mån de sakkunniga icke redan fullgjort dessa uppdrag, komma de sakkunniga att snarast möjligt verkställa begärd utredning och avgiva de förslag, som må föranledas därav. Stockholm den 31 augusti 1932. G. S E D E R H O L M . C. J. JOHANSSON.

ELOF B. ANDERSSON.

N. E. NILSSON.

KARL ANDERSSON.

THEOFIL ÖBERG.

NILS BOLINDER.

/

Nils

Ljunggren.

LAGFÖRSLAG

Förslag till

Lag om allmänna vägat. Allmänna bestämmelser. 1§. Allmän väg är av två slag: a) landsväg, vartill hänföres väg, som prövas nödig för allmänna samfärdseln; b) ödebygdsväg, varmed förstås väg, som till avsevärd längd sträcker sig över fjäll, genom skogar eller genom glest befolkade trakter och söm, ehuru den icke prövas nödig för allmänna samfärdseln, likväl finnes vara till gagn för det allmänna såsom ägnad att främja landets uppodlande och bebyggande. 2§. Landsväg, som är av synnerlig betydelse för den genomgående, långväga samfärdseln, benämnes riksväg. Annan landsväg benämnes vanlig landsväg. 3§. Till väg höra Vägbana och de områden därihvid, som stadigvarande tarvas för vägbanans bestånd och underhåll, såsom slänt, bankett, dike och upplagsplats, ävensom trumma, skyddsvärn, vägmärke och annan för vägens bestånd eller ändamål utförd anordning. Såsom väg anses bro och färja med färjläge ävensom för den allmänna samfärdseln allenast vintertiden avsedd körled, som prövas nödig (särskild vinterväg). 4 §. Väg skall läggas där den tarvas och var den jämnast och genast kan göras. Den skall med avseende å fasthet, bredd, lutnings förhållanden och beskaffenhet i övrigt vara lämpad efter samfärdselns behov. 5 §. Där väg skall ledas över vatten eller eljest så, att den icke kan framdragas å marken, skall byggas bro; dock må, där bro Över vatten icke kan läggas utan oskälig kostnad eller synnerlig olägenhet, i stället hållas färja eller, när fråga är om ödebygdsväg, vidtagas annan lämplig anordning.

12 6§. Väg skall städse hållas i ett för samfärdseln fullt tillfredsställande skick. Intill dess annat varder i vederbörlig ordning medgivet, skall väg vidmakthållas till bredd och beskaffenhet i övrigt, som genom författning eller särskilt meddelad föreskrift stadgats. 7§. Bliver genom särskild vinterväg annan väg under vintertid obehövlig, vare dess hållande i fargillt skick under samma tid ej nödigt. Upptages, med anledning av snöfall eller av annan skälig orsak, vid sidan av väg tillfällig körled, som hålles i farbart stånd, må med vägens försättande i laggillt skick anstå, så länge sådant till följd av det inträffade hindret är nödigt. I fråga om väg, vara automobiltrafik är tillåten, ankommer det på länsstyrelsen att bestämma, huruvida vägen skall hållas fri från hinder av snö och is i sådan omfattning, som kräves för dylik trafik, eller allenast i den utsträckning, som erfordras för samfärdsel med av dragare framfört åkdon. 8§. Väghållning omfattar byggande av väg samt vägunderhåll. 9§. Till byggande av väg räknas förutom anläggning av ny väg även omläggning och förbättring av väg. 10 §. Till vägunderhåll räknas: 1) åtgärd för vägs vidmakthållande i ett för samfärdseln fullt tillfredsställande skick såsom påförande av väghållningsämnen, vägbanans jämnande, snöplogning, dikesrensning och ombyggnad av trumma; 2) uppsättande av skyddsvärn, vägmärke eller dylik anordning, såvida uppsättandet ej jsker i samband med vägens byggande, så ock vägbanans utmärkande, där så tarvas; samt 3) öppnande och stängande av rörlig bro samt drift av färja. 11 §• Med den inskränkning, som föranledes av vad nedan stadgas i fråga om riksväg och ödebygdsväg, åligger det varje vägdistrikt att ombesörja väghållningen inom distriktet. Angående vägdistrikt är särskilt stadgat. 12 §. Åligger någon, på grund av särskilt åtagande, att verkställa väghållning, må därvid förbliva, därest ej, i den ordning som i 22 § sägs, väghållningen övertages av vägdistriktet.

13 13 §. Vägdistrikt åliggande väghållning skall verkställas av distriktets vägstyrelse. 14 §. Inom köping eller annat samhälle på landet, för vilket stadsplanelagens bestämmelser angående stad äga tillämpning, är samhället berättigat och, om vägdistriktet därom framställer begäran, skyldigt att för distriktets räkning bygga och underhålla allmän väg, i den mån vägen på grund av nämnda lag skall vara upplåten för allmänt begagnande såsom gata. För denna väghållning skall samhället njuta ersättning av distriktet i enlighet med vad nedan stadgas, dock ej med högre belopp än det vartill kostnaden för väghållningens utförande efter den allmänna samfärdselns behov skäligen kan skattas. P å framställning av samhället äger länsstyrelsen medgiva samhället rätt att för distriktets räkning, mot enahanda ersättning, i vidare mån än nyss sagts ombesörja väghållningen inom samhället. 15 §. Ersättning jämlikt 14 § för byggande av väg skall till beloppet bestämmas av länsstyrelsen efter parternas hörande, och ankommer det tillika på länsstyrelsen att föreskriva tid för ersättningens utbetalande. Ersättning jämlikt 14 § för vägunderhåll skall årligen erläggas med belopp, som fastställes i den ordning nyss sagts. Sådan fastställelse skall gälla för en tid av tio år. övertages under löpande tioårsperiod enskild trafikled inom samhället till allmänt underhåll eller bygges ny allmän väg eller övertager samhället till underhåll väg, som förut underhållits av vägdistriktet, skall den ersättning för ökning i vägunderhåll, som må tillkomma samhället, i enahanda ordning särskilt fastställas för återstående delen av tioårsperioden. Indrages under nämnda tid allmän väg, för vars hållande ersättning fastställts, skall ersättningsbeloppet i enahanda ordning jämkas. Inträda under löpande tioårsperiod väsentligen förändrade förhållanden i avseende å vägunderhåll, må ny fastställelse av ersättningen äga rum. 16 §. I fall, som i 15 § avses, äger länsstyrelsen utse två gode män att efter syn å marken avgiva yttrande med förslag till ersättning. Hava parterna i fråga om ersättningen träffat överenskommelse, må länsstyrelsen icke meddela från överenskommelsen avvikande beslut, med mindre yttrande avgivits av gode män. För sitt arbete och därmed förbundna kostnader äga gode männen bekomma gottgörelse av vägdistriktet med belopp, som bestämmes av länsstyrelsen. 17 §. Skall i samhälle, som avses i 14 §, väg byggas inom område, för vilket stadsplan blivit fastställd, åligger det samhället att utan kostnad för vägdistriktet eller, när fråga är om riksväg, för staten tillhandahålla mark, som erfordras

14 för vägens byggande. Den inskränkning i tomtägares skyldighet att ersätta gatumark, som enligt 45 och 46 §§ stadsplanelagen eller motsvarande äldre bestämmelser äger rum, därest i gatumarken ingår allmän väg, skall ej inträda i det fall, att vägen efter den 1 januari 1928 byggts inom område, som ingår i stadsplanen. 18 §. De uppgifter, som enligt denna lag tillkomma länsstyrelse, utövas, vad angår Stockholm, av överståthållarämbetet. 19 §. Närmare bestämmelser angående tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen. Särskilda bestämmelser om vanlig landsväg. 20 §.

Fråga om byggande av vanlig landsväg ankommer på länsstyrelsens prövning. 21 §. Göres hos länsstyrelsen ansökning om anläggning av ny vanlig landsväg, skall länsstyrelsen, där ansökningen gjorts av annan än vägstyrelsen, inhämta dennas yttraude i ärendet. Därest ansökningen därefter icke omedelbart avslås, har länsstyrelsen att medelst tillkännagivande i länskungörelserna och i en eller flera ortstidningar kalla trafikanter samt övriga, vilka saken kan angå, att vid sammanträde inför länsstyrelsen eller den länsstyrelsen förordnar yttra sig rörande ansökningen. Vid sammanträdet skall utsättas viss kort tid, inom vilken påminnelser i ärendet må ingivas till länsstyrelsen. Föranleder icke den sålunda vunna utredningen avslag å ansökningen, skall länsstyrelsen låta på vägdistriktets bekostnad upprätta plan och kostnadsförslag rörande företaget Berörda plan ooh förslag skola uuder viss kort tid och i den ordning länsstyrelsen bestämmer hållas tillgängliga för allmänheten. Efter det vägstyrelsen ånyo samt jämväl vägdistriktets beslutande organ erhållit tillfälle att yttra sig samt länsstyrelsen föranstaltat om den utredning i övrigt, som kan anses erforderlig, meddelar länsstyrelsen beslut i ärendet. Vad ovan stadgats skall äga motsvarande tillämpning i det fall, att länsstyrelsen själv upptager fråga om anläggning av ny vanlig landsväg. 22 §.

I enahanda ordning, som i 21 § stadgas, behandlas jämväl övriga frågor om byggande av vanlig landsväg; dock ankommer det på länsstyrelsens prövning, huruvida annan av de i 21 § stadgade åtgärderna än hörande av vägstyrelsen bör äga rum. Vad nu är sagt skall i tillämpliga delar gälla angående inrättande av särskild vinterväg, sådan ändring av vanlig landsvägs bredd eller beskaffenhet i övrigt, som avses i 6 §, även om ändringen ej är att hänföra till byggande av

15 väg, förändring av ödebygdsväg eller enskild väg till vanlig landsväg, indragning av dylik landsväg eller särskild vinterväg ävensom angående vägdistrikts övertagande av väghållning, som ålegat någon på grund av särskilt åtagande. Särskilda bestämmelser om riksväg. 23 §. Fråga om byggande av riksväg ankommer på Konungens prövning. Detsamma skall ock gälla angående indragning av riksväg, förändring av vanlig landsväg eller enskild väg till riksväg eller riksväg till vanlig landsväg så ock angående sådan ändring av riksvägs bredd eller beskaffenhet i övrigt, som avses i 6 §, även om ändringen ej är att hänföra till byggande av väg. 24 §.

Byggande av riksväg sker genom statens försorg; dock äger Konungen beträffande sådant arbete av mindre omfattning ålägga vägdistriktet eller samhälle, som för vägdistriktets räkning ombesörjer väghållning, att utföra arbetet mot ersättning med skäligt belopp, som i brist på överenskommelse bestämmes genom skiljedom enligt lagen om skiljemän. 25 §. Konungen äger ålägga vägdistriktet att lämna bidrag till riksvägs byggande med visst belopp, som dock icke må sättas högre än till en tiondel av beräknade kostnaden för företaget. 26 §.

När riksväg eller del därav, som lämpligen kan upplåtas för allmän samfärdsel, blivit färdigställd, skall vägen övertagas till underhåll av vägdistriktet. Beslut om tidpunkten härför meddelas av länsstyrelsen. Särskilda bestämmelser om ödebygdsväg. 27 §, Uppstår fråga om anläggning av ödebygdsväg, skall, sed^n ärendet förberetts i den i 21 § angivna ordning, länsstyrelsen pröva, huruvida den tillämnade vägen är att hänföra till ödebygdsväg. 28 §.

Huruvida väg, som länsstyrelsen prövat vara att hänföra till ödebygdsväg, skall anläggas eller ej, därom bestämmes i den ordning, som är eller må varda föreskriven i fråga om heslut rörande användningen av statsanslag till sådana vägföretag. 29 §. Ödebygdsväg skall till byggnadssättet vara av så enkel beskaffenhet, som kan vara förenlig med vägens ändamål.

16 30 §. Anläggning av ödebygdsväg sker genom statens försorg; dock äger Konungen ålägga vägdistriktet att utföra arbetet mot ersättning med skäligt belopp, som bestämmes på sätt i 24 § sägs. 31 §. I samband med den i 27 § omförmälda prövning äger länsstyrelsen ålägga vägdistriktet att, om företaget kommer till stånd, lämna bidrag till vägens anläggning med visst belopp i penningar. Ej må sådan bidragsplikt åläggas, där densamma skulle för vägdistriktet verka oskäligt betungande, ej heller må bidraget i allmänhet sättas högre än till en sjättedel av beräknade kostnaden för företaget. 32 §. När ödebygdsväg eller del därav, som lämpligen kan upplåtas för allmän samfärdsel, blivit färdigställd, skall vägen övertagas till underhåll av vägdistriktet. I den mån vägen dessförinnan kan begagnas annan tid än då mark är bar, skall vägen för sådant ändamål underhållas av vägdistriktet. Om vägens övertagande till underhåll av vägdistriktet meddelar länsstyrelsen beslut att tillämpas från utgången av det år, då beslutet vunnit laga kraft. 33 §. Beträffande omläggning eller förbättring av ödebygdsväg skola, evad vägen är av vägdistriktet övertagen till underhåll eller ej, bestämmelserna i 27—32 §§ äga motsvarande tillämpning, med iakttagande att länsstyrelsens prövning för sådant fall skall gälla frågan, huruvida den tillämnade åtgärden i fråga om vägen länder det allmänna till gagn. Det ankommer på länsstyrelsen att avgöra, huruvida före nämnda prövning annan av de i 21 § stadgade åtgärderna än hörande av vägstyrelsen bör äga rum. Ordnings- och säkerhetsföreskrifter. 34 §. Väg må ej inkräktas genom upplag av andra ämnen än sådana, som erfordras för vägens underhåll. A vägbana må upplag, som nu sagts, förekomma allenast under pågående arbete med vägens underhåll. Upplag må i intet fall så anordnas, att samfärdseln därigenom beredes olägenhet eller vägens avvattning försvåras. 35 §. A väg må ej finnas grind eller annan anordning, som bereder olägenhet för samfärdseln eller väghållningen; dock äger länsstyrelsen i undantagsfall, när synnerliga skäl därtill äro, på jordägarens framställning medgiva grinds bibehållande eller uppsättande å väg med allenast ringa samfärdsel. Har sådant tillstånd lämnats, må länsstyrelsen meddela föreskrifter, ägnade att minska olägenheten av grinden.

17 Vad i denna paragraf är föreskrivet skall icke äga tillämpning beträffande grind eller bom, där väg korsas av järnväg, spårväg eller vattenväg, ej heller i fråga om dylik anordning, som erfordras för gränsbevakningens behov. 36 §.

Går väg utmed eller över vatten eller fördjupning eller eljest på sådan höjd över den angränsande marken, att därav kan uppstå våda för vägfarande, skall vid vägen finnas anbragt nödigt skyddsvärn. Vid väg skola ock, till upplysning för de vägfarande, erforderliga vägmärken finnas uppsatta. 37 §. Är för erhållande av fri sikt över vägbana erforderligt, att träd eller buske borthugges eller att träd kvistas, eller påkallas eljest i trafiksäkerhetens intresse sådan åtgärd, må den i 50 § omförmälda vägnämnden föreskriva skyldighet för jordägaren att inom viss tid besörja därom. Nämnden äger tillika föreskriva, att det område, som röjningen avser, skall, intill dess annorlunda bestämmes, genom jordägarens försorg hållas fritt från skymmande träd och buskar på sätt i beslutet närmare angives. För skada, som tillskyndas jordägaren på grund av föreläggande enligt första stycket, äger han av väghållaren bekomma ersättning med belopp, som bestämmes av vägnämnden. A väg växande träd, vars bevarande anses önskvärt ur naturskyddssynpunkt, må icke borthuggas utan tillstånd av vägnämnden. 38 §.

Utan länsstyrelsens tillstånd må ej utmed väg uppföras byggnad på mindre avstånd från vägbanans mitt än nio meter eller det större avstånd, dock högst femton meter, som länsstyrelsen på grund av särskilda skäl må hava bestämt. Är fråga om uppförande av byggnad å mark i annat höjdläge än vägbanans, skall avståndet ökas så mycket, som motsvarar höjdskillnaden en och en halv gång räknad. Är fråga väckt om nyanläggning eller omläggning av väg, äger länsstyrelsen meddela förbud att utan länsstyrelsens tillstånd uppföra byggnad inom område, som kan beräknas komma att ligga inom visst i beslutet angivet avstånd, dock högst femton meter, från den tillämnade vägbanans mitt. Sådant förbud må ej meddelas för längre tid än tre år. Uppkommer behov av denna tids förlängning, äger länsstyrelsen föreskriva sådan; dock skall beslutet härom underställas Konungens prövning. Vad i denna paragraf är stadgat äger icke tillämpning i fråga om bebyggande av område, för vilket stadsplan, stomplan, byggnadsplan eller utomplansbestämmelser fastställts. 39 §. Utan länsstyrelsens tillstånd må ej i närheten av väg förekomma stängsel, som förorsakar snösamling på vägen. Utmed väg må ej heller på mindre av2—322108

18 stånd än nio meter från vägbanans mitt utan länsstyrelsens tillstånd förekomma upplag eller annan anordning, som hindrar vägens avvattning, skymmer utsikten över vägbanan eller eljest innebär fara för trafiksäkerheten. Stängsel eller annan anordning, som allenast på grund av vägs omläggning eller annan därmed jämförlig omständighet skulle komma att falla under förbud enligt denna paragraf, må förbliva orubbad, där ej vägnämnden föreskriver skyldighet för jordägaren att borttaga eller ändra anordningen eller utbyta den mot anordning, som icke medför i första stycket omförmälda olägenhet. För skada, som tillskyndas jordägaren på grund av föreläggande enligt andra stycket, äger han av väghållaren bekomma ersättning med belopp, som vägnämnden bestämmer. 40 §. Annonstavla, reklamskylt eller dylikt må ej utan länsstyrelsens tillstånd förekomma utmed väg på mindre avstånd än nio meter från vägbanans mitt. Ej må i något fall inom synhåll från väg förekomma sådan tavla, skylt eller dylikt, som av vägfarande kan förväxlas med vägmärke av fastställd typ eller är av beskaffenhet att så tilldraga sig vägfarandes uppmärksamhet, att trafiksäkerheten därigenom menligt påverkas. 41 §. Utmed väg må ej upptagas grop eller grav av beskaffenhet att för vägens bestånd medföra fara. Om skyldighet i vissa fall för jordägare att lämna tillträde till fastighet m. m.

42 §. Ä r fråga väckt om nyanläggning eller omläggning av väg och skall i anledning härav på offentlig myndighets föranstaltande verkställas stakning eller mätning å marken, undersökning av grund eller annan dylik förberedande åtgärd, må därför erforderligt tillträde till fastighet icke vägras. 43 §. Kan på grund av arbete med vägs omläggning eller förbättring eller på grund av naturhändelse såsom jordras, översvämning eller dylikt eller av annan orsak samfärdseln icke utan våda framgå å väg, äger länsstyrelsen på ansökning föreskriva, att nyttjanderätt till mark för tillfällig väg skall upplåtas för så lång tid, sådan väg till följd av det inträffade hindret är nödig. 44 §. Vägnämnden äger meddela väghållare tillstånd att till förekommande av snösamling å väg uppsätta snöskärm. 45 §. Har genom åtgärd, som i 42 § avses, eller till följd av tillfällig vägs anordnande eller begagnande eller snöskärms uppsättande skada uppkommit, äger

19 jordägaren härför bekomma ersättning av väghållaren med belopp, som i brist på överenskommelse bestämmes av vägnämnden. 46 §. Vill väghållare å annan än kronan tillhörig mark taga sand, grus, jord eller sten till vägs byggande eller underhåll, och kan överenskommelse med jordägaren icke träffas, må frågan hänskjutas till vägnämnden, som, där ej upplåtelse av r ä t t i nämnda avseende kan anses lända jordägaren till märkligt men, äger bestämma, att sådan upplåtelse skall ske. I ty fall ankommer tillika å nämnden att föreskriva, i vilken omfattning och på vad sätt rätt, som nu sagts, må utövas samt till vilket belopp eller efter vilka grunder ersättning skall gäldas. Vad sålunda stadgats må icke utgöra hinder för väghållare att i den ordning, som angives i lagen om expropriation, förvärva rätt till sand-, grus-, jord- eller stentäkt. Om tillsyn å väghållningen. 47 §. Vägväsendet står under länsstyrelsens inseende och åligger det förty länsstyrelsen att övervaka väghållningens behöriga fullgörande samt att vidtaga därför nödiga åtgärder, allt i enlighet med vad i denna lag eller särskilda författningar närmare stadgas. 48 §. Underlåter väghållare att verkställa av länsstyrelsen meddelat beslut angående byggande av väg eller yppas brist i vägunderhåll och sker ej rättelse efter tillsägelse av den myndighet eller tjänsteman i orten, som har att biträda länsstyrelsen vid tillsyn å väghållningen, skall förhållandet genast anmälas till länsstyrelsen, som förelägger väghållaren viss tid, inom vilken erforderliga åtgärder skola hava skett vid äventyr, om den tid försittes, att åtgärderna varda genom länsstyrelsens försorg på väghållarens bekostnad vidtagna. Dylikt föreläggande må av länsstyrelsen meddelas jämväl utan särskild anmälan. Innan föreläggande meddelas, äger länsstyrelsen, om så finnes lämpligt, inhämta vägnämndens yttrande i ärendet. 49 §. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tillkommer, enligt vad därom är stadgat, att utöva clen centrala tekniska och ekonomiska uppsikten över vägväsendet. Om vägnämnd. 50 §. För fullgörande av de uppgifter, som jämlikt denna lag tillhöra vägnämnd, skall för varje vägdistrikt finnas en sådan nämnd, bestående av ordförande och två ledamöter.

20 Vid tillsättande av vägnämnd iakttages, att kunskap och erfarenhet beträffande såväl väghållning som jordbruk och skogsskötsel skola finnas företrädda inom nämnden. 51 §. Ordförande och ledamöter i vägnämnden jämte tre suppleanter, av vilka en skall vara suppleant för ordföranden, förordnas av länsstyrelsen för fyra år, räknade från och med den 1 januari året näst efter det, då förordnandet skedde. Avgår ordförande, ledamot eller suppleant före den bestämda tjänstgöringstidens utgång, skall länsstyrelsen förordna ersättare för den tid, som för den avgångne återstått. 52 §. Den, som vill påkalla vägnämndens prövning av något ärende, skall göra framställning därom hos länsstyrelsen, som har att, därest nämnden finnes behörig att taga befattning med ärendet, hänskjuta det till nämnden. 53 §. Mot ordförande eller ledamot i vägnämnd gälla samma jäv, som i lag stadgas i fråga om domare. 54 §. För besluts fattande inom vägnämnden fordras, att nämnden är fulltalig. Åro vid omröstning inom nämnden meningarna delade, gäller vad de flesta säga. Har en var sin särskilda mening, gäller ordförandens. 55 §. Ordförande och ledamot i vägnämnd skola för sitt arbete och därmed förbundna kostnader njuta ersättning enligt vad särskilt är stadgat. Ersättningen skall förskjutas av väghållaren, men äger nämnden, om så av särskild anledning prövas skäligt, ålägga väghållarens motpart att helt eller delvis återgälda väghållaren vad denne förskjutit. Väghållare eller annan sakägare äger ej rätt till ersättning för sin talans bevakande inför nämnden. Om ansvar, handräckning och fullföljd av talan. 56 §. Bryter någon mot förbud, som meddelats i denna lag eller på grund av föreskrift däri, straffes med böter från och med tio till och med trehundra kronor till kronan, där ej å förseelsen följer straff enligt allmän lag. L a g samma vare, där jordägare underlåter att ställa sig till efterrättelse föreläggande, varom förmäles i 37 § första stycket, 39 § andra stycket och 71 §. Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas efter allmän strafflag. Förseelse åtalas av allmän åklagare.

21 57 §. Uppföres byggnad i strid mot förbud, som omförmäles i 38 §, äger överexekutor förordna om handräckning till rättelse i vad sålunda dagligen skett. Varda föreskrifterna i 34, 35 och 39—41 §§ ej iakttagna och följer ej rättelse genast efter tillsägelse av väghållaren eller utmätningsmannen i orten, äger den sistnämnde meddela nödig handräckning. Underlåter jordägare efterkomma föreläggande, varom förmäles i 37 § första stycket, 39 § andra stycket och 71 §, äger utmätningsmannen låta på lämpligt sätt verkställa detsamma. 58 §. Ansökan om handräckning enligt 57 § må göras av allmän åklagare eller väghållare. Kostnaden för förrättningen skall av väghållaren förskjutas men omedelbart efter arbetets verkställande av utmätningsmannen uttagas av den försumlige. 59 §. Den, som ej åtnöjes med vägnämndens beslut, äger att däröver anföra besvär hos länsstyrelsen senast å femtonde dagen från det han erhöll del av beslutet. 60 §.

över länsstyrelsens beslut i fråga, som omförmäles i denna lag, må klagan hos Konungen i vederbörande statsdepartement föras i den ordning, som är stadgad för ekonomimål i allmänhet. 61 §. Besvär över beslut jämlikt 43 § om upplåtelse av nyttjanderätt till mark för tillfällig väg eller jämlikt 44 § om uppsättande av snöskärm eller över föreläggande jämlikt 48 § må ej verka uppehåll med verkställigheten av beslutet eller föreläggandet eller hindra uttagande av kostnad därför med mindre den myndighet, som har att pröva besvären, annorlunda förordnar. Övergångsb estämmelser. 62 §.

Denna lag skall, såvitt ej nedan annorlunda stadgas, träda i kraft den 1 januari 1936. 63 §.

Före denna lags ikraftträdande skall länsstyrelsen för varje stad i länet fastställa, vilka inom stadens område belägna vägar äro att anse såsom allmänna. 64 §.

Vid behandling av frågor om byggande av väg, vilka vid 1936 års ingång äro beroende på länsstyrelsens prövning, skall därefter denna lag i tillämpliga

22 delar lända till efterrättelse med iakttagande, ifall fråga är om anläggning av ny väg på landet, att vägfullmäktige samt, om vederbörande vägstämma icke blivit hörd i ärendet, jämväl ortsbefolkningen städse skall lämnas tillfälle att yttra sig. 65 §. De distrikt, i vilka riket jämlikt lagen om vägdistrikt indelas, skola, varje distrikt inom sitt område, vid 1936 års ingång övertaga samtliga vägar, som då äro föremål för allmänt underhåll, och skola dessa därvid vara försatta i laggillt skick. Finnes brist, vars bättrande i vederbörlig ordning påkallats, icke vara avhjälpt vid vägens övertagande, äger distriktets vägstyrelse låta avhjälpa bristen på den försumliges bekostnad. 66 §.

Ombesörjer samhälle, som avses i 14 §, vid denna lags ikraftträdande för vägdistriktets räkning väghållning i vidare mån än i samma paragrafs första punkt sägs, skall därvid förbliva, om icke länsstyrelsen annorledes förordnar. 67 §.

Samhälle tillkommande ersättning för b5rggande av väg skall, om länsstyrelsen före den 1 januari 1936 meddelat beslut om byggandet, bestämmas och utbetalas i den ordning, som för dylikt fall föreskrives i 9 § lagen den 21 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande på landet. överenskommelse om ersättning till samhälle för vägunderhåll eller i brist på överenskommelse meddelad fastställelse av sådan ersättning skall icke rubbas genom denna lags ikraftträdande. 68 §.

Väg- och bropenningar, där de hittills av vägfarande erlagts, skola upphöra, då sådant kan ske utan förnärmande av någons enskilda rätt. 69 §. Finnes kassa samlad för byggande eller underhåll av bro eller färja, som övertages till underhåll av vägdistriktet, och har den bildats genom sammanskott av väghållningsskyldiga, äga de att däröver förfoga. I annat fall skall den överlämnas till vägdistriktet. 70 §.

Vad i 38 och 56—58 §§ är stadgat om förbud mot byggnads uppförande i vissa fall samt om ansvar och handräckning i anledning av överträdelse av sådant förbud skall lända till efterrättelse från och med den 1 januari 1934; dock skola stadgandena icke äga tillämpning med avseende å byggnad, till vilken grunden då lagts och mot vars uppförande hinder icke förelåg enligt förut gällande bestämmelser.

23 71 §. Utmed väg varande stängsel eller annan anordning, som skulle komma att falla under förbud enligt 39 §, må, om anordningen tillkommit före 1935 års utgång utan att hinder däremot förelåg enligt den vid tillkomsten gällande lag, förbliva orubbad, där ej vägnämnden föreskriver skyldighet för jordägaren att borttaga eller ändra anordningen eller utbyta den mot anordning, som icke medför i 39 § första stycket omförmäld olägenhet för väghållningen eller samfärdseln. För skada, som tillskyndas jordägaren på grund av sådant föreläggande, äger han av väghållaren bekomma ersättning med belopp, som bestämmes av vägnämnden. 72 §. Vägnämnd skall utses i god tid före denna lags ikraftträdande. 73 §.

Såvitt icke i övergångsbestämmelserna till lagen om vägdistrikt annorlunda stadgas, skola dels 25 kapitlet byggningabalken, i vad samma kapitel ännu gäller, dels lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande på landet, dels lagen den 13 juni 1919 om ödebygdsvägar, dels ock alla övriga stadganden, som strida mot denna lag, upphöra att gälla den 1 januari 1936. 74 §.

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum, som ersattes genom bestämmelse i denna lag, skall denna i stället tillämpas.

24 Förslag till

Lag om vägdistrikt. AVDELNLNG I. Allmänna bestämmelser. 1§. Landsbygdens indelning i vägdistrikt bestämmes av Konungen. Vid indelningen iakttages, att delar av samma kommun icke förläggas till olika distrikt samt att distrikt icke må omfatta kommuner inom skilda län. Varje stad utgör ett vägdistrikt. 2 §• Medlem av vägdistrikt är en var, som är medlem av kommun inom distriktet. 3§. Vägdistrikt äger att självt, efter vad i denna lag närmare bestämmes, vårda sina gemensamma angelägenheter, såvitt icke handhavandet därav enligt gällande författningar tillkommer annan. 4§. För anskaffande av medel till bestridande av vägdistrikts utgifter, i den mån distriktets inkomster icke förslå därtill, äger distriktet beskattningsrätt enligt vad i denna lag stadgas. 5 §. Vägdistrikts beslutanderätt utövas på landet av vägfullmäktige samt i stad av stadsfullmäktige eller, där sådana icke finnas, å allmän rådstuga. Vad i denna lag stadgas om stadsfullmäktige skall äga motsvarande tillämpning med avseende å allmän rådstuga i stad, där stadsfullmäktige icke finnas. Förvaltning och verkställighet tillkomma vägstyrelse. 6§. De uppgifter, som enligt denna lag tillkomma länsstyrelse, utövas, vad angår Stockholm, av överståthållarämbetet.

25 7§. Närmare bestämmelser angående tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen. AVDELNING II. Om vägdistrikt på landet. Om vägfullmäktige. 8§. Vägfullmäktige jämte suppleanter utses genom val. Rösträtt vid sådant val tillkommer en var, som jämlikt näst föregående årets taxeringslängder är skyldig att erlägga vägskatt till distriktet. En var röstberättigad äger en röst för varje påbörjat antal av fem vägskattekronor, som påförts honom, dock högst tio röster. Rösträtt må icke utövas av den, som med avseende å honom påförd vägskatt till distriktet, vilken förfallit till betalning under de tre sistförflutna kalenderåren, häftar för skatt för flera än två av dessa år. 9§. Vad om överlåtande av rösträtt å kommunalstämma är stadgat skall gälla även i fråga om val av vägfullmäktige. 10|. Röstlängd för val av vägfullmäktige skall det år sådant val äger rum upprättas för varje kommun av häradsskrivaren mot ersättning av vägdistriktet med belopp, varom särskilt stadgas. Röstlängden skall senast den 1 juli insändas till kommunalnämnden. Nämnden skall under fjorton dagar i juli månad hava den upprättade längden offentligen utlagd till granskning i den ordning om kommunens debiterings- och uppbördslängd är stadgad. Vill någon göra anmärkning mot röstlängden, äger han att före juli månads utgång ingiva skriftlig anmälan till kommunalnämnden, som därom skyndsamt beslutar, och skall längden därefter anses justerad, över kommunalnämndens beslut må besvär anföras i den ordning, som stadgas i 7 kapitlet lagen om kommunalstyrelse på landet. Den justerade röstlängden skall tillställas kommunalstämmans ordförande. 11 §. Valbar till vägfullniäktig eller suppleant för sådan är en var inom vägdistriktet mantalsskriven och där boende man eller kvinna, som är röstberättigad vid val av vägfullmäktige för distriktet. Vägfullmäktig eller suppleant kan ej den vara, som: a) är omyndig; b) är i konkurstillstånd; c) är av allmänna fattigvården omhändertagen för varaktig försörjning;

26 d) på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befattning eller genom utslag, som ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till påföljd, som nu är sagd, eller är ställd under framtiden för brott, vilket kan medföra sådan påföljd; eller e) är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan. E j må annan avsäga sig uppdrag att vara vägfullmäktig eller suppleant än: a) ämbets- eller tjänsteman, som av sin befattning är hindrad att fullgöra uppdraget; b) den som uppnått sextio års ålder; c) den som eljest uppgiver hinder, vilket godkännes av vägfullmäktige; eller d) vid valet den som de fyra senaste åren, det år då valet sker inberäknat, tjänstgjort såsom vägfullmäktig. 12 §. För val av vägfullmäktige skall vägdistrikt indelas i valkretsar, bestående av en eller flera kommuner. Vid valkretsindelning iakttages, att varje krets skall hava en folkmängd överstigande 1,000; att kommun, vars folkmängd överstiger nämnda tal, icke förenas med annan sådan kommun; samt att varje valkrets skall kunna omslutas med en sammanhängande gränslinje. 13 §. För varje valkrets utses en fullmäktig jämte en suppleant för varje påbörjat befolkningstal av 1,000 eller det lägre tal, som erfordras för att antalet fullmäktige för hela distriktet skall uppgå till minst 10. 14 §. Indelning i valkretsar samt det antal vägfullmäktige, som efter de i 13 § angivna grunderna skall utses, fastställas av länsstyrelsen i god tid före valet, sedan tillfälle beretts vägstyrelsen att avgiva yttrande i ärendet. 15 §. Val av vägfullmäktige jämte suppleanter förrättas kommunvis å kommunalstämma under tiden från och med den 1 september till och med den 15 november. I valkrets, som består av två eller flera kommuner, förrättas valet i de olika kommunerna å en och samma dag, som bestämmes av länsstyrelsen. Valet skall vara proportionellt, därest det begäres av väljande med sammanlagt minst så många röster, som motsvara det tal, vilket erhålles, om samtliga väljandes rösttal delas med siffran för det antal personer valet avser, ökad med 1. Sker ej valet proportionellt, skall tillika bestämmas den ordning, i vilken suppleanterna skola inkallas till tjänstgöring. I valkrets, som består av två eller flera kommuner, skall valet alltid vara proportionellt. Beträffande förfarandet vid sådant val skall gälla vad om annat proportionellt val å kommunalstämma är stadgat, där ej i 16 § annorlunda föreskrives eller avvikelse betingas av bestämmelsen i 8 § om röstvärdets beräkning. Sedan

27 valsedel avlämnats, skall ordföranden omedelbart å dess baksida tydligt anteckna det röstvärde, som tillkommer valsedeln. 16 §. Sammanräkning av rösterna i valkrets, som består av två eller flera kommuner, verkställes av länsstyrelsen. Sedan i sådan valkrets omröstningen avslutats, räknas omedelbart antalet valsedlar och röster. I det protokoll, som skall föras vid förrättningen, antecknas dels antalet valsedlar och röster, dels ock antalet av de personer, som enligt anteckningarna i röstlängden deltagit i valet. Efter dessa åtgärders vidtagande inläggas valsedlarna i ett eller flera hållfasta omslag, som omsorgsfullt förseglas under minst två närvarandes sigill och förses med påskrift angivande valet. De sålunda åsatta sigillen avtryckas därefter å protokollet. Därjämte antecknas i protokollet antalet omslag, vari valsedlarna inlagts. Omslagen jämte protokollet och röstlängden insändas sedan så snart ske kan till länsstyrelsen. Sker insändandet med posten, skall försändelsen assureras. 17 §. Vägfullmäktige väljas för fyra år, räknade från och med den 1 januari året näst efter det, då valet skedde. Avgår fullmäktig före valperiodens slut, inkallas den suppleant, som enligt den mellan suppleanterna bestämda ordningen bör inträda. Inträffar för vägfullmäktig eller behörigen kallad suppleant sådant hinder, att han ej kan inställa sig vid vägfullmäktigesammanträde, åligger det honom att därom ofördröjligen underrätta fullmäktiges ordförande, som till tjänstgöring vid sammanträdet inkallar den närmast i ordningen varande, till sådan tjänstgöring förut ej inkallade suppleanten. 18 §. Vägfullmäktige välja varje år för nästkommande kalenderår bland sig en ordförande och en vice ordförande. Underrättelse om dessa val, med angivande av de valdas namn och postadress, skall ofördröjligen insändas till länsstyrelsen. För året näst efter det, då val av vägfullmäktige ägt rum, skall ordförandevalet hållas vid fullmäktiges första sammanträde under året och ordförandeskapet intill dess utövas av den, som fullmäktige därtill särskilt utsett. 19 §. Vägfullmäktige skola sammanträda å ort inom vägdistriktet eller å annat ställe, som för sådant ändamål blivit av fullmäktige särskilt bestämt. 20 §. Vägfullmäktige skola årligen hålla två ordinarie sammanträden: ett före mars månads utgång för besluts fattande i anledning av berättelsen om föregående årets räkenskaper och förvaltning; samt

28 ett under tiden från och med den 15 augusti till och med den 15 september för fastställande av vägdistriktets utgifts- och inkomststat, för val av ledamöter i vägstyrelsen, därest dylikt val under året skall äga rum, samt för val av revisorer. Extra sammanträde med vägfullmäktige hålles, när länsstyrelsen därom förordnar eller vägstyrelsen eller de flesta av fullmäktige sådant äska eller ordföranden finner det nödigt. 21 §. Kallelse till vägfullmäktigesammanträde utfärdas av fullmäktiges ordförande eller, vid hinder för honom, av vice ordföranden. Kallelsen, vilken skall utfärdas skriftligen och innehålla bestämd uppgift om tid, ställe och de ärenden, som skola förekomma å sammanträdet, skall senast en vecka före sammanträdet delgivas en var fullmäktig eller med posten översändas till honom ävensom införas i en eller flera ortstidningar. Den omständigheten, att kallelsen ej blivit införd i tidning, utgör ej hinder för sammanträdets hållande. Länsstyrelsen samt en var ledamot av vägstyrelsen skola skriftligen underrättas om sammanträde. 22 §.

Vägfullmäktige må ej företaga ärende eller besluta däri, såvida icke flera än hälften av dem äro tillstädes. Är tillstädesvarande fullmäktig enligt stadgandet i 52 § andra stycket hindrad att deltaga i visst ärende, utgör ej den omständigheten, att till följd därav antalet av de deltagande icke överstiger hälften av fullmäktiges hela antal, hinder för ärendets företagande. Vägfullmäktig eller till sammanträde behörigen kallad suppleant, som utan anmält, av vägfullmäktige godkänt hinder avhåller sig från sammanträdet, skall bota till vägdistriktets kassa fem kronor och dubbelt så mycket, om sammanträdet måste i anseende till de närvarandes fåtalighet inställas eller upplösas. 23 §. Varje vägfullmäktig äger en röst. Vid vägfullmäktiges sammanträden äga landshövdingen eller den han i sitt ställe förordnar ävensom ledamot av vägstyrelsen, ändå att de icke äro vägfullmäktige, att vara tillstädes och deltaga i överläggningarna men ej i besluten. Den rätt nu är sagd tillkommer jämväl revisor vid granskning av den av honom avgivna revisionsberättelsen. 24 §.

De ärenden, som företagas till avgörande av vägfullmäktige, skola förut vara vederbörligen beredda av vägstyrelsen. Val må dock av vägfullmäktige förrättas utan föregående beredning. Detsamma gäller om avgörande av ärende, som fordrar skyndsam handläggning och icke avser utgift eller anskaffande av medel därtill eller avhändande av vägdistriktet tillhörig egendom eller efterskänkande av någon distriktets rättighet.

29 25 §. Kan ärende, som handlägges å vägfullmäktigesammanträde, icke å den utsatta dagen bringas till slut, skall sammanträdet fortsättas å annan dag. Om sammanträdets fortsättande skall, därest fullmäktige så besluta, kallelse i vanlig ordning utfärdas. Beslutes icke sådan kallelse, har ordföranden att, innan sammanträdet upplöses, bestämma och för de närvarande tillkännagiva tid för det fortsatta sammanträdet. Om fortsättande och avslutande av valförrättning, när val är proportionellt, gäller vad därom är särskilt stadgat. Begäres vid ärendes behandling å vägfullmäktigesammanträde bordläggning av ärendet och förenar sig minst en tredjedel av de närvarande därom, skall ärendet uppskjutas till annan dag, som ordföranden har att bestämma och i vanlig ordning kungöra. Bordläggning må ej, såvida icke beslut därom fattas med vanlig röstövervikt, ske i fråga om val eller mera än en gång i samma ärende. 26 §. Ordföranden åligger att å vägfullmäktigesammanträde framställa ärendena till överläggning samt att tillse, att ej andra frågor företagas till avgörande än de, som finnas angivna i kallelsen till sammanträdet. Fråga, som fordrar skyndsam handläggning, må med iakttagande av vad i 24 § är stadgat, ändå att den ej angivits i kallelsen, företagas till avgörande å sammanträdet, där samtliga närvarande fullmäktige besluta, att den skall upptagas. 27 §. Sedan överläggningen i ett ärende förklarats avslutad, framställer ordföranden proposition så avfattad, att den kan besvaras med ja eller nej. Ordföranden tillkännagiver därefter, huru enligt hans uppfattning beslutet utfallit, och befäster detsamma, där ej omröstning begäres, med klubbslag. Begäres omröstning, skall den verkställas efter upprop och utom vid val ske öppet. Där ej för särskilda fall annorlunda stadgas, bestämmes utgången genom enkel pluralitet av de avgivna rösterna. Falla rösterna lika för olika meningar, skiljer vid val lotten mellan lika rösttal, men blir i övriga fall den mening beslut, som ordföranden biträder. Val av vägstyrelse samt av revisorer och revisorssuppleanter skall vara proportionellt, därest det begäres av minst så många väljande, som motsvara det tal, vilket erhålles, om samtliga väljandes antal delas med siffran för det antal personer valet avser, ökad med 1. Om förfarandet vid sådant proportionellt val är särskilt stadgat. 28 §. För beslut erfordras två tredjedelar av de i omröstningen deltagandes röster, då beslutet avser beviljande av anslag, vartill medel skola anskaffas genom

30 upplåning, samt upptagande eller förnyande av lån, därunder inbegripet ingående av borgen, eller förlängning av tiden för erhållet låns återbetalande. Beslut om beviljande av anslag skall tillika innefatta, huruvida anslaget skall utgå av tillgängliga medel eller erforderligt belopp skall uttaxeras eller upplånas. 29 §. Vägfullmäktiges ordförande är icke i denna sin egenskap berättigad att uppbära arvode eller ersättning för andra med uppdraget förenade kostnader än för skrivhjälp, skrivmaterialier, postporton och dylika utgifter, som för vägdistriktets räkning påkallas vid uppdragets fullgörande. Fullmäktige må för ett år i sänder besluta, att sådan ersättning skall utgå med visst belopp, vilket icke må överstiga vad skäligt är med hänsyn till beräkneliga utgifter av nämnda art. Fullmäktig åtnjuter för deltagande i fullmäktiges sammanträde gottgörelse av vägdistriktets medel i form av dagtraktamente med fem kronor för sammanträdesdag samt, där våglängden mellan fullmäktigens hemvist och sammanträdesstället är större än tio kilometer, reseersättning, beräknad efter hälften av lägsta avgift för automobil eller hästskjuts, där icke järnväg eller omnibus är att tillgå eller fartygslägenhet begagnas, samt efter avgiften för tredje klass på järnväg eller plats i omnibus, där något av dessa fortskaffningsmedel finnes, eller för salongsplats på fartyg, där resan såmedelst sker. 30 §.

Ordföranden skall vid vägfullmäktigesammanträde föra eller på sitt ansvar låta föra protokoll. Protokollet, av vilket skall framgå, vilka fullmäktige varit närvarande, skall upptaga för varje ärende överläggningsämnet och beslutet, med angivande huruvida och i vilken ordning omröstning företagits. Justering av protokollet verkställes senast fjorton dagar efter sammanträdet å tid, som ordföranden bestämmer och vid sammanträdet tillkännagiver, av ordföranden jämte minst två därtill för varje gång av fullmäktige utsedda närvarande ledamöter. Justering må ock genast verkställas av fullmäktige. Protokollet underskrives, med anteckning om justeringen, av ordföranden och de utsedda justeringsmännen eller, där justeringen verkställts av fullmäktige, minst två vid sammanträdet närvarande ledamöter. Sedan protokollet justerats, skall tillkännagivande därom så fort ske kan införas i den eller de ortstidningar, i vilka kallelsen till sammanträdet varit införd. 31 §. Den, som vid vägfullmäktigesammanträde deltagit i avgörandet av ärende, äger anföra reservation mot det fattade beslutet. Reservation skall anmälas innan sammanträdet avslutas samt, om den närmare utvecklas, avfattas skriftligen och avgivas sist vid justeringen av protokollet.

31 32 §. Ordföranden skall tillse, att avskrift av vägfullmäktiges justerade protokoll tillställes länsstyrelsen och vägstyrelsen. För övrigt äger en var att taga avskrift av protokollet och att utan avgift få avskriftens riktighet bestyrkt. 33 §.

Vägfullmäktiges förhandlingar skola vara offentliga; dock må fullmäktige för visst ärende besluta, att överläggningen skall hållas inom stängda dörrar. Ordföranden vakar över ordningen vid vägfullmäktigesammanträde samt kan varna och, efter förutgången varning, låta utvisa en var, som förhåller sig oskickligt. Uppstår oordning, som ordföranden icke kan avstyra, äger han upplösa sammanträdet. Om vägstyrelse. 34 §. Vägstyrelsen tillhör att: 1) ombesörja utförandet av vägdistriktet åliggande väghållning; 2) förvalta för distriktets vägväsende avsedda medel (vägkassan) ; 3) verkställa vederbörande myndighets och vägfullmäktiges beslut rörande vägväsendet; 4) verkställa beredning av ärenden, som skola förekomma till behandling hos vägfullmäktige; 5) vidtaga övriga åtgärder, som jämlikt lag eller författning ankomma på styrelsen. Med beaktande av den för vägdistriktet fastställda utgifts- och inkomststaten äger vägstyrelsen antaga och entlediga tjänste- och arbetspersonal för vägdistriktet. 35 §. För vägstyrelsen skall finnas ett av länsstyrelsen utfärdat reglemente. Innan reglemente utfärdas, skall tillfälle beredas vägfullmäktige att avgiva yttrande i ärendet. 36 §. Antalet ledamöter av vägstyrelsen bestämmes av vägfullmäktige. Antalet må dock icke vara under tre eller över fem. En ledamot jämte suppleant för honom förordnas av länsstyrelsen. De övriga ledamöterna jämte minst lika många suppleanter väljas av vägfullmäktige. Sker ej valet proportionellt, skall tillika bestämmas den ordning, i vilken suppleanterna skola inkallas till tjänstgöring. 37 §.

I avseende å valbarhet, obehörighet och rätt till avsägelse skall vad i 11 § är stadgat om vägfullmäktig äga motsvarande tillämpning med avseende å ledamot och suppleant i vägstyrelsen; dock må länsstyrelsen kunna till ledamot eller suppleant förordna även den, som icke är valbar till vägfullmäktig.

32 Följande personer må icke vara ledamöter eller suppleanter i vägstyrelsen: landshövding, landssekreterare, landskamrerare, länsassessor, vägingenjör, domare eller allmän åklagare i orten, ej heller den, som är anställd av styrelsen eller eljest inför denna redovisningsskyldig. 38 §. Ledamöter och suppleanter i vägstyrelsen utses för fyra år, räknade från och med den 1 januari året näst efter det, då förordnandet eller valet skedde. Val skall förrättas vid vägfullmäktiges andra ordinarie sammanträde året näst efter det, då allmänna val av vägfullmäktige ägde rum. Avgår ledamot eller suppleant, som förordnats av länsstyrelsen, under den för honom bestämda tjänstgöringstiden, förordnar länsstyrelsen ledamot eller suppleant i den avgångnes ställe för den återstående delen av tjänstgöringstiden. Avgår ledamot, som utsetts vid proportionellt val, inkallas till ledamot den suppleant, som enligt den mellan suppleanterna bestämda ordningen bör inträda; den sålunda inkallade tjänstgör under den tid, som återstått för den avgångne. Avgår annan vald ledamot, anställes fyllnadsval för den återstående delen av tjänstgöringstiden. 39 §. Vägstyrelsen utser inom sig ordförande och vice ordförande att tjänstgöra den tid, för vilken de blivit utsedda till ledamöter. Underrättelse om dessa val, med angivande av de valdas namn och postadress, skall ofördröjligen insändas till länsstyrelsen för intagande i länskungörelserna. 40 §. Vägstyrelsen sammanträder å det ställe och å de tider styrelsen bestämmer och dessutom så ofta ordföranden finner det nödigt, ävensom då länsstyrelsen därom förordnar eller minst halva antalet av styrelsens ledamöter för uppgivet ändamål gör framställning därom. 41 §. Suppleanterna i vägstyrelsen böra i den mellan dem bestämda ordningen kallas till tjänstgöring, i den mån det erfordras till följd av hinder för ledamot eller vid uppkommen ledighet, som ej ännu kunnat fyllas, efter ledamot, som icke utsetts vid proportionellt val. Suppleant vare obetaget att även eljest närvara vid styrelsens sammanträden. 42 §. Vägstyrelsen må ej handlägga ärende, såvida icke flera än hälften av ledamöterna äro tillstädes. Ledamot eller till tjänstgöring kallad suppleant, som utan anmält, av styrelsen godkänt hinder avhåller sig från sammanträde, skall bota till vägkassan

33 fem kronor och dubbelt så mycket, om sammanträdet måste i anseende till de närvarandes fåtalighet inställas eller upplösas. 43 §. I fråga om sättet för besluts fattande och därför erforderlig omröstning skall vad i 27 § är stadgat om vägfullmäktige äga motsvarande tillämpning med avseende å vägstyrelsen. Vid omröstning för tillsättande av tjänstebefattning skall förfaras såsom vid val. Har den av länsstyrelsen utsedde ledamoten av vägstyrelsen deltagit i avgörande av ärende, däri fattats mot hans mening stridande beslut, åligger honom att låta till protokollet anteckna sin avvikande mening. 44 §. Vid vägstyrelsens sammanträde skall ordföranden föra eller på sitt ansvar låta föra protokoll. Justering av protokollet verkställes av styrelsen antingen genast eller vid nästa sammanträde. Därest vid sammanträde närvarit flera än tre ledamöter, må justering ock verkställas av ordföranden jämte två därtill av styrelsen utsedda närvarande ledamöter. Sedan protokollet justerats, skall tillkännagivande därom införas i en eller flera ortstidningar. Avskrift av det justerade protokollet skall ofördröjligen insändas till länsstyrelsen. En var äger att taga avskrift av protokollet och att utan avgift få avskriftens riktighet bestyrkt. 45 §. Ordföranden åligger att ombesörja vägstyrelsens skriftväxling, mottaga alla till styrelsen ställda framställningar, ansvara för att räkenskaper föras i enlighet med givna föreskrifter, vårda styrelsens handlingar och hålla register över dem. 46 §. Vägstyrelsen utser för varje kalenderår inom eller utom sig en kassaförvaltare. 47 §. Penningar eller värdehandlingar, som för vägdistriktets räkning innehavas av vägstyrelsen, skola så förvaras, att de icke sammanblandas med andra penningar eller värdehandlingar. Penningmedel, som ej erfordras för verkställande av nära förestående utbetalningar, skola för vägdistriktets räkning insättas hos bank eller å postgirokonto. 48 §. En var ledamot av vägstyrelsen ansvarar gemensamt med de övriga för de medel styrelsen har under sin förvaltning ävensom för de säkerhetshandlingar, mot vilkas antaglighet han icke gjort anmärkning till protokollet. 3—322/09.

34 49 §. Ledamot av vägstyrelse äger för deltagande i sammanträde eller förrättning i vägdistriktets angelägenhet ur vägkassan åtnjuta gottgörelse i form av dagarvode med skäligt belopp, som bestämmes av vägfullmäktige. Arvodet må icke sättas högre än till tolv kronor för sammanträdes- eller förrättningsdag. Vid resa för sammanträde eller förrättning, som nu sagts, utgår enligt av vägfullmäktige fastställda grunder tillika rese- och traktamentsersättning med högst vad som på grund av allmänna resereglementet utgår till vägingenjör. För dag, då dagarvode åtnjutes, må likväl ej beräknas traktamentsersättning. Jämte gottgörelse, som avses i första stycket, samt ersättning för kostnader för skrivmaterialier, postporton och dylika utgifter, som för vägdistriktets räkning påkallas vid uppdragets fullgörande, må efter vägfullmäktiges bestämmande för med uppdraget förenat besvär utgå årsarvode till sådan ledamot av vägstyrelsen, som utsetts till ordförande, sekreterare, räkenskapsförare, kassaförvaltare eller innehavare av annan motsvarande befattning inom styrelsen. Arvodet skall till beloppet bestämmas för ett år i sänder och må icke överstiga vad på grund av göromålens omfattning och art kan anses skäligt, ej heller bestämmas med hänsyn till den inkomst av tjänst, yrke eller näring, som uppdragets innehavare genom dess fullgörande går förlustig. Ersättningen för kostnader för skrivmaterialier, postporton och dylika utgifter må bestämmas att utgå med visst belopp för år, vilket belopp icke må överstiga vad skäligt är med hänsyn till beräkneliga utgifter av nämnda art. Om utgifts- och inkomststat samt revision. 50 §. För vägdistrikt skall årligen upprättas en utgifts- och inkomststat för det nästföljande kalenderåret. Statens utgiftssida skall upptaga: a) det löpande årets beräknade brist; b) de belopp i kapital och ränta, varmed distriktets skulder under det nästföljande året förfalla till betalning; c) de anslag, som tidigare beslutats för nästföljande år, så ock de anslag, som beslutats i samband med statens fastställande, däribland även ett anslag för oförutsedda behov. Statens inkomstsida skall upptaga: a) det löpande årets beräknade behållning; b) de inkomster, som i anledning av tidigare fattade beslut eller pä annan grund kunna påräknas under det näst följande året, så ock det belopp, som ytterligare skall anskaffas, ävensom sättet för dess anskaffande. I stället för det löpande årets beräknade brist eller behållning må upptagas det belopp, vartill nästföregående års brist eller behållning enligt avslutade räkenskaper uppgått.

35 51 §. Före juli månads utgång skall vägstyrelsen uppgöra och till vägfullmäktige avlämna förslag till utgifts- och inkomststat. Avskrift därav skall samtidigt insändas till länsstyrelsen. Statförslaget skall från och med dagen för tillkännagivandet av vägfullmäktiges andra ordinarie sammanträde under året vara offentligen tillgängligt på lämpligt ställe, som utsattes i tillkännagivandet. På nämnda sammanträde upptages statförslaget till granskning och fastställelse. Avskrift av den fastställda utgifts- och inkomststaten skall så fort ske kan och senast den 20 september insändas till länsstyrelsen. 52 §. För granskning av det nästföljande årets förvaltning skola årligen tre revisorer utses, två av vägfullmäktige och en av länsstyrelsen. På enahanda sätt utses jämväl tre suppleanter. Den, vilken såsom ledamot av vägstyrelsen eller eljest är redovisningsskyldig till vägdistriktet, må icke utses till revisor eller revisorssuppleant för granskning av förvaltning, för vilken han har att redovisa, ej heller deltaga i val av revisor eller revisorssuppleant för granskning av sådan förvaltning eller i beslut med anledning av granskningen. Revisorerna äga att när som helst inventera vägkassan samt taga del av räkenskaper och andra handlingar, som beröra förvaltningen. Vägstyrelsen må ej vägra att angående förvaltningen lämna revisorerna begärd upplysning. 53 §. Vad i 49 § är stadgat angående arvoden till ledamot av vägstyrelse, traktaments- och reseersättning samt gottgörelse för skrivmaterialier med mera skall med avseende å revisor äga motsvarande tillämpning. 54 §. Det åligger vägstyrelsen att enligt av Konungen meddelade föreskrifter föra vägdistriktets räkenskaper och avsluta dem för kalenderår. Räkenskaperna skola årligen före den 1 februari tillhandahållas vägfullmäktiges ordförande, vilken oförtövat, med föreläggande av viss tid för revisionsberättelsens avgivande, tillhandahåller dem åt revisorerna. 55 §. Revisionsberättelsen avlämnas till vägfullmäktiges ordförande, som över framställda anmärkningar infordrar vederbörandes förklaringar så tidigt, att de jämte revisionsberättelsen kunna framläggas till granskning å vägfullmäktiges första ordinarie sammanträde för året. Därjämte åligger det vägfullmäktiges ordförande att före nämnda sammanträde tillställa länsstyrelsen avskrift av såväl revisionsberättelsen som de avgivna förklaringarna.

56 §. Vägfullmäktige äga för sin del besluta, huruvida framställd anmärkning skall förfalla och ansvarsfrihet för förvaltningen meddelas eller laga åtgärd för bevarande av vägdistriktets rätt skall vidtagas. Finner länsstyrelsen ansvarsfrihet icke böra meddelas, äger länsstyrelsen förordna om vidtagande av därav påkallade åtgärder. Anställes ej talan å den förvaltning revisionsberättelsen avser inom ett år från det berättelsen framlades å vägfullmäktigesammanträde, skall så anses, som om ansvarsfrihet blivit beviljad. Utan hinder av att ansvarsfrihet beviljats må talan föras på grund av brottslig handling, där ej ansvarsfriheten uppenbarligen avsett även den handlingen. Om medel till bestridande av vägdistriktets utgifter. 57 §. Till bestridande av kostnaderna för väghållningen utgår bidrag av statsmedel efter ty därom är särskilt stadgat. 58 §. Landsting, kommun eller municipalsamhälle äger lämna bidrag till byggande av väg. 59 §. På Konungens prövning ankommer, huruvida och under vilka villkor tillstånd må meddelas vägdistrikt till upptagande av avgifter för begagnande av färjinrättning. 60 §. Vägdistriktets medelsbehov skall, i den mån det ej fylles genom andra inkomster, täckas genom uttaxering av vägskatt. 61 §. Skyldighet att utgöra vägskatt skall, med den i 62 § tredje stycket stadgade inskränkning, åligga en var, som jämlikt senast fastställda taxeringslängder är inom vägdistriktet skattskyldig till allmän kommunalskatt. Vägskatt utgöres av skattskyldig i förhållande till det antal vägskattekronor och vägskatteören, som påföres honom. 62 §.

Vägskattekronor och vägskatteören påföras enligt följande grunder: För varje skattekrona och skatteöre, som enligt kommunalskattelagen påförts skattskyldig såsom underlag för fastighetsskatt, påföras honom en och en halv vägskattekrona respektive ett och ett halvt vägskatteöre. Vad som icke uppgår till helt vägskatteöre bortfaller. Etthundra vägskatteören bilda en vägskattekrona. För varje skattekrona och skatteöre, som enligt kommunalskattelagen påförts skattskyldig såsom underlag för kommunal inkomstskatt, påföres honom en väg-

37 skattekrona respektive ett vägskatteöre; dock skall sådan påföring icke ske i fråga om den, som för kommunal inkomstskatt påförts mindre än tre skattekronor. Beträffande äkta makar skall, därest de i fråga om taxering till kommunal inkomstskatt icke äro att anse såsom av varandra oberoende skattskyldiga, befrielse enligt vad nyss sagts äga rum, allenast om makarna påförts sammanlagt mindre än tre skattekronor. 63 §. Vad i 75 § kommunalskattelagen är stadgat om dödsbos och dödsbodelägares ansvarighet för kommunal utskyld skall äga motsvarande tillämpning i fråga om vägskatt. 64 §. Till ledning för vägskattens bestämmande skola häradsskrivarna varje år efter slutade taxeringsförrättningar före juni månads utgång till vägstyrelsen insända förteckning, som för varje kommun inom vägdistriktet summariskt upptager antalet vägskattekronor. Vägstyrelsen låter däröver upprätta sammandrag, upptagande summan för hela vägdistriktet. 65 §. Vad om debitering, uppbörd, indrivning och redovisning av landstingsmedel är stadgat skall äga motsvarande tillämpning beträffande vägskatt. Om underställning och besvär. 66 §. Vägfullmäktiges beslut angående upptagande av lån, därunder inbegripet ingående av borgen, skola, där fråga är om lån, ställt på längre återbetalningstid än två år, för att vinna bindande kraft underställas Konungens prövning och fastställelse. Beslut, varom i första stycket sägs, skall insändas till länsstyrelsen, vilken det åligger att överlämna handlingarna, jämte eget yttrande, till Konungen. 67 §. Vägfullmäktiges beslut skola för att vinna bindande kraft underställas länsstyrelsens prövning och fastställelse, om beslutet avser: a) upptagande av lån, därunder inbegripet ingående av borgen, i andra fall än i 66 § avses; dock att underställning icke erfordras, där ej i följd av beslutet sammanlagda beloppet av vägdistriktets utan underställning skedda upplåning överstiger skillnaden mellan, å ena sidan, ett belopp motsvarande tre gånger antalet av de skattekronor och skatteören, varefter vägskatt skolat utgöras för sistförflutna året, och, å andra sidan, den summa, som för nämnda år beslutits skola i vägdistriktet anskaffas genom uttaxering; b) årsarvode till ledamot av vägstyrelse eller till revisor; eller c) utgifter, som erfordra uttaxering under längre tid än fem år. Vid prövning av beslut angående årsarvode äger länsstyrelsen, såframt det

38 beslutade beloppet överstiger vad som kan anses skäligt, fastställa arvodet att utgå med visst lägre belopp. över vägrad fastställelse må vägdistriktet föra klagan hos Konungen. 68 §. Underställning såsom i 67 § sägs skall ske jämväl i fråga om vägstyrelses beslut, om: a) beslutet* avser upplåtande av vägarbete på entreprenad, såframt arbetet innefattar en väsentlig del av väghållningen å den vägsträcka, som arbetet avser; b) beslutet avser tillsättande av befattningshavare för tillsyn å eller ledning av väghållningen; eller c) den av länsstyrelsen utsedde ledamoten av vägstyrelsen låtit till protokollet anteckna från beslutet avvikande mening. Vid prövning av sålunda underställt beslut äger länsstyrelsen förordna i saken efter ty prövas lämpligast. över vägrad fastställelse må vägstyrelsen föra klagan hos Konungen. 69 §. Medlem av vägdistriktet, som ej nöjes åt vägfullmäktiges beslut, äger att söka rättelse däri genom besvär, om beslutet icke tillkommit i laga ordning, står i strid mot allmän lag eller författning eller annorledes överskrider vägfullmäktiges befogenhet, eller kränker hans enskilda rätt eller eljest vilar på orättvis grund. Besvären skola, jämte det överklagade beslutet, ingivas till länsstyrelsen inom trettio dagar efter den dag, då vägfullmäktiges protokoll justerades, dagen då det skedde likväl oräknad. Det åligger klaganden därjämte såväl att vid besvären foga bevis om dagen, då sådan justering ägde rum, som ock att inom fjorton dagar efter det tiden för besvärens inlämnande utgått till vägfullmäktiges ordförande ingiva diariibevis över att han besvärat sig. Försummar klaganden något av vad sålunda föreskrivits, må beslutet gå i verkställighet. 70•§. Gå besvären ut därpå, att beslutet icke tillkommit i laga ordning, eller att det står i strid mot allmän lag eller författning eller annorledes överskrider vägfullmäktiges befogenhet, äger länsstyrelsen, där besvären finnas böra godkännas, att förbjuda beslutets verkställighet. Grundas besvären därpå, att klagandens enskilda rätt blivit genom beslutet kränkt, och bliva besvären godkända, gäller rättelsen till förmån för den som klagat, men står beslutet i övrigt fast, utan så är, att det finnes strida mot allmän lag eller författning eller eljest vila på orättvis grund, då länsstyrelsen må förordna om upphävande av beslutet i dess helhet.

39 71 §. I länsstyrelsens utslag må ändring sökas hos Konungen senast före klockan tolv å trettionde dagen efter det klaganden erhöll del av beslutet, dagen då det skedde likväl oräknad; dock äger menighet, som klagar, tillgodonjuta femton dagar längre besvärstid än nu sagts. 72 §.

Där medlem av vägdistriktet ej nöjes åt vägstyrelsens beslut, som icke är av rent förberedande eller verkställande art, skall vad i 69—71 §§ är stadgat äga motsvarande tillämpning. Där beslutet rör uteslutande enskild persons förhållande, skall dock tiden för talans fullföljande räknas från den dag, då beslutet genom utdrag av protokollet delgavs klaganden. Utan hinder av förd klagan må beslutet gå i verkställighet, där icke den prövande myndigheten annorledes förordnar. AVDELNING III. Om vägdistrikt, bestående av stad. 73 §. Såsom vägstyrelse i stad skall tjänstgöra den kommunala styrelse eller nämnd, som stadsfullmäktige därtill utse. 74 §.

Vad i 34 § samt 44 § fjärde stycket första punkten är stadgat angående vägstyrelse på landet skall i tillämpliga delar gälla även med avseende å vägstyrelse i stad. 75 §. Vid stadsfullmäktiges behandling av ärende, hörande till vägväsendet, äger landshövdingen eller den han i sitt ställe förordnar att vara tillstädes och deltaga i överläggningarna men ej i besluten. Länsstyrelsen skall skriftligen underrättas om stadsfullmäktigesammanträde, varvid ärende av nyssnämnda art skall behandlas. 76 §.

I stadens utgifts- och inkomststat skall vad som är att hänföra till väghållningen upptagas skilt från stadens övriga utgifter och inkomster. 77 §.

Sedan utgifts- och inkomststaten fastställts, skall avskrift av densamma, i vad den avser väghållningen, så fort ske kan tillställas länsstyrelsen. 78 §.

Vad i 57—59 §§ är sagt om bidrag till kostnaderna för väghållningen och om avgifter för begagnande av färjinrättning skall gälla även beträffande stad.

40 79 §. Vad utöver de för staden såsom vägdistrikt beräknade inkomster finnes erforderligt för bestridande av kostnaderna för väghållningen skall täckas på sätt är stadgat om kommunala utgifter i allmänhet. 80 §. Stadens räkenskaper angående väghållningen skola föras enligt av Konungen meddelade föreskrifter. 81 §. Länsstyrelsen skall årligen utse en revisor att jämte de av stadsfullmäktige utsedda revisorerna granska det nästföljande årets förvaltning, i vad den avser väghållningen. Revisorerna äga att när som helst taga del av räkenskaper och andra handlingar, som beröra förvaltningen. Vägstyrelsen må ej vägra att angående förvaltningen lämna revisorerna begärd upplysning. Finner den av länsstyrelsen utsedde revisorn anledning till erinran mot förvaltningen, åligger honom att hos länsstyrelsen skyndsamt göra anmälan härom. 82 | . Revisionsberättelsen och de förklaringar, som avgivits i anledning av densamma. skola i avskrift tillställas länsstyrelsen före juni månads utgång. 83 §. Utan hinder därav att stadsfullmäktige för sin del meddelat ansvarsfrihet för förvaltningen, i vad den avser väghållningen, äger länsstyrelsen, om den finner ansvarsfrihet icke böra meddelas, förordna om vidtagande av därav påkallade åtgärder. AVDELNING IV. Övergångsbestämmelser. 84 §. Denna lag skall, såvitt ej nedan annorlunda stadgas, lända till efterrättelse från och med den 1 januari 1936, och skall vad i lag eller författning är däremot stridande från och med nämnda dag upphöra att gälla. 85 §. Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum, som ersatts genom bestämmelse i denna lag, skall den bestämmelsen i stället tilllämpas. 86 §. Indelning av landsbygden i vägdistrikt skall ske före den 1 april 1934.

41 87 §. Val av vägfullmäktige enligt denna lags bestämmelser skola äga rum första gången under tiden från och med den 1 september till och med den 15 november 1934. Beslut om valkretsindelning och antalet vägfullmäktige för varje valkrets skall meddelas före den 1 juli 1934. 88 §. Rösträtt vid val av vägfullmäktige första gången tillkommer en var, som är upptagen i den senast justerade vägfyrktalslängden. En var röstberättigad äger en röst för varje påbörjat antal av trettio vägfyrkar, som påförts honom, dock högst tio röster. Angående upprättande av röstlängd skall gälla vad i 10 § stadgas. 89 §. Vägfullmäktige skola träda i verksamhet med 1935 års ingång. Kallelse till vägfullmäktiges första sammanträde utfärdas av den ledamot, som länsstyrelsen därtill utsett. 90 §. Vägstyrelse i vägdistrikt på landet skall enligt denna lags bestämmelser utses första gången före den 1 april 1935. Den sålunda utsedda styrelsen skall tjänstgöra från och med sistnämnda dag till 1939 års utgång. Före den 1 april 1935 skall länsstyrelsen fastställa reglemente för vägstyrelse i vägdistrikt på landet. 91 §. Denna lags bestämmelser om upprättande av utgifts- och inkomststat samt om vägskatt skola lända till efterrättelse från och med år 1935. Beträffande debitering, uppbörd, indrivning och redovisning av vägskatt på grund av tidigare fattat beslut om uttaxering skola dock förut gällande bestämmelser tilllämpas. Vägskatt skall icke utgöras för äldre lotshemman, så länge de äro underkastade lotsningsskyldighet. 92 §. Från och med den 1 januari 1936 skola hittills varande väghållningsdistrikts tillgångar och förpliktelser, därest distriktet uppgått i ett nytt vägdistrikt, övertagas av detta eller, därest distriktet delats, tilläggas samtliga de av indelningsändringen berörda distrikten att dem emellan fördelas enligt vad Konungen därom förordnar efter ty prövas skäligt med hänsyn till, bland annat, de olika delningsområdenas beskattningsföremål, de inom områdena befintliga vägarnas längd och beskaffenhet samt kostnaden för vägarnas underhåll. Äldre distrikts rätt till väg med vad därtill hörer skall övergå till det nya distrikt, inom vars område vägen är belägen.

42 Finnes äldre väghållningsdistrikt under de fyra åren närmast före denna lags ikraftträdande hava upplånat medel till bekostande av utgifter, som skäligen bort täckas genom utdebitering av vägskatt, eller genom underlåtenhet att verkställa skälig utdebitering av sådan skatt föranlett, att fonderade medel förbrukats, eller på annat sätt förorsakat, att nytt vägdistrikt vid övertagande av det äldre distriktets tillgångar och förpliktelser lider förfång, äger Konungen ålägga distriktet att lämna det nya distriktet skälig gottgörelse. 93 §. Vägstyrelse i äldre distrikt, som uppgått i ett nytt distrikt, skall så snart ske kan och senast den 1 juli 1936 till vägstyrelsen i det nya distriktet avgiva fullständig redovisning för förstnämnda distrikts ekonomiska ställning vid utgången av år 1935. Har äldre distrikt delats, skall sådan redovisning inom samma tid avgivas till vägstyrelserna i samtliga de av indelningsändringen berörda distrikten. 94 §. Revisorer skola enligt denna lags bestämmelser utses första gången under år 1935. Den av vägstyrelsen i äldre distrikt under år 1935 utövade förvaltningen skall granskas och fråga om ansvarsfrihet därför behandlas i den ordning, som stadgas i lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande på landet. Sistnämnda lag skall efter denna lags ikraftträdande även äga tillämpning i den mån sådant är nödigt för fullgörande av förpliktelser, som jämlikt 92 § denna lag eller 65 § lagen om allmänna vägar kan för äldre distrikt uppkomma gentemot nytt distrikt. Vid fattande av beslut å vägstämma efter denna lags ikraftträdande skall den senast justerade röstlängden för val av vägfullmäktige gälla. 95 §. Är enligt de vid denna lags ikraftträdande gällande rättsreglerna angående väghållningsbesvärets fullgörande medlem av stadskommun skyldig att bygga eller underhålla allmän väg eller att i stället härför erlägga särskild avgift till staden, skall skyldighet, som nu nämnts, upphöra från och med denna lags ikraftträdande, såvida icke Konungen, på framställning av staden, förordnar om skyldighetens avskrivning under en tid av tio år, räknade från lagens ikraftträdande. Sådant förordnande må icke meddelas, om skyldigheten är av ringa ekonomisk betydelse för staden. Vad i denna paragraf stadgats skall icke äga tillämpning beträffande skyldighet, som vid denna lags ikraftträdande är föremål för avskrivning. 96 §. Skall jämlikt 95 § första stycket successiv avskrivning av skyldighet att utföra väghållning äga rum, skall denna skyldighet ersättas av förpliktelse att utgiva en årlig avgift till staden. För avskrivningsperiodens första år skall avgiften utgå med belopp, svarande mot den normala årskostnaden för väghåll-

43ningens utförande. Beloppet fastställes av länsstyrelsen, och skall därvid hänsyn tagas jämväl till de bidrag av automobilskattemedel och andra statsmedel, som staden åtnjuter eller kan väntas komma att åtnjuta. För avskrivningsperiodens återstående tid nedsättes avgiften årligen med en tiondel av det ursprungliga beloppet. 97 §. Skall jämlikt 95 § första stycket avgiftsskyldighet successivt avskrivas, skall avgiften för avskrivningsperiodens första år utgå med det belopp, vartill avgiften under åren 1933—1935 årligen i medeltal uppgått. H a r vid avgiftens bestämmande hänsyn icke tagits till bidrag, varom förmäles i 96 §, äger länsstyrelsen föreskriva skälig jämkning av beloppet. För avskrivningsperiodens återstående tid nedsättes avgiften årligen med en tiondel av det för periodens första år bestämda beloppet. Innefattar avgift vederlag jämväl för annat än väghållning, ankommer på Konungen att efter stadens och de avgiftsskyldigas hörande förordna, huru stor del av avgiften skall anses motsvara väghållningsskyldigheten. 98 §. Innan länsstyrelsen jämlikt 96 § fastställer avgift eller jämlikt 97 § föreskriver jämkning av avgift, skall särskild utredning förebringas angående den normala årskostnaden för fullgörande av den väghållningsskyldighet, för vilken vederlag skall utgå, samt angående övriga omständigheter av betydelse för ärendets avgörande. Utredningen skall verkställas av en särskild nämnd, bestående av ordförande och två ledamöter. Ordföranden förordnas av länsstyrelsen, en ledamot utses av stadsfullmäktige och en av de väghållningsskyldiga eller, där fråga är om jämkning av avgift, de avgiftsskyldiga. Sistnämnde ledamot utses å sammanträde inför magistrat eller stadsstyrelse. Sedan nämnden slutfört sin utredning, skall nämndens protokoll jämte övriga till ärendet hörande handlingar insändas till länsstyrelsen. Nämndens ordförande åtnjuter enligt länsstyrelsens beprövande ersättning av allmänna medel.

44 Förslag till

Lag om ändrad lydelse av 59 § lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande på landet. Härigenom förordnas, att 59 § lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande på landet skall i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse: 59 §. Vägskatten utgår efter vägfyrk med iakttagande därav: a) att fastighet påföres en vägfyrk för varje tvåhundra kronor av taxeringsvärdet; samt b) att inkomst påföres en vägfyrk för varje femton kronor därav; dock med iakttagande att vad som icke uppgår till hel vägfyrk bortfaller. Vägfyrktalslängd i till vägstyrelsen. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1934.

45 Förslag till

Lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 6 juni 1930 om proportionellt val sätt vid val inom landsting, å kommunalstämma m. m. Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 6 juni 1930 om proportionellt valsätt vid val inom landsting, å kommunalstämma m. m. skall erhålla följande ändrade lydelse: 1§. Skall enligt gällande föreskrifter annat val inom landsting än riksdagsmannaval eller ock val å kommunalstämma, municipalstämma, allmän rådstuga eller kyrkostämma eller inom kommunalfullmäktige, municipalfullmäktige, stadsfullmäktige, kyrkofullmäktige eller vägfullmäktige vara proportionellt, skola därvid de i denna lag givna bestämmelserna lända till efterrättelse. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1935.

46 Förslag till

Lag om ändrad lydelse av 24 § lagen den 25 juni 1909 om arrende av viss jord å landet i Norrland och vissa delar av Svealand. Härigenom förordnas, att 24 § lagen den 25 juni 1909 om arrende av viss jord å landet i Norrland och vissa delar av Svealand skall erhålla följande ändrade lydelse: 24 §. Arrendatorn må ej förpliktas att ansvara för annan för fastigheten utgående skatt eller allmän tunga än dels för sådan, som enligt föreskrift i därom utfärdad lag eller författning åligger brukare, dels ock för fastighetsskatt, i den mån denna belöper på jordbruksvärde och icke utgår till landsting eller vägdistrikt. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1936. Skall på grund av punkt 2 av övergångsbestämmelserna till kommunalskattelagen samt 61 och 62 §§ lagen om vägdistrikt arrendator påföras vägskatt, för vilken enligt äldre bestämmelser jordägaren skolat ansvara, skall jordägaren fortfarande vara ansvarig för densamma.

Vägväsendet i Finland, Danmark och Norge. Finlands nu gällande väglag är av år 1927 och trädde i kraft följande år. Finland De allmänna vägarna indelas i Finland i landsvägar, kommunalvägar och byvägar. Beträffande väg eller stig, som förmedlar allmän samfärdsel till riksgräns eller mellan städer, landskommuner eller affärscentra eller från sådan väg till närbelägen järnvägsstation eller hamnplats, så ock mellan andra sådana orter, där väg prövas vara av allmänt behov, kan statsrådet förordna, att vägen eller stigen skall såsom l a n d s v ä g underhållas. Även angående väg, som nyanlägges i den för byggande av landsväg stadgade ordning, meddelas, sedan vägen färdigställts, dylikt uttryckligt förordnande. Landsväg bygges och underhålles av staten. Byggandet uppdrages åt den centrala vägmyndigheten, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som överlämnar arbetets utförande åt vederbörande distriktsorgan. Omvårdnaden om största delen av landsvägarna åligger närmast länsmännen med biträde av vägmästare och kommunala vägnämnder. Vägmästarna äro extra befattningshavare i väg- och vattenbyggnadsförvaltningen och fungera som länsmännens rådgivare samt utföra särskilda rent tekniska uppdrag. Var och en av vägmästarna har sitt eget distrikt, vilket, liksom också vågmästares stationsort, fastställes av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Underhållet av de landsvägar, varom nu är fråga, skall genom länsmännens åtgärd i varje kommun särskilt å auktion utbjudas på entreprenad för viss av landshövdingen bestämd entreprenadtid, ej över sex kalenderår i sänder; och skall vägen för sådant ändamål vara indelad i lotter, vilkas längd bestämmes av länsmannen i samråd med vederbörande vägnämnd. Länsmannen sänder det vid entreprenadauktionen förda protokollet jämte tillhörande handlingar ävensom eget utlåtande till landshövdingen, som efter vederbörande distriktsingenjörs hörande avgör, vilket eller vilka anbud som skola godkännas. Har å någon väglott intet antagligt anbud gjorts, skall landshövdingen pröva, huruvida ny auktion skall utlysas eller väglotten annorlunda underhållas. Under de sista åren har utvecklingen gått i den riktningen, att vägarna allt mera överlämnas i länsmännens och vägmästarnas omedelbara vård. Har underhållet lämnats på entreprenad, skola länsmannen och vägmästaren emellertid utöva ständig tillsyn därå, och skall länsmannen vår och höst samt jämväl å annan tid, då skäl yppas, förrätta särskild syn å landsväg, varvid vägmästaren samt en medlem av vägnämnden skola närvara. Befinnes vid syn väg vara bristfällig, skall entreprenören föreläggas att inom viss tid efter synen av-

48 hjälpa bristerna. Underlåtes detta, skall arbetet genom länsmannens försorg utan uppskov utföras, och skola kostnaderna därför hos entreprenören eller hos löftesmannen uttagas. Då entreprenörerna i de flesta fall icke äro i stånd att anskaffa dyrbara vägmaskiner, utföras maskinell hyvling och jämning av landsvägarna på statens bekostnad oberoende av om underhållet lämnats på entreprenad. För ändamålet har varje vågmästare en eller flera motorväghyvlar till sitt förfogande. Vid underhållet av de i länsmännens omedelbara vård varande landsvägarna tillämpas allmänt det s. k. vägvaktsystemet. Vägvakten har i vanliga fall c:a 10 kilometer väg i sin vård. Är 1930 underhöllos av länsmännen inalles 26 062 kilometer landsvägar, eller 26 062/297 = 87-75 kilometer väg per länsmansdistrikt och 26 062/52 = 5012 kilometer väg per vågmästare. Statsrådet kan på framställning av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bestämma, att en viss landsväg i anseende till trafikens betydelse, livlighet eller tunga beskaffenhet eller ock av annan orsak skall tagas i statens omedelbara vård, d. v. s. att vägen skall underhållas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsun. Underhållet ombesörjes i sådant fall närmast av distriktsingenjören eller efter hans förordnande av någon annan i distriktet tjänstgörande ingenjör. Vägvaktsystemet tillämpas. Är 1930 var totallängden av de i statens omedelbara vård tagna landsvägarna 3 388 kilometer. Enligt väglagen underhålla städer och köpingar inom sina områden befintliga landsvägsdelar men erhålla härför ersättning av statsmedel, beräknad efter vägens längd dock ej utöver vad vägens underhåll bevisligen kostat och i ingen händelse mera än den kostnad underhållet av i statens omedelbara vård tagna landsvägar i samma län under ifrågavarande år i medeltal dragit. Ersättning utgår endast för underhåll av de utom stadsplaneområdet befintliga landsvägarna. I början av år 1930 funnos sammanlagt 346 kilometer sådana inom städers och köpingars områden befintliga landsvägsdelar, för vilkas underhåll nämnda samhällen voro berättigade till ersättning. Vinterväghållningen ombesörjes av länsmännen eller, å automobilvägar, av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen eller andra myndigheter, exempelvis postverket. K o m m u n a 1 v ä g är sådan väg, som förmedlar samfärdsel mellan skilda delar av eller större byar inom en kommun eller leder från sådan väg eller från byväg till landsväg, järnvägsstation eller hamnplats och är av allmän betydelse för trafiken inom kommunen. Kommunalväg bygges och underhålles av kommunen, eventuellt med statsbidrag. Beslut om kommunalvägs byggande meddelas av landshövdingen efter framställning av kommunalfullmäktige. Statsbidrag beviljas av statsrådet. Nyanläggning av kommunalväg har hittills förekommit i jämförelsevis få fall, utan hava dessa vägar i vanliga fall tillkommit genom att byväg eller, ehuru mera sällan, landsväg förklarats för kommunalväg. Inom varje kommun finnes en av kommunalfullmäktige utsedd vägnämnd, vilken tjänstgör som kommunens verkställande organ beträffande vägväsendet. Underhållet av kommunalväg skall, därest kommunen icke behåller vägen i sin omedelbara vård, genom vägnämndens försorg medelst auktion utbjudas

49 på entreprenad för viss tid, ej över sex kalenderår för varje gång. Kommunalfullmäktige åligger att godkänna gjorda entreprenadanbud eller, därest antagliga anbud icke gjorts, utsätta ny auktion eller besluta om väglottens underhåll på annat sätt, t. ex. genom att lämna den i vägnämndens omedelbara vård. Med b y v ä g förstås väg, som förmedlar samfärdsel mellan byar eller från by leder till landsväg eller kommunalväg eller som eljest är allenast av ortsförhållandena påkallad. Dylik väg bygges och underhålles av dem, som draga nytta av vägen. För bestämmande av de olika intressenternas andel i vägbördan påföras en var av intressenterna vägenheter i förhållande till den nytta han har av vägen. Statsbidrag kan erhållas. (Byväg skiljer sig till sin uppgift icke så mycket från ägoväg, varmed förstås enskild väg på landet, som för en eller flera fastigheter är av varaktig nytta såsom farväg till gården eller för annat ändamål, som hänför sig till fastighetens behöriga utnyttjande.) Av den lämnade redogörelsen framgår, att staten genom olika organ själv bedriver ett omfattande vägbyggnads- och vägunderhållsarbete, som helt bekostas av statsmedel. Erforderliga medel härför och för bidrag till kommunalvägars och byvägars byggande och underhåll beviljas av riksdagen efter ett på grundval av vägmyndigheternas äskanden framlagt förslag. De å motorfordon och deras förbrukningsmaterial och tillbehör lagda skatter och tullavgifter uppgå till avsevärda belopp och motsvarade år 1930 ungefär 75 procent av statens samtliga vägutgifter och 79 procent av statens utgifter för landsvägarna. Dessa medel utgå icke såsom i Sverige direkt till vägväsendet. I Danmark, där väglagen av den 21 juni 1867 alltjämt är gällande, är vägväsendet en kommunal angelägenhet.' Landet är i kommunalt hänseende indelat i: huvudstaden, 85 stadskommuner och 25 amtsrådskretsar, vilka senare i sin tur äro indelade i sockenkommuner till ett antal av c:a 1 300. De allmänna vägarna på landsbygden äro landsvägar, bivägar eller gångstigar. L a n d s v ä g a r n a finnas upptagna i den av departementet för allmänna arbeten på förslag av vederbörande amtsråd fastställda landsvägsförteckningen. De handhavas för respektive amtsrådskretsar av amtsrådet genom en av detta anställd amtsväginspektör med underlydande personal av vägassistenter och vägförmän. Byggande och underhåll av landsväg bekostas av amtsrådet. Ny landsväg får ej anläggas, ej heller gammal väg givas ändrad sträckning eller bredd utan medgivande av departementet för allmänna arbeten. Detta utövar genom en vid detsamma anställd överväginspektör den allmänna tillsynen över att landsvägarna underhållas så, att de motsvara trafikens krav. För övrigt bestämma amtsråden själva vilka arbeten, som skola utföras å vägarna. B i v ä g a r n a äro upptagna på en av amtsrådet för var och en av de amtsrådskretsen tillhörande sockenkommunerna uppgjord bivägsförteckning. Dessa vägar handhavas av sockenråden under tillsyn av amtsrådet, som vanligen utövar denna tillsyn genom amtsväginspektören eller en särskild biväginspektör. I några amtsrådskretsar utövas tillsynen av amtsrådets medlemmar. Kost4—322106

50 nåden för underhåll av biväg ävensom för anläggning av ny biväg bestrides av sockenkommunen, eventuellt med tillskott av medel, som disponeras av amtsrådet. I regel utföres arbetet med lejd arbetskraft, men sockenråden hava sedan gammalt rätt att låta väghållningen utföras av sockenborna in natura, och denna arbetsmetod användes ännu på några ställen. De allmänna g å n g s t i g a r n a finnas upptagna på de av sockenråden upprättade gångstigsförteckningarna. De underhållas av vederbörande sockenråd under överinseende av amtsrådet. I varje amt (några amt omfatta två amtsrådskretsar) har amtmannen högsta tillsynen över vägväsendet och kan, då han så anser erforderligt, till departementet för allmänna arbeten ingiva rapport om vägväsendet inom amtet. De allmänna trafiklederna inom s t ä d e r n a s områden indelas i egentliga stadsgator, landsvägar, landsvägsgator, bivägar och gångstigar. De e g e n t l i g a s t a d s g a t o r n a handhavas av stadsfullmäktige och äro ej underkastade tillsyn av statlig myndighet. Deras anläggning och underhåll bekostas av staden. L a n d s v ä g a r o c h l a n d s v ä g s g a t o r , vilka senare utgöra fortsättning av landsväg genom själva staden, finnas upptagna i den förenämnda landsvägsförteckningen. Det ankommer på amtsrådet att underhålla landsväg, medan däremot underhållet av landsvägsgata ombesörjes av amtsrådet och stadsfullmäktige gemensamt efter vissa bestämda grunder, överinseendet över underhållet av såväl landsväg som landsvägsgata utövas av departementet för allmänna arbeten genom överinspektören. Under tidernas lopp hava städerna genom överenskommelse med amtsråden övertagit många av dessa landsvägar och landsvägsgator, vilka därigenom såsom stadsgator kommit under respektive stads administration. B i v ä g a r och g å n g s t i g a r inom städernas område handhavas av stadsfullmäktige. Byggande och underhåll bekostas av staden. Skötseln av dessa bivägar och gångstigar är underkastad tillsyn av amtmannen. Huvudstaden Köpenhamn har sitt särskilda vägväsende. Såväl amten som städerna och sockenkommunerna erhålla av automobilskattemedel bidrag till väghållningskostnadernas bestridande. Tillsyn å dessa medels användning utövas av överväginspektören samt, vad angår sockenkommunerna, av amtmannen. För att motverka den med vägväsendets starka decentralisation sammanhängande svårigheten att få till stånd vägföretag, som äga betydelse huvudsakligen för den genomgående trafiken, avsattes sedan år 1927 en viss procent av automobilskattemedlen till en särskild vägfond, från vilken bidrag till sådana företag lämnas av departementet för allmänna arbeten. Departementet disponerar därjämte enligt en lag den 1 februari 1930 årligen ett belopp av 2 miljoner kronor av automobilskattemedel för åstadkommande av nödig trafiksäkerhet vid järnvägskorsningar. Särskilda kommissioner inom varje amt besluta, vilka arbeten skola utföras vid de olika korsningarna, varefter departementschefen bestämmer den ordning, i vilken arbetena skola verkställas. Ar-

51 betsplanerna granskas dessförinnan av en kommission med överväginspektören som ordförande. Enligt den norska väglagen, som är av år 1912 men under senare år ändrats i flera betydelsefulla delar, indelas de allmänna vägarna på landsbygden i h u v u d v ä g a r och b y g d e v ä g a r . De förra indelas i sin tur i tre grupper, av vilka den första omfattar viktigare vägar, som förbinda riket med grannrike eller ett fylke med ett annat. Den andra gruppen omfattar för automobiltrafiken viktigare genomfartsvägar, vilka benämnas riksvägar. Till den tredje gruppen hör sådan väg, som inom ett fylke förmedlar samfärdsel mellan två eller flera härad eller som för en väsentlig del av ett härad är den enda eller viktigaste vägen till stad eller annat trafikcentrum. I fråga om vägväsendet utgöra fylkena de lokala enheterna, dock att beträffande mindre vägar även häradskommunerna hava vissa skyldigheter. Inom varje fylke finnes en fylkesvägstyrelse, bestående av fylkesmannen som ordförande samt två av fylkestinget för tre år valda ledamöter jämte två suppleanter för dem. Den direkta ledningen av vägarbetena inom varje fylke utövas dock av en av departementet för offentliga arbeten tillsatt överingenjör med biträde av en eller flera avdelningsingenjörer och assisterande ingenjörer. Nyssnämnda departement är central myndighet för vägväsendet och under departementet sorterar en vägdirektör. Till byggande av h u v u d v ä g beviljar stortinget anslag, men bidrag skall lämnas av fylket. Sedan anslag beviljats, uppdrager centralmyndigheten genom vägdirektören och fylkesmannen åt överingenjören i fylket att utföra arbetet enligt gällande bestämmelser för arbetsdriften vid statens vägväsende. Vägen bygges under överingenjörens ledning och under kontroll av vägdirektören samt överlämnas därefter till underhåll av fylket genom överingenjören. Högfjälls-, riks- och mellan riksvägar underhållas dock av staten, likaledes genom överingenjören. B y g d e v ä g a r n a äro av häradskommunal karaktär. Sedan överingenjören efter bemyndigande av fylkesmannen uppgjort förslag till byggande av väg och detta förslag godkänts av kommunalstyrelsen, blir ärendet genom fylkesmannen förelagt fylkestinget för godkännande av den upprättade planen och beviljande av vanligt fylkesbidrag. Fylkesmannen bemyndigar därefter överingenjören att igångsätta arbetet, och sedan detsamma avslutats överlämnas vägen till underhåll av häradskommunen under överingenjörens ledning. Såsom av det föregående framgår, och detta gäller även de statliga vägaTna, omhänderhar överingenjören såväl byggande som underhåll av de allmänna vägarna. Den lokala tillsynen å underhållet utövas av länsmännen eller särskilda tillsyningsmän. Kostnaderna för riksvägarnas underhåll bestridas av automobilskattemedel med bidrag av respektive fylken. Underhållet av övriga huvudvägar och av bygdevägarna bekostas av fylkena respektive häradskommunerna. I fråga om bygdevägarna kan underhållet utföras in natura efter särskilda grunder.

MOTIV

55 Inledande översikt. Den vid detta betänkande fogade utredningen angående väghållningsbesväret i städerna, verkställd av kammarrådet Erik Schalling, innehåller en omfattande rättshistorisk översikt över vägväsendet, avseende både städer och landsbygd. Såsom av översikten framgår, infördes först med 1891 års lag angående väghållningsbesvärets utgörande på landet en särlagstiftning för landsbygdens väghållning; bestämmelserna i byggningabalkens 25 kapitel, som förut gällt beträffande såväl landsbygdens som städernas vägar, ägde därefter tilllämpning endast i fråga om de senare. Medan byggningabalkens bestämmelser i berörda del kvarstått oförändrade, har 1891 års väglag gång efter annan i skilda avseenden ändrats. De mest betydande nyheterna i nämnda lag voro: utvidgning av väghållningsskyldigheten till att åvila, icke såsom förut allenast den i mantal satta jorden, utan i stort sett all jordbruksfastighet, samt, med viss begränsning, även annan fastighet och inkomst; vägbeskattning efter en på visst sätt beräknad repartitionsenhet, vägfyrken; utsträckning av skyldigheten att deltaga i vägunderhållet in natura även till avsöndrade jordlägenheter och i sammanhang därmed förändring av vägdelningens karaktär i riktning mot en obegränsad väglottstyckning; statens deltagande i barmarksvägunderhållet genom ett för alla vägdistrikt likformigt bidrag i förhållande till uppskattad kostnad för underhåll av de indelade vägarna. Redan kort tid efter det att den nya lagen år 1895 i allmänhet trätt i kraft framkommo anmärkningar mot densamma, och år 1900 begärde riksdagen viss revision av lagen, dock icke beträffande dess huvudgrunder, vilka borde lämnas orubbade. Fem år senare genomfördes vissa ändringar i lagen, av vilka de viktigaste voro: utsträckning av väghållningsskyldigheten till flera förut fritagna beskattningsföremål och skärpning av samma skyldighet för en del andra; inrättande av s. k. vägstämma såsom organ för de väghållningsskyldigas yttrande- och beslutanderätt; höjning av det ordinarie statsbidraget till vägunderhållet och anvisning på extra statsunderstöd åt synnerligen betungade vägdistrikt i mån av därför tillgängliga medel. Å r 1911 ansågs tiden inne att låta väglagen, vari även efter 1905 företagits en del ändringar, bliva föremål för fullständig omprövning. Särskilda sakkunniga, den s. k. vägkommissionen, tillkallades med uppdrag att verkställa utredning angående de åtgärder, som kunde finnas nödiga för åvägabringande av en jämnare fördelning av väghållningsbesväret, samt utarbeta det förslag till förändringar av väglagen m. m., vartill utredningen kunde föranleda, ävensom i samband därmed underkasta väglagstiftningen revision järn-

56 väl i andra avseenden. Kommissionen framlade år 1916 förslag till lag om allmänna vägar på landet samt följande år förslag till lag om vägkommunal styrelse på landet. Med anledning av framställda anmärkningar mot kommissionens förslag uppdrogs åt särskilt tillkallade sakkunniga, de s. k. 1920 års vägsakkunniga, att verkställa granskning och omarbetning av förslaget. Sedan dessa sakkunniga under år 1921 avgivit betänkande med förslag till lag om allmänna vägar på landet, utarbetades på grundval av detta förslag proposition i ämnet till 1922 års riksdag (nr 100). Vid frågans behandling inom riksdagen vann det framlagda förslaget i stort sett allmänt gillande, men enighet kunde icke uppnås om grunderna för vägskattens utgörande och beräkningen av statsbidraget till väghållningen, varför propositionen icke blev av riksdagen antagen. Vid 1923 års riksdag väcktes inom båda kamrarna motioner i ämnet ( I : 124 och I I : 160), vilka emellertid ej heller föranledde någon riksdagens åtgärd. I avbidan på en fullständig revision av väglagen hava under tiden från 1920 vidtagits åtskilliga partiella ändringar i lagen. Bland sådana må särskilt framhållas nya bestämmelser angående grunderna för vägskattens utgörande samt införande av bestämmelser, som möjliggjort den nu allmänt verkställda övergången från vägunderhåll in natura av enskilda väghållningsskyldiga till underhåll medelst vägkassan. Ehuru 1891 års väglag, såsom av det ovan sagda framgår, i åtskilliga avseenden tid efter annan undergått förändringar för att bättre motsvara de ändrade förhållandena inom vägväsendet, kan den likväl icke anses uppfylla de krav, som böra ställas på en modern väglag. Den rastlösa utveckling, som vägväsendet under senare år undergått, har till stor del reglerats vid sidan av väglagen genom i administrativ väg meddelade bestämmelser, särskilt sådana varigenom föreskrivits villkor för åtnjutande av bidrag av automobilskattemedel. Dylika bestämmelser hava, bland annat, kraftigt medverkat till övergången från vägunderhåll in natura till vägunderhåll medelst vägkassan, vilken övergång, såsom förut nämnts, möjliggjorts genom ändring av väglagen. Enligt 1891 års väglag i de delar, som äga tillämplighet å nu rådande förhållanden, gäller i huvudsak följande. I fråga om väghållningen är varje härad som regel en gemensamhet för sig, väghållningsdistrikt. Väghållningsdistriktets beslutanderätt utövas av vägstämman; verkställande organ är vägstyrelsen. Det ankommer på länsstyrelsen att meddela beslut om byggande av allmän väg, om indragning av dylik väg samt om övertagande till allmänt underhåll av enskild väg. Allmän väg är av två slag, nämligen landsväg och bygdeväg, varjämte under allmän väg inbegripes i de flesta avseenden jämväl ödebygdsväg. I skyldigheten att bygga och underhålla allmän väg deltaga praktiskt taget all jordbruksfastighet, för vilken fastighetsskatt enligt kommunalskattelagen skall utgöras, all annan fastighet, för vilken sådan fastighetsskatt skall utgöras, därest taxeringsvärdet uppgår till minst 800 kronor, samt till kommunal inkomstskatt beskattningsbar inkomst, därest den taxerade inkomsten uppgår till minst 1 000 kronor. I den mån väghållningsdistrikt tillkommande bidrag av statsmedel m. m. icke förslå till bestridande

57 av kostnaderna för väghållningen, täckas dessa genom uttaxering av vägskatt å förenämnda beskattningsföremål. Vägskatten utgår efter vägfyrk med iakttagande, att en vägfyrk påföres jordbruksfastighet för varje 100 kronor av taxeringsvärdet, annan fastighet för varje 150 kronor av taxeringsvärdet samt inkomst för varje 15 kronor därav. Rösträtt å vägstämma beräknas efter vägfyrktal. Består distrikt av mer än en kommun, äga de väghållningsskyldiga låta sin talan å vägstämman föras genom av dem kommunvis efter vägfyrktal utsedda ombud. Inom köping eller annat samhälle på landet, för vilket vad i stadsplanelagen är stadgat för stad äger tillämpning, åligger det samhället att, vad angår väg som på grund av nämnda lag skall vara upplåten för allmänt begagnande såsom gata, för distriktets räkning ombesörja väghållningen. Samhälle är berättigat att jämväl i vidare mån än nu sagts för distriktets räkning ombesörja väghållningen inom samhället. För väghållning, som samhälle sålunda utför, erhåller det ersättning av distriktet. Beträffande vinterväghållningen gäller, att densamma skall, där ej länsstyrelsen annorlunda förordnar, ombesörjas av ploglag, som länsstyrelsen inrättar av lämpligt belägna jordbruksfastigheter. Vad förut sagts därom, att 1891 års väglag såsom i flera avseenden föråldrad bör ersättas av lagbestämmelser, som bättre motsvara nuvarande förhållanden inom vägväsendet, gäller givetvis i än högre grad om de beträffande städernas allmänna vägar fortfarande gällande stadgandena i 25 kapitlet byggningabalken med därtill hörande författningar. Angående innebörden av dessa stadganden, vilka för övrigt i stor utsträckning numera icke tillämpas, få de sakkunniga hänvisa till Schallings utredning. Lika med vägkommissionen anse de sakkunniga, att den nya väglagstiftningen bör utformas i två särskilda lagar, och framlägga de sakkunniga i enlighet med denna sin uppfattning förslag till lag om allmänna vägar och förslag till lag om vägdistrikt. I den förra lagen, vilken lika med den nuvarande väglagen bör hava karaktär av allmän civillag, hava inrymts stadganden om de allmänna vägarnas klassifikation, vägs beståndsdelar, byggande och underhåll av väg, tillsyn å väghållning ävensom enskildas av väghållningen berörda förhållanden. Den föreslagna lagen om vägdistrikt, vilken bör hänföras till kommunallagarna, innehåller bestämmelser om rikets indelning i vägdistrikt, om sådant distrikts beslutande, verkställande och kontrollerande organ, om utgifts- och inkomststat samt om medel till bestridande av vägdistrikts utgifter. De saidkunniga hava ansett sig icke böra föreslå någon särskild lag i fråga om städernas allmänna vägar. Beträffande den egentliga väglagen hava de sakkunniga vid utarbetande av sitt förslag visserligen haft förhållandena på landsbygden närmast i tanke, men därefter ingående prövat, i vad mån olikartade förhållanden i stad påkallade tillägg till eller förändringar i förslaget, vilket visat sig vara fallet endast i obetydlig omfattning. Helt annorlunda förhåller det sig i nu berörda avseende med den vägkommunala lagen. Enligt förslaget utgör varje stad eget vägdistrikt, och väghållningen blir i sådant

distrikt en vanlig kommunal angelägenhet, för vars handhavande lagen om kommunalstyrelse i stad och på grund av denna tillkomna stadgar och reglementen böra i huvudsak bliva normerande. De jämförelsevis fåtaliga bestämmelser, som på grund av särskilda skäl ansetts därutöver böra gälla för stadskommunen i egenskap av vägdistrikt, hava inrymts i en särskild avdelning av den vägkommunala lagen. Då däremot vägdistrikten på landet enligt de sakkunnigas förslag komma att liksom hittills utgöras av för väghållningens ombesörjande särskilt bildade kommunala samfälligheter, hava för dessas del i lagen om vägdistrikt lämnats bestämmelser ungefär lika fullständiga som de i övriga kommunallagar förekommande. I de mycket talrika fall, då för vägdistrikten kunna och böra gälla samma eller nära motsvarande regler som de för primärkommunerna eller landstingen gällande, innehåller lagförslaget endast undantagsvis hänvisning till annan kommunallag. För de personer, som på ett eller annat sätt deltaga i handhavandet av vägdistriktens angelägenheter, försvåras nämligen arbetet, därest de nödsakas att kombinera direkta bestämmelser och sådana, till vilka hänvisats. De sakkunniga hava därför ansett det lämpligast att göra den vägkommunala lagens bestämmelser så fullständiga, att dess tillämpning i de allra flesta fall skall kunna ske utan dylik kombination. Vad angår den föreslagna lagstiftningens sakliga innebörd må i fråga om den egentliga väglagen framhållas, att de allmänna vägarnas nuvarande indelning i landsvägar, bygdevägar och ödebygdsvägar ersattes med en indelning i landsvägar och ödebygdsvägar. I fråga om de landsvägar, som äro av synnerlig betydelse för den långväga, genomgående samfärdseln, i förslaget benämnda riksvägar, föreslå de sakkunniga den betydelsefulla nyheten, att byggande av sådan väg skall ske genom statens försorg och på dess bekostnad, eventuellt med ett mindre bidrag från vederbörande vägdistrikt. I detta sammanhang må påpekas, att med byggande av väg förstås icke blott anläggning av ny väg utan jämväl omläggning och förbättring av väg. Underhåll av riksväg liksom av annan allmän väg skall däremot ankomma på vägdistrikten och såväl på landet som i stad utföras genom vägstyrelsens försorg. Systemet med underhållets ombesörjande av enskilda väghållningsskyldiga bibehålies icke ens som ett alternativt system. Även vinterväghållningen skall utföras genom vägstyrelsens försorg och icke genom särskilt inrättade ploglag. Nu gällande förbud att inom visst avstånd från väg uppföra byggnad eller hava upplag eller annan anordning, som kan hindra vägens upptorkande eller fri sikt, hava i flera avseenden skärpts. Detsamma gäller om förbudet mot förekomsten av annonstavlor, reklamskyltar och dylikt utmed väg. Tillsyn å väghållningen skall utövas av länsstyrelsen. Vägsyn i den betydelse detta uttryck har i 1891 års väglag skall icke förekomma. Den nuvarande vägsynenämndens uppgift att i händelse av behov meddela beslut om borttagande av träd, buskar, upplag eller andra anordningar utmed väg, om utbyte av snösamlande stängsel, om tillstånd för väghållare att uppsätta snöskärm samt om ersättning till jordägare för skada i anledning av sådana åtgärder ankommer enligt förslaget på en av länsstyrelsen tillsatt vägnämnd,

59 som tillagts även andra uppgifter. Så t. ex. äger vägnämnd att under viss förutsättning meddela väghållare tillstånd att å annan än kronan tillhörig mark taga väghållningsämnen, en befogenhet som enligt gällande väglag tillkommer häradsrätt. Förslaget till lag om vägdistrikt innehåller åtskilliga betydelsefulla nyheter. Den nuvarande vägstämman ersattes av vägfullmäktige, valda med tilllämpande av en tiogradig röstskala. Landsbygdens indelning i vägdistrikt ankommer på Konungen. De sakkunniga hava ansett sig icke kunna föreslå vägdistrikt, omfattande hela landstingsområden, men då å andra sidan flertalet av de nuvarande distrikten måste anses för små, hava de sakkunniga förordat sammanslagning av hittillsvarande distrikt. Förslaget innehåller en hel del bestämmelser, avsedda att öka det statliga inflytandet å den vägkommunala förvaltningen. Exempelvis må nämnas, att länsstyrelsen skall utse en ledamot av vägstyrelse på landet samt en av de revisorer, som hava att granska vägstyrelsens förvaltning. Det sist sagda gäller även vägdistrikt, bestående av stad. I detta sammanhang må vidare nämnas, att vägfullmäktiges och vägstyrelses beslut i vissa fall skola underställas länsstyrelsens prövning och fastställelse. Beträffande statsbidrag till väghållningskostnadernas bestridande innehåller förslaget allenast, att dylika bidrag utgå enligt vad därom är särskilt stadgat, men har i motiveringen nu berörda spörsmål ingående behandlats. Vad slutligen angår den viktiga frågan om vägskatten, innebära de föreslagna repartitionsgrunderna vid jämförelse med de nu gällande en högst avsevärd lättnad i den jordbruksfastigheterna åvilande skattebelastningen.

60 Förslag till lag om allmänna vägar. 1. A l l m ä n m o t i v e r i n g . Vägarnas indelning i klasser. I #25 kapitlet byggningabalken i dess ursprungliga lydelse skildes mellan, å ena sidan, landsväg (1 §) samt, å andra sidan, väg till ting, kyrka och kvarn samt annan farväg (2 §). Genom kungl. förordning den 19 februari 1824 tillkommo ytterligare i 1 § »väg till hamn, lastplats, varunederlagsplats, samt emellan segelleder, båtleder och flottleder, ävensom väg till alla sådana ställen, där vägar prövas vara för varutransporten av allmän nytta och nödvändighet», vilka vägar skulle vara av samma natur som landsväg. Sådan väg skulle vara tio alnar bred, varemot väg till ting, kyrka och kvarn så ock annan farväg skulle hava en bredd av sex alnar. I kungl. resolutionen den 8 januari 1735 på adelns besvär stadgades, att »inga andra för kungs- och allmänna landsvägar böra anses, än de som gå antingen igenom landet stapel- och uppstäderna emellan samt med gästgivaregårdar försedda äro, vilka till det minsta skola vara tio alnar breda, eller ock sådana, som i landet, där det tarvas, efter vederbörande tingsrätts rannsakning, med Kungl. Maj:ts befallningshavandes samtycke, likmätigt lag hädanefter anläggas och med gästgivaregårdar förses». I samma resolution stadgades vidare, att »de övriga smärre vägar, som gå emellan härad och socknar, till tings, kyrka, kvarn, marknadsplatser, bruk och sjöhamnar samt andra kundbara orter, böra hädanefter, där det icke redan skett, göras allenast sex alnar breda». Enligt kungl. kungörelsen den 27 november 1845 angående vissa föreskrifter i anledning av vad om jords eller lägenhets avstående för allmänt behov alvordet förordnat skulle, då fråga uppstode om anläggning av allmän väg eller om förändring av anlagd vägs egenskap av enskild, socken-, härads- eller landsväg, Konungens befallningshavande, sedan vederbörande blivit hörda, pröva, huruvida vägen såsom socken-, härads- eller landsväg tarvades eller eljest såsom ledande till hamn, lastplats, varunederlagsplats eller emellan segelleder, båtleder eller flottleder m. m. vore för varutransporter av allmän nytta och nödvändighet. De allmänna vägarnas indelning i lands-, härads- och sockenvägar upprätthölls emellertid icke strängt och de olika begreppen sammanblandades i viss mån, så att det mången gång var svårt att avgöra, till vilken klass en väg rätteligen hörde; i synnerhet gällde detta om härads- och sockenvägar.

Cl I 1 8 9 1 å r s v ä g l a g definieras begreppet allmän väg så, att därmed för- 1891 års stås väg, som prövas vara för allmänna samfärdseln nyttig och nödig. Enligt v a s a&nämnda lag indelas de allmänna vägarna i landsvägar och bygdevägar, de senare motsvarande härads- och sockenvägarna. Till l a n d s v ä g hänföres väg, som för allmänna samfärdseln är av större betydelse och förenar riket med annat rike eller ett län med annat län, leder från en stad till annan eller tjänar att förbinda något härad i dess helhet eller till väsentlig del med stad, större hamn- och lastageplats, järnvägsstation eller annat jämförligt samhälle. Till b y g d e v ä g räknas väg av förenämnda beskaffenhet, men som ej är av den vikt för allmänna samfärdseln, att den bör hänföras till landsväg, så ock väg emellan härad eller socknar, från allmän väg till kyrka eller tingstad samt annan med dessa jämförlig väg. Genom 1919 års lag om ö d e b y g d s v ä g a r har en tredje vägkategori tillkommit, för vilken i vissa avseenden säregna rättsregler gälla, men som i övrigt faller under begreppet allmän väg. Med ödebygdsväg förstås väg, som till avsevärd längd sträcker sig över fjäll, genom skogar eller genom glest befolkade trakter och som, ehuru vägen icke prövats vara för allmänna samfärdseln nyttig och nödig, likväl finnes vara till gagn för det allmänna såsom ägnad att främja landets uppodlande och bebyggande. Landsväg skall vara 6 meter och bygdeväg 3-6 meter bred. Emellertid äger länsstyrelsen medgiva såväl ökning som minskning i de sålunda stadgade vägbredderna, allt efter som förhållandena det påkalla. Denna möjlighet till avvikelse från lagens föreskrifter har också i stor utsträckning begagnats. I fråga om ödebygdsväg finnes icke i lag föreskriven någon viss bredd. Enligt v ä g k o m m i s s i o n e n s förslag till väglag indelades de allmänna Vägkomvägarna i tre klasser, allt efter den större eller mindre tyngden och omfattningen av den trafik, vägen vore avsedd att förmedla. Vägbanan skulle ej vara svagare, än att den kunde tåla framförande av fordon med hjulringstryck motsvarande å första klassens väg 6-5, å andra klassens väg 4-5 samt å tredje klassens väg 3-5 kilogram, allt i medeltal för varje kvadratcentimeter av hjulringens anliggningsyta mot vägbanan. Vägbanans bredd skulle ej vara mindre än 5-5, 4 och 2-5 å respektive första, andra och tredje klassens väg. I det av 1 9 2 0 å r s v ä g s a k k u n n i g a framlagda väglagförslaget 1920 års vägindelades de allmänna vägarna i landsvägar och ödebygdsvägar. Efter att hava framhållit, att kommissionens förslag i fråga om klassindelning i främsta rummet avsett att genom en lagstiftningsåtgärd framtvinga en förbättring av vägarna, anförde bemälda sakkunniga i sitt betänkande, bland annat, följande: »Därest en klassindelning av vägarna skall genomföras, måste enligt _ de sakkunnigas mening alltid erforderligt utrymme lämnas för nödig anpassning efter orternas olika förhållanden och behov. Såsom förut framhållits har denna grundsats ock vunnit beaktande vid avfattningen av de i 1891 års väglag meddelade bestämmelserna om vägbredden. Men just behovet av denna möjlighet till anpassning står ej i god överensstämmelse med en strävan att uppdela vägarna i ett fåtal skarpt åtskilda klasser. Man kan även konstatera, att i verkligheten markerad gräns mellan landsvägar och bygdevägar saknas. De hava nämligen byggts efter samfärdselns växlande behov och icke efter

62 det i lagen förutsatta normalfallet; den ena typen övergår omärkligt i den andra. Redan ur denna synpunkt kan man alltså hysa tvekan om nyttan av en klassindelning. Därest en sådan indelning skall genomföras, synes man visserligen i likhet med kommissionen därvid böra taga hänsyn icke blott till vägbredden utan även till vägbanans motståndskraft mot tryck. Men om man — såsom kommissionen funnit nödigt — skall i lagen till siffran fastslå den motståndskraft, som vägar av de olika klasserna måste besitta, synes det böra uppställas såsom oeftergivligt villkor, dels att grunden för beräkningen av motståndskraften är ändamålsenlig, dels att de siffror, som med nämnda beräkningsgrund till utgångspunkt för varje vägklass väljas att beteckna den minsta tillåtna motståndskraften, vunnit allmänt erkännande såsom lämpliga icke blott på grund av teoretiska beräkningar utan också vid praktiska prov. Även om så finnes vara fallet, kan det ändock väcka betänkligheter att giva civillags natur åt bestämmelser, som med hänsyn till den raskt fortgående utvecklingen av samfärdseln kunna behöva ändras utan allt för stor omgång.» Sedan de sakkunniga därefter påpekat, att de i ärendet hörda myndigheter, vilka ägde speciell sakkunskap på området, framställt allvarliga anmärkningar mot de av kommissionen föreslagna bestämmelserna, yttrade de sakkunniga vidare: »I själva verket hysa de sakkunniga den uppfattningen, att vägarnas indelande i klasser icke är erforderligt för vinnande av bättre vägar. När det gäller anläggandet av en ny väg, bör den byggas sådan, som samfärdselns behov kräver. Att bygga den starkare eller bredare än som behöves, är onödigt slöseri; att bygga vägen så, att den ej kan motstå trafikens åverkan, medför ett dyrare underhåll och onödiga utgifter för grundförstärkning. Vilken klassindelning man än genomför, måste dock alltid beslutet om anläggning av en ny väg föregås av en grundlig undersökning om storleken och arten av den blivande samfärdseln och om de krav, denna kommer att ställa på vägens bredd, hållfasthet och beskaffenhet i övrigt. Resultatet av denna undersökning måste i främsta rummet ligga till grund för bestämmandet av vägens beskaffenhet; klassindelningen synes snarast ägnad att minska en önskvärd anpassning efter de förhandenvarande förhållandena.» De sakkunniga funno emellertid en viss klassindelning, ehuru av annan art än den av kommissionen föreslagna, nödvändig på den grund, att stadgandena om ödebygdsvägar ansågos böra inarbetas i den allmänna väglagen. Med hänsyn därtill, att reglerna om byggande och underhåll av ödebygdsväg i hög grad skilde sig från motsvarande bestämmelser i fråga om övriga allmänna vägar, ansågos olika benämningar böra bibehållas å dessa båda slag av vägar. De sakkunniga, som läto ödebygdsvägarna få behålla sitt gamla namn men sammanförde alla övriga allmänna vägar under gemensam beteckning av landsvägar, fäste därvid särskilt avseende vid den omständigheten, att ordet landsväg i vardagsspråket och litteraturen ofta användes såsom uttryck för begreppet allmän väg över huvud. Jämväl enligt d e t n u f r a m l a g d a f ö r s l a g e t till lag om allmänna vägar indelas dessa i landsvägar och ödebygdsvägar. Till landsväg hänföres väg, som prövas nödig för allmänna samfärdseln. Den avvikelse, som denna definition företer vid jämförelse med gällande väglags beskrivning å allmän

väg, är uteslutande av redaktionell natur. Definitionen på ödebygdsväg överensstämmer med den i gällande lag givna. Då av skäl, som i annat sammanhang skola utvecklas, de sakkunniga funnit, att byggandet av allmänna vägar av synnerlig betydelse för den långväga, genomgående trafiken bör ankomma på staten och icke på de vägkommunala samfälligheterna, hava dessa vägar, under benämningen riksvägar, i lagförslaget införts såsom ett särskilt slag av landsvägar. Landsväg, som ioke är riksväg, benämnes i förslaget vanlig landsväg. Den sålunda gjorda indelningen av de allmänna vägarna i riksvägar, vanliga landsvägar och ödebygdsvägar åsyftar icke att skapa tre i fråga om vägs bredd och beskaffenhet i övrigt från varandra åtskilda vägklasser utan sammanhänger med det förhållandet, att med avseende å byggande av väg olika bestämmelser skola gälla beträffande nämnda slag av vägar. A mindre trafikerade sträckor bör en riksväg självfallet vara av enklare beskaffenhet än en med tung och livlig trafik belastad vanlig landsväg.

Skyldigheten att ombesörja väghållning. Tanken på vägväsendets övertagande, helt eller delvis, av staten har sedan ganska lång tid tillbaka haft icke så få anhängare och frågan har vid den offentliga diskussionen ofta varit på tal. Redan i vägkommitténs år 1880 avgivna betänkande berördes spörsmålet. Kommittén medgav, att anordningen med staten såsom väghållare väl kunde vara ur teoretisk synpunkt riktig, men framhöll, att en sådan anordning i ett land med så stor utsträckning som vårt och därav beroende långa vägsträckor i förhållande till den glesa befolkningen skulle mångdubbla kostnaderna för vägunderhållet, varför redan av detta skäl varje tanke på statens övertagande av väghållningen måste åtminstone för det dåvarande övergivas. Under den tid 1891 års väglag gällt hava vid ofta upprepade tillfällen i riksdagen väckts motioner, syftande till vägväsendets förstatligande. Såsom skäl för statens övertagande av väghållningen eller åtminstone kostnaden därför har i första hand åberopats, att de allmänna vägarna icke avsåge något kommunalt utan ett statsändamål. Det vore följaktligen obilligt, att väghållningskostnaderna skulle till ojämförligt största delen drabba landsbygden. Städerna, som ekonomiskt vore betydligt bättre ställda än landsbygden, borde deltaga i hållandet av de allmänna vägarna å landet. Endast genom statens övertagande av väghållningen kunde ernås den önskvärda utjämningen såväl mellan land och stad som mellan rikets olika delar. Det vore vidare icke möjligt att vinna goda och hållfasta vägar i tillräcklig omfattning utan att staten övertoge väghållningen. Först därmed kunde de olika orternas behov i detta hänseende skäligen fyllas, reda och enhetlighet i vägväsendet vinnas samt tillräcklig hänsyn tagas till såväl de lokala som de allmänna trafikförhållandena i landet. Genom vägväsendets centralisering och den enhetlighet och planmässighet, som därigenom komme att vinnas, syntes möjlighet öppnas att erhålla goda vägar samtidigt som — genom tillämpning av ett

64 väl avvägt entreprenadsystem — den totala väghållningskostnaden komme att nedbringas. Under senare år, då automobiltrafiken tagit allt större och större omfattning, har som ytterligare skäl för väghållningens övertagande av staten anförts, bland annat, att kostnaderna redan till den vida övervägande delen bestredes med automobilskattemedel eller andra statsmedel samt att endast genom ett dylikt övertagande kunde vinnas den planmässighet i fråga om vägbyggandet, som vore av nöden särskilt med hänsyn till automobiltrafikens behov av goda genomfartsvägar. Beträffande statens ifrågasatta övertagande av väghållningen anförde v ä gk o m m i s s i o n e n i sitt år 1916 avgivna betänkande, bland annat, följande: Det finge anses obestridligt, att de allmänna vägarna såsom förmedlare av den för hela samhällslivet nödvändiga yttre förbindelsen mellan medborgarna, såsom kulturbärande i den mening att de utgjorde en lika nödvändig förutsättning för både den andliga och materiella odlingens vidmakthållande och utveckling och såsom ett betydelsefullt led i beredskapen för riksförsvaret mot yttre fiender i betydande mån tillgodosåge statens intressen. Under det reformens anhängare läte denna vägarnas allmänna samhällsnyttighet helt undanskymma deras betydelse för de lokala intressena, hävdade motståndarna lika mycket den senare synpunkten; och kommissionen kunde för sin del icke undgå att sluta sig till denna senare åskådning. Till varje allmän väg knöte sig alltid i främsta rummet ett lokalt intresse. Åtkomligheten och det omedelbara gagnet av densamma fölle i rikaste mått på den därav berörda lokala samfälligheten. Förekomsten av vägar inom en komimun vore obestridligen av största intresse just för den kommunens egna medlemmar och framför allt för dess fastigheter och näringar, vilkas ändamålsenliga och vinstgivande skötsel därigenom möjliggjordes eller underlättades. Kommissionen ville i detta sammanhang framhålla, att de allmänna vägarnas betydelse i följd av järnvägs- och vattenvägskommunikationsmedlens utveckling kommit att alltmer lokaliseras. Vägarnas ursprungliga uppgift att förmedla jämväl den stora genomgående person- och godstrafiken tillhörde i det stora hela en förgången tid. Automöbilismen, vars utveckling i övrigt nog skulle komma att revolutionera landsvägstrafiken, kunde dock näppeligen omskapa nämnda förhållande. För en fjärrgående motordrift i den praktiska nyttans tjänst torde landsvägarnas användning, åtminstone såvitt då kunde bedömas, bliva inskränkt huvudsakligen till landets norra delar med deras isolerade bygder och föga utvecklade järnvägsnät. För landet i dess helhet kunde man alltså ur nu berörda synpunkt icke med fog taga automobilväsendets utveckling till intäkt för ett statsväghållningssystem. Enligt kommissionens förmenande skulle kostnaderna för statens handhavande av väghållningen bliva avskräckande stora, och anförde kommissionen härom i huvudsak följande: Även om man godtoge den meningen, att den allmänna väghållningen rätteligen borde anses som en rent statlig uppgift, vore därmed icke sagt, att vägväsendet, vare sig i allo eller ens blott ekonomiskt, borde bliva statens ensak. Det vore icke möjligt för staten, i varje fall icke utan stora svårigheter, att

65 ensam genom sina förvaltningsorgan handhava alla till statsändamålet hörande angelägenheter. Därtill skulle krävas en alltför omfattande, tung och dyrbar förvaltningsapparat. Viktigare vore dock ett annat förhållande, som gällde även för det fall, att statens skyldighet skulle inskränkas allenast till bestridandet av den med nämnda angelägenheter förenade kostnaden. Det vore en gammal erfarenhet, att arbeten ställde sig kostsammare, när de skulle utföras för statens räkning än eljest. Orsaken härtill kunde icke vara någon annan än den, att något »eget» intresse till sparsamhet här icke vore för handen. I ett sådant intresse låge den verksammaste och värdefullaste garanti mot kostnadens uppdrivande till oskälig höjd. Då den ekonomiska bördan av respektive verksamhetsgrenar för de allmänna ändamålen huvudsakligen eller åtminstone till stor del träffade de kommunala samfälligheterna själva, komme deras intresse också att med motsvarande styrka inriktas på en omtänksam och försiktig hushållning med avseende å utgifterna för nämnda ändamål. Med uppgifternas läggande under kommunernas vårdnad vunnes också en annan fördel, nämligen en bättre anpassning av vederbörande anstalter och inrättningar efter varje kommuns eget behov och bästa. I sin egen bestämmanderätt hade kommunerna uppenbarligen den säkraste garanti i detta avseende. Också hade staten, då den i huvudsak ålagt kommunerna omsorgen om och kostnaden för fullföljden av vissa statliga uppgifter, i allmänhet jämväl lämnat dem en viss frihet att härutinnan ordna för sig efter de lokala förhållandenas krav, medan staten själv kunnat nöja sig med en viss normerande och kontrollerande befogenhet för säkerställande av sitt anspråk på statsändamålens behöriga tillgodoseende. Vad som sålunda ur allmänt praktisk synpunkt talade mot ett överförande på staten av kommunernas uppgifter för statliga ändamål gällde icke minst om vägväsendet. Skulle staten icke blott övertaga utan även själv handhava väghållningen, krävdes för detta ändamål otvivelaktigt en talrik tjänstemannapersonal. För den centrala ledningen och kontrollen erfordrades med säkerhet ett vida större ämbetsverk än den dåvarande väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Vad beträffade lokalförvaltningen tarvades visserligen, så framt man ville en väsentlig förbättring av väghållningen, tillskapande av nya tjänstemannakårer även för det fall, att väghållningen skulle bibehållas vid kommunala samfälligheter. Kommissionen hänvisade i detta avseende till sitt förslag om inrättande av vägdirektörs- och vägmästartjänster. En sådan nyorganisation skulle efter vad kommissionen föreställde sig vara användbar och lämplig även i händelse väghållningen skulle helt ankomma på staten, och så till vida behövde alltså reformen icke medföra någon större apparat. Men om man icke längre hade att tillgå några lokala vägstyrelser för handhavande av en mängd med väghållningens utförande förenade bestyr, utan alla dessa i stället skulle läggas på statens tjänstemän, kunde det tagas för givet, att vägdirektörs- och vägmästartjänsterna måste till antalet betydligt utökas eller alternativt suppleras med andra lämpliga befattningar. Den betydligaste merkostnaden i förvaltningsavseende vid ett rent statsväghållningssystem komme dock otvivelaktigt att hänföra sig till den lägsta tjänstepersonalen. Svårigheten för staten att, kommunernas hjälp förutan, erhålla entreprenader för väg5—322106

66 hållningen till skäligt pris måste nödga staten att i stor utsträckning låta besörja väghållningen med egen personal, i främsta rummet vägvakter, vilka bleve att räkna icke i hundra- utan i tusental. Emellertid vore det tydligt, att staten ändock måste i vidsträckt omfattning lita till entreprenader för att få väghållningen utförd. Dessa entreprenader skulle säkerligen bliva staten dyra. Ett aldrig så väl avvägt entreprenadsystem torde icke kunna vare sig råda bot för det förhållandet, att på många orter i vårt glest befolkade och vidsträckta land tillräcklig konkurrens saknades, eller utesluta varjehanda trustbildningar till kostnadens stegring. Mot sådant kunde kommunen bättre än staten finna utvägar; och det vore säkerligen att befara, att den enskilda vinningslystnaden skulle finna och med framgång kunna utnyttja alltför många tillfällen att rikta sig på statens väghållning. Kommissionen förklarade sig vidare befara, att, därest staten övertoge väghållningen, anspråk på anläggning av nya allmänna vägar och övertagande till allmänt underhåll av enskilda vägar skulle framställas i så stor omfattning, att den centraliserade ledningen finge svårt att reducera dessa anspråk så, att icke utvecklingen i det hela komme att gå i ett hastigare och följaktligen dyrbarare tempo än som egentligen kunde vara förenligt med försiktig hushållning. Vägväsendets läggande i statens hand skulle visserligen möjliggöra mera enhetliga anordningar, ägnade att minska kostnaden för väghållningen, men besparingen skulle bliva alltför ringa för att ens tillnärmelsevis uppväga den kostnadsökning, som förändringen av anförda skäl måste medföra. Besparingssyftet kunde för övrigt på ett verksamt sätt tillgodoses genom vägdistriktens förstoring, närmare lagbestämda regler om vägars byggande, ett reformerat underhållssystem samt vägförvaltningens ställande under sakkunnig statlig ledning och kontroll. Därigenom skulle icke blott kostnadsbesparing vinnas utan även en förbättring av vägarna åstadkommas utan att staten behövde taga saken i sin hand. Vad slutligen anginge väghållningsbördans utjämning skulle denna visserligen genomi statens övertagande av väghållningen fullkomligt vinnas, men enligt kommissionens mening borde man icke driva sina anspråk i detta avseende ända till den yttersta gränsen, när förmånen måste köpas med betydande praktiska svårigheter och kostnader samt med uppoffringen av en i fråga om vägväsendet sund och rättvis beskattningsprincip, nämligen principen: skatt efter intresse. Därtill komme, att, då i händelse av vägväsendets förstatligande städerna finge lika med landsbygden deltaga i underhållet av de allmänna vägarna på landet, rättvisan krävde, att staten övertoge städernas väghållning och, åtminstone delvis, deras gatuhållning. Fullt tillräcklig skatteutjämning kunde enligt kommissionens förmenande vinnas genom landsbygdsdistriktens sammandragning i landstingsenheter och ett progressivt statsbidrag till måttligt belopp. Kommissionens övervägande av frågan om vägväsendets förstatligande avsåg även alternativet med statens övertagande av väghållningen allenast beträffande en del av de allmänna vägarna, men ansåg sig kommissionen ej heller kunna förorda en dylik anordning. Beträffande vägar för särskilda statsändamål (militär-, mellanriks- och ödebygdsvägar) uttalade kommissionen som

67 sin mening, att staten ensam borde bygga och underhålla dylika vägar, därest de icke fyllde väglagens fordran på nytta och nödvändighet för den allmänna samfärdseln. Om dessa vägfrågor alltså borde bliva statsmakternas ensak, vore någon lagstiftning därom icke av nöden, utan borde förhållandet i varje särskilt fall ordnas — såsom en anslagsfråga — på sätt dittills skett. I likhet med kommissionen och huvudsakligen på de av denna anförda skäl 1920 ärs väg funno 1 9 2 0 å r s v ä g s a k k u n n i g a statens övertagande av det allmänna 8 n n n i s a vägväsendet icke kunna tillstyrkas. De sakkunniga, bland vilka rådde delade meningar såväl om önskvärdheten av en fullständig utjämning av väghållningsbesväret som beträffande frågan om intresseprincipens berättigande vid vägbeskattningen, framhöllo, att, vilken åsikt man än därutinnan hade, det dock syntes uppenbart, att statens övertagande av den allmänna väghållningen skulle medföra en tung förvaltningsapparat och att väghållningen skulle såväl på grund härav som genom de ofta nog överdrivna anspråk, som då antagligen skulle ställas på vägnätets utsträckning och vägarnas beskaffenhet, bliva vida dyrare än om väghållningen ordnades som en kommunal angelägenhet. Den kommunala förvaltningen syntes ock kunna anordnas smidigare, under starkare kontakt med ortsbefolkningen och med ett bättre tillgodogörande av erfarenheten hos de gamla vägstyrelserna. Givetvis kunde det ordnas så, att staten direkt deltoge i väghållningen utan att dock övertaga byggande och underhåll av samtliga allmänna vägar i riket, och vore åtskilliga kombinationer därvid tänkbara. Lika med kommissionen och i huvudsak på de av denna anförda skäl funno de sakkunniga, att dylikt deltagande icke lämpligen borde äga rum. Enligt de sakkunnigas mening borde emellertid anläggning och omläggning av ödebygdsväg, såsom redan då enligt 1919 års lag gällde, ske genom statens försorg med bidrag av vederbörande vägdistrikt. De vid tidigare utredningar anförda skälen mot vägväsendets förstatligande De sakknnniga torde i stort sett fortfarande äga giltighet. De fördelar, som därigenom i ett eller annat avseende skulle vinnas, äro enligt de sakkunnigas mening icke på långt när av den betydelse, att de uppväga nackdelarna, och lära för övrigt i väsentlig mån kunna uppnås även utan statens övertagande av väghållningen. Det nuvarande systemet kan icke anses förenat med sådana olägenheter, att de motivera uppbyggandet av en helt ny, centraliserad vägorganisation, som säkerligen skulle bliva synnerligen tungrodd och dyrbar. Enligt de sakkunnigas bestämda uppfattning bör därför väghållningen liksom hittills i allmänhet ankomma på särskilda, kommunalt organiserade vägdistrikt. För överskådlig framtid lärer en sådan lösning av frågan bäst tillgodose kravet på en rationell och ekonomisk väghållning. Ehuru de sakkunniga således principiellt anse, att väghållningsskyldigheten bör åvila särskilda vägdistrikt, hava de sakkunniga likväl funnit bärande skäl tala för vissa avsteg från denna princip. För ett rätt bedömande av detta spörsmål är det av vikt att klargöra, vilka intressen de allmänna vägarna av skilda slag tjäna. Ett stort antal av våra bygdevägar äger betydelse så gott som uteslutande tör den rent lokala trafiken. I fråga om övriga bygdevägar och flertalet lands-

68 vägar förhåller det sig åter så, att de visserligen i icke obetydlig omfattning förmedla samfärdsel mellan orter och bygder, från varandra avlägset belägna, men att de likväl huvudsakligen tillgodose de lokala behoven av vägförbindelser, vilket visar sig däri, att även å dessa vägar lokaltrafiken, uttrycket här taget i vidsträckt bemärkelse, dominerar. I fråga om nu berörda vägkategorier, i de sakkunnigas förslag sammanförda under den gemensamma benämningen vanlig landsväg, torde saknas anledning att på staten överflytta väghållningen ens till någon del. När det gäller att taga ställning till frågan om vägväsendets förstatligande, helt eller delvis, måste särskild uppmärksamhet ägnas de jämförelsevis fåtaliga vägar, vilka hava till huvuduppgift att förmedla långväga, genomgående samfärdsel. Skillnaden mellan olika slag av vägar i nu berörda avseende framträdde givetvis mycket utpräglad under den tid, då ännu inga järnvägar funnos. De viktigaste landsvägarna voro då verkliga långfärdsleder av betydelse för hela riket eller stora delar därav. Så t. ex. talas i den förut omnämnda kungl. resolutionen den 8 januari 1735 om »kungs- och allmänna landsvägar, som gå igenom landet stapel- och uppstäderna emellan samt med gästgivaregårdar försedda äro». Under senare hälften av adertonhundratalet, då landet fick ett utvecklat järnvägsnät, förlorade de allmänna vägarna till följd härav alltmer sin forna betydelse för den långväga samfärdseln. Landsvägarnas ursprungliga uppgift att förmedla jämväl den stora genomgående person- och godstrafiken övertogs av järnvägarna. I och med automobilismens genombrott under det senaste årtiondet hava trafikförhållandena emellertid ånyo fullständigt förändrats. En stor del av den person- och godstrafik, som förut förmedlades av järnvägarna, har överflyttats å de allmänna vägarna, och detta gäller i icke ringa utsträckning även den långväga trafiken. De stora stråkvägar, som denna genomgående samfärdsel företrädesvis begagnar sig av och vilka i lagförslaget benämnas riksvägar, hava för landsvägstrafiken fått en betydelse, motsvarande den stambanorna äga för järnvägstrafiken. De sakkunniga hava icke ansett det ligga inom ramen av det dem givna uppdraget att framlägga förslag angående vilka vägsträckor skola få karaktär av riksväg. I förevarande sammanhang må dock omnämnas ett nyligen framkommet förslag i detta hänseende, till vilket de sakkunniga dock icke funnit sig hava anledning taga ställning. Efter anbefallning av Kungl. Maj:t har nämligen väg- och vattenbyggnadsstyrelsen upprättat och i juni 1932 till Kungl. Maj:t inkommit med generalplan beträffande vägar för den genomgående, mera långväga trafiken. Denna generalplan omfattar följande vägar: Stockholm—Nyköping—Norrköping—Linköping—Jönköping— Markary d — Ekebro—Malmö—Trälleborg med förbin dels eväg Jönköping—Göteborg. Stockholm—Västerås—Örebro—Mariestad—Vargön—Trollhättan—Göteborg. Göteborg—-Halmstad—Ekebro—(Malmö). Stockholm—Uppsala-—Gävle—Sundsvall—Härnösand—Umeå—Luleå—Haparanda (Finland) v

69 Norrköping—Kalmar—Karlskrona—Kristianstad—Lund—Malmö. Örebro—Karlstad—Åmål—Vänersborg—Vargön. Uppsala—Sala—Hedemora—Falun. > Sundsvall—Östersund—Skalstugan (Norge). Vänersborg—Uddevalla—Svinesund (Norge). Kostnaderna för erforderlig omläggning eller förbättring av de sålunda föreslagna riksvägarna, omfattande en sammanlagd våglängd av cirka 400 mil, hava av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beräknats till ungefär 125 miljoner kronor. Angående de i kostnadsberäkningen avsedda arbetenas utförande har styrelsen uttalat, att planens genomförande med hänsyn såväl till kostnaderna som till arbetenas lämpliga bedrivande uppenbarligen måste ske i etapper allt efter vägarnas vikt och betydelse och storleken av tillgängliga, för ändamålet anslagna medel, och gällde detta, antingen i fråga om företagens finansiering och organisation komme att tillämpas hittillsvarande grunder, innebärande arbetenas utförande av vederbörande väghållningsskyldiga under statens kontroll samt med bidrag av statsmedel till större delen av kostnaderna, eller arbetena komme att utföras genom statens försorg och på dess bekostnad, eventuellt med visst mindre bidrag av de väghållningsskyldiga. Enligt det av de sakkunniga framlagda förslaget till väglag skall fråga om byggande av riksväg ankomma på Konungens prövning och skall byggandet, som väl i de flesta fall kommer att innebära omläggning eller förbättring, ske genom statens försorg. Kravet på planmässighet och enhetlighet i fråga om riksvägarnas iordningställande torde bäst tillgodoses, därest staten tager arbetet i egen hand. Härigenom lärer även vinnas, att dessa vägföretag komma till utförande inom en någorlunda snar framtid, vilket eljest sannolikt icke torde bliva fallet. Det kan nämligen förväntas, att vägdistrikten icke skola omfatta riksvägarnas iordningställande med samma livliga intresse, som ägnas andra, ur lokala synpunkter mera betydelsefulla vägfrågor. Även om emellertid ett dylikt intresse förefunnes, skulle likväl svårigheter möta att ernå det intima samarbete mellan vägdistrikt och mellan länsstyrelser, som oundgängligen erfordras för att arbetet med riksvägarnas byggande skall kunna planeras och utföras efter rationella, enhetliga principer. E t t ytterligare skäl för statens övertagande av väghållningen i nu berörda avseende föreligger i den omständigheten, att kostnaderna för arbetena i de flesta fall torde böra helt gäldas av automobilskattemedel. Enligt förslaget kan vederbörande vägdistrikt förpliktas att lämna bidrag till riksvägs byggande, dock högst med en tiondel av beräknade kostnaden för företaget. Dylikt åläggande måste anses motiverat i händelse företaget är av behovet påkallat, även om hänsyn icke tages till genomfartstrafiken. De flesta vägar, som kunna väntas bliva förklarade för riksvägar, torde emellertid redan nu vara av den jämförelsevis goda beskaffenhet, att de kunna på nöjaktigt sätt betjäna lokaltrafiken. Där så är fallet, bör vägdistriktet icke förpliktas att deltaga i kostnaderna för riksvägs omläggning eller förbättring. De sakkunniga förutsätta, att byggande av riksväg skall ske genom den centrala vägmyndighetens försorg, liksom nu är fallet med byggande av öde-

70 bygdsväg. Då emellertid en sådan anordning understundom torde vara opraktisk, exempelvis när fråga är om smärre förbättringar, har i förslaget intagits ett stadgande, att Konungen äger beträffande arbete av mindre omfattning ålägga vägdistrikt eller samhälle, som för distriktets räkning ombesörjer väghållning, att utföra arbetet mot ersättning med skäligt belopp», som i brist på överenskommelse bestämmes genom skiljedom enligt lagen om skiljemän. Underhållet av riksvägarna ankommer enligt förslaget på vägdistrikten. Underhållets omhänderhavande av staten skulle enligt de sakkunnigas mening innebära en mindre ekonomisk och särskilt i organisatoriskt hänseende föga rationell anordning. I betraktande av att riksväg tillgodoser också det rent lokala behovet av vägförbindelser men att det oaktat kostnaden för sådan vägs byggande icke alls eller endast i obetydlig grad kommer att belasta vederbö'rande vägdistrikt, synes det rimligt, att detta i vanlig ordning underhåller genom distriktet löpande riksvägdel. För övrigt bör beaktas att, sedan riksvägarna antagligen inom en ej alltför avlägsen framtid blivit omlagda och förbättrade, deras underhåll icke torde bliva särskilt ekonomiskt betungande, helst om vägdistrikten, såsom troligt är, även framdeles komma i åtnjutande av statsbidrag enligt sådana grunder, att endast en mindre del av underhållskostnaderna stannar å distrikten. Vad slutligen angår ödebygdsväg föreslå de sakkunniga i huvudsak intet nytt. Förslaget innebär sålunda, i överensstämmelse med vad nu gäller, att ödebygdsväg skall byggas av staten, att vägdistriktet kan förpliktas att lämna bidrag härtill samt att underhållet skall ombesörjas av distriktet.

Sättet för vägunderhållets ombesörjande. 1891 års väg- Enligt 7 § 1891 års väglag åligger vägunderhållet in natura, varmed förlag " stås arbetet för vägs hållande i laggillt skick, jordbruksfastigheterna samt utgöres efter vägdelning. Kostnaden för underhåll av väg, som ej ingått i vägdelning, av bro, som ej är hänförlig till vägtrumma, samt av färja skall enligt 8 § i samma lag bestridas ur vägkassan. Genom år 1921 vidtagen ändring av 12 § väglagen möjliggjordes emellertid övergång till vägunderhåll uteslutande medelst vägkassan. Enligt sistnämnda lagrum i dess nuvarande lydelse må nämligen, därest för beredande av bättre och jämnare vägunderhåll sådant finnes nödigt, de väghållningsskyldiga besluta, att samtliga vägar inom distriktet skola övertagas till underhåll medelst vägkassan; dock skall beslutet för att bliva gällande underställas länsstyrelsens prövning. Dylik övergång till vägkasseunderhåll har numera ägt rum inom praktiskt taget samtliga vägdistrikt. Huruvida vägdistriktet skall besörja underhållet i egen regi eller på annat sätt är en fråga, som i lagen lämnats öppen. I fråga om vinterväghållningen gäller enligt 65 § väglagen, att länsstyrelsen skall, efter vederbörandes hörande, inom varje vägdistrikt av lämpligt belägna jordbruksfastigheter inrätta ploglag, av vilka ett vart tilldelas en viss vägsträcka för vidmakthållande. Till samma ploglag indelade fastigheter

71 skola, där ej annorlunda överenskommits, sins emellan taga del i arbetet i förhållande till fastigheternas taxeringsvärden. Ploglagen njuta ersättning ur vägkassan med belopp, som i brist på överenskommelse fastställas av länsstyrelsen. Enligt 75 § i samma lag äger emellertid länsstyrelsen, där så befinnes lämpligt, att efter vederbörandes hörande förordna om vinterväghållningens utförande på annat sätt än genom ploglag. Inom de trakter av riket, där snöplogning i större omfattning regelmässigt måste äga rum, utföres detta arbete numera inom de flesta distrikt icke genom ploglag utan på annat sätt. Enligt v ä g k o m m i s s i o n e n s förslag skulle landstingsområdet utgöra Vägkomvägdistrikt och primärkommunerna arbetskretsar inom distriktet. Underhållet av misslonen bro och färja samt, där sådant av landstinget beslutats, jämväl av vissa vägar eller vägsträckor skulle ombesörjas av landstingsvägstyrelsen, medan vägunderhållet i övrigt skulle åligga vederbörande kommun och verkställas genom kommunvägstyrelsens försorg. Underhållet skulle besörjas genom anlitande av entreprenad eller lega, genom anställande av vägvakter eller på annat sätt, som kunde finnas för ändamålet lämpligt. Kommissionen föreslog vidare rätt för kommunerna att för vägunderhållets fullgörande av lämpligt belägna fastigheter uttaga arbetsbidrag in natura, s. k. vägdagsverken, för vilka den arbetsskyldige skulle erhålla gottgörelse efter på förhand verkställd uppskattning. Det antal vägdagsverken, som högst finge uttagas av en fastighet, skulle stå i visst förhållande till fastighetens taxeringsvärde och antalet av dess dragare. Vägdagsverke skulle fullgöras efter anmaning av en utav vederbörande kommunalstämma utsedd vägfogde och skulle kunna påkallas för vilket vägunderhållsarbete som helst. Vinterväghållningen skulle besörjas genom' ploglag eller, efter länsstyrelsens förordnande, genom annan lämplig anordning. Det av 1 9 2 0 å r s v ä g s a k k u n n i g a framlagda förslaget innehöll i 1920 års vägfråga om vägunderhållets utförande bestämmelser, som väsentligt skilde sig från , a k k n n n i s a de av kommissionen föreslagna. Kommunerna skulle icke vara arbetskretsar, utan vägunderhållet skulle ombesörjas av landstingsvägstyrelsen. Även bemälda sakkunniga föreslogo nämligen landstingsområdet till vägdistrikt. Vägunderhållet skulle liksom enligt kommissionens förslag besörjas genom anlitande av entreprenad eller lega, genom anställande av vägvakter eller på annat sätt, som kunde finnas lämpligt. Därest framskaffande av väglagningsämnen icke kunde på frivillighetens väg åvägabringas, kunde därtill anlitas vissa jordbruksfastigheter. För detta ändamål skulle länsstyrelsen, sedan förslag upprättats av vägstyrelsen och efter vederbörande kommunalstämmors hörande, indela lämpligt belägna och i övrigt tjänliga sådana fastigheter till körlag, därvid varje körlag skulle tilldelas viss vägsträcka med skyldighet för körlaget att, om vägstyrelsen så fordrade, i enlighet med dess anvisningar i avseende å plats och sätt för arbetets utförande framskaffa för vägsträckans underhåll erforderliga väglagningsämnen. Före den 1 november skulle vägstyrelsen giva körlaget uppgift å den myckenhet väglagningsämnen, som under nästföljande år skulle av körlaget framforslas, samt å tid då sådant arbete senast skulle vara utfört. Vägstyrelsen ägde därvid föreskriva särskilda tider

72 för framförande av olika delar av den bestämda myckenheten. Körlaget skulle av distriktet bekomma ersättning, som i brist på överenskommelse skulle bestämmas av gode män. Inom varje körlag skulle medlemmarna sig emellan för minst ett år i sänder utse en körfogde med uppgift att tillse att arbetet behörigen fullgjordes samt att uppbära, och fördela ersättningen. Angående de skäl, som föranlett de sakkunnigas förslag om körlag, anförde de sakkunniga: De allmänt uttalade farhågorna, att den av vägkommissionen föreslagna dagsverksskyldigheten lätteligen kunde bliva förhatlig, torde icke vara alldeles obefogade. Å andra sidan kunde man ej bortse från de vådor, som kunde uppstå genom en ortsbefolknings vägran att till rimligt pris biträda med väghållningens utförande. Vid flerfaldiga tillfällen hade såväl inom riksdagen som i myndigheternas utlåtanden framhållits, att stora svårigheter kunde möta för vägunderhållets upplåtande på entreprenad till skäligt pris, därigenom att fastighetsägarna i orten slöte sig samman i syfte att oskäligt. uppdriva entreprenadsummorna. För att omintetgöra de avsedda verkningarna av dylika sammanslutningar torde det stundom komma att erfordras, att vägstyrelsen antingen anlitade entreprenör från annan ort eller ock med eget folk ombesörjde väghållningen. Det största hinder, som skulle ligga i vägen för en dylik lösning, vore svårigheten att framföra erforderlig myckenhet väglagningsämnen på grund av jordägarnas vägran att tillhandahålla dragare. Att mot skälig ersättning erhålla tillräcklig tillgång på mänsklig arbetskraft för själva väglagningsarbetets utförande torde däremot under normala förhållanden icke erbjuda större svårigheter. De sakkunniga hade med utgångspunkt härifrån visserligen funnit sig kunna och böra ur sitt förslag utesluta vägdagsverkena men funnit det nödvändigt att för det fall, att frivilliga överenskommelser icke kunde träffas, bereda landstingsvägstyrelsen tryggad möjlighet att få erforderliga myckenheter väglagningsämnen framforslade till de platser, där de skulle komma till användning. De sakkunniga hade utgått från att framforslingen av väglagningsämnen icke alltid skulle verkställas av körlag utan endast i de fall, att svårighet förelåge att på skäliga villkor åstadkomma uppgörelse angående dylik framforsling. I regel torde sådan uppgörelse kunna komma till stånd och i somliga fall kunde det möjligen även visa sig fördelaktigt, att vägstyrelsen själv ombesörjde framforslingen exempelvis medelst lastautomobiler. Emellertid syntes försiktigheten bjuda, att icke dröja med körlagsindelningen, tills omförmälda svårigheter yppade sig, utan borde körlagsindelning städse finnas ordnad såsom en reservutväg. Vinterväghållningen skulle enligt de sakkunnigas förslag liksom enligt kommissionens utföras genom ploglag eller, efter länsstyrelsens förordnande, genom annan lämplig anordning. Den förändring av samfärdselns art och omfattning, som inträtt i och med automobiltrafikens utveckling, har medfört, ätt vägunderhållet numera måste besörjas enligt helt andra metoder än dem, som tillämpades, då underhållet utgjordes in natura av enskilda väghållningsskyldiga. För erhållande av ett gott vägunderhåll fordras nu oundgängligen, att arbetet utföres under sak-

73 kunnig ledning och med anlitande av lämpliga maskiner. Redan med hänsyn till de moderna vägmaskinernas kapacitet och anskaffningskostnad torde ett uppdelande av vägarna till underhåll av närliggande fastigheter få anses uteslutet. Enligt det nu framlagda förslaget till väglag, vilket i olikhet med 1891 års lag och ovan omförmälda förslag avser även städernas väghållning, skall vägunderhållet ombesörjas av distriktets vägstyrelse. Såsom förut nämnts, hava numera inom så gott som alla distrikt vägarna övertagits till underhåll medelst vägkassan, varför förslaget innebär allenast ett stadfästande av redan bestående förhållanden. Det sagda gäller dock närmast vägdistrikten på landet. I vissa städer däremot, varest väghållningsskyldigheten fortfarande är knuten till fastigheterna, utgöres vägunderhållet av deras ägare in natura. För dessa städers del kommer ett genomförande av förslaget alltså att i nu ifrågavarande avseende innebära en förändring. De sakkunniga hava icke funnit sig böra i förslaget införa någon anvisning i fråga om underhållssystem. En exemplifiering sådan som den i vägkommissionens och 1920 års vägsakkunnigas förslag förekommande kunde anses motiverad vid tiden för dessa förslags framläggande, då vägkasseunderhåll endast undantagsvis förekom, men torde nu vara överflödig. Det synes lämpligen böra ankomma på vederbörande vägstyrelse att välja det system, som med hänsyn till lokala förhållanden bäst lämpar sig för distriktet. En kombination av olika system, såsom nu i åtskilliga distrikt förekommer, torde understundom vara att föredraga. De sakkunnigas förslag innefattar icke någon rätt för vederbörande vägdistrikt att för vägunderhållets fullgörande av vissa fastigheter mot ersättning uttaga arbetsbidrag in natura. Erfarenheten under den tid systemet med vägkasseunderhåll tillämpats har icke givit vid handen, att indelning av fastigheter till körlag med skyldighet att framskaffa erforderliga väghållningsämnen är av behovet påkallad. Vid sådant förhållande skulle lagstiftning härutinnan enligt de sakkunnigas mening giva uttryck åt en alltför långt driven försiktighet. Ur enahanda synpunkter hava de sakkunniga i sitt förslag icke upptagit bestämmelser om snöploglag. I de flesta distrikt torde redan nu vinterväghållningen ombesörjas av vägstyrelsen. Bland de arbeten, som ingå i denna väghållning, är snöröjningen det ojämförligt viktigaste och utföres numera i stor utsträckning med maskinplogar, särskilt i landets mera snörika delar. Detta arbetssätt har visat sig fördelaktigt såväl ur teknisk som ekonomisk synpunkt.

2. Speciell m o t i v e r i n g . Allmänna bestämmelser. 1 §• Angående den i denna paragraf gjorda indelningen av de allmänna vägarna i landsvägar och ödebygdsvägar hänvisas till den allmänna motiveringen. Vid tillkomsten av lagen om ödebygdsvägar utgick vederbörande departe-

74 mentschef (prop, år 1919 nr 292 sid. 15) från att lagen skulle endast tills vidare gälla vid sidan av den allmänna väglagen, men att dess bestämmelser vid den slutliga revisionen av väglagstiftningen borde inarbetas i den lag, som skulle komma att gälla beträffande landsbygdens allmänna vägar. Såsom i den inledande översikten och i den allmänna motiveringen framhållits, är den nu föreslagna väglagen avsedd att gälla även beträffande städernas allmänna vägar. Enär lagen skall tillämpas i fråga om sådan väg såväl utom som inom planlagt område men däTemot icke beträffande gata i stad, erfordras av denna anledning en noggrann avgränsning mellan begreppen allmän väg och gata. Dylik väg, som ingår i mark, vilken enligt stadsplan eller stomplan är avsedd till gata, måste, i den mån vägmärken tages i anspråk för avsett ändamål, anses upphöra att äga karaktär av väg i väglagens bemärkelse. Under alla omständigheter förlorar vägen sin nämnda karaktär, i den mån vägen jämlikt bestämmelserna i 40 § stadsplanelagen skall vara upplåten till allmänt begagnande såsom gata. Vad nu sagts gäller dock endast i fråga om stad, medan däremot förhållandena gestalta sig helt annorlunda i stadsliknande samhällen på landet. De vägar inom dessa samhällen, vilka i vederbörlig ordning prövats nödiga för allmänna samfärdseln, bibehålla sin karaktär av allmän väg, även om de upplåtas till allmänt begagnande såsom gata. I likhet med vad som gäller om enskild väg äger länsstyrelsen besluta, att gata i samhälle på landet skall vara allmän väg, men genom ett dylikt beslut upphör icke trafikleden i fråga att vara gata i stadsplanelagens mening. Nämnda förhållanden sammanhänga därmed, att samhälle, varom nu är fråga, icke liksom stad utgör eget vägdistrikt utan ingår i det kringliggande distriktet, som är skyldigt att svara för byggande och underhåll av de samhällets trafikleder, som prövas nödiga för den allmänna samfärdseln. 2 §.

Beträffande denna paragraf hänvisas till den allmänna motiveringen. 3 §.

Denna paragraf, vilken angiver vad som skall anses höra till väg, överensstämmer i sak med 2 § i 1920 års vägsakkunnigas förslag. I fråga om bestämmelsen, att vägdike skall räknas som tillhörighet till väg, framhöllo nämnda sakkunniga, att det kunde inträffa, att ett utmed väg befintligt dike, som befordrade vägens dränering, upptagits av vederbörande jordägare å hans eget område, exempelvis för torrläggning av hans omedelbart intill liggande åker, och fortfarande underhölles av honom. De sakkunniga påpekade, att den föreslagna lagbestämmelsen icke utan vidare föranledde någon ändring i dylika förhållanden. Enligt paragrafens andra stycke skola bro och färja med färjläge ävensom särskild vinterväg anses som väg. Härav följer, att de om väg i allmänhet i lagen givna bestämmelserna utan vidare bliva jämväl å dessa speciella kommunikationsleder i tillämpliga delar gällande för såvitt ej annorlunda särskilt

75 stadgas. Vad angår brygga, som utgör slutpunkt för en allmän väg, hava de sakkunniga ansett sig icke kunna föreslå en generell bestämmelse därom, att dylik brygga är att anse som sådan väg. Därest brygga, varom nu är fråga, prövas nödig för allmänna samfärdseln, bör den däremot givetvis räknas som allmän väg.

4§. Stadgandet i första punkten av denna paragraf motsvarar 3 § i nu gällande väglag. I andra punkten föreskrives, att väg skall med avseende å fasthet, bredd, lutningsförhållanden och beskaffenhet i övrigt vara lämpad efter samfärdselns behov. Härvid åsyftas självfallet icke endast vägbanan utan jämväl allt annat, som jämlikt 3 § skall anses höra till väg. Såsom i den allmänna motiveringen framhållits, hava de sakkunniga, i motsats till vägkommissionen, ansett sig icke böra föreslå någon klassindelning av vägarna med hänsyn till deras beskaffenhet. De sakkunniga hysa den uppfattningen, att erforderliga bestämmelser om vägs beskaffenhet i olika hänseenden icke böra inflyta i väglagen utan lämnas i administrativ ordning. Med hänsyn till den raskt fortgående utvecklingen av samfärdseln kunna nämligen dylika bestämmelser behöva ändras utan allt för stor omgång. 5§. Denna paragraf överensstämmer med 4 § i 1920 års vägsakkunnigas förslag. Då det stadgats, att färja må hållas, allenast om bro ej kan läggas utan oskälig kostnad eller synnerlig olägenhet, måste man givetvis vid bedömande av dessa omständigheter taga stor hänsyn till vägens betydelse. E t t kostnadsbelopp, som framstår såsom alldeles oskäligt, när det gäller en ödebygdsväg, kan sålunda anses jämförelsevis obetydligt, när fråga är om en starkt trafikerad landsväg. 6 §.

Motsvarar 6 § första stycket i 1920 års vägsakkunnigas förslag. Bestämmelsen i första punkten avser att förverkliga önskemålet, att brister i vägunderhållet må avhjälpas omedelbart, så snart de uppstå. Såväl i landslagen och 1734 års lag som i 1891 års väglag hava meddelats föreskrifter om den bredd, som olika slag av allmänna vägar minst skulle hålla. Genom kungl. resolutionen på allmogens besvär den 16 mars 1739, kungl. kungörelsen den 28 april 1819 och i 2 § av 1891 års väglag har lämnats befogenhet åt vederbörande myndighet att medgiva undantag från gällande bestämmelser om vägbredden. Beträffande äldre vägar bör man alltså kunna utgå ifrån, att de skola hava minst den bredd, som i äldre författningar föreskrivits, för såvitt ej vederbörligt beslut föreligger, som tillåter mindre bredd. I fråga om sådan väg, vid vars byggande upprättad plan skolat lända till efterrättelse, lämnar ju den fastställda planen upplysning såväl om vägbredden som om vägens beskaffenhet i övrigt.

76 Andra punkten i förevarande paragraf innehåller en erinran, att beträffande vägbredden eller vägens beskaffenhet i övrigt icke må ske avvikelse från vad därutinnan stadgats i författning eller för vägens byggande gällande arbetsplan, med mindre tillstånd till avvikelsen i vederbörlig ordning lämnats. För vinnande av erforderlig kontroll härutinnan synes det nödigt, att hos länsstyrelserna föras förteckningar, upptagande samtliga allmänna vägar, deras bredd och övriga rörande deras beskaffenhet gällande föreskrifter.

7 §.

Första och andra styckena i denna paragraf överensstämma med 6 § andra och tredje styckena i 1920 års vägsakkunnigas förslag; och äro dessa bestämmelser i huvudsak hämtade från 66 § i gällande väglag. Förevarande paragrafs tredje stycke överensstämmer med 67 § andra punkten i nuvarande väglag.

8§. Denna paragraf, som motsvarar 16 § i vägkommissionens förslag och 8 § i 1920 års vägsakkunnigas förslag, angiver, att väghållning omfattar byggande av väg samt vägunderhåll. Vad som skall räknas till det förra eller senare slaget av väghållning framgår av de två nästföljande paragraferna. Såväl i 1891 års väglag som i nyssnämnda båda väglagförslag hava begreppen vägunderhåll och vinterväghållning sidoordnats. Med vinterväghållning förstås enligt väglagen vägs hållande i fargillt skick, då den är besvärad av snö och is. Till närmare förklaring av vad som är att inbegripa under vinterväghållning angavs i berörda förslag, att sådan väghållning omfattar arbeten för vägbanas hållande till erforderlig bredd fri från hinder av snö och is ävensom för dess utmärkande, där så tarvas, så ock för vägbanas bättrande genom påskottning av snö, där å kortare sträckor till följd av ojämn snösamling uppstått menföre. Dessa arbeten torde emellertid falla under begreppet vägunderhåll i vidsträckt bemärkelse. De sakkunnigas förslag innehåller, i olikhet med gällande väglag och ovannämnda lagförslag, icke några bestämmelser om nu berörda arbetens utförande genom ploglag, utan skall vinterväghållningen lika väl som barmarksunderhållet av vederbörande vägstyrelse ombesörjas på sätt styrelsen finner lämpligast. Vid sådant förhållande hava de sakkunniga ansett sig sakna skäl att i lagförslaget skilja mellan vinterväghållning och vägunderhåll i övrigt. Såsom i motiveringen till lag om vägdistrikt framhålles, bör däremot i vederbörande författning angående statsbidrag till vägunderhållskostnaderna göras ett dylikt särskiljande. 9 och 10 §§. Förevarande båda paragrafer, motsvarande 17 och 18 §§ i vägkommissionens förslag samt 9 och 10 §§ i 1920 års vägsakkunnigas förslag, innefatta bestämmelser om vad som är att hänföra till byggande av väg respektive väg-

77 underhåll. E n avgränsning mellan dessa båda slag av väghållningsarbeten erfordras i första hand för de fall, då byggande av väg ankommer på annan än den, som har att sedermera underhålla vägen, vilket enligt förevarande lagförslag är händelsen i fråga om riksväg och ödebygdsväg. Praktisk ekonomisk betydelse har nu berörda särskiljande även med hänsyn därtill, att olika regler gälla för lämnande av statsbidrag, allt efter som det utgår till byggande eller underhåll av väg. Vidare må i detta sammanhang erinras om, att enligt förslaget fråga om byggande av väg skall prövas och avgöras av länsstyrelsen eller i vissa fall av Konungen, medan däremot underhållet skall ombesörjas av vederbörande vägstyrelse utan föregående prövning av offentlig myndighet. Ur nu angivna synpunkter skulle ett detaljerat angivande av alla de arbeten, som äro att hänföra å ena sidan till byggande av väg och å andra sidan till vägunderhåll, vara önskvärt. Väghållningen omfattar emellertid en sådan mångfald arbeten av skilda slag, att en uppräkning av arbetena och deras indelning i det avseende, varom nu är fråga, endast med svårighet låta sig göra. Härtill kommer att den fortlöpande utvecklingen inom vägväsendet med därav föranledda förändringar beträffande väghållningens utförande medför, att en dylik uppräkning snart nog skulle bliva ofullständig och till innehållet föråldrad. Av nu anförda skäl hava de sakkunniga vid avfattande av lagförslagets bestämmelser om vad som är att hänföra till byggande av väg och till vägunderhåll avstått från vidlyftiga och i detalj gående uppräkningar samt i stället givit stadgandena en mera allmän formulering, i vissa fall förtydligad genom exemplifiering. I 9 § har stadgats, att till byggande av väg räknas förutom anläggning av ny väg även omläggning och förbättring av väg. Med omläggning av väg förstås förändring av vägs läge i plan, däri inbegripen vägs förändring till bredden. I allmänhet torde svårighet icke möta att avgöra, om ett vägarbete är att hänföra till anläggning av ny väg eller omläggning av väg, men ej så sällan kan tvekan härvidlag göra sig gällande. Omläggning, varigenom väg erhåller ett alltigenom nytt läge i plan, skiljer sig ur arbetssynpunkt icke från anläggning av ny väg. I § 3 av kungörelsen angående statsbidrag till allmänna vägars byggande, sådant stadgandet lyder jämlikt kungörelsen den 21 maj 1931 (nr 228), har angivits en omständighet att jämte andra beaktas vid bedömande av tveksamma fall, nämligen huruvida företaget väsentligen föranletts av ett tidigare ej tillgodosett behov av viss vägförbindelse eller icke. Förbättring av väg inbegriper arbeten, som äro ägnade att höja vägs standard, exempelvis genom förändring av vägprofilen eller genom grundförstärkning. Hit bör ock räknas utförande av varaktig beläggning av vägbana med gatsten, betong, asfalt eller dylikt; däremot synes utförande av vägbeläggningar med begränsad varaktighet — indränkning av vägmaterialet med asfalt, tjära eller annat bindemedel eller ytbehandling av vägbanan med dylika medel — böra hänföras till vägunderhåll. Det sist sagda må tjäna som exempel på de svårigheter, som möta vid försök att uppdraga en bestämd

78 gräns mellan begreppen vägförbättring och vägunderhåll. Det förra begreppet torde emellertid vid nu ifrågavarande bestämmelsers tillämpning böra givas en ganska snäv tolkning, särskilt vad angår arbeten, som draga en jämförelsevis obetydlig kostnad, helst om de utföras i omedelbart sammanhang med arbeten, som otvivelaktigt äro att hänföra till vägunderhåll. Enligt 10 § punkt 1) i förslaget räknas till vägunderhåll åtgärder för vägs vidmakthållande i ett för samfärdseln fullt tillfredsställande skick. Såsom exempel på dylika åtgärder hava angivits påförande av väghållningsämnen, vägbanans jämnande, snöplogning, dikesrensning och ombyggnad av trumma. I punkt 2) av samma paragraf har stadgats, att till vägunderhåll jämväl skall räknas uppsättande av skyddsvärn, vägmärke eller dylik anordning, där ej uppsättandet sker i samband med vägens byggande. Detta gäller icke blott förnyande av anordning, varom nu är fråga, utan även första uppsättandet. I sistnämnda fall innebär åtgärden visserligen vägs förseende med anordning, som förut icke funnits, men bör likväl med hänsyn till arbetets ringa omfattning och den jämförelsevis obetydliga kostnaden därför hänföras till vägunderhåll. Uppsattes däremot anordningen i samband med vägens byggande, bör åtgärden givetvis anses ingå i byggnadsarbetet. Till arbeten, vilka angivits såsom hänförliga till vägunderhåll, hör även utmärkande av vägbana, där så tarvas. Enligt 10 § punkt 3) skola till vägunderhåll räknas öppnande och stängande av rörlig bro samt drift av färja. 11 §. Denna paragraf innehåller föreskrift, att varje vägdistrikt är skyldigt att ombesörja väghållningen inom distriktet. Då emellertid byggande av riksväg och ödebygdsväg skall utföras genom statens försorg, har en erinran härom intagits i förevarande paragraf. Beträffande de skäl, som ligga till grund för bestämmelserna härutinnan, hänvisas till den allmänna motiveringen. I stället för den i 1891 års väglag använda beteckningen »väghållningsdistrikt» har i de sakkunnigas förslag införts det kortare uttrycket »vägdistrikt». Ehuru detta ord närmast är ett geografiskt begrepp, har det likväl i förslaget använts såsom beteckning även för själva den gemensamhet, vilken inom vägdistriktet har att verkställa väghållningen, d. v. s. för att beteckna en juridisk person. Något missförstånd lärer ej härigenom behöva uppkomma, lika litet som användandet av ordet kommun, vilket har enahanda skiftande betydelse, vållat någon olägenhet. Av Schallings utredning (sid. 106 ff.) framgår, att i vissa fall vägdistrikt på landet äger skyldigheter med avseende å väghållning i stad och tvärtom. Då emellertid enligt förevarande paragraf vägdistrikten, såväl stads- som landsbygdsdistrikten, skola, ett vart inom sitt område, ombesörja väghållningen, följer härav att nyssberörda skyldigheter skola upphöra, i den mån de vila på offentligrättslig grund. Privaträttsliga förpliktelser med avseende å väghållning beröras däremot icke av stadgandet i denna paragraf.

79 12 §. Motsvarar 19 § i gällande väglag och 13 § i 1920 års vägsakkunnigas förslag. Av uppgifter, som de sakkunniga införskaffat genom länsstyrelserna, framgår, att jämlikt åtagande, som avses i 19 § väglagen, underhållas 49 broar och förekommer färjdrift å 4 ställen. I fråga om egentlig väg har länsstyrelsen i Malmöhus län meddelat, att vid stationssamhällen i länet finnas vägdelar, vilka anses ingå i det allmänna vägnätet men underhållas av vederbörande järnvägsförvaltning. 13 §. I förevarande paragraf stadgas, att vägdistrikt åliggande väghållning skall verkställas av distriktets vägstyrelse. Beträffande denna bestämmelse hänvisas till den allmänna motiveringen. 14 §. Såsom i den allmänna motiveringen till förslaget till lag om vägdistrikt uttalas, förutsätta de sakkunniga, att köpingar och municipalsamhällen skola framdeles liksom hittills ingå i respektive kringliggande vägdistrikt. I förevarande paragraf, som motsvarar 9 § första stycket i gällande väglag, regleras förhållandet mellan vägdistriktet och däri ingående samhälle. Beträffande samhälles rätt och skyldighet att för vägdistriktets räkning bygga och underhålla allmän väg, i den mån vägen på grund av stadsplanelagen skall vara upplåten för allmänt begagnande såsom gata, innebär förslaget icke någon förändring i sak, men har förslagets stadgande i denna del formulerats så, att därav tydligare än av gällande lags bestämmelse härutinnan framgår, att samhälles övertagande av väghållning skall ske endast om någondera parten påfordrar det. Uppgifter, som de sakkunniga införskaffat från länsstyrelserna, utvisa, att väghållningen i de flesta samhällen fortfarande helt och hållet ombesörjes av vederbörande vägdistrikt. Även beträffande allmän väg, som enligt stadsplanelagen icke behöver vara upplåten såsom gata, äger enligt gällande väglag samhälle en ovillkorlig rätt att mot ersättning av vägdistriktet ombesörja väghållningen. Enligt förslaget däremot ankommer det på länsstyrelsen att medgiva samhälle rätt i detta hänseende. Sådant medgivande torde i regel icke böra vägras, när fråga är om väg, som samhället anordnat som gata, men vilken enligt stadsplanelagen ännu icke behöver upplåtas som sådan. Annan väg synes däremot böra hållas av vägdistriktet, som kan förväntas äga större möjlighet än samhället att utföra en såväl tekniskt som ekonomiskt tillfredsställande väghållning. För ett samhälle med ringa våglängd kan det nämligen icke vara förenligt med ekonomisk hushållning att anställa vägtekniskt utbildad personal eller inköpa dyrbara vägmaskiner, men utan dylik personal och sådana maskiner torde det numera vara svårt att på ett fullt tillfredsställande sätt ombesörja underhåll av allmän väg, åtminstone en hårt trafikbelastad sådan.

80 15 och 16 §§. Jämlikt 9 § andra stycket i gällande väglag skall samhälle tillkommande ersättning för byggande av väg utbetalas i mån av byggnadsarbetets utförande och skall, i händelse av tvist om beloppet eller om sättet för dess erläggande, tvisten avgöras av tre gode män, av vilka en utses av länsstyrelsen, en av distriktets vägstyrelse och en av samhället. Enligt tredje stycket i samma paragraf skall samhälle tillkommande ersättning för vägunderhåll årligen erläggas med belopp, som i brist på överenskommelse fastställes i den ordning nyss sagts. Sådan fastställelse skall gälla för en tid av tio år. Inträda emellertid under löpande tioårsperiod ändrade förhållanden med avseende å vägunderhållet inom samhället, skall ersättningsbeloppet jämkas eller ny fastställelse äga rum. Enligt 15 § i förslaget skall ersättningen, oavsett huruvida tvist därom föreligger, alltid bestämmas av länsstyrelsen, sedan parterna blivit i ärendet hörda. Enär statsbidrag till byggande och underhåll av väg numera utgå efter sådana grunder, att bidragen täcka större delen av kostnaderna, har det synts de sakkunniga rimligt, att fråga om samhälles ersättning för väghållning avgöres av ett statens organ. Att låta dylik fråga behandlas som en samhällets och vägdistriktets ensak kan anses mindre välbetänkt, särskilt i betraktande därav att vissa samhällen på grund av sin storlek äro i stånd att utöva ett starkt inflytande inom respektive vägdistrikt. I 16 § stadgas, att länsstyrelsen äger utse två gode män att efter syn å marken avgiva yttrande med förslag till ersättning. Hava parterna i fråga om ersättningen träffat överenskommelse, må länsstyrelsen icke meddela från överenskommelsen avvikande beslut, med mindre yttrande avgivits av sådana gode män. För sitt arbete och därmed förbundna kostnader äga gode männen bekomma gottgörelse av vägdistriktet med belopp, som bestämmes av vägstyrelsen. 17 §. Denna paragraf motsvarar i något omredigerad form 9 § fjärde stycket i den nuvarande väglagen. I sistnämnda lagrum stadgas, bland annat, att mark, som erfordras för byggande av väg inom område, för vilket stadsplan blivit fastställd, skall av samhället tillhandahållas utan kostnad för vägdistriktet. Enligt förslaget skall riksväg byggas av staten, och bör jämväl i sådant fall samhälle vara skyldigt att utan ersättning tillhandahålla mark för vägs byggande inom stadsplanelagt område. I överensstämmelse härmed har stadgandet i förevarande paragraf avfattats. 18 §. I denna paragraf har allenast anmärkts, att de uppgifter, som enligt lagförslaget tillkomma länsstyrelse, skola, vad angår Stockholm, utövas av överståthållarämbetet.

81 19 §. Då det lärer bliva erforderligt att beträffande den nya lagens tillämpning meddela åtskilliga föreskrifter i administrativ väg, har en generell bestämmelse härom intagits i förevarande paragraf.

Särskilda bestämmelser om vanlig landsväg. 20 §. I likhet med gällande lagstiftning, vägkommissionens och 1920 års vägsakkunnigas förslag hava de sakkunniga anslutit sig till den meningen, att frågor om byggande av väg skola prövas av länsstyrelsen. Denna regel skall enligt förslaget dock icke gälla fråga om byggande av riksväg. 21 %.

Enligt 4 § i 1891 års väglag skall ansökning om anläggning av allmän väg göras hos länsstyrelsen, som låter höra de väghållningsskyldiga och inhämtar yttrande från vederbörande landsfiskal, varefter länsstyrelsen meddelar beslut i frågan. I enahanda ordning behandlas frågor om indragning av väg, omläggning av väg samt förändring av redan befintlig väg till bygdeväg eller landsväg. Väglagen innehåller icke någon föreskrift om att plan och kostnadsförslag i fråga om väganläggning skola upprättas, men detta har, såsom ock vid lagens tillkomst förutsattes, ansetts falla av sig självt. Väglagens knapphändiga bestämmelser om behandlingen av frågor om anläggning av allmän väg kompletteras emellertid av detaljerade föreskrifter, som lämnats i vederbörande författningar angående statsbidrag till dylika vägföretag. Då anläggning av väg så gott som undantagslöst sker med sådant bidrag, har på grundval av dessa föreskrifter en enhetlig praxis utbildat sig. Gången av ett vägbyggnadsärende är i regel följande. Sedan framkommet förslag om anläggning av väg behandlats å vägstämma och denna beslutat, att undersökning angående det ifrågasatta företaget skall utföras, anhåller vägstyrelsen hos länsstyrelsen om förordnande av förrättningsman att verkställa undersökning. Sökanden har därvid att föreslå förrättningsman, att lämna uppgift å de personer, vilka av vägstämman må hava utsetts att såsom ombud för de väghållningsskyldiga närvara vid förrättningen, samt att avgiva förbindelse att dels kostnadsfritt tillhandahålla erforderlig hantlangning, inbegripet undersökningsredskap, som ej är att hänföra till instrument, dels ock bekosta, och till länsstyrelsen inleverera enligt gällande taxa utgående ersättning för förrättningen. Till förrättningsman förordnar länsstyrelsen vägingenjören i länet eller annan ingenjör, som av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förklarats behörig att utföra förrättning, varom nu är fråga. Efter verkställd undersökning upprättar förrättningsmannen arbetsplan med tillhörande betänkande, ritningar och kostnadsförslag, vilka handlingar skola upprättas i enlighet med av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen utfärdade allmänna anvisningar. Därest förrättningen utförts av annan än vägingenjören, skall 6—322106

82 arbetsplanen med tillhörande handlingar granskas av nämnde t jästeman. Beträffande brobyggnader och konstarbeten, varaktiga beläggningar av vägbana samt sådana vägföretag, som med hänsyn till den genomgående trafiken eller eljest äro av särskild betydelse, skola plan och kostnadsförslag efter förberedande granskning av vägingenjören insändas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för slutlig granskning. I sist anförda fall skall granskning av vägoch vattenbyggnadsstyrelsen ske, även om plan och kostnadsförslag upprättats av vägingenjören. Sedan granskningen verkställts, låter länsstyrelsen höra vägstämman och inhämtar yttrande från vederbörande landsfiskal, varefter länsstyrelsen meddelar beslut. I händelse länsstyrelsen finner vägföretaget böra komma till stånd, har beslutet merendels den form, att de väghållningsskyldiga förpliktas att under förutsättning av statsbidrag verkställa vägbyggnaden och bestrida det framtida underhållet. Statsbidrag beviljas av länsstyrelsen, i vissa särskilt angivna fall efter ärendets prövning av Kungl. Maj:t. Tillgängliga medel förslå emellertid icke att omedelbart tillgodose alla krav på statsbidrag till vägbyggnadsföretag. Ordningen mellan de olika företagen bestämmes med ledning av en upprättad flerårsplan för byggande av allmänna vägar inom länet. Sedan bidrag beviljats, förser länsstyrelsen arbetsplanen med anteckning om godkännande samt upprättar särskilt kontrakt med vägstyrelsen, enligt vilket vägstyrelsen förbinder sig att inom viss tid fullborda arbetet i överensstämmelse med den godkända arbetsplanen utan anspråk på ytterligare bidrag av statsmedel. Länsstyrelsen har vidare att lämna vägstyrelsen erforderliga anvisningar om arbetets utförande och räkenskapsföringen samt att kontrollera och godkänna arbetet. I fråga om brobyggnader, konstarbeten och varaktiga beläggningar av vägbana tillkommer det dock väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att kontrollera och godkänna arbetet. Behandling av fråga om anläggning av ny vanlig landsväg skall enligt de sakkunnigas förslag, vilket i denna del i huvudsak överensstämmer med 1920 års vägsakkunnigas förslag, försiggå i följande ordning: Ansökning om anläggandet skall göras hos länsstyrelsen. Har ansökningen gjorts av annan än vägstyrelsen, skall länsstyrelsen inhämta dennas yttrande i ärendet. Det kan nämligen förväntas, att i många fall redan den utredning, som vägstyrelsen på detta stadium kan åstadkomma, skall klart ådagalägga, att företaget icke bör komma till stånd. I sådant fall bör uppenbarligen ansökningen genast avslås. Föreligga icke tillräckliga skäl för omedelbart avslag, skall länsstyrelsen kalla trafikanter och andra, vilka saken kan angå, att vid sammanträde inför länsstyrelsen eller den länsstyrelsen förordnar yttra sig rörande ansökningen. Vid sammanträdet skall utsättas viss kortare tid, inom vilken påminnelser i ärendet må ingivas till länsstyrelsen. Finner länsstyrelsen vid prövning av den vunna utredningen, att så starka skäl tala för bifall till ansökningen, att den ej bör utan ytterligare utredning avslås, skall länsstyrelsen låta på vägdistriktets bekostnad upprätta plan och kostnadsförslag rörande företaget. (Enligt 1920 års vägsakkunnigas förslag skulle länsstyrelsen låta genom vägstyrelsens försorg upprätta nämnda handlingar.)

83 Sedan dessa blivit färdiga, skola de under viss kort tid hållas tillgängliga för allmänheten för granskning och avgivande av de påminnelser, vartill fog kan finnas. Efter det vägstyrelsen ånyo samt jämväl vägfullmäktige eller, när fråga är om väg inom stads område, stadsfullmäktige erhållit tillfälle att yttra sig samt länsstyrelsen föranstaltat om den utredning i övrigt, som kan anses erforderlig, meddelar länsstyrelsen beslut i ärendet. De sakkunniga hava, i olikhet med 1920 års vägsakkunniga, ansett sig icke böra föreslå, att arbetsplanen och kostnadsförslaget skola granskas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Emellertid må erinras därom, att länsstyrelsen äger både rätt och skyldighet att på lämpligaste sätt låta utreda ärendet, och stadgandena i förevarande paragraf angiva blott de åtgärder, som för sådant ändamål ansetts oundgängliga. Det står alltså länsstyrelsen fritt att överlämna plan och kostnadsförslag till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för granskning, om länsstyrelsen finner sådan åtgärd erforderlig, och bör det givetvis åligga väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att efter länsstyrelsens framställning företaga berörda granskning. I vad mån beträffande vägar, som skola byggas med bidrag av statsmedel, i administrativ väg böra meddelas ytterligare bestämmelser om upprättande och granskning av arbetsplan och kostnadsförslag eller om väganläggnings utförande m. m. är en fråga, vartill de sakkunniga icke tagit ställning. I förtydligande syfte har i förslaget intagits den bestämmelsen, att vad i förevarande paragraf stadgats skall äga motsvarande tillämpning i det fall, att länsstyrelsen själv upptager fråga om anläggning av ny vanlig landsväg. 22 §. I denna paragraf föreskrives, att i samma ordning, som i 21 § stadgas angående anläggning av ny vanlig landsväg, skola behandlas jämväl övriga frågor om byggande av sådan landsväg, cl. v. s. frågor angående dylik vägs omläggning eller förbättring. Emellertid har, beträffande mindre viktiga ärenden, detta förfarandes iakttagande i dess helhet ansetts kunna bliva förenat med allt för stor omgång, varför det föreslagits att låta länsstyrelsen efter omständigheterna pröva, huruvida annan av de i 21 § stadgade åtgärderna än hörande av vägstyrelsen bör äga rum. Vad sålunda föreslagits beträffande behandlingen av frågor om vanlig landsvägs omläggning eller förbättring skall gälla även om behandlingen av vissa andra i förevarande paragraf angivna vägfrågor, exempelvis om förändring av enskild väg till vanlig landsväg eller indragning av sådan landsväg.

Särskilda bestämmelser om riksväg. 23 §. Fråga om byggande av riksväg ankommer enligt förslaget på Konungens prövning. Inom vilken tid byggnadsarbete, varom beslut fattats, kan utföras är självfallet beroende av storleken av tillgängliga, för ändamålet anslagna

84 medel. Såsom redan i den allmänna motiveringen uttalats, lärer byggande av riksväg vanligen komma att innebära omläggning eller förbättring. Anläggning av ny riksväg 'kan näppeligen väntas ifrågakomma annat än i sällsynta undantagsfall, utan torde riksvägarna i allmänhet komma att utgöras av förutvarande vanliga landsvägar. Några särskilda föreskrifter om den utredning, som skall äga rum före meddelande av beslut om riksvägs byggande, torde icke vara erforderliga. Man lärer nämligen kunna utgå ifrån, att även utan stadganden härom Kungl. Maj:t kommer att låta dessa byggnadsfrågor bliva föremål för en grundlig och allsidig utredning av vederbörande centrala och lokala myndigheter. Givetvis kommer därvid tillfälle att beredas jämväl vägdistriktens beslutande och verkställande organ att yttra sig. P å Konungens prövning skola även ankomma frågor om förändring av vanlig landsväg eller enskild väg till riksväg eller riksväg till vanlig landsväg, indragning av riksväg ävensom sådan ändring av riksvägs bredd eller beskaffenhet i övrigt, som avses i 6 §, även om ändringen ej är att hänföra till byggande av väg. 24 §. Beträffande de skäl, som ligga till grund för stadgandena i denna paragraf, hänvisas till den allmänna motiveringen. Ersättning till vederbörande vägdistrikt eller samhälle torde lämpligen böra bestämmas först sedan byggnadsarbetet utförts. 25 §. I den allmänna motiveringen hava de sakkunniga uttalat sig om, i vilket fall vägdistrikt skäligen bör förpliktas att lämna bidrag till riksvägs byggande. I fråga om eventuellt bidrags storlek hysa de sakkunniga den uppfattningen, att bidrag må utgå med högst en tiondel av den beräknade byggnadskostnaden. 26 §. Angående de skäl, som föranlett bestämmelsen om vägdistrikts skyldighet att underhålla riksväg, hänvisas till den allmänna motiveringen.

Särskilda bestämmelser om ödebygdsväg. 27 §. Motsvarar 2 § första stycket lagen den 13 juni 1919 om ödebygdsvägar, i vilket lagrum stadgas, att, då fråga uppstår om anläggning av ödebygdsväg, länsstyrelsen skall, efter det plan och kostnadsförslag uppgjorts samt de väghållningsskyldiga ävensom landsfiskalen blivit i ärendet hörda, pröva, huruvida den tillämnade vägen är att hänföra till ödebygdsväg. Enligt förevarande paragraf i de sakkunnigas förslag skall länsstyrelsens nämnda prövning föregås av samma åtgärder, som enligt 21 § skola äga rum, innan länsstyrelsen meddelar beslut om anläggning av vanlig landsväg.

85 28 §. Denna paragraf överensstämmer med 3 § i 1919 års lag. 29 §. överensstämmer fullständigt med 4 § andra stycket i 1919 års lag. 30 §. I denna paragraf stadgas, liksom i 4 § första stycket i 1919 års lag, att anläggning av ödebygdsväg skall ske genom statens försorg. Emellertid torde det understundom' vara lämpligt att låta arbetet utföras av vederbörande vägdistrikt, och har i förslaget av denna anledning Konungen tillagts rätt att ålägga vägdistrikt förpliktelse härutinnan. Den distriktet tillkommande ersättningen för arbetets utförande skall, i brist på överenskommelse, bestämmas genom skiljedom i vanlig ordning. 31 §. Denna paragraf motsvarar 2 § andra stycket i 1919 års lag. Att i överensstämmelse med sistnämnda lagrums formulering särskilt angiva, att det bidrag vägdistrikt förpliktas lämna skall avse kostnaden för den del av företaget, som faller inom distriktet, har synts de sakkunniga onödigt, enär sagda förhållande får anses självklart. 32 §. Motsvarar 5 och 10 §§ i 1919 års lag. 33 §. Motsvarar 6 § i 1919 års lag. Sistnämnda lagrum avser emellertid endast omläggning av ödebygdsväg, varemot stadgandena i förevarande paragraf i förslaget skola gälla icke blott beträffande omläggning utan även i fråga om förbättring av sådan väg.

Ordnings- och säkerhetsföreskrifter. 34 §. I 27 § gällande väglag föreskrives, att väg ej må inkräktas genom upplag av andra ämnen än sådana, som för vägunderhållet oundgängligen erfordras, och att ej heller dessa må uppläggas så, att samfärdseln därigenom försvåras. Enligt förslaget må upplag av väghållningsämnen icke förekomma å väg, om samfärdseln därigenom beredes olägenhet eller vägens awattning försvåras. För dylika upplag böra anordnas särskilda platser vid sidan av det övriga vägområdet. I varje fall måste det anses synnerligen olämpligt att upplägga väghållningsämnen å själva vägbanan, och har i förslaget stadgats

86 förbud däremot. Undantag har likväl gjorts för upplag å vägbana under pågående arbete med vägens underhåll; dock skall givetvis även beträffande sådant upplag gälla, att samfärdseln ej därigenom må beredas olägenhet. 35 §. Enligt 31 § i 1891 års väglag, sådant detta lagrum lyder efter år 1927 däri vidtagen ändring, må grind ej uppsättas å väg; dock må länsstyrelsen i undantagsfall, när synnerliga skäl därtill äro, tillåta uppsättande av grind å väg med allenast ringa samfärdsel. Enligt samma lagrum skola redan befintliga grindar borttagas. Därest emellertid grind prövas vara till allenast ringa men för samfärdseln och dess borttagande skulle vålla jordägaren synnerlig olägenhet, äger länsstyrelsen efter jordägarens framställning medgiva, att grinden tillsvidare eller under viss tid bibehålles. Enligt förslaget skall fortfarande som allmän regel gälla, att grind icke må förekomma å väg. Liksom för närvarande skall dock länsstyrelsen under viss förutsättning kunna medgiva undantag från förbudet. Sådant medgivande må, såväl beträffande ny grinds uppsättande som befintlig grinds bibehållande, kunna lämnas vad angår väg med allenast ringa samfärdsel. Enär det vid tillstånds meddelande är svårt att, med hänsyn till samfärdselns raska utveckling, bedöma trafikförhållandena under någon längre tid framåt, synes lämpligast, att tillstånd meddelas att gälla icke för någon viss tid utan tills vidare, så att tillståndet när som helst kan återkallas. Den nu gällande bestämmelsen, att grind skall hållas avlyftad under den tid av året, som länsstyrelsen genom allmän kungörelse bestämmer, återfinnes icke i förslaget, som i stället innehåller ett allmänt stadgande, att länsstyrelsen äger meddela föreskrifter, ägnade att minska olägenheten av grind. Som exempel på dylika föreskrifter kan framhållas, utom den nyssnämnda att grind skall hållas avlyftad viss tid av året, jämväl bestämmelse, som hänför sig till grindens konstruktion. I förevarande paragraf av förslaget stadgas förbud mot förekomsten icke blott av grind utan även av annan sådan anordning å väg, som bereder olägenhet för samfärdseln eller väghållningen. Då beträffande anordning i form av upplag förbud meddelats i föregående paragraf, avses i nu förevarande paragraf andra anordningar, exempelvis stängsel eller telegraf- och telefonledningar. Till dylika ledningar hörande stolpar äro ofta uppsatta i själva vägkanten eller understundom till och med något in på vägbanan. Även stagen äro i många fall fastgjorda i vägkanten eller innanför denna. På sådant sätt uppsatta stolpar och stag hindra givetvis en rationell väghyvling och snöplogning, varjämte de kunna medföra direkta risker och olägenheter för de vägfarande. I kungl. kungörelsen den 6 juli 1906 (nr 66) angående förbud att utan särskilt tillstånd upprätta enskilda telegraf-, telefon- eller andra svagströmsledningar å viss mark m. m. stadgas, att stolpar eller stöd, som uppsättas längs efter allmän väg, icke få anbringas å vägbanan eller i övrigt på sådant sätt, att genom stolparna eller de mellan dem spända ledningstrådarna uppstår hinder

87 eller olägenhet för vägtrafiken eller vägunderhållet. Då ledning korsar allmän väg, skall avståndet från nedersta ledningstråden till vägbanan vara minst 4-4 meter. Föreskrifterna i nämnda kungörelse avse visserligen icke telegrafverkets inom område för allmän väg framdragna svagströmsledningar, men kungörelsens bestämmelser angående sättet för ledningars uppsättande hava dock i viss mån ansetts böra vara normerande även i fråga om telegrafverkets ledningar. Beträffande dessa senare har i telegrafverkets byggnadsinstruktion av år 1902 föreskrivits, bland annat, att ledning utmed väg skall framdragas så nära vägen som möjligt med iakttagande, att ingen ledningstråd bör komma marken närmare än 3 meter eller, vid korsning med vägen, 4-4 meter. I samma instruktion stadgas vidare, att stolpe icke får placeras så, att den blir till hinder för vägtrafiken. Dessa föreskrifter hava senare kompletterats med anmodan till telegrafverkets linjedirektörer att tillse, att stolpar och stag, som äro placerade i vägkanter och därigenom inkräkta på vägbredden, vid utbyte eller vid ändring av linjen icke placeras så nära vägkanten, att de bliva till hinder för trafiken. Tillika hava linjedirektörerna anmodats tillse, att stolparna icke sättas i dikena, så att avrinningen försvåras. Efter framställningar från olika håll har Kungl. Maj:t år 1928 uppdragit åt telegrafstyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att gemensamt, efter samråd med länsstyrelserna m. fl., verkställa utredning och till Kungl. Maj :t inkomma med därav föranledda förslag i fråga om dels lämpligaste sättet för framdragande av telegrafverkets stolplinjer utmed allmänna vägar samt normerande bestämmelser för dylika arbeten, dels nödvändiga förändringar beträffande redan befintliga stolplinjer, dels ock sättet för täckande av kostnaderna för i planen ingående arbeten. Enligt vad de sakkunniga inhämtat har den anbefallda utredningen ägt rum, men hava därpå grundade förslag ännu icke avgivits. Såsom förut nämnts hava de sakkunniga med det i förevarande paragraf av lagförslaget intagna förbud mot förekomsten å väg av anordningar, som bereda samfärdseln olägenhet, avsett jämväl telegraf- och telefonledningar, i den mån de medföra sådan verkan. Uppenbarligen erfordras emellertid beträffande dylika ledningars anordnande å eller utmed väg i administrativ ordning meddelade detaljerade föreskrifter. 36 §.

Motsvarar 28 och 29 §§ gällande väglag. I sistnämnda lagrum stadgas, att vägvisare skola anbringas, där vägar stöta samman. I stället för denna bestämmelse innehåller förslaget en allmän föreskrift, att vid väg, till upplysning för de vägfarande, erforderliga vägmärken skola finnas uppsatta. Närmare bestämmelser i detta avseende torde icke böra inrymmas i väglagen. 37 §.

Enligt 24 § gällande väglag må vid vägsyn föreskrivas skyldighet för jordägare att inom viss tid borthugga träd eller buske eller att kvista träd, därest sådan åtgärd erfordras för vägs upptorkande eller för erhållande av fri sikt.

88 Dylikt föreläggande skall enligt förslaget meddelas av den i 50 § omförmälda vägnämnden, dock endast om sådant erfordras för erhållande av fri sikt eller eljest i trafiksäkerhetens intresse. Föreläggande om röjning i syfte att befordra vägs upptorkande bör däremot enligt de sakkunnigas förmenande icke kunna meddelas. Röjning för sistnämnda ändamål kan nämligen i betraktande av vägarnas nuvarande beskaffenhet icke anses så av behovet påkallad, att tvångsförfarande bör ifrågakomma, i händelse överenskommelse med vederbörande jordägare icke kan träffas. Enligt förslaget kan föreläggande avse åtgärder icke blott för fri sikts erhållande för tillfället utan jämväl för sådan sikts bevarande. Nämnden äger nämligen föreskriva, att område utmed väg skall, intill dess annorlunda bestämmes, genom jordägarens försorg hållas fritt från skymmande träd och buskar på sätt i beslutet närmare angives. Exempelvis kan i sådant avseende föreskrivas, att häck icke må överskrida viss höjd. Enligt 24 § gällande väglag är jordägaren berättigad till ersättning av vägdistriktet, endast om röjningen för honom medför avsevärd skada. Enligt lagförslaget däremot är skadeståndsrätten icke sålunda begränsad, utan jordägaren äger rätt till ersättning oavsett skadans storlek. I anledning av att olika meningar uttalats i frågan, huruvida 24 § väglagen kan tillämpas för erhållande av fri sikt över järnväg vid korsning med allmän väg, vilja de sakkunniga anmärka, att de icke avsett, att förevarande paragraf i förslaget skall kunna tillämpas för sådant fall. För att tagas i övervägande av de sakkunniga har till dem överlämnats en av föreningen för dendrologi och parkvård hos Kungl. Maj:t gjord framställning angående åtgärder för, bland annat, bevarande av visst slag av vegetation å eller utmed allmän väg. Föreningen har i detta avseende ifrågasatt, huruvida det icke vore lämpligt, att vederbörande vägstyrelse hade att före borttagande av botaniskt intressanta eller ur skönhetssynpunkt värdefulla träd inhämta utlåtande av kompetent person, utsedd av länsstyrelsen. Under beaktande av framställningen hava de sakkunniga funnit sig böra föreslå ett stadgande av innehåll, att å väg växande träd, vars bevarande anses önskvärt ur naturskyddssynpunkt, icke må borthuggas utan tillstånd av vägnämnden. 38 §. Enligt 25 § första stycket 1891 års väglag må ej utan länsstyrelsens tillstånd byggnad uppföras utmed väg på mindre avstånd än 3-5 meter från vägens kant. Grunden till föreskriften har i motiven till väglagen angivits vara den, att vid kanten av väg uppförd byggnad eller flera sådana bredvid varandra hindra vägens upptorkande och jämväl bidraga till snösamlingar. Enligt 1920 års vägsakkunnigas förslag skulle byggnad ej utan länsstyrelsens tillstånd få uppföras på mindre avstånd än 9 meter från vägbanans mitt. Förslaget innebar så till vida en skärpning av gällande lags bestämmelser i ämnet, att enligt förslaget det område, vara byggnad icke må uppföras, beträffande så gott som alla vägar mer eller mindre vidgades. I motiveringen till

89 förslaget framhöllo bemälda sakkunniga omständigheter, vilka utom de ovan angivna talade för förbud mot byggnads uppförande vid kanten av väg. I sådant avseende påpekades, att i vägkrökar uppförda hus, som låge nära vägen, kunde skymma utsikten över vägbanan, varigenom i synnerhet vid automobiltrafik olyckor kunde inträffa. Jämväl sanitära intressen syntes tala för att lägga husen på något avstånd från vägen. Det hade emellertid synts de sakkunniga mindre lämpligt att vid bestämmandet av det tillåtna avståndet utgå från vägens kant, då vägkanten genom vägens utläggning till bredden kunde undergå väsentliga förskjutningar. Bäst syntes vara att beräkna avståndet från vägens mitt och så stort, att husen, även om vägbredden ökades, icke komme att ligga alltför nära vägkanten. Även jämlikt det nu framlagda förslaget skall minimiavståndet i fråga om byggnads uppförande utmed väg räknas med utgångspunkt från vägbanans mitt. Avståndet har bestämts till 9 meter med rätt för länsstyrelsen att besluta om avståndets ökning till högst 15 meter, då särskilda skäl för ett sådant beslut föreligga. I synnerhet beträffande krokiga, vägar, som kunna antagas förr eller senare bliva rätade, torde beslut, varom nu är fråga, i många fall vara påkallat. Dylikt beslut behöver givetvis icke alltid avse en vägs båda sidor. I andra stycket av förevarande paragraf har stadgats, att länsstyrelsen äger, sedan fråga väckts om nyanläggning eller omläggning av väg, att meddela förbud mot byggnads uppförande inom område, som kan beräknas komma att ligga inom visst avstånd från den tillämnade vägbanans mitt. Sådant förbud bör meddelas, då risk förefinnes, att på grund av byggnaders uppförande ett planerat vägbyggande kommer att försvåras eller fördyras. Beträffande område, för vilket stadsplan, stomplan, byggnadsplan eller utomplansbestämmelser fastställts, böra ifrågavarande stadganden icke äga tillämpning, enär hithörande förhållanden regleras av nämnda planer och bestämmelser. 39 §. Denna, paragraf, i vad den avser snösamlande stängsel, motsvarar 68 § gällande väglag. Anmärkas bör emellertid, att enligt förslaget föreläggande kan meddelas jordägaren icke blott, såsom enligt nämnda paragraf i nuvarande väglag, att utbyta stängsel utan även att borttaga eller ändra det. Beträffande andra anordningar än snösamlande stängsel motsvarar förevarande paragraf 25 § andra stycket i gällande väglag. Enligt sistnämnda lagrum må däri avsedda anordningar icke utan vederbörligt tillstånd förekomma på mindre avstånd än 35 meter från vägens kant. Motsvarande avstånd har i förslaget bestämts till 9 meter från vägbanans mitt. 40 §. Stadgandena i denna paragraf avse att, framför allt i trafiksäkerhetens intresse, förhindra eller begränsa, förekomsten intill de allmänna vägarna av vissa reklamanordningar. I nu gällande väglags 25 § stadgas, att utan länsstyrelsens tillstånd annonstavlor, reklamskyltar och dylikt icke få förekomma utmed väg på mindre av-

90 stånd än 3'5 meter från vägens kant samt att inom synhåll från väg icke må förekomma skylt eller dylikt av beskaffenhet att av vägfarande kunna förväxlas med varningstecken. Nu angivna föreskrifter gälla liksom väglagen i dess helhet endast beträffande landsbygdens vägar. För allmänna vägar inom stads område saknas enhetliga bestämmelser av motsvarande innebörd. I skrivelse till Kungl. Maj:t den 13 mars 1931 (nr 71) har riksdagen anhållit, att Kungl. Maj :t måtte föranstalta om utredning, huruvida och på vad sätt ändringar i gällande lagstiftning må kunna vidtagas för att ytterligare förhindra, att annonstavlor, reklamskyltar och dylikt uppsättas så, att de verka störande ur trafiksynpunkt eller i hög grad förfulande på utsikt över landskap eller bebyggd ort. Genom beslut den 27 i sistnämnda månad har Kungl. Maj:t anbefallt de sakkunniga att avgiva utlåtande i anledning av berörda riksdagsskrivelse. I det skrivelsen vidfogade utskottsutlåtande, som legat till grund för riksdagens beslut i ämnet, har anmärkts, bland annat, att reklamanordningar invid vägarna stundom hade sådan utformning, att de kunde förväxlas med vägvisare och andra märken, som enligt lag skulle finnas invid vägarna till de vägfarandes ledning, att, även om så ej vore fallet, de invid vägsidorna befintliga reklamskyltarna ofta medförde svårighet för trafikanterna att iakttaga de i lag föreskrivna trafikmärkena och vore ägnade att draga de vägfarandes uppmärksamhet från vägbanan, att enhetliga föreskrifter i ämnet vore erforderliga även för städernas vägar och att över huvud tillbörlig hänsyn till trafiken krävde längre gående inskränkningar i rätten att längs vägarna anbringa anordningar av ifrågavarande slag, än gällande rätt medgåve. Härjämte hade utskottet funnit det synnerligen önskvärt, att genom lagstiftning ökade möjligheter skapades att förhindra anbringande i det fria av sådana reklamanordningar, som verkade i hög grad vanprydande på naturen. De sakkunniga hava vid avfattande av förevarande paragraf i sitt förslag beaktat de synpunkter, vilka legat till grund för riksdagens berörda beslut och som, enligt vad de vid utskottsutlåtandet fogade yttrandena utvisa, omfattas av representanter för vitt skilda intressen. Sålunda har i förslaget det avstånd, inom vilket reklamanordning ej får förekomma utan länsstyrelsens tillstånd, angivits till 9 meter från vägbanans mitt i stället för såsom i gällande lag 3-5 meter från vägkanten, vilken förändring med avseende å nära nog alla vägar innebär skärpning av förbudet. Dessutom har det synts de sakkunniga som om förändringen härvidlag skulle innebära en förbättring så till vida, att det nya stadgandet medgiver större möjlighet att noga bestämma gränsen för det område, som skall vara fritt från reklamanordningar. Vidare innehåller förslaget kategoriskt förbud att inom synhåll från väg hava uppsatt sådan anordning, icke blott om den kan förväxlas med varningstecken eller annat vägmärke, utan även om den är av beskaffenhet att så tilldraga sig vägfarandes uppmärksamhet, att trafiksäkerheten därigenom menligt påverkas. Genom sagda skärpningar av gällande bestämmelser torde man vinna allt vad som härutinnan rimligtvis kan begäras med hänsyn till trafiken och trafiksäkerheten

91 Det torde vara självfallet, att lagförslagets avfattning i förevarande del icke är avsedd att hindra anbringande av skylt exempelvis å byggnad till upplysning om därstädes bedriven affärsrörelse eller annan näring. De sakkunniga hava funnit det ligga utom deras uppgift att ingå på den i omförmälda riksdagsskrivelse berörda frågan, i vad mån ur naturskyddssynpunkt skärpta lagbestämmelser mot reklamanordningar äro påkallade. Emellertid torde ovanberörda, av de sakkunniga i trafiksäkerhetens intresse föreslagna stadganden i viss mån tillgodose även naturskyddsintresset, i det att desamma, vid jämförelse med nuvarande förhållanden, över huvud taget lägga betydligt ökade hinder i vägen för icke önskvärd vägreklam. 41 §. Är likalydande med 26 § gällande väglag.

Om skyldighet i vissa fall för jordägare att lämna tillträde till fastighet m. m. 42 §.

Den här meddelade föreskriften, att erforderligt tillträde till fastighet icke må vägras för stakning eller mätning å marken m. fl. förberedande åtgärder, vilka i anledning av väckt fråga om nyanläggning eller omläggning av väg skola verkställas på offentlig myndighets föranstaltande, saknar motsvarighet i gällande väglag. De sakkunniga hava emellertid funnit en dylik föreskrift ändamålsenlig. 43 §.

Behov av nyttjanderätt till mark för anordnande av tillfällig vägförbindelse uppkommer understundom till följd av pågående arbete för omläggning eller förbättring av väg eller till följd av jordras, översvämning eller annan naturhändelse. Givetvis är det av vikt att tillse, att samfärdselns upprätthållande i dylika fall icke kan hindras därigenom, att någon sakägare vägrar upplåta nyttjanderätt till mark, som erfordras för anordnande av hjälpväg, hjälpbro eller dylikt. 44 §.

Motsvaras av bestämmelsen i 69 § första punkten av nu gällande väglag allenast med den sakliga skillnaden, att tillstånd att uppsätta snöskärm, vilket enligt 1891 års väglag meddelas vid vägsyn, enligt förslaget skall meddelas av vägnämnden. 45 §. Denna paragraf innehåller bestämmelse om ersättning till jordägare för skada, som åstadkommes genom åtgärder, vilka avses i 42—44 §§. Enligt stadgande i 69 § gällande väglag skall skada, som uppkommer till följd av snöskärms uppsättande, av vägdistriktet ersättas jordägaren med belopp, som

92 årligen bestämmes vid vägsyn. De sakkunniga hava ansett, att ersättning bör tillkomma jordägaren även för skada, som tillskyndas honom på grund av förberedande åtgärder, varom förmäles i 42 §, eller på grund av tillfällig vägs anordnande eller begagnande. Ersättningsbeloppet skall i brist på överenskommelse bestämmas av vägnämnden. 46 §.

Denna paragraf innehåller bestämmelser om på vad sätt och under vilka •villkor väghållare må kunna förskaffa sig tillgång till grus och andra ämnen, som äro erforderliga för väghållningen. Stadganden i detta hänseende finnas i nu gällande väglags 33 § av innehåll, att dylika ämnen må för vägs underhåll, efter vederbörande skogstjänstemans anvisning, tagas å kronans allmänning utan ersättning samt att väghållare, som likaledes för vägs underhåll vill å annan än kronan tillhörig mark taga sådana ämnen och ej kan träffa överenskommelse härom med jordägaren, äger påkalla vederbörande häradsrätts prövning, varest väglagningsämnen tjänligast och till minsta skada för jordägaren må avhämtas samt till vilket belopp ersättning därför skall utgivas. Därjämte lämnas i nämnda paragraf av väglagen hänvisning till särskilt stadgande rörande hämtning av väglagningsämnen från kronans jordbruksdomäner. Bestämmelser i sistberörda avseende äro givna i kungl. kungörelse den 2 juni 1905. Det väglagförslag, som år 1916 avgavs av vägkommissionen, innehåller inga stadganden om hämtning av väghållningsämnen. Av motiven till kommissionens förslag framgår, att kommissionen ansett, att alla bestämmelser om dylik hämtning borde utsöndras ur väglagen och, vad anginge annan mark än kronans, inrymmas i expropriationslagstiftningen. Ej heller 1920 års vägsakkunnigas förslag innehåller några stadganden i förevarande ämne. De sakkunniga hava för sin del kommit till den uppfattningen, att väglagen bör innehålla bestämmelser, vilka bereda möjlighet för väghållare att i en enklare ordning än den i fråga om expropriation föreskrivna förskaffa sig grus och andra ämnen, av vilka han har behov för fullgörande av sin väghållningsskyldighet och detta beträffande såväl underhåll av väg som vägbyggnad. Förekomsten av bestämmelse i ämnet i väglagen bör emellertid icke, såsom för närvarande anses vara fallet, i och för sig lägga hinder i vägen för meddelande av expropriationsrätt enligt lagen om expropriation. En uttrycklig bestämmelse härom har införts i förevarande paragrafs andra stycke. Beträffande frågan om hämtning av väghållningsämnen å kronan tillhörig mark må erinras därom, att enligt vedertagen ordning Kungl. Maj:t årligen utverkar riksdagens medgivande för Kungl. Maj:t eller central förvaltningsmyndighet att för vissa ändamål, bland vilka särskilt namnes anläggande eller förändring av allmän väg, avstå kronan tillhörig mark eller upplåta nyttjanderätt eller servitutsrätt till densamma. De sakkunniga anse, att dessa medgivanden lämpligen böra så utvidgas, att därigenom beredes möjlighet för väghållare att även till vägs underhåll erhålla grus eller andra ämnen från kronan tillhörig

93 mark. Under sådana förhållanden har någon bestämmelse härutinnan ej upptagits i förevarande paragraf. Vad innehållet i denna närmare angår hava de sakkunniga, som ovan nämnts, ansett, att bestämmelserna böra avse icke blott för vägunderhåll utan även för vägbyggnad erforderliga ämnen. Lämpligt organ för utövande av bestämmanderätten i hithörande frågor hava de sakkunniga funnit i den föreslagna vägnämnden. Det av nuvarande väglag anvisade förfarandet inför häradsrätt är ofta tidsödande och dyrbart. E t t snabbare och billigare förfarande torde kunna förväntas, därest bestämmanderätten uppdrages åt vägnämnden. Erinras bör, att klagorätt är medgiven i fråga om vägnämndens beslut och att av nämnden handlagda ärenden i sista hand kunna underställas prövning av Kungl. Maj:t i regeringsrätten. Väghållare har enligt förslaget ej, såsom nu är fallet, ovillkorlig rätt att erhålla upplåtelse för hämtning av väghållningsämnen, utan äger vägnämnden, om den ifrågasatta upplåtelsen skulle lända jordägaren till märkligt men, avvisa väghållarens anspråk. Vid avfattningen av första stycket i förevarande paragraf hava motsvarande bestämmelser i lagen om enskilda vägar i viss mån tjänat som vägledning.

Om tillsyn å väghållningen. 47 §. Frånsett den befogenhet, som må tillkomma väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, skall enligt de sakkunnigas mening statens intresse med avseende å väghållningen liksom hittills bevakas av länsstyrelsen. Sålunda skall på länsstyrelsen ankomma, bland annat, att fatta beslut i frågor om byggande av väg, dock icke riksväg, att övervaka väghållningens behöriga fullgörande samt att, där så erfordras, låta vidtaga nödiga åtgärder för avhjälpande av förefintliga brister. Länsstyrelsens tillsyn å väghållningen bör utövas med biträde av, bland andra, vägingenjören, landsfiskalerna och magistraterna (stadsstyrelserna). Dessa tjänstemäns eller myndigheters åligganden i nu berörda avseende torde icke böra regleras i väglagen utan i instruktioner eller andra författningar. 48 §.

Enligt de sakkunnigas mening lärer efter den nya lagstiftningens genomförande särskild vägS5m i den bemärkelse detta begrepp har i 35 § gällande väglag icke behöva förekomma. Genom sina tjänsteresor få vägingenjören och landsfiskalerna i regel en ganska klar uppfattning av vägarnas beskaffenhet. Yppas brist i vägunderhållet, lära för övrigt trafikanterna icke underlåta att för åstadkommande av rättelse antingen anmäla saken till landsfiskalen eller ock hänvända sig direkt till vederbörande vägstyrelse eller vågmästare. Sker emellertid ej rättelse efter tillsägelse, skall saken anmälas till länsstyrelsen, som förelägger väghållaren viss tid, inom vilken erforderliga åtgärder skola hava skett, vid äventyr att åtgärderna eljest • bliva genom länsstyrelsens försorg på väghållarens bekostnad vidtagna.

94 Föreläggande enligt vad nu sagts kan enligt förslaget meddelas även för det fall, att väghållare underlåter att verkställa av länsstyrelsen meddelat beslut om byggande av väg. Bestämmelser angående tvångsförfarande i dylikt fall saknas i gällande väglag men äro enligt de sakkunnigas mening icke obehövliga. 49 §. Jämlikt denna paragraf tillkommer det väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att enligt vad därom är stadgat utöva den centrala tekniska och ekonomiska uppsikten över vägväsendet. Då frågan om nämnda ämbetsverks arbetsuppgifter och organisation är föremål för särskild utredning av därför tillkallade sakkunniga, hava de vägsakkunniga funnit sig sakna anledning att närmare pröva, på vad sätt den nämnda ämbetsverk tillagda uppsiktsrätten bör utövas.

Om vägnämnd. 50-55 §§. Vid vägsyn, varom förmäles i 35 § gällande väglag, äger synenämnden, där så erfordras, meddela föreläggande för jordägare att verkställa röjning av träd eller buskar, att borttaga anordningar, som hindra vägs upptorkande eller fri sikt, och att utbyta snösamlande stängsel. Vidare äger synenämnden meddela väghållare tillstånd att uppsätta snöskärm. I nu nämnda fall skall tillika frågan om skadeersättning till jordägaren avgöras av synenämnden. Då enligt förslaget vägsyn icke skall förekomma, måste synenämndens berörda uppgifter anförtros åt annan. Enligt de sakkunnigas förslag har denna fråga lösts på så sätt, att för varje vägdistrikt skall tillsättas en särskild vägnämnd, som har att fullgöra nyss angivna ävensom en del andra uppgifter. Med hänsyn till arten av de ärenden, med vilka vägnämnden har att taga befattning, har i förslaget intagits en bestämmelse om att kunskap och erfarenhet beträffande såväl väghållning som jordbruk och skogsskötsel skola finnas företrädda inom nämnden. Ehuru intet därom stadgas, torde även böra tillses, att någon ledamot av nämnden, helst ordföranden, är juridiskt skolad. Av detta skäl har det synts lämpligt, att ordföranden har sin särskilda suppleant. Det må anmärkas, att intet hinder föreligger att för två eller flera vägdistrikt förordna samma nämnd. De i förslaget intagna bestämmelserna om vägnämnd äro jämförelsevis knapphändiga, varför desamma i stor utsträckning behöva kompletteras av i administrativ väg meddelade reglementariska föreskrifter.

Om ansvar, handräckning och fullföljd av talan. 56 §. Böter, ådömda jämlikt 1891 års väglag, tillfalla vägkassan, varemot enligt förevarande lagförslag böter skola tillfalla kronan.

95 57 och 58 §§. Därest i strid mot förbud, som omförmäles i 38 §, byggnad uppförts, bör det ankomma på överexekutor att meddela nödig handräckning för erhållande av rättelse. I de fall däremot, som avses i andra och tredje styckena av förevarande paragraf, synes handräckning böra kunna meddelas av vederbörande utmätningsman. 59 §. Beträffande klagan över vägnämnds beslut torde i tillämpliga delar böra gälla vad nu är stadgat om klagan över beslut vid vägsyn. 60 §. Motsvarar 80 § sista stycket i gällande väglag. 61 §. Med hänsyn till att i fall, som avses i denna paragraf, bråd verkställighet av meddelat beslut ofta är av nöden, har stadgats, att anförda besvär i dessa fall ej må verka uppehåll med verkställigheten av beslutet.

Övergångsbestämmelser. 62 §.

Den i denna paragraf angivna tidpunkten för lagens ikraftträdande har bestämts med hänsyn till att den föreslagna lagen om vägdistrikt icke torde kunna helt träda i kraft förrän den 1 januari 1936. Sistnämnda lag och den nu förevarande synas nämligen, i den mån så låter sig göra, böra träda i kraft samtidigt. 63 §.

Bestämmelsen i denna paragraf har tillkommit med anledning därav, att i åtskilliga städer tvekan torde råda, vilka vägar äro att betrakta såsom allmänna och vilka såsom enskilda. I själva verket torde det vara ytterst få vägar i städerna, som formligen förklarats för allmänna. Föreskrift har därför synts böra meddelas om ett förfarande i syfte att få frågor om stadsvägarnas rätta natur prövade. Denna föreskrift har ansetts kunna göras helt kortfattad. Naturligt är, att fastställelsebefogenheten lagts i länsstyrelsens hand. Före besluts fattande bör länsstyrelsen självfallet lämna alla vederbörande tillfälle att yttra sig i frågan. Beträffande de former, som härvid böra komma till användning, torde bestämmelserna i 21 §, vilka avse tillkomsten av ny landsväg, i tillämpliga delar kunna tjäna som vägledning. Synnerligt avseende bör självfallet fästas vid bestående förhållanden. Giva dessa ett sakligt klart utslag, synes proceduren kunna göras skäligen enkel. I anslutning till det nu sagda vilja de sakkunniga framhålla, att länsstyrelserna även beträffande vägarna på landsbygden böra i ett sammanhang före-

96 taga, var inom sitt län, en omprövning av de olika vägarnas behövlighet för den allmänna samfärdseln. Det torde nämligen inom många vägdistrikt förhålla sig så, att vägar, som närmast varit att hänföra till enskilda utfartsvägar, förändrats till allmänna. Å andra sidan lära icke så få allmänneligen befarna enskilda vägar vara av den betydelse för den allmänna samfärdseln, att de böra förklaras för allmänna vägar. De sakkunniga vilja u n d e r s t ^ k a önskvärdheten av att enhetliga principer i nu berörda avseende bliva tillämpade. 64 §.

Det kunde måhända ifrågasättas att låta frågor om byggande av väg, vilka vid denna lags ikraftträdande äro beroende på länsstyrelsens prövning, även därefter behandlas efter äldre lag. Då den av de sakkunniga föreslagna ordningen för behandlingen av sådana frågor emellertid i huvudsak överensstämmer med den praxis, som hittills tillämpats härutinnan, hava de sakkunniga funnit lämpligast, att länsstyrelse, som vid denna lags ikraftträdande har fråga om byggande av väg under behandling, vid den fortsatta handläggningen av ärendet ställer sig denna lags föreskrifter till efterrättelse. Att därvid ånyo åstadkomma samma utredning, som redan förebragts vid ärendets behandling enligt äldre lag, bör givetvis icke ifrågakomma. De sakkunniga hava ansett, att lösningen av ifrågavarande spörsmål kan, utan att detaljerade föreskrifter meddelats, överlämnas åt vederbörande länsstyrelse. Uttryckligen har endast framhållits, att, när fråga är om anläggning av ny väg på landet, vägfullmäktige städse skall lämnas tillfälle att yttra sig samt att, om vägstämman ej blivit hörd i ärendet, även ortsbefolkningen skall höras. 65 §. Här föreskrives, att de vägdistrikt, i vilka riket jämlikt lagen om vägdistrikt indelas, skola, varje distrikt inom sitt område, vid 1936 års ingång övertaga samtliga vägar, som då äro föremål för allmänt underhåll. Härmed är emellertid ingalunda sagt, att det nya vägdistriktet skall fortsätta med väghållningen å alla de vägar, som vid övertagandet äro att anse såsom allmänna. Såsom under 63 § framhållits, bör nämligen en grundlig undersökning verkställas för utrönande, huruvida icke vissa av de nuvarande allmänna vägarna böra indragas som sådana. Då de äldre distriktens vägar övertagas av de nya distrikten, skola vägarna vara försatta i laggillt skick. I annat fall kan man befara, att vägunderhållet under tiden närmast före den nya lagens ikraftträdande kommer att försummas. 66 §.

I 14 § avsett samhälle, som vid lagens ikraftträdande för vägdistriktets räkning ombesörjer väghållning med avseende å väg, som jämlikt stadsplanelagen icke behöver vara upplåten för allmänt begagnande såsom gata, bör utan

97 särskilt medgivande av länsstyrelsen få fortsätta denna väghållning. Enligt förslaget äger dock länsstyrelse förordna, att vägdistriktet självt skall utföra sagda väghållning. 67 §. I fråga om sättet för bestämmande av den ersättning, som ett vägdistrikt har att erlägga till ett samhälle för byggande av väg, torde de föreskrifter böra tillämpas, vilka gällde vid den tidpunkt, då beslut om vägens byggande meddelades. I överensstämmelse härmed har stadgandet i första stycket av förevarande paragraf avfattats. Andra stycket innehåller en uttrycklig föreskrift därom, att överenskommelse om ersättning till samhälle för vägunderhåll eller i brist på överenskommelse meddelad fastställelse av sådan ersättning icke skall rubbas genom den nya lagens ikraftträdande. 68 §. Överensstämmer med 20 § i gällande väglag. 69 §. Motsvarar 21 § i gällande väglag. 70 §. Då behovet av skärpta bestämmelser i fråga om byggnaders uppförande utmed väg måste anses synnerligen trängande, hava de sakkunniga funnit sig böra föreslå, att förslagets stadganden i denna del skola lända till efterrättelse redan från och med den 1 januari 1934. 71 §. Stadganden, motsvarande de i denna paragraf givna, återfinnas i 25 och 68 §§ i gällande väglag. ,

7—322108

98 Förslag till lag om vägdistrikt. 1. A l l m ä n m o t i v e r i n g . Vägdistriktens omfattning. Före den genom 1891 års väglag införda förändringen voro de allmänna vägarna i vårt land, såsom förut nämnts, indelade i tre klasser, lands-, häradsoch sockenvägar, därvid häradet utgjorde distrikt för de två förstnämnda, men socknen för den sistnämnda vägklassen. Enligt nämnda lag indelades vägarna i landsvägar och bygdevägar, den senare kategorien omfattande de forna härads- och sockenvägarna, och häradet blev ekonomisk och administrativ enhet för väghållningen, oberoende av vägarnas olika slag. I lagens 5 § stadgas, att i fråga om byggande och underhåll av allmän väg, bro och färja varje härad utgör en gemensamhet för sig. Lagen innehåller emellertid bestämmelser, som möjliggöra delning av härad i skilda vägdistrikt eller förening av härad till ett sådant distrikt, en möjlighet som nästan undantagslöst utnyttjats i den förra riktningen. Emellertid må anmärkas, att under senaste året sammanslagning av vägdistrikt ägt rum i ett par fall. Antalet distrikt, som därförut uppgick till 379, utgör numera 376. Frågan om genomförande av en distriktsindelning efter helt andra grunder än dem, varpå den nuvarande vilar, har varit ett av de spörsmål inom väglagstiftningens område, som under senare år och även tidigare ansetts mest betydelsefulla. VägkomEnligt v ä g k o m m i s s i o n e n s år 1916 framlagda förslag till lag om allmssionen. m ä n n a v ä g a r p ^ l a n det skulle landstingsområdet utgöra vägdistrikt. Primärkommunerna skulle emellertid utgöra arbetskretsar inom distriktet. Kommissionen ansåg det icke tillrådligt att åt landstingsförvaltningen överlämna väghållningens utförande i allmänhet, enär en sådan anordning ur förvaltnings- och kostnadssynpunkt kunde bliva förenad med svårigheter av samma art, som av kommissionen framhållits i fråga om vägväsendets övertagande av staten, visserligen i motsvarande mindre skala men dock alltid avsevärda. Beträffande grunddragen av sitt system yttrade kommissionen följande: »Allt vägunderhåll skall utföras för hela landstingsdistriktets gemensamma räkning och värdet därav i särskild ordning uppskattas. Detta uppskattningsvärde bildar jämte utgifterna för vinterväghållning, vägbyggnader och den gemensamma förvaltningen hela landstingsområdets väghållningskostnad. Vad därav ej täckes genom statsbidrag, vilket i varje fall ingår i landstingsdistriktets gemensamma vägkassa, eller andra särskilda inkomster gäldas genom bidrag, som beräknas å alla i väghållningskostnaden deltagande beskattningsföremål inom hela landstingsdistriktet med visst belopp per repartitions-

99 enhet. Landstingets vägstyrelse ombesörjer själv alla vägbyggnadsarbeten likasom underhållet av broar och färjor och skall även under särskilda förutsättningar, varom närmare här nedan, hava att övertaga underhållet av vissa vägar eller vägsträckor. För allt övrigt vägunderhåll likasom för vinterväghållningen delas hela landstingsområdet i mindre underdistrikt eller arbetskretsar. Varje sådan krets skall utgöras av primärkommunen. Kommunen blir därvid så att säga landstingets entreprenör för allt det vägunderhåll inom kommunens område, som ej av landstingsvägstyrelsen genom egen försorg utföres, ävensom i regel jämväl för hela vinterväghållningen inom samma område, med rätt för kommunen att ur landstingsvägkassan bekomma ersättning för vägunderhållet med det belopp, vartill samma underhåll blivit i vederbörlig ordning uppskattat, och för vinterväghållningen efter det i verkligheten utgjorda arbetets skäliga värde. Kommunen äger frihet att ordna sitt vägunderhåll på sätt den finner lämpligast, överskjuter eller understiger verkliga underhållskostnaden uppskattningsvärdet, stannar förlusten, respektive vinsten, på kommunen. Landstinget utskriver sitt vägskattebehov direkt på kommunerna i form av bidrag beräknade på sätt nyss nämnts. För redovisande av dessa bidrag oavkortade till landstingsvägkassan bliva kommunerna var för sig gentemot landstinget direkt ansvariga. Det blir sedermera varje kommuns ensak att i sin ordning av sina skattskyldiga, uttaga sitt skattebehov genom utdebitering av vägskatt i egentlig mening. Mellanhavandena mellan kommunerna och landstinget, nämligen kommunernas bidrag till och ersättning från landstingsvägkassan, ordnas genom likvider. överskjuter kommunens bidrag den samma kommun tillkommande ersättning, inlevereras överskottet till landstingsvägkassan. Ä r åter bidraget mindre än ersättningen, utbetalas till kommunen skillnaden ur samma kassa. På detta sätt fungerar kassan såsom en slags »clearingsanstalt» för utjämningen kommunerna emellan. För behandling av sina gemensamma angelägenheter, varibland särskilt frågan om bestämmande av sättet för fullgörande av kretsens väghållning, sammanträda kommunens vägskatteskyldiga å kommunalstämma. Den egentliga förvaltningen och verkställigheten av kommunens vägbestyr uppdrages åt en kommunal vägstyrelse. Dock skall vägskattens debitering, uppbörd och redovisning liksom kommunens vägkassas förvaltning, räkenskapsföring och likvider med landstingsvägkassan skötas av kommunalnämnden. För sin väghållning blir varje kommun samfällt i första hand ansvarig.» Kommissionens förslag i detta avseende rönte emellertid skarp kritik såsom icke ägnat att uppmuntra till gott vägunderhåll. Från åtskilliga håll, där man icke ställde sig avvisande mot tanken på särskilda arbetskretsar inom landstingsdistriktet, uttalades den åsikten, att de gamla vägdistrikten i stället för primärkommunerna skulle göras till sådana kretsar. Enligt 1 9 2 0 å r s v ä g s a k k u n n i g a s förslag skulle landstingsom-1920 års vägrådet icke blott utgöra ekonomisk enhet för väghållningen utan även omhänder- s a UDnlKataga själva utförandet av väghållningen. Landstinget skulle vara distriktets beslutande organ. Väghållningens utförande skulle ombesörjas av en landstingsvägstyrelse. De fördelar, som genom den föreslagna lösningen av frågan skulle vinnas, vore enligt de sakkunnigas mening, bland andra, följande: Utjämningen av väghållningsbesväret bleve effektivare än enligt vägkommissionens förslag. Då all väghållning skulle utföras genom landstingsvägstyrelsens försorg, bleve primärkommunernas befattning med vägväsendet obehövlig. Uppskattningen av vägunderhållet samt därmed förbundna kostnader och övriga nackdelar

100 skulle försvinna. De för väghållningen erforderliga medlen skulle utdebiteras såsom landstings vägskatt och ingå direkt i landstingsvägkassan. På grund av landstingsområdets större ekonomiska bärkraft skulle möjlighet förefinnas att anskaffa för ett rationellt vägunderhåll nödiga redskap och att åstadkomma ett gott vägunderhåll. Gentemot de av vägkommissionen anförda skälen mot en anordning av den innebörd de sakkunniga föreslagit yttrade dessa följande: »Vad de befarade förvaltningssvårigheterna angår, så har det redan nu i ett flertal fall förekommit, att all väghållning inom de nuvarande väghållningsdistrikten övertagits av vägkassan. Att märka är, att sådant företrädesvis ägt rum i de stora norrländska väghållningsdistrikten. Då i nämnda fall de nuvarande vägstyrelserna till och med utan stöd av lagstiftningen lyckats att till de väghållningsskyldigas tillfredsställelse ombesörja vägunderhållet, torde det med visshet kunna antagas, att landstingsområdets förvaltningsorgan med dess större resurser skall kunna gå i land med sin uppgift. Landstingsområdenas storlek lägger ej heller hinder i vägen för ett lämpligt ordnande av förvaltningen. De sakkunniga hava härvid utgått från att landstingets vägstyrelse skall stå i nära beröring med ortsbefolkningen i väghållningsdistriktets olika delar. Måhända skall det, särskilt i större landstingsområden, befinnas nyttigt att, såsom i ett avgivet yttrande ifrågasatts, inom vissa härad bilda en s. k. vägnämnd för att i förekommande fall biträda vägstyrelsen. Till ledamöter i en dylik vägnämnd låge det närmast till hands att utse de lämpligaste bland de gamla vägstyrelsernas ledamöter. De sakkunniga hava emellertid icke ansett sig böra föreslå några uttryckliga föreskrifter i detta hänseende. På olika orter kunna andra anordningar finnas lämpligare. En av de största fördelarna av att göra väghållningen till en kommunal uppgift är just den, att härigenom kan lämnas möjlighet för en smidigare anpassning efter de föreliggande förhållandena. Att hindra en sådan anpassning genom tvingande föreskrifter bör i möjligaste mån undvikas. De av kommissionen antydda farhågorna för att kostnaderna för väghållningen skola bliva avsevärt större, om denna ombesörjes av landstingets förvaltningsorgan i stället för av kommunerna, kunna de sakkunniga icke dela. De sakkunniga äro övertygade om, att administrationskostnaderna enligt kommissionens system icke skulle bliva lägre, helst ersättningen till de många kommunvägstyrelserna torde komma att uppgå till avsevärda belopp. Det torde nämligen knappast vara möjligt att inom varje kommun uppbringa en fullgod vägstyrelse utan att lämna skälig ersättning för ledamöternas besvär, helst som de uppgifter, vilka redan nu åvila kommunerna, äro ganska betungande. Beträffande kostnaderna för utförandet av själva vägunderhållet torde landstingsvägstyrelsen hava lika stora möjligheter som en kommunvägstyrelse att åvägabringa billiga entreprenadavtal; och för utförande av sådant vägunderhåll, som icke upplåtes på entreprenad, komme ju landstingsvägstyrelsen att kunna disponera effektivare hjälpmedel och skickligare personal än en kommunvägstyrelse. Sannolikheten synes även tala för det antagande, att därest systemet med kommunväghållning i enstaka fall tilläventyrs skulle visa sig förenat med mindre utgifter, denna besparing komme att vinnas genom ett sämre vägunderhåll, vilket emellertid i längden skulle bliva oekonomiskt. Vad sålunda anförts lärer även i tillämpliga delar äga giltighet för det fall, att häradet ifrågasattes såsom arbetsdistrikt.» Det väglagförslag, som framlades i proposition till 1922 års riksdag, anslöt sig i nu ifrågavarande del till de vägsakkunnigas förslag. Propositions-

101 förslaget innehöll tillika en uttrycklig bestämmelse att, där sådant funnes lämpligt, landstinget ägde för särskilda delar av vägdistriktet (vägnämndsdistrikt) utse vägnämnder att biträda vägstyrelsen, i den mån sådant genom särskild instruktion eller annorledes uppdroges åt vägnämnden. Propositionen, som hänvisades till särskilt utskott, blev av detta avstyrkt. Emellertid framgår av utskottsutlåtandet jämte därvid fogade reservationer, att flertalet av utskottets ledamöter gillade förslagets huvudgrunder. Anledningen till avstyrkandet var den, att en utslagsgivande del av utskottets ledamöter icke ville ansluta sig till förslaget, med mindre detta i fråga om vägskattegrunderna och statsbidrag till väghållningen underginge vissa ändringar. Utskottets hemställan bifölls av båda kamrarna. Av dem, som icke gillade förslagets huvudgrunder, framhölls bland annat, att den nya organisationen skulle påkalla inrättandet av ett betydande antal nya tjänstebefattningar samt leda till ett mera byråkratiskt system och till fördyring av kostnaderna för väg*väsendet ävensom att genom tillskapandet av de större distrikten möjligheten att överskåda väghållningen inom distrikten skulle försvinna, vilket även skulle bliva fallet med vägstyrelsernas goda personalkännedom, faktorer som säkerligen spelade en betydande roll i fråga om möjligheten att begränsa och nedbringa kostnaderna för vägväsendet. Såsom ovan i motiveringen till förslaget till lag om allmänna vägar närmare utvecklats hava de sakkunniga icke kunnat ansluta sig till den från vissa håll framförda meningen, att vägväsendet bör i större utsträckning förstatligas. Då de sakkunniga med denna sin uppfattning gått att taga ställning till spörsmålet angående rikets indelning i vägdistrikt av lämplig storlek, hava de sakkunniga låtit sig angeläget vara att underkasta såväl ovan omförmälda, av vägkommissionen och 1920 års vägsakkunniga framlagda förslag som även andra tänkbara möjligheter till frågans lösning en förutsättningslös prövning. Vad först angår de nuvarande vägdistrikten må framhållas, att dessa till sin storlek äro mycket olika. Om de flesta torde dock gälla, att de äro alltför små för att möjliggöra ett effektivt utnyttjande av moderna tekniska hjälpmedel, utan vilka en fullgod väghållning numera svårligen kan utföras. Det må i detta sammanhang nämnas, att våglängden inom de olika distrikten i medeltal icke uppgår till mer än något över 20 mil. I åtskilliga distrikt torde med hänsyn till den ringa våglängden anskaffande av maskinell utrustning knappast vara ekonomiskt försvarbart; inom andra, där detta visserligen kan vara fallet, kan maskinparkens kapacitet likväl icke helt utnyttjas, varigenom väghållningen onödigt fördyras. Enahanda äro förhållandena i fråga om möjligheterna att anställa och utnyttja för vägarbetet erforderlig, tekniskt skolad personal. Dessa för vägväsendets såväl tekniska som ekonomiska utveckling betydelsefulla frågor synas icke heller kunna i nödig omfattning lösas genom samverkan mellan angränsande distrikt. Den nuvarande distriktsindelningen medför vidare ur administrativ synpunkt en alltför tungrodd och onödigt dyrbar organisation. Vart och ett av landets 376 vägdistrikt bildar en förvaltningsenhet med egen vägstyrelse, medelsförvaltning och räkenskapsföring. Den skärp-

De sakg-

kuniu a

102 ning av den statliga kontrollen över vägdistrikten, som påkallas av att kostnaderna för väghållningen numera till övervägande delen bestridas av statsmedel, möter stora svårigheter bland annat just på grund av det stora antalet förvaltningsenheter. Så länge den nuvarande distriktsindelningen består, lärer man sålunda icke utan en synnerligen omfattande apparat kunna ernå effektiv kontroll över väghållningen och användningen av därtill anslagna medel. I sistnämnda hänseende må särskilt framhållas betydelsen av likformig, överskådlig bokföring. Visserligen hava normerande bestämmelser angående räkenskapernas förande lämnats, men erfarenheten har givit vid handen, att erforderlig enhetlighet i tillämpningen icke kunnat åvägabringas. För de myndigheter, som utöva den allt mer betydelsefulla statliga ledningen av och uppsikten över vägväsendet, framstår såsom en allvarlig olägenhet det jämförelsevis stora antalet förvaltningsenheter, med vilka förbindelse skall upprätthållas och vilkas verksamhet skall övervakas och kontrolleras. Mot de nuvarande små distrikten har vidare anmärkts, att lokalbetonade synpunkter blivit allt för utslagsgivande vid behandlingen av frågor rörande byggande av väg. Denna anmärkning sammanhänger med det förhållandet, att initiativet i nämnda ärenden oftast tages av vägdistriktens organ, till vilkas mening den beslutande myndigheten givetvis tager stor hänsyn. Ehuru nu berörda anmärkning icke lärer kunna anses allmängiltig, har dock erfarenheten visat, att svårigheter stundom yppa sig, när det gäller att åstadkomma samverkan mellan flera distrikt för utförande i ett sammanhang av behövliga större vägföretag. Ofta nog bottna dessa svårigheter i den omständigheten, att ett planerat vägföretag berör något distrikt endast beträffande en relativt obetydlig sträcka och sålunda saknar större intresse för detta distrikt. Vad nu sagts belyser emellertid en långt ifrån betydelselös svaghet i den nuvarande distriktsindelningen. En annan olägenhet är, att i smärre distrikt, omfattande allenast några få kommuner, skillnaden i storlek mellan dessa lätt leder till att en kommun får ett dominerande inflytande i fråga om distriktets vägväsende, ett förhållande ägnat att giva detta en än mer lokalbetonad prägel. Vid bedömandet av spörsmålet om vägdistriktsindelningen må beaktas, att förhållandena inom vägväsendet numera äro helt annorlunda än då statsmakterna år 1922 hade att taga ståndpunkt till nämnda fråga. Utvecklingen har med raska steg fört väghållningen upp på ett helt annat plan än det dåtida, Den oerhört ökade trafiken nödvändiggör ett intensifierat vägunderhåll, och den i samband därmed utvidgade medelsförvaltningen har tillsammans mied ökningen av administrativa göromål i övrigt ytterligare skärpt anspråken på de verkställande organens aktivitet. Den arbetemängd, som genomförandet av en organisation med landstingsområden såsom vägdistrikt skulle övervältra på landstinget och dess vägstyrelse, är således av en helt annan storlek nu än för blott ett tiotal år sedan. Trots anförda förhållanden har det av 1920 års sakkunniga utformade förslaget emellertid icke förlorat sin aktualitet. I den allmänna diskussionen hava landstingsdistrikten, med landstinget såsom beslutande och en av denna utsedd vägstyrelse som verkställande organ, alltjämt sina förespråkare, vilka fram-

103 hålla ej blott den vägskatteutjämning, som med dylika distrikt skulle vinnas, utan även och kanske framför allt, att därmed skulle undvikas de olägenheter, som enligt vad ovan sagts vidlåda den nuvarande distriktsindelningen. Vägmedlen skulle på ett bättre sätt kunna utnyttjas till vägväsendets fromma och en rationell användning av vägtekniska hjälpmedel möjliggöras. Vägfrågorna skulle komma under bedömande ur vidare synpunkter men likväl utan eftersättande av lokala, berättigade intressen. De kraftigt stegrade anslagen av automobilskattemedel och vanliga statsmedel skulle kunna fördelas på ett riktigare och rättvisare sätt. Ehuru en indelning efter landstingsområden i jämförelse med den nuvarande distriktsindelningen otvivelaktigt skulle medföra vissa fördelar, kunna de sakkunniga likväl icke förorda en dylik indelning. Framhållas må först, att landstingen, som väljas huvudsakligen efter politiska linjer, i allmänhet icke hava en sammansättning, som kan antagas vara särskilt lämpad för prövning av de från landstingens övriga uppgifter artskilda vägärendena. Härtill kommer, att landstingens arbetsbörda utan undantag torde vara så tyngande, att på dem icke lämpligen kan läggas prövningen av den vidlyftiga grupp av ärenden, som hänför sig till vägväsendets skötsel. Tvivelaktigt är väl ock, om landstingsorganisationen, icke minst därför att landstinget i regel sammanträder blott en gång årligen, då alla dess angelägenheter skola avgöras under ett fåtal dagar och en jäktande arbetstakt, besitter den smidighet, som erfordras för de ofta nog brådskande men på samma gång en grundlig prövning krävande vägärendenas avgörande. En utväg att undvika nu anmärkta olägenheter vore att uppdraga distriktets beslutanderätt åt särskilda för ändamålet valda vägfullmäktige. Detta synes i själva verket vara den enda lämpliga utvägen, därest en organisation med läns- eller landstingsdistrikt skulle genomföras. På den i ett landstingsdistrikt fungerande vägstyrelsen skulle på grund av vägnätets avsevärda omfattning komma att vila en högst betydande arbetsbörda. Det torde med skäl kunna antagas, att arbetet skulle taga styrelsens tid och krafter i anspråk i sådan grad, att uppdraget som vägstyrelseledamot komme att nära nog fullständigt förlora karaktären av förtroendesyssla och att uppdraget måste lämnas åt personer, villiga att mot därefter tillmätta arvoden ställa sig så gott som helt till disposition för ändamålet, Erfarenheterna från vägingenjörsorganisationen giva vid handen, att ett läns vägväsende även i den begränsade omfattning, vari det faller inom vägingenjörens arbetsområde, är av den storleksordning med avseende å arbetsmängden, att dess skötsel kräver en ständig och energisk insats av arbete. Även om det icke skulle möta oöverstigliga hinder att förvärva fullt lämpliga personer, som ville ägna sin huvudsakliga arbetskraft åt vägstyrelsearbetet, äro dock svårigheterna härutinnan påtagliga, särskilt i betraktande av att uppdrag som ledamot av vägstyrelse lämnas endast för en jämförelsevis kort tid utan säkerhet för uppdragets förnyande. I varje fall torde man få räkna med, att länsdistriktsorganisation på ett betänkligt sätt skulle leda till allt för stor byråkratisering i fråga om vägväsendets skötsel. Ytterligare bör framhållas, att landstingsområdenas i allmänhet vida om fatt-

104 ning skulle medföra svårigheter för distriktets beslutande och verkställande organ att vinna erforderlig kännedom om rent lokala men måhända synnerligen beaktansvärda intressen och behov. Dylika skulle i vägdistrikt av ifrågavarande storleksordning antagligen få svårt att göra sig gällande. Ehuru vägnätet till avsevärd del redan nu har sin särskilda betydelse såsom förmedlare av mera långväga trafik, är det dock av vikt, att även de lokala behoven av goda vägförbindelser bliva tillgodosedda. Åtgärder, som kunna leda till ett eftersättande av betydelsefulla men mera lokalt betonade vägfrågors lösning, böra därför enligt de sakkunnigas mening undvikas, i den mån så kan ske med beaktande av organisationsfrågans sammanhang med de stora ekonomiska spörsmålen på vägväsendets område. Delvis ur sist anförda synpunkter torde den tanken hava framkommit att låta landstingsområdet bilda vägdistrikt vad angår huvudvägarna, medan de mindre vägarnas skötsel skulle ankomma på de nuvarande små distrikten. En lösning av frågan enligt detta uppslag, som mera sällan kommit till synes och som torde sakna egentlig aktualitet, skulle visserligen åtminstone teoretiskt sett innebära en del beaktansvärda fördelar i jämförelse med det. nuvarande systemet men kan likväl icke av de sakkunniga förordas. Det skulle vara förenat med ganska stor svårighet att verkställa en praktisk och naturlig indelning av vägnätet på länsdistriktet och de lokala distrikten; varjämte såväl i förvaltningshänseende som i flera andra avseenden en icke önskvärd dualism skulle uppstå. Olägenheterna av en dylik organisation skulle göra sig särskilt gällande i fråga om underhållsarbetet. Kravet på ett rationellt och ekonomiskt vägunderhåll torde nämligen bäst tillgodoses, då allt vägunderhåll inom ett visst område ombesörjes av ett och samma organ. Av det förut sagda torde framgå, att de sakkunniga för sin del funnit den ur olika synpunkter bästa lösningen av förevarande fråga vara en indelning av riket i vägdistrikt till omfattningen betydligt större än flertalet av de nuvarande men mindre än landstingsområden. För detta ändamål bör sammanslagning av nuvarande distrikt i stor utsträckning komma till stånd. Distriktsindelningen, som enligt, de sakkunnigas mening icke bör fastslås i lag, skall enligt förslaget ankomma på Konungen. De sakkunniga vilja i det följande framlägga de synpunkter, som de anse böra vara vägledande vid denna indelning. Såsom det primära framstår därvid för de sakkunniga angelägenheten av en sådan distriktsindelning, att möjligheter öppnas till genomförande av en allmän rationalisering av väghållningen. Därförutan kan en stabilisering av väghållningskostnaderna ej ernås. Detta är i sin tur den oundgängliga förutsättningen för en bestående lindring i vägskattebördan och i den av väghållningen orsakade belastningen av statsbudgeten. Vid bedömandet av förevarande spörsmål inverka emellertid åtskilliga omständigheter av den art, att man icke utan vidare kan fastslå, att ett vägdistrikt under alla förhållanden lämpligen bör hava en viss storlek, uttryckt i ett bestämt antal vägmil. Sålunda måste hänsyn tagas till trafikens art och omfattning, faktorer vilka äro av särskild betydelse för väghållningen. Ytterligare bör beaktas, att väg-

105 distriktets område icke bör vara så utsträckt, att vägarbetet därigenom försvåras och fördyras. I landsändar med tätmaskigt vägnät kan ett distrikt lämpligen omfatta en större våglängd än i trakter, där vägnätet är glest. Erfarenheterna från verksamheten inom de nuvarande distrikten giva emellertid vid handen, att ett distrikt med en sammanlagd väglängd av omkring 50 mil i allmänhet kan anses till omfattningen väl avvägt. Skötseln av ett vägnät av denna storlek kan i de flesta fall utan svårighet omhänderhavas av en vägstyrelse utan att styrelsens ledamöter behöva allt för mycket tagas i anspråk och dess verksamhet byråkratiseras. Arbetsmängden inom ett dylikt distrikt motiverar väl anställande av tekniskt skolad personal och medgiver ett effektivt utnyttjande av erforderliga maskiner, varigenom vägarbetet kan bedrivas på ett såväl tekniskt som ekonomiskt tillfredsställande sätt. Härmed är givetvis icke sagt, att en god och ekonomisk väghållning icke kan utföras i distrikt, där vägnätets längd avviker från den nyss angivna måttstocken. Vanskligt är att därutinnan uppdraga bestämda gränser, men enligt de sakkunnigas mening bör, om önskvärdheten av en tekniskt och ekonomiskt tillfredsställande väghållning tillmätes avgörande betydelse, våglängden inom ett distrikt icke understiga 30 och icke överstiga 70 mil. Med det nu sagda hava de sakkunniga angivit vissa riktlinjer för distriktsindelningen. Vid denna göra sig emellertid även andra synpunkter gällande än de förut omnämnda, Hänsyn till den nuvarande indelningen synes böra tagas så till vida, att nya, större distrikt i allmänhet böra bildas genom sammanslagning av hittillsvarande distrikt. Uppdelning av sådant distrikt bör endast i undantagsfall förekomma. I vissa fall lärer det dock av praktiska skäl vara befogat att i någon mån lämpa distriktsindelningen mera efter de väggeografiska förhållandena än efter nuvarande väghållningsenheter, varvid klyvning av hittillsvarande distrikt stundom icke kan undvikas. De sakkunniga syfta härvid närmast på det förut berörda fallet, att en väg — och detta gäller särskilt de större vägarna — på endast en kort sträcka genomlöper ett vägdistrikt, för vilket som helhet sett vägen saknar större betydelse. Härav följande olägenheter i skilda hänseenden böra, i den mån så lämpligen kan ske, undanröjas genom avskiljande av en eller annan socken, som vägen genomlöper, från det gamla distriktet för att tilläggas det nya distrikt, inom vilket vägen i övrigt sträcker sig. Uppdelning av en socken på olika vägdistrikt bör givetvis icke ifrågakomma. I sakens natur ligger, att ett vägdistrikt bör vara geografiskt sammanhängande, så att vägarnas skötsel ävensom kontrollen däröver icke försvåras. Detta önskemål bör dock icke hindra sammanslagning av de nuvarande ödistrikten med närliggande fastlandsdistrikt. Måhända kan det dock i vissa fall befinnas lämpligt att alltjämt bibehålla större öar som särskilda vägdistrikt. Distriktsindelningens betydelse i skatteavseende har av nära till hands liggande skäl kommit att vid tidigare utredningar i ämnet skjutas i förgrunden. Förevarande organisationsfråga har nämligen förut behandlats väsentligen i syfte att åstadkomma en önskvärd utjämning av vägskattebördan. Man har, med framhållande av den betydande ojämnheten i skattetrycket inom lan-

106 dets vägdistrikt, velat skapa en mer tillfredsställande ordning genom väsentlig utvidgning av debiteringsområdena, I framlagda sakkunnigförslag har dock enhälligt utdömts tanken att låta landet i dess helhet bilda debiteringsområde, med andra ord att genomföra ett förstatligande av vägväsendet, och har man i stället stannat vid att föreslå landstingsområdena såsom debiteringsenheter. Verkställda undersökningar giva visserligen vid handen, att skattetryckets ojämnhet under sist angiven förutsättning skulle betydligt minskas. Den utjämning, som på denna väg skulle vinnas, inskränker sig emellertid till varje landstingsområde för sig och undersökningarna visa, att mellan de skilda landstingsområdena skulle komma att föreligga stor olikhet i skattebelastning. Maximisiffran skulle bliva omkring tre gånger större än minimisiffran och ungefär två gånger större än medeltalet. Ett särskilt utjämningsförfarande torde alltså, om man vill vinna en någorlunda jämn avvägning av vägskattebelastningen, komma att erfordras även vid indelning efter landstingsområden. Verkningarna av en sådan indelning skulle därför i nu ifrågavarande hänseende, bortsett från den ur rikssynpunkt jämförelsevis oväsentliga utjämningen inom varje landstingsområde för sig, inskränka sig till ett av den starka minskningen av antalet enheter orsakat underlättande av ett särskilt skatteutjämningsförfarande. Lättnader i detta avseende äro visserligen icke betydelselösa, men det är de sakkunnigas bestämda uppfattning, att vad härutinnan skulle vinnas icke uppväger de avsevärda nackdelar ur väghållningssynpunkt, vilka enligt det förut sagda vidlåda landstingsdistrikten. Det må ånyo understrykas, att de i tiden närmast liggande sakkunnigförslagen, vägkommissionens och 1920 års vägsakkunnigas, byggde på helt andra förutsättningar beträffande väghållningens art och omfattning än de numera föreliggande. Röster saknas visserligen ej heller nu, vilka med framhävande av utjämningssynpunkten hävda landstingsdistriktens företräde framför varje annan organisationsform. Man synes dock därvid icke hava •tillbörligen beaktat de synpunkter, vilka de sakkunniga, enligt vad ovan '•nämnts, för sin del funnit vara avgörande. Det väsentliga i frågan om distriktsindelningen hänför sig otvivelaktigt till vad som ur teknisk och ekonomisk synpunkt är lämpligast. Skatteutjämningen är ett spörsmål i andra hand, som kommer i betraktande först sedan de frågor lösts, som avse ett förbilligande av väghållningen samt därigenom lindring av det absoluta skattetrycket. Till skatteutjämningsfrågan återkomma de sakkunniga i sammanhang med behandlingen av frågan om statsbidrag till väghållningskostnaderna. Redan här må dock sägas, att en skatteutjämning icke torde möta avsevärt större svårigheter vid en distriktsorganisation efter de sakkunnigas riktlinjer än vid den närmast ur denna synpunkt förordade landstingsorganisationen. För att lättare kunna bedöma verkningarna i olika hänseenden av en med beaktande av ovan framhållna synpunkter verkställd distriktsindelning hava de sakkunniga på ett tidigt stadium av utredningen försöksvis uppgjort en dylik indelning, omfattande 172 landsbygdsdistrikt, däribland åtskilliga ödistrikt. Under utredningens gång hava de sakkunniga dock kommit till den

107 uppfattningen, att distrikten lämpligen kunna göras något större, än vad de sakkunniga till en början ansett. E t t spörsmål av största betydelse vad angår distriktsindelningen är frågan, Stad eget huruvida stad såsom hittills skall bilda särskilt vägdistrikt eller i nu berörda v a g l ä t r avseende sammanföras med kringliggande landsbygd. Av Schallings utredning framgår, att våglängden inom städerna sammanlagt uppgår till endast 186 mil. Stockholm har 16'8 mil vägar. Därnäst kommer Malmö med 6-4 mil. Utom de båda nämnda är det blott 15 städer, vilka hava en våglängd av mer än 3 mil. I 7 städer finnas inga allmänna vägar. Vad ovan sagts om en viss större våglängd inom ett distrikt såsom förutsättning för en rationell och ekonomisk väghållning skulle således tala mot städernas fortsatta särhållande såsom egna vägdistrikt. Emellertid måste härvid beaktas den nära frändskapen i tekniskt avseende mellan väg- och gatuhållningen, som redan i och för sig motiverar gemensam skötsel av vägar och gator i stad. Sådan gemensamhet torde också överallt vara för handen i de städer, där väghållningen icke längre utföres av enskilda väghållningsskyldiga. När det gällt att bedöma lämpligheten av städernas inordnande i vägdistrikt, omfattande såväl landsbygd som stad, har såsom skäl för en dylik anordning särskilt framhållits betydelsen därav i skatteutjämningshänseende. Även efter frånräknande av utgående bidrag till väghållningskostnaderna är för landsbygdens skatteobjekt den nuvarande vägbördan ansenlig och mångdubbelt större än för städernas skatteobjekt i genomsnitt, Emellertid kompliceras frågan om en allmän, stad och land inbegripande interkommunal skatteutjämning därav, att städerna utom vägar bekosta ett annat slag av trafikleder, gatorna. I vad mån dessa kunna anses liksom vägarna tjäna den allmänna samfärdseln beror på vilket samfärdselbegrepp, som anlägges för stads vidkommande. Anser man, att detta begrepp i stad har ett annat och vidare innehåll än å landet, delvis innefattande även den samfärdsel, som där måste betecknas såsom enskild, kan man icke undgå att vid jämförelsen mellan land och stad i fråga om skattebelastningen taga hänsyn även till all kostnad för gatuhållningen, men i sådant fall blir skillnaden i skattebelastning mellan stad och land ej så påfallande, och skälen för en interkommunal skatteutjämning genom tillskapande av blandade distrikt minskas väsentligt. Stannar man emellertid för ett dylikt sammanförande, torde man ej kunna undgå att i de nya distrikten tillämpa ett enhetligt samfärdselbegrepp, och detta bleve då givetvis landsbygdens. Men härav torde konsekvent bliva följden, att kostnaderna för hållande av gator, som tjäna denna allmänna samfärdsel, framför allt genomfartsleder, måste — liksom nu är fallet med de stadsliknande samhällena å landet — läggas å vägdistriktet. Detta skulle i sin tur göra gränsen mellan väg- och gatubegreppen mycket svävande samt följaktligen skapa talrika tvisteanledningar. På grund av nu berörda förhållanden är det ganska svårt att bedöma, i vad mån städernas sammanförande med landsbygden i väghållningsavseende skulle medföra en lindring för landsbygdens skattebetalare. Uppenbart är emellertid, att lindringen skulle tillgodokomma dem synnerligen ojämnt. Den utjämning

108 mellan land och stad, som må anses erforderlig, torde lättast kunna vinnas genom ändrade grunder för fördelningen av de statliga vägmedlen. I betraktande av anförda förhållanden hava de sakkunniga funnit sig sakna skäl att förorda ett brytande av den historiskt givna åtskillnaden mellan land och stad i nu ifrågavarande avseende. I överensstämmelse härmed innehåller det framlagda förslaget till lag om vägdistrikt stadgande, att varje stad utgör ett sådant distrikt. KBping eller De stadsliknande samhällena på landet, d. v. s. köpingar och municipalsamsamUuTiVkenäHen> utgöra icke egna vägdistrikt. Enligt vägkommissionens förslag till lag eget yägdi- om allmänna vägar på landet skulle nämnda samhällen i avseende å den allmänna väghållningen icke tillhöra landsbygden, i följd varav samhällenas väghållningsskyldighet i likhet med vad som gäller för städerna skulle inskränkas till samhällenas egna områden. Kommissionens förslag i denna del vann icke gillande av 1920 års vägsakkunniga, och yttrade de sakkunniga härom, bland annat, följande: »Det av kommissionen till stöd för sin mening åberopade skälet, att samhällena numera i fråga om gatuväsendet blivit fullt likställda med städerna och att samhällena följaktligen borde liksom städerna befrias från deltagande i väghållningsskyldighet utom sina egna områden, kunna de sakkunniga icke godtaga. På sätt förut framhållits hava städerna aldrig direkt deltagit i landsbygdens väghållning. Väl hava röster höjts för ändring härutinnan, men sådan har icke kommit till stånd. Då ej heller de sakkunniga ansett sig kunna förorda väckt förslag om sådan ändring, innebärande städernas förpliktande att direkt deltaga i landsbygdens väghållning, hava de sakkunniga även tagit i betraktande den omständigheten, att vidtagande av åtgärd för gottgörande av en påstådd »sekelgammal orättvisa» ofta visar sig innebära en ny och kanske större orättvisa. En dylik ändring skulle för visso av städerna uppfattats som en kränkning av deras rätt. Ett liknande betraktelsesätt kan ock göras gällande i fråga om samhällenas utbrytning ur väghållningsdistrikten. Frånsett de så väsentligt olika historiska förutsättningarna kan det ej heller förnekas, att en betydande olikhet föreligger beträffande städernas och samhällenas väghållning. Samhällena växa i allmänhet upp omkring en allmän väg, som åtminstone till en början så gott som ensam förmedlar den allmänna samfärdseln. De bigator, som i mån av bebyggelsens utbredning åt sidorna tillkomma, tjänstgöra huvudsakligen såsom enskilda utfartsvägar. Gatorna förete ofta, i synnerhet innan samhällena hunnit någon större utveckling, ingen skiljaktighet från en vanlig väg.» De sålunda anförda skälen mot de stadsliknande samhällenas utbrytande synas fortfarande äga giltighet, och förutsätta de sakkunniga alltså, att vid den blivande nya indelningen av landsbygden i vägdistrikt dylikt utbrytande icke kommer att äga rum.

109 Organisationen. Enligt den nu för landsbygden gällande väglagen utövas vägdistriktets beslutanderätt direkt av de väghållningsskyldiga, vilka för sådant ändamål sammanträda å vägstämma. Röstvärdet å sådan stämma beräknas efter vägfyrktal. I distrikt, som omfattar mer än en kommun, äga de väghållningsskyldiga att å vägstämma låta sin talan föras genom av dem kommunvis å kommunalstämma efter vägfyrktal utsedda ombud, vilka skola rösta för sin kommuns hela vägfyrktal, i den mån icke enskilda väghållningsskyldiga från kommunen själva eller genom ombud utöva rösträtt för eget vägfyrktal. Ordinarie vägstämma hålles en gång årligen och extra stämma, när länsstyrelsen eller vägstyrelsens ordförande finner sådant nödigt. Frågan om sättet och grunderna för utövandet av de väghållningsskyldigas beslutanderätt har under de senaste årtiondena tilldragit sig livligt intresse. I riksdagen hava väckts motioner om begränsning av rösterna såväl för enskilda väghållningsskyldigas fyrktal som för kommuners genom ombud företrädda fyrktal, om införande av allmän och lika rösträtt å vägstämma, om ändrade grunder för val av vägstämmoombud samt om genomförande av fullmäktigesystem för vägfrågornas behandling. Åren 1909 och 1924 anhöll riksdagen i skrivelser till Kungl. Maj:t om utredning angående begränsning av rösträtten vid vägstämma. Vad först angår själva sättet för utövandet av de väghållningsskyldigas beslutanderätt torde för införande av fullmäktigesystem tala samma skäl, som beträffande övriga kommuner föranlett, att beslutanderätten i de flesta frågor uppdragits åt fullmäktige. Endast vad angår smärre borgerliga samt smärre och medelstora kyrkliga kommuner är fullmäktigeinstitutionen icke obligatorisk. Faran för att tillfälliga majoriteter skola bliva i stånd att utöva ett bestämmande inflytande på avgörandet av vägdistriktens ärenden är visserligen på grund av det vanligen tillämpade systemet med kommunombud betydligt mindre än motsvarande fara i andra kommuner utan fullmäktigerepresentation, men systemet med kommunombud är å andra sidan, särskilt i mindre distrikt, ägnat att underlätta majoritetsförtryck från de större kommunernas sida. E t t eller ett par dylika ombud kunna ofta diktera stämmans beslut. Förhållandena torde nämligen vanligen gestalta sig så, att kommunombudets rösträtt endast i ringa omfattning inskränkes genom närvaro av enskilda väghållningsskyldiga. Systemet medför visserligen i regel ett snabbt avgörande av ärendena, men å andra sidan föreligger en viss fara för att ärendena icke underkastas en tillräckligt grundlig och allsidig prövning. När det gäller frågor av synnerlig

110 Vägfnllmäktige.

betydelse för distriktet eller någon del därav, tilldrager sig givetvis vägstämman större intresse hos de enskilda väghållningsskyldiga, och under sådant förhållande händer det ej så sällan, att stämman blir talrikt besökt och att förhandlingarna bliva synnerligen tidsödande. Om vägdistriktens territoriella omfattning ökades, skulle detta, uppenbarligen komma att återverka på de enskilda väghållningsskyldigas möjlighet, att närvara å vägstämma; ökade resekostnader och ytterligare tidsförluster skulle självfallet verka återhållande. Sannolikt skulle också som en följd av distriktens förstorande systemet med kommunombud komma att så gott som undantagslöst tillämpas, ett system som emellertid enligt vad förut sagts är behäftat med vissa ganska betydande olägenheter. Då de sakkunniga förordat indelning av riket i betydligt större vägdistrikt a n ^ e fl e s t a a v <]e nuvarande, hava de sakkunniga däri funnit en alldeles särskild anledning att taga under noggrant övervägande, huruvida de väghållningsskyldigas beslutanderätt må kunna utövas på lämpligare sätt än för närvarande. De sakkunniga hava därvid funnit det naturligast med ett representationssystem av det slag, som tillämpas inom andra kommunala samfälligheter. Enligt det framlagda förslaget till lag om vägdistrikt skall, vad angår landsbygden, distriktets beslutanderätt utövas av särskilt valda fullmäktige, i förslaget benämnda vägfullmäktige. För val av vägfullmäktige skall distriktet indelas i valkretsar, varje valkrets bestående av en eller flera kommuner. Antalet vägfullmäktige göres beroende av folkmängden på så sätt, att varje valkrets utser en fullmäktig för varje påbörjat befolkningstal av 1 000 eller det lägre tal, som må erfordras för att fullmäktiges antal för hela distriktet skall uppgå till minst 10. För att valet, om så begäres, må kunna vara proportionellt, måste varje valkrets utse minst 2 fullmäktige och har förty stadgats, att valkrets skall hava en folkmängd överstigande 1 000 personer. Valet skall förrättas kommunvis å kommunalstämma enligt särskild röstlängd. Angående förfarandet vid valet skall gälla vad om annat val å sådan stämma är stadgat. Härifrån i viss mån avvikande bestämmelser skola dock tillämpas för det fall, att valkrets omfattar mer än en kommun. Vägfullmäktige skola enligt förslaget årligen hålla två ordinarie sammanträden, det ena före mars månads utgång för behandling av revisorernas berättelse om föregående årets räkenskaper och förvaltning och det andra under tiden den 15 augusti—den 15 september för fastställande av utgifts- och inkomststat samt förrättande av val. Vid dessa ordinarie sammanträden må givetvis även andra på vägfullmäktige ankommande ärenden förekomma till behandling. Vägfullmäktige kunna sammankallas till extra sammanträde, när länsstyrelsen därom förordnar eller vägstyrelsen eller de flesta av fullmäktige sådant äska eller ordföranden finner det nödigt. Den betydelsefulla frågan om rösträtt vid vägfullmäktigeval har varit föremål för de sakkunnigas ingående prövning, därvid de sakkunniga i första hand tagit i övervägande, huruvida bestämmelser motsvarande dem, som stadgats angående rösträtt å vägstämma, böra gälla vid val, varom nu är fråga. Såsom redan nämnts beräknas röstvärdet å vägstämma efter vägfyrktal och

Ill någon begränsning i fråga om antalet röster finnes icke föreskriven. Följden härav har i många distrikt blivit den, att ett fåtal väghållningsskyldiga äro i tillfälle att utöva ett bestämmande inflytande på vägärendenas avgörande å vägstämma. I verkligheten torde emellertid olägenheterna av gällande rösträttsbestämmelser hava varit föga framträdande, och synas de ofta framkomna ändringsförslagen hava föranletts huvudsakligen av rent principiella skäl. Det torde för övrigt i detta sammanhang även böra framhållas, att för den viktiga grupp av ärenden, som avser byggande av väg, ett korrektiv mot maktmissbruk förefinnes däri, att vägstämma icke har det slutliga avgörandet av dessa ärenden i sin hand. Detta tillkommer offentlig myndighet, som givetvis ägnar frågorna en fullt saklig behandling. Val av vägfullmäktige enligt graderad röstskala och med rösträtt endast för dem, som äro skyldiga att erlägga, skatt till vägdistriktet, skulle visserligen stå i dålig samklang med vad som gäller i fråga om val av övriga kommunala representationer, men vägande skäl kunna å andra sidan anföras mot likformighet härvidlag. Landstingens samt de borgerliga och kyrkliga primärkommunernas arbetsuppgifter äro till övervägande delen av social eller kulturell art, något som icke är fallet med vägkoimnunens. I fråga om vägväsendet göra sig i främsta rummet gällande synpunkter av ekonomisk och teknisk natur. Med hänsyn till att väghållningen i så hög grad är en ekonomisk angelägenhet, synes det rimligt att låta endast dem öva inflytande på vägväsendet, vilka deltaga i väghållningskostnadernas bestridande, d. v. s. dels staten, företrädande såväl egna som motortrafikanternas intressen, dels ock de vägskatteskyldiga. Rösträtt vid val av vägfullmäktige bör i överensstämmelse härmed tillkomma endast den, som är pliktig att erlägga vägskatt, Det sagda torde även väl motivera en på så sätt graderad röstskala, att röstvärdet ställes i viss relation till storleken av vederbörandes andel i vägskattebördan. En sådan gradering torde vara så mycket mer påkallad, om vägbeskattningen, såsom de sakkunniga föreslå, fortfarande anordnas enligt andra och för fastighetsägarna ogynnsammare repartitionsgrunder än beskattningen till primärkommunerna. För att emellertid förhindra att avgörandet vid vägfullmäktigeval lägges i ett fåtal vägskatteskyldiga s hand, varigenom intresset för vägärendena skulle slappna hos det stora flertalet av de övriga och möjlighet lätt öppnas för mer eller mindre oberättigade enskilda intressen att få ett dominerande inflytande på hithörande område, torde dock ett väl avvägt högsta röstetal böra bestämmas. Rösträtt vid val av vägfullmäktige tillkommer enligt lagförslagets 8 § en var, som jämlikt näst föregående årets taxeringslängder är skyldig att erlägga vägskatt till distriktet. En var röstberättigad äger en röst för varje påbörjat antal av fem vägskattekronor, som påförts honom, dock högst tio röster. Till innehållet i de sålunda föreslagna bestämmelserna återkomma de sakkunniga i den speciella motiveringen till lagförslagets olika paragrafer. Distriktets verkställande organ enligt den nuvarande ordningen är vägstyrelsen, som utses av de väghållningsskyldiga. På styrelsen ankommer att

112 ombesörja väghållningens utförande, förvalta vägkassan, upprätta förslag till utgifts- och inkomststat samt även i övrigt bereda de ärenden, som skola behandlas å vägstämman, allt i enlighet med instruktion, som fastställes av länsstyrelsen. Då vägstyrelsens ledamöter i allmänhet innehava sitt uppdrag såsom en förtroendesyssla, visserligen avlönad men icke avsedd att taga större delen av deras arbetskraft i anspråk, och då de tillika i regel icke besitta teknisk sakkunskap, finnes i de flesta distrikt anställd en vågmästare. De uppgifter, som åligga denne, äro givetvis mycket beroende av i vad mån vägstyrelsen själv eller någon dess ledamot tager befattning med det löpande väghållningsarbetet. Vågmästaren torde i allmänhet hava till viktigaste uppgifter att hava befäl över distriktets arbetspersonal, leda pågående vägarbeten och öva ständig tillsyn å vägunderhållet. Enligt de sakkunnigas mening föreligger icke anledning att vidtaga några genomgripande organisatoriska förändringar i fråga om den vägkommunala förvaltningen. Den nuvarande organisationen, som är föga byråkratisk, har trots de olägenheter, som äro förknippade med indelningen i allt för små distrikt, i stort sett mycket väl fyllt sin uppgift. Från vägstyrelsernas sida har ett intresserat och målmedvetet arbete nedlagts på vägväsendet och hittills vunna resultat måste, särskilt i betraktande av samfärdselns oanade utveckling under senare tid, anses mycket goda. Även inom de små distriktens jämförelsevis trånga och ur arbetssynpunkt ofta nog olämpliga gränser har det under loppet av ett fåtal år mångdubblade vägarbetet i stort sett kunnat på ett smidigt sätt organiseras och utföras. Statligt infly- Beträffande organisationen inom vägdistrikten ansluter sig de sakkunnigas om" den väg- lagförslag nära till motsvarande bestämmelser i fråga om andra kommunala kommunala samfälligheter. Särskilda förhållanden inom vägväsendet påkalla emellertid orva nmgen. v £ g g a a v v ikelser från de regler, som gälla för dessa andra samfälligheter. Framför allt är så fallet beträffande det inflytande, som staten bör äga å handhavandet av vägdistriktens angelägenheter. För blott något tiotal år sedan omfattade medelsförvaltningen inom vägdistrikten huvudsakligen distriktens egna skattemedel. Bidragen från statsverket inskränkte sig till underhållsbidraget enligt gällande väglag samt jämförelsevis blygsamma anslag till byggande av vägar. Genom successiva höjningar av statsanslagen såväl till byggande av väg som till vägunderhåll, vilka höjningar sammanhänga med automobilskattemedlens snabba tillväxt, har statsverkets bidrag till väghållningen tagit sådan omfattning, att de av vägdistrikten förvaltade medlen till övervägande delen utgöras av statsmedel. För närvarande torde vägdistriktens andel i väghållningskostnaderna utgöra omkring 30 procent. I betraktande härav framstår som ett betydande allmänt intresse, att statsverkets andel i väghållningskostnaderna i lämplig omfattning motsvaras av inflytande på vägmedlens användning. För att ett dylikt inflytande skall nå önskvärd effektivitet synes det nödvändigt att gå något utöver den beslutanderätt i fråga om vägbyggande och den efterhandskontroll å räkenskaperna, som redan nu finnas. Den förefintliga intressegemenskapen har synts de sakkunniga väl motivera, att visst utrymme beredes för stat-

113 ligt inflytande inom vägstyrelserna och hos vägfullmäktige. Man må visserligen icke överskatta den ekonomiska betydelsen av ett statligt insteg i den lokala vägförvaltningen, men mycket vore vunnet, om därigenom tryggades ett intimare samarbete mellan distrikten och statens myndigheter; utan tvivel har det ock sin betydelse, att de statliga synpunkterna få göra sig gällande redan på ett tidigt stadium av vägärendenas behandling. Det framlagda förslaget till lag om vägdistrikt innehåller i avsevärd omfattning bestämmelser i nu ifrågavarande hänseenden. Delvis innefatta dessa sådana regler, som även nu äro stadgade. Här må dock i korta drag lämnas en fullständig redogörelse för förslagets innebörd härutinnan. En direkt representation i vägstyrelsen föreslås. Länsstyrelsen skall sålunda utse en ledamot jämte en suppleant. Har denne ledamot deltagit i avgörande av ärende, däri vägstyrelsen fattat mot hans mening stridande beslut, skall han vara skyldig att anteckna avvikande mening till protokollet, övriga styrelseledamöter, minst två och högst fyra efter vägfullmäktiges bestämmande, utses av vägfullmäktige. För vägstyrelse skall finnas ett av länsstyrelsen efter vägfullmäktiges hörande utfärdat reglemente. Länsstyrelsen äger förordna om hållande av sammanträde med vägstyrelsen. Avskrift av vid vägstyrelsens sammanträde hållet protokoll skall ofördröjligen insändas till länsstyrelsen. Såväl förslaget till utgifts- och inkomststat som den sedermera fastställda staten skola i avskrift tillställas länsstyrelsen. Denna myndighet skall vidare utse en av de tre revisorer, som skola granska vägstyrelsens förvaltning, och revisorerna äga att när som helst inventera, vägkassan samt taga del av räkenskaper och andra handlingar, som beröra förvaltningen. Skulle länsstyrelsen finna ansvarsfrihet för vägstyrelsens förvaltning icke böra meddelas, äger länsstyrelsen förordna om vidtagande av därav påkallade åtgärder. Med avseende å vägfullmäktige innefattar förslaget icke någon motsvarande statlig representation. Emellertid skall länsstyrelsen underrättas om vägfullmäktiges sammanträde och äger själv förordna om hållande av extra sådant sammanträde. Landshövdingen eller den han i sitt ställe förordnar äger att vara tillstädes och deltaga i överläggningarna men ej i besluten, och protokollsavskrift skall tillställas länsstyrelsen. I likhet med vad nu, ehuru i mindre utsträckning, är fallet, skola enligt förslaget vissa beslut för att vinna bindande kraft underställas Konungen respektive länsstyrelsen för prövning och fastställelse. Sålunda skola vägfullmäktiges beslut angående upptagande av lån, därunder inbegripet ingående av borgen, underställas Konungens prövning och fastställelse, där fråga är om lån, ställt på längre återbetalningstid än två år. Beslut, som avse upptagande av lån eller ingående av borgen i andra fall än nyss nämnts och då vägdistriktets sammanlagda upplåning överstiger viss gräns, skola underställas länsstyrelsens prövning och fastställelse. Detsamma gäller om beslut, som avse årsarvode till ledamot av vägstyrelse eller till revisor eller utgifter, som erfordra uttaxering under längre tid än fem år. I fråga om årsarvode äger länsstyrelsen, så framt det av vägfullmäktige beslutade beloppet överstiger vad som kan anses skäligt, fastställa arvodet att utgå med visst lägre belopp. 8— 322106

114 Såsom en betydelsefull nyhet ingå i lagförslaget stadganden om underställning i vissa fall jämväl av vägstyrelses beslut. Sålunda skall beslut, som avser upplåtande av vägarbete på entreprenad, så framt arbetet innefattar en väsentlig del av väghållningen å den vägsträcka arbetet avser, underställas länsstyrelsens prövning och fastställelse. Detsamma gäller om beslut, som avser tillsättande av vågmästare eller annan befattningshavare för tillsyn å eller ledning av väghållningen. Därjämte skall underställning av beslut ske, då den av länsstyrelsen utsedde ledamoten av vägstyrelsen låtit till protokollet anteckna från beslutet avvikande mening. I samtliga dessa fall äger länsstyrelsen förordna i saken efter ty prövas lämpligast. Beslut, tillhörande förstnämnda båda kategorier, äro av den synnerliga betydelse för väghållningens ekonomi, att en prövning därav hos länsstyrelsen måste anses önskvärd, även om den av länsstyrelsen utsedde ledamoten av vägstyrelsen icke haft avvikande mening i saken. Vad åter angår de fall, då nyssnämnde styrelseledamot till protokollet antecknat avvikande mening, torde man kunna utgå från, att besluten i allmänhet innefatta frågor av sådan innebörd och betydelse, att avgörandet bör läggas i länsstyrelsens hand. Vägstyrelsen har dock givetvis besvärsrätt, därest fastställelse av beslutet vägras. Slutligen må i detta sammanhang nämnas stadganden av annan innebörd men dock huvudsakligen tillkomna i syfte att begränsa vägdistriktens utgifter eller möjliggöra en effektiv kontroll å desamma. I förstnämnda hänseende märkas normerande bestämmelser rörande dagarvoden, rese- och traktamentsersättning m. m. till vägstyrelseledamöter och revisorer, vilka bestämmelser överensstämma med de år 1931 i gällande väglag införda. Beträffande räkenskapsföringen har stadgats, att densamma skall ske enligt av Konungen meddelade föreskrifter. Den förordade minskningen av antalet vägdistrikt torde i betydande grad komma att underlätta genomförandet av den önskvärda enhetligheten i fråga om vägdistriktens räkenskaper. Förslaget stadgar slutligen, att penningar eller värdehandlingar, som för vägdistriktets räkning innehavas av vägstyrelsen, skola så förvaras, att de icke sammanblandas med andra penningar eller värdehandlingar, samt att penningmedel, som ej erfordras för verkställande av nära förestående utbetalningar, skola för vägdistriktets räkning insättas hos bank eller å postgirokonto. Såsom av den lämnade redogörelsen torde framgå, innebär de sakkunnigas förslag i jämförelse med nu gällande bestämmelser en betydande förstärkning av det statliga inflytandet i den lokala vägförvaltningen. Det lärer dock icke kunna med fog göras gällande, att förslagets genomförande skulle leda till icke rimliga ingTepp i vägdistriktens självstyrelse. De sakkunniga vilja betona, att förslaget ytterst syftar till ett ur skilda synpunkter önskvärt samarbete mellan statliga och vägkommunala myndigheter, vägväsendet och skattedragarna till båtnad. Särskilda be- Det torde vara tämligen klart, att de föreslagna bestämmelserna rörande orgafö^städerna nisationen inom vägdistrikt å landsbygden ej lämpligen kunna, åtminstone icke utan vidare eller i allmänhet, tillämpas med avseende å vägdistrikt bestå-

115 ende av stad. Detta förhållande har sin grund i huvudsakligen samma omständigheter, som gjort att de sakkunniga funnit sig förhindrade föreslå sammanslagning i väghänseende av stad med angränsande landsbygdsdistrikt. Stadskommunerna hava av ålder varit och hava ännu mer under reglerande inflytande av den för dem särskilt gällande kommunallagen vuxit till samhällen av stor administrativ fasthet med väl ordnad självstyrelse. Det kan vid sådant förhållande icke gärna bliva tal om annat än att låta väghållningen i stad bliva en vanlig kommunal angelägenhet, för vars handhavande lagen om kommunalstyrelse i stad och på grund av denna tillkomna stadgar och reglementen böra i huvudsak bliva normerande. Med hänsyn till att även städernas väghållningskostnader, enligt vad de sakkunniga tänkt sig, skola till övervägande delen i sista hand gäldas av statsmedel, hava de sakkunniga emellertid, i anslutning till vissa av lagförslagets bestämmelser angående vägdistrikt på landet, föreslagit stadganden i syfte att även för städernas del, utöver vad som gäller för kommunala ärenden i allmänhet, tillförsäkra statens vederbörande organ erforderligt inflytande i allmänhet och möjlighet att utöva nödig kontroll i synnerhet över medelsförbrukningen. Emellertid synes det mindre lämpligt att utan vidare låta vad som härutinnan föreslagits för landsbygdens del i tillämpliga delar gälla för städerna, utan torde enklare och mindre vittgående stadganden här vara tillfyllest. Den svenska kommunala självstyrelseförvaltningen är med sin mångsidiga verksamhet, till övervägande del eller i varje fall i utpräglad grad ekonomiskt betonad som den är, enligt de sakkunnigas uppfattning väl skickad att på ett tillfredsställande sätt handhava sådana angelägenheter, som röra den allmänna väghållningen även med behörig hänsyn tagen till det betydande statsintresse, som är knutet därtill. Särskilt kan det sagda anses gälla städerna, vilkas förvaltningsorgan ju för övrigt allt hitintills ombesörjt alla ärenden hörande till städernas vägväsende, frånsett i viss mån de numera icke så talrika fall, där naturaväghållning av vissa därtill särskilt skyldiga ännu består. Härtill kommer ytterligare, att i städerna finnes en särskild myndighet, magistraten respektive stadsstyrelsen, som det åligger att utöva legal och statlig uppsikt över kommunalförvaltningen och detta beträffande såväl de beslutande som de verkställande och i inskränkt bemärkelse förvaltande organen. Vidare må beaktas, att den i städernas förvaltning anställda personalen i allmänhet är kameralt och administrativt skolad och i de flesta fall även tekniskt utbildad. Härmed ernås ett ämbetsmannamässigt inslag i förvaltningen med därav följande noggrannare aktgivande på reglementen och författningar än som i regel torde kunna bliva fallet vid ett rent lekmannastyre, och varigenom i huvudsak torde nås samma syftemål, som avsetts med de för landsbygdens vidkommande föreslagna bestämmelserna om länsstyrelsens direkta och indirekta medverkan i förvaltningen. Rikets städer äro alla, vad angår våglängden, mycket små distrikt. En jämförelse mellan å ena sidan väglängderna i de olika städerna och å andra sidan städernas storlek till folkmängd och i andra avseenden visar, att den del

116 av det kommunala förvaltningsarbetet i städerna, som påkallas av väghållningen, är av relativt mycket ringa omfattning och detta även i en mindre eller medelstor stad med förhållandevis stort vägnät. Med avseende å redovisning och räkenskapsföring samt kontroll över medelsförvaltningen böra dock bestämmelserna för stad, 6å nära som med hänsyn till olikheterna i fråga om förvaltningsorganen är möjligt, överensstämma med vad som föreslagits beträffande landsbygdens vägdistrikt. I fråga om vägdistrikt, bestående av stad, innebär de sakkunnigas förslag i ovan berörda avseenden i huvudsak följande. Distriktets beslutanderätt utövas av stadsfullmäktige. Länsstyrelsen skall underrättas om stadsfullmäktigesammanträde, varvid till vägväsendet hörande ärende skall behandlas. Vid sådant sammanträde äger landshövdingen eller den han i sitt ställe förordnar att deltaga i fullmäktiges överläggningar. Såsom vägstyrelse skall tjänstgöra den kommunala styrelse eller nämnd, som stadsfullmäktige därtill utse. Länsstyrelsen äger icke såsom i fråga om vägdistrikt på landet förordna någon ledamot i vägstyrelsen och styrelsens beslut skola icke i något fall underställas länsstyrelsens prövning och fastställelse. Däremot skall även beträffande stad gälla, att vägstyrelsens protokoll liksom den fastställda utgifts- och inkomststaten i avskrift skola tillställas länsstyrelsen. Räkenskaperna skola föras enligt av Konungen meddelade föreskrifter. Länsstyrelsen skall utse en revisor att jämte stadens egna revisorer granska förvaltningen, i vad den avser väghållningen, och skall frågan om ansvarsfrihet i detta avseende prövas icke blott av stadsfullmäktige utan även av länsstyrelsen.

Medel till bestridande av väghållningskostnaderna. E t t av de betydelsefullaste spörsmålen inom vägväsendets område är frågan om vem som i sista hand skall svara för de med väghållningen förenade kostnaderna. Tidigare vilade vägbördan till övervägande delen på de väghållningsskyldiga och i övrigt på staten, men under senaste årtiondet har motortrafiken inträtt såsom tredje part. Nyssnämnda spörsmål har sålunda utvecklat sig till en fråga om berörda kostnaders fördelning mellan tre parter, vägdistrikten, staten och motortrafiken. De medel, som beskattningen av nämnda trafik inbringar, d. v. s. automobilskattemedlen, äro visserligen att anse som statsmedel, men då i det följande talas om statens bidrag till väghållningen avses därmed bidrag av vanliga statsmedel. Den allmänna övergången till vägunderhåll medelst vägkassan samt den med vägtrafikens ökning och förändring sammanhängande kraftiga stegringen av väghållningskostnaderna hava föranlett en successiv utbyggnad av de bestämmelser, som reglera kostnadsfördelningen. Ur olika synpunkter synes det angeläget, att spörsmålet om denna fördelning underkastas en grundlig omprövning i syfte att vinna en riktig avvägning av vederbörande parters ekonomiska delaktighet i väghållningen och även att, i den mån det i denna ordning må befinnas möjligt, finna utvägar till en kostnadsstabilisering.

117 Innan de sakkunniga närmare ingå på förevarande spörsmål, må i all korthet redogöras för hittills gällande regler om bidrag till väghållningen från statens och motortrafikens sida. Vad då först angår landsbygden åligger det vägdistrikten att — bortsett från byggande av ödebygdsväg — utföra väghållningen och, i den mån erhållna bidrag icke förslå till utgifternas bestridande, täcka dessa genom uttaxering av vägskatt. Såsom förut nämnts utgå emellertid numera bidragen efter sådana grunder, att vägdistrikten bära endast den mindre delen av kostnaderna. Efter tillkomsten av 1891 års väglag gällde, att de väghållningsskyldiga skulle bära den huvudsakliga underhållsbördan, medan staten påtog sig större delen av kostnaderna för nyanläggning av väg ävensom, i den mån sådant förekom, för omläggning och förbättring av väg. Enligt nämnda lag i dess första lydelse lämnade staten sålunda ett bidrag av 10 procent av den uppskattade kostnaden för underhållet. Detta bidrag höjdes sedermera år 1905 till 15 och år 1918 till 30 procent. Till byggande av väg bidrog staten däremot med två tredjedelar av den beräknade kostnaden. Även denna statens andel har sedermera ökats. Jämsides härmed hava de för olika slag av vägar avsedda statsmedlen avgränsats från varandra genom upptagande å riksstaten av särskilda anslag för de skilda ändamålen. Med motortrafikens genombrott stegrades emellertid kraven på de allmänna vägarnas standard, och automobilskattemedlen utnyttjades ock i första hand till bestridande av kostnader för omläggning och förbättring av väg. Mycket snart måste dock automobilskattemedlen tagas i anspråk även för lindrande av den väsentligen genom motortrafiken kraftigt ökade underhållsbördan, och efter hand har en allt större del av medlen kommit att disponeras för detta ändamål. Enligt de författningar, som gällde under sist tilländalupna budgetår, 1931/ 1932, har fördelningen av väghållningskostnaderna, vad angår landsbygden, gestaltat sig på i huvudsak följande sätt. Till vägunderhållet hava distrikten uppburit bidrag dels enligt väglagen med 30 procent av verklig respektive uppskattad kostnad, vilket bidrag finansierats till hälften med automobilskattemedel och till hälften med vanliga statsmedel, dels ock, där vägarna övertagits till underhåll medelst vägkassan, med 45 procent av verkliga kostnaden för underhållet, vilket bidrag helt utgått av automobilskattemedel. Sammanlagda underhållsbidraget har alltså, bortsett från några få obetydliga distrikt med naturaunderhåll, uppgått till 75 procent — 15 procent från staten och 60 procent från motortrafiken — medan återstoden av underhållskostnaden, 25 procent, stannat på distrikten. Kostnaderna för nyanläggning av väg hava fördelats mellan staten och distrikten på sådant sätt, att staten regelmässigt bidragit med 75 procent av den beräknade kostnaden. Möjlighet har likväl förelegat för Kungl. Maj:t att bevilja högre bidrag till byggande av enkla bygdevägar. Dessutom bygger staten i egen regi ödebygdsvägar och tillfartsvägar till inlandsbanan. Till dessa sistnämnda vägföretag skall vederbörande vägdistrikt bidraga med vissa naturaprestationer och kan därjämte förpliktas att bidraga med visst belopp i penningar, i allmänhet högst en sjättedel av den beräknade kostnaden. Till omläggnings- och förbättringsarbeten hava väg-

118 distrikten erhållit bidrag av automobilskattemedel med högst 75 procent av den beräknade kostnaden, där ej på grund av särskilda skäl högre bidrag prövats böra beviljas. Det skulle alltså kunna sägas, att vägdistrikten under det sistförflutna året haft att i stort sett bestrida 25 procent av utgifterna för såväl underhålls- som byggnadsarbeten. Distriktens andel i den totala vägbördan har emellertid överstigit nämnda procenttal, och detta trots att förhöjt bidrag utgått dels till underhållet i mera skattetyngda distrikt, dels till underhåll av all ödebygdsväg, dels ock i åtskilliga fall till byggande av väg, särskilt till omläggning och förbättring av huvudväg. A t t distriktens andel i den totala vägbördan det oaktat icke oväsentligt överstigit 25 procent sammanhänger därmed, att distrikten hava att svara för en del kostnader, till vilka intet bidrag erhålles, exempelvis räntor och amorteringar med visst undantag, marklösen i vissa fall samt vägbyggnadskostnader, i den mån de överskrida beräknat belopp. Vid 1932 års riksdag hava fattats beslut rörande dispositionen av automobilskattemedlen, vilka beslut innebära betydande avsteg från hittills tillämpade principer och i främsta rummet föranletts av den nu rådande statsfinansiella situationen. Sålunda hava till automobilskattemedlens specialbudget för budgetåret 1932/1933 överförts — förutom två med vanliga statsmedel hittills finansierade mindre anslag till den statliga vägorganisationen i länen — anslaget till byggande av landsvägar och vanliga bygdevägar samt återstående hälften av de enligt allmänna väglagen och lagen om ödebygdsvägar utgående underhållsbidragen. I samband med denna överföring av anslag å inemot 13-5 miljoner kronor hava beslutats sådana ändringar i bestämmelserna om automobilbeskattningen, att en högst avsevärd ökning av automobilskattemedlen kan förväntas. I riksstaten för budgetåret 1932/1933 hava dessa medel beräknats till 80 miljoner kronor. I den till 1932 års riksdag avlåtna propositionen (nr 174), vari skärpning av automobilbeskattningen föreslogs, anförde chefen för finansdepartementet, bland annat, följande: »En överflyttning, på sätt i statsverkspropositionen föreslagits, av dels det anslag till bidrag till vägunderhållet på landet, som hittills gäldats med vanliga statsmedel, dels anslaget till byggande av landsvägar och vanliga bygdevägar, dels ock de två anslag till vägorganisationen i länen, vilka hittills gäldats med vanliga statsmedel, att utgå av automobilskattemedel, skulle medföra, att med dylika medel kunna beräknas komma att gäldas år 1932 59-5 procent av sammanlagda kostnaderna för städernas för automobiltrafiken viktiga vägar och gator samt för vägväsendet å landsbygden och likaledes 59'5 procent av enbart sistnämnda kostnader samt år 1933 65'5 procent respektive 67 procent av samma kostnader. En överflyttning redan nu i sådan omfattning av statens utgifter för vägväsendet från den egentliga skattebudgeten till att täckas med automobilskattemedel kan antagas hålla sig inom ramen för vad en utredning kommer att utvisa i fråga om den procentuella storleken av det bidrag, som automobiltrafiken bör lämna till bestridande av kostnaderna för vägväsendet. Ur det material, som hopbragts vid de sistlidet år företagna trafikräkningarna, hava stickprov tagits för att vinna upplysning om motorfordonstrafikens omfattning i förhållande till hästfordonstrafiken. Samt-

119 liga dessa prov häntyda på, att icke ens med det förslag till ytterligare beskattning av motorfordonen, som här framlägges, dessa fordon komma att deltaga i kostnaderna för vägväsendet i den omfattning, som motsvarar deras andel i den vägslitande trafiken.» Riksdagen beslöt visserligen den föreslagna överflyttningen men anförde i skrivelse (nr 283), bland annat, följande: »Riksdagen har ej kunnat undgå att hysa starka betänkligheter mot förslaget. Erinras må, att detta anslag hittills alltid betraktats som ett statens bidrag för vårt allmänna vägväsens utveckling av beskaffenhet att böra bestridas som en vanlig statsutgift. På grund av rådande, budgetärt svåra läge har riksdagen dock ej velat motsätta sig att, vad nästa budgetår beträffar, automobilskattemedlen tagas i anspråk för att bereda anslagstäckning för ifrågavarande anslag till vägbyggnader. Av liknande skäl har riksdagen ansett sig böra bifalla Eders Kungl Maj:ts förslag, att hela det statliga vägunderhållsanslaget må utgå av automobilskattemedel. Riksdagen förutsätter emellertid härvid, att i samband med nu pågående utredningar om vårt vägväsen och de lämpliga formerna för dess allmänna utveckling jämväl beaktas skäligheten av att från allmänna budgeten alltjämt i erforderlig utsträckning lämnas bidrag för finansieringen av utgifterna för de allmänna vägarna.» Vad riksdagen sålunda uttalat giver otvetydigt vid handen, att det statsfinansiella läget varit den huvudsakliga anledningen till den förändrade medelsdispositionen och att det slutliga ställningstagandet till dessa spörsmål blir beroende av resultatet av de pågående utredningarna på området. Till upplysning om' beloppet av de kostnader, som väghållningen medför, må nämnas, att dessa beräknas, vad angår landsbygden, hava uppgått år 1930 till över 84 miljoner kronor och år 1931 till över 88 miljoner kronor. Motsvarande belopp för åren 1932 och 1933 torde kunna beräknas till över 97 respektive över 102 miljoner kronor. Beloppen avse nettokostnaderna, sedan från bruttokostnaderna avdragits färjavgifter och andra inkomster av dylik art. Kostnaderna fördela sig å vägskattemedel, vanliga statsmedel och automobilskattemedel i procent räknat på sätt framgår av följande tabell: Andelskvot. Vägskattemedel

Vanliga statsmedel

Bilskattemedel

%

%

%

. . 40 . . 35'5 . . 31'6

155 16'5 9

445 48

. . 30-5

2-5

595 Beträffande de allmänna vägarna i städerna är det svårare att angiva kostnadsbelopp beroende dels därpå, att i ett antal städer fastighetsägarna utföra väghållning in natura, och dels därpå, att utgifterna för väghållningen och utgifterna för gatuhållningen ofta nog icke åtskiljas. Enligt Schallings utredning (sid. 160) har bruttokostnaden för väghållningsbesväret i städerna i medeltal för åren 1925—1929 beräknats till cirka 8 miljoner kronor och nettokostnaden till cirka 7 miljoner kronor.

120 Enligt de sakkunnigas förslag till lag om allmänna vägar skall staten bygga riksväg och ödebygdsväg samt vägdistrikten ombesörja väghållningen i övrigt. Med den sålunda dragna gränsen mellan statens och distriktens väghållning är däremot icke sagt, av vilka medel kostnaderna i sista hand skola gäldas. Samma lagförslag innehåller visserligen, att vederbörande distrikt kan förpliktas att lämna visst mindre bidrag till statens vägbyggande, högst en tiondel i fråga om riksväg och i allmänhet högst en sjättedel vad angår ödebygdsväg, allt i förhållande till den beräknade kostnaden, men lämnar helt öppen den väsentligt betydelsefullare frågan om bidrag till distrikten. Däremot har i 57 § av förslaget till lag om vägdistrikt anmärkts, att till bestridande av kostnaderna för väghållningen (d. v. s. distriktens) utgår bidrag av statsmedel efter ty därom är särskilt stadgat. Med statsmedel avses då icke blott vanliga statsmedel utan jämväl automobilskattemedel. Det synes nämligen icke böra i lag fastslås, efter vilka grunder bidragen skola beräknas eller i vad mån de skola gäldas av vanliga statsmedel eller av automobilskattemedel. Särskilt sistnämnda fråga är i första hand beroende av motortrafikens och annan trafiks utveckling samt andra omständigheter, som svårligen kunna överblickas för någon längre tid framåt. Såsom erfarenheten visar är den statsfinansiella situationen en viktig faktor att räkna med i detta sammanhang. Starka skäl tala således för att i annan författning än lag reglera denna fråga. Då utarbetande av fullständiga bestämmelser för reglering av den synnerligen betydelsefulla frågan om bidrag till distriktens väghållning skulle förutsätta kännedom om åtskilliga för de sakkunniga nu icke tillräckligt kända förhållanden, som torde bliva föremål för utredning i annan ordning, hava de sakkunniga, ehuru de ägnat förevarande fråga en ingående prövning, icke ansett sig böra utarbeta förslag till författningar i ämnet. När de sakkunniga här nedan framlägga sin åsikt om väghållningskostnadernas skäliga fördelning, lägges sålunda huvudvikten på frågans principiella sida. Den ekonomiskt sett betydelsefullaste delen av väghållningen är otvivelaktigt vägunderhållet, däri inbegripet såväl barmarksunderhåll som vinterväghållning. Underhållskostnaderna hava särskilt under senare år så kraftigt stegrats, att det måste framstå såsom en angelägenhet av särskild vikt att söka i möjligaste mån begränsa dem, givetvis utan att därigenom nödigt vägunderhåll eftersattes. Till belysande av underhållskostnadernas oerhörda ökning må lämnas följande sammanställning beträffande landsbygden för tiden från och med år 1927, det år då de allmänna vägarnas övertagande till underhåll medelst vägkassan mera allmänt hunnit genomföras. År 1927

År 1928

1) Barmarksnnderhåll . . . . 2) Vinterväghållning . . . .

3000 2-69

33'30 2"87

37'18

4212 ] (beräknat!

(beräknat

5'12

2'62 > belopp) >

belopp)

3) Förvaltningskostnad

T46

1'88

1-80 I

52'0

54'0

Summa milj. 34'15

44'39

46'54

52"0

. . .

År 1929 År 1930 År 1931 M i l j o n e r k r o n o r

År 1932

121 Såsom av sammanställningen framgår är det främst barmarksunderhållet, som verkat höjande på de årliga sammanlagda kostnadssiffroma. Orsakerna härtill torde främst vara att finna i faktiskt ökad vägslitning samt i den omständigheten, att övergången från naturaunderhåll till vägkasseunderhåll — en övergång som inom ett ganska avsevärt antal distrikt ägt rum först under senaste åren — regelmässigt medfört en högre siffra för den verkliga kostnaden än för den tidigare, uppskattade. Men därjämte — och detta förhållande torde icke böra förbises — har det successivt höjda bidraget av automobilskattemedel till vägunderhållet utan tvivel haft återverkningar i detta hänseende. Då till beräkningsgrund för ett så högt- bidrag som det nuvarande, d. v. «. minst 75 procent, lägges den verkliga kostnaden, leder detta lätt till att sparsamhetssynpunkten icke vinner tillbörligt beaktande. I viss omfattning har ock den i allmänhet lika procentuella storleken av bidragen till förbättringsarbeten och till underhåll medfört en tendens att på underhållskontot lägga kostnader för förbättringsarbeten, som utan tillämpning av sådan bokföring fått anstå i avvaktan på bidrag till arbetena såsom förbättringsarbeten. Med den utveckling vägväsendet numera fått är emellertid en stabilisering av underhållskostnaderna icke blott i högsta grad önskvärd utan torde även Vara möjlig att genomföra. Denna uppfattning bestyrkes ock av erfarenheter från ett flertal vägdistrikt. Visserligen måste fortsatt utvidgning av vägnätet verka höjande på underhållskostnaden, men å andra sidan lärer det omfattande vägförbättringsarbetet i icke ringa mån verka i motsatt riktning. I syfte huvudsakligen att åvägabringa planmässighet och nödig sparsamhet beträffande väghållningen i allmänhet och alltså även vad angår vägunderhållet hava, såsom i annat sammanhang framhållits, i förslaget till lag om vägdistrikt införts en hel del bestämmelser, avsedda att bereda statens organ möjlighet att i fråga om väghållningen utöva inflytande och kontroll i långt högre grad än för närvarande. Vidare torde en indelning av riket i större vägdistrikt än de nuvarande komma att främja en rationell väghållning och i flera avseenden medföra en begränsning av utgifterna, särskilt förvaltningskostnaderna. Emellertid synes det antagligt, att ökat statligt inflytande och skärpt kontroll från statsorganens sida icke ens i förening med ändring av distriktsindelningen skola kunna åstadkomma den stränga sparsamhet, som är av nöden för att ej kostnaderna för vägunderhållet fortfarande skola stegras i rask takt. En sådan sparsamhet torde icke kunna ernås med bibehållande av det nuvarande systemet för underhållsbidragets bestämmande. Det förhållandet, att kostnaderna endast till en jämförelsevis ringa del stanna på vägdistriktet, kan lätt medföra, att andra än strängt ekonomiska synpunkter göra sig gällande vid underhållsarbetets planläggning och utförande, särskilt i händelse arbetet för ortsbefolkningen medför fördelar, exempelvis i form av ökade arbetstillfällen. Nu gällande bestämmelse, att bidraget skall beräknas å distriktets verkliga underhållskostnader, bör visserligen rimligtvis tolkas så, att bidrag icke skall utgå till oskäliga kostnader, men det lärer i de flesta fall vara svårt för den statliga räkenskapsgranskaren att utan ingående undersökning angående varje utgiftspost avgöra, huruvida den är till beloppet

122 skälig eller ej. Ur sparsamhetssynpunkt är det emellertid icke nog med att kostnaderna icke bliva oskäliga, utan är det av största vikt, a t t över huvud inga andra kostnader nedläggas än de för ett fullgott vägunderhåll nödiga. Vad nyss sagts om svårigheten för räkenskapsgranskaren att pröva beloppens skälighet gäller även hans möjlighet att avgöra, huruvida och i vilken mån de redovisade underhållskostnaderna i själva verket hänföra sig till förbättringsarbeten, som oriktigt förts på underhållskontot. Vill man uppnå en stabilisering av utgifterna för vägunderhållet, lärer man enligt de sakkunnigas bestämda uppfattning vara nödsakad att övergå till ett nytt system för underhållsbidragets bestämmande, ett system där bidraget göres beroende av såväl en efter skäliga grunder i förväg beräknad kostnad som ock till viss grad den verkliga kostnaden. Såsom nedan närmare utvecklas, skulle systemet innebära i huvudsak, att bidrag lämnas till all av den granskande myndigheten godkänd underhållskostnad men att bidraget, i den mån denna kostnad överskjuter den i förväg beräknade, utgår efter sådan grund, att den vida större delen av nämnda merkostnad stannar å vägdistriktet. Vad nu sagts om bidragets beroende av en i förväg gjord uppskattning skulle dock icke gälla bidrag till vinterväghållningen, enär denna är i så hög grad beroende av de år från år skiftande klimatiska förhållandena, att en någorlunda säker beräkning icke kan göras. Bidraget till vinterväghållningen torde därför böra utgå efter andra grunder än bidraget till barmarksunderhållet. För att uppnå en rättvis fördelning av underhållsbördan bör, vad angår barmarksunderhållet, åtskillnad göras mellan å ena sidan den del av kostnaden, som kan anses motsvara de underhållsarbeten, vilka oavsett trafiken måste nedläggas å vägarna för deras vidmakthållande i tillfredsställande skick, och å andra sidan den del av kostnaden, som motsvarar de underhållsarbeten, som föranledas av trafikens vägslitande inverkan. Till förstnämnda underhållsarbeten höra sålunda, bland andra, grusning och hyvling av vägbana, i den mån den rönt inverkan av tjällossning eller fuktig väderlek, dikning, trumombyggnad, bortröjning av träd och buskar samt vidmakthållande av skyddsvärn och vägmärken. Kostnaden för dylika arbeten kan anses som grundkostnad för vägunderhållet, övrig kostnad, d. v. s. den av trafiken orsakade, benämnes här nedan vägslitningskostnad. Den på vägunderhållet belöpande förvaltningskostnaden är, teoretiskt sett, att anse delvis som grundkostnad och delvis som vägslitningskostnad. Då emellertid underhållsarbetet till övervägande delen föranledes av trafikens inverkan på vägarna och då praktiska skäl tala mot en uppdelning av förvaltningskostnaden, synes denna jämförelsevis obetydliga del av de samfällda utgifterna för underhållet i sin helhet böra räknas som vägslitningskostnad. Därunder böra likaledes inräknas utgifter för drift av färja. Vad grundkostnaden angår lärer man med ganska stor tillförlitlighet kunna för varje vägdistrikt uppskatta en medelkostnad per vägmeter. De viktigaste faktorerna härvidlag äro arbetslöner, pris å grus och andra väghållningsämnen, barmarkstidens längd samt geologiska förhållanden, exempelvis förekomsten

123 av jäslera. Sedan medelkostnaden per vägmeter beräknats, blir, med kännedom om distriktets sammanlagda våglängd, uppskattningen av grundkostnaden för distriktet endast en enkel räknefråga. Svårigheten att beräkna vägslitningskostnaden är givetvis åtskilligt större, i det att härvidlag icke blott nyssnämnda faktorer och vägnätets längd utan även trafikens art och omfattning inverka. En av de sakkunniga, byråchefen Bolinder, har på deras uppdrag sökt att, vad beträffar landsbygdens vägar, på grundval av berörda faktorer för varje län uträkna ett kvottal, angivande den på länet belöpande procentuella andelen av den nödiga vägslitningskostnaden i hela riket. Bolinders beräkningar, som avse jämväl grundkostnaden i de olika länen, hava av honom sammanfattats i en promemoria, vilken såsom bilaga fogats vid detta betänkande. De utförda kvottalsberäkningarna bygga på det i de olika länen registrerade motorfordonsbeståndet. Även om de siffror, som vid undersökningen använts såsom koefficienter för de på beräkningarna inverkande faktorerna, tarva på ytterligare utredningar grundade jämkningar och möjligen även andra faktorer böra vinna beaktande, hålla de sakkunniga dock före, att man med en metod sådan som den använda skall kunna med nödig tillförlitlighet fastställa dels den absoluta grundkostnaden för varje vägdistrikt dels ock på de olika länen belöpande procentuella andelar av den sammanlagda vägslitningskostnaden. Den goda överensstämmelsen mellan de för länen medelst den använda metoden uträknade procenttalen och de motsvarande tal, som hänföra sig till länens verkliga underhållskostnader åren 1929 och 1930, lämna stöd för denna mening. Sedan sålunda för länen satts kvottal enligt vad nyss sagts, bör varje läns tal, efter förslag av länsstyrelsen, uppdelas på de skilda distrikten inom länet, varigenom ett vart av dessa erhåller sitt jämförelsetal. Uppdelningen torde böra ske med ledning av de verkliga underhållskostnaderna, jämförda med trafikräkningars resultat m. m. En betydande minskning av distriktens antal, såsom de sakkunniga förordat, skulle komma att väsentligt underlätta en rättvis uppdelning. Med användande av de sålunda satta jämförelsetalen bleve det en enkel räkneoperation att mellan rikets samtliga distrikt fördela de medel, som av riksdagen anslagits till bestridande av vägslitningskostnaden. Beträffande härefter den betydelsefulla frågan, enligt vilka grunder och av vilka medel vägdistrikten skola erhålla bidrag till underhållskostnaderna, gäller det icke blott att uppnå en rättvis fördelning av underhållsbördan mellan vägdistrikten, staten och motortrafiken. Det är dessutom av synnerlig vikt, att grunderna för bidragsberäkningen bestämmas så, att vägdistrikten, även om de såsom för närvarande skola bära endast en mindre del av kostnaderna, likväl få ett starkt intresse av att dessa icke skjuta i höjden. Vad först angår grundkostnaden avser den, såsom förut nämnts, arbeten, som oavsett trafikens inverkan fordras för vägarnas vidmakthållande. Detta vidmakthållande måste anses vara ett speciellt ortsintresse, men jämväl staten och motortrafiken hava av lätt insedda skäl intresse därav och böra förty bidraga till bestridande av kostnaderna i fråga. Beträffande bidragets procentuella storlek torde viss hänsyn böra tagas till underhållsbördans tyngd i respektive

124 distrikt, och kunna i sådant avseende erforderliga jämförelsetal för de olika landsbygdsdistrikten erhållas genom att för varje distrikt dela den beräknade grundkostnaden med antalet vägskattekronor. Enligt vad de sakkunniga anse skäligt, bör bidrag till nyssnämnda distrikt utgå sålunda, att varje distrikt erhåller grundbidrag med 20 procent av distriktets beräknade kostnadssumma samt att distrikt, vars på ovan angivet sätt uträknade jämförelsetal överstiger riksmedeltalet, utöver grundbidraget erhåller tilläggsbidrag med belopp, utgående för varje vägskattekrona med 40 procent av skillnaden mellan distriktets jämförelsetal och nämnda medeltal. Bidraget torde skäligen böra lämnas till hälften av vanliga statsmedel och till hälften av automobilskattemedel. Om bidragsbeloppet, i enlighet med vad nu föreslagits, bestämmes utan hänsyn till den verkliga underhållskostnaden, kan i följd härav bidraget utbetalas i förskott. Beträffande härefter vägslitningskostnaden är att märka, att motortrafiken utgör den alldeles övervägande delen av vägtrafiken — enligt senaste trafikräkningar inemot 90 procent, per fordon räknat. Med hänsyn härtill och då man i varje fall lärer vara hänvisad till en fördelning efter stora linjer, torde vägslitningskostnaden böra helt gäldas av automobilskattemedel. Om motortrafiken sålunda får svara för hela vägslitningskostnaden, bör som kompensation för denna något för stora belastning en motsvarande lättnad beredas samma trafik vid bestämmandet av dess skäliga andel i grundkostnaden, vilket förhållande också beaktats av de sakkunniga vid behandlingen av frågan om sistnämnda kostnads fördelning. Den mest praktiska lösningen är måhända att anse grundkostnaden motsvara även det underhållsarbete, som föranledes av den mindre vägslitande samfärdseln, vartill bör räknas utom gång- och velocipedtrafiken jämväl den vanliga hästfordonstrafiken. Det anslag, som erfordras för bestridande av vägslitningskostnaden, är givetvis icke så lätt att bestämma. Andra jämsides med de vägsakkunnigas arbete pågående utredningar torde måhända öppna möjligheter att på grundval av trafikmängden beräkna även den absoluta storleken av nödig vägslitningskostnad. Skulle detta visa sig icke möjligt, lärer dock en någorlunda tillfredsställande måttstock kunna vinnas genom undersökning av senare års verkliga underhållskostnader, sedan därifrån utrensats vad som är att hänföra till förbättringsarbeten och andra ovidkommande eller uppenbarligen för höga kostnader. Vad slutligen angår det fall, att den verkliga kostnaden skulle komma att överstiga summan av det för distriktet beräknade grundkostnadsbeloppet och det belopp, som distriktet enligt åsätt jämförelsetal erhåller till bestridande av vägslitningskostnaden, något som med ett rationellt och ekonomiskt bedrivet vägunderhåll ej alltför ofta torde behöva inträffa, bör av skäl, som förut framhållits, den större delen av dylik merkostnad stanna å vägdistriktet, och vilja de sakkunniga föreslå, att bidrag härtill lämnas med allenast en tredjedel att utgå av automobilskattemedel. Skulle trots en sådan fördelnings sparsamhetsfrämjande inverkan underhållet inom något distrikt år efter år draga en avsevärd dylik merkostnad, bör detta självfallet vid nästa uppskattning vara en

125 anledning till noggrann prövning, huruvida icke distriktets beräknade grundkostnad eller dess kvottal i fråga om vägslitningskostnad eller båda dessa tal böra höjas. Till åskådliggörande av innebörden av vad nu föreslagits må nämnas ett exempel. För ett vägdistrikt, som har 80 000 vägskattekronor, har grundkostnaden uppskattats till 100 000 kronor. Jämförelsetalet för beräkning av tilläggsbidrag är alltså en krona 25 öre, vilket tal antages överstiga riksmedeltalet med 25 öre. Distriktet erhåller förty grundbidrag med 20 procent av 100 000 kronor eller 20 000 kronor samt tilläggsbidrag med 40 procent av 25 öre eller 10 öre per vägskattekrona eller alltså 8 000 kronor. Det till bestridande av vägslitningskostnaden för hela riket anslagna beloppet antages utgöra 30 000 000 kronor. Distriktets procenttal härvidlag är 0-7, i följd varav den på distriktet belöpande delen av anslaget utgör 210 000 kronor, som utbetalas till distriktet i den mån dess sammanlagda verkliga underhållskostnad överstiger den beräknade grundkostnaden. Visar sig den verkliga kostnaden uppgå till exempelvis 305 000 kronor, anses vägslitningskostnaden utgöra 205 000 kronor, vilket belopp förty utbetalas. Belöper sig däremot den sammanlagda verkliga kostnaden till exempelvis 325 000 kronor, erhåller distriktet, utöver bidrag till grundkostnaden med 28 000 kronor, hela förenämnda belopp å 210 000 kronor samt därjämte bidrag med 3373 procent av merkostnaden, 15 000 kronor, eller alltså 5 000 kronor, i följd varav sammanlagda bidraget kommer att belöpa sig till 243 000 kronor. I fråga om automobilskattemedlens användning för bestridande av underhållskostnader torde det böra tagas under övervägande att av nämnda medel avsätta visst belopp att utgå i form av extra bidrag till kostnader för beläggningar med begränsad varaktighet. En övergång till bestämmande av bidrag i första hand efter beräknat kostnadsbelopp kan nämligen tänkas medföra en viss obenägenhet hos distrikten att utföra dylika ganska kostsamma men i många fall behövliga beläggningar. Enligt de sakkunnigas på annat ställe närmare uttalade uppfattning är vägbanas förseende med varaktig eller s. k. helpermanent beläggning att hänföra till förbättring av väg och saknar därför i detta sammanhang intresse. Vad ovan sagts om fördelning av underhållskostnaderna har haft avseen- Kostnaderna de å barmarksunderhållet. En icke oväsentlig del av dessa kostnader av- "^liinn^^ ser emellertid vinterväghållningen. P å denna kunna icke anläggas samma synpunkter som på barmarksunderhållet. Vinterväghållningen är, såsom förut framhållits, så väsentligt beroende av de år från år starkt skiftande klimatiska förhållandena, att hållpunkter för en tillförlitlig beräkning saknas. Sålunda hava kostnaderna för vinterväghållningen å landsbygden under åren 1927—1930 uppgått till respektive 2-69, 2-87, 5"12 och 2-62 miljoner kronor. Med hänsyn härtill lärer man till grund för bestämmande av bidragets belopp fortfarande böra lägga uteslutande den verkliga kostnaden, och torde bidraget, såsom nu är fallet, skäligen böra utgå med 75 procent av denna. Vid bedömande av frågan, av vilka medel bidraget skall gäldas, är

126 till en början att märka, att enligt de sakkunnigas lagförslag liksom enligt nu gällande lag det ankommer på länsstyrelsen att bestämma, huruvida väg, vara automobiltrafik är tillåten, skall hållas fri från hinder av snö och is i sådan omfattning, som kräves för dylik trafik, eller allenast i den utsträckning, som erfordras för samfärdsel med av dragare framfört åkdon. Man torde alltså kunna utgå ifrån, att en del av landets vägnät vintertiden icke kommer att vara i för automobiltrafik lämpligt skick. Med hänsyn till denna och övriga på frågan inverkande omständigheter vilja de sakkunniga såsom skälig lösning av fördelningsfrågan förorda, att i allmänhet två tredjedelar av bidraget bestridas med automobilskattemedel och återstoden med vanliga statsmedel. I enlighet härmed skulle kostnaderna för vinterväghållningen fördela sig med 25 procent på vägdistrikten, 25 procent på statsverket och 50 procent på motor trafiken. För normala fall synes en sådan fördelning rimlig och rättvis. Då emellertid de merkostnader, som under vissa vintrar uppkomma, väsentligen torde föranledas därav, att vid särskilda tillfällen ett intensifierat arbete måste utföras för vägarnas öppethållande, och då dessa arbeten väl huvudsakligen ske i motortrafikens intresse, synes det rimligt, att bidraget till berörda merkostnader gäldas uteslutande av automobilskattemedel. För att tjäna som grundval för bidragsbeloppets bestämmande bör förty med ledning av medelkostnaden för exempelvis de fem senaste åren för varje vägdistrikt fastslås den normala årsomkostnaden för vinterväghållningen. Kostnaderna Vad härefter angår fördelningen av kostnaderna för byggande av väg, or byggande däri inbegripet jämväl omläggning och förbättring av väg, skulle de sakkunäv v äff

niga i detta sammanhang, d. v. s. i motiveringen till lag om vägdistrikt, kunna inskränka sig till spörsmålet, i vad mån och av vilka medel distrikten böra erhålla bidrag till byggande av vanlig landsväg. Enligt förslaget till lag om allmänna vägar skall byggandet av annan allmän väg, d. v. s. riksväg och ödebygdsväg, åligga staten. Då det emellertid torde vara lämpligt att i ett sammanhang avhandla hela frågan om vägbördans fördelning, komma de sakkunniga att nu beröra jämväl spörsmålet, hur statens vägbyggande bör finansieras. Enligt förslaget till lag om allmänna vägar kan, såsom förut nämnts, vägdistrikt förpliktas att till byggande av riksväg bidraga med högst 10 procent av den beräknade kostnaden. Vid bedömandet av frågan, i vilken omfattning automobilskattemedel skola användas till byggande av riksväg, må beaktas, att nyanläggning av riksväg väl sällan kommer att utföras, utan torde byggandet i de flesta fall komma att bestå av omläggnings- och förbättringsarbeten, huvudsakligen föranledda just av vägens betydelse för den långväga, genomgående motortrafiken. Vanliga statsmedel synas icke böra användas härför. De sakkunniga förorda således, a t t det anslag, som finnes böra upptagas å riksstaten för ifrågavarande ändamål, anvisas att utgå av automobilskattemedel. Vad beträffar storleken av det belopp, som årligen bör anslås, må framhållas betydelsen av att riksvägarnas iordningställande sker så snart, att det med dessa vägar avsedda syftet vinnes inom en icke alltför

]27

avlägsen framtid. Hänsyn måste dock självfallet tagas till behovet av automobilskattemedel även för övriga vägändamål. I fråga om vanlig landsväg lärer man för en avsevärd tid framåt få räkna med behov icke blott av omläggningar och förbättringar utan även av nyanläggningar. I detta sammanhang må till en början erinras om, att enligt förslaget till lag om allmänna vägar alla sådana utom riksvägar och ödebygdsvägar äro att hänföra till kategorien vanlig landsväg. Ur de synpunkter, som i berörda lagförslag anlagts, är någon indelning av denna kategori i undergrupper icke erforderlig. Däremot torde, såsom i det följande utvecklas, i fråga om bidrag till byggande av vanlig landsväg viss åtskillnad böra göras mellan olika slag av sådana vägar. Bidragen till anläggning av de med nuvarande terminologi såsom landsvägar och vanliga bygdevägar betecknade vägarna utgå, som förut nämnts, numera helt av automobilskattemedel. Ur rent saklig synpunkt kan det dock näppeligen anses berättigat, att kostnaderna för dylika vägar belasta allenast vägdistrikten och motortrafiken — en uppfattning, som ock synes ligga bakom riksdagens förut återgivna uttalande i ämnet. Visserligen förhåller det sig så, att sådan vägs tillkomst huvudsakligen grundar sig på ett i orten — ofta nog sedan många år — föreliggande behov av ny vägförbindelse och att den trafik, som kan väntas framgå å vägen, till övervägande del utgöres av motortrafik, vars krav i synnerlig grad blir avgörande vid bestämmande av vägens utförande, men då jämväl staten måste anses hava ett betydande intresse av nya trafikleders tillkomst, torde en kostnadsfördelning enligt intresseprincipen påkalla, att jämväl staten, såsom tidigare skett, lämnar bidrag till nyanläggning av vanlig landsväg. Efter övervägande av de på frågan inverkande omständigheterna anse de sakkunniga, att till väganläggning, varom nu är fråga, vägdistrikten böra erhålla bidrag med 75 procent av den beräknade kostnaden att bestridas till två tredjedelar av vanliga statsmedel och till en tredjedel av automobilskattemedel. Till anläggning av ny vanlig landsväg av mera enkel typ, enligt nuvarande terminologi enkel bygdeväg, som till sin uppgift närmar sig ödebygdsväg, synes bidraget skäligen böra helt bestridas av vanliga statsmedel. Vad härefter angår omläggning och förbättring av vanlig landsväg torde i stort sett nuvarande kostnadsfördelning böra bibehållas. Till bestridande av kostnaden för dylika vägföretag erhålla vägdistrikten bidrag av automobilskattemedel med högst 75 procent av den beräknade kostnaden, där ej på grund av särskilda skäl högre bidrag prövas böra beviljas. I det senare fallet meddelar Kungl. Maj:t beslut därom. I stort sett torde det hava varit regel, att bidrag utgått med högre andel än 75 procent, då fråga varit om vägar, vilka kunna betecknas såsom huvudvägar. Till denna kategori är att hänföra, förutom de vägar som de sakkunniga tänkt sig skola förklaras för riksvägar, jämväl ett ganska betydande antal andra landsvägar, länshuvudvägar. Frågan om finansieringen av riksvägarnas omläggning eller förbättring är förut behandlad. Vad åter angår dylika arbeten å länshuvudvägarna lärer ett högre bidrag av automobilskattemedel än 75 procent vara väl motiverat,

128 om hänsyn tages till dessa vägars stora betydelse för motortrafiken, särskilt den mera långväga. Nu avsedda arbeten föranledas främst av denna trafiks krav på högre vägstandard. På grund av det anförda hålla de sakkunniga före, att till omläggning eller förbättring av vanlig landsväg bör lämnas bidrag med 75 procent av den beräknade kostnaden, där ej fråga är om länshuvudväg, i vilket fall bidrag bör utgå med 85 procent. Bidragen böra liksom nu bestridas av automobilskattemedel. Det kan starkt ifrågasättas, huruvida icke för ett speciellt slag av omläggningsarbeten, nämligen sådana som avse åstadkommande av skenfri korsning mellan landsväg och järnväg, större andel av kostnaden än nyss sagts eller i vissa fall hela kostnaden bör gäldas av automobilskattemedel. Vad slutligen angår byggande av ödebygdsväg synes anledning saknas att ifrågasätta ändring i nu gällande bestämmelser angående finansieringen av sådana vägföretag. Kostnaderna böra enligt de sakkunnigas åsikt fortfarande bäras av staten med visst mindre bidrag av vägdistrikten. Med ödebygdsväg avses ju väg, som till avsevärd längd sträcker sig över fjäll, genom skogar eller genom glest befolkade trakter och som, ehuru vägen icke prövats vara för allmänna samfärdseln nyttig och nödig, likväl finnes vara till gagn för det allmänna såsom ägnad att främja landets uppodlande och bebyggande. Denna definition giver tydligt vid handen, att här i främsta rummet är fråga om ett rent statsintresse. Städernas I anslutning till vad ovan sagts om fördelningen av kostnaderna för vägställning i hållningen må erinras därom, att enligt de sakkunnigas förslag varje stad drag av stats- skall bilda eget vägdistrikt. Det synes skäligt, att i bidragshänseende stadsmedel. distrikten, 6å långt sig göra låter, jämställas med landsbygdsdistrikten, och bör alltså den föreslagna kostnadsfördelningen i tillämpliga delar gälla även vad angår allmän väg i stad. Den enda olikheten — bortsett från att bestämmelserna om ödebygdsväg självfallet icke få betydelse för stad —• skulle alltså bliva, att tilläggsbidrag till barmarksunderhållet ej kan komma stad till godo, enär vägskattekronor icke komma att påföras stadens skattskyldiga och något på underhållskostnadens förhållande till antalet sådana skattekronor grundat jämförelsetal förty ej kan åsättas stad. Denna olikhet mellan stad och landsbygd torde emellertid komma att sakna reell betydelse. Vägbördan innebär nämligen för städerna i allmänhet en jämförelsevis så ringa belastning, att tilläggsbidrag, även om formell möjlighet att erhålla dylikt förelåge, knappast i något fall kunde ifrågakomma. I detta sammanhang må emellertid beaktas, att de städerna nu tillkommande bidragen av automobilskattemedel äro avsedda att användas till både väg- och gatuhållning. Även om städerna i fråga om väghållningen, på sätt ovan förordats, i bidragshänseende jämställas med landsbygden, böra de rättvisligen fortfarande erhålla bidrag av automobilskattemedel även till gatuhållningen. En stor del av städernas gator hava ju för den allmänna samfärdseln samma eller ännu större betydelse än de allmänna vägarna, medan åter andra gator ur nu berörda synpunkt äro att anse mera som enskilda utfartsvägar. Ehuru det ligger utanför de sakkunnigas egentliga uppgift att uttala sig om de grunder, enligt vilka ett så-

129 som bidrag till städernas gatuhållning anslaget belopp av automobilskattemedel skall fördelas mellan de olika städerna, vilja de sakkunniga likväl som sin åsikt framhålla, att städernas nuvarande ordinarie automobilskattemedel icke fördelas efter fullt rationell grund. Den från en stad inflytande automobilskatten torde nämligen icke böra tjäna som enda mätare av behovet av gatuarbeten, som betingas av motortrafiken å stadens gator. Den ovan förordade fördelningen av kostnaderna för olika slag av vägarbeten framgår av följande sammanställning, utvisande vägdistriktens, statens och motortrafikens respektive procentuella andelar i samma kostnader. Vägdistrikten Grundkostnad (beräknat belopp) Barmarksunderhåll Vägunderhåll Vinterväghållning

/ högst l 80

. .

Vägslitningskostnad (beräknat belopp) Merkostnad (verklig kostnad överstigande \ e™, 3 den beräknade) \ Normal kostnad (beräknat belopp) 25 Merkostnad (verklig kostnad överstigande den beräknade)

Motortrafiken

minst 10 —

minst 10 100 33V»

75 minst 90 25

25 / högst l 10

Nyanläggning, omläggning eller förbättring av rikäväg Nyanläggning av vanlig landsväg Byggande av , Omläggning eller förbättring av vanlig landsväg, som är väg länshuvudväg Omläggning eller förbättring av annan vanlig landsväg

Staten

.

85 75

25 Nyanläggning, omläggning eller förbättring av ödebygds- / högst väg -\ 16%

minst 83'/s

Vad angår den på distrikten vilande vägbördan må anmärkas, att de väghållningsskyldigas årsutgifter för vägväsendet, vilka år 1907 voro cirka 10 miljoner kronor, sedan dess mer än tredubblats, ehuru de årliga statsbidragen, inräknat tillskott av automobilskattemedel, ökats ofantligt. Dessa bidrag, som år 1907 utgjorde ett par miljoner kronor, hava för budgetåret 1932—1933 beräknats till över 70 miljoner kronor. De väghållningsskyldiga betala nu mindre än en tredjedel av totalkostnaderna, medan de för något mer än 20 år sedan betalade omkring fyra femtedelar av dem. Vad nu sagts hänför sig till vägdistrikten på landsbygden. På grund av de olikartade förhållandena inom de många distrikten, framför allt ojämnheten i deras skattekraft, är vägskatten för närvarande mycket olika för skilda distrikt. Många av dem äro ytterst hårt, andra åter obetydligt betungade därav. I vilken mån den distrikten åvilande vägbördan skulle till beloppet påverkas av ett genomförande av den ovan föreslagna kostnadsfördelningen är icke så lätt att bedöma, men sannolikt skulle distriktens procentuella andel av de totala väghållningskostnaderna komma att minskas, förutsatt att den beräknade underhållskostnaden icke i större utsträckning överskredes. Utgår man vidare därifrån, att vägbyggandet kommer att bedrivas i samma takt som de senare åren, skulle man alltså kunna 9—322106

Sammanställning.

130 hysa förhoppning om sänkning av vägskatten i flertalet distrikt. Även om sålunda en viss lättnad i skattetungan, såsom troligt är, skulle inträda, torde man det oaktat få räkna med en fortfarande för många distrikt mycket betungande vägskattebörda. Det föreslagna tilläggsbidraget till grundkostnaden för underhållet i hårdare betungade distrikt skulle givetvis verka utjämnande, men det torde likväl böra tagas i allvarligt övervägande, huruvida icke ytterligare åtgärder för skatteutjämning böra ifrågakomma. Spörsmålet om utjämning mellan vägdistrikten av den på de vägskatteskyldiga vilande vägbördan har vid tidigare utredningar inom väglagstiftningens område tilldragit sig en alldeles särskild uppmärksamhet. De förslag om övergång till landstingsdistrikt, som framlades av vägkommissionen och 1920 års vägsakkunniga, åsyftade väsentligen just en utjämning av denna vägbörda. Såsom här ovan i annat sammanhang närmare utvecklats hava de sakkunniga för sin del ur olika synpunkter icke kunnat ansluta sig till tanken på en organisation med landstingsdistrikt. Så mycket mindre hava de sakkunniga funnit sig böra göra detta som genom en dylik organisation icke skulle vinnas en sådan utjämning av vägbördan, att icke härutöver särskilda åtgärder för ändamålet torde bliva erforderliga. Belysande i detta avseende äro vissa av skatteutjämningsberedningen meddelade uppgifter, av vilka framgår, att den år 1929 uttaxerade vägskatten, som uppgått till högst 90 öre per vägfyrk och, frånsett ödistrikten, lägst 6 öre med ett medeltal av 21-8 öre, skolat, därest landstingsområdet varit utdebiteringsenhet, utgå med högst 42-4 öre och lägst 14-5 öre per vägfyrk, därvid 10 av de 25 landstingsområdena skulle hava nått över medeltalet 21-8 öre. Obestridligt är ju, att detta skulle inneburit en högst avsevärd utjämning i jämförelse med rådande förhållanden, men tydligt är likväl att även med landstingsområdet som utdebiteringsenhet behovet av ett särskilt utjämningsförfarande skulle kvarstå. Enligt det i proposition till 1922 års riksdag framlagda väglagförslaget, vilket byggde på 1920 års vägsakkunnigas förslag, skulle skatteutjämning mellan distrikten så till vida uppnås som till de mera betungade distrikten skulle utgå ett högre bidrag till vägunderhållet. Medan samtliga distrikt skulle åtnjuta ett s. k. grundbidrag av 30 procent av sammanlagda kostnaden för vägunderhåll och vinterväghållning, skulle de distrikt, vilkas kostnadssumma per vägfyrk överstege medeltalet för alla distrikt i landet, därutöver åtnjuta bidrag med belopp, motsvarande för varje vägfyrk 40 procent av skillnaden mellan distriktets kostnad per vägfyrk och nämnda medeltal. Då de sakkunniga huvudsakligen av organisatoriska och tekniskt-ekonomiska skäl förordat en distriktsindelning efter andra riktlinjer, innebärande dock en betydande nedsättning av antalet distrikt, har det skett under förmenande, att ett skatteutjämningsförfarande vid den föreslagna organisationsformen icke bör möta några särskilda svårigheter utöver dem, som alltid och även vid en distriktsindelning efter landstingsområden uppställa sig vid genomförandet av ett dylikt förfarande. Innan de sakkunniga närmare ingå på denna fråga, torde en kortfattad redogörelse böra lämnas för nuvarande bestämmelser, som åsyfta utjämning av vägskatten.

131 Sedan ett tjugutal år har å riksstaten funnits upptaget ett anslag till understöd åt synnerligt betungade väghållningsdistrikt. Till grund för understödets bestämmande skulle, efter avdrag av statsbidrag samt andra bidrag och särskilda inkomster, läggas medeltalet av distriktets kostnad för vägunderhåll och vinterväghållning för det löpande och de sistförflutna fem åren. Det belopp, som kunde erhållas i bidrag, begränsades till högst hälften av distriktets på nämnt sätt beräknade kostnad, dock att understöd icke skulle utgå, i den mån sagda kostnad understege ett belopp, motsvarande 30 öre per vägfyrk. Då emellertid även andra faktorer än underhållskostnaden i hög grad inverkat på vägskattetungan, och då för övrigt understöd icke kunde komma andra än synnerligt betungade vägdistrikt till godo, har genom sagda understöd icke vunnits skatteutjämning i önskvärd omfattning. Sedan 1931 års riksdag beslutat, att i avvaktan å de vägsakkunnigas blivande förslag i ämnet en annan metod för skatteutjämning provisoriskt skulle tillämpas, har ifrågavarande anslag icke återupptagits i riksstaten för budgetåret 1932/1933. Nyssnämnda av riksdagen år 1931 fattade beslut innebar följande. Vid sidan av det direkta underhållsbidraget av automobilskattemedel å 45 procent skulle av dylika medel till vägdistrikt med viss hög vägskatt utgå ett tillfälligt extra bidrag till 1931 års kostnader för vägunderhåll och vinterväghållning. Med utgångspunkt därifrån, att medeltalet av den år 1931 utgående vägskatten beräknats för samtliga vägdistrikt uppgå till 18 öre per vägfyrk, uttalade sig riksdagen för att dylikt extra bidrag skulle tilldelas vägdistrikt med en vägskatt för år 1931 — alltså beslutad å vägstämma år 1930 — av mer än 20 öre per fyrk att utgå efter stigande skala, exempelvis på följande sätt: Vägskatt per vägfyrk 21—22 öre 23—25 > 26—30 » 31-40 • över 40 >

•

Jj* % 2 5 7 9 10

Sammanlagt bidrag % 77 80 82 84 85

Kostnaderna härför beräknades av riksdagen icke överstiga ett belopp av 1 275 000 kronor, vilket belopp reserverades för ändamålet. Jämlikt förslag i 1932 års statsverksproposition har riksdagen beslutat ett motsvarande tillläggsbidrag även för 1932 års underhållskostnad att utgå i enlighet med de av 1931 års riksdag angivna huvudgrunderna. Det härför erforderliga beloppet har beräknats till högst 1 800 000 kronor. Tilläggsbidrag enligt sistnämnda grunder äro uppenbarligen bättre än förenämnda understöd åt synnerligt betungade vägdistrikt ägnade att verka skatteutjämnande. De nu utgående tilläggsbidragen till underhållskostnaderna äro nämligen i motsats till de tidigare beroende av vederbörande distrikts totala vägbörda, ehuru de beräknas å underhållskostnaderna.

132 Vid bedömande av behovet av vägskatteutjämning bör beaktas, att de vägskatteskyldiga inom vissa kommuner i annan ordning än nyss sagts åtnjuta understöd av statsmedel i utjämningssyfte. Enligt förordningen den 16 december 1927 angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda kommuner utgör en av förutsättningarna för att understöd skall kunna erhållas, att den kommunalskatt, den landstingsskatt och den vägskatt, som vederbörande kommun, församling och skoldistrikt ävensom landsting och väghållningsdistrikt under det löpande året beslutat till uttaxering, skola tillhopa hava föranlett ett visst högt skattetryck. Efter vissa regler beräknas understödet i förhållande till det samlade skattetrycket. Vid tilldelningen av dylika understöd tages alltså hänsyn även till vägskattetrycket, vilket innebär, att de vägskatteskyldiga i egenskap av skattskyldiga inom kommunen komma i åtnjutande av understöd, som i viss mån är beroende av vägskatten. Förekomsten av sist omförmälda utjämningsförfarande är givetvis ägnad att väcka tvekan beträffande lämpligheten av en fristående skatteutjämning med avseende å vägskatten, övervägande skäl synas emellertid tala för en dylik utjämning. Vägskatt kan i nu ifrågakomna avseende icke jämställas med t. ex. landstingsskatt. Med vägskatten skall täckas endast den mindre delen av kostnaderna för vägväsendet, nämligen den som ej gäldas av vanliga statsmedel eller automobilskattemedel. Då de sakkunniga i det föregående behandlat spörsmålet om vägbördans fördelning mellan vägdistrikten, staten och motortrafiken, har den främsta synpunkten varit respektive parters nytta och intresse i övrigt av skilda slag av vägarbeten. Endast i fråga om bidragen till grundkostnaden för underhållet hava vägdistriktens olika ekonomiska ställning tillmätts viss betydelse. En fördelning av vägbördan enligt intresseprincipen blir emellertid, ehuru en sådan fördelning är pnnciipiellt riktig, ytterst svår att genomföra, så att resultatet blir fullt rättvist. Även om fördelningen, därest vägdistrikten betraktas såsom en enhet i förhållande till staten och motortrafiken, uppfyller rimliga krav på rättvisa, kan den likväl, vad angår enskilda distrikt, på grund av särskilda lokala förhållanden komma att verka mindre rättvist. Ofta nog torde så vara fallet i fråga om de hårdast skattetyngda distrikten. Det förefaller då rimligt, att de parter, som jämte distrikten svara för väghållningskostnaderna, giva, ett sådant särskilt betungat distrikt visst understöd för att nedbringa den på distriktet fallande andelen av sagda kostnader. Det skulle även kunna if rågakomma att låta understödet i stället lämnas av de övriga distrikten. Då emellertid motortrafiken är den part, som har det största intresset av väghållningens utförande och av denna anledning har att svara för större delen av kostnaderna därför, synes det ligga närmast till hands att av automobilskattemedel lämnas de understöd, som erfordras för lättande av vissa distrikts alltför tyngande och måhända icke ens från ren intressesynpunkt fullt rättvist avvägda andelar i vägbördan. Av nu anförda skäl böra några avgörande betänkligheter icke möta att, vad angår vägväsendet, genomföra en skatteutjämning, alldeles oberoende av den allmänna kommunala. Med hänsyn till att den senare finansieras med vanliga statsmedel skulle, även om den vore till sin verkan mera

133 djupgående än för närvarande, övervägande skäl tala för en fristående, med automobilskattemedel finansierad utjämning av vägskattebelastningen. Då det kan antagas, att ovan föreslagna ändrade grunder för bidrag till olika slag av väghållningskostnader icke skola medföra utjämning i nödig omfattning, vilja de sakkunniga därför förorda, att för uppnående därav lämnas särskilt utjämningsbidrag till distrikt, där skattebelastningen är särskilt tyngande. Det verkliga uttaxeringsbehovet och ej den uttaxerade skatten bör emellertid vara avgörande faktor. Särskild undersökning av nämnda behov måste alltså äga rum, innan bidrag lämnas. Vad härefter angår frågan, huru tung skattebelastningen skall vara för att bidrag må utgå, synes det uppenbart, att distrikt, vars skatt — d. v. s. den i verkligheten erforderliga — icke överstiger riksmedeltalet, ej bör komma i åtnjutande av bidrag. Skulle medeltalet anses innebära alltför tung skattebörda, torde rättelse böra sökas genom höjning på en eller flera punkter av bidragen till kostnaderna för vägarbeten av skilda slag men icke genom utjämningsbidrag till flertalet distrikt. Ehuru vissa skäl tala för att låta sådant bidrag komma endast de allra mest skattetyngda distrikten till godo, synes dock frågan lämpligast böra lösas så, att alla distrikt, vilkas skatt överstiger riksmedeltalet, skola erhålla bidrag att utgå efter stigande skala. Till utrönande av huru stort belopp ungefärligen skulle åtgå för utjämning enligt nu föreslagna riktlinjer har gjorts en undersökning, byggd på den uttaxering, som år 1929 skulle ägt rum, därest den av de sakkunniga försöksvis gjorda distriktsindelningen då varit gällande. Vid undersökningen har förutsatts, att utjämningsbidrag skulle lämnas med en tredjedel av vederbörande distrikts uttaxerade belopp, i den mån detta överstege 20 öre per vägfyrk, utgörande avrundat riksmedeltal, samt med ytterligare en tredjedel av det uttaxerade beloppet, i den mån detta överstege 30 öre per vägfyrk. Under sålunda angivna förutsättningar skulle det sammanlagda bidragsbeloppet hava belöpt sig till ungefär 2'2 miljoner kronor. De sakkunniga anse emellertid, att skatteutjämningen icke gärna bör göras mera utan snarare mindre verksam än vad vid undersökningen förutsatts. Beträffande frågan, huruvida utjämningsbidrag skall utgå till distrikten såsom sådana eller till de vägskatteskyldiga i form av restitution av erlagd skatt, vilja de sakkunniga förorda det förra alternativet. Det torde slutligen böra påpekas, att den föreslagna utjämningen av skattebelastningen har avseende endast å landsbygdsdistrikten. De på städerna belöpande väghållningskostnaderna, vilka ju uppgå till jämförelsevis ringa belopp och tvivelsutan i varje fall understiga vad som kan anses motsvara riksmedeltalet för landsbygdsdistrikten, skola nämligen enligt de sakkunnigas förslag täckas på sätt stadgas om kommunala utgifter i allmänhet och alltså icke genom någon särskild vägskatt, utgående efter delvis andra grunder än kommunalutskylder. Någon exakt jämförelse mellan stad och landsbygd i fråga om den av väghållningen föranledda skattebördan kan således icke göras.

134 Grunderna för vägskattens utgörande. Historik.

Enligt 1734 års lag ålåg det allmänna väghållningsbesväret på landet uteslutande den i mantal satta jorden. Inom häradssamfälligheterna, som utgjorde vägdistrikt, fördelades besväret efter mantal och utgjordes, åtminstone vad angår vägunderhållet, uteslutande genom arbete in natura efter vägdelning. Denna princip för väghållningsbesvärets utgörande eller dess fördelning allenast på den mantalssatta jorden bibehölls orubbad ända till 1891 års vägreform, ehuru kravet på en skälig lindring i besväret för jordbruket framfördes redan på 1700-talet och sedermera återkom under 1800-talet i en mängd vid riksdagarna framburna motioner. Meningarna om grunderna för en sådan reform voro emellertid mycket delade. Besväret förmenades sålunda böra utgöras, än av endast vissa slag av fast egendom, än av all dylik egendom, än av fastighet och industriell rörelse, än av alla beskattningsföremål efter de för kommunalutskylders utgörande stadgade grunder och än — i tydligt uttalad motsättning däremot •— av sådana beskattningsföremål, som företrädesvis kunde sägas begagna de allmänna vägarna. Jämväl framfördes förslag om hela väghållningskostnadens bestridande genom avgifter av de vägfarande. Enligt vägkommitténs år 1880 avgivna förslag till lag angående väghållningsbesvärets utgörande på landet skulle detta besvär utsträckas till i regel all fastighet samt till inkomst med vissa undantag. Den mantalssatta jorden skulle beskattas högst och inkomsten lägst, allt i förhållande till bevillningen såsom skatteunderlag. Den mantalssatta jorden skulle bibehållas vid skyldigheten att utgöra vägunderhållet in natura, under det att vägväsendets övriga utgifter skulle bestridas ur vägkassor, bildade genom vägskatt i främsta rummet av de nytillkomna beskattningsföremålen. Vägdelningen skulle ske efter en av hemmanens taxeringsvärden beroende delningsgrund. Enligt 1891 års väglag i dess ursprungliga lydelse bestämdes repartitionsgrunderna sålunda, att jordbruksfastighet, med undantag av staten eller menighet tillhöriga allmänningsskogar, skulle påföras en vägfyrk — den nya repartitionsenheten — för varje 100 kronor av taxeringsvärdet, att dessa skogar, frälseränta, till bevillning taxerad annan fastighet med taxeringsvärde av minst 800 kronor ävensom staten tillhörig dylik fastighet, såvitt inkomst därav droges och taxeringsvärdet uppginge till minst nyssnämnda belopp, skulle påföras en vägfyrk för varje 400 kronor av taxeringsvärdet, samt att inkomst skulle påföras en vägfyrk för varje 30 kronor av den till bevillning beskattningsbara andelen därav. Vägskatt erlades icke för taxerade inkomster under 1 000 kronor och ej heller för inkomst av kanal, järnväg och annan farväg, inkomst av skeppsrederi och sjöfart, inkomst genom avlöning, arvode och traktamente eller annan med allmän eller enskild tjänstebefattning förenad förmån, pension, årligt understöd, gratifikation, livränta och undantagsförmån samt inkomst, som förvärvades genom arrende av staten tillhörig jordbruksfastighet. Bestämmelsen om en vägfyrk för varje 30 kronor av den beskatt-

135 ningsbara inkomsten tillkom genom sammanjämkning, sedan första kammaren beslutat en vägfyrk för varje 40 kronor och andra kammaren en vägfyrk för varje 20 kronor av den beskattningsbara inkomsten. Den lindring för jordbruket i väghållningsbesväret, som 1891 års väglag innebar, ansågs emellertid icke tillräcklig, och revision av lagen påyrkades snart. Är 1905 utfärdades lag om ändring i vissa delar av väglagen, innebärande, bland annat, höjning av repartitionstalen för vissa beskattningsföremål, i det att staten eller menighet tillhöriga allmänningsskogar skulle påföras en vägfyrk för varje 150 kronor av taxeringsvärdet och att frälseränta samt annan fastighet skulle påföras en vägfyrk för varje 200 kronor av taxeringsvärdet. I fråga om inkomst utökades skatteplikten sålunda, att vägskatt skulle utgå för inkomst, som uppgick till minst 1 000 kronor och varför bevillning till staten utgjordes, dock med undantag för inkomst, som förvärvades genom arrende av staten tillhörig jordbruksfastighet. Vägkommissionen föreslog i fråga om grunderna för vägskattens utgörande icke några ändringar i de gällande bestämmelserna. Kommissionen åberopade härvidlag, att den kommunala beskattningens reformering vore förestående samt att en definitiv omreglering av vägbeskattningen, vilken vore i högsta grad beroende av kommunalbeskattningen, icke kunde tänkas genomförd fristående för sig. I samband med 1920 års förslag till kommunalskattelag — vilket bland annat upptog beskattningsformerna fastighetsskatt, näringsskatt och kommunal inkomstskatt — framlade Kungl. Maj:t i särskild proposition (nr 358) förslag till lag om ändring av väglagen i vissa delar. Då bevillningstaxeringen, vilken låg till grund för vägskatten, skulle upphöra efter antagande av den föreslagna konirnunalskattelagen, önskade man anknyta vägskatten till den nya taxeringen till kommunalskatt, men, enär frågan om en fullständig revision av väglagstiftningen stod på dagordningen, ville man icke ingå på frågan om en omläggning av vägbeskattningen. Förslaget nöjde sig därför med att i väglagen infoga sådana i det föreslagna kommunalskattesystemet ingående beskattningsföremål, som närmast motsvarade de gamla, med iakttagande av att förut gällande repartitionsgrunder i huvudsak bibehölles oförändrade. I anslutning härtill skulle vägskatt icke utgå för näringsskattevärde och ej heller för inkomst av fast egendom. Inkomst skulle således påföras en vägfyrk för varje 30 kronor av det till kommunal inkomstskatt beskattningsbara beloppet, minskat i förekommande fall med dels uppskattad inkomst av fast egendom, dels hyresvärdet motsvarande 5 procent av taxeringsvärdet å fastighet, som av ägaren användes i näring eller eljest i rörelse eller yrke, dels ock värdet i oförädlat skick av beståndsdelar från egen fastighet, vilka förädlades eller förbrukades i näring eller eljest i rörelse eller yrke. Detta förslag innebar således, att för vägbeskattningen särskild taxering av inkomst måste äga rum i vissa fall. Då 1920 års riksdag avslog förslaget till kommunalskattelag och antog det sedermera till år 1929 gällande kommunalskatteprovisoriet, gjordes icke några ändringar i själva väglagens beskattningsbestämmelser. De år 1920 vidtagna

136 ändringarna beträffande bevillningstaxeringen —• särskilt införandet av rätten till allmänna avdrag samt orts- och familjeavdrag — fingo emellertid en betydande inverkan å det relativa trycket av vägskattebördan. Enligt 1920 års vägsakkunnigas år 1921 framlagda förslag skulle vägskatten utgå efter vägfyrk sålunda, att jordbruksfastighet skulle påföras en vägfyrk för varje 200 kronor av taxeringsvärdet, frälseränta samt till bevillning taxerad annan fastighet en vägfyrk för varje 300 kronor av taxeringsvärdet och inkomst, som uppginge till minst 1 000 kronor, en vägfyrk för varje 30 kronor av den till bevillning beskattningsbara andelen därav. I det förslag till väglag, som framlades i proposition till 1922 års riksdag, voro repartitionsgrunderna, till skillnad från vad som var fallet enligt vägsakkunnigas förslag, avfattade i överensstämmelse med gällande väglag, dock att staten eller menighet tillhöriga allmänningsskogar skulle åsättas vägfyrk lika med andra jordbruksfastigheter. Propositionen blev emellertid, som i annat sammanhang nämnts, avslagen. Vid 1927 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag till kommunalskattelag och i samband därmed i särskild proposition (nr 197) förslag till lag om ändring av väglagen. Enligt detta voro repartitionsgrunderna bestämda sålunda, att en vägfyrk skulle påföras jordbruksfastighet för varje 200 kronor av taxeringsvärdet, annan fastighet för varje 300 kronor av taxeringsvärdet, såvitt detta uppginge till minst 800 kronor, och inkomst för varje 30 kronor av den beskattningsbara andelen därav. Den gällande skattefriheten för inkomst understigande 1 000 kronor skulle enligt förslaget bortfalla, vilket motiverades därmed, att de skattefria orts- och familjeavdragen medförde den verkan, som med 1 000-kronorsgränsen torde hava åsyftats. I fråga om allmänningsskogar innebar förslaget, att repartitionen för dessa, i motsats till vad då gällde, skulle vara densamma som för jordbruksfastighet i allmänhet. Kommunalskatteförslaget blev icke av riksdagen antaget, medan däremot vägskattefrågan löstes i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag, dock med den ändring att skattefriheten för inkomst understigande 1 000 kronor bibehölls. De av Kungl. Maj:t föreslagna repartitionstalen, 200, 300 och 30, nedräknades till hälften, d. v. s. till respektive 100, 150 och 15. Beträffande den i propositionen nr 197 föreslagna ändringen av repartitionstalen för jordbruksfastighet och annan fastighet framhöll departementschefen, att förslaget i första hand åsyftade ett återställande av den relativa fördelningen av vägskattebördan före 1920 års kommunalskatteprovisorium. Detta hade nämligen, främst på grund av de då införda bestämmelserna om skattefria avdrag, medfört en så betydande omläggning av nämnda börda, att fastighetsägarna, från att förut hava burit omkring 50 procent därav, fått denna sin andel ökad till över 60 procent. I detta sammanhang framhölls vidare, att, sedan vägarna i de flesta distrikt övertagits till underhåll medelst vägkassan och för jordägarna därmed inträtt skyldighet att i stället för utgörande av vägunderhåll in natura erlägga kontanta bidrag till vägkassan, vägbördan otvivelaktigt kommit att för jordägarna kännas avsevärt tyngre än vad tidigare varit fallet. En snar jämkning av skattebördans fördelning mellan fastig-

137 het och inkomst vore alltså av behovet påkallad. Beträffande förhållandet mellan jordbruksfastighets och annan fastighets repartitionstal yttrade departementschefen, att den stora skillnaden såsom dåmera uppenbart mindre befogad borde i någon mån minskas. Första särskilda utskottet förklarade i sitt i anledning av propositionen avgivna utlåtande, att utskottet delade den i propositionen uttalade uppfattningen, att en snar jämkning av jordbruksfastigheternas vägskattebelastning vore av behovet påkallad och att ett uppskov i detta avseende måste anses innebära en orättvisa mot en stor grupp skattskyldiga. Beträffande frågan, huru stor denna jämkning borde göras, syntes det otvivelaktigt, att den i propositionen föreslagna förskjutningen till fördel för fastighet utgjorde ett minimum. Ehuru utskottet således ansåge, att det kunde ifrågasättas att gå än längre, hade utskottet dock stannat för att förorda de i propositionen föreslagna repartitionstalen. Utskottet hade härvid beaktat vad i propositionen anförts därom, att det finge anses vara mindre välbetänkt att för det dåvarande gå längre med hänsyn till de risker, som alltid vore förbundna med plötsliga genomgripande förändringar i skattebördans fördelning. Den ovisshet, som rådde beträffande frågan om motortrafikens utveckling och ekonomiska inverkan på vägskattebördan, hade ock medverkat till utskottets beslut att icke förorda någon lättnad för jordbruksfastighet utöver vad propositionen föresloge. Vidare borde framhållas, att antalet vägdistrikt, där ännu icke distriktets samtliga vägar övertagits till underhåll medelst vägkassan, utgjorde c:a 30 procent av hela antalet vägdistrikt, samt att den lättnad, som medgåves jordbruksfastighet, komme att i de distrikt, där naturaunderhåll ännu förefunnes, för jordbruksfastigheterna realiter innebära en större lättnad än vad de ändrade repartitionstalen utmärkte. Utskottet hölle före att, sedan naturaunderhållet allt mer kommit ur bruk samt erfarenhet vunnits i fråga om huru den i propositionen föreslagna fördelningen av vägskattebördan verkade, kravet på vägskattebördans rättvisa fördelning möjligen kunde komma att påkalla ytterligare nedsättning av den fastighetsägarna påvilande andelen däri. Utskottet förväntade, att under sådana förhållanden frågan åter upptoges till prövning. Nytt förslag i kommunalskattefrågan, i huvudsak överensstämmande med 1927 års förslag, framlades för 1928 års riksdag och vann i det väsentliga riksdagens bifall, varefter samma år den nu gällande kommunalskattelagen utfärdades. I samband därmed upphävdes bevillningsförordningen, som förut var grundläggande för den kommunala beskattningen. Sedan gammalt har nämligen den kommunala beskattningen vilat på taxeringen till allmän bevillning till staten. Enär även vägbeskattningen byggde på bevillningstaxeringen, föranledde bevillningsförordningens upphävande en samtidig ändring av väglagen, varigenom denna lags bestämmelser angående beskattningsföremålen anknötos till kommunalskattelagen i stället för bevillningsförordningen. Någon ändring beträffande repartitionstalen för de olika beskattningsföremålen företogs däremot icke.

138 Några genomgripande principiella nyheter i själva skattesystemet medförde 1928 års kommunalskattelagstiftning icke. Den allmänna kommunalskatten, som är dels fastighetsskatt och dels kommunal inkomstskatt, är utformad enligt den s. k. garantiskatteprincipen, innebärande att det belopp, som beskattas genom fastighetsskatt, får vid taxeringen till kommunal inkomstskatt avdragas från inkomsten. Repartitionstalen i fråga om den kommunala fastighetsskatten (i anslutning till fastighetsbevillningen) voro, om man sätter repartitionstalet för inkomst till 1, för jordbruksfastighet O-06 och för annan fastighet 0"05, d. v. s. beträffande jordbruksfastighet skattade man såsom om man haft en inkomst av 6 procent och beträffande annan fastighet såsom om man haft en inkomst av 5 procent på taxeringsvärdet. Genom lagstiftningen 1928 ändrades dessa repartitionstal så, att de kommo att utgöra för jordbruksfastighets jordbruksvärde 0'06, tomt- och industrivärde 0ti5 och skogsvärde 0-04 samt för annan fastighet 0'05. Genom lagändring år 1932 har repartitionstalet för jordbruksfastighets jordbruksvärde sänkts till 0"05. En beräkning av den totala vägbörda, som åvilar vägdistrikten, förutsätter, att det uttaxerade vägskattebeloppet, å ena sidan, minskas med vad som därifrån avgår i form av avkortningar och avskrivningar, samt, å andra sidan, ökas med det belopp, vartill kvarstående naturaunderhåll skäligen kan uppskattas. En dylik beräkning har (enligt uppgift i proposition nr 174 till 1932 års riksdag) för kalenderåren 1927—1931 givit följande resultat: Uttaxerad väeskatt milj. kr.

underhåU muj. kr.

Avkortningar m. m. milj. kr.

År 1927 > 1928

29.2 32.2

6.1 4.1

0.7 1.1

34.6 35.2

> 1929 * > 1930

33.9 32.5

1.3 0.31

1.2 l.l1

34.0 31.7

> 1931

—

6 Kostnad

för n a t u r a

Vägbörda, milj. kr.

Den vägskatt efter avdrag av avkortningar m. m., som uttaxeras år 1932 och som sålunda skall täcka 1933 års utgifter, torde kunna uppskattas till 31 miljoner kronor. Sammanställningen utvisar, att från och med år 1929 den vägdistrikten åvilande vägbördan varit stadd i minskning. Anledningen härtill är huvudsakligen den successiva höjningen av de utav automobilskattemedel till vägdistrikten utgående bidragen. Såsom förut framhållits torde, därest vägdistrikten komma i åtnjutande av bidrag av automobilskattemedel och vanliga statsmedel enligt de av de sakkunniga förordade grunderna, den vägdistrikten åvilande vägbördan sannolikt komma att ytterligare minskas. Vägbeskattningen lärer dock säkerligen alltjämt komma att medföra en högst avsevärd belastning av de skattskyldiga, varför det framstår som en angelägen1

Uppskattade belopp.

139 het av högsta vikt, att bördan fördelas på de olika beskattnings föremålen efter rättvisa grunder. Enligt den nuvarande fördelningen av vägskattebördan äro fastigheterna och särskilt jordbruksfastigheterna synnerligen hårt beskattade vid jämförelse med den till kommunal inkomstskatt beskattningsbara inkomsten. Väglagens repartitionsbestämmelser innebära, att den inkomst från jordbruksfastighet, som enligt kommunalskattelagen anses beskattad genom fastighetsskatt, i fråga om vägskatt beskattas tre gånger hårdare än annan inkomst. Härvid har bortsetts från jordbruksfastighets skogsvärde. Beträffande annan fastighet visar sig skattebelastningen vid en motsvarande jämförelse vara två gånger hårdare än i fråga om vanlig inkomst. De nu gällande repartitionsgrunderna kunna enligt de sakkunnigas uppfattning icke anses svara mot rättvisans och billighetens krav. I betraktande av vägarnas stora betydelse för alla grupper av skattebetalare, såväl fastighetsägare som andra, framstår fördelningen av vägbördan som en uppenbar orättvisa mot de förra. Vägtrafiken utgöres numera till allra största delen av automobiltrafik, och torde denna trafik icke tillgodose fastighetsägarnas intressen i stort högre grad än övriga medborgares. Vägarna användas allt mer i genomgångstrafik, ofta av yrkesmässig art. Genom dessa förändringar i trafikförhållandena har fastighetsägareintresset med avseende å vägarna mer och mer trängts i bakgrunden. Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen för vägskattefrågans tidigare behandling, sammanhänger jordbruksfastigheternas hårda belastning icke blott därmed, att vägarna ansetts äga synnerlig betydelse för dessa fastigheter, utan även och i icke obetydlig grad med den omständigheten, att jordbrukarna fått utgöra sin andel av väghållningsbesväret huvudsakligen in natura. Då även i sistnämnda hänseende numera inträtt helt ändrade förhållanden, föreligger häri ett ytterligare skäl för jämkning av repartitionstalen. Vad angår själva skattesystemet har bland de sakkunniga erinrats därom, att de skäl, som i fråga om beskattningen till primärkommunerna talade för uttagande av en särskild objektskatt, icke förelåge beträffande vägskatten och att denna förty rätteligen borde utgå i form av en ren inkomstskatt. Då detta emellertid skulle nödvändiggöra ett särskilt taxeringsförfarande för bestämmande av vägskatteunderlaget, något som icke synes böra ifrågakomma, hava de sakkunniga enats om att föreslå vägbeskattning enligt hittills tillämpat system. Enär beskattningsföremålen, dock med vissa mindre betydelsefulla undantag, äro desamma enligt kommunalskattelagen och enligt väglagen, synes i debiteringsavseende en förenkling kunna åstadkommas, därest vägskattens debitering baseras på de skattekronor, som enligt kommunalskattelagen påföras vederbörande skattskyldiga, och detta även i händelse å fastigheterna lägges en större andel i vägskattebördan än i den kommunala skattebördan. Under sistnämnda förutsättning erfordras allenast en bestämmelse, att fastighetsskattekronorna skola för att tjäna som underlag för vägskatt multipliceras med visst tal. När de sakkunniga behandlat frågan om grunderna för vägskattens utgö-

140 rande, hava de sakkunniga funnit sig böra taga i noggrant övervägande det från jordbrukarhåll med alltjämt växande styrka framförda kravet på vägbördans fördelning så, att full likställighet vinnes mellan jordbruksfastighet, annan fastighet och inkomst, varmed torde åsyftas vägskattens utgörande efter de grunder, som gälla i fråga om den allmänna kommunalskatten. Bland de sakkunniga har å ena sidan den meningen gjorts gällande, att en dylik fördelning av vägskattebördan vore i princip befogad, medan å andra sidan ansetts, att fastigheterna allt fort ägde ett visst särintresse med avseende å vägarna, som motiverade en något drygare vägskattebelastning å dessa än å andra skatteobjekt. Då vägskattens utgörande enligt de allmänna kommunalskattegrunderna skulle medföra en plötslig, synnerligen genomgripande förändring i bestående skatteförhållanden, något som anses böra undvikas, hava de sakkunniga emellertid enhälligt stannat vid att föreslå en till sina verkningar mindre långt gående ändring av vägskattegrunderna. De sakkunnigas förslag i nu ifrågavarande avseende innebär, att vägskatt skall utgöras i förhållande till antalet påförda särskilda vägskattekronor och vägskatteören. Dylika skattekronor och skatteören skola påföras på grundval av antalet kommunala skattekronor respektive skatteören sålunda, att för varje skattekrona och skatteöre, som påförts någon såsom underlag för kommunal fastighetsskatt, påföras honom en och en halv vägskattekrona respektive ett och ett halvt vägskatteöre samt att för varje skattekrona och skatteöre, som påförts någon såsom underlag för kommunal inkomstskatt, påföres honom en vägskattekrona respektive ett vägskatteöre. De i fråga om vägskatten föreslagna repartitionsgrunderna innebära alltså, att fastigheterna få bära en icke oväsentligt större andel i vägskattebördan än i den kommunala skattebördan. Vid jämförelse däremot med den nuvarande vägbeskattningen komma fastigheterna i åtnjutande av en högst betydande skattelindring. Angående de föreslagna bestämmelsernas verkningar i nu berörda avseende hänvisas till bifogade tabeller. Åsikten att de minsta inkomsttagarna böra befrias från vägskatt, vilken mening tagit sig uttryck i nu gällande skattefrihet för taxerade inkomster under 1 000 kronor, delas av de sakkunniga. Emellertid synes i ifrågavarande hänseende den personliga skatteförmågan böra tillmätas större betydelse än för närvarande är fallet, och torde i betraktande härav skattskyldighetsgränsen böra bestämmas med hänsyn icke till den taxerade utan till den beskattningsbara inkomsten, varigenom dessutom vinnes en förenkling i debiteringsavseende. Enligt det stadgande i förslaget, som motsvarar nu gällande bestämmelse om skattefrihet för taxerade inkomster under 1 000 kronor, skola inkomstvägskattekronor icke påföras den, som för kommunal inkomstskatt påförts mindre än tre skattekronor. I fråga om vägskatteunderlagets totala storlek torde, av bifogade tabeller 3 a och 3 b att döma, en bestämmelse av detta innehåll komma att få ungefär samma verkan som föreskriften om skattefrihet för inkomster under 1 000 kronor. Stadgandet om skattefrihet för annan fastighet än jordbruksfastighet, därest taxeringsvärdet understiger 800 kronor, torde såsom numera tämligen be-

141 tydelselöst icke böra bibehållas. I detta sammanhang må anmärkas, att de sakkunniga tagit i övervägande framkommen tanke att ersätta det nyssberörda föreslagna stadgandet om skattefrihet för inkomsttagare, som påförts mindre än tre inkomstskattekronor, med en bestämmelse om skattefrihet för den, vilken såsom underlag för kommunal fastighets- eller inkomstskatt påförts sammanlagt mindre än tre skattekronor. Då emellertid en dylik bestämmelse skulle ej så oväsentligt försvåra debiteringsarbetet, hava de sakkunniga ansett sig icke böra framlägga förslag i denna riktning.

2. Speciell m o t i v e r i n g . AVDELNING I. Allmänna bestämmelser. 1§De sakkunniga hava i den allmänna motiveringen redogjort för sin mening angående de grundsatser, vilka böra tillämpas vid landsbygdens indelning i vägdistrikt. Där har även omnämnts, att de sakkunniga försöksvis verkställt dylik indelning, men att de sakkunniga icke funnit anledning att härutinnan framlägga formligt förslag. Indelningen bör nämligen icke fastslås i lag och lämpligen icke heller eljest fastställas i och med den nya väglagstiftningens antagande. Distriktsindelningen kräver ett särskilt förfarande, som de sakkunniga tänkt sig skola taga omkring ett år i anspråk. Enligt 86 § har föreslagits, att vägdistriktsindelningen skall ske före den 1 april 1934. Förutsättningen härför är, att, som de sakkunniga beräknat, den nya lagen blir antagen av 1933 års riksdag och omedelbart därefter promulgerad. Vid indelningen böra en del lokala synpunkter få göra sig gällande, vilka bäst torde komma till sin rätt genom utredningar av vederbörande länsstyrelser, och böra dessa utredningar jämte därpå grundade förslag av länsstyrelserna tjäna såsom underlag för Kungl. Maj:ts beslut. Det synes däremot icke lämpligt att lägga i länsstyrelsernas hand att för de olika länen bestämma distriktsindelningen. Denna måste, för att nödig enhetlighet skall vinnas, företagas av en central myndighet med största möjliga auktoritet. A t t låta bestämmanderätten i ifrågavarande angelägenhet tillkomma Kungl. Maj:t överensstämmer också därmed, att i övrigt beslutanderätten i frågor rörande rikets kommunala indelning innefattas i Kungl. Maj:ts administrativa befogenhet, vilket framgår av lagen den 13 juni 1919 om ordning och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik indelning. Bestämmelsen, att vid distriktsindelningen kommun icke må klyvas och att vägdistrikt ej får omfatta kommuner inom skilda län, står i samband huvudsakligen med vad som stadgas dels om val av vägfullmäktige samt debitering och uppbörd av vägskatt och dels om länsstyrelsens mångahanda och betydelsefulla uppgifter med avseende å väghållningen och den vägkommunala organisationen.

142 Angående städerna såsom egna vägdistrikt hänvisas till den allmänna motiveringen. 2 §•

Bestämmelsen i denna paragraf har betydelse endast för fastställande av, vilka enligt 69 och 72 §§ äga klagorätt över vägfullmäktiges respektive vägstyrelsens beslut. 3 och 4 §§. Dessa paragrafer hava sin motsvarighet i gällande kommunallagar för land och stad, vilka lagar, enligt vad av den inledande översikten framgår, i stor utsträckning tagits till förebilder vid nu ifrågavarande lags avfattning. 5 §• Närmare redogörelse för denna paragrafs grundläggande stadganden om vägdistrikts beslutande och verkställande organ har lämnats i den allmänna motiveringen. Vidare hänvisas till vad nedan anföres i fråga om innehållet i 34 §. 6 §.

I denna paragraf har allenast anmärkts, att de uppgifter, som enligt lagförslaget tillkomma länsstyrelse, skola, vad angår Stockholm, utövas av överståthållarämbetet.

7§. Då det lärer bliva erforderligt, att beträffande den nya lagens tillämpning meddela åtskilliga föreskrifter i administrativ väg, har en generell bestämmelse härom intagits i förevarande paragraf.

AVDELNING II. Om vägdistrikt pä landet. Om vägfullmäktige. 8§. Det framgår av första styckets innehåll, att för vägfullmäktige skola finnas suppleanter. Sådana förekomma icke för fullmäktige i primärkommunerna, men väl för landstingsmän. Ehuru i allmänhet primärkommunernas organisation ansetts mest lämplig såsom mönster för vägdistriktsorganisationen, har det dock synts riktigast att i nu förevarande avseende följa vad som gäller för landstingen. Medan primärkommunerna i regel omfatta lokalt tämligen begränsade enheter med stor intressegemenskap i skilda hänseenden, äro redan de nuvarande vägdistrikten oftast och torde de nya större distrikten nästan alltid bliva sammansatta av ett flertal kommuner och komma ofta nog att sakna nämnda intima intressegemenskap. Vägfullmäktige torde sålunda, i

143 likhet med landstingsmännen, bliva representanter för de särskilda valkretsarna, vilka bestå av en eller ett fåtal kommuner, i högre grad än för vägdistriktet i dess helhet. Det har därför synts angeläget, att representanterna under hela mandattiden och för varje sammanträde bliva så vitt möjligt fulltaliga, så att de skilda delarna av distriktet ständigt hava den representation i fullmäktige, som på grund av deras storlek tillkommer dem. I betraktande härav hava de sakkunniga funnit, att suppleanter för vägfullmäktige böra finnas. I den allmänna motiveringen hava de sakkunniga angivit skälen för sitt förslag, att rösträtten vid vägfullmäktigeval anknytes till skattskyldigheten och att rösträtten graderas. Vid övervägande av de olika synpunkter, som i sistnämnda hänseende göra sig gällande, hava de sakkunniga stannat vid en tiogradig röstskala med en röst för varje påbörjat tal av fem vägskattekronor. Verkningarna av en dylik röstskala framgå av bifogade tabeller 6a och 6b. Såsom en nära till hands liggande konsekvens av att skattskyldighet uppställts såsom allmänt rösträttsvillkor, hava bestämmelserna i förevarande paragraf vidare givits sådant innehåll, att rösträtten icke, såsom enligt kommunallagarna i övrigt är fallet, skall vara inskränkt till fysiska personer. Bolag och andra juridiska personer hava sålunda ansetts böra erhålla rösträtt vid val av vägfullmäktige; likaså omyndiga samt utom distriktet mantalsskrivna m. fl., såvitt de äro skyldiga erlägga vägskatt till distriktet. Däremot överensstämmer den i förslaget stadgade rösträttsinskränkningen i följd av underlåten skattebetalning med motsvarande bestämmelse i kommunallagarna. 9 .§. De sakkunniga hava funnit lämpligt, bland annat även därför att vägfullmäktigeval skall försiggå å kommunalstämma, att vid sådant val röstning må äga rum genom befullmäktigat ombud i samma utsträckning och i den ordning, som i allmänhet gäller i fråga om överlåtande av rösträtt å kommunalstämma. 10 §. Bestämmelserna om upprättande av röstlängd för vägfullmäktigeval, om framställande av anmärkningar mot röstlängden samt om röstlängdens justering m. m. överensstämma nära med motsvarande stadganden i nuvarande väglags 59 § om vägfyrktalslängd, vilken längd tjänstgör som röstlängd vid vägstämma. Tidsbestämmelserna äro dock ändrade med hänsyn till vad i förslaget stadgats om tiden för vägfullmäktigeval. Det har icke ansetts lämpligt att, såsom för närvarande kan ske med avseende å vägfyrktalslängd, röstlängd må kunna upprättas av kommunalnämnd eller särskilt utsedda förtroendemän. 11 §• I fråga om valbarhet, obehörighet och rätt till avsägelse hava i fråga om vägfullmäktige föreslagits i det närmaste enahanda bestämmelser, som i kommunallagarna äro stadgade beträffande fullmäktige i primärkommunerna..

144 12—14 §§. Vid avfattningen av förevarande stadganden har det synts de sakkunniga angeläget dels att, såvitt det är möjligt, bibehålla den nuvarande vägorganisationens anknytning till primärkommunerna såsom enheter inom vägdistriktet, dels att olika intressen och meningsriktningar inom de särskilda kommunerna vid fullmäktigevalet må kunna göra sig gällande och dels att antalet vägfullmäktige inom de särskilda vägdistrikten må bliva varken för stort, med därav följande olägenheter i kostnadshänseende och i fråga om arbetsduglighet, eller för litet, med påföljd att fullmäktige få karaktär mera av en förstärkt vägstyrelse än av en beslutande församling. De blivande fullmäktige torde, liksom de nuvarande kommunombuden å vägstämmorna, i första rummet komma att betrakta sig som representanter för de kommuner, av vilka de valts. Härigenom kunna de skilda ortsintressena inom vägdistriktet göra sig gällande inom distriktsförsamlingen. Att gå så långt som att göra varje kommun till egen valkrets har dock icke varit möjligt, då många kommuner äro så små, att antalet vägfullmäktige i så fall skulle bliva alltför stort. Därigenom att varje valkrets kommer att få minst två representanter bland fullmäktige och genom bestämmelserna om tillämpande av proportionellt valsätt, vilket skall vara obligatoriskt, då valkrets består av mer än en kommun, men eljest kan påkallas i samma ordning, som gäller för vissa val inom kommunal- och stadsfullmäktige, är det sörjt för, att olika intresse- och meningsriktningar inom de särskilda valkretsarna kunna komma till sin rätt vid fullmäktigevalet. Bestämmelsen i 13 §, på grundval av vilken fullmäktiges antal fastställes, har tillkommit efter en undersökning, omfattande vissa län, som ansetts representativa för olika delar av landet. Med ledning av den vägdistriktsindelning, som de sakkunniga försöksvis verkställt, har en beräkning gjorts angående det antal fullmäktige, som enligt 13 §, sådan den avfattats i föreliggande förslag, skulle komma att väljas i de olika vägdistrikten i de län undersökningen avsett. Det har då visat sig, att i Malmöhus läns i undersökningen upptagna sju vägdistrikt antalet fullmäktige skulle komma att växla mellan lägst 34 och högst 61, att i Gotlands län med föreslagna två vägdistrikt fullmäktige skulle bliva 31 i det ena och 32 i det andra distriktet, att i Södermanlands län med förslagsvis sex vägdistrikt fullmäktiges antal i distrikten skulle bliva minst 24 och högst 33, att i Värmlands läns föreslagna nio vägdistrikt motsvarande tal bleve 23 och 50, att i Västerbottens län, där vägdistriktens antal enligt försöksindelningen skulle bliva elva, fullmäktige skulle komma att väljas till ett antal av 10 i tre distrikt, varemot i övriga distrikt fullmäktigeantalet skulle växla mellan 11 och 46, samt att i Norrbottens län med förslagsvis tretton vägdistrikt i ej mindre än sex av distrikten fullmäktigeantalet skulle bliva 10, medan i de övriga distrikten antalet fullmäktige skulle variera mellan lägst 13 och högst 28. 15 och 16 §§. Dessa paragrafer innehålla bestämmelser om sättet för fullmäktigevalets förrättande. Härvid är särskilt att märka skillnaden, om valkrets består av endast

145 en kommun eller om den omfattar flera sådana. I förra fallet är valförrättningen mera enkel. Valet behöver ej vara proportionellt, men skall vara det, därest det begäres av en viss minoritet, bestämd enligt samma regel, som gäller för vissa val inom de kommunala beslutande församlingarna, endast med den skillnaden att vid vägfullmäktigeval på grund av den graderade röstskalan röst-' talet skall räknas och ej antalet röstande. Är valet proportionellt, bestämmes genom själva valet den ordning, i vilken suppleanterna skola inträda. För val, som icke sker proportionellt, har särskild föreskrift meddelats därom, att den ordning särskilt skall bestämmas, i vilken suppleanterna skola inkallas till tjänstgöring. I valkrets, som omfattar mer än en kommun, erfordras större omgång vid valet. I detta fall skall det alltid vara proportionellt. Denna föreskrift har tillkommit av praktiska skäl. Det är nämligen uppenbart, att regeln om framtvingande av proportionellt val genom yrkande och omröstning inom valförsamlingen icke gärna kan tillämpas vid ett val, som försiggår på skilda orter och utan gemensam ledning. Närmare bestämmelser om valförrättningens slutförande i valkrets, varom nu närmast är fråga, äro givna i 16 §. Dessa bestämmelser överensstämma i stort sett med vad som gäller för andra fullmäktigeval, men stadga i vissa hänseenden ett enklare förfarande. 17 §. Den i första stycket stadgade mandattiden för vägfullmäktige av fyra år överensstämmer med vad som är bestämt för alla andra kommunala fullmäktigeinstitutioner. Andra och tredje styckena innehålla regler för suppleanters inkallande och äro till sitt innehåll, med de jämkningar som betingas av de särskilda förhållanden, varom här är fråga, överensstämmande med motsvarande stadganden i lagen om landsting, den enda kommunala fullmäktigeinstitution i övrigt, där suppleanter finnas; dock har det icke, med hänsyn till sannolikheten av att vägfullmäktigesammanträdena i regel ej komma att få längre varaktighet än en dag för varje gång, ansetts nödigt att här upptaga någon motsvarighet till tredje stycket i 21 § lagen om landsting, som avser inkallande av suppleant vid uppkommande förfall under pågående landstingssession. 18 §. Denna paragraf motsvaras av liknande stadganden i gällande kommunallagar. 19 §. Beträffande förevarande bestämmelse må endast anmärkas, att praktiska skäl tala för att giva vägfullmäktige möjlighet att hålla sina sammanträden i en för ledamöternas inställelse eller eljest lämpligt belägen ort, exempelvis en stad, även om den ej ligger inom vägdistriktet. 10—322/06

146 20 §.

För de nuvarande vägstämmorna är endast ett ordinarie sammanträde årligen föreskrivet. Med den omfattning, som de angelägenheter, vilka beröra vägväsendet och ankomma på vägdistriktets beslutande organ, numera tagit, torde emellertid mer än ett dylikt sammanträde årligen erfordras. Än mera synes detta bliva förhållandet vid införandet av fullmäktigeinstitutionen på förevarande område. A andra sidan har det icke synts nödigt föreskriva tre ordinarie sammanträden om året, såsom för kommunalstämma och kommunalfullmäktige är stadgat, utan hava de sakkunniga stannat vid en bestämmelse om två ordinarie vägfullmäktigesammanträden årligen. Liksom i kommunallagarna äro i förevarande lag upptagna vissa ärenden, som skola förekomma å de ordinarie sammanträdena. Det faller av sig självt, att hinder ej möter för upptagande och avgörande av även andra frågor på dessa stämmor. Bestämmelsen i andra stycket om extra stämmor står i full överensstämmelse med motsvarande stadganden i kommunallagarna. 21 §. Bestämmelserna om kallelse till vägfullmäktigesammanträde överensstämma närmast med vad i motsvarande hänseende är stadgat angående stadsfullmäktige. Föreskrifterna om kallelse till kommunalfullmäktigesammanträde, vilken kallelse sker i första rummet genom kyrkokungörelse, hava här ansetts mindre lämpliga. Föreskriften, att länsstyrelsen och vägstyrelsens ledamöter skola underrättas om sammanträde, står i samband med stadgandena i 23 § andra stycket. 22 §.

Innehållet i denna paragraf har sin fulla motsvarighet i gällande kommunallagar för land och stad, dock att bötesbeloppet för förfallolös utevaro, 5 respektive 10 kronor — i kommunallagarna 2 respektive 4 kronor — mera än i dessa lagar satts i överensstämmelse med nutida penningvärde. 23 §.

Bestämmelsen, att landshövdingen eller representant för honom äger deltaga i vägfullmäktiges överläggningar, ehuru ej i deras beslut, hör till de föreskrifter, vilka tillkommit i ändamål att befästa det inflytande, som de sakkunniga med sitt förslag velat förläna åt statens myndigheter. Härutinnan hänvisas till den allmänna motiveringen. Den liknande rätt till deltagande i fullmäktiges sammanträden, som enligt denna paragraf skall tillkomma, vägstyrelsens ledamöter, har sin motsvarighet i kommunallagarna, ehuru det ansetts lämpligt här utsträcka rätten att gälla alla ledamöter i vägstyrelsen, medan samma rätt i kommunallagarna är tillförsäkrad endast ordföranden och vice ordföranden (kommunalnämnd) eller

147 antingen ordföranden eller vice ordföranden (annan kommunal styrelse, nämnd eller beredning). 24—27 §§. Stadgandena i dessa paragrafer överensstämma med motsvarande stadganden i kommunallagarna. 28 §. Kommunallagarnas bestämmelser rörande de fall, då kvalificerad majoritet erfordras för besluts fattande inom den beslutande församlingen, hava icke ansetts böra överföras till förevarande lag annat än i ganska inskränkt ormfattning. Härutinnan måste i första rummet beaktas den ensartade verksamhet vägfullmäktiges beslut kunna avse i förhållande till de skilda slag av ärenden, vilka kommunernas stämmor och fullmäktige hava att behandla. Beslut om handel med fastigheter, vilka beslut för kommunernas del i regel kräva kvalificerad majoritet, torde för vägdistriktens vidkommande förekomma mera sällan och då nödvändiggöras av distriktens verksamhet för väghållningens ombesörjande eller eljest stå i så nära samband därmed, att de kunna jämställas med de fall i kommunerna, då beslut om fastighetshandel endast kräver enkel röstövervikt, nämligen när fastighetsaffären göres för genomförande av stadsplan eller tomtindelning. Beslut, vilka avse nya ändamål eller behov, torde knappast kunna förekomma inom vägfullmäktige. I vad bestämmelserna. om kvalificerad majoritet i kommunerna tillkommit för att förhindra eller försvåra skattehöjningar, synas de icke heller behöva hava någon motsvarighet beträffande vägdistrikten. Dels är nämligen dessas verksamhet noga utstakad och begränsad och dels är den genom andra bestämmelser i förslaget i skilda hänseenden kontrollerad och reglerad av statliga myndigheter. Med hänsyn till angivna omständigheter hava de sakkunniga, funnit det tillräckligt att begränsa de fall, då två tredjedelars röstövervikt fordras för vägfullmäktigebeslut, till sådana beslut, som avse eller föranleda upplåning, däri inbegripet ingående av borgensförbindelse. 29 §. Första stycket överensstämmer med motsvarande stadganden i kommunallagarna. Beträffande innehållet i andra stycket må anmärkas, att de sakkunniga ansett skäligt, att vägfullmäktige i likhet med landstingsman skola, utan att särskilt beslut därom behöver fattas, hava rätt till ersättning för deltagande i sammanträde med fullmäktige. I fråga om ersättningens storlek skola samma bestämmelser gälla som för ledamot av kommunalnämnd, dock med den skillnaden, att dagtraktamentet fastställts till visst belopp, fem kronor, medan det för ledamot av kommunalnämnd kan utgå med högst nämnda summa.

148 30 §.

Av samma skäl, som ovan angivits beträffande kallelse till sammanträde, hava bestämmelserna rörande avfattning och justering av vägfullmäktiges protokoll utformats närmast efter mönster av vad som härutinnan gäller för stadsfullmäktige. De obetydliga skiljaktigheterna från motsvarande bestämmelser i kommunallagen för stad härröra från de olikartade förhållanden, som äro rådande med avseende å de båda fullmäktigeinstitutionerna. 31 §. Denna paragraf har avfattats helt i överensstämmelse med motsvarande stadganden i kommunallagarna. 32 §.

Även denna paragrafs innehåll överensstämmer med vad i samma hänseende stadgas i kommunallagarna, närmast kommunallagen för landet, dock med den skillnaden, att vägfullmäktiges protokoll skall tillställas länsstyrelsen, vilken bestämmelse saknar motsvarighet i nämnda lagar. Berörda skiljaktighet sammanhänger med de i lagförslaget förekommande stadganden, vilka, tillägga statliga myndigheter och särskilt länsstyrelsen viktiga befogenheter inom vägförvaltningen. Härutinnan hänvisas till den allmänna motiveringen. 33 §.

Förevarande paragraf har sin fulla motsvarighet i kommunallagarna.

Om vägstyrelse. 34 §. De svenska kommunallagarna uppdraga en markerad gränslinje mellan, å ena sidan, de beslutande församlingarnas eller representationernas beslutanderätt och, å andra sidan, de kommunala styrelsernas och nämndernas befogenhet att handhava de uppgifter, som äro att hänföra till verkställighet och förvaltning. Denna gräns har genom vägledande utslag i kommunala mål blivit ytterligare skärpt. I gällande väglag är avgränsningen mellan de beslutande och förvaltande organens verksamhetsområden icke så uttryckligt angiven som i kommunallagarna. Man torde dock kunna påstå, att även väglagens bestämmelser avsett att uppdraga samma gräns mellan beslutande- och förvaltningsrätt, som kommunallagarna göra för primärkommunerna. Emellertid har, enligt vad konkreta fall, som kommit till de sakkunnigas kännedom, givit vid handen, den mera otydliga avfattningen av hithörande bestämmelser i väglagen lett därhän, att den omnämnda gränsen överskridits särskilt så till vida, att vägstämman fattat beslut i rena förvaltningsangelägenheter, vilka det bort ankomma på vägstyrelsen att avgöra. Då de grundsatser, vilka i förevarande avseende äro gällande för den kommunala lagstiftningen, synas de sakkunniga riktiga

149 och ändamålsenliga icke blott med avseende å primärkommunernas styrelse utan också för den vägkommunala styrelsen, har ett principiellt stadgande härutinnan, avfattat i enlighet med motsvarande bestämmelse i kommunallagarna, införts i 5 §. Här i 34 § har upptagits en närmare redogörelse för vägstyrelsens förvaltnings- och verkställighetsuppgifter, i sak överensstämmande med vad som för närvarande gäller enligt 1891 års väglag. I fråga om dessa uppgifter torde särskilt böra uppmärksammas, att de sakkunniga ansett nödigt att såsom en av förvaltningsuppgifterna särskilt omnämna, den att antaga och entlediga distriktets tjänste- och arbetspersonal, givetvis med beaktande av den utgifts- och inkomststat, vars upprättande ankommer på vägfullmäktige. Vägfullmäktige hava sålunda att fatta beslut om antalet tjänstebefattningar, om fast anställdas avlöningsförhållanden m. m. samt att ställa till förfogande de anslag, som erfordras för avlöning av nu nämnda och övrig personal, varemot personvalet är en angelägenhet för vägstyrelsen. I detta sammanhang må påpekas, att slutande av avtal i kollektiv eller annan form med den arbetspersonal, som erfordras för väghållningsarbetets utförande, är en förvaltningsuppgift, som tillkommer vägstyrelsen. 35 §. I denna paragraf är infört stadgande om' reglemente för vägstyrelsen. Väl innehålla åtskilliga av de följande paragraferna bestämmelser, till vilka motsvarighet i många hänseenden torde förefinnas i de instruktioner för vägstyrelserna, som enligt bestämmelse i nuvarande väglag skola finnas utfärdade. I åtskilliga hänseenden torde till och med det föreliggande lagförslaget innehålla stadganden därutöver. Det oaktat hava de sakkunniga ansett ett reglemente för varje vägstyrelse behövligt, för att däri må införas de mera detaljerade bestämmelser, som kunna anses påkallade så väl i allmänhet som med hänsyn till lokala och särskilda förhållanden i övrigt. 36 §.

I fråga om antalet ordinarie ledamöter i vägstyrelsen innehåller nu gällande väglag bestämmelse om att de skola vara minst tre. Någon maximigräns är däremot ej stadgad. I följd härav finnas också för närvarande icke så få vägstyrelser med ett stort antal ledamöter, ett förhållande som de sakkunniga funnit mindre lyckligt. Vägstyrelsen bör för att påpassligt och ansvarsmedvetet kunna fullgöra sina arbetsuppgifter, vilka till övervägande del äro av praktisk natur och med affärsmässig betoning, icke vara mångtalig. Inom en stor vägstyrelse komma avgörandena, även de viktigare, lätt i händerna på ordföranden eller jämte honom en eller ett fåtal ledamöter, vilket varken är riktigt eller ändamålsenligt. De enskilda ledamöternas känsla av ansvar och intresse för sina uppgifter avtrubbas gärna i en stor styrelse. Består den åter av ett fåtal ledamöter, främjas därigenom samarbetet inom styrelsen samt befordras ansvarskänslan och intresset, för vad styrelsen har att befatta sig med. I betraktande av angivna synpunkter hava de sakkunniga funnit lämpligt att, med bibehål-

150 lande av tre såsom minimiantal i fråga om styrelsens ledamöter, föreslå, att deras antal icke må vara större än fem. I den allmänna motiveringen har anförts skäl för stadgandet, att en av vägstyrelsens ledamöter skall förordnas av länsstyrelsen. Med hänsyn till vägstyrelsens relativa fåtalighet har det synts nödigt med suppleanter för ledamöterna i styrelsen. 37—48 §§. Stadgandena i dessa paragrafer motsvara i huvudsak de bestämmelser i kommunallagarna, vilka innehålla regler i fråga om de kommunala styrelsernas organisation och arbetssätt, och särskilt vad som i nämnda hänseenden är stadgat om kommunalnämnd. Det torde därför icke vara behövligt att närmare motivera dessa paragrafer utom i de avseenden, där de innebära avvikelser från kommunallagarnas stadganden. Härutinnan må sålunda framhållas följande. I 37 § första stycket har beträffande den ledamot jämte suppleant i vägstyrelsen, som förordnas av länsstyrelsen, ett avsteg gjorts från de vanliga valbarhetsbestämmelserna. De sakkunniga hava vid avfattningen av stadgandet härom beaktat, att länsstyrelsen vid utseendet av den person, vilken särskilt skall hava till uppgift att tillgodose statens intressen inom vägförvaltningen, bör vara obunden av vissa regler, som eljest gälla vid val av kommunala förtroendemän, såsom att vederbörande skall vara bosatt inom den kommunala enheten. Ifrågavarande statsrepresentant inom vägstyrelsen bör visserligen vara förtrogen med ortsförhållandena, men han behöver ej vara mantalsskriven i det distrikt, vars angelägenheter han skall vara med om att sköta. Det kan exempelvis väl tänkas, att länsstyrelsen finner sin lämpligaste kandidat i en förutvarande vägstyrelseledamot, som flyttat utom distriktet till närmaste stad. I sådant fall bör lagen ej lägga hinder i vägen för länsstyrelsen att träffa det val den finner bäst. Även andra förhållanden kunna tänkas, som göra det önskvärt, att länsstyrelsen vid ifrågavarande förordnanden icke är bunden av de vanliga valbarhetsföreskrifterna. I likhet med vad föreskrifterna i nuvarande väglag torde avse och vad i fråga om kommunalnämnd är uttryckligen föreskrivet, hava de sakkunniga funnit lämpligt, framför allt för bevarande av kontinuitet i ledningen av vägdistriktets angelägenheter, att valet av ordförande och vice ordförande inom vägstyrelsen avser hela mandattiden och icke, såsom i åtskilliga andra kommunala styrelser är fallet, blott ett år i sänder. Däremot har stadgandet i kommunallagen för landet, att ordförande och vice ordförande i kommunalnämnd skola utses av kommunalstämma eller kommunalfullmäktige, icke ansetts böra tjäna som mönster i nu förevarande avseende. Det goda och förtroendefulla samarbete inom vägstyrelsen, som är så önskvärt, främjas för visso i ej ringa mån, om vägstyrelsens ledamöter själva betros att utse sin ordförande och dennes ställföreträdare. Huvudsakligen av nu angivna skäl hava de sakkunniga föreslagit den bestämmelse i 39 §. att vägstyrelsen har att inom

151 sig utse ordförande och vice ordförande att tjänstgöra den tid, för vilken de blivit utsedda till ledamöter. I 43 § andra stycket har intagits en av de bestämmelser, som tillkommit för att befästa det statliga inflytandet inom den lokala vägförvaltningen. Genom denna bestämmelse har den av länsstyrelsen förordnade ledamoten i vägstyrelsen ålagts skyldighet att reservera sig mot beslut, som fattats emot hans mening. Bestämmelsen korresponderar med stadgandet i 68 §, att i fall av dylik reservation vägstyrelsens beslut skall för att erhålla bindande kraft underställas länsstyrelsens prövning. I övrigt hänvisas till den allmänna motiveringen, där frågan om det statliga inflytandet behandlats i ett sammanhang. Till samma del av den allmänna motiveringen hänvisas även i fråga om den i 44 § sista stycket införda bestämmelsen, att avskrift av vägstyrelsens protokoll skall insändas till länsstyrelsen. 49 §. Denna paragraf överensstämmer, såsom i den allmänna motiveringen omnämnts, till sitt innehåll fullständigt med det nya stadgande, som efter utredning och förslag av de sakkunniga och beslut av 1931 års riksdag samma år införts i nu gällande väglag, i vad nämnda, stadgande har avseende å ledamot av vägstyrelse.

Om utgifts- och inkomststat samt revision. 50 §. Denna paragraf överensstämmer till alla delar med motsvarande stadganden i kommunallagarna. 51 §. Även denna paragraf har i huvudsak sin motsvarighet i kommunallagarna. Beträffande stadgandena om att avskrift av statförslaget och av den fastställda staten skola insändas till länsstyrelsen hänvisas till vad i den allmänna motiveringen yttrats om det statliga inflytandet å vägförvaltningen. I fråga om statförslagets upprättande vilja de sakkunniga särskilt framhålla den stora betydelsen av att vägstyrelsen härutinnan på ett tidigt stadium söker samarbete med länsstyrelsen. Vägstyrelsen bör i detta hänseende låta sig angeläget vara att genom ett dylikt samarbete, så vitt det låter sig göra, erhålla kännedom om, vilka särskilda vägarbeten skola komma till utförande under det följande året, och vilka statsbidrag, som för dessa arbeten äro att påräkna, allt i ändamål att utgifts- och inkomststaten må bliva så tillförlitlig som möjligt. 52 §. I den allmänna motiveringen hava de sakkunniga anfört skäl för sitt förslag, att länsstyrelsen skall utse en av revisorerna för granskning av vägdistriktets förvaltning.

152 Stadgandena i förevarande paragraf överensstämma i övrigt med motsvarande bestämmelser i kommunallagarna. Här har dock tillagts den bestämmelsen, att vägstyrelsen ej må vägra att angående förvaltningen lämna revisorerna begärd upplysning, varmed närmast avsetts muntlig sådan. 53 §. Stadgandet i denna paragraf överensstämmer med vad redan nu gäller enligt den ovan vid behandlingen av 49 § omförmälda, år 1931 införda bestämmelsen i väglagen rörande arvoden och övriga ersättningar till såväl vägstyrelseledamöter som revisorer. 54—56 §§. Dessa paragrafer äro avfattade efter mönster av motsvarande bestämmelser i kommunallagarna, särskilt kommunallagen för landet. Det torde ej behöva möta någon större svårighet att före den 1 februari avsluta vägdistriktets räkenskaper för föregående år. Det lärer ock vara nödvändigt, att de avslutas så tidigt, för att beslut i anledning av den omedelbart följande räkenskapsgranskningen skall kunna fattas å vägfullmäktiges ordinarie marssammanträde. Bestämmelserna dels i 55 § därom, att revisionsberättelsen och de i anledning av densamma avgivna förklaringarna skola i avskrift tillställas länsstyrelsen, dels ock i 56 § därom, att länsstyrelsen, om den finner att ansvarsfrihet icke bör meddelas, äger förordna om vidtagande av därav påkallade åtgärder, höra till de stadganden, vilka tillkommit i ändamål att tillförsäkra statens organ rätt till inflytande och kontroll med avseende å vägväsendet och handhavandet av därför avsedda medel.

Om medel till bestridande av vägdistriktets utgifter. 57 §. De sakkunniga hava i en särskild avdelning av den allmänna motiveringen utförligt behandlat frågan om statsbidrag till väghållningen och kunna i nu förevarande sammanhang inskränka sig till att hänvisa till vad där anförts. 58 §. Denna paragraf överensstämmer till sitt innehåll med bestämmelsen i nu gällande väglags 5 §, att kommuner och landsting ej äro förhindrade att lämna bidrag till byggande av väg, bro eller färja. Uttrycket väg är i föreliggande lagförslag använt i ordets vidsträckta bemärkelse och innefattar även bro och färja. I lagförslaget har jämte landsting och kommun insatts municipalsamhälle såsom berättigat att lämna bidrag till vägbyggnad. 59 §. I övergångsbestämmelserna till de sakkunnigas förslag till lag om allmänna vägar har upptagits den i nu gällande väglags 20 § förefintliga bestämmelsen

153 därom, att väg- och bropenningar skola upphöra, då sådant kan ske utan förnärmande av någons enskilda rätt. Väg- och bropenningar torde sålunda icke komma att uppbäras av vägdistrikten. Annorlunda är emellertid förhållandet beträffande avgifter för begagnande av färja. Ehuru en tydlig tendens till borttagande även av färjavgifterna kan skönjas, förekomma de dock ännu i stor utsträckning och torde om än i avtagande omfattning vara att räkna med för åtskillig tid framåt. De sakkunniga hysa den uppfattningen, att det är önskvärt, att färjpenningarna så småningom försvinna, men anse det ofrånkomligt, att detta sker under en längre avvecklingsperiod. I varje fall måste det ännu i åtskilliga fall anses fullt motiverat, att dylika avgifter uttagas vid färjinrättningars begagnande nattetid. Nu gällande väglag innehåller ingen föreskrift om, i vilken ordning färjavgifter skola bestämmas. Däremot förekommer i kommunallagarna ett stadgande, att Kungl. Maj:ts fastställelse erfordras för att bindande kraft skall vinnas åt vederbörande beslutande församlingars beslut, som avse nya eller förhöjda avgifter å den allmänna rörelsen för begagnande av de inrättningar, som äro gjorda till dess betjänande. Att sådan fastställelse dock, trots avsaknaden av uttrycklig föreskrift i väglagen, ansetts erforderlig i fråga om färjpenningar, torde vara otvivelaktigt och framgår jämväl därav, att genom kungl. kungörelse den 30 december 1911 förordnats, att då tillstånd till uppbärande av avgifter för begagnande av färjinrättning hos Kungl. Maj:t begäres, vid ansökningen skall fogas förslag till taxa enligt vid samma kungörelse fogat formulär. De sakkunniga hava emellertid ansett lämpligt att i förevarande paragraf upptaga en uttrycklig bestämmelse därom, att det skall ankomma på Kungl. Maj:ts prövning, huruvida och under vilka villkor tillstånd må meddelas vägdistrikt till upptagande av färjavgifter. 60—62 §§. Utöver vad som i den allmänna motiveringen anförts rörande grunderna för vägskattens utgörande, varutinnan förevarande paragrafer innehålla bestämmelser, synes här endast böra anmärkas, att uttryckligt stadgande intagits i 62 §, att i fråga om den skattebefrielse, som skall gälla för mindre inkomsttagare, äkta makar, vilka icke i fråga om taxering till kommunal inkomstskatt äro att anse såsom av varandra oberoende skattskyldiga, skola betraktas som en skattskyldig. 63 §. Vad i kommunalskattelagen är stadgat om dödsbos och dödsbodelägares ansvarighet för kommunal utskyld torde lämpligen böra gälla även i fråga om vägskatt. 64 §. Denna paragraf motsvarar nuvarande väglags 61 § och har till uppgift att giva vägfullmäktige nödig grundval för att kunna besluta om den uttaxering

154 å tillgängliga beskattningsföremål, som prövas erforderlig för skattebehovets fyllande. 65 §. I fråga om debitering och uppbörd m. m. av vägskatt synes lämpligen böra gälla vad uti ifrågavarande hänseenden är stadgat om landstingsskatt. Bestämmelsen i gällande väglags 63 §, att vägskattens debitering, uppbörd och redovisning må kunna överlämnas åt kommunalnämnd eller särskilt utsedda förtroendemän, hava de sakkunniga ansett sig icke böra upptaga i sitt förslag.

Om underställning och besvär. 66 och 67 §§. I 66 § har införts den bestämmelse, som återfinnes i nu gällande väglags 62 §, att beslut om upptagande av lån med längre återbetalningstid än två år skall för att vinna bindande kraft underställas Kungl. Maj:ts prövning och fastställelse. Vidare har i 67 § under punkt a) lämnats föreskrift — vartill motsvarighet saknas i gällande väglag — om underställning hos länsstyrelsen under i lagen angiven förutsättning av andra lånebeslut, varvid närmast avsetts s. k. tillfällig upplåning. Det har visat sig, att väglagens ovan omförmälda bestämmelse icke verkat tillräckligt restriktivt i fråga om en del vägdistrikts lånepolitik. Åtskilliga vägdistrikt hava nämligen begagnat den för närvarande helt underställningsfria rätten att upptaga korta lån i den utsträckning, att de åsamkat sig mycket tyngande skuldbördor med ty åtföljande förhöjning av vägskatten. Även om lagens formföreskrift iakttagits så till vida, att dylik skuldsättning ordnats genom lån på kort tid, torde i många fall genom omsättningar av lånen återbetalningstiden i verkligheten hava utsträckts över den tid av två år, som är stadgad som den längsta för att underställning av lånebeslutet ej skall vara erforderlig. I fråga om den fria upplåningen hava till och med sådana missförhållanden yppat sig, att en av rikets länsstyrelser gjort framställning om åtgärder för begränsning av vägdistriktens lånerätt i överensstämmelse med vad som är gällande för primärkommunerna. Av de yttranden, vilka i anledning av denna framställning avgivits av övriga länsstyrelser, framgår, att förhållandena äro mycket olikartade inom olika landsändar. Medan en del länsstyrelser tillstyrkte åtgärder i framställningens syfte på grund av rådande förhållanden eller den utveckling, som syntes vara för handen, eller enbart av principiella skäl, utan att rådande förhållanden inom vederbörande län gåve anledning därtill, avstyrkte en del länsstyrelser varje åtgärd. Ganska allmänt varnades i yttrandena emot alltför snäva restriktioner, som kunde verka förlamande eller bindande på den rörelse- och handlingsfrihet, varav vägstyrelserna vore i behov för utövande av sin verksamhet. Vid övervägande av förevarande, otvivelaktigt mycket viktiga spörsmål hava de sakkunniga kommit till den uppfattningen, att en begränsning av vägdi-

155 striktens upplåningsrätt utöver vad som för närvarande gäller är behövlig. De sakkunniga hava stannat vid bibehållandet av gällande väglags bestämmelse i fråga om den mera fasta upplåningen, sålunda avseende lån, ställda på längre återbetalningstid än två år, därvid det dock bör betonas, att en mera regelbunden omsättning av kortare lån måste anses som en fortlöpande upplåning, samt därutöver velat föreskriva en enklare underställningsform, nämligen till länsstyrelsen, i fråga om andra lån, för så vitt därigenom åstadkommes en skuldsättning, som står i visst förhållande till skatteunderlaget och den faktiska beskattningen i vägdistriktet i analogi med de regler, vilka äro stadgade i fråga om primärkommunernas fria lånerätt. Den i 67 § punkt a) föreslagna regeln för begränsning av vägdistriktens underställningsfria lånerätt hava de sakkunniga sökt avväga så, att den å ena sidan icke skall hindra ett vägdistrikt med välskött ekonomi att i erforderlig utsträckning samt utan omgång och besvär upplåna nödiga medel för sin löpande verksamhet eller till vad som kan erfordras för bestridande förskottsvis av kostnader för anläggningsarbeten m. m., men å andra sidan skall kunna förhindra en skuldsättning utöver vad som kan erfordras för dylika så att säga normala behov. Givet är, att regeln verkar så, att ett distrikt med låg vägskatt får relativt stor fri lånerätt, medan motsatsen inträffar för ett distrikt med hög vägskatt. Detta är också som sig bör, då ju tillsyn av statlig myndighet över lånepolitiken är i särskilt hög grad befogad i fråga om ett mycket skattetyngt vägdistrikt. I 67 § har vidare föreskrivits underställning till länsstyrelsen av beslut, som avse årsarvode till ledamot av vägstyrelse eller till revisor, därvid länsstyrelsen äger jämka på arvodets belopp; en föreskrift som sedan år 1931 finnes införd i nu gällande väglag. Därjämte skall ock, i överensstämmelse med vad som finnes stadgat i kommunallagarna, underställning ske beträffande beslut, som avse utgifter, vilka erfordra uttaxering under längre tid an fem år. 68 §. Stadgandet i denna paragraf, att vissa av vägstyrelsen fattade beslut — de ovan under 67 § berörda besluten äro sådana, som fattas av vägfullmäktige — skola underställas länsstyrelsen, därvid länsstyrelsen äger rätt att förordna på annat sätt än vägstyrelsen beslutat, hör till de mera betydelsefulla av de bestämmelser, vilka upptagits i föreliggande förslag i ändamål att stärka det statliga inflytandet över vägväsendet. Angående skälen härför hänvisas till den allmänna motiveringen. Ordet, entreprenad bör vid tillämpningen av nu ifrågavarande stadgande fattas i vidsträckt bemärkelse och sålunda avse även överenskommelse med en sammanslutning av mindre entreprenörer, vilka arbeta enligt ett gemensamt, likformigt avtal. 69—72

ft.

Dessa paragrafer innehålla föreskrifter rörande besvär över vägfullmäktiges och vägstyrelsens beslut. Föreskrifterna äro avfattade i överensstämmelse med motsvarande stadganden i kommunallagarna.

156 AVDELNING III. Om vägdistrikt bestående av stad. 73—83 §§. I den allmänna motiveringen hava de sakkunniga, med angivande av de skäl, vilka därför varit bestämmande, framhållit, att detta lagförslag i fråga om vägorganisationen i städerna innehåller en del stadganden i syfte att även för städernas del, utöver vad som gäller för kommunala ärenden i allmänhet, tillförsäkra statens vederbörande organ erforderligt inflytande och möjlighet att utöva kontroll i synnerhet över medelsförbrukningen, ävensom lämnat en kortfattad redogörelse för ifrågavarande bestämmelsers innebörd. Åsyftade stadganden äro upptagna i förevarande lagförslags 73—83 §§. Utöver hänvisningen till den allmänna motiveringen torde emellertid en del kortfattade förklaringar till vissa av de särskilda paragraferna vara påkallade. Vad då först angår 73 § är däri stadgat, att stadsfullmäktige hava att bestämma, vilken kommunal styrelse eller nämnd som skall tjänstgöra som vägstyrelse. Det kunde måhända hava legat närmast till hands att i lagförslaget fastslå, att ifrågavarande uppgift skall tillhöra drätselkammaren. Emellertid gäller lagen även Stockholms stad, vilken stad icke har någon drätselkammare. Även i andra större städer äro de förvaltningsuppgifter, som i regel skola tillkomma drätselkammaren, uppdelade så, att en del av dem hava tillagts andra förvaltningsstyrelser. Detta torde i åtskilliga städer vara fallet just beträffande gatu- och vägväsendet. De sakkunniga hava därför funnit lämpligast att giva paragrafen en allmännare formulering. Föreskriften i 74 §, att vissa stadganden för vägdistrikt å landet skola gälla även för stad, avser dels 34 paragrafens regler i fråga om vägstyrelsens kompetensområde och dels bestämmelsen i 44 § fjärde stycket, att avskrift av vägstyrelsens protokoll skall insändas till länsstyrelsen, vilket senare stadgande i förevarande avseende måste så förstås, att det endast är vederbörandes protokoll i vägärenden — förutsatt, att den delegation, som utgör vägstyrelse, även har andra uppgifter — som behöva insändas. Bestämmelserna i 75 §, att landshövdingen eller av honom förordnad person äger rätt att deltaga, dock utan beslutanderätt, i stadsfullmäktiges behandling av vägärende samt att länsstyrelsen för detta ändamål skall underrättas om stadsfullmäktigesammanträde, där sådant ärende skall behandlas, höra till de stadganden, som tillkommit i ändamål att giva länsstyrelsen möjlighet till medinflytande vid ifrågavarande ärendens behandling. Utöver vad i förevarande hänseende anförts i den allmänna motiveringen må här framhållas, att kommunallagen för stad, liksom också kommunallagen för landet, visserligen ej torde medgiva landshövdingen eller annan länsstyrelserepresentant någon rätt att deltaga i fullmäktiges förhandlingar, men att de skäl, som de sakkunniga i den allmänna motiveringen anfört för lämpligheten av att de starka statliga intressena av såväl ekonomisk som mera allmän natur med avseende på vägväsendet bliva väl beaktade vid vägärendenas behandling och att

157 statliga myndigheter bliva i tillfälle att övervaka att så sker, torde motivera att just för nu ifrågavarande ärenden ett undantag i här berörda avseende göres. Om något intrång i den kommunala självstyrelsen av nämnvärd betydelse synes härvidlag icke kunna bliva tal. A t t i stadens budget, på sätt i 76 § föreskrives, vad som är att hänföra till den allmänna väghållningen skall upptagas skilt från stadens övriga utgifter och inkomster torde även utan särskilda bestämmelser härom vara en självklar sak. Med det allmänna vägnätets nuvarande betydelse för alla grupper av skattebetalare, såväl fastighetsägare som andra, kan ej längre uppehållas den äldre åskådningen, att vägarna äro av mycket större betydelse eller nytta för fastigheterna än för andra skatteobjekt. E t t bevis för förändringen i den allmänna uppfattningen härutinnan är den gradvis skedda förskjutningen av vägbördan å landsbygden från företrädesvis fastigheterna till i allt högre grad andra beskattningsföremål, såväl genom ändring av repartitionsgrunderna som genom ökning av statsbidragen. Den omständigheten, att besväret av ålder påvilat fastigheterna uteslutande eller i högre grad än andra skatteobjekt, har i följd av den radikala förändringen av trafikens karaktär och den därav påkallade tekniska omläggningen av väghållningen med ständigt allt mera minskad styrka kunnat göra sig gällande vid reglerandet av vägbeskattningen. Enahanda har förhållandet varit i städerna, men i avsaknad av en modern lagstiftning har utvecklingen här blivit mycket mera olikformig än på landsbygden. I enlighet med den sedvanemässiga rättsutvecklingens förutsättningar hava här förändringar skett i varje stad för sig och med hänsyn till dess särskilda förhållanden. I de flesta städer är den allmänna väghållningen numera helt kommunaliserad. I den största delen av de återstående är kommunaliseringen på god väg. Närmare redogörelse i dessa hänseenden lämnas i Schallings särskilda utredning angående väghållningsbesväret i städerna sid. 97—101. Man kan icke undgå att tillmäta här berörda förhållanden en avgörande betydelse vid avfattandet av den nya lagens stadganden om sättet för bestridande av väghållningskostnaderna i städerna. De sakkunniga hava därför icke tvekat att föreslå en allmän kommunalisering av väghållningsbesväret i städerna. För åtminstone en del av de städer, där en sådan kommunalisering icke redan genomförts, erfordras uppenbarligen en lämpligt avpassad övergång till den nya ordningen. Stadganden härom hava upptagits i övergångsbestämmelserna, 95—98 §§. Bestämmelse därom, att räkenskaperna angående väghållningen skola föras enligt av Konungen meddelade föreskrifter, har ansetts böra, i likhet med vad som föreslagits för landsbygden, upptagas jämväl bland stadgandena rörande städerna. Denna bestämmelse behöver självfallet ej tolkas så, att särskilda räkenskaper skola uppläggas och särskild kassa hållas för vägväsendet, utan bör det vara nog, att det eller de konton, vilka uppläggas för ifrågavarande verksamhetsgren, föras enligt av Kungl. Maj:t utfärdade föreskrifter och att på så sätt vägväsendets ekonomi i alla hänseenden kan utan svårighet och utan sammanblandning med övriga förvaltningsgrenar överblickas och granskas.

158 Genom bestämmelsenia i 81—83 §§ stadgas i och för erforderlig kontroll och tillsyn över särskilt statsbidragens användning, att en av länsstyrelsen utsedd revisor skall jämte stadens egna revisorer granska förvaltningen, i vad den avser väghållningen, samt att fråga om ansvarsfrihet i detta avseende skall prövas icke blott av stadsfullmäktige utan även av länsstyrelsen.

A V D E L N I N G IV.

Övergångsbestämmelser. 84—94 §§. Vid avfattningen av bestämmelserna uti ifrågavarande paragrafer hava de sakkunniga, såsom ovan anmärkts, utgått ifrån, att den nya väglagstiftningen kommer att antagas av 1933 års riksdag och att lagarna komma att utfärdas inom förra hälften eller senast vid mitten av samma år. Tidpunkten för denna lags fulla ikraftträdande, d. v. s. den 1 januari 1936, och de i skilda paragrafer i övrigt angivna data för tidigare tillämpning av vissa delar av lagen äro satta med hänsyn därtill, att den nya vägorganisationen vid 1936 års ingång skall kunna i alla avseenden träda till och att de förberedande åtgärder, som i och för densammas trädande i funktion äro erforderliga, intill dess skola kunna företagas. Beträffande den i 86 § omförmälda nya vägdistriktsindelningen hänvisas till vad ovan yttrats beträffande innehållet i 1 §. Enär vid den tidpunkt, då upprättande av röstlängd för det första vägfullmäktigevalet skall äga rum, eller i mitten av år 1934, någon påföring av vägskattekronor ännu icke kunnat ske, hava de sakkunniga föreslagit, att detta val skall förrättas efter en med ledning av senaste vägfyrktalslängd upprättad röstlängd, därvid röstskalan bestämts sålunda, att en var röstberättigad erhåller en röst för varje påbörjat tal av trettio vägfyrkar, som påförts honom, dock högst 10 röster. Denna rösträttsbestämmelse verkar visserligen så, att bland de röstberättigade, vilka ej beröras av bestämmelsen om högsta rösttal, fastighetsägare och särskilt ägare av jordbruksfastighet erhålla större inflytande å valet än de skulle hava fått enligt rösträttsbestämmelserna i 8 §. Även om detta förhållande kan sägas vara mindre önskvärt, måste nackdelen därav dock anses obetydlig i jämförelse med de praktiska fördelarna av den föreslagna anordningen och i betraktande av att det gäller ett enda val. Enligt 6 § gällande väglag äro äldre lotshemman, så länge de äro underkastade lotsningsskyldighet, befriade från väghållningsbesväret. Då det, enligt vad de sakkunniga inhämtat, kan förväntas, att den lotshemmanen åvilande lotsningsskyldigheten inom en ej allt för avlägsen framtid kommer att avskrivas eller avlösas, har det synts lämpligast, att ovan omförmälda stadgande om lotshemmanens befrielse från väghållningsbesväret intages i övergångsbestämmelserna till förevarande lag.

159 95—98 §§. Det synes givet att, om kostnaderna för fullgörande av det allmänna väghållningsbesväret i stad skola, i enlighet med vad de sakkunniga föreslå, bestridas, på sätt är stadgat om kommunala utgifter i allmänhet, detta måste få omedelbara konsekvenser i fråga om de skyldigheter i förevarande avseende, som för närvarande vila å fastigheter. Det framgår av vad de sakkunniga yttrat i fråga om innehållet i 79 §, att sådana särskilda skyldigheter för fastigheterna dock kvarstå endast i ett mindre antal städer, samt av Schallings utredning, att dessa skyldigheter, där de kvarstå, i många fall äro av relativt linga betydelse, åtminstone för respektive städer. Där detta senare är förhållandet, synes det de sakkunniga lämpligast, att kommunaliseringen av väghållningsbesväret träder i tillämpning i och med lagens ikraftträdande. Emellertid äro förhållandena i åtskilliga städer sådana, att en successiv avveckling av bestående väghållningsbesvär kan vara påkallad. Avgörandet härutinnan bör för ernående av likformig och konsekvent behandling av hithörande spörsmål läggas i Kungl. Maj:ts hand; dock icke utan vidare. Vederbörande stad bör sålunda genom sin beslutande representation, vilken torde vara närmast intresserad av att en omedelbar kommunalisering av väghållningsbesväret icke föranleder olägenheter för stadens ekonomi och i andra hänseenden och som i övrigt bör vara förtrogen med de omständigheter, vilka böra inverka på avgörandet, enligt de sakkunnigas mening göra framställning i ämnet. Uteblir sådan framställning, träder sålunda 79 § omedelbart i kraft. En avveckling, där sådan finnes vara av nöden, av stadsfastigheters ännu kvarstående skyldigheter i avseende å den allmänna väghållningen bör givetvis icke, såsom under den hittillsvarande sedvanemässiga utvecklingen ofta nog ägt rum, överlämnas till uppgörelse mellan vederbörande kontrahenter, de väghållningsskyldiga och städerna, utan ordnas direkt genom lagstiftning. Avvecklingen kan givetvis äga rum mot eller utan vederlag — omedelbart eller successivt — från fastighetsägarna. De hittills genomförda likställighetsöverenskommelserna i städerna giva exempel på såväl avlösning, mot vederlag, som avskrivning, vederlagfifritt, av viighållningsbesväret. Emellertid har vid de senaste årtiondenas ekonomiska lagstiftning så gott som undantagslöst följts den regeln, att avskrivning tillämpas, då fråga är om offentligrättsliga skyldigheter. Fastigheter i stad åliggande väghållningsbesvär eller därav härledd skyldighet att utgiva penningavgifter bör följaktligen, såsom av offentligrättslig natur, bliva föremål för avskrivning, ej avlösning. Avskrivningen kommer i de fall, där icke Kungl. Maj:t på stadens framställning jämlikt 95 § förordnat om successiv avskrivning, att ske på en gång i och med lagens ikraftträdande. I de fall, där besväret icke är av ringa betydelse för staden — och jämsides härmed väl i de flesta fall av mindre betydelse för fastighetsägarna — och Kungl. Maj:t förordnar om successiv avskrivning, tillgodoser också denna form det numera allmänna önskemålet, att hastiga rubbningar i fastighetsvärdena må undvikas, samt förebygger, att fastighetsägarna genom bördans avlyftande omedelbart tillskyndas en oförtjänt värdestegring av mera betydande omfattning. Frågan om utmätandet av av-

160 skrivningspcriodens längd torde vara av väsentligen skattepolitisk natur, men synes en tioårig avskrivningstid för det icke allt för stora antalet fall, där den successiva avvecklingen torde komma i fråga, ligga närmast till hands. Önskvärdheten, att den fulla likformighetens genomförande icke må allt för länge låta vänta på sig, samt det förhållandet, att ingen av de redan nu i flera städer pågående avskrivningarna av väghållningsbördan sträcker sig längre än till år 1946, tala mot en längre avskrivningsperiod. I överensstämmelse med nutida lagstiftningspraxis hava de sakkunniga föreslagit en jämn nedsättning av besväret med viss bråkdel, en tiondel, årligen. Den närmare anordningen av det successiva avskrivningsförfarandet har erbjudit åtskilliga svårigheter på grund av besvärets skiftande natur. De i förevarande paragrafer avfattade reglerna härutinnan torde icke tarva närmare förklaring.

161 Förslag till lag om ändrad lydelse av 59 § lagen den 23 oktober 1891 angående vfighållningsbesvårets utgörande på landet. Enligt övergångsbestämmelserna till den föreslagna lagen om vägdistrikt har tidpunkten för nämnda lags ikraftträdande satts till den 1 januari 1936. För att emellertid den med hänsyn till nu rådande förhållanden påkallade och av billighetsskäl starkt motiverade förändring med avseende å vägskattebördans fördelning på olika beskattningsföremål i utjämnande riktning, som enligt de sakkunnigas förslag skulle inträda, må komma till stånd snarast möjligt, hava de sakkunniga ansett det påkallat, att bestämmelse meddelas, genom vilken den önskade förändringen inträder tidigare än år 1936. I sådant syfte har föreslagits den ändring i 59 § av nu gällande väglag, att, i stället för att jordbruksfastighet nu påföres en vägfyrk för varje etthundra kronor av taxeringsvärdet och annan fastighet en vägfyrk för varje etthundrafemtio kronor av samma värde, all fastighet skall påföras en vägfyrk för varje tvåhundra kronor av taxeringsvärdet. Genom denna ändring vinnes praktiskt taget samma fördelning av vägskattebördan som enligt de härutinnan föreslagna bestämmelserna i lagen om vägdistrikt, Under antagande, att frågan om ny väglagstiftning vinner sin lösning genom beslut av statsmakterna under år 1933, har det föreslagits, att ändringen av 59 § väglagen skall tTäda i kraft den 1 januari 1934.

11—322106

162 Förslag till lag om ändrad lydelse av 24 § lagen den 25 juni 1909 om arrende av Yiss jord å landet i Norrland och vissa delar av Svealand. 24 §. Enligt bestämmelserna i 1891 års väglag åligger väghållningsbesväret för jordbruksfastighet ägaren. Även om fastigheten är utarrenderad, har ägaren att i förhållande till det allmänna ansvara för dess fullgörande. Enligt 2 kapitlet 23 § lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom är emellertid arrendatorn gentemot jordägaren, såvitt ej annat dem emellan avtalats, ansvarig för det fastigheten påvilande väghållningsbesväret. Jämlikt 24 § lagen den 25 juni 1909 om arrende av viss jord å landet i Norrland och vissa delar av Svealand må däremot arrendatorn ej förpliktas att ansvara för annan för fastigheten utgående skatt eller tunga än dels för sådan, som enligt föreskrift i därom utfärdad lag eller författning åligger brukare, dels för fastighetsskatt, i den mån denna belöper på jordbruksvärde och icke utgår till landsting, dels ock för vägunderhåll'in natura. Vägskatt för fastighet haT icke ansetts utgöra fastighetsskatt, men härutinnan torde förändring ske, därest den av de sakkunniga föreslagna väglagstiftningen antages. Med den utformning bestämmelserna om vägskatt erhållit i 61 och 62 §§ i den föreslagna lagen om vägdistrikt lärer nämligen vägskatt för fastighet böra anses hava karaktär av fastighetsskatt. Är så fallet, måste, därest icke 24 § norrländska arrendelagen skall få ett annat sakligt innehåll än det nuvarande, i detta lagrum införas en bestämmelse därom, att arrendator icke kan förpliktas att ansvara för sådan på jordbruksvärde belöpande fastighetsskatt, som utgår till vägdistrikt. I överensstämmelse med vad som nu sagts har förevarande lagförslag avfattats. Då enligt de sakkunnigas väglagförslag systemet med vägunderhåll in natura av enskilda väghållningsskyldiga icke skall förekomma, har tillika i nu förevarande förslag om ändring av norrländska arrendelagen uteslutits stadgandet därom, att arrendator kan förpliktas att ansvara för sådant vägunderhåll.

Övergångsbestämmelser. Genom 1928 års kommunalskattelagstiftning överflyttades skattskyldigheten beträffande utarrenderad jordbruksfastighet från arrendatorn, vilken enligt förut gällande bestämmelser hade den kommunala skattskyldigheten sig ålagd, till jordägaren. En sådan överflyttning av skattskyldig-

163 heten ansågs emellertid icke böra ifrågakomma beträffande arrenden av fastigheter, vilka voro upplåtna vid den nya lagens ikraftträdande. ' I punkt 2 av övergångsbestämmelserna till kommunalskattelagen har därför stadgats, att, därest vid lagens ikraftträdande fastighet är upplåten till annan, skyldigheten att utgöra skatt för fastigheten för den tid, avtalet är gällande, skall åligga den, som enligt förut gällande bestämmelser skulle varit skattskyldig till kommunen för fastigheten. På grund av denna övergångsbestämmelse kunna fastighetsskattekronor för utarrenderad fastighet komma att påföras arrendatorn. Arrendatorn blir då, enligt de sakkunnigas förslag angående vägskatt, skyldig att utgöra jämväl vägskatt för fastigheten, vilken skatt enligt nu gällande väglag åligger jordägaren. Denna formella överflyttning av skattskyldigheten saknar dock reell betydelse i fråga om de arrenden, för vilka 1907 års nyttjanderättslag äger tillämpning. Såsom ovan anmärkts, är nämligen enligt 2 kapitlet 23 § nämnda lag arrendatorn gentemot jordägaren, såvitt ej annat avtalats, ansvarig för vägskatt för fastigheten. Annorlunda är förhållandet med äldre arrendeavtal, för vilka den norrländska arrendelagen äger tillämpning. Enligt denna är, såsom förut framhållits, airendatorn icke skyldig att ansvara för vägskatt för den arrenderade fastigheten och kan ej heller genom avtal förpliktas att ansvara för dylik skatt, vadan avtal rörande arrenden, som falla under denna lag, icke torde innehålla några föreskrifter om ansvarigheten för vägskatt. I händelse den föreslagna lagen om vägdistrikt med dess bestämmelser om vägskatt antages, blir det förty nödvändigt att i fråga om äldre arrenden, beträffande vilka den norrländska arrendelagen är tillämplig, stadga, att jordägaren skall gentemot arrendatorn vara ansvarig för vägskatt. Föreskrift häroms/har intagits såsom övergångsbestämmelse till den nu föreslagna ändringen av 24 § sistnämnda lag.

164 Särskilt yttrande av C. J. Johansson. I fråga om förslaget till lag om allmänna vägar är jag ense med de övriga sakkunniga. Däremot har jag i fråga om lagen om vägdistrikt en i flera viktiga hänseenden avvikande mening. Majoritetens förslag i sist berörda del innebär bibehållande av systemet med vägdistrikt mindre än landstingsområde. Visserligen förutsätter detta förslag, att genom en ny distriktsindelning skall åstadkommas en betydlig minskning i antalet vägdistrikt, men deras antal, storlek och gränser hava icke blivit föremål för förslag. Dessa spörsmål äro avsedda att lösas i administrativ väg, sedan de nya lagarna utfärdats. Ehuru jag, såsom nedan skall utvecklas, har en annan åsikt än de övriga sakkunniga beträffande vägdistriktens omfattning, får jag dock som min mening framhålla, att de sakkunniga bort framlägga fullständigt förslag till ny vägdistriktsindelning för rikets landsbygd, så att även frågan om de olika distriktens storlek kunde bliva föremål för riksdagens behandling. Mot de sakkunnigas förslag, sådant det nu föreligger, har jag ytterligare att göra invändning mot sättet för val av vägfullmäktige och bestämmelserna om rösträtt vid dylika val. Enligt min mening borde förslaget hava så utformats, att varje vägdistrikt skall utgöra en enda valkrets och att val skall företagas i samma ordning som val till kommunalfullmäktige. Därigenom skulle uppnås större proportionell rättvisa och större utsikter finnas, att de skilda intressena i vägdistriktet bleve behörigen representerade inom vägfullmäktige. Majoritetens förslag om graderad röstskala kan jag icke heller biträda. Sedan man på alla andra områden, där allmänna val av förtroendemän förekomma, övergått till allmän rösträtt utan graderad skala, bör denna ordning införas även beträffande val av vägfullmäktige, därest en sådan institution kommer till stånd. Såsom jag redan antytt, har jag emellertid icke kunnat ansluta mig till majoritetens förslag med avseende å distriktsindelningen. J a g har under utredningens gång icke kunnat finna bärande skäl förebragta för ett frångående av den ståndpunkt, som intogs av 1920 års vägsakkunniga, nämligen att landstingsområdet bör vara vägdistrikt. Det förslag härom, som framlades i 1922 års proposition, vann stor anslutning såväl i särskilda utskottet som i riksdagens kamrar, men hela väglagförslaget förkastades på grund av meningsskiljaktighet i fråga om grunderna för vägskattens utgörande. Med landstingsområdet som vägdistrikt vinnes i första hand och utan vidare skatteutjämning inom länen. Enligt vad jag erfarit har också den s. k. skatte-

165 utjämningsberedningen livligt omfattat tanken på sammanförande av nuvarande vägdistrikt till länsenheter. I skatteutjämningshänseende bör vidare uppmärksammas, att utjämningen mellan de skilda vägdistrikten tarvar ett betydligt enklare förfarande vid en organisation med ett fåtal landstingsdistrikt än vid den av majoriteten förordade organisationen, som avser ett ganska betydande antal vägdistrikt. Även ur ren väghållningssynpunkt är den av mig förordade distriktsindelningen att föredraga. Landstingsdistrikten lämna otvivelaktigt större möjligheter till rationellt utnyttjande av vägmaskiner och tekniskt sakkunnig personal. Vidare torde med dem vinnas större överskådlighet och säkrare garantier för en saklig, likformig och objektiv handläggning av de särskilda vägfrågorna. Icke minst är detta av vikt i fråga om underhållet av de s. k. riksvägarna. För såväl länsstyrelsen som vägingenjören kommer arbetet att underlättas, om inom länet — frånsett Kalmar län — finnes endast en vägstyrelse, samtidigt som samarbetet mellan nämnda myndigheter bör kunna bliva intimare och därigenom effektivare än vid den av majoriteten förordnade organisationen. Med allt erkännande av de nuvarande distriktsorganens förtjänstfulla arbete till vägväsendets fromma och utan underskattande av de ytterligare förbättringar, som vid ett genomförande av majoritetens förslag torde stå att vinna, lärer man dock kunna våga det påståendet, att den på sina håll märkbara tendensen till bristande sparsamhet med allmänna vägmedel bättre kan motverkas vid en distriktsindelning efter landstingsområden. Visserligen har i det nu framlagda betänkandet föreslagits en vittgående och sträng kontroll från länsstyrelsernas sida. Denna kontroll måste dock alltid bliva beroende av länsstyrelsens möjligheter att effektivt utöva densamma. Det kan befaras, att arbetet med tillsynen över ett jämförelsevis stort antal vägdistrikt blir så omfattande, att det kräver en utökning av personalen hos länsstyrelsen eller inom vägorganisationen. Med allenast ett — i Kalmar län två •— distrikt i varje län bör däremot kontrollen kunna göras fullt effektiv, utan att den behöver föranleda, personalökning. Därest de riktlinjer, vilka i betänkandet av de sakkunniga utstakats beträffande grunder för tilldelning av bidrag av automobilskattemedel och vanliga statsmedel, skola följas, är det för mig klart, att detta kan ske vida enklare och säkrare, om vägdistrikten sammanfalla med landstingsområdena än om man skall hava att räkna med ett större antal vägdistrikt. Vidare synes mig det förra alternativet ur kostnads- och organisationssynpunkt innebära avgjorda företräden. J a g är livligt övertygad därom, att även om en distriktsindelning efter majoritetens riktlinjer genomföres, den tid icke är avlägsen, då uppfattningen om landstingsområdet såsom lämpligaste väghållningsenhet slår igenom och föranleder lagändring i denna riktning. På nu anförda skäl har jag ansett mig böra föreslå, att vad landsbygden angår landstingsområdet göres till vägdistrikt. Om så skulle ske, bör enligt min mening organisationen inom distrikten gestaltas på i huvudsak följande sätt, Vägdistriktets beslutanderätt bör utövas

166 av landstinget, inom vilket de olika delarna av området ju äro representerade. Härigenom undvikes tillskapande av ytterligare fullmäktigeinstitutioner. Enär emellertid landstinget sammanträder endast en gång om året, måste givetvis i stor utsträckning vägväsendets skötsel anförtros åt ett verkställande organ, vägstyrelsen. Landstingets uppgift skulle alltså huvudsakligen bliva att, i överensstämmelse med vad som gäller beträffande landstingets övriga verksamhetsområden, särskilt genom uppgörandet av utgifts- och inkomststaten bestämma riktlinjerna för väghållningsarbetet inom länet, i den mån dessa ej äro i lag eller författning bestämda, att bevilja och anskaffa för väghållningen nödiga medel samt att utöva kontroll över vägstyrelsens verksamhet. Vid behandling av vägfrågor inom landstinget skola ej deltaga ombud från landstingsområdets städer. Liksom majoriteten anser nämligen även jag, att städerna böra bilda egna vägdistrikt. Vägstyrelsen bör bestå av minst 7 ledamöter med lika stort antal suppleanter som ledamöterna. En ledamot jämte suppleant för denne bör utses av länsstyrelsen samt övriga ledamöter och suppleanter av landstinget. Ehuru det av mig framlagda, här nedan intagna lagförslaget ej innehåller föreskrift därom, vill jag dock i fråga om den inre organisationen i vägdistrikten uttala, att vägdistriktet bör uppdelas i arbetskretsar (vägmästaredistrikt), lämpligen omfattande omkring 30—35 mil väg. Landstinget har att, om så anses nödigt, för varje arbetskrets utse en kretsstyrelse (vägnämnd) med uppgift att för kretsens del biträda vägstyrelsen vid handhavande av dess arbetsuppgifter samt hos vägstyrelsen framföra sin orts önskemål i förekommande vägfrågor. Hos varje vägstyrelse bör anställas en verkställande direktör. Dennes huvuduppgifter böra vara att övervaka vägbyggnader och vägunderhåll och kontrollera vägmästarnas arbete, att vara föredragande i vägstyrelsen och föra dess protokoll samt att övervaka bokföringen. Kostnaden för anställande av denne tjänsteman torde kompenseras därav, att kontrollen över distriktets vägarbeten blir bättre än eljest samt att sakkunnig ledning av arbetena, större planmässighet och enhetlighet vinnas. Vägstyrelsen bör, i motsats till andra landstingets styrelser och nämnder, vara oberoende av landstingets förvaltningsutskott. E t t visst samarbete mellan de två förvaltningsorganen påkallas dock vid budgetbehandlingen. Med avseende å regleringen av de ekonomiska förhållandena mellan de nuvarande distrikten och de nya vägdistrikten synes mig lämpligt och riktigt, att de nya större distrikten övertaga de äldre distriktens tillgångar och skulder. Visserligen äro en del distrikt mera skuldsatta än andra, men detta torde i stort sett motvägas därav, att skulderna nog oftast åsamkats för iståndsättande och förbättring av vägnätet. Kostnaderna för underhåll av sådana delar av vägnätet inom det nya distriktet bliva jämförelsevis ringa, medan å andra sidan ett distrikt med god ekonomi, vilket måhända försummat sin väghållning, kan åsamka det nya distriktet stora kostnader för vägarnas iståndsättande. Därest de skattskyldiga inom det skuldsatta distriktet även framdeles ensamma skulle få svara för sitt distrikts skulder och även såsom skattskyldiga i det nya större distriktet deltaga i all väghållningskostnad —- innefattande jämväl istånd-

167 sättande av sämre hållna vägar —• skulle detta verka orättvist och med säkerhet alltför betungande för ifrågavarande skattedragare. Lösningen av förevarande fråga synes i varje fall kunna ske enklare inom de stora landstingsdistrikten, där alltid en stark utjämning är för handen, än vid en sammanslagning av två eller några få av de nuvarande distrikten eller delar av dem. Motviljan mot en sammanslagning torde särskilt komma att göra sig starkt gällande inom distrikt med god ekonomi. Vad slutligen beträffar vägbeskattningen är jag ense med majoriteten därom, att beräkning av vägskatt efter vägskattekronor på sätt de sakkunniga föreslagit är att ur skattetekniska synpunkter föredraga framför den nuvarande fyrktalsberäkningen. Då vidare även enligt min mening fastigheterna med nuvarande vägskattegrunder äro för hårt belastade, har jag ansett mig kunna biträda majoritetens förslag jämväl i fråga om fördelning av vägskattebördan på olika skatteobjekt, dock under förutsättning att landstingsområdet göres till vägdistrikt och att statsbidragen avvägas så, att vägskatten i allmänhet minskas, enär i annat fall inom vissa distrikt på inkomsttagarna kommer att övervältras en allt för stor del av vägbördan. I överensstämmelse med vad jag nu anfört har härvid fogade lagförslag avfattats, och får jag i de delar, som här icke närmare berörts, hänvisa till innehållet i förslaget. Slutligen vill jag framhålla, att en lagstiftning i överensstämmelse med mitt förslag kommer att föranleda vissa mindre ändringar i lagen om landsting.

168 Bilaga till C. J. Johanssons

särskilda

yttrande.

Förslag till lag om vägdistrikt. AVDELNING I. Allmänna bestämmelser. 1 §• Varje landstingsområde, med undantag av dithörande stad, utgör ett vägdistrikt. Varje stad utgör likaledes ett sådant distrikt. 2 §. _ Vägdistrikt äger att självt, efter vad i denna lag närmare bestämmes, vårda sina gemensamma, angelägenheter, såvitt icke handhavandet därav enligt gällande författningar tillkommer annan. 3 §. Vägdistrikts beslutanderätt utövas på landet av landstinget samt i stad av stadsfullmäktige eller, där sådana icke finnas, å allmän rådstuga. I landstingets överläggningar och beslut rörande vägväsendet må ej deltaga ombud från landstingsområdets städer. Vad i denna lag stadgas om stadsfullmäktige skall äga motsvarande tillämpning med avseende å allmän rådstuga i stad, där stadsfullmäktige icke finnas. Förvaltning och verkställighet tillkomma vägstyrelse.

4§. De uppgifter, som enligt denna lag tillkomma länsstyrelse, utövas, vad angår Stockholm, av överståthållarämbetet. 5§. Närmare bestämmelser angående tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen. AVDELNING II. Om vägdistrikt på landet.

6§. Vägstyrelsen skall bestå av minst sju ledamöter, av vilka en jämte suppleant för honom förordnas av länsstyrelsen för fyra år i sänder och de övriga väljas av landstinget. De sistnämnda jämte ett lika antal suppleanter för dem utses för en tid av fyra år, räknade från den 1 januari året näst efter det, då valet skett, dock att, när val sker första gången, halva antalet eller, om detta icke är jämnt, det antal, som är närmast under hälften, utses för allenast två år. Avgår vald ledamot eller suppleant under den för honom bestämda tjänstgöringstid, anställes fyllnadsval för den tid, som för den avgångne återstått.

169 I avseende å villkoren för valbarhet samt rättighet att avsäga sig uppdraget skall vad om landstingsman finnes föreskrivet äga motsvarande tillämpning beträffande de av landstinget utsedda ledamöterna och deras suppleanter. Vägstyrelsen utser inom sig ordförande och vice ordförande. Av länsstyrelsen förordnad ledamot äger att av vägdistriktet åtnjuta ersättning för uppdragets fullgörande i likhet med övriga ledamöter. 7 8. Vägingenjören i länet är berättigad att övervara vägstyrelsens sammanträden och deltaga i överläggningarna men ej i besluten samt låta anteckna sin mening till vägstyrelsens protokoll. I god tid före sammanträde skall han erhålla uppgift å de ärenden, som därvid skola förekomma.

8§. Såsom vägdirektör med uppgift att leda väghållningen skall vägstyrelsen anställa en tekniskt utbildad man, vilken helst bör hava fullgjort vad som fordras för vinnande av anställning i väg- och vattenbyggnadsstaten. Vägdirektören skall närvara vid vägstyrelsens sammanträden samt äga få sin mening antecknad till protokollet, Till biträde åt vägdirektören skall av vägstyrelsen anställas lämpligt antal vågmästare. Därjämte må av vägstyrelsen anställas extra arbetsledare och annan för vägväsendet behövlig arbetskraft. 9 §. Vägstyrelsen åligger att ombesörja väghållningens utförande inom vägdistriktet, att förvalta de för distriktets vägväsen avsedda medel, att verkställa vederbörande myndighets och landstingets beslut rörande vägväsendet, att å landstingets vägnar avgiva yttranden i vägfrågor, i den mån sådant åt styrelsen uppdrages, ävensom att vidtaga övriga åtgärder, som jämlikt lag eller författning ankomma på styrelsen. 10 §. Allmänna bestämmelser angående vägstyrelsens och vägdirektörens verksamhet meddelas av Konungen. 11 §. För vägdistriktet skall finnas en vägkassa. Över vägkassans tillgångar och skulder ävensom inkomster och utgifter skall vägstyrelsen låta föra räkenskaper, vilka avslutas för kalenderår. Dessa räkenskaper och styrelsens förvaltning skola granskas av särskilda revisorer, och skola i avseende därå samt i fråga om den landstinget tillkommande prövning av revisionsberättelsen bestämmelserna i lagen om landsting äga motsvarande tillämpning. I revisionen skall deltaga ett av länsstyrelsen utsett ombud, som äger att av vägdistriktet åtnjuta ersättning för uppdraget i likhet med de av landstinget utsedda revisorerna. 12 §. Varje år, efter det taxeringsnämndernas arbeten avslutats, skola häradsskrivarna före den 20 juni till vägstyrelsens ordförande insända på årets taxering grundade uppgifter, vilka summariskt angiva antalet repartitionsenheter för vägskatt, vägskattekronor.

170 13 §. Före den 10 juli varje år skall vägstyrelsen till länsstyrelsen insända, jämte de i 12 § omförmälda uppgifter: 1) fullständig redovisning över föregående årets förvaltning; 2) revisorernas berättelse över granskningen av samma förvaltning; 3) styrelsens yttrande över anmärkningar, som må hava förekommit vid granskningen; 4) ett på beräkning över vägkassans behållning vid löpande årets slut samt dess inkomster och utgifter under näst följande år grundat förslag till inkomst- och utgiftsstat för vägkassan under sistnämnda år. De här ovan omförmälda handlingar skola av länsstyrelsen minst trettio dagar före landstingets början överlämnas till landstinget. Inom samma tid äger vägstyrelsen till länsstyrelsen insända de övriga för landstinget avsedda framställningar och förslag, vägstyrelsen aktar nödigt. 14 §. Landstinget skall, innan det åtskiljes, upprätta fullständig inkomst- och utgiftsstat beträffande vägkassan för nästföljande år. Vad därvid finnes utöver beräknade inkomster erforderligt för bestridande av vägkassans utgifter, skall täckas genom vägskatt. Med ledning av de i 12 § omförmälda summariska uppgifter och i sammanhang med statens upprättande skall landstinget fastställa den uttaxering för varje vägskattekrona, som erfordras för skattebehovets fyllande. 15 §. Skyldighet att utgöra vägskatt skall, med den i 16 § tredje stycket stadgade inskränkning, åligga en var, som jämlikt senast fastställda taxeringslängder är inom vägdistriktet skattskyldig till allmän kommunalskatt. Vägskatt utgöres av skattskyldig i förhållande till det antal vägskattekronor och vägskatteören, som påföres honom. 16 §. Vägskattekronor och vägskatteören påföras enligt följande grunder: För varje skattekrona och skatteöre, som enligt kommunalskattelagen påförts skattskyldig såsom underlag för fastighetsskatt, påföras honom en och en halv vägskattekrona respektive ett och ett halvt vägskatteöre. Vad som icke uppgår till helt vägskatteöre bortfaller. Etthundra vägskatteören bilda en vägskattekrona. För varje skattekrona och skatteöre, som enligt kommunalskattelagen påförts skattskyldig såsom underlag för kommunal inkomstskatt, påföres honom en vägskattekrona respektive ett vägskatteöre; dock skall sådan påföring icke ske i fråga om den, som för kommunal inkomstskatt påförts mindre än fyra skattekronor. Beträffande äkta makar skall, därest de i fråga om taxering till kommunal inkomstskatt icke äro att anse såsom av varandra oberoende skattskyldiga, befrielse enligt vad nyss sagts äga rum, allenast om makarna påförts sammanlagt mindre än fyra skattekronor. 17 §. Vad om debitering, uppbörd, indrivning och redovisning av landstingsmedel är stadgat skall äga motsvarande tillämpning beträffande vägskatt.

171 18 §. Till bestridande av kostnaderna för väghållningen utgår bidrag av statsmedel efter ty därom är särskilt stadgat.

AVDELNING I I I . Om vägdistrikt bestående av stad. 19 §. Såsom vägstyrelse i stad skall tjänstgöra den kommunala styrelse eller nämnd, som stadsfullmäktige därtill utse. 20 §. Vad i 9 § är stadgat angående vägstyrelse på landet skall i tillämpliga delar gälla även med avseende å vägstyrelse i stad. 21 §. Vid stadsfullmäktiges behandling av ärende, hörande till vägväsendet, äger landshövdingen eller den han i sitt ställe förordnar att vara tillstädes och deltaga i överläggningarna men ej i besluten. Länsstyrelsen skall skriftligen underrättas om stadsfullmäktigesammanträde, varvid ärende av nyssnämnda art skall behandlas. 22 §. I stadens inkomst- och utgiftsstat skall vad som är att hänföra till väghållningen upptagas skilt från stadens övriga utgifter och inkomster. 23 §. Sedan inkomst- och utgiftsstaten fastställts, skall avskrift av densamma, i vad den avser väghållningen, så fort ske käil tillställas länsstyrelsen. 24 §. Vad i 18 § är sagt om bidrag till kostnaderna för väghållningen skall gälla även beträffande stad. 25 §. Vad utöver de för staden såsom vägdistrikt beräknade inkomster finnes erforderligt för bestridande av kostnaderna för väghållningen skall täckas på sätt är stadgat om kommunala utgifter i allmänhet. 26 §. I revisionen av stadens förvaltning, i vad den avser vägväsendet, skall deltaga ett av länsstyrelsen utsett ombud, som äger att av staden åtnjuta ersättning i likhet med de av stadsfullmäktige utsedda revisorerna.

172 AVDELNING IV. Ö vergångsb estämmelser. 27 §. Denna lag skall, såvitt ej nedan annorlunda stadgas, lända till efterrättelse från och med den 1 januari 1935, och skall vad i lag eller författning är däremot stridande från och med nämnda dag upphöra att gälla. 28 §. Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum, som ersatts genom bestämmelse i denna lag, skall den bestämmelsen i stället tilllämpas. 29 §. Vägstyrelse i vägdistrikt på landet skall enligt denna lags bestämmelser utses första gången under år 1933 samt träda i verksamhet med 1934 års ingång; och skall den häradsskrivare jämlikt 12 § åliggande skyldighet att före den 20 juni till vägstyrelsens ordförande insända i nämnda lagrum avsedda summariska uppgifter inträda år 1934. I enlighet med denna lags bestämmelser skall landstinget under år 1934 fastställa inkomst- och utgiftsstat beträffande vägkassan för följande år samt bestämma, det belopp, vilket år 1934 skall uttaxeras såsom vägskatt. Samma år skola ock utses revisorer för granskning av vägstyrelsens förvaltning under år 1934. Skyldighet att enligt denna lags bestämmelser erlägga vägskatt skall även inträda år 1934, och skall vad i denna lag är stadgat om debitering, uppbörd, indrivning och redovisning av vägskatt samtidigt träda i tillämpning. Vägskatt skall icke utgöras för äldre lotshemman, så länge de äro underkastade lotsningsskyldighet. 30 §. Hittills varande väghållningsdistrikts tillgångar och förpliktelser skola från och med den 1 januari 1935 övertagas av det nya vägdistrikt, i vilket det äldre distriktet uppgått. Finnes äldre väghållningsdistrikt under de tre åren närmast före denna lags ikraftträdande hava upplånat medel till bekostande av utgifter, som skäligen bort täckas genom utdebitering av vägskatt, eller genom underlåtenhet att verkställa skälig utdebitering av sådan skatt föranlett, att fonderade medel förbrukats, eller på annat sätt förorsakat, att det nya vägdistriktet vid övertagande av det äldre distriktets tillgångar och förpliktelser lider förfång, äger länsstyrelsen ålägga distriktet att lämna det nya vägdistriktet skälig gottgörelse. Vägstyrelse i äldre distrikt skall så snart ske kan och senast den 1 juli 1935 till vägstyrelsen i det nya distriktet avgiva fullständig redovisning för förstnämnda, distrikts ekonomiska ställning vid utgången av år 1934. 31 §. Den av vägstyrelse i äldre distrikt under år 1934 utövade förvaltning skall granskas och fråga om ansvarsfrihet därför behandlas i den ordning, som stadgas i lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande på landet. Nämnda lag skall efter den nya lagens ikraftträdande även äga tillämpning, i den mån sådant är nödigt för fullgörande av förpliktelse, som

173 jämlikt 30 § denna lag eller 65 § lagen om allmänna vägar kan för äldre distrikt uppkomma gentemot det nya distriktet. 32 §.

Är enligt de vid denna lags ikraftträdande gällande rättsreglerna angående väghållningsbesvärets fullgörande medlem av stadskommun skyldig att bygga eller underhålla allmän väg eller att i stället härför erlägga särskild avgift till staden, skall skyldighet, som nu nämnts, upphöra från och med denna lags ikraftträdande, såvida icke Konungen, på framställning av staden, förordnar om skyldighetens avskrivning under en tid av tio år, räknade från lagens ikraftträdande. Sådant förordnande må icke meddelas, om skyldigheten är av ringa ekonomisk betydelse för staden. Vad i denna paragraf stadgats skall icke äga tillämpning beträffande skyldighet, som vid denna lags ikraftträdande är föremål för avskrivning. 33 §.

Skall jämlikt 32 § första stycket successiv avskrivning av skyldighet att utföra väghållning äga rum, skall denna skyldighet ersättas av förpliktelse att utgiva en årlig avgift till staden. För avskrivningsperiodens första år skall avgiften utgå med belopp, svarande mot den normala årskostnaden för väghållningens utförande. Beloppet fastställes av länsstyrelsen, och skall därvid hänsyn tagas jämväl till de bidrag av automobilskattemedel och andra statsmedel, som staden åtnjuter eller kan väntas komma att åtnjuta. För avskrivningsperiodens återstående tid nedsättes avgiften årligen med en tiondel av det ursprungliga beloppet, 34 §.

Skall jämlikt 32 § första stycket avgiftsskyldighet successivt avskrivas, skall avgiften för avskrivningsperiodens första år utgå med det belopp, vartill avgiften under åren 1932—1934 årligen i medeltal uppgått. Har vid avgiftens bestämmande hänsyn icke tagits till bidrag, varom fönnäles i 33 §, äger länsstyrelsen föreskriva skälig jämkning av beloppet. För avskrivningsperiodens återstående tid nedsättes avgiften årligen med en tiondel av det för periodens första år bestämda beloppet. Innefattar avgift vederlag jämväl för annat än väghållning, ankommer på Konungen att efter stadens och de avgiftsskyldigas hörande förordna, huru stor del av avgiften skall anses motsvara våghållningsskyldigheten. 35 §. Innan länsstyrelsen jämlikt 33 § fastställer avgift eller jämlikt 34 § föreskriver jämkning av avgift, skall särskild utredning förebringas angående den normala årskostnaden för fullgörande av den väghållningsskyldighet, för vilken vederlag skall utgå, samt angående övriga omständigheter av betydelse för ärendets avgörande. Utredningen skall verkställas av en särskild nämnd, bestående av ordförande och två ledamöter. Ordföranden förordnas av länsstyrelsen, en ledamot utses av stadsfullmäktige och en av de väghållningsskyldiga eller, där fråga är om jämkning av avgift, de avgiftsskyldiga. Sistnämnde ledamot utses å sammanträde inför magistrat eller stadsstyrelse. Sedan nämnden slutfört sin utredning, skall nämndens protokoll jämte övriga till ärendet hörande handlingar insändas till länsstyrelsen. Nämndens ordförande åtnjuter enligt länsstyrelsens beprövande ersättning av allmänna medel.

174 Bilaga

P. M. rörande beräkning av vägunderhållskostnaderna. I syfte att ernå ett system med objektiva grunder för fördelningen av bidragen till barmarksunderhållet har undertecknad på uppdrag av 1929 års vägsakkunniga försöksvis verkställt vissa undersökningar och beräkningar, vilka resulterat i att ett dylikt system synes kunna genomföras efter i huvudsak följande riktlinjer. Kostnaden för barmarksunderhållet kan teoretiskt anses sammansatt av två delar, nämligen en grundkostnad, varmed här förstås sådan kostnad, som under alla förhållanden och oavsett förekomsten av vägtrafik måste nedläggas på vägarna för att dessa över huvud skola vidmakthållas, samt en vägslitningskostnad eller sådan kostnad, som är direkt beroende av vägtrafiken och dess vägslitande inverkan. Grundkostnaden för en grusväg representerar alltså sådana arbeten som dikning, ombyggnad av trumma, vidmakthållande av räcken, röjning av träd samt mindre grusning och hyvling. Vägslitningskostnaden åter föranledes av sådana arbeten som erforderlig hs'vling och grusning, förstärkning av vägbanan, bindning av damm m. m. Från vägingenjörerna hava införskaffats preliminära uppgifter å den för respektive län uppskattade grundkostnaden per vägmeter. En del justeringar av vissa utav dessa uppgifter hava emellertid ansetts nödiga, varefter uppgifterna sammanställts i bifogade bilaga 2, därvid i fall av ändring vägingenjörens uppgift meddelats inom parentes. I samma bilaga hava vidare länens totala väglängder enligt 1930 års vägstatistik införts, och med stöd härav har den totala grundkostnaden för de olika länen kunnat beräknas, utvisande en sammanlagd grundkostnad för hela landet av i runt tal 16-4 miljoner kronor. Uppenbarligen är detta belopp, som endast är approximativt, underkastat förändringar i sammanhang med vägnätets utvidgning och, i någon mån, genom vägarnas förbättring, men siffran giver i allt fall en ganska tillförlitlig uppfattning om storleken av grundkostnaden. Då denna grundkostnad praktiskt taget icke torde skilja sig allt för mycket från hela underhållskostnaden på den tid, då vägtrafiken och vägslitningen var relativt obetydlig, må det vara av intresse att anställa en jämförelse mellan nyss angivna belopp för grundkostnaden och tidigare års kostnader för underhåll. Ar 1919 uppgick underhållskostnaden, omfattande naturaunderhåll, oindelade vägar, broar och färjor samt förvaltning, till cirka 14"2 miljoner kronor för en sammanlagd våglängd av 6 460 mil. Då landets totala väglängd numera utgör i runt tal 7 620 mil, blir 1919 års kostnad, uppräknad med hänsyn till nuvarande väglängd, cirka 16"7 miljoner kronor, alltså något mer än ovan angivna belopp för grundkostnaden. Vidare må nämnas, att motsvarande underhållskostnad för år 1912 utgjorde 9-4 miljoner kronor. Uppräknad med hänsyn till ökad väglängd och ett indextal av 140 blir däremot svarande nukostnad omkring 16'0 miljoner kronor. Vad så beträffar vägslitningskostnaden är först att märka, att de skilda fordonsslagens vägslitning — här räknas endast med personautomobiler, omni-

175 busar och lastautomobiler — är olika och beroende av flera skilda faktorer, men har i denna preliminära undersökning hänsyn tagits endast till olikheten i hjultryck. För bedömning av fördelningen på landets olika delar av den kostnad för hela riket, som orsakas av vägslitningen, har trafikarbetet, uttryckt i årlig trafikmängd, lagts till grund. I bilaga 1 har först lämnats uppgift om automobilbeståndet den 30 september 1931 inom de skilda länen, hämtad ur propositionen nr 174 år 1932 angående ändring i vissa delar av förordningen om automobilskatt m. m. (sid. 26). Med stöd av utredningen i samma proposition (sid. 55) har vidare beräkningen av den årliga trafikmängden baserats på en genomsnittlig körning per år för olika fordonsslag av för personvagnar 1 200 mil » omnibussar 5 000 » » lastvagnar 1800 » Med kännedom om antalet fordon av skilda slag inom varje län och med utgångspunkt från nu angivna genomsnittliga årskörning per fordon kan alltså trafikmängden, uttryckt i fordonsmil, beräknas för varje län. För erhållande av storleken av den trafikmängd, på vilken den relativa vägslitningen kan beräknas, böra emellertid först de på nyss angivet sätt beräknade fordonsmilen omräknas till en enhet under hänsynstagande till hjultrycket. Enligt utredningar, som verkställts av 1931 års väg- och brosakkunniga, uppgår medelhjultrycket för de i efterföljande tabell angivna länen för de skilda fordonsslagen till i tabellen angiven storlek: Stockholms län F o r d o n

Malmöhus län

Göteborgs o. Bohus län

Skaraborgs län

Västerbottens län

Medel- ko- Medel- ko- Medel- ko- MedelMedelkokohjultryck eff. hjultryck eff. hjul try ek eff. hjultryck hj nitryck eff. eff. kgkg. kg. kg. kg. 480 2 060 1060

1 4.3 2.2

475 1900 1180

1 4.0 2.5

500 1900 1120

1 3.8 2.2

460 1440 1120

1 3.1 2.4

460 1520 1240

1 3.3 2.7

Med ledning av dessa uppgifter och då personautomobilernas medelhjultryck är i stort sett konstant kunna således fordonsmilen för omnibusar och lastvagnar omräknas till personfordonsmil enligt de koefficienter, som i bilagan angivas. Härigenom kan för varje län erhållas trafikmängden, uttryckt i personfordonsmil per år. I det i bilaga 1 angivna automobilbeståndet har bortsetts från Stockholms stad, medan i övrigt länsstädernas bestånd medräknats. Då automobilerna i de största städerna huvudsakligen trafikera städernas gator och vägar, har för länen en reduktionskoefficient måst införas, vilken uppskattats dels med stöd av inhämtade uppgifter om automobilbeståndet i de största städerna dels ock med hänsyn till förekomsten av större städer inom vissa län. För Stockholms län har hänsyn måst tagas till att trafikmängden i viss omfattning ökas genom trafik av de från Stockholms stad emanerande automobilerna; koefficienten för detta län har därför satts till 110. För de flesta länen har motsvarande koefficient uppskattats till 1-0, vilket innebär, att i dessa län förekommande automobiler, hemmahörande i städerna, ansetts trafikera länets allmänna vägar i samma utsträckning som landsbygdens automobiler. Sedan den i personfordonsmil per år uttryckta trafikmängden omräknats med användande av nyssnämnda koefficient, hava erhållits de i bilaga 1 angivna

176 siffrorna för medeltrafikmängden per år i personfordonsmil. Dessa siffror äro dock icke direkt användbara för en beräkning av länens procentuella andel i den mot vägslitningen svarande kostnaden. Sålunda måste hänsyn tagas till barmarkstidens längd, den för underhållsarbetena gällande timlönen för de skilda länen samt till underhållets svårighetsgrad på grund av olika geologiska förhållanden i länen, såsom förekomsten av jäslera, grusfyndigheter m. m. Barmarkstidens längd finnes beräknad i Svenska väginstitutets meddelande nr 28 år 1930, och den genomsnittliga timlönen inom olika län har av byråchefen B. Nyström meddelats i Svenska vägföreningens tidskrift, häfte 6 år 1931. Dessa uppgifter hava införts i nyssnämnda bilaga jämte häremot svarande reduktionskoefficienter. Den största svårigheten möter givetvis vid bestämmande av den koefficient, efter vilken trafikmängden bör omräknas med hänsyn till länens olika geologiska förhållanden. I detta hänseende hava vissa uppgifter införskaffats från vägingenjörerna, och med ledning härav och kännedom i övrigt om förhållandena i länen hava ifrågavarande koefficienter uppskattats; de återfinnas i nämnda bilaga. Det må nämnas, att härvid hänsyn tagits till att i vissa delar av Skåne underhållet i stor utsträckning sker medelst användande av makadam i stället för grus ävensom till den rikliga förekomsten av jäslera i övre Norrland. Helt naturligt är det synnerligen vanskligt att fastställa nu ifrågavarande koefficient, vars bestämmande fordrar en ingående kännedom om de skilda länens förhållanden. En mera djupgående prövning av spörsmålet genom det centrala verket i samarbete med vägingenjörerna skulle ock möjligen giva andra koefficienter än de här använda. Det är även möjligt att en reduceringskoefficient borde införas, avseende förekomsten av hästfordonstrafik och interprovinsiell motortrafik samt baserad på utförda trafikräkningar, men materiel saknas för närvarande för bedömande av denna fråga. Koefficienterna för barmarkstidens längd, timlönen och underhållets svårighetsgrad hava i bilagan genom multiplicering med varandra sammanförts till en gemensam koefficient, med vilken den förut beräknade medeltrafikmängden i personfordonsmil omräknats för varje län. Den sålunda erhållna slutliga medeltrafikmängden är alltså beräknad med hänsyn tagen till de viktigaste av de faktorer, som kunna påverka vägslitningskostnaden under barmarkstiden, och giver vid jämförelse med talen för övriga län ett approximativt uttryck för länets andel i landets vägslitningskostnad. Denna andel har uträknats i procent och angivits i bilagan. Såsom en kontroll av de sålunda erhållna procenttalen må tjäna en jämförelse med verkliga förhållandena under åren 1929 och 1930. För detta ändamål har för varje län från den totala underhållskostnaden för vartdera av nämnda år dragits den för länet beräknade grundkostnaden, varefter återstoden, som alltså skulle motsvara vägslitningskostnaden, beräknats i procent av den på samma sätt för hela landet beräknade vägslitningskostnaden. I bilaga 2 hava resultaten härav sammanställts med det på förut angivet sätt beräknade procenttalet för de skilda länen. Det ligger i sakens natur, att de sålunda på skilda linjer erhållna procenttalen för länens delaktighet i vägunderhållskostnaden efter avdrag av grundkostnaden icke kunnat exakt överensstämma och att de delvis t, o. m. ganska avsevärt skilja sig från varandra; den bristande överensstämmelsen kan finna sin förklaring ej minst däri, att på ett eller annat håll den verkliga underhållskostnaden tillåtits överskrida vad som kunnat anses motiverat på grund av vägslitningen eller att på vissa håll förbättringsarbeten inlagts i underhållet i större utsträckning än på andra håll. En granskning av sammanställningen giver dock vid handen, att de på grundval av trafikmängden beräknade procenttalen påfallande väl överensstämma med

177 procenttalen för den verkliga kostnadens fördelning, vilket förhållande i sin mån visar, att de här uppdragna riktlinjerna i stort sett äro användbara för en objektiv fördelning mellan länen av ett fast vägunderhållsbidrag. Med hänsyn till nämnda skiljaktigheter är det tydligt att vid slutgiltigt fastställande av fördelningstalen en viss justering av desamma måste äga rum. Det må här anmärkas, att i förevarande utredning hänsyn icke tagits till de allmänna vägarna inom städernas områden, beträffande vilka vägar städerna enligt vägsakkunnigas förslag skulle var för sig bilda vägdistrikt, jämställda i allt väsentligt med landsbygdsdistrikten. Tillgängligt material för en motsvarande beräkning beträffande grundkostnad och vägslitningskostnad för städernas allmänna vägar är nämligen alltför knappt. I fråga om samtliga här verkställda beräkningar gäller emellertid, att de äro så approximativt gjorda, att en omräkning av desamma i varje fall måste ske, innan det ifrågasatta systemet med mera fasta underhållsbidrag kan genomföras. Vid en dylik omräkning, som synes lämpligen böra verkställas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i samarbete med vägingenjörerna, torde vederbörlig hänsyn kunna tagas även till städernas allmänna vägar. De på grundval av trafikmängden beräknade procenttalen för länens andelar i vägslitningskostnaden äro avsedda att läggas till grund för uppdelning mellan länen av ett riksstatsanslag till vägslitningskostnaden. Stockholm den 1 augusti 1932. Nils Bolinder.

12—322106

au t o m o b i l e r

A n t al

Omnibussar Personvagnar

L ä n

1 Stockholms 2 Uppsala

. . . . . .

> 19 31

ModeltrafikReduktionsmängd i koefficient personforLastvagnar med h ä n s y n d o n s m i l per t i l l de större är Medel hjulstädernas t r y c k i förb i l a r St. h ä l l a n d e t i l l 1 000-tals fordonsmil personvagnar

St.

Medelhjult r y c k i förhällande till personvagnar

4 819

2 489

St. l

den

2 608

8-4

1'10

23 600

2-4

0'95

8 890 11500

3 Södermanlands .

8-1

2-4

0-95

4 Östergötlands . .

5 940

3-5

2 010

2-4

15 700 11700

5 Jönköpings . . .

3 920

2-4

0-95

G Kronobergs . . .

3-1

2-4

ro ro

6180 10 950

7 Kalmar

. . . .

4 002

3-1

2-4

8 Gotlands

. . . .

2-4

1-0

3 760

9 Blekinge

. . . .

3-1

2-4

0-95

5 280

10 K r i s t i a n s t a d s . .

4 563

2-4

l-o

15 070

11 M a l m ö h u s

. . .

4-0

4 874

2-6

0-65

25 800

12 H a l l a n d s

. . . .

2 286

3-1

2-4

l-o

8 670

13 Göteborgs o. Bohus

6 477

3 677

2'4

0'40

10 700

1-1 Älvsborgs

. . .

5 439

3-1

2-4

0-P0

15 950

Skaraborgs . . .

3-1

2-4

12 200

IG V ä r m l a n d s . . .

5 015

3-1

2-4

l-o l-o

17 Örebro

4 622

2-4

0-90

12 300

18 V ä s t m a n l a n d s

3 079

3-1

2-4

0-95

19 Kopparbergs

. .

5 409

3-1

2-4

l-o

13 550

Gävleborgs . . .

4 898

.146

3-1

2'4

' 0-90

12 850

3 638

2'4

12 240

3-1

5a7

2'4

2 012

3-1

2-4

l-o l-o l-o

3-1

ro

20 21

Västernorrlands .

22 J ä m t l a n d s

. . .

23 V ä s t e r b o t t e n s 24 Norrbotten . . .

14 350

6 030 6 900

179 Bilaga 1.

Reduktionskoefficienter Barmarks- Timlön t i d e n s i genommed h ä n s y n längd snitt med h ä n s y n till u n d e r med h ä n s y n till barmarkshållets dygn till timlönen svårighetstiden per å r grad öre 9

11 Reducerad medeltrafikmängd

Total

i fordonsmil i procent av 1 000-tals hela landets fordonsmil

%

0-74

1 39

0-85

0-88

20 700

8-5

0'07

1 •16

l-o

0-78

6 900

2-8

0-72

1 07

0-77

8 900

0'71

1 15

1*0

0-82

12 900

0-72

1 10

0-90

8 300

3-4

0-77

1 21

0-90

0'83

2-1

0-76

1 00

0'75

0-57

6 300

2-6

0'81

1 21

0-75

0-74

2 800

1-2

0-85

1 10

0-85

0-79

4 200

1-7

0-86

1 12

1-10

1-06

15 900

6-5

0-87

1 10

1-20

1-15

29 600

12-1

1 l

0-83

1 10

0-91

7 900

1 17

l-o

0-97

10 400

4'2

0-74

1 16

l-o

0-86

13 700

1 04

0-78

9 500

3-9

1 16

0-73

10 500

4-3

0-67

1 16

l-o l-o

0-78

9 600

3-9

1 13

1*0

0-77

2-9

0-55

1 22

0*67

3-7

0'G2

1 27

l-o l-o

0-79

10 200

4-1

0-54

1 23

1-75

1-17

14 400

5-8

0-48

1 22

1-50

0-88

5 300

2-2

0-48

1 12

1-75

0-94

6 500

2-7

0-48

1 28

1-75

1-08

3-7

'241900

180 Grundkostnad för underhållet Väglängd inom länet år 1930 km.

L ä n

Totalt för länets väglängd kr.

1 1 Stockholms

. . . .

2 Uppsala

Södermanlands . . r, Jönköpings . . c Kronobergs . .

4 Östergötlands

7 8 9 10 11 12 13 14 15 IG 17 18

1'.» 20

21 22 23 24

. . . . . , . ,

Kalmar Gotlands . . . . Blekinge . . . . Kristianstads . . Malmöhus . . . . Hallands . . . . Göteborgs o. Bohus Älvsborgs . . . . Skaraborgs . . . Värmlands . . . Örebro Västmanlands . . Kopparbergs . . . Gävleborgs . . . Västernorrlands . Jämtlands . . . . Västerbottens . . Norrbottens . . .

2 600 1944 2 431 4 094 4 335 3 483 3 557 [ 1404 1299 3131 3 857 2100 2 010 4 633 3 691 4 014 2 530

20 22 20 22 20 20 (22)

15 18 20 27 28 15 23 20 20 25 20 (26)

520 000 430 000 490000 900 000 870 000 700 000 530 000 250 000 260000 840 000 1080000 320000 460 000 930 000 740 000 1000000 500 000 450 000

2 264 3 642

20 20 (23)

720 000

2 767

15 (10)

3 468 3 326

420 000 870 000

4 891 4 732 7G203

25 25

22 (30)

730 000 1 220 000 1190 000 16420 000

FördelningskocfF. för trafikmängden (bil. 1 kol. 16).

181 Bilaga 2.

1930 års underhållskostnader

1929 års underhållskostnader

Verklig kostnad kr.

Verklig kostnad med avdrag Verklig kostnad med avdrag Verklig kostnad av grundkostnaden av grund kostnaden kr. kr.

%

ii

1 500 000

5-5

620 000 1000 000

2-3

2 020 000 1 050 000 1490 000

kr.

%

2 380 000

8 2

1010 000 1250000 2 100 000

580 000 760 000

3-6

1200 000 740 000

5 2

2 450000

1 550 000

3 3

920 000 690 000

&

2-5

1160 000

2 6 27

1790000 1390 000

3-3

590 000 630 000

170 000

0 8

0-7

320 000

700 000 200 000 340 000

2-5

420 000 580 000

1230000 450 000 600 000

1*8

«

2 040000 3 910 000 1110 000

1200 000 2 830000 790 000

5 3

1650 000 3 600 000

6-0

12 4

2 490-000 4 680 000

13-1

11 12

640 000

2 8

790 000 780 000

2-9

1100 000 2 220 000

1110 000 1240 000

2-8

5 6

2 320 000 1810 000

1390000 1070 000

5-1

1 880 000 2 280 000

1 290 000 1140000 1 280 000

3-9

IS

5 6

1 200 000

4-4

IG

1020 000 960 000

520 000 510 000

2 3 23

2 200 000 1 280 000

2-8

17 18

1150 000

5 0

530 000 1 420 000

1-9

1 870 000

980000 2140 000

1280000 2 720 000 1 210 000

860 000 1850 000

3 8

1490000 3 020 000

1070000 2 150 000

3-9

7-8

480 000 740 000

21 32

1430 000 2 820 000

700 000 1600000 1 270 000 27 520 000

2-5

5-8

4-6

1 610 000 1 290 000

1 960 000 1920 000

730 000 22860 000

3 4

5 0

8 0

3 2 100 0

2 460 000

TABELLER

184 Redogörelse för tabellernas innehåll. Statistiska undersökningar hava verkställts dels avseende 12 utvalda landskommuner, nämligen Litslena i Uppsala län, Järstad i Östergötlands län, Bottnaryd i Jönköpings län, Norra Vram och Lyngby i Malmöhus län, Hålanda i Älvsborgs län, Varv och Högstena i Skaraborgs län, Kil i Örebro län, Ramnäs i Västmanlands län, Ramsjö i Gävleborgs län samt Storsjö i Jämtlands län, dels ock avseende tre hela väghållningsdistrikt, nämligen Åkers' i Södermanlands län, Åse i Skaraborgs län samt Karlstads i Värmlands län. Samtliga uppgifter grunda sig på 1930 års taxering utom beträffande Kils socken, för vilken 1931 års taxering legat till grund. Tabell 1 utvisar dels beskattningsföremålen enligt kommunalskattelagen (kol. 3—8) dels ock antalet vägfyrkar, fördelade på olika beskattningsföremål (kol. 9—12), utdebitering pr vägfyrk (kol. 13) samt summan ^av den uträknade vägskatten, likaledes fördelad på olika beskattningsföremål (kol. 14—17). Det torde böra anmärkas, att, enär vägfyrktalslängderna icke v a n t tillgängliga, mindre skiljaktigheter möjligen kunna föreligga vid jämförelse med uppgifterna i nämnda längder. Tabell 2 utvisar antalet skattekronor enligt kommunalskattelagen dels vid ett repartitionstal för jordbruksfastighets jordbruksvärde av 0-06 (kol. 2—9) dels ock vid ett repartitionstal härför av 0'05 (kol. 10—18). Sistnämnda repartitionstal är föreskrivet att gälla från och med den 1 januari 1933. Antalet inkomstskattekronor vid detta repartitionstal har uträknats på så sätt, att till inkomstskattekronorna vid repartitionstalet 0-06 lagts 20 % av de vid repartitionstalet 0-05 bortfallande fastighetsskattekronorna. Till följd av ändrade procentavdrag ökas nämligen inkomstskattekronornas antal vid en sänkning av repartitionstalet. Valet av nämnda procentsats har skett med stöd av den utredning, 1930 års kommunalskatteberedning verkställt rörande repartitionstalen för jordbruksfastighet (Stat. off. utredn. 1931/31). Kol. 8 o. kol. 16 utvisa inkomstskattekronorna vid repartitionstalet 0'06 samt kol. 17 de vid repartitionstalet 0-05 enligt angivna beräkning tillkommande inkomstskattekronorna. Tabell 3 a utvisar för 12 utvalda landskommuner skatteunderlaget, vid olika alternativ i fråga om vägskatteskyldighetens inträdande. Tabell 3 b innehåller för 3 utvalda väghållningsdistrikt uppgifter motsvarande kol. 2 och 3 i tabell 3 a. Beräkningarna i tabell 3 a och b avse skattekronor vid repartitionstalet 0'06 för jordbruksfastighets jordbruksvärde. Genom att jämföra beloppen i dessa tabeller med motsvarande belopp i tabell 2, kol. 5, 6, 8 och 9, kan man finna, för huru stor del av det kommunala skatteunderlaget vägskatt utgöres vid de olika alternativen. Tabell 4 är uppdelad i fem undertabeller (4 a—e), vilka i såväl absoluta (a—d) som relativa (e) tal utvisa vägskattebördans fördelning på olika beskattningsföremål vid olika alternativ.

185 I samtliga dessa tabeller ligger repartitionstalet 0,05 för jordbruksvärdet till grund för beräkningarna. Tabell 4 a utvisar vägskattebördan, fördelad efter vägfyrkar. Tabellerna 4 b, c och d utvisa vägskattebördan, fördelad efter vägskattekronor, vid alternativ I, I I och I I I , vilka skilja sig från varandra med avseende på beskattningen av fastighet. Alternativ I: E n kommunal fastighetsskattekrona motsvarar en vägskattekrona. Alternativ II: En kommunal fastighetsskattekrona motsvarar en och en halv vägskattekrona. Alternativ III: En kommunal fastighetsskattekrona motsvarar två vägskattekronor. Beträffande inkomsten motsvarar vägskattekronan den kommunala skattekronan, men inkomstvägskattekronor påföras endast sådana skattskyldiga, som äro påförda 3 kommunala inkomstskattekronor eller däröver. Tabell 4 e utvisar i procentuella tal vägskattebördans fördelning på de olika beskattningsföremålen enligt olika alternativ. Tabell 5 utvisar verkningarna med avseende å enskilda skattskyldiga av olika alternativ rörande vägskattens utgörande. Tabell 6 a utvisar för 12 utvalda landskommuner samt för Åkers väghållningsdistrikt folkmängden samt antalet ägare av jordbruksfastighet och annan fastighet ävensom antalet av dem, som taxerats till kommunal inkomstskatt (kol. 2—5). Vidare utvisar tabellen antalet skattskyldiga enligt gällande väglag (kol 7) samt vid alt. I och I I (kol. 10) ävensom antalet vägfyrkar resp. vägskattekronor i absoluta (kol. 8, 11 och 13) och relativa tal (kol. 9, 12 och 14). Till slut utvisar tabellen sammanlagda rösttalet vid vägfullmäktigeval vid olika alternativ i fråga om påföring av vägskattekronor. Rösttalet är fördelat på olika grupper skattskyldiga i såväl absoluta (kol. 15 och 18) som i relativa tal (kol. 17 och 20) och är även medelrösttalet per skattskyldig angivet (kol. 16 och 19). Antalet röstberättigade se kol. 10. Tabell 6 b utvisar antalet röstberättigade, fördelade efter rösttal, dels å vägstämma och dels vid vägfullmäktigeval.

186 Tabell 1, utvisande beskattningsföremålen enligt kommunalskattelagen kommuner Taxeringsvärde, Län

K o m m u n

för å jordbruksvärde

Örebro . . . . Västmanlands . Gävleborgs . . Jämtlands . .

Litslena Järstad Bottnaryd Norra Vram Lyngby Hålanda Varv Högstena Kil 1 Ramnäs Ramsjö Storsjö

Södermanlands

Åkers

Uppsala . . . Östergötlands . Jönköpings . . Malmöhus . . Alvsborgs . . Skaraborgs . .

. . . .

kronor

jordbruksfastighet SL skogs- å tomto. ind.värde värde

för annan

2 392 000 602 600 2 994 600 811 600 39 900 851 500 1 376 500 1187 600 1000 2 565100 2 553 300 168 600 2 721 900 2 517 100 2 511600 5 500 1085 000 359 600 1000 1445 600 24 200 453 500 477 700 501400 1800 503 200 3 810 000 975 700 5 000 4 790 700 1 779 2001 486 300 3 265 500 2 063 5004 788 500 6 852 000 605 300 884 400 1 489 700

väghållningsdistrikt. Helgarö Fogdö Vansö Härad Strängnäs ländsk. . . Åker Länna . . • . . . .

755 400 129 200 884 600 1 975 100 215 600 2 190 700 1 293 600 95 500 1 389 100 1 360 100 559 400 1 919 500 1 533 300 527 000 2 060 300 2 422 0001 255 10041000 3 71S 100 1 702 4001154 300 2 856 700 Summa för distriktet 11041 9003936100 41000 15019 000

Skaraborgs

Åse

väghållningsdistrikt. Vänersnäs Flo Sal

1 315 600 303 100 1 618 700 2 292 700 396 200 2 688 900 711 400 711 400 is 1 356 400 9100 3 000 1 368 500 Karaby 680 400 680 800 400 Tun 1 308 200 120 600 1 428 800 Friel 817 700 86 600 904 300 Täng 655 200 37 400 692 600 Håle 942 200 951 000 8 800 Särestad 1 584 700 25 900 1 610 600 Summa för distriktet 11664 500 988100 3000 12 655600 Värmlands

Karlstads väghållningsdistrikt. Hammarö Karlstads ländsk. . . Grava

1 790 300 243 800 10 700 2 044 800 15 452 700 1 219 900 499 600 11600 1 731100 6 666 100 5 224 000 1 424 50028 600 6 677100 10122 3001

Summa för distriktet ! 8234 200 2167 900 50900 10453000 32 241 lOO' 1

Avser 1931 års taxering.

187 ävensom antalet vägfyrkar och uträknad vägskatt i 32 utvalda landsår 1930. Summa enl. komm.skattelagen beskatta .-bar inkomst, kronor

för jordbruk sfastighet

för annan fastighet

för inkomst

12 J3

36 422 10 472 35 440 67 035 31527 18 493 10 289 5 646 66 955 106 532 89 046 16 406

II

A n t a 1 v ii g f y r k a r

Utdebite•ing pr vägsumma fyrk, öre

Uträknad vägskatt, kronor för j ordbruksfas tighet

för annan fastighet

för inkomst

summa

116110 39 270 178 020 493 680 114 880 71020 64 740 18 690 353 990 957 270 313 050 30 600

29 946 8 515 25 651 27 219 25 171 14 456 4 777 5 032 47 907 32 655 68 520 14 897

1213 • 248 991 8 931 1330 627 2 314 127 1372 15 544 J 574 29

5 263 1709 8 798 30 885 5 026 3 410 3198 487 17 676 58 333 18 952 1480

20 20 35 18 21 22 15 20 10 15 20 25

242 6 0 1052 60 7 284 40 1 5 989 20 1703 JO 49 60 34180 a 094 40 2 8 977 35 346 85 3 079 30 12 404 00 3 4 899 U 1607 58 5 559 3() 12 066 30 4 5 285 91 279 30 1 055 4(i 6 620 67 5 3180 >-2 137 94 750 2() 4 068 46 'i 716 ")5 347 10 479 7() 1543 35 7 1006 40 25 40 97 413 1129 20 8 4 790 70 137 20 1 767 6<) 6 695 50 9 4 898 85 2 3316 0 8 749 9 j 15979 8010 13 704 00 314 80 3 790 4 ) 17 809 2011 3 724 25 72 5 370 0 3 4 101 50 12

71300 167 230 99 090 99 990 842 320 998 160 165 700 2443 790

8 846 21907 13 891 19195 20 603 37181 2S567 150190

1067 1938 2114 1684 2193 23 348 1204 33548

12 694 2 781 7 214 31059 20117 4112 24 983 , 20 4104 52 973 75 769 62 279 122 808 37189 7418 140881 324619

556 2 3 2 538 8013 1769 •JO 213 40 4 381 40 387 C0 1442 80 6 2118014 2 778 80 422 i 0 822 4 0 4 023 4015 3 839 00 336 50 820 80 4 996 60 16 4120 60 438 60 10 594 6 0 15153 8017 7 436 80 4 669 C0 12 455 80 24 5616018 5 713 •10 240'i SO 1483 6 0 7 437 80 19 30038 00 0 709t 0 28 176 20 64 923 80 20

178 790 105 820 60140 47180 26 580 120 150 29 690 35 030 38 370 77 690

16187 26 889 7114 13 685 6 808 14 288 9 043 6 926 9 510 16106 126 556

1150 378 2153 509 208 1013 360 131 128 223 6253

10102 4 440 2 822 1770 817 6 576 1215 1519 1261 2 887 33409

27 439 31707 12089 15 964 7 833 21877 \ 30 10 618 8 576 10 899 19 216 166 218

345 ()0 3 030 60 8 23170 21 113' 10 1 332 00 9 512 10 22 645 i)0 846 60 3 626 70 23 2134 JU 4105 :>( 152!'ro 5310 0 4 789 20 24 2 042 40 62!'10 24510 2 349 90 25 4 286 40 303* 50 1 972 80 6 563 10|26 2712 9C 108'( )0 364 5 0 3185 40 27 2 077 8( 39! 50 455 70 2 572 80 28 2 853 00 3 8 ' 10 378 a 0 3 269 70 29 4 831 8C 6 6 ' )0 866 10 5764 80 30 37 966 8C 1875 K) 10022 7 0 49865 40 31

20 448 101 345 17 311 43 905 63 062 66 771 208312 104 530

221 846 105 231 240175 567 252

343 639 1 166 447 17 370008 880094

3 476 U 17 228 35 37 71315 2 58 418 63 32 2 942 87 7 463 35 17 889 57 28 295 99 33 11351 0'} 10 720 34 40 829 75 62 90136 34 117 77(1 lf 35413 34 96 432 e 4149 61598 85

719 440

3 382 050 1622 640 4 051 750 9056 440

,

4 856 10 8 066 70

188 Tabell 2. På grund av 1930 års taxering uträknade skattekronor och vid olika repartitionstal för jordSkattekronor och skatteören vid repartitionstalet 0.00 för jordbruksvärde

summa

för annan fastighet

summa fastighetsskattekronor

inkomstskattekronor

snmma skattekronor

1676 24

2 678 78 1662 04 3153 60 716 94

92 70 18 90 75 45 670 35 103 15 49 65 175 55 10 60 109 90 1167 65 120 90 3 00

1768 91 521 82 1376 89 2 269 77 1612 31 844 99 457 33 312 16 2 788 68 2 829 69 3 274 40 719 94

Åkers väghållningsdistrikt. 13 Helgarö . . . . 51 68 — 453 84 1-1 Fogdö 1185 06 86 241 — 15 Vansö . . . . 776 16 38 JO — 16 Härad . . . . 816 06 223 76 — 17 Strängnäs ländsk. 919 US 210 80 — IX 1453 20 502 04 20 60 19 Länna . . . . 1021 44 461 72 — 20 S:a för distriktet 6625 14 1574 44 20 50

504 9J 1271 80 814 36 1039 88 1130 78 1975 74 1483 16 8220 08

81 JO 586 12 713 00 1299 12 147 30 1418 60 1672 30 3 090 90 159 55 973 91 990 90 1964 81 127 80 1167 62 999 90 2167 52 167 10 1297 88 8 423 80 9 721 08 1752 95 3 728 69 9 981 60 13 710 29 91 05 1574 SJ 1657 00 3 231 21 2526 95 10 747 03 24437 90 35184 93

Ase väghållning sdistrikt. 21 Vänersnäs . . . 789 36 •22 Flo 1375 SJ 23 Sal 426 84 24 813 84 is 25 Karaby . . . . 408 84 26 Tun 784 92 27 Friel 490 62 28 Täng 393 12 29 Håle 565 -52 30 Särestad . . . 950 SJ 31 S:a för distriktet 6998 70

910 60 1534 10 426 84 818 98 408 40 833 16 525 86 408 08 568 84 961 18 7 395 44

K o m m u n

för jordbruksfastighet å jordå tomtå skogsbrukso. ind.värde värde värde

1 1 Litslena . . . . 2 Järstad . . . . 3 Bottnaryd . . . 4 Norra Vram . . 5 Lyngby . . . . 6 Hälanda . . . 7 Varv 8 Högstena . . . 9 Kil 1 10 Ramnäs . . . . 11 Ramsjö . . . . 12 Storsjö . . . .

1435 80 241 0-1 486 96 15 96 825 90 475 04 1531 98 67 44 1506 96 2 JO 651 00 143 84 272 10 9 6b 300 84 — 72 2 286 00 390 28! 1067 52 594 52 1238 10 1915 40 363 18 353 76

121 J-l 158 48

—

3 04

— 16

48 84 34 64 14 96 3 52 10 36 395 24

i

502 92 — — ..O 1301 44 1599 42 — 1509 16 — — 50 795 34 281 78 — 301 56 — 2 50

— —

— — —

1 60

— — — — — —

1 50

87 80 29 85 162 70 38 80 15 75 76 30 27 35 10 JO 9 95 17 45 474 65

997 90 1563 45 589 54 857 28 424 15 909 46 552 61 418 88 578 79 978 63 7 870 09

1161 10 2 930 04 392 70 914 52 1780 20 3157 09 4 936 80 7 206 57 1148 80 2 761 11 710 JO 1555 19 647 40 1104 73 186 90 499 06 3 539 90 6 328 58 9 572 70 12 402 39 3130 50 6 404 90 306 00 1025 94

1787 90 2 785 80 1058 80 2 621 65 601 40 1190 94 471 80 1329 08 265 80 689 95 1201 50 2110 96 296 90 849 51 350 80 768 58 383 70 962 49 776 90 1755 53 7194 40 15 064 49

Karlstads väghållnings-

distrikt. 32 Hammarö . . . 1074 18 33 Karlstads ländsk. 731 .14 84 3134 10 35 S:a för distriktet 4940 52 1

Avser 1931 års taxering.

97 52 199 84 569 80 867 16

5 35 1177 05 7 726 :v>8 903 40 33 820 50 42 723 90 5 80 937 58 3 333 05 4 270 63 16 226 -10 20 497 03 14 30 3 718 50 5 061 15 8 779 65 40517 50 49 297 15 25 45 5 833 13 16120 55 21953 88 90564 40 112 518 08

utvalda landskommuner

skatteören enligt kommunalskattelagen bruksfastighets jordbruksvärde.

Skattekronor och skatteören vid repartitionstalet 0.05 för jordbruksvärde

å jordbruksvärde

summa

het

405 80 688 25 1 276 65 1255 80 542 50 226 75 250 70 1 905 00 889 60 1031 75 302 65

241 D4 15 96 475 14 67 44 2 JO 143 84 9 68 73 390 28 594 52 1915 40 353 76

377 70 987 55 646 KO 680 05 766 65 1211 00 851 JO

51 68 86 24 38 20 223 76 210 80 502 04 461 72

5520 95

1574 44

657 80

1146 35

121 24 158 48

355 70 678 80 340 JO 654 10 408 85 327 60 471 10 792 35

3 64 16 48 24 34 64 14 96 3 52 10 36

5832 25

395 84

89? If

609 95 2 612 00 4113 iic

1196 00

1 437 34

92 70 18 90 75 15 670 35 103 15 49 65 175 55 10 60 109 90 1167 65 120 90 3 00

1529 74

1161 10

440 56 1239 24 2 014 44 1361 15 736 49 411 98 262 OJ 2 407 68 2 651 77 3 068 35 659 11

392 70 1780 JO 4 936 <0 1148 SO 710 20 647 40 186 JO 3 539 90 9 572 70 3130 50 306 JO

annan fastig-

å tomt å skogso. ind. värde värde 12 11 1

,

50 50 2 50

—

4 2 1 76 1163 79 1344 09 1258 00 686 84 236 43 251 42 2 297 78 1484 12 2 947 15 656 41

685 00 903 81 977 45 1733 54 1312 9J

81 20 147 30 159 55 127 80 167 10 1752 95 91 05

7115 89

2 526 95

779 01

87 30 29 85

429 38

1073 79

20 50 20 50

beräkn. inkomst- tillkomm. skatte- inkomstskattekronor kronor

summa fastighetsskattekronor

för

för jordbruksfastighet

510 58

713 30

1221 09

1672 30

844 55

990 JO

999 90 1031 61 1144 55 8 423 JO 3 486 49 9 981 60 1403 97 1657 00 9 642 84 24437 90

2 738 68 i 849 59 2 3 046 97 3 7 002 30 4 2 56018 » 1468 39 6 1068 45 7 458 94 8 6 023 78 9 12 260 05 10 6 239 82 11 977 51 12

15 10 39 30 25 87 27 JO 30 66 48 44 34 04

1238 68 13 2 932 89 14 186132 15 2 058 7116 9 598 41 17 13 516 53 18 3095 01 19 3430155 20

220 81

1787 90 1058 JO

162 ro 38 30

340 86 702 34 443 49 342 56 474 62 802 71

15 75 76 30 27 85 10 JO 9 95 17 46

518 40 721 64 356 11 778 64 470 84 352 76 484 57 820 16

601 40 471 80 265 80 1201 50 296 90 350 30 383 70 776 91

26 31 45 85 14 22 27 12 13 60 26 16 16 35 13 10 18 84 31 69

1 50

6 228 99

474 65

6 703 64

7194 40

233 24

97 52 199 84 569 80

6 35 6 80 14 30

35 80 24 89 104 48

867 16

25 45

998 02 7 726 35 8724 37 33 820 50 815 58 3 333 05 4148 64 16 226 40 3196 It 5 061 15 8 257 25 40 517 6C 5 009 71 16120 55 21130 86 90 564 40

355 1 50

, —

ro

683 34

866 34

47 34 16 Jo 27 33 51 36 50 J3 21 70 9 37 10 J J 76 JO 35 58 41 J7 12 10

1334 18

1304 83

summa skattekronor

2 680 55 21 2 438 23 22 1134 02 23 1220 56 24 635 51 26 2 006 30 26 784 09 27 716 16 28 887 11 29 1 628 75 30 1413128 31

42 580 67 32 20 399 43 33 48 879 23 34 164 67 111859 33 35

190 Tabell 3 a. Skatteunderlaget

12 utvalda landskommuner enligt hetens inAntalet komm.skattekronor, som belöper på beskattningsföremålen enl. väglagen

Litslena

I jordbruksfastighet < annan fastighet | inkomst

84 70

2 562

827 2 596

( jordbrnksfastighet i annan fastighet

l inkomst

257 779

18 90 290 50 812 32

Summa

I I I I Varv

3 inkomstskattekronor eller däröver

1676 92

Summa

Järstad

1676 92 794

AlternaSamtliga fastigsamt inkomstseende skattskyl-

j ordbruksfastighet annan fastighet inkomst

1301 74

1301 75 1440

•14 45 10 99

Summa

1323 2 699

jordbruksfastighet annan fastighet inkomst Summa

1599 670 4 652 6 921

42 35 4 750 60 7 020 37

jordbruksfastighet annan fastighet inkomst

1509 101 757

1509 103 899

2 368

2 511 91

795 47 513

795 49 530

1 375

29 I jordbruksfastighet i annan fastighet

( inkomst

175 55 496 70 954 03

Summa jordbruksfastighet annan fastighet inkomst Summa

Summa

2 816 1599 670

16 15

34 65

191 1930 års taxering vid olika alternativ i fråga om vägskatteskyldig trädande. Alternativ

tiv A.

Alternativ

B.

Skattekronor, avseende skattskyldiga som påförts skattekronor (fastighetseller inkomstskattekronor) till ett antal av

tietsskattekronor skattekronor, avdiga som påförts 4 inkomstskattekronor eller däröver 4

C.

Samtliga fastighetsskattekronor samt inkomstskattekronor, avseende skattskyldiga som påförts skattekronor (fastighets- eller inkomstskattekronor) till ett antal av

3 eller däröver

4 eller däröver

3 eller däröver

4 eller däröver

1636 47

756 80 2 525 74

66 56 75 853 60 2 564 01

791 2 476

90 40

853 60 2 622 54

485 5 272

—

18 90 291 80 813 62

18 272 794

90 70 52

10 19

1301 75 1424

1676 92

24 70

18 90 272 70 794 52

5 — 291 80 788 32

70 763 50

44 75 45 1349 80 2 726 69

08 48 74 1501 60 2 809 42

1599 670

1587 668

4 607 10 6 876 87

98 668 75 4 750 60 7 014 33

42 35

15 788 10 2 400 41 795 49

69 70 931 — 2 465 88 62

40 39

25 55 544 80 1313 97

281 175

78 55

270 152

447 904

40 73

514 938

90 95 20 05

60 90

1424 50 2 695 79 36 75 4 607 10 6 863 21

1676 92

24 70

75 45 1501 60 2 878 49 1599 42 670 35 4 750 60 7 020 37

1676 92

24 70

45 50 2 801 39

670 35 4 607 10 6 876 87

53 05 821 10 2 281 71

103 15 931 — 2 543 31

103 821

15 10

2 433 41

716 58 22 05 533 30 1271 93

795 34 49 65

795 49

544 80 1389 79

533 30 1378 29

281 78 175 55 514 20 971 53

268 148 450 867

68 75 30 73

791 90 2 560 84

175 450 907

34 65

78 55 30 63

192 Tabell 3 a. (forts.)

K

Hög9tena

m

m

Antalet komm.skattekronor, som belöper på beskattningsföremålen enl. väglagen

u n

jordbruksfastighet annan fastighet inkomst Summa

Kil

jordbruksfastighet annan fastighet inkomst Summa

10 Ram näs

jordbruksfastighet annan fastighet inkomst Summa

11 Ramsjö .

j ordbrnksfastighet annan fastighet inkomst Summa

12 Storsjö

jordbruksfastighet annan fastighet inkomst Summa

301 56 9 70 73 40 384 66 2 678 78 108 90 2 663 — 5 450 68

AlternaSamtliga fastigsamt inkomstseende skattskyl3 inkomstskattekronor eller däröver

301 10 101 413

56 60 70 86

2 678 78 109 90 2 860 40 5 649 08

1662 04 1167 40 8 759 30 11548 74

1662 04 1167 65 8 919 20

3153 50 120 10 2 868 60 6 142 20

3153 50

716 94 2 25 222 30 941 99

716 94 3 —

1748 89

120 90 2 766 90 6 041 30

231 30 941 24

193 Alternativ

tiv A. hetsskattekronor skattekronor, avdiga som påförts 4 inkomstskattekronor eller däröver 4

Alternativ

B.

Skattekronor, avseende skattskyldiga som påförts skattekronor (fastighetseller inkomstskattekronor) till ett antal av 3 eller däröver

4 eller däröver

3 eller däröver

4 eller däröver

106 418

40 56

56 60 90 401 06

2 678 109 2 960 5 748

78 90

2 678 78 109 90

20 88

2 749

04 1167 65 8 930 30 11759 99

8 930 30 11722 22

1652 — 1121 75 8 664 30 11438 05

3 087

3153 50 120 90 2 805 60

258 66 7 10 88 90 354 66

301 56 10 60 80 30 392 46

277 74 7 10

3 678 78

2 566 96 80 2 960 20 5 607 16

2 503 16

109 90 2 634 48 5 423 16 1663

1167 65 8 633 90 11463 59 3153 50 120 90 2 628 — 5 902 40 716 94 3 — 218 — 937 94

13—322106

C.

Samtliga fastighetsskattekronor samt inkomstskattekronor, avseende skattskyldiga som påförts skattekronor (fastighets- eller inkomstskattekronor) till ett antal av

106 40 391 24

1656 1135

—

94 95 2 805 60 6 022

628 08 — 25 224 20 852 53

79 2 749 20 5 331 36

83 85 2 657 60 5 829 13 599

— 25 219 819

30 23

301 56 10 60

6 080 — 716 94 3 — 224 20 944 14

10 88

20 5 537 88 04

1167 65 10 8 664 30 11493 99 3153 50 120 90 11 2 657 60 5 832 — 716 3

219 939

30 24

— 12

194 Tabell 3 b. Skatteunderlaget i 3 utvalda vägdistrikt enligt 1930 års taxering vid vägskatteskyldighetens inträdande enligt alternativ A i tabell 3 a.

Antalet komm.skattekronor, som belöper på beskatmingsföremålen enl. väglagen

Alternativ A Skatteunderlaget utgöres av samtliga fastighetsskattekronor samt iDkomstskattekrouor, avseende skattskyldiga som påförts 3 inkomstskattekronor eller däröver

Åkers väghållningsdistrikt.

I

16 Fogdö

Vansö

Härad

j ordbruksfastighet annan fastighet inkomst Summa jordbruksfastighet annan fastighet inkomst

Strängnäs landskommun

Summa jordbruksfastighet annan fastighet inkomst Summa

814 36 159 55 620 30 1594 21

j ordbrnksfastighet annan fastighet inkomst

1039 82

j ordbrnksfastighet annan fastighet inkomst Summa

18 Åker

1271 30

147 20 1088 40 2 506 90

Summa

504 92 79 95 420 30 1005 17

jordbruksfastighet annan fastighet inkomst Snmma

127 55 619 60 1786 97 1130 78

504 81 541 1 127 1271 147 1295 2 714 814 159 "35 1708 1039 127 708 1 875

166 50 7 962 — 9 259 28

1130 167 8131 9 428

1975 74 1752 70

9 379 90 3 108 34

9 540 13 268

Tabell 3 b. (forts.)

195 Alternativ Antalet komm.skattekronor, som belöper på beskattningsföremålen enl. väglagen

19 Länna

I

j ordbruksfastighet annan fastighet inkomst Snmma

[ jordbruksfastighet JO Summa för Åkers väghållnings-1 distrikt . . . . \ a n n a n fastighet inkomst Snmma

1483 91 1120 2 694 8 220 2 524 21211 31955

Åse vftghållningsdistrikt.

I

22 Flo

j ordbrukafastighet annan fastighet inkomst Summa jordbruksfastighet annan fastighet inkomst Summa

23 Sal

jordbruksfastighet annan fastighet inkomst Summa

84 As

j ordbruksfastighet annan fastighet inkomst Samma

J5

Karaby

j ordbrnksfastighet annan fastighet inkomst Summa

910 87 1522 2 520 1534 28 668 2 231 426 162 425 1014 818 38 266 1123 408 15 123 547

55 A

Skatteunderlaget utgöres av samtliga fastighetsskattekronor samt inkomstskattekronor, avseende skattskyldiga som påförts 3 inkomstskattekronor eller däröver

196 Tabell 3 b. (forts.) Alternativ Antalet komm.skattekronor, som belöper på beskattningsföremålen enl. väglagen

K

26 Tun

27 Friel .

Täng

30 Håle

I I I I

j ordbruksfastighet annan fastighet inkomst Summa

1014 1923

j ordbruksfastighet annan fastighet inkomst Summa

525 27 183 735

525 27 199 751

jordbruksfastighet annan fastighet inkomst

408 10

408 10

229 647

229 647

j ordbrnksfastighet annan fastighet inkomst Summa

)

84 70 20 74

568 9 212 791

84 95 40 19

961 18 17 45 450 — 1428 63

jordbruksfastighet

7 395 44

7 395 44

annan fastighet

5 322 60

Summa

473 25 5 035 20 12 903 89

jordbrnksfastighet annan fastighet inkomst Summa

1177 05 7 718 70 33 349 — 42 244 75

Summa

568 9 190 768

961 18 17 15 436 60 1414 93

j ordbruksfastighet annan fastighet inkomst

Särestad

833 76

833 76 989 1899

Summa

A

Skatteunderlaget utgöres av samtliga fastighetsskattekronor samt inkomstskattekronor, avseende skattskyldiga som påförts 3 inkomstskattekronor eller däröver

inkomst

474 65 13192 69

Karlstads väghållningsdistrikt. 3J

I

1177 05 7 726 35 33 455 50 42 368 90

197 Tabell 3 b. (forts.)

K o m m u n

Antalet komm.skattekronor, som belöper på beskattningsföremålen enl. väglagen

33 Karlstads landskommun

. . . .

1 jordbruksfastighet

annan fastighet 1 inkomst Summa

3 330 15 15827 20 20 094 93

f jordbruksfastighet

3 718 50 5 047 95 36110 40 44 876 85

34 [ inkomst Summa [ jordbruksfastighet 35

Summa

för Karlstads

väghållA

annan

fastigliet

( inkomst Summa

58 Alternativ A Skatteunderlaget utgöres av samtliga fastighetsskattekronor samt inkomstskattekronor, avseende skattskyldiga som påförts 3 inkomstskattekronor eller däröver 3 937 58 3333 05 15 887 40 20 158 03 3 718 50 5061 15 36 368 70 45 148 35 6 833 13 85 85 711 60

5 833 13 16 096 80 86 286 60

107 216 53

107 665 28

198 Tabell i a. På grundval av 1930 års taxering för 32 utvalda landskomvägskatteföremålen som erhålles vid sänkning av repartitionstalet för samt beräknad vägskatt med fördelA n t a l

v ä g f y r k a r

K o m m u n

Litslena Järstad Bottnaryd Norra Vrani LyDgby Hålanda Varv Högstena Kil Ramnäs Ramsjö Storsjö Åkers

• .

för annan fastighet

29 946 8 515 25 651 27 2)9 25171 14 456 4 777 5 032 47 907 32 655 68 520 14 897

för inkomst

5 263 1709 8 798 30 885 5 026 3 410 3198 487 17 676 58 333 18 952 1480

8 846 21907 13 891 19195 20 603 37181 28 567

1067 1938 2114 1684 2193 23 348 1204

2 781 7 214 4112 4104 52 973 62 279 7 418

33 548

16187 26 889 7114 13 685 6 808 14 288 9 043 6 926 9 510 16106 126 556

360 131 128 223

10102 4 440 2 822 1770 817 6 576 1215 1519 1261 2 887

6 253

101 345 43 905 63 062

221 846 105 231 240175 567 252

248 991 8 931 1330

627 2 314

127 1372 15 544 1574

väghållningsdistrikt.

Helgarö Fogdö Vansö Härad Strängnäs ländsk Åker Länna Summa för distriktet Åse

för jordbruksfastighet

väghållningsdistrikt.

Vänersnäs Flo Sal Ås Karaby Tun Friel Täng Håle Särestad Summa för distriktet Karlstads väghållningsdistrikt. Hammarö Karlstads ländsk Grava Summa för distriktet

20 448 17 311 66 771 104530

378 2153

509 208 1013

för tillkomm. inkomst

muner uträknade vägfyrkar under förutsättning av sådan ändring av jordbruksfastighets jordbruksvärde till 0.05, utdebitering per vägfyrk ning på olika beskattningsföremål. v i g skatt,

summa

för jordbruksfastighet

för annan fastighet

för inkomst

summa

K

9 Kl

36 740 10 580 35 623 67 375 31861 18 637 10 319 5 712 67 463 106 769 89 321 16 486

20 20 35 18 21 22 15 20 10 15 20 25

12 794 31322 20 289 25164 75 973 123130 37 415 326087

27 614 32 012 12 183 16 144 7 923 22 051 10 727 8 663 11024 19 427 167 768

.

343 877 1 166 609 370 704 881190

17 B e r ä 1.n a d

k ron o r

Otdeb. per vägfyrk, öre

1106 53

37 62 76 72 50 75 712 39 994 77 4 754 63 4 887 38 13 661 81 3 706 18

240 50 49 09 345 06 1599 48 276 37 136 87 345 09 25 11 136 16 2 326 42 313 83 7 21

1761 4 361 2 765 3 821 4102 7 402 5 687 29902

23 68 69 72 05 72 68 77

212 44 385 86 420 90 335 28 436 63 4 648 58 239 71 6 679 40

4 811 7 992 2114 4 067 2 023 4 246 2 687 2 058 2 826 4 787 37 616

24 17 48 57 53 80 84 60 64 16 03

341 81 112 35 639 93 151 29 61 82 301 09 107 00 38 94 38 05 66 28 1858 56

866 72 579 59 269 59 2 006 29 393 53 477 35 411 96 920 81 10390 81

3 471 84 2 939 21 11336 95

17 207 22 7 454 57 10 707 20 35368 99

37 707 17 894 40 897 96498

5 937 1685 8 931 4 874 5 230 3155

17 748 00

359 69 3127 18 5 592 10 1113 80 775 84 485 87 109 32 1804 71 8 766 00 3 833 56 388 11

573 61 1488 66

852 94 853 14 10 587 52 12 463 84 1521 92 28341 63

3 054 62 1410 35

32 53 14 99

7 284 2 094 12 404 12 066 6 620 4 068 1543 1129 6 695 15 979 17 809 4101

40 1 40 2 00 3 30 -1 67 5 46 ii 35 7 20 8 50 9 80 10 20 II 50 12

2 547 6 236 4 039 5 010 15126 24 515 7 449 64923

28 13 20 1-1 53 15 14 16 20 17 14 18 31 19 80 20

67 21 87 22 13 23 45 2-1 94 25 18 26 37 27 89 28 65 29 25 BO 49865 40 :ii 8 207 9 514 3 021 4 798 2 354 6 554 31S8 2 574 3 276 5 774

58 386 28 288 62 941 149615

38 32 31 33 29 34 98 35

200 Tabell 4 b. På grundval av 1930 års taxering och vid repartitionstalet uträknade vägskattekronor Tid alternativ I, utdebitering per vägskatteföreAntal

v i, g s k a t t e k r o n o r

K o m m u n

1 1 2 B 4 5 ti 7 8 B 10

21 22 23 21 25 2C 27 28

It 30

827 290 1440 4 750 899 530 496 101 2 860 8 919 2 766 221

70 50 10 60 60 30 70 70 40 20 90 30

47 16 27 51 50 21 9 10 76 35 41 12

429 1073 685 903 977 1733 1312

38 79 00 81 45 54 92

20 30 55 80 10 95 05

541 1 295 735 708 8131 9 540 1270

50 80 00 30 10 00 10

15 10 39 50 25 87 27 20 30 66 48 44 34 04

81 147 159 127 167 1752 91 2 526

22 221

779 04 1304 83 355 70 683 34 340 36 702 34 443 49 342 56 474 62 802 71

87 29 162 38 15 76 27 10 9 17

30 35 70 30 75 30 35 20 95 45

1548 80 719 60 488 50 320 10 140 00 1014 20 199 30 229 70 212 40 450 00

26 45 14 27 13 26 16 13 18 31

31 85 22 12 60 16 35 10 84 69

väghållningsdistrikt.

998 815 3196

02 59 10

35 05 15

33 455 15 887 36 368

50 40 70

85 711

35 24 104 164

80 39 48

Summa för distriktet

7 726 3 333 5 061 16120

84 23 53 06 23 70 07 02 20 58 27 10

väghållningsdistrikt.

Fogdö

Summa för distriktet

Åse

för tillkomm. inkomst

92 70 18 90 75 45 670 35 103 15 49 65 175 55 10 60 109 90 1167 65 120 90 3 00

Kil

för inkomst I

04 76 79 09 00 84 43 42 78 12 15 41

Lyngoy

Åkers

för annan fastighet

1437 421 1163 1344 1258 686 236 251 2 297 1484 2 947 656

11 12

13 14 15 16 17 18 Ii)

för jordbruksfastighet

väghållningsdistrikt.

Flo Sal

is

Tun Friel Täng Håle

31 Summa för distriktet 32 Karlstads 33 34 35

201 0.05 för jordbruksfastighets jordbruksvärde för 32 utvalda landskommuner krona samt beräknad vägskatt med fördelning på olika beskattningsmål. Utdeb. por vägskattekrona, kr.

B e r ä k n a d för jordbruksfastighet

v ä g s k a t t ,

för annan fastighet

k r o n o r

för inkomst 10

3:03 2:80 4:58 1:77 2:86 3:16 1:68 3:02 1:25 1:38 3:03 4:59

4 352 1181 .5 332 2 379 3 604 2168 397 759 2 878 2 043 8 932 3 015

280 52 345 1186 295 156 295 32 137 1607 366 13

2:02

868 2172 1386 1828 1977 3 507 2 656

164 298 322 258 338 3 547 184

32 085

2 441 2 099 1021 1068 509 1819 686 595 715 1301 12 259

2 405 747 2 706 6 816 2 310 1288 917 373 5 344 11606 5 876 892

1067 2 556 1605 1767 9 306 13 074 2 708

42 215 20 060 44 730 107 006

4:07

1:40

2 651 58

859 54 6 725 30 S500 33 2 721 16 1742 94 850 53 337 60 3 679 08 12 328 84 8 510 79 1072 22

7 284 40 2 094 40 12 404 00 12 066 30 6 620 67 4 068 46 1543 35 1129 20 6 695 50 15 979 80 17 809 20 4101 50

2159 5172 3 248 3 575 18 830 26 456 5 479

1126 25 2 701 93 1539 !60 1488 16 515 19 401 2 638 45411 84

3168 5 307 1446 2 779 1384 2 856 1803 1393 1930 3 265 25336

355 119 661 155 64 310 111 41 40 70 1930

6 406 3113 2 044 1412 624 4 231 877 987 940 1959 22 598

9 930 59 21 8 540 24 4153 40 4 347 59 2 073 24 7 398 78 2 792 80 2 422 4-1 2 911 55 5 295 27 49 865 40

1395 1140 4 468

10 802 4 660 7 076

46 827 22 247 50 996

7 004

22 539

120 071

59 025 28 048 62 541 149615

•

64 923

202 Tabell 4 c. På grundval av 1930 års taxering och vid repartitionstalet muner uträknade vägskattekronor vid alternativ II, utdebitering olika beskattA n t a l

v ä g s k a t t e k r o n o r

K o m m u n

Litslena Järstad Bottnaryd Norra Vram Byngby Hålanda Varv Högstena Kil Ramnäs Ramsjö Storsjö Åkers

Summa för distriktet

10 673

665 513 711

för tillkomm inkomst

139 28 113" 1005 154 74 263 15 164 1751 181

827 290 1440 4 750 899 530 496 101 2 860 8 919 2 766 221

47 16 27 51 50 21 9 10 76 35 41 12

121 220 239 191 250 2 629 137 3 791

541 1295 735 708 8131 9 540 1270 22 221

15 39 25 27 30 48 34

130 44 244 57 23 114 41 15 14 26

1548 719 488 320 140 1014 199 229 212 450

26 45 14 27 13 26 16 13 18 31

1204 9343

väghållningsdistrikt.

3 2 Hammarö 33 Karlstads ländsk 3-1 Grava 35

644 1610 1027 1355 1466 2 600 1969

1168 1957

Summa för distriktet Karlstads

2155 632 1745 2 016 1887 1030 354 377 3 446 2 226 4 420 984

för inkomst

väghållningsdistrikt.

Vänersnäs Flo Sal Äs Karaby Tun Friel 28 Täng 211 Håle 30 Särestad 21 22 23 24 25 26 27

för annan fastighet

väghållningsdistrikt.

Helgarö Fogdö Vausö Härad Strängnäs ländsk Åker Länna

Åse

för jordbruksfastighet

Summa för distriktet

1497 1223 4 794 7 514

11589 4 999 7 591

33 455 50 15 887 40 36 368 70

35 80 24 39 104 48

85 711 | 60

164 I 67

0-05 för jordbruksfastighets jordbruksvärde för 32 utvalda landskomper vägskattekrona samt beräknad vägskatt med fördelning på ningsföreinål. Utdeb. per vägskattekrona, kr.

summa

väg skatt,

B cräk n ad

ki o n o r

för jordbruksfastighet

för annan fastighet

för inkomst

summa

2 011 83

2:30 2:16 3:73 1:54 2:21 2:46 1:37 2:24 1:02 1:24 2:40 3:35

4 953 1369 6 509 3109 4 176 2 530

06 20 40 58 07 03 487 07 843 70 3 524 24 2 750 76 10 624 43 3 303 35

319 51 61 36 422 00 1550 86 342 43 182 88 361 65 35 57 168 56 2164 19 435 84 15 10

663 84 5 472 60 7 405 86 2102 17 1355 55 694 63 249 93 3 002 70 11064 85 6 748 93 783 05

7 284 2 094 12 404 12 066 6 620 4 068 1543 1129 6 695 15 979 17 809 4101

40 i 40 2 00 3

1322 3166 2 027 2 282 9 878 14 818 3410

47 93 69 91 i 1:76 58 17 84 86 907 59

1132 2 833 1807 2 384 2 579 4 574 3 464

98 33 47 82 13 18 32 18 776 23

214 26 388 67 420 98 337 22 440 92 4 625 39 241 56 6 669 00

2 348 1338 1293 14 357 16 866 2 294 39478

979 10 92 44 81 27 93 10 57

2 326 5 570 3 566 4 015 17 377 2 6 0i;.6 5 999 64923

34 13 92 14 89 15 85 16 32 17 50 18 98 19 80 20

62 71 32 68 687 76 J- 3:19 2 208 32 921 90 771 94 958 09 1711 92 15611 26

3 732 61 6 251 81

5031 2 444 1605 1109

21 99 79 09 490 63 3 323 11 688 83 775 55 738 62 1538 61 17 746 43

9182 8 837 4 089 4 566 2196 7 053 2 944 2 465 3 060 5 468 49865

10 21 41 22 59 23 68 24 84 25 80 26 73 27 73 28 32 29 20 30 40 31

27 22 87 36

42 619 43 20 248 59 46 413 92

59 272 28167 62175 149615

75 32 63 33 60 34 98 35

15 967 72 3 326 48 7 823 31 2 991 55 1656 73 1123 73 504 75 6 548 12 12 932 43 7 410 24 1222 51 3170

2 874 2 766 1280 1429

46 577 85 I 22134 74 \ 1:27 48 859 05 117 571 64

I

3 274 1630 3 365 2124 1641 2 274 3 846 29 844

08 76 12 87 31 04 00 80

418 23 140 61 54 183 51 75 45 365 57 131 03 48 87 47 66 83 59 2274 11

1905 1556 6100 9 562

05 82 81 68

14 748 6 362 9 660 30 771

1704 26

m

109 281 94

30 i

67 5 46 6 35 7 20 8 50 9 80 10 20 11 50 12

204 Tabell i d. På grundval av 1930 års taxering och vid repartitionstalet ner uträknade vägskattekronor vid alternativ III, utdebitering per vägningsA n t a l

v ä g s k a t t e k r o n o r

K o m m u n

Litslena Järstad Bottnaryd Norra Vram Lyngby Hålanda Varv Högstena Kil Ramnäs Ramsjö Storsjö Åkers

för annan fastighet

för inkomst

2 874 843 2 327 2 688 2 516 1373 472 502 4 595 2 968 5 894 1312

185 37 150 1340 206 99 351 21 219 2 335 241 6

827 290 1440 4 750 899 530 496 101 2 860 8 919 2 766 221

858 2147 1370 1807 1954 3 467 2 625

162 294 319 255 334 3 505 182

541 1295 735 708 8131 9 540 1270

1558 2 609 711 1366 680 1404 886 685 949 1605 12 457

174 58 325 76 31 152 54 20 19 34

1548 719 488 320 140 1014 199 229 212 450

1996 1631 6 392 10019

15 452 6 666 10122 32 241

för tillkomm. inkomst

väghållningsdistrikt.

Helgarö Fogdö Vansö Härad Strängnäs ländsk Åker Länna Summa för distriktet Ase

för jordbruksfastighet

väghållningsdistrikt.

Vänersnäs Flo Sal

Ås Karaby Tun Friel Täng Håle Särestad Summa för distriktet Karlstads väghållningsdistrikt. Hammarö Karlstads ländsk Grava Summa för distriktet

33 455 15 887 36 368 85 711

50 10 70 60

205 0.05 för jordbruksfastighets jordbruksvärde för 32 utvalda landskommuskattekrona samt beräknad vägskatt med fördelning på olika beskattföremål. Utdeb. per vägskattekrona, summa

kr. 7

G

väg skatt,

B eräk n ad för jordbruksfastighet

för annan fastighet

för inkomst

summa

5 320 41 1487 03 7 316 40 3 673 20 4 536 22 2 759 91

1620 78

540 73 4 613 27 6 561 13 1712 50 1109 04 587 03 198 43 2 536 40 10 035 94 5 591 43 616 73

2 077 55 1183 81 1144 34 12 698 64 14 918 37 2 029 08 34917 79

1:85 1:76 3:14 1:37 1:80 2:01 1:16 1:78 0:86 1:12 1:99 2:64

548 82 893 12 3 969 25 3 326 61 11736 32 3 468 92

343 21 66 64 474 33 1831 97 371 95 199 51 407 50 37 65 189 85 2 617 25 481 45 15 85

1577 76 3 777 48 2 449 97 2 798 72 . 1:56 10 450 86 16 561 42 4112 08 41728 29

1336 12 3 341 36 2 131 54 2 812 42 3 041 57 5 394 33 4 085 46 22 142 80

252 67 458 36 496 48 397 68 519 97 5 454 73 283 32 7 863 21

79 81 52 50 865 82 2 597 64 \ 1157 33 948 32 1200 38 2122 01 18 963 12

4 097 12 6 862 36 1870 70 3 593 82 1790 02 3 693 75 2 332 40 1801 59 2 496 12 4 221 61

459 13 154 36 855 67 201 43

02 05 11 54 13 98 73 635 76 7 751 96 14 258 32 8 944 27 1552 22 3 935 1188 3 946 8 830 3 672 2 024 1329

3 307 3 433 1539 1790

2:63

50 940 04 ) 24 209 07 \ 1:17 52 987 68 128136

kr o n o r

32 759 49

2 330 1904 7 463 11698

62 61 71 94

866 00

4141 91 2 012 83 1321 95

401 28 143 84 53 64 52 33 91 77 2496 28

913 05 403 91 2 735 72 567 07 638 47 608 07 1266 65 14609 63

18 043 00 7 783 52 11819 08

39105 37 18 579 06 42 587 01

37 645 G0

ICO 271 44

82 83

7 2S4 40 1 2 094 40 2 12 404 00 3 12 066 30 4 6 620 67 5 4068 46 6 1543 35 7 1129 20 8 6 695 50 9 15 979 80 10 17 809 20 11 4101 50 12

2 454 79 13 5 877 27 14 3 811 83 15 4 354 44 16 16 260 18 17 25 767 43 18 6 397 86 19 64923 80 20

8 698 16 21 9 029 55 22 4 048 32 23 4 708 30 24 2 276 76 25 6 830 75 26 3 043 31 27 2 493 70 28 3156 52 29 5 580 03 30 49865 40 31

59 478 28 267 61869 149 615

99 32 19 33 80 34 98 35

206 Tabell 4 e, utvisande för år 1930 i 32 utvalda landskommuner den provid olika Vägfyrkar enl. gäll. grunder

Vägfyrkar vid rep.-talet 0.05 för jordbruksvärde

K o m m u n Jordbr.- Annan fasfastighet tighet

Jordbr.- Annan Infasfaskomst Summa tighet tighet

l

8 Litslena Järstad Bottnaryd Norra Vram Byngby Hålanda Varv Högstena Kil Ramnäs Ramsjö Storsjö Åkers

Inkomst

82-2 81-3 72-4 40-6 79-8 78-2 46-4 89-1 71-6 30-7 76-9 90-8

3-3 2-4 8-8 133 4-2 3-4 22-5 2-8 2-0 14-6 1-8 0-2

14-5 16-3 24-8 46-1 16-0 18-4 31-1 8-6 26-4 54-7 21-3 90

1000 100-0 100-0 100-0 100-0 100-0 1000 100-0 100-0 100-0 100-0 100-0

81-5 80-5 72-0 40-4 79-0 77-5 46-1 88-1 710 30-6 76-7 90-3

3-3 2-3 2-8 13-3 4-2 3-4 22-4 2-2 2-0 14-6 1-8 0-2

15-2 17-2 25-2 46-3 16-8 19-1 31-5 9-7 27-0 54-8 21-5 9-5

69-7 70-5 69-1 76-8 27'2 303 76-8

21-9 23-2 20-4 164 69-9 50'7 20-0

1000 1000 100-0 100-0 100-0 100-0 1000

69-2 69-9 68-5 76-3 27-1 30-2 76-4

43-4

lOOo

83 62 10-4 6-7 2-9 19-0 3-2 103

22-5 23-9 21-1 17-0 700 50-8 20-4 43-7

100-0 100-0 1000 100-0 100-0 1000 1000 1000

100-0 100-0 100-0 100-0 100-0 100-0 100-0 1000 100-0 100-0

58-6 84-0 58-4 84-8 85-9 64-8 84-3 800 86-2 82-9

4-2 1-2 17-7 31 2-6 4-6 3-4 1-5 1-2 11

100-0 1000 100-0 100-0 1000 100-0 100-0 100-0 100-0 100-0

100-0

75-4

3-7

37-2 14-8 23-9 12-1 11-5 30-6 12-3 18-5 12-6 160 209

100-0 100-0 100-0 1000

5-9 10-4 180

29-5 26-4 17-0

11-9

23 6

väghållningsdistrikt.

Helgarö Fogdö Vansö Härad Strängnäs ländsk Åker Bänna

Summa för distriktet

8'4 6'3 10-5 6-8 2-9 19-0 32 103

Ase väghållningsdistrikt. Väncrsnäs Flo Sal Ås Karaby Tun Friel Täng Håle Särestad

59-0 84-8 58-8 85-7 86-9 65-3 85-2 808 87-2 83-8

42 1-2 17-8 32 2-7 4-6 34 1-5 12 1-2

Summa för distriktet

3-8

36-8 140 23-4 11-1 10-4 30-1 11-4 17-7 11-6 15-0 20l

Karlstads väghållningsdistrikt. Hammarö Karlstads ländsk Grava

5-9 10-4 180

29-5 26-4 17-1

64-6 63-2 64-9

Summa för distriktet

1-9

23-7

64-4

. . .

64-6 63-2 65-0 64-5

1000 100-0 100-0

1000 1

centuella fördelningen av vägskattebördan på olika beskattningsföremål alternativ. Alternativ I

Alternativ III

Alternativ II

Jordbr.- Annan Jordbr.- Annan Jordbr.- Annan InInfasfasfasfasfasfaskomst Summa komst Summa tighet tighet tighet tighet tighet tighet

Inkomst Snmma 21

59-7 56-4 430 19-7 54-4 53-3 25-8 67-3 43-0 12-8 501 73-5

3-9

2-5 2-8 9-8 4-5 3-9 19 1 2-8 2-1 10-1 2-1 0-3

36-4 411 54-2 70-5 41-1 42-8 55-1 29-9 54-9 77-1 47-8 262

100-0 1000 100-0 1000 100-0 1000 100-0 100-0 1000 1000 1000 1000

68-0 65-4 52-5 25-8 63l 62-2 31-6 74-7 52-6 17-2 59-6 80-5

4-4 2-9 34 12-8 5-2 4-5 234 3-2 2-5 13-5 2-5 0-4

27-6 31-7 44-1 61-4 31-7 33-3 45-0 22-1 449 69-3 37-9 191

100-0 100-0 100-0 100-0 100-0 100-0 100-0 100-0 100-0 100-0 100-0 1000

73-0 710 59-0 30-4 68-5 67-8 35-6 79-1 59-3 20-8 65-9 84-6

4-7 3-2 3-8 15-2 5-6 4-9 26-4 3-3 2-8 16-4 2-7 0-4

22-3 25-8 37-2 54-4 25-9 27-3 38-0 17-6 37-9 62-8 31-4 15-0

100-0 1 100-0 2 100-0 3 1000 4 100-0 5 1000 G 1000 7 100-0 8 1000 8 100-0 1(1 100-0 11 100-0 12

40-2 42-0 42-7 51-2 10-5 13-3 48-5

7-6 5-8 9-9 7-2 1-8 13-4 3-4

52-2 52-2 47-4 41-6 87-7 73-3 48-1

7-9

69-9

48-7 50-8 50-7 59-4 14-9 17-5 57-8 28-9

9-2 7-0 11-8 8-4 2-5 17-8

22-2

100-0 1000 100 0 100-0 100-0 100-0 100-0 1000

42-1 42-2 37-5 32-2 82-6 64-7 38-2 60-8

1000 100-0 1O0-0 100-0 100-0 100-0 100-0 1000

54-4 56-9 55-9 64-6 18-7 209 63-9 341

10-3 7-8 13-0 9-1 3-2 21-2 4-4 12 i

35-3 35-3 31.1 26-3 78-1 57-9 31-7 538

lOö-o 100-0 100-0 1000 100-0 1000 100-0 1000

31-9 62-1 34-8 63-9 66-8 38-6 64-6 57-5 66-3 61-7 50-8

3-6 1-4 16-0 3-6 3-1 4-2 4-0 1-7 1-4 1-3 3-9

64-5 36-5 49-2 32-5 30-1 57-2 31-4 408 32-3 370 45-3

1000 100-0 100-0 100-0 1000 100-0 100-0 100-0 100-0 100-0 1000

40-6 70-7 41-7 71-7 74-2 47-7 72-2

4-6 1-6 19-0 4-0 3-5 5-2 4-4 2-0 1-6 1-5 4-6

54-8 27-7 39-3 243 223 47-1 23-4 31-4 24-1 28-2

100-0 100-0 100-0 100-0 100-0 100-0 100-0 100-0 100-0 100-0 1000

47-1 76-0 46-2 76-3 78-6 541 76-7 72 2 79-1 75-7 65 7

5-3 1-7 21-1 4-3 3-6 5-9 4-7 2-2 1-6 1-6

100-0 100-0 100-0 100-0 1000 1000 100-0 100-0 100-0 100-0 100-0

21 22 23 24 25 20 27 28 29 30

5-o

47-6 22-3 32-7 19-4 17-8 40-0 18-6 256 19-3 22-7 29-3

2-4 4-1 7-2 4-7

18-3 16-6 11-3 15-1

79-3 79-3 81-5

100-0 100-0 100-0

3-2 5-5 9-8

71-9 71-9 74-7

6-4

100-0 100-0 100-0 100-0

3-9 6-7 121 7-8

30-3 27-6 19-1 25-2

65-8 65-7 68-8 670

100-0 100-0 100-0 100-0

32 33 34

80-2

24-9 22-6 15-5 20-6

66-6

74-3 70-3 59-8

4-o 10-3

35-6

73-0

13 14 15

16 17

18 Hi

208 Tabell 5. Verkningarna i avseende på enskilda skattskylTaxering enligt kommunalskattelagen Taxeringsvärde, kronor Den skattskyldige

för jordbruksfastighet

därav skogsvärde

för annan fastighet

4 Alternativ

Taxerad Beskattningsbar inkomst, inkomst. kr. kr.

5 Gällande grunder Ägare av jordbruksfastighet .

Ägare av jordbruksfastighet .

100 000

100 000

Alt.

I

i

II

. »

III

Gällande grunder Alt. I

25 000

>

II

»

III

Gällande grunder Ägare av jordbruksfastighet .

100 000

J Alt. I | » II l > III

50000 Gällande grunder Ägare av jordbruksfastighet .

100 000

75 000

JAH.

I

»

II III

Gällande grunder Ägare av jordbruksfastighet med påförd inkomsttax. . .

100 000

™~

—

3 750

3 000

Alt.

I

>

II

>

III

Gällande grunder Ägare av jordbruksfastighet mod påförd inkomsttax. . .

10 000

5 000

220 Alt.

I

> l »

II III

'Gällande grunder Ägare av jordbruksfastighet med påförd inkomsttax. . .

6 000

—

—

340 Alt.

I II

1 >

III

diga av olika alternativ rörande vägskattens utgörande. Antal

Antal vägfyrkar

rägskattekronor

B e r ä k n a d v ä g s k a t t , kronor Åkers

Åse

Karlstads

v ä ghi llningsdist rikt för för infastigsumma komst het

— — —

— — —

— — — —

— — —

— — —

— — — —

— — —

— — —

— — —

— — —

— — —

50 00

——— ——

50 00

200 00

170 JO

75 00 100 00

75 00

132 00

100 00

156 00

263 00

117 JO JO

200 00

300 JO

—— —— ——

47 50

95 95

66 50

7 1 25

125 40

227 2S

148 20

200 00

300 00

170 00

—— —— ——

45 00

90 90

183 15

63 00

67 50

118 80

215 32

90 00

140 40

236 70

105 30

200 00

300 00

170 00

42 50

85 85

172 97

59 50

6 3 75

112 20

203 36

80 96

85 00

—— —— ——

85 00

132 60

223 55

99 45

240 00

360 00

204 00

50 00

30 00

80 00

161 60

325 60

112 00

75 00

30 00

105 00

184 80

334 95

133 36

100 00

30 00

130 00

202 SO

341 90

22 80

34 20

19 38

4 50

4 50

9 09

18 31

6 75

1 1 SS

21 53

8 57

9 00

—— —— —-

9 00

14 04

23 67

10 53

12 00

18 00

10 20

3 00

3 40

6 40

12 92

26 04

8 96

4 50

3 40

7 90

13 9C

25 20

10 03

6 00

3 40

9 40

14 66

24 72

10 99

47 50 71 25 95 00

95 00

45 00 67 50 90 00

42 50 63 75

— — —

— — —

— — —

— — —

6 75

— — —

— — —

— — —

Ii—322106

Utdebitering Utdebitering Utdebitering pr vägfyrk.: pr vägfyrk.: pr vägfyrk.: 17 öre 20 öre 30 öre pr vägsk.-kr. vid pr vägsk.-kr. vid pr vägsk.-kr. v i d a l t . I 2 0 2 kr. alt. I 4-07 k r . a l t . I 1-40 k r . » 111-27 » » 111-76 > » 113-19 > > I I I 1-17 » > I I I 1-66 > » I I I 2-63 » 16 14 16

— — —

för summa inkomst

— — —

— — —

för fastighet

210 Tabell 5. (forts.) - Taxering enligt kommunalskattelagen Taxeringsvärde, kronor Den skattskyldige

för jordbruksfastighet

därav skogsvärde

för annan fastighet

4 Ägare av annan fastighet . .

Taxerad Beskattningsbar inkomst inkomst, kr. kr.

5 Alternativ

6 Gällande grunder Alt. I » II

30 000

»

III

Gällande grunder Ägare av annan fastighet med påförd inkomsttax. . .

—

—

30 000

6 750

6000 Alt. >

1750 III

Gällande grunder Alt. I 10 000 II »

25 750

III

'.Gällande grunder Alt. I 1000 II >

10 750

I II

III

[Gällande grunder Alt. I 25 000 II >

III

211 Antal vägskattekronor

Antal vägfyrkar

Beräknad vägskatt, kronor Karlstads Åkers väghållningsdistrikt

för för fastiginkomst het

för för infastighet komst

15 22 30 200

600 15 22 30

60 60

40 00 30 30 39 60 46 so

60 00 61 05 71 77 78 90

34 00 21 00 28 57 35 10

120 00 151 50 145 20 140 40

180 00 305 25 263 17 236 70

102 00 105 00 104 77 105 30

19 80 40 70 31 90 26 30

11 22 14 00 12 70 11 70

10 10

13 20 20 20 17 60 15 60

100 00 100 00 100 00

133 20 202 00 176 00 156 00

199 80 407 00 319 00 263 00

113 22 140 00 127 00 117 00

333 20 505 00 440 00 390 00

499 SO 1017 50 797 50 657 50

283 22 350 00 317 50 292 50

66 10

666 100 100 100

1666 Utdebitering Utdebitering Utdebitering pr vägfyrk.: pr vägfyrk.: pr vägfyrk.: 17 öre 30 öre 20 öre pr vägsk.-kr. vid pr vägsk.-kr. vid pr vägsk.-kr.vid alt. I 2-02 kr. alt. 1 4 0 7 kr. alt I 1-40 kr. » 111-27 > > 113-19 » » 111-76 > » III 1-17 » . III 156 . > III 2-63 > II 15 14

1666 250 250 250

250 00 250,00 25o!oO

212 Tabell 6 a, utvisande år 1930 i 12 utvalda landskommuner samt i Åkers vägrier skattskyldiga, dels antalet vägfyrkar, dels ock, vid alternativ I och II, Antal kommunalt skattskyldiga Folkmängd ägare till ägare den av komm av l j a n . jord1930 bruks- annan inkomstfastig- fastig- skatt het het

Kommun

Olika kategorier skattskyldiga

Fastighetsäg. påförda komm. ink.-sk. . . Bitslena . .

> ej påförda > Övriga skattskyldiga

»

. .

Summa

Järstad

87 Fastighetsäg. påförda komm. ink.-sk. . . » ej påförda > > . . Övriga skattskyldiga Summa

Bottnaryd . .

265 Fastighetsäg. påförda komm. ink.-sk. . . > ej påförda > > . . Övriga skattskyldiga Summa Fastighetsäg. påförda komm. ink.-sk. . .

Norra Vram

.

> ej påförda » . Övriga skattskyldiga

»

. .

Summa

Byngby . .

249 Fastighetsäg. påförda komm. ink.-sk. . . > ej påförda > > . . Övriga skattskyldiga Summa

Hålanda

155 Fastighetsäg. påförda komm.'ink.-sk. . . > ej påförda > > . . Övriga skattskyldiga Summa

Varv

140 Fastighetsäg. påförda komm. ink.-sk. . . > ej påförda s > . . Övriga skattskyldiga Summa

hållningsdistrikt folkmängden m. m. ävensom, fördelade på olika kategoantalet vägskattekronor och sammanlagda rösttalet vid vägfullmäktigeval.

antal

Sammanlagda rösttalet vid vägfullmäktigeval

Vägskattekronor

fyrkar

%

antal skattskyldiga

alt. II

alt. I

alt. I

alt. II

antal

%

antal

X

antal

medeltal

%

antal

medeltal

%

1452 51

41-7

189 5-9 281 2-4

33-9

219 6-8 368 31

13 956

32 1122 37 43-2 119 1108 67 427

1663 —

365 60 14-1 43 194 2 596 64 1000

365 60 10-5 3 481 11 1000

87 2-0 15.6 667 29 1000

87 2-0 12-9 674 35 100-0

432 OS 532 245 84 30-3 134 40 16-6 812 32 1000

570 07 53-1 368 76 34-4

79 56 42-5 74 1-7 39-8 33 2-2 17-7 186 26 100-0

92 6-6

42-8

90 2-1 33 2-2

215 30

100-0

168 4-1 339 207 1'6 41-8 120 1-9 243 496 22 1000

193 260 120 673

5-4

33-7

2-0 1-9

45-4

2 690 80 33-0

72 7-2

80 7-7

1212 15

47 25

55-2

2 366

6-5

36 422 1000

3 240 30-9

60-8

8-8

43 15

10 472 1000

18 852

13 945

39-3

2 643

7-5

35 440 1000

27 896

41-6

17-2

27 584

41-2

67 035 1000

4 642

14-7

22 993

72-9

3 892

12-4

31627 1000

36 1583 83 56-2 131 745 26 26-5 487 90 17-3 62 229 2 816 99 1000 11 1959 47 27-9 18 808 10 11-5 383 4 252 80 60-6 412 7 020 37 1000

10-6

18 493 100-0

2 275

8 545 1963

46-2

14-9

4 252 80 52-1 8 155 25 1000

6-6 4-3

983 2-5

89-2

61 3-4 983 25 27

20-9

7-1 5-4 4 87-6 1000

740 26

605 44 44-0 478 75 348 291 10 21-2 1875 29 1000

788 56 43-9 718 12 399 291 10 16-2 1797 78 1000

40 36 140 176 1-3 61-3 71 30 24'7 287 1-7 IOOO

45 4-1 222 1-7 71 3-0

285 02 24-1 560 77 47-4 336 90 28-5

51 36 75 16

1182 69 1000

239 55 40 88 18 38-8 7 87 1-8 378 230 21 1000

47 108

954 03 1000

487 90 13-9 3 505 43 1000

718 40 21-7 3 318 06 looo

10 289 looo

2 203

31-9

15'3

12-6

21-4

5 811 56-5

1899 64 54-2 1117 89

93 4-2 470 2-6 177 20

243 28 25-5 373 85 39-2 336 90 35-3

22-1

134 40 12-5 1073 23 1000

54-6

83 38 131 371 2'1 58-8 177 2-0 28-1 631 22 1000

22 397 25 15-8 178 1396 26 556 88 718 40 28-6 288 2 511 91 1000 11 133 24

7 985 43-2

47-8

50-5

505 27 15-2 2 094 39 63-1

24-0

87 1-8 40-8 218 20 1000

23-9

65-7

21-0

338 2-0 iooo

214 Tabell 6 a. (forts.) Antal kommunalt skattskyld iga Kommun

8 Högstena . . .

Väg-

Folkmängd ägare ägare till den av 1 jan. jord- annan in1930 bruks- fastig- komstfastig- het skatt het

Olika kategorier skattskyldiga

antal skattskyldiga

f Fastighetsäg. påförda komm. ink.-sk. . . » ej påförda > > . .

4 53 q

Summa

9 Kil 1

38 I Fastighetsäg. påförda komm. ink.-sk. . . » ej påförda > » . . 666 ; Summa

10 Ramnäs

. . . .

2 504

[ Fastighetsäg. påförda komm. ink.-sk. . . > ej påförda > » . . 844 j Summa [ Fastighetsäg. påförda komm. ink.-sk. . .

11 Ramsjö

. . . .

533 {

>

ej påförda •

>

. .

59 65 232 168 465 48 71 579 698 51 97 344

12 Storsjö

. . . .

6 Snmma

[ Fastighetsäg. påförda komm. ink.-sk. . . 93 1 > ej påförda > > . .

3 101

Summa

f Fastighetsäg. påförda komm. ink.-sk. . . > ej påförda > > . . 143 '.

23 50

Summa

40 113

14 Åkers v ii gli iillningsdistrikt. 13 Helgarö

14 Fogdö

. . . .

. . . .

Avser år 1931.

( Fastighetsäg. påförda komm. ink.-sk. . . » ej påförda » > . . 293 <

36 125 96

Summa

215 Sammanlagda rösttalet vid vägfullmäktigeval

Vägskattekronor

fyrkar

Antal

%

antal skattskyldiga 10

antal

%

antal

*

antal

medeltal

X

antal

medeltal

%

| 17

9 1

20-6

122 1-1 29-5

4440 78-6 44 0'8 5 646 1000

260 62 63-0 31 10 7-5 413 86 1000

7 67

1542 26 27-3 1935 42 343

147 91 26-0 390 93 68-6 31 10 5-4 569 94 1000

583 7123 40 703 11748 89 1000

7123 40 54-1 1525 13 163 73 1000 1899

6256 66 952

7-0

75-2 15 838 17-8 89 046 1000

665 00 4 701 40 2 312 10

2-4 90-3

7'3

2 104 12

40-6 5-3

244 130

12-8 6-9 80-3

5-4

13-7 8-7 10

1'9 2-6 2-7

1000 14-0

47 60 5-1 714 84 75-9 178 SO 19-0 941 24 1000

50 15 3-9 1072 26 82-4 178 SO 13-7

11 5 6 132 1-8 43 3 6

71-0 23-1

1301 21 1000

ra 1000

539 01 37-9 544 77 38-4 336 90 23-7 1420 68 100-0

34-1

99 90

1-8 15

34-5 314

30-7

24-8

42-9

903 30 26-4 3 423 70 1000

226 622

1-9 1-7 21

38-9 363 1000

48-4

5179 40-8 1375 10-8 12 694 1000

56 62

427 51 37-9 363 18 322 336 9( 29-9

1127 62 1000

133 296

7 678 50 100-0

638 1000

133 3 4 210 1 9 605 2-2 948 2 2

594 93 9-8 3134 27 51-9 2 312 10 38-3 6 041 30 1000

16 406 1000

10 386 33 5 16 065 51-7 4 608 14-8 31069 1000

5 343 72 696 61

50 4161 08 35-4

51 2-0 23

48 542 456 11524 10-8 46 466 43-6 106 532 1000

279 430

47-9 352

1968 89 28-0 208 2 903 13 41-2 516 490 2171 40 30' 8 7 043 42 1000 1214

9 121

4-0 60'6

235 5-7 666 2-5 490 2-3

1-8

70-3 7-4 1000

259 211 511

464 41

17-1 42-5 40-4

22'3

1-5 12

22 635 33'8

2171 40 38-4 5 649 08 1 0 0 0

150 2 2

22-0 72-0 6-0 1000

5-4

27 85

31450 47-0 12 870 19-2 66 955 1000

alt. II

alt. I

alt. II

alt. I

831 89 979 21

306 36-1

903 3C 33'3 2 714 4C 1000

1051 58 1468 82

8-7 61-2 30-1

22-2

5-9

33 6-6 108 2-0 9 1-2

171 2-4 1525 2-6 1965 2 8

16-9 9

77-6 1000 14'6

144 3-7 235 2-1 605 2'2 984 2 3

11 5'5 145 1-4

5-5 72-9 12

23-9 11 61-5

43 3 6

21-6

100-0

108 6-0 128 2 3

33-1 393 13

90 326

1-5 24

27-6 1000

184 312

58 2-4

25-5 43-2 14

226 722

1-7 24

313 1000

216 Tabell 6 a. (forts). Antal kommunalt skattskyldiga Kommun

Folkmängd ägare ägare till den av av komm. 1 jan. jord1930 bruks annan infastig- komstskatt het het

Olika kategorier skattskyldiga

Fastighetsäg. påförda komm. ink.-sk. . . 15 Vansö

. .

> ej påförda > Övriga skattskyldiga

»

. .

Summa | Fastighetsäg. påförda komm. ink.-sk. . . 16 Härad

>

ej påförda >

>

. .

( Övriga skattskyldiga Summa [ Fastighetsäg. påförda komm. ink.-sk. . . 17 Strängnäs ländsk.

>

ej påförda >

>

. .

I Övriga skattskyldiga Summa ääg. påförda komm. ink.-sk. . . 18 Åke

2 624

>

ej påförda >

>

. .

Övriga skattskyldiga . Summa | Fastighetsäg. påförda komm. ink.-sk. . . 19 Bänna

»

ej påförda >

>

. .

Övriga skattskyldiga Summa Summa för 20 Åkers väghållningsdistrikt

f Fastighetsäg. påförda komm. ink.-sk. . 8 612

330 2 659

» ej påförda > Övriga skattskyldiga ,

191 572 1540 Summa 2 303

>

antal

Sammanlagda rösttalet vid vägfullmäktigeval

Vägskattekronor

fyrkar

*

antal skattskyldiga 10

alt. Il

alt. I

alt. II

alt. I

antal

%

antal

%

antal

medeltal

%

antal

medeltal

%

5 003

24-9

499 12

614 98

28-0

5-2

6-1

23-6

12 735

63-3

742 19

43-4

1 113 28

50'7

2-0

46-4

2-7

5 2 3 15

2 379

11-8

467 60

27-4

467 60

21-3

124 B7

29-3

1'7

24-1

20 117 1 0 0 0

2 195 86 1 0 0 0

2'6

iooo

1 7 0 8 91 1 0 0 0

4 698

18-8

375 33

473 9-1

19-3

12-0

5-7

11-1

17 306

69 3

970 39

51-7

1 4 5 5 59

59' 2

2-1

2-6

59-6 16

2-979

11-9

530 20

28-3

530 20

21'5

1-8

1-8

24983 1000

1 8 7 5 92 1 0 0 0

2 459 73 1000

13-7

25-0

1 9 4 8 93

20-7

2 285 30

22-7

5-4

12-7

6-1

12 046

15-9

625 15

6-6

937 72

9-3

2-1

8-8

2-7

11-0 17

44 749

59-1

6 854 90

72'7

6 854 90

78-5

75 769 1 0 0 0

9 428 98 1 0 0 0

10 077 92 1 0 0 0

10-7

15-4

1 6 9 8 80

2 069 50

13-7

5o

10-2

47 875

39-0

2 987 29

22-5

4 480 93

29-6

2'8

7-1

8-3 18

55 963

45-6

8 582 60

64-7

8 582 60

56-7

2-8

82-7

2-8

81-0

16 133 03 1 0 0 0

2 287

2-9

2 336

8-0

122 808 1 0 0 0

780 13 268 69 1 0 0 0

5 477

14-7

448 2-1

15-7

553 26

3-9

16'8

17-5

25 797

69-4

1 3 6 4 17

48-0

2 046 25

56-4

2'5

26-9 19

5 915

36-3

1 0 3 1 90

28-4

1'7

59-2

1-7

55-6

3 631 41 1000

2-0

15-9

1 0 3 1 90

37189 1000

2 844 31 1 0 0 0

69 648

6 229 85

18-9

7 587 57

19-8

16'0

15-7

8 031 58

12 047 36

2'1

18'8

22-1 20

1 6 6 2 18 707 40

18 707 40

48'8

2'5

3 8 3 4 2 33 100' 0

2'6

IOOO

6 766

2-8

lOOo

21-6

137 003

117 968

3 2 4 6 1 9 IOOO

2 4 2 9 32 968 88 100'o

218 Tabell 6 b, utvisande i 12 utvalda landskommuner samt i Åkers väghållderas rösttal, dels ock antalet av dem, som jämlikt föreslagna bestämnämnda år och dessa Antal å vägstämma röstberättigade, fördelade efter rösttal

Kommun samt olika kategorier skattskyldiga

1- 1 1 - 5 1 - 101- 201- 301- 501- över 10 50 100 200 300 500 10001000 Summa

v ä g f y r i. a r 4 | 5 7 8 1 9 6

f Fastighetsäg. påförda komm. 1

Bitslena

. .

. < Fastighetsäg. ej påförda komm. ink.sk [ Övriga skattskyldiga . . . Summa

t

11 37 12 29 23 71

14 9 27

21 5 30

9 1

117 56 204

15 12 5 15 20 30

2 2 5

2 J

47 23

4 1 6

10 50 1 23 11 75

27 10 41

34 5 66

4 2

130 41

4 5 20 154 136 20 158 143

3 60 66

4 6 13

1 4

2 3

18 382 411

24 59 5 30 29 95

31 13 62

28 7 37

14 3

9 1

175 59

—

34 3 39

30 7 39

4 2 8

129 27 166

Fastighetsäg. påförda komm.

1 'I

2 Fastighetsäg. ej påförda komm. ink.sk Övriga skattskyldiga . . . Summa Fastighetsäg. påförda komm.

3 Bottnaryd . . . . < Fastighetsäg. ej påförda komm. ink.sk Övriga skattskyldiga . . . Summa f Fastighetsäg. påförda komm.

4 Norra Vram . . . < Fastighetsäg. ej påförda komm. ink.sk 1 Övriga skattskyldiga . . . Summa f Fastighetsäg. påförda komm.

5 Byngby . . .

. < Fastighetsäg. ej påförda 1 komm. ink.sk 1 Övriga skattskyldiga . . . Summa

6 Hålanda

. .

f Fastighetsäg. påförda komm. I ink.sk 2 . 1 Fastighetsäg. ej påförda komm. lnk.sk 26 35 1 Övriga skattskyldiga . . . 2 13 Summa 28 60

—

ningsdistrikt dels antalet av de vid vägstämma år 1931 röstberättigade och melser om rösträtt vid vägfullmäktigeval skulle ägt deltaga i sådant val röstberättigades rösttal. Antal vid vägfullmäktigeval röstberättigade, fördelade efter rösttal

alternativ

alternativ

I

19 | 20

10 Summa

15 | 1 6 | 17

4 1

4 2

5 1

119 43

7 11

7 16

7 2

— 1 2 — — — 2

— 4

43 15 72

131 62

119 43

56 17 16 23 10 4 79 30 24

64 25 23 10

1 4

8 2

8 1

5 2

5 1

88 40

6 11 15 15

4 1 2 3

— 2

— 2 — — 3 30 7 37

31 7 7 5 38 14

1 2

— — — 1 — 1

— 1

— 4

43 15 72

— 5

— 6 4

82 38 8 33 19 2 115 66 18

1 4 7

—

z

— 7

131 62 229

64 33 23 6 2 33 19 2 2 4 97 58 29 17 10

— 4

2 6

3 12

18 383 412

— — 2 — 3

3 10 1 1

178 88

— 1 — — 1

11 133 24

— 3

— 1 — — 3 — 1

1 6

4 7 1 1 100 128 83 43 104 136 84 44

3 10

— — — 3

115 19 19 7 48 24 5 4 167 49 28 13

4 1

4 2 8

2 2 4

—

95 33 7 7

5 1

103 43

2 3

1 1

1 2

4 13

18 383 412

9 3 2 2 100 128 83 43 109 132 85 48

1 5 8

3 2

3 1

4 1

178 88 288

— 1

133 24 168

71 40 17 5 7 7 1 4 79 49 21 10

1 1

_ —

2 1 4 13 9 14

92 30 12 16 6 48 24 5 4 1 144 58 21 22 10

9 .10 Summa

_

r ö s t e r 22 | 23 | 24 | 25 26 | 27 | 28 [ 29 | 30 | 31

r ö s t e r 1 1 1 1 2 | 13 | 14

1 I 2 3 4

II

4 2 6

3 4

3 2 6

3 2

— 1

220 Tabell 6 b. (forts.) Antal å vägstämma röstberättigade, fördelade efter rösttal

Kommun samt olika kategorier skattskyldiga

50- 101- 201- 301- 501- over 100 200 300 500 1000 Summa

iooo

v ä g f y r k a r

I

Varv

Högstena

10 Summa

' FaBtighetsäg. påförda komm. ink.sk Fastighetsäg. ej påförda komm. ink.sk Övriga skattskyldiga . . .

Fastighetsäg. påförda komm. ink.sk ' Fastighetsäg. ej påförda komm. ink.sk Övriga skattskyldiga . . . Summa [ Fastighetsäg. påförda komm. ink.sk Fastighetsäg. ej påförda komm. ink.sk [ Övriga skattskyldiga . . . Summa

Ramnäs

Fastighetsäg. påförda komm. ink.sk < Fastighetsäg. ej påförda komm. ink.sk Övriga skattskyldiga . . .

11 Ramsjö

| 8

Fastighetsäg. påförda komm. ink.sk Fastighetsäg. ej påförda komm. ink.sk Övriga skattskyldiga . . .

—

90 48 85 42 184 102

38 18

16 4 26

7 2 16

27 14 263 194

294 221

5 8 19

3 2 8

18 47

7 1

13 I 12

5 Summa

Kil

7 Summa

32 218 269

' Fastighetsäg. påförda komm. ink.Bk

12 Storsjö

Fastighetsäg. ej påförda komm. ink.sk : Övriga skattskyldiga . . . Summa

Åkers väghållningsdistrikt. 13

Helgarö .

Fastighetsäg. påförda komm. ink.sk FaBtighetsäg. ej påförda komm. ink.sk Övriga skattskyldiga . . . Snmma

221 Antal vid vägfullmäktigeval röstberättigade, fördelade efter rösttal alternativ 2

alternativ

I 10

8 Summa

1 1 1 1 2 1 18 | I 4 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 i 20 |

_ _

38 3 22 19 63 27

2 1

2 3

— 1 — — 1 1

1 1

2 3

— 2

— 3

36 2 22 19 61 25

3 1

47 47 108

— — 1

— — — — 1

—— — 1

36 10 5 2 41 12

2 3

— —— — 1

30 11 5 2 35 13

55 7 67

— — 2

— 7

1 2

1 1

4 6

259 211

4 18

127 42 25 26 11 6 8 91 73 16 5 6 7 4 218 122 47 36 22 17 14

— — — 12

2 13

1 4 6

„

— — 3

89 11 1 1 1 95 119 21 24 12 189 144 30 29 14

— 8

1 3

112 279

— 11

——

1 3

—— — 2

98 1 99

2 3 5

1 1

35 8 8 48 8 3 84 20 12

3 2 9

— — 5

47 47 108

— 2 — — 1

— — — —

— — 1

55 7 67

— — 12

3 7 1 6 4 25

259 211

— — 12

2 3 15 3 29

70 583

1 1

—

1 10

4 2 6

35 17 5 1 3 3 2 135 235 111 45 17 13 5 171 262 125 50 24 21 12

2 4 6

— — 3

1 4

1 3 6

— 9

112 279

78 17 5 1 95 119 21 24 12 176 149 34 30 14

— 12

3 13

—

— 1 —

10 70 583

1 3 15 3 28

5 14

Summa

1 5 6

48 9 2 5 3 1 135 235 111 45 17 13 185 257 122 66 23 19

22 | 23 | 24 25 | 26 | 27 | 28 29 | 3 0 | 3 1

155 39 32 11 11 4 91 73 16 5 6 7 246 122 55 23 22 11

r ö s t e r

r ö s t e r

3 II

1 1 2

—

1 3 6

3( 9 48 8 79 21

4 3

6 2 9

—

—

56 62 136

—

1 3

91 1

8 3 92 11

104 12 118

12 1

104 12

56 62

13 1 2

222 Tabell 6 b. (forts.) Antal å vägstämma röstberättigade, fördelade efter rösttal

Kommun samt olika kategorier skattskyldiga

1- 10- 5 1 - 101-1201- 301- 501- over 10 50 100 200 I 200 500 1000 1000 Summa v ä g f y r k a r > I 8 I 7 |

2 I 3 1 i

14 Fastighetsäg. påförda komm. ink.sk Fastighetsäg. ej påförda komm. ink.sk Övriga skattskyldiga . . .

Fogdö

Summa

' Fastighetsäg. påförda komm. ink.sk Fastighetsäg. ej påförda komm. ink.sk Övriga skattskyldiga . . .

Vansö

Summa

16 Härad

18 Äker

Bänna

108 29

a

22 42

19 7

26 2

67 28

29 42

23 14

32 4

Summa

15 73

29 12 9 166 121 142

8 11

Summa

197 140 161

23 Fastighetsäg. påförda komm. ink.sk ( Fastighetsäg. ej påförda komm. ink.sk Övriga skattskyldiga . . .

' Fastighetsäg. påförda komm. ink.sk ( Fastighetsäg. ej påförda komm. ink.sk Övriga skattskyldiga . . .

(

1 Fastighetsäg. påförda komm. ink.sk Fastighetsäg. ej påförda komm. ink.sk Övriga skattskyldiga . . .

Summa

29 8

2 Summa

13 12 13

49 58

' Fastighetsäg. påförda komm. ink.sk Fastighetsäg. ej påförda komm. ink.sk Övriga skattskyldiga . . .

i

6 17 13 237 240 145 257 282 174

14 94

7 28

111 39

17 26

13 5 25

Fastighetsäg. påförda komm. ink.sk 20 31 62 24 nmmge\ Fastighetsäg. ej påförda distrikt . . . . | komm. ink.sk 70 184 88 123 60 Övriga skattskyldiga . . . 85 660 426 308 36 Summa 155 864 545 493 110

223 Antal vid vägfullmäktigeval röstberättigade, fördelade efter rösttal

alternativ

I

5 1 6 7

r ö s t e r 18 14 | 15 16 | 17

1 11

alternativ 10

19 20

2 Summa

r ö B 22 | 23 ! 24 | 25 26

t e r 27 28 | 29 30 31

1 11

2 2

130 133

69 14 17 16 92 22 7 5

7 3

1 II

2 Summa 32

130 133

14 82 18 92 22

19 7

4 5

2 3

2 1

4 2

175 41

162 37 25 32

3 11

54 24 48 18

10 5

4 2

100 75

39 21 18 48 18 5

5 2

2 1

4 1

100 75

102 45

87 40 27

105 77

40 24 22 46 19 6

9 2

3 2

105 77

15 1

16 56 3 0 10 46 19 6

2 2

1 1

1 1

o 10

43 17

104 49

87 44 29

4 2 54 7 5 114 127 76 80 36

2 25

1 1

3 3 11

3 3 78 37 21 2 1 481 114 127 76 80 36 25

3 8

2 1

2 3

4 11

78 481'

169 142 85

5 22

602 152 152 84 87 41

7 25

57 22 12 6 2 4 676 147 197 156 110 28

3 9

8 2 12

57 676

780 169 215 170 121 39

3 28

52 158

27 6 8 86 49 16

6 2

1 3

52 158

113 60 30 12

4 22 26 33

86 48

18 5 1 29 11 3 147 197 156 110 28

1 9

7 2 12

176 215 172 119 40

3 27

30 11 86 49

6 16

1 2

— 1

42 28

5 32

1 2 20 10

2 20 7 25

6 29

340 109 62 17 581 440 269 201

—

15 10 74 35

927 578 373 241 116 57

3 1 15 14 77

— 1

1 1

— 2

18 22

8 36

7 10 35 20

6 10

7 27 7 25

578 1662

2 4 2 9 849 569 373 281 117 64 39 27

22 88

2 429

578 264 107 78 47 25 1 6 6 2 581 440 269 201 74

189 20

UTREDNING ANGÅENDE

VÄGHÅLLNINGSBESVÄRET I STÄDERNA PÅ OFFENTLIGT UPPDRAG VERKSTÄLLD

AV

ERIK

SCHALLING

STOCKHOBM 1932 KUNGL. BOKTRYCKERIET.

P. A. NORSTEDT & SÖNER

F Ö R O R D . I en motion (A.K. nr 194) vid 1929 års riksdag framställde herr J o h a n s s o n i B r o m. fl. vissa anmärkningar beträffande nuvarande väghållningsskyldighet inom städerna. Med erinran om att blott ofullständiga bestämmelser funnes i detta ämne, och att vägunderhållet inom städernas områden för närvarande vore ordnat på ett mycket skiftande sätt, påtalade motionärerna särskilt de orättvisor, som yppade sig i fall då väghållningen utom stadsplanen endast ålåge innehavare av jordbruksfastighet. Då enhetliga bestämmelser på området saknades och de stadganden, som ännu tillämpades, måste anses föråldrade, hemställdes om utredning angående nya grunder för väghållningsskyldighetens fördelning inom städerna. — J o r d b r u k s u t s k o t t e t erinrade i sitt utlåtande (nr 24) över motionen om vad enligt utskottets mening gällde i allmänt rättsligt hänseende och om den inverkan, 1862 års kommunallagstiftning fått på besväret i fråga, samt anförde vidare bland annat, att de bestämmelser, som funnes rörande städernas väghållning, vore i hög grad föråldrade och oklara, vilket även medfört, att såväl beträffande väghållningens utförande som vägbördans fördelning skiftande och i vissa avseenden otillfredsställande förhållanden förelåge. I fråga om vägbördan kunde otvivelaktigt påvisas, att denna på sina håll ej vore fördelad efter rättvisa grunder; särskilt torde så hava blivit förhållandet under de senare åren på grund av alltjämt ökade vägunderhållskostnader. E n annan viktig fråga, som i detta avseende påkallade upmärksamhet, vore fördelningen av städerna tillkommande automobilskattemedel; under nuvarande förhållanden torde tillräckliga garantier saknas för att i de städer, där väghållningsskyldighet ålåge en särskild kategori invånare, 'dessas intressen i detta hänseende behörigen iakttoges. Den bristande enhetlighet och de ojämnheter, som i dessa avseenden förelåge, utgjorde enligt utskottets mening i och för sig tillräckliga skäl till en revidering av förhållandena på detta område. Från trafiksynpunkt framstode emellertid behovet av en sådan revidering såsom ännu mera trängande; att tidsenlig lagstiftning helt saknades rörande utförandet av väghållningen å städernas allmänna vägar, inbegripande viktiga delar av landets hårdast trafikerade vägsträckor, måste anses vara ett orimligt och ohållbart förhållande. Vid övervägande av frågan, i vilken ordning revideringen borde komma till stånd, hade utskottet icke förbisett, att den uppfattningen skulle kunna göras gällande, att spörsmålet borde lösas i sammanhang med reglering av samtliga övriga fastighetsonera, beträffande vilka den i princip erkända kommunala likställighetsgrundsatsen ännu icke blivit genomförd. Vid en sådan fullständig regie-

IV

ring mötte emellertid åtskilliga andra svårlösta, med andra lagstiftningskomplex sammanhängande spörsmål. På grund härav syntes kunna befaras, att lösningen av de förevarande vägfrågorna i berörda ordning skulle bliva ställd på lång och oviss sikt, och en sådan utgång borde med hänsyn till föreliggande omständigheter framförallt undvikas. Från anförda synpunkter förordade utskottet för sin del, att en särskild utredning, gående ut på en revidering av bestämmelserna om städernas allmänna vägar, snarast komme till stånd, och hemställde utskottet, att riksdagen i anledning av motionen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville föranstalta om skyndsam utredning angående revidering av bestämmelserna rörande städernas allmänna vägar samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kunde giva anledning. — R i k s d a g e n gjorde, under åberopande av utskottets utlåtande, i und. skrivelse (nr 191) framställning i enlighet med utskottets förslag. Med anledning av riksdagens ifrågavarande skrivelse inhämtades yttranden från städerna och länsstyrelserna i riket samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, kammarkollegiet, styrelsen för Svenska stadsförbundet, Svenska vägföreningen, Svenska vägstyrelsernas förbund och Kungl. Äutomobilklubben. Så gott som enhälligt tillstyrktes den begärda utredningen, varemot olika uppfattningar gjorde sig gällande, vilka frågor borde bliva föremål för ny lagstiftning, och huru de nya bestämmelserna skulle gestaltas. Vad angår den formella avfattningen förordade länsstyrelserna i L i n k ö p i n g och J ö n k ö p i n g en lagstiftning för städernas utomplansområden i enlighet med lagstiftningen för landsbygden, länsstyrelsen i U p p s a l a att väghållningen i sådana delar av stad, där vägarna vore jämförliga med gator, i huvudsak likställdes med gatuhållningen och i sådana, där landsbygdsförhållanden rådde, med väghållningen å landet. Från två städer (Göteborg och Lysekil) samt v ä g - o c h v a t t e n b y g g n a d s s t y r e l s e n tillstyrktes en anslutning av väghållningsbestämmelserna till eller deras sammanarbetning med stadsplanelagstiftningen. E t t stort antal länsstyrelser uttalade önskvärdheten, att länsstyrelserna erhölle samma befogenheter i avseende å vägväsendet i städerna som å landsbygden. Länsstyrelserna i U m e å och L u l e å förordade, att den närmare kontrollen anförtroddes vägingenjörerna, länsstyrelserna i K a l m a r och U m e å samt S v e n s k a v ä g f ö r e n i n g e n och S v e n s k a v ä g s t y r e l s e r n a s förbund, att kontroll övades över användningen av städernas automobilskattemedel. I sistnämnda hänseende yttrade sig i samma riktning länsstyrelserna i H a l m s t a d och Ö s t e r s u n d , vilka tillika förklarade sig anse en undersökning erfordras, huruvida städernas procentuella andel av bilskattemedel (20 %) kunde anses rätt avvägd. V ä g - o c h vattenbyggnadsstyr e l s e n ansåg i fråga om städernas planlagda områden andra bestämmelser ej erfordras än som innefattades i lagen om fastighetsbildning i stad den 12 maj 1917. För utomplansområden borde samma princip fastslås. Vägkonsulenten i Stockholms län förordade bestämmelser, vilka slag av vägar skulle anses för allmänna, samt förklaring genom Kungl. Maj:ts befallningshavande av vissa vägar såsom allmänna.

v I avseende å de nya bestämmelsernas materiella innehåll uttalade sig över ett tjugutal städer samt länsstyrelserna i N y k ö p i n g , L i n k ö p i n g , K a r l s k r o n a och K a r l s t a d samt v ä g - o c h v a t t e n b y g g n a d s s t y r e l s e n för en avveckling av det å fastigheter vilande väghållningsbesväret, genom en kommunalisering på ena eller andra sättet, några städer samt länsstyrelserna i Linköping och Karlstad dessutom för att denna avveckling måtte ske mot vederlag i någon form. I samma riktning yttrade sig S v e n s k a v å g f ö r e n i n g e n och S v e n s k a v ä g s t y r e l s e r n a s f ö r b u n d . T. f. distriktsingenjören i mellersta väg- och vattenbyggnadsdistriktet erinrade om olikheten mellan stad och land i avseende å rätten till anslag av automobilskattemedel för vägunderhåll. Förutsättningen för denna rätt å landet, att vägkassan övertagit allt vägunderhåll, motsvarades ej av någon bestämmelse för stad. E t t stadgande i angivna riktning skulle sannolikt resultera i att städerna självmant övertoge vägunderhållet medelst stadskassorna. K a m m a r k o l l e g i e t vitsordade behovet av en lagstiftning, varigenom ifrågavarande från ett äldre och enklare skede av samhällsutvecklingen härrörande rättsförhållanden vunne en såvitt möjligt enhetlig lösning. Styrelsen för S v e n s k a s t a d s f ö r b u n d e t 1 anförde bland annat, att vid bedömande av skäligheten av den rådande ordningen man från fastighetsägarnas sida syntes vara alltför benägen att bortse från den historiska utvecklingen. Fastigheternas ägare hade från början haft och i en del städer alltjämt bibehållit helt andra skyldigheter med avseende å vägunderhållet än stadens invånare i gemen. Vid bedömande av rättvisan i nu tillämpad praxis finge man icke bortse från dessa fakta. Skäl syntes emellertid föreligga att nu generellt upptaga föreliggande fråga till utredning och söka åstadkomma ensartade normer. Helst skulle styrelsen för sin del sett, att spörsmålet löstes i samband med en reglering •— genom ändrad stadsplanelagstiftning eller i annan ordning — av samtliga övriga fastighetsonera, beträffande vilka den i princip erkända kommunala likställighetsgrundsatsen ännu ej blivit genomförd. Såsom jordbruksutskottet anmärkt, skulle en sådan fullständig reglering emellertid upprulla många invecklade problem, varigenom lösningen av förevarande vägfrågor skulle bliva ställd på lång och oviss sikt. Då styrelsen förutsatte, att såväl stadsförbundet som de enskilda städerna i sinom tid skulle beredas tillfälle att yttra sig rörande den blivande utredningens resultat, saknade styrelsen i föreliggande sammanhang anledning att närmare ingå på de önskemål som i frågan kunde hysas från städernas sida. Styrelsen funne sig dock böra uttala, att ett eventuellt överflyttande på kommunaldebetsedeln av kostnaderna för de allmänna vägarna i städerna syntes till fullo motivera, att statsbidrag och automobilskattemedel till byggande och underhåll av dessa vägar tilldelades städerna i enahanda omfatting som landsbygden. S v e n s k a vägföre n i n g e n uttalade, att ingen skillnad funnes mellan landets allmänna vägar med avseende å deras användning, vare sig de bekostades av städerna eller vägdistrikten, samt ansåg det vara ådagalagt, att tidsenlig lagstiftning saknades rörande utförandet av väghållningen å städernas allmänna vägar och tillsynen 1

SFT 1929 B. 380.

VI

av densamma, att den ordning, som i gällande författningar vore bestämd för behandling av frågan om anläggning eller omläggning av allmänna vägar inom stad, icke överallt iakttoges, att vägbördans fördelning ej skedde på enhetligt sätt och på sina håll ej efter rättvisa grunder, samt att garanti saknades för att i de städer, där väghållningsskyldighet ålåge en särskild kategori invånare, dessas intressen bleve iakttagna vid automobilskattemedlens fördelning. Kungl. Maj:ts befallningshavande borde icke endast äga skyldighet och befogenhet att utöva tillsyn över städernas väghållning utan därjämte utöva viss kontroll över städernas sätt att handhava de ordinarie bilskattemedlen, som icke vore avsedda för andra ändamål än väghållningen, ävensom att städernas anslag i övrigt för hithörande ändamål icke genom automobilskattemedlens tillkomst otillbörligt beskures. Det torde bland annat förekomma, att städerna i huvudsak finansierade sitt gatuväsende med hjälp av bilskattemedlen, och att således bestämmelserna om användning av städernas bilskattemedel tolkades på olika sätt. E t t förtydligande av dessa bestämmelser syntes önskvärt. S v e n s k a v ä g s t y r e l s e r n a s f ö r b u n d framförde i huvudsak enahanda önskemål som vägföreningen. K u n g l . Ä l u t o m o b i l k l u b b e n anslöt sig till jordbruksutskottets uttalande beträffande fördelningen av städerna tillkommande automobilskattemedel. Det syntes, som om i åtskilliga fall städerna tillkommande automobilskattemedel huvudsakligen användes för att minska städernas egna anslag till gatuunderhåll, och hade det enligt uppgift till och med inträffat, att en stad använt uteslutande automobilskattemedel för stadens gatuarbeten. Tillfredsställande kontroll över användningen av nämnda medel saknades tydligen. I första hand borde de anlitas för att sätta in- och utfartsvägarna i sådant skick såväl beträffande bredd som beläggning, som krävdes för den nuvarande trafiken, samt vidare för anbringande av vägvisare och trafiktecken till ledning för automobilisterna. Den 29 november 1929 förekom ärendet inför K u n g l . M a j : t 1 i sammanhang med frågan om revision av lagen angående väghållningsbesvärets utgörande på landet den 23 oktober 1891. Föredragande departementschefen hänvisade i fråga om förstnämnda ärende till jordbruksutskottets ovan berörda utlåtande. Såsom utskottet framhållit, vore de bestämmelser, som funnes rörande städernas väghållning, föråldrade och oklara, vilket även medfört, att såväl beträffande väghållningens utförande som vägbördans fördelning skiftande och i vissa avseenden otillfredsställande förhållanden förelåge. En utredning beträffande detta invecklade spörsmål borde komma till stånd. Med hänsyn till de beröringspunkter, som berörda spörsmål och frågan om revision av väglagen i viss mån syntes äga, syntes utredningarna, som i allt fall torde få verkställas av särskilda inom kommunikationsdepartementet tillkallade sakkunniga, böra sammanföras och uppdragas åt samma personer. Äv vikt vore, att utredningen i all erforderlig utsträckning verkställdes i samarbete med på närliggande områden arbetande utredningar, närmast den av Kungl. Maj:t den 18 oktober 1929 beslutade utredningen av frågan om rationell utjämning av skattetrycket inom kommunerna. 1

Statsrådsprotokollet i frågan publicerat (kommunikationsdepartementet).

VII

Såsom s a k k u n n i g a för utredningen angående väglagstiftningen hava tillkallats landshövdingen G. R. Sederholm, ordförande, riksdagsmännen N. E. Nilsson i Antnäs, K. E. Andersson i Eliantorp, E. B. Andersson i Fältenborg och C. J . Johansson i Uppmälby, drätseldirektören i Västerås Th. Öberg och extra byråchefen i kommunikationsdepartementet majoren N. L. Bolinder. 1 De sakkunniga benämnas i utredningen »1929 års vägsakkunniga». På framställning av de sakkunniga medgav Kungl. Maj:t den 7 februari 1930 att åt undertecknad finge uppdragas att för de sakkunnigas räkning verkställa särskild utredning beträffande väghållningsbesväret i stad. Uppdraget tog sin början den 8 i samma månad. Genom de sakkunnigas cirkulärskrivelse den 31 maj 1930 (Bil. B) hava från samtliga städer inhämtats vissa uppgifter (»primäruppgifterna»), vilka sedermera i mån av behov kompletterats — så har skett i avsevärd omfattning. Den utredning, som här avlämnas, är uppdelad i två huvudavdelningar, den förra innefattande en rättshistorisk översikt, erforderlig för analysen av den väsentligen å sedvana vilande gällande rätten, den senare en redogörelse för det aktuella läget. Denna senare avdelning är ägnad dels nämnda analys (kap. I ) , dels en undersökning av besvärets ekonomiska innebörd såväl ur kommunernas som skattebetalarnes synpunkt (kap. I I ) . Stockholm den 15 juli 1931. ERIK SCHALLING. Såsom sekreterare tjänstgör hovrättsrådet Nils Ljunggren.

I N N E H Å L L . A V D . I. RÄTTSHISTORISK ÖVERSIKT. Kap. I. Tiden intill 1784 års lag.

Sid.

Medeltiden Nyare tiden intill 1734 års lag Allmänna forhållanden s. 4. — Staderna s. 11.

1 4

Kap. II. 1734 års lag och tiden därefter. Besvärets omfattning

14 Nybyggnad s. 14. — Underhåll s. 16. — Vinterväghållning s. 17. Hämtande av vägbyggnads- och väglagningsämnen

.

18 Grindar och andra säkerhetsanordningar

19 Väg-, bro- och färjpenningar Statsbidrag Särskilda skyldigheter för utomstående Väghållningsenheter och deras bestämning Besvärets fördelning inom enheterna Proces8uella regler (beslut och kontroll) Rättsskydd (för vägar, broar och färjor) Förvärv av och rätt till vägmark Speciella förhållanden i städerna Besvärets omfattning s. 29. — Nybyggnad och underhån s. 30. — VinterväghåUning B. 32. — Väg-, bro- och färjpenningar s. 32. — Statsbidrag B. 32. — Särskilda skyldigheter av utomstående B. 33. — PrivaträttsUga skyldigheter B. 34. — VäghållningBenheter och deras bestämning B. 34. — Besvärets fördelning inom enheterna B. 35. — ProcesBuella regler (beslut och kontroU) s. 38.

20 20 21 21 22 23 27 27 29

X

Kap. H L Sid. 1862 års kommunallagstiftning och dess betydelse fSr väghållningsbesväret i städerna

44 Kap. IV. Stadsinkorporeringars och stadsbildningars inverkan å räghållningsbesräret. Inkorporeringar Stadsutbrytningar Bestämmelser till förebyggande av dubbelbeskattning för väghållning . . .

52 57 58

Kap. V. Allmänna väglagstiftningen efter 1862 Allmänna linjer s. 60. (Lagen om väghållningsbesvärets utgörande på landet aVio 1891 m. m. s. 61.) — Gatas förhånande tiU väg s. 68. — Särskilda statsbidrag s. 69.

60 Kap. VE. Rättsutveckling for städerna under inverkan av väglagstiftningen för landsbygden Särskilda skyldigheter s. 73. — Bidrag av statamedel s. 78.

73 Kap. V I I . Enskilda vägar

79 A V D . II. NÄRVARANDE LÄGE. Kap. I. Gällande rätt. Begreppet allmän, väg Rättsskydd för väg, bro och färja m. m Väghållningsbesvärets territoriella omfattning

83 85 86

XI Sid. Besvärets sakliga omfattning Nybyggnad och underhåll s. 87. — Väg-, färj- och bropenningar s. 92. — Statsbidrag 8. 93. — Rätt till vägbyggnads- och väglagningsämnen 3. 94. — Andra inskränkningar i jordägares rätt över sin egendom till förmån för allmän väg s. 96. — Inkorporerings inverkan å väghållningsbesväret s. 96.

87 Besvärets fördelning Ansvaret för kostnaderna s. 97. — Vägdelningsgrunder s. 101. — Frihet från besväret s. 103. — Likställighetens genomförande s. 105.

97 Särskilda skyldigheter av utomstående Offentligrättsliga s. 106 — PrivaträttsUga s. 109.

106 Kan med gällande rätt en utvidgning av väghållningsskyldigheten för fastighetsägare ske? 111 Förutsättningarna för avveckling av fastigheternas väghållningsbesvär enligt gällande rätt 114 Vad karaktär har Kungl. Maj:ts medverkan vid likställighetsöverenskommelse? Allmän vägs förhållande till stadsplan och gata Allmän vägs förhållande till andra landtrafikleder Väg- och brobyggnad enligt vattenlagen Beslut och kontroll i avseende å allmän väg Kompetensregleringen s. 123. — Trafikregler s. 128. — Allmän tillsyn 8. 129.

115 116 117 121 123

Kap. II. Yägkållnlngsbesvärets ekonomiska innebörd. Allmänna synpunkter 131 Statistiskt material 131 Nuvarande belastning å de skattskyldiga 134 I städerna såsom helhet s. 134. — Där vägskatt utgår 8. 135. — Där väghållningsbesvär fortfarande åUgger fastighetsägare in natura s. 136. Väghållningsbesvärets relativa betydelse för den kommunala ekonomien . . 142 Bro- och färjpenningar s. 142. — Fastighetsavgifter s. 142. — Kvarstående fastighetsonus 8. 143. — Statsbidrag s. 144. — Det av stadskommunerna såsom sådana burna väghållningsbesväret s. 145. Jämförelse mellan väghållningsbördan i stad och på landsbygden

xn

Bilagor: Sid. A. Tabeller. I. Sammandrag av uppgifter år 1930 ang. allmänna väghållningen (vägar, broar, färjor) i städerna 152 II. Sammandrag för samtliga städer rörande allmänna väghållningen enligt 1930 års uppgifter 162 III. Jämförelse

mellan

allmänna väghållningen m. m. i städerna och på

landsbygden 1910, 1920 och 1930

164 B. 1929 års vägsakkunnigas cirkulär den 31 maj 1930

165 C. Namnregister

T E Y C K T A K Ä L L O B. FÖRFATTNINGS- OCH RIKSDAGSTRYCK:

SCHLYTER; Sveriges gamla lagar; 1734 års lag; K. Plaeater, Resolutioner, Förordningar etc. (»Årstrycket»); Svensk Författningssamling (1825 ff.); MODÉE, Utdrag av Publique Handlingar (1718— 1794); Stockholm 1742—1829 (cit. MODÉE); SOHMEDEMAN, Kongl. Stadgar etc. (»justitieverket»), Stockholm 1706; BACKMAN, Lagsamling, Örebro, Stockholm, Norrköping 1831—78); LLLIENBERG, Lagsamling, Stockholm 1875 ff. (cit. LILIENBERG); STIERNMAN, Riksdagars och mötens beslut (1521—1731) Stockholm 1728—33; STLERNMAN, Commerce-, politie- och oeconomie förf. Stockholm 1797 ff. (1523—1718); Svenska riksdagsakter 1521—1718 (under utg.), 1719—1800 (under utg.) Stockholm 1887, 1909 ff; Riksdagstryck från och med 1809; STYFFE, Samling av instruktioner för högre och lägre tjänstemän vid lantregeringen i Sverige och Finland, Stockholm 1852; STYFPE, Samling av Instructioner rörande den civila förvaltningen i Sverige och Finland, Stockholm 1856; STOCKHOLMS STADSBÖCKER från äldre tid, utg. av Samf. för utgiv. av handskr. rörande Skand. hist. Stockholm 1876 ff. STOCKHOLMS STADS PRIVILEGIER 1423—1700, utg. av E. Hildebrand och A. Bratt, Stockholm 1900 ff. KONUNG GUSTAF Isa REGISTBATUR (1521—1560), utg. av Riksarkivet, Stockholm 1861—1916 (cit. G. I:s registr.). SVENSKA RIKSRÅDETS PROTOKOLL (1621 ff), utg. av Riksarkivet.

Stockholm 1878 ff.

LAGFÖRSLAG I CARL IX:S TID. Sthlm 1864 (Handl. rör. Sv. historia utg. av Riksarkivet, Ser. II). FÖRARBETENA TILL 1734 ÅRS LAG 1686—1736, utg. av W. SJÖGREN. Uppsala 1900—09. KOMMUNALLAGSKOMMITTÉNS

BETÄNKANDE

1859,

Stockholm

1859.

HEDIN, A., Likställighetsöverenskommelserna i städerna, Stockholm 1882. (P. M. nr 26 till Skatteregleringskommitténs betänkande; cit. HEDIN). VÄGLAGSKOMMITTERADES (1876 års) BETÄNKANDE, 1880, Stockholm 1881. VÄOKOMMISSIONENS (1911 års) BETÄNKANDEN, Stockholm 1916 ff. VÄGSAKKUNNIGAS (1920 års) BETÄNKANDE.

BBANTING, Handbok innehållande (cit.

Stockholm 1921.

Svenska författningar e t c , Stockholm, Örebro 1827—31

BBANTING).

SCHMIDT, Juridiskt arkiv, Kristianstad 1830—1862. NAUMANN, Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Stockholm 1864—1888. WALLDÉN m. fl., Samling av kungl. brev och resolutioner ang. tillämpningen av kommunalförordningarna (Vi 1863—»7, 1909). Stockholm 1872—1909 (cit. W.). HOLM, SKASSTEDT, Nytt juridiskt arkiv (fr. o. m. 1874), Stockholm 1875 ff. (cit. N. J . A.). REGERINGSRÄTTENS ÅRSBOK (fr. o. m. '/« 1909). Stockholm 1912 ff. (cit. R. Å.). STATISTISK

ÅRSBOK, Stockholm 1914 ff.

ÅRSBOK FÖR SVERIGES KOMMUNER.

Stockholm 1918 ff.

ALLMÄNNA VÄGHÅLLNINGSBESVÄRET Å LANDET. Statistiska tabeller, utg. av k. jordbruksdepartementet

(för 1906—18), k. kommunikationsdepartementet (för 1919—24) samt k. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen (för 1925 ff).

Litteratur. CARLSSON, A. B., Historisk översikt av den svenska centralförvaltningen, Stockholm 1913 (Departementalkommitterades betänkanden I I I ) . HERLTTZ, N., Utredning angående vissa spörsmål rörande städernas domstolsväsen. Stockholm 1923 (St. off. utr. 1923: 6, Just.dep.). — Svensk stadsförvaltning på 1830-talet, Stockholm 1924. — Privilegier etc. för Sveriges städer I (1251—1523). Stockholm 1927.

XIV HILDEBRAND, E., Svenska Statsförfattningens historiska utveckling. Stockholm 1896. HOLMBÄCK, Å., Frågan om äganderätten tUl häradsallmänningarna från 1800-talets början till nutiden. Stockholm 1930. KJELLBERG, J . W., Stadsstyrelsen, Stockholm 1882 (P. M. nr 44 till Skatteregleringskommitténs betänkande). LAGERROTH, F., Indelnings- och grundskatteväsendets avskrivning. Lund 1927. LARSSON, YNGVE, Inkorporeringsproblemet, Stockholm 1912.

LINDH, E., Om skyldigheten a t t ombesörja och bekosta anläggning och underhåll av gatu-, väg- och ledningsnät samt gaturenhållning i svenska och utländska städer. Stockholm 1915 (cit. LINDH). NOTHIN, T., Städernas särskilda skyldigheter och rättigheter i förhånande till staten, Stockholm 1922. RYDIN, H. L., P . M. ang. det svenska skatteväsendets utveckling. Stockholm 1882 (Bil. till Skatteregleringskommitténs betänkanden). SUNDBERG, HALVAR G. F., Rätten till väg och gata (Juridiska fakultetens i Uppsala minnesskrift 1929, nr 13). Uppsala 1929. — Kommunal olikställighet i städerna. Stockholm 1930. THULIN, G., Ang. likställighetsöverenskommelser beträffande anläggning ooh underhåll av gator i städer och stadsliknande samhällen (I festskrift för P . Fahlbeck, Lund 1915). STADSHISTORISK ooh TOPOGRAFISK LITTERATUR (citerad i texten). STATSVETENSKAPLIG TIDSKRIFT (cit. SVT). SVENSKA STADSFÖRBUNDETS TIDSKRIFT (cit. SFT).

OTRYCKTA

KÄLLOR.

Kammarkollegiets

arkiv:

Protokoll, registratur och ankomna kungl. brev samt handlingar därtUl. Handlingar till kollegiets und. utlåtande «•/, 1787 ang. vägdelningsgrunder i städerna (för Götalandskapen i Sandbergska saml., se kammarark. nedan). l:a prov. kont. nr 42, taxor och uppgifter å bro- och färjpenningar (9 vol.). 2:a » » » 4, Högebro, Bohus samt Nye eller Orrekulla broar (1 vol.). » 234, avgifter vid broar ooh färjor (1 vol.). » 352,bro- och färjtaxor (1 vol.). i) 354, vägar och broar i Halland (1 vol.). » 354'/j, Ängelholms brotvist (1 vol.). 3:e » » » 2, Kungl. brev ang. taxor för broar och färjor (1 vol.). Akt. kont. nr 7, Diverse ang. städernas jordar. » 8, Uppgifter rörande städernas donationsjordar ur 1852 års kommittéhandlingar. 1852 års stadsbeskattningskommittés handlingar.

Ka mm ar arkiv

et:

Kammarkollegiets protokoU ooh registratur före år 1700. — Sandbergska samlingen.

Riksarkivet: Riksregistraturet och akter tiU kungl. beslut. Stadshistoriska institutets excerpter (kortregister över beslut rörande städerna). Ser. »Kommunikationsanstalter, vägar, broar och färjor».

Kommunikationsdepartementet: Handlingar till Kungl. Maj:ts beslut 2, /u 1929 ang. tillkallande av väglagstiftningssakkunniga (KM:ts remiss med anledning av riksd. skriv. 191/1929 ang. väghållningsbesväret i städerna). Uppgifter införskaffade från städernas magistrater år 1930 av 1929 års vägkommitté.

Upp s al a

universitetsbibliotek:

ELEBS, J., Historia om vägarna i Sverige (9 vol. manuBkr. från 1790-talet; cit. ELERS, Väghist.).

XV

FÖRKORTNINGAR. = Byggningabalken. BB = Lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad. FBL H. L. = Hälsingelagen. JB = Jordabalken. = Kungl. förordningen nj3 1862 ang. kommunalstyrelse å landet. F. K. L. = » » » » » » i stad. F . K. S. J. K. = Justitiekanslern. Kbfde = Kungl. Maj:ts befallningshavande. KR. L. L. = Kristoffers landslag. L. K. = Stora lagkommissionen (1686—1734). L. K. S. = Lagen om kommunalstyrelse i stad "/» 1930. M. E. L. L. = Magnus Erikssons Landslag. » » Stadslag. M. E . St. L = R. F. = Regeringsformen (6/0 1809). Sfme = Stadsfullmäktige. SFT = Svenska stadsförbundets tidskrift. S. L. = Södermannalagen. = Statsvetenskaplig tidskrift. SVT U. L. = Upplandslagen. VG. L. = Västgötalagen, I Äldre, II Yngre. VM. L. = Västmannalagen. ÖG.L. = Östgötalagen.

AVD.

I. RÄTTSHISTOEISK ÖVERSIKT. Kap. I. Tiden intill 1734 års lag.

Redan under tidig medeltid gällde i Sverige såsom regel, att tingslag (härad) eller socken ooh därinom by för sitt område röjde f a r v ä g och byggde b r o samt höll dem vid makt. 1 Grunden för indelningen var uppenbarligen den vidare eller snävare kretsen av dem, som hade det närmaste intresset av vägen eller bron. Inom by torde varje bonde i regel hava tagit del i denna skyldighet i förhållande till sin andel i byn.2 All jord bar denna börda, alltså även privilegierad sådan. 3 På ett äldre skede berodde väg- och brobyggnad i mycket på frivilligt åtagande; på de kyrkliga myndigheternas iver för sådant kulturarbete tyda runstenarnas och rimkrönikornas vittnesbörd och lagbestämmelser härom.* Landslagarna känna ock bro, vars underhåll åligger landskap, »landsbro», eller flera härad, 5 vare sig samfällt eller så, att varje härad (hundare) har sin lott (»lottskiftad bro»). Möttes två väghållningsenheter i brolagd ström, torde regeln hava varit, att vardera enheten byggde halva bron.6 Var bro »öför», vare sig den förstörts eller skadats av flod eller eld, skulle f ä r j a hållas, till dess bron kommit i fargillt skick.7 Bestämmelser om bredden å vägar funnos redan i landskapslagarna. 8 I landslagarna 9 stadgas, att landsväg och tingsväg skulle vara 10 alnar bred samt kyrkoväg, fäväg och kvarnväg jämte tillhörande broar 5 alnar. ' U L Vidh B XX-3, XXIII; ÖG. L. BB: IV:1, V pr.; VM.L. II BB I pr. (»Värde var vägar och broar, gårdar och grindar, så långt hans bolstad räcker»), XX:1; M.E.L.L. BB XXIV:2 XXVII; KR. L L BB III, XXIX:2. Jfr HOLMBÄOK, Studier över de sv. allmännmgarnas historia 1 (19JU) s. Zb. a'v(l L I J B VIII: »Led ooh gärdesgårdar och broar skola attungar emellan skiftas». — U.L. Vidh V. I pr. » delas allmän väg till och från varje by have så den by farväg för mindre ligger som den för mera ligger.» - M.E.L.L. BB XXVIL1; KR.L.L. I I I pr.: »Alle äga broar bygga och vägar röja, så den, som mindre äger i by, som den där mera äger, var efter ägor sina.»_ 3 U.L. Kk. B. 11:4: »Alle präster och kyrko landbor de äge broar bygga, gärdesgardar gärda och vä^ar röja (som andra bönder) eller efter landslag bota.» Se ock H.L. Vidh. B XVIII: 1. ° VG. L. IV:16 (biskop Bengt); ÖG. L. BB IV:1 (själabro); ELERS Väghist. I s. 71 ff, VIII ant. om Jämtl. av A. A. Burman s. 8. _ _ ^ ^ __ , , .. , .. „. , ' M E L L BB XXVII:1; KR.L.L. BB 111:2. Jfr ÖG. L. BB IV:2 (»sexharadsbro», over Motala ström); U.L. Vidh. B. XXIII:4; VM. L. II BB XXIII:3 (fyra landsbroar). • ÖG. L. BB IV:2; KR.L.L. BB 11:1. ' M.E.L.L. BB XXVII-.2; KR.L.L. BB 111:4. ,, , , . 8 ÖG L BB IV pr.: »Nu skall vara tingsväg och landsväg, karls väg ooh konungs, tio alnar bred»; V:l: »Nu skall vara kvarna väg och kyrkoväg fem alnar bred»; U.L. Vidh. B III: »Da skall (allman) väg vara tio alnar bred». • M.E.L.L. BB XXVII-.l; KR.L.L. BB 111:1,2. 1—312349

2 Till väganläggning erforderlig m a r k skulle tagas av bys oskiftade ägor eller av allmänningsmark (socken-, härads- eller landsallmänning) . 1 Om e n s k i l d a vägar, som ej erfordrades för den allmänna samfärdseln, gällde, att varje by fick för sig sörja därför. De som hade behov av vägen fingo deltaga i dess hållande, och hade den, som ville bygga, vitsord. 2 Fråga om anläggning eller omläggning av allmän väg tillhörde h ä r a d s r ä t t e n s handläggning: »Var som vill allmänna väg åter täppa och annan nyan lägga, han skall för till tings fara och taga dom till att väg lägga av den stad han förre låg. Han skall lägga den å själv sins bolstad jämngenan och jämngodan, som han förr låg». 3 Väg åtnjuter r ä t t s s k y d d : »Var som — —• — river gamla vägar och gamla grindställen och haver ej dom för sig, bote 3 marker, och ligge väg som han förut varit. Varde envar vägar och broar och grindar, så långt hans bolstad räcker.»* Försummad brohållning, som orsakar skada för vägfarande, medför s k a d e s t å n d s s k y l d i g h e t för den brohållningsskyldige. 5 Bland konungens uppgifter namnes i »Konunga- och hövdingastyrelsen» (IV:2:8) att »skåda och stödja allmänna vägar i rike sino, de evärdeligen skola faras vinter och sommar, landa mellan [och] köpstäder, allmoge till tarv», och enligt U.L. (Vidh. B. X X I I I : 2) är konung målsägande beträffande alla broar, som ligga i allmän väg. Enligt S.L. (BB X X I V : 2) hade länsman att hålla »konungs syn» å broar, där skada timat i följd av brist i brohållningen. Regelbunden tillsyn över broarna stadgas genom landslagarnas föreskrift,''' att brosyn skall hållas två gånger årligen, en vid Valborgsmässa och en vid Mikelsmässa »och inga flera». Motsvarande bestämmelse om vägar saknas, men sannolikt blott på grund av lagens kasuistiska avfattning. 7 Strängnäs stadga 1437 (p. 17) och Kalmar recess 1474 (p. 17) erinra om lagens stadganden om bro- och vägröjning utan att nämna något närmare härom. Kalmar recess 1483 påbjuder slutligen (p. 37), att häradshövding och nämnd skall hålla b r o - och v ä g s y n två gånger årligen vid Valborgsmässa och Mikelsmässa.8 Vederbörligt u n d e r h å l l för tryggande av samfärdselns obehindrade fortgång tryggas genom dessa syner samt genom bötesbestämmelser och åtalsrätt för var man. Om v i n t e r v ä g h å I l n i n g e n lämnas särskilda föreskrifter: »Vare lag samma (10 markers bot), om landsvägar, kyrkovägar och kvarnvägar oröjda, ligga eller obroade, där pussar äro eller annat menföre, och skola alla vägar 6 alnar högt röjda vara,.»9 Väghållningsenheterna voro — allt efter vägarnas ändamål — landskap, härad och socken. Motsvarande bestämmelser saknas i s t a d s l a g a r n a , förmodligen när1

KR.L.L. BB VII; M.E.L.L. BB VI. • U.L. Vidh. B.23; H.L. Vidh. B. 18. • KR.L.L. BB II pr. Jfr VM. L. I. BB 21 pr. « KR.L.L. BB I I pr.; U.L. Vidh. B. 23 pr.; S.L. BB 24:4. » KR.L.L. BB 111:5, jfr M.E.L.L. BB XXVIL3; U.L. Vidh. B. XXIIL2,6. • M.E.L.L. BB XXVIL4; KR.L.L. BB 111:7. Jfr ÖG. L. R B . IV, S.L. BB XXIV:2. ' Syn ang. »vägaröjning» stadgas i S.L. BB XXIV:2. 8 HADORPH, Bjärköarätten, Sthlm 1687. » KR.L.L. BB 111:6.

3 mast emedan städernas agrara områden (borgarnes åkrar och ängar) voro begränsade till sin omfattning och icke av huvudsaklig betydelse; för övrigt voro de under äldre tid knappast avskilda från bondejorden. Ursprungligen tillkommo i stad kommunala rättigheter och åvilade skyldigheter (»borgerlig tunga») b o r g a r n e d. v. s. de burskapsägande näringsidkarne. Jämte dessa ägde frälsemän, präster och konungstjänare rätt att bosätta sig i stad och där förvärva fastighet utan att vinna burskap, alltså utan rätt att deltaga i den kommunala självstyrelsen och såsom regel utan skyldighet att bidraga till kostnaden härför. G a t u h å l l n i n g e n synes dock hava såväl enligt Bjärköarätten (41),* som Magnus Erikssons stadslag (BB VI, V I I I ) 2 ålegat tomtägare — vare sig borgare eller ej — var och en utanför sin tomt. 3 M.E.St.L. har emellertid i Kon. B. XV: 12 bestämmelsen: »Alle skola de vård och vaku (vakthållning mot inbrott, brandfara, i försvarssyfte m. m.) i stadenom göra, som byamän äro och burskap utgivit hava»; och denna inskränkning av vissa kommunala besvär till borgarne synes här och var hava tagits till intäkt från frälsemäns sida för anspråk på frihet från borgerlig tunga. Huruvida även gatuoch väghållning därvid avsetts är tvivelaktigt, och anspråken synas, såvitt angår fastigheter, i vaije fall knappast hava medfört någon allmän inskränkning för frälsets del i ansvaret för gatuhållningen.* Då stad fastighetsrättsligt sett fortfarande var by — märk benämningen byamän i stadslagen 5 — och tillika tingslag, torde under medeltiden landslagens regler om v ä g h å l l n i n g hava i tillämpliga delar gällt även i stad. Landslagen ägde betydelse för stads rättsskipning och stadslagen i viss mån för landsbygdens. Liksom hemmans lott i lantby (byamålet) ursprungligen stod i viss relation till tomten men sedermera i följd av skiftenas orubblighet skattetalet (hemmantalet) oftast blev byamål, var stadsfastighets lott i stadsbyn sannolikt beräknad efter tomtetal —• senare efter olika grunder i olika städer. 8 Stadsfastigheterna — med tomterna var i allmänhet förenad jord (åker, betesmark och planterhagar) utanför det bebyggda området —• svarade för trafiklederna (vägar, broar och färjor) utanför detta område. Mötte stad härad i ström, svarade i regel vardera cmheten för sin geografiskt bestämda andel av bron. Gustaf Vasa ålade, 1 »Vilken som ej bygger sina broar innan stämmodag, fogden och rådet lyser, bote 3 öre; var som ej rensar sina gator (»gatur och stratur») före den dag, som förelägges, bötc 3 öre.» * »Var som ej rensar sina gator den dag fogatin och rådmän före lägge, bote 3 öre penningar til tveskif tes, konungen och staden. Broar han sina gator ej den dag, honom före läggs, bote tre öre penningar till tveskiftes som förr är sagt.» s Genom k. plakatet 30/4 1649 om gatuläggningen och renlighet i Stockholm stadgades, att tomtägare skulle vara skyldiga »var för sitt hus, gård och tomt, att låta förfärdiga och reparera nya, goda och lika lagda jämna gator således, att vardera presterar och låter lägga halva gatan på sin sida så långt hans tomt räcker, och andre halvparten skall den vara förpliktad att lägga låta, som bor på andra sidan mitt emot». STIERNMAN, Commerceförf. II s. 583. 4 Jfr hertig Knuts av Halland priv. för Halmstad "U 1327: » 0 c a v e l e v i a t t D r o n s k a 1 1 byggas hos fornemda vår by av dem, som henne tillförne pläga a t t bygga. Och alla andra broar uti staden skola borgare uppehålla —• —» HERLITZ, Priv. I s. 279. * Jfr LARSSON, Inkorp. probl. I s. 304. Se ock G. I:s registr. IV: 133 (br. u / 4 1527 ang. Strängnäs). » Jfr landshövdingen i Värmlands län e/10 1781 (i ärende ang. vägdelningsgrunder för städerna, se sid. 35 ff. nedan): »Vad lagen i 25 kap. BB föreskriver i avseende till landet, att var skall sitt skifte få efter den del han i by äger, tyckes även vara lämpeligit för städerna, att den som innehaver större tomt och jord bör i samma mån hava väg att underhålla.»

4 i sitt dombrev den 29 sept. 1529 ang. Lidköpings stadsbro, Kållands och Kinne härader, »att de med borgarne henne bygga och färdiga hålle som de vane äre» .* Beträffande broarna i Stockholm hava lagarna särskilda bestämmelser. E n ligt U.L. (Vidh. B. XXIII:4) bygges »Stockholms bro» av flera hundaren. M.E.St.L. (BB X X I I I ) stadgar däremot beträffande de tre stora broarna i staden, två norr och en söder om stadsholmen, att jämte »Stockholms män» deltaga i brohållningen sex andra städer (Västerås, Arboga, Uppsala, Enköping, Sigtuna ock Strängnäs). Broarna äga uppenbarligen karaktär av ett slags »landsbroar». Av intresse är den noggranna uppdelningen av arbetet å de olika brokaren, de olika städerna emellan. Av Norrbros norra brokar slutligen hålles hälften av landsbygden (»där till bönderne vid taga»). 2 Stockholms brohållning representerar emellertid icke något enastående förhållande. BROOCMAN uppgiver, att sex härader voro skyldiga underhålla bron över Motala ström i Norrköping, varifrån den före år 1350 tillkomna staden var befriad. Härpå anses stadgandet i ÖG. L. BB I V om »sexhärads bro» syfta. Genom en räfstetingsdom 1380 med de sex häraderna (Östkind, Björkekind, Losing, Hammarkind, Memming och Bråbo) skall hava avgjorts, att Östkinds härad skulle bygga den lättaste delen.8 Den medeltida rätten hänvisade det allmännas representanter till utverkande av åtagande från eller rättens åläggande för menigheter till åstadkommande av nya eller förbättring av gamla vägar. Vid Västerås riksdag 1544 »beviljades och beslöts» emellertid av riksrådet, att allmänna vägar skulle genom menige mans tillhjälp och omkostnader rymmas och upprödjas »eftersom det av konungens fogdar förordnat och tillsagt bleve, på det KM:ts råd måtte genom alla vägar utan fara kunna sända bud till konungen både ifrån Nylödöse och åt Kalmar, och ifrån Kalmar åter till Stockholm, desslikes alla andra nödtorftige vägar». Vidare anmäldes av rådet, att allmogen i Vadsbo erbjudit sig att uppröja Tiveden så, att man lätt kunde draga däröver med vagnar, såvitt KM:t ville föranstalta, att de erhölle hjälp av 5 eller 6 närliggande härader.* Här är fråga om en verklig n y b y g g n a d s s k y l d i g h e t , ej blott om underhåll. Materiellt innebar förstnämnda beslut blott en erinran om landslagens bestämmelser. Formellt lades tillsynen över deras efterlevnad i statsförvaltningens och därmed ytterst i konungens hand. Redan år 1540 i sitt »Patent till Västergötland om främmande folks färder inom riket och om landsvägarna till Halland» hade Gustaf Vasa, »med vårt älsklige regementsråds råd och samtycke för menige rikesens nytto, välfärd och långligt bestånd skull», lämnat föreskrift, vilka vägar mellan de halländska (och norska) städerna å ena samt 1 G. I:s registr. VI:297. Jfr en dansk kungadom 18/2 1481 ang. en bro vid Åhus stad (HEELITZ, Priv. för Sv. städer I s. 367). 2 Ang. grunden till stadgandet jfr FEELIN, Stockholms stad (1858) s. 1174, ELEES, Stockholm (1800) I I s. 131 ff. * Norrköpings stads historia (1770) s. 40, 49 (dombrevet avtryckt). »Torde även hänt a t t det varit haradenas uråldriga skyldighet långt före stadens upphov, emedan denna så kallade gamla bron var lika som ett pass till hela Göta rike.» — »Ännu 1602 blevo Lösings häradsbor på målsting i Styrestad påminta, att Norrköpings bro skulle göras väl färdig» (a. a sid. 40). 1 STIEKNMAN, Riksd. beslut I s. 188; Sv. Riksdagsakter. 1521—1718 1:1 s. 402.

5 de västgötska å anara sidan, som skulle användas av »alle vägfarande, både inländske och utländske, hovmän, köpmän och andre», dock med det undantag att bönderna »för deras daglige livsnärings och bärgnings skull» finge nyttja och bruka de vägar och stigar, som kunde vara dem bekväma. 1 Syftemålet med detta brev, vars innehåll giver en god föreställning om det dåvarande nätet av allmänna vägar i landets västra del, framgår av instruktionen den 30 maj 1559 för fogdar och befallningsmän. Bland bestämmelserna i denna heter det bl. a.:2 »Att allestäds vid gränserna skall flitigt uppmärkt bliva, vilka de äre där med varannan handla och vandia. A t t på gränserna av var och en besked annammat bliver. • Att var och en köpman skall hava hos sig vägabrev eller passebord av den köpstad han bor uti, framdelis av vår nådige herres ståthållare heller dem han i sin stad förordinerat haver.» Det militära intresset för goda vägförbindelser framlyser u r utvald konung Eriks brev till sin fader den 10 jan. 1559:3 »Skole ock röjes väger här i Småland och Västergötland, där man kunde dragé fram med folk och skytt in i Danmark. Först mellen Vastene och Nörköping, dit man kunne före skytten med skepp och sedan över land till Vastene och framdeles en part över Vättern med skutor och galejor in till Hjo, dädan man kunde före dem till Älvsborg eller annorstäds i Västergötland, och skulle en eller två vägar rödjes där i landet, där man kunde komme med samme skytt och folk in i Halland.» Kronan samlade så småningom allt mer av maktfullkomlighet i avseende å vägväsendet. över huvud synas konungarna hava utövat sina befogenheter med mjuk hand, om ock oskälig vägran från allmogen säkerligen betraktats såsom »upprorisk genstörtighet». Hertig Karl kunde i sina privilegier för staden Karlstad den 5 mars 1584 ge föreskrift om byggande av två b r o a r över Klarälven vid Karlstad »med menige mans tillhjälp uti hela Värmland». I överensstämmelse med landslagen uppdelades besväret mellan tingslagen, Östersysslet fick den ena och Västersysslet den andra att bygga. Sedan broarna blivit färdiga, skulle staden tilläggas en brolott (i vardera), »den de alltid såväl som landet i deras brodel skola hålla färdige och vid makt».* Privilegiebrevet innehöll vidare det förbehåll, att privilegierna skulle kunna förändras, formeras och förbättras, om så behov gjordes och tillfälle gåves samt det syntes nyttigt, men icke förminskas. Sextonhundratalets intresse för en välordnad och effektiv centralförvaltning samt för landets materiella förkovran ävensom, måhända ej minst, för goda militärvägar visade sig bland annat i ett ivrigt arbete för utveckling av kommunikationerna. Ytterst få vägar kunde i själva verket vid århundradets början betecknas såsom sådana i modern mening. I regel voro de ridvägar, där blott mycket små och enkla åkdon kunde taga sig fram. 5 Gustaf I I Adolf förmäler i sin öppna »fullmakt för ståthållarne på Kalmar och vägröjningen i 1

G. I:s registr. X I I I s. 52 ff. G. I:s registr. XXV s. 225. G. I:s registr. X X I X s. 594. 4 Jfr det s. k. Karl IX:s lagförslag BB 4 kap. samt det Rosengrenska lagförslaget BB 3 kap. 5 Lagastigen, en av rikets huvudvägar, kunde 1592 från Skånegränsen till Gränna befaras blott till häst, Jönköpings historia I (1917) s. 378. Vägen Södertälje—Stockholm kunde år 1604 ej befaras med vagn; ELERS, Stockholm I I I (1800) s. 37. Jfr Riksregistr. " / , och "/, 1604. 2

6 Småland» den 3 september 1619, att. konungen själv sett och erfarit, med vad oflit allmänna landsvägarna vore röjda och vidmakthållna, så ock att de mestadels över hela landet vore så trånga och steniga, att de mera liknade gångstigar än allmänna landsvägar, vilken oordning vore mot vad lagen uttryckligen innehölle och den allmänna landsens nytta påkallade, »både uti marknadsresor städerna och andra platser emellan, såväl som vare och kronones undersåter själva och adelens landbönder uti deras rättigheters och utskylders framförande». Ståthållarne bemyndigades därför att i sitt län beställa härom och hålla allmogen därtill, att sådant efterkommes. »Med vilken fullmakt», fortsätter brevet, »icke allenast skole förstås och mente vara vare och kronones skattskyldige bönder utan ock alla officerer över ryttare och knektar med alle de som under deras commend och lydno äre, så ock s t ä d e r n e , så vitt deras stadsrår gå och räcka och vare ståthållare dem föreläggandes varde, med samt alle präster, vare egne fogder, fogdetjänare och landsmän, såväl som adelens fogder och arv och egne, så ock ladugårds och förlänte bönder, så att ingen må eller skall härifrån vare exempt eller frikallad, alldenstund det allom som i landet bo till gagn och godo länder.» Därefter lämnas en förteckning å de vägar som skulle »röjas och förfärdigas». Vägarna skulle enligt lagen vara 10 alnar breda, så att två vagnar skulle kunna mötas oskadda. 1 »Fullmakter» av ungefär samma innehåll och lydelse utfärdades den 31 mars 1620 för ståthållarne över Bergslagen Carl Bonde och över Östergötland Lindorm Ribbing samt den 18 sept. 1624 för ståthållarne i Stockholm och i Västerås. I riksregistraturet är för den 26 aug. 1623 antecknat brev »till alla ståthållarne att de på nytt låta röja vägarna», och i den första landshövdingeinstruktionen den 8 januari 1635 ålades landshövdingarna (p. 18) att vinnlägga sig om »att vägar och broar röjas och uppehållas». 2 Till den allmänna lagens kategorier, vägar, broar och färjor, kom en fjärde, kanaler (med slussar), påkallad av intresset av snabbare och bekvämare inrikes varutransporter. Kanalerna bragtes i viss mån under reglerna för det gamla väghållningsbesväret. I kammarkollegiets resolutionsbok (1630—1668) återfinnas under rubriken »Slysse- och Brobygningar samt Vägerödning» antecknade beslut, som visa, att allmogen avkrävts tjänstbarheter även för kanalarbeten. Sannolikt har emellertid oftast kompensation medgivits genom betalning eller lättnad i andra allmänna bördor. 3 På kanaler, broar och större farvägar, av särskilt intresse för handelsomsättningen, riktade det allmänna en tillsyn, som var förenad med positiva åtgärder i samma syfte. Kronan enslog ofta erforderliga penningmedel, 4 eller lät krigsfolk, som för tillfället ej 1

Riksregistraturet. STYFFE, Instr. för lantreg. s. 201. Genom »Deklaration» 31 / s 1631 för pfalzgreven Johan Casimir och kammarrådet (p. 17) förordnide Gustaf II Adolf, att allmogen i Nerike skulle för förunt utskrivningsfrihet tillhållas att med meraflit företaga arbetet å »Arboga grav» eller Hjälmare slussverk (Riksreg. jfr ELERS, Väghist. I s. 202). Jfr. kammarrådets brev till Peter Kruse 10 / 12 1634, »att dalkarlarne måste skaffa timmer till slussebjggningen i Norsån och, när de det göra, betala väl bergsmännen arbetslönen, eftersom de själva hava lär gagn utav. Vad kronan därtill kan hjälpa vill man väl göra förordning uppå och oss därutinnan frimdeles vidare förklara.» « Kammarens brev 2 / 5 1640 till landshövd. i Östergötland Schering Rosenhane, att »BarsundEÖro av store sjötullsmedlen skall uppbyggas». 2

7 hade sysselsättning, verkställa arbete. 1 Man nöjde sig i regel med att avkräva de väghållningsskyldiga arbete samt timmer- eller stenforsling och annat naturabesvär. 2 För återbetalning av förskjutna penningar samt, där underhållet ej ansågs kunna eller böra helt läggas å de väghållningsskyldiga, för uppsamlande av kassor till bestridande av framtida kostnader, utbildade sig praxis att upptaga avgifter å trafiken, b r o - , f ä r j - och s l u s s p e n n i n g a r . 8 Anstalterna utarrenderades till enskilda personer eller bolag, som uppburo avgifterna och sörjde för underhållet, eventuellt inlevererade viss årlig arrendeavgift till återbetalning av det allmännas utlägg.* Grunden till detta system synes hava varit de skattskyldigas bristande förmåga att åtaga sig de tunga bördor, som dylika anstalters utförande krävde. 6 Måhända hava även utländska förebilder tjänat till ledning. 6 Kammarkollegiet, liksom i viktigare fall Kungl. Maj:t, 7 meddelade direkta beslut att om- eller nybygga broar och vägar, och som detta ej sällan var förenat med bidrag från kronans sida, kom väghållningsväsendets karaktär av ett riksintresse allt mer att accentueras. Påfallande är dock, med vilken försiktighet. myndigheterna gingc fram mot de väghållningsskyldiga. Vid nybyggnader är det i regel »frivilliga» åtaganden, som begäras, synbarligen icke utan 1 Riksrådets prot. II R. 190 (1632). Vid de åren 1619, 1620 och 1624 anbefallda vägröjningarna i Småland, Bergslagen, Östergötland, Uppland och Västmanland (se ovan) skulle såväl krigsfolket som bönderna och städerna deltaga i arbetet. 2 Kammarens brev 3/„ 1634 för Hans Valentinsson ang. en över Grada älv planerad brobyggnad, av betydelse »icke allenast för alla vägfarande, utan ock för de svåra och tunga Cronones kopparstycken», med anmodan att förhandla med allmogen att framköra virke och timmer för brobyggnaden. 3 Kammarens brev 1? / 4 1634 till ståth. Johan Henriksson ang. en bro vid Brätte, med anmodan att undersöka, huruvida bönderna ville framköra timmer och virke därtill och uppbygga den på sin bekostnad eller om den på kronans bekostnad skulle förfärdigas »och taga där den (lille) tullen som allmogen är van att utgöra, så framt det kunde vara kronan profiterligt». (Jfr resol. 18 / 4 1634 för Brätte stad.) — Kammarkoll. res. a0 / 1 1661 på landshövdingens i Uppland Claes Rålambs insinuerade punkter (2): »Om icke till Stäkesbros vid makt hållande efter förra plägsed en bom där upprättas måtte och av de däröver resande (undantagandes Sollentuna och Bro härader som utgöra spannmål årligen därtill) erläggas en billig bompenning.» »Denna ordning om bro- och bompenningarnas uppbärande håller Coll. intet oskäligt så här efter som tillförene att anställas och observera, dock tror Coll. intet det bron skall vara så förf allén, att hon icke kan uppehållas med den spanmål och hjälp, som berörde två härader årligen därtill utgöra». — KM:ts öppna brev */„ 1668 för staden Stockholm ang. r ä t t a t t uppbära bro-

penningar vid en bro över Hornsund, §0m staden erbjudit 31g bygga i Stället för den då använda färjan mot rätt att uppbära de förut utgående färjpengarna (Riksreg.). Denna bro, »Hornsbron», kostade 8 747 d:r s:mt, då den byggdes 1669, och inbragte i bropenningar åren 1669—1686 8 400 d:r s:mt; ELEKS Väghist. I I I (Sthlm sista fol.). År 1669—1670 byggdes en annan bro, Södra Kungsholmsbron, för en kostnad av 20 976 daler k:mt av invånarne å Kungsholmen. Bropengar utgingo enl. k. br. 19 / 7 1670. Bron inlöstes av staden enl. k. br. '/, 1673, och anslog KM:t därtill 12 öre s:mt för varje fat främmande öl ävensom andel av bränneri- och bryggeriaccisen; ELERS, Stockholm II (1800) s. 375. Jfr ELERS Väghist. II nr 261. År 1786 '/, tillstyrkte rådet (Rådsprot. p. 186) broavgift för överfarten av Fyllebro mellan Halmstad och Laholm till hjälp för brobyggnad av sten, »efter de hemman, som i Tönnersjö härad böra bron bygga, äro därtill oförmögne». 4 Kammarkoll. brev 2 / 5 1662 till landshövdingen i Uppland Claes Rålamb, med anhållan om upplysning, huruvida han förordnat någon person att uppbära tullen vid Stakes bro, varom KM:t förordnat. 5 Jfr k. res. på adelns besvär »/. 1664 p. 57 (STIERNMAN, Riksd. beslut I I s. 1493): »Eljest ooh synes bropenningarnas erläggande ingen större last och påbörd med sig hava än det man tillförene haver utan gensago utgivit vid färgestäderna, där som broar sedermera äro uppbyggde, och är dessförutan icke obilligt, att de expenser, som till alla vägfarandes över broarna resandes bästa användas, måBte med ringa avgift och rekognition soulageras och underhjälpas, helst efter häraden icke mäkta allena sådan omkostnad utgöra». • Jfr de engelska »Turnpike Trusts». Engelska eller skotska vägbyggare voro i varje fall anlitade. Se s. 9 not 1 nedan. ' Att KM:t kunde meddela beslut direkt utan iakttagande av instansordningen var för tidens uppfattning självfallet. Jfr SUNDBERG, Väg och gata s. 49 not. 2. ——•"""

framgång. 1 Tvister väghållningsskyldiga fastigheter mbordes om fordelmng: a v S ^ e t e n torde däremot ha handlagts vid de allmanna domstolarna. E r sättning tfll markägare, som fått avstå mark till vägan laggnmg, synes l vrssa, fall ha utgjorts av kronam 3 å r h u n d r a d e t s mitt ett rätt förI följd av det ivriga vagbyggandet fanns vid arnunu flfanske .varligt vägnät, som kunde befaras även med större åkdon Den av iHanske a m b a s s a d e n greve d'Avau* i november och ***$T ™ d f tnTngeTske Kalmar Stockholm måste, f ^ ^ Z e s f ^ ^ T ^ S Ä ambassadören Whitelocke ar lböö lardacies i r a u ^ & ö X till Uppsala, W e detta A . i . meä « U £ j ' ^ a p X ^ S » « " 1660 gick sorgetåget med Karl X Lrustals HK I 1 ° ' u °6 över Jöaköping, Gränna, Norrköping, Nyköping och Södertälje. Genom Kungl. Maj:ts instruktion för landshövdingarna den 24 november 1651 angåfnde krogaina i länen' stadgades (p. 2 ) , a t t landshovdmgen skulle med fogden i varje fögderi, med länsmannen i varje länsmansdome samt med W d s h t d i n g och nämnd i varje härad ävensom i städerna med fogde, borgmästare och råd »överlägga alla allmänna stråkvägar stora och sm a som löpa genom landet eller städerna, till lands eller till vatten, noterandes dem fhtrgt " T K ^ e n s brev » , „ j ^ ™ £ £ £ £ S Ä S ^ ^ S . koppar, som regeringen beviljat till dess k ^ o b y g g n i n g , j n J i | t fc b e kvämligen framkomma. Med Kopparberget och Lindesås, så att man med kärror och lass dar KU t iU landshövdingen I v a r h utlämning av kopparen anstå tills vägen l^-J)-°^Z nlr Nilsson: »Den nya bron, skulle Hr Landshovdmgen formaler om, ^orn^^ anda

att byggas ^ygg över Älvkarleby ^ ^ ^y å;^

så kan Hr Landshövdingens förslag vara gott ° ^ \ ^ X o b i l l i g t tages Hennes Kongl. Maij:te tämmelig omkostnad och ar en sak av ^ ^ S f ^ h£ T Li fördrag intill dess H:s K. Maj:t e n resolution uti; Vårföre mås f a r m e d sa ange ^ ^ ^ g " 0 ^ landshövding Claes Rålamb om den nya. särdeles ordre häröver avgå.later.» — KM.ts brev_/,1001 ^ ^ ^ J me& f o r d e r l i g s t e s ö k e vägen, som skall göras mellan Brännkyrka och ö°tkyrKa. > åkeföret påstår, sammed lämpa och utan vedervertighet tiU övertala ^ / ^ ^ t b e h ö v e s , som Vi och icke tvivle, det manföra så mycket verke som till brons b y g ^ ^ d v a i ^ e • ^ ^ ^ ^ ^ a merbe:te aUmoge skall l i t a finna sig ^ % B » d a . n * " J I t ^ x t e r i t e t Vi ock nådigst anförtro» (Riksdär densamme därom vederbörligen ansokes_ ^ ^ ^ E L E M , Väghist. I I s. 2 ff. reg. fol. I l l v.). Ang. beslut av KM:t på 1720-och " 3 0 - t a l e n s e * • * Lanna-Hidinge S : Är 1624 var »vid domstolen» tvist mellan Branst ^ h ^erga om g ^ g ^ ^ . kyrka - Knista kyrka - Edsbergs f ^ S ^ „ ^ \ ^ g Å i = 1 6 8 3 ålade häradsrätten allmogen handl. till ELERS Väghist. IV, hand . t m T a a t ^ t ^ L a r P n i v Sonstorps säteri för viss kostnad å uppi södra skaten av Hällestads bergslag att ersatta agaren av bon y byggandet av Stråkevads bro; ELERS Väghist. n nr 104.. a n i n g v a rande vägen Stockholm• Genom k. br. «/, 1662 förk ärades ^ l ^ ^ X t ^ a W o o h B k a d a , mage med ett billigt Botkyrka »skäligt, att de som på deras ä g o r , ^ n o m h d ^ > k ^ ^ med ^ ^ ergetz. vederlag förnöjas», och anbefalldes kammarkollegium »sa laga a ^ b ^ ^ k a m m a r e Q för lighet varda accomoderade» (Riksreg. fol. » )• ^ J ' * m e l l a l l Stockholm och Södertälje gör »Olivenblad a t t bekomma vedergällning for det att ^ n nya vag ^ ^ honom 0Uvenblad opp honom på hans ägor någon skada och avsaknad,» ^ ^ ^ o h * ^ h a r ö v e r ett fullkomligt avtal med till Eder så ock taga Eder därhos landshovdmgen^vid « " ^ ^ f ö r n ö j ande» (Riksreg. fol. 219). honom Olivenblad, likviderande däröver samt med skäligt veaenag • ELERS, Väghist. I s. 122. w r i e e 1653 och 1654, Uppsala 1777. Resan a B. Whitelockes Dagbok över dess ambassade till Svengelbo s t e n i g ^ c h b a c k i g . Den 7 no från Göteborg anträddes den 30 7 - ^ a p n närmast Goteborg sa m i l ^ h a g t b y t e varje mil). dec, då man reste från Binneberg 1 7 « * *t d^ j a W ^ X £ t fulaste väder men på en den förl Västerås uppnåddes den 14 d e c , då 3 »'. rail ^ f ^ " ^ „ a d d e s , reste man 2 mU »i obekvämt träffligaste väg man ville önska». Den 20 decemberda Uppsa^ n ,• TJppsala-StockTäglag för den myckna snön som började falla». Den 20 maj 1004 v86 holm (kl. 7 ä 8 om morgonen till 5 ä 6 e. m.) 1

ELERS, Väghist. I s. 132 ff.

' STYFEE, Instr. för lantreg. s. 254 ff.

9 u p p och betraktande, h u r u de av en och annan måste nyttjas och brukas, så att de utan gastgivare och taverne icke vara kunna». På landsbygden skulle alla vägar, enkannerligen allmänna vägar och »landstråk», rättas och göras så goda, gena och väl försedda med broar och rensas till det bästa »och som de kunna göra», därtill alla de, som efter lag pliktiga vore, skulle hjälpa (p. 5). Kungse ler stora landsvägar skulle göras gena och rättas, »som de utan folks stora skada kunna», och väl försörjas med broar samt stenen rymmas av vägen Tvärvägarna, som löpte i landet, åt sjön, till städerna, bergslagen eller »tjocka bygden» skulle ock sa förbättras och uppröjas, att man kunde nyttja dem utan hinder och skada Och ville Kungl. Maj:t, att vägarna försörjdes med taverner och gästgivare, »läggandes dem så när varandra som resandes myckenhet eller t a r v kunde kräva» (p. 7 ) . Genom gästgivarordningen den 1 oktober 1649 (p. 6) — bestämmelserna återkomma i gästgivarordningen den 29 augusti 1664 ,, 7 ) ~7 f J Ö r e s k r e 1 T S X a v f e n < l e å alla stora och stråkvägar, som antingen låge mellan städerna eller socknarna och tingsställen, och vilka behövde förbättras eller förändras samt göras jämnare och rätare, att där så vore nödigt, allmogen skuile tillhållas verkställa sådan. 1 Vid varje mil (6 000 famnar) skulle uppsattas »vissa stenar och kännemärken den resande mannen till rättelse» Detta stadgande förtydligades i ett kungl. brev den 14 juli 1720 därhän, att m i l }l\T / a l l m ä n n a v ä ^ m a skulle av de väghållningsskyldiga bekostas samt förfärdigas av gråsten, vara i en upphöjd sten miltalet skulle utsättas I landshövdingeinstruktionen den 28 januari 1687 (p. 15) 2 ålades landshövdingarna tillse, att vägar och broar i rätt tid lagades och uppehölles, icke endast sommarvägarna utan ock »de som om vintern brukas och behövas», samt tillhålla befallnings-, läns- och fjärdingsman att årligen och i rätt tid tillse att de dels om hösten, dels om vintern uppröjdes och lagades, framför allt att vintervägarna över sjöarna utstakades i lagom tid. 1 avseende å f ö r d e 1 n i n g e n av besväret stadgades i gästgivarordningen, att de vaghallningsskyldiga skulle efter öre och örtug förmås och tillhållas att val röja och underhålla sina vägpartier. 3 Öre- och örtugtalet (gamla byamålet) som delnmgsgrund lämnade så småningom plats för hemmantalet, vilket vid tiden för 1734 års lags tillkomst torde hava varit allmänt vedertaget såsom grund för väghallmngsbesvärets fördelning inom by. Trots stadgandet i Upplandslagens kyrkobalk ( I I : 4 ) , 4 vilken i huvudsak tillämpades i hela riket intill 1686 års kyrkolag, hade prästerna vid mitten av 1600-talelt vunnit frihet från väghållningsbesväret, ej blott i stad utan ock på landet. I 1650 ars privilegier ( » / « ) för prästeståndet tillförsäkras (p. 7) biskops-, läsemästare- och prästegårdarna i städerna liksom ock klockarbol 166 8 „ ' J f r , k a n a r t k n U - Vb er er 8Ve eItr , *? land8n °vding Axel Lillie att bevisa vågmästaren Jacob Coswav n d e avl 1 Ä . ] P ° <^svä g arna, och att allmogen skulle hjälpafill med vad s o m f a t S 2 Riksregistraturet. 3 Årstrycket; SOHMEDEMANS Justitieverk b o n d e d o t n Ä t 3 a n d b ° r ^ ä g 6 b r ° a r b y g g a ' a s g å r d a r *Wa och vägar röja som andra 1 ENQDAHL, R., Bidr. t. den sv. kyrkolagst. historia (Lund 1908) s. 20.

10 att vara frikallade »för gästning, inkvartering, stakets uppsättning och vaktfc som a n n o r b o r g e r l i g b e s v ä r , e v a d n a m n d e t h e l s t h a v a k a n » . 1 Å landet skulle prästgårdar, kapellansgårdar, stommar och klockarbol vara fria från v ä g r ö j n i n g . Samma bestämmelser återkomma, i de prästerliga privilegierna den 1 oktober 1675 (p. 7). I privilegierna den 16 oktober 1723 kvarstår detsamma, såvitt angår boställen i stad, under det friheten från väghållningsbesvär å landet bortfallit: »Biskops-, priist-, läeemästare- såsom ock klockaregårdar i städerna frikallas för gästning, inkvartering, vägröjning inom stadens vad och revning, stakets uppsättning och vakt samt annat borgerligt besvär.» Upplåtande av m a r k för vägbehov skulle såsom enligt landslagen ske av oskifto. I L. K:s förslag år 1692 till BB heter det i 3 0 : 1 : »Var landshövding skall i sitt län låta lantmätare lägga landsväg, där så tarvae, var till sin ort så rätt och jämn som ske kan och därtill av oskifto taga vad ägor, som möta och föreligga kunna. Ligger i vägen höga backar, berg eller vatten, som antingen intet eller med för etort besvär brytas, fyllas och med bro byggas kan, tages då till vägen på sidan vad jord och ägor, som näet ligger, och däremot have ingen makt att neka; och njute den, som något märkligt mister av sina ägor, särdeles uti åker och äng, vedergällning av nästa ägor eller ock [av] häradsboer samtlige sin del och fyllnad.»2 Den häri uttryckta grundsatsen, att enskild fastighetsägare var skyldig a t t upplåta mark för vägen, torde icke innebära någon nyhet. Under äldre tid torde i görligaste mån icke odlingsbar och alltså praktiskt taget värdelös mark ha tagits i anspråk. Måste odlad mark tillgripas, som ej i värde kompenserades av den fördel, vägen beredde fastigheten, torde skifteslaget hava varit närmast till att lämna ersättning. Var den upplåtna marken av något avsevärt värde, såsom då åker eller äng fick släppas till, avsågs nu, att grannarna e l l e r den vanliga väghållningsenheten, häradet, skulle giva ersättning. Ersättningsstadgandet förtydligades i 1728 och 1731 års förslag till BB (29 resp. 26 kap.) 3 sålunda, att ersättning skulle ges för åker och äng men ej föx andra ägor. Denna ersättning skulle emellertid givas av k r o n a n . Anledningen till denna ändring torde hava givits av de ingripanden från kronans sida, som tidigare förekommit. Under förarbetena föreslogs ock, att ersättning skulle utgöras genom nedsättning av hemmanets ränta, 4 alltså stanna på kronan i annan form. I de f r å n D a n m a r k - N o r g e f ö r v ä r v a d e p r o v i n s e r n a torde 1 Motsvarande bestämmelse förekommer i de provisoriska privilegierna den 20 september 1647, så vitt angår landet. Beträffande stad heter det blott: »Så vele vi hava själva biskops- och prästejårdarna i städerna, som biskopen, kyrkoherden, kapellanen och klockaren bo uti, alldeles frikallat för gästning, inkvartering och vakt». — Varje antydan om dessa frågor saknas i Karl IX:s förslag till rrästerl. priv. 1607 (BEXELL m. fl. Bidr. till sv. kyrkans och riksd. hist. I s. 136). Enl. riksrådets jrot. 6 /2 1639 (VII s. 456) hade landshövdingarna förfrågat sig, om någon skulle vara fri från vägröjnin*en. »Men resolverades, att ingen skulle vara undantagen därifrån.» Den I6 / s 1639 upprepades samma sats (s. 505): »Betygade (landshövdingarna och kammarråden) att alla äre pliktige efter lag att broa och rödja väg, ehuru väl därifrån vilja sig exemptera prästerskapet igenom Guds ord, adeln genom förmente friheter och bönderna igenom sin lättja». 2 SJÖGREN, Förarb. t. Sv. rikes lag IV s. 304. Samma stadgande 29:1 i förslagen 1694, 1713 och 1723. 3

SJÖOBEN, a. a.: VI s. 227 och 257. 'SJÖGBEN, a. a. I s, 468; VII s. 299.

11 i stort sett hava gällt enahamda regler beträffande skyldigheten att bära väghållningstungan som i gamlla Sverige. Nåtgon ändring härutinnan medförde därför icke övergången till svenskt välde. I Jämtland med Härjedalen voro vägarna få och dåliga, mem vid landstinget 1646 lovade bönderna, att »vägbyggnad skulle företagas a^v alla landets inbyggare såväl av dem när vägen som fjärran boende». Vid llandstinget 1647 försäkrade allmogen, att »en god början var gjord med vägarnas förbättring», och utfäste sig att fortsätta arbetet. 1 Tidigt torde i s t ä d e r n a, såsom ovan nämnts, husägare, som ej voro bor- Städerna gare, hava ansetts skyldiga att lika med borgerskapet deltaga i vissa allmänna besvär bl. a. väg- och gatuhållning. Adelns anspråk på frihet från borgerlig tunga under 1500-talet föranledde en förklaring av Gustaf Vasa 1554, att, ehuru adeln hade frälse å siina gods, detta ej gällde hus och grund i städerna, utan för dessa fastigheter skulle till staden utgöras den rättighet som »skett av ålder», samt att ej heller konungens tjänare finge undandraga sig att för sina hus deltaga i stadens besvär.2 I Gustaf I I Adolfs adelsprivilegier den 8 oktober 1617 (p. 22) stadgades dock, att adelns hus och gårdar i städerna skulle vara »fria och lediga för all kronans och stadens tunga», likväl endast om de som bodde där icke idkade borgerlig näring. 3 Denna frihet synes i varje fall ha avsett gatuhållningen. 4 Handelsordinantian 1617 (p. 16) föreskrev, att kronans och adelns ofrälse tjänare, om de ägde hus i städerna, skulle bära sin del av borgeriig tunga för dessa, även om de icke dreve borgerlig näring. 5 Förslaget till administrationsstadga för städerna 16196 har liknande föreskrift som privilegierna (p. 20). Kungatjänare, präster, professorer, skolfolk, kyrkotjänare och stadens tjänstemän tillförsäkras frihet, dock ej fullständig, utan blott för skatt och »omläggning». Stockholms privilegier den 10 mars 1636 innehålla (p. 11, 12) en bestämmelse, att frälsemän och kronans ordinarie tjänstemän, om de icke själva eller deras hyresgäster dreve borgerlig näring, skulle vara hefriade från kommunala bördor.7 De adliga privilegierna den 16 oktober 1723 innehålla mot 1617 års svarande bestämmelser. Från friheten undantogs dock brandvakt och gatläggning, och med »vägröjning inom stadens distrikt» skulle förhållas efter vanligheten d. v. s. skyldigheten ålåg adelsmän så väl som borgare.8 Såsom ovan nämnts, voro enligt de prästerliga privilegierna av 1650, 1675 och 1723 vissa ecklesiastika fastighe1

ELEKS, Väghist. VIII (Burman, Ant. rör. Jämtl. väghist. s. 23). » G. I:s registr. XXIV s. 417. Förklaringen avser närmast Stockholm. 3

4 STIEKNMAN, Commerceförf. I s. 639.

ALMQTJIST, Göteborgs historia I (1929) s. 160.

* STIEBNMAN, Commerceförf. I s. 701. * STIEKNMAN, a. saml. I. s. 744.

' Sthlms priv.brev 1423—1700, Sthlm 1900 (ed. Hildebrand—Bratt). 8 Ad. priv. "/,„ 1723 p. 12; prästersk. priv. p. 10. MODEE I s. 470, 491. Den i dessa författningsrum stadgade frihet från »stadsens tunga» (ad. priv.) eller »all slags borgerlig tunga» (pr. priv.) för adelns »hus, gårdar och frälsejord» resp. »prästerskapets, akademie-, gymnasie- och skole bet j äntes» e n s k i l d a gårdar, vilken frihet upphävdes genom k. f. 3/10 1873, torde icke ha avsett väghållningsbesväret. Obs. såväl ad. som pr. priv: »Med vägröjning inom stadsens distrikt förhålles efter vanligheten». Jfr k. res. på städernas besvär 16/10 1723 p. 20; WILSKMANS Ecklesiastikverk 11:1629; BKANTINGS handbok III: 458; RYDIN, P. M. ang. det sv. skatteväs. utveckl. s. 255. —• Annorlunda synes stadgandet hava tolkats i Finland efter 1809. Se v. BONSDOHFF, Finlands kamerallagfarenhet I I (1833. s. 738 not.)

12 ter — enligt 1723 års biskops-, präst-, läsemästare- och klockargårdar — frikallade från väghållningsbesväret. 1 I ARNELLS år 1730 tryckta kommentar till stadslagen heter det (sid. 163): »Dessutan äro ock alle, så borgare som andre i städerna skyldiga att underhålla väg och brobyggnad inom stadsens vad och revning tillika med gatuläggning, dock prästers och klockares ämbetsgårdar undantagne.» Principen att väghållning ålåg fastighetsägarne såsom sådana, vare sig de hade burskap eller icke, är ock uttalad i kungl. resolutionen den 16 oktober 1723 på städernas besvär (p. 20) 2 : »Och, såsom det Kungl. Maj:t vid handen gives, att en del ståndspersoner, som äga hus uti städerna, skola undandraga sig att för sina gårdar underhålla brandvakt, vägrödjning, kyrko- och prästegårdsbyggnad med flera onera, som ej kunna böra anses för personalia, varigenom lasten kommer allenast att stanna på borgerskapet, där likväl ståndspersonerna ej mindre än borgerskapet vilja hava deras hus skyddade för eldfara, nyttja vägarna och bevista gudetjänsten; så prövar Kungl. Maj:t för rätt och billigt, det ingen eho det vara må, som ej igenom särskilte privilegier och härtill undfångne resolutioner därifrån är befriad, skall eller bör undandraga sig ätt lika med borgerskapet vara i ovanberörde besvär delaktig.» Skyldigheten är förbunden med f a s t i g h e t s i n n e h a v . Adelsmans såväl som prästs enskilda gård drog lika väghållningstunga med borgerskapets stadsfastigheter. Den i stadslagen stadgade skyldigheten för vissa Mälarstäder att deltaga i byggande av Stockholms gamla broar synes hava upphört mot mitten av 1600talet. 3 Dylika särskilda skyldigheter funnos emellertid å andra håll fortfarande under 1700-talet. År 1643 föreskrevs, att Saltängsbron i Norrköping skulle av ägaren till messingsbruket till viss del på södra sidan byggas, och genom kungl. res. den 3 juni 1735 anbefalldes landshövdingen tjänligen föreställa vederbörande bruksidkare att antingen i penningar eller med virke godvilligt bidraga till underhåll av Saltängsbron, som de med sitt göra nöta, men några bropenningar kunde icke beviljas.4 Den 24 december 1652 befallde KM:t, att stadens två broar skulle med allmogens tillhjälp hållas vid makt, och genom en kungl. resolution den 2 december 1660 befalldes landshövdingen att »fogeligen söka förmå allmogen att underhjälpa staden med dess 3:ne broars vidmakthållande.» 5 Genom kungl. res. den 3 december 1680 (p. 18) på staden Halmstads besvär förklarades, att »eftersom staden underhåller Norrebro men föregiver, att Tönnersjö och östre (Halmstads) häraden av ålder skall ha-ra competerat att underhålla Österbro, fast staden i krigstiden har måst den repirera; t y vill KM:t, att generalguvernören låter härefter förbliva vid dm gamla sedvänjan, så att var sin behöriga plikt utan gensaga må efterkomna 1 Pr. priv. x,/io 1723 p. 7; »Biskops-, präst-, läsemästare såsom och klockaregårdar i städerna xikallas för gästning, inkvartering, vägröjning inom stadens vad och revning, stakets uppsättning cch vakt samt annat borgerligt besvär.» 2

Ärstrycket; Jfr MODÉE I s. 454.

"1 ELEBS, Stockholm (1800) I I s. 135. Jfr STTERNMAN, Riksd. beslut I s. 614 (k. res. 2E/a 1614). SnNDELitrs, Norrköpings minne (1798) s. 654. Mässingsbrukets ägare underhöll dessutom ire egna broar. ' S0NDEixcrs, anf. arb. s. 653.

13 och fullgöra.» 1 Den 8 dec. 1682 förordnade KM:t, att Listers härad i Blekinge län skulle lyda under amiralitetet och till uppbyggande och vidmakthållande av Karlskrona bro (mellan staden och fasta landet) betala de penningar, som häradsborna — tillika med bönderna i andra härad —- tillförne av gammal sedvänja i följd av danske konungen Kristian IV:s förordning utgjort till Kristianstads långa bro.2 Den 21 mars 1689 utsträcktes skyldigheten att kontribuera till Karlskronabron till alla fyra häraderna i länet, och den 1 augusti 1690 bestämde konungen, att Karlskrona stad skulle hålla de staden närmaste (södra) två broarna och allmogen de två fjärmare (norra). Högebro mellan Kungälv och Bohus fästning (inom staden) underhölls redan under danska tiden av de väghållningsskyldiga å landet i Bohusläns samtliga härad utom Västra Hisingen, men ombyggdes år 1684 av de väghållningsskyldiga i hela landskapet. 3 Den 9 april 1723 förklarade Kungl. Maj:t, att Ängelholms bro skulle underhållas av Bjäre härad »såsom en urminnes skyldighet». 4 A andra sidan saknas ej heller exempel på att städer höllo vägar och broar på landet, synbarligen emedan det ansågs lända till »stadens förkovran». På 1650-talet uppförde Vänersborgs stad, med understöd av statsmedel, en bro över Rånnums ström i Väne härad (mellan Vassunda-Naglums och V. Tunhems socknar). Genom kungl. brev den 22 april 1865 förklarades, att »häradena där näst omkring» skulle »för den nytta de hava av broen» hjälpa till både med körslor, timmer och dagsverken att hålla den vid makt, ävensom att staden finge uppbära bropengar. 5 Sedan Kungl. Maj:t på ansökning av Norrköpings stad den 12 juli 16826 medgivit, att en väg fick byggas Norrköping—Simonstorp—Malmsås (i Södermanlands län), anlades vägen (med bidrag av statsmedel 1800 d:r k:mt) genom stadens försorg. Staden begärde därefter åläggande för vederbörande väghållningsskyldiga att hålla vägen vid makt på Södermanlandssidan; efter långdragna förhandlingar (1735—1761) firklarade Kungl. Maj:t den 1 oktober 1761, 7 att »vägen ej vore så upplagad» av staden, att den kunde indelas på häradsborna. Kungl. Maj:t höll emellertid, åtminstone på 1600-talet, en viss tillsyn över att städerna ej igångsatte vigföretag, som ej voro »till deras verkliga nytta». 8 1 ELEKS, Väghist. VII Jfr. k. res. 6/12 1693 på Halmstads stads besvär p. 3: »Emedan staden har alla ticer varit pliktig att bygga och underhålla Norre brygga och de äro lisade för den andra, så måste änteligen denna ena bryggans byggande och vid makt hållande på staden ankomma.» (Riksreg. p. 165.) K. res. 8 /i 1735 på adelns allm. besvär: Stadens och häradernas inbördes skyldighet betr. öitra bron bestämmes av landshövdingen. MODÉE II s. 1218. 2 Uppehållandet av denna bro, som till hälften låg inom Kristianstad, till hälften inom Gärds härad, hale ursprungligen ålegat bönderna i Gärds, Villands, Albo, Göinge ( ö . och V. Göinge) i Kristianstads läi, Färs och Frosta härader av Malmöhus län med undantag för vissa sockne- och byamän i sistnämnda hä-ad, samt Listers härad i Blekinge län. I Kristian IV:s privilegiebrev för den nyinrättade staden Kistianstad den 15 mars 1622 stadgades, att »den långa bron» skulle alltfort underhållas av bönderna i le socknar och lantbyar, mellan vilka den allaredan vore skiftad (se närmare k. prop. 37/1905). • Jfr nedan sid. 21 not 2, sid. 29 not 1, sid. 34. ' ELEKS, Väghist. I I nr 152 — Örgryte sockenbor ålades år 1778 att ensamma bygga och vidmakthåla Kallebäcks bro i Sävedah härad såsom en skyldighet av ålder och enligt en år 1758 fastställd vägdening. ELERS, Väghist. I I 227 (rådsprot. «/, 1778). 5 Jfr kungl. res. 81/3 1649, 21/is 1652, 16/s 1654 och '/» 1664 på Vänersborgs stads besvär. ' Riksregistraturet f. 212 ff. ' Resolution på Norrköpings stads enskilda besvär. 8 Se t. ex. k. res. 10/12 1680 på Norrköpings stads besvär p. 7 (Riksreg. f. 428): »Så framt den nya vä;en, som berättas tUl några herrgårdars bekvämlighet brukas över stadens ägor, ej är på lagligit sätt

14 Angivna på skiftande orsaker beroende rättsförhållanden skulle under 170(0talet tjäna som mönster för talrika på den gamla intressetanken vilande n y skapelser av väghållningsenheter utanför ramen av de historiska, l a n d s k a j , härad och socknar. Understundom förekom, att k r o n a n lät för statsmedel verkställa erfo rderliga byggnadsarbeten, där något särskilt statsintresse påkallade sådant. S å skulle enligt kungl. brev den 11 september 1688 i Karlskrona bron närmla.st staden (»den broen som ligger till staden») byggas av kronan men därefter a v staden underhållas. 1 Starkare än å landet synes statsmyndigheternas rätt att förordna om vägbyggnader hava accentuerats i städerna. Å r 1699 befallde Kungl. Maj:t överståthållaren att »ställa den förordning» i Stockholm, att en väg av sten och sand anlades vid Brunnsviken vid Roslagstull »efterlåtande Vi i nåder, att utav stadsens medel så mycket må tagas, som därtill erfordras». 2

Kap. II. 1734 års lag och tiden därefter. Besvärets BB 2 5 : 1 i 1734 års lag föreskriver: »Landsväg skall läggas i länet däT den omfattning, tarvas, och late Konungens befallningshavande vid tinget ransaka, var den Nybyggnad. j a m n a s t 0 ch genast göras kan. Vare ock de ägor därtill tagne som möta och föreligga, utan att någon det vägra må, och njute by, som mister i åker och äng, därför sin fyllnad av kronan.» Genom en kungl. förordning den 19 februari 1824 angående tillägg till BB 2 5 : 1 stadgades: »Samma lag gälle även för väg till hamn, lastplats, varunederlagsplats samt emellan segelleder, båtleder och flottleder ävensom för väg till alla sådana ställen, där vägar prövas vara för varutransporten av allmän nytta och nödvändighet.» Den 9 mars s. å. i en kungl. kungörelse »angående laga domstol i frågor om nya väganläggningar till hamn, lastplats, varunederlagsplats samt emellan segeileder, båtleder oc.i flottleder ävensom angående lucka och öppning å broar över samma farleder» stadgades »till befordrande av en obehindrad fart i s e g e l - o c h b å t l e d e r > > , att vid framdeles skeende ombyggnad eller reparation av bro över sådana faileder ävensom då ny bro å dylika ställen anlades, där sådan icke förut funnits, lucka skulle ovillkorligt inrättas därå samt tillräcklig öppning å brokaren, på sätt Kbfde kunde å varje särskilt ställe finna för ändamålet nödigt och tjänligt. 3 Det ankom på Kungl. Maj:t att medgiva undantag från dessa bestämmelser (uttryckligen förklarat beträffande järnvägsbro i kungl. kuigjord och autoriserad, så finner KM:t sällsamt att staden tillåter sig en sådan servitut påträngas. Fördenskull, där vederbörande själva ej vilja eller kunna det ändra, så är KM:ts nådiga vilja och betalning, att generalguvernören samt ock landshövdingen skola räcka hand därvid och tillhålla herrgårdaria att betjäna sig av allmänna landsvägen som förr varit vanligt.» 1 Se handlingarna till Kungl. Maj:ts beslut 14/2 1930 angående bidrag av automobilskattemedel til iståndsättande av bron vid Sunna inom Karlskrona stad (Komm. dep.). 2 Stadskollegiets utlåtande 328/1929 s. 1979. 3 Då kungörelsen »/s 1824 utfärdats i den ordning 89 § R. F. stadgar, har Kungl. Maj:t ansetts a;a befogenhet meddela dispens från sagda bestämmelse. Se t. ex. k. br. 9 / 5 1902 (civ. dep.) ang. tillståid för Stockholms stad att bygga fast bro över Rörstrandsviken (inom stadsplan) i fortsättning av £:t Eriksgatan (J.K.-ämb:ts uti. 22/4 1902).

15 görelsen den 7 november 1873), liksom ock, jämlikt kungl. förordningarna den 30 december 1880 om allmän farled (6 §) och s. d. om allmän f l o t t l e d (13 §), det ankom på Kungl. Maj:t att meddela närmare föreskrifter om f a r l e d s och f l o t t l e d s inrättande och begagnande. Enligt kungl. förordningen sistnämnda dag om jordägares rätt över vattnet å hans grund (7 §) fick allmän farled ej stängas genom dammbyggnad, ej heller eljest i eller vid allmän farled byggnad göras eller åtgärd vidtagas, varigenom samfärdseln hindrades eller leden kunde försämras. I allmän flottled fick ej så byggas, att flottningen hindrades. I BB 25:2 upprepas den gamla bestämmelsen: »Landsväg skall vara tio alnar bred.» Bredden å annan allmän väg, till ting, kyrka och kvarn, »så ock annan farväg», hade däremot ökats till sex alnar. Bredden av bro över ström eller bäck skulle vara »efter ty som vägens bredd är». BB 4 : 1 har emellertid ett tillägg: »Farväg till och från by, så ock till åker och äng, kyrka och kvarn, bör läggas av oskifto sex alnar bred, och dessutan två alnar k% vardera sidan till dike om så tarvas. Allmän landsväg skall vara tio alnar bred mellan diken. Där landsväg redan tolv alnar bred är, varde den så vid makt hållen.» I BB 25:3 stadgas skyldighet för häradet att vid varje hel mil å landsväg upprätta stolpar eller stora stenar och mindre vid varje halv eller fjärdedels mil, å vilka milstolpar eller stenar miltalet skulle vara angivet, och i 2 5 : 4 att, där väg löper till stad, socken, bruk, sjöhamn eller annan kunbar / ' o r t , skulle märken sättas, som visade, till vad ort den väg låge. Enligt 25: 6 skola vägar fyllas och höjas upp med sand och grus och årligen bättras, så att vatten ej stannar därå. A båda sidor skola diken göras, där det kan ske, så ock avlopp därur, där så kan ske. I BB 25: 8 upprepas för landsbygdens vidkommande den gamla regeln: »Alle, som å landet hemman äga eller bruka, skola vägar rödja och broar bygga •—. Var skall sitt skifte få efter den del han i by äger och som det för allom lägligast faller, och ligge där Konungens befallningshavares vård å att den ene ej mera betungas än den andre.» »Brinner bro upp, eller går bro med flod bort», heter det i BB 25:14, »då skola de, som den bygga, färjo eller flotta hålla, till dess bro gill varder. Bygges ej bro upp innan dag förelagd, då bote den som tredskas tio daler. Där färja eller flotta eljest är, bote den, som hålla bör, 10 daler för var vecko han den nederlägger.» 1 1 2 5 : 7 , 10, 11 och 13 återfinnas bestämmelser om böter i övrigt och skadestånd i följd av försummad väghållning. Angående tillämpningen av BB 2 5 : 1 och 2 stadgades i kungl. resolutionen den 8 januari 1735 på adelns besvär (p. 8), 2 att inga andra borde anses för kungs- och allmänna landsvägar än de, som antingen ginge genom landet stapel- och uppstäderna emellan samt vore med gästgivaregårdar försedde, vilka vägar borde »till det minsta» vara 10 alnar breda, eller ock sådana som i landet, där det tarvades, efter vederbörande tingsrätts rannsakning med Kbfdes 1 Jfr 1692 års förslag till BB 30:13: »Där landsväg till och över sund och vatten löper och ej bro byggas kan eller må, så ock där bro av flod, eld eller annorledes fördärvas och förfaller, där skola de som bron hålla böra, färja och flotta hava —,» (1713 års förslag BB 29:15, 1723 ooh 1728 års förslag 29:15, 1731 års förslag 26:14). 2 MODÉE, Publ. Handl. I I s. 1215.

16 samtycke likmätigt lag därefter anlades och försåges med gästgivaregårdar. övriga smärre vägar, som ginge mellan härader och socknar, till tings-, kyrko-, kvarn- och marknadsplatser, bruk och sjöhamnar samt andra kända orter, borde därefter, där det icke redan skett, göras blott 6 alnar breda. Sextonhundratalets ivriga vägbyggnadsverksamhet fortsatte i stegrat tempo under 1700-talet. Resultatet blev ej blott, att de stora huvudvägarna kunde på sina håll jämföras med sina kontinentala förebilder1 utan ock att differentieringen i olika kategorier av väghållningsenheter allt mer utvecklades. 2 I gästgivareordningen den 12 december 1734 (p. 7) bestämdes, att vägröjning borde ske åtminstone två gånger om året, först när vårarbetet och sedan när bärgseln och höstarbetet vore förbi, då vägarna borde fyllas och höjas med sand och grus, varest sådant kunde finnas samt så förbättras, att vatten på dem ej stannade, till vilken ända, där det kunde ske, diken å båda sidor skulle göras med avlopp därutur, varest nödigt vore. Små buskar på ömse sidor om landsvägen skulle ifrån yttra kanten av diket till 3 och, där ej dike vore, till 6 alnar borthuggas, på det vägen så mycket snarare skulle upptorkas. 3 Genom kungl. cirkulär den 13 september 1790 förordnades, bl. a., att med väglagningen borde så förhållas att, sedan grus och fyllning om vintern eller vilken tid väglottsägare för sig bekvämligast funne, blivit framförd och vid vägen lagd i högar, om våren så snart vårarbetet vore förbi och innan vägen hunnit torka, alla gropar och utskärningar skulle fyllas, där det behövdes, att den allmänna sand- och grusningen ej skulle förrättas förr än i oktober månad, till vilken tid väglottsägarne hade att verkställa densamma, så att vägarna den 24 i samma månad vid då skeende s y n måtte finnas i gott och fullkomligt stånd, samt att om sommaren ingen annan lagning ägde rum än den, som i anseende till utskärningar vore nödig. Efter framställning av rikets ständer om ändring i dessa bestämmelser, såsom icke de mest tjänliga och bekväma, stadgades genom kungl. brev den 30 juni 1818 (kungj. genom kammarkoll :ii kung. 4/8 1818) bland annat, att allmänna vägarnas lagning och grusning därefter skulle verkställas blott en gång om året från vårens början till den 1 juli varje år, att vägsynerna över fullbordandet av väglagningen skulle vara verkställda inom den 14 i samma månad, samt att, i händelse innan rätta väglagningstiden några tillfälligheter å ett eller annat vägstycke skulle vålla utskärningar eller sådan skada som genast fordrade bot, väglottsägarne ofördröjligen då borde foga anstalt om desammas avhjälpande. På ny framställning av riksdagen om ändrade bestämmelser förordnades genom kungl. kungörelse den 25 maj 1869 ang. ändring i föreskrifterna om tiden för allmänna vägarnas grusning och lagning med upphävande av kungl. brevet den 30 juni 1818, dels att Kbfde var inom sitt län borde, efter landstingets hörande, för allmänna vägarnas fyllning och grusning samt vägsynernas hållande med avseende å skiljaktiga förhållanden 1 Engelsmannen Wraxall, som 1774 reste i Sverige, säger, att vägen mellan Hälsingborg och Stockholm »kan icke överträffas av någon i Europa, icke ens den mellan London och Bath undantagen». HALLENDOKFE i Svenska folkets historia IV (Sthlm 1928) s. 183. 3 Jfr anf. arb. s. 185 ff. * Denna bestämmelse ang. buskars borthuggande gäller enligt övergångsbestämmelserna till 1911 års stadga om skjutsväsendet fortfarande inom städerna.

17 bestämma den för länet eller särskilda delar av detsamma lämpligaste tid, antingen tidigt på våren eller sent på hösten, under iakttagande dock att, i händelse innan rätta väglagningstiden några tillfälligheter skulle å ett vägstycke vålla utskärning eller annan skada, som genast fordrade bot, väglottsägarne ofördröjligen borde foga anstalt om desammas avhjälpande, dels ock att uti de om vägsynerna utgående kungörelser, vilka skulle minst fjorton dagar före syneförrättningarna och, där så ske kunde, å två på varandra följande söndagar i behörig ordning offentliggöras, borde bestämmas ej mindre dagen och timmen, då de på varje ställe toge sin början, än även huru stor del av vägen varje dag komme att besiktigas. Dessutom skulle de väghållningsskyldiga genom kungörelse, som ovillkorligen borde uppläsas å andra söndagen efter syneförrättningens slut eller, där gudstjänst då ej ägde rum, å första därpå följande söndag varunder gudstjänst holies, underrättas om de vid synen befunna brister, med antydan att de, vilkas vägar befunnits ogilla, skulle inom åtta dagars tid hava dem lagade, vid äventyr, om sådant underlätes, att med den försumlige komme att. förfaras efter BB 25:11. Enligt BB 25: 7 skulle varje by för (utanför) sina ägor utstaka v i n t e r v ä g a r över sjöar och mossar. Vid stora sjöar skulle skyldigheten åligga kringliggande socknar. Vintervägen skulle ändras, så ofta behov förelåge, och vakar och råkar utmärkas. Vägen skulle föra förbi dessa eller ock broar läggas över. Häradsfogden skulle tillse, att sådant skedde i rätt tid. »Väcker någon notvak vid vinterväg, märke själv den ut», heter det vidare. Dessa bestämmelser, som knappast åsyftade något egentligt underhåll, tillökades genom gästgivareordningen den 12 dec. 17341 med följande stadgande: »Efter stort snöfall eller urväder åligger närmaste allmoge å landet och s t ä d e r n a s i n v å n a r e att ofördröjligen skotta de allmänna landsvägar och gator, där så stora snödrivor finnas, att de resande ej kunna bekvämligen fortkomma.2 Borgmästare och råd i städerna samt kronobetjänterna å landet böra noga tillse att sådant icke försummas.» Landshövdingeinstruktionen den 4 november 1734 erinrar om landshövdingens skyldighet att tillse, att »vägarna och broarna i rattan tid lagas och uppehållas, icke allenast sommarvägarna utan ock de som om vintern brukas och behövas men för allting, att allmänna stråkvägar över sjöarna utstakas med därtill tjänliga grenar och kvistar och de därhos närmast boende bönder och torpare tillhållas vid laga plikt i rattan tid att försöka, om, när eller var sjöarna bära, på det de resande och särdeles de långvägade mage hava all nödig och tidig rättelse och varning ifrån den dem eljest ofta tillstötande olycka och ofärd». Då oklarhet rådde, vem snöskottningsskyldigheten ålåg, antingen varje väghållare för den väglott, som han sommartiden skulle underhålla, eller ock »den närmaste allmogen», stadgades genom ett kungl. brev den 11 maj 1786, att dylik skyldighet, till snöskottning eller plogning, ålåg vederbörande väglottshavare. I följd av svårigheterna för avlägset boende att full1

MODÉE I I s. 1136

f.

' Den 'ln 1759 biföll K. M:t en hemställan av landshövdingen i Västerbottens län om tillstånd att inskränka den plogade vägbanans bredd till 4 alnar. ELEBS, Väghist. I I nr 132. 2—812840

IS göra denna sin skyldighet, då vägarna voro stängda av snö, utfärdades den 13 sept. 1790 en kungl. förordning angående vintervägar. Enligt denna skulle ploglag inrättas av de närmast allmän väg boende hemmansägare inom varje socken och härad. Varje hemmansägare skulle tilldelas visst stycke att vidmakthålla med plogning och skottning och därför njuta betalning av häradet eller socknen, eftersom vägens längd och beskaffenhet påkallade. Isvägarna synas dock aldrig hava ingått i ploglagsregleringarna. 1 I kungl. brev till kammarkollegium den 10 maj 1815 stadgades, att den, som åsidosatte skyldigheten att vid inträffande snöfall förrätta plöjning och skottning, gjorde sig förfallen till böter (3 rdr 16 sk. b:co). Hämtande I BB 25:12 stadgas rätt för väghållningsskyldiga att taga sand och ris av vägbygg- ^.-II landsväg, »där det närmast finnes» d. v. s. även å enskild mark, och av väglagnings- allmänning virke, »som tarvas och utmärkt varder». ämnen. Detta stadgande befanns snart för vidsträckt, emedan den skattskyldiga jorden därigenom »kunde göras onyttig och jordägaren försättas i ett betydligt lidande». 2 Genom kungl. brev den 25 nov. 1802 samt kammarkollegii därpå grundade cirkulär »rörande sandtägt till allmänna vägarnas underhåll a n d e » den 5 april 1803 3 förordnades därför, att, då vägbyggare ville hämta sand å andra hemmans i n ä g o r, åkergärden, ängar och hagar, jordägaren borde däröver förut ofelbart höras och, i händelse av motsägelse, därmed på enahanda sätt som med åverkans mål efter lag förfaras, samt alla stridigheter om v ä g l a g n i n g s ä m n e n s tagande tillhöra domarens i orten prövning, till utrönande huruvida de mot slik rättighet förebragta skäl kunde däremot verka något lagligt och gällande hinder, parterna dock obetaget att, i den ordning lag föreskreve, söka rättelse i domstolens beslut, om de ansåge sig därtill befogade. Rätt att för vägbyggnaden taga sand å skog och u t m a r k kunde eller borde däremot icke vederbörande v ä g l a g n i n g s s k y l d i g bestridas, då det skedde i den ordning och på det sätt, att sandgropar ej på flera ställen öppnades, så länge den redan upptagna lämnade nödig sandtillgång och icke funnes för nära vägen inrättad, så att olyckor kunde därigenom uppkomma. Kbfde ägde därför, var i sitt län, att utse sådana ställen, där tjänliga ämnen till väglagning utan någons förfång bekvämligast kunde avhändas och tillika meddela de föreskrifter, som vore nödiga att därvid iakttaga. I anledning av hemställan av rikets ständer förordnade Kungl. Maj:t den 8 febr. 1825 (kammarkollegii cirkulär den 4 mars s. å.), 4 att, i den händelse då något och lagligt gällande hinder mot grus- och sandhämtning å inägor och hagar prövades förekomma, så att den icke utan verklig skada för jordägaren där kunde ske, samt dessa v ä g l a g n i n g s ä m n e n icke heller å skog och utmark för väglottsägare funnes att tillgå på det lämpliga avstånd eller av den beskaffenhet, att de kunde begagnas, häradsrätten ägde att på väglottsägarens begäran, 1

Väglagskommitténs betänk. 1880 s. 213. ' Väglagskommitténs betänk. 1880 s. 161. • Se under BB 25:12 i senaste laged. (ed. Skarstedt.) 4 Se under BB 25:12 i laged.

19 efter i vederbörandes närvaro föregången undersökning, bestämma varest och på vad sätt, å inägor och hagar, sand och grus tjänligast och till minsta skada för jordägaren finge, emot utsatt skälig ersättning åt honom, av väglottsägaren avhämtas. Genom kungl. brev den 16 febr. 1838 (kammarkoll. kungörelse den 12 april s. å.) föreskrevs, att frågor om grustäkt å skog och utmark för väglagning skulle, i enlighet med vad om grustäkt å inägor funnes stadgat, tillhöra domstols upptagande och prövning. Genom kungl. brev den 20 april 1817 bestämdes, att till allmänna b y g g n a d e r sten finge avhämtas å kronans allmänningar men ej å andras enskilda ägor. 1 Bestämmelsen, som, på sätt nedan omförmäles, i för landsbygdens del ändrad form återgår i 1891 års väglag (33 §) kompletterades år 1905 med ett medgivande (k. kung. 2/G 1905) för väghållningsskyldig att för allmän vägs u n d e r h å l l å jordbruksdomän utan ersättning taga sand, grus eller sten, där domänstyrelsen prövar sådant kunna ske utan olägenhet för dylik egendom. Beträffande de ännu i början av 1800-talet under begreppet kronoallmänningar hänförliga häradsallmänningarna hade i § 3 av skogsordningen den 1 augusti 1805 stadgats, att häradsallmänning ej finge tillitas till allmänna eller enskilda behov uti annat härad, såvida ej särskilda resolutioner så medgåve, och föreskrevs i § 11 av skogsordningen den 29 juni 1866, som överförde dem till menighetsallmänningarnas kategori, att av allmänningens avkastning skulle undantagas det virke som erfordrades till broar och andra för häradet gemensamma byggnader, varefter den behållna avkastning, som sedermera återstode, årligen skulle fördelas mellan samtliga delägare efter oförmedlat hemmantal. 2 Genom kungl. kung. den 11 oktober 1864 (nr 72) ang. rätt att hava g r i n d Grindar å allmän lands- eller häradsväg stadgades, att å dylik väg finge, med undantag "säkerhetsför de ställen, där sådan väg korsades av järnväg eller kanalled, grind därefter anordmn ar icke uppsättas med mindre Kbfde lämnade tillstånd därtill. Vid skeende £ vägsyner borde tillses, huruvida å angivna vägar befintliga grindar, vilka ej ingått i beräkning i gällande hägnadsdelning, kunde utan synnerlig olägenhet för jordägare utdömas, samt med förslag härom till Kbfde inkomma, varefter bfdn, sedan vederbörande hörts, ägde förordna att grind, som ej ingått i beräkning i gällande hägnadsdelning eller eljest prövades vara för inägors fredande oundgängligen nödig, skulle inom viss lämplig tid borttagas. Då hägnads hållande i fredgillt stånd icke erfordrades under alla tider av året ( K . F . 21 / i2 1857 § 17), borde, med hänsyn till särskilda orters olika förhållanden, bfdn bestämma, vilken tid av året de grindar över allmän lands- och häradsväg, som tillätes kvarstå, skulle hållas öppna samt utsätta vite för underlåtenhet att efterkomma sådan föreskrift. Genom k. kung. den 23 maj 1924 ang. v a r n i n g s m ä r k e n och s ä k e r h e t s a n o r d n i n g a r m. m. vid korsningar i samma plan mellan järnväg och väg (nr 318) hava meddelats bestämmelser om hållande

Se närmare AF UGGLAS, P. M. ang. hämtande av väglagningsämnen å annans mark (Vägkommissionens betänk. 1916 1:2 bil nr 5 s. 75 ff). 1 Jfr sid. 95 f nedan.

20 i trafiksäkerhetsintresse av grindar, bommar, ljussignaler, ringklockor och varningsmärken (kryssmärken). 1 Till återgäldande av färj- och brobyggnadskostnader fingo vanligen färjeller bropengar uppbäras, ej sällan i form av utarrendering; för färjor var detta det normala. 2 Taxor för broar och färjor synas stundom ha fastställts av landshövdingarna. 3 Normalt tillhörde dock detta Kungl. Maj:t, varför ansökan om rätt att uppbära bropengar ofta skedde före företagande av brobyggnad.* Men även för trafikering av vägar förekommo, ehuru mera sällan, avgifter, v ä g p e n n i n g a r . Under förra hälften av 1800-talet blev detta vanligare. Särskilda bolag bildades för vägbyggnaders utförande och finansierande genom vägpengar. 5 Detta har synbarligen sammanhängt med att väghållningsenheterna på landet saknade utbildad kommunkaraktär. De ökade tekniska kraven på vägarnas beskaffenhet gjorde vägbyggnadernas utförande med »samlad hand» av de väghållningsskyldiga allt mera otillfredsställande och krävde penningförskott, som det ofta var svårt att få hemmansägarna att sammanskjuta. Statsbidrag.

Väg- och brobyggnader understöddes ej sällan av statsverket, särskilt då militära skäl så påkallade, ej blott genom ersättning till markägare för avstådd vägmark. Statens intresse av förbättrat vägväsen föranledde under 1700-talet vid många tillfällen direkta anslag av statsmedel till väg- och brobyggnader såväl å landet som i städer. 0 Stundom meddelades lån (»förskott») 1

Ang. beskaffenheten av varningsmärken se k. kung. "/« 1931 (nr 252). Se BKANTING, I s. 218 ff. (Broar, bropenningar); 455 ff. (Färjor, färjning). Jfr ELEKS, Väghist. I I nr 144 (Kalvsbro i Älvsborgs län år 1764, ej utarr.). • K. res. 8 /, 1735 (Halmstad) se nedan sid. 21 not. 2. 4 Den'/, 1802 beviljade Kungl. Maj:t Lidingö hemmansägare koncession å en flottbro mellan Lidingöbro värdshus på södra Djurgården i Stockholm och Larsberg på Lidingön, med rätt för brons ägare att uppbära broavgifter av trafikanterna. Bron, en föregångare till den nuvarande Lidingöbron, utfördes av ett för ändamålet bildat aktiebolag. Se ock Kbfdes i Göteborg beslut 3l / 3 1853 (Kungälvs färja). 5 Genom Kungl. brev aj, 1805 anbefalldes Kbfde i Göteborgs och Bohus län gå i författning om anläggning av en ny tjänligare allmän väg mellan Göteborg och Landvetters gästgivaregård samt »av enskilda personer genom aktier bereda ett bolag», som skulle förskjuta medlen därtill med rättighet för bolaget att efter fastställd taxa uppbära en viss vägavgift, vilken komme att upphöra så snart aktieägarne återfått kapitalet med 6 % årlig ränta. E t t dylikt bolag erhöll sedermera koncession å anläggningen genom k. br. l ' / l a 1822. KM:t medgav 22/5 1852 vederb. väghålln.skyldiga att t. v. uppbära vägpenningar å chaussévägen Lund-Kalinan. Genom k. br. 3 / 4 1857 berättigades de väghållningsskyldiga i landskapet Härjedalen, vilka underhöllo en för det allmänna anlagd genom obebyggda fjälltrakter gående väg (Funäsdalens by i Tännäs s:n — riksgränsen mot Norge), att för bestridande av underhållskostnaderna intill slutet av 1866 uppbära avgifter enl. taxa av dem, som vid resor till eller från Norge begagnade vägen. Fr. o. m. 1867 utgick i stäUet statsanslag för ändamålet (k. br. *»/, 1866, 3/,10 1884, 1! /, 1889, 21 /, 1895). Jfr k. br. 30/3 !838 (Filipstad-Finshyttan) och M / 3 1840 (Göteborg-Klippan genom Örgryte) ang. rätt för särskilda bolag att uppbära vägpenningar. 0 ELERS, Väghist. I s. 160, fr. postöverskottsmedel (Rådsprot. " / s 1757, f. 498, samt " / T 1759 p. 114); I I nr 4, 1720 »brons reparerande över Göta älv i Göteborgs län» m. fl.; II nr 135, bro vid Nykvarn 1760; nr 136, bro vid Älvkarleby 1760; nr 202, Riddarholmsbron i S t o o k h o l m 1771; nr 204, K a r l s k r o n a landbroar 1774; nr 211, S k ä n n i n g e stenbro 1772 (ifrågasatt anslag gm stambok över hela riket avslaget); nr 93, 1754 (rådsprot. s °/,) avslogs ansökn. av magistr. i U p p s a l a om anslag av virke från kronopark till dombron i staden, »enär magistraten borde vara betänkt att nu hellre en gång för alla lägga denna bro av sten»; nr 262, 1786 (rådsprot. 30 / ä ) bifölls en ansökn. om utsyning av regala vrakekar för vidmakthållande av Långebro och Torsebro i Kristianstads län; III, Södermani., Stora bron i N y k ö p i n g 1728, 9 000 d:r av stora sjötullsmedlen. — Invånarne i Höks härad fingo till byggande av L a h o l m s bro av statsmedel ett förskott å 2 000 d:r s:mt med villkor att bron skulle byggas av sten och förskottet ersättas såväl genom brotullens avstående till kronan som genom särskilda sammanskott av häradets allmoge. K. br. " / „ 1774 till kammarkoll. och statskont. (civilexp.). 2

21 av kronan. 1 I övrigt, torde väg- och brobyggnader, som förekommit under 1700-talet, hava, i den mån ej bro-(och väg-)penningar samt naturaprestationer räckt till, bekostats av uttaxerade medel.2 Såsom ovan erinra its höll Vänersborgs stad på gsund av särskilt åtagande Särskilda Rånnums bro i Väne härad. Ar 1727 åtogo sig Lunds stads äldste att under- skyldigheter hålla landsvägen mellan Söderport i Lund och Höjebro i Knästorps socken i Bara stående. härad (löpande genom S:t Peters klosters och Lunds socknar i Torna härad).* I än högre grad hade landsbygdens väghållningsskyldiga motsvarande åligganden inom städernas områden. 4 En dylik skyldighet kunde emellertid också upphöra. Den hemmanen i Blekinge län åliggande skyldigheten att hålla två av Karlskrona stads broar 5 upphävdes år 1755, sedan vattnet, över vilket broarna förde, igenfyllts och väg anlagts däröver.6 Genom kungl. res. den 6 mars 1844 befriades Östervåla m. fl. socknars i Salbergs fögderi och Altuna m. fl. socknars i Väsby fögderi väghållningsskyldiga från skyldigheten att bidraga in natura till underhåll av Broddeskogsvägen inom Sala stad men ålades i stället att såsom bidrag till underhållet utgiva lösen för 4 kappar spannmål efter markegångspris att levereras till Sala stads magistrat »för att tillgodokomma staden, som däremot skulle ansvara för vägens framtida underhåll och därå befintliga broars framtida underhåll, så långt vägen över Sala stads mark sig sträcker». 7 Den 21 juni 1880 ålade Kbfde i Norrbottens län Luleå stad att —jämlikt stadsfullmäktiges åtagande —- för färjningen över Lule älv uppehålla och vid Bergnäset (i Nederluleå socken) å plats, som skulle av tingslaget upplåtas, uppföra en stugbyggnad till bostad för färjkarl samt anskaffa färjkarl och färja. Denna byggnad och färja skulle av staden framdeles underhållas, och skulle färjkarlen för framtiden avlönas av staden.9 Differentieringen av vägkategorierna i landsvägar, häradsvägar och sock- Väghållnevägar (resp. broar och färjor) gav möjlighet att låta det områdes fastigheter ningsenheter deltaga i kostnaden för en viss väg, som hade huvudsaklig nytta av denna. bestämning 1

ELERS, Väghist. II nr 162 (Kvistrums bro i Gbgs och Bohus län år 1764); nr 168 (Falkenbergs

bro år 1764); nr 174 (Nykvarns bro 17G4). 2

K. res. "U 1735 på adelns besvär (östra bryggan i H a 1 m s t a d). ELERS, Väghist. II nr 209 (Njurunda bro, V. Norrl. 1. 1774), nr 216 (Värnamo stora åbro 1775), nr 273, (Högebro vid K u n g a 1 v 1789, rådsprot. s /, s. 194). MODÉE V:3218 ( L a h o l m s bro, k. res. på allm. besv. 20/0 1752), 11:1399 och IX:320 ( F a l k e n b e r g s bro, k. res. på allm. besv. " / , 1739 och 22/3 1770). ELEKS, Väghist. I I I (Uppl., Åsunda och Trögds h:d). ELERS, Väghist. II nr 273 (1789 rådsprot. "/, s. 194 Högebro mellan K u n g ä 1 v och Bohus fästning) brotull för 12 års tid. Den år 1755 byggda stenbron vid Ekolsund var 1712 utarrenderad för 400 d:r s:mt med rätt för arrendatorn att uppbära bropengarna enl. taxa. 3 Rådsprot. 6 / 3 1767 (civilexp. s. 906), kammarkoll. uti. " / , 1766. Redan 1704 synes staden Lund ha hållit ifrågavarande väg. Jfr s. 31 nedan. 1 Se sid. 29 not. 1 nedan. 5 Se ovan sid. 13. ' Kungl. res. 1 5 /, 1755 (jfr kammarkoll. u. uti. u / 5 1755). Såsom skäl angavs i den kungl. resolutionen, att »desse 2:ne jordbroar numera äro uppfyllte och väg därå gjord samt äro inom Karlskrona stads staket belägna», samt att »lagen jämväl uti 25 kap. 8 § Byggn. B. förmår, det Städerna böra hålla deras broar så långt deras ägor räcker». ' Civilexp. 8 Anledningen till att staden ensam åtog sig färjhållningen torde, såsom magistraten uttryckte sig i avgivet yttrande, hava varit »de fördelar, som skulle beredas genom den livligare samfärdsel med befolkningen på södra sidan a- Lule älv, vilken utan tvivel skulle komma att genom väganläggningen framkallas».

22 Man var härvid ej heller bunden vid den existerande offentliga indelningen. Vissa socknar inom ett härad, vissa härad inom ett län, ja till och med flera län eller delar av socknar kunde — dock med undantag för städer — sammanställas till en väghållningsenhet beträffande viss väg. 1 Vid förhandlingar, som i illmänhet höllos inför domstol men stundom inför Kbfde, synas, där väghållningsenheten var större än ett härad, de väghållningsskyldiga hava representerats av härads- eller sockenvis valda ombud.2 En allmän väg kunde ej blott överföras från en till en annan kategori t. ex. från sockenväg till häradsväg eller tvärt om utan ock avföras såsom sådan, avlysas, indragas, »förläggas», eventuellt förklaras för enskild (byväg eller gårdsväg). 3 Besvärets Vad angår vägdelningen skulle enligt kungl. res. på adelns besvär den 8 fördelning j a n u a r i 1735 ( p . 8) av vederbörande häradsrätter lagligen undersökas, huru enhetM-na. stor andel av kungs- och allmänna landsvägarna eller de övriga härads- och sockenvägarna vart hemmans åbo, efter öre och örtug eller hemmantalet, med vägröjning borde underhålla, vilka broar borde anses för socken-, härads- eller landsbroar samt huru stora broar borde underhållas av dem, som hölle viss väglott. Landshövdingarna hade att, enligt lag, resolutioner och sina instruktioner, fastställa vägdelningarna, vilka jämlikt ett kungl. brev den 28 sept. 1757 borde förrättas i oktober och mars månader, då marken merendels vore bar, men i annat fall så snart väderleken det tilläte om vår- och hösttiden. Då endast hemman hade väghållningsskyldighet, voro från väghållningsbesväret befriade bruk, kvarnar och lägenheter ävensom, på grund av särskilda privilegier, lotshemman samt säterier i Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän. Enligt ett kungl. brev den 28 september 1790 skulle vid nya vägdelningar förmedlade hemmantalet tillämpas. Underhåll verkställdes allmänt efter vägdelning. Nyanläggningar synas däremot vanligen ha verkställts »med samlad hand», där entreprenad ej kom till stånd. Enligt en kungl. kungörelse den 27 nov. 1845 skulle Kbfde, där anläggning av ny väg prövades nödig, förordna om vägens indelning å dem, som enligt lag och författningar funnes pliktiga 1 ELERS, Väghist. II nr 75: Vid bro- och vägdelning 1723 ålades Loshults socken att bygga och underhålla Hassleröds bro, vilken av socknen ombyggdes 1746. Härefter anhöllo sockenborna om befrielse att hålla denna bro såsom ej på allmänna vägen belägen. Landshövdingen anförde, att de som betjänade sig av vägen borde underhålla den. Bron borde, såsom belägen 2 mil från Loshult, måhända byggas av Osby och Hästveda socknar, som vore belägna omkring densamma. Den 4 sept. 1747 förklarade KM:t, att de som begagnade sig av bron borde underhålla den. När den skulle ombyggas, borde landshövdingen bemedla, att de som vore så långt bort belägna som Loshult ejmåtte för mycket besväras därmed. — II nr 228: Genom kungl. res. 21/7 1778 förklarades, att då Skyllerstavägen å ena sidan funnes belägen i Skyllersta härad, men Hällestads bergslag å andra sidan droge största nyttan därav vid avhämtande av ved från allmänningen, skulle invånarne i Örebro län och Östergötlands län till hälften vardera i fullkomligt stånd sätta och sedan framgent underhålla sträckningen av denna väg (rådsprot. a / 6 1778). — II nr 245: Genom kungl. res. 10 / 6 1782 (rådsprot. M/, s. å.) förklarades beträffande den på bekostnad av Åtvidabergs kopparverk anlagda s. k. Adelsvägen mellan Åtvidaberg och Söderö säteri i Östergötland, att som vägen icke anlagts till vinnande av kommunikation städer emellan, ej heller vore nödig för resande, som å ömse sidor kunde betjäna sig av redan inrättade landsvägar, u tan förnämligast gagnade kopparverket och de socknar, som blivit såsom bergslag detsamma anslagna, kunde den ej anses för allmän väg, som borde underhållas till 10 alnars bredd, utan borde som häradsväg underhållas till 6 alnars bredd. Se vidare BRANTING, III, s. 456 ff (under vägar och broar). 2 Se akten till kammarkoll. utsl. 12/3 1903 ang. Kungs- eller Kanslibron vid Örebro slott. 3 ELERS, Väghist. II nr 237, 246, ang. Tottesundsvägen i Vasa län, som anlagts av länet, sedermera ansetts för sockneväg och slutligen förklarats såsom vissa byars enskilda väg (åren 1780—1782).

att densamma röja och underhålla. Däremot fanns icke stadgad någon skyldighet att vid ny vägdelning å gammal väg söka förordnande av Kbfde, om ock så i regel torde ägt rum. 1 Vägdelning verkställdes i allmänhet av lantmätare, som mot ersättning voro skyldiga härtill, om de anmodades. 2 I brist på lantmätare kunde dock enligt ett kungl. brev den 18 november 1789 vägdelningar ske av andra, såsom läns- eller nämndemän i orten eller sockenskrivare. 3 N y b y g g n a d e r av vägar och broar torde alltså i allmänhet, i den mån tungan därav föll å hemmanen, ha fullgjorts »med samlad hand». Fördelningen de väghållningsskyldiga fastigheterna emellan av underhållet reglerades däremot genom föreningar eller v ä g d e l n i n g a r , som i regel förrättades av lantmätare och i allmänhet torde i enlighet med 1735 års resolution ha fastställts av Kbfde. 4 »Landsväg skall läggas i länet, där den tarvas, och late Konungens befall- Processuella ningshavande vid tinget ransaka, var den jämnast och genast göras kan», he- ol^klntroll) ter det i BB 25: 1 i 1734 års lag. Sextonhundratalets praxis att låta de administrativa myndigheterna, särskilt landshövdingarna, söka i godo förmå menigheterna till nyanläggningar hade visat sig fruktbar, och nästa steg, att giva landshövdingen beslutanderätt ej blott beträffande uppehållande av gamla utan ock i fråga om anläggande av nya vägar, var en naturlig konsekvens av utvecklingen. Tillsynen över väghållningsbesvärets fullgörande å landet är enligt 1734 års lag fördelad mellan domstolarna och den civila förvaltningen. Ingripan•, det från den centrala statsförvaltningens sida daterar sig, på sätt ovan visats, från 1500-talet och utvecklades ytterligare under 1600-talet. Med frihetstidens ingång erhålla landshövdingarna beslutanderätten (i första instans). 6 Enligt landshövdingeinstruktionen den 4 nov. 17348 (p. 15) -— härmed överensstämmer den provisoriska instruktionen den 16 okt. 1723 •— skall landshövdingen vaka över att på landet och i städerna sommar- och vintervägarna och broarna i rattan tid lagas och uppehållas, för vilket ändamål befallnings-, läns- och fjärdingsmannen samt landsgevaldigern skola årligen och i rätt tid se till att de uppröjas och lagas, »hörandes vid b r o - o c h v ä g s y n jämte kronobetjänterna, tvenne av nämnden vara tillstädes». Framför allt borde tillses, att allmänna stråkvägar över sjöarna utstakades med därtill tjänliga. grenar och kvistar och »de därhos närmast boende bönder och torpare» tillhållas i rattan tid undersöka, om, när och var sjöarna bära eller icke bära. 1

Väglagskommitténs betänkande 1880 s. 182. Skiftesstadgorna 4 / 5 1827, 1 kap. 11 § och »/u 1866, 11 §. Jfr väglags-kommitténs betänkande 1880 s. 183. 4 Första vägdelningen i Kopparbergs län skedde år 1693 och samma år i F a 1 u stad; ELERS, Väghist. IV (Dalarna pag. 8). Ang. delningar under 1700-talet i andra län, se a. saml. V, Östergötland; VIII, Gästrikland, Hälsingland. 6 Jfr k. res. 28/,, 1731 på allmogens allm. besvär p. 20: »Allmogens begäran om försköning för åtskillige vägar och broar, varmed de emot vanligheten skola besväras, remitterar K. Maj:t till vederbörande landshövdingar, som, enär allmogen sig om ändring angiver, låta därom ransaka vid tingen och sådant rätta, om allmogen emot lag och förordningar är förnär skett.» (MODEE I I s. 878.) 2 3

• MODÉE, II s. 1071

ff.

24 »Landsväg skall läggas i länet, där den tarvas», heter det i BB 2 5 : 1 och skall, där ny väg erfordras, genom Kbfdes försorg vid tinget rannsakas, »var den jämnast och genast göras kan»; och skola till vägen tagas »de ägor som möta och föreligga utan att någon det vägra må». Enligt BB 25: 8 skulle det åligga bfden att vårda sig om, att den ene ej betungades mera än den andra vid väghållningsbesvärets fördelning (»Var skall sitt skifte få efter den del han i by äger, och som det för allom lägligast faller, och ligge där Konungens befallningshavandes vård å, att den ene ej mera betungas än den andre»). Häradsfogde hade att utöva tillsyn, att den i BB 25: 7 stadgade allmänna vinterväg över sjöar och mossar utstakades i rätt tid och jämlikt 25: 11, att den, som hade ogill väg eller bro, bättrade bristen. Om bättring ej skedde, skulle bristen bättras för lega och uttagas av den, som tredskades. Samma makt ägde borgmästare och råd, där stadens väg ej bättrades. Den som hade ogill väg och kallades till »vägröjning och brobyggnad», den ovan omförmälda vägsynen, men ej komme å utsatt dag skulle bota tre daler. (Vägsyneförrättare som uteblev skulle bota dubbelt.) Med dessa föreskrifter torde ursprungligen hava avsetts, att landshövdingen ägde avgöra, när ny väg mellan vissa orter skulle läggas, och, i överensstämmelse med förut gällande rätt, häradsrätten bedöma, vilka fastigheter skulle tillsläppa jord och huru väghållningen skulle fördelas å fastigheterna. Sedan så skett, ålåg det den civila förvaltningen övervaka, att vederbörande fullgjorde sin skyldighet på ett riktigt sätt såväl i avseende på prestationernas beskaffenhet som deras fördelning. 1 Utvecklingen torde dock rätt snart hava fört därhän, att ärendet i hela dess vidd av häradsrätten med dess utlåtande u n d e r s t ä l l d e s Kbfde, som därpå meddelade slutligt utslag i alla avseenden.2 Stundom förekom dock, att Kbfde d e l e g e r a d e avgörandet till 1 Jfr L.K:s prot. "/a 1735 (förarb. t. 1734 års lag 111:344): »Först discuterades om vägar och broar, att ifall landshövdingen resolverar om nya vägars och broars anläggande, varuti någon tvist inlöper om proportion av mera eller mindre ägor därtill, så hörer sådant till hovrättens rättande, men om fullgörande av det, som förr legaliter fastställt är, det hörer till kammarkollegium». År 1733 förelåg L.K:s sista redaktion av BB (1731 års), vilken, med undantag av några smärre för denna fråga oväsentliga ändringar, överensstämmer med den utformning, lagtexten fick i balkens 25 kap. K. res. lil1 1735 på adelns allm. besvär (p. 8): » • — Ang. vägdelningen, så vill Kungl. Maj:t, att av vederbörande häradsrätter lagligen undersökes, huru stor andel av kungs- och allmänna landsvägarna eller de övrige härads- och socknevägarna vart hemmans åbo efter öre och örtug eller hemmantalet med vägröjning underhålla bör, samt vilka broar för sockne-, härads- eller landsbroar komma att anses, och huru stora broar av dem böra underhållas som väglotten tilldelt är. Varefter landshövdingarna hava enligt lag, resolutioner och deras instruktioner att fastställa vägdelningen.» 2 Sedan Kbfde i Västernorrl. län fäst sin uppmärksamhet på frågan, »huruvida den farväg, som länge blivit nyttjad och går ifrån Sundsvalls stad förbi Sidsjö och Böle byar i Selångers socken — rätteligen Sundsvalls stad — till Allsta by uti Tuna församling och vidare inpå allmänna vägen till Tuna kyrka kunde uppbrytas och iståndsättas till allmän väg och underhållande framgent», hördes allmogen i fögderiet inför Njurunda häradsrätt, varjämte häradsrätten själv den 16 nov. 1773 avgav yttrande. Kbfde prövade i utslag a / 1 0 1777 »med häradsrätten skäligt att denna väg bör, till communicationens närmare befrämjande emellan landet och staden Sundsvall till allmän farväg iståndsättas och underhållas på sätt som tingsrätten föreslagit och det så länge därutinnan ej kan annorlunda förordnat varda». Detta beslut avsåg uppenbarligen icke stadens jurisdiktionsområde. År 1811 anhöllo nämligen byamännen i ovannämnda byar i Tuna socken hos Kbfde om åläggande ej mindre för Sundsvalls stad än även de till staden hörande byarna Böle och Sidsjö, vilka jämväl begagnade sig av ovannämnda väg, att vid vite uppbryta och iståndsätta den del därav, som omgåves av deras ägor, eller från Medskogsbron fram till staden av vilken sträcka omkr. */, mil mellan Medskogsbron och Böle ännu vore obruten och så obanad, att den icke kunde anses för annat än en ridväg och icke någon allmän farväg. Magistraten i Sundsvall anförde å borgerskapets vägnar bl. a., att magistraten ansåge lämpligast, om någon

25 häradsrätten. 1 Vägdelmingar förrättades, såsom ovan nämnts, i regel på förordnande av befallningshavanden genom lantmätare. 2 Över vägsyner och vägdelningar, vilka senare skulle av förrättningsman underställas Kbfdes prövning, kunde otvivelaktigt besvär anföras hos Kbfde. Besvär över Kbfdes beslut fördes i vanlig för ekonomimål stadgad ordning hos kammarkollegiet och därifrån hos Kungl. Maj:t.3 Med tidens frihet i avseende å kompetensregle ringen administrativa myndigheter emellan," särskilt i fråga om ekonomimål, voro landshövdingarna hänvisade att i tveksamma fall förfråga sig hos kammarkollegiet, 5 och i frågor av principiell natur (t. ex. vägs egenskap av allmän eller enskild) eller om större utgifter (t. ex. brobyggnader av sten) synes kollegiet ofta hava underställt dylika ärenden Kungl. Maj:t för meddelande av beslut.6 Genom kungl. förordningen den 19 februari 1824 ang. tillägg till BB 25: 1 gjordes ifrågavarande bestämmelse i sagda lagrum tillämplig även å de nya vägkategorierna: »Samma lag gälle även för väg till hamn, lastplats, varunederlagsplats samt mellan segelleder, båtleder och flottleder, ävensom för väg till alla sådana ställen, där vägar prövas vara för varutransporten av allmän nytta och nödvändighet.» Genom kungl. kungörelse den 9 mars 1824 angående laga domstol i frågor rörande nya väganläggningar till hamn, lastplats, varunederlagsplats samt emellan segelleder, båtleder och flottleder ävensom angående lucka och öppning å broar över sådana farleder föreskrevs: De frågor, som rörande dylika väganläggningar uppkomma, skola, i likhet med vad om nya allmänna vägars inrättande föreskrivet är, göras anhängiga hos Konungens befallningshavande, vilka,, sedan behörig undersökning i alla delar, såöverenskommelse mellan borgerskapet i staden och sökandena om vägens röjande och vidmakthållande kunde träffas. Sedan häradsfogden ifrågasatt »om icke Sidsjö och Bölo samt Nocksta och Granlo jordägare, som lyda under Sundsvalls stad, borde genom magistratens föranstaltande i detta mål höras», hänvisade Kbfde den 4 dec. 1811 målet tiU häradsrätten, som hade att »höra samtliga vederbörande • — hemställningsvis yttra sig rörande egenskapen av den egenteligen ifrågavarande väg8amt sträckan mellan Sundsvalls stad och Medskogsbron än över den enes eller andres skyldighet a t t samma vä" till en del uppbryta samt i övrigt förbättra och framgent vidmakthålla», varefter sedan sökandena inkommit med ny skrift jämte domstolens protokoll och betänkande, Kbfde ville i målet huvudsakligen utlåta sig. Emellertid träffades i målet den ajt 1812 förening mellan deputerade för staden samt Böle och Sidsjö å ena samt sökandena å andra sidan, vilken förening, mot vilken magistraten icke hado något att erinra, av Kbfde 2°l, 1812 gillades och stadfästes »till parternas ömsesidiga efterrättelse». Enligt föreningsskriften skulle byarna ansvara för vägens uppbrytande och vidmakthållande till Medskogsbron samt brons uppbyggande och underhåll till hälften samt »stadsborna tillika med byarna Sidsjö och Böle» åtaga sig att uppbryta och vidmakthålla vägen från Böle till Medskogsbron ävensom att bygga och underhålla halva bron. Vidare ELERS, Väghist. VIII redog. nr 24 för Hälsingtuna och Lienors socknar. 1 ELERS, Väghist. VIII redog. nr 24 för Hälsingtuna och Idenors socknar. Kbfdes remiss u / u 1766 och H.R:ns lagakraftv. utslag 28 /n I 7 6 7 a t l g- v ä 8 I r - Rasta by till Forssa kyrka m. m. 2 Lantmätaren J. J . Norrbohm förrättade 1827—28 efter Kbfdes förordnande »ny och laglig delning» av staden Ulricehamns allmänna landsvägar. 3 Instr. för k. koll. u / 1 0 1734 p. 2: » Därjämte åligger cammarcoll. att såvida vårda sig om landsvägar, broar, färjestäder och gästgiverier, som vederbörande landshövdingar finna sig föranlåtne därom förfrågningar hos collegium att göra eller över någon landshövdingens resolution varder klagat, då slike besvär uti cammarcollegio böra avgöras .» 4

6 Jfr A. B. CARLSSON: Den sv. centralförv. s. 160.

Se ovan not. 3. E x . ELEKS, Väghist. II nr 160 (Brattås stenbro i Göteborgs och Bohus län 1764), nr 185 (fråga om karaktär av allmän väg å vägen fr. Kvistrums bro i Bohuslän till Västra Ed å Dal, rådsprot. »/i 1767). 9

26 väl om behovet och n y t t a n av v ä g a n l ä g g n i n g e n och h u r u densamma m å ä g a rum, som ock angående den e r s ä t t n i n g , vartill enskilda h e m m a n s ä g a r e för förlust av ägor, som till vägen å t g å , k u n n a v a r a berättigade, vid h ä r a d s r ä t t e n i orten, i alla vederbörandes n ä r v a r o , blivit hållen och h ä r a d s r ä t t e n dess betänkande därom meddelat, böra m å l e t lagligen pröva och avgöra, varefter med k l a g a n över V å r a bfdes beslut k o m m e r a t t i den ordning, för a n d r a a l l m ä n n a v ä g f r å g o r s t a d g a d är, f ö r f a r a s . Med tillkomsten av den första expropriationsförordningen, k u n g l . förordningen den 20 november 1845 om jords eller lägenhets avstående för a l l m ä n t behov, skedde en ä n d r i n g a v bestämmelserna i B B 2 5 : 1 och sistanförda kungörelse, dels d ä r u t i n n a n a t t K o n u n g e n skulle i varje särskilt fall, då f r å g a v a r om avstående av m a r k till v ä g eller bro, meddela tillstånd till expropriation, varefter b e s t ä m m a n d e t a v ersättningen skulle a n k o m m a p å särskild n ä m n d efter förhandling vid allmän domstol, dels ock i v a d a n g i c k sättet för b e s t ä m m a n de av jordägarens e r s ä t t n i n g m . m. Genom en kungl. kungörelse den 27 november 1845 ( » a n g . vissa föreskrifter i anledning av vad om jords eller lägenheters avstående för a l l m ä n t behov ä r vordet förordnat») gåvos därefter utförligare bestämmelser a n g å e n d e vad som skall i a k t t a g a s vid u p p k o m m a n d e frågor om anläggning eller förändring av allmän väg. Denna kungörelse stadg a r i §§ 2 och 3 : »Uppstår fråga om a n l ä g g n i n g - av allmän väg eller om f ö r ä n d r i n g av anlagd vägs egenskap av enskild, sockne-, härads- eller landsväg, och ifrågasattes därvid tillökning i eller förändrad indelning av menighets allmänna väghållningsbesvär, då skall ansökning därom göras hos Vår befallningshavande i länet, som late, då frågan rörer landet, vid häradsrätten i orten och, då den rörer stad, vid behörig stadsrätt därstädes, i vederbörandes närvaro undersöka behovet och nyttan av vägen, ävensom, då så erfordras, var den jämnast och genast göras kan, samt angående ersättningen för den till vägen behövliga jord eller lägenhet; varefter och sedan rätten betänkande i ämnet avgivit, Vår befallningshavande pröve, huruvida vägen såsom sockne-, härads- eller landsväg tarvas eller eljest såsom ledande till hamn, lastplats, varunederlagsplats eller emellan segelleder, båtleder eller flottleder m. m. är för varutransporter av allmän nytta och nödvändighet, i vilket fall Vår befallningshavande, jämte bestämmande, så vitt sådant erfordras, var vägen skall läggas, förordne om vägens indelning å dem, som enligt lag och författningar finnas pliktiga att densamma röja och underhålla, över Vår befallningshavandes beslut härutinnan må klagan föras i den ordning, som hittills stadgad varit; börande jämväl, därest stridighet förekommer angående avträdandet av jord eller lägenhet eller om ersättningen därför, eller då fråga är att ersättningen skall av kronan utgöras, samma beslut, utom i det fall att det endast rörer stad, Vårt och rikets kammarkollegium underställas samt kammarkollegii ävensom i förenämnda fall [att det endast rörer stad] Vår befallningshavandes utslag till Vår nådiga prövning hemställas, för vinnande av den vidare behandling av ärendet, som med Vår nådiga förordning om jords eller lägenhets avstående för allmänt behov överensstämmer. — Frågor angående anläggning av nya eller förbättring eller omläggning av backiga eller eljest för rörelsen obekväma vägar, emot erhållande av bidrag därtill utav allmänna medel, kunna, då överenskommelse därom inför vederbörande stadsrätt eller annorledes träffas, och stridighet ej heller förekommer angående skyldigheten att i kostnaden deltaga, till Vår omedelbara nådiga prövning anmälas.»

27 Författningen reglerade uppenbarligen även formerna för indragning (»förläggning», »avlysning») av allmän väg. 1 Allmän väg åtnjuter r ä t t s s k y d d . Eiver någon ner eller slår sönder Rättsskydd milstenar och märken, heter det i BB 25: 5, plikte som i missgärningsbalken ^o^och' urskils; och i BB 25: 9: »Var som lägger farväg av förra stället utan tings- färjor). rättens lov och minne, bote 3 daler. Lägger man landsväg av dess förra stad, bote dubbelt, och lägge vägen åter, som den förr legat haver.» Missgärningsbalken X X I : 9 innehöll särskild straffbestämmelse för åverkan å allmän väg och bro (40 dalers bot). Frågor om ansvar för försummad väghållning både sommar och vinter skulle enl. k. brev den 2 juni 1817 (kungj. gm. kammarkoll. kung. 1?/6 1817) tillhöra de allm. domstolarnas handläggning. Talan tillkom jämlikt BB 25: 15 var man, »helst den som skada ljutit haver». Gjorde annan det ej, ägde länsman eller brofogde kära. (Brofogdarna avskaffades genom kungl. res. den 9 december 1766.) Genom den nya strafflagen den 16 febr. 1864 utbyttes de i missgärningsbalken meddelade a n s v a r s b e s t ä m m e l s e r n a mot nya, möjligen ock de i BB 25: 9 beträffande flyttning av allmän väg givna (Straffl. 14: 9, 17; 19: 15, 20; 24: 11, 15.) »Varde ock de ägor därtill [till landsväg] tagne, som möta och föreligga, Förvärv av utan att någon det vägra må; och njute by, som mister i åker och äng, därför °cvägmark. väomLk. sin fyllnad av kronan», heter det i BB 25: 1. A t t stadgandet om vägmärkens tagande av oskifto i L. K :s förslag till BB 2 strukits synes endast hava föranletts av redaktionella skäl och icke inneburit någon förändring av vad som förut gällde härutinnan. I BB 4: 1 stadgas nämligen uttryckligen, att »farväg till och från by, så ock till åker och äng, kyrka och kvarn bör läggas av oskifto». Denna princip torde också ha följts beträffande de allmänna vägarna. 3 Principen, att kronan skulle lämna ersättning för till landsväg avstådd åker och ängsmark, genombröts så småningom av en åskådning, att dylik skyldighet rätteligen ankom på vägbyggnadslaget. 4 För tagande i anspråk av enskild mark (ej samfälld), som erfordrades för väganläggning, torde man icke hava varit hänvisad enbart till godvillig överenskommelse, som väl dock i allmänhet under samverkan mellan myndighets auktoritet och jordägares egna intresse av närbelägen väg uppnåddes. Lagens stadgande var som nämnt kategoriskt: »Varde ock de ägor därtill tagne, som möta och föreligga, utan att någon det vägra må». 5 Tvist om skyldighet 1

Exempel på dylika förläggningar i väglagskommitténs betänkande 1880 s. 58. Jfr sid. 10 ovan. 3 JustR. W. SJÖGREN i NT.J.A. I 1910 s. 10. Vägkommissionens bet. 1916, 1:1 s. 353. SUNDBERG, Väg och gata s. 48. 4 Se t. ex. k. res. 4 / 3 1843 ing. ändring av allmänna landsvägen vid K u n g s b a c k a : »Vad anginge frågan om ersättning för den jord, som hemmanet Inlags ägare komme att avträda, så och då redan . . . . skriftlig förening om berördi ersättning blivit ingången men delade tankar uppstått, huruvida samma förening vore förbindande, förvisades ärendet härutinnan till vederbörande domstol, dock utgjorde tvisten ej hinder för väganäggningens företagande.» (Civilexp.) s Jfr 1910 års betänk, nud förslag till lag om expropriation s. 34. 2

28 att avträda dylik mark och om ersättning därför torde ha tillhört allmän domstols handläggning. Kungörelsen den 27 nov. 1845 1 upphävdes icke genom 1866 års expropriationsförordning (K. F . "/* 1866 ang. jords eller lägenhets avstående för allmänt behov), och den har heller icke berörts av gällande expropriationslag, den 12 maj 1917, givetvis utom i vad angår själva expropriationsförfarandets anordning. I denna lag 76—79 §§ finnas särskilda bestämmelser givna om expropriation för allmänna vägar. Expropriationsförordningen 1866 har givits en sådan tolkning, att markförvärv kan anses grundat på expropriation, även om Kungl. Maj:t endast medelbart, genom fastställande av arbetsplan för anläggningen i samband med beviljande av anslag ur allmänna vägbyggnadsfonden, lämnat expropriationsmedgivande och även om expropriationstalan därefter icke instämts till domstol utan överenskommelse om ersättningen träffats. Så torde icke vara fallet med 1917 års expropriationslag. 2 Som bekant har expropriationslagstiftningen under 18- och 1900-talen ej gällt kronan tillhörig mark, utan har man beträffande denna varit hänvisad till upplåtelse av Kungl. Maj:t, eller vederbörande centrala förvaltningsmyndighet, som härtill erhållit ständigt förlängt bemyndigande av riksdagen. 3 Motsvarande har, ehuru frågan är tvivelaktig och de senaste åren satts under debatt, tillämpats beträffande ecklesiastik boställsjord, som icke veterligen tillhör annan än kronan. 4 Enligt nu gällande expropriationslag kan även annan rätt än äganderätt exproprieras för vägändamål, ej blott hos annan än ägaren t. ex. från arrendator utan ock hos ägaren själv (nyttjanderätt, servitut). 5 Genom lagen den 16 maj 1930 (nr 141) o m v å g r ä t t , som är tillämplig även för stads område men ej för område, som ingår i fastställd stadsplan, i eller utom stad (10 §), 6 har ett nytt rättsinstitut, tillämpligt även å kronans och annan offentlig jord, införlivats med svensk lagstiftning, en besittningsoch dispositionsrätt, vars bestånd, oberoende av den civila äganderätten, villkoras av att viss mark användes för vägändamål. »Har mark enligt medgivande av fastighetens ägare tagits i anspråk för allmän väg, må marken sedan nyttjas för vägen utan hinder av den rätt annan må äga i avseende å fastigheten. Sådan nyttjanderätt kallas vågrätt. Vägrätten avser vägbanan jämte de områden därinvid, som stadigvarande tarvas för vägbanans bestånd och underhåll. Mark anses hava tagits i anspråk, då vägens sträckning genom fastigheten blivit genom renstakning eller eljest tydligt utmärkt och vägarbetet påbörjats å fastigheten» (1 §). Där allmän väg färdigställts över fastighet, utan att ägaren hos vägstyrelsen respektive stadens vederbörande myndig1

Se ovan sid. 26. Jfr Expropriationslagskommitténs betänk. 1910 s. 121—126. K. skr. till domänstyrelsen 27/s 1919 och varje år sedermera meddelad skrivelse, senast I3/„ 1930 (Sv. förf. s. nr 213). 4 Jfr Expropriationslagskommitténs betänk. 1910 s. 121. * Jfr Expropriationslagskommitténs betänk. 1910 s. 113—116. 8 Enligt ändring genom lag 2 , / 5 1931 (nr 146) i anledning av stadsplanelagen s. d. äger (fr. o. m. 1932) lagen om vågrätt icke tillämpning å mark till allmän väg, som enligt stadsplan eller stomplan är avsedd till gata eller annan allmän plats, sedan marken t a g i t s i a n s p r å k för avsett ändamål. 2

2!)

het gjort erinran mot vägens framdragande å hans mark, föreligger ock vågrätt, ändå att ägaren icke medgivit, att marken tages i anspråk (2 §). Rättsägare är såsom regel berättigad till ersättning av väghållningsdistriktet för mark, som tages i anspråk genom vägrätt (3 §). Talan om ersättning skall anhängiggöras inom 10 år efter det vägen färdigställts (6 §). Blir allmän väg indragen, upphör vägrätten, och äger väghållningsdistriktet respektive staden bortföra vad å marken anbragts för vägändamål, där ej Kbfde med hänsyn till uppkommen fråga om markens begagnande såsom enskild väg annorlunda bestämmer. Är vad som må skiljas från marken ej bortfört inom ett år efter det vägen in dragits eller vid den senare tidpunkt, Kbfde på grund av särskilda omständigheter må hava bestämt, tillfälle det fastighetens ägare (9 §). Beträffande väghållningsbesväret i s t ä d e r n a heter det i lagen, BB 2 5 : 8 , Speciella blott: »Städerna rödje och hålle väg och broar, så långt stadens ägor räcka.» förhållanden i städerna. Någon närmare motivering för detta stadgande söker man fåfängt i lagkommissionens protokoll eller övriga förarbeten till lagen, och torde bestämmelsen, Besvärets omfattning. som icke var avsedd att rubba bestående förhållanden, 1 blott avse att uttala, att i princip städerna för sina områden utgjorde väghållningsenheter, alltså en gränsbestämningsnorm. I tillämpliga delar gällde 25 kap. BB även för städerna.2 1 I kungl. res. på allmogens besvär den 1 sept. 1741 p. 8 förklarades, att allmogen hade att vid 25 kap. 8 § byggningabalken sig trygga, så att den ej besvärades med deltagande i städernas brobyggnad och underhållande, »med mindre någon stad kan uppvisa ett sådant privilegium eller förening, varigenom en viss allmoge sig åtagit och är förbunden att bidraga till en slik brobyggnad och dess vidmakthållande» (MODÉE I I I s. 1700). Detta Lindrade icke att allmogen i Blekinge 2 / n s.å.genom fullmäktige från varje socken utfäste sig att godvilligt betala 16 öre s-.mt för vart hemman till lagande av de jordbroar i K a r 1 sk r o n a , som de hade skyldighet att underhålla (sid. 13 ovan). Då allmogen sedan yrkade befrielse från sitt åliggande, under åberopande bl. a. av BB 25:8 och 1741 års resolution, befriades de på angivna grund, men även därför at-, erforderligt utfyllningsarbete dånlera fullgjorts (se sid. 21 ovan; Kammarkoll. u. uti. 12 / s 1755, K. M:ts res. "/, 1755). — Jfr. k. res. 8/, 1735 på adelns allm. besvär (p. 17): »KM:t samtycker till ridderskapets och adelns i Halland ansökning att de resande hädanefter mage betala bropenningar vid den 'iver Nissaströmmen på östra sidan vid H a l m s t a d anlagda nödvändiga stora bryggan. — Dock undantagas härifrån stadsboerne samt Halmstads och Tönnersjö härader, vilka, enär bron ånyo nybyggas skall, i den bristande reparationssumman böra på det sättet interessera att, sedan de influtne bropennin^ar först använde äro, skola staden och bemälte härader efter den proportion, som landshövdingen ha-rcr dom emellan att jämka och efterräkna låta, uppfylla vad då tiU denno brobyggnad kan finnas nödigt.» MODÉE II s. 218. Allmogen i Höks härad höll L a h o l m s bro över Lagan, k. res. 2»/6 1752 på alm. besvär p. 18 (MODÉE V:3218) samt k. br. 18 /u 1774 (Riksreg., Civilexp.); allmogen i Årstads och Fauiås härader F a l k e n b e r g s bro, k. res. 22/3 1770 på allm. besv. p. 34, (MODÉE 1X:320); G ä v l e sted och Valbo socken Gavlebron 1792 (ELERS, Väghist. VIII s. 1); allmogen i Norr- och Sunnervikens samt Inlands, Orusts och Tjörns fögderier Högebro mellan K u n g ä 1 v och Bohus fästning inom staden, k. res. 2 /, 1767 (rådsprot. civilexp. f. 6 v. ff); skyldigheten fanns redan år 1651, vid ombyggnad 1684 »trädde även V. Hisings härad, alltså hela landskapet Bohusläns väghållningsskyldiga, som också däiefter höllo bron samt även jämlikt k. br. " / , 1825 skulle fr. o. m. 1 / 7 1825 hålla färjan mellan Kungälv och Bohus (se sid. 13 ovan och 34 nedan). Genom k. res. 4 / 3 1843 (cHldep.) fastställdes ett av Kbfde i Hallands län i sammanhang med vägomläggning vid K u n g s b i c k a meddelat åläggande för Onsala socken (som icke å land gränsade till staden) att till hälften hdla den nya bron över Södreå vid staden. Socknen hade hållit hälften av den på annat ställe belägna gamla bro som den nya ersatt. 2 Jfr L. K:s prot. 19 / 10 16)3 vid behandlingen av det för städernas tättbebyggda områden avsedda förslaget tiU stadsbyggnadsoidning, 3 kap. (Om gators, torgs, broars och andra platsers upptagande och renhållande): » slöts a t till cap. om landsvägar uti landsbyggn(ingsordningen) införes, att de i staden bo böre hålla sin väg ävensom på landet». •— Jfr s. 35 not. 1 nedan. Väglagskommittén av år 1876 uttalar i sitt år 1880 aigivna betänkande (s. 103), att »den nuvarande lagens föreskrifter rörande sättet för vägars byggande, ceras underhåll m. m. varit gemensamma för land ooh stad, endast med den naturliga skillnad i avseendi å grunderna för besvärets utgörande, som betingats av de olika förhållandena mellan stad och land»

30 Besväret ålåg fortfarande icke stadens borgerskap såsom sådant, vilket bildade stadskorporationen, representationen för staden såsom juridisk person, 1 utan i regel fastighetsägarna, såväl dem, vilka hade burskap, som dem, vilka icke hade.2 Denna grundsats uttryckes ytterligare i kungl. resolution den 12 december 1734 på städernas besvär (p. 33): »Emedan inge, som i städerna bo, vilke äga hus, böra vara befriade ifrån brandvakt, vägrödjning, kyrko-, prästegårds- och brobyggnad samt dylika utgifter, ty stadgas ytterligare, det må ej heller civilbetjänte och ståndspersoner, alle eho det vara må, ifrån sådana avgifter sig undandraga.» Vad som avsågs med det i fråga om städernas väghållning använda uttrycket »utan åtskillnad» i 1734 års gästgivareordning (p. 7) 3 framgår tydligt av det ovan refererade. Det avsåg att uttala, att ingen p e r s o n på grund av sitt stånd är befriad från skyldigheten i fråga. A grunden för fördelningen av besväret hade det uppenbarligen icke avseende. En ytterligare belysning härav giver kungl. cirk. den 1 november 1826 med dess stadgande, att i de städer, där stadsjorden, efter vad redan vore eller i behörig ordning kunde bliva förordnat, i väghållningsskyldigheten deltoge, skulle, med undantag av biskops-, präste-, läsemästare- och klockaregårdar, vilka enligt punkt 7 i prästerskapets privilegier från vägröjning i städerna vore befriade, all stadsjord, som till l ö n i n g s j o r d (åt stadens egna befattningshavare) vore anslagen, även i väghållningsskyldigheten taga del; dock borde av detta stadgande anledning icke hämtas till rubbning i gällande, behörigen fastställda vägindelningar i städerna, därvid löningsjorden blivit från väghållningsskyldighet fritagen, utan samma stadgande först när ny vägdelning av andra skäl i behörig ordning kunde bliva förordnad och anbefalld, vid verkställigheten därav tillämpas. Vad särskilt städerna beträffar äro exemplen på väg- och brobyggnadsföretag, som dragit efter dåtidens förhållanden stora kontantutlägg, långt ifrån fåtaliga. Sålunda byggde Västerås stad åren 1762—1764 en väg till Gunnilbo socken, som drog en kostnad av 50 000 daler k:mt. »Kanslibron» i Örebro över Slottsholmen, färdig 1766, drog en kostnad av 96 000 daler s:mt, vilken dock bestreds av »Örebro län» (fastighetsägarna å landet). 4 Åren 1766— 1770 byggdes en ny bro till Kungsholmen i Stockholm. Kostnaden hade beräknats till 233 719 daler k:mt. 5 Huvudsakligen under 1790-talet ombyggdes Norrbro på Stockholms stads bekostnad av sten för ett belopp av 30 tunnor 1

HEELITZ, Svensk stadsförvaltn. under 1830-talet sid. 319. ' Exempel finnas dock, att icke fastighetsägande borgare haft vägunderhållsskyldighet. Uppgift för H j o till nedan omförmälda utredning 1780—87: Tomterna i staden ansvara för vägarna undantagandes några få vägstycken, som blivit fördelade mellan de borgare, som icke äga några tomter. D:o för V ä x j ö: (Vägdelning) i början efter tomtetalet, men sedan nya borgare tillkommit, hava de såsom ett borgerligt onus blivit ålagde att däruti deltaga, då de fått visse vägstycken sig tilldelte. I ett fall, K a r l s h a m n , uppgives väghållningen åligga borgerskapet såsom sådant: Vägarna odelta och underhållas av Btadens och borgerskapets enskilda medel. * »Städerna med deras invånare utan åtskillnad rödje och hålle jämväl väg och broar, så långt stadens ägor räcka, kommandes vad prästerskapet angår vägröjning inom stadens distrikt likmätigt prästeståndets privilegier efter vanligheten att förhållas.» 4 ELERS, Väghist. IV, Nerike s. 28. Underhållet ålåg länets (landskapet Nerikes) inv. redan 1635 (k. koll. br. '/i till landshövd. Leijonhufvnd). Jfr. s. 53 nedan. ' ELERS, Stockholm, I I (1800) s. 377.

31 guld (600 000 rdr sp.). 1 Underhållet av bron hade åren 1745—1765 kostat 102 407 daler s :mt.2 Karlstads västra bro skulle enligt delägarnes överenskommelse den 6 december 1773 nybyggas för en kostnad av 7 470 rdr. 32 sk.8 Gävle stad och Valbo socken bekostade år 1792 ombyggnad av Gavlebron för 20 000 dr s:mt.4 År 1765 5 avslog däremot K. M:t Kungälvs stads ansökan att få bygga färja eller bro över Göta älv vid Jordfallet i stället för vid Viken, väsentligen därför, att företaget kunde antagas inverka menligt å kronans och Göteborgs stads ekonomiska intressen. Det ansågs icke ligga utom stads befogenheter att nedlägga utgifter å allmänna vägar utom dess område, blott staden hade någon fördel därav. Staden Norrköping åtog sig »till bidragande av en länge omtvistad vägs brukbarhet» mellan gästgivaregårdarna Simonstorp och Malmsås att på egen bekostnad iståndsätta Höjebro, som därefter borde underhållas av allmogen.6 Sedan 1650-talet hade Vänersborgs stad hållit Rånnums bro i Väne härad mellan Vassända—Naglums och Västra Tunhems socknar vid makt mot rätt att därför uppbära bropenningar. 7 År 1722 åtogo sig Lunds stads äldste att underhålla landsvägen mellan Söderport i Lund och Höjebro i Knästorps socken.8 Väghållningsbesväret avsåg såväl nybyggnads- som underhållsskyldighet och detta under alla årstider. Det utgjordes dock ej alltid in natura av fastighetsägarne utan besörjdes stundom av stadens myndigheter, och kostnaderna utdebiterades å de väghållningsskyldiga (Göteborg, Malmö, Gävle, Ulricehamn). Bro- och färjhållning var i princip en del av väghållningsbesväret. 0 Tekniska skäl gjorde härvidlag emellertid utgörandet av besväret in natura ofta svårrealiserbart och hänvisade i stället till uttaxering. Så torde fallet av naturliga skäl hava varit beträffande färja men ej sällan även i fråga om bro (Karlstad, Skövde, Åmål). Genom systemet med — av Kungl. Maj:t fastställda — avgifter för användande av dessa trafikmedel och uppsamlandet härigenom av kassor, varur engångskostnader bestredos, kunde uttaxeringarna lindras för de skattdragande och stundom inskränkas till undantagsfall. 10 1

FERLIN, Stockholms stad II, s. 1177. ELERS, Stockholm II (1800) s. 136 ff. FERLIN, Stockholms stsd II, s. 144. ELERS, Väghist. IV, Värml. s. 1. 4 ELERS, Väghist. VIII s i . 3 Rådsprot. 22/3 1765, pag. 411, Civilexp. • H. O. SUNDELIUS, Norrlöpings minne (1798) s. 654. ' K. res. i/o 1664 och k. lr. 22/ 4 1685; jfr kammarkoll. utslag 2 '/ 2 1902. 8 Rådsprot. 6 / 3 1767 (civibxp. s. 906). Jfr k. br. •*/, 1930, varigenom förklarats att viss sträcka av landsvägen Malmö-Lund icki ingår i det område, som genom k. br. 16/a 1913 införlivats med Lunds stad. Jfr s. 21 ovan. 9 BB 25:8 och 14 i 1734 års lag: 8. »Alle som å landet hemman äga eller bruka, skola vägar rödja och broar bygga. Var stall sitt skifte få efter den del han i by äger och som det för allom lägligast faller, och ligge där Konungens befallningshavandes vård å, att den ena ej mera betungas än den andre. Städerna rödje och hålle väg och broar, så långt stadens ägor räcka.» — 14. »Brinner bro upp eller går bort mec flod, då skole de som den bygga böra, färjo eller flotta hålla till dess bro gäl varder .» Exempel saknas ej heller iå att underhåll av kanal, som grävts på allmän bekostnad, ålagts angränsande hemman men blott efter deras eget åtagande (1835 Strömma kanal å Värmdölandet). 10 Jfr k. res. på allm. besvär 2 > / u 1756 p. 7 MODÉE VL4126 och BRANTING I s. 219. En synnerligen god bild av tillståndet härvidag kan erhållas ur de i kammarkollegiets arkiv förvarade serier rörande 2

Vinterväghållning.

Gästgivarordningen 1734 meddelar i avseende å vinterväghållningen, såsom o v a n nämnts, enahanda bestämmelser för land och stad, vilka bestämmelser tillämpats även i senare tid. Genom Kbfdes i Södermanlands län utslag den 24 augusti 1871 angående underhåll av vintervägar i Åkers härad ålades med åberopande av BB 25: 7 Strängnäs stad, tillika med Vansö och Fogdö socknar, att »vardera för sitt område i vattendraget» hålla vinterväg över Mälaren från gränsen mot Selebo härad förbi Klocksten till Strängnäs hamnbrygga och vidare från Västerviken förbi Kungsberg och Hässelbyholm till länsgränsen i Granfjärden. 1 Väg-, bro- och Stad liksom härad kunde berättigas uppbära bro- och färjpenningar till unfarjpennmgar. ^erhåll a v s i n a broar och färjor.2 Vägpenningar synas ej ha utgått inom någon stad. Statsbidrag. Såsom ovan nämnts 3 voro statsanslag i olika former till brobyggnader i städer ej ovanliga under 1700-talet.4 Kungl. Maj:t medgav den 16 mars 1739, att Falkenbergs bro, som underhölls av allmogen i Årstads och Faurås härader, 5 vilket underhåll dock blivit allmogen ganska kostsamt, finge bliva en tullbro, samt att denna finge på viss tid utarrenderas mot vederhäftig borgen, »på det häraderna för dess vidare vidmakthållande mage vara alldeles frie». Den 8 november 1751 och den 11 juni 1754 förordnade därefter Kungl. Maj:t, att bron skulle för kronans räkning uppbyggas av sten. Denna bs'ggnad fullbordades 1761. Bron kom härefter faktiskt att betraktas såsom kronans, och dess underhåll ansågs vara avlyftat från de väghållningsskyldiga. År 1781 övertog Falkenbergs stad brotullen. Den 11 oktober 1825 fastställdes taxa för överfarten å bron, därvid emellertid stadgades, att »Årstads och Faurås häraders såväl stads- som lantbor» i följd av kungl. resolutionen den 22 mars 1770 skulle njuta lindring till hälften i broavgiften, 6 ävensom att de, som komme till staden med varor att föryttra, vid återfärden skulle betala blott halv avgift, samt att frihet från avgift skulle åtnjutas av ämbets- och tjänstemän i allmänna ärenden, kronotransporter, tågande trupper m. m. Å r 1885 gjorde Falkenbergs stad hos Kungl. Maj:t framställning om vidtagande av åtgärder för undanröjande av de hinder för den fria samfärdseln, som förefunnes genom avgiften för överfarten av bron. Den 24 april 1885 fann emellertid Kungl. Maj:t, enär de väghållningsskyldiga (häradernas hemman) icke erbjudit sig att övertaga underhållet av bron, framställningen ej förtjäna avseende. Sebroar och färjor samt taxor å bro- och färjpenningar (l:a prov. kont. nr 42; 2:a prov. kont. nr 4, 234, 352, 354, 354>/2; 3:e prov. kont. nr 2). Beredningen av dylika frågor tillkom kollegiet intill >/7 1909. 1 Jfr. sid. 33 not. 4 nedan. 2 Ex. k. br. 23/, 1816, '/a 1821, s / 4 1821 (Karlskrona, Göteborg, Sundsvall), 15/a 1875 (Kalmar). BRANTING I s. 219,

220.

* Se sid. 20 ovan. 4 Jfr ock kammarkoll. u. uti. " / „ 1723 ang. N y k ö p i n g s stads ansökning att få ytterligare under 3 år uppbära anslag av stora sjötullsmedlen bl. a. för brobyggnad; d:o 4 / 3 1775 ang. beviljande av stambok för hela riket till understöd av brobyggnad i S k ä n n i n g e . 6 Se sid. 29 not. 1 ovan. 8 Kungl. res. på allmogens allmänna besvär 22/3 1770 § 34 (MODÉE I X s. 320): Allmogen i häraderna hade anhållit att verkställd fördubbling av broavgiften måtte annulleras. Kungl. Maj: t fann »i anseende till förekomne bevekeliga omständigheter och att berörde allmoge uti denna bros byggnad på visst sätt deltagit» gott hugna »ovannämnde häraders allmoge såväl som alla inom häradet boende stads och lantboer» med den begärda lindringen i broavgiften.

33 dan ett till bron hörande, i Skrea sockens jordebok redovisat men av staden omslutet jordområde på Ätrans östra (vänstra) sida fr. o. m. år 1908 även formellt införlivats med staden (kungl. brev den 22 november 1907) — möjligen har bron, som enligt G. Liunggrens karta 1855 och långt tidigare ansetts ligga inom staden, förut till hälften legat i Årstads härad —• överläts enligt avtal den 29 mars 1920 till Falkenbergs stad den kronan tillhöriga Falkenbergs tullbro med tillhörande utmål jämte därå varande kronan tillhöriga hus (brotullhus). Med överlåtelsen följde de rättigheter och skyldigheter beträffande ifrågavarande bro med vad därtill hörde, som dittills tillkommit och ålegat kronan, dock att rätten att uppbära tullavgifter av dem som trafikerade bron skulle bortfalla. Staden övertog i befintligt skick tullbron med tillhörande utmål och hus att med full äganderätt tillträdas, då avtalet undertecknats. Staden förband sig att, intill dess den framtida underhållsskyldigheten kunde varda andra i laga ordning ålagd eller staden befriats från underhållsskyldighet, under väg- och vattenbyggnadsstyrelsens kontroll underhålla bron och hålla densamma tillgänglig för allmän trafik. Såsom förutsättning för stadens iklädande av skyldighet att iståndsätta bron gällde, att staden beviljades bidrag av statsmedel med ett belopp av 15 000 kronor att utgå i enlighet med gällande bestämmelser för bidrag från anslaget till understödjande av brobyggnader och företrädesvis mindre hamnbyggnader. 1 Men även anslag till underhåll förekom från kronans sida. Genom ett kungl. brev den 20 november 1756 beviljades Karlskrona stad 200 daler årligen under sex års tid till hjälp vid stadens brobyggnad å de norra broarna, som allmogen i Blekinge genom kungl. resolution den 15 juli 1755 befriats från skyldigheten att underhålla. Understödsbeloppet ökades till 2 000 d:r s:mt, genom ett kungl. brev den 1 september 1761 efter tillstyrkan av rikets ständers sekreta utskott, till stadens broars reparation och underhåll. Detta anslag synes hava utgått åtminstone t. o. m. år 1772.2 Med städernas monopolställning i avseende å handeln och därmed följande Särskilda köptvång i stad för landsbygdens befolkning sammanhänger otvivelaktigt den ^yWigheter allmänna tendensen att anse broar och färjor mellan stad och angränsande stående. landsbygd vara mera ett landsbygdens än stadens intresse —• ett exempel på huru en ekonomisk förmån (handelsmonopol) ger upphov till en annan, ej för den sämre utan för den bättre ställda parten. 3 Städer ansågos ofta icke kunna åläggas deltaga i kostnaderna för färjor, som förmedlade trafiken från och till deras eget område, 4 och i talrika fall hade hemman å landsbygden att ensamma 1 Ang. förarbetena till uppgörelsen se k. prop. 147/1911 och 302/1917. Ang. ytterligare statsbidrag se k. prop. 54 och riksdagens skriv, nr 53 år 1926. 2 Se handlingarna till KM:ts beslut l4 / 2 1930 (komm. dep.) ang. bidrag av automobilskattemedel till iståndsättande av bron vid Sunna i Karlskrona stad. 3 Fjäre häradsrätt uttalade sig i utlåtande 6/61839 ang. ändring av allmänna landsvägen vid K u n g s b a c k a : Vad först anginge frågan om den föreslagna vägförändringen kunde anses för häradets invånare nyttig och fördelaktig, så emedan ett bland huvudändamålen med städers inrättande obestridligen varit och vore, att lantmannen därstädes måtte äga tillfälle avvyttra sina produkter, och lätta och bekväma kommunikationsanstalter utgjorde ett bland villkoren härför, ty och då — •—• ansåge häradsrätten den föreslagna vägförändringen vara för allmänna rörelsen nyttig och fördelaktig (k. res. 4 / 3 1843, civildep.). 4 Genom Kbfdes i Södermanlands län utslag " / , 1758 ålades Aspö socknemän i Selebo härad att mot befrielse från hållskjuts vid Läggesta gästgivaregård hålla färja dels vid Agnesunds dels vid S t r ä n g 3—312349

34 hålla broar, som förde till deras närmaste städer, även där broarna helt föllo inom stadens område. 1 Stora bron i Falkenberg, som på 1700-talet uppehölls av de väghållningsskyldiga i Årstads och Faurås härader, övertogs dock på sätt ovan erinrats så småningom av kronan. Ar 1833 den 15 januari 2 träffades överenskommelse mellan Kungälvs stad och de väghållningsskyldiga i Bohuslän (utom städerna), vilka uppehöllo såväl den då ombyggda Högebro (numera gatubro i stadsplan) inom Kungälvs stad som Bohus färja mellan Kungälv (fästningsholmen) och Hisingen, att staden för all framtid övertoge skyldigheten att ständigt vidmakthålla och bekosta såväl bron som färjan sådana de befunnes, mot villkor bl. a. att de väghållningsskyldiga till staden avstode behållningen av Högebrofonden och färjinrättningens tillgångar och därjämte betalade 1 rdr 12 sk. b:co av varje till färjhållningens uppehållande förpliktat helt hemman, samt att staden ej finge framdeles väcka fråga varken om avgift för överfarten å Högebro, vilken borde bliva fri »hädanefter som hittills» eller angående minsta förhöjning i gällande taxa å färjpenningar av länets inbyggare. Kbfde fastställde samma dag »till framtida bestånd och efterlevnad» nämnda överenskommelse.3 PrivaträttsI Göteborg, där större delen av stadens jord utanför det planlagda området lig VeterldiS v a r u PP lå -ten till enskilda under arrende- eller landerirätt — i stor utsträckning ett slags ärftlig besittningsrätt — hade sedan gammalt landeriinnehavarne fått viss del av väghållningsskyldigheten sig emellan fördelad i förhållande till ägornas storlek.4 Förbehåll, öppet eller tyst, synes ha gjorts härom vid varje nyttjanderättsupplåtelse, och skyldigheten ansågs uppenbarligen vara av privaträttslig natur. 5 Väghållnings- Större och viktiga broar kunde förklaras för landsbroar. 6 Den gamla regeln enheter och o m hälftendelning i bro (eller färja), där dylik löpte över tingslagsgräns, fällning. a m lämpades fortfarande i princip, ehuru regeln ej influtit i lagen (jfr lagkommissionens förslag 1692 till BB 30: 9: » Skilja berg, ström, å eller vatten härader åt, rödje och bygge härader på båda sidor var sin del»). Då stän ä s färjställen; 1 2 /, 1828 förordnade Kbfde att i Strängnäs sund skulle hållas två färjor, en av Aspö socken ooh den andra av hela Tosterön d. v. s. hela Aspö socken samt delar av Vansö, Fogdö och Strängnäs socknar (jfr kammarkoll. utsl. 12 / 10 1896). K. br. 2 '/ 5 1825 ang. Bohus färja vid K u n g ä 1 v (BRANTING I s. 459); k. br. •/, 1821 ang. färja mellan Dyngvik å Hisingen och G ö t e b o r g s stad; kammarkoll. utsl. "I, 1878 ang. ifrågasatt deltagande för Karlstads stad i hållande av färja över Sutterälven till K a r l s t a d s stad (förändrat läge år 1920, se R.Å. not. Jo 64). Jfr Kbfdes i Södermanlands län utslag 24 / s 1871 ang. indelning till underhåll av vintervägar i Åkers härad, enligt vilket vinterväg på isen över sundet mellan S t r ä n g n ä s stad och Tosterön (Strängnäs Bockens omr.) skulle hållas av de hemman, vilka det åligger att medelst färja besörja överfarten i samma sund. (Jfr s. 32 ovan.) » Exempel se sid. 29 not. 1 ovan. Se ock k. br. 1 8 /, 1819 ang. Långebro vid K r i s t i a n s t a d

(BRANTING I s. 220), '/i 1 8 2 0 ang. Orrekulla bro vid G ö t e b o r g m. m. (1. c.) Jfr ock sid. 12, 13

och 21 ovan. 2 Vid sammanträde inför Kbfde å rådhuset i Kungälv. • Jfr s. 13 och 29 not. 1 ovan. 4 Magistraten 14 /, 1781 i handlingarna till 1787 års utredning ang. vägdelningsgrunder i städerna. Se s. 35 f nedan. . «_M.„ 5 Se t. ex. SCHMIDTS Jur. Arkiv XXVII s. 290, (upplåtelse år 1852 av ett landeri till urfabrikoren Malmsjö). „ 4 Den 2 / 4 1767 (rådsprot. fol. 6 ff., civilexp.) ålades allmogen i Bohuslän a t t ombygga den mellan staden K u n g a l v och Bohus fästning löpande Högebro jämte vindbrygga (eventuellt med hjälp av bropengar). Allmogen i Norr- och Sunnervikens samt Inlands, Orusts och Tjörns fögderier hade redan under den danska tiden enligt en lagmanssynedom av år 1651 underhållit bron och allmogen i det återstående fögderiet, V. Hisingen, hade år 1684 biträtt vid ombyggnad av bron.

35 derna ej i vidare mån än som framgår av BB 25: 8 undantagits från tilllämpningen av BB 25 kap., måste dessa regler anses gälla även städerna. 1 Häradet (tingslaget) var i princip väghållningsenhet, om ock av lagkommissionens förarbeten till 1734 års lag framgår, att man i anslutning till äldre rätt tänkt sig broar, vilka utan att ligga mellan två härad, vore av sådan betydelse och storlek, att flera härad borde deltaga i deras byggande. Då stad utgjorde eget tingslag, kom den i väghållningshänseende att likställas med härad. Där landsbygd mötte stad i väg eller bro, delades i regel byggnads- och underhållsskyldigheten efter gränslinjen. 2 Intressetanken medförde dock, att den territoriella enheten i stor utsträckning splittrades. I utlåtande till Kungl. Maj:t den 4 mars 1775 ang. anslag till uppförande av en stenbro i Skänninge förmälde kammarkollegiet, att staden ej vore i stånd att ensam bekosta bron, att angränsande socknar vore alltför betungade och Vadstena stad, som också hörts ang. utgivande av bidrag till kostnaden, utblottad, en belysande exempelsamling på olika indelningsalternativ. På 1780-talet verkställdes, med föranledande av ett kungl. brev den 9 augusti Besvärets for1780 och uppkommen fråga om grund för vägdelning i Uppsala, genom kam- deb ^ n g i n o m markollegiets försorg en utredning rörande de grunder, som följdes vid vägdelningar inom rikets städer. Handlingarna till denna utredning äro, beträffande de nuvarande länen, i behåll utom för Norrland. 3 Av koncepten till länsstyrelsernas i Gävle och Härnösand utlåtanden och en bevarad tjänstepromemoria i ärendet 4 inhämtas emellertid, huru förhållandena voro ordnade i de norrländska (och finska) städerna. I utlåtande till Kungl. Maj:t den 20 april 1787 redogjorde kollegiet för resultatet av den genom länsstyrelserna verkställda utredningen. Städerna un1 Jfr lagkommissionens prot. 6 /i 0 1691: »Secr. Hadorph: Jag ville önska, att det som om stadsbyggning uppsatt är (förslag till byggningsordning för stad) ej så differerar och fogas särskilt, att det gör någon confusion uti allt och bliver som ny lag och annan. Hs Excelhs (kungl. rådet greve Gyldenstolpe): Vi viljom detta som allt annat foga, så att det, som kommer till ett, föres under en balk, men det com skiljer sättes särskilt.» Jfr s. 29 not. 2 ovan. 2 KM:t fastställde u / j 1758 en överenskommelse mellan Dalslands invånare å ena och V ä n e r s b o r g s stad å andra sidan om deltagande till hälften vardera i uppbyggande av sten av Dalbybron vid staden. Kostnaden, beräknad till 40,000 d:r k:mt, skulle till hälften utgöras av landskapet, »proportionerad emellan hemmanen till deras mer och mindre avläcsenhet» (rådsprot. s. 19 ff, jfr ELERS Väghist. II nr 118). Kbfde i Hallands län ålade genom utslag 16/12 1793 K u n g s b a c k a stad att till halva »Keldet ooh Räcket» med Valda socken deltaga i byggande av den s. k. Norra bron vid Kungsbacka. (I utslaget åberopades, utom författningar, bl. a. »en gammal dansk dom 'ju 1623 mellan borgerskapet i K. samt Onsala, Valda och Släps socknar). Efter besvär fastställdes utslaget av kammarkollegiet 28/., 1795, såvitt angår angivna fråga. Genom utslag den 29/< 1812 »gillade ooh stadfäste» Kbfde i Västernorrlands län en mellan Dals fjärdingslag i Tuna tingslag å ena samt S u n d s v a l l s stad och Böle och Sidsjö till staden hörande byar å andra sidan, varigenom Dals fjärdingslag åtog sig uppbrytande och vidmakthållande av vägen Tuna kyrka — Sundsvalls stad intill stadens gräns, som markerades av den s. k. Medskogsbron, samt brons byggande och underhållande till hälften, under det »Stadsborna tillika med byarna Sidsjö och Böle», åtogo sig att bygga och underhålla halva bron samt uppbryta och vidmakthålla vägen därifrån. .. <fe.n,°™ k ™§ 1 - b r e v "/> 1819 (kammarexp.) förklarades S ö d e r k ö p i n g s stad skyldig deltaga i väghållning å den s. k. Västtomtavägen för den jord, staden erhållit i ersättning för förlust av annan jord vidGöta kanals anläggning, och skulle, i fall vägen å något ställe utgjorde gräns för stadens område, staden deltaga i underhållsskyldigheten därav endast till hälften mot landet. Ang. särskilda skvldisheter se sid. 33 f ovan. 3 För Svealand i kammarkollegiets arkiv (årshandlingarna), beträffande Götaland i Sandbergska samlingen i kammararkivet (vol. YY fol. 631—768). 4 Riksarkivets serie »Kommunikationsväsendet, vägar, broar och färjor» I I I a och b.

derhölle, säger kollegiet, sina inom stads rågång löpande vägar efter olika grunder, i det på en del ställen endast de bidrogo till underhållet, som ägde lott och del i den utom stadens staket belägna d o n a t i o n s j o r d av åker, äng, skog och betesmark (ex. Gävle), på andra alla de som hade hus och gård i staden utan avseende därå om de innehade och nyttjade något av den underliggande jorden eller ej, och detta dels g e m e n s a m t , 1 dels efter g å r d s t o m t e r n a s v i d d o c h s t o r l e k , dels ock efter invånarnas f y r k- och r o t e t a l , i en del städer åter en särskild kassa, som uppkommit antingen genom t a x e r i n g eller efter den grund, t o m t ö r e n samt å k e r - och ä n g s p e n n i n g a r utgjorde. Kollegiet refererade därefter två fall, det ena berörande Västerås, däri genom en kungl. resolution 1774 förklarats, att vägdelning borde ske efter vars och ens ägande gård och tomt i staden, och det andra Linköping, däri genom ett Kungl. Maj:ts utslag år 1782 fastslagits, »det borde dädanefter i Linköping liksom i flera andra städer av enahanda beskaffenhet brukligt vore, inga andra än de, som u t o m s t a d e n s s t a k e t 2 innehade ägor, rödja och vid makt hålla de utanför varande och staden tillhörande broar, lands- och andra allmänna vägar utan avseende på dens stånd, som slika ägor brukade eller innehade, dock med undantag av den jord prästerskapet samt gymnäsie- och skolestaten på lön anslagen är». »I anseende till», slutar kollegiet sin redogörelse, »ett så olika förhållande städerna emellan och då vägröjningsskyldigheten hitintills blivit av städerna fullgjord efter de särskilda grunder, varefter den varit invånarna emellan fördeld och ålagd, anser kollegium sig icke äga anledning att i underdånighet föreslå och styrka till någon generell vägdelningsgrund för städerna i allmänhet utan finner för dess underdåniga del lämpligast för det närvarande, om vid de grunder var och en stad hittills följt vid fördelningen av detta onus invånarne imellan finge förbliva, så länge något missnöje eller klagomål däröver icke förspörjes och ändamålet, som är vägarnas behöriga underhållande inom städernas mark och enskilte område, därigenom vinnes.» Enligt påteckning å utlåtandet föredrogs ärendet inför Konungen den 24 oktober 1787 och bifölls »Collegii utlåtande lika K. Befallningshavandes rörande ifrågavarande vägdelningsgrunder.» Resolution utfärdades beträffande vägdelningen i Uppsala, där tunnlandtalet i åker skulle utgöra vägdelningsgrund »utom beträffande den s. k. Vaksalavägen, som Kongl. Academien för sin åker underhåller». 3 Av handlingarna till utredningen framgår, att den ecklesiastika jordens privilegium respekterades, men att på ett flertal ställen den gamla i huvudsak fortlevande regeln om fastighetsägarna ensamma såsom bärare av väghållningsbesväret frångåtts, ej blott i den form att stadskommunen övertagit besväret — så delvis i Göteborg och helt i Malmö — och utdebiterade kostnaderna utan ock så, att icke fastighetsägare fått vägstycken indelade å sig till underhåll. I Norrtälje hade även icke »gårds- eller jordägare» fått vägstycken att underhålla, i Sala hade en särskild väg, Nybyggarevägen, indelts å »hantverkare 1

I Jönköping, Eksjö, Falkenberg, Varberg, Skanör och Mariestad gemensamt utan vägdelning. Ang. betydeisen av uttrycket »stadens staquet», som oftast torde utmärka gränsen för det tättbebyggda området, se LARSSON, Inkorp. probl. I, s. 255. » Ank. k. brev till kammarkoll. (24/„ 1787) nr 177 «/,. 2

37 ocli övrige som icke äga bergsmansjord men fått inbygga sig i staden». I Hjo hade några få vägstycken fördelats mellan de borgare, som icke ägde några tomter. I Jönköping underhöllo »de av borgerskapet som icke äga några tomter utan hyra hus» tillhopa några oindelte vägstycken, i Växjö hade vägdelning »i början» skett efter tomtetalet men vid borgares antagande, som ingen gård elLer tomt i staden ägt, hade de »såsom ett borgerligt onus» blivit ålagda att »dläruti deltaga, då de fått vissa vägstycken sig tilldelta». Huruvida uppgifterna från Varberg och Falkenberg, att stadsinvånarne underhölle vägarna utan delning »med samlad hand», från Luleå, att de underhölles av stadens invånare gemensamt samt från Piteå, att de underhölles av »alla efter matlag», innieburit, att jämväl icke fastighetsägare deltagit i väghållningsarbetet, synes icke klart. 1 I Linköping var den (till stadens befattningshavare) »indelte och på lön anslagne åker» fritagen från väghållningsskyldighet, i Uddevalla »piublique hus». Underhållet av b r o a r synes hava i regel fördelats efter enahanda grund som vägarna, givetvis dock med högre gradering. I Uddevalla hade vid vägdelning 1747 en aln å »store åbroar skattats lika med 3 alnar å broar utan stenk a r samt åsar och branta backar, som av regn ofta utskäras, med 5 alnar å djupaste ler- eller sugvägar, 10 alnar å stenig medelhård väg, 30 alnar å lindrig väg, som ej ofta köres etc.» I Askersund voro, vad broar och trummor beträffade, flera intressenter alltid däruti indelta och antalet avpassat »i den consideration allt eftersom de funnits svårare eller bekvämligare att vid makt hålla». I Karlstad hade ingen annan skillnad gjorts mellan tomternas vägstycken än att, »där bro mött», kostnaden till underhållandet av en sådan blivit ersatt med ett mindre vägstycke, men broar av någon betydenhet underhöllos av »staden gemensamt». I Linköping, Ulricehamn, Åmål och Skövde underhöll staden såsom sådan broarna medelst särskilda kassor, i Karlstad likaledes, vad angick broar »av någon betydenhet». I flertalet av de yttranden, som vid 1780—1787 års utredning avgåvos av rikets landshövdingar, uttrycktes önskemålet om en enhetlig grund för väghållningsbesvärets fördelning, och förordades i sådant hänseende av de flesta tomtetalet. Blott landshövdingen i Karlskrona ansåg »borgerskapets förmögenhet vara säkraste grunden», och landshövdingen i Nyköping, som delade uppfattningen av tomtetalet (»gårdstomtens areala innehåll») såsom lämpligaste delningsgrunden, förordade vid sidan därav »rörelse, näringsfång, åker, äng eller betesmark». Den följande utvecklingen av den lokala rättsbildningen skulle emellertid göra förhållandena ännu mera olikartade än de voro på 1780-talet. Till vilken grad differentieringen drivits framgår vid ett studium av de handlingar, som införskaffades av den år 1852 tillsatta kungl. kommittén till undersökning av grunderna för städernas beskattning (1852 års stadsbeskattningskommitté) .2 De till kommittén inkomna uppgifterna utvisa, att avsevärda förskjutnin1 För Torneå uppgavs, att vägarna underhöllos gemensamt och kostnader fördelades »efter mer och mindre förmögna». 2 Kommitténs tillsättning genom ett kungl. brev 3 / a 1852 (Sv. förf. saml. nr 11) föranleddes av en motion vid 1850—1851 års riksdag samt en riksdagens skrivelse den 28 maj 1851. Ang. denna kommittés tillkomst och arbete se närmare HKRLITZ, De svenska städernas privilegier (SFT 1920 s. 357 f.)

38 gar ägt rum i förhållande till det rättstillstånd, som 1780—1787 års utredning avspeglar. Till dels torde detta förhållande bottna i den starka utveckling av och intresse för kommunikationslederna, som alltfort kännetecknade tiden, till dels i den ökade betydelsen inom städerna av den icke burskapsägande befolkningen. Vad väg- och brohållning angår, kan man konstatera en tendens till kommunalisering av detta besvär. Broar, av vilka dock måhända de flesta äro belägna inom de planlagda områdena (»innanför stadens staquet»), hållas endast undantagsvis av fastighetsägarne ensamma 1 utan helt eller delvis på bekostnad av någon av stadens kassor (i regel stadskassan). 2 Väghållningen såsom sådan, vilken 1780 i allmänhet åvilade tomterna såsom fastighetsenheter, har i avsevärd omfattning helt eller delvis överflyttats å jordbruksjorden eller övertagits av stadskassan. 3 Stundom uttaxeras dock kostnaderna härför å fastighetsägare 4 eller utgöres ett fixt belopp »väglagningsavgift» av dem.5 I en del fall kan man konstatera, huru förskjutningen ägt rum, i regel genom »överenskommelser» inför magistraten. I något enstaka fall finner man en återgång hava ägt rum från uttaxering till naturaunderhåll. 6 För v ä g d e l n i n g s f ö r r ä t t n i n g a r i städerna gällde samma regler som å landet före 1891 års väglag, 7 de verkställdes normalt av lantmätare — i senare tid stundom av stadens egna befattningshavare (stadsingenjörer) 8 — och underställdes Kbfdes eller magistratens prövning. 9 I stor utsträckning torde dock vägdelning ha ägt rum i enklare former efter överenskommelser, som i likhet med kommunala beslut i allmänhet tillämpats utan underställning. 10 Stundom har vägdelning fastställts i samband med skifte. 11 Processneiia Den roll, som tillkom häradsrätten på landet, fylldes i stad av rådhusrätten o^kontroll). e ^ e r ' s o m ^ e n v a r a ^ S e i 1 kallades, åtminstone när fråga var om väsentligen administrativa uppgifter, magistraten. Då ärende gällde både stad och land t. ex. beträffande bro mellan stads och sockens område, synes häradsrätt alltid hava ansetts behörig. Men magistraten (»borgmästare och råd»), vilken 1

Jfr H a l m s t a d 1863 (Hedin s. 33). Se t. ex. kammarkoll. u. uti. 2 ! / 8 1799 ang. vägdelning i N y k ö p i n g. Den s. k. Lillbron underhölls såsom en stadens »publique byggnad» av stadskassan. I Ä n g e l h o l m utgick såsom bidrag till underhållet av en över Rönneån anlagd bro ur stadskassan 13 rdr 16 sk. b:co (uppg. under »väghållningen»). I L i d k ö p i n g utgjorde år 1863 fastighetsägarna kontanta bidrag till brokassan (HEDIN s. 47). 3 I Eskilstuna, Trosa, Vimmerby, Oskarshamn, Borgholm, Karlskrona, Kristianstad, Landskrona och Haparanda bestred stadskassan väghållningen. I Härnösand bestredos utgifter för väghållningen av vretskatten. År 1863 synas de hava bestritts av stadskassan. I U d d e v a l l a beslöto stadens invånare år 1859 ett nytt beskattningssätt (likartat med det senare, år 1862, introducerade kommunalskattesystemet), »varigenom de många förut befintliga skattetitlarna försvunnit och i stället varje stadens medlem i visst förhållande till sin kronoskatt erlade stads2

utskylder» (HEDIN S. 42). 4

Se t. ex. S t o c k h o l m sedan 1845 (stadskollegiets uti. nr 328/1929 s. 1978). Varberg. Ulricehamn. ' Sid. 22 ovan. 8 I S t o c k h o l m redan på 1700-talet (stadskollegiets uti. 328/1929 s. 1977). 8 LINDH s. 95. I A s k e r s u n d »äldre vägdelning gjord av magistraten med biträde av lantmätare» (magistraten aug. 1930). I V ä s t e r å s underställdes ar 1919 en vägdelningsförrättning (av lantmätare med gode män) Kbfdes prövning, »då utlåtandet ej godkänts av annan än stadens ombud»; R.Å. 1929:77 (ref. 31). I G r ä n n a fördelning av vägunderhåll mellan grupper av fastighetsägare 1839 fastställd av »rådhusrätten» (magistraten aug. 1930). 10 I V a r b e r g (magistraten aug. 1930) beror en vägdelning på gammal hävd. 11 S i g t u n a (laga skifte 1861). 5

39 järralikt BB 2 5 : 1 1 hade enahanda uppgift som häradsfogden i avseende å vägsyn, tillsyn att brister å vägar och broar botades (att för lega bättra en försumlig väghållares vägstycke och uttaga kostnaden av den försumlige), ersiatte också kronobetjäningen på landet, varför dess uppgift blev dubbel. Någon klar åtskillnad mellan magistratens funktion som domstol och som administrativ myndighet uppehölls icke. Härtill medverkade en särskild omständighet. Den gamla stadsstyrelsen hade grundats på en samverkan mellan rådet och den kunglige fogden. De funktioner, såvitt administrationen angick, som tillkommit denne, övergingo delvis till den kunganämnde borgmästaren, delvis till landshövdingen. 1 Den senare infann sig, när han fann lämpligt på rådstugan och tog ledningen av förhandlingarna. 2 Kungl. resolutionen den 16 oktober 1723 på städernas besvär 3 bekräftade denna praxis genom att göra en samverkan mellan landshövding och magistrat till regel. »Alla nya inrättningar i politi- och ekonomimål i städerna böra» •— heter det i p. 25 — »ske med magistratens samråd och gemensamma överläggande, så att landshövdingen ej något därutinnan må föranstalta och verkställa låta, innan han däröver hört vederbörande magistrater å rådstugan eller ock inhämtat deras skriftliga mening och underrättelse, ävensom ock magistraten sådana nya inrättningar utan kommunikation med landshövdingen ej bör företaga och till verkställighet bringa.» Av denna samverkan blev givetvis en följd, att magistratens mot häradsrätten svarande funktion i avseende å väghållningen lätt sammanblandades med dess uppgifter såsom Kbfde underordnat förvaltningsorgan. Faktiskt innebar emellertid denna samverkan en friare ställning för städerna gent emot den centrala statsförvaltningen än eljest skulle varit fallet. I angivna resolution (p. 25) förklarades, att kollegierna icke ägde att blanda sig i städernas enskilda hushållning, utan ville Kungl. Maj:t, när speciale mål uppvisades, »därå bot och rättelse skaffa». 4 Bestämmelserna i 1734 års lag om landshövdingens prövningsrätt i fråga 1

Ang. fogdeämbetets försvinnande se LARSSON, Inkorporeringsproblemet I s. 298. Jfr Lagkommissionens förslag 1694 till »byggningsordning för städer» avsett för planlagt och tättbebyggt område (Förarb. till 1734 års lag VII s. 362: »V. Om stadsens byggnader 1. Vid stadsens enskilte byggnader såsom hus, B r o a r och annat mera skola konungens (högste) ämbetsmän (=Kbfde) s a m t borgmästare och råd noga inseende hava, att de väl skötas och vid makt hållas, — —». 2

4 MODÉE I s. 446

ff.

Städernas väghållning undantages emellertid icke i 1734 års instr. för kammarkollegiet från kollegiets kompetens, och i kungl. resolutionerna på städernas allm. besvär l s / 4 1734 p. 42. (MODÉE I I s. 1458) och '/, 1752 p. 45 (MODÉE, V s. 3285) förutsattes en kollegiernas prövning av politi- och ekonomimål. I p. 52 av sistnämnda res. åberopas däremot 1723 års resolution, och stadgas att i de mål, som angå städernas »enskilda ekonomi och hushållning samt en god politi», vari kollegierna ej finge blanda sig, finge besvär över magistratens utslag inom viss tid ingivas direkt till Kungl. Maj:t. Denna egendomliga besvärsordning, som torde hava förutsatt att landshövdingen presiderade och deltog i magistratens beslut (1859 års kommunallagsstiftn. betänk, s. XLVII), upphävdes genom en kungl. förkl. " / „ 1773 (MODÉE X s. 230), vari förklarades att över de utslag som magistraten ensam och utan föregången kommunikation och överläggning med bfden givit i dylika mål, finge besvär anföras hos vederbörande bfde och därifrån hos Kungl. Maj:t. Vid företagande på 1830-talet av frågan om utfärdande av ny instruktion för kammarkollegiet tolkades denna resolution sålunda, att därigenom kollegiets befattning med vägmål i städerna upphört. I följd härav kom jämlikt § 7 mom. 10 i instr. 10/2 1838 kollegiet att handlägga frågor »om anläggning, indragning och förändring av lands-, härads- och sockne- eller andra allmänna vägar, såsom emellan segelleder, båtleder och farleder m. m., av broar och färjor därå samt sättet och fördelningen till deras underhållande sommar- och vintertiden» blott beträffande landet och för städerna endast, då frågan även rörde landet. Bestämmelsen kvarstod i instruktionen 1 4 / u 1879, tiU dess denna år 1909 upphävdes och vägmålen frångingo kollegiet.

om vägbyggnad, vägunderhåll och vägdelning samt hans befogenhet enligt andra författningar bl. a. att lämna föreskrift om vägsyner gällde otvivelaktigt även i städerna. Med den ovan omförmälda förbindelsen mellan landshövding och magistrat blev det ofta så, att magistraten i första hand fattade beslut och underställde detta bfdns prövning. Stundom kunde, såsom på 1780-talet i Stockholm angående Drottningholmsvägen, förekomma, att Kungl. Maj:t i anslutning till äldre praxis själv gav befallning om vägbyggnad. 1 Från 1770-talet gällde i varje fall som regel, att landshövdingarnas medverkan i stadsförvaltningen utövades på sådant sätt, att de fingo upptaga besvär över magistraternas utslag i »mål som angå städernas enskilda ekonomi och hushållning samt en god politi» (kungl. förkl. 20/i2 1773). 2 Såsom ovan erinrats, ersatte magistraterna inom sina respektive städer kronobetjäningen i landsorten. Man söker emellertid förgäves efter något stadgande, som giver uttryck åt någon magistraternas tjänste- och lydnadsplikt, motsvarande landshövdingeinstruktionens (1734 p. 23) bestämmelse, att kronobetjäningen skulle »stå under landshövdingens inseende och befallning» samt vara »pliktig honom lyda och för sina ämbetsförvaltningar tillbörligen redogöra». 3 Detta torde vara' ett annat uttrj^ck för den egendomliga särställning magistraterna intogo. Den stora mängden av förvaltningssaker avgjordes också av magistraterna på egen hand, och blott besvärsvis kommo ärendena under Kbfdes prövning. 4 Magistratens funktion härutinnan uppfattades snarare som jurisdiktion än som förvaltning i egentlig mening. En följd härav blev, att magistraterna i stort sett kommo att i första hand a v g ö r a väg- och brofrågor, ej alltid med underställning under Kbfde. 5 Detta kommer särskilt till synes i fråga om vägdelningar. 6 Stundom överlämnades vägfrågor av Kbfde till magistraten med direktiv för närmare beslut. 7 Kammarkollegiets överprövning i besvärsväg av Kbfdes utslag i städerna enbart rörande vägmål, som vid slutet av 1700-talet torde hava de facto upphört, begränsades år 1838 formligen att avse fall, som tillika rörde landet.* Besvär över Kbfdes utslag gingo alltså direkt till Kungl. Maj:t. Varken bestämmelserna i kungörelserna den 9 mars 1824 angående laga domstol i frågor rörande nya väganläggningar, denna visserligen närmast avsedd för landsbygden, eller i den 27 november 1845 om vad som skall iakt1 I angivna ärende anbefallde överståthållarämbetet börsbyggnadskommitterade, som handhade verkställigheten av vägbyggnadsarbetet, att »hos magistraten rekvirera och anamma de medel som härtill komma att användas». (Stadskollegiets uti. 328/1929 s. 1979.) 2 MODÉE, Publ. handl. X s. 230. Jfr HERLITZ, Svensk stadsförvaltn. på 1830-talet s. 348. 3 4

5 MODÉE, II s. 1086. HERLITZ, a. a. s. 348,

343.

Jfr sid. 41 ff. nedan. Den 18/3 1829 fastställdes av magistraten (rådhusrätten) i U l r i c e h a m n en 1827—1829 verkställd vägdelning. I S t o c k h o l m , där förhållandena voro särartade, fastställdes en vägdelning 1798 av byggningskollegium, men besvär prövades av överståthållarämbetet (stadskollegiets uti. 328/1929 s. 1977). 7 Sedan å vägen Södertälje-Turinge åtskilliga omläggnings- och förbättringsarbeten blivit med statsbidrag verkställda, därvid vägen närmast staden på c:a 1 /i mil erhållit ny sträckning, anmodade Kbfde e / , 1857 magistraten i S ö d e r t ä l j e att tillse, att den del av nya vägen, som belöpte på staden, bleve av staden till underhåll mottagen och sedermera behörigen vidmakthållen. Härefter överenskom magistraten med entreprenören för underhållet av stadens del av den äldre sträckningen av vägen, den s. k. gamla Turingevägen, att entreprenadkontraktet skulle förfalla (k. br. *jt 1903). Jfr sid. 92 not. 1 nedan. 8 Se sid. 39 not. 4 ovan. 8

41 tagas vid uppkommande frågor om anläggning eller förändring av allmän väg, vilka bestämmelser uttryckligen avsågo även stad, synas hava medfört någon nämnvärd ändring i magistratens faktiska maktställning i avseende å väghållningsbesväret. 1 I BB 25:8 ställer 1734 års lag emot varandra »alle som å landet hemman äga eller bruka» och »städerna» såsom skyldiga att besörja väghållning. Konungens befallningshavandes beslut om en vägbyggnad riktas i ena fallet mot en samling av enskilda, en menighet, i andra mot en korporation, en juridisk person. Då magistraten i Uppsala i början av 1780-talet besvärat sig över att landshövdingen ålagt staden att iståndsätta vägen kring slottsbacken in i staden, fick avgörandet i riksrådet följande pregnanta form: Som det vore magistratens ovillkorliga skyldighet att svara för alla sådana inom staden belägna platser, gränder och tomter, vilka ej kunna tilldelas husägare m. m., så funnes besvären obefogade och skulle magistraten fullgöra en gammal dem åliggande skyldighet i denna delen samt tillika svara för alla dylika inom staden belägna vägars och gators underhållande. Magistraten uppträder här uppenbarligen såsom stadskorporationens legale representant. 2 Kungl. Maj:t, som den 4 mars 1843 anslog 2 000 rdr av allmänna vägbyggnadsanslaget till förbättring av viss genom Växjö stad gående landsvägssträcka, anbefallde samtidigt styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader »att med Växjö stads huvudmän eller deputerade» uppgöra och insända behörigt kontrakt om arbetets påbörjande och fullbordande. Den 6 mars 1845 förklarade Kungl. Maj:t det åligga Sala stad att ansvara för viss vägs och därå befintliga broars framtida underhåll så långt vägen sträckte sig över stadens mark, detta ehuru i staden väghållningsskyldigheten ålåg jorden. Ett åläggande riktas alltså i stad mot stadskorporationen såsom sådan. Talerätt i vägmål måste fördenskull tillkomma denna. I fall, där åläggande meddelats i vägmål, har också detta åläggande såvitt utrönas kunnat, riktats mot staden och icke mot dennas väghållningsskyldiga. Bakom de olikartade regler, som gällde beträffande väghållningsbesväret i städerna före tillkomsten av 1862 års kommunallagstiftning, och vilka regler voro i ständig omvandling åtminstone från senare delen av 1700-talet, ligger en rättsbildning av lokal natur, där såväl Kungl. Maj:ts befallningshavande som magistraten spelat en framträdande roll men däremot de allmänna lagstiftningsorganen, KM:t och riksdagen, ringa eller ingen. Grunden för Kbfdes befogenheter är, historiskt och formellt sett, att söka i den medeltida principen om samverkan i stadsförvaltningen mellan kronans ombud, fogden, och stadens råd samt i bfdens representantskap för regeringen, materiellt i auktoritetsprincipens gamla roll inom svensk självstyrelse. 3 Landshövdingarna meddelade sedan gammalt resolutioner å besvär, fastställde stadgar och ordningar rörande förvaltningen, stadfäste överenskommelser m. m. Dem tillkom dessutom att bestämma om inrättande av allmän väg, bro eller färja, deras under1 I särskilda fall torde väl Kbfde hava ingripit, liksom Kungl. Maj:t ansett sig oförhindrad att på framställning direkt pröva vägbyggnadsfrågor. Jfr sid. 39 ovan. 2 Rådsprot. 8 /i 1783 p. 4; ELERS. Väghist. I I s. 253. 3 Jfr SOHALLINO, Sockenmenighetens utveckling till juridisk person (SVT. 1927) s. 27, 29 ff.

håll och fördelning av underhållet genom prövning av vägdelningsförrättningar. 1 För att en ny väg skulle få karaktären av allmän fordrades rätteligen, att bfden prövat vägens allmänna nytta och behövlighet samt förordnat om dess underhåll såsom allmän väg. Emellertid kan, beträffande många stadsvägar, även dem som icke kunna antagas hava tillkommit före tillkomsten av 1734 års lag, icke påvisas, att sådant förordnande meddelats. E t t kriterium på vägens egenskap av allmän får då anses vara det faktiska förhållandet, att vägen av ålder hållits för allmän och underhållits av stadskommunen eller särskilda dess invånare efter de om allmänna vägunderhållet i staden gällande bestämmelser. 2 En synnerligen stor betydelse tillkom nämligen av ålder d e n l o k a l a s e d v a n e r ä t t e n . Betydande områden av städernas förvaltning voro ej reglerade genom skriven rätt utan behärskades av nedärvda sedvanor. Till sedvanerätten slöt sig en l o k a l l a g s t i f t n i n g . Den utgick från två källor, magistraten och menigheten. Magistraten var — och är ännu — jämlikt BB 2 5 : 1 1 (jfr Up. § 14) behörig att, där väg i stad ej bättras, när härom beslutits, låta bättra vägen för lega »och taga den ut av honom som tredskas». En genomgående princip var, att alla olika grenar av stadsförvaltningen — utom angelägenheter, vilka betraktades såsom kyrkliga — voro koncentrerade hos magistraten. Menigheten, oftast representerad av borgerskapets äldste, bidrog till den lokala lagstiftningen genom »överenskommelser» och »föreningar». Där de stadfästes av magistraten eller Kbfde, i undantagsfall KM :t,3 fingo de sin karaktär av gällande rätt genom denna stadfästelse. Men oftare ansågos de gällande utan en sådan stadfästelse. Så var ej sällan fallet beträffande de ständiga växlingar i vägdelningar — som dock lagligen föllo under Kbfdes prövningsrätt — och grunderna för desamma, som påkallades av den snabba utvecklingen av vägkommunikationerna under 1800-talets förra del. Numera bildas ju regelmässigt offentlig rätt blott av bestämda organ i bestämda former. Mellan offentligrättsliga »överenskommelser» och »föreningar» inom stadsförvaltningen å ena samt privaträttsliga avtal mellan enskilda å andra sidan kände emellertid äldre rättsåskådning ingen egentlig skillnad. För tillkomsten av beslut rörande stadens förvaltning eller allmänna angelägenheter i övrigt gällde i stort sett samma rättsgrundsatser som för enskildas avtal. Visserligen rådde osäkerhet om de allmänna förutsättningarna för tillkomsten av en bindande överenskommelse samt om en sådan överenskommelses x

f Jfr landsh. instr. " / u 1855 § 27 och 12 / 4 1918 § 31, instr. för Överståth. ämb. i Sthlm »/„ 1882 §§ 1 och

• Vägkommissionens betänk. IV (försl. till lag om ensk. vägar) s. 33 (1923). 8 KM:t fastställde 21/b 1776 (rådsprot. a / 5 1776 s. 218) en mellan Kållands och Kinncf järdings härader samt L i d k ö p i n g s stad träffad förening om Lidköpings bros byggnad och underhåll. Genom k. br. '/„ 1818 (k.koll.) fastställdes en mellan tomt- och gårdsägare i V ä s t e r å s träffad överenskommelse om väghållningsskyldighetens utgörande i staden. Efter bemyndigande av Kbfde fastställde till efterrättelse magistraten i U p p s a l a 30 / 4 1859 en genom skriftlig förening vid lantmäterisammanträde *jlt 1858 träffad överenskommelse att skötseln av samtliga vägar i staden skulle ombesörjas av en kommitté, som ägde att antingen på entreprenad till den minsthjudande upplåta vägunderhållet eller i övrigt vidtaga de åtgärder för vägarnas underhåll, som den för gott syntes, så att alla vägar genom kommitténs försorg så om sommar- som vintertid holies uti gott och laggillt skick, samt att kostnaderna årligen skulle för samtliga väghållningsskyldiga fördelas och i sammanhang med stadens övriga utskylder uppbäras samt till kommittén överlämnas (drätselkammaren 22 /, 1929).

43 förpliktande verkan för dem, som icke deltagit i beslutet. Principiellt fasthöll man nog kravet på överenskommelse, och någon majoritetsprincip var ej fastslagen. Men den enskilde kunde ej påräkna fullständig frihet, då fråga var om en utgift, vartill han enligt lag var skyldig deltaga, och där alltså den bristande enhälliglieten blott avsåg s ä t t e t för skyldighetens fullgörande. F ö r att lösa en sådan tvist var den överhetliga auktoritetens medverkan erforderlig. Fastslog denna, att en viss ordning stod i överensstämmelse med de skattskyldigas skäliga i n t r e s s e , var utsikten att vinna ändring i beslutet beroende på att den missnöjde kunde visa, att den antagna förutsättningen brast härutinnan. Bevisbördan var ej alltid så lätt. Sedan en giltig »överenskommelse» en gång kommit till stånd och utan gensaga tillämpats någon tid, blev den svårligen rubbad utan ny överenskommelse. A t t »magistraten med borgerskapet beslutade, var grundregeln för all stadsförvaltning». 1 En till sin verkan och räckvidd osäker överenskommelse kunde få objektiv rättskraft genom fastställelse ej blott av Kungl. Maj:t eller Kungl. Maj:ts befallningshavande utan även av magistraten. De städer, som saknade magistrat men i stället ägde stadsrätt med »justitiarie» och bisittare, torde i stort sett hava intagit samma ställning som magistratsstäderna. Några nybildade städer (Borgholm, Haparanda och Skellefteå samt tidvis Östersund) ägde icke någon med magistraten jämförlig institution varför de, som det heter i privilegiebrevet för Östersund den 23 oktober 1786, »uti ekonomi- och politiärenden sortera under landshövdingen och kronobetjäningen i orten samt i det som rörer justitiemål under närmaste häradsrätt». 2 Den i dessa städer förekommande »ordningsmannen» eller »ordföranden i stadsstyrelsen» var, allt efter sysslans karaktär, en mellanhand mellan kronofogden och borgerskapet eller ersatte kronofogden i förhållandet till länsstyrelsen. För en lokal rättsbildning av ovan angiven karaktär saknades uppenbarligen förutsättningar i sistnämnda grupp av städer. 3 1

Se HERLITZ, Svensk stadsförvaltning på 1830-talet s. 92 ff. Bestämmelsen återgår oförändrad ännu i kungl. brevet 8/» 1846 ang. reglemente för S k e l l e f t e å stad. Se ock kungl. regi. a/lt 1844 för H a p a r a n d a stad, § 23, samt 2°/101817 för B o r g h o l m s stad § 7, båda reglementena tryckta i årstryckct, det senare hos ABÉEN, Acta Oelandica II, Borgholm, Sthlm 1924, s. 95. 3 Den år 1786 anlagda staden Ö s t e r s u n d skulle enligt privilegiebrevet ajl0 1786 »uti ekonomioch politiärenden sortera under landshövdingen och kronobetjäningen i orten samt i det som rörer justitiemål under närmaste häradsrätt». Som mellanhand mellan borgerskapet å ena samt kronobetjäningen och landshövdingen å andra sidan fungerade från 1790-talet en »ordningsman». Vid borgerskapets sammanträde U / I t 1828 väckte den dåvarande ordningsmannen under allmän anslutning ett förslag, att staden skulle söka få en justitiarie, som skulle äga att »döma i alla förekommande justitieoch politiemål». Genom k. br. " / „ 1 8 2 9 inrättades »ett justiariat eller stadsrätt i Östersunds stad, vilken rätt skall för nämnda stad utöva den ämbetsbefattning och de åligganden, som tillhöra magistrat samt rådhusrätt i stad, varest kämnärsrätt icke finnes». I rätten ingingo 4 rådmän som bisittare. Stadsrätten upphörde emellertid redan 1836, och ordningsmannainstitutionen återinfördes, till dess 1857 magistrat och rådhusrätt inrättades; KÄRDELL, Östersunds stads uppkomst och utveckling t. o. m. 1830 (1920) s. 31, 100 ff. Justitiarie, som förekom i städerna Ä n g e l h o l m , V a x h o l m och Ö s t e r s u n d , tillsattes av Kungl. Maj:t utan val, men »i magistraten» ingingo även valda rådmän, och befogenheterna hos en dylik ämbetsmyndighet synas ej hava skilt sig från dem, som tillkommo de vanliga magistraterna. I Ängelholm kallas han fr. 1800-talets början borgmästare. Jfr HERLITZ, a. a. s. 327, 328. I den år 1816 tillkomna staden B o r g h o l m fungerade intill år 1876 en ordningsman (ARÉEN, Borgholm, 1924, s. 18, 100), likaledes i H a p a r a n d a , som blev stad år 1842. 2

44 Kap. III. 1862 års kommunallags tiftning och dess betydelse för väghållningsbesväret i städerna. Den allmänna tendensen i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet till utplånande av de rättsliga ståndsskillnaderna medförde år 1810 en ändring i gällande rätt för städernas vidkommande. Borgerskapet hade till uppehållande av den gamla grundsatsen, att fastighetsbesittning och burskap i staden borde följas åt, företrädesrätt till förvärv av vissa stadsfastigheter. Den ståndet tillkommande lösningsrätten till sådana upphävdes genom en kungl. förordning den 6 april 1810 1 mot förbindelse för ägare av sådan fastighet att deltaga i skjutsningsbesvär, inkvartering, båtsmanshåll och andra fastighetsbördor. I sammanhang härmed upphävdes p. 12 av adelsprivilegierna 1723, i vad densamma avsåg frihet från borgerlig tunga för adelsmän tillhöriga fastigheter i städerna. 2 Härefter funnos i städerna tre klasser av invånare med olika rättsställning 1) burskapsägande borgare med fullständiga kommunala rättigheter och med skyldighet att i sista hand svara för erforderlig uttaxering till stadskommunens behov, 2) icke burskapsägande fastighetsägare, som hade rösträtt så långt deras skyldigheter sträckte sig, 3) andra invånare. Sistnämnda grupp hade rösträtt och skattskyldighet blott i fråga om de angelägenheter, som kunde bliva föremål för sockenstämmas beslutanderätt. 3 I sin underdåniga skrivelse den 12 februari 1858 (nr 211) yttrade rikets ständer i anslutning till ett av allmänna besvärs- och ekonomiutskottet den 14 november 1857 avgivet betänkande (nr 127) ang. av ständerna begärt förslag till ny kommunallagstiftning bland annat, att den reform av städernas municipalväsende, som vore av verkligt behov påkallad, borde fotas på grundsatsen av alla stadsinvånares likställighet i kommunala rättigheter och skyldigheter. Med anledning härav förordnade Kungl. Maj:t den 19 juni 1858 en kommitté att »verkställa den utredning och uppgöra de förslag», som ständernas skrivelse avsåg. I kommitténs den 31 okt. 1859 avgivna betänkande frångicks emellertid likställighetsgrundsatsen, ehuru önskvärdheten av dess genomförande av kommittén erkändes. Svårigheten med dess direkta genomförande ansågs vara alltför stor. Säkrare ledande till en rättvisa och billighet motsvarande lösning vore att överlämna initiativet till regleringen härutinnan åt kommunerna själva. I betänkandet föreslogs ock såsom § 4 i F.K.S., att den nya förordningen icke skulle göra någon ändring i de kommunala rättigheter och därav härflytande förpliktelser, som burskapsägande medlemmar av en stadskommun särskilt tillkomme. När vid 1859—60 års riksdag ständerna hade att yttra sig över betänkandet, uttalade de som sin allmänna mening, att reformen av städernas municipalväsende borde stödja sig på grundsatsen om alla stadsinvånares likställighet i kommunala rättigheter och skyldigheter. I enlighet härmed ansågo ständerna, att § 4 borde erhålla sådan lydelse, att i såväl de kommunala 1

LnJENBERG I I . s. 6 7 .

2 Se närmare HERLITZ, SV. stadsförvaltning på 1830-talet, sid. 135.

3 Jfr

HERLITZ a.a.

sid.

370.

45 rättigheter, vilka dittills uteslutande tillkommit burskapsägande borgare, som de särskilda skyldigheter av nämnda art, vilka ålegat sådana borgare, de, vilka enligt förordningen vore medlemmar av stadskommunen, 1 ägde taga del, såvida icke samma rättigheter och skyldigheter vore genom rikets grundlagar särskilt förbehållna vissa klasser av stadens medlemmar. Då ständerna emellertid lämnade den föreslagna § 71, vilken i 1862 års F.K.S. motsvaras av § 58,2 oförändrad, uppstod mellan det generella stadgandet i § 4 3 och § 5 8 viss stridighet, som av Kungl. Maj:t vid författningens slutliga utfärdande ntjämnades på det sätt, att i § 4 inrycktes en hänvisning till därefter i författningen förekommande inskränkningar. 3 Härigenom frångicks alltså uttryckligen den av ständerna proklamerade allmänna likställighetsprincipen. — I skrivelse (nr 95) den 13 juni 1863 förklarade emellertid riksdagen de av Kungl. Maj:t i § 4 insatta orden för alldeles nödvändiga men anhöll tillika, under uttalande att enhet och sammanhang i förvaltningen av städernas angelägenheter sålunda fortfarande skulle komma att saknas, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för att, i vidsträcktare mån än dittills låtit sig göra, den i F . K . S . nedlagda grundsats om likställighet mellan kommunens alla medlemmar i avseende å kommunala rättigheter och skyldigheter måtte kunna genomföras. Möjligen åsyftades härmed, att Kungl. Maj:t skulle efter utredning framlägga en proposition i frågan. Genom cirkulär den 10 juli 1863 överlämnade emellertid Kungl. Maj :t, i överensstämmelse med kommunallagskommitténs åsikt, initiativet till regleringen åt städerna själva, under förbehåll om slutlig prövningsrätt för Kungl. Maj:t. Det förordnades nämligen, att överståthållarämbetet i avseende å Stockholm och Kungl. Maj:ts bfde i länen för övriga städer, där sådan likställighetsöverenskommelse, som ständerna avsett, ej redan vore träffad, skulle höra vederbörande, om de ville självmant förena sig om dylik 1 F.K.S. § 3 hade i förslaget följande lydelse: »Medlem av en stadskommun är envar, som i staden innehar b u r s k a p eller inom staden eller dess område äger hus, tomt eller jord eller där idkar handel, fabriksrörelse, hantverk eller annan till allmän bevillning taxerad näring, eller, till följd av gällande förordningar, sitt laga bo och hemvist i staden haver eller där hava bör.» Vid 1859—60 års riksdag fick den följande lydelse: »Medlem av stadskommunen med skyldighet att till dess gemensamma utgifter bidraga samt rättighet att i behandlingen av kommunens angelägenheter deltaga efter vad därom i denna förordning vidare säga, är envar i staden eller på dess område bosatt, som där är för fastighet eller inkomst till allmän bevillning taxerad ävensom var och en som, utan att vara i kommunen bosatt, därstädes är för fastighet eller näring till bevillning lagd.» 2 § 58: »Där i lag eller allmän författning stadgat är, att viss utskyld skall utgå efter annan än den i nästföregående § mom. 1 stadgade allmänna grund, eller att vissa från skattskyldighet till staden eljest befriade invånare skola till fyllande av särskilda behov bidraga, skall till efterrättelse gälla vad i ty fall förordnat är. I övrigt må avvikelse från sagda grund icke i annan mån ske än § 59 medgiver.» (Sista meningen tillagd 1882). L.K.S. 6 /, 1930 63 § 2 mom. innehåller i sak samma bestämmelser. Under »allmän författning» har uppenbarligen inbegripits även den i städerna rådande lokala sedvanerätten. Jfr F.K.S. 1862 § 57 st. 1: »Medlem av en stadskommun är i allmänhet skyldig att till de utgifter, som för kommunens gemensamma behov böra uttaxeras, lämna bidrag i förhållande till den sammanlagda bevillning till staten för fast egendom eller för inkomst av kapital eller arbete, som blivit honom påförd i näst förut upprättade vederbörligen fastställda bevillningslängd. Enahanda skyldighet åligger bolag. — Personliga tjänstbarheter, vilka inom en stad utgjorts efter förut antagna grunder, må fortfarande, till dess annorlunda varder förordnat, efter samma grunder utgöras.» 8 § 4: »I såväl de kommunala rättigheter, vilka hittills uteslutande tillkommit borgare, som de särskilda skyldigheter av nämnda art, vilka borgare uteslutande ålegat, äga hädanefter, m e d d e i n s k r ä n k n i n g a r a l l e n a s t , v a r o m h ä r n e d a n f ö r m ä l e s , alla medlemmar av stadskommunen att taga del, såvida icke samma rättigheter och skyldigheter äro genom rikets grundlagar borgerskapet särskilt förbehållna.» (Kommitténs förslag: »Uti de kommunala rättigheter och därav härflytande förpliktelser, som burskapsägande medlemmar av en stadskommun särskilt tillkomma, gör denna förordning icke någon ändring»).

46 överenskommelse, och att frågan härom borde särskilt för varje stad insändas till Kungl. Maj:ts prövning. Under tiden 1863—1877 fastställdes av Kungl. Maj :t dylika likställighetsöverenskommelser för rikets samtliga dåvarande städer med undantag för två (Lindesberg och Söderhamn), överenskommelserna, som ofta kommit till stånd utan erforderlig utredning -— stundom utan de burskapsägandes särskilda hörande — och med tillämpning av olikartade grundsatser i likartade fall, äro icke sällan synnerligen oklara. Men 1863 års cirkulär saknar ock varje föreskrift, huru överenskommelse skulle träffas för att vinna giltighet samt huru de allmänt skattdragande skulle kunna skyddas mot obehörig överflyttning på dem av kommunala besvär. 1 Det huvudsakliga ändamålet har, såvitt framgår av de i detta sammanhang träffade överenskommelserna, fattats såsom utjämnande av de burskapsägande och de icke burskapsägande kommunmedlemmarnas rättigheter och skyldigheter, men ofta hava överenskommelserna även, uttryckligt eller underförstått, avsett sättet för det framtida fullgörandet av de skyldigheter, som vilat å stadsfastigheter. I vissa fall har stipulerats ett nytt sätt för kommunalutskylders erläggande (t. ex. Karlstad), som alls icke överensstämmer med likställighetsgrundsatsen utan blott infört en ny klassindelning, även om i dessa fall subsidiärt erforderliga utgifter skulle bestridas efter den i F.K.S. angivna allmänna grund. I flertalet fall har någon avveckling av existerande v ä g h å l l n i n g s b e s v ä r ej uttryckligen föreskrivits, 2 och vid uppkommen tvist har i sådant fall vanligen förklarats, att besväret kvarstode eller att det vore oberört av överenskommelsen,3 men i andra har överenskommelsen avsett även detta besvär* eller så tolkats. 5 I vissa fall har väghållningen uttryckligen undantagits från likställigheten. 6 Enahanda har förhållandet varit med gatuhållningsbesväret. Stundom har generellt förklarats, att de åligganden och rättigheter, som tillkomme fastigheter, kvarstode oförändrade och oberörda av likställigheten. 7 I själva o m f a t t n i n g e n av besväret gjorde F.K.S. ingen ändring. Väg-, bro- och färjpenningarna fingo ytterligare helgd genom det gammal praxis legaliserande stadgandet i § 74, att av allmänna rådstugan eller stadsfullmäktige antagna f ö r s l a g till nya eller förhöjda avgifter å den allmänna rörelsen såsom väg-, bro-, hamn- och färjpenningar m. m., skulle underställas Kungl. 1 Jfr HEDIN, Likställighetsöverenskommelserna i städerna (P.M. nr 26 till skatteregleringskommittén betänkanden 1882). I H a l m s t a d fördelades vid skifte år 1806 å stadens norra utmark denna jord å de väghållningsskyldiga tomterna (de icke väghållningsskyldiga uteslutna), utan att vid senare avveckling av besväret hänsyn togs härtill. 2 Se dock Vänersborg, Nora, Karlstad, Växjö, Eksjö, (HEDIN S. 22, 28, 50, 55, 61); Sölvesborc

(LINDH, S. 8

76).

Åmål (RYDIN s. 15—17), Skänninge (1878 W:639), Vadstena (KM:t 2 °/, 1906), Gävle (1879 W:678, LINDH S. 86), Ängelholm (HEDIN S. 44), Nyköping (HEDIN s. 40), Örebro (a. a. s. 25) Kungsbacka (a.a. s. 29), Lund (k. res. 18/„ 1865). 4 Hälsingborg (k. res. 10 /, 1863, som meddelades samtidigt med likställighetscirkuläret, HEDIN s. 7; Drätselk. i H. 16/s 1929), Nora, sannolikt Visby, Norrköping, där uttrycken »i allo», »fullkomlig» el. dyl. förekomma. 5 Norrtälje (1877 W:545); Malmö (k. br. 12/2 1869); Falköping (1897 W:1342). • Strängnäs, Skara (HEDIN S. 41); Lidköping (HEDIN S. 46); Köping (HEDIN S. 51). 7 Falkenberg (HEDIN S. 30); Filipstad (a.a. s. 33); Jönköping (a.a. s. 45); Karlskrona (a.a. s. 49); Västerås (a.a. s. 59).

47 Majj:ts prövning. 1 I förordningen den 23 maj 1862 om kommunalstyrelse i Stoickholm, § 30, föreskrevs, att stadsfullmäktiges b e s l u t för att vinna gällande kraft skulle underställas Kungl. Maj:ts prövning och fastställelse, då de anginge nya eller förhöjda avgifter å den allmänna rörelsen för begagnande av de platser, som åt densamma blivit anvisade eller de inrättningar, som till dess betjiänande vore gjorda. Fastställelse av Kbfde var alltså utesluten för framtiden. Städerna voro vid ingången av år 1863, då F.K.S. och förordningen för Stoickholm trädde i kraft, till antalet 89. I ett icke litet antal fall har avveckling av fastigheternas väghållningsbesvär ägt rum senare än de allmänna likställighetsöverenskommelsernas tillkomst och fastställelse, genom speciella sådana antingen i form av a v s k r i v n i n g omedelbart eller under en övergångstid eller genom a v l ö s n i n g , vare sig i form av pemningeersättning en gång för alla eller genom införande av en särskild fastighetsskatt (»vägskatt»), i allmänhet innebärande en faktisk lindring i besväret. A.. O m e d e l b a r a v s k r i v n i n g utan vederlag har ägt rum i Ängelholm (k. br. 15/7 1887), Ystad (k. br. u / u 1904), Kristinehamn, (k. br. 12/5 1905), Östersund (k. br. 25/s 1916), Skövde med undantag för vissa vägstycken, hållna av kronan för försvarets räkning (k. br. 10/3 1922; såsom förutsättning för stadens övertagande av väghållningen har stadgats, att vägarna skulle överlämnas i laga skick) .2 Karaktär av avskrivning äga ock ett (utan medverkan av Kungl. Maj:t) av allmänna rådstugan i Lindesberg den 6 sept. 1870 (med fastställelse av Kbfde) beslutat överförande av väghållningskostnaderna till tre kassor (»gemensamma kassan», »tomt- och hemmansmedelskassan», »roterade jordens kassa»); en i Sundsvall av stadsfullmäktige den 15 dec. 1907 beslutad befrielse för fastighets ägarne i Böle och Sidsjö av viss del av underhållet å vägen genom dessa byar, ett faktiskt eftergivande av sagda fastighetsägares väghållningsskyldighet efter år 1922 beslutad omläggning av denna väg samt stadsfullmäktiges beslut den 15 maj 1915 om efterskänkande av vissa vägskattemedel, utgående av fastigheterna i den egentliga staden; den 16 dec. 1912 av stadsfullmäktige i Mariefred och den 30 oktober 1912 av stadsfullmäktige i Gävle beslutad överflyttning å staden av väghållningsbesväret; den år 1922 av stadsfullmäktige i Ulricehamn beslutade överflyttningen å staden av det återstående väghållningsbesväret; fr. o. m. år 1905 i Mariestad (i budgetbehandlingsordning) verkställd överflyttning av kostnaderna för väghållningen å stadens allmänna utgifts- och inkomststat ävensom enahanda åtgärd i Öregrund fr. o. m. år 1904 beträffande den då ännu kvarstående vinterväghållningsskyldigheten för fastigheterna; i Landskrona fr. o. m. år 1923 verkställd avskrivning av en sedan år 1854 på grund av allmän rådstugas beslut utgående »väglagningsavgift», som utgjort 1 Denna bestämmelse, som kodifierade gammal sedvanerätt, ansågs av 1858 års kommunallagskommitté icke erfordra särskild motivering (Betänk. 1859 s. XXXI, XLVI). 2 Däremot har år 1898 fastställelse vägrats å en överenskommelse (av sfme beslutad med 10 röster mot 5) ang. avskrivning av g a t u h å l l n i n g s b e s v ä r e t , till synes därför, att det icke ansågs vara med billighet överensstämmande att besväret utan avlösning eller vederlag avlyftes från ägarna av hus och tomter i staden och pålades stadens samtliga skattdragande (k. br. " / , 1898, Strängnäs; W. 1367).

avlösning av väghållningsbesväret därstädes 1 samt i Hedemora av sfme 1930 beslutad avskrivning av väghållningsbesväret. B. S u c c e s s i v a v s k r i v n i n g under en viss övergångstid har ägt eller äger rum i Örebro (1872—-1901, i viss mån a v l ö s n i n g , k. res. sj2 1872) ;2 Hudiksvall (1898—1927, k. br. % 1898); Laholm (1916—1925 vägunderhålle t , k. br. 10 /n 1916; 1927—1932 snöskottningen, k. br. "/a 1927); Jönköping (1921—1945, k. br. " / . 1920); Söderköping (1926—1945, k. br. 5/3 1926); Kungsbacka (1928—1932, stadsfullmäktiges beslut 8/10 1926 och 19/8 1927 ang. norra infartsvägen efter överenskommelse med de väghållningsskyldiga); Filipstad (1929—1938, stadsfullmäktiges beslut 28/12 1928, faktiskt godtaget av de väghållningsskyldiga). I Västervik uppstod under 1900-talet, allt eftersom bebyggelsen ökades å stadsmarken och trafiken å vägarna växte, en allt starkare obenägenhet hos de väghållningsskyldiga att fullgöra sina prestanda. Då stadens myndigheter hyst den uppfattningen, att ett visst fog kunde finnas för detta, har staden efter hand upphört att påfordra fullgörandet av väghållningsskyldigheten. 3 C. A v l ö s n i n g mot ersättning p å e n g å n g har skett i Kungsbacka beträffande i donationsjorden Biskopslyckan delägande fastigheters väghållningsskyldighet. Fastighetsägarne hava mot befrielse från denna skyldighet och ersättning för viss verkställd gatuomläggning m. m. avstått sina andelar i donationsjorden (stadsfullmäktiges beslut 10/i 1924). I Lund har, i sammanhang med stadens inlösen med stöd av kungl. brev den 27 aug. 1869 av tomtfastigheternas fäladslotter, de förut väghållningsskyldiga tomtfastigheterna befriats från väghållningen. D. A v l ö s n i n g mot utgörande under viss tid av a n n u i t e t e n å ett fixerat ersättningsbelopp har förekommit i Örebro (partiellt, k. res. % 1872, se ovan B) samt, genom utbetalning under viss tid av visst belopp, intill dess en fixerad avlöningsumma uppnåtts, i Stockholm (1868—1889, k. br. 24/4 1868). l E. A v l ö s n i n g m o t f a s t i g h e t s ä g a r n e s åtagande av s t ä n d i g s k a t t har skett i nedan angivna städer: Halmstad. Här skall enligt kungl. resolution den 24 sept. 1867, utgå »hus- och tomtskatt» med 75 öre för 1000 kr. taxeringsvärde, för hus och tomter å de s. k. fästningsvallarna dock blott 60 öre för 1000 kr. taxeringsvärde, samt »jordskatt» med 2 kronor per 1000 kronors taxeringsvärde av inägojord. Snöskottningsskyldighet kvarstår för tomterna men synes utkrävas blott å norra utfarts vägen. 5 I hus- och tomtskatten, som avsåg att fullt motsvara den dåvarande belastningen å »annan fastighet», kan väghållningsbesväret anses ingå med nära 77 %. Då inägojorden lika litet som utmarksjorden hade någon väghållning, kan i jordskatten ej anses ingå någon avlösning av väghållningsbesväret. 6 — Södertälje. Enligt kungl. brev den 26 febr. 1875 1 Magistraten 2 0 /, 1930: Med år 1923 ha enligt stadens räkenskapsböcker väglagningsavgifter upphört att påföras fastighetsägarne, och sedan dess har 1854 års beslut icke i någon mån tillämpats. 2

H E D I N , S.

27.

' H E D I N . S.

35.

3 Drätselk. 27/12 1930. HEDIN, s. 61 ff. Jfr Stadskollegiets i Stockholm uti. 328/1929 s. 1978. 5 Se sid. 100 nedan.

49 skola utgå »hus- och tomtskatt» samt »jordskatt» med 1 kr. 25 öre per 1 000 k r . taxeringsvärde för befrielse från brandvakt- och tornväktarhållning, vägoclh skjutshållning, bidrag till sotarlön samt gatuunderhåll. Av denna skattekvot kan anses belöpa å väghållningen, om man utgår från den faktiska belastningen 1873, 55 % för jordbruks- och 15 % för andra fastigheter; om man utgår från årsbelastningen i medeltal åren 1854—1873, 35 % för jordbruks- och 18 % för andra fastigheter. — Karlstad. Enligt kungl. brev den 24 maj 1877 skall särskild fastighetsskatt utdebiteras med 4 kr. 50 öre för jordbruksfastighet, 2 k r . 25 öre för annan fastighet och 2 kr. för kommunalskattefri fastighet, allt per 1 000 kr. taxeringsvärde, såsom avlösning av diverse äldre pålagor bl. a. väighållningsbesväret. 1 — I Varberg utgå såsom bidrag till kostnaderna för vissa vägar fr. o. m. 1883 1 700 kr. årligen i förhållande till tomters och jordars areal (beslut okänt). En väg hålles fortfarande av fastighetsägare. — I Simrishamn hava stadsfullmäktige den 21 december 1896 beslutat stadens övertagande av väghållningen; beslutet har ej underställts Kungl. Maj:ts prövning. För kostnadernas täckande skola utdebiteras högst 50 öre per skattekrona av fastighet. Den 7 december 1865 har beslut fattats om stadens övertagande av snöskottningen samt om utdebitering av 25 öre per skattekrona såsom bidrag till kostnaderna härför. — I Säter beslöt allm. rådstuga den 23 maj 1902 att fr. o. m. 1903 övertaga underhållet av stadens gator och vägstycken med skyldighet för tomtägarne att utgöra »vägavgift» med 3 kronor per tomt och »tomtavgift» (för gatorna) med samma belopp (beslutet icke underställt Kungl. Maj:t). — I Falun skall enligt kungl. brev den 31 december 1902 utgå »gatuoch vägskatt» för avlöst gatu- och väghållningsbesvär med 2 öre per 100 kronors taxeringsvärde av väghållningsskyldiga fastigheter för väghållningsbesväret. — I Skara skall enligt kungl. brev den 7 oktober 1921 utgå »vägskatt», motsvarande hälften av den för 5-årsperioder av gode män uppskattade vägunderhållskostnaden; i viss mån kan man här tala om partiell avskrivning. — I Köpings stads gamla område utgöres enligt kungl. res. den 12 december 1926 vägskatt med 6 kr. per hektar jord, som icke ingår i reglerade tomter. — I Västerås utgöres enligt kungl. res. den 24 januari 1930 vägskatt av jordbruksfastigheter med samma belopp, som varje år per skattekrona utdebiteras i Tuhundra härads väghållningsdistrikt. — I Strängnäs skola jämlikt kungl. brev den 23 maj 1930 1 000 kr. fördelas i förhållande till fastighetstaxeringsvärdena inom Gorsingeområdet och 3 900 kr. utgöras efter enahanda grund inom stadens övriga område. — I Åmål har (dock möjligen redan före år 1863) väghållningsbesväret avlösts mot en vägskatt, som numera utgår med 34 öre per skattekrona av fastighet. Om ock de allmänna likställighetsöverenskommelserna i regel ansetts erfordra enhälliga beslut, 2 kunna, på sätt ovan påpekats, dylika överenskommelser ej frånkännas offentligrättslig karaktär. Emellertid har det tidigare ansetts, att, trots det majoritetsbeslut i princip genomförts inom kommunallagstiftningen 1 HEDIN S. 55. Ärende ang. ifrågasatt avskrivning av denna grundskatt är f. n. beroende på Kungl. Maj:ts prövning. 2 Så var icke fallet med Strömstad (HEDIN S. 22) där dock majoritet förelåg.

4— 312349

50 i dess helhet, förändringar eller upphävande av överenskommelserna icke kunna ske annorlunda än genom ny frivillig överenskommelse, som fastställes av KM:t. Redan under 1800-talets förra del var dock, på sätt HERLITZ 1 påpekar, principen om nödvändigheten av de enskildas samtycke i tillämpningen kringskuren. Oppositionen gav ofta vika för en stark opinion, helst när denna stödde sig på nedärvd sed, gällande rättsuppfattning eller den samhälleliga solidaritetens krav. M a j o r i t e t s b e s l u t — som införts i vissa specialförfattningar (t. ex. K.K. 14/2 1811 om fattigvården och K . F . 2ej2 1817 om sockenstämmor och kyrkoråd) — kunde respekteras såsom uttryck för en dylik opinion. Åtminstone på sina håll tillämpades, att den, som vid ett besluts fattande ej motsatte sig detsamma, presumerades ha givit sitt bifall, samt att de frånvarande vore bundna av de närvarandes beslut. En direkt opposition måste böja sig, därest någon rättslig förpliktelse för menigheten förelåg, och det alltså var fråga om utgörande av ett staden lagligen åvilande onus. I så fall gällde ej frågan åtgärden såsom sådan utan blott s ä t t e t för dess fullgörande, och härutinnan kunde den enskildes veto ej gälla. Enahanda gällde, där vederbörande i princip medgivit den ifrågavarande bördans behövlighet. Under senare tid hava dessa grundsatser vunnit tillämpning i ett flertal ärenden, där till Kungl. Maj:ts avgörande förelegat fråga om införande av speciell likställighet (helt eller delvis) i avseende å väghållningsbesvärets utgörande i stad. 2 Även vidkommande beslutanderätten beträffande vägar, deras karaktär av allmänna eller enskilda (»markvägar») och sättet för besvärets utgörande har 1862 års kommunallagstiftning verkat om- och nybildande på rättsuppfattningen. Redan på 1700-talet hade såsom ovan nämnts magistraterna intagit en framträdande ställning i fråga om prövning av mål angående väghållning. 1

Svensk Stadsförvaltning på 1830-talet s. 253 f. • Den 10 nov. 1916 fastställde KM:t till framtida efterrättelse ett av stadsfullmäktige i L a h o 1 m fattat beslut 2e / 1 1916, som biträtts av 41 fastighetsägare med fastigheter till ett sammanlagt taxeringsvärde av 865 700 kronor men däremot bestritts av 2 fastighetsägare med taxeringsvärde av tillhopa 18 000 kronor, och av innehåll att den fastighetsägare åliggande vägunderhållsskyldigheten skulle övertagas av stadskassan mot att fastigheterna skulle under åren 1916—1925 utgöra viss vägskatt. Den 11 mars 1927 fastställdes på enahanda sätt ett av nämnda stadsfullmäktige 1 8 /n 1926 fattat beslut ang. godkännande av likställighetsöverenskommelse avseende överflyttande fr. o. m. år 1927 å staden av det snöskottningsbesvär, som vilade å vissa fastighetsägare, mot vederlag under 5 år av en avgift av 3 öre per 100 kronors taxeringsvärde av varje berörd fastighet. Överenskommelsen hade biträtts av 22 fastighetsägare med taxeringsvärden om tillsammans 730 400 kr. samt bestritts av 3 fastighetsägare med fastigheter tax.värderade till tillhopa 45 200 kronor. Den 7 okt. 1921 fastställde KM:t ett beslut av stadsfullmäktige i S k a r a om vägunderhållets överflyttande på stadskommunen mot förpliktelse för de väghållningsskyldiga fastigheterna att utgöra »vägskatt», svarande mot hälften av de uppskattade kostnaderna. Beslutet hade biträtts av 24 väghåUningsskyldiga med ett sammanlagt fastighetstaxeringsvärde av 295 000 kronor, under det 9 väghåUningsskyldiga med ett sammanlagt fastighetstaxeringsvärde av 92 000 kronor motsatt sig beslutet. Se ock KM:ts beslut 12/2 1926 (R.Å. 1925 ref. 60) ang. nya grunder för underhållsskyldigheten å K ö p i n g s stads allmänna vägar: »Med hänsyn till de lättnader, som genom förevarande överenskommelse (ej enhällig) komma do väghållningsskyldiga till del och då, ekonomiskt sett, en såvitt möjlig likställighet genom densamma beretts jordägarna inom gamla staden och det överflyttade området, fastställer KM:t, utan avseende å de erinringar, som däremot gjorts i inkomna skrifter och besvär, ifrågavarande överenskommelse på det sätt, att densamma skall tillämpas till dess mellan vederbörande parter annorlunda i behörig ordning med KM:ts godkännande överenskommes eller KM:t, på därom av endera parten med hänsyn till inträdda förändrade förhållanden gjord framställning, förordnar, att ny reglering skall äga rum.» (Med staden fr. o. m. år 1919 införlivat ett område omfattande dels f. d. Köpings socken, dels viss del av Kungs-Barkarö socken. Likställighetsöverenskommelsen 1865 undantog från likställigheten skyldigheten att underhålla stadens vägar.)

51 Denna ställning hölls på många håll fortfarande, 1 men även s t a d s f u l l m ä k t i g e började nu tvärt emot författningarna tillvälla sig beslutanderätten. Det undanträngande av magistraten från dess kommunala beslutander ä t t till förmån för representationen, som F.K.S. innebar, har så småningom flerstädes utsträckts även till vägväsendet. 2 S å sent som år 1904 upprättade kommissionslantmätaren Axel Nilsson i Hälsingborg på begäran av drätselkammaren i Lund ett förslag till fördelning mellan stadens arrendatorer av det årliga underhållet av den del av Lunds stads allmänna och enskilda vägar, som avdelningen funnit böra ingå i sådan delning •— det allmänna väghållningsbesväret hade efter 1869 överflyttats å staden från tomtfastigheterna, sedan dessa tillhöriga fäladslotter inlösts av staden. 3 Förrättningsmannen började med att indela vägarna i tre grupper, av vilka de två första omfattade sådana som ansågos vara a l l m ä n n a — första gruppen vägar, som vinter och sommar skola underhållas i bästa skick, andra gruppen vägar, som skola vinter och sommar underhållas i gott skick — den tredje gruppen e n s k i l d a vägar, som skulle underhållas av dem, som av varje väg kunde anses hava behov vid brukande av sin jord, börande varje väg »uppdelas på de underhållsskyldige arrendelotterna efter dessas arealer». Efter föredragning av handlingarna beslöto stadsfullmäktige den 6 maj 1904 åtexremittera ärendet till drätselkammaren, med anmodan om yttrande och förslag, huruvida icke de vägar, som i förslaget upptagits under andra gruppen av allmänna vägar, »lämpligen kunde hänföras till enskilda vägar». Den 27 i samma månad, sedan drätselkammaren inkommit med begärt yttrande, beslöto stadsfullmäktige genom votering, med avslag å framställt yrkande, att sistnämnda grupp allmänna vägar skulle hänföras till enskilda, fastställa förslaget i oförändrat skick. Stadsfullmäktige hava här uppenbarligen utövat en befogenhet, som tillkommer statlig ämbetsmyndighet, att fastställa vägars karaktär av allmänna. Tidigare hade stadsfullmäktige, till synes utan medverkan från Kungl. Maj :ts sida och antagligen i samband med privaträttsliga avtal angående förvärv av fäladslotterna, befriat tomtägarna från dem åliggande väghållningsskyldighet. Befogenheten att ensamma, besluta om avskrivning eller avlösning av väghållningsbesvär har, såvitt framgår av från åtskilliga städer inkomna uppgifter, utövats av stadsfullmäktige därstädes.* 1 Genom utslag den 11 mars 1867 förklarade magistraten i Ulricehamn det åligga tomtägarne inom staden att vintertiden hålla i laggiUt skick den väglängd, som blivit dem tilldelad till underhåll, medan marken var bar, samt länderi- och jordägarne övriga dem tUl underhåll tilldelta aUmänna landsvägar. 2 Så uppgives hava varit fallet i Ö r e b r o aUt sedan 1863 (magistraten 2I>/, 1930). 2 Medgivande enligt k.br. 27 / s 1869. 4 Lindesberg (fr. o. m. 1871), Ulricehamn (1890-talet och 1922 avskrivning), Mariestad (1904), SundsvaU (1907 avskrivning, 1915 avskrivning av en såsom avlösning av ett äldre väghåUningsbesvär utgående fastighetsskatt), Mariefred (1912 avskrivning), Gävle (1922), Landskrona (vägskatt fr. o. m. 1923), Askersund (1926, avlösning mot årlig avgift, dock med uppsägningsrätt för staden).

52 Kap. IV. Stadsinkorporeringars och stadsbildningars inyerkan å yäghållningsfoesyäret. InkorporeInförlivning med stad av visst område på landet anses eo ipso medföra utringar. brytning ur vederbörande väghållningsdistrikt på landet. Denna regel gäller av ålder. Vid införlivning före år 1863 torde de för stadens gamla område gällande rättsregler beträffande väghållningsbesväret hava automatiskt blivit tillämpliga. I de städer, där efter ikraftträdandet av de nya kommunallagarna emot grunderna för dessa de äldre rättsreglerna för väghållningsbesvärets bestridande kommo att kvarstå, måste dessa regler hava tett sig såsom undantag från ett i övrigt tämligen enhetligt kommunalskattesystem. Det är därför förklarligt, att man tvekade att utsträcka tillämpningen av reglerna till genom inkorporering nytillkomna områden. I det första efter 1862 meddelade inkorporeringsbeslutet, kungl. brevet den 10 augusti 1866 angående Kungl. Djurgårdens förläggande till Stockholms stad, förklarades också, att å de delar av Djurgården, vilka icke då voro med Stockholms kommun förenade, invånarna skulle tills vidare vara befriade från deltagande i de kommunala utskylder till staden, vilka det vid det nådiga brevets utfärdande ålåge stadens fastighetsägare att såsom klass utföra. 1 Vid den nästföljande införlivningen, av Karl Johans församling med Göteborg 1868, gällde i den införlivande staden redan i huvudsak likställighet i avseende å väghållningsbesväret (med vissa på privaträttsliga avtal beroende, numera bortfallna undantag). 2 I införlivningsbrevet (V» 1867) stadgades ock, att staden skulle »i sin helhet» ombesörja och bekosta alla kommunala »anstalter och angelägenheter» utom de kyrkliga, samt att alla kommunala utgifter utom de kyrkliga skulle av stadens och »förstadens» invånare gemensamt och efter enahanda grund utgöras. Införlivningen fr. o. m. 1873 med Nyköping — där jordbruksfastigheterna hade väghållningsskyldigheten — av vissa områden i Helgona och Nikolai socknar (k. br. 19/4 1872) föranledde ingen annan å väghållningsbesväret tilllämplig bestämmelse än att områdena skulle i »kommunalt, kameralistiskt och judiciellt hänseende» skiljas från Helgona och Nikolai socknar och i stället förenas med Nyköpings stad. Detta har synbarligen ansetts innebära avskiljande från väghållningsdistriktet men har icke medfört indelande av väglotter å de nytillkomna fastigheterna. 3 Genom kungl. brev den 2 aug. 1872 föreskrevs däremot, att Härnö socken skulle införlivas med Härnösands stad, under villkor bl. a. att »utan hinder av omflyttningen den Härnö socken åliggande bro- och väghållningsskyldighet inom Säbrå tingslag skall äga bestånd intill dess ändring därutinnan kan komma att av annan laglig orsak äga rum», ett kvarstående alltså av socknen såsom särskild väghållningsenhet. 1 Härvid är dock att märka, a t t utgifterna för väghållning å Djurgården bestredos av Djurgårdskassan. LABSSON, Inkorp. probl. I s. 190 t. 2 Jfr sid. 34 ovan. 3 Drätselk. ">/» 1929.

53 I kungl. brev den 23 december 1874 angående åtskilliga lägenheters förläggamde i kameralt och kommunalt avseende till Örebro stad, bl. a. Örebro slott med tillhörande mark samt Örebro kvarn, av vilka slottsjorden tillhörde Längbro och kvarnen Anstå socken, förekommer intet stadgande angående väghållningen efter införlivningen. Stadsfullmäktige anhöllo sedermera hos Kbfde om åläggande för de brobyggna.dsskyldiga i Örebro län att verkställa reparation å den s. k. Kungs- eller Kanslibron inom det införlivade området, vilken av gammalt hållits av de väghållningsskyldiga i landskapet Nerike, 1 men fann Kbfde ansökningen ej kunna bifallas. På av stadsfullmäktige anförda besvär utlät sig kammarkollegiet genom utslag den 12 mars 1903, vari Kungl. Maj.-t enligt beslut den 27 nov. 1903 ej gjorde ändring: »Enär vid tiden för utfärdandet av kungl. resolutionen och förklaringen på allmogens besvär den 17 aug. 1762,2 enligt vilken författning de brobyggnadsskyldiga å Nerikes landsbygd skulle hava skyldighet att bygga och underhålla den B. k. Kungs- eller Kanslibron, nämnda bro var belägen inom Örebro härad samt vid sådant förhållande bemälda brobyggnadsskyldiga icke kunna anses hava genom åberopade stadgande fått sig ålagd någon särskild förpliktelse till förmån för Örebro stads invånare, alltså och då ifrågavarande bro numera enligt kungl. brev den 23 dec. 1874 är att hänföra till Örebro stads område samt stadens invånare jämlikt 25 kap. 8 § byggningabalken hava skyldighet hålla broar, så långt stadens ägor räcka, finner kungl. kollegium besvären icke kunna föranleda till ändring i det slut, vartill Konungens befallningshavande genom överklagade utslaget kommit.» Kungl. ^ brevet den 14 mars 1879 ang. förläggande i administrativt och ecklesiastikt hänseende av kyrkoherdebostället i Falköping, 2 mantal Prästbolet nr 1, från Luttra socken och Vartofta härad till Falköpings stad innehåller den bestämmelsen, att »väghållningsbesväret förblir oförändrat, intill dess av annan orsak ny vägdelning i Vartofta härad kommer till stånd», vilket torde hava inneburit, att bostället fortfarande svarade för sin väghållnmgsskyldighet i häradet. Möjligen har på denna bestämmelses meddelande inverkat den då genom riksdagens skrivelse den 14 maj 1876 aktualiserade frågan om ny väglagstiftning. Enligt kungl. brevet den 3 mars 1882 angående införlivning med Göteborg av egendomen Landala i Örgryte socken avser införlivningen ej heller väghållningsbesväret: »Väghållningsbesväret förbliver oförändrat, intill dess av annan orsak ny vägdelning i Sävedals härad kommer till stånd.» Enahanda bestämmelser meddelades i kungl. breven den 9 februari 1897 angående överflyttning av hemmanet Nynäs i Hille socken till staden Gävle (att »hemmanets väghållningsbesvär bliver oförändrat e t c » ) , den 14 nov. 1902 angående förläggande av vissa jordområden från Torpa socken till Borås stad, den 13 febr. 1903 ang. överflyttning av V2 mantal Mark nr 2 och 1 mantal Mark nr 3 från Längbro socken till Örebro stad. Föreskriften återkommer i kungl. breven den 20 januari 1905 angående förläggande till Uppsala stad av vissa delar av den s. k. Uppsala hovstalläng i Danmarks socken och den 22 nov. 1907 angående införlivning med staden Falkenberg av det s. k. Hertingeområdet (1 mtl Hertinge nr 1 m. m. i Skrea socken). 3 I Uppsala lik1

Jfr. sid. 22 not. 2 och sid. 30 not. 4 ovan.

2 MODÉE VII:5375 (§ 81).

3 FuUständig likstäUighet numera införd. Så länge väghållningsbesväret var oförändrat, ansågs

54 som Falkenberg gällde då, att väghållningsbesväret fullgjordes av fastighetsägarna in natura. Falkenbergsinkorporeringen var emellertid det sista fall, där angivna förfaringssätt tillämpades. I kungl. brevet den 3 mars 1905 angående införlivning av Lundby socken med Göteborgs stad hade visserligen meddelats enahanda bestämmelse, som ovan angivits beträffande införlivningen av Karl Johans församling. Emellertid hade samtidigt kammarkollegiet anbefallts »att, enär nödig utredning saknas för bedömande av vilka bestämmelser, som må vara erforderliga för reglering av de förhållanden, som uppkomma genom Lundby sockens skiljande från östra Hisings härads väghållningsdistrikt och förenande med Göteborg i avseende å väghållningsbesväret, till Oss inkomma med underdånigt utlåtande härutinnan, varefter Vi vilja meddela beslut i detta ämne». Den 8 december 1905 förordnade Kungl. Maj:t, att staden skulle övertaga och bekosta all väghållning beträffande de allmänna vägarna inom Lundby socken, varemot den Östra Hisings härads väghållningsdistrikt tillkommande rätt till de inom socknen befintliga allmänna vägar och till mark, som för väganläggning förvärvats, ävensom till broar, stängsel och andra distriktets tillhörigheter, av vad namn och beskaffenhet de vara kunde, skulle å staden utan ersättning överlåtas. De staden sålunda åliggande utgifter för väghållningsbesväret skulle av stadens och den införlivade kommunens invånare gemensamt och efter enahanda grund utgöras. I kungl. breven den 3 augusti 1906 angående införlivning med Eskilstuna stad av Fors och Klosters socknar samt den 22 febr. 1907 angående överflyttning till Trälleborgs stad av Trälleborgs socken meddelades enahanda bestämmelser (»Staden i sin helhet övertager och bekostar från tiden för överflyttningen allt underhåll sommar- och vintertiden av allmänna vägar inom de överflyttade områdena, och skola utgifterna härför av stadens och de överflyttade områdenas invånare gemensamt samt efter en och samma grund utgöras»). Från år 1905 började sålunda vid stadsinkorporeringar beträffande vägväsendet i inkorporeringsområde stadgas, att utgifterna för kostnaderna för vägunderhållet skulle av det förutvarande stadsområdets och det överflyttade områdets invånare utgöras gemensamt och efter en och samma grund. I följd av sådan klausul kom också väghållningen i den fr. o. m. år 1910 (k.'br. 1 /6 1909) med Jönköpings stad — där vägunderhållet i övrigt vilade å fastighetsägarne •— införlivade Ljungarums socken att åvila den utvidgade stadskommunen såsom sådan. 1 Enahanda föreskrift återfinnes i Kungl. Maj:ts beslut den 28 oktober 1910 angående införlivning med Hudiksvalls stad av Aviks municipalsamhälle i Hälsingtuna och Idenors socknar. Stadgandet påträffas emellertid sista gången i kungl. brevet den 13 juli 1917 angående införlivning med Hälsingborgs stad av Eaus landskommun och synes det där hava formulerats i enlighet med förslag av staden. I nästföregående införlivningsbeslut, den 29 juni 1917 ang. införlivning med Östersund av visst område i Brunflo det åligga magistraten att upprätta vägfyrktalslängd samt verkställa debitering och uppbörd av vägskatt samt redovisa denna tiU vägstyrelsen. R.Å. 1909 ref. 107 (KM:ts utsl. •»/„ 1909). 1

L I N D H S. 91.

55 soicken, hade förklarats, att genom överflyttningen området skildes från Brunflo tingslags väghållningsdistrikt, i följd varav staden vid tiden för överflyttningen skulle övertaga och därefter, enligt d e g r u n d e r , s o m v o r e i n o m s t a d e n g ä l l a n d e (då f astighetsonus), bekosta allt underhåll sommar- och vintertiden av de inom området belägna allmänna vägar med tillhörande broar, trummor och räcken, och skulle den rätt, distriktet ägde till samma vägar med vad därtill hörde, övergå på staden (jfr k. br. 25/s 1916 ang. avskrivning av fastigheternas väghållningsbesvär). I kungl. brev den 13 juli 1917 ang. införlivande med Norrtälje stad av viss del av Frötuna socken har bestämmelsen däremot ersatts med den av staden förordade föreskriften, att »staden» skall svara för underhållet. Då beträffande vägväsendet i Norrtälje redan fullständig likställighet rådde, var emellertid innebörden densamma som i Hälsingborgsbrevet. Norrtäljeformuleringen hade emellertid använts tidigare. I nådiga brevet den 28 juni 1913 angående införlivning av Skövde landskommun med Skövde stad föreskrevs, att i följd därav staden skulle övertaga och för framtiden bekosta allt underhåll sommar- och vintertiden av de inom kommunen belägna allmänna vägar med tillhörande trummor och räcken. Denna formulering, som antagligen blott avsåg att innebära en förenkling av den i kungl. brevet den 22 mars 1912 ang. införlivning med Stockholm av Brännkyrka. socken använda, med formuleringen uppenbarligen liktydiga föreskrifter, att »staden i sin helhet» d. v. s. med vanliga skattemedel skall ombesörja och bekosta underhållet av allmänna vägar inom det införlivade området, har så tolkats i Skövde stad, där väghållningsbesväret dock utgjorde ett fastighetsonus; 1 likaså i Söderköping (kungl. brev 21/i2 1917 ang. införlivning från Drothems socken och 27/6 1919 från Skönberga socken), där besväret också åvilade fastigheterna. 2 Den har också kommit till användning i senare beslut bl. a. i kungl. breven den 21 dec. 1917 ang. införlivning med Västerås stad av Lundby socken, s. d. med samma stad av S:t Ilians socken samt den 25 jan. 1918 ang. införlivning med Köpings stad av Köpings socken och viss del av Kungsbarkarö socken. De sistnämnda tre besluten hava givit anledning till långa och segslitna tvister angående frågan om och i vad mån fastigheterna i de införlivade områdena skulle vara underkastade de för städernas gamla områden gällande särskilda bestämmelser, som förlade väghållningstungan å fastighetsägare. Genom särskilda utslag av regeringsrätten, den 20 december 1921 för Västerås och den 8 juni 1922 3 för Köping 4 hava frågorna så avgjorts, att bestämmelserna i sin helhet skulle gälla även de införlivade områdena. Så ha ock tolkats motsvarande bestämmelser (»staden») i kungl. brev den 22 november 1918 angående införlivning med Gränna stad av vissa fastigheter i Gränna socken,5 möjligen med anledning av nämnda utslag (fastighetsonus i Gränna). 1

Magistraten , 0 /- 1930. Magistraten sept. 1930. » R.Å. 1921 not. K. 261,-1922 not. S. 126. Besväret numera avlöst i Västerås mot vägskatt, k. br. M /i 1930; jämkat i Köping, k. res. 12/2 1926 (R.Å. 1925 ref. 60). 4 Jfr LARSSON, Inkorp. probl. I I s. 604 ff. 697 ff. ang. utsträckning ipso jure vid inkorporering av de för den äldre staden gällande förraltningsrättsliga regler (s. 604 uttrycket »staden i dess helhet»). ' Magistraten i Gränna i aug. 1930. 2

56 Med Karlstad, där 1877 väghållningsbesväret avlösts mot ständig v ä g s k a t t , införlivades jämlikt kungl. brev den 26 september 1913 vissa fastigheter (N. och S. Sandbäcken, Sanna m. m.) i Karlstads socken. Vägskatt synes hava uttaxerats även å de sålunda införlivade fastigheterna. 1 Så har däremot ej skett å med Säter jämlikt kungl. brev den 16 augusti 1918 införlivade områden. 2 I båda dessa fall skall jämlikt inkorporeringsbestämmelserna »staden» bekosta väghållningen å de införlivade områdena. I kungl. brev den 24 mars 1927 angående införlivning med Halmstad av vissa områden i Snöstorps och Trönninge socknar (Nyhems municipalsamhälle m. m.) har uttryckligen föreskrivits, att de för staden på grund av den utav Kungl. Maj :t den 24 septemr ber 1867 fastställda likställighetsöverenskommelsen gällande föreskrifter i avseende å hus- och tomtskatt samt jordskatt skola gälla även för de införlivade områdena. Den v ä x e l v i s a v ä g u n d e r h å l l s s k y l d i g h e t e n för fastigheter inom och utom införlivningsområdet har efter ikraftträdandet av 1891 års väglag, där icke besväret förblivit oförändrat, ordnats så, att fastigheters u t o m området underhåll i n o m detsamma övertagits av staden och de befriade fastigheterna erlagt ersättning till vägkassan i distriktet, samt fastigheters i n o m området underhåll u t o m detsamma övertagits av vägkassan utan särskild ersättning i annan ordning än genom skatteersättning från staden. 3 Frågan, huruvida vägar i i n f ö r l i v n i n g s o m r å d e s gränslinjer skola anses tillhöra landets väghållningsdistrikt eller den införlivande stadens, har blivit föremål för reglering vid införlivning med Ängelholms stad av vissa områden i Rebbelberga socken enligt kungl. brev den 30 maj 1902. I detta stadgades, att underhållet av den allmänna landsvägen i den nya gränsen skulle så fördelas, att staden övertoge underhållet av halva vägsträckan (»underhållet av hälften av den sträcka utav allmänna landsvägen som är belägen mellan det till staden överflyttade området, å ena, samt Rebbelberga socken, tå andra sidan»), med skyldighet att, i den händelse denna vägdel skulle vara indelad till underhåll å särskilda fastigheter, till vägkassan inbetala ett mot underhållet svarande kontant årligt belopp, »intill dess i sammanhang med ny vägdelning underhållsskyldigheten in natura bleve på staden överflyttad». Vid den ovan omförmälda införlivningen med Jönköping av Ljungarums socken (k. br. u /„ 1902) stadgades, att Kavla bro, som låg i socknens yttergräns, skulle av staden underhållas allenast till hälften. Ekonomiska uppgörelser i övrigt i avseende å väghållningen ha efter förhållandena i varje särskilt fall gestaltats olika. Stundom har vägkassan delats men i regel behållits av väghållningsdistriktet, ofta men eij alltid stadgats skyldighet för staden att bidraga till återbetalningen av de väghållningsskyldigas skulder eller att utgiva ersättning för förlorade vägskatteintäkter.* 1 Magistraten aug. 1930 (»väghållning i inkorp. områden har bestritts enligt reglerna för staden gamla område»). ' Stadsingenjören " / , 1930. 2 Se närmare LARSSON, Inkorp. probl. I I s. 753 ff. • Jfr SOHALIJNG, »Indelningslagen i tillämpningen» (SFT 1924) samt »Indelningsärenden april 1924— mars 1928» (SFT 1928). Även skatteersättning från väghållningsdistrikt till stad har förekommit. K. br. "/» 1913 ang. införlivning med Lunds stad av S:t Peters klosters socken (p. 16).

57 I allmänhet torde väl ha förutsatts, att väghållningsdistriktets rätt till vägmärken med tillhörande anordningar (broar, trummor, stängsel o. dyl.) genom inkorporeringen övergått till den inkorporerande staden, men till yttermera visso har uttrycklig föreskrift i sådant hänseende plägat sedan 1913 intagas i inkorporeringsbreven. 1 Trafiklederna skola överlämnas i laga skick (R. A. 1918 Jo. 101). Å av enskilda ägda vägar, broar och färjor samt därmed förenad rätt att uppbära trafikavgifter har en stadsinkorporering givetvis icke kunnat utöva någon inverkan, liksom ej heller å fastställda taxor å vägar, broar och färjor, som tillhört de väghållningsskyldiga å landet och genom inkorporeringen övergått å staden. 2 De kungl. brev om stadsrättigheter, som beviljats under tiden 1863—1899, stadsutbrytden 15 december 1865 för Trälleborg, den 12 december 1879 för Ronneby och ningar. den 17 februari 1893 för Örnsköldsvik, innehålla inga särskilda bestämmelser rörande väghållningen inom städerna och reglering av mellanhavandena med respektive väghållningsenheter, sannolikt därför att dessa ännu icke voro att betrakta såsom kommunala enheter. Man får därför antaga att, om fastigheter utom de nya städernas områden vid vägdelning erhållit vägstycken att underhålla inom dessa områden, de genom stadsrättigheternas inträdande bort befrias från denna skyldighet, och att denna i stället jämlikt BB 25: 8 övergått å den nya stadskommunen, men att vid ny vägdelning å landet anspråk kunnat med stöd av samma lagrum göras på befrielse för stadsfastigheterna från dem åliggande väghållning u t o m stadsområdet. Vid beviljande av 'stadsrättigheter för Lysekils köping genom kungl. brev den 6 juli 1900 förklarades uttryckligen, att väghållningsbesväret skulle — i dess helhet — förbli orubbat, intill dess ny vägdelning ägt rum. Stadens fastigheter tillhörde på grund härav fortfarande ett väghållningsdistrikt å landet, och inom stadsområdet hade lantfastigheter väghållningsskyldighet, ett förhållande som emellertid ändrades genom ett kungl. brev den 4 september 1908. Därigenom förordnades, att staden, utan att avslutandet av påbörjad vägdelning behövde avvaktas, skulle från och med den 1 januari 1909 skiljas från väghållningsdistriktet och samtidigt övertaga all underhållsskyldighet beträffande de inom stadens område belägna vägar, vilka inginge i gällande vägdelning i distriktet, samt intill dess förnyat ordnande av vinterväghållningen i distriktet komme till stånd, övertaga och fullgöra den snöplogningsskyldighet beträffande distriktets vägar, som enligt gällande reglering av vinterväghållningen ålåge jordägare inom staden. 3 Vidare förklarades, att vägskatt icke finge påföras vägfyrkar inom Lysekils stad vid den pågående debiteringen för 1909 års utgifter. Vid senare stadsbildningar har utom beträffande Boden (k. br. 13/12 1918), vilken redan såsom municipalsamhälle bildat eget väghållningsdistrikt, förordnande meddelats om omedelbar utbrytning ur väghållningsdistriktet, varmed 1 K. br. '/a 1913 ang. inkorporering med Kristinehamns stad av vissa områden i Varnums socken: »Och skall den rätt distriktet äger till samma vägar med vad därtill hörer övergå på staden.» 2 Se närmare LARSSON, Inkorp. probl. II s. 751 ff. 2 LrNDH s. 80 f; jfr LARSSON, Inkorp. probl. II s. 755.

58 följt befrielse för stadsfastigheterna från väghållning å landet. I sammanhang därmed har tillämpats ovan angivna bestämmelse, att staden skall fr. o. m. inträdet i stadsrättigheterna övertaga och bekosta allt underhåll sommar- och vintertiden av de allmänna vägarna med tillhörande broar, trummor och räcken inom stadens område. Denna bestämmelse synes hava, såsom riktigt är, tillämpats sålunda, att kostnaderna för väghållningen uttaxerats på kommunens samtliga medlemmar enligt den i F . K . S . stadgade allmänna grund. 1 De ekonomiska uppgörelser, som förekommit vid de senare stadsutbrytningarna, hava följt enahanda principer, som tillämpats vid stadsinkorporeringar. Bestämmel- Till förebyggande av d u b b e l b e s k a t t n i n g har, där ej särskild ser Ml före- överenskommelse träffats, 2 sedan år 1924 vid stadsinkorporeringar och medbyggande

av

,

'

.

/

dubbel- delande av stadsrättigheter brukat föreskrivas, att den vägskatt (ävensom 1 beskattning förekommande fall tingshusmedel och landstingsskatt), som under året före inning. delningsändringens ikraftträdande debiterades för inom införlivningsområdet belägna fastigheter och där mantalsskrivna personer, vilka för påföljande år bleve inom staden mantalsskrivna (och alltså där skattskyldiga för uppgifter som å landet besörjas av vederbörande väghållningsdistrikt), skulle utgöras eller, där den av vederbörande skattskyldig guldits, honom ersättas av staden. Detta har föranletts av ett rättsfall, varigenom väghållningsdistrikt berättigats uppbära dylika utskylder, 3 avseende påföljande års utgifter (då införlivningen trätt i kraft) men debiterade och uppburna nästföregående år. Dylika utskylder motsvaras normalt icke av några utgifter inom inkorporeringsområdet för det berättigade distriktet. I en underdånig skrivelse den 20 februari 1929 vände sig styrelsen för s v e n s k a s t a d s f ö r b u n d e t mot denna praxis. I styrelsens motivering låg dock intet underkännande av grundsatsen, att de skattskyldiga böra befrias från den dubbla beskattningen. Men denna praxis innebure jämväl, att staden skulle för inom införlivningsområdet belägna fastigheter och där mantalsskrivna personer, som från och med införlivningen bleve inom staden mantalsskrivna, utgöra vederbörliga utskylder eller, där de av skattskyldig guldits, ersätta honom desamma, och detta vore enligt styrelsens mening en uppenbar obillighet gent emot vederbörande stadskommun. Styrelsen synes närmast hava åsyftat, att det sakliga innehållet i 15 § av lagen den 13 juni 1919 om ordning och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik indelning borde — genom analogisk tillämpning eller genom lagstiftning — göras tillämpligt även å specialkommunerna (bland dem väghållningsdistrikten) och dessa alltså frånkännas rätt att uppbära de utskylder, som med gällande rätt av dem debiterades och uppbures under senare delen av året närmast före införliv1 Tidaholm (k. br. " / » 1909), Huskvarna (k. br. » / « 1910), Arvika (k. br. 18 /n 1910), Eslöv (k. br. "/ii 1910), Trollhättan (k. br. " / , 1911), Djursholm (k. br. 1 2 /, 1913), Nässjö (k. br. 31/io 1913), Hässleholm (k. br. » / H 1913), Katrineholm (k. br. » / „ 1916), Sollefteå (k. br. »/i.1916). Tranås (k. br. <*/,s 1918), Ludvika (k. hr. » / „ 1918), Avesta (k. br. »/, 1919), Vetlanda (k. br. » / „ 1919), Mjölby (k. br. •»/,, 1919), Värnamo (k. br. » / » 1920), Mölndal (k. br. « / „ 1921), Lidingö (k. br. » / n 1925), Sundbyberg (k. br. "I, 1926). Annorlunda synes åtminstone flerstädes vara fallet med gatuhållningen. 2 Så i Lidingö och Sundbyberg (KM:ts beslut u / u 1925 och »/, 1926). * R.Å. 1922, not. K. 304 (örgryte socken, fr. o. m. år 1922 införlivad med Göteborg.)

59 1

ningens ikraftträdande. — I infordrat und. utlåtande den 2 nov. 1929 — i vilket S v e n s k a l a n d s t i n g s f ö r b u n d e t s styrelse sedermera förklarade sig i princip instämma 2 — anförde k a m m a r k o l l e g i e t , att kollegiet, såvitt anginge förhållandena mellan de av en indelningsändring berörda indelningsenheterna, funne principiella skäl tala för den ståndpunkt, som intagits av stadsförbundets styrelse. Lika med kommunala nybildningskommittén 3 ansåge kollegiet det ligga inom Kungl. Maj:ts befogenhet att i samband med avgörande av indelningsfråga meddela sådana bestämmelser, som uteslöte specialkommun från att, sedan beslut om införlivning meddelats, inom införlivningsområde uttaxera och uppbära utskylder för täckande av utgifter under ett kommande år, då området icke längre tillhörde kommunen. Visserligen hade Kungl. Maj:t i regeringsrätten i två utslag den 8 juni och den 7 november 19224 tillerkänt landsting, respektive väghållningsdistrikt dylika utskylder från område, som fr. o. m. år 1922 införlivats med stad (Göteborg) . I dessa fall hade emellertid icke förelegat något förbehåll i införlivningsbeslutet mot uttaxering för bestridande av utgifter för tiden efter det införlivningen trätt i kraft. Fall kunde emellertid förekomma, då utskylderna i fråga vore av så ringa betydelse, att en reglering av angivet slag icke borde ifrågakomma, eller att deras bibehållande hos kommunen kunde tjäna att utjämna sådan förlust för kommunen i följd av införlivningen, som icke vore av den omfattning, att särskild skatteersättning prövades böra utgå. Den påtalade bestämmelsen hade emellertid tillkommit i syfte att förebygga, att vederbörande skattskyldiga bleve föremål för dubbelbeskattning. I den mån sådan dubbelbeskattning medförde en högre sammanlagd skattebelastning än dessa förut varit underkastade, kunde den tillämpade klausulen fortfarande fylla ett praktiskt behov. Vid angivna förhållanden syntes lagstiftning i den av stadsförbundets styrelse åsyftade riktningen icke vara av behovet påkallad. Kollegiet, som föreställde sig, att de av styrelsen framförda synpunkterna komme att av Kungl. Maj :t tagas under övervägande vid framdeles meddelade införlivningsbeslut, hemställde på grund härav, att Kungl. Maj:t måtte finna den underdåniga framställningen icke för det dåvarande föranleda något Kungl. Maj :ts yttrande. S v e n s k a v ä g s t y r e l s e r n a s förbund (ZS/T 1930) förklarade sig på närmare anförda skäl anse någon orättvisa icke ligga i att den ifrågavarande vägskatten uppbures av distriktet. Då emellertid Kungl. Maj :t ägde befogenhet att med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall lämna föreskrifter ang. de ekonomiska mellanhavandena mellan distrikt och inkorporeringskommun, funnes tillräckliga garantier för en objektiv och rättvis prövning av frågans ekonomiska sida. Någon lagstiftningsåtgärd i den riktning, som åsyftades av stadsförbundet, vore därför ej påkallad. Den 14 november 1930 förklarade Kungl. Maj:t framställningen icke föranleda annan Kungl. Maj:ts åtgärd än att kammarkollegiet anbefalldes att vid 1

Kungl. kammarkollegiets meddelanden II (1929) s. 65 f. Sv. Landstings tidskr. 1930 sid. 121 ff. Betänkande 1917, s. 166. * R.Å. not. S. 127, ref. 45, samt not. K. 304. 2

60 avgivande av förslag till ändringar i rikets kommunala indelning i förekommande fall taga i betraktande vad i stadsförbundets framställning anförts. I kungl. brev den 31 december 1929 angående införlivning med Malmö stad av Fosie socken (kammarkollegiets uti. 22/7 1929) medtogs ännu den gamla klausulen, men i kungl. brevet den 21 mars 1930 angående införlivande med Lysekils stad av vissa områden i Lyse socken (Slättens municipalsamhälle m. m.) var den struken. 1

Kap. V. Allmänna väglagstiftningen efter 1862. Allmänna Då väghållningstungan i följd av inträdd ändring i kommunikationsmedlen linjer. betydligt ökats på vissa håll men minskats å andra ställen, utgick till utjämnande av därigenom uppkomna ojämnheter sedan 1841 ett särskilt statsbidrag i form av anslag å riksstaten till anläggning av nya samt förbättring och omläggning av backiga och mindre goda vägar. Den äldre indelningen av allmänna vägar å landet i lands-, härads- och sockenvägar hade så småningom förlorat sin betydelse. Huruvida ursprungligen dessa benämningar i allo varit avgörande för omfattningen av respektive väghållningsenheter är ej fullt klart. I utlåtande med anledning av skrivelse av 1853—54 års riksdag angående bidragsskyldighet till väghållningen även för bruk, bergverk, skattlagda kvarnar och andra fabriksinrättningar uttalade kammarkollegiet i avseende å sättet för bestämmande av dylika bidrag, att väghållningsskyldig kommun vore för lands- och häradsvägen häradet, för sockenvägen socknen,2 men vid vägdelningar efter mitten av 1800-talet hade man i varje fall på många orter i riket sammanslagit lands-, härads- och sockenväg till en enda vägkategori, nämligen »allmän väg» till skillnad från enskild väg och »därefter endast genom gradering skilt vägens olika egenskap samt delat den sålunda graderade vägen på hela häradet». 3 I Skaraborgs län gjordes ingen skillnad mellan härads- och sockenvägar, utan vore de överallt samman1 Jfr kammarkoll. und. skr. 24/2 1930: »Närmast i överensstämmelse med den av kollegiet i sagda yttrande (den 2 nov. 1929) utvecklade tankegången skulle väl vara att ersätta berörda (av utredningsmannen i anslutning till praxis föreslagna) bestämmelse med ett stadgande av förslagsvis följande lydelse: 'De utskylder till vägdistriktet och tingslaget, vilka året innan indelningslagen träder i kraft beviljas för bestridande av utgifter enligt de för det nästföljande året upprättade stater, skola till utgörande fördelas å de skattskyldiga inom det minskade vägdistriktet respektive tingslaget.' Med ett stadgande av här angiven innebörd skulle givetvis Lysekils stad undgå att belastas av någon utgift för den yägskatt och de tingshusmedel, varom här är fråga. Även de skattskyldiga inom införlivningsområdet skulle helt befrias från dessa skatteposter. Kollegiet har emellertid funnit vägande skäl tala för att en med billighet och rättvisa mera förenlig reglering av föreliggande angelägenhet skulle i d e t t a f a l l ernås, därest vägdistriktet— dock utan att Lysekils stad därigenom betungades — bibehölles vid en rätt att under ifrågavarande övergångsår debitera beskattningsföremålen inom införlivningsområdet. För de skattskyldiga inom detta område kan en sådan anordning svårligen sägas innebära någon obillighet, då införlivningen det oaktat för dem lärer medföra en icke oväsentlig lättnad i den totala skattebelastningen. Och för vägdistriktet kan förmånen av en dylik beskattningsrätt vara ägnad att i sin mån medföra en ekonomisk lättnad vid övergången. Därest Eders Kungl. Maj:t skulle dela kollegiets uppfattning angående lämpligheten av en reglering, som här ifrågasatts — och som för sådant fall också lärer böra avse tingslaget — torde sålunda den förevarande punkten i utredningsmannens förslag böra uteslutas utan att ersättas med annan bestämmelse i ämnet.» 2 1880 års väglagsbetänkande s. 22. 2 1880 års väglagsbetänkande s. 40.

61 blandade. På andra ställen, t. ex. i Skåne, hade man låtit enskilda utfartsvägar för hemman och byar ingå såsom sockenvägar vid vägdelning. I Kronobergs län hade i sammanlagda uppgivna våglängden inbegripits en mängd vägar, som rätteligen borde kallas byvägar, enär de ej blivit i laga ordning såsom sockenvägar förklarade eller indelade men likväl underhölles såsom sockenvägar av socknens hemmansägare enligt därom å socken- eller kommunalstämmor avslutade överenskommelser, vilka såsom ej överklagade tillsvidare vore gällande. Besväret, som omfattade väg-, bro- och färjhållning, vad broar och färjor angick i stor utsträckning med bidrag av avgifter å samfärdseln, bro- och färjpenningar, beträffande vägar i mindre grad med vägpenningar, 1 vilade vid 1880-talets ingång å landet fortfarande på i mantal satt jord. Några verkliga vägkommuner funnos ej, fastigheterna voro direkt ansvariga utan något primärt eller subsidiärt ansvar för distriktet såsom sådant. Lands-, härads- eller sockenvägars uppehållande ålåg fastigheterna inom angivna enheter, som alltså voro distrikt endast i ordets geografiska bemärkelse. I hela landet höllos 112 broar och färjor av (hemmanen i) flera härad eller tingslag; i ett län (Jämtlands) alla broar och färjor av (hemmanen i) landskapen, i ett annat län (Örebro) en bro av länet (rätteligen landskapet Närkes hemman). 2 Vägunderhållet fullgjordes genom arbete in natura efter vägdelning av ägare till i mantal satt jord. Den allmänna kontrollen utövades av Kbfde med underlydande kronobetjäning. Redan på 1700-talet hade emellertid krav framförts på lindring i besväret för jordbrukets del, ehuru dessa krav trots upprepade riksdagsmotioner under 1800-talet icke föranlett någon ändring. På riksdagens initiativ tillsattes slutligen år 1876 den s. k. väglagskommittén med direktiv från riksdagen, att vägbeskattningen å landsbygden borde byggas på i n t r e s s e p r i n c i p e n s grund genom väghållningsskyldighetens utsträckning till bruk, fabriker, kvarnar, sågar, allmänna skogar och annan fast egendom ävensom gruvor samt »med fastighet förenad industriell rörelse». Sedan kommittén år 1880 avgivit sitt betänkande och frågan varit föremål Lagen om vägför riksdagsbehandling utan att enighet uppnåtts mellan kamrarna, löstes gyj^f 8 ^" densamma vid 1891 års riksdag. Lagen den 23 oktober 1891 om väghållnings- görande på besvärets utgörande på landet avser enligt dess eget uttryckssätt »väg på {g^l'm m landet som prövas för allmänna samfärdseln nyttig och nödig», vilken väg benämnes »allmän». Ifrågasatt utsträckning av lagrevisionen även till städerna hade avvisats med uttalandet, att någon allmännare klagan icke försports, vare sig med hänsyn till de grunder enligt vilka städernas väghållningsskyldighet sedan gammalt vore ordnad eller mot det sätt varpå denna skyldighet fullgjorts. 3 Lagen proklamerade i princip häradet eller det mot 1 Vid 1856 års riksdag avslogs ett väckt förslag om vägarnas underhållande genom vägpenningar (1880 års väglagsbetänk. s. 23). År 1880 utgingo vägpenningar vid sammanlagt 9 vägar i riket, alla utom en, tillhörig Jämtlands län, i enskild ägo (väglagsbetänk. s. 64—66). 2 1880 års väglagsbetänkande s. 63. Jfr. ovan s. 53. 2 K. prop. 1887 A nr 19 s.65. 1876 års väglagskommitterade ansågo sig på grund av sitt uppdrag icke kunna föreslå dylik utsträckning, »ehuru den dåvarande lagens föreskrifter rörande sättet för vägars

62 härad svarande tingslaget i de orter, där häradsindelning ej förekom, såsom väghållningsdistrikt (5, 81 §§) x men omskapade detta till en kommun, en juridisk person, med fakultativ möjlighet till såväl förstoring som förminskning, en möjlighet som nästan undantagslöst utnyttjats i den senare riktningen. Efter lagens ikraftträdande hade Kbfde, var för sitt län, att, efter de väghållningsskyldigas hörande, besluta, huruvida delning av härad i särskilda väghållningsdistrikt borde äga rum eller väghållningsdistrikt omfatta större område än ett härad (82 § ) . Den möjlighet, den äldre lagstiftningen innebar till fördelning av vägbyggnadskostnaderna på olika stora enheter allt efter vägens huvudsakliga uppgift att tjäna ett större eller mindre område, samt härav följande möjlighet till rationell utjämning av kostnaderna uppgavs genom den nya lagen. 2 A den nya kommunen överflyttades det primära väghållningsansvaret. Detta utgör dock numera icke hinder för kommuner eller landsting att lämna bidrag till byggande av allmän väg, bro eller färja (5 §). De äldre vägkategorierna sammanfördes till två, l a n d s v ä g och b y g d e v ä g , den senare en sammanfattning av de båda kategorierna härads- och sockenvägar, som i stor utsträckning så småningom sammanblandats. Till den förra kategorien hänfördes väg, »som för allmänna samfärdseln är av större betydelse och förenar riket med annat rike eller ett län med annat län, leder från en stad till annan eller tjänar att förbinda något härad i dess helhet eller till väsentlig del med stad, större hamn eller lastageplats, järnvägsstation eller annat jämförligt ställe». Till den senare skulle räknas väg av förenämnda beskaffenhet, »som dock ej är av den vikt för allmänna samfärdseln, att den bör till landsväg hänföras, så ock väg emellan härad eller socknar, från allmän väg till kyrka eller tingstad samt annan med dessa jämförlig väg» (1 §). Väg till kvarn ansågs ej längre såsom allmän, »då kvarnhanteringen blivit en fabriksnäring, vilken borde bekosta för den erforderliga vägar såsom enskilda». 3 Väghållningsskyldighet åvilar jämlikt lagen i princip alla skatteobjekt men efter olika proportion, dock att äldre lotshemman, så länge de äro underkastade lotsningsskyldighet, bibehållas vid dem förut förunnad frihet från väghållningsbesväret (6 §). 4 Förut existerande frihet från väghållningsbesväret för vissa privilegierade fastigheter upphörde alltså, och torde jämväl förutsättningen för tillämpning av bestämmelsen i § 11 i 1866 års skogsordning angående undantagande av virke från häradsallmänning till broar m. m., i huvudsak återgående i § 11 av den utan riksdagens medbyggande, deras underhåll m. m. varit gemensamma för land och stad, endast med den naturliga skillnad i avseende å grunderna för besvärets utgörande som betingats av de olika förhållandena mellan stad och land» (1880 års betänk, s. 103). 1 Väglagskommitterade anföra i sitt betänkande 1880 (s. 112) att »enligt hittills bestående lag har samfälligheten i regeln utgjorts av häradet». 2 Tidigare existerande väghållningsenheter ad hoc å landet, i regel för broars och färjors uppehållande, kunde icke förlikas med den nya lagen. N.J.A. 1900:177 (fråga om underhåll av en färja i Jösse härad, vars underhåll ålegat Jösse och Grums härader samt Grava socken i Karlstads härad med vissa angivna andelar). 3 Väglagskommitténs betänkande s. 108. * Detta motiveras av vägkommittén (s. 121) med att äldre lotshemmans rättigheter i berörda hänseende vore av kontraktsnatur. Med frihetens beroende på att lotsningsskyldighet förelåge hade kommittén avsett det fall, att lotsningsskyldigheten kunde framdeles varda från jorden skild.

63 verkan tillkomna skogsordningen den 26 januari 1894 hava upphört, sedan delägarna i häradsallmänningen ej längre äro identiska med häradets väghållningsskyldiga. 1 Såsom en rest av den gamla ordningen med jordbruksfastigheterna såsom ensamt betungade ligger den starkaste belastningen på dessa skatteobjekt. Kostnaderna för väghållningen bestridas efter v ä g f y r k t a l . En vägfyrk påföres numera: a) jordbruksfastighet för varje 100 kr. av taxeringsvärdet, b) annan fastighet för varje 150 kr. av taxeringsvärdet, c) inkomst för varje 15 kr. av den beskattningsbara delen därav. Från och med 1929 har denna inkomstens delaktighetstal fördubblats, så att en vägfyrk påföres varje 15 kr. i stället för såsom förut 30 kronor och fr. o. m. 1928 delaktighetstalet för frälseränta samt annan fastighet än jordbruksfastighet och allmänningsskog nedsatts från 200 kr. till 150 (59 § ) . Vägunderhållet i n n a t u r a , varmed förstås arbetet för vägs hållande i laggillt skick, åligger däremot ensamt jordbruksfastigheterna. Vägunderhållet utgöres efter vägdelning (delningsgrunden, »vägtalet», åsättes efter gradering av vägen enligt samma norm som vägfyrktalet men gäller ända tills ny vägdelning sker). Även avsöndrade lägenheter blevo genom lagen underhållsskyldiga, och en obegränsad väglottsstyckning med därav följande olägenheter för underhållets utförande på ett för trafiken tillfredsställande sätt blev följden. V ä g d e l n i n g verkställes av lantmätare eller annan lämplig person, som Kbfde förordnar, 2 med biträde av två gode män. Utom i vissa preliminära frågor, som skola underställas Kbfdes prövning, vinner förrättningen, som avsluta® med utlåtande, laga kraft, om den ej överklagas. Besvär anföras hos Kbfde (36—44 §§). Då vägdelning enligt lagen första gången äger rum, bestrides halva kostnaden av statsverket (84 §). A omlagd väg åligger underhållsskyldighet samma fastigheter, som haft väghållningsskyldigheten å den gamla sträckningen. Försvårat underhåll t. ex. genom breddning av vägbanan ersattes av den för distriktet gemensamma v ä g k a s s a n (14 §). 3 De beskattningsföremål, som icke utgöra vägunderhåll in natura, bidraga till väghållet allenast med penningar, v ä g s k a t t , vilken ingår till vägkassan under förvaltning av en v ä g s t y r e l s e (7 §). Den uppskattade kostnaden för underhåll av all indelad väg inom1 distriktet skall, efter avdrag av statsbidrag, varom nedan förmäles, fördelas på de till vägunderhåll in natura förpliktade vägfyrkarna, varefter det belopp, som enligt denna fördelning belöper på varje fyrk, såsom vägskatt påföres varje annan vägfyrk. Vad därutöver erfordras för bestridande av vägkassans utgifter, påföres samtliga vägfyrkar till lika andel för en var av dem. Till allmän vägs hållande i fargillt skick, då den är besvärad av snö eller is — v i n t e r v ä g h å l l n i n g e n — skall Kbfde inom varje distrikt av 1 Märk den ändrade formuleringen i § 11 av 1894 års skogsordning: »— — det virke som erfordras till sådana broar och allmänna byggnader, som delägarne i allmänningen s j ä l v a bygga och underhålla •.» 2 Distrikslantmätare är skyldig åtaga sig dylikt förordnande (Instr. f. Lantmäteristyrelsen a/a 1927 § 52 mom. 1, a). 3 Anledningen till stadgandet har närmast varit att avlägsna anledningar till nya vägdelningar, 1880 års väglagsbetänk. s. 140 (§ 19).

lämpligt belägna fastigheter inrätta s. k. ploglag, vilka vartdera av vägen tilldelas ett visst stycke, som de skola behörigen vidmakthålla (65 § ) . Där särskilda vintervägar av ålder funnits eller prövats nödiga, ingå de, isvägar inbegripna, i ploglagsindelningen (66 § ) . För besväret med vinterväghållningen erhålla ploglagen ersättning ur vägkassan (70 §). Stadgandet i BB 25: 7, att den som hugger upp vinterväg över sjö skall svara för skadan samt ådömas ansvar, återfinnes ej i väglagen, och bestämmelserna i 1864 års strafflag 19: 15 kunna ej anses avse samma sak. 1 Kostnaden för underhåll av väg, som ej ingått i vägdelning, och av bro, som ej är till vägtrumma hänförlig, samt för byggande och underhåll av färja så ock kostnaden för anläggning av ny och omläggning av gammal väg, för byggande av bro samt för iståndsättande av väg, som vållats betydande skada genom naturhändelse, skall bestridas ur vägkassan, i den mån sådan kostnad ej utgår av statsmedel. Ur kassan bestrides ock kostnaden för v ä g v i s a r e , som skola anbringas »där vägar stöta samman» (29 §), en förenklad formulering som avser att i sak motsvara BB 25:4. Vid 1905 års väglagsrevision tillades, att av vägkassan skulle bekostas jämväl förändring av bygdeväg till landsväg, iståndsättande av enskild väg, bro och färja, som till allmänt underhåll övertages, samt byggande av bro och färja, i den mån sådan kostnad ej gäldas av statsmedel eller, efter särskilda åtaganden, av kommuner eller landsting eller annorledes. 2 Ar 1920 tillades, att ur vägkassan även skulle gäldas utgifter för upptagande genom väg av vattenavlopp, som det enligt 7 kap. 7 och 8 §§ vattenlagen åligger de väghållningsskyldiga att bekosta, ävensom viss gottgörelse, där sådan jämlikt stadgande i vattenlagen skall utgivas av vägstyrelsen (8 §). Ar 1921 möjliggjordes överflyttning av vägunderhållet i dess helhet eller delvis å vägkassan (12 §). Innan överflyttning sker å kassan av ansvaret för allmän väg, bro eller färja, skall denna vara försatt i laggillt skick (22 § enligt 1905 års lydelse). Utvecklingen och den senare politiken i avseende å villkoren för statsbidrag har numera medfört, att naturaunderhåll genom jordbruksfastigheterna, utom i ett fåtal distrikt, försvunnit och vägkassan övertagit detsamma. Denna utveckling, särskilt ökningen av statsbidragens relativa storlek, har ock inneburit en allt större utjämning av väghållningsbördan till förmån för fastigheterna. I anslutning till äldre bestämmelser hava i lagen intagits vissa bestämmelser, som i n g r i p a i f a s t i g h e t s ä g a r e s d i s p o s i t i o n s r ä t t över sin jord. I 24 § stadgas skyldighet för jordägare att efter beslut vid vägsyn besörja, att träd eller buske borthugges eller träd kvistas, där så är erforderligt för vägs upptorkande eller för erhållande av fri sikt. Där åtgärden medför avsevärd skada för honom, erhåller han emellertid skälig ersättning ur vägkassan. Nyheter i förhållande till äldre rätt utgöra bestämmelserna i 25 §, att 1 Se närmare K. BEKGENDAL, P. M. ang. ifrågasatt lagstiftning till förekommande eller lindring av de genom vinterisfartens isrännor föranledda olägenheter för trafiken å isvägarna m. m. (Bil. 7 till vägkommissionens betänk. 1916 1:2 s. 127 ff.) 2 Genom ett tillägg vid 1905 års väglagsrevision till 5 § har öppnats möjlighet för kommuner och landsting att lämna b i d r a g till byggande av allmän väg, bro eller färja.

65 utan Kbfdes tillstånd byggnad ej må uppföras utmed väg på mindre avstånd än 3.5 meter från vägens kant, upplag eller andra anordningar, som hindra vägens upptorkande eller fri sikt, eller annonstavlor, reklamskyltar och dylikt förekomma, samt att ej må inom synhåll från väg förekomma skylt eller dylikt av beskaffenhet att av vägfarande kunna förväxlas med varningstecken, i 26 § att utmed väg ej må upptagas grop eller grav av beskaffenhet att för vägens bestånd medföra fara. 1 I närheten av väg må ej utan Kbfdes tillstånd förekomma s t ä n g s e l . För stängsel tillkommet före år 1928 må undantag göras, dock med skyldighet för jordägaren att mot ersättning ur vägkassan utbyta stängslet mot annat, som ej orsakar snösamling (68 § enl. lag 27/6 1927). Vid vägsyn må tillstånd meddelas vägstyrelse att uppsätta s n ö s k ä r m till förekommande av snösamling. För härav uppkommen skada njuter jordägare skälig ersättning ur vägkassan (69 § enl. lag 27/6 1927). Landsväg skall enligt lagen vara 6 meter och bygdeväg 3.6 meter bred. Dock äger Kbfde att, där för särskilda vägsträckor förhållandena sådant påkalla, såväl medgiva, att väg må ha mindre bredd, ävensom, när ny väg anlägges eller gammal väg omlägges, förordna om dess utläggande till större bredd än som stadgats. Där redan anlagd väg är bredare än sålunda föreskrivits, skall den så vidmakthållas, därest icke Kbfde prövar densamma kunna utan olägenhet till bredden inskränkas. Likaledes skulle Kbfde äga att, där redan anlagd väg hade mindre bredd än lagen bjöde och dess utläggande till stadgad bredd bleve förenat med betydande svårigheter eller kostnader, låta därvid bero (2 §). Ny bro skall hava samma bredd som den till densamma anslutande väg, dock med rätt för Kbfde att medgiva undantag beträffande större bro (32 §). Kbfde äger f r i a h ä n d e r att vid sin prövning t i l l g o d o s e samfärds e l n s b e h o v . Väg, bro och färja skola nämligen hållas »i ett för samfärdseln fullt tillfredsställande skick». A båda sidor om väg skola diken till erforderlig bredd och djup med nödigt avlopp göras, därest sådana icke efter vederbörandes prövning utan olägenhet kunna undvaras (23 §). Väg må ej inkräktas genom upplag av andra ämnen än sådana, som för vägunderhållet oundgängligen erfordras, och må ej heller dessa så uppläggas, att samfärdseln därigenom försvåras (27 §). Går väg utmed vattendrag eller fördjupning, som för vägfarande kan medföra våda, skall lämpligt s k y d d s v ä r n anbringas av den som underhåller vägen (28 §) .2 V ä g v i s a r e skola, på sätt ovan nämnts, anbringas där vägar stöta samman (29 §). 3 Kbfde skall övervaka att vag v i n t e r t i d e n behörigen öppenhålles. I fråga om väg, vara automobiltrafik är^ tillåten, ankommer det på Kbfde att bestämma, huruvida vägen skall hållas fri från hinder av snö och is i sådan omfattning, som kräves för dylik J u ^ f 6 <*e av dessa nya bestämmelser, som tillkommo redan 1891, hade väglagskommittén ställt sig pa den ståndpunkten, att de borde hänföras till »besvär som granne av annan tåla bö "och i tTnT.VsO ^ 9 * t i U ersättningsskyldighet för de väghåUningsskyldiga; v ^ l a g s k o m m ? t . '; Enligt väglagskommittén (betänk. 1880 s. 150) ansågs det otvivelaktigt höra till då i l l a n d e lass bestämmelser om gdl väg, att den icke medförde våda för den vägfarande oanande lags an^. ^ m ä r k e n " 8 t a d g a n d e t ' B B 25A' 5 — 312349

A

^~

vägvisares beskaffenhet se k. kung. «/, 1931 (nr 252)

66 trafik, eller allenast i den utsträckning som erfordras för samfärdsel med av dragare framfört fordon. Där så tarvas, skall vägen märkas ut (67 § enl. lag 27 /a 1927). Den gamla bestämmelsen om vägarnas förseende med m i l s t o l p a r , för vilkens upphörande riksdagen år 1876 uttalat sig, återgick icke i lagen. V ä g - och b r o p e n n i n g a r , som erhållit ytterligare legitimitet genom införande såväl i F.K.L. (§ 73) som i F.K.S. (§ 74), skola, där de dittills erlagts av vägfarande, upphöra, då sådant utan förnärmande av någons enskilda rätt kunde ske (20 §). 1 Genom bro- eller färjpenningar bildade kassor övergingo såvitt de uppkommit genom uppbörd av vägfarande, i följd av lagen å vägkassan. De väghållningsskyldiga ägde förfoga över dylika kassor som bildats genom deras sammanskott (21 § ) . Åligger någon på grund av s ä r s k i l t å t a g a n d e att underhålla allmän väg, bro eller färja, må därvid förbliva, därest, ej i stadgad ordning sådan väg, bro eller färja prövas böra till allmänt underhåll övertagas (19 §). 2 I anslutning till BB 25:12 samt 1802, 1838, 1825 och 1817 års kungliga brev stadgades i 33 §, att å kronans allmänning 3 må s a n d , g r u s samt även s t e n till vägs u n d e r h å l l utan ersättning tagas efter vederbörande skogstjänstemans anvisning. Vill någon å annan mark taga sand, grus eller sten till vägs underhåll och kan överenskommelse med jordägaren icke träffas, äger häradsrätten, då väghållningsskyldig därom instämmer talan, bestämma, varest nämnda väglagningsämnen tjänligast och till minsta skada för jordägaren må avhämtas, samt till vilket belopp ersättning därför skall utgivas. Ersättning skall alltså utgivas, även om hämtningen sker från utmark. 4 Om hämtning av väglagningsämnen från kronans jordbruksdomäner har genom kungl. kungörelsen den 2 juni 1905 förordnats, att väghållningsskyldig skall vara berättigad att för allmän vägs underhåll, där domänstyrelsen prövar sådant kunna utan olägenhet för dylik egendom ske, å egendomens mark taga sand, grus eller sten, samt att någon ersättning för väglagningsämnenas värde därvid ej må beräknas. Om ersättning för intrång och skada gäller vad därom förut är stadgat. Såsom ny princip infördes genom lagen statens deltagande i vägunderhållet 1 Så synes numera ha skett utom i ett fall (bron Stockholm—Lidingö). Färjpenningar utgå däremot fortfarande. Detta motiverades i 1880 års väglagsbetänkande (s. 144) därmed, att kostnaderna för färjhållet i många landstingsområden uppginge till betydliga belopp, vilka skulle ur vägkassan bestridas, samt att färjpenningarnas erläggande icke i samma mån som väg- och bropenningarna vållade tidsuppehåll. Kommittén ansåge därför att, innan någon erfarenhet kunnat vinnas, i vad mån vägkassans tillgångar komme att tagas i anspråk för andra därmed avsedda ändamål, med färjpenningarnas borttagande borde anstå. 2 Vägkommitterades formulering »Åligger någon, utöver vad lag bjuder, särskild förpliktelse att underhålla» etc. omredigerades i den kungl. propositionen nr 19 till 1887 års riksdag (A). Av motiveringen (19 §) synes framgå, att med stadgandet avsågs särskild förpliktelse, som enligt åtagande ålåg väghållningsskyldig inom distriktet. Jfr motiveringen i Väglagskommitténs betänk. 1880 (§ 24, sia. 143) och k. prop. 19/1887 A (19 § s. 88). 3 Ang. innebörden av begreppet »kronans allmänning» se väglagskommitténs betänk. 1880 s. 122. * Grunden härtill angiver väglagskommittén (1880 s. 163) vara den, att »äganderätten till en grustäkt är en jorden åtföljande förmån lika väl värd att skyddas som jordägarens rätt till den odlade marken och på många orter, där efterfrågan på grus är stor men tillgången ringa, av vida större värde än t. o. m. mångdubbla ytmåttet av den bästa åkerjord». Jfr särsk. utskottets uti. vid 1889 års riksdag, K. prop. 19/1887 A s. 87.

genom visst för alla distrikt likformigt ordinarie s t a t s b i d r a g •— »grundbidrag» — i förhållande till den uppskattade kostnaden för samma underhåll, såvitt angick indelad sommarväg (7 1 0 av kostnaderna). Vid 1905 års väglagsrevision förhöjdes det ordinarie statsbidraget till vägunderhållet från 7 10 till 3/20, varjämte bidraget skulle få beräknas jämväl å kostnaden för underhåll av oindelad väg, bro och färja. Ar 1918 höjdes bidraget ytterligare till 3 /io (fr. o. m. '/j 1919) och skall numera, där väghållningsdistrikts samtliga vägar övertagits till underhåll medelst vägkassan, statsbidraget beräknas å verkliga kostnaden för vägunderhållet, vinterväghållningen inbegripen, under nästföregående år, därest hela vägunderhållet då ålegat vägkassan. Därvid skall i underhållskostnad inbegripas all förvaltningskostnad, som icke uppenbarligen avser byggande av väg (60, 76 § § ) / I 1931—32 års riksstat upptages för ändamålet ett anslag (bidrag till vägunderhållet på landet m. m. förslagsanslag, ordinarie anslag) på kr. 6 600 000: —. Därutöver må väghållningsdistrikt, som äro med väghållning synnerligen betungade, kunna efter Kungl. Maj :ts prövning av staten erhålla särskilt understöd i den mån medel, som för sådant ändamål må vara anslagna, därtill lämna tillgång (60 §). 2 Ansökning om anläggning av allmän väg skall enligt lagen göras hos Kfbde, som skall låta höra samtliga väghållningsskyldiga. Dessa utöva sin beslutanderätt å vägstämma (52 § enligt 1905 års lydelse) efter vägfyrktal. Där fleTa kommuner ingå i distriktet, kunna kommunombud representera de väghållningsskyldiga, enskilda sådana obetaget att vid vägstämman själva eller genom ombud utöva rösträtt för eget vägfyrktal, som i ty fall avräknas från det, för vilket vederbörande kommunombud skall äga rösta. Därefter skall, i stället för förut häradsrätten, 3 kronofogden — efter kronofogdeinstitutionens indragning 1917 landsfiskalen — avgiva yttrande, varefter Kbfde meddelar beslut. I enahanda ordning skola avgöras frågor om indragning av allmän väg, omläggning av backig eller eljest för rörelsen obekväm allmän väg samt förändring av redan befintlig väg till bygdeväg eller landsväg (4 §). Kbfde tillkommer att övervaka vägarnas behöriga underhåll och vidtaga därför erforderliga åtgärder. Närmast under Kbfde skall tillsynen över vägväsendet utövas av landsfiskalen med biträde av fjärdingsman (före 1918 av kronofogden med biträde av länsmän och fjärdingsman (34 §). ^ V ä g s y n , eventuellt kompletterad genom formlig e f t e r b e s i k t n i n g , hålles årligen av landsfiskal med biträde av två nämndemän, dock att enligt lag den 21 maj 1931 (nr 224) beträffande väg, som övertagits till underhåll av vägkassan, dylik syn skall hållas allenast om och i den utsträckning Kbfde på given anledning därom för visst år förordnar. Vägsyn bör förrättas tidigt på våren eller sent på hösten å tid, som bestämmes av Kbfde. Underlåtenhet att mom vid syn föreskriven tid bota konstaterade brister medför ansvar i form av böter, samt att bristerna mot lega avhjälpas på den skyldiges bekostnad. Kostnaderna härför, som numera skola förskjutas av vägstyrelsen, kunna efter 1

Jfr s. 72 not 4 nedan. Sid. 69 nedan. 2 Häradsrättens funktion upphörde fr. o. m. år 1907 (1905 års väglagsrevision). 2

68 arbetets utförande omedelbart uttagas hos den skyldige av landsfiskalen (35 §). I överensstämmelse med kungl. kungörelsen den 11 oktober 1864 angående rätt att hava g r i n d å allmän lands- och häradsväg stadgas i 31 § — enligt lagrummets lydelse genom lag den 27 juni 1927 (nr 296) — att å väg må ej upprättas grind, med rätt dock för Kbfde att medgiva undantag beträffande väg med endast ringa samfärdsel. Befintliga grindar skola borttagas, med rätt för Kbfde att härifrån medgiva undantag. Grind skall hållas avlyftad den tid av året, Kbfde bestämmer. Stadgandet äger icke tillämpning beträffande grind, där väg korsas av järnväg, spårväg eller vattenväg, 1 ej heller i fråga om grind som erfordras för gränsbevakningens behov. Genom väglagen, som formellt trädde i kraft med 1895 års ingång, 2 upphörde, i f r å g a om v ä g h å l l n i n g s b e s v ä r e t å l a n d e t , 25 kap. BB och alla övriga tid efter annan meddelade föreskrifter, som stredo mot lagen, att vidare gälla (85 §). Genom kungl. stadgan den 22 juni 1911 om skjutsväsendet har upphävts bl. a. 1734 års gästgivareordning med dess vägväsendet rörande föreskrifter, dock att vad § 7 innehåller angående borthuggande av smärre buskar på ömse sidor om landsväg skall, i fråga om s t a d s område, fortfarande gälla. Genom lag den 13 juni 1919 om ödebygdsvägar har tillkommit en ny kategori av allmänna vägar, ödebygdsvägar, varmed förstås väg som till avsevärd längd sträcker sig över fjäll, genom skogar eller genom glest befolkade trakter och som, ehuru vägen icke prövats vara för allmänna samfärdseln nyttig och nödig, likväl finnes vara till gagn för det allmänna såsom ägnad att främja landets uppodlande och bebyggande. Dessa vägar behandlas närmare nedan under »Särskilda statsbidrag». I lagen om dikning och annan avledning av vatten den 20 juni 1879 hade meddelats bestämmelser (6 och 15 §§) angående ändring av väg eller bro i följd av dikning eller vattenavledning samt i kungl. förordningen den 30 december 1880 om jordägares rätt till vattnet å hans grund (7 §), kungl. kungörelsen s. d. om allmän farled och om allmän flottled om väg- och brobyggnaders förhållande till allmän farled och allmän flottled. 3 Genom vattenlagen den 28 juni 1918 tillkommo ej mindre nya fullständigare bestämmelser i angivna hänseende än även beträffande väg- och brobyggnader, som medförde ändring i vattenståndsförhållandena, samt angående dylika byggnaders förhållande till allmän farled och allmän flottled, invallningsföretag och kloakledningar. Dessa bestämmelser äro gemensamma för land och stad. Gatas förSedan lagen om stadsplan och tomtindelning den 31 augusti 1907, numera hållande till a v l ö s t a y 1 k a p _ ^ l a g e n o m fastighetsbildning i stad den 12 maj 1917 ( F B L ) . 1 Jfr kungl. kung. a / 8 1924 ang. varningsmärken och säkerhetsanordningar m. m. vid korsning i samma plan mellan järnväg och väg (nr 318). Se ock sid. 19 ovan samt sid. 72 och 119 ff. nedan. 2 Före lagens tillämpning i varje län skulle Kbfde hava bestämt, huruvida delning av härad i särskilda väghållningsdistrikt borde äga rum eller väghållningsdistrikt finge omfatta större område än ett härad (82 §). 3 Jfr ovan sid. 14 f.

69 trätt i kraft, innebär genomförande av stadsplan, genom vederbörande stadsplanesamhälles övertagande till underhåll av gata som sammanfaller med existerande allmän väg, en befrielse från väghållningsbördan. Genom lag den 27 juni 1927 hava emellertid å l a n d e t i viss mån nya bestämmelser införts fr. o. m. år 1928. Enligt 9 § i väglagen i dess genom 1927 års lag ändrade lydelse åligger det nämligen köping eller annat samhälle å landet, för vilket 1 kap. F B L äger tillämpning, att f ö r väghållningsdistriktets räkning bygga och underhålla allmän väg och bro, i den mån vägen eller bron på grund av nämnda lag skall vara upplåten till allmänt begagnande såsom gata. För denna väghållning skall samhället erhålla ersättning av väghållningsdistriktet enligt närmare angivna grunder, dock ej med högre belopp än det, vartill kostnaderna för väghållningens utförande efter samfärdselns behov skäligen kan skattas. Samhället är ock berättigat att för distriktets räkning, mot ersättning i vidare mån än nyss sagts, ombesörja väghållningen inom samhället. Mark, som erfordras för byggande av väg inom område, för vilket stadsplan blivit fastställd, skall av samhället tillhandahållas utan kostnad för väghållningsdistriktet (men med rätt för samhället till ersättning av tomtägare, därest vägen byggts inom samhällets planlagda område). Har samhälle jämlikt 9 § till underhåll övertagit allmän väg, åligger samhället jämväl att för väghållningsdistriktets räkning mot ersättning utföra vinterväghållningen å vägen (65 §). Den nya stadsplanelagen av den 29 maj 1931, som träder i kraft den 1 januari 1932, medför härutinnan icke någon ändring i sak. Till understöd åt s y n n e r l i g e n betungade v ä g h å l l n i n g s - Särskilda stats0ldra d i s t r i k t har riksdagen sedan 1907 å extra stat under nionde huvudtiteln 9beviljat ett årligt anslag av 150 000, numera 200 000 kronor (extra reservationsanslag). Understöd av detta slag, som utdelas av Kungl. Maj:t från fall till fall, får bestämmas till högst hälften av distriktets hela på visst sätt beräknade kostnad för vägunderhåll, under villkor, att sagda kostnad uppgår till minst 30 öre per vägfyrk i medeltal för det löpande och de eistförflutna 5 åren. Såsom underhållskostnad anses härvid för indelad väg det av vederbörande särskilda nämnd satta uppskattningsbelopp och, för icke indelad väg samt bro och färja ävensom för vinterväghållningen, vägkassas verkliga utgifter för ändamålet, allt med avdrag av det ordinarie statsbidraget till vägunderhållet eller andra distriktet tillkommande bidrag eller särskilda inkomster. 1 Alltsedan 1840—41 års riksdag till Kungl. Maj:ts disposition ställde ett belopp av 200 000 rdr att utgå med 50 000 rdr under ett vart av de följande fyra åren för omläggning och förbättring av backiga eller eljest för kommunikationerna mindre tjänliga delar av de allmänna landsvägarna i riket, har anslag för motsvarande ändamål, numera avseende även nyanläggning av 1 Väglagen § 60. K.K. 10 / t 1912 nr 137 ang. disposition av anslag till understöd åt synnerligen betungade väghållningsdistrikt. Jfr Vägkommissionens betänkande 1916:1 s. 212 f.

70 vägar, såväl lands- och vanliga bygdevägar som ock enklare bygdevägar, a l l m ä n n a v ä g b y g g n a d s a n s l a g e t , årligen upptagits å rikstaten. I 1931—-32 års riksstat hava upptagits två extra anslag, ett å kr. 5 250 000: — för b y g g a n d e a v l a n d s v ä g a r o c h v a n l i g a bygdevägar och ett å kr. 1 350 000: — för byggande av e n k l a b y g d e v ä g a r . Bidrag må ej överstiga 3/4 vad angår det förra och 2/3 beträffande det senare anslaget av väghållningsdistriktets egna kostnader, därest ej, beträffande enkla bygdevägar, på grund av särskilda skäl högre bidrag prövas böra beviljas. (Före den 1 juli 1931 voro bidragsandelarna maximalt 3/4 för landsvägar och vanliga bygdevägar samt 2/3 för enklare bygdevägar.) Kostnad för lösen av mark eller byggnader må i regel ej inräknas i den beräknade kostnaden för företaget. 1 Förstnämnda anslag, från vilket från början bidrag utgått till arbeten såväl å landet som i stad, 2 är numera faktiskt till största delen förbehållet företag å landsbygden, ehuru anslaget även står öppet för städerna. 3 Till ö d e b y g d s v ä g a r hade redan före tillkomsten av 1919 års lag i särskilda fall anslag av riksdagen beviljats. Länsstyrelse kan jämlikt lagen om ödebygdsvägar ålägga vägstyrelsen i det distrikt, där vägen skall framgå, att, om företaget kommer till stånd, ur vägkassan lämna bidrag till vägens byggande med visst belopp i penningar. Ej må dock sådan bidragsplikt åläggas, där densamma skulle för de väghållningsskyldiga verka oskäligt betungande, ej heller må bidraget i allmänhet sättas högre än till en sjättedel av beräknade kostnaden för den del av företaget, som faller inom distriktet (2 §). Anläggning av ödebygdsväg sker genom statens försorg, och skall vägen till byggnadssättet vara av så enkel beskaffenhet, som kan vara förenlig med vägens ändamål (4 §). I regel är bredden blott 2.5 meter, som dock vid regelbundet anordnade mötesplatser ökas till 4 meter. För ändamålet upptages å riksstaten ett särskilt extra reservationsanslag till byggande av ödebygdsvägar i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands samt vissa delar av Kopparbergs län 1931—1932 kr. 900 0 0 0 : — . Av detta kan anvisas ända till hela kostnaden såsom statsbidrag. 4 Emellertid skall vederbörande väghållningsdistrikt kostnadsfritt tillsläppa torv, grus, sten och 1 K. kung. "/ 5 1930 (nr 163) ang. statsbidrag till allmänna vägars byggande m. m. (ändr. 21/s 1931 nr. 228). 2 Se t. ex. k. brev 4 / 3 1843 och ämbetsskriv. (civildep.) 16/10 s. å. (Växjö) samt k. brev 22 / 5 1846 (Nyköping). Jfr statsutskottets uti. nr 60 år 1926 s. 12 ff. 3 K. kung. 16/5 1930 (nr 163) ang. statsbidrag till allmänna vägars byggande m. m.; jfr statsutsk. uti. nr 60 år 1926 s. 12 ff. I 1929 års statsverksprop. (VI s. 9) anförde vederbörande statsråd, att anslaget dittills i avsevärd omfattning använts till bidrag till förbättringsarbeten, men att anslaget för framtiden borde huvudsakligen användas till nybyggnader och förbättringsarbeten i större omfattning finansieras från automobilskattemedlen. Enahanda yttrande gjordes i 1930 års statsverksproposition (VI s. 63) och tillades, att anslaget efter hand borde frigöras från bidrag till förbättringsarbeten. Riksdagen gjorde häremot ingen erinran. Statsbidrag till marklösenkostnader, som före '/? 1931 utgått blott under särskilda förhållanden, skola enligt beslut av 1931 års riksdag (skr. 6 A p. 10) allmänt beräknas vid vägförbättringar (vägomläggningar). Ifråga om nya väganläggningar skall däremot fortfarande gälla, att dylika bidrag utgå blott efter KM:ts beprövande, då så av allmänna samfärdselhänsyn befinnes särskilt önskligt och frågan är om mark, vars förvärvande skulle ställa sig i särskilt hög grad betungande. * K. K. ls / 6 1930 (nr 163) ang. statsbidrag till allmänna vägars byggande m. m. § 2.

71 klenare virke samt i förekommande fall lämna visst bidrag i penningar, i allmänhet högst V6 av den beräknade kostnaden. Återstoden av kostnaden utgår av statsmedel. 1 När ödebygdsväg eller del därav, som lämpligen kan upplåtas för allmän samfärdsel, blivit färdigställd, skall vägen övertagas till allmänt underhåll. Sedan ödebygdsväg övertagits till allmänt underhåll, lämnas av statsmedel utöver det ordinarie vägunderhållsbidraget — 3/10 av kostnaden för underhållet av allmän väg, bro och färja — särskilt tilläggsbidrag med belopp motsvarande 7K, av uppskattade kostnaden för vägens underhåll (ej vinterunderhåll). 2 I väghållningsdistrikt, där särskilda omständigheter äro för handen, må dock tilläggsbidraget kunna utgå med högre belopp, intill f'/io av nämnda kostnad. Med väg avses jämväl bro, färja, brygga, vägmärke och vad till väg eljest hörer. Biksstatens olika a n s l a g t i l l r e s e - och traktamentspenn i n g a r tagas i anspråk för kostnader för vägsyner och efterbesiktningar 3 samt för den nya vägorganisationen i länen, för vilken också, såsom nedan namnes, vissa kostnader bestridas av automobilskattemedel. Sedan fr. o. m. år 1923 skatt införts å automobiler, (inkl. motorcyklar), automobilgummiringar, år 1924 å bensin och år 1929 å motorsprit, 4 hava nya anslag tillförts vägväsendet. Sålunda inflytande skattemedel, a u t o m o b i l s k a t t e m e d e l , i riksstaten 1931—32 beräknade till 60 miljoner kronor, 5 skola av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förvaltas under benämningen »statens automobilskattemedelsfond». Av medlen skola6 först bestridas dels hälften av de enligt gällande lagar angående väghållningsbesvärets utgörande på landet samt om ödebygdsvägar utgående statsbidragen till vägunderhåll och vinterväghållning, — för ändamålet upptages i 1931—32 års riksstat ett ordinarie anslag av automobilskattemedel å kr. 6 600 000: —, dels vad av automobilskattemedel skall utgå i avlöning åt vägingenjörer, biträdande vägingenjörer och vägingenjörsassistenter, dels vad som, jämlikt i sådant avseende gällande bestämmelser, av de enligt kungl. förordning den 3 maj 1929 om särskild skatt å bensin och motorsprit (nr 62) 7 influtna medlen skall ställas till lantbruksstyrelsens förfogande att användas till fiskerinäringens befrämjande, dels ock, enligt Kungl. Maj :ts förordnande, till ett belopp av högst 120 000 kronor, understöd av sådana forsknings- och undersökningsarbeten, som anses i synnerlig grad befrämja ett ändamålsenligt användande av ifrågavarande skattemedel. Av vad därefter återstår skola 20 % tillfalla rikets städer för att användas för dessas g a t, u- och v ä g h å l l n i n g samt 80 % landsbygden för att användas företrädesvis till förbättring och underhåll av 1

K. k. "/, 1930 (nr 163) ang. statsbidrag till allmänna vägars ayggande m. m. § 2. För vinterunderhåll utgå bidrag enligt allmänna väglagen (K. prop. 6 H. T./1931 s. 62 f). Väglagen 35 §; K.K. 31 /i 2 1908 ang. länsman tillkommande ersättning av statsmedel för vissa resor (nr 166 s. 3), K. Instr. för landsfiskalerna 14/12 1917 (nr 903) § 2; jfr K.K. " / , 1918 (nr 455). K.K. " / „ 1917 (nr 819) ang. nämndemäns tjänstgöring vid vägsyner m. m. 4 K.F. 2 / 6 1922 om automobilskatt. S. d. om särskild skatt å automobilgummiringar; K.F. ^/s 1924 om särskild skatt å bensin och motorsprit (nr 126). 5 Riksd. skr. 339/1931. 6 Se K.F. 18/5 1930 (nr 161) om fördelning av automobilskattemedel. 1 Se ock K.K. •/, 1929, nr 122, och K.F. 2 /, 1931 nr 137, 138, samt K.K. 2/„ 1931, nr 139—141. 2

72 för den allmänna samfärdseln särskilt betydelsefulla v ä g a r och b r o a r . 1 Av landsbygdens andel av skattemedlen fördelas 85 % på följande sätt: a) till väghållningsdistrikt, vilkas samtliga vägar övertagits till underhåll medelst vägkassan, utgår, av under budgetåret 1930—31 inflytande automobilskattemedel, för året 1931—32 bidrag med 45 % (för åren 1930—31 och 1929 —30 40 %, 1928—29 25 %, 1927—28 20 %, 1926—27 10 %) av distriktets verkliga kostnad för vägunderhåll och vinterväghållning under nästföregående kalenderår, dock allenast därest vägunderhållet hela det året ålegat vägkassan, och skall därvid i nämnda kostnad inbegripas all förvaltningskostnad, som icke uppenbarligen avser byggande av väg. 2 b) Vad därefter återstår av omförmälda 85 % skall tillgodokomma de särskilda länen i förhållande till de belopp, som influtit i automobilskatt från respektive läns landsbygd (länens ordinarie andelar), därvid iakttages, att Kalmar läns landstingsområden betraktas såsom särskilda län. 3 Återstående 15 % (utjämningsandelen) av landsbygdens hela andel av automobilskaitemedlen skola mellan länen fördelas på sätt Kungl. Maj:t förordnar. 3 Från länsmedlen kunna årligen beviljas bidrag till förbättring av för automobiltrafiken särskilt viktiga vägar (och broar) inom resp. län med högst 3/4 av den beräknade kostnaden, där ej Kungl. Maj:t på grund av särskilda skäl finner högre bidrag böra beviljas, samt till underhåll av sådana av vederbörande vägkassa underhållna vägar och broar, vilkas underhåll på grund av automobiltrafik i synnerlig grad försvåras, ävensom till sådan vinterväghållning, som är till särskilt gagn för automobiltrafiken (extra underhållsbidrag). 4 Av länsmedlen utgår ock bidrag till järnväg för bestridande av engångskostnad för sådan på grund av bestämmelserna i kungl. kungörelsen den 23 maj 1 9 2 \ (nr 318) angående varningsmärken och säkerhetsanordningar m. m. vid korsningar i samma plan mellan järnväg och väg vidtagen anordning, som betingats av förhållandena vid nämnda kungörelses ikraftträdande, dock icke 1

Ang. grunden för fördelningen, se närmare s. 132 ff nedan. K.F. 2/e 1922 om automobilskatt. S. d. om särskild skatt å automobilgummiringar. K.F. "/,, 1930 (nr 161) om fördelning av automobilskattemedel; K.K. 16/5 1930 (nr 162) med närmare bestämmelser ang. fördelningen av automobilskattemedel (ändr. u / 6 1931, nr 226, 227). 4 K.K. 16/5 1930 (nr 163) ang. statsbidrag till allmänna vägars byggande m. m. I skr. 6 A/1928 p. 17 förklarade riksdagen, att u t f ö r a n d e t av varaktiga vägbeläggningar skulle för framtiden i fråga om statsbidrag betraktas icke såsom underhåll utan som förbättring av väg. Vidmakthållande av en gång utförd varaktig beläggning skulle däremot hänföras till vägunderhåll. Riksdagen förutsatte, att bidrag till varaktiga beläggningar anvisades att utgå av vederbörande läns automobilskattefond samt att med anledning av krav på sådant bidrag förhöjning icke finge äga rum av något läns andel i utjämningsmedlen, med mindre på grund av särskilt betungande automobiltrafik och därav föranledd onormal ökning i vägskatten verkligt behov härav förelåge. Efter framställning i statsverkspropositionen till 1930 års riksdag (VI s. 102 ff) medgav riksdagen sådan ändring av direktiven rörande beräkningen av de till väghållningsdistrikten utgående bidrag till vägunderhåll och vinterväghållning, att beträffande lån, som upptagits för utförande av varaktig beläggning av vägbana, finge, där Kungl. Maj:t så medgåve, bidrag beräknas för annuitet å sådant lån (K.K. " / 5 1930 nr 164). Förutsättningarna för dylikt medgivande äro, att årskostnaden för vanligt grusunderhåll visas vara lika stor som eller större än den annuitet, som erfordras för gäldande av ränta och amortering å erforderligt lån under amorteringstiden jämte den årliga kostnaden för beläggningens underhåll under samma tid, att den i varje särskilt fall bestämda, verkliga amorteringstiden, som lägges till grund för kostnadsjämförelsen, icke får göras längre än beläggningens beräknade livslängd, samt att de framlagda kostnadsuppgifterna bliva omsorgsfullt prövade, innan dylik fråga avgöres (prop. VI s. 108, riksd. skr. 6 A s. 11 ff). 2

73 för kryssmärke, för vamingsmärke eller sådan anordning, varigenom järnvägen vinner besparing i bevakningskostnader. Bidraget utgår med belopp, som motsvarar den del av kostnaden, som skäligen finnes böra åvila vägintiesset, dock att bidraget i allmänhet ej må överstiga 2/3 av samma kostnad. 1 Härutinnan har i 1931—32 års riksstat upptagits ett extra förslagsanslag av kr. 32 080 000:—, varjämte på grund av år 1931 beslutad förhöjning av bensinskatten 2 ytterligare för samma ändamål disponeras kr. 6 400 000: — (extra förslagsanslag).

Kap. VI. Rättsutveckling för städerna under inverkan av väglagstiftningen för landsbygden. Såsom ovan visats, hade sedan gammalt i vissa städer skyldigheter i av- Särskilda seende å väghållningsbesväret ålegat menigheter å landet, liksom motsvarande s }feielr9~ skyldigheter, efter åtagande, ålegat städer å landsbygden. I 19 § av lS&l års väglag stadgas, att där någon, p å g r u n d a v s ä r s k i l t å t a g a n d e , åligger att underhålla allmän väg, bro eller färja, må därvid förbliva, därest ej, i den ordning som i 4 § sägs, sådan väg, bro eller färja prövas böra till allmänt underhåll övertagas. Jönköpings stad underhöll vid lagens ikraftträdande en inom Rogberga socken belägen sträcka av allmänna landsvägen Jönköping—Ingaryd. Genom Kbfdes utslag den 9 mars 1899 ålades Tveta härads väghållningsdistrikt att efter skedd vägdelning till allmänt underhåll såsom landsväg underhålla sagda väg. Efter besvär över detta utslag fann kammarkollegiet, vars utslag den 29 sept. 1899 ej synes ha överklagats, ej skäl göra ändring i huvudsak i överklagade utslaget, bland annat på det skäl, att »annat förhållande ej kunde anses vara i målet ådagalagt än att den J . stad dittills åliggande skyldigheten att underhälla ifrågavarande inom Tveta härads väghållningsdistrikt belägna vägsträcka grundat sig på ett stadens särskilda åtagande». Med Vänersborgs gamla skyldighet att hålla den s. k. Rånnums bro 3 utom dess eget område var förenad en inbringande rätt att uppbära bropengar. På yrkande av vederbörande väghållningsdistrikt men mot stadens bestridande överflyttades, med upphävande av rätten att uppbära bropengar, å distriktet skyldigheten att bygga och underhålla bron genom kammarkollegii utslag den 27 februari 1902, i vilket Kungl. Maj:t den 5 september 1902 ej fann skäl göra ändring. Ehuru 1891 års väglag uttryckligen angiver sig avse endast väghållningsbesväret på landet, har dess i avseende å väghållningsenheternas bestämmande strängt territoriella princip i vissa fall kommit till tillämpning även såvitt angår skyldigheter, som i n o m s t ä d e r ålegat väghållningsskyldiga å landet. 1 K.K. 'I, 1929 (nr 274) angående bidrag till bestridande av kostnader för vissa säkerhetsanordningar vid järnvägskorsningar. 2 K.F. 2 / 6 1931 (nr 137, 138). 3 Sid. 13 ovan.

74 Den frihet, som tillförsäkrats staden Kristianstad genom konung Kristian rV:s privilegiebrev den 15 mars 1622 från deltagande i underhållet av den över Helgeån vid Kristianstad mellan staden å ena och Gärds härad å andra sidan om ån ledande bron, Långebro (447.20 meter lång) 1 , och därmed den på samma kungl. brev grundade skyldighet för de väghållningsskyldiga i Gärds, Villands, Albo, ö s t r a och Västra Göinge härad av Kristianstads län samt i Färs och Frosta härad av Malmöhus län att underhålla inom stadens område belägen del av bron (den andra delen underhölls av Gärds härads väghållningsdistrikt) har, efter framställning av de brobyggnadsskyldiga fastighetsägarne, jämlikt Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut år 1905, mot stadens bestridande, förklarats skola upphöra med utgången av år 1905. De dåvarande brohållningsskyldiga skulle dock dessförinnan hava i laggillt skick försatt den del av bron, som av dem då underhölles. Riksdagens medverkan torde hava ansetts påkallad, enär ifrågavarande brohållningsskjddighet stadgats i ett stadsprivilegium — vilket dock Konungen år 1622 förbehållit sig rätt att förändra allt efter som det syntes honom rådligt samt hans rikes nödtorft och gagn kunde fordra. 2 I yttrande i frågan hade justitiekanslersämbetet ( 3 % 1904) anfört bland annat, att privilegier av den beskaffenhet som det ifrågavarande, vilket meddelats staden Kristianstad för befordrande av ett allmänt intresse utan att staden därför åtagit sig några motsvarande förpliktelser och som utgjordes av befrielse från ett allmänt besvär, enligt allmänt antagen statsrättslig grundsats ansåges kunna av statsmakterna upphävas utan samtycke av den privilegierade och utan vederlag, samt att härtill komme, att kronan i privilegiebrevet uttryckligen förbehållit sig rättigheten att efter omständigheterna företaga ändring i privilegierna. Malmö recess den 18 september 1662 (av staden åberopad mot förändring av bestående förhållanden), vilken såvitt ämbetet kunnat finna, icke innehölle någon bestämmelse därom, att någon särskild förpliktelse skulle åligga Kristianstad för det ifrågavarande privilegiets åtnjutande, innebure således icke någon förändring i privilegiets karaktär utan endast en av konungamakten och ständerna meddelad bekräftelse på det förut av konungamakten ensam givna privilegiet. Och Malmö recess vore visserligen att anse såsom ett fördrag mellan svenska konungamakten och ständerna i Skåne, Halland och Blekinge, men därav följde ock, att för ändring av fördraget icke erfordrades beslut av andra än kontrahenterna d. v. s. konungen och ständerna eller numera riksdagen, å vilken ständernas befogenhet övergått. Vederbörande departementschef anförde till statsrådsprotokollet bland annat, att sakliga skäl ej funnes att bibehålla ifrågavarande brohållningsskyldighet, som, om staden ej genom nådiga brevet den 15 mars 1622 befriats därifrån, skolat jämlikt det allmänna stadgandet i BB 25: 8 åligga denna. De särskilda förhållanden, som en gång gjort det å ena sidan behövligt för staden att befrias från bördan av brounderhållet och å andra sidan rätt och billigt, att denna börda lades å andra delar av Skåne, vore sedan länge icke mer för handen. 1 2

Sid. 13 not 2 ovan. Kungl. prop, nr 37/1905, riksdagens skriv, nr 34/1905.

75 F ö r att bringa underhållsskyldigheten jämväl beträffande nu ifrågavarande del av bron i överensstämmelse med gällande lagstiftning erfordrades emellertid, att det staden Kristianstad genom nyssnämnda nådiga brev meddelade privilegium i avseende å brounderhållet bleve upphävt. Några formella hinder syntes icke heller ligga i vägen för ett sådant upphävande. I detta hänseende åberopade departementschefen vad justitiekanslersäinbetet i ärendet anfört till bemötande av vad som från stadens sida påståtts om okränkbarheten av dess privilegier. Något vederlag åt staden för borttagande av berörda privilegium syntes ej heller böra sättas i fråga, då det icke ådagalagts, att staden iklätt sig någon mot befrielsen svarande skyldighet. Statsutskottet 1 förklarade sig icke hava något att erinra mot framställningen i den kungl. propositionen, vilket också blev riksdagens beslut. P å grund av hertig Karls privilegiebrev den 15 mars 1584 för Karlstad2 hade den av sten uppförda, helt inom stadens område befintliga bron över Klarälvens ö s t r a gren underhållits av hemmansägarna i Kils och Nyeds härader samt Fryksdals och Älvdals häraders övre och nedre tingslag, dock med undantag av de två närmast intill staden belägna brokaren med deras överbyggnad och pelaren dem emellan samt landfästet, vilkas underhåll ålegat staden och verkställts genom stadsfullmäktiges försorg. På framställning av en för bestridande av bestyret med häradernas och tingslagens underhållsskyldighet tillsatt styrelse upphävdes genom Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut år 1909 stadens frihet från viss andel i byggnads- och underhållsskyldigheten beträffande den östra bron och därmed förpliktelsen för ovannämnda jordägare att bygga och underhålla bron till samma andel att upphöra med utgången av år 1909 under villkor dock, att de brohållningsskyldiga jordägarna dessförinnan skulle hava i laggillt skick försatt den del av bron, som av dem underhölles, samt till staden överlämna den brokassa, som kunde finnas vid nämnda tidpunkt (*/, 1908 kr. 344: 74) . 3 I stadens yttrande över ansökningen hade bland annat erinrats, att tillkomsten av väglagen den 23 oktober 1891 syntes hava ringa betydelse för bedömande av förevarande sak, då lagen själv angåve sig endast reglera väghållningsbesvärets utgörande på landet. Det vore vidare att märka, att privilegierna för Karlstad meddelats utan förbehåll om rätt (såsom beträffande Kristianstad) för kronan att ändra desamma. I påminnelser hade ovannämnda styrelse bland annat anfört, att genom 1891 års väglag bestämts, vilka skyldigheter, som ålåge de väghållningsskyldiga på landet, varav syntes framgå att någon annan sådan skyldighet ej vidare ålåge dem varken på landet eller något stadsområde. Om lagens innehåll kommit i strid med föråldrade privilegier, borde i detta som i många andra fall privilegierna få vika. Justitiekanslersäinbetet hade åberopat ett i annat sammanhang meddelat utlåtande rörande västra bron, om vilken mera nedan, vari uttalats att staden Karlstad ej åtagit sig några förpliktelser svarande mot privilegiet rörande ifrågavarande bro, vilket privi1

Uti. nr 28. Se sid. 5 ovan. 2 Kungl. prop, nr 146/1909, riksd. skr. nr 148. 2

legium bestode i befrielse från ett allmänt besvär och således fölle inom den offentliga rättens område. Privilegier av dylik beskaffenhet hade ansetts kunna upphävas utan samtycke av den privilegierade och utan vederlag till denne. Vederbörande departementschef åberopade ämbetets uttalande och anförde, under erinran om beslutet rörande Långebro vid Kristianstad, att formella hinder ej låge i vägen för upphävande av Karlstadsprivilegiet i fråga. Statsutskottet 1 anförde, att ifrågavarande, staden Karlstad medgivna privilegium stode i strid med gällande grunder för väghållningsbesvärets utgörande, och syntes billigheten kräva att de menigheter, som betungades av privilegiet, bleve därifrån befriade, varför utskottet tillstj'rkte den kungl. propositionen i ämnet. Motiveringen åberopades av riksdagen. För uppehållande av den inom Karlstads stads område belägna bron över Klarälvens v ä s t r a gren, vilken bro med tillämpning av hertig Karls privilegiebrev 1584 till 11/i2 underhållits av hemmansägarne i Näs, Gillbergs, Nordmarks och Jösse härader samt till 1/12 av staden, hade med anledning av en tilltänkt ombyggnad av bron genom sammanskott av väghåUningsskyldiga hemman med uttaxering per mantal inom nämnda härad på 1840-talet bildats en kassa, »Karlstads västra brobyggnadskassa för lantintressenter», vilken vid 1894 års utgång utgjorde cirka 69 000 kronor. Staden hade utfäst sig att tillskjuta 1 / 12 av den från häraderna influtna summan, då brobygget företoges. Detta skedde emellertid aldrig. Kostnaderna för den gamla brons underhåll, förutom 1 / I2 som tillsköts av Karlstads stad, bestredos i stället ur fonden. Gjord framställning av de väghållningsskyldiga i häraderna om rätt att utbekomma kassans belopp för fördelning mellan dåvarande hemmansinnehavare avslogs av Kbfde genom utslag den 29 juli 1895. Enär ej ens uppgivits, att bron skulle för framtiden till underhåll av vederbörande vägkassor övertagas, ty och som bron vore till gagn ej blott för Karlstads stad utan även för länets väster om staden belägna delar, alltså och då det privilegiebrev, i följd varav kassan för att i väsentlig mån underlätta stadens underhåll av bron medelst sammanskott tillkommit, ej kunde anses genom nya väglagen hava förlorat sin betydelse, funne Kbfde de väghållningsskyldiga i häraderna icke mot Karlstads stads bestridande äga berättigande att över kassan ensamma förfoga. I detta utslag gjorde, på besvär av häradernas väghållningsskyldiga, kammarkollegiet den 27 december 1895 ej ändring. 2 Sedan drätselkammaren i Karlstad, efter uppdrag av stadsfullmäktige, hos Kbfde anhållit, att enär bron befunne sig i ett så bristfälligt skick, att den behövde ombyggas, Kbfde måtte förplikta de väghållningsskyldiga i häraderna att i stället för den befintliga bron och på samma plats som denna snarast möjligt uppföra ny brobyggnad, biföll genom utslag den 31 december 1912 Kbfde på det sätt stadens talan, att de väghållningsskyldiga i häraderna förpliktades att jämte Karlstads stad omedelbart låta vidtaga erforderliga åtgärder för avhjälpande av bristfälligheterna å bron, och skulle kostnaderna därför gäldas till X/M av Karlstads stad och till "/ja av 1

Uti. nr 131. Under skriftväxlingen gjordes från häradernas sida gällande, att 1891 års väglag upphävt deras skyldigheter i avseende å brohållningen, utan att dock avseende fästes därå. 2

77 häraderna. Utslaget överklagades av såväl drätselkammaren som de väghållningsskyldiga men, innan målet kom till avgörande, träffades överenskommelse mellan staden och häradernas väghållningsskyldiga om stadens övertagande av hela brohållningen, mot erhållande av brokassans halva behållning. A Överenskommelsen skulle sökas godkännande av Kungl. Maj :t och riksdagen och, i händelse sådant erhölles, de vilande besvären återkallas. Kungl. Maj:t föreslog i proposition (nr 51) till 1915 års riksdag, att den genom hertig Karls privilegiebrev staden tillförsäkrade frihet från viss andel i byggnads- och underhållsskyldigheten beträffande ifrågavarande bro och därmed den på nämnda privilegiebrev grundade förpliktelse för jordägare inom Näs, Gillbergs, Nordmarks och Jösse härader att bygga och underhålla bron till samma andel skulle upphöra den 1 april 1916, dock under villkor att nämnda brohållningsskyldiga jordägare samtidigt till staden överlämnade hälften av Karlstads västra brobyggnadskassa för lantintressenter (den 31/12 1914 i sin helhet kr. 97 945:15). Riksdagen biföll (skr. nr 162) propositionen, och meddelades Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut i skrivelse den 3 juni 1915 till Kbfde. 1 Tillika förklarade Kungl. Maj:t, att den del av ifrågavarande kassa, som icke skulle överlämnas till staden Karlstad, skulle tillsvidare stå under samma vård som dittills och icke få tagas i anspråk för något ändamål eller bliva föremål för något förfogande, förrän Kungl. Maj:t meddelat erforderliga bestämmelser. Den 24 augusti 1917 fann Kungl. Maj:t gott dels medgiva, att den del av kassan, som icke skulle överlämnas till Karlstads stad, finge, efter avdrag av de kostnader, som uppstått i samband med upphörande av stadens omförmälda privilegium och kassans delning, samt efter det förslag till uppdelning av medlen blivit av direktionen för kassan upprättat och Kbfde för prövning och godkännande underställt, fördelas mellan Näs, Gillbergs, Nordmarks och Jösse häraders väghållningsdistrikt i förhållande till det belopp, som från varje härad ursprungligen tillskjutits till kassan, dock att, därest sålunda tillskjutna belopp icke för det dåvarande kunde fullt bestämmas, andelarna skulle beräknas i förhållande till de hemmantal, respektive härad ägt vid kassans bildande år 1842, dels ock medgiva att av det belopp, som sålunda kunde komma att tillfalla de särskilda häraderna, skulle för varje väghållningsdistrikt bildas en under förvaltning av distriktets vägstyrelse stående fond, beträffande vilken de väghållningsskyldiga endast ägde förfoga över avkastningen, att i fråga om Jösse härads väghållningsdistrikt den årliga avkastningen av de distriktet sålunda tillkommande medel, vilken avkastning icke finge tagas i anspråk, förr än genom tillägg av upplupen ränta kapitalet uppgått till 10 000 kronor, skulle enligt vägstämmans avgörande användas till förbättring av enskilda vägar och broar, tillhörande hemman inom distriktet, för vilka vägunderhållet ansåges särskilt betungande, eller till omläggning av 1 Vid behandlingen av denna proposition nr. 51/1915 förekom ingen erinran inom riksdagen (jordbruksutskottets uti. nr 34, riksd. skr. nr 162.) Justitiekanslern hade utöver sin argumentering i förut nämnda två fall ang. Kristianstads långa bro och Karlstads östra bro erinrat att, enär privilegiet såsom berörande väghållningsbesväret fölle inom området för den allmänna civillagstiftningen, borde upphävandet av detsamma, på sätt i ärendet ifrågasatts och i liknande fall jämväl skett, äga rum i den ordning § 87 R.F. föreskreve.

78 mindre backar å väg i sådana fall, där statsbidrag icke vore att påräkna, samt att beträffande övriga häraders väghållningsdistrikt avkastningen skulle enligt vederbörande vägstämmas beslut användas till vägförbättringar eller dylikt inom väghållningsdistriktet. För det även för städerna öppna statsanslaget till b y g g a n d e a v l a n d s v ä g a r o c h v a n l i g a b y g d e v ä g a r har ovan redogjorts. Den städerna, på sätt ovan anförts, tillkommande andel av a u t o m o b i i s k a t t e m e d l e n — 20 % &v återstoden, sedan hälften av ordinarie statsbidraget till vägunderhåll och vinterväghållning å landet m. m. 1 täckts — skall användas till städernas gatu- och väghållning. Av dessa medel skola 80 % fördelas mellan de särskilda städerna i förhållande till de belopp, som från dem influtit i automobilskatt. 2 Angående fördelningen av återstående 20 % (utjämningsandelen) förordnar Kungl. Maj:t, 2 och gäller därutinnan, att av dessa medel må för förbättring och underhåll av f ö r automobiltrafiken v i k t i g a g a t o r o c h v ä g a r i städerna utgå bidrag med högst */« av den beräknade kostnaden, där ej på grund av särskilda skäl högre bidrag prövas böra beviljas. 3 Av dessa medel kunna ock utgå bidrag till järnväg för bestridande av engångskostnad för v a r n i n g s m ä r k e och s ä k e r h e t s a n o r d n i n g vid korsning i samma plan mellan järnväg och väg, varom ovan förmälts. 4 Generellt gäller, att stad tillkommande automobilskattemedel skola användas till förbättring och underhåll av stadens för automobiltrafiken viktiga vägar och gator, i första rummet stadens i n f a r t s v ä g a r . Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skall övervaka, att medlen av staden på lämpligt sätt användas för avsett ändamål. Uraktlåter stad att ställa sig till efterrättelse av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen givna anvisningar, äger styrelsen anmäla förhållandet för Kungl. Maj:t. Det åligger stad att årligen före den 1 mars till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ingiva redogörelse för användningen under nästföregående år av staden tilldelade automobilskattemedel. 5 Genom Kungl. Maj:ts beslut den 6 mars 1931 har av under budgetåret 1929—1930 influtna automobilskattemedel fördelats städernas utjämningsandel, uppgående tillhopa till ett belopp av 1 335 000 kronor. 6 De arbeten, till vilka bidrag beviljats, avse i allmänhet omläggning och förbättring eller permanentbeläggning av såväl gator som vägar. I 1931—32 års riksstat är till förbättring och underhåll av för automobiltrafiken viktiga gator och vägar i städerna upptaget ett extra reservationsanslag ( V I : B. 15) om 9 020 000 kronor att direkt utgå av automobilskattemed1

Jfr sid. 71 ovan. K.F. I6 / 6 1930 (nr 161) om fördelning av automobilskattemedel 2 §. K.K. ,6 / 6 1930 (nr 163) ang. statsbidrag till allmänna vägars byggande, § 1 p. 4. 4 Sid. 72 ovan. K.K. 4/„ 1929 (nr 274). s K.K. 10/5 1930 (nr 162) med närmare bestämmelser angående fördelningen av automobilskattemedel 5 §. 4 SFT 1931 sid. 113 (specificering av anslagen). Hela influtna beloppet har utgjort 1 538 000 kronor, vartill kommit besparade medel från föregående år, c:a 10 000 kronor. Det icke utdelade beloppet har reserverats för att utgå såsom bidrag till bestridande av kostnader för vissa säkerhetsanordningar vid järnvägskorsningar å stads område i enlighet med K.K. 4 /, 1929 (nr 274). Jfr SFT 1930 s. 52, utdelning av föreg. årets medel. 2

79 len, varjämte på grund av den år 1931 beslutade förhöjningen av bensinskatten ett ytterligare anslag av samma karaktär å 1 600 000 kronor anvisats ( V I : B. 16).

Kap. VII. Enskilda vägar. Såväl landskaps- som landslagarna innehålla bestämmelser om vägar och broar, som uppenbarligen äro att anse såsom e n s k i l d a i nu gällande lags mening. Den »laga gata» i by, som U.L. (Vidh. B. I pr.) avser, kan visserligen tillika vara a l l m ä n v ä g , men å ett annat ställe (Vidh. B. X X I I I pr.) sägs: »Tarva byamän själva broar, andra än dem som till allmän väg höra, då vill en bygga och annan ej, då gives den våld och vitsord, som bygga vill.» VG. L. I har stadgande om skifte av »led och gärdesgårdar och broar» ( J B 8) samt om vitsord för bonde, som vill bygga utfartsväg över annans tomt ( J B 12). M.E.L.L. och KR.L.L. hava den likalydande bestämmelsen (BB 1 ) : »Nu vilja bönder gata genom by lägga, det må de saklöse göra, om dem själva åsämjer.» Bestämmelserna i M.E.L.L. BB X X V I I : 1 och KR.L.L. I I I : pr. om skyldighet för byamän att broar bygga och vägar röja liksom bestämmelserna i BB X X V I I : 2 resp. 111:4 om skyldighet att hålla färja, där bro är oför, kunna lika väl lämpas till byn som till häradet eller landskapet. I BB I V : 3 resp. V : 3 stadgas rätt för bonde, som första gången bebygger sin tomt, att intaga mark till farväg och utgiva ersättning i jord »så att jämnt är gent jämno». Någon rätt för enskilda byamän att i vidare mån bygga väg över annans mark för egen nytta synes ej hava erkänts. Tvister angående dylika frågor handlades vid häradstinget. Enligt 1 7 3 4 å r s l a g , BB 1:1, skall g a t a i by läggas af oskifto mellan hvarje tomt i by, efter ty som lägenhet därtill är; och skall så den by, som för mindre ligger, som den för mera ligger, hafva f a r v ä g till och ifrån. I BB 4:1 bestämmes detta närmare sålunda, att farväg till och ifrån by, så ock till åker och äng, kyrka och kvarn, bör läggas af oskifto, sex alnar bred, och dessutom två alnar å hvardera sidan till dike, om så tarfvas. Genom kungl. resolutionen och förklaringen på allmogens besvär den 16 mars 1739 (p. 39), lämnade Kungl. Maj:t sitt samtycke till allmogens underdåniga ansökning, att på de orter, varest omöjligheten bevisligen funnes ligga i vägen, och, där det eljest »pröfvades onödigt», mindre vägar, såsom by- och kvarnvägar, efter omständigheterna måtte undantagas ifrån den bredd af 6 alnar, som lagen förmådde och innehölle, börande vederbörande, efter behörig skedd undersökning, lämpa denna bredd efter hvarje orts befunna art och beskaffenhet, så att allmogen med onödigt och odrägligt besvär ej måtte betungas och de vägfarande icke hindrades uti deras fortkomst. 1 I kungl. brevet den 20 februari 1742 ang. landskulturen (förslaget till byordning p . 17) heter det 2 : »Alla nödiga vägar inom ägorna samt till och ifrån by böra grannarna emellan fördelas. Sedan hålle var sitt vägstycke försvarligen vid makt. Och 1 2

MODÉE, II s. MODÉE III s.

1404. 1852.

80 på det byemännen mage så mycket bekvämligare kunna köra över diken, varest de helst åstunda samt slippa att hålla renar och bivägar på åtskillige ställen. alltså skola till dikens conservation, som de eljest nedköra och igentrampa, löse flyttebroar i varje by hållas; och kunna två eller flere åboar sätta sig tillsammans och sig om broens byggande och vid makt hållande förena. » I 9 kap. 1 § i 1827 års liksom i 66 § av 1866 års skiftesstadga bestämdes yttermera, att för allmänna gator och vägar till stad, kyrka och kvarn, grödans inkörsel, skogsfärder, torvmossar, vattenställen m. m. samt avlopps- och floddiken nödigt utmål borde av oskifto tagas, samt att gator, vägar och diken helst skulle läggas i skillnaden lotterna emellan och alltid utstakas räta, där det kunde ske. Genom förordningen den 29 januari 1850 ang. vägbyggnadsskyldigheten i vissa fall efter verkställda laga skiften stadgades, att, då, till följd av laga skifte, ny väg för en eller flere skiftesdelägare bleve oundgängligen nödig och den ej kunde försättas i erforderligt skick utan så dryg kostnad i förhållande till de fördelar, som genom skiftet vunnes, att den icke skäligen kunde anses böra ensamt drabba den eller de delägare, för vilka vägen behövdes, skulle kostnaden för densammas första anläggning av skiftesman och gode män, i sammanhang med skiftet, mellan samtlige skiftesdelägarne särskilt fördelas, på sätt som för bidrag till utflyttning vore stadgat, varemot med kostnaden för vägens framtida underhållande borde förhållas efter vad för enskilda by- och utfartsvägar i allmänhet vore förordnat. Genom lagen den 18 juni 1926 om delning av jord å landet 10 kap. 1 § har stadgats, att vid skifte utmål till erforderliga vägar skola undantagas av oskifto, i den mån behovet ej tillgodoses, på sätt i 9 § sägs, samt att vägar skola framdragas, där markens beskaffenhet och lutningsförhållanden göra det lämpligast, och om möjligt läggas i gränser mellan ägolotter. Angående skyldighet att deltaga i underhållet av byvägar innehåller 8:e punkten i kungl. resolutionen på adelns besvär den 8 januari 1735, att Kungl. Maj:t i nåder ville, att de så kallade byvägar skulle underhållas endast av dem, som sig därav betjänade, så att landet därmed icke vidare för en eller annans bekvämlighets skull borde besväras. Om sättet för avgörande av tvister om dylika vägar stadgade Kungl. Maj:t i skrivelse till kammarkollegiet av den 17 april 1828 (kungjord av kollegiet den 9 maj s. å.), att som Kungl. Maj:t kommit i erfarenhet därav, att tvister om anläggning och underhåll av enskilda utfartsvägar för byar och hemman, kvarnar med flera lägenheter blivit ömsom i administrativ väg, på samma sätt som frågor om allmänna lands-, härads- och socknevägar, behandlade och ömsom av domstolarne såsom tvistemål upptagna och avgjorda, Kungl. Maj:t alltså, till förekommande av en sådan olika behandling av berörda tvister, funnit gott stadga och förklara, det skulle alla uppkommande tvister om anläggning och underhåll av enskilda utfartsvägar för by, hemman, kvarn eller annan lägenhet, och då vägens beskaffenhet av allmän lands-, härads- och sockenväg således icke vore i fråga, av domstolen i orten, såsom efter författningarna rätteligen dit hörande, upptagas och avgöras samt sedermera i den ordning, lagen för tvistemål i allmänhet stadgade, fullföljas.

81 Dessa stadganden voro emellertid — på sätt lagutskottet anförde vid 1885 års riksdag — varken nog omfattande eller tillräckligt bestämda för ordnande av skyldigheten att bygga och underhålla utfarts- och byvägar. Enär dylika vägar numera med vår tids höjda anspråk på bekväma och lätta kommunikationsmedel vore av vida större betydelse än då ovan angivna stadganden tillkommit, hemställde utskottet, att Kungl. Maj:t ville låta utarbeta samt förelägga riksdagen förslag till lag om byggande och underhåll av utfarts- och byvägar. Frågan förföll sagda riksdag men återupptogs genom en riksdagens skrivelse den 2 maj 1894. Sedan ett lagförslag upprättats, förelades detta 1907 års riksdag. Genom l a g e n d e n 5 j u l i 1 9 0 7 om enskilda vägar på landet reglerades, genom möjliggörande att tvångsvis få till stånd särskilda väghållningssamfälligheter, rättsförhållanden berörande enskild väg å landet, »som för en eller flera fastigheter är till stadigvarande nytta såsom farväg, vare sig för hemkörslor eller för utfart eller eljest». Fråga om anläggande av enskild väg handlägges, där överenskommelse ej kan åstadkommas, vid särskild förrättning, som, om den ej överklagas vid allmän underdomstol, vinner laga kraft. Väghållningsskyldiga äro blott de fastigheter, som hava nytta av vägen. Genom ny lag om enskilda vägar den 2 9 j u n i 1 9 2 6 inbegrepos även s t ä d e r n a i tillämplighetsområdet. Emellertid gäller lagen, beträffande stad eller samhälle på landet där den för städerna gällande ordning för bebyggande skall iakttagas (köping och byggnadsmunicipium), icke såvitt angår stadens eller samhällets till bebyggande planlagda område. Avgörande för begreppet enskild väg är, på sätt anföres i kungl. prop, nr 28 år 1926, för städernas del liksom för landsbygdens, omfattningen av vad med allmän väg förstås. De vägar, som icke äro att anse såsom allmänna, bliva att behandla såsom enskilda. Vägkommissionen har i sitt den 30 december 1922 avgivna betänkande med förslag till lag om enskilda vägar m. m. framhållit, att i fråga om städernas områden skulle för allmänegenskapen i varje särskilt fall rätteligen fordras, att den offentliga myndigheten, länsstyrelsen, jämlikt därutinnan gällande bestämmelser prövat vägens allmänna nytta och behövlighet och förordnat om dess underhåll såsom allmän. Emellertid kunde, yttrar kommissionen, beträffande många av de gamla stadsvägarna ett sådant allmänförklarande historiskt icke påvisas. Bestämmande för vägens allmänegenskap torde då få anses vara allenast det faktiska förhållandet, att vägen av ålder hållits för allmän och underhölles av stadskommunen eller särskilda dess invånare efter de om allmänna vägunderhållet inom staden gällande bestämmelser. 1 'Lagkommittén (förslag 1826 till allmän civiUag, tr. 1838), yttrar i motiveringen (s. 149) till sitt forslag i b kap. BB, vilket omfattar endast e n s k i l d a vägar: »Vägar kunna vara antingen enskilda eller allmanna. Det förra slaget utgöres av sådana, som anläggas endast för att komma till och ifrån ett hemman, ett bruk, en kvarn eller annan dylik enskild lägenhet. Dessa vägar upphöra ej att vara. enskilda, fast de stundom nyttjas av främmande personer eller menigheter, som besöka hemmanet bruket, kvarnen eller lägenheten. Senare slaget åter kan delas i mindre eller större allmänna vä«ar! De mindre leda sitt upphov blott från inskränktare förhållanden, som äga rum inom vissa grannelag De större däremot hava till föremål att befordra allmän rörelse i landet, genom den ena ortens sammanbindande med den andra och att lätta tillträdet till statens offentliga inrättningar.» (Jfr 1880 års väglagsbetänk. s. 102). 6—312349

82 Statsbidrag till byggande av enskilda utfartsvägar utgår sedan år 1919 och har för ändamålet i 1931—32 års riksstat upptagits ett belopp av 500 000 kronor (extra reservationsanslag). Bidrag från detta anslag, som avser endast landsbygden, förutsätter, att vederbörande landsting, kommun eller annan icke sakägare i viss utsträckning (minst 15 % av statsanslagets belopp i varje särskilt fall) anvisat medel för det ändamål, som avses med anslaget. Statsbidraget bör i allmänhet icke utgå med mer än 1U till a/3 av den beräknade kostnaden för anläggningen och må ej för något fall bestämmas till högre belopp än som motsvarar hälften av samma kostnad. Bland villkoren ingår ytterligare skyldighet för intressenterna att i gott skick underhålla väg i fråga med därtill hörande broar, intill dess sådan underhållsskyldighet kan varda andra i laga ordning ålagd eller intressenterna från underhållsskyldigheten befriats, samt att ej avstänga vägen för trafik (där ej länsstyrelsen på ansökan medgivit sådant avstängande ifråga om tyngre motorfordon). 1 1

K.K. » / s 1931 (nr 232).

AVD II. NÄRVARANDE LÄGE. Kap. I. Gällande rätt. Den i 1891 års lag om väghållningsbesvärets utgörande på landet givna Begreppet definitionen av a l l m ä n v ä g , att den »prövas vara för den allmänna sam- a"män v"9färdlseln nyttig och nödig», gav icke begreppet något nytt innehåll. Allmän väg är liksom förut r ä t t s l i g e n öppen för den allmänna rörelsen, dess avstängande för trafiken av annan än därtill behörig myndighet är otillåtet och straffbelagt. 1 Väsentligt för begreppet allmän väg torde få anses vara, att denna motsvarar ovan angivna kännetecken samt tillkommit efter beslut av vederbörlig myndighet, eller att vägen ifråga av ålder ansetts äga karaktär av allmän. 2 Detta måste givetvis anses gälla även för stad. På sätt nedan skall visas, råder i de flesta städer sedan gammalt en mindre riktig uppfattning om vilken som är vederbörlig beslutande myndighet. Den omständigheten, att beslut av sådan myndighet saknas, synes dock ej kunna eller böra betaga väg dess karaktär av allmän, såvitt som den utgör fortsättning av annan allmän väg eller eljest uppenbarligen är för den allmänna trafiken oundgängligen nödvändig. Vägar, som icke äro för allmänna samfärdseln nödiga och nyttiga, hänföras till ens k i l d a v ä g a r . Enskild väg, som är föremål för reglering i lag — lagen den 29 juni 1926 om enskilda vägar — är väg, som »för en eller flera fastigheter är till stadigvarande nytta såsom farväg, vare sig för hemkörslor eller för utfart eller eljest» (lagen icke tillämplig i stad, såvitt angår stadens till bebyggande planlagda område, detta vare sig stadsplan är genomförd eller ej). Den omständigheten, att enskild väg faktiskt är öppen även för den allmänna samfärdseln, ändrar ej dess karaktär av enskild.3 ö d e b y g d s v ä g a r äro givetvis icke representerade i städerna. Karaktären av allmän väg upphör för vägmark i stad, sedan den intagits i stadsplan, i den mån vägen upplåtes eller i enlighet med reglerna i F B L skall upplåtas såsom g a t a eller torg eller annan a l l m ä n p l a t s ( F B L 1 kap. 34 och 35 §§), 4 samt eljest, där stadsplan genomföres så, att vägen ej längre skall användas för sitt ändamål. 1

SUNDBERG, Väg och gata s. 3. Straffl. 19: 15; vägtrafikstadgan 20/« !930 (nr 285) 14 §. - Jfr stadskollegiets i Stockholm uti. 328/1929 s. 1980: »Där något Kbfdes särskilda beslut om vägs karaktär av allmän ej kan påvisas, måste avgörande —• •— vara existensen eller icke existensen att det faktiska förhållandet, att vägen av ålder hållits öppen för allmän trafik och underhållits enligt de för vägunderhållet i staden gällande regler. Eventuella tvister härom torde tillhöra Kbfdes prövning.» 3 I F a l k e n b e r g användas för allmän samfärdsel tre vägar om resp. 3 700 och 1 610 meter utom samt 2 340 meter inom stadsplan, vilka tillkommit såsom utfartsvägar för visBa fastigheter. 4 Pr. o. m. 1932 gäller stadsplanelagen »/« 1931, nr 142 (39—42 §§).

84 Den å landsbygden genomförda klassifikationen av allmänna vägar i l a n d s v ä g a r och b y g d e v ä g a r saknas i städerna men motsvaras av den i vissa städer tillämpade uppdelningen i olika klasser. Genom allmän vägs anläggande upphör den därför i anspråk tagna marken att ingå i den allmänna rättssamfärdseln, den faller realiter extra commercium privatorum, även om lagfart kan beviljas för enskild ägare å fastighet, vari väg ingår. Detta är redan fallet med de av ålder bestående allmänna vägarna. För nytillkommande allmänna vägar kräves, där staden ej vill nöja sig med den nyttjanderätt som vågrätten innebär, en särskild förvärvsprocedur. Denna kan vara köp, byte, gåva eller expropriation. Där allmän väg övergår till gata — »enligt fastställd stadsplan ingår i gatumark» — tillfaller däremot jämlikt F B L 1:15 vägmärken eller vågrätten staden med äganderätt. 1 Upphör vägmark att disponeras för sitt ändamål, så återgår marken intra commercium. Frågan om dess c i v i l r ä t t s l i g a k a r a k t ä r blir då aktuell. P å sätt den föregående framställningen torde utvisa har i ä l d r e t i d såsom regel gällt, att mark till allmän väg tagits av oskift mark. Någon förändring i denna marks civilrättsliga karaktär lärer härvid såsom regel varken hava åsyftats eller ägt rum. I undantagsfall kan skiftad mark i äldre tid hava tagits i anspråk för vägändamål, och man kan i sådant fall möjligen ifrågasätta, att äganderätten till marken övergått till väghållningsenheten, åtminstone där denna varit stad. 2 I den mån vägmark tagits av oskifto, lärer emellertid dispositionsrätten till marken vid vägens indragning (avlysning eller »förläggning») återgå till den samfärlighet, som fått ställa marken till förfogande, eller den stadskommun, som övertagit samfällighetens rätt, och på enahanda sätt, om den tagits av enskild fastighet. Den omständigheten, att ersättning för intrånget utgått, torde icke inverka på den civila äganderättsfrågan. Alltså återtager marken den natur, den haft före upplåtelsen. Har staden däremot förvärvat marken genom civilrättsligt laga fång, lärer den under angivna förhållande bliva fri egendom i dess hand. 3 Beträffande s e n a r e anlagda vägar — sedan genom expropriationslagstiftning reglerats villkoren för förvärv tvångsvis av jord under individuell äganderätt — ställer sig förhållandet olika. Där expropriation ägt rum, vilket torde utan större svårighet kunna konstateras, har givetvis äganderätt övergått till exproprianten. Men i ett stort antal fall h a r säkerligen vägmark på ett skäligen formlöst sätt erhållits från jordägarne, med eller utan ersättning, och i sådana fall torde staden icke kunna påstå någon äganderätt. 4 Den rättsverkan, en stadsinkorporering närmast medför i nu ifrågavarande hänseende, är, att den rätt, varmed mark, som disponeras för kommunikationslederna, innehaves av kommun eller väghållningsdistrikt, övergår å staden. 5 Innebörden av denna rätt kan givetvis vara högst skiftande. 1

Fr. o. m. 1932 stadsplanelagen s»/5 1931 22 §. Jfr Fastighetsregisterkommissionens meddelanden XXV s. 36 (nr 350). 2 För väghållningsmenighet å landet har möjligen den före ikraftträdandet av 1891 ars vaglag bristande rättssubjektiviteten lagt hinder i vägen för äganderättoförvärv. 3

4 Jfr LARSSON, Inkorporeringsproblemet I I s. 659.

Jfr Vägkommissionens betänkande I: 1 s. 353 f. ' Se nedan sid. 96.

85 Man kommer därför till slutsatsen, att, om stad vill påstå äganderätt till vägmark, den är bevisskyldig härför. Presumtionen talar för att vägmark tillhör den, över vars äga vägen framdragits. 1 Visserligen har i somliga städer, under intryck av förhållandena i avseende å gator, det förutsatts, att staden skulle förvärva vägmark. och sannolikt har så ock skett i dylika fall. 2 Denna omständighet torde dock ej inverka på presumtionen. 3 Såsom visats regleras numera rätten att även mot vederbörande ägares vilja taga i anspråk m a r k för vägändamål genom 1917 års expropriationslag. Expropriation kan avse såväl ägande- som nyttjanderätt men icke tillämpas gent emot kronan. I övrigt stå, där motstånd ej möter från markägarens sida, till förfogande såväl de vanliga laga fången, köp, byte och gåva, som upplåtelse av nyttjanderätt, vilken senare emellertid ej kan avse längre tid än 50 år, och numera även vågrätt, som torde erhålla större praktisk betydelse. Genom expropriation kan ock förvärvas äganderätt eller nyttjanderätt till s a n d - , g r u se l l e r s t e n t ä k t, som må erfordras för vägs byggande eller underhåll. 4 Servitutsinstitutet lärer däremot, i brist på härskande fastighet, till vilken servitutet kan anknytas, i regel icke kunna komma till användning. 5 Gällande straffbestämmelser till s k y d d för vägar, broar och färjor inne- Rättsskydd hållas i 19 kap. av 1864 års strafflag. I 15 § stadgas bland annat: » F ö r s t ö r a r ^ Ä bro eller skadar man uppsåtligen — • brygga, bro, färja väg ° m.. m. ° eller stängsel eller märke, som till avvärjande av fara eller till varning därför, vid allmän väg satt är; straffes med fängelse i högst sex månader eller straffarbete i högst två år. I ringare fall må till böter dömas. Tillstänger man olovligen, utan skadegörelse, som nu är nämnd, allmän väg vare straffet böter.» Genom 6 kap. (1 §) är i fråga om skadestånd den allmänna grund stadgad, att skada, som någon genom brott tillfogat annan, skall av den brottslige gäldas, evad brottet skett med uppsåt eller av vållande. Civilt skadeståndsansvar torde sannolikt kunna ifrågakomma ej blott för enskild utan ock för väghållningsenhet i följd av brist i väghållningens tillbörliga fullgörande. 8 Jämlikt promulgationslagen till strafflagen hava genom den nya lagen med vissa undantag, här utan betydelse, upphävts missgärnings- och straffbalkarna i 1734 års lag tillika med alla de särskilda stadganden, som utgöra förklaring eller ändring av vad sagda balkar innehålla eller tillägg däri (2 §), samt alla i de övriga balkarna — alltså även BB — av 1734 års lag eller i särskilda lagar, författningar eller vitesförbud givna straffbestämmelser för brott, å vilka i nya lagen straff äro satta (3 §). De politirättsliga bötesbestämmelserna i BB 25 kap, torde emellertid kvarstå i gällande kraft för städernas vidkommande. 1 Jfr N. J. A. 1910 s. 7, 1926 s. 119, 1929 s. 121 och 561 samt 1930 s. 10. (Enär de aUmänna landsvägarna inom vaghållmngsdistr. icke visats utgöra för sig bestående fastighet eller fastigheter, har av fastighetsägare till vägstyrelse medgiven servitutsinteckning för grustäkt å visst område förklarats icke kunna beviljas.) 2

3 SUNDBERG, Väg och gata s. 56, 57.

En allmän orientering i äganderättsfrågan innehåller motion 50/1912 i F.K. samt lagutskottets uti. nr 21 ar 1912. 4 Jfr Vägkommissionens betänk. 1916 I: 1 s. 329—331 s N. J . A. 1923 s. 179, 1930 s. 10 (se ovan not 1). • Jfr N. ,T. A. 1930 s. 274 ff (ref. 76).

86 YäghållDet område, för vilket de för städerna gällande rättsregler äro tillämpliga, ningsbesvä- s ^ a ( j e i l s administrativa område, bestämmer jämlikt BB 25: 8 den territoriella riella om- giltigheten av de regler, som avse fullgörande av väghållningsbesväret i stad. fattning, p a s a ^ n a r m a r e utvecklats i en av fastighetsregisterkommissionen verkställd ^*ads0™" utredning, 1 torde i stort sett redovisningen i vederbörliga fastighetsböcker vara stämning), avgörande. För det fall att dylik redovisning ej ägt rum, är man hänvisad till jordregister, respektive fastighetsregister för stad, och därest dubbelredovisning därvid förekommer eller redovisning ej ägt rum, till en särskild prövning av frågan om rätta indelningen av vederbörande fastighet. Vid en dylik prövning böra till ledning antagas stadgandena i R B 6: 1: »Staden med de ägor, som dit lyda och inom dess rågång belägna äro, vare rådstuvurätts domsaga» samt i R B 10:19: »Om hus, tomt och gård i staden döme den stadsrätt där de ligga. Äger staden jord och mark däromkring, som avhyst är och ej från staden avskild, och varder tvist därom stadens inbyggare mellan eller missgärning där gjord; döme ock stadsrätt därom. Kommer tvist upp om ägoskillnad mellan borgare och bolby, som till stadsmark gränsar, döme häradsrätt.» Uttrycket »avskild» i sistnämnda lagrum bör tolkas såsom »avlägset belägen». I de säkerligen sällan förekommande fall, då ägogemenskap råder mellan länt- och stadsfastighet, lärer det samfällda området knappast kunna hänföras till stadens administrativa område, såvitt väghållningsbesväret angår. Stadsområdets gräns är alltså i princip bestämmande för den geografiska utsträckningen av det stadskommunen eller dess väghåUningsskyldiga åliggande väghållningsbesväret. Beträffande bron över Östersundet i Storsjön, som före 1888 liksom de flesta större broar i Jämtland byggts och underhållits av de väghållningsskyldiga i landskapet men fr. o. m. sagda år övertagits av landstinget, förpliktade Kbfde genom utslag den 24 februari 1890 Östersunds stad att, då den gamla bron över Östersundet bleve oanvändbar, till så stor del, som motsvarade stadens ägoområde, eller jämlikt 12: 4 J B till s u n d e t s h a l v a b r e d d hålla bro samt, under förutsättning av statsbidrag till ny brobyggnad, i huvudsaklig överensstämmelse med av landstinget antaget förslag, bygga och för framtiden underhålla den del av bron, som komme att ligga på stadens ägoområde. Detta utslag fastställdes av kammarkollegium den 5 november 1891, och besvär hos Kungl. Maj:t avvisades såsom för sent inkomna. Landstinget och staden beslöto 1893 att gemensamt bygga ny bro, den s. k. Oscarsbron. Väglagen 1891 trädde i kraft i länet den 1 januari 1897, och landstingets befattning med brohållningen upphörde därmed. Kbfde föreskrev härefter genom utslag den 2 oktober 1901, att bron skulle underhållas på vederbörande väghållningsdistrikts (Sunne tingslags) och staden Östersunds g e m e n s a m m a bekostnad (till lika andel i kostnaden, bl. a. för undvikande av tvister vid inträffande skador å vems del skadan inträffat och för vinnande av likformighet i underhållet). 2 Genom utslag den 25 juli 1902, i vilket Kungl. Maj :t, enligt beslut den 18 sep1

FRK:s meddelanden X X I I I nr 304 (1929) s. 7 ff. ' Landstingets brohållningsskyldighet ansågs hava genom den nya väglagens ikraftträdande automatiskt övergått å väghållningsdistriktet.

87 tember 1903, ej gjorde ändring, upphävde emellertid kammarkollegiet beslutet, enär de väghållningsskyldiga lagligen icke kunnat mot sitt bestridande tillförbindas att i underhållet deltaga på annat sätt än att distriktet skulle underhålla den del av bron, som fölle inom distriktet. Den å landsbygden före tillkomsten av 1891 års väglag rådande uppdelnin- Besvärets gen av de allmänna vägarna i olika kategorier, lands-, härads- och sockenvägar, sa,fa\^ingm i stort sett bestämmande för väghållningsenheternas omfattning, har givetvis N y b y g g n a d icke haft någon motsvarighet i stad. Att stadsvägar utgjort fortsättning av och underdylika vägar å landet har icke haft någon rättslig betydelse härvidlag. Den i 1891 års väglag för landet intagna definitionen på allmän väg, att den är »för den allmänna samfärdseln nyttig och nödig», utgör blott en omskrivning och ett förtydligande av föreskriften' i BB 2 5 : 1 , att landsväg skall läggas där den tarvas, vilket principiellt måste gälla även andra allmänna vägar än landsväg (BB 25: 2), samt bestämmelsen i kungl. förordningen den 19 februari 1824, att där omförmälda nya vägkategorier skulle utsträckas till väg till alla sådana ställen, där sådan prövades vara för varutransporten av »allmän nytta och nödvändighet». 1 Man synes därför kunna tillämpa väglagens definition även på städernas vägar. Principen skulle alltså kunna uttryckas sålunda: Stad är skyldig att bygga och underhålla allmän väg, där sådant påfordras av den allmänna samfärdselns behov. Behov mås:e presumeras föreligga av vägförbindelse med närmaste städer och andra utanför staden belägna orter av större betydelse för den allmänna trafiken och varuomsättningen. Till dylika orter torde få räknas platser för allmänna inrättningar t. ex. kyrka, tingshus, sjukhus, vare sig de äro belägna inom eller utoia stads område. 2 I begreppet allmän väg innefattas här jämväl » b r o , f ä r j a , brygga, v ä g m ä r k e och vad till väg eljest hörer». Vad angår begrejpet bro torde härunder i likhet med på landet (väglagen 41 § 2 :o) icke inbegripas vägtrumma, d. v. s. »sådan mindre vägbro, som utan svårighet låter sig rraderas såsom väg». 3 I städer där väghållningsbesvär fortfarande åligger fastgheter, hava broar, som förbinda vägslräckur,* nästan överallt övertagits av staden såsom kommun, under det vägtrummor torde hava ingått i vägdelningen. Här avses givetvis blott broar, som ej ingå i genomförd stadsplan. Färja hålles i intet fall av väghållningsskyldiga fastigheter utan av stadskommunen såsom sådan. Besväret omfattar ej blott underhåll av befintliga kommunikationsleder utan ock n y a n l ä g g n i n g och därmed ock o m b y g g n a d (flyttning eller brecdning) av befintliga vägar och broar. 5 Ehuru uttryckligt stadgande icke finnes om skyldighet att anskaffa färja för annat än det i BB 25:14 avsedda fall (då bro brinner upp eller går bort med flod), torde man få anse, att åläggande härutinnan, såsom av mindre omfattning än brobygge, kan av vederbö1 T

äglagskommitténs betänkande 1880 s. 104, 107. t v a m v ä g torde ej längre kunna hänföras till allmän väg. Se sid. 62 ovan. äglagskommitténs betänkande 1880 s. 185. 4 Jroar, som förbinda gator eller delar därav, avses icke i denna framställning. » l . Å. 1922 not. K. 96 (Sundsvall, väg); R. Å. 1911 ref. 25 (s. 51 f, Stockholm, Långholmsbron). 2

3 T

88 rande myndighet meddelas. Nybyggnads- liksom underhållsskyldigheten avser att hålla vägar, broar och färjor i det skick, den allmänna trafikens behov kräver. Reservation torde dock få göras för fall, där åliggandet beror på särskilt åtagande utöver vad lag föreskriver. 1 Den allmänna trafiken har emellertid, särskilt genom motorväsendets utveckling, under de senaste årtiondena i hög grad ändrat karaktär. Fiktionen om vägväsendet såsom betingat av fastighetsägarnes intresse (»nytta») i högre grad än andra skattebetalares 2 kan ej längre uppehållas, sedan sambandet mellan fordon och fastigheter väsentligen försvunnit. Kostnaderna för såväl byggnad som underhåll hava i allmänhet flerdubblats samt helt förändrat de förutsättningar, under vilka fastighetsägarne förut fullgjort besväret. 3 På landsbygden har denna omständighet föranlett vägkassans övertagande av kostnader för nybyggnad av väg, bro och färja samt breddning av dylik jämte en faktisk nedskrivning av fastigheternas repartitionstal genom fördubbling av vägfyrktalet för inkomst. Enahanda är förhållandet, där besväret direkt belastat de skattskyldiga (vägkassor, stadskassor). Billigheten har förty ansetts kräva, att staten i allt högre grad trätt understödjande emellan, vare sig genom direkta statsanslag eller särskilda skattemedel (automobilskattemedel) . Förekomsten av dessa bidragskällor har i sin tur verkat höjande på vägväsendets hela nivå. En återgång till ett äldre förhållande, då väghållningsbesväret helt ålåg fastigheterna utan bidrag av statsmedel, är såväl ur formell som materiell rättssynpunkt otänkbar. I de städer, där väghållningsbesvär fortfarande åligger fastighetsägare, kvarlever emellertid, formellt juridiskt sett, detta äldre rättstillstånd. Städernas automobilskattemedel skola användas till städernas gatu- och väghållning, företrädesvis för infartsvägar, men någon skyldighet för stadskommunen finnes icke, måhända icke heller någon rättighet, att låta dessa medel komma väghållningsskyldiga fastigheter till godo. Såsom ett erkännande av den obillighet, som ligger i den formella rättens ståndpunkt härutinnan, kan man anse den omständigheten, att n y- och o m b y g g n a d s s k y l d i g h e t i avseende å vägväsendet numera nästan aldrig torde utkrävas av sådana fastigheter. 4 Där man icke direkt dragit en sådan konsekvens och ej heller stadskommunen, såsom t. ex. i Uppsala, 5 faktiskt övertagit ny- och ombyggnadsskyldigheten, be1 Hos Kbfde i Norrbottens län hade år 1911 L. Lundström, N. E. Nilsson i Antnäs och A. H. Hedström i Gäddvik m. fl., under erinran att Luleå stad, för fullgörande av den staden åliggande skyldigheten att uppehålla färjförbindelsen mellan staden och Bergnäset (se sid. 21 ovan), tillhandahölle en ångfärja, men att staden ej på ett tillfredsställande sätt fidlgjorde denna skyldighet, hemställt, bl. a., att flera regelbundna ångfärjeturer måtte anordnas under de tider av dygnet, då ångfärjan gjorde dylika turer, samt att ångfärjan måtte hållas tillgänglig för trafikanter jämväl å andra tider. (Intyg av läkare om olägenheter för sjukvården av rådande förhållanden bifogades.) Stadsfullm. i Lideå bestredo avseende å framställningen och Kbfde fann enligt res. 19 / 4 1912 densamma icke föranleda vidare åtgärd. Efter besvär av Lundström, Nilsson och Hedström fann K. M:tenl. utslag 3 0 /, 1913 besvären e j f ö r t j ä n a a v s e e n d e . (R. Å. 1913 not. Jo. 53). 2 Jfr kammarkoll. uti. 10/« 1886 över 1880 års väglagsbetänkande s. 32 (bil. till k. prop. 19/1887). • I S a l a , där väghållningsbesväret fortfarande åvilar fastigheterna och i följd härav icke står på någon hög nivå, beräknas väghållningskostnaderna hava på mindre än 20 år nära femdubblats. 4 Se dock S k ä n n i n g e , s. 136, 137 nedan. Den omständigheten, att kronan (försvarsverket) såsom väghållare i S k ö v d e år 1916 stensatt viss väglängd innebär icke, att skyldighet härtill förelegat. 5 Underhållskostnader per år 14 900 kr., kostnad för ombyggnad (breddning, omläggning) 32 900 kr., allt i medeltal åren 1925—29. Jfr sid. 100 not 8 nedan.

89 finna sig fördenskull vägarna i ett skick, som långt ifrån motsvarar trafikens behov (Strängnäs) 1 , stundom i ett mycket dåligt tillstånd (Sala). 2 Sådana omständigheter torde i väsentlig mån hava medverkat till de speciella likställighet söverenskommelserna, den avskrivning eller avlösning av fastigheternas väghållningsbesvär, som ägt rum de senaste årtiondena. Man torde fördenskull kunna påstå, att ny- och ombyggnadsskyldigheten för fastigheternas vidkommande numera är fullständigt föråldrad och icke skäligen kan göras gällande. 3 En i Malmö tillämpad skyldighet för fastighetsägare att bekosta nyanläggning av väg torde, såsom nedan skall visas, sakna laga grund. 4 — Frågan huruvida skyldigheten i fråga kan anses ha övergått å vederbörande stadskommun, skulle närmast synas bero på huruvida ett formligt eller faktiskt åtagande härutinnan kan konstateras. En uttrycklig överflyttning å stadskommunen av nybyggnads skyldigheten har, med bibehållande av naturaunderhållet hos fastighetsägarne, ägt rum för Köpings stads nya område (den inkorporerade f. d. Köpings socken) genom en år 1925 träffad, av Kungl. Maj:t den 12 dec. 1926 fastställd överenskommelse.5 I Jönköping, där underhållsskyldigheten är föremål för successiv avskrivning, 6 har av ålder staden såsom, kommun ansetts hava nybyggnadsskyldighet. 7 Därest en dylik övergång å stadskommunen ej ägt rum, skulle såtillvida en lucka föreligga i den gällande rätten, att i vissa städer faktiskt ingen kunde åläggas nyanläggning av väg. På sätt nedan närmare skall påvisas, synes dock ett primärt ansvar för stadskommunen i avseende å besväret i allmänhet kunna konstateras, varav följer att skyldigheten i fråga alltid kan av det allmänna utkrävas av stadskommunen såsom sådan. Jämväl den i BB 25:3 stadgade skyldigheten att hålla m i l s t o l p a r , som å landsbygden redan vid tillkomsten av 1891 års väglag ej motsvarades av något praktiskt behov, måste numera — om den över huvud någonsin varit tilllämplig å stad — anses föråldrad. A t t vägar skola förses med erforderliga d i k e n framgår redan av BB 4 : 1 , vilken bestämmelse torde gälla även i stad. Till reglerna för fargill väg lärer höra, att den icke medför våda för vägfarande. Den regel, för vilken bestämmelserna i 27 och 28 §§ av 1891 års väglag giva uttryck, torde få anses gälla även i stad. 8 Bestämmelsen i BB 25: 4 om v ä g v i s a r e har, i vad angår för automobiltrafik öppna vägar, ersatts med stadgandet i motorfordonsförordningen den 20 juni 1930 (nr 284) 20 §, att å eller invid för dylik trafik tillåten allmän väg eller gata, som utgör infartsväg till stad eller annat tättbebyggt samhälle, skall å lämplig plats anbringas tavla, vara tydligt angives samhälles namn. Förord1

Avlösning äger rum av naturaväghållningen i Strängnäs fr. o. m. år 1931. Jfr distriktsingenjören i östra väg- och vattenbyggn.distr. R. Ekwall i Jönköping 16 / s 1929: E t t allmänt känt sakförhållande är, att för närvarande tillfartsvägarna närmast städer inom dessas områden i åtskilliga fall äro i betydligt sämre skick än deras fortsättning på landsbygden. 3 LINDH (S. 75) uppgiver (1915), a t t nybyggnadsskyldigheten i samtliga städer ansågs åligga staden. Jfr ock SONDBERO, Kommunal olikställighet s. "l8 f. 2

4 Se sid. 112 nedan. R. A. 1925 s. 179 f (ref. 60). • Se sid. 48 ovan. 7 Stadens ombudsman 15/9 1930. 6 Se ovan sid. 65 (med not 2).

90 ningen har dessutom ytterligare bestämmelser rörande a n s l a g om inskränkning i rätten att med automobil befara viss allmän väg i stad, om vägvisare i stad till ledning för genomgångstrafiken och om v a r n i n g s m ä r k e n , med undantag för sådana som utsättas vid korsningar i samma plan mellan järnväg och väg. Kostnaden för anbringande av dylika anordningar skall bestridas av staden. I vägtrafikstadgan 20 juni 1930 (nr 285) meddelas bestämmelser angående a n s l a g rörande förbud mot trafik med vissa fordon eller andra inskränkningar, försiktighetsmått eller åtgärder beträffande trafiken å väg utom stads planlagda område (14 §). Även kostnaderna för dylika anslag bestridas av staden (15 §). 1 Jämlikt kungl. kungörelsen den 23 maj 1924 angående varningsmärken och säkerhetsanordningar m. m. vid korsningar i samma plan mellan järnväg och väg (nr 318) kan stadskommun såsom väghå.llningsskyldig under vissa förutsättningar åläggas att i trafiksäkerhetsintresse bekosta g r i n d a r , bomm a r , l j u s s i g n a l e r , r i n g k l o c k o r och v a r n i n g s m ä r k e n . 2 Bidrag härtill kan utgå av automobilskattemedel. 3 U n d e r h å l l måste liksom nybyggnad avpassas efter trafikens krav. För sådant ändamål skola jämlikt BB 25: 6 vägar fyllas och höjas upp med sand och grus och årligen bättras, så att vatten ej stannar därå. A båda sidor skola diken göras, där det kan ske, så ock avlopp därur, där så är behövligt. Angående sättet för väglagningens verkställande torde kungl. cirkuläret den 13 september 1790 fortfarande vara åtminstone formellt gällande. Enligt den för stad ännu gällande bestämmelsen i punkt 7 av 1734 års gästgivareordning skola små buskar å ömse sidor om landsvägen från yttre kanten av diket till tre och, där ej dike är, till sex alnar borthuggas, på det vägarna så mycket snarare må upptorkas. Att dessa bestämmelser numera icke äro tillfyllest för ett tillfredsställande underhåll torde vara uppenbart. Då en stor del av städernas vägar äro permanentbelagda, lärer bestämmelserna i BB 25: 6 icke kunna överallt tillämpas, och om underhåll av vägar av sistnämnda slag saknas näTmare bestämmelser. Blott den regeln synes kunna uppställas, att underhåll kan utkrävas så långt som är erforderligt för att trafiken skall kunna, fortgå utan våda för trafikanterna. Underhållet avser såväl tid, då marken är bar, som då den är täckt av snö och is. Bestämmelsen i den numera genom 1911 års skjutsstadga (utom beträffande punkt 7) upphävda 1734 års gästgivareordning om skyldighet för städernas invånare till snöskottning torde närmast hava avsett ett personligt besvär, som dock numera, så vitt angår väg, torde få anses ingå i väghållningsbesväret. I Kungälv, där väghållningsbesväret i övrigt är avvecklat, åligger varje ägare av annan fastighet än jordbruksfastighet att ställa visst antal arbetare till förfogande allt efter fastigheternas taxeringsvärden. 4 Sedan 1 Ang. beskaffenheten av vägvisare och andra vägmärken se k. kung. " / , 1931 ang. vägmärken (nr 252). 2 Se nedan sid. 119. 3 Se sid. 78 ovan. 4 Stadsstyrelsen " / T 1930.

91 emellertid stadskassan från 1929 börjat utbetala ersättning per timma till snöskottarna, torde en avveckling av besväret de facto vara inledd. En dylik rest av väghållningsbesväret, sedan detta i övrigt avvecklats, synes kvarstå även i Vaxholm,1 Västerås (ploglag som dock ersättas av stadskassan) samt Säter.1 I Nässjö, som fr. o. m. 1914 utgör stad, bekostas enligt uppigift snöskottning å trottoarer (till vägar), där sådana finnas, men rättsgrunden för denna skyldighet, som i följd av stadens ungdom ej kan grunda sig å av ålder bestående förhållanden, synes vara osäker. Det angives ock, att »angående underhåll av trottoarer är frågan ej fullt klar». 2 Någon särskild behandling av väg utöver den, som borttagande av snö eller annat hinder för trafiken innebär, har icke i någon författning stadgats. 3 Emellertid har i åtskilliga städer väghållningsskyldigheten ansetts innefatta skrapning av vägbana, renhållning och dammbindning samt sändning vintertid m. m.4 Den allmänna vinterväghållningen (snöplogning och skottning) fullgöres i de städer. där fastigheter fortfarande äro vinterväghållningsskyldiga, antingen genom ploglag (Nyköping, Torshälla, Skänninge, Köping, Västerås, kostnaden ersattes av staden, samt Hedemora) eller av de väghållningsskyldiga samfällt genom entreprenad, (uttaxering av kostnaderna, Gränna) eller ock (Vadstena) av de väghållningsskyldiga »var för sig» (fördelningsgrunden ej uppgiven). 5 Enligt en år 1925 träffad, av Kungl. Maj:t den 12 februari 1926 fastställd »överenskommelse» angående väghållningsbesvärets utgörande i Köping skall i stadens nya område (f. d. Köpings socken) i fråga om vinterväghållningen 1891 års väglag i tillämpliga delar lända till efterrättelse. 6 Ehuru skyldigheten att hålla i s v ä g (BB 25:7) mera sällan synes tagas i anspråk — blott i Sigtuna, Mariestad och Piteå uppgives den vara tillämpad samt i Lysekil »i icke nämnvärd utsträckning» — torde den otvivelaktigt fortfarande existera, 7 liksom ock stadgandet i BB 25: 7, att den som hugger upp vinterväg över sjö skall svara för skadan och ådömas ansvar (SL 19: 15). 8 Den genom Konungens befallningshavandes utslag den 24 augusti 1871 Strängnäs stad ålagda skyldighet att hålla isväg 9 har fullgjorts till omkring år 1928, men sedan ångbåtstrafiken börjat upprätthållas även vintertid och körtrafiken därigenom omöjliggjorts eller blivit i hög grad inskränkt, har isväghållningen kommit ur bruk utan att föreskriften ändrats. 10 1

Uppgifterna ej fullt otvetydiga. - Drätselkammaren sept. 1930. K. Ordningsstadgan för rikets städer stadgar renhållningsskyldighet för gata (§ 14) men motsvarande föreskrift saknas för väg. 4 Vetlanda (renhållning), Vimmerby (sändning vintertid, renhållning hela året), Malmö (renhållning, skrapning), Landskrona (sopning), Göteborg (bortforsling av orenlighet), Visby (bevattning), Lysekil (sopning, sändning vintertid), Skövde (borttagande av gödsel, dammbindning), Kristinehamn (dammbindning), Örebro (Sändning vintertid, dammbindning, utrustning och belysning, renskärning av kanter), Nora (renhållning), Säter (renhållning), Örnsköldsvik (renhållning), Skellejteå (dammbinduing, bortforsling av hästspillning). 3

8 Jfr närmare LINDH sid. 98 ff.

R. Å. 1925 ref. 60. ' Jfr sid. 32 ovan. I S a l a har vissa vintrar vinterväg upptagits över sjön Långforsen, vilket arbete dock utförts av trafikanter. 8 Jfr K. BEROENDAI i Bil. 7 till Vägkommissionens betänkande 1916 I: 2 sid. 130. * Se sid. 32 ovan. 10 Drätselkammaren »/• 1930.

92 I n d r a g n i n g (förläggning) av allmän väg eller dess ö v e r g å n g t i l l g a t a medför automatiskt väghållningsskyldighetens upphörande, i senare fallet eventuellt dess ersättning med gatuhållningsskyldighet i enlighet med för dylik gällande särskilda regler. Något principiellt hinder för att indragen väg ånyo förklaras vara allmän föreligger väl ej, men torde dylikt sällan förekomma. 1 Frågan huruvida skyldighet att hålla till gata förändrad väg skall åligga staden såsom sådan eller gatuhållningsskyldig fastighet beror på de i detta hänseende gällande regler ( F B L I : 3 5 ) . 2 Där väghållningen i övrigt fortfarande åligger fastigheter, torde en befrielse icke medföra någon skyldighet för vederbörande fastighetsägare att utgiva någon ersättning för den vunna befrielsen men däremot förutsätta, att vägsträckan i fråga avlämnas i laga skick. A andra sidan lärer dylik fastighetsägare vara skyldig att vid ny vägdelning åtaga sig underhåll av annan väglott. Så synes rättsregeln ock hava tillämpats i alla fall, där upplysning kunnat vinnas. I Sala har, då väg upphört att vara allmän och förlagts, väghållningsskyldigheten fått förfalla. Ny indelning har ej skett »i avbidan på en väntad överenskommelse, varigenom staden mot viss årlig skattskyldighet från de enskilda väghållningsskyldiga skulle övertaga vägunderhållet i sin helhet». 3 I Lund har väghållningsskyldig fastighet, vars väglott övergått till gata, fått underhållsskyldighet för gata enligt de för staden gällande bestämmelser (k. br. 2/12 1881). 4 Den bristande rättssubjektiviteten hos väghållningsdistrikten å landet före ikraftträdandet av 1891 års väglag gav, som ovan nämnts, 5 upphov till särskilda i bolagsform arbetande väghållningsenheter, som gottgjordes sina penningutlägg i form av vägpenningar. Städernas jämförelsevis väl utvecklade kommunkaraktär gjorde dylika bolag onödiga för deras vidkommande, och synas ej heller vägpenningar ha utgått för trafikerande av vägar inom stadsområdena. I varje fall förekomma de icke numera. Den i 1891 års väglag proklamerade principen om upphörande ej blott av väg- utan ock av b r o p e ng a r n a har vunnit tillämpning även i städerna och, då dylika avgifters erläggande onekligen verka hämmande å trafiken, lärer något återupplivande ej heller komma i fråga. Blott i ett fall synas bropengar utgå, 6 nämligen för passerande av den utav Stockholms och Lidingö städer på grund av särskilt avtal gemensamt hållna s. k. Lidingöbron över Lilla Vårtan mellan Ropsten i Stock1 Vägstyrelsen i Öknebo härad anhöll hos Kbfde i Stockholms län om åläggande för S ö d e r t ä l j e stad att i laggillt skick försätta och för framtiden underhålla den inom stadens område belägna del av den s. k. gamla Turingevägen, som utgjorde fortsättning av den på 1850-talet förlagda men sedermera av häradets väghållningsskyldiga ånyo till underhåll övertagna s. k. gamla Turingevägen (Se sid. 40 not 6 ovan). Kbfde förklarade i resol. "/ 10 1901, att efter det stadens underhållsskyldighet i avseende å den s. k. gamla Turingevägen, i st. f. vilken den s. k. nya Turingevägen ostridigt anlagts, överflyttats å denna senare och den gamla vägen i följd härav såsom förlagd icke vidare underhållits, sådana förhållanden icke visats vara för handen, att den gamla Turingevägens iståndsättande och framtida underhåll kunde staden åtminstone för det dåvarande tillförbindas. Häri gjorde K. M:t 24 /, 1903 ej ändring (jfr kammarkoll. uti. 12/2 1903). 2 Fr. o. m. 1932 nya stadsplanelagen " / s 1931, nr 142 (49 §). 3 Magistr. i aug. 1930. 4 Magistr. "•*/, 1930. 5 Sid. 20 ovan. 4 Såsom bropenningar i vägrättsligt hänseende synas ej kunna betraktas de av Kungl. Maj:t den 10 maj 1929 fastställda avgifterna för öppnande av Färjestabron vid Sigtuna. (Sigtuna stad och Ärlinghundra vägh.distr.).

93 holm och Lidingö. För trafiken å och (sjöfarleden berörande) fart genom denna bro har Kungl. Maj:t den 30 januari 1925 fastställt taxa, som jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 27 april 1928 skall tills vidare intill utgången av år 1932 lända till efterrättelse. Taxan har fastställts på ansökan av Lidingöbrostyrelsen och efter det stadsfullmäktige i Stockholm och Lidingö antagit förslaget därom. I augusti 1930 har emellertid Lidingö drätselkammare till Kungl. Maj :t ingått med en den 19 i samma månad dagtecknad framställning att Kungl. Maj:t måtte i samråd med representanter för Stockholm och Lidingö till prövning upptaga frågan, huruvida och i så fall på vad sätt i den allmänna samfärdselns intresse ett borttagande av avgifterna å trafiken över Lidingöbron kunde äga rum. 1 Stockholms stad har förklarat sig villig medverka vid den ifrågasatta utredningen, som också tillstyrkts av länsstyrelsen i Stockholms län och överståthållarämbetet i Stockholm. Den 12 juni 1931 har Kungl. Maj:t förklarat sig anse förhandlingarna i ämnet mellan Stockholm och Lidingö böra ske genom en förhandlingsdelegation, bestående av ordförande utsedd av Kungl. Majrt och fyra ledamöter, av vilka vardera staden skulle utse två, samt att Kungl. Maj:t ville, sedan städerna utsett ledamöter i denna förhandlingsdelegation, förordna ordförande i delegationen. Annorlunda är förhållandet med de f ä r j a v g i f t e r, som utgå i Göteborg för trafikerande av sex olika färjelinjer (före 1929 7 linjer). Dessa avgifter, vilkas uppbörd i medeltal årligen under åren 1925—29 uppgått till kr. 422 800: —, hava beslutits av stadsfullmäktige, utan att besluten underställts Kungl. Maj:ts prövning. 2 Emellertid transportera blott två av dessa färjelinjer, mellan den södra älvstranden till Färjenäs och Sannegårdshamnen å Hisingen, fordon. I Kungälv finnes färja från den inom staden liggande Bohus fästning till Vedbacka i Rödbo socken av Västra Hisings härads väghållningsdistrikt. Denna färja, som förr underhållits av de väghållningsskyldiga hemmanen i Bohuslän, hålles numera —• enligt 1833 års överenskommelse —• av staden. 3 Färjavgifter, som år 1929 influtit till färjentreprenören med kr. 33 2 7 5 : — (årlig arrendesumma i medeltal kr. 5 407:48 åren 1925—29), torde, vad angår personer, kreatur och hästfikdnn, enligt 1833 års överenskommelse utgå i överensstämmelse med då gällande taxor (jfr Kbfdes utslag 3l/3 1853). För cyklar och motorfordon har taxa fastställts av Kungl. Maj:t den 1 februari 1929 för åren 1929—30 och den 30 december 1930 för åren 1931—33. I Luleå stad finnes av staden uppehållen färjförbindelse mellan staden och Bergnäset i Nederluleå väghållningsdistrikt över Luleälven. Taxor å färjpenningar, som i medeltal åren 1925—29 influtit med kr. 39 7 9 0 : — , hava fastställts av Kungl. Maj:t, senast den 9 maj 1930 (tills vidare för tiden t. o. m. 1934). Såsom framgår av den rättshistoriska redogörelsen, äro städerna i avseende Statsbidrag. å sin väghållning så tillvida sämre ställda än landsbygden, som något mot det ordinarie statsbidraget till väghållningen å landet svarande statsanslag icke 1

Drätselkammaren " / s 1930. Hamnstyrelsen har " ^ 1920 utfärdat taxa å trafikavgifter å Göteborgs stads färjor och ångslupar enligt stadsfullmäktiges beslut "/,« 1918, "/, 1919 och »/,, 1919 (Kommunal författningssamling för Göteborg 1922 s. 437). Jfr k. br. 7/a 1821, s. 32 not 2 ovan. 3 Sid. 34 ovan. 1

94 utgår i städerna. De ordinarie automobilskattemedlen (80 % av städernas andel) fördelas mellan städerna, oavsett huruvida staden såsom kommun övertagit väghållningsbesväret eller ej. Om dessa medel såväl som om automobilskattemedlens för städerna utjämningsandel (20 %) gäller, att de tilldelas städerna såsom kommuner och icke eventuellt väghållningsskyldiga fastighetsägare. De ordinarie bilskattemedlen disponeras enligt stadsfullmäktiges gottfinnande för gator eller vägar eller bådadera allt efter omständigheterna — företrädesvis skola de dock användas för infartsvägar — utan någon skyldighet, måhända ej heller rättighet för staden att dela med sig därav till dylika väghållare. 1 Där vägarna väsentligen underhållas av fastighetsägare, kan alltså den situationen uppträda, att anslaget helt kommer gatuhållningen till godo. Från Gränna uppgives emellertid, att ordinarie bilskattemedel efter beslut av stadsfullmäktige till närmare hälften kommit väghållningsskyldiga fastigheter till godo.2 Rätt till väg- Den inskränkning i jordägares rätt att ensam disponera över sin egendom, va^giagnings0- s o m s e ( l a n gammalt existerat till förmån för väghållningsintresset, har för ämnen. landsbygdens vidkommande undergått viss förändring genom 1891 års lagstiftning. I stad torde fortfarande vara gällande bestämmelsen i BB 2 5 : 1 2 : »till landsväg må sand och ris tagas, där det närmast finnes», ävensom kungl. brevet den 25 november 1802 och kammarkollegii cirkulär den 5 april 1803, 3 kungl. brevet den 8 februari 1825 och kollegii cirkulär den 4 mars 1825 samt kungl. brevet den 16 februari 1838 och kollegii cirkulär den 12 april 1838. Hämtning av r i s, g r u s och s a n d får alltså ske både å offentlig och enskild egendom, såväl inägor som utmark, så snart detta kan ske utan verklig skada för jordägare. Företrädesvis bör dock utmark anlitas. Grus- och sandtäkten — ristäkten torde numera sakna betydelse åtminstone för städernas del — skulle, om man endast dömde efter ordalagen i BB 25:12, möjligen kunna anses avse ej blott såsom å landet underhåll utan även om- och nybyggnad av väg. Med hänsyn till ordalagen i de senare författningarna och till deras tilllämpning före tillkomsten av 1891 års väglag, 4 torde man emellertid ej kunna göra gällande att rätten kan utövas för annat än u n d e r h å l l av väg. I händelse av tvist prövar allmän domstol var och under vilka villkor hämtningen får ske, samt fastställer skälig ersättning, dock att, jämlikt kungl. kungörelsen den 2 juni 1905, efter medgivande av domänstyrelsen hämtning får ske utan ersättning å kronans jordbruksdomäner, såvitt angår vägunderhåll. Avskrivning eller avlösning av fastigheternas väghållningsbesvär torde medföra, att nämnda rättighet övergår å stadskommunen. 1 Jfr dock REUTERSKIÖLD, Sveriges grundlagar (1924 ff) s. 872: Väg- och gatuhållningsskyldiga fastighetsägare ha vid likställighetsöverenskommelserna betraktats såsom en slags menighet och deras sammanträde såsom »ett slags gemensam stämma eller, riktigare, en speciell form av allmän rådstuga med rösträtt begränsad till fastighetsägarne». Se ock SUNDBERG, Kommunal olikställighet i städerna s. 12: »Närmast torde de böra betraktas såsom en allmän rådstuga, bestående av stadens fastighetsägare under magistratens ordförandeskap.» — Man kan med dylik utgångspunkt göra gällande att fastighetsägarne i avseende å dylik skyldighet u t g ö r a stadskorporationen och alltså rätteligen äro berättigade till andel i automobilskattemedlen. Se häremot sid. 127 nedan. 2 Drätselkammaren 31 /? 1929. 3 Sid. 18 ovan. 4 Väglagskommitténs betänkande 1880 s. 162. Se ock sid. 18 ovan.

95 S t e n får jämlikt kungl. brevet den 29 april 1817 — utan ersättning — hämtas till allmänna byggnader, alltså även till vägbyggnader och väglagningar, å kronans allmänningar. Inordningen i 33 § av 1891 års väglag under bestämmelserna om väglagningsämnen torde ej ha avsett att upphäva rätten till sten till n y b y g g n a d av väg. 1 Innebörden av begreppet »kronans allmänning» var redan 1817 skäligen oklar. Vid bestämmande av vilka fastighetskategorier numera avses med sagda uttryck torde man få avskilja dels de kronans fastigheter, som disponeras för särskilda statsändamål (t. ex. boställen, akademihemman) eller av enskilda och menigheter (åborättshemman, krononybyggen, benådningshemman, städernas donationsjordar), dels ock kronoparker, i den mån de utgöra delar av mantalssatt eller skattlagd jord, som förut använts på ovan angivna, sätt. Föremål för rättigheten äro därför 1) de s. k. gamla kronoparkerna, som icke utgöra delar av i mantal satt jord (f. d. boställen m. m.), 2) kronoparker, som bildats av vid awittring avsatta kronoöverloppsmarker, 3) odisponerade kronoöverloppsmarker, 4) bergverksskogar (gruvallmänningar m. m.), 5) renbetesfjäll, 6) odisponerade holmar och skär (lagen om rätt till fiske 27/8 1896 1 §) samt möjligen ock 7) kronans flygsandsfält, i den mån dessa icke ingå i mantalssatt jord. 2 Genom kungl. kungörelsen den 2 juni 1905 har hämtning av sten utan ersättning för allmän vägs u n d e r h å l l medgivits även å 8) kronans jordbruksdomäner. Den kronojord, å vilken rätt till stenhämtning icke förefinnes, torde utgöras av kronoparker, som utgöra delar av i mantal satt jord (f. d. boställen o. dyh, de s. k. nya kronoparkerna), samt kronans flygsandsfält av enahanda ursprung. Ovan angivna kategorier av kronoegendom torde blott i mindre utsträckning vara representerade i städerna. De senaste årtiondenas inkorporeringar hava måhända något förändrat förhållandena, dock knappast i större omfattning. Stadgandet i 1734 års lag, BB 25:12, att till landsväg, närmast landsvägsbro, må av allmänning tagas v i r k e , som tarvas och utmärkt varder, torde avse de då befintliga socken-, härads- och landsallmänningarna, av vilka de förstnämnda enligt 1805 års skogsordning (§ 8) fingo uppdelas mellan delägarna samt de senare disponeras för läns- och häradsbornas behov. Sedan landsallmänningarna uppdelats på häraderna och det 1823—24 proklamerats, att häradsallmänningarna vore häradernas tillhörighet och skulle bibehållas odelade under allmän vård eller i detta skick överlämnas till intressenterna eller ock mellan delägarna fördelas, samt dessa allmänningar genom 1866 års skogsordning överlämnats till disposition av ägarna av i mantal satt jord i varje härad, torde tillämpningen av lagrummet vara avhängig av att allmänningslagets medlemmar äro identiska med de väghållningsskyldiga. 3 Då så icke numera är 1

Se not 3 nedan. Närmare motivering i förf:s »P. M. angående innebörden av begreppen 'kronans allmänning' i 33 § i lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande på landet samt 'kronans jordbruksdomäner' i kungl. kungörelsen den 2 juni 1905 angående rättighet till hämtning av väglagningsämnen från kronans jordbruksdomäner» (till 1929 års vägsakkunniga). 3 Väglagskommittén anför i motiveringen (s. 163) till sitt förslag (1880) ang. rätten till väglagningsämnen (§ 40, väglagen § 33), att kommittén icke avsett att göra någon ändring i stadgandena om rätt att från kronoallmänning taga sten för vägbyggnad och från h ä r a d s a l l m ä n n i n g erhålla virke för brobyggnader. »Men i de fall att större broar medelst landstingets vägkassa (enl. kommit2

96 fallet på landet, lärer stadgandet icke längre vara tillämpligt där. I § 11 av skogsordningen den 26 januari 1894 sägs ock, att av häradsallmännings avkastning först skall undantagas det virke, som erfordras till sådana broar och allmänna byggnader, som delägarna i allmänningen s j ä l v a bygga och underhålla. 1 Eventuellt inom stads område belägen del av dylik allmänning har uppenbarligen aldrig kunnat tagas i anspråk för stads väghållning. AndrajmAndra former av intrång i jordägares rätt över sin egendom innebära de ovan tjordägåres' o m f ö r m ä l d a för stad, jämlikt övergångsbestämmelserna till 1911 års skjutsrätt över sin stadga, kvarstående bestämmelserna i 1734 års gästgivareordning (p. 7) om Trmåu ™ r ö •> n i n g a v b u s k a r vid vägs sidor samt de både för land och stad gälaiimän väg. lande bestämmelserna om e x p r o p r i a t i o n av mark för vägändamål och om v å g r ä t t . 2 Såsom dylikt intrång kan man däremot icke betrakta förbudet att under viss förutsättning hava g r i n d över allmän väg. 3 Den rättsregel, som fått uttryck i bestämmelserna i 25 och 26 §§ väglagen angående byggnads avstånd från väg samt angående grop eller grav, som medför fara för vägens bestånd m. m., ävensom i 68 och 69 §§ angående s t ä n g s e l och s n ö s k ä r m torde icke gälla i stad. 4 InkorporeDen rättsverkan en stadsinkorporering medför för väghållningsbesväret å "äfvaghMi*11 ^ e t inkorporerade området är närmast, att lagen om väghållningsbesvärets utningsbesväret. görande på landet upphör att där äga tillämpning. 5 I stället torde de inom staden gällande reglerna för väghållningsbesvärets bestridande bliva tillämpb'ga, så vida ej Kungl. Maj:t annorlunda förordnar i sammanhang med inkorporeringsbeslutet. 6 Vederbörande väghållningsdistrikt torde vara skjddigt till staden överlämna allmänna vägar inom inkorporeringsområdet i laga skick, vid äventyr av skyldighet att ersätta staden de kostnader, som orsakats denna genom bristernas avhjälpande. 7 Den rätt, varmed mark, som disponeras för vägändamål, innehaves av kommun eller väghållningsdistrikt, övergår å staden.8 tens förslag) uppföras eller underhållas, hava kommitterade föreställt sig, att sistberörda rättighet endast skulle få utövas, försåvitt sådan bro vore belägen inom samma härad som allmänningen, men däremot icke virke från ett härads allmänning tagas till broar inom ett annat härad, enär sådant innebure ett ingrepp i det härads rättigheter, som ägde allmänningen.» 1 Jfr kammarkollegii u. uti. " / , 1892 ang. förslag till ny skogsordning: »Beträffande vidare vad kap. II § 11 stadgar därom, att av häradsallmännings avkastning skall undantagas det virke, som erfordras bl. a. till broar inom häradet, anser sig koll. böra framhålla, att då genom lagen ang. väghållningsbesyärets utgörande på landet delvis nya grundsatser i fråga om byggande och underhåll av bro vunnit tillämpning, berörda stadgande, som vilar på den i ämnet förut gällande lagstiftningens principer och oförändrat upptagits ur 1866 års skogsförordning, lärer böra bringas till full överensstämmelse med innehållet i åberopade lag.» 2 Sid. 28, 29 ovan. 3 Sid. 19 ovan. 4 _ R. Å. 1913 not. Jo. 4. Åstadkommande av avsett skydd för väg torde i stad förutsätta ersättning till vederbörande jordägare för skada eller intrång. Jfr s. 65 ovan. 3 Jfr N. J . A. 1906: 134. 6 Se sid. 55 ovan. ' N. ,T. A. 1926 s. 347 (Kungl. Maj:ts dom •/« 1926, Ö s t e r s u n d). Jfr R. Å. 1911 s. 30 ref. 14, N. J. A. 1911 s. 126 (ref. 49). 8 Se 5 § lagen den 13 juni 1919 om ordning och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik indelning. Då emellertid nämnda lag formellt icke gjorts tillämplig å väghållningsdistrikt, plägar mot lagrummet svarande föreskrift undantagslöst inryckas i inkorporeringsbesluten. Dylik övergång anses icke vara av beskaffenhet, att lagfart behöver av staden sökas iFastighetsregisterkommissionens meddelanden XXV nr 350).

97 A . Enligt regeln i 62 § av lagen om kommunalstyrelse i stad den 30 juni Besvärets 1930 — motsvarande F.K.S. § 57 (enl. lag 28 sept. 1928) 1 — alltså på sätt gälfördelnin9ler om allmänna kommunalutskylder, bestridas kostnaderna för b r o a r helt tos+Jnadlrwu i 110 städer, till större delen i den 111 :e, Sala, och till nära hälften i den 112 :e, Trollhättan. Underhållet av den enda bron i den 113:e, Nässjö, en vägbro över järnvägen, besörjes av kungl. järnvägsstyrelsen. 2 Enligt förstnämnda grund — reglerna för allmänna kommunalutskylder — bestridas kostnaderna för väghållningsbesväret i ö v r i g t i följande 77 städer: Stockholm; Stockholms län: Sundbyberg (inga vägar), Djursholm (inga vägar), Lidingö, Norrtälje, Östhammar (numera inga vägar), Öregrund 3 ; Uppsala län: Enköping; Södermanlands län: Katrineholm, Eskilstuna, Mariefred, Trosa; Östergötlands län: Linköping, Norrköping, Motala, Mjölby; Jönköpings län: Huskvarna, Nässjö (stadens enda vägbro 26.7 meter lång, underhålles enligt uppgift av kungl. järnvägsstyrelsen), Värnamo (inga vägar), Vetlanda, Eksjö, Tranås; Kronobergs lån: Växjö; Kalmar län: Kalmar, Oskarshamn, Västervik, Vimmerby, Borgholm (inga allmänna vägar före 1930); Gotlands län: Visby; Blekinge län: Karlskrona, Ronneby, Karlshamn, Sölvesborg; Kristianstads län: Kristianstad, Ängelholm, Hässleholm (inga vägar) ; Malmöhus län: Malmö, Lund, Landskrona, Hälsingborg, Eslöv, Ystad, Trälleborg, Skanör med Falsterbo; Hallands län: Falkenberg 4 ; Göteborgs och Bohus län: Göteborg, Mölndal, Marstrand (inga vägar), Uddevalla, Strömstad; Älvsborgs län: Vänersborg, Trollhättan (broar om 142 längdmeter underhållas av kungl. vattenfallsstyrelsen, om 131.6 meter av staden), Alingsås, Ulricehamn; Skaraborgs län: Mariestad, Hjo, Tidaholm, Falköping; Värmlands län: Kristinehamn, Arvika; Örebro län: Örebro, Nora, Lindesberg; Kopparbergs län: Avesta, Ludvika; Gävleborgs län: Gävle, Söderhamn; Västernorrlands län: Härnösand, Sundsvall, Sollefteå, Örnsköldsvik; Jämtlands län: Östersund; Västerbottens län: Umeå, Skellefteå; Norrbottens län: Luleå, Boden, Haparanda. Av ovan angivna städer hava följande (25) tillkommit efter 1862 och i följd därav väghållningsbesväret alltid bestritts av stadskommunen såsom sådan: Sundbyberg, Djursholm, Lidingö, Katrineholm, Mjölby, Motala, Huskvarna, Nässjö, Värnamo, Vetlanda, Tranås, Ronneby, Hässleholm, Eslöv, Trälleborg, Mölndal, Lysekil (fr. o. m. 1909), Trollhättan, Tidaholm, Arvika, 1

Före ändring genom lag ; - Anledningen till järnvägsstyrelsens åtagande torde hava varit nödvändigheten att för trafikens obchindrade fortgång framdraga vägen i plan över järnvägslinjen. Jfr R. Å. 1930 not. K. 93. 3 Enligt LINDH S. 85, 88, 94 ålåg (1915) väghållningsskyldigheten fastighetsägarne, men stadsstyrelsen (20/9 1930) uppgiver, att underhållet redan år 1842 ålegat staden med undantag för snöskottning, som år 1904 övertagits av staden. Enligt uppgift 2«l9 1852 av magistraten till stadsbeskattningskommittén bestreds visserligen kostnaden för väghållning av stadskassan men uttaxerades å gårds- och tomtägare för stadskassans räkning. 4 I Falkenberg underhålla på grund av »gammal hävd» fastighetsägare två vägar utom stadsplan om resp. 3 700 och 1 610 meter samt en väg inom stadsplan om 2 340 meter. Dessa vägar, som uppgivas hava huvudsakligen tillkommit såsom utfartsvägar för vederbörande fastighetor »samt till tjänst för allmänna samfärdseln», (drätseldirektören 2, /io 1930, magistraten sa / 10 1930), äro sannolikt att betrakta såsom enskilda. 7—312349

98 Avesta, Ludvika, Sollefteå, Örnsköldsvik, Boden. Uttrycklig bestämmelse härom har sedan år 1908 meddelats vid eller efter stadsrättigheters meddelande utom beträffande Boden (k. br. 13/12 1918), som redan såsom municipalsamhälle utgjorde eget väghållningsdistrikt. — I följande (12) synes väghållningsbesväret redan före 1863 hava varit en kommunens gemensamma angelägenhet: Eskilstuna, Trosa, Oskarshamn, Vimmerby, Borgholm, Karlskrona, Kristianstad, Landskrona, Uddevalla, Söderhamn, Härnösand, Haparanda. Till gruppen kan ock räknas Marstrand, som icke ägde allmänna vägar, och möjligen även Öregrund samt någon annan stad, där likställighetsöverenskommelsen giver rum för tvekan, huruvida sådan redan gällde i avseende å vägväsendet eller ej. (Städernas antal var vid 1863 års ingång 89.) I följande städer (9) synes avveckling av det förut fastigheter åvilande väghållningsbesväret hava skett utan Kungl. Maj:ts medverkan: Öregrund (vinterväghållningen fr. o. m. 1904), Mariefred (1912), Västervik (successivt efterskänkt under 1900-talet), Ulricehamn (vinterväghållning 1860-talet, övrig väghållning 1922), Mariestad (1904), Lindesberg (1870), Gävle (1923), Sundsvall (1907 partiellt efterskänkt i Sidsjö och Böle, besväret i övrigt i Sidsjö och Böle ej utkrävt sedan 1922, fastighetsskatt å 2,500 kronor av fastigheterna i stadens övriga område till väghållningen avskriven 1915 av stadsfullmäktige). Härtill kommer Hedemora (1931, såväl besvär som vägskatt) . B. Enligt samma regel bestridas helt kostnaderna för väghållningsbesväret, men med b i d r a g u n d e r e n ö v e r g å n g s t i d a v a v g i f t e r f r å n f a s t i g h e t e r i följd av ännu ej slutförd avskrivning av besväret, i 5 städer: Söderköping (till 1946, 10 öre per 100 kvm jord), Jönköping (t. o. m. 1945, 1921—25 5 öre, 1926—30 4 öre, 1931—35 3 öre, 1936—40 2 öre och 1941—45 1 öre per 100 kronors taxeringsvärde), Laholm (t. o. m. 1931 3 öre per 100 kronors taxeringsvärde), Kungsbacka (t. o. m. 1932 1 krona 25 öre årligen per längdmeter, vägarna numera övergått till gator), 1 Filipstad (t. o. m. 1938 »avlösning» av besväret mot fastighetsägarnes erläggande av 1 kr. 53 öre per vägtal med rätt för de betalningsskyldiga att fördela denna likvid på 10 år, 1929—1938), i sistnämnda två städer utan medverkan av Kungl. Maj:t. C. Enligt samma regel bestridas helt angivna kostnader, men med b i d r a g av s t ä n d i g a f a s t i g h e t s s k a t t e r på grund av verkställd avlösning av fastigheterna åvilande väghållningsbesvär, i 8 städer: a. fixa totalbelopp att utdebiteras efter 1. fastighetsvärden: Strängnäs (4 900 kr.), Piteå (1 200 kr., enl. uppg. i medeltal 1925— 29 1253 kr.). 2. fastighetsareal (se nedan under D. a. 2). i Jfr sid. 48 ovan (under B). Avgiften först utgående med 1 krona per längdmeter men sedermera jämkad till 1 krona 25 öre per meter (drätselk. 1B/5 1931).

99 b . fasta kvoter efter 1. tomtetal: Askersund

(kr.

7:5G)1

(jfr nedan under D. a. 2). 2. areal (se nedan under D. a. 2). 3. taxeringsvärden: Södertälje (kr. 1:25 per 1000 kr. taxeringsvärde eller per skattekrona av jordbruksfastighet 2:08, av skogsfastighet 3: 12, av annan fastighet 2: 50), Simrishamn (75 öre per skattekrona), Åmål (34 öre per skattekrona), Karlstad (kr. 4:50 per 1000 kr. eller 7:50 per skattekrona för jordbruksfastigheter och 11:25 för skogsfastigheter; k r . 2: 25 per 1 000 kr. eller 4: 50 per skattekrona av andra fastigheter), 2 Falun (2 öre per 100 kr. eller 33V3 öre per skattekrona av jordbruks-, 50 öre av skogs- samt 40 öre av annan fastighet, nya fastigheter erlägga vägskatt i den mån de bliva taxerade). ( J f r vidare nedan under D. a. 2.) c. Varierande kvoter (se nedan under D. a. 2). D . Väghållningsbesväret åvilar delvis staden, delvis — enligt 63 § 2 mom. L.K.S. (§ 58 mom. 2 F.K.S.) — fastighetsägare i 21 städer. 3 a. väghållning sommartid: 1. bestrides och bekostas av staden utan särskilda bidrag (13): Vaxholm (11 109 m.), Sigtuna (910 m.), Nyköping (7 160 m. i inkorp. omr.), Torshälla (163 m.), Vadstena (282 m.), Skänninge (1 270 m.), Gränna (398 m.), Kungälv (alla vägar, 4 100 m.), Skövde (14 900 m.), Sala (6 296 m., varav brolängd 65 m.), Köping (10 450 m. 4 i f. d. Köpings socken samt alla broar och räcken därstädes, jfr C. b. 2 ovan), Arboga (5 880 m., varav 2 180 inom stadsplan), Hedemora (793 m.). 2. bestrides av staden med bidrag av ständiga fastighetsskatter ( 6 ) : Halmstad (75 öre per 1 000 kr. taxeringsvärde eller 1: 50 per skattekrona för annan fastighet än jordbruks- och skogsfastighet), Varberg (6 700 m., 1700 kr. att fördelas efter fastighetsareah), Skara (varierande kvot å jordbruksfastigheter i förhållande till stadens egna kostnader, V» av den för varje period uppskattade kostnaden; 1925—26 kr. 1 5 0 0 : — , 1927—29 kr. 4 7 5 0 : — ) , Västerås (varierande kvot å jordbruksfastigheter = angränsande väghållningsdistrikt., Tuhundra härad), Köping (6 973 m. utom och 11 960 m. inom stadsplan å stadens gamla område, 6 kr. per hektar av icke tomtindelad jord), 4 Säter (kr. 3 : — av en var av de gamla stamtomterna). 1 Med uppsägningsrätt för staden. Avlösning av besväret för fastigheterna synes ha ägt rum utan Kungl. Maj:ts medverkan. 2 Frågan om (successiv) avskrivning beroende på Kungl. Maj:ts prövning. 3 I de angivna väglängderna inräknas ej broar utom för S a l a och H e d e m o r a. Jfr ovan s. 97. 4 R. A. 1925 s. 179 (ref. 60); väglängd för hela staden i detta rättsfall uppgiven till 36 339 m. men av magistraten i augusti 1930 till 48 497 m., varav dock 11 960 m. inom stadsplan, som ännu ej genom-

100 3. bestrides av staden, men kostnaderna utdebiteras å fastighetsägare ( 3 ) : Gränna (2 257 m.), Borås (50 430 m.), Sala (2 130 m.). 4. bestrides av fastighetsägare in natura ( 1 2 ) : t Vaxholm (kronan 5 600 m.), 1 Sigtuna (3 600 m.), Nyköping (3 460 m. i gamla området), Torshälla (6172 m.), Vadstena (5 497 m.), Skänninge (9 500 m.), 2 Varberg (1216 m., en väg), Skövde (kronan för försvarets räkning, vägstycken om tillhopa 1 119 meter å tre olika vägar), Sala (26 361 m., varav brolängd 30 m.), Köping (18 916 m.3 f. d. Köpings socken), Arboga (9 871 m.), Hedemora (10 805 m., varav brolängd 12 m.). 4 b. vinterväghållning 1. bestrides av fastighetsägare vare sig in natura eller genom entreprenad ( 1 2 ) : Vaxholm (snöskottning och bortforsling av snö), Sigtuna (i förhållande till väglott), Nyköping (ploglag), Torshälla (ploglag), Skänninge (1400 m., ploglag), Gränna, Halmstad (1 520 m. å norra utfartsvägen), 5 Skara,6 Sala (28 461 m.), Köping (i den inkorporerade f. d. Köpings socken, ploglag), 7 Arboga (entreprenad = a ovan), Säter (bortforsling av snö). 2. bestrides av fastighetsägare, men viss ersättning utgår ur stadskassan ( 2 ) : Kungälv, Västerås. 3. bestrides och bekostas av staden (13): Vaxholm (snöplogning), Sigtuna (i förhållande till väglott), Nyköping, Torshälla, Vadstena, Skänninge (1270 m.), Varberg, Borås, Sala (6 296 m.), Köping (gamla stadsområdet), Arboga ( = o v a n ) , Säter (snöplogning), Hedemora. E. Väghållningsbesväret åvilar helt särskilda väghållningsskyldiga fastigheter men fullgöres genom stadens försorg på entreprenad, och kostnaderna utdebiteras å de väghållningsskyldiga ( 1 ) : Uppsala (9 600 m.). 8 förts. Avdrages sistnämnda belopp, återstår 36 537 m., vilket i det närmaste överensstämmer med R. A. 1925. 1 En väg å den med Vaxholm inkorporerade Rindön har enligt uppgift anlagts av kronan såsom militärväg, sannolikt redan i början av 1800-talet. Den är numera av större betydelse för den allmänna samfärdseln, för vilken den anses oundgängligen nödvändig, än för försvaret men underhållas fortfarande av kronan, dock icke på ett för allmän väg tillfredsställande sätt. 2 Frågan om stadens övertagande av skyldigheten aktuell. 3 R. Å. 1925 s. 180 (ref. 60). 4 Skyldighetens övertagande av staden fr. o. m. 1931 beslutad av Sfme 9/i0 1930. I staden synes för närvarande utdebiteras »vägbyggnadsmedel» under två titlar, »jordskatt» och »vintervägmedel», vilka även avses med Sfmes beslut, men har länsstyrelsen i Falun på anförda besvär genom utslag 6 /i» 1929 undanröjt dylik debitering, »enär till stöd för överklagade debiteringsåtgärden icke kunnat åberopas lag eller allmän författning, varigenom staden berättigas upptaga ifrågavarande vägbyggnadsmedel.» Ärendet är på grund av besvär av staden f. n. beroende på Kungl. Maj:ts prövning (Reg.R:n, finansdep. R. 41/1930). Jfr s. 48, 98 ovan. 6 Jfr sid. 48 ovan. 6 Trots att staden enligt den av Kungl. Maj:t '/io 1921 fastställda överenskommelsen övertagit »underhållet av stadens allmänna vägar» och därvid undantag ej gjorts för vinterväghållningen, uppgives numera (sept. 1930), att snöskottning utgöres genom naturaprestation. ' Se sid. 91 ovan. 8 Jfr sid. 42 not. 3 ovan. I sept. 1925 träffades mellan vägkommitterade och staden överenskom-

101 F . Väghållningsbesväret bestrides i Lidköping dels av stadskommunen (för nya stadens väghållningsområde), dels (i gamla stadens område) med avkastningen av särskilda tillgångar. Väghållningskostnaderna — jämte kostnader för stensättning av vissa gator och avgifter till brokassan — hava här sedan gammalt bestritts ur »gamla stadens skogskassa», som bildats av avkastning från en förut gårdarna i gamla staden gemensamt tillhörig skogstrakt. Denna skog tillhör numera på grund av en Göta hovrätts lagakraftvunna dom den 19 juni 1903 staden, såvitt angår de på största delen av gårdarna belöpande andelarna. E t t mindre antal gårdar, vilkas ägare, efter förd talan mot nämnda dom, vunnit ändring däri genom Kungl. Maj:ts dom den 14 dec. 1906, 1 torde emellertid fortfarande äga andel i skogen och därmed i kassan. Enligt uppgift har för dessa ägare avkastningen från respektive skogslotter tidigare överstigit på dem belöpande kostnader för väghållning och överskottet utdelats. För närvarande föreligger i skogskassan brist, som amorteras, varför utdelning ej förekommit de sista åren. I de områden, som komma att i framtiden i n f ö r l i v a s med städer, lärer väghållningsbesvärets bestridande, så länge nuvarande ordning äger bestånd, komma att bero på bestämmelserna i Kungl. Maj:ts beslut om införlivning. Man torde dock kunna förutsätta, att dessa i görligaste mån komma att så avfattas, att skyldigheten lägges å den införlivande stadskommunen såsom sådan. Grunderna för uttaxering av vägskatt, där sådan förekommer, hava ovan Vägdelningsangivits. Där väghållningen fortfarande åligger fastigheter, vare sig skyl- s r n n er ' digheten utgöres in natura eller genom staden såsom entreprenör, gälla i olika städer olika regler för skyldighetens fördelning, i Sigtuna uppskattade värdet av den mark de väghållningsskyldiga fastigheterna erhållit vid skifte (förening om vägdelning den 5 september 1861), i Uppsala tunnlandtalet i åker (kungl. brev den 24 oktober 1787), i Nyköping arealen av respektive fastigheters åker, äng och hagmark, sistnämnda ägoslag dock »reducerat i förhållande till sin beskaffenhet» (Kbfdes utslag den 31 december 1881, vägdelning 1891—92), i Torshälla tunnlandtal öppen jord (»gammal hävd», samma regel gällande 1781), i Skänninge de väghåUningsskyldiga fastigheternas »uppskattningsvärde, vunnet dels efter gradering, dels efter taxeringsvärden» (vägdelning 1910), i Vadstena varje fastighets »taxeringsvärde» eller 6-gradiga tunnlandstal (överenskommelse 1827, vägdelning 1902, kungl. brev den 29 juni 1906), i Gränna tomt- eller jordenheter, av vilka fyra heltomter, 18 kvarnmarksstycken, en åtting och löningsjorden i dess helhet svara mot varandra (44 % av underhållet belöper på tomter och löningsjordar, 47 % på åttingsjorden och 9 % på kvarnmarksstycken och lägenheter, föreningar 1839 och 1928), i Varberg överenskommelser vid avstyckning (den ifrågavarande vägsträckan, Gödestadsvägen, underhölls vid melse därom, att staden skulle för en tid av 10 år fr. o. m. 1 / I0 1925 övertaga vägunderhållet mot att under nämnda tid till staden årligen inbetalades 13 000 kronor, motsvarande årskostnaderna för vägunderhållet vid tidpunkten för överenskommelsen allt under villkor att, därest stadens kostnader för underhållet, frånsett stensättning, under närmaste 10 år ej uppginge till 130 000 kr., räntor oberäknade, fyllnadsbeloppet skulle på lämpligt sätt gottgöras de väghåUningsskyldiga (drätselkammaren »/, 1929). 1 N. J. A. s. 550 (ref. 231).

102 dess indelning till underhåll 1809 av en enda egendom, varifrån avstyckningar sedan skett), i Borås fastighetstaxeringsvärden, i Sala dels tomtetalet för stads- eller bergsmansjorden, dels kapplandstal (ytmått för gruvfrälsejorden (vägdelning 1903—09; R.Å. 1912:22), i Arboga dels areal för tomter och annan jord för vissa vägar, dels fastighetstaxeringsvärden för andra vägar. Enligt 1925 års »överenskommelse» angående väghållningsbesvärets utgörande i Köping skall i stadens nya område (den inkorporerade Köpings socken) 1891 års väglag i tillämpliga delar lända till efterrättelse vid vägdelning. 1 I Hedemora har vägdelning skett efter uppskattad kvadratrev. Anläggning av ny eller omläggning av gammal väg till ny sträckning torde, i de städer där väghållningsbesväret fortfarande åligger fastighetsägare, regelmässigt påkalla v ä g d e l n i n g , vilken jämväl skall, sedan erforderlig förrättning hållits, jämlikt kungl. kungörelsen den 27 november 1845 (angående vissa föreskrifter i anledning av vad om jords och lägenhets avstående för allmänt behov är vordet förordnat) beslutas av Kungl. Maj:ts befallningshavande. Där vägdelningar förekommit, ha de i allmänhet verkställts av lantmätare 2 (Sigtuna, Nyköping, Torshälla, Vadstena, Söderköping, Skänninge, Gränna, Visby, Halmstad, Uddevalla, Västerås, Sala, Hedemora) eller magistraten med biträde av lantmätare, i något fall av stadsingenjören, drätselkammaren eller »delägarna själva», d. v. s. genom överenskommelse. En viss frihet härutinnan torde fortfarande förefinnas jämlikt kungl. brevet den 18 november 1789. Stundom har vägdelning ägt rum i samband med skifte (delning 1809—10 av Varbergs stads utmark å tomterna). Där vägdelning fastställts av särskild myndighet, har denna varit Kbfde eller magistraten (»rådhusrätten»). 3 Jämlikt de ännu för stad gällande äldre författningarna bör otvivelaktigt sådan förrättning underställas Kbfdes prövning. 4 Då f a s t i g h e t s t y c k a t s , har i fråga om de särskilda delarnas väghållningsskyldighet förfarits på olika sätt. I somliga städer har väghållningsskyldigheten för väglotten efter styckningen fortfarande ålegat stamfastigheten. Så upplyses för Arboga,* att vid avstyckningar bestämmelser om vägunderhållet mera sällan inryckts i köpebreven utan stamfastigheten fått behålla hela sin väglott, ehuru fastighetens taxeringsvärde ofta ej varit större än de avstyckade lägenheternas. Dessa olägenheter kunde visserligen regleras genom ny vägdelning. Men lotterna bleve därigenom allt mindre. Väglotter funnes, som ej vore längre än ett par decimeter. Då väghållning ägde rum in natura, komme under sådana förhållanden vägarna ej att motsvara tidens krav. I andra fall har skyldigheten fördelats efter delfastig1

Jfr sid. 91 ovan (R. Å. 1925 ref. 60). Lantmätare äro jämlikt lantmäteriinstr. n / u 1927 (52 §) skyldiga åtaga sig dylika förrättningar. Jfr lantm.taxan 25 / u 1927 (36 §). 2

4 LINDH S. 95.

Se t. ex. Kungl. Maj:ts beslut "!, 1906 ang. vägdelningsförrättning i V a d s t e n a (civildep.). Så har ock enligt magistratens uppgift skett i K ö p i n g (efter 12/2 1926) med vägdelnings verkställande av lantmätare men däremot ej vid 1903—09 förrättad vägdelning i S a l a (R. A. 1912 s. 25—27). • 3 Drätselkammaren =3/, 1929.

103 heternas taxeringsvärden eller arealer. Sämjedelning har förekommit i vissa städer, i en stad samfällt underhåll, i en annan ha de särskilda delarnas ägare gemensamt svarat för underhållet av styckad fastighets väglott. I en tredje ha delägarna, själva fördelat underhållet sig emellan. 1 Rörande grunder för g r a d e r i n g av vägar torde inga föreskrifter, som' äro gällande för stad, vara meddelade, men givet är, att de i 1891 års väglag 43 § meddelade föreskrifter 2 analogivis böra komma till användning. Enligt en av Kungl. Maj:t den 12 februari 1926 fastställd överenskommelse om väghållningsbesvärets utgörande i Köping skall i stadens nya område (f. d. Köpings socken) i fråga om vägdelningen 1891 års väglag lända till efterrättelse. 3 Då fastighets väglott övergått till g a t a eller eljest u p p h ö r t a t t v a r a a l l m ä n v ä g , synes i allmänhet fastigheten ha befriats från sin väghållningsskyldighet. 4 Dylik befrielse lärer emellertid kunna utgöra skäl för ny delning av återstående vägar. I den mån fastigheternas väghållningsskyldighet upphör, torde bestående vägdelning därmed sättas ur kraft. 5 D å Kbfde har att fastställa vägdelning, torde han ock äga pröva, huruvida ändring i fastställd vägdelning må ske, och åligger det lantmätaren, när vägdelningsförrättning avslutats, att insända densamma för f a s t s t ä l l e l s e . 6 Klagan över Kbfdes beslut anföres i den ordning, som är stadgad för ekonomimål (kungl. förordn. den 14 december 1866). 7 Men även över förrättningsmannens beslut torde besvär kunna anföras hos Kbfde. I brist på erforderligt stadgande torde man få anse, att besvärsrätt föreligger intill dess Kbfdes beslut blivit meddelat. 8 Den frihet från väghållningsbesväret, som i stad på grund av prästerska- Frihet från pets privilegier tillkommer viss e c k l e s i a s t i k b o s t a l l s j o r d (»bi>e3vare • skops-, präst-, läsemästare- och klockargårdar»), har i och med kommunalisering av besväret upphört i de flesta städer. Djdik jord är jämlikt kommunalskattelagen den 28 september 1928 skattskyldig till kommunens gemensamma utgifter i likhet med annan fast egendom. Likställighetsprincipen i 1862 års kommunallagstiftning för stad innebar ju ock, att de kommunala utgifterna i sin helhet skulle bäras av alla kommunala skatteobjekt, vare sig de förut åtnjutit befrielse från visst besvär eller icke. I den mån däremot sådant besvär fortfarande åvilar fastigheter och icke genom giltig likställig1

2 LINDH S. 95—96.

»Vid vägs gradering skall hänsyn tagas till dels vägens egenskap av lands- eller bygdeväg, dels olika beskaffenhet av mark, varöver vägen går, dels tillgång till och antaglig kostnad för sand, grus eller annat ämne, varmed vägen underhållas kan, dels behovet av skyddsvärn, dels trafikens omfattning och den därav föranledda större eller mindre slitning av vägen, dels ock andra omständigheter, som under en längre fortgående tid må kunna på vägunderhållet inverka, så att, där större svårigheter i en eller annan av dessa delar möta, skälig minskning i vägens längd däremot beräknas.» Ang. vägs gradering i stad enligt väglagens regler se R. Å. 1912 s. 27 ( S a l a). 3 R. Å. 1925 ref. 60. 4 LINDH S. 96 (Ulricehamn) Ang. N y k ö p i n g so nedan sid. 117. 6 Sedan väghåUningsbesväret i F i l i p s t a d övertagits av stadskommunen, har Kbfde genom resolution "/,„ 1930 på hemställan av stadens magistrat »till all kraft och verkan upphävt» dittills gällande vägdelning å stadens allmänna vägar. 6 Väglagskommitténs betänkande 1880 s. 180. ' Väglagskommitténs betänkande 1880 s. 180. » Se K. F. ang. fatalier i politi- och ekonomimål '»/i 1759 (ingr. 3 §, MODÉE VII: 4868) samt ovannämnda K. F. 14/12 1866.

104 hetsöverenskommelse 1 eller eljest annorlunda stadgats, äga privilegierna fortfarande giltighet. En år 1827 träffad överenskommelse, att landsvägshållningsskyldigheten inom Vadslena stads område skulle fördelas på all såväl enskild som löningsjord efter varje lotts taxeringsvärde (eller 6-gradiga tunnlandstal) med undantag för prästerskapets, ansågs gällande vid laga delning av vägarna år 1902 (Kungl. Maj:ts beslut 29/e 1906). Enligt uppgift tillämpas privilegiet fortfarande i Sigtuna (magistraten 23 juli 1930), Strängnäs (magistraten aug. 1930), Köpings stads nya område (f. d. Köpings socken, magistraten 5 sept. 1930), Arboga (magistraten aug. 1930), men i Vadstena blott för kyrkoherdebostället (magistraten aug. 1930), samt i c k e a l l s i Nyköping (magistraten 1 aug. 1930), Torshälla (magistraten 4 aug. 1930), Skänninge (magistraten 30 juli 1930), Borås (magistraten 5 aug. 1930), Sala (magistraten 29 aug. 1930) och Hedemora (stadskassören 1 okt. 1930). För Norrköping uppgives (magistraten 30 juni 1930), att ecklesiastika boställen såsom skattefria äro helt frikallade från väghållningsbesväret. Då denna kommunala skattefrihet får anses bero på feltolkning av gällande lag, torde förhållandet sakna betydelse. Det kan måhända med visst fog göras gällande, att såvitt angår prästlönejord, för vilken 1910 års prästerliga lönelagstiftning trätt i tillämpning, privilegierna ej längre äga tillämpning, och att alltså den privilegiefrihet, som åtnjutits av prästen-boställshavaren, ej kan åberopas för en arrendator av ett löneboställe. En dylik verkan har emellertid ej i rättspraxis tillerkänts sagda lagstiftning. 2 På enahanda sätt som väghållningsskyldigheten in natura böra givetvis avgifter, vilka utgöra ersättning därför, behandlas. 3 Genom Kungl. Maj:ts utslag den 15 april 1929 har ock förklarats, att vissa inom Västerås stad — där ständig vägskatt utgår — belägna, biskopen och domkyrkosysslomannen 1 I fall då fråga är om uppgivande av ett kyrklig jord tillkommande privilegium, lämnas numera medgivande i den i R.F. § 114 stadgade ordningen. F.K.S. medförde i och för sig ingen inverkan på detta privilegium, så mycket mindre som den tillkommit i den ordning, som stadgas i R.F. § 89. Men man torde med fog kunna göra gällande att, i den mån väghållningsskyldigheten övertagits av stadskommunen (stadskassan) och besväret såsom sådant försvunnit — jämväl för andra fastigheter — förutsättningarna för privilegiets ekonomiska värde upphört. (En sak för sig är att kostnaderna i annan form, genom kommunaldebetsedeln, kommit att vila även å ecklesiastik jord.) Dylik kommunalisering hade skett redan före 1862 utan att privilegierna ansågos kränkta, och riksdagens beslut om den skrivelse (nr 95/1863), som ledde till 1863 års likställighetscirkulär liksom de olika kungl. likställighetsresolutionerna, synes icke hava förutsatt, att de prästerliga privilegierna berördes av genomförande av en fullständig kommunal likställighet. (Förslaget om dylik skrivelse, som bifölls av riksdagen genom tre stånds beslut, hade avslagits av prästeståndet men icke därför att privilegierna ansågos berörda.) 2 R.Å. 1925 s. 198 (ref. 66); skyldighet att deltaga i byggnad och underhåll av prästgård: Enär jämlikt prästerliga privilegierna och lagen 6/6 1909 angående skyldighet att deltaga i kostnad för byggande och underhåll av prästgård prästerskapet vore för sina präste- och kapellansgårdar befriat från deltagande i sådan kostnad samt den omständigheten, att ifrågavarande boställen numera efter inträdd ny lönereglering i pastoratet utarrenderats för pastoratets räkning, icke vid det förhållande, att prästerskapets i pastoratet löner skulle gäldas av bl. a. avkomsten av samma hemman, kunde anses medföra rubbning i den sålunda stadgade befrielsen etc. So häremot Betänk. 31 /i 2 1929 rörande nya grunder för lagstiftningen om prästerskapets avlöning och förvaltningen av den därtill anslagna egendomen I s. 350 ff. 2 Beslut att påföra fastighet, som varit frikallad från väghållning, hus- och tomtskatt, som utgjorde ersättning för avskriven dylik skyldighet, undanröjt. Se närmare LAKSSON, Inkorporeringsproblemet II s. 700 (F a 1 k e n b e r g).

105 samt församlingsprästerskapet i Västerås anslagna lönejordar vore fria från väghållningsbesvär. 1 Enligt en i Strängnäs träffad, den 23 maj 1930 av Kungl. Ma,j:t fastställd likställighetsöverenskommelse skall väghållningsbesväret, från vilket ecklesiastika boställen varit befriade, avlösas mot erläggande av vägskatt av de d i t t i l l s väghållningsskyldiga fastigheterna, btand vilka ecklesiastika boställen alltså ej ingå. Frihet från »vägskatt» åtnjutes också av ecklesiastik jord, förutom i Västerås och Strängnäs, i Södertälje (kungl. brev den 26 februari 1875) och Jönköping, där friheten uppges omfatta även »publika byggnader, tillhörande kronan», 2 men däremot till synes e j i Söderköping, Simrishamn, Halmstad, Varberg, Åmål, Skara, Karlstad, Askersund, Falun och Säter samt (beträffande klockarjord och kyrkoherdes ämbetsgård) ej i Köpings gamla område. Från Filipstad, Laholm och Kungsbacka saknas uppgifter. I Piteå, där vägskatt utgår, synes ej finnas privilegierad jord. I vissa städer hava offentliga byggnader, avsedda för rättsvård, förvaltning eller undervisning, varit fritagna från deltagande i väghållningsbesväret. 3 Dessa fastigheter torde jämväl hava varit befriade från utgörande av allmänna kommunalutskylder, varför vid kommunalisering av väghållningsbesväret någon ändring för desamma icke inträtt. 4 Vid en jämförelse med förhållandena vid 1863 års ingång i de dåvarande 89 Likställigstäderna och nu rådande läge faller i ögonen, huru ofullständigt den likstäl- liet ^ r s an ^e 011 lighet, som då åsyftades, realiserats i avseende å väghållningsbesväret. Av de nuvarande 113 städerna hava 25 tillkommit efter 1862, och i 12 eller 13 av de gamla rådde dylik likställighet redan vid denna tidpunkt. Av de 76 städer, där likställighet ej gällde, har sådan fullständigt genomförts blott i 39, något mer än hälften av antalet. Av de likställighetsöverenskommelser, som genomförts de sista två årtiondena (15), hava blott 5 lett till fullständig likställighet; av dessa 5 hava 4 tillkommit utan Kungl. Maj:ts medverkan. Realiter har emellertid den allra största delen av naturabesväret avvecklats. Sommarväghållning åligger fastigheter till blott 166 492 meter eller c:a 9 procent av städernas sammanlagda vägnät, 1 860 151 längdmeter, vinterväghållning till 93 678 meter eller c:a 5 procent.0 Ofta lämna likställighetsöverenskommelserna rum för tvekan rörande omf a t t n i n g e n a v l i k s t ä l l i g h e t e n . Där denna anges omfatta såväl 1 R.Å. 1929 ref. 31. Fastigheterna, belägna inom med Västerås inkorporerade områden, hava tidigare varit väghållningsskyldiga å landet, men de för staden gällande grunder, enligt vilka ecklesiastikstaten på lön anslagen jord är fri, hava ansetts vara tillämpliga å dem. 2 Stadens ombudsman 5/B 1930. Såsom exempel å publika byggnader nämnas hovrättshuset, länsresidenset, straffängelset, telegrafverkets byggnad, artilleriregementets kaserner och riksbanken. Jfr nedan not. 3. 3 Kungl. res. »•/,,, 1875, Jönköping, rådhus, läroverkshus, tull- och packhus (W. 471). Jfr not. 2 ovan. Kungl. brev •»/, 1875, Södertälje, förutom ecklesiastikstatens, kyrkans, fattigvårdens och skolors fastigheter samt kanalområdet. 4 Kommunalskattelagen 24 / 9 1928: 5 § 1 mom. »Från skatteplikt till fastighetsskatt undantagas d) statens samt kommuns eller annan menighets byggnader för allmän styrelse ooh förvaltning ävensom för kultur- eller rättsvård, ordning eller säkerhet, fattigvård, barnavård, sundhetsvård, religionsvård eller undervisning. » ' Enligt uppgift år 1920 ålåg då fastigheterna i städerna väghållning å 173 726 längdmeter eller till c:a 11 % av vägnätets längd. SFT 1921 s. 4, 5. Jfr sid. 133 nedan.

106 nybyggnad som underhåll eller endera undantages helt eller delvis, lärer tvekan visserligen ej uppkomma. Ej heller är sådan motiverad beträffande brohållning, som numera blott i Sala och Hedemora torde vara indelad på fastigheter. Kungl. vattenfallsstyrelsen håller visserligen vissa för allmän trafik öppna broar i Trollhättan och kungl. järnvägsstyrelsen en vägbro i Nässjö, men detta beror på särskilda skyldigheter, som äro äldre än stadsbildningarna,. eller på frivilligt åtagande. Den färjhållning, som fortfarande uppehälles, ombesörjes av vederbörande stadskommuner. I tvivelaktiga fall, där den faktiska tillämpningen icke giver ledning för avtalets tolkning, borde man måhända falla tillbaka på en restriktiv tolkning av överenskommelsen. I samtliga de svar, som från vederbörande stadsmyndigheter inkommit å ett av 1929 års vägsakkunniga utsänt frågeformulär, har emellertid nekande besvarats frågan, huruvida vid avlösning eller avskrivning av fastigheters väghållningsbesvär viss del (t. ex. nybyggnads- eller anläggningsskyldighet) lämnats oberörd, utan att detta uttryckligen angivits. I Halmstad, där den år 1867 fastställda likställighetsöverenskommelsen angiver sig avse bl. a. »underhåll av vägar, gator och broar» med undantag för snöskottning, erinrades visserligen av stadsfullmäktige år 1929,1 att överenskommelsen icke angåve, huru kostnaderna för nyanläggningar skulle täckas, samt uppgavs, att staden i vissa fall (senast 1929) fordrat bidrag till anläggningskostnader för vägar av fastighetsägare. Vid närmare undersökning har emellertid befunnits, att dessa nyanläggningar avsett gator. Man synes fördenskull vara berättigad antaga, att där vid avveckling av väghållningsbesvär undantag icke uttryckligen gjorts för viss del av besväret, avvecklingen avsett besväret i dess helhet. 2 Stundom har, såsom i Köpings stads nya område genom överenskommelsen år 1925, avtalats, att staden skulle övertaga nybyggnadsskyldigheten i dess helhet samt underhållet av alla broar och räcken ävensom vissa vägar, under det fastighetsbesväret i övrigt lämnats orubbat. 3 Särskilda Såsom framgår av den rättshistoriska utredningen 4 hava sedan gammalt * av utom-1 y i s s a städer haft skyldigheter i avseende å väghållningsbesväret å landet. Förut stående, har visats, hurusom vissa sådana åligganden försvunnit. Lunds stads skylOffentiig- dighet att hålla landsvägen mellan Söderport i Lund och Höjebro i Knästorps rä s iga. s o c k e n 5 n a r upphört vid obekant tid, 0 likaså Norrköpings stads att hålla vägen 1

Yttrande ' / , 1929 med anledning av Kungl. Maj:ts remiss å riksdagens skrivelse 191/1929. I Kungl. Maj:ts beslut " / , 1887 angående likställighet i avseende å kommunala rättigheter och skyldigheter i Ä n g e l h o l m uttalades, att fr. o. m. 1887 års ingång fullkomlig likställighet skulle i staden införas samt i följd därav alla av hus, tomter och jordar dittills utgående fastighetsonera och utgifter bestridas av stadens samtliga medlemmar gemensamt. Staden skulle, mot utgörande för gatuhållningsskyldiga fastigheter av viss gatuskatt, under 30 år övertaga skyldigheten att anlägga och underhålla stadens gator jämte gångbanor. Det tillades emellertid, att nämnda bestämmelser icke finge anses innefatta förbindelse för staden att, därest nya områden komme att inläggas i stadsplanen, inom dessa områden anlägga och underhålla gator jämte gångbancr, utan skulle i varje sådant fall förhållandet genom särskild då träffad överenskommelse ordnas (LINDH S. 43 f. 78). Motsvarande förbehåll gjordes icke för vägarna, varför man måste antaga att någon rest av väghållningsbesväret icke kvarstod. 3 Se sid. 89 ovan. 4 Sid. 21, 31 ovan. 3 Sid. 21 ovan. 6 Jfr k. brev » / , 1930; Sid. 31 not. 8 ovan. 2

107 Norrköping—Simonstorp—Malmsås. 1 I själva verket torde stadgandet i 19 § av 1891 års väglag innebära, att, där ej särskilt åtagande kunde konstateras, stads och annan väghållningsskyldigs besvär å landsbygden skulle upphöra med lagens ikraftträdande. 2 Det är fördenskull icke ägnat att förvåna, att några särskilda åligganden för städerna i avseende å väghållningsbesväret å landsbygden numera icke synas kvarstå. Två undantag föreligga dock, det ena avser Luleå stads alltfort bestående, på eget åtagande grundade skyldighet att bestrida färjhållningen mellan staden och Bergnäset i Nederluleå socken.3 Det andra, vars rättsgrund emellertid icke kunnat utrönas, avser den från Uppsala utgående s. k. Kungsängsvägen. Sedan vägen första gången skurit stadsgränsen, löper den (åt söder) på en sträcka av omkring 820 meter i Danmarks socken i Vaksala härad, vilken sträcka underhålles av staden. Vägen går därefter till en sträcka av omkring 1 660 meter i gränsen mellan staden och Danmarks socken, men är såväl enligt den år 1858 av G. Liunggren upprättade karta över staden som enligt dennas fastighetsregisterkarta hänförd till stadsområdet. Den sydligaste delen, 410 meter, av sistnämnda vägsträcka underhålles däremot av Vaksala härads väghållningsdistrikt.. 4 Måhända ligger till grund för detta förhållande en delning av en såsom samfälld för staden och häradet ansedd väg. u I större utsträckning fortlever särskilt ålagd väghållning för menigheter å landet inom s t a d s o m r å d e . Visserligen torde med väglagens tillkomst möjligheten att ålägga menighet å landet väghållningsskyldighet i stad hava upphört, men uppenbart är, att lagen icke kan åberopas till stöd för upphörande av redan bestående skyldigheter, om ock dessa kunna efter Kungl. Maj:ts prövning upphävas. Den gamla skyldigheten för Aspö samt vissa hemmansägare i Vansö, Fogdö och Strängnäs socknar att hålla färja mellan Strängnäs stad och Tosterön6 övergick vid ikraftträdandet av 1891 års väglag å Åkers härads väghållningsdistrikt, som för närvarande torde fullgöra skyldigheten; yrkat åläggande för staden att deltaga i färjhållningen avslogs däremot (utslag av Kbfde den 21 januari 1896, av kammarkollegium den 22 oktober 1896 och av Kungl. Maj:t den 12 november 1897). 7 — Linde sockenbors genom kungl. 1

Sid. 13 ovan. Stadgandet i väglagens 19 § motsvarades i väglagskommitténs betänkande 1880 av en under § 24 föreslagen bestämmelse av följande innehåll: »Åligger någon, utöver vad lag bjuder, särskild förpliktelse att underhålla allmän väg, bro eller färja, må därvid förbliva, därest ej särskild överenskommelse med vederbörande landsting, vare sig i sammanhang med vägdelning eller eljest, träffas, varigenom sådan väg, bro eller färja övertages till allmänt underhåll. Samma lag vare i fråga om väg, bro eller färja, som av ålder eller på grund av särskilt åtagande underhålles av staten». Se ock N. J. A. 1900: 177 (färjhållning i Grums härad som förut ålegat de väghållningsskyldiga i Grums och Jösse härad samt Grava socken ansågs hava övergått å Grums härads väghållningsdistrikt. Hovrätten, vars dom av Kungl. Maj:t fastställdes, utlät sig bl. a.: Enär Jösse härad • förklarats skola utgöra ett särskilt väghållniugsdistrikt i eidighet med 5 § i lagen 2:,/io 1891 samt Jösse härad följaktligen och då den skyldighet, som ålegat häradet att lämna bidrag till vidmakthållandet av bro eller färjerodd över ifrågavarande i Grums härad belägna sund, ej, såvitt i saken vore visat, grundat sig på särskilt åtagande, icke efter den 1 januari 1895, då nämnda lag trätt i kraft, vore skyldigt att vidare deltaga i omkostnaderna för omförmälta färjas underhåll etc). 3 Se ovan sid. 21. 1 Magistraten 10 / 9 1930. 5 Jfr sid. 35 not. 2 ovan (Söderköping). 6 Sid. 33 not. 4 ovan. 7 »Utan avseende å vad de väghåUningsskyldiga i Å. härad invänt dels om åläggande för staden att 2

108 brev den 13 september 1780 fastslagna skyldighet att till hälften med borgerskapet i Lindesberg bidraga till byggande och underhåll av den — såväl enligt G. Liunggrens år 1857 upprättade karta över staden som enligt dess fastighetsregisterkarta — inom stadens område belägna Sundsbron övergick med väglagens ikraftträdande på Lindes härads väghållningsdistrikt. En fullständig ombyggnad av bron verkställdes åren 1899—1900 för en kostnad av omkring 32 000 kronor, vilken utöver erhållet statsbidrag gäldades av staden och väghållningsdistriktet med hälften vardera. Efter ombyggnaden har någon egentlig underhållskostnad icke erfordrats och någon kostnadsfördelning har följaktligen icke ifrågakommit. »Såsom grund till fördelningen av underhållskostnaden åberopas kungl. brevet den 13 september 1780, vilket alltså anses fortfarande äga giltighet.» 1 Vid närmare undersökning av de till grund för sagda kungl. brev liggande handlingar finner man, att år 1780 marken vid brons ena landfäste ansågs ingå i socknen, ehuru den ägdes av borgare i staden. Så småningom har denna jord kommit att kommunalt och administrativt räknas till staden, utan att detta medfört någon ändring i sockenbornas brohållningsskyldighet. — En vid gränsen mellan Halmstads stad och Övraby socken framgående men enligt såväl G. Liunggrens karta av 1855 över staden som ock dess fastighetsregisterkarta helt inom stadsområdet belägen vägsträcka underhålles, av okänd anledning, av vissa fastigheter i Kårarps by i övraby socken. Ett likartat förhållande av yngre datum, där s t a t e n , men icke i egenskap av väghållningsskyldig fastighetsägare, åtagit sig viss väghållning, finnes i Karlskrona. Den s. k. Sunna bro, den nordligaste av de förut2 omtalade broar, som förena staden med fastlandet, synes hava alltsedan år 1755 underhållits av staden, tidvis med understöd av statsmedel. Den gamla bron ersattes emellertid år 1882 av en ny, som uppfördes av kronan för medel, som anvisats för befästningsändamål. Enligt ett av stadens kommitterade år 1875 upprättat förslag till överenskommelse, som med nedan nämnt undantag beträffande underhållsskyldigheten å bron av Kungl. Maj:t enligt nådigt brev den 17 mars 1879 godkänts, skulle kronan på sin bekostnad bygga en bro för allmänna landsvägen över fästningsgraven, vilken bro sedan skulle i all framtid av kronan underhållas. Enligt det kungl. brevet den 17 mars 1879 (angående inlösen för kronans räkning av ett område å Vämön) skulle på framtida prövning bero att bestämma den andel i underhållsskyldigheten för bron, som med ledning av det dåvarande underhållet kunde för staden ifrågakomma. Bron kom emellertid att alltfort underhållas för statsmedel genom marinförvaltningens försorg. Sedan i följd av uppkomna skador brons iståndsättande för ett beräknat belopp av 8 000 kronor visat sig erforderligt, åtogo sig stadsfullmäki färjhållningen deltaga, dels i fråga om förpliktelse för de nuvarande färjhållningsskvldiga att tillika med de bägge färjorna överlåta på distriktet de för färjhållningens uppehållande erforderliga åbyggnader, förordnas, att färjhållningen skall övertagas av Å. distrikt mot skyldighet för dem, som det hittills ålegat underhålla dessa färjor, att till distriktet överlämna de nu befintliga färjorna och att dessförinnan ha försatt dem i fullt lagligt skick» (Kbfdes utslag). 1 Magistraten 4 / 9 1930. 2 Sid. 13, 21, 33 ovan.

109 tige i Karlskrona den 13 februari 1930 dels att ombesörja iståndsättandet av bron enligt särskilt förslag, dels ock att bestrida en femtedel av denna kostnad under förutsättning att återstoden anvisades av statsmedel, dock utan rubbning av det mellan kronan och staden år 1879 träffade avtal. Härefter medgav Kungl. Maj:t den 14 februari 1930, att bidrag av utjämningsandelen av städernas automobilskattemedel finge utgå med 80 procent av den beräknade kostnaden, 8 000 kronor, för brons iståndsättande samt beviljade för ändamålet 6 400 kronor att utgå av nämnda medel för budgetåret 1928—29 under villkor, att arbetets utförande ombesörjdes av Karlskrona stad, samt att staden bestrede återstoden av den med företaget förenade kostnaden. Därjämte förklarade Kungl. Maj:t, att beslutet icke medförde ändring i kungl. brevet den 17 mars 1879, i vad det avsåge underhåll av ifrågavarande bro. Det lärer ej vara tvivel underkastat att ifrågavarande bro ingår i allmän landsväg, men synes kronan vara för densamma underhållsskyldig, intill dess och i den mån staden genom vederbörligt beslut ålagts att övertaga underhållsskyldigheten. Särartat är läget i Trollhättan, där kronan (vattenfallsverket) i stor utsträckning uppträtt såsom markexploatör. Kungl. Vattenfallsstyrelsen har byggt och underhållit 3 stycken broar, »Klaffbron över kraftkanalen», »Nya bron över kraftkanalen» och »Dammbron», om tillhopa 142 längdmeter, vilka broar utgöra förbindelseleder mellan allmänna vägar och fördenskull upplåtits till allmän trafik. Enligt uppgift 1 har Klaffbron, tidigare anordnad såsom en svängbro, sedan urminnes tid underhållits av ägaren till Trollhätte kanal (först Trollhätte kanalbolag, sedan kungl. vattenfallsstyrelsen). I samband med byggande av nya kraftkanalen för omkring 15 år sedan uppstod behov av Nya bron. Vid underhandlingar mellan Väne härads väghållningsdistrikt, vari Trollhättan före stadsblivandet ingick, och vattenfallsstyrelsen åtog sig styrelsen att genom Trollhätte kraftverk för all framtid underhålla bron. 1 Dammbron har i första hand tillkommit för regleringsdammens räkning. Dammluckorna äro inmonterade under densamma och för deras skötande och reglerande är bron nödvändig. Något särskilt åtagande av vattenfallsstyrelsen om framtida uppehållande av denna tredje bro synes icke finnas, men har styrelsen genom avtal med staden den 14 mars 1929 medgivit att, så länge styrelsen för något sitt kraftverksändamål utnyttjar rcgleringsdammen eller, så länge i övrigt utan olägenhet för statens anläggningar kan ske, bron må allmänneligen befaras. Såsom »markeringsavgift» för detta medgivande erlägger staden årligen 10 kronor. Därest styrelsen skulle upphöra att underhålla bron, lärer frågan om skyldighet härtill för staden få ankomma på prövning av Kbfde i vanlig ordning. Såsom närmast privaträttslig — en viss tvekan är dock motiverad — får Privaträttsllga man betrakta staden Mariestads skyldighet att hålla de delvis inom staden, ' delvis inom Hasslerörs tingslags väghållningsdistrikt belägna s. k. Marieholms1

Stadsstyrelsen 2 '/ 1 „ 1930.

110 broarna över Tidan, i den mån denna skyldighet faller utom stadens område. 1 Byggnads- och underhållsskyldigheten ålåg förut de väghållningsskyldiga i Vadsbo härad (av vilket Hasslerörs tingslag utgjorde en del) samt tomtägarna i staden. Den av influtna bropengar bildade »Marieholms brotullkassa» (78 636 kr.) fick emellertid, sedan överenskommelse härom träffats mellan stadsfullmäktige och övriga intressenter i kassan, enligt Kungl. Maj :ts beslut den 13 november 1896, varigenom överenskommelsen godkändes, överlämnas till Mariestads stadskommun mot förbindelse för staden att för all framtid ansvara för underhållet av broarna ävensom hava inom 10 år låtit efter godkända ritningar och under kontroll uppföra nya broar av järn med bropelare av sten. Tiden härför utsträcktes genom kungl. brev den 21 december 1907 till utgången av år 1911. 2 Tillämpningen av 1891 års väglag har icke rubbat detta förhållande, som fortfarande består. Av närmast privaträttslig natur torde ock vara den kungl. järnvägsstyrelsen åliggande skyldigheten att underhålla en inom staden Nässjö över järnvägsområdet framdragen vägbro. Bron torde hava tillkommit för tillgodoseende av vägtrafikens ohindrade fortgång utan hinder av den därför eljest hinderliga järnvägstrafiken. Från Gävle uppgives, att genom avtal mellan kronan och staden överenskommits, att kronan ansvarar för sommar- och vinterunderhållet av Kungsbäcksvägens fortsättning över kronan tillhörig mark förbi Hälsinge regementes kaserner till kungsladugården Vall. Enligt ett annat avtal (1930) mellan kronan och staden tillhandahåller staden Hälsinge regemente det grus och de övriga väglagningsämnen, som erfordras för hållande i gott stånd av den del av den s. k. Ingebovägen, som ligger väster om det egentliga kasernområdet. Ingebovägen utgör utfart svag för den s. k. Kungskolonien. Det är dock ej klart, huruvida denna vägsträcka kan anses äga karaktär av allmän väg. Kronan har nämligen i sammanhang med avtalet medgivit, att vägen användes för enskild (enskildas) trafik, dock icke för trafik med automobilomnibus utan tillstånd av regementschefen. Avtalet förlänges för ett år i sänder, om ej uppsägning sker senast tre månader före giltighetstidens utgång. De väghållningsbidrag, som utgå av arrendatorer av stadsjord i Lund med 25 kronor per hektar och i Kungälv med 1/10 av arrendebeloppet såsom vederlag för befrielse från i arrendekontrakt stipulerad naturaväghållning, äro likaledes av privaträttslig natur. Fullgörandet genom landeriinnehavarne i Göteborg av väghållningsbesväret å en del av stadens vägar har numera upphört. Privaträttsliga skyldigheter i avseende å väghållningsbesväret inverka givetvis icke på vederbörande väghållningsenhets ansvar gent emot det allmänna för väghållningens behöriga, upprätthållande. 1 Enligt G. Liunggrens år 1856 upprättade karta över Mariestad, å vilken stadsgränsen angives följa Marieholmsöns östra strand, faller det östligaste brofästet jämte */, k x /, av brons längd inom stadens område, brofästena å Marieholmsön samt å älvens västra strand jämte resten av bron inom Leksbergs socken. Enligt stadens åren 1916—1918 upprättade fastighetsregisterkarta är gränsen dragen mera östligt mitt i älvfåran mellan ön och staden, så att blott omkring */, av bron faller inom stadens område. 2 Brokassan uppgick vid 1906 års ingång till i runt tal 117 000 kronor.

Ill Såsom av den ovan lämnade framställningen torde framgå, äro de grunder, efter vilka i vissa städer väghållningsbesväret helt eller delvis fullgöres

Kan med #?/,",, t ULV C ti UZ—

av fastigheter, av kommunal sedvanerätts natur. De »utgöra den naturli- vidgning av gaste och för det allmänna rättsmedvetandet riktigaste lösningen av ett prak- ninasskul tiskt problem, de framväxa därför så att säga omedelbart ur de föreliggande digheten omständigheterna och tillämpas så länge och allmänt, att de slutligen övergå Tetsä S. till verkliga rättsregler». 1 Är då denna möjlighet till rättsbildning avskuren ske? eller giva gällande författningar utrymme för en ytterligare utveckling av den lokala rättsbildningen härutinnan? I praxis har införandet av särskilda fastighetsskatter såsom avlösning av naturabesväret godtagits såsom rättsenligt, oaktat dessa skatter knappast stå i överensstämmelse vare sig med ordalagen eller grunderna för gällande kommunallagstiftning. Den närmaste anledningen till att ej (vederlagsfri) avskrivning blivit den normala formen för fastighetsbesvärets avveckling torde vara, att man ansett att fastighetsägarne därigenom skulle tillskyndas obehörig vinst. Dessutom synes hava inverkat don föreställningen, att fastigheterna äro med ett starkare i n t r e s s e än övriga skatteobjekt bundna vid uppehållande av väghållningen och därmed förenade utgifter. Ordningsstadgan för rikets städer giver polismyndigheten endast rätt att ålägga gårdsägare renhållningen av g a t a . Icke förty intagas ej sällan i byggnadsordningar och ordningsföreskrifter för städer och stadsliknande samhällen bestämmelser om särskilda skyldigheter för fastighetsägare med avseende å anläggning och underhåll av gata utöver vad F B L 1 kap. (34—• 39 §§) innehåller samt »vad för stad må vara gällande i avseende å tomtägares skyldighet att bekosta gatas anläggande», bestämmelser som fastställas av Kbfde och utan tvekan tillämpas, ehuru deras rättskraft är tämligen tvivelaktig. 2 Av 1859 års kommittébetänkancle angående städernas byggnads-, brand- och hamnordningar (s. 5) synes framgå, att man ursprungligen tänkt sig att från byggnadsordningarna borde uteslutas vad i dem förekomme angående gatuläggning samt gators, vägars och allmänna platsers underhåll, gatu1

2 LARSSON, Inkorporeringsproblemet I I s. 694.

Jfr Inkorporeringsproblemet I I s. 694 f. — Genom K. M:ts bfdes i Kopparbergs län utslag den / 8 1915 fastställdes till efterrättelse »Regler för anläggning och underhåll av gator och allmänna platser inom K r y l b o m u n i e i p a l s a m h ä l l e » , enligt vilka tomtägare var skyldig att intill gatas halva bredd, dock högst 9 meter, ombesörja anläggning av utmed tomten belägna gatudelar. Utslaget upphävdes emellertid £ / 5 1916 av K. M:t. (Yttr. av Reg.R:n »/, 1916; R.Å. ref. 7). Jfr R.Å. 1915 not. C 55. — Genom K. M:ts bfdes i Malmöhus län res. 2 , / 5 1917 häva fastställts »Regler för anläggning och underhåll av gator inom E s 1 ö v B s t a d » , enligt vilka tomtägare är skyldig a t t »i enlighet med rådande bruk» erlägga 2 / 3 av stadens kostnader för till tomten angränsande gångbanas förseende med kantsten och anläggning av rännsten utmed tomten. — Se ock R.Å. 1914 ref. 70 och not. C 6. — Genom res. 21 /„ 1927 har länsstyrelsen i Malmö ogillat anf. besvär över ett beslut av stadsfullmäktige i Trälleborg, varigenom fastighetsägare i T. ålagts bidraga till gatas första iordningställande, vid äventyr att vägrande fastighetsägare kunde vägras anslutning till i gatan utförda ledningar för gas, vatten, avlopp och elektrisk belysning, beträffande vatten- och avloppsledningar dock blott för såvitt hälsovårdsnämnden ej funne vägrad anslutning kunna medföra uppenbar sanitär våda. Enligt drätselkammarens uppgift till vägsakkunniga i aug. 1930 förstås med gata i dessa bestämmelser jämväl trafikleder utanför det planlagda området. En dylik tolkning torde dock ej ordalagen medgiva. Resolutionen har fastställts av K. M:t 2S /, 1930 (R.Å". 1930: 51 ref. 19, SFT 1930 s. 236). Två regeringsråd voro skiljaktiga och undanröjde för sin del stadsfullmäktiges beslut (överskriden befogenhet). 20

112 renhållning, snöskottning o. s. v. Det har emellertid 1 gjorts gällande, att för gatuväsendets del dylika bestämmelser skulle vara rättsenliga. Argumenteringen bygger därvid på ett uttalande av 1885 års stadsplanelagskommitterade: »Om således under de första skedena av en stads eller därmed jämförlig orts uppkomst de byggande äro nödsakade att var för sig eller gemensamt sörja för anordnande av behövliga gator, så lärer den omständigheten, att den på en sådan plats bosatta befolkningen omsider hunnit bliva ett samhälle för sig, icke gärna kunna medföra, att detta samhälle därefter skall i avseende å det fortsatta bebyggandet ikläda sig skyldigheter, som förut ålegat de enskilde. Sakförhållandet bliver ju icke genom samhällets bildande i någon mån förändrat, och ingen anledning finnes att de, som förut byggt samt själva skaffat sig gator, skola med dem, som därefter vilja bygga, deltaga i kostnaden för erforderliga utfartsvägar.» Om man bortser från att detta uttalande knappast fått något uttryck i lag (jfr F B L 1:35 och uttrycket »tomtägares skyldighet») är att märka, att det underhåll, som ägnas en gata f ö r e samhällsbildningen, är både till uppkomst och omfattning beroende på frivillighet och alltså ej kan betecknas som skyldighet och på sådan grund i administrativ väg läggas å fastighetsägaren. 2 Icke förty tillämpas numera i ett flertal städer den praxis, att ny gata icke iordningställes, innan vederbörande fastighetsägare verkställt vissa skäliga befunna motprestationer i arbete eller penningar. Vad v ä g h å l l n i n g s b e s v ä r e t beträffar torde det nämnda uttalandet icke kunna tillämpas därå, ej heller torde genom kommunal stadga eller avtal sedan 1862 detsamma pålagts stadsfastighet, som ej förut burit detsamma. 3 Den ovan4 omförmälda, i Nässjö tillämpade skyldigheten för fastighetsägare att bekosta snöskottning å vägtrottoar är även enligt stadsmyndigheternas egen uppfattning »ej fullt klar». För Malmö uppgives visserligen, 5 att de enskilda fastighetsägarne bekosta första anläggningen ej blott av gator utan ock av vägar, detta ehuru den av Kungl. Maj :t den 30 december 1863 fastställda likställighetsöverenskommelsen stadgat, att likställighet skulle »i allo» genomföras.6 Emellertid saknas i den av sfme den 6 augusti 1875 antagna stadgan angående gators och vägars anläggning och underhåll, vilken torde hava ansetts såsom grunden för denna vägbyggnadsskyldighet, varje bestämmelse härutinnan. I stadgan förekommer blott (§ 4) en dylik bestämmelse beträffande gata. I fråga om underhållet stadgas beträffande såväl väg som gata, att detta skall ske på allmän bekostnad »efter sådan fördelningsgrund stadens invånare emel1 R.Å. 1915 not. O 55; G. THULIN, Ang. likställighetsöverenskommelser beträffande anläggning och underhåll av gator i städer och stadsliknande samhällen (i Festskrift till P. Fahlbeck 1915) s. 240 f. Häremot SUKDBF.BG, Kommunal olikställighet s. 21. 2 Se ock SUNDBERG, Kommunal olikställighet s. 20: »Utan legalt stöd ägor förty staden ej besluta, att viss förvaltningsuppgift skall besörjas av vissa kommunmedlemmar eller kostnaderna för densamma allenast bestridas av viss grupp bland dem. Det är tydligt, att den kommunala förordningsmakten ej bereder någon möjlighet till dylika avvikelser från den normala uttaxeringsgrunden.» Jfr s. 22. 3 Jfr dock sid. I l l not. 2 ovan, uttalandet av drätselkammaren i Trälleborg. 4 Sid. 91. 3 Byggnadschefen % 1931. 6

H E D I N , s. 17.

113 lan, srni för närvarande är eller framdeles varder bestämd». Laga grund för fastighetsägarnes vägbyggnadsskyldighet torde alltså saknas i Malmö. E t t stundom uppkommande spörsmål är, huruvida en stadskommun numera äger rättslig möjlighet att i beskattningsväg låta kostnaderna för gatu- och vägväsen i h ö g r e g r a d b e l a s t a f a s t i g h e t s ä g a r e ä n f ö r u t v a r i t f a l l e t . En formell möjlighet till genomförande av differentiering i beskattningen med hänsyn till de större eller mindre fördelar, som genom viss kommunal anordning tillskyndas de skattskyldiga, har beretts genom föreskriften i F.K.S. § 59: »Skille i andra fall än dem, som genom g 58 bestämmas, förslag hos stadsfullmäktige eller allmän rådstuga väckas, att vissa till staden skattskyldiga böra, i fråga om uttaxering av utskyld för visst ändamål, antingen helt och hållet från bidrag befrias eller däri vinna nedsättning, då skall genom samfälld omröstning först avgöras, huruvida ett sådant förslag (vilket dock icke må avse påläggande av personlig eller efter matlag utgående avgift),1 bör under närmare prövning komma. Skall sådant förslag under vidare prövning tagas, bör det, innan det av stadsfullmäktige eller allmän rådstuga till slutligt avgörande företages, överlämnas till magistraten, som vidtager den förberedande utredning saken kräver.»2 Av formuleringen framgår, att uttaxeringen i fråga skall följa de för allmän kommunal uttaxering gällande reglerna, ehuru vissa kategorier av skattskyldiga kunna helt eller delvis befrias därifrån. Föreskriften har emellertid i praxis endast i mycket inskränkt omfattning vunnit tillämpning, naturligen på grund av dess bristande överensstämmelse med den proklamerade grundsatsen om önskvärdheten av utjämning av den olikställighet i den kommunala beskattningen, som av kommunallagstiftningen lämnats orubbad. Någon belysande rättspraxis angående lagrummets innebörd och räckvidd lärer icke finnas. Blott den negativa begränsningen av stadgandets tillämplighetsområde får anses fastslagen, att kommun icke äger rätt att ålägga vissa skattskyldiga att i större proportion än kommunens övriga medlemmar deltaga i kostnaderna för ändamål, av vilka de icke hava större fördel än dessa sistnämnda. 3 Enligt den s. k. kommunala nybildningskommitténs belänkande den 12 december 1917 har med stadgandet icke avsetts att meddela någon som helst bestämmelse angående ändring i sådana förpliktelser gent emot stad, som hade karaktären av allmänna onera eller besvär.4 Paragrafen har dock kommit till tilllämpning i tre fall, av vilka två avse dylika bördor, i Malmö (1885), beträffande fattigvården, i Nyköping beträffande renhållningen å fastigheter inom stadens planlagda område, i Lund (1886) beträffande vattenverkets årliga drift1

Inom ( ) intagna ord tillkomna genom K.F. 22 /, 1883 i förtydligande syfte. * Jfr 1859 års kommunallagsbetänk. s. XLVI: »Det skulle t. ex. ej vara billigt eller klokt att påföra dem, som antingen i följd av sin tjänstemannaställning eller av andra skäl såsom hyresgäster leva och bo uti en stad, deltagande i utskylder, ämnade till bekostande av inrättningar, som avse den därstädes idkade handelns eller industriens behov och fördelar. Sådana inrättningar, ehuru nyttiga och viktiga, kunna ej i sträng mening sägas vara kommunala eller gemensamma och det intresse, nämnda personer däri hava, är i det hela ej annat än det varje medborgare har av goda anstalter och inrättningar i vilken dei av riket som helst -.» 3 LINDTT S. 14, 15 (W. nr 142, Kungl. brev "/* 1S68, Södertälje). 4 Kommunala nybildningskommitténs betänkande 1 2 / j , 1917 s. 440. 8—312349

114 kostnader, 1 men icke veterligen någonstädes i fråga om kostnader för väghållningen.2 I en nyligen publicerad analys av stadgandets innebörd 3 har gjorts gällande, att den däri avsedda differentieringen endast kan ifrågakomma beträffande vården om det kommunala subjektets privata angelägenheter, den s. k. egenförvaltningen. Är detta riktigt, saknar stadgandet intresse för denna undersökning.4 I det år 1930 till riksdagen av Kungl. Maj:t avlämnade kommunallagsförslaget 5 återfanns icke någon motsvarighet till § 59. Konstitutionsutskottet återinsatte emellertid, efter förslag av enskild motionär,6 stadgandet under 63 § 3 mom. i sitt förslag till L. K.S. Sedan förslaget härutinnan godtagits av riksdagen och influtit i den nya lagen den 6 juni 1930, kvarstår alltså den f o r m e l l a möjligheten att med stöd av kommunallagstiftningen i städerna införa en ny form för särbeskattning i väghållningsväsendets intresse. Därigenom föreligger ock — den hittills icke använda — möjligheten att genom dylik särbeskattning å fastigheterna i vanlig kommunal beslutsordning åstadkomma en avlösning av fastigheterna åvilande väghållningsbesvär i ena eller andra formen, som hittills på grund av bristande överenskommelse mellan kommunen och fastighetsägarne ej kunnat ske.7 Huruvida emellertid stadgandet bör, med hänsyn till förutsättningarna för dess tillkomst, vinna sådan användning kan dock vara tvivel underkastat. FörutsättSåsom ovan nämnts, förutsätter likställighetsöverenskommelse å de förplikningama t a ( j e f as tighetsägarnes sida enhällighet hos dem, som yttrat sig, eller åtminUng av fas- stone, då avvecklingen uppenbarligen är till 'fastighetsägarnes fördel, majoritigheternas t e t £g r överenskommelsen. Beslutet av medkontrahenten (stadsfullmäktige) ningsbesvär måste fattas med 2/3 majoritet, då den av överenskommelsen föranledda nya utenligt gäl- „[ften far anses vara av beskaffenhet att avse nytt ändamål eller behov, för IdYldfi Vilt t

' ' vilka angiven röstmajoritet erfordras . s Att avvecklingen äger rum mot vederlag från de fastigheter, som därav draga nytta, har visserligen ansetts önskligt, men kan icke anses såsom nödvändig förutsättning för fastställelse. 8 Av den föregående framställningen torde framgå, att genom överenskommelser åstadkommen fullständig eller partiell likställighet är kommunalrättsligt bindande för parterna. De fastighetsavgifter, som i följd av dylika överenskommelser pålagts fastigheter att utgå för all framtid eller under en övergångs1

Anf. betänkande s. 410 f. Jfr dock ang. ifrågasatt avlösning av gatuhållningsbesvär W. nr 1736 (FALKENBERG; Kungl. Maj:ts utslag «"/, 1908). 2

4 HALVAK G. F. SUNDBERG i SFT 1930 h. 2 s. 83 ff.

Såsom exempel på ett dylikt egenförvaltningsintresse, »ett nyanserat gemensamhetsintresse», anför SUNDBERG det i 1859 års koinmunallagsbetänkande anförda »inrättningar, som avse den därstädes idkade handelns eller industriens behov och fördelar», alltså åtgärder som visserligen förbättra hela kommunens ekonomiska ställning genom ökning av skatteobjekten men verka särskilt förmånligt för fastighetsägarne. — Såsom motsättning till egenförvaltning uppställes »självförvaltning» eller vården om »statliga» förvaltningsuppgifter, vari givetvis väghållningen bör anses ingå. « K. prop, nr 99/1930 s. 232. 4 F.K. nr 298. ' Jfr SUNDBERG 1. c. sid. S7.

8 R.Å. 1923: 24 (ref. 12) ang. gatuhållningsbesväret i Piteå.

115 tid, äro därför att anse såsom kommunalutskylder och såsom sådana bindande även för senare fastighetsägare än dem, som deltagit i överenskommelsen. Såsom den historiska framställningen torde visa, ägde före 1863 en enhällig Vad karaköverenskommelse i fråga om utgörandet av ett kommunalt besvär rättsbildande tär har kraft, oavsett om densamma blivit föremål för bekräftelse av offentlig myndig- Maf-ts ^edhet eller icke. Var däremot överenskommelsen framdriven genom majoritets- »«T*«M» vid beslut men bestridd av en minoritet av någon betydelse, kunde den knappast hetövellnstillerkännas rättskraft under annan förutsättning än att dess rättsenlighet kon- tiommelse? staterats genom stadfästelse av offentlig myndighet. P å detta sätt eller genom uraktlåtenhet hos de missnöjda att överklaga stadfästelsebeslutet åkom överenskommelsen laga kraft, som den eljest skulle ha saknat. Motsvarande verkan fick givetvis varje i högre instans efter besvär meddelat beslut i sådant hänseende. Där fastställelse ej söktes eller erhölls, kunde rättsenligheten i den träffade överenskommelsen när som helst antastas, så länge någon därav berörd, som ej instämt i beslutet, fann med sin fördel förenligt. Givetvis kunde dock en sådan rättighet ej stå öppen under obegränsad tid, utan kunde talerätten försittas genom att vederbörande stillatigande fogade sig i att utgöra de förändrade förpliktelser, som avtalet ålade honom. Den roll, som det vid avveckling genom HkstälHghetsöverenskommelser enligt 1863 års cirkulär avsågs att Kungl. Maj:t skulle fylla, kan icke hava varit annan^ än att det kungliga fastställelsebeslutet i enlighet med grunderna för den då gällande rätten in amplissima forma konstaterade överenskommelsens rättsenlighet och därigenom avskar talan mot den träffade överenskommelsen samt på så sätt säkrade inträdet av den avsedda likställigheten. I brist på hemul i lag eller uttalande av lagstiftningsorganen kan någon nyskapande roll i rättsligt hänseende ej tillerkännas det kungliga beslutet. Kungl. Maj:t har därför saknat befogenhet att i denna ordning ålägga stad en skyldighet, som dess stadsfullmäktige icke velat acceptera. 1 Ä r emellertid vad sålunda anförts riktigt, kan avsaknaden av ett dylikt beslut icke i och för sig verka ogiltighet för en överenskommelse av samtliga vederbörande om förändring eller avveckling av en kommunal börda, som icke förut blivit föremål för likställighet. Giltighet torde alltså tillkomma en icke enhällig »överenskommelse», som faktiskt, opåtalt av alla vederbörande, ägt tillämpning under så lång tid, att ett efterföljande godkännande från dem, som ej ursprungligen biträtt avtalet, kan antagas. _ Med angivna förutsättningar synas de i städerna Öregrund, Mariefred, Västervik, Kungsbacka, Ulricehamn, Mariestad, Filipstad, Lindesberg, Gävle och Sundsvall verkställda avskrivningar av väghållningsbesväret för därav berörda fastigheter icke kunna frånkännas rättsenlighet. Huruvida, på sätt antagits av drätselkammaren i Västervik, 2 staden kan, »då billighetsskäl ej tala däremot», ånyo påfordra utgörandet av en blott faktiskt eftergiven väghållningsskyldigkomm^fSntgeT" 6 - ' * ^ 2 Yttrande ••'/„ 1930.

^ ^ * S™°™° ' S ? T

° S" 2 4 f f ^

^ ^V.t och

116 het är en öppen fråga, som väl dock blott undantagsvis kan bliva aktuell. Svaret synes i väsentlig mån bero på huru lång tid förflutit, sedan skyldigheten senast utkrävts. Allmän vägs Begreppet allmän väg motsvaras inom stads stadsplanelagda område av ^tillftads^ S a t a, vilken kan betecknas såsom en trafikled, som inom dylikt område pröplan och väts nyttig och nödig för den allmänna samfärdseln. Gatuhållningen i stad gata. följer från väghållningen skiljaktiga regler, och en noggrann avgränsning mellan begreppet allmän väg och gata är därför erforderlig. För tillämpningen av lagen om enskilda vägar utgör stadsplaneområdes ytterkant gräns, men icke alltid för reglerna om allmänna vägar. Då stadsplan utlägges å område, som genomlöpes av allmän väg, tages dennas område ofta i anspråk för gata, vilken då tillika övertager den förmedling av genomgångstrafiken, som vägen förut tjänat. Underhållet av sådan allmän väg, som ingått i gatumark, skall, jämlikt 1 kap. 35 § lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad, i den mån som för gatas upplåtande för allmänt begagnande är stadgat, övertagas av den som, enligt vad föreskrivet är, har att underhålla gatan. Detta gäller ock beträffande torg eller annan dylik a l l m ä n p l a t s . För gatas upplåtande till allmänt begagnande å vederbörlig tid är s t a d e n ansvarig (givetvis med behörighet att av fastighetsägare utkräva de skyldigheter, som åligga dem på grund av särskilda för staden gällande rättsregler). Genom detta stadgande göres ej rubbning i vad för somliga städer gäller i avseende å tomtägares skyldighet att bekosta gatas anläggande. 1 Ny gata skall jämlikt 34 § sistnämnda lag 2 i behörigt skick upplåtas för allmänt begagnande, i den mån bebyggandet kvarter efter kvarter fortskrider från förut upplåten gata, med iakttagande att varje särskild gatudel skall upplåtas, då tomter med en sammanlagd längd utmed gatudelen av minst en tredjedel av de vid gatudelen befintliga tomtlinjer blivit bebyggda. Kbfde må dock, när synnerliga skäl därtill äro, på framställning av stad för viss tid medgiva uppskov med upplåtande av sådan del av gata, därå byggnad finnes uppförd. Vad sålunda sagts skall med avseende å torg och annan allmän plats tillämpas så, att marken till en bredd av 18 meter från tomtlinjerna betraktas såsom gata. Platsen skall i sin helhet upplåtas, då tomter med en sammanlagd längd utmed densamma av minst två tredjedelar av de därvid befintliga tomtlinjer blivit bebyggda. Då redan befintlig gata skall utvidgas, skall ny gatudel upplåtas för allmänt begagnande, i den mån tomt invid den nya gatudelen blivit bebyggd. Allmän väg upphör, i den mån densamma ingår i gatumark, att äga karaktär av väg, så snart de i 34 § uppställda förutsättningar för gatas upplåtande uppfyllts 3 eller ock staden eller gaturenhållningsskyldiga fastigheter inom densamma, oaktat förutsättningarna i fråga ej uppfyllts, faktiskt övertagit underhållet av trafikleden såsom gata. 4 Med förändringen härutinnan torde väghåll1

Fr. o. m. 1932 gäller stadsplanelagen 29/B 1931 (nr 142), 39, 45—50 §§. Jfr stadsplanelagen 1931, 40 §, som innehåller i viss mån ändrade bestämmelser. 3 Huruvida så är fallet avgöres i händelse av tvist av allmän domstol. Jfr SFT 1929: 37 (stadsplanesamhälle å landet). , . , . , , • „ 4 I det i R.Å. 1922 s. 7 ff (ref. 4) refererade rättsfall (underhållsskyldighet a allmän vag inom Morastrands köpings stadsplanerade område) var synbarligen avgörande, att stadsplanesamhället, oaktat 2

117 ningsskyldigheten upphöra såsom sådan och detta förty, i den mån den åligger ämnat subjekt än som bestrider gatuhållningen, medföra en lättnad för förstnäimnda subjekt. I Nyköping har sålunda stadsplanen väsentligt utvidgats, 1 »varigenom en del fastigheter och jordar ej längre skola vara vägunderhållsskyldiga». I Sigtuna, (magistraten 23 juli 1930) har staden övertagit underhållet, då väglott övergått till gata. Enahanda är förhållandet i Arboga, Säter oc:h Hedemora. I Jönköping gällde, då fastigheternas väghållningsbesvär in natura fr. o. m. år 1921 upphörde, att tomtägare hade underhållsskyldighet för gatas halva bredd utanför tomten. Denna skyldighet inträdde, då väg övergick till gata. 2 Den dubbla karaktär av gata och allmän väg, som, jämlikt 9 § väglagen enligt den lydelse lagrummet fått genom lag den 27 juni 1927, tillkommer enahanda trafikled i stadsplanesamhälle på landet, har ingen motsvarighet i stad. Frågan om den ställning b r o intager inom och utom stadsplan torde vara avhängig av karaktären av den trafikled, för vars olika delar bron utgör en förbindelse. Skyldigheten att hålla vägbro, vilken vid genomförandet av fastställd stadsplan, som upptager bron, blir gatubro, får antagas följa de för väghållningsbesväret gällande regler, intill dess vägsträckorna å ömse sidor antagit karaktär av gata, då stadsplanelagstiftningen träder i tillämpning. 3 Däremot har i ett särskilt fall frågan om uppehållande av bro, som utgjort förbindelseled mellan två a v å l d e r bestående stadsplaneområden inom samma stad, det ena beläget å en ö, ansetts vara att bedöma efter de för väghållningsbesväret gällande regler.4 Utredning angående beskaffenheten och omfattningen av d e e n s k i l d a Allmän vägs v ä g a r n a i städerna saknas och har ej heller i nu förevarande sammanhang förhållande avsetts. De uppgifter angående allmänna vägar, som äro tillgängliga, synas landtrafikleder emellertid giva vid handen, att i stor utsträckning uppehållandet av vägar, vilka på landet skulle behandlas såsom bygdevägar, i städerna åvilat de fastighetsägare, som företrädesvis befarit desamma.5 Begreppet allmän väg torde alltså i städerna hava givits ett snävare innehåll än å landet. I vissa fall hava emellertid dylika enskilda vägar så småningom övertagits av stadskommunen till underhåll, först provisoriskt, sedan definitivt. Västerviks fastighetsägares av staden numera övertagna vägar torde sannolikt delvis hava varit enskilda. 6 direkt skyldighet icke förelegat, omlagt och sedermera underhållit väg, som tillika utgjorde samhällets huvudgata (Kungl. Maj:ts utsl. " / , 1922: Knär i målet vore upplyst, att ifråsravarande vägsträckor enligt den för köpingen gällande stadsplanen inginge i gatumark samt förty och då annat förhållande icke visats, det finge antagas, att lagen angående väghållningsbesvärets utgörande på landet icke vidare vore tillämplig å underhållet av nämnda vägsträckor, prövade Kun<»l. A'aj-t skäligt, etc.). 1 Drätselk. a»/* 1929. 2 Stadens ombudsman 5/» 1930 (magistraten 17 /i 0 1930). 3 Detta äger särskild betydelse för frågan om behörighet att besluta angående brons byggnad och underhåll, som i förra fallet får anses tillkomma offentlig ämbetsmyndighet, i det senare stadsfullmäktige (»stadsplanemonopolet»). 4 LånghoJmsbron i Stockholm, som förbinder Södermalm och Långholmen. R.Å. 1911: 51 (ref. 25). Avgörande torde här hava varit, att bron icke kunde anses ingå i särskilt stadsplaneområde. s Jfr ovan sid. 100 not. 4 (Hedemora), 110 (Gävle), 4 Jfr ovan sid. 48 (Västervik).

118 I resolution den 13 oktober 1893 angående ifrågasatt indelning till allmänt underhåll av två vägar, anlagda genom kungl. järnvägsstyrelsens försorg, till Älgarås och Töreboda j ä r n v ä g s s t a t i o n e r , förklarade Kbfde i Skaraborgs län vägarna vara mera att betrakta såsom enskilda, för främjandet av järnvägens syftemål anlagda utfartsvägar från s t a t i o n s o m r å d e n a än såsom allmänna vägar av beskaffenhet att böra mot de väghållningsskyldigas bestridande indelas å de särskilda vägbyggnadsdistrikten, men kammarkollegium förordnade genom utslag den 24 maj 1894, enär vägarna, ehuru upptagna inom de särskilda järnvägsstationernas områden, likväl måste, såsom ledande fram till stationshus och godsmagasin, anses vara för allmänna samfärdseln nödiga och nyttiga, att vägarna skulle av de väghållningsskyldiga till framtida underhåll övertagas, sedan de blivit genom järnvägsstyrelsens försorg försatta i ett för bygdeväg fullgott skick. Kungl. Maj:t gjorde den 24 maj 1895 på anförda besvär ej ändring i utslaget. Sedan styrelsen för Östra Blekinge järnvägsaktiebolag hos Kbfde i Blekinge län anhållit, att vissa av bolaget anlagda vägar, som förbunde tre järnvägsstationer med de allmänna vägarna och vilka vore för allmänna samfärdseln nödvändiga, måtte tilldelas vederbörande väghållningsdistrikt till underhåll, fann Kbfde, i vars utslag regeringsrätten den 12 januari 1910 ej gjorde ändring, enär upplyst blivit, att ifrågavarande vägar, vid Lyckeby, Lösens och Törnåkra stationer, samt större delen av en väg vid Jämjöslätts station vore belägna inom vederbörande stationsområden, ansökningen icke kunna i vidsträcktare mån bifallas än att den östliga delen av vägen vid Jämjöslätts station mellan landsvägen och stationsområdet skulle under vissa villkor övertagas såsom bygdeväg till underhåll av de väghållningsskyldiga. 1 Sedan Malmö—Trälleborgs järnvägsaktiebolag gjort framställning, att en vid Vällinge järnvägsstation belägen väg måtte övertagas till allmänt underhåll av de väghållningsskyldiga i Skytts härad, men Kbfde förklarat, att enär vägen, som utgjorde förbindelse mellan en intill järnvägens område vid stationen gående allmän väg och stationshuset, vore belägen inom järnvägsbolagets område, de väghållningsskyldiga icke lagligen kunde åläggas att övertaga underhållet av densamma, har emellertid Kungl. Maj:t efter anförda besvär i utslag den 20 maj 19302 förklarat, att den omständigheten, att ifrågavarande väg delvis vore belägen å mark, som vore att hänföra till järnvägsområde, icke, vid det förhållande att vägen hade betydelse såsom förmedlande trafiken mellan allmänna vägar, utgjorde hinder för prövning av frågan, huruvida och under vilka förutsättningar vägen borde intagas till allmänt underhåll samt, enär Kbfde ej ingått i sådan prövning, visat målet åter till Kbfde för ny behandling. I senare tid hava i åtskilliga fall aktualiserats frågor om vem skyldigheten att ombesörja och bekosta anläggning och underhåll av j ä r n v ä g s ö v e r g å n g a r åligger. Vid korsning mellan järnväg och gata har ett municipalsamhälle förpliktats ersätta järnvägsstyrelsen kostnaderna för utvidgning av i R.Å. 1910: 4 (3 ledamöter mot 2, vilka senare ansågo hinder ej föreligga för bifall i allo till fram** « T I ! 1930 ref. 47 (s. 138 ff.); jfr ref. 36 (s. I l l ) , not K. 160.

119 gatuövergångar, detta enär behovet av utvidgning av övergångarna, vilka utvidgningar tillkommit efter begäran av samhället, föranletts uteslutande av ökad trafik å gatorna samt vid sådant förhållande och då järnvägsstyrelsen varken jämlikt den för järnvägen ursprungligen gällande koncessionen eller av annan grund kunde anses skyldig bekosta utvidgningarna, samhället vore pliktigt gottgöra järnvägsstyrelsen samtliga kostnader därför. 1 Däremot torde, där en järnväg vållat hinder och olägenheter av den omfattning, att de för vägtrafikanter varit verkligen betungande, men blott då, det ansetts vara järnvägens skyldighet att på egen bekostnad undanröja dessa hinder och olägenheter. 2 Frågor om bestridande av kostnader för korsning mellan järnväg och väg hava avgjorts efter i huvudsak samma grunder, d. v. s. prioriteten i tiden har befriat den ena kommunikationsanstalten och föranlett utgiftens överförande å den andra. 3 Denna regel har ansetts gälla även l i n b a n a . 4 Vad vägunderhållsskyldigheten beträffar har densamma ansetts, i den mån den icke medförde större kostnader än för den förutvarande passagen, åligga vederbörande väghåUningsskyldiga. 5 Varje ändring i vägs sträckning eller omfång kräver givetvis medgivande från Kbfde. Fråga om skyldighet för järnvägs ägare att, i följd av järnvägsbygges menliga inverkan å allmän väg, vidtaga åtgärd till vägtrafikens nytta, som icke jämlikt särskilda författningsstadganden faller under administrativ myndighets prövning (t. ex. bestämmelser angående bevakning och anordning av bommar och varningsmärken samt andra säkerhetsanordningar), 6 har ansetts tillhöra allmän domstols prövning. 7 Kungl. kungörelsen den 23 maj 1924 angående varningsmärken och säkerhetsanordningar m. m. vid korsningar i samma plan mellan järnväg och väg (nr 318) innehåller bland annat i § 1, att i kungörelsen förstås med väg varje väg, gata och annan allmän plats, som är upplåten för allmän samfärdsel eller eljest allmänneligen befares; 8 i § 2, att det åligger järnvägs innehavare att, i enlighet med de i kungörelsen givna bestämmelserna, vid korsning i samma plan mellan järnväg och väg dels uppsätta och i fullgott skick underhålla varningsmärken och i förekommande fall säkerhetsanordningar, dels ock fullgöra den bevakning, som enligt kungörelsen kan ifrågakomma, samt att vad sålunda sagts ej har avseende å frågan vem som slutligen skall vidkännas kostnaderna för vidtagande av omförmälda åtgärder; i § 3 bestämmelser om varningsmärken ; i § 4, att om vid korsning i samma plan mellan järnväg och väg icke för 1

X. J. A. 1923 not. A nr 547; jfr R.Å. 1931 not. K. 93. R. Å. 1920 ref. 101 (s. 243); N. J . A. 1930 s. 49 (ref. 19); jfr 1923 not. A 547 (gator), 1917 s. 386 (Södertälje), 1914 s. 224, 1895 s. 592. 3 N. J. A. 1922 s. 424 (ref. 135); R.Å. 1918 not. Jo. 168, 169; 1919 ref. 75; 1920 not. K. 9, 34, Jo. 1; 1921 not. K. 88; 1922 not. K. 181, 295, 298; 1926 not, K. 210; 1929 not. K. 136—138; 1930 not. K. 159. 4 N. J. A. 1920 s. 550 (ref. 164). 6 Se ovan not. 3. 6 Se § 6 av landshövdingeinstruktionen "I, 1918 samt nedan angivna kungl. kung. 23/5 1924 ang. varningsmärken m. m. ' N. J. A. se rättsfall under not, 3 ovan. R.Å. 1919 not. Jo. 198; 1920 ref. 101, not. K. 9, Jo. 1; 1923 not, K. 164; 1926 not. K. 210; 1929 not. K. 138. Jfr R.Å. 1918 not. Jo. 169. 8 I k. kung. " / , 1931 ang. vägmärken (nr 252) förstås med väg »allmän väg, gata och annan allmän plats, som är upplåten för allmän samfärdsel» (30 §). 2

120 de vägfarande förefinnes i den utsträckning, som i § 5 sägs, fri sikt över järnvägen på ömse sidor om vägkorsningen, skola, förutom i § 3 omförmält kryssmärke, särskilda anordningar för trafiksäkerhetens tryggande vara anbragta, att sådana säkerhetsanordningar äro antingen grindar eller bommar, som hållas bevakade och stängda över vägen, då tåg passerar, eller ljussignal eller ringklocka, att i fall då det av trafiksäkerhetssynpunkt finnes lämpligt, såsom vid vägkorsningar med livlig gångtrafik, ringklocka användes samtidigt med ljussignal, samt att även vid vägkorsning, där fri sikt förefinnes, säkerhetsanordningar skola anbringas, där på grund av särskilda förhållanden sådant finnes nödigt för trafiksäkerhetens tryggande såsom vid ogynnsamma lutningsförhållanden å väg eller järnväg, vid korsning av ett flertal spår, där livlig trafik försiggår, och i liknande fall; i § 5 bestämmelser om när fri sikt över järnväg på ömse sidor om vägkorsning skall anses förefinnas; i § 6 angående lyktor, fällbommar och grindar; i §§ 7 och 9 angående beskaffenheten av ljussignaler och ringklockor. Enligt § 10 lämnas medgivande till indragning eller utbyte av säkerhetsanordning beträffande statens järnvägar av järnvägsstyrelsen samt i fråga om enskild järnväg av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. I § 11 stadgas, att, där särskilda varningsmärken eller säkerhetsanordningar av den myndighet, som härom har att bestämma, prövas erforderliga för trafiksäkerhetens tillgodoseende vid korsning mellan järnväg och annan än i kungörelsen avsedd väg eller mellan järnväg, som icke är upplåten för allmän trafik, eller s p å r v ä g och väg av vad slag det vara må, dessa märken eller säkerhetsanordningar skola vara av samma slag som de i kungörelsen fastställda. 1 Jämlikt § 12 åligger det järnvägsstyrelsen beträffande statens järnvägar och vägoch vattenbyggnadsstyrelsen beträffande de enskilda järnvägarna att vaka över tillämpningen av de i denna kungörelse givna bestämmelser samt att i fråga därom, när så påkallas, meddela beslut. Erforderligt samråd skall äga rum mellan nämnda styrelser för ernående av enhetlighet i avseende å bestämmelsernas tillämpning. Länsstyrelse äger hos nämnda styrelser påkalla beslut om säkerhetsanordningars vidtagande eller förbättrande för tillgodoseende av trafiksäkerheten å väg ävensom att till Kungl. Maj:ts prövning hänskjuta av vederbörande styrelse meddelat beslut i ärende, som avses i kungörelsen. På sätt ovan omförmälts2 kan, jämlikt kungl. kungörelsen den 4 september 1929 angående bidrag till bestridande av kostnad för vissa säkerhetsanordningar vid järnvägskorsningar, av städernas utjämningsandel av a u t o m o b i l s k a t t e m e d e l bidrag utgå till järnväg för bestridande av engångskostnad för varningsmärke och säkerhetsanordning vid korsning i samma plan mellan järnväg och väg, med belopp motsvarande den del av kostnaden, som skäligen finnes böra åvila v ä g i n t r e s s e t , i regel dock högst 2/3 av kostnaden. Bidrag utbetalas först sedan järnvägens ägare eller, om järnvägen trafikeras av 1 Genom K. K. 12 /, 1931 ang. vägmärken (nr 252) hava meddelats bestämmelser om andra slag av varningsmärken. Beslutanderätten utövas härvidlag av länsstyrelse beträffande väg, som icke ligger inom stads rdanlagda område, men i övrigt beträffande stad i Stockholm överståthållarämbetet, fannan stad, där poliskammare finnes, av denna samt i övriga städer av magistrat, resp. stadsstyrelse (31 §)• 2 Sid. 72, 78.

121 annan, jämväl denne avgivit förbindelse att mot bidragets åtnjutande avstå från anspråk på ytterligare bidrag av staten samt av vederbörande vägintresse.nter för kostnad, som bidraget avser. Vilka större eller mindre säkerhetsanordningar, som skola finnas vid korsning mellan s p å r v ä g och allmän väg, torde bero på bestämmelser i varje särskilt fall (vid eller enligt koncession). I fråga om ansvaret för kostnaden fö>r dylika anordningar torde vad ovan anförts beträffande järnväg om prioritet i tiden bliva avgörande. Några rättsfall av dylikt slag synas emellertid ej hava förekommit. Där brobygge eller vägbygge, även genom fyllning eller paining, bortledan- Väg- och de av vatten, grävning eller sprängning, kan medföra inverkan på vattenstån- brobyggnad det, äro vissa förutsättningar uppställda för medgivande av tillstånd till dy- vattenlagen. likt arbete. Dylikt medgivande lämnas i regel av vattendomstol eller vid särskild syneförrättning men eventuellt erforderligt expropriationsmedgivande av Kungl. Maj:t i statsrådet. Enligt vattenlagen den 28 juni 1918 skall byggnad i vatten, varmed avses även uppförande av bro eller annat byggande i vatten för allmän väg (2: 40), göras så, att ändamålet må utan oskälig kostnad vinnas med minsta intrång och olägenhet för annan ( 2 : 2 ) . 1 Byggnad får ej göras så, att den medför större social olägenhet; de närmare reglerna anges i lagen (2: 3, 4 ) . I eller vid a l l m ä n f a r l e d må ej byggas, med mindre byggnaden göres på sådant sätt eller sådana anordningar vidtagas, att leden fortfarande kan utan olägenhet av någon betydelse användas för det därmed avsedda ändamålet. 2 Detsamma gäller där någon vill bygga i a l l m ä n f l o t t l e d . ( 2 : 11). 2 Finnes, då någon vill bygga i vatten, det skäligen kunna antagas, att företag för inrättande, utvidgande eller förbättrande av allmän farled eller av allmän flottled eller av fiskväg eller för befrämjande av annat allmänt ändamål av betydenhet framdeles kan ifrågakomma, ändå att behov därav vid tiden för byggandet ej förefinnes, skall, där byggnaden härigenom icke i nämnvärd mån fördyras, denna så inrättas, att företag, som nämnts, såvitt möjligt icke försvåras (2: 13). Vill någon för tillgodogörande av vatten begagna sig av annan tillhörig byggnad i vatten (t. ex. väg- eller brobank), och kan det ske utan väsentlig olägenhet för byggnadens ägare, vare han därtill berättigad mot ersättning (2: 15). Om genom annat byggande i älv, ström, å eller större bäck än uppförande eller förändring av damm märklig inverkan kan ske på vattenståndet eller vattnets lopp, må dylikt arbete ej påbörjas förrän efter ansökan i den ordning, som i 11 kap. sägs, vattendomstolen meddelat besked, huru och under vilka villkor arbetet må göras. Så framt det ej är uppenbart, att varken allmän eller enskild rätt förnärmas, erfordras jämväl domstolens prövning. Tarvas till följd av inträffad skada å byggnad i vatten eller å annan egendom eller till förekommande av dylik skada, att ändrings- eller reparationsarbete utan 1

Förut gällde K F 3 °/ 1 2 1880 om jordägares rätt till vattnet å hans grund (6 §). K F 30 / 12 1880 7 §. Närmare föreskrifter ang. villkor för byggande i farled och flottled meddelades förut av Kungl. Maj:t i administrativ väg (KF " / l a 1880 om allmän farled 6 §; K F " / „ 1880 om allmän flottled 13 §). 2

122 dröjsmål verkställes å byggnaden, må arbetet, ändå att detsamma är av den beskaffenhet som ovan sägs, ske utan föregången prövning av vattendomstolen; men åligge det byggnadens ägare att, där arbetet är av nyssnämnda beskaffenhet, ofördröjligen efter dess verkställande hos vattendomstolen göra ansökan om godkännande av arbetet. Där någon ärnar verkställa byggnad i vatten, varför ej erfordras vattendomstolens prövning, står honom ändock fritt, om han så önskar, att till beredande av trygghet för framtiden medelst ansökan påkalla sådan prövning ( 2 : 2 0 ) . Innefattar beslut, som meddelats i anledning av ansökan enligt 2 kap. 20 §, medgivande att bygga i vatten, är beslutet, sedan det tagit åt sig laga kraft, gällande mot envar, vad angår rätten att verkställa och för framtiden bibehålla byggnaden (2: 22). Har byggnaden ej blivit fullbordad inom tid, som enligt 11 kap. 63 § av vattendomstolen bestämts, är beslutet förfallet, såvitt det avser sådan del av byggnaden, som ej kommit till stånd, och må förty därefter sådant arbete å byggnaden, för vilket enligt 2 kap. 20 § vattendomstolens prövning erfordras, ej ske utan förnyad prövning. Visas giltigt skäl för dröjsmål eller skulle genom arbetets inställande synnerligt men uppstå, äge dock vattendomstolen, på därom före nämnda tids utgång gjord ansökan, bevilja anstånd med byggnadens fullbordande på högst tio år (2: 22). Särskilt stadgande är meddelat angående prövning av lagligheten av äldre icke i laga ordning medgiven byggnad i vatten (2: 25). Har efter vattenlagens ikraftträdande byggnad i vatten verkställts utan föregående prövning av domstol, är byggnadens ägare bevisningsskyldig i avseende å de före byggnadens tillkomst rådande förhållandena i vattnet (2: 26). Ägare av byggnad i vatten är, där försummelse i underhållet kan föranleda fara för allmän eller enskild rätt, pliktig att underhålla byggnaden så, att sådan fara förebygges (2: 33). För utrivning av byggnad i vattendrag gälla särskilda regler; där märkbar inverkan sker å vattenståndet, fordras för utrivning vattendomstolens tillstånd (2: 34). För inrättande av a l l m ä n f a r l e d eller a l l m ä n f l o t t l e d kan erfordras omläggande, ändrande eller borttagande av väg, bro, färjställe eller dylikt. Den, vars rätt därav beröres, är pliktig att tåla skada och intrång, som därigenom vållas (5: 4; 6: 4 ) ; och skall, vad flottled angår, såväl därvid som då fråga uppstår om skydd för enskild rätt, bestämmas, huru vid flottledens ordnande och begagnande tjänligast bör förfaras, så att ändamålet må utan oskälig kostnad vinnas med minsta olägenhet för annan (6: 4). För skada och intrång, som vållas genom anläggning eller åtgärd för allmän flottled, skall gäldas ersättning enligt 9 kap. ( 5 : 4; 6: 5). Tarvas för t o r r l ä g g n i n g a v m a r k , genom d i k n i n g , att genom väg vattenavlopp anordnas eller ock befintligt sådant utvidgas eller fördjupas, skall arbetet ombesörjas av vägens ägare, där ej denne hellre vill överlämna det åt den dikande. Arbetet skall, såvitt ej i 7 kap. 8 § annorlunda stadgas, 1 bekostas av den dikande. Vad sålunda sagts om ägare av väg, skall beträffande allmän väg i stad avse staden ( 7 : 7 ) . 2 Har väg, som är allmän, 1 2

Jfr sid. 128 nedan (Skara). På landet vägstyrelsen.

123 till den del, varom fråga är, påbörjats efter den 1 januari 1880, äro de väghållningsskyldiga pliktiga att vidkännas kostnaden för arbete, som avses i 7 kap. 7 §, i den mån det tarvas för torrläggning till högst 1.2 meters djup av åker och äng, som jämväl vid tiden för vägens tillkomst varit att hänföra till sådant ägoslag; dock äger vad sålunda sagts icke tillämpning i fråga om bro eller annan byggnad i vatten, som verkställts i överensstämmelse med vattendomstolens besked, varom i 2 kap. 20 § förmäles (7: 8). Har på grund av ovan angivna bestämmelser vattenavlopp genom väg eller järnväg anordnats eller ändrats, skall arbete, som erfordras för vägens eller järnvägens iordningställande, efter det avlopp vunnits, verkställas och bekostas efter enahanda grunder, som gälla för avloppets upptagande (7: 12). Speciella regler, angående vattenavlopp genom väg m. m. meddelas i 7 kap. 14—19 §§. I huvudsak enahanda regler som för dikning gälla beträffande torrläggning genom v a t t e n a v l e d n i n g ( 7 : 37, jfr 7: 42) och i n v al 1 n i n g (7: 49). Vall eller annan byggnad (t. ex. vägbank), som uppförts till skydd mot vatten, må, där den kan bli till nytta för invallning, mot ersättning tagas i anspråk härför (7: 50). Vad angår k l o a k l e d n i n g a r stadgas bland annat att, där för avledande av kloakvatten tarvas, att genom väg avlopp anordnas eller ock befintligt sådant utvidgas eller fördjupas, skall arbetet bekostas av anläggaren samt ombesörjas, där fråga är om väg, av vägens ägare, såvitt ej denne hellre vill överlämna arbetet åt anläggaren. Vad sagts om ägare av väg skall, beträffande allmän väg i stad, avse staden 1 ( 8 : 3). Vad i 7 kap. 12, 16—19 §§ stadgas om dike skall i tillämpliga delar gälla även kloakledningar. Frågor rörande dikning, vattenavledning, invallning och kloakledning prövas i första hand genom särskild syneförrättning, mot vilken talan föres hos vattendomstol. Såsom förut nämnts, 2 utövade det undanträngande av magistraten från be- Beslut och fattningen med den allmänna kommunalförvaltningen, som karakteriserade „£?}™E \ 1862 ars F.K.S., en viss inverkan även på behandlingen av ärenden, som be- allmän väg. rörde det allmänna väghållningsbesväret. Stadsfullmäktige började på många Kompetenshåll själva meddela beslut beträffande vägar, broar och färjor i samma ord- re S lerm s en ning som beträffande kommunala ärenden i allmänhet, utan att besluten ens underställdes Kbfdes prövning. I andra städer höll magistraten fortfarande den ställning i avseende å beslutanderätten i vägärenden, som den, vid sidan av lagen, tidigare intagit. Visserligen hade genom kungörelsen den 9 mars 1824 angående laga domstol i frågor rörande nya väganläggningar erinran meddelats, att prövningsrätten tillkomme Kbfde, 3 men som författningen enligt sin ordalydelse närmast avsåg landsbygden, torde den icke hava vunnit någon allmän tillämpning i städerna. Men ej heller bestämmelserna om vad som skulle iakttagas vid uppkommande frågor om anläggning eller förändring av allmän väg i kungörelsen den 27 november 1845, 4 vilka dock uttryck1

På landet vägstyrelsen. Sid. 51 ovan. Sid. 25 ovan. 4 Sid. 26 ovan. 2

124 ligen angåvo sig gälla även stad, synas hava vunnit större uppmärksamhet. Magistraten utövade därför alltfort beslutanderätten, 1 intill dess genom tilllämpningen av 1862 års F.K.S. den började giva vika för stadsfullmäktige. Detta är dock icke i och för sig ägnat att väcka förvåning. I F.K.S. § 53 heter det blott, att »i fråga om magistraten i egenskap av domstol ävensom i fråga om magistratens handhavande av vad till exekutionsverket, säkerhets-, ordnings-, sundhets- och sedlighetspolisen inom stadskommunen hör gäller vad därom i lag och författningar stadgat är», och kommunalförfattningskommittén hade i sitt förslag år 1859 till samma stadgande (under § 67) redovisat magistratens uppgifter på följande sätt: »Till de ärenden, som dels genom allmänna förordningar, dels genom särskilda stadgar för i allmänhet varje stad för sig äro reglerade, höra frågorna om burskapsrättens utdelning, ett ämne, varom de närmare bestämmelserna sedan långt tillbaka ansetts uteslutande vara föremål för den allmänna lagstiftningen, vidare byggnads- och brandväsendet, skol- och fattigvården, sundhets-, ordnings- och säkerhetspolisen, hushållningen med stadens jord, uppbördsväsendet i avseende å kommunalutskylder, förvaltningen av stadens medel m. m. En del av dessa angelägenheter tillhöra magistratens handläggning; åtskilliga andra handhavas av särskilda styrelser, allt enligt därom givna, för olika kommuner i flera avseenden olika föreskrifter. Uti vederbörandes sålunda bestämda funktioner gör detta förslag ingen ändring; de bekräftas tvärtom i •— — 67 § —• •— till dess att de förändringar, som kunde finnas nödiga, i vederbörlig ordning- blivit tillvägabragta.»2 Vägmålen uppräknas alltså ej bland de uppgifter, som föllo under magistratens beslutanderätt eller skulle därunder kvarstå. I Stockholm var det givet att, då magistratens kommunala uppgifter, som redan tidigare inskränkts till förmån för överståthållarämbetet, praktiskt taget helt försvunno genom den nya kommunalstyrelseförordningen för Stockholm den 23 maj 1862, någon strid mellan stadsfullmäktige och magistraten ej kunde förekomma. A andra sidan var överståthållarämbetets kontakt med fullmäktige så intim, att någon fullmäktiges emancipation i vägärenden icke kunde komma till stånd, överståthållarämbetets befogenhet har ock fastslagits genom regeringsrättens utslag den 15 december 1911. 3 I blott en av de nu existerande övriga 112 städerna, nämligen Köping,4 tolkas, såvitt utrönas kunnat, gällande rätt så, att beslutanderätten i första hand tillkommer K u n g l . Maj:ts befallningshavande. Enligt till 1929 års vägsakkunniga från de olika städerna inkomna svar på frågan, vilken myndighet anses tillkomma beslutanderätt (i första hand) och kontroll över väghållningsbesvärets fullgörande, ligga dessa i 29 städer 1 Enligt magistraten i S ö d e r h a m n ( ls / 5 1930) förklarade dock Kbfde i Gävleborgs län /2 1862, att den s. k. gamla Sandarnevägen till Söderala rå vid Pitebäcken icke vore »av den allmänna nytta och nödvändighet, att den kunde för lands- eller allmän väg anses», utan a t t den måste betraktas såsom enskild utfartsväg att anläggas och underhållas av dem, som betjänade sig därav. 2 Betänkandet s. XLIV. 3 R.Å. 1911 s. 51 (ref. 25). Se ock R.Å. 1919 Jo. 82 (Tranebergsbro) och stadskollegiets uti. 328 år 1929 s. 1981 (Överståthållarämbetets och Kbfdes i Stockholms län gemensamma res. 1924 ang. bro över sjön Magelungen). Emellertid uppgiver gatunämnden i Stockholm 5 /n 1930 —påtagligen av misstag —• att vägfrågor a l l t i d handlagts av stadsfullmäktige såsom slutlig instans. 4 Jfr dock magistraten i Skellefteå 31 /, 1929.

125 hos m a g i s t r a t e n eller s t a d s s t y r e l s e n , som jämlikt § 54 i 1862 års F.K.S. skall fullgöra de å magistraten ankommande bestyr och åligganden. om vilkas besörjande särskild föreskrift i lag eller författning ej meddelats. 1 Denna grupp omfattar följande städer: Öregrund, Sigtuna, Enköping, Nyköping, Torshälla, Strängnäs, Mariefred, Trosa, Söderköping, Vadstena, Skänninge, Gränna, Oskarshamn, Visby, Halmstad, Laholm, Varberg, Vänersborg, Ulricehamn, Karlstad, Askersund, Arboga, Sala, Hedemora, Avesta, Härnösand, Sundsvall, Skellefteå, Piteå. I 2 städer, Karlskrona och Örebro, anses beslutanderätt tillkomma p o l i s kammaren. I 23 städer anses s t a d s f u l l m ä k t i g e (eller allmän rådstuga) äga beslutanderätt: Motala, Jönköping, Eksjö, Huskvarna, Nässjö, Växjö, Malmö, Skanör med Falsterbo (allmän rådstuga), Borås, Mariestad, Skara, Skövde, Tidaholm, Västerås, Nora, Säter, Ludvika, Söderhamn, Hudiksvall, Örnsköldsvik, 2 Umeå, Haparanda, Boden. 1 2 1 städer anses d r ä t s e l k a m m a r e n äga beslutanderätten: Eskilstuna, Linköping, Mjölby, Kalmar, Västervik, Ronneby, Karlshamn, Sölvesborg, Lund, Trälleborg, Falkenberg, Uddevalla, Lysekil, Trollhättan, Lidköping, Falköping, Hjo, Lindesberg, Sollefteå, Östersund och Luleå samt i en, Göteborg, stadens gatu- och vägförvaltning. Med hänsyn till nämnda förvaltningsorgans ställning till stadsfullmäktige få svaren från dessa 22 städer i realiteten anses innebära, att fullmäktige anses innehava beslutanderätten. Från 35 städer saknas otvetydiga svar på den framställda frågan. För Norrköping har drätselkammaren (den 28 juni 1929) meddelat, att framställning i vägärenden gjorts antingen hos stadsfullmäktige eller ock hos länsstyrelsen. Kbfde i Jönköpings län upplyser, att Kbfde utövar »tillsyn» i fögderistäderna men ej i magistratsstäderna i länet. Såsom ovan visats är visserligen denna utveckling helt naturlig och betingad av rådande förhållanden. Sanktion därav synes ock stundom hava meddelats av den myndighet, som rätteligen ägt besluta, nämligen Kbfde. 3 Icke förty är gällande rätts ståndpunkt klar och otvetydig. Uppstår inom en stad fråga om anläggning eller omläggning av allmän väg eller förändring av enskild väg till allmän, och ifrågasattes därvid tillökning i eller förändrad indelning, skall jämlikt BB 25 och kungl. kungörelsen den 27 november 1845 angående vissa föreskrifter i anledning av vad om jords eller lägenhets avstående för allmänt behov är vordet förordnat, ansökning härom göras hos Kbfde. Kbfde skall genom rådhusrätten — i fögderistäder häradsrätten —• i närvaro av vederbörande rättsägare låta undersöka behovet och nyttan av vägen samt, där 1

FKS •/. 1930, 44 § 2 mom. Magistraten ansåg dock 22/7 1929 prövningsrätten tillhöra länsstyrelsen. Kbfde i Örebro län resolverade 2/T 1907 efter ansökan av stadsfullmäktige, a t t vägen Gällersta sockengräns—Marielund—Kullen—Södra landsvägen vid vattentornet måtte få anses såsom allmän bygdeväg att på allmän bekostnad underhållas, att det måste anses ligga utom Kbfdes befogenhet att beträffande stad träffa avgörande om anläggning av allmän väg (drätselkammaren i Örebro, l:a avd. •/, 1929). Jfr R. Å. 1914 not. Jo. 28. 1

126 så erfordras, vägens lämpligaste läge och uppkommande frågor om ersättning för erforderlig vägmark. Sedan rätten avgivit yttrande i ärendet, äger Kbfde pröva, huruvida vägen är för allmänna samfärdseln behövlig samt, såvitt sådant erfordras, bestämma, var vägen skall läggas och, där vägunderhållet åvilar annan än stadskommunen, förordna om dess indelning å dem, som författningsenligt finnas pliktiga att röja och underhålla densamma. 1 Frågor om anläggning av nya eller förbättring eller omläggning av backiga eller eljest för rörelsen obekväma vägar mot erhållande av statsbidrag kunna, då överenskommelse därom träffas inför vederbörande rådhusrätt eller annorledes och stridighet ej heller förekommer angående skyldigheten att i kostnaden deltaga, till Kungl. Maj:ts omedelbara prövning anmälas. 2 Då så erfordras, sökes tillstånd till expropriation för vägändamål hos Kungl. Maj:t. Den Kbfde tillkommande prövningsrätten bekräftas ytterligare i landshövdingeinstruktionen den 12 april 1918 (§ 3 1 : I fråga om kommunikationsväsendet tillhör det länsstyrelsen att i enlighet med vad därom finnes föreskrivet, handlägga ärenden angående allmänna och enskilda vägar ) och i instruktionen för överståthållarämbetet i Stockholm den 1 december 1882 (§ 22: Överståthållaren skall, efter vad lag och författningar stadga, med sin uppmärksamhet följa samt upptaga och handlägga frågor, som angå l:o allmän ordning och trafik — •—). 3 Där ärende av ifrågavarande slag faktiskt dragits under Kbfdes prövning, lärer väl sällan Kbfde hava förklarat sig obehörig.4 I enahanda ordning torde böra avgöras frågor om v ä g s k a r a k t ä r av a l l m ä n e l l e r e n s k i l d . 5 . Detta har vid särskilda tillfällen fastslagits såväl för Stockholms som för landsortens vidkommande. 0 Den i Lund genom stadsfullmäktiges beslut verkställda klassificeringen av vägar såsom allmänna och enskilda 7 får därför anses icke vara tillkommen i laga ordning. Uppkommer tvist, v e m v ä g h å l l n i n g s s k y l d i g h e t rätteligen å l i g g e r , vare sig väghållningsenheter inbördes eller mellan stadskommun å ena och fastighetsägare å andra sidan eller emellan fastighetsägare inbördes, får denna, i den mån den påstådda skyldigheten grundar sig på ett offent-

1 Se R.Å. 1914 not. Jo. 116, 118; 1915 Jo. 121; 1917 Jo. 132; 1918 Jo. 53; 1919 Jo. 82; 1920 1930 K. 129, 335. 2

3 Jfr L I N D H S. 74 ff.

I det år 1911 i R.Å. s. 51 ff (ref. 25) refererade rättsfallet bestreds fråu Stockholms stads sida a t t prövningen av vägfrågor i Stockholm tillkomme överståthållarämbetet, men fastslogs ämbetets behörighet genom regeringsrättens utslag 15/2 1911. 4 Se not. 1 ovan och sid. 92 not 1, 124 not 1 ovan. Jfr dock not 3 sid. 125. 6 Jfr 1880 års väglagsbetänkande s. 110: »Kommitterado hava icke funnit nödigt särskilt stadga att Kbfde skall pröva vägs egenskap av lands- eller bygdeväg, emedan en 3ådan pröyning är en given följd av Kbfdes åtgörande att i själva vägfrågan meddela beslut.» 0 Beträffande S t o c k h o l m se R.Å. 1911 s. 51 ff (ref. 25). Jfr sid. 83 not 2 ovan. — Då i sammanhang med avlösning av väghållningsbesväret i S k a r a (se ovan sid. 49), stadsfullmäktige 28 ( /„ 1918), med instämmande av de väghållningsskyldiga, gjort det tillägg till den träffade överenskommelsen, att i densamma omförmälda gode män för uppskattning av vägunderhållet skulle äga bestämma vilka vägar skulle anses såsom allmänna, avstyrkte i avgivna utlåtanden länsstyrelsen och den då arbetande kungl. vägkommissionen fastställelse av tillägget, enär det enligt gällande författningar tillkomme länsstyrelsen att efter föregående undersökning vid domstol i första instans pröva, vilka vägar skulle anses såsom allmänna. Kungl. Maj:t fann också, enligt beslut den 7 oktober 1921, stadsfullmäktiges ifrågavarande beslut icke kunna fastställas. 7 Sid. 51 ovan.

127 ligrättsligt (kommunalrättsligt) förhållande, anses tillhöra Kbfdes prövning. 1 I den mån dylik skyldighet däremot är av privaträttslig natur, torde prövningen ankomma på allmän domstol. Av den historiska framställningen torde framgå, att åläggande om vägbyggnad riktats mot stadskommunen (korporationen) såsom sådan och icke direkt mot dess väghållningsskyldiga, även där särskilda sådana funnits. 2 Så har skett även i senaste tid, 3 om ock undantagsvis åläggandet riktats mot »de väghållningsskyldiga» i staden. En dylik formulering har dock ej ansetts befria staden från det primära ansvaret. 4 Den gällande rättens ståndpunkt synes alltså vara den, att s t a d s k o m m u n e n i f ö r s t a h a n d är gent emot det allmänna ansvarig för väghållningsbesvärets behöriga fullgörande. En i städerna rätt utbredd föreställning synes vara, att s t a d i c k e u t a n s i t t e g e t å t a g a n d e k a n å l ä g g a s a n l ä g g a ny väg.5 I ett den 31 maj 1930 av 1929 års vägsakkunniga utsänt frågeformulär har framställts frågan: »Har veterligen åläggande meddelats staden mot dess bestridande att omeller nybygga väg, bro eller färja eller till underhåll övertaga dylik och i så fall när och genom vilken myndighet?» 1 Se R.Å. 1930 not. K. 57 (not 3 nedan, M a r i e f r e d ) samt motiveringen till KM:ts dom 15 /i 2 1928 i mål J. R. Norberg i Böle mot S u n d s v a l l s stad. Kungl. Maj:t fann frågan, huruvida, pä sätt vid vägdelning år 1883 antagits, skyldighet att underhålla viss väg i staden rätteligen ålåge hemmansägarne i de till staden hörande Sidsjö och Böle byar, icke utgöra föremål för domstols bedömande; N. J . A. 1928 s. 653 (ref. 185). 2 Sid. 41 ovan. 3 Se R.Å. 1922 not. K. 96 ( S u n d s v a l l ) , däri uppmärksammats, att besväret möjligen ålåge vissa fastighetsägare. Stadens yrkande att på grund härav befrias från viss vägbyggnadsskyldighet vann ej avseende. R.Å. 1930 not. K. 57. — I ett av Kbfde i Södermanlands län "/,, 1929 meddelat utslag, vari Kungl. Maj:t enligt utslag l l / 2 1930 ej funnit skäl göra ändring, fann bfden jämlikt BB 25: 8 M a r i e f r e d ä stad och icke Selebo härad vara underhållsskyidig för vis3 vägsträcka. Som emellertid av handlingarna i ärendet icke framginge, huruvida staden såsom sådan eller vissa dess medlemmar vore underhållsskyldiga för vägsträckan och avgörande därutinnan icke heller kunde anses erforderligt i ärendet, där fråga vore, huruvida underhållsskyldigheten ålåge staden eller häradet, prövade Kbfde i fråga om framtida underhållet av sträckan skäligt anmoda magistraten i Mariefred att tillse, att underhållsskyldigheten för densamma fullgjordes av staden eller den eller dem av stadens medlemmar, som därtill kunde anses skyldiga, samt, där så erfordrades, för underhållsskyldighetens fullgörande vidtaga åtgärder, vartill stadgandet i BB 25: 11 berättigade. 4 Genom utslag 29/12 1921 förpliktade Kbfde i Värmlands län d e v ä g h å l l n i n g s s k y l d i g a i F i l i p s t a d att, sedan en 4 meter bred bygdeväg Påland—Filipstad blivit färdigbyggd samt vederbörligen avsynad och godkänd, för framtiden intill dess annorlunda kunde varda i behörig ordning bestämt, underhålla omförmälda väg. Drätselkammaren i Filipstad träffade på uppdrag av s t a d s f u l l m ä k t i g e avtal med entreprenör om vägens anläggning, och Kungl. Maj:t förklarade s o / n 1923 (komm.dep.) s t a d e n berättigad att, i den ordning lagen om expropriation stadgade, expropriera vad av de fastigheter, som ej tillhörde kronan, erfordrades för utförande av berörda vägföretag, och förordnade Kungl. Maj:t tillika, att det skulle åligga staden att inom ett år därefter fullfölja frågan om expropriation genom ansökning om stämning till domstol vid äventyr, att expropriationsrätten upphörde. Den 8 augusti 1924 förklarade emellertid Kungl. Maj:t (eckl.dep.), att från vissa prästerskapet i Filipstads pastorat på lön anslagna löningsjordar finge för samma vägföretag avstås erforderlig mark, under villkor att d e v ä g h å l l n i n g s s k y l d i g a i staden för den mark, som för ändamålet toges i anspråk, ävensom för skada ooh intrång, som genom företaget förorsakades samma jordar, lämnade viss ersättning. 5 Måhända kan å denna uppfattnings uppkomst ha inverkat ett i W. nr 353 avtryckt rättsfall, i registret redovisat med rubriken: »Om en väg är belägen utom den för en stad fastställda egentliga stadsplan, kan staden icke åläggas att samma väg iståndsätta och underhålla.» Kungl. Maj:ts beslut i målet "/5 1873 ang. stadsfullmäktiges i Karlstad und. besvär i fråga om skyldighet för staden att iståndsätta en väg från Klaraborg förbi Kvarnberget invid staden m. m., innebär emellertid blott, att staden icke »skäligen» kunde mot sitt bestridande åläggas iståndsätta ooh underhålla vägen. Något lagligt hinder för ett dylikt åläggande har Kungl. Maj:t uppenbarligen ej ansett föreligga.

128 Svaret har från 70 städer blivit nekande, från blott 5, Skänninge,1 Jönköping,2 Karlskrona, Karlstad* och Sundsvall4 jakande. 5 Från Skara har uppgivits, att staden vid torrläggningssyn enligt vattenlagen (1929) ålagts ombygga bro å allmän landsväg, men att beslutet överklagats och att målet berodde på vattenöverdomstolens prövning. Målet i fråga, som avsåg skyldighet enligt vattenlagen 7 kap. 8 §, har slutligen avgjorts genom vattenöverdomstolens dom den 7 november 1930, varvid åläggandet för staden undanröjts. Från övriga städer har uppgift ej lämnats. Rättsfrågan har senast blivit klart och otvetydigt besvarad i ett år 1930 avgjort rättsfall, berörande staden Mariefred, angående övertagande till allmänt underhåll av viss vägsträcka inom stadens område.6 I målet hade från stadens sida gjorts gällande, att den nya vägen, som utgör fortsättning av omlagd allmän väg (bygdeväg) å landet, vore utfartsväg för endast två mindre lägenheter inom stadens område. Kbfde i Södermanlands län ålade i utslag den 9 mars 1929 staden att övertaga underhållet. I underdåniga besvär yrkade staden befrielse. I det förevarande fallet hade väganläggningen, som utförts av Selebo härads vägstyrelse, endast tillkommit i avsikt att bereda genomgångstrafiken inom häradet vissa lättnader och icke varit stadens invånare till någon nämnvärd nytta. Med hänsyn bland annat till vikten att kommunernas självbestämmanderätt i sådana frågor ej kringskures, yrkade staden undanröjande av Kbfdes utslag. Kungl. Majrt gjorde emellertid (utslag den 11 februari 1930) ej ändring i överklagade utslaget. Trafikregler. Jämlikt 14 § vägtrafikstadgan den 20 juni 1930 (nr 285) äger länsstyrelse beträffande väg, som icke ligger inom stads planlagda område, meddela erforderliga föreskrifter angående förbud mot trafik med fordon av visst slag eller med last av viss beskaffenhet eller viss tyngd, eller eljest angående inskränkningar, försiktighetsmått eller andra särskilda åtgärder beträffande t r a f i k e n å v ä g e n . Inom stads planlagda område meddelas motsvarande föreskrifter för Stockholm av överståthållarämbetet, för annan stad, där poliskammare finnes, av denna samt för övriga städer av magistrat eller, där sådan ej finnes, av stadsstyrelse. 7 Dylikt påbud skall kungöras och tillika tillkännagivas medelst anslag å eller invid vägen. Föreskrifter angående dylika anslag meddelas av Kungl. Maj:t. 8 Kostnader för sådana anslag skola bestridas av staden (15 §). I motorfordonsförordningen den 20 juni 1930 (nr 284, 19 och 20 §§) äro meddelade särskilda stadganden angående föreskrifter rörande vägtrafik med motorfordon samt om kungörelse om anslag härom. 1

»Ja, 1930 av länsstyrelsen.» KM:ts utslag 26/5 1915 (R.Å. not. Jo. 59). Staden hade gjort gällande, att vägen i fråga ej ägde betydelse för den allmänna samfärdseln utan väsentligen såsom utfartsväg för vissa hemman. 3 R.Å. 1920 not. Jo. 64. 4 R.Å. 1922 not. K. 96. 4 Se ock R.Å. 1911 s. 51 ff ( S t o c k h o l m ) . 4 R.Å. 1930 not. K. 57. Se ovan sid. 127 not 3. ' Enl. K. K. " / , 1931 ang. vägmärken (nr 252), 31 §, tillkommer det samma myndigheter att meddela närmare föreskrifter angående vägmärken. " Se K. K. "I, 1931 (nr 252). 3

129 Jämlikt BB 25:8 skall vägsyn hållas av magistraten å tid, som Kbfde enligt kungörelsen den 25 maj 1869 om tiden för allmänna vägarnas lagning och grusning bestämt (antingen tidigt på våren eller sent på hösten). 1 Vid vägsynen böra erforderliga föreskrifter för väghållningsskyldiga meddelas med föreläggande att inom viss tid hava bättrat erforderliga brister, vid äventyr att desamma varda genom magistratens försorg bättrade för lega och kostnaderna uttagna av den tredskande. Dessa bestämmelser äro otvivelaktigt tilllämpliga, vare sig den skyldige är en fastighetsägare eller stadskommunen. Bestämmelserna hava emellertid synbarligen i stor utsträckning fallit i glömska. På förfrågan 2 har blott från 20 städer uppgift lämnats, att den allmänna tillsynen över väghållningsbesvärets fullgörande utövas av m a g i s t r a t e n eller s t a d s s t y r e l s e n genom vägsyner, (i 17 städer regelbundna vägsyner). Dessa städer äro Sigtuna (1 å 2 gånger årligen), Enköping (2 gånger), Nyköping (2 gånger), Eskilstuna (i oktober), Strängnäs, Trosa (höst och vår), Skänninge, Gränna, 3 Vimmerby (årligen dessutom föreskrifter vid särskilda tillfällen), Kungälv, Varberg (»genom vägsyner»), Skövde (årligen), Karlstad (ej regelbundna syner), Nora, Sala (genom regelbunden besiktning vår och höst samt dessemellan vid behov, i regel ytterligare två gånger om året), Köping (varje höst, vid särskilt dålig väderlek även annan tid på året), Arboga, Hedemora (en vägsyn på våren och en eftersyn), Härnösand (i juni) och Piteå (syner vid behov). För Skara uppgives, att magistraten utövar tillsyn genom vägsyner, men att, sedan staden (1922) övertagit vägunderhållet, sådana endast förekommit vid klagomål mot vägunderhållet eller mot markägares fullgörande av röjningsskyldighet. I 12 städer, öregrund, Torshälla, Mariefred, Eksjö, Ulricehamn, Hjo,4 Askersund, Västerås, Avesta, Säter, Sundsvall, Skellefteå, angives helt allmänt tillsynen utövas av magistraten eller stadsstyrelsen u t a n uppgift att vägsyner hållas. För en av dessa städer (Ulricehamn) uppgives att, innan staden övertog väghållningsbesväret, tillsynen skedde genom årligen återkommande vägsyner, men att därefter syner såsom obehövliga icke hållits, för tre andra (Askersund, Avesta, Skellefteå) att vägsyner ej anses erforderliga. I en (Söderhamn, se nedan) erkännes magistratens uppsiktsrätt men synes denna utövas blott på framställning av den kommunala förvaltningen. I en (Jönköping) tillerkännes magistraten en kontrollrätt över det sätt, varpå byggnadschefen fullgör sin tillsyn över vägarna (se nedan). I Vadstena hållas regelbundna vägsyner genom r å d m ä n n e n , och i Uppsala hava intill år 1925, då staden övertog det omedelbara underhållet, 1 Se sid. 16 f ovan. _ 2 »Vilken myndighet anses tillkomma beslutanderätt (i första hand) och kontroll över väghållmngsbesvärets fullgörande? Huru utövas tillsynen, genom regelbundna vägsyner eller på annat sätt?» (1929 års vägsakkunnigas cirkulär 31/5 1930). 3 Jfr R.Å. 1931 not. K. 233. 4 Stadsfullmäktiges beredningsutskott I2/g 1929.

9—312349

Allmän y»-

tui8

130 årliga syner hållits av b r o t t m å l s r å d m a n n e n . Någon upplysning huru tillsynen numera utövas har ej lämnats. I övrigt äro de tillämpade reglerna för tillsyns utövande mycket olikartade. I Stockholm anses, »sedan magistraten förlorat sina kommunala funktioner, tillsynen å väghållningskyldighetens fullgörande tillhöra ö v e r s t å t h å l l a r e ä m b e t e t ensamt». 1 I tre städer, Motala, Huskvarna och Örebro, uppgives tillsynen utövas genom p o l i s m y n d i g h e t e n , i Huskvarna därjämte genom ett kommunalt förvaltningsorgan, drätselkammarens gatuvägkommitté. Gemensamt för de övriga 40 städer, för vilka uppgift lämnats, är att tillsynen i en eller annan form utövas av d e k o m m u n a l a f ö r v a l t n i n g s o r g a n e n av förtroendemanna- eller tjänstemannakaraktär. I 24 utövas tillsynen av d r ä t s e l k a m m a r e n eller någon dess avdelning, nämligen i Linköping, Norrköping. Söderköping, Mjölby (drätselkammarens vägavdelning), Tranås, Växjö (»drätselkammaren genom sina tjänstemän»), Västervik, Visby, Karlshamn, Simrishamn, 2 Malmö, Lund, Trälleborg, Skanör med Falsterbo, Halmstad, Laholm, 5 Falkenberg, 4 Lysekil, Hudiksvall, Örnsköldsvik, Umeå, Haparanda (i två av dessa, Söderköping ooh Örnsköldsvik, genom regelbundna vägsyner), i Jönköping av byggnadschefen »närmast under drätselkammaren» (genom byggnadskontorets personal verkställas »vägsyner» vid skilda tillfällen), i Östersund av en eller flera ledamöter av drätselkammaren. I Sölvesborg fullgöres tillsynen av stadsbyggmästaren, i Falköping av stadens arbetsinspektor, i Kalmar, Oskarshamn, Ronneby, Uddevalla, Åmål, Mariestad, Hjo, Kristinehamn, Lindesberg av stadsingenjör, i ett fall (Lindesberg) genom »månatlig vägsyn», i Karlskrona av byggnadskontoret, i Göteborg av stadens gatu- och vägförvaltning, i Trollhättan av drätselkammarens verkställande tjänstemän, i Söderhamn genom stadens arbetsbefäl och, »om så kräves», genom magistraten, i Luleå av byggnadskontoret. Rörande en av de till denna grupp hörande städerna, Åmål, uppgives, att magistraten intill år 1925 utövat tillsynen genom regelbundna vägsyner, men att, sedan stadsingenjör år 1925 tillsatts, magistraten överflyttat tillsynen å honom. Uppgifter i angivna hänseende ha icke lämnats från flera än 77 av de 113 städerna, i några fall (6) givetvis därför, att allmänna vägar ej där finnas. Uppgiften av Kbfde i Jönköpings län,5 att tillsyn i länets fögderistäder utövas av länsstyrelsen, avser sannolikt mera beslutanderätten än den fortlöpande tillsynen. Man kan blott konstatera, att i något mer än hälften (39) av de redovisade fallen tillsyn utövas genom de statligt-kommunala organen (magistrat, stadsstyrelse eller polismyndighet), i den andra hälften (38) av de kommunala självstyrelseorganen ensamma. Ungefär enahanda fördelning möter i en på vägkommissionens föranstaltande verkställd år 1915 publicerad undersök1

Stadskollegiets utlåtande 328/1929 s. 1978. Drätselkammaren meddelar " / , 1929, att tillsynen enligt byggnadsordningen för staden '/s 190 i.' tillkommer magistraten men att bestämmelsen härom anses föråldrad. 3 Enligt magistraten 2 °/ s 1929 tillkommer dock uppsiktsrätten magistraten. 4 Jfr dock R.Å. 1913 not. Jo. 94. 5 Sid. 125 ovan. 2

131 ning angående det dåvarande läget. 1 På sätt ovan angivits, kan man dock konstatera en fortfarande pågående förskjutning av kompetensfördelningen till självstyrelseorganens fördel. Företeelsen är uppenbarligen av enahanda art och grund som den gradvisa övergången i stadsfullmäktiges händer av bestämmandet rörande vägbyggnad och underhåll i dess helhet. Under det att denna funktion således kan sägas vara en följd av den kommunala maktfördelningen, har härvid tvivelsutan även medverkat den omständigheten, att blott i undantagsfall statsbidrag från det allmänna vägbyggnadsanslaget kommit städerna till del. Ur allmän förvaltningssynpunkt kan ockupationen av kontrollrätten knappast motiveras. Där väghållningsskyldigheten fortfarande åligger enskilda, blir självstyrelseorganens kontroll ej fullt effektiv, då vägsyn, varmed följer möjligheten att erhålla omedelbar exekution, icke torde kunna ined laga verkan hållas av annan myndighet än magistraten. Talan mot magistrats beslut vid vägsyn kan otvivelaktigt anföras hos Kbfde och över Kbfdes beslut hos Kungl. Maj:t inom den för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut stadgade tid. 2 Forum i mål angående ansvar för försummad väghållning är (enligt kungl. brevet den 2 juni 1817) allmän underdomstol.

Kap. II. Väghållningsbesvärets ekonomiska innebörd. En utredning angående väghållningsbesvärets ekonomiska betydelse för Allmänna stadskommunerna och deras skattebetalare synes erforderlig från synpunkten si/nPunkterav att nuvarande oenhetliga och delvis irrationella regler för dess utgörande böra bliva föremål för en revision i syfte såväl att möjliggöra tekniskt mera tillfredsställande underhåll som ock att mera rättvist än nu är fallet avväga kostnaderna mellan olika kategorier av skattebetalare, eventuellt ock mellan olika väghållningsenheter inbördes. Utredningen torde böra vara så beskaffad, att möjlighet även ges att bedöma, i vad mån en under viss förutsättning påkallad förändring av nuvarande grunder för fördelning av automobilskattemedlen 3 är motiverad. Det siffermaterial, som står till buds och är av praktiskt intresse, hänför sig till åren 1910, 1920 och 1925—29. 4 En statistisk undersökning rörande väghållningsbördan i städerna verk- Statistiskt material ställdes år 1915 genom kommunala centralbyrån. Undersökningen, som avsåg 1

2 Se LINDH, S. 96

ff.

K. F . 14 /,. 1866 angående ändring av gällande stadganden om tid för besvärs anförande i mål, som handläggas av förvaltande myndigheter och ämbetsverk. Vid 1905 års revision av 1891 års väglag infördes i 80 § särskild bestämmelse, att besvär over vägsyn skulle föras hos Kbfde bland annat för att förebygga, det, såsom stundom skett, underdomstol i mål om ansvar för väghållare på grund av försummat vägunderhåll inlåtit sig på den rent administrativa frågan om sakprövning av synenämndens beslut (l:a särsk. utsk. uti. nr 1 s. 141). 3 Se förordet. 4 De av den s. k. stadsbeskattningskommittén på 1850-talet insamlade uppgifter, som icke synas vara bearbetade, torde i huvudsak äga ett blott historiskt intresse (Jfr s. 37 f ovan).

132 förhållandena år 1910, byggde på av 1911 års kungl. vägkommission infordrade uppgifter — kommissionen, som i enlighet med sina direktiv haft för avsikt att taga under behandling även väghållningsbesväret i stad, fick icke tillfälle härtill. Uppgifterna äro emellertid icke fullständiga, då ej mindre än sjutton städer, därav flera med betydande areal, undandrogo sig att lämna uppgifter och sådana för åtskilliga andra städer synas ofullständiga. Ar 1910 ålåg alltså städerna större väghållningsskyldighet än som framgår av den år 1915 publicerade redogörelsen. 1 Denna utvisar en sammanlagd väglängd inom städerna av 859 286 meter samt en sammanlagd kostnad år 1910 för underhållet sommar- och vintertid av de allmänna vägarna av 296 697 kronor. Vägkommissionen framlade år 1920 ett betänkande ( I I I ) , innefattande förslag till förordning om automobilskatt m. m. Kommissionen föreslog därvid, att automobiler och motorcyklar skulle påläggas en särskild skatt, a u t o m o b i l s k a t t , samt att hela det inflytande skattebeloppet, som beräknades till minst 2 miljoner kronor årligen, skulle utdelas till landsbygdens vägkommuner såsom vederlag för den merkostnad, som i avseende å vägunderhållet uppkomme till följd av motortrafikens vägförslitande verkan. Städerna och de stadsliknande samhällen, där 1 kap. F B L vore gällande, skulle helt och hållet undantagas från delaktighet i automobilskattemedlen, bland annat av det skäl att de starkare än vägar byggda gatorna icke på långt när i samma omfattning som landsbygdens vägnät vore utsatta för särskild påfrestning av motorfordonen, och att städernas väghållning vore kvantitativt så obetydlig i jämförelse med landsbygdens, att bilskattemedlens utdelande jämväl bland dessa samhällen i deras egenskap av väghållningskommuner icke kunde anses vara av förhållandena påkallat. Huvudsakliga skälet angavs dock vara, att någon fråga om lindring i städernas väg- och gatuhållningsbesvär icke förelåge. Det hade i motsats till vad förhållandet vore med landsbygden icke gjorts gällande, att dessa besvär skulle vara så tryckande, att statsmakternas mellankomst med särskilda anordningar i dylikt syfte vore erforderlig. Om automobilbeskattningen, såsom kommissionen avsett, framträdde såsom ett led i anordningarna för detta syfte och lades så, att den helt komme landsbygden till godo, vore detta i full överensstämmelse med utvecklingen på detta område.2 Sedan förslaget remitterats till Svenska stadsförbundets styrelse, vände sig denna i utlåtande den 11 december 1920 mot den ståndpunkt, kommissionen intagit i fråga om skattens fördelning, och gjorde därvid gällande dels att gatorna, som till sin byggnadstyp vore av högst olikartade slag, i mycket högre grad än kommissionen antagit, ej minst på grund av den långt intensivare trafiken än å landsbygden, skadades av motortrafiken — som för övrigt föranledde ökade kostnader för ordningspolis och bevattning sommartid — dels att en relativt större del av vägnätet i stad än å landet vore upplåten för motortrafiken, dels ock att städerna redan bure en förhållandevis större del av den allmänna skattebördan i riket än landsbygden. Styrelsen anförde, att om stadssamhällena 1

LINDH S. 124—131.

2 Vägkommissionens betänkande III s. 54 f.

133 (städer och stadsplanesamhällen å landet), i proportion till folkmängdssiffrorna, erhölle omkring 32 % av inflytande bilskattemedel, detta finge anses innefatta en synnerligen blygsam fordran i betraktande att det långt övervägande flertalet motorfordon vore hemmahörande i dessa samhällen, och att biltrafiken i särskild grad koncentrerats till städerna. Vid styrelsens utlåtande var fogad en statistisk tablå, »Längden av gator och allmänna vägar i de svenska städerna år 1920».1 Denna avsåg att fastställa omfattningen av städernas dåvarande väghållningsskyldighet. Uppgift om kostnaderna för väghållningen saknas. Enligt utredningen funnos i de 101 städer, från vilka uppgifter erhållits — hela antalet utgjorde 110 — allmänna vägar med en total längd av 1 592 km., mot nära 860 enligt 1910 års utredning, ökningen föranledd ej blott av denna utrednings bristfällighet utan ock av under mellantiden tillkomna vägar, ej minst genom verkställda införlivningar, som tillfört städerna mer än 350 km. allmänna vägar. Med tillägg av år 1930 uppgivna väglängder i de nio städer, som ej lämnat uppgifter för år 1920 (Östhammar, Vaxholm, Söderköping, Värnamo, Vetlanda, Skanör-Falsterbo, Marstrand, Ulricehamn och Askersund), tillhopa 60 km., kan man approximativt beräkna den dåvarande väglängden (1920) till 1 652 km. Under förutsättning att väghållningskostnaden var proportionell till landsbygdens — brutto 33 656 430 kronor — med dess 65 176 km. vägar, kan man antaga, att år 1920 hela väghållningsbesväret i städerna drog en årlig bruttokostnad av 867 451 kronor, motsvarande 2.6 % av landsbygdens — talet är givetvis långt ifrån säkert. — Ur den synpunkt styrelsen anlade vid jämförelse mellan landsbygdens och städernas samfärdselsystem av betydelse för automobiltrafik, nämligen att ej gatu- och väglängden utan storleken av de för trafik utsatta ytorna erbjöde det huvudsakliga intresset, beräknade styrelsen, att gatunätet i normal stadsplan upptoge en areal, som, om den utlades såsom vägar av landsbygdens vanliga normalbredd, 4.5 meter, skulle räcka till sådana vägar av åtminstone tre gånger gatunätets längd. Tillämpades denna beräkningsgrund, skulle den i tablån redovisade gatulängden, 1 915 km., evalverad till väglängd, uppgå till minst 5 745 km. och den totala längden av städernas gatu- och vägnät till 7 338 km., vilket utgjorde omkring 18 % av motsvarande siffra för landsbygden, 42 000 km. 2 Då vid automobilskattens beslutande år 1922 (jfr s. 71, 78 ovan) städernas andel bestämdes till 20 %, skedde detta i varje fall icke i enlighet med den av styrelsen påyrkade grunden (folkmängden), som skulle ha påkallat att städerna erhållit c:a 30 %. 1920 års automobilsakkunniga föreslogo, att städerna skulle erhålla 15 %. Kammarrätten förordade stadsförbundets beräkning och föreslog 33 1\3 % (V3) med inräknande av stadsliknande samhällen på landet. Kungl. Maj:t uteslöt i sin proposition till riksdagen dessa samhällen och förordade, med åberopande av kammarrätten, 25 % (V 4 ). Vederbörande utskott nedsatte »vid övervägande av de på frågan inverkande omständigheterna» 1

Tryckt i SFT 1921 s. 4, 5. - Styrelsen avräknade här 1/3 av landsbygdens väglängd (c:a 65 000 km.) såsom belöpande på vägar, som icke upplåtits till automobiltrafik.

134 andelen till 20 %, vilket förslag antogs av riksdagen och godkändes av Kungl. Maj it.1 Såsom i förordet anmärkts, hava 1910 och 1920 års uppgifter rörande väghållningsväsendet i städerna i samband med den nu verkställda utredningen kompletterats med nya, avseende dels vägnätets längd år 1930, dels ock därmed förbundna inkomster och utgifter samt skatteunderlaget åren 1925—29. Enligt dessa uppgifter har vägnätet i städerna ökats till 1 860 km., varav utom stadsplan 1 533 och inom 327 km. Man får dock ej överskatta tillförlitligheten av de siffror, som vunnits genom dessa uppgifter. I viss mån torde de vara bristfälliga i avseende å klassificeringen av trafiklederna. Möjligt är, att gatubroar och även gator medtagits i uppgifterna, ehuru de ej sammanhänga med vägväsendet i legal mening. Där detta varit uppenbart, t. ex. i fråga om vissa större städer, hava siffrorna i fråga reviderats, men sannolikt har detta ej kunnat ske i varje fall, där misstag i angivet hänseende förekommit. Kostnaderna för de i kap. I under »Särskilda skyldigheter av utomstående» 2 redovisade väghållningsprestationer hava i intet fall angivits. Det synes dock, som om en korrigering av nämnda kvarstående brister och osäkerheter icke skulle kunna nämnvärt förändra de resultat, den verkställda utredningen givit. En komplettering, som för att bli helt tillförlitlig skulle erfordra betydligt arbete, synes därför ej vara av nödvändigheten påkallad. Till jämförelse med förhållandena å landsbygden ha tjänat de officiella statistiska tabellerna »Allmänna väghållning sbesvär et å landet». I övrigt lämna de olika årgångarna av »Statistisk årsbok» och »Årsbok för Sveriges kommuner» ett visserligen icke för ändamålet fullständigt men relativt användbart siffermaterial. Där de i 1930 års enquéte meddelade uppgifterna icke synts tillförlitliga, vare sig på grund av uppenbar missuppfattning om den framställda frågans innebörd eller eljest, hava de ersatts med motsvarande uppgifter ur den officiella statistiken eller med på annat sätt införskaffade upplysningar. Där skiljaktighet förelegat mellan den officiella statistikens och 1930 års siffror, utan att denna skiljaktighet dock varit av större betydenhet, hava i regel de siffror föredragits, som befunnits medföra den bästa säkerheten för beräkningarna. Att de sammanställda siffrorna i sin helhet icke göra anspråk på annat än approximativ giltighet säger sig självt, men mera torde icke heller erfordras. Nuvarande^ j_ <jen m a n <jen a l l m ä n n a väghållningen liksom kommunala utgifter i allmände skatt- het bekostas i den ordning, som stadgas i 62 § i lagen om kommunalstyrelse skyldiga. { s £ a( j — a r »kommunaliserad» •— beror givetvis den roll, besväret spelar för I städerna < j e r i kommunala ekonomien och för de skattskyldiga, på vägnätets omfattning och beskaffenhet. Då stora olikheter härutinnan och i avseende å skatteobjekten förekomma, är den ekonomiska belastningen högst varierande i olika städer. 1 K. F. s 4 / u 1923, 28 / 5 1926, 14/5 1930. — Ehuru grunden för fördelningen icke är klar, synes det, som om huvudvikten lagts vid förhållandet mellan längden av landsbygdens vägnät å ena och städernas gatu- och vägnät, evalverad på sätt stadsförbundets styrelse föreslagit, å andra sidan. Jfr k. prop. 199/1922; 2:a särsk. utsk. uti. nr 2/1922; riksd. skr. 174/1922 (jfr prot. F . K. 35: 139 ff). 2 Sid. 106 ff. ovan.

135 I medeltal, härvid medräknade även de städer där väghållningsbesväret blott delvis kommunaliserats, vare sig så att det till viss omfattning fortfarande åligger fastighetsägarne eller dessa utgöra »vägskatt» såsom bidrag till kostnaderna, hava kostnaderna enligt 1910 års uppgifter (296 697 kronor) utgjort 4 öre per bevillningskrona (för lågt tal). De på sätt ovan angivits beräknade utgifterna år 1920, vilka avse hela vägnätet, även de av fastighetsägare hållna vägar, representera 2 öre per bevillningskrona. Enligt medeltalsuppgifterna för åren 1925—29 hava de sammanlagda verkliga kostnaderna för samtliga av städerna själva hållna vägar (med broar och färjor) utgjort 12 öre per bevillningskrona (skattekrona), häri inberäknade såväl nybyggnad som underhåll; skatteobjekten hava härvid beräknats enligt 1929 års taxering. Om enskildas nuvarande naturaväghållning ålegat städerna (utan vederlag), skulle uttaxeringen ha utgjort 14 öre i medeltal. Visserligen kan det sägas, att värdet av dessa medeltalssiffror med de existerande stora variationerna mellan olika städer är skäligen problematiskt. I den skattepolitiska diskussionen hava emellertid vid upprepade tillfällen städerna såsom enhet jämförts med landsbygden såsom sådan, och talen i fråga synas därför ej böra. förbigås. Den ekonomiska roll, som vägskatt av olika slag, d. v. s. fastighetsavgifter Där vilka utgöra ersättning för fastigheterna förut åliggande väghållningsskyldighet, spelar i de städer, som därav äro i åtnjutande, är ganska varierande. För de vägskatteskyldiga fastighetsägarne själva är den visserligen i regel icke betydelselös. I följande städer där vägskatt utgår (delvis med successiv avskrivning) under viss övergångstid1 fördelar den sig i medeltal per skattekrona år 1929 med följande belopp: Söderköping, t. o. m. 1946 (10 öre per 100 kvm. jord), infl. 1929 kr. 1 146:—; 3469 skattekronor . c:a kr. 0: 33, Jönköping, » 1945 (4 öre per 100 kr. tax.-värde), infl. 1929 kr. 16 599: — » 0: 80, Laholm » 1931 (3 öre per 100 kr. tax.-värde), infl. 1930 kr. 1049: — , 0: 60, Kungsbacka, » 1932 (1 krona 25 öre årligen per längdmeter), infl. 1927 kr. 73:94; 58 skattekronor c:a » 1: 27, Filipstad, > 1938 (15,3 öre per vägtal), infl. 1929 kr. 1376:—; 652 skattekronor . . . » »2:11. I de städer, där vägskatten är ständig 2, bör densamma år 1929 hava påverkat uttaxeringen (i medeltal per skattekrona) på nedan angivna sätt: Södertälje, jordbr.fast. kr. 2:08, skogsfast. kr. 3:12, annan fast. kr. 2:50, Strängnäs, 3 kr. 0: 63, — — Simrishamn, — — — kr. 0:75, — Halmstad, annan fast. kr. 1: 50, 1

Se sid. 98 ovan. Se sid. 98, 99 ovan. 3 Skatten börjar utgå först med 1931 men skulle, om den utgått 1929, ha belastat skattekronan för j ordbruksfast. med 63 öre i medeltal. 2

136 Varberg, 1 — Åmål, _ _ _ _ Skara,2 jordbr.fast. K a r l s t a d , 3 jordbr.fast. Askersund, 4 Västerås, 5 jordbr.fast. Köping, 6 Falun, jordbr.fast. Säter, 7 Piteå, 8

kr. kr. kr. kr.

5: 41, •— — — 0:34, 3: 35, 7: 50, skogsfast. kr. 11: 25, annan fast. kr. 4: 50, annan fast. kr. 0: 86, kr. 4: 16, kr. 8: 45, — — kr. 0: 33, skogsfast. kr. 0: 50, annan fast. kr. 0: 40, kr. 0:24, kr. 2: 20 .

Där väghållningsbesvär fortfarande åligger fastighetsägare, synes utom beträffande en stad (Skänninge) detsamma icke hava sträckt sig längre än till u n d e r h å l l . Där vägh&U- I Vaxholm bestrider kronan väghållet till 5 600 meter — för den s. k. miliningsbesvär tärvägen å Rindön •— och staden till 11 109 meter (broar ej inräknade), varåligger fastig- jämte fastighetsägarne sörja för snöskottning och bortforsling av snö. Snöhetsägare plogning besörjes av staden. Stadens kostnad uppgives i medeltal 1925— 29 för själva vägarna (broarna undantagna) till 33 800 kronor för nybyggnad, 2 000 kronor för ombyggnad och 2 580 kronor för underhåll. Kronans utgifter äro ej uppgivna. De torde icke avse mera än underhåll, och detta sker icke på ett för den allmänna samfärdseln tillfredsställande sätt — hela årsanslaget till försvarets vägar och bryggor på Rindön lär uppgå till 6 000 kronor. Kronans ifrågavarande utgifter torde knappast uppgå till 1 000 kronor årligen. Stadens övertagande av detta besvär skulle, om detsamma utfördes på motsvarande sätt som stadens eget vägunderhåll, kunna approximativt beräknas till 1 400 kronor, representerande för en var av de kommunala skattekronorna — 32 832 år 1929 — en ökad uttaxering av c:a 4 öre.0 I Sigtuna bestrider staden sommarväghållet för 910 meter och jordbruksfastigheternas ägare för 3 600 meter samt de av dessa, som äga egna dragare. vinterväghållningen för egna väglotter. I övrigt bestrider staden vinterväghållet. Stadens kostnad uppgives till 3 195 kronor, varav för brobyggnad 1 975 kronor, och fastigheternas till 1 675 kronor, varav vinterväghåll 75 kronor. Årskostnaden för en var av fastigheternas skattekronor, 290 år 1929. kan alltså beräknas till 5 kronor 78 öre. En kommunalisering i sin helhet av besväret skulle för en var av de 12 222 kommunala skattekronorna representera en ökning i uttaxeringen med 14 öre per skattekrona. 1

1 700 kr. (s. 99) att uttaxera å 314 skattekronor (efter areal). 4 750 kr. (s. 99) att uttaxera å 1 420 skattekronor. 2 I skatten ingår även ersättning för andra onera än väghållning. I vad mån detta är fallet kan ej bedömas utan särskild undersökning. 4 Infl. fastighetsskatter kr. 1 328:— (s. 99) att uttaxeras på 1 552 skattekronor (efter tomtetal.). 5 25 öre per vägfyrk i Tuhundra härad (jfr s. 99). 4 1 816 kr. att uttaxera (efter areal) å 215 skattekronor. 7 285 kr. att uttaxera (efter areal) å 1 164 skattekronor. 8 1 253 (rätteligen 1 200) kr. att uttaxera å 566 skattekronor. 9 I kalkylerna ang. betydelsen för den kommunala uttaxeringen räknas ej med oindrivbara restantier. 2

137 I Uppsala hava de allmänna vägarna en längd av sammanlagt 9 600 meter. V ä g u n d e r h å l l e t ombesörjes, såsom förut nämnts, av staden genom entreprenad på de väghållningsskyldigas bekostnad. Årskostnaden för hela väghållningen (även ombyggnad) uppgives för 1925—29 till 47 800 kr., (ombyggnad 32 900:—-, underhåll 14 9 0 0 : — ) , men entreprenadsumman utgör 13 000 kr. per år, 1 vilket i medeltal på en var av de 7 140 skattekronor, som enligt 1929 års taxering komma på de väghållningsskyldiga jordbruksfastigheterna, 2 representerar en uttaxering av 1 krona 82 öre. En kommunalisering av besväret skulle medföra en ökad uttaxering av c:a 3 öre för envar av de 403 612 kommunala skattekronorna. 3 I Nyköping bestrider staden själv väghållningen för 7 160 meter i inkorporerade områden och jordbruksfastighetsägare vägunderhållet å 3 460 meter i stadens gamla område. Snöplogning synes i hela staden besörjas av fastighetsägare, men saknas uppgift om kostnaden härför. Sannolikt är den relativt obetydlig. Jordbruksfastigheternas i gamla staden skyldighet uppskattas till en kostnad i medeltal av 500 kronor, representerande för en var av de å jordbruksfastigheter inom stadens gamla område belöpande 160 skattekronorna (1929) i medeltal 3 kronor 12 öre. Stadens övertagande av besväret skulle för en var av de 121 144 skattekronorna år 1929 representera mindre än Va öres uttaxering. / Torshälla bestrider staden sommarväghållning å 163 meter och jordbruksfastigheterna underhåll å 6 172 meter. Vinterväghållningen, som rätteligen skulle åligga fastigheterna, synes numera faktiskt fullgöras av staden. Någon kostnad för fastighetsägarne uppgives- i varje fall icke. Fastigheternas vägunderhåll uppskattas i medeltal årligen 1925—29 till 1 850 kronor, representerande för en var av deras 252 skattekronor (år 1929) en belastning i medeltal av 7 kronor 34 öre. Stadens övertagande av underhållet skulle för en var av de 11 331 kommunala skattekronorna år 1929 motsvara en ökad uttaxering av c:a 16 öre. I Vadstena omfattar stadens eget vägunderhåll 282 meter och allt v i n t e r v ä g h å l l , jordbruksfastigheternas 5 497 meter. Någon uppgift om den ekonomiska betydelsen av fastigheternas vägbörda saknas, men torde man kunna vid jämförelse med Skänninge, som erbjuder ungefär samma förutsättningar i topografiskt hänseende, approximativt uppskatta det till 50 öre per längdmeter eller omkring 2 750 kronor årligen, representerande för en var av fastigheternas 515 skattekronor (1929) en belastning av 5 kronor 34 öre. En kommunalisering av detta besvär skulle för en var av stadens 23 872 skattekronor år 1929 representera en ökad uttaxering av c:a 12 öre. I Skänninge avser stadens väghållning 1 270 meter samt jordbruksfastigheternas 9 500 meter, allt såväl sommar som vinter. Skänninge synes utgöra den enda stad, där kostnad för ombyggnad av väg påförts de väghållningsskyldiga fastigheterna (500 kr. i medeltal 1925—29). Dessas väghållningsbörda har 1

Se sid. 100 not 8 ovan. Årsbok för Sveriges kommuner 1930 s. 39. Uppgift har ej lämnats till 1930 års undersökning. 3 Årsbok för Sveriges kommuner 1930 sid. 11. 2

138 uppskattats till 6 250 kronor i medeltal per år 1925—29, representerande en belastning i medeltal för de 501 skattekronorna å dessa fastigheter av 12 kronor 48 öre. Kommunalisering av detta besvär skulle för en var av stadens 11 326 skattekronor år 1929 (11 348 enl. årsbok för Sveriges kommuner) representera en ökad uttaxering av 56 öre. I Gränna bestrider staden sommarväghållningen å 398 meter samt ombesörjer densamma å 2 257 meter men uttaxerar kostnaden för sistnämnda sträcka å de väghållningsskyldiga fastighetsägarne (tomter och jordar). De väghållningsskyldiga bestrida själva vinterväghållningen å alla vägar. Stadens sommarväghållning uppgives till en kostnad i medeltal 1925—29 av 500 kronor per år, fastigheternas till 4 649 kronor och vinterväghållningen till 100 kronor. Enligt uppgift ha emellertid fastighetsägarne uppburit ungefär hälften av stadens ordinarie bilskattemedel. Då dessa åren 1925—29 i medeltal utgjort 2 824 kronor, böra fastigheternas beräknade kostnader 4 749 kronor minskas med 1 412 kronor till 3 337 kronor. Årskostnaden för en var av fastigheternas skattekronor, 2 389 år 1929, kan alltså beräknas till 1 krona 40 öre. En kommunalisering av besväret skulle för en var av de 8 308 kommunala skattekronorna representera en ökning i uttaxeringen med 40 öre. I Nässjö håller kungl. järnvägsstyrelsen en vägbro över järnvägsområdet. Längden av och kostnaden för denna har ej uppgivits, men sannolikt är styrelsens skyldighet av den art, att den kommer att kvarstå även vid en omläggning i övrigt av väghållningsbesväret i stad. Uppgift om den ekonomiska innebörden av kronans väghållningsskyldighet i Karlskrona saknas, men sannolikt synes, att en eventuell avveckling därav icke kan vålla stadens skatteobjekt (226 098 skattekronor 1929) någon avsevärd merbelastning. I Halmstad kvarstår vinterväghållningsskyldigheten å norra utfartsvägen på 1 520 meter för tomtägarne. 1 Den uppskattade kostnaden härför är icke uppgiven men torde för de 32 509 skattekronorna 1929 å annan fastighet än jordbruks- och skogsfastighet icke representera större belastning än på sin höjd 1 öre per skattekrona. En kommunalisering av detta besvär liksom stadens övertagande av den vissa fastigheter i Kårarps by i övraby socken åvilande väghållning å viss del, c:a 500 meter, av nämnda väg 2 torde i varje fall icke kunna representera mera än 1100 ä 1 200 kronor, omkring x/i öres uttaxering å en var av de 221 636 kommunala skattekronorna år 1929 (230 286 enl. årsbok för Sveriges kommuner). I Varberg avser stadens eget vägunderhåll 6 700 meter, såväl sommar som vinter, och vissa länderiers 1 216 meter, likaledes sommar och vinter. Fastigheternas underhåll har uppskattats till 3 600 kronor, representerande för en var av deras 314 skattekronor en belastning av 11 kronor 46 öre. Kommunalisering av detta vägunderhåll skulle representera en ökad uttaxering för en var av de 70 512 kommunala skattekronorna år 1929 (enl. årsbok för Sveriges kommuner 73 814) av 5 öre. 2

Se B! 108 ovan. Våglängden framgår av karta, bilagd primäruppgifterna från Halmstad år 1930.

139 I Kungälv kvarstår vinterväghållningsskyldigheten för fastighetsägare, men ersättning härför utgår ur stadskassan, i medeltal 1925—29 105 kronor per år. Någon nämnvärd belastning torde detta onus ej vålla fastigheterna (3 517 skattekronor 1929) och en fullständig kommunalisering ej heller de kommunala skattekronorna (19 957 år 1929). I Borås omfattar fastigheternas vägunderhåll, som dock utföres genom staden, 50 430 meter, d. v. s. hela våglängden i staden. Staden, vars kostnader för sommar- och vinterunderhållet i medeltal åren 1925—29 uppgått till 50 316 kronor, uttaxerar å fastigheterna kostnaderna för sommarunderhållet, i medeltal per år 1925—29 41 463 kronor, år 1929 41 308 kronor, representerande en uttaxering av 80 öre per skattekrona å fastighet (år 1929 51635 st.). En kommunalisering av detta besvär skulle för envar av de 341 765 skattekronorna är 1929 medföra omkring 12 öres ökad belastning. Uppgift om den ekonomiska innebörden av kungl. vattenfallsstyrelsens väghållningsprestationer i Trollhättan saknas, men synes icke antagligt, att en eventuell avveckling därav kan vålla stadens skatteobjekt (157 415 skattekronor 1929) någon nämnvärd merbelastning. I Lidköping har faktiskt en kommunalisering av väghållningsbesväret ägt rum. 1 Någon särskild belastning för väghållningsändamål åligger alltså icke fastigheter i staden. I Skara åligger all väghållning staden jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 7 oktober 1921, men icke förty utgöres fortfarande vinterväghållningen av de förut väghållningsskyldiga jordbruksfastigheterna. Kostnaden härför beräknas till i medeltal per år 500 kronor, representerande en uttaxering i medeltal för en var av de c:a 1 200 skattekronorna av 42 öre. En kommunalisering av besväret skulle medföra en ökad uttaxering av ej fullt 1 öre för en var av de 54 660 kommunala skattekronorna år 1929. I Skövde åvilar allt väghållningsbesvär staden utom beträffande fyra vägstycken å tre olika vägar, vilka vägstycken om tillhopa 1119 meters längd underhållas av kronan (försvaret) såsom ägare av fastigheter, som numera utgöra kasernområden och övningsfält. Underhållskostnaden har i medeltal åren 1925—29 utgjort 961 kronor per år, vartill kommer en engångskostnad för stensättning år 1926 av viss vägdel om 750.5 meter, 16 300 kronor. Underhållskostnaden i fråga spelar ringa ekonomisk roll för kronan men, uttaxerad på de väghållningsskyldiga fastigheterna (med 135 skattekronor per skattekrona), 7 kronor 12 öre. Dess kommunalisering skulle medföra en mycket obetydlig höjning, c:a 1 öre, av uttaxeringen per kommunal skattekrona (102 600 st. år 1929). I Västerås uppgives vinterväghållning ombesörjas av fastighetsägarne, ehuru den genom kungl. brev den 24 januari 1930 fastställda likställighetsöverenskommelsen stadgar, att staden övertager »all underhållsskyldighet av samtliga till allmänt underhåll indelade vägar». Då emellertid ersättning för detta åliggande utgår av stadskassan, torde det ej vålla ägarne av jordbruks1

Se sid. 101 ovan.

140 fastigheter (1 922 skattekronor 1929) någon nämnvärd belastning och en avveckling därav ej heller de kommunala skattekronorna (324 947 år 1929). Det mest omfattande vägnät, som fortfarande uppehälles av fastighetsägare, har staden Sala, nämligen 28 461 längdmeter, varav dock 2 130 meter underhållas genom stadens försorg men kostnaderna därför, 4 287 kronor per år i medeltal 1925—29, utdebiteras på fastighetsägare. Stadskommunen såsom sådan håller väg om tillhopa 6 296 längdmeter (varav 65 m. brolängd). I ett. den 11 februari 1930 avgivet yttrande och förslag angående stadens ifrågasatta övertagande av underhållet av de allmänna vägarne har drätselkammaren lämnat en redogörelse bl. a. för vissa ekonomiska förhållanden. — Enligt en vid vägdelning åren 1 9 0 3 — 1 9 0 9 verkställd beräkning kunde årliga väghållningsbördan beräknas motsvara för fastigheterna 9 753 kronor 1 öre, motsvarande 45 kronor 64 öre per hel bergsmanstomt och 2 kronor 95 öre per hektar gruvfrälsejord — väghållningsbesväret vilar å dessa båda fastighetskategorier. Stadens egna kostnader uppgingo de första åren efter vägdelningen till i medeltal 2 532 kronor per år. — Vid uppskattning år 1 9 2 5 beräknades årliga underhållskostnaden för samtliga allmänna vägar i staden till kr. 32 316:05, varav å staden belöpte kr. 5 437: 43, å en numera förlagd väg kr. 711: 89 och å fastighetsägarnes övriga vägar 26 166: 73 (varav å en 1914 nytillkommen väg kr. 2 805: 09). Av denna, kostnad belöpte å varje hel bergmanstomt 122 kronor 45 öre och å varje hektar gruvfrälsejord 7 kronor 92 öre. Härtill kommer ett belopp av 3 450 kronor årligen, som av fastighetsägarne årligen utgives för vinterväghållningen. — Åren 1 9 2 5 — 1 9 2 9 ha stadens egna kostnader i medeltal per år uppgått till 12 356 kronor, alltså på icke fullt 20 år femdubblats. Den för jordbruksfastigheterna, undantagandes stadens skog, belöpande väghållningstungan kan enligt medeltalet för åren 1925—29 beräknas till 25 331 kronor per år. 1 Å dessa fastigheter med ett sammanlagt taxeringsvärde av kr. 2 580 100: — belöpa 1 548: 06 skattekronor. Kostnaden per skattekrona i medeltal blir alltså 16 kronor 36 öre. Läggas härtill kommunalutskylder med 6 kronor 80 öre och landstingsskatt med 2 kronor per skattekrona, utgör å jordbruksfastigheterna belöpande allmän skatt och tunga 25 kronor 16 öre per skattekrona, under det för annan fastighet utgår blott 8 kronor 80 öre jämte kostnad för gaturenhållning (taxeringsvärde å dessa fastigheter 10 704 000 kronor). Ehuru det jordbruksfastigheterna åliggande väghållningsbesväret för närvarande är betydligt mera betungande än vid den tid, då den senaste vägdelningen ägde rum, hava fastighetsägarne icke erhållit något bidrag av automobilskattemedel. Staden erhåller däremot sådant — år 1929 uppgående till 59 134 kronor (för såväl väg- som gatuhållning). I motion, A. K. nr 235 vid 1921 års riksdag, angående överflyttning på Sala stads samtliga skattskyldiga av den bergsmän och gruvjordägare i staden påvilande väghållningsskyldighet 2 uppgavs (s. 4), att kostnaden för vägunderhållet ungefärligen motsvarade vad som vore vanligt att betala för arrenderad jord i andra trakter och ofta vore det så, att på grund av denna vägtunga arrendebeloppet inom staden vore lägre per areal än å den kring1

Enl. drätselkammarens prot. u / 2 1930 kr. 23 131:—. - Motionen förföll.

141 liggande landsbygden. — Ej nog med att väghållningsbördan är mycket betungande för jordbruksfastigheterna, den trycker också mycket o j ä m n t inom dessa. En 53/128 bergsmanstomt i Skörviken har tilldelats en 303.94 meter lång väglott. Underhållskostnaden per meter har uppskattats till 31.7 öre, och underhållskostnaden för hela väglotten uppgår alltså till 96 kronor 35 öre. Fastighetens taxeringsvärde är 6 500 kronor och antalet skattekronor alltså 3.9. Kostnaden per skattekrona blir följaktligen 24 kronor 70 öre. En fastighet i Nötbo har på samma väg en väglott 380.44 meter i längd. Den beräknade kostnaden för underhållet utgör 31.7 öre per meter, alltså för hela lotten 120 kronor 60 öre. Fastighetens taxeringsvärde är 4 500 kronor och antalet skattekronor blir alltså 2.7, årskostnaden blir alltså 44 kronor 67 öre per skattekrona. En fastighet vid Mamre har å en annan väg en väglott om 710.67 meter. Kostnaden för underhållet har uppskattats till 31 öre per meter eller för hela lotten 220 kronor 31 öre. Fastighetens taxeringsvärde är 5 000 kronor, motsvarande 3 skattekronor. På varje skattekrona belöper alltså en väghållningskostnad av 73 kronor 44 öre. 1 — En kommunalisering av stadens samtliga fastigheters naturabesvär skulle för en var av stadens 57 496 skattekronor medföra en ökad uttaxering av omkring 44 öre.2 I Köping bestrider staden väghållningen såväl sommar- som vintertid för 29 383 (enl. annan uppgift 28 472) meter, delvis med, delvis utan särskilda fastighetsavgifter. Inom den med staden inkorporerade Köpings socken bestrida fastighetsägarne väghållningen såväl sommar- som vintertid å 18 916 (annan uppgift 19 025), meter (ej broar). Kostnaden för detta besvär har ej uppgivits, men då stadens eget vägunderhåll (icke broar) uppskattas till en kostnad av 16 000 kronor, torde fastighetsägarnes approximativt kunna uppskattas till åtminstone 10 000 kronor, representerande en belastning för en var av de å vederbörande fastigheter år 1929 belöpande 452 skattekronorna av 22 kronor 17 öre. En kommunalisering av detta besvär skulle för en var av de 47 368 kommunala skattekronorna år 1929 representera en ökad uttaxering av 21 öre. I Arboga bestrider staden vägunderhållet såväl sommar- som vintertid av 5 880 meter samt fastighetsägare av 9 871 meter. Beträffande sistnämnda vägkategori åvilar underhållet av Brattbergsvägen stadens gårds- och tomtägare, av Kungsörsvägen arrendatorerna av stadens donationsjord, Herråkersjorden och de före år 1820 skattlagda lägenheterna å stadens södra utmark, av Jädersvägen skattlagda lägenheter å norra utmarken samt stadens gärden med undantag för Prästgärdet. Denna fastighetsägarnes väghållningsskyldighet har uppskattats till i medeltal per år (1925—29) 7 300 kronor, varav 6 450 kronor för sommarväghållning och 850 kronor för vinterväghållning, representerande en medelbelastning å en var av de väghållningsskyldiga fastigheternas 6 825 skattekronor (1929) av 1 krona 7 öre. En kommunalisering av detta fastighetsbesvär skulle för en var av de 38 055 kommunala skattekronorna år 1929 innebära en ökad uttaxering av 19 öre. 1

Drätselkammarens prot. n / 2 1930. - Den 14 juli 1931 hava de väghållningsskyldiga i huvudsak antagit ett förslag av sfme om avlösning av besväret mot ständig vägskatt.

142 I Säter fullgör staden mot uppbärande av vissa fastighetsavgifter väghållningen (6 082 meter) med undantag för bortforsling av snö, som åligger de särskilda fastighetsägarne (snöplogning utföres av staden). Denna skyldighet, om vars rättsenlighet tvekan kan råda, torde ej vålla fastighetsägarne någon avsevärd belastning (2 645 skattekronor 1929) och en avveckling därav ej heller medföra någon nämnvärd höjning av den kommunala uttaxeringen (17 170 skattekronor 1929). I Hedemora bestrider staden vägunderhållet såväl sommar- som vintertid av 793 meter. Enahanda underhåll för återstående 10 805 meter (varav brolängd 12 m.) har bestritts in natura av stadens »jordägare och ägare av skogslotter» 1 efter vägdelning enligt uppskattad kvadratrev. Kostnaden för fastighetsbesväret i fråga har uppskattats till 10 466 kronor — varav för sommarunderhåll 8 720 och vinterunderhåll 1 746 — per år i medeltal (1925—29) representerande en belastning i medeltal av 19 kronor 42 öre å en var av de väghållningsskyldiga fastigheternas 539 skattekronor. År 1930 beslutad kommunalisering skulle för en var av de 27 320 kommunala skattekronorna år 1929 (28 411 enligt årsbok för Sveriges kommuner) inneburit en ökad uttaxering av 38 öre. VäghållBro- och färjpenningar hava åren 1925—29 i medeltal per år influtit med 5 3 4 290 resp retTrelatåa ' - 4 6 7 " 7 k r o n o r - motsvarande 6.8 resp. 5.9 % av städernas egna betydelse för bruttokostnader för väghållningen, 7 885 588 kronor, och 6.7 resp. 5.8 % av d nalak0eZno- bruttokostnaderna inklusive enskildas väghållning, 8 023 746 kronor. mien. Bropenningar utgå emellertid till synes blott vid den s. k. Lidingöbron melBro- och lan Stockholms och Lidingö städer. Bruttobehållningen härav har under färjpenningar. n ämnda period i medeltal per år utgjort för Stockholm 267 145 kronor, motsvarande något mer än 2 öre per skattekrona (11619 159 st. år 1929), för Lidingö samma belopp men 1 krona 40 öre per skattekrona (191412 st.). Utgifterna hava (1926—29) uppgått i medeltal per år till 654 368 kronor, varav 636 542 kronor annulteter å lån. Av stad uppehållen färjtrafik, som kan hänföras till det allmänna väghållningsbesväret, synes förekomma blott i Göteborg, Kungälv och Luleå. I Göteborg2 har bruttointäkten under angivna period i medeltal per år utgjort 422 800 kronor eller 12 öre per skattekrona (3 525 309 st.), men utgifterna, 431 856 kronor, överstigit inkomsterna, i Kungälv år 1929 33 275 kronor eller 1 krona 67 öre per skattekrona (19 957 st.) — blott 5 407 kronor hava i form av arrende tillgodokommit staden, som samtidigt haft utgifter med 1 864 kronor. I Luleå hava i medeltal åren 1925—29 influtit 37 790 kronor, representerande 33 öre per skattekrona (116 012 st. 1929), varifrån dock avgått utgifter, som icke närmare specificerats. FastighetsI medeltal per år under åren 1925—29 influtna fastighetsavgifter till allavgi er. m a n n a väghållningen, ständiga eller utgående för viss övergångstid, hava för de städer, där sådana förekomma, utgått med nedan angivna belopp. Den förhöjning i uttaxeringen, en avskrivning av desamma skulle i respektive städer medföra, räknat efter 1929 års skatteunderlag, utgör: 1 2

Magistraten 3 0 /. 1930. Jfr sid. 93 ovan.

143 Avgifter som utgå under viss övergångstid. 1 Skattekronor

Uttaxering per skattekrona

kr. 1146 » 16 050 > 1049 » 73 > 1376

19 087 269 913 (1930) 19 189 (1927) 23 630 (1929) 33 093

0:06 0:06 0:05 0:003 0:04

S:a kr. 19 694

S:a 364 912

Totalbelopp

Söderköping Jönköping Laholm Kungsbacka Filipstad

Ständiga avgifter. 3 Södertälje kr. 43159 4 Strängnäs > 4 900 Simrishamn » 1827 Halmstad > 29 026 Varberg J> 1700 Åmål > 2 506 Skara » 3 450 Karlstad > 136 040 Askersnnd > 1328 Västerås . » 7 835 Köping > 1816 Falun * 8 663 Säter > 285 Hedemora . . . . . . . . 1360 Piteå » 1253 S:a kr. 245 148: —

151 447 46 392 28 694 230 286 73 814 53 729 54 660 217 697 15 596 324 947 47 368 146 050 17 170 28 411 24 960

0:28 0:11 0:06 0:13 0:02 0:05 0:06 0:63 0:09 0:02 0:04 0:05 0:02 0:05 0:05

S:a 1 461 221

En allmän avskrivning av avgifterna i dessa två grupper, tillhopa 264 842 kronor, skulle under förutsättning av en fullständig skatteutjämning städerna emellan representera en ökad uttaxering av ej fullt 1 öre för en var av städernas c:a 28 miljoner skattekronor. Det i nedanstående städer ännu å fastigheter vilande väghållningsbesväret Kvarstående har, vare sig det utgöres av de väghållningsskyldiga direkt eller på entrepre- fastighetsnad genom staden eller enskilda entreprenörer, för åren 1925—29 i medeltal per år uppskattats till ett värde av 137 286 kronor, motsvarande 1.7 % av vägx

Se närmare sid. 98 och 135. Se närmare sid. 98, 99, 135, 136. Om ej annat angives upptagas avg. i medeltal för Fperioden 6 1925—29. 3 _ »Hus- och tomtskatt» samt »jordskatt» kr. 61 656:—, varav beräknats att högst 70 % belöper på väghållningen. 4 Utgå fr. o. m. 1931. ' Hus- och tomtskatt kr. 37 697:—, varav 77 % ansetts belöpa å väghållningen. Se sid. 48 ovan. 4 Ej utrett huru stor del av dessa avgifter belöper på väghållning. _ 7 År 1929. Medeltalet för 1925—29 kr. 3 571, beroende på att åren 1925 och 1926 intet vägunderhåll in natura utgjorts av de väghållningsskyldiga fastigheterna, som i stället betalt ersättning i penningar. ' Grunden osäker; se sid. 100 not 4 ovan. 2

144 hållningstungans i samtliga städer bruttobelopp, 8 023 746 kronor, och 3.9 % av dess verkliga (netto-)belopp, 3 514 580 kronor. Motsvarande siffror för de särskilda städer, där dylikt besvär består, angivas här nedan i anslutning till ovan (s. 136—142) meddelade eller beräknade siffror. E t t upphörande av fastigheternas onus skulle höja taxeringen per kommunalskattekrona (1929) med belopp, som upptages här: S:a Kronor

Skattekronor

Uttaxering

. . 1400. — Vaxholm . . 1675 Sigtuna x . . 13 000 — Uppsala . . 500 — Nyköping Torshälla . . 1850 — . . 2 750 — Vadstena . . 6 250 — Skänninge . . 4 749 — . c:a 1200 — Halmstad . . 3 600 — Varberg Kungälv (vinterväg) 3 . . . — — Borås 2 . . 41463 — . . 500 Skara . . 961. — Skövde Västerås (vinterväg) 3 . Sala I . . 25 331 . . 4 287 — > II2 . . 10 000 Köping . . 7 300 — Arboga

32 832 12 222 403 612 121144 11331 23 872 11326 8 308 221 636 70 512 19 957 341 765 54 660 102 600 324 947 57 496 57 496 47 368 38 055 17 170 27 320 1 998 395

kr. 0:04 > 0:14 » 0:03 *• 0:005 » 0: 16 » 0:12 » 0:56 > 0:40 » 0:005 » 0:05 > 0:00 0:12 3> 0:01 » 0:01 0:00 » 0:44 0:07 » 0:21 » 0: 19 0:00 » 0:38

Hedemora

. . 10 466 — Summa 137 286 —

En kommunalisering av besväret skulle, med en fullständig skatteutjämning, i medeltal trycka varje skattekrona i stad (c:a 28 miljoner st.) med mindre än 1j2 öre. Statsbidrag. Städernas anslag av automobilskattemedel har under de senaste åren till följd av skattemedlens tillväxt befunnit sig i jämn och stark ökning. Vid bedömande av deras betydelse för besvärets finansiering synes därför riktigast att räkna med de år 1 9 2 9 utdelade medlen. Dessa hava enligt inkomna uppgifter från städerna utgjort 6 198 820 kronor, motsvarande 77.3 % av städernas bruttokostnader i medeltal 1925—29 för väghållningsbesväret, 8 023 476 kronor, fastigheters naturaväghållning inberäknad. 4 Av bidragsbeloppet be1

.

Jfr ovan s. 137. Bestrides genom stadens försorg, men kostnaderna uttaxeras å vederbörande fastighetsägare. Ersättning utgår från stadskassan. 4 Enligt k. prop. 6 H. T. 1931 s. 57 ff hava städernas automobilskattemedel, influtna följande budgetår, utgjort 1928—29 kr. 6 915 638:—, 1929—30 kr. 7 692 457: —; de beräknas för 1930— 31 till kr. 8 006 000: — och 1931—32 till kr. 10 620 000: —. Jfr riksd. skr. 339/1931. 2

145 löper 1110 800 kronor å anslag av städernas utjämningsandel (k. br. */» 1929), och av totalbeloppet ha enligt uppgift 4 282 318 kronor kommit väghållningen till del. Då stad tillkommande automobilskattemedel principiellt skola användas till förbättring och underhåll av stads för automobiltrafiken viktiga vägar och gator, i första rummet stadens infartsvägar, och dessa vägar brde representera huvudparten — säkerligen omkring 90 %, c:a 7 220 000 kr. — av kostnaderna för den allmänna väghållningen, 1 synes man för framtiden kunna räkna med att besväret till större delen kommer att finansieras med dessa statsbidrag. Det allmänna vägbyggnadsanslaget torde under de senaste årtiondena blott sporaliskt hava kommit städerna till godo,2 varför man torde kunna här lämna detsamma å sido. Totala årskostnaden (brutto) för väghållningsbesväret i städerna har, så- Det av stadssom ovan nämnts, i medeltal för åren 1925—29 beräknats till 8 023 746 kro- kommunerna nor. Härav komma 78 536 kronor på de särskilda fastigheterna i form av S hurna^äg-* kvarstående väghållningsskyldighet. Av förstnämnda belopp, 8 023 746 kro- hållningseSVare nor, lia 4 % eller 323 592 kronor guldits genom fastighetsavgifter. Ett be' lopp av 1 002 287 kronor, 12.5 °/°, har täckts av bro- och färjavgifter (534 290 resp. 467 997 kronor), och av automobilskattemedel har väghållningen kommit i åtnjutande av 3 183 287 kronor, motsvarande 35.? % av årskostnaden. Återstoden av denna eller 3 514 580 kronor, d. v. s. 43.8 %, bör alltså hava belastat de kommunala skatteobjekten, huvudparten (med undantag för 78 536 kronor) enligt den i 62 § i 1930 års lag om kommunalstyrelse i stad stadgade grund, d. v. s. i stort såsom repartitionsskatt. Då antalet skattekronor i städerna enligt 1929 års taxering uppgått till 28 126 693, skulle under förutsättning av en fullständig skatteutjämning men i övrigt oförändrade förhålländer. väghållningsbesväret hava belastat varje skattekrona med 12 öre. Hade fastigheternas särskilda bidrag (323 592 kronor) borttagits utan ändring av grundarna i övrigt, skulle belastningen uppgått till 14 öre, om därtill broavgifter försvunnit, 16 öre, om jämväl färjpenningar upphört att utgå, 17 öre, om slutligen också ovan angivna anslag av automobilskattemedel försvunnit 29 öre.3 Statistiken över allmänna väghållningsbesväret p å l a n d e t visar, att år Jämförelse 1910 :ör detta besvär den verkliga kostnaden utgjorde 10 764 209 kronor — mellan vägefter avdrag av statsbidrag — och att uttaxeringen under, förutsättning att bärdemt kostnaden för väghållningen bestritts efter samma grund, som gällde för kom- stad °ch på munala utgifter i allmänhet, i medeltal för en var av de 5 090 320 bevillnings- lanfe^9' kronorna skulle ha utgjort 2 kronor 5 öre.4 De allmänna vägarnas samman1 Heli vägnätet utgjorde 1930 1 860 längdkilometer, varav 1 323 kilometer eller 71.1 % infartsvägar. Man torde kunna antaga, att infartsvägarna draga mer än dubbla kostnader mot övriga vägar. 2 Se statsutsk. uti. 60/1926 s. 12 ff. 3 Avkortning och avskrivning ej beräknad. 4 Den verkliga belastningen å de olika slagen av skatteobjekt enligt väglagen har knappast intresse ur annat än skatteregleringssynpunkt, i varje fall icke ur skatteutjämningens, varom här är fråga. 10— 31234B

146 lagda längd utgjorde 62 097 km., varav landsvägar 19 086 km. och bygdevägar 43 011 km. Samma år utgjorde de med ledning av kommunala centralbyråns visserligen ofullständiga utredning beräknade väghållningskostnaderna i s t ä d e r n a 296 697 kronor, motsvarande en uttaxering per kommunal bevillningskrona (antal 7 882 624) av 4 öre. Med en antagen förhöjning av dessa kostnader med 50 procent torde man täcka de verkliga kostnaderna. Belastningen har sannolikt icke överstigit 6 öre i medeltal. År 1920 utgjorde motsvarande kostnad å landet 24 724 103 kronor, motsvarande med evalvering efter allmänna kommunalbeskattningsgrunder i medeltal en uttaxering för en var av de 24 180 906 bevillningskronorna av c:a 1 krona 2 öre. De totala väghållningskostnaderna i städerna samma år, uppskattade på sätt förut anförts, 1 torde kunna beräknas till omkring 867 451 kronor, motsvarande en uttaxering per kommunal bevillningskrona (antal 38 756 414) av c:a 2 öre. Den starka minskningen av den relativa belastningen beror givetvis på den oerhört starka ökningen av skatteobjekten under kristiden. Statistiken över allmänna väghållningsbesväret på landet för år 1929 (den senaste av trycket utkomna) utvisar, att å landsbygden sagda år besvärets verkliga kostnad för de skattdragande utgjort tillhopa c:a 3 4 % miljoner kronor. Detta motsvarar för en var av de i runt tal 16 147 000 skattekronorna (enligt 1929 års taxering) en belastning av i medeltal 2 kronor 13 öre. Såsom ovan2 nämnts kan motsvarande belastning i städerna beräknas till, om man medräknar fastigheternas kvarstående väghållningsskyldighet, 12 öre per skattekrona, (antal 28 126 693). Om man, såsom måhända är riktigare, icke avräknar fastighetsavgifterna (»vägskatten») från de verkliga utgifterna, blir beräknade belastningen 14 öre. Jämförelsetalen kunna måhända anses icke fullt likvärdiga, då utgifterna för landsbygden avse år 1929 men för städerna ett medeltal för åren 1925—29, i båda fallen beräknas dock skatteobjekten enligt 1929 års siffror. Det har emellertid befunnits erforderligt att för vinnande av större stadga i avseende å städernas ofta variabla utgifter beräkna dessa efter erfarenheten under en icke alltför kort period, under det landsbygdens utgifter antagits erbjuda mindre variationer, såvitt angår nettoutgifter, varom ju här närmast är fråga. 3 Det kunde vid tillkomsten av automobilskattemedlen antagas, att dessa skulle medföra en avsevärd sänkning av uttaxeringen för väghållningsändamål. Emellertid hava på grund av de med medlens disposition förenade villkoren en snabb stegring inträtt i utgifterna (jfr 1920 med 1929) och skillnaden i skattebelastning mellan stad och landsbygd ökats (se Bil. A tab. I I I ) . En skatteutjämning kan uppnås antingen genom ändring av vägkommunernas omfattning eller genom ändring av normerna för fördelningen av automobilskattemedlen. > Se sid. 133 ovan. 3

En jämförelse med landsbygdens medeltalssiffror för perioden 1925—29 visar till resultat en verklig kostnad av kr. 33 716 000:— mot kr. 34 454 047:— år 1929, alltså en variation på blott 2 procent.

147 I sitt betänkande (I) den 15 december 1916 med förslag till lag om allmänna vägar på landet ställde sig vägkommissionen på den ståndpunkten, att landstingsområdena borde utgöra väghållningsdistrikt, vilket skulle innebära, att de städer, som deltoge i landstingen, upphörde att utgöra egna vägkommuner. Ur utjämningssynpunkt hade emellertid frågan en ännu vidsträcktare räckvidd, då anordningarna för en allmän utjämning av väghållningsbördan på landet kunde tänkas böra gå ut jämväl över de större, till landsting ej hörande städerna. I fråga om städernas förhållande till det alhnänna väghållningsbesväret på landet anförde kommissionen bland annat följande (s. 153): »Att man icke rättvisligen kan inskränka jämförelsen till de allmänna vägarna utan även bör medtaga åtminstone städernas gatuhållning, därom torde man knappt behöva vara tveksam. Må vara att stadens gator i viss mån hava att betjäna även andra syften än samfärdselns; ofrånkomligt lär i alla fall vara, att de hava sin huvudsakliga betydelse såsom trafikleder — i det enskilda fallet ofta vida viktigare än någon väg på landet — samt att lagstiftningen för deras hållande ålagt städerna vittgående förpliktelser, och dessa omständigheter äro enligt kommissionens tanke tillräckliga att motivera uppfattningen om gatuhållningen såsom ett med landsbygdens allmänna väghållningsbesvär här jämställbart onus. Det torde också förtjäna påpekas, att just befolkningens 'sammanträngande i ett sådant centrum som en stad utesluter behovet av ett utbrett vägnät för denna befolknings inbördes samfärdsel, ett vägnät, som, om samma befolkning i stället vore spridd på en glesare bebyggelse, i många fall ganska säkert skulle komma att upptaga även allmänna vägar till avsevärd längd. Det skulle då, synes det, vara obilligt att icke låta städerna i den ifrågavarande vidräkningen tillgodoföra sig vad man skulle kunna kalla den koncentrerade väghållning, som gatuväsendet sålunda representerar.» Kommissionen förklarade sig anse, att även om landsbygden skulle kunna anses vara i jämförelse med städerna genom sin väghållningsskyldighet oskäligt betungad, en ändring härutinnan icke med någon som helst nödvändighet behövde vara liktydig med ett brytande av den historiskt givna åtskillnaden dem emellan eller ens medföra någon rubbning av densamma. Den utjämning, som tilläventyrs kunde befinnas önskvärd och påkallad, stode att vinna genom en ökning av statens bidrag till väghållningen på landet, vilka bidrag drabbade städerna med största anparten. Det vore denna och endast denna väg, som man syntes böra gå för att åstaelkomma den möjligen behövliga utjämningen. För vägkommissionens uppfattning, att man, vid jämförelse mellan landsbjrgd och städer, för de senares del bör taga hänsyn ej blott till den allmänna väghållningen utan ock till gatuväsendet, talar onekligen — förutom den omständigheten att bilskattemedlen äro avsedda att täcka den skada å trafiklederna, som biltrafiken åstadkommer, och att denna trafik träffar såväl gator som vägar — därjämte att uppehållandet av såväl gator som vägar ålagts städerna av den statliga lagstiftningen, detta i motsats till det enskilda vägväsendet och andra på en inbördes uppgörelse mellan vederbörande intressenter beroende skyldigheter. Stadssamhällets demografiska, och bebyggelsemässiga särart i förhållande till landsbygden giver i stad ett väsentligt annat innehåll än på landet åt begreppet allmän samfärdsel, hänförande därunder trafik ej blott å

148 vägar och genomfartsgator utan ock å gatunätet i övrigt. Denna särställning intager visserligen legalt i c k e det stadsliknande samhället på landet. I detta har genom 9 § i 1891 års väglag i dess lydelse enligt lag den 27 juni 1927 fastslagits, att begreppet allmän samfärdsel har det för landsbygden karakteristiska innehållet, genomfartstrafik, och man torde med visst fog kunna göra gällande, att något bärande skäl icke föreligger att vid bedömande av nu föreliggande fråga giva städerna en principiellt annan ställning än de stadsliknande samhällena på landet. Historiskt sett hava emellertid städerna behandlats annorlunda, och enbart denna omständighet, hänsynen till förvärvade rättigheter, kan göra det nödvändigt att vid jämförelse mellan landsbygden och städerna beakta å landet det allmänna väghållningsbesväret, i stad ej blott allmänna väghållningen för sig utan ock väg- och gatuhållning såsom helhet. Att gatuhållningen medtages synes motiverat ej minst av den ståndpunkt statsmakterna — mot vägkommissionens mening •— intagit till frågan om fördelningen mellan land och stad av bilskattemedlen. Vad beträffar städernas väg- och gatuhållning såsom helhet, äro emellertid i den officiella statistiken utgifter för gator, vägar, planteringar och avloppsledningar sammanförda i en post, och i följd av denna statistikens uppställning har utan vidlyftig och för städernas förvaltningsorgan säkerligen betungande utredning någon sortering mellan gator och vägar å ena samt planteringar och avloppsledningar å andra sidan icke kunnat göras. Planteringar sammanhänga visserligen ofta med själva samfärdselns uppgifter men, i den mån de utgöra parker, icke. Kostnaderna för desamma torde dock knappast utgöra någon avsevärd del av de gemensamma. Då statistikens siffror läggas till grund för jämförelsen, bör det emellertid hållas i minnet, att de kostnader, som sålunda redovisas, överskjuta vad som strängt taget påkallas av den allmänna samfärdselns behov. I viss mån är väl dock denna överskjutande kostnad motvägd av kostnaderna för fastighetsägarne i de flesta städer åliggande skyldigheter i avseende å gaturenhållning och snöskottning å gatorna samt i ett stort antal städer fastigheterna åliggande skyldigheter i avseende å gators anläggning och underhåll eller bidrag därtill, 1 kostnader som icke torde vara medräknade i statistikens siffror. Vid en jämförelse, under rådande rättsregler, mellan å ena sidan landsbygdens väghållning 1929 och å den andra gatu- och väghållning i stad samma år finner man, att den verkliga kostnaden för skattebetalarne utgjort respektive 34 454 047 och 39 077 436 kronor, samt den beräknade medeltalsbelastningen per skattekrona av 1929 års skatteobjekt 2 kronor 13 öre å landet men blott 1 krona 39 öre i stad (Bil. A. tab. I I I ) . Jämför man så belastningen uteslutande för det allmänna vägväsendet framträder skillnaden än starkare, på landet 2 kronor 13 öre per skattekrona mot 12 (eller 14) öre i stad. 2 De exceptionella förhållanden, som i avseende å fördelningen mellan de skattskyldiga inbördes av väghållningsbördan äro rådande i vissa städer, kunna givetvis ej komma i betraktande vid denna jämförelse. I den mån de hän1 2

Se närmare LINDH S. 27—73. Jfr sid. 146 ovan.

149 föra sig till naturabesväret, hava dessa kostnader först under senare tid vuxit 1 ill den höjd att de tilldragit sig allmän uppmärksamhet. 1 1 Drätselkammaren i Sala anför i sitt den 11 februari 1930 avgivna yttrande angående stadskommunens ifrågasatta övertagande av de allmänna vägarnas underhåll i staden (1930 års primäruppg.), att väghållningsbesväret för stadens fastigheter först under senare tid blivit i avsevärd grad betungande. För allenast 30 år tillbaka hade den verkliga kostnaden för underhållet av stadens allmänna vägar uppgått till belopp, som troligen icke så särdeles mycket överstigit den vägskatt, som utgått i angränsande väghållningsdistrikt å landet (Över Tjurbo härad). Vid den tiden hade man i regel ägnat vägarna någon tills3Tn allenast en gång om året, nämligen på hösten, då de nödtorftigt grusades. Endast ett fåtal väghållare hade då ansett det nödigt att på våren fylla igen hjulspåren. Man kunde därför med fog göra gällande, att största delen av den ovanligt betungande väghållningsbörda, som i nämnda stad pävilade jorden, tillkommit under det senaste kvartsseklet.

Bil. A.

TABELLER

152 Tab. I.

Sammandrag av uppgifter år 1930 angående allmänna vägKostnader 1 i medeltal per å r under åren 1925—1929 kr.

Väg- och brolängd i meter Utom stadsplan

Inom stadsplan 2

Ny- och Underomhåll Samtliga Infarts- Samtliga Infarts- byggnad vägar vägar vägar

AvlöVinter- ning av personal väghåll- anställd ning 3 för vägväsendet4 g

Stockholms stad

. .

9 000

159 112

50 000

26 500 8 510i 6 406

17 290 20 220 8 364 800 4 464 6 406

9 000 1 213 132 294 825

3 366

6 620

53 900 156 400

4 750 810

1965 458

50 000 2 515

29 200 7 355 19 800 2 260

12 500 1100 5 000

425 594

16 432

118G1

Stockholms lån:" Södertälje Vaxholm

2 000 96

Norrtälje Sigtuna Sundbyberg . . . . Djursholm . . . . Lidingö

4 060

3 260

22 460

18 300

Östhammar . . . . Öregrund

2 090

935 Uppsala län: Uppsala . . . . Enköping . . . .

6 540

5 600 4 910

3 060 3 767

32 900

14 900

5 300

3 767

4 500

10 800

500 Södermanlands lån: Nyköping Eskilstuna Torshälla Strängnäs Mariefred Trosa Katrineholm . . . .

10 620 35 985 6 375 13 525 5 250 4 500 2 500

9 500 31775 6 375 10 225 5 250 2 600 2 500

6 360

6 3G0

53 500 26 711 3 860 20 300 29 300

3 200

2 340

6 000

16 300 52 033 2 380 17 900 2 200 2 319 9 000

1623 200 500 100 60 800

Transport

328 848

176 881

59 828

32 625 2 095 044

524 336

15 994 128 692

28 096 1190

3 500 3 000

3 000 3 850 4 800 1000 1000

Kostnaderna äro verkliga eller — därest uppgift härom ej kunnat lämnas, såsom då väghållning Väg och bro, som intagits i stadsplan såsom gata men ej upplåtits enligt FBL. och där ej heller Snöplogning och skottning samt bortforsling av snö å vägar och broar. 4 Där personalen ej är anställd enbart för vägväsendet, angives vad av avlöningen anses belöpa på s Bropenningar i Stockholm och Lidingö, färjpenningar i Göteborg, Kungälv och Luleå. • Avgifter som utgöra ersättning för enskildas av staden övertagna väghållningsskyldighet. ' Uppgifterna tagna ur Årsbok för Sveriges kommuner 1930, s. 10, 11. 8 Städerna upptagas här länsvis med magistratsstäder först och fögderistäder sedan, i övrigt enligt 8 Utgå först fr. o. m. 1931. 10 Nettokostnaderna beräknade lika med bruttokostnaderna (kol. 5, 6, 7, 8), minskade med bidragen på flera år genom upptagande av lån för täckande av kostnader enl. kol. 5, ehuru detta ej uppgivits. 2

hållningen (vägar, broar, färjor) i städerna (»primäruppgifterna»). Särslilda inkomster för städerna i medeltal oer år under åren 1925—1929 för Beräknad vägväsendet kr. För väghållSamtliga belastning per ningen 1929 1929 influtna Skattekronor skattekrona för använda automobilAutomobilväghållning automobil- skattemedel år 19297 Fastighets- skattemdel (netto) Bro- cch färj- skatt o. dyl. (använda för skattemdel i kronor 6 i kronor10 penringar i kronor avgifter" väghållningen) 9

» 7 145

—

1163 000

1 654 000

1 631 000

11 619159

—:01

~~

32 551 1486 22 941

37 878 59 260 20 629

52 259 35 460

151 447 32 832 37 383

—:16 5: — 1:44

4 860

7 933

— —

— —

— —

12 222 87 094 192 179

— — —

32 512

—

—

—

3 919

9 726

3 326

191 412 8136 7 055

—:97

— —

— — — — — — — —

_

13 000

4 560

—

6 624

92 660 24 608

403 612

—

-:04 —:25

— —

38 595 63 235

46 336 103 774

46 336

— — — — — —

13 409 17 184

121144 325 314 11331 46 392

— — — — 267145

534 290

•4900

37 000

20 629

101 098 36157 46 997

49 202

— — —

—

—

1006 3 480

2 354 1550

—

—

10 066 6123 72 689

1 427 912

2 063 677

2 146 495

13 384 792

— 3:62

—:28 —:06 — (överskott) —:46 3:14 —:39 —:18

fullgöres in natura av fastighetsägare — uppskattade. förutsättning för upplåtande inträtt, inräknas här. detta.

statskalenderns ordning. (kol. 9, 10, 11). Skattekronorna beräknade enligt kol. 14. Sannolikt fördelas i flera fall belastningen

154 Kostnader i medeltal per år under åren 1925—1929 kr.

Väg- och brolängd i meter Utom stadsplan

Inom stadsplan

Ny- och UnderomSamtliga Infarts- Samtliga Infartshåll byggnad vägar vägar vägar vägar

AvlöVinter- ning av personal väghållanställd ning :f ör vägväsendet

328 848 176 881

59 828

32 625 2 095 044 524 336

15 994

Linköping Norrköping

39 200 45 965

38 350 35 830

1000 3 265

1000 2 990

Söderköping Motala Vadstena

9 542 9140

5142 5 230

4 049 c:a 4 500 5 700 » 17 000 510 2 040 250 1000

4 241 10 500 26 870

4 241 8 500 26 870

270 17 625

6 230

8 781

15 621

11241 13 238

17170 4 605

13 620 4 605

76184 8 389

1764 4 847

1764 4 847

9 000

2 237

4 200

3 200

Transport Östergötlands län:

Skänninge Mjölby

1041 11740 496

66 050 57160 10 938 4 672 5385 7 665

1150 497

Jönköpings län: Jönköping Eksjö

13 238 2 655 5120 5 330

Gränna Huskvarna Nässjö Värnamo Vetlanda Tranås

1276 100

15 530 11916

9 675 5169

1000 150

7 000

8 000

2 000

1000 3 248j 860

1200 3 900 5 330

6 506

6 506

Kronobergs län: Växjö

10 000

6100 Kalmar län: Kalmar Oskarshamn Västervik Vimmerby

9 630 24 276 4 400 16 440

8 489 24 276 4 400 15 684

Borgholm

2 000

2 000

15 400

9 400 7120

49 884 17172 5149 8 936 16 900

1800 1500 1000 9106

994 1500 1000 5 935

18 300 8 695 14111

25 500 17 800 27 921 6 942

15 400

2 800

2 800

36 027

2 852

9140 3 830

2 400

16 000 4 200

3 930

86 784 2 312 034 931 481

46 516

Gotlands lån: Visby Blekinge län: Karlskrona Ronneby Transport

621 442

431 778 135 050

130(

155 Särskilda inkomster för städerna i medeltal per år under åren 1925—1929 för Beräknad För väghållvägväsendet kr. Samtliga belastning per ningen 1929 1929 influtna skattekrona för använda automobil- Skattekronor Automobil- automobilväghållning år 1929 skattemedel skattemdel Fastighets(netto) Bro- och färj- skatt o. dyl. (använda för skattemdel i kronor i kronor i kronor penningar vägavgifter hållningen) 10

il

2 146 495

13 384 792

534 290

1 427 912

2 063 677

— — — — — —

—

68 848 71911 7 963

91502 90 467

— — — —

1972 116 1800

1976 116 2 900

—

16 050

20 777 18 939 1723

— — —

.— —. — — — —. —

—

—

9 530 4 750

5 400 11800

—

—

— — — —

— — — —

38 740 16 400

—

— —

289 188

174354 9 284

617 290 19 087

—

22 626 7 469 5 653 12 638

49 460 23 872 11348 38 797

17 600 21876

110 220 21876

269 913 55 035

2 213 4 506 21107

4 426 29 323 21107

9 284

8 308

—:02 —:03 —:26 —:08 —:01 —:62 —:65

—:38 —:19 — :42 —:16 —:24

—

71471 63 266 27 416

11870 31201

25 942 43 458

—:80 —:37

28 006

30 671

99 460

—.02

49 694 35 262 26107

194 564 70 294

—:06 —:16

18 920 16 774

49 694 10 862 26107 25 287

—:13 —:29

—

—

—

96 931 21970 13 608

—

—

—

47 512

97 205

—:77

_

—

—

c : a l 6 000 600

3 000

34 210 10 769

226 098 39 335

—:27

534 290

78 255

1 777 787

2 487 380

2 951 004

15 858 108

6 724 12 233

26 928

—

—

156 Kostnader i medeltal per år under åren 1925—1929 kr.

Väg- och brolängd i meter Utom stadsplan

Inom stadsplan

Ny- och UnderomSamtliga Infarts- Samtliga Infartshåll byggnad vägar vägar vägar vägar

I Transport Karlshamn Sölvesborg

621 442 860 5 800

Kristianstads län: • Kristianstad Simrishamn Ängelholm Hässleholm Malmöhus län: Malmö Lund Landskrona Hälsingborg Ystad Trälleborg Skanör med Falsterbo Eslöv Hallands län: Halmstad Laholm Falkenberg Varberg Kungsbacka

(i

431 778 135 050 860 2 200 5 800 5 560

4 725 4 650 1954

4 349 2 795 1790

64 282 25 607 9 600 40 886 12100

42 500 19 400

19 340 7 150 475

14 220 7180

6 850 31550 12100 11000 7150 475

1240 1500 1682

1600 9 050 2 600 7 700 2182 5 032

Vinterväghållning

I

86 784 2 312 034 931 481 2 200 6 000 6 854 5 010 2 000 4 096

7 46 516 216 096 3 372; 1000 405 :a 500!

1377 535

4 900 11440 6152

220 829 104 900

119 350 49 300

15 000 7150 207 145 1950 25 350 3 650 29 630 : 2182 2 000 5 032 69 000

12 000 66 448 65 000 32 070 11458

42 411

13 340 10 000

13 340

15 200

Avlöning av personal anställd för vägväsendet

3 000

5 000 3 000 2 750 134 600

26 968 3 000 1800 10 200 15 000 8 834 300 2 500

300 668 233

3 000 4 927

20 932 5 422

7180 7 070 5 422

8 755 2 500

1060 2 500

Göteborgs o. Bohus län: Göteborg

36 657

27 523

18 600

10 700 375 041 3 190 218

6 900 459 606

Marstrand Lysekil Uddevalla

1150 17 775

1150 14 870

1950 54

1950 54

250 8 000

Transport 1

922 207 654 952

35 423 11800

I

2150 1 500|

8 318: 16 988

3 500 17 020|

207 255 132 584 3 485 5851595133

1000, 4 000!

89 239 765 903

Avser år 1930. » » 1927. I beloppet äro ej medräknade »driftsutgifter», för broar kr. 19 210: — och för färjor kr. £3 086: —, färjpenningar. Jfr not 4 nedan. 4 Utgifter för färjorna: nybyggnad kr. 15 711: —, ombyggnad av färjlägen kr. 10 660: —(i kol. 5), underhåll »driftskostnader», se not. 3 ovan. Jfr sid. 93 ovan. 3

157 Särskilda inkomster för städerna i medel | tal per år under åren 1925—1929 för vägväsendet kr. För väghåll- Samtliga Beräknad ningen 1929 1929 influtna belastning per använda skattekrona för Automobil- automobilautomobil- Skattekronor år 1929 väghållning Fa3ti hets skattemdel skattemedel Bro nchfäri-' g k g d ,Jiro-ochlarj(netto) (använda för skattemdel J i kronor penningar ... i kronor r i kronor avgifter väghållningen) 9

534 290 — —

78 255 — —

1 777 787 5 881 4 756

2 487 380 7 654 4 842

2 951 004 20 410 10153

15 858 108 80 786 32 038

—:14 —:07

. 1827 — —

4 849 — —

9108 — —

45198 9108 18 745 12 591

166 692 28 694 66 586 29 455

-:11 —:18 —:31 —

— — — — — — —•

— — — — — — —

153 754 61604 — 119 397 19 844 26 286 6 888 17 000

140 762 — — 149 232 17 219 23173 — 23 000

273 241 83 243 55 253 145 232 45 219 41445 7 198 27 580

1 618 214 280 717 172 296 753 339 121 076 132 923 11002 76 023

—:14 —:34 —:17 —:22 —:73 —:35 —:64 —:92

— — — — —

29 026 »1049 — 1700 2 73

7 720 9 062 13 821 —

11164 11269 14 414 —

54 964 11164 21 458 15 956 —

230 286 19189 48 359 73 814 23 630

—:12 —:17 —.79 —:25 —:003

422 800 — — —

— — —

133 483 — 5 932 26 519

170 323 — 8183 46 725

530 726 — 8183 34 923

3 525 309 11439 40 733 140 300

—:13 — —:02 —:03

957 090

111 930

2 394 583

3 124 448

4 422 994

23 541 008

— — — —,

om vilkas natur, upplysning saknas. De senare torde hava kunnat, med högre färjtasor, täckas med kr. 47 057: — (i kol. 6), personalkostnad (i kol. 8) kr. 358 428: —, s:a kr. 431 856: — (dessutom

158 Kostnader i medeltal per år under åren 1925—1929 kr.

Väg- och brolängd i meter Utom stadsplan

Inom stadsplan

AvlöNy- och Vinter- ning av Underpersonal omväghåll- anställd Samtliga Infarts- Samtliga Infarts- byggnad håll ning för vägvägar vägar vägar väsendet

Transport Strömstad Mölndal . Kungälv . Alvsborgs län: Vänersborg . . . Alingsås . . . . Borås Ulricehamn . . . Åmål Trollhättan . . . Skaraborgs län: Mariestad . . . . Lidköping.... Skara Skövde Hjo Falköping . . . . Tidaholm . . . .

922 207 654 952 207 255 132 5843 485 5851 595 133 1780 1760 550 550 670 3 764 45 720 9 710 8 347 8 347 42 945 32 509 5165 3 582 9 273 7 210 16

7 600 13 855 41980

7 600 11065 41980

5 583 6 002 18177

5 583 3 280 18177

10 650 9163 12 551 14 279 12 516

8 300 7 800 9 835 14 000 11746

7 673

7 508 405

410 Värmlands län: Karlstad . . . . Kristinehamn . . Filipstad . . . . Arvika

10 782 15 763 19118

Örebro län: Örebro . . . . Askersund . .

27 009 6551

Nora Lindesberg

5 420 . .

12 087

Transport 1250 261 1

16 075 10 782 15 763 5 760

1700 3 625 8 450 3 840 2 080 10 775

1700 3 010 8 450 3 440

2 080 3 000

2 600 85 789

10 000 2 000 30 000c:a 400 50 316 4 760 100 15 000 2 000 30 788

12 312 16 505 20 238 38 511 13 390 15 413

1161 500 900 450

2 308 1800

2 285 1400

999 16 300 3 000

5 664

14 343

8 722

2 430 1967

92 800 4 958 8 608 20 626

51600 10 225 10 245 9 245

2 367

2 430 2120

84 799 89 885

32 215 2 790 8131

6 421

5 454

400 1150

400 1150

3 291

1900 ::a 2 700 1300 1455 3 800 594

905 0971 262 510| 173 573|4 045 676J2 036 539] 108 485J 880 606

Underhållet av färjan har dragit en kostnad av kr. 1 864 Avser även annat än väghållning. • Avser år 1929. 2

14 874

2 243

24 667 6 551 5 420 1213

89 239 570 910 105

; övr. kostnad torde ha beitritts av

159 Särskilda inkomster för städerna i medeltal per år under åren 1925—1929 för vägväsendet kr

För väghållBeräknad Samtliga ningen 1929 belastning per 1929 influtna använda automobil- Skattekronor skattekrona för Automobilautomobilväghållning år 1929 Fastighets- skattemdel skattemedel skattemedel (netto) Bro- och färj- skatt o. dyl. (använda för i kronor i kronor i kronor penningar avgifter väghållningen) 1

'

j

2 394 583 887 31987

4 422 994 7 474 29 992

23 541 008 24 247

7 283

3 124 448 1060 29 992 17 871

15 488

134 373 19 957

4 500 19 261 97 857

22 500 19 309 144 067

34 065 26 295

86 495 70 726

—

35 794

15 043 10 800 47 417

155 003 27135 16 404 47 417

381 528 39 442

2 506

10 964 5 717

53 729 157 415

—:24 —:61

24 616

24 616

5 915

21009 32 766 36 862

61301 86 766 54 660

—:09 —:14

957 090

111 930

— —

— — —

• 5 407

— — — — —

— 41463

—

— — — — — —

— 3 450

— — — — 3

— — —

136 040

— 3

17 654 5 757 13 674 11800

23 039 22 000

8190 23 491 10 283

8 299 30181

58 940 8 498

134 030 13184 28 000 22 809

105 640 26 984

153 840 24 246 16 442

15 549

_

10 080 10 953

— — —

62 873 10107

— —

2 972 6 372

52 969 22100 14 861 7 540

962 497

298 093

2 870 477

3 857 599

arrendatorn.

8 299 30181 24 481

38 004 29 766

—:18 —:38 —:01

—:53 —:24 — (överskott) —:27

102 600 21117

—:19 —:46 —:69

55 808 38 223

— (överskott) —:40

217 697

— (överskott)

105 808 33 093

—:11 —:31

70 290

—:33

445 835 15 596 25 836 24 447

—:14 5:21

5 365 555 | 25 867 997

—:33 —.29

160 Kostnader i medeltal per år under åren 1925—1929 kr.

Väg- och brolängd i meter Utom stadsplan

Inom stadsplan

Samtliga: Infarts- Samtliga Infarts vägar vägar vägar vägar

Transport 1250 261! 905 097

Ny- och ombyggnad

Underhåll

Vinterväghållning

Avlöning av personal anställd för vägväsendet

262 510 173 573 4 045 676 2 036 539 108 485

Västmanlands län:

37 890 34 517 35 644 13 571

Västerås Sala Köping Arboga

20 382

50 892 11758 18125

47 341 35136 16 450 10 600

3 758 3 071

22 507 11730

18 357

31256 23 253

270 12 655

9 940

270 2 918 2180

9111 2 403 11586

2 437

2 271

Hedemora Avesta Ludvika

9111 3 645 11598 3 765 6 800

3 765 6 800

5 600

5190 Gävleborgs län: Gävle Söderhamn . . . Hudiksvall . . .

36 795 11316 2 400

2 985

2 315

60 214

55 808

2 380

2 380

35 493 —

22 844 4800

Västernorrlands län: Härnösand . . . . Sundsvall Örnsköldsvik . . . Sollefteå

5 662 9 480 2 760 2 426

5 662

37 200 38 000 16 800

32 500 10 000 7100

4 000 3 900

Östersund....

15 615

4 679

20 232

3 054

Västerbottens län: Umeå Skellefteå

9505 8 845

5 540 2 085

14 836

8 555

7 912

5 762

1667 1257

840 1120

Kopparbergs län: Falun Säter

6 880 2 760 2 330

2 900

2 900

9 400 9170

23 343 15 300 12 200 13 303 e:a 5 472

1746 1400

4 000 3 000 800

Jämtlands län:

3 345 I

Norrbottens län: Luleå Piteå Boden Haparanda

13 073 6 900

13 073

65'

18 693

6 585

6 900

Summa |l 533207 1111484

6 779 3 840

6 779 3 840

28 615

23 480

20 3731 10 020

5 090 9 908

2 883

3 778

326944| 211201 4490554 2 409627

1860151 13221J85 1

Utgifter för färjan: ombyggnad kr. 3 000: —, underhåll kr. 1 100:

10 570 440 2100 1426 157 534 »66 031

8 023 746 driftskostnad ej uppgiven

161 Särskilda inkomster för städerna i medeltal per år under åren 1925—1929 för För väghållBeräknad vägväsendet ki Samtliga ningen 1929 belastning per 1929 influtna använda automobil- Skattekronor skattekrona *ör Automobilautomobilår 1929 väghållning skattemedel skattemedel skattemedel FastighetsBro- och färj(netto) i kronor (använda för skatt o. dyl. i kronor penningar i kronor avgifter väghållningen) 11

298 093

2 870 477

3 857 599

5 365 555

25 867 997

7 835 4 287

32 729 46 654 16197

81976 59 134 14 206

324 947 57 496

52 468 23 221 15 600

—

2 570

5 464

62 570

8 663 285

14 900 5 294

5 242 3 923 6 266

—

— —

7 493 6 817

4 500 8 801 6171

56 826

67 420

— —

.. — —

—

— —

962 497

i

— —

— — —

—

5 294 12 459 8 801 18 701

120 294 23 825 29 803

— — —

— — —

29 674 13 755

43100 17 965

31187 56 645 17 965

12 481

—

—

10 085

16 995

—

— —

— — —

47 368 38 055

—:16 —:44 —:38 —:25

146 050 17170 28 411 31585 52 433

—:22 1:22

390 000 95 461 56 575

—:22 —:72

1: — —:78 —:25

—:11

118 008

—:62 —:10 —:36

15 730

239 423 50 462 36 945

22 593

48 574

150 448

—:15

19 991 3 000

33 971 14 487

108 775 49 457

-:10 —:31

— —

14 800 22 317 39 556 12 929

39 274 22 317 39 556 10 355

116 012 24 960 60 996 17 359

—.15

16 209 13 674 5 631

31832S7

4 282318

28126 393

-:12

39 790

12 480

möjligen ingår en del i personalkostnaden för vägväsendet kr. 6 600: — (kol. 8). 11—312349

—:34

—:42 —:17 —:16

162 Tab. II. Sammandrag för samtliga städer rörande allmänna väghållningen enligt 1930 års uppgifter. Väg- och brolängd i meter. 1. U t o m s t a d s p l a n a. hållna av stadskommun b. hållna av fastighetsägare 2. I n o m s t a d s p l a n a. hållna av stadskommunen b. hållna av fastighetsägare och andra 3. S u m m a väg- och brolängd

1 328 461 204 746

311 456 15 488 1 860 151

II. Utgifter i kronor. 1

K o m m u n e r n a s egna utgifter utan avdrag för bidragen (2. b.—e. och 3. nedan) 7 945 210

Uppgifterna avse utgifter i medeltal pr år 1925—29 (tab. II och I I I i primäruppgifterna). Staden Borgholms vägar c:a 2 000 m. tillkomna genom inkorporering fr. o. m. 1930 avses ej här.

2. E n s k i l d a s särskilda bidrag a. in natura

78 536 Uppgifterna avse utgifter i medeltal per år 1925—29 (tab. I I och I I I i primäruppgifterna). Häri ingå icke nedannämnda entreprenadsummor (58 750 kr.).

b. bidrag genom »vägskatt» e. d. fastighetsskatter

323 592

c. bropenningar d. färjpenningar

534 ^"0 ib/ Jvl

e. av utomstående

3. S t a t s b i d r a g automobilskattemedel använda för väghållningen 3 183 287 III.

Kommunalt skatteunderlag i skattekronor 28 126 393

Häri ingå även entreprenadsummor för Uppsala, Borås och Sala (s. 137, 139, 140). I Karlstad, kr. 136 040, utgöra avgifterna vederlag för även annat än väghållning.

Uppgifter saknas (Uppsala, Karlskrona, Halmstad, Nässjö, Trollhättan). Lindesberg inga kostnader.

I V. Beräknad inverkan av väghållningen inkl. enskildas naturaväghåll på den kommunala uttaxeringen 1929 (uttaxering per skattekrona i kronor) Utgifter i kr 1. Utan penningbidrag av stat ooh enskilda (II. 1. och 2. a.) 8 023 746 2. Med statsbidrag enl. nuvarande grunder (utan bidrac avensk.) 4 840 459 3. Med statsbidrag samt färjpenningar enl. nuvarande grunder (utan bidrag av enskilda) 4 372 462 4. Med statsbidrag samt färj- och bropenningar enl. nuvarande grunder (utan bidrag av enskilda) 3 838 172 5. Med nuvarande grunder 3 514 580

o CO

.oä ra i " i ^ b D ^ J CJ £ j cu j 3

^3o

*© *2 rt *£ ^ ^ ^ 5 cö .a CO . 03 :a3 ro ^ 3 m o: SN 60 : 0 C3 cö ' ? B P . _ *« ÖO to s P H O3 10 2 , n 03 ^ 3 : < s - 0 so 3 a ""CM -O t». y-* S * ° O ^ : « fl CM 1 •5 t ö 5 g j r " .

r-^

os tn CM

J3

a o

03 I

T - H ^

:B

3 ^ :C3 4J .03 £ . m i.

i

•a .fl .2 ^

60.2'S c «-. p,

B "3

£ So g*

O

s

r-t 05

be 0 - . 3 •d OH t> 3 O

c

i—I

a.=efi

a

O -o

*

*

>-> & "3

O,""

•"

'

f-i

' 03

to a> »

'43oä-

g

-3 *«<£ < ^

to

r

^

O «

.

J4

O

•> ^ o3 ^ t- B j ^ •O 3 m b£i S j 3

° o SS Bg

ö t -»

•S | ^ ^

s

M *ii

ca :o3 3 . ; SP° • 3 bo

S 03 O "3 Jas fl

a) tn t< -O

ffiM

^1 -s 5 -a -^ s

« B m co < )

•s " t * '7 •§

=o S3 2

1ém i sa— a I s Ss i K-*;

c

tn M <D fl. M) -

£™J4 43 «3 i 2

I

TL? C

g.3>5

c B ^ 3 *t3 g 43 B 03 B ra S j < — u -*^ B (M ra;B H o ä ra p O ra o c3 « * S 03 CO fl 40 • - i Q . t» J J S S C S 10 ff CO J 3 6 0 raS co J a i ; 0 0 - g : W B =3 03 ro 6 0 _ ff t p J * b p - 3 M * —1 B . B • j 3 <u J : o 4 - d b0T3 S • g . 5 60 C J3 03 TB fe £ © ^ ^ . S '?. c o B . J« - O os o !2 H o as t . :03 t> B 03 03 O ^ > o3 -c3 03 3 ra < -g T ) . * OJ O bo o a -f* a> - * 03 i - :rt . _ ^ O f-i P < t > O H fl fi

43 b D » +3 ^ 3 03

SP

•§

K

S °«i , 3 2 B S3

fl . •

CC *3

. :cS "£

cä h g <D

S Si

>

5o3 g

— SP .

3 § S

2« a'"! x a c ja .5

ra

n

'2 £ B & -O

a eg •eS fik

ro

o

I

^ roH < 3 3

al

>£>Sc!

"B c

I 60

CO

O

o

-'•'

ro .-i 03 CM

e3

C0O3

a

cxiro o

Öc5

Si

<s

«

T) 60 t». JC3 00 T3 C! 93

u

CD

i>-

ro

ro CO

0 0 !TC

öt fr-

TH

B

_-. ^ r^ l ö t co ro 0 3

bo

a

»T3 W3

T j i «D

5 0

I > (W

<N

<9

o ö

J3

fl

6C

96 S3

a a

i

s

CD O 00

^

C30S

as

a eS -4->

>• T3

4) GB i—i

O m

.£•••

"3

1 5 1 g •• TIa*^-

e 12

i Jill

c—

C3 ^ . ^ h B jä • t, »a . 5 bo

ä|

KB

5bS c fl

>(U S3

of ä s;

3^仧 « 3 «-3 B.SP5.B bo g 3,03^1 d l HC g 33 * g 2 2 P 4 P » 1 3 CM

os

o3 ao

^3

> '-> . *NA

60.^

•CO

Ö

. ti o

K

g

;33

^ fl ' ^ ft fl —. C°J1 ^ 1fl o3 00 6 0

tu Ti C

J

g

.S3

: - I " Ö

•

to

laill ^ » JS 40 p S o 3 j O

CH

5"3

^ ' H S3 ojcö 3 „ PH . • TS SP ' ö - ^ B 3 4 i 4 3 _, 03 C3 03 6 0 6 0 & P,£ B 18 o e-^j? J< S ra fl g " 3 2 :o3Cfl ^g £ bO 41 03 J ^ b 0 _ fä ö . 4) 0 3 ^ 3 t > t> c ä " e p q j 2

g

a a .SP

»T

g .3

a > I ÖS,

OcflKl „ J^ «

fl 03

165 Bil.

B.

1929 års vägsakkunnigas cirkulär till samtliga magistrater (utom i Stockholm) och stadsstyrelser med infordrande av uppgifter (motsv. brev till stadskollegiet i Stockholm). Härmed får 1929 års vägkommitté för viss utredning angående väghållningsbesväret i städerna anhålla om uppgifter genom ifyllning av bifogade tablåer i där angivna hänseenden. Uppgifterna torde i de flesta fall lämpligen kunna meddelas av drätselkammaren, och bör blanketten, efter granskning av Eder, före den 1 instundande augusti översändas till kammarrådet Erik Schalling (adress K. Kammarkollegiet, Stockholm 2), som erhållit särskilt uppdrag att biträda kommittén i angivna hänseende. Då uppgifterna skola avse kommunikationsanstalter, som falla under det allmänna väghållningsbesväret, d. v. s. sådana, som äro för den allmänna samfärdseln nyttiga och nödiga — med undantag för gator — böra uppgifterna blott avse allmänna vägar, broar och färjor, ej t. ex. ägovägar och andra enskilda vägar. Konstitutivt för begreppet allmän väg torde få anses vara, att vägen tillkommit efter beslut av länsstyrelse eller åtminstone magistrat, eller att densamma av ålder ansetts äga dylik karaktär av allmän. Emellertid lära i vissa städer efter tillkomsten av 1862 års kommunallagstiftning väganläggningsfrågor, som författningsenligt bort handläggas av länsstyrelse eller magistrat, stundom hava handlagts i vanlig kommunal ordning d. v. s. avgjorts av stadsfullmäktige (allmän rådstuga?). Dylik omständighet synes dock ej kunna eller böra betaga en väg dess karaktär av allmän, såvitt som den utgör fortsättning av allmän väg å landet eller eljest måste anses vara för den allmänna trafiken oundgängligen nödvändig. E n ä r gator ej falla under här avsedda trafikleder, torde en avgränsning mellan begreppen gata och väg erfordras men stundom erbjuda svårighet, särskilt i avseende å huvudgator, som utgöra fortsättning av allmän väg och förut utgjort sådan. Med gata bör därför förstås sådan trafikled, som i gällande stadsplan upptages såsom sådan, förutsatt att de i 34 § i 1 kap. fastighetsbildningslagen för stad uppställda förutsättningar för gatas upplåtande uppfyllts eller ock staden eller gatuhållningsskyldiga fastigheter övertagit underhållet av trafikleden såsom gata; med väg förstås all annan ständig trafikled. Underhållet av förutvarande a 11 ni ä n väg, som ingått i dylik gatumark skall jämlikt 35 § sagda kap. och lag, i den mån som för gatas upplåtande för allmänt begagnande är stadgat, övertagas av den som har att underhålla gatan. Sådan förutvarande allmän väg, som alltså övergått till gata, bör ej avses i de meddelade uppgifterna. Stockholm den 31 maj 1930. G. SEDERHOLM. Nils

Ljunggren.

166 I. Längd och bredd i meter av allmänna vägar och broar Inom stadsplan (Gata jämte därmed sammanhängande i stadsplan inbegripen bro ej upplåten enl. F. B. L. och förutsätta. därför ej inträdd)

Utom stadsplan

Broar

Vägar längd

bredd

längd

bredd

Vägar längd

i bredd

Broar längd

bredd

1. Helt byggda och underhållna av staden

2. Helt eller delvis byggda och underhållna av enskilda (fastighetsägare)

Anmärkningar:

II. Verkliga eller — därest uppgift härom ej kan lämnas — uppskattade kostnader i kronor i medeltal per år åren 1925—1929 för Snöplogning och Ombyggnad skottning (breddning, Underhåll Nybyggnad samt bortomläggning) forsling av snö å vägar och broar Vägar Broar Färjor Vägar Broar Färjor Vägar Broar Färjor 1. För staden 2. För enskilda väghållningsskyldiga (fastighetsägare) (för naturaunderhåll beräknas kostnaderna såsom utförda å entreprenad) 3. För varje krona

skatte-

Anmärkningar: (Här angives bl. a., hurnvida sådan väg, bro eller färja, som avses i 19 § väglagen för landet, finnes och om möjligt därå nedlagda kostnader, samt huruvida viss del av besväret fördelas mellan staden och fastigheter samt grunden därför t. ex. snöplogning å staden, skottning och bortforsling av snö på fastigheterna),

167 III. Avlöning för stadens tjänstepersonal, helt anställd för vägväsendet, eller vad av avlöningen för anman personal kan anses belöpa ä dess befattning med vägväsendet i medeltal (kostnaden ej inräknad i kostnaderna för nybyggnad, ombyggnad och underhåll) per år 1925—1929 H e l t

D e l v i s

a n s t ä l l d

a n s t ä l l d

Anmärkningar:

Anmärkningar:

IV. Uppburna väg- och bropenningar i me- Uppburna färjpenningar i medeltal per år deltal per år 1925—1929 1925—1929 (grunden uppgives) (antal färjor uppgives) Vägpenningar 1.

Staden

2.

Enskilda

Bropenningar

Anmärkningar: (Här angives bl. a., vilka broar och färjor uppgifterna avse samt huruvida sådan väg, bro eller färja, som avses i 19 § väglagen för landet, finnes och därmed förenade inkomster).

168 V. Till stadskassan influtna fastighetsskatter och andra avgifter, som utgöra ersättning för enskildas av staden övertagen väghållningsskyldighet, i kronor 1925

Anmärknin

i medeltal per år 1925—1929

gar:

VI. A u t o m o b i l s k a t t e m e d e l i n f l u t n a 1925

1927 Anm iirknin gar:

i

k r o n o r

av staden använda för allmänna vägar jämte dit hörande broar och färjor i medeltal per 1925 år 1925-1929

1927 Anm ärkni? gar:

i medeltal per år 1925—1929

169 VII A n t a l För 1925

hela

s k a

s t a d e n i medeltal per 1929 år 1925—1929

Anmärkningar:

Frågor: 1) I vad mån äro särskilda fastigheter (t. ex. ecklesiastika boställen), med avvikelse från den allmänna skattskyldigheten enligt kommunalskattelagen, fri kallade från utgörande av väghållning eller avgifter till ersättning därför?

2) I vad mån åligga i avseende å väghållningsbesväret särskilda skyldigheter utöver allmän kommunal skattskyldighet enligt FKS § 57 fastighetsägare i staden (naturaprestationer eller avgiftsskyldighet) ?

3) Huru ombesörjes, där vinterväghållningen åvilar fastigheter in natura, snöplogning, snöskottning o. dyl., genom ploglag eller på annat sätt?

t e k r o n o r För väghållningsskyldiga fastigheter 1926 1927 1928 1929 i medeltal per år 1925—1929

Anmärkningar:

170 4) Huru har förfarits med fastighets väghållningsskyldighet, när dess väglott övergått till gata eller eljest upphört a t t vara allmän väg?

5) I vad mån har vid avlösning eller avskrivning av fastigheters väghållningsbesvär viss del (t. ex. nybyggnads- eller anläggningsskyldighet) lämnats oberörd utan a t t detta uttryckligen angivits?

6) Grunden för utgörande av väg-, broeller färjpenningar (beslut av offentlig myndighet och vilken)? (Jfr t a b . IV.)

7) Vilken myndighet anses tillkomma beslutanderätt (i första hand) och kontroll över väghållningsbesvärets fullgörande? Huru utövas tillsynen, genom regelbundna vägsyner eller på annat sätt?

8) Har, där vägunderhåll in natura åligger fastigheter och där vägdelning förekommit, denna verkställts av lantmätare eller eljest fackutbildad person?

9) Har veterligen åläggande meddelats staden mot dess bestridande a t t omeller nybygga väg, bro eller färja eller till underhåll övertaga dylik och i så fall när och genom vilken myndighet?

10) I vad mån hava vägfrågor handlagts av stadsfullmäktige såsom slutlig instans (väglängd och kostnader)?

11) Huru har väghållningen bestritts i inkorporerade områden, efter reglerna för stadens gamla område eller enligt speciella föreskrifter?

12) Har veterligen bestämmelsen i BB 25:7 ang. isvägars hållande vintertid tilllämpats för staden och tillämpas den fortfarande? I så fall vilka kostnader har denna skyldighet medfört ett vart av åren 1925—1929 och huru hava de fördelats?

13) Anses väghållningsbesväret omfatta annan renhållning å vägbanorna än vad snöskottning och snöplogning samt bortforslande av trafikhinder innebär?

14) Äro andra omständigheter än ovan anförts av intresse och vilka?

172 Bil. C.

Namnregister. (Sidtal.)1 Alingsås 97; Arboga 4, 99, 100, 102, 104, 117, 125, 129, 141, 144; Arvika 58 n, 97; Askersund 37, 38 n, 51 n, 99, 105, 125, 129, 136, 143; Avesta 58 n, 97, 98, 125, 129; Boden 57, 97, 98, 125; Borgholm 38 n, 43 n, 97, 98; Borås 53, 100, 102, 104, 125, 139, 144; Djursholm 58 n, 97; Eksjö 36 n, 46 n, 97, 125, 129; Enköping 4, 97, 125, 129; Eskilstuna 38 n, 54, 97, 98, 125, 129; Eslöv 58 n, 97, 111 n; Falkenberg 21 n, 29 n, 32, 34, 36 n, 37, 46 n, 53, 83 n, 97, 104 n, 125, 130; Falköping 46 n, 53, 97, 125, 130; Falun 49, 99, 105, 136, 143; Filipstad 46 n, 48, 98, 103 n, 105, 115, 127 n, 135, 143; Gränna 38 n, 55, 91, 94, 99, 100, 101, 102, 125, 129, 138, 144; Gävle 29 n, 31, 36, 46 n, 47, 51 n, 53, 97, 98, 110, 115, 117 n; Göteborg 31, 32 n, 34, 36, 52, 53, 54, 58 n, 91 n, 93, 97, 110, 125, 130, 142; Halmstad 12, 13 n, 21 n, 38 n, 46 n, 48, 56, 99, 100, 102, 105, 106, 108, 125, 130, 135, 138, 143, 144; Haparanda 38 n, 43 n, 97, 98, 125, 130; Hedemora 48, 91, 98, 99, 100, 102, 104, 106, 117, 125, 129, 142, 143, 144; Hjo 30 n, 37, 97, 125, 129, 130; Hudiksvall 48, 54, 125, 130; Huskvarna 58 n, 97, 125, 130; Hälsingborg 46 n, 54, 97; Härnösand 38 n, 52, 97, 98, 125; Hässleholm 58 n, 97; Jönköping 36 n, 37, 46 n, 48, 54, 56, 73, 89, 98, 105, 117, 125, 128, 129, 130, 135, 143; Kalmar 4, 32 n, 97, 125, 130; Karlshamn 30 n, 97, 125, 130; Karlskrona 13, 14, 21, 29 n, 32 n, 33, .38 n, 46 n, 97, 98, 108, 109, 125, 128, 130,138; Karlstad 5, 31, 34 n, 37, 46 n, 49, 56, 75—78, 99, 105, 125, 128, 129, 136, 143; Katrineholm 58 n, 97; Kristianstad 13, 34 n, 38 n, 74, 97, 98; Kristinehamn 47, 57 n, 91 n, 97, 130; Kungsbacka 27 n, 29 n, 33 n, 35 n, 46 n, 48, 98, 105, 115, 135, 143; Kungälv 13, 21 n, 29 n, 31, 34, 90, 93, 99, 100, 110, 129, 139, 142, 144; 1

n efter siffra utmärker, att hänvisningen avser blott text i not.

173 Köping 46 n, 49, 50 n, 55, 89, 91, 99, 100, 102, 103, 104, 105, 106, 124, 129, 136, 141, 143, 144; Laholm 21 n, 29 n, 48, 50 n, 98, 105, 125, 130, 135, 143; Landskrona 38 n, 47, 51 n, 91 n, 97, 98; Lidingö 58 n, 66 n, 93, 97, 142; Lidköping 4, 38 n, 42 n, 46 n, 101, 125, 139; Lindesberg 6 n, 46, 47, 51 n, 97, 98, 108, 115, 125, 130; Linköping 36, 37, 97, 125, 130; Ludvika 58 n, 97, 98, 125; Luleå 21, 37, 88 n, 93, 97, 107, 125, 130, 142; Lund 21, 31, 46 n, 48, 51, 56 n, 92, 97, 106, 110, 113, 125, 126, 130; Lysekil 57, 60, 91, 125, 130; Malmö 31, 36, 46 n, 60, 89, 91 n, 97, 112, 113, 125, 130; Mariefred 47, 51 n, 97, 98, 115, 125, 127 n, 128, 129; Mariestad 36 n, 47, 51 n, 91, 97, 98, 109, 115, 125, 130; Marstrand 97, 98; Mjölby 58 n, 97, 125, 130; Motala 97, 125, 130; Mölndal 58 n, 97; Nora 46 n, 91 n, 97, 125, 129; Norrköping 4, 12, 13, 31, 46 n, 97, 104, 106, 125, 130; Norrtälje 36, 46 n, 55, 97; Nyköping 32 n, 38 n, 46 n, 52, 91, 99, 100, 101, 102, 103 n, 104, 113, 117, 125, 129, 137, 144; Nässjö 58 n, 91, 97, 106, 110, 112, 125, 138; Oskarshamn 38 n, 97, 98, 125, 130; Piteå 37, 91, 98, 105, 125, 129, 136, 143; Ronneby 57, 97, 125, 130; Sala 21, 36, 88 n, 89, 91 n, 92, 97, 99, 100, 102, 102 n, 104, 106, 125, 129, 140, 144, 149-

Sigtuna 4, 38 n, 91, 92 n, 99, 100, 101, 102, 104, 117, 125, 129, 136, 144; Simrishamn 49, 99, 105, 130, 135, 143; Skanör med Falsterbo 36 n, 97, 125, 130; Skara 46 n, 49, 50 n, 99, 100, 105, 125, 126 n, 128, 129, 136, 139, 143, 144; Skellefteå 43 n, 91 n, 97, 124 n, 125, 129; Skänninge 32 n, 35, 46 n, 88 n, 91, 99, 100, 101, 102, 104, 125, 128, 129, 136, 137, 144; Skövde 31, 37, 47, 55, 88 n, 91 n, 99, 100, 125, 129, 139, 144; Sollefteå 58 n, 97, 98, 125; Stockholm 3 n, 4, 5 n, 12, 14, 30, 38 n, 39, 40, 48, 52, 55, 66 n, 92, 93, 97, 117 n, 124, 126 n, 128 n, 130, 142; Strängnäs 4, 32, 33 n, 34 n, 46 n, 49, 89, 91, 98, 104, 105, 107, 125, 129, 135, 143; Strömstad 49 n, 97; Sundbyberg 58 n, 97; Sundsvall 24 n, 32 n, 35 n, 47, 51 n, 97, 98, 115, 125, 127 n, 128, 129; Säter 49, 56, 91, 99, 100, 105, 117, 125, 129, 136, 142, 143, 144; Söderhamn 46, 97, 98, 124 n, 125, 129, 130; Söderköping 35 n, 48, 55, 98, 102, 105, 125, 130, 135, 143; Södertälje 5 n, 40 n, 48, 92 n, 99, 105, 113 n, 135, 143; Sölvesborg 46 n, 97, 125, 130; Tidaholm 58 n, 97, 125; Torshälla 91, 99, 100, 101, 102, 104, 125, 129, 137, 144; Tranås 58 n, 97, 130; Trollhättan 58 n, 97, 106, 109, 125, 130, 139;

174 Trosa 38 n, 97, 98, 125, 129; Trälleborg 54, 57, 97, 125, 130; Uddevalla 37, 38 n, 97, 98, 102, 125, 130; Ulricehamn 25 n, 31, 37, 38 n, 40 n, 47, 51 n, 97, 98, 103 n, 115, 125, 129; Umeå 97, 125, 130; Uppsala 4, 36, 41, 42 n, 53, 88, 100, 101, 107, 129, 137, 144; Vadstena 35, 46 n, 91, 99, 100, 101, 102, 104, 125, 129, 137, 144; Varberg 36 n, 37, 38 n, 48, 99, 100, 101, 102, 105, 125, 129, 136, 138, 143, 144; Vaxholm 43 n, 91, 99, 100, 136, 144; Vetlanda 58 n, 91 n, 97; Vimmerby 38 n, 91 n, 97, 98, 129; Visby 46 n, 91 n, 97, 102, 125, 130; Vänersborg 13, 21, 31, 35 n, 46 n, 73, 97, 125; Värnamo 58 n, 97; Västervik 48, 97, 98, 115, 117, 125, 130; Västerås 4, 30, 36, 38 n, 42 n, 46 n, 49, 55, 91, 99, 100, 102, 104, 105, 125, 129, 136, 139, 143, 144; Växjö 30 n, 37, 41, 46 n, 97, 125, 130; Ystad 47 97Åmål 31,' 37,' 46 n, 49, 99, 105, 130, 136, 143; Ängelholm 38 n, 43 n, 46 n, 47, 56, 97, 106 n; Örebro 30, 46 n, 48, 51 n, 53, 91 n, 97, 125, 130; Öregrund 47, 97, 98, 115, 125, 129; Örnsköldsvik 57, 91 n, 97, 98, 125, 130; Östersund 43 n, 47, 54, 86, 96 n, 97, 125, 130; Östhammar 97.

Statens offentliga utredningar 1932 S y s t e m a t i s k

f ö r t e c k n i n g ;

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning.

Fångvård.

Vatten väsen.

Skogsbruk.

Bergsbruk.

Betänkande rörande erkännande och verkställighet av utländsk civildom. [2] Lagberedningens förslag till revision av ärvdabalken. 4. Förslag till lag om boutredning och arvskifte m. m. [16] Statsförfattning.

Allmän

Industri.

statsförvaltning.

1930 ära pensionssakkunniga. Betänkande med förslag till reglemente ang. tjänstepension för tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen, m. m. [19] H a n d e l och sjöfart. K o m m u n a l förval tnlng. Normalförslag tiU byggnadsordningar m. m. 1. Byggnadsordning för stad, köping och större municipalsamhälle. [C] 2. Byggnadsordning for mindre municipalsamhälle. [7] 3. Byggnadsordningar och ntomplansbes tämmelser för landsbygden. [8] 4. Bilagor till normalbyggnadsordningnr för städer och för landsbygden. [9] NormalTörslag till provisoriska byggnadsföreskrifter. [11] Statens och kommunernas

finansväsen.

Skatteutjämningsberedningen 1. Statistisk utredning ang. det kommunala skattetrycket. [13]

De ekonomiska verkningarna för sjöfarten av 1928 firs lots författningssakkunnigas förslag till lotsavgifter. [15]

Kommunikations väsen. Betänkande rörande frivilliga sammanslutningar mellan en skilda järnvägar i Skåne m. m. [5] Utredning rörande motorfordousbestandet i Sverige. [18] Betänkande med förslag till lag om allmänna vägnr och laj om vägdistrikt m. in. [21]

Bank-, kredit- och penningväsen. Politi. Betänkande med förslag till förordning ang. handel med farmacevtiska specialiteter. [20]

Socialpolitik.

Hlllso- o c h sjukvård.

Försäkrings väsen. Dödlighetsantaganden för livränteförsäkring. [4]

Kyrko väsen. Undervisningsväsen. A n d l i g odling i övrigt. Utredning och förslag rörande ändrade grunder för biskoparnas avlöning och därmed sammanhängande frågor. [17]

Allmänt näringsväsen.

Fast egendom.

Jordbruk med binäringar.

Försvarsväsen. Luftförsvarsutredningens betänkande. Utredning beträffand* hemortens och civilbefolkningens skyddande vid luftanfal mot Sverige. [3]

Utrikes ärenden.

Sociala jordntredningens betänkande med förslag till viSBa ändringar i den sociala arrendelagstiftningen. [1] Jordbrnksutredningens betänkanden. 6. Promemoria rörande inkomstutvecklingen inom Sveriges jordbruk i jämförelse med i andra näringsgrenar och dess sammanhang med lönepolitiken. [10] 7. Betänkande ang. åtgärder för lindrande av jordbrukets kreditsvårigheter. [12] 8. Arbetarfrågan inom det svenska jordbruket. [14]

Stockholm 1932. Kgl. Boktr. P. A. Norstedt & Söner

822108 I n t e r n a t i o n e l l rätt*