Betänkande med förslag rörande ändringar i vissa delar av hälsovårdsstadgan samt anordnande av förbättrad bostadsinspektion i städer och stadsliknande samhällen m. m. jämte därtill hörande utredningar

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

r

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1 9 3 5 : 4 9 SOCIALDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG RÖRANDE

ÄNDRINGAR I VISSA DELAR AV HÄLSOVÅRDSSTADGAN SAMT ANORDNANDE AV FÖRBÄTTRAD BOSTADSINSPEKTION I STÄDER OCH STADSLIKNANDE SAMHÄLLEN M. M. JÄMTE DÄRTILL HÖRANDE UTREDNINGAR

AVGIVET DEN 14 SEPTEMBER 1935 AV

BOSTADSSOCIALA UTREDNINGEN

S T O C K H O L M 19 3 5

Statens offentliga utredningar 1935 Kronologisk 1. B e t ä n k a n d e m e d förslag a n g å e n d e å t g ä r d e r för s p a n n m å l s o d l i n g e n s s t ö d j a n d e . Marcus. 134 s. J o . 2. Betänkande m e d förslag r ö r a n d e lån och årliga b i d r a g av statsmedel för främjande av b o s t a d s f ö r s ö r j n i n g för m i n d r e b e m e d l a d e b a r n r i k a familjer j ä m t e d ä r t i l l bör a n d e utredningar. B e c k m a n . 80*, 265 s. S. 3. Kortfattad f r a m s t ä l l n i n g av o r g a n i s a t i o n s s a k k u n n i g a s b e t ä n k a n d e m e d u t r e d n i n g och förslag r ö r a n d e den samhälleliga h j ä l p v e r k s a m h e t e n s o r g a n i s a t i o n m . m . Beckman. 23 s. S. 4. P r o m e m o r i a a n g å e n d e t i l l s y n e n över fastighetsregistrer i n g e n och f a s t i g h e t s b i l d n i n g e n . M a r c u s . 70 s. J u . 5. F ö r s l a g till ä n d r a d e b e s t ä m m e l s e r r ö r a n d e a l l m ä n n a handlii.gars offentlighet. Norstedt. 79 s. = J u . 6. A r b e t s B s h e t s u t r e d n i n g e n s b e t ä n k a n d e . 2. Åtgärder m o t arbetslöshet. N o r s t e d t , x, 338, 32* s. S. 7. Teknisk-ekonomiska u t r e d n i n g a r r ö r a n d e v ä g v ä s e n d e t . Del 2. Broar. Hseggström. 130 s. K. 8. B e t ä n k a n d e m e d förslag a n g å e n d e å t g ä r d e r m o t statsfientlig v e r k s a m h e t . I d u n . 406 s. J u . 9. B e t ä n k a n d e m e d förslag till o m o r g a n i s a t i o n av den h ö g r e s k o l u n d e r v i s n i n g e n . P e r é u s . 164 s. J o . 10. U t r e d n i n g och förslag a n g å e n d e r u n d r a d i o n i Sverige. Norstedt. 202 s. 13 k a r t o r . K. 11. B e t ä n k a n d e m e d u t r e d n i n g och förslag a n g å e n d e i n r ä t t a n d e av en s t a t s v e t e n s k a p l i g e x a m e n . M a r c u s . 80 s. K. 12. B e t ä n k a n d e m e d förslag till f ö r o r d n i n g a n g å e n d e allm ä n autoinobiltrafik. Ha-ggströni. 227 s. K. 13. Y t t r a n d e n över p r e l i m i n ä r t förslag till lagstiftning om a v b r y t a n d e av h a v a n d e s k a p . M a r c u s : (4), 132, 68 s. J u . 14. L a g b e r e d n i n g e n s förslag till lag om s k u l d e b r e v m . m . Norstedt, vj, 211 s. J u . 15. B e t ä n k a n d e m e d förslag till lagstiftning om a v b r y t a n d e av h a v a n d e s k a p . M a r c u s . 192 s. J u . 10. K o n j u n k t n r u p p s v i n g e t s f ö r l o p p och o r s a k e r 1932—1934. Ha>ggströni. 106 s. F i . 17. Yttrande och förslag r ö r a n d e f o r m u l ä r för t j ä n s t g ö r i n g s betyg som ar l ä n s s t y r e l s e r n a utfärdas. B e c k m a n . 1 0 s . S. 18. B e t ä n k a n d e m e d förslag till lag o m a r b e t s a v t a l . I d u n . 220 s. S. 19. K u n g l . m e d i c i n a l s t y r e l s e n s u t l å t a n d e och förslag ang å e n d e förebyggande mödra- och b a r n a v å r d . Hseggs t r ö m . 100 s. S. 20. G r u n d e r för kollektiv och i n d i v i d u e l l pensionsförsäkring. Beckman. (2), 24 s. H. 21. U t r e d n i n g a n g å e n d e införande av ett d a g o r d n i n g s i n s t i t u t m . m. N o r s t e d t . 98 s. J u . 22. U t r e d n i n g och förslag r ö r a n d e frågan om avgift för h e m l å n av b ö c k e r från bibliotek. Hseggström. 59 s. E . 23. Betänkande med förslag till m o t o r f o r d o n s f ö r o r d n i n g och vägtrafikstadga m . m . I d u n . 202 s. K. 24. B e t ä n k a n d e m e d förslag till ä n d r a d o r g a n i s a t i o n av den statliga v e r k s a m h e t e n för b e k ä m p a n d e av olovlig införsel av s p r i t d r y c k e r m. m. M a r c u s . 19i s. F i . 25. F ö r s l a g till nya a v l ö n i n g s b e s t ä m m e l s e r för icke-ordin a r i e befattningshavare inom den a l l m ä n n a civilförv a l t n i n g e n . M a r c u s . 42 s. F i . 26. B e t ä n k a n d e m e d förslag r ö r a n d e d e t s v e n s k a n a t u r skyddets o r g a n i s a t i o n och statliga f ö r v a l t n i n g . Uppsala, Almqvist & Vviksell. 197 s. K. 27. B e t ä n k a n d e m e d förslag till ä n d r i n g i vissa d e l a r av u p p h a n d l i n g s f ö r o r d n i n g e n . M a r c u s . 55 s. F i .

förteckning U t r e d n i n g m e d förslag om e g n a h e m s k o n s u l e i i i t c r h o s h u s h å l l n i n g s s ä l l s k a p e n . L i n d s t r ö m . 88 s. J o . Betänkande angående husdjursförsöksverksanihetens o r g a n i s a t i o n . M a r c u s . 75 s. J o . Berättelse över statens s p a n n m å l s n ä m n d s v e r k s a m h e t m . m; u n d e r å r 1934. M a r c u s . 62 s. J o . B e t ä n k a n d e m e d förslag t i l l lag om d o m k a p i t e l m . m . Hseggström. 151 s. E . J o r d b r u k s k r e d i t u t r e d n i n g e n . B e t ä n k a n d e med förslag t i l l f ö r o r d n i n g om j o r d b r u k e t s k r e d i t k a s s o r m . n i . M a r c u s . 132 s. J o . K u n g l . m e d i c i n a l s t y r e l s e n s u t l å t a n d e och f ö r s l a g an gående statsunderstödd dispensärverksamhet. Marcus. 52 s. S. B e t ä n k a n d e m e d vissa s y n p u n k t e r och förslag i fråga om den p r i m ä r a f a s t i g h e t s k r e d i t e n . M a r c u s . 92 s. J o . B e t ä n k a n d e och förslag r ö r a n d e v e r k s a m h e t e n vid s k y d d s h e m m e n m . na. F ö r r a d e l e n . S k y d d s h e m m e n s o r g a n i s a t i o n m. ni. N o r s t e d t . 93 s. S. Betänkande angående råvaruförsörjning, produktion och a r b e t a r a n t a l m . ni. vid s k o g s i n d u s t r i e r n a . Idun. 276 s. S. 1934 å r s n ä m n d för s t ä d n i n g s u t r e d n i n g . F ö r s l a g rör a n d e a l l m ä n n a g r u n d e r för o r d n a n d e t av s t ä d n i n g s och r e n g ö r i n g s a r b e t e t i n o m v i s s a statliga ä m b e t s l o k a l e r i S t o c k h o l m s a m t b e r ä k n a n d e t av e r s ä t t n i n g för n ä m n d a a r b e t e . M a r c u s . 39 s. F i . B e t ä n k a n d e m e d förslag till o r d n a n d e av Sveriges förs v a r s v ä s e n d e . Del 1. I n l e d a n d e a v d e l n i n g m. n i . Beckm a n , v i j , £01 s. F ö . B e t ä n k a n d e m e d förslag t i l l o r d n a n d e av S v e r i g e s förs v a r s v ä s e n d e . Del 2. A r m é o r g a n i s a t i o n e n . B e c k m a n . v i j , 051 s. F ö . B e t ä n k a n d e m e d förslag till o r d n a n d e av S v e r i g e s förs v a r s v ä s e n d e . Del 3. M a r i n o r g a n i s a t i o n e n . B e c k m a n . iv, 203 s. FÖ. B e t ä n k a n d e m e d förslag t i l l o r d n a n d e av S v e r i g e s försvå: s v ä s e n d e . Del 4. F l y g v a p n e t s o r g a n i s a t i o n . Beckm a n , iv, 229 s. F ö . B e t ä n k a n d e m e d förslag till o r d n a n d e av S v e r i g e s försvarsväsende. Del 5. V ä r n p l i k t e n m . na. B i l a g o r . B e c k m a n , iv, 202 s. F ö . B e t ä n k a n d e m e d förslag till o r d n a n d e av S v e r i g e s förs v a r s v ä s e n d e . Del 0. S ä r s k i l d a y t t r a n d e n . B e c k m a n , i i j , 420 s. F ö . B e t ä n k a n d e med u t r e d n i n g och förslag a n g å e n d e folkocli s m å s k o l e s e m i n a r i e r n a s o r g a n i s a t i o n ni. m . M a r c u s . 405 s. E . U t r e d n i n g och förslag r ö r a n d e l ä r o b ö c k e r vid a l l m ä n n a l ä r o v e r k och folkskolor m . fl. u n d e r v i s n i n g s a n s t a l t e r . M a r c u s . 102 s. 1 k a r t a . E. B e t ä n k a n d e a n g å e n d e f o l k t a n d v å r d . I d u n . 19:5 s. S. Sociala j o r d u t r e d n i n g e n s b e t ä n k a n d e m e d försdag t i l l lag om ä n d r a d lydelse av 4 och 5 §§ lagen den 18 j u n i 1925 a n g å e n d e f ö r b u d i v i s s a fall för bolag, förendng och stiftelse a t t f ö r v ä r v a fast e g e n d o m . M a r c u s . 113 s. J o . B e t ä n k a n d e m e d förslag till lag om a r b e t s t i d e n i jordb r u k och t r ä d g å r d s s k ö t s e l ( l a n t a r b e t s t i d s l a g j in. m . I d u n . 140 s. S. B e t ä n k a n d e m e d förslag r ö r a n d e ä n d r i n g a r i v i s s a d e l a r av h ä l s o v å r d s s t a d g a n s a m t a n o r d n a n d e av f ö r b ä t t r a d b o s t a d s i n s p e k t i o n i s t ä d e r och s l a d s l i k n a n d o s a m h ä l l e n m . ni. B e c k m a n . 109*, 132 s. !S.

A n m . Om s ä r s k i l d t r y c k o r t ej angivas, är t r y c k o r t e n S t o c k h o l m . B o k s t ä v e r n a m e d fetstil u t g ö r a b e g y n n e l s e b o k s t ä v e r n a till d e t d e p a r t e m e n t , u n d e r vilket u t r e d n i n g e n a v g i v i t s , t. ex. E. = e c k l e s i a s t i k d e p a r t e m e n t e t , J o . = j o r d b r u k s d e p a r t e m e n t e t . E n l i g t k u n g ö r e l s e n den 3 febr. 1922 a n g . s t a t e n s offentliga u t r e d n i n g a r s y t t r e a n o r d n i n g (nr 98) u t g i v a s u t r e d n i n g a r n a i o m s l a g m e d e n h e t l i g färg för varje d e p a r t e m e n t .

STATENS OFFENTLIGA U T R E D N I N G A R 1 9 3 5 : 4 9 SOCIALDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG RÖRANDE

ÄNDRINGAR I VISSA DELAR AV HÄLSOVÅRDSSTADGAN SAMT ANORDNANDE AV FÖRBÄTTRAD BOSTADSINSPEKTION I STÄDER OCH STADSLIKNANDE SAMHÄLLEN M. M. JÄMTE DÄETILL HÖKANDE UTREDNINGAR

AVGIVET DEN 14 SEPTEMBER 1935 AV

BOSTADSSOCIALA UTREDNINGEN

STOCKHOLM 1935 K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI [1904 35]

IWl

3* INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Sid. 5*

Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för K. Socialdepartementet Avd.

I. Behovet av och förutsättningarna för ändrad bostadslagstiftning' och förbättrad bostadsinspektion. Kap. 1. Bostadssociala utredningens uppdrag samt vissa på dess initiativ beslutade åtgärder för bostadsbeståndets förbättring

9*

Kap. 2. Bostadsutredningens för landsbygden förslag och 1935 års riksdags beslut angående ändrade bostadsbestämmelser i hälsovårdsstadgan och förbättrad bostadsinspektion på landsbygden

18*

Kap. 3. Den hygieniska bostadslagstiftningen vakningen i vissa främmande länder

35*

och

bostadsöver-

Kap. 4. Den hygieniska bostadslagstiftningens och bostadsövervakningens utveckling i Sveriges städer

50*

Kap. 5. Gällande lagstiftning samt nuvarande organisation av bostadsövervakningen i städer och stadsliknande samhällen

56*

Avd. II. Principer för ändrad bostadslagstiftning och förbättrad bostadsinspektion. Kap. 6. Allmänna riktlinjer

66*

Kap. 7. Sammanfattning och slutsatser

79*

Avd. III. Förslag rörande ändringar i vissa delar av hälsovårdsstadgan samt anordnande av förbättrad bostadsinspektion*. Kap. 8. Bostadslagstiftning

85*

Kap. 9. Bostadsövervakning

98*

Bilagor. Bil. 1. Undersökning rörande smålägenheternas beskaffenhet, utrymmesförhållanden och utnyttjande i vissa städer

1 Bil. 2. Bostadssociala utredningens enquéter rörande bostadsövervakningens organisation och praxis i städer och stadsliknande samhällen . . .

70 Bil. 3. P. M. av bostadssociala hälsovårdsområden m. m

utredningens

experter

angående

större

Bil. 4. P. M. av bostadssociala utredningens experter angående vissa utbildningsfrågor

102 Bil. 5. P. M. angående den byggnadstekniska inom bostadsövervakningen m. m

sakkunskapens

ställning-

Till Herr Statsrådet och Chefen for Kungl. Socialdepartementet. Genom beslut den 6 oktober 1933 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för socialdepartementet att tillkalla högst fem sakkunniga för att inom departementet biträda med utredning rörande omfattningen och beskaffenheten av städers och stadsliknande samhällens slumbostadsbestånd ävensom rörande åtgärder, ägnade att undanröja missförhållanden i sådant hänseende. Med stöd härav tillkallades samma dag såsom sakkunniga byråchefen Bertil Nyström, ordförande, byggmästare Olle Engkvist, professor Gunnar Myrdal, verkställande direktören hos hyresgästernas sparkasse- och byggnadsförening i Stockholm arkitekten Sven Wallander samt stadsplanechefen i Göteborg arkitekten Uno Åhrén. Till sekreterare åt de sakkunniga, vilka antogo namnet bostadssociala utredningen, utsågs docenten Alf Johansson. På därom av de sakkunniga gjord framställning bemyndigade Kungl. Maj:t den 20 april 1934 chefen för socialdepartementet att såsom experter tillkalla två personer med speciell erfarenhet på det bostadshygieniska området. I anledning härav tillkallades överläkaren vid Stockholms epidemisjukhus docenten Rolf Bergman och dåvarande förste stadsläkaren i Malmö, numera generaldirektören docenten J. Axel Höjer att biträda vid fullgörandet av det till bostadssociala utredningen lämnade uppdraget. Vid utarbetandet av det författningsförslag, som ingår i detta betänkande, har medverkan lämnats av revisionssekreterare Ove Hesselgren. Med vederbörligt medgivande ha de sakkunniga låtit anordna vissa bostadsstatistiska undersökningar. Genom kungl. brev den 6 juli 1934 bemyndigades bostadssociala utredningen att, i samarbete med socialstyrelsen och efter förut uppgjord plan, verkställa en bearbetning och komplettering ur bostadssociala synpunkter av de enligt kungl. kungörelsen den 16 september 1933 insamlade uppgifterna för hyresräkning å vissa orter. Då det visat sig erforderligt att i vissa avseenden utvidga ifrågavarande undersökning, ställde Kungl. Maj:t genom beslut den 8 februari 1935 erforderliga medel till bostadssociala utredningens förfogande för verkställande efter uppgjord plan av en dylik undersökning, för vilken redogöres i bil. 1. Såsom ett första led i fullgörandet av sitt uppdrag framlade de sakkunniga den 17 januari 1935 betänkande med förslag rörande lån och årliga bidrag av statsmedel för främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer (Statens offentliga utredningar 1935: 2).

6* Bostadssociala utredningens förslag lades med vissa smärre ändringar till grund för en proposition (nr 221) till 1935 års riksdag angående anslag till främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer. Efter förslag av statsutskottet biföll riksdagen propositionen med vissa ändringar i fråga om för ändamålet äskade medel (skrivelse nr 344). Vid sidan av de frågor, som beröras i nyssnämnda betänkande av den 17 januari 1935, har bostadssociala utredningen haft uppmärksamheten riktad på möjligheten att förbättra det undermåliga bostadsbeståndet och bekämpa trångboddheten förmedelst förtydligande och skärpning av bostadsbestämmelserna i 1919 års hälsovårdsstadga och reformering av den därpå grundade bostadsinspektionen. Genom remiss den 19 juni 1934 anmodade Kungl. Maj:t bostadssociala utredningen att före den 1 oktober 1934 avgiva yttrande över »Betänkande med förslag rörande ändringar i vissa delar av hälsovårdsstadgan, anordnande av bostadsinspektion på landsbygden m. m.», avgivet den 15 december 1933 av bostadsutredningen för landsbygden (Statens offentliga utredningar 1933: 37). Såsom svar på remissen överlämnade bostadssociala utredningen den 29 september 1934 ett på utredningens uppdrag av de förenämnda bostadshygieniska experterna utarbetat utlåtande, vilket utredningen förklarade sig i huvudsak biträda. Bostadssociala utredningen får härmed vördsamt överlämna betänkande med förslag rörande ändringar i vissa delar av hälsovårdsstadgan samt anordnande av förbättrad bostadsinspektion i städer och stadsliknande samhällen m. m. jämte därtill hörande utredningar. Ifrågavarande utredningar och förslag återgå i allt väsentligt på det arbete, som utförts av bostadssociala utredningens experter. Dessa ha haft tillfälle att överlägga i vissa hithörande frågor med dåvarande chefen för medicinalstyrelsen generaldirektör Nils Hellström och t. f. byråchefen för hälsovårdsbyrån, förste provinsialläkaren Nils Wranne. Vid årsmöte med föreningen för allmän hälsovård i oktober 1934 hade experterna, liksom också bostadssociala utredningens ledamöter, tillfälle att lära känna de uppfattningar i fråga om aktuella krav på den bostadshygieniska lagstiftningen, som framfördes av för hälsovårdsfrågor intresserade läkare i landet. Vid behandlingen såväl av den administrativa handläggningen av frågor rörande bostadsvård som också av frågor rörande den personal, vars uppgift skulle vara bostadsinspektion, ha experterna sett sig nödsakade att ingå på vissa allmänna hälsovårdsproblem, som ansetts vara så nära sammanknutna med bostadsinspektionen, att man icke kunnat på ett tillfredsställande sätt upptaga frågor rörande denna till undersökning eller framlägga förslag till ändring utan att samtidigt ingå även på de förra. Dessa problem behandlas närmare i bil. 3 och 4. Frågan om den byggnadstekniska sakkunskapens ställning inom bostadsövervakningen m. m. har även ansetts vara av sådan natur, att den skulle kräva ytterligare utredning. Vissa synpunkter på dessa spörsmål meddelas i bil. 5, som utarbetats av undertecknad Ahrén.

7* Det är nu bostadssociala utredningens avsikt att ägna sitt huvudsakliga arbete åt den ännu återstående tredje huvudfrågan i utredningsuppdraget, nämligen saneringen av det undermåliga bostadsbeståndet i stadssamhällena i dess samband med sociala och ekonomiska samt stadsplane- och byggnadstekniska frågor. De sakkunniga avse att i enlighet med givna direktiv härvidlag samverka med de sakkunniga, vilka enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande av chefen för socialdepartementet tillkallats den 28 september 1934 för att biträda med utredning angående förhållandena inom byggnadsindustrien. Stockholm den 14 september 1935. B E R T I L NYSTRÖM OLLE ENGKVIST

GUNNAR MYRDAL

SVEN WALLANDER

UNO ÅHRÉN Alf

Johansson

9*

AVD. I.

Behovet av och förutsättningarna för ändrad bostadslagstiftning och förbättrad bostadsinspektion. Kap. 1. Bostadssociala utredningens uppdrag samt vissa på dess initiativ beslutade åtgärder för bostadsbeståndets förbättring. Huvudlinjer för bostadssociala utredningens arbete. I de allmänna direktiv för de sakkunnigas arbete, som av chefen för socialdepartementet lämnades i samband med ärendets föredragning i statsrådet den 6 oktober 1933, framhöllos såsom huvuduppgifter för de sakkunnigas utredningsarbete dels den omständigheten, att en icke ringa del av de i städer och stadsliknande samhällen förefintliga bostäderna vore av så underhaltig beskaffenhet, att deras begagnande, särskilt såsom bostäder för familjer med minderåriga barn, icke kunde ur allmän hygienisk synpunkt försvaras, dels det förhållandet att trångboddheten på många håll även i lägenheter, som ej i och för sig vore undermåliga, befunnits vara så stor, att allvarlig fara förefunnes för den psykiska och fysiska hälsan hos dem, som där levde. Departementschefen betonade vidare, att ett stort antal av ifrågavarande familjer befunne sig i sådant ekonomiskt läge, att de icke kunde betala kostnaderna för lämpligare bostäder, och att en förändring till det bättre härvidlag ej torde vara möjlig med mindre ett saneringsarbete beträffande slumbostadsbeståndet subventionerades. Företagna undersökningar tydde emellertid på, att många i hög grad underhaltiga bostäder beboddes av personer, som icke vore nödgade därtill på grund av fattigdom, och beträffande denna befolkningsgrupp borde en utredning giva klarhet, i vad mån det vore möjligt att genom en mera effektiv bostadsinspektion och bostadslagstiftning föranleda sådana personer att söka sig till andra lägenheter. I enlighet med dessa riktlinjer inriktade bostadssociala utredningen sitt arbete på att söka utreda de sålunda angivna särskilda bostadsproblemen och att bedöma deras innebörd, omfattning och angelägenhetsgrad. Vad först beträffar omfattningen av de undermåliga bostäderna i Sveriges stadssamhällen var det vid den tidpunkt, då bostadssociala utredningen framlade sitt första betänkande \ icke möjligt att på grundval av förefintliga uppgifter erhålla annat och mera än en vag uppskattning av storleksordningen av det undermåliga bostadsbeståndet. Med utgångspunkt i dessa sporadiska och som underlag för ett allmänt omdöme förvisso otillräckliga uppgifter antogo de sakkunniga i nämnda betänkande, att omkring 5 % av smålägen1

Statens offentliga utredningar 1935: 2 sid. 41*.

10* hetsbeståndet vore att anse som undermåliga. Detta skulle innebära, att 25 000—30 000 smålägenheter (till större delen om 1 rum och kök) eller 60 000—70 000 eldstäder inom Sveriges städer och stadsliknande samhällen skulle vara att beteckna som undermåliga. Att denna uppskattning trots bristfälligheten i det då föreliggande statistiska underlaget dock — med reservation för de nödvändiga inslagen av subjektivitet i varje bedömning på detta område — väl motsvarar de faktiska förhållandena framgår av de kompletterande bostadsundersökningar, som sedermera utförts inom bostadssociala utredningen. 1 Härvid är emellertid att märka, såsom även framhölls i bostadssociala utredningens första betänkande, att omfattningen av problemet om kvalitativ sanering av bostadsbeståndet i städerna icke på ett riktigt sätt kan uppskattas enbart genom räkning av det antal lägenheter, som i sig själva kunna betecknas som undermåliga. Dessa ligga sällan samlade till sammanhängande bostadsområden, utan tvärtom strödda och det på ett sådant sätt, att en saneringsverksamhet, som tager formen av rivning, måste gå ut även över andra lägenheter. Frågan om undanskaffande av de undermåliga lägenheterna kan sålunda ses inte endast som en fråga om utdömning av enstaka lägenheter utan måste sättas in i sitt sammanhang med den större och mera svårlösta frågan om stadsplanemässig nyordning av kvarter och hela stadspartier. Sett under denna sj'nvinkel blir givetvis saneringsproblemet av annan och mera betydande storleksordning än den, som ovan antytts. Bostadssociala utredningen har jämväl för avsikt att Längre fram åstadkomma en utredning om bostadssaneriugen ur dessa vidare synpunkter. Redan i en den 19 februari 1934 till chefen för socialdepartementet avgiven P. M. uttryckte de sakkunniga den uppfattningen, att »med i vårt land rådande bostadsvanor det bostadssociala problemet i städer och stadsliknande samhällen i väsentlig grad utgör ett trångboddhetsproblem. Inriktningen av en på lång sikt inställd social bostadspolitik från det allmännas sida måste vara till huvudsaklig del bestämd av en strävan att motverka den rådande trångboddheten i smålägenheter.» De sakkunniga ha också haft skäl att i det följande vidhålla en sådan uppfattning. Åtminstone tillsvidare bör enligt de sakkunnigas mening saneringsfrågan i det bostadspolitiska programmet få träda tillbaka för frågan om trångboddhetens motverkande, särskilt därför att trångboddheten utgör en större aktuell olägenhet än den kvalitativa undermåligheten. De kompletterande bostadsundersökningarna ha i full utsträckning bestyrkt denna uppfattning om trångboddhetens bekämpande, särskilt i fråga om barnrika familjer, såsom den viktigaste bostadsreformatoriska uppgiften. Man kan säga, att trångboddhetsproblemet i övervägande grad betingas därav, att lägenheter om 1 rum och kök i så stor utsträckning användas som familjebostad. Sålunda synas omkring två tredjedelar av den totala trångboddhetsfrekvensen hänföra sig till denna lägenhetskategori. Det må i detta sammanhang anmärkas, att de boende i lägenheter om 1 rum och 1

Se nedan sid. 67* samt bil. 1 sid. 1 o. f.

11* kök inom flertalet orter till större del utgöras av barn, än vad fallet är i fråga om någon annan lägenhetskategori. Särskilt svår ter sig trångboddheten i familjer med flera minderåriga barn samt vidare i sådana familjer, där såväl minderåriga som vuxna barn finnas, d. v. s. i medelålders familjer, som så att säga befinna sig omkring kulmen i familjens utveckling. Beträffande frågan i vad mån trångboddheten sammanhänger med inkomstförhållandena, har den av de sakkunniga föranstaltade statistiska bearbetningen ur bostadssociala synpunkter av primärmaterialet till 1933 års hyresräkning i stort sett bekräftat de resultat, som erhöllos vid den av undertecknade Myrdal och Åhrén företagna försöksundersökningen för Göteborg l, nämligen att en mycket betydande del av de trångbodda icke kunna betecknas såsom »fattiga». Visserligen framträder detta förhållande icke å alla orter i fullt samma utsträckning som i förenämnda utredning, vilket emellertid dels förklaras av, att förhållandena i Göteborg knappast kunna betraktas såsom fullt representativa för de svenska stadssamhällena i gemen, dels av att man i den senare utförda undersökningen utgått från inkomstuppgifter, vilka avse icke som i Göteborgsundersökningen år 1930 utan depressionsåret 1932. Det visar sig emellertid, att ungefär två tredjedelar av de hushåll, som bo i lägenheter med över 2 personenheter per rumsenhet, kunna betecknas såsom »icke fattiga», om man utgår från ett efter dyrortsskalan och familjetypen graderat fattigdomsstreck, som exempelvis för familjer om 2 vuxna och 2 barn boende i någon ort tillhörande dyrortsgrupp G fixerats till 1800 kr. i total familjeinkomst. Utgår man från en högre gräns, som i motsvarande fall fixerats till 3 000 kr., skulle omkring en tredjedel vara att beteckna såsom »icke fattiga». Härvid är emellertid att märka, att dessa förhållanden ställa sig mycket olika för olika hushållstyper. Större delen av »icke fattiga» trångbodda hushåll äro sådana, där vuxna eller halvvuxna barn med egna inkomster bo kvar i föräldrahemmet. Trångbodda familjer med flera minderåriga barn äro däremot till övervägande del att beteckna som fattiga. Även om dessa uppgifter kunna ha påverkats av olika felkällor, torde de dock ge tillräckligt skäl för det omdömet, att en avsevärd del av trångboddheten för vissa hushållstyper icke är betingad av inkomst- och hyresförhållandena. Bland de övriga faktorer, som kunna inverka, bör främst framhållas den konservatism i bostadsvanorna, som medför, att även sådana familjer, som kunde ha råd att hyra en större bostad, när familjen är som störst, sitta kvar i en bostad, som avpassats till en tidigare mindre familjestorlek. Härtill kunna dock medverka vissa överväganden, såsom att vuxna barn inom några få år kunna flytta från hemmet samt att någon eller några bland familjens inkomsttagare kunna drabbas av arbetslöshet. Arbetslösheten verkar inte endast därigenom, att den åstadkommer inkomstminskning, utan sannolikt i minst lika stor utsträckning genom den osäkerhetskänsla, som den vållar. Såsom arbetslöshetsrisk drabbar arbetslösheten även dem, som ha arbete, ty den försvårar en mera långsiktig och rationell konsumtionsplanläggning. Särskilt 1

Statens offentliga utredningar 1933: 14.

12* oförmånligt verkar arbetslöshetsrisken, om den ter sig överhängande under så lång tid, att de dåliga bostadsförhållanden, som härvid kunna uppkomma eller tidigare rått, bliva till vana. I fråga om boendetäthetstalens utveckling ha de sakkunniga framhållit, att den betydande nedgång, som på senare decennier har kunnat konstateras i boendetäthetstalen, knappast ger fog för en optimistisk förhoppning, att trångboddheten på ett lyckligt sätt är på väg att avvecklas. I övervägande grad sammanhänger nämligen denna nedgång icke därmed att den typiska familjebostaden för familj av viss storlek har blivit större, utan därmed att på grund av fruktsamhetens nedgång familjestorleken blivit mindre och antalet familjer starkt vuxit i förhållande till totalfolkmängden. De här efter bostadssociala utredningens första betänkande refererade förhållandena, vilka ha tjänat som utgångspunkt för de sakkunnigas tidigare förslag, framställa trångboddhetsproblemet såsom i väsentlig grad ett barnproblem, och detta icke endast i den meningen att den faktiskt bestående trångboddheten i mycket hög grad sammanhänger med förekomsten av barn, enkannerligen flera än två barn, i familjerna, utan även i den meningen att den genom »krafternas fria spel» åstadkomna sänkningen i boendetätheten på senare tid till stor del är att hänföra till barnantalets kraftiga begränsning. Bostadspolitiskt reser därför trångboddheten främst ett familje- och barnavårdsproblem. Genom åtgärder mot trångboddheten kan man tillförsäkra barnen en hygieniskt och moraliskt sundare hemmiljö samt, i den mån åtgärderna äro av ekonomisk innebörd, i högre grad göra det möjligt för föräldrar att sätta barn till världen utan risk att dessas uppväxtvillkor i här förevarande avseende skola vara alltför undermåliga. Trångboddheten är, som förut framhållits, till avsevärd del såtillvida »självförvållad», som i ifrågavarande fall inkomsterna skulle räcka till för förhyrandet av en tillräcklig bostad, men det återstår en betydande rest av sådana familjer, för vilka trångboddheten är betingad av ekonomiskt nödläge, vilket framträder som svårast, när låg inkomst förenas med barnrikedom. Effektiv förbättring av dessa familjers bostadsförsörjning synes under rådande sociala och ekonomiska förhållanden kunna åstadkommas endast därigenom, att det allmänna träder hjälpande till. Att så snart ske kan framlägga förslag till härpå inriktade hjälpåtgärder ansågo de sakkunniga vara den angelägnaste uppgiften för sitt utredningsarbete, i synnerhet som enligt de sakkunnigas uppfattning endast under förutsättning av en sådan hjälp till de oförvållat trångbodda familjerna samhällets bostadsövervakning kunde skärpas gentemot de övriga. En förbättrad bostadslagstiftning och bostadsinspektion lär näppeligen kunna praktiskt genomföras utan att tillfredsställande lägenheter i överkomligt prisläge ställas till de familjers förfogande, vilkas inkomster icke räcka till att å den öppna marknaden förhyra sådana. Bostadssociala utredningens förslag angående statshjälp för bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer. Det var såsom ett led i denna tan-

13* kegång de sakkunniga den 17 januari 1935 framlade sitt betänkande med förslag angående lån och årliga familjebidrag av statsmedel för främjande av bostadsförsörjning för barnrika familjer. Detta innebar, att för främjande av bostadsförsörjningen för mindre bemedlade barnrika familjer skulle beviljas bostadsanskaffningslån till statens självkostnadsränta och i övrigt på förmånliga villkor samt årliga familjebidrag, avsedda för efter barnantalet på visst sätt differentierade hyresavdrag. De familjer, som avsågos, voro mindre bemedlade familjer med tre eller flera hemmavarande barn, som ej fyllt 16 år, dock med förbehåll att överskridande av denna gräns borde efter diskretionär prövning av vederbörande fastighetsförvaltande organ tillåtas beträffande barn, som genom arbetslöshet, fortsatt utbildning o. d. i försörjningshänseende kvarstodo i beroende ställning. De statliga lånen (sekundärlån inom 95 % av fastighetsvärdet efter avdrag för tomtvärdet) och årliga familjebidragen (30—50 % å hyresbeloppen) avsågo att möjliggöra anskaffning genom nybyggnad eller i begränsad utsträckning inköp av lämpliga äldre fastigheter av bostäder om minst två rum och kök eller likvärdig lägenhetstyp för uthyrning till reducerade hyror. Som organ för byggande och förvaltning av genom statsbidrag anskaffade bostäder föreslogo de sakkunniga kommuner eller erkända allmännyttiga företag. Viss ekonomisk medverkan från kommunernas sida förutsattes, jämsides med en kontrollerande och förmedlande, särskilt genom tillhandahållande fritt av erforderliga byggnadstomter. För handhavandet av de statliga uppgifterna vid genomförandet av det föreslagna bostadssociala programmet krävdes enligt de sakkunnigas uppfattning ett centralt organ, inskjutet som instans mellan Kungl. Maj:t samt de byggande och fastighetsförvaltande kommunerna och allmännyttiga bostadsföretagen. De funktioner, som skulle tillkomma ett dylikt centralt organ, vore dels de ekonomiskt-administrativa att pröva ansökningar om lån och årliga bidrag, att utföra revisioner av de årliga familjebidragens belopp enligt vissa angivna regler samt att genom granskning av rapporter över medelsanvändning och bostadsförvaltning och genom inspektioner fortlöpande övervaka att statsbidragen komme till åsyftad användning, dels undersöknings- och informationsuppgifter, såsom att följa bostadsförhållandenas utveckling, verkställa utredningar rörande ekonomiska, tekniska och bostadssoeiala spörsmål, göra framställningar och avgiva yttranden över bostadsfrågor samt att utöva informerande och rådgivande verksamhet vid uppgörandet av kommunala bostadsprogram, vid bildandet av allmännyttiga företag och rörande förvaltningen av statsunderstödda bostäder. De sakkunniga uttalade emellertid, att till äventyrs kunde de ekonomiskt-administrativa funktionerna tilldelas redan existerande organ med likartade uppgifter, varvid närmast statens byggnadslånebyrå, utökad med representanter för den nya uppgiften, torde kunna komma i åtanke, medan för undersöknings- och informationsuppgifterna borde bildas ett bostadsråd med statlig och kommunal representation av liknande typ som svenska stadsförbundets bostadsråd av år 1917. Den lämpligaste anordningen vore dock enligt de

14* sakkunnigas mening, att de olika funktionerna förenades under ett enhetligt centralt organ. I fråga om subventionsprogrammets kostnader framhölls i betänkandet, att en exakt förhandskalkyl över de kostnader, som dess genomförande skulle åsamka staten, icke vore möjlig. Programmets förverkligande måste tänkas utsträckt över en följd av år, och därunder kunde de inkomstvillkor, demografiska förhållanden och bostadsmarknadslägen, som bestämde programmets konkreta omfattning, förändra sig, delvis under inverkan av just de bostadspolitiska åtgörandena, och även de räntor och byggnadskostnader, som betingade kostnaden för varje subventionerad lägenhet, undergå förskjutningar. Därför kunde en kostnadskalkyl av ifrågavarande art icke vara något annat än en uppskattning av storleksordningen av de statsutgifter, som under bestämda förutsättningar skulle uppkomma vid subventionsprogrammets genomförande. Antalet av de familjer med tre eller flera barn, som voro såväl trångbodda som mindre bemedlade, kunde enligt resultaten av cle av bostadssociala utredningen föranstaltade bostadsstatistiska undersökningarna uppskattas till drygt 20 000 i rikets samtliga städer och stadsliknande samhällen. Därvid hade såsom trångbodda räknats alla familjer i lägenheter med mer än 2 personenheter (en vuxen eller två barn under 15 år) per rumsenhet och som mindre bemedlade sådana familjer, som i dyrortsgruppen G hade en inkomst av under 1000 kr. per personenhet, vilket betydde t. ex. för en familj med tre barn ett inkomststreck vid 3 500 kr. i dyrortsgrupp G och vid 2 625 kr. i dyrortsgrupp B. Antages det, att för alla dessa trångbodda mindre bemedlade flerbarnsfamiljer skulle nybyggas lägenheter, tillräckliga för familjernas behov, skulle enligt de beräkningar över möjliga och sannolika byggnadskostnader, som utförts för bostadssociala utredningens räkning, det totala byggnadsvärdet utgöra c:a 200 milj. kr., vilket kunde fördelas på ett större eller mindre antal år. Av detta belopp beräknades 45 % eller 90 milj. kr. skola finansieras genom statskredit. Beräknades hyresvärdet efter 7* 5 %, skulle det nyssnämnda nybyggnadsbeståndet påkalla en hyressumma av 15 milj. kr. Med hänsyn till barnfrekvensen inom familjerna skulle enligt de föreslagna familjebidragen årliga hyresrabatter utgöra omkring 37 %, vilket skulle motsvara c:a 5'6 milj. kr., när hela det föreslagna byggnadsprogrammet blivit genomfört. Statsmakternas åtgärder i anled?iing av bostadssociala utredningens förslag till bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer. Omedelbart efter förslagets avlämnande till socialdepartementet remitterades det för yttrande till ett stort antal myndigheter, institutioner och sammanslutningar. Det övervägande flertalet av dessa gåvo sin anslutning till förslagets huvudprinciper. x Särskilt synes man nästan enhälligt ha godtagit tanken om familjebidrag till nedbringande av hyreskostnaden för mindre bemedlade 1 En sammanställning 1935 nr 221 sid. 11 o. f.

av huvudinnehållet i de avgivna 3'ttrandena meddelas i prop.

15* barnrika familjer. Däremot förspordes från vissa håll tveksamhet gentemot det med familjebidragen kombinerade nybyggnadsprogrammet i kommunal eller halvkommunal regi. Man hänvisade till den redan pågående, på vissa orter synnerligen livliga enskilda byggnadsverksamheten, vilken förmedelst de föreslagna hyresbidragen för lägenheter om minst 2 rum och kök borde kunna förskjutas i önskad riktning, samtidigt som man uttalade fruktan för att bostadsbygge från det allmännas sida för barnrika familjer skulle ge husen en utpräglad anstaltskaraktär, som ur åtskilliga synpunkter vore mindre önskvärd. Bostadssociala utredningens förslag lades med vissa smärre ändringar till grund för en proposition (nr 221) till 1935 års riksdag angående anslag till främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer. I propositionen framhöll chefen för socialdepartementet, att en riktigt vald utgångspunkt syntes vara bostadssociala utredningens betonande av att i vårt land bostadsproblemet för stadsbefolkningens del i främsta rummet vore ett trångboddhetsproblem och att trångboddheten i hög grad sammanhängde med förekomsten av flera barn i familjehushållen. Att frågans lösning under nuvarande förhållanden förutsatte ekonomiskt stöd från det allmänna vore även uppenbart och hade knappast förnekats av någon av de myndigheter och sammanslutningar, som yttrat sig i ärendet. Vid utformningen av ett lämpligt bostadspolitiskt program borde beaktas, att antalet familjehushåll befunne sig i en fortsättande stark tillväxt, vilken krävde ett ökat lägenhets bestånd. Ett effektivt motarbetande på längre sikt av trångboddheten hade därför som första förutsättning en omfattande nyproduktion av bostäder, vilken borde tillföras marknaden till lägsta möjliga hyrespriser med utnyttjande av bl. a. statens resurser som förmedlare av billig kredit. Farhågorna att en genom bostadsanskaffningslån stimulerad bostadsproduktion skulle kunna skapa en skadlig konkurrens på byggnadsmarknaden och verka desorganiserande på fastighetsmarknaden ansåg departementschefen överdrivna. Det gällde nämligen här icke endast att påverka bostadstillgången utan även att aktualisera ett latent bostadsbehov, som tidigare icke i högre grad kunnat göra sig effektivt gällande. I övrigt ansågs det ankomma på vederbörande kommuner, som närmast hade att taga initiativ till eller medverka vid ifrågavarande bostadsbyggnadsföretag, att beakta läget å orten, så att krisartade situationer undvekes. Vad beträffar de i flera remissyttranden framförda förslagen, att familjebidrag borde kunna knytas icke endast till av kommunen och allmännyttiga företag ägda fastigheter utan även till strödda lägenheter i av enskilda ägda fastigheter, till vilka lägenheter kommunen skulle skaffa sig mera varaktig dispositionsrätt, vore de ägnade att väcka betänkligheter, då därigenom hyresnivån kunde konserveras, vartill komme svårigheten att effektivt kontrollera lägenheternas lämplighet och skötsel. Det i hög grad beaktansvärda syftet att undvika att barnrika familjer alltför mycket anhopades och fastigheterna finge en mindre lycklig anstaltsprägel, ansåg departementschefen kunna tillgodoses genom lämpligt valt och till ändamålet avpassat byggnadssätt. När större

16* flerfamiljshus uppfördes, borde dessa icke, såsom de sakkunniga synas ha avsett, till övervägande delen utan exempelvis endast till hälften disponeras av flerbarnsfamiljer, som åtnjöte familjebidrag. Bland övriga avvikelser från de sakkunnigas förslag må omnämnas följande. Medan de sakkunniga ansett tillämplighetsområdet för de föreslagna åtgärderna böra vara stad, köping eller annat samhälle, där 1 kap. hälsovårdsstadgan vore gällande, höll departementschefen före, att bestämmelserna borde gälla städer och stadsliknande samhällen, genom vilken gränsdragning det centrala organet skulle erhålla möjlighet att pröva behovet även beträffande brukssamhällen och andra samhällen med sammanträngd befolkning, där hälsovårdsstadgans 1 kap. icke vore gällande. — Under det de sakkunniga föreslagit förtursrätt vid beviljande av lån och familjebidrag för sådana kommuner, som genom välordnad bostadsinspektion och åtgärder för undanröjande av undermåliga lägenheter visat verksamt intresse för bostadsförhållandenas förbättring å orten, ansågs uttalandet böra utvidgas till att avse även sådana kommuner, som åtagit sig att för framtiden ordna bostadsövervakningen på sätt, som funnes lämpligt efter ortens förhållanden. — I fråga om lägenhetstyperna i med bostadsanskaffningslån nybyggda fastigheter fasthölls i propositionen vid kravet på 2 rum och kök eller likvärdig lägenhetstyp som minimum för familjebostad, men framhölls, att i fråga om valet av hustyper och lägenhetsutrustning kommunerna borde lämnas vidsträckt frihet att anpassa detta till ortens förhållanden och behov. Departementschefen ansåg det jämväl böra övervägas att lämna frihet åt kommun att med hjälp av bostadsanskaffningslån och familjebidrag ordna bebyggelse med småstugor eller andra hus av egnahemstyp att upplåtas mot hyra, så länge familjebidragen utginge, för att därefter upplåtas med äganderätt på de villkor kommunen kunde finna lämpliga. De uppgifter, som enligt denna författning skulle anförtrotts åt det centrala organet, ansåg departementschefen lämpligen kunna uppdragas åt statens byggnadslånebyrå, varvid den särskilda sakkunskap, som kunde erfordras med anledning av byråns nya uppgifter, ansågs kunna tillföras inom ramen för nuvarande organisation. I fråga om anslagsbehovet för de bostadsanskaffningslån, som kunde komma att utlämnas under budgetåret 1935/36, upptogs i propositionen samma belopp, som beräknats i årets statsverksproposition, nämligen 30 milj. kr., att anvisas såsom kapital till en nyinrättad statlig utlåningsfond, benämnd lånefonden för bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer. I fråga om anslag för familjebidrag ansågs anslaget, som skulle erhålla karaktär av förslagsanslag, kunna nedsättas från i statsverkspropositionen beräknade l'ö milj. kr. till 0"6 milj. kr. på grund av den tid, som måste antagas åtgå, innan fastigheter hunne uppföras och iordningställas för ändamålet. Propositionen angående anslag till främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer behandlades av statsutskottet tillika med fyra motioner (I: 326 och 332 samt II: 579 och 584), vilka i stort sett

17* åsyftade avslag eller inskränkning i fråga om anslaget till bostadsanskaffningslån men utökning av anslaget till familjebidrag till 1-5 milj. kr. Utskottet uttalade sin principiella anslutning till förslaget att för beredande av billiga hyresbostäder i städer och stadsliknande samhällen skulle kunna lämnas dels bostadsanskaffningslån, dels ock årliga familjebidrag, varvid hjälpen helt skulle vara knuten till fastigheter, ägda av kommuner eller allmännyttiga bostadsföretag. Med hänsyn till att det vore fråga om en stödaktion efter nya och i stort sett oprövade linjer ansåg emellertid utskottet det för bostadsanskaffningslån avsedda fondkapitalet böra begränsas till 10 milj. kr. för budgetåret 1935/36, medan det begärda beloppet för familjebidrag, O-5 milj. kr., syntes utskottet lämpligt avvägt. Nio reservanter föreslogo en höjning av sistnämnda belopp, medan de samtidigt föreslogo väsentliga förändringar i fråga om lånefonden för barnrika familjer. Riksdagen biföll statsutskottets förslag (skrivelse nr 344). Med anledning härav har Kungl. Maj:t den 28 juni 1935 utfärdat kungörelse om ändring av instruktionen för statens byggnadslånebyrå (sv. förf.saml. 1935 nr 437), i huvudsak innebärande utökning av byrån med två ledamöter, samt uppdrag åt byråns socialföredragande att jämväl förbereda och föredraga ärenden rörande bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer, varjämte den 4 september 1935 utkommit kungl. kungörelse (nr 512) angående lån och bidrag av statsmedel för främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer. Betydelsen av det allmännas stödaktion för bekämpande av trångboddheten. Den stödaktion för mindre bemedlade barnrika familjer, vilken sålunda enligt statsmakternas beslut skall förverkligas, ehuru visserligen i mera begränsad skala eller åtminstone tillsvidare i långsammare takt än som förutsatts i Kungl. Maj:ts proposition, har sin betydelse icke blott i och för sig utan även såsom en nödvändig förberedelse för det mera allmänna reformarbete på bostadslagstiftningens och bostadsövervakningens område, vars trängande karaktär är från många håll omvittnad. Har möjlighet skapats att, om än i begränsad utsträckning, effektivt förbättra bostadsförsörjningen för familjer, för vilka trångboddheten är betingad av ekonomiskt nödläge, bortfaller ett betydelsefullt och från olika håll påvisat och beklagat hinder att genom förbättrad bostadslagstiftning och effektiviserad bostadsinspektion motverka ingrodda dåliga bostadsvanor för sådana hushåll, där inkomsten i och för sig kunde räcka till förhyrande av tillräcklig bostad. P å grund av det nära samband och den påtagliga växelverkan, som råder mellan de båda olika formerna av trångboddhet, nämligen dels den överbefolkning, som i huvudsak betingas av ekonomiskt nödläge, och dels den trångboddhet, som väsentligen bottnar i kvarlevande av ur hygienisk och social synpunkt förkastliga bostadsvanor, är det av synnerlig betydelse för kampen mot trångboddheten överhuvud, att inom byggnadslånebyrån utformas en på samma gång fast och smidig praxis med avseende på handhavandet av den bostadsförsörjning för obemedlade barnrika familjer, som 1904 35

B

18* inom en visserligen ekonomiskt snävt begränsad ram nu kommit till stånd genom statsmakternas beslut. Av det föregående torde framgå, att ifrågavarande bostadspolitik blott till sina huvuddrag kunnat fixeras i bestämmelser och principer, varför dess faktiska utformning till mycket väsentlig del lär komma att bliva beroende på byggnadslånebyråns möjlighet och förmåga att laga efter lägligheten och i de särskilda fallen träffa de avgöranden, som efter omständigheterna befinnas mest ändamålsenliga. Man synes även kunna förvänta, att ifrågavarande stödaktion skall främja utvecklingen av den lokala bostadsinspektionen m. m., enär enligt statsmakternas beslut stadgats förtursrätt för sådana kommuner, som genom välordnad bostadsinspektion och åtgärder för undanröjande av undermåliga lägenheter visat verksamt intresse för bostadsförhållandenas förbättring å orten, ävensom för sådana kommuner, som åtaga sig att för framtiden ordna bostadsövervakningen på sätt, som finnes lämpligt efter ortens förhållanden.

Kap. 2. Bostadsutredningens för landsbygden förslag och 1935 års riksdags beslut angående ändrade bostadsbestämmelser i hälsovårdsstadgan och förbättrad bostadsinspektion på landsbygden. Betydelsen av ändringar i hälsovårdsstadgans bostadsbestämmelser. Av vad förut anförts torde framgå, att bostadssociala utredningen allt sedan sin tillkomst haft uppmärksamheten riktad på möjligheten att förbättra det undermåliga bostadsbeståndet och bekämpa trångboddheten formedelst komplettering, konkretisering och skärpning av gällande bostadsbestämmelser, närmast 8 och 43 §§ i 1919 års hälsovårdsstadga, och reformering av den därpå grundade bostadsinspektionen. Det härför erforderliga utredningsarbetet har, som tidigare omnämnts, i huvudsak påvilat bostadssociala utredningens experter. De spörsmål, som bostadssociala utredningen sålunda upptagit till behandling, innebära i och för sig ingenting nytt. Frågan om överarbetning av hälsovårdslagstiftningen och särskilt av den däri ingående bostadslagstiftningen har, såsom bl. a. framgår av åtskilliga utlåtanden från medicinalstyrelsen och socialstyrelsen samt uttalanden i förste provinsialläkarnas årsberättelser, länge stått på dagordningen i härför intresserade kretsar. Sambandet mellan ett reformarbete på detta område och strävanden för en höjning av bostadsstandarden i olika avseenden har jämväl kommit till uttryck, exempelvis i åtskilliga riksdagsmotioner i bostadsfrågan 1 samt i den av undertecknade Myrdal och Åhrén verkställda undersökningen rörande behovet av en utvidgning av bostadsstatistiken och vissa därmed förbundna bostadspolitiska frågor 2. 1 2

Se Statens offentliga utredningar 1935: 2 sid. 30* o. f. Statens offentliga utredningar 1933: 14 sid. 62 o. f.

19* Bostadsutredningens för landsbygden uppdrag. I ett större sammanhang och med beaktande jämväl av ekonomiska synpunkter har nu berörda spörsmål upptagits till behandling av de utredningsmän, som den 6 februari 1931 tillkallades inom socialdepartementet i och för utredning rörande åtgärder till förbättring av lantarbetarnas bostadsförhållanden och därmed sammanhängande ämnen, och vilka antagit benämningen b o s t a d s u t r e d n i n g e n för l a n d s b y g d e n . Föremål för ifrågavarande utredning har i främsta rummet varit följande fyra, i en tidigare utredning av socialstyrelsen preciserade frågor: 1) huruvida och i vad mån hälsovårdsstadgans nuvarande bostadsbestämmelser borde förtydligas, konkretiseras och kompletteras samt huruvida det kunde vara lämpligt att utfärda byggnadsbestämmelser i en efter förhållandena anpassad form även för den rena landsbygden; 2) huruvida periodiska besiktningar av byggnader och bostäder lämpligen kunde göras till ett åliggande jämväl för landsbygdens hälsovårdsmyndigheter samt huruvida det vore lämpligt att vid sidan av och över en dylik kommunal bostadsinspektion anordna en sådan inspektion för större distrikt exempelvis landstingsområden; 3) huruvida tryggare ställning borde beredas lantarbetarna i avseende på åt dem upplåtna lönebostäder; samt 4) huruvida såsom komplettering till de ifrågasatta lagstiftnings- och inspektionsåtgärderna anordningar av positivt hjälpande natur borde åstadkommas. ^ Beträffande punkt 3 har yttrande i augusti 1935 avgivits av bostadsutredningen för landsbygden, och i fråga om de övriga föreligga tidigare utarbetade förslag. Vidkommande anordningar av positivt stödjande natur ha dylika — huvudsakligen i enlighet med ett av bostadsutredningen den 8 februari 1933 framlagt förslag — blivit vidtagna i betydande utsträckning genom beslut av 1933, 1934 och 1935 års riksdagar, vilka anvisat tillhopa 33 milj. kr. till förbättringsbidrag och nybyggnadslån på landsbygden. Dessa anordningar ha närmast varit av tillfällig natur, men bostadsutredningen har i skrivelse den 24 september 1934 framlagt förslag till mera permanenta åtgärder i samma syfte i form av dels inrättande av en statens fond för lantarbetarbostäder — vilket förslag framlades i proposition (nr 222) och godtogs av 1935 års riksdag —, dels ock bidrag av statsmedel genom hälsovårdsnämnderna till förbättring av undermåliga bostäder på landsbygden. 1 I fråga om de båda första av de ovan angivna punkterna har bostadsutredningen den 15 december 1933 avgivit ett betänkande, vilket innefattar förslag till dels ändringar i vissa delar av hälsovårdsstadgan, avseende såväl effektivisering av hälsovårdsorganisationen som utvidgning och skärpning av bostadsbestämmelserna för landet, samt råd och anvisningar rörande bostads anordnande och skötsel, dels ock anordnande av bostadsinspektion på landsbygden. 2 I sistnämnda del har bostadsutredningen byggt på ett av medici1 2

Se prop 1935 nr 222. Statens offentliga utredningar 1933: 37.

20* nalstyrelsen den 4 maj 1933 framlagt förslag rörande omorganisation av distriktsvården 1 , vilket därför upptagits till ingående granskning i betänkandet. Bostadsutredningens förslag till ändringar i hälsovårdsstadgan och däröver avgivna yttranden. Vad först beträffar bostadsutredningens förslag rörande hälsovårdsstadgan, avsåg detta i första hand stadgans 35 §, vilken innebär, att varje kommun på landet, med undantag av sådant samhälle, där hälsovårdsstadgans föreskrifter för stad äga tillämplighet, skall utgöra ett hälsovårdsområde samt att för varje sådant område skall finnas en hälsovårdsnämnd, ävensom 36 §, som upptager ett stadgande av innehåll, att hälsovårdsnämnden skall, om ej särskild sådan nämnd blivit tillsatt, utgöras av kommunalnämnden samt att särskild hälsovårdsnämnd må tillsättas, där så med hänsyn till hälsovårdsområdes vidd, folkmängd eller andra förhållanden prövas erforderligt. Särskilda hälsovårdsnämnder förefunnos år 1931 allenast i 332 landskommuner eller c:a VT a v samtliga. Till 35 § föreslog bostadsutredningen ett tillägg av innehåll, att kommunalfullmäktige eller, där sådana ej finnas, kommunalstämma ägde att, när särskilda omständigheter därtill föranledde, besluta om utbrytning ur detta område av viss del med tätare bebyggelse eller dylikt för att särskilt för sig bilda ett hälsovårdsområde; för att giva gällande kraft åt sådant beslut skulle dock fordras länsstyrelsens godkännande. I 36 § föreslog bostadsutredningen införandet av bestämmelser, som inneburo, att särskild hälsovårdsnämnd skulle utses för hälsovårdsområde med mera än 3 000 invånare, vilket medförde, att antalet kommuner med särskild hälsovårdsnämnd (332) skulle ökas med 187 till 519 eller c:a Vi a v a l l a - Tillika föreslogs att, där hälsovårdsnämnden utgjordes av kommunalnämnden, en av nämndens ledamöter med särskild insikt i och intresse för hälsovårdsfrågor skulle av kommunalstämma eller, om kommunalfullmäktige funnes, dessa utses att för den tid han vore vald till ledamot bereda och vara föredragande i de ärenden, som ankomme på hälsovårdsnämndens prövning. En ledamot av bostadsutredningen var härutinnan såtillvida skiljaktig, att han ansåg gränsdragningen i fråga om särskild hälsovårdsnämnd böra ske vid en folkmängd av 1 500 personer eller samma gräns, som vore satt i fråga om skyldighet att välja kommunalfullmäktige, varigenom kommuner med dylik nämnd skulle ökas med 589 till 921 eller drygt Va a v samtliga. Beträffande 43 §, som uppställer vissa minimikrav i fråga om bostäders anordnande och beskaffenhet, föreslog bostadsutredningen, med stöd av vissa enquéter bland tjänsteläkare och andra på området intresserade, åtskilliga skärpningar. Sålunda ifrågasattes föreskrifter om belägenheten av boningshus till undvikande av fukt från marken eller osund luft från stall, fähus eller svinhus, om golvs beskaffenhet, om viss minimihöjd av nyinredda boningsrum, om fönsters beskaffenhet och läge, om uppvärmningsanordningar samt om vissa bekvämligheter såsom garderober, vindfång och skaffe1

Statens offentliga utredningar 1934: 9.

21* rier. Vidare föreslog bostadsutredningen, att hälsovårdsnämnd skulle tillläggas rätt att inskrida i alla fall, då någon av de i paragrafen stadgade föreskrifterna icke vore uppfylld. Då hälsofara förelåge, föreslogs som regel skyldighet för nämnden att inskrida. Enligt förslaget skulle hälsovårdsnämnd även givas vidgad befogenhet att inskrida vid trångboddhet. Slutligen ifrågasatte bostadsutredningen, att envar, som ämnade uppföra byggnad, avsedd att inrymma boningsrum eller kök, eller företaga mera omfattande till- eller ombyggnad, som avsåge nyinredning av boningsrum eller kök, skulle vara skyldig att göra anmälan därom hos hälsovårdsnämnden. Till 44 §, som innehåller vissa föreskrifter till förebyggande av att vatten (och is) för hushållsbehov bemänges med orenlighet, föreslog bostadsutredningen ett tillägg av innehåll, att om tillgång på gott vatten till dryck, matlagning och andra hushållsbehov saknades inom skäligt avstånd från byggnad, som inrymde boningsrum, skulle hälsovårdsnämnden, där särskilda omständigheter ej till annat föranledde, meddela föreskrift om vidtagande av erforderliga åtgärder för bristens avhjälpande. Över bostadsutredningens betänkande (och medicinalstyrelsens förslag) infordrades av socialdepartementet yttranden från ett flertal myndigheter och sammanslutningar, däribland bostadssociala utredningen. I sitt den 29 september 1934 avlåtna svar framhöll bostadssociala utredningen, att utredningen uppdragit åt de förenämnda bostadshygieniska experterna att utarbeta ett utlåtande i ämnet, vilket nu överlämnades. Bostadssociala utredningen förklarade sig kunna i huvudsak biträda experternas yttrande, men erinrade om, att förslag rörande bostadsbestämmelser och bostadsinspektion för städer och stadsliknande samhällen vore under arbete inom utredningen, varför möjligheten av vissa modifikationer icke vore utesluten. Härvid ville bostadssociala utredningen betona lämpligheten av att den definitiva utformningen av förslagen till bostadslagstiftning och bostadsinspektion för landsbygden resp. för städerna skedde i ett sammanhang, ävensom understryka den stora vikten ur bostadshygienisk synpunkt att den byggnadstekniska sakkunskapen bleve så väl tillgodosedd i bostadsinspektionen som möjligt. I de bostadshygieniska experternas utlåtande hade upptagits till granskning de olika huvudpunkterna av bostadsutredningens för landsbygden förslag. I fråga om förslagen till skärpta minimikrav å bostäder på landsbygden framhöllo experterna, att de icke i och för sig hade något att invända emot att hälsovårdsstadgans bostadsbestämmelser förtydligades, konkretiserades och kompletterades, men att man härvidlag ej borde övergiva den hittillsvarande principen att söka giva bostadsbestämmelserna en ensartad formulering både för land och stad. Experterna avgåvo även förslag till dylika bostadsbestämmelser, varom mera i annat sammanhang (se sid. 85*). Jämväl medicinalstyrelsen och åtskilliga andra av de myndigheter, till vilka bostadsutredningens förslag remitterats, framhöllo angelägenheten av, att den definitiva utformningen av förslagen till bostadslagstiftning för landsbygden resp. städerna skedde i ett sammanhang.

22* Proposition om vissa ändringar i hälsovårdsstadgan till 1935 års riksdag och riksdagens beslut. I den proposition (nr 213) med förslag till ändring i hälsovårdsstadgan m. m., som på grundval av bostadsutredningens förslag avläts till 1935 års riksdag, framhöll chefen för socialdepartementet, att vidtagande av ändringar i fråga om bostadsbestämmelserna för landet, jämväl såsom ett provisorium, lätt torde kunna äventyra den jämna och likformiga utveckling, som borde eftersträvas på detta område, varför departementschefen ansåg sig förhindrad att framlägga förslag i sådan riktning. Annorlunda låge bostadsutredningens förslag rörande hälsovårdsorganisationen på landet, vilket ej syntes för sitt genomförande kräva motsvarande ändringar i städernas hälsovårdsorganisation. I fråga om obligatoriskt införande av särskild hälsovårdsnämnd i större kommuner samt tillsättande av beredande och föredragande ledamot för hälsovården i kommun, där hälsovårdsnämnden utgöres av kommunalnämnden, hade bostadsutredningens förslag merendels tillstyrkts av de hörda myndigheterna. Vad däremot beträffar förslaget om tillskapande av viss möjlighet att utbryta del av kommun till särskilt hälsovårdsområde, ansågo åtskilliga myndigheter, däribland medicinalstyrelsen, en dylik bestämmelse mindre lämplig och betonade angelägenheten av att uppdelning av nuvarande små hälsovårdsområden medgåves endast under alldeles särskilda undantagsförhållanden. Bostadsutredningen för landsbygden hade ej saknat blick för denna till synes motsatta ståndpunkt, utan i sitt betänkande erinrat om, hurusom hälsovårdsstadgekommittén år 1915 föreslagit, att primärkommunerna borde avskaffas som hälsovårdsområden och i stället större dylika områden tillskapas på grundval av provinsial- och extra provinsialläkardistrikten. Bostadsutredningen ville dock ej gå så långt, utan höll före, att det samarbete smärre kommuner emellan, som kunde vara av betydelse för genomförande av ett planmässigt hälsovårdsarbete på landsbygden, kunde åstadkommas med enklare medel, exempelvis genom tillämpning av den i 39 § hälsovårdsstadgan medgivna rätten att för flera kommuner gemensamt antaga hälsovårdstillsyningsmän, och förordade bostadsutredningen bl. a. i sådant syfte ökade möjligheter för utbildning av dylika tillsyningsmän genom kurser o. d. Bostadssociala utredningens experter framhöllo i sitt förenämnda yttrande, att de tvenne huvudgrunder, som framför andra hindrat hälsovårdsnämnderna på landsbygden att igångsätta ett effektivt arbete, nämligen dels svårigheterna att i smärre kommuner finna lämpliga representanter, dels hälsovårdsnämndernas lokala bundenhet, näppeligen rubbades genom bostadsutredningens förslag, utan krävdes för neutraliserande av nämnda olägenheter en lösning i den riktning, som angåves i hälsovårdsstadgekommitténs förslag av år 1915. Om det icke skulle anses tillrådligt att på en gång överlämna samtliga ärenden enligt hälsovårdsstadgan till hälsovårdsnämnd, tillsatt i enlighet med förslaget av år 1915, skulle man kunna tänka sig att försöksvis till sådan nämnd endast överlämna bostadsärendena och låta den fungera såsom en bostadsnämnd, medan de gamla hälsovårdsnämnderna (resp. kom-

23* munalnämnderna) med de förändringar, som föresloges av bostadsutredningen och som tvivelsutan innebure förbättringar, handhade övriga hälsovårdsärenden. E n dylik bostadsnämnd borde bestå av tre av landstinget valda ledamöter med provinsialläkaren som ordförande och föredragande, medan erforderlig byggnadsteknisk sakkunskap lämpligen kunde tillgodoses genom anlitande av den i 98 § byggnadsstadgan omförmälda lokala byggnadskonsulenten eller, om sådan ej funnes, av en för länet anställd bostadskonsulent (jfr nedan sid. 29*). I anledning härav erinrade medicinalstyrelsen, att styrelsen på sin tid tillstyrkt hälsovårdsstadgekommitténs förenämnda förslag, samt att styrelsen icke hade anledning att ändra sin ståndpunkt beträffande behovet av större hälsovårdsområden än primärkommunerna. Styrelsen framhöll emellertid, att en dylik anordning förutsatte så pass stora omändringar av den nuvarande hälsovårdsorganisationen, att spörsmålet borde bli föremål för särskild utredning, som snarast borde igångsättas. Däremot avstyrkte styrelsen det av bostadssociala utredningens experter framförda förslaget att, under tiden intill dess ifrågasatta hälsovårdsnämnder för större hälsovårdsområden blivit verklighet, tillskapa en provisorisk bostadsnämnd med ett arbetsfält motsvarande provinsialläkardistriktet, främst av hänsyn till svårigheten att avgränsa bostadsärendena från övrig hälsovårdsverksamhet. I den förenämnda propositionen (nr 213) ställde sig chefen för socialdepartementet på i huvudsak samma ståndpunkt som medicinalstyrelsen. Departementschefen ansåg sålunda, att det ej kunde komma i fråga att nu söka genomföra en så vittgående omläggning av hälsovårdsorganisationen, som förordats av bostadssociala utredningens experter. Provinsialläkar- och extra provinsialläkardistrikten torde lämpa sig såsom enheter för en indelning i hälsovårdsområden först efter en genomgående omreglering, men härför vore en tidskrävande utredning av nöden. Departementschefen ansåg emellertid möjligheter föreligga att inom den nuvarande organisationens ram uppnå en tillfredsställande förstärkning av hälsovårdsnämnderna på landsbygden. Att hälsovårdsnämnderna i allmänhet icke kommit att motsvara de förväntningar, som vid tillkomsten av 1919 års hälsovårdsstadga ställts å dem såsom hälsovårdande organ inom kommunerna, torde åtminstone delvis föranledas av, att särskild hälsovårdsnämnd tillsatts blott i ett jämförelsevis ringa antal kommuner, medan i flertalet sådana hälsovårdsärenden handhafts av nämnder, som icke haft dessa frågors behandling till huvuduppgift och därför ej heller utsetts med särskild hänsyn därtill. En annan anledning till det ringa initiativ, som hittills förekommit från hälsovårdsnämndernas sida, särskilt för förbättring av bostadsförhållandena å landsbygden, vore ekonomiska hinder, vilka föranlett hälsovårdsnämnderna att ej sällan se genom fingrarna med svåra missförhållanden på grund av de konsekvenser ett ingripande från deras sida skulle medföra för bostadsinnehavaren, som på landet ofta sammanfölle med fastighetsägaren. Dessa hinder av ekonomisk art torde dock numera ha väsentligt minskats tack vare statsmakternas beredvillighet att, i enlighet med förslag av bostadsutredningen för lands-

24* bygden, med lån och bidrag av statsmedel stödja byggnadsverksamhet och bostadsförbättring på landet (se sid. 19*). A andra sidan måste denna understödsverksamhet på grund av sin organisation ställa ökade krav på att sakkunskap i hithörande frågor vore vederbörligen företrädd i hälsovårdsnämnderna. Med sådan motivering ansåg sig departementschefen böra upptaga bostadsutredningens för landsbygden förslag om obligatorisk särskild hälsovårdsnämnd för större kommuner. Vid tillsättande av en nämnd med uteslutande hälsovårdande uppgifter kunde sammansättningen bestämmas främst av sanitära hänsyn och därmed framställda krav på såväl medicinsk som teknisk sakkunskap inom nämnden bli tillbörligt tillgodosedda, enär tillgång till personer med dylik sakkunskap numera torde finnas i de flesta större kommuner. I fråga om gränsdragningen mellan större kommuner och sådana mindre kommuner, där behov av särskild hälsovårdsnämnd blott undantagsvis kunde antagas föreligga, anslöt sig departementschefen till reservationens förslag om ett invånarantal av 1 500 personer. Därest genom en dylik reglering särskild hälsovårdsnämnd bleve obligatorisk å en ort, utan att egentligt behov därav förefunnes, skulle det tillkomma medicinalstyrelsen att medgiva undantag från den allmänna regeln om obligatorisk hälsovårdsnämnd. Departementschefen upptog jämväl bostadsutredningens förslag om beredande och föredragande ledamot för hälsovårdsärenden i kommun, där hälsovårdsnämnden utgöres av kommunalnämnden. Däremot fann departementschefen sig ej kunna godtaga förslaget om tillskapande av möjlighet att utbryta del av kommun till särskilt hälsovårdsområde, särskilt enär det ej syntes tillrådligt att på detta sätt taga ett steg i riktning mot mindre hälsovårdsområden, innan möjlighet förelåge att samtidigt närmare pröva de krav, som från flera håll framställts i motsatt riktning. Vad bostadsutredningen anfört rörande anordnande av kurser för utbildning av hälsovårdstillsyningsmän ansåg departementschefen vara värt beakta, men finge frågan anstå såsom tarvande närmare utredning. Över ifrågavarande förslag till ändringar i hälsovårdsstadgan beslöt Kungl. Maj:t att inhämta riksdagens yttrande. Frågan hänvisades till behandling av sammansatt stats- och andra lagutskott. Utskottet fann det föreslagna sättet att vinna en effektivisering av hälsovårdsnämndernas arbete ändamålsenligt. Dock kunde utskottet — i likhet med vad som kommit till uttryck i vissa motioner (I: 311, I I : 531, II: 538) — ej finna nödigt, att den gräns, över vilken hälsovårdsnämnd skulle vara obligatorisk, sattes så lågt som vid ett invånarantal av 1 500, utan förordade utskottet i stället den gränsdragning, som härutinnan förordats av flertalet av bostadsutredningens ledamöter, eller vid 3000 invånare; möjlighet till dispens ansågs härvidlag ej vara erforderlig. Fem reservanter uttalade sig dock för den i propositionen föreslagna gränsdragningen vid 1 500 invånare. Riksdagen biföll utskottsmajoritetens förslag. Den 28 juni 1935 utfärdades kungl. förordning (nr 427) om ändrad lydelse av 36 § hälsovårdsstadgan att träda i kraft den 1 januari 1936.

25* Bostadsutredningens och medicinalstyrelsens förslag till omorganisation av distriktsvården och bostadsövervakningen på landsbygden samt däröver avgivna yttranden. I samband med ovan berörda spörsmål behandlades jämväl vissa förslag angående omorganisation av distriktsvården och ordnande i samband därmed av bostadsövervakningen på landsbygden. Även dessa förslag härrörde, som ovan nämnts, från bostadsutredningen för landsbygden, vilken härvidlag till väsentlig del byggt på ett av medicinalstyrelsen den 4 maj 1933 framlagt förslag om ändrad organisation av distrikts vården. Den allmänna utgångspunkten för medicinalstyrelsens förslag angående omorganisation av distriktsvården * har varit att med tillhjälp av förefintliga organisationer söka bättre tillgodose de ökade krav på socialhygien, som alltmera gjort sig gällande särskilt i fråga om moderskaps- och barnavård samt bostadsvård. Styrelsens förslag hade delvis blivit utformade med hänsyn till en skrivelse från bostadsutredningen för landsbygden den 29 februari 1932 med hemställan om medicinalstyrelsens medverkan till en undersökning angående möjligheterna att använda distrikts- och dispensärsköterskorna för handhavande av rådgivande, upplysande och övervakande verksamhet i avsende på landsbygdens bostäder. Såsom åtgärder från det allmännas sida för en förbättrad förebyggande vård bl. a. i förevarande avseenden har styrelsen föreslagit en omorganisation av distriktsvården och en omläggning av de däri anställda sjuksköterskornas utbildning. Medan enligt nuvarande organisation distriktsvården inom ett landstingsområde kunde vara ordnad antingen så att landstinget hade hand om hela denna vård, eller också så, att kommunerna (eller vissa av dem) var för sig anordnade dylik vård, eller slutligen så, att landstinget tillsatte sköterskor för speciella uppgifter, medan kommunerna anställde sköterskor för andra uppgifter, skulle efter förslaget enbart landstingen vara huvudmän för distriktsvården. Kommuner och sammanslutningar av kommuner skulle alltså i möjligaste mån avkopplas från sin befattning med hithörade vård. Område, inom vilket landsting anordnade distriktsvård, skulle benämnas distriktsvårdsområde och en distriktsköterskas verksamhetsområde distrikt. Såsom centralt organ inom varje distriktsvårdsområde skulle fungera en distriktsvårdsstyrelse, bestående av fem ledamöter, nämligen förste provinsialläkaren i länet samt tre av landstinget utsedda ledamöter och en av medicinalstyrelsen utsedd ledamot; en av ledamöterna borde vara kvinna. Instruktion för styrelsen fastställdes av landstinget. Den omedelbara tillsynen över distriktssköterskorna skulle liksom hittills åligga provinsial- och extra provinsialläkarna eller särskilda, av medicinalstyrelsen förordnade läkare. Distriktsvården skulle, såsom även nu är fallet, vara anordnad enligt av medicinalstyrelsen godkänd plan. I distriktssköterskas åligganden, som hittills övervägande avsett sjukvården, borde nu i ökad utsträckning ingå upplysande och rådgivande verksamhet med avseende å barnavård i såväl spädbarns-, kolt- och lekåldern som skolåldern, moderskapsvård i den mån denna ej utövades av barnmorska, bostadsvård och personlig hälsovård. 1

Statens offentliga utredningar 1934: 9.

26* Hinder mötte dock ej att anställa sköterska, vars tjänstgöring omfattade allenast viss eller vissa av nämnda vårdgrenar. Behovet av hemvård vid långvariga sjukdomsfall, som fordrade ständig övervakning och vård genom sjuksköterska, borde tillgodoses genom särskilda ambulatoriska sjuksköterskor. Åt en distriktssköterska inom varje distriktsvårdsområde kunde uppdragas att biträda distriktsvårdsstyrelsen med tillsyn över distriktsvården. — Vad beträffar den statsunderstödda dispensärverksamheten, som avser upprätthållande av upplysnings- och understödsbyråer för tuberkulossjuka, skulle det av nuvarande dispensärsköterskor bedrivna fältarbetet (uppspanandet av tuberkulosfallen, hemmens sanering m. m.), i den mån så lämpligen kunde ske, övertagas av distriktssköterskorna, och de i anledning härav för dispensärväsendet överflödiga dispensärsköterskorna borde inordnas i distriktsvården. Distriktssköterskornas tjänstgöringsförhållanden skulle närmare regleras genom en av medicinalstyrelsen godkänd instruktion. Distriktens storlek skulle så avvägas, att vid fullt utbyggd distriktsvård i allmänhet en distriktssköterska komme på omkring 3 000 invånare, varvid i distrikten skulle ingå landsbygden jämte städer med högst 3 000 invånare. Härför beräknades erfordras c:a 1 400 sköterskor, medan 1 juli 1934 funnos tillsatta 474 distriktssköterskor (samt ytterligare c:a 225 befattningar tillförsäkrats statsbidrag) och i runt tal 230 på landsbygden tjänstgörande dispensärsköterskor. Varje distriktssköterska skulle enligt förslaget äga i avlöning åtnjuta dels en kontant begynnelselön av minst 1 800 kr. för år jämte två ålderstillägg, vartdera å 100 kr., efter fem och tio års väl vitsordad tjänstgöring, så att slutlönen bleve 2 000 kr., dels ock såsom naturaförmåner möblerad bostad jämte erforderlig köksutrustning, värme och lyse samt tvätt eller ock ersättning för dessa naturaförmåner efter ortens pris. Bostaden skulle omfatta minst ett rum ock kök jämte nödiga uthus. Dessutom skulle hon åtnjuta resekostnadsersättning i den ordning och omfattning, som distriktsvårdsstyrelsen bestämde, varjämte hon skulle äga rätt till en månads semester årligen. För varje på dylikt sätt avlönad distriktssköterska föresloges landstingen skola erhålla statsbidrag med 1 000 (mot nuvarande 500) kr. per år, varjämte kostnaderna för ålderstilläggen skulle bestridas av statsmedel. Totalkostnaden för förslaget fullt utbyggt beräknades belöpa sig till 3164 000 kr., varav statens bidrag 1540 000 kr., medan den nuvarande organisationen fullt genomförd (1 300 distrikts- och c:a 200 dispensärsköterskor) beräknades kosta 3 390 000 kr., varav 760 000 kr. skulle ankomma å staten. Övergången till den nya organisationen var avsedd att försiggå under en tid av omkring tio år, bl. a. med hänsyn till att man först så småningom kunde erhålla tillgång till för de nya vidgade uppgifterna utbildade sköterskor. Tillsvidare skulle för av landsting redan anordnad distriktsvård eller dispensärverksamhet, till vilken enligt gällande bestämmelser statsbidrag utgått, sådant bidrag fortfarande kunna utgå, dock endast med 500 kr. för varje sjuksköterskebefattning. Motsvarande skulle gälla beträffande av lands-

27* kommun (eller sammanslutning av landskommuner) anordnad distriktsvård, till vilken statsbidrag redan utgått, dock högst under en tid av fem år från dagen för ikraftträdandet av de nya bestämmelserna och under förutsättning att landsting icke dessförinnan övertagit distriktsvården inom området. Sjuksköterska, som vid 1935 års början innehade befattning såsom distriktseller dispensärsköterska eller jämlikt äldre bestämmelser ägt söka och innehava statsunderstödd dispensärsköterskebefattning, skulle äga rätt att innehava anställning som distriktssköterska i den nya organisationen, dock att sköterska, som icke genomgått statens distriktssköterskeskola, skulle vara skyldig att efter medicinalstyrelsens anvisningar genomgå en för ändamålet anordnad kompletteringskurs. Medicinalstyrelsens förslag underkastades sedermera en ingående granskning av bostadsutredningen för landsbygden. 1 Bostadsutredningen fann sig kunna i allt väsentligt biträda styrelsens uppfattning. Vad som enligt bostadsutredningens mening med nödvändighet måste läggas till grund för en effektiv bostadsövervakning på landsbygden, vore en organisation med inom smärre områden oavlåtligt sysselsatta funktionärer, vilka därjämte borde vara självständiga i förhållande till de kommuner, inom vilka de verkade. Dessa villkor uppfylldes nu väsentligen genom medicinalstyrelsens förslag, ty enligt detta skulle för distriktssköterskorna det hälsovårdande arbetet bli en uppgift fullt jämställd med sjukvården, varjämte sköterskorna genom distrikts- och dispensärvårdens överflyttande på landstingen borde bli fullt självständiga i förhållande till de landskommuner, inom vilka de skulle verka. För att den föreslagna distriktsorganisationen skulle bli väl ägnad för handhavande av den kontinuerliga bostadstillsynen förutsatte emellertid bostadsutredningen, att den bostadshygieniska verksamheten i viss utsträckning skulle bedrivas som självständig verksamhet och att i instruktionerna för distriktssköterskornas tjänstgöringsförhållanden inrymdes föreskrift, enligt vilken sköterskorna vore skyldiga att vid särskilda tillfällen årligen uteslutande bedriva bostadshygienisk verksamhet efter på förhand uppgjorda, av vederbörande distriktsvårdsstyrelser godkända planer. Utredningen föreslog också utförligare bestämmelser rörande distriktssköterskas rapportskyldighet till hälsovårdsnämnd, provinsialläkare och distriktsvårdsstyrelse i syfte att ernå erforderlig samverkan mellan de olika organen i bostadshygienens tjänst. Beträffande utbildningen underströk bostadsutredningen betydelsen av elevernas praktiska tjänstgöring bl. a. vid bostadsinspektion. Vad slutligen angår den ekonomiska sidan av medicinalstyrelsens förslag kritiserade bostadsutredningen vissa detaljer i kostnadskalkylen, men stannade liksom styrelsen i den uppfattningen, att genom förslaget skulle ske en rationalisering av distriktsvården av mycket stor samhällelig betydelse utan kostnadsökning för det allmänna, ehuru med av syftemålet betingad utökning av statens andel. En förutsättning för att det förordade systemet skulle kunna bli ett verksamt medel för höjande av bostadshygienen å landsbygden vore givetvis, att systemet bleve allmänt genomfört. Med hänsyn 1

Statens offentliga u t r e d n i n g a r 1933: 37 sid. 96 o. f.

28* härtill kunde ifrågasättas skyldighet för landsting att anordna distriktsvård efter av medicinalstyrelsen godkänd plan, men enligt bostadsutredningens uppfattning borde man avvakta ytterligare erfarenhetsrön, innan avgörande träffades i fråga om obligatorisk distriktsvård eller ej. Ehuru sålunda bostadsutredningen för landsbygden betraktade en omorganiserad distriktsvård som grundvalen för bostadsövervakningen på landsbygden, ifrågasattes, huruvida icke för vinnande av ökad effektivitet borde såsom komplement till distriktssköterskorna anställas för landstingsområde i dess helhet eller inom vissa delar därav verksamma s ä r s k i l d a b o s t a d s i n s p e k t ö r e r eller b o s t a d s i n s p e k t r i s e r . Härvidlag kunde man bygga på en faktisk utveckling, i det att i några landstingsområden redan finnas anställda särskilda befattningshavare med uteslutande uppgift att ägna sig åt bostadsinspektionen. I Västernorrlands och Malmöhus län äro sålunda sedan år 1918 anställda en särskild bostadsinspektör, resp. bostadsinspektris. Den förres verksamhet avser såväl industrisamhällen som rena landsbygden, den senare huvudsakligen landsbygden. Tidigare hade jämväl i Blekinge varit anställd en bostadsinspektris, men efter hennes avgång år 1924 handhaves bostadsinspektionen av länets fyra dispensärsköterskor. E n liknande anordning har införts i Kalmar läns norra landstingsområde, dalman även sökt ställa distriktssköterskorna i bostadsövervakningens tjänst. Förslag om anordnande av särskild bostadsinspektion har väckts inom 11 landstingsområden och i 5 fall föranlett utredning i ämnet. Att förslagen ej lett till positiva beslut har i åtskilliga fall berott därpå, att för anställande av bostadsinspektör liksom för tillsättande av bostadsinspektris i landstingsområde, där landstinget ej anordnat distriktsvård, kvalificerad majoritet ansetts erforderlig, en uppfattning, vars riktighet bestyrkts genom utslag av regeringsrätten. Bostadsutredningen för landsbygden har framhållit, att speciella bostadsfunktionärer, vilka ägnade hela sin tid och arbetskraft åt bostadsövervakningen och som besutte mera omfattande bostadshygienisk och social utbildning, ävensom viss byggnadsteknisk kompetens, skulle kunna utföra ettarbete av betydande värde såväl genom inspektionsförrättningar som vid rådgivning åt distriktssköterskor och andra på bostadshygienens område sysselsatta organ. I fråga om möjligheterna att anställa särskilda bostadsinspektriser torde redan enligt de för distriktsvården nu gällande föreskrifterna landsting, som anordnat distriktsvård å den i landstingsområdet ingående landsbygden i dess helhet, under förutsättning av medicinalstyrelsens godkännande kunna anställa särskild eller särskilda, enbart för bostadsvården verksamma distriktssköterskor, för vilka statsbidrag skulle kunna utgå. Såvitt bostadsutredningen hade sig bekant, hade en sådan anordning med statsunderstödda bostadsinspektriser icke i något fall blivit prövad. Motsvarande möjlighet öppnade emellertid medicinalstyrelsens ovannämnda förslag, och enligt detta kunde jämväl anställas särskild distriktssköterska för att biträda distriktsvårdsstyrelsen med tillsyn över distriktsvården ävensom specialsköterskor för vissa vårdgrenar, exempelvis bostädernas tillsyn.

29* Möjligheterna att (annat än i egenskap av distriktssköterska) tillsätta en särskild b o s t a d s i n s p e k t ö r äro, som tidigare antytts, betydligt mindre, enär härför alltid erfordras kvalificerad majoritet i landstingen. Bostadsutredningen har för sin del ansett denna inskränkning i fråga om landstingets beslutanderätt i hälso- och sjukvårdsärenden knappast tillfredsställande och har därför föreslagit, att medicinalstyrelsens författningsförslag kompletterades med en föreskrift, enligt vilken distriktsvårdsstyrelsen skulle äga att, om landstinget därtill anslagit medel, anställa befattningshavare för att under styrelsen vara verksamma inom distriktsvården eller vissa grenar av denna. Hinder syntes härvidlag ej möta att utse en av distriktsvårdsstyrelsens ledamöter att särskilt ha hand om bostadsvården, för vilket uppdrag efter landstingets bestämmande särskilt arvode kunde utgå. Över bostadsutredningens (och medicinalstyrelsens) förslag infordrades, som förut nämnts, från socialdepartementet yttranden från ett antal verk och myndigheter m. fl. Det stora flertalet av yttrandena gingo i tillstyrkande riktning, men i åtskilliga hänseenden framställdes erinringar och önskemål om modifieringar av olika punkter i förslagen. Särskilt ifrågasattes möjligheten att använda distriktssköterskorna för den kontinuerliga övervakningen antingen överhuvud (bl. a. av socialstyrelsen) eller för att ge råd och anvisningar även i byggnadstekniska frågor (byggnadsstyrelsen, lantbruksstyrelsen och statens egnahemsstyrelse) och föreslogs, att sköterskorna skulle i sådan egenskap ersättas, resp. kompletteras genom särskilda bostadsinspektörer eller byggnadskonsulenter. Jämväl bostadssociala utredningens experter underströko betydelsen av byggnadsteknisk sakkunskap vid bostadsövervakningen och förordade, att en byggnadskonsulent skulle anställas för såväl varje distrikt, varvid distrikten dock avsågos skola bliva större än de nuvarande, som ock för varje län, ävensom att distriktsvårdsstyrelsen skulle bland sina ledamöter ha en byggnadstekniskt sakkunnig person, t. ex. länsarkitekten. Dessutom borde enligt experternas mening inrättas ett för hela riket gemensamt bostadsråd, som skulle lämna distriktsvårdsstyrelserna råd och anvisningar samt tillse, att bostadsbestämmelserna icke bleve alltför ojämnt tillämpade i landet. Från vissa håll, särskilt nationalföreningen mot tuberkulos, yppades vissa farhågor beträffande den planerade omorganisationens inverkan på dispensärarbetet mot tuberkulos samt framhölls, att en sammanslagning av distriktsvård och dispensärvård kunde och borde komma till stånd blott i de ännu relativt begränsade landsdelar, där motiveringen för en särskild dispensärorganisation bortfallit i och med tuberkulosens tillbakaträngande från dess dominerande ställning såsom sjukdoms- och dödsorsak. Sedermera har också medicinalstyrelsen i skrivelse den 25 januari 1935 framlagt ett tilläggsförslag till övergångsbestämmelserna, vilket under en tid av fem år skulle möjliggöra ett uppehållande i viss av medicinalstyrelsen bestämd utsträckning av statsunderstödd dispensärvård vid sidan av distriktsvård enligt den nya kungörelsen; även ett i augusti 1935 av medicinalstyrelsen framlagt förslag till mera definitiv omorganisation av dispensärvården rubbar ej den grund, varpå distriktsvårdsförslaget bygger.

30* I fråga om distriktens storlek hade ett flertal myndigheter uttalat sig för en reglering främst i utvidgande riktning eller för en uppmjukning, som möjliggjorde större anpassning efter lokala förhållanden. Bostadssociala utredningens experter ansåge det ur bostadsvårdens synpunkt önskvärt, att distriktsvården omfattade även städer med från 3 000 upp till 6 000 invånare, och kunde för en sådan stad lämpligen tillsättas två sköterskor, var och en för sin del av staden. Vad därefter beträffar utbildningen hade, som förut nämnts, åtskilliga erinringar framkommit mot distriktssköterskans byggnadstekniska kompetens I syfte att förbättra sköterskans praktiska utbildning i detta ämne ha bostadssociala utredningens experter föreslagit, att denna borde i viss utsträckning förläggas till städer med ordnad bostadsinspektion och även omfatta deltagande i byggnadsnämndens inspektion av byggnader under uppförande. Även har framkommit krav på bättre socialhygienisk utbildning, varvid samtidigt, bl. a. av bostadssociala utredningens experter, påpekats behovet av ökad undervisning i socialhygien jämväl för sköterskornas förmän, tjänsteläkarna, detta framför allt med hänsyn till de ökade krav på deltagande och insikt i bostadsövervakning, som bostadsutredningens förslag förutsatte. Medicinalstyrelsen har ock sedermera inkommit med förslag om anordnande av särskilda tjänsteläkarkurser, i vilka bl. a. undervisning i bostadshygien vore avsedd att lämnas. I fråga om distriktssköterskornas avlöningsförmåner hade erinringar framställts i olika hänseenden, bl. a. innebärande att såväl de kontanta löneförmånerna som ersättningen för naturaförmånerna beräknats väl lågt med hänsyn till faktiskt rådande förhållanden. Från åtskilliga håll betonades också angelägenheten av, att distriktssköterskan bereddes bostad om två rum och kök, detta med hänsyn till hennes mottagningsskyldighet. Det påpekades jämväl, att effektiviteten av distriktssköterskans bostadsinspektion i viss grad berodde på, med vilken lätthet och hastighet hon kunde förflytta sig från trakt till annan inom sitt distrikt. Särskilt i vidsträckta distrikt förefölle det därför önskvärt, att sköterskan utrustades med egen personbil, och under alla omständigheter syntes staten ur synpunkter av organisationens effektivitet ha ett klart intresse av, att resorna kunde göras tillräckligt snabbt och att ersättningen bleve skälig, så att distriktssköterskan icke av ekonomiska skäl behövde draga sig för att göra besök i sitt distrikt. Därför syntes resekostnadsersättningen för resor i tjänsten böra fastställas icke, såsom föreslagits, enbart av distriktsvårdsstyrelsen utan efter förslag från denna av medicinalstyrelsen. Detta yrkande hade framkommit från bostadssociala utredningens experter. De framförde även det önskemålet, att ur synpunkten av organisationens effektiva och likformiga genomförande distriktsvården måtte göras obligatorisk efter vissa övergångsår, förslagsvis tio. Proposition angående omorganisation av distriMsvården till 1935 års riksdag och riksdagens beslut. Chefen för socialdepartementet anslöt sig i den för-

31* berörda propositionen (nr 213) i allt väsentligt till de förslag, som framförts av medicinalstyrelsen och bostadsutredningen för landsbygden. I fråga om distriktsvårdsstyrelsens sammansättning ansåg departementschefen, att därest — såsom han i enlighet med medicinalstyrelsens förslag ville förorda — även i dispensärverksamhet sysselsatta sköterskor skulle sortera under styrelsen, jämväl en läkare med särskild utbildning i tuberkulosvård borde vara ledamot av densamma. Givetvis kunde det med hänsyn till distriktsvårdsstyrelsens befattning med bostadsövervakningen synas önskvärt att på motsvarande sätt garantera den byggnadstekniska sakkunskapen tillbörligt inflytande. Departementschefen ansåg sig emellertid på denna punkt ej böra vidtaga någon jämkning i förslaget utan trodde sig kunna utgå ifrån, att landstingen i eget intresse skulle låta den byggnadstekniska sakkunskapen på ett eller annat sätt komma till sin rätt. I syfte att ej onödigtvis beskära landstingens rörelsefrihet ansåg sig departementschefen ej heller kunna förorda ett från något håll framfört förslag, att en av distriktsvårdsstyrelsens ledamöter skulle utses av länsstyrelsen. Departementschefen ansåg det lämpligt, att medicinalstyrelsen fastställde en normalinstruktion för distriktsvårdsstyrelsen — vilken under vissa förhållanden kunde utgöras av landstingets förvaltningsutskott eller viss avdelning därav — ävensom instruktion för distriktssköterskorna, vilken bl. a. borde reglera distriktssköterskans uppgift i fråga om bostadsövervakning i förhållande till hennes arbete i övrigt, ävensom på lämpligaste sätt ordna sköterskans rapportskyldighet till olika myndigheter. Statsrådet omnämnde den i förslaget berörda möjligheten att anställa distriktssköterskor med statsbidrag enbart för bostadsvård. Emellertid ansåg departementschefen önskvärt, att organisationen kompletterades med organ, som besutte ett högre mått av sakkunskap på området, framför allt i byggnadstekniskt hänseende, och förordade därför bostadsutredningens förslag att underlätta landstings möjligheter att anställa särskilda bostadsinspektörer genom att inordna dem i distriktsvården, varigenom för besluts fattande om dylik befattning endast skulle erfordras enkel majoritet. Vid anställande av dylika bostadsinspektörer borde tillses, att de, förutom erforderlig bostadshygienisk sakkunskap, ägde ett sådant mått av byggnadsteknisk sakkunskap, att de kunde giva råd och vägledning rörande enklare reparationer och ombyggnader av befintliga bostäder, medan vad som däröver kunde erfordras av byggnadsteknisk kompetens torde böra fyllas på annat sätt t. ex. genom anlitande av vederbörande länsarkitekt. Intet hinder funnes att till bostadsinspektör utse byggnads- eller egnahemskonsulent, därest denne besutte erforderlig bostadshygienisk sakkunskap. I detta samband uttalade departementschefen, att det f. n. ej syntes påkallat att, såsom bostadssociala utredningens experter föreslagit, inrätta ett för hela riket gemensamt bostadsråd. Vad beträffar distriktens storlek framhöll departementschefen, att det föreslagna invånarantalet 3 000 endast innebure, att det i genomsnitt torde bliva erforderligt med en sköterska på nämnda befolkningssiffra, men att med utgångspunkt härifrån landstingen borde äga full frihet att vid upp-

32* görande av plan för distriktsvårdens utbyggande beakta geografiska och andra lokala förhållanden. I detta samband uttalade departementschefen, att frågan huruvida icke jämväl städer med över 3 000 och upp til] 6 000 invånare borde ingå i den föreslagna distriktsvårdsorganisationen lämpligen torde böra lösas i samband med prövningen av det förslag i detta avseende, som bostadssociala utredningen förberedde. I fråga om distriktssköterskornas utbildning anslöt sig departementschefen till medicinalstyrelsens och bostadsutredningens förslag och framhöll, att i syfte att påskynda utbildningen av kompetenta distriktssköterskor borde under budgetåret 1935/36 anordnas två distriktssköterskekurser enligt den nya undersökningsplanen samt två kompletteringskurser för distriktssköterskor, som ej genomgått statens distriktssköterskeskola. I fråga om distriktssköterskornas avlöningsförmåner anslöt sig statsrådet till de av medicinalstyrelsen beräknade, men betonade, att dessa vore att anse som minimiförmåner och att normallönen alltså borde ligga högre. Särskilt önskvärt vore, att distriktssköterskan i sådana distrikt, där allmänhetens besök vore talrika, bereddes bostad om två rum och kök, men borde detta icke göras till villkor för statsbidrag utan avgöras från fall till fall. Att på sätt från några håll påyrkats medicinalstyrelsen skulle fastställa resplaner för distriktssköterskorna, kunde statsrådet ej finna lämpligt eller erforderligt. I fråga om genomförandet av den nya organisationen ansåg departementschefen, att denna visserligen borde utbyggas etappvis och efter hand, men likväl genomföras inom rimlig tid. Skulle så ej bli fallet, borde, på sätt bostadsutredningen framhållit, tagas under övervägande lämpligheten av ett åläggande för landstingen i förevarande hänseende. Det sålunda i propositionen framlagda förslaget om omorganisation av och ändrade grunder för statsbidrag till distrikts vården m. m. behandlades i samband med det förenämnda förslaget till ändringar i hälsovårdsstadgan av sammansatt stats- och andra lagutskott (utskottets utlåtande nr 5). Utskottet fann det föreliggande förslaget vara ägnat att väl befordra ett målmedvetet socialhygieniskt arbete och kunde alltså i huvudsak ansluta sig till de ifrågasatta ändrade grunderna för statsbidrag till distrikts- och dispensärvården, varför sålunda de i vissa motioner (I: 310 och II: 539) framlagda yrkandena om avslag å förslaget enligt utskottets mening icke borde vinna riksdagens bifall. I vissa avseenden hade emellertid utskottet ansett sig böra framställa erinringar mot de av departementschefen förordade nya grunderna för statsbidrag m. m. Sålunda ansåg utskottet, i enlighet med vad som yrkats i en motion (II: 531), det ej vara befogat, att medicinalstyrelsen skulle utse en av distriktsvårdsstyrelsens fem ledamöter, då förste provinsialläkaren vore självskriven och det måste antagas, att landstinget skulle sörja för att, där så kunde vara erforderligt, läkare med särskild utbildning i tuberkulosvård utsåges till ledamot av styrelsen. Tillika framhöll utskottet önskvärdheten av att landstinget vid utseende av sina fyra ledamöter i största möjliga utsträckning beaktade, att en ledamot borde vara

33* kvinna, — Beträffande bostadsvården hade utskottet ansett sig böra understryka departementschefens uttalande därom, att distriktssköterskans uppgift härutinnan skulle omfatta en upplysande och rådgivande verksamhet i nära samarbete med hennes förmän och de lokala hälsovårdsnämnderna, varjämte hon i förekommande fall skulle hava att till vederbörande myndighet avgiva rapport om sådana förhållanden, som kunde tarva ett ingripande från myndighetens sida. Någon fiskalisk befogenhet skulle alltså icke tillkomma sköterskan. Enligt förslaget skulle i distriktssköterskans uppgifter ingå jämväl rådgivande och upplysande verksamhet i avseende å barnavård. Utskottet, som inhämtat, att medicinalstyrelsen den 4 april 1935 avgivit utlåtande och förslag angående förebyggande mödra- och barnavård, uttalade såsom sin mening, att utskottets tillstyrkande av det föreliggande förslaget i denna del ej finge anses innebära ett slutgiltigt ståndpunktstagande till gränsdragningen mellan distriktssköterskans och barnmorskans uppgifter beträffande barnavården. — Angående distriktens storlek underströk utskottet departementschefens uttalande, att geografiska och praktiska förhållanden skulle vara bestämmande för distriktsindelningen. I fråga om distriktssköterskas kontanta begynnelselön tillstyrkte utskottet det i propositionen framlagda förslaget och avstyrkte sålunda i åtskilliga motioner (1:305, I I : 532, 536) framlagda förslag om sänkning resp. höjning av ifrågavarande belopp. Angående naturaförmånerna ansåg utskottet det opraktiskt, att i dessa förmåner skulle ingå fri tvätt och köksutrustning. Då detta kunde anses innebära viss nedsättning av de föreslagna löneförmånerna, ansåg utskottet det motsvara lämplig kompensation, om de föreslagna tvenne ålderstilläggen utökades med ytterligare ett å 100 kr., varjämte tiden för ålderstilläggens utgående fastställdes till 3, 6 och 9 år. Utskottet underströk departementschefens uttalande, att de föreslagna löneförmånerna vore att anse som minimiförmåner och betonade särskilt lämpligheten av, att där så befunnes vara av behovet påkallat, sköterska erhölle särskilt mottagningsrum utöver förslagets ett rum och kök; lämpligt vore också, att hon såvitt möjligt bereddes fri telefon. Utskottets förslag var ej enhälligt. Tvenne reservanter yrkade avslag på propositionen, medan tvenne andra föreslogo förbättrade löneförmåner Bisköterskan, speciellt att bostaden alltid borde utgöras av två rum och kök. Vid frågans behandling hos riksdagens kamrar bifölls sistnämnda reservation av andra kammaren, medan första kammaren även i detta avseende följde utskottsmajoritetens mening. I syfte att sammanjämka kamrarnas skiljaktiga beslut i nämnda punkt föreslog sammansatta stats- och andra lagutskottet i särskilt memorial (nr 6), att i blivande kungörelse angående statsbidrag till distriktsvård borde intagas bestämmelse av det innehåll, att bostaden skulle omfatta minst ett rum och kök samt, där så lämpligen kunde ske, ytterligare ett rum, avsett för mottagning. Därjämte borde i kungörelsen utsägas, att sköterskan skulle, jämväl där så kunde ske, beredas fri telefon. 1 9 0 4 35

C

34* Riksdagen biföll förslaget (skrivelse nr 380). Den 28 juni 1935 utfärdades i enlighet härmed kungl. kungörelse angående statsbidrag till distriktsvård (nr 428), avsedd att träda i kraft den 1 januari 1936, dock med behörigt hänsynstagande till en mjuk övergång från den nuvarande distrikts- och dispensärorganisationen. Samma dag utfärdades också stadga för statens distriktssköterskeskola (nr 430), som skulle meddela ettårig utbildning bl. a. i hygienens olika grenar med bostadshygien och hemmets vård, ävensom kungörelse (nr 431) med bestämmelser angående statens godkännande av sjuksköterskeskolor (minst tvååriga), varifrån avgångsbetyg i regel skulle bliva nödvändigt för att antagas som elev vid distriktssköterskeskolan. Betydelsen av 1935 års riksdags beslut angående landsbygdens hälsovårdsorganisation för bostadssociala utredningens arbete. De beslut, som vid 1935 års riksdag fattats på grundval av förslag från bostadsutredningen för landsbygden (och medicinalstyrelsen), äro av synnerlig betydelse för bostadssociala utredningens arbete och särskilt för dess förslag rörande ändringar i vissa delar av hälsovårdsstadgan samt anordnande av förbättrad bostadsinspektion i städer och stadsliknande samhällen. Att statsmakterna icke vid detta tillfälle upptogo till prövning bostadsutredningens förslag till komplettering, konkretisering och i vissa avseenden skärpning av hälsovårdsstadgans bostadsbestämmelser för landsbygden har uttryckligen motiverats med, att man ville pröva nämnda förslag samtidigt med ett motsvarande för städernas del, vilket förväntades från bostadssociala utredningen, varigenom man kunde i möjligaste mån bevara den överensstämmelse, som hittills förelegat mellan bostadsbestämmelserna för stad och för landet. Däremot fattade statsmakterna på grundval av bostadsutredningens (och medicinalstyrelsens) förslag betydelsefulla beslut angående omläggning av hälsovårdsorganisationen på landet, sålunda beträffande omkring två tredjedelar av rikets befolkning. För större kommuner gjordes särskild hälsovårdsnämnd obligatorisk. En överflyttning gjordes av betydelsefulla delar av hälsovården — liksom tidigare av sjukvården — till landstingsområdena, speciellt genom att helt göra landstingen till huvudmän för en bl. a. ur bostadsövervakningssynpunkt omorganiserad distriktsvård samt genom att underlätta landstingens möjligheter att anställa särskilda bostadsinspektriser och bostadsinspektörer. Frågan om lämpligheten att mellan primärkommunerna och landstingsområdet inskjuta hälsovårdsområden med provinsialläkardistrikt som grundval gjordes beroende av ytterligare utredning. Alldeles särskilt betydelsefullt är den av statsmakterna nu knäsatta principen att i största möjliga utsträckning sammanföra den förebyggande vårdens olika grenar till en enhetlig organisation och med utgångspunkt härifrån sörja för att erforderliga krav på specialisering bliva tillgodosedda. Detta beslut, som på grund av praktiska skäl måste kräva en längre tidsrymd för sitt fullständiga genomförande, måste medföra vidsträckta konsekvenser, ej minst med avseende på hälsovårdsorganisationen i städer och stadsliknande samhällen.

35* Kap. 3. Den hygieniska bostadslagstiftningen och bostadsövervakningen i vissa främmande länder. I följande översikt över utländska förhållanden i fråga om bostadslagstiftning och -övervakning ha medtagits dels England och Holland, i vilka länder man på dessa områden kunnat bygga på en väsentligt långvarigare och rikare erfarenhet än i vårt land, dels de nordiska länderna, vilkas anordningar i dessa avseenden reglera förhållanden på bostadsområdet, vilka torde kunna anses vara i stort sett jämförbara med våra egna. England. 1 Liksom bostadslagstiftningen i allmänhet torde även bostadsinspektionen tidigare än annorstädes ha utbildats i England. Upphovet låg i spridda och tillfälliga åtgärder, vidtagna för att bekämpa sanitära brister av olika slag, vilka i mån av industrialiseringen gjorde sig allt mera gällande i städer och fabrikssamhällen och särskilt framträdde i öppen dag under de koleraepidemier, som härjade mellan 1830 och 1854. Redan 1847 anställdes i hamnstaden Liverpool en läkarutbildad hälsovårdsinspektör (medical officer of health) 2 , och efter hand följdes exemplet på andra orter. Inom centralförvaltningen tillsattes 1848 en hälsovårdsstyrelse (General Board of Health), vilken uppgick 1871 i Local Government Board för att 1919 åter få mera självständig tillvaro i hälsovårdsministeriet (Ministry of Health). Under dessa år utfärdades också åtskilliga författningar rörande sanitära frågor, och år 1875 antogs den hälsovårdslag (Public Health Act), som alltjämt utgör bålverket inom sitt område. Väl så betydelsefulla som lagstiftningen voro för hälsovårdsadministrationens utveckling reformerna inom kommunalförvaltningen. Sedan 1835 års »Municipal Corporations Act» bragt reda i det kaos, som dittills rått i fråga om städernas styrelse, följde 1882 en ny lag på samma område. År 1888 skapades en verklig mellaninstans mellan central- och lokalförvaltningen genom inrättande av särskilda råd (councils) i grevskapen (counties) och de från grevskapsförvaltningen undantagna storstäderna (county boroughs). Från denna tid har en allt bredare ström av hälsovårdslagstiftning utgjutit sig över landet. Lokalmyndigheterna ha tillagts uppgifter sådana som att bekämpa epidemiska sjukdomar, att kontrollera sanitära anordningar i fabriker och verkstäder, att ombesörja vård av mödrar och spädbarn, att anordna läkarbesiktning av skolbarn, att inspektera saluhållna matvaror, att behandla tuberkulos och veneriska sjukdomar samt sist men icke minst att tillgodose behovet av bostäder 1 Vid u t a r b e t a n d e av denna redogörelse ha kommit till användning dels handlingar och upplysningar, inhämtade genom svenska beskickningen i London samt av bostadssociala utredningens ordförande u n d e r studieresa i England i juli 1935, dels bl. a. följande publikationer: Q. B. G. Bannington: English Public Health Administration, London 1929. H. H. Claij: A Sanitary I n s p e c t o r s Handbook, London 1933. T. W. Hill: The Health of England London 1933. 2 I det följande har »medical officer of health» översatts med läkarinspektör; nämnda tjänsteläkare ha dock många uppgifter gemensamma med våra förste provinsialläkare och förste stadsläkare.

36 för de arbetande klasserna. Såsom en följd av den växande arbetsbördan utökades även starkt inspektionspersonalen. På dess sammansättning och arbetsområde återverkade även nya reformer inom kommunalförvaltningen, bl. a. den lag av 1929 (Local Government Act), som till grevskapen och grevskapsstäderna överflyttade de frågor om fattigvården och därmed sammanhängande hälso- och sjukvård, vilka dittills i ungefär hundra år omhänderhafts av de s. k. Boards of guardians i distrikt, vart och ett bildat genom sammanslagning av ett antal av de på detta område tidigare självständiga socknarna (parishes). Den centrala ledningen av hälsovårdsförvaltningen samt bostadsväsendet åvilar hälsovårdsministeriet, vilket även har överledningen av fattigvårdsoch sjukförsäkringsadministrationen. Under detta betydande, på olika avdelningar uppdelade ministerium omhänderhavas hälsovårds- och bostadsärendena av ett stort antal lokalmyndigheter, vilkas uppgifter och kompetensområden trots alla förenklingssträvanden äro särdeles svåra att urskilja och inbördes avgränsa. I England och Wales (utanför London) räknar man sålunda 63 administrativa grevskap, och i vart och ett av dessa finnes för det hälsovårdande arbetet anställd en läkarinspektör jämte erforderlig personal. Grevskapsområdet har nämligen att, helt eller i vissa stycken, övervaka den hälsovårdsförvaltning, som utövas av grevskapets kommunala myndigheter på landsbygden och i städerna. Undantag utgöra storstäderna, som merendels äro organiserade som grevskapsstäder (county boroughs, 83 städer i regel med över 75 000 invånare, men i fyra fall med under 50 000 invånare). Dessa få genom sina fullmäktige (town council) och underlydande organ någorlunda helt sköta sina kommunala angelägenheter bl. a. på hälsovårds- och bostadsområdet. En sådan stad har sin egen läkarinspektör jämte personal, bestående av assistenter, inspektörer och sköterskor, ävensom eget epidemisjukhus och tuberkulossanatorium, egen central för moderskaps- och spädbarnsvård, egna skolkliniker o. s. v. Närmast lägre storleksklass av städer utgöras av de s. k. municipal boroughs (tillhopa 254), av vilka var och en även har en läkarinspektör jämte biträden, men härvidlag svarar grevskapet för bl. a. barnmorskeväsendet, vården av tuberkulösa och veneriska sjukdomar m. m. De ännu mindre städerna utgöra »urban districts» (782, varav dock 5 med över 100 000 invånare). De äga liknande självförvaltning bl. a. i hälsovårdsavseende, och huvudskillnaden synes vara, att de större städernas »mayor» här ersatts av en enkel ordförande (chairman i »town council»). Än mindre enheter av mera lantlig karaktär utgöra »rural districts» (638, merendels med 5 000—20 000 invånare, men antalet kan i vissa fall nedgå till c:a 1 000 och stiga till inemot 50 000). Här utföres ofta hälsovårdsinspektionen av praktiserande läkare, som blott ägna en del av sin tid åt inspektionsuppgiften. — Nedanför de nu nämnda myndigheterna (tillhopa 1 820) förefinnas de många tusen socknarna med sina råd (parish councils), vilka alltjämt ha kvar vissa, om än rätt obetydliga funktioner även på hälsovårdsområdet, exempelvis att svara för avloppsledningar samt bad- och tvättinrättningar etc.

37* Hälsovårdsförvaltningen inom dessa mångtaliga lokala områden utövas genom av vederbörande fullmäktige (council) tillsatta och för dem ansvariga nämnder eller utskott (committees), av vilka det bl. a. plägar finnas en för hälsovårds- och en för bostadsärenden. Dessa ha att bestämma de allmänna riktlinjerna för arbetet på dessa områden, medan utförandet åligger tjänstemännen. Innan man ingår på deras uppgifter, må några ord sägas om hälsovårdsförvaltningen i London, som ej innefattas i föregående redogörelse. Den mäktigaste myndigheten är Londons grevskapsråd (London county council), som tillkom 1888 och regerar över ett område med inemot 4 1/2 milj. invånare. Under grevskapsrådet finnas 29 lokala myndigheter, av vilka en utgöres av citys under ålderdomliga former arbetande »corporation», som har att svara för c:a 11 000 medborgares välfärd, och de 28 övriga av de s. k. metropolitan boroughs med från c:a 50 000 till över 300 000 invånare. Mellan dessa myndigheter är hälsovårds- och bostadsförvaltningen uppdelad, i regel men långt ifrån alltid, så att på grevskapet falla angelägenheter, som äro mera omfattande eller som ansetts böra utföras efter enhetlig plan. Var och en av dessa myndigheter har sin egen läkarinspektör jämte underlydande personal. E n dylik »medical officer of health» måste enligt 1875 års hälsovårdslag anställas av var och en av de primära hälsovårdsmyndigheterna i städerna och på landsbygden. När grevskapsråden tillkommo 1888, fingo de rätt att tillsätta dylika tjänstemän, men obligatoriskt blev detta först genom 1909 års bostads- och stadsplanelag. För närvarande uppges antalet »medical officers of health» i England (och Wales) till c:a 1 450, men av dessa äro blott omkring 350 eller en fjärdedel tjänstemän, som ägna hela sin arbetstid åt sysslan. Återstoden bedriver läkarpraktik vid sidan av sin tjänst. Det föreligger dock en tendens att anställa läkarinspektörer med full tjänstgöring, vilket man bl. a. sökt åstadkomma genom att sammanslå mindre hälsovårdsdistrikt till större enheter inom samma grevskapsområde. Liksom läkarinspektörernas tjänstgöringsförhållanden växla å olika orter, är så även förhållandet i fråga om deras anställnings- och avlöningsförhållanden. Genomgående kräves läkarutbildning, vilken ernås genom fem till sex års studier vid medicinsk högskola samt därefter viss sjukhustjänstgöring. Merendels krävas även studier i hygien eller rätts- och statsmedicin, vitsordade genom särskilt diplom. Det klagas emellertid över, att kurser i dessa ämnen liksom i allmänhet i »förebyggande medicin» äro styvmoderligt behandlade i de medicinska läroplanerna, vilka i England övervakas av en särskild korporation, »General Medical Council» (stiftad 1858), vilken jämväl har att utöva viss övervakning av praktiserande läkare. Oundgänglig för att vinna befordran till läkarinspektör är längre tids tjänstgöring som assistent inom någon eller några av den offentliga hälsovårdens olika grenar samt såsom vikarierande eller biträdande läkarinspektör. Lönevillkoren äro mycket växlande även för ordinarie »medical officers of health». Ärsavlöningen uppges blott i undantagsfall överstiga 700 p. st.

38* per år, vilket uppges medföra svårigheter att för dylika tjänster erhålla de bästa krafterna i konkurrens med privatpraktiken, i synnerhet som pensionsförhållandena ingalunda äro ordnade på alla håll. Försök att åstadkomma större enhetlighet och bättre standard i fråga om läkarinspektörernas anställnings- och avlöningsförhållanden ha gjorts såväl på lagstiftningens väg som genom dessa tjänstemäns egen organisation (Society of medical officers of health, grundad 1856). Dessa ansträngningar synas dock hittills ha krönts med framgång blott beträffande London och en del andra storstäder, där för dylika tjänster nu erfordras att vara legitimerad läkare samt tillika försedd med särskilt diplom i hygien eller statsmedicin. Å dessa orter måste läkarinspektör anställas tillsvidare och ej för vissa år, och han kan ej avlägsnas utan samtycke av hälsovårdsministeriet. De arbetsuppgifter, som åligga en »medical officer of health», äro mångahanda och ha visat en stark tendens att ökas i omfång och betydelse i mån av utvecklingen av hälsovårds- och särskilt bostadslagstiftningen. Ursprungligen var det inspektörens huvuduppgift att uppspåra och ingripa mot »hälsofaror» (nuisances) av olika slag, bl. a. bostadshus, som genom sin beskaffenhet eller genom sin användning (överbefolkning o. d.) vållade sanitära olägenheter för invånarna eller de kringboende. Redan 1909 års bostadslag ålade emellertid hälsovårdsdistrikten att låta systematiskt besiktiga de mindre bemedlades bostäder, och denna skyldighet upprepades och skärptes genom 1925 års bostadslag. Enligt denna (sektion 8) åligger det varje lokalmyndighet att låta med vissa mellantider företaga en inspektion av sitt distrikt i syfte att utröna, om något därinom beläget boningshus är olämpligt som människobostad. I fråga om anordnande av denna bostadsinspektion äger hälsovårdsministern utfärda närmare bestämmelser. Dylika utgåvos år 1925 (och kompletterades 1932), men de äro allmänt hållna och lämna vederbörande myndighet stor frihet i fråga om inspektionens detaljer. Besiktningen skall utföras av vederbörande »medical officer of health» eller under dennes inseende, och det åligger honom att uppgöra listor över sådana boningshus, beträffande vilka skyndsam besiktning är av behovet påkallad. Vid besiktningen skola beaktas byggnadens tillstånd och beskaffenhet, särskilt vatten och avlopp, avträdesförhållanden, dränering, dagerförhållanden, ventilation, förekomsten av fukt, bristande renlighet och snygghet, ävensom andra bristfälligheter, som kunna göra huset eller delar därav farliga eller skadliga för de boendes hälsa. Över varje inspektion skall upprättas rapport, som införes i bok eller å kort och i lämplig form delgives vederbörande lokala myndighet samt i sista hand hälsovårdsministeriet. På grundval härav skall också läkarinspektören upprätta en årsrapport, upptagande i tabellform antalet inspekterade hus och i anledning därav vidtagna åtgärder av olika slag. Särskilt skola uppgifter meddelas om antalet hus, som utdömts såsom otjänliga till människobostad. Det må framhållas, att denna sida av läkarinspektörens tjänst blivit av mycket stor ekonomisk betydelse i den särskilt sedan 1933 pågående slumsaneringen, enär det är han, som i

39* första hand bestämmer gränserna för de slumområden (clearance areas), vilka skola bortrivas utan att vederbörande husägare erhålla ersättning för annat än tomtvärdet. Av gammalt har man vid bostadsinspektioner plägat rikta uppmärksamheten mindre på vanliga enfamiljshus än — förutom på logihus, ungkarlshotell o. d. — på sådana hus, som upplåtits åt flera familjer (»houses let in lodgings» eller »tenement houses»). I fråga om dylika lägenheter äger bostadsinspektören enligt särskilda, med stöd av hälsovårds- eller bostadslagarna utfärdade lokala hälsovårdsstadgar (byelaws) rätt att undersöka ej blott de sanitära förhållandena, varvid minimiutrymniet plägat sättas till 40 kvadratfot (c:a 4V2 kvm) per person över fem, ev. tio år och 30 kvadratfot för övriga, ökat med en åttondel för varje fot eller del därav, varmed rumshöjden understiger 8 fot (c:a 2'7 m). Genom 1930 års bostadslag utsträcktes denna inspektionsskyldighet till att avse samtliga boningshus inom områden, vilka utan att betecknas som egentliga slumområden, där samtliga hus skulle nedrivas (clearance areas), dock borde underkastas genomgripande förbättringsåtgärder (improvement areas). En nyhet härvidlag var en föreskrift, innebärande att ägare (eller vice värd) ej finge tillåta, att en lägenhet beboddes av så många personer, att sovrummen ej kunde räcka till för att särskilja sådana personer över 14 år, som ej sammanlevde som man och hustru. Förseelser mot dessa bestämmelser belades med böter, och för att kontrollera efterlevnaden tillades vederbörande myndigheter rätt att infordra detaljerade uppgifter rörande boningsrummens antal och areal samt de boendes fördelning på sovrummen, ävensom rättighet att genom bostadsinspektionens tjänstemän besiktiga lägenheten. En ytterligare utökning av bostadsinspektionens kontrollerande verksamhet har skett genom den nya bostadslag, som erhöll kunglig sanktion den 2 augusti 1935. I denna lag, som bl. a. åsyftar att bekämpa trångboddheten överhuvud, utan avseende på bostädernas beskaffenhet i övrigt, åläggas ortsmyndigheterna att före vissa data, som hälsovårdsministern äger fastställa, ombesörja en inspektion inom vederbörande distrikt i syfte att utröna, vilka boningshus äro överbefolkade, ävensom att låta uppsätta och till ministern överlämna en rapport, utvisande inspektionens resultat jämte det antal nya bostäder, som skulle erfordras för trångboddhetens nedbringande och sättet för ersättningsbostädernas åstadkommande. Såsom överbefolkad anses en lägenhet vara, då antalet däri sovande personer antingen är så stort, att två personer över tio år gamla och av motsatt kön nödgas sova i samma rum, utan att de leva tillsammans som man och hustru, eller också överskrider det tillåtna antalet personer i förhållande till rummens antal och areal. Detta tillåtna antal utgör 2, då lägenheten utgöres av ett rum, 3 för två rum, 5 för tre rum, 7*/2 för fyra rum och 10 för fem rum med tillägg av 2 personer för varje rum över fem. Rum med under 50 kvadratfot (c:a ö1/2 kvm) golvyta medräknas ej; och för rum med intill 110 kvadratfot (c:a 12 kvm) beräknas 1/2—l1/^ person och först över detta mått 2 personer. Härvid anses barn under 10 år som en halv enhet, medan spädbarn under ett år ej med-

40* tagas i kalkylen. Överskridas nu angivna trångboddhetsgränser, gör sig såväl husägare som hyresgäst skyldig till en förseelse, som är belagd med böter. Förutsättning för utkrävande av detta ansvar är emellertid dels att tillräckligt antal även ur ekonomisk synpunkt lämpliga ersättningsbostäder tillhandahållas samt att vederbörande erhållit underrättelse om det medgivna antalet boende i lägenheten, varjämte viss hänsyn tages till tillfälliga nattgäster, tillökning i familjen m. m. De omfattande uppgifter, som i fråga om bostadsinspektion och hälsovården i övrigt påvila läkarinspektörerna, nödvändiggöra för dessa att ha en ganska betydande stab av medhjälpare. Förutom av skoltandläkare, veterinärer för köttkontroll o. d. utgöras dessa förnämligast av hälsovårdstillsyningsmän, hälsosystrar och tjänstemän å expeditionen. Hälsovårdstillsyningsmän (sanitary inspectors) lära finnas till ett antal av över 3 000 i England (och Wales) med växlande uppgifter allt efter det område, inom vilket de arbeta, och den hälsovårdsordning, som gäller inom distriktet. Hälsovårdstillsyningsmannen, vars allmänna uppgifter angivas i en av hälsovårdsministeriet 1926 utfärdad »Sanitary officers order», är läkarinspektörens närmaste medhjälpare inom de olika grenarna av den socialhygieniska verksamheten. Han har därför i regel mera omfattande uppgifter på landet, där läkarinspektören merendels är deltidstjänsteman, än i städerna och särskilt i storstäderna, där det plägar finnas ett flertal hälsovårdstillsyningsmän under ledning av en »chief sanitary inspector». Tillsyningsmännens utbildning är växlande, men mest tillfredsställande anses den utbildning vara, som erhålles vid det bl. a. för detta ändamål tillskapade »Royal Sanitary Institute» (bildat 1876), vilket efter engelsk sed ej är en statsinstitution utan en självförval tände korporation med därtill anslutna examinationsnämnder. Här givas kurser på omkring ett halvår, bestående av föreläsningar och demonstrationer beträffande dricksvatten, byggnadsteknik, renhållning och avloppsväsen, smittosamma sjukdomar, ventilation, uppvärmning och belysning m. m., köttbesiktning, utrotande av ohyra. Efter dessa kurser, vilka även medgiva specialisering på exempelvis födoämneshygien, b}rggnadshygien o. d., anställes examen och utdelas certifikat. I viss utsträckning kontrolleras även hälsovårdstillsyningsmannen genom hälsovårdsministeriet och utgår statsbidrag till deras avlöning. Hälsosystrar (public health nurses) arbeta vid hälsovårdscentraler och kliniker, ävensom såsom barnmorskor, sjukbesökare, skolsköterskor, dispensärsköterskor o. d., men synas merendels ej ha något att göra med bostadsinspektionen. Kvinnornas insats på bostadsområdet synes i regel utföras i egenskap av vicevärdinnor eller socialt utbildade »rent collectors», vilka, efter mönster av Octavia Hills verk för ett halvsekel sedan, utnyttja den i England veckovis återkommande hyresuppbörden för att vinna kännedom om de mindre bemedlade hyresgästernas behov och önskemål, ge husmödrarna råd i ekonomiska ting o. s. v. Utbildningen av sjuksköterskor, såväl med vanlig träning som på ovan angivet sätt specialiserade, åvilar i England »General Nursing Council», som bl. a. för ett register över utbildade sjuksköterskor.

41* Slutligen må nämnas, att den allmänna hälsovården och särskilt bostadsinspektionen sysselsätter ett betydande antal tjänstemän å sina expeditioner ( p u b l i c h e a l t h c l e r k s ) . Dessa ha i allmänhet vanlig tjänstemannautbildning, men av växlande art och med olika specialisering. De tillhöra ofta »National Organisation of Local Government Officers», vilken utfört och utför ett betydande arbete för att bringa mera enhetlighet i de växlande anställnings- och arbetsförhållanden, varunder de lokala myndigheternas befattningshavare arbeta. 2. Holland. 1 Grundvalen till den holländska bostadslagstiftningen och bostadsinspektionen lades i den för det holländska bostadsväsendets utveckling utomordentligt betydelsefulla b o s t a d s l a g e n av år 1901 samt i den samtidigt antagna allmänna hälsovårdslagen. Den senare lagen reglerade den offentliga övervakningen av de sanitära förhållandena i allmänhet, vilken uppdrogs åt dels ett centralt hälsovårdsråd (omorganiserat år 1919), dels åt de därunder arbetande chefsinspektörerna för det offentliga hälsovårdsväsendet, dels slutligen åt de enligt lagen inrättade lokala hälsovårdskommissionerna. Under var och en av de till antalet fyra chefsinspektionerna sorterade ett antal inspektörer för sjukvård och allmän hygien, livsmedelskontroll, apoteksväsen samt bostadsväsen. Lokal hälsovårdskommission inrättades för varje kommun med mer än 18 000 invånare och jämväl gemensamt för två eller flera mindre kommuner med tillsammans högst 40 000 invånare. Ledamöterna i det centrala hälsovårdsrådet, inspektörerna samt ledamöterna i de lokala kommissionerna äga enligt lagen rätt att besiktiga offentliga byggnader, skolor, fabriker och andra lokaler samt — försåvitt detta är nödvändigt för tillämpningen av bostadslagen — även samtliga bostäder. Bostadslagen innehåller bestämmelser rörande såväl nybyggnader som äldre bostäder (jämte expropriation, stadsplanering och bostadssubvention). Den ger föreskrifter om vad som skall vara föremål för reglering och övervakning, men överlåter åt kommunala stadgor att närmare utforma de krav, som skola ställas i fråga om nya och äldre byggnaders beskaffenhet, bostädernas beboende och vård o. s. v. Dylik stadga skall, när det gäller n ybyggnad eller ombyggnad samt byggnads upplåtande till bostad, innehålla bestämmelser om storlek och indelning av bostäder, ävensom läge och dimensionering av till bostäder hörande rum, trappor och andra utrymmen, vidare om klosetter, tillgång till dricksvatten, förekommande av eldfara, förekommande av fuktighet, byggnaders soliditet (särskilt vad angår grund, murar, källare, golv, trappor, inner- och yttertak), avlägsnande av vatten och orenlighet, tillgång till ljus och luft samt skorstenar. I fråga om redan förefintliga bostäder skall stadgan ge föreskrifter om samtliga dessa förhållanden 1 Den följande framställningen bygger i huvudsak på uppgifter, som erhållits genom svenska beskickningen i H a a g , och däribland särskilt en översikt, u t a r b e t a d av chefsinspektören för det holländska bostadsväsendet, H. van der Kaa, samt på R. Eberstadt: Städtebau und Wohnungswesen in Holland, J e n a 1914.

42* utom bostädernas storlek och indelning samt boningsrummens och övriga utrymmens läge och dimensionering. Det åligger alltså enligt bostadslagen den kommunala myndigheten att utfärda för resp. ort gällande bestämmelser om krav på byggnader och bostäder. Dessa bestämmelser skola fastställas av provinsialinyndigheterna, vilka i sin tur ha att inhämta den centrala myndighetens godkännande. Underlåter kommun att utfärda byggnads- och bostadsstadga, kunna i sista hand provinsialmyndigheterna med statsregeringens godkännande fastställa en sådan. Sedan några år efter tillkomsten av bostadslagen äga alla kommuner byggnads- och bostadsstadga. I början rådde stor skiljaktighet mellan stadgorna i olika kommuner. Särskilt kommunalstyrelserna i de större städerna uppställde särbestämmelser. Länge gjorde sig avsaknaden av enhet och förekomsten av omotiverade skiljaktigheter mellan olika kommuners stadgor kännbara som en allvarlig brist. För att avhjälpa olägenheten utarbetade år 1927 generaldirektören för hälsovården och chefsinspektören för bostadsväsendet en handledning vid upprättande och ändring av byggnadsstadgor samt en modellstadga för mindre kommuner. På grund av vissa ändringar i bostadslagen år 1931 krävdes, att alla kommunala stadgor reviderades inom loppet av två år. Genom dessa revisioner har erhållits större enhetlighet än tidigare, även om fortfarande i synnerhet de större kommunerna ha sina särskilda bestämmelser. Uppsikten över ny- och ombyggnader samt över det äldre bostadsbeståndets beskaffenhet och boendeförhållandena är sammanförd under en kommunal tillsynsmyndighet (Bouwien Woningstoezicht). Denna förening av två i de flesta andra länder skilda uppgifter motsvaras av att i bostadslagen liksom i de kommunala stadgorna såväl byggnadsföreskrifter som bestämmelser om äldre bostäder inbegripas. Bostadslagen föreskriver, att i varje kommun en eller flera därtill utsedda tjänstemän skola öva tillsyn å efterlevnaden av byggnadsstadgans bestämmelser samt av andra lagbestämmelser rörande bostadsväsendet. Dessa tjänstemän kunna utöva sin tjänst i en eller flera kommuner. Det sistnämnda förekommer, när några små kommuner komma överens att gemensamt reglera tillsynen. Det har emellertid ofta visat sig svårt att få mindre kommuner till sådan samverkan, i främsta rummet därför att med få undantag alla kommuner, redan innan kravet på byggnads- och bostadstillsyn upptogs i bostadslagen, hade någon funktionär, som tjänstgjorde som rådgivare i byggnadsfrågor men som ofta icke uppfyllde vederbörliga kompetenskrav. Dessa och andra svårigheter ha gjort, att tillsynen i de små kommunerna ännu på vissa håll är ofullkomlig. Vid ändringen av bostadslagen år 1931 tillerkändes regeringen befogenhet att, när ett antal små kommuner förpliktas att gemensamt reglera byggnads- och bostadstillsynen, anvisa en central kommun, åt vilken uppdrages att leda tillsynen i fråga. I bekämpandet av missförhållandena på bostadsområdet deltogo enligt lagen såväl den ovan nämnda lokala hälsovårdskommissionen som kommunalförvaltningen. Vidtagande av åtgärder, varigenom missförhållandet av-

43* lägsnas, tillkommer kommunalstyrelsen. Hälsovårdskommissionens uppgift är att anmäla till kommunalstyrelsen för vidare åtgärder de brister, som fastställts eller kommit till kommissionens kännedom. Anmälan om missförhållande kan göras av varje hushållsföreståndare beträffande den av honom bebodda lägenheten samt beträffande vilken lägenhet som helst av minst tre inom kommunen bosatta personer. På grundval av de föreskrifter, som innehållas i bostadslagens kapitel om »förbättring av bostäder; överbefolkning» samt om »obeboeligförklaring, utrymning, stängning och rivning», äro kommunalstyrelserna befogade att föranstalta om förbättring av bostäder och, när så är nödvändigt, att förhindra deras vidare begagnande för ändamålet. Anmaning om förbättring kan riktas till ägaren av en bostad, a) som, emedan föreskrifterna i den kommunala byggnadsstadgan icke iakttagits, eller av annan orsak är otjänlig till bostad, men genom vidtagande av förbättringar kan sättas i beboeligt skick eller b) som visserligen icke är otjänlig till bostad, men nödvändigtvis kräver vidtagandet av särskilt angivna förbättringar. Grundval för anmaningen är således i regel att byggnads- och bostadsstadgans bestämmelser med avseende å förefintliga bostäder icke iakttagits. Icke varje avvikelse från dessa bestämmelser föranleder dock nödvändigtvis en anmaning om förbättring, utan det erfordras, att bostaden på grund av sådan avvikelse är otjänlig för sitt ändamål. Lagen lämnar vidare möjlighet öppen till föreskrivande av förbättringar, när en bostad av annan orsak är otjänlig för sitt ändamål. Vad som härunder förstås, omförmäles icke i lagen. Detta vill emellertid icke säga, att godtycklighet skulle råda härvidlag. Uttrycket »av annan orsak» avser det fall, att en bostad motsvarar byggnads- och bostadsstadgans bokstav, men att den genom försummat underhåll, vanvård från invånarnas sida etc. blivit otjänlig till bostad. Stadgandet under b) härovan lämnar fullkomlig frihet vid bedömandet av vilka förbättringar, som böra vidtagas. Det hänvisar icke till byggnads- och bostadsstadgans bestämmelser, utan kräver endast, att förbättringarna skola vara nödvändiga. Detta uttryckssätt måste uppfattas i den meningen, att förbättringarna äro nödvändiga för att förekomma, att bostaden blir otjänlig för sitt ändamål. Bestämmelsen kommer huvudsakligen till tillämpning i fall av försummat underhåll. Ingripande är då nödvändigt för att förekomma ett hastigt förfall av bostaden. E n garanti mot godtycke ligger däri, att lagen tillförsäkrar i varje fall åt den, till vilken anmaning riktats, rätten att överklaga densamma hos kommunalrepresentationen. Om en bostad är otjänlig för sitt ändamål och icke genom vidtagande av förbättringar kan försättas i beboeligt skick, blir den genom beslut av kommunalrepresentationen förklarad för obeboelig. E t t sådant beslut innefattar även förpliktelse till utrymning inom viss tidsperiod, som av kommunalrepresentationen kan förlängas, varje gång för högst ett år. Enligt lagens regler är förklarandet för obeboelig ett rent tekniskt spors-

44* mål; det rör sig endast om bostadens beskaffenhet. Inga andra frågor uppställas än dessa: Är bostaden otjänlig för sitt ändamål? Om så är fallet, kan den genom förbättringen sättas i beboeligt skick? Därest den andra frågan besvaras med nej, lämnas alla andra hänsyn åsido och förklaras bostaden för obeboelig. Den förefintliga bostadstillgången, antalet disponibla bostäder med en hyra, som motsvarar invånarnas betalningsförmåga, frågan om hur behovet av dylika bostäder skall kunna tillfredsställas, alla sådana omständigheter lämnas härvidlag utan beaktande. En otjänlig bostad, som icke mera kan göras tjänlig, förklaras för obeboelig, huru än förhållandena i övrigt må gestalta sig. Denna oavhängiga ståndpunkt sammanhänger med det faktum, att kommunalrepresentationen är befogad att uppskjuta utrymningen av bostäder, och framför allt med det faktum, att lagstiftaren även tänkt pä åtgärder för att tillfredsställa behovet av nya bostäder i stället för dem som utrymmas. Detta kan ske genom uppförande helt allmänt av arbetarbostäder för ökande av bostadstillgängen, men även genom att bostäder byggas speciellt för att ersätta slumbostäder, som rivas. 1 Obeboelighetsförklaring sker genom beslut av kommunalrepresentationen. Bostadslagen tillerkänner ägaren rätt att överklaga beslutet hos provinsrepresentationens förvaltningsutskott. Dess beslut fattas efter hörande av chefsinspektören för bostadsväsendet. I sista hand kan en obeboelighetsförklaring, som meddelats i strid med lagen och som inte upphävts i nyssnämnda högre instans, undanröjas genom regeringsbeslut. 3.

Danmark. 2

De gällande hygieniska och byggnadstekniska bestämmelserna återfinnas i Bygningslov for Köbstederne av 1858, i Bygningslov for Köbenhavn av 1889 och i Bygningslov for Frederiksberg av 1890. Här finnas t. ex. bestämmelser angående grundens isolering, om att bostadsrum skall vara försett med fönster mot det fria, om minimimått för rumshöjd och golvyta, om källarlägenheter, om vask och avträde, om besvär av rök samt angående vissa stadsplanetekniska fordringar. Jämlikt Köbstadslovens 40 § medgives, att bestämmelserna fä skärpas i vissa hänseenden för enskilda samhällen, vilket sker genom lokala byggnadsordningar. Enligt lag av 1858 medgives också utfärdandet av lokala hälsovårdsförordningar. Dessa innehålla vanligen bostadsbestämmelser med hänsyn till uppvärmning, ventilation och belysning samt anvisa möjlighet att förbjuda beboendet av rum, som på grund av dåligt skick eller bristande renhållning är skadligt för hälsan. 1 Jfr den framställning av den holländska bostadspolitiken, som ingår i bil. 5 till bostadssociala utredningens första betänkande (Statens offentliga utredningar 1935: 2\ sid. 165 o. f. 2 Såsom källor till efterföljande framställning h a använts dels vissa genom svenska beskickningen i Köpenhamn införskaffade handlingar och uppgifter, dels upplysningar, som av bostadssociala utredningens experter inhämtats vid studiebesök i Köpenhamn, dels Eyvind Sivertsen: Haandbog i Bygningslovgivningen, K ö p e n h a m n 1928, samt Boligtilsynets Beretninger i Stadslsegens Aarsberetninger angaaende Sundhedstilstanden i Köbenhavn.

45* Föreskrift om bostadsinspektion finnes ej i dansk lag, och regelbunden sådan övervakning existerar varken i landskommunerna eller i städerna utom Köpenhamn. 1 I Köpenhamn finnes — sorterande under Sundhedskommissionen och närmast under Stadslagen — en bostadsinspektion (Boligtilsyn), som skall utöva den Sundhedskommissionen jämlikt Sundheclsförordningen tillkommande tillsyn beträffande föreskrifternas efterlevnad. Bostadsinspektionens personal består av en överingenjör, en ingenjör och en assistent. Bostadsinspektionen har till uppgift att behandla tekniskt-hygieniska brister inom egendomarna i staden. Till bostadsinspektionen är knuten en teknisk-hygienisk byrå, som behandlar ärenden och utarbetar förslag, som av stadsläkaren eller Sundhedskommissionen hänvisats dit. Bostadsinspektionen behandlar anmälningar, som göras dit direkt frän privatpersoner eller genom Sundhedskommissionen. Bostadsinspektionen företager även inspektioner på eget initiativ och behandlar därvid gjorda iakttagelser. Vid upptäckt av fel och brister föras först underhandlingar mellan bostadsinspektionen och vederbörande hyresvärd eller hyresgäst, och i de flesta fall kan en skriftlig överenskommelse ske dem emellan, varigenom rättelse kommer till stånd. Genom kontrollbesök undersökes, att så skett. Varom icke göres en sista hänvändelse till vederbörande, och om ej heller denna hjälper, anmäles förhållandet till hälsovårdsnämnden. År 1933 inspekterades 5190 lägenheter (vid 6 989 besök), varvid 2 671 anmärkningar gjordes (därav överbefolkning i 104 fall) berörande 1 511 bostäder. Beträffande 1 003 lägenheter rättades felen genom överenskommelse mellan inspektionen och vederbörande, men i 99 fall anmäldes förhållandet för Sundhedskommissionen; övriga fall erfordrade icke åtgärd eller stodo över till året därpå. Folkmängden i Köpenhamn utgjorde den 5 november 1934 654 194 personer. Ytterligare må framhållas, att danska inrikesministeriet lär överväga möjligheten att införa föreskrifter om byggnaders underhåll, varigenom närmare bestämmelser skulle erhållas om skyldighet att hålla dem i det skick, som nu jämlikt Bygningsloven kräves för nyuppförda bostäder. 4. Norge. 2 I Norge regleras bostadsförhållandena av den gamla hälsovårdslagen av 1860 (lov om sundhetskommisjoner og om foranstaltninger i anledning av epidemiske og smittsomme sykdomer) och av byggnadslagen av 1924 (lov om bygningsvesendet). Båda vila på den grundsatsen, att lagbestämmelserna närmast äro att anse som normalregler, vilka kunna kompletteras och 1 I A a r h u s fanns under n å g r a år en bostadsinspektion, som ombesörjdes av sjuksköterskor u n d e r inseende av vederbörande tjänsteläkare. 2 Såsom källor till efterföljande framställning ha använts dels vissa genom svenska beskickningen i Oslo införskaffade handlingar och uppgifter, dels de uppgifter, som lämnas i bostadsutredningens för landsbygden betänkande den 15 december 1933, och dels slutligen de upplysningar, som experterna inhämtat vid studiebesök i Oslo eller senare erhållit direkt från vederbörande tjänstemän därstädes.

46* även ändras genom lokala byggnads- och hälsovårdsordningar, som dock skola stadfästas av konungen. Lagen påbjuder inrättandet av sundhetskommisjoner, nu kallade helseråd, i varje samhälle, som har eget formanskap, vilket nu vill säga alla norska kommuner. Helserådet skall för städer och vissa andra samhällen (ladested o. d.) bestå av tjänsteläkaren eller annan av medicinalstyrelsen förordnad läkare som ordförande, en magistratsperson, stadens ingenjör, när sådan finnes, samt fyra andra valda medlemmar, varav minst en kvinna. På landet skall helserådet bestå av tjänsteläkaren eller annan förordnad läkare som ordförande samt representanter för den kommunala styrelsen; därutöver kunna väljas ytterligare två medlemmar; även på landsbygden skall minst en kvinna finnas i helserådet. Helserådet skall bl. a. ha sin uppmärksamhet fäst på bostäder, som genom brist på ljus eller luft, genom fukt, orenlighet eller överbefolkning visat sig vara »bestemt skadelige» för hälsan (3 §, för landsbygden återfinnas motsvarande bestämmelser i 11 §). Helserådet har vidare skyldighet (4 §) att utfärda föreskrifter beträffande hälsovården inom kommunen. Dessa förordningar fordra konungens godkännande. Under särskilda förhållanden kan konungen utfärda förordningar gällande för alla, flera eller enskilda av rikets kommuner. Det är sålunda — visserligen med kontroll i högre instans — helserådets sak att avgöra, vilka bestämmelser dessa förordningar skola innehålla, och förhållandena äro också väsentligen olika i olika samhällen. Vad beträffar bostadsinspektionen innehåller sundhetsloven den ovan anförda föreskriften om skyldighet för helserådet att ha sin uppmärksamhet fäst på hälsovådliga bostäder. Kontrollen av att bostäderna äro frän hygienisk synpunkt försvarliga ligger således helt på helserådet. Finner helserådet, att rum, lägenhet eller hus ur sanitär synpunkt är bestämt skadligt för hälsan, kan det meddela förbud mot dess beboende, tills felet är avhjälpt. Av sanitära grunder kan också antalet boende i rummet, lägenheten eller huset minimeras av helserådet. — Helserådets beslut kan överklagas i vederbörande departement. Då det ansetts uppenbart, att helserådet icke kan förbjuda beboende av en lokal, därest icke de boende på annat sätt (på egen bekostnad eller genom fattigvårdens försorg) kunna erhålla annan bostad, har man under nuvarande bostadsnöd och ekonomiska depression haft svårigheter att tillgodose de hygieniska kraven i full utsträckning. De i enlighet med sundhetslovens 4 § utfärdade hälsovårdsföreskrifterna innehålla dels bestämmelser om minimifordringar på bostäderna, deras omgivning, skötsel såsom renhållning m. m., och dels bestämmelser om hälsovårdsinspektion, vari ingår bostadsinspektion. De nyuppförda bostädernas inredning regleras även genom bygningsloven av 1924. Nybyggnad eller ombyggnad får icke tagas i bruk, förrän helserådets godkännande erhållits. Ehuru någon uttrycklig bestämmelse om att inspektion av bostäder skall

47* äga rum genom helserådets försorg icke finnes, är det dock tydligt, att bestämmelsen om att helserådet har skyldighet att ha uppsikt över bostädernas tillstånd och de i de lokala förordningarna förekommande mera detaljerade bestämmelserna om bostadens beskaffenhet kunna tolkas så, att en omfattande inspektionsverksamhet måste förekomma vid befarade missförhållanden. Även om uttryckliga bestämmelser saknas i vederbörande lokala stadga, kan helserådet dock alltid jämlikt 3 och 11 §§ sundhetsloven förbjuda beboende av rummet, lägenheten eller huset med motivering, att det är »bestemt skadeligt» för hälsan. I Oslo, det enda samhälle, där ordnad, återkommande besiktning synes förekomma, giva de jämlikt 4 § sundhetsloven utfärdade hälsovårdsföreskrifterna — speciellt 21 och 22 §§ — helserådet vidsträckt befogenhet att göra förelägganden och att utdöma. Särskild bostadsinspektion finnes inrättad (helserådets avdelning for bostadshygiene). Den inkluderar även kloakoch rörinspektionen. Den ledes av en läkarinspektör och består av en t e k n i s k a v d e l n i n g (ingenjörskontor) med två ingenjörer, en assistentingenjör och femton assistenter (kontrollörer) samt en k v i n n l i g , s o c i a l b o s t a d s ö v e r v a k n i n g med fyra inspektriser (»sociale söstre»). — D e n t e k n i s k a a v d e l n i n g e n har att övervaka de byggnadstekniska frågorna: den granskar alla nybyggnadsplaner och reparationsanmälningar, som skola godkännas* av helserädet från hygienisk synpunkt. Avdelningen skall vidare ombesörja slutbesiktningen av nybyggda lägenheter och utöva systematisk kontroll av de äldre husens underhäll och renhållning samt företaga inspektion efter anmälan. D e k v i n n l i g a b o s t a d s i n s p e k t ö r e r n a ha dels till uppgift att inspektera ordningen och renhållningen i hotell, pensionat, internat, ålderdomshem, härbärgen för husvilla, samlingslokaler o. d., dels skola de inspektera den inre renhållningen o. d. i hyreshusen antingen på eget initiativ eller efter skedd anmälan. De skola även påtala överbefolkning i bostäderna och skola samarbeta med fattigvården och med den kommunala bostadsförvaltningen för att överföra dåligt boende i bättre förhållanden. Årsberättelsen frän Oslo helseråd för 1933 innehåller uppgift om bl. a. 1217 »allmänna inspektioner» och 13 447 »spridda inspektioner»; dessutom har i 510 fall utförts kontroll av helserådets förelägganden och i 4 934 fall av inspektionens förelägganden. 41 lägenheter resp. enkelrum ha utdömts. Oslos folkmängd utgjorde den 1 december 1933 263 264 personer. 5.

Finland. 1

I Finland torde man med avseende pä bostadsinspektion, åtminstone beträffande planläggningen och de teoretiska förutsättningarna, ha hunnit längre än i de övriga nordiska länderna. 1 Såsom källor till efterföljande framställning ha använts speciella, genom svenska beskickningen i Helsingfors inhämtade upplysningar men framför allt framställningen i bostadsutredningens för landsbygden betänkande den 15 december 1933 (Statens offentliga utredningar 1933: 37 sid. 170 o. f.).

48* Genom lagen om hälsovården av 1927 och vissa kompletterande författningar (förordningen om tuberkulos och hälsovårdsstadgan, båda av 1927) samt byggnadsstadgan av år 1929 har man fått ingående lagbestämmelser att stödja sig pä. Bostadsutredningen för landsbygden har ägnat den finska bostadslagstiftningen ett ingående studium. Till stor del efter bostadsutredningens framställning återgives följande. Enligt hälsovårdsstadgan skola lokala hälsovärdsordningar uppgöras såväl för städer som landskommuner och stadfästas av vederbörande landshövding. Genom Finlands stadsförbund ha för städernas del utarbetats och publicerats mönsterordningar, vilka allmänt lagts till grund för sedermera utfärdade hälsovärdsordningar. I dessa upptagas bl. a. sädana föreskrifter med avseende på bostadsförhållanden och bostadsinspektion, som ansetts erforderliga utöver vad hälsovårdsstadgan innehåller. Hälsovårdsnämnd skall finnas i alla kommuner, men även i Finland kan kommunalnämnd vara hälsovårdsnämnd; härvid är att märka, att en finsk kommun i genomsnitt är c:a tre gånger folkrikare än en svensk. Genom 1927 års lagstiftning erhöllo dessa nämnder, i vilka bl. a. stads- och kommunalläkare äro självskrivna medlemmar, vidgade befogenheter att arbeta på bostadsområdet, och i samband därmed har bostadsinspektionen i Finland kommit att betraktas såsom en kommunal angelägenhet av stor vikt. Den nya hälsovårdslagen och -stadgan innehålla ganska detaljerade bestämmelser om, hur arbetet skall utföras, och ställa detta arbete på delvis ny grund. Bostadsinspektionen har gjorts obligatorisk i städerna, och även landskommuner ha erhållit rättighet att vidtaga åtgärder i sådant syfte. I 9 § lagen om hälsovården föreskrives: I varje stad och köping skall för den allmänna hälsovården finnas en eller flera tillsyningsmän. Där sådant av förhållandena påkallas, böra dessutom särskilda hälsovårdsinspektörer och bostadsinspektörer tillsättas. I hälsovårdsstadgan äro lagföreskrifterna närmare utvecklade. Det ankommer på hälsovårdsmyndigheterna att verkställa de besiktningar, som hälsovårdstillsynen påkallar. Behöriga att verkställa dylik besiktning äro medlemmar av hälsovårdsnämnden, under nämnden lydande läkare samt hälsovårds- och bostadsinspektörer; inspektörerna äga obehindrat tillträde till bostäder och lokaler. I stad skall (14 §) fortlöpande besiktning anordnas av alla bostadslägenheter om högst tre boningsrum, d. v. s. t. o. m. 2 rum och kök, ävensom av samtliga bostadslägenheter i en sådan del av byggnad, som är att anse såsom kallar- eller vindsvåning, liksom också av alla bostadsrum, som av arbetsgivare upplåtas åt hans lönearbetare. Fullständig bostadsinspektion finnes f. n. endast i Helsingfors; rätt fullständig även i Åbo. I mindre städer är det jämförelsevis vanligt, att bostadsinspektörens åligganden utföras av den kommunala yrkesinspektören. Relativt få småstäder ha använt sig av en i hälsovårdsstadgan 15 § medgiven möjlighet att få befrielse från skyldigheten att anordna bostadsinspektion; dock lämnar bostadsinspektionens handhavande i många städer och köpingar ännu rum för önskemål.

49* Noggranna bestämmelser äro utfärdade om hälsovårdsnämndens rätt att beivra yppade missförhållanden genom bl. a. följande paragraf: Begagnande eller uthyrande av lägenhet, vars beboende till följd av brist på ljus, luft eller värme eller på grund av fukt, orenlighet eller ohyra eller av annan orsak av nämnden prövas vara skadlig för de inneboendes hälsa, kan av nämnden förbjudas, till dess missförhållandena blivit avlägsnade och nämnden godkänt ändringsarbetena. Äro bristerna av den beskaffenhet, att de icke kunna avhjälpas, är nämnden berättigad att förbjuda lägenhetens användande. Likaså kan nämnden förbjuda, att i samma rum inhyses så stort antal personer, att genom deras sammanboende sanitär olägenhet kan uppkomma. Hälsovårdsnämnd kan vid meddelande av påbud eller förbud i särskilda fall utsätta vite, ävensom, när någon försummat att verkställa ålagt arbete eller vidtaga annan åtgärd, låta utföra det underlåtna på hans bekostnad. Kostnaderna för arbeten, som sålunda utförts för tredskandes räkning, erläggas av kommunens medel och kunna sedermera hos vederbörande uttagas i den ordning, som om utmätning för allmänna utsk}dder är stadgat. Ehuru sålunda jämförelsevis detaljerade bestämmelser meddelats om bostadsinspektion, framhålles, att man i allmänhet rader vederbörande att med hänsyn till förhandenvarande omständigheter tillämpa den nya lagstiftningen med försiktighet. I Finland råder ännu flerstädes brist pä lämpliga smäbostäder, och skulle nu förbud utfärdas rnot användning av alla sädana bostäder, där allvarligare ölägenheter yppade sig, vilka icke genom reparation kunde bringas i påyrkat skick, skulle stora svårigheter uppstå, därest de utdömda bostädernas invånare icke tillika erbjödes nya och goda bostäder. Sådana kunna emellertid icke tillskapas med behövlig snabbhet, och därför tillämpas av bostadsinspektionen i de större städerna den metoden, att man tillåter fortsatt användning av utdömda bostäder, men endast på vissa villkor. Sålunda får ett rum, där belysningsförhällandena äro ofördelaktiga, ej bebos av en familj med små barn, men rummet kan upplåtas åt fullvuxna, om dessa större delen av dagen äro sysselsatta utom hemmet. E t t rum, som icke kan ordentligt vädras, är icke lämpligt till bostad för en stor familj, men det kan måhända utan större olägenhet upplåtas till bostad åt någon ensam person, om man bara iakttager, att luftkuben per person väsentligt överskrider den normala. I sådana fall kan inspektören i skrivelse meddela, på vilka villkor rummet fortfarande må användas för bostadsändamål. Såsom exempel på omfattningen av bostadsinspektionens verksamhet namnes, att i Helsingfors, som den 31 december 1933 hade 268 592 invånare, år 1931 utdömdes 33 lägenheter, år 1932 7 och år 1933 10 lägenheter. Man säger sig ha gjort den allmänna iakttagelsen, att där bostadsinspektion fungerat en längre tid, i Helsingfors t. ex. under mer än två årtionden, bostäderna ej så lätt försämras i den grad, att ett formligt utdömande blir nödvändigt. Bostadsinspektion skall, som i det föregående meddelats, anordnas i alla städer, och ett önskemål är, att jämväl de landskommuner, inom vilka sam1904 35

D

50* hällen med sammanträngd befolkning uppkommit, skola följa detta exempel. Det nya verksamhetsområdet kommer emellertid att erfordra mycken arbetskraft, och särskilt utbildad personal finnes icke, förutom i de allra största städerna. E t t aktuellt problem är, varifrån behövlig arbetskraft skall erhållas, och vilka fordringar, som skola ställas på densamma. Tidigare ha för bostadsinspektionen oftast använts personer med teknisk utbildning. Emellertid anser man, att erfarenheten nu pekar i den riktningen, att bostadsinspektionen i de mindre städerna och å landsbygden lämpligen kan överlämnas åt personer med utbildning som s. k. hälsosyster. Denna utbildning regleras genom lagen om utbildning av sjuksköterskor den 2 november 1929 med därtill hörande förordningar och torde närmast motsvara den, som lämnas våra distriktssköterskor. Förutom sparsamhetssynpunkten framhålles allmänt, att där bostadsinspektionen icke tidigare varit anordnad, det framför allt gäller att ägna uppmärksamhet åt att förefintliga bostäder bringas i så gott skick som möjligt, och härtill fordras icke en byggmästare eller arkitekt utan snarare en bostadskonsulent, som kan giva kvinnorna i hemmen nödvändiga råd och anvisningar. I de fall, där byggnadsteknisk sakkunskap är erforderlig, kan sådan lämpligen anskaffas genom att tillkalla sockenbyggmästare eller annan. Det rådgivande arbetet är, säger man, det viktigaste, och framför allt gäller detta i fråga om ett nytt arbetsområde.

Kap. 4. Den hygieniska bostadslagstiftningens och bostadsövervakningens utveckling i Sveriges städer. Tidigare lagstiftning. De föreskrifter rörande hälsovården, vilka återfinnas i olika lagar och förordningar fram till mitten av nittonde århundradet, avse huvudsakligen förebyggande av smittsamma sjukdomars och farsoters utbredning och vissa därmed nära sammanhängande frågor (ävensom apoteksväsendet). Det var också åt farsotsbekämpandet, som de till en början tillfälligt tillsatta lokala sundhetsnämnderna under förra hälften av 1800-talet ägnade sin uppmärksamhet. Även efter år 1857, då genom en kungl. förordning ständiga sundhetsnämnder infördes med uppgift att övervaka den allmänna hälsovården, synas bostadsärendena icke i nämnvärd grad ha upptagit dessa nämnders intresse. Under denna tid tillkommo vissa hygieniska föreskrifter i de för en del städer utfärdade lokala ordnings- eller byggnadsstadgorna. Först i och med de år 1874 antagna hälsovårds- och byggnadsstadgorna för hela riket infördes en allmän reglering av bostadsförhållandena i vissa avseenden. I byggnadsstadgan för rikets städer av är 1874 föreskrevs, att i stad skulle finnas byggnadsnämnd, som skulle ägna uppmärksamhet åt stadsplanefrågor, tomtregleringar och tomternas bebyggande med hänsyn till rymliga och sunda gårdsplaner m. m. ävensom däråt, att i byggnadsordningen, som skulle för varje stad fastställas av konungens befallningshavande, infördes sådana bestämmelser, som kunde leda till stadens ändamålsenliga bebyggande. Vid prövningen av byggnadsfrågor borde nämnden tillse, ej

51* endast att byggnaderna blevo tillräckligt hållfasta, eldfarligheten så ringa som möjligt och billiga anspråk på smak och prydlighet tillfredsställda, utan även att boningshusen fingo sunt läge och en mot sundhetens fordringar svarande inredning. I vissa delar ändrad genom lagen den 31 augusti 1907 angående stadsplan och tomtindelning och lagen om fastighetsbildning i stad den 12 maj 1917, har byggnadsstadgan av år 1874 i övrigt varit gällande, tills den ersattes av byggnadsstadgan den 20 november 1931. Bland bestämmelserna i 1874 års byggnadsstadga må nämnas, att golvet i boningsrum skall ligga minst 30 cm högre än angränsande markens yta och att höjden i sådant rum icke må understiga 2"7 och endast undantagsvis gå ned ända till 2*1 m. Vidare förekommo stadganden om gårdsrummets storlek, om gatans bredd och angränsande byggnads höjd, åsyftande bl. a. att bereda tillgång till dager och frisk luft för boningsrum. Med föreskriften om golvets läge i förhållande till angränsande markens yta avsägs att förebygga, att köld eller fuktighet inträngde från den underliggande marken, och med föreskriften om boningsrums höjd ville man främst sörja för ett tillräckligt luftförråd. För tillgodoseende av de hygieniska krav, som byggnadsnämnden enligt denna stadga hade att tillvarataga, borde det ha varit till fördel, därest nämnden haft tillgång till hygienisk expertis. I de råd och anvisningar, som år 1875 meddelades av sundhetskollegium med anledning av antagandet av 1874 års hälsovårdsstadga, säges också, att man borde vara berättigad förutsätta, att byggnadsnämnden icke skulle underlåta att inhämta hälsovårdsnämndens mening i alla byggnadsnämnden tillhörande ärenden, som hade sammanhang med hälsovården. Ehuru byggnadsstadgan icke innehöll någon direkt bestämmelse i detta avseende, föreskrevs likväl i flera av de byggnadsordningar, som utfärdades med anledning av stadgans tillkomst, att sådant samarbete med hälsovårdsnämnden skulle äga rum, eller att hygienisk expertis i någon annan form skulle anlitas. Så var t. ex. fallet i Stockholm, Göteborg och Örebro, men i ett stort antal städer torde dock något egentligt samarbete icke kommit till stånd. 1 Byggnadsstadgan avsåg närmast nybyggda bostäder; men i fråga om andra bostäder infördes bestämmelser i den ävenledes år 1874 antagna hälsovårdsstadgan, som sedan blev gällande intill år 1920, då nu gällande hälsovårdsstadga av den 19 juni 1919 trädde i kraft. Den äldre hälsovårdsstadgan innehöll bestämmelser om, att hälsovårdsnämnden kunde förbjuda dels att uthyra bostad, vars beboende var förenat med våda för de boendes hälsa, dels att inhysa i ett och samma rum så stort antal personer, att genom deras samboende större fara för hälsan kunde uppkomma. Härtill kommo föreskrifter rörande inomhus beläget avträde samt förbud för förläggande av stall, fähus och svinhus med tillhörande gödselstack alltför nära 1 För dessa och vissa andra uppgifter i det följande ha bl. a. anlitats: Betänkande med förslag till hälsovårdsstadga för riket och epidemistadga, avgivet av den av Kungl. Maj:t den 11 sept. 1909 tillsatta kommitté, Stockholm 1915, samt S. Lysander: Tillsyn över bostäder enligt svenska och några utländska lagbestämmelser, Hygiea, årg. 1903.

52* boningsrum eller boningshus. Hälsovårdsstadgan gav också möjlighet för de enskilda kommunerna att antaga och få till efterrättelse fastställda särskilda, efter olika förhållanden lämpade hälsovårdsföreskrifter, ävensom rätt och plikt för vederbörande hälsovårdsmyndighet, magistrat och länsstyrelse att i sådant avseende taga initiativ. Beträffande inspektionen av bostäder innehöll hälsovårdsstadgan av 1874 icke någon särskild bestämmelse. Att stadgan likväl ansågs ge hälsovårdsnämnden befogenhet att söka avlägsna de vådor för det allmänna hälsotillståndet och de enskildas hälsa, som kunna bliva följden av en dålig bostad, synes vara ställt utom tvivel, liksom också att nämnden hade rättighet att göra undersökningar även av enskildas bostäder. I 28 § tredje stycket säges sålunda, att kommunalnämnden såsom hälsovårdsnämnd på landsbygden bör ägna synnerlig uppmärksamhet däråt, »att de vådor för allmänna hälsotillståndet och enskildas hälsa, som kunna bliva en följd av orenlighet uti eller i närheten av boningarna, eller av annan osnygghet, varda i möjligaste mån avlägsnade». Beträffande lägenheter och rum, som avsågos i 13 § (och även annorstädes i stadgan), skulle nämnden fatta beslut om förhållanden, som ej kunde kontrolleras utan att tillträde till huset erhölles. Sådan inspektionsrätt måste också hava ansetts tillkomma de personer, som nämnden jämlikt stadgans 1 § 7 mom. kunde tillkalla eller anställa härför. Hälsovårdsinspektioner ha förekommit i vårt land sedan lång tid tillbaka. Ursprungligen synes det varit de akuta, smittsamma sjukdomarna, som framkallat en närmare tillsyn över bostäderna såväl som så många andra hygieniska åtgärder. Under farsoter gick man omkring för att söka upp dels dem, som lågo i hjälplös ensamhet, dels dem, som ville undandraga sig all uppsikt från det allmännas sida. Man gjorde därvid understundom upptäckter av smitthärdar och sanitära missförhållanden även å ställen, där ej någon anledning funnits att vänta sådant. När läkarnas antal och krafter icke förslogo, fingo andra medborgare hjälpa till. Sedan länge hade hälsovårdsmyndigheterna haft uppsikt över vissa missförhållanden i bostädernas omgivning, som kunde göra dem osunda. Vattentillförsel, spillvattensavlopp och smittsamma sjukdomar ha sålunda varit föremål för övervakning. På förekommen anledning lära myndigheterna också då och då ha inspekterat enskilda bostäder, och någon gång har även systematisk undersökning ägt rum av t. ex. avträdena i ett samhälle, vissa grupper av bostäder o. s. v. Orienterande undersökningar i socialt och statistiskt syfte, varvid hygieniska missförhållanden blottats, ha också i enskilda fall förekommit. Någon mera systematisk tillsyn av enskildas bostäder ur hälsovårdssynpunkt torde dock knappast ha förekommit före det nuvarande seklets ingång. Vid slutet av 1800-talet började man, som i det föregående omnämnts, på vissa håll i utlandet införa systematisk, fortlöpande undersökning (bostadsinspektion) av större eller mindre delar av bostadsbeståndet (se sid. 35*). År 1906 beslöto i Stockholm stadsfullmäktige att under hälsovårdsnämnden

53* inrätta en särskild avdelning för bostadsinspektion. I samband därmed vicltogos vissa ändringar i stadens byggnadsordning, varigenom stadgades skyldighet för husägare att hålla byggnad i sådant skick, att fara för de boendes hälsa ej uppstode och ej heller osnygghet eller vantrevnad förekomme, varjämte hälsovårdsnämnden sattes i tillfälle att deltaga i avsynandet av nyuppförda bostadshus. Bostadsinspektionens närmare åligganden bestämdes i särskild av hälsovårdsnämnden för densamma utfärdad instruktion av år 1910. Huvudstadens exempel vann snart efterföljd på andra håll. I Göteborg beslöto sålunda stadsfullmäktige år 1909 att såsom sundhetsinspektör och bostadsinspektör anställa en särskild läkare samt att ställa till hälsovårdsnämndens förfogande medel till avlönande av två bostadsinspektriser. Senare följde vissa andra större städer efter, såsom Malmö, Norrköping, Uppsala, Borås, Lund, Karlstad, Falun m. fl., så att år 1914 ordnad bostadsinspektion förefanns i tillsammans 13 städer. 1 I samband med det allt allmännare intresset i städerna för förbättrad bostadsinspektion höjdes också krav på en förbättrad bostadslagstiftning. Sålunda framkom krav på skärpning av bostadslagstiftningen och effektivisering av bostadsinspektionen bl. a. från den kommitté, som i maj 1908 avgav ett betänkande angående åtgärder för människotuberkulosens bekämpande, ett yrkande, som vann understöd frän olika håll och främst frän medicinalstyrelsen. Hälsovårdsstadgekommitténs förslag av 1915. Då chefen för civildepartementet den 11 september 1909 föreslog Kungl. Maj:t att tillsätta en kommitté för revidering av hälsovårdsstadgan, anfördes såsom skäl, att utvecklingen på de områden, nämnda författning vore avsedd att reglera, gått framåt med stora steg. Bland de av hälsovårdsstadgans bestämmelser, som nu framför allt borde överses, nämndes i första rummet bostadsbestämmelserna. Den i följd av detta förslag tillsatta kommittén, som jämväl hade i uppdrag att utarbeta förslag till epidemistadga, framlade sitt betänkande i april 1915. Kommitterades förslag upptog i bostadshänseende dels skärpta bestämmelser i fråga om bostäders och vissa andra lägenheters beskaffenhet ur hygienisk synpunkt, dels ock för städer och vissa andra samhällen stadganden om obligatorisk besiktning av bostadslägenheter, varjämte kommittén sökte sörja för viss samverkan mellan byggnadsnämnd och hälsovårdsnämnd för ett bättre tillgodoseende av hygieniska krav. Av kommittén uppställdes sålunda vissa allmänna sanitära krav på bostadsrum, som skulle gälla såväl för nyinredda boningsrum som, med obetydliga undantag, för redan befintliga sådana. I stadgan skulle införas bestämmelser om förbud att taga boningsrum i bruk, förrän besiktning av detsamma förrättats av hälsovårdsnämnden eller av person, som därtill av nämnden förordnats. Skulle hälsovårdsnämnden vid besiktning av nyinrett boningsrum finna, att rummets beboende till följd av byggnadens beskaffenhet eller av annan orsak vore förenat med fara för hälsan, skulle nämnden äga förbjuda, att rummet toges 1

Social handbok, Stockholm 1925, sid. 407.

54* i bruk för bostadsändamål, tills felet blivit avhjälpt och de härutinnan vidtagna åtgärderna blivit av nämnden godkända. Varje person, som ämnade nyinreda boningsrum, skulle äga rätt att pä förhand underställa hälsovårdsnämnden förslag med ritningar och beskrivning av dylik nyinredning samt erhålla nämndens yttrande över förslaget. Detta nämndens yttrande skulle emellertid allenast innefatta ett till- eller avstyrkande och icke inbegripa byggnadslov eller byggnadsförbud, vilket det endast skulle tillkomma byggnadsnämnden att meddela. Genom uttrycklig bestämmelse skulle hälsovårdsnämnden åläggas att så ofta behovet påkallade verkställa besiktning av i bruk tagna bostadslägenheter. Härigenom skulle alltså den i åtskilliga städer redan införda bostadsinspektionen göras obligatorisk. Kommittén anförde, att beträffande stadgeförslagets 7 mom., som gällde andra än nyinredda boningsrum, man skulle kunna tänka sig att föreskriva regelbundna besiktningar av en stads samtliga bostäder. Men de stora praktiska svårigheter, som därav kunde följa, särskilt i större städer med deras tusentals olika bostäder, av vilka många vore av den beskaffenhet, att de alls icke behövde sådana regelbundna besiktningar, föranledde kommittén att icke upptaga en dylik föreskrift. För varje stad borde det för övrigt tillkomma hälsovårdsnämnden att inom ramen av beviljade anslag träffa de anordningar för verkställande av besiktning, som befunnes lämpligast. För att icke bereda innehavaren av en bostadslägenhet mera obehag än vad som vore nödvändigt, föreslogs bestämmelse om, att vid besiktning av i bruk taget boningsrum och kök den, som förrättade besiktningen, icke ägde påfordra tillträde, därest tillsägelse ej skett i förväg (8 mom.). Bestämmelser skulle meddelas om rätt för hälsovårdsnämnden att inskrida i sådana fall, då boningsrum, som vore taget i bruk, prövats vara så beskaffat, att dess beboende vore förenat med fara för hälsan. I dylika fall skulle nämnden äga att antingen ålägga viss tid för felaktigheternas avhjälpande eller, om felaktigheten ej kunde avhjälpas, förbjuda rummets vidare användande. Tillika skulle nämnden äga förbjuda, att i ett och samma boningsrum så stort antal personer inhystes, att genom deras samboende fara för hälsan kunde uppkomma. Om de i rummet boende tillhörde samma familj, skulle emellertid förbud mot deras inhysande icke få meddelas annat än om större fara för hälsan förelåge och annan bostad på kommunens bekostnad kunde tillhandahållas, för den händelse detta vore av behovet påkallat. De av kommittén föreslagna bestämmelserna avsågo sålunda dels en kontroll av nyinredda boningsrum, dels besiktning av redan i bruk tagna sådana. Myndigheternas remissyttranden över 1915 års förslag. De myndigheter, som efter remiss från Kungl. Maj:t yttrade sig i ärendet, riktade sina anmärkningar huvudsakligen mot den oklara gräns, som i kommittéförslaget uppdragits mellan byggnadsnämndens och hälsovårdsnämndens resp. områden i fråga om bostadskontrollen. Sålunda framhölls av svenska stads-

55* förbundets styrelse, att förslaget att åt hälsovårdsnämnden uppdraga en förhandsbesiktning av nyinredda bostäder vore ägnat att i viss mån verka splittrande och desorganiserande på den offentliga byggnadskontrollen eller i allt fall göra dess arbetsformer tyngre och mera invecklade än som erfordrades för det hygieniska intressets tillvaratagande. I stället för en kontrollmyndighet skulle man enligt kommittéförslaget få två sådana. I samma riktning yttrade sig även statens bostadskommission, som hemställde, att hälsovårdsstadgekommitténs förslag, i vad detsamma anginge besiktning av nyinredda rum, fakultativ förprövning av bostadshus och samlingslokaler samt byggnadssakkunskapens representation inom hälsovårdsnämnden, måtte frångås och hithörande frågor i stället hänvisas till lösning inom byggnadsstadgans ram, på sätt kommissionen i sitt förslag till byggnadsstadga förutsatt. Proposition till 1919 års riksdag. Vid ärendets behandling i statsrådet framhöll föredragande departementschefen, att den bostadskontrollerande verksamhet, som kunde utövas från samhällets sida, borde inriktas på två huvuduppgifter, nämligen kontroll över nybyggnader och kontroll över de färdiga och bebodda lägenheternas tillstånd, skötsel och underhåll. Den förra av dessa uppgifter fölle visserligen inom det byggnadstekniska området och torde bäst lösas i sammanhang med utövandet av den byggnadskontroll, som vore anordnad för andra samhälleliga fordringar än de hygieniska. Kontrollen över de bebodda lägenheternas tillstånd vore däremot i övervägande grad en sanitär sak och torde lämpligen böra utövas av sanitär myndighet. En sammanblandning av de bada uppgifterna kunde lätt förorsaka desorganisation av bostadskontrollen och borde för den skull undvikas. Med hänsyn härtill uteslötos i det inom civildepartementet uppgjorda förslaget bestämmelser om hälsovårdsnämndens besiktning av nyinredda bostäder, om rätt för hälsovårdsnämnden att meddela förbud mot bostads tagande i bruk och om hälsovårdsnämndens förprövning av byggnadsplaner. I sammanhang härmed underkastades kommittéförslaget vissa förändringar, avseende dels att tydligare angiva de allmänna sanitära fordringarna på bostadshus och boningsrum, dels också att mera utförligt fastställa hälsovårdsnämndens skyldighet med hänsyn till anordnande av bostadsinspektion. Anordnande av bostadsinspektion på landsbygden upptogs varken i kommittéförslaget eller i den senare framlagda kungl. propositionen. Kommittén hade bl. a. anfört, att olägenheterna i bostadshygieniskt avseende vore lindrigare på landsbygden än i städerna och ej påkallade så kraftigt ingripande. Härjämte måste det tillses, att hälsovårdsnämnderna på landet icke alltför mycket betungades med kontrolluppgifter. På grund härav hade kommittén icke ansett sig böra för landsbygden föreslå några stadganden om skyldighet för hälsovårdsnämnden att besiktiga nyinredda boningsrum, att anordna regelbunden bostadsinspektion eller att verkställa förprövning av byggnadsplaner. Vid ärendets behandling i riksdagen företogos vissa smärre justeringar i departementschefens förslag, men dessa berörde icke bestämmelserna

56* om bostadsinspektion, vilka erhöllo den av departementschefen föreslagna lydelsen. Den 19 juni 1919 utfärdades den nya hälsovårdsstadgan (sv. förf.-saml. nr 566), vilken skulle träda i kraft den 1 januari 1920. Efter år 1919 framkomna förslag. De förändringar, som efter år 1919 vidtagits i hälsovårdsstadgans bostadsbestämmelser, utgöras av några punkter, som avse bekämpande av ohyra och av råttor. — Vid flera tillfällen under senare år ha emellertid i riksdagen framkommit motioner i bostadsfrågan, vilka visserligen närmast inriktats på att åstadkomma billiga bostäder för den fattigare befolkningen, men i vilka motioner även upptagits yrkanden på effektivare bostadskontroll, bl. a. innebärande att vissa minimifordringar skulle ställas på bostadslägenheter för att dessa skulle ur hälsosynpunkt fylla sitt ändamål. 1 Från socialdemokratiskt håll framkom sålunda vid 1930 års riksdag en motion, som berörde den sanitära sidan av bostadsfrågan och syftade dels till en skärpning av hälsovårdsstadgans bestämmelser, men dels på vissa punkter till en uppmjukning av desamma. Även ansågs frågan om en effektivisering av bostadsinspektionen böra upptagas till utredning för att bereda ökade möjligheter till ingripande mot mindervärdiga och hälsofarliga bostäder. Under de följande åren väcktes flera motioner med samma syfte, i vilka de hygieniska frågorna voro sammanförda med de sociala och ekonomiska. Lika litet som den förstnämnda biföllos dessa motioner av riksdagen. Under det kvartsekel, som förflutit sedan rikets tvenne största städer införde en ordnad bostadsinspektion, har, såsom förut nämnts, deras exempel småningom följts av en del andra städer och stadsliknande samhällen. Särskilda befattningshavare, uteslutande sysselsatta med bostadsinspektion, förefinnas dock f. n. endast i 13 städer. Beträffande detta samt utvecklingen i övrigt på detta område hänvisas till nedan givna skildring av nu rådande förhållanden (sid. 59* o. f.).2

Kap. 5. Gällande lagstiftning samt nuvarande organisation av bostadsövervakningen i städer och stadsliknande samhällen. Bostadssociala utredningens uppdrag avser, som förut omnämnts, förhållandena i städer och stadsliknande samhällen. Vilka dessa äro framgår därav, att i 114 städer, 45 köpingar och 199 municipalsamhällen, eller tillsammans 358 stadssamhällen, gäller (enligt årsbok för Sveriges kommuner 1935) hälsovårdsstadgans kap. 1 om allmänna hälsovården i stad. Flertalet av dessa samhällen ha, såsom vidstående tabell utvisar, ett jämförelsevis ringa invånarantal. Endast 80 av dem, därav 74 städer, 1 köping och 5 municipalsamhällen, ha mer än 5 000 invånare. Hälsovårdsstadgans landsbygdsbestämmelser gälla i 19 municipalsamhällen samt dessutom i de icke 1

Jfr Statens offentliga utredningar 1935: 2 sid. 30* o. f. Beträffande utvecklingen av bostadsövervakningen på landsbygden hänvisas till framställningen här ovan i kap. 2. 2

57* Köpingar och municipalsamhällen, för vilka hälsovårdsstadgans kap. 1 är gällande, fördelade på storleksgrupper. Antal köpingar med . . . . invånare 1 januari 1935

Antal municipalsamhällen med . . . . invånare 1 januari 1935

Län högst 500

5 0 1 - 1 0 0 1 - 3 0 0 1 - över Samt1000 3 000 5 000 5 000 liga

Stockholms län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Kristianstads län Malmöhus län Hallands län Göteborgs o. Bohus län Alvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län J ä m t l a n d s län Västerbottens län Norrbottens län Samtliga

1 2

2 1 1 1 2 2 3

4 1 1 1 2 3 5

högst 500 2 1

3 3

2 3 1 2 1 4 4

1 1

2 4

2 3 2 2 1 4 5

3 4 5 4 1

1 1

1 3 O O

1 1

7 8

21 . 1 6 1

2 1 6

2 3

1 3 3

5 0 1 - 1 0 0 1 - 3 0 0 1 - över Samt1000 3 000 5 000 5 000 liga

3 1 4 1 3

22 1 6 6 6 8 4 1

9 7 1 8 4 1 3 2 2 2 1 2 4 5 4

o

1 1

17 18 1 42 5 10 5 8 3 5 1 7 5 12 6

1 1

planlagda delarna av ett flertal städer. Tillhopa inrymma samtliga stadssamhällen inemot en tredjedel av landets befolkning. Byggnadsstadgan. Rörande nybyggnader stadgas i 1 § av byggnadsstadgan den 20 november 1931: »För stad skall finnas byggnadsordning, upptagande de bestämmelser, som utöver vad i allmän lag eller denna stadga eller eljest i vederbörlig ordning föreskrivits äro erforderliga för ordnande av stadens byggnadsväsen.» I de lokala byggnadsordningar, som delvis redan fastställts och delvis vänta på sin fastställelse, ha införts skiftande bestämmelser av sanitär betydelse (såsom t. ex. om isolering mot ljud, om bekämpande av ohyra etc). Byggnadsstadgan innehåller vissa bestämmelser om stadsplan (de grundläggande bestämmelserna därom finnas i stadsplanelagen av den 29 maj 1931). Särskilt skall tillses (15 §), att gator givas sådan anordning, att möjlighet beredes till goda dager- och nivåförhållanden inom kvarteren och skydd mot förhärskande vindar, ävensom till anordnande av erforderligt avlopp, att parker och andra planteringar samt lek- och idrottsplatser anordnas i tillräckligt omfång och antal inom stadsplaneområdets olika delar samt att skäliga anspråk på utrymme, reda, sundhet, omväxling och trevnad bliva i stadsplanen tillfredsställda. Vidare föreskrives i stadgan (16 §), att vid uppgörande av stadsplanebestämmelser för byggnadskvarter bör iakt-

58* tagas, att goda dager förhållanden inom kvarteren säkerställas och möjlighet i största utsträckning beredes till inredande i byggnaderna av lägenheter med genomgående luftväxling och direkt solbelysning, samt att där visst kvarters mark finnes vara från sundhetssynpunkt eller eljest mindre tjänlig till bebyggande, erforderliga bestämmelser skola meddelas om de åtgärder, som skola vidtagas, innan marken må bebyggas. Av övriga bestämmelser skola här blott anföras några, som beröra byggnads inre anordnande. I 49 § stadgas, att bonings- och arbetsrum skola vara försedda med lämplig luftväxlingsanordning, varom i byggnadsordning må närmare stadgas. I byggnadsordning må jämväl meddelas bestämmelser rörande skyddsåtgärder mot kyla och fukt i bonings- och arbetsrum. Vad i hälsovårdsstadgan stadgas om boningsrums dagerbelysning, luftväxling, uppvärmning, skydd mot fuktighet samt storlek och beskaffenhet i övrigt skall i tillämpliga delar gälla jämväl om arbetsrum. I 50 § stadgas, att golv i boningsrum skall läggas på sådan höjd över angränsande markens yta, att skäliga anspråk på sundhet och trevnad tillgodoses, dock minst 30 cm. I 51 § föreskrives, att bonings- och arbetsrum skall ha en höjd av minst 2*7 m. I vissa fall — särskilt öppet byggnadssätt — må rumshöjden minskas till 2*4, ja efter byggnadsnämndens prövning t. o. m. mera, i intet fall dock under 2 i m. Hälsovårdsstadgan. I nu gällande hälsovårdsstadga av den 19 juni 1919 föreskrives (8 § resp. 43 §) bl. a.: »Varje boningsrum skall, med hänsyn till storlek och beskaffenhet i övrigt, tillgodose minst en persons luftbehov och vara så anordnat, att det kan hållas tillbörligt varmt och bereder erforderligt skydd mot fuktighet, samt förses med fönster. Fönster i dylikt rum skall vara tillräckligt stort och lämpligt anbragt samt vetta omedelbart åt det fria, ävenså vara så anordnat, att rummet erhåller god dager och att nödig luftväxling genom fönstret kan åstadkommas.» —Därjämte föreskrives, att byggnad, som inrymmer boningsrum, till alla sina delar skall vara så anordnad samt så underhållas och skötas, att sanitär olägenhet ej uppstår foldern, som där uppehålla sig (1 mom.), vilket synes åsyfta att giva skydd mot allmän bofällighet, även sådan, som ej särskilt namnes i följande moment. Dessa bestämmelser om boningsrum skola även gälla om kök, som användes till bostad eller tillhör bostadslägenhet. Med avseende på förhindrande av vanskötsel föreskrives, att »innehavare av lägenhet i byggnad, som inrymmer boningsrum, ej må genom osnygghet, buller eller på annat sätt förorsaka sanitär olägenhet för närboende». Hälsovårdsnämnden har också bemyndigats att, där så av behovet påkallas och särskilda omständigheter ej till annat föranleda, meddela föreskrift om vidtagande av erforderliga åtgärder för utrotande av ohyra i boningsrum och i därtill hörande utrymmen samt i kläder och bohag. Till förhindrande av trångboddhet föreskrives, att hälsovårdsnämnden må förbjuda, att i ett och samma rum så stort antal personer inhysas, att genom deras sammanboende fara för hälsan kan uppkomma. Därest de

59* boende tillhöra samma familj, får sådant ingripande ej ske, därest icke större fara för hälsan föreligger. Även bostadsövervakning (bostadsinspektion) är föreskriven i hälsovårdsstadgan, men endast när det gäller städer och stadsliknande samhällen (8 § 7 mom.). Det säges där, att återkommande besiktning av byggnad och lägenhet, som inrymmer boningsrum, skall anordnas genom hälsovårdsnämndens försorg, varvid särskild tillsyn skall ägnas beskaffenheten och skötseln av sådana bostäder, där missförhållanden i sanitärt hänseende mest kunna befaras. Närmare föreskrifter om sådan besiktning meddelas av hälsovårdsnämnden. Hälsovårdsstadgan innehåller även i samma paragraf bestämmelser om vissa sanitära förhållanden i sådana lokaler, varest vanligen ett större antal människor samlas, samt om inspektion av dessa lokaler. Bland sådana uppräknade lokaler nämnas dock icke arbetslokaler. Lagen om samhällets barnavård. Lagen om samhällets barnavård av den 6 juni 1924 berör på tvenne ställen bostadsförhållandena. Det första är i 22 §, där barnavårdsnämnd bemyndigas vidtaga åtgärder beträffande bl. a. barn under 16 år, som i föräldrahemmet utsättas för allvarlig vanvård eller annan fara till liv och hälsa. I lagtexten namnes visserligen icke uttryckligen bostad, men vid riksdagsbehandlingen framhöll lagutskottet, att bestämmelsen borde tolkas så, att bland sådana förhållanden också kunde vara att räkna synnerligen underhaltiga bostadsförhållanden i föräldrahemmet och att fall kunde tänkas, då till avlägsnande av dylik fara för ett barn dess omhändertagande enligt föreskrifterna därom i lagen kunde visa sig vara en nödvändighet. Det andra stället är i 56 §, där det beträffande fosterbarn stadgas, att om lägenhet, som begagnas eller kan antagas komma att begagnas såsom fosterhem, befinnes vara hälsovådlig, förbud må kunna av barnavårdsnämnd utfärdas mot fosterbarns mottagande i denna lägenhet. Lagen om fattigvård. Enligt lag om fattigvården av den 14 juni 1918 skall fattigvård omfatta det underhåll och den vård, som äro erforderliga för den, som saknar medel till sitt livsuppehälle. Fattigvårdsunderstöden innebära i regel utfyllnad av vad som behöves för nödtorftig bärgning, bostad däri inbegripen, men särskilda hyresbidrag lämnas endast i undantagsfall. Närmare bestämmelser om storleken eller beskaffenheten av den bostad, som ställes till den hjälpbehövandes förfogande, finnas icke i fattigvårdslagen. Bostadsövervakningen i svenska städer och stadsliknande samhällen. Ehuru återkommande besiktning sedan år 1920 varit obligatorisk i städer och övriga samhällen, där hälsovårdsstadgans kap. 1 är tillämpligt, har man dock på många håll icke givit bostadsinspektionen sådan organisation och sådana arbetsmöjligheter, att effektiviteten kommit att motsvara, vad man rimligtvis kan fordra av en sådan viktig socialhygienisk inrättning.

60: Belysande härför äro de tvenne enquéter, som anordnats av bostadssociala utredningen, en mera summarisk i oktober 1933 och en mera detaljerad i juli 1934. För dessa enquéter lämnas en närmare redogörelse i bil. 2, sid. 70 o. f. Det synes framgå av de inkomna svaren på nämnda rundfrågor, att omkring två tredjedelar av de samhällen, för vilka hälsovårdsstadgan för stad gäller, äro helt i avsaknad av särskild bostadsinspektion. Även å orter, där bostadsinspektion förekommer, är den ofta mindre effektiv, vartill bidrager icke endast det ofta påtalade förhållandet, att bristen på ersättningsbostäder till för de i undermåliga bostäder boende överkomlig hyra omöjliggör utdömning i önskvärd utsträckning, utan även att inspektionspersonalen mångenstädes är otillräcklig eller belastad med arbete av annat slag. Byggnadsnämndens uppgifter. Omsorgen om bostadsbeståndets hygieniska tillstånd i stad åvilar närmast byggnadsnämnden och hälsovårdsnämnden. Beträffande nybyggda bostäder utövas kontrollen av byggnadsnämnden enligt byggnadsstadga och byggnadsordning. Den, som vill i stad uppföra byggnad eller vidtaga vissa andra åtgärder med byggnad eller fastighet, skall med företeende av ritningar m. m. hos byggnadsnämnden söka byggnadslov. De sundhetsföreskrifter i fråga om byggnads uppförande eller inredande, vilka äro meddelade i eller med stöd av hälsovårdsstadgan, skola iakttagas av byggnadsnämnden vid prövning av fråga om byggnadslov (byggnadsstadgan 67 §). Nämnden skall för tillsyn å byggnadsföretag göra erforderliga besiktningar och förvissa sig om att gällande bestämmelser följas. Innan byggnad tages i bruk, skall anmälan om arbetets avslutande göras hos byggnadsnämnden. Då arbete avser bonings- eller arbetsrum, bör vid besiktningen lämpligt samarbete med hälsovårdsnämnden åvägabringas (byggnadsstadgan 73 §). Praxis i fråga om detta samarbete synes dock ännu icke hunnit att stabiliseras. I flera städer har hälsovårdsnämnden efter underrättelse från byggnadsnämnden om meddelat byggnadslov vid vite förelagt vederbörande byggherre att viss tid före tillämnad inflyttning anmäla den färdiga byggnaden till hälsovårdsnämnden för avsyning. Beträffande vissa sanitära anordningar fordras hälsovårdsnämndens medgivande före anläggningen, t. ex. i fråga om vattenklosett (enligt hälsovårdsstadgans 13 § 4 mom.) och sopnedkast (enligt lokala bestämmelser). Den i byggnadsstadgans 60 § givna bestämmelsen, att byggnad skall så underhållas, att hälsofara, osnygghet eller vanprydnad icke uppkommer, har veterligen icke nägonstädes föranlett någon fortlöpande inspektion från byggnadsnämndens sida. Anledning till byggnadsnämnds ingripande torde i sädana fall vara anmälningar, t. ex. från hälsovårdsnämnd, brandsyn eller enskilda personer, eller iakttagelser, som kunnat göras av byggnadsnämndens tjänstemän i samband med deras kontroll av nybyggnader och ändringsarbeten m. m. Hälsovårdsnämnden och dess organ. Inspektionen av i bruk tagen byggnad eller lägenhet åvilar i stad hälsovårdsnämnden. Sådan inspektion kan

61* ske på grund av inkommen anmälan. Såsom framgår av i bil. 2 meddelad undersökning (sid. 78), plägar flertalet sådana anmälningar ingivas av hyresgäster och hyresvärdar, medan ett relativt litet antal inkomma från läkare, sjuksköterskor samt tjänstemän i fattigvård och barnavård. Dessa befattningshavares hembesök äro dock inriktade särskilt pä den fattigaste befolkningen, i vars bostäder man kan förvänta missförhållanden icke vara ovanliga. Barnavårdslagen fäster även avseende vid dåliga bostadsförhållanden. Något åliggande för barnavårdsnämnd att anmäla sådana till hälsovårdsnämnden förefinnes dock icke. Såsom redan sagts, synas ej heller från barnavårdsnämndernas sida något större antal anmälningar ha inkommit till hälsovårdsnämnderna. Anmälningarna upptagas till behandling av särskild tjänsteman hos hälsovårdsnämnden, där sådan finnes anställd. I 66 samhällen, samtliga med mer än 5 000 invånare, ägnar sig en tjänsteman helt eller delvis åt bostadsinspektion. I övriga samhällen få kontrollerande hembesök utföras av någon av nämndens ledamöter eller av särskild grupp inom nämnden. I dessa senare samhällen har antalet anmälningar visat sig väsentligt mindre än i samhällen, där tjänsteman är tillsatt. (Jfr sid. 79.) Flertalet av de 244 stadsliknande samhällena (municipalsamhällen eller köpingar) ha särskild hälsovårdsnämnd liksom också de 114 städerna. Däremot ha av alla dessa endast 119 egen tjänsteläkare, därav 37 mer än en och några av de största flera sådana. Av dessa äro 99 stads- eller stadsdistriktsläkare, samt 20 köpings- eller municipalläkare. Tillhopa 239 samhällen, där hälsovårdsstadgans kap. 1 gäller, sakna egen tjänsteläkare. Detta sammanhänger med att sistnämnda samhällen äro mycket små. Av de 244 municipalsamhällen och köpingar, för vilka hälsovårdsstadgans kap. 1 gäller, ha (se tabellen sid. 57*) 37 mindre än 500 invånare, 69 mellan 500 och 1000 och 118 mellan 1000 och 3 000 invånare. Endast 20 ha mer än 3 000 och bland dem 6 över 5 000 invånare. Bland städerna ha 74 över 5 000 invånare. Många stadsliknande samhällen med ringa invånarantal ha, då samhället utgjort ett självständigt hälsovårdsområde, dels saknat ekonomisk förmåga att vidtaga åtgärder, som förorsaka större kostnad, dels haft besvärligt att med andra kommuner överenskomma om sanitära åtgärder, som angå dem gemensamt, dels slutligen haft stora svårigheter att för handläggande av kommunala ärenden, här närmast bostadsärenden, förvärva ]ämpliga ledamöter, som icke redan äro överbelastade med andra kommunala uppdrag eller bundna av speciella lokala hänsyn. Utom genom anmälan komma befintliga missförhållanden i byggnader och lägenheter till hälsovårdsnämndens kännedom genom återkommande besiktningar (fortlöpande bostadsinspektion). Sådan borde rätteligen utföras i alla de 358 samhällen, för vilka hälsovårdsstadgans kap. 1 är gällande, men i flertalet av dessa saknas ännu varje fortlöpande inspektion. Sådan före-

62* kommer egentligen blott i de samhällen, där särskild tjänsteman har tillfälle att ägna åtminstone någon tid åt densamma. I de största städerna är den inspekterande tjänstemannen i allmänhet kvinna, i de mindre äter nästan alltid man, tillika hälsovårdstillsyningsman. Ingenstädes är i städerna den hemvårdande bostadsinspektionen sammankopplad med övrig heminspektion. — Registrering av alla de inspekterade lägenheterna förekommer långt ifrån alltid; ofta nöjer man sig med att föra anteckningar över de lägenheter, som blivit föremål för anmärkning. E t t enhetligt registreringsförfarande saknas överhuvudtaget, vilket bl. a. förhindrar mera ingående interlokala jämförelser av bostadsinspektionens verksamhet i olika samhällen. Detta betyder icke, att icke stadshemmen äro utsatta för ganska täta hembesök från olika håll. Särskilt är så förhållandet i de stora städerna. Flerstädes har den kyrkliga hjälpverksamheten sina hembesökare (diakonissor); fattigvården har sina hembesökande assistenter, barnavården fosterbarnsinspektriser för tillsyn av fosterbarnen, barnavårdsmän för barn utom äktenskapet och andra inspektörer eller inspektriser för barn, som kunna ifrågakomma till omhändertagande för samhällsvärd eller skyddsuppfostran. Nykterhetsnämnden har hembesökande och övervakande assistenter; tuberkulosdispensärernas sköterskor besöka vissa hem; sä göra även skolsköterskorna, spädbarnscentralernas sköterskor, sjukkassornas hembesökare och flera ändå. Flera grenar av social hjälpverksamhet, som äro under utbj^ggande, arbeta och måste arbeta med hembesökande assistenter, så de moderskapsvårdande mottagningarna, så de mottagningar, som avse att följa koltålderns barn, vidare de s. k. problembarnspoliklinikerna samt de allmänna sjukhusens och sinnessjukhusens kuratorer. Resultaten av alla dessa hembesök torde ingenstädes bli centralt registrerade. Bostadsvården synes icke ha haft någon mera avsevärd hjälp genom desamma. Man kan sammanfatta ovanstående så, att bostadsinspektion i hälsovårdsstadgans mening förekommer i ungefär hälften av våra städer och nästan alldeles icke i de stadsliknande samhällena. På de platser, där bostadsinspektion förefinnes, följa hälsovårdsnämnderna olika praxis. I och för fortlöpande inspektion utväljas i vissa fall alla smålägenheter (oftast räknade till och med 2 rum och kök, men ej sällan till och med 3 rum och kök), i något fall alla lägenheter, i andra sämre lägenheter eller sämre smålägenheter eller äldre, undermåliga lägenheter. Den utvalda kategorien inspekteras halvårsvis, årligen eller med 2—5 års mellanrum. I samtliga städer synes det första ingripandet gå ut på anmaning om vidtagande av erforderliga förbättringar. Efter viss tid sker återbesiktning såsom kontroll över att anbefallda åtgärder vidtagits. Där sä ej skett, följer ett formligt föreläggande frän hälsovårdsnämnden, vanligen med bestämmelse om visst vite. Olikheten i praxis framträder i den grad av stränghet, med vilken bostad utdömes såsom olämplig att bebo. Från ett flertal samhällen rapporteras, att olämpliga bostäder icke kunnat utdömas på grund av brist på erforderligt antal tillräckligt billiga bostäder (jfr sid. 76 o. f.). På flera håll har man tillåtit, att viss undermålig lägenhet bebos men

63* endast av vuxna. För denna praxis synes Göteborg ha gått i spetsen, medan på ett annat håll länsstyrelsen ej velat godkänna lagligheten av dylik differentiering. På många håll sker utdömning av undermåliga bostäder i den mildare formen, att ägaren förständigas att efter den nuvarande hyresgästens avflyttning icke uthyra lägenheten till annan hyresgäst. 1 Tvenne förhållanden, som beröra kommunernas administrativa praxis med hänsyn till bostäder, böra här ytterligare beröras. Då många barnrika familjer befinna sig bland fattigvårdens klientel och fattigvårdsunderstöd i allmänhet icke uppgår till större belopp än att för detsamma blott bostad av billigaste slag kan förhyras, påträffas dessa barnrika familjer, som äro fattigvårdens klienter, ej sällan i undermåliga bostäder. Därtill kommer, att bostaden i regel är för liten och trångboddheten därför ofta mycket stor. E t t annat anmärkningsvärt förhållande är, att många gamla fastigheter, ofta med undermåliga bostäder, inköpts av städerna i och för framtida gaturegleringar o. d. Dä husets rivning är beslutad, är stadens fastighetsförvaltning, ehuru rivningen ofta uppskjutes för ett eller flera årtionden, föga benägen att genom reparationer sätta dessa lägenheter i ett sanitärt sett tillfredsställande skick, men är å andra sidan icke sinnad att låta dem stå tomma. Hälsovårdsnämnderna tvingas härigenom understundom till inskridande mot andra stadens myndigheter. I den mån bättre tillgång till bostäder uppstår och tillåter utdömande av mindervärdiga lägenheter, kan ett sådant förhållande antagas allt oftare äga rum. Omnämnas må, att förelägganden, givna av hälsovårdsnämnd eller byggnadsnämnd, kunna överklagas hos länsstyrelsen och länsstyrelsens beslut hos regeringsrätten. Tjänsteläkare. Medan sålunda den lokala befattningen med den hygieniska bostadsövervakningen är lagd framför allt i hälsovårdsnämndernas händer, är den samtidigt nära sammankopplad med tjänsteläkarnas åligganden. Tjänsteläkare skall enligt gällande läkarinstruktion i stad som på landet giva noga akt på de förhållanden, som kunna inverka på befolkningens hälsa, och vid lämpliga tillfällen i dylikt avseende meddela upplysningar och råd. För sådant ändamål bör han taga kännedom om sitt distrikts naturbeskaffenhet, befolkningens levnadssätt, vanor och fördomar, beskaffenheten av bostäder, vatten, som användes till dryck eller matlagning, samt födoämnen och njutningsmedel, barnens vård och fysiska fostran m. m. ävensom av nämnda omständigheter härflytande hälsovådliga förhållanden. Tjänsteläkare har ock att ägna tillsyn åt efterlevnaden av för allmänna hälso- och sjukvården meddelade föreskrifter. Där försumlighet i sådant avseende eller eljest sanitära missförhållanden iakttagas av honom, bör han efter sakens beskaffenhet söka bereda rättelse eller ock anmäla förhållandet hos förste provinsialläkaren. 1 Beträffande hälsovårdsnämnderna å landsbygden, där kommunalnämnd ofta tjänstgör såsom hälsovårdsnämnd, hänvisas till den ovan sid. 20* o. f. lämnade redogörelsen.

64* Genom år 1931 utfärdad bestämmelse (allm. läkarinstr. 26 § 6 mom.) möjliggjordes för provinsialläkare att genom särskilda tjänsteresor inspektera den allmänna hälsovården inom varje del av sitt distrikt minst vart tredje år; på landsbygden komma nämligen tjänsteläkarna av många skäl ej i så intim kontakt med hälsovårdsnämndernas fortlöpande arbete. I städer och stadsliknande samhällen åter, där hälsovårdsstadgans kap. 1 äger tillämpning och där det skall finnas en hälsovårdsnämnd, vari såsom självskriven ledamot ingår stadsläkaren eller, där flera sådana äro antagna, förste stadsläkaren, och där stads läkare ej finnes, annan läkare, som av magistraten utses, kommer läkaren — såsom medicinskt och hygieniskt sakkunnig medlem av hälsovårdsnämnden — merendels att intaga en ledande ställning i fråga om hälsovården. Såsom tjänsteman har han sig också ålagt att företräda hälsovården. Sålunda stadgas beträffande stadsläkares åligganden i 48 § av allmänna läkarinstruktionen bl. a. att >stadsläkare tillkommer att ägna sorgfällig uppmärksamhet åt den allmänna hälso- och sjukvården inom staden» samt att »såsom ledamot av stadens hälsovårdsnämnd åligger det stadsläkaren att hos nämnden anmäla sanitära missförhållanden inom staden och föreslå åtgärder däremot, att på anmodan av nämnden avgiva utlåtande i sanitära frågor och deltaga i beslutade besiktningar». För köpings- och municipalläkare gälla i tillämpliga delar samma bestämmelser. Av förste provinsialläkarnas årsberättelser framgår, att tjänsteläkarna på landsbygden och i städerna fullgöra skyldigheten att övervaka bostadsvården mycket olika på olika platser. Ä sid. 100 återgives en tabell, som bl. a. belyser tjänsteläkardistriktens antal och storlek i olika län och som påvisar mycket stora skillnader med hänsyn till distriktens invånarantal. Härvid ha distriktens belägenhet, särskilt i förhållande till större samhällen med flera läkare, samt distriktens geografiska förhållanden spelat in. Vid distriktens avgränsning synes man i första hand haft i sikte tjänsteläkarens skyldighet att lämna sjukvård. Tjänsteläkarens bostadsvårdande verksamhet torde i första rummet avhänga av den tid, som kan bli över, sedan sjukvårdens krav tillgodosetts. I de lokala instruktioner, som finnas utfärdade för stadsläkare, finnes ofta ett generellt stadgande om stadsläkares skyldighet att i övrigt inom staden ägna tillsyn åt efterlevnaden av de för den allmänna hälso- och sjukvården meddelade stadganden och föreskrifter, varjämte han också i regel fått sig ålagt chefskapet för den hälsovårdsnämnden underlydande personalen. Det torde vidare vara praxis, att stadsläkare deltager i åtskilliga av de nämnders och styrelsers arbete, vilkas verksamhet på det socialhygieniska området ofta också berör bostadshygieniska spörsmål. Stadsläkare är sålunda i regel ledamot av barnavårdsnämnden. Ofta är han även ledamot av pensionsnämnd, nykterhetsnämnd, fattigvårdsstyrelse och byggnadsnämnd. Vid sammanträde med de tre sistnämnda har stadsläkare, om han icke är ledamot, enligt olika författningar rättighet att närvara och yttra sig samt få sin mening antecknad till protokollet.

65* Förste provinsialläkare åligger att utöva tillsyn över den allmänna hälsovården inom länet, och förste stadsläkare i de fyra största städerna har motsvarande skyldigheter. Dessa läkare skola med oavlåtlig uppmärksamhet vaka över iakttagandet av de för allmänna hälso- och sjukvården meddelade föreskrifter och jämväl i övrigt ägna tillsyn åt hälsovårdsförhållanden i allmänhet och särskilt å platser med större sammanträngd befolkning. De böra tillika vinnlägga sig om att utröna de omständigheter, som förorsaka nedsättning av befolkningens livskraft, och söka motarbeta för hälsan skadliga vanor och fördomar. I enlighet med dessa bestämmelser ha förste provinsialläkare och förste stadsläkare blivit målsmän för bostadsvården inom sitt område och ofta häråt ägnat mycket arbete. Förste provinsialläkare (förste stadsläkare) står till länsstyrelsens disposition vid dennas handläggning av här berörda frågor. Deras medverkan lär dock långt ifrån alltid tagas i anspråk vid handläggning av bostadsärenden, ej ens alltid vid principiellt viktiga beslut. Upplysningsverksamhet. Kunskap i byggnads- och bostadsfrågor bör grundläggas i skolan. Grunden kan läggas redan i och med hembygdsundervisningen för att sedan påbyggas i slöjd- och hushållsundervisningen. Ur folkskolans undervisningsplaner och anvisningar kunde detta påstående lätt exemplifieras. I fortsättningsskolan, speciellt där denna har en särskild hushållslinje, fortsattes nämnda undervisning för åldern 14—16 år. I den undervisningsplan, som tillhör 1933 års läroverksstadga, namnes under biologi med hälsolära intet om bostadshygien, och även om enligt planen historia med samhällslära får antagas böra omfatta även bostadsfrågorna, äro dessa icke särskilt nämnda. Medicinalstyrelsen förordade i sitt utlåtande den 19 januari 1925 rörande framlagd motion om ohyresbekämpandet, att Kungl. Maj:t måtte uppdraga åt skolöverstyrelsen att tillse, att undervisning i bostadsohyrans bekämpande måtte meddelas vid rikets skolor. Den allmänna och speciella upplysningen i bostadsvård för vuxna har på senare år varit ganska livlig och skötts från olika håll. Läkare och arkitekter, svenska arkitektföreningen, tjänstemän i socialstyrelsen, hyresgästföreningar, hyresgästernas sparkasse- och byggnadsförening m. fl. ha på olika sätt bidragit till kunskapers spridande på detta område. Flera speciella tidningar och tidskrifter ägna sig uteslutande åt byggnads- och bostadsfrågor (Byggmästaren, Vår bostad m. fl.). I många andra olika tidnings- och tidskriftsorgan intaga bostadsfrågor en större eller mindre plats. Medicinalstyrelsen har rörande en detalj i bostadsvården, nämligen ohyrebekämpandet, utgivit ett särskilt flygblad. Andra sådana ha i samma fråga spritts genom föreningen för allmän hälsovård och hyresgästernas sparkasseoch byggnadsförening.

1904 35

E

66*

AVD. I I .

Principer för ändrad bostadslagstiftning och förbättrad bostadsinspektion. Kap. 6.

Allmänna riktlinjer.

Bostadens hygieniska betydelse. Bostadens betydelse för vidmakthållande av ett gott psykiskt och fysiskt hälsotillstånd hos de boende är sedan flera årtionden allmänt erkänd. E n god bostad medgives också allmänt vara ett av de grundläggande hygieniska och sociala kraven ej endast för individernas vidkommande utan även för samhällets. En rad olika faktorer kunna medverka till att bostaden blir mer eller mindre olämplig för de boende. På annat ställe 1 har gjorts ett försök att analysera de olika faktorernas relativa betydelse. Ofta nog är det icke en faktor, som ensam bär skulden till bostadens olämplighet, utan en samverkan av flera. Ehuru sålunda ett strängt särskiljande av olika faktorers inverkan icke kan göras, är det dock lämpligt att för en närmare utredning uppdela dem i vissa grupper. De skadliga faktorerna kunna sålunda bestå i en felaktig konstruktion av bostaden eller i ett bristfälligt underhåll, varigenom t. ex. värmeregleringen eller ventilationen blir otillfredsställande eller varigenom möjligheterna för tillfredsställande skötsel och renhållning bli starkt minskade. Mindervärdighet hos bostaden i här berörda hänseenden brukar, när den gör sig gällande i högre grad, benämnas b o f ä l l i g h e t . E t t skadligt bostadsinflytande uppkommer också genom v a n s k ö t s e l eller v a n v å r d av en i övrigt tillfredsställande bostad. Slutligen kan också ett felaktigt begagnande av en såväl till sin konstruktion som också med hänsyn till skötseln tillfredsställande bostad ändock medföra skadliga inflytelser, därigenom att alltför många personer bo i ett och samma rum. Om detta rum är för litet med hänsyn till de boendes behov av utrymme, blir det fråga om överb e f o l k n i n g eller t r å n g b o d d h e t . Även andra former av olämpligt boende, såsom samboende av olikkönade personer över pubertetsåldern (såvida det icke är fråga om makar), kunna medföra fysiska och framför allt psykiska skador. Förekomsten av bristfälliga bostäder och olämpliga bostadsvanor. I syfte att erhålla en mera ingående belysning av förekomsten av kvalitativa brister hos det nuvarande bostadsbeståndet samt omfattningen av olämpliga bostadsförhållanden i övrigt har bostadssociala utredningen utfört en serie kompletterande bostadsundersökningar i samarbete med 14 större och medelstora städer. Resultaten redovisas närmare i bil. 1 (sid. 1 o. 1). 1 Bostadssociala utredningens betänkande den 17 januari 1935 (Statens offentliga utr e d n i n g a r 1935:2), bil. 6, sid. 176 o. f.

67* I bostadssociala utredningens första betänkande uppskattades antalet av undermåliga lägenheter till omkring 5 % av smålägenhetsbeståndet. Denna uppskattning grundade sig på uppgifter från ett mindre antal stadssamhällen, i vilka bättre information rörande bostadsbeståndets beskaffenhet och någorlunda tillförlitlig kvalitetsbedömning förelåg. Det betonades emellertid, att den nämnda siffran endast finge betraktas som en vag uppskattning av storleksordningen av det undermåliga bostadsbeståndet och att då tillgängligt material icke vore tillräckligt för en mera säker bedömning. De kompletterande bostadsundersökningarna hade som ett av sina syften frambringandet av ett bredare underlag för bedömningen av bostadsbeståndets beskaffenhet ur hygieniska synpunkter. Sålunda ha för de i undersökningarna inbegripna, på representativa grunder utvalda lägenheterna genom husbesökare införskaffats uppgifter om förekomsten av fukt, drag, uppvärmningssvårigheter och andra brister samt av olika för bostadens hygieniska standard betydelsefulla utrustningsdetaljer, vilka uppgifter legat till grund för en klassificering av lägenheterna i sex olika kvalitetsklasser (närmare redogörelse härför lämnas i bil. 1). Därjämte ha husbesökarna avgivit allmänna omdömen om lägenheterna (»god», »medelmåttig», »bristfällig»). Av intresse är här först det relativa antalet lägenheter (i genomsnitt 12 %), som falla under den lägsta kvalitetsgruppen, d. v. s. sådana som uppvisa minst tre mera väsentliga brister enligt det använda klassifikationsschemat, samt vidare de lägenheter, som av husbesökarna betecknats som bristfälliga (8 %). Med undantag för Örebro, som bland de undersökta städerna synes intaga en viss särställning, varierar procenttalet för de lägenheter, som hänförts till den lägsta kvalitetsgruppen, mellan 7 och 20 %. I fråga om de allmänna omdömena om lägenhetskvaiiteten visa talen för ett par städer så stor avvikelse från de på mera objektiva grunder beräknade relationstalen för den sämsta kvalitetsgruppen, att man har skäl att betrakta dem som uttryck för en subjektiv ovilja att fälla omdömet »bristfällig». Bortses sålunda från dessa (och göres som förut undantag för Örebro), växla procenttalen för såsom bristfälliga uppgivna lägenheter mellan 4 och 22 %. Antalet av de lägenheter, som på en gång falla inom den lägsta kvalitetsgruppen och enligt husbesökarens allmänna omdöme ansetts som bristfälliga, varierar (med ovan gjorda undantag) mellan 3 och 13 % med ett medelvärde för samtliga av 5-3 %. Det måste emellertid framhållas, att de här anförda talen — liksom varje statistiskt uttryck för bostadskvaliteten — rymma betydande inslag av subjektivitet. Främst gäller detta naturligtvis de allmänna omdömena om bristfällighet. Den interlokala jämförbarheten är beträffande dessa med säkerhet svag. Det bör även märkas, att »bristfällig» icke sammanfaller med »utdömbar». Men även klassificeringen enligt det i bil. 1 redovisade schemat bygger i vissa viktiga punkter på omdömen, för vilka inga objektiva, interlokalt enhetliga mått stå till buds. Beträffande det övervägande flertalet av de kriterier, som i denna gruppering beaktats, föreligga dock rent sakliga upplysningar. En lägenhet, som utmärkts med tre väsentliga brister och som därför hänförts till den lägsta kvalitetsgruppen, är med stor sannolikhet

68* en föga tillfredsställande lägenhet, men kan måhända dock efteren hygieniskt sakkunnig helhetsbedömning få gälla som icke utdömbar. A andra sidan kan endast en höggradig bristfällighet göra en lägenhet bestämt olämplig för beboende. Var man drager gränsen för »allmän bofällighet» eller »allmän undermålighet» blir ju i sista hand en omdömesfråga. Uppskattningen av antalet lägenheter av »utdömbar» beskaffenhet är en fråga om de socialhygieniska krav, som ställas på bostäderna, och om utformningen och tilllämpningen av lagstiftningen på området. — Med reservation för dylik med sakens egen natur sammanhängande obestämdhet i varje uppfattning på området torde dock kunna sägas, att den uppskattning av omfattningen av det undermåliga bostadsbeståndet, som gjordes i bostadssociala utredningens första betänkande, framstår mot bakgrunden av de kompletterande bostadsundersökningarnas resultat såsom utifrån gängse värderingar rimlig — eller snarast något i underkant. Att bostadsproblemet i de svenska städerna till väsentlig del är ett trångboddhetsproblem belystes i bostadssociala utredningens första betänkande genom de där meddelade resultaten av bearbetningen ur bostadssociala synpunkter av primärmaterialet till 1933 års hyresräkning. Det framgick därav, att c:a 35 % av de undersökta hushållen bodde i lägenheter med mer än ll/2 personenhet per rumsenhet, ett gränstal, vars överskridande innebär, att exempelvis i en lägenhet om 1 rum och kök bo 3 eller flera vuxna personer eller 2 vuxna och 1 barn eller flera. Utgick man från den mindre krävande trångboddhetsnormen 2 personenheter per rumsenhet, innebärande exempelvis, att i en lägenhet om 1 rum och kök bo 4 eller flera vuxna eller 2 vuxna och 3 eller flera barn, blev motsvarande siffra 13 %. Då emellertid 30—40 % av hushållen bestå av 1—2 vuxna personer utan barn, ge dessa uppgifter ingen uppfattning om trångboddhetens betydelse för familjehushåll i mera egentlig bemärkelse. Beträffande enbart familjer med 3 eller flera barn framträdde det anmärkningsvärda förhållandet, att dessa till ungefär två tredjedelar bodde i lägenheter med mer än l1/* personenhet och till nära hälften i lägenheter med mer än 2 personenheter per rumsenhet. I samband med dessa förhållanden stod, att bortåt 60 % av alla barn under 15 år voro trångbodda enligt förstnämnda och nära 30 % enligt sistnämnda kriterium. De förslag till bostadspolitiska åtgärder, som framfördes i nyssnämnda betänkande, syftade därför i första hand till trångboddhetens bekämpande och utformades med hänsyn till att trångboddheten i väsentlig grad är ett problem för de barnrika familjerna. Beträffande de kvalitativt undermåliga lägenheterna anfördes även, att dessa — utom av småhushåll av huvudsakligen äldre personer — »till en icke obetydlig del äro besatta av fattiga barnrika familjer, som just på grund av barnrikedomen tvingas att söka sig till de allra billigaste lägenheterna». 1 Denna uppfattning har helt bekräftats av de senare gjorda kompletteringsundersökningarna. De barnrika familjerna äro inte endast i högre grad trångbodda, de bo även i kvalitativt sämre bostäder än andra hushåll i allmänhet. I de undersökta städerna bo familjer 1

Statens offentliga utredningar 1935: 2 sid. 43*.

69* med tre eller flera minderåriga barn till drygt en femtedel i lägenheter, som hänförts till den lägsta kvalitetsklassen och som alltså äro behäftade med tre eller flera väsentliga brister, och till gott och väl hälften i lägenheter tillhörande de två lägsta kvalitetsklasserna, medan de allmänna frekvenstalen för den lägsta, resp. de två lägsta grupperna voro resp. 12 och 37 %. Det behöver inte särskilt betonas, att detta utgör en ytterligare bekräftelse av karakteristiken av det bostadssociala problemet som i väsentlig grad ett barnproblem och ett ytterligare stöd för de bostadspolitiska åtgärdernas utformning som en familjepolitik, som i första hand söker tillgodose barnens och de uppväxandes behov av en sund bostadsmiljö. Än starkare understrykes bostadsfrågans karaktär av barnfråga av de uppgifter, som i de kompletterande bostadsundersökningarna erhållits angående sovplatsförhållandena och sovluftrymden per person. Sålunda har konstaterats, att nära 40 % (och i vissa städer mer än hälften) av alla minderåriga barn ha sin sovplats i rum eller kök med fyra eller flera sovande. På vissa håll är det endast omkring en tiondedel av barnen, som ha förmånen att sova i rum med ingen eller endast en annan sovande. Sovluftrymden är genomgående lägre för minderåriga än för vuxna, och underskrider för de minderårigas del i regel 15 kbm per person. I vissa, särskilt sydsvenska, städer ha upp emot hälften av alla barn en sovluftrymd på mindre än 10 kbm. Även i fråga om sovluftrymden per person — liksom i fråga om alla andra för den allmänna bostadsstandarden och bostadshygienen relevanta förhållanden — befinna sig flerbarnsfamiljerna i en utpräglat dålig särställning. Under det att exempelvis för medelstora hushåll utan minderåriga barn sovluftrymden växlar mellan 17 och 27 kbm per person, ligger den för större hushåll med tre eller flera barn mellan 8 och 14 kbm per person. Såsom upprepade gånger framhållits, äro vådorna av trångboddheten särskilt stora för barn och uppväxande. De här anförda uppgifterna ge en mera konkret och drastisk bild av den faktiska trångboddheten, än vad de sedvanliga måtten på boendetätheten förmå, och särskilt av sammanpackningen i sovutrymmena, för vilken i synnerhet barnen i flerbarnsfamiljer äro utsatta. En effektivisering av bostadsövervakningen, som bl. a. syftar till att förhindra skadlig överbefolkning i bostäderna, måste först och främst ha de barnrika familjernas bostadsförhållanden i sikte. Förekomsten av samboende mellan vuxna eller halvvuxna personer av olika kön, vilka utan att sammanleva som makar begagna samma sovrum, belyses även genom kompletteringsundersökningarna. Det framgår bl. a., att dylikt samboende förekommer i nära hälften av alla lägenheter, som bebos av större hushåll med 0—2 minderåriga barn, d. v. s. i allmänhet sådana, där såväl vuxna eller halvvuxna som minderåriga barn förekomma. Under nuvarande bostadsförhållanden är alltså för en större familj risken att råka i det missförhållande, som könssamboendet utgör, mycket stor. De kompletterande bostadsundersökningarna framhäva emellertid med styrka även en annan sida av bostadsproblemet, nämligen det dåliga utnyttjandet av bostaden, som närmast förefaller vara regel. Det är mycket vanligt, att i lägenheter om 1 rum och kök endast köket användes som sov-

70* plats och att i lägenheter om 2 rum och kök endast det ena rummet, eventuellt jämte köket, utnyttjas nattetid. Särskilt anmärkningsvärt synes vara, att »finrumssystemet» icke visar någon tendens till minskad frekvens bland yngre familjer. Det ineffektiva utnyttjandet av bostaden betyder, att den faktiska trångboddheten är ännu större än som redovisas av de i sedvanlig bostadsstatistik använda tal, som uttrycka förhållandet mellan antalet boende och antalet rum. Det är uppenbart, att mycket — om också långt ifrån allt — står att vinna till förbättring i bostadsförhållandena enbart genom ett förnuftigare utnyttjande av bostadsresurserna. Upplysningsverksamhet samt handledning i bostadens vård och utnyttjande från den offentliga bostadsvårdens sida äro nödvändiga led i varje strävande till en högre bostadskultur. De kompletterande bostadsundersökningarna kunna sägas ha till alla delar bekräftat den uppfattning av det bostadssociala läget, som framställdes i bostadssociala utredningens första betänkande, och givit stöd åt de bostadsreformatoriska riktlinjer, som där uppdrogos. Bekämpandet av trångboddheten i synnerhet för de barnrika familjerna framstår utan tvekan som den viktigaste uppgiften. Även när det gäller att medelst förbättrad lagstiftning och effektivare bostadsövervakning söka undanskaffa de kvalitativt undermåliga bostäderna, måste de barnrika familjernas bostadsförhållanden sättas i centrum för intresset, och detta icke endast därför att barnen äro starkast mottagliga för skador till följd av bostadens undermålighet, utan även därför att flerbarnsfamiljerna faktiskt i större utsträckning än andra familjer bebo de sämre och sämsta lägenheterna, i stor utsträckning tvingade därtill av ekonomiska omständigheter. Lagstiftning, bostadsinspektion och andra åtgärder på bostadsområdet från det allmännas sida måste slutligen kompletteras med intensiv upplysning och handledning i bostadens rätta vård och utnyttjande i syfte att bilda bättre boendevanor. Lagstiftningens principer. Bostadslagstiftningen anger riktlinjerna för bostadens beskaffenhet och skall vara den grund, varpå det hygieniska bedömandet av bostaden bygger. Lagens bestämmelser böra vara tillräckligt tydliga för att icke lämna hälsovårdsnämnder och enskilda i osäkerhet om deras skyldigheter, tillräckligt stränga för att kunna tjäna såsom underlag för ingripande i alla fall, där ett sådant är önskvärt, men även tillräckligt smidiga för att medge undantag, då sådana utan olägenhet kunna beviljas. Själva lagtexten bör vara möjligast kort och klar. Behövliga förtydliganden och exemplifieringar böra lämpligen intagas i motiveringen. E n mindre god lagstiftning kan visserligen till en större eller mindre del kompletteras av en intresserad och effektivt arbetande bostadsövervakning, men faran att ett sådant samhällsorgan hemfaller åt overksamhet eller icke lyckas genomföra sina intentioner, måste alltid bli stor, därest man icke har en god och tydlig lagstiftning att stödja sig på. Det ligger därför vikt uppå, att bostadslagstiftningen även formellt fyller högt ställda fordringar.

71* I syfte att utröna opinionen bland hälsovårdsmyndigheterna i de svenska stadssamhällena rörande de hygieniska minimikrav, som borde uppställas för smålägenheter, gjordes i den tidigare nämnda enquéte, som bostadssociala utredningen anordnade i juli 1934, frågor även om önskemål i detta avseende; frågeformulär (se sid. 94) utsändes för att genom förste provinsialläkaren tillställas de städer och orter, där en ordnad bostadsinspektion ansågs böra finnas. Av de 80 städer och stadsliknande samhällen med mer än 5 000 invånare, från vilka svar önskats, ingingo sådana från 79. Då dessutom svar inkommo från 19 smärre samhällen, föreligga uppgifter från 98 hälsovårdsnämnder. Svaren redovisas i omstående tabell. Enligt formuläret skulle frågorna först besvaras med utgångspunkt från nuvarande förhållanden, varefter en omprövning borde ske med hänsyn till andra förutsättningar, nämligen tillhandahållande av billiga ersättningsbostäder samt viss övergångstid. Allmän enighet synes råda om önskvärdheten av, att föreskrifter utfärdades om att boningsrum skulle vara avskilt från tvättstuga, stall o. d. lokaler, varigenom luftförsämring förorsakades. — Beträffande frågan huruvida golv i boningsrum borde ligga minst 30 cm över angränsande marks yta, ha över 4/s a v de 98 hälsovårdsnämnderna funnit det angivna måttet vara en lämplig minimigräns, medan en nämnd (i Lidingö) framhållit, att det helst bör finnas källare under bostaden och att golv, som ligger 30 cm över marken, bör särskilt isoleras mot markfukt. En annan nämnd (i Hagalund) anser 20 cm vara lämplig minimigräns och att undantag därifrån lämpligen kan göras, när huset ligger på grusmark. — I fråga om golvyta och luftrymd i rum, som bebos av ensam person, ha från 5 orter (Stockholm, Linköping, Ängelholm, Ystad och Härnösand) uttalats önskemål om högre minimigränser än de föreslagna, nämligen resp. 9 kvm och 20 kbm per person i stället för 6 kvm och 16 kbm. — Beträffande möjligheten att föreskriva skilda sovrum för personer över 12 år av olika kön, vilka ej leva som man och hustru, synas meningarna vara delade. Av de uppgiftslämnare, som ställt sig avvisande eller tveksamma till sådana föreskrifter under nuvarande förhållanden, ha dock 23 medgivit önskvärdheten av deras genomförande under förutsättning av tillhandahållande av nödigt antal billiga ersättningsbostäder samt viss övergångstid, medan 7 nämnder motiverat sitt ställningstagande med, att de anse det omöjligt att genomföra sådana i och för sig önskvärda bestämmelser och kontrollera deras tillämpning. — Flertalet nämnder synes biträda förslaget om att det borde föreskrivas, att familjebostäder skola vara försedda med vissa bekvämligheter såsom förstuga eller vindfång, garderob, ventilerbart skafferi, vatten och avlopp inom lägenheten samt tvättstuga eller del däri. Även eget avträde bör finnas, men tyckas många i fråga om dylikt finna det tillräckligt med en bestämmelse om att sådant skall vara beläget inom fastigheten. Hälsovårdsnämnderna hade även beretts tillfälle att uppge eventuella önskemål i fråga om a n d r a bestämmelser för reglerande av bostadsutrymme och trångboddhet m. m. än de i formuläret ifrågasatta, men ha ej många sådana önskemål framförts. Från Stockholms stad har framhållits som

72* Uttalanden från hälsovårdsnämnderna i vissa städer ock stadsliknande samhällen angående önskvärdheten av att utfärda föreskrifter beträffande vissa minimikrav å smålägenheter. Antal nämnder, vilka endastx under förutsättning av tillhandaicke besvarat vidståendc hållande av billiga besvarat frågor med ersättn -bostäder vido. viss övergångsstående tid besvarat vidst. nej J» frågor frågor med ja Antal hälsovårdsnämnder, vilka ifråga om nuvarande förhållanden

Frågor beträffande önskvärdheten av att föreskrifter utfärdas innebärande att

1. boningsrum skall vara på fullt tillfredsställande sätt avskilt från tvättstuga, stall o.d

2. golv i boningsrum skall i regel ligga minst 30 cm högre än angränsande mark samt utgöras av t r ä e. d. med trossbotten

3. viss minimigräns för boningsrums höjd fastställes 4. viss minimigräns för boningsrums golvyta fastställes

a 77

5a. rum, som bebos av ensam person, bör ha en golvyta av minst 6 kvm ett utrymme av minst 16 kbm

67 65

8 3

28 30

5b. rum, som bebos av flera personer, bör ha en golvyta av minst 4'5 kvm per person... ett utrymme av minst 12 kbm per person

63 63

8 8

27 27

6. bostäder för familjer med minderåriga skola a) bestå av minst ett rum och kök b) h a golvyta om minst 4"5 kvm per person h a utrymme om minst 12 kbm per person c) h a intet rum mindre än 6 kvm

79 51 42 58

1 10 8 11

18 37 48 29

7. olikkönade personer över 12 år (vilka ej leva som m a n och hustru) skola h a särskilda sovrum

75 76 79 59 65 30 58

4 2 1 16 9 18 5

19 20 18 23 24 50 35

58 53 50

8 8 9

32 37 39

8. för familjer avsedd bostad skall h a a) förstuga eller vindfång b) garderob c) skafferi (ventilerbart) d) vatten och avlopp i lägenheten e) tvättstuga (event, del i sådan) f) eget avträde: i lägenheten inom fastigheten 10. minimikrav böra fastställas beträffande a) tillfredsställande dager b) utestängande av köld och drag c) frihet från fukt

1 H ä r m e d avses, att dessa nämnder ha under förutsättning av nuvarande förhållanden besvarat frågorna med nej eller ej besvarat dem. 2 , H ä r a v ha 8 nämnder ansett gränsen 2 io m tillräcklig, medan 43 yrkat på 2'4 0 m och 25 p å 2-70 m. 3 H ä r a v h a 38 nämnder föreslagit fastställande av minimiarealen till 6 kvm och 39 till 9 kvm.

73* önskvärt bl. a., att enkelrum ej planerades utan kokvrå (om minst 2 kvm) och att alla lägenheter tillgodosåges med biutrymme i källare och på vind. Hälsovårdsnämnden i Ystad har föreslagit bestämmelser om att inneboende ej skulle få dela rum med medlemmar av familjen, och nämnden i Uddevalla har ifrågasatt förbud för innehavare av lägenhet om högst ett rum och kök att ha inneboende. Hälsovårdsnämnderna i Karlskrona, Kungälv och Östersund ha efterlyst föreskrifter om god ljudisolering. Bland dem, som anmält avvikande mening med hänsyn till vissa ifrågasatta minimikrav, har förste stadsläkaren i Göteborg givit en utförlig motivering. Beträffande rumshöjden anför han, att den ej bör fixeras i absoluta tal utan i förhållande till rumsdjupet, närmare bestämt så, att rumsdjupet ej finge överskrida dubbla rumshöjden. Han anser, att lägenhets golvyta bör fixeras för olika familjestorlek, men att någon minimigolvyta icke bör uppställas för enstaka rum. Idealet för en modern småfolksbostad är. säger han, i många fall ett tämligen litet kök, ett betydligt stort dagligrum, som nattetid användes till sovrum för lämplig del av familjen, samt tillräckligt antal sovkammare. Golvytan i sådana sovkammare anses utan skada kunna understiga 6 kvm. Bostadsövervakningens grunder. Bostadslagstiftningens bestämmelser kunna dock icke förväntas lända till efterrättelse, därest icke en noggrann kontroll däröver utövas av något samhällsorgan. Likaså synes det uppenbart, att bostadslagstiftningen icke i detalj kan beakta alla de olika individuella förhållanden beträffande bostadens konstruktion, inredning, skötsel o. s. v., som kunna ifrågakomma. Även av denna orsak är det nödvändigt att ha ett bostadshygienen övervakande centralt organ, som kan fatta ställning till de individuella problemen. Bostadsövervakningen (bostadsinspektionen) skall tillse, att bostaden i alla avseenden är för de boendes hälsa tillfredsställande. Kontrollen kommer därför att omfatta frågor från olika områden, såväl sociala som medicinskhygieniska och rent tekniska. E t t strängt särskiljande av bostadsinspektionen i t. ex. byggnadsteknisk och hygienisk, som på sina håll förekommer utomlands, låter sig icke lämpligen göra. Motsättningen mellan de hygieniska och de byggnadstekniska synpunkterna synes i det stora hela konstlad. Båda dessa synpunkter böra få göra sig gällande såväl vid nybyggnad som i fråga om åtgärder till vård och förbättring av äldre lägenheter. Trivseln inom hemmet, möjligheten att utnyttja ett visst utrymme på bästa sätt till arbete och vila samt möjligheten att hålla en lägenhet i ett gott hygieniskt skick är i hög grad beroende av lägenhetens planering, förhandenvaron av biutrymmen och den tekniska kvaliteten. Äro dessa förhållanden eller något av dem alltför undermåliga, kan ingen bostadsvård skapa en hälsosam bostad. Äro de byggnadstekniska grundvillkoren någorlunda uppfyllda, kräves för lägenhetens bibehållande i gott skick en god skötsel och ett riktigt boendesätt. Det är en gammal sanning, att en god bostad genom vanskötsel på tämligen kort tid kan förvandlas i en slumbostad.

74* Yid all bostadsövervakning synes man alltmera ansluta sig till den förvisso riktiga uppfattningen, att en effektivt verkande bostadsinspektion bör vara kontinuerlig, och att den skall taga sikte icke blott på byggnadernas beskaffenhet utan även på bostädernas och hemmens underhåll och vård samt på bostädernas omgivning ur sanitär synpunkt. Heminspektion. I den mån den kontinuerliga övervakningen av bostäderna och hemmen samt deras skötsel och användning skjutes i förgrunden, kommer bostadsövervakningen att bli en verklig heminspektion. Det gäller för inspektören att intressera hemmen för bostadsvård och att vinna invånarnas och kanske framför allt husmödrarnas respekt och förtroende, så att han eller hon kan vara dem till råd och hjälp vid tillrättaläggande av befintliga missförhållanden och icke blott utöva en kontrollerande verksamhet. Det har redan sagts, att många missförhållanden i en bostad och ett hem kunna hänföra sig till lägenhetens skötsel och det sätt, varpå den bebos, även då rent byggnadstekniska brister spela en underordnad roll. Till de uppgifter, som ligga inom heminspektionens område, hör bl. a. den personliga renligheten, ty genom brister härutinnan blir luften i lägenheten dålig. Hit hör vidare övervakningen av vissa sjukdomar, som genom sin smittfarlighet kunna utöva ett ogynnsamt eller t. o. m. livsfarligt inflytande. H i t hör också spädbarnsvården med dess tvätt och torkning av småbarnskläder, som kan förorsaka bostadsfukt, den dagliga städningen och ventilationen och mycket annat. En utomordentligt stor insats bör heminspektören kunna utöva vid förekomsten av trångboddhet eller annat olämpligt boende. Såsom framhållits i bil. 6: »Om bostadens inflytande på de boendes hälsa» till bostadssociala utredningens betänkande den 17 januari 1935, utövar överbefolkning, sammanpackande av många människor på ett för litet utrymme, ett skadligt inflytande på hälsotillståndet. Dels försämras bostadens fysiska klimat, speciellt luftens fuktighetsgrad och förmåga att upptaga värme, så att de boendes hälsotillstånd och arbetsförmåga blir lidande därpå, dels inverkar överbefolkning så, att insjukningsåldern i vissa smittsjukdomar blir lägre och dödligheten i dessa sjukdomar större. Trångboddhetens skadliga inverkningar inskränka sig icke till vad som här antytts beträffande den kroppsliga hälsan och det fysiska välbefinnandet. Icke mindre äro skadeverkningarna på individernas psykiska hälsa, på deras härav betingade arbetsförmåga, på den personliga utvecklingen och den moraliska livsföringen. Det har i nämnda redogörelse närmare utvecklats, huru den ständiga samvaron i rummet även under de tider av dygnet, som skola ägnas åt vila, vid intim toalett och i många andra situationer ofta kan bli av ganska ödesdiger verkan, och att dessa förhållanden icke minst äro av betydelse, när det gäller de uppväxande barnen. Det har också från flera håll påvisats, huru många patologiska drag i vårt samhällsliv i fråga om ungdomens moraliska vandel, dess utveckling i mindre önskvärd riktning etc. säkerligen till en ofta ganska betydande del måste tillskrivas olämpliga bostadsförhållanden, och att bland dessa trångboddheten icke är minst betydelsefull.

75* Även om icke överbefolkning förekommer i egentlig mening, kan dock ett felaktigt boendesätt föreligga. Som exempel må blott nämnas det, då vuxna eller halvvuxna individer av olika kön sammanbo utan att sammanleva såsom makar. Med all sannolikhet spelar detta en roll för uppkomsten av incestuösa händelser och för uppkomsten av prostitution och familjedesorganiserande levnadsvanor i allmänhet. E t t oriktigt boendesätt, särskilt trångboddhet, kan visserligen förbjudas i lagbestämmelser, men det ligger i sakens natur, att dessa måste bli tämligen ineffektiva utan en kontinuerlig och från hemmen med förtroende omfattad bostadsövervakning. Det torde vara omöjligt att komma till rätta med dem utan en heminspektion i den bemärkelse det här är fråga om. Det må också anföras, att eftersom de flesta till hemvården hörande ting tillhöra husmoderns arbetsområde, det i skilda länder ansetts tämligen självklart, att kvinnor lämpa sig bäst för heminspektion. Detta motiveras därmed, att flertalet män sakna den grundläggande praktiska utbildning i hushållets och hemmets skötande, som måste anses erforderlig för detta slags inspektion, samt att ett ingripande i de intimare hemförhållandena, som ju i allmänhet sker genom samtal med husmodern, måste anses lättare komma till stånd och giva önskade resultat, om inspektören är en kvinna. E t t tecken härpå torde vara, att man i föredragen vid internationella bostadskongressen i Berlin 1931 1 allmänt uttalade sig för kvinnliga heminspektörer. Den hembesökare, som har att rådande, hjälpande och kontrollerande företräda samhället, bör därvid emellertid osökt kunna handlägga varjehanda sociala och hygieniska frågor, som erbjuda sig i varje hem. Det kan röra sig om spädbarn, koltbarn, skolbarn eller blivande mödrar, om fattigvård, arbetslöshetsunderstöd eller sjukkassebidrag. Det kan röra ärenden, som angå barnavårdsnämnd eller hälsovårdsnämnd. Alla dessa ärenden böra, i vad de avse kontakten med hemmet, för ett visst område skötas av en och samma hembesökare. Först på detta sätt kunna samhällets olika åtgärder till stödjande av en familj samordnas, så att de bliva tillräckliga och i möjligaste mån effektiva. Den förebyggande medicinen har under de senaste årtiondena gjort stora framsteg, och man har sökt att genom rådgivande och övervakande anordningar av olika slag ingripa reglerande i samhällsmedlemmarnas liv, varmed följer att, såsom förut påpekats (sid. 62*), samhällets hälsovårdande organ utsträcka sin verksamhet allt längre in på privatlivets område och i vissa fall göra individerna till föremål för en detaljerad samhällskontroll ej minst i fråga om bostaden. Hembesök måste göras för många olika ändamål och äro ofta ofrånkomliga. Först genom användande av en gemensam hembesökare för olika hygieniska och sociala ändamål inom ett visst distrikt kunna emellertid onödiga hembesök förebyggas med därav följande mindre önskvärda återverkningar. P å sina håll utomlands har den tekniska kontrollen av bostädernas tillstånd skjutits i förgrunden och byggnadstekniker fått ledningen av den 1

W o h n e n und Bauen 1931: V.

76* fortgående bostadsövervakningen. Bostadsövervakningen och bostadsvården kunna emellertid icke utan skada frikopplas från övriga grenar av den hälsovårdande verksamheten. Beröringspunkterna äro alltför många. Endast nödig samordning av hälsovårdsarbetets olika delar kan ge den nödiga stadgan och effektiviteten åt detsamma. Bostadsövervakningen bör därför i huvudsak, som på de flesta håll är fallet hos oss, alltjämt vara förnämligast de hälsovårdande samhällsorganens angelägenhet, liksom den också på grund av de många biologiska faktorer, som ingå däri, bör stå under medicinskhygienisk ledning. Det torde allt fortfarande vara nödvändigt att låta bostadsinspektionen lyda under hälsovårdsnämnden och ledas av samhällets främste hälsovårdstjänsteman på orten, tjänsteläkaren. Betydelsen av byggnadsteknisk sakkunskap vid heminspektion. För tillgodoseende av de hygieniska kraven är det av särskild vikt, att bostäderna planläggas och utföras på fackmässigt sätt. Är en bostad opraktiskt och olämpligt disponerad i plan, blir skötseln av densamma onödigt besvärlig, varför en sämre bostadsvård kan bli följden, till men för de boende. Är byggnaden illa uppförd i fråga om konstruktion eller material, kan härigenom uppstå obehag och fara för de boendes hälsa. Utnyttjandet av byggnadsteknisk sakkunskap vid uppförande, liksom vid underhåll och reparation av bostäderna är alltså en viktig förutsättning för att de bostadshygieniska strävandena skola bli framgångsrika. Den personal, som arbetar i den fortlöpande hygieniska och sociala heminspektionen, måste ha ögonen öppna för dessa förhållanden. Utöver allmänt hygieniska och sociala insikter fordras därför vissa byggnadstekniska kunskaper. Detta förutsätter, att de i bostadsinspektionen verksamma ha fått en för sådana uppdrag anpassad utbildning. Speciell byggnadsteknisk utbildning kan givetvis icke fordras av den i den fortlöpande heminspektionen sysselsatta personalen. Yad som måste fordras är förmåga att bemästra enklare frågor och tillräckligt omdöme för att avgöra, när speciell byggnadsteknisk expert bör anlitas. För sådant avgörande kunna och böra särskilda riktlinjer angivas; det är t. ex. lämpligt, att byggnadsteknisk expert tillkallas före varje definitivt utdömande av lägenhet såsom bostad. Den särskilda utbildning i och för bostadsinspektion och därmed samordnade hygieniska och sociala uppgifter, som enligt ovanstående kräves, bör givas ej blott åt dem, som utöva det egentliga fältarbetet, utan också åt deras närmaste chefer, tjänsteläkarna. Tjänsteläkare synas vara självskrivna att närmast komma i fråga såsom chefer för den mångsidiga men i sin rika facettering dock så enhetliga socialhygieniska verksamhet, som, f. n. splittrad på ett stort antal nämnder och tjänstemän, egentligen borde hållas samman av ett enhetligt samhälleligt organ. Yiss ytterligare utbildning är dock ett ofrånkomligt villkor för att tjänsteläkarna skola kunna på ett tillfredsställande sätt fylla rollen såsom ledare av angivna verksamhet. Krav härpå ha också framförts från andra håll (se bil. 4 sid. 104).

77* Samarbete mellan olika organ. P å b y g g n a d s n ä m n d e r n a s verksamhet skall här ej närmare ingås. Av största vikt är, att byggnadsnämnderna även i de mindre samhällena få tillgång till fullgod teknisk sakkunskap. Betydelsefullt är, att det samarbete mellan byggnadsnämnd och hälsovårdsnämnd, som enligt byggnadsstadgans föreskrifter bör anordnas, också verkligen i full utsträckning kommer till stånd, så att den ena nämnden, då anledning därtill förefinnes, varskor den andra om missförhållanden, som kräva ingripande, eller tillgodogör sig den andras sakkunskap och erfarenhet, när så är behövligt (jfr bil. 5 sid. 126). Hälsovårdsnämnden, som skall ansvara för bostadsinspektionens arbete, måste för att kunna fylla sin uppgift ha tillgång till god hygienisk sakkunskap. Den måste vidare ha i sin tjänst kontorsvan personal särskilt för den fortlöpande registreringen. Denna är nödvändig bl. a. för samlande och bevarande av de iakttagelser, som göras under inspektionens fortgång, för kontroll av att föreslagna åtgärder vidtagas och för överblick av den bostadshygien]ska situationen. Utan ordentlig registrering och ordnad expedition kommer bostadsinspektionens verkningskraft att väsentligt förminskas, samtidigt som den kan komma att lägga onödiga band på byggande och bostadsvård. Bostadsinspektionens registreringsverksamhet måste givas en viss grad av självständighet gentemot övrig registrering inom hälsovårdsnämnden. Registreringen av bostadsinspektionens verksamhet bör i olika städer och i olika delar av landet ske efter ensartade riktlinjer, varigenom en jämförelse av förhållandena å olika orter och en allmän överblick kan erhållas. Behövliga bestämmelser böra helst utarbetas av lämplig central myndighet (medicinalstyrelsen). Inom all hjälpverksamhet, särskilt i städerna, är för närvarande problemet om upprättande av ett centralt register över behövande obemedlade och mindre bemedlade aktuellt. Till en viss grad kunde måhända en ordnad heminspektion i distrikt av lämplig storlek lösa problemet, i och med att varje heminspektör upplade ett kortsystem över familjerna inom sitt distrikt. Man skulle härmed få en samling av familjekort, som för den socialhygieniska forskningen lika väl som för det praktiska ordnandet av många samhälleliga åtgärder skulle kunna bli av mycken betydelse. Bostadsärendena stå i nära samband med bl. a. klimatiska och ekonomiska förhållanden samt med befolkningens vanor, och häri ligger orsaken till att de i viss utsträckning böra behandlas regionalt. Bl. a. av denna anledning kan det ifrågasättas att upprätta bostadsvårdande organ för ett (eller flera) län, i närmaste samarbete med länsstyrelse, landsting och förste provinsialläkare. E t t praktiskt förverkligande av denna tanke innebär i viss mån 1935 års riksdagsbeslut om distriktsvårdsstyrelser (se sid. 25*, 31*). Av vikt är slutligen, att bostadsfrågorna för hela riket få en så långt möjligt enhetlig administrativ handläggning, så att de olika åtgärder, som från statens sida vidtagas till lindrande av bostadsnöden, vare sig de äro av juridisk, ekonomisk, teknisk eller socialhygienisk natur, bli samordnade,

78* så att de gemensamt frambringa bästa möjliga resultat. Bostadsproblemens invecklade natur endast förstärker kravet på att de många olikartade åtgärderna vidtagas utifrån enhetliga synpunkter och i målmedveten samordning. Upplysningsverksamhet. På de flesta områden, där samhället ingriper med reglerande och kontrollerande bestämmelser eller med direkta stödåtgärder, är det av största vikt att genom upplysning i hithörande frågor få allmänheten att förstå meningen med de vidtagna åtgärderna. I frågor berörande bostadsvården torde upplysning vara av större vikt än på de flesta andra områden. Sålunda torde orsaken till tillkomsten av undermåliga bostäder i de flesta fall vara okunnighet i byggnadstekniska ting. Likaså ser man, då en lägenhet genom dålig skötsel försämras, ofta bakom liknöjdhet och felgrepp obekantskap med bostadsvårdens element. Samhällets reglerande åtgärder åsyfta med rätta i första hand att lämna upplysning för att skingra okunnigheten. Först då detta icke lyckas, böra tvångsåtgärder tillgripas. Det kan också tilläggas, att nya byggnads- och bostadsbestämmelser merendels kunna omsättas i praktiken endast i samband med en intensiv upplysningsverksamhet. Liksom överallt annorstädes bör upplysning på bostadsvårdens område framför allt tillhandahållas i det rätta ögonblicket, d. v. s. i den praktiska situation, då den bäst behöves. Så bör den byggnadstekniska rådgivningen göras tillgänglig för vederbörande byggherre just då han skall bygga eller reparera sin fastighet och den bostadsvårdande rådgivningen träffa hyresgästen mitt under de dagliga bostadsbestyren, som måhända äro ur hälsovårdssynpunkt olämpligt anordnade. Denna rådgivning vid spridda tillfällen men i det rätta ögonblicket behöver emellertid kompletteras med en allmän fortlöpande upplysningsverksamhet för ungdom och äldre. Yad först ungdomen beträffar är det ett framträdande drag i våra dagars pedagogiska strömningar att söka anknyta skolans undervisning i görligaste mån till praktiska övningar och att gestalta skolundervisningen så, att vikt lägges vid barnens successiva inväxande i de vuxnas värld. Bostadsfrågornas olika sidor böra därför givas tillbörligt rum på olika skolstadier. Den allmänna upplysningen i bostadsvård för vuxna bör anlita alla de vägar, genom vilka upplysningen i våra dagar sprides, det muntliga ordet i föredrag, ej minst i radio, och det skrivna ordet i den dagliga pressen, i veckotidningar, broschyrer och böcker. I fackorgan, som utgivas av vissa grupper av fackmän, av fastighetsägare och hyresgäster o. s. v., bör tillräckligt utrymme ägnas åt upplysande översiktsartiklar. Denna upplysningsverksamhet måste i det stora hela lämnas åt det enskilda initiativet. Den är dock av sådan vikt, att ett centralt samhällsorgan borde åläggas att med uppmärksamhet följa utvecklingen och se till, att behövlig upplysning når folkets alla lager på det därför lämpligaste sättet. Subvention för bostadsbygge. De djupa, med vårt samhälles nuvarande ekonomiska organisation sammanhängande grunder, som betinga, att de

79* ekonomiskt sämst ställda ofta måste bo i ur5 hälsovårdssynpunkt undermåliga och ur utrymmessynpunkt otillräckliga bostäder, medföra, att dessa olägenheter bli värre ju flera barn, som finnas i en familj, varigenom skadorna träffa samhället på dess kanske känsligaste punkt, den nya uppväxande generationen. De slutsatser, som härav böra dragas med hänsyn till den plats, som subventionsåtgärder och i främsta rummet sådana till förmån för familjer med flera barn måste intaga i ett samhälleligt program för beredande av sunda bostäder ät vårt folk, ha behandlats i det föregående (sid. 12* o. f.) och behöva ej vidare diskuteras i detta sammanhang. Ur hygienisk synpunkt må dock än en gång betonas tvenne punkter. Den första avser vad redan nämnts om nödvändigheten att framför allt inrikta stödåtgärderna till förmån för dem, som hårdast drabbas av missförhållandena och längst bliva lidande därav, nämligen barnen. Den andra punkten är den, att från flertalet samhällen såsom orsak till att olämpliga bostäder icke i tillbörlig utsträckning kunnat utdömas, eller, om utdömda, icke kunnat utrymmas, uppgivits frånvaron av tillfredsställande billiga bostäder. Då sådana för närvarande icke synas kunna i tillräcklig utsträckning framskapas på det enskilda initiativets väg, krävas härför åtgärder från det allmännas sida. Samma förhållande, att den kontrollerande bostadsinspektionen gjorts mer eller mindre overksam till följd av situationen på bostadsmarknaden, rapporteras i uppgifter från olika länder. Det är alltså på säker grund man bygger, då man påstår, att utan en subvention från det allmännas sida, inriktad på att förhjälpa fattiga barnrika familjer till bättre bostadsförhållanden, övriga åtgärder, som här berörts, såsom förbättrad bostadslagstiftning, bostadsinspektion, administration och upplysning, i stor utsträckning komma att göras verkningslösa på samma sätt som ett stort maskineri kan sättas helt ur spelet, om en nödvändig kugge saknas. I och med 1935 års riksdags bifall till Kungl. Maj:ts proposition nr 221 har, som förut framhållits (kap. 1 sid. 18*), en nödvändig grund lagts för att en väl organiserad bostadsinspektion skall kunna bli effektiv.

Kap. 7. Sammanfattning och slutsatser. Lagstiftningen. En jämförelse mellan gällande hälsovårdsstadgas bostadsbestämmelser, som skildrats i kap. 5 sid. 58*, och de principiella önskemål, som kunna ställas på en sådan lagstiftning (kap. 6 sid. 70*), klargör, att nuvarande bestämmelser icke helt fylla behovet. Det har sedan länge påpekats, att vissa moment icke väl passa samman. Enligt hälsovårdsstadgans 8 § 1 mom. skall anordningen, underhållet och skötseln av byggnad, som innehåller boningsrum, vara sådana, att s a n i t ä r o l ä g e n h e t ej uppstår för dem, som där uppehålla sig; 2 mom. innehåller olika minimikrav beträffande luftbehov, värme, skydd mot fuktighet etc.; 3 mom., som reglerar hälsovårdsnämndens ingripande, är däremot så formulerat, att nämnden äger ingripa blott då rummets beboende prövas vara förenat med fara för

80* h ä l s a n . För den händelse att denna formulering avsett att innefatta de i 1 och 2 mom. givna fordringarna, måste det erkännas att ett annat ordval varit önskvärt. Enligt sin nuvarande formulering sträcker sig momentet knappast så långt. Trångboddhetsbestämmelserna i samma paragraf, vilka såsom förutsättning för ingripande mot trångbodda familjer ställa begreppet »större fara för hälsan», synas snarare uttala en varning för ingripande än en uppmaning till sådan. Hälsovårdsnämndens ingripande karakteriseras i 3 mom. med orden »äger» och »må». Stadgandet innebär alltså närmast en tillåtelse för hälsovårdsnämnden men icke någon skyldighet. På denna punkt har tämligen enstämmigt krävts en skärpning. Yad beträffar minimikraven enligt 8 § 2 mom. upptaga de två meningar. I första satsen kräves av ett boningsrum, att det med hänsyn till storlek och beskaffenhet i övrigt skall tillgodose minst en persons luftbehov, vidare att det är så anordnat, att det kan hållas tillbörligt varmt, att det bereder erforderligt skydd mot fuktighet samt är försett med fönster. I andra satsen formuleras vissa fordringar på fönster. Med vår nuvarande uppfattning av en persons »luftbehov» är det icke längre möjligt att använda detsamma såsom måttstock på storlek och beskaffenhet i övrigt av ett boningsrum. Det rör sig ju här icke om luftkvantiteten utan fastmer om temperaturen, fuktigheten och rörelsen i luften, såsom på annat ställe närmare utvecklats. 1 De krav, som i momentet äro uppställda med hänsyn till värme, skydd mot fuktighet, god dager och luftväxling, äro mycket allmänt formulerade, i fråga om dagern t. o. m. så vagt, att tvivel uppstått, om en hälsovårdsnämnd under alla förhållanden kan fordra god dager i en bostad. Ä andra sidan finnas viktiga egenskaper hos ett boningsrum och en bostadslägenhet, vilka i detta moment alls icke äro berörda, såsom tillräcklig golvyta, viss minimihöjd, viss minimistorlek för familjebostad, låt vara att dylika minimikrav för nya lägenheter finnas i byggnadsstadgan och därpå grundade lokala byggnadsordningar. Ej heller finnas några bestämmelser om erforderliga biutrymmen. Bestämmelserna om bostadsinspektion i 7 mom. innebära, att fortlöpande sådan är obligatorisk i alla samhällen, där hälsovårdsstadgans 8 § är gällande. Då närmare föreskrifter rörande sådan besiktning skola meddelas av hälsovårdsnämnden, blir dess anordnande dock till sist nästan helt och hållet beroende på nämndens goda vilja. Anordnade enquéter ha också visat, att uppfattningen om att hälsovårdsstadgans nuvarande bostadsbestämmelser äro otillräckliga, är allmän bland dem, som ha haft att i praktiken tillämpa desamma. Från flera håll har visserligen framhävts, att man med nuvarande bestämmelser i några fall kunnat nå goda resultat, men en granskning av förhållandena å olika orter synes visa, att de nuvarande lagbestämmelserna icke kunna fritagas 1

Jfr noten sid. 66*.

81* från att ha medverkat till den nuvarande bostadsinspektionens bristande effektivitet. En ur hygienisk synpunkt god praxis har utbildats i Göteborg och ett tjugotal andra städer på så sätt, att vissa bostäder förbjudas för familjer med minderåriga barn. Denna praxis har emellertid underkänts på andra håll. På de flesta övriga orter har man icke ens vågat försöka den. Större tydlighet, ökad precision, viss konkretisering och komplettering kräves enligt de sakkunnigas mening för att hälsovårdsstadgans bostadsparagrafer skola bli mera användbara. Yidare bör stadgas direkt skyldighet för hälsovårdsnämnden att pröva missförhållanden men å andra sidan rättighet för nämnden att tillämpa en diskretionär prövning. En närmare motivering av olika önskemål med hänsyn till lagstiftningen ges i samband med förslaget till lagtext. (Se nedan kap. 8 sid. 88*.) Bostadsövervakning. Det framgår omedelbart ur skildringen av nuvarande förhållanden, sådana de belysas av de gjorda enquéterna (bil. 2), jämförda med de krav, som uppställas av lagstiftningen, och än mer med de riktlinjer, som här ovan uppdragits, att bostadsinspektionen i städer och stadsliknande samhällen icke är tillfredsställande, såsom den för närvarande är anordnad. Sålunda förefinnes dylik inspektion endast i omkring hälften av våra städer och nästan icke alls i stadsliknande samhällen. Förefintlig inspektion synes vidare vara mycket oenhetlig. Där fortlöpande inspektion förekommer, synes den vara inriktad på vissa lägenhetskategorier, som i olika samhällen innefatta olika storlekstyper av lägenheter. Bostadsinspektionens intensitet är vidare mycket varierande på olika platser, och på de flesta håll synas skäliga krav på effektivitet ej vara tillgodosedda. Registreringen av bostadsinspektionens verksamhet lämnar snart sagt i alla städer anledning till önskemål om förbättring. Det är f. n. oftast mycket svårt att med ledning av förefintliga uppgifter få en exakt bild av verksamhetens faktiska art och omfattning. Ett gemensamt drag för bostadsinspektionen i våra städer och stadsliknande samhällen synes slutligen vara, att den i allmänhet omhänderhaves av personer, som åtminstone vid tillträdandet av sitt uppdrag näppeligen haft för detsamma nödig utbildning och kompetens. För den fortlöpande heminspektionen användas f. n. dels personer, som speciellt och uteslutande syssla med bostadsinspektion (bostadsinspektörer), dels personer, som även äro verksamma inom den yttre hälsovårdsinspektionen (gårdsinspektion, butiksinspektion o. s. v.), s. k. hälsovårdstillsyningsmän. Ingenstädes i våra städer är den primära bostadsinspektionen, såsom den synes böra vara, sammankopplad med övrig heminspektion. Endast i obetydlig utsträckning handhas den av kvinnor med tillräcklig utbildning i bostadsvård, barnavård, sjukvård och hälsovård. Den hemvårdande inspektionen behöver därför uppbyggas eller rättare ombyggas såväl i större som i mindre samhällen. 1901 35

F

82* I kap. 5 (sid. 62*) har i korthet skildrats det nuvarande systemet för ordnande av för olika hjälpverksamhetsgrenar erforderliga hembesök, innebärande att varje gren har sina hembesökare. Detta gör, att ett och samma hem ofta blir föremål för besök av en rad olika hembesökare. Dessa hembesök äro i och för sig väl motiverade. Nästan alla inspektörer måste fråga om åtskilliga data i familjens förhistoria, och vidare måste de ingå tämligen noga på familjens ekonomiska förhållanden och på andra intima detaljer. Samhället måste veta, att den hjälp, som gives, är behövlig och kan komma till avsedd verkan. Förutsättningen för att kunna giva ett gott råd är att äga noggrann kännedom om förhållandena i föreliggande fall. Men då dessa undersökningar äro ganska tidskrävande, fordrar också hänsynen till samhällets ekonomi, att de icke göras i onödan av den ena undersökaren efter den andra. Även hänsynen till hemmens integritet och värdighet fordrar, att detta utfrågande inskränkes till det strängt nödvändiga. Redan förspörjas från hemmens sida understundom harmsna protester, och dessa torde bli desto mera högljudda, ju längre utvecklingen får fortsätta i nuvarande banor. Den nuvarande ordningen med en rad olika hembesökare, var med sin. specialutbildning, har vissa fördelar. Det är för varje specialgren förmånligt, att hembesöken göras av samma tjänsteman, som är väl inne i specialgrenens verksamhet — t. ex. deltagit på mottagningen för spädbarn, mödrar, tuberkulösa o. d. — och därigenom är insatt i såväl de ting, varom hembesökaren i första hand bör göra sig underrättad, som också i de råd, som t. ex. givits av läkaren och som böra i hemmet närmare utvecklas. Därför är det endast naturligt, att från olika specialgrenars sida motstånd skall resa sig mot ett enhetligt ordnande av de sociala hembesöken. Dock lär enligt de sakkunnigas uppfattning ett sådant ordnande vara önskvärt ur mera allmänna synpunkter. Alltför mycket dubbelarbete förekommer redan, för att den nuvarande ordningen skall få fortgå. Till förmån för ett enhetligt ordnande av heminspektionen kan också anföras, att under nuvarande förhållanden åtskilliga specialgrenar av den sociala hemtillsynen bli försummade, och att ett genomförande av den hygieniska distriktsvården för städernas del skulle i jämförelse med n u rådande förhållanden betyda ett väsentligt framsteg, om man ser sakerna mera i stort. Byggnadsteknisk sakkunskap. Den byggnadstekniska sakkunskapen har hittills i de större städerna stått hälsovårdsnämnderna till buds i form av byggnadsnämnden underställd stadsarkitekt eller annan motsvarande sakkunnig. I de mindre städerna och andra samhällen har ifrågavarande sakkunskap fått tillgodoses med de lokala krafter, som kunnat inväljas såsom medlemmar i hälsovårdsnämnden eller vid behov av nämnden konsulteras, där icke hälsovårdsnämnden tillgripit utvägen att remittera ett ärende till byggnadsnämnden. Man kan emellertid utan överdrift säga, att förhållandena, såsom de hittills utvecklat sig, lämnat mycket övrigt att önska.

83* Den nuvarande byggnadsstadgans bestämmelse i 12 § 1 mom., att byggnadsnämnd i stad skall till sitt biträde hava stadsarkitekt, såvida icke stadsfullmäktige beslutat, att nämndens behov av sakkunnigt biträde skall på annat sätt tillgodoses, synes komma att betyda en avsevärd förbättring. Beträffande frågan om den byggnadstekniska sakkunskapen må i övrigt hänvisas till bil. 5, vari framföras synpunkter, vilka de sakkunniga finna beaktansvärda. Bostadsinspektionens tjänstemän. De i kap. 5 (sid 60*) skildrade förhållandena belysa den stora heterogenitet, som är rådande beträffande de personer, som f. n. fullgöra olika uppdrag inom-bostadsinspektionen i våra större städer, vilket måste anses utgöra en allvarlig svaghet, som minskar arbetets effektivitet och pekar på behovet av en mera enhetlig rekrytering, knuten till viss speciell utbildning. Liksom kvinnliga hembesökare, var och en inom sitt distrikt, böra i viss mån bli medelpunkter för det sociala arbetet, böra enligt de sakkunnigas mening de speciella tjänstemännen i bostadsinspektionen givas en sådan allmän överblick över hälsovård och social omvårdnad i allmänhet, att de dels äro användbara i de olika fall, där bostadsinspektionen behöver sammankopplas med annat socialhygieniskt uppdrag, dels vid utförande av sina speciella uppdrag inom bostadsinspektionen förstå att samtidigt bedöma andra hälsovårdsspörsmål (jfr bil. 4 sid. 102). Ledande tjänstemän (tjänsteläkare). Även beträffande de ledande tjänstemännen (tjänsteläkarna) gäller, att den utbildning, som för närvarande gives dem, knappast är för ifrågavarande uppdrag tillfredsställande. Den undervisning i hygieniska frågor, som lämnas i samband med den allmänna läkarutbildningen, ger icke en tillräcklig underbyggnad för blivande tjänsteläkare för att kvalificera dem såsom ledare av de många viktiga socialhygieniska uppgifter, som vänta i det moderna samhället. Det kan t. o. m. ifrågasättas, om de med nuvarande undervisning överhuvud alltid få sina ögon öppnade för dessa frågors faktiska betydelse för individen och samhällets hälsa. Denna bristande utbildning är desto mera beklaglig, som tjänsteläkarnas redan nu centrala ställning i det socialhygieniskt-profylaktiska arbetet med säkerhet kan förväntas under den närmaste tiden bliva alltmera accentuerad. Det är enligt de sakkunnigas uppfattning ett berättigat krav, att de blivande tjänsteläkarna under sin utbildning bibringas ingående kännedom om socialhygienens olika problem, ej minst om de hygieniska och socialhygieniska sidorna av bostadsproblemen. Denna speciella utbildning bör kompletteras med en översikt av vissa huvuddrag i socialekonomi, socialstatistik och socialpolitik (jfr bil. 4). Förvaltningsorganisation. Den skildring av administrativ praxis, som ovan givits i kap. 5 (sid. 59* o. f.), innebär i sig själv en kritik av de bestående förhållandena. Bristande medverkan (t. ex. i kampen mot trångboddheten) från barnavårdsnämnder och andra med sociala uppgifter arbetande organ, bristande samarbete mellan hälsovårdsnämnd och byggnadsnämnd, bristande

84* effektivitet hos nämnder, särskilt i småsamhällen, o. s. v. äro olägenheter, som må än en gång understrykas. Även beträffande handläggningen av bostadsärenden, såväl i de lokala nämnderna som ock vid ärendens behandling i högre instanser, kan enligt de sakkunnigas mening berättigad kritik riktas mot nuvarande förhållanden. Yad beträffar hälsovårdsnämndernas sammansättning måste det — särskilt med tanke på de kraftiga ingripanden, som hälsovårdsnämnden kan behöva företaga i hemmen och speciellt i ärenden, som beröra husmoderns sfär — sägas vara märkligt, att i de flesta nämnder kvinnor icke vunnit säte. Upplysningsverksamhet. På folkskolans undervisningsplan med avseende på hemvården synes intet väsentligt vara att anmärka, men allt beror på, hur de givna anvisningarna omsättas i undervisningen. Yad man skulle kunna önska vore en något fullständigare undervisning i hemvården och dess principer för den manliga ungdomen samt för båda könen praktiska övningar i hemvård, såvitt möjligt förlagda till hemmen. Här synes vara en lämplig bas för samarbete mellan skola och hem, och visst arbete med den dagliga vården av hemmet (städning, vädring, bäddning, rengöring, tvätt etc.) borde tid efter annan åläggas varje skolbarn såsom hemuppgift. P å högre skolstadier (högre folkskola, realskola, gymnasium) borde bostadsfrågans sociala och hygieniska sidor mera i detalj studeras, eventuellt också de ekonomiska och i vissa delar de tekniska. Beträffande den upplysning, som på olika vägar erbjudes allmänheten i byggnads- och bostadsfrågor, kan anföras, att den hittills varit mera sporadisk och haft något av det tillfälligas prägel. Man saknar ett sakkunnigt organ, som kunde på lämpligt sätt tillhandahålla behövlig upplysning åt de personer, som äro i behov därav, och överhuvudtaget under offentligt ansvar utöva ledningen av hela denna viktiga upplysningsverksamhet. E n på lämpligt sätt anordnad upplysningsverksamhet, liksom ökade möjligheter till omflyttning av mindre bemedlade trångbodda familjer till lämpligare bostäder, kan jämväl antagas stimulera läkare, sköterskor, lärare, tjänstemän i fattigvård och barnavård m. fl. till ökat arbete på bostadsområdet, exempelvis genom att ingiva anmälningar rörande mindervärdiga bostäder.

85*

AYD. I I I .

Förslag rörande ändringar i vissa delar av hälsovårdsstadgan samt anordnande av förbättrad bostadsinspektion. Kap. 8.

Bostadslagstiftning.

Principmotivering. I enlighet med den ovan i kap. 5 (sid. 58*) givna redogörelsen för bostadsparagrafen (8 § i kap. 1 av nuvarande hälsovårdsstadga) och de anmärkningar, som riktats mot densamma (kap. 7 sid. 79* och bil. 2), anse de sakkunniga, att vid en omformulering följande önskemål böra tillgodoses: 1) De olika momenten formuleras så, att de inbördes passa samman. 2) Minimikraven förtydligas, kompletteras och konkretiseras samt särskiljas. 3) Behövliga och önskvärda minimimått och övriga minimibestämmelser införas icke i själva hälsovårdsstadgan utan i en specialmotivering för att i samband med författningsförslagets prövning erhålla statsmakternas godkännande såsom angivande lämpliga riktlinjer för hälsovårdsnämndernas arbete utan att binda detta i så hög grad, som fallet bleve, om de införts i lagtexten. 4) Hälsovårdsnämndens ingripande göres till skyldighet, då minimikraven icke äro uppfyllda. Formen för ingripande angives klarare och specificeras efter de olika möjligheter, som böra tagas i betraktande. 5) Då hälsovårdsnämndens skyldighet att ingripa göres obligatorisk, därest minimikraven icke äro uppfyllda, måste den möjlighet att i vissa fall underlåta att ingripa, som ligger i den nuvarande formuleringen »äger ingripa», ersättas med en klar bestämmelse om skyldighet till diskretionär prövning. 6) Trångboddhetsbestämmelserna böra förtydligas och skärpas. 7) I fråga om bostadsinspektionens anordnande och verksamhet bör överordnad myndighet beredas visst inflytande. I anslutning till anförda principiella fordringar på bostadsparagrafen vilja de sakkunniga föreslå följande ändrade uppställning av densamma. Mom. 1. Allmänna bestämmelser om bostads anordning, inredning och underhåll; » 2. Bestämmelser om dager; » 3. » » luftväxling; » 4. » » temperatur; » 5. » » fuktighet; » 6. » » olägenhet från grund; » 7. » . » ». » angränsande utrymmen;

86* Mom.

8. Bestämmelser om bostadsvård; » » rums och lägenhets storlek; 9. » » kök; 10. » » biutrymmen och bekvämligheter; 11. » » sanitära olägenheter i allmänna lokaler; 12. » » bostadsinspektion; 13. » » åtgärder vid bristfällighet; 14. » » adressanmälan för vissa avflyttade; 15. » » ohyra. 16. Förslag till ändringar i hälsovårdsstadgans 8 §.

Yidare vilja de sakkunniga avge följande förslag till ändringar i nämnda del av hälsovårdsstadgan: 8§1 mom. Byggnad, som innehåller boningsrum, skall till alla sina delar vara anordnad och inredd i enlighet med sundhetens fordringar och skall så underhållas, att sanitär olägenhet ej uppstår för dem, som där uppehålla sig. 2 mom. I varje boningsrum skall finnas fönster, som skall vara tillräckligt stort och lämpligt anbragt samt så vetta omedelbart åt det fria, att rummet erhåller god dager. 3 mom. Boningsrum skall kunna erhålla nödig luftväxling genom fönster eller annan för ändamålet lämplig anordning. 4 mom. Boningsrum skall kunna hållas tillbörligt varmt. Då boningsrum användes under den kalla årstiden, skall rummet vara försett med tjänlig eldstad eller annan ur hälsosynpunkt tillfredsställande anordning. Under den kalla årstiden skall fönster vara tillräckligt värmeisolerande (dubbelfönster eller annan lika tjänlig anordning). 5 mom. Boningsrum skall vara så anordnat, att det bereder erforderligt skydd mot fuktighet. 6 mom. Golv i boningsrum skall vara av lämpligt material. Det skall genom sin beskaffenhet och sitt läge i förhållande till markytan bereda erforderligt skydd mot kyla och fukt från grunden. 7 mom. Boningsrum må icke ligga över, under eller intill lokal, i vilken dålig lukt, giftiga gaser, vattenånga, stark värme eller kyla eller irriterande buller förekomma, så framt icke skyddande anordningar vidtagits, som hindra ifrågavarande olägenhet att besvära rummet. 8 mom. Innehavare av lägenhet i byggnad, som inrymmer boningsrum, skall väl vårda densamma och må ej genom osnygghet, buller eller på annat sätt förorsaka sanitär olägenhet för närboende. 9 mom. Boningsrum skall hava sådan storlek, att den boende icke genom brist härutinnan utsattes för sanitär olägenhet. I ett och samma boningsrum må så stort antal personer icke inhysas, att genom deras sammanboende fara för hälsan kan uppkomma.

87* 10 mom. Vad i denna paragraf sägs om boningsrum skall ock gälla om kök, som användes eller kan användas till boningsrum. Beträffande kök och annat till matlagning använt utrymme, vilket icke kan användas såsom boningsrum, skall gälla vad i 3, 7 och 8 mom. sägs. 11 mom. Bostadslägenhet skall vara försedd med förstuga eller vindfång. Till bostadslägenhet skall vidare höra garderob, samt, därest till lägenheten hör kök eller kokvrå, ett med tjänlig ventilationsanordning försett skafferi, så framt icke andra för kläders och matvarors förvaring lämpliga utrymmen stå till buds. Till bostadslägenhet skall även höra eget avträde, försett med lämpliga anordningar för luftning och belysning. Bostadslägenhet bör, i den mån så erfordras, äga tillgång till tvättstuga och torkrum. Lägenhet skall hava avlopp för spillvatten, där möjlighet till anknytning till allmän avloppsledning förefinnes, samt ymnig och lätt tillgång till gott dricksvatten. 12 mom. Lokal, varest vanligen ett större antal människor samlas, skall vara försedd med nödiga anordningar för luftväxling samt i övrigt vara så anordnad och så skötas, att sanitär olägenhet ej uppkommer för dem, som där uppehålla sig. Till lokal, som avses i första stycket, hänföras sådana lokaler som kyrka eller annan gudstjänstlokal, skola, domstols sammanträdesrum, arbetslokal, samlingsrum, till vilket allmänheten äger tillträde, teater, biograf, danslokal, serverings- eller utskänkningslokal, natthärbärge, fattigvårdsanstalt och sjukhus. 13 mom. Genom hälsovårdsnämndens försorg skall anordnas återkommande besiktning av byggnad, lägenhet och lokal, varom i 1—12 mom. sägs (bostadsinspektion), varvid särskild hänsyn skall ägnas beskaffenheten och skötseln av sådana bostadslägenheter, där missförhållanden i sanitärt hänseende mest kunna befaras. Närmare bestämmelser rörande bostadsinspektion meddelas av hälsovårdsnämnden i enlighet med vad medicinalstyrelsen därom förordnar. 14 mom. Yppas förhållande, som innebär eftersättande av någon av de i 1—12 mom. stadgade föreskrifterna, och sker rättelse icke efter tillsägelse av hälsovårdsnämnden eller någon dess ledamot eller tjänsteman, skall nämnden antingen förelägga viss efter omständigheterna lämpad kortare tid för felaktighetens avhjälpande eller, där fråga är om boningsrum och felaktigheten finnes vara av beskaffenhet att ej kunna avhjälpas, förbjuda rummets vidare användning för bostadsändamål eller ock, där nämnden finner särskild anledning att låta med sådant föreläggande eller förbud som nyss sagts anstå och uppenbar fara för hälsan icke är för handen, förklara ärendet vilande. Yid meddelande av föreläggande att efter viss tid hava avhjälpt felaktighet i fråga om boningsrum skall hälsovårdsnämnden, där så prövas nödigt, utsätta viss tid för rummets utrymmande, intill dess felaktigheten blivit avhjälpt. Där lägenhets beskaffenhet det påkallar, må hälsovårdsnämnden förbjuda dess beboende av mer än ett visst antal personer eller dess användning såsom

88* bostad för minderåriga; sådan lägenhet kan, där så synes befogat, godkännas för beboende endast av vuxna eller av ensam vuxen person. Där särskilda omständigheter föreligga, må hälsovårdsnämnden tillåta utdömd lägenhet att användas såsom bostad, så länge den vid tillfället däri boende kvarbor. Hälsovårdsnämnden må ock förbjuda användande av lägenhet för bostadsändamål under viss årstid. Grundar sig felaktighet, varom i detta moment är fråga, på förekomsten av väsentlig brist av byggnadsteknisk art, bör, innan föreläggande eller förbud meddelas, byggnadstekniskt sakkunnig person rådfrågas. Innan föreläggande rörande arbetslokal meddelas, skall hälsovårdsnämnden samråda med yrkesinspektören i det distrikt, till vilket hälsovårdsområdet hör. Föreläggande eller förbud, som i detta moment sagts, må, där lägenheten eller lokalen innehaves med nyttjanderätt, meddelas husägaren eller nyttjanderättshavaren eller ock bådadera. 15 mom. Innehavare av lägenhet, som enligt bestämmelserna i 14 mom. ålagts avflytta, skall, där han ej inflyttar i lägenhet, som anvisats honom genom hälsovårdsnämndens försorg, före inflyttningen i ny lägenhet meddela nämnden den nya lägenhetens adress. 16 mom. Där sådant prövas av behovet påkallat och särskilda omständigheter ej till annat föranleda, äger hälsovårdsnämnden i fråga om boningsrum jämte därtill hörande utrymme ävensom angående kläder och bohag utfärda bestämmelser och meddela föreskrift om vidtagande av erforderliga åtgärder för utrotande av ohyra, Anmärkning. I anslutning till ändringen av 8 § i hälsovårdsstadgan böra vissa ändringar göras uti de i 27 § stadgade ansvarsbestämmelserna. I första stycket tredje raden bör sålunda 8 § 5 mom. utbytas mot 8 § 8 mom., och i andra stycket 8 § 3 mom. tredje stycket utbytas mot 8 § 16 mom. Dessutom bör införas en motsvarande bestämmelse om böter för underlåtenhet att efterkomma föreskrift i 8 § 15 mom.; denna bestämmelse torde ävenledes lämpligen böra placeras i andra stycket av 27 §. Specialmotivering. 1 mom. Bestämmelserna återfinnas för nybyggnader i byggnadsstadgan men äro här behövliga för redan befintliga byggnader. Föreskriften om skötsel av lägenhet är utbruten ur hittillsvarande 1 mom. och sammanförd i 8 mom. med annan skyldighet för innehavare av lägenhet enligt nuvarande 5 mom. 1 2 och följande mom. äro upptagna de krav, som böra ställas på bostadsrum. 2 mom:s formulering är ägnad att undanröja viss oklarhet i nuvarande 2 mom.s bestämmelser om dager. Det har bestritts, att hittillsvarande formulering giver hälsovårdsnämnd rättighet att kräva god dager, om fönstren äro tillräckligt stora och lämpligt placerade å väggen och alltså bristen på dager betingas av omständigheter, belägna utom lägenheten. En fullt klar bestämmelse bör därför givas. Genom

89* föreslagen lydelse av 2 mom. är stadgat, att ett boningsrum skall ha god dager. I enlighet med denna formulering kan hälsovårdsnämnd därför göra föreläggande om åtgärder inomhus och utomhus för förbättring av dålig dager i en lägenhet. 3 mom. avser luftväxlingsmöjligheter. Härvid gäller det dels att kunna på kort tid få ut all innevarande luft och få den ersatt med frisk, varför åtminstone fordras, att ett fönster kan öppnas, dels att luften i rummet hålles i en sakta rörelse, vilket är en betingelse för att vistelsen i rummet skall kännas behaglig och arbetsförmågan hos dem, som där uppehålla sig, icke skall bliva ogynnsamt påverkad av den genom sitt stillastående omkring människokroppen varma och fuktiga luften. En fullgod anordning av luftväxlingen förutsätter möjligheter dels för fortgående evakuering och dels för friskluftsintag, båda reglerbara efter de utom bostaden och inne i rummet rådande klimatiska förhållandena. När det gäller gamla hus, torde dock enbart fönstervädring i allmänhet få godkännas. E t t oeftergivligt krav är emellertid då, att fönstren så anordnas, att genom dem luftens rörlighet inne i rummet kan säkras. Det synes böra vara den, som uthyr lägenheten, som bör svara för anordningar, genom vilka det blir möjligt att reglera storleken av den springa, som insläpper frisk luft, vare sig denna åstadkommes genom friskluftventil eller fönster. I 3 mom:s formulering tages hänsyn till möjligheten av särskilda tekniska lösningar av ventilationsproblemet i speciella fall. 4 mom. avser bostadsrums uppvärmning. Enligt nu föreslagen bestämmelse kan fastighetsägare, då fastigheten har centraluppvärmning, åläggas ej endast att hava sådan anläggning, att lägenhet genom densamma kan tillfredsställande uppvärmas, utan även att hålla anläggningen i tillbörlig funktion. Även i formuleringen av 4 mom. tages hänsyn till möjligheten av särskilda tekniska lösningar i speciella fall. Bestämmelsen om dubbelfönster är gjord mindre kategorisk än i av bostadsutredningen för landsbygden ifrågasatt formulering (jfr sid. 20*) men samtidigt mera verksam, i det kravet på tillräcklig värmeisolering är framskjutet såsom den egentliga fordringen. Det är i äldre bostäder av dålig kvalitet ej ovanligt, att dubbelfönster förefinnas, som äro så usla, att de icke fylla sitt ändamål. 5 mom. upptager nuvarande bestämmelse om skydd mot fuktighet. 6 mom. ger närmare bestämmelser om golv. Föreskriften om »lämpligt material» avser främst dess värmeledande förmåga och vidare golvytans beskaffenhet med hänsyn till rengöringsmöjligheterna. Beträffande föreskriften om skydd mot kyla och fukt från grunden hänvisas till vad som ovan sagts i motiveringen till 1 mom. om behovet av föreskrifter för äldre byggnader. 7 mom. är en omskrivning av en av bostadsutredningen för landsbygden föreslagen formulering av 2 mom. I stad är det ej så ofta stall (fähus, svinhus), från vilket olägenheter behöva befaras, som fastmera garage, värmecentral, kylanläggning, fabrikslokal, tvättstuga o. d. I stor utsträckning äro förhållandena på landsbygden enahanda. 8 mom. motsvarar nuvarande 5 mom. med en tillagd bestämmelse, att innehavare av bostadslägenhet skall väl vårda densamma. I nu gällande stadga in-

90* går bestämmelsen om lägenhets skötsel i de allmänna bestämmelserna i 1 mom., och det är ej utsagt, att även hyresgästen har vissa skyldigheter med avseende på skötseln av lägenhet. Frånvaron av klara bestämmelser i detta hänseende har på många håll ansetts giva en viss ensidighet åt hälsovårdsstadgans bostadsbestämmelser. Även om fall av grövre misskötsel av bostad från hyresgästens sida icke äro så vanliga, förekomma de dock. Det synes vara en fördel, att bostadsinspektionens anmälan i sådant ärende till hälsovårdsnämnd, vilken anmälan enligt detta förslag icke bör göras, förrän förut givna råd och anvisningar icke efterföljts, skall kunna resultera i omedelbar åtgärd mot vederbörande missbrukare. Enligt 8 mom. har hyresgäst skyldighet bl. a. att under den kalla årstiden så uppvärma förhyrd lägenhet, att sanitär olägenhet av lägenhetens avkylning ej uppstår för granne, och att t. ex. så neddämpa en högtalare, att granne icke genom densamma stores i sin vila. 9 mom. ger i första stycket, som är nytt, bestämmelser om minimistorlek av enstaka rum, i andra stycket om trångboddhet i rum eller lägenhet. I enlighet med den i övrigt följda principen att i hälsovårdsstadgan icke införa måttbestämmelser ha även här mått på höjd, golvyta och utrymme utelämnats, ehuru krav på medtagande av sådana med styrka framförts i en av bostadsutredningen för landsbygden anordnad enquéte, bl. a. av flertalet tjänsteläkare på landet, liksom också i den av bostadssociala utredningen anordnade enquéten av flertalet hälsovårdsnämnder i städerna (jfr sid. 71*). Att några minimimått icke införts i hälsovårdsstadgan utesluter icke, att sådana i praktiken användas som normerande. Sakkunskapen såväl i vårt land som i andra länder synes f. n. vara i stort sett enig om, att vid ventilation och uppvärmning, som motsvarar hygieniska krav, de minsta mått på bostadsrum, som i allmänhet böra godkännas, äro följande (om ventilation och uppvärmning äro otillfredsställande, bli givetvis måtten högre): a) för höjd: vid slutet byggnadssätt 2-7 m, vid öppet byggnadssätt 2'4 m, endast i enstaka rum eller våning eventuellt lägre, dock lägst 2*i m; b) för golvyta: 6 kvm i rum, som bebos av ensam person, och i rum, som bebos av flera personer, 4*5 kvm för varje; c) för utrymme: 16 kbm i rum, som bebos av ensam person, och i rum, som bebos av flera personer, 12 kbm för varje. Det bör vidare framhållas, att boningsrum med så små minimimått, som ovan angivits, när fråga är om familjebostad, icke böra efter en viss övergångstid tolereras, där icke lägenhet samtidigt innehåller ett större rum, lämpligt att användas som dagligrum; att i bostadslägenhet, i vilken bor familj med mer än ett minderårigt barn, böra finnas minst två såsom boningsrum godkännbara utrymmen; samt att det icke bör medgivas, att familj med mer än två barn inhyses i så liten bostad som ett rum och kök, utan bör sådan familj ha minst två rum och (som boningsrum användbart) kök.

91* Anmärkas bör dock, att här anförda hygieniska minimikrav på utrymme med nuvarande bostadsbestånd icke låta sig i full utsträckning omedelbart tillämpa, varför vederbörande myndigheter tillsvidare måste givas viss frihet vid bestämmelsernas tillämpande. Där personer av olika kön över 12 år, som icke samleva såsom makar, dela sovrum, måste hygienisk olägenhet av fysisk och psykisk art befaras kunna uppkomma. Om önskvärdheten av att söka undvika sådant förhållande råder bland sakkunniga knappast delade meningar. Om möjligheten av att i praxis fasthålla kravet råder desto större osäkerhet. Åldersgränsen är i utländska bestämmelser växlande från 10 till 14 år. Även om önskemålet, innan en mera tillfredsställande fördelning av bostadsbeståndets lägenhetstyper ernåtts, icke kan uppställas såsom ett krav, bör det dock redan nu tillämpas, så ofta möjlighet därtill gives. Yad beträffar de här uppställda minimikraven må framhållas, att i utlandet mångenstädes gälla strängare fordringar. Sakkunniga för bostadssociala minimifordringar å med allmänt understöd tillkommande smålägenheter föreslogo i sitt betänkande den 3 december 1920 9 kvm såsom minimimått för golvyta. Alla sakkunnigutlåtanden, som i Sverige avgivits i frågan, fastslå, liksom utländska bestämmelser, att ett rums minimiutrymme vid god ventilation ej bör understiga 15—20 (25) kbm. Bostadsutredningen för landsbygden åberopar i sitt betänkande (sid. 61) såsom skäl mot en skärpning av bestämmelserna rörande minimiluftrymd vad riksdagen år 1919 därom uttalat. Detta innebar, att luftväxlingens hastighet vore av betydelse för ett rums förmåga att tillgodose ett visst luftbehov, varför man valde den mer allmänna formuleringen, att ett boningsrum borde »med hänsyn till storlek och beskaffenhet i övrigt tillgodose minst en persons luftbehov». En fortgående lufttillförsel kan emellertid icke utan olägenhet ökas över en viss hastighet (ungefär 0'3 m/sek.), och då de flesta sakkunniga äro eniga om, att med den byggnadsteknik, som f. n. är bruklig, vid god ventilation ett utrymme av 15—20 kbm är minimum, böra förefintliga rum under dessa mått ställas på avskrivning och nya sådana ej skapas. Genom minimisiffrorna för golvyta och utrymme begränsas också antalet personer, som få inrymmas i ett visst rum. Även härvidlag äro minimifordringarna lågt satta. Bostadsutredningen för landsbygden har sålunda förordat minst 15 kbm för vuxen boende. P å sina håll räknar man med mindre golvyta eller utrymme för ett barn än för en vuxen. E t t barn alstrar visserligen absolut taget mindre värme och fuktighet än en vuxen men genom sin livligare ämnesomsättning relativt taget mera per viktsenhet. Härtill kommer, att värme, fukt och även lukt alstras genom födas uppvärmning, kläders nedsmutsande och annat, som står i samband med barnavården. Barnets lekplats är dess arbetsplats. Dess naturliga livliga rörlighet fordrar allt ifrån krypåldern (första halvårsskiftet) utrymme. Slutligen kräves med hänsyn till smittspridningssynpunkten större utrymme

92* för barn än för vuxna. Bärande skäl att för minderårig räkna med mindre ytmått eller rymdmått än för vuxen synas därför saknas. Tillämpade i enlighet med ovan givna anvisningar kunna bestämmelserna mot trångboddhet differentieras efter familjens storlek och medlemmarnas ålder och kön och sålunda bliva mera smidiga, än om de skulle innehålla bestämmelser om visst utrymme per individ, familj eller dylikt. De här föreslagna bestämmelserna stödjas av en betydande om än lokalt växlande opinion bland städernas hälsovårdsnämnder, vilket framgår av svaren på den enquéte rörande önskemål i fråga om minimikrav på bostäder, för vilken tidigare redogjorts (sid. 71* o. f.). Beträffande det av förste stadsläkaren i Göteborg framställda förslaget (se ovan sid. 73*) att fixera förhållandet mellan rumsdjup och rumshöjd, synes icke någon större fördel vinnas därigenom. Ljussynpunkten skulle då vara den dominerande, men vid landets stora utsträckning från norr till söder måste ett bestämt mått alltid förefalla godtyckligt. Dess eventuella plats synes hellre vara i regionära byggnadsordningar. Att fixera en lägenhets minimigolvyta för varje familjs storlek torde bli alltför invecklat och opraktiskt. Här är inflytandet av eventuella biutrymmen så avgörande, att prövning bör ske för varje fall. Yad slutligen beträffar förslaget att tillåta rum med mindre golvyta än 6 kvm, synes sådan sovkammare förutsätta särskilda ventilationsanordningar (fläktventilation). Hälsovårdsnämnd kan enligt föreliggande förslag, då anledning därtill förefinnes, godkänna sådana mindre rum under vissa speciella förhållanden, då fara för hälsan därutav icke uppkommer (14 mom.). Ifrågavarande anordning synes ännu alltför oprövad för att den bör släppas fri utan prövning i varje särskilt fall. 10 mom. motsvarar nuvarande 4 mom. Tillagd är en andra sats, avhandlande s. k. kokvråar o. d. utrymmen, som i följd av sin litenhet icke kunna användas såsom bostadsrum. Sådana medgivas få sakna fönster, dock endast under vissa förutsättningar. Kokvråar utan fönster, som icke böra förekomma i familjebostäder, där husmodern skall tillbringa en ej obetydlig del av dagen med matlagning, ha ofta givit anledning till dålig lukt, i fall då ventilationen ej varit väl ordnad. Yiktig är därför en noggrann kontroll rörande både anläggning och drift av luftväxlingsanordningar. Byggnadsnämnd och hälsovårdsnämnd böra här samarbeta. 11 mom. innehåller bestämmelser om bekvämligheter, som för bostadens sundhet ofta äro av avgörande betydelse. De böra därför i möjligaste mån tillgodoses, även om hälsovårdsnämndens dispensrätt ej sällan kan väntas böra komma till användning, då det gäller att genomföra kraven i redan befintliga fastigheter. Till dessa bekvämligheter höra förstuga eller vindfång samt garderob; ett med tjänlig ventilationsanordning försett skafferi, därest till lägenhet hör kök eller kokvrå; vidare eget avträde, avlopp för spillvatten samt ymnig och lätt tillgång till gott dricksvatten. Bestämmelsen om garderob och skafferi är vill-

93* korlig (»så framt icke andra för kläders och matvarors förvaring lämpliga utrymmen stå till buds»); om behovet av dessa bekvämligheter rådde bland de hälsovårdsnämnder i stad, som yttrade sig härom, nästan fullständig enighet. Även kravet på eget avträde för varje lägenhet tillstyrktes av nära nog samtliga, som yttrat sig i denna fråga (3A av alla, som insänt svar). Det kan nämnas, att vid den av bostadsutredningen för landsbygden anordnade enquéten en övervägande majoritet av de tillfrågade, bland dem provinsialläkarna, ävenledes tillstyrkte kravet på till familjelägenhet hörande eget avträde både för n ybyggnader (84 % av alla, 86 % av tjänsteläkarna) och för redan befintliga byggnader (78 % av alla, 81 % av tjänsteläkarna). I stad mer än på landet kan kravets genomförande ibland möta avsevärda svårigheter eller t. o. m. vara ogenomförbart, såsom bl. a. framgår av lämnade statistiska uppgifter (bil. 1 sid. 19). I sådana fall kan hälsovårdsnämndens dispensrätt enligt 14 mom. tilllämpas. Den stora anslutningen till kravet å eget avträde är ett uttryck för dess berättigande. Om några lokaler böra vara reserverade för bruk inom familjen, bör det vara sådana, där risk för smittas överförande t. ex. till minderåriga barn är särskilt stor. Bestämmelsen om avlopp för spillvatten är knuten till den förutsättningen, att möjlighet finnes att för rimlig kostnad få anknytning till allmän avloppsledning (helst även till vattenledning, så att spolning kan ske). Till detta förslag ha hälsovårdsnämnderna icke ställt sig så entydigt instämmande (70 % tillstyrkande av 70 svar). Dispensrätten torde här rätt ofta komma till användning. Den allmänna föreskriften i 1 resp. 35 § hälsovårdsstadgan, att en kommuns invånare skola ha ymnig och lätt tillgång till dricksvatten, har här tilllämpats på varje bostadslägenhet, vilket ger den allmänna föreskriften, som förmenas böra kvarstå, en mera preciserad innebörd. Frånvaron av sådan precision har berett vissa svårigheter. Hälsovårdsnämnd tillkommer att i föreliggande fall efter individuell prövning avgöra, vilka åtgärder, som skäligen böra på grundval av denna bestämmelse företagas. Slutligen är i 11 mom. insatt en bestämmelse om tillgång till tvättstuga och torkrum, vilken dock erhållit en mera försiktig formulering (»bör i den mån så erfordras»). I stad är denna bestämmelse för lägenhet, som ligger i fastighet utan centraltvätt eller dylikt, desto mer nödvändig, som tvättning och torkning av kläder i lägenhet är en viktig orsak till bostadsfukt. Ur hygienisk synpunkt skulle det varit berättigat att medtaga ytterligare en bekvämlighet, nämligen badrum av enkel typ eller tvagningsrum. Då det gäller redan befintliga lägenheter, torde ett sådant krav dock icke kunna uppställas, hur önskvärt det ur den personliga renlighetens synpunkt än skulle vara, att varje lägenhet vore försedd med ett sådant utrymme (jfr bil. 1 sid. 17). 12 mom. motsvarar nuvarande hälsovårdsstadgas 8 § 6 mom. Bland uppräknade lokaler, som skola underställas hälsovårdsnämnds kontroll, har även införts a r b e t s l o k a l . Detta tillägg innebär en ändring i nuvarande förhållanden, varvid hälsovårdsnämnd verkar såsom kommunalt tillsynsorgan endast

94* inom sådan verksamhet, som ej är underkastad yrkesinspektörs eller bergmästares tillsyn (lag om arbetarskydd den 29 juni 1912). Nu skulle hälsovårdsnämnd få tillse och göra föreläggande i fråga om de sanitära förhållandena jämväl beträffande fabriker och andra större arbetsställen. Då yrkesinspektör i allmänhet till följd av sitt distrikts storlek relativt sällan kan inspektera en arbetsplats (det uppgives såsom ett medeltal vart tredje år), äro större industriella arbetsställen (i regel med minst tio arbetare, jfr anförda lag 10 och 23 §§) praktiskt taget undantagna från kontinuerlig sanitär inspektion. Detta är såvitt bekant utan motstycke i andra länder. Yidare torde icke längre det skäl äga giltighet, som ansågs motivera utelämnandet av fabriker och verkstäder i 1919 års hälsovårdsstadga, nämligen förefintligheten av särskild, då tämligen nyinförd lagstiftning. Erinras må, att i 1931 års byggnadsstadga 49 § redan införts föreskrift om, att vad i hälsovårdsstadgan föreskrives om boningsrums dagerbelysning, luftväxling, uppvärmning och skydd mot fuktighet samt dess storlek och beskaffenhet i övrigt skall i tillämpliga delar gälla även om arbetsrum, dock att eftergift må medgivas med hänsyn till arten av den verksamhet, för vilken rummet är avsett. Då tjänsteläkare i stad obligatoriskt är medlem av hälsovårdsnämnden och inom sitt distrikt har att utöva närmaste tillsyn över den allmänna hälsovården (läkarinstruktionen den 19 december 1930), ligger det helt i linje med hälsovårdsorganisationen i övrigt att uttryckligen giva stadsläkare tillfälle till inspektion i fabriks- och verkstadslokaler och bereda hälsovårdsnämnd möjlighet att genom föreläggande åstadkomma önskvärda förbättringar i fråga om eventuella sanitära missförhållanden. Yrkesinspektören är såsom tekniker främst sakkunnig i frågor rörande skydd mot olycksfall, åt vilket område också hans huvudintresse enligt lagen om arbetarskydd bör ägnas. Även om yrkesinspektörerna i enlighet med lagens anvisningar ägnat stort intresse också åt frågor angående skydd mot ohälsa inom fabrikerna, ligger det i sakens natur, att de hygieniska synpunkterna icke alltid kunnat tillgodoses i den utsträckning, som varit önskvärd såväl ur arbetarnas som ur arbetsgivarnas synpunkt. Det skall här icke närmare utvecklas, huru brister i de sanitära förhållandena, som påverka såväl arbetarnas arbetsförmåga som deras hälsotillstånd, kunna rätt bedömas endast av en person med hygienisk och medicinsk erfarenhet. Enär emellertid de sanitära anordningarna även beröras i lagen om arbetarskydd och för övrigt svårligen låta sig helt skilja från andra tekniska anordningar, lärer ingen annan ändring i denna lags bestämmelser vara erforderlig än en bestämmelse, att i sanitära frågor yrkesinspektör skall före föreläggande eller dylik åtgärd samråda med tjänsteläkaren i vederbörande tjänsteläkardistrikt. Yad beträffar mindre arbetslokaler är hälsovårdsnämnden redan enligt nuvarande bestämmelser kommunalt tillsynsorgan (lag den 29 juni 1912 om arbetarskydd, 23 och 24 §§). Då hälsovårdsstadgans föreskrifter icke f. n. äro tillämpliga på arbetslokal, kan hälsovårdsnämnden emellertid icke giva föreläggande beträffande rättande av sanitära missförhållanden ens i dessa mindre

95* lokaler, vilka ej sällan kunna vara sådana, som blivit utdömda såsom bostäder. Det vore endast i konsekvens med byggnadsstadgans ovan citerade bestämmelser att ge hälsovårdsstadgan sådan avfattning, att nämnden kunde genom föreläggande ingripa vid sanitära missförhållanden. Yad beträffar det förhållandet, att enligt här framlagda förslag tvenne myndigheter, yrkesinspektionen och hälsovårdsnämnden, skulle komma att ägna sig åt tillsynen i fabriker o. d. och där eventuellt påfordra förändringar, kan anmärkas, att just detta förhållande redan prövats i en del fabriker, nämligen i vissa livsmedelsfabriker, som enligt hälsovårdsstadgan äro underkastade inspektion och förelägganden av hälsovårdsnämnden. Denna dubbla inspektion har veterligen befunnits vara till fördel och har i stort sett ägt rum under gott samarbete mellan de bägge myndigheterna. 13 mom. motsvarar nuvarande stadgas 8 § 7 mom., vartill fogats en hänvisning till de bestämmelser, som för bostadsinspektionen kunna förväntas komma att utfärdas av medicinalstyrelsen. 14 mom. innehåller föreskrifter om förfarandet vid hälsovårdsnämndens prövning av bostadsärenden. Där rättelse av förefintliga missförhållanden icke kunnat vinnas genom påpekande vid inspektion, skall sådant ärende upptagas till behandling inom hälsovårdsnämnden. Nämnden får därvid laga efter lägligheten, göra visst föreläggande, utdöma eller meddela uppskov, då anledning därtill föreligger. Sådant uppskov skall lämnas för viss tid, i allmänhet lämpligen ett år, varefter ärendet åter skall upptagas till omprövning, eller i undantagsfall, då ärendets natur så påfordrar, tillsvidare. Uppskov får dock icke ifrågakomma, därest fortsatt beboende av lägenheten i oförändrat skick synes medföra uppenbar fara för hälsan. Nämndernas praxis kan tänkas bli olika i olika delar av landet men bör dock vara möjligast likformig för bostäder av samma art i samma landsdel. De allmänna principerna för förfarandet borde därför helst regleras från en central ledning. Detta gäller ej minst reglerna rörande trångboddhet och rörande de omständigheter, som böra föranleda, att rum tillätes för beboende endast av vuxna, av ensam vuxen, av vuxen eller vuxna med arbete utom lägenheten eller för viss årstid. Det kan diskuteras, huruvida icke redan med nuvarande formulering föreläggande av hälsovårdsnämnd kan göras för ägare av bostadslägenhet att icke uthyra denna till familj med minderåriga barn. Det kan tyckas självklart, att en viss, t. ex. en skum lägenhet utan hälsorisk skulle kunna bebos av en åldring men däremot icke av minderåriga barn. Emellertid har spörsmålet besvarats nekande bl. a. i ett nyligen av en länsstyrelse givet utslag. I Finland är stadgat, att rum, där belysningsförhållandena äro ofördelaktiga, ej få bebos av familj med små barn, utan endast av vuxna, som större delen av dagen äro sysselsatta utom hemmet. Där finnas också föreskrifter, att rum, ,som icke kan ordentligt vädras, icke får godkännas som bostad för en stor familj, men må upplåtas till bostad för ensam person, om luftkuben väsentligt överskrider den normala (jfr sid. 49*).

96* När lägenhet skall utdömas, kan det, särskilt när det gäller gamla personer, tänkas skäligt, att utdömningen göres i den formen, att bostaden icke får uthyras till beboende efter innehavarens avflyttning. I ett annat fall kan måhända nämnden finna skäligt att för viss tid tillåta en äldre person eller ett par vuxna att bebo en mindervärdig lägenhet, t. ex. då ett äldre par utan minderåriga barn bebor sin egen fastighet och genom utdömningen skulle bli försatt i ekonomiskt nödläge. Det är att anbefalla att genom ett sådant tillvägagångssätt tillgodose hälsosynpunkten så smidigt som det är möjligt. Det har redan sagts, att reglerna rörande trångboddhet kunna tänkas genomförda endast successivt under hänsynstagande till den ekonomiska förmågan hos berörda familjer och till bostadstillgången på orten. E n oundgänglig förutsättning för att trångboddhetens bekämpande skall kunna bli effektivt, är emellertid en tillräcklig tillgång på lägenheter, som äro i fråga om utrymme och differentiering lämpliga för de nu trångbodda familjehushållen och som kunna erhållas till en hyra, icke överstigande dessa familjers betalningsförmåga. Det är önskvärt, att ingripanden mot trångboddhet så långt möjligt kombineras med anvisning genom hälsovårdsnämnden eller annan kommunal institution av annan bostad, som fyller nämnda krav beträffande storlek och hyrespris. I fråga om mindre bemedlade familjer med tre eller flera barn har genom de vid 1935 års riksdag beslutade bostadsanskaffningslånen och familjebidragen (jfr sid. 17*) skapats en möjlighet att anvisa tillräckliga ersättningsbostäder, varigenom de socialt mest svårartade formerna av trångboddhet kunna effektivt motarbetas utan belastning av familjeekonomien. Då ingripande mot trångboddhet givetvis i första hand bör göras beträffande de svåraste fallen, och då enligt erfarenheten just de barnrika familjerna utgöra en väsentlig del av dessa svåraste fall, torde frågan om anvisning av ersättningsbostäder till stor del kunna lösas genom att kommunerna begagna den nu skapade möjligheten av statliga bidrag. Att i bostadsinspektionens befogenheter skall inrymmas en möjlighet att förmå familjer, som äro trångbodda utan ekonomiskt nödtvång, att hyra en efter familjens storlek mera lämpad bostad är socialpolitiskt väl motiverat. Visserligen kunna ingrepp med detta syfte framstå som orättmätigt intrång i familjens frihet att efter eget gottfinnande disponera över sina inkomster; denna frihet är ju dock i själva verket på mångahanda sätt kringskuren i det nutida samhället, bl. a. med hänsyn till det uppväxande släktets intressen, som i detta sammanhang äro av särskild vikt. Hänsyn måste dock tagas icke endast till den för tillfället gällande inkomsten utan även till arbetslöshetsrisken och den ekonomiska osäkerheten överhuvud. Trångboddhet på grund av inneboende synes numera vara förhållandevis sällsynt. De fall, som förekomma, torde ofta erbjuda möjligheter till ingripanden genom förbud att hysa inneboende i viss lägenhet, när familjen överstiger viss storlek. Härvidlag är det — liksom i allmänhet i fråga om trångboddhetens bekämpande — av vikt att genom hälsovårdsnämndens försorg upplysning sprides, så att såväl hyresvärdar som hyresgäster bli under-

97* kunniga om, att inte endast kvalitetsbrister hos lägenheten utan även olämpligt boendesätt kan föranleda ingripande från bostadsinspektionens sida. Förutsättning för ett fruktbringande arbete av hälsovårdsnämnden är, att nämnden har tillgång till erforderlig sakkunskap ej blott av bostadsvårdande utan även av byggnadsteknisk art. Det i 14 mom. tredje stycket rekommenderade förfaringssättet torde motsvara på vissa håll tillämpad praxis. Föreläggande eller förbud bör, där ägare och innehavare icke är samma person, utan lägenhet eller lokal innehaves med nyttjanderätt, kunna meddelas såväl ägare som nyttjanderättshavare eller bådadera. Föreläggande för nyttjanderättshavare är befogat med hänsyn till att ägaren icke onödigtvis bör belastas med kostnader för en eventuell vräkning. Det är de i detta moment givna bestämmelserna, som betinga formuleringen av de föregående momenten. Genom mom. 14 skall, enligt de sakkunnigas mening, bostadsparagrafen i händerna på en hälsovårdsnämnd, som förstår att använda den, kunna bli ett tillräckligt kraftigt men tillika smidigt instrument. 15 mom. har tillagts med hänsyn till nödvändigheten att se till, att icke familj, som ålagts att avflytta från överbefolkad lägenhet men som på grund av familjeinkomstens tillräcklighet eller dylikt icke ansetts böra komma i fråga för särskilt anvisad ersättningsbostad, på nytt flyttar till en med hänsyn till hushållets storlek olämplig lägenhet, överhuvud kräver trångboddhetens bekämpande, att bostadsinspektionen skaffar sig fortlöpande informationer över bostadsförhållandena för de större hushållen, eftersom trångboddheten i hög grad sammanhänger med hushållsstorleken. 16 mom. bibehåller nuvarande bestämmelse, som giver hälsovårdsnämnden befogenhet att i visst fall meddela föreskrifter om åtgärder mot ohyra och tillfogar rättighet för nämnden att utan den omgång, som följer med ett förfarande enligt 30 §, utfärda mera preciserade generella bestämmelser. Erfarenheten har visat, att sådana mera preciserade bestämmelser äro nödvändiga för upptagande av en utsiktsrik kamp mot ohyran, och även givit anvisning om i vilken riktning dessa bestämmelser böra gå. Sådana av hälsovårdsnämnd utfärdade bestämmelser synas lämpligen kunna innebära: a) förbud för upplåtelse till beboende av lägenhet, som icke är fri från påvisbar väggohyra; b) förbud att vid inflyttning i lägenhet medföra väggohyra; c) åläggande för hyresgäst att, då lägenheten är tillbörligt isolerad från andra lägenheter, hålla den fri från väggohyra; d) åläggande för fastighetens ägare eller hans ställföreträdare att, då väggohyra vunnit stor spridning inom en fastighet, utan dröjsmål vidtaga erforderliga åtgärder för dess utrotande; samt e) åläggande för den, som vid flyttning av bohag mot ersättning tillhandagar allmänheten med transport frän lägenhet till en annan, att tillse, att av honom tillhandahållet emballage, säckar, mattor m. m. undergår erforderlig rening mot väggohyra. 1904 35

a

98* Kap. 9.

Bostadsövervakning.

Heminspektion genom distriktssköterskor. Det har redan tidigare (kap. 5) framhållits, att ett övervägande antal av de samhällen, där hälsovårdsstadgans kap. 1 gäller, äro mycket små. På grund av denna deras litenhet kan det ifrågasättas, om de äro i stånd att ensamma uppbära en särskild organisation för bostadsövervakningen m. m. Stadsläkarsakkunniga 1 , som kommit till samma uppfattning, när det gällt att avgöra sådana samhällens möjlighet att bereda tillräckligt arbete — ur hälsovårdssynpunkt — åt en egen tjänsteläkare, ha satt nedre gränsen vid 5 000 invånare. I anslutning härtill vilja de sakkunniga föreslå, att dylika mindre samhällen (f. n. 297) även med avseende på bostadsinspektionens anordnande sammanföras med kringliggande landsbygdsområden. Härvid har ej förbisetts, att ett sådant sammanförande av samhällen, där dels hälsovårdsstadgans kap. 1 gäller och dels även byggnadsstadgan, med sådana, där endast hälsovårdsstadgans kap. 2 skall lända till efterföljd, komme att medföra vissa konsekvenser, såväl beträffande lagstiftning som administration. Beträffande sådana mindre orter (med under 5 000 invånare), för vilka hälsovårdsstadgans kap. 1 är gällande, vilja de sakkunniga föreslå, att bostadsinspektionen gives samma organisation som å den rena landsbygden, där heminspektionen enligt beslut vid 1935 års riksdag kommer att i första hand handhas av en utökad och omorganiserad distriktssköterskekår (se kap. 2 sid. 25* o. f.). De sakkunniga vilja understryka vikten av att denna heminspektion handhaves av väl utbildade personer och så organiseras, att den efter icke alltför lång övergångstid kommer att omfatta hela landet. Ur bostadsinspektionens synpunkt vilja de sakkunniga också understryka fördelen av att den heminspektion, som avser bostadsövervakning, organisatoriskt sammanknytes med den övriga heminspektionen. I själva verket kunna de olika sidorna av hemvården, såsom i det föregående (sid. 82*) utvecklats, icke lämpligen särskiljas. Enligt 1935 års riksdags beslut i ärendet skola i distriktsvården ingå även samhällen med upp till 3 000 invånare. Att även större orter — med upp till 5 000 å 6 000 invånare — borde ingå i distriktsvårdsorganisationen har föreslagits från flera håll, bl. a. av bostadssociala utredningens experter i yttrande över bostadsutredningens för landsbygden betänkande (se sid. 30*). Efter att ha tagit spörsmålet under förnyad omprövning vilja de sakkunniga föreslå, att distriktsvården icke inskränkes allenast till sådana mindre städer och samhällen utan jämväl utsträckes till alla orter i riket, även större städer. Således skulle distriktssköterskorna överallt anförtros den primära, fortlöpande bostads- och heminspektionen med de kompletteringar medelst i och för bostadsinspektionen speciellt anställd personal, som av de sakkunniga här nedan föreslås. För sådana städer, som ej deltaga i landsting, skulle 1

Statens offentliga utredningar 1932: 23.

99* sålunda erfordras tillsättande av särskilda distriktsvårdsstyrelser. Det förefaller emellertid, som om dessas funktioner skulle kunna handläggas av vederbörande hälsovårdsnämnd, liksom fallet redan är beträffande epidemivården. För landsbygdens del äro förutsättningarna för en kontinuerlig primär bostadsinspektion, tillika heminspektion, givna i och med riksdagens beslut och i anledning därav utfärdade kungörelser om ändrade grunder för statsbidrag till distrikts- och dispensärvård m. m. (se sid. 34*). Då samma organisation nu föreslås skola komma att i princip gälla även för större och medelstora städer, återstår att se, i vad mån ändringar behöva vidtagas för städernas del. En viktig fråga är, huruvida, när hälsovård och bostadsvård skola tillgodoses av samma hembesökare, även sjukvården i hemmen skall omhänderhas av samma person. Yiktiga skäl tala både för att sammankoppla och för att särskilja den hälsovårdande och den sjukvårdande uppgiften. Så länge det endast är fråga om rådgivning, anse de sakkunniga, att de tidigare av medicinalstyrelsen och bostadsutredningen anförda skälen för ett sammankopplande av nämnda uppgifter äga full giltighet även för städerna. En person torde knappast kunna utöva en auktoritativ rådgivning rörande den personliga hälsovårdens olika sidor utan att vara väl inne i de sjukliga tillstånd, som bli följden av hygieniska försummelser. Det dagliga livets frågor röra sig så ofta på gränsen mellan hälsa och sjukdom, att varje särskiljande, när det blir fråga om rådgivning i dessa frågor, måste te sig såsom mindre väl grundat. Mera tvivelaktig blir frågan, huruvida sköterskan skall inträda såsom sjukvårdande i de fall, då hennes närvaro i hemmet under en längre tid dagligen eller t. o. m. hela dagar är erforderlig. Det faller av sig självt, att en sådan sjukvårdande verksamhet, som binder distriktssköterskan vid ett fåtal hem, mer eller mindre omöjliggör den hälsovårdande rådgivningen och närmast den bostadsvårdande, som måste utövas inom ett större antal hem. Medicinalstyrelsen har utvecklat faran härvidlag (se sid. 26*) och för att möta den föreslagit, att det skulle bildas en särskild kår av ambulerande sjuksköterskor, vilka från en central inom länet skulle på kallelse av tjänsteläkare eller distriktssköterska utsändas till de hem, där de behövdes. Om denna anordning för landsbygden kan lösa svårigheterna under förutsättning att antalet ambulerande sköterskor i varje län blir tillräckligt stort, synes så än mera böra bli "fallet i städerna, där de mindre avstånden och de bättre kommunikationerna underlätta den. I städerna är emellertid faran måhända större, att sköterskan skall oskäligt utnyttjas av allmänheten för sjukvård i hemmen. De sakkunniga vilja därför ifrågasätta, att sköterskans arbetstid fixeras till 7 å 8 timmar per dag och att allmänheten i sjukvårdsfrågor övriga tider av dygnet liksom sön- och helgdagar hänvisas till andra anordningar för det akuta sjukvårdsbehovets tillfredsställande. Det må tillkomma medicinalstyrelsen att i en blivande instruktion för distriktssköterskor införa lämpliga bestämmelser för disponerande och bevarande av sköterskans arbetskraft.

100* Den motivering, som kommit medicinalstyrelsen att föreslå och riksdagen att godtaga, att dispensärvården på landsbygden skulle i stor utsträckning uppgå i den nya distriktsvården, gäller i ännu högre grad för stadssamhällena. Det synes nödvändigt att, såsom i riksdagens beslut ock förutsattes, behandla de olika specialverksamheterna i deras inbördes sammanhang och söka ordna det så, att olika berättigade intressen kunna bli tillgodosedda på det för det hela fördelaktigaste sättet. Förslaget att genomföra distriktssköterskeorganisationen även för städernas del skulle givetvis icke medföra avskaffande av den specialutbildade personalen inom socialhygienens olika grenar. Fortfarande kräves sådan personal för utförande av vissa hembesök, för tjänstgöring på läkarmottagningar i skolor, på barnavårdscentraler, på polikliniker och sjukhus, vidare för de olika grenarna av understödsverksamhet med hänsyn till varje grens speciella krav o. s. v. Men då hembesöken, som nu taga en stor del av dessa specialutbildade tjänstemäns tid, för deras del till stor del bortfalla, torde specialpersonalens antal kunna betydligt nedsättas. I fall, som synes distriktssköterska kräva ingripande av särskild sakkunnig, skall hon äga tillkalla sådan. Specialpersonalens hembesök inskränkas således till fall, där dess sakkunskap är särskilt behövlig. Detta skulle också gälla i fråga om bostadsövervakningen. Ett mindre antal bostadsinspektörer skulle fortfarande stå till tjänst i städerna för sådana hembesök samt för arbete med registerföring etc, vilket nedan närmare beröres. Detta må omnämnas till bemötande av en invändning, som eljest kan göras mot systemet om enhetlig heminspektion genom distriktssköterskor. Om en distriktssköterska skulle visa sig mindre kompetent i det ena eller andra avseendet, skulle invånarna i hennes distrikt kunna komma att lida därav, och då bör möjlighet förefinnas för enskilda eller familjer, som anse sig i ett eller annat avseende ha anledning till klagomål, att hänvända sig till specialister. Den större användningen i städerna av specialpersonal, som tjänstgör på olika mottagningar o. d. och därigenom minskar det arbete, som kommer att påvila distriktssköterskan, medför, att distrikten i städerna kunna bli avsevärt större än på landsbygden. I samma riktning verkar det förhållandet, att avstånden i städerna äro mindre. Tages hänsyn till dessa olika faktorer, synes genomsnittliga antalet invånare i ett sköterskedistrikt i stad kunna ökas till närmare det dubbla mot på landsbygden eller förslagsvis till i genomsnitt 5 000 invånare. Med denna utgångspunkt skulle distriktssköterskeorganisationens utsträckande till samtliga städer kräva ett ytterligare antal sköterskor utöver föreslagna 1 400 av c:a 400, d. v. s. en ökning med mindre än en tredjedel. Årliga kostnaderna för en sålunda vidgad distriktsvård skulle, med utgångspunkt från de av riksdagen beslutade minimilönerna, belöpa sig till c:a 800 000 kronor, men torde den faktiska merkostnaden gentemot nuvarande organisation i städerna liksom på landsbygden bli skäligen ringa, om ens någon (jfr sid. 26*). Statsbidrag synes böra utgå till städerna efter samma

101* grunder som för landsbygden. Som följd härav lära erforderliga ändringar böra vidtagas i hithörande författningar, särskilt kungl. kungörelsen den 28 juni 1935 angående statsbidrag till distriktsvård (nr 428). I vilken utsträckning nuvarande stadssköterskor, diakonissor m. fl. kunde inträda såsom distriktssköterskor efter omorganisationen, låter sig visserligen icke f. n. överblicka. I allmänhet måste emellertid genomgång av särskild kompletteringskurs uppställas såsom villkor för behörighet till de nya befattningarna. Det är av grundläggande betydelse, att distriktssköterskeorganisationen genomföres inom rimlig tid, varvid de sakkunniga räknat med en tidrymd av c:a tio år. Förutsättning härför är emellertid, att ett tillräckligt antal utbildningskurser anordnas, vilket enligt medicinalstyrelsens mening låter sig göra, endast medel anslås därför. E t t genomförande av organisationen inom angivna tidrymd även i städerna synes sålunda vara möjligt och rimligt. Med avseende på distriktssköterskornas utbildning i och för bostadsvård vilja de sakkunniga i huvudsak hänvisa till den utredning, som framlagts av medicinalstyrelsen och bostadsutredningen för landsbygden och vartill Kungl. Maj:t och riksdagen givit sin anslutning. På grundval härav har, såsom förut nämnts (sid. 34*), sedermera utfärdats stadga för statens distriktssköterskeskola, vari jämväl angivas de ämnen, varuti undervisning skall meddelas. Beträffande den praktiska undervisningen synes avsikten vara, att eleverna skulle under en månads tid få deltaga i bostadsinspektion och härutöver beredas tillfälle att tjänstgöra som auskultanter i vissa instruktionsdistrikt på landsbygden. Den ifrågasatta praktikmånaden synes de sakkunniga helst böra utvidgas till tvenne, och för att ge bästa resultat torde den böra delvis förläggas till rikets större städer. Tjänstgöringen bör då icke blott äga rum vid hälsovårdsnämndens bostadsövervakning utan delvis ske vid byggnadsnämndens kontroll av byggnader under uppförande, varigenom eleverna kunde bibringas vissa elementära begrepp rörande byggnadsteknik m. m. Den ifrågasatta anordningen synes kräva visst anslag till ersättning åt instruktionspersonalen, men denna fråga är endast en detalj i den större frågan om ersättning åt instruktionspersonalen under distriktssköterskornas praktiktjänstgöring på olika platser. Medicinalstyrelsen torde böra få närmare utreda denna fråga. De i riksdagens beslut angivna lönebeloppen ha uttryckligen betecknats som minimilöner, vilka kunna och böra ökas på de särskilda orterna, när skäl därtill föreligga. Yad städerna beträffar synas distriktssköterskorna böra erhålla lönetillägg för högre levnadskostnader, avmätta i enlighet med den officiella dyrortsgrupperingen. Sköterskorna böra också i städerna genomgående tillhandahållas bostad om minst 2 rum och kök (eller kokvrå), varav ett rum vore avsett till mottagningsrum. Distriktssköterskorna ha enligt den av riksdagen godkända nya organisationen ålagts viss rapportskyldighet till tjänsteläkare, hälsovårdsnämnder och

102* distriktsvårdsstyrelser. Av vikt synes dock vara att icke betunga distriktssköterskorna med ett alltför invecklat rapportskriveri rörande bostadsvården. Liksom vid all sådan verksamhet bör distriktssköterskan i första hand söka uppnå rättelse av anmärkta brister genom hänvändelser till hyresgäst och hyresvärd. Först då sådan hänvändelse icke lett till önskat resultat, bör hon avgiva rapport i ärendet. I städerna inträda i sådana fall allt efter ärendets art antingen den speciellt för bostadsinspektionen anställda tjänstemannen (manlig eller kvinnlig) eller tjänsteläkaren. Byggnadsteknisk sakkunskap. Behovet av dylik sakkunskap för en rationellt ordnad bostadsövervakning synes numera vara allmänt erkänt, men sakens genomförande i praktiken synes möta åtskilliga svårigheter och lär böra ske på olika vägar inom olika orter och grupper av orter. I städer och stadsliknande samhällen sökes sålunda efter den nya byggnadsstadgans ikraftträdande lösningen efter något olika linjer. Yad beträffar den del av landsbygden, där byggnadsstadgan icke till någon del är gällande, är det enligt de sakkunnigas mening önskvärt, att vissa bestämmelser för byggnadsverksamhetens ordnande kunde åstadkommas. Såsom i bil. 5 sid. 124 framhålles, vore det måhända lämpligast, om sådana bestämmelser finge byggnadsförfattnings natur och deras efterlevnad övervakades av byggnadsnämnd. Skulle en sådan anordning ej kunna åstadkommas, bör i stället hälsovårdsnämnden handhava denna verksamhet på grundval av bestämmelser i hälsovårdsstadgan, såsom föreslagits av bostadsutredningen för landsbygden. I så fall torde böra föreskrivas, att anmälan, helst åtföljd av ritning och byggnadsbeskrivning, skall inlämnas till hälsovårdsnämnden vid nybyggnader och större ombyggnader. Nämnden synes böra vägra byggnadslov i det fall, att framlagda förslag komma att medföra sanitära olägenheter. Härvid framstår klart behovet av att även hälsovårdsnämnd på landet har till sitt förfogande byggnadsteknisk sakkunskap. Departementschefen har, som ovan sid. 31* anförts, hänvisat till att tillgång till personer med byggnadsteknisk sakkunskap numera lär finnas i de flesta större kommuner, samt att, när så ej vore fallet, svårighet ej torde behöva möta mot anordnande av samarbete med sakkunnig person utom kommunen. Skulle detta antagande icke komma att uppfyllas, hålla de sakkunniga före, att från statens sida särskilda hjälpande åtgärder böra vidtagas. Angående utformningen av eventuella åtgärder härvidlag synas böra beaktas de synpunkter, som framförts i bil. 5 (sid. 131). Speciella bostadsinspektörer o. d. I större och medelstora städer behövas, vid sidan av distriktssköterskor, som föreslagits skola även här utgöra grundläggande organ för den fortlöpande inspektionen, tjänstemän med mera speciell utbildning på bostadsområdet, även vad beträffar den byggnadstekniska sidan. Den centrala expeditionen liksom den centrala registerföringen skulle även skötas av sådana. För landsbygdens del har ju behovet härav redan vitsordats (se sid. 31*) och möjlighet skapats att inom distrikts vårdens ram tillsätta särskilda bostads-

103* inspektörer och bostadsinspektriser. Härvid har förutsatts, att dylika förutom erforderlig bostadshygienisk sakkunskap skulle äga ett sådant mått av byggnadsteknisk kompetens, att de kunna giva råd och vägledning rörande enklare reparationer och ombyggnader av befintliga bostäder. I större städer — här likställda med de 18 städer, som f. n. ha över 20 000 invånare — kan en sådan bostadsinspektör beräknas bli helt sysselsatt med bostadsövervakning och därmed sammanhängande göromål. I de 62 samhällen, som ha mellan 5 000 och 20 000 invånare, kan en dylik tjänsteman dessutom fullgöra annat uppdrag, varvid det synes ligga närmast till hands att han, såsom nu i allmänhet sker, sysselsattes såsom tillsyningsman för den allmänna hälsovården. Den betydelsefulla frågan om hälsovärdstillsyningsmäns kompetens och utbildning, vilken redan berörts av bostadsutredningen för landsbygden (se sid. 24*), behandlas av bostadssociala utredningens hygieniska experter i bil. 4 (sid. 102). De sakkunniga vilja i huvudsak ansluta sig till de där av experterna anförda synpunkterna. När enligt de riktlinjer, som av experterna framföras i nämnda bilaga, tillräckliga utbildningsmöjligheter för hälsovärdstillsyningsmän skapats, böra enligt de sakkunnigas mening endast vederbörligen utbildade och av medicinalstyrelsen behörigförklaracle hälsovärdstillsyningsmän fä anställas och ett tillägg av denna innebörd göras till hälsovårdsstadgans 4 §. För tiden intill dess sådan fullständigare utbildning hunnit ordnas och tills erforderligt antal utbildade hälsovärdstillsyningsmän kunnat erhållas, synes medicinalstyrelsen böra äga rätt att behörigförklara jämväl andra personer, i den mån dessa kunna styrka sig ha försvarliga teoretiska kunskaper och praktiska färdigheter i hithörande stycken. De sakkunniga vilja föreslå, att medicinalstyrelsen får i uppdrag att omedelbart anordna lämpliga kompletteringskurser för redan anställda tillsyningsman, som anses icke utan vidare kunna behörigförklaras. Till utbildade och behörigförklarade, av vederbörande huvudman anställda bostadsinspektörer eller tillsyningsman i bostadsinspektion synes enligt de sakkunnigas mening statsbidrag böra utgå i principiell överensstämmelse med vad fallet är för distriktssköterska och tjänsteläkare på landet (provinsialläkare) och som föreslagits för tjänsteläkare i stad (stadsläkare). Härmed skulle också följa motsvarande inflytande för statens organ ifråga om bostadsinspektörernas tillsättning och tjänstgöring. Vad beträffar antalet statsbidragsberättigade bostadsinspektörer synes man för de tre största städerna böra räkna med en bostadsinspektör för c:a 60 000 invånare, d. v. s. för Stockholm 9 (f. n. 6), för Göteborg 4 (f. n. 3) och för Malmö 3 (f. n. 2). Bortses från dessa städer, vilkas storlek kan motivera flera tjänstemän i bostadsinspektionen, bör fullt statsbidrag beräknas utgå för en tjänsteman i varje stad med mer än 20 000 invånare (15 städer), medan i övriga 62 samhällen med mer än 5 000 invånare blott ett halvt statsbidrag bör beräknas för vardera i och för bostadsinspektion.

104* Att sålunda utanordna statsbidrag enbart för viss del av hälsovårdsinspektionen kan synas innebära orättvisa, men kan motiveras med det större statsintresse, som är knutet till utvecklandet av inspektionsverksamheten på bostadsområdet, vilken också oundgängligen erfordras i anslutning till beslutet om bostadssubvention (se sid. 18*). Beträffande beloppet av statens bidrag vilja de sakkunniga föreslå ett statsbidrag av 1 500 kr. per bostadsinspektör med full tjänstgöring, varför skulle erfordras ett anslag av c:a 95 000 kr. om året. För budgetåret 1936/37 torde ett anslag å ungefär halva detta belopp vara tillräckligt med hänsyn till den övergångstid, som även för städernas del torde beräknas bli erforderlig. Ledande tjänstemän (tjänsteläkare). På grund av den stora betydelse, som bostadshygienen — i här avsedda vidsträcktare bemärkelse — har för samhällets och individernas liv och hälsa, måste det anses vara angeläget, att ledningen handhas av personer, som dels ha sådan ställning och sådana arbetsmöjligheter, att de kunna ägna erforderligt intresse och tid åt nämnda viktiga socialhygieniska uppgift, dels också äga de nödiga kvalifikationerna härför. Det må redan här förutskickas, att dessa båda krav avhänga av varandra, då man icke kan förutsätta, att man i ett samhälle skall kunna förvärva för uppgiften tillräckligt kvalificerade personer, om man icke kan erbjuda dem ett ekonomiskt vederlag och förmåner i övrigt, som göra det möjligt för dem att ägna tillräcklig tid åt ifrågavarande hälsovårdsuppgift. Tillgängliga uppgifter synas ge vid handen, att förhållandena i här berörda avseende mångenstädes äro långt ifrån tillfredsställande och i olika avseenden tarva förbättring. De även för bostadsinspektionen viktiga frågorna om tjänsteläkares ställning i stad samt tjänsteläkares utbildning behandlas av de hygieniska experterna i bil. 4, sid. 106 o. f. Bostadssociala utredningen anser de härvid framförda synpunkterna vara väl värda beaktande. Samarbete mellan hälsovårdsnämnd och byggnadsnämnd, m. m. F. n. saknas byggnadsnämnder på den del av landsbygden, där byggnadsstadgan icke är gällande. Därest bostadsutredningens förslag om viss byggnadskontroll genom hälsovårdsnämnderna (se sid. 21*) skulle komma att genomföras, skulle en viss förbättring härvidlag inträda. De sakkunniga vilja emellertid ifrågasätta, om icke jämväl ur denna synpunkt det skulle vara önskvärt att, såsom tidigare föreslagits (se sid. 22*), till grund för hälsovårdsarbetet lägga icke primärkommunerna utan större områden, förslagsvis provinsialläkar- och extra provinsialläkardistrikt. Då kunde man låta dessa hälsovårdsnämnder fungera såsom ett slags byggnadsnämnder var för sitt område (tjänsteläkardistrikt). I städer och övriga orter, som ha byggnadsnämnd och tillika kvalificerat byggnadssakkunnigt biträde, torde samarbete mellan byggnadsnämnd och hälsovårdsnämnd förutsättas redan i gällande lagstiftning, och detta synes vara ett villkor för att de olika sidorna av bostadsövervakningen skola komma till sin rätt. Samarbetet mellan byggnadsnämnd och hälsovårdsnämnd i stad, i och för den fortlöpande kontrollen av bostäder i byggnadstekniskt avseende, har

105* på sina håll redan ordnats och kan tänkas ordnat på olika sätt. I allmänhet torde det bli hälsovårdsnämndens tjänstemän, vare sig distriktssköterskor eller andra i bostadsvårdens tjänst varande tjänstemän, som påkalla hjälp av byggnadsteknisk expert. Yid fråga om mera genomgripande förbättringsarbete eller utdömande av lägenhet bör, såsom de sakkunniga redan föreslagit (sid. 88*), anlitande av byggnadsteknisk expertis bli obligatoriskt. Å andra sidan bör vid handläggning av saneringsärenden o. d. byggnadsnämnd vara skyldig anlita den hygieniska experten (tjänsteläkaren), och även i övrigt bör hänvisning vid olika tillfällen göras från byggnadsnämnd till hälsovårdsnämnd. Närmare anvisningar om detta samarbete mellan de båda nämnderna synas böra utformas av byggnadsstyrelsen i samråd med medicinalstyrelsen. Landstingsområdena (länen). För heminspektionen och kontrollen över hälsovårdsnämndernas och tjänsteläkarnas handhavande av densamma ansvara nu närmast förste provinsialläkarna. Mycket önskvärt är, att dessa till sitt förfogande hade en särskild tillsyningsman för bostadsövervakningen, en bostadsinspektör. Genom innevarande riksdags beslut i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 213 (se sid. 34*) ha ökade möjligheter skapats för tillgodoseende av detta önskemal inom ramen av en omorganiserad distriktsvård. Den för sådant ändamål tillskapade distriktsvårdsstyrelsen synes i viss mån anknyta sig till den vid flera tillfällen framförda tanken, att länet skulle behöva ett samlande och ledande organ för den hygieniska tillsynen och omsorgen, en socialhygienisk länsnämnd med särskilda sektioner för barnavård (mödra- och spädbarnsvård, småbarnsvård, skolbarnsvård), tuberkulosvård, tandvård, bostadsvård och eventuellt andra grenar. Om en sådan enhetlig nämnd, i vilken förste provinsialläkaren borde vara föredragande, befinnes kunna skapas, anse de sakkunniga detta kunna bli av mycket stor betydelse för den socialhygieniska verksamhetens ordnade utveckling. Spörsmålet är emellertid, såsom medicinalstyrelsen anfört i skrivelse den 28 juni 1935, i behov av ytterligare utredning och synes jämte vissa andra frågor böra upptagas till granskning i en allmän hälsovårdsutredning, vilken lär vara av förhållandena påkallad (jfr sid. 6*, 101). Riket. För närvarande lyda frågor rörande bostadshygien och bostadsvård under medicinalstyrelsen, stadsplanefrågor och vissa andra ärenden rörande byggnadsnämndernas verksamhet under byggnadsstyrelsen, frågor rörande bostadspolitik och bostadsstatistik under socialstyrelsen och frågor rörande egnahemsnämnderna m. m. under egnahemsstyrelsen. 1 Något centralt organ, som behandlar bostadsfrågan ur enhetliga synpunkter, förefinnes icke, om man bortser från, att dessa frågor merendels komma att i sista instans handläggas av chefen för socialdepartementet. Bostadsfrågan har i vårt land betraktats och betraktas väl ännu såsom 1

Se Statens offentliga utredningar 1935: 2 sid. 24*.

106* företrädesvis en kommunal fråga. Givetvis beror också lösningen av denna fråga till mycket stor del på lokala förhållanden, men det kan ifrågasättas, om icke mera enhetliga riktlinjer skulle kunna tillämpas än f. n. är fallet. Därpå giva de talrika nyligen antagna eller föreslagna lokala byggnadsordningarna för städer och stadsliknande samhällen i sin mån bevis, då de även i stycken, som borde kunna ordnas mera enhetligt åtminstone för stora delar av landet, förete en provkarta på skilda uppslag och bestämmelser, fastän en viss enhetlighet eftersträvats genom att byggnadsstyrelsen utarbetat normalförslag. Det synes betydelsefullt, att åtminstone icke alltför skiftande uppfattningar i bostadshygieniska frågor komma att göra sig gällande vid bostadsbestämmelsernas tillämpning. I synnerhet är detta viktigt, ifall dé sakkunnigas förslag om hälsovårdsnämndens diskretionära prövningssätt i vissa avseenden skulle vinna gillande. Det skulle då vara nyttigt med ett centralt organ, som kunde giva direktiv beträffande tillämpningen under olika förhållanden och tider av bestämmelser rörande trångboddhet m. m. E t t sådant centralt organ borde nära samarbeta med de särskilda myndigheter, vilka handlägga bostadsärenden. Till ett dylikt organ, vilket åtminstone till en början lär böra anordnas mer försöksvis och i relativt lösa former, synes böra knytas en teknisk byrå, närmast med hänsyn till den rådgivande verksamheten på det byggnadstekniska området, vilken byrå även borde kunna tillhandagå byggnadsstyrelsen, egnahemsstyrelsen m. fl. myndigheter med standardritningar etc, ävensom en byrå för den allmänna och speciella upplysningsverksamheten i bostadsfrågor. I bostadssociala utredningens betänkande rörande viss bostadssubvention 1 hade närmast ur bostadssociala synpunkter framförts tanken på ett centralt organ, inskjutet som en instans mellan Kungl. Maj:t å ena sidan samt de byggande och fastighetsförvaltande kommunerna och allmännyttiga bostadsföretagen å den andra. Man hade dock erinrat om, att de ekonomiskt-administrativa funktionerna tillsvidare kunde uppdragas åt ett redan befintligt organ, statens byggnadslånebyrå, efter viss omorganisation. I propositionen (nr 221) sade sig departementschefen dela den uppfattningen, att de uppgifter, som i subventionsprogrammet anförtrotts det centrala organet, lämpligen kunde uppdragas åt statens byggnadslånebyrå, kompletterad med särskild sakkunskap inom ramen av dess nuvarande organisation. Så har, såsom förut nämnts (sid. 17*), numera skett. Kvar står dock den av bostadssociala utredningen framförda tanken på ett bostadsråd med statlig och kommunal representation för tillgodoseende av å bostadsområdet föreliggande undersökningsoch informationsuppgifter. Nu anförda bostadshygieniska synpunkter accentuera behovet av ett dylikt centralt organ även för bostadsvårdens frågor. Upplysningsverksamhetens anordnande. I enlighet med de principiella riktlinjer, som ovan utvecklats (sid. 78*), har såsom den kanske viktigaste upplysningsverksamheten i byggnads- och bostadsfrågor betecknats den, som 1

Se Statens offentliga utredningar 1935: 2 sid. 73*.

107* »i det rätta ögonblicket» gives åt byggherre, hyresvärd eller hyresgäst av speciellt sakkunniga tjänstemän. Då förutsättningarna för en sådan rådgivning äro dels att behövliga tjänstemän (distriktssköterskor, bostadsinspektörer, hälsovärdstillsyningsmän, byggnadstekniska experter, tjänsteläkare) förefinnas och åt uppgiften kunna ägna tillräcklig tid, dels att de genom en 'fullgod utbildning fått möjlighet att väl utöva sin gärning, äro de förslag, som ovan behandlats i kap. 9 (sid. 98* o. i ) , av betydelse även för organiserande av en upplysningsverksamhet av mera allmän natur. Ur sistnämnda synpunkter synes böra upprättas en informationsbyrå, helst knuten till ett centralt bostadsorgan. Från denna byrå borde utgå en vetenskapligt grundad men populärt framställd upplysningsverksamhet rörande bostadsfrågornas betydelse i olika avseenden och omfattande riktlinjerna för rationella lösningar av desamma. Inom denna byrå kunde också utarbetas förslag till regionära stadganden och byggnads- och hälsovårdsordningar samt behövliga läroböcker m. m. för tjänstemännens utbildning. Till folkskolornas hjälp borde utarbetas en enkel handledning i grunderna för hemmets vård till ledning för undervisningen i hembygdskunskap m. m. Samverkan borde härvid sökas med skolöverstyrelsen för tillgodoseende av bostadsvårdens krav på uppmärksamhet i den högre skolundervisningen. Sammanfattning av organisationsförslagen. Bostadsinspektionen i städer och stadsliknande samhällen bör enligt de sakkunnigas mening uppbyggas sålunda, att den fortlöpande primära inspektionen överallt ålägges distriktssköterskor, men i städer med mer än 5 000 invånare därjämte för bostadsinspektionen speciellt anställda tjänstemän. I samtliga samhällen skall bostadsinspektionen ledas och övervakas av ortens tjänsteläkare. Uppbyggnaden av bostadsvårdens organisation blir således i princip lika i alla städer och stadsliknande samhällen. Allt efter orternas storlek och vissa övriga förhållanden komma emellertid organisationens detaljer att gestalta sig olika. Som indelningsgrund för differentieringen i olika grupper vilja de sakkunniga i första hand uppställa samhällenas olika invånarantal, ehuru i vissa fall även andra lokala faktorer kunna vara av betydelse vid bestämmande av organisationens utformning. a) Såsom en första grupp upptagas städer, köpingar och municipalsamhällen med mindre än 5 000 invånare, sålunda orter där förhållandena i många avseenden överensstämma med de på landsbygden rådande. Med avseende på den allmänna hälso- och sjukvården har man också framhållit, att dylika smärre samhällen böra organisatoriskt höra samman med kringliggande landsbygd. Så skedde exempelvis i 1932 års förslag angående tjänsteläkarinstitutionen i städer och stadsliknande samhällen samt i 1935 års riksdags beslut angående ordnande av distriktsvården på landsbygden. I sistnämnda fall sattes gränsen vid 3 000 invånare, men vilja de sakkunniga ansluta sig till stadsläkarsakkunnigas förslag, varvid övre gränsen för de samhällen, som komme att tillhöra provinsialläkaredistrikt, skulle bliva

108* 5 000 invånare. I enlighet med detta förslag skulle då också bostadsinspektionen i dessa samhällen komma att få en med landsbygdens bostadsövervakning likformig gestaltning. Antalet städer och stadsliknande samhällen, där denna utformning av bostadsinspektionen enligt här givna förslag skulle komma att finnas, uppgår enligt befolkningssiffrorna den 1 januari 1935 till 297, varav 40 städer, 44 köpingar och 213 municipalsamhällen. b) Återstående stadssamhällen äro — bortsett från de största städerna, som skola behandlas i särskilt sammanhang — sinsemellan av väsentligt olika storlek, då de räkna från 5 000 till 62 000 invånare, men äro i bostadsinspektionshänseende i så måtto lika, att överinseendet över bostadsinspektionen hittills kunnat handhas av stadens tjänsteläkare, eventuellt den främste av dessa, vilket även i den största av dessa städer, Norrköping, synes kunnat ske utan olägenheter. De sakkunniga föreslå i överensstämmelse härmed, att stadsläkare alltjämt skall bibehålla den direkta ledningen av bostadsinspektionen i dessa samhällen. I överensstämmelse med vad redan förut anförts hålla de sakkunniga före, att distriktssköterskeorganisationen även i dessa orter skall omhänderha den fortlöpande primära bostadsinspektionen. Då emellertid i dessa samhällen expeditionsarbetet (registrering av anmälningar, inspekterade lägenheter, upptäckta fel och brister m. m., expediering av förelägganden o. d.) kräver ett betydande arbete, måste man därutöver ha tillgång till speciella tjänstemän (bostadsinspektörer). Dessa, som kunna vara såväl män som kvinnor, synas dock endast i de större städerna (företrädesvis samhällen med över 20 000 invånare) behöva helt tagas i anspråk för bostadsinspektionen. Ifrågavarande städer äro f. n. till antalet 15, varav 11 redan ha heltidsanställd bostadsinspektör. Allt efter ärendets natur kan i dessa (och större) städer distriktssköterska, som av en eller annan anledning anser sig icke böra ensam fullfölja behandlingen av ett bostadsärende, hänvända sig till bostadsinspektören. I dessa samhällen bör även behovet av byggnadsteknisk sakkunskap utan svårighet kunna tillgodoses. — I de mindre samhällena (62 med 5 000—20 000 invånare) komma dessa tjänstemän att viss del av arbetstiden tjänstgöra som bostadsinspektörer, medan deras övriga tjänstetid upptages av närliggande arbetsuppgifter i hälsovårdens tjänst. Det torde bl. a. ur denna synpunkt vara lämpligt, att man, såsom nu i regel sker, här använder hälsovärdstillsyningsmän som bostadsinspektörer. Deras utbildning bör dock väsentligt förbättras, såsom de socialhygieniska experterna närmare utrett i bil. 4. Även hals o vårds tillsyningsmannen-bostadsinspektören kan givetvis användas för primära inspektioner, då särskild anledning därtill föreligger. c) I Stockholm, Göteborg och Malmö har redan bostadsinspektionen utbildats som en från den övriga hälsovårdsinspektionen relativt fristående institution. Ledningen, som i sista hand även där bör åvila förste stadsläkaren, handhaves dock i vad det löpande arbetet beträffar av en speciell tjänsteläkare, läkarinspektören (i Malmö tillsvidare endast föreslagen). Under denna läkarinspektör sorterar en särskild byrå med bostadsinspektörer (manliga och kvinn-

109* liga). Dessa bostadsinspektörer skulle dock icke heller i dessa städer enligt de sakkunnigas mening tagas i anspråk för den fortlöpande inspektionen av bostadsbeståndet, utan även här föreslås denna skola i första hand utföras av distriktssköterskor, medan bostadsinspektörerna, efter särskild anmodan från sköterskorna eller också utan sådan, företrädesvis böra ägna sig åt den del av bostadsbeståndet, som på grund av bristfällighet eller dylikt påfordrar särskild uppmärksamhet, ävensom åt andra mera speciella uppgifter, såsom besiktning ur sanitär synpunkt av nybyggda lägenheter o. d.

1 Bilaga 1. Undersökning rörande smålägenheternas beskaffenhet, utrymmesförhållanden och utnyttjande i vissa städer. Preliminär redogörelse för en av bostadssociala utredningen verkställd kompletterande bostadsstatistisk undersökning. Utarbetad av t. f. aktuarien Rich. Sterner med biträde av amanuensen Gunnar Lange. I.

Undersökningsplanen och dess genomförande.

Undersökningens tillkomst och utförande. Den 6 juli 1934 uppdrog Kungl. Maj:t åt bostadssociala utredningen att i enlighet med en inom socialstyrelsen och bostadssociala utredningen utarbetad plan verkställa en bearbetning ur bostadssociala synpunkter av de vid 1933 års hyresräkning insamlade bostadsuppgifterna. Av ifrågavarande irndersökning har numera slutförts den del, vilken i det följ a n d e benämnes »representativa bostadsräkningen» och som omfattar ett efter representativa grunder gjort urval av bostäder i 45 städer och stadsliknande samhällen, i allt innefattande c:a 96 000 lägenheter bebodda av ungefär 317 000 personer. I fråga om 31 orter ha preliminära resultat av denna detaljerade undersökning publicerats i en särskild bilaga till bostadssociala utredningens den 17 januari 1935 överlämnade betänkande. 1 Däremot har ännu icke avslutats bearbetningen av bostadsräkningsmaterialet för återstående 198 hyresräkningsorter (med tillhopa c:a 425 000 lägenheter), vilken bearbetning emellertid avsetts att genomföras efter mera summariska metoder. Redan under planläggningen av dessa undersökningar stod emellertid klart, a t t bostadsräkningsmaterialet icke i alla avseenden skulle kunna ge så ingående upplysningar om de bostadssociala förhållandena, som erfordrades för bostadssociala utredningens arbete. Sålunda voro uppgifterna synnerligen summariska och ofullständiga i fråga om bostädernas beskaffenhet och dimensioner, och i fråga om sättet för bostädernas användning saknades alla närmare upplysningar. Det förelåg alltså ingen möjlighet att på grundval av hyresräkningsmaterialet erhålla någon tillnärmelsevis säker uppfattning om förekomsten av ur olika synpunkter undermåliga lägenheter, ty det var i huvudsak endast i fråga om modernitetsgraden och vissa delar av bekvämlighetsutrustningen, som någorlunda exakta uppgifter kunde erhållas på denna väg. Vidare kunde utrymmess t a n d a r d e n och trångboddhetsfrekvensen i stort sett endast belysas genom sammanställning av lägenheternas rumsantal med antalet i resp. lägenheter boende personer. Även om dylika sammanställningar i och för sig kunna bli givande, lära de dock knappast k u n n a betecknas såsom tillräckliga för en djupare analys. P å g r u n d av förekomsten av s. k. finrumssystem blir nämligen i verkligheten sammanpackningen i sovrummen ofta avsevärt starkare, än vad som med utg å n g s p u n k t från n y s s n ä m n d a uppgifter kan bedömas, och detta ökar ytterligare angelägenheten av, att de faktiska utrymmesförhållandena även belysas genom uppgifter om lägenheternas och speciellt sovrummens dimensioner och användning. För ett närmare bedömande av trångboddhetens sociala och hygieniska skadeverkningar erfordrades slutligen en uppfattning om förekomsten av könssamboende, varmed här avses det förhållandet, att olikkönade vuxna personer, 1

Statens offentliga utredningar 1935: 2, bil. 2, sid. 33 o. f.

1 9 0 4 35

i

2 som icke stå i äktenskapligt förhållande till varandra — vare sig legalt eller icke —, sova i samma rum. På grund av dessa förhållanden ansåg bostadssociala utredningen nödvändigt att införskaffa vissa kompletterande bostadsuppgifter. Under loppet av sommaren 1934 utarbetades, i samråd med utredningens bostadshygieniska experter, nuvarande generaldirektören J. Axel Höjer och överläkaren Rolf Bergman, plan för en sådan kompletterande bostadsundersökning. Enligt denna plan skulle undersökningen bedrivas i samarbete med de kommunala organen — n ä r m a s t hälsovårdsnämnder och bostadsinspektioner — i vissa av de i den förutnämnda representativa bostadsräkningen företrädda städerna, De kommunala organen skulle åtaga sig att ombesörja de erforderliga primäruppgifternas insamlande genom husbesökare, medan den statistiska bearbetningen skulle utföras inom bostadssociala utredningen. Under senare delen av 1934 förhandlade bostadssociala utredningen i detta syfte med ett antal städer om bedrivande av ett dylikt samarbete. Sådant kom också till stånd beträffande 14 städer, nämligen Uppsala, Eskilstuna, Norrköping, Jönköping, Växjö, Kalmar, Karlskrona, Kristianstad, Malmö, Borås, Karlstad, Örebro, Falun och Gävle. Med överlämnande av detaljerad plan för ifrågavarande undersökning hemställde bostadssociala utredningen den 3 december 1934 hos Kungl. Maj:t om utförande av en kompletterande bostadsundersökning för en beräknad kostnad av 9 500 kr. Genom kungl. brev den 8 februari 1935 anbefalldes bostadssociala utredningen att utföra ifrågavarande undersökning samt anvisades ett belopp å 6 000 kr. för bestridande av cle på budgetåret 1934/35 belöpande kostnaderna för densamma. Återstående belopp anvisades genom kungl. brev den 5 juli 1935 för budgetåret 1935/36. Omedelbart efter undersökningsuppdragets erhållande påbörjades inom de utvalda kommunerna den arbetskrävande insamlingen av uppgifterna, vilken fortgick till början av juni 1935. Härvid tillhandahöll bostadssociala utredningen såväl frågeformulär som särskilda »anvisningar för husbesökare». 1 Bearbetningen av uppgifterna påbörjades i maj och avslutades på eftersommaren. Därefter utarbetades efterföljande sammanfattning, vilken återger de viktigaste undersökningsresultaten. För att de medverkande städerna skulle bli i stånd att för egna ändamål utnyttja undersökningen, har emellertid var och en av dem erhållit en fullständig avskrift av de ortsvis utarbetade grundtabellerna (nr 1—14) jämte en kortfattad kommentar (i manuskript). Undersökningens omfattning och representativitet. Den kompletterande bostadsundersökningens omfattning framgår närmare av tab. 1. Som synes har undersökningen begränsats till s m å l ä g e n h e t e r om högst 2 rum och kök. På grund av de stora kostnaderna för insamling av statistiska uppgifter genom agenter (husbesökare) har vidare endast en efter representativa grunder (jfr nedan) utvald mindre andel av smålägenhetsbeståndet k u n n a t undersökas. Denna andel är större för de mindre städerna (för Växjö sålunda c:a 35 %) än för de större (Malmö 9'4 % och Norrköping 9-2 %), vilket betingas av det förhållandet, att representativiteten sjunker icke endast med den proportion av beståndet, som undersökningen omfattar, utan även med det absoluta antalet undersökta lägenheter. I allt omfattar undersökningen 15 731 smålägenheter 2 eller 13'3 % av samtliga bostäder om högst 2 rum och kök och 10'5 % av det totala lägenhets1 Undersökningsformuläret med tillhörande anvisningar, vilka ge en mera detaljerad inblick i undersökningsplanen, än vad som i texten k u n n a t lämnas, äro avtryckta å sid. 67 o. f. * Antalet insamlade frågeformulär uppgår till 16 552. Av dessa h a emellertid 703, vilka avse lediga lägenheter, lägenheter med mer än 2 rum och kök e t c , utsorterats vid bearb e t n i n g e n ; 118 insända uppgifter avse undermåliga lägenheter, vilka icke tillhöra det representativa urvalet.

Tab. 1. Översikt av kompletteringsundersökningens omfattning. Beräknat lägenhetsbestånd i oktober 1933 Orter

Undersökta smålägenheter

I undersökta I unders, läg lägenheter bo- boende barn ende personer under 12 år

j därav samtliga småläg. Jagen- om högst antal 2 rum heter och kök

i % av i % av samtl. folkm. boende hela best. av antal d. "/ii antal i under bost.småläg. 1933 sökta best. läg.

Uppsala Eskilstuna Norrköping Jönköping Växjö

9 800 9 900 18 700 8 250 2 733

979 1186 1467 958 615

10-o 12-o 7-8 11-6 22-5

13-6 9-2i 14-9 34-8

2 589 3 348 4 039 3 003 1763

10-o 6-5 9-4 17-9

342 521 655 537 325

13-2 15-6 16-2 17-9 18-4

Kalmar Karlskrona Kristianstad Malmö Borås

5 600 3 950 870 7 400 5 250 907 3 800 2 300 6701 38 900 30 850 2 899! 10 750 8 200 1180

15'5 12-3 17-6 7-5 ll-o

22-o I 2 554 17-3 I 2 735 29-1 1659 9-4 I 8 711 3 545

12-5 9-c 11-6 6-e 8-7

447 522 342 1341 686

17-5 19-i 20-6 15-4 19-4

Karlstad Örebro Falun Gävle

7 200 12 000 3 800 11400

11-7 10-5 17-i ll-o

2 537 99 417 l0'4 3 577 93 425 12-8 i! 1805 13-5 276 23-i!: 3 642 549 93 13-2 13-3 il 45 5071 8-7!! 7 385

16-4 11-9 15-s 15-i

Samtliga 14 städer

7 200 8 750 15 950 6 450 1769

13G

14-4 j] 5 500 845 9 800 1257 2 800 648 9 500 1250

150 233 118 2691 15 7311 10 5

16 2

beståndet (inkl. större lägenheter men exkl. blandade bostads- och affärslägenheter) inom samtliga 14 städer. Antalet i undersökta lägenheter boende personer uppgick till 45 507 eller 8'7 % av den administrativa folkmängden i dessa städer. Att det sålunda är en mindre del av befolkningen än av det totala beståndet av egentliga bostadslägenheter, som underkastats undersökning, förklaras dels av förekomsten av s. k. blandade lägenheter, dels därav, att den genomsnittliga hushållsstorleken är något mindre i smålägenheterna än i allmänhet. Trots att undersökningsmaterialet sålunda omfattar en jämförelsevis ringa del av bostadsbeståndet i resp. städer, torde det dock i stort sett uppfylla relativt höga krav på r e p r e s e n t a t i v i t e t . Avsikten har nämligen ingalunda varit att för undersökning utvälja den sämsta delen av bostadsbeståndet, utan det har i stället gällt att erhålla ett sådant urval, att de på grundval av detsamma uträknade frekvenstalen för exempelvis förekomsten av undermåliga lägenheter så nära som möjligt kunde väntas sammanfalla med motsvarande för det totala smålägenhetsbeståndet. För ernående av detta syfte verkställdes urvalet av bostadssociala utredningen genom utlottning bland de fastigheter, som ingått i den tidigare representativa bostadsräkningen. Redan denna hade i fråga om städer med över 10 000 invånare endast omfattat en del av bostadsbeståndet i resp. orter. Denna andel hade erhållits genom utlottning bland de vid bostadsräkningen insamlade fastighetsuppgifterna, sedan dessa först sorterats efter bl. a. modernitetsgrad (med eller utan centraluppvärmning), ålder (tillkomna före resp. efter den 1 januari 1924) och storlek (räknat efter antalet bostadslägenheter i huset). 1 Efter enahanda principer utvaldes nu den ännu mindre andel av lägenheter, som skulle ingå i kompletteringsundersökningen. Adresserna för dessa o, , E n 'utfö^igare beskrivning och motivering av detta tillvägagångssätt återfinnes i btatens offentliga utredningar 1935:2, sid. 35 o. f.

4 lägenheter samt namnen på lägenhetsinnehavarna ifylldes sedan på de n y a formulären, vilka därefter översändes till resp. städer i och för besvarande. Att resultatet i stort sett blivit tillfredsställande, ha ett flertal olika s. k. representativitetskalkyler utvisat. Då dessa äro av väsentlig betydelse för bedömande av undersökningens värde, torde vissa sådana beräkningar här bora MTliÖr^LS

En av representativitetskalkylerna ansluter sig till de två sista kolumnerna i tab 1 vilka återge antalet barn under 12 år i undersökta smålägenheter. Antalet sådana barn utgjorde 7 385 eller 16'2 % av samtliga boende. De lokala variationerna äro emellertid avsevärda. Den minsta barnfrekvensen uppvisar Örebro, där knappt 12 % av befolkningen i de undersökta smålägenheterna underskrida ' n ä m n d a åldersgräns, medan den högsta framträder i Kristianstad, där motsvarande relativtal uppgår till nära 21 %. Enligt den representativa bostadsräkningen utgjorde hösten 1933 antalet barn under 15 år 20'8 % av antalet boende i smålägenheter inom de av kompletteringsundersökningen berörda 14 städerna. Om man — trots att ett tidsintervall om i y 2 år ligger mellan dessa båda uppgifter, som dessutom icke äro beräknade på alldeles samma material — sammanställer denna siffra med den nyss enligt kompletteringsundersökningen anförda barnfrekvensen, erhålles en differens om 4'6 %, vilken skulle återge proportionen barn i åldern fr. o. m. 12 t. o. m. 14 år. Den på sådan väg åstadkomna uppdelningen av bostadsfolkmängden i tre olika åldersklasser har för vissa städer jämförts med motsvarande enligt folkräkningen 1930 i följande tablå: 3 Enligt bostadsundersökningen 1933-35 (i smålägenheter) Orter

Uppsala Eskilstuna.. Norrköping Jönköping. Växjö Malmö Borås Örebro .... Gävle

Enligt folkräkningen 1930

under 12 år

12-15 år

15 år och däröver

under 12 år

12-15

15 år och däröver

13-2 15-6 16-2 17-9 18-4 15-4 19-4 11-9 15i

4-i 3-6 3-5 43 59 45 3-1 54 5-3

82-7 80-8 80-3 77-8 75-7 80i 77-5 82-7 796

13-5 16i :i6-3 17-8 17-6 15-5 18-7 13-6 16-7

3-9 44 4-5 4-8 4-7 4-5 4-2

82-6 79-5 79-2 77-4 77-7 80-o 77-1 81-7 78-7

47 4-6

Överensstämmelsen är, som synes, i stort sett god. Med hänsyn till den sjunkande nativiteten skulle man dock k u n n a t vänta, att barnfrekvensen mera genomgående skulle vara lägre enligt de på grundval av 1933—1935 års bostadsundersökningar kalkylerade siffrorna än enligt folkräkningsuppgifterna. A t t någon märkbar skillnad i dylik riktning endast i ett par fall framträder, kan emeller1 Uppgifterna om lägenhetsinnehavarens namn avsågo hösten 1933. I de fall, då a n n a n person inflyttat i vederbörande lägenhet, begärdes, att blanketterna likväl skulle ifyllas lorden avsedda lägenheten. . .,. ... 2 A t t åldersgränsen mellan b a r n och vuxna dragits vid 12 år — detta i m o t s a t s tan förfaringssättet i den på 1933 års bostadsräkningsmaterial grundade undersökningen, som härvidlag u t g å t t från 15-årsgränsen — h a r främst förestavats av behovet av a t t från rationella utgångspunkter kunna belysa förekomsten av s. k. köns sambo ende. Såsom »samboende» böra nämligen även räknas sådana fall, då far och dotter eller mor och son sova i samma rum, under förutsättning att dessa b a r n uppnått pubertetsåldern, vilket i allmanh e t anses ske vid omkring 12 års ålder. 3 Folkräkningsuppgifterna h a benäget meddelats av statistiska centralbyrån.

tid förklaras därav, a t t förstnämnda uppgifter endast avse smålägenheter, där barnfrekvensen merendels är något större än för samtliga lägenheter. * Ett annat indicium på representativiteten hos kompletteringsundersökningen erbjuder följande tablå, som återger medelantalet boende per smålägenhet dels enligt den representativa bostadsräkningen (a), dels enligt kompletteringsundersökningen (b): Orter

a

b

Uppsala Eskilstuna Norrköping Jönköping Yäxjö

2-7 3-o 2-9 32 2-9

2-6 2-8 2'8 3-i 2'9

Orter

a

b

Kalmar

3-o

Kristianstad Malmö Borås

3'2 2-7 3-o 3-o

2-9 3-o 2-5 3-o 3-o

Orter Karlstad Örebro Falun Gävle

a

b

3-1 3-0 2-9 3-0

3-o 2-8 2-s 2-9

I de fall, då en avvikelse på en eller annan decimal framträder, äro bsiffrorna genomgående lägre, vilket överensstämmer med den allmänna tendensen till nedgång i antalet medlemmar per hushåll. Även i fråga om fördelningen på storlekstyper av hushåll råder en nästan exakt överensstämmelse. Såsom ett — på måfå utvalt — exempel härpå meddelas följande uppgifter för Borås och Örebro, vilka i båda fallen avse förhållanden hösten 1933 enligt bostadsräkningsuppgifterna — nämligen dels för de smålägenheter (a), som ingå i representativa bostadsräkningen, dels för de lägenheter (b), som även medtagits i kompletteringsundersökningen; såsom barn räknas här personer under 15 år. Borås

Öre b r o

a

b

a

b

Antal smålägenheter

2 039

2 536

därav (i %) bebodda av: 1 vuxen 0 b a r n 1 » 1 eller flera barn 2 vuxna 0 b a r n 2 » 1—2 b a r n 2 » 3 eller flera b a r n

18-2 1-7 23-5 21-8 4'3

16-4 0-8 26-i 18-5 2-2

16-5 0-8 26-o 19-6 1-8

3—4 vuxna 0 barn 3—4 » 1—2 barn 3—4 » 3 eller flera b a r n

14-o 8'3 1-9

16-8 1-7 23'8 22-2 39 14-5 8-2 2-4

198 8-8

19-5 8-8 0-7

5 eller flera vuxna 0 b a r n 5 » » » 1—2 b a r n 5 » » » 3 eller flera barn

39 2-i 0-3

4-2 2-1 0-2

l-o 4-o 2-1 0-3

3-7 2-2 0-4

Verkställda kalkyler ha visat, att de små avvikelser, som förefinnas, praktiskt taget fullständigt ligga inom de s. k. felgränserna, vilket innebär, att tillfälligheterna i urvalet av kompletteringsmaterialet icke åstadkommit någon »skevhet» i detsamma ur här ifrågavarande synpunkt. Beträffande frekvensen av olika välstånds- och socialgrupper bland de undersökta lägenheterna äro följande siffror av intresse: 1 Det har förut nämnts, att 20'8 % av smålägenheternas bostadsfolkmängd inom samtliga 14 städer till sammantagna utgöras av b a r n under 15 år. För samtliga lägenhetskategorier stannar detta jämförelsetal vid 19"9 %.

Procentuellt antal i smålägenheter boende hushåll, tillhörande olika socialoch välståndsgrupper. Mindre bemedlade1 Mera bemedlado arbetar- övriga hushåll hushåll hushåll Enligt representativa bostadsräkningen Enligt kompletteringsundersökningen

Därav

Samtliga hushåll

»fattiga» '

»icke I fattiga»»

60-2

24-2

15-6

100-0

43-6

56-4

61-9

23-o

15-i

100- o

42-9

57-i

Överensstämmelsen framträder icke blott i dessa sammanfattningstal u t a n även i motsvarande siffror för var och en av de 14 städerna var för sig. Emellertid bör beträffande de senast anförda kalkylerna beaktas, att en överensstämmelse gentemot den representativa bostadsräkningen, som ju själv endast omfattar en del av hela smålägenhetsbeståndet — låt vara en väsentligt större del än kompletteringsundersökningen —, icke nödvändigtvis behöver innebära, att kompletteringsundersökningens material är fullt representativt för det t o t a l a smålägenhetsbeståndet i resp. städer. Med hänsyn härtill må anföras följande uppgifter om hyreslägenheternas fördelning på lägenhetskategorier dels enligt socialstyrelsens hyresräkning, som avser samtliga å fria marknaden u t h y r d a lägenheter, 2 dels enligt kompletteringsundersökningen (tab. 2). Tab. 2. Å fria marknaden uthyrda smålägenheter fördelade på lägenhetskategorier enligt hyresräkningen 1933 och kompletteringsundersökningen 1935. Enligt kompletteriri gsundersökningen

Enligt hyresräkningen

Därav (i %) bestående av

Därav (i %) bestående av Orter

Antal smålägenheter

1 rum, 1 kök, dubletter m. m.

1 rum och kök

2 rum och kök

26-2 17-i 17-4 30-8 43i

634 753 1083 688 440

27-9 23-o 28-8 15-4 19-3

43-2 60-5 55i 53-2 33-4

28-9 16-5 16i 31-4 47-3

24-2 18-6 17-3 47o 45'2

52-7 40-9 46-i 34-2 32-2

676 632 502 2 045 787

28-4 41-o 42-9 18-2 22-o

22-2 17-2 15-3 47-9 46-6

49-4 41-8 41-s 33-9 31-4

48-9 51-2 48-2 57i

28-9 30-3 30-2 17-6

547 956 360 775

20-7 16-1 17-8 18-6

45-5 55-7 47-5 61-o

33-8 28-2 34-7 20-4

Antal smålägenheter

1 rum, 1 kök, dubletter m. m.

1 rum och kök

2 rum och kök

Uppsala Eskilstuna Norrköping ... Jönköping Växjö

4 609 5 595 11926 4 278 1248

30o 21-4 28-8 16-3 25-s

43-8 61-5 53-8 529 81-e

Kalmar Karlskrona ... Kristianstad ... Malmö Borås

3103 3 686 1843 22 080 5 437

23i 40-5 36-6 18-8 22-6

Karlstad Örebro i Falun Gävle

3 575 7169 1502 5 833

22-2 18-5 21-6 25-3

För flertalet städer framträder även här god överensstämmelse, vilket är desto mera anmärkningsvärt, som fastigheterna och icke lägenheterna utgjort utlottningsenheter. Särskilt i Växjö och Gävle samt — i mindre grad — i Falun 1 Beträffande vad som förstås med mindre och mera bemedlade etc. jfr efterföljande tab. 19. 2 Hyresräkningen 1933 är publicerad i Sociala meddelanden, årg. 1935, sid. 3 o. f, 101 o. f.

7 synas dock de minsta bostadstyperna vara något underrepresenterade bland de kompletterande bostadsuppgifterna, medan förhållandet är motsatt i fråga om Kristianstad. Då, såsom senare skall visas, bostadskvaliteten i allmänhet sjunker med sjunkande lägenhetsstorlek, skulle detta bl. a. kunna tänkas innebära, att de undersökta lägenheterna i förstnämnda städer inbegripa en något mindre proportion undermåliga lägenheter, än vad som skulle svara mot förhållandena i allmänhet, medan däremot kompletteringsuppgifterna för Kristianstad möjligen skulle ge en något för mörk bild av beskaffenheten av det totala smålägenhetsbeståndet i staden. Ett a n n a t kriterium på representativiteten utgör lägenheternas fördelning efter hyreskostnaden — detta med hänsyn till att låg hyra ofta utgör ett tecken på låg kvalitet och omvänt. En jämförelse ur denna synpunkt meddelas i tab. 3, där a-siffrorna avse samtliga å fria marknaden uthyrda lägenheter om 1 rum och 2 rum och kök, medan b-siffrorna gälla den andel av hyresbostadsbeståndet, som ingår Tab. 3. Å fria marknaden uthyrda lägenheter om 1 och 2 rum och kök (utan centralvärme) fördelade efter hyran för hyresåret 1933 34 enligt a) hyresräkningen och b) kompletteringsundersökningen. Antal Antal Därav (i %) med en årshyra av Därav (i %) med en årshyra av lägenlägenheter heter mindre 2 0 0 - 4 0 0 - 600— 800 kr. om om mindre 3 0 0 - 500— 7 5 0 - 1000 än 400 600 800 och än 500 750 1000 kr. och 1 rum 2 rum 200 kr. kr. kr. kr. däröver och kök 300 kr. kr. kr. kr. däröver och kök

Orter

1904 251 / a 2 920 r Eskilstuna 393 1 j a 5 802 Norrköping Ib 510 ( a 2 062 Jönköping 341 \b fa 368 Växjö 137 Uppsala

•

f

t

få

665 112 (a 663 Karlskrona 103 \b Ja 240 Kristiansta d \b 61 / a 8 685 Malmö 745 \b / a 1711 Borås Ib 260 1 K a l m ar

Karlstad Örebro Falun Gävle

1455 209 / a 3 057 424 (b 665 /a Ib 150 / a 2 917 Ib 392 /a \b

0-9

i/e

40-2 41-o

57-i 55-4

1-4 1-5

82-i 84-5

16-5 13-2

l-o 2-5

54 3 67-i

44-4

7-4 62

84-5

7-9 13-2

0-2

80-G

25-o 29-9

73i 65-o

1-6 44

0-3 0-7

4-4 09

72-2 78-G

23-3 19-6

0-i 0-9

64-4 66o

31-4 31i

0-2

1-9 18-4 16-4

72-9 68-9

8-3 13i

1-3 1-1

47-o 43i

51-5 55-7

0s

2-9 8-i

54 - 7

60-o

42-2 36-i

0-2 0-8

2-G 1-9

59-9 54'i

37-o 43-5

Oo Oo

0-8 1-4

30-2 34-2

66-5 61i

2-5 3-3

2-9 5-3

76i 64-7

20-6 28-7

0-4 1-3

4-3 3-6

54-8 59-4

39G

35-5

1-3 lo

29-s

1-7

le 0-5 0-3 OG

lo

0i

926 145 593 OS 73 1575 131 — 1014 185 — 485 179

0-1 0-4

1408 298 0-i 1376 247 0-4 642 1-6 172 5 551 496 842 — 123 658 126 — 1509 189 337 84 670 OS 99

8-6

0-3 0-7

50-5 48-3

39-4 40-o

1-2

ll-o

1-7 2-7

20-2 23-3

72-5 67-i

56 6-9

—

02 2-3

13-9 12-2

61-3 67'9

24-4

0-2

4-o 7-o

36-9 28-1

57-3 63-8

1-6 Ii

0-2

17-7 21-2

59-G 59-8

22-7

19o

—

—

1-4 1-4

42-6 35-2

53-8 59-4

2-2

4-o

—

1-2 1-6

38-9 33-2

58G 64-4

1-2 0-8

o-i

5-5 4-7

60-4 64-5

32-7 29-6

1-4 1-2

—

Oo 0-2

19-9 16-9

73-i 75-o

6-4 7'3

0-1 0-6

0-7 2-4

18-9 22-8

74-7 69-i

5-7 5'7

—

09 1-6

26-9 30-2

59-9 56-3

12-o

0-3

OS 0-5

8-6

59-3 61-9

31-2 28-i

0i 0-5

0-3 2-4

25-8 25o

5-6 7-i

—

2-4

15-5 15-2

68-s 65-5 51o 49-5

30-5 3l3

0-6

4-o

9-o

17G

11-9

8 i kompletteringsundersökningen. Endast lägenheter utan centralvärme ha medtagits, beroende på, att byressiffrorna för lägenheter med centraluppvärmning av vissa redovisningstekniska skäl ej äro inbördes fullt jämförbara. Även h ä r visar sig överensstämmelsen för flertalet orter vara god, men på vissa håll framträda dock r ä t t avsevärda avvikelser. Särskilt i Norrköping och i viss utsträckning även i Växjö äro sålunda de billigare lägenheterna företrädda i något för stark proportion i kompletteringsundersökningen, under det att förhållandet ä r omvänt i Falun beträffande t. ex. lägenheter om 1 rum och kök. Vad Norrköping beträffar är att märka, att kompletteringsundersökningen här omfattar en något mindre andel av det totala beståndet, än vad fallet är med a n d r a städer av närmast jämförlig storleksklass, vilket givetvis ökar risken för a t t resultatet skall bli något mindre tillfredsställande. Trots det i övrigt goda resultat, som dessa — här endast i ofullständigt skick återgivna — representativitetskalkyler givit, bör dock en viss försiktighet iakttagas vid användandet av i det följande anförda uppgifter. Särskilt gäller detta i sådana fall, då i tabellerna redovisade delgrupper endast ha ett fåtal representanter bland de undersökta lägenheterna. l Det kan i detta s a m m a n h a n g n ä m n a s , a t t bostadsinspektrisen i Karlskrona meddelat, att de undermåliga lägenheterna enligt hennes uppfattning blivit företrädda i något för svag proportion bland de undersökta bostäderna. Vad som speciellt bör understrykas är emellertid, att de sammanfattningstal för samtliga 14 städer, som återfinnas å flertalet efterföljande tabeller, knappast k u n n a anses fullt representativa för landets städer i allmänhet. Eftersom varken Stockholm eller Göteborg 2 ingå i undersökningen, äro de största städerna alltför svagt företrädda i densamma. Så är även fallet med de mindre orterna. Vidare representeras norrlandsstäderna endast av Gävle. Sammanfattningstalen k u n n a därför n ä r m a s t fattas såsom uttryck för förhållandena i medelstora städer i södra och mellersta Sverige. 3 Materialets beskaffenhet i övrigt torde i stort sett kunna betecknas såsom synnerligen god. Härför borgar i första h a n d den vid undersökningen a n v ä n d a metoden med instruerade husbesökare, som vid personliga besök insamlat erforderliga uppgifter. 1 flera städer ha även bostadsinspektörerna eller -inspektriserna själva utfört eller deltagit i insamlingsarbetet, och sådana lägenheter, vilka av husbesökarna betecknats såsom bristfälliga, ha alltid underkastats särskilda efterbesiktningar av bostadsinspektörerna. När särskilda biträden anlitats, ha dessa ofta genom föregående verksamhet erhållit viss erfarenhet i bostadshygieniska frågor, och i varje fall ha de i regel arbetat under kontroll av bostadsinspektionen och hälsovårdsnämnden i resp. städer. I I . De u n d e r s ö k t a s m å l ä g e n h e t e r n a s beskaffenhet. Smålägenheternas fördelning på olika hustyper m. m. Såsom en bakgrund till de i det följande anförda uppgifterna om smålägenheternas beskaffenhet tjäna de upplysningar angående de undersökta bostädernas fördelning på olika hustyper, 1 I de fall, då av tabellerna ej direkt framgår, hur många lägenheter (resp. rum, boende etc.) uppgifterna avse, ha procenttal o. d., som gälla ett totalantal understigande 25, icke utsatts på tabellerna, medan uppgifter avseende 25—49 enheter äro utmärkta med medievalstil. 2 Att Göteborg icke är med i undersökningen motiveras av det förhållandet, att för denna stad nyligen utförts en ingående bostadsstatistisk undersökning med liknande syfte som den här förevarande publicerad under titeln »Bostadsräkningen 1930 samt bostadsundersökningen 1931 i Göteborg» av Göteborgs stads statistiska byrå, Göteborg 1933. Denna utredning kommer i fortsättningen att i vissa fall citeras. 3 Medeltalen ha nämligen beräknats direkt på det med städernas storlek fallande urvalet av undersökta lägenheter, sålunda utan »vägning» med totalantalet lägenheter e. å.

9 1

som sammanställts i tab. 4 . I flertalet städer befinnes det övervägande antalet smålägenheter v a r a belägna i trähus. Härvidlag utgöra emellertid Malmö, Kristianstad och de inre delarna av Norrköping undantag. Särskilt i södra Sverige spela sålunda stenhusen en dominerande roll. — I gårdshus befintliga Tab. 4. Undersökta smålägenheter, fördelade efter husens byggnadsmaterial och belägenhet, grundens beskaffenhet m. m. Smålägenheter (i %) belägna

å nedre botten av hus Orter med mod oventigatu- värdsventi- lerad stenfot hus * hus 3 lerad med utan stenkäl kälfot lare lare

stenhus a

trähus :

Uppsala Eskilstuna Norrköping inre staden ytterområdet

33-7 12-7 53-7

66-3 87-3 42-3

66-2 57-i 62-5

-

57 8 2'8

38'0 97'4

67'5

Jönköping Växjö Kalmar Karlskrona Kristianstad

30-6 4-4 16-s 27-o 88-i

69-4 95-e 83-i 73-0 11-8

58-9 71-7 81-5 75-s 41-o

13 14-i 18-4 18 27

28-i 35-o I 37-7 ! 24-9 19-i

Malmö inre staden ytterområdet Borås Karlstad

4-4

74-1

98'6 89'o

4-8 3'4

79'3 57 6

14 3

35 16-2

96-4 83-8

70-o 60-5

Örebro Falun Gävle inre staden ytterområdet

23-9 6-9 17-i

76-i 92-3 82-o

271 1'2

S a m t l i g a 14 s t ä d e r

38 l

15-i 7-3 15i 163

28-o 39i 29-7

1-7 1-4

29'o 37"o

7-5 57 4-3

å nedre botten och med golvet

samtmer 0 - 3 0 liga å än utan cm under nedre sten- 30 cm över mar- botten 5 över marken fot mar- ken ken 1-2 0-6

27-7 42-8 27-7

8-3

27'3 32'4

6-l 111

6i 0-8 13-8 11-5

4'l 6 5

0'7

2-o — 2-2 0-6 3o

4-3 2-1 3-5 1-3 8-5

2-7 0-5 1-4

12-s 3-o

30-8 36-i 29i 25-8 25-2

23-4

1-6

2-6

0-8

21-5 296

0'1 6'0

l'l 7'5

0'7

18 14

28-4 27-2

27 2-7

66-9 73-i 66-o

14 16 8

34-i ll-o 37-8

7t'4 98"8

88-i 30'8

10 5'o

56 5

67o

14 3

3-o 6-5

:

2-4 1 38-4 0-4 46-2 0-4 34-6 0'4

—

33'8 435

7-o

0-8 0-7 1-9 2-3 1-4

377 37-6 44-8 39-6 33-6

24-7

3-6

0-i

28-4

lo

2fl 36i

2'2 7'8

0'l 0'2

23'4 44'l

3-7 8-7

0-8 0-7

30-2 ö3*5

3-5 5i

1-9 0-7

356 393

0-4 1-5 3'2

1-5 13-7 l-o

0-4 0-8 0-7

32-4 13-6

3-7 10-6 38-8

0-3 2-8 19

36-4 27-o 42-7

351 42'2

2-7 3-9

0'9

0'4 1'3

2'o 21

85"3 44'3

1'8 2-0

39 i 48'«

29o

1-6

1-6

26'J

8-5

2-o

l'o

4 8

1 I fråga om Malmö, Norrköping och Gävle innehåller denna liksom vissa följande tabeller s p e c i a l r e d o v i s n i n g a r för »inre staden» och » y t t e r o m r å d e t » . A v M a l m ö h a följ a n d e delar r ä k n a t s till y t t e r o m r å d e t : P i l d a m m s s t a d e n , V ä s t r a förstaden, L i m h a m n , F o s i e , Bunkefio, E g e t bo, E g e n h ä r d , R o s e n g å r d och E l l e n b o r g , vissa delar av Ö s t r a f ö r s t a d e n ( K i r s e b e r g s s t a d e n , e g n a h e m s o m r å d e t n r 2 m . m.), d e n d e l a v M e l l e r s t a f ö r s t a d e n , s o m l i g g e r s ö d e r o m j ä r n v ä g e n ( H å k a n s t o r p m . m.), s a m t d e n d e l a v S l o t t s s t a d e n , s o m l i g g e r v ä s t e r o m j ä r n v ä g e n . N o r r k ö p i n g s y t t e r o m r å d e o m f a t t a r Ö s t r a E n e b y s l a n d s d e l n r 2, S:t J o h a n n e s f ö r s a m l i n g o c h F i s k e b y , m e d a n G ä v l e s y t t e r o m r å d e i n b e g r i p e r S t r ö m s b r o , B o m h u s o m r å d e t , B ö n a n m . fl. o m r å d e n . — F ö r ö v r i g a s t ä d e r ä r o b o s t ä d e r i y t t e r o m r å d e n a så r i n g a r e p r e s e n t e r a d e b l a n d de u n d e r s ö k t a lägenheterna, a t t n å g o n dylik stadsdelsind e l n i n g ej a n s e t t s l ä m p l i g . 2 D i f f e r e n s e n m e l l a n 100 o c h s u m m a n a v p r o c e n t t a l e n f ö r s t e n h u s o c h t r ä h u s a n g e r förekomsten av »annat b y g g n a d s m a t e r i a l » . 3 D i f f e r e n s e n m e l l a n 100 o c h s u m m a n a v p r o c e n t t a l e n f ö r g a t u h u s o c h g å r d s h u s a n g e r förekomsten av l ä g e n h e t e r i fristående hus. * Inkl. korsvirkeshus. 8 I n r ä k n a t l ä g e n h e t e r i b o t t e n v å n i n g e n av h u s , s o m delvis s a k n a stenfot.

10 smålägenheter — vilka, såsom senare skall visas, uppvisa sämre kvalitetsförhållanden än andra — utgöra i flertalet städer omkring 15 % av samtliga. För Kristianstad stiger dock talet till 27'9 %. 1 tabellens senare avdelning särredovisas de i bottenvåningen belägna smålägenheterna (jämte enstaka källarbostäder). Dessa utgöra i allmänhet 30—40 % av samtliga — i Falun och Malmö dock något färre (27—28 %) och i Eskilstuna och Kalmar något flera (c:a 45 %). Av särskilt intresse äro uppgifterna om dessa lägenheters fördelning dels efter husgrundens beskaffenhet, dels efter golvets belägenhet i förhållande till angränsande mark. x Som synes, ligger det övervägande flertalet bottenvåningslägenheter i hus med ventilerad stenfot. I Karlskrona skulle emellertid antalet smålägenheter, som äro belägna på nedre botten av hus, som helt eller delvis sakna stenfot, utgöra 12'8 % av samtliga undersökta eller nära 1/3 av antalet bottenvåningslägenheter. I övriga städer finnas däremot endast ett fåtal lägenheter, som utmärkas av denna brist. Sammanräknas emellertid denna grupp med de lägenheter, som ligga i bottenvåningen av hus med oventilerad stenfot — och där ej heller en viss luftväxling kan åstadkommas genom att källare finnes under huset — befinnes, att i Falun 14'5 % av samtliga undersökta smålägenheter eller över hälften av bottenvåningslägenheterna på detta sätt lida av otillfredsställande grundförhållanden. I Kristianstad uppgår motsvarande jämförelsetal till 11'5 % av samtliga lägenheter eller över l/3 av samtliga bottenvåningslägenheter. Att en lägenhet har golvet under markens nivå, förekommer endast sällan. De högsta jämförelsetalen (2—3 % av samtliga lägenheter) för dylika källarlägenheter uppvisa Falun, Uppsala och Karlskrona. I Gävle gäller emellertid i fråga om praktiskt taget alla bottenvåningslägenheter och 40'7 % av samtliga undersökta lägenheter, att golvet ligger under eller högst 30 cm över angränsande mark. I Falun, Kalmar och Karlskrona framträder samma förhållande i fråga om tredjedelen eller hälften av bottenvåningslägenheterna och 13—16 % av hela det undersökta smålägenhetsbeståndet. För samtliga 14 städer äro 26'2 % av bottenvåningslägenheterna och 9'6 % av samtliga lägenheter behäftade med denna brist. Svårighet att hålla varmt samt förekomsten av fukt och drag m. m. De nyss skildrade grundförhållandena äro ofta av stor betydelse i fråga om möjligheterna att hålla lägenheterna varma och fria från fukt och drag. Detta åskådliggöres av tab. 5, som återger det procentuella antalet lägenheter, som enligt husbesökarnas uppfattning uppvisat brister i n ä m n d a tre avseenden. Beträffande dessa uppgifter bör emellertid beaktas, att sådana bristfälligheter kunna förekomma i mycket olika grad, och att det finnes ett betydande antal gränsfall, där det är en ren omdömesfråga, huruvida dylika brister skola anses föreligga. Man måste sålunda räkna med, att olika husbesökare kunna ha bedömt förhållandena från olika utgångspunkter, vilket framför allt minskar jämförbarheten mellan olika städer. När sålunda i Karlstad 39'5 %, i Jönköping 33'2 % men i Örebro och Gävle endast 2'5 resp. 3'5 % av smålägenheterna betecknats såsom svåra att hålla varma, är det sålunda ingalunda säkert, att kvalitetsskillnaden i förevarande avseende mellan ifrågavarande städer i verkligheten är så stor, som dessa uppgifter synas ge vid handen. Dessa reservationer innebära dock icke, att de angivna upplysningarna skulle vara värdelösa. Bortses från nyssnämnda ytterlighetsfall, befinnes, att uppgifterna om »svårighet att hålla varmt» procentuellt sett äro någorlunda jämna. För 6 städer variera sålunda jämförelsetalen mellan 25 och 30 %. Då blott 5 orter ha lägre tal än 20 %, ter sig emellertid det för samtliga 14 städer uträknade 1 I de fall, då golvets (eller markens) nivå i de olika r u m m e n icke är lika, avse dessa uppgifter den del av lägenheten, där golvet ligger lägst i förhållande till angränsande mark.

11 Tab. 5. Husbesökarnas omdömen angående svårighet att hålla varmt samt förekomsten ar fukt och drag i undersökta smålägenheter. Smålägenheter (i %), vilka betecknats såsom svåra att hålla varma bland Orter

ro & (JQ

o. K. B B

ro g.jj

3 B 2- ro Cu%

2§S

~oq E. z?ro~

°' 5" Ii' §

** a ™ B s=: a S» B B 2. ro Sr co o. ro o "^ B r o

2 o

Uppsala Eskilstuna Norrköping Jönköping Växj ö Kalmar Karlskrona Kristianstad Malmö Borås

.

fuktiga bland

B JS o05.. »g"

B FB g o

-

-

S3

dragiga bland

Bg

2 EL* 15 <w ^ a

^ a

•S,1"

O S o h, P ro

S- 2. a P

so B B ro >r so &

>-ä

g£

B~

48-o 63-5 58-s 66-3

46-7 62-5 45-5 62-1

44-6 46-o 43 - 9 53-8 28-7

24-9 17-7 25-6 33-2 293

32-4 16-5 22-2 17-4

39-o 20-9 10-3 I7'5 14-9 5-e 17-8 20-4 8-6 22-7 8-3 5-7 13-8 4-7

35-3 40-o 55-6 82-6

41o 47'5 39- e 75-8

27-7 31-o 32-6 63-6 42-5

38-7

41-6 52-8 42'9 47-7 56-3

43i 30-3 38-5 41-2 29-3

28-G 28-3 25-7 21-9 18-3

35-5

37-2 62-4 32-i 57-9 54-7

37-5 23-9 46-7 37-5 37-4 21-o 51-5 31-8 17-7 13-8

32-o 30-3 54-1

Karlstad Örebro Falun Gävle

72-5 33-7 29-5

8 r 6 67-2 3 9 5 16-o 6-5 2-5 39 i 22-o 14-4 5-i 9-8 3-5

S a m t l i g a 14 s t ä d e r

47 5

33 6 3 6 s 21 i

19-4 12-3 11-1 5-3 22-8 2 2 3 40-4 26-4 35o 4-9

30-7! 30-6 16 9

38-7

• I 7-2J 3-6 3 2 26-si 28-el 18 7 10-4

34 o

68-3 16-5

68-2| 19-7 14-2 23-41 7-o 2-7

46-2 48-2

34-3

50o

9-6 49

34'7 26-9 12-9 ö-oj 4-s 1-2 11-5J 6-4 3 4 1-4! TO Os

24-6

38-8 44- 5 28-G 15-9 12-o 4-3 1-5 1-4 28-7 12-8 9-3J 1 1 7-9 10-8 5-9 2-8

25 1

18 ii 14 7

45 i

32 ej 3 3 9 2 1 -g 14 i,

25o

1-5 24-6 10-3 27-8 13-8

medeltalet (21 '4 %) något för lågt såsom m å t t på den »normala» frekvensen av denna brist. Fukt synes vara en icke alltför vanligt förekommande brist (7*8 %). Det högsta jämförelsetalet framträder i Kalmar (16'9 %) och de lägsta i Gävle, Örebro och Borås (c:a 1—3 %). För 6 städer ligga talen mellan 4 och 11 %. Ungefär tre gånger så ofta förekomma anmärkningar om drag (21'8 %). Härvidlag synas också de lokala olikheterna vara större (Jönköping 40" 4 % och Örebro 1'5 %). Av tabellens uppgifter framgår emellertid, att anmärkningar i detta avseende i några städer (Borås och Norrköping) endast eller nästan endast gjorts, när sprickor eller otätheter konstaterats förekomma, medan man i andra städer (t. ex. Jönköping och Karlstad) betecknat åtskilliga lägenheter såsom dragiga, utan att dylika yttre orsaker härtill angivits. Med anledning av det nu sagda torde emellertid visst avseende böra fästas vid uppgifterna om förekomsten av sprickor o. d. Sådana uppges ha påträffats beträffande 14'4 % av samtliga undersökta lägenheter, mest i Malmö och Jönköping (26—28 %). De berörda tre olika slagen av bristfälligheter äro ofta kombinerade med varandra. Sålunda har befunnits, att 68'4 % av de lägenheter, som ansetts dragiga, och 64'2 % av de, som ansetts fuktiga, samtidigt betecknas såsom svåra a t t hålla varma. I detta s a m m a n h a n g äro även följande uppgifter om förekomsten av smålägenheter med k a l l r u m , d. v. s. boningsrum utan uppvärmningsanordning, av visst intresse: 1

M e d oventilerad stenfot eller u t a n stenfot (direkt p å marken).

12 Smålägenheter med kallrum i % av samtliga Uppsala Eskilstuna Norrköping inre staden ytterområdet Jönköping Växjö

4'3 Oe 2'5 22 6's 1"8 2-0

Kalmar Karlskrona Kristianstad Malmö inre staden ytterområdet Borås

4-3 6'5 13'3 13-3 8'e 28'o 3o

smålägenheter. Karl stad Örebro Falun Gävle inre staden ytterområdet Samtliga 14 städer

3 1 3 1 1 1 5

Den största frekvensen av lägenheter med kallrum uppvisa Malmö och Kristianstad, vilket får ses i samband med det i dessa städer relativt betydande antalet lägenheter om 2 rum och kök, varvid det ena rummet ofta utgöres av en liten »kammare», ej sällan åstadkommen genom delning av större rum. Vidare uppvisa ytterområdena med deras lägenheter av egnahemstyp ofta flera rum u t a n egen eldstad o. d. än de mera centralt belägna stadsdelarna. Särskilt n ä r det gäller jämförelser mellan olika delgrupper av smålägenheter, synas mera hållbara slutsatser kunna dragas av uppgifterna om förekomsten av fukt, drag etc. I tab. 5 återges, vid sidan av uppgifterna för samtliga lägenheter, vissa specialsiffror för lägenheter i bottenvåningen av hus utan stenfot eller med oventilerad sådan, vidare för lägenheter med golvet under eller föga (0—30 cm) över markens nivå och slutligen för lägenheter i gårdshus. Det visar sig, a t t dessa tre specialgrupper i genomsnitt synas uppvisa en halv till två gånger större frekvens av drag och »svårighet att hålla varmt» samt två till fyra gånger större frekvens av fukt, än vad fallet är med totalmassan. I medeltal för samtliga 14 städer har sålunda befunnits, att av de lägenheter, vilka ligga i bottenvåningen av hus, som sakna ventilerad stenfot, 47'5 % ansetts svåra att hålla varma, 25'1 % betecknats såsom fuktiga och 45'4 % såsom dragiga. För lägenheter med golvet mindre än 30 cm över markens nivå äro motsvarande jämförelsetal resp. 33'6, 18'1 och 32'6 % samt för gårdshuslägenheter resp. 36'3, 14'7 och 33'9 %. Belysande äro härvidlag även följande siffror, vilka återge, huru stor del av samtliga såsom fuktiga, dragiga etc. betecknade lägenheter, som falla på var och en av dessa tre specialgrupper: Smålägenheter, vilka ansetts

A n t a l smålägenheter därav (i %): i bottenvåningen av hus utan ventilerad stenfot med golvet mindre än 30 cm över marken belägna i gårdshus

svåra att hålla varma

fuktiga

dragiga

5 359

3 433

16-8 I5i 24-3

24-3 22-3

15'7 14-3 22-2

27-o

Av utrymmesskäl ha i tab. 5 icke medtagits några speciella kvalitetstal för stenhus och för trähus. Härvidlag synes också ingen bestämd tendens föreligga; i vissa städer uppvisa trähusen sämre förhållanden, i andra tvärtom. A t t döma av följande sammanfattningstal för samtliga undersökningsorter skulle emellertid stenhusen i stort sett vara mera utsatta för fukt: Smålägenheter (i %), vilka betecknats såsom

Smålägenheter i stenhus, Smålägenheter i trähus .

svåra att hålla varma

fuktiga

dragiga

20-3 23-3

10-9 5-5

23'8 21-7

13 I tab. 6 återges förekomsten av kyla, fukt och drag inom olika lägenhetskategorier; i den nedre avdelningen av denna sammanställning meddelas dessutom specialtal för lägenheter om 1 och 2 rum och kök i äldre (d. v. s. före 1924 tillkomna) och nyare hus. Det befinnes, att frekvensen av dessa brister i stort sett ökas med sjunkande lägenhetsstorlek. Beträffande städerna i mellersta Sverige kan dock iakttagas, att lägenheter om 1 eller 2 rum och kokvrå uppvisa bättre förhållanden än lägenheter om 1 rum och kök. Även vid jämförelse mellan å ena sidan enkelrum och enkelkök och å andra sidan lägenheter om 1 rum och kök är tendensen i vissa fall mera ojämn. Däremot uppvisa lägenheter om 2 r u m och kök nästan genomgående bättre förhållanden än n y s s n ä m n d a båda lägenhetskategorier. Att relativt flera anmärkningar förekommit i fråga om äldre lägenheter än beträffande nyare sådana, är j u en naturlig sak. Snarare har man anledning a t t förvåna sig över, att i vissa städer ända till Vio e U e r m e r a a v de sedan 1924 tillkomna lägenheterna ansetts dragiga eller svåra att hålla varma. I fråga om lägenheter om 1 och 2 r u m och kök har vid bearbetningen även åtskillnad gjorts mellan olika upplåtelseformer. För flertalet städer erhåller man emellertid vid en dylik specialgruppering ofta så få representanter bland de undersökta lägenheterna, att man knappast kan erhålla några mera vägande lokala medeltal. Följande sammanfattningstal för samtliga 14 städer ha emellertid e t t visst intresse:

Upplåtelseformer

Antal Lägenheter om 1 rum Antal Lägenheter om 2 rum lägen- och kök (i %), vilka lägen- och kök (i %), vilka betecknas såsom betecknas såsom heter heter om om 2 rum svåra 1 rum svåra att fuktiga dragiga att fuktiga dragiga och och hålla hålla kök kök varma varma

Kommunala lägenheter, »billiga 296 bostäder» i stiftelser o. d 754 Arbetsgivarlägenheter 277 Bostadskooperativa lägenheter Av ägaren begagnade lägenheter i enskilda 328 1—2-familjshus 155 flerfamiljshus Å fria m a r k n a d e n u t h y r d a lägenheter i 467 1—2-familjshus 4 467 flerfamiljshus 129 Övriga begagnade lägenheter Samtliga lägenheter 6873

0-4

34l 21-6 5-i

114 477 270

31-6 23-9 1-9

26'3 21-2 2'6

15-5 10-3

4-6 39

ll-o 12-s

835 384

6'2 57

7-2 5-2

25-5 23-6 16-3

6-4 8-i 6-2

22-7 24-5 15'5

557 2 846 103

14-9 21-5 10-7

15-3 22-5 10-7

22-3

7-8

22-6

5 586

17i

29i 23'5 2-2

15-2 8-8

Den minsta frekvensen av här ifrågavarande bristfälligheter framträder, som synes, i bostadsföreningslägenheter. Även egnahemsbostäder och av ägaren begagnade lägenheter i enskilda flerfamiljshus uppvisa lägre jämförelsetal än övriga grupper. Det proportionsvis största antalet anmärkningar om kyla, fukt och drag avser den kategori av bostäder, som inbegriper kommunala lägenheter, »billiga bostäder» o. d., vilka ofta äro inrymda i gamla fastigheter. Till närmare belysning av de förut anförda uppgifterna om förekomsten av fukt tjänar den i tab. 7 sammanställda redovisningen av formulärets uppgifter rörande olika o r s a k e r t i l l e l l e r f o r m e r a v f u k t . I tabellens första avdelning ges en specifikation av orsaker och kombinationer av orsaker, medan den senare avdelningen sammanfattar det totala antalet fall, då fukten uppgivits ha helt eller delvis

14 Tab. 6. Förekomsten av kyla, fukt och drag inom olika lägenhetskategorier och åldersgrupper av lägenheter.

O r t e r

Smålägenheter, vilka ansetts svåra att hålla varma, (i %) bland sådana bestående av

Smålägenheter, vilka an- Smålägenheter, vilka ansetts fuktiga, (i %) bland setts dragiga. (i %) bland sådana bestående av sådana bestående av

1—2 1—2 1—2 1 rum rum 1 rum 2 rum 1 rum rum 1 rum 2 rum l rum rum 1 rum l rum eller med och eller med och och och eller med och och 1 kök kokvrå kök kök 1 kök kokvrå kök kök 1 kök kokvrå kök kök Uppsala Eskilstuna Norrköping Jönköping Växjö

30-8 34-8 29-3 42-7 31-o

12-7 10-7 22-2 34'i

34-6

31i 35-2 30-8 31-2 15-i

30-8 28-o 32-i 23-7

Kalmar Karlskrona Kristianstad Malmö Borås

38-5 20-2

Karlstad Örebro Falun Gävle

55-7 8-7 11-8 42

...

O r t e r

37-8 27'3

30-9 18-3 26-9

18-i 8-4 20-3 25-7 26-2

I60 5-i 9'0 4-5

16-0 1-4

25-o

26-7 21-3 19-9 15-2 11-4

46-4 2-G 17-6 8'4

27-2 l-o 12-2 3'1

36-o

lr>

1 rum och kök i hus tillkomna

2 rum och kök i hus tillkomna

loO 7-6 10-5 6-7 4-4

5-7 1-8 5-3 4-8 5-5

16-7 6-5 10-4 24-9 2-2

15'7 3-7 11-3 11-9 4-o

17-6 1-3 12-3

7*» 2-6

25-c

15-9

22-2

25-o

18-5

58-4

31o 26-8 48-7 28-4

2-2

160 392 II-4 397 14-7

I2i 1-6

1 4 - s i 11-5 1-7 0-2 5-3 1-3 0-9 0-7

36-6 4-3 7-4 lli

i8-2

1 rum och kök i hus tillkomna

2 rum och kök i hus tillkomna

1 rum och kök i hus tillkomna

14-1

11-5 1-7 2-9 Oo

13o

42-s 11-8

25-8 11-5 25-o 43-4 42-9

10 5 44 16-& 29-3 30-2

30-2 37-3 23-6 35-o 19c

20-9 28-9 17-9 23-8 7-8

33-3 1-4 11-3 5-i

21-i 1-2 8-o 4-5

2 rum och kök i hus tillkomna

före 1 9 2 4 - före 1 9 2 4 - före 1 9 2 4 - före 1924- före 1924- före 19241924 1933 1924 1933 1924 1933 1924 1933 1924 1933 1924 1933 Uppsala Eskilstuna Norrköping Jönköping Växjö

208 31o 39-9 34-8

Kalmar Karlskrona Kristianstad Malmö Borås

36 4 29-i 36-8 3lo 30-2

Karlstad Örebro Falun Gävle

51-6 3-5 18-6 3-3

...

33' e

20-5 8-5 11-7 7-5 26 2 12 7 30-4 30i

13-4 2-o 5-7 6-3 7-1

14-8 8-7 12i 7-6 44

34 5 23-2 23-2 20-2 15'0

92 4-8 7-7 54 5-G

20-9 3-5 12-6 16-9 5-4

33 5 1-5 14-i 39

13-3

16-9 2-i 5-7 0-9

IO-9

10-7 10-i 19o

— 39

— 2-5

—

3-5 3o 1-4

3o

— 3-4 0-5

— l-o

7-3 2o 7T,

5-9 59

25-4 l-i 14-8 17-3 3-i 15-8 0-4 1-5 0'4

3-o 2-4

3i 4-6 0-6 2-o

1-6

28-4 13-4 28-4 47-9 48-7

6-5 4-2 9-0 15-5

33-s 37-6 24-i 46-o 23-7

20-9

36-7 1-9 11-8 5-3

15-4 7-8 15-5

3-9

15-o

1-7

61 21-o 34-s 34-6

6-9 6-3 8'9

27-3 30-6 20-3 32-i 11-5 26-o 1-8 9i 4-8

lo

6-4 14-3 9-2 7-5 1-7 10-2 2-5 3-3

vållats av någon av de fyra viktigaste orsakerna (varvid sålunda de lägenheter räknats flera gånger, för vilka flera orsaker samverkat). Grundfukt har befunnits vara den vanligaste formen, ty den uppges ensam utgöra »orsak» i fråga om 28'8 % av de fuktiga lägenheterna, och medräknas de fall, då grundfukten ä r kombinerad med andra fuktformer, uppnås jämförelsetalet 44'2 %. Därnäst i betydelse kommer fukt på grund av t u n n a ytterväggar (22'3 resp. 39" 1 %); i vissa städer, särskilt Norrköping, uppges denna fuktorsak spela en dominerande roll. I fråga om 13'8 % av fallen skulle vidare fukt helt eller delvis ha åstadkommits

Därav lägenheter med fukt helt eller delvis i form av resp. orsakad av

andra inre tunna trångorsaker ytter- bodd(klädväggar het tvätt m. m.)

a M ? a *H

H

i-l —(

i-l

(M

i-l

* J r->

N O i O n H i—Ii—1 W i H

iO<£tO(NO -?J< -r-l CO CO TH O I—(i-l

« l O CO • * 35 CO CO CO r-l i-H

l O CO CO "M <M C5 •"# © r-1

CO CO CO Til <M

CO r - CO I O Cft l O N H H i - 1

i—1 •>* 1> O O OO C O C O H

(^iGN Ttl

1—1

OS oo ^ C O 1-1 H G© rn " OS * * CO

l>

I *H o 1" * _ H

14-1

SamtEnbart liga Övriga andra orsaker såsom jart inre fuktiga och mgorsaker angiven het e ekkombidd(klädorsak natioct nade tvätt ner lägenm. m.) heter

be

i-i r^ co in o*

r- en o <M CQ

O t D N i O N i— i-l

N

onfXMO

•** o

• * N i>. H CQ rH r)i

O --I (M i-H —i

«l / i . t>l o 1-H 1-1

i (Nco 1

i n i « 1

m | Ö 1

©

^

1 i-i

i-l

©

lO

1 C* 1

1 CO © CO O CO i—i i—i i—i

CD !M - t i I O CO i—i

i-l - * Tji CD .-i

»1 _ o . TH CO

T«HW?) H H H

1 1

(M -}< CO CT1 "M 1-1

O M H 1 i—l 1

*H ?° 0 0 CO

r-i

|

^ I C O I

»©

1 ( Mi n

i I O

i » n ^

?

Fukt på grund av tunna ytterväggar

Ny-

i förening med fobyggfukt på grund regoing nadsav (i allfukt mänhet (i allandra enbart) mänhet inre enbart) trångorsaker bodd(klädhet tvätt m. m.)

pqf/T

a

1 rt | * * " !

1 »M

°* 1 *> 1 1

•* I - I

°° o

I M S ! •* -T-1 • 1 ^ c o

HTHN:OH

«° n w i

-? i--* i s.,5

co-^ioit^i—i i-i

C5HCQOCO —1

( M l ico 1 {

© F" C» l O

ococT5-*rNiQ

CO(M»OI-ICO -TI SQ O

i>miOi-i i-l

n f !•» 75

s i

TUSQW^I

I

©1 64

:o

a

a

NTJITJICO

to

1 l>(N

1 1 GM

lOlON

j QO

CD I O CO 1

i-i

co 1 r-i

H f f l O O O C C r t H H

el M

O

q

f 1 8 r*

I

I

*

-°

1 ^ -H

I

©

5°

(

M

1 Tti(MNHi> CO i—I CO i-"

r-

I

PC

1 1

|

|

l O rf!

|

1 i 1 © -tt <M I CO 1

—a

1 "S :n

••c

frKS

r H 7*

es reo . w Iffl OO 5 0 (M

i procent

.2

bc

I

Samtl. 14 städer

be 5

| «

Karlskrona Kristianstad . . . Malmö

* > • _^ a|

Eskilstuna Norrköping Jönköping Väx-iö

andra inre tunna trångorsaker ytter- bodd(klädhet väggar tvätt m. m.)

G r u n d f i i k t

0>

16 genom trångboddhet; härvid ha emellertid ansetts böra medräknas icke blott sådana lägenheter, för vilka husbesökarna direkt angivit trångboddhet såsom orsak, utan även de såsom fuktiga betecknade bostäder, som haft mer än 2 boende per eldstad. Beträffande 10"4 % av lägenheterna skulle andra inre orsaker (särskilt klädtvätt i lägenheten o. d.) ha orsakat eller medverkat till fukten. Övriga angivna former av fukt (t. ex. inregningsfukt) synes ha mera underordnad betydelse. I tab. 8 återges förekomsten av vissa andra å formulären upptagna bristfälligheter. Det befinnes, att drygt 18 % av lägenheterna i Karlskrona och i Norrköpings ytterområde ha en t a k h ö j d understigande det i byggnadsstadgan angivna minimimåttet av 2'1 m; för Kalmar är motsvarande tal 11 %. I tabellens andra kolumn återges frekvensen av sådana lägenheter, vilka icke äro genomluftbara. l Med genomluftbarhet förstås härvid, att lägenhetens alla fönster (eller friskluftsintag) icke äro belägna på samma vägg i lägenheten. I detta avseende befinnas Norrköping, Uppsala och Örebro förete det största antalet brister (c:a 35 %), medan däremot Falun företer det lägsta frekvenstalet (2'3 %). I genomsnitt för samtliga orter är det 26"2 % av lägenheterna, som utmärkas av denna brist. De följande uppgifterna i tabellen bero i huvudsak på subjektiva omdömen och k u n n a därför endast anföras med viss reservation särskilt beträffande möjTab. 8. Förekomsten av vissa bristfälligheter i fråga om rumshöjd, genomluftbarhet, dagerförhållanden, bostadens vård och underhåll m. m.

Orter

Antal D ä r a v (i %) smålägenheter undersökta med tak- som ej medbon.- med med med småhöjd äro ge- rum som ruttna med dåliga dålig lägenunder nomluft- hadål.el. fönsterråtthål golv lukt heter 2-1 m bara sek.dager bågar

j Uppsala j Eskilstuna Norrköping inre staden... ytterområdet.

979 1186 1467

5-7 3-s 9-6

34-6 20-2 35-0

6-7 0-8 1-5

1 859 108

8'9 18'5

37-s 5-6

1'6

i Jönköping i Växjö Kalmar Karlskrona K r i s t i a n s t a d ....

958 615 870 907 670

4-8 8-8

24-o

18i 8-4

22-3 15-6 30-7 14-9

1-5 0-3 68 2'3 63

Malmö i n r e s t a d e n ... ytterområdet . Borås Karlstad

2 899

26-7

2 196 703

l*f 4'6

31'4 12-1

1180 845

2-7 2-8

16i 22-7

Örebro Falun Gävle i n r e s t a d e n ... ytterområdet .

1257 648 1250

2-6 3-2 2-7

34-s 2-s 31-5

0-8 0-2 0-4

767 483

2-6 2'9

338 28'0

S a m t l . 14 s t ä d e r

15 731

ll-o

5s

med som vägg- utmärkas ohyra av snusk

9'7 1'2 1-7

0-8 0-7

6-5 3i 1-6

15-9 10-3 19'8

1-4 1-6 0-5

l-7 l-9

0'7 0-9

l-5 2-8

20-4 12-0

0-2 4-6

3-7 0-5 4-7 1-4

8-2 3-9 11-5 5i 0'i

2-i 13-5 2'8 6-4 11-9

2-9 1-8 2-5 8-4 5-8

19-o

2-2

29-3 13'i 15-9 10-6

2-2 7-8 4-6

5-4

5-3

o-i

25'6

2-6

62 2"8

3-7

5-2 5-8

01 0'1

4*1 3l

27'5 19'9

2-4 3'l

1-1 38

2'4

8-3

2-7 4-4

1-3 6-5

13-4 19-8

0-5 2-5

2-0 0-2 l-o

0-3 0-8 0-2

0-6 1-8

4-i 7-i 7-3

0l

0-5 0-3

OS

0'7

0'3 0'4

0-4 1'9

01 0-4

2'2 1*2

4'8 11-2

0l 0-6

2-9

1-8

4i

27 St

1-9

5-6

o-i 0-3 0-s

3-4

2-o

1 Såsom framgår av formuläret och. »anvisningar för husbesökare», begärdes dessutom tämligen utförliga upplysningar beträffande ventilationsanordningarnas beskaffenhet. Dessa frågepunkter h a emellertid i flera fall missförståtts av uppgiftslämnarna, och av denna anledning ha ifrågavarande uppgifter ej redovisats i denna redogörelse.

17 ligheterna att på grundval av desamma anställa jämförelser mellan olika städer. I fråga om 2'9 % — i Uppsala, Kalmar och Kristianstad 6 å 7 % — av lägenheterna ha husbesökarna ansett d a g e r n vara dålig eller också har belysningen i vissa rum befunnits vara sekundär. A n m ä r k n i n g a r o m r u t t n a f ö n s t e r b å g a r ha i Uppsala och Kalmar framställts i c:a 5 % av samtliga fall. D å l i g a g o l v skulle förekomma i fråga om 4'1 % av de i samtliga städer undersökta lägenheterna; för Kalmar, Uppsala, Karlstad och Jönköping variera dessa siffror omkring 1 0 % . R å t t h å l ha i Växjö och Kristianstad observerats i 12 å 13 %, men i genomsnitt för samtliga städer i 2'7 % av de undersökta lägenheterna. I 3'3 % av samtliga fall ha husbesökarna ansett sig kunna konstatera d å l i g l u k t , och 1'9 % av lägenheterna skulle enligt deras uppfattning utmärkas av s n u s k . V ä g g o h y r a skulle slutligen förekomma i 15'9 % av lägenheterna. Härvidlag äro uppgifterna relativt jämna, i det att siffrorna för flertalet städer variera mellan 10 och 20 %. Man torde dock kunna utgå ifrån, att husbesökarna knapp a s t överallt kunna ha gjort så grundliga undersökningar eller erhållit så ingående upplysningar av de boende, att uppgifterna i detta avseende k u n n a betraktas såsom ens tillnärmelsevis uttömmande. Vissa brister i fråga om bekvämlighetsutrustningen. Det har tidigare nämnts, att den föregående representativa bostadsräkningen innehållit uppgifter rörande vissa sidor av utrustningen med bekvämligheter, t. ex. beträffande förekomsten av Tab. 9. Förekomsten av vatten- och avloppsledning samt av bad-, dusch» och tvagningsrum (procent).

Orter

Uppsala Eskilstuna ... N o r r k ö p i n g ... inre staden.. y t t e r o m r . ... Jönköping ... Växjö Kalmar K a r l s k r o n a ... Kristianstad... Malmö inre staden.. y t t e r o m r . ... Borås Karlstad Örebro Falun Gävle inre staden.. y t t e r o m r . ...

Smålägenheter, där avloppsledning

Smålägenheter, där vattenledning

finnes inom lägenheten 79-3

85-e 72-8 76'1 315

86-o 75-4

84-i 77-2 79-8 96-2 969 94-o

84-9 79-5

Smålägenheter

därav finnes utan utom vatten- lägenlås heten

helt saknas

finnes inom lägenheten

finnes utom lägenheten

helt saknas

0i 0"2 0'i 02

19-9 5-1 20-8

0-8 9-3 6-4

79-3 83-2 71-o

19-9 59 21-1

0-8 10-9 7-9

11-6 9-5 1-1

1-4 0-5 0-5

7-2 OS 3-7

79-8 89-7 94-7

212 15'7

2'7 52'8

75i 204

216 13'9

3-3 65'7

1'2

0'5

4'0

94'3 100'o

1'5 1'5 08 3'2 4'6

11-7 22-8 12i 6-3 19-3

23 1-8 3-8 16-5 0-9

85-4 74-6 83-9 74-3 79-i

11-3 23-3 12-2 6-o 16'4

3-3 2-i 3-9 19-7 4-5

2-7 9-8 0-7 3-9

0-5 0-6 11

0i 3-7 0i 0-7 0i

96-7 93-7 89-0 98-6 96o

16 "6 17-1 14'9 2'» 1'5

3i

0-7

92-9

5-6

1'5

4-i

8-o

7-i

80-8

2 "9 3'8

02 2-1

96'4 82l

S'5 12-l

0'l 5'8

39 4'8

10'6

8-5 2'7

77'u 92'5

9-4 3-6

5-7 16-9

82-2 78-5

9-7 9-6

8-i 11-9

5-5 5-6

2-9 0-6

0-9 1-3

90-7 92-5

11-3

2-9 10-9 12-i

85-6 73-5 77-2

12i 12-8 12o

2-3 13-7 10-8

20-5

0-9 0-7

o-i

69-2 97-4 97-8

8'5 12'8

0'4 30'7

914 54 7

8'5 17'6

0'l 27 7

9-3 1-7 1-4 2s

l-o

15-o 10-i

0-l

964 100 0

5-9

81-7

11-7

2-2

4l

88-8

85'8 74-i 77-8

01 0'5

91*1 56'5

0'l

med l badTum

2-o

dusch- tvagn.rum rum

utan någotdera

O'l

S a m t l . 14 s t ä d e r

4-0

1 De enstaka lägenheter, som ha såväl badrum som tvagningsrum, ha endast redovisats under rubriken »lägenheter med badrum». 1904 35

18 vatten- och avloppsledning, bad- eller duschrum, tambur och hall s a m t centraluppvärmning. 1 Dessa uppgifter ha emellertid icke alltid varit tillräckligt specificerade, och de ge ju dessutom icke någon fullständig bild av bekvämlighetsutrustningen. Därför ha även i detta avseende kompletterande upplysningar ansetts böra inhämtas vid förevarande specialundersökning. I tab. 9 återges förekomsten av avlopps- och vattenledning samt av bad-, dusch- och tvagningsrum. Det befinnes, att a v l o p p s l e d n i n g helt saknas beträffande 5'9 % av de undersökta smålägenheterna, medan i fråga om avsaknad av v a t t e n l e d n i n g motsvarande frekvenstal är obetydligt högre (6'6 %). De största bristerna i dessa avseenden framträda i Norrköpings och Gävles ytterområden, där över hälften resp. nära en tredjedel av bostäderna helt sakna avloppsledning och två tredjedelar resp. en dryg fjärdedel äro utan vattenledning. Därefter följer Karlskrona, där avlopps- och vattenledning saknas i 16'5 resp. 19'7 % av lägenheterna, samt vidare Karlstad (resp. 16'9 och 11 '9 %) och Falun (10'9 resp. 13'7 %). Emellertid har härvid bortsetts från sådana fall, då till lägenheten hör vattenresp. avloppsledning, men denna befinner sig utanför lägenheten, vare sig inom eller utom huset. Medräknas dylika lägenheter, stiga siffrorna för undersökningsorterna tillhopa till resp. 16'7 och 18'3 %, vilka tal alltså ange förekomsten av bostäder, som icke ha avlopps- resp. vattenledning i n o m lägenheten. Härvidlag framträda bristfälligheter särskilt i Norrköping (27'2 resp. 29'0 %), Falun (25"9 resp. 26'5 %) och Växjö (24'6 resp. 25*4 %). Tab. 10. De undersökta smålägenheternas avträdesförhållanden (procent). Smålägenheter med Orter vatten- torrklosett klosett 2

Smålägenheter med klosett

mom lägenheten

utom lägenheten 2 men inom huset

utom huset

Smålägenheter med egen klosett

Smålägenheter med klosett gemensam för . . . . familjer

7 eller flera

Uppsala Eskilstuna N o r r k ö p i n g .. inre staden. y t t e r o m r . ..

27i 13-3 35-2

72-9 86-7 64-8

33-9 21-2 17-2

14-7 10-o 18-9

51-4 68-8 63-9

44-8 32-1 23-2

29i 40-8 19-6

14i 18-o 22-2

6-2 6-8 20-8

3-9 0-8 65

0-4 0l 63

37'8

18'5 0'9

203 0'9

61'2 982

22 6 30c

17'7 444

22'4 194

7'0

62'2 98'l

1-5 1-4 1-4 l'B

Jönköping Växjö Kalmar K a r l s k r o n a .. Kristianstad..

11-5 8-o 44-5 2-5 26-o

88-5 92o 55-5 97-5 74-0

93 10 9

20-8 29i 38.0 12-3 26-6

30-8 47-0 32-4 59-5 26-6

19-5 16-6 13-3 23-8 16-5

13-2 7-i 9-8 4-4 15-7

9-8 0-2 4-7

lo

1-2

0-6

5-4 19o

73-9 81-3 52-6 87-5 58-8

4-9

27o

16-8 7-8 20-4 7-1 22-2

6-4

2-2

6o

Malmö inre staden. y t t e r o m r . .. Borås Karlstad

39-6

60-4

27-1

19-5

53-4

32-2

43-8

1-3

0-3

59'l 64 4

32"o 118

16'o 30 4

52"o 5 7'8

341 25'9

39-7 56'9

8*1

1*8

39-6 28-8

60-4 71-2

10-2 21-8

39-8 12-7

50-0 65-5

16-9 49-5

45-4 32-8

16-7 177 134 21-5

5-7

40 9 3 5'6

2-8 0-4

1-8 0-8

0-i

Örebro Falun Gävle inre staden.. y t t e r o m r . ...

43-2 24-7 25i

56-8 75-3 74-9

44-7 23-i 16-6

3-7 5-9 14-9

51-6 71-o 68-5

58.3 66-5 42-4

30-9 22-2 39-4

8-3 8-2 99

2-4

—

0i

2-o 4i

2-9

0-5

0-8

38 l 4'6

61 "9 95'4

25'7 2 3

53's 92'5

48'8 32'5

395 891

56 16'8

3-l 5'6

17 4'8

1'2

S a m t l . 14 s t ä d e r

29o

71o

21 7

62i 344 365 16 2 J f r S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1935: 2, sid. 43 o. f. 2 E g e n e l l e r g e m e n s a m f ö r flera l ä g e n h e t e r .

2-8

1-3

6's 1

7-s

—

3'8

11-5 9-2

1'3

19 O/ayrJT* ForeAomsfts? ay f&r //era /ope/7/tefe/* §re/7?e/?s&/7?/7?cr arfraafe/?* /00% (Jpp/a/t €/6///f<//?a

/O •

I

20 JO

40 SO

SO

(7/?fo/ AZf. (/%J/7?ec/&'r

3e///

/G/n/fe/"

XOrtfo//ay.

<? /ovn/ferye/nes?s<7/77f

(/%)mec//o/~

/OOfo

fe/7?ewt^f<7i>fi£<6. arfrac/e

Om avlopp finnes i lägenheten, är det givetvis av väsentlig betydelse, a t t detsamma är försett med v a t t e n l å s , emedan avsaknad av dylik anordning kan vålla dålig lukt. 1 detta avseende framträder emellertid något större antal brister endast i Malmö (16'6 % av samtliga smålägenheter). Av samtliga undersökta lägenheter äro allenast 4'9 % utrustade med b a d r u m , 2'2 % med d u s c h r u m och 4'l % med t v a g n i n g s r u m . I Karlskrona, Gävle, Falun, Jönköping och Kristianstad saknas varje slag av dylika bekvämligheter i över 95 % av de undersökta smålägenheterna. I Örebro är det däremot endast 69'2 % av lägenheterna, som äro utan sådana anordningar, vilket väsentligen beror på det stora antalet lägenheter med »tvagningsrum» (20'5 %), varmed merendels förstås en skrubb med tvättställ eller dylikt. Tab. 10, som ger en bild av de hygieniskt så betydelsefulla a v t r ä d e s f ö r h å l l a n d e n a , visar, att torrklosetter o. d. fortfarande äro av dominerande betydelse å de undersökta orterna, ty lägenheter med vattenklosett (eller tillgång till sådan) utgöra 29 0 % av samtliga. De i följande kolumner meddelade uppgifterna ge vid handen, att endast 21'7 % av lägenheterna ha klosett inom lägenheten. I Karlskrona utgör motsvarande tal endast 5'4 %, i Jönköping 9'3 % och i Borås 10'2 %. I 62'1 % (för Karlskrona 87*5 %) av samtliga fall är avträdet beläget utom huset.

20 Vad som måste betecknas såsom än mera otillfredsställande är emellertid den betydande förekomsten av för flera lägenheter g e m e n s a m m a a v t r ä d e n , som även belyses av diagram 1. Endast 34'4 % av samtliga undersökta lägenheter ha alltså egen klosett (inom eller utom lägenheten eller huset). För Karlskrona är detta relativtal så lågt som 12'3 % och för Borås 16'9 %. I fråga om 29'1 % av de undersökta smålägenheterna är avträdet gemensamt för 3 eller flera familjer; i Norrköping gäller detta om 57'2 %. Det förekommer t. o. m. fall, då avträdena äro gemensamma för 7 eller flera familjer. 1 Kristianstad gäller detta sålunda om 6'0 % av de undersökta smålägenheterna. Till jämförelse må nämnas, att enligt 1931 års göteborgsundersökning, som omfattade 7 000 smålägenheter, endast 20'3 % av bostäderna hade enskild klosett. För smålägenheter, som beboddes av arbetarhushåll, stannade detta jämförelsetal vid 1 1 1 %. Tab. 11 återger förekomsten av vissa andra särskilda utrymmen. Att lägenheter, som sakna såväl t a m b u r som h a l l , äro talrika, har redan framgått av den representativa bostadsräkningen. De här anförda siffrorna utvisa, att denna brist i allmänhet utmärker omkring hälften av smålägenheterna (i Falun och Gävle 2 / 3 men i Malmö endast 1/i). I regel u t m y n n a emellertid dessa lägenheter i förstugor eller vindfång. I Växjö skulle dock 8'8 % och i Kristianstad 6'7 % av smålägenheterna ha varken tambur, hall, förstuga eller vindfång, vilket alltså skulle innebära, att man utifrån stiger direkt in i något av boningsrummen eller köket. Tab. 11. Förekomsten resp. avsaknaden av vissa utrymmen i undersökta smålägenheter (procent). SmåSmåSmålägenheter Små- Därav lägenh. Smålägenheter lägenh. lägen- Små- med . . . garderober lägenh. utan utan heter lägensom friskmatvare sig heter utan sakna tillgång till källare vindsskafferi 3 förutan såväl ventil i koneller eller eller 2 1 tambur stuga gardeskafferi tor tork- tvättmatflera matsom o. vind- rob cl. matvind stuga bod fång skåp hall skåp

Orter

Uppsala Eskilstuna ... N o r r k ö p i n g ... inre staden.. y t t e r o m r . ...

51-s 45-5 54-2

Jönköping

...

53o

Kalmar K a r l s k r o n a ... Kristianstad...

57-4 46-8 43-9 48-4

5S - 9 58'3

Malmö inre staden.. y t t e r o m r . ... Borås Karlstad

24-8

Örebro Falun Gävle inre staden., y t t e r o m r . ...

11-9 66-5 66-2

S a m t l . 14 s t ä d e r

21'8 34-l

44-5 59-5

57'i 80'5

19G

20-8 20-7 12-8

14-6 6-3 8-2

16'7 55'6

8'5 67'6

59 38 0

13-9 73 18-9 58-o 49-4

16-5 36-3 42-5 40-7 31 - 8

9-i 20-5 61-i 65-9 37-9

2-7 4-2 22-i 20-o 26-6

37-1

12-4

12-i

9-e

2-7

36'2 39'8

121 13'4

6 1 30'9

5'8 215

2'4 3 4

7-8 6-7

44-7 39 8

27-6 33-6

14-5 18i

4-9 18-8

4-5 7-9 29

25-9 55-6 47-i

13-5 49'8 4-2

16-8 29-3 18-i

28-9 16-9

5'9 3'7

2'9 2-9

46'2 48 7

1'4 8'5

12'l 27'5

12'o 24'6

7-2

22 o

3'9 0'4 0 4 O'l

8-5 22-3 13-9

46-2 56-o 58-2

34-4 18-5 22-4

10-9 3-2 5-5

18-3 7-7 4-2

45-7 51-o 50-4

32-8 26-1 20-2

17-3 10-4

13'l 24'l

59'o 37 9

21'9 278

5'l 10'2

4'S 2'8

50'8 46's

20'8 15 7

4'0 8'8 i s 2'5 67

5-o 4-2 5-i 5'3 10-9

5G-s 40-5 45-7 56o 63o

26-2 36-8 39-i 32-4 20-9

12o 18-5 lOi 6-3

7-2 9-8 64 7-2 21-o

29-1 44-7 48-2 6K-8 32-2

5-5

71-8

21-o

3-8

5'5 5 5

761 5 8'5

17'0 30'7

3'8 3'7

12-5 8-5

65-s 50-7

17-8 33i

6-8 7-6 1-7

43o 40-4 48-i

37-2 36-7 45-2

4-4 7-7 13o 15-3 5-o

1'4 2'1

45'0 53'0

477 41'2

8-4

5o8

28-6

1'1 0'9 1'8 0'2 1'4 0'5 4'5 0'2 0 3

1-9

52 1-7 0'5 5'3

40-6 13-5 11-1 68 7'2 6'2

20-7

5-e

21 Lägenheter, som sakna g a r d e r o b , utgöra i genomsnitt för samtliga städer 8'4 %\ för Eskilstuna stiger siffran till 22'3 %. På de flesta håll finnes i det övervägande antalet fall endast en garderob i varje lägenhet. S k a f f e r i ( e l l e r m a t s k å p ) saknas i 7'1 % av samtliga undersökta lägenheter. Kristianstad uppvisar härvidlag jämförelsetalet 21'0 % och Uppsala siffran 18'3 %. I de fall, då skafferi finnes, är det emellertid vanligt, att detta saknar friskluftsventil (resp. fönster), något som givetvis i väsentlig grad reducerar dess värde. I Karlskrona äro sålunda 2/z, i Falun, Eskilstuna och Norrköping över hälften av de undersökta lägenheterna försedda med oventilerat skafferi eller matskåp. Beträffande m a t k ä l l a r e (eller matbod), v i n d s k o n t o r , t o r k v i n d o c h t v ä t t s t u g a må hänvisas till tabellens uppgifter. Dessa utvisa bl. a., att smålägenheternas befolkning i Karlskrona, Kristianstad och Karlstad relativt sällan har tillgång till matkällare, medan vindskontor synas förekomma sparsamt i Falun, Kalmar och Karlskrona. Även i fråga om bekvämlighetsutrustningen gäller, att förhållandena i stort sett försämras med avtagande lägenhetsstorlek, och att sålunda de minsta lägenhetstyperna — frånsett i vissa fall den moderna typen 1 rum med kokvrå — ha en väsentligt lägre standard än de större. Detta har i den representativa bostadsräkningen konstaterats i fråga om förekomsten av centraluppvärmning, badoch duschrum, vatten- och avloppsledning samt tambur och hall. 1 Samma tendens framträder tydligt i tab. 12 i fråga om förekomsten av egen klosett, garderob och skafferi eller matskåp. Anmärkningsvärt är, att enkelrum och enkelkök i vissa städer, såsom Norrköping, Borås och Karlskrona, endast i undantagsfall synas vara utrustade med egen klosett. Beträffande bekvämlighetsutrustningen inom olika upplåtelseformer av lägenheter må hänvisas till följande sammanfattningstal: Kommunala Arbetslägengivarheter, lägen»billiga heter bostäderwo.d.

Av ägaren 1 Ä fria markBoÖvriga stads- gagnade lägen- naden uthyrda Samtbegagkoope- heter i enskilda lägenheter i liga nade rativa lägenflerlägenfler1—2 1-2 lägenheter familjs- familjs familjs- familjs heter heter hus hus hus hus

Antal lägenheter om 1 rum och kök d ä r a v (i %) u t a n vare sig t a m b u r eller hall utan garderob u t a n avlopp inom lägenheten utan egen klosett med vattenklosett m e d bad-, dusch- eller tvagningsrum Antal lägenheter om 2 rum och kök d ä r a v (i %) u t a n v a r e sig t a m b u r eller hall utan garderob utan avlopp inom lägenheten u t a n egen klosett med vattenklosett m e d bad-, dusch- eller tvagningsrum 1

39 9 4-7

59-o 6-9

69 l-i

68-0 13-4

11-8 77o

16-o 60-2

0-4 23-8

43o 51-2

4 467

6 873

70-3 ll-o

67-o

48-o

6-6

8-6

69o 17-8

50 3 83

20-o 81-3

20o 70-2

9-7 73-8

15-5

25-6

76-5

Ö7

11-6

0-7

2-5

58-5

6-7

24-8

13 6

72i

69 2

15 5

25-3

3-9

9-2

26'5 2-4

9-1

2 846

5 586

17-5 0-9

26-8 3-8

l-i 2-2

28-7 8-7

31-5 4-7

32-5 4i

22-7 3-2

46-6 6-8

24-8 4-2

10-9 51-4

11-5

19-5 49'8

8-i 60-7

20-4 68-9

44-7 28-1

—

35o 6-3

84-i 57-4

20-i

7-2

S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1935: 2, sid. 4 4 — 4 5 .

26-0 14-6

9-9

52-8

54-3

29-8

41-7

10'8

19i

7-7 51 7

33-o 10-7

37-3 14 6

22 Tab. 12. Vissa brister i fråga om bekvämlighetsutrustningen inom olika lägenhetskategorier. Lägenheter utan garLägenheter utan egen klosett {%) bland sådana derob {%) bland s ådana bestående av bestående av O r t e r

Lägenheter utan vare sig skafferi eller matskåp {%) bland s idana bestående av

1—2 1—2 1-2 l rum rum 1 rum 2 rum 1 rum rum 1 rum 2 rum 1 rum rum 1 rum. 2 rum och och eller med och och eller med och och eller med kök kök 1 kök kokvrå kök kök 1 kök kokvrå kök 1 kök kokvrå kök 32-o 45-o 50-2 64-i 60-o

21-2 46-2 287 157 17-2

4-8 35'7 23-5

82-g

64-7 72-5 82-1 85-7 82-4

96-0 97-3 955 91-o 98-2

78-9 90-4 86-6 78-7 80-6

64-o 83-9 71-7. 71i 90o

51-3 86-3 61-3 58-3 73-3

36-0 12-2

7-7 6l 12-4 12-6 14-o

77-i 77-4 70-6 92-i

21-3

5G-3 50-9 35-2 58-4

35-8 18-8 22-3 32-4

24-4 21-7 20'6 7-4

Uppsala Eskilstuna Norrköping Jönköping Växjö

90-4 94-3 98-7 96-6 91-4

39-7 50-0 50-6

Kalmar Karlskrona Kristianstad Malmö Borås Karlstad Örebro Falun Gävle

29-o

22-7

26-9 19-3

12-2

4-8

9ö 22-o 10-1 3-8 4-4 5-8 3-1 123

5o I60 8-2 6-9 6-9 0-7

2-5

9'8

9-2 5-3 1-1 22 44

84-0 54i 86-4 71-8 46-8

6-7 3-8 34-3 8-o 16-i

6'4 3i 9-4 0-5 2-2

1'7 0-5 4-3 0-7 0-6

31-3 27-8 33-8 16-3

182 6-5

1-9

2-o

0-6 0-7 2-9

2-3 9-4 6'0 3-6 0-9

67-3 24i 12-3 50-6 65-5

22-2 I4'3 8.6

2-o 4-3 5-3 1-9 6-9 32 2-7

5o

4-1 0i

2-o 0-7 0-6 0-6

Även här visar det sig, att bostadsföreningslägenheterna i alla avseenden uppvisa de förmånligaste förhållandena, något som väl får ses i s a m m a n h a n g med, a t t de till övervägande del tillkommit under de senaste 10—15 åren. 1 I övrigt är emellertid tendensen mera obestämd. 1 fråga om avloppsledning och garderob uppvisa egnahemslägenheterna relativt många brister, och likaså äro de mera sällan utrustade med vattenklosett, än vad fallet är med lägenheter inom övriga upplåtelseformer. Gemensamma avträden förekomma anmärkningsvärt ofta beträffande av ägaren begagnade lägenheter i enskilda flerfamiljshus. Så är även förhållandet beträffandet bostäder, som ingå i gruppen »kommunala lägenheter, billiga bostäder i stiftelser o. d.», vilka därjämte endast i undantagsfall äro utrustade med bad-, dusch- eller tvagningsrum. I övrigt tyda uppgifterna för denna grupp ej på någon särskilt låg bostadsstandard. Detta kan emellertid bero på, att ett flertal av de stiftelselägenheter o. d., som tillhöra densamma, äro belägna i nyare hus. Av hyreslägenheterna uppvisa de, som äro belägna i en- och tvåfamiljshus, sämre förhållanden än de övriga i fråga om förekomsten av tambur, avlopp, vattenklosett och badrum etc. Sammanfattning av kvalitetsuppgifterna. De hittills anförda uppgifterna om förekomsten av särskilda brister äro i så måtto otillräckliga, att de icke ge någon föreställning om frekvensen av lägenheter, vilka kunna betecknas såsom allmänt undermåliga, eller som stå på gränsen därtill. Till belysning av denna fråga skulle i viss mån kunna tjäna de omdömen angående lägenheternas allmänna beskaffenhet, som borde lämnas av husbesökarna. Varje lägenhet skulle av dessa betecknas såsom antingen »god» eller »medelmåttig» eller »bristfällig». Dessa uppgifter ha givetvis sitt intresse, allra helst som husbesökarna, som förut n ä m n t s , till avsevärd del utgjorts av på bostadsområdet sakkunniga personer. 1 Hela antalet bostadsföreningslägenheter i städer, köpingar och municipalsamhällen torde kunna uppskattas till över 35 000. H ä r a v ha omkring 18 000 tillkommit enbart under åren 1925—1934 (jfr Sociala meddelanden årg. 1935, sid. 393).

23 Emellertid har det varit omöjligt att i anvisningarna närmare markera, var på den kontinuerliga kvalitetsskalan gränsen skulle dragas mellan »god», »medelmåttig» och »bristfällig». Därför ha dessa uppgifter karaktären av subjektiva omdömen, och det är tämligen osannolikt, att bedömningen skett från samma utgångspunkter på olika orter. Det måste sålunda i varje fall betecknas som ovisst, i hur hög grad uppgifterna för olika städer äro jämförbara med varandra. Denna olikformighet hade till större delen kunnat undvikas, om bedömningen överallt verkställts av s a m m a sakkunniga personer, vilka besökt de undersökta lägenheterna, i samtliga medverkande städer. En dylik metod har emellertid vid förevarande undersökning ansetts alltför kostsam och tidskrävande. Till komplettering av husbesökarnas allmänna omdömen har emellertid i samband med bearbetningen företagits en k v a l i t e t s g r u p p e r i n g , som utgör ett försök till sammanfattning av meddelade uppgifter om olika bristfälligheter samt förekomst och avsaknad av bekvämligheter. Denna gruppering har utförts på så sätt, att de viktigare hygieniska krav, som kunna ställas på en bostad, graderats i olika »angelägenhetsklasser». De lägenheter, som brista beträffande minst tre av de såsom mest angelägna betecknade kraven, ha hänförts till den lägsta kvalitetsgrupppen (nr 1), de som uppfylla alla dessa krav så när som på ett — eller i vissa fall två (jfr nedan) — till den näst lägsta (2). De, som uppfylla samtliga angivna krav, men uppvisa brister i åtminstone ett avseende i fråga om vissa kriterier av närmast lägre »angelägenhetsklass», ha — jämte vissa andra — räknats till kvalitetsgrupp 3 etc. 1 Förfaringssättet framgår närmare av följande schematiska uppställning: Till kvalitetsgrupp 1 ha hänförts de lägenheter, vilka brista beträffande minst tre av följande krav (1—11): 1) Ej svår att hålla varm. 2) Fri från fukt (frånsett innefukt). 3) Fri från drag. 4) Ej belägen i bottenvåningen av hus utan stenfot. 5) Ej med golvet under markens nivå. 6) Försedd med uppvärmningsanordning i minst ett boningsrum. 7) Försedd med avlopp (med vattenlås) inom lägenheten. 8) Försedd med matskåp eller skafferi (utom beträffande lägenhet utan vare sig kök eller kokvrå). 9) God (eller tämligen god) dager i boningsrummen. 10) Golvyta minst 9 kvm i genomsnitt per boningsrum. 11) Takhöjd minst 2'1 m i samtliga boningsrum. Till kvalitetsgrupp 2 ha hänförts de lägenheter, vilka brista beträffande ett eller två av ovanstående krav. Då anmärkningarna avse någondera av punkterna 1 — 3 eller 9 skola alltid två brister förefinnas, för att en lägenhet skall kunna hän1 En dylik kvalitetsgruppering kan givetvis också verkställas efter andra metoder. E t t sätt är att u t m ä r k a varje särskild egenskap hos en lägenhet med en poängsiffra — låg p o ä n g för dålig beskaffenhet i visst avseende och hög poäng för en god sådan. För varje lägenhet uträknas sedan en poängsumma, och därefter grapperas lägenheterna efter poängantalet. En dylik metod skulle emellertid kunna medföra, att en bostad, som utmärkes av en fullkomligt »fällande» brist, kan få en relativt hög poäng, om den i andra avseenden h a r en högklassig utrustning, medan å andra sidan en bostad, som saknar alla moderna bekvämligheter, men som dock icke företer några avgörande brister, kan komma relativt lågt på skalan. Möjligheten härav kan dock starkt reduceras genom val av lämplig poängskala. Vad som i främsta r u m m e t föranlett, att metoden icke kommit till användning i denna undersökning, är emellertid, att en gruppering enligt densamma skulle få en tämligen abstrakt och »ogenomskinlig» karaktär. En uppgift om att ett visst antal lägenheter h a vardera mindre än t. ex. 20 poäng, ger j u knappast någon föreställning om h u r dessa lägenheter i verkligheten se ut.

24 föras till denna grupp. Beträffande dessa punkter föreligga nämligen blott mera subjektiva omdömesuppgifter, och avsikten har varit att förhindra, att lägenheter, som blott i obetydlig utsträckning utmärkas av t. ex. fukt, drag eller dålig dager, placeras alltför lågt på skalan. Till kvalitetsgrupp 3 ha hänförts de lägenheter, som brista beträffande endast en av punkterna 1—3 eller 9, samt dessutom de lägenheter, som uppfylla alla ovanstående krav, men däremot brista beträffande minst ett av nedanstående kriterier (12 — 17): 12) Ej belägen i bottenvåningen av hus, där stenfoten är oventilerad. 13) I fråga om tvårumslägenhet: försedd med uppvärmningsanordning i båda boningsrummen. 14) Försedd med vattenledning inom lägenheten. 15) Försedd med antingen tambur eller hall, förstuga eller vindfång. 16) Försedd med minst en garderob. 17) Försedd med friskluftsventil (eller fönster) i skafferiet eller matskåpet (utom beträffande lägenhet utan vare sig kök eller kokvrå). Till kvalitetsgrupp 4 ha hänförts de lägenheter, som uppfylla samtliga ovanstående krav (1—17), men däremot brista i nedanstående avseende (18): 18) Eget avträde inom eller utom lägenheten (eller huset). Till kvalitetsgrupp 5 ha hänförts de lägenheter, som uppfylla samtliga ovanstående krav (1—18), men däremot brista beträffande minst ett av nedanstående kriterier (19—22): 19) Golvet mer än 30 cm över angränsande mark. 20) Försedd med vattenklosett i n o m lägenheten. 21) Försedd med bad-, dusch- eller tvagningsrum. 22) Genomluftbar. Till kvalitetsgrupp 6 ha hänförts de lägenheter, som uppfylla samtliga ovanstående krav (1 — 22). Mot denna form för kvalitetsgruppering kunde bl. a. riktas den invändningen, att den gradering av de olika kraven i »angelägenhetsklasser», som ligger till grund, givetvis i någon mån blir en omdömesfråga. 1 Av denna anledning blir grupperingen i viss grad godtycklig. Denna anmärkning torde emellertid träffa varje slag av kvalitetsgruppering. Framhållas må, att kravens uppdelning i »angelägenhetsklasser» — liksom själva huvudprincipen för grupperingen — fastställts först efter ingående överläggningar med bostadssociala utredningens förutnämnda hygieniska experter. Såsom framgår av det föregående, har man vidare i görligaste mån sökt förhindra, att grupperingen i alltför hög grad skulle taga intryck av sådana enskilda brister, beträffande vilka blott mera subjektiva uppgifter föreligga. Av denna anledning synes grupperingen, om viss försiktighet iakttages, k u n n a utnyttjas även för interlokala jämförelser. 1 Sålunda kunde möjligen hävdas, att alltför ringa vikt fästs vid, att lägenhetens golv bör vara placerat mer än 30 cm över marken. Det är emellertid — utom beträffande Gävle — i allmänhet endast i rena undantagsfall, som lägenheter, vilka uppvisa brister i detta avseende, kommit att placeras i grupp 4. Likaså kunde tänkas, att det hygieniskt betydelsefulla kravet på att en lägenhet skall h a egen klosett borde ha tillmätts större betydelse. Så var också meningen, men det visade sig, att i vissa städer en oproportionerligt stor del av bostäderna härigenom kommo att tillföras de lägsta kvalitetsgrupperna. Då kvalitetsgrupperingen — som j u bör ha en mera allmän innebörd — sålunda hotade att till en del endast bli en återupprepning av den specialredovisning rörande avträdesförhållandena, som lämnats på annat ställe, ansågs det av praktiska skäl nödvändigt att placera kravet på egen klosett i en lägre »angelägenhetsklass».

25 !Tab. 13. Förekomsten av vissa brister i smålägenheter, som hänförts till kvalitetsgrupp 1.

Orter

smålägenheter som som utan med sakna avsakna vare sig med utan utan svåra lopp (m. såväl skafferi vägg- under egen gardei % av att eller fuktiga dragiga ohyra 2-1 m i vatten- klosett1 tambur rob hålla antal samttakhöjd lås) inom som matvarma liga lägenh. hall skåp

Undersökta smålägenheter inom grupp 1

Därav

vilka ansetts

Uppsala Eskilstuna .... Norrköping... Jönköping ... Växjö

150 96 198 137 96

15-3 8-i 13-5 14-3 15-6

115 86 160 124 87

68 34 82 37 17

100 79 153 134 92

50 34 67 56 42

38 28 71 37 24

90 67 139 81 70

120 80 179 126 79

131 88 171 114 79

32 49 70 16 8

74 36 27 32 14

Kalmar Karlskrona ... Kristianstad.. Malmö Borås

149 179 116 454 83

17i 19-7 17-3 157

131 147 84 346 76

86 23 39 257 21

126 157 77 381 71

40 48 31 166 28

35 87 37 48 14

60 94 72 304 52

122 164 106 410 76

111 128 96 293 63

10 15 27 79 22

33 19 62 55 18

Karlstad Örebro Falun Gävle

139 18 48 41

135 15 39 36

80 3 15 6

114 11 34 35

41 2 11 14

14 9 6 8

73 18 36 35

93 9 26 22

119 5 47 41

20 3 10 5

17 7 6 2

7-o

Samtliga 14 städer... 1904

16-4 1-4 7-4 3-3 12l

I n n a n de på kvalitetsgrupperingen grundade sifferuppgifterna meddelas, må emellertid några ord angående det praktiska utfallet av grupperingen anföras. De lägenheter, som hänförts till kvalitetsgrupp 1, synas i det övervägande antalet fall ha mer än tre brister i fråga om de såsom mest angelägna betecknade kraven. Härvid spela bristfälligheter sådana som »svårighet att hålla varmt», drag och avsaknad av avlopp inom lägenheten största rollen och därnäst avsaknad av skafferi och matskåp samt otillräcklig takhöjd (under 2'1 m). Dessa brister ha också dominerande betydelse såsom orsak till att lägenheter hänförts till kvalitetsgrupp 2. Den vanligaste orsaken till att en lägenhet icke placerats i högre grupp än 3 är avsaknad av friskluftsventil i skafferi resp. matskåp. Andra ofta återkommande skäl ha varit, a t t lägenheten är belägen i bottenvåningen av hus med oventilerad stenfot, eller att den saknar garderob. Att samtliga de till grupp 4 hänförda lägenheterna sakna eget avträde framgår redan av grupperingsschemat. När lägenheter hänförts till grupp 5, har detta oftast berott på, att de saknat bad-, dusch- eller tvagningsrum, samt därnäst på, att de ej varit genomluftbara. I fråga om Gävle har dessutom inverkat, a t t golvet ej legat mer än högst 30 cm över marken. Att kvalitetsgrupp 1 verkligen kommit att bestå av lägenheter, som utmärkas av flera väsentliga brister, framgår tämligen tydligt av tab. 13, som dock icke ger någon uttömmande redovisning av alla de ofullkomligheter, som vidlåda dessa lägenheter. I tab. 14 återges såväl lägenheternas som de boendes fördelning efter lägenheternas kvalitetsklasser. Det visar sig, att lägenheterna och de boende förete ungefär samma anhopning till var och en av kvalitetsgrupperna. Däremot uppvisa barnen, åtminstone på flera håll, en något starkare koncentration till de sämre lägenheterna, än vad fallet är med den undersökta bostadsfolkmängden i dess helhet. Den lägsta kvalitetsgruppen svarar för 12'1 % av samtliga 1

Vare sig inom eller utom lägenheten eller huset.

26 Tab. 14. De undersökta smålägenheterna samt de däri boende fördelade efter heternas allmänna beLäg. resp. boende i läg. tillhörande kvalitetsgrupp O r t e r 1 Uppsala. Barn under 12 å r . Samtliga boende . Samtliga smålägenheter därav lägen- j goda heter beteck- l medelmåttiga nade såsom | bristfälHga .... Eskilstuna. Barn under 12 år Samtliga boende Samtliga smålägenheter därav lägen- I goda heter beteck- < medelmåttiga nade såsom (bristfälliga.... Norrköping. Barn under 12 år Samtliga boende Samtliga smålägenheter därav l ä g e n - i goda heter beteck- < medelmåttiga nade såsom \ bristfälliga Jönköping. Barn under 12 år Samtliga boende Samtliga smålägenheter därav lägen- | goda heter beteck- < medelmåttiga nade såsom (bristfälliga.... Växjö. B a r n under 12 år Samtliga boende Samthga smålägenheter därav l ä g e n - [ goda heter beteck- < medelmåttiga nade såsom | bristfälliga.... Kalmar. Barn under 12 år Samtliga boende Samtliga smålägenheter därav lägen- J goda heter beteck-1 medelmåttiga nade såsom | bristfälliga .... Karlskrona. B a r n under 12 år Samtliga boende Samtliga smålägenheter därav lägen- j goda h e t e r beteck- < medelmåttig n a d e såsom | bristfälliga . Kristianstad. B a r n under 12 år Samtliga boende Samtliga smålägenheter därav lägen- ( goda h e t e r beteck- < medelmåttiga n a d e såsom I bristfälliga ....

16'7 13-8

17-3 18-1

41-2 40-3

3-5

4-o

10-8 10-i

10-5 13-7

15-3

22-9

35-5

4-7

2'2 15 - 9 4'8

2'8 1'9

8-7

10-8 23's l-4

12-9

7-S l-2

12-4 04 01

22-i lti-8 17-o

326 40-2

18-c

54 7'4

41-3

14-3

11-3 12-7 11-5 in

5-5 9-8

lOo 7-5 8-t

15-4 14"l 02

5-1 2'6

8 "9 7-0 l-i

17-6 13-4

28-2 27-8

27-3 29-5

12-5 14-5

13-5

29-9

28-6

14-4

0"2 9's 3-8

l-9 26'7 1-3

5-8 22'7 o-i

17-3 13l 14-3

28-7 23-9

0'4

31-0 10 - 2 o-i

7'8 7-8

0'4

11-5 12-ö 10'9

2'9 2-8

4*6 9'7 0-l

9'7

2-7

22-2 24-3

17-3 23-i

13-8 13-9

0-7 1-7

23-3

25-5

23-3

11-7

1-9

6'2 188 0-5

14-6

9» 1'7 o-i

l-9

2'1 12'2

1-7 15 2 6*4

17-2 14-7

25-8 31-4

15'i 15-5

18-2 14-2

2-2

15-6

32-8

21-5 22-4 21-5

15-4

12-4

2-3

0-3 9-4 5-9

37 24"2 49

6'5 15o

106 1"8

21-o 17o

25l 26-0

10-7 8-o

25-o

13'2 13-9 14o

17-1

25-3 28-8 28-5

0'1 116 5 4

4-6 16'6 38

65 20*6 1*4

4-0

7-8 4"2 3-6

7'4 0-2

24"9 l-0

l-o 1*4

0-7 0'2

13-4 12-8

19'7

35'2

30-3

il-s

7-8

6-3 7-6

4-8 6-1 0'6

27-0 31-3

26'6

129 1-1

1-8

0'8 1'0

354 33o

6-4 13'3

1*1

38 29 24

19-6 19o

0-9

2-7

4 4

0-9

22-5 17'9 17-3

21-1 25-i

34-5 30-8

9-9 12-i

9i ll-o

2-9 3-i

29o

27-9

12-2

10-3

3-3

1-8 13'4 2'1

9'9 18'7 0*4

20-0

11-2 l-0

9 9 0-4

3's

7"9

27 lägenheternas kvalitetsklass (samt efter husbesökarnas omdömen om lägenskaffenhet). I procent. Läg. resp. boen de i läg. tillhörande kvalitetsgrupp O r t e r 1

6 Barn under 12 år Samtliga boende

15-o 13-5

24-5 21-9

26-2 28-1

18-7 16-5

5-7 8-5

9-9 11-5

Samtliga smålägenheter därav lägen- I goda heter beteck- < medelmåttiga nade såsom | bristfälliga...

15-7

21-7

27-o

15-5

8-6

11-5

O'l 9-4 62

13 188 16

90 17-7 0'3

G'7 88

7'4 1-2

11-4 O'l

—

—

—

B a r n under 12 år Samtliga boende

8-2 6-5

20-8

30-8 28-9

29-9 29-i

5i 6-5

5-2

24o

Samtliga smålägenheter därav lägen- I goda heter beteck- < medelmåttiga nade såsom [ bristfälliga

7-o

27-o

28-4

26-8

6-i

4-7

0l 6-4 0-5

4-5 22-4 Ol

9 8 18 - 6

195 7 3

47 l-4

4-7

—

—

—

— —

16-3 16'8

29o 27-i

26-6 27-8

6-3 7l

16-3 16-3

5-5 4-9

16-4

30 3 5o

26-3 llo

6-2

15-7

5i

142 1-1

109 4'8

5-i

22-2 3l

36 26

1-6 1-1

13-4 12-5

1-4

—

Malmö.

Borås.

Karlstad. Barn u n d e r 12 år Samtliga boende Samtliga smålägenheter därav lägen- I goda heter beteck- < medelmåttiga nade såsom (bristfälliga.... Örebro. B a r n under 12 år Samtliga boende

0-4 9'6 6-4

5o

— —

—

—

18-4 17-3

19-3 18-3

30o

21-7 20-8

15-8

18-4

17-3

27-8

19-s

4'5

153 2-0

26-1 17

19'2 01

—

—

—

27-5 24-7

1-8 1-8

25-6

Samtliga smålägenheter därav lägen- j goda h e t e r beteck- < medelmåttiga nade såsom (bristfälliga...,

05 0'9

i vt 02

10 - 4 7-9 O'l

Falun. B a r n u n d e r 12 år Samtliga boende

7'6 7-i

32-6 29i

25o

5-5

33-3

7-4

29-9

34i

4-o 4-o

22-6

2-o

—

15'6 18-4

2'2 1-8

18-7 3-9

2'0

2-8 4'6

6-2 20-2 3'5

o-i

—

—

— —

5i 36

21-7 19-2

35-3 35-8

15*7 16-2

21-5 24-5

0'7 0-7

3-3

21-9

34-6

16-7

22-s

0-7

—

8-3 26 - 2 O'l

7-3 9-4

154 7"3

0-7

2 2

4-7 163 0'9

13-9 11-4

24-7 23l

28-0 297

15-6 15-2

12i 13-7

57 6-9

12i 0-2 6-6 5-3

24-7 3-8 18-5 2-4

28i 10-8 17-9 0-4

144 8-8 5-6

12-8 10-8 2-o Oo

8-9 6-8 0'i

Samtliga smålägenheter därav lägen- I goda heter beteck- < medelmåttiga nade såsom (bristfälliga.... Gävle. Barn u n d e r 12 år Samtliga boende Samtliga smålägenheter därav l ä g e n - I goda heter beteck- < medelmåttiga nade såsom (bristfälliga.... Samtliga

fi

o-i

—

14 städer.

Barn under 12 år Samtliga boende Samtliga smålägenheter därav lägen- I goda heter beteck- < medelmåttiga nade såsom (bristfälliga....

Oo

Oo

28 undersökta lägenheter. De två lägsta utgöra tillsammans 36'8 %, vilken siffra sålunda anger frekvensen av de lägenheter, vilka brista beträffande minst ett av de såsom mest angelägna betecknade bostadshygieniska kraven. Den högsta kvalitetsgruppen, d. v. s. de lägenheter, som uppfylla samtliga de kriterier, vartill hänsyn här har tagits, utgör endast 6'9 %, och de två högsta grupperna tillsammans upptaga 19'7 % av hela det undersökta beståndet. För möjliggörande av inbördes jämförelse och kontroll äro uppgifterna om lägenheternas fördelning på kvalitetsgrupper i tabellen kombinerade med husbesökarnas omdömen om deras allmänna beskaffenhet. Överensstämmelsen är, som synes, långt ifrån fullständig, men de enligt husbesökarnas uppfattning allm ä n t bristfälliga lägenheterna koncentrera sig dock till de lägre kvalitetsgrupperna, medan de såsom goda betecknade lägenheterna ha sin t y n g d p u n k t inom de mellersta och högre kvalitetsgrupperna. De av undersökarna såsom »bristfälliga» betecknade lägenheterna utgöra i allt 8'1 % av samtliga undersökta — sålunda ungefär 2/z av antalet lägenheter inom kvalitetsgrupp 1. Uttagas de lägenheter, vilka både betecknats som »bristfälliga» och tillhöra kvalitetsgrupp 1, befinnes, att den sålunda bildade gruppen utgör 5' 3 % av samtliga lägenheter. Denna siffra — som alltså åstadkommits genom förkastande av husbesökarnas omdömen, när dessa ej stämma med kvalitetsgrupperingen och omvänt — torde k u n n a betecknas såsom ett m i n i m i v ä r d e för f ö r e k o m s t e n a v u n d e r m å l i g a b o s t ä d e r i de undersökta städerna. A t t siffran ligger i underkant, framgår redan av det förhållandet, att i vissa städer, t. ex. Kristianstad, där förekomsten av dåliga bostäder såväl enligt de förut anförda uppgifterna om lägenheternas olika egenskaper som enligt kvalitetsgrupperingen befunnits vara större än i genomsnitt för övriga orter, likväl endast ett ringa antal lägenheter — beträffande Kristianstad 2'6 % — av husbesökarna betecknats såsom bristfälliga. Redan de tidigare i tab. 13 meddelade uppgifterna synas ju för övrigt ge vid handen, a t t kvalitetsgrupp 1 till övervägande del kommit a t t bestå av undermåliga lägenheter. Å andra sidan förefaller det sannolikt, att åtskilliga bostäder, som av husbesökarna betecknats såsom bristfälliga, verkligen äro av dålig beskaffenhet, trots a t t de enligt de principer, som tilllämpats vid kvalitetsgrupperingen, ej kommit att hänföras till den lägsta klassen. Det n u anförda talar sålunda för, a t t den siffra, som bostadssociala utredningen i sitt föregående betänkande anförde såsom ett approximativt uttryck för det undermåliga bostadsbeståndets allmänna storleksordning — nämligen c:a 5 % av samtliga smålägenheter, vilket för samtliga städer och stadsliknande samhällen skulle betyda i allt 25 000—30 000 smålägenheter 1 — snarare innebär en underskattning än en överskattning. Emellertid får »undermålig» här icke fattas såsom liktydig med »helt oanvändbar till bostad». För att graden av de dåliga lägenheternas användbarhet skulle k u n n a utrönas, begärdes, att samtliga de av husbesökarna såsom bristfälliga betecknade bostäderna skulle underkastas en särskild e f t e r b e s i k t n i n g a v b o s t a d s i n s p e k t ö r e r n a , vilka därefter skulle lämna utlåtande om möjligheterna a t t för bostadsändamål utnyttja desamma. Dessa uppgifter ha sammanställts i tab. 15. Denna utvisar, att bostadsinspektörerna ansett, att drygt 2/s eller 43'4 % av de såsom bristfälliga betecknade lägenheterna borde helt utdömas — antingen omedelbart eller inom närmaste femårsperiod; i förhållande till det totala beståndet av undersökta lägenheter utgör denna grupp 3'6 %. Endast 14'4 % av de bristfälliga lägenheterna skulle vara användbara till bostad i full utsträckning, d. v. s. även för familjer med minderåriga barn. För 12'3 % har uppgivits, att de endast böra utnyttjas av ensam vuxen person, och beträffande 22'3 % gäller, a t t de k u n n a användas av flera vuxna personer; 4'1 % av ifrågavarande lägenheter Statens offentliga utredningar 1935: 2, sid. 40 * o. f.

29 skulle få utnyttjas endast av de äldre personer, som redan nu bo där, och beträffande 3'5 % anses, att de blott äro lämpliga för personer med arbete utom lägenheten. Sammanräknas de grupper av bristfälliga lägenheter, för vilka uppgivits, att de antingen böra utdömas eller att de i varje fall äro oanvändbara för familjer med barn, visar det sig, a t t dessa grupper tillsammans utgöra 7'0 % av hela det undersökta smålägenhetsbeståndet. Då det endast är lägenheter, vilka av husbesökarna betecknats såsom bristfälliga, som bostadsinspektörerna sedan i särskilt utlåtande bedömt med avseende på deras användbarhet, torde emellertid även denna siffra ligga i underkant. Det synes sålunda ha blivit ytterligare bestyrkt, att bostadssociala utredningens föregående uppskattning av antalet undermåliga smålägenheter snarast inneburit en underskattning.

Tab. 15. Enligt husbesökarnas uppfattning bristfälliga lägenheter fördelade efter bostadsinspektörernas utlåtanden angående dessa lägenheters användbarhet. Såsom bristfälliga betecknade lägenheter, vilka Samtliga såsom bristmen endast böra användas av fälliga och äro beteckpersoner användnade äldre flera med bara även ensam småpersoner, vuxna 2 vuxen som redan arbete för barn lägenheter person personer bo där utom lägenheten ej anses böra utdömas

Orter

böra utdömas

Uppsala Eskilstuna Norrköping inre staden ytterområdet

57 5 61

10 9 5

18 22 6

55 6

—

Jönköping Växjö Kalmar Karlskrona Kristianstad

75 54 62 114 5

36 6 5 20 2

46 2 22 25 1

11 4 3

Malmö inro staden ytterområdet Borås Karlstad

21 8

33 11

62 30

3 44

1 2

3 20

3 Örebro Falun Gävle inre staden ytterområdet

12 23 15

1 13 4

1 16 13

15 54 41

8 7

3 1

8 5

20 21

Samtliga 14 städer i procent

43'4

12-3

287 22-3

48 3 5

158 45 78

69 9

184 66 92 206 17

8 4

9 1

23 26

156 80

7 89

53 4-i

3-5

14-4

1288 lOO-o

1 Omedelbart eller inom närmaste femårsperiod. Dessutom äro här inräknade enstaka redan utdömda lägenheter, som fortfarande bebos. * Desssutom äro här inräknade lägenheter, som ansetts kunna användas efter reparation.

i s a m m a n f a t t n i n g s s y f t e må här vissa av de förut anförda huvudsiffrorna återupprepas: Smålägenheter tillhörande kvalitetsgrupp 1 ( = med minst tre »väsentliga» brister) 12'1 % därav lägenheter, vilkas allmänna beskaffenhet betecknats såsom bristfällig 5'3 % Samtliga såsom allmänt bristfälliga betecknade smålägenheter 8'1 % därav sådana, som ansetts: böra utdömas (omedelbart eller inom närmaste femårsperiod) 3'6 % endast i begränsad utsträckning böra användas till bostad 3'4 % Emellertid utgöra även nu meddelade uppgifter endast en grov uppskattning rörande förekomsten av mer eller mindre dåliga lägenheter i städer och stadsliknande sarahällen. Detta framgår redan av vad som tidigare sagts angående svårigheten att ge själva begreppet »undermålighet» en mera bestämd innebörd. Dessutom äro, som förut påpekats, totalsiffrorna för de här redovisade 14 städerna knappast fullständigt representativa för de svenska stadssamhällena i gemen, särskilt ej för storstäder och småsamhällen. Att de lokala olikheterna kunna vara synnerligen betydande, belyses redan av de förut meddelade tabellerna och ännu klarare framgår detta m å h ä n d a av ovanstående diagram II ävensom av följande sammanställning, där städerna placerats dels i fallande skala efter förekomsten (i %) av såsom bristfälliga betecknade lägenheter och vidare efter frekvensen av utdömningsbara lägenheter samt efter antalet lägenheter tillhörande kvalitetsgrupp 1, dels i stigande skala efter förekomsten av bostäder inom de båda högsta kvalitetsgrupperna:

31 Samtliga bristfälliga lägenheter (%) Karlskrona Jönköping Uppsala Växjö Kalmar Karlstad Falun Malmö

22'7 19*2 16-1 10-8 10"6 10 6 8-2 8' i

Eskilstuna Gävle Kristianstad

3'8 3-s 2'5

Borås

0-6

Lägenheter, som ansetts böra utdömas (%)

Lägenheter inom kvalitetsgrupp 1 (%)

Lägenheter inom kvalitetsgrupp 5 — 6 {%)

Karlskrona 12'6 Växjö 8-8 Jönköping 7"8 Kalmar 7l Uppsala 5'8 Karlstad 5'2 Norrköping 4.2 Falun 35 Gävle l-2 Malmö lo Örebro l-o K r i s t i a n s t a d . . . . 0'7 Eskilstuna 0'4 Borås 0'3

Karlskrona 19" 7 Kristianstad 17'3 Kalmar 17'i Karlstad 16"4 Malmö 15-7 Växjö 15-6 Uppsala 15'3 J ö n k ö p i n g . .. . 14-3 Norrköping 13'5 Eskilstuna 8'i Falun 7-4 Borås 7'0 Gävle 33 Örebro 1-4

Karlskrona Borås Kristianstad.... Norrköping Jönköping

3'3 10-8 13'6 13 6 13 6

Eskilstuna Malmö Karlstad Kalmar Uppsala

19" 3 20i 20s 21" 6 21'6

Falun Örebro

24-6 47 - i

I de fall, då »rangordningen» mellan städerna är en annan enligt uppgifterna om förekomsten av bristfälliga lägenheter än enligt de i tredje kolumnen meddelade siffrorna för antalet lägenheter inom kvalitetsgrupp 1, torde av förut angivna skäl större avseende böra fästas vid sistnämnda uppgifter. Icke heller dessa kunna emellertid göra anspråk på att utgöra något mera exakt eller objektivt mått på olikheterna mellan städernas bostadsbestånd — om nu ett s å d a n t m å t t överhuvud är tänkbart. Enligt samtliga nu anförda uppgifter har Karlskrona den största förekomsten av dåliga och den minsta av goda lägenheter, medan däremot Örebro och Gävle genomgående höra till de städer, som skulle uppvisa de förmånligaste bostadsförhållandena. Även Borås synes ha en relativt ringa frekvens av ur olika synpunkter undermåliga lägenheter men samtidigt också en ganska obetydlig förekomst av speciellt goda lägenheter; det sista synes till stor del bero på det förhållande, att denna stad hör till de orter, där för flera hushåll gemensamma avträden alltjämt äro allmänt förekommande. Till jämförelse må nämnas, att enligt 1931 års göteborgsundersökning skulle 5'4 % av smålägenheterna vara »allmänt bofälliga». I Stockholm skulle enligt vissa av bostadsinspektionen under loppet av åren 1930—1934 verkställda utredningar 3'5 % av samtliga lägenheter med t. o. m. 3 rum och kök vara »dåliga eller utdömningsbara». 1 Vid slutet av 1934 skulle visserligen den övervägande delen av dessa lägenheter ha utrymts, men å andra sidan föreligger den möjligheten, att lägenheterna i bottenklass fått ett n y t t tillskott genom fastighetsbeståndets gradvisa föråldrande. Även om vissa större städer törhända skulle uppvisa bättre förhållanden än de här undersökta städerna i gemen, förefaller det dock knappast sannolikt, a t t de genom förevarande undersökning funna uppgifterna om förekomsten av undermåliga bostäder skulle ligga n ä m n v ä r t högre än vad som svarar mot förhållandena i allmänhet inom smålägenhetsbeståndet inom landets samtliga städer och stadsliknande samhällen. Det må ej förglömmas, att dessa inbegripa många smärre orter, vilka tillsammantagna upptaga en r ä t t avsevärd del av bostadsbeståndet. Åtskilliga av dessa småsamhällen torde, vad bostädernas beskaffenhet beträffar, uppvisa sämre förhållanden än flertalet i denna undersökning ingående städer. Detta synes åtminstone antydas genom dels vissa uppgifter i den representativa bostadsräkningen, dels de specialredovisningar för vissa städers ytterområden, som lämnats i föregående tabellsammanställningar. 1

Jfr Statens offentliga utredningar 1935:2, bil. 3 och där citerad litteratur.

2 r d o <n u u B ^ a r t

fl S O <U

COCfJNOJ I i-l - f CO 1

t ~ i H CO t o 04

i>ior--'^|co CT5 CO I O O IM

-<*i 04 co-># TH 04 t > ȣ3

toisfloo •»* 04 04

' J N O t D ' * 04 r-l tO l Q t D T-l

" ^ <Xt O CO1 T H i f i iCi i— i 1-1 04

OS - ^ t>- t lOHCO

O CO CO © • * C75 CO CO I O •"#

N C N W i O a 0 5 H ! O

CO CO 04 i-< iOiH-*(M

GC US CO " * O l O T * !>• C© 5©

84 «P •>• S© t " © O H 0 3

O i »Ä " * rH Q0i-li£e**<

• * N N r - 1 r-l

i—I tO

- # 04 i-H 04 i-l

i O i-H i£i "«*<

*

" S a g —

S>D o3 . 2

25 r5 ~ > > T3 2 ,2 K :5 ^ » O 653 a-o

bristbygg- ande nads- undersätt håll

vT-3

Tf< OO CO CO •>* 04 r-104

^.

?„ o "S .5? s -S °g a

>-

to"

« s

CO

0)

h-p o - d * q „ a .O C S3 «« « OTS-S

I O

12 -9 S - 3 o g s IO

I i3C.

i—l i—l

s

»o

3 «

g l O C O H N H

2 *o o "O t. 'C S3 .Q c3 °c) P * se '"

g

H

I i-t rth t>

I

S

»1

0*

TH

g

CO t o 04 t » '

S3 ©*

42 <* COHOliO W5

t ~ ">#

I CO CO

CO CO

2 -t3 I-J -u O PH CO CD W O

a.^ Pn-^

jo

s- d x' o 5 rf

n n 3 a 3 -Ö d « CO CO t .

ö

o

MMM^m

nä

2 o CO M

oj :ca

M O fe O

(TO

33 I tab. 16 återgivas de upplysningar, som lämnats av husbesökarna angående o r s a k e r n a t i l l a l l m ä n b r i s t f ä l l i g h e t hos lägenheterna. Liksom i föregående sammanställning av orsakerna till bostadsfukt specificeras i tabellens första avdelning redovisade särskilda orsaker och orsakskombinationer, medan de fyra sista kolumnerna återge hela antalet fall, där en viss orsak åstadkommit eller bidragit till bristfälligheten, sålunda med dubbelräkning för de fall, där flera olika faktorer samverkat. Det befinnes, att husets ålder och byggnadssätt betraktats såsom ungefär lika viktiga orsaker. Om vardera av dessa faktorer gäller, att densamma enbart eller i kombination med andra orsaker åstadkommit bristfälligheten i 2/3 av samtliga fall. Beträffande 7'1 % av de bristfälliga lägenheterna skulle fastighetens ålder ensam utgöra anledning till bristfälligheten och i fråga om 28'4 % har denna samverkat med byggnadssättet; för 12'7 % tillskrives undermåligheten husets ålder i förening med bristande underhåll, och beträffande 17'2 % ha alla de tre n ä m n d a orsakerna samverkat. I de fall, då endast en faktor anges såsom orsak, är det ofta fråga om byggnadssättet (12'6 % av samtliga bristfälliga lägenheter). Antalet lägenheter, vilkas bristfällighet helt eller delvis skulle bero på försummat underhåll från husägarens sida, utgör 44'7 % av det totala, medan däremot de boendes bristande vård av bostäderna skulle medverkat i fråga om 16'4 % av samtliga bristfälliga lägenheter. I vissa fall framträda lokala olikheter. I fråga om Växjö, Karlskrona och Malmö har sålunda byggnadssättet mer än på andra håll ansetts dominera såsom anledning till bristfällighet, medan bristande underhåll skulle ha relativt stor betydelse i Jönköping. I Karlstad och Karlskrona anses otillräcklig bostadsvård ha spelat in i relativt stor utsträckning. Emellertid kan bedömningen även härvidlag ha skett från olika utgångspunkter på olika orter, varför alltför stort avseende knappast bör fästas vid dessa differenser. Tab. 17. Förekomsten av undermåliga lägenheter inom olika lägenhetskategorier.

Orter

Procentuellt antal Procentuellt antal Procentuellt antal såsom smålägenheter tillhörande smålägenheter tillhörande bristfälliga betecknade den lägsta kvalitetsde två lägsta kvalitetssmålägenheter bland gruppen bland sådana grupperna bland sådana sådana bestående av bestående av bestående av 1-2 1-2 1-2 1 rum rum 1 rum 2 rum 1 ram rum 1 rum 2 rum 1 rum rum 1 rum 2 rum eller med och och eller med och eller med och och och kök kokkök kök kök kok- kök kök kök kok- kök kök vrå vrå vrå

U p p s a l a .... Eskilstuna . Norrköping. Jönköping . Växjö

27-6 16-5 12-7 51-7 25-9

15-9 3'6 8'6

Kalmar K a r l s k r o n a .. Kristianstad Malmö Borås

52-7 4'5 38-5 1-8

Karlstad Örebro Falun Gävle 1904 35

20'6 4'3 i 25-0 I 7-4

14-6

20-2 23 4-1 20-2 14-8

20-6 34-5 3-o 23-9 Ii

7-4 0-7 7-5 5-5

35-3 21-5 25-3 39-3 29-s

29'3

17-4 7-9 11-9 13-3 18-7

12-8 15-5 3-s 4-6 0-6

3-9 11-4 l-o 4-i 0-2

360 40-5 i8-3 47-4 13-8

21-5 30-7 30-8 38-e 7-5

22-7 14-3 11-3 12-i 9-o

12o

12-6 0-9 9-4

4-5 l-o 2-9 2-4

24-4 61 13-2

18-3 1-4 ll-o 3'0

12-i 0-5 1-7 2-4

5-s

14-3 3'6 17-3

4-8

2-o 4-7 7-2 10-2

ll-i 9-6 8-9 3-2

44-4

87-2 51-9 74-3 76-4 91-4

40-7 6i-o

37-9 24-o 37-7 38-o 55 - 5

15-6 13-4 27-9 25-i 36o

88-o 95-9 93° 79-5 64-2

50-2 67-4 70-6 68-8 59-i

48-3 47'2 39-6 34-o 37-2

33-3 41-3 23-5 26-4 18-3

72-5 53-9

72'7

45-6 16-5 41'5 21-6

34-2 7-3 23-i 11-4

72i 57-9

28-6

—

34 Tab. 18. Förekomsten av undermåliga smålägenheter inom olika hushållsgrupper. Procentuellt antal smålägenheter tillhörande de två lägsta kvalitetsgrupperna bland

Procentuellt antal smålägenheter tillhörande den lägsta kvalitetsgruppen bland

sådana bebodda av

sådana bebodda av Orter småhushåll

medelstora hushåll

samtliga större hushåll med små- smålägen- hus3 eller 0-2 flera heter håll barn barn

med barn

49-5 27i 47-8 43-9 53-o

239 20-o 36-8 23i 51-9

31-0 23-i 37-1 32-8 40-8

21-1 21-8 36-5 34-3 34i

44'0 50-0 681 67-4 54's

382 25i 434 376 48-4

17i 19 7 173 15 7 70

41-2 64-2 53-7 44-7 42-4

42-2 40-2 28-6 27-s 31-3

41-3 48-3 33-6 31-7 27-2

41i 56-3 40-4 32-9 24-5

56-8

42 1 549 463 374 34o

51-6 25-2 38-2 29-9

43-2 ll-o 32i 19-2

43-4 14-9 44-o 22-7

38-8 6-2 34-6 19-9

6-5

164 14 74 33

46 7 172 373 25 2

20 5

12 1

28-2

30e

Bio

36 8

med barn

Växjö

18-7 9-3 13-7 19-2 19i

10-8 5-S 111 6-4 11-5

12-9 7-2 12-5 96 11-2

lO'l 6-5 13-8 11-4 9-8

20 - o 167 27'7 30'4 24'2

153 81 135 14 3 156

Karlskrona Kristianstad Malmö Borås

18-6 23-6 17-8 21'0 8-9

15-5 16-2 13i 10-4

17-4 14'4 15-9 11-5

11-6 18-o 13-5 11-6

4i

5-3

5i

2yo 26-5 32'4 18-5 16-0

13-3 0-6 9-o 2-4 9-9

19-o 1-7 7-4 4-3 10-1

19-4

14-4 0-3 7-6 3-3 86

16-9 2-4 73

Karlstad Örebro Falun Gävle

3-i

S a m t l i g a 14 s t ä d e r

samtliga smålägen3 eller 0-2 flera heter barn barn

större hushåll med

utan barn

utan barn

Uppsala Eskilstuna Norrköping

medelstora hushåll

57'* 55'9

50-o 34 0

I tab. 17—19 återges vissa uppgifter angående förekomsten av dåliga lägenheter inom olika lägenhetstyper, hushållsgrupper m. m. Med utgångspunkt från såväl kvalitetsgrupperingen som husbesökarnas omdömen lämnas sålunda i tab. 17 dylika uppgifter för olika lägenhetskategorier. Här bekräftas det tidigare erhållna intrycket, att bostadskvaliteten avsevärt försämras med sjunkande lägenhetsstorlek, flerstädes dock med u n d a n t a g i fråga om de relativt nya typerna 1 eller 2 r u m med kokvrå. Av enkelrum och enkelkök är det i flertalet orter endast 10—25 %, som icke tillhöra de båda lägsta kvalitetsgrupperna, d. v. s. som icke brista beträffande minst ett av de såsom mest angelägna betecknade bostadshygieniska kraven. Frekvensen av såsom bristfälliga betecknade lägenheter inom olika upplåtelseformer framgår av följande tablå: Lägenheter bestående av

Såsom bristfälliga betecknade lägenheter (i %) 1 rum 2 rum och kök och kök

Kommunala lägenheter, »billiga bostäder» i stiftelser o. d Arbetsgivarlägenheter Bostadskooperativa lägenheter Av ägaren b e g a g n a d e / e n - och två-familjshus lägenheter i enskilda (flerfamiljshus Å fria m a r k n a d e n ut-jen- och två-familjshus h y r d a lägenheter i\flerf amilj shus Övriga begagnade lägenheter Samtliga lägenheter

7-i

7-o 9-i 7-7 10-5 66

1-8 4-8 4-6

2-s

7-s

3-6 4-i 58

3-8

35 Av de undersökta bostadsföreningslägenheterna har ingen enda betecknats såsom bristfällig. I fråga om lägenheter om 1 rum och kök är det de i småhus belägna hyresbostäderna, som uppvisa den största frekvensen av bristfälliga lägenheter, och därnäst komma egnahemslägenheterna. Inom gruppen 2 rum och kök uppvisa, förutom biandgruppen »övriga lägenheter», lägenheter i av arbetsgivare upplåtna arbetarbostadshus samt egnahemslägenheter den starkaste förekomsten av bristfälliga lägenheter. Smålägenheternas beskaffenhet inom olika hushålls- och socialgrupper. I tab. 18 lämnas en specialredovisning för olika h u s h å l l s t y p e r . Det härvid tillämpade grupperingsschemat, som kommer att utnyttjas även i flera följande sammanställningar, har följande innebörd: 1) Småhushåll = 1 vuxen med 0—2 barn under 12 år eller 2 vuxna utan minderåriga barn. Antal personer per hushåll i medeltal 1'6. 2) Medelstora hushåll utan barn — 3—4 vuxna utan minderåriga barn. Antal personer per hushåll i medeltal 3'3. 3) Medelstora hushåll med barn = 2 vuxna med 1—2 barn under 12 år. Antal personer per hushåll i medeltal 3'3. 4) Större hushåll med 0—2 barn == 3—4 vuxna med 1—2 barn eller 5 eller flera vuxna med 0—2 barn. Antal personer per hushåll i medeltal 5*2. 5) Större hushåll med 3 eller flera barn = samtliga hushåll med 3 eller flera barn under 12 år. Antal personer per hushåll i medeltal 6'8. Att märka är, att grupperna 2 och 4 väsentligen bestå av hushåll med halvvuxna eller vuxna barn, av vilka flera börjat erhålla självständiga inkomster. Genom jämförelse dels mellan grupperna 2 och 3 samt dels mellan grupperna 4 och 5 erbjuder sålunda grupperingen vissa möjligheter för att avgöra, vilken betydelse den med förekomsten av minderåriga barn förenade försörjningsbördan har ur bostadssocial s y n p u n k t . 1 I tab. 18 framträder sålunda det anmärkningsvärda förhållandet, att de familjer, som ha tre eller flera barn under 12 år, vanligen i större utsträckning äro koncentrerade till sämre lägenheter, än vad fallet är med övriga hushållsgrupper. De bo sålunda till drygt Va C 20 " 6 %) i lägenheter tillhörande den lägsta kvalitetsgruppen, medan den därnäst högsta siffran, vilken avser småhushåll, stannar vid 14'4 %. Av de medelstora hushållen förete vidare de, som ha minderåriga barn, något starkare anhopning till sämre lägenheter än de övriga. Då småhushållen äro relativt talrika, komma emellertid de undermåliga lägenheterna likväl att till väsentlig del bebos av dylika hushåll — av allt att döma särskilt äldre ensamma makar, änkor o. d. Dessa förhållanden belysas åskådligt genom omstående diagram III, där antalet hushåll inom resp. grupper anges på den lodräta skalan, medan den vågräta använts för att återge hushållens fördelning efter bostädernas kvalitet. 1 Av intresse i detta sammanhang äro följande uppgifter om fördelningen efter hushållsföreståndarens ålder inom olika hushållstyper. Uppgifterna avse 13 städer. Dylika åldersuppgifter saknas nämligen helt för Borås samt i 32 fall för övriga städer.

Hushållsgrupper

Småhushåll Medelstora h u s h å l l \ c34.« T- i . , , (med lined 0—2 b a»r n Större h u s h a l l < _ ,, [ » 6 eller flera b a r n Samtliga hushåll

Antal hushåll

D ä r a v (i %) h u s h å l l , vilka ålder är

föreståndares

högst 35 år

35—50 år

50—65 år

66 å r och däröver

6 706 2 939 2 356 1 997 521

226 5-2 50-9 7-8 24-6

23-6 34-5 43*1 50-1 633

26-6 41*9 5-1 35-8 11-3

27-2 18-4 0-9 6-3 0'8

14 519

21-7

34-1

26-9

17-3

Wk&a/-f*/ Wk&a/-fK2 Wå&*/-f*J-4

m&<7/-yrf-e

I tab. 19 ges motsvarande uppgifter för olika v ä l s t å n d s - o c h s o c i a l k l a s s e r . Utgångspunkten har härvid varit de uppgifter om familjeinkomsten under 1932, som inhämtades vid utförandet av den representativa bostadsräkningen. Dessa inkomstbelopp ha satts i relation till familjestorleken år 1933 på så sätt, att familjerna uppdelats i olika »välståndsklasser» efter inkomsten per personenhet (d. v. s. en vuxen eller 2 barn under 15 år). Dessa välståndsbeteckningar, som alltså avse förhållandena under 1932/33, ha senare överförts på kompletteringsuppgifterna för de familjer, som vid utförandet av sistn ä m n d a utredning hade samma bostad som år 1 9 3 3 . l Med hänsyn till det kompletterande materialets relativt ringa omfattning, ha emellertid endast tvenne inkomstgränser ansetts böra komma till användning. Med hjälp av det lägre av dessa gränstal — vilka växla efter resp. dyrortsgrupper — ha hushållen uppdelats på »fattiga» och »icke fattiga», med hjälp av det högre ha de »mera bemedlade» skilts från de »mindre bemedlade», vilka senare därefter ytterligare 1 I fråga om de familjer, som inflyttat i resp. lägenheter efter hösten 1933, saknas dylika inkomstuppgifter. Dessa hushåll utgöra 198 % av samtliga undersökta, vartill komma 18-5 %, vilka icke återfunnits i taxeringslängderna vid utförandet av 1933 års representativa bostadsräkning. Välståndsgrupperingen omfattar sålunda 61'7 % av hushållen.

37 ab. 19. Förekomsten av undermåliga smålägenheter inom olika välstånds- och socialgrupper. Inkomstgräns l (kr. per personenhet) för Orter

»mindre »fattiga» ! bemedhushåll lade» hushåll

Procentuellt antal smålägenheter, tillhörande den lägsta kvalitetsgruppen bland sådana bebodda av »fattiga» hushåll

mindre »icke Samtliga bemedlade fattiga >• hushåll arbetarhushåll hushåll

Procentuellt antal smålägenheter, tillhörande de två lägsta kvalitetsgrupperna bland sådana bebodda av »fattiga» hushåll

»icke fattiga» hushåll

mindre Samtliga bemedlade hushåll arbetarhushåll

Jppsala ]skilstuna... Norrköping., ö n k ö p i n g ... /axjö

900 850 900 850 800

1800 1700 1800 1700 1600

20-2 10-6 18-9 16'3 14-0

9-3 4-9 5-2 5-3 12-4

17-4 8-2 13-2 10-3 14-8

158 8i 135 14 3 156

44-4 33-9 53-6 44o 46-9

27-0 17o 29-9 20-6 38i

42-7 31-9 44-4

382 25i 434 376 48-4

Kalmar Karlskrona.. Kristianstad lalmö . Jorås

850 900 800 950 950

1 700 1800 1600 1900 1900

19-8 23-6 22-2 20-4 9i

13-2 126 13-9 8-9 5-5

18-5 20-8 20-7 15o 69

171 19 7 178 157

7o

50-7 59-3 53-8 49-5 41-2

35-3 44-9 37-i 24-4 27-9

46-o 55-9 47-7 38-9 34i

42i 54o 46 8 374 34o

[arlstad )rebro 'alun rävle

900 950 900 950

1800 1900 1800 1900

24-9

13-3 0-4 3'8 1-3

20-8 2-o 9-0 3-2

164 14 7-4 38

51-5 25-9 46-7 31i

37-2 ll-o 26-2 14-9

48-7 18-9 41-o 22-8

46 7 172 873 252

3o 9-7 5-3

39-s 28o

underindelats efter hushållsföreståndarens yrke. 2 Av dessa s. k. socialgrupper har emellertid endast den största, nämligen arbetarhushållen, medtagits i tabellen. Av tabellen framgår, att de här såsom »fattiga» betecknade hushållen till avsevärt större del bo i sämre lägenheter än de »icke fattiga». De »mindre bemedlade» arbetarhushållen bo också i relativt stor utsträckning i de sämre lägenheterna, för övrigt nästan i samma utsträckning som de »fattiga», trots att inkomstgränsen för arbetarhushållens del satts väsentligt högre. Det är emellertid anmärkningsvärt, att även relativt många »icke fattiga» familjer finnas, som bo i lägenheter tillhörande kvalitetsgrupp 1. Liksom det i den representativa bostadsräkningen konstaterats, att trångboddhet i stor utsträckning förekommit även i sådana fall, då inkomststandarden varit relativt hög, kan m a n sålunda här konstatera förekomsten av brister i fråga om kvalitetsstandarden, som åtminstone icke äro helt framtvingade av ekonomiskt nödläge hos de boende. Även om man ser på förhållandena inom varje särskild hushållstyp, framträder, hurusom de fattigare familjerna till större del bo i dåliga lägenheter, än vad fallet är med övriga hushåll. Följande sammanfattningstai må tjäna såsom belägg härpå: Procentuellt antal hushåll boende i lägenheter tillhörande den lägsta kvalitetsgruppen (nr 1) Småhushåll T\/Tr.^Qio(.^^« v. , , I , Ä H

lutan barn [med » o f K . _ a 1 , , , - L . I I / m e d 0—2 b a r n Ötorre hushåll < „ ., , n \ » o e l l e r flera b a r n Samtliga 1

hushåll

»Fattiga» hushåll

Samtliga hushåll

17-9 12-2 13-4 13-2

23-o

14 4 8-6 9-9 10-i 20-5

15-4

12i

Dessa för beräkningen i följande kolumner använda inkomststreck ha dragits olika allt efter orternas placering på dyrortsskalan. Jfr i övrigt de i texten angivna förklaringarna. Personenhet — 1 vuxen eller 2 b a r n under 15 år. 2 Jfr Statens offentliga utredningar 1935: 2, sid. 50 o. f., där bl. a. vissa reservationer beträffande utförandet av dessa välståndsberäkningar anföras. Termerna »fattiga» och »icke fattiga» samt »mindre» och »mera» bemedlade h a givetvis väsentligen statistiskteknisk innebörd.

3R Det bör härvidlag ihågkomnias, att undersökningen är begränsad till smålägenheter. Hade de för de mera välsituerade befolkningslagren typiska större lägenhetskategorierna medtagits, skulle sannolikt mera märkbara olikheter i detta avseende mellan olika välståndsgrupper ha framträtt. III.

U t r y m m e s s t a n d a r d e n och samboendeförhållandena.

Golvyta per rum och per lägenhet. Såsom redan inledningsvis framhållits, äro de uppgifter, som här meddelas angående utrymmesstandarden och vissa socialhygieniska skadeverkningar av de brister, som h ä r u t i n n a n förefinnas, ämnade att komplettera den bild, som i dessa avseenden redan givits i den representativa bostadsräkningen. Sålunda belystes i denna undersökning såväl lägenheternas som de boendes fördelning på olika lägenhetskategorier, således uppgifter, som givetvis äro av grundläggande betydelse för en uppfattning om utrymmesstandarden. Däremot saknades i denna undersökning i huvudsak uppgifter om bostädernas dimensioner. Bortsett från vissa specialundersökningar — särskilt för Göteborg — har också de senaste årtiondenas svenska bostadsstatistik överhuvudtaget l ä m n a t relativt få dylika uppgifter. Det har därför ansetts angeläget, att denna brist i någon mån blir fylld. P å grundval av den kompletterande bostadsundersökningen lämnas här i första hand vissa uppgifter om lägenheternas nettogolvytor, varmed förstås summan av arealen för boningsrum, kök, tambur, hall samt bad-, dusch- och

Tab. 20. Boningsrummen och köken i undersökta smålägenheter fördelade efter golvyta (i kvn

Orter

Därav (i %) med en go lvyta Därav (i %) med en golvyta Antal av (kvm) av (kvm) Antal bo20 o 25 och kök nings6—9 9 - 1 2 12-15 15-20 där rum intill 9 9—12 12—15 1 5 - 2 0 20—25 däröve över

Uppsala Eskilstuna Norrköping inre staden ytterområden ...

1328 1364 1538

3-7 l-o 1-9

12-2 3-5 7-6

24-o 12-4 21-7

41-6 49-2 42-4

16i 31-o 23-4

2-4 2-9 3-o

798 21'i 1129 3-9 1344 12-5

32-7 12-7 28-9

29-7 40-3 31-5

13o 36-6 22'3

1 409 129

1'8 3'1

6-7 17'8

21-9 18-6

42'3 43'4

24'0 17'1

3-s

1 2 3 7 12'9 8'4 107

289 28'0

31-3 34 - 6

21*7 29-0

i

Jönköping Växjö Kalmar Karlskrona Kristianstad

1303 972 1477 1491 1112

2-5 2-5 3'9 8'7 9-5

7-4 9i 12-6 18-6 18'4

18-2 24-2 26-7 2l'i 28-6

49-i 44-5 43-3 39-2 333

20'5 17-1 12-3 10-6

2-3 2-6 1-2 1-8 22

843 5-3 507 25o 632 42-4 573 47-1 408 49-5

22-1 31-2 32i 34-6 33-8

369 27-4 20-7 11-3 ll-o

32'3 13o 4-8 6i

Malmö inre staden ytterområden... Borås

4 226

3'8

12-9

27-3

47-2

0-8

2 405 41-9

46-3

10-2

3 060 1 166

3'6 4-5

ll-4 16'8

24 - 2 35'6

51 - 2 36'4

0-9 0-7

1 8 4 4 41 - 9 5 6 1 42"o

47 2 43 - 5

9-7 11-8

1648 1084

4-2 2-8

7-e 7-7

20-8 19-3

46-o 48-6

992 11-6 773 5-9

23-1 22i

33o 33'4

1691 Örebro Falun 901 1383 Gävle 892 inre staden 491 y t t e r o m r å d e n ... Samtliga 14 städer 21518

1-5 2-4 2-o

6-9 9-3 5-7

16-9 19'i 17-3

43-3 45-o 39o

19o 17-5 28-1 18-2 30-4

2-4 4i

2-4 1-2

6'1 5-1

15 - 9 19'8

39-6 37-8

22o

44i

8-0 8'0 8-7 60

52 1-5 1-1 2-7

3"

s\ — o0-

01 66-

3-3 6-o 5-6

1080 560 1196

6-8 4-7 4-6

18-4 15-7 9-3

42-s 29-6 24-6

25-8 32-0 29-5 41-8 45-8

29-0 328

7-0 33

727 469

6'2 2-1

10 - 2 7-9

22-8 27'3

49-4 40'3

ii22"

2-5

13 240 198

3815-

39 tvagningsrum. * I a n n a t sammanhang komma därjämte luftrymdsförhållandena i sovrummen att belysas. Tab. 20 återger boningsrummens och kökens fördelning efter golvarealens storlek. Boningsrum under 9 kvm synas vara tämligen sällsynta atom i Karlskrona och Kristianstad, där de utgöra c:a 9 % av samtliga. Den starkaste anhopningen företer gruppen 15—20 kvm, vilken i flertalet städer omfattar 40—50 % av samtliga boningsrum. Boningsrum om 20 kvm eller däröver utgöra i de tre sydligaste städerna endast omkring 10 % av samtliga, men i Gävle — som är den enda representanten för norra Sverige — 36'0 % och i Eskilstuna 3 3 9 %. Kök under 6 kvm ha betraktats såsom kokvråar och av denna anledning icke medtagits i tabellen. I Malmö, Kristianstad, Karlskrona och Kalmar ha emellertid icke mindre än 40—50 % av köken uppgivits ha en golvyta understigande 9 kvm. A andra sidan äro i Gävle över 3/5 och i Falun hälften av köken minst 15 kvm. I tab. 21 återges medelgolvytan för varje lägenhetskategori uttryckt genom den s. k. mediangolvytan per rum och per kök, d. v. s. den golvyta, som överresp. underskrides beträffande halva antalet r u m resp. kök. För boningsrummen i samtliga orter och lägenhetskategorier utgör denna golvyta 16'6 kvm. Högst nå Eskilstuna och Gävle med resp. 18'4 och 18'2 kvm, lägst kommer Kristianstad med 14'3 kvm. Boningsrummen i lägenheter om 1 och 2 rum och kök äro vanligen något större än rummen i de minsta lägenhetskategorierna. P å flera håll äro enkelköken ännu mindre än enkelrummen, men vanligen äro de större än övriga kök.

Tab. 21. Medel(median)golvyta2 per boningsrum och kök inom olika lägenhetstyper. Mediangolvyta per boningsrum i lägen heter om Orter 1 rum

Uppsala Eskilstuna Norrköping Jönköping V ä xj ö

Karlskrona Kristianstad Malmö Borås Karlstad Örebro Falun Gävle

13-1

. l6'8

1 rum 2 ram med med kokvrå kokvrå

I2-5 14-9 i ra 11-5

I6-I

16-2 184 172 172 166

13-2 13-7 13o 12-8 i3'3

17-i 17-4 16-8 17-o 17-2

16-5 16-o 15.0 15-7 16-4

158 152 148 156 16»

IS"?

17-7 18-2 17-o 18-5

17-o 18'i 17-o 18-1

171 17-9 17i 18-2

16-7

I60

14o »?'« 15'i 16-o

17-o 17-9 17-i 17-2 16-9

16-1

14-4 13-4 13-2 12-9 15-5

15-s i6-o

1 rum 2 rum Samtliga 1 rum 2 rum Samtliga och och smålägen- 1 kök och och smålägenkök heter kök heter kök kök

15-4 18-9 17-4 17-5 16-9

14-3

15i 15-o

Mediangolvyta per kök i lägenheter om

13-0 16-6 14-8

11-6 14-4 12-3 13-5 11-8

I5'° 14-8

16-5

10-4 10-o 94 9-6 12-8

14-o 13-7 15s 16'4

11-6 14-i

12-8 14-5 11-2 9-5 8-9 9-o 9-4 12-3 13-7 13-9 14-7 I60

117 145 128 13 8 114 97 98 96 9-5 134 1*0 138

15o 16 8

1 För Borås, Eskilstuna, Kalmar, K a r l s t a d och Växjö voro de meddelade uppgifterna ofullständiga i fråga om dimensionerna av tamburer, hallar samt bad- och duschrum. Ifrågavarande uppgifter h a därför kompletterats med vissa »normalmått» för ifrågavarande utrymmen, antingen efter särskilt meddelade upplysningar eller efter förhållandena i de lägenheter, för vilka fullständiga uppgifter lämnats. 2 Medianarealen utgör den »mittersta» golvytan, d. v. s. den golvyta, som över- resp. underskrides i fråga om halva antalet rum resp. kök.

40 Tab. 22. Medel(median)golvyta per boningsrum och kök inom olika kvalitetsgrupper m. m. av lägenheter om 1 och 2 rum och kök. Mediangolvyta per kök (kvm)

r Mediangolvyta per b oningsrum (ki m)

Orter

Lägenheter iillhörande kvalitetsgrupp

Lägenheter om 1 rum och kök. Uppsala Eskilstuna Norrköping Jönköping Växjö Kalmar Karlskrona Kristianstad Malmö Borås

127 15-8 15-5 16-3 ]6 o

13-5 18-i I60 16-8 16-4

15-5 18-1? 17-5 17-o 16-8

21-2 18-5 19-3

i6-o

l6"8 16-8 14-! 15-8 16-o

16-8 17-6 'So 17-4 17-9

17-4 13-6 I60 17-o

14-7

Karlstad Örebro Falun Gävle

16-3 160

21-7

17-2

2 0 0

— 17-5 180

17-7

17-8 16-9 17-9 19-o

18-0 19-9 19i

17-6 19-6 18-4 19o

16-8 17-8 16-8 16-8 16-9

l6'6 18-1 18-1 17-2 17-5

17-6 18-4 18-3 17.8 18-3

14-6 13° 15-2

Kalmar Karlskrona Kristianstad Malmö Borås

15-3 12-8 13i 12-3 I5'6

15-2 14-9 13i 14-o 15.2

15-8 16-5 15-9 15-8 16-7

17-6 17-5 148 I6-7 17-2

15-7

16-i 14-i 15-i 15-s

17-4

17-o

17-0 17-2

16-9 17-1

17-8

Karlstad Örebro Falun Gävle

17-2 21-9 20-2

18-7

14-o 16-6 14-9 17-2 15-6

...

181 Lägenheter om 2 rum och kök. Uppsala Eskilstuna Norrköping Jönköping V ä x j ö ...

14-3

5 I81

Lägenheter i Lägenheter i Samtliga Samtliga hustillkomna hustillkomna lägenlägenföre före 1 9 2 4 1924heter heter 1924 1933 1924 1933

14-8 18-8 17-o 17-1 16 6

17-3 19-3 20-o 20-o

17-o 17-4 16-o 16-6 16-4

17-2

17-5 18-o

9-9 10-4 9-8 9-5 12-3

116 144 128 135 118

II-6

11-6

lOo 9-8 13-5

94 96 128

12o 14-o

17-7

15-4

14o 13 7 153 16 4

16-6 18-o 17-i 17-1 16-6

17-8 17-7 18-o 17-3 18-o

17o 17-9 17 t 172 169

12-2 14-2 12-7 14-3 11-1

9-7 13-8 13i 14'9 11-7

116 14l 12-8 145 111

15-s I60 14-7 15-5 16-o

17-6 15-4 16-0 I61 16-8

165 160

U~4 9-4 93 94 12-1

95 8-9

15 7 164

8-6 8-8 8-8 9-4 12-3

94 123

17-i 18-0 I6-9 18-0

16-9 18-4 17-o 18-2

17o 18-1 17.0 18-1

14-4 J4-1 14-8 15-s

12-o 13-4 I4'4 16-6

13 7 139 14 7 160

18-9 18-o 19-6 20'o

17-4

18-9

16-i 16'7 18-o

16-3 16-9 17-6

17-6 18-2 17-7 19-9

17-4 19i

•

17l 174 168 17o

13a

9'7 13-3 12-4 17-5

14-2 13c 18-0 16-5

18-3 19-5

—

11-9 14-7 12-3

177 18-2 17o 18-5

17-5 17-7 17-3 18-6

19-8

154 18 9 174 175 169

15o

9o

Tab. 22 innehåller motsvarande uppgifter för olika kvalitets- och husåldersgrupper av lägenheter om 1 och 2 rum och kök. Här framträder det anmärkningsvärda förhållandet, att golvarealen i stort sett företer en tydlig tendens till minskning med sjunkande l ä g e n h e t s k v a l i t e t l . Liksom det tidigare befunnits, att de mindre lägenhetskategorierna — med vissa u n d a n t a g — uppvisa större frekvens av dåliga lägenheter än de större, kan alltså här konstateras, a t t de mindre rymliga lägenheterna inom varje enskild lägenhetskategori uppvisa flera kvalitetsbrister än de mera rymliga. Av minst lika stort intresse äro uppgifterna för de olika husåldersgrupperna. Det visar sig nämligen — tvärtemot vad som vanligen brukat antagas — att 1 Delvis förklaras emellertid detta av, att viss hänsyn till golvytan tagits i kvalitetsgrupperingen (jfr sid. 23), men detta förhållande kan ej ha inverkat på de skillnader, som framträda vid jämförelse mellan kvalitetsgrupperna 3—6.

41 Tab. 23. De undersökta smålägenheterna samt däri boende personer fördelade (i %) efter golvytans storlek (i kvm). Orter

Procentuellt antal lägenheter, resp. boende {% ) i lägenheter med en golvyta av (kvm) Medianmindre golvyta 10—15 15-20 20-25I25-30 30-35 3 5 - 4 0 40—45|45-50 50-60 60 och (kvm) än 10 däröver

Uppsala. Samtliga smålägenh Samtliga boende B a r n u n d e r 12 å r Eskilstuna. Samtliga smålägenh Samtliga boende B a r n u n d e r 12 å r

3-5 1-4

7-9 3-7 0-9

8-4 5-9 4-4

10-9 9-4 9-6

12i 12-8 16-i

10-8 11-1 12-6

8-i 8-7 11-7

llo

3-5 1-7 0-2

5-7 3-2 1-7

8-3 6-3 69

. 6-7 6-7

9o

14-3 15i 17-9

19-4 20-5 21-5

13-2 14-o 13-8

8-6

o-i — 2-i 0-8 0-2

8-9 4-8 2-i

9-7 6-7 6-1

11'6 9-5 8-7

15-7 16-5 16-6

15-5 16-7 19'2

11-6 13-7 13-4

1'0 0-4

3-7 1-2 0.2

52 3-2 37

7-o 4-6 4-3

14-3 12-6 13-6

12-8 13-5 17-1

3-6 1-7 0-3

4-s 4-3

8-8 6-4 52

9-7 8-7 10-5

2-9 1-2 Oo

5-4 3-6 2-9

7-5 5-7 6-3

4-o

8-4 5-4 4-8 9i 6-6

— 0-3

54 6-4 6-4

14-2

17-o

7-7 9-5

15-5

7-o

33-3 38-3 37-8

12-2 13-9 12i

7-8 9-5 9-6

37-9 39-i 38-3

7-2 7-8 7-5

4-8 62 6-7

8-4 11-3 11-2

4-5 60 83

30-7 33-5 34-2

15-4 15-6 15-7

11-1 12-7 13-2

7-8 9-5 8-6

13-3 16-5

13-o

8-4 10-2 10-6

36-9 39-6 38.6

12'4 11-4 11-1

13-2 13-3 10-5

9-8 11-8 13-2

9-7 11-1 13-2

15-6 17-8 17-2

10-2 13i 14-5

38'3 41-6 43i

12-2 111 13-6

13-8 13-3 12-3

14-7 15-5 14-1

13-2 15'8 16-3

94 11-5 13-4

13-2 14-9 14-8

7-o 7-1 5-8

37-6 39-8 40-i

9-3 7-8 7-7

15 - 2 14-5 15-9

15-9 17-3 19-5

13-3 14-9

11-3 13i 13-o

8-0 92 8-8

2-o

33-8

14-o

11-5 13-2 15i

2-4 0'8

35-7

11-9 10-7 10-8

15-5 17-2 19-6

13-4 12-7 11-1

10-i 12-6 11-7

8-8 11-2

9-9

Ila

12o

9-9

3'0 48 9-i

33-5 36-o 36-7

2-3 2-5 1-7

33-9 35-2 34-2

14i 15-8

9o

Norrköping. Samtliga smålägenh Samtliga boende B a r n u n d e r 12 å r

Jönköping. Samtliga smålägenh. Samtliga boende 3 a r n u n d e r 12 å r . . . Växjö. Samtliga smålägenh. S a m t l i g a b o e n d e ... 3 a r n u n d e r 12 å r

— 0-5 0-2

—

6-5

Kalmar. Samtliga s m å l ä g e u h . Samtliga boende 3 a r n u n d e r 12 å r Karlskrona. Samtliga smålägenh. Samtliga boende 3 a r n u n d e r 12 ä r . Kristianstad. Samtliga smålägenh. Samtliga boende J ä r n u n d e r 12 å r

0-7 0-3

— 1-1 0-5 0-2

1-7 0-2

2-7 1-2 0-3

3-2 0-6

5o

9-6 8-5 9-9

2-4 1-1 0-3

5-8 3-i 1-8

8-7 6-8 7-9

15-2 13-7 13-9

21-8 24-1 30-7

15-6 16-3 13'9

8-4 9-9

8-2 99

9-o

lOo

10-6 12-2 10-8

4-7 22 0-7

7-2 3-8 1-5

8-7 62 5-4

10-6 9-3

15-9 16-4 17-6

14-o

ll-o

14-8 18-4

13.4 14-4

7-4 8-9 8-5

14-5 18-5 18-7

4-8 6-1 5-8

35-6 38-9 39-3

6-6 2-8 0-7

7-7 36 l-o

6-8 4-9 24

10-5 10-9 11-3

14-a

ll-o

14-3 18*2

11-8 11-5

12-4 14-3 17-7

7-8 10-4 13-2

13-9 16-6 15-8

8-6 10-2 82

36-7 40-5 41-4

2-3 0-9

5-3 2-6 1-4

5-9 34 2-i

8'i 6-9

18-6 19-7 23i

15-7 16-3

5-6 61 59

13o

8-o

10-6 99 12-2

15-8 13-9

14-9 18-4 17-4

39-8 42-o 41-o

4-3

6-3

12-i 16-o

37-4 38-8 38-7

6-o

36o

Malmö. Samtliga s m å l ä g e n h . Samtliga boende 3 a r n u n d e r 12 å r

l-o 0-4

—

Borås. samtliga smålägenh. samtliga boende J a m u n d e r 12 å r Karlstad. samtliga s m å l ä g e n h samtliga boeude J ä r n u n d e r 12 å r Örebro. amtliga smålägenh. samtliga b o e n d e J ä r n u n d e r 12 å r

1-2 0-4

— 0-5 0-2

— — — —

—

9o

16-o

Falun. amtliga smålägenh. amtliga boende l a r n u n d e r 12 å r

1-1 0-4

3-2 1-6 1-4

2-o

5-o

11-7 11-3

14'7 14-6

0-4

4-7

13o

13-o

17-9 19-9 23-6

53 2-4 1-5

8-4 4-8 2-7

6-5 4-7 4-2

10-8 9-4

10-o

16-6 19-6 29-3

14-i 14-8 14-6

1-1 0-4

0-0 1

0-7

6-9 4-1 29

8-4 64 63

122 11-4 12-5

15-5 16-6 19-9

14'5 15-5 15-4

—

ll-o

7-4 7-6 7-6

136 15-2

13o

8-8 10-3 7-3

10-6 11*4 10'2

ll-o

8-4 10-4 10-8

8-i 9-2 5-6

35-8

13-2 11-1

10-8 12-4 12-7

80 95 97

11-6 13-9 129

6-5 7-8 7'0 1

35-5 37-9 37-5 1

Gävle. amtliga smålägenh. amtliga boende a r n u n d e r 12 å r

Samtliga

0-2

o-i —

38-o 35-8

14 städer.

amtliga smålägenh. amtliga boende... a r n u n d e r 12 å r

2-o

42 boningsrummen nästan genomgående äro något större i de hus, som tillkommit under åren 1924—1933 än i äldre hus *. I fråga om köken är tendensen däremot i detta avseende mera obestämd. Liksom nyss i fråga om bostadskvaliteten avslöja emellertid här arealuppgifterna en tendens, som enligt tidigare undersökningar befunnits framträda även när lägenhetsstorleken mätes efter antalet rum. Hyresräkningen och den representativa bostadsräkningen för år 1933, ävensom den årliga statistiken rörande byggnadsverksamheten 2 ha nämligen ådagalagt, att sedan bostadsproduktionens uppsving i början av 1920-talet förekommit en viss förskjutning inom bostadsbeståndet gentemot något större lägenhetskategorier i så måtto, att lägenheter om 2 rum och kök i flertalet orter i mellersta och norra Sverige vunnit på bekostnad av bostäder om 1 rum och kök. Till jämförelse må anföras följande uppgifter enligt de för åren 1911, 1921 och 1931 företagna bostadsundersökningarna i Göteborg: 3 Medelgolvyta A

r

19] 1 1921

i kvm

i

1 rum, 1 kök m. m.

1 rum och kök

2 rum och kök

Samtliga smålägenheter

13l 15-1 17-8

30'2 29-3 30-5

48-9 47-2 49-3

326 323 348

Tendensen synes sålunda ha varit densamma även i denna stad. Av intresse äro även följande uppgifter för samtliga i den kompletterande undersökningen medtagna 14 städer om golvytan per rum och per kök inom olika upplåtelseformer: Lägenheter bestående av M e d i a n g o l v y t a

(kvm)

Kommunala lägenheter, »billiga bostäder» i stiftelser Arbetsgivarlägenheter Bostadskooperativa lägenheter Av ägaren begagnade len- och tvåfamiljshus lägenheter i enskilda (flerfamiljshus Å fria marknaden u t h y r d a |en- och tvåfamiljshus ... lägenheter i \flerfamiljshus Övriga begagnade lägenheter Samtliga lägenheter

1 rum och kök

2 rum och kök

boningsrum

k„k

boningsrum

kök

17-5 18-6 18-9 17-6 17-7 17-o 17-3 16-9

11-4 14-4 11-8 13-7 14-o 12-6 12-3 13i

16-7 17-i 17-3 16-3 173 16-3 16-8 15-6

10-1 12-o 9-9 13i 133 12-7 10-9 12-0

12o

16 7

11-6

Inom gruppen 1 rum och kök förete de bostadskooperativa lägenheterna och därnäst av arbetsgivare upplåtna bostäder de största rumsytorna. Inom förstn ä m n d a kategori skulle däremot köken vara relativt små, medan återigen arbetsgivarlägenheterna härvidlag komma högst på skalan. De minsta boningsrummen 1 D e t m å erinras om, att dessa uppgifter endast avse smålägenheter. Det är sålunda icke uteslutet, att genomsnittliga rumsstorleken kan ha minskats i större lägenheter, och att det är detta förhållande, som åstadkommit uppfattningen om en tendens till allmän minskning av rumsstorleken under senare år. — Vad smålägenheterna beträffar, torde emellertid lägenhetsarealen inom resp. lägenhetskategorier s n a r a s t tendera till större ökning än rumsarealen — detta med hänsyn till att smålägenheter i ökad utsträckning förses med t a m b u r , hall, badrum o. d. a Sociala meddelanden årg. 1935, sid. 101 o. f. samt 377 o.f. 8 Bostadsräkningen 1930 samt bostadsundersökningen 1931, sid. 25**.

43 Tab. 24. Undersökta smålägenheter tillhörande vissa lägenhetskategorier fördelade efter golvytans storlek. Orter och lägenhetskategorier1

Lägenheter (i %) med en golvyta (exkl. garderober ni. m.) av (kvm)

Mediangolvyta mindre 60 och (kvm) än 10 1 0 - 1 5 1 5 - 2 0 2 0 - 2 5 2 5 - 3 0 3 0 - 3 5 3 5 - 4 0 4 0 - 4 5 4 5 - 5 0 5 0 - 6 0 däröver

t rum el. 1 kök. Uppsala Eskilstuna Norrköping Borås Karlstad Örebro Gävle

21-2 2-5 9-7 12-8 3o lo

21-8 38-0 31-7 34-9 40-5 45-2 46-3

Samtliga 14 städer ;

34 7

7-o 30-4 19o ll-o 12'2 20-o 15-3 149

1 rum ni.

Samtliga 14 städer 1

0-8

0-9 03

lo

19i

48-5

20'i

10-8

38-8

26 7

9i 13'i 12-2 11-8

20-3 26-3 22-o 26-8

32-i 27-4 29-3 23-6

18-9 17-9 14-6 29-6

14o

0-8

1-4 2-1 4i 0-9 18

26o

21o

8-9 0-9 4-5 32 5'0 6-4 5'6 10-4

21-7 5-6 13-7 101 20-9 16-3 16i 22-7 13-3

18-2 23-3 25-5 22-4 25-3 20-3 26-7 24-5 36-9 31-2 29-5 18-6 27-7 25-9 26 8

1-5

18-2

kokvrå.

Kalmar Karlskrona Kristianstad Malmö Samtliga 14 städer 5 1 mm

1-8

kokvrå.

Malmö

2 rum m.

13i 17-9 15-2 15'i 15-7 17-9 16-7

3-2

32 0-6 2-8 1-5 96 37

8-i 2-3

4-2 3-2 5-7 4-i

32 1-6 0-9

1-6

6-o

2l

11-5 30-9 18-4 25-5 11-5 19-2 15-5 9-4 16-6 22-2 17-2 32-6 24-8 207

2-6 lOi 2-i 2-8 2-7 1-7

l-o 0-7 1-3 0'8

4-7

0'9

21-2

6'8

33-0 35i 31'9 32-3 334

o. kök.

Uppsala Eskilstuna .. Norrköping.. Jönköping .. Växjö Kalmar Karlskrona .. Kristianstad Malmö Borås Karlstad Örebro Falun Gävle Samtliga 14 städer

0-8

o-i

26-6 9'8

93 4-8

0i

1-1 1-4 0-9 1-8

7-9 6-3

27-1 23-7 22-o 34-9 34-2 25-5 24-7 20-8 22-i 11-4 22-3 16-2

0-4

0-6 l-o 0i 0-8

0i 0-3

4-2 4-2

Ho

0i

2-7

0-5

28-5 36-7 30-9 32-9 30-5 28-9 28-s 28-4 31-1 32i 33o 37-1 33-4 34-9

2-2 44

0-8 0-8

5o 3-8 11-4

1-1 1-3 2-7

lo

7-2

17-3 7-i 11-6 14'i 11-4 20-4 22-3 18-9 17-2 19-4 14-7 4-9 13-9 6-6

10-5 10-7 16-o 17-7 16-6 15-9 24-e 15-5 20-2 159 15-3 7-8 14-3 17-3

37-4 45-6 37-5 36-8 27-i 25-o 16-2 20-8 27-6 36o 35-5 37-9 34-9 29o

20-7 31-2 21'6 22-4 19-1 13-3 4-5 6-0 6-i 12-3 22-4 45-5 23-5 34'8

52-2 55-9 52-5 52-6 48-9 46-3 44o 43o 46-o 49-5 51-1 58-s 52-5 54-8

15o

16s

31i

49 7

0-8

0i 0'i 01

2 rum o. kök. Uppsala Eskilstuna .. Norrköping.. Jönköping .. Växjö Kalmar Karlskrona .. Kristianstad Malmö Borås Karlstad Örebro Falun Gävle

0'4 OS

Samtliga 14 städer

5-9 3-4 6-6 5-4 16-3 14-8 15-4 19-9 15-3

2-3 0-3 0-3 0-4 0-3

l-o 0'9 0-2 OS

9-7 8-3 2-4

11-8 24

6o

Uppgifter för lägenhetskategorierna 1 r u m eller 1 kök, 1 rum med kokvrå och 2 rum med kokvrå eddelas endast för de orter, där dessa lägenhetskategorier h a minst 100 representanter bland de unirsökta lägenheterna. 2 Inkl. ej särredovisade orter.

44 Tab. 25. Medel(mcdian)golvyta per lägenhet (kvm) inom olika hushållsgrupper. »Fattiga» Orter

Småhushåll

Medelstora hushåll 2 utan barn

med barn

hushåll1

23-3 34i 22o 29-7 37'3

35-4 39-5 31-7 41-7 39'3

27-4 34'o 29i 36'x

42-0

Kalmar Karlskrona . Kristianstad Malmö Borås

33-5 28-0 31'7 27 9 27-i

37'4 34-5

33'6 32-7

41-1 38-6

34-9 41-3

30-6 34-5

35-5 44-8

Karlstad Örebro Falun Gävle

29-7 30-6 34-0 31-o

36-0 34'7

42-9 43-o 34'8 39s

41-i 37'5 39-9

35'6

hushåll

Större husSumSmåhåll m e d 2 ma hushus0 - 2 I3el.fi. håll håll barn barn

Uppsala Eskilstuna . Norrköping. Jönköping . Växjö

....

Samtliga

39-8 36-7 41-7 43'3

33'6 38-g

34'7 33-4 41'3

30 9 373 28-8 36-9 40 4

26-o

43-o

35-3 25-i 29-8 33-2

40-6 34-7 41-5 42-5

32-5 37-7 32-7 36-8 39 1

44-3 44-7 40-6 44-6 47-4

37'9 37'* 35'6 38-y 43'8

37i 339 34 1 323 355

33-4 27-8 29o 30-2 28o

39-6 38-7 42-5 37-7 43i

36-7 34-8 37-6 34-o 36'3

43-4 38-6 42-0 39-2 43-8

40-6

369 384 355 36i

30-5 35-o 34-6 29-9

43-6 43-9 36i 41-s

35-8 39-2 37-3 35-3

44-6 48-G 40-5 42-6

37'* 316 33-7 43-2

43's 34'9

finnas i »övriga lägenheter» och i de hyreslägenheter, som äro belägna i småhus. — Bland lägenheter om 2 rum och kök uppvisa ägarelägenheter i enskilda' flerfamiljshus samt bostadskooperativa bostäder de största rumsarealerna, medan de minsta rumsytorna finnas i sådana ägare- och hyreslägenheter, som äro belägna i småhus. Köken äro även härvidlag minst i de bostadskooperativa lägenheterna. Tab. 23 belyser såväl lägenheternas som de boendes — och däribland särskilt de minderåriga barnens — fördelning efter lägenheternas nettogolvytor (inkl. hallar, badruin, tamburer men exkl. garderober o. d.). Det visar sig, att de boende äro relativt sett något flera i de rymligare lägenheterna än vad som svarar mot lägenheternas antal inom resp. grupper. Medan halva antalet lägenheter har en golvyta underskridande 35'6 kvm, kommer hälften av samtliga boende på lägenheter med under 37'9 kvm och hälften av barnen (under 12 år) på lägenheter med under 37'5 kvm. De städer i Sydsverige, som ha »tvårumsstandard», d. v. s. där lägenheter om 2 rum och kök äro talrikare än sådana om 1 rum och kök, ha dock i regel icke särskilt stora smålägenheter, beroende på att rumsdimensionerna äro små; för Karlskrona, Kristianstad och Malmö utgör sålunda mediangolvytan per smålägenhet närmare 34 kvm, men i Växjö och Kalmar stiger arealen till c:a 38 kvm. Den minsta genomsnittliga lägenhetsarealen framträder emellertid i Norrköping (30'7 kvm), som hör till de städer, som ha den mest utpräglade ettrumsstandarden. A andra sidan uppvisar Örebro, som också har ettrumsstandard, om än mindre utpräglad, den största golvytan per smålägenhet (39'8 kvm) bland alla undersökta städer. Vad som i tabellen även bör uppmärksammas är de synnerligen stora variationerna. Sålunda finnas smålägenheter, låt vara fåtaliga, med en golvyta understigande 10 kvm, men det finns också åtskilliga (i Örebro t. ex. 14'9 %) smålägenheter med en areal om 60 kvm eller däröver. I tab. 24 lämnas motsvarande uppgifter för olika lägenhetskategorier, varvid dock av utrymmesskäl de lägenhetstyper, som i resp. städer äro av mindre be1

Jfr tab. 19. — 2 Jfr tab. 18.

45 Tab. 26. Antal såsom sovrum utnyttjade boningsrum och kök i smålägenheter samt däri boende fördelade efter sovutrymmenas art. isom sovrum använda

Or ter

Uppsala Eskilstuna Norrköping. inre staden... ytterområdet J ö n k ö p i n g .. Växjö Kalmar K a r l s k r o n a .. Kristianstad

Av 100 såsom sovrum använda utrymAv 100 personer bomen utgjordes sovo i nings rum kök i % av % av samtl samtl hallar, hallar, bobokök botamtamningskök ningskök nings burer burer rum rum rum o. d. o. d. 79-8 66-i 76-9

60-2 73-9 69-6

7 7'9 65-9

666 51o 55'2

30-2 47-a 43-7

3-2 1-8 1-1

69-2 53-s

r»5-7 50'o

43'2 49-4

l-l 06

Av 100 barn under 12 år sovo i

bonings-

kök

hallar, tamburer o. d.

60s

28-7 44-9 38-4

2i 1-3 0-8

69-6 59-9 65-3

29-5 38 6 33-6

61 - 6 53'o

376 4C-4

0-8

32-,

0'6

66"6 56'2

09 lo 1-1 l-o

4 2-a

IS

68-1 81-5 91-5 92-8 93-7

31*4 17-o 7-3 6-i 4-7

0-5 1-5 1-2 1-1 1-6

67-4 8O0 90-2 93 7 90-7

324 18-2 8-9 5-4 6-7

0-2 1-8 0-9 0-9 2-6

69-5 73i 76-3 74-3

60-7 31-4 18-2 17-5 11-8

64-8 79 3 88-7 90-7 92-2

34-3 18-6 9-5 5-4

0-9 2i 1-8 1-3 2-4

76-i

44-7

72-9

24-4

76-6

21-0

1-8

74'8

23-5

1-7

78-n 70-1

48-1 337

70-9 79'6

26-2 18'4

2-9 2-0

74-5 82-e

23 - 5 16-1

2'o 1-3

73-5 77'8

24'6 21-0

1'9 l-2

66-4 78-3

68-5 59-o

60-6 64-4

37-6 34-6

1-8 l-o

63-1 69'4

35-7 30-o

1-2 0-6

62-4 70-8

36i 28-5

1-5 0-7

Örebro Falun Gävle inre staden... ytterområdet

74-8 78-2 82-7

68-2 54-3 63o

61-8 69-7 59-9

36-o 30-o 39-2

2-2 0-3 0-9

63-3 73-7 67-8

35-2 26-i 31-6

1-5 0-2 0-6

64-7 77-5 64-2

34-4 225 35-3

0-9

5 6-o 73-8

64'7 52-4

34 - 4 46-7

0-5

83-8 807.

0-9 0-9

71'9 81*|

27 - 5 37-6

0-6 0-7

671 60 - 0

32c 39-l

0-3 0 9

S a m t l . 14 s t ä d e r

74-8

30-3

27o

72-7

26l

12 Malmö i n r e s t a d e n ... ytterområdet Borås Karlstad

8-o

tydelse, uteslutits. För enkelrum och enkelkök utgör mediangolvytan 15'5 kvm och för ett rum och kokvrå 19'3 kvm. Lägenheter om 2 rum och kokvrå (33'4 kvm) äro något större än bostäder om 1 rum och kök (32'6 kvm). Mediangolvytan för 2 rum och kök uppgår till 49'7 kvm. Beträffande golvytornas variationer och lokala särdrag i detta avseende må i övrigt hänvisas till tabellens uppgifter. Tab. 25 redovisar mediangolvytan per lägenhet för olika hushållsgrupper dels bland »fattiga» i förut angiven bemärkelse, dels bland samtliga hushåll. I detta avseende synes det väsentligen vara hushållstypen, som är bestämmande för bostadsstandarden. Välståndsgraden inverkar i första hand, i den mån den är bestämd av hushållstypen, vilket innebär bl. a. att familjer, som pressas av en betydande barnförsörjningsbörda, merendels bo relativt dåligt. Sålunda är golvytan mindre för »större hushåll med 3 eller flera barn (under 12 år)» än för »större hushåll med 0—2 barn» och även mindre för »medelstora hushåll med barn» än för sådana utan barn. Härvid är att märka, att medlemsantalet per hushåll är ungefär detsamma inom sistnämnda båda grupper, medan återigen de barnrika större hushållen ha i genomsnitt flera medlemmar per familj än övriga större hushåll. De båda grupperna av »barnfattiga» hushåll utgöras väsentligen av sådana familjer, som ha ett eller flera halvvuxna eller vuxna barn,

46 varav en betydande del torde ha förvärvsarbete. — Att någon egentlig skillnad knappast framträder mellan »fattiga» och »samtliga» hushåll torde emellertid n ä r m a s t bero på att undersökningen är begränsad till smålägenheterna. Såsom förut framhållits, bo ju de mera välsituerade familjerna till betydande del i större lägenheter. Hade undersökningen omfattat samtliga lägenhetskategorier, skulle det därför sannolikt befunnits, att de ekonomiskt sämre ställda familjerna haft åtminstone något lägre utrymmesstandard än de bättre ställda, även om jämförelsen u t g å t t från uppgifterna om de enskilda storlekstyperna av hushåll. Bostädernas utnyttjande (»finrumssystem»). Efterföljande redogörelse för utrymmesstandarden har begränsats till förhållandena i s o v r u m m e n . Såsom redan förut antytts, är trångboddheten i sovrummen ofta avsevärt större, än vad som kan bedömas enbart på grund av uppgifter om lägenheternas och hushållens storlek, n ä r m a s t beroende på förekomsten av s. k. f i n r u m s s y s t e m . Det förefaller därför lämpligt att inleda framställningen om förekomsten av trångboddhet i sovrummen med vissa uppgifter rörande sättet för lägenheternas användning nattetid. I tab. 26 meddelas vissa upplysningar om, i vad mån de boende pläga sova i boningsrum eller i kök, hallar, tamburer eller dylika utrymmen. I fråga om Eskilstuna gäller, att köken t. o. m. i större utsträckning (till 73'9 %)

D/<7?/: IF Proc. o/?/*//<7?e/?Aefer> OJT? /ru/7? ocA £66, c/ar e/robr/-jéoséef </foyf//as sascvr? so*>r<//r?. O

f

fO

/S

I /aye/?Ae/-e/^

25 JO

JS

4S %

25 JO

JS

4S%

/7?ic/ 3e/. /?.'sora/?c/e /' /éoAef

47 utnyttjas såsom sovrum än boningsrummen (66" 1 %), och samma förhållande framträder även i Norrköpings ytterområde. I städer med »tvårumsstandard» såsom Kalmar, Karlskrona, Kristianstad och Malmö är det däremot mera ovanligt, a t t de boende ligga i de där merendels mycket små köken. I de mellansvenska städerna utgöras emellertid av samtliga såsom sovrum utnyttjade utrymmen en tredjedel eller hälften — det senare i Eskilstuna samt Norrköpings och Gävles ytterområden — av kök, hallar, tamburer o. d., och i dessa utrymmen sova i det närmaste hälften av samtliga boende och en något mindre andel av barnen. En mera ingående redovisning av sättet för bostädernas utnyttjande lämnas i tab. 27, som emellertid endast avser lägenheter om 1 och 2 rum och kök. Beträffande förstnämnda lägenheter befinnes, att rummen i anmärkningsvärt många fall stå tomma nattetid, under det att sålunda endast köken användas till sovrum (jfr även vidstående diagram IV). I Borås gäller detta om 39'8 % av samtliga lägenheter om 1 rum och kök och för Eskilstuna är motsvarande siffra 31'5 %. I Borås är denna form för utnyttjande av lägenheten t. o. m. dubbelt så vanlig som den motsatta, d. v. s. att endast rummet användes nattetid. I åtskilliga fall befinnas tre eller flera personer ligga i köket, samtidigt som rummet står tomt. I Borås förekommer detta sålunda i 15'8 % av samtliga undersökta lägenheter om 1 rum och kök, och i Växjö och Eskilstuna variera motsvarande tal mellan 11 och 12 %. Det kan i enstaka fall t. o. m. hända, a t t ända till 5—6 personer ligga i köket, under det att rummet förblir oanvänt under natten. I sådana städer som Karlskrona, Kristianstad och Gävle förekommer emellertid dylikt »finrumssystem» endast i mera begränsad utsträckning. I tabellens senare avdelning lämnas motsvarande uppgifter för lägenheter om 2 rum och kök. Här förekommer det endast sällan, att blott köket utnyttjas såsom sovrum. Däremot är det vanligt, att ett av rummen nattetid lämnas tomt, medan såväl köket som det andra rummet får tjänstgöra såsom sovrum. I Borås och Gävle förekommer detta sålunda i c:a 30 % av samtliga fall. Uttagas de tvårumslägenheter, där antingen det ena rummet eller köket — eller båda — ha minst tre sovande, samtidigt som det andra r u m m e t får stå tomt nattetid, befinnas dessa lägenheter i Växjö utgöra 35'l %, i Borås 33'G % och i Kalmar 31'2 % av samtliga 2 rum och kökslägenheter. Att köket står oanvänt nattetid förekommer i Borås och Eskilstuna beträffande 49 % av samtliga tvårumslägenheter, medan däremot ettdera rummet — eller båda rummen — står oanvänt i 69 % av fallen. Förekomsten av »finrumssystem» inom olika hushållsgrupper m. m. kan närmare studeras i tab. 28. För åstadkommande av större överskådlighet ha härvid samtliga former av »finrumssystem» sammanslagits. Det är givetvis i viss mån en omdömessak, vilka former av lägenhetsutnyttjande, som skola räknas såsom »finrumssystem», och den för beräkningarna a n v ä n d a definitionen, vilken angivits i tabellen, gör därför icke anspråk på allmängiltighet. Här gäller det emellertid n ä r m a s t att få en allmän föreställning om olikheterna i boendesättet mellan olika hushållstyper m. m., och för detta syfte torde uppgifterna i varje fall vara tjänliga. Tabellen utvisar, att större hushåll i mindre utsträckning ha »finrumssystem» än medelstora. Detta beror givetvis på, att de medlemsstarkare familjerna i betydligt större utsträckning äro tvingade att utnyttja hela lägenhetsutrymmet. Att familjer med minderåriga barn uppvisa högre frekvenstal för »finrum» än sådana utan eller med endast få minderåriga barn, är ett uttryck för det förhållandet, a t t de små barnen oftare sova i samma rum som föräldrarna än vad fallet är med de halvvuxna eller vuxna barnen. Betydande intresse har i detta sammanhang också den gruppering, som utgår ifrån h u s h å l l s f ö r e s t å n d a r e n s å l d e r . Här framträder det anmärkningsvärda förhållandet, a t t »finrumssystemet» nästan genomgående ökas med sjunkande

48 Tab. 27. Rummens utnyttjande såsom sovrum i lägenheter om 1 och 2 rum och kök. 1 A n m . Den nedre sifferraden för varje stad anger (i %) frekvensen av de lägenheter, däi ett eller flera boningsrum eller kök hade minst 3 sovande. Antal Därav i % lägenheter, Antal Därav i % lägenheter, där såsom där s åsom sovrum underundersovrum användes invändes sökta sökta lägenlägenbåda Låda köket endast heter både heter rumrumom 1 endast endast rummet om 2 endast och ett ett av men men rum o. köket av rum- rumrum o. köket rummet och men ej och men men kök köket kök köket köket

O r t e r

Uppsala. Samtliga lägenheter L ä g . m e d t ä t b e f . s o v r . (.%)

28-2

51-9

0-9

17-6

31-4

23 5

26-0

6-7

6'2

12-l

26 - 9

0-3

2-5

9"i

8'8

6-;<

Eskilstuna. S a m t l i g a l ä g e n h e t e r ... L ä g . m e d t ä t b e f . s o v r . (.%)

31-5

21-1

47-4

7-o

26-2

35-9

14'9

3 3'2

1-7

7'7

11-4

13 i 4o

17-8

32-5

Norrköping. S a m t l i g a l ä g e n h e t e r ... L ä g . m e d t ä t b e f . s o v r . '(%)

18-o

49-6 16'e

32-2

11-6

13 6

19-'9 7"o

17-9

41'2

2-7 l-o

27-s

5-1

324 10'o

317 Jönköping. S a m t l i g a l ä g e n h e t e r ... L ä g . m e d t ä t b e f . s o v r . (%)

22-6

30-i

3-9

22-i

33-8

19-8

20-4

8-9

9"3

47-s 22'o

40-2

50-7

1-5

16o

8'l

13-2

Växjö. Samtliga lägenheter L ä g . m e d t ä t b e f . s o v r . {%)

26-7

46-6

26-7

0-3

26-s

5-9

11-7

9M

U-l

51-1

0-3

13-2 Bo

53-8

32 - 2

26"8

12-3

3'7

Kalmar. Samtliga lägenheter L ä g . m e d t ä t b e f . s o v r . {%)

12-8

71-5

15-7

7-2

53-i

32-0

6-7

5-2

2 8 T,

4'7

460 öl-o

0-4

38-4

0-2

4-3

26'7

17'0

2 "8

Karlskrona. S a m t l i g a l ä g e n h e t e r ... L ä g . m e d t ä t b e f . s o v r . {%)

6-8

68-3

24-9

0-5

2-5

52-4

39-5

5i

44 - 2

1-9

31-l

11'2

51-1

1*8

27"8

19 - 2

2-3

Kristianstad. S a m t l i g a l ä g e n h e t e r ... L ä g . m e d t ä t b e f . s o v r . {%)

6-7

77-i

16-2

0-7

4-3

56-3

35-7

3o

24-8

1-9

14-3

8'6

36'7

2-3

10"6

1-3

Malmö. S a m t l i g a l ä g e n h e t e r ... 1297 31 "9 L ä g . m e d t ä t b e f . s o v r . {%)

20-9

37-8

41-s

0-4

10-7

43 2

32-3

13-4

7-0

10-5

14'4

45'9

0*1

5-0

14-2

6'4

Borås. S a m t l i g a l ä g e n h e t e r .. L ä g . m e d t ä t b e f . s o v r . (%)

39-3

16-6

44i

1-9

30-2

37-i

12i

18-7

38'4

15'8

5'8

16 - 8

49-6

0'9

14-2

18 - 5

6-6

9-5

Karlstad. Samtliga lägenheter L ä g . m e d t ä t b e f . s o v r . {%)

366 37o

14-2

38-3

47'5

lo

17-9

34-5

22-o

24-6

3 "8

11-7

22i

4 0'2

0'3

8'8

12-l

9'ö

9:J

Örebro. S a m t l i g a l ä g e n h e t e r ... Läg. m e d tätbef. sovr.

26-6

19-3

54i

2-2

22-5

29-i

22-5

23-7

8'6

5'3

13-6

30'5

0'5

6-8

9-8

6 8

6Y8

l3

16'0 5o

39-9

22-7

20-i

13'o

4-2

6-3

29-8

32-2

18-7

19-o

10'4

10'7

2-8

4-5

166 6-9

40 7 17-9

26l 10-4

152 63

1%) 27'5

Falun. S a m t l i g a l ä g e n h e t e r ... L ä g . m e d t ä t b e f . s o v r . (.96)

12'9

33-6

53-5

30'l

3-1

9'l

17'9

28'5

Gävle. S a m t l i g a l ä g e n h e t e r ... L ä g . m e d t ä t b e f . s o v r . {%)

7-i

39-4

l-3

14l

53-5 22"o

284 Samtliga 14 städer. 6 873 S a m t l i g a l ä g e n h e t e r ... L ä g . m e d t ä t b e f . s o v r . i.%) 33-5

208 7-i

334 10-2

45 8 16-2

5 586 42-o

290 Uppgifterna beröra ej personer sovande i hallar o. d.

0-3

14 0-5

8'4

8-0

49 Tab. 28.

Förekomsten av »finrumssystem» i lägenheter om 1 och 2 rum och kök bebodda av olika hushålls- och välståndsgrupper m. m. {%).

A n m . Såsom lägenheter med »finrumssystem» betraktas h ä r de lägenheter, där såsom sovrum användas: 1 } endast köket; 2, köket j ä m t e ett av rummen i lägenheter om 2 rum och kökI, endast ett av rummen i lägenheter om 2 rum och kök under förutsättning att i detta r u m igga 3 eller flera personer. Beträffande avgränsningen mellan »fattiga» och »icke fattiga» m. m i r tab. 19. °

Orter

Uppsala Eskilstuna... Norrköping. Jönköping... Växjö

Småhushåll

Medelstora hushåll utan barn

21-8 23-4 39-3 26-7 26-5 20-9 29-3 26-5 14-4 35-1

Större hushåll

med med med 3 eller 350 2 -35 barn 50 barn flera barn

65-

45o 58-1 33-s 52'i 83-0

8'4 15-3 18-5 18-2 37-o

-

26-9 16-3

Kalmar Karlskrona.. Kristianstad Malmö Borås

7-6 6-5 4-i 19-7 43-5

30-8 21-9 21-5 22-i 42-2

65 6 59-3 598 52-5 65-6

16-7 25-3

Karlstad Örebro Falun Gävle

18-6 34-4

19-0 23-8 14-7 15-9

42i 42-9 35-4 258

17-7 19-5 17-9 13-2

18-H

13-6

Lägenheter där hushållsföreståndarens ålder är år

1 Därav mindre »Icke Samt»Fattiga» bemedhushåll fattiga» liga hushåll hushåll lade arb.hushåll

35-2 51-4 41-1 40-6 6O0

27-4 33-3 25-4 34-9 43'4

17-2 29-8 17-8 25-1 23-7

14-5 31'i 17'9 21-6 19'5

16-7 30-8 16-2 22-6 36-6

25-5 36-3 29-4 33o 39-8

23-5 35-3 25-2 30ö 354

22o 33-2 21-s 29-6 43'7

33'3 303 37'5 21-2 42-9

36-0 35'6 34-s 39-8

34-5 32-1 31-9 29-o

22-2 13-7 9-o 14-9

12-8 10-8 4-3 11-6

27-5 15-8 17-6 18-5 41-o

27-8 28-7 23-5 29-9 50-9

285 239 22l 25 7 448

29'9 25-o 24-8 25-i 49i

I3'9

32-9 47-5

20-9 28-2 25-4 18-8

17-o 23-4 14-8 13-6

18-6 26-5 14-9 ia-2 j

18-1 22-i 13-9 14-9

22-4 33'7 22-6 17-1

219 296 203 166

20-4 28-6 16-4 12-1 1

5'6 2I-7 iy8

39'4

20-7 | 20-9

ålder hos hushållsföreståndaren. Detta kan dock he}t eller delvis förklaras därav, att de yngre hushållen också äro mindre och ha flera minderåriga och färre vuxna b a r n än de äldre. I varje fall ge emellertid uppgifterna ej belägg for antagandet, att »finrumssystemet» skulle vara på väg att försvinna enbart såsom en följd av generationsväxlingen. Att de »fattiga» hushållen vanligen uppvisa lägre frekvenstal för »finrum» an de »icke fattiga» sammanhänger också med den olikartade fördelningen på hushållsgrupper, alltså därmed att till den förra gruppen kommit att hänföras flera större och barnrika familjer än till den senare. De boendes fördelning på sovrummen. En översikt av antalet sovande per rum eller kok lämnas i tab. 29, vilken belyser saken från tre olika utgångspunkter. Sålunda återges dels de bebodda boningsrummens och kökens, dels samtliga boendes och slutligen även barnens fördelning efter antalet sovande per rum resp. kök. Av samtliga bebodda boningsrum och kök befinnas 16'1 % ha minst tre sovande och 7'4 % minst fyra sovande. Av de boende ligga emellertid icke mindre än 16'8 % i rum (eller kök) med minst fyra sovande, och för barnen ar motsvarande jämförelsetal så högt som 39'4 %. Den starkaste sammanhopningen framträder i Växjö, där bortåt 30 % av samtliga boende och över 60 % av barnen ligga i rum eller kök med 4 eller flera sovande. Därnäst kommer Karlskrona med resp. 27 och 56 %. De gynnsammaste sovrumsförhållandena framträda 1 Örebro och Uppsala, där dock c:a 25 % av barnen måste tillbringa n a t t e n i dylika överbefolkade sovrum. Enligt göteborgsundersökningen 1931 hade icke mindre än 13'2 % av sov1 9 0 4 35

50 Tab. 29, Såsom sovrum anväuda boningsrum och kök samt däri boende fördelade efter antalet i rummen sovande personer. Boende i rum eller kök med . . . sovande (%)

Boningsrum och kök i smålägenheter med . . . sovande {%)

Orter

1 4 eller flera

19-9 22-9 24-2

8-2 12-s 13-8

9-7 5-3 7'7

25-7 18'i 22-5

37-8 40-5 358

26-8 36i 34o

40-3 44'8

237 29"o

13'7 149

7-7 7-e

214 804

3 5'4 89 - 2

3 5'5 2 2 "8

33-5 26-9 28-4 31-6 33i

29-i 24-4 29-9 25-9 233

18-6 28-6 23'7 27-3 18-6

4-7 1'6 3-2 1-9 27

18-i 10-7 9-3 12-8 14-7

37-9 26-9 38-i 29-6 38-4

39-s 60s 49-4 557 44-2

36-9

25 7

18'3

4-6

17-6

38-9

38'9

39 - 5 29'3

23'l SB'S

16-G 23-2

54 3-o

19"6 12'9

374 42"3

37'6 4T8

35o 37-4

28-5 16-7 24 2 17-5

6-5 4-3

17'3

39-i 38-4

37-i 38-9

43 3 39-5 40i

22-6 21-5 24-2

8-5 13-o 14-6

10-9 5-4 6-8

43-2 36-6 39-4

24-5 36-2 35i

22'3 19'3

42 - 6 365

21 - o 29 - o

14-1 15'2

8-2 4'8

37-4 42-i

37-1 32"5

21i

25o

16 8

37-5

3 I 4 eller | flera

53-5 36-9 40-3

32-4 42-8 38-5

10 9 14-5 15-3

3-2 5-8 5-9

32-5 19-4 2l3

39-4 44-9 40-7

41'7 24 - 3

377 479

14'8 20-7

5-8 7*1

22"3 11-3

38-0 41-8 38-o 33'2 46-7

33-8 28-o 29-9 34-5 30'9

19-6 16-9 21-1 18-9 14-5

8-6 13-3 ll-o 13-4 7-9

18-8 20-1 18-o 15'2

38o

36 7

17-i

8-2

40 - 0 31'S

38-0 32'4

14 - 8 2 4-6

7-2 ll-7

38-9 40-5

34-5 36-2

18-8 15-5

7'8 7-8

45-0 46-5 40o

38i 35-s 38-i

13-3 12-8 15-3

3-6 5-4 6-6

19-8 20-9 25-6 26o 21-1

4f3 37'9

39-5 35 - 9

129 3 9'0

6-3 7-2

Samtliga 14 städer 407 185-8

74 Jönköping Växjö Kristianstad inre staden ytterområdet

Gävle ytterområdet

....

eller j flera

inre staden ytterområdet

Barn under 12 år i rum eller kök med . . . sovande {%)

25o 19-i 20-8 14 - 2

i

18-4 21-4 21'8 18-7 17'3 20'c

u t r y m m e n a 4 eller flera sovande. 1 Av de i denna undersökning redovisade städerna har knappast någon n ä m n v ä r t högre jämförelsetal; högst n å r Karlskrona med siffran 13'4 och Växjö med 13'3 %. 1 tab. 30 meddelas uppgifter om redovisade boningsrum och kök med minst 3 och minst 4 sovande inom olika lägenhetskategorier, hushålls- och välståndsgrupper etc. Av de olika lägenhetskategorierna förete i regel lägenheter om 1 rum och kök de högsta frekvenstalen för tät- och överbefolkade sovrum. I Kalmar, Karlskrona och Malmö uppvisa dock kokvrålägenheter o. d. högre jämförelsetal. I lägenheter bebodda av större hushåll med 3 eller flera minderåriga barn h a i flertalet städer hälften till två tredjedelar (i Kristianstad 70'2 %) av sovrummen 3 eller flera sovande och över en tredjedel 4 eller flera sovande. Beträffande Karlskrona, Kalmar och Växjö överstiga sistnämnda relativtal t. o. m. 50 %. Dessa förhållanden framträda åskådligt i diagram V (sid. 52), där ifrågavarande flerbarnsfamiljer i detta avseende jämföras med samtliga hushåll. För övriga större familjer äro talen såsom vanligt lägre än för flerbarnsfamiljerna. Vid jämförelse mellan de båda grupperna av medelstora familjer, uppvisa de, som ha minderåriga barn, även ur denna synpunkt den lägsta utrymmesstandarden. Att de »icke fattiga» hushållen förete mindre överbefolkning i sovrummen än de »fattiga» är j u en r ä t t naturlig företeelse. Snarare har man anledning att förvåna sig över, att i vissa städer ända till 8 å 10 % av sovrummen i de lägenheter, som bebos av »icke fattiga», ha 4 eller flera boende. 1 Härvid medräknades även hallar, tamburer o. d. med sovande.

51 Tab. 30. Boningsrum och kök med minst 3 resp. minst 4 sovande inom olika lägenhetstyper och hushållskategorier. (%) Sovrum i lägenh. bestående av

Orter

Sovrum i lägenh. bebodda av

Sovrum i lägenh. bebodda av

1 rum medelstora större husmin1 kök hushåll håll ined dre 1—2 1 rum 2 rum smä»ej och husrum och 3 »fatti- fatti- bemedl, med kök kök håll utan med 0 - 2 eller arb.kokbarn barn barn flera hush. vrå barn

I. Proc antal rum och kök med 3 eller flera sovande. Uppsala Eskilstuna Norrköping Jönköping Växjö

5'9 7-5 13-8 7-6 16-3

17-3 14-6 22-7 20-3 22-4 24-3 29-2 31-3 27-2 3 5 i

Kalmar Karlskrona Kristianstad Malmö Borås

26-7 26-7 17-2 22-3 13-5

33-2 37-5 23o 23-3 27-8

34i 34-6 26-s 28-2 29i

Karlstad Örebro Falun Gävle

82 7-4 11-4 14-7

28-9 18-7 20-7 25-8

22'8 16-9 16-9 16-3

Uppsala .... Eskilstuna . Norrköping. Jönköping . Växjö

0-8 2-i 4-5 4-2 4-8

6-2 5-9 7-9 11-8

3-9 6-3

Kalmar Karlskrona .. Kristianstad Malmö Borås

78 10-8 4-5 7-7 3-9 12 2-i 5i 2-8

0-2 0-3 O-i 0-7

83 11-2 16-7 14i 26-5

43-o 62-o 44-7 59-9 77-8

30-4 36-9 40-6 46-8 52-2

53-7 53-8 60-2 60-4 64-4

18-4 23i 26-i 31-i 39-o

12-4 18-5 19-3 25-7 29-3

19-5 25o 25'6 31-3 40-7

27-7 21-4 12-4 19-5 15-5

79-3 74-o 604 57-6 56-7

47-6 55-8 47-5 42-o 39-7

61-3 61-9 70-2 61-2

33-4 37o 26-3 30-3 28-2

292 30-5

22-o 23-o 24-3

40-2 40-9 34-2 31-8 31-7

0-5 0-5

lOi 9-2 9-6 8-7

59-6 41-3 44-7 61-5

43-9 36-6 37-8 40-4

27-4 22o 19-5 28'4

16-2 15i 16-6 16-6

26-5 21-5 23-9 27-2

0-9 1-2 1-7 0-9 1-7

6i 14-9 28-7

7-8 12-4 14-5 17-3 299

36-6 34-4 50-8

5-7 8-9 8-8 11-4 19-7

1-9 37 5i 7-i 10-9

oo

10-8 16o

— — — —

7-5 8-7 U'S 20-2

10-1 17-o 5-7 7-7 6-1

12-8 13-6 10-9 9-o 10-3

— — — —

2'2 32 1'3 2-5 1-4

13-3 18-5 16-7 9-o 11-9

27-2 30-9 20-2 20-9 13-5

51-6 54-8 40-4 37-8 35o

17-5 21-3 11-1 13-5 10'4

7-6 8-5 8-i 5-7 5-7

16-9 176 14-4 12 3 10-o

10-0 2-8 5-9

7-8 5'o 4-9 5-0

0-7 14-4 06 7-2 0-4 I 12-1

15o

39-o

— — —

9-5 12-2 15-7

29'3 38's 34-4

12-2 4-8 6-5 10-2

3-2 2-7

9-5 3-7 7-9 85

•. 0-5 0-7 0-2 0-4 0-2

55-o 55'8 58-5 64-1

62-3

II. Proc. antal rum och kök med 4 eller flera sovande.

Karlstad Örebro... Falun ... i Gävle ...

8-o

7-s

8-o 11-9

0-5 I 15'i

27-8

30o

5'3 4-i

Sovluftrymd per person. I t a b . 3 1 b e l y s e s d e l s s a m t l i g a b o e n d e s , d e l s b a r n e n s f ö r d e l n i n g efter s o v l u f t r y m d e n p e r p e r s o n . 1 V a d s o m i d e n n a s a m m a n s t ä l l n i n g 1 Det är vanligt (sä t. ex. i göteborgsundersökningen 1931) att ange fördelningen efter sovluftrymden icke per person u t a n per personenhet, varvid en personenhet sättes lika med en vuxen eller t v å barn. A t t detta förfaringssätt icke använts vid denna undersökning, beror n ä r m a s t på, att barn, som kommit över spädbarnsstadiet, icke anses h a så mycket mindre luftrymdsbehov än de vuxna, att det är motiverat att räkna dem endast såsom halva personenheter.

52 D/ayr /T Proc. o/?fa/'sorrv/T? /??ec//n//7//' 4 perso/?er c/e/r/a) / sa/7?///Qcr s77?å/aye/?Ae/>er (&r? Aopsr* 2r<//77 ocA A8Å)ck/s(&J / s/na/aqc/7/?c/er Aeéoob/a c/f A</Ma/r/37€c/ 3 c/ // 6a/7? onc/er 72 ar. % 60-

rézjt C/pa/ff/c €/£///Å//xr /2orr-

J%/?-

ta/mar

%

^or?a. -\60

50-

6 6

% 60

% 60

50Y

i första hand faller i ögonen, är de betydande variationerna. Det finns sålunda fall, då sovluftrymden per person understiger 5 kbm, och det finns åtskilliga fall, då den överstiger 50 kbm. Den starkaste anhopningen förete i 8 städer intervallerna 10—15 kbm, medan i 6 städer det är gruppen 15—20 kbm, som uppvisar den största tätheten. Vad som därjämte med särskild styrka framträder, är a t t barnen förete så mycket starkare anhopning till lägre luftrymdsklasser,, än vad fallet är med de boende i gemen. Av samtliga boende förfogade 13'9 % över mindre än 10 kbm och endast 0'8 % över mindre än 5 kbm, men för barnen voro motsvarande tal resp. 31'0 och 2"5 %. Samma förhållande går igen i mediantalen, som utvisa, att hälften av samtliga boende förfogade över mindre än 18'0 kbm, medan hälften av barnen lågo i rum med mindre än 12'7 kbm per person.

53 O/ogrr JZT. ^r/c^/ry/na^/r/Mr/onftfafoéfi (aj /sa/r?///aa s/naföae/7Ae/er(bsr7 Aopyf 2 ra/r? ocA JcoAjae/sr&j7%s/na/ape/fAe/er Ae6oat/a ar A<//Aå///77ea/ 3 */. fi! Aar/? <//?air

72ar.

\2S Jkop/rtf

Å6p//?cr POL/O

/&»*&•

£ar/r-

20 Aros?ar

2J

\ &*>**»-

/72«/«,é #ow

'€/? sov/cTfry/nc/

J&4*7

Öreéro

so/77 <//?c/é/"/£/"/<7e/

t***»

//r&^cr

0/7?

gé /c

»

25 Ac/ra

Den minsta sovluftrymden per person redovisas för Karlskrona, Växjö, Kalmar och Kristianstad, där halva antalet boende skulle sova i rum med mindre än resp. 13'8, 14'5, 14'7 och 15'9 kbm per person, medan motsvarande tal för barnen komma så lågt som resp. 9'7, 10'6, 10'4 och 10'8 kbm. Även om m a n åtminstone för de mindre barnens del torde kunna räkna med något lägre genomsnittligt luftrymdsbehov än för de vuxna, måste dock de anförda siffrorna betecknas såsom anmärkningsvärda.

54 Tab. 81. Samtliga boende samt barn under 12 år i smålägenheter fördelade efter sovluftrymd per person.

O r t e r

Därav (i %) med . . . sovluftrymd (i kbm) Antal per50 soner mindre 5 - 1 0 1 0 - 1 5 15—20 2 0 - 2 5 25—30 3 0 - 4 0 40—50 och än 5 däröver

Uppsala. Samtliga boende Barn under 12 år

2 589 342

Eskilstuna. Samtliga boende Barn under 12 år

3 348 521

Norrköping, ... I inre staden... 3 6 7 5 364 u m ! a ytterområdet boende | h e l a s t a d e n . . 4 039 Barn under 12 år 655

OS 0-6

c,

S a

0-8 3-8

8'6 21-o

22-7 42-1

18-5 17-5

15-4 8-5

9-9 2-9

11-6 4i

1-5

6-7 19-4

18-7 37o

22-5 23-6

18-o 10-2

11-7 3i

9-7 3i

5"9 2-s

9-9 24'7

22-4

22 - 5 20"9

14'8

ii-i 6'0

93 2-8

4'l 22

23i 34-5

224 18-5

14-6

10-6 4-9

8-7 3'7

4-0

9i 2-8

8'0 34

4-6 1-3

5o

7-4

1-2

4-6 0-6

11-2 22-4

11-8

ro

1-4

10-3

Jönköping. Samtliga boende Barn under 12 år

3 003 537

Os 0-9

11-4 24-4

23-2 34-6

25-5 25-o

Växjö. Samtliga boende Barn under 12 år

1763 325

2-s 6'5

23s 41-2

27-1 35-7

16-s 11-4

Kalmar. Samtliga boende B a r n under 12 år

2 554 447

1-9 4-9

23'3 42-5

26-2 32'2

18-9 14-3

11-5 27

5-8 0-9

5-6 1-1

45 0-9

Karlskrona. Samtliga boende B a r n u n d e r 12 år

2 735 522

2o

26-5 48-s

28-5 30'8

15-0 9-8

11-7 36

6-7

1-5

4-6 0-8

2-9

4-8

1659 342

2-7 7-6

17-7 37-i

27-0 33-9

15 i 10-5

12-8 59

7-2

7-8

5-4

Kristianstad. Samtliga boende Barn under 12 år

13'9 6-9 10-8 3-4

0-2

0-9

1-8

Malmö. ... (inre staden... 6 4 5 9 ytterområdet 2 8 5 2 | h e l a s t a d e n . . 8 711 B a r n under 12 år 1341

01 2'1

14 - 0 22"l

26 9 3 5'9

80i 17-1

1 3'8 9'8

9-8 4-8

6-4 41

51 2-9

0-7 1-9

16-i 35'4

292 36s

19-3 15-2

1 2-7 4-7

8-5 2-7

5-8 1-6

4-6 1-5

Bords. Samtliga boende Barn under 12 år

3 545 686

lo 2-o

15-6 30o

27-4 35-3

21-6 16-8

1 3-4 7-7

69 2'9

6-8 2-9

4-9

Karlstad. Samtliga boende Barn under 12 år ...

2 537 417

0-5 1-7

9-9

21-4 37-2

20-6 23-5

15 7 7-4

10-6 5-5

9-9 3-6

6-o

Örebro. Samtliga boende Barn under 12 år ...

3 577 425

0i 0'5

16-2 32o

22-2 25-4

18-6 12-5

12-3 47

11-7 8-o

Falun. Samtliga boende Barn u n d e r 12 år

1805 276

18» 30i

21-4 257

17-o 13-8

9-4 5'8

11-7 2'5

„

Sa mth a f v boende

0-7

19-9 4-4 11-5 7-7 19-6

1-8

62 2-8 7-7

Gävle. ,,. (inre staden... 2 1 7 3 t m f a ytterområdet 1 469 boende ) h e l a s t a d e n . . 3 642 Barn u n d e r 12 år 549

0'5 03

6'o 5'9

162 21'5

18-3 23l

1 5-6 184

139 7'5

15'2 12 9

7'1 1-8

0-4 2-o

6o 15-7

18-4 31-9

20-2 24'6

1 6-7 I 2-9

11-3 4-o

14-3 53

64 2-5

Samtliga 14 städer: 45 507 Samtliga boende B a r n u n d e r 12 år .., 7 385

0'8 25

13 i 285

238 34'7

20 3 18-4

1 4-4 7'5

92 3l

86 2-9

52 1-5

o

5-4

55 1

Tab. 32. Medel-(median)sovluftrymd per person (kbm) inom olika lägenhets-, välstånds- och socialgrupper 2 . I lägenheter bestående av Orter

Eskilstuna... Norrköping.. Jönköping... Växjö

I lägenheter bebodda av

Inom lägenheter bebodda av

För mindre bemedlade samtmera 1 rum 1—2 1 rum 2 rum »icke liga eller rum och och » fat- fat- arbe- tjänste- nä- pensio- bemed- boende med tiga » ringsnärslade 1 kök kök kök tiga» tar- mannakokvrå hushåll hushåll idk.- hush. hushåll hush. 0. d. 24-s 25-6 20-8 26-3 24-3

23-s 27-3 18-4

22-o

Kalmar Karlskrona. Kristianstad Malmö Borås

18-8 20o 19-8 22-6

Örebro Falun Gävle

26-7 26-8 25-4 24-8

21-3 20-7 18-2 17-5 14-1

17-3 19-2 I60 17-1 13-1

22-s 21-6 19-9 19-3 15-9

17-6 19-3 17-2 17-7 13-0

19-8 19-5 18-o 16-4 14-3

22-2 19'4 18-5 18-5 14-5

23-2 27-o 21-2 21-1

14o

17'8 19'8 17-9 18-o 14-7

12 8 11-8 15-3 14o 16-s

15-4 15o 18-5 16'0 16-5

15'0 14-2 15-i 16-6 15-7

13-0 12-4 14-2 138 15-3

16-4 15'9 17-4 17-6 17-3

12-9 13o 13-8 14-1 152

15'i 13o 20-4 17'o 14-4

I5'7 12-2 17-7 I80 18-2

17-8 18-8

19-3 27'2

18-7 21-3 20-4 21-1

19-4 22-i 20-9 22-i

17-i 19-6 19-i 19-s

23-4 23-3 21-7 24-s

18-o 20-7 18-2 20-0

18-7 22-1 22-o 23-9

23-2 23-6 25-4 19-4

19-1

27-7 26-1 26-5 27-o 25-6

200 20e 183 I80 145

19-5 ]9'8

16-5 22-o 23-s 22-s 20-8

14 7 138 15-9 16-0 164

22-5 20-6 25*3 31-9

31-2 27-o 27-7 299

194 219 20 8 215

19-7

Sovluftrymden inom olika lägenhetskategorier in. m. belyses i tab. 32. I södra Sverige är det bostäder om 1—2 rum med kokvrå — vilka här i rätt stor utsträckning utnyttjas såsom familjebostäder —;, som uppvisa den största överbefolkningen i sovrummen. På vissa håll i mellersta Sverige förete lägenheter om 1 rum och kök den minsta luftrymden per person, men på andra håll är det a n m ä r k n i n g s v ä r t nog i stället lägenheter om två rum och kök, som uppvisa de lägsta talen. Den tendens till minskad trångboddhet med ökad lägenhetsstorlek, som brukar framträda, när bostadsstorleken sammanställes med familjestorleken, kommer sålunda knappast till synes, när utrymmesförhållandena i sovrummen studeras — ett förhållande, som givetvis förklaras därav, att lägenheter om 2 rum och kök ha förhållandevis många u t r y m m e n , som icke användas till sovplatser. Av betydande intresse äro vidare de i tab. 33 sammanställda uppgifterna om sovluftrymden per person inom olika kvalitetsgrupper. Här bekräftas nämligen det intryck, som förut erhållits av den representativa bostadsräkningen, nämligen a t t de sämsta lägenheterna också i genomsnitt äro de mest tätbefolkade. Inom den lägsta kvalitetsgruppen av bostäder förfogar sålunda hälften av de boende över mindre än 12—16 kbm per person, medan motsvarande mediantal för de högsta kvalitetsgrupperna variera omkring 20 kbm. Mellan olika välstånds- och socialgrupper framträda relativt måttliga olikheter i fråga om sovluftrymden per person. Särskilt gäller detta, när — såsom i tab. 34 — jämförelsen härvidlag utgår från uppgifterna för varje enskild hushållstyp. Om undersökningen även inbegripit större lägenheter, skulle emellertid antagligen större skillnader i detta avseende ha framträtt. Mellan de olika hushållsgrupperna förefinnas emellertid avsevärda skiljaktigheter. För hushåll med 3 eller flera minderåriga barn gäller, a t t mediantalen 1 s

Den sovluftrymd, som underskrides för halva antalet personer. Beträffande avgränsningen mellan olika välståndsgrupper m. m. jfr tab. 19.

56 Tab. 83. Medel(median)soYluftrymd per person (kbm) inom olika kvalitetsgrupper.

Orter

Lägenheter om 1 rum och kök Lägenheter om 2 rum och kök SamtSamttillhörande kvalitetsgrupp tillhörande kvalitetsgrupp liga liga 2 1 | 2 | 3 4 1 3 4 | 5 6 5 6

Uppsala Eskilstuna Norrköping Jönköping Växjö

14-3 14-6 19o 21-6 20-s 26-9 16-0 17-9 21-o 20-s 1 9 i 23-3 12-9 17-3 18-5 19-6 23-o 2 2 - i 13-4 16-7 18-7 19-3 18-9 11-5 13'8 19-7 16-2 134

Kalmar Karlskrona Kristianstad Malmö Borås

11-7 15-5 15-7 14-s 20'5 13-8 14'4 19-5 13-s I3'7 15-4 16-8 23-0 2 I ' a 14-4 1 4 i 1 7 i 15-4 19-s 17-8 1 3 i 1 6 i 16-9 17-3 2 I 3 16-4

Karlstad Örebro Falun

178 198 17» 18-0

13-8 19-3 19-8 2 1 - 6 22'7 25-9 14'S 17'4 22-o 19-7 24o 21-7 14o 14-9 17-8 20-2 20-0 24-5 11-8 16'7 17-2 19-o 18-3 20-i 12-4 13-6 13-9 16-8 14-4

14 7

154 15o 185 160 166 15-6 17-9 20-2 18-3 20-0 18-7 16-7 20'2 22o 22'8 22's 2 1 8 14-4 18-7 22-6 20-o 21-4 204 15-7 18-5 20-9 23-4 2 3 i 211

14-o 12-s 14-5 14-7 16-8 22-8 12-2 12-4 15-7 16-2 i3'3 20-1 13-8 13-8 13-8 16-2 22"8 22-s 12-6 14o 17-s 17-6 18-3 18-5 13-6 13-7 14-8 16-s 17-7 199 19-8 17-o 16-8 20-5 21'9 18-0 18-9 22'7 20'5 22-9 16-1 20'o 20-3 24-7 9'5 16-e 22-5 20'5 24-2 25-8

218 20 7 18-2 175 14i 15o 142 15 1 166 157 194 221 209 22l

variera omkring 10 kbm (jfr även diagram VI sid. 53). I Karlskrona sovo halva antalet medlemmar av dylika hushåll i rum, kök eller andra utrymmen, där luftrymden per person understeg 8'3 kbm. Även »medelstora hushåll med barn» (d. v. s. familjer bestående av 2 vuxna och 1—2 barn under 12 år) uppvisa i regel sämre förhållanden än gruppen »större hushåll med 0—2 barn». Förekomsten av minderåriga barn är sålunda även härvidlag av större betydelse än hushållsstorleken i övrigt, vilket delvis är ett uttryck för det förhållandet, a t t minderåriga barn oftare sova tillsammans med sina föräldrar än vad fallet är i fråga om vuxna barn. Förekomsten av samboende mellan ogifta vuxna personer av olika kön. Såsom en avslutning på redovisningen av utrymmesstandarden och samboendeförhållandena meddelas i tab. 35 vissa uppgifter om det s. k. könssamboendet. Såsom tidigare a n t y t t s , menas med dylikt samboende, att olikkönade vuxna personer, som icke stå i äktenskapligt förhållande till varandra, sova i samma rum. Det bör vidare erinras om, att härvid även medräknas sådana fall, då t. ex. far och dotter, mor och son eller far, mor och son sammanbo på detta sätt, nämligen om barnet u p p n å t t pubertetsåldern. Detta anses vanligen ske vid omkring 12 års ålder, varför n ä m n d a åldersgräns här använts vid beräkningarna. Med »äktenskapligt förhållande» menas vidare icke endast legala äktenskap utan även s. k. samvetsäktenskap utan vigsel. I vissa fall är ju gränsen mellan dylik samlevnad och mera tillfälliga förbindelser relativt flytande, och det kunde j u även eljest, på grund av sakens stundom ömtåliga natur i vissa fall, synas vara svårt för husbesökarna att härvidlag erhålla mera tillförlitliga uppgifter. Enligt vad som meddelats, synas emellertid dylika svårigheter endast mindre ofta ha gjort sig gällande, och de meddelade uppgifterna torde därför i stort sett kunna betecknas såsom tillförlitliga. Detta så mycket mera som ju det övervägande flertalet äktenskapliga förbindelser äro av legal karaktär. Enligt tabellen skulle »samboende» av här åsyftat slag förekomma i 14'9 % av samtliga undersökta smålägenheter. För Kalmar och Karlskrona överstiger siffran 20 %, men för Kristianstad och Uppsala understiger den 10 %. R ä k n a r man emellertid efter antalet vuxna personer (12 år och däröver), som äro sam-

57 Tab. 34. Medel(median)soTluftrjmd per person (kbm) inom olika hushållstyper '. Medelstora hushåll utan barn

Småhushåll Orter

Medelstora hushåll med barn

»Fattiga»

Mindre bemedlade arbetare

Samtliga

»Fattiga»

Mindre bemedlade arbetare

Samtliga

»Fattiga»

Mindre bemedlade arbetare

Samtliga

Uppsala Eskilstuna Norrköping Jönköping Växjö

25-3 26-9 24-6 24-9 21-1

23i 26-0 24-9 25-5 21-3

26-2 26-8 24-9 26-7 25-4

20-6 21-9 19-4 21-8 16-8

21-9 21-9 19-9 22-2 16-7

22-7 23-5 20-o 22-8 17-5

11-8 14-s 16-2 15-2 10-6

14i 16-2 16-2 15-5 11-4

13-9 15-5 15-8 14-7 10-9

Kalmar Karlskrona Kristianstad Malmö Borås

24o 22-i 18-8 22-6 23-8

20i 20-9 18-8 21-s 22-9

23o 21-9 23-6 23o 21-8

16-9 15-9 15-7 17-8 20-i

15-8 17-4 10-9 18o 18-6

17i 17-2 19-4 18-8 19-6

11-8 11-5 I2*o 12-4 13-9

12-5 11-9 12-o 13o 13 7

12-4 11-9 12-6 13-2 13-7

25-8 27-6 33-2 28-8

24-2 25-6 23-2 27-4

26-4 27-5 28-8 29-2

23-4 23-9 23o 25-0

23i 23i 22-5 25i

23-7 24o 23-7 26-7

14-o 14-8 16-4 15'5

14-8 16-9 15-6 16-9

14-7 17-3 19-5 16-1

Karlstad Örebro Falun Gävle

....

Större hushåll med 0—2 barn

Större hushåll med 3 eller flera barn

»Fattiga»

Mindre bemedlade arbetare

Mindre bemedlade arbetare

Samtliga

Uppsala Eskilstuna Norrköping Jönköping Växjö

14-5 17-8 13-4 16-4 12-3

15-4 17-3 14-2 16-9 12-8

9-o

12-7 13o 10-3 11-7 9i

17-3 19-2

16-4 12-7

12'4 12-8 10-5 11-3 8-8

Kalmar Karlskrona Kristianstad Malmö Borås

10-4 11-6 12-6 12-7 13-9

10-8 11-9 13-3 12-9 14i

12-o 11-7 13-1 13-4 14-6

7'6 8-6 10-6 93 10-i

64 8-7 9-7 9-i 10'5

8-e 8-3 88 9-5 10-6

Karlstad Örebro Falun Gävle

15-7 17-1 15-o 17-i

16-2 18-5 14-8 17-6

16-6 18-8 17-2 18-3

11-4

ll-o

12-s

I I o

I I o

10-8 ll-o

11-8 14-3

12-8 13-s 12i

Orter

Samt»Fattiga» liga

16-4 17-6

15-o

11-7 12-7 9-8 11-5

Samtliga hushåll Mindre bemedlade arbetare

Samtliga

17-1 13i

17-6 19-3 17-2 17-7 13o

20o 206 188 18o 146

13o 12-4 14-2 13-8 15-3

12-9 13-o 13-8 14i 15*

147 138 159 16o 164

17-1 19-6 19i 19'2

18o 20-7 18-2 20-o

194 219 208 215

»Fattiga»

16o

boende, uppnås högre frekvenstal eller för samtliga 14 städer 20'4 %, för K a l m a r och Karlskrona 29—30 % samt för Kristianstad och Uppsala c:a 13 %. Av de olika lägenhetskategorierna synes det, märkligt nog, oftast vara lägenheter om 2 rum och kök, som uppvisa den starkaste samboendefrekvensen. Detta kan emellertid förklaras därav, a t t dessa lägenheter bebos av relativt flera 1

Beträffande avgränsningen mellan »fattiga» och »icke fattiga» m. m. jfr t a b . 19.

58 större och medelålders 1 hushåll än vad fallet är med lägenheter om 1 rum och kök. Av hushållsgrupperna förete nämligen de större hushåll, som sakna eller ha få minderåriga barn, den största samboendefrekvensen, vilket förhållande ju är r ä t t naturligt. En åskådlig bild härav ger diagram VII (sid. 60). De relativt höga jämförelsetal, som denna grupp uppvisar, äro emellertid värda uppmärksamhet. För samtliga städer gäller sålunda, att samboende av här åsyftat slag skulle finnas i 44'9 % av samtliga lägenheter, som bebos av »större hushåll med 0—2 barn»; för Växjö, Kalmar och Karlskrona variera talen omkring 60 %. Det framgår vidare, att n ä r a 1/3 av de hushåll, som bestå av 3—4 personer över 12 år, skulle förete »samboende». Av åldersgrupperna uppvisar kategorien 50—65 år de högsta och gruppen under 35 år de lägsta siffrorna. A t t detta icke enbart beror på, a t t förstnämnda grupp har den största frekvensen av större hushåll, utvisa följande siffror för 13 städer (exkl. Borås, för vilken dylika uppgifter saknas). Hushåll med »samboende» (i %) bland sådana med hushållsföreståndare i åldern

Småhushåll

Medelstora hushåll utan barn

2-4 2-8 4-3 39

35—50 å r 50—65 år 65 å r o c h d ä r ö v e r

17'0 34-7 82-7 24-4

Större hushåll med

3 eller med barn 0—2 barn flera barn 0-4 0'5 2-5

16-1 42i

55o 50o

3-9 17-3 40-7

Samtliga huBhåll

31 178 23o 108

Tab. 35 utvisar även, att de fattigare hushållen förete en starkare frekvens av samboende mellan olikkönade ogifta vuxna än vad fallet är med de »icke fattiga». Även härvidlag är det emellertid nödvändigt att kontrollera, om samma tendens går igen, även när förhållandena inom de enskilda storleksgrupperna av hushåll studeras — detta med hänsyn till att välståndsgrupperna förete en olikartad fördelning på hushållstyper. Som dylik kontroll kunna följande uppgifter t j ä n a : Hushåll med »samboende» (i %)

»Fattiga» hushåll »Icke fattiga» h u s h å l l Samtliga hushåll 2

1 Såsom

belägg

härför

Småhushåll

Medelstora hushåll utan barn

Större hushåll med

3 eller med barn 0—2 barn flera barn

Samtliga hushåll

6-4 2-2

33-7 31*4

11 0-8

526 43-6

22-6 11-8

3-6

31-8

l-o

44-9

16-3

m å anföras

f ö l j a n d e siffror,

v i l k a a v s e 13 s t ä d e r (exkl. B o r å s ) :

Procentuellt antal lägenheter, där hushållsföreståndarens ålder är Lägenhetakategorier under 35 år

35 — 50 år

50 — 65 år

65 år och däröver

28-5 236 15-4

24-3 35-0 38-6

243 24*7 31-2

22-9 16-7 14-8

Dessa uppgifter ge en bild av, hurusom åtskilliga hushåll med stigande ålder flytta över till större lägenheter för att senare, n ä r b a r n e n vuxit upp och börjat lämna hemmet, åter flytta tillbaka till mindre bostäder. Detta skulle antagligen ha framträtt ännu tydligare, om enkelrum och enkelkök kunnat redovisas för sig, vilket emellertid ej kunnat göras på grundval av förefintliga grundtabeller. Skillnaden i åldersfördelningen mellan de olika lägenhetsgrupperna är dock icke påfallande stor, och det är sålunda tydligt, att en betydande del av hushållen icke anskaffa större lägenheter, när de komma upp i medelåldern. 2 Inkl. hushåll med okänd inkomst.

59 T a b . 35. F ö r e k o m s t e n av s a m b o e n d e i n o m o l i k a l ä g e n h e t s - och h u s h å l l s g r u p p e r m . in. r ä k n a t e f t e r a n t a l e t l ä g e n h e t e r o c h a n t a l e t b o e n d e {%)* A n m . M e d » s a m b o e n d e » f ö r s t å s b ä r d e t f ö r h å l l a n d e t a t t o l i k k ö n a d e p e r s o n e r ö v e r 12 å r , s o m i c k e s t å i ä k t e n s k a p l i g t f ö r h å l l a n d e till v a r a n d r a , s o v a i s a m m a r u m . Smålägenheter bestående av Orter

1 rum 1-2 1 rum 2 rum eller 1 rum med och kök och kök kök kokvrå

Uppsala E s k i l s t u n a ... Norrköping... J ö n k ö p i n g ... Växjö

5l 8-9 8-7 4-5 6-9

Kalmar K a r l s k r o n a ... Kristianstad.. Malmö Borås

13-6 23 2-6 6-4

Karlstad Örebro Falun Gävle S a m t l . 14 s t ä d .

6-3

Smålägenheter bebodda av

småhushåll

medelstora hushåll

utan barn med barn 0—2 barn

I9'5

10'7 11-5 14-2 16-o 13-2

ll-o 12-8 12-6 18-9 24 9

2-6 3-7 2-7 2-3 4o

20-3 25-8 33-2 28-9 45-2

16-7 16-5 5-5 19-8 11-8

12-2 18-6 75 15-2 14-8

26-5 24-s 11-6 24-3 22'4

3-7 7'7 3-1 3i 6l

49-7 38-5 32i 40-9 33-8

10-7 11-3 44 lOo

9'i 8-i

15-8 14-i 12-s 12-2

13-7 15'4 12-6 6-9

37 4-8 1-9 23

24-7 23-5 23'7 15-9

7-8

312 I4'3

13 6

större hushåll med

0'5 0-8 0'6

1-2 0'6 0-9 0-4

29-4 34-7 38i 48-2 63-4 58-1 58-6 32-7 53-2 42-9

4-5

Smålägenheter, där hushållsföreståndarens ålder är l

Smålägenheter bebodda av

Orter -35 år 3 5 - 5 0 år

50—65 65år

»fattiga» hushåll

»icke fattiga» hushåll

2-7 1-1

lo

3 eller flera barn l6-o i i i 21-3

ITi i8-a i8-9 18-4 2'9

185 10-o

38-8 36-7 40-7 38-2

IQ-4

168 I9'4

Smålägen Samtliga heter i småläbebodda Samtliga genheter av mindre smålägenboende bemedlade heter vuxna arbetarpersoner hushåll

Uppsala E s k i l s t u n a ... Norrköping J ö n k ö p i n g ... Växjö

lo 0-9 27 2-6 1-3

11-9 13-7 14-o 16-4 26-0

16-9 16-3 19-8 26-8 27-8

5'9 11-7 10-7 11-7 13 1

16i 146 20-1 24-8 36-4

9-3 11-9 12i 16-2 16-8

16-2 14-7 17-7 21-6 32o

96 115 126 154 19-o

13o 146 176 209 28-2

Kalmar K a r l s k r o n a ... Kristianstad.. Malmö Borås

4-8 3-2 2-7 2-7

24-9 27-8 13-5 24o

33-s 30-8 12-3 29-4

14-2 12-o 5-5 14-3

31-3 29-s 18-8 28-5 21-2

20-9 18-6 8-e 19-6 17-6

32-3 28-7 16-1 27-6 21'4

205 202 8-7 19-o 166

296 29i 134 25 7 214

Karlstad Örebro Falun Gävle

5-8 6i 24

16-4 13-6 15-2

13-5 9-9 6-4

21-5 21-9 14-9 20-2

10-6 12'i 12-9 7-4

19o 19-8 19-5 18-7

14o 139 113 106

195 166 152 14.2

2-6

11-4

18-i 22-i 15-2 18'5

23l

14*

21 7

204 S a m t l . 14 s t ä d . 3-1

23o 108

Särskilt i fråga om större h u s h å l l f r a m t r ä d e r en t y d l i g skillnad m e l l a n »fattiga» och »icke fattiga» hushåll, vilket torde k u n n a tillskrivas den omständigheten, a t t de förra äro m e r a t r å n g b o d d a . A v de större »fattiga» h u s h å l l , s o m h a 0 — 2 m i n d e r å r i g a b a r n , s k u l l e d r y g t h ä l f t e n f ö r e t e s a m b o e n d e , o c h för d e b a m r i k a » f a t t i g a » f a m i l j e r n a u t g ö r j ä m f ö r e l s e t a l e t 2 2 ' 6 %. 1

S a m m a n f a t t n i n g s t a l e n (nedersta raden) avse i detta fall 13 städer.

£/agrr JUT. Proc. o/?fo/s/7?c/£?e/?Ae/er/orr7 Aop//' 2'r<//&ocAAoAj/zrea4fsa/7?Aoes?ofe aké(aj 6/a/?a'sa/7?///?a r/77a/aye/?Ae7er ai/r(&J Mr/to/s/TTa/apertAefer AeAoaaa av^Srre Av/Aa/f /nea* 0-2 Aar/7 a/?c7er 72 an

I Göteborgs smålägenheter konstaterades 1931 en samboendefrekvens uppgående till 16 % av bostadshushållen och 19 % av antalet vuxna boende. Inom gruppen »makar med endast vuxna barn» förefanns »samboende» i icke mindre än 48 % av hushållen. Dessa uppgifter äro emellertid icke fullt jämförbara med de förut anförda, beroende på att gränsen mellan barn och vuxna i göteborgsundersökningen dragits vid 15 år. IV.

Sambandet m e l l a n hyra och lägenhets utrym m e .

I den av socialstyrelsen meddelade redogörelsen för 1933 års hyresräkning 1 återges endast medelhyror per lägenhet och per eldstad. Då vid förevarande 1

Soc. Medd. årg. 1935, sid. 3 o. f. samt 101 o. f.

61 Tab. 36. Medel(median)h)ra per lägenhet och år» (exkl. värmekostnad, kr.) inom olika golvyteklasser för å fria marknaden 1933,34 uthyrda lägenheter om 1 och 2 rum och kök. Lägenhet om 1 rum och kök Orter

med en golvyta av (kvm) —25 25—30 30—35 3 5 - 4 0 40—

Uppsala Eskilstuna.. Norrköping Jönköping.. Växjö

370 235 293 252 200

400 280 360 281 250

463 315 398 300 250

Kalmar Karlskrona .... Kristianstad ... Malmö Borås

300 300 262 343 300

336 384

363 36i

436 360

434 410

666 444

Karlstad. Örebo .... Falun .... Gävle ....

318 350 336 300

396 433 360 369

439 480 389 416

363 407 325

Lägonhet om 2 rum och kök Samtliga 418 343 372 318 245

731 487

356 352 311 433 402

480 513 438 447

398 461 368 383

432 560 450

med en golvyta av (kvm) —40 4 0 - 5 0 5 0 — 6 0

Samtliga

615 500 400

750 600 690 600 450

480 480 368 521 555

516 605 480 673 636

660 660 633 754 720

855 720

539 549 449 671 665

540 560 576 600

700 693 600 728

719 802 705 786

658 728 631 723

60-

680 750 670 600

732 619 681 570 414

bostadsundersökning även uppgifter om golvytorna införskaffats, h a r det ansetts lämpligt att komplettera hyresräkningen genom vissa beräkningar av h y r a n p e r k v m nettogolvyta i de smålägenheter, som ingå i kompletteringsundersökningen. Det må erinras om, a t t tamburer, hallar och badrum medräknats i dessa golvytor (för några städer äro dock, som förut nämnts, ifrågavarande u t r y m m e n delvis beräknade) men däremot icke garderober o. d. Inledningsvis må emellertid de i tab. 36 sammanställda uppgifterna om medianhyran per lägenhet inom olika golvyteklasser anföras. Såsom var a t t vänta, framträder här en stark tendens hos lägenhetshyrorna a t t sjunka med avtagande golvareal. Detta synes innebära, att hyrornas »spridning» blir mindre, när man utgår från kvadratmetershyran, än när man ser på lägenhetshyran. Att även kvadratmetershyrorna uppvisa betydande variationer framgår emellertid av tab. 37. I samma stad kunna sålunda å ena sidan finnas smålägenheter, vilka betinga 5 kr. per år och kvm, och å andra sidan sådana, som kosta 30 kr. Den starkaste anhopningen företer emellertid i allmänhet hyresklassen 10—15 kr., vilken omfattar ungefär hälften (50'9 %) av samtliga undersökta lägenheter. I Växjö är det emellertid i stället gruppen 5—10 kr., som omfattar det största antalet hyresbostäder, och i Uppsala och Malmö framträder i första rummet gruppen 15—20 kr. Bortsett från sistnämnda trenne städer uppvisa medelhyrorna — eller rättare medianhyrorna — jämförelsevis svaga lokala variationer. För 11 städer ligger sålunda medianhyran, d. v. s. det hyrestal, som över- resp. underskrides i fråga om halva antalet lägenheter, mellan 11 och 14 kr. per kvm. För samtliga undersökta städer är medianhyran 13 kr. För lägenheter med centraluppvärmning är hyrespriset per kvm — oberäknat värmekostnad — drygt 20 % högre eller 16 kr. I tab. 38 återges bl. a. medianhyrorna för olika lägenhetskategorier. Mellan lägenheter om 1 och 2 rum och kök framträder härvid knappast någon bestämd skillnad; för båda ligger h y r a n per kvm vid 13 kr. De dyraste lägenheterna äro i Malmö enkelrum och enkelkök (20 kr.), i övriga städer däremot lägenheter om 1 rum och kokvrå, för vilka mediantalet för samtliga orter utgör 17 kr. 1 D. v. s. den hyra, som under- resp. överskrides i fråga om halva antalet undersökta lägenheter.

62 Tab. 37. Å fria marknaden uthyrda smålägenheter fördelade efter hyra (exkl. värmekostnad) per kvm nettogolvyta hyresåret 1933/34. Därav (i %) med en hyra per kvm nettogolvyta (exkl. garderober o. d.) av kr.

Antal undersökta hyreslägenheter

Orter

smålägenheter

5 - 1 0 10—15 1 5 - 2 0 2 0 - 2 5 2 5 - 3 0 30-

17 11 13 11 9

13 14 12 15 13

14 13 16 19 16

13 14 13 16 14

0-i

12 13 12 12

15 17 15 14

13 13 12 12

2-8 4-4 3-4 11-6

l-o 0-6 0-4 2-o

02 Oo

6-7

Vt

16-1 23-4 15-0 14-3

3-7 3-4 28

0-7

2-8

l-o 0-s 1-1

5-2

Is

Oo — 1-5 3-4

4-o 42-8 15-2 38-2 66-4

33-4 47 9 57-6 54-7 27-7

45-9 6-8 22-i 52 1-6

9-i 1-6

Kalmar Karlskrona . Kristianstad Malmö Borås

676 632 502 2 045 787

0-6 0-5 0-4 — 0-4

8'3 8-2 21-3 1-9 9-3

67-8 55-4 54-6 41-o 47-4

19-5 30-7 19-3 42-8 33-4

547 956 360 775

0-2 OS 0-8 1-4

17-5 10-4 23-9 24-8

Samtl. 14 städer 10878

Oo

61-4 61-3 56-4 55.5 509

Tab. 38.

16 14 17 13 11

1-9 03 0-4

634 753 1083 688 440

4-4

samtliga småutan med central-j central- lägenvärme värme heter 16 10 13 10 8

57 O-i 0-s

Uppsala Eskilstuna... Norrköping Jönköping... Växjö

Karlstad Örebro Falun Gävle

Medianhyra (kr) per kvm för

0-4 0-9

07 1-3 0-4 0-2 0-3

Medel(median)hyra per kvm för olika kvalitetsgrupper av lägenheter om 1 och 2 rum och kök och för olika lägenhetskategorier.

O r t e r

Lägenhet om 1 och 2 rum och 1 rum 2 rum 1 rum 2 rum Samtkök tillhörande kvalitetsgrupp 1 rum eller och och och och liga kök 1 kök kokvrå kokvrå kök

Uppsala Eskilstuna Norrköping Jönköping Växjö

14 9 12 11 8

15 9 12 11 8

16 10 13 11 9

Kalmar Karlskrona Kristianstad Malmö Borås

13 13

12 13 12 15 13

13 13 12 15 13

Karlstad Örebro Falun Gävle

12 11 12 9

12 13 12 12

15 15

ti amtliga 14 städer 12

11 1-2 11 9

13 16 12

15 i7

19 10 13 10 7

14 20 17

16 16 14 18 18

15 14

13 13

13 14 13 13

13 12 14 14 12

13 12

i4 13 15

14 15 12 17

12 13

16 10 13 10 8

15 12 13 12 9

17 11 13 11 9

13 13 12 16 13

13 13 12 15 14

13 14 13 16 14

13 13 12 12

12 13 13 13

13 13 12 12

63 Förklaringen till dessa lägenheters höga pris torde väsentligen vara, att de i allmänhet äro nyare och därför merendels tillhöra en jämförelsevis hög kvalitetsklass. Av en specialredovisning i tab. 38 framgår också, att kvadratmetershyran i stort sett faller med sjunkande lägenhetskvalitet. Inom de två lägsta kvalitetsklasserna variera sålunda kvadratmetershyrorna omkring 12 kr., medan medianhyran för den högsta kvalitetsgruppen utgör 16 kr. Detta betyder, att variationerna äro åtminstone något mindre inom varje enskild kvalitetsgrupp än för totalmassan. Dock förete även de särskilda kvalitetsklasserna en avsevärd spridning av kvadratmetershyrorna, såsom följande tablå utvisar: Procentuellt antal lägenheter om 1 och 2. rum och kök med en hyra per år och kvm av (kr.)

Lägenheter tillhörande 1

—5

5—10 10-15 15-20 20-25 25-30 3 0 - |

l-o 1-2 0-4 0-2 0-2 02

24-4 26-3 19-2 16-7 8-9 1-2

51-7 50-9 57-3 62-7 56-i 39e

20-2 194 20-8 19-4 27-5 42-6

2-6 1-9 1-9 0-9 6-8 14-8

0-2 03 Oi 0-4 1-4

0i 0-2

0 5

17-9

54-9

22's

3-5

0i

kvalitetsgrupp:

2 3 4 5 6 Samtliga

lägenheter

0-i 0'i

•

o-i !

I detta sammanhang äro även följande siffror av intresse: Medianhyra per år och kvm (kr.) för lägenheter om 1 rum och kök med en golvyta av (kvm) un d er

o,

•ii)

25-30 30-35 13

13 Samtliga läg. om 1 rum 40 och 35-40 | däröver , . | o. kök

2 rum och kök med en golvyta av (kvm) under

40 14

40—50 50—60 13

60 och däröver

12 Samtliga , läg. om 2 rum o. kök

13 Medan lägenhetshyran sjunker med minskad golvareal, visar däremot kvadratmetershyran en viss tendens att falla med stigande golvyta — detta ehuru d e rymligare lägenheterna i genomsnitt äro av bättre beskaffenhet än de mindre. Y.

S a m m a n f a t t n i n g av u n d e r s ö k n i n g e n s h u v u d r e s u l t a t .

Förevarande undersökning omfattar ett urval av smålägenheter i 14 företrädesvis syd- och mellansvenska städer, bortsett från Malmö huvudsakligen medelstora sådana. Trots begränsningen i detta urval, som i allt omfattar bortåt 16 000 smålägenheter, torde undersökningsresultaten i allmänhet k u n n a betecknas såsom representativa för var och en av dessa städer, men däremot k u n n a medeltalen knappast godtagas såsom exakta uttryck för förhållandena i rikets städer och stadsliknande samhällen i gemen. Sammanfattningstalen för de undersökta städerna torde dock såtillvida ha ett mera allmänt intresse, som de i regel torde belysa tendenser och förhållanden, som mer eller mindre starkt gå igen i flertalet stadssamhällen. I fråga om bostadsbeståndets b e s k a f f e n h e t föreligga i vissa fall blott subjektiva omdömesuppgifter. Genom sammanställning av dessa med de mera objektiva uppgifter om speciella faktorer, som dessutom erhållits, ha dock i åtskilliga fall någorlunda hållbara slutsatser k u n n a t dragas. Det har framgått, a t t 3—4 % bland de undersökta smålägenheterna av veder-

64 börande bostadsinspektion ansetts böra utdömas, antingen omedelbart eller inom närmaste femårsperiod. Tilläggas sådana lägenheter, som ansetts böra upplåtas endast till äldre personer, barnlösa familjer o. d. och som alltså blott i begränsad utsträckning äro användbara till bostäder, uppnås siffran 7'0 % såsom ett mått för de undermåliga lägenheternas andel av smålägenhetsbeståndet. — I fråga om 12'l % av lägenheterna gäller, att de förete brister i fråga om minst tre väsentliga bostadshygieniska krav, och över V3 (36'8 %) av de undersökta bostäderna uppvisar minst en brist i fråga om dessa såsom särskilt angelägna betecknade fordringarl. Av de undersökta städerna synes Karlskrona uppvisa den relativt sett starkaste förekomsten av undermåliga lägenheter. Även i Kristianstad, Kalmar, Karlstad, Jönköping, Växjö och Uppsala har bostadsbeståndets beskaffenhet i förhållandevis stor utsträckning blivit föremål för anmärkning. Däremot förefaller exempelvis Örebro förete relativt goda förhållanden i fråga om bostädernas kvalitet. I Karlskrona och Kristianstad ligga nära 15 % av smålägenheterna i bottenvåningen av hus, som sakna ventilerad stenfot, och i Gävle ha 40 % av lägenheterna golvet under eller högst 30 cm över markytan. En takhöjd understigande 2'1 m finnes i 18 % av lägenheterna i Karlskrona och i 11 % av lägenheterna i Kalmar. I flertalet städer sakna 40—60 % av smålägenheterna såväl tambur som hall. Garderob felas i 8'4 % (i fråga om Eskilstuna 22'3 %) av de undersökta lägenheterna och skafferi resp. matskåp i 7'1 % (Kristianstad 21'0 %). Antalet smålägenheter, som ej ha avlopp (med vattenlås) inom lägenheten, utgöra i allmänhet 20—25 % av samtliga undersökta. Anmärkningsvärt stora brister framträda vidare i fråga om de hygieniskt så betydelsefulla a v t r ä d e s f ö r h å l l a n d e n a . Sålunda sakna 65'6 % av de undersökta lägenheterna egen klosett (vare sig inom eller utom lägenheten), och för 29'l % av lägenheterna är avträdet gemensamt för tre eller flera familjer. I Karlskrona är det endast 12 % av lägenheterna, som ha egen klosett. I Norrköping är avträdet gemensamt för minst tre familjer i 57 % av samtliga fall. Av samtliga undersökta lägenheter är det ej flera än 21'7 %, som ha egen klosett inom lägenheten. De sämre lägenheterna bebos i stor utsträckning av småhushåll, särskilt ensamstående äldre par, änkor o. d., men av de barnrika familjerna tillhör dock en större andel ifrågavarande undermåliga bostäder, än vad fallet är med någon a n n a n hushållstyp. Detta anmärkningsvärda förhållande tenderar givetvis att öka de socialhygieniska skadeverkningarna av att undermåliga lägenheter användas till bostad. De allvarligaste bristerna — särskilt för barnrika familjer — framträda emellertid i fråga om bostadsutrymmet. Undersökningen har härvidlag sökt klarlägga vissa sidor, som varit relativt sparsamt belysta i hittills tillgänglig statistik. Det har härvid framgått, att halva antalet boningsrum h a r en golvyta understigande 16'6 kvm. Lägst äro medeltalen (mediantal) för städerna i Sydsverige, t. ex. Kristianstad (14"3 kvm) och Karlskrona (15'2 kvm), medan de ligga högst i G ä v l e 2 och Eskilstuna (drygt 18 kvm). Tvärtemot vad som ofta brukar antagas, äro boningsrummen i de nyare smålägenheterna (tillkomna efter 1923) snarare något större än rummen i äldre smålägenheter. Det har vidare befunnits, att de i kvalitetsavseende sämre smålägenheterna också i allmänhet äro mindre än de bättre. Detta gäller icke blott, om man räknar efter antalet rum och kök, utan även om man utgår från golvytans storlek inom varje särskild lägenhetskategori. Vid sidan av den av bostadssociala utredningens tidigare undersökningar 1 3

Jfr not 1 till tab. 39, där ifrågavarande krav närmare angivas. Det erinras om att övriga norrländska städer ej äro representerade i undersökningen.

65 Tab. 39. Sammanfattning av vissa viktigare undersökningsresultat. S m a l

Orter

Uppsala Eskilstuna Norrköping Jönköping Växjö

15-s

16i

8-i 13-5 14-3 15-6

3-8 5-3 19-2 10-8

Kalmar Karlskrona Kristianstad Malmö Borås

17'i 19-7 17-3 15-7 7-0

10-6 22-7 2-5 8-i 0-6

7-i 12-6 0-7

Karlstad Örebro Falun Gävle

16-4 1-4 7-4 3-3

10-6 1-2 8-2 33

5-2

S a m t l i g a 14 s t ä d e r

12l

8i

24-9 17-7 25-6 33-2 29-3

10-4 7i 4-9 9-6 2-6

10-7 3-4 6-9 6-9 1-5

5-7 3-3 9-6 4-8 8-8

51 45 54 53 57

20-8 14-6 27-4 15-5 26'i

55-2 67-9 76-8 79-2 70-9

26-i 27-i 57-2 48-4 23-9

28-6 28-3 25-7 21-9 18-3

7-i 14-7 14-5

15-7 13-8 84 3-7 5-4

ll-o 18i

46 43 48 24 44

16-7 26-o 24-8 20-4 18-o

62o 87-7 73-4 67-8 83-i

29-6 28-2 46-8 24-o 377

12-i 2-s 16-o

5-8

4-9

13-4 40-7

2-8 2-6 3-2

59 11

3-5 1-2

39-5 2-5 14-4 3-5

22-o 14-3 26-4 22-3

50-5 41-7 33-5 57-6

17-7 10 8 11-3 18-2

7-5

20?

65 6

29i

5-8 0-4

4-s 7-8 8-8

l-o 0-3

l-o

5o 7-2

4o

8-4 2-4 2-7

m

44 Lägenheter om Antal boende Sniåläg. Antal sovande i rum, 1 rum och kök, i rum eller kök med kök etc. med mindre Samdärendastköket med 4 » samMedian än 10 kbm per boende användes såsom eller flera boende» hyra person per- bland såsovrum sovande per soner dana tillh kvm över större huspersoner med 3 perbarn barn (kr.) • 12 år håll med i allt el. fl. soner under under i hushåll sovande (i allt) 12 år i allt m. 3 el 12 år 0-2 barnl 7 (%) {%) (%) {%) (*) fl. barn {%) {%)

Orter

Uppsala E s k i l s t u n a .. Norrköping.. J ö n k ö p i n g .. Växjö,

16-2 18-4 17-2 17-2 16 6

17 11 13 11 9

19-9 31-5 18-o 22-6 26-7

6-7 11-4 5i 8-9 11-7

Kalmar K a r l s k r o n a .. Kristianstad Malmö Borås

15-8 15-2 14-3 15-6 16-9

13 14 13 16 14

12-8 6-8 6-7 20 9 39-3

5-2 1-9 1-9

7-o 15-8

Karlstad Örebro Falun Gävle

17i 17-9 17-i 18'2

13 13 12 12

14-2 26-6 12-9 7-i

3-8 86 3i 1-3

20 8

71 S a m t l i g a 14 s t ä d e r

%

belägna med som ej ha därav tillhö- vilka vilka som i botten- golvet avlopp med rande beteck- vilka ansetts med en sakna som vån. av under (med avträde kvalinats ansetts svåra takhöjd såväl sakna hus utan el.högst vattenlås) gementetssåsom utdömatt eget samt för venti- 30 cm under tambur inom grupp brist- bara 3 hålla 2-1 m som avträde lerad lägenöver 3 el. fl. varma 2 l1 fälliga 2 hall stenfot 4 marken heten familjer

26'8 36i 34o 39-3

27 30 48 39 58

21-6 19-4 25-6 25-3 47-7

13o 14-6 17-6 20-9 28-2

29-4 34-7 38i 48-2 63-4

60s

8-9 6-7 12-o 11-6 25-5

23-7 27-3 18-6 18-3 16-7

49-4 55-7 44-2 38-9 37i

25-2 28-5 20-4 16-8 16-6

65 70 62 55 47

47-4

29'6

53-i 44-7 37-3 32o

29-i 13-4 25-7 21-4

58-1 58-6 32-7 53-2 42-9

17-5 8-5

13o 14-6

38-9 24-5 36-2 35i

10-4 4-5 7-7 6-4

35 25 24 38

19-5 16-6 15-2 14-2

38-8 36-7 40-7 38-2

21-6 12-o 19-6 17'7 31o

44 9

12-8 13-8 18-6 28-6

1 K v a l i t e t s g r u p p 1 o m f a t t a r lägenheter, vilka uppvisa brister beträffande m i n s t 3 av följande r a v : ej s v å r a t t h å l l a v a r m , f u k t f r i , d r a g f r i , ej b e l ä g e n i b o t t e n v å n i n g e n a v h u s u t a n s t e n f o t , o l v e t ej u n d e r m a r k e n s n i v å , f ö r s e d d m e d a v l o p p ( m e d v a t t e n l å s ) i n o m l ä g e n h e t e n , f ö r s e d d m e d cafferi e l l e r m a t s k å p ( u t o m b e t r ä f f a n d e e n k e l r u m o. d.), g o d e l l e r t ä m l i g e n g o d d a g e r , g o l v y t a u n s t 9 k v m p e r b o n i n g s r u m , t a k h ö j d m i n s t 2 l m . J f r sid. 23. — 2 E n l i g t h u s b e s ö k a r n a s o m d ö m e n . 3 O m e d e l b a r t eller i n o m n ä r m a s t e 5-årsperiod. Uppgift enligt b o s t a d s i n s p e k t ö r e r n a s u t l å t a n d e n . U t a n stenfot eller m e d o v e n t i l e r a d stenfot. — 5 Mediantal, vilka a n g e d e n golvyta, s o m u n d e r s i d e s beträffande halva antalet boningsrum. — G Mediantal, vilka ange den h y r a , som unders i d e s b e t r ä f f a n d e h a l v a a n t a l e t l ä g e n h e t e r . — 7 D e s s a p r o c e n t t a l a n g e h u r s t o r d e l a v de b a r n k a h u s h å l l e n s m e d l e m s a n t a l , s o m s o v e r i r u m , d ä r l u f t r y m d e n u n d e r s t i g e r 10 k b m . — 8 H u s åll o m 3—4 v u x n a m e d 1—2 b a r n u n d e r 12 å r s a m t 5 e l l e r flera v u x n a m e d e l l e r u t a n b a r n . 1 9 0 4 35

R.

60 belysta trångboddhet, som åstadkommes därigenom, att familjer med barn bo i småbostäder, som egentligen endast lämpa sig för ensamstående personer eller barnlösa makar, förekommer även en betydelsefull form av mer eller mindre självförvållad trångboddhet, nämligen den som beror på s. k. f i n r u m s s y s t e m , innebärande att det tillgängliga lägenhetsutrymmet utnyttjas på ett mindre rationellt sätt. Sålunda användes t. ex. endast köket såsom sovrum i 20'8 % av samtliga lägenheter om 1 rum och kök; i 7'1 % av fallen lågo t. o. m. 3 eller flera personer i köket, samtidigt som rummet stod tomt. I detta avseende framträder särskilt Borås, där det i lägenheter om 1 rum och kök var mer än dubbelt så vanligt, att endast köket nattetid utnyttjades (39*8 %% varav 15'8 % med 3 eller flera sovande i köket), som a t t de boende sovo i rummet, medan köket stod tomt (16'6 %). A t t döma av de uppgifter om förhållandena inom olika åldersgrupper av hushåll, som meddelats, skulle »finrumssystemet» knappast vara på väg att försvinna såsom en följd av enbart generationsväxlingen. Det förekom i varje fall icke mera sällan i yngre familjer än i äldre. »Finrumssystemet» torde till väsentlig del få fattas som ett uttryck för dåliga bostadsvanor. I viss grad medverkar emellertid, att de boende icke ha råd — eller icke anse sig ha råd — att vintertid hålla hela lägenheten varm. Såsom en följd av såväl lägenhetstypens bristande anpassning till familjetypen som av »finrumssystemet» framträder flerstädes en avsevärd anhopning i sovrummen. Antalet boende i boningsrum (eller kök) med minst 4 sovande per rum utgör sålunda 16' 8 %, och antalet boende i sovutrymmen, där luftrymden per person understiger det låga talet 10 kbm, uppgår till 13'9 % av hela den undersökta bostadsfolkmängden. För de minderåriga barnen voro motsvarande tal än högre eller resp. 39'4 % och 31'0 % — ett uttryck för det förhållandet, att trångboddheten i särskild grad berör familjer med minderåriga barn. I detta avseende framträda särskilt Karlskrona, Växjö och Kalmar, där ungefär halva antalet minderåriga barn ligga i rum, i vilka luftrymden per person understiger 10 kbm. En av trångboddhetens allvarligaste former är det slag av s a m b o en de, som innebär, a t t vuxna — varmed här menas personer i åldern 12 år och däröver — personer av olika kön, som icke stå i äktenskapligt förhållande till varandra, ligga i samma rum. Hela antalet på detta sätt samboende personer, som fyllt 1 2 ^ , utgjorde 20'4 % av samtliga i undersökta lägenheter boende vuxna (över 12 år). Dylikt samboende förekom i fråga om icke mindre än 44'9 % av de större familjer, som hade få eller inga minderåriga men däremot flera halvvuxna eller vuxna barn eller också inneboende, inhyrande e. d. För Växjö, Kalmar och Karlskrona utgjorde motsvarande tal c:a 60 %. I undersökningen meddelas slutligen vissa uppgifter om h y r a n p e r a r e a l e n h e t (kvm), vilken i flertalet undersökta orter varierade omkring 11—14 kr. Högst kommo Uppsala (17 kr.) och Malmö (16 kr.) och lägst Växjö (9 kr.). Kvadratmetershyrorna synas förete något mindre inbördes variationer än de totala lägenhetshyrorna. I samband härmed står, att medan hyran per lägenhet merendels sjunker med minskad lägenhetsareal, visar däremot hyran per arealenhet snarast en motsatt tendens. Inom varje särskild lägenhetskategori äro sålunda de rymligare lägenheterna i genomsnitt något billigare per arealenhet än de mindre rymliga. Det har vidare befunnits, att den moderna lägenhetstypen 1 rum med kokvrå vanligen är dyrare per kvm än övriga lägenhetskategorier. Av intresse är vidare, att kvadratmetershyran företer tendens till ökning med stigande lägenhetskvalitet. Dock framträda även inom varje särskild kvalitetsklass ganska betydande variationer, och det finns sålunda exempelvis många relativt dyra lägenheter bland dem, som tillhöra den lägsta kvalitetsgruppen. För närmare detaljer hänvisas till den sammanfattning av viktigare undersökningsresultat, som lämnas i tab. 39.

67 liostadssociala

utredningen.

Ort

Kompletterande lägenhetsuppgift. Obs.! När i de följande punkterna olika beteckningar angivas, skall det icke tillämpliga överstrykas eller överkorsas. Genomläs noga anvisningarna för husbesökare!

Kv.;

yiY

adr.

Bostadsinneh-.s namn (och yrke): ålder:

år.

Besökt den

/.

kl.

Obs.! Uppgifterna inom denna ram ifyllas genom Bostadssociala utredningens försorg och sålunda icke av busbesökaren. Läg.-kat

Aldersgr

Hush.-gr

Välståndsgr.

Uppl.-form

Kval.-gr

Fam.-medl

Pers.-enhetcr

Fam.-inkomst

hr

Arbetsbitr

Fam.-pers.-enh.

Hyra (exkl. cv-kostn)

»

Inh. o. innéb

Golvyta

kvm

pr kvm

>

S:a boende

Luftrymd

kbm

kbm

*

Barn und. 15 är ... Sovluftrd

»

1)

Bo.-tath.gr.

Återst. ink.-

Hum nr 1

»

Kum nr 2

Socialgr

grupp

t sovlrd

Kök kokvrå

Hall

»

Tambur el. förrum

Hall Tambur Jungfrualk. WC El. ljus Varmvatten Kokgas

Badrum Övr. utr. duschrum näml. tvagn.-r.

a) De boendes fördelning på sovrum b) Längd och bredd i meter (ev. areal i kvm) c) Höjd i meter (ev. rymd i kbm) d) Dager (g, tg, d, i, s) e) Ventilation (f, fv, ev, — r) f) Uppvärmnings anordning (s, k, ev, 0)

Vänd l

68 2 a) Gatu-, gårds-, fristående bus. 2b) Huvudsakl. byggnadsmat.: sten — trä — annat material, nämligen: 3) Grund: källare — / o v e n t i l e r a d \

stenfot

— utan stenfot direkt på marken.

4) Läg:s golv (lägsta delen): a) under — b) 0—30 cm över — c\ mer än 30 cm över angräns, mark. 5) Brister hos läg.: dragig (märkas sprickor eller otätheter?

) — svår att hålla

varm — fuktig (nybyggnadsfukt — grundfukt — fukt på grund av t u n n a ytterväggar — fukt på grund av t v ä t t e. a. inre orsaker — fukt av annat slag ) — vask saknas — vask illa hållen — dålig lukt — snusk — väggohyra — råtthål. 6) Finnes avlopp?

Inom eller utom läg.?

Finnes vattenledning?

Vattenlås?

Inom eller utom läg.?

7) Avträdet är beläget inom läg. — inom huset men utom läg. — utom huset. Eget avträde — avträde gemensamt för

läg.

8) Andra bekvämligh.: Förstuga eller vindfång — skafferi eller matskåp (med — u t a n friskluftsventil) — matkällare eller matbod — garderober (

st.) — vindskontor —

tillgång till torkvind — tvättstuga. 9) Kan lägenheten genomluftas ? 10) Bostadens allmänna beskaffenhet:

God — medelmåttig — bristfällig.

11) Om bostaden betecknas såsom bristfällig, huvudsakl. anledn.: husets ålder — byggn a d s s ä t t — husäg:s uraktlåtenhet ifr. om underhåll och rep. — boendes bristande vård av bostaden — andra orsaker: 12) Husbesökarens övriga iakttagelser och anmärkningar (allmän bofällighet på grund av dåliga golv, r u t t n a fönsterbågar, inregning el. dyl.)

(Husbesökarens namn eller signatur) 13) Bostadsinsp..-s

utlåtande

ifråga om läg., vilken i punkt

10 betecknas såsom

bristfällig:

A. Lägenheten bör av hygieniska skäl omedelbart el. inom närmaste femårsperiod utdömas såsom bostad. B. Där lägenhet ej anses böra utdömas, önskas upplysning om huruvida a) lägenheten bör användas endast av ensam vuxen person — av vuxna — av den eller de gamla, som redan n u bo där — av person eller personer med arbete utom lägenheten b) lägenheten är användbar även för barn. 14. Övr. anm. och iakttagelser:

69 Anvisningar för husbesökare rörande ifyllande av•»kompletterandelägenhetsuppgifter» till 1938 års bostadsräkning. 1. Frågorna 1—12 besvaras av husbesökaren. Därest lägenheten av denne betecknas såsom bristfällig, bör densamma underkastas en förnyad granskning av bostadsinspektören, som därefter besvarar frågorna under p u n k t 13—14. Uppgifterna inom den grova ramen å formulärets framsida ifyllas genom Bostadssociala utredningen. 2. Om det skulle befinnas, att ifrågavarande lägenhet numera innehas av annan person än som å blanketten angivits, utmärkes detta genom överstrykning av den förutvarandes och tillskrivning av den nya bostadsinnehavarens namn. Formuläret ifylles sedan efter nu rådande förhållanden. 3. Om den undersökta lägenheten består av mindre antal rum o. a. utrymmen, än som finnas upptagna å schemat till fråga 1, skall kolumn utmärkande överskjutande r u m e. d. överkorsas. Kolumnen »Övriga utrymmen» behöver i denna punkt medtagas och specificeras blott i den m å n ifrågavarande u t r y m m e n användas till bostad (sovrum). 4. Beträffande de olika momenten i p u n k t 1 iakttages följande: a) Uppgifterna om de boendes fördelning efter sovrum skola angivas genom en särskild beteckning för varje enskild person. Dessa beteckningar skola utmärka kön och åldersgrupp enligt följande uppställning: Under 12 år 12 år och däröver Män g m Kvinnor fl k Därest ett r u m (kök etc.) icke användes till sovrum, införes i vederbörande r u t a 0. Om tvenne i samma rum sovande personer leva tillsammans såsom man och hustru, skola beteckningarna förenas inom en cirkel. Sålunda betyda tecknen :

© m

att i detta rum sova dels m a n och hustru, dels ytterligare en manlig person, som fyllt 12 år.

b) och c) Därest r u m m e t s form är regelbunden, så att areal och rymd kunna exakt u t r ä k n a s på grundval av enkla dimensionsuppgifter, behöva endast sådana uppgifter lämnas (uttryckta i m med en decimal). Under I b skrives i sådana fall t. ex. 5-5x3-7, alltså längd och bredd och under 1 c skrives höjden. Är rummets form åter oregelbunden, anges i 1 b arealen och i 1 c rymden i kvm resp. kbm med en decimal. F ö r undvikande av misstag vid bearbetningen skola i detta fall måttsenheterna (kvm resp. kbm) inskrivas i vederbörande ruta. d) Dagern värdesättes genom beteckningarna g (god), t g (tämligen god), d (dålig) och i (ingen, mörkrum). Vidare anges särskilt, när dagern är sekundär (s). Vid bedömande av dagern skall h ä n s y n tagas ej blott till förhållandena vid besöket utan i allmänhet. e) Ä denna rad antecknas förefintliga ventilationsmöjligheter. Vanligt fönster betecknas med f, friskluftsventil med fv och evakueringsventil med ev. Vid sidan h ä r a v användes i förekommande fall beteckningen r för att utmärka, att fönster eller annat friskluftsintag är reglerbart. f) Kokspis betecknas med s, kakelugn med k, värmeelement med ev och avsaknad av uppvärmningsanordning med O. 5. Med genomluftbar lägenhet (p. 9) menas, att fönstren äro så belägna, att genomdrag kan ordnas (alltså icke alla å samma vägg i lägenheten). 6. I fråga 13 bejakas antingen avd. A eller avd. B och i senare fallet antingen något av momenten i p u n k t a eller p u n k t b. Vid angivande av, om lägenhet anses böra u t dömas, behöver h ä n s y n ej tagas till, om lämpliga ersättningsbostäder finnas. Obs.! Vissa frågor å formuläret skola besvaras genom överstrykning eller överkorsning av icke tillämpliga alternativ. Det är viktigt, att detta förfaringssätt användes och icke det motsatta (understrykning av det tillämpliga), vilket skulle kunna ge anledning till missförstånd vid bearbetningen. D ä r e s t någon oklarhet skulle uppstå beträffande arbetet, kan hänvändelse göras till Bostadssociala utredningen (adress: Socialstyrelsen) antingen per post eller per tel. 11 78 50 (akt. Sterner).

70 Bilaga 2. Bostadssociala utredningens enquéter rörande bostadsövervakningens organisation och praxis i städer och stadsliknande samhällen. Bearbetade av docenten Rolf

Bergman.

Bostadssociala utredningens enquéte i oktober 1933. Bostadssociala utredningens enquéte i oktober 1933 avsåg visserligen icke i första rummet a t t i n h ä m t a upplysningar rörande speciellt bostadsinspektion, men vissa frågor voro så uppställda, att svaren k u n n a t lämna en orienterande upplysning om den nuvarande bostadsövervakningens organisation och a r b e t s s ä t t . 1 Frågeformulär, vars utseende framgår av avtrycket å sid. 90 o. f., utsändes till 378 städer och stadsliknande samhällen, där hälsovårdsstadgans 1 kap. antagits vara tillämpligt, ävensom till samtliga förste provinsialläkare och vissa andra sakkunniga. Från 349 orter inkommo svar, men de voro vad beträffar här berörda frågor oftast mycket allmänt eller knapphändigt hållna. Till belysande av frågan, om bostadsinspektion i egentlig bemärkelse förefunnes inom samhället, hade i enquéten bl. a. frågats, huruvida under det senaste årtiondet vidtagits åtgärder från det allmännas sida i syfte att förbättra bostadsförhållandena för de mindre bemedlade och särskilt de i undermåliga och överbefolkade bostäder boende medelst effektivare bostadsinspektion, varvid även borde anges, i vilka former sådan inspektion nu bedrives. Flertalet svarade på denna fråga endast nej, varmed väl i en del fall avsetts, att några nya, särskilda åtgärder icke blivit vidtagna under de senaste tio åren. Obenägenheten att närmare ingå på frågan torde dock i det stora flertalet fall bero på, att någon särskild organisation för bostadsinspektion icke funnits på orten i fråga. I de fall, där hälsovårdsnämnden ägnat mera påtagligt intresse åt denna gren av hälsovården, torde man k u n n a antaga, att detta också kommit till uttryck i svaret på denna punkt. Med denna tydning skulle två tredjedelar av de samhällen, där hälsovårdsstadgan för stad gäller, få antagas vara i avsaknad av särskild bostadsinspektion och kanske ej ens ägna särskilt intresse åt bostadsövervakningen. Beträffande effektiviteten hos nu förefintlig bostadsinspektion frågades, huruvida utdömning utöver vad som hittills förekommit vore önsklig men förhindrats av bristen på effektiv bostadsinspektion (genom otillräcklig personal eller dylikt). Så ansågs förhållandet vara i 23 samhällen, varav 9 städer med över 15 000 invånare. De inkomna svaren gåvos i flertalet fall u t a n motivering, men i några lämnades närmare uppgifter, såsom att ineffektiviteten hos den förefintliga bostadsinspektionen i en del fall berodde på otillräcklig personal, på att bostadsinspektionen förenades med för många andra befattningar, på att den vore ett oavlönat förtroendeuppdrag, som måste utföras på begränsad tid, eller på att uppdraget vore så lågt avlönat, att vederbörande ej kunde tänkas ägna tillräcklig tid däråt. Det framhölls även, att bostadsinspektörerna ha svårt att få tillräcklig utbildning för sitt uppdrag o. s. v. Belysande härför är det yttrande, som förste provinsialläkaren i Värmlands län insänt: »Att bostadsinspektionen mångenstädes försummas, beror säkerligen i många fall därpå, att befintlig hälsovårdspersonal — tillsyningsmännen — äro överhopade med arbete och därjämte i vissa fall ha sina omfattande sysslor som bisysselsättning. Det är förklarligt, att t. ex. en tillsyningsman med några h u n d r a kronors lön i en stad på c:a 5 000 invånare icke kan för denna avlöning nedlägga det arbete på bo1

Se Statens offentliga utredningar 1935:2 sid. 9*.

71 stadsinspektion, som han själv och hälsovårdsnämnden önskar.» Även andra orsaker till den relativa ineffektiviteten framhöllos, såsom bristande plan för inspektionsverksamheten m. m. Från 51 orter, varav 9 städer med över 15 000 invånare, uttalades i anledning av framställd fråga önskemål beträffande ytterligare åtgärder från statens sida för förbättring av de mindre och de minst bemedlades bostadsförhållanden genom bl. a. effektivare bostadsinspektion och bostadsövervakning. Ehuru man i en del samhällen icke ansett mera påtagliga brister vidlåda den nuvarande bostadsinspektionen, förefanns å andra håll en bestämd uppfattning om dess otillräcklighet. Även i förste provinsialläkarnas svar understrykes kraftigt behovet av mera effektiv bostadsinspektion. Sålunda y t t r a r förste provinsialläkaren i Östergötlands län: »Ordnad inspektion i den mening hälsovårdsstadgan avser måste påyrkas; bostadsinspektion saknas i städer och samhällen, ehuruväl behov därav förefinnes; den tillsyn av bostäder, som f. n. finnes, synes vara begränsad till enstaka fall, där klagomål förekommit.» — Förste provinsialläkaren i Värmlands län meddelar, att de bostäder, som bliva föremål för inspektion och åtgöranden, ofta äro sådana, där av inneboende eller eljest missförhållanden direkt påtalats hos hälsovårdsnämnden. Återkommande besiktning av byggnad och lägenhet i enlighet med hälsovårdsstadgans 8 § 7 mom. skedde endast på ett par ställen i länet. Årsberättelser och protokoll gjorde troligt, att bostadsinspektionen på de flesta håll kunde sägas vara försummad. — Följande uttalande är typiskt: »Bostadsinspektionen är ofta otillräcklig och har alltför oskolad personal. Bostadsinspektionen i länet kan knappast anses drivas i någon mera effektiv form. Effektivare bestämmelser böra införas» (förste provinsialläkaren i Kopparbergs län). Bostadssociala utredningens enquete i juli 1934. Av vad som anförts framgår, att nyssnämnda summariska enquete icke kunde lämna svar på många viktiga frågor på detta område. Speciellt ansågs det vara erforderligt att få närmare kännedom om hur inspektionen var organiserad i samhällen av olika typ och storlek, huru de personer, som hade inspektionen sig anförtrodd, voro avlönade och utbildade, samt efter vilken praxis bostadsinspektionen i olika samhällen bedrev sin verksamhet. På experternas förslag anordnade därför bostadssociala utredningen en ny rundfråga till de samhällen, där speciell bostadsinspektion kunde tänkas förekomma, och då i första h a n d till samhällen med 5 000 invånare eller däröver. Denna enquete, som utfördes sommaren 1934, avsåg dels att erhålla kompletterande upplysningar rörande förekommande typer av bostadsinspektion samt vissa kriterier på dessas effektivitet, dels a t t söka utröna önskemål om hygieniska minimikrav på bostäder (smålägenheter). Frågeformulär med det innehåll, som framgår av avtrycket å sid. 94 o. f., utsändes till samtliga förste provinsialläkare — samt förste stadsläkarna i Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrköping — med begäran, att formulären skulle översändas till hälsovårdsnämnderna i städer och stadsliknande samhällen med 5 000 invånare eller däröver. Svar ha inkommit från 79 samhällen — 74 städer, 1 köping och 4 municipalsamhällen — med ett invånarantal överstigande 5 000 den 31 december 1933 l . Svaren äro väsentligen olika med hänsyn till fullständigheten. De hava i flertalet fall lämnats av vederbörande tjänsteläkare; i 8 fall ha dock svar inkommit från samhällen, som sakna egen tjänsteläkare. Frågeformuläret upptog tvenne avdelningar: A bostadsinspektionens organisation och verksamhet, och B minimikrav å bostäder (smålägenheter) 2 . 1 Detta är samtliga samhällen i landet med över 5 000 invånare utom Skönsbergs municipalsamhälle, som ej lämnat svar. Dessutom inkoinmo svar från 23 mindre samhällen, vilka emellertid i detta s a m m a n h a n g utelämnats. 2 För svaren under avd. B redogöres å sid. 71* o. f.

72 Tab. A. Bostadsinspektionens organisation och verksamhet å orter med över

Orter

Uppgivna antalet Särskilt utdömda ... . »fortlöpande» anmälningar i organ Inspeklägenheter Folkinspektioner för botörernas medeltal per år 1929-1933 mängd stadsin- arbetstid den 81 /i2 spektion (ev. tim. per 5 inspekper per 1933 år och antal år och terade per vecka) 1000 lägenheter 1000 per 5 1000 (jfr antal invåtexten) i medeltal invå- (3) år 8 invånare nare nare per år full tid

521 618

B 1

7 717 14 442 6 288 11015

»Ht

8 977 31560 5 901 11926 7 801

3 Norrköping . Motala Mjölby

33 368 31579 62 266 6 032 5 904

Ht B 1 B 1 Ht

Eksjö Tranås

32 069 8186 9 313 6 905 6 721

B 1 B2 Ht B2 B2

9 827 20 410 8 595 12 666 10 835

B 2 B2 4 B2 Ht 5 Ht

28 482 5 851 7 827 14 269 5 495

B 1 B2 B2 Ht 1 Ht

full tid 39-2 25-2

2-8 4-6

B 1 Ht Ht B 1

full tid 588-0 ej avsevärd 12-o 6 full tid 59-8

4-5

B2 Ht Ht B 1 1 Ht

10 8 5 21 ej avsevärd

Stockholm Hagalunds municipalDjursbolm

Uppsala Enköping Nvkörjins: Katrineholm Eskilstuna

Växjö

Karlskrona Ronneby Ängelholm

5 372 Höganäs municipalsamh. 132 090 Malmö 25 500 Lund 18 901 Landskrona... 57 872 Hälsingborg Eslöv Ystad Trälleborg Halmstad Falkenberg

6 033 11378 13 254 24 844 5 848

fri

c:a 8 000

15-s

6-5

(8) 1

8-2

3-i

6 1700

53-9

10 10 (1) 1 5

Ii 0-3 j

0-4 2

Ht B 1

ej avsevärd » » )) » full tid

Ht Ht

1-6 2-s 2-4 35-8 0-4 2-6

8 30-8 full tid 188-4 » » 2-8 ej avsevärd

l-i

—

!

18-o

—

9o

3-o

c:a 1 800

29o

(2) 62

0-8

l-o

full tid ej avsevärd » » »

B

»

»

8 1 ej avsevärd » »

15-0 55-6 8-4 58 1-4

0-5 6-8

0-8

14-2

1-1

2-6

39o

2-2

250 73

25-4 3-6

9-2

400 80 200 123

14-o 13-7 25-6 8-6

4 253

32-2

20-7

350 250 700 292

58-0 22-o 53-8 11-8

30 (1) 2 1

0-9

(-)

6-4 16-2

15 4

0-6

l-o

60-6 40-8 4-6

7 21 (2) 8 (1) 35

lo

1-2 !

(-) 5 13 (8)

(-) 139 (30) 17 (-)

0-9

1-1 0-9

6 (-) 55 (2)

2-2

1 H ä l s o v å r d s n ä m n d e n (Hn) eller sektion därav biträdd av 1-6 Ht. — 2 Stadsläkaren. — 3 3 per— 6 Ordföranden och sekreteraren i Hn. — 7 Ordföranden i H n jämte provinsialläkaren och Ht.

73 5 000 invånare (i enlighet med genom 1934 års enquete erhållna uppgifter). Uppgivna antalet Folkmängd den 31 /i2 1933

Ort

Särskilt organ för bostadsinspektion (jfr texten')

Inspektörernas arbetstid (ev. tim. per vecka)

24 Varberg Alvsborgs municipalsamhälle Göteborg Mölndal Lysekil

9 049

Ht

8 563 252 721 16 935 5 928

Ht B 1 Ht Ht

U d d e v a l l a .. Vänersborg. Trollhättan. A l i n g s å s .... Borås

15 517 9178 15 024 9 231 4 0 580

Ht B 2

antal

ej avsevärd 12-6 full tid 715-4 ej avsevärd 14-4

B 1

full tid

Ht Ht Ht Ht B2

ej avsevärd » » 10 ej avsevärd 10

F a l k ö p i n g ... Karlstad Kristinehamn. Arvika Örebro

6 824 25 666 12 8 6 8 8 011 38 4 8 3

Ht Ht Ht B 1

ej avsevärd 3 10 full tid

Västerås Sala Köping... F a l u n .... A v e s t a ...

31229 8 028 6 210 1 3 415 5 228

B 1 Ht Ht

12 ej avsevärd

inspekper terade år och antal lägenheter 1 0 0 0 per 5 i medeltal invå- (3) år f per åinare

33-2

7-3

14-2

15 (14) 96 15 (1) _(5)

—

129-2

37'0

300 125

47-9 12-8

3-4

127-2

3 6 (1) (1)

2-o 42-4 5-4

1-7

22-2

0'6

481 207 340 1560

18-7 16-1 42-4 40-5

163-0 3-4 4-4

607 1000 40

19-4 124-6 6-4

7 1 15 (3) (2)

—

—

2 360 30 65

60-4 2-6 9-0

(2) 4 10

30 70 130

5-7 4-7 10-8

(1) (4) 5 15 5

15i

—

800 600

72-6 44-7

48 15

0-4

04 23-s

0-8

5 275 12 596 39 099 11435 7 321

B 1 Ht Ht

full tid 2 8

76-2 5-6 1-6

H ä r n ö s a n d ... S u n d s v a l l .... Örnsköldsvik Östersund Umeå

11941 18 457 5 308 15 035 11981

Ht Ht Ht Ht Ht

ej avsevärd

8-6

Skellefteå Kiruna municipalsamhälle Luleå Boden

6 630

Ht

ej avsevärd

10 580 13 4 2 8 6 594

B 2 Ht

oner, varav 1 byggnadssakkunnig. - 8 Siffror i n o m p a r e n t e s a v s e 3 år.

1-5 2-8 0-9

utdömda lägenheter 1929-1933

3-2

6811 6 265 9 804 7 108 11009

köping

per 1000 invå-

» fortlöpande» inspektioner

— 29-o 4-2

Åmål Marie stad Lidköping Skara Skövde

Ludvika Sandvikens Gävle Söderhamn Hudiksvall

anmälningar i medeltal per år

1-6

»

» 24 3

2-o

9o 2-6 4-8

(2) (3) 20 22

O) 7

1-2 4

En ledamot av H n förordnad. —

5 Jämte

stadsläkaren.

74 Bostadsinspektionens organisation. Å formuläret begärdes först upplysning, huruvida särskild person 'förordnats a t t omhänderha inspektionen och i så fall, om vederbörande vore läkare, ledamot av hälsovårdsnämnden, hälsovärdstillsyningsmän eller särskild tjänsteman (bostadsinspektör). Å de 66 orter, varifrån det uppgivits, att särskild person erhållit uppdrag att handha bostadsinspektionen, har man i 39 fall låtit detta uppdrag utgöra en del av hälsovårdstillsyningsmannens (betecknas Ht) verksamhet, medan man i 26 samhällen anställt särskild manlig eller kvinnlig bostadsinspektör (betecknas B) och i ett fall överlämnat uppdraget till stadsläkaren (se tab. A). I de 13 samhällen, varifrån det antingen upplysts, att särskild person icke förordnats för bedrivande av bostadsinspektion, eller det med hänsyn till svarens formulering synes troligt, att så icke är fallet, har man dock å 3 orter haft något annan organ härför. Sålunda har i Sundbyberg tillsatts en särskild bostadsinspektionskommitté inom hälsovårdsnämnden. Från Trollhättan upplyses om, att en ledamot av hälsovårdsnämnden fått tillfälligt förordnande att förrätta inspektion efter anmälan, och i Alingsås förrättas inspektionen av ordföranden och sekreteraren i hälsovårdsnämnden. De 10 samhällen, varifrån uppgift om särskilt bostadsinspekterande organ icke erhållits, äro samtliga i storleksgruppen 5 000—15 000 invånare, nämligen Södertälje, Falun, Sandvikens köping, Falköping, Boden, Mjölby, Enköping, Höganäs municipalsamhälle, Ludvika l och Avesta. I 26 samhällen har uppgivits, att särskild tjänsteman handhar bostadsinspektionsuppdraget. Med hänsyn till den tid vederbörande tjänsteman ägnar uppdraget och den ersättning som utgår äro dock förhållandena väsentligt olika å olika orter (se tab. A och B). i en grupp samhällen äro bostadsinspektörerna heltidstjänstemän och fullt avlönade (sådana betecknas sedermera med B,), i en annan grupp åter ägnar vederbörande en mindre del av sin tid åt bostadsinspektionen och kan för övrigt ha något annat, kanske artskilt, arbete (betecknas B 2 ). Till den förra gruppen höra de tre största städerna, där en tjänsteläkare är chef (i Stockholm benämnes denne bostadsinspektör, i Göteborg sundhetsinspektör), sorterande direkt under förste stadsläkaren. Under denne läkare-inspektör lyder sedan för bostadsinspektionen särskilt anställd personal med full sysselsättning. I Malmö, där inrättande av en andre stadsläkartjänst är föreslagen med bostadsinspektion och fabriksinspektion som huvuduppgift, tjänstgör tillsvidare förste stadsläkaren som läkare-inspektör; bostadsinspektionen utgör även där en särskild byrå inom hälsovårdsnämnden med flera tjänstemän. Vidare finnas i 11 städer, som alla äro i storleken 25 000—65 000 invånare, nämligen Uppsala, Linköping, Norrköping, Jönköping, Karlskrona, Hälsingborg, Halmstad, Borås, Örebro, Västerås och Gävle, inspektörer med bostadsinspektion som huvuduppgift (möjligen med reservation för Halmstad) och med en årsavlöning av i medeltal omkring 3 000 kr. (2 400—4 500 kr., se vidare tab. B). De återstående 12 samhällena, som med ett u n d a n t a g äro i storleksgruppen 5 000—15 000 invånare, äro Huskvarna, Eksjö, Tranås, Kalmar (20 410 invånare), Oskarshamn, Växjö, Ronneby, Karlshamn, Eslöv, Vänersborg, Skövde och Kiruna. Här synes uppdraget att vara bostadsinspektör icke k u n n a betecknas såsom vederbörandes huvudsakliga uppgift att döma av den ersättning, som utgår härför (i allmänhet 100—800 kr. per år), eller av de uppgifter, som lämnats om den för bostadsinspektionens bedrivande erforderliga tiden (se tab. A och B). I den stora grupp samhällen, där bostadsinspektionen förrättas av hälsovärdstillsyningsmän och således ingår i den allmänna hälsovårdsinspektionen, är det givetvis ytterst svårt att säga, huru stor del av vederbörandes arbetstid, som ägnas speciellt åt bostadsinspektion. I de fall, där bestämd uppgift om den härför använda tiden lämnats (se tab. A), visar det sig, att bostadsinspektionen 1

Jfr not 7 sid. 73.

75 Tab. B. Bostadsinspektionspersonalens arbetstid och avlöning å vissa orter. Inspektörernas

Inspektörernas

Uppg. totalkostslutlön, nad resp. för arvode inspekmedeltal tion år 1933 per person kr. kr.

antal och avlöning kön Orter Iv.

Bostadsinspektörer med full tjänstgöring. (B 1)' Stockholm Jppsala jinköping ... Norrköping önköping... Karlskrona . dalmö lälsingborg lalmstad ... TÖteborg ... foras )rebro r ästerås rävle

Uppg. totalkostslutlön, nad resp. för ev. timmar arvode i inspek medeltal tion år per per 1933 vecka person kr. kr.

antal och arbetstid avlöning kön Orter kv.

Bostadsinspektörer med delad tjänstgöring. (B 2) x

5 190 4 260 l 2 400 ^000 3 360 3 600 3183 3 528 4 500 x

4 200 3 200 3 804 3 789 3 867

I ej avsc\ värd / ej avse\ värd i ej avse\ värd

Huskvarna Eksjö Tranås Växjö Kalmar 7 479 Oskarsbamn Ronneby Karlshamn . Eslöv Vänersborg 4 664 Skövde 4 067 Kiruna

100 150 1900 500

1 1 —

450 800 500

15 10 f ej avse\ värd

1 1

826 14

500 Hälsovärdstillsyningsmän (Ht). Nässjö Mariestad Lidköping Skara Karlstad... Arvika Skellefteå Luleå

ej avsevärd

6 10 ej avsevärd ej avsevärd

10 1 8

} 300

f

200 100 300

} 500

50 600

Kommitté ur hälsovårdsnämnden. Sundbyberg 1

Oberäknat dyrtidstillägg. - Därjämte förman för tillsyningsmännen m . m. Lokal, biträden etc. gå på bälsovårdsnämndens stat. * Verkställer även slutdesinfektion vid epidemiska sjukdomar och ohyresutrotnin^ i bostäder 5 Stadssjuksköterska. 0 Även tjänstgörande i barnavården. 7 Ledamot av hälsovårdsnämnden förordnad. 8 Barnmorska. 9 Lön ingår i arvodet som Ht. 3

76 i allmänhet blott utgör en relativt liten del av vederbörandes arbete i hygienens tjänst. Icke heller får man någon uppfattning om arbetets omfång ur uppgiften om den ersättning, som utgått för uppdraget, då denna oftast ingår i lönen såsom hälsovärdstillsyningsmän (jfr tab. B). Med undantag för landets tre största städer saknar inspektören praktiskt taget alltid biträden. Från några samhällen upplyses dock, att någon byrå inom kommunalförvaltningen, sekreteraren i hälsovårdsnämnden o. s. v. är behjälplig med expeditionsarbetet. 1 några fall har också upplysts, att stadsläkare eller stadsingenjör eller ock någon kommunalman biträtt vid inspektionerna. Inspektörerna, deras arbetstid och avlöning. I tab. B redovisas de samhällen, där bostadsinspektion (B x eller B2) finnes. Därvid har angivits vederbörandes antal och kön samt avlöningen eller arvodet och eventuella andra sysselsättningar. Som en särskild grupp ha sammanförts några a n d r a orter, beträffande vilka uppgift erhållits om a t t särskild ersättning utgår speciellt för bostadsinspektionen. I flertalet övriga samhällen (ej upptagna i tabellen), där bostadsinspektion bedrives, torde ersättningen beräknas ingå i vederbörandes lön såsom hälsovärdstillsyningsmän eller liknande. Såsom underlag för de i tab. B införda ekonomiska uppgifterna ha i några fall också använts uppgifter, som erhållits från svenska stadsförbundet. A de 14 orter, som ha heltidsanställda tjänstemän, äro 6 av inspektörerna (Bj) m ä n 1 och 16 kvinnor. A de 12 orter, som ha deltidsanställda inspektörer (B 2 ), tjänstgöra 7 män och 4 kvinnor. A övriga orter, där särskild person finnes för inspektionen, handhaves uppdraget av hälsovårdstillsyningsmannen, vilka överallt äro män. Av uppgifterna i tab. B synes framgå, att bostadsövervakningen, om grupp BY och något enstaka samhälle ur de andra grupperna undantagas, icke synes upptaga någon mera avsevärd tid för vederbörande tjänsteman, och att den ekonomiska ersättning, som utgår härför, icke heller synes u p p m u n t r a vederbörande att nedlägga mera avsevärt arbete på denna viktiga gren av hälsovårdsinspektionen. Inspektörernas utbildning. En fråga av stort intresse är de inspekterandes utbildning och särskilda studier i bostadshygien. De inkomna uppgifterna ge vid handen, att i 4 samhällen (alla med Bx) vederbörande genomgått socialpolitiska institutet. I 18 fall (varav 2 B 1( 1 B 2 och 15 Ht) har vederbörande bevistat någon av de kurser eller studieveckor, som ordnats på olika platser för hälsovärdstillsyningsmän. En heltidsanställd bostadsinspektör (B-,), 2 deltidsanställda (B2) och 3 hälsovärdstillsyningsmän ha varit underofficerare; i 3 fall finnes sjuksköterska som heltidsanställd (B x ) bostadsinspektris, i ett fall är bostadsinspektrisen (B2) barnmorska. I ett fall har den bostadsinspekterande hälsovårdstillsyningsmannen genomgått sjukvårdskorpralskola. Från 14 samhällen upplyses, att vederbörande inspekterande tjänsteman tidigare tjänstgjort vid hälsovårdsinspektion, i 11 vid bostadsinspektion. I 9 fall upplyses, att vederbörande hospiterat vid bostadsinspektion, men i allmänhet har denna tid varit kort. Av andra kvalifikationer, som anförts under formulärets rubrik »föregående teoretisk och praktisk utbildning», må nämnas teknisk yrkesskola, handelsskola, kurs i byggnadsritning, kurs i cyanvätebehandling m. m., varvid det emellertid är fråga om enstaka fall. I tvenne samhällen har man anställt en byggmästare som bostadsinspektör, i ett samhälle en byggnadsarbetare och i ett a n n a t en f. d. sjökapten. Bostadsinspektionens verksamhet. I enquéten sökte man erhålla upplysning om omfattningen och effektiviteten av bostadsinspektionens verksamhet genom olika 1 H ä r samt i tab. B medtagas ej de manliga läkare-inspektörerna i Stockholm och Göteborg.

77 frågor. Den första (punkt 4) gällde, om inspektion av bostäder skedde efter a n m ä l a n , och i så fall antalet anmälningar, som inkommit från hyresgäster, h y r e s v ä r d a r och vissa specificerade tjänstemän under vart och ett av åren 1929—1933. Den andra frågan (punkt 5) löd: »Sker inspektion fortlöpande av a ) n J b y g g d a lägenheter och i så fall huru många per år, b) av äldre lägenheter och i så fall av vilka samt ungefärliga antalet inspekterade lägenheter per år, c) h u r ofta bliva de sämsta lägenheterna inspekterade?» Den tredje frågan (punkt 6) gällde efter vilken praxis bostadsinspektionen arbetade, varvid angåvos vissa riktlinjer för svarens uppställning (se frågeformuläret sid. 94). Här begärdes också uppgift om antalet utdömda bostäder under vart och ett av de sista fem åren. De från olika samhällen inkomna svaren ha vid granskning visat sig vara av väsentligt olika värde. Först bör anmärkas, att från flera städer anmälts, att förhandenvarande registrering icke tillåtit besvarandet av viss eller vissa av de uppställda frågorna, medan till frånvaron av svar från en del andra samhällen ingen förklaring lämnats. Vad sedan det uppgivna antalet inkomna anmälningar beträffar, ha i detta a n t a l på en del håll medräknats sådana fall, där bostadsinspektionen med anledning av iakttagelser vid fortlöpande inspektion själv upptagit en lägenhet till fortsatt behandling. I vissa fall synes man såsom inkommen anmälan också ha r ä k n a t begäran om slutbesiktning av nybyggnad. Det är ej heller uteslutet, att i något fall bland anmälningar upptagits förfrågningar, som k u n n a t besvaras u t a n besiktning av lägenhet. — Frågan om fortlöpande inspektion av nybyggda och äldre lägenheter har även givit anledning till missförstånd. Sålunda ha några uppgiftslämnare icke observerat, att frågan gällde fortlöpande inspektion, u t a n uppgivit totala antalet under ett år inspekterade lägenheter, ja t. o. m. totala antalet inspektioner, däri inräknade återbesök i samma lägenhet. Dylika felaktigheter ha k u n n a t uppdagas dels genom en granskning av de i tryckta årsberättelser föreliggande siffrorna från bostadsinspektionens verksamhet i olika städer, dels genom förnyade förfrågningar hos vederbörande. Registreringen är emellertid i olika städer så väsentligt olika, att säkert jämförbara siffror f. n. icke k u n n a erhållas. Detta innebär, att en exakt jämförelse beträffande den bostadsinspekterande verksamhetens omfattning i olika samhällen f. n. icke kan åstadkommas. De vid enquéten erhållna sifferuppgifterna ha efter n ä m n d a korrektioner införts i tab. A. De lämnade uppgifterna torde, enligt vad ovan sagts, merendels böra betraktas som maximiuppgifter. Även om de icke kunna göra anspråk på att giva en exakt bild av förhållandena, måste de dock tillmätas ett icke oväsentligt värde. Mindre diskutabla äro uppgifterna om antalet utdömda lägenheter, som även ingå i tab. A. Även här hade flera samhällen underlåtit att lämna svar på den framställda frågan. Kompletterande uppgifter ha för dessa fall kunnat tagas ur bostadssociala utredningens första enquete, där dock endast de senaste tre åren avsågos. Dessa siffror äro i tabellen angivna inom parentes. Inspektion efter anmälan synes vara regel. Antalet anmälningar är varierande å olika orter, vilket ofta torde bero på lokala förhållanden och knappast får tillskrivas den ena eller andra formen för bostadsinspektion. Beträffande samhällen, där speciellt organ för bostadsinspektionen saknas, kan man konstatera en genomgående mycket låg anmälningsfrekvens. A formuläret hade också frågats, av vem anmälningarna gjorts. Enligt gällande författningar h a en rad olika, i hälso- och sjukvård samt i social verksamhet sysselsatta personer rättighet eller skyldighet att anmäla observerade bostadsmissförhållanden, nämligen läkare, sjuksköterskor, folkskollärare samt tjänstemän i barna- och fattigvård. Därtill komma grupperna hyresgäster och

78 hyresvärdar samt diverse olika kategorier, som benämnts »övriga». Specificerade uppgifter ha icke lämnats från alla samhällen om varifrån anmälningar inkommit, icke heller ha samtliga samhällen med 5 000 invånare eller däröver, varifrån specificerade uppgifter erhållits, ansetts böra medtagas i denna sammanställning. Undersökningen har begränsats till de 29 orter, där antalet anmälningar under åren 1929—1933 uppgivits uppgå till minst 25, d. v. s. i medeltal 5 om året. De å dessa 29 orter under femårsperioden 1929—1933 (i Göteborg 1929—1932) gjorda anmälningarna fördela sig på följande sätt: D ä r a v

Totala antalet anmälningar

läkare

Antal

17 374

181 Procent

100-0

l-o

från

folkskol- tjänstesjukskömän i lärare barna- och terskor m. fl. fattigvård

hyresgäster

0-6

0i

2.G

hyresvärdar

övriga

10 200

4 487

58-6

11-3

25-8

Som synes, utgöra anmälningarna från hyresgäster och därnäst från hyresvärdar — om man bortser från den heterogena gruppen »övriga» — största delen. Antalet anmälningar, som kommit från personer med uppgift att övervaka hälso- och sjukvården i landet, är i jämförelse med dessa relativt obetydligt. Den fortlöpande inspektionen av nybyggda lägenheter har icke gjorts till föremål för närmare utredning. Den återkommande inspektionen av äldre, i bruk tagna lägenheter är däremot av stort intresse. Sådan besiktning är föreskriven i hälsovårdsstadgans 8 § 7 mom. och kunde därför väntas förekomma i alla samhällen, där hälsovårdsstadgans 1 kap. gäller. Så synes dock ej vara fallet. Av undersökta 79 orter (med 5 000 invånare eller däröver) har från 56 uppgivits, att fortlöpande inspektion förekommer (från 6 har dock uppgift om de sålunda inspekterade lägenheternas årliga antal ej angivits). Beträffande övriga 23 har ej heller av de inkomna uppgifterna gjorts troligt, a t t sådan inspektion sker. Man har även frågat efter, vilka lägenhetskategorier som bli föremål för fortlöpande besiktning. Av de orter, varifrån upplysning härom lämnats, har man å 16 begränsat sig till lägenheter med högst 2 rum och kök (Nyköping, Eskilstuna, Norrköping, Jönköping, Växjö, Karlshamn, Malmö, Eslöv, Ystad, Borås, Skara, Sala, Gävle, Söderhamn, Hudiksvall och Östersund), å 7 till högst 3 rum och kök (Stockholm, Karlskrona, Hälsingborg, Mariestad, Lidköping, Örebro och Västerås) samt i Uppsala till högst 3 eller 4 rum och kök. I Varberg däremot besiktigas enligt uppgift alla lägenheter. I Lidingö, Katrineholm, Visby, Härnösand och Sundsvall omfattar den fortlöpande besiktningen »sämre smålägenheter», i Lysekil arbetarbostäder med högst 2 rum och kök, i Örnsköldsvik »anmälda lägenheter» samt i Kristinehamn bostäder, där sanitär olägenhet kan befaras. Hur ofta de sämsta lägenheterna inspekteras har ej k u n n a t uppgivas, uppenbarligen delvis till följd av att någon definition av begreppet »sämsta lägenheter» icke k u n n a t ges. E t t visst m å t t på de bostadsinspekterande organens prestationsförmåga kan man få genom att jämföra antalet utdömda lägenheter dels i olika samhällen enligt tab. A och dels för olika typer av bostadsinspektion enligt tab. C. Beträffande de särskilda samhällena måste dock vid sådan jämförelse beaktas bostadsbeståndets kvalitet, tillgången på lämpliga ersättningsbostäder m. m.

79 Tab. C. Antalet utdömda lägenheter vid olika typer av bostadsinspektion. Antal orter

I n s p e k t i o n s t y p Bostadsinspektörer med full tjänstgöring d ä r a v : Stockholm Göteborg Malmö Norrköping O vriga Bostadsinspektörer med delad tjänstgöring Hälsovårdstillsyningsm eller a n n a t spec, organ ... Orter med speciellt bostadsinspektionsorgan men u t a n fortlöpande inspektion Orter u t a n speciellt organ för bostadsinspektion...

Utdömda Antal invånare läg. per 1000 per ort inv. och 5 år

14 1 1 1 1 10 9 28

88 955 521 618 252 721 132 090 62 266 33 239 9 600 11269

0-8 0-8 0-4 1*1 l-o

12 10

10 696 8155

0-6

0-7 1-2 O? 0-s

I tab. C intresserar i främsta rummet jämförelsen mellan ortsgrupp 5, där särskilt bostadsinspekterande organ saknas, och övriga orter. Medan i förstn ä m n d a grupp under femårsperioden utdömts endast 0'3 lägenhet per 1 000 invånare, äro motsvarande siffror för de övriga grupperna två till fyra gånger högre (0'6—1*2), vilken differens säkerligen ej kan förklaras av bättre beskaffenhet hos bostäderna. Emellertid är antalet utdömda lägenheter å samtliga orter anmärkningsvärt lågt (se även tab. A), vilket säkerligen beror därpå, att betydande hinder i form av bristande tillgång på ersättningsbostäder etc. verkat hindrande. Att så är fallet åtminstone på vissa orter, utsäges uttryckligen i en del av de influtna enquétesvaren. Beträffande Göteborg t. ex. föreligger uppgift om, att den 31 december 1933 ytterligare 250 dåliga lägenheter utöver de 96, som redovisats i tab. A såsom utdömda under 5 år, finnas registrerade hos hälsovårdsnämnden såsom utdömbara, men att åtgärder icke ansetts kunna vidtagas av orsaker, som icke ha med de hygieniska förhållandena att göra. Bostadsinspektionens praxis. I regel synes man lägga vikt vid rådgivande och rådplägande verksamhet och uppmana hyresgäster och hyresvärdar till erforderliga rättelser, innan föreläggande med eller utan vitespåföljd göres, ävensom senare utöva kontroll över att ålagda skyldigheter fullgöras. I nedanstående översikt anges i enlighet med i enquéten erhållna uppgifter grunderna för utdömning, eventuella fordringar på minimiutrymme, särskilda krav på bostäder för familjer med minderåriga barn, för endast vuxna och för endast åldringar (som länge bott i lägenheten), ävensom på egnahem (i jämförelse med hyreslägenheter), allt i samhällen, där man har anledning räkna med att ordnad bostadsinspektion förekommit. Som kriterium härpå ha fordrats minst 5 anmälningar per år, minst 20 inspekterade lägenheter per år eller minst 5 utdömda lägenheter per fem- resp. treårsperiod. Grunder för utdömning.

Krav på olika slag av bostäder; minimiutrymme.

Stockholm. Utdömning sker av sådana lägenhe- Barn: I en del fall, t. ex. vid läge på ter, där inga åtgärder synas tänkbara n. b., mot norr, mot trång gård eller för åstadkommande av förbättringar i fråga om av annan anledning mindre (jfr sid. 85). god lägenhet, uppmanas husägaren att ej u t h y r a till familj med barn. 1

Uppgiften avser 13 orter.

Uppgiften avser 27 orter.

Uppgiften avser 10 orter.

80 Grunder för utdömning

Krav på olika slag av bostäder; minimiutrymme.

Vuxna: Ovannämnda bostäder kunna hänvisas endast åt vuxna. Åldringar: Vid utdömning tages hänsyn till om vederbörande länge bebott lägenheten. Minimiutrymme: Minst 15 kbm per person (barn lika) och högst 3 personer per eldstad. Lidingö. Fukt, bostadens läge i förhållande till Barn: Läg. lätt att uppvärma, fuktfri. markytan, ohjälpliga brister i byggna- Vuxna: Mindre god bostad med utrymme för högst 3 personer tillätes. dens beskaffenhet. Åldringar: Få kvarbo, om ej direkt fara för hälsan föreligger. Egna hem: = hyreslägenheter. Minimiutrymme: 15 kbm per person, om bostaden ej bebos av personer i samma familj. Fastighetsäg. förelägges begränsning av boendeantalet vid nästa uthyrning. Sundbyberg. Läge under markens yta, golvet för Barn: Läg. får ej vara fuktig. nära markens yta, så dåliga lägenheter, a t t de ej kunna sättas i tillfredsställande skick. Uppsala. Läg. solig, torr, valventilerad, Då bostadens beskaffenhet medför Barn: dragfri. fara för hälsan på grund av fukt (vid läge i eller under markens plan), brist- Vuxna: Minst ett solrum. Åldringar: Hänsyn tages till deras egna fällig dager. önskningar, därest ej påtaglig skada för hälsan föreligger. Minimiutrymme: Ej mer än 2 personer (2 barn under 12 år = 1 vuxen) i varje rum. Ej olikkönade i samma rum, såvida ej gifta. Nyköping. Påtagliga sanitära olägenheter genom bostadens bristfällighet, trångboddhet Katrineholm. Golvet under markytan, fukt.

Vuxna: Läg. får användas i vissa fall, även om den anses olämplig för minderåriga. Åldringar: Läg. får användas, tills hyresgästen avlidit.

Eskilstuna. Då anmärkta brister ej k u n n a av- Varje läg.: Läg. fullständigt skild från tvättstuga, stall o. d. hjälpas eller kostnaden härför av gårdsMinimiutrymme: Höjd 2'7 m, golvyta 6 ägaren anses oöverkomlig. kvm, luftutrymme 12 kbm per person.

81 G r u n d e r för utdömnine:.

Linköpiyi

g.

Krav på olika slag av bostäder; minimiutrymme.

Barn: Önskemål om goda lägenheter o åt barnrika familjer. Åldringar: Få i regel bo kvar i lägenheter, som annars äro mindre goda. Egna hem: = hyreslägenheter. Personalbostäder i hotell o. d. äro särskilt ur trångboddhetssynpunkt föremål för inspektion.

Norrköping. Alla de vanliga från rena förfallet Minimiutrymme: Efter speciella förhåloch hälsovådligheten till andra alllanden i varje särskilt fall; i allmänm ä n n a olägenheter (jfr sid. 87). het högst 2 boende per rum. Jönköping. Beror på graden av hälsovådlighet Barn: Strängare hygien, fordringar och om bristfälligheterna ej kunna av Vuxna: Dålig bostad, som förbjudes för hjälpas utan mycket omfattande repa barn, kan efter rep. få bebos av enrationer. Lägenhetens u t h y r a n d e försam vuxen person. bjudes vid vite. Om husägaren trots kostnaden önskar iståndsätta lägenh., får h a n göra ansökan med förslag till rep. till hälsovårdsnämnden. Detta har i vissa fall tillåtits på grund av bristen på småbostäder. Om golven ligga under marknivån eller obetydligt däröver, vid usel dagsljustillförsel (fönstren åt bakgård eller vret) och om bostaden visar höggradig allmän bofällighet, brukar den utdömas (jfr sid. 87). Nässjö. I hög grad hälsovådliga lägenheter, som ej kunna genom renovering förbättras.

Barn: Tillräckligt ljus och sol, gott utrymme.

Växjö. Utdömning sker endast i de fall, där påtalade felaktigheter synas hälsovårdsnämnden vara av beskaffenhet att ej kunna avhjälpas. Kalmar. När rättelse ej sker eller när förhål- Barn: Särskilt stränga hygieniska krav. landena icke tillåta reparation. Vuxna: Vanliga hygieniska krav. Åldringar: Mindre krav. Minimiutrymme: I vissa fall beroende på bostadens skötsel och beskaffenhet samt om barn finnes. Västervik. Vid bristande överensstämmelse med Minimiutrymme: 15 kbm per person. hälsovårdsstadgans 8 §. 190t 35

82 Grunder för utdömning.

Krav på olika slag av bostäder; minimiutrymme.

Visby. Inga särskilda regler uppgivna. Karlskrona. När förhållandena strida emot hälso- Barn: Uppmaning gives i vissa fall a t t för viss tid eller för framtiden utvårdsstadgan samt byggnadsordningens hyra lägenheter blott för vuxna. 4 §; samarbete med byggnadsnämnÅldringar: K u n n a få kvarbo. den förekommer då alltid. Egna hem: Vid allvarliga anmärkningar ingriper bostadsinspektionen även här. Ronneby. Utdömning sker efter hälsovårdsnämndens hörande, om läg. ej kan sättas i godkännbart skick. Karlshamn. Bristande underhåll fukt.

eller inredning,

Kristianstad. Belägenhet i källare; fukt, dålig iso- Barn: Inga speciella krav, men barnlering av golv, hög ålder. " k a familjer hjälpas till rymligare lägenheter genom bostadsinspektionen. Ängelholm. Fukt, dålig dager. Ma l m ö. God dager och nöjaktigt utHuvudsakligen fukt, bofällighet, då- Barn: rymme. lig dager (jfr sid. 86). Vuxna: Sämre men ej utdömbara läg. tillåtas. Åldringar: I allmänhet få vederbörande bo kvar under livstiden. Egna hem: Något mindre stränghet än för hyresläg. Minimiutrymme: 15 kbm per person önskvärt, men hänsyn tages till ventilationsmöjligheter och kvalitet i övrigt, biutrymmen, skötsel o. s. v. Lund. Allmän bofällighet, fukt och bristande Barn och vuxna: Läg. skall ha god dadager. . ger> e J f u k t Åldringar: Ingripande endast vid svåra missförhållanden. Hälsingborg. Allmän bofällighet. Eslöv. Fukt, källarläge och div. olika bristfälligheter.

83 Grunder för utdömning.

Krav på olika slag av bostäder; minim iutrymme.

Hal mstad. Allmän bristfällighet, speciellt fukt; Barn: Sol i läg. åtminstone någon del källarlägenheter, kolonistugor. av dagen. Minimiutrymme: Om möjligt ej under 10 kbm per person. Var berg. Fukt. Barn: Läg. drag- och fuktfria; tillräckligt utrymme; god dager, ej källarläg. Göteborg. Allvarliga och ohjälpbara sanitära Barn: Strängare krav än för vuxna, brister (jfr sid. 85). speciellt ifråga om dager och läge. Vuxna: Mycket små lägenheter få uthyras blott till en eller två vuxna personer. Lysekil. Inga särskilda regler uppgivna. Uddevalla. Fukt eller belägenhet under eller på markens yta. Borås. Källarläg.; mer eller mindre bristfälliga byggnader, som ej genom reparation kunna bringas i användbart skick. Mariestad. Ej tillräckligt dagsljus; fukt; läg. så Barn: I läg. tillräckligt direkt dagsljus, bristfällig, att den ej kan nöjaktigt nöjaktig isolering mot fukt och kyla. uppvärmas. Vuxna: Samma krav, men ej fullt så stränga. Minimiutrymme: Enligt hälsovårdsstadgan. Trångboddhet bland medlemmar i samma familj söker man avhjälpa i godo genom framställning till fattigvårdsstyrelsen. Lidköping. Läg. i förfallna bostadshus och uthus. Kristinehamn. Om läg. är synnerligen dålig samt Barn: Läg. ha tillräckligt utrymme; hälsovårdstillsyningsmannen och 2:dre någorlunda god ventilation; så fuktstadsing. tillstyrkt utdömning, samlas fri som möjligt, hälsovårdsnämnden i sin helhet och beslutar om utdömning.

84 , ,, . Grunder för utdömning.

K r a v på olika slag av bostäder; minimiutrymme.

Örebro. Sådan hälsovådlig beskaffenhet, att bostaden ej kan försättas i skick motsvarande hälsovårdsstadgans bestämmelser. Västerås. Irreparabla, dåliga ohyresbemängda läg.

bostäder;

starkt

Barn: Läg. ljusa, luftiga, gott utrymme. Vuxna: Med modifikation samma krav. Åldringar: Värme, ventilation och renlighet.

Sala. Kyla, bristfälliga golv och väggar etc. Söderhamn. Golvet under angränsande marks yta.

Minimiutrymme: eller 2 barn.

15 kbm per fullvuxen

Minimiutrymme:

15 kbm per person,

Minimiutrymme:

15 kbm per person.

Hudiksvall. Allmän bristfällighet och golven under markens yta. Härnösand. Då läg. ej uppfylla hälsovårdsstadgans krav. Sundsvall. Fukt, kyla och allmän bofällighet. Örnsköldsvik. Fukt, kyla och allmän bofällighet.

Östersund. Trångboddhet, dålig dager, köld, fukt och dåliga golv. Umeå. Drag, kyla, fukt, ohyra m. m.

Barn: Läg. tillräckligt stora, varma, fuktfria. Minimiutrymme: 15 kbm per person. Vuxna: 10 kbm dag och n a t t ; under 5 år minst 5 kbm.

barn

mögel, smuts och Minimiutrymme: 15 kbm och 5—6 kvm per person i hyresläg.; i egna hem mindre fordringar; alltför stor trångboddhet beivras.

Luleå. Enligt hälsovårdsstadgan. Kiruna. Irreparabla lägenheter med allvarliga brister.

Åldringar:

Kraven eftergivas betydligt,

85 U t d ö m n i n g s g r u n d e r synas sålunda vanligen, utom allmän bofällighet, ha varitE starkare fukt, källarläge eller golvets belägenhet under eller invid angräns a n d e m a r k s yta samt dålig dager. Någon gång ser man också angivas, att svårigheten att hålla varmt fått vara kassationsorsak. P å bostäder för familj med minderåriga barn uppställas i icke så få samhällen särskilda krav, som dock i regel äro hållna i rätt vaga ordalag. I vissa fall har man också angivit allmänna krav eller önskemål i fråga om minimiutrymme och har därvid i allmänhet fastställt 10—15 kbm per person som u n d r e gräns. Ofta har man dock nöjt sig med mera obestämda fordringar. Beträffande den praxis, efter vilken bostadsinspektionen arbetar, innehålla enquétesvaren i regel endast summariska uppgifter. Detta är ju rätt naturligt, då det för det stora flertalet samhällen gäller, att verksamheten hittills varit av ganska ringa omfattning. För a t t giva en något fylligare bild av verksamhetens bedrivande återgives ur bifogade instruktioner m. m. tillvägagångssättet i några av de större städerna. I Stockholm utgöres bostadsinspektionen av en läkare (bostadsinspektör) samt av 1 manlig och 5 kvinnliga tjänstemän. Dessa senare ha utbildats genom centralförbundets för socialt arbete kurser samt vid socialpolitiska institutet. Den manliga tjänstemannen har genomgått hälsovårdstillsyningsmannakurs samt underofficersskola; de kvinnliga ha högre skolunderbyggnad samt skolkökslärarinne-, sjukgymnast- eller sjuksköterskeexamen. Enligt instruktionen av 24 november 1931 skall bostadsinspektören närmast under förste stadsläkaren utöva tillsyn över bostadshygienen i staden och vara förman för personalen vid hälsovårdsnämndens avdelning för bostadsinspektion. H a n skall leda den dagliga verksamheten, meddela assistenterna erforderlig undervisning samt verkställa sådana besiktningar, som icke lämpligen kunna anförtros den underordnade personalen. Genom tillfälliga och systematiska besök skall han skaffa sig ingående kännedom om bostädernas beskaffenhet i olika delar av staden och genom råd och anvisningar söka ernå rättelse av sanitära missförhållanden. Vidare skall han upptaga och låta utreda till hälsovårdsnämnden inkommande klagomål över bostäder. Bostadsinspektionens råd och anvisningar ha delvis tagit formen av flygblad såsom om förebyggande och avlägsnande av fukt i bostäderna, om utrotande av väggohyra m. m. Bostadsinspektionen deltar i avsyning av alla njHbyggnader eller större ombyggnader. I Göteborg är sundhetsinspektören, som är leg. läkare, tillika chef för bostadsinspektionen. Under honom arbeta 3 inspektriser med full tjänstgöring. Bostadsinspektionen arbetar jämlikt instruktionen dels genom att vid anmälan av sanitär olägenhet söka avhjälpa densamma snarast möjligt, dels genom att utföra s. k. systematisk inspektion av företrädesvis byggnader med smålägenheter, varvid alla där befintliga lägenheter genomgås och alla sanitära brister av betydelse antecknas för åtgärd. Den senare arbetsformen uppges numera ej kunna bedrivas i önskvärd utsträckning på grund av brist på arbetskraft, enär det ständigt ökade antalet nyanmälningar nödvändiggör arbetets begränsning till huvudsakligen detta område. De lägenheter, som lida av sådan allvarsam och ohjälpbar sanitär brist, att de jämlikt hälsovårdsstadgans 8 § kunna utdömas (250 lägenheter vid 1933 års slut och 227 den 11 augusti 1934), behandlas så, att hyresvärden får skriftligen förbinda sig att efter hyresgästens avflyttning ej vidare u t h y r a lägenheten såsom bostad. Hyresgästen erhåller en enträgen uppmaning att flytta; under år 1933 utrymdes 150 dylika bostäder. Efter avflyttningen förbjuder hälsovårdsnämnden vanligen vid vite lägenhetens uthyrning såsom bostad. I de fall, där den sanitära olägenheten är särskilt svår, eller då familj med barn under 15 år undantagsvis anträffas i en utdöm-

86 bar lägenhet, rekommenderas hyresgästen att erhålla bostad i staden tillhörig lägenhet i äldre hus. Förefinnes allvarsam sanitär olägenhet, som kan avhjälpas (vanligen högre grad av bofällighet), stadgas förbud för hyresvärden att i nuvarande skick vidare u t h y r a lägenheten. Han får välja mellan att låta lägenheten stå tom eller effektivt reparera densamma; vanligen väljes första alternativet. Är lägenheten mycket liten, stadgas såsom uthyrningsvillkor, att den får uthyras blott till en eller två vuxna personer. Vid svårare fall av överbefolkning, t. ex. mer än 6 boende i ett rum eller mer än 8 i litet rum och kök, anmäles familjen till erhållande av n y större bostad i staden tillhörigt hus, vilket med tiden vanligen medför evakuering av nuvarande bostad. Vidare brukar bostadsinspektionen förbjuda, att lägenhet med dålig dager eller eljest olämpligt läge inom fastighet uthyres till familj med barn under 15 år. F. n. uppges c:a 1 150 sådana lägenheter vara »barnförbjudna». Alla lägenheter, som äro behäftade med svåravhjälpta brister såsom dålig dager, kyla, överbefolkning e t c , registreras och kontrolleras flera gånger årligen, vilket medför mycket arbete för personalen. Utökad personal uppges skola kunna medföra en betydligt större effektivitet i detta hänseende, samtidigt som de s. k. systematiska undersökningarna skulle kunna bedrivas i önskad och behövlig utsträckning. I Malmö handhaves bostadsinspektionen av förste stadsläkaren med biträde av tvenne bostadsinspektriser och, för särskilda uppgifter, en till två tillsyningsman jämte extra biträden. Bostadsinspektionen h a n d h a r insyningen av nybyggda lägenheter och den återkommande besiktningen av byggnader och lägenheter. Sistnämnda besiktning skall utföras enligt av förste stadsläkaren fastställd plan med viss omloppstid. Den omfattar i första h a n d lägenheter, där missförhållanden i sanitärt avseende mest kunna befaras, såsom familjelägenheter om upp till 2 rum och kök, särskilt i gamla fastigheter, bostäder, i vilka förekomma inneboende, samt tjänstefolks bostäder. Vid besiktning ägnas uppmärksamhet ej mindre åt bostadsrummen än även åt samtliga biutrymmen (garderober, badrum, avträden, förstugor, trappor, vindar, källare, tvättstugor m. fl.). De sanitära olägenheter, som framför a n d r a skola beaktas, äro bristande underhåll, bristfälliga ledningar, osnygghet i skötseln, trångboddhet, brister i belysning, uppvärmning och luftväxling, fukt, ohyra, råttor o. d., vare sig olägenheten grundas på bostadens egenskaper eller härleder sig från omgivningen, i vilket fall undersökningen utsträckes till denna. Tjänsteman skall minst en timme dagligen vara att träffa på tjänsterummet. Under denna mottagning upptagas anmälningar och klagomål berörande inspektionens arbetsfält. Vid av sådana föranledda undersökningar iakttages, att före desammas avslutande samtliga vidkommande parter såvitt möjligt skola höras. — Besiktning avser att utröna olägenheternas art, omfång, grad och orsaker. — Vid inspektioner och undersökningar söker bostadsinspektionen a t t utöva rådgivande verksamhet i alla fall, där detta visar sig behövligt, vare sig vid uppförande, underhåll eller skötsel av lägenhet. Sedan undersökningen slutförts och bostadsinspektionen fastställt, vilka åtgärder som böra vidtagas och på vem ansvaret för detta vidtagande bör läggas, anmodar bostadsinspektionen rätter vederbörande att inom viss skälig tid vidtaga dessa åtgärder. I de fall, då anmodan skulle för vederbörande innebära kännbar utgift, hänskjutes ärendet till förste stadsläkaren. Sammalunda förfares, då den, till vilken anmaningen riktats, icke inom utsatt dag ställt sig densamma till efterrättelse eller från början förklarat sig ovillig härtill. Då någon fått anmaning eller föreläggande att vidtaga viss åtgärd till viss dag, undersökes genom förnyat besök, så snart därefter kan ske, om vederbörande ställt sig anmaningen eller föreläggandet till efterrättelse.

87 Över inkomna anmälningar, utförda undersökningar samt givna anmaningar och förelägganden föras noggranna anteckningar enligt fastställda formulär å rapportblanketter, i diarier och kortsystem. Särskild förteckning föres över lägenheter, som vid den planmässigt återkommande besiktningen eljest befinnas i s å d a n t skick, att de böra före eller vid den nästa återkommande besiktningen titdömas. D å tjänsteman påträffar fall, som synes omedelbart kräva ett kraftigare ingripande, skall han omedelbart anmäla detsamma till förste stadsläkaren. Såsom s å d a n a böra räknas fall av svårare trångboddhet. I fråga om vård av barn, åldringar, sinnessjuka, smittsamt sjuka, fattiga eller övriga hjälpbehövande, som synes böra påkalla annan myndighets ingripande, göres ävenledes omedelbart a n m ä l a n till förste stadsläkaren, ävensom då sådant ingripande påkallas av att byggnads bristande underhåll medför hälsofara, osnygghet, vanprydnad, eldfara eller olycksfallsrisk. I Norrköping handhaves inspektionen av en heltidsanställd bostadsinspektris, som lyder direkt under förste stadsläkaren. Hon har till uppgift att biträda hälsovårdsnämnden vid övervakandet i hälsovårdsavseende av bostäder upp till 2 r u m och kök. Övervakandet avser icke blott att tillse, att bostäderna med tillhörande bilokaler hållas i hygieniskt tillfredsställande skick utan också att de användas av de boende på ett sätt, som överensstämmer med sundhetens och snygghetens fordringar. I de fall övervakandet enligt lag tillkommer annan myndighet än hälsovårdsnämnden, skola underrättelser härom lämnas till vederbörande. Ur bostadsinspektrisens instruktion, vars bestämmelser i många punkter tjänat som mönster för instruktioner i andra städer, framgår bl. a., att hon skall undersöka bostädernas sanitära förhållanden under såväl systematiskt anordnade som tillfälliga besök i stadens olika delar samt anteckna därvid gjorda iakttagelser på fastställda formulär. När så anses behövligt, skall hon därvid lämna råd och anvisningar, och, när anledning därtill förekommer, även uppmaningar beträffande bostadens rätta skötsel, så att denna icke genom vanvård eller på annat sätt blir osund eller hälsofarlig. Genom förnyade besiktningar skall hon göra sig underrättad, huruvida lämnade anvisningar blivit följda, och, där verksammare ingripande synes vara behövligt, göra anmälan till förste stadsläkaren. Om bostad befinnes vara behäftad med brister av mera svårartad eller betydande beskaffenhet eller eljest kan medföra fara för de boendes hälsa, skall detta, om icke missförhållandena ofördröjligen avhjälpas, oförtövat skriftligen anmälas till hälsovårdsnämnden. I Jönköping, där bostadsinspektionen ävenledes handhaves av en heltidsanställd inspektris, som sorterar direkt under förste stadsläkaren, är bostadsinspektionens arbete ordnat på så sätt, att bostadsinspektrisen utövar fortlöpande besiktning av lägenheter om 2 rum och kök och därunder. Då skäl finnes för anmärkning, anmäles förhållandet för stadsläkaren, som då oftast besiktigar lägenheten och skall godkänna anmärkningarna, innan skrivelse avsändes till husägaren, undertecknad av stadsläkaren. — Bostadsinspektrisen överlämnar oftast personligen ifrågavarande skrivelse till vederbörande husägare och lämnar därvid de anvisningar och upplysningar, som kunna anses nödvändiga. Utföras ej påpekade reparationer inom fastslagen tid, inlämnas rapport till hälsovårdsnämnden, som då vid vite ålägger husägaren att ställa sig bostadsinspektionens föreskrifter till efterrättelse och avhjälpa påtalade missförhållanden. Tredskas husägaren, överlämnas papperen till stadsfiskalen för vidare åtgärd. Rapport över bostadsinspektionens arbete inlämnas månatligen vid hälsovårdsnämndens sammanträden. Vårdslösas en lägenhet eller är denna behäftad med fukt och skäl förefinnes att misstänka, att fukten beror på felaktig skötsel, lämnas råd och anvisningar

88 till hyresgästen och anmaning att bättre sköta lägenheten. Dylika lägenheter besökas oftare än andra. Vad utdömandet av lägenhet beträffar, sker sådant ej efter viss fastslagen norm, utan är beroende på graden av bostadens hälsovådlighet. Äro bristfälligheterna av den art, att de ej kunna avhjälpas, eller krävas mycket omfattande reparationer för a t t en lägenhet i äldre fastighet skall bliva beboelig, brukar densamma föreslås till utdömande. Rapport inlämnas i dylika fall — oftast utan husägarens hörande — till hälsovårdsnämnden, som vanligen vid vite förbjuder lägenhetens uthyrande. Önskar husägaren trots kostnaden iståndsätta lägenheten, får han inkomma till hälsovårdsnämnden med ansökan jämte förslag till reparation. P å grund av den rådande bristen på småbostäder ha åtskilliga dylika ansökningar godkänts, men i flertalet fall ha de avslagits, då det ansetts, att reparationen ej i högre grad k u n n a t förbättra bostadens kvalitet. Finns det någon möjlighet, att en lägenhet kan repareras, så att den blir beboelig för ensam vuxen person, har dock inspektionen brukat tillåta lägenhetens uthyrande tillsvidare till dylik person eller till familj u t a n barn, detta på grund av den stora efterfrågan och den ringa tillgången på billiga smålägenheter. Om en lägenhet har mindre rumshöjd än 2 m, om golvet ligger under marknivån eller obetydligt över densamma, om dagsljustillförseln är usel, d. v. s. om fönsterna vetta mot bakgård eller »vret» (vilket är ganska vanligt i de äldre delarna av Jönköping), eller om bostaden överhuvudtaget utvisar en hög grad av bofällighet, brukar den utdömas. — Kontroll över, att utdömda lägenheter ej tas i bruk, utövas av bostadsinspektrisen. Vid några tillfällen har hälsovårdsnämnden måst tillåta husvilla a t t bebo utdömd lägenhet, till dess annan bostad kunnat anskaffas. Bebos den utdömningsbara bostaden av stor familj, brukar utdömning understundom ske först sedan familjen lyckats erhålla bostad på a n n a t håll, så att ej risk föreligger, att familjen blir husvill. Bostädernas registrering. En effektiv bostadsövervakning fordrar fortlöpande registrering dels av iakttagna fel och brister samt i anledning därav vidtagna åtgärder, dels även av de lägenheter som synas böra bliva föremål för fortlöpande inspektion. E t t bostadsregister avsett att vara fullständigt skall finnas i Stockholm. I ett antal andra städer, såsom Uppsala, Norrköping, Hälsingborg, Borås och Gävle, har man registrerat ett stort antal lägenheter, övervägande sådana, som blivit föremål för fortlöpande inspektion. Från andra håll, såsom Malmö, Linköping, Varberg, Kalmar och Kristianstad, meddelas, a t t man håller på att lägga upp dylika kortregister (i Linköping över »sämre» lägenheter). Även i de fall, där fortlöpande registrering icke förekommer, antecknas likväl oftast de svårare fel och brister, som blivit föremål för bostadsinspektionens eller hälsovårdsnämndens behandling, och i de fall, där föreläggande och utdömning av lägenhet kommit i fråga, synes detta i regel protokollföras hos hälsovårdsnämnden. På många håll föres en särskild anmärkningsbok av inspektören och de inkomna anmälningarna diarieföras. Mäns och kvinnors lämplighet som bostadsinspektörer. De inkomna svaren på denna fråga i formuläret innebära, att män anses lämpligast i 33 fall och kvinnor i 12 fall, medan man i 12 fall har ansett båda könen lika lämpade och i 19 fall ej uttalat någon bestämd uppfattning. 1 några fall har man ansett, att både män och kvinnor borde vara representerade bland bostadsinspektionens personal. Motiveringen till de avgivna svaren är olika i olika fall. Såsom skäl att föredraga män framför kvinnor anföres från flera samhällen, att de lättare lära sig byggnadsteknik och att detta är viktigt, emedan byggnadstekniska felaktigheter ofta förekomma (fukt, drag och dålig ventilation). Icke så sällan framhåller man, att män uppträda med större auktoritet och större fasthet än kvinnor, varigenom de ingiva mera respekt och lättare vinna gehör, när det gäller

89 att få felaktigheter i bostaden rättade. Några uttalanden må anföras. >Då det ofta är fråga om hårda uppgörelser med husägare och hyresgäster, kräves pondus hos vederbörande tjänsteman.» — »Inspektionsarbetet är påfrestande och ofta av n ä r m a s t ruskig natur.» — »Friktionen med allmänheten kräver fasthet i tjänsteutövningen och samtidigt ett lugnt och sansat uppträdande, som en man lättare kan prestera.» Från ett håll anföres, att en man sannolikt lättare, utan hänvisning till hälsovårdsnämnden, bör kunna få rättade missförhållanden av såväl byggnadsteknisk som hushållsteknisk art. En man torde hava lättare att »komma till tals» med såväl husmödrar som husvärdar. Slutligen må anföras, att man åberopat det förhållandet, att i mindre städer bostadsinspektionen bör k u n n a sammankopplas med uppdraget som hälsovårdstillsyningsman, varför man ansett män lämpligast. (Intet hinder torde dock föreligga mot att förordna även kvinnor som hälsovärdstillsyningsmän.) I andra svar har man haft blicken öppen för, att bostadsinspektionen avser även a n n a t än de byggnadstekniska förhållandena och att bostadsvård synes böra ingå i uppdraget, och därför påpekat kvinnans stora betydelse och värde vid detta arbete. Det säges sålunda, att kvinnorna ha större möjlighet och lämplighet att intränga i husmödrarnas inomhusarbete, och att de äro mindre »besvärande» för husmödrarna. Det anföres, att då hemmen bruka skötas av kvinnor, dessa äro mest lämpade att upptäcka olägenheter och missförhållanden i hemmet. Det har också framhållits, att båda könen böra vara representerade inom inspektionen, i det att kvinnor böra göra besöken i bostäderna och män tjänstgöra på expeditionen. I detta sammanhang må framhållas, att erfarenheterna från de större städer, där mera utbildad bostadsinspektion förekommer, synas tala emot uppfattningen, att kvinnor skulle vara mindre lämpade för uppdraget än män (jfr sid. 76). Byggnadsteknisk sakkunskap m. m. Särskild byggnadsteknisk sakkunskap har i flertalet av de inkomna svaren ansetts erforderlig för bostadsinspektionsarbetet. Endast i 17 fall har man ansett sig k u n n a undvara sådan expertis och i 3 fall har man ställt sig tveksam. I 55 samhällen har byggnadsteknisk sakkunskap ansetts önskvärd, varvid man i 12 fall velat ha denna expertis i form av en tillfälligt anlitad sakkunnig person. I ett fall anser man det lämpligast att låta en i byggnadstekniska frågor förfaren person vara medlem av hälsovårdsnämnden, och i ett par samhällen anses stadsingenjören eller annan byggnadstekniskt sakkunnig tjänsteman böra biträda, när så erfordras. Åtgärder för bekämpande av ohyra. Att döma av svaren har den aktuella frågan om ohyresbekämpandet i bostäderna icke fått någon enhetlig lösning i våra samhällen. I de flesta samhällen synes visserligen bostadsinspektionen intressera sig härför, i det att man genom upplysningsverksamhet o. d. sökt hjälpa allmänheten att befria sig från väggohyra. På en del håll har man infört viss anmälningsskyldighet; i några samhällen anmälas missförhållanden beträffande nedlusning till hälsovårdsnämnden, som uppmanar eller t. o. m. ålägger, ehuru detta senare på flertalet platser synes vara mindre vanligt, vederbörande att vidtaga åtgärder för ohyrans utrotande.

90 Stockholm i oktober 1933.

Till Efter Kungl. Maj:ts bemyndigande har chefen för socialdepartementet den 6 oktober 1933 tillkallat särskilda sakkunniga för att inom departementet biträda med utredning rörande omfattningen och beskaffenheten av städers och stadsliknande samhällens slumbostadsbestånd ävensom rörande åtgärder ägnade att undanröja missförhållanden i sådant hänseende. Enligt socialministerns uttalande till statsrådsprotokollet skulle med slumbostäder förstås bostäder av så underhaltig beskaffenhet, att deras begagnande, särskilt såsom bostäder för familjer med minderåriga barn, icke kan ur allmänt hygieniska synpunkter försvaras. Samtidigt fästes emellertid uppmärksamheten på, att även i lägenheter, som i och för sig ej äro undermåliga, trångboddheten kan vara så stor, att allvarlig fara förefinnes för den psykiska och fysiska hälsan hos dem, som där leva. De sålunda tillkallade sakkunniga, vilka antagit namnet Bostadssociala utredningen, äro för sitt arbete i första hand i behov av kunskap rörande förekomsten inom olika städer och stadsliknande samhällen av missförhållanden på bostadsområdet av ovan angiven art och ha därför erhållit Kungl. Maj:ts tillstånd att anordna en enquete i ämnet. I enlighet härmed hemställes, att Ni efter samråd med i ärendet sakkunniga myndigheter och personer — såsom drätselkammare, hälsovårdsnämnd, byggnadsnämnd, fattigvårdsnämnd, bostadsinspektör, tjänsteläkare m. fl. — benäget ville för Eder ort meddela möjligast noggranna och fullständiga svar på omstående frågor. Därest tillräckligt utrymme härför ej skulle finnas å formuläret, kan besvarandet lämpligen ske å särskild bilaga. Önskvärt är, att uppgifterna i så stor utsträckning som möjligt meddelas i siffermässig form, men när förutsättningar härför icke föreligga, kunna svaren begränsas till mera allmänna uttalanden. Avsikten med denna hänvändelse är nämligen icke att påkalla eller föranleda särskilda utredningar på området, utan allenast att få del av redan föreliggande uppgifter och tillgänglig erfarenhet. Med hänsyn härtill vågar Bostadssociala utredningen hemställa, att Ni benäget ville så snart ske kan och senast den 18 november 1933 i besvarat skick återsända formuläret under adress Bostadssociala utredningen, K. Socialstyrelsen, Stockholm St. För BOSTADSSOCIALA UTREDNINGEN: Bertil

Nyström

91 1.

H a r å Eder ort under de senaste tre åren hälsovårdsnämnden (bostadsinspektionen) i fråga om lägenheter (rum), vilkas beboende i följd av bristfällighet i b y g g n a d e n s anordnande, höggradig trångboddhet e. d. prövats vara förenat med fara för hälsan, a) förelagt viss tid för felaktighetens avhjälpande eller för lägenhetens (rummets) utrymmande ? (antal fall)

b) förbjudit lägenhetens (rummets) vidare användning för bostadsändamål? (antal fall)

L ä m n a b e n ä g e t i fråga om de under b angivna fallen möjligast utförliga uppgifter, angivande anledningen till och innebörden av vidtagna åtgärder, lägenhetens storlek (rumsantal), antalet boende (vuxna och barn), sättet för deras h ä r b ä r g e r a n d e efter lägenhetens utrymmande samt huruvida förbudet avsett endast lägenhetens användning av familjer med barn eller dess användning för bostadsändamål överhuvud

2.

Borde enligt Eder uppfattning, med hänsyn till allmänna bostadshygieniska krav, utdömning av olämpliga bostäder ske i större utsträckning än som nu äger rum? I så fall, h a r hinder förelegat i a) rådande bestämmelser angående bostäder i gällande hälsovårdsstadga (eller annan författning)? b) bristande möjligheter till effektiv bostadsinspektion på grund av otillräcklig personal el. dyl. ? c) svårigheter att bereda de boende rum i andra lämpliga bostäder till för dem överkomlig hyra? d) andra omständigheter och i så fall vilka?

3. a) I vilken (uppskattad) omfattning finnes å Eder ort bostäder av så underhaltig beskaffenhet, att de kunna anses medföra fara för de boendes hälsa? b) Därest möjlighet därtill finnes i föreliggande statistiskt material el. dyl., lämna benäget möjligast utförliga uppgifter — gärna i tabellform — om ifrågavarande bostäder, angivande antalet boningshus och deras ägare (kommunen, bostadsföreningar, enskilda), antalet lägenheter, dessas storlek (rumsantal), hyrespris och beskaffenhet i övrigt samt antalet där boende (vuxna och barn) och dessas inkomstförhållanden. Önskvärt vore även att få uppgift om, vilka av ifrågavarande bostäder anses böra utdömas och vilka skulle kunna genom reparationsarbete för överkomlig kostnad bringas i användbart skick

4. a) I vilken (uppskattad) omfattning finnes å Eder ort bostäder, vilka i och för sig ej äro undermåliga, men där trångboddheten är så stor, att fara förefinnes för de boendes kroppsliga och andliga hälsa?

b) Därest möjlighet finnes i föreliggande statistiskt material el. dyl., lämna ben ä g e t möjligast utförliga uppgifter — gärna i tabellform — om ifrågavarande bostäder, angivande antalet boningshus och dessas ägare (kommunen, bostadsföreningar, enskilda), antalet lägenheter, dessas storlek (rumsantal), hyrespris och beskaffenhet i övrigt samt antalet där boende (vuxna och barn) och dessas inkomstförhållanden

5.

H a under det senaste årtiondet vidtagits åtgärder från det allmännas sida i syfte att förbättra bostadsförhållandena för de mindre bemedlade ocb särskilt för de under punkterna 3 och 4 angivna befolkningsgrupperna a) medelst upplysningsverksamhet (och i så fall i vilken form)? b) medelst effektivare bostadsinspektion? inspektion n u bedrives)

(Här anges även i vilka former sådan

c) medelst produktion av nya billiga bostäder: genom kommunen ? genom halvkommunala bolag eller föreningar? genom kooperativa bostadsföreningar? genom subvention åt enskilda företagare? d) medelst särskilda hyresbidrag till behövande familjer (eller hyresbidrag ingående i de allmänna fattigvårdsbidragen)?

e) p å annat sätt (vilket)?

6. a) P å vilka slag och storlekstyper av lägenheter har den i p u n k t 5 c) angivna byggnadsverksamheten företrädesvis inriktat sig? b) Vad har ungefärliga byggnadskostnaden (exkl. tomt) per eldstad (eller annan enhet) blivit för ifrågavarande bostäder?

c) H a några åtgärder vidtagits för att förbilliga produktionskostnaderna ifrågavarande bostäder och i så fall vilka?

7.

H u r ha de under punkt 5 angivna åtgärderna återverkat a) p å de mindre bemedlades bostadsförhållanden? b) p å den allmänna hyres- och bostadsmarknaden?

för

8. a) K a n till följd av den ekonomiska depressionen och den stegrade arbetslösheten k o n s t a t e r a s någon försämring av bostadsförhållandena under de senaste åren och i så fall på vad sätt (t. ex. genom sämre bostadsunderhåll, ökad trångboddhet)? b) I vilken utsträckning är det i nuvarande läge på bostadsmarknaden möjligt a t t i redan förefintliga lägenheter bereda rum för i undermåliga (bofälliga) lägenheter boende familjer, särskilt sådana med minderåriga barn? Härvid bör b e a k t a s antalet för närvarande lediga lägenheter inom de storleks- och hyresgrupper, som äro tillgängliga för mindre bemedlade familjer c) I vilken utsträckning kan det anses rimligen möjligt för de i undermåliga och de i överbefolkade bostäder boende att använda en större del av sina inkomster till att förhyra b ä t t r e bostad? d) Finnes å Eder ort någon praxis i fråga om den bostadsstandard (mätt efter bostadens storlek eller hyrespris), som i regel medgives personer, vilka erhålla understöd från det allmänna?

9.

P l a n e r a s för närvarande någon byggnadsverksamhet av liknande art som i den u n d e r punkt 5 c) angivna? I så fall, av vad slag och i vilken omfattning? (Särskilt med avseende på de arbetsmöjligheter den erbjuder)

10.

Anser Ni, att ytterligare åtgärder från statens sida äro av behovet påkallade för förbättring av de mindre och de minst bemedlades bostadsförhållanden och i så fall a) genom skärpning, komplettering och precisering av bostadsbestämmelserna i gällande hälsovårdsstadga (eller annan författning)? b) genom effektivare bostadsinspektion och bostadsövervakning? c) genom öppnande av nya kreditkällor för byggnadsverksamheten (utöver Svenska bostadskreditkassan av 1929 och Statens byggnadslånebyrå av 1933) eller genom ekonomiskt stöd från statens sida i annan form för nybyggnads- och reparationsarbeten (och i så fall på vad sätt)?

11.

Vilka åtgärder från det allmännas sida vill Ni i övrigt föreslå för beredande av möjligheter till förbättring av bostäderna för de mindre och de minst bemedlade i städer och stadsliknande samhällen? Bifoga benäget handlingar, utredningar förhållanden.' — Angiv tillika, huruvida här avsedda ämnen.

e. d., vilka kunna närmare belysa ovan utredningar pctgä eller äro planerade

den

berörda rörande

1933.

94 Bostadssociala utredningen. Uppgifterna avse (Orten» namn)

A. Bostadsinspektionens organisation och verksamhet. l a . Ar särskild person förordnad att omhänderhava inspektionen? I så fall är denne läkare — ledamot av hälsovårdsnämnden — hälsovärdstillsyningsmän — särskild tjänsteman (bostadsinspektör)? (Det tillämpliga understrykes) b. Biträdes denne av annan personal vid den egentliga inspektionen ? (Antal) i expeditionen (skrivgöromål)? (Antal) 2 a. Därest frågan 1 a besvarats jakande, anhålles om följande uppgifter rörande n ä m n d a tjänsteman: kön: ; levnadsålder: år; år för tillträde av u p p d r a g e t 19 föregående utbildning (teoretisk och praktisk): särskilda studier i bostadshygien: ekonomiskt vederlag för u p p d r a g e t : kr. per år, kr. per förrättning. b. I förekommande fall, angiv motsvarande uppgifter för var och en av u n d e r 1 b nämnda personer:

3. 4.

Kräver bostadsinspektionen av vederbörande tjänsteman någon mera avsevärd del av arbetstiden? I så fall, h u r u m å n g a timmar ungefärligen per dag? per vecka? Sker inspektion av bostäder efter anmälan? I så fall uppgiv för vidstående år antalet inkomna anmälningar från

År

Tjänstemän FolkSjukLäkare sköterskor skollärare i barna- och o. d. fattigvård

Hyresgäster

Hyresvärdar

Övriga

Tillhopa

1929 1930 1931 1932 1933 ... 5.

Sker inspektion fortlöpande av: a. nybyggda lägenheter? många per år? b. äldre lägenheter?

; i så fall h u r u

; i så fall av vilka?

ungefärliga antalet inspekterade lägenheter per år c. Hur ofta bliva de sämsta lägenheterna inspekterade? 6.

Efter vilken praxis arbetar bostadsinspektionen? (Rådgivning åt hyresgäster, rådplägning med hyresvärdar, uppmaning till förbättringar och reparationer före föreläggande, grunderna för utdömning av lägenheter och antalet utdömda bostäder under v a r t och ett av de sista fem åren; kontroll över att u t d ö m d a lägenheter ej åter tas i bruk o. s. v.)

95 7.

Uppställas i bostadsinspektionens praxis särskilda krav — och i så fall vilka — p å : a. bostad för familj med minderåriga barn? b . bostad endast för vuxna? c. bostad endast för åldringar (som länge b o t t i lägenheten)? d. egna hem i jämförelse med hyreslägenheter? e. andra slag av lägenheter?

8.

Fastställes visst högsta antal boende i bostad av viss storlek? efter vilka grunder?

9.

Registreras bostadsinspektionens iakttagelser, råd och förelägganden i diarium (bok eller kort)? ; i hälsovårdsnämndens protokoll? • på a n n a t sätt och i så fall vilket?

10.

Föres fortlöpande register över a. alla lägenheter? b. vissa lägenheter? ; i så fall över vilka? Antalet sålunda registrerade lägenheter u t g ö r : Vad utgjorde totala kostnaden för bostadsinspektionen för år 1933? kr. Anser Ni, att män eller kvinnor äro b ä s t lämpade för bostadsinspektionsarbetet?

11. 12.

I så fall

Angiv skälen för Eder uppfattning

13.

Anser Ni särskild byggnadsteknisk sakkunskap önskvärd inom bostadsinspektionen? I så fall på vilket sätt anser Ni denna sakkunskap lämpligen böra tillgodoses (tillfällig expert, särskild tjänsteman)?

14.

Vad har från

15.

Övriga upplysningar och önskemål rörande bostadsinspektionen:

Obs!

bostadsinspektionens

Bifoga benäget instruktioner inspektionens verksamhet.

sida åtgjorts för bostadsohyrans bekämpande?

och övriga handlingar,

som kunna

belysa

bostads-

B. Minimikrav å bostäder (smålägenheter)* Anser Ni det önskligt att för bostäder av Under nuvarande för- Under förutsättning vidstående slag utfärda föreskrifter, inne- hållanden dels a t t särskilda anbärande stalter vidtagas för tillhandahållande av nödigt antal ersättningsbostäder med billiga hyror, dels a t t det stipuleras viss övergångstid för ikraftträdandet av ifråg a s a t t a skärpta bestämmelser. att varje boningsrum skall vara på fullt tillfredsställande sätt avskilt från tvättstuga, stall o. d. lokaler, varigenom luftförsämring förorsakas? att golvet i varje boningsrum skall ligga minst 30 cm högre än den angränsande markens yta och utgöras av

96 trä eller a n n a t lika tjänligt material med trossfyllning eller däremot svarande anordning (hälsovårdsnämnden dock obetaget att i undantagsfall medgiva, att, då särskilda omständigheter därtill föranleda och nödiga försiktighetsmått vidtagas, golv lägges lägre än vad nyss sagts)? att varje boningsrum skall givas en höjd av minst 2"7 0 m? » 2-40 m? » 2-10 m? att varje boningsrum skall ha en golvyta av minst 6 kvm? » 9 •> ? att rum, som bebos av ensam person, skall ha en golvyta av minst 6 kvm? ett u t r y m m e av minst 16 kbm? att rum, som bebos av flera personer, skall för varje person ha en golvyta av minst 4"5 kvm? ett u t r y m m e av minst 12 kbm? att bostad för familj med minderåriga barn a) skall innehålla åtminstone ett boningsrum samt kök? ... b) skall h a en golvyta av minst 4'5 kvm per person? ett u t r y m m e av minst 12 kbm per person ? c) intet r u m mindre än 6 kvm? att personer över 12 år av olika kön, som icke sammanleva som man och h u s t r u (legalt eller icke), skola h a särskilda sovrum? att för familj avsedd bostad skall vara försedd med följande bekvämligheter a) förstuga eller vindfång? b) garderob? c) skafferi (ventilerbart)? d) vatten och avlopp inom lägenheten ? e) t v ä t t s t u g a (ev. del i sådan)? f) eget avträde i lägenheten? inom fastigheten? Skulle Ni önska andra bestämmelser för reglerande av bostadsutrymme och trångboddhet m. m. än de ovan i punkt 3—8 ifrågasatta, torde anges, vilka dessa bestämmelser äro 10.

11.

Anser Ni, att vissa minimikrav — — och i så fäll vilka — kunna och böra fastställas i fråga om boningsrum beträffande a) tillfredsställande dager? b) utestängande av köld och drag? c) frihet från fukt? Hyser Ni andra önskemål rörande minimikrav på bostäder (smålägenheter) och i så fall vilka? den

1934.

97 Bilaga 3.

P. M. av bostadssociala utredningens experter angående större hälsovårdsområden ni. m. För^ n ä r v a r a n d e finnes en betydande skillnad i sammansättningen mellan h ä l s o v å r d s n ä m n d i stad och på landsbygden. Medan den förra, som är större, i sig innefattar en representant för den juridiskt-administrativa sakkunskapen och en medicinskt-hygieniskt sakkunnig tjänsteläkare (hälsovårdsstadgans 2 § 1 mom.), finnes oftast ingendera på landet. I ett stort antal fall finnes här icke ens någon särskild hälsovårdsnämnd, u t a n dess funktioner fullgöras av kommun a l n ä m n d e n . (Jfr sid. 20*.) Häri se experterna ett hinder för hälsovårdens mera effektiva bedrivande på landsbygden. Visserligen inträder genom den genom 1935 års riksdagsbeslut utsträckta skyldigheten att tillsätta särskild hälsovårdsnämnd en förbättring i här berörda avseende, men så länge de ofta mycket små primärkommunerna var för sig h a att tillsätta hälsovårdsnämnd, torde ändock stora svagheter finnas. Experterna vilja därför föreslå, att hälsovårdsnämnder tillsättas med större arbetsområden. Frågan om större hälsovårdsområden är icke ny. Den framfördes redan för 20 år sedan i det den 1 april 1915 avgivna betänkandet av 1909 års hälsovårdsstadgekommitté. Häri föreslogs för landsbygdens del skapandet av nya hälsovårdsområden, sammanfallande med resp. provinsialläkar- och extra provinsialläkardistrikt. För varje sådant distrikt skulle enligt förslaget finnas en hälsovårdsnämnd, bestående av vederbörande provinsialläkare eller extra provinsialläkare som självskriven ledamot, en av länsstyrelsen förordnad landsstatstjänsteman samt fem av landstinget valda ledamöter. Medicinalstyrelsen anförde i sitt y t t r a n d e över detta förslag bl. a. följande: »För styrelsen är det uppenbart, att en utveckling av hälsovården på landsbygden och ett tillfredsställande ordnande av landsbygdens sanitära förhållanden ovillkorligen kräver en ändamålsenligare och för sitt värv bättre kvalificerad organisation än den nuvarande. Med allt erkännande av det plikttrogna arbete, som många av våra kommunalnämnder nedlagt på lösandet av hälsovårdsfrågor, och utan att förbise det ökade intresse, som dessa frågor under årens lopp allt mer och mer ingivit dessa kommunala myndigheter, är det dock tydligt, att kommunalnämnderna med deras mångahanda andra maktpåliggande uppgifter icke som regel kunna vara fullt ägnade a t t på egen hand ombesörja även här ifrågavarande angelägenheter. Därtill sakna de, bl. a., den nödiga sakkunskapen. Erfarenheterna bland tjänsteläkarna ha för övrigt visat, att dessa nämnders arbete för allmän hälso- och sjukvård allt som oftast inskränkt sig till ingripande vid epidemiska sjukdomar . . . Med beaktande av vad ovan anförts anser sig medicinalstyrelsen hava allt skäl att biträda kommitténs mening, att det för ifrågavarande ärendens handhavande å landsbygden behöves nämnder, som hava hälsovårdsfrågornas behandling till huvuduppgift, och som därför tillsättas och organiseras just med hänsyn till dessa frågor. Ett oeftergivligt villkor för att dessa frågor skola bliva tillfredsställande bedömda och lösta är då också, att hygienisk kompetens är företrädd i nämnden, samt att n ä m n d e n h a r till förfogande särskilda biträden. För förvärvande av nödig erfarenhet och praktisk rutin är det icke mindre önskligt, att nämndernas verksamhetsområden icke tillmätas för knappa. Den av kommittén föreslagna indelningen efter provinsial- resp. extra provinsialläkardistrikt är enligt styrelsens uppfattning väl funnen, icke minst med hän1 9 0 4 35

98 syn till tjänsteläkarens självskrivenhet till ledamotskap i nämnden. Skulle i ett eller a n n a t fall hälsovårdsdistriktet bliva alltför stort och betungande eller på grund av särskilda förhållanden behöva delas, bör dock möjlighet till jämkning i distriktsindelningen finnas beredd i hälsovårdsstadgan.» Kommitténs av medicinalstyrelsen stödda förslag upptogs icke i Kungl. Maj:ts proposition (nr 152/1919). I motiveringen till propositionen anfördes härom, att särskild hälsovårdsnämnd säkerligen icke vore behövlig för ett stort antal smärre kommuner och ej heller för en del större kommuner, som omfatta ren jordbruksbygd. Härtill kan anmärkas, att visserligen rent kvantitativt sett en hälsovårdsnämnd har mera omfattande uppgifter i en större kommun än i en mindre. Det är också riktigt, att de minsta kommunerna säkerligen icke ensamma var och en för sig kunna uppbära en hälsovårdsnämnd. Men det synes å andra sidan genom föreliggande undersökningar ådagalagt, a t t behovet av särskild hälsovårdsnämnd ej minst på bostadsområdet kan vara lika trängande i de små kommunala enheterna, som ofta ej blott äro små u t a n även fattiga och i hög grad i behov av åtgärder för folkhälsans höjande (bostadsutredningens för landsbygden betänkande sid. 72). Den rationella lösningen synes därför vara den förut n ä m n d a , att för hälsovårdsnämnderna skapa större verksamhetsområden. Med den ställning, som tjänsteläkaren intager såsom närmast ansvarig tjänstem a n med hänsyn till den allmänna hälsovården och även till bostadsvården, synes då den naturligaste lösningen vara att i enlighet med nyssnämnda förslag en hälsovårdsnämnd tillsättes för varje tjänsteläkardistrikt. Bleve enligt detta förslag tjänsteläkaren självskriven ledamot och föredragande i hälsovårdsnämnden, skulle, då han samtidigt är distriktssköterskans närmaste förman, förhållandet mellan distriktssköterska, hälsovårdsnämnd och tjänsteläkare k u n n a bli enkelt och möjligast friktionsfritt. Distriktssköterskan skulle befrias från all särskild rapportering till hälsovårdsnämnden, då tjänsteläkaren där själv upptoge de ärenden, som fordra n ä m n d e n s inskridande. Även i förhållandet till n ä r m a s t överordnade myndigheter, distriktsvårdsstyrelse resp. förste provinsialläkare samt länsstyrelse, skulle en sådan enhetlighet i den lokala organisationen betyda en stor fördel för arbetet till större enkelhet och samtidigt större effektivitet och snabbhet. För närvarande försvåras en lösning för städernas och de stadsliknande samhällenas del av den särskillnad, som förefinnes mellan tjänsteläkarna på landet och i stad, vilka i förra fallet äro statens tjänstemän, i senare fallet kommunernas. Då det av andra grunder är sannolikt, att större likformighet häri i framtiden torde komma att råda (se stadsläkarsakkunnigas utredning år 1932) synes man i en diskussion om den framtida organisationen böra utgå ifrån stadsläkarinstltutionen såsom parallellställd till provinsialläkarinstitutionen. Enligt uppgifter, erhållna från medicinalstyrelsen, uppgick antalet provinsialläkardistrikt vid 1935 års ingång till 315 ordinarie och 36 extra samt antalet orter med stads-, köpings- eller municipalläkare till 119. Nedanstående tabell anger invånarantalet i provinsial- och stadsläkardistrikten (extra ej medräknade) den 1 j a n u a r i 1930; sedan dess ha tillkommit 9 nya provinsialläkardistrikt. invånan >/i 1930

Därav med Antal

Högst 2 000

Provinsialläkardistrikt (ordi306 Städer och stadsliknande samhällen utanför distrikt

2 001— 5 000

5 0 0 1 - 10 001— 20 0 0 1 30 000 20 000 10 000

Över 30 000

99 E>e 12 provinsialläkardistrikten med Över 30,000 invånare äro: Stockholm 66 500 invånare Kristianstad 37 100 invånare Uppsala 39 200 » Lund 46 600 » Linköping 34 400 » Teckomatorp 37 900 » Karlskrona 35 000 » Göteborg 36 100 » Bori "by 36 300 » Borlänge 38 100 Hässleholm 32 900 » Sundsvall 34 200 » D e 10 städerna (utanför provinsialläkardistrikt) med över 30 000 invånare Vi 1934 äro (förutom Stockholm): Uppsala 31 560 invånare Hälsingborg 57 872 invånare Eskilstuna 33 368 » Göteborg 252 721 » Norrköping 62 266 » Borås 40 540 » Jönköping 32 069 » Örebro 38 483 » Malmö 132090 » Gävle 39 099 U t g å vi från förstnämnda tabell, finna vi, att provinsialläkardistrikten äro mycket olika med hänsyn till invånarantal. Av landsbygdsdistrikten har det stora flertalet mellan 5 000 och 20 000 invånare, därav 104 från 5 000 till 10 000 invånare och 128 från 10 000 till 20 000 invånare. Ett distrikt med 20 000 invånare torde betyda, att tjänsteläkaren har full sysselsättning uteslutande med sjukvården, ett med c:a 5 000 att han n ä t t och j ä m n t är fullt sysselsatt, även om han omhänderhar både hälsovård och sjukvård. Ett befolkningstal av 6 000— 10 000 synes vara en rimlig folkmängd i ett distrikt, där tjänsteläkaren skall vara h u v u d m a n både för hälsovård och sjukvård. Enligt tabellen ha 18 landsdistrikt m i n d r e än 5 000 invånare och 56 distrikt mer än 20 000 invånare. I den senare gruppen minskas dock för många distrikt i realiteten invånarantalet genom a t t en del av distriktet ingår uti ett extra provinsialläkardistrikt. Beträffande stadsdistrikten ha 33 mindre än 5 000 invånare, därav 10 mindre än 2 0 0 0 . För de större städerna råda särskilda förhållanden. Här får frågan om tillsättande av enbart hälsovårdande tjänsteläkare, såsom redan har skett i de tre största städerna, särskild aktualitet. Genomföres förslaget om inlemmande av stadssamhällen med mindre än 5 000 invånare i provinsialläkardistrikten, böra icke desto mindre hälsovårdsstadgans bestämmelser för stad förbli gällande med u n d a n t a g av bestämmelserna om val av hälsovårdsnämnd, som synas böra omarbetas. Detta torde böra överlåtas åt en blivande hälsovårdsutreduing, åt vilken synes böra överlämnas hela komplexet av inbördes sammanhängande administrativa hälsovårdsfrågor till utredning. Sammanfattas vad här har anförts, förefaller det klart, att ett a n v ä n d a n d e av tjänsteläkardistrikten såsom hälsovårdsnämndsområden måste föregås av en särskild utredning, åsyftande att göra dessa distrikt mera likformiga till sin utsträckning, naturligen med beaktande av de olikheter, som olika befolkningstäthet, kommunikationer och övriga förhållanden kunna föranleda. Hittills ha sjukvårdssynpunkter spelat en bestämmande roll. Därför ligga de största distrikten i närheten av orter, där tillgången till praktiserande läkare är god (se tabellen sid. 100). En sådan synpunkt kan icke i samma utsträckning påverka ett hälsovårdsdistrikts storlek. Det synes oss klart, att denna fråga snarast bör upptagas med bestämt syfte att åstadkomma en dylik utjämning. Den synes även ur andra synpunkter än bostadsvårdens så trängande, att vi vid behandlingen av frågan om organisationen av bostadsinspektionen och de bostadsvårdande & myndigheterna anse oss böra räkna med en lösning av föreliggande fråga i den riktning, som här har antytts, såsom en nödvändig del i det program, som vi på bostadssociala utredningens uppdrag haft att framlägga rörande vissa bostadsfrågor. Det framgår av det redan sagda, vilka fördelar som skola vinnas genom att ett tjänsteläkardistrikt av lagom storlek även bleve hälsovårdsnämndsområde. Beträffande arbetet hänvisas till vad nyss anförts. Svårigheterna att finna

fl o &Id ~

O N i O O N N i J l N a s ^ O G O t D t C C J f f J O l O C O I N N C O C C ^ O T H CM i H I O I O H iH r-l QO

TH

Sgs

c o w i n k C e o w c o ' A O c o ^ o - ^ i o o t - k O e o t N c o c c e c i r j o o t *

O

©cccb"^iHÖs^öö<bibcct^cb©iHiH<>jccösi^^t;-<i> r-l

Ä o

r-l r-l

THT-I

CO

* * r-l

r-l i H r-l

r l

H

H

t - o ä o o e o t N t e a i c o ^ i o i M o t - T H c ^ t ^ t - c c c ^ ^ t - i o o c o

co

TH i b Ö T H TH ÖS TH Ö • * CM © CM rri • * CN» 4*i CJQ -JJI CM r - CM TJI -^ <JQ

©

iocococooco^s->-i*icoc©t-OTHOco.tfC>eccN©»cc:co O ^ Ö ^ i ^ Ö ö s Ö s Ö ^ Ö S Ö s c O T ^ l ^ Ö Ö i ^ Ö ^ c b Ö ^ Q O - i t l O r - l r-J T-HCOCOIDCO H H ( f l r - I H ( M T l l C O H f f l C O N T - I C O H i - i H T - H TtJ i-l

(N

<N

o i N t . i D o ^ H ( C f t c n n o 5 b . o ® ' * o o f f l f l o i c » f l p

CMÖcbTHt^cb^©cbcHcbcf}-H©r^ibibösr^r-.^-"#ioo lOCONCiO ^ l ^ - l ^ t < r - l ' * i ' * C O C O ' * - * - ^ 1 - * l T - l i O C O ' — I T I (N

fl

(KKNOlt'iOHCDHTtlCONiOCDtCN-tf'^'^WCOCOHNKl

o ^ c o o » o i n > o c r > « o i o t ^ v o r ^ c ^ t ^ ^ c o o ^ c c ^ Q T - - j C 2 c o en j>ettcot^iO^«DrH«5i>coeoiAr--oi>»oeoi>-r-«cort<©iri' 2

fl)

N » I O » r t O M « « ! l - I O H « « « - » i O f f i

^

O

«

O

i-H 4H 00 cb Ö ©9

i - I C O G H ^ C N T l l ^ t - O

« W C D r - < M C O H © C O i - l O C 5 C T i C O « Ä

2 o

T—1 T H

T H

T-l

.-<

n

m « s •« t TT - t vO I M M t/> oo o I O H O H » l fH CO o o wmo^mOHNiflNioiiboot-ao^coH'jiNWN

©

SO CO CM CO CM CM CM rl CO CO "*i CM CO <M CM CM CM CM CO CM CO <M <M CM

©

Y-»

*o o 2 .- o

Cl

•*«0(Min(NOT|ltCt>ONC«OtCO »bcb^cb-^tbcMcbib

co

t o <o H

-*

oo

—i o

TC co

o

o

o

cs o

r

>TJ o "31 CD <D c o d d OT fi fi T H

ei

0 < N C O I > t C i O - m O f - t £ > H ^ i ( N H ( M C O i O t C C O T - i q ; c O t C N JO H O n O t O C O O i ^ O W X i O t - C O O C T ^ H C O W C O I M C O N £• CM TH I-I CM TH TH I—I H C J W H H C T ( M ( M H H I N ( S ( N H H H i"H

OO g coco g C s CTS

"3 . i .2 £

rt

"

nNH^OOSWiOCOOTilCOTllOOQOCOCiOCliOiONtO H

H

H

H

H

T H

—I T H

T H T H I - I T H r-l

CM T H i - l T H CM - H

© ©

co

fl s c3 c3 co 'Ö ^ S CB

CB r 2

co co o

-p -^ "6

fi *S fl •^

:c3 fi

KÖ

en - 1 fi fi t ) co K3 i»

fi TJ ' CD - _5 fi CO « pj

S ^ " a , 5 w>jfrf'

fl fl^ifS fl

fi L3 CO '

' CO

co t D SJ3 «-

CO

(- o fl

S fl T3 M ^ fi S s Er ? T^ "fi © bo u «

n* °* " ^ -H © ' ' , P d 3 2 J fi ° "cuJZ t- ^ C o x> Ti O rfl ^ F Stf) .g 1 o «3 A rf '9 H d e8 • H '-ii d 1r^ O CQ J»SS r**f O S . 0 . P-l > CO fi CO ^ r-j — u -t-" s-; fi P c3 O .2 'C c* CS +OJ • ejl M s- :ri O :cä aä S S3 O © > W Pn : Q w j o »- w w Wr5:<jSr>Or>MC3>r,t>r?! W CG P OQO h r l W O Ti

ti

T " , J O

s

rt-; i

• H »rl t ) P »i O

-p -p i ! . 2 . 2 co T3 T3 cc 4) S • en . H

h ri

zi

^ fl ra

H

d fi fl

101 lämpliga representanter såsom kommunala medlemmar i nämnden kunde antas bli m i n d r e . Dessa medlemmar komme att i det större området bli mera obundna av sin hemort. I varje nämnd komme att finnas tillgång till medicinsk-hygienisk och administrativ sakkunskap. Den redan nu tillåtna åtgärden att anställa hälsovärdstillsyningsmän (39 §) kunde givetvis där vidtagas i väsentligt högre grad, än vad som nu sker, och komrne säkerligen att visa sig vara förmånlig. Även tillgodoseendet av den byggnadstekniska sakkunskapen bleve lättare, då man h a r a t t räkna med ett mindre antal lokala enheter. Slutligen vore ett genomförande av en organisation med större områden en förutsättning för ernående av nödig erfarenhet vid hälsovårdsnämndernas ifrågasatta diskretionära prövning av bestämmelserna i hälsovårdsstadgan. I detta s a m m a n h a n g må påpekas, att samma olägenhet av för små organisationsenheter påvisats även för andra former av socialt arbete. Sålunda framhålla organisationssakkunniga i sitt betänkande rörande den samhälleliga hjälpverksamhetens organisation m. m. (Statens offentliga utredningar 1934: 53) de stora fördelar en centralisering av den sociala hjälpverksamheten skulle medföra. De sakkunniga föreslå i detta syfte inrättandet av en social nämnd i varje kommun. Organisationssakkunniga ha också undersökt möjligheten av att åstadkomma större lokala enheter för den sociala hjälpverksamheten, en fråga som för övrigt redan tidigare varit föremål för myndigheternas uppmärksamhet. De konstatera det stora antal små och mycket små primärkommuner, som finnas. I slutet av år 1930 hade sålunda av rikets 2 418 landskommuner icke mindre än 450 en folkmängd av högst 500 invånare och i 82 av dessa översteg folkmängden ej 250 personer. En närmare undersökning av de olägenheter, som äro följden av primärkommunens ringa storlek, visar, att »de små kommunerna dels sakna ekonomisk bärkraft för att fullgöra dem åliggande uppgifter och dels ofta sakna de personliga krafter, som äro nödvändiga». Organisationssakkunniga anse det därför angeläget att finna en organisationsform, som bättre än den nuvarande splittringen i småkommuner garanterar att understödsväsendets uppgifter fullgöras på ett ekonomiskt lämpligt och socialt rättvist sätt, och de se en framkomlig väg bl. a. i primärkommunernas sammanslutning till kommunalförbund i väsentligt högre grad än vad nu är fallet. Då föga utsikter synas föreligga, att sådan sammanslutning frivilligt skall ske, och då vägande invändningar kunna göras mot en sådan utjämning, som består av tvångsvis anslutning av en mindre kommun med svagare ekonomisk ställning till en grannkommun, såsom de organisationssakkunniga ifrågasatt, synes den möjligheten böra prövas, om icke tiden vore inne att även i fråga om understödsverksamheten och övrigt socialt arbete inom de understödjande nämnderna (fattigvårdsstyrelse, barnavårdsnämnd, nykterhetsnämnd, pensionsnämnd, arbetslöshetskommitté) söka ernå en mera likformig indelning av riket i något större enheter. Den ställning i det sociala arbetet, som tjänsteläkaren enligt bestämmelserna i hithörande lagar och förordningar intager, och den centrala plats, som distriktssköterskan kommer att intaga ej blott som hittills i sjukvårdsarbetet utan även i hälsovårdsarbetet, ävensom den betydelsefulla roll det moderna hälsovårdsarbetet spelar i hela det sociala arbetet, gör det berättigat att pröva, om icke lösningen av det problem, varmed organisationssakkunniga brottats, borde sökas efter linjer, som icke uppdragits i deras betänkande, nämligen större distrikt, n ä r m a s t i form av reglerade tjänsteläkardistrikt, för socialt arbete och bälsovårdsarbete. Frågan om ordningen för täckande av de större hälsovårdsområdenas utgifter vunne genom en sådan sammanslagning av primärkommuner till större enheter sin lösning. Detaljerna böra givetvis upptagas till särskilt dryftande av den ifrågasatta hälsovårdsutredningen. Stockholm den 14 september 1935. Rolf

Bergman.

J. Axel

Höjer.

102 Bilaga 4. P. M. av bostadssociala utredningens experter angående vissa utbildningsfrågor. 1. Utbildning av hälsovårdstillsyningsmän. Frågan om hälsovårdstillsyningsmännens kvalifikationer har sedan mer än tio år varit föremål för intresse. I och med den nya hälsovårdsstadgans ikraftträdande den 1 januari 1920 förelåg stadgande om, att i stad skulle finnas hos hälsovårdsnämnden anställda tillsyningsman (en eller flera) för den allmänna hälsovården (4 §), och beträffande kommun på landet förefanns rättighet att anställa dylika tjänstemän (39 §). I följd härav ha också hälsovärdstillsyningsmän anställts i många samhällen. För att på tillfredsställande sätt kunna fullgöra de med en sådan befattning förenade uppdragen — vari också bostadsinspektion på många håll ansetts ingå — bör vederbörande givetvis ha en för ändamålet avpassad utbildning. Så har emellertid ej varit fallet, utan i regel har vederbörande hälsovårdsnämnd antagit personer, som varit i avsaknad av särskild utbildning för uppgiften och som först senare under sin tjänstgöring fått söka sätta sig in i den mångfald frågor, som hälsovårdsstadgan förutsätter höra till deras åliggande (se bil. 2 sid. 76). Endast i de allra största städerna har förhållandet varit ett annat, i det att hälsovårdsnämnderna där ordnat undervisning för sina egna i tjänsten nykomna tillsyningsman. För det stora flertalet samhällen har emellertid tillgång till sålunda utbildade tillsyningsman hittills icke förefunnits. År 1923 ingick svenska hälsovårdstjänstemannaförbundet, i enlighet med ett vid förbundskongressen samma år fattat beslut, till medicinalstyrelsen med en begäran, att styrelsen måtte vidtaga åtgärder, för att en tillsyningsmannaskola i enlighet med bilagt förslag skulle kunna upprättas och träda i verksamhet år 1925. Utom det behov av utbildning överhuvudtaget, som förefanns, framhölls i skrivelsen, att en sådan skola skulle bidraga till en i olika kommuner ensartad tillsyn av hälsovårdsstadgans efterlevnad, och att det därför skulle stadgas, att genomgång av skolan skulle bli obligatorisk för blivande tillsyningsman. Skolan skulle sortera under medicinalstyrelsen och vara förlagd till Stockholm. Det bifogade förslaget upptog ett detaljerat program för undervisningen, som skulle omfatta bl. a. följande huvudämnen: allmän hygien, bostadsinspektion, innefattande byggnadsmateriallära och byggnadslära, bostadshygien och bostadsvård, inspektion av bostäder och samlingslokaler, cyanvätedesinfektion och författningar rörande dessa frågor, vidare teknisk hygien, allmänna författningar och kontrollbokföring. Undervisningen förutsattes omfatta 5 månader; kursen skulle anordnas vartannat år och vissa inträdesfordringar till skolan stipuleras. Sedan medicinalstyrelsen i n h ä m t a t y t t r a n d e från hälsovårdsnämnderna i nio av de största städerna, vilka samtliga förklarade sig instämma i behovet av planmässiga utbildningsmöjligheter på detta område, ingick styrelsen den 1 november 1926 till Kungl. Maj:t med en framställning om att ett belopp av högst 7 800 kr. skulle ställas till förfogande för anordnande av kurser för hälsovärdstillsyningsmän i överensstämmelse med ett inom styrelsen utarbetat förslag, som var av något mindre omfattning och drog mindre kostnad än den av hälsovårdstjänstemannaförbundet föreslagna skolan. Medicinalstyrelsen yttrade bl. a. följande: »I gällande hälsovårdsstadgas 4 § föreskrives, att i varje stad skall finnas en eller flera tillsyningsman för allm ä n n a hälsovården, och i 39 § av samma stadga säges, a t t hälsovårdsnämnd i kommun å landet äger, där sådant prövas vara av behovet påkallat och medel

103 därtill äro anslagna, antaga en eller flera tillsyningsman för allmänna hälsovården.. För att dessa tillsyningsmäns arbete skall bliva av värde erfordras, att de äga nödiga kunskaper och teknisk färdighet beträffande de ärenden, som skola handläggas. Hittills har förvärvandet av dylika kunskaper och färdigheter ofta skett genom att vederbörande under någon tid följt arbetena å området, vanligtvis i någon större stad. Det har emellertid, med den omfattning den allm ä n n a hälsovården under de senare årtiondena nått, visat sig nödvändigt att på a n n a t och mera tillfredsställande sätt ordna för tillsyningsmännens undervisning i deras fack. Hälsovårdstjänstemannaförbundet har därför upptagit frågan och föreslagit anordnande av en tillsyningsmannaskola på statens bekostnad. Medicinalstyrelsen är för sin del livligt övertygad om behovet av en dylik skola. Innan en sådan inrättas, synes det emellertid önskvärt att för vinnande av erfarenhet, hur undervisningen framdeles bör läggas, till en början vissa kurser anordnas i de delar av hithörande ämnen, som äro för tillsyningsmännen av största vikt. Sådana kurser skulle kunna göras avsevärt billigare än den föreslagna skolan.» Det bifogade programmet upptog bl. a. en enmånadskurs i Stockholm i bostadsinspektion och cyanbehandling av bostäder samt rörinspektion. Medicinalstyrelsens hemställan föranledde emellertid jämlikt beslut den 4 januari 1928 icke någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Vid förste provinsialläkarmötet 26—28 november 1928 var frågan om övervakandet av hälsovårdsstadgans föreskrifter på landsbygden upptaget som överläggningsämne (Meddelanden från K. Medicinalstyrelsen nr 57). Inledare var förste provinsialläkaren Ekelund, som, efter att ha konstaterat den stora betydelsen av övervakandet av hälsovårdsstadgans föreskrifter genom lämpliga organ, icke minst välutbildade hälsovårdstillsyningsmän, och efter att ha lämnat en redogörelse för hälsovårdstjänstemannaförbundets nyssnämnda framställning och dess resultat, yttrade följande: »Behovet av och kravet på väl utbildade hälsovårdstillsyningsmän växer med varje dag, som går, och frågan kan enligt mitt förmenande icke längre skjutas åt sidan. Jag kan i detta sammanhang meddela, att en medelstor stad i Malmöhus län nyligen antagit tvenne hälsovårdstillsyningsmän med, milt sagt, otillfredsställande utbildning . . . Vad jag vill komma till är en hemställan till medicinalstyrelsen, att densamma måtte med anledning av vad som förut och nu i ärendet förekommit på lämplig tidpunkt iterera sin framställning.» Som i betänkandet nämnts, har utbildning av tillsyningsman skett genom enstaka kurser i några större städer (Stockholm och Göteborg). I Stockholm hölls en sådan studievecka åren 1930 och 1935 samt en något längre kurs år 1932. Bostadsutredningen för landsbygden har i sitt betänkande (Statens offentliga utredningar 1933: 37, jfr ovan sid. 22*) också behandlat frågan om anställande av hälsovårdstillsyningsmän för att uppnå ökad effekt i den hälsovårdande verksamheten överhuvudtaget och således jämväl beträffande bostadstillsynen på landet. Efter att ha erinrat om förutnämnda framställning av svenska hälsovårdstjänstemannaförbundet, och att denna icke föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd, yttrar bostadsutredningen (sid. 73) följande: »Då nu fråga är om åtgärder till förstärkning av den kommunala hälsovårdsorganisationen, ligger det nära till hands att upptaga spörsmålet om utbildning av hälsovårdstillsyningsmän till förnyat övervägande. Det synes troligt, att kommunernas intresse för anställande av tillsyningsman skulle ökas, därest sådana med god utbildning och alltså med större förmåga att göra en gagnande insats på hälsovårdsområdet stode till buds. Bostadsutredningen har i förevarande sammanhang ansett sig böra peka härpå.» 1 Kungl. Maj:ts proposition 1935 nr 213 anför departementschefen härom följande: »Till sist vill jag nämna, att vad bostadsutredningen anfört rörande an-

104 ordnande av kurser för utbildning av hälsovårdstillsyningsmän synes mig värt beaktande.» (Prop. sid. 30.) Utom nu n ä m n d a försök att åstadkomma en utbildning för hälsovårdstillsyningsmän bör här även nämnas det, som år 1932 gjordes av »föreningen för rationell hushållning», vilket omfattade en teoretisk utbildningskurs på bredare bas under fem månader. Närmare skall härpå i detta sammanhang icke ingås. Frågan om ifrågavarande utbildnings ordnande hör således till de hälsovårdsfrågor, som snart torde böra upptagas till slutlig granskning i sammanhang med övriga spörsmål beträffande utbildningen av den personal, som arbetar i det hygieniska och socialhygieniska fältarbetet. Härvid bör svar sökas på bl. a. följande frågor: I vilken utsträckning bör sjukvård fordras såsom grundläggande utbildning? I vad mån kan en föregående utbildning i hälso- och sjukvård, sådan den åtnjutits av försvarsväsendets sjukvårdspersonal eller liknande personalkategorier, anses vara önskvärd eller nyttig? Vilka inträdes fordringar, teoretiska och praktiska, böra sättas vid kurs för bostadsinspektörer och för tillsyningsman? Vi vilja här anmärka, att vi med beteckningen bostadsinspektörer och tillsyningsman icke avse att fastslå, att dessa befattningshavare böra vara män. Tvärtom synas dessa tjänster böra vara öppna för tävlan mellan både män och kvinnor, som genom föregående utbildning och ådagalagd personlig lämplighet gjort sig förtjänta av tillfälle till fortbildning. 2.

Utbildning av tjänsteläkare.

Tjänsteläkarnas ställning i stad. Vad först beträffar frågan om den ställning, städernas tjänsteläkare inneha, är det ett sedan länge framhållet önskemål, att denna skall förbättras. Frågan har senast gjorts till föremål för utredning av inom socialdepartementet tillkallade sakkunniga, vilka år 1932 avlämnade utredning och förslag angående de civila tjänsteläkarnas ställning i städer och stadsliknande samhällen (Statens offentliga utredningar 1932: 33 och ovan sid. 98). De sakkunniga framhålla, att stadsläkarinstitutionen har gamla anor i vårt land. Stadsläkarna voro dock tidigare icke enbart städernas läkare; först genom 1773 års medicinalstat upprättades helt statliga provinsialläkartjänster, uteslutande avsedda för att ombesörja landsbygdens hälso- och sjukvård. Det är därefter endast landsbygden, vars hälso- och sjukvård kommit att handhas av statligt anställda och avlönade läkare, medan stadsläkarna efter hand övergått till att bliva kommunernas egna tjänstemän. Det oaktat har staten ålagt dem vissa skyldigheter i likhet med provinsialläkarna, och i de. fyra största städerna skola de även utföra förste provinsialläkares tjänsteåligganden. Med u n d a n t a g för vissa arvoden för speciella åligganden samt rätt till tjänsteårsberäkning lika med civila läkare i statens tjänst lämnar staten ingen kompensation härför. Av kommunerna äro de ofta ålagda betydande sjukvårdande uppgifter såsom att lämna sjukvård åt samhällets fattiga, åt hos staden anställda tjänstemän och arbetare e t c , utan att alltid särskild ersättning utgår härför. Instruktion för stadsläkare skall underställas medicinalstyrelsens granskning. Men då denna myndighet icke samtidigt fått något inflytande på lönesättningen, har det icke kunnat undvikas, att rättigheter och förpliktelser för stadsläkarnas del stundom blivit mindre lyckligt avvägda. Någon enhetlighet städerna emellan i fråga om stadsläkarnas ställning har icke heller k u n n a t åvägabringas. Oaktat stadsläkarnas tjänsteåligganden äro ganska omfattande, äro de i avlönings- och pensionshänseende i regel sämre ställda än landsbygdens tjänsteläkare. — Stadsläkarnas avlöningsförmåner bestämmas av kommunerna själva, som h ä r u t i n n a n icke äro underkastade kontroll från statens sida. Lönerna äro också olika i de

105 skilda^ kommunerna. Om man bortser från de största städerna samt möjligen ett fåtal andra, understiga stadsläkarnas löner väsentligen provinsialläkares avlöningsförmåner. Härtill kommer, att även dyrtidstillägg, pensioner etc. äro varierande. Antalet tjänsteläkare i de större städerna bestämmes av kommunerna själva, Någon uttrycklig skyldighet att överhuvudtaget anställa stadsläkare finnes icke. I allmänhet har man vid bestämmande av antalet läkare utgått från, att en större befolkning också kräver en ökning i läkarantalet, men, som nyss nämnts, finnes h ä r o m intet stadgande. I 18 mindre städer saknas stadsläkare. Av dessa ha flertalet ett invånarantal av under 5 000 och kunna av skäl, som nedan nämnas, här utelämnas, men även några orter med över 5 000 invånare finnas häribiand. A andra sidan ha 8 köpingar och 13 municipalsamhällen egen läkare. Då sålunda stadsläkarna merendels äro i löneavseende sämre ställda än de av staten anställda provinsialläkarna, vilket också av de sakkunniga ansetts vara oförenligt med rättvisans krav, torde man kunna taga för givet, att de — utom i undantagsfall — ägna huvudparten av sitt intresse och sin arbetstid icke åt socialhygieniska och allmänt hälsovårdande uppgifter utan åt sjukvård och i vissa fall kanske huvudsakligast åt privatpraktik. Sedan de sakkunniga konstaterat, att den nuvarande tjänsteläkarinstitutionen i städerna lider av väsentliga brister samt att en omläggning därav måste anses påkallad för att få ett mera rättvist avvägande av statens prestationer samt större enhetlighet och likformighet beträffande åligganden och löneförmåner såväl bland städernas tjänsteläkare inbördes som mellan dessa och landsbygdens läkare, framläggas förslag till vissa reformer. Man har haft två vägar att välja på. Antingen kunna stadsläkarbefattningarna helt förstatligas eller också bibehållas såsom kommunala med bidrag av statsmedel. Såsom en mellanform kan man t ä n k a sig, att i varje stad en befattning blir statlig och de övriga bibehållas som kommunala. De sakkunniga stanna, efter att ha diskuterat dessa olika alternativ, vid tjänsternas anordnande såsom kommunala med statsbidrag, detta dock endast för större och medelstora'städer, medan småstäder, köpingar och municipalsamhällen med mindre än 5 000 invånare föreslås inordnade i provinsialläkardistrikt tillsammans med angränsande landsbygd. 1 Betryggande garantier böra jämväl skapas för att vederbörande städer icke undandraga sig att tillsätta tjänsteläkare. De sakkunniga föreslå »att skyldighet att anställa tjänsteläkare uttryckligen ålägges de större och medelstora städerna, att tjänsteläkare i dessa städer skola tillsättas av statlig myndighet, sedan vederbörande stad i varje fall beretts tillfälle att avgiva förord för kompetent sökande, att avlöningen till ifrågavarande tjänsteläkare skall fastställas av Kungl. Maj:t samt bestridas av kommunerna själva med bidrag av statsmedel samt att Kungl Maj:t skall äga utfärda instruktion för stadsläkarna ävensom meddela vissa bestämmelser i fråga om deras löneförmåner och pensionering». Av intresse för här ifrågavarande hygieniska uppgifter är, att de sakkunniga föreslå en minimering av antalet läkare med hänsyn till befolkningssiffran sålundi, att i stad med ett invånarantal av 50 000 eller däröver skall inrättas en förste stadsläkarebefattning, vilket synes nära motsvara nuvarande förhållanden, och att i sådan stad därjämte skall finnas en tjänsteläkare, benämnd andre stadsläkare. I syfte att i främsta rummet bereda tillgång till läkarkrafter för den enskilda sjukvården — varigenom stadsläkaren i högre grad får tillfälle att huvudsakligen ägna sig åt de hälsovårdande uppgifterna — föreslås, att städer med minst 15 000 invånare skulle med Kungl. Maj:ts medgivande få anställa distr.ktsläkare för den enskilda sjukvårdens bestridande, och att statsbidrag skule få utgå även för deras avlöning. Omom de sålunda föreslagna åtgärderna torde man vinna ökad garanti för att stadsläkarna, som skulle få en såväl med hänsyn till avlöning som anställ1

ifr noten å sid. 99.

106 ning tryggare position, också komme att betrakta hälsovårdsuppgifterna som en väsentlig del av sin verksamhet och sålunda komma att bättre kunna fylla sina viktiga funktioner på bostadshygienens område. I y t t r a n d e över stadsläkarsakkunnigas betänkande den 29 juni 1935 har medicinalstyrelsen i princip biträtt dessa synpunkter och flertalet av framförda förslag. Även vi vilja ansluta oss till de av stadsläkarsakkunniga framförda synpunkterna och föreslå, att denna fråga snarast bringas till avgörande i ovan angiven riktning. Tjänsteläkarnas utbildning. Vi komma så till frågan om tjänsteläkarens kvalifikationer för de ifrågavarande hälsovårdande och socialhygieniska uppgifterna. Det måste då först konstateras, att man vid de akademiska studierna ända till helt nyligen tagit liten hänsyn till dessa frågor och att den unge läkaren måst tillägna sig erforderliga teoretiska och praktiska kunskaper på det socialhygieniska området huvudsakligast genom självstudier. Det skall visserligen villigt erkännas, att enskilda lärare vid undervisningen i hygien, invärtes medicin, pediatrik o. s. v. framhållit de socialhygieniska problemens stora betydelse, men någon mera utförlig undervisning har icke förekommit. I Stockholm har genom medicinska föreningens försorg anordnats en frivillig kurs i socialhygien våren 1932 och en annan, mindre sådan våren 1935. De obligatoriska läroämnen, vari den sociala hygienen och speciellt de här avhandlade frågorna om bostadslagstiftning, bostadsövervakning och bostadsvård kunde tänkas ingå, äro rätts- och statsmedicin och allmän hälsovårdslära (hygien). Vad det förstnämnda ämnet beträffar, omfattar undervisningen i varje fall icke mer än de gällande författningarna. Beträffande undervisningen i hygien bör anmärkas, att den åt bostadens hygien anslagna undervisningstiden är alldeles för kort. Sålunda utgöres undervisningstiden i hygien vid karolinska institutet i Stockholm av omkring 60 föreläsningstimmar, varav dock endast femtedelen (c:a 12) ägnas bostadens hygien, vartill komma omkring 8 demonstrationer av olika hygieniska anläggningar, av vilken en å två torde ägnas åt bostadshygieniska frågor. — I Uppsala, där professuren omfattar hygien och bakteriologi, torde hygienundervisningen knappast taga mera hänsyn till de bostadshygieniska frågorna än i Stockholm. — I Lund omfattar undervisningen 50 föreläsningstimmar och minst 20 timmars demonstrationer. Den är i sina grunddrag anlagd såsom i Stockholm, om också den tekniska hygienen torde ägnats mindre och den sociala hygienen större intresse och tid än i Stockholm. Den här ovan redovisade undervisningen i hygieniska frågor torde icke kunna antagas ge en tillräcklig underbyggnad på ifrågavarande område för blivande tjänsteläkare och icke förväntas kvalificera dem för de många viktiga socialhygieniska uppgifter, som vänta dem i det moderna samhället. Det kan överhuvudtaget ifrågasättas, om de alltid med nuvarande undervisnings läggning i regel få sina ögon öppnade för dessa frågors oerhörda betydelse för individens och samhällets hälsa. I varje fall torde man kunna begära, att i vår tid, när den förebyggande medicinens betydelse alltmera erkännes, också den del därav, som faller inom bostadshygienen, vinner tillräckligt beaktande inom den obligatoriska universitetsutbildningen. Experterna, som i sin praktiska verksamhet, vid samtal med kolleger och i sin akademiska undervisning erfarit ett starkt behov av förbättrad undervisning i här berörda ämnen redan under läkarutbildningen, vilja på det livligaste instämma i de yrkanden härpå, som från olika håll framförts, och vilja v a r m t rekommendera denna fråga till närmare utredning. Det synes oss, som om det vid en nyordning och utökning av undervisningen i socialhygien för blivande läkare borde vara angeläget att taga h ä n s y n till att denna undervisning infölle på en lämpligare tidpunkt än nu är fallet. Det kan ifrågasättas, om man icke därvid borde taga särskild h ä n s y n till det olika behov av socialhygieniskt och socialmedicinskt kunnande, som finnes inom olika medicinska verksamhetsgrenar.

107 Medan ett starkt behov av allmänna sociologiska, socialhygieniska och socialmedicinska insikter måste göra sig gällande för alla läkare, kan det ifrågasättas, om icke undervisning i de mera speciella, närmast tekniska frågorna borde förbehållas de studerande, som avse att ägna sig åt socialhygien, t. ex. i egenskap av tjänsteläkare. Medan undervisningen i allmänna sociala frågor, inkluderande en översiktlig framställning av socialhygienen och socialmedicinen, lämpligen bör läggas till ett tidigare eller eventuellt mycket tidigt stadium av de medicinska studierna, borde den speciella kursen först komma på ett sent stadium, sedan den huvudsakliga delen av de rent medicinska studierna avslutats. Den torde redan nu kunna inrymmas i den förefintliga studietiden. Ehuru det även kan diskuteras, om icke en dylik speciell kurs borde förläggas till tiden efter licentiatexamen, torde man först böra taga den nyss antydda möjligheten under övervägande, framför allt på grund av att någon utsträckning av studietiden då icke är nödvändig. Genom den här föreslagna speciella kursen sker i viss mån en uppdelning av de medicinska studierna på olika linjer, och det kan ifrågasättas, om icke en ännu mera djupgående uppdelning blir nödvändig i fortsättningen, i den mån behovet av längre driven specialisering av tjänsteläkarnas utbildning redan under universitetsstudierna gör sig gällande. Frågan om linjeuppdelning under studierna har för övrigt tidigare och i annat sammanhang väckts även från annat håll. Under sådana förhållanden måste även frågan om möjligheterna för en övergång från en linje till en annan, om kompletteringsundervisning o. s. v. tagas upp till prövning. Ehuru en grundläggande undervisning i dessa frågor nu synes kunna fordras redan under universitetsutbildningen, synes den dock kunna och böra kompletteras på ett senare stadium. En sådan komplettering kan då lättare taga syfte på vederbörande läkares mera speciella inriktning och avpassas efter den samhällsuppgift han vill göra till sin. De socialhygieniska och allmänt hälsovårdande uppgifterna i vårt land lära komma att alltjämt huvudsakligen handhas av tjänsteläkare, stadsläkare och provinsialläkare. En fortbildning i socialhygieniska och allmänt hälsovårdande ämnen synes därför böra givas de läkare, som äro eller önska bli knutna till sådana befattningar. Vid sådan fortbildning kan läkaren, som redan hunnit samla viss praktisk erfarenhet, i betydligt högre grad tillgodogöra sig undervisningen. Sedan åtskilliga år tillbaka har också speciell utbildning i allmän hälsovårdslära och dennas tillämpning ingått i fordringarna för vinnande av behörighet till förste provinsialläkarbefattning och tillfälle till förvärvande av sådana kunskaper givits genom inrättande av den s. k. ämbetsläkarkursen. Beträffande denna hänvisa vi till den redogörelse, som ingår i medicinalstyrelsens hemställan till Kungl. Maj:t den 17 oktober 1934, innefattande förslag till ordnande under budgetåret 1935/36 av två fortbildningskurser för tjänsteläkare om vardera 8 veckor. Dessa kurser äro avsedda såsom försökskurser. »Här avsedda tjänsteläkarutbildning synes», säger medicinalstyrelsen, »främst böra inriktas på bostadshygien, personlig hygien, arbetets hygien, med beaktande av yrkessjukdomar, arbetarskydd m. m., psykisk hälsovård samt sexualhygien». Vi instämma livligt i denna hemställan och betona den stora önskvärdheten av att sådana kurser snarast komma till stånd, först såsom försöksverksamhet och därefter i en e.ler annan form såsom en stadigvarande institution. I detta s a m m a n h a n g måste också med några ord beröras de möjligheter, som stå unga läkare till buds till förvärvande av praktisk utbildning för den blivande tjänsteläkarverksamheten — utöver den som förvärvas vid universitetsstudierna eller genom andra särskilt anordnade kurser. Det torde icke kunna bestridas, att denna utbildning nu stundom icke är den för ifrågavarande befattningar mest lämpade, vilket mången gång torde samman-

108 hänga med svårigheterna för vederbörande att kunna upplägga och fullfölja en ändamålsenlig utbildningsplan. Ofta nödgas den unge läkare, som önskar meritera sig för tjänsteläkarbanan, ägna mera tid än som strängt taget är nödvändigt åt för hans framtida verksamhet relativt perifera specialiteter, medan erforderlig utbildning i härför mycket väsentliga medicinska och hygieniska grenar icke k u n n a t erhållas. Även om möjlighet finnes att längre fram — när vederbörande i sin tjänsteläkarverksamhet känt behov av vidgade kunskaper på vissa områden — komplettera utbildningen genom att genomgå repetitions- eller fortbildningskurser eller genom auskultant- eller liknande tjänstgöring, måst det dock sägas vara ett önskemål, att vederbörande är i möjligaste mån »färdigutbildad», när han inträder i sin tjänsteläkarverksamhet. En tjänsteläkare synes sålunda — utom en god allmänmedicinsk utbildning •— böra i fråga om de kliniska ämnena ha speciell praktisk utbildning i invärtes medicin, pediatrik, tuberkuloslära och epidemiologi. Sådan utbildning har hittills ansetts kunna förvärvas genom tjänstgöring vid lämpliga sjukvårdsinrättningar såsom underordnad läkare. Då det emellertid beträffande vissa av dessa specialiteter f. n. av olika anledningar synes vara svårt att bereda utbildningsmöjlighet för tillräckligt många, bör man taga under övervägande, om icke andra vägar än de nuvarande finnas. Framkomliga sådana synas då vara att finna bl. a. därigenom, att antingen vissa underordnade befattningar förbehållas de unga läkare, som önska ägna kortare tid åt ämnet i fråga utan att likväl bindas vid sjukhuset hela den tid, som erfordras för att vinna behörighet att annonsera specialitet i enlighet med svenska läkarförbundets fordringar, eller a t t tillfälle beredes till lämplig form av auskultanttjänstgöring, helst med tilldelande av stipendium, varvid lämplig kontroll skulle utövas av överordnad myndighet. Båda dessa vägar ha redan prövats och befunnits framkomliga. Sålunda finnas vid vissa sjukhus extraläkartjänster, där unga läkare beredas möjlighet till en kortare tids — t. ex. ett års — utbildning inom något visst medicinskt område, och vid vissa sanatorier (tuberkulossjukhus) har möjlighet funnits a t t under en kortare tid erhålla utbildning med åtnjutande av stipendium. Det kan ifrågasättas, huruvida icke utom sådan praktisk utbildning vid sjukvårdsinrättning även viss föregående praktisk utbildning inom hälsovården borde ingå i tjänsteläkarens utbildning och tillmätas särskilt värde ur meritsynpunkt. Ehuru de yttre förutsättningarna för en obligatorisk utbildning vid speciell institution ännu icke kommit till stånd torde man dock våga påstå, att en tjänstgöring såsom amanuens eller assistent vid hygienisk institution, eventuellt såsom auskultant vid hälsovårdsnämnd eller hälsovårdsinspektion, borde kunna ge den blivande tjänsteläkaren utbildningsrön av stort värde. 1 och med att statlig kontroll över alla tjänsteläkarbefattningars tillsättande införes, är det angeläget, att man genom lämpliga kompetensfordringar — såsom sker beträffande lasaretts- och tuberkulossjukhusläkare m. fl. — skaffar garanti för att vederbörande även förvärvat en tillräcklig teoretisk kunskap och praktisk erfarenhet, för att tjänsten skall kunna på rätt sätt uppehållas. Ur synpunkten att vinna ökad effektivitet hos bostadsinspektionen föreslås beträffande de ledande tjänstemännen — tjänsteläkarna — följande: enhetligt tillsättningsförfarande för stadsläkare på av stadsläkarsakkunniga föreslaget sätt och i överensstämmelse med vad fallet är beträffande provinsialläkare; reglering av stadsläkarnas avlöningsförmåner och bidrag härtill av statsmedel i enlighet med vad som tidigare föreslagits; samt fastställda kompetensfordringar för dessa tjänster, varvid bör utredas vilka krav, som böra uppställas, och sättet för dessas tillgodoseende genom förbättrad utbildning före och efter legitimationen. Stockholm den 14 september 1935. Rolf Bergman.

J. Axel

Höjer.

109 Bilaga

5.

P . M.

angående den byggnadstekniska sakkunskapens ställning inom bostadsöverTakningen m. m. Inledning. Betydelsen för de boendes hälsa och välbefinnande av att bostaden är ur planteknisk och byggnadsteknisk synpunkt väl utförd och väl underhållen har redan i bostadssociala utredningens betänkande av den 17 januari 1 9 3 5 l samt i det föreliggande betänkandet (sid. 66*) framhållits, varför det på denna plats icke är n ö d v ä n d i g t a t t ingå härpå. I d e t sistnämnda betänkandet (sid. 76*, 82*, 88*, 97*) har även flerstädes p å p e k a t s behovet av att byggnadsteknisk sakkunskap ställes till hälsovårdsnämndernas och bostadsinspektionens förfogande, dock utan att denna fråga tagits upp till n ä r m a r e behandling. Anledningen härtill är, att de sakkunniga kommit till d e n uppfattningen, att frågan om den byggnadstekniska sakkunskapen hänger s a m m a n med så speciella problem rörande byggnadslagstiftningen m. m., att den lämpligen borde behandlas för sig i en särskild bilaga. Utarbetandet härav uppdrogs a v bostadssociala utredningen åt undertecknad Åhrén. Det ligger i sakens natur att det varit nödvändigt att rulla upp frågan om den byggnadstekniska sakkunskapen i ett större sammanhang. Sålunda bero möjligheterna att tillfredsställa hälsovårdsnämndernas och bostadsinspektionens behov av sådan sakkunskap i hög grad på dels i vilken omfattning byggnadsn ä m n d e r finnas och k u n n a väntas tillkomma samt hur stora distrikt dessa komma att få och hur samarbetet mellan hälsovårdsnämnd och byggnadsnämnd ordnas, dels i vilken omfattning kvalificerad byggnadsteknisk sakkunskap kan väntas komma att stå till byggnadsnämndernas förfogande. Ställer man frågan i stort hur byggnadsteknisk sakkunskap utnyttjas eller borde utnyttjas för höjande av byggnadskulturen och förbättring av bostadsförhållandena, framträder som den m å h ä n d a mest betydelsefulla sidan av problemet hur man skall k u n n a befordra användningen av kvalificerade sakkunniga ute i den praktiska verksamheten. Det skulle dock föra för långt att i detta sammanhang taga upp hela detta vidlyftiga problem. Utöver vad som mer direkt äger samband med bostadsövervakningen ha därför blott berörts frågorna om den byggnadstekniska sakkunskapens uppgift dels i samband med den statliga och privata långivningen till bostadsbyggande, dels i samband med upplysningsverksamheten i bostadsfrågor. Slutligen har även frågan om den byggnadstekniska undervisningen behandlats. Behovet av byggnadsteknisk sakkunskap är icke ensartat u t a n av mycket skiftande karaktär, varför det framstår som en viktig angelägenhet, att det i den byggnadstekniska undervisningen, mer än hittills varit fallet, tages sikte på, vilka olika slag av fackmän som behövas jämte de ekonomiska förutsättningarna för deras verksamhet. Det vore därför felaktigt att betrakta problemet helt enkelt som en fråga om utvidgning av vissa fackmäns, t. ex. arkitekternas, verksamhetsområde. Det har icke varit möjligt att framlägga några mer utformade förslag till ordnande av den byggnadstekniska sakkunskapens medverkan, i den mån den f. n. kan anses otillfredsställande. Läget på detta område är så oklart i många 1

Statens offentliga utredningar 1935: 2, bil. 6.

110 avseenden, att bestämda riktlinjer först kunna vinnas efter att vissa utredningar verkställts under samarbete mellan härav intresserade parter. Den föreliggande framställningen utmynnar därför i förslag till anordnande av dessa utredningar. I.

Den byggnadstekniska sakkunskapens verksamhetsområden. A. Nybyggnadsverksamheten.

Med byggnadsteknisk sakkunskap menas i detta sammanhang den tekniska sakkunskap, som behöver anlitas icke blott för själva byggandet av hus utan även för samordnande av husen till samhällen. Enligt nutida uppfattning existerar det ett intimt samband mellan dessa olika sidor av byggandet, vilket även på flera sätt har givits uttryck i den nya stadsplanelagen och byggnadsstadgan. En diskussion över behovet av sakkunskap på byggandets område måste därför taga upp bägge dessa, i viss mån skilda men dock samhöriga arter av sakkunskap. För a t t befordra ett ändamålsenligt husbyggande är det sålunda å ena sidan av vikt, att byggnaderna i och för sig bliva ur praktisk och trevnadssynpunkt lämpligt planlagda samt ändamålsenligt konstruerade. A a n d r a sidan gäller det att se till, att bebyggelsen av ett område blir ur samhällsbildningssynpunkt väl ordnad, d. v. s. att alla frågor, som ha att göra med jorddelningen och det planmässiga ordnandet av området, bli väl tillgodosedda. Uppfattningen synes också numera tendera åt ett allmännare inseende än tidigare av att det fordras kvalificerad teknisk sakkunskap för att rationellt och ekonomiskt skapa en sund och god bostad och ett välordnat och trivsamt samhälle. Det måste dock framhållas, att en mycket stor del av såväl byggnadsproduktionen som samhällsplaneringen i vårt land ännu kännetecknas av en brist på tekniskt kunnande, som är högst anmärkningsvärd i betraktande av vilka stora såväl ekonomiska som sociala värden det här gäller. Det finns icke anledning att förmoda, a t t utvecklingen skall inom rimlig tid leda till ett tillfredsställande resultat utan det allmännas medverkan i högre grad än hittills. I fråga om städernas och de stadsliknande samhällenas mer koncentrerat bebyggda delar framträder givetvis sambandet och växelverkan mellan bebyggelse och samhällsplanering, liksom även behovet av teknisk sakkunskap för lösande av bägge dessa slag av frågor, som mest påtagligt. I den mån man vänder sig till den mer spridda bebyggelsen i städernas ytterområden, i mindre orter, i glesa bebyggelseområden på landsbygden och framförallt den rena jordbruksbebyggelsen, framstår ju däremot den samhällsbildande faktorn i avtagande grad såsom mindre viktig, medan det alltjämt kvarstår som lika angeläget, att de enskilda byggnaderna i och för sig bli ändamålsenliga. Det bör dock anmärkas, att man numera i högre grad än tidigare v a r i t fallet bör lägga vikt vid samhällsbildningssynpunkten även beträffande byggnadsgrupperingar, som icke till en början ha så utpräglad samhällskaraktär. Landsbygdens på många håll hastigt fortskridande urbanisering motiverar detta. Erfarenheten pekar i rikt m å t t på värdet av att man på ett tidigt stadium söker förutse en kommande utveckling och skapa förutsättningar för planmässighet och ordning, i den mån det är möjligt. Vanligen är det t. ex. önskvärt, att bebyggelsen, antingen det nu gäller periferin av mer tätbebyggda orter eller rena landsbygden, icke sprides u t i onödan över stora arealer. Vad som talar härför är möjligheten a t t nedbringa kostnaden för vägar, liksom även den större möjligheten att gemensamt o r d n a t. ex. vatten och avlopp. Även om sådana anordningar kunna anses vara överflödiga vid byggnadernas tillkomst, uppstår, som erfarenheten visar, ofta senare önskemål från de boendes sida härom. Icke sällan blir det en nödvändighet ur hy-

Ill gienisk s y n p u n k t att anlägga åtminstone avlopp, när bebyggelsen på ett område tagit en större omfattning. Samhällsbildningssynpunkten torde sålunda i stor u t s t r ä c k n i n g böra i lämplig form anläggas även på glesare bebyggelse på landsbygden. Beträffande behovet av att planlägga och tekniskt utföra varje byggnad för sig på ett ändamålsenligt sätt föreligger detta uppenbart i lika hög grad, om byggnaderna ligga t ä t t eller mera kringspridda. Att i detta avseende draga en gräns mellan å ena sidan städernas och de stadsliknande samhällenas ytterområden samt de mera tättbebyggda orterna på den egentliga landsbygden, å andra sidan den mer spridda bebyggelsen på landet i övrigt, är icke befogat. Av det anförda torde framgå, att det är svårt att dra någon mera bestämd gräns för behovet av byggnadsteknisk sakkunskap med hänsyn till bebyggelsens omfattning eller täthet. Det är därför också svårt att i det följande begränsa diskussionen av hithörande frågor till att gälla enbart städer och stadsliknande samhällen. Då även vissa problem angående lagstiftning och administrativa åtgärder beträffande städer och stadsliknande samhällen icke äro utan samband med liknande åtgärder beträffande landsbygden och vice versa, torde det vara ofrånkomligt att i detta sammanhang i viss mån bortse från den begränsning, som sättes av de för bostadssociala utredningen givna direktiven. B. Det befintliga bostadsbeståndet. Även beträffande det befintliga bostadsbeståndet påkallas i många avseenden ingripande av byggnadsteknisk expertis. Underhåll och reparation av bostäder innebära oftast frågor av sådan art, att endast fackmannen kan ge besked om det bästa och mest ekonomiska förfaringssättet. Så är förhållandet t. ex. vid fall av fukt från grund, otillräcklig värmeisolering och dylika bristfälligheter, som äro så vanliga i äldre bostäder. Bostadsinspektionen måste därför ha tillgång till byggnadsteknisk sakkunskap. Det framgår av svaren på bostadssociala utredningens enquete i juli 1934 angående bl. a. bostadsinspektionens organisation och verksamhet, att detta i stor utsträckning står klart för hälsovårdens representanter. I flertalet av de inkomna svaren har nämligen byggnadsteknisk sakkunskap ansetts erforderlig för bostadunspektionsarbetet (se bil. 2, sid. 89). It. Hur behovet av b y g g n a d s t e k n i s k s a k k u n s k a p för närvarande tillfredsställes enligt gällande byggnadsförfattningar m. m. Den nya stadsplanelagen och byggnadsstadgan äro baserade på a t t byggnadstecnisk sakkunskap skall i högre grad än förr anlitas, enär dessa nya författningar för sin tillämpning fordra detta. Behovet av sådan sakkunskap framhålles även i flera uttalanden i samband med utarbetandet av ifrågavarande lagstiftning. I bjggnadsstadgan göres ingen skillnad mellan sådana sakkunniga, som skola handlägga ärenden av stadsplanekaraktär, och sådana, som skola handlägga byggmdsärenden, vilket också torde vara lämpligast med hänsyn till att de olika xppgifterna kunna, efter förhållandena i varje särskilt fall, antingen förenas pi en tjänsteman eller delas upp på flera. Å. Bestämmelser angående stad. De iv chefen för justitiedepartementet 1925 för utredning av frågan om revision av stadsplanelagstiftningen tillkallade sakkunniga uttala i motiven till sitt 1928 framlagda förslag till stadsplanelag bl. a.: »Byggnadsverksamheten är numera en av städernas viktigaste angelägenheter och kriver en tillsyn och omvårdnad, som icke med fördel kan upprätthållas av

112 en lekman utan tillgång till fackutbildat biträde. Detta förhållande blir alltmer påtagligt, i den mån sambandet mellan bebyggandet och stadsplanen starkes, och i den riktningen strävar lagstiftningen sedan länge. Nu föreliggande lagförslag innebär en stark förskjutning i sådan riktning och ökar i väsentlig grad kravet på sakkunskap vid ledning av städernas byggnads- och stadsplaneväsen. Förutsättningarna för ett rationellt tillgodoseende av städernas behov i sådant avseende äro också helt andra nu än för endast ett eller a n n a t årtionde tillbaka. De utbildade fackmännens antal har betydligt ökats, och framförallt hava de förbättrade kommunikationerna gjort det möjligt att i vida högre grad än förr utnyttja den tillgängliga arbetskraften. Det låter sig nu ganska väl göra att med anlitande av samma biträde nöjaktigt upprätthålla byggnadskontrollen inom icke alltför avlägset från varandra belägna orter, och därigenom öppnas också möjligheten för städerna att utan betungande utgifter förskaffa sig den erforderliga hjälpen för handhavandet av sina stadsplane- och byggnadsfrågor och för kontrollen över den privata byggnadsverksamheten.» Första lagutskottet anförde i sitt yttrande över det sedermera framlagda förslaget till byggnadsstadga: »Den nu föreslagna lagstiftningen medför givetvis ökade krav på byggnadsnämnderna. Att dessa på rätt sätt handhava sina viktiga uppgifter är av största betydelse för såväl kommunerna som de enskilda. Därav beror ock, huruvida den nya lagstiftningen kommer att medföra de verkningar, man vill vinna med densamma. Utskottet finner det därför vara ofrånkomligt, att nödig sakkunskap ställes till byggnadsnämndernas förfogande.» Utskottet ansåg dock, att stadgandet icke kunde helt godtagas i den form det hade i det förslag, som underställdes riksdagens prövning, och som innehöll, att stad skulle till biträde hava stadsarkitekt, dock att Konungen kunde, när skäl därtill vore, medgiva befrielse från skyldighet därutinnan. Utskottet anförde som skäl härför, att det övervägande antalet städer och samhällen åtminstone för närvarande icke torde vara i stånd att avlöna egen stadsarkitekt, och att följden därför skulle bli, att samtliga dessa städer och samhällen nödgades söka dispens från denna skyldighet. Utskottet förordade i stället den formulering, som sedan stadfästs: »Byggnadsnämnden skall till sitt biträde hava stadsarkitekt; dock må stadsfullmäktige, om förhållandena därtill föranleda, besluta, att nämndens behov av sakkunnigt biträde skall på annat sätt behörigen tillgodoses». — (B. s. 12 §.)* Emellertid finnes intet hinder, vilket även utskottet framhåller, för att flera orter i varandras närhet kunna anlita samma person som stadsarkitekt. Denna ordning har även på ett flertal håll förverkligats efter stadgans ikraftträdande. Kostnaderna för anställande av en stadsarkitekt hava därvid visat sig kunna bli så låga, att de mycket väl kunna bäras även av r ä t t små städer och samhällen. Bestämmelser om kompetensfordringar för stadsarkitekter ha icke intagits i byggnadsstadgan. Sådana kunna införas i byggnadsordningarna. Byggnadsstyrelsens normalförslag till byggnadsordning för stad, köping och större municipalsamhälle (Statens offentliga utredningar 1932: 6) innehåller bestämmelser, att stadsarkitekt skall ha avlagt fullständig examen vid tekniska högskolans fackavdelning för arkitektur eller från motsvarande avdelning vid Chalmers tekniska institut, samt dessutom styrkt sig äga praktisk erfarenhet inom byggnadsfacket och inom området för byggnadsnämnds administrativa verksamhet. Den, som icke avlagt examen, men ändock förvärvat motsvarande insikter, kan likväl anställas såsom stadsarkitekt, sedan Konungen förklarat honom behörig därtill. 1 I fortsättningen betecknas: B. s. = 1931 års byggnadsstadga. S. 1. = 1931 års stadsplanelag.

113 B. Bestämmelser angående stadsliknande samhällen på landet. V a d i byggnadsstadgan beträffande sakkunnigt biträde är föreskrivet för stad gäller iäven för köping samt för sådana samhällen, där vid lagens ikraftträdande den rör städerna stadgade ordning för bebyggande skall iakttagas (B. s. 82 §, S. 1. 56 §). D e t s a m m a gäller också (B. s. 83 §) i fråga om tätare befolkad ort på landet, för vilken Konungen jämlikt S. 1. 57 § förordnat, att vad i n ä m n d a lag är s t a d g a t för stad skall äga tillämpning. I de fall då länsstyrelsen finner sådant förordnande vara av behovet påkallat, skall länsstyrelsen ingå till Konungen med a n m ä l a n härom. Vad som åsyftas med uttrycket tätare befolkad ort framgår dock icke av lagtexten. Av förarbetena till lagen kan utläsas, att uttrycket torde avse att innefatta stationssamhällen, hamnplatser, fiskelägen och liknande, ävensom a t t under förordnandet bör inbegripas icke blott det område, som kan anses vara tätare befolkat, utan jämväl ett lämpligt tillmätt område därutöver. Den utsträckning, i vilken n ä m n d a förordnande kan komma att tillämpas, är givetvis beroende av länsstyrelsernas och deras byggnadssakkunnigas (länsarkitekterna) uppfattning av behovet därav. Detta medför sannolikt en viss ojämnhet i tillämpningen, så att inom ett län vissa orter anses tillsvidare kunna u n d v a r a dessa bestämmelser, medan i ett a n n a t län likartade orter anses behöva dem. Man kan dock antaga, dels att det så småningom kommer att utbilda sig en viss praxis härvidlag, och dels att det kommer att anses vara fördelaktigt att giva sådant förordnande för ett större antal orter. Ätskilliga av städerna och de övriga orter, som här avses, ha ännu icke skaffat sig stadsarkitekt. Man har emellertid anledning förmoda, att förståelsen för v ä r d e t av att ha kvalificerat byggnadstekniskt biträde skall växa, icke blott emedan den nya lagstiftniugen fordrar ett större m å t t av sakkunskap än tidigare för ärendenas klanderfria behandling, utan även därför att ekonomiska och andra skäl tala härför. C. Bestämmelser angående vissa delar av landsbygden. I S. 1. 60—67 §§ och B. s. 84—116 §§ meddelas föreskrifter härom. I S. 1. 60 § säges, att där större byggnadsverksamhet är att förvänta inom sådant område på landet, för vilket bestämmelserna i S. 1. angående stad icke äga tilllämpning, och förhållandena ej heller föranleda till förordnande om tillämpning av nämnda bestämmelser, skall länsstyrelsen, därest plan för byggnadsverksamheten erfordras, fastställa byggnadsplan för området. Den nya lagen gör alltså byggnadsplans upprättande beroende, icke såsom i förut gällande lag av särskilt av Konungen givet förordnande därom, titan av den faktiska förekomsten av de i lagen angivna förutsättningarna. Det ankommer på länsstyrelsen att pröva, huruvida dessa föreligga. Enligt B. s. 84 § avses, att markägare, kommun eller annan i regel skall göra framställning till länsstyrelsen om upprättande av byggnadsplan. Länsstyrelsen kan dock även utan ansökan upptaga frågan om byggnadsplan för visst område, då anledning därtill föreligger. Avsikten med b.yggnadsplan är, att den skall göra tjänst som en förenklad stadsplan. Den skall så uppgöras (B. s. 88 §), att den tillgodoser de krav, som skäligen böra ställas på en planmässigt ordnad bebyggelse av ett förhållandevis tätare befolkat område, och den skall så ordnas, att områdets framtida intagande i stadsplan icke genom densamma motverkas eller försvåras. I S. 1. 66 § stadgas vidare, att om det befinnes, att för område, som avses i 60 §, byggnadsplan tillsvidare icke bör upprättas, men behov prövas föreligga 1904 35

114 av särskilda bestämmelser angående byggnadsverksamheten inom området, skall länsstyrelsen fastställa s. k. utomplansbestämmelser. Enligt B. s. 96 § skall byggnadsverksamheten inom område, för vilket byggnadsplan eller utomplansbestämmelser fastställts, utövas av en byggnadsnämnd. Minst en av ledamöterna bör hava praktisk erfarenhet i byggnadsfrågor (B. s. 97 §). Byggnadsnämnden bör vidare såvitt möjligt till sitt biträde hava en byggnadstekniskt utbildad, av länsstyrelsen godkänd person, byggnadskonsulent, som tillsättes av kommunalfullmäktige efter byggnadsnämndens hörande (B. s. 98 §). Där så med h ä n s y n till ortsförhållandena finnes lämpligt, må i stället för byggnadsnämnd utses en sakkunnig person, som förordnas av länsstyrelsen efter kommunalfullmäktiges hörande (B. s. 101 §). I detta senaste fall åligger det länsstyrelsen att, innan förordnande meddelas, tillse, att den sakkunniges ersättningsfråga ordnas, t. ex. genom fastställande av viss taxa för varje tjänsteåtgärd. Vad som vidare stadgas i B. s. angående byggande inom område, varom här är fråga, ansluter sig i vissa delar direkt till motsvarande bestämmelser för stad; i vissa andra avseenden äro bestämmelserna av enklare slag. Anmärkas bör i detta sammanhang, att i B. s. 111 § bestämmes, att för mindre betydande byggnadsföretag må byggnadsnämnden efter omständigheterna medgiva eftergift i fråga om skyldigheten a t t förete karta över tomtplatsen eller ritningar över byggnaden. Erforderliga besiktningar skola göras genom byggnadsnämndens försorg. Frågan om i vilken utsträckning dessa nya institut för byggnadsverksamhetens ordnande komma att i verkligheten tillämpas, är i föreliggande sammanhang av stor betydelse, men den är icke lätt att besvara. Det är icke troligt, att enskilda markägare eller kommuner själva komma att i någon större utsträckning begära upprättande av byggnadsplan eller utomplansbestämmelser för sådana områden, som icke äro stadda i särskilt livlig utveckling. Åtminstone än så länge är det otvivelaktigt i regel så, att markägarna och de byggande själva icke inse den egna fördelen av att få en reglering av byggnadsverksamheten och samhällsbildningen till stånd redan på ett tidigt stadium. Det bör också framhållas, att länsstyrelserna torde kunna väntas framgå med en viss försiktighet vid bedömningen av behovet av sådan reglering, och i synnerhet vid bruket av rättigheten att mot markägares eller kommuns vilja låta upprätta byggnadsplan eller utomplansbestämmelser. Detta sammanhänger givetvis med de ekonomiska och rättsliga verkningar, som dessa institut medföra. Planläggning av ett område enligt byggnadsplan avser visserligen icke att vara i egentlig mening samhällsbildande, och den har därför givits en mer inskränkt rättsverkan än stadsplan, men den medför dock verkningar, som ofta torde komma att uppfattas såsom betungande. Om utomplansbestämmelserna, som givits något enklare form än motsvarande bestämmelser för stad, gäller även i viss grad detsamma. Mycket är j u även beroende av, hur man tolkar lagens uttryck »där större byggnadsverksamhet är att förvänta». Häri inrymmes m å h ä n d a en möjlighet att, åtminstone så småningom och i den mån förståelsen hos allmänheten ökas för n y t t a n av en reglering av byggnadsverksamheten, tillämpa ifrågavarande planinstitut även för områden med ännu relativt svagt utpräglad tendens till auhopning av bebyggelse. D.

De högre kontrollerande och rådgivande byggnadsmyndigheterna.

Byggnadsstyrelsen. Enligt B. s. 124 § tillkommer den allmänna uppsikten över stadsplane- och byggnadsväsendet i städer och stadsliknande samhällen byggnadsstyrelsen, som äger att meddela erforderliga föreskrifter, formulär, råd och anvisningar. Styrelsen åligger att utöva högsta inseende över största delen av statens husbyggnader, ävensom att uppgöra förslag till samt verkställa utredningar angående statliga nybyggnader. Styrelsen är Kungl. Maj:ts sakkunnige i fråga om

115 s t a d s p l a n e v ä s e n d e t och har att granska och avge utlåtande över stadsplaneförslag m. nu., som skola fastställas av Kungl. Maj:t. Styrelsen har som lokala organ l ä n s a r k i t e k t e r n a , vilka även stå till länsstyrelsernas förfogande som deras sakk u n n i g a i planläggnings- och byggnadsfrågor. För de kommunala myndigheter, som h a n d h a v a hithörande frågor, står styrelsen även till tjänst med rådgivning. Länsstyrelser och länsarkitekter. Länsstyrelserna åligger att på stadsplane- och bygg;nadsväsendets område öva närmaste tillsyn samt att pröva och i vissa fall fastställa förslag i hithörande ärenden. Länsstyrelsernas sakkunniga för denna verkisamhet äro som nämnts länsarkitekterna. Efter den av 1935 års riksdag beslutade omorganisationen av länsarkitektsinstitutionen kommer den att fungera på i huvudsak följande sätt. Länsarkitekternas granskande, kontrollerande och rådgivande uppgifter förbli i h u v u d s a k desamma som hittills, nämligen a t t v å r d a vissa av kronans byggnader, a t t till byggnadsstyrelsen och vederbörande länsstyrelser avgiva yttranden i byggnads-, jorddelnings- och samhällsbildningsfrågor, a t t biträda länsstyrelsen vid övervakandet av efterlevandet av författningar, som röra byggnadsväsendet, a t t göra de framställningar i ovannämnda frågor, som påkallas, samt a t t tillhandagå allmänheten och kommunala myndigheter med råd och anvisningar i husbyggnads- och samhällsbildningsfrågor. Därutöver tillkommer hädanefter skyldigheten att mottaga vissa arkitektuppdrag i den m å n arbetskapaciteten det tillåter. Arvodet för dessa uppdrag, som u t g å r enligt taxa, tillfaller statsverket. Länsarkitektsdistrikten äro numera 14. Länsarkitekt har i regel till sitt förfogande dels en biträdande länsarkitekt i det län, där länsarkitekten icke är bosatt, och dels en assistent för arbetet i huvudlänet, där länsarkitekten är bosatt. Alla tjänster äro heltidstjänster. Tjänstemännen få icke annat än efter särskilt tillstånd åtaga sig privata arkitektuppdrag. För bidrag till finansiering av organisationen skola upptagas avgifter enligt taxa för granskning av ärenden, som remitteras till länsarkitekten. Dessa avgifter beräknas tillsammans med n ä m n d a arvoden för arkitektuppdrag tillföra statsverket ett belopp, som skulle täcka statens merutgifter för omorganisationen. Sammanfattande kan beträffande tillfredsställandet genom byggnadsförfattningarna av behovet av byggnadsteknisk sakkunskap sägas följande. I städer och övriga orter, där byggnadsstadgans bestämmelser för stad gälla, torde man k u n n a räkna med att kvalificerade sakkunniga, stadsarkitekter, så småningom överallt komma att anställas. Den omständigheten, att man hittills i så stor utsträckning begagnat sig av medgivandet i B. s. 12 § att stadsfullmäktige må besluta, att nämndens behov av sakkunnigt biträde skall på annat sätt behörigen tillgodoses, pekar dock på hur litet utbredd uppfattningen ännu så länge är angående värdet av att ha kvalificerat sakkunnigt biträde. Utnyttjandet av det n ä m n d a medgivandet torde nämligen ofta i realiteten innebära, att frågan löses på ett mindre tillfredsställande sätt, t. ex. genom att till medlem av byggnadsnämnden väljes en person, som visserligen kan vara i vissa avseenden byggnadskunnig, men som dock icke har alla de kvalifikationer, som fordras av en stadsarkitekt. Länsstyrelsernas övervakning kan väl dock medföra en vändning till det bättre härvidlag. I normalförslaget till byggnadsordning för stad, köping och större municipalsamhälle (Statens offentliga utredningar 1932: 6) framhålles i inledningen: »Då sålunda uttryckligen stadgats, att byggnadsnämndens behov av sakkunnigt biträde skall vara behörigen tillgodosett, och enligt

116 12 § 2 mom. i byggnadsstadgan bestämmelser härom meddelas i byggnadsordningen, måste det anses tillkomma länsstyrelsen på grund av dess tillsynsmyndighet enligt 124 § i stadgan att tillse, att denna föreskrift är för varje särskilt samhälles vidkommande uppfylld.» Beträffande byggnadsnämnderna på de orter, där byggnadsplan eller utomplansbestämmelser gälla, har man anledning förmoda, att en stor del kommer att avstå från att anlita sakkunnigt biträde, byggnadskonsulent, emedan byggnadsstadgan icke direkt föreskriver att sådan skall anställas. Man kan dock vänta, att även i dessa fall länsstyrelserna skola kunna förbättra förhållandena. Härom säges i inledningen till normalförslaget till byggnadsordningar och utomplansbestämmelser för landsbygden (Statens offentliga utredningar 1932: 8): »Behovet av sakkunskapen och de förefintliga möjligheterna för tillgodoseende av detta behov torde länsstyrelsen äga närmare pröva och avgöra på grund av dess tillsynsmyndighet enligt 124 § i byggnadsstadgan.» En direkt och påtaglig fördel för kommunerna av att skaffa sig kvalificerad sakkunnig är, att bestämmelserna i stadsplaner och liknande då kunna få göras smidigare genom att vissa jämkningsmöjligheter läggas i byggnadsnämndens hand. De annars ofta återkommande fall, då t. ex. obetydliga ändringar av stadsplanen måste begäras hos länsstyrelsen, kunde man på detta sätt slippa ifrån. Det skulle betyda både en ekonomisk besparing för kommunen och ettunderlättande för byggnadsföretagarna. Att få sådana bestämmelser fastställda torde ej medgivas, såvida icke byggnadsnämnden har erforderlig kvalificerad sakkunnig. Beträffande byggnadsplan och utomplansbestämmelser komma dessa institut antagligen att, åtminstone till en början, tillämpas med en viss återhållsamhet. Beroende på formuleringen av bestämmelserna angående de omständigheter, som böra föranleda tillämpning av dessa institut, föreligger också tydligen den möjligheten, att särskilt den för spirande samhällsbildningar viktiga byggnadsplanen icke anses k u n n a tillämpas, förrän bebyggelsen och jorddelningen fortskridit så långt, att svåra hinder för åstadkommande av en lämplig reglering redan hunnit uppstå. Det faktum kvarstår till sist, att åtskillig byggnadsverksamhet av icke obetydlig omfattning på landsbygden icke någonsin lär komma att med hjälp av nuvarande stadsplanelags och byggnadsstadgas bestämmelser bli reglerad. Men denna del av landsbygdens byggnadsverksamhet är, även den, i vissa avseenden i knappast mindre grad i behov av den hjälp, som ges av dessa bestämmelser och deras tillämpning genom en byggnadsnämnd och dennas sakkunniga biträde, än på de orter, där man kan räkna med att byggnadsstadgan inom rimlig tid i någon del kan komma att bliva gällande. Beträffande hälsovårdsnämndernas och bostadsinspektionens behov av byggnadssakkunnig hjälp kommer detta enligt ovanstående att k u n n a fyllas i fråga om städer och övriga orter, där byggnadsstadgans bestämmelser för stad gälla, genom samarbete med byggnadsnämnden och dennas sakkunnige. Detta inträffar dock endast i den mån byggnadsstadgans krav på att behovet av sakkunskap skall vara behörigen tillgodosett verkligen blir genomfört. I fråga om övriga orter, där byggnadsstadgan i någon del kan bli gällande och som sålunda få byggnadsnämnd (eller eventuellt byggnadssakkunnig enligt B. s. 101 §), kan man befara att byggnadsnämnden i många fall kommer a t t sakna byggnadstekniskt biträde, åtminstone med tillräckliga kvalifikationer. Hälsovårdsnämnderna och bostadsinspektionen torde därför knappast k u n n a räkna med att erhålla byggnadsteknisk sakkunskap från dessa byggnadsnämnder. Den övriga delen av landsbygden saknar som n ä m n t s enligt nuvarande bestämmelser byggnadsnämnd.

117 III.

H u r behovet a v b y g g n a d s t e k n i s k s a k k u n s k a p och rådgivning för närvarande tillfredsställes på a n n a t sätt än som regleras g e n o m byggnadslagstiftningen. A.

Den statsunderstödda egnahemsrerksamheten jämte närliggande verksamhetsgrenar.

Syftemålet med egnahemsverksamheten kan i korthet angivas till a t t bland mindre bemedlade personer genom kreditgivning i form av förmånliga statslån (egnahemslån) främja bildandet av egna hem i eller utan förening med jordbruk. Sedan 1928 är egnahemsverksamheten organiserad med en central förvaltningsmyndighet, statens egnahemsstyrelse, i samverkan med lokala förvaltningsorgan, hushållningssällskapen och vissa kommuner, ävensom med enskilda sammanslutningar, aktiebolag och ekonomiska föreningar. Egnahemsstyrelsen utgöres av en överdirektör och chef samt tre ledamöter. Chefen är tillika statens egnahemsinspektör. Hos styrelsen äro anställda en byrådirektör för tekniskt-ekonomiska ärenden och två notarier för administrativa ärenden s a m t kanslipersonal, vartill enligt beslut vid 1935 års riksdag kommer en byråassistent för byggnadstekniska ärenden. Hushållningssällskapen utöva egnahemsverksamheten genom var sin egnahemsnämnd. För varje kommun utses ett egnahemsombud och ibland även en egnahemskommitté med uppgift att biträda egnahemsnämnden och verka för egnahems verksamhetens ändamålsenliga bedrivande och utveckling inom kommunen. Egnahemsnämnderna pröva de inkomna låneansökningarna bl. a. med avseende på byggnadsplanerna i syfte att få fram ändamålsenliga byggnader. Även genom upplysningar och råd söker man hjälpa egnahemsbildarna. Egnahemsnämnden biträdes i sin verksamhet av en av hushållningssällskapet anställd jordbrukskonsulent, varjämte hushållningssällskapets övriga tjänstemän i större eller mindre utsträckning anlitas. I 8 län ha hushållningssällskapen anställt särskild egnahemskonsulent och i 3 län sådan byggnadskonsulent, som i främsta rummet anlitas för egnahemsverksamheten. Några egnahemsnämnder anlita egna byggnadskonsulenter eller andra byggnadssakkunniga, I ett par fall sitter i egnahemsnämnden en byggnadssakkunnig ledamot. Några egnahemsnämnder använda sig av hushållningssällskapets jordbrukskonsulenter eller vandringsrättare för granskning av ritningar eller uppgörande av byggnadsförslag. Behovet av byggnadstekniskt sakkunnig synes alltså i stor utsträckning vara illa tillfredsställt. Under de senaste åren har dock den byggnadstekniska sidan av egnahemsverksamheten alltmera uppmärksammats och gjorts till föremål för utredningar. Här må n ä m n a s egnahemsstyrelsens den 13 december 1933 avgivna utredning med förslag om åtgärder för åstadkommande av billiga egnahemsbyggnader (Statens offentliga utredningar 1934: 6) och styrelsens den 4 juli 1935 avgivna utredning med förslag om egnahemskonsulenter hos hushållningssällskapen (Statens offentliga utredningar 1935: 38). I det förstnämnda betänkandet framhåller egnahemsstyrelsen, a t t »egnahemsnämndernas möjligheter a t t tillhandagå egnahemslånetagarna med byggnadssakkunnig hjälp i erforderlig utsträckning icke alltid motsvarar de önskemål härutinnan, som göra sig allt mera gällande inom egnahemsarbetet» (sid. 46). Styrelsen föreslår därför, att medel ställas till förfogande för anställande av egnahemskonsulenter hos samtliga egnahemsnämnder. »Utrustade med egnahemskonsulenter kunna egnahemsnämnderna på ett mera effektivt sätt än för närvarande utöva den sorgfälliga ledning, övervakning och tillsyn över egnahemmens iordningställande, som torde utgöra en ofrånkomlig garanti för vinnande av åsyftat förbilligande av byggnadskostnaderna. Härförutan torde nämligen

118 statens betydande uppoffringar för befrämjande av egnahemsbildningen icke kunna förväntas bliva till största möjliga gagn. Med sakkunnigt biträde k u n n a egnahemsnämnderna därjämte bättre följa utvecklingen och var för sitt verksamhetsområde förmedla nya rön inom byggnadsbranschen» (sid. 51). Egnahemsstyrelsens uttalanden och önskemål basera sig närmast på de enquétesvar, som inkommit från egnahemsnämnderna och övriga låneförmedlande organ i samband med den n ä m n d a utredningen. I åtskilliga av dessa svar röjes missnöje med den nuvarande bristen på byggnadsteknisk sakkunskap, på typritningar och överhuvud på medel att befordra ett ändamålsenligt och ekonomiskt byggande. Påpekanden göras, att de byggande i avsaknad av bistånd ej sällan utföra sina hus olämpligt, att de ha en allmän benägenhet att vilja bygga större och dyrbarare än nödigt är o. s. v. Flertalet egnahemsnämnder ha dock låtit utföra typritningar, som tillhandahållas gratis eller mot låg kostnad. Men ingenstädes föreskrives såsom villkor för lån, att dessa ritningar skola komma till användning, varför de endast i en begränsad omfattning bliva tillämpade. Dock framhålles i många fall, att typritningar numera allt oftare användas. I stort sett synes man emellertid kunna tolka uttalandena härvidlag så, att man hyser större tilltro till effekten av den personliga verksamhet, som en byggnadskonsulent kan utöva, än till den frivilliga användningen av typritningar. Egnahemsstyrelsen sammanfattar sitt i förutnämnda betänkande framlagda förslag för åstadkommande av billiga egnahemsbyggnader sålunda (sid. 53), att medel borde ställas till förfogande: 1) för anställande av egnahemskonsulenter hos samtliga egnahemsnämnder, 2) för anordnande under egnahemsstyrelsens ledning av byggnadskurser för konsulenter och vandringsrättare ävensom för lantbyggmästare samt för egnahemslåntagare och andra småbrukare, 3) för uppläggande under egnahemsstyrelsens överinseende av typritningsserier för bostadshus och ekonomibyggnader, 4) för utarbetande genom egnahemsstyrelsens försorg av någon mindre handbok för uppförande och underhåll av bostadshus och ekonomibyggnader samt 5) för förstärkning av egnahemsstyrelsens arbetskraft. Förslaget togs i övervägande av Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen till 1935 års riksdag. Enligt vederbörande departementschefs hemställan i statsrådet tillstyrktes, med hänsyn särskilt till behovet hos egnahemsstyrelsen av en i byggnadsfrågor kunnig person, inrättandet av en byråassistentbefattning. Vad styrelsen föreslagit om anordnande av byggnadskurser, uppläggande av typritningsserier och utarbetande av handbok i lantbyggnadskunskap fann departementschefen värt allt beaktande. Det torde emellertid få ankomma på styrelsen att, i den mån för styrelsens verksamhet tillgängliga anslag det medgåve, härutinnan vidtaga de åtgärder, som kunde befinnas bäst ägnade att främja det med förslaget avsedda syftet. Någon ytterligare medelsanvisning för detta speciella ändamål kunde departementschefen för närvarande ej förorda. Frågan om anställande av egnahemskonsulenter var under särskild utredning, varför anslag därtill icke borde beräknas vid 1935 års riksdag. Riksdagen biföll vad Kungl. Maj:t i överensstämmelse med departementschefens uttalanden föreslagit. I betänkandet om egnahemskonsulenter hos hushållningssällskapen framhåller egnahemsstyrelsen, att »när det gällt såväl anskaffning av ett lämpligt jordområde som att därå uppföra ändamålsenliga byggnader, egnahemsbildaren hittills måst lita huvudsakligen till den egna förmågan. Merendels har i byggnadsfrågor a n n a n sakkunskap icke stått till buds än den som lämnats av ortens byggmästare», (sid. 72). Om egnahemsbyggnaderna anföres, att de ofta äro otillfredsställande uppförda och utnyttjade, ävensom att byggnadernas y t t r e stundom försummats. Vidare ha i många fall byggnadstomterna valts olämpligt och byggnadernas förläggning på tomten icke ägnats nödig omtanke (sid. 73).

119 Egnahemsstyrelsen framhåller till belysande av egnahemsverksamhetens betydelse, att den redan nu — efter 30 års verksamhet — torde omfatta närmare Vio av landsbygdens befolkning. Sammanlagt har nämligen t. o. m. år 1934 förmiedlats 76 795 egnahemslån till över 300 milj. kr., därav 46 413 lån för jordbrukslägenheter och 30 382 lån för bostadslägenheter. Antalet lån per år uppgår n u m e r a till 4 000—4 500. Själva byggnaderna representera en avsevärd del av egnahemslägenheternas värde, omkring x/2 av jordbrukslägenhets och drygt 3 / 4 av bostadslägenhets värde. F ö r u t o m att konsulentarbetet inom egnahemsverksamheten bestämmes huvudsakligen av antalet årligen igångsatta nya egnahemsföretag, så inverka därpå i b e t y d a n d e grad även vissa under årens lopp tillkomna stora arbetsuppgifter i a n s l u t n i n g till egnahemsverksamheten, såsom arbetarsmåbruksverksamheten och bostadsförbättringsverksamheten. Även på dessa områden är behovet av byggn a d s t e k n i s k sakkunskap stort. Egnahemsstyrelsen har ur de synpunkter, vilka det ankommer på styrelsen att företräda för befordrande av egnahemsverksamhetens ändamålsenliga bedriv a n d e och utveckling, funnit de sociala och ekonomiska värden, det här gäller, vara av den betydenhet, att statens beräknade årliga merkostnad för verksamheten genom att bidraga till egnahemskonsulenters avlöning — omkring 100 000 kr. — mer än väl torde uppvägas av den ökade säkerhet för blivande egnahem sföretags startande under sakkunnig ledning och tillsyn, som tillgång till dylika konsulenter kan väntas medföra. Betänkandet u t m y n n a r i ett förslag till kungörelse angående statsbidrag till avlönande av egnahemskonsulenter. De kompetensfordringar, som ställas på egnahemskonsulenter, äro av flera vitt skilda slag. Han skall sålunda i fråga om egnahemsbyggnadernas planläggning och genomförande bl. a. granska byggnadsförslag, ritningar, materialförteckningar och kostnadsberäkningar samt, då så påkallas, medverka vid dessas upprättande, införskaffa uppgifter om och anbud på snickerier och andra byggnadsvaror samt upptaga beställningar härå. Samtidigt skall han medverka vid jordförmedlingen och jordanskaffningen, granska inkommande jord- och låneansökningar, tillhandagå allmänheten med upplysningar och råd, särskilt om möjligheten att förstärka ofullständiga jordbruk, lämna hjälp för driftens ordnande på egnahemsjordbruk m. m. (sid. 81—82). Det kan ifrågasättas, om det verkligen finnes personer som förena tillräcklig fackkunskap och erfarenhet på så skilda områden. Om de kompetensfordringar, som böra ställas, y t t r a r sig styrelsen också svävande sålunda, att »ådagalagd insikt i jordbruks- och byggnadsfrågor torde tillmätas i viss mån avgörande betydelse» (sid. 82). Av kostnadsberäkningarna att döma (sid. 79) förutser styrelsen, att åtskilliga egnahemskonsulenttjänster komma att besättas med tidigare innehavare av jordbrukskonsulent- eller andra jämförliga befattningar. Tydligt är, att vid den statligt understödda egnahemsverksamheten tillgodoseendet av de byggnadstekniska synpunkterna och den hjälp, som i detta avseende lämnats de byggande, hittills synes ha varit åtskilligt åsidosatt i betraktande av de stora värden det gäller. Nyligen har t. ex. även vissa genom styrelsens försorg upprättade typritningar för bostadshus å arbetarsmåbruk underkastats kritik av svenska arkitektföreningen och samfundet för hembygdsvård. Egnahemsstyrelsens strävande till förstärkning av den byggnadstekniska sakkunskapen är därför värd allt erkännande. Det förefaller dock, som om de av styrelsen föreslagna konsulenterna icke skulle komma att få den byggnadstekniska kompetens, som bör fordras för att de skola tillfredsställande kunna fylla sin uppgift i detta hänseende. Vikten av att byggnadsteknisk sakkunskap utnyttjas i samband med långivningen till egnahem, till bostadsförbättringsverksamhet m. m. har även med utförlig motivering framhållits i en till Konungen ställd skrivelse av den 8 no-

120 vember 1934 från svenska arkitektföreningen, centralförbundet för socialt arbete och samfundet för hembygdsvård. Emellertid bör det även framhållas, att en säkerligen icke mindre betydande del av med den nämnda jämförlig byggnadsverksamhet, nämligen den som åstadkommes utan statslån och på områden, som sakna byggnadsnämnd, icke kommer i åtnjutande av här åsyftad hjälp, oaktat även beträffande denna är tillämpligt vad egnahemsstyrelsen säger om de statsunderstödda egnahemmen: »Allmänt utbredd synes benägenheten vara att vilja bygga större och dyrbarare än nödigt är. Ej heller iakttages, att byggnaderna böra bliva i övrigt tjänliga för sina uppgifter såsom bostadshus eller ekonomibyggnader. Särskilt äro planerade inredningsanordningar ofta otillfredsställande.» I den mån den uppfattningen vinner insteg, att det icke är uteslutande som långivare som staten bör intressera sig för detta slags byggnadsverksamhet, utan att det är ett allmänt socialt och även socialekonomiskt intresse att höja allt bostadsbyggande på landsbygden, i samma mån framstår det såsom otillräckligt, att de åtgärder, som äro avsedda att vidtagas för ett bättre tillfredsställande av behovet av byggnadsteknisk sakkunskap, skola gälla endast den statsunderstödda delen av denna byggnadsverksamhet. I varje fall synes det vara önskvärt, att icke kostsamma och för framtiden bindande åtgärder för förstärkning av den byggnadstekniska sakkunskapen vidtagas på ett begränsat område, såsom exempelvis inom det statsunderstödda egnahemsväsendet, innan en utredning angående det ändamålsenligaste sättet för tillgodoseende av samma behov inom andra närliggande områden har verkställts. Eljest kan lätt en dubbelorgauisation bli följden, och alltför ringa effekt nås med onödigt höga kostnader. B. Låneinstituten. Någon utredning angående den granskande verksamhet, som utföres av de olika låneinstituten, och de växlande fordringar, som de ställa på de belånade byggnadernas planläggning och utförande, har icke varit möjlig att åstadkomma i detta sammanhang. Klart är, att det kunde vara ett effektivt medel till förbättring av byggnadsstandarden att i samband med långivning uppställa bestämda kvalitetsfordringar. Förhållandet är antagligen även, a t t på denna väg ernåtts vissa resultat. Å andra sidan lär erfarenheten visa, a t t konkurrensen mellan de olika belånande företagen kan leda till, att kontrollen blir mindre noggrann. Någon mer enhetlig metod eller något samarbete med byggnadsmyndigheterna finnes väl i regel heller icke. Det förefaller troligt, att en utredning av hithörande frågor skulle kunna ge fruktbärande synpunkter på, hur låneinstitutens möjligheter till att befordra ett bättre byggande skulle kunna utnyttjas effektivare än för närvarande är fallet. C. Föreningar och företag av andra slag. Samfundet för hembygdsvård. Samfundets byggnadsbyrå har till uppgift att genom uppförande av byggnadsritningar, arbetsbeskrivningar, kontrollantskap, konsultationsverksamhet, föredrag, propaganda m. m. verka för främjandet av en god byggnadskultur inom landet med speciell tanke på egnahemsbyggandet. Den byggande kan hos byrån beställa ritningar enligt beställningsformulär, upptagande önskemål beträffande plandispositioner, yttre formgivning m. m. För ritningar till mindre egnahemsbyggnader är byråns pris 10 kr. per eldstad. Sedan byrån efter statens byggnadsbyrås avveckling övertagit dess konsultativa verksamhet med tillhörande typritningsarkiv, tillhandahåller byrån för billigt pris kopior av de typritningar, som på sin tid utarbetades genom statens försorg till tjänst för det statsunderstödda egnahemsbyggandet. En samling typrit-

121 n i n g a r till lantmannabyggnader har även utgivits av samfundet. Dessutom har b y r å n i år utgivit en ny typritningssamling, omfattande 23 ritningar till egna hem. Byggnadsbyrån erbjuder sig slutligen även att bistå de byggnadsnämnder inom mindre samhällen, vilka ej ha tillgång till nödig sakkunskap, med rådgivn i n g i frågor rörande byggnadsordningar och material, med ritningsgranskning, o m a r b e t n i n g av till nämnden ingivna otillfredsställande ritningar m. m. I samband med byrån inrättades 1931 en permanent byggnadsmaterialutställn i n g i Stockholm, vilken numera ingått i en för ändamålet särskilt bildad organisation, A.-B. Svensk byggtjänst, vari flera föreningar äro representerade. Byrån har sitt huvudkontor i Stockholm och en filial i Malmö. Sedan 1919 anordnar samfundet årliga kurser för byggmästare på olika platser i landet. Avsikten med kurserna är huvudsakligen att ge självständiga utövare av byggnadsyrket, ävensom förmän och arbetare inom yrket, »en vidare utbildning i dessa yrkens teknik och ekonomi i syfte att intressera dem för ett byggn a d s s ä t t . . . som fyller nutida praktiska och ekonomiska men samtidigt estetiska krav, särskilt med hänsyn till resp. trakters tradition». (Reglementet för kurserna § 1.) Undervisningsplanen för kurserna, som räcka c:a 10 dagar, är fastställd av skolöverstyrelsen. Hittills ha 31 kurser hållits i 15 län med sammanlagt 421 elever. Under innevarande höst komma ytterligare 3 kurser att avhållas. Maximia n t a l e t elever vid varje kurs är 15. Dessa korta kurser avse mer att ge eleverna ett ökat intresse och en vidgad förståelse för ett gott byggnadsskick än att ge dem föreställningen att de efter genomgången kurs äro fullt utbildade fackmän. En grundligare såväl teoretisk som praktisk undervisning för ifrågavarande kategorier yrkesmän ges emellertid även sedan 1927 i den till folkhögskolan Hvilan i Skåne förlagda byggmästareskolan. Eleverna få bl. a. utarbeta förslag till bostadshus, lantmannabyggnader m. m. jämte arbetsbeskrivningar och kostnadsberäkningar. I den teoretiska undervisningen ingå förutom de till byggnadsläran hörande ämnena även sådana ämnen, vilka äro av betydelse för ett självständigt utövande av yrket, såsom svenska språket, matematik, fysik, bokföring, yrkeslagstiftning m. m. Undervisningen vid skolan omfattar tre månader enligt av skolöverstyrelsen fastställd plan. Hittills ha 9 kurser hållits med sammanlagt 157 elever. Maximiantalet elever vid varje kurs är 18. Såväl denna skola som de n ä m n d a mindre kurserna åtnjuta statsunderstöd. Samfundet avser att med tiden få till stånd flera skolor av detta slag på olika platser i landet. Denna verksamhet torde vara bland de mera betydelsefulla åtgärder, som på senare tiden vidtagits för att befrämja ett ändamålsenligt byggande, i första h a n d av egnahem. Det bör dock framhållas, att verksamheten till sin omfattning ännu är för liten för att k u n n a ge något mer kraftigt verkande resultat, åtminstone på kortare sikt. Ävenledes torde kunna ifrågasättas, om icke de mindre kurserna ge eleverna en alltför hastig och därför icke tillräckligt djupgående instruktion i åtskilliga för byggandet viktiga frågor, som m å h ä n d a ibland kan leda till en överskattning hos eleverna av den egna förmågan efter genomgående av kursen. Otvivelaktigt utgöra dock dessa kurser och den erfarenhet, som genom dem vunnits, en värdefull tillgång vid den föreslagna omorganisationen av hela den byggnadstekniska undervisningen (se sid. 127). Kooperativa bostadsföreningar m. fl. De kooperativa bostadsföretagen, i främsta rummet H. S. B., utöva genom sin egen byggnadsverksamhet och genom rådgivningen till föreningsmedlemmarna otvivelaktigt ett stort inflytande även på byggnadsverksamheten i övrigt, åtminstone i de större städerna. Den bästa formen av propaganda är väl just a t t visa praktiska exempel på vad man åsyftar.

122 Den mångfald former, i vilka för övrigt upplysningsverksamhet och propaganda i byggnads- och bostadsfrågor bedrivas av olika föreningar och även av vissa privata affärsföretag, såsom byggnadsmaterialfirmor och fabrikanter av färdiga hus, behöver icke närmare skildras. Ett ökat intresse för byggnads- och bostadsfrågorna och deras sakkunniga behandling kan utan tvivel konstateras den senaste tiden. En större grad av koordination mellan dessa olika strävanden skulle dock säkerligen vara till fördel. Behovet av ett centralt organ, som kunde tjäna till bl. a. a t t förmedla erfarenheter, förhindra dubbelarbete m. m. framstår kanske särskilt klart just i detta sammanhang. (Se vidare härom sid. 129.) IV.

Principiella synpunkter.

A. Byggnadsnämndsdistriktens storlek. De bostadshygieniska experterna ha i bil. 3 (sid. 97) anfört vissa principiella betänkligheter mot att hälsovårdsnämndernas verksamhetsområden göras alltför små. Det framhålles, a t t erfarenheten visat, att dessa rent lokala hälsovårdsnämnder ofta uträtta ganska litet. Deras medlemmar bli ej sällan alltför b u n d n a av lokala förhållanden och sakna nödig auktoritet. Ävenledes blir härigenom behandlingen av arbetsuppgifterna på olika håll alltför mycket varierande. Därför föreslå experterna, att hälsovårdsnämndsområdena göras större och lämpligen sammanfalla med tjänsteläkares distrikt. Något liknande kan även sägas om byggnadsnämnderna och deras verksamhet. Utan tvivel framträda beträffande de lokala byggnadsnämnderna med små verksamhetsområden på landsbygden och i mindre samhällen ofta vissa olägenheter, som kunde avlägsnas, om byggnadsnämnderna finge större distrikt. Denna fråga får en särskild vikt med hänsyn till den nya byggnadslagstiftningen, som befordrar systemet med lokalt ofta snävt begränsade byggnadsnämnder, främst genom att leda till bildandet av en mängd nya byggnadsplan- och utomplansbestämmelseområden. Att ur formella synpunkter möjlighet finnes att tillsätta en byggnadsnämnd gemensam för flera skilda områden eller orter, även när de äro belägna inom skilda kommuner, framgår av departementschefens uttalande i motiven till B. s. 97 §. Frågan blir då, vilka utsikter det finnes att praktiskt genomföra ett såd a n t system i större skala. Den lokala självstyrelsen inom socknens ram har j u i vårt land en betydande tradition. I den mån som tillsättandet av en lokal byggnadsnämnd sammanhänger med sådana planeringsåtgärder, vilka för samhället k u n n a medföra kännbara ekonomiska konsekvenser, är ju även motiverat, att man själv önskar handlägga sina angelägenheter. De antydda olägenheterna äro dock ett faktum. Frågan blir då närmast, om icke förlusten av den helt egna byggnadsnämnden kan anses kompenseras av några fördelar, som sammanhänga med anordningen med byggnadsnämnd gemensam för flera orter. En fördel vore, att det härigenom skulle vara lättare att ordna med verkligt kvalificerad sakkunnig hjälp, genom a t t den sakkunniges arbete icke bleve splittrat på en mängd s a m m a n t r ä d e n på olika platser. Den gemensamma byggnadsnämnden kunde även, genom a t t den finge en större mängd ärenden, hålla sammanträden oftare än de lokala nämnderna, vilket skulle vara till fördel för de byggande. Sambandet mellan planläggningen av olika områden, som ligga intill varandra, skulle även befordras. Det lämpligaste torde av h ä r framförda skäl vara, att byggnadsnämndernas distrikt finge samma omfattning som de nämnda större hälsovårdsdistrikten, d. v. s. sammanfölle med provinsialläkardistrikten. Dessa skulle, efter den av de bostadshygieniska experterna föreslagna revideringen av distriktsindelningen, komma att i genomsnitt omfatta en befolkning av c:a 10 000 personer. Städer och stadsliknande samhällen med mindre än 5 000 invånare skulle ingå i dessa

123 hälsovårdsdistrikt. Var en liknande gräns skulle dragas för samhällen, som skola ingå i de n ä m n d a större byggnadsnämndsdistrikten, bör undersökas. Åtskilliga svårigheter föreligga u t a n tvivel för realiserandet av en ordning sådan som den här skisserade. Bl. a, blir m å h ä n d a frågan om de olika orternas och kommunernas representation i den gemensamma byggnadsnämnden svårlöst. Det kan dock icke förnekas, att olägenheterna med det nuvarande systemet äro påtagliga och bli ändå större, j u mer antalet lokalt begränsade byggnadsnämnder växer. Denna fråga bör därför snarast göras till föremål för utredning. Härmed sammanhänger emellertid frågan huruvida icke den övriga delen av landsbygden, där byggnadsstadgan icke i någon del är gällande, i någon form bör tillförsäkras ordnad hjälp och kontroll. B. Byggnadsverksamheten på landsbygden. Först och främst bör härvidlag observeras, att det icke skulle innebära någon nyhet, om bestämmelser för hela landsbygden skulle upprättas. I den delvis ännu gällande, men naturligtvis föråldrade byggningabalken, finnas sådana redan. Det kan ifrågasättas, om behovet av förbättring av byggnadsförhållandena på den ifrågavarande delen av landsbygden (den del som icke nås av den nuvarande byggnadslagstiftningen) tillfredsställes bäst genom en mer eller mindre långtgående lagstiftning eller enbart genom upplysande och rådgivande verksamhet. Otvivelaktigt är ju, att lagstiftning är nödvändig, framförallt beträffande ägorättsförhållanden samt regleringen av och utnyttjanderätten till byggnadsmark. De i jorddelningslagen givna bestämmelserna härför få väl också anses tillfyllest vid icke samhällsbildande bebyggelse. Däremot torde i fråga om byggnaders planläggning och konstruktion, åtminstone om man undantager en del spekulativ byggnadsverksamhet, en viss förbättring kunna ernås på frivillighetens väg genom upplysning och rådgivning. Det skulle alltså möjligen kunna anses vara lämpligt att draga en gräns mellan å ena sidan sådan byggnadsverksamhet, som på en viss plats tenderar till samhällsbildning, å andra sidan sådan mera spridd bebyggelse, som icke f. n. äger denna tendens. Det är ju också vad m a n i byggnadslagstiftningen sökt göra. Som i avdelning II anförts, tala dock vissa skäl för att någon form av byggnadsförfattning även för dessa sistnämnda områden vore behövlig. Det har även vid skilda tillfällen ifrågasatts, om icke byggnadsstadga borde upprättas även för den del av landsbygden, som icke nås av den nuvarande byggnadsstadgan. Så framhåller t. ex. socialstyrelsen i sin 1931 överlämnade utredning om lantarbetarnas bostadsförhållanden bl. a. följande: »Även om hälsovårdsstadgans bostadsbestämmelser vidare utvecklas och kompletteras medelst bostadsinspektion o. d., skapas dock därigenom icke möjligheter att få nybyggnader på landsbygden förhandsbedömda och vid behov tillrättade ur byggnadstekniska, praktiska, sanitära och estetiska synpunkter. För detti ändamål skulle krävas, a t t den för städer och stadsliknande samhällen gällande byggnadsstadgan med dess organ, byggnadsnämnderna, i en eller a n n a n forir bragtes i tillämpning även i landskommunerna. Nyligen har inom justitiedepartementet utarbetats och till vissa myndigheter och organisationer för y t t r a n d e utremitterats ett förslag till byggnadsstadga, vilken skulle avse ej blott städer och stadsliknande samhällen å landet utan i modifierad form även vissa områden på den egentliga landsbygden, nämligen sådana, för vilka efter framställning av marcägare, kommun eller a n n a n upprättats byggnadsplaner eller s. k. utomplansbestämmelser. Visserligen torde sådana områden, inom vilka kan förväntas livligare byggnadsverksamhet av mera stadsliknande typ, alltid komma att utgöra alleiast en ringa del av landsbygdens bebyggelse, varför det skulle innebära en mycket väsentlig utvidgning av det tilltänkta giltighetsområdet för ifrågavarande bygmadsstadgeförslag, om detta skulle omfatta landsbygden i dess helhet och

124 sålunda jämväl de egentliga jordbruksbygderna. Likväl ha, såsom i det föregående även antytts, krav framkommit på ett indragande av jämväl dylika områden under en byggnadsstadga, som då givetvis borde vara avpassad efter de särskilda förhållanden, som här råda. Det förefaller emellertid, som om de personer, vilka understrukit behovet av en byggnadsstadga jämväl på landsbygden, lagt mindre vikt på regleringen av byggnadsmark och byggande än på möjligheten av att bereda tillgång till sakkunnig vägledning i fråga om byggnadernas uppförande på ett ur byggnadstek niska och arbetsekonomiska synpunkter mera tillfredsställande sätt än det, som n u merendels praktiseras av landsbygdens byggmästare och hantverkare. Det är sålunda samma synpunkter, vilka kommit till uttryck bl. a. i en vid 1930 års riksdag framlagd motion angående åtgärder för främjande av en planmässig rationalisering av jordbrukets byggnadsverksamhet (A. K. nr 382), vilken emellertid icke föranledde någon åtgärd från riksdagens sida, enär en dylik utredning ansågs falla inom uppdraget för de under benämningen jordbruksutredningen tillkallade särskilda sakkunniga.» Den n ä m n d a utredningen är nu slutförd. Den har dock icke framfört förslag i den här berörda frågan. Bostadsutredningen för landsbygden har även i sitt betänkande av den 15 december 1933 (Statens offentliga utredningar 1933: 37) diskuterat detta spörsmål och anfört bl. a. följande: »Önskar man konkretisering och komplettering av de nu gällande bostadsbestämmelserna, kunna olika vägar följas. Närmast till hands ligger väl att innebörden av hälsovårdsstadgans föreskrifter närmare utvecklas i denna stadga. Dock har under diskussionen kring bostadsproblemet förslag även varit före om utfärdandet av en byggnadsstadga för hela landsbygden eller av en enhetlig och fullständig, för hela riket gällande bostadsordning. Övervägas kan också lämpligheten av att utfärda regionala föreskrifter — exempelvis länseller kommunstadgor — såsom komplement till de allmängiltiga föreskrifterna» (sid. 52). »Bostadsutredningen har närmare övervägt lämpligheten av dylika regionala föreskrifter och därvid i synnerhet uppehållit sig vid frågan om särskilda för de olika länen gällande bostadsstadgor, i samband varmed också diskuterats, huruvida utfärdandet av sådana stadgor borde göras till ett obligatoriskt åliggande för länsstyrelserna. Ej heller i dylika länsstadgor lärer det dock vara möjligt att lämna detaljföreskrifter i a n n a t än begränsad omfattning, och det må icke förbises, att även dylika för länsområden meddelade detaljföreskrifter kunna komma att visa sig skadliga såsom klavbindande utvecklingen på området» (sid. 62). Bostadsutredningen slutar med att härvidlag föreslå, att för hela riket särskilda råd och anvisningar rörande bostads anordnande och skötsel utfärdas dels till ledning för hälsovårdsnämnderna och övriga organ, som arbeta i folkhälsans tjänst, dels som propagandamedel för höjande av landsbygdens bostadsstandard. Huruvida byggnadsbestämmelser av här ifrågavarande slag böra vara av byggnadsförfattnings eller hälsovårdsförfattnings n a t u r är svårt att bedöma. Det riktigaste synes vara, att sådana byggnadsbestämmelser finge byggnadsförfattnings natur. En förutsättning för att så skulle k u n n a ske torde emellertid vara, att byggnadsnämnd inrättades även för dessa orter. Detta skulle väl även utan svårighet låta sig göra, om förslaget att inrätta större byggnadsnämndsdistrikt visade sig vara möjligt att genomföra. Ett sådant skulle då komma a t t omfatta hela hälsovårdsdistriktets område med u n d a n t a g för de mer betydande orter, som hade egen byggnadsnämnd. Om bestämmelserna skola hållas inom hälsovårdsstadgans ram torde det dock knappast vara lämpligt att göra detta i form av mera preciserade föreskrifter än de, som i föreliggande förslag till ändringar av hälsovårdsstadgans bostadsparagraf föreslagits, ifall icke stadgan skall bli ett mellanting mellan hälsovårds-

>

125 förfrattning och byggnadsförfattning. I och för sig kunde m å h ä n d a även den allmiänna formulering, som bestämmelserna i förslaget fått, vara tämligen tillfredsställande, under förutsättning att hälsovårdsnämnden kunde h a n d h a v a dessa b e s t ä m m e l s e r med en även ur byggnadssynpunkt tillräcklig effektivitet. Frågan är väl dock om detta är möjligt. Även om hälsovårdsnämnden har en byggnad:steknisk sakkunnig till hjälp, torde den väl vara tvungen att lägga huvudvikten vid hälsovårdssynpunkterna, men däremot svårligen k u n n a närmare ingå på de plantekniska och byggnadstekniska frågor, som, utan att ha särskild bet y d e l s e ur hälsovårdssynpunkt, dock kunna vara ytterst betydelsefulla ur t. ex. ekonomisk, praktisk eller trevnadssynpunkt för de boende. Visserligen kan häre m o t invändas, att detta icke utesluter, att byggnadsteknisk rådgivning kan givais de byggande även på denna väg. Emellertid förekommer det ofta, att de byg.gande, trots att de avrådas därifrån, försöka genomdriva byggnadstekniskt och plantekniskt olämpliga byggnadsförslag. Det måste därför finnas möjlighet a t t avslå sådana ansökningar. Det är i sådana fall dock troligt, att hälsovårdsn ä m n d e n skulle anse sig tvungen att godkänna åtskilligt, som en byggnadsn ä m n d skulle kunna hindra. Skulle det visa sig vara den för närvarande enda framkomliga vägen att de beluövliga bestämmelserna få hälsovårdsförfattnings natur, bör förutsättningen härför vara, dels att en förhandsgranskning av ritningar till de tilltänkta byggnad erna kan ordnas, dels att hälsovårdsnämnden för denna granskning har tillg å n g till kvalificerad byggnadstekniskt sakkunnig person. D e t bör dock framhållas, a t t den metod med ganska rymlig diskretionär prövn i n g s r ä t t , som hälsovårdsnämnden enligt det föreliggande förslaget skulle få, kan leda till, att tillämpningen av författningen blir mycket varierande på olika orter och alltför beroende på den prövandes individuella uppfattning. Så mycket mer måste det då läggas vikt vid, att granskningen och rådgivningen utföres av kompetent person, som icke bör vara för lokalbetonad, och som står i intim k o n t a k t med något centralt organ med uppgift att förmedla erfarenheter och säkra största möjliga enhetlighet i verksamheten på olika orter. Som särskilt viktigt bör framhållas, att en förhandsgranskning genom inlämn i n g av ritningar verkligen kommer till stånd. Så långt ifrån att vara en onödigt byråkratisk fordran är detta tvärtom den enda effektiva metoden att k u n n a åstadkomma en verklig rådgivning till tjänst åt de byggande. Erfarenheten visar tillräckligt, med hur ringa uppfattning om det tillämnade byggets lämpliga planläggning och konstruktion liksom om dess ekonomiska konsekvenser m a n alltför ofta sätter igång sina byggnadsföretag. När bygget väl har fortskridit en tid, är det vanligen för sent att rätta till felaktigheterna. Ett efterskänkande av kravet på ritningar innebär icke för den byggande en förmån, u t a n utsätter honom tvärtom för risken av missgrepp, som kunna bli ödesdigra. Även på landsbygden erkännes numera i större utsträckning än förr, att ritningar behövas, för att ett bygge skall k u n n a genomföras på ett tekniskt och ekonomiskt gynnsamt sätt. Då som villkor för belåning ofta fordras ritningar, och då de fabrikstillverkade standardhusen, vartill ritningar levereras, synas vinna terräng, torde även detta bidraga till att det med tiden blir alltmer ovanligt att byggnader igångsättas u t a n ritningar. En viss lättnad i skyldigheten att förete ritningar bör dock lämpligen medges för mindre betydande byggnadsföretag, i likhet med vad B. s. 111 § föreskriver angående byggnadslov pä byggnadsplans- eller utomplansbestämmelseområden. En sådan anordning som t. ex. bostadsutredningen för landsby r gden föreslår, nämligen att den byggande endast behöver anmäla byggnadsföretaget till platsens hälsovårdsnämnd, varvid h a n erhåller upplysning om vad gällande författningar föreskriva jämte eventuellt en broschyr innehållande råd och anvisningar för husbygge, torde av anförda skäl icke vara tillfyllest.

126 C. Förhållandet mellan byggnadsnämnd och hälsovårdsnämnd. Bestämmelsen i B. s. 60 § innehåller, att byggnadsnämnd skall utöva tillsyn även över att det befintliga byggnadsbeståndet nöjaktigt underhålles. Härmed avses dock endast vad som rör den tekniska sidan av saken. Beträffande bostadssociala förhållanden tar byggnadsnämnden därmed ingen befattning. Stadgandet bör väl emellertid tolkas så, att där kontinuerlig bostadsinspektion finnes, behöver icke byggnadsnämnden själv utöva någon egen kontinuerlig kontroll, utan att inspektion blott behöver ske i särskilda fall, efter att hälsovårdsmyndigheten gjort byggnadsnämnden uppmärksam på fallet. Den i B. s. 4 § stadgade skyldigheten för byggnadsnämnd att övervaka efterlevnaden av samtliga för staden gällande byggnadsförfattningar måste även innebära ett åliggande a t t utöva viss tillsyn över, att användningen av olika lokaler icke sker i strid mot bestämmelserna. Exempel härpå äro de ofta förekommande fall, då man (trots förbud) inreder boningsrum på vindar eller källare till verkstäder o. d. Byggnadstadgans 61 § innehåller även en bestämmelse om, att byggnadsnämndens lov erfordras för bl. a. »användning av byggnad eller del därav till väsentligt a n n a t ändamål än det, vartill den förut varit använd, eller som finnes angivet å fastställd ritning». Ett exempel härpå är, då m a n vill till matvarubutik anv ä n d a en butikslokal, som förut brukats för a n n a t ändamål. Härvidlag är det vanligt, att byggnadsnämnden samarbetar med matvarukontrollen (stadsveterinären). Ändring av kontor till bostad eller tvärtom förekommer även ofta. De n ä m n d a bestämmelserna torde, liksom 60 §, innebära, att en viss kontinuerlig kontroll även över byggnadens användning faktiskt skulle åligga byggnadsnämnden. Icke heller dessa stadganden behöva väl emellertid tolkas så, att det skulle åligga byggnadsnämnden att själv utföra kontinuerlig kontroll, blott sådan kontroll utföres av hälsovårdsmyndigheten. Någon personal avsedd för detta ändamål ha byggnadsnämnderna väl heller icke. Viktigt är, att de båda nämndernas arbetsuppgifter klart preciseras var för sig, liksom även att föreskrifter skapas för det nödvändiga samarbetet mellan de bägge n ä m n d e r n a och deras tjänstemän. I byggnadsstadgan finnas nu endast följande bestämmelser härom: »Då arbete avser bonings- eller arbetsrum, bör vid besiktningarna lämpligt samarbete med hälsovårdsnämnden åvägabringas», (73 §), samt angående byggande på landsbygden: »Lämpligt samarbete bör i erforderliga delar åvägabringas med hälsovårdsnämnden» (96 §). De sakkunniga ha i det föregående (sid. 104*) närmare utvecklat denna synpunkt. Självklart torde vara, att på de orter, där byggnadsnämnd finnes, som har till sitt förfogande byggnadssakkunnigt biträde, hälsovårdsnämndens och bostadsinspektionens behov av byggnadsteknisk sakkunskap bäst fylles genom anlitande av detta byggnadsnämndens biträde. Denne är ju nämligen genom sin tjänst i byggnadsnämnden förtrogen med byggnadsförhållandena på orten. D. Byggnadsteknisk sakkunskap. Kvalifikationer. Genom den nya byggnadslagstiftningen har behovet av byggnadstekniskt sakkunniga biträden å t byggnadsnämnderna ökats, dels därigenom att det numera ställes betydligt högre krav på handläggningen av byggnadsärenden än tidigare, så att för de byggnadsnämnder, som icke förut haft sådant biträde, denna brist torde bli ä n n u mer kännbar, dels även därigenom a t t byggnadsstadgan kommer i tillämpning för åtskilliga nya områden, varmed följer inrättande av nya byggnadsnämnder. Det kan därför väntas, a t t efterfrågan på sådana personer under den närmaste tiden blir större än tillgången, i varje fall om pretentionerna på deras sakkunskap icke ställas för lågt. Av inledningen, vari behandlades de sakkunnigas arbetsuppgifter, torde framgå, a t t man numera måste fordra r ä t t höga kvalifikationer av ifrågavarande biträden,

127 redarn med h ä n s y n till att lagstiftningen skall bli formellt riktigt tillämpad, men ä v e n och framförallt därför, att man skall kunna förverkliga avsikten med lagstiftningen, nämligen att förbättra byggnadskulturen i landet. På möjligheten a t t förse n ä m n d e r n a med tillräckligt kvalificerade, för sin uppgift lämpade byggn a d s t e k n i s k t sakkunniga, beror mycket av den effekt, som kan åstadkommas. D>en byggnadstekniska undervisningen. Anledningen till bristen på sakkunniga ligger icke enbart i det förhållandet att efterfrågan plötsligt ökats, utan även däri a t t den byggnadstekniska undervisningen icke tillräckligt tillgodosett beh o v e t av speciellt för administrativa uppgifter lämpade fackmän och särskilt av sådama, som äro ägnade att verka i mindre orter och på landsbygden. En viss omorganisation av undervisningen förefaller vara en förutsättning för a t t denna viktiga fråga skall få en tillfredsställande lösning. Ä v e n av a n d r a skäl torde tiden vara mogen för att frågan om en rationalisering av hela den byggnadstekniska undervisningen tages upp till behandling. D e t t a föreslås även i en skrivelse, som den 18 juni 1934 överlämnats till chefen för ecklesiastikdepartementet av arkitekterna J. Curman, S. Lindström och E. Wannfors. Skrivelsen innehåller en principiell diskussion av frågan, som i h u v u d d r a g går ut på följande. Byggnadsundervisningens mål är givetvis att utbilda varje elev till den plats inom yrket, där h a n bäst passar. Den teoretiska undervisning, som f. n. meddelas i landets olika lägre eller högre läroanstalter, torde icke vara tillräckligt uppdelad och direkt anpassad till de olika kunskapsprov, som den praktiska yrkesutövningen fordrar av de skilda inom byggnadsindustrien arbetande fackgrupperna, för att undervisningen på bästa sätt skall kunna uppnå detta mål. Även de olika utbildningsetappernas kontinuitet är f. n. tämligen bristfällig, då undervisningen är fördelad på ett flertal olika skolor, som snarare var och en för sig söker ge en så god undervisning som möjligt i »allt vad till yrket hörer» i stället för a t t söka specialisera sig på att få fram fullgoda fackmän i något speciellt yrke inom byggnadsindustrien. Bristen på en logisk och klar uppdelning och kontinuitet mellan den byggnadstekniska undervisningen från lärlingsskolan upp till den tekniska högskoleutbildningens högsta grad torde sålunda f. n. vara undervisningssystemets största brist. Att som gjorts sätta in arbetet på den byggnadstekniska undervisningens omorganisation på att söka ordna varje skola för sig (t. ex. omorganisationsförslagen för Chalmers tekniska institut och för den lägre tekniska undervisningen) torde icke lämna önskat resultat, i n n a n undervisningssystemet i dess helhet ordnats efter rationellare grunder. Större vikt borde i undervisningen läggas på praktiken. F. n. få eleverna själva på bästa sätt söka skaffa sig praktik under ferierna, och det visar sig därvid i stor utsträckning vara svårt att erhålla lämpligt praktikarbete. Om undervisningen uppdelades i efter den praktiska yrkesutövningen bättre avpassade terminer eller etapper, torde en stor del av eleverna från varje högre eller lägre undervisningsetapp komma att ägna sig åt arbete inom ifrågavarande yrkesgrupp och endast en mindre del att efter flera års praktik inom yrket söka sig tillbaka till n ä r m a s t högre läroanstalt. Göras dessa praktikavbrott i undervisningen obligatoriska, torde de komma att erbjuda de studerande ett maximum av tillfällen att som välkvalificerade fackmän utträda i den praktiska verksamheten, och för själva undervisningssystemet kommer detta att medföra, att de olika utbildningsetapperna komma i en sådan intim kontakt med och beroende av den praktiska yrkesutövningen, att den tekniska utvecklingens ständigt förändrade inverkan på yrkesutövningen nästan automatiskt kommer att fortplanta sig även till undervisningen. Byggnadsundervisningen bör även i möjligaste mån söka taga hänsyn till byggnadsverksamhetens aktuella behov av de olika graderna av kvalificerad

128 arbetskraft genom att i en särskild studiehandbok bearbeta tillgänglig byggnadsverksamhetsstatistik etc. ur denna synpunkt. I förening med övriga föreslagna principiella ändringar av byggnadsundervisningens organisation bör denna åtgärd kunna bidraga till att byggnadsskolorna utbilda fackmän i tillräckligt antal och lämpligt kvalificerade för de uppgifter, som föreligga, samt med däremot svarande ekonomiska anspråk. Tjänstemannaställning och privatarbete. En sådan sammanblandning av granskande verksamhet och privatpraktik, som nu förekommer på en del håll, är icke lämplig. Även om vederbörande förstår att väl hålla isär dessa bägge sidor av sin verksamhet, torde det icke vara lämpligt med hänsyn till det nödvändiga förtroendet från allmänhetens sida, att möjlighet kan finnas för en granskande tjänsteman att utöva sådan inverkan på de byggande, som leder till att han får privata uppdrag. Denna synpunkt har varit en av de bestämmande vid uppgörandet av. förslaget till den ovan n ä m n d a omorganisationen av länsarkitektinstitutionen, om vars genomförande innevarande års riksdag har beslutat. Enligt denna n y a ordning skulle den n ä m n d a olägenheten, som hittills vidlått länsarkitektinstitutionen, försvinna. Om en sådan särskillnad mellan tjänstemannaställning och privatarbete ansetts vara av avgörande betydelse beträffande länsarkitekterna, måste detta och i än högre grad gälla även om sådana sakkunniga, varom här är fråga. Det finnes anledning att frukta, att förtroendet för de sakkunniga skall visa sig bli lidande av en olämplig anordning i detta hänseende, vilket kan leda till minskad effektivitet i byggnadsnämndernas handhavande av sina granskande och rådgivande uppgifter. I de större städerna gäller f. n. som regel, att stadsarkitekten icke får utöva egen praktik, i varje fall icke i samma stad. I de mindre städerna däremot torde det vara mera sällsynt, a t t stadsarkitekten icke tillätes att ha privatpraktik även i samma stad, och detta även om vederbörande tjänstgör som biträde åt flera byggnadsnämnder. Måhända kan det icke påvisas, att detta förhållande någonstädes lett till icke önskvärda konsekvenser. Om så icke är fallet i särskilt påfallande grad, kan detta dock bero på, att det först är på senare år, som en del mindre städer och orter anställt stadsarkitekt. I motsats härtill finnes ju beträffande länsarkitektinstitutionen en längre tids erfarenhet. Det är emellertid mycket som talar emot, att en granskande sakkunnig skulle förbjudas att utöva praktik. Man torde härvidlag ofta finna, att en sådan bestämmelse skulle göra anställningen så pass litet lockande, att inga mer kvalificerade fackmän söka den. Praktiken kan för en tjänsteman även ha den goda verkan, att han håller sig mera i kontakt med utvecklingen på byggnadsområdet. Utövandet av egen praktisk verksamhet torde vara den bästa garantien mot verklighetsfrämmande byråkratism hos tjänstemännen. Denna invändning mister dock något av sitt berättigande, om de byggnadstekniskt sakkunniga få till uppgift a t t utom granskningen även bedriva rådgivande verksamhet, samt om det genom en centralorganisation kunde tillskapas en samverkan mellan de olika lokala myndigheterna jämte deras sakkunniga, som skulle tjäna till att förmedla erfarenheter beträffande hustyper, nya material o. s. v. Det av de sakkunniga i föreliggande betänkande (sid. 105*) diskuterade centrala bostadsorganet skulle häri ha en av sina antagligen viktigaste uppgifter. I länsarkitektinstitutionen finnes redan den naturliga förmedlande länken mellan bostadsrådet och de u t e i orterna verkande sakkunniga. Det lämpligaste vore väl, att länsstyrelserna toge denna sak om h a n d . Första steget bärtill har redan tagits av vissa länsstyrelser, som anvisa byggnadsnämnderna lämpliga sakkunniga och söka ordna det så, att flera orter slå sig till-

129 sarnmams om en gemensam sakkunnig. Nästa steg borde vara, att länsstyrelserna u n d e r en eller annan form anställde sakkunniga, som mot honorar enligt taxa ställdes till byggnadsnämndernas förfogande på de orter, som icke äro tillräckligt stora att behöva egen stadsarkitekt. Dessa sakkunniga skulle få fast lön och skyldighet att även åtaga sig uppdrag av de byggande, varvid ersättningen härför skulle utgå enligt taxa och inbetalas till statskassan. Detta system skulle tillfredsställa ett gammalt önskemål, nämligen att de granskande och kontrollerande tjänstemännen även skulle kunna på ett effektivt sätt hjälpa de b y g g a n d e tillrätta, t. ex. genom a t t omarbeta underhaltiga byggnadsförslag. U t a n tvivel skulle en sådan metod vara ett utomordentligt medel för höjande av byggnadskulturen. Som förhållandena n u äro, låta byggnadsnämnderna, liksom även länsstyrelserna, säkerligen mången gång opraktiska, oekonomiska och på a n d r a s ä t t mindre lämpliga byggnadsprojekt passera, därför att det icke finnes någon u t v ä g att stå vederbörande till tjänst med en omarbetning av förslaget. Tjänstgöringen i byggnadsnämnderna. Om det kan genomföras, att byggnadsn ä m n d blir gemensam för landsbygden och de mindre orterna inom ett provinsialläkardistrikt, torde det vara möjligt och lämpligt, att nämndens byggnadstekniskt sakkunniga biträde, förutom behövliga kontroller och besiktningar, granskar och föredrager alla ärenden av byggnadsteknisk natur. Koncentrationen av ärenden blir större och antalet sammanträden, där han behöver vara närvarande,, mindre, än om systemet med särskilda byggnadsnämnder för mindre områden skall bibehållas. Blir detta sistnämnda däremot i någon större grad fallet, torde det vara lämpligare, a t t mindre ärenden granskades av en medlem av byggnadsnämnden,, som skall vara förfaren i byggnadsfrågor, medan till den sakkunnige hänskjutes endast ärenden av större vikt. En nackdel med denna anordning skulle vara, att det är svårt a t t finna någon norm för vad som menas med ärenden av större vikt. Det förhållandet att denne nämndledamot lämpligen skulle verkställa sina granskningar gratis, vore dock antagligen ägnat att minska obenägenheten att hänskjuta ärendena till den sakkunnige. Ä andra sidan skulle detta arrangemang medföra, att de mindre ärendena icke skulle behöva kosta de byggande något i granskningsarvode. Tjänstgöringen i hälsovårdsnämnderna och bostadsinspektionen. Hälsovårdsnämnderna och bostadsinspektionen böra tillkalla sin byggnadssakkunnige, då frågor av byggnadsteknisk n a t u r behandlas. Som redan påpekats, vore det mycket fördelaktigt, om denne sakkunnige kunde vara densamma som byggnadsnämndens i distriktet egen sakkunnige. E. Koordination av olika åtgärder. De bostadshygieniska experterna ha kraftigt hävdat, att olika strävanden till förbättring av bostads- och byggnadsförhållandena böra koordineras, och föreslå därför bl. a. att en omfattande utredning rörande olika grenar av hälsovården igångsattes. Detsamma kan med kanske ännu starkare skäl sägas om den byggnadstekniska sidan av hithörande problem. Förhållandena härvidlag k u n n a tryggt sägas vara så oklara, att en utredning är starkt av behovet påkallad, omfattande de olika sidorna av frågan om hur den byggnadstekniska sakkunskapen skall på bästa sätt k u n n a tjäna strävandet att höja vårt lands byggnadskultur. Det vore uppenbarligen särskilt ändamålsenligt, om en sådan utredning kunde bedrivas parallellt med den ifrågasatta hälsovårdsutredningen. Ett par påpekanden förtjäna att göras i detta sammanhang. Erfarenheterna av den n y a byggnadslagstiftningens verkningar, de svårigheter som möta o. s. v. borde klargöras förslagsvis genom av länsarkitekterna lämnade

130 redogörelser, som bearbetades inom byggnadsstyrelsen. Särskilt bör framhållas värdet av att få veta, i vilken utsträckning de nya instituten byggnadsplan och utomplansbestämmelser komma till användning, ävensom vilken erfarenhet de olika länsstyrelserna ha av strävandet, att byggnadsteknisk sakkunskap skall komma till användning i byggnadsnämnderna. En undersökning av detta slag torde i själva verket vara nödvändig för den föreslagna utredningen. Vidare borde undersökas, hur redan befintliga organs, t. ex. statens egnahemsstyrelses, verksamhet skulle kunna inordnas i en enhetlig organisation. Det har ovan antytts, att den föreslagna utökningen av under denna styrelse lydande tjänstepersonal, främst de blivande egnahemskonsulenterna, icke borde tjäna endast den begränsade del av egnahemsbyggandet, som är statsunderstödd. Det förefaller vara naturligt, att detta förslag sättes i samband med förslaget att ordna större distrikt, vilka skulle vara på en gång hälsovårds- och byggnadsnämndsdistrikt, och vilkas administration skulle förfoga över byggnadsteknisk sakkunnig. Troligt är väl, a t t det vid närmare undersökning av denna fråga skulle visa sig vara fördelaktigt att kombinera dessa bägge behov av byggnadssakkunnig hjälp, i synnerhet som j u de områden, inom vilka egnahemskonsulenterna skulle vara verksamma, antagligen i rätt stor utsträckning skulle komma a t t sammanfalla med de områden, inom vilka andra byggnadssakkunniga skulle verka. En viss risk synes vara för handen för att en dubbelorganisation här kunde bli följden, om egnahemsstyrelsens förslag nu genomfördes. Det lämpligaste torde därför vara, a t t med genomförandet av egnahemsstyrelsens förslag finge anstå, tills klarhet vunnits beträffande dess logiska samordnande med andra åtgärder på detta område. Beträffande propagandan i olika former för bättre byggnadskultur är den för närvarande alltför splittrad och oenhetlig. Olika föreningar m. fl. arbeta i stort sett oberoende av varandra. Det saknas ett sammanhållande organ, som kunde bringa propagandan under en plan och därigenom effektivisera den. Detta torde vara bland de viktigaste åtgärder, som borde vidtagas, ty all granskning och kontroll är otillräcklig, om icke allmänhetens och de byggandes uppfattning i byggnadsfrågor undergår en förbättring. Det ifrågasatta bostadsrådet skulle lämpligen bli centralt organ för denna verksamhet (jfr ovan sid. 105*). V.

Kostnader för genomförande av åsyftade åtgärder.

De utredningar, som böra igångsättas för utrönande av hur den byggnadstekniska sakkunskapen bäst skall kunna utnyttjas i byggnads- och bostadskulturens tjänst, böra givetvis även innefatta frågan om kostnaderna för genomförande av de förslag, som kunna framkomma, samt hur medlen härtill skola anskaffas. Härvid torde bl. a. uppstå frågan, i hur stor utsträckning statsmedel böra anslås härtill. I det föregående har antytts, att staten med hänsyn till byggnadsverksamhetens och bostadsförhållandenas sociala och socialekonomiska betydelse har ett stort intresse av befrämjande åtgärder. I den mån man syftar till en målmedveten bostadspolitik på längre sikt, blir detta intresse än mera betonat. Med hänsyn till de risker och betydande ekonomiska förluster såväl som de hygieniska olägenheter, som undermålig byggnadsverksamhet förorsakar landet, synes det väl motiverat att åstadkomma ett kraftigare ingripande och större anslag från staten än hittills. Erinras bör därom, att staten redan utbetalar stora summor för ändamål, som kunna jämföras med föreliggande. Inom landets vägväsende t. ex., där kostnaden för nybyggnad och förbättring av allmänna vägar numera normalt uppgår till c:a 50 milj. kr. per år samt underhåll av dessa vägar till ungefär s a m m a summa årligen (vilket tillsammans utgör ungefär 1 / 3 av den årliga husbyggnadsproduktionens värde), utbetalas enbart för kontroll av arbetena c:a 400 000 kr.

131 årligen, varjämte tillkommer kostnaden för dels väg- och vattenbyggnadsstyrelsens väg- och broinspektion med c:a 125 000 kr. och dels vägorganisationen i länen, som uppgår normalt till c:a 600 000 kr. Visserligen betalas c:a 75 % av kostnaden för dessa vägbyggnadsarbeten m. m. av bilskattemedel. Det faktum återstår dock, att staten finner det nödvändigt att för kontroll av dessa arbeten offra n ä m n d a summa. Den summa, som borde anslås till offentlig kontroll av husbyggnadsväsendet — vilket torde vara av minst lika stor betydelse som vägväsendet såväl för den enskilde som för landet i sin helhet —, skulle bli avsevärd, om den skulle stå i samma proportion till byggnadsproduktionens årliga värde. Vidare kostar lantmäteriväsendet numera staten normalt över 2 milj. kr. om året. Härav utbetalas mer än 1 milj. till personal, som sysselsattes med lantmäteriförrättningar för att jorddelningar o. d. skola bli gjorda på ett fackmässigt och billigt sätt. Lantmäterikontoren i länen kosta dessutom c:a 600 000 kr. årligen, varav en stor del kommer på kontrollen av lantmäteriförrättningar. — För att allmänheten skall få ritningar till husbyggnader uppgjorda på ett fackmässigt och billigt sätt lämnar staten inga nämnvärda anslag, om man icke hit skall räkna vad den byggnadstekniska undervisningen kostar staten. För att få husbyggnadsarbeten ledda och kontrollerade på sakkunnigt sätt utbetalar staten icke mer än c:a 200 000 kr. årligen, motsvarande den del av byggnadsstyrelsens stat, som kan anses komma på stadsplaneväsende och byggnadskontroll, jämte kostnaden för länsarkitektsinstitutionen. Härtill kommer vad kommunerna betala för sin byggnadskontrollerande verksamhet. Disproportionen mellan statsanslaget för kontroll och ledning av landets husoch stadsplaneväsende och det materiella och ideella värde det representerar torde, sedd i samband med n ä m n d a siffror för vägbyggnads- och lantmäteriväsendet, vara uppenbar. VI.

S a m m a n f a t t n i n g och förslag.

1. Beträffande tillgodoseendet av hälsovårdsnämndernas och bostadsinspektionens behov av byggnadstekniskt sakkunnigt biträde torde detta bäst ske genom samarbete med byggnadsnämndernas byggnadstekniskt sakkunniga. 2. Samarbetet mellan hälsovårdsnämnd och byggnadsnämnd bör ges fastare former genom utfärdande av instruktion härför. Ett ömsesidigt uttnyttjande av bägges expertis bör befordras. 3. Ealigt den nuvarande byggnadslagstiftningen kommer emellertid en stor del av landsbygden att sakna byggnadsnämnd. Dessutom kommer en stor del av de b/ggnadsnämnder, som tillsättas, antagligen att sakna kvalificerat byggnadssakkunnigt biträde, särskilt på landsbygden och i mindre samhällen, medan man däremot har anledning förmoda, att, åtminstone så småningom, städerna och de stadsliknande samhällenas behov härav kommer att bli tillfredsställt. Bristen på sakkunnigt biträde innebär allvarliga ölägenheter för byggnadsverksamheten på de orter, där sådant kommer att saknas. Utredas bör, huruvida icke den del av landsbygden, där den nuvarande byggnadsstadgan icke i någon form är gällande, bör tillförsäkras den hjälp, som utfärdande av vissa bestämmelser angående byggnadsverksamheten kan ge, antingen genom en utsträckning av byggnadsstadgans tillämpningsområde eller på annat sätt. Utredning bör även vidtagas beträffande möjligheterna a t t tillförsäkra varje byggnadsnämnd kvalificerat byggnadstekniskt biträde. Detta låter sig väl emellertid svårligen göra, om icke byggnadsnämndsdistrikten på landsbygden kunna göras större. 4. Len nuvarande byggnadslagstiftningen leder till bildande av en mängd nya byggnadsnämnder med starkt begränsade verksamhetsområden. Detta medför olägenheter av liknande art, som de bostadshygieniska experterna påtalat beträffande de alltför lokalt begränsade hälsovårdsnämnderna. Utredas bör, huru-

132 vida byggnadsnämnd på landsbygden och på andra orter än städer och stadsliknande samhällen över en viss storlek lämpligen som regel kan tillsättas gemensamt för större distrikt, helst sammanfallande med tjänsteläkardistrikten, efter den revidering av dessas omfattning, som de bostadshygieniska experterna föreslagit. Förutsatt att den av experterna ävenledes föreslagna anordningen blir genomförd, att hälsovårdsnämnds område skall bli lika med tjänsteläkardistrikt, torde detta innebära stora fördelar även för hälsovårdsnämnds och byggnadsnämnds samarbete. Undersökas bör, var storleksgränsen lämpligen bör dragas beträffande de orter som skola ingå i motsvarande byggnadsnämndsdistrikt. 5. Om förslaget att enligt p u n k t 4 inrätta byggnadsnämndsdistrikt, omfattande även den del av landsbygden, där byggnadsstadgan icke till någon del är gällande, skulle kunna genomföras, bör hälsovårdsnämndens och bostadsinspektionens behov av byggnadssakkunnigt biträde kunna tillfredsställas genom samarbete med byggnadsnämndens sakkunniga. Detsamma torde kunna förutsättas även för det fall, att de större byggnadsnämndsdistrikten kunde bli verklighet, så när som på att de ej skulle omfatta den n ä m n d a delen av landsbygden. I förra fallet torde lämpligen behövliga bestämmelser för den nämnda delen av landsbygden böra utformas i anslutning till byggnadslagstiftningen. I senare fallet kunna måhända hälsovårdsstadgans bostadsbestämmelser, efter den av de bostadshygieniska experterna föreslagna revideringen, anses någorlunda tillfredsställande för reglering av den här ifrågavarande byggnadsverksamheten. Härvid bör utredas, huruvida i hälsovårdsstadgan bör intagas en bestämmelse om att byggnadslov skall sökas hos hälsovårdsnämnden för alla eller vissa byggnadsföretag, samt huruvida och i vilken utsträckning ansökan om byggnadslov skall vara åtföljd av ritningar m. fl. handlingar (delvis föreslaget till utredning av de bostadshygieniska experterna). 6. Utredas bör, huruvida byggnadstekniskt sakkunniga skola genom länsstyrelsernas försorg tillhandahållas byggnadsnämnderna (resp. hälsovårdsnämnderna) samt vilka kvalifikationer dessa sakkunniga skola ha, om och i vilken utsträckning de böra få utöva privatpraktik, hur de skola avlönas m. m. Därvid bör även undersökas, hur dessa sakkunnigas ställning till länsarkitekten och till den i det föregående (sid. 105*) ifrågasatta bostadskonsulenten skall ordnas. 7. Utredas bör, vilka uppgifter ur byggnadsteknisk synpunkt böra fyllas av det tidigare berörda centrala bostadsorganet, särskilt med hänsyn till propagandaverksamheten för bättre byggnadsskick och bostadskultur, samt hur ett dylikt organ skall på bästa sätt kunna tillgodogöras i praktiken genom länsarkitekterna och de byggnadstekniskt sakkunniga, som äro anställda hos byggnadsnämnder och hälsovårdsnämnder. 8. Utredas bör, i vilken m å n byggnadsnämnderna och deras sakkunniga, vid sidan av sina gransknings- och kontrolluppgifter, skulle* kunna utöva en rådgivande och hjälpande verksamhet till allmänhetens tjänst i högre grad än vad för närvarande sker. De ovan framlagda förslagen sj^fta i vissa avseenden till att göra en sådan reform möjlig. Om byggnadsmyndigheterna kunde mer än hittills slå in på den vägen, skulle detta innebära ett stort framsteg till förmån för ett höjande av vårt lands byggnads- och bostadskultur. De flesta av de frågor, som ovan föreslagits till utredning, böra ses i samband med varandra. Hela det frågekomplex, som här föreligger, är i så trängande behov av att bli klarlagt, att det kan anses befogat att snarast igångsätta en allsidig byggnadssakkunnig-utredning med uppgift att framlägga förslag till, hur behovet av byggnadsteknisk sakkunskap på olika områden effektivast skall kunna tillgodoses. Samarbete bör därvid bl. a. åstadkommas med den av de bostadshygieniska experterna föreslagna hälsovårdsutredningen. Stockholm den 14 september 1935. Uno Ahrén.

Statens offentliga utredningar 1935 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Betänkande med förslag ang. åtgärder mot statsfieutlig verksamli- I Yttranden över preliminärt förslag till lagstiftning om avbrytande av havandeskap. [18] Lagberedningens förslag till lag om skuldebrev m. m. [14] Betänkande med förslag till lagstiftning om avbrytande av havandeskap. [15] Betänkande med förslag till lag om arbetsavtal. [18] Betänkande och förslag rörande verksamheten vid skyddshemmen ni. m. Förra delen. Skyddshemmens organisation ni. m. [85] Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Förslag till ändrade bestämmelser rörande allmänna handlingars offentlighet. [5] Yttrande och förslag rörande tjänstgöringsbetyg som av länsstyrelserna utfärdas. [17] Utredning ang. införande av cttdagordmngsiustitiitm.m. [21] Förslag till nya avlöuingsbestänmielser för icke-ordinarie befattningshavare inom den allmänna civilförvaltningen. [25] Betänkande med förslag till ändring i vissa delar av upphandlingsförordningen. [27] 1934 års nämnd för städningsutredning. Förslag rörande allmänna grunder för ordnandet av städnings- och rengöringsarbetet inom vissa statliga ämbetslokaler i Stockholm samt beräknandet av ersättning för nämnda arbete. '371 Kommunalförvaltning. Statens och kommunernas

finansväsen.

Politi. Betänkande med förslag till ändrad or anisation av den statliga verksamheten för bekämpande : v olovlig införsel av spritdrycker m. m. [24]

Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Betänkande med förslag ang. åtgärder för spannmålsodlingens stöd jam! Promemoria ang. tillsynen över fastighetsregistreringen och fastighetsbildningen. [4] Utredning med förslag om egnahemskonsulenter hos hushållningssällskapen. 28 Betänkande ang. husdjursförsöksverksamhetens organisation. [29 Berättelse över statens spannm ålsnämnds verksamhet m. m. under år 1934. [80 Jordbrukskieditutredningeii. Betänkande med förslag till förordning om jordbrukets kreditkassor m. ni. [82] Betänkande med vissa synpunkter och förslag i fråga om den primära fastighetskrediten. [84] Sociala jordutredningens betänkande med förslag till lag om ändrad lydelse av 4 och 5 §§ lagen den 13 juni 1925 ang. förbud i vissa fall för bolag, förening och stiftelse att förvärva fast egendom. 147] Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Betänkande med förslag till omorganisation av den högre skogsundervisningen. [91 Betänkande ang. råvaruförsörjning, produktion och arbetarantal m. in. vid skogsindustrierna. 3(5] Industri. Handel och sjöfart. Kommunikat ionsvasen. Teknisk-ekonomiska utredningar rörande vägväsendet. Del 2. Broar. [7 Betänkande med förslag till förordning ang. allmän automobiltrafik. [12] Betänkande ined förslag till motorfordonsförordning och vägtratikstadga ni. m. [28] Bank-, kredit- och penningväsen. l^örsäkringsväsen. Grander för kollektiv och individuell pensionsförsäkring. [20]

Nationalekonomi och socialpolitik. Betänkande med förslag rörande lån och årliga bidrag avstatsmedel för främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer jämte därtill hörande utredningar. [2] Kortfattad framställning av organisationssakkunnigas betänkande med utredning och förslag rörande den samhälleliga hjälpverksamhetens organisation ni. m. [3] Arbetslöshetsutredningens betänkande. 2. Åtgärder mot arbetslöshet. [6] Konjuukturuppsvingets förlopp och orsaker 1932—1934. [16] Betänkande med förslag till lag om arbetstiden i jordbruk och trädgårdsskötsel (lantarbetetidslag) ni. m. 48 Betänkande med förslag rörande ändringar i vissa delar avhälsovårdsstadgan samt anordnande av förbättrad bostadsinspektion i städer och stadsliknande samhällen ni. ni. [49]

Utredning och förslag ang. rundradion i Sverige. [10] Betänkande med utredning och förslag ang. inrättande även statsvetenskaplig examen. [11] Utredning oeh förslag rörande frågan om avgift för hemlån av böcker från bibliotek. [22] Betänkande med förslag rörande det svenska naturskyddets organisation och statliga förvaltning. [26] Betänkande med förslag till lag om domkapitel ni. m. [31] Betänkande med utredning och förslag ang. folk- och småskoleseminariernas organisation m. ro. [44; Utredning oeh förslag rörande läroböcker vid allmänna läroverk och folkskolor m.fl. undervisningsanstalter. [45]

Hälso- och sjukvård. Kungl. medicinalstyrelsens utlåtande och förslå" byggande mödra- och barnavård. 19] Kungl. medicinalstyrelsens utlåtande och förslag understödd dispensärverksamhet. [33] Betänkande ang. folktandvård. [46]

Betänkande med förslag till ordnande av Sveriges försvarsväsende. Del 1. Inledande avdelning m. m. [38] Del 2. Arméorganisationen. 39] Del 3. Marinorganisationen. [40] Del 4. Flygvapnets organisation. [41] Del 5. Värnplikten ni. m. Bilagor. [42] Del 6. Särskilda yttranden. [43]

Kyrkoväscn. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt.

Försvarsväsen,

Utrikes ärenden.

Allmänt näringsväsen.

Stockholm 1035. K. L. Beckmans Boktr. 1904 35

Internationell r ä t t .