Betänkande angående finansstatistikens effektivisering

= tdC7s; National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATIONS O P F B N T L I Ö Å U T R E D N I N G A R

1942:48

FIJfAIVSDEPARTEJIENTET

BETÄNKANDE AN G ÅE N D E

FINANSSTATISTIKENS EFFEKTIVISERING AVGIVET

1940 års

AV

finansstatistiksakkunniga

S T O C K H O L M 1 0

Statens offentliga utredningar 1942 K r o n o l o g i s k

1. B e t ä n k a n d e med förslag till plan för organisationsa r b e t e t inom försvars väsendet. Beckman. 733 8. Fö. (Till b e t ä n k a n d e t h ö r a dels en bilaga innehållande personalförteckningar m . m . , avsedd endast för t j ä n s t e b r u k , dels ock e t t hemligt bihang i t r e delar.) 2. B e t ä n k a n d e med förslag till lag med särskilda bestämmelser om begränsning av vinstutdelning från aktiebolog. Marcus. 22 s. F i . 3. P r o m e m o r i a rörande bostadsförsörjningen. Av A. J o h a n s s o n . Beckman. 77 s. S. 4. De yngre sjukhusläkarnas avlönings-, a r b e t s - och bostadsförhållanden. Beckman. 106 s. S. 5. P r o m e m o r i a m e d förslag till utvidgad v a n h ä v d s lagstiftning. Marcus. 55 s. J o . 6. U t r e d n i n g rörande den tekniskt-vetenskapligaforskningens ordnande. 1. Allmänna uppgifter a n g å e n d e den tekniskt-vetenskapliga forskningsverksamhetens n u v a r a n d e läge m . m. — Allmänna s y n p u n k t e r rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningen. — Erforderliga å t g ä r d e r för den tekniskt-vetenskapliga forskningens främjande och s t a t e n s m e d v e r k a n därvid. Hreggström. 195 s. II. 7. U t r e d n i n g rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande. 2. Förslag till åtgärder för främj a n d e a v d e n tekniskt-vetenskapliga forskningen p å byggnadsområdet. Hreggström. 76 8. H. 8. 1938 å r s pensionssakkunniga. B e t ä n k a n d e m e d förslag till tjänste- och familjepensionsreglementen för a r b e t a r e i s t a t e n s tjänst. Marcus. 135 8. F i . . 9. 1941 å r s lärarlönesakkunnlga. B e t ä n k a n d e med förslag till folkskolans avlöningsreglemente m . m . Marcus. 191 s. Fi. 10. B e t ä n k a n d e m e d förslag till brandlag och b r a n d s t a d g a m . m . N o r s t e d t . 164 8. K. 11. B e t ä n k a n d e m e d utredning och förslag a n g å e n d e betygssättningen i folkskolan. Hreggström. 330 s. K. 12. U t r e d n i n g rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens o r d n a n d e . 3. Förslag till å t g ä r d e r för skogsproduktforskningens ordnande. Hreggström. 124 s. H. 13. B e t ä n k a n d e och förslag angående förhållandet mellan arbetsuppgifter och löneställning vid statens j ä r n v ä g a r . Del 4. Järnvägsstyrelsen. Beckm a n . 88 s. K. 14. P r o m e m o r i a a n g å e n d e hyresreglering. N o r s t e d t . 54 s. J u . 15. B e t ä n k a n d e med förslag till lag om vapenfria v ä r n pliktiga. Beckman. 108 s. Fö. 16. B e t ä n k a n d e m e d förslag rörande d e n centrala förvaltningsverksamheten inom försvarsväsendet. Hreggström. 360 s. F'ö. 17. B e t ä n k a n d e med u t r e d n i n g och förslag a n g å e n d e barnmorskeväsendet. I d u u . 101 s. 1 k a r t a . S. 18. Beskattningsorganisationssakkunnigas b e t ä n k a n d e med förslag till ä n d r a d organisation a v k a m m a r r ä t t e n . Marcus. 128 8. Fi. 19. B e t ä n k a n d e med utredning och förslag a n g å e n d e semester för h u s m ö d r a r . Norstedt. 96 s. S. 20. Utredning angående värmekostnaden i hyreshus. I d u n . 187 s. S. 21. B e t ä n k a n d e m e d förslag till främjande a v u t skyldsbetaining genom erkända skatteförmedlingskassor. Marcus. 96 s. FI. 22. Förslag till n y l a g o m behörighet a t t u t ö v a läkarkonsten, m . m . N o r s t e d t . 251 s. S. 23. Promemoria m e d förslag angående registreringen av landets företagare m . m . Marcus. 60 s. II. 24. B e t ä n k a n d e angående bilregistrering m. m. Hreggström. 103 s. 12 bil. K. 25. S t a t s m a k t e r n a och folkhushållningen u n d e r den till följd a v stormaktskriget 1939 i n t r ä d d a krisen. Del 2. Tiden juli 1940—juni 1941. I d u n . 504 s. Fo.

f ö r t e c k n i n g

26.

1941 å r s lärarlönesakkunniga. B e t ä n k a n d e mc förslag till avlöningsreglemente för de högre kon m u n a l a skolorna. Marcus. 96 s. Fi. 27. Stadsplaneutredningen 1942. 1. Förslag till å gärder för snabbare handläggning a v s t a d s p l a n och tomtindelningsärenden m . m . Norstedt. 94 Ju. 28. Strafflagberedningens p r o m e m o r i a m e d förslag ti lag o m eftergift a v å t a l m o t minderåriga m. n Marcus. 56 s. J u . 29. Socialvårdskommitténs b e t ä n k a n d e . 4. Förslag ti ä n d r a d bidragsförskottslag m . m . Beckman. 82 s. i 30. B e t ä n k a n d e angående revision a v tjänsteförtecl ningen i v a d avser a l l m ä n n a civilförvaltningei Del 2. Byråchefs- o c h r å d s t j ä n s t e r m . m . No stedt. 184 e. Vi. 3 1 . B e t ä n k a n d e m e d förslag till s k ä r p t bestraffning a falskdeklaration m. m. Marcus. 99 s. Fi. 32. B e t ä n k a n d e m e d förslag angående hushållning; sällskapens organisation o c h v e r k s a m h e t m . n Marcus. 477 s. J o . 33. B e t ä n k a n d e med förslag r ö r a n d e ändring a v g ä lande bestämmelser i fråga om prästutbildningei Av Y . Brilioth. Hreggström. 177 s. E. 34. K o m m u n a l s k a t t e b e r e d n i n g e n . Betänkande me förslag till omläggning a v den k o m m u n a l a beskatl ningen m . m . Del 1. D e n k o m m u n a l a beskatl ningen. Marcus. 654 s. F"i. 35. K o m m u n a l s k a t t e b e r e d n i n g e h . Betänkande mc förslag till omläggning a v den k o m m u n a l a beskatl ningen m . m . Del 2. I n k o m s t b e s k a t t n i n g e n a skogsbruk. Marcus. 252 s. Fi. 36. B e t ä n k a n d e m e d förslag rörande statligt stöd ä svensk filmproduktion. N o r s t e d t . 99 s. E. 37. B e t ä n k a n d e m e d förslag r ö r a n d e å t g ä r d e r för frän jande a v sjöfolkets utskyldsbetalning. Postverket t r . 79 s. Fi. 3S. B e t ä n k a n d e angående j o r d b r u k e t s byggnadskosl nåder. Norstedt. 146 s. 20 bil. S. 39. B e t ä n k a n d e m e d förslag till förordning om värdt stegringsskatt å fastighet. Norstedt. 227 s. Fi. 40. B e t ä n k a n d e med förslag a n g å e n d e innebörden a begreppet polismyndighet i olika författningar n m . Marcus. 208 s. S. 41. B e t ä n k a n d e angående å t g ä r d e r till stöd för de rer. skötande l a p p a r n a m . m . Marcus. 171 s. J o . 42. Förslag rörande tillämpningsföreskrifter till läge med särskilda bestämmelser a n g å e n d e s t a t s - oc k o m m u n a l m y n d i g h e t e r n a och deras v e r k s a m h e t vi krig eller krigsfara m . m . B e c k m a n . 65 s. S. 43. B e t ä n k a n d e m e d förslag r ö r a n d e veterinärinrätt ningens i Skara framtida a n v ä n d n i n g m . m . Marcus 95 s. J o . 44. Tillägg n r 1 till statliga cement- och betongbestäm melser a v å r 1934. N o r s t e d t . 23 s. K. 45. Socialvårdskommitténs b e t ä n k a n d e . 5. Statistis undersökning angående b a r n h e m m e n . Beckmar 96 s. S. 46. B e t ä n k a n d e angående revision a v tjänsteförteck ningen i vad avser a l l m ä n n a civilförvaltningen. Dt 3. Tjänstebenämningar. Tjänsteförteckningens upp ställning. Norstedt. 121 s. F i . 47. L a g r å d e t s u t l å t a n d e över lagberedningens förslå till lag om aktiebolag m . m . N o r s t e d t . 192 s. J u 48. B e t ä n k a n d e angående finansstatistikens effektivi sering. Marcus, viij, 357 s. Fi. 49. B e t ä n k a n d e m e d förslag till ä n d r a d organisation a b e s k a t t n i n g s n ä m n d e r n a och förstärkning a v lands kontorens arbetskraft m . m . Marcus. 355 s . Fi.

A n m . Om särskild t r y c k o r t ej angives, ä r t r y c k o r t e n Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelse bokstäverna till d e t d e p a r t e m e n t under vilket utredningen avgivits, t. e x . K. = ecklesiastikdepartementet. Jo. = Jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars y t t r e a n o n l n t n (nr 98) uteri vas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1942:48 FINANSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE ANGÅENDE

FINANSSTATISTIKENS EFFEKTIVISERING AVGIVET

AV

1940 års finansstatistiksakkunniga

STOCKHOLM ISAAC MARCUS

1942 BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG 418516

OCKHO V

Innehållsförteckning. Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet

Sid. vn

I. Allmänna riktlinjer för finansstatistikens effektivisering Direktiven för de sakkunnigas uppdrag sid. 1. — Allmänna synpunkter på finansstatistiken sid. 3. — Avgränsning av utredningens omfattning sid. 6. — Sammanfattning av utredningens arbetsresultat sid. 9.

1 II. Allmän inkomst- och förmögenhetsstatistik

17 Utvecklingen

av inkomst-

De sakkunnigas

och förmögenhetsstatistiken

yttrande och förslag

21 Den taxerade nettoinkomsten och dess sammansättning Inkomstredovisningen i taxeringslängderna sid. 22. — Kortregister över vissa aktiebolag sid. 29.

22 Den taxerade nettoförmögenheten samt tillgångar och skulder Förmögenhetsredovisningen i taxeringslängderna sid. 33. — Redovisningen av tillgångar och skulder i självdeklarationerna sid. 33.

33 Den taxerade nettoinkomstens och den taxerade nettoförmögenhetens fördelning efter storlek m. m , 37 Allmänna synpunkter sid. 37. — Inkomst- och verksamhetsstatistik sid. 43. — Intensivundersökningar av inkomst och förmögenhet sid. 51. — Specialundersökningar rörande taxerat belopp sid. 56. — Specialundersökningar rörande ortsavdrag sid. 58. — Specialundersökningar rörande förmögenhetsfördelningen sid. 60. III. Statistik över den vid taxeringen till allmän omsättningsskatt deklarerade handelsomsättningen Författningsbestämmelser

rörande allmänna

omsättningsskatten

De sakkunnigas yttrande och förslag Allmänna synpunkter sid. 65. — Statistikens utformning sid. 69. IV. Statistik ö v e r statens finanser Budgetreformer

under åren 1911—1941

Utvecklingen av statistiken

m. m

62 62 65

74 m. m

över statens finanser

IV

De sakkunnigas

yttrande

Sid. 87

och förslag

Allmänna synpunkter

87 Statens löpande inkomster

90 Inkomst- och förmögenhetsskatt m. m. sid. 91. — Stämpelmedel sid. 97. — Automobilskattemedel sid. 100. — Tullmedel sid. 101. — Allmän omsättningsskatt sid. 102. — Tobaksskatt sid. 104. — Omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker sid. 104. — Övriga skatter sid. 101. — Uppbörd i statens verksamhet och diverse inkomster sid. 105. — Inkomster av statens kapitalfonder sid. 105. — Statsinkomsternas fördelning på större inkomstgrupper sid. 111. — Månadssammandrag av driftbudgetens inkomster sid. 114. — Förutberäkningar av driftbudgetens inkomster sid. 114. S t a t e n s l ö p a n d e utgifter

116 Material och metod för statistikens upprättande m. m. sid. 116. — Statsutgifternas fördelning enligt grunderna för anslags- och statuppställningen sid. 124.— Statsutgifternas fördelning efter utgifternas art och på större ändamålsgrupper sid. 135. — Månadssammandrag av driftbudgetens utgifter sid. 140. — Förutberäkningar av driftbudgetens utgifter sid. 141. — Driftbudgetens automatiska utgiftsförändringar sid. 143. D r i f t b u d g e t e n s utfall

144 Redovisningen av budgetutfallet sid. 144. — Allmänna budgeten och specialbudgeterna sid. 148. Kapitalinvesteringar

150 Statsverkets kassaställning

154 S t a t e n s t i l l g å n g a r och s k u l d e r

155 I s t a t e n s t j ä n s t a n s t ä l l d personal

157 V. S t a t i s t i k ö v e r k o m m u n e r n a s f i n a n s e r Utvecklingen Frågan

av den kommunala

om kommunernas

De sakkunnigas

yttrande

finansstatisliken

bokföring

och förslag

167 Provisoriska inskränkningar i den kommunala finansstatistiken sid. 167. — Den kommunala finansstatistikens definitiva ordnande sid. 168. VI. A l l m ä n f i n a n s s t a t i s t i k Huvuduppgifterna De sakkunnigas

för den allmänna yttrande

finansstatistiken

och förslag

188 Den samlade offentliga hushållningen sid. 188. — Nationalinkomsten och nationalförmögenheten sid. 193. — Det totala skattetrycket m. m. sid. 197. VII. V i s s a s p ö r s m å l cering Finansstatistikens De sakkunnigas

rörande

finansstatistikens

organisation

o c h publi201

nuvarande organisation yttrande och förslag

och publicering

Vissa synpunkter på finansstatistikens organisation sid. 202. — Finansstatistikens publicering sid. 205.

201 202

v

Bilagor. Sid.

A.

Översikt av finansstatislikens

utveckling och nuvarande

tillstånd

....

213 I. Allmän inkomst- och förmögenhetsstatistik 213 Utredningar från början av 1900-talet sid. 213. — 1905 års statistiska kommitté sid. 213. — Utredningar under tiden 1910—1921 sid. 215. — 1920 års plan för inkomst- och förmögenhetsstatistikens ordnande sid. 216. — Inkomst- och förmögenhetsstatistik i samband med 1920 års folkräkning sid. 218. — Förslag och åtgärder år 1922 beträffande inkomst- och förmögenhetsstatistikens förbättrande sid. 218. — 1923 års plan för inkomst- och förmögenhetsstatistikens ordnande sid. 220. — Inkomst- och förmögenhetsstatistikens utveckling efter år 1923 sid. 222. II. Statistik över statens och kommunernas finanser samt allmän finansstatistik 227 Äldre statistik över statens och kommunernas finanser m. m. sid. 227. — 1905 års statistiska kommitté och 1912 års plan för finansstatistiken sid. 231. — Utvecklingen av statistiken över statens finanser efter år 1912 sid. 237. — Utvecklingen av statistiken över kommunernas finanser efter år 1912 sid. 254. — Utvecklingen av den allmänna finansstatistiken efter år 1912 sid. 259. — Statistisk årsbok och Årsbok för Sveriges kommuner sid. 270. B.

P. M. beträffande frågan om en statistik över kronouppbörden

272 C. De sakkunnigas förslag den 7 april 1941 angående omläggning av taxeringslängderna 281 Bilaga: P. M. angående ändringar i formuläret till taxeringslängder 284 D. De sakkunnigas förslag den 29 mars 1941 angående beräkning av utfallet av taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för fysiska personer i Stockholm 293 Bilaga: P. M. angående kontroll å det i statsverkspropositionen beräknade beloppet för inkomst- och förmögenhetsskatten 296 E.

Uppgifter angående allmän omsättningsskatt, under budgetåren 1940/41 och 1941/42

influten till postgirokontoret

F. Statistisk undersökning rörande statens och kommunernas utgifter under budgetåret 1939/40 resp. kalenderåret 1939

299 löpande 302

I. Undersökningens syftemål och allmänna omfattning

302 II. Statens löpande utgifter under budgetåret 1939/40

1. Driftbudgetens utgifter 303 Utgifternas fördelning enligt grunderna för anslags- och statuppställningen sid. 303. — Utgifternas fördelning efter art och på större ändamålsgrupper sid. 319. 2. De statliga affärsverkens utgifter 324 3. Sammanfattning av statens löpande utgifter

VI

Sid.

III. Kommunernas löpande utgifter under kalenderåret 1939

1. Den egentliga kommunalförvaltningens utgifter 2. De kommunala affärsverkens utgifter 3. Sammanfattning av kommunernas löpande utgifter

326 336 337

IV. Sammanställning av statens och kommunernas löpande utgifter 337 G. Vissa upplysningar angående finansstatistiken i Danmark, Finland och Norge 343 Danmark sid. 343. — Finland sid. 316. — Norge sid. 347. H. Formulär 349 1. Taxeringslängd för fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser 350 2. Enskilda personers nettoinkomster år 19... med fördelning efter näring och ställning inom näringen samt nettointäkterna samma år från olika förvärvskällor 354 3. Enskilda personers nettoinkomster år 1 9 . . . med fördelning efter näring, ställning inom näringen och inkomstbeloppens storlek . . 355 4. Uppgifter för intensivundersökningar rörande inkomst och förmögenhet 356 5. Uppgifter angående omsättning och omsättningsskatt inom de särskilda taxeringsdistrikten enligt förordningen om allmän omsättningsskatt 357

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Finansdepartementet.

Med stöd av Kungl. Maj:ts den 20 september 1940 givna bemyndigande har Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet samma dag beslutat tillkalla undertecknade, överdirektören E. J. Höljer, t. f. generaldirektören P. 5. Runemark och t. f. byråchefen G. W. Sjögren, såsom sakkunniga med uppdrag att verkställa en undersökning av möjligheterna till en effektivisering av finansstatistiken, varjämte departementschefen uppdragit åt undertecknad Sjögren att vara sekreterare hos de sakkunniga. Sedan utredningsuppdraget nu blivit fullgjort, överlämnas härmed vördsamt till Herr Statsrådet betänkande och förslag angående finansstatistikens effektivisering. De sakkunniga erinra, att de i skrivelse den 7 april 1941 till Herr Statsrådet framlagt förslag angående omläggning av taxeringslängderna. För prövning av spörsmålet om anordnande av en statistik över statens och kommunernas löpande utgifter ha de sakkunniga föranstaltat om en statistisk undersökning. Av betänkandet framgår, att de sakkunniga funnit det i vissa fall möjligt och jämväl mera ändamålsenligt att omedelbart träffa anordningar för förbättring av finansstatistiken i stället för att endast utforma förslag till dylika anordningar. P å uppdrag av de sakkunniga har t. f. förste revisorn E. B. A. Ehnbom utarbetat en promemoria beträffande frågan om en statistik över kronouppbörden. För att tagas i övervägande vid fullgörande av de sakkunnigas uppdrag ha, enligt Kungl. Maj:ts beslut den 29 november 1940, till de sakkunniga överlämnats riksdagens skrivelser år 1913, nr 116, angående utfärdande av enhetliga bestämmelser för kommunernas bokföring samt år 1934, nr 298, angående förbättrande av landskommunernas räkenskapsväsen. De i riksda-

VIII

gens skrivelser berörda spörsmålen ha, såvitt de äga samband med de sakkunnigas uppdrag, i betänkandet behandlats i kapitlet om statistiken över kommunernas finanser. De överlämnade handlingarna återställas härmed till finansdepartementet. Stockholm den 30 juni 1942. ERNST HÖIJER.

P. S. RUNEMARK.

GUNNAR W. SJÖGREN.

I. Allmänna riktlinjer för finansstatistikens effektivisering. Direktiven för de sakkunnigas uppdrag. Vid a n m ä l a n inför K u n g l . Maj:t d e n 20 s e p t e m b e r 1940 av f r å g a n o m tillk a l l a n d e a v s a k k u n n i g a m e d u p p d r a g att v e r k s t ä l l a en u n d e r s ö k n i n g a n g å e n d e m ö j l i g h e t e r n a till en effektivisering a v f i n a n s s t a t i s t i k e n a n f ö r d e c h e f e n lör finansdepartementet, statsrådet Wigforss, följande: »Finansstatistiken, som har till uppgift att siffermässigt belysa företeelserna inom den offentliga finanshushållningen, har stor betydelse för planläggningen av statsutgifternas finansiering och den statliga utgiftspolitiken. För detta ändamål erfordras tillgång till material som tillåter en snabb översikt av inträdda förändringar i inkomster och utgifter samt möjliggör en tillförlitlig bedömning av utvecklingstendenserna hos de statliga inkomsterna och de faktiska utbetalningarna av statsmedel för olika ändamål. Det finansstatistiska materialet bör med andra ord vara så tillrättalagt, att därå kan grundas en fortlöpande analys av det statsfinansiella läget. Det är också av värde att kunna följa utvecklingen av de kommunala finanserna. De sålunda karakteriserade önskemålen beträffande finansstatistikens omfattning och utformning tillgodoses endast delvis av den finansstatistik som nu regelbundet utarbetas. Uppenbarligen ha de med kriget inträdda förhållandena föranlett att denna brist i finansstatistiken framträtt med större skärpa. Det har sålunda blivit nödvändigt att i stor utsträckning komplettera den förefintliga statistiken med specialundersökningar, verkställda av ämbetsverken eller tillfälligt arbetande kommitté- och sakkunnigberedningar. På grund av bristen på för ändamålet tillrättalagt material och disponibel arbetskraft ha dylika undersökningar blivit onödigt tidskrävande och kostsamma samt, där ämbetsverk och myndigheter anlitats för undersökningarna, inverkat i viss mån störande på handläggningen av övriga arbetsuppgifter. En annan anledning till översyn av finansstatistiken har yppats i det inledda besparingsarbetet. Det har sålunda vid departementets överläggningar med statistiska centralbyrån framgått, att man genom vissa omläggningar skulle kunna vinna en effektivisering av det finansstatistiska arbetet, ägnad att nedbringa kostnaderna och förkorta tiden för materialets bearbetning. Detta gäller närmast den kommunala finansstatistiken. Både av besparingsskäl och i syfte att vinna ett bättre underlag för olika finanspolitiska överväganden finner jag det därför angeläget, att en skyndsam utredning verkställes av möjligheterna att inom en begränsad kostnadsram göra finansstatistiken mera användbar för administrativa och finanspolitiska syften. Utredningen bör i första hand avse en rationalisering av det finansstatistiska arbete, som redan bedrives inom statistiska centralbyrån, riksräkenskapsverket och finansdepartementet. Men den bör även utsträckas till frågan om en utbyggnad av finansstatistiken så att densamma kan tillfredsställa de krav som den senaste utvecklingen aktualiserat.

2 Till följd av finanshushållningens ingripande betydelse på snart sagt alla områden erbjuder en utredning om finansstatistikens ändamålsenliga anordnande en mångfald problem. Det aktuella praktiska syftet med utredningen möjliggör emellertid en koncentration av arbetet till vissa huvuduppgifter. Som redan antytts torde i synnerhet den kommunala finansstatistiken erbjuda möjligheter till en rationalisering där ett praktiskt tillfredsställande resultat kan vinnas snabbare och till en lägre kostnad. En effektivisering torde emellertid vara möjlig även på andra områden genom en omsorgsfull planläggning och en centralisering av undersökningar som nu måste tillfälligt anförtros myndigheter eller särskilda beredningar. Bland olika utvägar till vinnande av utredningens syfte bör undersökas om icke i vissa fall en representativ metod för det statistiska arbetet kan vara att föredraga och bliva tillfyllest. I kostnadsbesparande syfte bör uppmärksamhet ock ägnas frågan om och på vad sätt resultaten av det finansstatistiska arbetet skola befordras till trycket. Bland de omläggningar och utbyggnader av den egentliga finansstatistiken som böra övervägas vill jag särskilt nämna dem som avse utvecklingen av de taxerade inkomsterna och förmögenheterna. Vid utredningen torde bland annat böra undersökas möjligheten av sådana ändringar i formuläret till taxeringslängderna att fortlöpande uppgifter skulle kunna erhållas om den till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade inkomsten från olika inkomstkällor. Med utgångspunkt från sålunda omlagda taxeringslängder böra om möjligt verkställas årliga undersökningar till belysande av inkomstutvecklingen. Jag vill i detta sammanhang erinra om att skattetaxeringarna utgöra ett material, på vilket snabbt framkommande beräkningar av nationalinkomstens utveckling synas kunna grundas och som därför bör kunna utnyttjas för att i väsentliga avseenden belysa den ekonomiska utvecklingen inom landet. Även förändringen av den taxerade förmögenheten och dess sammansättning är av intresse ur finanspolitisk synpunkt. Det torde slutligen böra undersökas huru taxeringsmaterialet skall tillrättaläggas för att kunna bilda grundval för statistik eller beräkning rörande inkomstens och förmögenhetens fördelning efter storlek; värdet för skatte- och socialpolitiken av en sådan statistik eller beräkning är uppenbart. En praktiskt betydelsefull utbyggnad av finansstatistiken för vilken anstalter redan i enlighet med riksdagens önskemål träffats avser uppbörden av kronoutskylderna. Vid utredningen bör prövas på vad sätt arbetet med denna nya statistik, som nu uppdragits åt riksräkenskapsverket, bäst kan samordnas med det finansstatistiska arbetet i övrigt. För närvarande finnes som nämnt ingen fullständig statistik rörande statens finansiella hushållning, grundad på en bearbetning av på olika håll föreliggande material. En av utredningens främsta uppgifter bör bli att undersöka möjligheterna att fylla denna brist. En dylik statistik bör planläggas med syfte att ge material till en fortlöpande systematisk analys av utvecklingen av statens inkomster och utgifter, verkställd med beaktande av inkomsttillflödets och utgiftsbelastningens inflytande på statens kassaställning och lånebehov. Den statliga finansstatistiken bör därjämte i denna del om möjligt vara så inriktad att den kan bilda underlag till fortlöpande förhandsberäkningar av utfallet av driftbudgeten och av medelsförbrukningen för kapitalinvesteringar ävensom av ur allmänna ekonomiska synpunkter särskilt betydelsefulla inkomst- och utgiftstitlar; en statistik över särskilt utbetalningarnas fördelning på olika utgiftsslag är därför önskvärd. I här berörda avseenden kan utredningen bygga på erfarenheter som vunnits vid de engångsundersökningar av finansläget vilka vid olika tillfällen utförts inom finansdepartementet och riksräkenskapsverket.»

3 Allmänna synpunkter på finansstatistiken. På grund av den betydande utveckling, som den offentliga hushållningen erhållit, framstår finansstatistiken för närvarande såsom en av de viktigaste grenarna av den offentliga statistiken vid sidan av befolkningsstatistiken, näringsstatistiken och socialstatistiken. Handhavandet av den offentliga hushållningen och studiet av densamma och dess förhållande till den nationella hushållningen kräva nämligen, att de finansiella företeelserna siffermässigt belysas. Finansstatistiken utgör fördenskull ett viktigt hjälpmedel för finanspolitiken och finansvetenskapen. Ett växande intresse från medborgarnas sida rörande den finansiella utvecklingen visar också hän på behovet av en statistisk belysning av denna utveckling i en konkret form. Medan befolkningsstatistiken, näringsstatistiken och socialstatistiken efter hand erhållit en omfattning, som svarar mot ämnenas vikt och betydelse i det nutida samhället, och arbetet inom dessa statistikgrenar präglas av planmässighet och en fast organisation, har däremot finansstatistiken intagit en relativt undanskymd ställning. En fast plan för finansstatistiken har visserligen tidvis upplagts, men den har icke förverkligats, och i organisatoriskt hänseende är arbetet inom finansstatistiken splittrat. Tiden är nu inne att ge finansstatistiken den utformning, som betingas av de stora problem, inför vilka den ställes i nuvarande tid, och av statistikens vidsträckta användningsområde. Omfattningen av de sakkunnigas uppdrag rörande finansstatistikens effektivisering bör bestämmas med hänsyn till det sålunda angivna behovet av finansstatistiska uppgifter. Finansstatistiken togs tidigare i en förhållandevis snäv betydelse. Den behandlade siffermässigt de offentliga korporationernas, statens och kommunernas, finanser samt det ekonomiska sambandet mellan dessa hushållningar. Finansstatistiken syftade därvid i huvudsak till att lämna material för förvaltningens kontroll å de offentliga inkomsterna och utgifterna. Enligt nutida doktrin omfattar finansstatistiken ej blott statistiken över den offentliga hushållningen utan även statistiken över de enskildas hushållning och landets totala hushållning, i den mån så erfordras för klarläggande av de ömsesidiga prestationerna mellan den offentliga hushållningen och den enskilda. Frågan om den enskilda och den nationella hushållningens belastning genom den offentliga hushållningen tillmätes allt större betydelse i den nutida finansstatistiken. Vid handhavandet av den svenska finanspolitiken har under senare tid vid skilda tillfällen understrukits den bestående växelverkan mellan den offentliga hushållningen och samhällsekonomien. Den offentliga hushållningen räknas såsom ett led i den nationella hushållningen. I den mån staten och kommunerna taga i anspråk en växande del av nationalinkomsten i samband med en ökning av det allmännas utgifter för medborgarnas gemensamma behov och understödjande av enskilda personer och näringsgrenar, vilket i regel betingar en utvidgning av förvaltningsapparaten, stiga kraven från såväl de offentligträttsliga institutionerna som från medborgarna på en analys av såväl skattebelastningens omfattning och verkningar som ock resultaten av sub-

ventioner till konsumenter och producenter ävensom av utgifterna för förvaltningsapparatens handhavande. Sambandet mellan den offentliga hushållningen och samhällsekonomien har dessutom under nu rådande förhållanden skärpt uppmärksamheten för den offentliga finanspolitikens verkningar å landets penningväsende och den allmänna köpkraften. Det gäller här frågan huruvida och i vad mån finanspolitiken med hänsyn till sin inriktning medför risk för inflation. Vid prövning av frågan om nya eller förhöjda skatter eller om fördelningen av skattebördan ha också verkningarna av skattebördans förändring för olika inkomstklasser och familjetyper uppmärksammats liksom även de bidrag till den enskilda hushållningen, som utgå i form av prisrabatter och dylikt. De praktiska finanspolitiska problem, på vilka sålunda här syftas, ha för sin lösning betingat omfattande statistiska undersökningar. Dessa undersökningar ha, å ena sidan, gått ut på ett fördjupat inträngande i det föreliggande statistiska materialet rörande statens och kommunernas inkomster och utgifter samt underlaget för den statliga och kommunala beskattningen m. m. och, å andra sidan, på grundval av dylika speciella undersökningar, vidgats till att avse en total översikt av skattebördan för inkomstklasser och familjetyper under uppmärksammande av motsvarande förhållanden i främmande länder. De huvudproblem, som sålunda föreligga för finanspolitiken och finansvetenskapen, förutsätta, att den effektivisering av finansstatistiken, om vilken nu är fråga, verkställes under accepterande av den gällande meningen om finansstatistikens omfattning och under hänsynstagande till att de finansstatistiska uppgifter, som erfordras för problemens lösande, också anskaffas, i den mån det är möjligt. Mot bakgrunden av den finanspolitiska utvecklingen och de statistiska utredningar, som hittills verkställts till ledning för finanspolitikens handhavande, ha de sakkunniga ansett sig böra tolka de i statsrådsprotokollet meddelade direktiven för den föreliggande uppgiften såsom avseende en effektivisering av finansstatistiken i den här angivna omfattningen. På finansstatistiken bör ställas det allmänna kravet, att den skall utgöra ett ändamålsenligt hjälpmedel för den statliga och kommunala finanspolitikens handhavande. För att fylla detta krav bör den kunna lämna material till analys av finansläget under förfluten tid och förhandsbedömning av tendenserna i den framtida finansiella utvecklingen. Den sistnämnda uppgiften — förhandsbedömningen — ger anledning att h ä r karakterisera finansstatistiken i visst hänseende. En förhandsbedömning av den finansiella utvecklingen kräver statistik men utgör i och för sig icke statistiskt arbete utan en kalkyl, vars resultat i hög grad beror på finanspolitiska och ekonomiska överväganden. Detsamma är i viss mån fallet även med analys av ett finansläge i förfluten tid. Kalkyl och statistik äro i många fall så invävda i varandra, att det icke är möjligt att uppdraga en bestämd gräns dem emellan. Uppdragets formulering föranleder också till antagandet, att någon sådan gräns icke förutsattes. Fördenskull komma de sakkunniga att i det följande under finansstatistik inbegripa även kalkylatoriskt arbete av berörda slag.

5 Finansstatistiken bör i första hand lämna en sammanfattande översikt över huvuddragen av statens och kommunernas finanser samt underlaget för dessa finanser. Vid sådant förhållande synes det vara tillräckligt, att analysen och förhandsbedömningen av den finansiella utvecklingen verkställas blott i stora drag. Men inom finansstatistiken finnas också ämnesområden, beträffande vilka en mera detaljerad redovisning är önskvärd eller nödvändig. Dessutom bör beaktas, att en detaljerad statistik kan ha betydande användning inom den interna förvaltningen, medan en översiktlig framställning kan vara tillfyllest vid statistikens publicerande. I viss mån förutsätter för övrigt en sammanfattande översikt ett detaljerat material, och detta kan i sin ordning tillika bilda grund för en självständig statistik inom ett speciellt område. Det sagda torde kunna exemplifieras sålunda. För många uppgifter inom användningsområdet för den allmänna inkomst- och förmögenhetsstatistiken ä r det tillräckligt, att inkomstens fördelning på näringar och efter inkomsttagarens ställning i näringen angives i ett fåtal huvudgrupper med bortseende från fördelning på detaljyrken eller biyrken. Då det gäller att få en överblick av statsinkomsternas förändringar, är det tillfyllest att följa utvecklingen av de titlar, vilka lämna större avkastning. Däremot kräver en allmän översikt av statsutgifterna enligt grunderna för riksstatsutgifternas fördelning på anslag eller efter ändamål, att räkenskapsmaterialet i detalj genomarbetas. Har så skett, erhålles dock ej blott denna överblick över statsutgifterna utan även en statistik med självständigt värde för det detaljerade budget- och revisionsarbetet samt för särskilda besparingsaktioner. Det gäller alltså att avväga finansstatistikens närmare utformning så, att den användning, som tilltänkes statistikens resultat, på bästa sätt främjas. Genom att begränsa den detaljrika statistiken till vissa bestämda områden kunna både denna statistik och den mera översiktliga anordnas fortlöpande samt lämna snabba resultat. Därmed tillgodoses ett annat krav på finansstatistiken, nämligen aktualiteten i dess resultat. Det är aktualiteten, som i hög grad bestämmer värdet av finansstatistiken. Detta krav bör dock tillgodoses till rimliga kostnader. De båda önskemålen låta förena sig, om det i viss mån göres avkall på resultatens noggrannhet och denna icke drives längre än som är erforderligt för statistikens användning. Inom finansstatistiken bliva därför ändamålsenliga approximationsmetoder ett viktigt hjälpmedel. Vid behandlingen av de olika grenarna av finansstatistiken bör särskild uppmärksamhet ägnas frågan om ett tillrättaläggande av materialet för statistiken. I avseende å den statistiska metoden bör i olika sammanhang övervägas tillämpandet av en representativ metod, främst i syfte att tillgodose kraven på snabbhet och kostnadsbesparing. Även eljest bör stor hänsyn tagas till nödvändigheten att begränsa kostnaderna för statistiken. E n finansstatistik av den nu angivna karaktären kräver för sin utövning en fast organisation, som i första hand inriktas på de för statistikens användning väsentliga arbetsuppgifterna. En löpande statistik med krav på aktualitet förutsätter nämligen, att den samlade erfarenhet, som vinnes i en fast organisation, utnyttjas. En sådan rationalisering torde på längre sikt

6 innebära fördel även ur kostnadssynpunkt. I direktiven för de sakkunnigas arbete framhålles, att bristerna i den nuvarande finansstatistiken gjort det nödvändigt att i stor utsträckning komplettera den förefintliga statistiken med specialundersökningar, verkställda av ämbetsverken eller tillfälligt arbetande kommitté- och sakkunnigberedningar. P å grund av bristen på för ändamålet tillrättalagt material och disponibel arbetskraft ha, enligt direktiven, dylika undersökningar blivit onödigt tidskrävande och kostsamma samt, där ämbetsverk och myndigheter anlitats för undersökningarna, inverkat i viss mån störande på handläggningen av övriga arbetsuppgifter. Med utgångspunkt från vad sålunda anförts anse de sakkunniga, att den fasta organisationen av finansstatistiken bör besitta en sådan storlek och elasticitet, att den kan utan eftersättande av de väsentliga arbetsuppgifterna ingripa för planläggande och ledande av tillfälliga, inom dess ämnesområde liggande uppgifter. Även om den fasta organisationen tillmätes med beaktande av nu angivna synpunkt, behöver en personalförstärkning ändock icke medföra en stegring i totalkostnaden för motsvarande statistiska undersökningar. Finansstatistikens resultat ha omedelbar användning närmast för finanspolitiken och finansförvaltningen. Dess innehåll bör därför i främsta rummet bestämmas med hänsyn till denna användning. För att tillgodose intresset hos den vetenskapliga forskningens män och den stora allmänheten av inblick i den offentliga hushållningen böra finansstatistikens resultat publiceras på ett ändamålsenligt sätt. Vid en undersökning av möjligheterna till en effektivisering av finansstatistiken kan denna synpunkt icke lämnas obeaktad. Avgränsning av utredningens omfattning. För att bilda sig en uppfattning om i vad mån den nuvarande finansstatistiken motsvarar de krav som böra ställas på densamma och därmed bestämma gränserna för utredningens omfattning ha de sakkunniga granskat dess olika grenar u r de synpunkter som här anförts. Såsom underlag för denna granskning h a r utarbetats en översikt av finansstatistikens utveckling och nuvarande tillstånd (bilaga A). Denna översikt ger en bild av de former, i vilka finansstatistik utövats under senare tid. Den utvisar, hurusom denna statistik i vissa hänseenden erhållit en fast planläggning, men också att densamma i mycket stor utsträckning varit underkastad av olika omständigheter betingade förändringar. Den utvisar vidare, att man vid skilda tillfällen försökt att utforma en planmässig statistik inom hela ämnesområdet eller delar därav, men att planerna strandat eller icke kommit till utförande i den påtänkta omfattningen. Slutligen framgår av historiken, att det finansstatistiska arbetet efter h a n d alltmera kommit att inrikta sig på översiktliga undersökningar av de offentliga korporationernas ekonomi i relation till samhällsekonomien, bland annat i form av utredningar om det samlade skattetrycket. De under denna utveckling vunna erfarenheterna böra uppenbarligen beaktas vid de överväganden som nu ägnas finansstatistiken. Vid en på grundval av nämnda översikt verkställd jämförelse mellan finansstatistiken, sådan densamma nu bedrives, och de krav, som nyss uppställts på densamma, fram-

7 träda bristerna i den nuvarande finansstatistiken. För fyllande av dessa brister erfordras, såsom förutsattes i direktiven, utbyggnad i vissa hänseenden av finansstatistiken. Men direktiven utgå också från att en inskränkning av finansstatistikens omfattning med besparingssynpunkten i förgrunden skall låta förena sig med en effektivisering av finansstatistiken. Uppdraget, som förelagts de sakkunniga, har i viss mån konkretiserats genom angivande, p å vilka punkter en utvidgning respektive en inskränkning av finansstatistiken vore önskvärd. De sakkunniga ha sökt tillgodose dessa önskemål. Detta sker bland annat på det sätt, att förslagen åsyfta dels anordnande av vissa fasta statistiska undersökningar, årliga eller med andra tidsintervall, dels ock utförande av tillfälliga undersökningar. Planläggningen av de olika finansstatistiska arbetena har, i den mån det varit möjligt, diskuterats. De sakkunniga vilja emellertid framhålla, att finansstatistiken på grund av skiftningarna i samhällslivet icke bör bindas i ett stelt system. Med hänsyn härtill ha de sakkunniga icke ansett sig böra ingå på detaljerna i statistiken. Utformandet av dessa detaljer bör nämligen vara en uppgift för de institutioner, vilka kunna komma att åläggas de olika arbetsuppgifterna inom finansstatistiken. De sakkunniga förutsätta också, att nya arbetsuppgifter skola kunna upptagas för finansstatistiken, liksom att undersökningar, som efter nuvarande förhållanden anses vara av vikt, kunna komma att framdeles bortfalla. Härav framgår, att den föreliggande utredningen i första hand tager sikte på det aktuella behovet av en effektivisering av finansstatistiken men samtidigt åsyftar att giva stommen till en finansstatistik av beskaffenhet att vara användbar för en längre tid framåt. Finansstatistiken avser närmast statistiken över den samlade offentliga hushållningen, d. v. s. inkomster och utgifter samt tillgångar och skulder för staten samt för kommuner av skilda slag ävensom för vissa allmännyttiga inrättningar. Statens och kommunernas inkomster utgöras av dels skatter, dels avgifter för åtnjutande av bestämda motprestationer från statens och kommunernas sida, dels bidrag från andra offentliga korporationer, dels ock inkomster av statens och kommunernas affärsverksamhet, utlåningsrörelse m. m. Statens och kommunernas utgifter utgöras av dels kostnader för förvaltningens handhavande eller eljest för statens och kommunernas egen verksamhet, dels bidrag till andra offentliga korporationer eller till enskilda. E n av finansstatistikens viktigaste uppgifter utgör att statistiskt belysa dessa statens och kommunernas inkomster och utgifter. E n annan viktig gren av finansstatistiken avser underlaget för statens och kommunernas inkomster. De inledningsvis omnämnda uppgifterna för finansstatistiken påfordra en ingående kännedom icke blott om statens och kommunernas inkomster utan även om underlaget för dessa inkomster. E n analys eller förhandsbedömning av utvecklingen av underlaget för statens och kommunernas inkomster har nämligen omedelbart värde för analys och förhandsbedömning av inkomstutvecklingen för staten och kommunerna. I fråga om de direkta stats- och kommunalskatterna på inkomst och förmögenhet utgöres underlaget av de fysiska och juridiska personernas inkomster och

8 förmögenheter. Statistiken över de direkta skatterna står därför i n ä r a sammanhang med den allmänna inkomst- och förmögenhetsstatistiken. P å samma sätt har statistiken över stämpelmedlen uppenbarligen nära samband med statistiken över olika slag av förmögenhetsomsättningar. En statistik över automobilskattemedlen blir mera värdefull, om den ses tillsammans med statistiken över motorfordonsbeståndet och bensinförbrukningen. Statistiken över tullmedlen ansluter sig till statistiken över handelsomsättningen över rikets gränser, liksom allmänna omsättningsskatten kan tillfredsställande statistiskt analyseras, först om dess underlag, omsättningen i den inre detaljhandeln, göres till föremål för undersökning. För acciserna på tobak och sprit m. m. gäller detsamma som nyss sagts om tullmedlen och den allmänna omsättningsskatten. Analogt är förhållandet med den verksamhet, som bedrives av statens affärsverk, eller med statens utlåningsrörelse m. m. Nära den egentliga finansstatistiken står alltså i dessa fall en statistik över exempelvis antalet brevförsändelser, antalet telefonsamtal, omfattningen av järnvägarnas godstrafik, storleken av den elektriska energiförbrukningen, den statliga utlåningsrörelsens fördelning på lån av olika storlek, räntegottgörelse och återbetalningsvillkor o. s. v. Om det sålunda är tydligt, att en ingående kännedom om underlaget för statens och kommunernas inkomster är av värde för finansstatistiken, så har statistiken över detta underlag uppenbarligen intresse även ur andra synpunkter än de som sammanhöra med finanspolitiken. E n undersökning rörande förbättring av finansstatistiken kan dock behandla statistiken över underlaget för statens och kommunernas inkomster endast ur finansstatistiska synpunkter. I fråga om statens och kommunernas utgifter kunna likartade förhållanden med de nu nämnda påvisas. Finansstatistiken inbegriper sålunda icke blott ett siffermässigt klarläggande av statens och kommunernas utgifter utan även, såsom inledningsvis framhållits, frågan om dessa utgifters inverkan på näringslivet och de enskilda medborgarnas hushållning. Även här kommer finansstatistiken i beröring med andra former av samhällsstatistik — såsom undersökningar rörande levnadskostnader och konsumtionsvanor, bostadsförhållanden, undervisning, sjukvård m. m. Även här gäller det alltså att avgränsa förslagen om effektivisering av finansstatistiken med hänsyn till vad som anses bliva av omedelbart värde för bedömande av de finanspolitiska problemen. De sakkunniga ha icke funnit anledning att ingå på ifrågavarande grenar av statistiken men vilja här erinra, att den föreslagna statistiken över underlaget för de offent]igträttsliga institutionernas inkomster är ägnad att belysa de enskilda hushållens utgifter. Med utgångspunkt från de sålunda anförda synpunkterna p å förhållandet mellan finansstatistiken och vissa andra statistikgrenar ha de sakkunniga sökt utröna, i vilken utsträckning statistiken över underlaget för statens och kommunernas finanser kräver förbättring u r finansstatistisk synpunkt. De sakkunniga ha därvid kunnat konstatera, att det ur nämnda synpunkt föreligger behov av förbättringar av statistiken över inkomstunderlaget i fråga

9 om två stora och betydelsefulla områden. Det ena området avser underlaget för den på taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt grundade direkta beskattningen, nämligen de fysiska och juridiska personernas inkomster och förmögenheter. Det andra området representeras av underlaget för den allmänna omsättningsskatten, d. v. s. den vid taxeringen till denna skatt deklarerade handelsomsättningen. I det följande äro dessa grenar av finansstatistiken behandlade, innan statistiken över statens och kommunernas finanser upptages till omprövning. Den offentliga hushållningen, d. v. s. sammanfattningen av statens och kommunernas hushållning m. m., utgör endast en del av den nationella hushållningen. Den nationella hushållningens budget består av nationalinkomsten och däremot svarande utgifter; hushållningens brutto tillgångar och skulder saideras i nationalförmögenheten. Finansstatistiken omfattar beräkningar över nationalinkomsten och nationalförmögenheten. Dylika beräkningar ha givetvis ett självständigt värde såsom mätare på den ekonomiska utvecklingen i landet. Därjämte ha de betydelse för belysande av sambandet mellan den offentliga hushållningen och den nationella hushållningen samt såsom underlag för mätande av skattebelastningens förändringar. Sammanfattning av utredningens arbetsresultat. De sakkunniga torde härefter få lämna en kort sammanfattning av utredningens arbetsresultat genom angivande av de huvudsakliga förslag och åtgärder till effektivisering av finansstatistiken, vilka utredningen föranlett. Motiveringen för de framlagda förslagen och vidtagna åtgärderna återfinnes i kapitlen II—VII, till vilka alltså hänvisas för vinnande av kännedom om detaljerna av utredningen och dess resultat. Den allmänna inkomst- och förmögenhetsstatistiken upptages till prövning i kapitel II. De sakkunnigas förslag inom detta ämnesområde åsyfta i huvudsak en utbyggnad och förbättring av den nuvarande årliga taxeringsstatistiken, som resulterar i publikationen »Skattetaxeringarna», samt av de undersökningar rörande inkomst och förmögenhet, vilka plägat verkställas i samband med folkräkningarna eller såsom fristående intensivundersökningar. De sakkunniga ha sålunda funnit det möjligt att realisera det i direktiven angivna, sedan länge föreliggande önskemålet att i taxeringslängderna ernå en redovisning av nettointäkten ur olika inkomstkällor i enlighet med grunderna för den statliga beskattningen i stället för såsom nu enligt den kommunala beskattningens principer. Förslag i detta ämne ha de sakkunniga framlagt i en i december 1940 dagtecknad promemoria, som överlämnats till chefen för finansdepartementet (bilaga C). Vid ytterligare övervägande ur finansstatistisk synpunkt av frågan om förbättrande av inkomstredovisningen i taxeringslängderna ha de sakkunniga vidare föreslagit den ändringen, att underskotten å samtliga en inkomsttagares förvärvskällor skola utbrytas ur de allmänna avdragen och sammanföras i en särskild kolumn i taxeringslängden före det nämnda avdrag verkställas. Summan av nettointäkterna u r 2-418516.

10 olika förvärvskällor efter avdrag av nämnda samlade underskott betecknas av de sakkunniga den sammanräknade nettoinkomsten. Om de sålunda föreslagna ändringarna i redovisningen i taxeringslängderna komma till stånd, ernås en närmare anknytning mellan den i längderna redovisade inkomsten och den verkliga inkomsten. Vid det förstnämnda förslagets genomförande öppnas därjämte möjlighet att ur redovisningen i de nya taxeringslängderna få fram en årlig uppgift om den totala taxerade nettoförmögenhetens storlek, varom för närvarande icke någon statistiskt säker kännedom erhålles. Redan med hänsyn till beskaffenheten av nu nämnda utvidgningar och förbättringar i finansstatistiken är det angeläget, att förslagen rörande omläggning av taxeringsmaterialets redovisning i längderna genomföres snarast möjligt; ett annat skäl härtill framgår av det följande. Det viktigaste förslaget inom den allmänna inkomst- och förmögenhetsstatistiken, som framlägges i detta betänkande, avser årlig inkomst- och verksamhetsstatistik. Enligt det föreliggande förslaget skall inkomst- och verksamhetsstatistiken ge en fördelning av den sammanlagda nettoinkomsten ur de särskilda förvärvskällorna dels på ett antal av åtta verksamhetsgrenar, dels inom envar av dessa på såväl yrkesverksamma som icke yrkesverksamma personer samt inom de yrkesverksamma på företagare och anställda; dessutom skola inkomsterna fördelas efter storlek. En sådan statistik blir av betydelse icke blott för finansförvaltningen utan även för andra förvaltningsgrenar samt för den allmänna ekonomiska forskningen, varjämte den kommer att lämna upplysningar till stöd för en diskussion om fördelningen mellan olika samhällsgrupper av de offentliga bördorna. På grund härav bör denna statistik, som icke drager någon mera betydande kostnad, komma till stånd med det snaraste. Förutsättningen härför är emellertid, att inkomstredovisningen i taxeringslängderna nära anknyter till de verkliga inkomsterna, d. v. s. att det förut omhandlade förslaget om en omläggning av inkomstredovisningen i taxeringslängderna genomföres. Häri föreligger en ytterligare anledning till påskyndande av denna omläggning. De båda nu berörda förslagen äga sålunda ett intimt samband och framstå såsom primära åtgärder för finansstatistikens effektivisering. För vinnande av en djupare kunskap om inkomst- och förmögenhetsförhållandena framlägga de sakkunniga förslag om anordnande av intensivundersökningar rörande inkomst och förmögenhet. Dessa undersökningar äro att anse såsom sekundära i förhållande till den årliga taxeringsstatistiken, i det att de äro avsedda att i mån av behov komplettera denna statistik genom att lämna mera detaljerade uppgifter om inkomst och förmögenhet. Undersökningarna förutsättas sålunda skola verkställas i regel vart tionde år, samtidigt med folkräkningarna men utan att vara organisatoriskt förenade med dessa. Men därjämte kunna de förekomma, då aktuella frågor påkalla en mera detaljrik undersökning än den som utvinnes av den årliga taxeringsstatistiken. De sakkunniga förorda, att planläggningen av en intensivundersökning göres så, att undersökningen skall icke allenast få värde för den tid densamma avser, utan att undersökningen skall, med stöd av den årliga taxeringsstati-

11 stiken, kunna bilda utgångspunkt för kalkyler rörande inkomst- och förmögenhetsförhållandenas utveckling under tiden till nästa intensivundersökning. Intensivundersökningarna avses alltså icke skola få ett i huvudsak historiskt värde. Med denna inställning till de s. k. intensivundersökningarna precisera de sakkunniga omfattningen av dessa undersökningar icke i vidare mån än att de uppgifter, som kunna utvinnas för dessa undersökningar u r taxeringsmaterialet, angivas, alltså ett s. k. maximiprogram. Det är självfallet, att, om undersökningarna skola avse en bearbetning av flertalet av de statistiska element, som ingå i maximiprogrammet, de måste förutsättas anordnade endast med längre tids mellanrum. Slutligen diskuteras i detta kapitel innehållet och planläggningen av vissa tillfälliga undersökningar avseende inkomst- och förmögenhetsförhållandena. I kapitel III framlägga de sakkunniga förslag berörande det andra området av statistik över underlaget för den offentliga hushållningen, som prövats böra kompletteras ur finansstatistisk synpunkt, nämligen statistiken över den vid taxeringen till allmän omsättningsskatt deklarerade handelsomsättningen. Denna utbyggnad av finansstatistiken möjliggöres genom tillkomsten av den allmänna omsättningsskatten, vilken blivit en av de bärande skatterna i budgeten. Genom de omsättningsuppgifter, som de skattskyldiga skola avgiva till länsstyrelserna, har ett material erhållits, som kan utnyttjas för finansstatistiken i skilda och viktiga hänseenden. I första hand föreslå de sakkunniga, att detta material lägges till grund för en månatlig statistik över omsättningssummor (total omsättning, skattefri omsättning och skattepliktig omsättning) samt uträknad skatt. Denna statistik tillgodoser kravet på snabb-, het och kan anordnas för en kostnad, som väl svarar mot dess värde ur skilda synpunkter. Därutöver föreslå de sakkunniga, att en provundersökning anordnas, förslagsvis beträffande Stockholms stad och län eller eventuellt Storstockholm, i syfte att utröna förutsättningarna för en statistik över omsättningen inom skilda branscher. Författningsbestämmelserna i ämnet begränsa visserligen i skilda hänseenden den föreslagna statistikens föremål; vissa varuslag med betydande omsättning äro sålunda undantagna från beskattningen o. s. v. Men de sakkunniga förutsätta, att här, liksom inom vissa andra områden av finansstatistiken, det statistiska materialet skall kompletteras med uppgifter från annat håll och därå byggas kalkyler, så att en i möjligaste m å n rättvisande bild av den totala omsättningen inom detaljhandeln (och hantverket) ernås. Det nya statistiska materialet ger möjlighet till upplysningar om allmänt ekonomiska förhållanden inom ett område — den inrikes handeln — beträffande vilket statistiken hittills varit synnerligen torftig. P å grund härav och med hänsyn till den vidsträckta användning, som omsättningsstatistiken kan få, hemställa de sakkunniga, att den månatliga statistiken över omsättningssummor och skatt samt förenämnda provundersökning måtte komma till stånd snarast möjligt.

12 I kap. IV behandla de sakkunniga statistiken över statens finanser. Även inom detta ämnesområde föreslå de sakkunniga vissa förbättringar beträffande m a t e r i a l e t för finansstatistiken. De tillstyrka sålunda en utredning om en vidgad och mera individualiserad redovisning i rikshuvudboken av myndigheternas inkomster och utgifter samt tillgångar och skulder. För åstadkommande av en tillfredsställande statistik över statens löpande utgifter framläggas åtskilliga förslag, syftande till ett lämpligt tillrättaläggande av materialet för denna statistik. Slutligen föreslå de sakkunniga vissa kompletteringar av den utav statskontoret utgivna liggaren över statsverkets s. k. specialutgiftsstater, i syfte att denna publikation skall bliva en fullständig kommentar till driftbudgetens inkomst- och utgiftstitlar samt till kapitalbudgetens investeringsanslag. Beträffande effektivisering av statistiken över s t a t e n s l ö p a n d e i n k o m s t e r ha de sakkunniga behandlat dels speciella former av statistik över de största inkomsttitlarna å riksstatens driftbudget och dels en allmän statistik syftande till en årlig överblick av statens samtliga löpande inkomster. I fråga om statistiken över inkomst- och förmögenhetsskatten ha de sakkunniga bland annat verkställt en undersökning för prövning av frågan om förbättring av den kontrollräkning av underlaget för denna skatt, som plägar företagas i maj månad varje år. Beträffande denna undersökning må även hänvisas till bilaga D. Anordnandet av en uppbördsstatistik har tidigare uppdragits åt riksräkenskapsverket, som också vidtagit vissa förberedande åtgärder för en sådan statistik. De sakkunniga ha låtit utarbeta en redogörelse för utvecklingen av denna fråga (bilaga B), vilken redogörelse innefattar upplysningar om de anordningar, som träffats till utrönande av det lämpligaste förfaringssättet för insamling av materialet till en sådan statistik. Riksräkenskapsverkets undersökningar ha därvid baserats på det nuvarande uppbördsförfarandet. Sedan spörsmålet om ändrad form för utskylders uppbärande aktualiserats, har emellertid uppbyggandet av en uppbördsstatistik fått tills vidare anstå, då statistikens utformning i väsentlig m å n röner inflytande av h u r nämnda spörsmål löses. Jämväl eljest ha förutsättningarna för en sådan statistik ändrats. De sakkunniga ha därför icke kunnat avgiva förslag till uppbördsstatistikens samordnande med det finansstatistiska arbetet i övrigt. Såvitt angår s t a t e n s l ö p a n d e u t g i f t e r innefatta de sakkunnigas förslag främst anordnande av en årlig statistik över dessa utgifter, specificerade enligt grunderna för anslags- och statuppställningen, sådana dessa utformats vid 1934 års budgetreform. Denna statistik innebär alltså en uppdelning av statens löpande utgifter i första hand i två huvudgrupper, utgifter i statens egen verksamhet samt bidrag till icke statlig verksamhet eller understöd åt enskilda. I fråga om den förra gruppen åsyftas en uppdelning efter utgifternas art uti avlöningar och omkostnader samt dessas olika underarter. Utgifterna i statens egen verksamhet skola i görligaste mån fördelas på olika myndigheter. Beträffande bidragen och understöden föreslås en uppdelning efter olika grupper mottagare m. m.

13 De sakkunniga ha vidare föreslagit upprättande av en årlig statistik över statens löpande utgifter, fördelade — förutom efter utgifternas art — efter ändamål. Denna statistik syftar härvid till en fördelning av utgifterna oberoende av den institutionella bindningen vid huvudtitlar, underavdelningar av dessa och myndigheter. För bedömande av de spörsmål, som uppkomma vid anordnande av omhandlade statistik över statens löpande utgifter, ha de sakkunniga föranstaltat om en statistik av detta slag för budgetåret 1939/40, uppgjord efter närmare av de sakkunniga meddelade direktiv, och ha erfarenheterna från denna statistiska undersökning tillgodogjorts vid utarbetandet av de sakkunnigas hithörande förslag. Med hänsyn till det självständiga värde, som denna undersökning synts äga, ha de sakkunniga ansett sig böra framlägga resultaten av densamma (bilaga F). Beträffande ö v r i g s t a t i s t i k ö v e r s t a t e n s f i n a n s e r må här nämnas, att de sakkunniga föreslå en löpande kalkyl rörande motsedda kapitalinvesteringar samt fullföljande av de under senare tid upptagna månatliga sammanställningarna rörande utvecklingen av statsverkets kassaställning m. m. Beträffande statistiken över statens tillgångar och skulder föreslå de sakkunniga en utredning i syfte att åstadkomma en inkomst- och utgiftsredovisning beträffande s. k. diverse medel. Till den föreslagna statistiken över statens finanser anknyter slutligen förslag om anordnande av en summarisk statistik över den i statens tjänst anställda personalen. I detta kapitel ha de sakkunniga ansett sig böra hemställa, att de s. k. specialbudgeterna måtte i möjligaste mån utmönstras i syfte att ernå enhetlighet i redovisning och statistik beträffande budgetens utgifter. Vid fullgörande av sitt uppdrag rörande effektivisering av statistiken över statens finanser ha de sakkunniga funnit det i vissa detaljer vara möjligt och jämväl mera ändamålsenligt att omedelbart träffa anordningar för åstadkommande av förbättringar i denna statistik i stället för att endast utforma förslag till dylika anordningar. Sålunda ha de sakkunniga i samråd med generalpoststyrelsen uppgjort formulär till en månadsrapport över uppbörden av stämpelmedel genom postverket, i vilken rapport de olika stämpelslagen specificerats. De sakkunniga ha tillika medverkat vid genomförande inom statistiska centralbyrån av vissa ändringar i statistiken över dubbla beläggningsstämplar. Vidare har med generaltullstyrelsen överenskommits, att kvartalsvis uppgöres en på cirka 90 varuslag specificerad rapport till finansdepartementet och riksräkenskapsverket rörande tulluppbörden. På grundval av dagliga rapporter från postgirokontoret i Stockholm uppgöres inom riksräkenskapsverket en statistik över inflytande omsättningsskatt för varje län och dag. Ett sammandrag av denna statistik för tiden februari 1941—juni 1942 återfinnes i bilaga E till betänkandet. F r å n Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet överlämnas numera, enligt de sakkunnigas hemställan, till finansdepartementet och riksräkenskapsverket två gånger i månaden på tobakskontorens omsättningsrapporter grundade beräkningar rörande tobaksskatten. I samråd med vederbörande inom postverket, telegrafverket, vattenfalls-

14 verket och domänverket ha utarbetats formulär till månadsrapporter rörande inkomster och utgifter m. m., varjämte i statens järnvägars månadsstatistik vidtagits en detaljändring. I samråd med riksräkenskapsverket har dess månadsrapport rörande driftbudgetens inkomster, vilken publiceras i Post- och Inrikes Tidningar, reviderats. Sedan inom riksräkenskapsverket utarbetats en månadsrapport rörande driftbudgetens och kapitalbudgetens utgifter samt rörande förändringarna i statens kassaställning m. m., har verket i samråd med de sakkunniga diskuterat formerna för en publicering framdeles av en fylligare månadsstatistik över statens finanser. Slutligen ha enligt de sakkunnigas förslag inom riksräkenskapsverket upptagits förberedande arbeten rörande klassificering av de i statsbokföringen förekommande s. k. diverse medlen. Kapitel V avser statistiken över kommunernas finanser. I detta kapitel lämna de sakkunniga en redogörelse för vissa inskränkningar i den kommunala finansstatistiken, vilka redan beslutats av Kungl. Maj:t, och vilka genomförts av statistiska centralbyrån efter samråd med de sakkunniga från och med årgången 1939 av »Kommunernas finanser». Genom denna åtgärd har bearbetningen av uppgifterna till den kommunala finansstatistiken avsevärt begränsats och en motsvarande betydande kostnadsbesparing ernåtts. Någon ändring i formulären till statistiken har däremot icke vidtagits. Under framhållande av behovet av finansstatistiska uppgifter angående den kommunala hushållningen understryka de sakkunniga önskvärdheten av att söka åstadkomma en effektivisering av statistiken, så att praktiskt tillfredsställande resultat må kunna vinnas snabbare och till en lägre kostnad än hittills. Vid anordnandet av den kommunala finansstatistiken har därvid såsom riktlinje uppställts, att resultaten av densamma skola kunna utan nämnvärd svårighet sammanställas med de statistiska uppgifterna över statens inkomster och utgifter och även eljest kunna tillgodogöras för allmänt statistiska ändamål. För att undersöka möjligheterna att tillgodose dessa synpunkter ha de sakkunniga föranstaltat om en statistik över kommunernas löpande utgifter under kalenderåret 1939. För undersökningen redogöres i förenämnda bilaga F till betänkandet, i vilken jämväl redovisas undersökningens siffermässiga resultat. Med ledning av erfarenheterna från denna undersökning ha de sakkunniga i kapitel V framlagt dels vissa allmänna, ur teoretisk synpunkt önskvärda riktlinjer för det kommunalstatistiska arbetet, dels ock förslag om vissa till genomförande förordade åtgärder, syftande till smärre ändringar i denna statistik. Riktpunkten har därvid varit, att den kommunala finansstatistiken skall bearbetas efter samma systematiska grunder som statistiken över statens finanser, i vad denna statistik avser utgifternas fördelning enligt de för riksstatsutgifternas gruppering å anslag gällande grunderna, samt att den kommunala finansstatistiken i sin uppdelning av utgifterna efter ändamål skall i möjligaste mån anpassas efter samma gruppering, som befunnits lämplig inom statistiken över statens löpande utgifter. De sakkunniga konstatera, att frågan om en rationalisering av den kommunala finansstatistiken i anslutning till de uppdragna riktlinjerna nära

15 sammanhänger med en normering av den kommunala budgeten och bokföringen. Beträffande lösningen av detta sedan länge på dagordningen stående spörsmål, som överlämnats till de sakkunniga för att övervägas i samband med utredningen, framlägga de sakkunniga vissa önskemål, vilka ur finansstatistisk synpunkt böra tillgodoses. I det läge, vari spörsmålet i fråga för närvarande befinner sig, ha de sakkunniga måst begränsa sina förslag om ändringar i den kommunala finansstatistikens innehåll till sådana jämkningar, som i praktiskt förenklad form och med begränsade kostnader tillgodose de allmänna syften för kommunalstatistiken, som de sakkunniga uppställt. De sakkunniga framföra vidare önskemål om en fördjupad bearbetning och mera innehållsrik textframställning inom den kommunala finansstatistiken. I fråga om materialets nyttiggörande för förvaltningen och andra av den kommunala finansstatistiken intresserade göra de sakkunniga vissa uttalanden, som avse formen för de bearbetade uppgifternas publicering m. m. Slutligen framlägga de sakkunniga vissa förslag, åsyftande en snabbare publicering av den kommunala finansstatistiken. Beträffande statistiken över vägdistriktens finanser hemställa de sakkunniga, att denna statistik, vilken av besparingsskäl inställts efter årgången 1938, återupptages. I kapitel VI, som avhandlar den allmänna finansstatistiken, anknyta de sakkunniga till de i förevarande kapitel anlagda allmänna synpunkterna på finansstatistiken. I överensstämmelse med de sakkunnigas uppfattning rörande omfattningen av finansstatistikens arbetsuppgifter framlägga de sakkunniga i kapitel VI förslag om uppgörande av en efter enhetliga linjer lagd sammanställning av statistiken över statens och kommunernas finanser, vilken sammanställning förutsattes efter hand utsträckt till samliga offentligträttsliga institutioner. Förutsättningarna för upprättande av en sådan sammanställning ha prövats i samband med de provundersökningar beträffande statistiken över statens och kommunernas löpande utgifter, vilka omnämnts i det föregående. I den bilaga F, vari dessa provundersökningar ingå, har också ett avsnitt ägnats åt försöket att sammanställa de beträffande statens och kommunernas utgifter vunna statistiska resultaten. Om de förslag, som de sakkunniga framlagt i kapitlen IV och V, vinna bifall, ökas möjligheterna för en tillfredsställande sammanställning av statens och kommunernas utgifter och inkomster väsentligt. I kapitel VI diskuteras huvudsakligen de svårigheter för en sådan sammanställning, som sammanhänga därmed, att de statliga och kommunala budgetåren förete en tidsförskjutning på ett halvt år, vilken tidsförskjutning gör sig särskilt kännbar, då det gäller att avräkna de mellan staten och kommunerna förekommande bidragen. Under framhållande av att statens och kommunernas hushållning endast utgör en del av den nationella hushållningen, ha de sakkunniga i fortsättningen av kapitel VI uttalat sig för, att de hittills verkställda, till finansstatistiken hörande beräkningarna rörande nationalinkomstens storlek i Sverige fullföljas så, att en årlig beräkning av nationalinkomsten kom-

IG mer till stånd. Därvid ha de sakkunniga klarlagt, hurusom vissa av de i förevarande betänkande framlagda förslagen om effektivisering av finansstatistiken äro, om de genomföras, ägnade att förbättra det material, som från den speciella finansstatistiken kan ställas till förfogande för nationalinkomstberäkningarna. Utom ett självständigt värde såsom mått på den allmänna ekonomiska utvecklingen i landet ha nationalinkomstberäkningarna speciell betydelse såsom givande ett underlag för bestämmande av relationen mellan den offentliga hushållningen och den nationella. Främsta intresset knyter sig här till problemet om skattebördans absoluta och relativa storlek samt dess fördelning på skilda befolkningsgrupper. Frågan om statistiska undersökningar till belysande av dessa spörsmål göres härvid av de sakkunniga till föremål för vissa uttalanden. Dylika undersökningar förutsättas av de sakkunniga skola verkställas tid efter annan såsom tillfällig statistik efter mönster av den år 1936 publicerade utredningen rörande det samlade skattetrycket i Sverige och utlandet. I kapitel VII framlägga de sakkunniga slutligen vissa synpunkter på frågorna om organisationen av finansstatistiken och publiceringen av dess resultat. I fråga om organisationen av det finansstatistiska arbetet ha de sakkunniga uttalat, att de fasta arbetsuppgifterna, vilka återkomma årligen eller med andra tidsmellanrum, böra avses för fast organiserade ämbetsverk, samt att tillfälliga statistiska undersökningar böra i största möjliga utsträckning anförtros det ämbetsverk, inom vars ämnesområde undersökningarna ligga. Organisationsfrågan och särskilt dess detaljer ha emellertid icke legat inom ramen för de sakkunnigas uppdrag, varför någon kostnadskalkyl för genomförande av de sakkunnigas förslag icke kunnat framläggas. P å vissa punkter har det dock varit möjligt att uppskattningsvis angiva de vid bifall till förslagen i fråga uppkommande förändringarna i kostnaderna för finansstatistiken. Beträffande publiceringen av de finansstatistiska resultaten förorda de sakkunniga anslutning till de nuvarande serierna »Sveriges officiella statistik» och »Statistiska meddelanden». De sakkunniga föreslå därvid, att riksräkenskapsverkets årsbok, såsom huvudpublikation för statistiken över statens finanser, inordnas i den förstnämnda serien, samt att rikshuvudboken efter omarbetning, p å sätt de sakkunniga föreslagit, i sin helhet utgives av trycket. För ett snabbt publicerande av finansstatistikens resultat, eventuellt i preliminär form, skulle ett fast organ — en officiell statistisk tidskrift — erfordras, och förorda de sakkunniga närmare utredning i sådant syfte.

17 II. Allmän inkomst- och förmögenhetsstatistik. U t v e c k l i n g e n av i n k o m s t - o c h f ö r m ö g e n h e t s s t a t i s t i k e n . Det viktigaste underlaget för statens och kommunernas finanser utgöres av de enskilda fysiska personernas inkomster och förmögenheter. Statistiken över inkomst och förmögenhet är därför av väsentlig betydelse för statistiken över de offentliga korporationernas finanser. Användningen av inkomstoch förmögenhetsstatistiken sträcker sig utöver området för statistiken över statens och kommunernas finanser; den förra statistiken framträder såsom en självständig disciplin. Detta föranleder till en fristående behandling av inkomst- och förmögenhetsstatistiken, innan de frågor som röra statistiken över statens och kommunernas finanser upptagas till prövning. En översikt av vad under de senaste årtiondena åtgjorts beträffande inkomst- och förmögenhetsstatistiken torde böra utgöra grundvalen för en prövning av möjligheterna att förbättra denna statistikgren. En sådan översikt ingår i bilaga A till betänkandet. Beträffande detaljerna i denna historiska utveckling få de sakkunniga hänvisa till nämnda bilaga. I det följande skildras i korthet utvecklingens huvuddrag och den nuvarande inkomst- och förmögenhetsstatistikens omfattning och tillstånd. Materialet för inkomst- och förmögenhetsstatistiken måste väsentligen hämtas från taxeringarna till skatt å inkomst och förmögenhet. Efter hand som den direkta, på inkomst- och förmögenhetsskattetaxeringen grundade beskattningen till stat och kommun utvecklats och skärpts, har taxeringsmaterialet såsom grund för nämnda statistik fått vidgad betydelse. Sedan vid århundradets början vissa statistiska utredningar rörande taxeringarna till inkomstskatt verkställts, har den allmänna frågan om inkomst- och förmögenhetsstatistikens ändamålsenliga anordnande behandlats dels av 1905 års statistiska kommitté, dels i 1920 och 1923 års statsverkspropositioner. Den statistiska kommittén framlade i sitt år 1910 avgivna betänkande angående Sveriges officiella statistik och dess allmänna organisation en plan för en regelbunden inkomst- och förmögenhetsstatistik. Kommitténs huvudförslag i detta ämne åsyftade dels en årlig på taxeringslängderna grundad förmögenhets- och inkomststatistik, dels en med längre tids mellanrum på de skattskyldigas självdeklarationer grundad förmögenhets- och inkomststatistik, första gången avseende de under år 1911 avgivna självdeklarationerna och utarbetad i samband med folkräkningen. Då kommitténs förslag anmäldes i 1912 års statsverksproposition, konstaterades, att förutsättningar

18 icke förelågo för åstadkommande av en årlig förmögenhets- och inkomststatistik, grundad på taxeringslängderna. Beträffande åter förslaget om en med längre tids mellanrum — vart tionde eller vart femte år — utgiven statistik, grundad på självdeklarationerna, förutsattes tydligen, att en sådan bearbetning skulle komma till stånd i samband med 1910 års folkräkning. Så skedde emellertid icke. Under de följande åren företogos vissa undersökningar angående taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt, vilka undersökningar avsågo taxeringsåren 1912, 1913 och 1917; för de båda förstnämnda åren verkställdes utredningen inom finansdepartementet, beträffande 1917 års taxering av statistiska centralbyrån. Behovet av regelbundet utkommande statistik över inkomst- och förmögenhetsförhållandena gjorde sig emellertid gällande med allt större styrka. För att åstadkomma en mera tillfredsställande ordning på området föreslog chefen för finansdepartementet i 1920 års statsverksproposition — med utgångspunkt från statistiska kommitténs uttalanden — anordnande av årliga bearbetningar av taxeringsmaterialet i den omfattning som vore erforderlig med hänsyn till statsregleringsarbetet. Departementschefen framhöll därvid följande. Det kunde icke komma i fråga att låta årligen bearbeta deklarationerna. Kostnaderna härför ställde sig allt för stora, och bearbetningen krävde dessutom allt för lång tid, för att resultatet skulle kunna tillgodogöras i budgetarbetet. En årlig bearbetning måste grunda sig på taxeringslängderna. Visserligen erbjöde dessa så till vida ett mindre tillfredsställande material som inkomstförhållanden och förmögenhetsförhållanden icke därvid kunde hållas isär. En dylik taxeringsstatistik måste därför kompletteras med en på deklarationerna grundad. Men man syntes vinna ett tillräckligt gott resultat genom att med årlig bearbetning av taxeringslängderna kombinera statistisk undersökning av deklarationerna vart tionde år, lämpligen då i samband med folkräkningens verkställande. Enligt den av departementschefen angivna planen skulle den årliga bearbetningen taga sin början med 1920 års taxeringslängder, och folkräkningen år 1920 skulle åtföljas av bearbetning av deklarationerna för år 1921, vilka avsåge 1920 års förhållanden. Riksdagen beviljade erforderliga medel för anordnande av de föreslagna undersökningarna under framhållande, att anordnandet av en regelbunden finansstatistik vore en huvudbetingelse för ett rationellt bedrivande av budgetarbetet. Den enligt nämnda plan verkställda bearbetningen av 1920 års taxeringslängder avsåg uppgifterna om taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt, därvid även verkställdes en uppdelning av andra skattskyldiga än inländska aktiebolag och solidariska bankbolag dels i enlighet med gällande ortsgruppindelning, dels efter de beskattningsbara beloppens storlek. Uppdelningen av taxeringarna på civilståndsgrupper omfattade däremot endast antalet taxerade och antalet barn, för vilka avdrag vid taxeringen ägt rum, men ej de taxerade (och beskattningsbara) beloppen och ej heller skattebeloppen. Berättelsen om denna statistiska undersökning utkom år 1923.

19 I 1920 års folkräkning ingick enligt nyssnämnda plan en bearbetning av självdeklarationerna ur inkomst- och förmögenhetssynpunkt. Denna kombination av arbetsuppgifter ansågs ägnad att förbättra folkräkningens yrkesuppgifter. Av kostnadshänsyn begränsades bearbetningen till tvenne poster, nämligen dels det till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet, sedan V60 av förmögenheten avdragits, d. v. s. det under rubriken »Återstående inkomst» i självdeklarationerna utförda beloppet, dels den behållna förmögenheten. Vid bearbetningen lades vikt vid att inkomst- och förmögenhetsstatistiken skulle redovisa inkomsten och förmögenheten icke blott efter personers kön och civilstånd utan även efter deras ålder och yrke. Resultaten av undersökningarna publicerades i de båda volymerna IV och V av »Folkräkningen den 31 december 1920», vilka behandlade yrkesräkningen. I 1923 års statsverksproposition framlades nya direktiv för inkomst- och förmögenhetsstatistikens ordnande, till vilka riksdagen också anslöt sig. Chefen för finansdepartementet förklarade nu, att en statistik över inkomst- och förmögenhetsskatten, sådan denna utarbetades för 1920 och 1921 års taxeringar, med hänsyn till dess sena färdigställande i normala fall endast hade underordnad betydelse för de årliga beräkningarna rörande skattens framtida avkastning. 1920 års plan blev alltså därutinnan icke fullföljd. Däremot underströks i 1923 års statsverksproposition kravet på bearbetning med vissa års mellanrum av taxeringslängdernas uppgifter rörande inkomst- och förmögenhetsskatt, därvid en samtidig bearbetning av självdeklarationernas uppgifter angående förmögenhetsdelen kunde förverkligas. Uppgifter rörande inkomsten och förmögenheten ha också bearbetats i samband med 1930 års folkräkning och 1936 års partiella folkräkning. I planen för 1940 års folkräkning ingår däremot icke någon inkomst- och förmögenhetsstatistik. Huvudkällan för den löpande statistiken över inkomst och förmögenhet är för närvarande den av statistiska centralbyrån sedan år 1922 utgivna publikationen »Skattetaxeringarna». Uppgifterna i denna statistik grunda sig på sammandrag av taxeringslängderna. I publikationen redovisas länsvis och i regel med fördelning på olika grupper skattskyldiga dels fastighetsvärden enligt fastighetstaxeringen, dels inkomst enligt taxeringen till kommunal inkomstskatt med uppdelning av denna inkomst å olika källor, dels antal skattekronor för allmän kommunalskatt, dels taxeringen till skogsaccis samt påförda skogsvårdsavgifter, dels ock taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, särskild skatt å förmögenhet, utskiftningsskatt, ersättningsskatt samt påförda pensionsavgifter enligt lagen om folkpensionering ävensom debiterad värnskatt och taxeringen till krigskonjunkturskatt. Specifika uppgifter meddelas i viss utsträckning för städer med över 10 000 invånare. Såsom förutsatts i 1923 års plan för inkomst- och förmögenhetsstatistikens ordnande ha sammandragen av taxeringarna, vilka bliva tillgängliga vid uppgörande av riksräkenskapsverkets inkomstberäkning, kunnat ligga till grund för den uppskattning av inkomst- och förmögenhetsbeskattningens avkastning som verkställes av nämnda ämbetsverk för statsverkspropositionen. Upp-

gifterna i sammandragen ge nämligen material för en ekonomisk analys av den verkställda taxeringen av inkomster och förmögenheter. Därmed vinnas utgångspunkter för en förutberäkning av den följande taxeringens resultat. De härvid nyttjade metoderna äro angivna i bilaga A. En viss ledning vid analys och förutberäkning rörande inkomst- och förmögenhetsskattens avkastning lämnas vidare för närvarande av två kortregister över aktiebolagens inkomstförhållanden m. m., vilka upplagts det ena inom riksräkenskapsverket och det andra inom finansdepartementet. Dessa register kunna sägas utgöra en ersättning för den mycket ingående statistik över aktiebolagen som tidigare utarbetats inom finansdepartementet och som enligt 1923 års plan för inkomst- och förmögenhetsstatistikens anordnande under en följd av år anlitats vid budgetarbetet. Det av riksräkenskapsverket förda kortregistret omfattar omkring 900 aktiebolag med ett aktiekapital överstigande 1 miljon kronor. Korten innehålla uppgifter om kapital, taxer a d inkomst och skatt. Registret är uppdelat efter arten av bolagens verksamhet. Då de ifrågavarande bolagens sammanlagda beskattningsbara belopp omfattar cirka 75 procent av hela det beskattningsbara beloppet för aktiebolagen, ger en bearbetning av registret en fyllig bild av utvecklingen av bolagens skatteförhållanden inom skilda näringsgrenar. Det inom finansdepartementet upplagda kortregistret omfattar 140 bolag inom olika näringsgrenar. Kortregistret innehåller uppgifter om bland annat aktiekapital, nettovinst och utdelning. Då bokslutssäsongen i huvudsak är avslutad i mitten av maj, blir vid denna tid ett icke obetydligt material tillgängligt för sammanställning. Kortregistret omfattar nu rörelseåren 1937, 1938, 1939 och 1940; sistnämnda år representerade de registrerade bolagen en nettovinstsumma av cirka 277 miljoner kronor eller omkring 35 procent av samtliga aktiebolagens beskattningsbara belopp vid 1941 års taxering. Omläggningen från den 1 juli 1923 av statsverkets statsregleringsperiod öppnade möjlighet att omedelbart före fastställandet av procentsatsen för inkomst- och förmögenhetsskatten verkställa en kontrollräkning av den i statsverkspropositionen gjorda uppskattningen av inkomst- och förmögenhetsskattens avkastning. Då taxeringsarbetet i länen praktiskt taget är avslutat i mitten av maj, pläga uppgifter införskaffas för olika kategorier skattskyldiga om dels taxerade belopp, dels beskattningsbara belopp inom ett antal taxeringsdistrikt såväl enligt föregående års taxering som enligt det löpande årets taxering. Såsom antyddes i 1923 års plan kan på grundval av detta material en tillräckligt säker uppskattning rörande inkomst- och förmögenhetsskattens avkastning utföras. Bearbetningen av uppgifterna har tidigare verkställts inom finansdepartementet men beträffande 1942 års taxering av riksräkenskapsverket för departementets räkning. Tid efter annan verkställas för skattestatistiska ändamål utredningar i syfte att utröna fördelningen av de taxerades antal och det taxerade beloppet på olika storleksklasser av taxerat belopp. Dessa undersökningar utföras enligt i huvudsak en och samma metod. Primärmaterialet utgöres av siffrorna i taxeringskalendern, vilken upptager taxerat belopp beträffande samtliga skatt-

21 skyldiga med ett taxerat belopp över 8 000 kronor. Bearbetningen tillgår så, att i fråga om taxerade belopp över en viss gräns — 50 000 eller 100 000 kronor — u r primärmaterialet uttagas såväl antalet taxerade som det taxerade beloppet, medan beträffande taxerade belopp under nämnda gräns endast antalet taxerade räknas inom ett visst antal storleksklasser och det däremot svarande taxerade beloppet inom storleksklassen kalkyleras med användning av en hypotetisk formel för inkomstfördelningen, benämnd Paretos lag. Dylika undersökningar ha verkställts för taxeringsåren 1929, 1932, 1935 och 1938 och h a i viss mån kompletterat inkomststatistiken för tid mellan folkräkningsåren. Utöver den statistik över förmögenhetsfördelningen, som vinnes vid folkräkningarna, bearbetas understundom ytterligare uppgifter till belysande av förmögenhetsfördelningen. Undersökningarna gå väsentligen ut på en fördelning av förmögenheten på storleksklasser och metoden är densamma som nyss nämnts i fråga om bearbetningen av det till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet. Dessa statistiska undersökningar rörande förmögenhetsfördelningen ha verkställts beträffande 1934, 1936 och 1938 års taxeringar till skatt enligt 1934 års förordning om särskild skatt å förmögenhet och omfatta alltså de enligt denna förordning beskattningsbara förmögenheterna, d. v. s. i stort sett förmögenheter över 50 000 kronor. Någon undersökning av förmögenhetsfördelningen efter 1938 års förordning om särskild skatt å förmögenhet, vilken utsträckt skattskyldigheten till förmögenheter om minst 20 000 kronor, har icke verkställts. Nu senast omförmälda undersökningar rörande inkomst- och förmögenhetsfördelningen ha utförts tillfälligtvis vid behov; någon plan som binder dessa undersökningar till vissa tider finnes nämligen icke fastställd. En fortlöpande statistik över tillgångar och skulder samt tillgångarnas fördelning på olika objekt och skuldernas uppdelning på skilda gäldsformer finnes icke. P å grundval av fastighetstaxeringarna erhållas årligen i publikationen »Skattetaxeringarna» uppgifter om fastighetsvärden. Beträffande jordbruksfastighet å landsbygden verkställas särskilda undersökningar för utrönande av jämnheten i taxeringarna. Vid sidan av det nu omnämnda arbetet inom inkomst- och förmögenhetsstatistiken, vilket i organisatoriskt hänseende är fördelat mellan finansdepartementet, statistiska centralbyrån och riksräkenskapsverket, ha mera tillfälliga undersökningar rörande inkomst- och förmögenhetsförhållandena utförts av kommittéer eller för deras räkning av statistiska centralbyrån.

D e s a k k u n n i g a s y t t r a n d e o c h förslag. I de för utredningen meddelade direktiven har särskild vikt fästats vid omläggning och utbyggnad av den gren av finansstatistiken, som avser utvecklingen av de taxerade inkomsterna och förmögenheterna. Det är detta ämne, som här sammanfattas under benämningen inkomst- och förmö-

22 genhetsstatistik. I stort sett är det möjligt att behandla hithörande frågor under följande rubriker: 1) Den taxerade nettoinkomsten och dess sammansättning, 2) Den taxerade nettoförmögenheten samt tillgångar och skulder, 3) Den taxerade nettoinkomstens och den taxerade nettoförmögenhetens fördelning efter storlek m. m.

Den taxerade nettoinkomsten och dess sammansättning. Inkomstredovisningen i taxeringslängderna. Den viktigaste källan för kännedom om de skattskyldigas sammanlagda inkomster utgöres, såsom framgår av den här förut lämnade översikten, av den utav statistiska centralbyrån utgivna årliga publikationen »Skattetaxeringarna», vars uppgifter grunda sig på sammandragen av taxeringslängderna. Inkomstredovisningen i taxeringslängderna (inkomstlängden) är för närvarande ordnad enligt följande grunder. Beträffande taxeringen enligt kommunalskattelagen upptages i särskilda kolumner den av taxeringsnämnden uppskattade inkomsten a) av jordbruksfastighet, b) av annan fastighet, c) av rörelse eller från vanligt handelsbolag, kommanditbolag eller rederi, d) av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet, e) av kapital. Dessa kolumner äro summerade i ett belopp »summa uppskattad inkomst». Därpå följa kolumner för medgivna allmänna avdrag (enligt kommunalskattelagen), antagen taxerad inkomst, medgivet kommunalt ortsavdrag och antagen beskattningsbar inkomst. Beträffande taxeringen enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt upptager inkomstlängden, såvitt nu är i fråga, allenast följande kolumner, nämligen a) antaget taxerat belopp, b) medgivet statligt ortsavdrag, c) antaget beskattningsbart belopp. Enligt de för utredningen meddelade direktiven borde bland annat undersökas möjligheten av sådana ändringar i formuläret till taxeringslängderna, att fortlöpande uppgifter skulle kunna erhållas om den till statlig inkomstoch förmögenhetsskatt taxerade inkomsten från olika inkomstkällor. De sakkunniga ha på ett tidigt stadium av sitt arbete till behandling upptagit denna fråga och gjort densamma till föremål för en särskild framställning till chefen för finansdepartementet i skrivelse den 7 april 1941. Denna skrivelse är fogad såsom bilaga C vid detta betänkande. I skrivelsen närsluten, i december 1940 dagtecknad promemoria ha sammanfattats de skäl, som föranlett de sakkunniga att föreslå den ifrågasatta omläggningen av taxe-

ringslängderna, sålunda att specifikationen av nettointäkterna för de olika förvärvskällorna skulle verkställas vid taxeringen till den statliga beskattningen och icke vid taxeringen enligt kommunalskattelagen. Av promemorian och skrivelsen till departementschefen framgår i huvudsak följande. Den nuvarande redovisningen i taxeringslängderna är förenad med väsentliga brister. Det är sålunda, med hänsyn till förekomsten av det s. k. garantiskatteavdraget, icke möjligt att ur taxeringsresultaten få fram den verkliga inkomsten och dess sammansättning. Ej heller lämna taxeringslängderna någon uppgift om nettoförmögenheten eller om de medgivna allmänna avdragen vid statsskattetaxeringen. Dessa förhållanden medföra olägenheter vid användningen av den nuvarande inkomst- och förmögenhetsstatistikens resultat. Önskemål om en förändrad redovisning i inkomstlängden av skattetaxeringarnas resultat ha förut framförts av riksräkenskapsverket och statistiska centralbyrån. I anslutning till dessa önskemål och enligt de för utredningen utfärdade direktiven ha de sakkunniga föreslagit följande omläggning av redovisningen i längderna. I inkomstlängden verkställes specifikation efter förvärvskällor för den till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade inkomsten, varemot motsvarande specifikation upphör såvitt rör kommunalskatten. För statsskatten utföres i särskilda kolumner den av taxeringsnämnden uppskattade inkomsten av olika förvärvskällor, nämligen: a) inkomst av jordbruksfastighet, b) inkomst av annan fastighet, c) inkomst av rörelse eller från vanligt handelsbolag, kommanditbolag eller rederi, d) inkomst av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet, e) inkomst av kapital. Därpå utföres i en kolumn den sammanräknade inkomsten ur nämnda förvärvskällor. Härefter upptagas följande kolumner, nämligen: a) medgivna allmänna avdrag (enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt), b) antaget taxerat belopp, c) medgivet statligt ortsavdrag, d) antaget beskattningsbart belopp. Redovisningen av taxeringen enligt kommunalskattelagen skulle däremot endast omfatta rubrikerna: a) medgivna allmänna avdrag (enligt kommunalskattelagen), b) antagen taxerad inkomst, c) medgivet kommunalt ortsavdrag, d) antagen beskattningsbar inkomst. För närmare kännedom rörande omläggningens innebörd hänvisas till förenämnda skrivelse och promemoria. Motiveringen för de sakkunnigas förslag är helt av statistisk art. Genom den föreslagna omläggningen av formuläret till taxeringslängderna skulle vinnas en u r allmän statistisk synpunkt betydligt värdefullare redovisning av taxeringsresultaten än den nuvarande.

24 I första hand skulle genom den nya redovisningen erhållas fortlöpande årliga uppgifter om den totala sammanlagda inkomsten av olika förvärvskällor, på vilka taxeringsmaterialet är uppdelat, ävensom denna inkomsts fördelning på källorna. Den sålunda redovisade inkomsten skulle bliva fri från garantiskatteavdragen. Taxeringsmaterialet synes därmed kunna bilda en god grund för snabbt framkommande beräkningar av nationalinkomstens utveckling. Den föreslagna ändrade redovisningen i taxeringslängderna är nödvändig såväl för den årliga inkomststatistik, som de sakkunniga ämna föreslå, som även för de intensivundersökningar rörande inkomst- och förmögenhetsförhållandena, vilka enligt de sakkunnigas mening böra komma till stånd med längre tids mellanrum. Den föreslagna omläggningen skulle vara ägnad att i hög grad förbättra underlaget för riksräkenskapsverkets beräkuingar av inkomst- och förmögenhetsskattens avkastning. Det blir då möjligt att på grundval av sammandragen över taxeringen uppgöra en sammanställning av taxeringsresultatet med angivande av siffror för de olika inkomstkällorna enligt de grunder, som gälla just vid taxeringen till den statsskatt, varom fråga är. Vid utformandet av sitt förslag ha de sakkunniga utgått från att gällande system för den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten bibehålies, sålunda att denna skatt även i fortsättningen skall vara anordnad såsom en kombinerad skatt på inkomst och förmögenhet. Hänsyn har tagits till krav på sekretess beträffande förmögenhetsuppgifterna, därigenom att någon särskild kolumn för förmögenhetsdelen icke inrymts i längden och att även kolumnen för »Återstående inkomst» utelämnats. I skrivelsen till chefen för finansdepartementet ha emellertid de sakkunniga erinrat om att i det av t. f. underståthållaren K. G. A. Sandström den 15 februari 1941 avgivna betänkandet med allmänna riktlinjer för åstadkommande av tidigare inbetalning av utskylder även framlagts ett förslag rörande ändring av taxeringslängderna. Utredningsmannen, som förordat uppdelning av den statliga inkomst- och förmögenhetsbeskattningen på en ren inkomstskatt och en ren förmögenhetsskatt, har föreslagit, att inkomstlängden och förmögenhetslängden sammanslås till en längd samt att i denna längd skall ingå en särskild kolumn för den beskattningsbara förmögenheten. En följd av denna sammanslagning bleve, att de nu gällande bestämmelserna angående hemlighållande av förmögenhetsuppgifterna finge upphävas. Förslaget överensstämmer med de sakkunnigas här ovan refererade därutinnan, att specifikationen av inkomstarterna icke som nu hänför sig till kommunalbeskattningen utan till statsbeskattningen. I skrivelsen till departementschefen har anförts, att de sakkunniga ur de synpunkter, som de hade att anlägga på frågan om utformandet av taxeringslängderna, intet hade att erinra mot det av utredningsmannen framlagda förslaget. Ett system med ren inkomstskatt och ren förmögenhetsskatt vore givetvis ur statistisk synpunkt mycket lättare åtkomligt för analys av inkomst- och förmögenhetsförhållandena än det nuvarande skattesystemet. Att i en gemensam taxeringslängd inrycka såväl taxeringen till inkomst som taxeringen till förmö-

25 genhet vore också till utomordentlig fördel för det finansstatistiska arbetet. Det skulle då vara möjligt att omedelbart ur en enda handling vid lämpliga tillfällen få fram en statistik över inkomster och förmögenheter i kombination, vilken statistik skulle utgöra ett värdefullt underlag för finans- och socialpolitiska överväganden. Den inkomst- och förmögenhetsstatistik, som de sakkunniga ämnade föreslå till upprättande, skulle kunna i viss mån lättare utarbetas, om det av utredningsmannen framlagda förslaget genomfördes. Om vid genomförandet av den ifrågasatta uppbördsreformen det av utredningsmannen framlagda förslaget till ändringar i taxeringslängden icke vinner bifall, ha de sakkunniga i skrivelsen till departementschefen, med stöd av den i promemorian anförda motiveringen, hemställt, att taxeringslängderna utformas i enlighet med vad i promemorian föreslagits. Skulle uppbördsreiormen icke komma till stånd, ha de sakkunniga hemställt, att deras förslag till ändringar i taxeringslängden likväl genomföres. I den av borgmästaren Joel Laurin den 6 september 1941 avgivna promemorian angående skatteavdrag å vissa slag av inkomster, som utarbetats på grund av Kungl. Maj:ts uppdrag, erinras, att de nu föreslagna ändringarna i taxeringslängden icke äro nödvändiga för uppbördsreformen, om denna icke skall omfatta inkomst av fastighet och av rörelse. De sakkunnigas förslag har emellertid upptagits vid utarbetande av utkast till ändringar i 86 § taxeringsförordningen samt i formuläret till inkomstlängd. De av uppbördslagstiftningen betingade ändringarna skulle första gången tillämpas vid 1944 ars taxering, varför utredningsmannen förutsatt, att omläggningen av taxeringslängderna borde ske samtidigt från och med nämnda taxering. Inkomstredovisningen i taxeringslängderna är u r finansstatistisk synpunkt behäftad med svagheter i jämväl andra hänseenden än det, som föranlett de sakkunniga att framlägga nu omhandlade förslag rörande omläggning av inkomstredovisningen till att avse förvärvskällor enligt den statliga skattetaxeringen i stället för enligt taxeringen jämlikt kommunalskattelagen. Dessa svagheter bottna i gällande beskattningsbestämmelser, vilka påfordra en redovisning i taxeringslängderna, som avviker från vad som kan anses naturligt u r allmänt ekonomiska synpunkter. Då uppgifterna i taxeringslängden äro det enda material, som står till buds för vinnande av en översiktlig kännedom om inkomstförhållandena i landet, och uppgifterna om dessa förhållanden böra i statistiken redovisas såvitt möjligt efter allmänt ekonomiska grunder, är det önskvärt, att ytterligare sådana ändringar vidtagas i taxeringslängderna, som äro ägnade att främja detta syfte med inkomststatistiken. I viss utsträckning äro dylika ändringar möjliga att genomföra, varigenom ökat värde kan ges åt den inkomststatistik, som de sakkunniga föreslå i det följande. De svagheter i inkomstredovisningen, å vilka de sakkunniga sålunda häntytt, äro följande. Såsom inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet skall enligt gällande beskattningsregler i deklarationerna upptagas bland annat realisationsvinst vid försäljning av fast och lös egendom. I taxeringslängderna bliva inkomsterna 3—418516.

26 av tillfällig förvärvsverksamhet sammanförda med inkomst av tjänst. Med hänsyn till realisationsvinstens växlande storlek i olika konjunkturlägen är ett dylikt sammanförande ägnat att förrycka redovisningen av inkomster av tjänst. Ur principiell synpunkt kan också invändas, att det icke är riktigt att tillsammans med löpande inkomster redovisa realisationsvinster, vilka ju ha karaktär av kapitalvinster. Det skulle otvivelaktigt vara av ett visst intresse att i längderna upptaga realisationsvinsterna åtskilda från inkomst av tjänst och tillfällig förvärvsverksamhet. De sakkunniga ha likväl icke ansett sig böra förorda en sådan åtgärd, som skulle vara ägnad att komplicera längdföringen. Enligt de sakkunnigas mening borde realisationsvinsterna med hänsyn till sin natur icke vara inrymda i den årliga inkomstbeskattningen utan göras till föremål för särbeskattning p å sätt redan är fallet med vissa andra kapitalvinster. Det ligger emellertid icke inom området för de sakkunnigas uppdrag att avgiva förslag i dylikt hänseende. Jämlikt gällande skattebestämmelser skall vidare ränta å gäld påföras inkomsten av den förvärvskälla, till vilken gälden hänför sig, eller om ett sådant samband icke förefinnes avdragas från inkomst av kapital. Enligt dessa bestämmelser skall sålunda en ägare av jordbruksfastighet från inkomst av denna fastighet avdraga ränta å i fastigheten intecknad gäld, medan en löntagare avdrager ränta å studieskulder icke under inkomst av tjänst utan under inkomst av kapital. I praktiken leda anförda bestämmelser till ytterligare komplicering av redovisningen. Om sålunda en ägare av jordbruksfastighet tillika bedriver handelsrörelse och för anskaffande av rörelsekapital för handeln intecknar fastigheten, torde gäldräntan å inteckningen bliva redovisad under inkomst av jordbruksdriften, ehuru den ekonomiskt sett sammanhör med handelsrörelsen. De givna bestämmelserna leda sålunda icke till en enhetlig och ur ekonomisk synpunkt tillfredsställande redovisning av gäldräntor och nettointäkter av skilda förvärvskällor. För sin del anse de sakkunniga det kunna ifrågasättas, om det icke vore principiellt riktigare att ständigt hänföra gäldränteavdraget till inkomstkällan kapital och icke till någon av övriga inkomstkällor. Med bibehållande av garantiskattesystemet inom kommunalbeskattningen lärer dock någon ändring i avseende å redovisningen av gäldränteavdragen på olika förvärvskällor icke kunna vidtagas. En annan betydande olägenhet av den nuvarande inkomstredovisningen i deklarationer och taxeringslängd sammanhänger med redovisningen av underskott å viss förvärvskälla. Denna fråga har givetvis beröringspunkter med det nyss nämnda spörsmålet om redovisning av gäldränteavdragen. Ett underskott å viss förvärvskälla betingas ju delvis av gäldräntor och för den händelse gäldränta hänföres till inkomstkällan kapital inträffar ofta, att denna förvärvskälla visar underskott. I deklarationer och taxeringslängd skall nu, om en förvärvskälla gått med förlust, nettointäkten av förvärvskällan utföras under dess rubrik med noll och icke med negativa beloppet av förlustens storlek. Underskottet uppföres i stället under en särskild rubrik bland de allmänna avdragen, sålunda efter det nettointäkterna, beräknade till positiva värden eller noll, sammanräknats. Om till föremål för inkomststatistik

27 lades den sammanräknade nettointäkten av olika förvärvskällor före det allmänna avdrag ägt rum, skulle sålunda underskott å förvärvskällor icke komma att påverka storleken av den sammanräknade nettointäkten. Detta betyder att den totala nettointäkten bleve i statistiken redovisad med högre belopp än som svarade mot resultatet av den ekonomiska verksamheten i landet. Men vidare påverkade denna redovisning även fördelningen av den sammanlagda nettointäkten mellan olika inkomsttagare. En person med en sammanräknad nettointäkt av 10 000 kronor, men för vilken viss förvärvskälla gått med ett underskott av 3 000 kronor, skulle i en sådan inkomststatistik bliva upptagen med en inkomst av 10 000 kronor, ehuru han rätteligen bort redovisas med en inkomst av 7 000 kronor. Inkomstfördelningen enligt denna statistik skulle sålunda icke komma att motsvara verkligheten. Om underskottet å viss förvärvskälla vore så stort, att personen i fråga med tillämpning av den inkomstgräns, som sättes för statistiken, icke alls skulle medtagas, kunde han ändock komma att upptagas i statistiken och med ett relativt högt belopp. För att råda bot på denna olägenhet av redovisningen av underskott å förvärvskälla, så att man ur taxeringslängderna erhölle en rättvisande bild såväl av det samlade nettoresultatet av den ekonomiska verksamheten i landet som ock av dess fördelning efter storlek, borde varje förvärvskälla redovisas med den nettointäkt, positiv eller negativ, som erhölles, om från dess bruttointäkter avdroges omkostnaderna. Därigenom erhölle man möjlighet att för varje förvärvskälla uppgöra en inkomstfördelning, som svarade mot verkligheten, och som förlöpte från negativa värden genom noll till positiva värden, samtidigt som en summering för alla inkomsttagare angåve det verkliga resultatet av inkomsttagarnas verksamhet. För vinnande av en sådan redovisning borde i taxeringslängdernas kolumner för de olika förvärvskällorna underskott redovisas med negativa belopp samtidigt som bland de allmänna avdragen posten för underskott å viss förvärvskälla borde försvinna; motsvarande ändringar borde vidtagas i deklarationsblanketterna. Även om vissa försiktighetsåtgärder vidtoges vid redovisningen i taxeringslängderna av de negativa nettointäkterna (exempelvis så att underskott utskreves med rött bläck), skulle troligen en viss olägenhet uppkomma vid fullt genomförande av detta förslag, i det att man hade att räkna med felaktigheter vid summeringen av de olika förvärvskällorna i längderna. Med hänsyn härtill torde man få avstå från att få det totala resultatet av varje förvärvskälla att i princip svara mot verkligheten. För en viktig del av den inkomststatistik, som de sakkunniga föreslå i det följande, är det emellertid tillfyllest, att underskotten å samtliga en inkomsttagares förvärvskällor sammanföras i en siffra, alltså utan fördelning p å de olika förvärvskällorna. Om man nöjer sig med en sådan redovisning, bör i taxeringslängden efter inkomstkällan kapital inläggas en kolumn för underskott å förvärvskälla. Från summan av nettointäkterna av olika förvärvskällor skall sålunda dragas det i denna kolumn upptagna underskottet, varefter den sammanräknade nettoinkomsten utföres. Om nettointäkterna ur olika förvärvskällor tillsammantagna understiga före-

28 fintliga underskott, utvisar inkomsttagarens samlade verksamhet förlust, vilken redovisas i kolumnen för den sammanräknade nettoinkomsten. Med hänsyn till att i många fall förekommer endast en inkomstkälla samtidigt som underskott finnes på grund av skuldräntor, torde en sådan ändring i taxeringslängderna icke verka betungande för taxeringsarbetet. Genom ändringen utvinnes ur längderna en total inkomst enligt taxeringen, som närmare motsvarar den verkliga inkomsten än den sammanräknade inkomst, som för närvarande erhålles före det allmänna avdrag ägt rum. Den på ovan angivet sätt erhållna sammanräknade nettoinkomsten bör kunna bilda underlag för en inkomststatistik. Vad de sakkunniga nu föreslagit föranleder vissa jämkningar i formulären till självdeklaration och taxeringslängd. I samband med framläggande avförslag rörande ändrad inkomstredovisning i taxeringslängden hade de sakkunniga uppgjort utkast till formulär till inkomstlängd. Nu framlagda förslag rörande ändrad redovisning av underskott å förvärvskälla föranleder, som nämnt, införande i taxeringslängden av en kolumn för dessa underskott, vilken kolumn bör placeras mellan kolumnerna för inkomst av kapital och sammanräknad nettoinkomst. I det följande föreslå de sakkunniga vidare anordnande av en årlig inkomst- och verksamhetsstatistik, som anknyter till den sammanräknade nettoinkomsten. Såsom närmare framgår av redogörelsen för detta förslag (sid. 43 o. f.), skulle för denna statistik erfordras, att i taxeringsiängderna utsättas beteckningar för den verksamhet, som utgör inkomsttagarnas huvudsakliga sysselsättning. För detta ändamål skulle i taxeringslängden inläggas en kolumn vid sidan av kolumnen för sammanräknad nettoinkomst. Med iakttagande jämväl av de nu föreslagna ändringarna i taxeringslängden får längden det utseende, som framgår av bilaga H (formulär 1). Utom för möjliggörande av en rättvisande inkomststatistik har förslaget om ändrad redovisning av underskott å förvärvskälla värde för analysen av taxeringsutfallet och förutbedömningen av en kommande taxering. I första hand får därvid framhållas, att ur taxeringslängderna kommer att erhållas en årlig uppgift om det sammanlagda underskottet å förvärvskällorna. En betydande del av dessa underskott kan otvivelaktigt hänföras till gäldränteavdrag. Med hänsyn till de i regel svaga förändringarna d räntefot och skuldsättning utgör denna del av underskotten en relativt stabil faktor. Återstoden av underskotten är däremot underkastad starkare variationer med konjunkturerna. Sedan avdraget för underskott å förvärvskälla utmönstrats från de allmänna avdragen, kunna kvarstående allmänna avdrag bättre analyseras. Denna analys underlättas, om till utgångspunkt för densamma kan läggas en sådan intensivundersökning av de skattskyldigas inkomster, som de sakkunniga i det följande föreslå skola komma till stånd.

29 Kortregister över vissa aktiebolag. De sålunda föreslagna ändringarna i formuläret till taxeringslängderna möjliggöra icke någon längre gående specifikation av inkomsten på olika näringsgrenar. En sådan specifikation är emellertid ur flera synpunkter önskvärd. Såvitt angår fysiska personer framlägga de sakkunniga i ett senare sammanhang förslag hur en dylik statistik av begränsad omfattning skall kunna utvinnas. Av juridiska personer är det endast sparbankerna samt de försäkringsanstalter som icke äro aktiebolag, vilka redovisas särskilt för sig i inkomstlängderna och samtidigt representera endast en verksamhetsgren, övriga grupper av juridiska personer, bland dem svenska aktiebolag, redovisas i inkomstlängden utan uppdelning efter den verksamhet, som bedrives. Då aktiebolagens till kommunalskatt uppskattade inkomst av rörelse utgör ungefär hälften av den totala rörelseinkomsten (1941 års taxering), måste det vara av särskilt intresse att närmare kunna följa utvecklingen av aktiebolagens inkomstförhållanden inom olika näringsgrenar. Detta synes ock vara möjligt genom en enkel anordning och utan nämnvärd kostnad. I den år 1923 uppgjorda planen för inkomst- och förmögenhetsstatistikens ordnande ingick, såsom framgår av historiken (bilaga A), en årlig undersökning beträffande aktiebolagens inkomstförhållanden, vilken var grundad på en kortregistrering av bolagen. Denna registrering var upplagd med hänsyn till de grunder, på vilka det dåvarande systemet för aktiebolagens beskattning vilade, enligt vilket skatten var bestämd av inkomstens förhållande till bolagets kapital (aktiekapital + reservfond). Sedan grunderna för beskattningen av aktiebolagen omlagts år 1938 samt inkomst- och förmögenhetsskatten utgår proportionellt mot bolagens beskattningsbara belopp, kan statistiken över bolagens inkomstförhållanden väsentligt förenklas. Ett detaljerat bedömande av aktiebolagens ekonomiska förhållanden omöjIiggöres för närvarande av bristen på en fortlöpande självständig aktiebolagsstatistik. Förslag om införande av en sådan statistik framfördes redan av statistiska kommittén, 1 men förslaget ledde icke till någon åtgärd. För tulloch traktatkommittén samt socialiseringsnämnden bearbetades de svenska aktiebolagens balansräkningar, och resultaten offentliggjordes bland kommitténs och nämndens utredningar. Undersökningarna avsågo balansräkningarna för åren 1911—1925. Vidare har statistiska centralbyrån för lagberedningens räkning verkställt vissa undersökningar rörande aktiebolagen, av betydelse för den av beredningen omhänderhavda revisionen av lagstiftningen angående aktiebolagen. I sina anslagsäskanden för budgetåret 1937/38 föreslog statistiska centralbyrån anvisande av medel för att möjliggöra genomförandet av en årlig statistik rörande aktiebolagens balansräkningar för belysning av bolagens 1 Statistiska kommitténs betänkande angående Sveriges officiella statistik och dess allmänna organisation. Stockholm 1910. Sid. 260.

ekonomiska läge och räntabilitet. Departementschefen uttalade, 1 att det syntes för det dåvarande vanskligt att bedöma värdet för det allmänna av en dylik statistik. Frågan torde böra bliva föremål för närmare prövning vid den allmänna översyn av den ekonomiska statistiken, varom förslag från olika håll framställts. Sistnämnda spörsmål och vad därmed sammanhängde syntes, sedan det blivande konjunkturinstitutet trätt i verksamhet, böra inom detsamma upptagas till behandling. I avbidan härå kunde med åtgärder för den föreslagna aktiebolagsstatistikens genomförande tills vidare anstå. De svårigheter, som möta vid upprättande av en aktiebolagsstatistik, kunna i huvudsak återföras till bristen på legala bestämmelser om grunderna för upprättande av bolagens balansräkningar samt vinst- och förlusträkningar. Det synes vara anledning antaga, att dessa svårigheter skola till stor del komma att undanröjas vid revisionen av lagstiftningen om aktiebolag. Lagberedningen har nämligen föreslagit upptagande i lagstiftningen av bestämmelser om ett fast schema för balansräkningen samt vissa föreskrifter om specifikation av vinst- och förlusträkningen. Vinner ett förslag av denna innebörd bifall, skapas bättre förutsättningar för upprättande av en statistik över aktiebolagen. För sin del anse de sakkunniga, att frågan om anordnande av en dylik statistik bör vid lämplig tidpunkt upptagas till prövning. Härvid bör särskilt beaktas, att statistiken över aktiebolagen äger betydelse för inkomst- och förmögenhetsstatistiken samt att bland annat ur denna synpunkt statistiken bör redovisa sina resultat fördelade på olika näringsgrenar. Likaså bör med hänsyn till aktiebolagens betydelse för statens och kommunernas skatteintäkter statistiken så tillrättaläggas, att den kan tillgodogöras för finansstatistiska ändamål. Ur arbetsteknisk synpunkt förorda de sakkunniga, att de statistiska uppgifter som införskaffas för den allmänna bolagsstatistiken sammanföras i ett kortregister över samtliga verksamma aktiebolag. I avbidan på lösningen av frågan om en allmän statistik över aktiebolagen med inriktning bland annat på finansstatistiska problem bör med hänsyn främst till budgetarbetets behov redovisningen av aktiebolagens inkomster, fördelade på skilda näringsgrenar, provisoriskt ordnas. Härvid synes det vara lämpligt att anknyta till de inom riksräkenskapsverket och finansdepartementet upplagda, i det föregående och i historiken (bilaga A) omnämnda kortregistren över vissa aktiebolag. I båda registren är nämligen materialet uppdelat på olika verksamhetsgrenar, till antalet något över 20. Intill dess att en allmän aktiebolagsstatistik anordnats, bör riksräkenskapsverkets kortregister fortfarande föras på sätt för närvarande sker, sålunda 1

1937 års statsverksproposition, sjunde huvudtiteln, sid. 17. — Frågan berördes av statistiska centralbyrån även i anslagsäskandena för budgetåret 1936/37. Vid 1936 års riksdag väcktes motion (första kammaren nr 56) i ämnet, vilken motion avslogs enligt statsutskottets hemställan (utlåtande nr 7, sid. 8). Utskottet fann, att det allmänna kunde hava intresse av statistiska bearbetningar i enlighet med motionärernas förslag, men utskottet ansåg, att det i första hand borde ankomma å Kungl. Maj:t att taga ställning härtill samt, därest bearbetningarna ansåges böra komma till stånd och tillgängliga medel icke försloge för deras utförande t hos riksdagen göra framställning därom.

31 att uppgifterna införskaffas från länsstyrelserna och sedermera kontrolleras mot taxeringslängderna. Beträffande registrets sammansättning få de sakkunniga erinra, att registret för närvarande omfattar bolag med ett aktiekapital överstigande 1 miljon kronor; vid den årliga översynen av registret kompletteras detsamma också med eventuellt nytillkomna bolag av nämnda storlek. Genom den sålunda bestämda gränsen vinnes, å ena sidan, att antalet bolag, som omfattas av registret, blir relativt begränsat (cirka 900), men, å andra sidan, att på grund av de stora bolagens övervägande betydelse för taxeringsresultatet, likväl en avsevärd del (cirka 75 procent) av hela det taxerade beloppet för aktiebolag blir representerad i registret. Som förut nämnts är materialet i kortregistret fördelat på näringsgrenar. Registret utnyttjas av riksräkenskapsverket vid beräkningen av inkomst- och förmögenhetsskattens utfall på så sätt, att utvecklingen under förfluten tid analyseras för de särskilda näringsgrenarna var för sig, varefter, med ledning av vad som kan inhämtas ur olika källor, utvecklingen för samma näringsgrenar under det löpande kalenderåret bedömes och den procentuella stegringen eller minskningen av näringsgrenens i registret ingående belopp beräknas. Därefter sammanräknas dessa kalkyler till ett totalt resultat för samtliga de registrerade bolagen. Beträffande det stora antal bolag, som icke omfattas av registret, bedömes utvecklingen mera summariskt; dessa bolag representera tillsammans ungefär en fjärdedel av det beskattningsbara beloppet för alla bolag. I fråga om uppläggningen av registret och den nu antydda metoden för materialets utnyttjande kan, enligt de sakkunnigas mening, göras den erinran, att den angivna gränsen av 1 miljon kronor, som tillämpas för alla näringsgrenarna, är rent formell. Om en viss näring sedvanligen utövas i stora företag, blir sålunda denna näring i kortregistret mycket fylligt representerad, medan motsatsen är fallet, om inom näringen i regel finnas smärre företag. Det blir med andra ord icke sörjt för en tillfredsställande representativitet av materialet vid jämförelse de olika näringsgrenarna emellan. Detta förhållande påverkar självfallet den sammanvägning av resultaten för de särskilda näringsgrenarna, som göres vid inkomstberäkningen. De sakkunniga anse det därför nödvändigt, att en översyn verkställes av det registrerade materialet, i syfte att de olika näringsgrenarna må bliva representerade i ungefär den proportion, som svarar mot näringsgrenarnas andel i samtliga bolags taxerade belopp. Om en sådan översyn och därav följande komplettering av materialet kommer till stånd, skulle den på materialet grundade inkomstberäkningen uppenbarligen vinna i säkerhet. Det inom finansdepartementet upplagda registret över nettovinst och utdelning för vissa aktiebolag — vilket register numera omhänderhaves av riksräkenskapsverket — bör, med ledning exempelvis av »Aktieägarens uppslagsbok», utvidgas så, att detsamma kommer att avse ett större antal bolag än n u med en representativ fördelning inom skilda näringsgrenar. Under bokslutssäsongen bör detta register, på sätt nu sker, förses med anteckningar om nettovinst och utdelning på grund av uppgifter huvudsakligen ur vissa finanstidskrifter, varefter registret kan tjäna till ledning vid den i

maj månad förekommande kontrollräkningen av inkomst- och förmögenhetsskatten. Påföljande höst böra dessa uppgifter kontrolleras och registret fullständigas u r »Aktieägarens uppslagsbok», så att det kan bliva till ledning vid riksräkenskapsverkets inkomstberäkning till statsverkspropositionen. För den händelse en allmän aktiebolagsstatistik kommer till stånd och materialet till denna, i enlighet med vad de sakkunniga i det föregående förordat, i tekniskt hänseende ordnas i ett kortregister över samtliga verksamma aktiebolag, kommer det material som nu ingår i de båda av riksräkenskapsverket omhänderhavda kortregistren att utgöra en del av det totala statistikregistret över aktiebolagen. De för riksräkenskapsverket och finansdepartementet erforderliga uppgifter, som nu erhållas ur de senare registren, kunna under angivna förutsättning inhämtas från den myndighet, åt vilken upprättandet av statistiken över aktiebolagen anförtros. Ur den allmänna aktiebolagsstatistiken skulle också kunna inhämtas ytterligare uppgifter utöver nettovinst och utdelning, sålunda bland annat uppgifter om utdelningar från dotterbolag. Genom de nu angivna anordningarna erhålles ett värdefullt material till belysande av inkomstutvecklingen inom olika näringsgrenar, representerande en betydande del av näringslivet. Då preliminära, för budgetarbetet erforderliga uppgifter kunna föreligga redan vid den tidpunkt, då riksräkenskapsverket uppgör sitt förslag till inkomstberäkning för nästföljande budgetår, kan registret tjäna till ledning för ett allmänt bedömande av konjunkturen under det gångna året och särskilt vid beräkningen rörande inkomst- och förmögenhetsskattens utfall på sätt i det följande närmare beröres. Ur publikationen »Skattetaxeringarna» är det totala beskattningsbara beloppet för bolagen känt, och ur riksräkenskapsverkets kortregister eller ur den del av det blivande allmänna statistikregistret för aktiebolagen, som motsvarar nämnda kortregister, erhålles uppgift om det beskattningsbara beloppet för de stora bolagen. Genom sammanställning av dessa båda uppgifter får man en statistisk uppgift om det sammanlagda beskattningsbara beloppet för övriga bolag, men för dessa bolag kan någon uppdelning på näringsgrenar icke erhållas. Understundom kan det vara av intresse att närmare än som kan ske på grundval av publikationen »Skattetaxeringarna» belysa inkomstutvecklingen för andra juridiska personer än svenska aktiebolag, exempelvis för svenska ekonomiska föreningar eller stiftelser med skilda ändamål. Såsom ett led i en årlig finansstatistik torde sådana undersökningar icke behöva ingå. Detta område får i stället göras till föremål för tillfälliga undersökningar, när anledning därtill föreligger.

33 Den taxerade nettoförmögenheten samt tillgångar och skulder. Förmögenhetsredovisningen i taxeringslängderna. Den taxerade nettoförmögenheten ingår med Vioo av sitt belopp i det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet, som redovisas i en särskild kolumn i inkomstlängden. Denna kolumn återfinnes jämväl i det föreslagna nya formuläret till inkomstlängd. På grundval av de sammandrag av taxeringslängderna, som insändas till statistiska centralbyrån, blir det, vid bifall till de sakkunnigas förslag, möjligt att räkna fram beloppet av den totala förmögenheten, sådan den ingått i det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet. Därigenom erhålles årligen en statistisk uppgift om den totala taxerade förmögenheten, vilken uppgift hittills saknats. Beräkningen kan göras för olika administrativa områden ävensom för landsbygden, städerna och riket i dess helhet. I publikationen »Skattetaxeringarna» bör inläggas en särskild kolumn för förmögenheten eller förmögenhetsdelen. Ur den särskilda förmögenhetslängden, i vilken taxeringen till särskild skatt å förmögenhet verkställes, erhålles för närvarande liksom i fortsättningen årligen uppgift om det totala beloppet av den till nämnda skatt beskattningsbara förmögenheten inom olika administrativa områden samt för landsbygden, städerna och hela riket. Uppgiften omfattar dock endast beskattningsbara förmögenheter över 20 000 kronor. Genom en sammanställning av denna uppgift med siffran för den totala taxerade förmögenhetssumman erhålles en uppfattning om eventuella förskjutningar i förmögenhetsfördelningen. Enligt 1936 års partiella folkräkning (1936 års taxering) represtenterade de förmögenheter, som voro större än 20 000 kronor, tillsammans två tredjedelar av den totala taxerade förmögenhetssumman. Den statistik över totala förmögenheten, som sålunda skulle erhållas i »Skattetaxeringarna», vinnes utan särskild merkostnad utöver den, som betingas av omläggningen av inkomstlängden. Det huvudsakliga värdet av ifrågavarande statistik torde ligga däri, att den möjliggör ett bedömande av förmögenhetsutvecklingen mellan de år, då intensivundersökningar beträffande den taxerade förmögenheten eller nationalförmögenheten verkställas. En omedelbar användning av statistiken i fråga vid det årliga budgetarbetet ha också dessa uppgifter om förmögenhetsutvecklingen, främst vid beräkningen av avkastningen av inkomst- och förmögenhetsskatten. Redovisningen av tillgångar och skulder i självdeklarationerna. Någon på senare tid utförd statistisk undersökning rörande tillgångar och skulder finnes icke. Då en sådan undersökning otvivelaktigt har ett visst värde ur finanspolitisk synpunkt, bör till behandling upptagas frågan om möjligheterna att åstadkomma en sådan statistik.

34 Det förmögenhetsbelopp, som ingår i de årliga taxeringarna till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, är en nettoförmögenhet uträknad enligt de grunder, som skatteförfattningarna angiva. Denna nettoförmögenhet är tilllika skattepliktig förmögenhet vid taxeringen till den särskilda skatten å förmögenhet, men på grund av den s. k. reduktionsregeln är den beskattningsbara förmögenheten vid sistnämnda skatt understundom lägre än den skattepliktiga förmögenheten. De båda förmögenhetsbegreppen överensstämma alltså icke. En analys av förmögenheten förutsätter i första hand ett fastställande av tillgångar och skulder samt i andra hand en uppdelning av tillgångarna på olika objekt och av skulderna på olika gäldformer. En uppdelning av detta slag finnes icke i taxeringslängderna och endast i viss utsträckning i deklarationerna. I den nuvarande deklarationsblanketten skall förmögenheten specificeras på följande tillgångsposter, nämligen Fastighet, Levande inventarier, Döda inventarier, Automobiler, motorbåtar och andra yttre inventarier för personligt bruk samt smycken, Patent- och förlagsrätter, gruvor med uppfordrings- och transportanordningar m. m., Inneliggande lager (vid jordbruk med binäringar och skogsbruk) av spannmål, potatis, foder- och gödselmedel, skogseffekter m. m., Inneliggande lager (i rörelse) av råämnen, varor, förbrukningsartiklar m. m., Fordringar: a) medel innestående hos banker eller andra penninginrättningar, b) obligationer, förlagsbevis o. d., c) fordringar mot säkerhet i inteckning, d) andra fordringar, Kontanter, Aktier, andelar i svenska ekonomiska föreningar, andelar i utländska bolag, Andelar i handelsbolag, kommanditbolag och rederier, som ej äro aktiebolag, Andra tillgångar, som skola ingå i den skattepliktiga förmögenheten, såsom besittningsrätt till fastighet, livränta eller annan stadigvarande förmån, Hemmavarande barns under 21 år förmögenhet, som skall deklareras av fadern. Skulderna skola däremot icke specificeras i deklarationen. Materialet för en statistik över tillgångar och skulder synes lämpligast kunna hämtas u r självdeklarationerna. De sakkunniga ha nämligen, främst av tekniska skäl, icke ansett sig kunna förorda, att i själva taxeringslängderna intagas de uppgifter, som erfordrades för en sådan statistik. För att deklarationerna skola kunna bilda underlag för en statistik över tillgångar

35 och skulder, måste vissa ändringar vidtagas i formuläret till självdeklarationerna. Dessa ändringar bli beroende av det innehåll, som statistiken över tillgångar och skulder bör ha. I fråga om tillgångarnas klassificering kunna givetvis olika möjligheter tänkas. Ur allmän finansstatistisk synpunkt finnes knappast anledning att verkställa uppdelningen på många rubriker. Förslagsvis kunna tillgångarna i självdeklarationerna uppdelas sålunda: a) jordbruksfastighet, b) annan fastighet, c) inventarier och varulager i jordbruk, d) inventarier och varulager i rörelse, e) aktier, f) obligationer och förlagsbevis, g) kontanter och bankfordringar, h) andra fordringar, i) övriga tillgångar. En specifikation av skulderna kan i självdeklarationerna förslagsvis få följande innehåll; 1. Lån mot: a) inteckning i jordbruksfastighet, b) inteckning i annan fastighet, c) annan inteckning, d) aktier, e) obligationer eller annan ej särskilt upptagen realsäkerhet, f) namnsäkerhet, g) accept. 2. Skatteskulder. 3. Andra skulder. I formuläret bör beträffande värdet av annan fastighet uppgivas, i vad mån värdet hänför sig till fastighet, använd i rörelse. Vidare bör för varje gäldform angivas skuldens storlek vid årets utgång samt, i förekommande fall, ränteutgiften under året. Anvisningar böra meddelas därom att gäld, som kan hänföras under flera av de i punkt 1 upptagna formerna, skall redovisas under den grupp, till vilken gälden huvudsakligen hör, samt att, om under året skuld infriats, erlagd ränta likväl skall uppgivas. För möjliggörande av en statistik över tillgångar och skulder av detta innehåll böra, såsom antytts, vissa ändringar vidtagas i formuläret till deklarationsblanketten. Till stöd härför kan åberopas främst den bristande kännedomen om förmögenheternas beståndsdelar, vilket gör det önskvärt, att möjlighet öppnas för en statistisk bearbetning av uppgifter därom. Men frågan om de nu förordade ändringarna i självdeklarationerna bör bedömas även ur en annan synpunkt. Det skulle otvivelaktigt leda till underlättande och effektivisering av inkomst- och förmögenhetstaxeringen, om den av de sakkunniga förordade specifikationen av skuldposten på olika gäldformer kom-

36 me till stånd. 1 Genom densamma skulle nämligen erhållas kontroll å avdragna skuldbelopp och räntebelopp. Genom specifikationen kunde undvikas de särskilda uppgifter, som nu stundom infordras från deklaranterna. Kontroll skulle erhållas, eller i varje fall underlättas, därå att gäldräntor belöpande å fastighet ej avdragas såväl under inkomstkällan »jordbruksfastighet > respektive »annan fastighet» som under inkomstkällan »kapital». Huruvida i kontrollsyfte bör införas skyldighet att för varje lån utan anmaning uppgiva borgenärens namn är ett spörsmål som ligger helt utanför de sakkunnigas uppdrag. Enligt de sakkunnigas mening synes det ur allmänt statistisk synpunkt icke vara behövligt att föranstalta om en årlig statistik över tillgångar och skulder. Den taxerade förmögenhetens beståndsdelar torde icke från ett år till ett annat vara underkastade så väsentliga förändringar, att värdet av ett siffermässigt framläggande av dessa förändringar motsvarar de väsentliga kostnaderna för en årlig bearbetning av självdeklarationerna. På detta område får det anses vara tillfyllest med en med vissa lidsintervall företagen undersökning av förmögenhetens sammansättning. Då fastigheterna utgöra en betydande del av tillgångarna i de taxerade förmögenheterna, kunde det ifrågasättas, att undersökningarna av förmögenheternas sammansättning skulle vidtagas för de tidpunkter, som de allmänna fastighetstaxeringarna avse. Sådana taxeringar ha senast företagits åren 1928, 1933 och 1938. Övervägande skäl tala emellertid för att en statistisk undersökning rörande tillgångar och skulder verkställes vid de tidpunkter, med avseende på vilka en intensivundersökning av inkomst- och förmögenhetsförhållandena utföres eller, såsom de sakkunniga i det följande förorda, i regel vart tionde år, då allmänna folkräkningar företagas. Rörande anordnandet av dessa undersökningar hänvisas till det följande. Om undersökningen rörande tillgångar och skulder verkställes endast vart tionde år, kan densamma göras mera ingående och dess resultat kunna bliva mera värdefulla än om statistiken i fråga skulle upprättas årligen. Den kan då bilda utgångspunkten för en uppskattning beträffande de följande åren av förändringarna i tillgångar och skulder. För denna uppskattning bör statistik från andra delar av det ekonomiska livet tagas till hjälp, såsom uppgifter till belysande av prisförändringar och kvantitetsförändringar i de element, av vilka förmögenheterna äro sammansatta. Sådana statistiska uppgifter äro exempelvis följande: uppgifter om den totala förmögenheten enligt »Skattetaxeringarna», uppgifter om taxeringsvärdena å jordbruksfastighet resp. annan fastighet enligt samma publikation, inlåningen i affärsbanker, sparbanker, postsparbanken m. fl. penninginstitut, försäkringsbeståndet, aktieemissionerna och aktienoteringarna, obligationsemissionernas nettobelopp och obligationskurserna, inteckningsbelåningen m. m. Av största värde för denna uppskattning är att efter den föreslagna omläggningen av taxe1 Frågan om en specifikation av skulder'' och gäldräntor "har varit föremål för uppmärksamhet vid 1942 års riksdag (motion nr 40} första kammaren; bevillningsutskottets betänkande nr 4); riksdagen avslog motionen.

37 ringslängderna en årlig uppgift framkommer om den totala taxerade förmögenheten. Att de sakkunniga här förordat, att statistiska undersökningar rörande tillgångar och skulder regelmässigt anordnas endast vart tionde år, utesluter givetvis icke, att mellan dessa undersökningar verkställas tillfälliga bearbetningar av självdeklarationernas förmögenhetsuppgifter, då särskild anledning därtill föreligger. Det är därför önskvärt, att de föreslagna ändringarna i deklarationsblanketten komma till stånd så snart lämpligen kan ske. De uppgifter, som erhållas genom intensivundersökningen rörande tillgångar och skulder samt genom kalkylerna rörande den årliga växlingen av dessa förmögenhetselement, torde kunna tjäna till underlag för uppskattning av förändringen i nationalförmögenheten med utgångspunkt från dennas storlek vid den tidpunkt, då en direkt uppskattning av nationalförmögenheten verkställts. I det följande kommer vidare att omförmälas, hurusom kännedom om tillgångar och skulder är av värde vid beräkningen av inkomst- och förmögenhetsbeskattningens utfall. Såsom en speciell form för förmögenhetsstatistik kan betraktas statistiken över kvarlåtenskaper, då denna ger en uppfattning om storleken av den förmögenhetsomsättning, som äger rum i följd av dödsfall. Statistiken över kvarlåtenskapernas storlek och sammansättning torde dock böra behandlas i sammanhang med arvsbeskattningen och icke såsom en gren av den allmänna förmögenhetsstatistiken. Den taxerade nettoinkomstens och den taxerade nettoförmögenhetens fördelning efter storlek m. m. Allmänna synpunkter. Enligt de för utredningen meddelade direktiven bör undersökas, huru taxeringsmaterialet skall tillrättaläggas för att kunna bilda grundval för statistik eller beräkning rörande inkomstens och förmögenhetens fördelning efter storlek, och det framhålles i direktiven, att värdet för skatte- och socialpolitiken av en sådan statistik eller beräkning vore uppenbart. De sakkunniga förutsätta, att de undersökningar, om vilka här är fråga, begränsas till fysiska personer och därmed jämställda inkomsttagare. Direktiven taga sikte närmast på en viss norm för inkomstfördelningen, nämligen inkomstens storlek. Även andra grunder för fördelningen av inkomsten än dess storlek kunna dock vara av vikt att få klarlagda då det gäller handhavandet av skatte- och socialpolitiken. Hit hör sålunda inkomstens fördelning efter de skattskyldigas ålder, kön och civilstånd. Det är också av betydelse att känna inkomstens fördelning på näringsgrenar och yrken samt på olika administrativa områden. Främst för skattepolitikens handhavande är det av vikt att få inkomsten fördelad dels p å olika dyrortsområden enligt den vid skattetaxeringen gällande dyrortsgrupperingen, dels ock med hänsyn till de skattskyldigas försörjningsplikt. Skilda möjligheter yppa

sig också vid valet av den inkomst, som skall göras till föremål för bearbetning. Utgångspunkten k a n visserligen vara varje enskild individs inkomst. Ur skattepolitisk synpunkt bör dock statistiken över inkomstfördelningen så till vida modifieras, att för äkta makar, som var för sig åtnjuta inkomst, inkomstbeloppen sammanläggas till ett belopp. Ur andra synpunkter — exempelvis vid bedömande av verkan av och kostnaden för folkförsörjningsoch andra socialpolitiska åtgärder — kan det vara av värde att känna fördelningen av de enskilda hushållens inkomster. Hustrus förvärvsinkomst kan intressera av befolkningspolitiska skäl. Då det gäller inkomstfördelningen efter yrke eller näring, kan man antingen fästa sig vid de enskilda individerna och inordna dem efter huvudyrken (huvudnäringar), varvid individens sammanlagda inkomster av olika källor tilläggas detta yrke; denna metod har använts vid de hittillsvarande folkräkningarna. Men man kan också vilja renodla inkomsten av ett visst yrke eller en viss näring oavsett de av individerna åtnjutna inkomsterna av andra källor. Vad nu sagts om undersökning av inkomstens fördelning ur olika synpunkter gäller i stort sett även om förmögenhetsfördelningen. Det anförda utgör allenast en allmän översikt av de element, som kunna bilda föremålet för en inkomst- och förmögenhetsstatistik. Samhällslivets växlingar kunna självfallet föranleda, att andra element aktualiseras för undersökning. Att bestämma dessa på förhand lärer icke vara möjligt. Inkomst- och förmögenhetsstatistiken inbegriper därför dels fasta undersökningar, dels tillfälliga undersökningar. Av en regelbundet återkommande inkomst- och förmögenhetsstatistik bör allenast krävas, att den ger kunskap om inkomst- och förmögenhetsfördelningen enligt de grunder, som kunna antagas vid varje tid äga allmänt intresse och vara behövliga för finansoch socialpolitiska överväganden i allmänhet. Inkomststatistiken bör sålunda kunna lämna material i första hand för de kalkyler rörande statsverkets inkomster, som ingå i statsregleringsarbetet. Den bör vidare tillrättaläggas så, att dess resultat kunna användas för upprättande av skalor för skatt på inkomst samt för bedömande av verkan av ändringar i ortsavdragen m. m. Vidare bör statistiken kunna ge material till underlättande av studiet av skattetrycket inom olika inkomstklasser. Slutligen bör statistiken vara så anordnad, att den kan bereda en allm ä n översikt över inkomstfördelningen i samhället och därigenom bland annat ge hållpunkter för beräkningar rörande kostnader för socialpolitiska åtgärder eller andra statsingripanden till förmån för eller belastning av olika kategorier av inkomsttagare. I den mån socialpolitiken tenderar till subventionspolitik, växer betydelsen av statistiken över inkomstfördelningen. Vad nu anförts torde särskilt understryka vikten av undersökningar rörande inkomstförhållandena inom låga inkomstskikt. Behovet av en statistik rörande förmögenhetens fördelning efter storlek m. m. är icke lika starkt, som då det gäller statistiken över inkomsterna. De mindre förmögenheterna, vilka huvudsakligen torde vara placerade i fastigheter och bankfordringar, synas sålunda icke fluktuera så starkt som

39 de mindre inkomsterna. Användningen av statistiken över förmögenheter torde vidare vara mera begränsad än då det är fråga om inkomststatistiken. Huvudsakligen är det skattepolitiken som drager nytta av förmögenhetsstatistiken, främst när det gäller upprättandet av skalor för förmögenhetsskatt. Statistiken över förmögenheter har slutligen icke samma socialpolitiska betydelse som statistiken över inkomster. I stället k a n den sägas ha värde för frågor inom statens lånepolitik, särskilt om i statistiken i fråga ingå uppgifter om olika slag av tillgångar och skulder. Inkomst- och förmögenhetsstatistikens anordnande i avseende å periodicitet, geografisk omfattning, arbetsmaterial, arbetsmetod och arbetskrafter är uppenbarligen i mycket hög grad beroende av innehållet i statistiken. En inkomst- och förmögenhetsstatistik omfattande ett flertal faktorer som röra inkomst- resp. förmögenhetsfördelningen kan inte utföras med samma täta perioder och med så enkla medel som en statistik, vilken avser endast en eller annan av grunderna för inkomst- resp. förmögenhetsfördelningen. Med hänsyn bland annat till statsregleringsarbetets behov är det önskvärt, att inkomst- och förmögenhetsstatistiken i vissa delar anordnas såsom en fast årlig statistik. Denna bör avse endast de viktigaste inkomst- och förmögenhetsförhållandena. För att resultaten skola kunna snabbt föreligga bör för övrigt statistiken omfatta endast ett fåtal element. Den bör vidare betinga endast relativt låga kostnader. Vid sidan härav framstår önskemålet om en mera fördjupad insikt i inkomst- och förmögenhetsförhållandena. En fast statistik med sådan inriktning kan blott anordnas med längre tids mellanrum med hänsyn till materialets större detaljrikedom och därav betingade högre bearbetningskostnader. Dylika undersökningar benämnas i detta betänkande intensivundersökningar. De resultat, som man vill vinna ur inkomst- och förmögenhetsstatistiken, påkalla en prövning av sådana frågor som om statistikens anordnande såsom total undersökning eller enligt representativ metod, om tillrättaläggande av materialet, om bearbetningens särläggande i statistik och kalkyl samt om anlitande av centrala eller lokala arbetskrafter. Av historiken (bilaga A) framgår, att s. k. intensivundersökningar av inkomst och förmögenhet verkställts tid efter annan, att i den år 1920 upplagda planen för finansstatistikens ordnande ingick en årlig sådan undersökning, att denna plan mycket snart måste övergivas, samt att till de åren 1920 och 1930 företagna allmänna folkräkningarna liksom till den partiella folkräkningen år 1936 anslutits en bearbetning av inkomst- och förmögenhetsuppgifter. Vidare inhämtas av historiken, att man under de tider, då folkräkningsmaterialet icke varit aktuellt, fått hjälpa sig fram med tillfälliga, i regel till utredningar rörande beskattningsväsendets omläggning knutna undersökningar rörande inkomst- och förmögenhetsfördelningen. Slutligen konstateras, att planen för den allmänna folkräkningen år 1940 icke inrymmer en inkomst- och förmögenhetsstatistik. Härav framgår att — frånsett publikationen »Skattetaxeringarna» — en fast plan för närvarande saknas för inkomst- och förmögenhetsstatistiken. Vid den sålunda erforderliga

nyordningen på området böra självfallet erfarenheterna från den gångna liden utnyttjas. Den inkomst- och förmögenhetsstatistik, som upprättats i samband med folkräkningarna, har i sitt utförande varit organisatoriskt sammanförd med folkräkningarna. Mot ett sådant samband ha emellertid riktats vissa anmärkningar. Såvitt dessa avse inkomst- och förmögenhetsstatistiken såsom sådan, kunna anmärkningarna med hänsyn till sin väsentliga innebörd sägas vara följande: 1. Resultaten föreligga så sent, att uppgifterna förlorat det mesta av sin aktualitet. 2. Statistiken kan såsom hämtad ur deklarationsmaterialet endast giva en bristfällig redovisning av de verkliga inkomst- och förmögenhetsbeloppen och behöver vidare för att komma till sitt rätta värde utbyggas med ytterligare uppgifter (bruttoinkomster, olika förvärvskällor, familjeinkomster m. m.). 3. I sina kombinationer, särskilt med yrket och främst vid jämförelser mellan jordbruket och övriga näringar, blir den ofta misstolkad, beroende på att dess verkliga innebörd såsom redovisning av den deklarerade inkomsten tappats ur sikte. Primärmaterialet till inkomst- och förmögenhetsstatistiken, d. v. s. deklarationsmaterialet, har emellertid kommit att spela en betydelsefull roll för folkräkningens yrkesstatistik. Det hittillsvarande förfaringssättet — en kombination av folkräkningen och inkomst- och förmögenhetsstatistiken — har varit fördelaktigt ur den synpunkten, att avgränsningen av yrke och socialklass samt biyrke för stora och betydelsefulla delar av befolkningen kunnat göras med helt annan skärpa i bestämningen på grundval av deklarationsmaterialets detaljerade uppgifter om olika förvärvskällor m. m. Vidare har å ena sidan folkräkningsstatistiken i sina olika grenar kunnat utnyttja även inkomst och förmögenhet och å andra sidan inkomst- och förmögenhetsstatistiken på motsvarande sätt kunnat tillgodoföras folkräkningsmaterialets uppgifter och särskilt därvid de tillförlitliga uppgifterna om ålder och civilstånd. Nackdelarna i detta avseende ha varit, att folkräkningens yrkesredovisning men även andra grenar, där yrket ingår såsom kombination, avsevärt försenats genom omständigheter, som äga samband med inkomstmaterialets tillgodogörande och bearbetning. De orsaker, som framför andra menligt inverkat på snabbheten i offentliggörandet av icke allenast inkomststatistiken utan även folkräkningsresultaten i övrigt och särskilt yrkesstatistiken, ha varit dels att deklarationsmaterialet först cirka IV2 år efter folkräkningstidpunkten kunnat ställas till förfogande, dels att dettas inarbetande i folkräkningsmaterialet i och för sig utgjort en av folkräkningens drygaste arbetsuppgifter, vars färdigställande ytterligare förskjutits genom nyssnämnda förhållande. Då det gäller att finna utvägar för att avhjälpa olägenheterna, stå i huvudsak två olika alternativ i förgrunden. Det ena avser att i princip bibehålla det hittillsvarande förfaringssättet men söka mildra verkningarna av olägen-

41 heterna, det andra att frilägga inkomst- och förmögenhetsstatistiken från folkräkningsmaterialet och på så sätt ernå, vad man åsyftat. Bedömandet av frågan, åt vilken av dessa metoder företräde bör givas, blir uppenbarligen beroende av i vad mån vid deras tillämpning de förut omnämnda olägenheterna undanröjas. Det kan då först konstateras, att, därest deklarationsmaterialet snabbare kan ställas till förfogande, detta i lika grad kommer båda alternativen till godo. I fråga om den andra försenande orsaken, deklarationsmaterialets inarbetande i folkräkningsuppgifterna, bortfaller tydligen vid en isolerad inkomst- och förmögenhetsstatistik denna helt och hållet, medan i andra fallet de skadliga verkningarna av densamma endast till en del kunna avlägsnas. Begränsas frågan till att gälla bästa sättet att främja ett snabbt offentliggörande av yrkes-, inkomst- och förmögenhetsstatistiken, torde följaktligen vägen över en fristående inkomst- och förmögenhetsstatistik erbjuda den effektivare lösningen. Före avgörandet av frågan, vilketdera av de båda alternativen, som bör väljas, böra möjligheterna att vid ett bibehållande av det hittills tillämpade förfaringssättet avkorta tiden för de båda materialens identifiering undersökas. Enligt av statistiska centralbyrån lämnade uppgifter utgjorde antalet biträdesmånader, som vid 1930 års folkräkning åtgick för detta arbete, 860, och arbetet pågick under tiden maj 1932—mars 1935 med en medelstyrka av 25 biträden. Härutinnan kan självfallet en tidsbesparing åstadkommas, dels genom att åtgärder vidtagas för att underlätta identifieringen (mantalslängdernas och församlingsböckernas likformiga uppläggande, anbringande av identifieringsdata), dels genom att arbetsstyrkan göres större. Med hänsyn till de båda materialens omfattning torde likväl icke kunna undvikas, att inarbetningsproceduren under alla omständigheter blir av mycket tidskrävande natur. Ur synpunkten att erhålla snabba resultat synes av skäl, som tidigare anförts, någon tvekan icke kunna råda, att ett isärhållande av de två stora materialen innebär den bättre lösningen. Likaså synes därigenom inkomst- och förmögenhetsstatistiken lättare kunna inordnas i den ram, som primäruppgifterna i egenskap av ett för skatteändamål tillkommet material anvisa åt densamma, och ävenså genom utnyttjande av flera poster än de två hittillsvarande (återstående inkomst, behållen förmögenhet) göras värdefullare. Betänkligheter inställa sig däremot vid tanke på att deklarationsmaterialet utgjort ett värdefullt hjälpmedel, då det gällt att yrkessätta befolkningen och verkställa fördelningen efter socialklass. Väger man skälen för och emot de båda alternativen, synes dock anordningen med en isolerad inkomst- och förmögenhetsstatistik vara mest anpassad efter det nuvarande läget. Enligt vad de sakkunniga inhämtat, ha de nu angivna synpunkterna vid sidan av kostnadshänsyn varit vägledande vid prövning av frågan, huruvida 1940 års folkräkning skulle inrymma en inkomst- och förmögenhetsstatistik eller icke. Resultatet av dessa överväganden h a r såsom i det föregående nämnts blivit, att folkräkningens plan icke upptagit inkomst- och förmögenhetsstatistiken. Huruvida jämväl för framtiden vid kommande folkräkningar 4—41851(5.

ett särskiljande av inkomst- och förmögenhetsstatistiken från folkräkningen skall äga rum får anses vara en öppen fråga. Vid planläggningen av blivande folkräkningar böra självfallet de synpunkter, som här ovan angivits, ånyo upptagas till bedömande med utgångspunkt från de förutsättningar, som då kunna finnas för frågans lösning. För närvarande föreligger sålunda möjlighet att anordna en fristående inkomst- och förmögenhetsstatistik, som i sitt program och sin organisation icke bindes av folkräkningen. Denna fristående inkomst- och förmögenhetsstatistik bör få karaktären av i främsta rummet en deklarations- och taxeringsstatistik. För inkomst- och förmögenhetsstatistiken i fråga står nämligen något annat och bättre material icke till buds än de för beskattningsändamål inhämtade uppgifterna. Såsom bland annat framgår av redogörelsen för den partiella folkräkningen år 1936, äro vissa olägenheter förenade med att använda dessa uppgifter såsom underlag för en inkomst- och förmögenhetsstatistik. Till närmare belysande av dessa olägenheter torde ur nämnda folkräkningsredogörelse (del VIII sid. 81*) få återgivas följande: En del inkomsttagare komma av någon anledning icke med, i regel av den orsaken, att deras inkomst ej uppgått till skattepliktigt belopp. Vidare torde böra framhållas, att begreppen inkomst och förmögenhet, sådana de här fattats, icke fullt motsvara de verkliga inkomsterna och förmögenheterna. I det förra avseendet må erinras om att taxeringsförordningen såsom regel ej stadgar skyldighet för person att avgiva självdeklaration, när inkomsten jämte en sextiondedel (enligt fr. o. m. år 1939 gällande bestämmelser en hundradedel) av förmögenheten understiger 600 kr. och personen i fråga dessutom under nästföregående år icke varit taxerad till inkomst- och förmögenhetsskatt. Även om deklaration avgivits men vederbörande icke påförts beskattningsbar inkomst, blir han icke alltid upptagen i taxeringslängden. Dylika personer ha vid materialets bearbetning hänförts till en särskild grupp »Utan angiven inkomst». Dessutom ingå i denna grupp ett mindre antal personer, som vid folkräkningstillfället voro bosatta eller vistades å annan ort än den, där de år 1936 taxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, och beträffande vilka trots efterforskningar uppgifter icke kunnat erhållas. Primärmaterialets speciella egenskap av underlag för beskattningen medför en viss grad av ofullständighet och oenhetlighet i fråga om de redovisade beloppens storlek. Här må sålunda först erinras om att fattigvårdsunderslöd, ersättningar i annan form än livränta vid sjuk-, olycksfalls- och arbetslöshetsförsäkring, barnuppfostringsbidrag, studiestipendier m. m. icke räknas såsom skattepliktig inkomst. Ett annat spörsmål i detta sammanhang är, att för en stor del av befolkningen, i främsta rummet företagare och anställda inom jordbruksnäringen men även hembiträden och andra, inkomsterna delvis utgöras av naturaförmåner, vilka utgå i olika former, såsom hyresfri bostad, fritt bränsle, i hushållet använda produkter samt kost eller fritt vivre. Det kan icke undvikas, att den omräkning ax dessa förmaner i kontant penningvärde som sker för beskattningsändamål, måste bli i viss mån osäker; i allmänhet torde naturaförmåner o. d. uppskattas till relativt låga belopp och efter mycket växlande normer å olika orter. Framför allt jordbruksbefolkningens inkomster torde till följd av naturaförmånernas förhållandevis låga värdering icke vara fullt jämförbara med flertalet andra befolkningsgruppers rena kontantinkomster. Vidare är det uppenbart, att inkomst- och förmögenhetsbelopp finnas, vilka undanhållas taxeringsmyndigheternas kontroll och därigenom icke bliva räknade.

43 Främst torde detta gälla inkomster av mera svårkontrollerbar natur samt tillfälliga inkomster, vare sig de hänföra sig till säsongarbeten av olika slag eller till skiftande arbetsanställningar. Inkomstuppgifterna avse det till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet, sedan Veo av förmögenheten avdragits, d. v. s. det under rubriken »Återstående inkomst» i självdeklarationen utförda beloppet; detta har erhållits efter avräkning från den sammanlagda inkomsten av de s. k. allmänna avdragen, nämligen kommunalskatt, underskott å förvärvskälla, periodiska understöd, avgifter till folkpensioneringen, försäkringspremier m. m. Uppgifterna avse sålunda icke hela nettoinkomsten. Såsom förmögenhet har räknats den behållna nettoförmögenheten. Uppgifterna om inkomst avse kalenderåret 1935 eller närmast motsvarande räkenskapsår och förmögenhetsuppgifterna ifrågavarande kalender- eller räkenskapsårs slut. Det torde böra påpekas, att uppgifterna om inkomst och förmögenhet erhöllos från länsstyrelserna under sommaren år 1936, varför hänsyn till av prövningsnämnderna företagna ändringar icke kunnat tagas. I enlighet härmed bör en fristående inkomst- och förmögenhetsstatistik i sina kombinationer huvudsakligen inriktas på de 1 själva deklarationsmaterialet och taxeringslängderna förekommande uppgifterna eller de uppgifter som kunna däri infogas. Begreppen inkomsttagare och förmögenhetsägare komma därmed också att i huvudsak bestämmas enligt de grunder som gälla för deklarationsplikt och skattskyldighet. En grundläggande förutsättning för de förslag till inkomst- och förmögenhetsstatistikens ordnande, som de sakkunniga framlägga i det följande, är, att de av de sakkunniga föreslagna ändringarna i taxeringslängderna komma till stånd. De sakkunnigas yttrande och förslag i föreliggande ämne avse i första hand undersökningar, vilka ingå såsom fasta led i inkomst- och förmögenhetsstatistiken, men därjämte framlägga de sakkunniga vissa riktlinjer för tillfälliga undersökningar rörande inkomst- och förmögenhetsförhållanden. Inkomst- och verksamhetsstatistik. I publikationen »Skattetaxeringarna» finnes för närvarande en årlig statistik över inkomst- och förmögenhetsförhållandena. Innehållet i denna statistik h a r närmare omförmälts i det föregående samt i historiken (bilaga A). Denna statistik, som grundas på taxeringslängderna, blir snabbt tillgänglig och ä r synnerligen billig. Dess resultat föreligga vid den tid då riksräkenskapsverket uppgör förslag till inkomstberäkning för statsverkspropositionen. Kostnaderna för statistiken i fråga hänföra sig praktiskt taget endast till arbetet i statistiska centralbyrån och till publikationens tryckning. Då denna statistik för närvarande utgör den enda fasta inkomst- och förmögenhetsstatistiken, synes det naturligt att på denna grund utbygga en årlig statistik med inriktning på vissa andra element än dem som nu redovisas i publikationen eller som komma att däri redovisas efter genomförandet av de sakkunnigas förslag till ändringar i formuläret till taxeringslängderna. Vid övervägande av vilka element bland de inledningsvis uppräknade, som böra bilda föremål för en årlig inkomst- och förmögenhetsstatistik, ha de sakkunniga kommit till den uppfattningen, att denna statistik bör gälla de grundläggande ekonomiska faktorer som utgöras av fysiska personers in-

komster grupperade inom olika verksamhetsgrenar och storleksklasser. Denna uppfattning bottnar däri, att den primära statistiska frågeställningen vid en inkomststatistik under nuvarande samhällsekonomiska förhållanden säkerligen rör just storleken av de enskildas inkomster och den verksamhet varav inkomsterna hämtas. Därmed är den enskildes viktigaste status i ekonomiskt hänseende bestämd. Med hänsyn till sambandet mellan den enskildes ekonomi och statens finanser är det också ur allmän finansstatistisk synpunkt av det största värdet, att den årliga inkomststatistiken omfattar inkomsternas fördelning för fysiska personer med hänsyn dels till personernas verksamhet, dels till inkomstens storlek. De fysiska personernas verksamhet och storleken av deras inkomster kunna sägas vara de element, som bland de förut uppräknade främst tilldraga sig intresset även ur allmän socialstatistisk synpunkt. De sakkunniga föreslå därför, att en årlig statistik över de fysiska personernas inkomster anordnas med inriktning dels på den verksamhet som dessa personer bedriva, dels på inkomstens storlek. Härvid har självfallet icke vikten av även andra föremål för en årlig inkomst- och förmögenhetsstatistik underskattats. Men förutsättningarna för den årliga statistiken ha begränsat ämnesvalet. Det har också synts angeläget att icke ge den fasta årliga inkomst- och förmögenhetsstatistiken karaktären av en väsentligen för beskattningsfrågors behandling anordnad statistik. Vid folkräkningarna ha särskilda svårigheter mött att få en noggrann yrkesbestämning. Folkräkningarna innehålla nämligen en mycket detaljerad uppdelning efter näringsgren, yrke och detaljyrke. En sådan uppdelning kan givetvis icke ifrågasättas vid en årlig fristående inkomststatistik, som skall kunna tillhandahållas snabbt och till relativt ringa kostnad. Den är ej heller erforderlig ur finansstatistisk synpunkt. Här torde det vara tillfyllest, att uppgifterna om de fysiska personernas verksamhet avse endast ett fåtal kombinationer. Enligt de sakkunnigas mening bör man därvid inrikta sig på en fördelning i första hand efter näringsgren. Denna gruppering synes av praktiska skäl böra i möjligaste mån ansluta sig till den uppdelning som tillämpas vid 1940 års folkräkning. Vid denna folkräkning uppdelas näringarna i följande sju grupper: Jordbruk med binäringar; Industri och hantverk; Samfärdsel; Handel; Allmän förvaltningstjänst och fria yrken; Husligt arbete; Ospecificerad verksamhet. I denna förteckning torde för inkomststatistikens vidkommande endast den jämkning böra göras, att gruppen »Allmän förvaltningstjänst och fria yrken» uppdelas på två grupper. För inkomststatistikens vidkommande föreslås sålunda följande åtta grupper: A. Jordbruk med binäringar, B. Industri och hantverk, C. Samfärdsel, D. Handel, E. Allmän förvaltningstjänst, F. Fria yrken, G. Husligt arbete, H. I övrigt.

45 Utöver denna fördelning efter verksamhetens art (näringsgrenar) förorda de sakkunniga, att — i likhet med vad som sker vid 1940 års folkräkning — den årliga inkomststatistiken även upptager uppgifter om inkomsttagarnas fördelning inom resp. näringsgrenar på dels yrkesverksamma och icke yrkesverksamma personer, dels ock, såvitt angår den förra gruppen, på företagare och anställda. Till de icke yrkesverksamma hänföras f. d. yrkesutövare, pensionärer etc. Den av de sakkunniga sålunda föreslagna grupperingen av inkomsttagarna är fundamental inom det ekonomiska livet. Endast de stora näringsgrenarna utväljas för grupperingen, de icke yrkesverksamma skiljas från den yrkesverksamma delen av befolkningen, och i fråga om ställningen inom verksamheten sker en uppdelning på företagare och anställda. På grund härav bör resultatet av den föreslagna årliga inkomst- och verksamhetsstatistiken äga ett stort värde för bedömande av det ekonomiska läget inom landet och dess utveckling i tiden samt för olika kategorier inkomsttagare. Det är givetvis här icke fråga om någon yrkesstatistik i egentlig mening. Men uppdelningen ger ur allmän finansstatistisk synpunkt en tillfyllestgörande bild av inkomsttagarnas verksamhet. En vidgad redovisning skulle möta svårigheter vid materialets insamling och lätteligen medföra mycket stora kostnader vid bearbetningen samt torde fördenskull icke kunna sättas i fråga. Genom enkla tekniska anordningar synes det vara möjligt att tillrättalägga materialet i taxeringslängden för en på ovan angivet sätt anordnad verksamhetsstatistik inom den årliga inkomststatistikens ram. Dessa anordningar bestå främst däri, att en ytterst enkel litterering införes, därvid envar av ovan angivna näringsgrenar erhåller en bokstav från A till H samt ställningen inom näringsgrenen betecknas med 1 för företagare, 2 för anställda och 3 för icke yrkesverksamma. Beteckningen B 2 betyder alltså, att inkomsttagaren är anställd inom industri eller hantverk, beteckningen F 1 att fråga är om en företagare som utövar ett fritt yrke. I taxeringslängden inlägges en kolumn, i vilken införas vederbörliga littera för angivande av inkomsttagarens verksamhet och ställning. Uppgifterna härom införas i längden vid taxeringsarbetet av taxeringsnämndens ordförande. Detta kan näppeligen bliva betungande för ordföranden. Vid taxeringsarbetet måste han nämligen göra reda för sig vad vederbörande inkomsttagare huvudsakligen lever av, och han kan härvid, utom u r uppgifterna i taxeringslängden eller i deklarationen, hämta stöd av sin personliga kännedom om inkomsttagaren. Särskilt ordförandens personkännedom är viktig. Det bör framhållas, att taxeringslängdernas nuvarande yrkesangivning är så osäker, att det ä r omöjligt att på grundval enbart av längdernas uppgifter få en tillfredsställande klassificering av inkomsttagarna, varför littereringen icke kan verkställas centralt eller hos länsstyrelserna. På denna grund har arbetet måst läggas på taxeringsnämndernas ordförande, och därför har littereringen gjorts ytterst enkel och fördelningen begränsats i största möjliga mån. Vid littereringen bör visserligen ledning sökas i storleken av inkomsterna

ur olika förvärvskällor, men inkomstens storlek får icke vara ensamt avgörande. Det är vederbörandes huvudsakliga sysselsättning som skall vara bestämmande. Ägaren till en jordbruksfastighet, som han själv brukar, bör, även om han har betydande inkomster av tillfällig förvärvsverksamhet eller stadigvarande uppdrag, givetvis klassificeras såsom jordbrukare. Då beträffande äkta makar uppgifter föreligga om inkomster för vardera maken, skall klassificeringen avse makarna gemensamt, varvid i regel mannens verksamhet blir den bestämmande. Av taxeringslängden framgår tydligt, vilka fall det här är fråga om, och regeln kan helt enkelt formuleras så. att gemensamma verksamhetslittera skola utsättas beträffande makar som ha gemensamt ortsavdrag. Därmed har en objektiv norm funnits. Skälet till denna sammanslagning är, att densamma ur skattepolitisk synpunkt är värdefull samt att hustruns i regel låga inkomster skulle vara ägnade att förrycka statistikens resultat beträffande låga inkomstskikt. För de personer, beträffande vilka någon inkomst icke utföres i längden, skola yrkeslittera icke angivas. Det bör framhållas, att i den mån församlingsböckernas och mantalsuppgifternas för folkräkningsår reviderade uppgifter om yrke bliva inarbetade i taxeringslängderna, en ökad säkerhet vinnes för en rätt klassificering av verksamheten. Därmed ernås också en lättnad i taxeringsnämndernas arbete. Beträffande littereringens verkställande torde böra utfärdas närmare anvisningar, vilka lämpligen böra inryckas i de anvisningar för taxeringslängdernas ifyllande som tryckas i längderna. I fråga om vilken inkomst, som skall göras till föremål för den årliga inkomst- och verksamhetsstatistiken, bör till en början framhållas, att denna statistik i princip bör bygga på siffror ur taxeringen till statlig inkomstoch förmögenhetsskatt, då vid denna taxering redovisningen av inkomsterna närmare motsvarar verkligheten än om m a n valde siffror ur taxeringen enligt kommunalskattelagen, vid vilken taxering de s. k. garantiskatteavdragen äro ägnade att förrycka inkomstredovisningen. Skattskyldigheten till inkomst- och förmögenhetsskatt enligt gällande bestämmelser knytes till uppnående av ett taxerat belopp av 600 kronor. Detta innebär, att summan av nettointäkterna ur alla förvärvskällor minus de allmänna avdragen skall med tillägg av Vioo av nettoförmögenheten uppnå nämnda belopp, 600 kronor. De personer som u p p n å nämnda belopp böra alltså vara redovisade i taxeringslängderna. Om en inkomststatistik anknytes till det taxerade beloppet, erhåller den alltså en klar avgränsning. Olägenheten med en sådan inkomststatistik är emellertid att den icke renodlar inkomsten. Med hänsyn härtill kunna de sakkunniga icke förorda, att den årliga inkomst- och verksamhetsstatistiken bygger på det taxerade beloppet. Den inkomststatistik, som varit anordnad i samband med folkräkningarna, har, som förut nämnts, avsett den s. k. återstående inkomsten, d. v. s. det belopp som framkommer sedan från den sammanlagda nettointäkten av olika förvärvskällor avdragits de s. k. allmänna avdragen. Detta inkomstbelopp är visserligen ur finansstatistisk synpunkt bättre än det taxerade beloppet, men dock begreppsmässigt rätt irrationellt, då bland de allmänna avdragen ingå

47 andra utskylder än kronoutskylder samt åtskilliga personliga utgifter för den skattskyldige. Ett avgörande skäl för att icke upptaga »Återstående inkomst» till statistisk behandling i den nu ifrågavarande årliga inkomststatistiken är, att denna statistik förutsätter, att det av de sakkunniga framlagda förslaget till formulär till inkomstlängd är genomfört; detta formulär innehåller emellertid icke någon kolumn för »Återstående inkomst». Förut i detta betänkande (sid. 27) ha de sakkunniga föreslagit, att underskott å förvärvskälla, vilket nu redovisas bland de allmänna avdragen, skall upptagas i taxeringslängden i en negativ post före det allmänna avdrag äga rum. På detta sätt framkommer i längderna en sammanräknad nettoinkomst, till beloppet utgörande de sammanräknade nettointäkterna av olika förvärvskällor, beräknade enligt för statsbeskattningen gällande grunder men med avdrag för de sammanlagda eventuella underskotten å förvärvskällor. Dessa ändringar ha föreslagits med tanke särskilt på att skapa underlag för den här ifrågavarande årliga inkomst- och verksamhetsstatistiken. De sakkunniga få nu föreslå, att såsom föremål för denna statistik upptages för envar inkomsttagare den på angivna sätt definierade sammanräknade nettoinkomsten. Taxeringsmaterialet såsom grund för en inkomststatistik begränsar i visst hänseende omfattningen av denna statistik. Enligt gällande beskattningsregler inträder skattskyldighet i regel först vid ett taxerat belopp av 600 kronor. Om, såsom här föreslagits, icke det taxerade beloppet utan den sammanräknade nettoinkomsten väljes såsom föremål för inkomst- och verksamhetsstatistiken, måste det sörjas för att en motsvarande gräns uppställes för statistikens omfattning. Härvid bör följande beaktas. Då stommen till inkomstlängden uppgöres av häradsskrivaren, måste ett stort antal personer medtagas, vilka sedan icke bliva taxerade (hustrur samt b a r n över 16 år). Uppgöres åter längden av taxeringsnämndens ordförande sedan deklarationsmaterialet inkommit, kan denne däremot med ledning av detta material begränsa upptagandet av inkomsttagare i taxeringslängden till sådana för vilka taxerat belopp erhålles. En inkomststatistik, som grundar sig på taxeringslängderna, kan alltså icke omfatta den s. k. noll-gruppen. Härtill kommer, att om vid taxeringen befinnes, att en person, som införts i längden, icke uppnår taxerat belopp, så angives i regel icke heller någon sammanräknad nettointäkt för honom. Härigenom ernås icke någon säker fördelning för de låga inkomstskikten. På grund av nu berörda omständigheter torde inkomststatistiken i fråga böra begränsas till personer som ha en sammanräknad nettoinkomst i den här förut angivna betydelsen av förslagsvis 600 kronor. Härjämte torde föreskrift böra meddelas, att om denna nettoinkomst uppgår till eller överstiger 600 kronor, den skall angivas i längden även om taxerat belopp icke uppnås. För sådant fall skall i inkomstlängden jämväl den sammanräknade nettoinkomsten fördelas på vederbörliga förvärvskällor och eventuella underskott angivas. För genomförande av förslaget om litterering av inkomsttagarnas verksamhet erfordras, att i taxeringslängden inlägges en kolumn för angivande av

48 verksamhetslittera. Denna kolumn bör av praktiska skäl placeras närmast efter kolumnen för sammanräknad nettoinkomst, vilken inkomst skall ingå såsom element i den årliga inkomst- och verksamhetsstatistiken. Sedan jämväl denna ändring vidtagits i formuläret till inkomstlängd, kommer längden att få det utseende, som framgår av bilaga H (formulär 1). I detta sammanhang torde få påpekas, att enligt 86 § taxeringsförordningen skola i taxeringslängderna medtagas alla i åldern 17—65 år, vare sig de ha beskattningsbar inkomst eller ej; enligt anvisningarna till taxeringslängderna skola alla med ett taxerat belopp överstigande 600 kronor medtagas oberoende av åldern. Denna bristande överensstämmelse torde böra avlägsnas. Sedan materialet för den årliga inkomst- och verksamhetsstatistiken sålunda blivit tillrättalagt i taxeringslängderna, uppkommer frågan, om bearbetningen av detta material skall verkställas centralt av statistiska centralbyrån eller av lokala myndigheter. Om bearbetningen av uppgifterna i taxeringslängden skulle verkställas av statistiska centralbyrån, måste taxeringslängderna dit insändas. Materialet bleve då tillgängligt först ett stycke in på nästa kalenderår och sålunda för sent för att kunna tillgodogöras vid förberedelsearbetet till statsverkspropositionen. Man skulle visserligen kunna tänka sig, att en extra avskrift av taxeringslängderna eller vissa delar av längderna upprättades samtidigt med övriga avskrifter samt att denna avskrift insändes till statistiska centralbyrån. Förutom tidsvinsten skulie även ur statistisk synpunkt vissa fördelar vara förenade med ett sådant förfarande. Med hänsyn till de betydande kostnader som utförandet av den extra avskriften skulle draga med sig, anse de sakkunniga likväl, att denna utväg icke bör väljas. Det synes alltså vara nödvändigt att förlägga bearbetningen eller åtminstone en del därav till lokala myndigheter. Därvid synas länsstyrelserna lämpligast. Taxeringslängderna bliva tillgängliga för länsstyrelserna efter den 20 juni. Hos länsstyrelserna bör bearbetningen av uppgifterna till den årliga inkomst- och verksamhetsstatistiken bestå uti extrahering och summering av ifrågavarande uppgifter. Bearbetningen kan sålunda verkställas av biträdespersonal. Extraheringen och summeringen kunna företagas i ett sammanhang. Summeringen måste verkställas å räknemaskin, som utskriver varje addend. För varje taxeringsdislrikt adderas för sig alla inkomstbelopp, som avse företagare i näringsgrenen jordbruk med binäringar (A 1), vidare alla inkomstbelopp för anställda inom samma näringsgren (A 2) o. s. v. Endast ett tal får utskrivas för varje inkomsttagare, enär listorna (rullarna), på sätt av det följande framgår, sedermera skola användas för storleksgruppering av inkomsterna. Enär littereringen efter verksamhetens art gjorts gemensam för äkta makar, böra de i taxeringslängden förekommande uppgifterna om särsild inkomst för hustru sammanläggas med uppgifterna om mannens inkomst, antingen så att sammanläggningen utföres omedelbart, och det sammanlagda beloppet nedslås å listan, eller också på det sätt, att båda beloppen var för sig nedslås å listan men sammanföras med en klämmer. Slutsumman av alla inkomstbeloppen skall överensstämma med taxe-

49 ringslängdens slutsumma för distriktet. Det synes vara praktiskt för extraheringen att först summera den verksamhetsgrupp, som kan antagas omfatta det största antalet inkomsttagare (exempelvis i en industrikommun gruppen anställda i industri och hantverk), därefter den verksamhetsgrupp, som kan antagas representera det näst högsta antalet inkomsttagare o. s. v. Detta underlättar nämligen de påföljande extraheringarna, då de redan extraherade uppgifterna kunna efter hand avprickas. Varje lista utmärkes med namnet på taxeringsdistriktet, och för varje verksamhetsgren angives självfallet dess littera. Härmed är bearbetningen hos länsstyrelserna avslutad, och länsstyrelsen insänder listorna till statistiska centralbyrån. Listorna böra kunna vara centralbyrån till hända före den 15 september. För vinnande av kontroll å det hos länsstyrelserna utförda arbetet torde vid listorna böra fogas ett sammandrag, som utgör register över listorna med summor för varje taxeringsdistrikt. Hos statistiska centralbyrån verkställes den slutliga bearbetningen av de inkomna listorna. Denna bearbetning avser materialets summering till större administrativa enheter samt inkomstens storleksgruppering. Beträffande storleksgrupperingen förorda de sakkunniga, att densamma för tids vinnande verkställes delvis approximativt. För de högre inkomsterna böra såväl antal som inkomstsummor inom varje storleksklass adderas exakt, men beträffande lägre inkomster bör det vara tillfyllest att från listorna extrahera allenast antalet inkomsttagare, varefter inkomstsumman inom storleksklasserna beräknas med hjälp av Paretos formel. Härigenom vinnes åtskilligt i tid och kostnader. Då den totala nettoinkomsten för inkomsttagare inom olika verksamhetsgrenar är exakt känd, kan en viss kontroll å den använda approximationsmetodens tillförlitlighet erhållas. Metoden har, såsom framgår av historiken (bilaga A), praktiserats vid flera tillfällen i Sverige. Av bilaga G till betänkandet inhämtas, att den danska inkomst- och förmögenhetsstatistiken i stor utsträckning använder sig av en likartad metod för erhållande av den årliga inkomststatistiken. Resultatet av den årliga inkomst- och verksamhetsstatistiken bör enligt de sakkunniga framläggas i tabeller av det huvudsakliga utseende, som framgår av bilaga H (formulär 2 och 3) till betänkandet. I den ena tabellen (formulär 2) redovisas enskilda personers nettoinkomster under visst kalenderår med fördelning efter näring och ställning inom näringen. Enligt denna tabell erhålles den sammanräknade inkomsten, oavsett näringsverksamhetens art, för alla företagare resp. anställda och icke yrkesverksamma. Slutligen erhålles också den sammanräknade inkomsten för inkomsttagarna inom olika näringsgrenar. Totalsumman utgör alltså den sammanräknade inkomsten för hela riket enligt taxeringsnämndernas beslut. I denna del av tabellen uppföres såsom inkomsttagare inom viss näring den person, vars huvudsakliga sysselsättning faller inom denna näring, och till vederbörandes inkomst bliva alltså hänförda även de biinkomster, som personen eventuellt h a r i annan verksamhet. Det synes därför vara av värde att få i samma tabell

so klarlagd den sammanräknade nettoinkomstens fördelning på olika förvärvskällor. Denna sammanknytning kan ske på sätt framgår av tabellen. I den andra tabellen, vars utseende framgår av bilaga H till betänkandet (formulär 3), redovisas enskilda personers nettoinkomster under visst kalenderår (enligt taxeringsnämndernas beslut) med fördelning efter näring, ställning inom näringen och inkomstbeloppens storlek. Antalet storleksgrupper och deras omfattning får bliva beroende på närmare övervägande. De sakkunniga vilja allenast förorda, att storleksgrupperingen inom låga inkomstskikt göres jämförelsevis tät. Tabellerna, som förutsättas skola ingå i publikationen »Skattetaxeringarna», böra omfatta i första hand rikssiffror, därnäst siffror för hela landsbygden och för samtliga städer. Med hänsyn till att publikationen »Skattetaxeringarna» regelmässigt arbetar med länssiffror samt dessa siffror uppdelas på landsbygd och städer synas motsvarande indelningar jämväl böra vidtagas beträffande tabellerna av nu diskuterad typ. I andra hand förordas, att likartade tabeller uppgöras även för de största städerna. Av stort intresse skulle det också vara, om tabellerna upprättades för i näringshänseende skilda landskommuner på så sätt, att samtliga landskommuner klassificerades såsom jordbrukskommuner, industrikommuner och kommuner med blandad näringsverksamhet. Därefter skulle en tabell av vardera typen upprättas för dels alla jordbrukskommuner tillsammantagna, dels alla industrikommuner tillsammantagna, dels ock alla kommuner med blandade näringar tillsammantagna. För att arbetet med upprättande av tabellerna icke skall bliva alltför vidlyftigt, bör beträffande mera detaljerade indelningar i formulär 3 införas endast antalet inkomsttagare inom olika storleksgrupper, icke jämväl inkomstsummorna. Den inkomst- och verksamhetsstatistik, vars huvuddrag nu angivits, kan bliva färdigställd vid sådan tid, att huvudresultaten av densamma kunna tillgodogöras för statsverkspropositionens upprättande. Genom uppdelningen på olika näringsgrenar och genom fördelningen p å företagare och anställda blir denna statistik en mycket viktig utbyggnad av den nuvarande skattetaxeringsstatistikens uppgifter rörande inkomster av olika förvärvskällor. Den är sålunda ägnad att i hög grad underlätta analysen och förhandsbedömningen av inkomstutvecklingen. I den del av statistiken, som kommer att innehålla storleksgruppering av inkomsterna, ger densamma underlag för varjehanda skattestatistiska beräkningar. I denna del är statistiken av uppenbar betydelse även för socialpolitiska överväganden. Av särskilt värde bör det vara att den utbyggda statistiken belyser förhållandena inom näringsgrenar med övervägande naturainkomster resp. kontantinkomster. Slutligen är statistiken ägnad att stödja beräkningar rörande nationalinkomsten. Statistiken har visserligen av kostnadshänsyn och i tidsbesparande syfte begränsats till sitt innehåll, men såväl de tabeller, som de sakkunniga förutsatt skola publiceras såsom resultat av statistiken, som även det icke bearbetade primärmaterialet kunna bilda underlag för djupare undersökningar, bland annat av vetenskaplig natur.

51 En överslagsvis gjord kostnadsberäkning utvisar, att den nu föreslagna årliga inkomst- och verksamhetsstatistiken torde betinga en kostnad av cirka 30 000 kronor, varav cirka 20 000 kronor torde hänföra sig till arbetet å länsstyrelserna och 10 000 kronor till bearbetningen inom statistiska centralbyrån. Härtill komma kostnader för publikationstryck. Det är de sakkunnigas bestämda övertygelse, att inkomst- och verksamhetsstatistiken bör uppgöras årligen och avse hela riket. Skälen härför kunna i korthet sammanfattas sålunda. Statistiken i fråga avser de grundläggande faktorer i det ekonomiska samhällslivet, som kunna utvinnas ur taxeringsmaterialet, och uppgifterna om växlingarna i dessa faktorer böra liksom den mesta ekonomiska statistiken i övrigt hänföra sig till varje kalenderår. Vidare kräver användningen av inkomst- och verksamhetsstatistiken i budgetarbetet, att denna statistik upprättas varje år. Beträffande inkomst- och verksamhetsstatistikens omfattning kunde det visserligen i kostnadsbesparande syfte ifrågasättas, att densamma icke varje år omfattade hela riket, utan att exempelvis halva riket bearbetades det ena året och den andra hälften påföljande år. Därigenom skulle emellertid jämförelsen från ett år till ett annat försvåras och värdet av statistiken högst väsentiigt förringas. Kostnadsbesparingen bleve ej heller så betydande, att den sålunda upprättade statistikens värde skäligen skulle motsvara de kvarstående kostnaderna. Slutligen vilja de sakkunniga nämna, att de icke ansett en representativ metod vara lämplig för den årliga inkomst- och verksamhetsstatistik, varom här är fråga. På grund av de till bearbetning föreslagna statistiska uppgifternas stora allmänintresse och vidsträckta användbarhet vid budgetarbetet och finansstatistiska kalkyler är denna effektivisering av finansstatistiken synnerligen behövlig. Denna statistik har dessutom den stora fördelen att dess resultat bliva snabbt tillgängliga. Mot bakgrunden härav te sig de beräknade kostnaderna för statistiken i fråga skäligen blygsamma. Intensivundersökningar av inkomst och förmögenhet. För en mera fördjupad insikt uti inkomst- och förmögenhetsförhållandena än den, som vinnes av den nuvarande och den här föreslagna inkomstoch förmögenhetsstatistiken, är man hänvisad till att anordna större undersökningar över ett flertal element. Då dessa undersökningar förty bliva avsevärt arbets- och kostnadskrävande, kunna de anordnas blott med längre tids mellanrum. Intensivundersökningar beträffande inkomst och förmögenhet ha under senare årtionden varit förenade med folkräkningarna. Det synes också naturligt, att en sådan undersökning till tiden sammanfaller med folkräkningsåret, så att resultaten från folkräkningen och från inkomst- och förmögenhetsstatistiken utan alltför stora störningar kunna sammanställas. Författningsenligt skola allmänna folkräkningar företagas vart femte år; i regel h a r sådan folkräkning kommit till stånd blott vart tionde år. I anslutning härtill föreslå de sakkunniga, att intensivundersökningarna av inkomst och förmögenhet

52 ävenledes verkställas i regel vart tionde år. Undantag från denna regel kunna emellertid förekomma. Om inkomst- och förmögenhetsförhållandena på grund av lågt penningvärde eller av annan orsak skulle komma att bliva onormala under det år, som undersökningarna skulle avse, bör statistiken kunna antingen uppskjutas eller också utarbetas för ett tidigare år än folkräkningsåret. Vidare kunna särskilda problem, exempelvis av befolknings- eller försörjningspolitisk natur, aktualiseras, vilka påkalla en mer eller mindre omfattande utredning av inkomst- och förmögenhetsförhållandena vid annan tidpunkt än folkräkningsåret. E n intensivundersökning av inkomst- och förmögenhetsförhållandena skulle alltså anordnas för år 1940 och sålunda avse inkomsterna under detta år och förmögenheterna vid årets slut. Med hänsyn till de av krisläget föranledda onormala inkomstförhållandena under år 1940 synes det emellertid icke lämpligt att verkställa intensivundersökningen för detta år. Vilket år, som i stället skall väljas för den första intensivundersökningen, kan givetvis vara föremål för olika meningar. Man kunde sålunda tänkt sig en sådan statistik för år 1939. Detta år är det sista för vilket inkomstförhållandena i det väsentliga voro normala, av krigskonjunkturer icke influerade. Det torde tilllika vara ett toppkonjunkturernas år inom konjunkturcykeln, och ett avslutande år för den ekonomiska utveckling, som brutits med stormaktskrigets början. Ytterligare kunde för detta alternativ h a åberopats, att den fortsatta finansieringen av försvarsberedskap och folkförsörjning ställer sådana problem som kunna kräva en säker utgångspunkt för årliga kalkyler över inkomster och förmögenheter; en sådan grund hade vunnits, om den första intensivundersökningen fått avse år 1939. Det andra alternativet beträffande tiden för anordnande av den första intensivundersökningen är, att denna undersökning skulle uppskjutas till något år efter krigets slut, då penningvärdet kan antagas åter hava stabiliserats. Till förmån för detta alternativ skulle tala, att denna intensivundersökning kunde grundas å de föreslagna nya deklarationsformulären. Vidare bleve undersökningen då en värdefull utgångspunkt för den fortsatta statistiken, i det att den komme att återspegla de ekonomiska förhållanden, som framgått såsom resultat av stormaktskrigets omvälvningar och med vilka man skulle hava att räkna för lång tid framåt. Med hänsyn särskilt till sistberörda förhållande och jämväl med beaktande av sparsamhetskravet i nuvarande statsfinansiella läge ha de sakkunniga funnit övervägande skäl tala för att den första intensivundersökningen beträffande inkomst och förmögenhet uppskjutes till lämplig tidpunkt efter krigets avslutande. Här erinras, att de sakkunniga föreslagit, att inkomst- och förmögenhetsstatistiken skall upprättas fristående, utan organisatoriskt samband med folkräkningarna. För en intensivundersökning av nämnda art utgöres materialet av uppgifterna i deklarationerna och taxeringslängderna. Deklarationerna äro mera detaljerade än taxeringslängderna men kunna tillhandahållas först vid en senare tidpunkt. För tillgodoseende av snabbheten i resultaten av inkomst-

53 och förmögenhetsstatistiken kunde man överväga att anordna dubbla deklarationer. Detta skulle emellertid för deklaranterna medföra ett avsevärt merarbete. Vidare skulle risken för fel bliva betydande. De avgivna deklarationerna kunde komma att genom misskrivning avvika från varandra. Då taxeringsnämnden gjorde ändringar i en deklaration, bleve dessa ändringar måhända icke införda på båda exemplaren. Denna utväg att införskaffa material för intensivundersökningarna synes alltså icke böra ifrågakomma. De alternativ, som kunna allvarligare övervägas, äro däremot följande: Enligt det ena alternativet skulle de erforderliga uppgifterna inhämtas å särskilda blanketter från länsstyrelserna. Enligt det andra alternativet skulle av häradsskrivarna och motsvarande myndigheter i städerna ett extra exemplar av taxeringslängden uppläggas. Lägger man huvudvikten vid att erhålla ett fylligt uppgiftsmaterial, där urvalet kan göras fritt, erbjuder det första alternativet otvivelaktigt den bästa utvägen. Även under normala förhållanden framstår emellertid kostnaden för ett realiserande av detta förslag såsom ganska betydande — det synes vid en allmän undersökning för hela riket röra sig om cirka 300 000 kronor i ersättningskostnader för arbetet vid länsstyrelserna. Om man åter anlitar taxeringslängderna såsom material för inkomst- och förmögenhetsstatistiken, blir ämnesvalet begränsat till längdernas uppgifter. I valet mellan de sålunda angivna alternativen för materialinsamlingen synes enligt de sakkunnigas mening det förra alternativet vara det, som ur synpunkten av en ändamålsenlig intensivundersökning beträffande inkomstoch förmögenhetsförhållandena bör föredragas framför det andra alternativet. Även om, såsom här förutsattes, de sakkunnigas förslag till ändringar i formuläret till taxeringslängderna genomföres, kunna dessa längder icke bliva så specificerade, att de element, som i regel böra ingå i en intensivundersökning beträffande inkomst och förmögenhet, kunna inhämtas enbart ur längderna; jämväl deklarationerna måste utnyttjas. Längderna skulle sålunda icke innehålla uppgifter om bruttointäkter, omkostnader och underskott vid de olika förvärvskällorna, om gäldränteavdragen, om de särskilda slagen av allmänna avdrag, såsom för kommunalutskylder och folkpensionsavgifter m. m., om förmögenhetsdelen och om tillgångar och skulder. För möjliggörande av en statistik över tillgångar och skulder ha för övrigt de sakkunniga föreslagit vissa ändringar i deklarationsblanketten. Under vissa förutsättningar beträffande omfattningen av en intensivundersökning kan det dock tänkas, att materialet kan insamlas uteslutande från taxeringslängderna. Materialet till intensivundersökningarna beträffande inkomst och förmögenhet bör alltså enligt de sakkunnigas mening i princip bygga på självdeklarationerna och inhämtas från länsstyrelserna å särskilda blanketter. Med utgångspunkt härifrån ha de sakkunniga undersökt, h u r u kostnaderna för materialets insamlande och bearbetning skola kunna begränsas. Den förut angivna ersättningssumman av cirka 300 000 kronor är beräknad under förutsättning att materialet skulle insamlas och bearbetas för riket

54 i dess helhet. Erfarenheterna från 1936 års partiella folkräkning synas emellertid tala för att m a n kan nå ett tillfredsställande resultat även med en representativ undersökning. De sakkunniga föreställa sig, att en representativ undersökning av inkomst och förmögenhet vart tionde år, baserad på taxeringsmaterialet och omfattande liksom vid nämnda folkräkning cirka en femtedel av riket, borde kunna vara tillräckligt vägledande för finansoch socialpolitiken. Tvekan rörande materialets representativitet kan egentligen gälla blott de högre inkomsterna och de större förmögenheterna. Statistikens resultat kan emellertid på dessa punkter säkerställas, om den representativa undersökningen kompletteras med en hela riket omfattande undersökning av de taxerade, vilka ha inkomst eller förmögenhet över viss gräns. Var dessa gränser skola dragas, är en lämplighetsfråga. Dess besvarande betingas i viss mån av hur långt uppdelningen av statistikens resultat skall drivas. Genom att på detta sätt begränsa undersökningens omfattning beträffande antalet inkomsttagare och förmögenhetsägare vinnes möjlighet att fördjupa undersökningen, så att densamma kommer att avse flera element än den nuvarande inkomst- och förmögenhetsstatistiken. De sakkunniga föredraga beträffande intensivundersökningarna möjligheten till en utförligare statistik på ett representativt material framför en till innehållet mera begränsad statistik omfattande hela riket. Detta val betingas också av önskvärdheten att begränsa kostnaderna för statistiken och att göra resultaten av densamma så snabbt tillgängliga som omständigheterna tillåta. Det ligger i sakens natur, att det är vida svårare att ange innehållet av en med längre tids mellanrum förekommande intensivundersökning beträffande inkomst- och förmögenhetsförhållandena än att bestämma hur en årlig statistik över en del av detta ämnesområde bör vara beskaffad. Skiftningarna i samhällslivet kunna vid olika tider aktualisera skilda problem, och intensivundersökningen bör givetvis till sitt innehåll rätta sig efter de statistikbehov, som gälla vid den tid undersökningen skall avse. Intensivundersökningarna kunna i motsats till den årliga inkomst- och verksamhetsstatistiken inriktas på andra storheter än den sammanräknade nettoinkomsten, såsom »Återstående inkomst» och taxerat belopp. Även bruttointäkter och omkostnader samt underskott för de olika förvärvskällorna kunna bearbetas, varvid bland omkostnaderna särskilt gäldränteavdragen förtjäna att statistiskt belysas. De allmänna avdragen kunna analyseras till sin sammansättning. I annat sammanhang har framhållits värdet av en statistik över tillgångar och skulder. För skattepolitiska ändamål synes det vara lämpligt att erhålla en statistik vid intensivundersökningarna dels över taxerat belopp, dels över utnyttjade ortsavdrag, dels ock över beskattningsbart belopp. För sistnämnda ändamål bör statistiken även innehålla en kombinationstabell över inkomst och förmögenhet, därvid det synes lämpligast att såsom inkomst välja »Återstående inkomst». De statistikkombinationer, vilka förväntas skola närmast ha användning för skattepolitiska överväganden, böra uppläggas under hänsynstagande till skattelagstiftningens be-

55 stämmelser om sambeskattning av äkta makar, om familjebeskattningen och om dyrortsgrupperingen. 1 betydande utsträckning bör intensivundersökningen storleksgruppera de olika inkomst- och förmögenhetselementen. Andra indelningsgrunder äro de, som hänföra sig till ålder, kön och civilstånd. Enär den årliga inkomststatistiken enligt de sakkunnigas förslag skall omfatta även inkomsttagarnas verksamhet, förutsattes en sådan gruppering skola ingå även i intensivundersökningarna; materialet härför hämtas ur taxeringslängderna. Ur administrativ synpunkt bör materialet uppdelas dels på riksområden, dels på ortsgrupper och i förra fallet på landsbygd och städer samt, såvitt rör landskommuner, på jordbrukskommuner, industrikommuner och kommuner med blandade näringar. För att få en översikt över de element, som kunna göras till föremål för en intensivundersökning beträffande inkomst och förmögenhet, har utarbetats ett vid betänkandet (bilaga H) fogat utkast till formulär (4) för insamlande av uppgifterna till denna statistik. Såsom framgår av formuläret är det avsett, att en blankett skall användas för varje person som skall omfattas av statistiken. Detta system för uppgifternas insamlande synes ur bearbetningssynpunkt vara att föredraga framför en längdföring. Genom några fria kolumner möjliggöres en uträkning på varje blankett av sådana relationstal, vilka äro av intresse ur bearbetningssynpunkt. De uppgifter, som upptagas på formuläret, kunna införskaffas, även om en bearbetning av alla möjliga kombinationer mellan de i formuläret ingående uppgifterna icke omedelbart kommer i fråga. Den nu givna översikten av vad en intensivundersökning av inkomst och förmögenhet kan omfatta utgör ett maximiprogram för en sådan undersökning. Såsom antytts kan intensivundersökningarnas innehåll icke på förhand i detalj fastställas. Den närmare utformningen av undersökningarnas innehåll måste nämligen göras beroende av prövning för varje särskilt fall, såsom är brukligt vid förberedelserna till de allmänna folkräkningarna. Allenast ett par spörsmål torde här böra beröras. Intensivundersökningarna torde böra omfatta alla, som ha en sammanräknad nettoinkomst av förslagsvis 600 kronor, samt därjämte alla, som ändock att de inte uppnå denna inkomst, ha ett taxerat belopp av minst 600 kronor. Vid användning av taxeringsmaterialet för erhållande av uppgifter till inkomst- och förmögenhetsstatistiken torde böra beaktas, att självdeklarationer icke avgivas av alla skattskyldiga. De skattskyldiga, som icke deklarerat, bliva föremål för en summarisk taxering, exempelvis på grundval av avlöningsuppgifter o. d., därvid bland annat de allmänna avdragen icke få åtnjutas. Om en skattskyldig avgivit deklaration i vederbörlig ordning, men denna blir föremål för ändring, händer det vidare, att ändringen vidtages summariskt, exempelvis beträffande nettointäkten utan angivande av till vilken eller vilka poster bland bruttointäkterna eller omkostnaderna ändringen hänför sig. Att av nu angivna skäl från bearbetningen utesluta de

50 uppgifter, som sålunda äro ofullständiga, torde icke böra ifrågakomma. Emellertid torde angivna förhållande böra föranleda, att det å blanketterna inkomna materialet vid bearbetningen uppdelas på tre kategorier: fullständiga blanketter, ofullständiga blanketter för deklaranter samt ofullständiga blanketter för icke-deklaranter. Det synes också böra i detta sammanhang framhållas, att en inkomst- och förmögenhetsstatistik av det föreslagna innehållet kan ge material till en undersökning av taxeringens jämnhet och likformighet, exempelvis beträffande inkomst av fastigheter, såsom nu sker beträffande värderingen av jordbruksfastighet å landsbygden vid de allmänna fastighetstaxeringarna. Omfattningen av intensivundersökningarna blir i viss mån beroende av storleken av de anslagsmedel, som kunna ställas till förfogande för ändamålet. Kostnaderna för en statistik enligt den föreslagna planen kunna uppenbarligen icke bestämmas med mindre än att ett i detalj uppgjort program för statistikens anordnande föreligger. De sakkunniga ha föranstaltat om vissa kalkyler rörande kostnaderna för en intensivundersökning under antagande av den omfattning av bearbetningen, som angives i det nu skisserade maximiprogrammet. Dessa kalkyler, för vilkas detaljer redogörelse ej torde behöva lämnas, visa hän på ett belopp av storleksordningen 250 000 kronor. En intensivundersökning av detta slag ger uppenbarligen ett mycket betydande resultat, som kan tillgodogöras i första hand för statsfinansiella och socialpolitiska ändamål. I skilda riktningar bildar den jämväl utgångspunkter för en extrapolering för tiden mellan två intensivundersökningar. Hållpunkter för en dylik extrapolering bildar den årliga inkomst- och förmögenhetsstatistik, som redan nu finnes eller som av de sakkunniga föreslås till anordnande. Därmed skapas ett värdefullt underlag såväl för de årliga beräkningarna i budgetarbetet som ock för uppskattningar av nationalinkomsten och nationalförmögenheten. Specialundersökningar rörande taxerat belopp. I den årliga inkomst- och verksamhetsstatistiken skall, enligt vad de sakkunniga föreslagit, den s. k. sammanräknade nettoinkomsten av samtliga förvärvskällor göras till statistikens föremål. Understundom kan det vara av värde att ha tillgång till en gruppering efter det till statsskatt taxerade beloppets storlek. Detta gäller exempelvis vid prövning av frågor om nya skatteskalor eller vid skattetrycksundersökningar o. d. En fördelning efter taxerat belopp kan erhållas vid de vart tionde år företagna intensivundersökningarna. Behov av en årlig sådan statistik torde icke föreligga. Men för tiden mellan intensivundersökningarna kan en statistik över fördelningen av det taxerade beloppet tillfälligtvis behöva anordnas. De sakkunniga vilja härvid erinra om, att en sådan statistik, såvitt angår de högre taxerade beloppen, kan erhållas snabbt och billigt på grundval av de i taxeringskalendern publicerade uppgifterna om till statsskatt taxerat belopp. En sådan bearbetning har såsom förut nämnts verkställts fyra gånger. För den använda metoden har redogörelse lämnats i det föregående (sid. 20). Här skola

57 endast några synpunkter beträffande omfattningen och bearbetningen av statistiken framhållas. Statistiken i fråga bör avse hela riket och materialet bör fördelas länsvis samt på landsbygd och städer. I taxeringskalendern sammanföras för närvarande alfabetiskt de taxerade inom Stockholms stad och län; det synes önskvärt, att materialet uppdelas på Stockholms stad och Stockholms län. Vid bearbetningen böra de taxerade fördelas om möjligt på följande grupper: 1. Fysiska personer, oskifla dödsbon och familjestiftelser, 2. Svenska aktiebolag, 3. Svenska ekonomiska föreningar, 4. Svenska försäkringsanstalter, som icke äro aktiebolag, 5. Sparbanker, t>. Utländska juridiska personer, som ej ingå under punkt 1, 7. Andra skattskyldiga. Vid tidigare undersökningar av detta slag har gruppen Svenska aktiebolag icke ingått i statistiken. Detta torde ha berott på att enligt det äldre skattesystemet aktiebolagens beskattning var bestämd av förhållandet mellan inkomst och skattekapital, och att taxeringskalendern gav upplysning om allenast det taxerade beloppet. Läget är annorlunda nu, då skatten för aktiebolagen är proportionell mot det beskattningsbara (— det taxerade) beloppet. De sakkunniga ha därför ansett sig böra förorda, att aktiebolagen nu inbegripas i dylika bearbetningar av taxeringskalendern. Taxeringskalendern upptager inkomsttagare med ett taxerat belopp avminst 6 000 kronor, när inkomsten åtnjutits av rörelse, fastighet eller från handelsbolag, kommanditbolag eller rederi, medan av inkomsttagare, som åtnjutit inkomst av enbart tjänst eller kapital, endast upptagas de med ett taxerat belopp av 8 000 kronor och däröver. Såvitt angår gruppen 1. Fysiska personer m. fl., måste därför bearbetningen inskränkas till dem, som ha ett taxerat belopp av minst 8 000 kronor. Vad åter angår övriga grupper av skattskyldiga, utom möjligen den sjunde gruppen, torde man kunna räkna med att hela antalet är näringsdrivande, varför en undersökning av materialet ned till 6 000 kronor i dessa fall synes berättigad. För äkta makar, för vilka i kalendern särskilda taxerade belopp finnas angivna, böra dessa belopp sammanföras till ett taxerat belopp för makarna gemensamt. I syfte att befordra snabbheten i statistiken samt begränsa kostnaderna för dess färdigställande torde samma metod för uppsamlandet av primärmaterialet och dess bearbetning böra komma till användning som vid tidigare undersökningar av motsvarande slag. Valet av storleksklasser och gränser behöver icke göras i detta sammanhang; erfarenheten från tidigare verkställda undersökningar av samma slag kan härutinnan lämna ledning. Om arbetet på denna statistik bedrives efter nu antydda linjer, torde kostnaden för uppgifternas sammanställande icke komma att överstiga 1 000 kronor. Beträffande komplettering av denna statistik med uppgifter rörande låga laxerade belopp hänvisas till det följande. .")—418516.

58 Specialundersökningar rörande ortsavdrag. Då det gäller undersökningar om verkan av ändrade bestämmelser rörande ortsavdrag, är kännedomen om inkomstfördelningen inom låga skikt av fundamental betydelse. Någon årlig statistik över inkomstfördelningen för lägre taxerade belopp finnes icke nu. Förutom vid den i samband med folkräkningarna företagna inkomststatistiken ha därför specialundersökningar fått anordnas, då så varit påkallat. De sakkunniga vitsorda, att bristen på en regelbunden lätthanterlig statistik rörande lägre inkomster varit en allvarlig olägenhet vid upprepade tillfällen, då det gällt inkomststatistikens användning på skilda områden. Det är därför angeläget, att denna brist inom finansstatistiken avhjälpes. I huvudsak sker detta genom den årliga inkomstoch verksamhetsstatistik som de sakkunniga föreslagit till genomförande. Därmed erhålles nämligen en storleksgruppering för hela riket av alla inkomsttagare efter den sammanräknade nettoinkomsten ur samtliga förvärvskällor. Materialet för denna statistik kan också bearbetas ortsgruppsvis. Vidare kan i intensivundersökningarna ingå en statistik över det taxerade beloppets fördelning. Genom en sammanställning av dessa båda statistiska undersökningar torde det bliva möjligt att för åren mellan intensivundersök ningarna bilda sig en uppfattning om förändringarna i det taxerade beloppets fördelning. Vid intensivundersökningarna blir det också möjligt att inrikta bearbetningen direkt på ortsavdragsförhållandena med hänsyn till civilstånd och barnantal. Ett utnyttjande av resultaten av denna statistik beträffande senare tidpunkt än den som uppgifterna rörande ortsavdragen avse är emellertid betydligt vanskligare än då det gäller en motsvarande användning av statistiken över det taxerade beloppets fördelning. Vid sådant förhållande torde det ur allmän finansstatistisk synpunkt visa sig värdefullt att under tiden mellan intensivundersökningarna upprätta statistik rörande ortsavdragen. Såsom framgår av historiken (bilaga A) har hänsyn till det aktuella intresse, som befolkningspolitiken och särskilt en förändring av ortsavdragen har, betingat, att en specialundersökning rörande ortsavdragen kommit till stånd i anknytning till befolkningsutredningens arbeten, närmast för 1941 års familjebeskattningssakkunnigas räkning. Dylika hänsyn kunna sålunda kräva, att en tillfällig statistisk undersökning rörande ortsavdragen även framdeles verkställes utan avvaktan på anställandet av en intensivundersökning beträffande inkomst och förmögenhet. En sådan statistik över de lägre taxerade beloppen med särskild inriktning på ortsavdragsförhållandena torde kunna anordnas på följande sätt. För att arbetet på ortsavdragsstatistiken icke skall bliva för tidskrävande eller kostnaderna betydande, är det uteslutet, att denna statistik skall avse riket i dess helhet. Det synes också h ä r vara tillräckligt med en representativundersökning. Vid den nyss omförmälda, för 1941 års familjebeskattningssakkunnigas räkning verkställda ortsavdragsstatistiken bearbetades ett material, som representerade ungefär 1I200 av hela befolkningen. Verkställda undersökningar visade också, att man därigenom torde ha erhållit en tillfreds-

59 ställande representativitet, i varje fall för de lägsta inkomstskikten och under förutsättning att materialet bearbetades utan långt gående uppdelningar. För säkerställande av en mera allsidig bearbetning av ett taxeringsmaterial, avsett för ortsavdragsstatistik, och för möjliggörande av rätt långt gåendeuppdelningar av detsamma (efter ortsgrupper, familjetyper och inkomstklasser) samt för utsträckning av bearbetningen till högre inkomstlägen synes det nödvändigt, att ett större material kommer till användning än det som behandlats vid sistberörda undersökning. Hur långt man härvid bör gå är vanskligt att på förhand avgöra. Materialets omfattning får i det särskilda fallet bero på hur långt uppdelningarna skola drivas vid bearbetningen samt på den delvis därav betingade urvalsmetoden. Hänsyn till den tid, som står till buds för undersökningen, samt till de kostnader, som få nedläggas för ändamålet, spela också in. Om man vill tillgodose behovet av en relativt vittgående användning av statistiken, torde ett tillfredsställande resultat kunna ernås, om undersökningen i likhet med 1936 års partiella folkräkning får omfatta cirka en femtedel av rikets folkmängd. Det kan tänkas, att materialet hämtas i huvudsak från de delar av riket, som utvaldes vid nämnda folkräkning. På frågan om hur de områden, som skola undersökas, böra utväljas, anse sig de sakkunniga i övrigt icke böra ingå. För vinnande av arbets- och kostnadsbesparing torde vidare de uppgifter, som skola bearbetas, böra inskränkas till ett angivande av hela antalet taxerade inom de undersökta områdena, fördelade på vissa storleksklasser av taxerade belopp med samtidig uppdelning på kolumner alltefter det antal personer, som normerar ortsavdragens storlek. Möjligen bör för högre taxerade belopp även angivas det taxerade beloppets storlek. Materialet, som uttages ur taxeringslängderna, bör uppdelas kommunvis och ortsgruppsvis; dessa indelningar sammanfalla i regel. Det insamlade materialet sammanföres på blanketter med enhetliga ortsavdrag, varefter summa taxerade belopp, summa ortsavdrag och summa beskattningsbara belopp kalkyleras approximativt. Metoden motsvarar alltså den som enligt de sakkunnigas förslag skall i viss omfattning anlitas vid den årliga inkomst- och verksamhetsstatistiken. Att den är tjänlig även vid den förevarande ortsavdragsstatistiken har verkställt stickprov givit vid handen. Den första undersökningen av detta slag torde böra i sin helhet utföras centralt av statistiska centralbyrån i syfte att vinna närmare erfarenhet av hur undersökningen bör praktiskt anordnas och för utformande av de anvisningar som bliva erforderliga. Sedermera förutsätta de sakkunniga emellertid, att undersökningarna i fråga, såvitt angår materialets extrahering ur taxeringslängderna, överlämnas till länsstyrelserna, varigenom ernås, att uppgiftenia kunna bliva mera aktuella, då länsstyrelserna tidigare än statistiska centralbyrån erhålla tillgång till nämnda längder. Utfallet av representativundersökningen kan vad högre inkomster beträffar jämföras med en på taxeringskalendern grundad, hela riket omfattande undersökning av taxerade belopp över 8 000 kronor, om en sådan undersökning verkställes för det taxeringsår som ortsavdragsstatistiken avser.

so Denna statistik över taxerade belopp och ortsavdrag erhålles för en begränsad kostnad — beräknad till 5 000 å 10 000 kronor — och är till nytta i flera hänseenden, ensam eller i förening med den årliga inkomst- och verksamhetsstatistiken som ju även innehåller en storleksgruppering. I första hand blir den användbar vid prövning av förslag om ändrade bestämmelser rörande ortsavdragen. Vid utformningen av skatteskalor är det nödvändigt att känna inkomstfördelningen i storleksklasser samt efter dyrort och familjestorlek, då en omräkning från taxerat till beskattningsbart belopp skall verkställas. Vid undersökningar rörande skattetryckets fördelning måste inkomstfördelningen vara i detalj känd särskilt för låga inkomster. För vidtagande av socialpolitiska åtgärder och vid kostnadsberäkningar rörande sådana åtgärder måste inkomstfördelningen tagas i bruk. Det blir vidare möjligt att göra beräkningar över hur de beskattningsbara beloppen och debiterade skatterna fördela sig på storleksklasser, ortsgrupper och civilstånd. Säkerligen kan den här förordade statistiken bliva ett viktigt hjälpmedel vid skatte- och socialpolitikens handhavande. Det bör här framhållas, att den för representativundersökningen för ortsavdragsstatistiken föreslagna metoden med fördel kan användas för undersökning av andra inkomstelement än det taxerade beloppet. Bifalles de sakkunnigas förslag om ändring i formuläret till taxeringslängder, blir det sålunda möjligt att efter denna metod bearbeta de nya taxeringslängdernas uppgifter om exempelvis inkomster av olika förvärvskällor, därest det påkallas mellan de år då intensivundersökningarna företagas. Specialundersökningar rörande förmögenhetsfördelningen. De sakkunniga ha undersökt, huruvida, liksom beträffande inkomsten, en begränsad årlig statistik över förmögenhetsfördelningen efter storlek borde upprättas. Värdet av en sådan statistik är emellertid icke lika påtagligt som då fråga är om sammanräknad nettoinkomst, och de sakkunniga ha funnit övervägande skäl tala för att icke förorda en årlig bearbetning av den allmänna förmögenhetstaxeringen. Om det av t. f. underståthållaren Sandström vid utformandet av riktlinjer rörande skatteuppbörden föreslagna formuläret till taxeringslängd genomföres, enligt vilket förslag förmögenheten redovisas öppet i längden, kan laxeringslängden utnyttjas vid en intensivundersökning för upprättande av en statistik över samtliga förmögenhetsägare. Utföres demia statistik enligt representativ metod på ungefär en femtedel av riket, skulle den enligt en för 1935 års utgång verkställd beräkning omfatta cirka 222 000 personer, och kostnaderna bliva i detta fall mycket måttliga. Det fortsatta utredningsarbetet på uppbördsreformen har emellertid icke upptagit det av Sandström framlagda förslaget i denna del utan antagit, att de sakkunnigas förslag till formulär till taxeringslängd — enligt vilket förslag förmögenheten icke redovisas öppet — blir genomfört. Även i sådant fall är det tekniskt möjligt att få en motsvarande statistik till stånd, men kostnaderna bliva avsevärt större.

61 En ingående kännedom om den taxerade förmögenheten erhålles vid de av de sakkunniga förordade intensivundersökningarna, vid vilkas verkställande taxeringslängderna kunna utnyttjas, vare sig de upprättas i den av Sandström föreslagna formen eller enligt de sakkunnigas förslag. Därvid kan den av de sakkunniga för anordnande av den årliga inkomst- och verksamhetsstatistiken föreslagna littereringen efter verksamhetens art utnyttjas för upprättande av en statistik över förmögenhetens fördelning med hänsyn såväl lill förmögenhetsägarnas verksamhet och ställning av företagare, anställda eller icke yrkesverksamma som ock till förmögenheternas storlek. En dylik intensivundersökning av förmögenheterna skulle bliva en parallellundersökning till inkomst- och verksamhetsstatistiken och för de år, då den verkställdes, ge möjligheter till intressanta analyser av förändringarna dels i inkomst- och förmögenhetsutvecklingen samt inkomsternas och förmögenheternas fördelning och dels i relationen mellan inkomst och förmögenhet för skilda slag av verksamhet och olika socialklasser. Om mellan intensivundersökningarna behov uppkommer av uppgifter rörande förmögenhetsfördelningen, står i första hand till buds att bearbeta den särskilda förmögenhetslängden, vilken omfattar endast personer med förmögenhet över 20 000 kronor. Sådana personer funnos vid 1935 års utgång till ett antal av cirka 160 000. En centralt verkställd bearbetning av nämnda längd torde betinga en kostnad av högst 1 000 kronor, förutsatt att den anordnades efter den metod som tillämpats vid de i historiken (bilaga A) angivna undersökningarna beträffande 1934, 1936 och 1938 års taxeringar till särskild skatt å förmögenhet. De sakkunniga förorda, att en sådan l>earbetning av den särskilda förmögenhetslängdens material kommer till stånd tid efter annan. Beträffande frågan om anordnande av en statistik över kvarlåtenskaper efter storlek m. m. hänvisas till vad som anföres vid behandlingen av stämpelstatistiken (sid. 99).

62 III. Statistik över den vid taxeringen till allmän omsättningsskatt deklarerade handelsomsättningen. Författningsbestämmelser rörande allmänna omsättningsskatten m. m. I kapitel I är omförmält, att en undersökning rörande den nu befintliga statistiken över underlaget för statens och kommunernas inkomster givit vid handen, att behov av förbättringar eller tillskapande av statistik föreligger i huvudsak inom två stora områden. Det ena, som avser den allmänna inkomstoch förmögenhetsstatistiken, h a r behandlats i föregående kapitel. Det andra området hänför sig till statistik över den inre handelsomsättningen och skall utredas i förevarande kapitel. Anledningen till att frågan om en statistik över den inre handelsomsättningen här upptages till prövning är, att med den svenska statsbudgeten införlivats en ny, på nämnda omsättning grundad skatt, den allmänna omsättningsskatten. Skattens konstruktion begränsar visserligen materialet för en statistik över omsättningen i detaljhandeln till att avse endast en del av denna omsättning, men möjligheter synas föreligga att genom kalkyler eller ytterligare utbyggande av uppgiftsskyldigheten för detaljhandeln skapa en i huvudsak fullständig statistik över den inre handelsomsättningen. Då denna statistik i första hand bör bygga på de uppgifter, som utgöra deklarationer till omsättningsskatt, torde en sammanfattande redogörelse för bestämmelserna rörande denna skatt här böra lämnas. Den nya skatten infördes genom förordning den »13 december 1940 (nr 1000), som trädde i kraft den 1 januari 1941. Såsom skattepliktiga transaktioner enligt denna förordning ha främst upptagits yrkesmässig försäljning av varor från butik eller annat därmed likartat försäljningsställe samt yrkesmässig försäljning i resturang-, pensionat-, kafé- och konditorirörelse. Skatteplikten omfattar bland annat även uttag av varor från rörelse för ändamål som icke äger samband med rörelsen. Skatteplikten drabbar vidare vissa slag av tjänsteprestationer, under förutsättning att arbetet dels hänför sig till butikshandelsvaror eller varor, som äro avsedda att utgöra någons personliga lösegendom, dels ock yrkesmässigt verkställes av företagare med fast driftställe för näringsverksamhet och faller inom området för denna verksamhet. Såsom skattepliktiga arter av arbetsprestationer räknas sålunda ändrings-, förbättrings-, underhålls- och rengöringsarbete. Men skatteplikt stadgas även i vissa fall då arbetet går ut på nytillverkning av varor, nämligen vid förfärdigande på beställning av annan än återförsäljare av butikshandelsvaror

63 eller andra varor, som äro avsedda för någons personliga bruk och bekvämlighet eller eljest ämnade att utgöra någons personliga lösegendom; detta gäller oavsett om beställaren består materialet eller icke. Det är sålunda i stort sett detaljhandeln och hantverket som drabbas av skatten. I fråga om den objektiva skatteplikten gäller, att vissa varor undantagas från beskattningen. Undantagen avse bland annat vete, råg, korn och havre, ved och vissa andra bränslen, för förtäring avsedda rusdrycker samt tobaksvaror ävensom mjölk, grädde, smör och margarin, potatis samt de slag av mjöl, gryn och bröd, som Kungl. Maj:t bestämmer. Allmän omsättningsskatt utgår med 5 procent av den skattepliktiga omsättningen, där ej beträffande vissa varor eller varugrupper annan skattesats finnes särskilt stadgad. Genom en förordning den 25 maj 1941 (nr 252), som trätt i kraft påföljande dag, har skattesatsen för den allmänna omsättningsskatten beträffande vissa varor bestämts till 20 procent. Det åligger i regel skattskyldig att senast den 15 i varje månad till länsstyrelsen i det län, där hans hemortskommun för det löpande taxeringsåret är belägen, avlämna uppgift rörande den skattepliktiga omsättningen under närmast föregående kalendermånad samt grunderna för omsättningens beräknande. För varje förvärvskälla, som är att anse såsom självständig rörelse (särskild förvärvskälla), skall särskild uppgift avlämnas. Länsstyrelsen kan under vissa förutsättningar medgiva, att i stället för månatlig uppgift den skattskyldige må avlämna uppgift avseende hela beskattningsåret. Uppgift skall avfattas å blankett enligt formulär, som fastställts av Kungl. Maj:t. Dessa formulär äro numera av två slag, av vilka det ena är avsett att användas endast av skattskyldiga, i vilkas rörelse icke omsättas varor för vilka förut nämnda skatteskärpning stadgats, och det andra formuläret av skattskyldiga, i vilkas rörelse sådana varor ingå. Enligt formulären skola uppgifter lämnas rörande den totala omsättningen i företaget samt rörande vissa avdrag från denna omsättning, vilka betingas av förordningens bestämmelser rörande skattefria varor m. m. Differensen mellan dessa båda storheter, i formulären betecknade A respektive B, utgör den skattepliktiga omsättningen, vara skatt efter 5 procent skall utgå. I affärer, som även omsätta varor, för vilka skärpt omsättningsskatt utgår, skola jämväl angivas vissa denna omsättning berörande bruttoinkomster och avdrag (betecknade C respektive D). Å blanketten skola angivas den skattskyldiges namn och hemortskommun, firmanamn eller annan beteckning för förvärvskälla ävensom rörelsens art. Den sistnämnda uppgiften har infogats i formuläret på framställning av de sakkunniga, vilka vid tiden för formulärets fastställande till behandling upptagit frågan om statistiken rörande handelsomsättningen. Enligt anvisningarna till formuläret skall uppgiften om rörelsens art om möjligt avfattas så, att av densamma framgår rörelsens huvudsakliga föremål (exempel: livsmedelsbutik, beklädnadsbutik, skobutik, järnhandel, husgerådsbutik, bokhandel, diverse-(länt-) handel, skrädderi, restaurangrörelse). Samtidigt med avlämnande av nu angivna uppgifter skall den skattskyldige till länsstyrelsen inleverera den skatt som belöper å den uppgivna skatteplik-

64 tiga omsättningen, vilket sker till ett för varje länsstyrelse upplagt särskilt postgirokonto. Skattebelopp, som ej erlägges i behörig ordning, skall uppdebiteras och indrivas. I uppbördsredogörelserna till riksräkenskapsverket kan utvecklingen av förhållandet mellan uppdebiterade och influtna medel följas. Enligt förordningen om allmän omsättningsskatt skall hos länsstyrelsen med ledning av inkomna uppgifter upprättas register över de skattskyldiga inom länet. I registret skall anteckning ske om inbetalda skattebelopp, om vidtagna åtgärder i beskattningsärenden samt om de förhållanden i övrigt, som finnas vara av betydelse för kontroll å skattens behöriga utgörande. Det hos länsstyrelserna förda registret är upplagt efter kortsystem och enligt det använda formuläret för korten anges för varje månad dels den skattepliktiga omsättningen för näst föregående månad, dels den därpå belöpande skatten, dels ock i vad mån skatten inbetalats eller överlämnats till indrivning. Vid sidan av registret förvaras de blanketter, med vilka de skattskyldiga insänt skatten. Den skattebetalning, som nu nämnts, är allenast en provisorisk förskottsbetalning. Den skall enligt förordningen efterföljas av en taxering till allmän omsättningsskatt, vilken skall avse hela beskattningsåret och verkställas av vederbörande beskattningsnämnd i samband med den årliga inkomstskattetaxeringen. Skattskyldig taxeras till allmän omsättningsskatt i sin hemortskommun, sålunda icke i den kommun, där rörelsen drives. Länsstyrelsen skall sammanföra de skattskyldigas omsättningsuppgifter och efter beskattningsårets utgång överlämna desamma till ordföranden i vederbörande taxeringsnämnd. För varje taxeringsdistrikt skall föras särskild längd över taxeringen till allmän omsättningsskatt. Denna längd har blivit kombinerad med uppbördsbok för omsättningsskatten. I denna handling skola anteckningar göras angående dels taxering av den skattepliktiga omsättningen, dels avräkning mellan summan av de provisoriskt erlagda skattebeloppen och det omsättningsskattebelopp, vilket påförts den omsättning som taxeringsnämnden fixerat, dels ock uppbörd av ytterligare utgående skatt eller restitution, därest den förskottsvis erlagda skatten överstiger den som enligt den slutliga taxeringen skall utgå. Den nya skatten inbragte under budgetåret 1940/41 ett belopp om cirka 74 miljoner kronor, utgörande fem månaders uppbörd; för budgetåret 1941/42 belöpte sig uppbörden till cirka 250 miljoner kronor. Det är för närvarande svårt att exakt fastställa antalet av de skattskyldiga som indragits under förordningen. Enligt uppgifter, som inhämtats för en inom socialdepartementet pågående utredning rörande rationalisering av länsstyrelsernas arbete och som tillhandahållits de sakkunniga, skulle antalet effektiva registerkort hösten 1941 ha utgjort cirka 145 000. Det antal registerkort, som upplagts, var betydligt större eller cirka 190 000; det slutliga antalet torde komma att ligga närmare den förra siffran än den senare. Antalet inbegriper självfallet även rörelseidkare, vilka bedrivit sin rörelse endast under en del av året. Handhavandet av omsättningsskatteuppbörden kräver på grund av materialets omfattning en betydande personal och kostnad.

ii5

D e s a k k u n n i g a s y t t r a n d e och förslag. Allmänna synpunkter. Det material rörande omsättningen inom detaljhandeln, som sammanbringas enligt bestämmelserna i den nya skatteförordningen, bör enligt de sakkunnigas mening utnyttjas såsom grundval för en statistik över den inre handelsomsättningen. Skälen härför äro flera. Den allmänna ekonomiska statistiken över den interna handeln är torftig, i synnerhet i vad avser löpande sådan statistik. Medan den utrikes handeln är statistiskt behandlad i minsta detalj, så föreligga endast vissa sporadiska uppgifter om den interna varuomsättningen. De sakkunniga erinra här om 1931 års företagsräkning, i vilken beträffande ett flertal branscher inom handeln angivas antal företag och omsättningssummor. Sedan vissa förberedande åtgärder vidtagits för en ny företagsräkning år 1941, föranledde emellertid krigsutbrottet ett inhiberande av den planerade företagsräkningen. Fortlöpande uppgifter angående vissa delar av handelsomsättningen föreligga i statistiken över den kooperativa verksamheten samt i de av Affärsekonomiska forskningsinstitutet vid Handelshögskolan i Stockholm kvartalsvis utgivna rapporterna om variationer i omsättningen för ett antal affärer inom följande branscher, nämligen järnhandeln, skohandeln samt manufaktur- och beklädnadshandeln ävensom tidigare inom kolonialvarugrosshancieln. Hos de i nuvarande krisläge tillsatta försörjningskommissionerna finnas givetvis uppgifter rörande omsättningen av sådana varor, beträffande vilka handeln reglerats. Det är emellertid närmast ur finansstatistisk synpunkt, som de sakkunniga haft anledning att taga upp frågan om en statistik över den inre handelsomsättningen. Det har då gällt att för rimlig kostnad få en snabb statistik med användning främst inom budgetarbetet. Under överläggningarna härom har behovet av utnyttjandet av ifrågavarande material framträtt även ur en annan synpunkt. Sedan förordningen varit i tillämpning något över ett halvt år, har inom riksräkenskapsverket yppats behov av anordnande av en effektiv kontroll å länsstyrelsernas handhavande av omsättningsskatten. Detta förhållande har understrukits i ett av nämnda ämbetsverk den 28 oktober 1941 avgivet underdånigt utlåtande angående utkast till kungörelse med vissa tillämpningsföreskrifter till förordningen om allmän omsättningsskatt. Vissa åtgärder i kontrollhänseende ha också sedermera vidtagits av riks räkenskapsverket. De sakkunniga ha därför ansett sig böra beakta även denna synpunkt vid utformandet av sitt förslag rörande statistik över den vid taxeringen till allmän omsättningsskatt deklarerade handelsomsättningen. Förslaget i detta ämne har alltså tillkommit efter samråd med riksräkenskapsverket och syftar till att statistiken i fråga skall bliva ej blott ett hjälpmedel vid det centrala budgetarbetet utan även ett stöd för den fiskaliska kontroll, som det ankommer på riksräkenskapsverket att utöva.

66 I detta sammanhang torde de sakkunniga få omnämna, att chefen för finansdepartementet med stöd av Kungl. Maj:ts den 5 juni 1942 givna bemyndigande tillkallat sakkunniga för att inom departementet biträda med utredning rörande kontrollen över den allmänna omsättningsskatten ävensom rörande taxeringen till sådan skatt. Denna utredning avser i första hand att skapa en fortlöpande kontroll över de skattskyldigas sätt att efterleva omsättningsskatteförordningens föreskrifter, därvid bland annat åsyftas anställande av särskilda kontrollanter för inspektion hos de skattskyldiga. Då vid införandet av den allmänna omsättningsskatten diskuterats, huruvida taxeringen till denna skatt borde anförtros åt beskattningsnämnderna vid den årliga taxeringen eller åt länsstyrelserna, skola nämnda sakkunniga därjämte, med stöd av erfarenheterna från tillämpningen av det förstnämnda alternativet vid 1942 års taxering, upptaga till omprövning, vilketdera av nämnda alternativ för taxering till allmän omsättningsskatt, som kan anses mest tillfredsställande. Ur de synpunkter, som de sakkunniga ha att anlägga på frågan om en statistik över den inre handelsomsättningen, kan omedelbart konstateras, att genom tillkomsten av den allmänna omsättningsskatten och genom de former i vilka den uppbäres finansstatistiken kan riktas med mycket intressanta och värdefulla uppgifter. Sett i stort kan ur det förefintliga materialet hämtas kunskap om den totala omsättningen och den skattepliktiga omsättningen inom en betydande del av den interna handeln, och dessa uppgifter kunna erhållas månadsvis samt fördelade på olika orter och i viss mån på skilda branscher. Av de anförda siffrorna beträffande den allmänna omsättningsskattens avkastning framgår, att denna skatt blivit en av de viktigare inkomsterna i statsbudgeten. Såsom de sakkunniga förutsätta beträffande övriga större inkomsttitlar, böra därför anordningar vidtagas, så att utvecklingen av omsättningsskatten kan successivt följas. Dessa anordningar böra syfta till en analys av utvecklingen i förfluten tid, vilken kan bilda underlag för förhandsberäkning av skattens avkastning. Denna analys och förhandsberäkning kan därmed i sin ordning bliva ett viktigt hjälpmedel vid det statliga budgetarbetet, då det gäller att analysera inkomstutvecklingen för andra inkomster å statsbudgeten. Främst gäller det här inkomst- och förmögenhetsskatten och särskilt beräkningen av inkomst av rörelse. Beträffande fysiska personers inkomst av rörelse lider analysen av utvecklingen i viss mån av osäkerhet beroende framför allt på den bristande kännedomen om sammansättningen av denna inkomst sådan den redovisas i taxeringslängderna. Genom den nya omsättningsstatistiken kommer utvecklingen av den betydande del av rörelseinkomsten för fysiska personer, som härrör av handeln och i viss mån även hantverket, att belysas, varigenom förhandsberäkningen av den samlade inkomsten av rörelse skulle vinna i säkerhet. I fråga om svenska aktiebolags inkomst av rörelse utgöra de förut omnämnda, i riksräkenskapsverket förda kortregistren ett viktigt hjälpmedel vid analys av sammansättningen av dessa företags rörelseinkomst och vid förhandsberäkning av inkomstens utveckling.

67 1 annat sammanhang ha de sakkunniga föreslagit, att en årlig inkomstoch verksamhetsstatistik skulle anordnas, vilken skulle ge uppgifter om de taxerades sammanräknade nettoinkomster fördelade på åtta olika näringsgrenar samt på yrkesverksamma företagare och anställda ävensom icke yrkesverksamma; det föreslås också en storleksgruppering av inkomsten. Envar taxerad hänföres härvid med hela sin nettoinkomst ur olika förvärvskällor till viss näringsgren, som betraktas såsom hans huvudsakliga sysselsättning. Bland dessa näringsgrenar ingår handeln. Vid framläggande av förslaget om denna statistik ha de sakkunniga understrukit dess fundamentala betydelse för vinnande av en allmän kännedom om de ekonomiska förhållandena för skilda näringsgrenar, socialklasser och orter. Av kostnadshänsyn och för befordrande av snabbheten har antalet näringsgrenar och socialklasser starkt begränsats vid denna statistik. Det måste därför vara utomordentligt värdefullt, om den sålunda föreslagna årliga inkomst- och verksamhetsstatistiken kunde på vissa punkter kompletteras och fördjupas till sitt innehåll. Så blir fallet beträffande handel» och »hantverk», om för ändamålet utnyttjas det material, som blir tillgängligt i deklarationerna till den allmänna omsättningsskatten. De ur den årliga inkomst- och verksamhetsstatistiken framkommande totala inkomstbeloppen för inkomsttagare inom skilda näringsgrenar och orter kunna vidare ställas i relation till omsättningssummorna för samma orter. I anslutning härtill förtjänar framhållas, att om den på dagordningen stående frågan om uppbörd av skatt i form av successiva löneavdrag vid inkomstens intjänande vinner sin lösning, därigenom öppnas ett fält för jämförelser under löpande år mellan löne- och omsättningsutvecklingen. I det föregående har framhållits, att statistiken över den deklarerade handelsomsättningen får betydelse inom finansförvaltningen såsom ett hjälpmedel av fiskalisk natur. Skatteuppbörden grundar sig på de enskilda rörelseidkarnas villighet att lämna uppgifter om omsättningen. Det ankommer på länsstyrelserna att på olika sätt efterforska, att alla skattskyldiga avgiva vederbörliga uppgifter. Under tiden för organiserandet hos länsstyrelserna av den ifrågavarande skatteuppbörden torde en dylik systematisk efterforskning knappast ha medhunnits, och den torde ha varit ojämn inom skilda län. Vid den taxering, som skall följa å förskottsinbetalningarna, kunna visserligen länsstyrelserna och taxeringsnämndernas ordförande vara varandra behjälpliga med komplettering av felande uppgifter. Men den löpande kontrollen under året är lika viktig, så att icke eftersläpning med skattens erläggande och slutligen skatteförluster uppkomma. För den centrala skattekontrollen är det alltså viktigt att hålla hand över, att länsstyrelserna successivt och rationellt bedriva efterforskningar efter till omsättningsskatt skattskyldiga och indriva felande skattebelopp. Vid en dylik kontroll från riksräkenskapsverkets sida är utan tvivel en ingående statistik över omsättningsskatten och dess underlag av värde. Den kan ge hållpunkter för förfrågningar och undersökningar vid inspektioner. Ett syfte med inspektionerna bör också vara att tillgodogöra det ena länets erfarenheter för det andra länets kontrollarbete.

68 Ej blott ur revisionssynpunkt utan även för främjande av en riktig taxering synes materialet för omsättningsskatten kunna utnyttjas. Vid förarbetena till förordningen om allmän omsättningsskatt motiverades omsättningsskaUetaxeringens förläggande till de vanliga taxeringsnämnderna därmed, att tillgång till uppgifterna för omsättningsskattens beräkning under beskattningsåret syntes vara av värde vid prövningen av skattskyldiga rörelseidkares taxeringar till kommunal inkomstskatt samt till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, liksom att taxeringsnämndernas förtrogenhet med dessa skattskyldigas taxeringsförhållanden över huvud måste bliva av betydelse vid granskning av omsättningsuppgifterna i och för taxering till omsättningsskatt. En av de viktigaste av de faktorer, som granskas vid rörelseinkomstens beräknande, är just omsättningens storlek. Det synes sannolikt, att en väl utvecklad statistik över handelsomsättningen inom skilda branscher och orter skall kunna bli ett hjälpmedel för åstadkommande av rättvisa och jämnhet i inkomsttaxeringen, särskilt om denna statistik kombineras med specialutredningar rörande förhållandet mellan inkomst och omsättning inom skilda branscher. Slutligen torde böra framhållas, att primärmalerialet till omsättningsstatistiken tillhandahålls statsverket utan någon kostnad, som kan anses hanforlig till statistiken. För att ge en föreställning om den kunskap, som en statistik över den inre handelsomsättningen kan ge, torde få nämnas innehållet i vissa tabeller, publicerade i Statistisches Jahrbuch fur das Deutsche Reich (årg. 1938). Under avdelningen för den offentliga finanshushållningsen intagna tabeller angående omsättningsskatten (sid. 546—548) innehålla följande. tabell a. Denna tabell har en vertikal fördelning på näringar och näringsgrenar Huvudavdelningarna äro 1. Jordbruk. 2. Industri och hantverk. 3. Handel och samfärdsel. 4. Övriga näringar. Specifika siffror anges i gruppen 2 för 21 undergrenar i gruppen 3 för (5 undergrenar (bland dem detaljhandeln), i gruppen 4 för 7 undergrenar. I horisontell led lämnas uppgifter om antalet beskattade företag totala omsättningen (för samtliga företag, relativtal och medeltal per företag), skattefri omsättning (i pengar och i procent av totalomsättningen), beskattad omsättning (i pengar och i procent av totalomsättningen) samt omsättningsskatt. Tabell b. Denna tabell anger för varje »Landesfinanzamtsbezirk» antal beskattade forelag, totalomsättning och beskattad omsättning såväl för samtliga näringsgrenar som för envar av huvudgrenarna jordbruk, industri och hantverk, handel och samfärdsel. Tabell c. I denna labell fördelas materialet på 20 storleksklasser av den totala omsättningen med angivande av antal beskattade företag per storleksklass, totalomsättningen och den beskattade omsättningen inom storleksklassen. I horisontell led är tabellen därjämte fördelad på »samtliga näringsgrenar», industri och hantverk, handel och samfärdsel. Vissa banker och försäkringsföretag äro icke medtagna i storleksgrupperingen. Tabell d. Denna tabell gäller 18 grenar av hantverket, för vilka anges motsvarande uppgifter som i tabell a. Tabell e. Denna tabell avser omsättningsskatt och beskattad omsättning kvartalsvis och årsvis under åren 1928—1937. Tabell f. Denna tabell anger varuomsättningsskatten i Österrike för ett vart av åren 1928—1936.

69 I en annan avdelning av statistiken, nämligen den som avser »konsumtion, hushållsekonomi och omsättning» (sid. 394—395), finnes även ett par tabeller rörande omsättningen i den interna handeln, såväl partihandeln som detaljhandeln. Det är här fråga om indextal angivande omsättningens variationer månadsvis och årsvis inom ett icke obetydligt antal branscher. Tillika torde få omnämnas, att exempelvis i Danmark regelbundet utarbetas och offentliggöras indextal till belysande av omsättningens värde inom detaljhandeln, alltså indextal av samma slag som den sist omnämnda tyska statistiken och de av Affärsekonomiska forskningsinstitutet vid Handelshögskolan i Stockholm kvartalsvis utgivna indexserierna över omsättningen inom vissa branscher. Den ifrågavarande danska statistiken, beträffande vars uppläggning må hänvisas till Statistiske Efterretninger för den 20 juli 1940, baseras på ett mycket fylligt material, som beräknas motsvara omkring en fjärdedel av den totala detaljhandelsomsättningen i hela landet. Indextalen taga sikte på omsättningen av sådana varor, som övervägande äro avsedda för personlig konsumtion. Särskilda indexserier meddelas för livsmedel, beklädnad och andra konsumtionsvaror. Med utgångspunkt från dessa indextal över omsättningens värde beräknas med hjälp av statistiken över detaljpriserna jämväl approximativa indextal över den omsatta varukvantiteten. P å de skäl, som anförts i det föregående, föreslå de sakkunniga, efter samråd med riksräkenskapsverket, att det föreliggande materialet, eventuellt efter visst tillrättaläggande, anlitas för uppbyggande av en statistik över den vid taxeringen till allmän omsättningsskatt deklarerade handelsomsättningen. Den nya skatten har varit i kraft i halvtannat år. Enligt vad de sakkunniga ha sig bekant, ha vid inspektioner, som företagits av tjänstemän inom riksräkenskapsverket, konstaterats, att länsstyrelsernas arbete på efterforskning av uteblivna och försumliga skattebetalare först efter hand påbörjats. Man har sålunda anledning räkna med en icke oväsentlig eftersläpning i skattebetalningen. Enligt riksräkenskapsverkets mening borde detta arbete intensifieras. Då de sakkunniga ansluta sig till denna uppfattning och då den avsedda statistiken skall bliva ett hjälpmedel till kontroll å registreringen av de skattskyldiga, är det synnerligen angeläget, att statistiken över den inre handelsomsättningen anordnas snarast möjligt. Statistikens utformning. Liksom på andra områden av finansstatistiken lärer även omsättningsstatistiken böra så anordnas, att den snabbt och för rimlig kostnad kan ge resultat men också möjliggöra ett djupare inträngande i problemen om handelsomsätlningens växlingar i tid och rum. I enlighet med dessa, för de sakkunnigas arbete i allmänhet gällande riktlinjer föreslå de sakkunniga, att statistiken rörande omsättningen ordnas dels i form av löpande, månatlig och årlig, statistik och dels såsom särskilda intensivundersökningar. Den löpande statistiken över omsättningen bör planeras så, att den ger månatliga resultat. Den interna handelsomsättningen är underkastad regelbundna säsongvariationer under ett kalenderår, vilka betingas av årstiderna

samt av kundernas betalningsvanor. Säsonginköpen äro sannolikt förlagda annorlunda för jordbrukare än för industriarbetare och andra med löpande inkomster. En månatlig omsättningsstatistik skulle ge siffersmässiga upplysningar om dessa förhållanden. Den årliga redovisningen i statistiken avspeglar de större konjunkturrörelserna. Den avsedda statistiken över omsättningen bör vidare tillgodose behovet av överblick för skilda orter och för olika branscher. Växlingarna i säsonger och konjunkturer torde sannolikt vara olika för skilda orter och branscher. Vissa branscher äro rent säsongbetonade. På landsbygden dominerar den typiska diverse (länt-) handeln, medan specialaffärerna mera höra hemma i städerna. De typiska hantverken äro regelmässigt företrädda på landet. Med beaktande av de nu anförda synpunkterna föreslå de sakkunniga, atl en månatlig omsättningsstatistik omedelbart anordnas, vilken bör ge uppgift för varje taxeringsdistrikt om dels den totala omsättningen (A), dels den skattefria omsättningen (B), dels den skattepliktiga omsättningen (A—B), dels ock å den sistnämnda belöpande 5-procents omsättningsskatt, ävensom motsvarande uppgifter för den del av omsättningen som drabbas av skatteskärpning (15 procent) enligt förordningen den 25 maj 1941. Uppgifterna torde böra sammanställas av länsstyrelserna enligt formulär av förslagsvis den lydelse, som framgår av bilaga H (formulär 5). För detta sammanställande bör det vara tillräckligt att ur materialet uttaga dels totala omsättningen (summa A), dels den skattepliktiga omsättningen (A—B), dels ock skatten. Då, såvitt de sakkunniga ha sig bekant, de upplagda registerkorten icke innehålla uppgifter om summa A, erfordras, att till lättnad i arbetet formuläret till registerkort omarbetas och kompletteras med denna uppgift. Eljest bleve man nödsakad att grunda statistiken direkt på de månatliga, av de skattskyldiga avgivna omsättningsblanketterna. De sammanställda uppgifterna böra därefter av länsstyrelserna insändas till riksräkenskapsverket. Detta verk kan omedelbart utnyttja dem för kontroll å skattens uträkning. Materialet kan därefter av central myndighet göras till föremål för bearbetning genom summeringar för olika områden och skilda slag av landskommuner samt för studium av säsongrörelsen i avseende å den totala omsättningen för hela riket och dess särskilda delar. Såsom förut nämnts, har enligt de sakkunnigas hemställan i formuläret till omsättningsuppgift inryckts föreskrift om alt »rörelsens art» skall angivas. Vidare har enligt förslag av riksräkenskapsverket i förutnämnda utlåtande den 28 oktober 1941, efter samråd med de sakkunniga, i omsättningsskattelängden inlagts en kolumn för angivande av rörelsens art. Genom dessa åtgärder har åsyftats att skapa underlag för en branschuppdelning avmaterialet. Såsom ett ytterligare led i omsättningsskattestatistiken få de sakkunniga föreslå, att åtgärder vidtagas för åstadkommande av en statistik över omsättningen inom skilda branscher. De sakkunniga ha icke varit i tillfälle att bilda sig en uppfattning om hur den i formuläret föreskrivna uppgiftsskyldigheten beträffande rörelsens art

blivit fullgjord, ej heller i vilken utsträckning uppgifterna härom överförts på registerkorten. Enligt vad de sakkunniga inhämtat, ha vid överståthållarämbetet de skattskyldiga tilldelats nummer ur en branschförteckning på ett åttiotal grupper. Denna branschförteckning kan troligen bilda en god grund för en branschuppdelning även beträffande andra delar av riket. Förutsättningen för en branschuppdelning är att en enhetlig code för branscherna skapas att användas vid statistiken inom alla länsstyrelser samt att codebeteckningarna införas på registerkorten. De sakkunniga utgå från att den ifrågasatta coden icke bör upptaga ett alltför betydande antal branscher, men ej heller vara för begränsad till sitt innehåll; gränserna mellan branscherna böra dock vara tydliga och naturliga. Med hänsyn till det läge, vari frågan om en särskild branschstatistik för närvarande befinner sig, kunna några närmare riktlinjer för dess anordnande icke utformas. De sakkunniga få i stället föreslå, att en provundersökning anordnas till utrönande av förutsättningarna för en branschstatistik och de lämpligaste formerna för dess utbyggande. Denna provundersökning torde böra avse Stockholms stad och län, eventuellt vad som kan betecknas såsom Stor-Stockholm. Anledningen härtill är självfallet den, att materialet är lätt tillgängligt för verkställande av provundersökningen, vilken torde böra ske genom central myndighets försorg. De sakkunniga utgå från att en statistik över omsättningen med fördelning på skilda branscher icke bör anordnas löpande utan endast i form av intensivundersökningar. Ifrågavarande statistik har nämligen mindre betydelse ur finansstatistisk och fiskalisk synpunkt än såsom ett led i en allmän handelsstatistik. Det närmare anordnandet av intensivundersökningarna får bedömas efter de erfarenheter som vunnits vid den nyssnämnda provundersökningen. En av de viktigare uppgifterna vid denna är givetvis att fixera en lämplig branschförteckning ävensom att klarlägga i vad mån och på vad sätt intensivundersökningen bör utsträckas till andra orter än dem som omfattas av provundersökningen. Med hänsyn till att omsättningen inom skilda branscher torde utvisa olika säsongväxlingar, förutsätta de sakkunniga, att en intensivundersökning av branschomsättningarna för ett visst kalenderår upplägges så, att omsättningarna kunna angivas månadsvis. Ett fördjupat inträngande i handelsomsättningens struktur skulle uppenbarligen vinnas, om det förefintliga materialet utnyttjades för åstadkommande av en storleksgruppering av omsättningen i förening med ortsgruppering och branschgruppering. En sådan storleksgruppering torde emellertid böra verkställas endast såsom en intensivundersökning med längre tids mellanrum. Värdet av den statistik, som bygger på omsättningsskatteförordningens bestämmelser, är i viss mån begränsat. Undantagen från skatteplikt enligt förordningen äro betydande. Men om, såsom här förordats, till utgångspunkt för statistiken tagas affärernas totala omsättningssummor, sådana dessa deklareras under A i formuläret, komma stora delar av omsättningen av skattefria varor att inbegripas under statistiken. Utanför densamma faller då en-

dast omsättningen i sådana affärer, vilka allenast försälja skattefria varor, exempelvis specialaffärer med spannmål, mejeriprodukter, ved, rusdrycker och tobak. Därigenom begränsas området för den statistiskt icke kända omsättningen högst väsentligt. För att, med utgångspunkt från det enligt omsättningsskatteförordningen inkommande materialet, nå fram till en allmän statistik över omsättningen i detaljhandeln kunna olika utvägar tänkas. Sålunda kan den uppgiftsskyldighet, som för närvarande föreligger allenast beträffande detaljhandelsaffärer som sälja skattepliktiga varor, utvidgas till att avse samtliga detaljhandelsaffärer. En sådan uppgiftsskyldighet behövde icke bliva betungande, då den eventuellt kunde anordnas i form av en årsdeklaration, såsom för närvarande iir fallet med vissa affärer, vilka försälja skattepliktiga varor men ha liten årsomsättning. Eventuellt kunde dylika uppgifter införskaffas med längre tids mellanrum och då läggas till grund för intensivundersökningar av samma slag som företagsräkningarna. Förutom att härigenom skulle erhållas en statistik över den totala inre handelsomsättningen, skulle en dylik komplettering av uppgifterna rörande detaljhandelns omsättning otvivelaktigt innebära en förstärkning av kontrollen därå, att omsättningsskatt utgöres av samtliga skattskyldiga. En annan utväg för materialets komplettering, som kunde vara tillfyllest för den användning som statistiken över omsättningen skall få inom finansförvaltningen och särskilt vid budgetarbetet, skulle vara, att med ledning av i annan ordning redan tillgängligt material omsättningsuppgifterna kompletterades med kalkyler över omsättningen inom de områden av handeln, vilka på sätt nyss antytts icke kunna åtkommas enligt omsättningsskatteförordningens bestämmelser. Vid bedömandet av det ifrågavarande statistiska materialets användbarhet torde jämväl följande omständigheter böra beaktas. Vid sammanräkning av den totala omsättning som i formuläret betecknas A uppkommer en viss dubbelräkning, såsom i fråga om varor för återförsäljning, presentkort m. m.; omfattningen av denna dubbelräkning kan bedömas först vid en specialundersökning, vars resultat får läggas till grund för en kalkylmässig justering av den deklarerade totalomsättningen. Vidare förtjänar erinras, att den ortsgruppering som erhålles vid denna statistik är behäftad med en viss bristfällighet. Som förut nämnts, laxeras skattskyldig till omsättningsskatt i sin hemortskommun, alltså å samma ort som vid taxeringen till statlig inkomstoch förmögenhetsskatt. Om han driver rörelse i annan kommun än hemortskommunen, komma de av honom lämnade omsättningsuppgifterna icke att lokaliseras till rörelsekommunen utan till hemortskommunen. En ortsgruppering inom omsättningsstatistiken blir alltså i någon mån skev. Slutligen torde böra påpekas, att en förändring i avseende å omfattningen av de varuslag, som inbegripas under skatten, icke avsevärt påverkar resultatet av omsättningsstatistiken. Denna skulle nämligen från början komma att omfatta den totala omsättningen i de flesta detaljhandelsaffärerna. Skattepliktens utvidgning till varor, som nu äro skattefria, påverkar alltså omsättningsstatistiken endast i den mån varorna äro föremål för omsättning i

73 affärer, i vilka tidigare enbart tillhandahållits skattefria varor. Motsvarande gäller vid en inskränkning av skattepliktens omfattning. Beträffande den allmänna beskaffenheten av materialet för omsättningsstatistiken ha de sakkunniga anledning antaga, att detta material nu lider av vissa bristfälligheter, vilka främst sammanhänga med ofullständigheter i de av de skattskyldiga avgivna omsättningsuppgifterna. Ett betydande förarbete för materialets komplettering och tillrättaläggande torde sålunda förestå. Med hänsyn härtill har man först efter hand utsikt att nå fram till en tillfredsställande statistik över den inre handelsomsättningen på grundval av ifråga varande material. I fråga om organisationen av statistiken över den deklarerade handelsomsättningen må framhållas, att dess karaktär av handelsstatistik kunde synas tala för att den förlades till kommerskollegium, som även omhänderhaft 1931 års företagsräkning. Å andra sidan synes den fiskaliska betydelsen av ifrågavarande statistik betinga, att dess ledning och utförande handhavas av statlig myndighet med kontrollen över inkomsttillflödet såsom en huvuduppgift. Det är också naturligt, att de månatliga uppgifterna rörande omsättningen inflyta till riksräkenskapsverket. Då statistiken för övrigt anordnas med huvudsyfte att tjäna som hjälpmedel vid budgetarbetet eller eljest inom finansförvaltningen, lära övervägande skäl tala för att den föriägges till riksräkenskapsverket. I avseende å kostnaderna för den här föreslagna statistiken tilltro sig de sakkunniga icke att kunna lämna några säkrare uppgifter, innan undersökning av materialets uppläggning verkställts.

6 — 4LH516.

74 IV. Statistik över statens finanser. B u d g e t r e f o r m e r u n d e r å r e n 1911—1941 m. m. Materialet för statistiken över statens finanser utgöres främst av statsräkenskaperna, vilkas utformning ansluter sig till riksstatens uppställning. Möjligheterna att effektivisera denna statistik äro därför i hög grad beroende på om grunderna för riksstatens uppställning och för riksbokföringen äro ändamålsenliga. Under senare tid ha vissa mycket betydelsefulla budgettekniska reformer vidtagits, genom vilka förutsättningar skapats för en förbättrad finansstatistik. I syfte att belysa detta förhållande lämnas i det följande en översikt över viktigare budgetreformer under åren 1911—1941 samt över grunderna för den nuvarande riksstatsuppställningen och den statliga medelsredovisningen. Budgetreformen av år 1911 innebar en fullständig nydaning av riksstatens uppställning. Till grund för denna reform låg ett av särskilda sakkunniga inom finansdepartementet utarbetat, den 4 oktober 1910 avgivet betänkande, som av chefen för finansdepartementet anmäldes i 1911 års statsverksproposition. 1 Med nämnda reform åsyftades att göra riksstaten till en åtminstone i det väsentliga fullständig sammanställning av statens inkomster och utgifter, att enhetligt ordna de affärsdrivande verkens ställning i statens finansväsende, att i riksstaten särskilja utgifter för kapitalökning från statens verkliga utgifter, att rationellt klassificera inkomsterna ur finansiella synpunkter samt att ordna frågan om behandlingen av överskott och brister i statsregleringen. Den nya riksstatsuppställningen tillämpades första gången i den riksstat som fastställdes för år 1912. Under de följande decennierna vidtogos visserligen ändringar i denna uppställning, men dess grundprinciper fasthöllos likväl ända till efter mediet av 1930-talet.2 Bland mera viktiga reformer inom statens budget- och räkenskapsväsen må från denna tid nämnas statsbokföringsreformen samt budgetårsreformen. Statsbokf öringsreformen innebar bland annat en konsekvent tillämpning av kassamässig redovisning av statens inkomster och utgifter. 3 Genom budgetårsreformen omlades statsregleringsperioden från kalenderår till tiden 1 juli—30 juni, varvid övergången förmedlades genom en riksstat för första halvåret 1923. 1

1911 års statsverksproposition: Bilaga >Riksstatens uppställning». En kort översikt av riksstatens dåvarande uppställning lämnas i P. S. Runemark: Den föreslagna omläggningen av riksstatens uppställning. I serien Föredrag hållna inför Svenska ekonomföreningen. Nummer 2. 1937 (sid. 2—4). 3 Angående statsbokföringsreformens närmare innebörd, se riksräkenskapsverkets revisions2

berättelse den 31 mars 1921, sid. 13.

75 För riksstatens nuvarande uppställning äro vissa under 1930-talet vidtagna reformer av fundamental betydelse. 1911 års budgetreform hade icke närmare ingått på detaljerna i uppställningen av anslagstitlarna. I detta hänseende hade riksstaten också efter hand blivit behäftad med betydande brister. Efter förslag av Kungl. Maj:t godkände emellertid 1934 års riksdag 1 vissa riktlinjer för en systematisk uppställning av riksstatens utgiftssida, avseende utgiftsanslagens gruppering och klassificering. Reformen avsåg närmast andra och tredje samt femte—tionde huvudtitlarna och i någon mån fjärde och elfte huvudtitlarna. Denna reform berörde även såtillvida riksstatens inkomstsida, som ett antal inkomsttitlar tillkommo för redovisning av intäkter vilka tidigare bokförts såsom särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslag. 2 Den reviderade uppställningen av riksstaten tillämpades första gången för budgetåret 1935/36. Enahanda principer hade bragts i tillämpning även för huvudtiteln för riksdagen och dess verk m. m. redan från och med budgetåret 1934/35 3 samt ha sedermera genomförts för fjärde huvudtiteln från och med budgetåret 1941/42.4 De principer, som sålunda fastställts, innebära i huvudsak följande. Uppdelningen av utgifterna på olika huvudtitlar har bibehållits med vissa smärre omflyttningar. Inom varje huvudtitel äro anslagen systematiskt ordnade i regel efter ändamålet. Vidare upptagas i regel på skilda anslag utgifter i statens egen verksamhet och bidrag till icke statlig verksamhet eller understöd åt enskilda. I fråga om anslag till utgifter i statens egen verksamhet ä r anslagsuppdelningen inom huvudtitlarna ordnad efter myndigheter, så att ett eller flera anslag anvisas för varje myndighet eller, i vissa fall, för en enhetlig grupp av myndigheter (exempelvis länsstyrelserna). Medelsanvisningen för de olika myndigheterna är vidare uppdelad så, att å särskilda anslag anvisas de olika huvudslagen av utgifter; i främsta rummet hållas isär personalkostnader och sakliga kostnader. Detta föranleder, att i allmänhet för varje myndighet anvisas två anslag, ett avlöningsanslag och ett omkostnadsanslag. Från dessa principer förekomma emellertid vissa undantag. Sålunda tillämpas fortfarande i vissa fall, att på ett och samma anslag anvisas medel för såväl utgifter i statens egen verksamhet som bidrag till icke statlig verksamhet eller understöd åt enskilda. Vidare anvisas stundom såväl personalkostnader som sakliga kostnader på ett och samma anslag. Slutligen förekomma gemensamma anslag för ett och samma ändamål beträffande ett flertal myndigheter, exempelvis anslag till dyrtidstillägg, kristillägg och barntillägg samt ersättning till fastighetsfonderna. 1 anslutning till 1934 års reform och med vissa sedermera vidtagna modifikationer fullföljes anslagsspecifikationen, såvitt angår utgifterna i statens * Proposition nr 220. Statsutskottets utlåtande nr 79. Riksdagens skrivelse nr 203. 2 1935 års statsverksproposition: Inkomsterna sid. 58. Statsutskottets memorial nr 167 sid. 8. Riksdagens skrivelse nr 373 sid. 8. 3 1934 års statsverksproposition, huvudtiteln Riksdagen och dess verk m. m., sid. 1. Bankoutskottets utlåtande nr 53 sid. 1. Riksdagens skrivelse nr 363. 4 1941 års statsverksproposition, fjärde huvudtiteln, sid. 3. Statsutskottets utlåtande nr 4 sid. 1. Riksdagens skrivelse nr 4 sid. 1.

76 egen verksamhet, genom upprättande för avlönings- och omkostnadsanslagen av särskilda stater med en likformig uppdelning på skilda utgiftsposter. För avlöningsstaterna förekomma sålunda numera i regel följande rubriker: 1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän. 2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t 3. Avlöningar till icke-ordinarie personal. 4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän. 5. Rörligt tillägg. För omkostnadsstaterna äro huvudposterna följande: 1. Sjukvård m. m. 2. Reseersättningar. 3. Expenser. 4. Publikationstryck. 5. Övriga utgifter. Detaljerade bestämmelser finnas meddelade om de slag av utgifter, som skola bokföras å staternas särskilda poster. 1 Även lör vissa andra anslag än avlönings- och omkostnadsanslagen för myndigheter fastställas understundom stater, när särskilda skäl påkalla en uppdelning av anslagen. Den andra viktiga reformen av riksstaten under 1930-talet hänför sig till riksstatens uppställning ur balanseringssynpunkt samt med hänsyn till inkomsternas och utgifternas natur av löpande inkomster och utgifter eller kapitaldispositioner och kapitalinvesteringar. Erfarenheterna från finanspolitiken under depressionsåren i början av 1930-talet aktualiserade efter hand kravet på en budgetordning, som å ena sidan tillät en under växlande konjunkturer nödvändig rörlighet men samtidigt innebar garantier mot en lånepolitik, som medförde ett försvagande av statens förmögenhetsställning. Detta krav har tillgodosetts genom den av 1937 års riksdag 2 godkända ändrade uppställningen av riksstaten. Genom denna har beretts möjlighet till en sådan redovisning av avsteg från jämn balansering av riksstaten, att tillräckliga garantier för ett upprätthållande på längre sikt av statens förmögenhetsställning kunna anses föreligga. Principen om flerårsbalansering har ersatt den tidigare strängt, om ofta dock blott formellt, upprätthållna grundsatsen om ettårsbalansering. 3 En väsentlig vinst av reformen har även varit, att en klar gräns uppdragits mellan löpande utgifter och investeringar, i samband varmed tillskapats rationella grunder för avskrivningar av oräntabla investeringar och av kapitalmedelsförluster samt för dessa avskrivningars redovisning i budgeten. 4 Enligt 1937 års budgetreform är riksstaten uppdelad i två från varandra 1

Kungörelserna den 30 maj 1941 nr 534 och 535. Jfr kungörelsen den 28 juni 1941 n r 56o Proposition nr 225. Statsutskottets utlåtande nr 151. Riksdagens skrivelse nr 382. — 193^ års stalsverkspreposition: Inkomster å driftbudgeten, sid. 1—9. ;! Se Dag Hammarskjöld: Svenska finansproblem. Nationalekonomisk Tidsskrifl 1941. 1. Helte. Sid. 27. 4 En sammanfattande framställning av principerna för den nya riksstatsuppställningen enhgl propositionen nr 225 föreligger i det i not 2 å sid. 74 omnämnda föredraget. 2

77 artskilda huvuddelar. Den ena avser statens löpande hushållning och betecknas driftbudgeten, den andra statens investeringsverksamhet och betecknas kapitalbudgeten. Driftbudgeten skall utgöra en såvitt möjligt fullständig inkomst- och utgiftsplan, utvisande samtliga till statsverket inflytande löpande inkomster och samtliga med statsverksamheten förbundna direkta och indirekta kostnader. Driftbudgetens inkomstsida är i första hand uppdelad i två huvudgrupper: egentliga statsinkomster och inkomster av statens kapitalfonder. Under huvudgruppen egentliga statsinkomster upptagas fyra rubriker: skatter, uppbörd i statens verksamhet, folkpensionsavgifter och diverse inkomster. Under huvudgruppen inkomster av statens kapitalfonder upptages i riksstaten avkastningen av statens affärsverksamhet, riksbanken, statens fastigheter, lånerörelse och aktier m. m. De objekt, som lämna denna avkastning, redovisas å särskilda kapitalfonder, å vilka inkomsterna och utgifterna av affärsverksamheten etc. bokföras, så att blott det påräkneliga överskottet, i den mån det väntas bliva inlevererat till statsverket, upptages å riksstatens driftbudget. Driftbudgetens utgiftssida skall upptaga alla utgifter, som i finansiell mening icke äro räntabla. Den är liksom inkomstsidan uppdelad på två huvudgrupper, nämligen egentliga statsutgifter och utgifter för statens kapitalfonder. Huvudgruppen egentliga statsutgifter består av de fjorton huvudtitlarna, en huvudtitel för kungl. hov- och slottsstaterna, en huvudtitel för vart och ett av de tio departementens verksamhetsområden, en huvudtitel för pensionsväsendet, i den mån det icke hänför sig till statens affärsverk eller riksdagens verk, en huvudtitel för oförutsedda utgifter och en huvudtitel för riksdagen och dess verk m. m. Anslagen under flertalet av dessa huvudtitlar äro ordnade efter de i det föregående angivna riktlinjerna. Huvudgruppen utgifter för statens kapitalfonder omfattar följande huvudtitlar: luftfartsfonden, riksgäldsfonden, avskrivning av nya. kapitalinvesteringar och avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster. Luftfartsfonden utgör en kapitalfond för redovisning av tillgångar och skulder, inkomster och utgifter för den civila luftfarten; då verksamheten icke kan bära sig, avföres underskottet under förevarande rubrik. Ä riksgäldsfonden redovisas räntor och övriga utgifter för statsskulden ävensom vissa med förvaltningen av statsskulden sammanhängande inkomster; det negativa saldot motsvarar i stort sett utgifterna för statsskuldens förräntning. Under huvudtiteln Avskrivning av nya kapitalinvesteringar upptagas anslag till avskrivning av den del av en investering, som icke kan anses vara räntabel, eller till andra av finanspolitiska skäl motiverade avskrivningar. Härmed avses skola uppnås, att de i riksbokföringen slutligt uppförda nya kapitaltillgångarna i sin helhet utgöras av räntabla dylika tillgångar efter en viss antagen räntefot. En förlust å redan före riksstatsårets ingång å rikshuvudbokens kapitalkonto uppförd kapitaltillgång regleras genom anslag å huvudtiteln Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster. Vid sidan om dessa avskrivningsanslag

78 belastas exempelvis omkostnadsstaterna för statens affärsverk av erforderliga avskrivningar till mötande av den tekniska värdeminskningen å verkens tillgångar. Såsom förut nämnts, bygger den nu gällande budgetordningen på principen om flerårsbalansering, vilken innebär, att balanseringsperioden utsträckes till ett flertal år, för vilka tillsammantagna balans skall ernås mellan driftbudgetens inkomster och dess utgifter. Å varje års riksstat redovisas öppet ett underskott eller överskott, allteftersom driftbudgetens sammanlagda löpande inkomster icke förslå till respektive överstiga de löpande utgifterna. Dessa underskott och överskott avses skola på lång sikt utjämna varandra. De regleras över en särskild fond, benämnd statens budgetutjämningsfond. Denna fond kan redovisas även med negativt värde. Budgetutjämningsfonden har därjämte till uppgift att reglera avvikelserna mellan de faktiska inkomsterna och utgifterna mot de i riksstaten beräknade, i den mån dessa inkomster och utgifter icke äro inordnade i en specialbudget. Kapitalbudgeten utgör närmast en plan för nya investeringar i statens kapitalfonder. Å kapitalbudgeten upptagas anslagen till hela beloppen av investeringarna, oavsett om de äro räntabla eller icke. I den mån en investering icke är räntabel, blir densamma på sätt förut nämnts avskriven genom å driftbudgeten upptaget anslag och föranleder i motsvarande mån icke någon kapitalökning. I samband med 1937 års budgetreform, som tillämpades första gången för budgetåret 1938/39, verkställdes per den 30 juni 1938 en kapitalreglering efter enhetliga grunder, delvis redovisad över en särskild övergångsstat för budgetåret 1937/38. 1 Vid sidan om de nu angivna stora budgetreformerna av åren 1934 och 1937 och delvis i samband med dessa ha under senare tid vissa andra betydelsefulla ändringar vidtagits i riksstaten och riksbokföringen, vilka förändringar varit ägnade att förbättra underlaget för statistiken över statens finanser. Av särskild vikt äro härvid de ständigt fortgående strävandena att fullständigt redovisa statens tillgångar och skulder i rikshuvudboken. Bland nu ifrågavarande bokföringstekniska förändringar må här särskilt erinras om inrättandet år 1935 av statens allmänna fastighetsfond. 2 Härigenom blevo flertalet av statens för administrativa ändamål nyttjade fastigheter upptagna till redovisning bland statens tillgångar å en kapitalfond. Detta medförde såsom konsekvens, att anslag för förvärv av fastighet eller för uppförande av byggnad upptogos bland utgifterna för kapitalökning och täcktes i princip av lånemedel, medan anslag för dylika ändamål tidigare i regel bestritls helt av skattemedel. Vidare ordnades inkomst- och utgiftsredovisningen för fastigheterna i fråga genom fastställande årligen av en särskild stat för fonden, å vars utgiftssida upptogos anslagsposter för repara1

Proposition nr 2 år 1938. Statsutskottets utlåtande nr 209. Riksdagens skrivelse nr 408. Propositionerna nr 114 och 115 år 1935. Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1935. Riksdagens skrivelse nr 121 år 1935. — Se även Gunnar W.Sjögren: Om statens allmänna fastighetsfond. Förvaltningsrättslig tidskrift 1940. Sid. 1. 2

7!) tioner, avskrivningar och hyresutgifter samt å vars inkomstsida uppfördes jämte hyresinkomster och diverse inkomster ersättning för nyttjandet av fondens fastigheter, vilken ersättning utgick från särskilda å huvudtitlarna anvisade anslag. Ehuru investeringarna i fastigheterna i princip täcktes av lånemedel, förekom likväl i vissa fall en medelstäckning av andra statsinkomster, såsom i fråga om reparationskostnader närstående investeringar. 1 samband med 1937 års budgetreform, enligt vilken avskrivningarna av nya kapitalinvesteringar rationellt ordnades, omlades också systemet för avskrivningar å statens fastigheter. I huvudsak innebär detta system, att en investering redan från början avskrives till viss kvotdel (25 eller 50 procent beroende på fastighetens användning) och därefter under den med hänsyn till fastighetens »livslängd» bestämda avskrivningstiden av 60 respektive 40 år genom en årlig enhetlig avskrivningskvot av 1 25 procent av fastighetens byggnadsvärde. Den förra avskrivningen, som är finanspolitiskt motiverad, anvisas under huvudtiteln för avskrivning av nya kapitalinvesteringar, medan den löpande årliga avskrivningen utgår av anslagspost å fondens stat. Ar 1940 inrättades en särskild fastighetsfond, försvarsväsendets fastighetsfond, för redovisning av vissa av försvarsväsendet disponerade fastigheter. 1 I samband med 1937 års budgetreform tillkom vidare år 1938 en särskild kapitalfond, riksbanksfonden. Dess kapital å 100 miljoner kronor motsvarar icke till siffran skillnaden mellan riksbankens tillgångar och skulder utan får betraktas såsom likartad med bokförda värdet av en aktiepost i statens besittning. Sistnämnda år inrättades också luftfartsfonden för det ändamål, som angivits i det föregående. 2 Med hänsyn till den särskilda karaktären av de tillgångar, som redovisas på denna fond, avskrivas desamma med undantag av markvärden i sin helhet genom anslag å budgeten. För fonden är fastställd en särskild inkomst- och utgiftsstat, vars underskott på sätt förut nämnts upptages bland utgifter för statens kapitalfonder. Riksstaten, sådan den fastställes av lagtima riksdag omedelbart före budgetårets ingång, avser de behov, som kunna motses vid denna tidpunkt. Under dess giltighetstid kan den underkastas förändringar genom tillägg av nya anslag eller inkomsttitlar; sådana förändringar sammanfattas å särskilda tilläggsstater. För bestridande av utgifter, vilka icke ha förutsetts vid riksstatens fastställande, ha på senare tid utformats särskilda finansfullmakter, vilka komplettera riksstaten, nämligen den allmänna beredskapsstaten och beredskapsstaten för försvarsväsendet. 3 I stället för den allmänna beredskapsstaten, avsedd för bestridande av kostnader för arbetslöshetens bekämpande, 1 Proposition nr 184 år 1939 (lagtima riksdagen). Statsutskottets utlåtande nr 142. Riksdagens skrivelse nr 245. 2 1938 års statsverksproposition, huvudtiteln Luftfartsfonden. Statsutskottets utlåtande nr 169. Riksdagens skrivelse nr 344. 3 Angående beredskapsstaternas karaktär, se proposition nr 239 och konstitutionsutskottets utlåtande nr 23 vid 1940 års lagtima riksdag samt konstitutionsutskottets memorial nr 1 sid. 1 och riksdagens skrivelse nr 30 vid 1941 års riksdag.

80 har för budgetåret 1940/41 trätt en ny typ av anslag, benämnda beredskapsanslag, vilka upptogos på tilläggsstat II för nämnda budgetår, och vilka må disponeras endast under vissa av läget å arbetsmarknaden betingade förutsättningar. 1 De till beredskapsstaterna knutna finansfullmakterna regleras före budgetårets utgång genom tilläggsstater. I nuvarande krisläge har härvid en långt gående underbalansering av budgeten, föranledd främst av ökade försvarsutgifter, kunnat genomföras inom ramen av den nya riksstatsuppställningen.

Till denna översikt (iver budgetreformer och grunderna för riksstatens nuvarande uppställning torde de sakkunniga få foga några upplysningar rörande formerna för redovisning av statens inkomster och utgifter. Inkomsterna och utgifterna i ståtens verksamhet redovisas av de administrativa myndigheterna och de affärsdrivande verken. Mellan dessa båda grupper av redovisande organ föreligger en bestämd skillnad. De affärsdrivande verken stå i räkenskapshänseende utanför riksstaten. De använda sina egna inkomster till täckande av sina driftkostnader; uppkommande överskott inlevereras till statskontoret, som redovisar beloppen mot budgeten. I motsats till affärsverken kunna de övriga, Kungl. Maj:t underställda medelsförvaltande myndigheterna betecknas såsom »statsverket». Såväl affärsverken som övriga myndigheter, vilka förvalta statliga kapitalfonder, erhålla anslagsmedel för kapitalinvesteringar från riksgäldskontoret. I fråga om de till statsverket hänförliga medelsförvaltande myndigheterna föreligger en grundläggande olikhet mellan huvudförvaltningar och i bokföringshänseende underordnade förvaltningar (underförvaltningar). Denna olikhet består däri, att en huvudförvaltning, men icke en underförvaltning, har eget konto i rikshuvudboken. Detta innebär, att huvudförvaltningen gentemot budgeten redovisar de anslag, vara den verkställer utbetalningar, antingen medlen disponeras direkt av myndigheten själv eller myndigheten har att utbetala anslagen till en densamma i medelshänseende underordnad förvaltning, vilken sedan bestrider de med anslagen avsedda utgifterna. I sistnämnda fall avgiver underförvaltningen självständig specialredovisning till riksräkenskapsverket. Huvudförvaltningarna ha att avgiva månatliga kassarapporter till riksräkenskapsverket. På grundval av dessa verkställes den löpande centrala riksbokföringen. Denna ligger bland annat till grund för de belastningstabeller jämte inkomstsammandrag, som för varje månad upprättas inom riksräkenskapsverket, och vilka utvisa, hur budgeten successivt realiseras. Systemet med huvudförvaltningar har efter hand utvidgats till allt flera myndigheter. Särskilt betydelsefull var den utvidgning, som ägde rum år 1937, därvid antalet huvudförvaltningar på en gång ungefär fördubblades. För den utredning, som föregick denna utvidgning, redogöres i 1937 års 1

Se proposition nr 2 till 1941 års riksdag.

81 1

statsverksproposition. För närvarande är antalet till statsverket hörande huvudförvaltningar inemot 100. Ställning av huvudförvaltning intages bland annat av samtliga statsdepartementen (utom försvarsdepartementet), statskontoret och flertalet övriga större centrala ämbetsverk, rikets hovrätter, länsstyrelserna, universiteten och de tekniska högskolorna samt riksgäldskontoret. Skillnaden mellan huvudförvaltning och underförvaltning har betydelse vid avfattande av de beslut, som meddelas av Kungl. Maj:t rörande dispositionen av riksstatsanslagen, de s. k. regleringsbreven. Enär endast huvudförvaltningarna ha att gentemot budgeten redovisa riksstatsanslagen, innefatta dessa brev regelmässigt i första hand ett beslut därom att ifrågakommande anslag ställas till viss huvudförvaltnings förfogande. Regleringsbrevet innehåller därutöver föreskrifter, enligt vilka anslagsmedlen skola a n1 i n g e n disponeras direkt av myndigheten själv för bestridande av avlöningar och omkostnader för myndigheten eller av andra utgifter i statens egen verksamhet eller för utbetalande av bidrag till icke statlig verksamhet, e l l e r o c k s å utbetalas till en underförvaltning, omedelbart eller efter rekvisition av denna; i sistnämnda fall tillfogas en anbefalining till underförvaltningen att disponera medlen för därmed avsedda ändamål. Då huvudförvaltning har att utbetala anslagsmedel till underförvaltning, innehålla huvudförvaltningens räkenskaper i regel endast upplysning om anslagets titel och det utbetalade beloppets storlek. Av huvudförvaltningens räkenskaper framgå alltså icke närmare de ändamål, för vilka anslagsmedlen slutligt disponeras. Upplysningar i detta hänseende erhållas i underförvaltningens specialredovisning till riksräkenskapsverket. I vissa fall, såsom beträffande egnahemsnämnderna, är medelsförvaltningen ordnad så, att en huvudförvaltning tillhandahåller en annan myndighet förskott för bestridande av sina utgifter, för vilket förskott myndigheten är redovisningsskyldig inför huvudförvaltningen, i vars räkenskaper ingår en fullständig redovisning mot budgeten för de av den förskottstagande myndigheten verkställda utgifterna och havda inkomsterna. De till statsverket hörande .huvudförvaltningarna bilda en gemensam kassaorganisation, i det att de äga för sin kassarörelse anlita statsverkels checkräkning i riksbanken. I fråga om sådan huvudförvaltning, som ingår i denna organisation, skall i princip varje inbetalning till huvudförvaltningen verkställas genom insättning i riksbanken å statsverkets checkräkning för förvaltningens räkning samt varje utbetalning från sådan huvudförvaltning ske medelst check, som dragés å nämnda gemensamma räkning i riksbanken. Beträffande tullverket gäller dock, ait checkräkningen endast må anlitas för inbetalningar. Checkräkningen företrädes och kontrolleras å statsverkets sida av statskontoret. 2 Genom särskilda föreskrifter har möjlighet öppnats att anlita postgirorö1 1937 års statsverksproposition: Utgifterna. För flera huvudtitlar gemensamma frågor, sid. 22. Statsutskottets utlåtande år 1937 nr 21 sid. 9. Riksdagens skrivelse år 1937 nr 50 sid. 8. 2 En förteckning över de myndigheter, som äga dragningsrätt å statsverkets checkräkning i riksbanken, finnes intagen i statsliggaren (för budgetåret 1941/42 sid. 912).

82 relsen för statsverkets medelstor val tiling i stället för statsverkets checkräkning, och denna möjlighet utnyttjas i mycket betydande omfattning. Inbetalning till vederbörande myndighet kan alltså ske genom insättning å för sådant ändamål av myndigheten öppnat postgirokonto hos postverket, varvid den anordningen ofta är träffad, att å dylikt konto insatta medel genom postverkets försorg överföras till statsverkets checkräkning i riksbanken. Utbetalningar skola, i fall så finnes lämpligt, verkställas medelst anlitande av postgirorörelsen. Vissa myndigheter, nämligen arméförvaltningen, marinförvaltningen och flygförvaltningen, ha hos postverket öppnat postgirokonton, avsedda för utbetalning av medel till i kassahänseende underlydande myndigheter, varigenom den interna medelsförvaltningen underlättas. Den centrala bokföringen inom riksräkenskapsverket utgöres av den förut nämnda löpande riksbokföringen på grundval av huvudforvaltningarnas månatliga kassarapporter. Med myndigheternas huvudböcker för det förflutna budgetåret såsom underlag upprättas inom riksräkenskapsverket budgetredovisning, vilken utgör en avräkning av de faktiskt influtna inkomsterna och verkställda utgifterna mot riksstatens titlar samt utvisar, hur budgeten utfallit. Härjämte åligger det riksräkenskapsverket att årligen avsluta rikshuvudbok, utvisande statsverkets samtliga tillgångar och skulder, inkomster och utgifter. Till grund för rikshuvudboken ligga, förutom de administrativa myndigheternas huvudböcker, även särskilda räkenskapsavslutningar för affärsverken. Innan huvudböckerna läggas till grund för budgetredovisning och rikshuvudbok, kollationeras de mot den löpande riksbokföringen i riksräkenskapsverket, varigenom alltså de rättelser, som under budgetåret gjorts vid den senare bokföringen, tillgodogöras vid upprättande av riksbokslutet. Huvudböckerna bliva dessutom föremål för en grundlig förgranskning. Förgranskningen omfattar kontroll bland annat därå, att ingående balans överensstämmer med föregående års i rikshuvudboken redovisade utgående balans, att utgående behållning är behörigen styrkt, samt att slutsummorna å respektive konton överensstämma med motsvarande summor i myndigheternas inkomst- och utgiftsböcker. Förgranskningen skall dessutom omfatta kontrollsummering av samtliga konton och bilagor samt inprickning av överföringar mellan huvudböckernas konton. Vid förgranskningen tillses slutligen, att räkenskaperna i bokförings tekniskt hänseende äro riktigt uppgjorda. Nu angivna reformer och strävanden inom statens budget- och räkenskapsväsen ha varit av stor betydelse för förbättrande av materialet för statistiken över statens finanser. U t v e c k l i n g e n a v statistiken ö v e r s t a t e n s finanser. För att få en uppfattning om i vilka hänseenden den nuvarande statistiken över statens finanser kräver en förbättring lämna de sakkunniga härefter en översikt av utvecklingen av denna statistik samt dess nuvarande tillstånd. En mera detaljerad redogörelse för detta ämne ingår i bilaga A samt, såvitt angår uppbördsstatistiken, i bilaga B.

83 Bland de officiella publikationer, som i början av detta århundrade lämnade upplysningar om statens finanser, bör i första hand nämnas det tryckta sammandraget av den av statskontoret årligen uppgjorda rikshuvudboken över statens inkomster och utgifter samt tillgångar och skulder. Riksdagens revisorers berättelser, riksbankens årsbok och utdraget ur riksgäldskontorets huvudbok ävensom det s. k. generalsammandraget över bevillningen voro andra viktiga källor för finansstatistiken. En vetenskaplig behandling av problemet om en systematisk statistisk framställning av Sveriges finanser förelåg år 1900 i en av L. Widell författad avhandling om Sveriges finanser under senare hälften av 1800-talet. Den av författaren uppgjorda planen för avhandlingen åsyftade en systematisk redogörelse för Sveriges finanser, men denna plan utfördes endast med en utförligt kommenterad specifikation av statens utgifter i större ändamålsgrupper utan bindning vid riksstatens formella uppställning. Den första mera fullständiga sammanställningen av de olika offentliga förvaltningarnas inkomster och utgifter upprättades av 1. Flodström för åren 1909 och 1910 och fullföljdes av E. Höijer för år 1911. I dessa sammanställningar fördelades statens — liksom de övriga offentliga förvaltningarnas — inkomster och utgifter efter systematiska grunder utan avseende å rubriceringen i vederbörande budget. I tabellerna redovisades särskilt bidragen från den ena offentliga förvaltningen till den andra. Vid samma tid, år 1910, förelåg en mycket vidlyftig statistik över det statsfinansiella läget samt statens finansiella utveckling, utarbetad av den år 1907 tillsatta försvarskommittén för granskning av uppgjorda förslag till samfälld plan för rikets försvar m. m. I den plan för finansstatistiken, som statistiska kommittén framlade i sitt betänkande angående Sveriges officiella statistik och dess allmänna organisation, ingick också en statistik över statens finanser. Denna statistik skulle grunda sig i främsta rummet på kapitalkontot till rikshuvudboken. Bearbetningen skulle taga sikte på att gruppera inkomsterna och utgifterna efter deras verkliga natur utan hänsyn till den plats, de erhållit i statens räkenskaper. Därjämte borde en åtskillnad göras mellan riksstatsmedel samt särskilda fonders och inrättningars medel. Då kommitténs förslag framlades för riksdagen i 1912 års statsverksproposition, anslöt sig chefen för finansdepartementet till förslaget med en utförlig motivering, vars i stora delar ännu aktuella innehåll återgives i bilaga A. Enligt departementschefens uttalande borde en regelbunden, planmässigt ordnad finansstatistik upprättas, innefattande en fortlöpande detaljerad statistik över statens inkomster och utgifter. I organisatoriskt hänseende föreslog han inrättande av en finansstatistisk byrå inom statistiska centralbyrån. I samband därmed anslöt han sig jämväl till statistiska kommitténs förslag om utarbetande genom centralbyråns försorg av en statistisk årsbok, omfattande hela den officiella statistiken. Riksdagen underströk för sin del, att finansväsendet i allmänhet och särskilt den sida därav, som representerades av skatteväsendet, med rätta tillmättes en allt större betydelse, och biträdde förslaget om finansstatistikens

84 ordnande. Såsom framgår av bilaga A, blev emellertid den åsyftade finansstatistiken icke förverkligad i den angivna utsträckningen. Utan stöd av en bestämd plan har statistiken över statens finanser utvecklat sig efter företeende behov inom statsförvaltningen. Den har därvid helt naturligt främst anknutit till budgetarbetet i vidsträckt mening, d. v. s. såväl utgiftspolitiken som frågorna om utgifternas finansiering, och till budgetarbetets olika stadier, d. v. s. såväl budgetens uppgörande som förutberäkningen och analysen av budgetutfallet. I bilaga A lämnas en redogörelse för de statistiska undersökningar, som bilda hjälpmedel för finansförvaltningen, därvid redogörelsen, utan att åsyfta fullständighet, inriktat sig på vad som synts vara erforderligt för lösande av den föreliggande utredningens uppgifter. I kapitel I ha de sakkunniga omförmält, att de jämsides med egentlig finansstatistik behandla statistikens användning i form av kalkyler på basis av finansstatistiskt material, enär en bestämd åtskillnad mellan nämnda statistik och dess användning är mycket svår att draga. Detta bör hållas i minnet speciellt då det gäller statistiken över statens finanser med hänsyn till dess nära anknytning till budgetarbetet. En betydande del av statistiken över statens finanser sammanbor av nyssnämnda skäl med statsverkspropositionens upprättande. Den huvud sakliga källan för statistiken över statens inkomster är därför riksräkenskapsverkets (tidigare statskontorets) förslag till inkomstberäkning, vilket publiceras såsom bilaga till »Inkomsterna» i statsverkspropositionen. Vad utgiftssidan angår, grunda sig de anslagsäskande myndigheternas framställningar i viss utsträckning på statistik hos dessa myndigheter eller statistiska uppgifter, som inhämtas av dem. Denna statistik kompletteras i erforderlig mån inom departementen. Med hänsyn till ändrade förutsättningar för inkomst- och anslagsberäkningar påkallas vid budgetförslagets slutliga utformande, på sätt framgår av bilaga A, statistiska utredningar och kalkyler, bland annat berörande skattelagstiftningsspörsmål, vilka i stor utsträckning verkställas inom finansdepartementet. Beräkningarna i statsverkspropositionen eller i andra propositioner, som reglera riksstajen, inskränka sig emellertid icke till själva riksstatsförslaget utan måste, i nuvavarande budgetläge — då ungefär hälften av statens utgifter å driftbudgeten bestrides över förskottsstat med anlitande av kassa- och lånemedel — syfta till en överblick av hela det statsfinansiella läget. Därvid måste av antydda skäl avseende även fästas vid inträdda eller motsedda förändringar i statens kassaställning och lånebehov. Under dessa förhållanden är det givet, att stats verkspropositionen och övriga statsregleringspropositioner bygga på och referera statistiska undersökningar av utvecklingen av statens inkomster och utgifter. Tidigare ha statistiska sammanställningar omfattande riksstaten i dess helhet förekommit i fasta former år efter år och sålunda bildat en självständig, i statsverkspropositionen publicerad statistik, i regel försedd med kommentar. Av olika skäl ha emellertid för närvarande dessa fortlöpande allmänna se-

85 rier avbrutits. Även redogörelser för tillfälliga statistiska utredningar angående inkomsternas och utgifternas utveckling i förfluten tid eller kalkyler över deras framtida utveckling på längre sikt m. m. ha förekommit i statsverkspropositionerna. I bilaga A lämnas flera exempel på dylika utredningar. I statistiken över statens finanser ingå såsom fasta led dels en av riksräkenskapsverket i dess i december framlagda inkomstberäkning för statsverkspropositionen uppgjord kalkyl över utfallet av driftbudgetens inkomstsida i löpande budget, dels ock en av samma ämbetsverk i slutet av april verkställd uppskattning av budgetutfallet i dess helhet. Den sistnämnda beräkningen bildar jämväl material för de förslag, som pläga avlåtas till riksdagen i slutet av maj, angående slutlig reglering av riksstaten för det löpande budgetåret och jämkningar i statsverkspropositionens beräkningar för det kommande budgetåret. De viktigaste hjälpkällorna vid budgetarbetet äro statsliggaren och budgetredovisningen. Utdraget ur rikshuvudboken är i förevarande hänseende av underordnad betydelse. Såsom den viktigaste publikationen med kommenterad statistik över statens finanser framträder däremot riksräkenskapsverkets årsbok. Denna publikation är dock tills vidare indragen bland annat av besparingsskäl. Ett värdefullt hjälpmedel vid budgetarbetet utgöra de årligen inom riksräkenskapsverket uppgjorda sammanställningarna över särskilda myndigheters faktiska utgifter enligt fastställda stater. Tidigare publicerades dessa sammanställningar i riksräkenskapsverkets årsbok; numera tillhandahållas de i manuskript vederbörande departement för att tjäna till ledning vid granskningen av myndigheternas anslagsäskanden. Till statistiken över statens finanser höra också som antytts vissa delar av den i det föregående omförmälda publikationen »Skattelaxeringarna». Beträffande inkomsttiteln stämpelmedel finnes en regelbunden, för kalenderår uppgjord statistik rörande användningen av dubbla beläggningsstämplar, vilken utarbetas av statistiska centralbyrån. Vidare verkställes av centralbyrån och riksräkenskapsverket en särskild på budgetår lagd beräkning över arvs- och gåvoskatten, varjämte statistiska uppgifter rörande .stämpelmedlen finnas i den årliga, i serien Sveriges officiella statistik ingående berättelsen rörande postverket. Beträffande automobilskattemedlen samt motorfordonens antal lämnar väg- och vattenbyggnadsstyrelsens årsberättelse vissa upplysningar. Uppgifter rörande tullverkets uppbörd av tull och andra medel ingå i de årliga berättelserna rörande tullverkets förvaltning. Sistnämnda båda publikationer äro för närvarande av besparingsskäl indragna. Vissa statistiska uppgifter rörande accispliktiga näringar och rusdrycksförsäljningen finnas i kontrollstyrelsens ämbetsberättelser i dessa ämnen. De av Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet och Aktiebolaget Vin- & spritcentralen avgivna förvaltningsberättelserna innehålla åtskilligt statistiskt material till belysande av dessa bolags verksamhet. I de i serien Sveriges officiella statistik ingående årsberättelserna för de affärsdrivande verken lämnas för statistiken över statens finanser värdefulla upplysningar rörande dessa verks ekonomi. Årligen upprättas av

86 riksräkenskapsverket s. k. statistiska tablåer över statens affärsdrivande verksamhet samt tabeller över den egendom, som redovisas å statens allmänna fastighetsfond; med de sistnämnda likartade tabeller ha av verket upprättats även för den år 1940 inrättade försvarsväsendets fastighetsfond. Beträffande den del av statens finanser, som är underställd riksgäldskontorets förvaltning, utgives årligen en utförlig redogörelse, betecknad riksgäldskontorets årsbok. Även för riksbankens förvaltning föreligger en liknande årsbok. Intill senaste tid har statskontorets fondbyrå årligen utgivit ett tryckt utdrag ur räkenskaperna för av statskontoret förvaltade fonder och diversemedel; publikationen är dock nu av besparingsskäl indragen. I bilaga A finnas närmare upplysningar rörande de nu omnämnda publikationernas innehåll. Förutom dessa redogörelser av finansstatistisk natur, vilka ha direkt samband med budgetarbetet och utgivas för budgetår eller kalenderår, upprättas under löpande budgetår statistik och kalkyler över statens finanser samt rapporter rörande utvecklingen av inkomster och utgifter. Hit höra i första hand riksräkenskapsverkets inkomstsammandrag och belastningstabeller, vilka grunda sig på månatliga kassarapporter från huvudförvaltningarna. Vidare publiceras genom riksräkenskapsverkets försorg månatligen i Post- och Inrikes Tidningar vissa uppgifter rörande driftbudgetens inkomster. Till finansdepartementet inflyta ett flertal månadsrapporter rörande inkomsterna och utgifterna m. m., såsom angående postverkets stämpeluppbörd och tobaksskatten samt tullverkets och kontrollstyrelsens uppbörd av statsinkomster. Vidare erhållas månatligen från generalpoststyrelsen uppgifter beträffande postverkets inkomster och utgifter samt från telegrafstyrelsen ett statistiskt månadsbokslut rörande telegrafverkets drift. Statens järnvägars tryckta månadsstatistik innehåller ett sammandrag av inkomster och utgifter samt driftöverskott. Härtill komma vissa rapporter över statens kassaställning och skulder m. m. Med stöd av dessa rapporter uppgöras inom finansdepartementet sammanställningar över de viktigare data som ingå i rapporterna, vilka tjäna till underlag för analys av utveck lingen samt förhandsberäkningar av inkomster och utgifter m. m. Även innehållet av nu nämnda rapporter angives närmare i bilaga A. En regelbunden förhandsberäkning rörande statens kassainkomster och kassautgifter har under en lång följd av år — till början av 1930-talet företagits månadsvis inom finansdepartementet, varje gång avseende en period av tre månader. Dessa kalkyler upprättades enligt en av särskilt till kallade sakkunniga år 1918 uppgjord plan, för vilken närmare redogöres i bilaga A. Kalkylerna förutsatte medverkan från ett flertal myndigheter, vilka insände regelbundna beräkningar, envar för sitt förvaltningsområde, av motsedda kassainkomster och kassautgifter. Det sammanfattande ar betet utfördes först av statskontoret; år 1920 överflyttades detta arbete till finansdepartementet. Förhandskalkyler rörande utvecklingen av den statsfinansiella situationen verkställas även nu tid efter annan inom finansdepartementet med ledning av uppgifter som inhämtas från myndigheterna, ehuru beräkningarna icke äro bundna vid en så omfattande plan som de nyss-

87 nämnda kalkylerna. Närmast gäller det vissa efter uppgifter från försvarsförvaltningarna verkställda kalkyler över försvarsutgifterna. För fullständighetens skull bör erinras, att vid sidan av den löpande statistiken förekommit särskilda statistiska utredningar rörande statens finanser. Några dylika utredningar omnämnas i bilaga A. Såsom förut antytts, tillkom på initiativ av statistiska kommittén Statistisk årsbok, som utgör en sammanställning av de viktigaste uppgifterna från den officiella statistikens resultat och som innehåller ett flertal tabeller med statistik över statens finanser.

De s a k k u n n i g a s y t t r a n d e o c h förslag. Allmänna synpunkter. Den i bilaga A ingående, här förut refererade redogörelsen för utvecklingen av statistiken över statens finanser samt dess nuvarande tillstånd torde utvisa, att planläggningen av statsutgifternas finansiering och den statliga utgiftspolitiken kräver en utvecklad statistik över statens finanser. Denna statistik bör grunda sig på material, som tillåter en snabb översikt av inträdda förändringar i det statsfinansiella läget. Budgetarbelet och många andra arbetsuppgifter inom finansförvaltningen påkalla vidare analyser av utvecklingen av statens inkomster och utgifter samt av det statsfinansiella läget. Men även och kanske i lika hög grad ingå i statens finanshushållning förhandsberäkningar rörande utvecklingstendenserna hos statens inkomster och utgifter. En viss regelbundenhet i statistik och förhandsberäkningar har tidvis upprätthållits på så sätt, att i statsverkspropositionen eller annorstädes årligen publicerats statistiska serier över statens inkomster och utgifter under fasta rubriker, liksom ock tid efter annan vissa förhandsberäkningar verkställts rörande utvecklingen av statens inkomster och utgifter. Dessa statistiska utredningar eller förhandsberäkningar ha dock stundom avbrutits av olika skäl: besparingsåtgärder, omläggningar av budgetens uppställning o. s. v. Den enda regelbundna publikation, som fortfarande lämnar sammanställningar över den statliga hushållningen i dess helhet, är Statistisk årsbok. Men denna publikation utgör programenligt icke någon primärstatistik; den hämtar sitt material från specialutredningar och återger detsamma utan kommentar. Arbetet med statistiken över statens finanser är icke heller fast organiserat. Till splittringen bidrager, att detta arbete i betydande utsträckning verkställes av tillfälligt arbetande kommittéer. Det nu sagda berättigar på det hela taget till den slutsatsen, att det för närvarande icke existerar någon fullständig och regelbunden statistik över statens finanser, innefattande en bearbetning av från olika håll lämnat material. De med kriget inträdda förhållandena ha uppenbarligen föranlett, att denna brist i finansstatistiken framträtt med större skärpa. Det är, enligt direktiven, en av ut-

88 redningens främsta uppgifter att undersöka möjligheterna att fylla denna brist. I direktiven anföres, att en statistik över statens finanser borde planläggas med syfte att ge material till en fortlöpande systematisk analys av utvecklingen av statens inkomster och utgifter, verkställd med beaktande av inkomsttillflödets och utgiftsbelastningens inflytande på statens kassaställning och lånebehov. Den statliga finansstatistiken borde därjämte i denna del om möjligt vara så inriktad att den kunde bilda underlag till fortlöpande förhandsberäkningar av utfallet av driftbudgeten och av medelsförbrukningen för kapitalinvesteringar ävensom av ur allmänna ekonomiska synpunkter särskilt betydelsefulla inkomst- och utgiftstitlar; en statistik över särskilt utbetalningarnas fördelning på olika utgiftsslag vore därför önskvärd. I här berörda avseenden kunde utredningen bygga på erfarenheter som vunnits vid de engångsundersökningar av finansläget, vilka vid olika tillfällen utförts inom finansdepartementet och riksräkenskapsverket. Enligt direktiven för utredningen bör denna alltså taga sikte på dels en analys av de företeelser inom den statsfinansiella hushållningen, som redan timat, dels förhandsberäkningar rörande utvecklingen av det statsfinansiella läget. Såsom framgår av den i bilaga A lämnade redogörelsen, har det finansstatistiska arbetet också inrymt såväl statistik över timade händelser som förhandsberäkningar rörande den statsfinansiella utvecklingen. Någon bestämd gräns mellan den egentliga finansstatistiken och förhandsberäkningar rörande statens finanser synes, såsom de sakkunniga redan i annat sammanhang framhållit, heller icke kunna dragas, ehuru förhandsberäkningen i princip är att anse såsom användning av statistiken över statens finanser. I det följande behandla de sakkunniga såväl den egentliga finansstatistiken som iörhandsberäkningarna i ett sammanhang. Då beteckningen statistik användes, avses alltså även förhandskalkyler. I redogörelsen för utvecklingen av statistiken över statens finanser har lämnats en översikt av den statistik, som förekommit under den tid redogörelsen avser. En väsentlig uppgift för den föreliggande utredningen synes de sakkunniga vara att med iakttagande av de i kapitel I angivna riktlinjerna för finansstatistikens planläggning inom den hittills utarbetade statistiken över statens finanser utvälja de utredningar, vilka böra och kunna upptagas i en framtida regelbunden statistik över statsfinanserna. Såväl i normala tider som i krislägen är det väsentligen utvecklingen av vissa större inkomsttitlar och särskilda grupper av utgiftstitlar, som är avgörande för förändringarna i det statsfinansiella läget. Detta underlättar den fortlöpande överblicken över statens finanser och möjliggör en begränsning av planen för finansstatistiken. Behovet av en fullständig statistik över statens finanser bör dock icke därför lämnas ur sikte. I den mån inkomstoch utgiftstitlar icke i det följande upptagas till särskild behandling, förutsätta de sakkunniga, att, när anledning därtill finnes, särskilda utredningar rörande dylika titlar kunna verkställas.

89 Grundvalen för statistik och förhandsberäkningar rörande statens finanser är den statliga bokföringen. Såsom framgår av den lämnade översikten beträffande grunderna för riksstatens uppställning och för riksbokföringen, ha riksstaten och rikshuvudboken under de senare decennierna varit föremål för betydelsefulla omläggningar till innehåll och uppställning. Dessa ändringar ha medfört, att det i nämnda källor föreliggande materialet för statistiken över statens finanser blivit mera fullständigt än tillförne och att detsamma redan i rikshuvudboken och riksstaten systematiserats. I det följande komma de sakkunniga att vid prövning av utvägar till förbättrande av statistiken över statens finanser framföra önskemål om vissa ytterligare ändringar i riksstatens uppställning m. m., genom vilka materialet för nämnda statistik skulle bliva lättare användbart för bearbetning. I detta sammanhang torde få beröras frågan om vissa ändringar i samma syfte dels i rikshuvudboken, dels i liggarna över statsverkets specialutgiftsstater. I rikshuvudboken specificeras statens tillgångar och skulder samt inkomster och utgifter dels efter myndigheter, dels efter fonder (kapitalfonder). Rikshuvudboken, som upprättas av riksräkenskapsverket, uppgöres endast i två maskinskrivna exemplar. Detta framställningssätt, som kräver ett betydande arbete, har fört med sig, att redovisningen i rikshuvudboken blivit synnerligen summarisk. Rikshuvudbokens användbarhet såsom källa för revision och statistik blir till följd härav begränsad. Den kan icke heller få någon betydelse för spridande av kännedom om de korrigeringar av myndigheternas räkenskaper, som vidtagas vid riksräkenskapsverkets uppgörande av bokslutet. Ett utdrag av rikshuvudbokens innehåll utgives årligen av trycket i ett häfte om 35 sidor. Detta utdrag ger endast en mycket sammanträngd bild av i rikshuvudboken bokförda tillgångar och skulder samt inkomster och utgifter och saknar varje kommentar. Rikshuvudboken bör självfallet utgöra huvudkällan för statistiken över statens inkomster och utgifter samt tillgångar och skulder. Den bör ock ha ett sådant innehåll, att den kan vara till nytta vid revisionen. Förutsättningen för att rikshuvudboken skall motsvara dessa krav är emellertid, att den nuvarande summariska redovisningen ersattes med en fylligare och mera individualiserad redovisning, självfallet utan att de bokföringstekniska kraven eftersättas. För varje myndighet böra sammanställas dess vinst- och förlusträkning samt balansräkning. För att rikshuvudboken i sålunda överarbetat skick skall erhålla den avsedda användningen, torde densamma böra utgivas från trycket, varom de sakkunniga hemställa i ett följande kapitel. Vinner detta förslag bifall, yppas möjlighet att göra uppgifterna i rikshuvudboken om statens inkomster och utgifter samt tillgångar och skulder kända även för den som icke besitter särskild bokföringskunskap. Därigenom skulle ock materialet för statistiken över statens finanser bliva bättre tillrättalagt. Den i tryckt skick spridda rikshuvudboken torde även få betydelse till förebyggande 7—418516.

90 av felaktig bokföring samt bliva till tjänst för den kamerala och sakliga revisionen m. m. Den av statskontoret utgivna liggaren över statsverkets specialutgiftsstater, i korthet benämnd statsliggaren, utgör ett viktigt hjälpmedel icke blott vid budgetarbetet utan även vid utarbetande av statistiken över statens löpande utgifter. I statsliggaren meddelas för varje anslag under driftbudgetens första—tredje samt femte—tolfte huvudtitlar de bestämmelser som gälla om myndigheternas rätt att disponera anslagen samt om organisationen av den verksamhet, som bedrives med stöd av anslagen, m. m. De av försvarsförvaltningarna utgivna liggarna ha samma syfte som statsliggaren, men de äro mera summariska till sitt innehåll. Genom beslut den 13 mars 1942 har emellertid Kungl. Maj:t anbefallt statskontoret att för budgetåret 1942/43 ombesörja utgivandet av en efter statsliggarens principer och efter försvarsgrenarnas behov uppställd särskild liggare avseende fjärde huvudtiteln samt att i denna liggare intaga de för försvarsväsendet gällande avlönings- och pensionsförfattningarna. Vidare h a r statskontoret genom samma beslut anbefallts att från och med budgetåret 1943/44 i statsliggaren intaga fjärde huvudtiteln jämte angivna författningar. Det skall enligt beslutet åligga armé-, marin- och flygförvaltningarna att i samråd med varandra och statskontoret utarbeta samt till statskontoret överlämna manuskript till statsliggarens fjärde huvudtitel. Statsliggaren skulle emellertid bättre motsvara finansförvaltningens behov, om den ytterligare kompletterades i vissa hänseenden. Ur de synpunkter, som de sakkunniga företräda, framstår det sålunda såsom en allvarlig brist i den nuvarande, av statskontoret utgivna statsliggaren, att denna icke innehåller några uppgifter rörande inkomsttitlarna av likartat slag som i fråga om utgiftsanslagen. Under de särskilda inkomsttitlarna borde i den nya statsliggaren införas uppgifter om riksdagsbeslut, författningar, kungl. brev angående fastställande av stater för inkomsttitlar m. m. Vidare borde motsvarande uppgifter även meddelas beträffande driftbudgetens utgifter för statens kapitalfonder samt för kapitalinvesteringsanslagen. Statsliggaren borde m. a. o. utbyggas till en såvitt möjligt fullständig kommentar över riksstatens inkomst- och utgiftstitlar. Statens löpande inkomster. I fråga om effektivisering av statistiken över statens löpande inkomster komma de sakkunniga att först till behandling upptaga vissa speciella inkomsttitlar eller grupper av inkomsttitlar å riksstatens driftbudget, vilka äro av större betydelse för bedömande av det statsfinansiella lägets utveckling, för att därefter upptaga spörsmålen om en årlig översikt av statens sammanlagda löpande inkomster samt månadssammandrag av driftbudgetens inkomster. Slutligen diskuteras anordnandet av förutberäkningar av driftbudgetens inkomster såsom ett led i det statliga budgetarbetet.

91 Inkomst- och förmögenhetsskatt m. m. I kapitel II ha de sakkunniga omtalat, hurusom de i skrivelse till chefen för finansdepartementet den 7 april 1941 föreslagit vissa ändringar i formuläret till taxeringslängderna, vilka innebära, att nettointäkterna av olika förvärvskällor skola redovisas enligt grunderna för den statliga inkomstbeskattningen och icke såsom nu efter kommunala beskattningsgrunder. I den i nämnda skrivelse åberopade promemorian, vilken ingår i bilaga C till betänkandet, redogöres för detta förslag samt för motiveringen till detsamma. I nämnda kapitel ha de sakkunniga tillika framlagt förslag om sådan ändring i formuläret till taxeringslängderna, att de sammanlagda underskotten å förvärvskällor komma att i längderna upptagas närmast efter inkomst av kapital och sålunda utbrytas från de allmänna avdragen. Det i taxeringslängderna förefintliga materialet tillgodogöres i budgetarbetet i första hand av riksräkenskapsverket i den inkomstberäkning, som verket avgiver för statsverkspropositionen, då det gäller att analysera och förutberäkna avkastningen av de skatter, vilka grunda sig på inkomst- och förmögenhetsskattetaxeringen. I nyssnämnda promemoria ha angivits de olägenheter och svårigheter, som för närvarande möta för denna analys och beräkning på den grund att taxeringsmaterialet är upplagt enligt bestämmelserna för den kommunala inkomstbeskattningen. Det är givet, att underlaget för riksräkenskapsverkets beräkning skulle högst väsentligt förbättras, om de sakkunnigas förslag rörande formuläret till taxeringslängden bifölles! Under denna förutsättning kommer nämligen beräkningen att kunna bland annat direkt bygga på just de inkomstelement, som ingå i taxeringen till den skatt varom fråga är. Även andra förslag, som framläggas i detta betänkande, äro ägnade att ge beräkningen av inkomst- och förmögenhetsskatternas avkastning ett säkrare stöd. Det största värdet måste därvid tillmätas det av de sakkunniga framlagda förslaget om anordnandet av en årlig inkomst- och verksamhetsstatistik, enligt vilken inkomsterna dels storleksgrupperas, dels uppdelas på såväl olika näringsgrenar som inom dessa på företagare, anställda samt icke yrkesverksamma personer. Vidare erinras, att de inom riksräkenskapsverket och finansdepartementet upplagda kortregistren över de större aktiebolagens inkomst- och skatteförhållanden, vilka enligt de sakkunnigas mening skola föras inom riksräkenskapsverket i avbidan på anordnandet av en allmän aktiebolagsstatistik, ge ett gott underlag för analys och förhandsbedömning av inkomstskatten från aktiebolagen och av aktieutdelningarna. De intensivundersökningar beträffande inkomst och förmögenhet, som enligt de sakkunnigas förslag skola verkställas vart tionde år, komma att ge utgångspunkter för analyser av olika på taxeringen och skattens avkastning inverkande faktorer. Av särskilt värde är därvid statistiken över inkomstkällornas brutto- och nettointäkter samt gäldränteavdrag, över tillgångar och skulder samt över ortsavdragen. Även tillfälliga undersökningar rörande inkomstoch förmögenhetsförhållandena enligt de riktlinjer de sakkunniga angivit

92 skulle lämna hållpunkter för beräkningen av inkomst- och förmögenhetsskatternas utfall. För analysen och förhandsbedömningen av inkomstbeskattningens utveckling blir den av de sakkunniga föreslagna statistiken över den vid taxeringen till allmän omsättningsskatt deklarerade handelsomsättningen av betydande värde. Genom den föreslagna månatliga statistiken över omsättningen i förening med intensivundersökningar rörande omsättningens gruppering efter branscher och storlek erhålles efter hand ett viktigt material för bedömande av utvecklingen av detaljhandelsrörelsens inkomster. Slutligen torde böra framhållas, att beräkningen av inkomst- och förmögenhetsskatternas utfall kan draga nytta av de anordningar, som kunna komma att träffas för en statistik över uppbördsresultatet, i det att därigenom säkrare hållpunkter vinnas för bedömande av nettouppbördens storlek i förhållande till den debiterade skatten. Den i statsverkspropositionen verkställda beräkningen av i första hand inkomst- och förmögenhetsskattens avkastning under det påföljande budgetåret har plägat efterkontrolleras i maj månad, sedan resultatet av årets taxering kunnat inhämtas från ett flertal distrikt, där taxeringsarbetet hunnit avslutas vid mitten av maj. Även andra, på nämnda taxering vilande skatter ha plägat omfattas av denna efterkontroll, exempelvis värnskatten. För den metod, som därvid använts, redogöres i en den 31 januari 1941 dagtecknad promemoria, som finnes fogad vid den såsom bilaga D till betänkandet intagna skrivelsen från de sakkunniga till t. f. underståthållaren K. G. A. Sandström. Såsom i promemorian förordats, bör denna kontrollräkning av inkomst- och förmögenhetsskattens utfall även i fortsättningen årligen verkställas, där ej särskilda skäl till undantag kunna åberopas. För ifrågavarande ändamål ha, enligt vad som framgår av nämnda promemoria, uppgifter av finansdepartementet plägat infordras genom länsstyrelserna från taxeringsnämndernas ordförande rörande taxeringsutfallet för såväl fysiska som juridiska personer beträffande de taxeringsdistrikt, för vilka taxeringen avslutats vid mitten av maj. Formulär till den uppgiftsblankett, som därvid använts för materialinsamlingen, framgår av bilaga a till promemorian. Då särskilda taxeringsnämnder för taxering av svenska aktiebolag m. fl. juridiska personer tillkommit år 1942 och då dessa nämnder syntes komma att avsluta sina arbeten senare än de vanliga taxeringsnämnderna, har riksräkenskapsverket, som år 1942 för finansdepartementets räkning verkställt ifrågavarande beräkning, vidtagit en omläggning av förfarandet för införskaffande av nämnda taxeringsuppgifter. Från de vanliga taxeringsnämnderna ha, på samma sätt som hittills, införskaffats taxeringsuppgifter endast beträffande de i A-längden upptagna skattskyldiga (fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser), och dessa uppgifter ha fortfarande avsett slutsumman för varje taxeringsdistrikt, beträffande vilket taxeringsarbetet blivit färdigt vid angivna tidpunkt. Från de särskilda taxeringsnämnderna ha däremot uppgifter kunnat begäras om de taxerade

93 beloppen endast beträffande den del av deklarationsmaterialet för respektive nämnder, som hunnit behandlas till mitten av maj. Därvid har det befunnits ändamålsenligt att, såvitt angår svenska aktiebolag, begära specifika uppgifter för varje vid 1942 års taxering taxerat bolag (utan upptagande av bolagets firma). Beträffande svenska ekonomiska föreningar och sparbanker samt de i ('-längden ingående skattskyldiga har däremot någon dylik specifikation icke ansetts erforderlig; det har här befunnits tillfyllest, att det sammanlagda taxerade beloppet för envar av dessa kategorier skattskyldiga uppgivits. För varje fall skulle motsvarande belopp vid 1941 års taxering antecknas. För försäkringsanstalter, som icke äro aktiebolag, samt för utländska juridiska personer ha erforderliga uppgifter införskaffats i annan ordning. Erfarenheten från denna beräkning får utvisa, huruvida jämkningar äro erforderliga i den sålunda använda metoden för materialanskaffningen, så att icke kalkylens säkerhet skall komma att minskas såsom en följd av förskjutningen av slutförandet av de särskilda taxeringsnämndernas arbeten. I förutnämnda promemoria framhålles, att uppgifter till underlag för kontrollräkningen hittills icke erhållits beträffande fysiska personer i Stockholms stad, där taxeringsarbetet får fortgå till och med den 15 juni. I promemorian har angivits en möjlighet att i denna del förbättra kontrollräkningen. För att utröna värdet av den anordning som skulle träffas härför ha de sakkunniga, efter hemställan i nämnda skrivelse till t. f. underståthållaren Sandström, erhållit dennes medverkan till en provundersökning vid 1941 års taxering av metoden i fråga. Enligt denna skulle vid taxeringsarbetet i vissa av de s. k. särskilda taxeringsnämnderna föras anteckningar rörande fysiska personers nettointäkter vid statsbeskattningen dels vid 1940 års taxering, dels vid 1941 års taxering ur förvärvskällorna B (inkomst av annan fastighet), C och D (inkomst av rörelse och inkomst såsom delägare i vanligt handelsbolag, kommanditbolag eller rederi) samt G (inkomst av kapital); i fråga om rubrikerna C och I) skulle upplysning även lämnas om rörelsens art. Formulär till uppgiftsblanketten framgår av bilaga b vid promemorian. Enligt denna plan tillhandahöllos de sakkunniga uppgifter från 8 av de 25 särskilda taxeringsnämnderna i sådan omfattning, att bearbetning kunde verkställas av uppgifter från sammanlagt 4 289 deklarationer. Av dessa redovisade 1 225 inkomst av annan fastighet, 2 343 inkomst av rörelse m. m. och 2 515 inkomst av kapital. Materialet torde, räknat efter nettointäkt, ha representerat cirka 10 procent för inkomstkällan rörelse m. m. och 13 procent för inkomstkällan kapital; för inkomstkällan annan fastighet var materialet relativt mindre. Med utgångspunkt från en kalkyl över intäkterna ur olika förvärvskällor vid statsbeskattningen i Stockholm 1940 uppskattades därefter motsvarande intäkter beträffande 1941 års taxering med ledning av de förändringar som de införskaffade uppgifterna gåvo vid handen. För inkomst av arbetsanställning verkställdes en beräkning med hjälp av bland annat utav socialstyrelsen tillhandahållna uppgifter om utvecklingen av utbetalad lönesumma för industriarbetare i Stockholm m. fl. Resultatet av beräkningarna ingick i den år 1941 verkställda kontrollräkningen av underlaget för den

94 statliga inkomst- och förmögenhetsbeskattningen, som låg till grund för den i propositionen n r 293 till 1941 års riksdag framlagda beräkningen av inkomst- och förmögenhetsskatten samt värnskatten; resultatet delgavs riksdagens bevillningsutskott i särskild promemoria. Den metod, som använts vid nämnda provundersökning, utgör en blandform av riksräkenskapsverkets på en analys av den ekonomiska utvecklingen av olika inkomster grundade uppskattning till statsverkspropositionen av utvecklingen av taxeringen för fysiska personer och den för länen sedvanliga beräkningen på grundval av material avseende taxeringssummorna för särskilda distrikt. En jämförelse mellan provundersökningens resultat och den i slutet av november 1941 offentliggjorda statistiken över skattetaxeringarna samma år utvisar, att metoden bör utnyttjas i fortsättningen. Det är likväl önskvärt, att arbetet med uppgifternas införskaffande påbörjas så snart taxeringsmaterialet är fördelat, varigenom ett större antal uppgifter kunna erhållas än det som förelegat vid provundersökningen. Vidare bör urvalet av taxeringsdistrikten såvitt möjligt verkställas så, att materialet blir representativt, eller också böra kalkyler verkställas för vägning av det från olika distrikt erhållna materialet. Slutligen bör eftersträvas, att beräkningen av inkomst av arbetsanställning erhåller ett säkrare underlag än det som varit tillgängligt vid provundersökningen. Här kunde ifrågakomma att verkställa en nedsummering av taxeringsresultaten för löpande och föregående års taxeringar för representativa delar av sådant taxeringsmaterial, som hänförde sig till övervägande inkomsttagare i arbetsanställning. Denna utväg torde dock av kostnadshänsyn icke böra anlitas. I stället torde vid majberäkningen utvecklingen av inkomst av tjänst och arbetsanställning i Stockholm böra, såsom skett år 1941, göras till föremål för ett fristående övervägande med hjälp av förefintlig lönestatistik. I den kontrollräkning av inkomst- och förmögenhetsskatten, som, enligt vad förut nämnts, verkställts år 1942, har också ingått en kalkyl av taxeringsutfallet i Stockholm av samma slag som den av de sakkunniga år 1941 verkställda provundersökningen. Därvid ha de nu anförda synpunkterna på kontrollräkningens verkställande beaktats, vilket bland annat lett till att det insamlade materialet i år blivit avsevärt större än det i fjol tillgängliga materialet. Härigenom torde kalkylen ha vunnit i säkerhet. Under juli månad plägar finansdepartementet införskaffa uppgifter om den inkomst- och förmögenhetsskatt och särskilda förmögenhetsskatt, som uträknats på grundval av taxeringsnämndernas beslut vid årets taxering, m. m. Dessa uppgifter specificeras på olika kategorier skattskyldiga. På grundval av dessa uppgifter uppgöres inom finansdepartementet en sammanställning, som angiver länsvis för fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser såväl taxerade och beskattningsbara belopp som uträknad inkomst- och förmögenhetsskatt, den senare uppdelad på bottenskatt och tilläggsskatt, samt för övriga kategorier skattskyldiga såväl beskattningsbart belopp som uträknad skatt. För den särskilda förmögenhetsskatten lämnas uppgifter om beskattningsbar förmögenhet och uträknad skatt. Beträffande Stockholms stad

95 erhållas, såvitt angår fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser, vid denna tidpunkt icke uppgifter om de till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade och beskattningsbara beloppen och om inkomst- och förmögenhetsskattens uppdelning i bottenskatt och tilläggsskatt, ej heller uppgift om den beskattningsbara förmögenheten; arbetstekniska skäl åberopas mot en summering vid denna tidpunkt av ifrågavarande delar av längderna. Ett sammandrag av uppgifterna om de uträknade skatterna tillställes pressen med en kortfattad kommentar. År 1942 komma uppgifterna att införskaffas och sammanställas av riksräkenskapsverket. Den nu nämnda statistiska sammanställningen av inkomst- och förmögenhetsskatten m. m. bör även i fortsättningen regelbundet upprättas av riksräkenskapsverket. Det kan därför ifrågasättas, att bestämmelser om avgivande av uppgifter till sammanställningen utfärdas av Kungl. Maj:t, därvid de sakkunniga förutsätta, att lika fullständiga uppgifter skola avgivas beträffande Stockholms stad som nu sker beträffande länen. Därest framdeles värnskatten kommer att uträknas i samband med inkomst- och förmögenhetsskatten, yppas tillfälle att i sammanställningen inrycka även uppgifter om värnskatten. Genom berörda sammanställning erhålles på ett tidigt stadium under budgetåret en mycket god uppfattning om storleken av de på grundval av årets taxering uträknade inkomst- och förmögenhetsskatterna och den uträknade särskilda förmögenhetsskatten, då arbetet i prövningsnämnderna sedvanligen icke resulterar i någon större ändring av de på grundval av taxeringsnämndernas beslut uträknade skattebeloppen. Ur uppgifterna om uträknad skatt och med utgångspunkt från vissa antaganden om inflytandeprocent och restitutioner kunna beräkningar verkställas rörande nettointäkten under det ifrågavarande budgetåret av inkomst- och förmögenhetsskatten, värnskatten och den särskilda förmögenhetsskatten. I ett tidigare kapitel har redogjorts för hur det slutliga taxeringsresultatet sammanfattas i sammandragen över taxeringen, vilka insändas till statistiska centralbyrån, som på grundval av dessa sammandrag uppgör publikationen »Skattetaxeringarna». Om formuläret till taxeringslängderna ändras på sätt de sakkunniga föreslagit, kommer uppställningen och innehållet av denna publikation att i motsvarande mån förändras. Resultatet av den årliga inkomst- och verksamhetsstatistiken skall enligt de sakkunnigas mening publiceras i »Skattetaxeringarna». På detta sätt blir denna publikation den centrala sammanfattningen av årets taxeringsresultat, bearbetat u r olika finansstatistiska synpunkter. Dess användbarhet ej blott för finansförvaltningen utan även för utomstående kommer därmed att ökas. I direktiven för de sakkunnigas arbete erinras, att en praktiskt betydelsefull utbyggnad av finansstatistiken avser uppbörden av kronoutskylderna. I enlighet med riksdagens önskemål hade anstalter för anordnande av en sådan statistik redan träffats. Vid den åt de sakkunniga uppdragna utredningen borde prövas på vad sätt arbetet med denna nya statistik, som upp-

96 dragits åt riksräkenskapsverket, bäst kunde samordnas med det finansstatistiska arbetet i övrigt. I en på de sakkunnigas uppdrag utarbetad promemoria beträffande frågan om en statistik över kronouppbörden, vilken promemoria fogats såsom bilaga B vid betänkandet, har redogörelse lämnats för den uppbördsstatistik, söm under senare tid utarbetats av olika sakkunnigberedningar, ävensom för vissa inom riksräkenskapsverket utformade grunder och vidtagna åtgärder lör en fortlöpande statistik över kronouppbörden. Sistnämnda statistik avser i huvudsak förloppet av uppbörden i dess helhet utan hänsyn till de olika titlar, som ingå i densamma, och tager alltså främst sikte på att bliva ett stöd för utövande av kontroll över uppbördsarbetets bedrivande. Under hänvisning till innehållet av promemorian få de sakkunniga här sammanfatta sin ståndpunkt till frågan om anordnande av en uppbördsstalislik sålunda. En uppbördsstatistik beträffande kronoutskylderna bör ge besked ej allenast om beloppet av under visst budgetår influtna skatter utan också om den omfattning, i vilken skattebetalning skett i behörig ordning eller fullgjorts genom restindrivning. I sista hand bör kännedom också vinnas om storleken av den definitiva skatteförlusten samt, i stora drag, om orsakerna till denna. Uppbördsstatistiken bör emellertid icke blott utgöra en av kontrollhänsyn betingad statistik över indrivningsarbetels fortgång. Ur finansstatistisk synpunkt väsentligt är, att uppbördsstatistiken så anordnas, att ur densamma kan utläsas, för varje utskyldstitel för sig, hur det på viss taxering grundade debiterade skattebeloppet inflyter respektive stannar som skatteförlust. Statistiken bör också inriktas på att få fram ej blott skattebeloppen utan även antalet skatteskolkare. En sådan uppbördsstatistik bör kunna utnyttjas för att klarlägga hur restantierna fördela sig på olika inkomstklasser. En väsentlig orsak till differens mellan debiterade och faktiskt erlagda skatter är givetvis, att skyldigheten att erlägga skatt för viss inkomst inträder först långt efter det inkomsten intjänats. Under nuvarande uppbördsförfarande har därför uppbördsstatistiken en stor betydelse, bland annat ur fiskalisk synpunkt. Såsom de sakkunniga omförmält i annat sammanhang, har frågan om en uppbördsreform åter aktualiserats med huvudsakligt syfte att få till stånd en uppbörd, åtminstone beträffande vissa inkomstslag, vid källan i fdrm av avdrag på den intjänade inkomsten. Under föreliggande utredningsskede är det icke möjligt att bedöma innehållet och anordningen av en uppbördsstatistik, om en reform i angivna riktning genomföres. Härtill kommer, att landsfiskaler och magistrater under de senaste åren medgivits att i de balanslängder över oredovisade kronoutskylder, som de jämlikt § 27 i uppbördsreglementet skola avgiva i augusti varje år, upptaga sista årets utskylder allenast summariskt. Nämnda medgivande har föranletts av den ansvällning av restlängderna, som de 1939 meddelade bestämmelserna om anstånd med indrivningen av värnpliktigas skatter ha fört med sig. Därigenom har emellertid — såsom riksräkenskapsverket också framhållit i underdånigt utlåtande den 19 juli 1941 — grunden för den planerade uppbördsstatistiken i viss mån undanryckts. På grund av nu berörda förhållan-

07 den har arbetet på en uppbördsstatistik inom riksräkenskapsverket befunnits böra tills vidare uppskjutas. Under förhandenvarande förhållanden saknas därför underlag för bedömande av hur uppbördsstatistiken bör samordnas med finansstatistiken i övrigt. Stämpelmedel. Under inkomsttiteln stämpelmedel ingår ett flertal skatter, såsom arvsoch gåvoskatten, lagfarts- och inteckningsstämplar, expeditionsstämplar för protokoll och bevis m. m., stämpelavgifter för emissioner och överlåtelser avaktier och obligationer, lottsedelsstämplar och lotterivinstskatt samt kortstämpel m. m. Inkomsterna i fråga uppbäras med vissa smärre undantag genom postverket. Såsom nämnts i den historiska översikten och närmare utvecklats i bilaga A, erhållas för närvarande statistiska uppgifter om stämpelmedlen dels i generalpoststyrelsens årliga berättelse över postverkets förvaltning, dels i en av statistiska centralbyrån för kalenderår utarbetad statistik över användningen av dubbla beläggningsstämplar, dels i en av statistiska centralbyrån och riksräkenskapsverket för budgetår verkställd beräkning av arvs- och gåvoskatten, dels ock i månatliga rapporter från generalpoststyrelsen rörande stämpelmedel, som inflyta genom postverket. Vid undersökningar inom statistiska centralbyrån sommaren 1940 rörande möjlighet till temporära inskränkningar i statistiska centralbyråns arbetsuppgifter väcktes förslag om upphörande av den enligt kungörelsen den 30 juni 1934 (nr 438) anordnade budgetårsredovisningen av arvs- och gåvoskatten. I samband därmed förordades, att den av centralbyrån utarbetade statistiken över dubbla beläggningsstämplar, i vilken även arvs- och gåvoskatten ingick och som utarbetades för kalenderår, borde omläggas till att omfatta budgetår, varigenom användbarheten av denna statistik vid budgetarbetet skulle ökas. För denna omläggning syntes vissa ändringar erforderliga i bestämmelserna om den tid, inom vilken de s. k. renovationerna skulle insändas till hovrätterna. Vid ytterligare övervägande av denna fråga har statistiska centralbyrån i samråd med de sakkunniga träffat den anordningen, att uppgifterna i statistiken över användningen av dubbla beläggnings stämplar fördelats på de båda halvåren av varje kalenderår. Då beträffande arvs- och gåvoskatten med ledning av budgetårsstatistiken uppgift kan erhållas för det sistförflutna budgetåret, beräknas därav beloppet för arvsoch gåvoskatten under det senare halvåret av detta budgetår. I den av generalpoststyrelsens fjärde byrå månadsvis avgivna rapporten över stämpeluppbörden hos postverket specificeras denna uppbörd på följande rubriker: 1. Till generalpoststyrelsens postgirokonto nr 2600 av stämpelförsäljare girerade medel. 2. I postkontorens postmedelsräkningar uppdebiterade medel för försålda stämplar. 3. Till postverkets huvudkassa influtna medel för stämpelbeläggning av aktier och obligationer m. m.

98 Denna rapport ger alltså icke någon upplysning om de olika stämpelskatter som ingå i postverkets stämpeluppbörd. De sakkunniga ha emellertid i samråd med generalpoststyrelsen utformat en särskild rapport över stämpeluppbörden genom postverket, i vilken uppbörden specificeras så, att i stor utsträckning upplysning erhålles om de olika stämpelskatter, som ingå i uppbörden. I rapporten erhållas specifika uppgifter om stämplar för bouppteckningar, gåvobrev, lagfarter och inteckningar, om emissionsstämplar för aktier, emissionsstämplar för obligationer, lottsedelsstämplar för varulotterier samt lotterivinstskatt för premieobligationer, för vinster i penninglotteriet och för tipsvinster; uppgifterna om stämplar för bouppteckningar, gåvobrev, lagfarter och inteckningar äro dock blott approximativa. Denna rapportering igångsattes från den 1 januari 1941 och till riksräkenskapsverket lämnas sålunda månadsvis omkring den 15 uppgifter om stämpeluppbörden genom postverket under nästföregående månad, fördelade på sätt nu angivits. Under generalpoststyrelsens medverkan ha motsvarande uppgifter sammanställts månadsvis även för hela kalenderåret 1940. Genom den sålunda införda utförligare månadsrapporten rörande stämpeluppbörden genom postverket erhålles snabbt kännedom om de olika stämpelmedlens variationer under löpande budgetår. Detta är särskilt av betydelse i tider av växlande konjunkturer, då flera av de i inkomsttiteln stämpelmedel ingående avgifterna äro konjunkturbetonade. Till grund för riksräkenskapsverkets beräkning för statsverkspropositionen av stämpelmedlens avkastning ligger regelmässigt en förslagsberäkning från generalpoststyrelsen. Genom den nu införda rapporten kan denna förslagsberäkning stödjas å ett detaljerat och aktuellt material, så uppdelat att de olika stämpelskatternas utvecklingstendenser kunna diskuteras. Underlaget för riksräkenskapsverkets inkomstberäkning beträffande stämpeluppbörden blir därmed också förbättrat. Ett sammandrag av ifrågavarande stämpelstatistik för tiden januari 1940—oktober 1941 ingår i ämbetsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1942/43. Aktuella uppgifter k u n n a vidare föreligga vid den justering av statsverkspropositionens inkomstberäkningar som plägar verkställas i maj. Sedan en månadsrapport över stämpeluppbörden genom postverket av detta innehåll införts, kan givetvis ifrågasättas, huruvida statistiken över dubbla beläggningsstämplar samt budgetårsberäkningen av arvs- och gåvoskatten fortfarande äro ur finansstatistisk synpunkt behövliga. De uppgifter i statistiken över dubbla beläggningsstämplar, som äro av större finansstatistisk betydelse, äro arvs- och gåvoskatten samt lagfarts- och inteckningsstämplarna. Dessa titlar återfinnas, låt vara med approximativa belopp, i den nya rapporten. De däri ingående uppgifterna synas i denna del vara tillfyllest för det praktiska budgetarbetet och i högre grad än statistiken över dubbla beläggningsstämplar fylla kravet på aktualitet. Den nya rapporten omfattar också åtskilliga andra stämpelskatter än dem som upptagas i statistiken över dubbla beläggningsstämplar. Den är alltså ur finansstatistisk synpunkt mera användbar än statistiken över dubbla beläggningsstämplar. Den senare statistiken innehåller dock uppgifter om arvsskattens fördel-

99 ning på olika arvsklasser, vilka uppgifter saknas i den förra rapporten och vilka onekligen äga ett visst finansstatistiskt värde. Det har legat utanför ramen för de sakkunnigas uppdrag att taga ställning till huruvida statistiken över dubbla beläggningsstämplar kan anses erforderlig för andra än finansstatistiska ändamål. En indragning av statistiken i fråga skulle medföra en besparing som kan uppskattas till 2 000 kronor för år. I fråga om den för budgetår verkställda beräkningen av arvs- och gåvoskatten må erinras, att riksräkenskapsverket i utlåtande över arvsskattekommitténs betänkande förordat, att arvs- och gåvoskatten skulle uppbäras avlänsstyrelserna i den ordning som stadgas för kronouppbörden och att skatten därvid skulle utbrytas ur stämpelmedlen och redovisas å särskild titel på riksstaten. Intill dess en sådan form för skattens uppbärande genomförts, vilket de sakkunniga ur sina synpunkter förorda, torde den särskilda budgetårsberäkningen av arvs- och gåvoskatten böra bibehållas. Såsom framgår av historiken utgöres materialet för ifrågavarande budgetårsberäkning huvudsakligen av särskilda från underrätterna införskaffade uppgifter. Sedan numera beslutats en avkortning av tiden för insändande till hovrätterna av renovationer av småprotokollen, har det emellertid blivit möjligt att anknyta budgetårsberäkningen av arvs- och gåvoskatten till en bearbetning av de insända renovationerna, och bestämmelserna om införskaffande från underrätterna av särskilda uppgifter om erlagd arvsskatt ha sålunda kunnat upphävas. Den ifrågavarande beräkningen antages ändock kunna färdigställas inom sådan tid, att uppgift om den erlagda arvs- och gåvoskatten under sistförflutna budgetår kan inflyta i riksräkenskapsverkets inkomstberäkning. För utbyggande av stämpelstatistiken kunde övervägas att upptaga en statistik över kvarlåtenskaper och arvslotter såsom ett fast led i finansstatistiken. Någon fortlöpande sådan statistik finnes icke. Såsom framgår av den i bilaga A ingående historiken ha tid efter annan verkställts undersökningar rörande kvarlåtenskaperna och arvslotterna. Den ifrågasatta statistiken skulle avse en fördelning av kvarlåtenskaper och arvslotter efter storlek. Enligt vad de sakkunniga inhämtat skulle en sådan statistik kunna anordnas på följande sätt. Materialet till statistiken finnes i de till hovrätterna ingående renovationerna av bouppteckningsprotokollen. Primärmaterialet skulle lämpligast insamlas i form av utdrag ur renovationerna å kartoliner, varvid en kartolin borde anslås åt varje bouppteckning. Å samma kartoliner kunde de anteckningar verkställas, som behövdes för statistiken över bouppteckningsstämplarna. Materialanskaffningen i denna ordning torde icke fördröja färdigställandet av den årliga stämpelstatistiken. Vid bedömande av värdet av en statistik över kvarlåtenskaper och arvslotter bör beaktas, att det här gäller endast omsättningen av den del av de enskilda förmögenheterna, vilken årligen ingår i dödsbon. Verkställda statistiska utredningar visa, att den sammanlagda arvfallna förmögenheten kan starkt växla från ett år till ett annat till följd av den ojämna förekomsten av stora arvfall. Den ifrågasatta statistiken torde därför icke bliva av nämnvärd

100 betydelse såsom underlag för beräkningen av arvsskattens utfall för ett konimande år. Denna beräkning torde, under förutsättning av oförändrade skattesatser, väsentligen få baseras på skattens avkastning under ett antal tidigare budgetår. Såtillvida skulle statistiken över kvarlåtenskaperna vara av intresse som det är anledning antaga, att kvarlåtenskapernas fördelning efter storlek utvisar en annan bild än fördelningen av de levande personernas förmögenheter efter storlek. Med hänsyn bland annat härtill är det nödvändigt att, om fråga uppkommer rörande omläggning av grunderna för arvsbeskattningen, ha tillgängligt ett statistiskt material, som utvisar kvarlåtenskapernas fördelning efter storlek. Men erfarenheten visar, att vid en sådan omläggning särskilda problem föreligga, vilka påkalla statistisk belysning, samt att för detta ändamål en statistik enbart över kvarlåtenskapernas och arvslotternas storlek icke är tillfyllest. En årlig statistik över kvarlåtenskaper och arvslotter kan uppenbarligen icke hållas i beredskap för belysande av alla de problem, som kunna aktualiseras vid en omläggning av arvsbeskattningen. På grund av nu angivna förhållanden ha de sakkunniga stannat vid att icke förorda en statistik över kvarlåtenskaper och arvslotter såsom ett fast led i finansstatistiken utan hänvisa för detta område till specialundersökningar för varje särskilt fall. Sådana undersökningar kunna anordnas så, att de både snabbt och för en begränsad kostnad giva resultat. De sakkunniga föreställa sig nämligen, att det är möjligt att inom detta område använda den approximationsmetod, som förordats beträffande bland annat storleksgrupperingen av nettoinkomster vid den föreslagna årliga inkomst- och verksamhetsstatistiken. Automobilskattemedel. Under automobilskattemedel redovisas å riksstaten två inkomsttitlar, nämligen fordonsskatt och bensinskatt. Avkastningen av fordonsskatten bestämmes av fordonens antal och beskaffenhet. Uppbörden av fordonsskatt sker under februari varje år beträffande motorfordon, som vid slutet av föregående kalenderår voro införda i automobilregistret, vilket föres hos länsstyrelserna. Införes motorfordon under löpande kalenderår i registret, skall vederbörlig skatt erläggas i samband med registreringen; sker avregistrering, gälla särskilda bestämmelser om erläggande av avgift motsvarande viss skatt för fordonet. Om ägare av registrerat fordon har för avsikt att under viss tid eller tills vidare icke nyttja fordonet i trafik, äger han rätt att få fordonet avfört ur automobilregistret. Dylika fordon registreras i beredskapsförteckning. Uppgifter om motorfordonsbeståndet offentliggöras för närvarande endast i Statistisk årsbok (tabell 139 i årsboken för år 1941) och avse motorfordonens antal vid respektive kalenderårs utgång. Genom särskilda under senare tid fattade beslut och vidtagna åtgärder, åsyftande centralisering av registreringen av motorfordon, har tillgången till statistik över motorfordonens antal och beskaffenhet högst väsentligt förbättrats. Genom kungörelse den 28 februari 1941 (nr 114) har sålunda

101 inrättats ett centralt militärt fordonsregister, i vilket införts motorfordon och släpvagnar, som tillhöra krigsmakten, och dessa motorfordon ha därvid uttagits u r det hos länsstyrelserna förda automobilregistret. Vid det centrala militära registret har utnyttjats det s. k. Hollerithsystemet med hålkortsblanketter, vara erforderliga uppgifter finnas upptagna. I anslutning till denna omläggning har tillika sättet för fullgörande av skattskyldighet för de militära motorfordonen förenklats. Skatt för dylika fordon skall sålunda icke debiteras och uppbäras av länsstyrelserna utan skall beräknas enligt särskilda grunder och utgå av anslag å fjärde huvudtiteln (se proposition nr 80 till 1940 års urtima riksdag, sid. 6—7, och 1941 års statsverksproposition, fjärde huvudtiteln, sid. 287). Uppgifter om den skatt, som belöper på det militära motorfordonsbeståndet, kunna sålunda erhållas i samband med vederbörande myndighets anslagsäskande för det kommande budgetåret. Även registreringen av civila motorfordon har i viss utsträckning centraliserats i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 616) angående registerföringen av motorfordon och släpfordon. Hos statistiska centralbyrån skall föras ett centralt register över de i automobilregistret befintliga motorfordon och släpfordon på grundval av uppgifter, som länsstyrelserna lämna. Detta register, som kommer att föras enligt enahanda system som det centrala militära registret, beräknas träda i verksamhet senast vid början av år 1943. Efter en sådan centralisering av motorfordonens registrering blir det möjligt att snabbt erhålla statistiska uppgifter om det sålunda inregistrerade motorfordonsbeståndet. Härigenom har frågan om effektivisering av den statistik, som erfordras för motorfordonsskattens beräkning, vunnit en tillfredsställande lösning. De sakkunniga ha därför ej ansett sig ha anledning pröva ytterligare åtgärder i nämnda syfte utan vilja allenast framhålla såsom ett önskemål, att ur det centrala civila registret må kunna erhållas en sådan gruppering av fordonsbeståndet, att kalkyler rörande den totala fordonsskatten för de i nämnda register införda motorfordonen lätt kunna verkställas. Uppgifter om bensinskatt liksom om de tilläggsskatter å bensin, vilka icke hänföras till automobilskattemedlen, lämnas, såsom nämnts i bilaga A, i tullverkets och kontrollstyrelsens rapporter om inkomster under dessa styrelsers förvaltning. De härigenom månadsvis erhållna uppgifterna synas tillfyllest ur finansstatistisk synpunkt. Tullmedel. Såsom omnämnts i bilaga A, avger generaltullstyrelsen för närvarande månadsvis till finansdepartementet och riksräkenskapsverket rapport om debiterad och influten tulluppbörd samt om restituerade tullmedel. Denna rapport tillhandahålles omkring den 20 i månaden näst efter den som rapportens uppgifter avse. Genom särskilda anordningar — telegram etc. — kunde uppgifterna visserligen erhållas ännu tidigare, och detta förfarande har också praktiserats vid särskilda tillfällen, då det varit angeläget att få en i möjligaste mån aktuell siffra for tulluppbörden. Av kostnadshänsyn kan det icke

102 komma i fråga att tillämpa detta förfarande för den regelbundna normala rapporteringen. För denna synes det nuvarande systemet vara i tidshänseende tillfyllest. Den månatliga rapporteringen av tullmedlen avser samtliga tullmedel utan uppdelning å skilda varuslag. En sådan uppdelning är emellertid ur olika synpunkter av finansstatistiskt intresse såväl vid analys av den redan influtna lulluppbörden som ock vid förutberäkningar av tullmedlens avkastning. Vid avgivande av yttrande till riksräkenskapsverket om beräkning av tullmedlen har generaltullstyrelsen brukat vid yttrandet foga en inom styrelsen utarbetad tabell, som återgives i riksräkenskapsverkets inkomstberäkning, över den debiterade tulluppbörden för olika varuslag under ett antal budgetår tillbaka. Varuspecifikationen har ursprungligen fixerats så, att särskilda tullbelopp angivits för sådana varor, för vilka den sammanlagda tulluppbörden per år uppgått till minst 1 miljon kronor. Tulluppbörden har sålunda särskilt angivits för 23 varuslag, motsvarande för budgetåret 1939/40 omkring 47 procent av den totala tulluppbörden. Till grund för ifrågavarande tabell ha legat månadsvis inom generaltullstyrelsen upprättade motsvarande översikter över tulluppbörden. Efter underhandsframställning från de sakkunniga har generaltullstyrelsen reviderat och utvidgat varuförteckningen i fråga så, att den omfattar icke mindre än 91 specificerade rubriker. I en för oktober, november och december 1940 efter de nya grunderna uppgjord statistik över tulluppbörden representera de specificerade varuslagen ända till 875 procent av den totala tulluppbörden för nämnda tid. Denna statistik upprättas nu månadsvis samt överlämnas under hand för varje kvartal till finansdepartementet och riksräkenskapsverket. Av handelspolitiska skäl lärer statistiken icke under nuvarande förhållanden böra publiceras. Allmän omsättningsskatt. Såsom nämnts i kapitel III, har genom förordningen den 13 december 1940 (nr 1000) om allmän omsättningsskatt, som trätt i kraft den 1 januari 1941, införts en ny skatt, lagd väsentligen på yrkesmässig försäljning av butikshandelsvaror. För huvudbestämmelserna rörande skattens omfattning har redogjorts i berörda sammanhang. Skatten utgör 5 procent å den skattepliktiga omsättningen. Genom en förordning av den 25 maj 1941 (nr 252) har skattesatsen beträffande vissa varor höjts till 20 procent av den skattepliktiga omsättningen av dylika varor. Av skattebestämmelsernas innehåll torde här vidare få nämnas, att skattskyldig i regel skall senast den 15 i varje månad till vederbörande länsstyrelse avlämna uppgift rörande den skattepliktiga omsättningen och samtidigt därmed inbetala den skatt, som belöper å den uppgivna skattepliktiga omsättningen. Försummar skattskyldig att inbetala skatt, skall oguldet belopp uppdebiteras och indrivas. För varje länsstyrelse är upplagt ett särskilt postgirokonto, å vilket allmän omsättningsskatt skall inbetalas. Det är sålunda möjligt att hos postgirokontoret i Stockholm dag för dag följa inkomsttillflödet å ifrågavarande skatte-

103 titel. Dessa uppgifter om utvecklingen av skatten äro av värde dels för analys och förutberäkning av skattens avkastning, dels ock såsom medel till kontroll å de skattskyldigas villighet att inom föreskriven tid betala skatten ävensom å länsstyrelsernas sätt att vaka över inbetalningarnas fullgörande. Med hänsyn härtill ha de sakkunniga funnit det önskvärt, att riksräkenskapsverket beredes tillfälle att följa skatteinbetalningarna med så aktuella uppgifter som tekniskt sett är möjligt. De sakkunniga ha därför överenskommit med vederbörande inom generalpoststyrelsen om en daglig rapportering till riksräkenskapsverket av uppgifter om sammanlagda beloppet av den för varje dag å varje länsstyrelses postgirokonto inbetalda allmänna omsättningsskatten. Dessa uppgifter registreras hos riksräkenskapsverket i ett kortsystem, som medgiver en snabb överblick över inbetalningarna. Detta kortsystem har upplagts under medverkan av postverket från tiden för skattens ikraftträdande. Ur det sålunda upplagda registret ha i en i bilaga E till betänkandet intagen tabell sammanförts uppgifter om de enligt postgirokontorets meddelanden till kontoret inbetalda omsättningsskattebeloppen länsvis och månadsvis under tiden februari 1941—juni 1942. I tabellen ingå jämväl uppgifter om den under budgetåret 1941/42 influtna omsättningsskatten i genomsnitt per invånare i varje län. I bilaga E omnämnas de särskilda omständigheter, som påverkat skattebeloppens fördelning i tiden och mellan olika län m. m. och vilka böra beaktas vid studiet av tabellen. De sålunda inflytande uppgifterna om allmänna omsättningsskatten kunna kompletteras genom de uppgifter rörande samma skatt, vilka, på sätt i kapitel III föreslagits, skola av länsstyrelserna månadsvis insändas till riksräkenskapsverket i enlighet med det i berörda sammanhang skisserade formuläret. I detta formulär uppdelas nämligen skattebeloppen, å ena sidan, på taxeringsdistrikt och, å andra sidan, på omsättningsskatt efter 5 procent å den totala skattepliktiga omsättningen och omsättningsskatt efter ytterligare 15 procent å den skattepliktiga omsättning, för vilken skärpt omsättningsskatt utgår. Slutligen kunna ur omsättningsskattelängden, vilken innefattar såväl taxeringslängd som uppbördsbok för den allmänna omsättningsskatten, erhållas uppgifter dels om de ändringar i skattebeloppen som tillkommit genom taxeringsnämndernas och prövningsnämndernas beslut, dels om den till indrivning överlämnade skatten, dels ock om restitutioner och avkortningar. Genom dessa uppgifter fullständigas kännedomen om skattebetalningarnas förlopp. I kapitel III ha de sakkunniga framlagt förslag om anordnande av en statistik över den inre handelsomsättningen på grundval huvudsakligen av det material, som ingår i deklarationerna till allmän omsättningsskatt. De ha därvid förordat, att intensivundersökningar skola företagas beträffande dels omsättningens uppdelning efter branscher och dels omsättningens storleksgruppering. I den mån dessa undersökningar avse den skattepliktiga omsättningen, erhållas, då skatten utgår proportionellt mot omsättningen, uppgifter även om skattens fördelning på branscher och efter omsättningens storlek.

104 Tobaksskatt. I historiken i bilaga A har omnämnts, att från Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet månatligen till finansdepartementet inrapporteras beloppet av den under närmast föregående månad upplupna tobaksskatten. Enligt vad de sakkunniga inhämtat, inkommer till Tobaksmonopolet från försäljningskontoren två gånger i månaden, nämligen den 4 och den 19 en preliminär rapport rörande omsättningen under nästföregående halva månad. P å grundval av denna omsättningsrapport och med kännedom om den ungefärliga genomsnittliga skattebelastningen kan två gånger i månaden erhållas en preliminär men säkerligen rätt noggrann uppgift rörande utvecklingen av tobaksskatten. Efter framställning från de sakkunniga erhålla finansdepartementet och riksräkenskapsverket numera under hand sammanställningar av dessa till Tobaksmonopolet inkommande omsättningsrapporter, i vilka de preliminära skattebeloppen äro uträknade. Omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker. Omsättnings- och utskänkningsskatten å spritdrycker utgör den mest betydande av skatterna på alkoholhaltiga drycker. I översikten angående finansstatistikens nuvarande läge (bilaga A) har omnämnts, att uppgifter angående omsättnings- och utskänkningsskatten å spritdrycker ingå i den rapport, som kontrollstyrelsen månatligen överlämnar till finansdepartementet rörande de inkomster, vilkas uppbörd styrelsen handhar. I nämnda översikt har också omförmälts, att styrelsens statistiska avdelning successivt verkställer kalkyler över det aktuella konsumtionsläget och uppgör prognoser rörande försäljningsvolym och inkomsttillflöde under de närmast följande månaderna, under det löpande kalenderåret och budgetåret. Med hänsyn till förevarande inkomsttitels stora känslighet för köpkraftens växlingar äga dessa kalkyler och prognoser ett särskilt värde. På hemställan från de sakkunniga komma nämnda kalkyler och prognoser, så länge de uppgöras inom kontrollstyrelsen, att successivt ställas till förfogande för finansdepartementet och riksräkenskapsverket. Övriga skatter. Såsom antytts i det föregående, ha de sakkunniga vid granskning av statistiken över statens finanser till särskild behandling upptagit endast de största inkomsttitlarna. Även vissa andra skatteinkomster samt underlagen för dem ha dock intresse ur finansstatistisk synpunkt. De sakkunniga vilja här särskilt ingå på den finansstatistik, som sammanhänger med kontrollstyrelsens verksamhet, i den mån den icke berörts i det föregående. I fråga om försäljningen av rusdrycker innehåller den i Sveriges officiella statistik ingående, av kontrollstyrelsen utgivna berättelsen om rusdrycksförsäljningen m. m. relativt utförliga statistiska uppgifter, vilka belysa icke blott skatteintäkternas utveckling utan även underlagen för skatterna. Beträffande denna publikation ha de sakkunniga u r finansstatistisk synpunkt

105 funnit anledning uttala endast det önskemålet, att värdesiffror om rusdrycksförsäljningen böra angivas månadsvis jämte de nu meddelade kvantitetssiffrorna. I fråga om ett flertal acciser avger kontrollstyrelsen en särskild, likaledes i serien Sveriges officiella statistik ingående berättelse, benämnd accispliktiga näringar. Denna berättelse, som är synnerligen kortfattad, avser tillverkning och beskattning av brännvin, tillverkning och beskattning av maltdrycker, tillverkning av inhemskt vin, beskattning av läskedrycker, industrisockerskatt samt accis å glykos, varuskatt, accis å margarin och vissa andra fettvaror m. m., beskattning av inhemsk bensin samt odling av tobak. Det vore önskvärt, att i denna berättelse i större utsträckning än hittills publicerades månadssiffror för skatterna eller deras underlag. Beträffande de skatter, som kontrollstyrelsen uppbär, erhålles, såsom framgår av bilaga A, en mycket snabb månadsredovisning, vilken ingår till finansdepartementet och riksräkenskapsverket; i denna finna de sakkunniga icke anledning att föreslå ändring. Slutligen vilja de sakkunniga framhålla, att det ur finansstatistisk synpunkt föreligger särskild anledning att följa utvecklingen av uppbörden å nya skattetitlar, då beräkningen av de nya skatternas avkastning ofta är mera osäker än i fråga om gamla skatter. Uppbörd i statens verksamhet och diverse inkomster. Vissa inkomsttitlar under rubriken uppbörd i statens verksamhet förtjäna uppmärksamhet ur finansstatistisk synpunkt, då de avspegla förhållandena på speciella näringsområden. Så är fallet exempelvis med fyr- och båkmedel samt lotspenningar, vilka äro känsliga mätare på sjöfartens omfattning. Beträffande vissa inkomsttitlar under förenämnda rubrik finnas fastställda särskilda stater, och i förekommande fall ingå i dessa stater poster för överskott å jordbruks- och verkstadsdrift, för vilka verksamhetsgrenar specialstater kunna finnas fastställda. Beträffande de större uppbördstitlar, för vilka stater sålunda fastställts, vore det önskvärt att under löpande budgetår månadsvis erhålla uppgifter om utvecklingen under de olika statrubrikerna, i vad avser såväl inkomster som utgifter. De sakkunniga syfta härvid närmast på inkomster vid fångvården, sinnessjukhusen, karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet. Vid riksräkenskapsverkets månatliga inkomstsammandrag borde alltså, enligt de sakkunnigas mening, fogas specifikationer av ifrågavarande inkomsttitlar under uppbörd i statens verksamhet. Härigenom erhölles ett säkrare underlag för beräkning av utfallet av dylika inkomsttitlar under löpande budgetår. I en klass för sig stå de under diverse inkomster redovisade totalisatormedlen, tipsmedlen och lotterimedlen, vilka inom finansstatistiken böra uppmärksammas såsom mätare på medelsförbrukning av ett speciellt slag. Inkomster av statens kapitalfonder. D e a f f ä r s d r i v a n d e v e r k e n redovisas å riksstatens inkomstsida endast med överskotten av inkomster utöver utgifter. Enligt de av riksräken8—418510.

106 skapsverket utgivna statistiska tablåerna till belysning av statens affärsverksamhet under år 1941 uppgingo dessa överskott till sammanlagt cirka 222 miljoner kronor. Nämnda belopp utgjorde skillnaden mellan sammanlagda bruttoinkomster om cirka 940 miljoner kronor och sammanlagda bruttoutgifter om cirka 718 miljoner kronor. Dessa uppgifter belysa den stora betydelse, som ur finansstatistisk synpunkt måste tillmätas ej blott överskotten av affärsverkens rörelse utan även bruttoinkomsterna och bruttoutgifterna inom denna rörelse. Då vidare inkomsterna och utgifterna äro sammansatta av ett flertal artskilda poster, kräver en analys av utvecklingen av affärsverkens överskott liksom en förutberäkning av dessa överskott kännedom även om förändringarna i de huvudsakliga inkomst- och utgiftsposter, av vilka de totala inkomst- och utgiftssummorna äro sammansatta. I översikten angående utvecklingen av statistiken över statens finanser (bilaga A) h a r omnämnts, att de särskilda affärsverksstyrelserna årligen avgiva i serien Sveriges officiella statistik ingående berättelser om sin verksamhet samt att i dessa berättelser redogöres för de olika verkens ekonomiska förhållanden. Underlagen för de olika affärsverkens ekonomi karaktäriseras av verkens arbetsuppgifter. För postverkets resultat är avgörande frankoteckensförsäljningens omfattning, alltså postförsändelsernas antal och befordringsvägar. För telegrafverkets ekonomiska resultat dominerar telefontrafikens storlek. Statens järnvägars rörelses resultat bygger väsentligen på gods- och persontrafik; inkomstgivningen beror alltså på omfattningen av gods- och personbefordran. För statens vattenfalls verks inkomster ä r utvecklingen av energiförbrukningen avgörande. Domänverkets inkomstförhållanden sammanhänga intimt med konjunkturerna för trävarurörelsen. Att överskotten av affärsverkens rörelse i betydande mån bestämmas även av utgiftsbelastningen å verken och främst av utvecklingen av lönerna för de anställda är självfallet. De affärsdrivande verkens årsredogörelser innehålla statistik över underlagen för affärsverkens inkomster och utgifter samt överskott. De sakkunniga ha från sina utgångspunkter icke funnit anledning att till prövning upptaga frågor om förbättringar i dessa redogörelsers statistik, vare sig den avser de direkta finansstatistiska uppgifterna eller underlagen för desamma. Ej heller har det synts erforderligt att föreslå ändring i innehållet av omförmälda, av riksräkenskapsverket utgivna statistiska tablåer. Däremot föreslå de sakkunniga i det följande (sid. 113 och 139) vissa ändringar i avseende å uppställningen av de räkenskapsavslutningar för budgetår, som de affärsdrivande verken avgiva i och för riksbokslutet. För vinnande av större effektivitet i statistiken över statens finanser har det i fråga om de affärsdrivande verken i stället funnits mera ändamålsenligt att rikta uppmärksamheten på de månatliga statistiska uppgifter (rapporter) över affärsverkens driftinkomster och driftutgifter, som dessa verk hittills upprättat. E n närmare granskning av dessa rapporter ger anledning till bland annat följande iakttagelser.

107 Det framgår av den i nämnda översikt i bilaga A lämnade redogörelsen, att den beträffande postverkets driftinkomster och driftutgifter upprättade månadsrapporten innefattar uppgifter blott om den totala inkomsten och den totala utgiften för månaden, men däremot icke hur inkomstsumman respektive utgiftssumman är sammansatt av skilda inkomst- och utgiftsslag. De siffror, som ligga till grund för rapporten, äro till största delen upptagna enligt kassamässig redovisning; endast i ringa utsträckning, såsom beträffande avsättning till förnyelsefond, har annan beräkningsgrund använts. Enligt vad de sakkunniga inhämtat, uppgöres för internt bruk inom generalpoststyrelsen månatligen samtidigt med nämnda rapport även en detaljerad redovisning av inkomster och utgifter enligt en uppställning, som specificerar inkomsterna på över 20 rubriker och utgifterna på cirka 70 rubriker. I översikten i bilaga A omnämnes vidare det av telegrafstyrelsens statistiska avdelning månadsvis upprättade s. k. statistiska månadsbokslutet för telegrafverket. Denna redovisning specificerar inkomster och utgifter på ett antal skilda poster. I tekniskt hänseende avviker den såtillvida från postverkets summariska rapport, att den i stor utsträckning icke återger kassainkomster utan debiterade belopp och beräknade poster. Telegrafverket lämnar i betydande omfattning kredit åt sina kunder, framför allt i fråga om samtals- och telegramavgifter. Av denna anledning komma de i varje månadsredovisning upptagna debiterade inkomsterna att avsevärt avvika från de kassamässiga inkomsterna under samma månad. Det statistiska månadsbokslutet ansluter sig emellertid icke enbart till faktiskt debiterade avgifter, utan innefattar vissa beräkningar, sålunda att av abonnemangsavgifterna, vilka till största delen debiteras kvartalsvis, en tredjedel beräknas belöpa på varje månad i kvartalet. Samtalsavgifterna upptagas däremot till de under månaden debiterade beloppen. Telegramavgifter angivas delvis per kassa, delvis med debiterade belopp. Radiolicensavgifterna, vilka till största delen erläggas av allmänheten till postverket och av detta verk överlämnas till telegrafverket i varje kvartals första månad, figurera i det statistiska månadsbokslutet med ett på månaden »belöpande», statistiskt uträknat belopp. För utgifternas vidkommande kan nämnas, att värdet av den i driften åtgångna materielen för närvarande endast kan erhållas per kvartal. Detsamma är förhållandet med de kostnader, som skola bestridas av förnyelsefonden och vilka i redovisningarna preliminärt äro bokförda såsom underhållskostnader. Vissa utgiftsposter — såsom de pensionsavdrag, som skola tillgodoföras pensionsfonderna, samt räntan å det kapital i samma fonder, som telegrafverket disponerar såsom rörelsekapital — fastställas exakt först i årsbokslutet; i de statistiska månadsboksluten ingå de med beräknade belopp. Detsamma är förhållandet med posten för avsättning till förnyelsefond. I statens järnvågars månadsstatistik för tjänstebruk, omnämnd i bilaga A, förekomma de uppgifter, som ha ett mera omedelbart finansstatistiskt intresse, i statistikens s. k. »Sammandrag». Där upptagas på bokföringen grundade, i stort sett kassamässiga, uppgifter om inkomsterna under 5 rubriker (persontrafik, posttrafik, godstrafik utom lapplandsmalm, lapplandsmalm och övriga inkomster) samt om utgifterna under 15 rubriker. Till största delen avse utgiftsrubrikerna i månadsstatistikens sammandrag rörelsegrenar: styrelsen, distriktskanslier, bantjänst, maskintjänst, färjedrift, trafiktjänst, hjälpanläggningar. Vid sidan därav redovisas å sarskdda rubriker underhåll av rullande materiel samt underhåll av inventarier och effekter. Såsom gemensamma utgifter upptagas avsättning till förnyelsefond, pensionskostnader och övriga gemensamma utgifter. I detta sammandrag förekomma alltså icke personalkostnader skilda från sakkostnader. I viss mån kompletteras sammandragets uppgifter om utgifterna i detta hänseende med de i samma statistik annorstädes redovisade utgifterna för avlöning till personal. Där upptages avlöning till tjänstemän och arbetare dels för drift och underhåll inom särskilda rörelsegrenar, dels för förändrings- och nybyggnadsarbeten. Vid användning av de i månadsstatistiken meddelade uppgifterna, då det gäller jämförelse med motsvarande

108 tidsavsnitt ett föregående år, bör beaktas, att staten nu efter hand övertager ett antal enskilda järnvägar. För statistiken över statens finanser är därför även publikationen Järnvägsstatistiska meddelanden av värde, vilken utgör en månadsstatistik över såväl statens som enskilda järnvägar, uppställd efter ensartade grunder. För statens vattenfallsverk upprättas inom vattenfallsstyrelsen månadsvis ett bokslut för verket. Detta innehåller bland annat en summarisk redovisning av inkomster och driftkostnader samt överskott för månad och motsvarande siffror för samma tidsperiod föregående år. Inkomsterna, driftkostnaderna och överskotten äro fördelade på de skilda förvaltningsgrenarna samt på de olika kraftverken och kanalverken, varjämte i särskilda poster angivas avsättning till förnyelsefond och andelar i gemensamma driftkostnader och i pensionskostnader. De bokförda utgifterna överensstämma i regel med utbetalningarna. Så är däremot icke förhållandet med de viktigaste inkomsterna, nämligen kraftavgifterna. Debiteringen av kraftavgifter verkställes under året antingen kvartalsvis eller tertialsvis (tertialen = januari —april, maj—augusti, september—december) och i några enstaka fall månadsvis. Debiteringen verkställes i efterskott, sedan erforderliga mätaravläsningar blivit tillgängliga. De debiterade avgifterna bokföras emellertid som inkomst för sista dagen i den debiteringsperiod som de avse. Då räkningen utsändes först en halv till en och en halv månad efter nämnda dag och abonnenterna dessutom ha 15 dagars frist med betalningen, inflyta inkomsterna betydligt senare än respektive bokföringsdag. Inom domänstyrelsen uppgöres för domänverket månadsvis en »beräkning» av domänfondens driftresultat, som avser förfluten del av kalenderåret. I denna beräkning äro intäkter och kostnader fördelade på rörelsegrenar enligt följande rubriker: Domänstyrelsen, Gemensamma under året ofördelade intäkter (kostnader), Skogsförvaltningen och Jordbruksförvaltningen, varförutom särskilda poster upptagas för avsättningar till förnyelsefonden för återväxtkostnader och pensionsfonderna samt för kostnader, som täckas av förnyelsefondsmedel eller av markfondsmedel ävensom av riksstatsanslag. I beräkningen ingick tidigare även den särskilda rörelsegren, som utgjordes av domänverkets industriförvaltning. Under industriförvaltningen inbegrepos de större sågverken, sulfatfabriken och trädestillationsveTket i Piteå. Enligt beslut vid 1941 års riksdag (proposition nr 68; riksdagens skrivelse nr 243) har denna förvaltning, jämte vissa mindre sågverk, överförts från domänstyrelsen till ett särskilt företag, benämnt Aktiebolaget Statens skogsindustrier. Aktierna i detta bolag skola förvaltas av domänstyrelsen, och domänverket skall tillhandahålla bolaget erforderligt förlagskapital. Bolaget har trätt i verksamhet den 1 januari 1942. I nämnda månadsberäkning ingå de viktigaste inkomsterna, nämligen skogsförsäljningsmedlen, med debiterade belopp. Skogsauktionerna hållas i jegel i november och december, men kredit åtnjutes för likviden under 9—11 månader, varför de enligt uppbördssedlarna vid en auktion debiterade beloppen inflyta först under hösten påföljande kalenderår. Utgifterna redovisas i beräkningen i regel per kassa. För avsättningarna till förnyelsefonden och till pensionsfonderna upptagas dock för varje månad belopp beräknade till en tolftedel av årsavsättningarna enligt driftkostnadsstaten. Även de anslag å riksstatens driftbudget, som tillfalla domänfonden, upptagas i månadsberäkningen med allenast beräknade belopp. För övrigt må beträffande utgiftsredovisningen framhållas, att personalkostnader och sakkostnader icke hållas isär. I den mån avverkningen icke bedrives av verkets egna arbetare utan av annan, som erhåller ersättning för såväl avverkningen som för körslor, är också en dylik åtskillnad, enligt vad som uppgivits, icke möjlig att genomföra. D e t m a t e r i a l , som s å l u n d a hittills funnits tillgängligt för en m å n a d s s t a tistik ö v e r a f f ä r s v e r k e n s d r i f t i n k o m s t e r o c h driftutgifter, h a r v a r i t s k i f t a n d e till s å v ä l i n n e h å l l s o m o m f a t t n i n g . De o l i k a m å n a d s r e d o v i s n i n g a r n a h a tillk o m m i t för tillgodoseende a v d e s ä r s k i l d a v e r k e n s o m e d e l b a r a b e h o v . U r

109 enbart finansstatistisk synpunkt äro de slundom för mycket, stundom för litet specificerade. Delvis upptaga de debiterade inkomster, ej kassamässigt influtna. I viss omfattning är redovisningen upplagd enbart efter rörelsegrenar, därvid utgifterna icke uppdelats uti personalkostnader och sakkostnader. De synpunkter, som de sakkunniga funnit böra vara vägledande vid en effektivisering av statistiken över statens finanser i vad avser affärsverkens inkomster och utgifter, vilja de sammanfatta sålunda. Såsom förut antytts är det angeläget att få varje affärsverks inkomster och utgifter sammanförda under ett fåtal rubriker. Härvid kan ledning hämtas från de beräkningar, som affärsverken och riksräkenskapsverket uppgöra för statsverkspropositionen, ävensom från de undersökningar rörande utvecklingen av vissa större inkomsttitlar, vilka omnämnas i den i bilaga A ingående historiken. De månatliga redovisningarna för affärsverkens driftinkomster och driftutgifter böra såvitt möjligt avse kassamässigt influtna och utgivna belopp. Anledningen härtill är den, att inkomsterna och utgifterna å riksstatens driftbudget i regel redovisas per kassa och att en sammanräkning av dessa inkomster och utgifter med affärsverkens driftinkomster och driftutgifter förutsätter en i nämnda hänseende ensartad redovisning. Principen per kassa bör därför vara den vägledande vid den nu ifrågavarande månadsstatistiken. I vissa ekonomiskt mindre betydande avsnitt kunna dock debiterade eller beräknade belopp upptagas i statistiken. I ett par fall ha emellertid även uppgifter om debiterade inkomster ett självständigt värde jämte uppgifterna per kassa. Detta är händelsen, då relativt lång tid förflyter mellan debitering och uppbörd, såsom i fråga om vissa inkomster vid telegrafverket, statens vattenfallsverk och domänverket. Beträffande dessa verk böra därför vid sidan av den kassamässiga redovisningen även infogas uppgifter om debiterade inkomster under respektive månad. Dessa uppgifter h a värde därför, att de möjliggöra en förutberäkning med relativt stor säkerhet för en tid framåt av de inflytande intäkterna i fråga. De till egentliga statsutgifter för myndigheterna anvisade anslagen uppdelas i riksstaten i princip så, att personalkostnader och sakliga kostnader hållas isär. Denna uppdelning bör eftersträvas även i de månatliga redovisningarna för affärsverkens driftutgifter. Då avlönings- och pensionskostnaderna delvis äro föränderliga med levnadskostnadsindex, är det av intresse att få uppgifter om beloppen av de rörliga delarna, såsom rörligt tillägg och kristillägg. Även det vid nyreglerade verk övergångsvis utgående barntillägget, som är ställt under långsam avveckling, synes böra särskilt redovisas. Med kännedom om dessa kostnadselement kunna slutsatser dragas h u r avlöningskostnaderna och pensionskostnaderna i övrigt förändrat sig, varjämte ett aktuellt lätt tillgängligt underlag erhålles för beräkning av den totala kostnaden för rörligt tillägg etc. vid eventuellt ändrade grunder för tillläggens åtnjutande. I enlighet med nu angivna synpunkter ha de sakkunniga i samråd med vederbörande inom respektive affärsverk upprättat formulär till månatliga redovisningar av postverkets, telegrafverkets, statens vattenfallsverks och

110 domänverkets driftinkomster och driftutgifter m. m. För statens järnvägar h a r det icke ansetts nödvändigt att upprätta en särskild rapport, då de erforderliga uppgifterna äro tillgängliga i den tryckta månadsstatistiken. I denna har, efter framställning från de sakkunniga, allenast vidtagits sådan ändring, att särskilda belopp för rörligt tillägg, kristillägg och barntillägg kunna erhållas ur densamma med fördelning dels på tjänstemän och arbetare, dels på utgifter för drift och underhåll samt för förändrings- och nybyggnadsarbeten. Sistnämnda ändring har vidtagits redan från och med den 1 januari 1941. Enligt överenskommelse mellan de sakkunniga och vederbörande inom de övriga fyra affärsverken lämnas uppgifter enligt förenämnda formulär till finansdepartementet och riksräkenskapsverket. Det för domänverket upprättade formuläret torde få tills vidare tillämpas provisoriskt, vid det förhållandet att Aktiebolaget Statens skogsindustrier trätt i verksamhet den 1 januari 1942 och det ännu icke varit möjligt att bedöma vilka uppgifter som böra kunna lämnas från detta företag. På grundval av de sålunda av affärsverken avgivna månadsredovisningarna böra uppgöras sammanställningar, vilka översiktligt och lättillgängligt lämna upplysningar om utvecklingen av de olika inkomst- och utgiftsslagen. Härigenom erhålles efter hand material till löpande analys och förutberäkning av nämnda inkomster och utgifter samt därmed av affärsverkens överskott. Det är därvid av betydelse, att i månadsredovisningarna i vissa fall debiterade inkomster angivas jämte de kassamässigt inflytande samt att de rörliga delarna av avlönings- och pensionskostnaderna uppgivas. I fråga om de finansiella förhållandena för ö v r i g a k a p i t a l f o n d e r ha de sakkunniga icke funnit anledning framlägga förslag om verkställande av löpande statistiska undersökningar. De sakkunniga förutsätta emellertid, att speciella finansfrågor kunna påkalla en finansstatistisk bearbetning av räkenskaperna för vissa kapitalfonder. Såsom exempel på undersökningar av denna art kan erinras om den i historiken (bilaga A) omnämnda statistiska specialundersökningen rörande de ekonomiska förhållandena beträffande statens utlåningsfonder. Denna utredning avsåg såväl statistik och analys beträffande utvecklingen under förfluten tid som ock förutberäkningar rörande den framtida utvecklingen av lånerörelsen för vissa fonder. Likartade undersökningar kunna tänkas förekomma även i framtiden, men det synes lämpligast att hänvisa dem till specialutredningarnas område. Bland inkomsterna av statens kapitalfonder ingå överskotten för delfonderna av statens allmänna fastighetsfond och försvarsväsendets fastighetsfond. För dessa fonder äro särskilda inkomst- och utgiftsstater fastställda. För samtliga delfonder utom byggnadsstyrelsens delfond äro överskotten bundna i relation till kapitalbehållningen vid budgetårets ingång, medan för den nämnda delfonden överskottet beror av utfallet av inkomst- och utgiftsstaten, sedan vid budgetårets slut ersättningen för lokaldispositioner från driftbudgetens olika huvudtitlar samt avsättningen till värdeminskningskontot fixerats. I de av riksräkenskapsverket upprättade månatliga inkomstsammandragen förekomma fördenskull icke några uppgifter om överskotten å

Ill fastighetsfondernas delfonder. Ej heller erhålles under löpande budgetår upplysning om fondernas utgifter för reparationer och underhåll samt för förhyrningar eller om inkomster av uthyrningar m. m. Det synes önskvärt, att de uppgifter rörande statens inkomster, som föreligga i inkomstsammandraget, månadsvis kompletteras med kalkylerade belopp för överskotten å fastighetsfondernas delfonder. Statsinkomsternas fördelning på större inkomstgrupper. I det föregående ha de sakkunniga till särskild behandling upptagit frågan om effektivisering av statistiken över statens inkomster huvudsakligen beträffande vissa större inkomsttitlar å driftbudgeten, vilkas utveckling väsentligen bestämmer förändringarna i det statsfinansiella läget. Utöver den statistik, som därvid föreslagits skola fullföljas eller åvägabringas, bör givetvis i finansstatistiken ingå en årlig översikt efter systematiska grunder av statens samtliga löpande inkomster. Beträffande anordnandet av denna statistik få de sakkunniga anföra följande. Det budgettekniska reformarbete, som bedrivits under de senaste 30 åren, har i hög grad inriktats på en förbättring av redovisningen å riksstatens inkomstsida. Strävandet har därvid i första hand gått ut på att göra riksstatens inkomstsida till en i det väsentliga fullständig bild av statens samtliga löpande inkomster; sålunda ha inkomster vilka tidigare redovisats utanför riksstaten upptagits å densamma. Vidare har man beträffande egentliga statsinkomster sökt tillgodose ett krav på bruttoredovisning i riksstaten, vilken form av redovisning uppenbarligen är mera givande u r upplysningssynpunkt än en nettoredovisning; för tillgodoseende av detta krav ha sålunda ett flertal uppbördstitlar för utgiftsanslag överförts till riksstatens inkomstsida. Slutligen har uppmärksamhet ägnats inkomsternas gruppering i systematiskt hänseende efter grunder som kunnat godtagas u r allmänt ekonomiska synpunkter. Här må särskilt understrykas den viktiga gränsdragningen mellan löpande inkomster och kapitaldisposition, vilken gränsdragning fört med sig, att den förutvarande inkomstgruppen i anspråk tagna kapitaltillgångar, liksom lånemedel, utmönstrats från driftbudgetens inkomstsida. För den nuvarande systematiseringen av driftbudgetens inkomstsida ä r i det föregående översiktligt redogjort. E n väsentlig skillnad föreligger mellan de båda huvudgrupperna egentliga statsinkomster och inkomster av statens kapitalfonder. Inom egentliga statsinkomster märkas fyra grupper, nämligen: skatter, uppbörd i statens verksamhet, folkpensionsavgifter och diverse inkomster. Inom gruppen skatter finnas tre undergrupper, nämligen: skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse, automobilskattemedel samt tullar och acciser. Huvudgruppen inkomster av statens kapitalfonder sönderfaller i nio undergrupper, nämligen: statens affärsverksfonder, riksbanksfonden, statens allmänna fastighetsfond, försvarsväsendets fastighetsfond, statens utlåningsfonder, fonden för låneunderstöd, foriden för statens aktier, statens pensionsfonder och diverse kapitalfonder.

112 Den sålunda i själva riksstaten ingående specifikationen fyller högt ställda anspråk i systematiskt hänseende. En statistik över den totala årliga inkomsten å driftbudgeten med fördelning på skilda inkomstslag bör därför enligt de sakkunnigas mening i första hand ansluta sig till den uppdelning som verkställes i riksstaten. En sådan statistik ingår i Statistisk årsbok och plägar jämväl upptagas i riksräkenskapsverkets inkomstberäkning, där särskilda siffror angivas för varje undergrupp under de båda huvudgrupperna egentliga statsinkomster och inkomster av statens kapitalfonder. Värdet av denna statistik förhöjes därigenom att hänsyn tagits till eventuella budgettekniska förändringar inom riksstatens inkomstsida, sålunda att inkomstbeloppen grupperats efter de grunder som gälla för det sista i sammanställningen ingående budgetåret. Vid studiet av dylika sammanställningar av statens inkomster för ett flertal budgetår kunna uppslag erhållas till även andra grupperingar än den nu nämnda i syfte att än ytterligare markera, att utvecklingen av statsinkomsterna väsentligen betingas av förändringarna å vissa större inkomsttitlar eller grupper av titlar. Inom gruppen skatter synes det vara av betydande intresse att genom åren följa utvecklingen av inkomsttillflödet inom envar av de tre undergrupperna skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse, automobilskattemedel samt tullar och acciser. Inom huvudgruppen inkomster av statens kapitalfonder ha överskotten av statens affärsverksfonder jämte riksbanksfonden ett dominerande inflytande på inkomstbildens förändring. E n statistisk sammanställning över förändringarna i inkomsterna av statens kapitalfonder synes därför kunna begränsas till följande tre grupper, nämligen: statens affärsverksfonder, riksbanksfonden och övriga kapitalfonder. Inom gruppen skatter intresserar sedan gammalt uppdelningen i direkta och indirekta skatter, och denna uppdelning spelar ständigt en betydande roll i diskussionen om skattebördans fördelning särskilt vid ifrågakommande ökningar eller minskningar i skattebördan. Såsom framgår av historiken ha också bland annat i vissa års statsverkspropositioner ingått tabellariska sammanställningar över skatternas fördelning på direkta och indirekta skatter. E n sådan fördelning möter vissa svårigheter, sammanhängande därmed att en skatts natur av direkt eller indirekt stundom kan vara diskutabel. Statistiken får i motsvarande m å n en konventionell prägel. I stort sett torde emellertid en sådan fördelning kunna uppgöras och, om grunden för fördelningen fasthålles från det ena året till det andra, i allt fall tjäna till hjälp vid bedömandet av förskjutningen i skattebördan mellan dessa olika former av skatt. Av redogörelsen för den nuvarande riksstatens utformning framgår, att inkomsterna av statens affärsverksfonder redovisas å driftbudgetens inkomstsida allenast med överskotten av inkomster utöver utgifter, i den mån dessa överskott inlevereras under budgetåret. Beträffande affärsverken föreligger sålunda en nettoredovisning å riksstaten. Vid behandlingen i det föregående av statistiken över affärsverkens överskott ha de sakkunniga understrukit angelägenheten av att för analysen av utvecklingen i förfluten tid och förut-

113 bedömningen av utvecklingen i framtiden ha tillgång till månatliga uppgifter icke blott om levererade överskottsmedel utan även rörande i möjligaste mån kassamässiga bruttoinkomster och bruttoutgifter för de särskilda affärsverken. Samma skäl föranleder de sakkunniga att här förorda upprättande av en sammanställning över riksstatens inkomster och utgifter, i vilken affärsverkens bruttoinkomster införas i stället för deras överskott, samtidigt som driftbudgetens utgiftssida påbygges med affärsverkens bruttoutgifter. Material till en sådan årlig sammanställning skulle kunna erhållas ur de särskilda räkenskapsavslutningar som affärsverken uppgöra för budgetår i och för riksbokslutet, under förutsättning, såvitt nu är i fråga, att i desamma bruttoinkomsterna systematiseras i anslutning till den gruppering, som numera tillämpas i den månatliga redovisningen av affärsverkens inkomster. En motsvarande bruttoredovisning torde jämväl böra tillämpas i fråga om riksbanken. P å detta sätt erhålles en fylligare bild av statens löpande inkomster och utgifter än den som vinnes ur riksstatens uppställning. I riksbokföringen upptagas å s. k. diversemedelsfonder åtskilliga tillgångar av statsmedels natur, vilka icke ingå i statens nettoförmögenhet. Inkomster och utgifter för dessa fonder redovisas vid sidan av riksstaten. Såsom exempel på dylika fonder må nämnas allmänna arvsfonden, kyrkofonden, handels- och sjöfartsfonden m. fl. I annat sammanhang förorda de sakkunniga, att en statistisk redovisning årligen skall upprättas över dylika diverse medel med angivande av inkomster och utgifter för fonderna. Efter hand som denna utredning lämnar resultat, bör statistiken över statens löpande inkomster inrymma även inkomsterna på vissa diversemedelsfonder. Slutligen få de sakkunniga erinra, att staten i vissa fall överlåtit på särskilt bildade aktiebolag att omhänderha vissa grenar av statsverksamheten. Såsom exempel kunna nämnas Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet, Aktiebolaget Statens skogsindustrier m. fl. I sådana fall, liksom i fråga om vissa stiftelser och föreningar med allmännyttiga uppgifter, bör finansstatistiken omfatta även de ekonomiska förhållandena för dylika företag. En översikt av statens löpande inkomster bör i motsvarande mån kompletteras med bruttoinkomsterna för företagen i fråga, samtidigt som bruttoutgifterna för företagen ingå i en översikt över statens samtliga löpande utgifter. På sätt nu angivits bör sålunda enligt de sakkunnigas mening efter hand uppbyggas en årlig statistik över statens löpande inkomster, vilken alltså omfattar icke blott inkomsterna å driftbudgetens inkomsttitlar, med iakttagande att affärsverken och riksbanken redovisas med sina bruttoinkomster, utan även inkomsterna å vissa diversemedelsfonder samt för vissa aktiebolag m. fl. juridiska personer, vilka handha grenar av statsförvaltningen eller vissa andra allmännyttiga uppgifter. Om, på sätt de sakkunniga i ett senare sammanhang förordat, statistiken över statens löpande utgifter utformas på motsvarande sätt som nu nämnts i fråga om inkomsterna, erhåller man en årlig överblick över statsverksamhetens inriktning på olika ändamål samt de bidrag till utgifternas fyllande, som ställas till förfogande av medborgarna i form av skatter eller betalning för statliga prestationer.

114 Månadssammandrag av driftbudgetens inkomster. Såsom omförmälts i bilaga A, upprättar riksräkenskapsverket månatligen ett på huvudförvaltningarnas kassarapporter grundat inkomstsammandrag, vilket tillställes finansdepartementet. I detta sammandrag redovisas för varje inkomsttitel, förutom beräknad inkomst enligt riksstaten, dels nettoinkomst, respektive nettoutgift för det löpande budgetåret, dels nettoinkomst, respektive nettoutgift för det föregående budgetåret, i båda fallen såväl för den månad, som inkomstsammandraget avser, som ock för den förflutna tiden av budgetåren. Då huvudförvaltningarnas kassarapporter föreligga i riksräkenskapsverket i regel omkring den 20 i månaden efter den som rapporterna avse, blir inkomstsammandraget färdigt i slutet av samma månad eller i början av den påföljande. Av arbetstekniska skäl upprättas inkomstsammandragen i början av budgetåret icke successivt. Det vore dock, enligt de sakkunnigas mening, önskvärt om så kunde ske. Uppgifterna ur inkomstsammandraget överföras inom finansdepartementet och riksräkenskapsverket på särskilda tabeller, en för varje inkomsttitel, vilka ange inkomsterna under varje månad samt förfluten del av budgetåret. Genom dessa tabeller erhålles en lätt tillgänglig och snabb överblick över inkomstläget. Kassarapporternas inkomstuppgifter läggas även till grund för den i översikten av den nuvarande statistiken över statens finanser (bilaga A) omnämnda, av riksräkenskapsverket månatligen i Post- och Inrikes Tidningar publicerade tabellen med uppgifter om utfallet av driftbudgetens inkomster. Dessa uppgifter avfattas på sätt som framgår av nämnda översikt. Efter samråd med de sakkunniga har riksräkenskapsverket från och med den tabell, som avsett december 1940, vidtagit vissa ändringar i denna inkomstredovisning. Dessa ändringar ha inneburit en utvidgning såtillvida, att samtliga skattetitlar nu redovisas var för sig och att huvudinkomsttiteln Diverse inkomster specificeras sålunda: tipsmedel, lotterimedel, diverse inkomster i övrigt. Däremot har redovisningen beträffande inkomsterna av statens kapitalfonder begränsats, så att i regel endast de titlar, som avse överskotten av affärsverkens fonder, redovisas var för sig, medan inkomsterna från alla övriga kapitalfonder upptagas i en summa. Om under en månad en mera betydande inkomst utfaller för någon av de övriga kapitalfonderna, lämnas en specifik uppgift därom. Den ifrågavarande månadsstatistiken torde tills vidare böra liksom hittills publiceras i Post- och Inrikes Tidningar samt delgivas Tidningarnas telegrambyrå. I annat sammanhang förorda emellertid de sakkunniga, att framdeles en mera effektiv och praktisk anordning för publiceringen av månadsuppgifterna om driftbudgetens inkomster träffas. Förutberäkningar av driftbudgetens inkomster. Såsom framgår av översikten av den nuvarande statistiken över statens finanser (bilaga A), verkställas under löpande budgetår vissa regelbundna beräkningar rörande utfallet av inkomstsidan i riksstaten. En sådan beräkning ingår i riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för det följande budgetåret. Jämlikt den för riksräkenskapsverket utfärdade instruktionen avger verket

115 därjämte årligen i slutet av april beräkning rörande utfallet av statsregleringen för det löpande budgetåret, i vad avser såväl inkomster som utgifter. Efter budgetårets utgång pläga under hand från riksräkenskapsverket till finansdepartementet avlämnas uppgifter om inkomstsidans utfall, i den mån bokslutet fortskrider. Det definitiva resultatet av inkomstutfallet föreligger i riksräkenskapsverkets budgetredovisning. De nu regelbundet förekommande kalkylerna rörande utfallet av statens inkomster fylla bestämda behov i budgetarbetet i samband med uppgörande av statsverkspropositionen och vid den justering av statsregleringen för löpande och kommande budgetår, som äger r u m omedelbart före det nya budgetårets ingång. Vissa i detta betänkande framlagda förslag och däri omförmälda, redan vidtagna åtgärder för finansstatistikens effektivisering äro, såsom i skilda sammanhang framhållits, ägnade att öka säkerheten i dessa kalkyler. Dessa förslag och åtgärder äro i viss utsträckning baserade på månadsredovisning från vederbörande myndigheter av de större inkomsttitlarna. I övrigt torde från de myndigheter, vilka handhava uppbörden av ifrågakommande inkomsttitlar, erforderliga upplysningar om utvecklingen kunna erhållas under hand. Härmed skapas ett material, som kan bilda utgångspunkt för månatliga beräkningar rörande inkomstutfallet. I vad m å n behov av dylika beräkningar föreligger k a n icke på förhand fastställas. Under budgetårets första månader torde en beräkning av utfallet å alla inkomsttitlarna sakna nämnvärd betydelse. För denna del av budgetåret torde det vara tillfyllest, om genom successivt studium av inkomsttillflödet å de större inkomsttitlarna, exempelvis under de senaste 12 månaderna, efterhand uppbygges ett allt fastare underlag för beräkningen av inkomstsidans utfall i den löpande statsregleringen. Efter det den i riksräkenskapsverkets inkomstberäkning intagna kalkylen över inkomstsidans utfall föreligger, vilken omfattar samtliga inkomsttitlar, bör denna beräkning i dess helhet månadsvis justeras med hänsyn till de uppgifter som successivt bli tillgängliga. Därmed erhålles ett material, mot vilket myndigheternas till riksräkenskapsverket i april avgivna inkomstberäkningar kunna kritiskt granskas. I översikten av utvecklingen av statistiken över statens finanser (bilaga A) har redogörelse lämnats för vissa beräkningar rörande utvecklingen på längre sikt av de viktigaste riksstatsinkomsterna. Dessa beräkningar ha verkställts i syfte att få fram storleken av inkomsttillflödet under olika förutsättningar beträffande konjunkturutvecklingen. Det h a r alltså gällt att dels analysera inkomsttitlarnas beroende av konjunkturerna, dels extrapolera resultaten av dessa analyser. För handhavandet av finanspolitiken måste dylika beräkningar uppenbarligen vara av stor betydelse, då de åsyfta att bestämma storleken och riktningen av statsinkomsternas automatiska förändringar. De sakkunniga föreställa sig därför, att ifrågavarande beräkningar rörande utvecklingen på längre sikt av de viktigaste inkomsterna böra regelbundet ingå i finansstatistiken under normala tider. I krislägen sådana som det för närvarande rådande, då inkomstutvecklingen bestämmes av politiska faktorer i högre grad än av ekonomiska, synes grunden vara undandragen för

116 de beräkningar, som här åsyftas. De förslag till effektivisering av finansstatistiken, som de sakkuninga framlagt, torde vara ägnade att underlätta dessa beräkningar, då de överhuvudtaget anses kunna uppgöras. Så är fallet exempelvis med förslaget rörande omläggning av taxeringslängderna, varigenom ett bättre underlag utvinnes för bedömande av växlingarna uti nettointäkterna av jordbruksfastighet och annan fastighet ävensom uti den sammanräknade nettoinkomsten av samtliga förvärvskällor. Likaså ger införandet av den årliga inkomst- och verksamhetsstatistiken ytterligare möjligheter att bedöma utvecklingen av inkomsterna för olika näringsgrenar samt för företagare och anställda. De förordade intensivundersökningarna rörande inkomst och förmögenhet liksom de tillfälliga undersökningarna av de taxerade beloppen m. m. kunna också ge värdefulla tillskott till materialet för dylika beräkningar. Detsamma är fallet med den föreslagna statistiken över den vid taxeringen till allmän omsättningsskatt deklarerade handelsomsättningen. Uppdelningen av stämpelmedelsredovisningen skapar förutsättning för bedömande av denna titels utveckling ur konjunktursynpunkt. Den förordade månadsstatistiken över affärsverkens inkomster och utgifter bygger i stort sett på den titeluppdelning, som använts vid tidigare undersökningar rörande inkomstutvecklingen ur konjunktursynpunkt, och främjar därför direkt dylika beräkningar såvitt angår affärsverkens överskott. Statens löpande utgifter. Material och metod för statistikens upprättande m. m. Statistiken över statens löpande utgifter har till ändamål att ge besked om utgifternas fördelning på skilda slag efter vissa på förhand valda klassificeringsgrunder. Vid detta val bör hänsyn tagas till, å ena sidan, behovet av upplysning om statsverksamhetens sammansättning och inriktning och, å andra sidan, de möjligheter, som stå till buds i material och organisation för åstadkommande av den önskade statistiken till skäliga kostnader och inom rimlig tid. Med hänsyn till det samband, som råder mellan statens och kommunernas finanser, och då en sammanställning av statistiken över statens utgifter med statistiken över kommunernas utgifter är erforderlig för belysande av detta samband och av de offentligträttsliga korporationernas samlade utgifter, böra vid valet av klassificeringsgrunder i statistiken över statens utgifter även beaktas det behov och de möjligheter, som föreligga till statistisk belysning av kommunernas utgifter. Såsom allmänt krav på klassificeringen av statens och kommunernas utgifter lärer böra uppställas, att statistiken skall åtskilja, å ena sidan, utgifter i den offentligträttsliga korporationens egen verksamhet och, å andra sidan, de bidrag till andra offentligträttsliga korporationer eller understöd åt enskilda, vilka korporationerna lämna. Vidare lärer böra fordras, att personalkostnader hållas isär från sakliga kostnader, åtminstone såvitt angår utgifter i korporationernas egen verksamhet. E n mer eller mindre långt gående fördelning av personalkostnader resp. sakliga kostnader på olika arter torde

117 slutligen vara ett önskemål. I principiellt hänseende framstå härefter för fördelning av det allmännas utgifter såsom alternativa klassificeringsgrunder dels de myndigheter eller andra organ, som fullgöra de offentligträttsliga uppgifterna, och dels de särskilda ändamål, som den statliga resp. kommunala verksamheten avser att fylla. I fråga om statens utgifter föreligger, såsom framgår av den i inledningen till detta kapitel lämnade redogörelsen för 1934 års budgetreform, redan i själva riksstaten en klassificering av utgifterna enligt vissa vid nämnda budgetreform fastslagna grunder. Enligt dessa grunder skiljes mellan utgifter i statens egen verksamhet samt bidrag till icke statlig verksamhet eller understöd åt enskilda. I vad avser den förra gruppen äro anslagen i huvudsak ordnade efter myndigheter, och för myndigheterna åtskiljas i regel personalkostnader från sakliga kostnader, avlöningar från omkostnader. För avlöningsoch omkostnadsanslagen äro i regel stater fastställda med en enhetlig normering av de olika avlöningsförmånerna resp. omkostnaderna. I anslutning härtill äro bokföringsföreskrifter meddelade, vilka innefatta stadganden om vilka utgifter som må bestridas från resp. anslagsposter. Denna klassificering överensstämmer sålunda i princip med den klassificering, som i det förut sagda uppställts såsom ett allmänt krav på utgiftsstatistikens beskaffenhet. Då statsutgifterna enligt 1934 års reform grupperats kring myndigheterna, motsvarar anslagsuppställningen enligt denna reform tillika det ena av de uppställda alternativen för en statistik över det allmännas utgifter. De sakkunniga få fördenskull föreslå, att en statistik över statens löpande utgifter i första hand upprättas enligt de grunder, som gälla för anslagsuppställningen. Med sin anslutning till grunderna för anslagsuppställningen kommer denna form av statistiken över statens utgifter att få omedelbar betydelse för tillämpningen av principerna för 1934 års budgetreform samt för kontrollen å efterlevnaden av de enligt dessa principer fastställda staterna och meddelade föreskrifterna om innehållet och maximeringen av anslagsposter m. m. Vid sidan av statistiken enligt grunderna för anslagsuppställningen framträder den i det föregående angivna alternativa formen av statistik över statens utgifter efter ändamålsgruppering. Behovet av densamma gör sig främst gällande ur allmänt ekonomiska synpunkter, vilka kräva en klassificering, som i möjligaste m å n lösgör sig från bindningen vid huvudtitlar och institutioner. Utom ett vetenskapligt intresse tillgodoser denna klassificering även behovet att erhålla en lättförståelig allmän översikt av inriktningen av den statliga verksamheten. Ett särskilt skäl för anordnande av en statistik över statens utgifter efter ändamålsgruppering är det, att statistiken över kommunernas utgifter måste uppgöras uteslutande efter ändamålsgruppering, då enhetligt normerade räkenskaper saknas för k o m m u n e r n a och då systemet med olika myndigheter för den kommunala verksamheten är svagt utvecklat, särskilt inom landskommunerna. Behovet av en sammanställning av statens och kommunernas utgifter kräver sålunda, att för statens vidkommande upprättas en statistik efter ändamålsgruppering. De sakkunniga föreslå fördenskull, att en statistik över statens utgifter efter ändamålsgruppering kommer

118 till stånd. I denna statistik ingår ändamålet med de olika utgifterna i stället för den gruppering efter myndigheter, som är klassificeringsgrund i utgiftsr statistiken enligt grunderna för anslagsuppställningen. Däremot äro de primära klassificeringsgrunderna (utgifter i statens egen verksamhet och bidrag eller understöd; personalkostnader och sakliga kostnader) desamma för statistiken med ändamålsgruppering som för statistiken enligt grunderna för anslagsuppställningen. I fråga om de ändamålsgrupper, på vilka utgifterna skola specificeras, anse sig de sakkunniga här blott böra uttala, att gruppernas antal bör vara relativt snävt begränsat och att grupperna i möjligaste mån böra vara gemensamma med de ändamålsgrupper, som förekomma inom den kommunala finansstatistiken. I syfte att närmare undersöka de problem, som uppkomma vid u p p r ä t t a r det av statistik över statens utgifter i de nu angivna formerna, ha de sakkunniga föranstaltat om en sådan statistik för budgetåret 1939/40 enligt närmare direktiv, som uppställts av de sakkunniga. För upprättandet av denna statistik redogöres i bilaga F, vilken även innehåller statistikens resultat. Erfarenheterna av denna provundersökning ha väglett de sakkunniga vid bedömande såväl av de allmänna spörsmålen rörande material och metod för statistikens upprättande som även av de speciella förslag till statistikens förbättrande, vilka ingå i de sakkunnigas betänkande. Materialet för en statistik över statens utgifter föreligger i statens räkenskaper med tillhörande verifikationer. I inledningen till detta kapitel h a r översiktligt redogjorts för organisationen av den statliga bokföringen. Av denna redogörelse framgår, att redovisningen av statens utgifter är fördelad på de administrativa myndigheterna och affärsverken, att vissa av de administrativa myndigheterna äro organiserade såsom huvudförvaltningar och i denna egenskap redovisningsskyldiga mot budgeten för omhänderhavda anslagsmedel, att andra myndigheter, underförvaltningarna, upprätta räkenskaper för till deras disposition från huvudförvaltningarna erhållna medel, samt att huvudförvaltningarnas bokföring sammanknytes centralt inom riksräkenskapsverket genom upprättande av budgetredovisning och rikshuvudbok. I fråga om valet av underlag för statistiken över statens utgifter stå väsentligen tvenne alternativ till buds: antingen verifikationerna eller de upprättade räkenskaperna. Principiellt sett bör statistik i allmänhet i möjligaste mån grundas på primärmaterial. Varje sammandragning av ett primärmaterial till att bilda ett nytt underlag för en statistik är, om den fullgöres av andra organ än det som slutligen upprättar statistiken, ägnad att minska säkerheten i statistikens resultat. Ur denna synpunkt borde statistiken över statens utgifter byggas direkt på verifikationerna till statsräkenskaperna såsom utgörande det primära materialet. E n fördel härmed, utöver den antydda, vore, att valet av klassificeringsgrunder för statistiken kunde göras fritt, och att statistiken kunde erhålla en tillfredsställande fullständighet och detaljrikedom. Såsom en nackdel vid valet av verifikationerna såsom material för statistiken skulle framträda, att statistikens upprättande skulle kräva betydande kostnader och

119 medföra en sådan tidsutdräkt att nyttan av densamma såsom aktuellt hjälpmedel inom finansförvaltningen skulle väsentligt förringas. Beträffande de fördelar och nackdelar, som äro förenade med att anknyta bearbetningen av statistiken över statens utgifter till myndigheternas bokföring, m å framhållas följande. Upprättandet av myndigheternas bokslut innefattar en ofta långt gående bearbetning och klassificering av det primära materialets uppgifter. Denna bearbetning och klassificering är betingad av att bokföringen utgör en redovisning mot budgeten av omhänderhavda medel och förty måste ansluta sig till den klassificering av utgifterna, som verkställts i själva riksstaten. Utöver den gruppering av utgifterna, som framgår av riksstaten, förekomma ytterligare klassificeringar, i det att för många anslag upprättats stater eller meddelats föreskrifter, syftande till att i bokföringen klassificera utgifterna efter enhetliga grunder eller för tillgodoseende av särskilda syften. I fråga om ett visst slag av utgifter, nämligen myndigheternas expenser, ha tillika föreskrifter meddelats om utgifternas klassificering i vissa fasta grupper, men denna klassificering verkställes vid sidan av bokföringen och fyller sålunda väsentligen ett statistiskt ändamål. I myndigheternas bokslut föreligger sålunda en bearbetning av primärmaterialet för statistiken över statens utgifter, som i betydande delar ansluter sig till de klassificeringsgrunder, vilka skulle gälla för upprättande av en statistik enligt grunderna för anslagsuppställningen. Det omfattande förarbete till statistiken, som därmed är utfört, bör enligt de sakkunnigas mening tillgodogöras för statistiken. Olägenheterna med en anslutning till myndigheternas bokföring ligga däri att valet av klassificeringsgrunder blir begränsat. Vidare föreligga och komma alltid att framträda avvikelser i riksstatsuppställningen från de principer, som fastslagits av 1934 års budgetreform, vilka avvikelser medföra ett merarbete vid statistikens upprättande. I fråga om en statistik enligt grunderna för anslagsuppställningen kunna sistberörda olägenheter efter hand i viss mån undanröjas genom upprättande av stater för anslag eller utvidgning av tillämpningsområdet för de bokföringsföreskrifter, vilka redan nu utfärdats. Strävandet bör sålunda vara att n ä r m a bokföringen till statistiken, ehuru det på förhand måste stå klart att man även framdeles har att räkna med divergenser. Om man avstår från att bygga statistiken direkt på verifikationerna, kan man icke vänta sig att ernå en ur teoretisk synpunkt fullt tillfredsställande statistik efter grunderna för anslagsuppställningen. Av större betydelse för bedömandet av räkenskaperna såsom material för statistiken är, att den åsyftade statistiken över statens utgifter efter ändamålsgruppering icke kan bliva så noggrann som om verifikationerna direkt lades till grund för statistiken. Sålunda kunna utgifterna för en myndighet med arbetsuppgifter inom flera ändamålsgrupper i regel icke fördelas på dessa grupper, utan myndigheten torde i sin helhet få föras till en och samma ändamålsgrupp. Om statistiken i stället grundats på verifikationer, hade det icke varit omöjligt att i sådant fall göra en uppdelning på ändamålsgrupper. En statistik efter ändamålsgruppering, som bygger på bearbetade räkenskaper, måste sålunda få en mera

120 approximativ karaktär än om den byggts på verifikationerna. Den verkställda provundersökningen visar dock, att en tillfredsställande statistik efter ändamålsgruppering kan erhållas genom anknytning till räkenskaper, i vilka de olika utgifterna redan klassificerats enligt grunderna för anslagsuppställningen. För bedömande av utvecklingen av statsutgifterna är det till fyllest, att denna utveckling karakteriseras i stora drag, och för ett sådant syfte förefaller det som om de här ställda finansstatistiska uppgifterna skulle kunna lösas även utan statistikens uppbyggande direkt på verifikationerna. Vid övervägande av huruvida verifikationer eller bearbetade räkenskaper skola läggas till grund för statistiken över statens utgifter ha de sakkunniga, trots de principiella skäl, som tala för det förra alternativet, likväl ansett sig böra förorda, att för upprättande av statistiken i fråga i de nu avsedda båda formerna i möjligaste mån utnyttjas den sammanfattning av materialet, som föreligger i budgetredovisningen och myndigheternas räkenskaper. Bestämmande för detta val har varit, att man genom denna metod tillgodogör sig hela den bearbetning av verifikationerna, som ligger i myndigheternas räkenskaper och ytterst emanerar i budgetredovisningen, och att en bearbetning direkt av verifikationerna skulle bliva tidsödande och kostsam samt till stor del innebära ett dubbelarbete i förhållande till bokföringen. Vid provundersökningen har materialet också utgjorts av budgelredovisningen, så långt denna kunnat lämna ledning, samt, i fråga om anslag vilka krävt uppdelning på olika arter eller myndigheter, de särskilda myndigheternas räkenskaper. Ett annat allmänt spörsmål, som de sakkunniga övervägt med ledning jämväl av den verkställda provundersökningen, är huruvida statistiken över statens utgifter skall upprättas av de olika myndigheterna, envar för sitt verksamhetsområde, och därefter sammanföras av central myndighet eller ock i sin helhet utarbetas av central myndighet. Till förmån för en decentralisering av statistikens utarbetande kan anföras, att räkenskaperna föras av de olika myndigheterna och att dessa myndigheter i regel ha en säker kännedom om vad utgiften i fråga avser. Förebild till en decentralisering av statistikens upprättande kunde också sägas föreligga i den kommunala finansstatistiken. Denna statistik upprättas avstatistiska centralbyrån på grundval av uppgifter, som efter enhetliga formulär införskaffas från de särskilda kommunerna. Grupperingen av utgifterna enligt de i formulären upptagna grunderna verkställes av de kommunala organen med ledning av kommunernas räkenskaper med tillhörande verifikationer. Nu angivna förhållanden h a föranlett de sakkunniga till ett ingående övervägande av, huruvida icke den föreslagna statistiken över statens utgifter borde grundas på en bearbetning av uppgifter, som lämnades av de särskilda medelsförvaltande myndigheterna i enlighet med ett för det statistiska ändamålet fastställt schema. Uppgiftspliktiga skulle därvid vara alla huvudförvaltningarna samt därjämte underförvaltningarna, i den mån huvudför-

121 vattningarna icke kunde ur sina räkenskaper lämna så specificerade uppgifter om utbetalade medel, som erfordrades för statistiken. Uppgifterna skulle avlämnas till riksräkenskapsverket en gång om året samtidigt med myndighetens årsräkenskaper, varigenom de framträdde såsom specifikationer efter särskilda grunder av boksluten och tillika innebure en viss kontroll å densamma. Den verkställda statistiska undersökningen av statens löpande utgifter för budgetåret 1939/40 har emellertid givit vid handen, att denna plan för införskaffande av uppgifter till ifrågavarande statistik icke bör följas. Anledningen till att statistiken icke synes kunna helt byggas på sålunda infordrade uppgifter från de olika myndigheterna är ytterst den, att risken för ojämnheter i klassificeringen bleve betydande. De i riksstaten anvisade anslagen äro icke i erforderlig omfattning beträffande dispositionen av anslagsmedlen bundna vid stater eller andra bokföringsföreskrifter, vilka garantera utgifternas uppdelning efter enhetliga och för den ifrågavarande statistiken avsedda grunder. Endast beträffande en del av riksstaten, anslagen till de egentliga statsmyndigheterna, föreligga vissa fasta grunder för utgifternas uppdelning (enligt avlönings- och omkostnadsstaterna). För detta område äro också i viss utsträckning generella bestämmelser meddelade om de utgifter, som skola bestridas från olika anslagsposter å myndigheternas stater (se kungörelserna den 30 maj 1941 nr 534 och 535). Ett anlitande av de olika myndigheterna för lämnande av uppgifter till utgiftsstatistiken skulle förutsätta upprättande av ett fast schema, i vilket de bokförda utgifterna skulle insorteras. Med hänsyn till mångfalden av utgifter, fördelade på skilda myndigheter, uppkomme säkerligen divergenser i uppfattningen om till vilken kategori en viss utgift skulle hänföras. Såsom vid den verkställda statistiska undersökningen framhållits, kan tvekan ofta råda, huruvida en utgift är att betrakta som utgift i statens egen verksamhet eller bidrag till icke statlig verksamhet (resp. understöd åt enskilda), och även i fråga om olika utgiftsslag inom den förra huvudarten av utgifter kan fråga uppstå om den rätta inplaceringen. Om uppgifterna skulle införskaffas från de särskilda förvaltningsmyndigheterna, bleve otvivelaktigt en efterföljande kontroll erforderlig i syfte att skapa enhetlighet i utgiftsrubriceringen. Denna kontroll skulle bliva tidsödande och sannolikt icke skapa säkerhet i alla delar för en enhetlig rubricering av utgifterna. Det nu sagda har närmast avseende på en klassificering av utgifterna enligt grunderna för anslagsuppställningen, men det är sannolikt, att osäkerheten skulle bliva än större i fråga om statistiken efter ändamålsgruppering, för den händelse klassificeringen h ä r skulle verkställas av de olika myndigheterna. Ett ytterligare och väsentligt skäl emot att anlita de olika myndigheterna för statistikens upprättande på sätt här ifrågasatts är, att dessa myndigheters arbetsbörda därmed skulle avsevärt ökas, en åtgärd som synes böra undvikas. Slutligen bör framhållas, att jämförelsen med den kommunala finansstatistiken icke är invändningsfri. För den kommunala finansstaiistikens upprättande står praktiskt taget ej någon annan utväg till buds än att anlita de kommunala organen, enär de 9—418516.

122 kommunala räkenskaperna uppenbarligen icke kunna göras tillgängliga för direkt central bearbetning. I sistberörda hänseende ligga förhållandena helt annorlunda till beträffande en statistik över statens utgifter. För en central bearbetning av de olika myndigheternas räkenskaper föreligger nämligen den förutsättningen, att dessa räkenskaper skola ingå till en central myndighet, riksräkenskapsverket, och där bearbetas för upprättande av budgetredovisning och rikshuvudbok samt underkastas revision. Denna skillnad i förutsättningarna för en centralisering av statistiken över statens resp. kommunernas utgifter är väsentlig. Fördelen med en bearbetning inom riksräkenskapsverket av det material för statistiken, som finnes där tillgängligt, är i första hand, att man i möjligaste mån säkerställer enhetlighet i klassificeringen av utgifterna. Denna fördel gör sig gällande såväl vid klassificering av utgifterna enligt grunderna för anslagsuppställningen som ock vid klassificering efter ändamål. En annan fördel är, att man inom riksräkenskapsverket kan vid statistikens upprättande ständigt ha uppmärksamheten riktad på upprätthållande av principerna i 1934 års budgetreform och kontrollera efterlevnaden av de föreskrifter, som grunda sig på denna budgetreform, ävensom tillgodogöra det statistiska materialet för den kamerala revisionen. Den verkställda statistiska undersökningen visar slutligen, alt goda möjligheter finnas för upprättande centralt av ifrågavarande statistik över statens utgifter. Vid vägande mot varandra av de fördelar och nackdelar, som äro förenade med nu angivna alternativ för upprättande av statistiken över statens utgifter, ha de sakkunniga ansett sig böra avråda från att uteslutande eller i huvudsak grunda den föreslagna statistiken över statens utgifter på uppgifter, som varje myndighet för sig sammanställt enligt ett fast för statistiken avsett utgiftsschema, och i stället förorda, att statistiken utarbetas centralt av riksräkenskapsverket. Till sammanfattning av de slutsatser, till vilka föregående utredning lett, få de sakkunniga alltså såväl ur principiella synpunkter som på grundval av erfarenheterna från nämnda provundersökning föreslå, att beträffande statens utgifter skall upprättas statistik enligt grunderna för anslagsuppställningen och efter ändamålsgruppering, att denna statistik skall uppbyggas på budgetredovisningen och bearbetat räkenskapsmaterial samt att statistikens upprättande skall verkställas centralt av riksräkenskapsverket, dock under medverkan i särskilda fall av vederbörande myndigheter i syfte att underlätta det centrala arbetet. Beträffande arbetet inom riksräkenskapsverket anse de sakkunniga det böra övervägas att samordna uppläggningen av primärmaterialet för statistiken med den s. k. förgranskningen av myndigheternas räkenskaper. En sådan anordning vore otvivelaktigt av betydelse även för revisionsarbetet. Värdet av den föreslagna statistiken beror i hög grad på att de grunder, efter vilka utgifterna klassificerats, upprätthållas från ett år till ett annat. I syfte att i möjligaste mån fastslå den klassificering av utgifterna, som använts vid provundersökningen, och vinna underlag

123 för arbetet inom riksräkenskapsverket på ifrågavarande statistik, ha de sakkunniga föranstaltat om uppsättning i korrektur av de arbetstabeller, vilka i bilaga F åberopas såsom tabellerna 1 och 2. De sakkunniga förutsätta, att statistikens resultat skola publiceras ungefär i den omfattning, som framgår av denna bilaga jämte åberopade arbetstabeller. I detta sammanhang vilja de sakkunniga fästa uppmärksamheten på det förfarande, som tillämpas för bokföring av förskottsutbetalningar å riksstatsanslag, med hänsyn till den betydelse som detta förfarande äger för fixerandet av de i budgetredovisningen upptagna utgifterna. Sedan länge har beträffande vissa förskottsutbetalningar för folkskoleväsendet tillämpats den anordningen vid upprättande av budgetredovisningen, att till de verkliga utgifterna å anslagen lagts de under budgetåret utbetalda förskotten, samtidigt som de inbalanserade förskotten, vilka under budgetåret ersatts, upptagits såsom inkomster för anslagen. Genom att påföra anslagen förskottsutbetalningarna har åsyftats att vinna en närmare anslutning av de i budgetredovisningen meddelade uppgifterna om nettoutgifterna för anslagsändamålet till de kassamässiga utbetalningarna under budgetåret. I skrivelse till Kungl. Maj:t den 3 juni 1939, i vilken skrivelse riksräkenskapsverket framlade förslag till ändrade bestämmelser rörande dispositionen av äldre reservationsanslag m. m., uttalade ämbetsverket, att redovisningen av riksstatsutgifter å förskottskonto kunde, i de fall där i vederbörande medelsförvaltande myndigheters räkenskaper utbalanserade förskott icke vid budgetredovisningens upprättande påfördes anslaget, leda till att budgetredovisningens uppgifter rörande de särskilda anslagens ställning bleve mer eller mindre missvisande. Det i fråga om skolförskotten tillämpade förfarandet syntes därför böra komma till användning även beträffande övriga förskottsutbetalningar å riksstatsanslag, i den mån de utbetalda förskotten kunde anses i mera nämnvärd grad påverka utgiftsbelastningen å anslagen. För att möjliggöra en dylik anordning måste emellertid förskottsutbetalningarna i vederbörande medelsförvaltande myndigheters räkenskaper bokföras specifikt för varje ifrågakommande riksstatsanslag. Riksräkenskapsverket ansåg föreskrift härom vara erforderlig. I anslutning till vad ämbetsverket föreslagit har också i kungörelsen den 14 juni 1940 (nr 695) med vissa bestämmelser angående bokföring av utgifter å riksstatsanslag intagits föreskrift därom, att, där ej Kungl. Maj:t annorlunda föreskriver, förskottsutbetalningar å riksstatsanslag skola avföras å särskilt förskottskonto; förskotten skola bokföras specifikt för varje ifrågakommande anslag samt med iakttagande av den uppdelning på undertitlar, som enligt gällande föreskrifter skall äga rum vid anslagsredovisningen. Vid upprättande av budgetredo visningen för budgetåret 1940/41 blevo förskottsutbetalningar i stor utsträckning påförda vederbörande anslag. Brister i fråga om myndigheternas specifikation av utbetalda förskott medförde dock, att denna överläggning av förskott till riksstatsanslag icke kunde bliva fullständig. Vissa förskott befunnos därjämte av olika skäl böra uteslutas från överläggning. En pä nu angivet sätt anordnad förskottsbokföring är ägnad att

124 främja en mera rättvisande redovisning av de kassamässiga utbetalningarna för riksstatsanslagen samt kontrollen över att givna medelsanvisningar ej överskridas. I syfte att för myndigheterna klargöra, att förskottsutbetalningar å riksstatsanslag skola hålla sig inom ramen för givna medelsanvisningar, har uttrycklig föreskrift härom intagits i nämnda kungörelse. En annan omständighet av betydelse för bedömande av anslagsbelastningen avser förfarandet i fall, då utgifter, tillhörande ett visst budgetår, icke kunnat under samma år utbetalas och bokföras. 1 Även denna fråga har reglerats i berörda kungörelse av den 14 juni 1940 nr 695. Om i sådant fall utgiften kan till beloppet fastställas, må den, där fråga är om förslagsanslag eller obetecknat anslag, i räkenskaperna för det budgetår, till vilket utgiften hör, omf örings vis avföras å anslaget och uppdebiteras såsom ulgiftsrest å ett för ändamålet upplagt konto, från vilket konto utgiften sedermera utbetalas. Överläggningen av förskottsutbetalningar till riksstatsanslag och utgiftsrestförfarandet kunna givetvis föra med sig, att de i budgetredovisningen meddelade uppgifterna om anslagsbelastningen icke äro fullt jämförbara mellan olika år, särskilt som vissa svårigheter föreligga att genomföra en konsekvent redovisning i dessa hänseenden. De sakkunniga finna det önskvärt, att riksräkenskapsverket ägnar uppmärksamhet åt frågorna om redovisningen av förskottsutbetalningar å riksstatsanslag samt av utgiftsrester ur nu angivna synpunkter. Med utgångspunkt från de sålunda anförda allmänna synpunkterna på upprättande av statistik över statens utgifter diskutera de sakkunniga i det följande de särskilda frågor, som uppstå för anordnande av statistiken efter nu angivna klassificeringsgrunder, varefter till behandling upptagas de ytterligare grenar rörande statistiken över statens utgifter, vilka synas de sakkunniga böra ingå i en plan för finansstatistiken. Statsutgifternas fördelning enligt grunderna för anslags- och statuppställningen. I det föregående har redogörelse lämnats för grunderna för riksstatens uppställning i vad dessa avse anslagsgrupperingen och anslagsinnehållet inom ramen för uppdelningen i huvudtitlar av de egentliga statsutgifterna. De särskilda huvudtitlarna utmärka vissa avgränsade förvaltningsområden, och inom huvudtitlarna äro anslagen ordnade i större ändamålsgrupper. Det är naturligt, att en statistik över driftbudgetens utgiftssida i första hand ansluter sig till de sålunda i själva riksstaten förefintliga indelningarna. Systematiken i denna del har efter hand och särskilt genom 1934 års budgetreform förbättrats. En statistik över driftbudgetens utgifter efter nu angivna grunder har också regelmässigt ingått i riksräkenskapsverkets årsbok och i Statistisk årsbok; så bör givetvis vara fallet även i framtiden. 1

Beträffande innebörden av att en utgift skall anses tillhöra ett visst budgetår, se Erik Stridsberg: Om användning av anslag efter riksstatsårets utgång. Uppsats i Förvaltningsrättslig tidskrift. 1938. Sid. 14.

125 Bakom grupperingen i huvudtitlar och underavdelningar av dessa ligger en systematisering av statens utgifter under de olika anslagen efter de av 1934 års riksdag godkända allmänna grunderna. De sakkunniga ha i det föregående föreslagit, att i anslutning till dessa grunder för anslagsuppställningen skall upprättas en statistik över statens utgifter. I denna statistik böra utgifterna alltså specificeras i första hand på de båda huvudgrupperna utgifter i statens egen verksamhet och bidrag till icke statlig verksamhet eller understöd åt enskilda. Vidare bör det förra slaget utgifter uppdelas i personalkostnader och sakliga kostnader. Under personalkostnader böra inbegripas avlönings- och pensionskostnader, under sakliga kostnader alla slag av omkostnader ävensom lokalkostnader. Det utmärkande för grunderna för anslagsuppställningen är, att utgifterna i statens egen verksamhet grupperas kring myndigheterna. I statistiken över utgifterna enligt dessa grunder böra utgifterna därför klassificeras efter myndigheter, i den mån det är möjligt. Bidrag till icke statlig verksamhet m. m. böra fördelas på olika slag av bidrag eller understöd. Statistiken bör vidare inrymma uppgifter om inkomster för vederbörande myndighet, vilka direkt sammanhänga med myndighetens verksamhet. Detta innebär, att bruttoredovisning bör tillämpas. Den anslagsuppställning, enligt vilken ifrågavarande statistik skulle upprättas, avser flertalet huvudtitlar under de egentliga statsutgifterna. I samband med denna statistik är det naturligt att upptaga även övriga utgifter å riksstatens driftbudget, så att samtliga driftbudgetens utgifter klassificeras efter de antydda huvudgrunderna. Den ifrågavarande statistiken bör givetvis avse budgetår. Såsom nämnts i historiken (bilaga A) ha under de senaste åren inom riksräkenskapsverket upprättats tabeller, utvisande beträffande åtskilliga myndigheters avlönings- och omkostnadsanslag redovisade belopp i jämförelse med beräknade. Någon sammanfattande statistik över innehållet i dessa redovisningstabeller har dock icke uppgjorts. För budgetåren 1936/37 och 1937/ 38 ha tabellerna publicerats i riksräkenskapsverkets årsbok. I det föregående har omnämnts, att de sakkunniga i syfte att närmare undersöka de problem, som uppkomma vid upprättandet av en statistik med det nu angivna innehållet, föranstaltat om en sådan statistik för budgetåret 1939/ 40 enligt närmare direktiv, som uppställts av de sakkunniga. Av flera skäl äro resultaten av denna statistik, vilken framlägges i bilaga F, approximativa, och de i bilagan angivna reservationerna böra beaktas vid statistikens användning. Under hänvisning beträffande detaljerna till nämnda bilaga torde här få i korthet sammanfattas, huru undersökningen upplagts samt huru de för undersökningen till buds stående möjligheterna begränsat undersökningens omfattning. Undersökningen har, såsom förut nämnts, grundats i första hand på budgetredovisningen, så långt denna kunnat lämna ledning, och därefter på de särskilda myndigheternas räkenskaper. I den mån över myndigheternas utgifter förelegat sådana tabeller över redovisade utgifter å myndigheters avlöningsoch omkostnadsanslag, som nyss omnämnts, ha dessa givetvis utnyttjats.

126 Undersökningen har i huvudsak omfattat utgifterna å driftbudgetens anslag. Däri har dock gjorts den modifikationen, att i stället för utgifterna å de anslag, som avse avsättningar till vissa fonder för specialbudgeter, medtagils de å fonderna avförda utgifterna. Huvudresultaten av undersökningen innefattas i en särskild texttabell (A) i bilaga F (sid. 318). I denna texttabell ha driftbudgetens utgifter fördelats på de olika huvudtitlarna och inom dessa efter utgifternas art. 1 fråga om utgifternas uppdelning efter art särskiljas de båda huvudgrupperna utgifter i statens egen verksamhet och bidrag till icke statlig verksamhet eller understöd åt enskilda. Denna uppdelning har kunnat genomföras för driftbudgeten i dess helhet. I fråga om de militära utgifterna har tillgängligt material icke medgivit mera än en summarisk analys av de huvudtitlar, i vilka dessa utgifter ingå. För de civila utgifterna åter har analysen fullföljts längre, såvitt angår utgifter i statens egen verksamhet. Vid denna analys, vars resultat föreligga i förut åberopade arbetstabeller, har till en början framträtt en uppdelning på egentliga myndighetsutgifter och övriga utgifter. Till egentliga myndighetsutgifter ha i huvudsak hänförts utgifter å de anslag, vilka i riksstaten inordnats under rubriker för särskilda myndigheter, kompletterade med de utgifter å s. k. gemensamhetsanslag för avlöningar och omkostnader, vilka belöpt å myndigheterna. Till övriga utgifter ha hänförts de utgifter, vilka icke kunnat klassificeras såsom egentliga myndighetsutgifter enligt den antagna terminologin. Gränsen mellan de båda utgiftsgrupperna är flytande och har i viss utsträckning betingats av tillgången till ett detaljerat material. Inom båda grupperna ha utgifterna uppdelats på avlöningar och omkostnader (inklusive beräknade lokalkostnader); under gruppen övriga utgifter ingå även pensionskostnader. Analysen har i arbetstabellerna ytterligare fullföljts beträffande egentliga myndighetsutgifter, vilka därvid uppdelats såväl efter myndigheter som efter utgifternas art. Individuella siffror angivas i regel för varje särskild myndighet eller inrättning, men i vissa fall, såsom i fråga om häradsrätterna, länsstyrelserna, domkapitlen och stiftsnämnderna, allmänna läroverken m. fl., upptagas endast de sammanlagda beloppen av varje utgiftsart för samtliga myndigheter av samma slag. För avlöningar angives endast ett belopp för varje myndighet eller grupp av myndigheter. För omkostnader ha däremot upptagits i särskilda poster reseersättningar, expenser, publikationstryck, speciella omkostnader och beräknade lokalkostnader. Utgifterna ha upptagits brutto, och jämte bruttoutgifterna ha angivits särskilda uppbördsmedel å utgiftsanslag, varefter nettoutgifterna utförts. Vid sidan av dessa nettoutgifter ha ställts inkomster av uppbörd å riksstatens motsvarande inkomsttitlar under rubriken A II Uppbörd i statens verksamhet. I fråga om bidrag till icke statlig verksamhet m. m. har någon uppdelning på olika slags bidrag eller understöd icke verkställts vid förevarande undersökning av skäl, som angivas i bilaga F. Till uppgifterna om egentliga statsutgifter för civila ändamål ha fogats dels motsvarande uppgifter om utgifterna för militära ändamål, dels uppgifter om utgifterna för statens kapitalfonder, varigenom i texttabell A erhållits en sam-

127 manställning av statens samtliga löpande utgifter å driftbudgeten under budgetåret 1939/40, fördelade efter rikstatens huvudtitlar och efter utgifternas art. Den verkställda provundersökningen har givit ledning vid bedömandet av de spörsmål, som böra lösas vid anordnande av en årlig statistik över statens utgifter enligt grunderna för anslagsuppställningen. Erfarenheterna från provundersökningen ha i det föregående utnyttjats vid prövningen av frågorna om materialet och metoden för upprättande av statistiken över statens utgifter. Därutöver har provundersökningen och de överväganden, som de sakkunniga haft i samband med undersökningens verkställande, givit de sakkunniga anledning till följande uttalanden och förslag. Den ifrågavarande statistiken bör upprättas årligen. Värdet av statistiken växer allt efter som dess resultat för varje år kunna sammanställas med resultaten från tidigare år. Det synes lämpligt och naturligt att till utgångspunkt tages budgetåret 1938/39. Statistiken bör därefter fullföljas för varje budgetår, så att hela krigsperioden och efterkrigsperioden bliva statistiskt belysta i avseende å utvecklingen av olika utgiftsslag. Den verkställda provundersökningen har avsett budgetåret 1939/40, för vilket bokslutet var färdigt vid den tidpunkt, då undersökningen igångsattes. Emellertid har inom riksräkenskapsverket arbetet påbörjats för en motsvarande statistisk undersökning beträffande budgetåren 1938/39 och 1940/41. Vid fullföljandet av ifrågavarande statistik kunna åtskilliga förbättringar i statistiken vidtagas. Till en början bör erinras, att från och med budgetåret 1941/42 försvarsdepartementets huvudtitel blivit uppställd enligt enahanda grunder som flertalet övriga huvudtitlar. I den verkställda provundersökningen för budgetåret 1939/40 kunde, som nämnt, denna huvudtitel endast bearbetas summariskt. En likartad bearbetning måste man också nöja sig med för budgetåren 1938/39 och 1940/41, varemot, såsom en följd av omläggningen av anslagsredovisningen under denna huvudtitel från och med budgetåret 1941/42, huvudtiteln i fråga kan från och med sistnämnda budgetår göras till föremål för en lika ingående analys som de övriga huvudtitlarna. En annan förändring i anslagsredovisningen har också inträtt från och ined budgetåret 1941/42, varigenom ifrågavarande statistik kan väsentligt förbättras. Denna förändring innebär, att reglerna för dispositionen av vissa anslagsposter å avlöningsstaterna från och med budgetåret 1941/42 omlagts sålunda, att ersättning åt icke-ordinarie tjänsteman vid vikariat å ordinarie tjänst skall i sin helhet täckas från anslagsposten för avlöningar till ickeordinarie personal och icke, som förut varit fallet, överflyttas till anslagsposten för avlöningar till ordinarie tjänstemän. Efter denna omläggning komma de särskilda anslagsposterna för avlöningar till ordinarie tjänstemän respektive avlöningar till icke-ordinarie personal att innefatta de ersättningar, som utgå till vardera tjänstemannakategorien, allenast med den mindre betydande modifikationen att s. k. vikariatslön utgår från anslagsposten för

128 avlöningar till ordinarie tjänstemän. Med hänsyn härtill lämna uppgifterna om belastningen å de särskilda posterna i stort sett en tillförlitlig upplysning om avlöningsförmåner för ordinarie respektive icke-ordinarie personal. Den ifrågavarande statistiken kan därigenom ernå ett ökat upplysnings värde beträffande avlöningarna. Vid den statistiska undersökningen för budgetåret 1939/40 ha utgifterna uppdelats i egentliga myndighetsutgifter och övriga utgifter. Vid fortsatt anordnande av ifrågavarande statistik bör man eftersträva att med hävande, i den mån det finnes naturligt, av den relativt formella karaktär, som vid nämnda undersökning lagts på begreppet myndighetsutgifter, söka överföra åtskilliga under gruppen övriga utgifter redovisade utgifter till de egentliga myndighetsutgifterna. Därvid bör begreppet myndigheter så utvidgas, att det kan omfatta exempelvis även sådana statliga inrättningar som kommittéer och därmed likartade beredningar samt vissa i form av nämnder organiserade statliga förvaltningar, vilka i den nu föreliggande undersökningen hänförts till gruppen övriga utgifter, m. m. dylikt. Vid fullföljande av ifrågavarande statistik för kommande år bör en uppdelning verkställas av bidragen till icke statlig verksamhet m. m. sålunda, att åtskillnad göres mellan bidrag till kommuner av olika slag, bidrag till stiftelser, inrättningar och föreningar med allmännyttiga uppgifter ävensom understöd åt enskilda personer. En sådan uppdelning underlättar nämligen vid en sammanställning med statistiken över kommunernas utgifter överblicken av det allmännas utgifter. I samband härmed synes det värt att undersöka, om icke, såvitt angår andra bidrag än understöd till enskilda personer, en uppdelning av bidragen efter utgifternas art i viss mån är möjlig. Man kan h ä r tänka sig en klassificering av ungefär den innebörden, att ifrågavarande bidrag uppdelas i sådana som enbart avse löner, sådana som enbart avse omkostnader samt sådana som avse täckning av skillnaden mellan utgifter och andra inkomster än statsbidrag. För att erhålla en översikt av statens löpande utgifter för myndigheterna är det givetvis nödvändigt att bearbeta räkenskaperna för varje myndighet (inrättning, anstalt etc.) för sig med den uppdelning efter utgifternas art, som åsyftas med den översiktliga sammanställningen. På ett visst stadium av den statistiska bearbetningen föreligga alltså individuella uppgifter för varje myndighet om dess olika slag av utgifter, vilka uppgifter kunna användas för erhållande av myndighetsutgifternas summor för varje huvudtitel eller underavdelning av huvudtitel samt för alla myndigheter. Vidare kunna summor erhållas för grupper av likartade myndigheter och inrättningar, såsom häradsrätterna, länsstyrelserna, allmänna läroverken m. fl En viktig fråga vid anordnande av denna statistik är hur långt den erhållna specificeringen efter myndigheter skall drivas vid publicering av statistikens resultat. Besvarandet av denna fråga beror av det behov av statistiska uppgifter, som föreligger från skilda håll. Detta behov kan nämligen tänkas tillgodosett utan publicering av uppgifterna. Vid detta bedömande ha

129 de sakkunniga ansett sig kunna utgå från att den centrala finansförvaltningens behov i första hand tillgodoses genom översiktliga sammanställningar av statens löpande utgifter och att det alltså för denna förvaltning icke är nödvändigt, att alla de individuella uppgifterna om myndigheternas utgifter årligen samlas i en publikation. För den interna förvaltningen i övrigt, för den sakliga revisionen samt för budget- och besparingsarbetet föreligger däremot ett behov av en specifikation av utgifterna på de olika myndigheterna. För dessa ändamål bör det material, som består av individuella uppgifter för varje myndighet om dess olika slag av utgifter, vara lätt tillgängligt. P å grund av dessa överväganden få de sakkunniga föreslå, att den statistik över statens löpande utgifter, som avser myndighetsutgifternas fördelning, väsentligt begränsas vid publiceringen. I fråga om den omfattning, i vilken myndigheterna böra specificeras, bör riksstatens uppställning vara normerande, så att de myndigheter, för vilka särskilda anslag anvisats å riksstaten, också publiceras särskilt för sig i statistiken. Därutöver torde böra gälla, att om flera likartade myndigheter sammanförts å kollektivanslag i riksstaten och om envar av dessa myndigheter har ett betydande geografiskt arbetsområde, även dylika myndigheter böra specifikt angivas i statistiken. Vid publiceringen torde den anordningen visa sig vara lämplig, att såsom bilaga till den årliga statistiken över statens utgifter intages en tabell med individuella uppgifter om myndighetsutgifterna för de myndigheter och institutioner, för vilka särskilda anslag anvisats å riksstaten, samt för sådana å samlingsanslag sammanförda myndigheter, vilka var för sig ha ett omfattande lokalt arbetsområde. Dessa myndighetsutgifter förutsättas fördelade sålunda, att, då individuella uppgifter meddelas om ett flertal likartade myndigheter, i huvudtabellen intagas allenast summorna för dessa, medau de särskilda myndigheterna redovisas i specialtabeller. De sakkunniga erinra, att man vid fullföljande av denna statistik bör eftersträva en utvidgning av begreppet myndighetsutgifter, varigenom alltså flera organ upptagas som myndigheter i stället för att såsom vid provundersökningen redovisas under gruppen »övriga utgifter». Såsom exempel på icke centrala myndigheter, beträffande vilka individuella uppgifter böra publiceras i den årliga statistiken, få de sakkunniga nämna länsstyrelserna samt domkapitlen och stiftsnämnderna. Däremot synes sådan publicitet icke böra ifrågakomma beträffande häradsrätterna, de allmänna läroverken m. fl. För tillgodoseende av den interna förvaltningens och revisionens behov av individuella uppgifter beträffande myndigheterna få de sakkunniga vidare föreslå, att vid den statistiska bearbetningen myndighetsutgifterna uppläggas i ett kortregister hos riksräkenskapsverket. Detta ämbetsverk k a n med ledning av registret vid skilda tillfällen tillhandagå med upplysningar eller sammanställningar ur registret. Vid det inom riksräkenskapsverket påbörjade arbetet på en statistik över statens löpande utgifter för budgetåren 1938/39 och 1940/41 enligt grunderna för anslagsuppställningen överföras myndighetsutgifterna på kort med enhetliga rubriceringar för olika slag av

130 avlöningar och omkostnader m. m., varigenom ytterligare erfarenhet kan vinnas om systemets närmare utformning. I detta sammanhang torde de sakkunniga få erinra om sitt annorstädes i detta betänkande framställda förslag om en komplettering av statistiken över statens utgifter med vissa uppgifter rörande den statsanställda personalens sammansättning och löneställning. Det ifrågavarande kortregistret ägnar sig uppenbarligen för en sådan komplettering, vilken enligt de sakkunnigas förslag skall verkställas med ledning av från vederbörande myndigheter efter enhetliga formulär införskaffade uppgifter. Blanketterna enligt dessa formulär komma sålunda att bilda ett självständigt kortregister vid sidan av myndighetsregistret, till vilket kunna överföras de mera summariska uppgifter, som böra bearbetas för den årligen publicerade myndighetsstatistiken. Tillika få de sakkunniga framhålla önskvärdheten av att den ifrågavarande statistiken över statens löpande utgifter, såvitt angår vårdanstalter och undervisningsanstalter, ur tillgängliga källor förses med uppgifter rörande antalet interner och elever, varigenom en jämförelse mellan olika anstalter i kostnads- och effektivitetshänseende underlättas. En förutsättning för att arbetet på ifrågavarande statistik skall kunna bedrivas ändamålsenligt är, att en oavlåtlig strävan inriktas på upprätthållande av de principer, enligt vilka riksstalen uppställts. Varje åtgärd, som innebär avvikelse från dessa principer, är i regel ägnad alt försvåra statistikens upprättande. Särskilt må uppmärksamheten här fästas på förekomsten av s. k. gemensamhetsanslag för avlöningsförmåner eller för omkostnader. Dessa anslag medföra i vissa fall ett betydande merarbete vid statistiken för uppdelning av utgifterna på olika myndigheter, vilket merarbete kunde undvikas, om kostnaderna i fråga i stället upptoges på vederbörande myndigheters avlönings- eller omkostnadsstater. Det är här exempelvis fråga om anslag till dyrtidstillägg och barntillägg. Från och med budgetåret 1940/ 41 h a r tillkommit en ny kategori utgifter å gemensamhetsanslag, nämligen kristillägg. Däremot har gemensamhetsanslaget för ersättningar åt verksläkare försvunit från och med budgetåret 1941/42 och dessa ersättningar överförts till omkostnadsstaterna för myndigheterna, där de ingå i en anslagspost för sjukvård m. in'. Ett positivt arbete för tillrättaläggande av materialet för statistiken över statens löpande utgifter kan bedrivas i skilda hänseenden. Sålunda kunna stater uppgöras för anslag, som nu icke äro statuppdelade, eller bokföringsföreskrifter utfärdas, enligt vilka de olika utgifterna komma att redan från början av räkenskapsåret i myndigheternas räkenskaper uppdelas enligt grunderna för anslagsuppställningen. Det gäller alltså att utsträcka tillämpningsområdet för det system av föreskrifter, som redan nu finnes beträffande flertalet avlönings- och omkostnadsanslag för myndigheterna. Såsom exempel på anslag, beträffande vilka dylika föreskrifter vore av värde för det statistiska arbetet, må nämnas anslagen till extra utgifter, till »befrämjande» av olika ändamål, till bidrag av olika slag, till underhåll och vård av samlingar, till

131 kommittéer och vissa nämnder m. m. Vid det fortsatta arbetet på ifrågavarande statistik torde anledning föreligga att påkalla fastställande av sådana stater eller bokföringsföreskrifter, eller ock kan en bokföring efter de för statistiken erforderliga grunderna komma till stånd efter överenskommelse mellan vederbörande myndigheter och riksräkenskapsverket. På detta sätt kan anskaffandet av materialet för ifrågavarande statistik väsentligt underlättas. Bland åtgärder i samma riktning ingår också att tillse, att om möjligt å ett och samma anslag icke anvisas såväl utgifter i statens egen verksamhet som bidrag till icke statlig verksamhet eller understöd åt enskilda. Om, såsom stundom är fallet, ett avgörande härutinnan icke på förhand kan träffas, synes det önskvärt, att genom bokföringsföreskrifter av nyss antydd art sörjes för att i räkenskaperna må framkomma en uppdelning på dessa båda kategorier av utgifter. Detsamma torde böra gälla i fråga om sådana anslag, vilka avse bidrag såväl till kommunala institutioner som till enskilda personer eller inrättningar. Beträffande innehållet av myndigheternas avlönings- och omkostnadsstater få de sakkunniga framföra följande önskemål. Ä avlöningsstaterna redovisas för närvarande regelmässigt endast avlöningar till personal i tjänstemannaställning, medan ersättning till personal, anställd medelst kollektivavtal (exempelvis för städningsarbete), avföres å omkostnadsstaterna. Ur allmänt ekonomiska och finansstatistiska synpunkter är en sådan redovisning av personalkostnader icke tillfredsställande. Dessa synpunkter kräva i stället, att samtliga personalkostnader redovisas för sig, åtskilda från sakliga kostnader. De sakkunniga få för den skull föreslå, att å avlöningsstaterna upptages en särskild anslagspost till avlöningar till personal, anställd medelst kollektivavtal. Denna anslagspost bör upptagas förslagsvis, men maximeras av Kungl. Maj:t. Det här berörda spörsmålet om redovisningen av avlöningskostnader för annan personal än tjänstemän har emellertid en mera vidsträckt betydelse än nu antytts. Enligt den verkställda statistiska provundersökningen ha avlöningar till arbetare vid anläggnings- och underhållsarbeten inrymts bland omkostnaderna. Det torde böra framdeles övervägas, att även dylika avlöningar böra redovisas såsom personalkostnader och icke bland sakliga kostnader. Med hänsyn till den ojämna förekomsten av dylika anläggningskostnader torde ifrågavarande löner emellertid böra hållas isär från tjänstemannalönerna. Under anslaget till oförutsedda utgifter samt de särskilda huvudtitlarnas anslag till extra utgifter förekomma regelmässigt utgifter, vilka innefatta tillskott till de för myndigheter anvisade anslagsmedlen. Vid den verkställda undersökningen ha dessa utgifter i viss mån överförts till myndighetsutgifter. Vid den fortsatta statistiken torde anslagen till extra utgifter böra i högre grad än som varit fallet vid den verkställda undersökningen rensas från de utgifter, vilka lämpligen kunna inordnas under en myndighets rubrik eller

132 sammanföras med därmed likartade utgifter i huvudgrupperna »övriga utgifter» resp. bidrag till icke statlig verksamhet m. m. Vid den verkställda undersökningen ha såsom lokalkostnader upptagits ersättningarna till statens allmänna fastighetsfond, för det fall att lokalerna inrymts i fastighet tillhörande denna fond eller förhyrts med fondens medel. I annat fall ha redovisats endast reparations- och underhållskostnader, hyror m. m. dylikt. En mera enhetlig redovisning i fråga om lokalkostnader erhålles givetvis, i den mån kronans fastigheter bliva upptagna å kapitalfonder. För närvarande eftersträvas också, att all kronans fasta egendom skall efter hand bokföras å kapitalfonder. Efter budgetåret 1939/40, som den verkställda undersökningen avser, ha två nya delfonder av allmänna fastighetsfonden tillkommit, nämligen för tullverkets och lotsverkets fastigheter, varjämte för försvarsväsendets fastigheter inrättats en särskild fastighetsforid, försvarsväsendets fastighetsfond. Vidare åsyftas att å statens domäners fond bokföra sådana jordbruks- och skogsegendomar, vilka upplåtits för administrativa ändamål, varvid det förutsattes, att vederbörande huvudtitel belastas med en i förhållande till taxeringsvärdet utmätt ersättning av samma karaktär som ersättningarna till allmänna fastighetsfonden. För några, fall är denna anordning redan genomförd, och ersättningen kan därför behandlas såsom lokalkostnad. Bland fastigheter, som icke ännu äro upptagna å kapitalfond, må nämnas de kungliga slotten, fastigheter som disponeras av statens uppfostringsanstalt å Bona, tvångsarbetsanstalterna, skyddshemmen, mynt- och justeringsverket, nomadskolorna, lantbrukshögskolan, riksdagen (riksdagshuset) m. fl. Efter hand torde alltså komma att ernås större likformighet olika myndigheter emellan i statistiken över lokalkostnaderna. I det föregående har antytts, att kommittéer och andra likartade nämnder framdeles böra behandlas i statistiken såsom myndigheter. Detta förutsätter en uppdelning av utgifterna för kommittéerna och nämnderna efter enahanda grunder, som gälla för de egentliga myndigheterna. I den statistik, som nu utarbetats, har beträffande kommittéerna materialet i huvudsak utgjorts av uppgifter i den s. k. riksdagsberättelsen. Dessa uppgifter ha emellertid visat sig icke ägnade för en mera detaljerad statistik över utgifterna i enlighet med de grunder, som de sakkunniga förordat för statistiken över myndighetsutgifterna. Utgiftsfördelningen har sålunda icke kunnat drivas längre än till en uppdelning på avlöningar och omkostnader, och även denna uppdelning torde vara osäker. De meddelade uppgifterna ha heller icke möjliggjort en avstämning mot budgetredovisningen, beroende väsentligen därpå, att uppgifter saknas i berättelsen om förändringen under budgetåret i kommittéernas kassabehållningar å egna checkräkningar för omhänderhavda expensmedel. På grund av vad nu anförts och i syfte att förbättra ifrågavarande statistik är det enligt de sakkunnigas mening nödvändigt, att den statistiska redovisningen av utgifterna å anslag till kommittéer och utredningar genom sakkunniga omlägges. Härvid torde följande huvudsynpunkter böra vinna beaktande. Uppdelning av utgifterna å kommittéanslagen bör verkställas efter ena-

133 hända grunder, som gälla för myndighetsutgifter i allmänhet, varvid det dock icke bör uteslutas, att hänsyn tages till den ytterligare uppdelning, som kan betingas av kommittéernas särskilda avlöningsförhållanden. Den statistiska redovisningen av kommittéutgifterna bör avse varje budgetår och uppställas så, att resultatet kan direkt avstämmas mot budgetredovisningen. Den bör upprättas av en enda myndighet på grundval av kommittéernas räkenskaper och de räkenskaper beträffande kommittéanslagen, som föras av utrikesdepartementet (tredje huvudtitelns kommittéanslag), arméförvaltningen (fjärde huvudtitelns kommittéanslag) och statskontoret (övriga kommittéanslag). Räkenskapsmaterialet bör föreligga helst från början uppdelat enligt de grunder, som de sakkunniga här förordat, och vilka alltså böra tillämpas från budgetårets ingång. Detta förutsätter, att vissa bokföringsföreskrifter meddelas för medelsdispositioner från kommittéanslagen. En justering av redovisningen i efterhand är naturligtvis möjlig om än tidsödande. Sedan en statistik över kommittéernas utgifter utarbetats, bör densamma överlämnas till Kungl. Maj:t för uppgörande av den sammanställning, som kan finnas erforderlig för riksdagsberättelsen, därvid departementen ha tillfälle att komplettera redovisningen med de uppgifter rörande kommittéväsendet, som ytterligare kunna erfordras. Slutligen bör redovisningen utnyttjas för den årliga statistiken över statens utgifter. De nu beträffande redovisningen av kommittéutgifterna framlagda synpunkterna torde böra i tillämpliga delar beaktas även vid förbättrande av den statistiska redovisningen för de beredningar och nämnder, vilka bekostas av andra medel än kommittéanslagen, och för vilka avlönings- och omkostnadsstater icke fastställas. Av den verkställda statistiska undersökningen framgår, att förefintligheten av specialbudgeter utgör en olägenhet vid upprättande av statistiken över statens utgifter, så till vida som belastningen å avsättningsanslagen måste utgå u r statistiken och ersättas med utgifterna å de till specialbudgeterna hörande fonderna. I det följande komma de sakkunniga att hemställa, att specialbudgeterna i möjligaste mån avvecklas, och de sakkunniga kunna alltså för en sådan åtgärd även åberopa den olägenhet ur statistisk synpunkt, som är förbunden med specialbudgeterna. Vidare må här framhållas, att vid en samtidig statistisk behandling av inkomsterna och utgifterna hänsyn också måste tagas därtill, att från vederbörande fonder ofta återföras belopp till budgetens inkomstsida. Dylika omföringar försvåra givetvis överblicken av inkomst- och utgiftsutvecklingen. Vid fortsatt anordnande av ifrågavarande statistik bör eftersträvas, att verkliga uppbördsmedel för utgiftsanslag i vidare mån än som skett vid den verkställda undersökningen upptagas i statistiken. Även i detta hänseende måste statistiken grundas på en bearbetning av räkenskaperna. Statistiken över de särskilda uppbördsmedlen kan nämligen icke grundas direkt på budgetredovisningen. I denna angivas visserligen för varje anslag såväl bruttoutgifter som inkomster och nettoutgifter. De i budgetredovisningen

134 redovisade inkomsterna å utgiftsanslagen utgöras emellertid till största delen av omföringar och endast till mindre del av verklig uppbörd. Ett direkt utnyttjande av budgetredovisningen för finansstatistiskt ändamål låter sig alltså icke göra i vidare mån än man åsyftar att uppbygga en statistik enbart över nettoutgifterna. Kolumnerna utgifter och inkomster i budgetredovisningen lämna ingen säker ledning för bedömande av myndigheternas verkliga bruttoutgifter och bruttoinkomster. Till den under senare tid bedrivna rationaliseringen av riksstatens uppställning har också hört, att från riksstatens utgiftssida till dess inkomstsida överförts särskilda uppbördsmedel å utgiftsanslag. Då de inkomster, vilka fortfarande redovisas å utgiftsanslagen, icke må av myndigheten bindas för utgifter från dess avlönings- eller omkostnadsstat, finnes ej hinder mot att överföra ytterligare uppbördsmedel å utgiftsanslag till riksstatens inkomstsida. De sakkunniga få för sin del förorda att efter en närmare undersökning en sådan överföring kommer till stånd. Vissa hållpunkter för frågans bedömande ha vunnits vid den verkställda statistiska undersökningen beträffande utgifterna för budgetåret 1939/40. Vid den statistiska provundersökningen ha vid sidan av myndighetsutgifterna uppgifter lämnats om inkomsterna å vissa under riksstatens rubrik A II Uppbörd i statens verksamhet upptagna inkomsttitlar. Även under inkomsttiteln »övriga diverse inkomster» förekommer uppbörd, som härflyter av myndigheters verksamhet och som är likartad med inkomsterna under nyssnämnda rubrik eller med de särskilda uppbördsmedlen å utgiftsanslagen. Även dylik uppbörd torde böra framdeles redovisas vid sidan av myndigheternas nettoutgifter. I det föregående ha de sakkunniga allenast angivit vissa huvudpunkter, vilka kräva beaktande vid fortsatt anordnande av statistiken över statens löpande utgifter. Beträffande de mera detaljerade synpunkter, som därutöver kunna anläggas på frågan om statistikens förbättring, torde dessa få tillgodogöras inom riksräkenskapsverket. Det lärer av det anförda framgå, att ett omfattande arbete förestår för förbättring och fullständigande av ifrågavarande statistik över statens löpande utgifter; det är uppenbarligen fråga om ett arbete på lång sikt. Genom den nu föreslagna statistiken skulle förverkligas de önskemål om en systematisk redovisning enligt huvudgrunderna för den nuvarande anslagsuppställningen, som med styrka framfördes vid förarbetena till 1934 års budgetreform (se proposition nr 220 år 1934, sid. 36), men vilka önskemål av skilda orsaker, främst bristen på arbetskrafter, icke kunnat förverkligas i vidare mån än i form av de förut nämnda bokföringsmässiga sammanställningarna av vissa myndigheters avlöningar och omkostnader i anslutning till fastställda stater. Statistiken över statsutgifternas fördelning efter utgifternas art och på skilda myndigheter blir, enligt de sakkunnigas mening, av betydande värde i olika hänseenden. Redan vid utarbetandet av statistiken torde sådana

135 erinringar beträffande det föreliggande räkenskapsmaterialet kunna framkomma, vilka kunna vara av värde för riksräkenskapsverkets revision. Särskilt blir så fallet, om statistikens utarbetande, på sätt de sakkunniga ifrågasatt, delvis samordnas med förgranskningen av myndigheternas räkenskaper. Härvid erbjuda sig goda möjligheter till effektiv kontroll över att å myndigheternas stater upptagna begränsade anslagsposter icke överskridas. Sedan statistiken färdigställts, bör revisionen kunna ha nytta av den systematiska översikt av statsutgifterna i fråga, som statistiken lämnar. Av enahanda värde blir densamma för riksdagens revisorer. Em särskild betydelse måste därvid tilläggas den möjlighet som denna statistik kan erbjuda att med varandra jämföra i kostnads- och personalhänseende de myndigheter, som ha likartade arbetsuppgifter. För budget- och besparingsarbetet har statistiken i fråga värde bland annat ur den synpunkten, att man erhåller en lätt tillgänglig överblick av de resultat, som kunna nås vid detta arbete under skilda för detsamma uppställda villkor, samtidigt som individuella uppgifter om myndigheternas utgifter bliva lätt åtkomliga i det över myndigheterna upplagda kortregistret. Statistikens betydelse i upplysningshänseende eller för kritisk behandling av statsverksamhetens inriktning bör heller icke underskattas. Slutligen bör den föreslagna statistiken även kunna ge material till beräkningar rörande nationalinkomsten, i vad dessa beräkningar åsyfta att få fram statsverksamhetens andel i nämnda inkomst. Genom denna statistik minskas behovet av att vid igångsättande av besparingsutredningar eller eljest göra tillfälliga undersökningar rörande statsutgifternas sammansättning. Sådana undersökningar måste dock givetvis allt fortfarande verkställas, om det gäller att specificera statsutgifterna efter andra grunder eller mera ingående än vad här föreslagits, exempelvis genom uppdelning av expenser på dess olika arter. Det har nämligen här som eljest gällt för de sakkunniga att avväga intresset av en specialiserad statistik mot önskvärdheten att begränsa kostnaderna för statistiken och tiden för dess färdigställande. Statsutgifternas fördelning efter utgifternas art och på större ändamålsgrupper. Såsom framgår av historiken över utvecklingen av statistiken över statens finanser (bilaga A), har ett väsentligt intresse ägnats frågan om en statistik, enligt vilken utgifterna grupperats efter ändamål oberoende av den efter förvaltningsgrenar uppbyggda indelningen av riksstaten. De sakkunniga erinra här om Widells, Flodströms och Höijers arbeten på området, vidare om 1907 års försvarskommittés utredning samt om de diskussioner i ämnet som förts på de nordiska statistiska chefsmötena. Från senare tid eller år 1936 föreligger den av Lindahl, delvis i samarbete med Welinder och med biträde av särskilda experter verkställda utredningen rörande det samlade skattetrycket i Sverige och utlandet m. m., i vilken ingår en statistisk undersökning av statsutgifternas fördelning enligt nu ifrågavarande indelningsgrund.

136 En gruppering av statsutgifterna efter deras ändamål har otvivelaktigt ett stort intresse. En sådan gruppering motsvarar för utgiftssidans vidkommande den specifikation, som på inkomstsidan är genomförd redan i själva riksstaten. Genom successiva reformer har visserligen även utgiftsredovisningen å riksstaten fullständigats och dess systematik efter ändamål förbättrats. Såsom förut antytts, indelas huvudtitlarna under egentliga statsutgifter i vissa större underavdelningar, för vilkas rubricering utgiftsändamålet i regel är bestämmande. Men indelningen efter ändamål har inte kunnat konsekvent upprätthållas. En statistik över driftbudgetens utgifter fördelade på större ändamålsgrupper har därför betydelse i skilda hänseenden. En tabellarisk sammanställning av statens driftutgifter i sådana grupper ger en annan bild av statsutgifternas fördelning än den i föregående avsnitt behandlade statistiken och ett mera omedelbart siffermässigt uttryck för statsverksamhetens inriktning på olika områden. Vidare har en dylik specifikation av utgifterna ett alldeles särskilt värde, då det gäller att uppgöra en sammanställning av statens och kommunernas utgifter eller att inordna statistiken över statens finanser i en allmän finansstatistik. I så fall måste utgiftsgrupperingen uppenbarligen lösgöras från mera formella indelningar i huvudtitlar och underavdelningar av dessa samt från bundenheten vid olika statliga myndigheter. Slutligen är uppdelningen av utgifterna på större ändamålsgrupper av vikt, då det gäller att jämföra utgifterna inom den svenska offentliga hushållningen med främmande länders motsvarande utgifter. En sådan jämförelse är regelmässigt förenad med svårigheter med hänsyn till de skilda principer som tillämpas i olika länders statliga och kommunala budgetuppställningar. En statistik, som gör sig fri från formerna för budgetuppställningen och genomför fördelningen av utgifterna efter reala grunder, innebär därför ett bidrag till underlättande av dylika internationella jämförelser. Av nu anförda skäl ha de sakkunniga ansett, att en statistik över de statliga driftutgifternas fördelning på större ändamålsgrupper bör utarbetas vid sidan av den statistik enligt grunderna för anslagsuppställningen, som föreslagits i föregående avsnitt. Denna statistik efter ändamålsgruppering bör vara årlig och grunda sig på den realiserade budgeten. I fråga om materialet till denna statistik över driftbudgetens utgifter och sättet för dess utarbetande ha de sakkunniga redan i huvudsak uttalat sig. Härutöver få de sakkunniga, med ledning jämväl av den förut nämnda, i bilaga F refererade provundersökningen, anföra följande beträffande anordnandet av statistiken över statens utgifter efter ändamålsgruppering. Det viktigaste problemet vid uppläggandet av en statistik över statsutgifternas fördelning efter ändamål är frågan om ett normerande av de rubriker, på vilka utgifterna skola fördelas i denna statistik. Den gruppering, som fixeras för ett visst budgetår, bör nämligen i möjligaste mån fasthållas vid fortsatt uppgörande av statistiken för följande tidsperioder. Med ledning av tidigare verkställda undersökningar rörande utgiftemas gruppering efter än-

137 damål, vilka undersökningar omnämnts i bilaga A, samt under beaktande av den utgiftsrubricering, som ingår i statistiken över kommunernas finanser, ha vid provundersökningen i fråga utgifterna grupperats efter följande ändamål: 1. Styrelse och allmän förvaltning. 2. Riksdagen och dess verk m. m. 3. Rättsväsendet. 4. För svars väsendet. 5. Civila luftskyddet. 6. Socialförsäkring och arbetarskydd. 7. Hälso- och sjukvård. 8. Fattigvård och barnavård. 9. Arbetsmarknadens reglering. 10. Sociala ändamål i övrigt.

11. Kommunikationsväsendet. 12. Kyrkliga ändamål. 13. Kulturella ändamål. 14. Universitet, högskolor, seminarier m. m. 15. Undervisning i övrigt. 16. Näringarnas främjande och folkförsörjning. 17. Allmänna kommunala ändamål. 18. Extra ordinära avskrivningar. 19. Räntor å statsskulden m. m.

Beträffande den närmare omfattningen av de olika ändamålsgrupperna torde få hänvisas till bilagan F. Såsom framhålles i denna bilaga, äro gränserna mellan de olika utgiftsgrupperna ofta svävande, och frågan, huruvida en viss utgift skall hänföras till den ena eller andra gruppen, kan i vissa fall besvaras olika. Den här föreliggande grupperingen torde därför lika litet som andra sådana kunna gå fri från invändningar. En indelning av utgifterna efter ändamål måste sålunda bliva approximativ. Utom efter ändamål ha utgifterna vid provundersökningen fördelats efter sin art, sålunda att man för varje ändamålsgrupp skilt mellan, å ena sidan, utgifter i statens egen verksamhet och, å andra sidan, bidrag till icke statlig verksamhet m. m. samt i fråga om brattoutgifierna i statens egen verksamhet verkställt uppdelning på avlöningar (inklusive pensioner m. m.) och omkostnader (inklusive beräknade lokalkostnader). Vid sidan om bruttoutgifterna ha angivits särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslag samt nettoutgiftema. Denna uppdelning efter utgifternas art är sålunda densamma som genomförts i den förut föreslagna statistiken enligt grunderna för anslagsuppställningen. Även bortsett från att gränserna mellan ändamålsgrupperna kunna vara svävande, så erhåller den nu ifrågavarande statistiken en mera approximativ karaktär än den, som söker närmare fasthålla vid den formella uppställningen av riksstaten. Vid provundersökningen har nämligen statistiken efter ändamålsgruppering utarbetats sålunda, att i regel hela avdelningar av de olika huvudtitlarna hänförts till en och samma ändamålsgrupp; i vissa fall har dock uppdelning av utgifterna inom en avdelning skett på två eller flera ändamålsgrupper. Det siffermässiga resultatet av den efter nu antydda grunder verkställda provundersökningen rörande de löpande statsutgifternas fördelning efter ändamål och art har sammanfattats och kommenterats i bilagan F. Huvudresultatet innefattas i en särskild texttabell (B) i bilagan (sid. 320). 10—418516.

138 Erfarenheten från den sålunda verkställda undersökningen visar, att det är möjligt att med relativt enkla medel ernå en tillfredsställande statistik över driftutgifternas fördelning på större ändamålsgrupper och efter utgifternas art. Utarbetandet av denna statistik företages nämligen lämpligast i samband med utarbetandet av den i det föregående föreslagna statistiken enligt grunderna för anslagsuppställningen på så sätt, att de olika i sistnämnda statistik ingående delposterna redan från början littereras för hänförande till vederbörlig ändamålsgrupp. De båda formerna av statistik över statens löpande utgifter kunna alltså färdigställas jämsides. Statistiken över statens utgifter för olika ändamål kan alltså enligt de sakkunnigas mening bliva årlig. 1 likhet med statistiken enligt grunderna för anslagsuppställningen bör förevarande statistik föras tillbaka, så att början göres med budgetåret 1938/39. Arbetet härpå har påbörjats inom riksräkenskapsverket samtidigt för budgetåren 1938/39 och 1940/41 och fortgår jämsides med statistiken enligt grunderna för anslagsuppställningen. Liksom den sistnämnda statistiken torde statistiken efter ändamålsgrupperingen böra för nämnda båda budgetår utarbetas efter samma grunder som den verkställda provundersökningen för budgetåret 1939/40. Från och med budgetåret 1941/42 torde vissa förbättringar kunna vidtagas i denna statistik. Beträffande arten av dessa förbättringar få de sakkunniga framhålla följande. Först bör då erinras, att i statistiken över utgifternas uppdelning efter ändamål även ingår en fördelning av utgifterna efter deras art, i följd varav de förbättringar i statistiken över utgifterna enligt grunderna för riksstatsutgifternas fördelning på anslag, som föreslagits av de sakkunniga i föregående avsnitt och som hinna genomföras vid utarbetandet av sistnämnda statistik för budgetåret 1941/42, komma att utan vidare tillfalla den nu ifrågavarande statistiken över utgifternas gruppering efter ändamål för nämnda budgetår. Vidare är det önskvärt, att ändamålsgrupperingen av utgifterna göres mera noggrann än som varit möjligt i statistiken för budgetåret 1939/ 40. Det torde därvid böra framhållas, att metoden för uppgörande av denna statistik är delvis en annan än för den förut föreslagna statistiken efter grunderna för anslagsuppställningen, om än denna statistik utgör en nödvändig förutsättning för uppgörande av en statistik efter ändamålsgruppering. Den nu ifrågavarande statistiken torde nämligen icke helt kunna uppgöras genom en mekanisk sammanställning av införskaffade bokföringsuppgifter. I viss utsträckning måste den bygga på kalkyler, genom vilka utgifter, som sammanförts i riksstaten men som beröra två eller flera ändamålsgrupper, uppdelas på dessa. Statistiken blir i motsvarande mån en approximativ kalkyl. Dess utarbetande kräver kvalificerad arbetskraft och dess resultat böra framläggas med en rätt ingående beskrivning av den använda metoden. Om för tillgodoseende av dessa synpunkter vid utarbetande av statistiken för budgetåret 1941/42 en mera betydande förskjutning i utgiftsgrupperingen skulle uppkomma, torde vid en summarisk publicering av resultaten för. de fyra budgetåren 1938/39—1941/42 statistiken för de tre tidigare åren böra, i

139 syfte att öka den framtida jämförbarheten, korrigeras i den mån så kan ske utan större arbete. De sakkunniga förutsätta emellertid, att den ändamålsrubricering, som här framlagts, skall kunna bibehållas för utgifternas uppdelning. Vid en fördelning av driftbudgetens utgifter på större ändamålsgrupper lösgöres materialet från bundenheten vid huvudtitlarna. Därmed skapas förutsättning för en utvidgning av statistiken till att omfatta även andra statsutgifter än de som redovisas å driftbudgeten. Ifrågavarande utgifter böra därvid infogas i vederbörliga ändamålsgrupper samt klassificeras efter art enligt grunderna för anslagsuppställningen. Beträffande denna utvidgning av statistiken få de sakkunniga framhålla följande. I första hand böra, liksom vid provundersökningen, till statistiken över de löpande utgifterna å riksstaten anknytas uppgifter om affärsverkens löpande utgifter. De affärsdrivande verken avsluta sina räkenskaper för kalenderår men avgiva därjämte till riksräkenskapsverket särskilda redovisningar för varje budgetår, vilka läggas till grund för riksbokslutet. I dessa redovisningar äro verkens utgifter summariskt klassificerade efter grunder, som förete väsentliga avvikelser från de för anslagsuppställningen å riksstatens driftbudget fastställda principerna. I syfte att möjliggöra en statistisk sammanställning av affärsverkens utgifter med riksstatsutgifterna böra affärsverkens redovisningar för budgetår systematiseras efter grunder, som närmare ansluta sig till riksstatsutgifternas fördelning enligt anslagens statuppställningar. Vid den verkställda provundersökningen har detta önskemål tillgodosetts i summarisk form genom särskilt införskaffade uppgifter. Vid fullföljande av ifrågavarande statistik böra uppmärksammas vissa ersättningar från en statlig förvaltningsgren till en annan för särskilda prestationer, exempelvis postavgifter för tjänsteförsändelser, utgifter för militärtransporter på statsjärnvägarna, myndigheternas utgifter för telefon m. m. En analys av dylika ersättningar har betydelse bland annat för bedömande av de statliga utgifternas belastning på den nationella hushållningen. En särskild uppmärksamhet måste vid förevarande statistik i fortsättningen ägnas utgifterna å diversemedelstitlarna. I annat sammanhang ha också de sakkunniga förordat utredning rörande klassificeringen av diversemedlen, vilken utredning utgör förutsättning för utvidgning av statistiken över statens löpande utgifter enligt nu föreslagna grunder till att avse dylika medel. Vid denna utredning torde det finnas anledning att undersöka möjligheterna att avskaffa vissa diversemedelstitlar och redovisa inkomster och utgifter för dylika titlar direkt å riksstaten. De sakkunniga erinra, att folkpensioneringsfonden, som tidigare varit bokförd såsom diverse medel, numera omvandlats till kapitalfond. Beträffande en annan mycket betydande diversemedelstitel, nämligen kyrkofonden, ha de sakkunniga verkställt en undersökning, vilken utvisar, att ur budgettekniska synpunkter hinder icke möter mot en redovisning av inkomster och utgifter för denna fond över riksstaten med bibehållande av kyrkofondens karaktär av diverse medel. De sakkunniga erinra slutligen om den genom Kungl. Maj:ts beslut den 17

140 juni 1938 åt statskontoret anförtrodda utredningen rörande behandlingen av de statskontorets förvaltning underställda, räntebärande fonderna, vilken utredning åsyftar en begränsning av antalet diversemedelstitlar. 1 Genom fullföljande av dessa uppslag skulle tillgodoses ej blott praktiska synpunkter på det statistiska arbetet utan även kravet på fullständighet i riksstatens redovisning av statens inkomster och utgifter. Enligt vad de sakkunniga ävenledes i annat sammanhang uttalat, bör finansstatistiken omfatta den verksamhet, som bedrives av aktiebolag, vilka fylla statliga uppgifter, såsom Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet m. fl., ävensom av vissa inrättningar, föreningar och stiftelser med allmännyttiga uppgifter. Det fortsatta arbetet på statistiken över statens utgifter bör därför inriktas på att även dessa företagsformer inrymmas i statistiken. Den nu föreslagna årliga statistiken över statens utgifter efter ändamål ger en mera påtaglig bild av statsverksamhetens inriktning än den som fördelar utgifterna efter huvudtitlar, underavdelningar av dessa och myndigheter. Om ändamålsgrupperingen upprätthålles, kommer denna statistik att med åren ge en synnerligen upplysande och värdefull illustration av växlingarna i statsutgifterna för olika allmänna ändamål och i sammansättningen av de kostnader (avlöningar, omkostnader), som erfordras för tillgodoseende av dessa ändamål, ävensom i fördelningen av kostnaderna mellan sådana i statlig regi och statsbidrag eller understöd. Värdet av denna statistik växer sålunda med åren. I förening med statistiken över statens utgifter enligt grunderna för anslagsuppställningen utgör alltså utgiftsstatistiken efter ändamålsgruppering ett av de sakkunnigas huvudförslag till effektivisering av finansstatistiken. Genom statistiken efter ändamålsgruppering tillgodoses i ännu ett avseende det i utredningsdirektiven angivna önskemålet att ernå en löpande överblick över statsutgifternas fördelning på skilda utgiftsslag. Månadssammandrag av driftbudgetens utgifter. Såsom omförmäles i bilaga A, upprättas inom riksräkenskapsverket på huvudförvaltningarnas månatliga kassarapporter grundade sammandrag av utgifterna å driftbudgeten, de s. k. belastningstabellerna. Belastningstabellerna upptaga specifikt för varje anslag tillgångarna å anslagen vid budgetårets början, vilka omfatta dels anslag enligt riksstaten (och tilläggsstater) och dels beträffande reservationsanslagen reservationerna från föregående budgetår. Om de faktiska utgifterna lämnas uppgifter i särskilda kolumner beträffande reservationsanslag och övriga anslag, och i dessa kolumner upptagas nettoutgifter respektive nettoinkomster från budgetårets början till och med den månad belastningstabellerna avse. Av tabellerna framgår slutligen tillgången eller merutgiften å varje anslag vid den ifrågakommande 1 Angående direktiven för denna utredning, se 1939 års statsverksproposition, Inkomster å driftbudgeten, sid. 54.

141 månadens slut. Samtliga belastningstabeller avlämnas till finansdepartementet; övriga departement erhålla belastningstabellerna för vederbörliga huvudtitlar. Belastningstabellerna kunna icke avgivas successivt för de första månaderna av budgetåret på grund av arbetsanhopningen vid bokslutet för det föregående budgetåret och enär före detta boksluts färdigställande beloppen för de ingående reservationerna icke kunna fastställas. Det har synts de sakkunniga önskvärt, att vid sidan av belastningstabellerna — vilka väsentligen tjäna den interna förvaltningens behov •— månatligen sammanställes en översikt över driftbudgetens utgifter. Efter samråd med de sakkunniga har inom riksräkenskapsverket uppgjorts formulär till en sådan sammanställning. Enligt detta formulär skola utgifterna huvudtitelsvis redovisas på enahanda* sätt som i riksräkenskapsverkets månadstabell över driftbudgetens inkomster med upptagande av belopp för varje månad samt för den förflutna delen av budgetåret, varjämte jämförelsesiffror för motsvarande delar av det föregående budgetåret skola angivas. Formuläret upptager därjämte å riksstat (och tilläggsstater) anvisade anslagssummor för varje huvudtitel. Sedan en utgiftstabell enligt detta formulär uppgjorts beträffande december månad 1940, omfattande tillika hela första hälften av budgetåret 1940/41, har den i fortsättningen upprättats månadsvis inom riksräkenskapsverket. I förhandenvarande försvarspolitiska läge anses den icke böra publiceras utan överlämnas endast under hand till finansdepariementet. I annat sammanhang förorda de sakkunniga, att, när antydda skäl mot publicering av ifrågavarande uppgifter bortfaller, en effektiv och praktisk anordning för publicering av månadsuppgifterna om driftbudgetens utgifter träffas. Förutberäkningar av driftbudgetens utgifter. I statsverkspropositionen plägar ingå en förhandsuppskattning av budgetutfallet. Såvitt angår inkomsterna, bygger denna uppskattning på den i det föregående omnämnda, av riksräkenskapsverket i dess inkomstberäkning uppgjorda kalkylen. Beträffande utgifterna sker uppskattningen i mera grova drag och hänför sig under normala förhållanden huvudsakligen till de delar av statsutgifterna, vilkas storlek betingas av prisutvecklingen (indextalet för rörliga lönekostnader), arbetslöshetsförhållandena m. m. I nuvarande läge är utvecklingen av försvarskostnaderna dominerande för budgetutfallets utseende i vad avser utgiftssidan. Den i statsverkspropositionen sålunda gjorda uppskattningen blir föremål för omprövning vid slutet av budgetåret. Vid denna tidpunkt föreligger, såsom framgår av historiken, en av riksräkenskapsverket regelbundet verkställd beräkning över utfallet av den löpande statsregleringen. Denna beräkning, som avgives i slutet av april, avser utfallet av den löpande budgeten i betydelse av dess avräkning mot riksstaten. Med hänsyn till det försvarspolitiska läget innefattar denna beräkning, som är officiell, icke för närvarande någon siffra beträffande försvarsdepartementets huvudtitel. Beräk-

142 ningen grundar sig på dels räkenskaperna för de första nio månaderna av budgetåret och dels uppgifter rörande det motsedda utfallet av inkomst- och utgiftstitlarna för de återstående månaderna. De sistnämnda uppgifterna inhämtas från vederbörande myndigheter, varefter riksräkenskapsverket med ledning av dessa uppgifter och övriga för verket kända omständigheter verkställer den erforderliga kalkylen. Beräkningen tillgodogöres av finansdepartementet vid upprättande av de förslag till riksdagen, som avse slutlig reglering av riksstaten för det löpande budgetåret och de justeringar i de i statsverkspropositionen för det kommande budgetåret beräknade inkomsterna och utgifterna, vilka påkallas av förhållanden, som inträffat efter statsverkspropositionens avlåtande. I fråga om försvarsutgifterna erhåller finansdepartementet för närvarande erforderliga beräkningar rörande deras utfall ur nyssnämnda särskilda undersökningar av försvarsutgifternas utveckling. Efter budgetårets utgång lämnar riksräkenskapsverket till finansdepartementet i den mån bokslutet fortskrider preliminära uppgifter rörande utfallet av driftbudgetens utgiftssida. Enligt de sakkunnigas mening är det önskvärt, att förhandsberäkningar av driftbudgetens utgifter verkställas i större omfattning än för närvarande. Den enda mera fullständiga beräkningen av driftbudgetens utfall, innefattande utgifternas avräkning mot riksstaten, är den av riksräkenskapsverket i slutet av april avgivna kalkylen. Under normala förhållanden kommer denna kalkyl givetvis att, liksom före världskrigets utbrott, innehålla uppgift även om utgifterna under försvarsdepartementets huvudtitel. Vidare anse de sakkunniga, att särskilda undersökningar böra verkställas i syfte att mera systematiskt underbygga ett bedömande av utgiftsutfallet under det löpande budgetåret redan i riksräkenskapsverkets inkomstberäkning till statsverkspropositionen och i denna proposition. Material till dylika undersökningar hämtas i första hand från kassarapporterna; under nuvarande förhållanden få specialundersökningarna rörande försvarskostnaderna en dominerande betydelse vid dessa undersökningar. I fråga om den till försvarsväsendet icke hänförliga delen av statsbudgeten torde undersökningarna böra bedrivas så, att vissa speciella statsutgifter utväljas, vilkas utveckling under budgetåret efter hand klarlägges. En sådan grupp äro de avlöningskostnader, vilka bero av prisutvecklingen. Ett värdefullt underlag för dessa beräkningar erhålles av den statistik för hela budgetåret, som de sakkunniga föreslagit skola upprättas över driftbudgetens utgifter enligt grunderna för anslagsuppställningen. Det är givet, att resultatet av en till statsverkspropositionen företagen kalkyl över driftbudgetens utgifter icke kan uppgöras med någon större grad av noggrannhet. Under tiden efter avgivande av riksräkenskapsverkets inkomstberäkning bör kalkylen därför månadsvis överses och korrigeras genom tillgodogörande av nytillkommande material. Därigenom ökas säkerheten i den kalkyl, vilken plägar framläggas av riksräkenskapsverket i slutet av april.

143 Driftbudgetens automatiska utgiftsförändringar. Såsom ett självständigt led i budgetarbetet ha plägat ingå beräkningar rörande de s. k. automatiska utgiftsförändringarna. Delta är också helt naturligt. Vilken utgiftsram som än sättes vid budgetarbetet, är det nödvändigt att undersöka omfattningen av de utgifter, vilka utgöra konsekvenser av redan fattade beslut. Detta kräver såväl en analys av de i löpande budget upptagna utgifterna med hänsyn till deras karaktär av automatiskt föränderliga som ock en förhandsbedömning av den ändrade utgiftsbelastning å nästkommande budget, som blir en följd av redan tidigare fattade beslut. Endast genom en sådan analys och förhandsberäkning erhålles en uppfattning om i vad mån den för budgetarbetet valda utgiftsramen medgiver upptagandet av nya utgifter eller påkallar en nedskärning av de utgifter som härröra från redan fattade beslut. Bland de automatiska utgiftsförändringarna i vidsträckt betydelse kunna olika kategorier särskiljas. I vissa fall äro författningsbestämmelser givna, genom vilka statsutgifternas storlek bundits, eller ock avtal av staten träffade, gällande för längre tid än ett budgetår, vilka på enahanda sätt binda en statsutgift. Förändringar i befolkningsstockens sammansättning, uti antalet skolpliktiga barn, antalet värnpliktiga, antalet ålderstillägg för tjänstemän, antalet pensionärer, antalet pensionsberättigade efterlevande, antalet folkpensionärer, antalet vårdade på sjukvårdsanstalter, antalet fångar, skyddshemselever etc. betinga förändringar i utgifternas storlek under förutsättning av oförändrade grunder för olika förmåners åtnjutande. Andra orsaker till utgiftsförändringar hänföra sig till ändringar i prisförhållandena, vilka sålunda under förutsättning av för längre tid fastställda regler för åtnjutande av rörligt tillägg, dyrtidstillägg eller kristidstillägg medföra motsvarande förändringar i statens utgifter. En annan form av automatisk utgiftsstegring är den som föreligger, då statsmakterna beslutat inrättande av exempelvis en viss sjukvårdsanstalt, för vilken anslag till byggnadskostnader till en början anvisats; under det budgetår, då anstalten skall tagas i bruk, inträder en automatisk förändring av statens löpande utgifter på detta område. Av vad nu sagts och i betraktande av att de för varje budgetår tillkommande nya utgifterna i regel utgöra en ringa bråkdel av statens totala utgifter är det tydligt att i vidsträckt mening större delen av riksstatens utgifter är automatiskt föränderlig, och det är därför fullt förklarligt, att de automatiska utgiftsförändringarna spela en dominerande roll vid bedömandet av det finansiella lägets utveckling. De undersökningar, som vid skilda tillfällen framlagts rörande de automatiska utgiftsförändringarna, ha utförts under delvis olika förutsättningar beträffande vad som skall anses såsom automatisk utgiftsförändring. Dessa förutsättningar ha delvis anslutits till den uppdelning av de automatiska förändringarna, som nyss gjorts, i det att man stundom bundit automatiken vid tillvaron av författningsbestämmelser eller avtal, vilka under förutsättning av fortsatt giltighet påverkat utgiftsbelastningen i viss riktning. Binder man begreppet automatik vid alltför snäva formella regler, minskas emellertid vär-

144 det av undersökningarna såsom underlag för finanspolitiska överväganden. En begränsning av begreppet automatiskt föränderliga utgifter medför lätt, att subjektiva synpunkter göra sig gällande vid bedömandet av huruvida en viss utgiftsförändring tillhör ifrågavarande kategori. En säkrare bas för undersökningar rörande statsutgifternas automatiska förändringar synes kunna vinnas, om man utgår från att hela driftbudgeten i princip är automatiskt föränderlig och endast frånräknar de utgifter, vilka ostridigt icke ha denna karaktär. De sakkunniga ha härmed velat antyda, att innehållet av dessa undersökningar bör ansluta sig till det program, som låg till grund för den i 1928 års statsverksproposition verkställda analysen och framtidskalkylen av statsutgifterna, och vars närmare utförande omförmälts i bilaga A. Ser man problemet om de automatiska utgiftsförändringarna på detta sätt, så komma de i det föregående föreslagna årliga statistiska undersökningarna att bilda värdefulla hjälpmedel vid problemets lösning. Det blir sålunda exempelvis möjligt att erhålla totalsummor över avlöningar och olika slag av omkostnader för myndigheterna samt därå grunda en bedömning av utgiftsutvecklingen under antagande av viss förändring i prisnivån. Av praktiska skäl förutsattes, att undersökningen med hjälp av nämnda statistik eller eljest så begränsas, att den icke behöver omfatta samtliga anslag i budgeten. För normala förhållanden torde en årlig beräkning av de automatiska utgiftsförändringarna efter här angivna riktlinjer böra verkställas och ingå såsom ett fast led i budgetarbetet. Under nuvarande förhållanden torde däremot en sådan undersökning knappast ge resultat, som låta sig sammanfattas i bestämda sifferuppgifter. Vid sidan om denna årliga undersökning av de automatiska utgiftsförändringarna kunna givetvis mindre omfattande undersökningar, betingade av särskilda förhållanden, verkställas. Det kan t. ex. gälla prisutvecklingens inverkan på löner, pensioner och omkostnader; det kan gälla förändringen i kostnader för viss förmån eller för undervisningslokaler och lärarekrafter med inträdande ändringar i befolkningsstockens sammansättning o. s. v. Såsom ett led i den fasta finansstatistiken kunna de ej inordnas.

Driftbudgetens utfall. Redovisningen av budgetutfallet. Riksstaten för ett visst budgetår avser att ge en bild av förhandsbedömningen av den statsfinansiella utvecklingen under statsregleringsperioden. Den verkliga utvecklingen utvisar regelmässigt avvikelser från de beräknade inkomsterna och utgifterna. Men dessa avvikelser äro under normala förhållanden sällan av sådan storleksordning, att det statsfinansiella läget vid budgetårets slut i någon väsentlig grad skiljer sig från förutberäkningarna vid riksstatens fastställande. Tillgänglig statistik utvisar, att inkomsterna nästan undantagslöst utfalla med ett högre belopp än det förutberäknade. För de sammanlagda utgifternas vidkommande föreligger nästan regelmäs-

145 sigt merutgift, om än av mindre storleksordning än överskottet på inkomstsidan. Avräkningen av de redovisade inkomsterna och utgifterna mot de i riksstaten beräknade inkomsterna och anvisade anslagen framlägges av riksräkenskapsverket i budgetredovisningen. I denna publiceras avräkningen specifikt för varje inkomsttitel och anslag, dock att i fråga om försvarsdepartementets huvudtitel för budgetåren 1939/40 och 1940/41 enligt Kungl. Maj:ts beslut endast huvudtitelns slutsiffror offentliggjorts. I budgetredovisningen sammandrages denna avräkning slutligen efter inkomsthuvudtitlar och utgiftshuvudtitlar. Såsom regulator för denna avräkning fungerade tidigare statsverkets kassafond. Merinkomster å inkomsttitlar tillfördes sålunda denna fond och brister täcktes ur fonden. Besparingar å obetecknade anslag och å förslagsanslag tillfördes kassafonden och överskridanden å förslagsanslag avfördes å denna fond. Beträffande den tredje typen av utgiftsanslag, nämligen reservationsanslag, gällde, att behållningen däremot kvarstod å anslagen under viss begränsad tid. Undantag från regeln om avräkning mot kassafonden utgjorde vidare de inkomster och utgifter, som hänfördes till specialbudgeter, vilka närmare avhandlas i det följande. Före budgetåret 1938/39, då budgeten jämnt balanserades för varje statsregleringsperiod, motsvarade resultatet av avräkningen av de redovisade inkomsterna och utgifterna mot de i riksstaten beräknade beloppen tillika skillnaden mellan de sammanlagda redovisade inkomsterna och de sammanlagda redovisade utgifterna. Denna skillnad representerade budgetutfallet och tog sig uttryck i dels ökning eller minskning av kassafonden och dels ökning eller minskning av utestående reservationer. I extrema finanslägen, vid sinande statsinkomster i förening med kraftigt stegrade utgifter, åvägabragtes formell balans av budgeten antingen genom ianspråktagande av kassafonden eller av andra fonderade skattemedel, såsom rusdrycksmedelsfonden och fonden för statsskuldens amortering, eller ock överflyttades utgifter av löpande karaktär från avdelningen för verkliga utgifter till avdelningen för utgifter för kapitalökning och täcktes av lånemedel. Reellt sett förelåg i sådana fall en underbalansering. Skillnaden mellan redovisade inkomster och redovisade utgifter gav då icke en verklig bild av budgetutfallet. För ett klarläggande av budgetutfallet erfordrades härvid en sovring av inkomsterna och utgifterna efter deras karaktär av löpande inkomster och utgifter resp. disposition av kapitalmedel och investeringar i kapitaltillgångar. Såsom inledningsvis i detta kapitel framhållits ledde också erfarenheterna från den ekonomiska och statsfinansiella krisen i början på 1930-talet till den omläggning av grunderna för budgetuppställningen, som tog sig uttryck i 1937 års budgetreform. Enligt denna reform fastslås principen att löpande inkomster och löpande utgifter i alla finanslägen skola i riksstaten hållas strängt åtskilda från disposition av kapitalmedel och anslag till investeringar i kapitaltillgångar. Härigenom uppdelas riksstaten i två delar, driftbudgeten och kapitalbudgeten, av vilka driftbudgeten till sin karaktär närmast är jämförlig med ett enskilt företags vinst- och förlusträkning och

146 kapitalbudgeten kan jämföras med ett sådant företags investeringsplan. Anordningen förutsätter, att å driftbudgeten upptagas anslag för avskrivning av icke räntabla investeringar m. m. Ett strängt upprätthållande av skillnaden mellan löpande utgifter och investeringar fordrar, att möjlighet föreligger att redovisa en underbalanserad budget. 1937 års budgetreform innefattade också, att principen om ettårsbalansering av budgeten ersatts med grundsatsen om flerårsbalansering. Det anses tillfyllest, om jämvikt mellan löpande inkomster och löpande utgifter åvägabringas över ett visst antal år, i regel en konjunkturcykel. Underbalanseringen skall redovisas öppet å riksstaten och förutsattes skola under ekonomiskt gynnsammare tider förbytas i en överbalansering, så att löpande inkomster och löpande utgifter utjämnas på sätt nyss sagts. Under vissa förhållanden förutsattes en underbalansering kunna äga rum även av andra skäl än de, som betingas av det ekonomiska livets växlingar. Genom grundsatsen om flerårsbalansering av budgeten undvikes ett tvång till en formell balansering av budgeten, exempelvis genom överföring av löpande utgifter till kapitalbudgeten. Såsom en konsekvens av grundsatserna i 1937 års budgetreform har statsverkets kassafond omvandlats till statens budgetutjämningsfond. Denna fond har sålunda övertagit kassafondens funktioner att vara en regulator av budgetutfallet. I fråga om avräkningen över budgetutjämningsfonden av de särskilda inkomsterna och utgifterna mot de i riksstaten upptagna beloppen innebär det nya budgetsystemet ingen förändring. Budgetutjämningsfonden har även övertagit funktionen att reglera de överskott och underskott, som tidigare reglerats av rusdrycksmedelsfonden och fonden för statsskuldens amortering eller av lånemedel. Till budgetutjämningsfonden överföras också sådana besparingar å de till driftbudgeten hörande reservationsanslagen, som icke vidare äro behövliga för de med anslagen avsedda ändamålen; tidigare redovisades dylika besparingar å riksstatens inkomstsida. Budgetutjämningsfonden skall — i motsats till kassafonden — kunna redovisas även med negativa värden. I stället för att såsom tidigare verkliga utgifter överflyttas till lånebudgeten att redovisas å fonden för förlag till statsverket, bokföres alltså underskottet på budgetutjämningsfonden och framträder såsom en verklig förlust. Genom 1937 års budgetreform har sålunda redovisningen av budgetutfallet avsevärt förbättrats. I budgetredovisningen framlägges en tablå, av vilken, utfallet av driftbudgeten framgår i ett sammanhang. I denna tablå angivas de redovisade inkomst- och utgiftsbeloppen i jämförelse med de i riksstat och tilläggsstat upptagna beloppen liksom ock det redovisade överskottet att tillföras budgetutjämningsfonden resp. underskottet att avföras å denna fond i jämförelse med det i riksstaten beräknade överskottet resp. underskottet för fonden. E n ä r enligt den nya budgetordningen riksstaten upprättas med öppet angivande av det motsedda överskottet eller underskottet, har denna avräkning emellertid förlorat i betydelse såsom karakteriserande budgetutfallet, särskilt i sådana lägen som det nuvarande, då huvudposter å riksstaten (försvarskostnader m. m.) fixeras först mot slutet av det budgetår, som

147 riksstaten avser. Budgetutfallet upplöses i den i budgetredovisningen ingående tablån i sina båda komponenter, förändringen i budgetutjämningsfonden och förändringen i beloppet av utestående reservationer. Budgetutfallet har gjorts till föremål för en ingående analys i riksräkenskapsverkets årsbok, så länge denna utgivits, samt i den skrivelse, med vilken budgetredovisningen överlämnats till Kungl. Maj:t, ävensom i verkets inkomstberäkning. Budgetredovisningen anger för varje budgetår statsregleringens utfall. Under förutsättning att principerna för 1937 års budgetreform upprätthållas, komma förändringarna i statens förmögenhetsställning att avspeglas i budgetutjämningsfondens förändringar. Tidigare, då principen om ettårsbalansering upprätthölls, begränsades intresset av budgetutfallet väsentligen till det budgetår, som redovisningen avsåg. Övergången till flerårsbalansering innebär en utsträckning av den tid, under vilken jämvikt mellan inkomster och utgifter skall vara uppnådd, till i regel en konjunkturcykel. Om budgetutjämningsfonden under en krissituation starkt nedgått samt därefter återförts till sitt ursprungliga värde, så har statens förmögenhetsställning blivit orubbad över perioden i dess helhet. Budgetutjämningsfondens storlek blir alltså riktmärket för budgetbalanseringen. Genom övergången till flerårsbalansering vidgas analysen av budgetutfallet till att avse ett flertal budgetår. Det blir sålunda fråga om en sammanställning av utvecklingen under en längre tidsperiod i det förflutna i förening med en kalkyl eller förhandsbedömning rörande den framtida utvecklingen med inriktning på den tidpunkt, då budgetutjämningsfonden må bliva återförd till sitt ursprungliga läge. I samband med 1937 års budgetreform, då vissa uttalanden gjordes rörande den tid, inom vilken underskottsbalanseringen skulle vara ersatt, träffades under intrycket av de risker, som de nya formerna för budgetens balansering kunde medföra, en ordning, där sambandet mellan underskottsårens underskott och överskottsårens överskott skulle få ett uttryck i själva budgettekniken. Denna ordning avsåg väsentligen upprättandet av ett tidsschema, i vilket de successiva underskotten fördelades på ett i förväg fastställt antal år, under vilka överskott skulle föreligga. I fråga om de särskilda omständigheter, varunder en flerårsbalansering kan medgivas, tog man vid 1937 års budgetreform i främsta rummet sikte på de förhållanden, som hänga samman med de ekonomiska konjunkturernas växlingar. Men den möjligheten kunde icke helt avvisas, att vid något särskilt tillfälle eller för något särskilt ändamål statsutgifter, som icke vore i vanlig ordning räntabla, beslutades i så stor omfattning, att täckningen måste fördelas på ett antal budgetår. I ett sådant läge som numera inträtt, med allmän försvarsberedskap i förening med en utbyggnad av vårt försvar, får den över flera budgetår utsträckta analysen av budgetutfallet avsevärt ökad betydelse med hänsyn såväl till storleksordningen av de ifrågakommande utgifterna som ock till frågan om avvecklingen av budgetunderskotten. Den statistiska analysen av budgetutfallet bör i följd av vad nu sagts utsträckas till att avse dels de årliga budgetutfallen inom den ifrågakommande balanseringsperioden, varav framgår huruvida budgetens realiserande ten-

148 derat i riktning mot ökad eller minskad skuldsättning, och dels en kumulering av budgetutfallen med utgångspunkt från finansläget vid början av undersökningsperioden. Det är sålunda av synnerligt intresse att, med utgångspunkt från finansläget vid det andra världskrigets början, vid olika tillfällen statistiskt belysa den totala utvecklingen fram till dagsläget i avseende på inkomsterna och utgifterna samt det samlade underskottet. En dylik analys bildar utgångspunkten för en förhandsbedömning av möjligheterna att förbättra finansläget. Vid denna analys måste hänsyn tagas icke blott till utvecklingen av riksstatens inkomst- och utgiftstitlar utan även till upplåning, förbrukning av kassamedel och andra transaktioner vid sidan om budgeten; härtill återkomma de sakkunniga i det följande. En sådan allsidig analys har genomförts i 1942 års statsverksproposition. Övergången från ettårsbalansering till flerårsbalansering har sålunda nödvändiggjort en utbyggnad av den statistiska analysen av budgetutfallet. Denna analys förutsätter uppbyggande av en löpande statistik över nyssnämnda element; detta uppbyggande pågår. Allmänna budgeten och specialbudgeterna. Budgetutfallet, sådant det sammanfattas i budgetredovisningen, är icke fullt enhetligt. Vissa inkomster äro nämligen bundna för bestridande av vissa utgifter i form av s. k. specialbudgeter. I princip är specialbudgeten anordnad så, att den inkomst, som inflyter för täckande av specialbudgetens utgifter, redovisas å riksstatens inkomstsida till detta belopp, varefter inkomsten över ett å utgiftssidan uppfört förslagsanslag överföres till en särskild diversemedelstitel, från vilken utgifterna för ändamålet bestridas. De specialbudgeter, som för närvarande äro anordnade, äro följande. För bestridande av kostnaderna för bank- och fondinspektionens tillsyn över bankerna, fondkommissionärerna och jordbrukskasserörelsen upptagas särskilda bidrag, vilka redovisas å riksstatens inkomstsida under en inkomsttitel, benämnd bidrag till bank- och fondinspektionen. Denna inkomsttitel motsvaras på utgiftssidan av tre anslag under sjunde huvudtiteln, benämnda avsättning till bankinspektionens fond, avsättning till fondinspektionens fond och avsättning till jordbrukskassetillsynens fond. Bidragen överföras alltså till nämnda fonder, från vilka utgifterna för tillsynen bestridas. Jordbrukskasserörelsen har emellertid icke hittills ansetts kunna belastas med fullt bidrag för täckande av kostnaderna för tillsynen, vadan vid sidan av anslaget till avsättning till jordbrukskassetillsynens fond årligen måste anvisas ett anslag för förstärkning av samma fond, vilket anslag emellertid successivt nedsättes i mån som jordbrukskasserörelsens bidrag till verksamhetens bekostande höjes. Å riksstatens inkomstsida upptages vidare en inkomsttitel, benämnd bidrag till sparbanksinspektionen, vilken titel på utgiftssidan motsvaras av ett anslag med rubrik avsättning till sparbanksinspektionens fond. Över anslaget tillföras denna fond de influtna bidragen, och från fonden täckas utgifterna för sparbanksinspektionen. På samma sätt är en specialbudget anordnad, som binder inkomsttiteln bidrag till försäkringsinspektionen vid ett anslag under tionde huvudtiteln, benämnt avsättning till försäkringsinspektionens fond.

149 Inkomsterna av totalisatormedel äro bundna för täckande av utgifter för hästavelns befrämjande. Mot inkomsttiteln totalisatormedel svara under riksstatens nionde huvudtitel dels vissa delar av anslagen till avlöningar och omkostnader för lantbruksstyrelsen, dels anslagen till avlöningar och omkostnader för statens hingstdepåer och stuteri, dels anslaget till hästavelns befrämjande, dels slutligen ett anslag till avsättning till stuteriväsendets fond. Sistnämnda anslag belastas med så stort belopp, som svarar mot skillnaden mellan nettoinkomsten av totalisatormedlen och de under övriga berörda riksstatsanslag i r i k s s t a t e n b e r ä k n a d e b e l o p p e n . Avgörande för det belopp, som skall avsättas till stuteriväsendets fond över avsättningsanslaget, är alltså icke huru de verkliga utgifterna under övriga till specialbudgeten hörande anslag utfalla; sistnämnda utgifters avvikelser från förutberäkningarna regleras mot budgetutjämningsfonden. I fråga om denna specialbudget bör slutligen erinras, att å riksstaten sedan lång tid tillbaka bland diverse inkomster plägar inräknas ett belopp, som tages i anspråk från stuteriväsendets fond. Detta belopp är i riksstaten för budgetåret 1941/42 mer än dubbelt så stort som det belopp, vilket enligt riksstaten skall avsättas till specialbudgetens fond. Å riksstatens inkomstsida är uppförd en inkomsttitel tipsmedel, tidigare benämnd inkomst av vadhållning vid idrottstävlingar. På utgiftssidan motsvarades tidigare denna inkomsttitel av två anslag, nämligen avsättning till fonden för idrottens främjande och avsättning till fonden för friluftslivets främjande. Enligt 1939 års lagtima riksdags beslut skulle av den behållna inkomsten av tipsmedel 50 procent tillföras fonden för idrottens främjande, 20 procent fonden för friluftslivets främjande samt 30 procent användas för allmänt budgetära ändamål. Med hänsyn •till det statsfinansiella läget ha emellertid avsättningarna till nämnda fonder sedermera nedsatts och fixerats oberoende av den behållna inkomsten av tipsmedel; avsättningen till fonden för friluftslivets främjande inbiberades helt för budgetåret 1941/42. Enligt 1938 års riksdags beslut skulle behållningen av penninglotteriet, vilken redovisas å riksstatstiteln lotterimedel, fördelas sålunda, att hälften därav tillfölle lotterimedelsfonden, varifrån enligt Kungl. Maj:ts bestämmande skulle bestridas bidrag till vissa kulturella ändamål m. m., samt återstående hälften tilldelades den allmänna budgeten. På utgiftssidan anvisades ett förslagsanslag till avsättning till lotterimedelsfonden. På grund av det statsfinansiella läget ha emellertid jämkningar i dessa fördelningsgrunder vidtagits, och avsättningen till lotterimedelsfonden fixeras numera oberoende av utfallet av inkomsttiteln lotterimedel. Anslagen till avsättning till ifrågavarande tre fonder äro numera upptagna såsom obetecknade anslag. För inkomsttiteln automobilskattemedel, med undertitlarna fordonsskatt och bensinskatt, är även anordnad en specialbudget. I denna specialbudget ingår icke den under »tullar och acciser» uppförda inkomsttiteln tilläggsskatter å bensin. Mot automobilskaltemedlens summa svarar summan av ett antal specialanslag å utgiftssidan samt ett förslagsanslag för avsättning till automobilskattemedlens fond, vilka samtliga anslag regleras mot denna fond. Automobilskattemedlen förslå numera icke till bestridande av de utgifter som skola täckas av dessa medel. Det uppkommande underskottet avföres tills vidare å budgetutjämningsfonden. F ö r e n fullständig a n a l y s a v b u d g e t u t f a l l e t e r f o r d r a s u p p e n b a r l i g e n en r e d o g ö r e l s e ä v e n för a v r ä k n i n g e n a v s p e c i a l b u d g e t e r n a . E n s å d a n r e d o görelse h a r p l ä g a t ingå i r i k s r ä k e n s k a p s v e r k e t s å r s b o k , d å d e n n a utgivits, m e n u p p t a g e s n u m e r a i d e n skrivelse, m e d v i l k e n r i k s r ä k e n s k a p s v e r k e t överl ä m n a r b u d g e t r e d o v i s n i n g e n till K u n g l . Maj:t. E t t s a m m a n d r a g av r e d o görelsen ingår i riksräkenskapsverkets årliga inkomstberäkning. A n o r d n i n g e n m e d s p e c i a l b u d g e t e r s t å r i d i r e k t s t r i d m e d d e n i n o m fin a n s t e o r i n h ä v d a d e p r i n c i p e n o m b u d g e t e n s e n h e t , vilken i n n e b ä r , att

150 samtliga statsinkomster skola disponeras för samtliga statsutgifter. Anordningen med specialbudgeter har sin motsvarighet i det äldre finanssystemet, då vissa utgifter ofta anslogos till utgående ur vissa tillgångar. Såsom specialbudgeterna numera äro anordnade, motsvara visserligen inkomstbeloppen de verkliga inkomsterna av de till statsverket lämnade bidragen för utgifternas bestridande. Men de å riksstatens utgiftssida för specialbudgeterna avförda utgifterna å avsättningsanslagen äro formella och motsvara icke de under budgetåret av statsverket havda kostnaderna för verksamheten i fråga, vilka i stället redovisas å särskilda diversemedelsfonder. Härigenom försvåras en sammanfattande analys av budgetutfallet. Denna anordning medför, att det ändamål, som kan tillfredsställas med särskilda inkomster, knappast blir underkastat en lika sträng behovsprövning vid budgetens uppgörande som de utgifter, vilka skola bekostas av statsmedel i allmänhet. Anordningen medför olägenheter även ur statistisk synpunkt. På grund av dessa principiella skäl och med hänsyn till specialbudgeternas nuvarande beskaffenhet få de sakkunniga förorda, att systemet med specialbudgeter såvitt möjligt utmönstras ur riksstaten. Beträffande automobilskattemedlen synes dock prövningen av frågan om specialbudgetens bestånd böra anstå tills vidare och intill dess den belastning å budgetutjämningsfonden, som härrör av underskott å specialbudgeten, blir avvecklad. Beträffande övriga specialbudgeter bör anordningen däremot snarast möjligt upphöra. Genom detta förslag är naturligtvis icke någon invändning rest mot lämpligheten av att taga upp speciella skatter eller avgifter för täckande av vissa begränsade statsändamål. Det är endast mot den budgettekniska bindningen mellan inkomster och utgifter som de sakkunniga här rikta erinran. Även framdeles böra dylika skatter och bidrag kunna upptagas och deras karaktär av samhörighet med vissa utgifter fasthållas på så sätt, att skatten eller bidraget i princip utmätes till att ungefärligen svara mot kostnaderna för den ifrågavarande statsverksamheten. Exempel på en dylik avvägning finnas redan nu i riksstaten, såsom i fråga om bidrag för tillsyn över sparbankerna. Även avgifter för statskontroll å krigsmaterieltillverkningen kunna andragas såsom ett exempel, ehuru dessa avgifter bestämmas först i efterhand. För övrigt är gränsen mellan dylika avgifter och andra under rubriken uppbörd i statens verksamhet upptagna inkomsttitlar flytande, då även dessa andra avgifter utmätas till täckande av skälig andel av ifrågakommande statsutgifter.

Kapitalinvesteringar. Enligt grunderna för riksstatens uppställning utgör kapitalbudgeten en från driftbudgeten helt artskild del av riksstaten och bildar närmast en plan för investeringsverksamheten. De anslag, som anvisas på kapitalbudgeten, ge upphov till tillgångar å statens kapitalfonder. Anslagen finansieras av kapitalmedel. Till den del investeringarna beräknas icke ge upphov till rän-

151 tablå tillgångar, verkställes avskrivning med anlitande av å driftbudgeten anvisade avskrivningsanslag, varvid i regel indirekt avskrivning tillämpas. Investering i realtillgångar sker emellertid icke endast genom anslag å kapitalbudgeten. Sådana tillgångar kunna tillfalla staten i form av donationer. Å driftbudgeten förekomma understundom anslag, vilka kunna ge upphov till varaktiga nyttigheter med ett uppskattningsbart bruksvärde. Vidare förekommer, särskilt inom affärsverken, investering av andra medel än de som anvisats å kapitalbudgeten. De för dessa verk upplagda förnyelsefonderna ha icke konsekvent betraktats såsom värdeminskningskonton. Medlen ha delvis placerats i nyanskaffade tillgångar för verken. Även om detta skett i den bokföringsmässigt oantastliga formen, att de genom avsättningarna till förnyelsefonderna uppkomna likvida medlen placerats i nya tillgångar inom verken, så är det dock här fråga om en investering som icke avspeglas å riksstatens kapitalbudget. Slutligen bör nämnas, att affärsverkens behov av rörelsekapital till största delen tillgodoses, icke genom anslag till dessa ändamål, utan genom disposition av dels likvida medel tillhöriga verkens förnyelsefonder och pensionsfonder, dels innehållna överskottsmedel, dels ock anslagsmedel, som avse investering för visst annat ändamål vilket icke omedelbart behöver tillgodoses. På grund av nu angivna omständigheter blir en statistik över statens investeringsverksamhet, som anknyter till å riksstatens kapitalbudget bestridda utgifter, rätt formell till sin karaktär. Resultatet av investeringsverksamheten i dess helhet under viss tid kan icke därur inhämtas; en jämförelse mellan kapitalfondernas balanser vid början och slutet av tidsperioden lämnar upplysning i berörda hänseende. En statistik över investeringsverksamhetens omfattning sammanfaller alltså med statistiken över statens tillgångar och skulder, till vilken de sakkunniga återkomma i det följande. Det må dock erinras, att fråga väckts om en nyordning av medelsanvisningen å kapitalbudgeten i syfte att åvägabringa full överensstämmelse mellan riksbokföringen och den faktiska medelsanvändningen för investeringsändamål (propositionen nr 199 år 1938). Då utredningen i detta ämne för närvarande vilar, ha de sakkunniga att utgå från den gällande ordningen på området. En statistik över kapitalinvesteringarna för helt budgetår torde böra fördela dessa utgifter i första hand efter kapitalfonder samt efter de olika departementen. Det kunde vidare ifrågasättas att oberoende av indelningen i kapitalfonder uppgöra en statistik efter den sakliga innebörden av investeringen. Såsom lämpliga rubriker kunde nämnas: Fast egendom; Rullande järnvägsmateriel och fartyg; Inventarier och förråd; Aktier; Utlånta medel; Förlagsmedel. Med hänsyn till det samband, som sakligt och finansieringstekniskt råder mellan investeringsanslagen och avskrivningsanslagen, synes det lämpligt, att årsstatistiken över investeringarna kompletteras med uppgifter om de avskrivningar, som täckts under samma budgetår från anslag å huvudtiteln för avskrivning av nya kapitalinvesteringar. I detta sammanhang få de sakkunniga hemställa, att frågan om förhållandet mellan grundavskrivning och årsavskrivning för statens allmänna fastig-

152 hetsfond och försvarsväsendets fastighetsfond upptages till förnyat övervägande. Detta synes u r statistisk synpunkt påkallat för vinnande av jämförbara uppgifter om statens lokalkostnader. För närvarande gäller, att — med utgångspunkt från en förutsatt varierande »livslängd» för byggnader med olika användning — grundavskrivningen avväges olika för skilda grupper av anläggningar, medan årsavskrivningen i regel är enhetlig; anslag till ändringsarbeten, som icke höja byggnadsvärdet, avskrivas i sin helhet omedelbart. Det synes de sakkunniga vara mera rationellt att med samma utgångspunkt å ena sidan fixera den finanspolitiskt motiverade grundavskrivningen till en och samma procentsats oberoende av byggnadens användning men å andra sidan låta årsavskrivningen variera med hänsyn till den tid byggnaden av tekniska och administrativa skäl kan förväntas vara användbar. Anslag till ändringsarbeten av nyssberörda art borde icke anvisas å kapitalbudgeten utan upptagas å fastighetsfondernas inkomst- och utgiftsstater. Härigenom skulle banas väg för en förenkling av medelsanvisningen för avskrivningar å fastighetsfonderna, innebärande att ett enda avskrivningsanslag upptoges för varje delfond. Därigenom skulle också bokföringen av dispositionen av avskrivningsmedel förenklas. Avskrivning skulle givetvis icke beräknas för markkostnad; medel för sådan kostnad borde anvisas å särskilt anslag och icke gemensamt med utgifter för byggnads uppförande. Dessa önskemål ha i viss utsträckning redan tillgodosetts beträffande avskrivningar av investeringar i försvarsväsendets fastighetsfond, såsom framgår av 1942 års statsverksproposition (huvudtiteln avskrivning av nya kapitalinvesteringar) och riksdagens skrivelse nr 429 år 1942. Under löpande budgetår kunna de verkställda utgifterna å kapitalbudgeten i detalj följas med hjälp av riksräkenskapsverkets belastningstabeller. Liksom i fråga om driftbudgetens utgifter har det synts önskvärt att månatligen erhålla en översikt av kapitalinvesteringarnas fortgång. Detta blir av särskilt värde för de månader, under vilka belastningstabellerna icke kunna successivt färdigställas. Efter samråd med de sakkunniga har inom riksräkenskapsverket uppgjorts formulär till en dylik månatlig översikt, vilken upprättats från och med december 1940. Den är uppställd efter grupper av kapitalfonder eller särskilda sådana fonder samt anger av riksgäldskontoret utbetalade kapitalmedel under rapportmånaden och förfluten del av budgetåret ävensom under motsvarande tider föregående budgetår. I sammanställningen fråndrages vidare den verkliga belastningen å avskrivningsanslagen. Till frågan om publiceringen av dessa uppgifter återkomma de sakkunniga i det följande. De sålunda anordnade sammanställningarna kunna i förening med den specifikation, som belastningstabellerna ge för större delen av budgetåret, bilda utgångspunkt för förhandsberäkningar rörande kapitalinvesteringarna. Ytterligare material för dylika beräkningar är emellertid erfoderligt. I fråga om driftbudgetens utgiftssida kunna förhandsberäkningar, då de anses erforderliga, till stor del grundas på kännedom om den redan disponerade anslagssumman och de relativt fasta utbetalningsterminerna för större anslag eller utgiftsgrupper. Annorlunda är i regel fallet beträffande anslagen å kapital-

153 budgeten. Dispositionen av dessa anslag är i hög grad beroende av de särskilda förvaltningsmyndigheternas beslut i fråga om anläggning eller utlåning samt av deras medelsdispositioner överhuvudtaget. En förhandsberäkning av investeringsanslagens belastning förutsätter därför i regel uppgifter från vederbörande förvaltningsmyndigheter. Då investeringarna i huvudsak bekostas av över riksstaten anvisade kapitalmedel, har kännedomen om den motsedda investeringens utveckling betydelse för statens upplåningspolitik. Uppgifter härom ingå också i de förhandsberäkningar rörande lånebehovet, som tid efter annan verkställas inom riksgäldskontoret. I syfte att vinna en systematisk och regelbunden överblick över den motsedda utvecklingen av kapitalinvesteringarna få de sakkunniga föreslå, att de myndigheter, som förvalta statens kapitalfonder, åläggas att förslagsvis i juli, oktober, januari och april verkställa beräkningar rörande storleken av den motsedda kapitalinvesteringen under det löpande kvartalet samt att beträffande resultatet av dessa beräkningar till riksräkenskapsverket överlämna sammanställningar, upprättade enligt grunder varom myndigheterna och nämnda ämbetsverk överenskomma. Då vissa investeringsanslag helt eller delvis stå till Kungl. Maj:ts disposition, böra de från myndigheterna överlämnade uppgifterna kompletteras med motsvarande uppgifter rörande dylika anslag, inhämtade från vederbörande departement. De av riksräkenskapsverket mottagna uppgifterna torde böra bearbetas av detta ämbetsverk. Tillfälle finnes då också att tillfoga uppgifter om belastningen å de avskrivningsanslag, som svara mot de i myndigheternas rapporter ingående investeringsanslagen. Ett sammandrag av beräkningarna, uppställt med fördelning enbart efter myndigheter och kapitalfonder, torde böra uppgöras samt tillställas finansdepartementet och vederbörande fackdepartement ävensom statskontoret och riksgäldskontoret. De sakkunniga erinra, att de nu förordade kvartalsberäkningarna över investeringarna i stort sett ansluta sig till de enligt 1918 års sakkunnigutredning anordnade beräkningarna över statsverkets kassainkomster och kassautgifter. För ett bedömande av investeringsverksamhetens utveckling på längre sikt erfordras uppenbarligen mera ingående överväganden än dem som behöva föregå en kvartalsrapport i samma ämne. En sådan utredning måste också bindas vid särskilda villkor och förutsättningar. Någon plan för dylika statistiska undersökningar kan därför icke uppgöras på förhand. De tillhöra de tillfälliga undersökningarnas område. Såsom exempel på dylika undersökningar kan nämnas den i historiken i bilaga A omtalade utredningen rörande utvecklingen av lånerörelsen å vissa statens utlåningsfonder. Ett annat exempel är beräkning av investeringar för utbyggande av kraftverksanläggningar under antagande av viss utveckling av förbrukningen av elektrisk energi.

11—418516.

154 Statsverkets kassaställning. Vid sidan av riksstaten förekomma omfattande inbetalningar och utbetalningar av statsmedel eller andra medel under statsmyndigheternas förvaltning. Under normala förhållanden äro dessa likvider icke av beskaffenhet att i högre grad inverka på den samlade medelsdispositionen, utan man kan i stort sett räkna med motsvarighet mellan, å ena sidan, intäkter och utbetalningar enligt riksstaten och, å andra sidan, tillskott och bortfall av kassamedel. * I och med krigsutbrottet, då för försvaret och för civila beredskapsåtgärder vid sidan av riksstaten anordnats förskottsstater, ger den ursprungligen fastställda riksstaten icke en sammanfattning av den motsedda statsfinansiella utvecklingen under det kommande budgetåret. För reglering av de med stöd av förskottsstaterna beviljade anslagen kompletteras riksstaten under statsregleringsperioden med betydande tilläggsanslag, liksom ock nya ändamål uppträda, som kräva omedelbar anvisning av sådana anslag. Likaså har riksstaten kunnat kompletteras med nya inkomsttitlar. I den mån ökad erfarenhet vunnits av omfattningen av utbetalningar å förskottsstaten h a anslagen å denna kunnat utmätas närmare i anslutning till de motsedda utgifterna under den kommande statsregleringsperioden. Det inträdda krisläget har, trots höjda skatter, betingat en underskottsbalansering och framtvungit en upplåning av hittills oanade mått. Redan p å grund av sin storleksordning påkallar den kassamässiga medelsanvändningen den största uppmärksamhet. Det blir nödvändigt att successivt under löpande budgetår följa icke blott belastningen av riksstatens inkomst- och utgiftstitlar utan även de vid sidan av budgeten förekommande betalningstransaktionerna. I den mån kassamässiga inkomster icke täcka kassamässiga utbetalningar, kan riksgäldskontoret tillhandahålla statsverket kassaförstärkning. Sett i ett större sammanhang påkallar arten av finansieringstransaktionerna uppmärksamhet, när det gäller att bedöma, i vad mån de motsedda betalningarna skola täckas av skatter och andra löpande inkomster eller ock genom lån. Då risk föreligger för att ett statsfinansiellt spänt läge skall utlösa tendenser till inflation, vidgas problemet till ett ekonomiskt-politiskt. En undersökning av sambandet mellan å ena sidan riksstatens inkomster och utgifter och å den andra den samlade medelsdispositionen upptogs i propositionen nr 3 till 1940 års urtima riksdag såsom bakgrund till förslaget till förordning om allmän omsättningsskatt. Undersökningen har sedermera fullföljts systematiskt genom samarbete mellan finansdepartementet och riksräkenskapsverket. Inom riksräkenskapsverket har på grundval av myndigheternas kassarapporter och övriga för ändamålet införskaffade uppgifter månatligen från och med december 1940 uppgjorts en sammanställning, avseende förfluten del av budgetåret, över statens inkomster, utgifter och kassaställning. I bilaga C till propositionen nr 217 till 1941 års riksdag med förslag till prisregleringslag m. m. ingår en promemoria angående utvecklingen av statens utbetalningar och intäkter, penningförsörjningen och partipriserna, i vil-

155 ken promemoria bland annat framlägges innehållet i ett dylikt sammandrag, avseende tiden juli 1940—februari 1941. En motsvarande sammanställning för hela budgetåret 1940/41 är fogad vid häftet »Inkomster å driftbudgeten» i 1942 års statsverksproposition och kommenteras i denna del av propositionen, sid. 9. Beträffande det närmare innehållet av sammanställningarna i fråga hänvisas till bilaga A. De ifrågavarande sammandragen av statens inkomster, utgifter och kassaställning böra enligt de sakkunnigas mening givetvis fullföljas. Det torde därvid böra övervägas att, i vidare mån än nu sker, specificera vissa titlar i sammandragen. Ett förverkligande av dessa önskemål står delvis i samband med en systematisering av diversemedelstitlarna, i vilket hänseende arbetet redan påbörjats inom riksräkenskapsverket. Syftet med det fortsatta klarläggandet av sambandet mellan budget och betalningstransaktioner bör vara att erhålla ett så lättfattligt sammandrag, att detsamma kan utan nämnvärda kommentarer bringas till en större allmänhets kännedom. Under förhandenvarande försvarspolitiska läge har det icke synts lämpligt att månatligen publicera ifrågavarande uppgifter. I kapitel VII förorda emellertid de sakkunniga, att, när antydda skäl bortfaller, sammandraget med tillhörande specifikationer skall göras för allmänheten lätt tillgängligt i tryck. Vid den analys av budgetutfallet, som regelmässigt ingår i riksräkenskapsverkets inkomstberäkning, bör för framtiden fogas en sammanställning för det förflutna budgetåret av anslagsbelastning och kassamässig medelsdisposition. I riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1942/43 ha huvudsiffrorna i motsvarande sammandrag för budgetåret 1940/41 omnämnts. Den statistik över statens inkomster och utgifter samt kassaställning, för vilken sålunda har redogjorts, kan givetvis bilda utgångspunkten för förutberäkningar rörande betalningstransaktionerna. Ett visst stöd i dessa förutberäkningar kommer att lämnas av den i det föregående förordade statistiken rörande driftbudgetens inkomster och utgifter samt rörande kapitalinvesteringarna. Den ifrågavarande statistiken jämte antydda förutberäkningar bör göras tillgänglig ej blott såsom nu för finansdepartementet utan jämväl för statskontoret och riksgäldskontoret. Statens tillgångar och skulder. Materialet för en statistik över statens tillgångar och skulder föreligger i rikshuvudboken. Denna upprättas av riksräkenskapsverket i två maskinskrivna exemplar, men från trycket utgives endast ett utdrag i ett häfte om 35 sidor. Detta utdrag ger blott en mycket sammanträngd bild av i rikshuvudboken bokförda tillgångar och skulder samt inkomster och utgifter. Häftet inledes med ett kapitalsammandrag angivande dels tillgångar utöver skulder för in- och utgående balanserna, dels inkomster och utgifter, dels ock debiteringar och avförda debiteringar. Till detta sammandrag fogas vissa specifikationer uppställda dels efter myndigheter, dels efter fonder. Tillgångarna äro uppdelade på följande rubriker: Fast egendom; Rullande järnvägsmateriel och fartyg; In-

156 ventarier och förråd; Aktier och riksbankens kapital; Utlånta medel; Förskott; Myndigheters fordringar hos andra myndigheter; övriga fordringar; Kontant behållning och i bank innestående medel. För skulderna upptagas följande rubriker: Diverse medel; Myndigheters skulder till andra myndigheter; ö v riga skulder. Motsvarande rubriker återfinnas i specifikationen över fondernas tillgångar och skulder, dock att diverse medel uppdelats i avskrivningskonton och övriga diverse medel samt att fondernas behållningar angivas med uppdelning på kapital och balanserade överskottsmedel. Utdraget ur rikshuvudboken innehåller icke någon kommentar till innehållet. En sådan kommentar återfinnes i riksräkenskapsverkets årsbok, då denna utgives från trycket. Då årsbokens utgivande för närvarande är inställt, ingår en kommentar till riksbokslutet i den skrivelse, med vilken utdraget ur rikshuvudboken överlämnas till Kungl. Maj:t. I annat sammanhang hemställa de sakkunniga att, sedan utredning verkställts rörande en mera individualiserad redovisning i rikshuvudboken, denna i överarbetat skick befordras till trycket. I Statistisk årsbok lämnas årligen en på uppgifter från riksbokslutet grundad specifikation av statens tillgångar och skulder med fördelning på olika kapitalfonder. Det nu angivna materialet och den därpå grundade statistiken över statens tillgångar och skulder begränsar denna statistik till de tillgångar och skulder, som redovisas i rikshuvudboken. Statens nettoförmögenhet är emellertid större än som framgår av skillnaden mellan nämnda tillgångar och skulder. Åtskilliga tillgångar med betydande realvärden äro icke redovisade i rikshuvudboken, ehuru under senare år åtgärder vidtagits för utvidgning av denna redovisning, särskilt i vad avser statensfastigheter. Såsom omnämnts i historiken, plägade förut med längre tidsintervall upprättas tablåer över värdet av statens fasta egendom, den sista per den 30 juni 1928. Sedan som antytts fastighetsredovisningen efter nämnda tidpunkt utvidgats i rikshuvudboken, ha dessa särskilda tablåer funnits kunna undvaras. Enligt de sakkunnigas mening bör arbetet på en fullständigare redovisning av statens fastigheter fullföljas. Utanför redovisningen i rikshuvudboken falla de tillgångar, som utgöras av befästningar, flottans fartyg, museisamlingar och boksamlingar m. m. dylikt. Såsom förut angivits upptagas å fondernas balanskonto bland skulderna en rubrik diverse medel. I utdraget ur rikshuvudboken ha bland diverse medel avskrivningskontona för kapitalfonderna avskilts för sig. Av övriga diverse medel utgöres en betydande del i verkligheten av statsmedel. Andra diverse medel ingå i balansen på skuldsidan såsom motpost mot tillgångar, bokförda i rikshuvudboken men icke tillhörande statsförmögenheten. Till sådana tillgångar höra exempelvis donationsfonder, till universiteten donerad egendom m. m. Till diverse medel höra bland annat allmänna arvsfonden, kyrkofonden, handels- och sjöfartsfonden m. fl. Det bör emellertid erinras, att i rikshuvudboken ingå endast de diversemedelstitlar, som förvaltas av huvudförvaltning, men däremot icke de diverse medel, som redovisas i räken-

157 skaperna för underförvaltningarna, såsom stipendiefonder vilka förvaltas av läroverkskollegierna, m. m. Med hänsyn till omfattningen av ifrågavarande diverse medel och då de i många fall bilda underlag för täckande av statsutgifter, är det enligt de sakkunnigas mening önskvärt att få till stånd en statistik över denna del av den statliga medelsförvaltningen. En sådan statistik kräver emellertid ingående förarbeten i syfte att klarlägga de olika diverse medlens karaktär och systematisera desamma. På framställning av de sakkunniga har inom riksräkenskapsverket igångsatts undersökning i syfte att åstadkomma den antydda systematiseringen av diversemedelstitlarna. Denna undersökning bör omfatta alla huvudförvaltningars diversemedelstitlar, varför arbetet torde böra fullgöras av riksräkenskapsverket. En sammanställning över diversemedelstitlarnas inkomster och utgifter, tillgångar och skulder bör årligen utarbetas genom detta verks försorg, därvid böra upprättas relativt fullständiga kontoutdrag beträffande de största diversemedelstitlarna och en mera tabellarisk uppställning för övriga diversemedelstitlar. Ur det sålunda sammanbragta materialet kunna i erforderlig omfattning statistiska uppgifter hämtas i syfte att komplettera statistiken över de å riksstaten redovisade inkomsterna och utgifterna samt över statens nettoförmögenhet. Därest en underförvaltning erhåller ställning såsom huvudförvaltning eller såsom förskottstagare till en sådan, kommer rikshuvudboken att innehålla redovisning jämväl för de diversemedelstitlar, som underförvaltningen haft om händer, och i motsvarande mån kan statistiken över diversemedelstitlarna fullständigas. Genom de nu föreslagna åtgärderna förbättras underlaget för en statistik över statens tillgångar och skulder. Genom åstadkommande av en särskild redovisning för diversemedelstitlarna, som omfattar samtliga huvudförvaltningar, bortfaller behovet av den tidigare utgivna, men nu av besparingsskäl tillfälligt inställda publikationen rörande räkenskaperna för de av statskontoret förvaltade fonderna och diverse medlen. Beträffande statens skulder erinras, att i den av riksgäldskontoret utgivna årsboken framlägges en utförlig statistik över statsskuldförhållandena, ur vilken huvudsiffrorna ingå i Statistisk årsbok. Efter genomförande av 1937 års budgetreform redovisas från och med budgetåret 1938/39 såsom tillgångar i riksgäldskontorets bokslut samtliga i statens kapitalfonder investerade kapitalmedel. Skillnaden mellan dessa medel och nettoskulden å riksgäldsfonden redovisas såsom »eget kapital».

I statens tjänst anställd personal. I det föregående ha de sakkunniga framhållit, att den från och med budgetåret 1941/42 vidtagna omläggningen av avlöningsstaternas uppställning ökat möjligheten att i statistiken över statens löpande utgifter åtminstone approximativt särskilja avlöningskostnaderna för ordinarie respektive ickeordinarie personal. I anslutning härtill ha de sakkunniga ansett sig böra upp-

158 taga frågan om en komplettering av statistiken över statens utgifter med uppgifter om personalbeståndet. Bortsett från de affärsdrivande verken finnes icke någon löpande årlig statistik över beståndet av statsanställda. Enstaka undersökningar i ämnet ha visserligen verkställts, senast av socialstyrelsen i en utredning år 1925. 1 I de tid efter annan framlagda betänkandena rörande löne- eller pensionsreglering för olika grupper av statens befattningshavare förekomma också statistiska uppgifter om antalet tjänstemän. Men dessa uppgifter hänföra sig i regel till olika tidpunkter, och en sammanställning av dem omöjliggöres redan på grund härav. Sedvanligen lida också dessa uppgifter av bristfälligheter på den grund att de tillkommit för bedömande .av verkan av en löneeller pensionsreglering på ett begränsat område av statsförvaltningen, och vid en sammanställning av uppgifterna erhålles ingen garanti för att sammanställningen avser samtliga statsanställda. Denna brist i den officiella statistiken är påtaglig och kännbar. Mycken kostnad har säkerligen också nedlagts på åstadkommande av statistiken för betänkandena i löne- och pensionsregleringsfrågor, som kunde åtminstone delvis undvikits, om man haft tillgång till en löpande årlig statistik, i sin uppställning anpassad efter de avlöningsgrunder som, byggda på 1919 års lönereglering för kommunikationsverken, efter hand blivit i princip gällande för nästan hela förvaltningen. Frågan om en personalstatistik har enligt de sakkunnigas mening även en finansstatistisk sida. Den upprättade statistiken över statens utgifter för budgetåret 1939/40 visar, att avlöningskostnaderna för den civila och militära förvaltningen samt för affärsverken uppgå till ungefär 27 procent av samtliga bruttoutgifter i statens egen verksamhet. Lönekontot spelar alltså en mycket betydande roll för finanspolitiken. De fasta avlöningarna äro i allmänhet förenade med rörliga, av prisförhållandena beroende tillägg. En förändring i prisnivån eller i grunderna för dessa rörliga delar av avlöningarna bör till sin verkan kunna omedelbart och säkert bedömas. Frågan om besparingar och förenklingar i statsförvaltningen är till mycket stor del en fråga om personalkostnaderna. En jämförelse mellan likartade myndigheter i avseende å personalens tjänsteställning bör kunna ge uppslag av värde vid bedrivande av sakrevision. Vid sådant förhållande torde finanspolitikens handhavande svårligen kunna undvara den hjälp, som en personalstatistik kan lämna. Enligt de sakkunnigas mening har sålunda personalstatistiken beröringspunkter med finansstatistiken. De sakkunniga ha fördenskull upptagit till prövning på vad sätt och i vilken omfattning statistik över den statligt anställda personalen bör uppgöras med syfte att bilda ett finanspolitiskt hjälpmedel. Vid denna prövning ha de sakkunniga funnit lämpligast, att den statistik över myndigheternas utgifter, som enligt de sakkunnigas förslag skall upprättas, kompletteras med vissa uppgifter om antalet anställda vid olika myn1

Befattningshavare i statens och de större städernas tjänst, deras antal och löneförmåner 1919—1924, av socialstyrelsen. I serien Sveriges officiella statistik: Socialstatistik.

159 digheter samt om personalens fördelning i avseende å tjänsteställning. Värdet av statistiken över myndighetsutgifterna blir därigenom avsevärt förhöjt. Summan av avlöningarna kan då sammanställas med antalet anställda och genomsnittliga avlöningen vid myndigheten uträknas. Den genomsnittliga lönen karakteriserar på ett helt annat sätt den ifrågavarande myndigheten än enbart avlöningssumman. Bilden förbättras ytterligare, om ej blott det totala antalet anställda angives utan även detta antal fördelas på vissa lönegrupper. Även vissa slag av omkostnader kunna sammanställas med antalet anställda. I fråga om undervisnings- och vårdanstalter och dylikt förutsätta de sakkunniga, såsom antytts i det föregående, att de statistiska uppgifterna om avlöningar och omkostnader kunna sammanställas med uppgifter om antalet elever och interner. Genom dessa uppgifter i förening med uppgifter om den anställda personalen vid anstalterna erhålles en mycket god belysning av anstalternas ekonomi, ägnad att underlätta jämförelsen mellan olika anstalter av enahanda karaktär. På grund av vad nu anförts få de sakkunniga alltså föreslå, att den årliga statistiken över myndigheternas utgifter kompletteras med vissa uppgifter om personalbeståndet. En fullständig personal- och lönestatistik är det här icke fråga om. Om i annan ordning en sådan statistik skulle komma till stånd, borde den inrymma de uppgifter, som de sakkunniga anse böra ingå i finansstatistiken över myndigheternas avlöningar och omkostnader. I fråga om det sätt, på vilket denna statistik bör kompletteras med uppgifter om personalen samt rörande omfattningen av dessa uppgifter, få de sakkunniga anföra följande. Uppgifterna böra avse antalet befattningshavare med fördelning i första hand på ordinarie tjänstemän, arvodister och icke-ordinarie tjänstemän samt bland de sistnämnda på extra ordinarie, extra och tillfälliga befattningshavare. Antalet befattningshavare bör i fråga om personal, som är inplacerad i lönegrad, fördelas på lönegrader och beträffande annan personal grupperas efter storleken av arvode eller annan ersättning. Särskilda uppgifter böra meddelas om manliga och kvinnliga befattningshavare. En mera summarisk uppgift torde böra lämnas om i vad mån det redovisade antalet hänför sig till deltidstjänster eller bisysslor. Statistiken torde böra avse även personal, anställd medelst kontrakt eller kollektivavtal. I fråga om den tid uppgifterna skola avse, vore det givetvis riktigast, om uppgifterna avsåge ett helt budgetår. Ett tillgodoseende av detta krav skulle emellertid medföra ett betydande arbete vid insamlandet av materialet, då hänsyn måste tagas till hur stor del av året varje befattningshavare varit anställd. Det synes för här ifrågavarande ändamål vara tillräckligt, om uppgifterna endast avse viss tidpunkt, förslagsvis den 31 december. Därmed erhålles antalet befattningshavare vid mitten av det budgetår utgiftsstatistiken skall avse. Med hänsyn till att särskilt vid undervisningsanstalterna antalet befattningshavare vid denna tidpunkt icke skulle ge ett rättvisande uttryck för personalbeståndet i anledning av förekomsten av terminsanställd personal, få de sakkunniga förorda den praktiska regeln för uppgifterna, att

v 160 dessa skola avse det antal befattningshavare, till vilka avlöning utbetalts för december månad. I förenklingssyfte skulle hänsyn därvid icke tagas till om vederbörande varit anställd längre eller kortare tid under december månad. Uppgifterna torde böra avlämnas av samtliga de myndigheter och inrättningar, beträffande vilka statistiken över statens avlöningar och omkostnader uppgöres. Den sålunda föreslagna statistiken torde böra utarbetas av riksräkenskapsverket på grund av dess samband med den statistik över statens löpande utgifter, som de sakkunniga föreslå skall omhänderhavas av detta ämbetsverk. Det torde sålunda böra uppdragas åt riksräkenskapsverket att närmare utreda uppläggningen av statistiken över statens personal samt upprätta formulär för fullgörande av den för statistiken erforderliga uppgiftsskyldigheten. Sedan uppgifterna om antalet anställda bearbetats, kunna de sammanställas med avlöningsbeloppen samt med beloppen för vissa slag av omkostnader under det ifrågavarande budgetåret. Uppgifterna om personalbeståndet böra publiceras i den mån de kunna äga finansstatistisk betydelse. Härvid torde del visa sig praktiskt, att personalen fördelas endast på ett fåtal lönegrupper.

161 V. Statistik över kommunernas finanser. U t v e c k l i n g e n av d e n k o m m u n a l a finansstatistiken. I bilaga A till de sakkunnigas betänkande lämnas en historik över utvecklingen av statistiken över kommunernas finanser och en närmare redogörelse för den nuvarande organisationen av samma statistik. Beträffande detaljer hänvisas till nämnda historik och redogörelse. I det följande framlägges en kort sammanfattning såsom en utgångspunkt för de sakkunnigas förslag. Statistik över kommunernas finanser har i Sverige utarbetats från och med år 1874, sedan genom förordning den 17 april 1874 stadgats, att på sätt, som redan var föreskrivet beträffande fattigvårdsstyrelserna, även varje annan styrelse eller nämnd, som hade förvaltningen av någon borgerlig eller kyrklig kommuns medel eller angelägenheter sig anförtrodd, skulle vara pliktig att däröver avgiva statistisk redogörelse, samt denna skyldighet genomkungl. brev den 30 juli 1875 utsträckts jämväl till landstingen. Genom kungl. brev den 30 december 1874 erhöll statistiska centralbyrån i uppdrag att utarbeta den nya statistiken. Slutligen utsträcktes genom cirkulär den 1 december 1911 (nr 161, sid. 2) skyldigheten att avgiva uppgifter för den kommunala finansstatistiken även till municipalsamhällena. Ifrågavarande bestämmelser, som i huvudsak förblevo gällande till och med år 1917, innehöllo, att varje år sammandrag skulle upprättas av de å kyrko- och kommunalstämma, respektive stadsfullmäktige eller allmän rådstuga samt landstingen granskade räkenskaperna. De inkomna räkenskapssammandragen skulle av statistiska centralbyrån varje år bearbetas kommunvis, landstingsvis och länsvis till en fullständig kommunal finansstatistik för hela riket. I kungl. brev den 9 november 1917 underkastades de dittills gällande bestämmelserna vissa förändringar, som dock med undantag för den i det följande berörda omläggningen av formulären icke voro av grundläggande natur. Uppgifter till den kommunala finansstatistiken avgivas å särskilda, av Kungl. Maj:t fastställda formulär. Efter år 1917 avgivas uppgifterna för den kyrkliga kommunen av kyrkostämmans ordförande, för den borgerliga kommunen av kommunalnämndens eller drätselkammarens ordförande, för landsting av dess ordförande och kamrer (direktör) samt för municipalsamhälle av municipalnämndens ordförande. Därjämte avgives samman-

162 drag av räkenskaperna för prästlönekassa samt löne-, boställs- och prästgårdsbyggnadskassor av kyrkorådets ordförande i vederbörande pastorats moderförsamling. Om två eller flera kommuner (församlingar) ha i något hänseende gemensamma räkenskaper, skall särskilt sammandrag däröver avgivas. Sådana gemensamma räkenskaper förekomma numera i stor utsträckning och avse vissa för mer än en församling eller skoldistrikt gemensamma kassor, sammanslutningar enligt fattigvårds- och kommunalförbundslagarna eller efter annan grund mellan borgerliga kommuner samt anstalter, som äro gemensamma för mer än ett landsting eller för landsting och primärkommun. De för den kommunala finansstatistiken ursprungligen fastställda formulären underkastades från och med årgången 1918 en genomgripande omläggning, varefter de i allt väsentligt bibehållits oförändrade. De äro uppställda efter bruttoprincipen, varigenom fördelning av inkomsterna efter deras natur och av utgifterna efter art och ändamål möjliggöres. Dylik bruttoredovisning göres i fråga om alla kommunernas egna förvaltningsgrenar — varemot kommunernas anslag till främmande inrättningar och dylikt redovisas netto — varvid inkomster och utgifter för varje särskild förvaltningsgren så långt sig göra låter redovisas för sig själv. Ehuru formulären uppställts efter bruttoprincipen, är det alltså, till följd av fördelningen av inkomster och utgifter på de särskilda förvaltningsgrenarna, möjligt att i viss utsträckning beräkna nettokostnaderna för olika ändamål. Sammandragen av primärkommunernas räkenskaper skola före den 1 juli näst efter räkenskapsåret insändas på landet till landsfiskalen i orten och i städerna till vederbörande magistrat eller kommunalborgmästare. Dessa myndigheter skola, för vinnande av omedelbar rättelse av ögonskenliga fel och ofullständigheter, granska uppgiftenia samt därefter översända dem till statistiska centralbyrån. Dit ankomma de, i viss utsträckning försenade, under sommarens och höstens lopp, varefter granskning och bearbetning av det inkomna materialet vidtaga. Häri inbegripes en omfattande skriftväxling, som dock numera i möjligaste mån begränsats. Sammandragen av landstingens räkenskaper skola insändas direkt till statistiska centralbyrån före den 1 december näst efter redogörelseåret. Resultaten av den kommunala finansstatistiken publiceras i den av statistiska centralbyrån utgivna, årliga publikationen »Kommunernas finanser» och i Statistisk årsbok, varjämte i Årsbok för Sveriges kommuner summariska uppgifter meddelas för varje kommun angående tillgångar och skulder. Den förstnämnda publikationen har från och med år 1937 utgivits i två delar, av vilka den första, som avser städer, köpingar, municipalsamhällen och landsting, kunnat utkomma åtskilligt tidigare än den andra delen, som innefattar de egentliga landskommunerna. Den första delen för år 1940 utkom i juni 1942, och den senare delen för år 1939 kommer att föreligga i juli 1942, resp. 1 år 5 månader och 2 år 6 månader efter redogörelseårets utgång. F ö r vinnande av snabbare publicering även av vissa huvuddata för landskom-

163 munerna ha från och med år 1935 i Statistisk årsbok intagits preliminära uppgifter angående landskommunernas inkomster och utgifter samt tillgångar och skulder. I den under augusti 1941 utkomna årgången av årsboken meddelas dylika uppgifter för år 1939. Vid sidan av den egentliga kommunala finansstatistiken utarbetas av statistiska centralbyrån årligen en statistik över debiterade kommunal utskylder. I en kungörelse den 6 december 1929 (nr 398) ha föreskrifter meddelats angående skyldighet för kommunala myndigheter att lämna uppgifter om utdebiterade kommunalutskylder. Enligt denna kungörelse åligger det vederbörande organ i de borgerliga primärkommunerna att årligen avgiva uppgifter om utdebiteringen av de kommunalutskylder, som skola under året erläggas, ävensom om skatteunderlaget. Uppgifterna skola insändas för landsbygden före januari månads utgång till landsfiskalen i orten, för vidare befordran till statistiska centralbyrån, och för städerna före den 15 februari direkt till statistiska centralbyrån. Beträffande allmän kommunalskatt skola uppgifter enligt gällande formulär lämnas angående antal skattekronor och skatteören, utdebitering per skattekrona och sammanlagt utdebiterat belopp. I fråga om utdebiteringen av skogsaccis skall angivas taxerat accispliktigt rotvärde, skogsaccis per 100 kronors rotvärde samt uträknad skogsaccis. Uppgifterna om den kommunala utdebiteringen offentliggöras kommunvis i den av statistiska centralbyrån utgivna publikationen Årsbok för Sveriges kommuner. I den senast, i augusti 1941 utkomna årgången meddelas uppgifter angående utdebiteringen av utskylder, som grunda sig på 1940 års taxeringar och skola erläggas under år 1941. Beträffande arbetsåtgången och kostnaderna för den av statistiska centralbyrån omhänderhavda kommunala finansstatistiken ha av ämbetsverket meddelats följande ungefärliga uppgifter. För granskning och bearbetning av de kommunala räkenskapssammandragen, skriftväxling samt upprättande av manuskript och korrekturläsning för en årgång av berättelsen över kommunernas finanser åtgå omkring 124 arbetsmånader, varav 26 månader belöpa på kvalificerad arbetskraft med akademisk examen. Med den fördelning på lönegrader, som råder för den ifrågavarande personalen, motsvarar detta en avlöningskostnad — oavsett rörligt tillägg och kristidstillägg — på omkring 50 000 kronor, varav omkring 15 000 kronor för den kvalificerade arbetskraften. Förestående beräkning innefattar icke den arbetstid, vederbörande avdelningschef — i löneklass A 26 — ägnat åt den kommunala finansstatistiken, och de däremot svarande lönekostnaderna. Tryckningen av blanketter för räkenskapssammandragen samt av erforderliga arbetstabeller belöpte sig år 1940 till en kostnad av 2 000 kronor och tryckningen av årgång 1939 av publikationen »Kommunernas finanser» till 7 391 kronor.

164 Under de senare åren har omfånget av statistiska centralbyråns berättelse om kommunernas finanser nedbragts högst väsentligt. Detta framgår av följande av centralbyrån tillhandahållna uppgifter. Årgången 1936 av nämnda berättelse omfattade 405 sidor, varav 85 sidor text och 320 sidor tabeller. Årgången 1937, den första som utgavs i tvenne delar, omfattade sammanlagt 329 sidor, varav 53 sidor text och 276 sidor tabeller; för årgången 1939 voro motsvarande siffror 252, 50 och 202. Sistnämnda årgång omfattar alltså endast något över 60 procent av sidantalet i berättelsen för år 1936. Denna minskning betyder en nedgång i kostnaderna för publikationens tryckning. Arbetsåtgången och kostnaderna för bearbetningen av den särskilda statistiken över debiterade kommunalutskylder kunna icke direkt angivas men äro relativt obetydliga. Utarbetandet av Årsbok för Sveriges kommuner, av vilken sistnämnda statistik utgör en mindre del, har under senare år krävt en arbetsåtgång på omkring 27 arbetsmånader och en arbetskostnad, oavsett rörligt tillägg och kristidstillägg, på omkring 8 500 kronor. Tryckningskostnaderna för årgång 1941 av den kommunala årsboken uppgingo till 13 700 kronor. Den utgick i en upplaga på 4 650 exemplar och utdelas kostnadsfritt till ett stort antal statliga och kommunala myndigheter. Ehuru icke av direkt finansstatistisk natur torde i detta sammanhangböra omnämnas de utredningar, som inom finansdepartementet årligen verkställas i samband med fördelningen av det av riksdagen beviljade anslaget till understöd åt synnerligen skattetyngda kommuner. För beräkning av det anslagsbelopp, som för ifrågavarande ändamål skall äskas för nästkommande budgetår, införskaffas först genom länsstyrelserna uppgifter från vederbörande landskommuner och municipalsamhällen angående den beslutade utdebiteringens storlek under det löpande och de två nästföregående åren samt angående kostnaden för kyrko-, folkskole-, fattigvårds- och barnavårdsväsen enligt vederbörligen fastställda utgifts- och inkomststater för det kommande året. Uppgifterna inkomma till departementet under senare hälften av november och bilda efter bearbetning grundvalen för en förhandskalkyl av det erforderliga anslaget till bidrag till skattetyngda kommuner. I början av det följande året avgiva de kommuner, som ansöka om bidrag från ifrågavarande anslag, mera detaljerade uppgifter angående skattekraft och utdebiteringsbehov under det löpande och de två närmast föregående åren, angående kostnader för förutnämnda ändamål under det löpande året enligt fastställda stater, angående av kommunen beslutade större företag, angående för olika ändamål upptagna lån samt angående skogsaccismedel. Med ledning av dessa uppgifter prövas de inkomna ansökningarna om bidrag och bestämmes, huruvida och till vilket belopp kommun skall erhålla sådana bidrag.

165 F r å g a n om k o m m u n e r n a s bokföring. I nära samband med den kommunala finansstatistiken står frågan om kommunernas bokföring, då uppgifterna till den förra lämnas i form av sammandrag av kommunernas räkenskaper. I lagen den 6 juni 1930 om kommunalstyrelse på landet finnas i §§ 56—66 vissa stadganden om landskommunernas räkenskaper. Dessa innehålla huvudsakligen allmänna bestämmelser om statbehandling, kassaförvaltning och revision, varjämte fastslås en allmän ansvarsskyldighet för kommunalnämndens ordförande för räkenskapernas ordentliga förande samt för deras avslutande per kalenderår. Beträffande den årliga utgifts- och inkomststaten är särskilt föreskrivet, att å utgiftssidan skola upptagas det löpande eller näst föregående årets brist, de belopp i kapital eller ränta, varmed kommunens skulder under nästföljande år förfalla till betalning, samt de anslag, som tidigare beslutats för nästföljande år, så ock de anslag, som beslutats i samband med statens fastställande, däribland även ett anslag för oförutsedda behov; statens inkomstsida skall upptaga det löpande eller näst föregående årets behållning samt de inkomster, som i anledning av tidigare fattade beslut eller på annan grund kunna påräknas under det nästföljande året, så ock det belopp, som ytterligare skall anskaffas, ävensom sättet för dess anskaffande. Vissa likartade stadganden om städernas räkenskaper finnas intagna i lagen den 6 juni 1930 om kommunalstyrelse i stad samt för den kyrkliga kommunen i lagen av samma dag om församlingsstyrelse. I intetdera fallet meddelas däremot några bestämmelser om sättet för räkenskapernas förande. Endast i samband med fastställandet av nya uppgiftsformulär för den kommunala finansstatistiken lät Kungl. Maj:t år 1917 utgå till de kommunala myndigheterna en uppmaning att anpassa räkenskaperna efter uppgiftsformulären. Frågan om fastställande av enhetliga bestämmelser för kommunernas räkenskapsväsende har emellertid vid upprepade tillfällen varit föremål för statsmakternas prövning, ehuru den hittills icke lett till något mera genomgripande resultat. Redan år 1913 anhöll riksdagen, i skrivelse nr 116, att Kungl. Maj:t ville låta utreda, huruvida och i vilken utsträckning normerande bestämmelser från statens sida borde utfärdas till ledning vid förandet av kommunernas räkenskaper, samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kunde giva anledning. I infordrade remissutlåtanden från vissa myndigheter och interkommunala sammanslutningar uttalades betänkligheter mot ett fastlåsande i lag av den kommunala bokföringen, och skrivelsen föranledde icke någon vidare åtgärd. År 1934 framfördes ånyo i riksdagen motioner (FK nr 196 och AK nr 369), vari hemställdes, att riksdagen måtte anhålla om utredning och förslag till anordningar i syfte att förbättra landskommunernas bokföring. Med framhållande av att den viktigaste förutsättningen för ett rationellt ordnande av det kommunala räkenskapsväsendet vore genomförande av ett enhetligt, överskåd-

166 ligt och lätt användbart bokföringssystem, som möjliggjorde en både sakligt och siffermässigt grundlig kontroll, men tillika med understrykande av frågans ömtåliga natur hemställde riksdagen i skrivelse n r 298 om utredning och förslag i ärendet. Den 15 maj 1936 förordnade Kungl. Maj:t dåvarande kamreraren i Svenska stadsförbundet H. Göransson att inom finansdepartementet biträda vid pågående utredning om kommunernas räkenskapsväsende. Sedan nämnda uppdrag återkallats, överlämnade Kungl. Maj:t genom beslut den 29 november 1940 de förutnämnda riksdagsskrivelserna av åren 1913 och 1934 till de sakkunniga för att tagas under övervägande vid fullgörande av de sakkunnigas uppdrag. Slutligen har riksdagens år 1939 församlade revisorer i sin berättelse till 1940 års lagtima riksdag (Del I, sid. 159—161) ifrågasatt, huruvida icke en i viss mån standardiserad bokföring skulle kunna medföra betydande fördelar för kommunerna och samtidigt möjliggöra en mera tillförlitlig statistik samt underlätta granskningen av ansökningar om understöd åt skattetyngda kommuner. Med hänsyn till att dessa frågor upptagits till behandling av den arbetande kommunalskatteberedningen, föranledde revisorernas uttalande i denna del ej någon riksdagens åtgärd. Frågan om förbättrande av kommunernas räkenskapsväsende har varit föremål för uppmärksamhet även från de kommunala förbundens sida, varvid man sökt att genom upplysning och på frivillighetens väg förmå kommunerna att vidtaga erforderliga åtgärder. År 1930 utgav Svenska stadsförbundet ett inom förbundet utarbetat förslag till budget och räkenskaper. De principer, efter vilka detta förslag utarbetats, ha efter hand vunnit tillämpning inom flertalet städer, och man torde kunna säga, att inom städerna de kommunala räkenskaperna numera i regel äro upplagda på ett enhetligt och rationellt sätt. Detsamma torde gälla i fråga om landstingens räkenskaper. Svenska landstingsförbundet har genom särskilt tillsatta bokföringskommittéer framlagt förslag till enhetligt budget- och räkenskapsväsen för landstingen, innehållande enhetliga titel- och kontoplaner m. m., som numera torde tillämpas av de flesta landsting. 1 För landskommunerna och särskilt för det stora antalet småkommuncr utan tillgång till bokföringsteknisk sakkunskap ha svårigheterna givetvis varit större. Svenska landskommunernas förbund har emellertid genom föredrag, uppsatser, till kommunerna avgivna promemorior m. m. bedrivit upplysningsverksamhet på området och låtit upplägga bokföringsböcker för olika kassor och ändamål att tjäna såsom praktiskt arbetsmaterial. Slutligen har Skattebetalarnas förening till ledning för landskommunernas bokföring och revision utgivit två handböcker, nämligen »Handledning vid revision av landskommuner» samt »Handledning i bokföring för landskommuner». 2 1 2

Meddelanden från Svenska landstingsförbundets byrå 1933:2 och 1935:2. Meddelanden från Skattebetalarnas förening nr 34 och 72.

167 D e s a k k u n n i g a s y t t r a n d e o c h förslag. Provisoriska inskränkningar i den kommunala finansstatistiken. Innan de sakkunniga upptaga frågan, vilka förändringar som kunna befinnas påkallade i avseende på den kommunala finansstatistiken, skall hälen redogörelse lämnas för vissa inskränkningar i denna statistik, som av Kungl. Maj:t redan beslutats och som från och med årgången 1939 av d e n kommunala finansstatistiken genomförts av statistiska centralbyrån. Sedan verksledningarna, i samband med det under sommaren 1940 igångsatta besparingsarbetet, anmodats att var och en för sitt ämbetsverk skyndsamt verkställa en förutsättningslös utredning angående de begränsningar i förvaltningen, som vore möjliga utan åsidosättande av ofrånkomliga förvaltningsuppgifter, samt t. f. chefen för statistiska centralbyrån i anledning härav till finansdepartementet avlämnat en promemoria angående temporära inskränkningar i centralbyråns arbetsuppgifter, uppdrog Kungl. Maj:t i november 1940 åt nämnde verkschef att avgiva förslag rörande de föreskrifter, som erfordrades, därest de ifrågasatta förenklingarna i ämbetsverkets arbetsuppgifter skulle komma till genomförande. I avgivet utlåtande anförde verkschefen i principiellt hänseende bland annat, att de erforderliga besparingarna borde kunna genomföras genom en begränsning av de olika statistikgrenarnas innehåll och en därigenom möjliggjord förenklad bearbetning av det statistiska materialet samt, med bortseende från mindre nödvändiga detaljer och kombinationer, framläggande av de viktigaste resultaten i varje gren. Ytterligare kostnadsbesparingar kunde ernås genom viss inskränkning i primärmaterialets granskning, genom rationalisering av arbetsmetoderna och genom begränsning av publikationerna. Vad särskilt angår den kommunala finansstatistiken, som utarbetas p å den finansstatistiska avdelningen inom statistiska centralbyrån, anfördes i den förut nämnda promemorian följande: »De i och för sig föga arbetskrävande sammanställningarna av skattetaxeringarna och av de komunala utdebiteringarna torde med hänsyn till deras praktiska betydelse böra bibehållas i oförändrad omfattning. Likaså är det önskvärt, att den på avdelningen utarbetade kommunala årsboken bibehålies. Däremot synas betydande inskränkningar kunna genomföras i fråga om statistiken över kommunernas finanser. De i denna statistik framlagda uppgifterna angående tillgångar och skulder samt inkomster och utgifter äro för närvarande mycket starkt specificerade icke endast på de olika verksamhetsgrenarna utan även inom varje sådan gren. Som exempel kunna anföras utgifterna för barnavården, som vid bearbetningen fördelas på 12 specialrubriker, vilka sammanräknas var och en för sig. Det torde vara tillräckligt att i detta fall framlägga uppgifter angående de totala utgifterna för barnavården med särskilt angivande av huru mycket som belöper på utackorderingskostnader, ersättning till andra kommuner (för undvikande av dubbelräkningar mellan kommunerna) samt förskottering av underhållsbidrag till barn (den sistnämnda med hänsyn till att det är en ny utgiftspost, vars storlek det kan vara önskvärt att känna). På liknande sätt torde bearbetning inom övriga underavdelningar kunna förenklas. Därest bearbetningen på nu antytt sätt begränsas, kan även den tidsödande granskningen i viss

168 -mån inskränkas, varjämte den tryckta berättelsen kommer att mycket starkt minskas till sin omfattning. Genom de här föreslagna inskränkningarna i den kommunala finansstatistiken torde kunna ernås en minskning i arbetsbehovet för denna gren av statistiken, som motsvarar omkring sex årsbiträden.» Utlåtandet utmynnade bland annat i en hemställan, att statistiska centralbyrån måtte åläggas att vid bearbetning av inkomna statistiska primäruppgifter och publicering av de erhållna resultaten vidtaga alla de inskränkningar, som utan större olägenheter kunde genomföras, samt att tillse, att granskningen av materialet så vitt möjligt förenklades och att de använda arbetsmetoderna, där så ske kunde, rationaliserades. Genom beslut den 20 december 1940 anbefallde Kungl. Maj:t statistiska centralbyrån att vidtaga åtgärder i enlighet med vad ämbetsverkets chef föreslagit. Dessa åtgärder innebära, vad den kommunala finansstatistiken angår, att bearbetningen av uppgifterna till denna statistik skall avsevärt begränsas, varemot det förutsattes, att allt fortfarande primäruppgifterna tills vidare skola infordras enligt de nuvarande, mera fullständiga formulären. Inskränkningen i bearbetningen, vilken i vissa avseenden utformats i samr å d med de sakkunniga, har redan genomförts från och med årgången 1939 av den kommunala finansstatistiken och beräknas, såsom ovan angivits, innebära en minskad arbetsåtgång på sex årsbiträden. Genom de nämnda inskränkningarna ernås en .besparing i lönekostnader på omkring 18 000 kronor, varigenom kostnaderna för utarbetandet av statistiken över kommunernas finanser, bortsett från en del av vederbörande avdelningschefs avlöning samt från rörligt tillägg och kristillägg, reduceras från i runda tal 50 000 till 32 000 kronor. En häremot svarande reduktion i statistiska centralbyråns avlöningsanslag har genomförts från och med budgetåret 1941/42. De sakkunniga vilja för sin del tillstyrka, att statistiken över kommunernas finanser tills vidare utarbetas efter ovan angivna riktlinjer med de jämkningar, som de sakkunniga föreslå i det följande. De nu genomförda anordningarna kunna dock icke betraktas annat än som i viss mån ett provisorium. De sakkunniga anse sig därför böra framlägga följande synpunkter och förslag beträffande ifrågavarande gren av finansstatistiken och dess definitiva ordnande. Den kommunala finansstatistikens definitiva ordnande. Det torde vara obestridligt, att ett behov föreligger av en statistik över kommunernas finanser. Den statliga finansledningen behöver ur olika synpunkter noga följa den kommunala finanshushållningen. Med den starka fördelning, som beträffande en mångfald samhälleliga uppgifter är genomförd mellan staten samt primär- och sekundärkommuner, är kännedom om kommunernas finanser en oundgänglig förutsättning för den överblick över det allmännas utgifter för olika ändamål och inkomster från olika källor, som statsmakterna icke torde kunna undvara. För avvägandet av statens bidrag

169 till olika kommunala ändamål måste hänsyn tagas till kommunernas totala utgifter för samma ändamål och till deras finansiella ställning överhuvudtaget. Detta gäller om kommunerna i allmänhet och alldeles särskilt om de skattetyngda kommuner, som beröras av den kommunala skatteutjämningen. De till kommunerna erlagda skatterna utgöra vidare en betydande del av samtliga skatter (år 1939 omkring 30 procent), och kännedom om deras storlek och förändringar och om variationerna i det lokala skattetrycket är därför viktig. Slutligen behöva de kommunala myndigheterna själva såväl som andra förvaltningsorgan vid många tillfällen tillgång till uppgifter angående kommunernas finanser såväl i summor för större områden som för enskilda kommuner. Behovet av finansstatistiska uppgifter angående den kommunala hushållningen torde vara särskilt angeläget under tider som de nuvarande, då kraven på det allmänna äro stora. Att under sådana förhållanden av eljest fullt naturliga besparingsskäl nedlägga statistiken över kommunernas finanser, torde därför icke vara förenligt med planmässig hushållning. Däremot föreligga skäl att, såsom i direktiven för de sakkunnigas uppdrag framhållits, söka åstadkomma en effektivisering av den kommunala finansstatistiken, så att ett praktiskt tillfredsställande resultat må kunna vinnas snabbare och till en lägre kostnad. Vid angivande av riktlinjer för en effektivisering av denna statistik bör, liksom vid motsvarande åtgärder inom andra statistikgrenar, beaktas det behov av finansstatistiska uppgifter rörande kommunerna, som gör sig gällande från olika håll. En huvudsynpunkt vid effektivisering av den kommunala finansstatistiken anse de sakkunniga böra vara, att statistiken skall innehålla ur praktisk synpunkt viktiga huvuddata med bortseende från mindre nödvändiga detaljer. Denna synpunkt har varit vägledande vid den begränsning, som från och med årgången 1939 av »Kommunernas finanser» vidtagits av statistiska centralbyrån. Denna begränsning bör sålunda enligt de sakkunnigas mening i huvudsak bibehållas även för framtiden. Såsom en annan huvudsynpunkt på den kommunala finansstatistiken bör uppställas, att resultaten av denna statistik skola kunna utan nämnvärd svårighet sammanställas med de statistiska uppgifterna över statens inkomster och utgifter och jämväl i övrigt kunna tillgodogöras för allmänt finansstatistiska ändamål. I fråga om en sådan samordning mellan statistiken över statens finanser och den kommunala finansstatistiken få de sakkunniga till en början framhålla, att möjligheterna att komma till rätta med en statistisk redovisning efter vissa på förhand uppställda grunder äro väsentligt större beträffande statistiken över statens finanser än i fråga om statistiken över kommunernas finanser. Svårigheterna möta i huvudsak beträffande utgifterna, medan för inkomsternas vidkommande en i stort sett tillfredsställande systematisering redan vunnits inom såväl den statliga som den kommunala finansstatistiken. Skillnaden bottnar i det förhållandet, att man för statens vidkommande, 12—418510.

170 främst genom budgetreformerna av åren 1934 och 1937, nått fram till en anslagsgruppering och riksstatsuppställning, enligt vilka utgifterna fördelats systematiskt efter ändamål och art i ett fåtal grupper. Visserligen föreligger behov av förbättringar i anslagsredovisningen, men åtgärder i dylikt syfte kunna relativt lätt realiseras på grund av den koncentration av budge.tering och bokföring, som gäller för stålens vidkommande. För kommunerna åter är problemet om en enhetlig budgetuppställning eller enhetliga föreskrifter för räkenskapernas anordnande fortfarande olöst. I trots härav ha i den kommunala finansstatistiken utgifterna kunnat grupperas efter sakliga grunder på större ändamålsgrupper och inom dessa efter utgifternas art. De nu gällande formulären till den kommunala finansstatistiken ha praktiskt taget oförändrade varit i tillämpning sedan år 1918, vilket förhållande torde ha kunnat medverka till systematisering inom kommunerna av deras inkomster och utgifter. I avsaknad av stödet av en rationell kommunal budgetordning äro i övrigt möjligheterna att inom det kommunala finansstatistiska arbetet påverka den kommunala budgeteringen och bokföringen icke stora. Ur teoretisk synpunkt bör den kommunala finansstatistiken, liksom statistiken över statens inkomster och utgifter, i huvudsak tillfredsställa följande allmänna önskemål. I den kommunala finansstatistiken bör, liksom i statistiken över statens finanser, skiljas mellan löpande utgifter och investeringar resp. löpande inkomster och kapitaldisposition. Denna åtskillnad kräver, att bland de löpande utgifterna upptagas avskrivningar å investeringar samt eventuellt även ersättningar för nyttjande av fastighetskapitalet. Med hänsyn till sin administrativa karaktär böra vidare inkomsterna och utgifterna inom den egentliga komunalförvaltningen i statistiken redovisas åtskilda från inkomsterna och utgifterna för den kommunala affärsverksamheten. Statistiken över kommunernas utgifter bör genomgående uppläggas efter bruttometoden, sålunda utan kvittning mellan bruttoutgifter och statsbidrag eller andra för visst utgiftsändamål avsedda särskilda inkomster. Sambandet mellan den statliga och den kommunala hushållningen betingar nämligen, att statsbidragen redovisas öppet i den kommunala finansstatistiken. Likaså böra de särskilda inkomster i övrigt, som sammanhänga med vissa utgifter, redovisas för sig. De löpande kommunala utgifterna böra fördelas dels efter ändamål och dels efter art. I det senare hänseendet bör åtskillnad göras mellan utgifter i kommunens egen verksamhet samt bidrag till icke kommunal verksamhet eller understöd åt enskilda, därvid bidragen böra uppdelas på lämpligt sätt efter mottagare (annan kommun, staten, enskilt företag e t c ) . De ersättningar för fattigvård, barnavård och sjukvård m. m., som förekomma mellan kommunerna, böra redovisas fullständigt såväl å utgiftssidan som å inkomstsidan. Liksom nu böra kommunernas inkomster systematiseras (skatter, statsbidrag, ersättningar från andra kommuner, ersättningar från enskilda, avgifter, hyror och arrenden, räntor och gåvor m. m.). I detta sammanhang må också uppmärksammas, att likformighet iakttages i redovisningen av de ersättningar, som kunna förekomma mellan förvaltningsorganen inom en och samma kom-

171 mun i form av debiterade hyror, påförda belysningsavgifter m. m. dylikt. Slutligen bör den kommunala finansstatistiken innehålla uppgifter om de kommunala investeringarnas sammansättning ävensom om kommunernas tillgångar och skulder, därvid tillgångarna böra fördelas på olika objektgrupper och skulderna på skilda gäldformer. Dessa krav på den kommunala finansstatistiken skulle restlöst kunna tillgodoses, endast om de kommunala staterna och räkenskaperna normerades efter de angivna grunderna för den statistiska redovisningen. Med hänsyn härtill få de sakkunniga därför i detta sammanhang angiva sin ställning till det till dem remitterade ärendet angående kommunernas bokföring. Om finansstatistiken, såsom de sakkunniga anse lämpligast, grundas på räkenskaperna, är det angeläget, att uppställningen av räkenskaperna så nära som möjligt anpassas efter statistikens behov. Uppgifterna för de statistiska sammandragen kunna då i huvudsak hämtas direkt från räkenskaperna utan tidsödande och mer eller mindre invecklade omgrupperingar, som lätt vålla de kommunala myndigheterna svårigheter och leda till felaktigheter i de statistiska sammandragen. En rationellt ordnad bokföring förutsätter i sin tur ett efter samma grunder upplagt system för kommunernas stater, då en av den kommunala bokföringens viktigaste uppgifter är att redovisa det faktiska resultatet av årets verksamhet i förhållande till de i staterna fastställda beloppen. Därtill kommer, att endast en efter rationella grunder uppställd stat kan medgiva en sådan översikt över den kommunala hushållningen, som de beslutande myndigheterna böra äga vid statens fastställande. Frågorna om en rationell bokföring och om eventuellt nya formulär för den kommunala finansstatistiken bora därför enligt de sakkunnigas uppfattning lösas i ett sammanhang och i anslutning till en normering av staternas uppställning. Endast i fråga om de borgerliga stadskommunerna och landstingen torde redan nu i regel stater och räkenskaper vara upplagda efter rationella och likformiga metoder, varför några åtgärder icke synas nödvändiga från statsmakternas sida, innan frågan om formulären till de statistiska räkenskapssammandragen upptages till avgörande. Beträffande övriga kommuner finna de sakkunniga däremot det angeläget, att i någon form normer utfärdas till ledning för de kommunala myndigheterna vid uppläggning av stater och räkenskaper och att i anslutning härtill nya formulär för den kommunala finansstatistiken upprättas. Det torde böra nämnas, att, såsom framgår av bilaga G, dylika normer finnas i viss utsträckning såväl i Danmark som i Norge. I Sverige verkar, förutom de kommunala förbunden, även Skattebetalarnas förening för en rationell bokföring. Det torde falla utanför de sakkunnigas uppdrag att verkställa utredning och framlägga förslag angående normering av kommunernas stater och räkenskaper. En lösning av denna fråga torde påfordra anlitandet utom av finansiell jämväl av kommunalteknisk sakkunskap. Med hänsyn till sambandet mellan kommunernas stater och räkenskaper, å ena sidan, samt innehållet av finansstatistiken, å andra sidan, vilja de sakkunniga likväl framhålla, att

172 utredningen av denna fråga snarast möjligt bör återupptagas. Vid denna utredning böra på grund av nyssberörda samband de allmänna önskemål, som u r teoretisk synpunkt kunna ställas på finansstatistiken, beaktas. Det torde vara uteslutet att på en gång söka förverkliga dessa önskemål. Arbetet på en anslutning av den kommunala budgeten och de kommunala räkenskaperna till de huvudgrunder, som gälla för den statliga hushållningen, är omfattande, och resultat kunna ernås först på lång sikt. Med hänsyn till det läge, vari frågan om en rationalisering av kommunernas stater och bokföring för närvarande befinner sig, ha de sakkunniga ansett sig böra begränsa sin utredning till att efterse, i vad mån jämkningar böra vidtagas i den kommunala finansstatistikens innehåll i syfte att underlätta ett samordnande med den statliga finansstatistiken. För sådant ändamål ha de sakkunniga föranstaltat om en statistisk provundersökning med uppgift att fördela kommunernas löpande utgifter efter samma grunder, som tillämpats vid den i kapitel IV omnämnda undersökningen av statens löpande utgifter. Undersökningen, som avsett kalenderåret 1939, har omfattat landsting och städer samt landskommuner (inklusive köpingar och municipalsamhällen) ävensom vägdistrikt. Materialet har utgjorts av den redan publicerade finansstatistiken för år 1939 över landsting, städer och municipalsamhällen samt den preliminärt färdigställda statistiken över landskommunerna för samma år, ävensom arbetstabellerna till denna statistik, ur vilka inom statistiska centralbyrån på hemställan av de sakkunniga uppgjorts de för undersökningen erforderliga sammanställningarna. Såvitt angår vägdistrikten, ha uppgifter inhämtats hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. För undersökningen redogöres i bilaga F till betänkandet. Huvudresultaten redovisas i två särskilda texttabeller (C och D) i nämnda bilaga (sid. 330—331 och 335). Under hänvisning beträffande detaljerna till denna bilaga torde erfarenheterna från undersökningen här få i korthet sammanfattas. Undersökningen har avsett kommunernas löpande utgifter, så till vida som utgifterna för fastighetsanskaffning och för aktieteckning undantagits. Utgifterna ha uppdelats dels efter ändamål och dels efter utgifternas art. Den inom den kommunala finansstatistiken nyttjade grupperingen efter utgifternas ändamål har visat sig i stort sett vara överensstämmande med grupperingen i statistiken över statens utgifter, dock med vissa undantag. I avseende å uppdelningen efter utgifternas art har det däremot icke varit möjligt att, såsom beträffande statens utgifter, särskilja, å ena sidan, utgifter i kommunens egen verksamhet och, å andra sidan, bidrag till icke kommunal verksamhet eller understöd åt enskilda. Undersökningen har i detta hänseende alltså begränsats till att angiva särskilda belopp dels för avlöningar (inklusive pensioner m. m.) och dels för »övriga utgifter». I huvudsak har en bruttoredovisning av utgifterna varit möjlig, men i vissa fall ha i den kommunala finansstatistiken utgifter kvittats mot statsbidrag, varigenom endast nettoutgiften kunnat angivas. De mellan kommunerna förekommande ersättningarna för fattigvård, barnavård och sjukvård m. m. ha endast till viss, ehuru sannolikt den övervägande delen kunnat särskilt för sig inhämtas ur statisti-

173 ken; de sammanlagda siffrorna för kommunerna innehålla sålunda vissa dubbelräkningar. Beträffande andra särskilda inkomster än statsbidrag h a r det icke varit möjligt att nå fram till en fullt rationell uppdelning av dessa inkomster efter skilda arter. Den kommunala affärsverksamheten har behandlats skild från den kommunala förvaltningen i övrigt. Med ledning av de erfarenheter, som provundersökningen givit, få de sakkunniga här framlägga förslag om vissa åtgärder, vilka syfta till ett tillgodoseende i praktiskt förenklad form av de allmänna önskemål i avseende å den kommunala finansstatistiken, som uppställts i det föregående. En fullständig differentiering mellan löpande utgifter och investeringar liksom mellan löpande inkomster och kapitaldisposition synes icke vara möjlig att realisera. Man torde här få stanna vid sådana jämkningar i formulären, att anskaffning och försäljning av fastigheter samt aktier och andra värdepapper redovisas åtskilda från övriga utgifter och inkomster. Såsom en konsekvens av en uppdelning av utgifterna i löpande utgifter och investeringar skulle, enligt de allmänna önskemålen, även avskrivningar redovisas bland löpande utgifter. Så är icke fallet i den nuvarande finansstatistiken, och önskemålet kan till fullo tillgodoses endast efter förverkligande av en rationell budgetuppställning för kommunerna efter mönster av riksstaten. Under förhandenvarande förhållanden synes den kommunala finansstatistiken böra på denna punkt kompletteras genom en kalkyl. De viktigaste investeringarna hänföra sig till fastigheterna. För möjliggörande av en uppskattning av den årliga utgift, som borde belasta kommunens löpande utgiftsstat, bör i de statistiska formulären vidtagas en sådan ändring, att bland tillgångarna fastigheternas värden uppdelas i markvärden och byggnadsvärden. Genom tillämpning av en skälig avskrivningskvot på detta byggnadsvärde torde det bliva möjligt att verkställa en kalkyl över beloppen för avskrivningar beträffande andra fastigheter än jordbruksfastigheter. En sådan kalkyl har betydelse närmast vid en sammanställning av de kommunala utgifterna med statens utgifter. Jämförbarheten underlättas, och en brist i den kommunala finansstatistiken, sedd ur allmänt ekonomiska synpunkter, blir täckt. Av den verkställda provundersökningen framgår, att den kommunala affärsverksamheten är praktiskt taget lokaliserad till städerna. I de statistiska formulären för städerna ha också affärsverkens inkomster och utgifter behandlats åtskilda från städernas övriga utgifter. Den affärsverksamhet, som i provundersökningen redovisats även för landskommunerna, avser nästan uteslutande köpingar och municipalsamhällen. En statistik över dessa samhällens affärsverksamhet möjliggöres därav, att uppgiftslämnandet i detta fall fullgöres med anlitande av det för städerna avsedda formuläret. Det återstår sålunda att eventuellt vidtaga sådana jämkningar i formuläret för landskommunerna, att även den därstädes förekommande kommunala affärsverksamheten må kunna redovisas för sig. Så länge affärsverksamheten inom landskommunerna är så ringa som för närvarande, synes dock någon nämnvärd olägenhet av att denna särredovisning underlåtes icke föreligga.

174 Väsentlig vikt måste enligt de sakkunnigas mening fästas vid att den kommunala finansstatistiken i möjligaste mån tillämpar bruttoredovisning av utgifter och inkomster. Utgifter och inkomster må alltså icke kvittas mot varandra. Sin största betydelse har denna fråga beträffande de inkomster, som ha karaktär av statsbidrag med hänsyn till sambandet mellan statens och kommunernas finanser. Genom anvisningar för formulärens ifyllande bör föreskrivas, att icke i något fall bruttoutgifter må kvittas mot statsbidrag. Någon mera betydande ändring av den kommunala finansstatistikens innehåll torde det ej heller här vara fråga om. Då för närvarande i vissa fall utgifter kvittats mot statsbidrag, har anledningen varit, att utgiften betraktats såsom ett bidrag icke från staten till kommunerna utan från staten direkt till den enskilde medborgaren, så att kommunen endast fungerat såsom betalningsförmedlare. Detta förhållande visar hän på att statistik över statsbidragen såväl inom den statliga som inom den kommunala finanshushållningen bör uppgöras under samråd mellan statistiska centralbyrån och riksräkenskapsverket, så att ifrågavarande utgifter karakteriseras på samma sätt i den kommunala finansstatistiken och i statistiken över statens finanser. Såsom ett aktuellt minimikrav på den kommunala finansstatistikens innehåll, i vad avser utgifternas och inkomsternas gruppering, bör med den givna utgångspunkten följande gälla. Utgifter i kommunens egen verksamhet böra skiljas från utgifter av bidragskaraktär. I fråga om utgifter i kommunens egen verksamhet avskiljas redan nu vid utarbetandet av den kommunala finansstatistiken avlönings- och pensionskostnader för sig. Om dessutom utgifterna av bidragskaraktär skiljas från utgifterna i kommunens egen verksamhet, skulle man erhålla möjlighet att för sistnämnda utgiftsgrupp få fram vad som kan betecknas såsom omkostnader eller sakliga kostnader. En uppdelning av de sakliga kostnaderna inom kommunerna, på sätt som skett vid provundersökningen av statens löpande utgifter, synes däremot icke nödvändig för den årliga allmänna överblicken av kommunalutgifterna. I fråga om utgifterna av bidragskaraktär böra erforderliga ändringar vidtagas i statistikformulåren i syfte att möjliggöra en tillfredsställande uppdelning av bidragen allt efter mottagaren. Bland bidragen intaga understöden till enskilda den ojämförligt största platsen. I övrigt böra bidrag till andra kommuner av skilda slag eller till staten samt bidrag till icke kommunala inrättningar, stiftelser och föreningar kunna inhämtas ur statistiken. Ersättningar kommunerna emellan för lämnad fattigvård, barnavård, sjukvård m. m. böra med relativt enkla medel kunna redovisas fullständigare än nu, därvid ersättningarna böra såväl bland kommunernas utgifter som bland dess inkomster redovisas skilda från andra utgifter och inkomster för kommunerna. Särskilt böra ersättningar, som lämnas av enskilda till kommunerna, icke sammanblandas med ersättningar från andra kommuner. Utöver vad här sagts i fråga om redovisning av kommunernas inkomster torde den systematisering av inkomstredovisningen i den kommunala finansstatistiken, som redan nu föreligger, icke påkalla annan ändring än att försäljningsmedel för kapitalobjekt hållas isär från de löpande inkomsterna.

175 Den fördelning av utgifterna efter ändamål, som nu ingår i den kommunala finansstatistiken, har vid provundersökningen visat sig i stort sett sammanstämma med den gruppering, som använts för statistiken över statens finanser. De skiljaktigheter, som föreligga och vilka omnämnts i bilaga F, torde vara av beskaffenhet att vid det fortsatta arbetet på en statistik över statens och kommunernas finanser kunna helt eller delvis undanröjas. I den m å n skiljaktigheterna måste kvarstå, betyder detta endast, att vid en sammanläggning av utgifterna för staten med utgifterna för kommunerna ändamålsgrupperingen kommer att innehålla färre grupper än för den statliga statistiken. I detta sammanhang må framhållas, att vid den statistiska behandlingen av statsbidrag och andra särskilda inkomster bör den ändamålsgruppering, som valts för utgifterna, beaktas, -så att dessa inkomster kunna vid bearbetningen sammanställas med utgifterna för de ändamål, till vilka inkomsterna höra. Beträffande redovisningen av kommunernas tillgångar och skulder få de sakkunniga i detta sammanhang endast erinra om förslaget om en redovisning av fastigheternas värden med fördelning på markvärden och byggnadsvärden. Vid utarbetande av statistiken över kommunernas finanser böra — i likhet med vad de sakkunniga förordat i fråga om statistiken över statens finanser — sådana interna ersättningar, som utgå från en kommunal förvaltningsgren till en annan, om möjligt uppmärksammas. Vid behandlingen av statistiken över statens finanser ha de sakkunniga omnämnt, att i riksbokföringen ingå s. k. diverse medel av skilda slag. Det ä r här fråga om tillgångar eller inkomster, som avskilts för bestridande av kostnaderna för vissa allmännyttiga ändamål. De ifrågavarande tillgångarna ingå icke i statens nettoförmögenhet, och inkomsterna användas i regel direkt för bestridande av utgifterna utan att passera riksstaten. Den statliga finansstatistiken har, enligt vad de sakkunniga förordat, ansetts böra utbyggas till att omfatta även dylika diverse medel. Då motsvarande förhållanden torde kunna föreligga även för kommunernas vidkommande, förutsätta de sakkunniga, att uppmärksamhet ägnas åt redovisningen av dylika kommunala diverse medel, varigenom även den kommunala finansstatistikens fullständighet skulle främjas. Liksom i fråga om statistiken över statens finanser förutsätta de sakkunniga, att den kommunala finansstatistiken efter hand utvidgas till att avse även kommunal verksamhet bedriven i aktiebolags form, exempelvis spårvägsdrift m. m., ävensom vissa inrättningar, föreningar och stiftelser med allmännyttiga uppgifter. De nuvarande formulären till de statistiska sammandragen torde, enligt de sakkunnigas mening, utan större olägenhet kunna bibehållas, även om de efter de senast vidtagna inskränkningarna i bearbetningen äro onödigt utförliga, dock med de ändringar som betingas av vad de sakkunniga här föreslagit. Av hänsyn till uppgiftslämnarna synes det icke lämpligt att vidtaga

170 en sådan omläggning av de statistiska formulären, som skulle betingas av de uppställda allmänna teoretiska önskemålen i avseende å statistikens innehåll. Frågan om en omarbetning av formulären torde böra såsom förut antytts lösas i samband med den av de sakkunniga förordade utredningen rörande normeringen av kommunernas stater och räkenskaper. Bearbetningen av det kommunalstatistiska materialet bör enligt de sakkunnigas mening inrikta sig på en gruppering av inkomster och utgifter enligt de grunder, som nu angivits. Då dessa i huvudsak överensstämma med dem som fixerats för statistiken över statens utgifter och inkomster, skapas därigenom möjlighet till sammanslagning av de statistiska uppgifterna till en enhetlig sammanställning över statens och kommunernas finanser utan nämnvärt merarbete. Beträffande bearbetningens inriktning i övrigt är det enligt de sakkunnigas mening önskvärt, att lextavdelningen i publikationen »Kommunernas finanser» utökas med resultat från en allsidig och fördjupad bearbetning av det statistiska primärmaterialet. Bearbetningen bör i vidare m å n än hittills skett inriktas på sammanställningar av olika inkomst- och utgiftsarter samt utgifterna för skilda ändamål inom olika slag av kommuner, i vilka sammanställningar kommunerna grupperas efter inkomstens resp. utgiftens relativa eller absoluta storlek (spridningstabeller), med angivande av medeltal per kommun, genomsnittstal per innevånare och skattekrona m. m. dylikt. Härigenom skulle en fördjupad inblick vinnas rörande kommunernas finansförhållanden. Sammanställningarna komma bland annat att ge en uppfattning om antalet av de kommuner, vilka i olika hänseenden äro särskilt betungade för skilda utgiftsändamål. Av betydande intresse skulle det vara att vid bearbetningen uppdela materialet på kommuner, som ålnjuta understöd av skatteutjämningsmedel, samt kommuner, som icke åtnjuta sådant understöd, åtminstone i avseende å de större inkomst- och utgiftsposterna. Ur allmänt ekonomisk synpunkt vore det också av betydelse att belysa, hur inkomsterna och utgifterna äro beskaffade i kommuner med olika ekonomisk struktur, nämligen jordbrukskommuner, industrikommuner och kommuner med blandad karaktär. Genom de föreslagna mera begränsade ändringarna i formulären samt omläggningen av bearbetningens inriktning torde bättre förutsättningar skapas för en allsidig bedömning av de kommunala inkomst- och utgiftsförhållandena för skilda slag av kommuner samt från tid till annan. Tillika ha förbättringar föreslagits i syfte att göra det möjligt att lätt sammanställa den kommunala finansstatistiken med statistiken över statens finanser. Även vid bifall till vad de sakkunniga här föreslagit torde en kostnadsbesparing för utarbetandet av statistiken över kommunernas finanser komma att uppnås i jämförelse med de kostnader, som nedlades på denna statistik före den senast vidtagna inskränkningen. E n i enlighet med vad de sakkunniga föreslagit fördjupad bearbetning av materialet till den kommunala finansstatistiken och en på grund därav utvidgad textframställning av kommunernas ekonomiska förhållanden medföra

177 givetvis ökad kostnad lör statsverket. Med hänsyn till direktiven för de s a k ' kunnigas arbete ha de sakkunniga därför ansett sig böra undersöka möjligheten att annorstädes inom den kommunala finansstatistiken föreslå en inskränkning, som åtminstone delvis kunde kompensera kostnadsökningen. Uppmärksamheten har då riktats på de i publikationen »Kommunernas finanser» förekommande tabellerna med individuella uppgifter för varje kommun. Dessa tabeller redovisa för varje kommun antal skattekronor, utdebitering per skattekrona, statsbidrag till skattelindring per skattekrona, utdebiterade belopp i kommunal progressivskatt och skogsaccis, inkomsterna med särskilt angivande huru mycket därav utgöres av skatter, statsbidrag samt inkomster av tillhörigheter, drift och dylikt, samt huru mycket som utgör särskilda inkomster (ej skatter) för kyrkliga ändamål, folkskola, fattigvård och barnavård, utgifterna, totalt och fördelade på större ändamålsgrupper, samt slutligen kommunernas tillgångar och skulder. Redovisningen av inkomster och utgifter är mera specificerad för städerna och landstingen än för landskommunerna, och den omfattar bland annat en uppdelning av utgifterna efter deras art. Behovet av en publicering av dessa uppgifter individuellt för varje kommun —- vilken publicering torde draga en kostnad av drygt 2 000 kronor — har sålunda satts i fråga. Från statistiska centralbyrån har i syfte att utröna detta behov utgått en förfrågan till ett betydande antal myndigheter m. fl., som erhålla nämnda publikation, huruvida de hade sådan användning av uppgifterna i den tabell, som innehåller data för varje särskild landskommun, att de ansåge dess fortsatta publicering önskvärd. De inkomna svaren utvisa, att det stora flertalet icke motsätter sig indragning av tabellen, men att ett intresse i vissa fall likväl finnes för fortsatt publicering. Vid sitt ställningstagande till detta spörsmål ha undertecknade Runemark och Sjögren utgått från, att vid bedömande av den omfattning, i vilken resultaten av den kommunala finansstatistiken böra publiceras, hänsyn bör tagas till möjligheterna att annorledes tillfredsställande tillgodose behovet av kunskap om de kommunala finanserna. I fråga om statistiken över statens finanser har denna grundsats av de sakkunniga tillämpats så, att statistiken över myndigheternas utgifter förutsattes bliva publicerad med individuella uppgifter endast för de myndigheter, vilka ha egna anslag i riksstaten eller ock, ehuru sammanförda å kollektivanslag, likväl ha ett omfattande lokalt arbetsområde, exempelvis länsstyrelserna. Samtidigt föreslås emellertid, att möjlighet skall föreligga att hos den statistikförande myndigheten, riksräkenskapsverket, inhämta individuella uppgifter om varje särskild myndighets eller institutions finanser (exempelvis läroverken) genom att dessa uppgifter under utarbetandet av statistiken samlas i ett kortregister. En motsvarande begränsning av de individuella uppgifterna bör vinna tilllämpning även inom den kommunala finansstatistiken. I publikationen »Årsbok för Sveriges kommuner», vilken utgår i en betydande upplaga och har användning såsom handbok såväl inom den centrala förvaltningen som bland allmänheten, finnas individuella huvuddala för de särskilda kommunerna. Däri ingå sålunda uppgifter om areal, folkmängd och åkerareal, om fattig-

178 vårdens omfattning, om taxeringsvärde å skattepliktig fastighet, om till kommunal inkomstskatt taxerad inkomst, om utdebitering av kommunal- m. fl. utskylder, om antalet skattekronor samt om kommunens tillgångar orh skulder. Om dessa uppgifter kompletteras på så sätt, att för varje kommun angivas senast tillgängliga uppgifter om kommunens löpande inkomster och löpande utgifter har man sålunda för samtliga kommuner de huvuddata, som äro av beskaffenhet att. böra i denna form publiceras. Vid sådant förhållande torde i publikationen »Kommunernas finanser» de individuella uppgifterna om de särskilda kommunernas inkomster och utgifter böra publiceras endast för de större kommunala enheterna, landstingen och de större städerna, medan samtliga kommuners individuella uppgifter hållas arkiverade i ett kortregister. Detta kan då användas i första hand för bearbetningen för den årliga finansstatistiken. Därnäst kan registret för framtiden stå till tjänst för de kommunala sammanslutningarna och för de särskilda kommunerna. Ytterligare kunna med registrets hjälp fördjupade undersökningar vidtagas över primäruppgifter, som icke behöva behandlas vid den årliga statistiken, men som vid ett eller annat tillfälle kunna äga aktualitet. Registret blir därmed värdefullt även för den centrala förvaltningen samt för forskningens män. En fördel med denna inskränkning i publiceringen är — utom kostnadsbesparingen — att tiden för publiceringen torde kunna något avkortas. Slutligen kan andragas, att de inkomna svaren på centralbyråns enquéte närmast ge vid handen, att någon mera avsevärd olägenhet av ett slopande av vissa individuella uppgifter om kommunerna icke torde uppkomma, i synnerhet om. på sätt här förordats, uppgifterna i fråga kunna tillhandahållas intresserade av statistiska centralbyrån. Förenämnda sakkunniga få fördenskull föreslå, att ifrågavarande individuella uppgifter publiceras endast i nu angivna begränsade utsträckning samt att för hela primärmaterialet till statistiken över kommunernas finanser anordnas ett kortregister av det slag, som här omförmälts. Undertecknad Höljer kan icke biträda sakkunnigmajoritetens förslag om inskränkning i publiceringen av de finansstatistiska uppgifterna för landskommunerna. Den kommunala finansstatistiken har icke endast att tillgodose den centrala finansförvaltningens behov av sammanfattande översikter över den kommunala finanshushållningen i stort sett. Enligt statistiska centralbyråns mångåriga erfarenhet, som ytterligare bestyrkts av den av statistiska centralbyrån nu verkställda enquéten, föreligger nämligen därutöver ett behov, bland annat från de lokala myndigheternas sida, av särskilda uppgifter för de enskilda kommunerna såväl som av summor för större områden. Detta behov kan icke lämpligen tillgodoses, med mindre de viktigaste av ifrågavarande uppgifter publiceras för varje särskild kommun. Vid den begränsning av den kommunala finansstatistiken, som av statistiska centralbyrån genomförts från och med årgången 1939, inskränktes avsevärt de för varje landskommun i tryck framlagda uppgifterna. Någon ytterligare begränsning i detta avseende torde icke vara möjlig att genomföra, om uppgifterna skola komma

179 till nytta. De individuella uppgifterna om kommunernas finanser böra därför alltjämt publiceras i samma utsträckning som hittills. Det befogade önskemålet om snabbare publicering av den kommunala finansstatistikens resultat bör bliva i viss mån tillgodosett genom de verkställda inskränkningarna. Det torde emellertid icke kunna förnekas, att denna statistik till sin natur är mycket besvärlig och tidskrävande. Med de bristande bokförings tekniska kunskaper, som föreligga för många uppgiftslämnare i det stora antalet små kommuner, kan det icke undvikas, att under alla förhållanden de för finansstatistiken avgivna räkenskapssammandragen ofta inkomma till statistiska centralbyrån i ett jämförelsevis bristfälligt skick och därför kräva ett tidsödande arbete för granskning och komplettering, innan den egentliga statistiska bearbetningen kan taga sin början. Svårigheterna ökas av å ena sidan den starka uppdelningen på kommuner och samfälligheter av olika slag och å andra sidan den sammanslutning i olika kommunalförbund, som förekommer mellan kommunerna; härtill måste vid sammanförandet av räkenskaperna hänsyn tagas, så att dubbelräkning av vissa poster i kommunernas och förbundens inkomster och utgifter icke uppstår. Allt detta har medfört en tämligen omfattande och tidsödande skriftväxling. Även med beaktande av de här berörda svårigheterna måste dock tiden för statistikens färdigställande avsevärt förkortas, för att statistiken skall kunna bliva till avsedd nytta för det aktuella behovet. De sakkunniga vilja h ä r peka på vissa åtgärder som böra kunna vidtagas för främjande av detta syfte. Det synes de sakkunniga till en början, som om tidpunkten för sammandragens insändande till centralbyrån borde kunna icke obetydligt tillbakaflyttas. Såsom förut omnämnts, är denna tidpunkt för närvarande (med un dantag för landstingen) fastställd till den 1 juli året efter vederbörande redogörelseår. Anledningen till den sena tidpunkten är, att räkenskaperna först skola underkastas revision samt granskas och godkännas å vederbörliga stämmor, som i den borgerliga kommunen skola hållas på landet före utgången av april och i stad före utgången av juni samt i den kyrkliga kommunen före utgången av maj. De ändringar, som därvid vidtagas i de av de kommunala myndigheterna framlagda räkenskaperna torde emellertid vara jämförelsevis fåtaliga. Om de kommunala myndigheterna ålades att till centralbyrån i efterhand anmäla vidtagna ändringar, borde därför utan större olägenhet de statistiska sammandragen kunna grundas på de oreviderade räkenskaperna och avgivas, så snart dessa upprättats. Då enligt gällande bestämmelser räkenskaperna skola vara avslutade i borgerlig kommun å landet före den 1 februari och i stad före den 1 april samt i kyrklig kommun senast den 1 mars, skulle under den nämnda förutsättningen tidpunkten för de statistiska sammandragens avgivande kunna fastställas för de tre slagen av kommuner till respektive 15 februari, 15 april och 15 mars. Härigenom skulle arbetet i statistiska centralbyrån å en betydande del av materialet kunna taga sin början 4V2 månader tidigare än hittills varit fallet.

180 En viss tidsbesparing har vunnits genom de förenklingar i arbetet, som redan genomförts från och med årgången 1939. För närvarande föreligger en viss försening av arbetet å den kommunala finansstatistiken, vilken medför, att det inkommande materialet icke kan omedelbart underkastas bearbetning. Detta förhållande kommer att skärpas, om, såsom de sakkunniga nyss förordat, tiden för insändande av räkenskapssammandragen förkortas. För att inhämta den nu föreliggande förseningen i bearbetning och publicering ävensom den ökning i balansen, som under förutsättning att sistberörda förslag genomföres ofrånkomligen uppslår, måste särskilda åtgärder vidtagas. För vinnande av detta ändamål kan ifrågasättas antingen att medel anvisas för tillfällig arbetsförstärkning åt statistiska centralbyrån eller ock att för en viss årgång bearbetningen av materialet ytterligare starkt begränsas till ett fåtal av de viktigaste huvuddata. Efter genomförande av här föreslagna åtgärder finnes anledning antaga, att den kommunala finansstatistiken skall föreligga i tryck för samtliga kommuner inom lT/2 år efter utgången av redogörelseåret. En ännu större tidsvinst skulle givetvis kunna göras, därest statistiken i stället för på de avslutade räkenskaperna kunde byggas på de i vederbörande stater framlagda förhandsberäkningarna. Dessa skola fastställas före förvaltningsårets ingång, och en på dem grundad statistik skulle därför kunna färdigställas redan ungefär vid redogörelseårets utgång. Trots den mycket beaktansvärda tidsvinst, som härigenom skulle göras, anse sig de sakkunniga dock ej kunna tillstyrka detta alternativ. Erfarenheten torde utvisa, att kommunerna i stort sett liksom staten beräkna såväl inkomsterna som utgifterna för lågt. Redan på denna grund blir en på staterna byggd statistik missvisande, då den skulle utvisa en lägre nivå för den kommunala finanshushållningen än den verkliga. De i staterna beräknade beloppen undergå vidare, icke minst vid nuvarande labila prisläge och starkt växlande utgifter, i många fall betydande förändringar på grund av att beviljade anslag visa sig otillräckliga eller att oförutsedda behov under året uppstå, som kräva nya anslag. I dylika fall avvika alltså staterna från de faktiska räkenskaperna, och en på de förra grundad finansstatistik skulle därför icke giva en riktig bild av kommunernas hushållning. I annat sammanhang föreslå de sakkunniga upprättande av en sammanställning av statens och kommunernas inkomster och utgifter. På det material, som skulle framkomma av en på kommunernas stater byggd kommunal finansstatistik, lärer i betraktande av vad nyss sagts någon dylik sammanställning av värde icke kunna uppgöras, helst den statistik över statens finanser, som skulle ingå däri, skulle redovisa de faktiska inkomsterna och utgifterna enligt räkenskaperna. En medelväg vore visserligen, om både staterna och de slutliga räkenskaperna underkastades statistisk bearbetning. Då skulle man på ett mycket tidigt stadium få ungefärliga uppgifter särskilt om kommunernas utgifter och vid en senare tidpunkt definitiva och eventuellt mera detaljerade resultat. Denna lösning anse sig de sakkunniga dock icke kunna tillstyrka, då

181 den skulle ganska avsevärt öka de kommunala myndigheternas arbete och kostnaderna i statistiska centralbyrån. I direktiven angives, att bland olika utvägar till vinnande av utredningens syfte bör undersökas, om icke i vissa fall en representativ metod för det statistiska arbetet kan vara att föredraga och bliva tillfyllest. De sakkunniga ha övervägt denna utväg även i fråga om den kommunala finansstatistiken. Härvid kunde följande anordning vara tänkbar. För städer och landsting torde något representativt urval icke vara möjligt, utan böra i fråga om dem uppgifter från samtliga införskaffas och bearbetas. Detsamma torde böra gälla beträffande köpingar, municipalsamhällen och större landskommuner. Däremot kunde det ifrågasättas, att såvitt angår mindre landskommuner — med en folkmängd av exempelvis under 2 000 invånare — statistiken icke gjordes allmän utan begränsades till ett antal utvalda kommuner. Erfarenheterna från den partiella folkräkningen år 1936 ha visat, att vid ett på lämpligt sätt verkställt urval av omkring Vs av landets hela folkmängd det under vissa förutsättningar är möjligt att erhålla en tillförlitlig bild av de demografiska förhållandena inom befolkningen i dess helhet. Om man i överensstämmelse härmed begränsade sig till att för en representativ kommunalstatistik uttaga Vs av de omkring 1 800 landskommuner, som ha mindre än 2 000 invånare, skulle materialet för denna statistik komma att grunda sig på uppgifter från ungefär 360 mindre landskommuner förutom från 600 större landskommuner och 119 städer. Genom en dylik begränsning skulle uppenbarligen en högst avsevärd kostnadsbesparing uppnås, på samma gång som man tack vare materialets minskade omfång skulle kunna färdigställa statistiken på betydligt kortare tid. Om de sakkunniga trots detta icke anse sig kunna tillstyrka en begränsning i enlighet med ovanstående av den kommunala finansstatistiken till ett mindre antal kommuner, är anledningen därtill av både statistisk-teknisk och praktisk art. Ett urval av omkring 360 landskommuner är alltför litet, för att den därpå byggda statistiken skall kunna på ett tillförlitligt sätt återspegla hushållningen inom samtliga småkommuner med de starka växlingar, som därinom förekomma mellan kommuner av olika karaktär och med olika god ekonomisk ställning. Man skulle icke kunna underlåta att uppdela de utvalda kommunerna ur olika synpunkter för att belysa de nu antydda växlingarna. Vid en nära till hands liggande uppdelning på län skulle antalet utvalda kommuner inom varje län stanna vid i medeltal ungefär 15, och på ett så litet material vore det uteslutet att bygga en representativ statistik, som med anspråk på tillförlitlighet skulle kunna återspegla de mindre kommunernas finansiella förhållanden i de särskilda länen. Ej heller medgiver det begränsade materialet en uppdelning av kommunerna på ett antal grupper efter folkmängdens storlek och andra förhållanden, som påverka kommunernas finanser. En utsträckning av urvalet till exempelvis var tredje

182 kommun, skulle öka antalet uppgiftslämnande småkommuner till omkring 600, men icke heller detta medger en erforderlig uppdelning av materialet ur geografiska och sakliga synpunkter, på samma gång som de avsedda besparingarna härigenom minskades. Härtill kommer ett betydelsefullt praktiskt skäl. Såsom förut framhållits, ingår i den kommunala finansstatistikens uppgift icke endast att framlägga en sammanfattning för alla kommuner inom hela landet eller större förvaltningsområden angående inkomster och utgifter, tillgångar och skulder ni. m. Inom den centrala och lokala förvaltningen såväl som för de kommunala myndigheterna föreligger i stor utsträckning behov av motsvarande uppgifter även beträffande de särskilda kommunerna. Om statistiken för de mindre kommunerna gjordes representativ, skulle dylika individuella uppgifter erhållas, förutom beträffande städer och större landskommuner, endast för mindretalet utvalda kommuner. Den kommunala finansstatistiken skulle alltså i dylika fall icke kunna fylla ett krav, som med rätta bör kunna ställas på densamma. Följden härav skulle otvivelaktigt bliva, att då behov uppstod av uppgifter från kommuner, som icke ingingo i urvalet, särskilda uppgifter måste i varje fall införskaffas. Slutligen bör framhållas, att den allt vanligare sammanslutningen i kommunalförbund för handhavande av gemensamma angelägenheter ytterligare skulle försvåra en statistik efter representativa linjer. Av nu angivna skäl anse de sakkunniga, att statistiken över kommunernas finanser icke bör göras representativ, utan att erforderliga uppgifter böra införskaffas från samtliga kommuner.

Det har inledningsvis i detta kapitel omförmälts, att statistiska centralbyrån vid sidan av den egentliga kommunala finansstatistiken årligen utarbetar en statistik över debiterade kommunalutskylder och kommunalt skatteunderlag på grundval av uppgifter, som lämnas av de kommunala myndigheterna. Vidare h a r erinrats om de utredningar, som inom finansdepartementet årligen verkställas för beräkning av det anslagsbelopp, som erfordras till understöd åt skattetyngda kommuner, samt för fastställande av understöden ur det beviljade anslaget. För sistnämnda utredningar införskaffas från de kommunala myndigheterna särskilda uppgifter, vilka bland annat avse debiterade kommunalutskylder och kommunalt skatteunderlag. De sakkunniga anse det förtjänt att övervägas, huruvida icke uppgifterna till den ordinarie statistiken över de debiterade kommunalutskylderna m. m. kunde införskaffas i så god tid, att desamma kunde av statistiska centralbyrån sammanställas för möjliggörande av en approximativ beräkning av anslaget till bidrag till skattetyngda kommuner. Härigenom skulle behovet av att för denna förhandsberäkning infordra särskilda uppgifter bortfalla. Likaså ifrågasätta de sakkunniga, att de uppgifter om skatteunderlag och utdebitering, som erfordras för prövningen av inkomna ansökningar om un-

183 derstöd, kunde tillhandahållas av statistiska centralbyrån ur den ordinarie statistiken över debiterade kommunalutskylder, varigenom en förenkling av uppgiftsskyldigheten i samband med ansökan om understöd kunde vinnas.

1 historiken (bilaga A) har omnämnts, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen befriats från skyldigheten att utgiva statistik över väghållningen. Då vägdistriktens utgifter motsvara omkring 12 procent av samtliga övriga kommunala korporationers utgifter (1939), har genom denna åtgärd uppkommit en kännbar brist i den kommunala finansstatistiken, vilken vållar olägenhet vid upprättandet av en sammanställning av statens och kommunernas finanser. De sakkunniga finna från sina utgångspunkter, att skälen for utarbetande av ifrågavarande statistik väga tyngre än de besparingshänsyn, som uteslutande torde ha motiverat inskränkningen, och hemställa förty om att bearbetningen av vägdistriktens uppgifter om inkomster och utgifter, vilka fortfarande inflyta till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, återupptagesVid bearbetningen böra bland annat de uppgifter sammanställas, vilka erfordras för en sådan statistik över vägdistriktens utgifter, som ingått i den i bilaga F redovisade statistiska provundersökningen beträffande kommunernas löpande utgifter. Enligt principbeslut vid 1942 års riksdag skall den allmänna väghållningen på landet förstatligas från viss ännu icke bestämd tidpunkt. Efter ett sådant förstatligande kommer statistiken över de av staten övertagna vägutgifterna att bilda en del av statistiken över statens utgifter. För närvarande är det icke möjligt att närmare angiva vägstatistikens framtida innehåll, men de sakkunniga förutsätta, att vid statistikens utformande beaktas de synpunkter på anordnandet av statistiken över statens utgifter, som de sakkunniga framlagt i föregående kapitel. Till stöd för sin i det föregående gjorda hemställan om återupptagande av statistiken över vägdistriktens utgifter få de sakkunniga framhålla även följande synpunkt. Om statistiken över vägdistriktens finanser fullföljes oavbruten till tidpunkten för statens övertagande av den allmänna väghållningen, skapas därigenom ett underlag för jämförelse av kostnaderna för vägväsendet i vägdistriktens resp. statens regi, vilken jämförelse uppenbarligen har ett stort intresse. En sådan jämförelse bleve icke möjlig, om man, som nu skett, avslutade den statistiska redovisningen av vägdistriktens finanser med år 1938.

184 VI. Allmän finansstatistik. H u v u d u p p g i f t e r n a för d e n a l l m ä n n a finansstatistiken. Vid prövning av frågorna om finansstatistikens effektivisering ha de sakkunniga utgått från att finansstatistiken omfattar ej blott statistiken över den offentliga hushållningen utan även statistiken över den privata hushållningen, som utgör den offentligas grundval, i den mån så erfordras för klarläggande av de ömsesidiga prestationerna mellan den offentliga hushållningen och den privata. Det gäller här såväl storleken av de offentliga korporationernas inkomster av skilda slag och verkningarna av finansieringen av det allmännas utgifter som ock storleken av de offentliga korporationernas utgifter och resultaten av utgiftspolitiken. Speciella problem inom detta område utgöras av de frågor, som avse skattebördans fördelning i skilda hänseenden samt den offentliga finanspolitikens verkningar å penningväsendet och den allmänna köpkraften. Statens och kommunernas hushållning utgör allenast en del av den nationella hushållningen. Statens och kommunernas inkomster och utgifter utgöra alltså en del av de nationella inkomsterna och de nationella utgifterna. Statens och kommunernas tillgångar och skulder utgöra en del av de nationella tillgångarna och skulderna. Nationalinkomsten utgör summan av alla inkomster, som hänföra sig till invånarna i ett visst land. Nationalutgifterna för konsumtionsändamål kunna vara av offentlig eller privat natur. Allt eftersom de nationella löpande inkomsterna överstiga eller understiga de nationella löpande utgifterna, blir det utrymme för kapitalbildning resp. inträder en kapitalförbrukning, d. v. s. nationalförmögenheten ökas resp. minskas. Det bör emellertid observeras, att nationalförmögenheten kan förändras även av andra anledningar än de nu nämnda, nämligen genom kapitalvinster och kapitalförluster, vilka vanligen ej inräknas i de årliga inkomsterna och utgifterna. En lösning av de problem, som bottna i de ömsesidiga relationerna mellan den offentliga och den privata hushållningen, förutsätter en total siffermässig överblick av såväl den offentliga som den privata hushållningen, d. v. s. en statistik över landets totala inkomster och utgifter samt tillgångar och skulder. En statistik med detta innehåll betecknas här såsom allmän finansstatistik. Huvuduppgifterna för denna allmänna finansstatistik kunna alltså sammanfattas sålunda, att de avse en statistisk belysning av den offentliga hushållningen, av nationalinkomsten och nationalförmögenheten samt av

185 relationen mellan den offentliga och den nationella hushållningen med särskild inriktning på frågan om det samlade skattetrycket. Den sålunda givna bestämningen av den allmänna finansstatistikens problem finner ett stöd i den redogörelse, som i bilaga A lämnats rörande undersökningar inom den allmänna finansstalistikens ämnesområde samt förslag och diskussioner, som åsyftat upprättandet av en planmässig allmän finansstatistik. Nämnda översikt bestyrker emellertid också, att m a n först på senare tid mera systematiskt inriktat sig på ett samordnande av huvuduppgifterna inom den allmänna finansstatistiken. Den av Widell författade avhandlingen rörande Sveriges finanser under senare hälften av 1800-talet avsåg att bliva en sammanställning efter enhetliga grunder av den offentliga hushållningen, närmast statens och kommunernas samt vissa offentliga stiftelsers finanser. De av Flodström och Höijer upprättade »Skattetabellerna» liksom den undersökning, som publicerades i propositionen om 1920 års kommunalskatteförslag, utgjordes av översiktliga sammanställningar av statens och vissa kommuners finanser. Statistiska kommittén föreslog i sitt år 1910 avgivna betänkande, att en allmän finansstatistik årligen skulle utarbetas och offentliggöras, vilken statistik skulle innefatta en sammanställning av statistiken över statens och kommunernas finanser, ävensom att beräkningar rörande skatternas fördelning skulle anordnas tid efter annan. Chefen för finansdepartementet och riksdagen anslöto sig år 1912 till dessa förslag, men någon allmän finansstatistik av det innehåll man sålunda tänkt sig kom icke till stånd. Vid de nordiska statistiska chefsmötena diskuterades upprättande av en allmän finansstatistik, men ej heller dessa diskussioner ledde till nämnvärda resultat. Endast vissa särskilda utredningar rörande en sammanställning av statens och kommunernas finanser m. m. ha förekommit, vilka omnämnts i bilaga A. I Statistisk årsbok publiceras årligen en tabell över samtliga skatter. Såsom förut antytts utgör emellertid den offentliga hushållningen endast en del av den nationella hushållningen. Från statistiken över den nationella hushållningen må från äldre tid erinras om den av I. Flodström verkställda beräkningen av Sveriges nationalförmögenhet vid tiden omkring å r 1908. Någon offentlig uppskattning av nationalförmögenheten har sedan dess icke verkställts. Intresset för statistiken över den samlade nationella hushållningen har huvudsakligen varit inriktat på beräkningar rörande nationalinkomsten, och på detta område har arbetet väsentligen utförts av enskilda forskare. Såsom framgår av historiken ha sålunda professorn Erik Lindahl, filosofie licentiaten Einar Dahlgren och docenten Karin Kock publicerat en uppskattning av Sveriges nationalinkomst för perioden 1861—1930 under titeln »National income of Sweden 1861—1930». Dahlgren har sedermera verkställt beräkningar, delvis i samråd med Lindahl, varigenom siffror för nationalinkomsten till och med år 1939 framkommit. På sätt vidare omnämnts i bilaga A voro de problem, som anknyta till utarbetande av en statistik över nationalinkomsten och nationalförmögenheten, 11 - 4 1 8 5 1 6 .

186 föremål för diskussion vid det tredje nordiska statistikermötet i Oslo den 28 och 29 juni 1939 i anslutning till ett föredrag i ämnet av professorn Erik Lindahl. I bilagan har Lindahls föredrag utförligt refererats. Här torde därför vara tillfyllest med en kort sammanfattning av de i föredraget framkomna synpunkterna på beräkningarna av nationalinkomsten och nationalförmögenheten. En nationalinkomststatistik kunde uppfattas som en systematisk sammanfattning av all tillgänglig statistik rörande inkomsterna, deras förvärvande och användning. Den redan befintliga löpande statistiken rörande de viktigaste produktions- och inkomstgrenama borde sammanställas och utfyllas med kompletterande beräkningar. Nationalinkomststatistiken borde regelbundet fullföljas år från år efter enhetliga principer. Förändringen och ej den absoluta storleken av siffrorna vore av intresse för den vetenskapliga analysen. Nationalinkomststatistiken skulle bliva av central betydelse som en samordnande faktor äv.en inom den reguljära konjunkturstatistiken. Efter ett avhandlande av frågan om en lämplig avgränsning av nationalinkomstbegreppets innehåll med utgångspunkt från den vanligaste definitionen av nationalinkomsten såsom summan av de inkomster, som tillfalla invånarna i ett visst land, karakteriserade Lindahl i sitt föredrag de statistiska metoderna för nationalinkomstuppskattningen. I anslutning till Lindahls föredrag kunna de fyra huvudmetoder, som enligt hans mening föreligga för beräkningen av nationalinkomsten, i korthet angivas sålunda, därvid beträffande detaljerna hänvisas till bilaga A. Den första metoden, som kan betecknas den produktionsstatistiska metoden, innebär, att beräkningen av nationalinkomsten anknytes till de produktionsprocesser, som frambringa inkomsten. För var och en av de olika produktionsgrenarna beräknas nettovärdet av de i densamma sysselsatta produktionsfaktorernas verksamhet, och summan av dessa nettovärden blir det egna landets totala inkomst, vilken med tillägg av nettoinkomsten från kapital i utlandet blir lika med den totala inkomsten för landets invånare, d. v. s. nationalinkomsten. Kalkylen innebär, att först bruttovärdet beräknas för de inom varje produktionsgren framställda produkterna samt att från detta bruttovärde göras avdrag dels för mottagna tjänster, dels för förbrukade råvaror m. m. och dels för avskrivningar å fastigheter, maskiner och inventarier, varvid ett nettovärde erhålles, som kan betraktas som den ifrågavarande produktionsgrenens insats i nationalinkomsten. Den produktionsstatistiska metoden rekommenderades av Lindahl i första hand för tillämpning inom de nordiska länderna, enär den ej endast ledde fram till den mest tillförlitliga totalsiffran för nationalinkomsten utan dessutom gåve, och detta vore ännu viktigare, en klar belysning av de olika näringsgrenarnas insatser samt av deras beroende av varandra och av utrikeshandeln. Den andra metoden för nationalinkomstens beräkning innebär en uppskattning av nationalinkomsten som summan av invånarnas konsumtion och kapitalbildning. Denna uppskattning kan i stort sett baseras på samma statistiska material som den föregående metoden.

187 Den tredje metoden angavs av Lindahl gå ut på en uppskattning av nationalinkomsten som summan av arbetsinkomster och förmögenhetsinkomster och karakteriserades i stort sett som en direkt beräkning av de olika produktionsgrenarnas nettovärden. Tillägg måste dock göras för indirekta skatter och andra produktionsskatter som minska produktionsfaktorernas inkomster, liksom avdrag måste ske för subventioner från det allmännas sida. Den fjärde metoden för nationalinkomstens uppskattning innebär, att man kalkylerar nettoinkomsten för de olika inkomsttagarna och låter nationalinkomsten framgå som en summa av dessa poster. Sambandet mellan denna metod och den närmast föregående beskrives av Lindahl så, att nettovärdena för de olika produktionsgrenarna enligt sistnämnda metod nu summeras vid ett senare stadium, nämligen sedan de fördelats på de olika inkomsttagarna. Fördelen med denna metod ligger enligt Lindahl däri, att man kan använda ett helt nytt material, nämligen skattestatistikens uppgifter om de taxerade inkomsterna. Metoden innebär i stora drag, att man först kalkylerar den totala inkomsten för alla fysiska personer inom landet. Härvid utgår man från skattestatistikens siffra för denna inkomst, korrigerar denna med hänsyn till att det skatterättsliga inkomstbegreppet i vissa avseenden avviker från nationalinkomstbegreppet, varefter två stora tilläggsposter beräknas, nämligen dels inkomsten för de personer som falla under skattestrecket och dels den inkomst som deklaranterna uraktlåtit att uppgiva. Till den så erhållna totala privatinkomsten adderas sedan den del av företagens inkomster, som ej inräknats i de fysiska personernas inkomster (huvudsakligen bolagens icke utdelade vinstmedel), samt de offentliga kapitalinkomsterna, varjämte man liksom i förra fallet måste göra ett tillägg för det belopp, varmed de indirekta skatterna överstiga subventionerna. I fråga om beräkningar rörande nationalförmögenheten förordade Lindahl i sitt föredrag, att en årlig statistik rörande nationalförmögenheten skulle begränsas till sådana poster, som kunde beräknas i direkt anslutning till nationalinkomstkalkylen, men att vid sidan därav en mera ingående förmögenhetsundersökning gjordes exempelvis vart tionde år i samband med folkräkningarna och företagsräkningarna. I anslutning till Lindahls föredrag utvecklade vid den följande diskussionen på statistikermötet professor Ragnar Frisch, Norge, hurusom beräkningarna rörande nationalinkomsten skulle med tillgång till den mera fylliga ekonomiska statistik, som nu finnes, kunna utvidgas till uppställandet av en fullständig nationalräkenskap, som bildade en översikt icke endast över nationalinkomsten under ett visst å r eller nationalförmögenheten vid en bestämd tidpunkt utan som gav en någorlunda fullständig översikt över hela den nationella ekonomiska rörelsen under ett år, uppställd på sådant sätt, att sambanden mellan de olika data tydligt framginge och att de samband, som särskilt intresserade, framträdde med bokföringsmässig nödvändighet. Såsom en tredje huvuduppgift för den allmänna finansstatiken ha i det föregående angivits undersökningar rörande sambandet mellan den offentliga

188 hushållningen och den nationella hushållningen. Främst inom detta problemkomplex står sedan gammalt frågan om skattebördans fördelning i skilda hänseenden. Såsom framgår av översikten av finansstatistikens utveckling (bilaga A) uppmärksammades denna fråga redan av 1905 års statistiska kommitté och upptogs i anslutning till dess förslag av chefen för finansdepartementet i den plan för finansstatistiken, som framlades i 1912 års statsverksproposition. F r å n senare tid kan erinras om den i 1926 års statsverksproposition intagna undersökningen av de indirekta och direkta skatternas tryck inom olika sociala skikt och inkomstlägen. Den mest omfattande utredningen hittills till belysande av skattetrycket är emellertid den år 1936 av professorn Erik Lindahl, delvis i samarbete med docenten C. Welinder och med biträde av särskilda experter, på offentligt uppdrag verkställda undersökningen rörande det samlade skattetrycket i Sverige och utlandet. Denna undersökning gick ut på, å ena sidan, ett fastställande av skattebördan och de offentliga utgifterna i deras totalitet och i förhållande till nationalinkomsten och, å andra sidan, kompletterande beräkningar av det individuella skattetrycket beträffande såväl direkt beskattning som indirekt beskattning för ett utvalt antal typfall av inkomsttagare och familjer. Det torde böra framhållas, att vid sammanfattande av uppgifterna om de offentliga utgifterna tillämpades en gruppering av dessa på större ändamålsgrupper efter enahanda grunder för staten och kommunerna. I en andra del av undersökningen verkställdes en internationell jämförelse i avseende å skattebörda och offentliga utgifter. Några av de i 1936 års undersökning kalkylerade siffrorna för skattetrycket h a sedermera av Lindahl och filosofie licentiaten H. Klackenberg omräknats med hänsynstagande till de förändringar, som det svenska skattesystemet undergått under tiden efter år 1934; undersökningen avser förändringar i skattetrycket för olika inkomstklasser under åren 1935—1940. Slutligen erinras här om de i bilagan A nämnda undersökningarna rörande den statliga finanspolitikens inflytande på penningmarknaden m. m. De sakkunnigas yttrande och förslag. Den samlade offentliga hushållningen. För belysande av sambandet mellan den offentliga hushållningen och samhällsekonomien erfordras i första hand en statistisk sammanställning av de offentliga korporationernas finanser. En sådan sammanställning bör ingå såsom ett fast led i finansstatistiken. Sammanställningen är motiverad av att inkomstunderlaget för den huvudsakliga delen av de offentliga korporationerna — staten och kommunerna — är delvis ett och detsamma samt att ett intimt samband råder mellan statens och kommunernas ekonomi. Detta samband innebär, att staten i stor utsträckning lämnar bidrag till bestridande av kommunala förvaltningsutgifter; det omvända förekommer också, ehuru endast undantagsvis. Härtill kommer, att det icke finnes någon skarp gräns mellan sådana allmänna hushållningsuppgifter som handhavas av staten och dem som kommunerna ombestyra. Slutligen är en dylik sammanställ-

189 ning påkallad för att upplysning må kunna vinnas dels om de totala direkta och indirekta skatterna samt övriga inkomster för stat och kommun, dels ock om fördelningen av statens och kommunernas totala utgifter på olika ändamål som tillgodoses med dessa inkomster. En sammanställning av detta slag erfordras alltså såsom underlag för belysande av växelverkan mellan den offentliga och enskilda hushållningen och framstår sålunda såsom en väsentlig del av den allmänna finansstatistiken. Sammanställningens innehåll och närmare utformning äro uppenbarligen i hög grad beroende av beskaffenheten av den statistik, som kan åvägabringas beträffande de olika i den offentliga hushållningen ingående korporationernas finanser. De sakkunniga ha därför, i syfte att främja upprättandet av en sådan sammanställning, vid utformandet av statistiken över statens resp. kommunernas finanser eftersträvat, att dessa båda former av statistik skulle uppgöras efter sådana linjer, att möjlighet förelåge att utan större omgång göra en sammanställning av dem båda. För upprättande av sammanställningen måste därvid främst förutsättas, att inkomsterna systematiseras efter ensartade grunder och att utgifterna grupperas likformigt inom de båda grenarna av finansstatistiken. Den förordade sammanställningen bör vidare så allsidigt som möjligt klarlägga de offentliga korporationernas ömsesidiga medelsdispositioner. De sakkunniga erinra om den dominerande roll, som statsbidragen till kommunerna ha för sammansättningen av den statliga budgeten och för finansieringen av kommunala utgifter. Likaså ha de mellan kommuner av olika slag förekommande ersättningarna för fattigvård, barnavård, sjukvård och dylikt en icke oväsentlig betydelse inom den kommunala hushållningen. Vid bedömandet av det allmännas totala utgifter samt på vad sätt dessa utgifter finansieras måste hänsyn uppenbarligen tagas till ifrågavarande bidrag och ersättningar. För klargörande av de samband, som bestå på grund av dessa bidrag och ersättningar, böra därför bland statens och kommunernas inkomster skatter och andra allmänna bidrag till den offentliga verksamheten skiljas från de speciella bidrag, som lämnas av offentliga korporationer, samt bland utgifterna bidragen till offentliga korporationer redovisas skilda från utgifterna i vederbörande korporationers egen regi och bidrag till enskilda. Om sammanställningen uppgöres med iakttagande härav, kommer densamma att innehålla uppgifter om hur mycket av kostnaderna för resp. ändamål bestritts i statens och de olika kommunernas egen regi. Därjämte bör sammanställningen lämna upplysning om resp. korporationers nettoutgifter för skilda ändamål (d. v. s. deras totala utgifter med avdrag för eventuella bidrag från annan offentlig korporation). Sammanställningen av statistiken över statens och kommunernas finanser bör emellertid icke begränsas till inkomst- och utgiftsredovisningen utan bör även omfatta uppgifter om dessa offentliga korporationers tillgångar och skulder. Härigenom kunna de med tiden inträdande förändringarna i skuldsättningens absoluta belopp och relativa storlek i förhållande till invånarantal belysas. Vidare bör skuldsättningens storlek ställas i relation till den sam-

190 lade offentliga hushållningens ränteutgifter, varigenom hållpunkter vinnas för analys och förhandsbedömning av utvecklingen av den för den löpande hushållningen icke oväsentliga ränteutgiftsposten. Slutligen ägnar sig ifrågavarande sammanställning till att belysa, i vad mån skulderna äro täckta av realtillgångar. I den m å n statistiken över statens resp. kommunernas finanser, på sätt förordats i kapitlen IV och V, utvidgas lill att avse även de i statens och kommunernas bokföring förekommande diversemedelstitlarna eller åtminstone de mera betydande bland dessa ävensom till aktiebolag, som fullgöra offentliga funktioner, samt till vissa inrättningar, föreningar och stiftelser med allmännyttiga uppgifter, bör den ifrågavarande sammanställningen i motsvarande mån bringas att omfatta hela den offentliga hushållningen. Den ifrågavarande statistiken måste i viss utsträckning grunda sig å kalkyler. Det är därför önskvärt, att den framlägges försedd med erforderlig kommentar. Dess värde förhöjes därmed, och risker för feltolkningar av de meddelade uppgifterna förebyggas. För att utvecklingen av den samlade offentliga hushållningen skall kunna successivt följas, bör, enligt de sakkunnigas mening, den ifrågavarande sammanställningen uppgöras årligen. Den skulle sålunda ingå såsom ett fast led i det finansstatistiska arbetet. För bedömande av de spörsmål, som för närvarande möta vid uppgörande av en sammanställning av statistiken över statens och kommunernas finanser, ha de sakkunniga föranstaltat om ett försök till en sammanställning av statens och kommunernas löpande utgifter på grund av de i bilaga F redovisade statistiska undersökningarna av de löpande utgifterna för staten under budgetåret 1939/40 och för kommunerna under kalenderåret 1939. Svårigheterna vid upprättandet av en sammanställning över statens och kommunernas finanser föreligga i huvudsak på utgiftssidan och belysas närmare i omförmälda bilaga, i vilken också det statistiska resultatet av ifrågavarande försök refereras. Dessa svårigheter hänföra sig till utgifternas uppdelning såväl efter art som efter ändamål. I sammanställningen av statens och kommunernas löpande utgifter ha utgifterna sålunda kunnat uppdelas endast i två huvudgrupper, den ena avseende avlöningar (inklusive pensioner m. m.) och den andra alla övriga utgifter, vilka sålunda inkludera såväl omkostnader i statens och kommunernas egen verksamhet som ock de bidrag till enskilda, vilka lämnas av staten och kommunerna. Utgifternas gruppering efter ändamål har icke kunnat drivas lika långt som vid de statistiska undersökningarna av statens resp. kommunernas utgifter utan måst begränsas till sju ändamålsgrupper. Om de av de sakkunniga i kapitlen IV och V framlagda förslagen till förbättringar av statistiken över statens och kommunernas finanser genomföras, ökas efter hand förutsättningarna för att en sammanställning över den offentliga hushållningen skall få ett fylligare innehåll än det som framkommit vid den i bilaga F refererade provundersökningen, och sammanställningen torde kunna framläggas med mindre reservationer för slutresultaten än de som anförts vid denna undersökning.

191 Genom den verkställda provundersökningen har, på sätt framgår av bilaga F, uppmärksamheten särskilt riktats på den väsentligaste olägenheten vid en sammanläggning av uppgifter ur statistiken över statens finanser med uppgifter ur den kommunala finansstatistiken till en enhetlig sammanställning av statens och kommunernas finanser. Denna olägenhet bottnar i det förhållandet, att statistiken över statens finanser avser tiden 1 juli—30 juni, medan den kommunala finansstatistiken omfattar kalenderåret såsom utgörande räkenskapsår för kommunerna. Här föreligga olika möjligheter för sammanställning av de båda räkenskapsresultaten. Den enklaste utvägen är att, utan hänsyn till den tidsförskjutning som föreligger mellan det statliga och det kommunala budgetåret, sammanställa statistiken över statens finanser för visst budgetår med statistiken över kommunernas finanser för det kalenderår, som börjar eller slutar under samma budgetår. Vid provundersökningen har förfarits så, att för de kommunalstatistiska uppgifterna valts det kalenderår, som slutar under det budgetår som uppgifterna rörande statens finanser avse. Då den kommunala finansstatistiken erfordrar längre tid för sitt färdigställande än statistiken över statens finanser, är detta alternativ mera fördelaktigt än att välja det budgetår, som slutar under ifrågavarande kalenderår, enär sammanställningen kommer att innehålla mera aktuella uppgifter än om sistberörda alternativ valdes. Båda alternativen äro emellertid förenade med den olägenhet, som tidsförskjutningen innebär. Denna olägenhet belyses närmare i bilaga F. Under tider av starkt stigande statsutgifter kommer en proportionsvis för stor andel av de totala utgifterna att rubriceras såsom statsutgifter. I alldeles särskild grad vållar tidsförskjutningen olägenheter vid den statistiska behandlingen av statsbidragen från staten till kommunerna, då vid sammanslagningen avräkning skall verkställas å de kommunala bruttoutgifterna för statsbidragen. Detta förhållande har i sin tur i huvudsak utgjort anledningen till att den sammanslagna statistiken över statens och kommunernas finanser endast upptager ett begränsat antal ändamålsgrupper. Överhuvud taget är ju en avstämning av de bland statens utgifter upptagna statsbidragen till kommunerna mot de i kommunalstatistiken förekommande inkomsterna av statsbidrag icke möjlig vid bibehållande av en tidsförskjutning. Ett mera korrekt resultat skulle ernås, om den ifrågavarande sammanställningen upprättades för kalenderår och sålunda ur statens räkenskaper inhämtades det statistiska material, som hänförde sig till samma kalenderår som den kommunala statistiken. Denna utväg vore i såväl formellt som sakligt hänseende överlägsen den i det föregående diskuterade utvägen. Dess anlitande skulle emellertid förutsätta upprättande av fullständiga bokslut för staten för varje halvår och torde sannolikt därutöver medföra en betydande ökning av arbetet med statistikens sammanställning. Man skulle ej heller kunna undvara att för statsförvaltningens interna behov uppgöra en motsvarande statistik för det statliga budgetåret. Ett betydande dubbelarbete skulle sålunda uppkomma. Den antydda utvägen torde därför icke böra utnyttjas.

192 övervägande skäl tala sålunda för att sammanställningen av statens och kommunernas löpande utgifter och inkomster uppgöres så, att statistiken över statens finanser för ett visst budgetår sammanföres med statistiken över kommunernas finanser för det kalenderår, som slutar under budgetåret i fråga. I syfte att minska de olägenheter, som sammanhänga med tidsförskjutningen beträffande statistikens båda grenar, torde dock böra undersökas, huruvida icke i statistiken över statens utgifter en uppdelning kunde verkställas av statsbidragen till kommunerna, allt eftersom dessa bidrag utanordnas under det förra eller det senare halvåret av det statliga budgetåret. Om en sådan uppdelning komme till stånd, kunde i sammanställningen ingå de statsbidragsbelopp som utbetalats under det kalenderår, som den kommunala finansstatisiken avser. I fråga om den tid, inom vilken ett statistiskt sammandrag över statens och kommunernas löpande hushållning kan publiceras, torde böra nämnas, att den statistik över statens löpande utgifter för visst budgetår, som skall ingå i sammanställningen, torde kunna färdigställas före utgången av det följande budgetåret. Denna statistik skall sammanställas med den kommunala finansstatistiken för det kalenderår, som tilländagått under det budgetår som statistiken över statens finanser avser. Enligt vad de sakkunniga anfört i kapitel V, torde efter genomförande av där föreslagna åtgärder finnas anledning antaga, att den kommunala finansstatistiken skall föreligga i tryck för samtliga kommuner inom 1 */2 år efter utgången av redogörelseåret. En sammanställning av statens och kommunernas finanser torde alltså under denna förutsättning kunna uppgöras inom nämnda tid, och åtminstone preliminära uppgifter torde kunna publiceras i den statistiska årsbok, som utkommer kort därefter. En sammanställning av statens och kommunernas finanser, vilken enligt de nu angivna grunderna upptager de offentliga korporationernas inkomster, fördelade på olika inkomstslag, och utgifter, fördelade efter art och ändamål, har en central betydelse inom finansstatistiken. Då sammanställningen av inkomster och utgifter förutsattes upplagd så, att ömsesidiga prestationer mellan de offentliga korporationerna eliminerats, erhålles genom sammanställningen en total räkenskap i statistisk form över den samlade offentliga hushållningen, ur vilken räkenskap kunna utläsas den löpande hushållningens resultat samt förändringarna i de offentliga korporationernas nettoförmögenhet. Sammanställningen bildar med andra ord slutstenen inom statistiken över den offentliga hushållningen. I den föreslagna formen har sammanställningen ett betydande värde i skilda hänseenden för handhavande av finans- och socialpolitiken. Den ger i första hand upplysning om utgifternas fördelning och förändringarna i denna fördelning från tid till annan. Vidare erhålles en överblick över hur medborgarnas bidrag till det allmänna fördelar sig mellan olika inkomstslag. Sammanställningen kan ytterligare bilda utgångspunkt för undersökningar rörande den förskjutning av medborgarnas ekonomiska ställning, som är resultatet av den förda skatteoch socialpolitiken. Slutligen är sammanställningen nödvändig för erhål-

193 lande av ett mått på den samlade offentliga hushållningens andel i den nationella hushållningen. Endast genom en sådan sammanställning möjliggöras jämförelser med andra länders finansiella förhållanden inom motsvarande offentliga korporationer samt belyses relationen mellan den offentliga hushållningen och den nationella. Nationalinkomsten och nationalförmögenheten. Såsom den andra huvuduppgiften för den allmänna finansstatistiken ha de sakkunniga i det föregående angivit upprättande av statistik till belysande av den nationella hushållningens huvudposter. Det gäller här främst beräkningar rörande nationalinkomsten och nationalförmögenheten. Nationalinkomstens absoluta storlek för ett visst år är svår att fastställa med större säkerhet. Kännedomen om nationalinkomstens absoluta storlek är för övrigt av relativt mindre intresse. Huvudintresset anknyter sig i stället till nationalinkomstens förändringar från tid till annan. Dessa förändringar äro också lättare att fastställa än att beräkna nationalinkomstens absoluta storlek. För beräkning av nationalinkomsten kunna olika metoder nyttjas, vilka äro karakteriserade i det föregående. Vilkendera metoden, som än nyttjas vid nationalinkomstens fastställande, så lägges till grund härför ett material, innefattande en rad uppgifter, avseende olika i nationalinkomsten ingående komponenter. Förändringarna av de till de olika komponenterna hänförliga partialbeloppen äga ett betydande självständigt värde. Så till exempel ha de delar av nationalinkomsten, som avse jordbruk, skogsbruk, industri, byggnads- och anläggningsverksamhet samt transportväsendet, en central betydelse för bedömande av nationalinkomstens utveckling, samtidigt som resultatet inom var och en av dessa grenar är av stort intresse för karakteriserande av utvecklingen. Med hänsyn till att de enligt de olika beräkningsmetoderna utnyttjade komponenterna endast undantagsvis sammanfalla, erhålles vid nationalinkomstberäkningar en rad sifferserier, vilka belysa olika sidor av inkomstutvecklingen. Emellertid kunna de olika komponenterna icke beräknas med samma grad av säkerhet. Endast för vissa komponenter kunna fullt säkra uppgifter erhållas, medan i övrigt mer eller mindre grundade kalkyler måste tillgripas för att utfylla nationalinkomstsumman. Sifferserierna för de olika komponenterna måste alltså tillmätas ett mycket växlande värde. Nationalinkomsten kan ur olika synpunkter uppdelas på skilda komponenter. Den kan betraktas såsom sammansatt av de olika näringsgrenarnas insatser i den nationella hushållningen, varvid man tager sikte på inkomstens ursprung, de olika inkomstkällorna. Vidare kan nationalinkomsten uppdelas uti arbetsinkomster och förmögenhetsinkomster, vilken systematisering med fördel förknippas med en mera ingående uppdelning av inkomsten på företagare, anställda och icke yrkesverksamma personer inom olika verksamhetsgrenar. Slutligen är av betydelse att få nationalinkomsten uppdelad med hänsyn till dess användning, alltså för konsumtion eller sparande, samt, i vad

194 angår konsumtionen, allt eftersom denna avser offentliga eller privata ändamål. Det är uppenbarligen ett betydande finanspolitiskt intresse att följa utvecklingen av nationalinkomsten i dess helhet och av dess skilda komponenter. Det finanspolitiskt skärpta läget med år efter år underbalanserade budgeter och stigande statsskuld påkallar uppmärksammande av förskjutningarna i nationalinkomstens absoluta storlek och fördelning på skilda komponenter. Härigenom möjliggöres nämligen ett bedömande av förskjutningarnas framtida återverkningar på den offentliga och enskilda hushållningen. Ett dylikt bedömande kräver en siffermässig belysning. I Sverige har nationalinkomsten beräknats enligt den produktionsstatistiska metoden, vilken metod också av Lindahl förordats till användning. Denna metod går i korthet ut på att beräkna brutto- och nettovärdet av de i de olika näringsgrenarna ingående produktionsfaktorernas verksamhet. Andra av Lindahl angivna metoder avse en uppskattning av nationalinkomsten såsom summan av invånarnas konsumtion och kapitalbildning eller såsom summan av arbetsinkomster och förmögenhetsinkomster eller slutligen såsom summan av nettoinkomsterna för de olika inkomsttagarna. De tre förstnämnda metoderna laborera i stort sett på grundval av produktionsstatistiskt material och den sistnämnda metoden på skattestatistiskt material. Likväl är det tydligt, att ingen metod kan helt grundas på det sålunda för metoden angivna huvudmaterialet. Då det exempelvis gäller att vid en nationalinkomstberäkning enligt den produktionsstatistiska metoden uppskatta värdet av de fria yrkenas insats i nationalinkomsten, föreställa sig de sakkunniga, att uppgifter härom måste väsentligen hämtas från skattestatistiken. Och en beräkning enligt den skattestatistiska metoden måste kompletteras med en på annat material än skattestatistiken byggd uppskattning av bland annat det obetalda arbete, som utföres av familjemedlemmar. Beträffande samtliga metoder gäller för övrigt, att det befintliga statistiska materialet icke är tillräckligt för att möjliggöra ett direkt fastställande av nationalinkomsten, utan vid varje metod måste det statistiska materialet kompletteras med kalkyler, som äro mer eller mindre säkert grundade. De olika beräkningsmetoderna äro likväl ägnade att stödja varandra. Med hänsyn härtill och till den allsidiga belysning av nationalinkomstens sammansättning, som erhålles vid anlitande av flera metoder för dess beräkning, förorda de sakkunniga — i anslutning till ett uttalande vid förutnämnda nordiska statistikermöte i Oslo år 1939 — att här angivna metoder i görligaste mån jämsides utnyttjas vid nationalinkomstberäkningarna. Det är av väsentlig betydelse för nationalinkomstberäkningarna, att underlaget för dessa beräkningar successivt förbättras. De sakkunniga finna här anledning understryka det av Lindahl anförda önskemålet, att vissa delar av den ekonomiska statistiken efter hand mer avpassas efter nationalinkomststatistikens syftemål. Då nationalinkomstberäkningarna utgöra en sammanfattning av hela den ekonomiska statistiken, torde åtskilliga problem

195 yppa sig för förbättring av denna statistik i syfte att underlätta nationalinkomstberäkningarna. För sin del ha de sakkunniga vid framläggande av förslag rörande effektivisering av finansstatistiken ansett sig böra i olika sammanhang taga hänsyn till detta önskemål. De förbättringar av finansstatistiken, som de sakkunniga föreslagit i detta betänkande och vilka ha särskild betydelse för främjande av nationalinkomstberäkningar, äro följande. Vid utförandet av nationalinkomstberäkningar måste i regel en särskild uppskattning verkställas av den offentliga förvaltningens andel i nationalinkomsten. Denna uppskattning förutsätter ett klarläggande av den offentliga förvaltningens, främst statens och kommunernas, utgifter efter skilda arter och ändamål. Enligt vad de sakkunniga inhämtat, har bristen på en för nationalinkomststatistikens behov tillrättalagd statistik över de offentliga utgifterna varit kännbar vid nationalinkomstberäkningarna. Genom de av de sakkunniga framlagda förslagen rörande effektivisering av statistiken över statens och kommunernas finanser skapas förutsättningar för en väsentlig förbättring av underlaget för beräkningen av den offentliga förvaltningens andel i nationalinkomsten. I stort sett är nämligen den uppdelning av statens och kommunernas utgifter, som därvid föreslås, anpassad efter nationalinkomstberäkningarnas behov. Särskilt må framhållas, att alla slags understöd skola i denna statistik skiljas från utgifter i statens egen verksamhet, ävensom att avlöningar och pensioner skola redovisas skilda från sakliga kostnader. I fråga om uppskattningen av lokalkostnaderna må här särskilt understrykas den betydelse för beräkningarnas förbättrande, som utvidgningen av fastighetsredovisningen å kapitalfonder medfört. I den mån en särskild specif icering av »inköp» erfordras för nationalinkomstberäkningarna, förefaller det icke omöjligt att vid utarbetande av statistiken över statens och kommunernas utgifter söka hålla dessa utgifter i en särskild grupp. Även de sakkunnigas förslag om anordnande av statistik rörande den vid taxeringen till allmän omsättningsskatt deklarerade handelsomsättningens storlek och fördelning på skilda branscher torde komma att få betydelse för nationalinkomstberäkningarna i vad avser handeln och hantverket. Genom det av de sakkunniga framlagda förslaget om ändring av formuläret till taxeringslängderna, innebärande att nettointäkterna av de olika förvärvskällorna vid taxeringen specificeras enligt grunderna för den statliga beskattningen i stället för efter den kommunala beskattningen, erhålles en närmare anslutning mellan den vid taxeringen uppskattade inkomsten och den verkliga, än den som för närvarande utvinnes ur taxeringslängderna. Härigenom förbättras givetvis främst en nationalinkomstberäkning enligt den skattestatistiska metoden, samtidigt som nationalinkomstens fördelning efter förvärvskällor bättre belyses. Jämväl den föreslagna ändrade redovisningen i taxeringslängderna av underskott å förvärvskälla är ägnad att öka den skattestatistiska metodens användbarhet. Av största betydelse för nationalinkomstberäkningarna blir den av de sakkunniga föreslagna årliga inkomst- och verksamhetsstatistiken, enligt vilken inkomsttagarnas sammanräknade nettoinkomst fördelas dels efter verksam-

196 hetsgrenar och dels inom envar av dessa verksamhetsgrenar på företagare, anställda och icke yrkesverksamma personer. Härigenom vinnes vid en efter den skattestatistiska metoden verkställd uppskattning av nationalinkomsten möjlighet till en uppdelning av denna inkomst såväl på olika verksamhetsgrenar som med hänsyn till medborgarnas ställning inom verksamheten. Även för de metoder för nationalinkomststatistiken, vilka i huvudsak bygga på produktionsstatistiskt material, ha de sakkunnigas nu nämnda förslag inom den allmänna inkomst- och förmögenhetsstatistiken värde, närmast såsom kontroll å de efter dessa metoder verkställda beräkningarna av national inkomsten och dess skilda komponenter. I likhet med Lindahl anse de sakkunniga, att nationalinkomstberäkningarna böra regelbundet fullföljas år efter år efter enhetliga principer, för att beräkningarna skola kunna fylla sin stora uppgift vid den ekonomiska politikens handhavande. Nationalinkomstberäkningarna böra förty ingå såsom ett fast led i finansstatistiken. Av samma skäl böra resultaten av beräkningarna publiceras. Med hänsyn till den osäkerhet, som vidlåder beräkningarna rörande nationalinkomsten och som i olika grad gör sig gällande för de skilda i nationalinkomsten ingående komponenterna, förutsätta de sakkunniga, att en detaljerad framställning lämnas för beräkningarna med angivande av de sannolika fel, med vilka beräkningarna må vara behäftade. De sakkunniga hävda i likhet med Lindahl, att nationalinkomstberäkningarna böra handhavas av offentliga institutioner. Endast därigenom skapas garanti för att beräkningarna bliva fortlöpande fullföljda efter enhetliga normer och komma att tillfredsställa de här uppställda kraven på allsidighet. Genom att anförtro beräkningarna åt offentliga institutioner underlättas ett samarbete, till ömsesidig båtnad, mellan ledningen av nationalinkomststatistiken och företrädarna för den ekonomiska statistikens särskilda grenar. Ledningen av beräkningarna rörande nationalinkomsten bör stå i ständig kontakt såväl med företrädarna för den offentliga ekonomiska statistiken i övrigt som med privata ekonomiska forskningsinstitutioner i syfte att verka för de förbättringar, som erfordras för tillgodoseende av nationalinkomstberäkningarnas behov. Anställande av beräkningar rörande nationalförmögenheten är, enligt de sakkunnigas mening, icke av samma betydelse som anställandet av beräkningar rörande nationalinkomsten. Den av Lindahl skisserade planen för beräkningar rörande nationalförmögenheten — årliga summariska kalkyler i förening med intensivundersökningar vart tionde år — synes emellertid innefatta en möjlig lösning av spörsmålet. Med hänsyn till omfattningen av det material, som erfordras för en direkt, på en värdering av de olika i nationalförmögenheten ingående objekten inriktad beräkning, är det enligt de sakkunnigas mening uteslutet, att en dylik beräkning verkställes annorledes än i form av tillfälliga undersökningar med längre tids mellanrum. Stora svagheter vidlåda nämligen utan tvivel det källmaterial, som erfordras för en direkt beräkning av nationalförmögenheten. Det gäller här bland annat en vär-

197 dering av nedlagda jordförbättringar, utförda försvarsarbeten och vägarbeten m. m. Innan en sådan beräkning rörande nationalförmögenheten igångsattes, måste därför en förberedande undersökning vidtagas rörande förutsättningarna för att beräkningen skall kunna ge ett resultat, vars nytta svarar mot de stora kostnaderna för beräkningens verkställande. Det totala skattetrycket m. m. Inledningsvis ha de sakkunniga angivit en tredje huvuduppgift inom den allmänna finansstatistiken vara att statistikt belysa relationen mellan den offentliga hushållningen och den nationella. De viktigaste frågorna inom detta ämnesområde äro de, som beröra skattebördan och den offentliga hushållningens inverkan på den allmänna köpkraften och penningväsendet. Bland utredningar inom detta område från senare tid ha i det föregående omnämnts dels den av Lindahl m. fl. verkställda undersökningen rörande det samlade skattetrycket i Sverige och utlandet och dels de bland annat i konjunkturinstitutets meddelanden publicerade undersökningarna rörande de statliga betalningstransaktionernas inverkan på penningmarknaden m. m. Den mångfald problem, som möta för undersökningar rörande sambandet mellan den offentliga och den nationella hushållningen, utesluter möjligheten att ge en detaljerad plan för dylika undersökningar. Deras innehåll blir i hög grad beroende av de problem, som aktualisera undersökningarna, samt av det material, som kan ställas till förfogande för undersökningarnas utförande. De sakkunniga inskränka sig därför till att ge några principiella synpunkter på anordnandet av dylika undersökningar. Vid ett studium av sambandet mellan offentlig hushållning och samhällsekonomi gäller det i fråga om inkomsterna inom den offentliga hushållningen — skatter och andra avgifter, ersättningar för direkta prestationer från det allmännas sida eller för nyttjande av allmänna inrättningar m. m. — att klarlägga, om och i vad mån en belastning av nationalinkomsten föreligger, samt att fastställa, hur denna belastning fördelar sig på inkomstklasser, näringar och skilda orter samt på de enskilda inkomsttagarna m. m. Huvudproblemet är här frågan om skattebördans storlek och fördelning. Det är emellertid lika viktigt att beakta den av staten och kommunerna förda utgiftspolitiken i dess inverkan på samhällsekonomien, på näringslivet och på den enskildes budget. Med den betydande omfattning, som de offentligträttsliga institutionernas verksamhet och särskilt den statliga och kommunala subventionspolitiken numera tagit, måste en analys av belastningsproblemet taga hänsyn även till verkan av den förda utgiftspolitiken. Delta gäller såväl i fråga om bedömandet av den totala belastningen på nationalinkomsten som i synnerhet vid en analys som innefattar jämförelser mellan olika inkomstklasser, näringar, civilstånd och orter. Man erhåller exempelvis en skev bild av skattebördans fördelning mellan högre och lägre inkomster, om man icke samtidigt tager hänsyn till de förmåner i form av prisrabatter m. m., som normerats efter inkomstens storlek. Det är i litteraturen omvittnat och av erfarenheten bestyrkt, att betydande

198 svårigheter av teoretisk och praktisk art möta vid genomförande av en analys av den offentliga hushållningens relationer till nationalhushållningen eller till den privata hushållningen. De sakkunniga få i sådant hänseende närmast hänvisa till förenämnda undersökningar rörande det samlade skattetrycket i Sverige och utlandet. Att man efter hand kan komma längre i övervinnandet av de praktiska svårigheter, som hittills mött för undersökningarna, finna de sakkunniga vara möjligt. Det gäller att förbättra underlaget för beräkningarna genom en effektivare statistik med inriktning speciellt på problemet om växelverkan mellan den offentliga och den nationella hushållningen. Av denna bestämning av innehållet i undersökningarna rörande sambandet mellan den offentliga och den nationella hushållningen framgår, att undersökningarna förutsätta en för ändamålet upplagd sammanfattande statistik över statens och kommunernas m. fl. offentliga korporationers finanser. I ett föregående avsnitt ha de sakkunniga framlagt förslag till förverkligande av en sådan statistik och därvid särskilt understrukit, att densamma bör innefatta ett klarläggande av de ömsesidiga bidragen och ersättningarna mellan de olika offentliga korporationerna. Därigenom möjliggöres nämligen en saldering för undvikande av dubbelräkning vid en sammanslagning av de offentliga korporationernas inkomster och utgifter. En annan förutsättning för åstadkommande av tillfredsställande undersökningar rörande relationerna mellan den offentliga och nationella hushållningen är anordnadet av regelbundna nationalinkomstberäkningar efter enhetliga principer. Först genom att ställa skattebördan i dess helhet eller för särskilda näringar i relation till nationalinkomsten i dess helhet eller till dess skilda komponenter erhållas lämpliga mått för anställande av jämförelser av skattebördan vid olika tidpunkter, för skilda näringar samt för olika länder. Genom de i föregående avsnitt förordade allsidiga och fördjupade beräkningarna rörande nationalinkomsten åsyfta de sakkunniga att underbygga dylika jämförelser. Såsom en ytterligare förutsättning för anställande av undersökningar rörande skattebördan framstår en ingående kännedom om sammansättningen av den enskildes inkomst- och utgiftsbudget samt om olika näringars bruttointäkter och omkostnader. Först därigenom skapas möjlighet att bedöma vilken roll i den enskildes eller näringens ekonomi den ena eller andra skatten spelar. P å grund härav påkallas såsom underlag för undersökningar rörande skattebördans fördelning i första hand en utförlig statistik rörande enskilda inkomsttagares inkomstförhållanden. De av de sakkunniga framlagda förslagen rörande effektivisering av den årliga inkomst- och förmögenhetsstatistiken i olika hänseenden äro ägnade att fördjupa kunskaperna om inkomstfördelningen. Sålunda blir inkomsten fördelad på olika inkomsttagare efter deras verksamhet och ställning av företagare, anställda eller icke yrkesverksamma; inkomsten blir vidare fördelad efter storlek. Beträffande åter inkomsttagarnas familjeförhållanden m. m. samt vad angår de med inkomsternas förvärvande förenade omkostnaderna inom olika verksamhetsgre-

199 nar komma de föreslagna intensivundersökningarna beträffande fysiska personers inkomster att ge värdefulla hållpunkter. Av betydelse för dessa undersökningar rörande skattebördan blir också statistiken över den vid taxeringen till allmän omsättningsskatt deklarerade handelsomsättningen. Men vidare erfordras för att klarlägga betydelsen för den enskildes budget av de indirekta skatternas tryck ett omfattande material, baserat på hushållskostnadsundersökningar. Den åberopade undersökningen rörande det samlade skattetrycket i Sverige och utlandet stödde sig också på vissa speciella statistiska utredningar rörande konsumtionen av några indirekt beskattade varor. Materialet för dessa utredningar var emellertid förhållandevis bräckligt. Med hänsyn till den antydda utvecklingen av finans- och socialpolitiken finna de sakkunniga önskvärt, att vid planläggning av framtida hushållskostnadsundersökningar hänsyn tages till att resultaten skola kunna tillgodogöras för sådana finansstatistiska undersökningar, som här avses. I samma syfte böra undersökningar rörande subventionspolitikens inverkan på olika näringsgrenar och på den enskildes budget verkställas. Då emellertid nu antydda undersökningar i huvudsak falla inom andra grenar av den offentliga statistiken än finansstatistiken, h a de sakkunniga endast velat i detta sammanhang påkalla uppmärksamheten på behovet av berörda statistik för lösandet av finansstatistiska uppgifter. I mycket hög grad gäller beträffande detta område av finansstatistiken, att direkta statistiska uppgifter få ersättas av kalkyler. Detta beror bland annat på svårigheten att statistiskt komma åt de totala måtten på de ömsesidiga prestationerna mellan stat och kommun, å ena sidan, samt de enskilda medborgarna, å den andra sidan. Vid jämförelser av prestationernas fördelning efter de olika i det föregående antydda grunderna böra deras värden beräknas förslagsvis per huvud av befolkningen och per familj samt i relation till nationalinkomsten. Svårigheter kunna möta att utröna den samlade belastningen på familjer av olika storlek, om man därmed åsyftar att få fram belastningens totala belopp. Särskilt då det gäller indirekta skatter torde man få gå fram efter representativ metod liksom vid meromnämnda undersökningar rörande det samlade skattetrycket i Sverige och utlandet. Detta innebär, att man utväljer ett antal inkomsttagare med olika stora familjer från skilda befolkningsskikt och landsdelar samt undersöker det samlade skattetrycket för dessa familjetyper inbördes och skattetryckets förändringar i tiden. Det är möjligt, att materialet efter hand kan erbjuda tillfälle till en sammanvägning av resultaten till en total analys av belastningen på olika familjetyper. Vad n u sagts har närmast gällt finansstatistiken i Sverige. Ett visst värde för finans- och socialpolitikens handhavande ha givetvis även internationella jämförelser. Om redan vid den interna finansstatistiken teoretiska och praktiska svårigheter möta för en tillfredsställande lösning av de föreliggande problemen, så uppstå regelbundet vid internationella jämförelser ännu större hinder. Anledningarna härtill äro flera, men de äro i huvudsak att hänföra till olikartad uppställning av de offentliga korporationernas budgeter samt

200 till beskaffenheten av de olika ländernas finansstatistik och särskilt beräkningarna rörande nationalinkomsten. Internationella jämförelser böra dock verkställas med de reservationer, till vilka materialets beskaffenhet föranleder. De böra främst taga sikte på relationen mellan skattebelastning och nationalinkomst. Sammanfattningsvis få de sakkunniga alltså förorda, att sambandet mellan den offentliga hushållningen och samhällsekonomien göres till föremål för statistisk belysning genom tillfälliga undersökningar med den allmänna inriktning, som nu angivits. Till föremål för årliga undersökningar torde detta samband icke böra göras, men då undersökningarna verkställas, böra de åtminstone i vad avser huvuddata anknyta till varandra, så att man efter hand erhåller en fortlöpande bild av den huvudsakliga utvecklingen av skattebördan. Ifrågavarande undersökningar bliva i stor utsträckning hypotetiska, såsom beroende av de antaganden, vilka göras rörande skatternas och subventionernas incidens och de olika prestationernas karaktär av belastande nationalinkomsten eller den enskildes inkomst. De sakkunniga ha här särskilt uppehållit sig vid de undersökningar, som röra skattetryckets storlek och fördelning, vilka ofta och främst aktualiseras i samband med skattelagstiftningens utformning. Bland andra utredningar av aktuell betydelse för finanspolitikens handhavande erinra de sakkunniga om de tid efter annan verkställda utredningarna rörande de statliga utbetalningarnas inverkan på penningmarknaden m. m. Särskilt i ansträngda budgetlägen, sådana som det nuvarande, är det av vikt, att dylika undersökningar verkställas.

201 VII. Vissa spörsmål rörande finansstatistikens organisation och publicering. Finansstatistikens nuvarande organisation och publicering. De finansstatistiska arbetsuppgifterna äro för närvarande fördelade mellan flera verk och myndigheter. Såsom framgår av vad förut anförts i detta betänkande, fullgöras sådana arbetsuppgifter främst av statistiska centralbyrån, riksräkenskapsverket och finansdepartementet. Viktiga finansstatistiska arbeten utföras dock även inom andra ämbetsverk, såsom generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen, samt inom affärsverken, riksbanken och riksgäldskontoret; dessa arbeten ingå i de för respektive verksamhetsområde uppgjorda, mera omfattande statistiska undersökningarna. Att tillfälliga finansstatistiska undersökningar också utföras av kommittéer och sakkunniga med speciella uppdrag eller ock för riksdagens utskott och revisorer ökar ytterligare den nuvarande splittringen i arbetet. I avseende å fördelningen av uppgifterna inom finansstatistiken gäller i stort sett, att statistiska centralbyrån handhar den statistik, som baseras på skattetaxeringarna och som i huvudsak sammanfaller med området för den allmänna inkomst- och förmögenhetsstatistiken, vidare, inom statistiken över statens finanser, den statistik som avser de dubbla beläggningsstämplarna, samt slutligen den kommunala finansstatistiken. Inom riksräkenskapsverket utarbetas den statistik, som normalt framlägges i ämbetsverkets inkomstberäkning och årsbok, samt månadsstatistiken över driftbudgetens inkomster och utgifter m. m., d. v. s. i stort sett den statistik, som direkt kan bygga på riksbokföringen och som alltså avser statens finanser. Inom verket sammanfattas också numera i manuskriptform specifikationer över de beräknade och redovisade utgifterna å flertalet avlönings- och omkostnadsanslag enligt uppställningen av avlönings- och omkostnadsstaterna. Åt centralbyrån resp. riksräkenskapsverket ha också plägat anförtros tillfälliga statistiska undersökningar inom verkens arbetsområden. Inom finansdepartementet sammanställes statistik ur de från olika myndigheter inkommande rapporterna rörande inkomster och utgifter m. m., vilken statistik utgör grundvalen för analyser och förhandsbedömningar av finansläget och dess utveckling. Inom departementet verkställas också tillfälliga skattestatistiska utredningar, vilka delvis grunda sig på taxeringsmaterialet. Den på statistiska centralbyrån ankommande finansstatistiken är i organisatoriskt hänseende i huvudsak knuten till den finansstatistiska avdelningen inom centralbyrån med en förste aktuarie i lönegraden A 26 såsom chef. Hos 14—418516.

202 riksräkenskapsverket ingår det finansstatistiska arbetet som ett led i budgetbyråns uppgifter. De finansstatistiska utredningarna inom finansdepartementet fullgöras av befattningshavare å statssekreterarens avdelning i departementet. Den år 1920 närmast för dylika utredningar inrättade förste aktuarietjänsten inom departementet förändrades år 1931 till en förste kanslisekreteraretjänst med främsta åliggande för innehavaren att, under statssekreterarens ledning, svara för den del av budgetarbetet, som förut ankommit på departementets budgetbyrå. Finansstatistiken publiceras för närvarande i synnerligen splittrade former. I den samling av officiella berättelser, som förtecknas i »Statistisk årsbok», ingår under benämningen »Sveriges officiella statistik» endast en begränsad del av finansstatistiken, för övrigt fördelad på ett flertal rubriker. I nämnda serie återfinnas sålunda under rubriken »Inkomst och förmögenhet» dels publikationen »Skattetaxeringarna», dels de intensivundersökningar som verkställts beträffande 1917 och 1920 års taxeringar till inkomst- och förmögenhetsskatt. Under rubriken »Finanser» redovisas kontrollstyrelsens berättelser angående accispliktiga näringar och rusdrycksförsäljningen m. m. samt publikationen »Kommunernas finanser». Under andra rubriker upptagas berättelser, i vilka även finansstatistiska undersökningar ingå. Så är fallet bland annat med den finansstatistik, som finnes i de fem stora affärsverkens ämbetsberättelser och statistik. I den med »Sveriges officiella statistik» parallella serien »Statistiska meddelanden» ingå uppgifter av finansstatistisk natur under litt. D, där de av järnvägsstyrelsen utgivna järnvägsstatistiska meddelandena sammanfatta statens järnvägars och de enskilda järnvägarnas finanser. Slutligen höra till finansstatistikens ämnesområde åtskilliga tabeller i »Statistisk årsbok» samt större delen av de i publikationen »Årsbok för Sveriges kommuner» meddelade uppgifterna. Utanför de officiella berättelser, som upptagas i förut nämnda förteckning, finnas i första hand vissa fasta publikationer med finansstatistiskt innehåll, nämligen riksräkenskapsverkets, riksbankens och riksgäldskontorets årsböcker m. fl. publikationer. Men därjämte förekomma redogörelser av finansstatistisk natur i vissa andra publikationer, såsom i statsverkspropositionen och annat riksdagstryck samt i kommitté- och sakkunnigbetänkanden. I vissa fall bringas finansstatistikens resultat till allmän kännedom genom Postoch Inrikes Tidningar eller Tidningarnas telegrambyrå eller ock spridas dessa resultat i form av promemorior till en begränsad krets inom förvaltningen. De sakkunnigas yttrande och förslag. Vissa synpunkter på finansstatistikens organisation. Vid planläggningen av det finansstatistiska arbetet ha de sakkunniga endast angivit de väsentliga riktlinjerna för detta arbete, då de sakkunniga ansett det vara vederbörande ämbetsverks uppgift att pröva detaljerna av arbetets planläggning. Likaså förutsätta de sakkunniga, att arbetet i fråga icke skall så bin-

das, att icke möjligheter till omläggningar framdeles hållas öppna; nya grenar kunna upptagas, och sådana arbetsuppgifter, som förlora i aktualitet, böra kunna nedläggas. En viktig synpunkt vid finansstatistikens planläggning har varit att främja ett snabbt utvinnande av statistikens resultat. Det ingår icke i de sakkunnigas uppdrag att framlägga förslag rörande organisation och personalbehov för finansstatistiken. Vid utformande av sina förslag rörande effektivisering av finansstatistiken ha de sakkunniga därför utgått från den nu bestående fördelningen av arbetsuppgifterna inom finansstatistiken samt sålunda, i fråga om nya arbetsuppgifter, förutsatt, att dessa skulle omhänderhavas av den myndighet, vars nuvarande arbetsuppgifter närmast motsvara den föreslagna nya statistiken. Från denna utgångspunkt få de sakkunniga här inskränka sig till vissa allmänna uttalanden rörande finansstatistikens organisation. De sakkunnigas förslag innebära bland annat anordnandet av vissa fasta finansstatistiska arbeten, återkommande årligen eller med andra tidsintervall. Dessa arbetsuppgifter torde böra avses för fast organiserade myndigheter. Dock torde dylika fasta regelbundna statistiska undersökningar icke böra förläggas till finansdepartementet. Tillfälliga finansstatistiska undersökningar böra såvitt möjligt anförtros det ämbetsverk, till vars verksamhetsområde undersökningarnas ämnen höra. Beaktas denna arbetsfördelning, torde bestämda fördelar i form av besparingar i arbetstid och kostnader vinnas genom den erfarenhet inom ett bestämt ämnesområde som efter hand samlas hos vederbörande ämbetsverk. Den fasta organisationen av finansstatistiken bör vara så tilltagen, att de ledande krafterna inom densamma kunna utan eftersättande av primära arbetsuppgifter verkställa planläggningen och handhava ledningen jämväl av tillfälliga undersökningar. I fråga om fördelningen av arbetsuppgifterna inom den finansstatistik, som de sakkunniga behandlat, skulle med den här givna utgångspunkten i stort sett gälla, att till statistiska centralbyråns verksamhetsområde komme att höra den allmänna inkomst- och förmögenhetsstatistiken och statistiken över kommunernas finanser, medan statistiken över den vid taxeringen till allmän omsättningsskatt deklarerade handelsomsättningen och statistiken över statens finanser skulle bliva förlagda till riksräkenskapsverket. Den sammanställning av uppgifter rörande statens och kommunernas finanser, som bör upprättas enligt de i kapitel VI utvecklade grunderna, skulle uppgöras av statistiska centralbyrån efter samråd med riksräkenskapsverket. Med hänsyn till att nationalinkomstberäkningarna stå .i nära samband med konjunkturinstitutets arbetsuppgifter, vilja de sakkunniga ifrågasätta, att åt detta institut uppdrages att verkställa nationalinkomstberäkningarna i samråd med de myndigheter, som handha den för beräkningarna grundläggande statistiken. Formen för anordnande av särskilda utredningar rörande skattetrycket m. m. förutsätta de sakkunniga bliva föremål för prövning vid de tillfällen, då behovet av sådana utredningar aktualiseras. Såsom fasta led i finansstatistiken ingå månatliga eller med andra tidsintervall av myndigheterna upprättade rapporter beträffande inkomster

204 och utgifter m. m. inom den statliga hushållningen. Ett rätt utnyttjande av dessa rapporter förutsätter uppgörande för finansförvaltningens räkning av tabeller och diagram, vilka kunna tjäna till ledning vid analys av finansläget i förfluten tid och förhandsbedömning av den finansiella utvecklingen. Denna statistik har uppenbarligen omedelbart värde för såväl finansdepartementet som riksräkenskapsverket, då den gör det möjligt att fortlöpande följa inkomst- och utgiftsutvecklingen samt förändringarna i kassaställningen m. m. Att för detta ändamål upprätta statistiska tabeller och diagram samt verkställa på dessa grundade beräkningar såväl inom departementet som hos riksräkenskapsverket innefattar uppenbarligen ett dubbelarbete, som bör undvikas. I sådant syfte torde den anordningen kunna övervägas, att på dylika rapporter grundad statistik och beräkningar utföras antingen i finansdepartementet eller i riksräkenskapsverket, samt att resultaten regelbundet sammanfattas i promemorieform och delgivas riksräkenskapsverket respektive departementet. Då huvudmassan av det material, på vilket dylik statistik och beräkning skola grundas, är tillfinnandes hos riksräkenskapsverket och detta verk instruktionsenligt har att till finansdepartementet avgiva förslag till inkomstberäkning för det påföljande budgetåret och beräkning rörande den löpande statsregleringens utfall, synas övervägande skäl tala för att ifrågavarande arbetsuppgifter förläggas till riksräkenskapsverket. Detta är också närmast överensstämmande med de sakkunnigas principiella inställning till fördelningen av de finansstatistiska arbetsuppgifterna. Förutsättningen för att detta skall kunna ske är att finansdepartementet, såsom nyss antytts, successivt från riksräkenskapsverket erhåller på lämpligt sätt sammanfattade översikter av den statistik eller kalkyl som kan grundas på ifrågavarande rapporter. Såsom tidigare omnämnts, har riksräkenskapsverket från finansdepartementet övertagit den s. k. majberäkningen av inkomst- och förmögenhetsskatternas avkastning samt upprättandet av julisammanställningen över samma skatter. I olika sammanhang i betänkandet ha de sakkunniga uttalat sig rörande kostnaderna för anordnande av vissa statistiska undersökningar. De sakkunniga ha emellertid icke kunnat sammanfatta en fullständig kalkyl över kostnaderna för de undersökningar, som betänkandet avhandlar, enär frågan om organisationen av finansstatistiken icke legat inom ramen för de sakkunnigas uppdrag. Vid realiserande av de sakkunnigas förslag bör beaktas, att den kostnadsökning, som i vissa fall framträder, väges mot den besparing, som vinnes genom att finansstatistiska arbetsuppgifter i större utsträckning än hittills förutsättas skola utföras inom fast organiserade ämbetsverk. FÖr övrigt har besparingssynpunkten varit vägledande för de sakkunnigas arbete och föranlett en stark begränsning i planläggningen av den fasta finansstatistiken, varigenom denna inriktas på väsentliga arbetsuppgifter av aktuellt värde såsom hjälpmedel för finanspolitikens handhavande.

205 Finansstatistikens publicering. På grund av det samband, som råder mellan statens och kommunernas finanser samt den enskildes ekonomi, är det av vikt, att resultaten av det finansstatistiska arbetet i största möjliga utsträckning bringas till allmän kännedom. Med stigande statsutgifter ha kraven på överblick över de offentliga korporationernas finanser skärpts, då, å ena sidan, för utgifternas finansiering de enskildas inkomster och besparingar tagas i anspråk i ständigt stigande omfattning, och, å andra sidan, staten och kommunerna lämna tillskott till de enskildas hushållning. Detta krav på en överblick av den medelsomflyttning, som äger rum över de statliga och kommunala budgeterna, bör tillgodoses genom en vidgad och ändamålsenlig publicering av finansstatistikens resultat. Härigenom främjas också en vetenskaplig analys av den offentliga hushållningen. En begränsning i publiceringen föranledes dock naturligen därav, att vissa statistiska sammanställningar inom detta ämnesområde ha värde uteslutande för den inre finansförvaltningen. I nuvarande läge måste också här som inom andra områden av den offentliga statistiken hänsyn tagas såväl till en nödvändig begränsning av kostnaderna som till att livsviktiga intressen icke skadas genom de finansstatistiska uppgifternas publicering. Vid den nu avsedda effektiviseringen av finansstatistiken gäller det att i den mån det är möjligt häva den splittring, som råder beträffande finansstatistikens publicering. Härvid bör eftersträvas, att de fasta regelbundna finansstatistiska publikationerna ingå i serien »Sveriges officiella statistik» samt att de tillfälliga publikationerna med dylikt innehåll upptagas under litt. A i serien »Statistiska meddelanden». Vid denna inordning bland de officiella statistiska berättelser, som förtecknas i »Statistisk årsbok», måste givetvis hänsyn tagas bland annat till att finansstatistiken såtillvida ej är ett slutet ämnesområde, att den hämtar sitt material och innehåll även från andra områden av den offentliga statistiken, exempelvis från redogörelserna för de affärsdrivande verkens ekonomi. De i dessa redogörelser förekommande finansstatistiska uppgifterna böra icke brytas ut ur sitt samband med övriga uppgifter om affärsverkens drift. Utanför ifrågavarande serier torde alltjämt komma att stå riksbankens och riksgäldskontorets årsböcker. Det vore önskvärt, att åtgärder kunde vidtagas för att ge en sammanfattande överblick av publikationer med finansstatistiskt innehåll. I sådant syfte kunde övervägas, att förteckningen över de officiella statistiska berättelserna försåges med hänvisningar till dylika publikationer och till den förteckning över källorna till tabellerna i Statistisk årsbok som tryckes i årsboken. Det är vidare av värde för det finansstatistiska arbetet och den ekonomiska forskningen, att även det material, som ligger till grund för finansstatistiken, i viss mån offentliggöres. I det föregående ha de sakkunniga framhållit, att huvudkällan för statistiken över statens finanser bör utgöras av rikshuvudboken samt att denna skulle i olika hänseenden bättre fylla sin uppgift, om den nuvarande summariska redovisningen ersattes med en fylligare och mera individualiserad redovisning. De sakkunniga tillmäta resultaten av en dy-

206 lik överarbetning av rikshuvudboken ett sådant värde, att de anse sig böra här hemställa, att riksräkenskapsverket erhåller i uppdrag att framlägga en plan för omläggning av rikshuvudboken i angivna riktning samt en kostnadsberäkning för förslagets genomförande. Därest denna överarbetning kommer till stånd, bör rikshuvudboken i dess helhet utgivas av trycket; för närvarande publiceras endast ett utdrag av rikshuvudboken. Vidare ha de sakkunniga i annat sammanhang föreslagit, att en sammanställning över de av huvudförvaltningarna omhänderhavda diversemedelstitlarnas inkomster och utgifter, tillgångar och skulder skall årligen utarbetas genom riksräkenskapsverkets försorg, vilken sammanställning skall omfatta relativt fullständiga kontoutdrag beträffande de största diversemedelstitlarna och en mera tabellarisk uppställning för övriga diversemedelstitlar. Denna sammanställning bör enligt de sakkunnigas mening befordras till trycket; hittills har en särskild tryckt publikation utgivits endast beträffande de av statskontoret förvaltade diverse medlen, och denna publikation är för övrigt numera indragen av besparingsskäl. Slutligen föreslå de sakkunniga, att statsliggaren utbygges till en såvitt möjligt fullständig kommentar över riksstatens inkomst- och utgiftstitlar. Rikshuvudboken, årsredogörelsen för diversemedelstitlarna, statsliggaren och budgetredovisningen äro de värdefullaste materialsamlingarna för statistiken över statens finanser. Men då de icke utgöra statistik i egentlig mening, kunna de ej lämpligen inordnas i serien »Sveriges officiella statistik». I fråga om den egentliga finansstatistikens publicering få de sakkunniga förorda, att i serien »Sveriges officiella statistik» under grupperna »Inkomst och förmögenhet» samt »Finanser» inordnas följande publikationer. I gruppen »Inkomst och förmögenhet» torde liksom nu böra ingå den publikation, som benämnes »Skattetaxeringarna». Denna publikation kommer vid bifall till vad de sakkunniga föreslagit om anordnande av en årlig inkomst- och verksamhetsstatistik att bliva väsentligt utvidgad och omlagd. Såsom de sakkunniga förutsatt, böra tabellerna i nämnda publikation hädanefter förses med kommenterande text i överensstämmelse med vad som eljest är brukligt i statistiska berättelser. Den i föreskrifterna rörande taxeringsförfarandet meddelade bestämmelsen om att chefen för finansdepartementet skall besluta angående grunderna för publicering av den nu i »Skattetaxeringarna» ingående statistiken — vilken bestämmelse saknar motsvarighet för annan statistik — torde därför böra bortfalla. Under gruppen »Inkomst och förmögenhet» böra givetvis också publiceras de särskilda berättelser, som avhandla resultaten av intensivundersökningar beträffande inkomst och förmögenhet, i varje fall om de utföras enligt det s. k. maximiprogrammet eller eljest äro tämligen omfattande och även om de företagas vid tidpunkter mellan folkräkningsåren. Är det åter fråga om undersökning endast av ett eller annat element av inkomst- och förmögenhetsförhållandena, bör redogörelsen för dess resultat inordnas under serien litt. A (tillfälliga statistiska undersökningar) bland »Statistiska meddelanden».

207 I vad mån statistiken över den vid taxeringen till allmän omsättningsskatt deklarerade handelsomsättningen bör publiceras och under vilken rubrik av de statistiska serierna detta bör ske torde kunna bedömas först sedan arbetet på denna statistik i dess olika, av de sakkunniga angivna former hunnit utbildas. Under gruppen »Finanser» böra ingå de berättelser om såväl statistiken över statens finanser som den kommunala finansstatistiken, vilka icke äro av beskaffenhet att böra redovisas under annan rubrik inom serien »Sveriges officiella statistik» eller ock bland »Statistiska meddelanden». Då största delen av statistiken över statens finanser, enligt vad de sakkunniga förordat, skall utarbetas av riksräkenskapsverket, torde resultaten av denna statistik böra liksom hittills i huvudsak publiceras i verkets årsbok. Såsom förut nämnts, är emellertid årsboken bland annat av besparingsskäl tills vidare indragen. De sakkunniga hemställa, att utgivandet av riksräkenskapsverkets årsbok må återupptagas så snart omständigheterna medgiva. Årsboken bör även i fortsättningen framträda i första hand såsom en kommentar till budgetredovisningen och rikshuvudboken för det förflutna budgetåret. Årsboken bör upptaga statistiska serier för flera år över driftbudgetens inkomster och utgifter samt kapitalbudgeten. Den bör vidare innehålla statistiken över driftbudgetens utgifter, såväl i vad den uppgöres enligt grunderna för anslagsuppställningen som ock i vad den avser utgifternas fördelning efter ändamål. Däremot torde det icke vara behövligt att avtrycka de i statform upprättade redogörelserna för avlöningar och omkostnader för ett antal myndigheter, vilka för vissa år ingått i årsboken. I årsboken torde slutligen böra ingå redogörelse för den uppbördsstatistik, som kan komma att anordnas. Med hänsyn till alt största delen av statistiken över statens finanser sålunda kommer att publiceras i riksräkenskapsverkets årsbok, få de sakkunniga föreslå, att åtgärder vidtagas för att denna årsbok inordnas i serien »Sveriges officiella statistik» under gruppen »Finanser». Den torde dock fortfarande böra bibehålla titeln »Riksräkenskapsverkets årsbok». Hinder för den nämnda åtgärden torde icke möta däri att årsboken även i fortsättningen bör innehålla en kort sammanfattning beträffande riksräkenskapsverkets revisionsverksamhet. Årsbokens inordnande i serien »Sveriges officiella statistik» medför den praktiska fördelen, att den erhåller spridning på samma sätt och i samma omfattning som regelmässigt kommer publikationer i nämnda serie till del. Under gruppen »Finanser» torde liksom hittills den kommunala finansstatistiken böra ingå. Inom den allmänna finansstatistikens ämnesområde torde i serien »Sveriges officiella statistik» böra under gruppen »Finanser» publiceras dels sammanställningarna av statistiken över statens och kommunernas finanser och dels beräkningarna rörande nationalinkomsten. I övrigt finna de sakkunniga ej anledning ingå på frågan om publicering av finansstatistiska berättelser i serien »Sveriges officiella statistik».

208 Utom de såsom fasta led i finansstatistiken ingående undersökningarna, vilka böra publiceras i nyssnämnda serie, ha de sakkunniga föreslagit eller diskuterat anordnandet av dels mera tillfälliga undersökningar, dels ock rapporter avseende kortare tider eller mera begränsade ämnen. Resultaten av dylik statistik torde, i den mån ett offentliggörande har värde, böra publiceras i serien »Statistiska meddelanden». I denna serie komma sålunda att ingå bland annat de undersökningar rörande skattebördan, vilka de sakkunniga förordat skola ingå bland arbetsuppgifterna för den allmänna finansstatistiken. I kapitel IV ha de sakkunniga vid behandlingen av statistiken över driftbudgetens inkomster omnämnt de månatliga uppgifter över dessa inkomster, som publiceras i Post- och Inrikes Tidningar. Vidare har i samma kapitel redogjorts för det månadssammandrag, som upprättas över driftbudgetens utgifter och kapitalinvesteringarna samt över statsverkets kassaställning. De senare uppgifterna publiceras icke för närvarande månadsvis med hänsyn främst till rådande försvarspolitiska läge. Enligt de sakkunnigas mening bör framdeles, då sistberörda skäl bortfallit, även månadssammandraget om driftbudgetens utgifter, kapitalinvesteringarna och kassaställningen publiceras i förening med uppgifterna rörande driftbudgetens inkomster. Detta torde böra ske i form av ett tryckt häfte, som torde komma att omfatta 4 sidor, och vilket kan såsom bilaga åtfölja Post- och Inrikes Tidningar på sätt för närvarande sker beträffande exempelvis bankstatistiken. Kostnaderna för ett dylikt häfte torde belöpa sig till 1 000 kronor för år. På detta sätt erhålles en lätthanterlig översikt av förändringarna i det statsfinansiella läget under budgetåret. De sakkunniga förutsätta, att de publikationer, som behandla finansiella och nationalekonomiska spörsmål, finna det för läsekretsen lämpligt att återge det här föreslagna månadssammandraget eventuellt i ytterligare bearbetat skick genom uppläggande av fasta statistiska serier. En viktig synpunkt vid effektivisering av finansstatistiken är, att dess resultat skola publiceras så snabbt som möjligt, eventuellt i preliminär form utan avvaktande av den utförligare redogörelsen över statistikens resultat. Det kan vidare vara önskvärt att till allmän kännedom sprida uppgifter med tillfällig aktualitet men som icke lämpligen kunna publiceras i någon av de fasta statistiska serierna. För detta ändamål vore det önskvärt att ha tillgång till en officiell statistisk tidskrift, vari dylika uppgifter kunde återfinnas. Spörsmålet om upprättandet av en sådan tidskrift upptogs av statistiska centralbyrån i dess anslagsäskanden för budgetåret 1938/39. Därvid erinrade centralbyrån bland annat, att i »Statistiska meddelanden» en särskild serie, litt. B, reserverats för en månatlig publikation, som varit avsedd att utgivas av det av 1905 års statistiska kommitté föreslagna statistiska central verket; någon sådan publikation hade aldrig kommit till stånd, och den av statistiska centralbyrån utgivna »Statistisk tidskrift» hade upphört med år 1913. I 1938 års statsverksproposition fann chefen för finansdepartementet utgivandet av den föreslagna statistiska publikationen förtjänt av beaktande men var likväl icke beredd att då tillstyrka medelsanvisning för ändamålet.

209 Upprättandet av en statistisk tidskrift kan, som antytts, vara av nytta även för finansstatistikens vidkommande för spridande av uppgifter av preliminär karaktär eller med tillfällig aktualitet. En sådan tidskrift skulle också kunna innehålla hänvisningar till finansstatistiska undersökningar, vilka ingå i riksdagstryck, kommittébetänkanden, ämbetsverksberättelser, konjunkturinstitutets meddelanden m. fl. publikationer eller sammanfattas i promemorior, varigenom behovet av en fullständig överblick av finansstatistikens resultat skulle kunna tillgodoses. De uppgifter ur finansstatistiken, som skulle ägna sig för publicering i en statistisk tidskrift, äro dock icke av den omfattning, att de ensamt skulle kunna motivera tidskriftens tillkomst. De sakkunniga inskränka sig därför till att framhålla de fördelar som vunnes för finansstatistiken, därest en sådan tidskrift komme till stånd, samt hemställa, att frågan om upprättande av en statistisk tidskrift upptages till prövning och att därvid de nu anförda synpunkterna måtte beaktas.

m

BILAGOR

213 Bilaga

A.

Översikt av finansstatistikens utveckling och nuvarande tillstånd. I. Allmän inkomst- och förmögenhetsstatistik. Utredningar från början av 1900-talet. Vid början av detta århundrade inskränkte sig den årliga statistiken över de skattskyldigas inkomster till det av statskontoret upprättade generalsammandraget över bevillningen och inkomstskatten. Detta sammandrag innehöll emellertid blott uppgifter om det sammanlagda taxerade beloppet och den uträknade skatten. Däremot ingingo i sammandraget icke några uppgifter rörande fördelningen av taxerade belopp eller skatt på olika inkomstgrupper eller på olika kategorier av taxerade, ej heller angående antalet taxerade. Material till en statistik över förmögenheten och dess fördelning saknades vid denna tid. Under ledning av I. Flodström verkställdes inom finansdepartementet särskilda undersökningar angående taxeringarna till inkomstskatt åren 1903 och 1907.x H. Burström ledde för ålderdomsförsäkringskommitténs räkning vissa utredningar angående 1908 års taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt. 2 Undersökningar företogos jämväl angående aktiebolagens inkomstförhållanden m. an.8 I detta sammanhang torde slutligen böra omförmälas, att vissa utredningar vid denna tid verkställdes rörande bouppteckningarna efter avlidna. 4 1905 å r s statistiska kommitté. Med utgångspunkt från detta läge inom inkomst- och förmögenhetsstalistiken upptog 1905 års statistiska kommitté till ingående behandling frågan om en verklig förmögenhets- och inkomststatistik. 5 Denna kommitté konstaterade, att saknaden av en regelbundet utkommande sådan statistik vore den svåraste luckan i den dåvarande officiella statistiken, vilkens snara fyllande syntes oavvisligt. Förmögenhets- och inkomststatistiken utgjorde icke blott en nödvändig ledning för skattepolitiken utan vore därjämte en av socialstatistikens viktigaste delar. Kommittén framhöll vidare, att under förhandenvarande omständigheter inkomst- lika väl som 1 Statistisk utredning angående inkomstskatt, förmögenhetsskatt och bevillning, verkställd av I. Flodström. Stockholm 1906. — Taxeringen till inkomstskatt år 1907 samt taxeringen till bevillning samma år för inkomst under 1 000 kronor av kapital och arbete. Finansstatistiska utredningar, utgivna genom Kungl. Finansdepartementet, I. Stockholm 1909. 2 Ålderdomsförsäkringskommittén. 4. Statistiska utredningar, utförda under ledning av H. Burström. Stockholm 1912. 3 Inländska aktiebolag och solidariska bankbolag. Kapital, vinst och utdelning för åren 1906, 1907 och 1908, under samma år erlagda utskylder till stat och kommun samt reserv- och övriga egna fonder vid 1908 års slut. Finansstatistiska utredningar, utgivna genom Kungl. Finansdepartementet, IV. Stockholm 1911. 4 Arvs- och testamentsandelar, för vilka stämpelavgifter beräknats, enligt bouppteckningsprotokollen för åren 1906—1908. Finansstatistiska utredningar, utgivna genom Kungl. Finansdepartementet, II. Stockholm 1910. — Bouppteckningar efter avlidna, inregistrerade vid vederbörande domstolar åren 1906—1908. Finansstatistiska utredningar, utgivna genom Kungl. Finansdepartementet, III. Stockholm 1910. 5 Statistiska kommitténs betänkande angående Sveriges officiella statistik och dess allmänna organisation. Stockholm 1910. Sid. 275.

214 förmögenhetsstatistiken måste bygga på de skattskyldigas självdeklarationer. Dessa kunde göras tillgängliga för den ämbetsmyndighet, åt vilken Kungl. Maj:t uppdroge utförandet av statistisk bearbetning av deklarationerna. Kommittén föreslog även vissa åtgärder till förbättrande av självdeklarationen såsom primärmaterial för inkomstoch förmögenhetsstatistiken. Statistiska kommitténs huvudförslag i ämnet inneburo dels en årlig, på taxeringslängderna grundad förmögenhets- och inkomststatistik, dels en på de skattskyldigas självdeklarationer grundad förmögenhets- och inkomststatistik med längre tids mellanrum, första gången avseende de under ar 1911 avgivna deklarationerna och utarbetad i samband med folkräkningen. Till närmare utveckling av dessa förslag anförde statistiska kommittén bland annat följande: Med hänsyn till de betydande kostnader, som en bearbetning av självdeklarationerna kommer att medföra, anser kommittén det uteslutet, att en sådan bearbetning skulle kunna äga rum oftare än vart tionde eller möjligen vart femte år. Emellertid måste det anses som ett synnerligen viktigt önskningsmål, att så vitt möjligt en årlig förmögenhets- och inkomststatistik åstadkommes. Förmögenhetens och inkomstens storlek och fördelning äro i hög grad beroende av de ekonomiska konjunkturerna, som växla från år till år. Att kunna med ledning av den officiella statistiken följa konjunkturernas inverkan på förmögenheten och inkomsten torde ur flera synpunkter, icke minst den socialpolitiska, vara av största vikt. De summariska uppgifter, som generalsammandraget över bevillningen meddelar, kunna härvid i endast ringa mån vara till ledning. En sådan ledning kan endast vinnas genom en detaljerad årlig statistik över förmögenhetens och inkomstens storlek och fördelning. Då självdeklarationerna icke kunna komma i betraktande såsom material för en dylik statistik, återstår endast att grunda den på taxeringslängderna. En statistisk bearbetning av dessa är nämligen en jämförelsevis enkel sak. Emellertid äro taxeringslängderna i sitt nuvarande skick icke användbara såsom primärmaterial för en förmögenhetsoch inkomststatistik. Villkoret för att en årlig sådan statistik skall komma till stånd är sålunda, att taxeringslängdernas uppgifter bliva väsentligt mera specificerade än för närvarande. En dylik förändring av taxeringslängderna torde dock knappast vara tänkbar, därest icke förbud mot taxeringarnas offentliggörande varder stadgat. Kommittén får därför hemställa, att i tryckfrihetsförordningen införes förbud mot offentliggörande i tryck av utdrag ur taxeringslängderna, i vad de avse taxeringarna till inkomst- och förmögenhetsskatt. I händelse en sådan bestämmelse antages, lära hinder icke möta för att taxeringslängdernas uppgifter specificeras så ingående som för statistiken erfordras. I främsta rummet är härvid behövligt, att särskilda vippgifter lämnas rörande taxerad inkomst och taxerad förmögenhet, ävensom angående medgivet avdrag för minderåriga barn. Därjämte måste betraktas såsom önskligt, att inkomsten närmare specificeras i inkomst av fast egendom, av kapital, av tjänst och dylikt samt av rörelse eller yrke, varvid man har att utgå från bruttoinkomsten, emedan avdrag för utskylder, ränta å gäld m. m. sker från den sammanräknade inkomsten och en förändring i denna del av formulären till deklarationer icke torde vara tillrådlig. Slutligen böra aktiebolags inkomst samt andra samfälligheters förmögenhet och inkomst upptagas summariskt i särskild kolumn för att möjliggöra att genom en enkel nedsummering av längderna finna de enskilda personernas förmögenhet och inkomst. En årlig på taxeringslängderna grundad statistik kan uppenbarligen icke taga hänsyn till de skattskyldigas fördelning efter ålder och civilstånd, och jämväl yrkesfördelningen torde böra lämnas åsido, alldenstund taxeringslängdernas yrkesuppgifter icke kunna bliva tillräckligt noggranna utan en allt för stor ökning i arbetet med längdernas upprättande. Vid sidan av den årliga statistiken bör därför en på själydeklarationerna grundad uttömmande förmögenhets- och inkomststatistik periodvis utarbetas. Av kostnadshänsyn torde detta böra ske endast vart tionde år. Då enligt kommitténs förslag de under år 1911 avgivna självdeklarationerna skulle bliva föremål för bearbetning, skulle nästa bearbetning komma att avse de under år 1921 avgivna deklarationerna. Genomföras emellertid de av kommittén föreslagna förändringarna i deklarationsformulären före år 1916, synas sistnämnda års självde-

215 klarationer böra i stället bearbetas. Härigenom vinnes att man tidigare än eljest kunde ske erhåller kännedom om de viktiga företeelser, som fastighetsstatistiken inklusive inteckningsstatistiken avser att belysa. Därjämte vinnes att självdeklarationernas bearbetning icke kommer att sammanfalla med folkräkningarna, varigenom en jämnare fördelning av statistiska centralverkets arbetsbörda åstadkommes. Under nyss nämnd förutsättning föreslår sålunda kommittén, att en statistisk bearbetning av självdeklarationerna äger rum för de år som sluta på siffran 6. Då deklarationerna avse närmast föregående år, kommer den sålunda utarbetade statistiken att behandla förmögenheten och inkomsten under de år som sluta på 5. Statistiska kommitténs förslag anmäldes i 1912 års statsverksproposition. 1 Chefen för finansdepartementet erinrade därvid, hurusom kommitténs förslag om ändring av taxeringslängderna blivit avstyrkt av åtskilliga i ärendet hörda myndigheter, däribland kammarrätten. Vid sådant förhållande hade departementschefen ansett sig icke kunna göra framställning därom, så mycket mera som han ställde sig tveksam beträffande de härför påkallade ändringarna i tryckfrihetsförordningen. Ehuru han i likhet med statistiska kommittén ansett åstadkommandet av en årlig förmögenhetsoch inkomststatistik vara ett synnerligen viktigt önskningsmål, hade han för det dåvarande icke sett någon utväg att åstadkomma en dylik, då,'såsom kommittén erinrat, en årlig bearbetning av självdeklarationerna redan av kostnadsskäl måste anses utesluten. Beträffande åter kommitténs förslag om en vart tionde eller vart femte år utgiven statistik hade detta för tillfället icke behövt föranleda något beslut i annan mån än vad det avsåge utarbetandet i samband med folkräkningen av en dylik statistik, grundad på de år 1911 avgivna självdeklarationerna. Frågan härom hade departementschefen för avsikt att för Kungl. Maj:t inom kort i annat sammanhang anmäla. Något sådant anmälande ägde ej rum och någon bearbetning av självdeklarationerna kom ej heller till stånd i samband med folkräkningen. Utredningar under tiden 1910—1921. På uppdrag av chefen för finansdepartementet verkställde I. Flodström en statistisk utredning av inkomst- och förmögenhetsskatten på grundval av 1912 års taxeringslängder. 2 Beträffande enskilda personer och med dem likställda skattskyldiga innefattade denna utredning en fördelning av antalet taxerade, deras sammanlagda taxerade belopp, medgivna avdrag (med hänsyn till dyrort, barnantal och särskilda omständigheter) och uträknad skatt på olika storleksgrupper av taxerat belopp; vidare ingingo i undersökningen uppgifter om antalet barn, för vilka avdrag ägt rum. Erinras bör, att enligt bestämmelserna i 1910 års förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt skulle till den uppskattade inkomsten läggas en sextiondedel av förmögenheten. Taxeringslängderna, som utgjort material för ifrågavarande undersökning, kunde i följd härav icke lämna uppgifter för en statistik över de »verkliga inkomsterna». I fråga om inländska aktiebolag och solidariska bankbolag ingick i utredningen en efter förhållandet mellan bolagens inkomst och kapital (aktiekapital + reservfond) uppgjord fördelning av bolagens antal, sammanlagda kapital, taxerade inkomst och uträknade skatt. En följande, likaledes av I. Flodström verkställd statistisk undersökning av 1913 års taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt 3 byggde ej blott på taxeringslängderna utan även på självdeklarationerna. Denna undersökning gav också en mera 1 2

1912 års statsverksproposition, sjunde huvudtiteln, sid. 157. Taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt år 1912. Finansstatistiska utredningar, utgivna genom Kungl Finansdepartementet, VI. Stockholm 1914. 3 Taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt år 1913 jämte uppgifter om däri ingående förmögenhetsdelar. Finansstatistiska utredningar, utgivna genom Kungl. Finansdepartementet, VII. Stockholm 1915.

216 allsidig belysning av inkomst- och förmögenhetsförhållandena än den som avsåg 1912 års taxering. Sålunda meddelades vid fördelningen av enskilda personer efter taxerat belopp även uppgifter om de i respektive storleksgrupper ingående förmögenhetsdelarna. Vidare utvidgades redovisningen av dyrortsavdrag, barnavdrag och andra särskilda avdrag. Ett avsnitt av undersökningen ägnades andra juridiska personer än inländska aktiebolag och solidariska bankbolag, vilka fördelades efter verksamhetens art till antal, taxerat belopp, förmögenhetsdel och skatt, varjämte de storleksgrupperades efter det taxerade beloppet. Enskilda personer fördelades ytterligare med hänsyn till familjeställning. För inländska aktiebolag och solidariska bankbolag anslöt sig undersökningen i huvudsak till den beträffande 1912 års taxering verkställda, men dessutom fördelades bolagen efter verksamhetens art till antal, sammanlagt kapital, taxerad inkomst och skatt, varjämte tillfogades en speciell undersökning beträffande bolagens reservfonder i syfte att belysa bolagens soliditet. Ett nytt ämnesområde i undersökningen av 1913 års taxering var även de enskilda personernas förmögenheter, vilka fördelades efter familjeställning och storlek; förmögenhetsundersökningen omfattade även vissa juridiska personer, nämligen andra juridiska personer än inländska aktiebolag och solidariska bankbolag. För de enskilda personerna upptogs slutligen en undersökning rörande deras »verkliga inkomster», d. v. s. taxerade inkomster utan inräkning av förmögenhetsdelar, och »inkomster av arbete», d. v. s. verkliga inkomster minskade med i dem ingående inkomster av förmögenhet. För revision av inkomst- och förmögenhetsskatten igångsattes år 1918 en statistisk utredning angående taxeringen till denna skatt år 1917. Denna utredning verkställdes av statistiska centralbyrån. Undersökningen innefattade i fråga om enskilda och med dem likställda skattskyldiga en fördelning efter det taxerade beloppets storlek och i fråga om enskilda personer tillika en fördelning efter civilstånd, varjämte de skattefria avdragen undersöktes. De juridiska personerna, utom inländska aktiebolag och solidariska bankbolag, fördelades efter verksamhetens art och efter det taxerade beloppets storlek. Beträffande inländska aktiebolag och solidariska bankbolag upptog undersökningen fördelning efter inkomsten i förhållande till kapitalet, efter inkomstens storlek och efter kapitalets storlek ävensom efter verksamhetens art. Undersökningen lämnade icke några upplysningar om deklarerade förmögenheter, »verkliga inkomster» eller arbetsinkomster och ej heller om aktiebolagens reservfonder. Primärmaterialet utgjordes av taxerings- och mantalslängderna. Ur taxeringslängderna hämtades uppgifterna om antal taxerade, taxerade belopp, avdrag och skatt ävensom om de inländska aktiebolagens kapital, varemot från mantalslängderna erhöllos uppgifter om de taxerades civilstånd ävensom vissa kompletterande uppgifter angående barnantal och utländskt medborgarskap. Utredningsresultatet framlades år 1921. x 1920 års plan för inkomst- och förmögenhetsstatistikens ordnande. I 1920 års statsverksproposition 2 framlades en plan för en årlig statistisk undersökning av inkomst- och förmögenhetstaxeringen. Chefen för finansdepartementet framhöll därvid inledningsvis, att under de senare åren behovet av en regelbundet utkommande statistik över inkomst- och förmögenhetsförhållandena gjort sig gällande med allt större styrka, att speciella utredningar vid flera tillfällen måst företagas, samt att han tagit under övervägande möjligheterna att på ifrågavarande område åstadkomma en mera tillfredsställande ordning. Såsom utgångspunkt tog 1 Taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt år 1917, av Kungl. statistiska centralbyrån. Sveriges officiella statistik: Inkomst och förmögenhet. Stockholm 1921. 2 1920 års statsverksproposition, sjunde huvudtiteln, sid. 111.

217 han därvid statistiska kommitténs i det föregående återgivna yttrande i ämnet samt anförde vidare bland annat följande: »För min del hyser jag den uppfattningen, att en regelbunden finansstatistiks anordnande är, frånsett det stora intresse den ur andra synpunkter erbjuder, en huvudbetingelse för ett rationellt bedrivande av budgetarbetet. Med den ställning de direkta skatterna å inkomst och förmögenhet numera intaga uti skattesystemet och i synnerhet sedan inkomst- och förmögenhetsskatten gjorts rörlig, synes det mig oundgängligen påkallat, att en säker grund lägges för budgetens inkomstberäkning, i %ad särskilt angår ifrågavarande skatt. Behovet av statistiskt bearbetande av materialet från taxeringarna h a r gjort sig starkt kännbart. Det har hittills blivit tillgodosett allenast på det sätt, att Kungl. Maj:t för enstaka år igångsatt statistiska undersökningar, senast för taxeringarna åren 1913 och 1917. De slutsatser, som kunna dragas ur ett dylikt material, bliva emellertid ganska osäkra, om det gäller att några år senare beräkna skatteintäkten. Svårigheterna göra sig för närvarande mycket starkt gällande. Både den bearbetning, som föreligger för år 1913 — före kriget — och för år 1917 — vid en krigskonjunkturens toppunkt — äro uppenbarligen vilseledande, då det gäller att nu bedöma de förhållanden, som bestämma blivande skatteintäkters storlek. En fast grund kan endast läggas genom årliga bearbetningar, som då få givas den omfattning, som med hänsyn till statsregleringsarbetet är erforderlig. Det kan därvid icke komma i fråga att låta årligen bearbeta deklarationerna. Kostnaderna härför ställa sig alltför stora, och bearbetningen kräver dessutom alltför lång tid, för att resultatet skall kunna tillgodogöras i budgetarbetet. En årlig bearbetning måste grunda sig på taxeringslängderna. Visserligen erbjuda dessa så tillvida ett mindre tillfredsställande material som inkomstförhållanden och förmögenhetsförhållanden icke därvid kunna hållas isär. En dylik taxeringsstatistik måste därför kompletteras med en på deklarationerna grundad. Men man torde vinna ett tillräckligt gott resultat genom att med årlig bearbetning av taxeringslängderna kombinera statistisk undersökning av deklarationerna vart tionde år, lämpligen då i samband med folkräkningens verkställande. De kostnader, som äro förenade med ett genomförande av årlig taxeringsstatistik, synas mig icke böra avskräcka. De fristående undersökningarna ett eller annat åtdraga ändock så stora kostnader, att jag icke tvekar, att förorda årlig bearbetning, vilken på ett helt annat sätt ger stadga åt budgetarbetet. Enligt den plan jag tänkt mig skulle den årliga bearbetningen taga sin början med 1920 års taxeringslängder, vilka bliva tillgängliga för statistisk behandling först ett gott stycke in på året 1921. Folkräkningen för år 1920 skulle vidare åtföljas av bearbetning utav deklarationerna för år 1921, vilka avse 1920 års förhållanden.» I anslutning till detta anförande äskades i 1920 års statsverksproposition erforderligt anslag för anordnande av de föreslagna finansstatistiska undersökningarna. Riksdagen beviljade det äskade anslaget under framhållande, att riksdagen i likhet med chefen för finansdepartementet ansett, att anordnandet av en regelbunden finansstatistik vore en huvudbetingelse för ett rationellt bedrivande av budgetarbetet. 1 Den i 1920 års statsverksproposition upptagna planen omfattade endast bearbetning av de i taxeringslängderna förekommande uppgifterna om taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt. Bearbetningen av 1920 års taxeringslängder verkställdes i huvudsaklig överensstämmelse med den plan, som följts vid bearbetningen av taxeringslängderna, avseende 1917 års taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt. På grund av de från och med taxeringsåret 1920 ikraftträdande ändringarna i skattelagstiftningen utvidgades emellertid denna plan så, att den kom att avse bland annat även uppdelning av andra skattskyldiga än inländska aktiebolag och solidariska bankbolag dels i enlighet med gällande ortsgruppindelning, dels efter de beskattningsbara beloppens storlek. Uppdelningen av taxeringarna på civilstånds1

Riksdagens skrivelse år 1920 nr 7 punkt 14.

15—418516.

218 grupper omfattade däremot endast antalet taxerade och antalet barn, för vilka avdrag vid taxeringen ägt rum, men ej de taxerade (och beskattningsbara) beloppen och ej heller skattebeloppen. Berättelsen om denna statistiska undersökning utkom från trycket år 1923. 1 Inkomst- o c h förmögenhetsstatistik i samband m e d 1920 års folkräkning. I enlighet med den i statsverkspropositionen år 1920 framlagda planen för de finansstatistiska undersökningarnas anordnande utfördes i samband med 1920 års folkräkning en bearbetning av självdeklarationerna ur inkomst- och förmögenhetssynpunkt. Denna kombination av arbetsuppgifter ansågs ägnad att förbättra yrkesuppgifterna för folkräkningen. Den sålunda anordnade statistiken grundade sig dels på 1921 års självdeklarationer och av arbetsgivare m. fl. avgivna s. k. bevillningsuppgifter, dels på samma års taxeringslängder. Av kostnadshänsyn begränsades bearbetningen till tvenne poster, nämligen dels det till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet, sedan en sextiondedel av förmögenheten avdragits, d. v. s. det under rubriken »Återstående inkomst» i självdeklarationerna utförda beloppet, dels den behållna förmögenheten. Vid bearbetningen lades vikt vid att inkomst- och förmögenhetsstatistiken skulle redovisa inkomsten och förmögenheten inom olika yrken, för olika kön och civilstånd samt fördelad på storleksgrupper ävensom efter inkomsttagarnas och förmögenhetsägarnas ålder. Resultaten av undersökningarna publicerades i de båda volymer av »Folkräkningen den 31 december 1920», vilka behandlade yrkesräkningen. 2 Förslag och åtgärder år 1922 beträffande inkomstoch förmögenhetsstatistikens förbättrande. Redan innan berättelsen om bearbetningen av 1920 års taxeringslängder förelåg år 1923, hade frågan om det ändamålsenliga i fullföljandet av 1920 års plan för de finansstatistiska undersökningarna upptagits till omprövning. Chefen för finansdepartementet ifrågasatte sålunda i 1922 års statsverksproposition, att taxeringslängderna endast för vissa delar av varje län skulle bearbetas det ena året, medan för övriga delar nästföljande års taxeringslängder skulle bli föremål för undersökning. Statistiksakkunniga 3 framhöllo — efter omnämnande av berättelsen över 1917 åts taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt och det pågående arbetet för en liknande redogörelse för år 1920 — att en regelbunden statistik rörande skattetaxeringen måste på grund av dåvarande starkt föränderliga penningvärde och statsfinansernas svåra läge anses starkt av behovet påkallad men att frågan huru stor utförlighet borde iakttagas vid publiceringen svårligen läte sig överblicka. Statistiksakkunniga ville därför endast göra den anmärkningen, att det kunde sättas i fråga, huruvida en så utförlig publicering vore motiverad, då den ej kunnat ske tidigare än 3 7 2 år efter det år uppgifterna avsåge; preliminära resultat av utredningen hade redan före tryckningen tillställts finansdepartementet och bevillningsutskottet. Vidare ifrågasatte statistiska centralbyrån i samband med äskande av anslag för bearbetning av 1922 års taxeringslängder, om värdet och betydelsen av dessa undersökningar kunde anses fullt motsvara den avsevärda kostnaden. 4 Den av chefen för finansdepartementet antydda 1 Taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt år 1920, av Kungl. statistiska centralbyrån. Sveriges officiella statistik: Inkomst och förmögenhet. Stockholm 1923. 2 Sveriges officiella statistik: Folkräkningen den 31 december 1920, av statistiska centralbyrån, delarna IV och V. Stockholm 1926 och 1927. 3 Statistiksakkunnigas betänkande: Utredning och förslag till åtgärder för minskning av kostnaderna för den officiella statistiken samt åstadkommande av en permanent kontroll över det4 statistiska arbetet m. m. Statens offentliga utredningar 1922:15. 1923 års statsverksproposition, sjunde huvudtiteln, sid. 4.

219 ordningen med bearbetande av endast halva riket varje år syntes komma att i synnerligen väsentlig grad förringa denna statistiks värde ur allmänstatistisk synpunkt, så att det syntes böra tagas under övervägande, om icke, därest en sådan inskränkning beslutades, arbetet borde överflyttas från statistiska centralbyrån till finansdepartementets budgetbyrå, då det i sådant fall komme att tjäna rent budgettekniska ändamål. Ur statistisk synpunkt vore givetvis att föredraga om bearbetningen finge avse endast vart annat års taxeringar, men i varje fall hela riket. Efter framläggandet av 1920 års plan för inkomst- och förmögenhetsstatistiken vidtogos särskilda åtgärder för vinnande av bättre förutsättningar att beräkna inkomst- och förmögenhetsskattens utfall. Dessa åtgärder avsågo en omläggning av redovisningen av taxeringsresultaten, varigenom det tidigare av statskontoret respektive riksräkenskapsverket utarbetade generalsammandraget av dessa resultat kunde ersättas med en fylligare framställning dels över bevillningen av fast egendom samt av inkomst, dels över inkomst- och förmögenhetsskatten. Denna redovisning ålades statistiska centralbyrån, 1 som publicerat resultatet av redovisningen i en i serien Sveriges officiella statistik ingående publikation, 2 benämnd »Skattetaxeringarna å r . ..», i det följande citerad »Skattetaxeringarna». I den första årgången, avseende 1922 års taxering, intogos även uppgifter om taxeringen till inkomstbevillning åren 1920 och 1921. Föreskrifter angående det närmare innehållet av denna statistik ha meddelats av chefen för finansdepartementet, första gången den 9 februari 1923. Innehållet har sedermera jämkats efter vidtagna förändringar inom skattelagstiftningen. De gällande bestämmelserna om upprättande av den statistik, som ingår i publikationen »Skattetaxeringarna», innefattas i kungörelsen den 28 september 1928 (nr 382) med vissa föreskrifter rörande taxeringsförfarandet. Dessa bestämmelser äro avföljande innehåll. Enligt 33 § i nämnda kungörelse åligger det i fögderi häradsskriyaren och i stad, där magistrat finnes, utom Stockholm, vederbörande tjänsteman att årligen före den 15 november till statistiska centralbyrån insända i enlighet med fastställda formulär upprättade sammandrag över taxeringen i fögderiet eller staden. Vad angår Stockholm skola sådana sammandrag årligen av överståthållarämbetet till statistiska centralbyrån insändas före den 26 november. Enligt 34 § i samma kungörelse skall statistiska centralbyrån med ledning av omförmälda sammandrag upprätta samt före den 1 december till chefen för finansdepartementet ävensom till riksräkenskapsverket insända en preliminär sammanställning angående utfallet av taxeringen dels för varje särskilt län och för Stockholms stad, dels för hela riket. Sedan de till statistiska centralbyrån insända sammandragen hunnit därstädes granskas samt de vid deras granskning anmärkta förhållanden blivit förklarade eller rättade, böra — enligt samma författningsrum — i enlighet med de närmare föreskrifter, chefen för finansdepartementet äger meddela, sammandrag över taxeringen i riket mom statistiska centralbyrån upprättas och genom detta verks försorg utgivas från trycket. För åren 1940 och 1941 har publikationen »Skattetaxeringarna» utgivits i två delar, I och 11, enär sådana uppgifter rörande värnskatt och krigskonjunkturskatt, som skolat ingå i publikationen, icke förelegat vid den tid, då uppgifterna om skattetaxeringen i allmänhet inkommit till statistiska centralbyrån. Publikationen »Skattetaxeringarna år 1941» omfattar följande tabeller: I. / första delen: Tabell 1. Fastighetsvärden, länsvis, enligt fastighetstaxeringen år 1941. Tabell 2. Inkomst, länsvis, enligt taxeringen till kommunal inkomstskatt år 1941. Tabell 3. Antal skattekronor för allmän kommunalskatt, taxeringen till skogsaccis samt påförda skogsvårdsavgifter, länsvis, år 1941. \ £ £ n ? Ö r e l s e n d e n 1 4 i u l i 1 9 2 2 ( n r 4 3 0 ) r ö r a n d e ordningen för upprättande av sammandrag av 1922 ars taxeringslängder samt kungörelsen den 3 november 1922 (nr 537) rörande ordningen för upprättande av sammandrag av taxerinsslängderna. 2 Kungl. Maj:ts beslut den 9 februari 1923.

220 Tabell 4. Taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, särskild skatt å förmögenhet, utskiftningsskatt, ersättningsskatt samt påförda pensionsavgifter enligt lagen om folkpensionering, länsvis, år 1941. Tabell 5. Fastighetsvärden enligt fastighetstaxeringen och inkomst enligt taxeringen till kommunal inkomstskatt, i städer med över 10 000 invånare (utom Stockholm), år 1941. Tabell 6. Antal skattekronor för allmän kommunalskatt samt taxeringen till skogsaccis, statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, särskild skatt å förmögenhet, utskiftningsskatt och ersättningsskatt, i städer med över 10 000 invånare (utom Stockholm), å r 1941. II. I andra delen: Tabell 1. Sammandrag av 1941 års längder rörande krigskonjunkturskatt och värnskatt, länsvis. Genom denna statistik ha finansdepartementet och riksräkenskapsverket i början av december månad varje år haft tillgång till utförliga sammanställningar över utfallet av samma års taxeringar till inkomst- och förmögenhetsskatt ra. m. med särskilda uppgifter för olika kategorier skattskyldiga. 1923 års plan för inkomst- och förmögenhetsstatistikens ordnande. Vid anmälan i 1923 års statsverksproposition av frågan om anslag till de finansstatistiska undersökningarna 1 framlade chefen för finansdepartementet en ny plan för inkomst- och förmögenhetsstatistikens definitiva ordnande. Han erinrade därvid inledningsvis om de åtgärder, som vidtagits till vinnande av bättre förutsättningar att beräkna inkomst- och förmögenhetsskattens utfall och vilka lett till publikationen »Skattetaxeringarna», samt framhöll, att de i december månad varje år verkställda beräkningarna" rörande det väntade utfallet av denna skatt under nästföljande år väsentligen måste grundas på denna statistik. Därefter anförde han följande: »För bedömande av den inverkan på inkomst- och förmögenhetsskattens avkastning, som inträdda förändringar i konjunkturerna medföra, vore det givetvis önskvärt att för senast möjliga år hava tillgång till inkomst- och skattebeloppens fördelning för enskilda och aktiebolag på olika yrken respektive inkomstkällor eller verksamhetsområden. För aktiebolagen skulle en sådan statistik erhållas genom årlig bearbetning av taxeringslängderna. Värdet av denna statistik skulle ytterligare höjas, om densamma kompletterades med uppgifter rörande de under respektive år icke taxerade bolagen. En sådan statistik, omfattande praktiskt taget samtliga verksamma aktiebolag, föreligger inom kort i en inom finansdepartementet särskilt verkställd utredning, avseende taxeringsåren 1914—1920. Genom att utnyttja det inom departementet sålunda redan föreliggande kortregistret över verksamma bolag och under förutsättning att absolut fullständighet icke eftersträvas, torde det vara möjligt att vid början av december månad ett givet år hava en dylik aktiebolagsstatistik, avseende föregående års taxeringar, utarbetad. Vid beräknandet under december månad ett givet år avinkomst- och förmögenhetsskattens avkastning nästföljande år skulle man följaktligen för aktiebolagens vidkommande hava tillgång till dels ett sammandrag av det löpande årets taxeringsresultat, dels en detaljerad statistik med fördelning på verksamhetsgrenar över till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade aktiebolag under föregående år ävensom under samma år till inkomst- och förmögenhetsskatt icke taxerade aktiebolag. På grundval av detta material och med hänsyn tagen till det löpande årets konjunkturförhållanden torde det bliva möjligt att med relativt stor säkerhet bedöma aktiebolagens inkomstförhållanden under samma år och sålunda även A-skattens storlek under nästföljande år. I fråga om B-skatten bliva beräkning1

1923 års statsverksproposition, sjunde huvudtiteln, sid. 5.

221 arna givetvis vanskligare, enär tillförlitliga uppgifter över aktiebolagens utdelningar och fonderingar saknas. För andra skattskyldiga än aktiebolag, beträffande vilka någon motsvarande uppdelning efter yrkesgrenar endast kommer att föreligga för det år, för vilket bearbetning av deklarationerna verkställes i samband med den allmänna folkräkningen, kan det för aktiebolagen skisserade förfarandet på grund av kostnadshänsyn ej komma till användning. Såsom en ersättning för en dylik yrkesgruppering torde emellertid de nya detaljerade sammandragen av inkomstbevillningen kunna utnyttjas. Under förutsättning att i sistnämnda sammandrag varje stad och varje fögderi redovisas särskilt, skulle man — med den allmänna kännedom, som på olika vägar kan ernås om nämnda områdens ekonomiska struktur — erhålla en ganska god ersättning för statistiken över inkomst- och skattebeloppens fördelning på olika yrkesgrupper. Den sålunda genomförda respektive föreslagna anordningen av statistiken över de årliga skattetaxeringarna m. m., avseende aktiebolag och andra skattskyldiga, skulle vidare lämna ett gott underlag för de förnyade beräkningar inom finansdepartementet rörande inkomst- och förmögenhetsskattens väntade avkastning under det följande budgetåret, som hädanefter årligen böra äga rum vid slutet av april eller början av maj månad. Genom budgetårets omläggning har det blivit möjligt att redan före tidpunkten för riksdagens fastställande av det procenttal, efter vilket inkomst- och förmögenhetsskatten skall utgå, verkställa en på de faktiska taxeringsresultaten grundad beräkning av inkomst- och förmögenhetsskattens avkastning. På grundval av infordrade uppgifter rörande till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade respektive beskattningsbara belopp för de taxeringsdistrikt, beträffande vilka taxeringsnämndernas arbete hunnit avslutas, torde nämligen med ledning av föregående års skattestatistik en tillräckligt säker uppskattning rörande inkomst- och förmögenhetsskattens avkastning kunna utföras. För de årliga beräkningarna rörande inkomst- och förmögenhetsskattens framtida avkastning torde en statistik över inkomst- och förmögenhetsskatten, sådan denna utarbetats för 1920 och 1921 års taxeringar, med hänsyn till dess sena färdigställande i normala fall endast hava underordnad betydelse. Däremot är nämnda statistik oumbärlig, när fråga är om mera genomgripande förändringar i skatteförfattningarnas bestämmelser rörande skatteskalor, skattefria avdrag o. s. v. Bearbetningen av 1920 års taxeringar är sålunda motiverad av inträdda genomgripande förändringar i nyssnämnda hänseenden. Den fullständiga bearbetningen av 1921 års taxeringar åter ä r förestavad av en önskan att erhålla en utförlig skaltestatistik, avseende det inkomstar, för vilket folkräkningen äger rum. En motsvarande bearbetning av 1922 och närmast följande års taxeringslängder synes däremot ej medföra en mot kostnaderna svarande nytta. I ett fullständigt program för finansstatistikens framtida ordnande bör emellertid ingå krav på bearbetning med vissa års mellanrum av taxeringslängdernas uppgifter rörande inkomst- och förmögenhetsskatt. Under förutsättning att här ifrågavarande fullständigare bearbetning av taxeringslängderna endast ägde rum vart femte eller vart tionde år, torde önskemålet om en samtidig bearbetning av självdeklarationernas uppgifter angående förmögenhetsdelen kunna förverkligas. Med hänsyn till den inskränkning av de årliga finansstatistiska undersökningarna, som enligt vad jag anfört skulle kunna genomföras, och i betraktande av det samband, som de sålunda anordnade undersökningarna skulle komma att äga med finansdepartementets beräkningar rörande utfallet av inkomst- och förmögenhetsskatten, finner jag det lämpligast, att undersökningarna förläggas till departementet. Jag biträder sålunda härutinnan statistiska centralbyråns förslag.» Riksdagen biföll Kungl. Maj.ts i anslutning till detta anförande framlagda förslag om anvisande av medel för verkställande av ifrågavarande finansstatistiska undersökningar. 1 1

Riksdagens skrivelse 1923 nr 7 A punkt 3.

222 Inkomst- och förmögenhetsstatistikens utveckling efter år 1923. Det av chefen för finansdepartementet i 1923 års plan för inkomst- och förmögenhetsstatistikens ordnande omnämnda kortregistret över verksamma aktiebolag, vilket register uppdelade materialet på olika verksamhetsgrenar, utnyttjades till en början vid beräkningar rörande inkomst- och förmögenhetsskattens utfall såväl vid statsverkspropositionens avlåtande som omedelbart före riksdagens fastställande av skattens belopp för den kommande statsregleringsperioden. För bolagsskatteberedningens räkning kompletterades sedermera materialet med uppgifter beträffande 1925, 1927 och 1929 års taxeringar. 1 Registret har därefter i brist på arbetskrafter icke kunnat fullföljas. I dess ställe har trätt en väsentligt mera begränsad registrering av aktiebolagens inkomster och skatteförhållanden. Beträffande denna registrering torde få nämnas följande. Inom riksräkenskapsverket är för tiden från och med år 1927 upplagt ett kortregister över ett antal svenska aktiebolags skatteförhållanden. Registret omfattar 900 aktiebolag med ett aktiekapital av minst 1 miljon kronor. För varje bolag är ett kort upplagt med uppgifter om kapital, taxerad inkomst och skatt. Registret är uppdelat efter arten av bolagens verksamhet. Varje höst kompletteras registret genom införskaffande från länsstyrelserna av uppgifter om antaget beskattningsbart belopp vid årets taxering och uträknad inkomst- och förmögenhetsskatt. De ifrågavarande bolagens sammanlagda beskattningsbara belopp omfattar cirka 75 procent av hela det beskattningsbara beloppet för aktiebolagen. Återstoden representeras alltså av företag med ett aktiekapital av mindre än 1 miljon kronor. En bearbetning av registret ger sålunda en fyllig bild av utvecklingen av bolagens skatteförhållanden inom skilda näringsgrenar. Inom finansdepartementet har upplagts ett kortregister över 140 bolag inom olika näringsgrenar, vilket register innehåller uppgifter om bland annat aktiekapital, nettovinst och utdelning. Uppgifterna om nettovinst och utdelning inhämtas successivt, i den mån boksluten publiceras, ur »Affärsvärlden», »Finanstidningen» och »Ekonomiska meddelanden från Svenska bankföreningen» samt kompletteras efter behov från andra källor. Vid mitten av maj, då bokslutssäsongen i huvudsak är avslutad, plägar ett icke obetydligt material vara tillgängligt för sammanställning. Kortregistret omfattar nu rörelseåren 1937, 1938, 1939 och 1940. De ifrågavarande bolagen representerade år 1940 en nettovinstsumma av cirka 277 miljoner kronor. Detta kortregister har numera överförts till riksräkenskapsverket. Den i 1923 års plan avsedda statistiken över aktiebolagen med uppdelning efter verksamhetens art kunde på grund av kostnadsskäl ej genomföras för andra skattskyldiga; beträffande dessa komme en fördelning på yrkesgrupper endast att före ligga för det år, för vilket bearbetning av deklarationerna verkställts i samband med den allmänna folkräkningen. Såsom en ersättning för en dylik yrkesgruppering ansågos emellertid de nya detaljerade sammandragen av inkomstbevillningen (numera taxeringen till kommunal inkomstskatt) kunna utnyttjas. Härmed åsyftades de sammandrag, vilka sedermera ingingo i publikationen »Skattetaxeringarna». Detta material har härefter utnyttjats vid den analys av inkomst- och förmögenhetsförhållandena, som erfordrats vid förutberäkningen av inkomst- och förmögenhetsskattens utfall. Då emellertid i denna taxeringsstatistik inkomsten uppdelats på olika förvärvskällor endast enligt de för taxeringen till kommunal inkomstskatt gällande grunderna, har nämnda analys måst föregås av en omräkning av det förefintliga materialet till att avse den statliga skattetaxeringen. En sådan omräkning har tidigare årligen verkställts, till en början inom finansdepartementet, sedermera av statistiska centralbyrån, som delgivit riksräkenskapsverket resultatet. Med utgångspunkt 1 Betänkande med förslag till ändrade bestämmelser angående beskattning av aktiebolag och andra näringsföretag m. m. I. Statens offentliga utredningar 1931: 40 sid. 94.

223 från de till kommunal inkomstskatt uppskattade inkomstbeloppen har centralbyrån därvid sökt beräkna beloppen för de inkomster och avdrag, som skulle ha ingått i taxeringsstatistiken, därest denna grundats på ett särläggande av den till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt uppskattade inkomsten; härjämte har beräknats storleken av förmögenhetsdelen, varigenom det till statsskatt taxerade beloppet utfyllts. Med ledning av de sålunda beräknade posterna för inkomster och avdrag m. m. h a r riksräkenskapsverket beräknat det antagliga resultatet av nästföljande års taxering. 1 Vid inkomstberäkningen för budgetåret 1938/39 övergavs emellertid metoden i fråga. Anledningen härtill var främst den, att metoden visat sig behäftad med alltför stora osäkerhetsmoment och att det icke fanns någon möjlighet att i efterhand kontrollera de i kalkylen ingående delsiffrorna. I avsaknad av en på direkta taxeringsuppgifter grundad uppdelning, motsvarande den vid kommunalbeskattningen, av den vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt uppskattade inkomsten har riksräkenskapsverket från och med budgetåret 1938/39 beräknat utfallet av taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt med utgångspunkt mera omedelbart från den vid taxeringen till kommunal inkomstskatt för olika inkomstkällor uppskattade inkomsten. En statistik över inkomst- och förmögenhetsskatten av den ingående natur som representeras av berättelserna om 1920 och 1921 års taxeringar befanns i 1923 års plan hava endast underordnad betydelse för de årliga beräkningarna rörande inkomst- och förmögenhetsskattens framtida avkastning. Däremot ansågs nämnda statistik oumbärlig, när fråga vore om mera genomgripande förändringar i skatteförfattningarnas bestämmelser rörande skatteskalor, skattefria avdrag o. s. v. Såsom en ersättning för de mera vidlyftiga undersökningarna av nämnda slag äro att anse de bearbetningar av inkomst- och förmögenhetstaxeringarna åren 1929, 1932, 1935 och 1938, vilka verkställts i syfte att utröna fördelningen av de taxerades antal och det taxerade beloppet på olika storleksklasser av taxerat belopp. Dessa utredningar ha nämligen tillkommit för skattestatistiska ändamål i samband med ifrågasatt omläggning av skattebestämmelserna. Utredningen om 1929 års taxering verkställdes för bolagsskatteberedningens räkning, utredningen om 1932 års taxering utarbetades på uppdrag av särskilda utskottet vid 1933 års riksdag; de inom finansdepartementet gjorda undersökningarna beträffande 1935 och 1938 års taxeringar ha använts för de vid denna tid pågående undersökningarna rörande skattesystemets omläggning m. m. 2 Dessa undersökningar ha verkställts enligt i huvudsak en och samma metod; de visa skiljaktigheter endast i avseende å graden av fullständighet samt vissa detaljer i utförandet. Primärmaterialet har utgjorts av siffrorna i taxeringskalendern, ur vilken hämtats belopp beträffande samtliga skattskyldiga med taxerat belopp över 8 000 kronor. Såvitt angår taxerade belopp över en viss siffra, 50 000 eller 100 000 kronor, ha ur primärmaterialet uttagits såväl antalet taxerade som det taxerade beloppet. Beträffande taxerade belopp under nämnda gräns har endast antalet taxerade räknats och fördelats på storleksklasser; det däremot svarande sammanlagda taxerade beloppet inom varje storleksklass har kalkylerats med användning av en hypotetisk formel för inkomstfördelningen, benämnd Paretos lag. 3 I ett fullständigt program för finansstatistikens framtida ordnande borde emellertid enligt 1923 års plan ingå krav på bearbetning med vissa års mellanrum av taxeringslängdernas uppgifter rörande inkomst- och förmögenhetsskatt. Under förut1 För den använda metoden finnes redogjort i bilaga I till »Inkomsterna» i 1923 års statsverksproposition. 2 Angående utredningen beträffande 1929 års taxering, se Betänkande med förslag till iindrade bestämmelser angående beskattning av aktiebolag och andra näringsföretag m. m. II. Statens offentliga utredningar 1931:41: Skattestatistiska beräkningar av Tim Jansson. — De tre övriga utredningarna ha icke offentliggjorts i tryck. 3 Angående denna formel, se Vilfredo Pareto: Cours d'economie politique. Lausanne 1896. Torne 2. Sid. 304.

224 sättning att denna bearbetning endast ägde rum vart femte eller vart tionde år, syntes önskemålet om en samtidig bearbetning av självdeklarationernas uppgifter angående förmögenhetsdelen kunna förverkligas. Delta uppslag har fullföljts på så sätt, att i samband med 1930 års folkräkning och 1936 års partiella folkräkning. som utgjorde en del av särskilda folkräkningen 1935/36, taxeringsuppgifter rörande inkomst och förmögenhet bearbetats. Primärmaterialet till inkomst- och förmögenhetsstatistiken vid 1930 års folkräkning utgjordes av självdeklarationerna jämte arbetsgivarnas uppgifter om anställdas inkomster samt taxeringslängderna. Man begränsade sig därvid liksom vid föregående folkräkning till bearbetningen av tvenne poster, dels det till statlig inkomsloch förmögenhetsskatt taxerade beloppet, sedan 1 / 6 0 av förmögenheten avdragits, d. v. s. det under rubriken »Återstående inkomst» i självdeklarationen utförda beloppet, dels den behållna förmögenheten. Resultatet av ifrågavarande inkomst- och förmögenhetsstatistik framlades i redogörelsen för folkräkningen den 31 december 1930.1 Av denna statistik inhämtas sammanlagda inkomsten respektive förmögenheten inom skilda yrken eller grupper av yrken samt socialklasser för riket i dess helhet, län, bygder och städer, vidare en utförlig differentiering av inkomsten och förmögenheten efter storlek och inom särskilda yrken med fördelning efter ålder, kön och civilstånd m. m. Jämväl vid 1936 års partiella folkräkning — som omfattade ungefär en femtedel av rikets folkmängd — ingick en inkomst- och förmögenhetsslatistik. Denna grundade sig på 1936 års taxering. Uppgifterna hämtades från självdeklarationerna eller, om dylika saknades, från taxeringslängderna. Bearbetningen av taxeringsmaterialet för anskaffande av dessa uppgifter verkställdes av länsstyrelserna och överståthållarämbetet efter anvisningar av statistiska centralbyrån. Sedan folkräkningsuppgifterna inkommit till centralbyrån och underkastats en preliminär granskning, översändes de till nämnda myndigheter för införande av uppgifter om inkomst, förmögenhet och familjeavdrag. Vid den fortsatta bearbetningen av det insamlade materialet användes i fråga om inkomsten dels de enskilda personernas inkomst, dels äkta makars sammanlagda inkomst, dels ock familjeinkomsten. Resultaten beträffande den enskilda inkomsten lämnas i den i Sveriges officiella statistik ingående redogörelsen för särskilda folkräkningen, del VIII. Inkomstfördelningen behandlas där ur olika synpunkter: inkomsten är fördelad efter yrkesgrupper och socialklasser, civilstånd och kön. Vidare återfinnes där en bearbetning av inkomsttagare med familjeavdrag. Samma del innehåller ock en fördelning av de enskilda personenias förmögenhet efter kön, yrkesgrupper och socialklasser samt redogörelse för sambandet mellan inkomst och förmögenhet genom fördelning av inkomsttagarna efter inkomst och förmögenhet i kombination. Även i del V av redogörelsen för särskilda folkräkningen 1935/36, vari behandlas bland annat arbetslösheten, ha uppgifter om den enskilda inkomsten kommit till användning. I övriga delar har bearbetningen däremot, i vad kombinationen med inkomst angår, avsett äkta makars sammanlagda inkomst, del VI, och familjeinkomsten, delarna III och VII. Del III behandlar en speciell bostadsundersökning av 100 landskommuner, del VI barnantalet i äktenskapen, varvid även kombination verkställts med hustrus yrkesverksamhet, och del VII familje-, hushålls- och bostadsförhållandena. Delarna V— VIII avse samtliga 1936 års partiella folkräkning, vilken som förut sagts omfattade omkring femtedelen av riket. 2 I detta sammanhang må nämnas, att för 1936 års skattekommittés räkning inom statistiska centralbyrån under inseende av folkräkningens ledare, numera bibliotekarien J. Sjöstrand, verkställdes en särskild bearbetning av de vid 1936 års par1 Sveriges officiella statistik: Folkräkningen den 31 december 1930. Delarna III, VII och VIII. Stockholm 1936, 1937 och 1938. , 2 Sveriges officiella statistik: Särskilda folkräkningen 1935/36. Delarna V och VI. Stockholm 1939. Delarna VII och VIII. Stockholm 1940.

225 tiella folkräkning införskaffade uppgifterna om inkomst och förmögenhet. Denna bearbetning åsyftade att framlägga primärmaterialet i kombination av inkomst och förmögenhet, och, då materialet skulle användas för skattestatistiska ändamål, sammanslogos äkta makars inkomst respektive förmögenhet och det sammanräknade beloppet hänfördes till en person inom den storleksklass, till vilken beloppet hörde. Materialet var ordnat länsvis och ortsgruppsvis samt uppdelat på landskommuner och städer. 1 1 planen för 1940 års folkräkning ingår icke någon inkomst- och förmögenhetsstatistik. 2 Utöver den kunskap om förmögenhetsfördelningen, som vunnits vid folkräkningarna åren 1920, 1930 och 1936, ha ytterligare uppgifter till belysande av förmögenhetsfördelningen bearbetats. Detta har kunnat ske, sedan med det svenska skattesystemet år 1934 införlivats den särskilda skatten å förmögenhet, vilken drabbade förmögenheter över 50 000 kronor. Den beskattningsbara förmögenheten sammanföll i regel med den till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skattepliktiga förmögenheten men reducerades på visst sätt efter denna förmögenhets förhållande till det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet. Den sålunda framkommande beskattningsbara förmögenheten har vid tre tillfällen gjorts till föremål för statistiska undersökningar, nämligen beträffande 1934, 1936 och 1938 års taxeringar. Undersökningarna verkställdes för 1934 och 1938 års taxeringar inom finansdepartementet och för 1936 års taxering av 1936 års skattekommitté. 3 Undersökningarna ha väsentligen gått ut på en fördelning av förmögenheten på storleksklasser. Vid dessa undersökningar ha de taxerade avprickats till antalet inom vissa storleksgrupper från 50 000 kronor och uppåt, ö v e r en viss gräns har avprickningen omfattat icke blott antalet utan även den sammanlagda beskattningsbara förmögenheten inom storleksklasserna. Beloppen för den beskattningsbara förmögenheten inom de lägre storleksklasserna ha beräknats approximativt med hjälp av Paretos lag. I samband med skattesystemets omläggning år 1938 har särbeskattningen å förmögenhet utvidgats, så att gränsen för skattskyldighetens inträdande sänkts från 50 000 kronor till 20 000 kronor; reduktionsregeln har därjämte ändrats. Någon undersökning av förmögenhetsfördelningen efter det nya skattesystemets införande har icke verkställts. En fortlöpande statistik finnes icke över de tillgångar och skulder, på vilka förmögenhetstaxeringen grundas, samt över fördelningen av tillgångar på olika objektgrupper och av skulder på skilda gäldformer. Det må dock erinras om, att på grundval av fastighetstaxeringarna årligen erhållas och i publikationen »Skattetaxeringarna» intagas uppgifter om fastighetsvärdena under följande rubriker i fråga om fastighetsskattepliktig faslighet: Jordbruksfastighet: Jordbruksvärde (därav skogsmarkens värde och övrigt jordbruksvärde). Skogsvärde. Tomt- och industrivärde. Annan fastighet: Markvärde. Byggnadsvärde. Parkvärde. Beträffande jordbruksfastighet å landsbygden ha, på grund av stadgandet i 71 § taxeringsförordningen, i samband med de allmänna fastighetstaxeringarna verkställts 1 1936 års skattekommittés betänkande med förslag till omläggning av den direkta statsbeskattningen m. m. Statens offentliga utredningar 1937:42. Bilaga A, sid. 279. 2 1940 års statsverksproposition, sjunde huvudtiteln, sid. 17. 3 Undersökningen beträffande 1936 års taxering finnes behandlad i 1936 års skattekommittés betänkande med förslag till omläggning av den direkta statsbeskattningen m. m. Statens offentliga utredningar 1937:42. Bilaga A, sid. 284. De båda övriga undersökningarnas resultat ha icke offentliggjorts i tryck.

226 särskilda undersökningar för utrönande, huruvida vid taxeringen av dylika fastigheter jämnhet och likformighet de olika länen emellan blivit uppnådd. Dessa undersökningar utgöra en detaljerad kommentar till den allmänna fastighetstaxeringen såvitt angår jordbruksfastigheterna, varvid jämväl förändringarna i dessa fastigheters saluvärden beaktas. 1 I det föregående har lämnats en redogörelse i stora drag för utvecklingen beträffande inkomst- och förmögenhetsstatistiken. Vid sidan av det nu omnämnda arbetet inom denna statistikgren h a särskilda undersökningar rörande inkomst- och förmögenhetsförhållanden verkställts av ämbetsverk eller kommittéer, vilka undersökningar varit av mera tillfällig natur. Utan att åsyfta fullständighet torde följande utredningar här få bringas i erinran. 1921 års kommunalskattekommitté 2 utarbetade — på grundval av provtaxering för bedömande av verkningarna av kommitténs förslag — en statistik över inkomstförhållandena från den kommunala beskattningens synpunkt. I det av befolkningskommissionen avgivna betänkandet angående familjebeskattningen 3 framlade kommissionen en statistisk undersökning till belysande av verkningarna av föreslagna ändringar rörande orts- och familjeavdrag. 1941 års familjebeskattningssakkunniga, vilka den 10 februari 1942 framlade förslag om provisorisk höjning av de statliga familjeavdragen för barn, åberopade till stöd för sina beräkningar rörande verkningarna av de föreslagna ändringarna kalkyler, som utförts på grundval av ett av statistiska centralbyrån för 1941 års befolkningsutredning hopsamlat material. Till grund för dessa kalkyler lågo uppgifter, som ingingo dels i materialet till 1940 års folkräkning, dels i 1941 års taxeringslängder. Uppgifterna u r folkräkningsmaterialet, som utgjordes av nominativa utdrag ur församlingsböckerna enligt ställningen den 31 december 1940 och mantalsuppgifterna för år 1941, hade uttagits slumpvis och upptogo cirka 1/200 eller 5-56 promille av totalbefolkningen. De över dessa personer upprättade förteckninga r n a hade genom länsstyrelsernas försorg påförts uppgifter ur 1941 års taxeringslängder angående antaget taxerat belopp, medgivet statligt ortsavdrag samt antaget beskattningsbart belopp. Undersökningar hade sedermera verkställts, huruvida de vid bearbetningen erhållna resultaten, såväl de som rörde demografiska förhållanden (kön, ålder, civilstånd, barnantal m. m.) som taxeringsförhållanden (taxeringsbelopp, beskattningsbart belopp), kunde anses vara representativa, d. v. s. inom rimlig felmarginal återspegla den riktiga proportionen för landet i dess helhet. Resultaten i dessa avseenden kunde sägas ha utfallit tillfredsställande med den begränsning, som betingades av att materialet icke tilläte någon starkare differentiering, särskilt beträffande de högre inkomsterna. Ifrågavarande beräkningar, som icke offentliggjorts i tryck, innehålla bland annat en tabell om de beskattade personernas fördelning efter familjetyp och det beskattningsbara beloppets storlek. Såsom inledningsvis antytts, verkställdes i början av 1900-talet utredning angående bouppteckningar efter avlidna m. m. Sådana utredningar kunna vara av betydelse för bedömande av förmögenhetsförhållandena. F r å n senare tid är att anteckna inom detta ämnesområde, att lagberedningen under arbetet med den legala arvsrätten tog initiativet till en statistisk undersökning angående den arvfallna egendomens fördelning under åren 1919 och 1920; det statistiska materialets insamlande och första sammanställande verkställdes inom statistiska centralbyrån. 4 En mycket 1 Undersökning av taxeringsutfallet beträffande jordbruksfastighet å landsbygden vid 1928, 1933 respektive 1938 års allmänna fastighetstaxering. Statens offentliga utredningar l\)6i:ö0, 1933:19 och 1936: 52 respektive 1938:12. . 2 Betänkande angående den kommunala beskattningen. Statens offentliga utredningar 1924-53 och 54 3 Betänkande angående familjebeskattningen, avgivet av befolkningskommissionen. Statens offentliga utredningar 1936:13. „ „ , , „ , „, 4 Lagberedningens förslag till revision av ärvdabalken. II. Förslag till lag om arv m. m. Statens offentliga utredningar 1925:43.

227 detaljerad statistik över kvarlåtenskaper samt arvslotter utfördes inom statistiska centralbyrån för att ligga till grund för den år 1933 vidtagna ändringen i arvsbeskattningen. 1 Slutligen utarbetades inom centralbyrån viss statistik för 1938 års arvsskattekommitténs räkning. 2 I fråga om aktiebolagens ekonomiska förhållanden må först erinras om en omfattande bearbetning av aktiebolagens till patent- och registreringsverket ingivna balans- samt vinst- och förlusträkningar jämte förvaltningsberättelserna. Plan för denna utredning hade fastställts år 1921 efter samarbete mellan representanter för finansdepartementet, tull- och traktatkommittén och socialiseringsnämnden. Bearbetningen utfördes till en början inom tull- och traktatkommittén, som år 1924 till Kungl. Maj:t överlämnade en av amanuenserna Harald Hörlin och Erik Lenberg verkställd utredning, avseende den svenska industriens räntabilitet åren 1911 -—1914.3 Inom kommittén hade bearbetningen av råmaterialet fullföljts för vissa industrier fram till år 1920, varefter socialiseringsnämnden vidare bearbetade materialet och utsträckte undersökningen till och med år 1925. Undersökningens slutresultat, som alltså omfattade åren 1911—1925, offentliggjordes av socialiseringsnämnden i serien av dess betänkanden. 4 Till förevarande ämne höra också de undersökningar angående aktiebolagens inkomstförhållanden, som verkställdes av 1930 års bolagsskatteberedning 5 samt av 1936 års skattekommitté. 6 Sistnämnda kommitté insamlade även material till belysande av andra juridiska personers inkomstförhållanden vid 1937 års taxering. 7 För lagberedningens räkning har statistiska centralbyrån verkställt vissa utredningar angående aktiebolagen på grundval av material, som införskaffats direkt från bolagen. 8 Slutligen ha vissa större aktiebolags bokslut år 1940 blivit analyserade med särskild hänsyn till vinstdispositionerna. 0

II.

Statistik ö v e r s t a t e n s o c h k o m m u n e r n a s f i n a n s e r s a m t a l l m ä n finansstatistik.

Äldre statistik ö v e r statens och kommunernas finanser m. m. Huvudkällan för kännedomen om statens finanser utgjorde omkring sekelskiftet den av statskontoret årligen uppgjorda rikshuvudboken över statens inkomster och utgifter samt tillgångar och skulder. Ett sammandrag av denna offentliggjordes i tryck under titeln »Kapitalkonto till rikshuvudboken». Detta sammandrag hade en dubbel uppgift. Det avsåg först och främst att lämna en översikt över samtliga i rikshuvudboken ingående fonders inkomster och utgifter, tillgångar och skulder. Därjämte skulle sammandraget vara en budgetredovisning, utvisande förhållan1 Proposition nr 34 år 1933; särskilda utskottets utlåtande nr 23 år 1933, bilaga 2. " 1938 års arvsskattekommitté: Betänkande medförslag till förordning om arvs-och gåvoskatt m. m. Statens offentliga utredningar 1939: 18. 3 Tull- och traktatkommittén XXXIV. Den svenska industriens räntabilitet åren 1911—1914. Av H. Hörlin och E. Lenberg. Utredningen är icke tryckt. * Svenska aktiebolags balansräkningar åren 1911—1925. Undersökning utgiven av socialiseringsnämnden. Stockholm 1929. 8 Betänkande med förslag till ändrade bestämmelser angående beskattning av aktiebolag och andra näringsföretag m. m. Statens offentliga utredningar 1931:40 och 41. 6 1936 års skattekommittés betänkande med förslag till omläggning av den direkta statsbeskattningen m. m. Statens offentliga utredningar 1937:42 sid. 180. 7 I not 6 anf. betänkande sid. 274. 8 Statistiska centralbyråns skrivelser till Kungl. Maj:t den 3 juni 1937 och den 13 april 1938. — Lagberedningens förslag till lag om aktiebolag m. m. II. Statens offentliga utredningar 1J41: 9. 9 Ragnar Sundén: De större aktiebolagens bokslut 1940 med särskild hänsyn tagen till vinstdispositionerna. Meddelanden från Konjunkturinstitutet. Serie A: 8. Bilaga 1.

228 det mellan riksstatens beräkningar samt de verkliga inkomsterna och utgifterna. 3 Bland de viktigare redogörelserna i övrigt för statens finanser m å från denna tid nämnas riksdagens revisorers berättelser om granskningen av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning samt motsvarande berättelser om granskningen av riksbankens och riksgäldskontorets förvaltning, vidare riksbankens årsbok 2 och utdrag ur riksgäldskontorets huvudbok 3 ävensom det s. k. generalsammandraget över bevillningen. 4 Berättelserna rörande brännvinstillverkningen och brännvinsförsäljningen samt socker- och maltdryckstillverkningen voro också av övervägande finansstatistisk beskaffenhet. 5 En viss komplettering av rikshuvudbokens innehåll erhölls genom särskilda, vart nionde år av statskontoret uppgjorda tablåer över ungefärliga värdet av statsverkets fasta och lösa egendom.1 Därjämte torde böra omnämnas den liggare över statsverkets spccialutgiftsstater, som på grund av Kungl. Maj:ts brev den 8 mars 1901 utgavs av statskontoret, om också denna publikation icke egentligen var av finansstatistisk natur.' Att det sålunda föreliggande materialet icke var lätthanterligt för uppbyggande av en finansstatistik omvittnas i en år 1900 utkommen, av L. Widell författad avhandling om Sveriges finanser under senare hälften av 1800-talet. 8 Denna skrit'! skulle utgöra ett försök till en systematisk statistisk framställning av Sveriges finanser och en, såvitt möjligt, fullständig svensk finansstatistik. I avhandlingen framhölls, att det vore förenat med synnerligen stora svårigheter att uppgöra en sådan statistik samt att försöket ingalunda kunde göra anspråk på absolut exakthet; de siffror, som lämnades, vore delvis endast tillnärmelsevärden. Detta berodde delvis på själva beskaffenheten av den allmänna hushållningen, som väl till största delen vore penninghushållning, men däri likväl naturaprestationer, s. k. allmänna besvär, fortfarande inginge såsom en ej oviktig beståndsdel. En annan svårighet, som mötte, låge i källornas ofta otillfredsställande beskaffenhet eller rent av i bristen på tillgängligt material. I avhandlingen erinrades sålunda bland annat, att rikshuvudboken visserligen omfattade den ojämförligt största delen av statens inkomster, utgifter och skulder samt en stor del av dess tillgångar, nämligen statens järnvägar samt de kassor och fonder, som stode under statskontorets eller riksgäldskontorets förvaltning. Den redogjorde emellertid ej för riksbanken samt delvis ej heller för de s. k. offentliga stiftelserna. Rörande dessa finge man söka upplysning i statsrevisorernas berättelser. Ej heller allmänna besvär och dylikt vore upptagna i rikshuvudboken. I avhandlingen redogjordes för den svenska finansförvaltningens organisation, för såvitt som den var av betydelse för ämnet. Därvid behandlades ingående de allmänna fonder och kassor, för vilka redovisades i rikshuvudboken. I sammanhang därmed lämnades en översikt av statens finanser enligt den officiella uppställningen, med uppgifter över bland annat statsregleringarnas överskott och brister under åren 1850—1897 samt över de i kapitalkonto till rikshuvudboken upptagna utgifter, inkomster, tillgångar och skulder under åren 1854—1897. Framställningen, som skulle gå ut på en systematisk redogörelse för Sveriges finanser, fullföljdes 1 Det vid denna tid gällande formuläret till rikshuvudboken hade fastställts den 15 februari 1855. Nytt formulär har fastställts den 9 maj 1913. 9 I sitt nuvarande skick går serien av riksbankens årsböcker tillbaka till år 1908. Beträffande de uppgifter, som dessförinnan publicerades om riksbankens rörelse, se inledningen till riksbankens årsbok för nämnda år. 3 Detta utdrag hade utgivits årligen från och med år 1799; serien upphörde med ar 191J, se 4nedan sid. 247. Se sid. 213. 8 Bidrag till Sveriges officiella statistik, litt. V. 0 Kungl. Maj:ts beslut den 30 december 1874. 7 Angående tillkomsten av statsliggaren och grunderna för dess utarbetande, se E. Bergman: >Statsligsaren». Uppsats i Förvaltningsrättslig tidskrift 1940, sid. 277. 8 Ludvig Widell: Sveriges finanser under senare hälften av 1800-talet. Ett försök till en allmän svensk finansstatistik. I. Lund 1900.

229 dock icke i vidare mån än till en med utförlig kommentar försedd specifikation avstatens utgifter efter ändamål. De verkliga utgifterna för egentliga statsändamål fördelades därvid på följande rubriker: Civillistan, Riksdagen, Utrikesförvaltningen, Forsvarsväsendet, Rättsväsendet, Allmän inre förvaltning, Kyrkliga ändamål, Undervisningsväsendet, Vetenskap och konst, Hälso- och sjukvård, Fattigvård och välgörenhet, Näringarna, Kommunikationsväsendet, Räntor å statsskulden, Finansförvaltningen i övrigt. Härutöver behandlades uppbörds- och driftskostnader ävensom utgifter för anskaffande av inkomstgivande egendom samt för avbetalning å skuld. Från denna lid är slutligen att nämna den mycket vidlyftiga statistik över det statsfinansiella läget samt statens finansiella utveckling, som utarbetades av den år 1907 tillsatta försvarskommittén för granskning av uppgjorda förslag till samfälld plan för rikets försvar m. m. 1 Denna utredning, som avgavs år 1910 och i vilken L. Widell tog verksam del, innehöll en redogörelse för Sveriges finanser under liden 1882—1909 samt uttalanden om dels det framtida förhållandet mellan statsutgifterna och rikets ekonomiska bärkraft, dels försvarsutgiftenia under den närmaste framtiden m. m. P å uppdrag av chefen för finansdepartementet verkställde D. Davidson och I. Flodström en granskning av denna finansiella utredning. 2 Kommunala finansstatistiken tillkom år 1874 och har utvecklat sig ur fattigvårdsstatistiken. Genom förordning den 17 april 1874 (nr 114) stadgades, att på sätt, som redan föreskrivits beträffande fattigvårdsstyrelserna, även varje annan styrelse eller nämnd, som hade förvaltningen av någon borgerlig eller kyrklig kommuns medel eller angelägenheter sig anförtrodd, skulle vara pliktig att däröver avgiva statistisk redogörelse. Genom Kungl. Maj:ts brev den 30 juli 1875 utsträcktes denna skyldighet jämväl till landstingen. Utarbetandet av den nya statistiken uppdrogs åt statistiska centralbyrån genom Kungl. Maj:ts brev den 30 december 1874. Enligt de i ämnet meddelade bestämmelserna skulle varje år sammandrag upprättas av de å kyrko- och kommunalstämma respektive stadsfullmäktige eller allmän rådstuga samt landstingen granskade räkenskaperna. Dessa räkenskapssammandrag skulle av statistiska centralbyrån varje år bearbetas kommunvis, landstingsvis och länsvis till en fullständig kommunal finansstatistik för hela riket. Den sålunda framlagda statistiken utgavs från och med år 1874 tillsammans med fattigvårdsstatistiken under litt. U i det statistiska samlingsverket »Bidrag till Sveriges officiella statistik». Ifrågavarande bestämmelser om den kommunala finansstatistiken förblevo i huvudsak gällande till och med år 1917. Den kommunala finansslatistiken närstående är statistiken över väghållningsbesväret. I de för perioden 1896—1900 fastställda tabellformulären för Kungl. Maj:ts befallningshavandes s. k. femårsberättelser intogs ett stort antal uppgifter av finansiell natur berörande vägväsendet, såsom rörande antalet vägfyrkar av olika slag, vägskatt per vägfyrk med vägunderhåll in natura och per annan vägfyrk, vägkassans inkomster och utgifter specificerade i viss utsträckning samt vägkassans behållning vid årets slut. För perioden 1901—1905 utökades uppgifterna i viss mån. I det av statistiska centralbyrån utarbetade sammandraget av länsberättelserna lämnades översikter för hela riket av uppgifter om väghållningen, hämtade ur dessa berättelser och andra källor. Från och med år 1906 offentliggjordes av kammarkollegium (för åren 1906 och 1907) samt sedermera av jordbruksdepartementet en statistisk publikation, benämnd Allmänna väghållningsbesväret på landet, vars innehåll grundades på uppgifter från vagstyrelserna. Denna publikation utgjorde praktiskt taget helt en tabelluppställn i n g j ^vilken, såvitt nu är i fråga, redovisades antal vägfyrkar, vägskatt per väg* Betänkande angående försvarsväsendets stärkande. Stockholm 1910 Sid 13 Granskning av försvarskommitténs finansiella utredning, på uppdrag .av chefen för finans departementet verkställd av David Davidson och I. Flodström, Uppsala 1911.

230 fyrk å jordbruksfastighet med vägunderhåll in natura och å övriga beskattningsföremål, väghållningskostnad samt vägkassans tillgångar och skulder vid årets slut. Nya formulär för ifrågavarande statistik fastställdes genom kungörelse den 28januari 1910 (nr 20). Utöver nyssnämnda uppgifter skulle nu bland annat vägfyrktalet specificeras på samma sätt som vägskatten och hela det såsom vägskatt för året uttaxerade beloppet angivas. Uppgifterna skulle genom länsstyrelserna insändas till jordbruksdepartementet. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens årsberättelser innehöllo uppgifter om nybyggnader och omläggningar eller förbättringar av allmänna vägar, då arbetet utförts med statsbidrag. En sammanställning av statens och övriga offentliga förvaltningars inkomster och utgifter möter i de för åren 1909 och 1910 av I. Flodström upprättade översikterna över de offentliga förvaltningarnas utgifter och inkomster jämte därmed sammanhängande förhållanden, vilka i form av ett åttasidigt häfte, med titel Skattetabeller, utgåvos genom Stockholmstidningen. Dessa tabeller omfattade utgifter och inkomster för statsverket (inbegripet riksgäldskontoret), landstingen, hushållningssällskapen och skogsvårdsstyrelserna, i landsting ej deltagande städer, övriga stadskommuner, landskommunerna samt väghållningsdistrikten. I »Skattetabellerna» fördelades utgifterna och inkomsterna efter ensartade grunder för de olika offentliga förvaltningarna, utgifterna pä större ändamålsgrupper och inkomsterna efter huvudslag. Förvaltningarnas egna inkomster och utgifter upptogos åtskilda från bidrag från och till andra offentliga förvaltningar. Siffrorna i »Skattetabellerna» kunde icke hänföra sig till ett och samma år; uppgifterna om landskommunernas finanser voro sålunda av äldre datum än uppgifterna om statens finanser. »Skattetabellerna» omfattade vidare vissa upplysningar om statens inkomstgivande verk (inkomster, utgifter och överskott), om skatter (uppdelning bland annat på direkta och indirekta skatter), om tullar pä olika varor (med angivande av beloppen för dels skyddstullar för jordbruket och trädgårdsskötseln, dels skyddstullar för hantverket och industrien, dels ock finans- och lyxtullar), om konsumtionsskatterna (tullar och acciser) på olika varuslag samt om vissa utdebiteringssatser för kommunalskatt, landstingsskatt, väghållningsbesvär och avgift till prästerskapet. Huvudkällorna till »Skattetabellerna» för år 1909 voro: riksstaten och riksgäldskontorets förslagsberäkning för år 1909, kapitalkonto till rikshuvudboken samt riksbankens och myntverkets berättelser för år 1907, statistiska centralbyråns berättelse om kommunernas finanser år 1906 samt kammarkollegii tabeller angående väghållningsbesväret år 1907. Motsvarande källor kommo till användning för »Skattetabellerna för år 1910». Med hänsyn till de skiljaktiga redovisningsgrunderna i dessa källor måste sammanfattningen av uppgifterna göras mycket summarisk och delvis även mycket ungefärlig. I fråga om hushållningssällskapen upptogs endast deras andel av brännvinsförsäljningsmedlen. För övrigt utelämnades boställsavkastningar, privilegieinkomster (för akademierna), fromma stiftelsers inkomster och utgifter, bidrag till skjutsentreprenaderna, tingshus- och municipalskatter m. m. Häftet avslutades med en kort översikt av förvaltnings- och beskattningsbestämmelser m. m. En direkt fortsättning av dessa »Skattetabeller» utarbetades för år 1911 (resp. 1908) av E. Höijer, som publicerade resultatet i en uppsats med titel »De offentliga förvaltningarnas utgifter och inkomster». 1 De huvudsakliga källor, ur vilka uppgifterna hämtades, voro följande: riksstaten och riksgäldskontorets förslagsberäkning för år 1911, kapitalkonto till rikshuvudboken för år 1909, statistiska centralbyråns berättelse rörande kommunernas finanser år 1908 samt j ordbruks1

Ekonomisk tidskrift årg. 1911 sid. 113.

231 departementets tabeller angående väghållningsbesväret år 1908. För att möjliggöra en jämförelse med närmast föregående år meddelades vid sidan av uppgifterna för de senast tillgängliga åren även motsvarande siffror för åren 1910 och 1907, vilka med några få ändringar voro hämtade ur »Skattetabellerna» för år 1910. I kommentar till tabellerna för år 1911 framhölls, att tidsskiljaktigheten mellan uppgifterna beträffande staten och uppgifterna beträffande kommunerna förhindrat översiktens uppställande i strängare bokslutsform. Bättre sammanställbara uppgifter hade erhållits, om man gått tillbaka till år 1908 även i fråga om statens inkomster och utgifter, men översikten skulle i sådant fall ha framträtt med ett i avseende på dess praktiska syfte — att lämna en föreställning om sammanlagda storleken av olika slags allmänna utgifter och inkomster — alltför föråldrat innehåll. De nu nämnda översikterna av Flodström och Höijer avsågo, som antytts, ej blott statens utan även övriga offentliga förvaltningars utgifter och inkomster, och de ha intresse jämväl ur synpunkten att utgöra en statistik efter systematiska grunder utan avseende å rubriceringen i uppställningen av förvaltningarnas stater. Slutligen må här erinras, att I. Flodström på offentligt uppdrag verkställde en utredning angående Sveriges nationalförmögenhet omkring år 1908 och dess utveckling sedan mitten av 1880-talet. 1 I denna utredning utvecklades inledningsvis de principer, enligt vilka en nationalförmögenhetsuppskattning i allmänhet bör försiggå, vad en sådan bör omfatta och huru de värden den ger böra bedömas. Därvid framhölls, att man i fråga om nationalförmögenheten plägade skilja mellan den subjektiva och den objektiva metoden; den förra sammanförde till nationalförmögenheten hörande värden efter ägare, den senare efter de ägda föremålens art. Flodströms uppskattning av Sveriges nationalförmögenhet verkställdes med anlitande av den objektiva metoden, för vilken vårt lands beskattningssystem erbjöd ganska goda förutsättningar på den grund att den viktigaste delen av landets förmögenhet, den fasta egendomen, var underkastad allmän taxering. Vid utredningen verkställdes emellertid också en uppskattning av nationalförmögenheten efter den subjektiva metoden. Med hänsyn till materialets bristfällighet användes dock de uppgifter man ägde om olika förvaltningssubjekts förmögenhetsställning blott såsom grund för en approximativ fördelning av den efter den objektiva metoden konstaterade förmögenhetssumman på olika kategorier av ägare. Den summa, som därvid erhölls för enskilda, jämfördes med en på grundval avbouppteckningar efter avlidna beräknad summa för den privata förmögenhetens storlek, 2 därvid den senare dock befanns vara avsevärt lägre än den förra. Den på grund av av bouppteckningarna uppgjorda förmögenhetsfördelningen på storleksgrupper underkastades därför närmare granskning och jämkades så, att slutresultatet beträffande hela förmögenhetssumman stämde med det vid nationalförmögenhetsuppskattningen efter den objektiva metoden funna resultatet. Uppskattningen av nationalförmögenheten omkring år 1908 skärskådades slutligen i jämförelse med de beräkningar av nationalförmögenheten, som utförts av P. E. Fahlbeck för åren 1885 och 1898. 3 1905 års statistiska kommitté och 1912 års plan för finansstatistiken. Vid denna tid hade statistiska kommittén avgivit sitt i det föregående omnämnda betänkande angående Sveriges officiella statistik och dess allmänna organisation. 1 Sveriges nationalförmögenhet år 1908 och dess utveckling sedan mitten av 1880-talet Finansstatistiska utredningar, utgivna genom Kungl. Finansdepartementet, Stockholm 1912. I not 4 a sid. 213 angiven undersökning angående bouppteckningar efter avlidna, inregistrerade vid vederbörande domstolar åren 1906 1908. 8 Beräkningen för år 1885: Sveriges nationalförmögenhet, dess storlek och tillväxt. Av P E Fahlbeck. Stockholm 1890. - Beräkningen för år 1898: I »Sveriges land och folk», utgiven av Gustav Sundbärg. Stockholm 1901. Sid. 453.

232 I detta betänkande upptogs även frågan om statistik över statens och kommunernas finanser samt om en allmän finansstatistik. Kommittén 1 konstaterade efter en redogörelse för de viktigaste källorna till statistiken över statens finanser, att man trots rikedomen på finansiella redogörelser av olika slag saknade en fullständig och överskådlig översikt över statens finanser. En verklig statistik existerade sålunda icke, vad statens finanser anginge. Närmast skulle man vänta sig att finna en dylik i kapitalkontot till rikshuvudboken, men en redogörelse för dess innehåll och uppställning syntes enligt kommittén nogsamt visa, att det alldeles icke kunde uppfylla de krav, som måste ställas på en dylik statistik. Övriga finansiella redogörelser kunde ännu mindre tillfredsställa dessa krav. För egen del anförde statistiska kommittén bland annat följande: »Den stora betydelse finansstatistiken måste anses äga, torde till fullo motivera att åtgärder vidtagas för att bringa denna gren av statistiken till största möjliga fulländning. Rörande statens finanser existerar såsom ovan utretts ännu ingen verklig statistik, utan en sådan måste nyskapas. Materialet härför förefinnes i främsta rummet i kapitalkontot till rikshuvudboken. I åtskilliga fall måste dock detta material kompletteras från andra håll, särskilt för att möjliggöra ett uppdelande av de å riksstaten förekommande för flera ämbetsverk och myndigheter gemensamma anslagen, såsom till ålderstillägg, expenser m. m. I allmänhet torde härtill kunna användas de i statsrevisorernas berättelser om statsverket meddelade uppgifterna. Då emellertid ifrågavarande berättelser utkomma från trycket först mer än ett år efter redogörelseåret, skulle användandet av de tryckta berättelserna onödigtvis försena statistikens utarbetande. Saken torde enklast kunna ordnas så, att statistiska centralverket erhåller en avskrift av de räkenskapssammandrag, som förvaltande verk och allmänna inrättningar jämlikt kungl. kungörelse den 23 maj 1884 skola före juli månads utgång avgiva för statsrevisionens ändamål. Därutöver erfordras en del kompletterande uppgifter från statskontoret och vissa andra myndigheter. Dessa uppgifter torde kunna avgivas utan större besvär eller svårighet. Rörande den bearbetning, som det sålunda åvägabragta materialet bör undergå, torde kommittén icke behöva ingå på närmare detaljer. Endast vissa allmänna synpunkter må här framhållas. Först och främst är av nöden, att inkomsterna och utgifterna grupperas efter sin verkliga natur utan hänsyn till den plats de erhållit i statens räkenskaper. Sålunda böra inkomsterna fördelas i de tre huvudgrupperna: skatter med underavdelningarna konsumtionsskatter, andra indirekta skatter och direkta skatter; inkomster av statsegendom, statens kommunikationsanstalter och regaler; samt slutligen övriga inkomster (bötesmedel, terminsavgifter från läroverken och extra uppbörd). Utgifterna grupperas i huvudavdelningarna egentliga utgifter med ytterligare fördelning efter de särskilda ändamålen, samt övriga utgifter med underavdelningarna driftkostnader och kapitaliserande utgifter. Såväl bruttosom nettobelopp böra meddelas, detta dock endast vad utgifter samt inkomster av inkomstgivande verksamhet beträffar. Däremot synes lämpligast, att ovnga inkomster upptagas endast brutto, sålunda skatterna utan avdrag för uppbördskostnader. Avkortningar och såvitt möjligt restitutioner böra likväl avräknas. Därjämte torde böra skiljas mellan riksstatsmedel samt särskilda fonders och inrättningars medel.» I ett utlåtande över kommittéförslaget anförde statskontoret bland annat, att en sakkunnig undersökning måhända skulle visa, att en större del än dittills av rikshuvudbokens innehåll borde i tryck offentliggöras och osannolikt vore heller icke, att rikshuvudboken utan större svårighet skulle kunna så utvidgas, att en god del av den statistik, kommittén ville förlägga till annat håll, skulle kunna^ i densamma inrymmas, utan att den upphörde att uppfylla sitt egentliga ändamål. 1 Statistiska kommitténs betänkande angående Sveriges officiella statistik och dess allmänna organisation. Stockholm 1910. Sid. 331.

233 Mot den kommunala finansstatistiken riktade statistiska kommittén åtskilliga betydelsefulla erinringar. 1 Den framhöll sålunda, att formulären till primäruppgifter för statistiken över kommunernas finanser icke längre kunde anses tillfredsställande. Bland annat anmärktes, att formulären icke möjliggjorde en uträkning av nettoutgifterna för de särskilda förvaltningsgrenarna, ej heller av nettoinkomsten från kommunaltekniska företag. Även primäruppgifternas bearbetning och formen för statistikens publicerande gåve anledning till vissa anmärkningar, och statistiken vore i viktiga avseenden ofullständig. Normalt kunde ifrågavarande statistik beräknas utkomma omkring l 7 2 år efter redogörelseåret; försenandet under 1900 talets första årtionde hade huvudsakligen berott på bristande arbetskrafter i statistiska centralbyrån och ständiga ombyten inom den extra tjänstemannapersonalen därstädes. Kommitténs förslag till förbättrande av den kommunala finansstatistiken innebar i huvudsak följande: Statistiken över kommunernas finanser synes böra dels utvidgas, dels undergå åtskilliga förändringar. Sålunda behöver den kompletteras med uppgifter om municipalsamhällenas, köpingars, som icke bilda egna kommuner, samt tingslagens finanser. Grupperingen av inkomster och utgifter bringas till motsvarighet med den som kan komma att användas i en blivande statistik över statens finanser. Vidare böra utgifterna samt inkomsterna från inkomstgivande verksamhet upptagas såväl brutto som netto eller, vad inkomsterna beträffar, med avräknande av driftkostnaderna och vad utgifterna angår, med avdrag för dels vad som bestritts genom statsanslag, anslag eller ersättningar från andra kommuner eller enskilda, dels inkomster av respektive inrättningars drift, t. ex. legosängsavgifter, skolavgifter o. s. v. Endast på sådant sätt kunna dubbelräkningar undvikas, vare sig det gäller en sammanställning av statens och kommunernas finanser eller ett sammanräknande av endast kommunernas inkomster och utgifter. Denna utförliga specifikation bör dock icke offentliggöras för varje särskild landskommun, utan det är tillräckligt, att den för landskommunerna publiceras i sammandrag länsvis. Beträffande städerna och landstingen torde däremot vara önskvärt, att uppgifterna offentliggöras med fullständig specifikation för varje stad och landsting. Tillgångar och skulder böra specificeras utförligare än för närvarande, särskilt bör beträffande skulderna uppgivas, huru stor del därav är placerad i utlandet. I sammanhang med redogörelsen för kommunernas finanser synas lämpligen uppgifter böra meddelas om kommunalutskyldernas relativa höjd inom varje särskild kommun respektive municipalsamhälle eller köping som icke bildar egen kommun, d. v. s. det per 100 kronor beskattningsbar inkomst uttaxerade beloppet. Vid sidan av redogörelsen för kommunernas finanser bör en särskild statistik utarbetas angående de kommunaltekniska företagen. Denna statistik bör innehålla uppgifter av dels teknisk, dels finansiell natur. Exempelvis böra sålunda beträffande spårvägar uppgivas banlängd, trafikdagar, rullande materiel, vagnkilometer, resor, avgifter, trafikinkomster och övriga inkomster, driftkostnad, utgifter för nyanläggningar och övriga utgifter, ursprungliga anläggningskostnaden och bokfört värde m. m. Enligt vad kommittén å annat ställe i sitt betänkande (s. 348) föreslagit, skulle till kommunalstatistiken jämväl hänföras redogörelsen för avlönings- och pensionsförhållandena i kommunerna. Med hänsyn till kommunalstatistikens föreslagna omfattning samt tiden för primaruppgifternas insändande och den ingående granskning och bearbetning dessa måste undergå synes kommunalstatistiken icke kunna utkomma tidigare än omkring I / 2 ar efter redogörelseårets utgång. Kommittén hemställde, att under benämningen kommunalstatistik årligen skulle offentliggöras en redogörelse för kommunernas finanser, utdebitering inom varje kommun för samtliga kommunala ändamål, de kommunaltekniska företagen samt 1

Anf. publikation sid. 341.

16—418516.

£34 avlönings- och pensionsförhållandena, varvid de kommunaltekniska företagen samt avlönings- och pensionsförhållandena successivt skulle behandlas i årsberättelserna, de förra under loppet av en femårs- och de senare under loppet av en tioårsperiod. Därjämte skulle årligen offentliggöras uppgifter om av städerna och landstingen under närmast föregående år beslutad utdebitering. I fråga om den särskilda statistiken över de allmänna vägarna anmärkte statistiska kommittén 1 på dess bristande tillförlitlighet. I betraktande av den stora betydelse i finansiellt hänseende, som väghållningsbesväret ägde, syntes det kommiitén nödigt, att en detaljerad och fullt tillförlitlig årlig sådan statistik upprättades. Kommittén angav vissa riktlinjer för dess utarbetande och förordade, att denna statistik skulle förläggas till det av kommittén föreslagna statistiska centralverket. Slutligen föreslog statistiska kommittén även en sammanställning av statistiken över statens och kommunernas finanser, vad kommittén betecknade såsom allmän finansstatistik.2 Till motivering för detta förslag anförde kommittén följande: Enligt kommitténs åsikt bör finansstatistiken icke stanna vid särskilda statistiska redogörelser för statens och för kommunernas finanser, utan bör den ytterst utmynna i en sammanställning av båda. Endast på sådant sätt blir möjligt att uppgiva exempelvis den totala skattebördan eller hela kostnaden för varje särskild förvaltningsgren, såsom undervisningsväsende, sjukvård o. s. v. Behovet av en dylik allmän finansstatistik har livligt framhållits i en motion vid 1910 års riksdag och vitsordades jämväl från olika håll under kamrarnas överläggningar om berörda motion. Villkoren för att en allmän finansstatistik skall kunna utarbetas äro, att dels den föreslagna statistiken över statens finanser kommer till stånd, dels de av kommittén föreslagna förändringarna i fråga om statistiken över kommunerna genomföras. Under dessa förutsättningar blir utarbetandet av en allmän finansstatistik en jämförelsevis enkel uppgift. En viktig fråga, nämligen om skattebördans fördelning på olika beskattningsföremål och olika samhällsklasser, kan dock en dylik statistik icke utan vidare besvara, bland annat av det skäl att direkta uppgifter om konsumtionsskatternas fördelning i antydda hänseende icke förefinnas och ej heller någonsin kunna erhållas. Endast approximativa beräkningar kunna här ifrågakomma, och dessa förutsätta att ingående undersökningar först verkställts rörande konsumtionen av skattepliktiga varor inom olika samhällsklasser. En dylik beräkning rörande skatternas fördelning synes därför kommiitén lämpligen böra tid efter annan komma till stånd genom samarbete mellan statistiska centralverket och kommerskollegii avdelning för arbetsstatistik, varvid i viss mån torde kunna tjäna såsom mönster de omfattande undersökningar i detta ämne, som för Norges del nyligen utförts av N. Rygg och offentliggjorts i den norska socialstatistiken. Statistiska kommittén hemställde i detta ämne, att en allmän finansstatistik årligen måtte utarbetas och offentliggöras tillsammans med statistik över statens finanser i en gemensam publikation med titel »Allmän finansstatistik». Statistiska kommitténs förslag framlades för riksdagen i 1912 års statsverksproposition. 3 Vad chefen för finansdepartementet därvid yttrade torde här böra återgivas, då de anförda synpunkterna i det stora hela äga den allmängiltighet, att de böra beaktas även vid nu föreliggande utredning angående finansstatistikens effektivisering. Departementschefen anförde nämligen följande: »Det har på de senare åren vid flera tillfällen inom politiska kretsar uttalats önskningar om att erhålla en klarare och lättare överskådlig framställning av statens och i sammanhang därmed även kommunernas finanser än den, som publicerade Anf. publikation sid. 258. Anf. publikation sid. 337. 1912 års statsverksproposition, sjunde huvudtiteln, sid. 157.

235 delar av de offentliga förvaltningarnas räkenskaper förmå skänka. Dessa önskningar stå givetvis i sammanhang med den starkt växande betydelse, den offentliga finansförvaltningen i vårt land småningom erhållit, ävensom med den allt större komplikation i finansväsendet, som inträtt såsom en följd av utvecklingen på förevarande område. Ej minst för finansdepartementet hava härmed sammanhängande svårigheter ofta med styrka gjort sig kännbara, särskilt med hänsyn till det reformarbete på de allmänna finansernas område, som nu i en följd av år pågått, och för vars skull flera tillfälliga finansstatistiska utredningar måst anordnas såväl inom som utom departementet. Systemet med tillfälliga finansstatistiska utredningar vid förefallande behov kan dock icke anses motsvara en god finansförvaltnings krav. Statistiska utredningar erfordra, för att bliva av något värde, i regel vissa förarbeten, som stundom kunna taga rätt lång tid i anspråk; och följden blir den, att när utredningens resultat som bäst skulle behövas, det ännu icke på långt när är färdigt. Det kan även hända, att det resultat en sådan utredning lämnar, tydligt ådagalägger, att en viss planerad finansiell reform — vartill ett detaljerat utkast kanske redan med mycket arbete och stora kostnader utarbetats — icke låter sig genomföras, och att därför arbetet måste tagas upp från en ny, lika litet på förhand statistiskt studerad sida. Eller kan det inträffa, att det utarbetade förslaget måste med några ytliga modifikationer framläggas, huru i grunden otillfredsställande det än är, och att det, antaget såsom en nödfallsåtgärd, i många år får utöva sina ogynnsamma verkningar. För övrigt gives det, som lätt inses, många finansiella förhållanden, som icke på annat sätt kunna bedömas än därigenom, att man noga och i detalj följer deras utveckling från det ena året till det andra. Detta synes mig nödvändiggöra upprättandet av en regelbunden, planmässigt ordnad finansstatistik. Beträffande omfattningen av denna statistik kan jag i allt väsentligt ansluta mig till statistiska kommitténs förslag. Vad som behöves är i första hand en fortlöpande detaljerad statistik över statens inkomster och utgifter. Den nya uppställningen av riksstaten underlättar i hög grad utarbetandet av en sådan statistik men gör den ingalunda obehövlig. Ty dels har politiken behov av redogörelse för detaljer, vilka icke kunna framgå av riksstaten och kapitalkontot till rikshuvudboken, dels är den fördelning av utgifterna efter huvudtitlar, som riksstaten fortfarande iakttager, givetvis mindre upplysande i fråga om utgifternas art än den borde vara. Särskilt intresse komma av denna statistik de delar att äga, som skola behandla statens affärsdrivande verk. Vidare erfordras en fortlöpande allmän finansstatistik, d. v. s. en sådan som omfattar ej blott statens utan även kommunernas och övriga offentliga förvaltningars inkomster och utgifter och som sålunda meddelar en sammanfattande översikt av allt, som utgives för de särskilda allmänna behoven, och av allt, som till täckande av dessa behov till de offentliga förvaltningarnas kassor inflyter. Ett särskilt kapitel måste här ägnas skatterna, såväl de direkta som de indirekta, och de förras fördelning på landsbygd och städer, på skilda kommuner, på olika slag av skatteobjekt samt, såvitt möjligt, på olika samhällsklasser och förmogenhetskategorier. Beträffande de indirekta skatterna kunna, såsom statistiska kommittén anmärkt, endast approximativa beräkningar i dessa hänseenden ifrågakomma. Verkställandet av sådana måste bliva beroende på särskilda anordningar; de synas icke böra ingå såsom en regelbunden beståndsdel i den allmänna finansstatistiken. Därest, såsom jag har för avsikt att föreslå, en byrå för finansstatistik upprättas inom statistiska centralbyrån, synes lämpligt, att till denna förlägges utgivandet avvissa smärre finansiella publikationer, som för närvarande offentliggöras av statskontoret eller finansdepartementet. Sålunda anser jag, att utarbetandet och utgivandet av generalsammandraget över bevillningen och inkomstskatten samt generalsammandraget över bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter böra överflyttas till statistiska centralbyrån från statskontoret, i enlighet med statistiska kommitténs, respektive statskontorets därom gjorda hemställan. Jämväl de uppgifter om stftmpelbeläggningen av handlingar hörande till protokollen över lagfarter,

236 inteckningar, bouppteckningar m. m., vilka enligt nådigt brev den 12 september 1884 skola i finansdepartementet årligen hopsummeras och vidare bearbetas, torde i sammanhang härmed böra tagas om hand av statistiska centralbyrån.» Den av chefen för finansdepartementet förordade nya grenen av statistiken, nämligen allmän finansstatistik, skulle förläggas till en särskild byrå inom statistiska centralbyrån med en byråchef på ordinarie stat såsom ledare. Här torde därjämte få nämnas, att departementschefen anslöt sig till statistiska kommitténs i annat sammanhang framlagda förslag om utarbetande genom centralbyråns försorg av en statistisk årsbok, omfattande hela den officiella statistiken. 1 I motiveringen till sitt beslut i anledning av Kungl. Maj:ts förslag om planläggningen och utformningen av den officiella statistiken och särskilt av finansstatistiken anförde riksdagen 2 bland annat följande: Man syntes böra undvika ett uppläggande av särskild statistik för frågor av en mångfald olika slag och i stället söka inrikta sig på huvudsakligen sådana ämnen, vilkas statistiska bearbetande kunde anses vara av verklig praktisk betydelse och nytta. Av sådan natur vore enligt riksdagens förmenande de frågor, som vore hanförliga till finansstatistiken och statistiken över kommunernas finanser. Det syntes nämligen icke råda något tvivel därom, att finansväsendet i allmänhet och särskilt den sida därav, som representerades av skatteväsendet, i våra dagar med rätta tillmättes en allt större betydelse, både i statligt och kommunalt avseende, varav syntes böra följa, att detsamma gjordes till föremål för en statistisk bearbetning, som utförligt belyste dess förhållande till samhällsutvecklingen. Ä finansstatistiken och statistiken över kommunernas finanser borde således enligt riksdagens förmenande huvudvikten läggas, så mycket mer som åtskilliga av de frågor, vilka enligt statistiska kommitténs och jämväl Kungl. Maj:ts förslag skulle bliva föremal för särskild statistik, syntes riksdagen kunna utan olägenhet inrangeras under eller kombineras med finansstatistiken och statistiken över kommunernas finanser. I betraktande av det otillfredsställande läge, vari den officiella statistiken obe stridligen för det dåvarande befunne sig, och med särskilt fästat avseende å behovet av att erhålla en statistik över statens finanser och en tillfyllestgörande sådan jämväl över kommunernas finanser jämte en allmän finansstatistik, gående ut på en sammanställning av bådadera, hade även riksdagen funnit det välbetänkt att redan för det dåvarande söka ordna frågan om vår officiella statistik, i den mån så kunde ske. Riksdagen hade därför, under förutsättning att de erinringar i frågan, som riksdagen framställt, beaktades, ansett sig kunna ansluta sig till det förslag, som Kungl. Maj:t framlagt i avseende å ordnandet av denna statistik. På ledaren av finansstatistiken och statistiken över kommunernas finanser borde ställas särskilt stora krav. Han måste vara beredd att, utöver det periodiskt återkommande arbetet med statistiska berättelser, utföra maktpåliggande och grannlaga specialutredningar av olika slag. Sådana kunde antagas för finansdepartementets räkning fordras gång efter annan till ledning för skattelagstiftningen och statsregleringen, framför allt inkomstberäkningen. Det syntes därför vara önskligt, att ledaren av den officiella finansstatistiken vore fullt skickad att som regel jämväl hava ledningen av sådana specialutredningar. Men man syntes i längden icke kunna förvänta nödiga kvalifikationer hos innehavaren av denna befattning, med mindre han bleve ordinarie tjänsteman och tillförsäkrades löneförmåner såsom byråchef. Riksdagen hade därför ansett sig kunna godkänna Kungl. Maj:ts förslag i denna del. så mycket mer som organisationen av denna byrå vore så avpassad, att, därest framdeles beslut skulle komma att fattas om upprättande av en särskild statistisk byrå inom finansdepartementet för ifrågavarande ändamål, den av Kungl. Maj:t föreslagna finansstatistiska byrån inom statistiska centralbyrån kunde med hela sin personal överflyttas från centralbyrån till finansdepartementet. 1 Angående denna årsbok, se sid. 270. - Riksdagens skrivelse 1912 nr 7 sid. 35.

237 De av statistiska kommiitén framlagda och av statsmakterna sålunda gillade förslagen om en regelbunden, planmässig finansstatistik blevo icke förverkligade i den utsträckning som förslagen avsågo. 1 Utvecklingen av statistiken över statens finanser efter år 1912. Även om sålunda en regelbunden och planmässig finansstatistik icke kom till stånd såsom resultat av statistiska kommitténs arbete, så har dock statsförvaltningens och speciellt finansförvaltningens behov av finansstatistiska uppgifter efter hand tillgodosetts i stegrad omfattning. Det viktigaste användningsområdet för finansstatistiken ligger inom det statliga budgetarbetet i vidsträckt mening, d. v. s. såväl utgiftspolitiken som frågorna om utgifternas finansiering. De finansstatistiska utredningarna utgöra ett betydelsefullt hjälpmedel vid budgetens utformning, och de äro därför i stor utsträckning förlagda till budgetarbetets olika stadier. Budgetens uppgörande innebär en förhandsbedömning av såväl inkomster som utgifter, och denna förhandsbedömning måste grunda sig på uppgifter om inkomst- och utgiftsutvecklingen i förfluten tid. Inom en planmässigt ordnad finansförvaltning måste därjämte budgetens realiserande följas med uppmärksamhet, vilket i sin tur kräver upprättandet av statistik över utvecklingen av budgetens inkomster och utgifter. Det torde böra framhållas, att med hänsyn Ull finansstatistikens användning den egentliga statistiken svårligen kan skiljas från kalkyler; de senare inbegripas här under statistik. Bland annat på denna grund kommer en redogörelse för finansstatistikens senare utveckling att avse flera olikartade statistiska arbetsuppgifter. Den följande redogörelsen angiver därför endast de viktigare uppgifterna; en fullständighet i redogörelsen synes ej heller behövlig för dess syfte att bilda grundval för förslag till finansstatistikens effektivisering. I anslutning till vad nu sagts kommer i det följande att först behandlas den finansstatistik, som är omedelbart inriktad på budgetarbetet eller som ingår såsom led i detta arbete. I ett följande avsnitt redogöres därefter för den från budgetarbetet mera fristående finansstatistik, som framlägges i årligen utkommande publikationer, men vilka samtidigt äro viktiga hjälpmedel vid budgetens uppgörande och vid kontrollen över dess realiserande. Vidare behandlas den löpande, i regel månatligen utkommande finansstatistik, som står till finansförvaltningens förfogande för analys av den timade utvecklingen. Slutligen redogöres för vissa förhandsberäkningar av inkomster och utgifter m. m. F i n a n s s t a t i s t i k e n i b u d g e t a r b e t e t . Den finansstatistik, som mera omedelbart är inriktad på budgetarbetet, framträder i huvudsak vid förberedelserna till statsverkspropositionen, och resultatet av det finansstatistiska arbetet publiceras i stor utsträckning i denna proposition. Den huvudsakliga källan för beräkningen av inkomsterna i statsverkspropositionen är riksräkenskapsverkets (tidigare statskontorets) förslag till sådan beräkning. Enligt § 9 i riksräkenskapsverkets instruktion har detta ämbetsverk att varje år före den 10 december till Kungl. Maj:t avgiva förslag till beräknande av statsverkets inkomster vid nästföljande statsreglering ävensom meddela upplysningar rörande förhållanden i övrigt av beskaffenhet att böra bringas till Kungl. Maj:ts kännedom i och för uppgörande av proposition till riksdagen angående statsverkets tillstånd och behov. Ämbetsverkets förslag befordras till trvcket såsom bilaga till statsverkspropositionen, häftet Inkomster å driftbudgeten. Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning innehåller sedvanligen till en början en sammanfattande redogörelse över utfallet av statsregleringen för det sistförflutna 1 Beträffande anledningarna till denna utveckling hänvisas till statistiska centralbyråns den 2b januari 1929 avgivna utlåtande över 1926 års besnaringssakkunnigas utredning i frå«a om inskränkningar, förenklingar och besparingar inom statistiska centralbyrån

238 budgetåret i anslutning till en tabell med summarisk redovisning över detta utfall. Därefter sammanställes och analyseras tillflödet under fem föregående budgetår äv statens löpande inkomster. Resultatet av en beräkning av utfallet av driftbudgetens inkomster för det löpande budgetåret plägar publiceras i en vid verkets skrivelse fogad tabell. I regel ansluter sig härtill ett mera allmänt hållet uttalande om utfallet av löpande statsreglering i dess helhet, sålunda jämväl i vad angår utgiftssidan. Sedan riksräkenskapsverket därefter angivit de allmänna förutsättningar, på vilka dess beräkning av de särskilda inkomsttitlarna för det följande budgetåret vilar, samt framlagt förslag till budgettekniska omläggningar, som synts verket påkallade, behandlar riksräkenskapsverket därefter varje inkomsttitel för sig. Därvid angiyes den beräknade och verkliga uppbörden för de största titlarna under tio år; dessa inkomsttitlar äro i den senast avgivna beräkningen, avseende budgetåret 1942/43: 1. Följande skatter på inkomst, förmögenhet och rörelse, nämligen: inkomstoch förmögenhetsskatt (inklusive extra inkomst- och förmögenhetsskatt, särskild skatt å aktiebolags inkomst samt utjämningsskatt), värnskatt, krigskonjunkturskatt, särskild skatt å förmögenhet samt utskiftningsskatt och ersättningsskatt; 2. Stämpelmedel; 3. Automobilskattemedel (fordonsskatt, gummiringsskatt, bensinskatt); 4. Tullmedel; 5. Tobaksskatt; 6. Omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker (omsättningsskatt å spritdrycker, utskänkningsskatt å spritdrycker, omsättningsskatt å vin). 7. överskotten för ett vart av de fem affärsverken. Vid skrivelsen angående inkomstberäkningen finnes därjämte fogad en tabell som för vart och ett av de fem senast förflutna budgetåren anger utfallet å samtliga driftbudgetens inkomsttitlar. De av riksräkenskapsverket framlagda beräkningarna för såväl löpande som nästföljande budgetår grundas till en del på upplysningar och förslag från myndigheter, som handha inkomstförvaltningen. Dessa myndigheters uttalanden återgivas beträffande de större inkomsttitlarna i verkets skrivelse och innehålla i åtskilliga fall ytterligare uppgifter om specifika förhållanden av betydelse för bedömande av ifrågakommande inkomsttitlars utveckling. Till de sålunda av myndigheterna gjorda beräkningarna anger riksräkenskapsverket sin ståndpunkt. Resultatet av riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för det kommande budgetåret återgives i en vid skrivelsen fogad tabell med specifikation av inkomsterna å driftbudgeten, uppställd i enlighet med riksstaten, eventuellt med iakttagande av de budgettekniska förändringar som verket ansett sig böra föreslå. Slutresultatet av beräkningarna kommenteras under jämförelse med inkomstsiffrorna enligt gällande riksstat och enligt den av verket gjorda approximativa beräkningen av utfallet av denna riksstats inkomstsida. Beträffande de inkomsttitlar, som redovisas av riksgäldskontoret, avger kontoret en särskild, för statsverkspropositionen avsedd förslagsberäkning. Uppgifterna om dessa titlar ingå dock även i riksräkenskapsverkets förutnämnda inkomstberäkning. Även de Kungl. Maj:t underställda anslagsäskande myndigheternas framställningar måste i stor utsträckning grunda sig på statistik hos dessa myndigheter eller statistiska uppgifter som inhämtas av dem. Inom riksgäldskontorets förvaltningsområde utgöres den viktigaste delen av förslagsberäkningarna för statsverkspropositionen av kalkyler beträffande utvecklingen av lånebehovet, vilka kalkyler måste grundas bland annat på en förhandsuppskattning av investeringar och kassaställning. i Vid det centrala arbetet till förberedelse av statsverkspropositionen har det alltså i första hand gällt att bedöma bärkraften av de beräkningar över inkomster och utgifter, som myndigheterna framlagt. De uppgifter, som myndigheterna lämnat, ha måst kompletteras med utsträckande av de statistiska serierna. I stor omfattning ha de statistiska beräkningar, som ligga till grund för statsverkspropositionen, verkställts inom finansdepartementet. Inkomsttitlar och anslag ha måst omräknas med hänsyn till de ändrade förutsättningar, som av politiska eller andra skäl förelegat

«

239 vid statsverkspropositionens avfattande och vilka de förslagsställande myndigheterna icke haft anledning beakta. Beträffande särskilda anslag eller grupper ay anslag ha påkallats beräkningar, som i viss utsträckning grundat sig på särskilt införskaffad statistik. Hit höra kalkyler rörande de belopp som skola upptagas för sådana anslag, vilka variera med levnadskostnaderna, sålunda exempelvis anslagen till dyrtidstillägg. Därest fråga uppkommit om ändrade anslagsgrunder, exempelvis för dyrtidstillägg, har detta föranlett stundom vidlyftiga kalkyler, baserade på statistiska uppgifter. Inom finansdepartementet ha ofta verkställts utredningar rörande ändringar i skattelagstiftningen, därvid beräkningarna grundats på förefintligt eller för ändamålet särskilt införskaffat statistiskt material. Statsverkspropositionen samt de propositioner som eljest avsett reglering av budgeten, ha tidigare innehållit redogörelser över det statsfinansiella läget* vilka väsentligen kunnat begränsa sig till utvecklingen av de i riksstatsförslaget ingående inkomsterna och utgifterna. Med de numera tillämpade formerna för statsregleringen, då statsutgifter till betydande belopp bestridas vid sidan av riksstaten, har det blivit nödvändigt att utsträcka överblicken över det statsfinansiella läget till att avse även dylika utgifter och deras finansiering. Denna överblick, som kräver statistik och kalkyler rörande den inträdda eller motsedda förändringen i statens kassaställning och lånebehov, har betingats även av penningpolitiska hänsyn. Sådana analyser av det statsfinansiella läget finnas genomförda i den till urtima riksdagen år 1940 avlåtna propositionen nr 3 med förslag till förordning om allmän omsättningsskatt ävensom i propositionen nr 217 år 1941 med förslag till prisregleringslag, m. m. samt i 1942 års statsverksproposition. Den numera tillämpade principen om flerårsbalansering av budgeten har också gjort det nödvändigt att i motsvarande mån utsträcka analysen av budgetutfallet till att avse flera år. Under årens lopp har statsverkspropositionen vidare innehållit åtskilliga statistiska sammanställningar över statens inkomster och utgifter. Stundom ha dylika statistiska serier förekommit med likartad uppställning år efter år. Så till exempel har redogjorts för utvecklingen under ett antal år av riksstaten och dess särskilda huvudavdelningar. Statistiska serier ha vidare lämnats till belysande av förhållandet mellan direkta och indirekta skatter. Under de senare åren har emellertid ar^ betet på dylika sammanställningar över riksstatens utgiftssida betydligt försvårats till följd av de omläggningar i riksstatens uppställning, som tid efter annan företagits. Den statistik, som framlagts i statsverkspropositionen, har i regel försetts med kommentar. I statsverkspropositionerna ha också ofta infogats redogörelser för tillfälliga statistiska utredningar angående inkomsternas och utgifternas utveckling i förfluten tid eller kalkyler över deras framtida utveckling på längre sikt. Här må därför lämnas några exempel på dylika utredningar. I 1926 års statsverksproposition gällde det att taga ställning till huru en åsyftad skattelindring lämpligen borde fördelas på konsumtionsskatter och inkomstskatt, Vid bedömande av denna fråga erhölls ledning av en inom finansdepartementet verkställd undersökning av de indirekta och direkta skatternas tryck inom olika sociala skikt och inkomstlägen. 1 Undersökningen byggde i fråga om tullar och acci ser på en av socialstyrelsen gjord utredning samt kompletterades med en utredning rörande de direkta skatterna till stat, landsting, vägdistrikt och kommuner. Beräkningarna avsågo såväl stadshushåll som lantarbetar- och jördbrukarhushåil på landsbygden, därvid de beträffande stadshushållen utfördes för ett flertal in r komstlägen. Genom undersökningarna beräknades alltså bland annat de Ull det allmänna inflytande skatterna och de av skatterna föranledda bidragen till enskilda såväl i procent av konsumenternas totalutgifter som i procent av den sammanlagda skattebördan. Trots de reservationer, som gjordes rörande den rent numeriska 1

1926 års statsverksproposition: Inkomsterna. Bilaga 1.

i

240 exaktheten av de resultat, vilka framgått ur undersökningen, ansågos dock de framkomna siffrorna ha lämnat en i sina huvuddrag riktig totalbild av det sammanlagda skattetrycket och skattebördans fördelning. I 1928 års statsverksproposition framlades en utredning, som verkställts inom finansdepartementet med biträde av fackdepartementen, för att möjliggöra ett bedömande av den sannolika utvecklingen av anslagen till verkliga utgifter i budgeten. Det gällde h ä r att vinna en i möjligaste mån riktig uppfattning rörande de förändringar, som, med utgångspunkt från statsmakternas redan fattade beslut, de olika anslagstitlarna i riksstaten kunde beräknas undergå de närmaste åren framåt till och med budgetåret 1932/33. För att möjliggöra en jämförelse upprättades vid denna utredning en sammanställning rörande riksstatsanslagens faktiska utveckling från och med riksstaten för budgetåret 1923/24 till och med riksstatsförslaget för budgetåret 1928/29. Sammanställningen innefattade samtliga i nämnda riksstater och riksstatsförslag förefintliga anslagssummor, avseende verkliga utgifter. Alla stegringar respektive minskningar i anslagen, alltså icke endast sådana, som voro av automatisk natur, ingingo sålunda i denna del av utredningen. Vad angår den kommande tidsperioden till och med budgetåret 1932/33, tillgick utredningen sålunda, att inom finansdepartementet under medverkan från övriga departement undersökning företogs rörande samtliga icke tillfälliga anslag, vilka för budgetåret 1927/28, med inräknande av tillhörande förstärkningsanslag, upptagits till 50 000 kronor eller däröver. För samtliga dessa anslag hade efter en för varje särskilt anslag gjord kalkyl beräknats de anslagsbelopp, som med behörig hänsyn till inträdande automatiska stegringar och minskningar kunde anses erforderliga för vart och ett av budgetåren 1928/29—1932/33. Vid dessa kalkyler togs hänsyn endast till sådana förändringar, som kunde beräknas inträda på grundvalen av statsmakternas redan fattade beslut respektive Kungl. Maj:ts i 1928 års statsverksproposition framlagda förslag, däremot i övrigt icke till eventuella förändringar i anledning avnya beslut från statsmakternas sida. Inom denna ram avsåg beräkningen, som utgick från oförändrad prisnivå, alla stegringar eller minskningar, som kunde anses sannolika, följaktligen såväl sådana, vilka kunde såsom omedelbara eller medelbara konsekvenser hänföras till vissa särskilda statsmakternas beslut, som ock till sådana, som, utan att samband med visst beslut direkt kunde påvisas, erfarenhetsmässigt och särskilt med ledning av den faktiska utvecklingen under budgetperioden 1923/24—1926/27 kunde beräknas inträda. Metoden för utredningen i övrigt och resultatet av densamma framlades i en i statsverkspropositionen ingående promemoria. 1 I 1928 års statsverksproposition ingick också en delvis i samma syfte som den nyssnämnda verkställd utredning rörande statens utlåningsrörelse. Denna utredning avsåg att vid 1928 års liksom vid kommande års statsregleringar ge tillgång till ett samlat och från olika synpunkter bearbetat material angående fondrörelsens utveckling och för olika lånefonder gällande bestämmelser. Det sålunda åvägabragta materialet gav en bild av dittillsvarande årliga utlåningsbelopp och deras tillväxt eller minskning samt gällande räntevillkor och omloppstider för de utlämnade lånen. Materialet var alltså av betydelse vid eventuellt uppkommande frågor om nya lånefonders bildande och om ändrade utlåningsbestämmelser samt skapade vissa hållpunkter för beräkningar rörande kapitalbehovet för lånerörelsen under den närmaste framtiden. 2 Den nyss nämnda utredningen om den sannolika utvecklingen av budgetens verkliga utgifter har varit den mest omfattande av detta slags undersökningar. I åtskilliga statsverkspropositioner har emellertid den s. k. automatiska utgiftsstegringen blivit mer eller mindre utförligt belyst i fråga om såväl förfluten tid som 1 2

192^ års statsverksproposition: Inkomsterna. Bilaga 1. 1928 års statsverksproposition: Utgifter för kapitalökning: Ingressprotokollet, sid. 21.

241 det år, som det aktuella budgetförslaget avsett, och följande år. Från senare tid må nämnas de undersökningar, som ingått i statsverkspropositionerna åren 1936, 1937 och 1938. Man har, som antytts, begränsat sig till de utgifter, som äro av s. k. automatisk karaktär, om än detta begrepp varit rätt svårhanterligt i tillämpningen. Det h a r nämligen betonats, att det icke varit möjligt verkställa en förhandsberäkning som ens tillnärmelsevis kunnat betecknas såsom tillförlitlig, om det gällt att bedöma utgiftsökningen i dess helhet för den närmast kommande tiden. Alltför många faktorer kunde nämligen uppträda oväntat eller — om ock förutsedda — göra sig gällande på annat sätt än som antagits skola bliva fallet. Genom begränsningen till utgifter av s. k. automatisk karaktär har emellertid kunnat erhållas en ungefärlig bild av förändringen i de utgifter, som ofrånkomligt inställde sig under de närmaste budgetåren. I 1936 års statsverksproposition förutberäknades den automatiska utgiftsstegringen under budgetåren 1936/37—1938/39, i 1937 års statsverksproposition motsvarande stegring under budgetåren 1937/38—1939/40 och i 1938 års statsverksproposition stegringen under budgetåren 1938/39—1940/41. 1 I vissa statsverkspropositioner ha framlagts ytterligare utredningar rörande ututvecklingen i förfluten tid av statens verkliga utgifter. I 1933 års statsverksproposition ingick en sådan utredning, avseende budgetåren 1923/24—1931/32. 2 I en särskild tablå upptogos härvid de nettoutgifter för civila ändamål, vilka främst föranlett utgiftsökningen under den angivna tidsperioden. En liknande redogörelse lämnades i 1936 års statsverksproposition för budgetåren 1925/26—1934/35, därvid hänsyn även togs till de utgifter för kapitalökning, som utgått från anslag till allmänna arbeten under fonden för förlag till statsverket. 3 I 1938 års statsverksproposition fullföljdes denna utredning till och med budgetåret 1936/37. 4 I samband med förberedelserna till statsverkspropositionerna åren 1936—1938 verkställdes genom finansdepartementets försorg vissa utredningar till belysande av statsinkomsternas utveckling. I första hand åsyftades därvid att erhålla det finansstatistiska materialet framlagt i sådan form, att det lättare läte sig utnyttjas såsom underlag vid försök att uppskatta de belopp, med vilka olika statsinkomster i framtiden kunde väntas inflyta. Det statistiska materialet skulle därvid ge hållpunkter av värde för inkomstuppskattningen genom att visa, inom vilka gränser olika statsinkomster under senare år fluktuerat samt i vilken grad de förelett en på längre sikt stigande eller fallande tendens. F ö r att materialet skulle låta sig utnyttja för dessa syften skedde emellertid en omräkning därav, varigenom inflytande från förändringar i grunderna för skatter, tullar eller avgifter såvitt möjligt eliminerades. På grundval av detta material verkställdes beräkningar, vilka åsyftade att fixera gränsvärden och medelvärden för de förskjutningar, som kunde väntas inträda under de närmaste åren. 8 Med statsverkspropositionens avlåtande är emellertid budgetarbetet icke slutfört. Särskilt under nu rådande förhållanden påkallar den statsfinansiella utvecklingen en oavlåtlig uppmärksamhet. Även under normala lider har så varit fallet, ehuru problemet då varit enklare, enär det kunnat begränsas väsentligen till riksstatens inkomster och utgifter. Närmast har det gällt utfallet av den löpande statsregleringen. I enlighet med sin instruktion har riksräkenskapsverket årligen i slutet av april lämnat en beräkning rörande utfallet av den löpande budgeten i betydelse av dess avräkning mot riksstaten. Denna beräkning har grundat sig på dels räkenskaperna för 1 1936 års statsverksproposition: Inkomsterna: Bilaga F. — 1937 års statsverksproposition: Inkomsterna: Bilaga D. — 1938 års statsverksproposition: Inkomster å driftbudgeten: Bilaga D. 1933 års statsverksproposition: Utgifterna: För flera huvudtitlar gemensamma frågor, punkt 2: Bilaga sid. 35—41 3 1936 års statsverksproposition: Inkomsterna: Bilaga E. 4 1938 års statsverksproposition: Inkomster å driftbudgeten: Bilaga E. 6 1936 års statsverksproposition: Inkomsterna: Bilaga D. — 1937 års statsverksproposition: Inkomsterna: Bilaga C. — 1938 års statsverksproposition: Inkomster å driftbudgeten: Bilaga C.

242 de första 9 månaderna av budgetåret, dels uppgifter rörande det motsedda utfallet av inkomst- och utgiftstitlarna för de återstående månaderna. Sistnämnda uppr gifter ha inhämtats från myndigheterna, varefter riksräkenskapsverket med ledning av dessa uppgifter och övriga kända omständigheter verkställt den erforderliga kalkylen. Denna beräkning har plägat tillgodogöras av finansdepartementet vid upprättande av de förslag till riksdagen, som innefattat slutlig reglering av riksstaten för det löpande budgetåret och de justeringar i de i statsverkspropositionen för det kommande budgetåret beräknade inkomsterna och utgifterna, vilka påkallats av förhållanden, som inträffat efter statsverkspropositionens avlåtande. Nytt material till bedömande av det statsfinansiella läget och förhandsberäkningen av inkomster och utgifter har vid denna tid insamlats. På grundval av uppgifter från ett stort antal taxeringsdistrikt har verkställts en ny uppskattning av inkomst- och förmögenhetsskatten. Vidare ha införskaffats yttranden från vissa verkschefer rörande förnyade beräkningar av de största inkomsttitlarna. Den ekonomiska utvecklingen kan vidare ha föranlett omräkning av anslag, som bero av levnadskostnadsindex. Utgiftsutvecklingen kan ha framtvingat uttagandet av nya eller förhöjda skatter, vilket påkallat särskilda beräkningar rörande skatternas avkastning. Å r l i g a f i n a n s s t a t i s t i s k a p u b l i k a t i o n e r . Härefter torde få lämnas en översikt av de från budgetarbetet mera fristående finansstatistiska arbetsuppgifter, vilkas resultat framläggas i årligen utkommande publikationer. Dessa publikationer bliva samtidigt viktiga hjälpkällor vid budgetarbetet eller eljest för finansförvaltningen. Inledningsvis böra då nämnas vissa publikationer, vilka utgöra viktiga hjälpmedel ej blott vid bugetarbetet utan även vid statistiskt arbete, avseende statens finanser, ehuru publikationerna ej äro av direkt finansstatistisk natur. Huvudkällan för statistiken över statens finanser är ytterst den av riksräkenskapsverket upprättade rikshuvudboken. Denna upprättas emellertid endast i två maskinskrivna exemplar. F r å n trycket utges ett summariskt utdrag, som innehåller sammanställningar av myndigheternas och fondernas konton. Inkomster och utgifter upptagas därvid utan specificering efter art. Tillgångarna fördelas däremot i vissa stora .grupper, nämligen: fast egendom, rullande järnvägsmateriel och fartyg, inventarier och förråd, aktier och riksbankens kapital, utlånta medel, förskott, myndigheters (fonders) fordringar hos andra myndigheter (fonder), övriga fordringar samt kontant behållning och i bank innestående. Skulderna specificeras på diverse medel, myndigheters (fonders) skulder till andra myndigheter (fonder) samt övriga skul.der; bland diverse medel för fonder upptagas särskilt för sig avskrivningskonton. Budgetredovisningen1 sammanställes och utgives från trycket av riksräkenskapsverket. Den utgör en fullständig avräkning för det förflutna budgetåret beträffande samtliga inkomsttitlar och utgiftstitlar av de verkliga inkomsterna resp. utgifterna mot de i riksstaten upptagna beloppen. Redovisningen utmynnar i en tabellarisk sammanställning, i vilken angivas för huvudgrupper av inkomster samt för de särskilda huvudtitlarna redovisade belopp jämte de i riksstaten (och eventuella tillläggsstater) upptagna beloppen. I tabellen angivas därjämte dels de belopp, som överförts till eller belastat budgetutjämningsfonden, och dels de ingående och utgående behållningarna å reservationsanslag. Statsliggaren2 lämnar upplysningar för varje å riksstatens driftbudget bland egentliga statsutgifter upptaget anslag rörande de föreskrifter i riksdagsbeslut, författningar eller andra, av Kungl. Maj:t meddelade beslut, som gälla för anslagets disposition, och om den myndighet, som äger disponera anslaget. I ett bihang till statsliggaren finnas intagna avlönings- och pensionsförfattningar m. fl. författningar av allmän natur, de affärsdrivande verkens 1 2

Se riksräkenskapsverkets i mars 1921 angivna revisionsberättelse. Se sid. 228, not 7. — Kungl. Maj:ts beslut den 8 mars 1901, den 31 december 1913, den 21 juni 1922 och den 13 mars 1942. «r -•• *«'

243 driftkostnadsstater m. m. För de till försvarsväsendet hörande förvaltningarna ha tidigare utgivits särskilda liggare, men jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 13 mars 1942 kommer även fjärde huvudtiteln att inrymmas i statsliggaren. Den finansstatistiskt värdefullaste sammanställningen till belysande av utveckr lingen av statens samtliga inkomster och utgifter samt tillgångar och skulder har unp der de båda senaste decennierna varit riksräkenskapsverkets årsbok. Riksräkenskapsverket, som trädde i funktion år 1921, skulle enligt den för verket fastställda instruktionen avgiva revisionsberättelse. Den första revisionsberättelsen, som avlämnades i mars 1921, begränsades till att huvudsakligen utgöra en inledning till den blivande serien av berättelser och innefattade alltså en allmän redogörelse för verkets ämbetsbefattning med angivande av de yttre konturerna av de växlingar, som statsverkets bokföring undergått under tidens lopp, m. m. I såväl denna berättelse som därpå följande ha lämnats vissa specialredogörelser för olika delar av statsförvaltningen jämte redogörelser för vart och ett av de affärsdrivande verken i avseende å deras överskott och vissa därmed sammanhängande frågor. I de följande årgångarna har berättelsen framträtt i första hand som kommentar till budgetredovisningen. Men därjämte har redogjorts för det under året utförda revisionsarbetet, i samband varmed under tidigare år till behandling upptagits budgettekniska och revisionella spörsmål, vilka framställt sig under året, och vilka enligt ämbetsverkets förmenande ägde betydelse för statsförvaltningen. Berättelsen avgavs till en början för kalenderår men omlades från och med budgetåret 1929/30 till att avse budgetår; berättelsens titel förändrades då till »Riksräkenskapsverkets årsbok», I den senast utgivna årsboken, som avser budgetåret 1938/39, redogöres inledningsvis för den av 1937 års riksdag beslutade omläggningen av riksstatens uppställning. Därefter följer en utförlig kommentar till budgetredovisningen. Beträffande de största inkomsttitlarna lämnas därvid tabellariska sammanställningar över inkomsttillflödet under ett antal budgetår. Vidare meddelas ett sammandrag av sta^ tens löpande utgifter under budgetåren 1935/36—1938/39, varefter redogöres för merutgifter och besparingar å driftbudgetens anslag för budgetåret 1938/39. Härefter följer en sammanställning för tioårsperioden 1929/30—1938/39 av de över budgeten redovisade utgifterna för dyrtidstillägg samt slutligen en förteckning över dispositionen av anslaget till oförutsedda utgifter. Under rubriken »Kapitalbudgeten» redogöres bland annat för investeringarna under budgetåren 1935/36—1938/39. I kapitlet om kapitalredovisningen kommenteras kapitalbokslutet per den 30 juni 1939. Årsboken avslutas med uppgifter rörande räkenskapsgranskningen m. m. Till texten i årsboken anslutes ett tabellverk. Årsboken innehåller vidare statistiska tablåer över statens affärsverksamhet, innefattande efter enhetliga grunder uppställda balansräkningar samt vinst- och förlusträkningar för varje affärsverk ävensom ett sammandrag av dessa räkningar. I riksräkenskapsverkets årsbok för budgetåren 1936/37 och 1937/38 publicerades sammanställningar över utgifterna för vissa myndigheter, beträffande vilkas avlöningsanslag och omkostnadsanslag särskilda stater fastställts. I dessa sammanställningar upptogos vid sidan av de i staterna beräknade beloppen för de olika anslagsposterna för avlöningar och omkostnader de faktiska utgifterna å motsva 1 rande poster. Det må här erinras, att enligt beslut vid 1934 års riksdag anslagsuppställningen inom flertalet av driftbudgetens huvudtitlar systematiserats, så att såvitt möjligt personalkostnader och sakliga kostnader hållas isär genom att i regel för varje myndighet anvisas eft avlöningsanslag och ett omkostnadsanslag. För sådana anslag fastställas vidare särskilda stater, vilka innefatta en uppdelning efter fästa grunder av avlöningar och omkostnader på särskilda poster. Den nya anslags : och statuppställnirigen har tillämpats från och méd budgetåret 1935/36. Förutnämnda inom riksräkenskapsverket utarbetade ..sammanställningar ha tillkommit i anslutning Ull uttalanden i samband med förarbetena Ull denna budgetreförm. Av besparingsskäl trycktes icke sammanställningarna i, årsboken för budgetåret

244 1938/39. Även för budgetåren 1939/40 och 1940/41, då årsboken icke utgivits, ha dock motsvarande sammanställningar upprättats i manuskript. Någon sammanräkning huvudtitelsvis eller på annat sätt av de i sammanställningarna ingående uppgifterna förekommer icke. Denna detaljredovisning av myndighetsanslagen utgör i första hand ett hjälpmedel vid budgetarbetet inom departementen vid behandlingen av myndigheternas anslagsäskanden. Sammanställningarna äro vidare ägnade att underlätta riksräkenskapsverkets granskning av statens utgifter för avlöningar och omkostnader i egen verksamhet. Av särskild betydelse är härvid, att möjlighet öppnats att utöva en mera systematisk kontroll å efterlevnaden av de i regleringsbreven föreskrivna maximeringarna av enskilda anslagsposter. I riksräkenskapsverkets årsbok ha understundom ingått speciella utredningar rörande utvecklingen av särskilda slag av statsutgifter, såsom avlöningar, dyrtidstilllägg, kostnader för bekämpande av arbetslösheten m. m. För budgetåret 1939/40 och tills vidare har riksräkenskapsverket, huvudsakligen av besparingsskäl, befriats från skyldigheten att utgiva årsbok. De i årsboken ingående tabellerna över statens allmänna fastighetsfonds fastighets- och värdeminskningskonton samt de statistiska tablåerna över statens affärsverksamhet skola däremot fortfarande utgivas. Till statistiken över statens finanser höra också vissa delar av den i föregående avsnitt omförmälda publikationen »Skattetaxeringarna», vilken började utgivas år 1923. Härmed avses de i denna publikation ingående siffrorna för uträknad inkomstoch förmögenhetsskatt, särskild skatt å förmögenhet, värnskatt och krigskonjunkturskatt för olika kategorier skattskyldiga samt uträknad utskiftningsskatt och uträknad ersättningsskatt ävensom pensionsavgifter enligt lagen om folkpensionering. Skattebeloppen redovisas länsvis samt för landsbygd och städer; beträffande städerna specificeras vissa uppgifter för Stockholm och övriga städer med över 10 000 invånare. Den övervägande delen av stämpelmedlen uppbäres genom postverket. I den årliga berättelsen om postverkets förvaltning, vilken ingår i serien Sveriges officiella statistik, redogöres också för generalpoststyrelsens handhavande av stämpelväsendet. I denna redogörelse, som avser kalenderår, meddelas uppgifter om värdet avförsålda helarksstämplar, inteckningskontrollstämplar, enkla beläggningsstämplar, dubbla beläggningsstämplar, överlåtelsestämplar, lyxstämplar och kortkonvolut sä ock om influtna stämpelmedel i form av lotterivinstskatt och stämpelavgifter för aktiebrev och lottsedlar. Härjämte uppgivas enligt postverkets räkenskaper återbetalda stämpelavgifter och vinstskatt m. m. Beträffande inkomsttiteln stämpelmedel finnes vidare en årlig statistik rörande användningen av dubbla beläggningsstämplar. Denna statistik påbörjades år 1915 1 och utarbetas av statistiska centralbyrån. Det huvudsakliga materialet för uppgifterna till denna statistik hämtas ur de från underdomstolarna till hovrätterna insända exemplaren av de s. k. småprotokollen. Uppgifterna till stämpelstatistiken inhämtas ur detta material samtidigt med uppgifterna till annan småprotokollstatistik. Den ifrågavarande stämpelstatistiken avser kalenderår och offentliggöres inom utgången av november månad påföljande år. Den publiceras i en tabell om två sidor och avser dubbla beläggningsstämplar för handlingar till protokoll (dagböcker) rörande lagfarter, handlingar till protokoll (dagböcker) rörande inteckningar, tomt- eller vattenfallsrätt, handlingar till äktenskapsförordsprotokoll, handlingar till protokoll över bouppteckningar m. m. samt till länsstyrelserna avgivna deklarationer om gåva m. m. Vissa av dessa rubriker äro uppdelade på ett flertal underrubriker. Statistiken try ekes i en upplaga av 100 exemplar. Slutligen utarbetas av statistiska centralbyrån och riksräkenskapsverket gemensamt en särskild på budgetår lagd beräkning av arvs- och gåvoskattens avkastning. 1

Kungl. Maj:ts brev till statistiska centralbyrån den 28 januari 1916.

245 Anledningen till verkställandet av denna beräkning, som påbörjades med budgetåret 1933/34 var, att avkastningen av arvs- och gåvobeskattningen bundits för återbetalning av de icke räntabla lånemedel, som å riksstaterna för budgetåren 1933/34 och 1934/35 anvisats för allmänna arbeten till bekämpande av arbetslösheten, och att för fastställande av beloppet för visst budgetår av ifrågavarande amortering erfordrats en tillförlitlig beräkning av nämnda skatteintäkt under budgetåret. Denna beräkning måste verkställas efter budgetårets utgång men före avslutandet av budgetredovisningen. För möjliggörande härav utfärdades den 30 juni 1934 en kungörelse (nr 438) angående avlämnande av vissa uppgifter om erlagd arvs- och gåvoskatt. Enligt denna kungörelse skulle materialet för ifrågavarande beräkning inkomma huvudsakligen från domhavandena m. fl. till statistiska .centralbyrån, som hade att sammanställa uppgifterna och överlämna sammanställningen till riksräkenskapsverket. Detta ämbetsverk hade därefter att med utgångspunkt från nämnda uppgifter och med hänsyn tagen jämväl till arvs- eller gåvoskattebelopp, vilka enligt länsstyrelsernas räkenskaper under sistförflutna budgetår influtit efter åtnjutet anstånd eller restituerats, beräkna det belopp, vartill arvsoch gåvoskatten under nämnda budgetår uppgått. Så länge krislånen amorterades, fastställde Kungl. Maj:t på riksräkenskapsverkets förslag med ledning av den sålunda verkställda beräkningen beloppet för ifrågavarande amortering. Men även efter det krislånen tillfullo avbetalats bibehöll kungörelsen den 30 juni 1934 (nr 438) sin giltighet. I enlighet med kungörelsens bestämmelser insamlades uppgifter och verkställdes beräkning rörande arvs- och gåvoskattens belopp för varje budgetår; resultatet av beräkningen meddelades i riksräkenskapsverkets årsbok samt tillgodogjordes vid riksräkenskapsverkets inkomstberäkning. Sedan tiden för insändande till hovrätt av renovationer av småprotokollen numera avkortats, har det befunnits möjligt att bygga ifrågavarande statistik direkt på renovationerna, varför berörda kungörelse blivit upphävd. 1 Ifrågavarande uppgifter rörande arvs- och gåvoskatten kunna ändock föreligga vid tiden för uppgörande av riksräkenskapsverkets i nkomstberäkning. Beträffande automobilskattemedlen bör nämnas, att uppgifter om motorfordonsbeståndet tidigare publicerats av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i berättelsen om allmänna väg- och vattenbyggnader (i serien Sveriges officiella statistik). Av besparingsskäl utgives icke numera denna berättelse (se sid. 259). Genom kungörelse den 28 februari 1941 (nr 114), som trätt i kraft den 1 april 1941, ha bestämmelser meddelats angående registrering av sådana krigsmakten tillhöriga motorfordon och släpfordon, som icke äro tillverkade för särskilda militära ändamål. Hos arméförvaltningens tygdepartement skall föras ett centralt militärt fordonsregister för ifrågavarande fordon, det s. k. militärregistret, vilket är upplagt enligt det s. k. Hollerithsystemet med hålkortsblanketter, vara erforderliga uppgifter finnas upptagna. Genom kungörelse den 30 juni 1942 (nr 616) angående registerföringen av motorfordon och släpfordon, vilken kungörelse träder i kraft den 1 oktober 1942, skall vidare tillskapas ett centralt register för civila i automobilregistret införda motorfordon och släpfordon, vilket register skall föras hos statistiska centralbyrån enligt samma tekniska system som det militära registret. Efter anordnande av dessa register ökas möjligheterna att snabbt vinna kännedom om motorfordonsbeståndets storlek och sammansättning, varigenom större säkerhet för bedömande av utvecklingen av automobilbeskattningen vinnes. 2 Uppgifter om bensinbeskattningen ha ingått i här nedan omförmälda tullverkets förvaltningsberättelse och kontrollstyrelsens berättelse angående de accispliktiga näringarna. 1 Kungörelse den 19 juni 1942 (nr 399). Jfr Kungl. Maj:ts brev den 19 juni 1942 till statistiska centralbyrån angående avlämnande av vissa uppgifter om erlagd arvs- och gåvoskatt. 2 Angående sättet för beräknande av automobilskatt för de i det centrala militära registret införda fordonen, se proposition nr 80 till 1940 års urtima riksdag, sid. 6—7, och 1941 års statsverksproposition, fjärde huvudtiteln, sid. 287.

246 Beträffande tullmedel och andra medel vilka inflyta genom tullverket, såsom bensinskatt för importerad bensin m. m., ha statistiska uppgifter lämnats i den årliga berättelsen rörande tullverkets förvaltning. Denna berättelse är emellertid för närvarande av besparingsskäl indragen. I Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolets årliga styrelseberättelse ingå en detaljerad statistik över tobaksskatten samt över omsättningen av olika tobaksvaror ävensom åtskilliga uppgifter i övrigt, som belysa bolagets ekonomiska förhållanden. I fråga om beskattningen av alkoholhaltiga drycker m. m. offentliggör kontrollstyrelsen särskilda statistiska berättelser, nämligen »accispliktiga näringar» och »rusdrycksförsäljningen m. m.», vilka ingå i serien Sveriges officiella statistik. I berättelsen över de accispliktiga näringarna meddelas summariska uppgifter angående debiterad och influten brännvinstillverkningsskatt m. m. samt, mera fullständigt, motsvarande uppgifter angående malt-: dryckstillverkningen. Vidare lämnas uppgifter om den omsättningsskatt, som härflyter från tillverkning av vin, och om acciser å margarin och vissa andra fettvaror samt å den inhemska bensintillverkningen m. m. Berättelsen om rusdrycksförsäljningen m. m., som inledes med uppgifter beträffande organisationen av handeln med rusdrycker, omfattar statistik rörande omsättningen av rusdrycker, systembolagens ekonomiska verksamhet, den individuella utminuteringskon trollen, försäljning av- rusdrycker för tekniska m. fl. ändamål samt statsverkets inkomster av alkoholhanteringen; slutligen meddelas en statistik över fylleriförseelser. I fråga om partihandeln med rusdrycker innehåller den av Aktiebolaget Vin- & spritcentralen avgivna förvaltningsberättelsen en utförlig statistik över bolagets rörelse, vilken statistik ingående kommenteras. I de i serien Sveriges officiella statistik ingående årsberättelserna för de affärsdrivande verken lämnas för finansstatistiken värdefulla upplysningar rörande verkens ekonomi. I årsredogörelsen för postverket äro här av intresse kapitlen om verkets ekonomi samt om postsparbanken och postgirorörelsen. I publikationen Statens järnvägar redogöres för inkomster och utgifter, statskapital, förnyelsefonden och pensionsfonder. I särskilda tabeller redovisas för flera år inkomster och utgifter samt det ekonomiska resultatet; vidare ingå i berättelsen specifikationer av utgifter för drift och underhåll, kapital och byggnadskostnad. I telegrafverkets berättelse med titel Telefon och telegraf innehåller kapitlet rörande den finansiella översikten en jämförelse av inkomster och utgifter för redogörelseåret och det föregående kalenderåret samt tioårsöversikter av de viktigaste inkomst- och utgiftsposterna. Vidare finnes en bokföringsmässig sammanställning av tillgångar och skulder m. m. Statens vattenfallsverks berättelser innehålla en tabellarisk sammanställning av verkens vinst- och förlusträkningar samt balansräkningar ävensom uppgifter till belysande av förnyelsefondernas ställning och förändringarna beträffande anslag till kapitalökning. I domänverkets berättelse ingå redogörelser för domänfondens kapital och årets driftresultat, tabeller över balansräkning samt vinst- och förlusträkning ävensom huvudboksutdrag rörande domänverkets inkomster och utgifter. Utom dessa texttabeller ingå i berättelsen särskilda sammanställningar av domänfondens driftresultat samt inkomster och utgifter för domänverket m. m. Beträffande den del av statens finanser, som är underställd riksgäldskontorets förvaltning, må först erinras, att riksgäldsfullmäktige årligen avgivit berättelser över kontorets ställning och förvaltning till riksdagens bankoutskott och revisorer, varjämte, såsom omnämnts i början av denna översikt, utdrag av riksgäldskontorets huvudbok offentliggjorts i tryck. Samtliga dessa uppgifter ha varit begränsade till den tidpunkt eller den period som de närmast avsett, och några jämförelser med motsvarande uppgifter från tidigare år torde mera sällan ha förekommit. En sammanhängande statistisk årsredogörelse erhöll riksgäldskontoret emellertid är 1921, då fullmäktige läto utarbeta en översikt över kontorets verksamhet under år 1920. Såsom utgångspunkt för översikten valdes i allmänhet år 1917, från och

247 med vilket år bokföringssystemet medgav en omedelbar jämförelse mellan föreliggande räkenskapsuppgifter, men årsredogörelsen omfattade på ett flertal punkter även tidigare år. Då denna redogörelse började utgivas, avskaffades det förut n ä m n d a utdraget av riksgäldskontorets huvudbok. Ifrågavarande redogörelse, som utgives under titel riksgäldskontorets årsbok, avser budgetår och utkommer från trycket ungefär 5 månader efter budgetårets utgång. Den innehåller en fullständig kommentar till de på bokföringen grundade uppgifterna om riksgäldskontorets rörelse under budgetåret, upplåningen och kapitalfondernas förändringar m. m. Den statistiska avdelningen är synnerligen rikhaltig med årligen efter ett fast schema återkommande sammanställningar. Statskontorets fondbyrå har enligt Kungl. Maj:ts beslut den 9 maj 1913 årligen från trycket utgivit ett utdrag ur byråns räkenskaper i vad avser redovisning för de av statskontoret förvaltade fonder och diversemedel. Av besparingsskäl har publikationen icke tryckts för budgetåren 1939/40 och 1940/41; den kommer ej heller att utgivas för budgetåret 1941/42. Publikationen har icke utgjort statistik i egentlig mening; den har innehållit uppställningar av balanserna samt inkomst- och utgiftsposterna, varjämte i slutet av publikationen ett sammandrag i tabellform intagits. I publikationen har ingått ett hundratal titlar, i första hand de statens utlåningsfonder som förvaltas av statskontoret, vidare fonden för statens aktier samt civila och militära tjänstepensionsfonderna ävensom allmänna familjepensionsfonden. Bland övriga medel ha ingått exempelvis kyrkofonden, allmänna arvsfonden, djurgårdsfonden, handels- och sjöfartsfonden samt manufakturförlagslånefonden. försäljningsmedel för Ladugårdsgärdetomter, fonden för idrottens främjande, fonden för friluftslivets främjande och lotterimedelsfonden, ett stort antal donationsfonder m. m. I början av denna översikt nämndes, att statsrevisorernas berättelser tidigare innehöllo statistiska uppgifter rörande statens finanser. Under de senare åren ha emellertid dessa uppgifter begränsats. De i berättelserna till behandling upptagna frågorna erfordra självfallet ofta för sitt klarläggande statistiska utredningar, verkställda på grundval huvudsakligen av statsräkenskaperna. De tidigare (sid. 228) omnämnda tablåerna över det ungefärliga värdet av statsverkets fasta och lösa egendom ha senast upprättats per den 30 juni 1928.* Sedan statens allmänna fastighetsfond tillkommit, har utarbetandet av dessa tablåer emellertid inställts. 2 För de å nämnda fond redovisade fastigheterna erhålles årligen förut nämnda, av riksräkenskapsverket utgivna tabell över fondens fastighetsoch värdeminskningskonton. Denna tabell har numera utvidgats till att omfatta även de fastigheter, som redovisas å den från och med den 1 juli 1940 inrättade försvarsväsendets fastighetsfond. 3 M å n a t l i g f i n a n s s t a t i s t i k. I det föregående har huvudvikten lagts vid den finansstatistik, som har ett mera omedelbart samband med budgetarbetet eller som, ehuru fristående från detta, ger resultat, vilka publiceras i årsvis utkommande publikationer. För den centrala finansförvaltningen är det emellertid av vikt att även under löpande budgetår följa utvecklingen av inkomsterna och utgifterna. Till finansförvaltningens förfogande står för sådant ändamål åtskillig löpande finansstatistik eller månatliga sammandrag av statens inkomster och utgifter. Hit höra i första hand de månatliga sammanställningar över statsverkets inkomster och utgifter samt kapitalinvesteringar, vilka innefattas i riksräkenskapsverkets inkomstsammandrag och belastningstabeller. Dessa grunda sig på de av huvudför1 Statsutskottets 2 Proposition nr 3

utlåtande 1929 nr 131. 201 år 1938 sid. 10. Kungl. Maj:ts beslut den 27 maj 1938. Jfr Kungl. Maj:ts beslut den 26 september 1941 angående fastställande av värden å de fastigheter, som redovisas å försvarsväsendets fastighetsfond. m. m.

248 valtningarna månatligen avgivna kassarapporterna. I inkomstsammandraget redovisas, förutom beräknad inkomst enligt riksstaten (och eventuell tilläggsstat), dels nettoinkomst, respektive nettoutgift för det löpande budgetåret, dels nettoinkomst respektive nettoutgift för det föregående budgetåret, i båda fallen såväl för den månad, som sammandraget avser, som ock för den förflutna tiden av budgetåren. I belastningstabellerna upptagas tillgångarna å anslagen vid budgetårets början, vilka innefatta dels anslag enligt riksstaten, dels, beträffande reservationsanslagen, reservationerna från föregående budgetår. Om utgifterna lämnas uppgifter i särskilda kolumner beträffande reservationsanslag och övriga anslag, och i dessa kolumner upptagas nettoutgifter respektive nettoinkomster från budgetårets början till och med den månad belastningstabellerna avse. Av tabellerna framgår slutligen tillgången eller merutgiften å varje anslag vid den ifrågakommande månadens slut. Därest under statsregleringsperioden anvisas anslag å tilläggsstat, infogas dessa även i belastningstabellerna efter hand som utgifter å anslagen förekomma. Inkomstsammandraget och samtliga belastningstabeller avlämnas till finansdepartementet; övriga departement erhålla belastningstabellerna för vederbörliga huvudtitlar. Materialet till inkomstsammandraget och belastningstabellerna inflyter, som antytts, månadsvis, men på grund av arbetsanhopningen vid bokslutet och då beloppen avreservationerna måste fixeras i bokslutet innan belastningstabeller för det nya budgetåret kunna upprättas, färdigställas inkomstsammandraget och belastningstabellerna icke för envar av budgetårets första fyra månader. Tabellerna för viss månad pläga inkomma till finansdepartementet cirka fem veckor efter månadens utgång. De belastningstabeller, som på senare tiden officiellt avlämnats av riksräkenskapsverket, ha icke omfattat riksstatens fjärde huvudtitel. Utgifterna ä denna huvudtitel redovisas för närvarande icke enligt riksstatstitlarna utan ä ett begränsat antal s. k. krigstitlar. Över utgifterna ä dessa krigstitlar göres månatligen inom riksräkenskapsverket ett sammandrag, som under hand tillställes försvars- och finansdepartementen. Tidigare plägade inom finansdepartementet månatligen för offentliggörande sammanställas uppgifter angående vissa statsinkomster under den nästförflutna månaden, nämligen: stämpelmedel, tullmedel, sockerskatt, brännvinstillverkningsskatt, maltskatt samt de affärsdrivande verkens överskott. Sedan är 1929 har arbetet med dylika sammanställningar omhänderhafts av riksräkenskapsverket. 1 Sammanställningarna ha omfattat egentliga statsinkomster och inkomster av statens kapitalfonder, redovisade under följande rubriker, nämligen: Egentliga

statsinkomster:

Skatter: Inkomst- och förmögenhetsskatt Särskild skatt ä förmögenhet Värnskatt Stämpelmedel Automobilskattemedel Tullmedel Tobaksskatt Rusdrycksmedel övriga skatter Uppbörd i statens verksamhet Bidrag frän folkpensioneringsfonden Diverse inkomster

Inkomster

av statens

kapitalfonder:

Statens affärsverksfonder: Postverket Telegrafverket Statens järnvägar Statens vattenfallsverk Domänverket Riksbanksfonden Statens allmänna fastighetsfond Försvarsväsendets fastighetsfond Statens utläningsfonder Fonden för låneunderstöd Fonden för statens aktier Statens pensionsfonder Diverse kapitalfonder.

1 Kungl. Maj:ts beslut den 18 januari 1929 angående månadssammanställningar över influtna s. k. verkliga statsinkomster.

249 Uppgifterna rörande dessa inkomster ha avsett dels det löpande budgetaret, dels föregående budgetår och i första hand den månad redovisningen omfattat samt därjämte hela den förflutna delen av respektive budgetär. Slutligen ha uppgifter meddelats dels om titlarnas utfall för hela föregående budgetår, dels ock om de belopp till vilka titlarna beräknats i riksstaten för löpande budgetär. Uppgifterna ha offentliggjorts i Post- och Inrikes Tidningar. De i sammanställningen ingående sifferuppgifterna ha grundats på de till riksräkenskapsverket inkomna kassarapporterna, och dä dessa rapporter föreligga i verket omkring den 20 i varje månad, har sammanställningen kunnat färdigställas mot slutet av den manad som följt närmast efter den som uppgifterna avsett. De i riksräkenskapsverkets inkomstsammandrag och belastningstabeller ingående uppgifterna avse endast de transaktioner, som redovisas över riksstaten. Vid sidan av denna förekomma emellertid inbetalningar och utbetalningar av statsmedel eller av andra medel under statsmyndigheternas förvaltning. I nu rådande krisläge, dä en väsentlig del av statens löpande utgifter bestrides av lånemedel, påkallar utvecklingen av statsverkets kassaställning den största uppmärksamhet. I syfte att under löpande budgetår följa icke blott utvecklingen å riksstatens inkomst- och utgiftstitlar utan även de betalningstransaktioner, som försiggå vid sidan av budgeten, upprättas frän och med december 1940 inom riksräkenskapsverket pä grundval av myndigheternas kassarapporter och övriga för ändamålet införskaffade uppgifter en månatlig sammanställning, avseende förfluten del av bugetåret över statens inkomster, utgifter och kassaställning. Sammanfattningar av dessa uppgifter ha publicerats dels i bilaga C till propositionen nr 217 till 1941 års riksdag med förslag till prisregleringslag, m. m. för tiden juli 1940—februari 1941, dels i »Inkomster å driftbudgeten» i 1942 års statsverksproposition för hela budgetåret 1940/41. De månatliga sammanställningarna anses däremot i nuvarande försvarspolitiska läge icke böra offentliggöras utan Ullställas finansdepartementet under hand. Beträffande det närmare innehållet i sammanställningarna torde få nämnas följande. I sammanställningarna ingå till en början uppgifter om inkomster och utgifter å driftbudgetens inkomst- och utgiftstitlar samt om inkomster och utgifter för kapitalbudgeten. De bokförda inkomsterna och utgifterna å budgeten utgöra emellertid endast en del av betalningstransaktionerna. En annan betydande del hänför sig till upptagna statslän. Vid sidan om nu nämnda rubriker förekomma inkomster och utgifter för förskott, diverse medel, 1 avräkningskonton (likvider, levereringar, inkomst- och utgiftsrester m. m.) samt »övriga inkomster och utgifter för riksgäldsfonden» m. m. Under sistnämnda rubrik regleras det fel som synes uppkomma genom att i utgiftskolumnen upptagas dels hela kapitalinvesteringarna, dels ock vederbörliga avskrivningsmedel. Sammandraget utmynnar i en nettoinkomst eller nettoutgift, vilken avstämmes mot förändringen i statsverkets kassabehällning. Under rubrik kassabehållning upptagas förändringarna i behållningarna å statsverkets checkräkning, riksgäldskontorets checkräkning samt övriga bankräkningar m. m. Sammandraget kompletteras slutligen med uppgift om statsverkets kassaförlag i betydelse av skuld till riksgäldskontoret för kassaförstärkning (respektive till riksgäldskontoret överlämnade medel) samt behållningen å statsverkets checkräkning. Till ifrågavarande sammandrag äro fogade dels en specifikation av den förut nämnda rubriken »övriga inkomster och utgifter för riksgäldsfonden», dels ett sammandrag huvudtitelsvis över utgifterna ä driftbudgeten, uppställt pä samma sätt som det av riksräkenskapsverket i Post- och Inrikes Tidningar publicerade mänadssammandraget av driftbudgetens inkomster, dels ock en specifikation av från riksgäldskontoret utbetalade kapitalmedel med fördelning ä kapitalinvesteringar och de 1 Förnyelsefonder, reservfonder, affärsverkens pensionsfonder, vissa andra fonderade statsmedel, vissa oförbrukade anslagsmedel, kyrkofonden, olycksfallsförsäkringsfonden, kommunala skattemedel, av staten omhänderhavda donationsmedel m. m.

17—418516.

250 transaktioner med statskontoret, som avse kassaförlaget, d. v. s. återbetalningar av insatta medel och lämnande av kassaförstärkning. Jämte inkomstsammandraget och belastningstabellerna inflyta till finansdepartementet ett flertal rapporter rörande statens inkomster och utgifter m. m. under löpande budgetär. Från generalpoststyrelsens andra byrå avlämnas månatligen omkring den 9 en uppgift avseende stämpeluppbörden genom postverket. Uppgiften omfattar under nästlidna manad till postverket influtna stämpelmedel, vilka inlevereras till statskontoret under samma månad som rapporten ingår. Därigenom erhålles nära 6 veckor tidigare än genom inkomstsammandraget upplysning om de genom postverket influtna stämpelmedlen; stämpeluppbörden annorledes än genom postverket är icke av den betydelse, att snabbare uppgifter därom behövt införskaffas. Från Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet lämnas månadsvis omkring månadens mitt en uppgift rörande den under förutgående månad upplupna tobaksskatten. Denna uppgift grundar sig på rapporter från försäljningskontoren, vilka inkomma till Tobaksmonopolet omkring den 8 i månaden. Tobaksskatten inlevereras till statsverket successivt under löpande månad på så sätt att den 10 och 20 samt i slutet av varje manad inlevereras ett avrundat belopp, för närvarande 5 miljoner kronor, vilket approximativt antages motsvara en tredjedel av tobaksskatteuppbörden under månaden. I samband med den sista inleveransen regleras det belopp, varmed den under nästföregående månad upplupna tobaksskatten överstiger eller understiger vad som dittills under månaden inlevererats. Härigenom erhålles vid mitten av varje månad en tillförlitlig kännedom om det belopp i tobaksskatt som kommer att tillföras statsverket under samma manad. Från generaltullstyrelsens kameralbyrå överlämnas till finansdepartementet månadsvis omkring den 20 två rapporter avseende tullverkets uppbörd av olika medel. Den ena rapporten innefattar uppgifter om den influtna uppbörden av följande medel, nämligen: tullmedel, fyr- och bäkmedel, automobilskattemedel (automobilskatt och bensinskatt), bensintilläggsskattemedel, silkeaccismedel, kaffeskattemedel, prisregleringsmedel (köttinförselavgift) samt varuskattemedel. Tillika lämnas uppgifter om restitutioner av tullmedel (särskilt för utförselbevis). De i rapporten ingående uppgifterna avse dels rapportmånaden och motsvarande månad nästföregående räkenskapsår, dels ock den förflutna delen av löpande och nästföregående räkenskapsår. I en annan rapport, benämnd debiteringsrapport, lämnas uppgifter om dels oinflutna medel vid rapportmånadens början och slut, dels ock under månaden debiterad och influten uppbörd. Denna rapport avser samma slags medel som den förra rapporten. Med ledning av debiteringsrapporten kan en viss uppfattning erhållas om utvecklingen för den närmaste tiden av tulluppbörden; för en betydande del av tullmedlen ätnjutes nämligen anstånd med inbetalning av debiterade avgifter. Enligt § 2 mom. 2 i den för kontrollstyrelsen gällande instruktionen har styrelsen att månadsvis till finansdepartementet insända uppgift över kontrollstyrelsens uppbörd av statsverkets inkomster. Denna månadsrapport omfattar för närvarande följande inkomster, nämligen: bensinskatt för inom riket tillverkad bensin, varuskatt för inom riket tillverkade varor, tilläggsskatter ä bensin som tillverkats inom riket, accis å margarin och vissa andra fettvaror, industrisockerskatt, brännvinstillverkningsskatt, rusdrycksförsäljningsmedel av partihandelsbolag och av detaljhandelsbolag, omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker, omsättningsskatt ä vin, maltdrycksskatt, skatt å läskedrycker, avgifter för kontroll ä handeln med skattefri sprit m. m. De avlämnade uppgifterna avse dels bruttoinkomster, dels utgifter i form av restitutioner och återbetalningar av felaktigt uppburna belopp, dels ock den behållna inkomsten. Rapporten sammanställes i kontrollstyrelsen i början av månaden efter den under vilken ifrågavarande medel influtit, varigenom ernås en mycket snabb redovisning av dessa inkomster. Inom kontrollstyrelsens statistiska avdelning föres en detaljerad statistik över

251 systembolagens ekonomiska verksamhet samt över omsättnings- och utskänkningsskatten ä spritdrycker ävensom omsättningsskatten ä vin. Ifrågavarande statistik grundar sig dels å särskilt infordrade ärsuppgifter, de s. k. ekonomitablåerna, dels a vissa andra uppgifter. Dessa senare äro månatliga uppgifter över rusdrycksförsäljningen, över inköpen av spritdrycker, över inköpen av vin (särskild uppgift för inhemskt vin) samt över omsättnings- och utskänkningsskatten, tid efter annan infordrade räkenskapsutdrag (i regel råbalanser men stundom fullständiga generalbalanser), avskrifter av debetsedlar och självdeklarationer samt en årligen omkring den 1 november infordrad kalkyl över nettovinsten för löpande året ävensom uppgift över beräknade avskrivningar och medelsreservationer. Genom dessa statistiska uppgifter sättes kontrollstyrelsen i tillfälle att ingående följa utfallet såväl av systembolagens ekonomiska verksamhet som av omsättnings- och utskänkningsskatten. Varje månad upprättas därjämte kalkyler över det aktuella konsumtionsläget och prognoser rörande försäljningens volym och inkomsttillflödet under de närmast följande månaderna, det löpande kalenderåret och budgetåret. Publiceringen av det viktigaste siffermaterialet sker i förenärmjda ärspublikation »Rusdrycksförsäljningen m. m.» Kvartalspromemorior över rusdrycksförsäljningen och månadspromemorior över omsättnings- och utskänkningsskatten tillställas Tidningarnas telegrambyrå. Därjämte bruka öv-ersikter över rusdrycksförsäljningen, systembolagens ekonomiska verksamhet och utfallet av omsättnings- och utskänkningsskatten ä spritdrycker samt omsättningsskatten ä vin regelbundet lämnas i Tidskrift för systembolagen. Uppgift beträffande postverkets inkomster och utgifter avlämnas månadsvis från generalpoststyrelsens medelsbokhållarekontor till finansdepartementet. Denna uppgift grundar sig på postkontorens och postexpeditionernas redovisningshandlingar, vilka bokföras i generalpoststyrelsen; uppgifterna uttagas ur dessa innan granskning vidtages. Rapporten redogör i första hand för inkomster, utgifter och överskott, och beträffande varje grupp angivas siffror för redovisningsmånaden och den förflutna delen av kalenderåret samt för motsvarande tider föregående kalenderår. I rapporten redogöres vidare för huru mycket som lyftats av angivna anslag till kapitalinvestering samt huru myckel som förbrukats av de lyftade beloppen. Slutligen innehåller rapporten vissa uppgifter om postverkets förnyelsefond, nämligen angående dels fondens behållning samt huru mycket därav som är deponerat i riksgäldskontoret, dels ock de belopp vilka under den förflutna delen av kalenderåret utbetalts för ersättningsarbeten och ersättningsanskaffning beträffande fastigheter och inventarier av de medel, som ställts till förfogande ur förnyelsefonden. Från telegrafstyrelsen överlämnas månadsvis till finansdepartementet ett statistiskt bokslut för månaden rörande telegrafverkets drift. I denna rapport upptagas inkomster och utgifter under ett flertal rubriker. Av rapporten framgår, att i det statistiska bokslutet upptagas d e b i t e r a d e abonnemangsavgifter och radiolicensavgifter b el ö p a n d e på månaden. Uppgifterna angående verkets utgifter äro däremot till största delen kassamässiga. Av utgifterna specificeras bland annat löner till ordinarie och icke-ordinarie personal, rörligt tillägg, ersättning till kontraktsanställda understationsföreståndare, arbetskostnad och inventariekostnad beträffande stationers och linjers underhäll samt avsättning till förnyelsefonden m. m. Rapporten innehåller en rekapitulation för löpande och föregående kalenderår månadsvis rörande inkomster och utgifter samt överskott. Statens järnvägar utger av trycket en särskild månadsstatistik, vilken bland annat innehåller ett sammandrag på ett relativt fåtal grupper av inkomster och utgifter samt driftöverskott. I serien Statistiska meddelanden ingår vidare en månadspublikation, Järnvägsstatistiska meddelanden, vilken redovisar samtliga järnvägars inkomster, utgifter och resultat. Frän järnvägsstyrelsen inkommer månadsvis till finansdepartementet ett summariskt bokslut för statens järnvägar för den förflutna delen av kalenderåret. Rapporten föreligger inom utgången av två må-

252 nåder efter den sista månad rapporten avser. Av detta summariska bokslut framgå i första hand de sammanlagda driftsinkomsterna och de sammanlagda utgifterna för drift och underhåll. Vidare redovisas för inbetalningarna av trafiköverskottsmedel samt för skuld å inbetalda trafiköverskottsmedel som föreligger vid början och slutet av rapportperioden. Vidare innehåller rapporten uppgifter om lyftade anslag för kapitalökning med specifikation på: 1) nya byggnader och anläggningar, 2) elektrifiering, 3) rullande materiel, 4) anläggningar och förlag för automobiltrafik. Häremot svara uppgifter rörande under rapporttiden gjord investering avseende envar av nyssnämnda rubriker. Dä rapporten innehåller ett balanserande bokslut, redogör densamma tillika under enahanda rubriker för den skuld till reserverade anslagsmedel, som uppkommit genom investering tills vidare av trafiköverskottsmedel eller av för statens järnvägar i övrigt förefintliga likvida medel. Några motsvarande uppgifter ha hittills icke lämnats finansdepartementet beträffande statens vattenfallsverk och domänverket; även inom dessa verk uppgöras månadsvis sammanställningar till belysande av utvecklingen av verkens ekonomi. Inom riksgäldskontoret upprättas utom årsboken dels en månatlig rapport över statens skulder, dels en veckorapport över vissa riksgäldskontorets tillgångar och skulder, vilka rapporter tillställas finansdepartementet. Till finansdepartementet ingår varje vecka en rapport över statsverkes checkräkning. Denna rapport innehåller uppgifter om den ingående behållningen å checkräkningen vid månadens början, insättningar och uttag under förfluten del av månaden samt behållningen den dag rapporten avser ävensom om den kassaförstärkning, som statskontoret erhållit från riksgäldskontoret, och om beloppet av de medel, som statskontoret överlämnat till riksgäldskontoret för förvaltning. Med ledning av de rapporter, som omnämnts i det föregående, uppgöras inom finansdepartementet sammanställningar över de viktigare data som ingå i rapporterna. Härigenom skapas underlag för analys och förhandsbedömning av utvecklingen av de i rapporterna omhandlade statsfinansiella förhållandena. Tidigare har inom departementet plägat månadsvis sammanställas en promemoria över rapporternas innehåll med kommentar till de statistiska serier, som uppgjorts med ledning av rapporterna. Det torde böra tillfogas, att flertalet av här omhandlade statistiska uppgifter även tillställas riksräkenskapsverket. F ö r h a n d s b e r ä k n i n g a r a v i n k om s t e r o c h u t g i f t er m. m. De senast nämnda uppgifterna ha närmast gällt en statistik under löpande budgetär av redan inträffade händelser inom den statliga finanshushällningen. De inflytande uppgifterna ha självfallet bildat material till förhandsberäkningar av inkomster och utgifter m. m. Ehuru det här är fråga icke om statistik i egentlig mening utan om användning av de statistiska uppgifterna, torde det inom finansstatistiken mera än beträffande övriga statistikgrenar vara svårt att skilja statistiken från dess användning; statistikens nära anknytning till budgetarbetet har betingat, att förhandsberäkningarna utvecklat sig jämsides med finansstatistiken i egentlig mening och därför inrymts i denna översikt. En mera regelbunden förhandsberäkning rörande statens inkomster och utgifter har under en läng följd av år företagits månadsvis inom finansdepartementet. Dessa beräkningar tillkommo under förra världskriget i ett statsfinansiellt sett med det nuvarande likartat läge. Uppslaget till dessa beräkningar lämnades i en framställning är 1918 från bankofullmäktigen V. Moll och riksgäldsfullmäktigen E. Kinander till chefen för finansdepartementet, i vilken framställning anfördes bland annat följande: Fyllandet av statsverkets länebehov på för staten förmånligaste villkor och med största möjliga hänsyns tagande till penningmarknadens berättigade intressen skulle väsentligt underlättas, om man ägde tillgång till en så vitt möjligt fullständig och

253 tillförlitlig fortlöpande översikt av statsverkets behov under de närmaste månaderna. Någon sådan översikt funnes icke att tillgå. Denna brist gjorde sig särskilt under då rådande förhållanden i hög grad kännbar. En dylik översikt, utvisande statsverkets inkomster och utgifter under de närmaste månaderna, borde snarast möjligt upprättas samt sedermera månatligen kompletteras och korrigeras, på det att översikten kunde ständigt bibehållas i ett sitt ändamål motsvarande skick. I anledning av denna framställning igångsatte chefen för finansdepartementet en sakkunnigutredning i syfte att utröna huruvida och på vad sätt en sä vitt möjligt fullständig och tillförlitlig fortlöpande beräkning pä förhand av statsverkets inkomster och utgifter samt kassabehov för en tid framåt av åtminstone några månader, eventuellt längre tidsperiod, kunde åstadkommas. De sakkunniga avgåvo den 15 april 1918 utlåtande i ämnet. I detta utlåtande framhölls behovet av en fortlöpande översikt rörande statsverkets ställning för såväl riksgäldskontoret och riksbanken som ock för statskontoret vid dess inkomstberäkningar samt för den högsta finansledningen. Det underströks emellertid, att uppgiftens lösning vore förenad med avsevärda svårigheter redan under normala förhållanden men ännu mera under rådande kristid. Uppgiftens lösning förutsatte en samverkan av alla de statsmyndigheter och kommissioner, som utövade en självständig medelsförvaltning av någon större betydelse, samt att alltså dessa borde, var för sitt område, uppgöra överslagsberäkningar för den tid framåt, som avsåges. Dessa beräkningar borde sedermera sammanföras och bearbetas hos en central myndighet, som därjämte själv skulle med ledning av statistiken för föregående tid, den för året gällande riksstaten samt övriga kända förhållanden verkställa beräkningen för övriga områden av statsförvaltningen. Denna myndighet syntes böra vara det ämbetsverk, som, där ej för särskilda fall annorledes vore förordnat, handhade statskassan och som företrädde statsverkets giroräkning i riksbanken, nämligen statskontoret. Beräkningarna syntes böra månadsvis tillställas finansdepartementet, fullmäktige i riksgäldskontoret, fullmäktige i riksbanken samt, under riksdagstiden, stats-, banko- och jordbruksutskotten. För planens omsättande i praktiken hade de sakkunniga verkställt ett försök till beräkning för april, maj och juni 1918 av statsverkets inkomster och utgifter. I skrivelse till vissa myndigheter och kommissioner hade för detta ändamål anhållits om dels approximativ uppgift å de belopp, som under varje av månaderna april, maj och juni 1918 blivit eller kunde förväntas bliva av vederbörande insatta ä statsverkets giroräkning i riksbanken, dels ock dylik uppgift ä de belopp, som under envar av samma månader blivit eller kunde förväntas bliva av vederbörande hos statskontoret eller riksgäldskontoret rekvirerade, resp. ä nyssnämnda giroräkning dragna, allt med angivande av medlens natur. F r ä n kontrollstyrelsen hade begärts uppgift ä de belopp, som under varje av ovannämnda månader kunde förväntas till statsverket inflyta i sockerskatt, brännvinstillverkningsskatt, brännvinsförsäljningsmedel, maltskatt och spirituosaaccis, varjämte under hand upplysningar inhämtats från Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet och en del andra håll. Vad beträffar de områden av finansförvaltningen, som föllo utanför ovannämnda myndigheters och kommissioners verksamhet, hade de sakkunniga i detalj genomgått riksstatens inkomst- och utgiftsposter samt sökt att med stöd av bland annat det av statsbokföringskommittén samlade statistiska räkenskapsmaterialet så noggrant som möjligt beräkna samma poster för april, maj och juni månader. I fråga om inkomstsidan hade detta skett huvudsakligen med ledning av tillgängliga uppgifter för motsvarande månader under år 1917. I fråga om utgiftssidan hade de sakkunniga vad angår de avlönings- m. fl. anslag, som i stort sett utbetalades månadsvis, beräknat en tolftedel för varje av ifrågavarande tre månader. Beträffande de avlöningsanslag, som utbetalades kvartalsvis, samt den stora mängd anslag, som rekvirerades oregelbundet under årets lopp, hade de sakkunniga undersökt dels tiderna för anslagens lyftande under år 1917, dels ock vad som redan utbetalts under januari—mars månader år 1918 och verkställt beräkningarna med led-

254 ning därav samt, där så ansetts nödigt, av särskilt inhämtade upplysningar, varvid även i den mån så kunnat ske hänsyn tagits till sädana kända omständigheter, som dämera betingade andra siffror än är 1917, exempelvis den skedda höjningen i resekostnads- och traktamentsersättning m. m. På samma sätt hade de sakkunniga genomgått posterna i det för riksdagen framlagda förslaget till tilläggsstat för år 1918, i den mån de kunnat anses beröra ifrågavarande tre månader, därvid särskilt av riksdagen beviljade krigstidstillägg och krigstidshjälp varit av stor betydelse. Slutligen hade de sakkunniga, i den män sådant låtit sig göra, beräknat inkomster och utgifter för fonder och diverse medel. Givetvis hade undersökningen även avsett riksgäldskontorets inkomster och utgifter. Beräkningen hade lett fram till ett sammandrag av inkomster och utgifter för statsverkets giroräkning och för riksgäldskontoret, utvisande pä det hela för nämnda månader en brist på cirka 226 miljoner kronor. Denna beräkning borde såsom de sakkunniga framhöllo snarast betraktas allenast såsom ett försök till åstadkommande av en översikt av ifrågavarande art, och de gjorde sig inga överdrivna föreställningar rörande beräkningens tillförlitlighet. Givetvis kunde det blott allt för lätt inträffa, att siffrorna i verkligheten komme att avsevärt avvika från de beräknade. Men även om så skulle bliva fallet, syntes det gjorda försöket kunna tjäna till uppslag för fortsatta beräkningar i samma syfte. I anledning av de sakkunnigas utredning uppdrog Kungl. Maj:t den 14 juni 1918 åt statskontoret att verkställa ifrågavarande beräkningar rörande statsverkets kassainkomster och kassautgifter månatligen, varje gång för en tid av tre månader framåt. Vid inrättande av budgetbyrån i finansdepartementet år 1920 överflyttades ifrågavarande beräkningar till detta departement, där de verkställdes ännu en tid in på 1930-talet. Under nuvarande statsfinansiella förhållanden har givetvis liksom under förra världskriget behov förelegat av förhandskalkyler rörande utvecklingen av den statsfinansiella situationen. Dylika beräkningar ha också verkställts tid efter annan inom finansdepartementet med ledning av uppgifter som inhämtats från myndigheterna. Dessa beräkningar ha dock icke verkställts efter en så omfattande plan som de enligt riktlinjerna i 1918 års sakkunnigutredning uppgjorda kalkylerna. I första hand ha nu ifrågakommit kalkyler över försvarsförvaltningarnas utgifter. Dessa förvaltningar ha sålunda ålagts att månatligen avgiva beräkningar rörande de löpande kostnader och utbetalningar för engängsanskaffningar, vilka motses under de närmaste månaderna. Med stöd av dessa uppgifter erhålles en uppfattning i stora drag av utvecklingen beträffande försvarsutgifterna, vilka för närvarande äro av dominerande betydelse i utvecklingen av statens utgifter. Vid sidan av den statistik över statens finanser, för vilken nu redogjorts, ha särskilda utredningar ofta företagits inom detta ämnesområde. För innehållet av dessa utredningar har redogörelse ansetts icke här behöva lämnas. Utvecklingen av statistiken över kommunernas finanser efter år 1912. Under tiden efter det 1905 års statistiska kommittés förslag blivit av statsmakterna prövat, bedrevs inom den kommunala finansstatistiken ett reformarbete beträffande de formulär, som skulle ligga till grund för den allmänna kommunala finansstatistiken. Denna statistik kom att bliva den huvudsakliga arbetsuppgiften för den avdelning inom statistiska centralbyrån, åt vilken finansstatistiken anförtrotts. De nya formulären för den kommunala finansstatistiken fastställdes genom ett kungl. brev den 9 november 1917, och dessa formulär ha i allt väsentligt oförändrade använts från och med år 1918.

255 Materialet för den kommunala finansstatistiken utgöres av räkenskapssammandrag enligt fyra formulär. I anslutning till uppgifter i den berättelse om kommunernas finanser, som utgör statistikens resultat, torde formulärens huvudsakliga innehåll här få angivas. 1 Formulär 1 är avsett för sammandrag av å kyrkostämma granskade räkenskaper; bilaga till formulär 1 avses för sammandrag av räkenskaperna för prästlönekassa enligt lagen om prästerskapets avlöning den 9 december 1910.2 Formulär 2 användes för sammandrag av å kommunalstämma (av kommunalfullmäktige) granskade räkenskaper, dock ej för köpingskommun. Å formulär 3 avgivas sammandrag av räkenskaper, granskade av stadsfullmäktige (allmän rådstuga) i stad, å kommunalstämma (av kommunalfullmäktige) i köping, som bildar egen kommun, samt å municipalstäm ma (av municipalf ullmäktige) i municipalsamhälle eller i köping, som icke bildar egen kommun. Formulär 4 är avsett för sammandrag av räkenskaper, granskade av landsting. Om två eller flera kommuner (församlingar) ha i något hänseende gemensamma räkenskaper, skall särskilt sammandrag däröver avgivas; även för dessa s. k. gemensamma räkenskaper användas ovan omnämnda formulär. Formulären äro uppställda efter bruttoprincipen, varigenom fördelning av inkomsterna efter deras natur (t. ex. hyror, arrenden, statsbidrag, avgifter, försäljningsmedel) och av utgifterna efter ändamålet (t. ex. fastighetsanskaffning, löner, renhållning) möjliggöres. Dylik bruttoredovisning skall göras i fråga om alla kommunernas egna förvaltningsgrenar — varemot av kommunerna lämnade anslag till främmande inrättningar o. d. redovisas netto — varvid inkomster och utgifter för varje särskild förvaltningsgren sä långt sig göra låter redovisas för sig. Sålunda fördelas alla inkomster utom skatter och andra inkomster, som ej tillfalla bestämd förvaltningsgren (huvudsakligen allmänna statsbidrag), och alla utgifter utom erlagda räntor, vilka på grund av svårigheten eller omöjligheten för uppgiftslämnarna att fördela dem på de olika ändamål, för vilka lånen upptagits, sammanföras i en post. Bland inkomster och utgifter ingå icke upptagna lån och förskott eller verkställda kapitalavbetalningar, utan lämnas särskilda redogörelser för lånerörelsen. E h u r u formulären uppställts efter bruttoprincipen, är det emellertid, till följd av den omnämnda fördelningen av inkomster och utgifter på olika förvaltningsgrenar, möjligt att i viss utsträckning beräkna nettokostnaderna för olika ändamål. Inkomster skola i räkenskapssammandragen upptagas till de belopp, varmed de faktiskt influtit och således icke med de debiterade beloppen. Denna princip har alltid upprätthållits i fråga om skatterna, men har icke alltid i övrigt kunnat upprätthållas, vilket framför allt gäller kommunernas affärsdrivande verk. Då i sammandragen i stället för de influtna de debiterade beloppen upptagits såsom inkomst, komma de ej influtna beloppen att ingå såsom fordran bland tillgångarna vid årets slut. I den mån ifrågavarande fordringar under årens lopp icke inflyta utan måste avskrivas, skola de upptagas såsom utgift under vederbörlig förvaltningsgren. I fråga om inkomsterna må slutligen anmärkas, att såsom försäljningsmedel upptages hela köpeskillingen, vare sig det försålda varit bokfört såsom tillgång eller icke. I förra fallet skall hela bokföringsvärdet krediteras såsom värdeminskning; såsom dylik uppföras ock vanliga av- och nedskrivningar å kommunens fastigheter, inventarier, aktier o. d. tillhörigheter, varemot som nämnt avskrivningar av fordringar upptagas bland utgifterna. Utgifterna omfatta såväl verkliga utgifter som utgifter för kapitalökning, vilka senare, om de föranlett höjning av värdet av kommunens tillgångar (i t. ex. fastigheter eller aktier), motsvaras av värdeökning; såsom sådan upptagas ock vanliga uppskrivningar å tillhörigheter. Såsom tillgångar räknas sädana tillhörigheter, över vilka kommunerna ha dispo1

Sveriges officiella statistik: Kommunernas finanser åren 1926 och 1927. Stockholm 1930. Sid.9 1*—3*. På grund av den ecklesiastika boställsförvaltningens omläggning från och med ecklesiastikåret 1933/34, varvid förvaltningen av de ecklesiastika boställena överlämnades åt pastoraten, har formuläret till räkenskapssammandrag för prästlönekassan (bilaga till formulär 1) ändrats så, att det omfattar även löneboställs- och prästgårdsbyggnadskassornas räkenskaper.

256 sitionsrätt och vilka kunna anses ur realisationssynpunkt representera något värde. Kommunernas egna fonder inräknas sålunda bland tillgångarna, varav följer, att avsättningar till dylika fonder icke fä inga bland utgifterna. Bland tillgångarna inräknas däremot icke donerade fastigheter och fonder, som stå under förvaltning men ej disposition av de kommunala myndigheterna, värdet av kyrkor med deras fasta inventarier, till den kyrkliga kulten hörande lösa inventarier, antikviteter, ecklesiastika boställen och kyrkogårdar, gator och vägar, avloppsledningar, i stadsplanen ingående parker o. d. I tillgångarna ingå icke heller skatterestantier. Såsom skulder få icke räknas belopp, som endast ur bokföringsteknisk synpunkt äro att anse såsom skulder. Kommunernas egna fonder skola således icke upptagas såsom skulder och icke heller donationsfonder, så framt de icke verkligen lånats av kommunen. På grundval av de enligt dessa formulär inhämtade uppgifterna utarbetas publikationen Kommunernas finanser, som ingår i serien Sveriges officiella statistik. Under det första årtiondet har denna publikation av besparingsskäl omfattat flera årgångar, men från och med år 1928 har publikationen varit årlig. Den innehåller dels en textavdelning med sammändragstabeller, dels en tabellbilaga som till största delen upptager nominativa uppgifter om de olika kommunerna. Statistiken över kommunernas finanser är ett av statistiska centralbyråns mest krävande åligganden. Statistikens detaljrikedom och de inhämtade uppgifternas beskaffenhet har föranlett ett vidlyftigt kontrollarbete, vilket tidigare vållat en rätt stark försening av uppgifternas publicering. Statistiken i fråga har därför varit föremal för uppmärksamhet ur besparingssynpunkt och för rationaliseringssträvanden. Statistiksakkunniga 1 ansågo sig icke kunna ingå på några detaljförslag beträffande den kommunala finansstatistiken, dä årgången 1918 av berättelsen om kommunernas finanser syntes komma att väsentligen avvika från föregående, men densamma ej ännu publicerats; de ville blott i allmänhet anmärka på den stora förseningen i utgivandet. I betraktande av de med den nya lagen om kommunalförbund följande allt större svårigheterna att erhålla en år från år jämförbar statistik samt med hänsyn till att de viktigaste uppgifterna inflöto i Årsbok för Sveriges kommuner, 2 syntes en särskild statistik över kommunernas finanser icke hava en mot kostnaden för dess utgivande svarande nytta. De sakkunniga ansågo sig sålunda böra hemställa, att en särskild statistisk publikation över kommunernas finanser icke längre måtte utgivas, och att i stället, om sä ansåges nödigt, erforderlig utvidgning av uppgifterna i detta hänseende i publikationen Årsbok för Sveriges kommuner vidtoges. Denna hemställan föranledde emellertid icke till någon åtgärd. I sitt utlåtande den 5 januari 1929 angående förenklingar och besparingar i avseende å statistiska centralbyrån framhöllo 1926 års besparingssakkunniga, 3 att ifrågavarande statistik icke gåve anledning till odelad tillfredsställelse. Beskaffenheten av kommunernas bokföring föranledde, att uppgiftslämnandet till denna statistik vore förenat med besvär, omgång och kostnader. Primäruppgifterna lede vidare av ofullständigheter, vilkas avhjälpande förorsakade ämbetsverket ett mycket omfattande granskningsarbete, vartill komme, att felaktigheter likväl i icke ringa omfattning kvarstode. Besparingssakkunniga ifrågasatte för den skull, huruvida värdet av den dåvarande officiella statistiken rörande kommunernas finanser verkligen vore så stort, att det uppvägde de med denna statistik förenade högst avsevärda kostnaderna. För landstingens och stadskommunernas del samt de köpingars vidkommande, som bildade egen kommun, hade besparingssakkunniga trots betänkligheter likväl funnit mest tillrådligt, att den kommunala finansstatistiken utan avbrott fortsattes enligt dittillsvarande plan. Vad åter landskommunerna beträffade såge sig be1 Statistiksakkunnigas betänkande. Utredning och förslag till åtgärder för minskning av kostnaderna för den officiella statistiken samt åstadkommande av en permanent kontroll över det2 statistiska arbetet m. m. Statens offentliga utredningar 19<!2:15. Sid. 98. Angående denna årsbok, se sid. 271. 3 Se proposition nr 168 år 1929 sid. 42.

257 sparingssakkunniga på grund av nyss angivna skäl föranledda att ifrågasätta en sådan begränsning av uppgiftslämnandet och därmed av arbetet på statistikens färdigställande, att statistiken inskränktes till de mera summariska uppgifter för de särskilda landskommunerna, vilka enligt dä gällande anordning publicerades i Årsbok för Sveriges kommuner. Statistiska centralbyrån hänvisade i sitt utlåtande 1 över de sakkunnigas förslag till de omständigheter, som föranlett den faktiska utvecklingen av finansstatistiken, och framhöll, att den angelägnaste uppgiften inom ämbetsverkets ifrågavarande avdelning under de senaste åren varit att avarbeta den balans inom den kommunala finansstatistiken, som förelegat och ofta påtalats. I avseende å den kommunala finansstatistikens omfattning uttalade statistiska centralbyrån en från de sakkunniga avvikande uppfattning och ansåg, att denna statistiks vidmakthållande i dåvarande omfattning bättre motsvarade statsnyttan än statistikens bedrivande i av de sakkunniga förordat stympat skick, trots att med den senare anordningen avsevärda besparingar kunde göras. Betydelsen av den kommunala finansstatistiken ur statlig och kommunal synpunkt underströks ytterligare av styrelsen för svenska landskommunernas förbund, som beretts tillfälle yttra sig i frågan. 2 Styrelsen förklarade sig icke dela de sakkunnigas mening, att denna gren av statistiken borde på föreslaget sätt beskäras. Tillika betonade styrelsen värdet av uppgiftsskyldigheten till den kommunala finansstatistiken med hänsyn till att denna skyldighet främjade genomförandet av en mera tillfredsställande bokföring inom kommunerna. Dä besparingssakkunnigas utlåtande och förslag anmäldes i propositionen nr 168 till 1929 års riksdag, fann sig chefen för finansdepartementet för egen del icke vara beredd att taga ståndpunkt till den av de sakkunniga väckta frågan om begränsning av den kommunala finansstatistiken. Riksdagen uttalade, 3 att den icke kunde ansluta sig till det av besparingssakkunniga framlagda förslaget om begränsning av finansstatistiken, såvitt densamma anginge landskommunerna, utan ansåge i likhet med statistiska centralbyrån och styrelsen för svenska landskommunernas förbund, att med hänsyn till betydelsen av sagda statistik denna borde bibehållas vid i huvudsak dåvarande omfattning. Någon förändring i den kommunala finansstatistiken i anledning av besparingssakkunnigas förslag kom icke heller till stånd. I syfte att befordra snabbheten i utgivandet av den kommunala finansstatistiken har publikationen Kommunernas finanser från och med år 1937 utgivits i två delar, av vilka den första, som avser städer, köpingar, municipalsamhällen och landsting, kunnat utkomma åtskilligt tidigare än den andra delen, som innefattar de egentliga landskommunerna. Sålunda utkom den första delen för år 1940 i juni 1942, och den senare delen för år 1939 kommer att publiceras i juli 1942. I samma syfte ha vissa preliminära huvuddata för landskommunerna från och med år 1935 meddelats i Statistisk årsbok 4 ; i den under augusti 1941 utkomna årgången ingå dylika uppgifter för år 1939. Vid sidan av den egentliga kommunala finansstatistiken utarbetas av statistiska centralbyrån årligen en statistik över debiterade kommunalutskylder. I en kungörelse den 6 december 1929 (nr 398) ha föreskrifter meddelats angående skyldighet för kommunala myndigheter att lämna uppgifter om debiterade kommunalutskylder. Enligt denna kungörelse åligger det vederbörande organ i de borgerliga primärkommunerna att årligen avgiva uppgift om utdebiteringen av de kommunalutskylder, som skola under året erläggas, ävensom om skatteunderlaget. Uppgifterna skola insändas för landsbygden före januari månads utgång till landsfiskalen i orten, för 1 Se proposition nr 168 år 1929 sid. 45. 2 Se proposition nr 168 år 1929 sid. 49. 3 Skrivelse nr 240 år 1929. 4

Angående denna årsbok, se sid. 270.

258 vidare befordran till statistiska centralbyrån, och för städerna före den 15 februari direkt till statistiska centralbyrån. Beträffande allmän kommunalskatt skola uppgifterna avse antal skattekronor och skatteören, utdebitering per skattekrona och sammanlagt utdebiterat belopp, i fråga om utdebiteringen av skogsaccis taxerat accispliktigt rotvärde, skogsaccis per 100 kronors rotvärde samt uträknad skogsaccis. Uppgifterna om den kommunala utdebiteringen bearbetas av statistiska centralbyrån och offentliggöras kommunvis i den förut omnämnda publikationen Årsbok för Sveriges kommuner. I den i september 1941 utkomna årsboken meddelades uppgifter angående utdebiteringen av utskylder, som grundade sig på 1940 års taxeringar och skolat erläggas under är 1941. De årsredogörelser för kommunernas finanser, vilka nu behandlats, äro i olika hänseenden av värde för statliga och kommunala myndigheter samt för de kommunala sammanslutningarna. Här bör nämnas, att i det statliga budgetarbetet ingår en årlig beräkning av anslaget till bidrag till skattetyngda kommuner på grundval av uppgifter som belysa dessa kommuners ekonomi. För detta ändamål införskaffas under hösten till finansdepartementet genom länsstyrelserna uppgifter från landskommuner och municipalsamhällen, vilka kunna antagas komma att söka bidrag till skatteutjämning, 1 angående den beslutade utdebiteringens storlek under det löpande och de två nästföregående åren samt angående kostnaden för kyrko-, folkskole-, fattigvårds- och barnavårdsyäsen enligt vederbörligen fastställda utgifts- och inkomststater för det kommande året. Uppgifterna inkomma till departementet under senare hälften av november och bilda efter bearbetning grundvalen för en förhandskalkyl av det erforderliga anslaget till bidrag till skattetyngda kommuner. I övrigt göras de införskaffade uppgifterna icke till föremål för någon statistisk bearbetning. I början av följande kalenderår avgiva de kommuner, som ansöka om bidrag från ifrågavarande anslag, mera detaljerade uppgifter angående skattekraft och utdebiteringsbehov under det löpande och de två närmast föregående åren, angående kostnader för förutnämnda ändamål under det löpande året enligt fastställda stater, angående avkommunen beslutade större företag, angående för olika ändamål upptagna lån samt angående skogsaccismedel. Med ledning av dessa uppgifter prövas inom finansdepartementet de inkomna ansökningarna om bidrag och bestämmes, huruvida och till vilket belopp kommun skall erhålla sådant bidrag. Ej heller det vid denna utredning föreliggande materialet, som i slutresultatet omfattar endast de understödda kommunerna, lägges till grund för statistisk bearbetning. Statistiska kommitténs förslag i avseende å väg statistiken ledde icke till någon åtgärd. År 1918 var fråga före om statistikens överflyttande från jordbruksdepartementet till statistiska centralbyrån, men någon sådan överflyttning kom ej till stånd. Från och med år 1921 övertog kommunikationsdepartementet denna statistik. Statistiksakkunniga konstaterade i sitt betänkande 2 brister och ofullständigheter i den ifrågavarande statistiken samt underströko, att en särskild statistik över väghållningsbesväret vore behövlig. De sakkunniga föreslogo i huvudsak ett sammanförande av denna statistik med uppgifterna i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens årsberättelser om allmänna vägbyggnader till en i Sveriges officiella statistik ingående publikation om vägväsendet i riket. Nytt formulär för avgivande av statistiska uppgifter rörande allmänna vägväsendet på landet m. m. fastställdes genom kungörelsen den 16 december 1927 n r 479, sedan bokföringsföreskrifter för väghållningsdistrikt utfärdats genom kungö* Tid *g?F e inhämtades uppgifter från samtliga landskommuner och municipalsamhällen; hösten 1941 begränsades materialet på angivna sätt. 2 I not 1 å sid. 256 anf. betänkande sid. 189.

259 relsen den 26 november 1926 nr 477. De statistiska uppgifterna skola insändas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som genom Kungl. Maj:ts beslut den 16 december 1927 anbefalldes att årligen upprätta och lata trycka ifrågavarande statistik. Vid det år 1940 inledda besparingsarbetet har Kungl. Maj:t emellertid den 1 november 1940 förordnat, att nämnda skyldighet skall upphöra att gälla. Den sista statistiken i ämnet avser är 1938. Vägstyrelsernas uppgifter inkomma emellertid fortfarande till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Genom samma beslut har Kungl. Maj:t tillika befriat väg- och vattenbyggnadsstyrelsen från skyldigheten att avgiva den i serien Sveriges officiella statistik ingående berättelsen om allmänna väg- och vattenbyggnader. Vissa uppgifter om vägväsendet intagas i Statistisk årsbok, men då dessa uppgifter grunda sig på statistiken över allmänna väghållningsbesväret på landet, kan årsboken efter nyssberörda beslut icke lämna några löpande uppgifter i berörda ämne. Bland särskilda undersökningar rörande kommunernas finanser må här erinras om de i samband med omläggningar av grunderna för den kommunala beskattningen verkställda statistiska utredningarna till belysande av verkningarna utav de framlagda förslagen. 1 Jämväl i skatteutjämningsberedningens betänkande angående den kommunala skatteutjämningen framlägges en omfattande statistik rörande kommunernas ekonomi. 2 Utvecklingen av den allmänna finansstatistiken efter år 1912. I det föregående har omförmälts, hurusom vid planläggningen år 1912 av finansstatistiken i anslutning till statistiska kommitténs förslag förordats upprättande av en fortlöpande allmän finansstatistik. Denna gren av finansstatistiken togs därvid i betydelsen av en statistik, som omfattade ej blott statens utan även kommunernas och övriga offentliga förvaltningars inkomster och utgifter, och som sålunda meddelade en sammanfattande översikt av allt som utgåves för de särskilda allmänna behoven och av allt som till täckande av dessa behov inflöte till de offentliga förvaltningarnas kassor. En sådan fortlöpande allmän finansstatistik kom emellertid icke till stånd. Under det närmaste decenniet efter år 1912 upprätthölls intresset för en systematisk statistik över de offentliga hushållningarnas finanser på så sätt, att frågan härom behandlades vid vissa möten mellan cheferna för de nordiska statistiska byråerna. De diskussioner och programuttalanden, som förekommo vid dessa möten, ge uttryck för uppfattningen inom sakkunniga kretsar vid denna tid rörande finansstatistikens innehåll och metoderna för dess uppläggande. Initiativet till dessa diskussioner togs från svensk sida genom en framställning från överdirektör L. Widell, i anledning varav svenska regeringen inbjöd norska och danska regeringarna att genom cheferna för vederbörande statistiska ämbetsverk låta sig representeras vid ett möte i Stockholm för åstadkommande av en allmän finansstatistik för de tre skandinaviska länderna. Mötet sammanträdde i Stockholm den 2—4 maj 1912, därvid en plan uppgjordes till en gemensam skandinavisk finansstatistik. Vid mötet enades man om följande preliminära beslut 3 : 1 1921 års kommunalskattekommittés betänkande angående den kommunala beskattningen. Statens offentliga utredningar 1924:53 och 54. — Proposition nr 102 år 1927, bilagorna 1, 4 och2 5. Erik Ahlberg: Statistisk utredning angående det kommunala skattetrycket. Skatteutjämningsberedningen I. Statens offentliga utredningar 1932: 13. — Den nuvarande fördelningen mellan staten och kommunerna av utgifterna för de kommunala förvaltningsbestyren i Sverige. Skatteutjämningsberedningen II, sid. 43. Statens offentliga utredningar 1933: 3. 3 Se Statistisk tidskrift, utgiven av Kungl. statistiska centralbyrån. 1912, sid. 188.

260 Det närmaste målet för en interskandinavisk finansstatistik skulle vara att söka åstadkomma en statistik över statens, kommunernas och vissa allmänna fonders finanser, innefattande en redogörelse för inkomster och utgifter samt tillgångar och skulder. Den första framställningen borde lämpligen avse vad beträffar statens och fondernas finanser i Sverige kalenderåret 1911 och i Norge och Danmark finansåret 1911/12 samt beträffande kommunernas finanser det sista år, för vilket erforderliga uppgifter kunde erhållas. Begreppet kommun skulle tagas i sin vidsträcktaste betydelse, innefattande samtliga slag av kommuner av högre eller lägre ordning. De fonder, för vilka redogörelse borde lämnas, vore i främsta rummet alla sådana, som staten och kommunerna skapat av egna medel. Däremot borde av donerade fonder endast sådana medtagas, som vore av någon större betydelse för bestridande av utgifter för direkta statsändamål. Beträffande frågan, huruvida redogörelsen för inkomster och utgifter borde upptaga brutto- eller nettobelopp, beslöts att för skatter och avgifter upptaga bruttobeloppen med angivande av uppbördskostnader, för inkomster av inkomstgivande verksamhet nettobeloppen med angivande av bruttoinkomster och driftskostnader samt för utgifter såväl brutto- som nettobelopp, allt i den omfattning som förefintligt material medgåve. Såsom inkomster skulle icke räknas länemedel, utan redogörelse härför skulle lämnas i sammanhang med behandlingen av skulderna. Inkomsterna skulle fördelas pä följande sätt: A) V e r k l i g a inkomster: 4) utgifter för rätts- och polisväsende: a) domstolar; 1) skatter och avgifter: b) fångvård; a) skatter på personer, på förmögenc) polisväsen; het och inkomst; d) övriga utgifter; b) skatter på fast egendom; 5) utgifter för allmän inre styrelse: c) näringsskatter; a) landsstaten; d) avgifter av arv och omsättning; b) kommunalförvaltningen; e) konsumtionsavgifter; c) kostnader för de statistiska byråf) lyxskatter; erna och städernas statistik; g) övriga avgifter; d) utgifter för förvaltningsbyggnader 2) inkomster av aktiva och av inkomstoch brandväsen; givande verksamhet; e) utgifter, icke hänförliga till andra 3) övriga inkomster. grupper; 6) utgifter för kyrkliga ändamål; B) I n k o m s t e r g e n o m f ö r m i n s k 7) utgifter för undervisningsväsendet; n i n g av a k t i v a . 8) utgifter för vetenskap och konst; 9) utgifter för hälso- och sjukvård; Utgifterna skulle fördelas i: 10) sociala utgifter, fattigvård och social A) V e r k l i g a utgifter: försäkring; 1) författningsutgifter: 11) utgifter för näringslivets befrämjana) civillistan; de; b) ministrarna och ministerierna; 12) utgifter för kommunikationsväsendet; c) representationen; 13) utgifter för finansförvaltningen: 2) utgifter för utrikesförvaltning: a) räntor pä statsskulden; a) diplomati; b) uppbördskostnader; b) konsulatväsen; c) övriga utgifter. 3) utgifter för försvarsväsendet: B) U t g i f t e r f ö r k a p i t a l ö k n i n g : a) hären; b) flottan; 1) utgifter för anskaffande av aktiva; c) gemensamma utgifter; 2) avbetalning på skuld. Beträffande utgifterna borde sä vitt möjligt från varandra skiljas personal- och realkostnader och inom den senare gruppen särskild redogörelse lämnas för utgifter för nybyggnader och större ombyggnader av den omfattning att de höide kapitalvärdet.

261 Arbetet skulle utgivas i fristående häften, av vilket det första skulle innefatta en redogörelse för skatter och avgifter samt det närmast följande häftet utgiftsgrupperna författningsutgifter, utrikesförvaltning och försvarsväsende. Framställningen borde såvitt möjligt ske i enquéteform med text och tabeller förda tillsammans för varje särskild avdelning. I tabellerna skulle redogöras samtidigt för statens, kommunernas och fondernas finanser. Jämte den statistiska framställningen borde även lämnas en redogörelse för organisationen av finansförvaltningen i de tre länderna. Arbetet skulle utgivas i tre upplagor, en pä vart och ett av de tre språken. Det redaktionella arbetet för de olika huvudavdelningarna skulle fördelas på cheferna för de tre statistiska verken. Den närmaste ledningen vid utarbetandet av den första avdelningen angående skatterna uppdrogs åt överdirektör Widell. Tillika beslöts framhålla önskvärdheten av att förutom den sålunda närmast planerade statistiken över statens och kommunernas finanser med därtill hörande redogörelse för de administrativa förhållandena jämväl få till stånd en jämförande översikt över inkomst- och förmögenhetsförhållandena i de tre länderna. Frågan om utvecklingen av statistiken över de tre nordiska ländernas statsfinanser behandlades även på chefsmötena i Köpenhamn år 1913 och i Kristiania år 1917. Med hänsyn till krigsförhållandena hade emellertid arbetet på detta ämne icke kunnat fortskrida. Vid det senare mötet framlades dock en tabell över svenska statens intäkter under åren 1861—1917. Bland förhandlingarna på chefsmötet i Stockholm år 1924 ingick också frågan om statistiken över statens och kommunernas finanser. Diskussionen inleddes avöverdirektör L. Widell, som sammanställt följande teser rörande statistiken över statens och kommunernas finanser: 1 1. Statistiken bör upprättas enligt sådana grunder, att en direkt sammanläggning av siffrorna för staten och de olika slagen av kommuner möjliggöres, eller med andra ord att en allmän finansstatistik kan åstadkommas. 2. Statistiken bör vara i möjligaste mån fullständig. 3. Inkomsterna böra fördelas i två huvudgrupper: verkliga inkomster och inkomster genom kapitalminskning. 4. De verkliga inkomsterna fördelas i tre huvudgrupper: skatter, med undergrupperna konsumtionsskatter och andra skatter, inkomster av inkomstgivande verksamhet och övriga inkomster. 5. Skatterna böra i statistiken redovisas brutto, utom monopolinkomsterna, som upptagas netto, inkomster av inkomstgivande egendom uppföras netto och övriga inkomster brutto. 6. Utgifterna böra fördelas i två huvudgrupper: verkliga utgifter och utgifter för kapitalökning. 7. Samtliga utgifter böra upptagas med sina nettobelopp, det är likväl önskvärt, att även bruttobeloppen redovisas i statistiken. 8. Specialgrupperingen av utgifterna bör vara densamma för stat och kommuner. 9. Tillgångar och skulder få i regel upptagas med sina bokförda belopp. Vid mötet förelåg från dansk sida en utredning i samma ämne med titel »Nogle Bemserkninger om en interskandinavisk Finansstatistik» av fullmäktige Chr. Oisen. 2 Dennes utredning sammanföll i de flesta väsentliga punkter med det av L. Widell framlagda programmet. De programuttalanden, som gjordes vid de nu nämnda chefsmötena, hade otvivelaktigt kunnat bilda utgångspunkter för en förbättrad svensk statistik över de offentliga hushållningarnas finanser. De blevo emellertid icke omsatta i praktiken. 1 Det 13de nordiske statistiske m0te holdt i Kristiania 25—26 august 1924. Utgitt av det statistiske centralbyrå. Kristiania 1924, sid. 67. — Vid teserna fogades vissa närmare förklaringar; för kännedom om dessa hänvisas till de tryckta förhandlingarna vid mötet. 2 Se de i föregående not anförda tryckta förhandlingarna, sid. 70.

262 Tid efter annan ha emellertid särskilda undersökningar företagits i syfte att lämna en sammanfattande bild av statens och kommunernas finanser. Såsom exempel härpå må nämnas följande. Då förslag till kommunalskattereform förelades 1920 års riksdag, intogs i propositionen i ämnet 1 en översikt över de offentliga förvaltningarnas utgifter och inkomster, vilken var utarbetad efter väsentligen samma grunder som de av I. Flodström och E. Höijer framlagda översikter, vilka omnämnts i det föregående. I arbetslöshetsutredningens betänkande I angående arbetslöshetens omfattning, karaktär och orsaker ingick en redogörelse för det svenska näringslivet och dess förändringar åren 1920—1929, varav ett avsnitt behandlade förändringarna i den offentliga hushållningen sedan tiden före förra världskriget. Denna översikt avsåg såväl statens som kommunernas utgifter och inkomster ävensom den offentliga upplåningen. 2 I det förut omnämnda betänkandet angående den kommunala skatteutjämningen 3 ingick en statistik rörande statens och kommunernas utgifter för sociala m. fl. ändamål. I Statistisk årsbok publiceras årligen en tabell över samtliga skatter (tabell 276 i årsboken för år 1941). De offentliga hushållningarna utgöra endast en del av den nationella hushållningen. Vid sidan av statistiken över de offentliga korporationernas finanser ha efter hand utvecklats statistiska undersökningar rörande den nationella hushållningen, vilka undersökningar inriktats på beräkningar rörande nationalinkomsten och nationalförmögenheten. Från början av den tid, som förevarande översikt av finansstatistiken omfattar, erinras om den av I. Flodström verkställda utredningen angående Sveriges nationalförmögenhet omkring år 1908. Sedan dess har någon offentlig uppskattning av Sveriges nationalförmögenhet icke verkställts. Även i fråga om beräkningar rörande nationalinkomsten har man i Sverige haft att lita till enskilda forskares arbeten. Sålunda ingår i den serie ekonomiskt-statistiska undersökningar, som verkställts inom Stockholms högskolas socialvetenskapliga institut, en uppskattning av Sveriges nationalinkomst för perioden 1861—1930. 4 Undersökningarna ha verkställts av professorn Erik Lindahl, filosofie licentiaten Einar Dahlgren och docenten Karin Kock. Vid dessa undersökningar har nationalinkomsten uppskattats enligt den s. k. produktionsstatistiska metoden, vilken innebär, att den produktiva verksamheten inom landet inordnats under ett antal näringsgrenar, för vilka beräknats brutto- och nettovärden. Bruttovärdet har betecknat det totala bytesvärdet av näringsgrenens produkter och tjänster, uppskattat efter gällande marknadspris. Genom att från bruttovärdet göra avdrag för värdet av i produktionen förbrukade varor och tjänster ävensom värdet av genom förslitning uppkommen värdeminskning å nyttjat realkapital har framkommit näringsgrenens nettovärde. Nationalinkomsten har slutligen erhållits genom summering av de olika näringsgrenarnas nettovärden. Grupperingen av de olika produktionsprocesserna på näringsgrenar har skett efter följande rubriker: 1) jordbruk (inklusive trädgårdsodling och fiske) och skogsbruk; 2) industri och hantverk; 3) byggnads- och anläggningsverksamhet; 4) transportväsen; 5) handel, hotell- och restaurangrörelse, bank- och försäkringsrörelse samt fria yrken; 6) husligt arbete; 7) nyttjande av konsumtionskapital; 8) offentlig förvaltning. I beräkningen har ingått jämväl uppskattning av sådant obetalt arbete som utföres i hemmen av hustrur ocli andra familjemedlemmar m. m. 1 2

Proposition nr 191 år 1920, sid. 99. Arbetslöshctsutredningens betänkande I: Arbetslöshetens omfattning, karaktär och orsaker. Statens offentliga utredningar 1931:20, sid. 119 och 2-27. 3 Statens offentliga utredningar 1932:13, 1933: 3 och 4. 4 >National Income of Sweden 1861—1930> by Erik Lindahl, Einar Dahlgren and Karin Kock. Stockholm 1937.

263 Med hänsyn till osäkerheten i denna uppskattning ha dubbla serier för nationalinkomsten angivits, den ena innefattande en uppskattning jämväl av värdet av dylikt obetalt arbete och den andra utan inräknande av detta värde. I detta sammanhang intresserar speciellt vad som menas med den offentliga förvaltningens andel av nationalinkomsten. Till den offentliga förvaltningen ha hänförts staten och kommunerna samt vissa offentliga stiftelser eller samfund. Dä de uppgifter, som den offentliga hushållningen ombesörjer, i många fall äro gemensamma med det övriga näringslivets, har vid avgränsningen av området för den offentliga förvaltningen uteslutits sådan verksamhet som lämpligen låtit sig inordna under någon av övriga nu nämnda näringsgrenar. Så ha exempelvis all statlig och kommunal affärsverksamhet liksom annan verksamhet av därmed jämförligt slag, såsom byggnads- och anläggningsverksamhet, icke medräknats under offentlig förvaltning. Såsom offentlig förvaltning ha alltså rubricerats i främsta rummet institutioner för författningen, utrikesförvaltningen, försvars- och rättsväsendet, kyrka och undervisning, vetenskap och konst samt hälso-, sjuk- och fångvård. Uppskattningen av den offentliga förvaltningens andel av nationalinkomsten har gått ut på en bestämning av respektive förvaltningsområdens utgifter för löner, arvoden och pensioner, värdet av frän andra näringsgrenar mottagna varor och tjänster samt underhällskostnaderna för fastigheter och anläggningar. Detta bildar den offentliga förvaltningens bruttovärde. Om härifrån dragas utgifterna för »varor och tjänster» samt underhåll av fastighet, erhålles förvaltningens nettovärde, svarande mot ifrågakommande löne- och pensionsutgifter. Någon uppskattning av ränteavkastningen ä det i verksamheten investerade kapitalet har icke företagits. I samband med de av Lindahl m. fl. år 1936 framlagda undersökningarna rörande det samlade skattetrycket i Sverige och utlandet, vilka närmare omförmälas i det följande, verkställde Dahlgren en framräkning av Sveriges nationalinkomst till och med år 1934 i väsentlig anslutning till den metod, som kommit i tillämpning vid den förutnämnda uppskattningen av nationalinkomsten för perioden 1861—1930. Vidare har Dahlgren i samråd med Lindahl verkställt en beräkning av Sveriges nationalinkomst för åren 1936—1939 enligt den produktionsstatistiska metoden. 1 Med stöd av det produktionsstatistiska materialet har Dahlgren därvid jämväl bestämt nationalinkomsten under åren 1936—1939 såsom summan av den totala konsumtionen och kapitalbildningen i Sverige med avdrag för det totala importöverskottet av varor och tjänster. I fråga om konsumtionen skiljes därvid mellan privat och offentlig konsumtion. Mellan dessa undersökningar och de tidigare utredningarna föreligga emellertid vissa avvikelser, varigenom de framräknade siffrorna för nationalinkomsten samt dennas uppdelning i konsumtion och kapitalbildning ej äro fullt jämförbara med siffrorna för tidigare år. I ett föredrag på 1941 års Arosmässa har statsrådet Fritiof Domö framlagt av Dahlgren beräknade siffror för nationalinkomsten under åren 1930—1935, varigenom jämförbara inkomstsiffror för hela perioden 1930—1939 erhållits. 2 För tiden efter år 1939 har någon beräkning rörande nationalinkomsten ännu icke verkställts. Nationalinkomsten uppskattas ofta i främmande länder med utgångspunkt från skattestatistiken, vilken därvid kompletteras med en kalkyl av de inkomstposter, vilka på grund av skatterättsliga bestämmelser icke ingå i skattestatistiken. Vid de svenska nationalinkomstberäkningarna ha uppgifterna från skattestatistiken i huvudsak fått tjäna såsom stöd för de efter andra metoder verkställda nationalinkomstberäkningarna i avseende å riktning och storleksordning i förändringarna av nationalinkomstens belopp. 1 P. M. med vissa beräkningar ångande nationalinkomstens storlek. Se 1941 års statsverksproposition, >Inkomster å driftbudgeten», bilaga B. 2 Svensk Tidskrift årgång 1941, sid. 591.

264 De problem, som anknyta till utarbetande av en statistik över nationalinkomsten och nationalförmögenheten, voro föremal för diskussion vid det tredje nordiska statistikermötet i Oslo den 28 och 29 juni 1939 i anslutning till ett föredrag i ämnet av professorn Erik Lindahl. Det väsentliga av Lindahls föredrag torde lämpligen böra här återgivas. 1 Syftet med ifrågavarande diskussion angavs av Lindahl vara: 1) att belysa önskvärdheten av att en officiell ärlig statistik över nationalinkomsten med det snaraste komme till stånd inom de nordiska länderna; 2) att fastställa vilket nationalinkomstbegrepp som utgjorde den lämpligaste grundvalen för en dylik statistik; 3) att med utgångspunkt från de olika metoderna för nationalinkomstens beräkning klarlägga, på vad sätt det nuvarande statistiska materialet inom varje land lämpligen borde fullständigas och bearbetas i syfte att möjliggöra en sammanställning av nationalinkomsten; samt 4) att i anslutning härtill undersöka möjligheterna av att åstadkomma en kompletterande statistik över nationalförmögenheten inom varje land. En nationalinkomststatistik kunde uppfattas som en systematisk sammanfattning av all tillgänglig statistik rörande inkomsterna, deras förvärvande och användning. Nationalinkomsten bleve så att säga den ram, inom vilken man kunde samordna de statistiska uppgifterna rörande produktion och förvärv, konsumtion och sparande till ett slutet system. Det avgörande intresset med en nationalinkomststatistik hänförde sig alltså till totalsiffrans uppdelning på olika komponenter. Vilka vore de olika näringsgrenarnas insatser i nationalinkomsten? Hur fördelade sig denna mellan arbetare och kapitalägare? Hur fördelade sig inkomstens användning pä konsumtion och sparande? För att få ett svar på dylika centrala ekonomiska frågor behövdes en nationalinkomststatistik. Denna statistik hade alltså till uppgift att klargöra relationerna mellan de olika inkomslkategorierna. Beträffande materialet framhöll Lindahl, att det redan förut funnes en ganska god löpande statistik rörande de viktigaste produktions- och inkomstgrenarna Vad som återstode vore att sammanställa denna statistik och företaga vissa kompletterande beräkningar, som utfyllde helhetsbilden. Även om dessa nya beräkningar ej bleve av samma höga statistiska halt som den äldre statistiken, fyllde de dock den viktiga uppgiften, att de ledde fram till en totalsiffra, som bleve den förmedlande länken mellan de olika grenarna inom ej endast inkomststatistiken utan också all annan ekonomisk statistik. . , . lir..,.J Av stor vikt vore att nationalinkomststatistiken regelbundet fullföljdes ar trän år efter enhetliga principer. Det vore nämligen förändringen och ej den absoluta storleken av siffrorna, som vore av intresse för den vetenskapliga analysen I detta sammanhang framhölls också vikten av att nationalinkomststatistiken publicerades på ett så tidigt stadium som möjligt. Den ekonomiska politikens handhavande måste baseras på översikter över den aktuella situationen, och färska nationalmkomstsitiror vore härvid till god hjälp. I Sverige hade man till och med diskuterat förslaget att konstruera preliminära nationalinkomstsiffror för det löpande aret. Nationalinkomstberäkningarna skulle pä detta sätt bliva av central betydelse som en samordnande faktor även inom den reguljära konjunkturstatistiken. Beträffande frågan om vem som lämpligen borde utföra nationalinkomstberakningarna förordade Lindahl, att de officiella statistiska institutioner, som hade hand om den ekonomiska statistiken, också borde anförtros uppgiften att publicera den sammanfattning därav, som en nationalinkomststatistik u t f J o r d e . Härefter ingick Lindahl pä frågan om en lämplig avgransnmg av nalionalmkom [begreppets innehåll med utgångspunkt från den vanligaste definitionen av n X S S t e n såsom summan av de inkomster som t ^ «£*^™ ^ visst land För detta avsnitt av föredraget torde redogörelse icke behöva har lam nas Ur finansstatistisk synpunkt är det däremot nödvändigt att i anslutning till ^"BeTeTnmg om det 3. nordiske statistikermote i Oslo den 28. og 29. juni 1939. Oslo 1940. Sid. 104.

265 Lindahls föredrag karakterisera de statistiska metoderna för nationalinkomstuppskattningen, vilket givetvis är den centrala frågan för finansstatistiken. I detta hänseende anförde Lindahl följande: »Vid en uppskattning av nationalinkomsten har man som bekant fyra huvudmetoder att välja emellan. 1) Enligt den metod, som vi tillämpat i Sverige, anknytes beräkningen av nationalinkomsten till de produktionsprocesser, som frambringa inkomsten. Man gär alltså igenom de olika produktionsgrenarna och beräknar för var och en nettovärdet av de i densamma sysselsatta produktionsfaktorernas verksamhet. Summan av dessa nettovärden blir den totala inkomsten från landet, vilken med tillägg av nettoinkomsten frän kapital i utlandet blir lika med den totala inkomsten för landets invånare, d. v. s. nationalinkomsten. Kalkylen innebär, att först bruttovärdet beräknas för de inom varje produktionsgren framställda produkterna, att från detta bruttovärde göres avdrag dels för mottagna tjänster, dels för förbrukade råvaror m. m. och dels för avskrivningar å fastigheter, maskiner och inventarier, varvid ett nettovärde erhålles, som kan betraktas som den ifrågavarande produktionsgrenens insats i nationalinkomsten. Det ä r i allmänhet lättast att få statistiska uppgifter rörande de olika produktionsgrenarnas bruttovärden. I samtliga nordiska länder ha vi ju en ganska god årlig statistik över vad som frambringas inom jordbruket, skogsbruket och industrien och över värdet av transportföretagens tjänster. De siffror, som kunna erhållas ur denna produktions- och transportstatistik, komma därför att utgöra en relativt fast grundstomme för nationahnkomststatistiken. På denna får man sedan bygga vidare med kalkyler för de andra näringsgrenarna. Den viktigaste av dessa hänför sig till bruttovärdet av den totala byggnadsverksamheten inom landet, omfattande både bostadsbyggandet och den produktiva anläggningsverksamheten. — — — Det totala bruttovärdet för de nu nämnda produktionsgrenarna, jordbruket, skogsbruket, industrien, byggnadsverksamheten och transportväsendet, är enligt min mening den viktigaste siffran inom nationalinkomststatistiken. Om vi göra en index av densamma, kan denna betraktas som en vägd produktionsindex för dessa våra viktigaste näringsgrenar. För konjunkturanalysen skulle en dylik index bli avcentral betydelse. Jag vill särskilt understryka detta för att minska den skepsis som mänga hysa mot nationalinkomstberäkningar. Det är dock en styrka, att den centrala siffran kan baseras på en statistisk grundval, som (med viss reservation för byggnadsverksamheten) är relativt tillförlitlig. Beträffande de övriga bruttoposterna kan man nöja sig med mera summariska kalkyler. Detta gäller även poster av sådan storleksordning som varornas värdeökning genom handeln och det totala värdet av bostadsnyttjandet. I båda fallen kan beräkningen av de årliga fluktuationerna huvudsakligen baseras på prisindextalens förskjutningar. Beträffande en sådan post som bank- och försäkringsverksamhetens bruttovärde (omfattande värdet av utbetalda löner och arvoden samt nyttjandet av realkapitalet) blir kalkylen av än mindre vikt, då dessa poster till stor del försvinna inom den slutliga nationalinkomstkalkylen. För att man med utgångspunkt från en produktionsgrens bruttovärde skall komma fram till dess insats i nationalinkomsten måste man draga ifrån värdet av vad denna produktionsgren mottagit från andra håll. Det framgår av den bestämning, som vi förut givit nationalinkomstbegreppet, att beräkningen av avdragsposterna bör baseras på samma priser som tillämpats vid beräkningen av bruttovärdena. Detta gäller ej endast i fråga om tjänster, där den ena produktionsgrenens utgifter bli inkomster för andra grenar, utan även i fråga om råvaror m. m., oavsett om dessa inköpts under året eller tagits från lager. Beträffande avskrivningarna å varaktiga kapitalföremål blir konsekvensen, — — — att de böra baseras på återanskaffningskostnaderna. I den svenska undersökningen har kalkylen av råvarukostnaderna varit en besvärlig sak, då blott knapphändiga statistiska uppgifter förelegat härom. Frågan har lösts så, att för varje varukategori en uppskattning gjorts av det årliga nettotillskottet (produktion — export + import), varefter denna summa approximativt 18—418516.

266 fördelats efter den sannolika användningen (som jordbruksråvaror, industriråvaror, konsumtionsråvaror e t c ) . Genom att summera dessa poster får man sedan fram, hur stor råvaruförbrukningen varit inom de olika produktionsgrenarna, om man bortser från förändringar inom lagerhållningen. Analoga kalkyler ha gjorts vid beräkningen av det byggnads- och maskinkapital, som lagts till grund för uppskattningen av avskrivningarna. — — — Jag vill i detta sammanhang även omnämna, att det i sådana fall, då det är svårt att fördela en viss avdragspost, exempelvis kostnaden för bank- och försäkringsföretagens tjänster, på de olika produktionsgrenarna, kan vara lämpligt att uppföra denna kostnad som en gemensam avdragspost, när man kalkylerar nationalinkomstens slutsumma. — 2) — — — En uppskattning av nationalinkomsten som summan av invånarnas konsumtion och kapitalbildning kan i stort sett baseras på samma statistiska material som den föregående metoden. Om man har dels en tabell över den totala produktionen inom landet, uppdelad på vissa huvudkategorier av varor och tjänster, och dels en tabell över exporten och importen, uppdelad pä samma kategorier, kan man tydligen beräkna det totala tillskottet beträffande varje kategori. Har man sedan en tabell över den produktiva förbrukningen av respektive varuoch tjänstekategorier, är det lätt att kalkylera nettosiffror för de olika kategorierna, som ange hur mycket stått till förfogande för antingen konsumtion eller kapitalbildning. Hur gränsen sedan skall dragas mellan konsumtion och kapitalbildning kan i regel bedömas med ledning av varornas och tjänsternas beskaffenhet. 3) Uppskattningen av nationalinkomsten som en summa av arbetsinkomster och förmögenhetsinkomster kan i stort sett karakteriseras som en direkt beräkning av de olika produktionsgrenarnas nettovärden. Ty dessa värden representera just vad som står till förfogande såsom ersättning för de produktionsfaktorer, som sysselsatts inom näringen. En viktig modifikation måste emellertid härvid göras beträffande näringsgrenar, som ha att erlägga indirekta skatter eller andra produktionsskatter, som minska produktionsfaktorernas inkomster. Dessa skatter inga tydligen i nettovärdena. Och om man utgår från arbetsinkomsterna och förmögen hetsinkomsterna, måste därför ett tillägg göras för dylika skatter. Av analoga skäl måste avdrag göras för subventioner från det allmännas sida, i den mån sådana erhållits. Beräkningen av den totala lönesumman bör omfatta ej endast de faktiska arbetsförtjänsterna utan även pensioner och ersättningar på grund av sjukdom och olycksfall. Förmögenhetsinkomsterna uppdelas lämpligen i räntor och utdelningar. I den mån distinktionen mellan arbets- och förmögenhetsinkomst ej kan genomföras, uppför man posterna som en tredje blandad kategori; denna kommer huvudsakligen att omfatta s. k. företagarinkomster. 4) Jag kommer nu till slut till den fjärde metoden för nationalinkomstens uppskattning, som innebär, att man kalkylerar nettoinkomsten för de olika inkomsttagarna och låter nationalinkomsten framgå som en summa av dessa poster. Meto dens samband med den närmast föregående kan beskrivas så, att de nettovärden för de olika produktionsgrenarna, om vilka jag nyss talat, nu summeras vid etl senare stadium, nämligen sedan de fördelats pä de olika inkomsttagarna. Fördelen med denna metod ligger däri, att man nu kan använda ett helt nytt material, nämligen skattestatistikens uppgifter om de taxerade inkomsterna. Metoden innebär i stora drag, att man först kalkylerar den totala inkomsten för alla fysiska personer inom landet. Härvid utgår man från skattestatistikens siffra för denna inkomst, korrigerar denna med hänsyn till att det skatterättsliga inkomstbegreppet i vissa avseenden avviker frän nationalinkomstbegreppet (om exempelvis realisationsvinster inneslutits i den skatterättsliga inkomsten, far man göra ett avdrag härför vid nationalinkomstberäkningen), varefter två stora tilläggsposter beräknas, nämligen dels inkomsten för de personer som falla under strecket och dels den inkomst som deklaranterna uraktlåtit att uppgiva. Till den så erhållna totala privatiiikomsten adderas sedan den del av företagens inkomster, som ej inräknats i de fysiska personernas inkomster (huvudsakligen bolagens icke utdelade

267 vinstmedel) samt de offentliga kapitalinkomsterna, varjämte man liksom i förra fallet måste göra ett tillägg för det belopp, varmed de indirekta skatterna överstiga subventionerna. Med avseende på skatterna och subventionerna kan man emellertid även förfara på ett annat sätt. Man kan nämligen räkna de fysiska personernas och företagens inkomster med avdrag för samtliga skatter men med tillägg för subventionerna, varvid man får fram det inkomstbelopp, som de förfoga över för konsumtion och kapitalbildning. Till detta får sedan läggas de offentliga inkomsterna inklusive samtliga skatter men med avdrag för subventionerna.» Beträffande uppskattningen av nationalförmögenheten föreslog Lindahl, att den årliga statistiken rörande nationalförmögenheten skulle begränsas till sådana poster, som kunde beräknas i direkt anslutning till nationalinkomstkalkylen, men att vid sidan därav en mera ingående förmögenhetsundersökning gjordes exempelvis vart tionde år i samband med folkräkningarna och företagsräkningarna. Liksom inom befolkningsstatistiken skulle man alltså även på detta område ha dels en årlig statistik rörande förändringarna och dels en med större intervall uppgjord statistik rörande hela stocken. Beträffande denna mera utförliga förmögenhetsstalistik anförde Lindahl följande: »För den mera utförliga förmögenhetsstatistik, som skulle komma till stånd exempelvis vart tionde år i samband med folk- och företagsräkningarna, synes det vara lämpligt att för varje ekonomiskt subjekt (alltså inte endast fysiska personer utan även alla slag av juridiska personer såsom aktiebolag, stiftelser och offentliga samfund m. m.) införskaffa uppgift om nettoförmögenheten, specificerad på följande fyra huvudposter: a) överskott av inhemska fordringar och kontanter över skulder inom landet; b) värdet av aktier och andra företagsandelar av inhemsk art; c) vär det av den i realkapital (omfattande fastigheter, maskiner och inventarier samt eventuellt även goodwill) inom landet nedlagda förmögenheten; d) överskott av samtliga tillgångar i utlandet över skulder till utlandet. När primäruppgifterna sedan hopsummeras, bör man skilja mellan åtminstone följande fyra olika slag av ekonomiska subjekt: a) fysiska personer och oskiftade dödsbon; b) aktiebolag, ekonomiska föreningar och andra företag, vilkas förmögenhet inräknas i delägarnas förmögenhet; c) stiftelser, ideella föreningar och andra dylika privata förmögenhetsimiehavare, vilkas förmögenhet ej medräknas hos andra ekonomiska subjekt; d) offentliga samfund, beträffande vilka också gäller, att deras förmögenhet ej inräknas i medlemmarnas förmögenhet. Har man materialet ordnat på detta sätt, kan man beräkna nationalförmögenheten, definierad såsom summan av den nettoförmögenhet som individuellt eller kollektivt tillhör invånarna i ett visst land, enligt båda de huvudmetoder som härvid stä till buds. Den personliga metoden innebär, att man summerar nettoförmögenheten för gruppenia a), c) och d) men helt utesluter gruppen b), d. v. s. aktiebolag och andra företag som i sista hand ägas av subjekt tillhörande de andra grupperna. Vid en tillämpning av den reala metoden äter bortser man från alla inhemska fordringar och skulder, vilka böra taga ut varandra (detta gäller även de kontanta tillgångarna, då utelöpande sedlar och skiljemynt kunna betraktas som en skuld för staten), samt vidare även frän den förmögenhet som representeras av företagsandelar; summeringen kommer alltså att omfatta endast realkapitalets värde och nettoförmögenheten i utlandet.» Från den i anslutning till Lindahls föredrag förda diskussionen torde uppmärksamheten här särskilt böra fästas vid ett uttalande av professor Ragnar Frisch, Norge. Han utvecklade, hurusom beräkningarna rörande nationalinkomsten skulle med tillgång till den mera fylliga ekonomiska statistik, som nu finnes, kunna utvidgas till uppställandet av en fullständig nationalräkenskap, som bildade en översikt icke endast över nationalinkomsten under ett visst år eller nationalförmögenheten vid en bestämd tidpunkt utan som gav en någorlunda fullständig översikt

268 över hela den nationella ekonomiska rörelsen under ett år, uppställd så att sambanden mellan de olika data tydligt framginge. Uppställningen skulle göras på sådant sätt, att de samband, som särskilt intresserade, framträdde med bokföringsmässig nödvändighet. Vidare skulle överensstämmelsen mellan den reala och personliga metoden vid nationalinkomstberäkningarna ge sig av sig själv, emedan nationalräkenskapen skulle omfatta hela rörelsen under året och upplösa den i dess särskilda beståndsdelar. Sammanfattningsvis kunde sägas, att nationalräkenskapen toge sikte på att ge ungefär samma slags översikt över medborgarnas och institutionernas samlade ekonomiska verksamhet som ett vanligt dubbelt bokhålleri gåve för det enskilda företaget. Genom statistiken över den offentliga hushållningen i förening med beräkningar rörande nationalinkomsten erhålles ett uttryck för den relativa betydelse, som den offentliga hushållningen har i förhållande till den nationella. Vid bedömande av relationerna mellan den offentliga och nationella hushållningen är det vanligast att taga sikte på frågan om skattebördans absoluta och relativa storlek och dess fördelning på olika inkomstskikt och socialklasser. Denna sida av finansstatistiken uppmärksammades redan av 1905 års statistiska kommitté och av chefen för finansdepartementet vid framläggande av 1912 års plan rörande finanstatistiken. Bland verkställda utredningar rörande skattebördans storlek och fördelning torde här först få erinras om den i samband med redogörelsen för utvecklingen av statistiken över statens finanser efter år 1912 omförmälda, i 1926 års statsverksproposition intagna undersökningen av de indirekta och direkta skatternas tryck inom olika sociala skikt och inkomstlägen (sid. 239). En synnerligen omfattande utredning till belysande av skattetrycket verkställdes vid förberedelserna till 1938 års skattereform på offentligt uppdrag av professorn Erik Lindahl, delvis i samarbete med docenten C. Welinder och med biträde av särskilda experter. Utredningen publicerades under titeln »Undersökningar rörande det samlade skattetrycket i Sverige och utlandet». 1 Enligt meddelade direktiv hade de sakunniga verkställt undersökningar av skattetrycket i Sverige och i utlandet. De sakkunniga hade sammanställt och bearbetat ett omfattande material, ägnat att belysa i synnerhet den indirekta beskattningen i Sverige, om vilken man ägde endast en mycket ofullständig kännedom. Vidare hade de sakkunniga bearbetat utländsk skattelagstiftning och finansstatistiskt material för utlandet efter enhetliga principer, ägnade att underlätta jämförelsen med de finansiella förhållandena i Sverige. För utredningen hade de sakkunniga kunnat utnyttja dels socialstyrelsens hushållskostnadsundersökningar för år 1932/33, dels en av kontrollstyrelsens statistiska avdelning på uppdrag av chefen för finansdepartementet utförd undersökning rörande förbrukningen år 1934 av utminuteringsvis försålda spritdrycker, dels en liknande undersökning rörande vinförsäljningen inom vissa Stockholmsdistrikt, som utförts av aktiebolaget Stockholmssystemet, dels slutligen statistiska sammanställningar och annat material rörande utländska skatteförhällanden, som ställts till de sakkunnigas förfogande av Statistisches Reichsamt i Berlin. Undersökningarna avsågo i första hand skattetrycket i Sverige. Därvid lämnades ett statistiskt material rörande skattebördan och offentliga utgifter i deras totalitet och i förhållande till nationalinkomsten. Vid sammanfattande av uppgifterna om de offentliga utgifterna användes en gruppering av dessa efter ändamål. Vidare framlades principiella synpunkter rörande beräkningar över skattebördans fördelning på olika inkomstklasser samt i enlighet med dessa synpunkter uppgjorda beräkningar rörande skattebördan avseende såväl direkta som indirekta skatter. Till denna statistik anknötos kompletterande beräkningar av det individuella skattetrycket, beträffande såväl direkt beskattning som indirekt beskattning för ett utvalt 1

Statens offentliga utredningar 1936:18.

269 antal typfall av inkomsttagare och familjer. I den andra delen av undersökningen gjordes en internationell jämförelse i avseende å skattebörda och offentliga utgifter, därvid jämförelsen verkställdes med ledning av skattetrycket per invånare och i förhållande till nationalinkomsten. Efter en karakteristik av de allmänna dragen av skattesystemens utformning och skattebördans fördelning verkställdes även här beräkningar av de direkta skatternas storlek för olika typer av inkomsttagare. Slutligen fullföljdes, efter delvis nya riktlinjer, tidigare av Lindahl verkställda undersökningar rörande den direkta beskattningen av aktiebolag och aktieägare. 1 De sakkunniga sammanställde ett betydande material rörande nationalinkomst, folkmängd, levnadskostnader m. m. i olika länder samt rörande fördelningen av Sveriges befolkning i yrkesgrupper, ordnade efter inkomst per personenhet, i grupper efter genomsnittlig inkomst per personenhet och i grupper efter genomsnittlig inkomst per yrkesutövare med inkomst. Vidare framlades statistiska uppgifter om de offentliga utgifterna, fördelade efter ändamål, i Sverige, om de statliga inkomsterna och utgifterna, fördelade efter art, i olika länder, om de kommunala inkomsterna och utgifterna, fördelade efter art, i de skandinaviska länderna och Tyskland, om skatterna till stat och kommun, uppdelade i huvudgrupper, i olika länder, samt statistiska uppgifter rörande den indirekta beskattningen i olika länder. Till betänkandet anslötos vissa specialundersökningar, nämligen den förut omnämnda produktionsstatistiska uppskattningen av Sveriges nationalinkomst, en redogörelse för förbrukningen av vissa indirekt beskattade varor i olika inkomstklasser enligt 1932/33 års hushållskostnadsundersökning, en utredning angående vissa konsumtionsskatters fördelning på olika inkomstklasser i Sverige år 1934, en redogörelse för den direkta beskattningen av fysiska personer och aktiebolag i olika främmande länder samt formler för uträkning av den direkta beskattningen av fysiska personer och aktiebolag. De undersökningar rörande det samlade skattetrycket i Sverige och utlandet, för vilka nu redogjorts, omfattade bland annat en beräkning av den samlade skattebördans fördelning på olika inkomstklasser i Sverige och en kalkyl av den genomsnittliga skattebelastningen i olika inkomstgrupper å 1934 års inkomster. Sedermera ha Lindahl och filosofie licentiaten H. Klackenberg verkställt en omräkning av några av de därvid kalkylerade siffrorna för skattetrycket med hänsynstagande till de betydande förändringar, som det svenska skattesystemet undergått under tiden efter år 1934.2 Till frågan om sambandet mellan den offentliga hushållningen och den nationella hushållningen höra också vissa principiella utredningar och statistiska undersökningar rörande statsfinanserna och köpkraftsutvecklingen. Dessa utredningar ha i huvudsak publicerats i konjunkturinstitutets meddelanden. 3 Utredningar av samma innebörd finnas ock publicerade i proposition till 1941 års riksdag med förslag till prisregleringslag m. m. 4 och i 1942 års statsverksproposition, finansplanen. 1 Betänkande med förslag till ändrade bestämmelser angående beskattning av aktiebolag och andra näringsföretag m. m., avgivet av 1928 års bolagsskatteberedning. Del II: Särskilda utredningar: Aktiebolagens beskattning i Sverige och utlandet, en jämförande undersökning av Erik Lindahl. Statens offentliga utredningar 1931:41. 2 »P. M. angående förändringar i skattetrycket för olika inkomstklasser under åren 1936— 1940», publicerad såsom bilaga 1 till proposition nr 3 till 1940 års urtima riksdag med förslag till3 förordning om allmän omsättningsskatt. Meddelanden från konjunkturinstitutet: Serie A: 1 sid. 72, serie A: 2 sid. 73, serie A: 4 sid. 28, serie A: 6 sid. 73 och serie A: 8 sid. 67. 4 P. M. angående utvecklingen av statens utbetalningar och intäkter, penningförsörjningen och partipriserna. — Se proposition nr 217 år 1941 bilaga C.

270 Statistisk årsbok och Årsbok för Sveriges kommuner. Såsom en avslutning på redogörelsen för finansstatistikens utveckling böra Statistisk årsbok och Årsbok för Sveriges kommuner omnämnas. Statistisk årsbok tillkom pä statistiska kommitténs initiativ och har utgivits från och med år 1914. 1 Årsboken utgör en sammanställning av de viktigaste uppgifterna från den officiella statistikens resultat och framträder såsom en lätthanterlig handbok för vinnande av kännedom om nämnda resultat. Däremot insamlas icke något primärmaterial till den statistiska årsboken. I många fall ha dock uppgifterna underkastats särskild bearbetning för årsboken. Årsboken är försedd med en förteckning över tryckta och otryckta källor m. m.; huvudkällan är serien Sveriges officiella statistik och dess äldre motsvarighet, Bidrag till Sveriges officiella statistik, ävensom Statistiska meddelanden. Redan i sin första årgång innehöll Statistisk årsbok ett flertal utförliga sammanställningar berörande statens och kommunernas finanser. De tabeller, som inga i årgång 1941 under rubriken Finanser, äro följande: Statsregleringarnas överskott och brister, i jämförelse med riksstatsberäkningarna, enligt räkenskaperna åren 1854—1939/40. Sammanställning av statens driftbudget och kapitalbudget året 1939/40. Statens inkomster (driftbudgeten) åren 1926/30—1941/42. Statens utgifter (driftbudgeten) åren 1926/30—1941/42. Statens kapitalinvestering (kapitalbudgeten) åren 1926/30—1941/42. Statens affärsverksamhet åren 1916—1940. Statens tillgångar och skulder åren 1938—1940. Statsskulden åren 1866—1940. Taxeringarna till fastighetsskatt, allmän kommunal skatt, inkomst- och förmögenhetsskatt m. m. aren 1862—1940. Taxeringarna till fastighetsskatt och kommunal inkomstskatt, länsvis, är 1940. Taxeringarna till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, värnskatt, krigskonjunkturskatt, särskild skatt å förmögenhet, skogsaccis, skogsvårdsavgifter samt pensionsavgifter, länsvis, år 1940. Svenska aktiebolags och solidariska bankbolags fastighetsvärden enligt fastighetstaxeringarna åren 1935—1940. Inkomst- och förmögenhetsfördelningen inom olika yrkes- och socialklasser år 1930. Yrkesutövarna, fördelade efter kön och ålder samt efter inkomst och förmögenhet inom hela riket, dess landsbygd och städer samt inom de särskilda riksområdena, år 1930. Enskilda personers år 1931 redovisade inkomster och förmögenheter, kombinerade i grupper efter inkomst- och förmögenhetsbeloppens storlek. Tullmedlen åren 1871—1940. Beskattningen av alkoholhanteringen åren 1886—1940. Tobaksmonopolet åren 1921—1940. Landstingens finanser åren 1918—1939. Landskommunernas finanser åren 1918—1938. De särskilda landstingens finanser år 1939. Landskommunernas finanser länsvis år 1939. Städernas finanser åren 1918—1939. Pastoratskassornas finanser år 1938. Municipalsamhällenas finanser åren 1918—1939. 1 Samtidigt upphörde publikationerna Statistisk tidskrift och Sveriges officiella statistik i sammandrag.

271 Utdebitering av allmän kommunalskatt och landstingsskatt aren 1906—1940. Kommunala finanserna åren 1875—1938. Samtliga skatter åren 1906—1939. Vissa av dessa tabeller innehålla uppgifter avseende underlaget för statens och kommunernas finanser, såsom angående fysiska och juridiska personers inkomster m. m. Från och med år 1918 har statistiska centralbyrån utgivit en särskild Årsbok för Sveriges kommuner. Denna innehåller till en början vissa statistiska uppgifter rörande de särskilda länen. Därpå följa uppgifter angående utdebitering av kommunalutskylder för bland annat landskommunerna, länsvis, samt städerna, municipalsamhällena och landstingen jämte specifika uppgifter för de särskilda städerna, de särskilda vägdistrikten, tingslag (med utdebitering på kronodebetsedlarna) och de särskilda landstingen. Efter vissa sammandragstabeller över kommunernas finanser (landskommuner, städer, municipalsamhällen, pastoratskassor, landsting), angivas i särskilda tabeller nominativa uppgifter för samtliga landskommuner, städer, municipalsamhällen och landsting. I årsboken ingår jämväl valstatistik. De nominativa uppgifterna för landskommunerna av finansstatistiskt intresse avse taxeringsvärde å fastighetskattepliktig fastighet, till kommunal inkomstskatt taxerad inkomst, utdebitering av kommunal- m. fl. utskylder, innefattande bland annat uppgifter om antal skattekronor och statsbidrag till skattelindring per skattekrona, samt slutligen den borgerliga och kyrkliga kommunens tillgångar och skulder. Ungefär motsvarande uppgifter lämnas för varje stad. I en nominativ tabell över vissa städers finanser äro inkomsterna fördelade efter huvudslag och utgifterna pä större ändamålsgrupper. Enahanda grupperingar äro ock iakttagna i de förut nämnda sammandragstabellerna. Årsboken avslutas med ett tabellariskt register över rikets kommuner, adressförteckningar för landsfiskaler, häradsskrivare, domhavande, rullförings- och sjörullföringsexpeditioner m. m. Stockholm den 30 juni 1942. Gunnar

W.

Sjögren.

272 Bilaga

B.

P. M. beträffande frågan om en statistik över kronouppbörden. I den officiella statistiken ingår sedan gammalt statistik över taxeringsutfallet med den närmare fördelning av resultatet, som följer av gällande taxeringsregler. I samband härmed redovisas beloppet av den uträknade skatten i fråga om de statliga skattetitlama. Även de olika kommunala utdebiteringarna återfinnas. Vidare lämnas vissa sammanfattande redogörelser för landstingens, landskommunernas och städernas skatteinkomster under varje år liksom för beloppet av under året avskrivna respektive vid årets utgång utestående skatterestantier. Slutligen redovisas i tablåerna över statens inkomster de behållna inkomsterna å olika statliga skattetitlar eller grupper av sådana. Genomgående är emellertid, att uppgifterna avse sammanlagda beloppen av skatter, som varje år influtit, avskrivits eller utbalanserats som restantier utan hänsyn till vilket särskilt års utskylder det gäller. Betydligt mera givande skulle det emellertid vara, om man ur statistiken kunde utläsa icke blott storleken av de varje år pålagda skattebördorna utan även något om hur desamma faktiskt burits. I sistnämnda avseende måste det vara av stort intresse att kunna konstatera, i vilken omfattning skattebetalning skett i den behöriga ordningen, d. v. s. vid uppbördsterminer och uppbördsstämmor, och i vilken utsträckning skattskyldigheten fullgjorts annorledes, alltså genom restindrivning. Vidare måste det vara av vikt att få fastslaget, i vilken omfattning skatter ej alls hava kunnat erläggas, m. a. o. konstatera skatteförlusternas storlek. Slutligen skulle det vara av värde att ur statistiken kunna erhålla uppgifter om orsakerna till de egentliga skatteförlusterna, varmed här närmast åsyftas uppgifter, åtminstone i grova drag, om orsakerna till verkställda avkortningar och avskrivningar av skatterestantier. Önskvärt vore, att den statistik, varom nu är fråga, kunde lämnas i sådan form, att densamma vore tillgänglig för jämförande undersökningar i regionalt avseende. Fortlöpande statistik över uppbördsresultatet av nu åsyftat slag saknas naturligtvis icke helt. Beträffande kommunalskatterna föres ofta av vederbörande kommun en mer eller mindre långt driven statistik över varje särskilt års utskylder. Vissa magistratsstäder verkställa statistiska bearbetningar rörande uppbördsresultatet i avseende på såväl krono- som kommunalutskylder. I detta sammanhang kan erinras om de sammanställningar över kommunaluppbördsresultatet i städerna, som uppgöras av Svenska stadsförbundet och publiceras i förbundets tidskrift. Vad landstingen beträffar må påpekas den begränsning av möjligheterna att upprätta en statistik över uppbörden, som följer av att landstingsmedlen uppbäras i sammanhang med kronoutskylderna och som skall beröras närmare i det följande. Självfallet föras ofta av landsfiskaler och stadsfogdar samt andra indrivningsförrättare i anslutning till redovisningen å de olika restlängderna översiktliga redogörelser över uppbördens förlopp. Vidare föra vissa länsstyrelser, exempelvis länsstyrelsen i Stockholms län, statistik över indrivningen av kronoutskylderna i avsikt att vinna bättre kontroll över restindrivningens handhavande inom de olika utmätningsmans- och fjärdingsmansdistrikten. All sådan statistik, som nu avsetts, torde emellertid som regel endast avse skattebeloppen. Fortlöpande statistik till belysande av till vilket antal de skattskyldiga

273 fullgöra sin betalningsskyldighet torde med få undantag saknas. Sistnämnda förhållande förklaras i viss mån därav, att det givetvis är lättare och mindre arbetskrävande att erhålla uppgifter i avseende på beloppet av de utskylder som debiterats, respektive influtit eller blivit föremål för avkortning och avskrivning — vilka upp gifter kunna erhållas direkt ur redovisningen — än att sammanställa uppgifter över antalet debetsedlar, som redovisats på ena eller andra sättet. 1 Avsaknaden av tillgängliga statistiska uppgifter beräffande uppbördsresultatet i dess helhet har gjort sig starkt påmint vid de utredningar, som under de senaste tjugo åren företagits i syfte att åstadkomma en förbättrad ordning för skatteuppbörden. För att kunna bedöma verkningarna av det gällande uppbördssystemet har det därvid befunnits nödvändigt att föranstalta om särskilda vittgående statistiska utredningar angående uppbördsresultatet. Dylika statistiska utredningar, som verkställts först långt i efterhand, hava naturligt nog krävt ganska lång tid, vilket medfört den mindre önskvärda konsekvensen, att det statistiska material, som bort utgöra den fasta utgångspunkten, då det gällt att gripa sig an med frågan om åtgärder till ernående av en bättre uppbördsordning, i själva verket fått komplettera utredningarna först efteråt, sedan behovet av åtgärder på ifrågavarande område vitsordats på andra sätt. De hava dessutom, naturligt nog, ställt sig ganska dyrbara. Helt utan fortlöpande statlig statistik över uppbördsresultatet är man emellertid ej heller. I budgetredovisningen lämnar riksräkenskapsverket för varje budgetår en redogörelse för de debiterade riksstatsmedlen. Av denna på den s. k. uppbördsbokföringen grundade tablå, som är uppställd i balansform, framgår å ena sidan dels vilket belopp som vid budgetårets ingång utestår oredovisat å varje särskild titel, dels belopppet av den under budgetåret uppdebiterade skatten samt å andra sidan dels beloppet av de influtna medlen, dels beloppet av de medel som avkortats och avskrivits och dels beloppet av de skatter som vid budgetårets utgång utestå oredovisade. 2 Här bortses emellertid helt från vilket särskilt års uppbörd det är fråga om. Avgörande är endast, under vilken särskild riksstatstitel medlen skola redovisas. Någon uppdelning av utskyldsbelopp å olika års skatter kan ej ifrågakomma, eftersom länsstyrelserna icke äro skyldiga att i sin bokföring göra någon åtskillnad härvidlag. Vidare lämnas i riksräkenskapsverkets årsbok — vars utgivande av trycket emellertid för närvarande inhiberats — en redogörelse för utfallet av skatteuppbörden under varje sist tilländalupen tioårsperiod å de olika skattetitlarna i förhållande till de belopp som upptagits i riksstaten. Beträffande inkomst- och förmögenhetsskatten lämnas även en något noggrannare analys, upptagande en redogö1 Överståthållarämbetet för skatteärenden intar numera en särställning. Den omläggning av uppbördsredovisningen, som här genomfördes i samband med övergången till maskinbokföring år 1936, har nämligen medfört goda betingelser för statistiska undersökningar i olika hänseenden angående uppbördens förlopp. " Föremål för redovisning i denna form äro i budgetredovisningen för budgetåret 1940/41 inkomst- och förmögenhetsskatt, särskild skatt å förmögenhet, krigskonjunkturskatt, värnskatt, utskiftningsskatt och ersättningsskatt, vidare bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter samt vissa stämpelmedel, nämligen skatt å arv och gåva, med vars erläggande anstånd beviljats, vidare automobilskattemedel, tullmedel, allmän omsättningsskatt, tilläggsskatter å bensin, accis å silke, skatt å kaffe samt statlig nöjesskatt, ytterligare vissa under uppbörd i statens verksamhet redovisade inkomsttitlar, nämligen vattendomstolsavgifter, inkomster vid länsarkitektsinstitutionen, avgifter för prisreglering på jordbrukets område samt fyr- och båkmedel, slutligen även bötesmedel samt vissa under riksstatstiteln övriga diverse inkomster redovisade medel med angivande för sig av försäljningsmedel för lös egendom, f. d. hospitalsfondens inkomster, trosspassevolansavgift, grundskatt, bevillning av fast egendom samt av inkomst, avlösning av frälseskatteräntor, prästerskapets till statsverket indragna tionde och gummiringsskatt samt med övriga under nämnda riksstatstitel här ifrågakommande medel sammanförda under den gemensamma rubriken diverse. På motsvarande sätt redovisas även inkomster å vissa riksstatens utgiftstitlar, nämligen kostnader enligt lagen om fri rättegång, kostnader enligt 19 § i lagen om försäkring för olycksfall i arbete m. m. samt bidrag till skattetyngda kommuner.

274 relse för motsvarande tidrymd av skattens grundbelopp, skatteprocenten, den debiterade inkomsten, bruttoinkomsten samt förhållandet mellan bruttoinkomsten och den under ett och samma budgetår debiterade inkomsten. Sistnämnda begrepp, varmed här avses summan av under ett budgetår influtna skattebelopp, inklusive restantier, i procent av den under loppet av samma budgetår uppdebiterade skatten å en viss skattetitel, brukar betecknas inflytandeprocenten. 1 Några siffror angående denna må här anföras. Den uppgick för budgetåret 1929/30 till 97-5, nedgick därefter successivt till 958 under budgetåret 1932/33, steg därefter, så att den för budgetåret 1934/35 uppgick till 987, sjönk därefter något men uppgick 1937/38 till 9 8 i samt utgjorde för budgetåret 1939/40 96'7 och för budgetåret 1940/41 95-2. Inflytandeprocenten i denna mening är ett rent tekniskt begrepp; uppenbarligen kan den teoretiskt sett mycket väl stiga över 100, exempelvis vid en skattesänkning. Det är anledning beakta detta förhållande, enär den relativt höga inflytandeprocent, som statistiken i allmänhet utvisar, stundom anf öres som belägg för att gällande uppbördsordning måste anses vara tillfredsställande. Med hänsyn till vad nyss anförts angående innebörden av begreppet inflytandeprocent i denna mening måste, särskilt beträffande perioder av sjunkande skattetryck, bedömandet ur förenämnda synpunkt givetvis ske med viss försiktighet. Om man ur den statliga redovisningen önskar erhålla några ur uppbördssynpunkt mera givande upplysningar angående uppbördsutfallet, lärer därför en förutsättning vara att föreskrifter lämnas om att för envar ifrågakommande skattetitel varje särskilt ärs skatt skall redovisas för sig. Med hänsyn till den korta preskriptionstiden för kronoutskylder, 2 och mot bakgrunden av att liknande regler i viss utsträckning redan gälla i fråga om uppbördsredogörarnas redovisning till länsstyrelserna, torde detta ej behöva medföra någon mera väsentligt utökad arbetsbörda. Av 1924 års uppbördssakkunniga upprättades en statistik över 1922—1928 ärs kronoutskylder i avseende å utfallet av den »ordinarie» uppbörden. Här är det fråga om en statistik av helt annat slag än den rent redovisningsmässiga, ity att man undersökt utfallet av varje särskilt års uppbörd i avseende å de utskylder, som erlagts i behörig tid respektive restförts, såväl med hänsyn till belopp som i avseende ä antalet debetsedlar. Nämnda sakkunniga genomförde även vissa undersökningar i motsvarande avseenden i fråga om kommunalutskylderna och framlade bland annat i en tabell en redogörelse för uppbörden av samtliga utskylder i riket år 1923.^ Dessa undersökningar fullföljdes i avseende å kronouppbörden i samband med den år 1931 verkställda utredningen angående kronouppbördens delning på två betalningsterminer. 4 ,_ , 1 1 _... . 1936 års uppbördskommitté verkställde en undersökning av uppbordsresultatet i fråga om 1930—1935 års utskylder. 5 Härvid följdes flera linjer. I avseende a kronoutskylderna undersöktes emellertid uppbördsresultatet genomgående i avseende pa utfallet av uppbörden under uppbördsterminer och vid uppbördsstammor i fråga om såväl belopp som antal debetsedlar. Härutöver gjordes vissa mera ingående un_ 1 I denTppdebiterade skatten ingå även belopp, som debiterats på grund av eftertaxeringar och till fölid av ändringar genom utslag av kammarrätten och regeringsratten. » BestärnmerSer o S ^ Ä r l p t t o n av påförda statliga utskylder hava meddelats i åtskilliga äldre S t n m g a r , vilka fortfarande gälla. Till k r o n o u t s k y l d e r ^ J ^ W W Ö J reglementet jämväl sådana utskylder och avgifter, som enligt allman forfattning eller med till llmpning av S k i l d a , av Kungl. Maj:t meddelade stadganden ^å]ZZ\lt77ssl 1^manhang med kronouppbörden. Innebörden av P « * n p t i o n s b e s t e m ^ ^ enden el svnes vara helt klarlagd, är i varje fall i avseende pa utskylder till kronan, att ut skyiderna ej kunna uttagas, sedan tre år förflutit efter utgången av det ar, under vilket de Sk

°> B e t r ä f f i e den av 1924 års uppbördssakkunniga framlagda statistiken, se Statens offentliga utredningar 1929: 17, sid. 21—25 samt 268 o. f. 4 Se proposition nr 186 till 1931 års riksdag, sid. 50 o f » Se Statens offentliga utredningar 1938: 46, sid. 126-130 samt 361 o. f.

275 dersökningar. Sålunda fullföljdes undersökningen i fråga om 1930 års kronoutskylder på så sätt, att uppgifter inhämtades även om resultatet av restindrivningen av samma års utskylder under vart och ett av åren 1931 t. o. m. 1933. På samma sätt upptogos 1933 års kronoutskylder till närmare undersökning för tiden intill den 1 juli 1936. Motsvarande undersökningar gjordes i fråga om 1930 års och 1933 års kommunalutskylder. Med hänsyn till den längre preskriptionstiden för kommunalutskylder fullföljdes dessa beträffande 1930 års utskylder fram intill utgången av 1935. På grund av primärmaterialets stora omfattning och delvis otillförlitliga beskaffenhet blev detta arbete besvärligt och tidsödande. Beträffande kronoutskylderna för åren efter uppbördens delning på två terminer, d. v. s. 1932—1935 års utskylder, undersöktes uppbördsresultatet vid de ordinarie betalningstillfällena med hänsyn till utfallet av varje särskild »uppbörd». I tablåerna över uppbördsresultatet beträffande dessa års utskylder redovisas därför den debiterade uppbörden, fördelad på de båda uppbördstillfällena enligt uppbördsboken, med angivande av bland annat, i vilken utsträckning och till vilket belopp de utskylder, som förfallit till betalning först vid andra uppbördstillfället, inbetalats i förväg redan vid första uppbördstillfället. I samtliga tabeller angives uppbördsresultatet med fördelning särskilt på varje läns landsbygd och fögderistäder å ena sidan och magistratsstäder å andra sidan. Stockholm och Göteborg upptagas för sig. I en sammandragstablå (sid. 384) lämnas med ledning av resultatet av dels de förut nämnda tidigare utredningarna och dels de av uppbördskommittén verkställda en sammanställning av uppbördsresultatet i riket beträffande 1922—1935 års kronoutskylder, upptagande för varje år uppgift om antalet utfärdade debetsedlar och summa debiterade utskylder tillika med uppgift såväl siffermässigt som procentuellt om antalet debetsedlar, som helt guldits i behörig tid respektive uppförts å restlängd, och om beloppet av i rätt tid erlagda respektive restförda utskylder. Fördelning har gjorts mellan å ena sidan landsbygden och fögderistäderna och å andra sidan magistratsstäderna i riket i dess helhet. I samband med den fortsatta utredningen om tidigare inbetalning av utskylder, som under år 1941 verkställts inom finansdepartementet, hava uppgifter inhämtats om uppbördsresultatet beträffande 1936—1940 års kronoutskylder samt värnskatten för budgetåren 1939/40 och 1940/41. Dessa uppgifter hava bearbetats och resultatet har sammanförts i en redogörelse, som återfinnes såsom bilaga 18 till den av borgmästaren Joel Laurin den 6 september 1941 avgivna promemorian angående skatteavdrag å vissa slag av inkomster. Av sparsamhetsskäl har bearbetningen av materialet här fått inskränka sig till åstadkommandet av en tablå, utvisande resultatet av uppbörden vid uppbördsterminer och uppbördsstämmor för hela riket med fördelning likväl ä landsbygd och fögderistäder ä ena sidan och magistratsstäder ä andra sidan. Tack vare de från tid till annan vidtagna statistiska bearbetningar, för vilka nu redogjorts, föreligger en obruten statistisk redogörelse för utfallet av den ordinarie uppbörden av kronoutskylder för åren 1922 t. o. m. 1940. Några siffror av mera allmänt intresse ur det föreliggande statistiska materialet må här anföras under hänvisning därjämte till det ä sid. 276 införda diagrammet. Med landet förstås i det följande landsbygden inklusive fögderistäderna. En jämförelse beträffande utfallet av uppbörden i fråga om 1922—1940 års kronoutskylder i avseende på de skattebelopp, som erlagts i rätt tid, ger vid handen att bottenläget intages av 1922 ärs utskylder, av vilka på landet 85-12 % av det debiterade beloppet erlades i rätt tid, medan motsvarande siffra för magistratsstäderna utgjorde 86-15. 1931 och 1932 års utskylder visa emellertid liknande siffror, nämligen för landet 8531 respektive 8542 och för magistratsstäderna 8678 och 86-09. Det bästa resultatet visar uppbörden av 1938 års utskylder, av vilka i rätt tid erlades på landet 90-04 % och i städerna 9259 %. De allmänna konjunkturväxlingarna återspeglas påtagligt i uppbördsresultatet, beträffande vilket i övrigt må hänvisas till diagrammet.

276 Resultatet av uppbörden vid uppbördsterminer och uppbördsstämmor beträffande 1922—1940 års kronoutskylder.

! \ 1 1 \ ..!

i

1 1

1 PROCENT AV DET DEBITERADE BELOPPET

/ ty

•

A

\

>\\

> MAGISTRATSSTÄDER ; I .i 1 1 >.

/

\ V

»-

fl \

v

f^ s

•>

LANDSBYGD OCH FÖGDERISTÄDER

/l

I

!

!

! |

ITA r F R F T < ; F n i i R snt ,\ y- Fl T I N R F T A l ATS 1 <ÄTT T ID, 1 PROCENT AV ANTALET UTFÄRDADE DEBETSEDLAR

/ / 1 AND3 3YGC) O C H FÖ GDE *IST>U>EI

/r

\ \

\

1 1

\

\ KU\GiSl RATSSTÄDER

i 1 l 1 1 i

—

/ / \\ i

/ // t

*

/

1 1 1 s

I

'

/

/ <// t

| 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928 1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936 1937 1938 1939 1940 UTSKYLDSÅR

277 Vad beträffar antalet debetsedlar, som guldits i behörig ordning respektive restförts, hänvisas till diagrammet. Skillnaden mellan det bättre resultatet för landet och det sämre för magistratsstäderna är påfallande. Samtidigt kan emellertid för magistratsstädernas del konstateras en t. o. m. 1938 fortgående, endast under åren 1931—1933 av-bruten, förbättring av resultatet. Med bortseende från övriga inverkande omständigheter må här endast erinras, att — medan uppbörden på landet under hela perioden verkställts uteslutande genom postverkets försorg — uppbörden i magistratsstäderna, som från början helt verkställdes vid stämmor i den gamla ordningen, genom tillskapandet av särskilda bestämmelser om kronouppbörden i vissa städer under det senaste decenniet i betydande omfattning kommit att verkställas i bekvämare former. Särskilt må framhållas, att i Stockholm övergången till nuvarande inbetalning genom postverkets och vissa bankers förmedling medfört en betydande förbättring av resultatet. Beträffande 1935 års kronoutskylder inbetalades sålunda i Stockholm endast 56-7 % av antalet debetsedlar i behörig ordning, medan — efter övergången till det nya systemet — i fråga om 1936 års utskylder siffran stigit till 653 %. Det förtjänar anmärkas, att motsvarande siffra för sistnämnda års utskylder för Göteborg, där någon dylik omläggning ej skett, utgjorde 56 4 %. Vid bedömandet av den försämring i resultatet av den rättidiga skatteinbetalningen, som på sätt diagrammet utvisar skett i fråga om 1939 och 1940 års utskylder, får man icke förbise verkningarna av de bestämmelser, som hösten 1939 meddelats angående indrivning av utskylder hos vissa skattskyldiga (värnpliktiga). 1 Dessa bestämmelser medgiva dels visst anstånd med vidtagande av indrivningsåtgärder, dels ock befrielse under viss tid från eljest stadgad skyldighet att erlägga indrivningsavgift, allt i anslutning till inkallelser till militärtjänstgöring. Härigenom har skatteinbetalningen till icke ringa del kommit att förskjutas från den ordinarie uppbörden till restindrivningsstadiet. Av visst intresse torde vidare vara att erinra om en av 1936 års uppbördskommitté företagen utredning angående den omfattning, i vilken vid andra kronouppbörden förfallande utskyldsbelopp inbetalas redan vid första uppbördstillfället. Beträffande resultatet av denna undersökning, som omfattade 1932—1935 års utskylder, må nämnas, att på detta sätt i förväg erlades år 1932 5ö miljoner kronor, motsvarande 1-92 % av hela det debiterade beloppet och 4-80 % av det till andra »uppbörden» hörande beloppet, samt att det i förväg erlagda beloppet sedan år för år ökade, även relativt, och år 1935 utgjorde 84 miljoner kronor, motsvarande 2-66 % respektive 664 %. De sistnämnda år i förväg guldna debetsedlarna utgjorde inemot 5 % av hela antalet utfärdade debetsedlar och 10 % av antalet debetsedlar, som enligt uppbördsboken förföllo till betalning med visst belopp även vid andra uppbördstillfället. Till belysande av restindrivningens omfattning och förlopp må återgivas vissa uppgifter beträffande indrivningen av de års utskylder, som av uppbördskommittén gjordes till föremål för undersökning i sådant avseende. Av 1930 års kronoutskylder hade 87-59 % av det debiterade beloppet erlagts i rätt tid och 1241 % restförts. Efter indrivning inflöto 761 % under 1931, 0-92 % under 1932 och 0i8 % under 1933. Vid 1933 års utgång hade sammanlagt 8-71 % kunnat indrivas, medan 358 % (321 respektive 0-37) avkortats och avskrivits och 0i2 % kvarstod oredovisat i restlängderna. Då preskriptionstiden vid nämnda tidpunkt utgått, kunde den slutliga skatteförlusten å 1930 års utskylder anses utgöra 3-70 %. Av 1933 års utskylder erlades 86-60 % i tid, medan 13-40 % restfördes. Under 1934 indrevos 765 %, under 1935 155 % och under första halvåret 1936 0-24 %. Intill den 1 juli 1936 hade sålunda 944 % indrivits, 3-32 % (3-13 respektive O19) hade avkortats och avskrivits, och 064 % kvarstod oredovisat. Skatteförlusten har i detta fall beräknats utgöra 3-7 %. Som jämförelse må nämnas, att den slutliga skatteförlusten å 1930 års kommunalutskylder beräknats utgöra minst 5 % och å 1933 års omkring 5 %. 1

Jfr bland annat Svensk författningssamling 1939: 810.

278 I anledning av en skrivelse (nr 71) från 1940 års lagtima riksdag anbefallde Kungl. Maj:t riksräkenskapsverket att inkomma med utredning och förslag till omedelbara åtgärder för effektivisering av kronouppbörden samt till förstärkning av kontrollen över denna. I ett utlåtande, som ämbetsverket med anledning härav avgav den 20 april 1940, framlades bland annat förslag till upprättande inom riksräkenskapsverket av en fortlöpande uppbördsstatistik, avsedd att i första hand giva ämbetsverket hållpunkter i fråga om behovet av att insätta särskilda kontrollåtgärder i form av granskning av balanslängderna över oredovisade utskylder, lokala inspektioner, hänvändelser till vederbörande länsstyrelser m. m. I nämnda utlåtande lämnades även en utförlig redogörelse för den personalförstärkning, som ämbetsverket fann utgöra förutsättningen för förslagets genomförande. I en på samma utlåtande byggd proposition (nr 279) förelade Kungl. Maj:t därefter 1940 års lagtima riksdag förslag till åtgärder för höjande av kronouppbördens effektivitet. Denna proposition tillstyrktes av bevillningsutskottet (bet. n r 41), som framhöll betydelsen av att särskilt den centrala uppbördskontrollen inom riksräkenskapsverket förstärktes, och bifölls av riksdagen (skrivelse nr 405). I kungl. brev den 21 juni 1940 anbefalldes därefter riksräkenskapsverket att föranstalta om upprättandet av en fortlöpande uppbördsstatistik i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer som uppdragits i ämbetsverkets förenämnda utlåtande. Tillika bemyndigades ämbetsverket föreskriva, att för statistiken erforderliga uppgifter skulle lämnas av vederbörande myndigheter. Inom riksräkenskapsverket verkställdes i anledning härav en ingående utredning om ändamålsenligaste sättet för uppbördsstatistikens anordnande, erforderliga arbetskort och ledkort utarbetades och trycktes i korrektur samt provades vid försöksvis gjord bearbetning av tillgängligt material, varefter resultatet sammanfattades i en promemoria med detaljerat förslag till statistikens ordnande. Enligt den av riksräkenskapsverket i det tidigare omnämnda utlåtandet framlagda planen borde man med ledning av statistiken fortlöpande kunna följa uppbördsresultatet beträffande varje särskilt års kronoutskylder inom de olika landsfiskalsdistrikten respektive magistratsstäderna. Erforderligt material till en sådan statistik återfinnes i de till riksräkenskapsverket ingående uppbördsredogörelserna med tillhörande bilagor. Av statistiken borde emellertid kunna utläsas resultatet ej endast av restindrivningen utan även av den ordinarie uppbörden. På grund härav finge uppgifterna i uppbördsredogörelserna kompletteras med vissa uppgifter om utfallet av den ordinarie uppbörden. Vidare skulle statistiken återspegla uppbördens förlopp ej endast i avseende på debiterade, på olika sätt redovisade samt oredovisade belopp utan även i avseende ä antalet utfärdade, pä olika sätt redovisade samt oredovisade debetsedlar. Det senare förutsatte, att uppbördsredogörelserna frän magistratsstäderna — i vilka för närvarande de influtna beloppen endast redovisas i en klumpsumma, fördelad å olika utskyldstitlar — kompletterades med uppgift från vederbörande kronokassörer om antalet redovisade poster. Ur den nyssnämnda promemorian må här återgivas följande föreslagna huvudgrunder för uppbördsstatistikens närmare utformning. Statistiken upplägges i form av ett kortregister i standardformat (folio). Varje års kronoutskylder inom ett landsfiskalsdistrikt respektive en magistratsstad redovisas härvid å ett kort för sig. Med landsfiskalsdistrikt jämställes fögderistad eller område å landsbygden, som har en särskilt förordnad utmätningsman. Med hänsyn till den uppgift statistiken företrädesvis skulle tjäna, nämligen att för jämförelses vinnande giva en fortlöpande översikt över uppbördens förlopp ä olika håll, bör ej för stor vikt läggas vid att erhålla en exakt avstämning mellan debiterat belopp ä ena sidan och summan av influtna, avkortade, avskrivna och oredovisade belopp å andra sidan. Detta skulle bliva tidsödande och värdet därav skulle ej motsvara arbetet. Redovisningsmässig avstämning erhålles redan genom själva uppbördsredogörelsen, som är uppställd i balansform. I statistiken över restindrivningen kunna därför alla öretal utelämnas.

279 Vad beträffar antalet debetsedlar, låter det sig över huvud taget ej göra att utan vissa jämkningar erhålla överensstämmelse mellan, å ena sidan, antalet utfärdade och, å andra sidan, antalet på olika sätt redovisade och fortfarande oredovisade debetsedlar. Alldenstund det ej är ovanligt, att det å en debetsedel upptagna beloppet endast delvis inflyter, medan återstoden avkortas, kommer eljest samma debetsedel lätt att redovisas såväl bland de helt guldna debetsedlarna som bland dem, vilka blivit föremål för avkortning. 1924 års uppbördssakkunniga förforo i berörda avseende på det sättet, att antalet debetsedlar under rubriken »avkortat och avskrivet» i deras redogörelse i erforderlig mån minskades, så att sammanlagda antalet skattskyldiga under de olika rubrikerna kom att överensstämma med antalet restförda. Antalet debetsedlar, som redovisades såsom avkortade och avskrivna respektive oredovisade blev sålunda i verkligheten för lågt. Inom 1936 års uppbördskommitté valde man den vägen, att endast debetsedlar, som helt och hållet erlagts, upptogos såsom influtna. Samma princip har tillämpats vid den under år 1941 verkställda utredningen om resultatet av 1936—1940 års kronouppbörd. I avseende på utfallet av den ordinarie uppbörden innebär detta med hänsyn till kronouppbördens delning på två terminer, att debetsedlarna för sådana skattskyldiga, som erlagt vid första uppbördstillfället förfallande belopp men försummat att erlägga det vid andra uppbörden förfallande beloppet och då uppförts å restlängd, komma att redovisas endast såsom restförda. Ett mera rättvisande resultat av debetsedlarnas redovisning i statistiskt hänseende — för vilket betingelserna givetvis äro större då det blir fråga om en fortlöpande förd statistik — erhålles, om man bestämmer sig för att debetsedlar skola upptagas såsom influtna, då hälften eller mera av det restförda beloppet kunnat indrivas, och såsom avkortade eller avskrivna, då större delen av beloppet blivit föremål för sådan åtgärd. Det är att märka, att skatterestantier i stor utsträckning erläggas genom avbetalningar. Enligt gällande redovisningsregler inleverera fjärdingsmannen sålunda erlagda belopp till landsfiskalerna, å vilkas tjänstepostgirokonton de emellertid kvarstå, intill dess beloppet helt guldits eller till återstående del föreslås till avkortning eller avskrivning. Häri ligger därför intet hinder för tillämpningen av de föreslagna reglerna för debetsedlarnas statistiska redovisning. Materialet till statistiken skulle som förut nämnts hämtas ur de månadsvis till riksräkenskapsverket från länsstyrelserna ingående uppbördsredogörelserna med tillhörande bilagor. Att i riksräkenskapsverket räkna antalet av landsfiskalerna på olika sätt redovisade poster har emellertid visat sig vara mycket tidsödande. Det torde därför vara mest ändamålsenligt att föreskriva, att varje landsfiskal och kronokassör i vederbörande bilaga till uppbördsredogörelsen själv antecknar antalet av de poster, som — i fråga om delvis guldna poster med tillämpning av den tidigare angivna regeln — skola upptagas i statistiken såsom influtna, avkortade eller avskrivna. Det sålunda fördelade merarbete, som uppkommer, torde ej bliva av nämnvärd betydelse. Uppgifter om oredovisat belopp och antalet oguldna debetsedlar införas normalt å statistikkorten två gånger om året och avse förhållandena vid utgången av augusti och december. De hämtas ur de balanslängder över utestående oredovisade utskylder, som normalt skola avlämnas vid utgången av dessa månader. Värdet av statistiken över själva restindrivningen kommer främst att ligga i det material för jämförelse och övervakning den skulle erbjuda. De procenttal, som giva en bild av indrivningens förlopp, böra därför å korten införas med röd skrift. De böra normalt framräknas och påföras korten två gånger om året, lämpligen i anslutning till att uppgifter ur balanslängderna införas, men uppenbarligen kunna skäl föreligga till att så sker även vid andra tillfällen. Kort, som avse ett och samma landsfiskalsdistrikt, inordnas under ett ledkort. Detta kort upptager uppgifter om landsfiskalens namn, adress och telefonnummer, födelseår och utnämningsår, tjänstebiträden m. m. ävensom upplysningar om distriktets folkmängd, storlek och omfattning med särskilt angivande av inom distrik-

280 tet belägna större samhällen samt vidare om möjligt ett angivande av distriktets huvudsakliga karaktär av exempelvis jordbruksdistrikt eller industridistrikt. Ä ledkortet föras även anteckningar om verkställda inventeringar från länsstyrelsens sida, om inspektioner från riksräkenskapsverket och övriga åtgärder m. m., så att direkt ur detsamma kunna inhämtas vissa data till belysande av kontrollverksamhetens utövande. Emellertid har frågan om anordnande av en statistik över kronouppbörden ansetts böra tills vidare vila i avbidan på resultatet av det förnyade arbete på en uppbördsreform, som inleddes i och med att t. f. underståthållaren Sandström med stöd av Kungl. Maj:ts den 20 september 1940 givna bemyndigande tillkallades såsom utredningsman inom finansdepartementet med uppdrag att verkställa utredning angående åtgärder för åstadkommande av en tidigare inbetalning av kronoutskylder samt därmed sammanhängande spörsmål. En bidragande orsak till att saken ställts på framtiden har varit, att förutsättningarna för uppdragets fullgörande i vissa avseenden rubbats. Sålunda må framhållas, att landsfiskaler och kronokassörer åren 1940 och 1941 medgivits lättnad i skyldigheten att avgiva specificerad balanslängd över oredovisade kronoutskylder på grund av den ansvällning av restlängderna, som de år 1939 meddelade bestämmelserna om anstånd med indrivningen av värnpliktigas skatter hava fört med sig. Härigenom har på visst sätt grunden för den planerade statistiken undanryckts. Inledningsvis har framhållits, att det skulle vara av värde att kunna erhålla uppgifter, åtminstone i grova drag, om orsakerna till att avkortningar och avskrivningar av skatt hava måst vidtagas. I sådant avseende lämnar emellertid redovisningen enligt gällande regler ingen som helst vägledning. Nackdelarna härav hava tydligt framträtt vid försök att närmare analysera de samlade skatteförlusterna. För att få till stånd en önskvärd ändring härvidlag föreslog 1936 års uppbördskommitté en systematisering av restantieredovisningen alltifrån grunden, d. v. s. de av exekutionsbiträdena avgivna redovisningsräkningarna. I yttrandena över uppbördskommitténs förslag på denna punkt medgavs visserligen, att vissa fördelar skulle vinnas härigenom, men samtidigt varnades ganska allmänt för det »blankettraseri», som förslaget ansågs innebära. Så mycket torde emellertid kunna sägas, att redovisningen bör kunna rationaliseras därhän, att uppgifter erhållas om i vilken utsträckning avkortning skett å ena sidan på grund av oförmåga att betala och å andra sidan på grund av oriktig debitering, nedsättning i eller befrielse från åsätt taxering. Mer eller mindre långt drivna åtgärder i riktning mot en i berörda hänseende mera upplysande redovisning än för närvarande kunna givetvis föranleda ett utökat arbete för uppbördsmyndigheterna. Detta torde emellertid mera än väl motvägas, om i gengäld vissa möjliga förenklingar i uppbördsbokföringen genomföras och om kronouppbörden befrias frän vissa mindre allmänt förekommande utskyldstitlar, som i oproportionerligt hög grad belasta arbetet med densamma. Stockholm den 5 januari 1942. Bertil

Ehnbom.

281 Bilaga

C.

D e sakkunnigas förslag den 7 april 1941 angående omläggning av taxeringslängderna. Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Finansdepartementet.

Jämlikt Kungl. Maj:ts den 20 september 1940 givna bemyndigande har Herr Statsrådet tillkallat undertecknade för att verkställa en undersökning av möjligheterna till en effektivisering av finansstatistiken. I statsrådsprotokollet nämnda dag med direktiv för de sakkunnigas arbete anförde Herr Statsrådet bland annat följande: »Bland de omläggningar och utbyggnader av den egentliga finansstatistiken som böra övervägas vill jag särskilt nämna dem som avse utvecklingen av de taxerade inkomsterna och förmögenheterna. Vid utredningen torde bland annat böra undersökas möjligheten av sådana ändringar i formuläret till taxeringslängderna att fortlöpande uppgifter skulle kunna erhållas om den till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade inkomsten från olika inkomstkällor. Med utgångspunkt från sålunda omlagda taxeringslängder böra om möjligt verkställas årliga undersökningar till belysande av inkomstutvecklingen. Jag vill i detta sammanhang erinra om att skattetaxermgarna utgöra ett material, på vilket snabbt framkommande beräkningar av nationalinkomstens utveckling synas kunna grundas och som därför bör kunna utnyttjas för att i väsentliga avseenden belysa den ekonomiska utvecklingen inom landet. Även förändringen av den taxerade förmögenheten och dess sammansättning är av intresse ur finanspolitisk synpunkt. Det torde slutligen böra undersökas huru taxeringsmaterialet skall tillrättaläggas för att kunna bilda grundval för statistik eller beräkning rörande inkomstens och förmögenhetens fördelning efter storlek; värdet för skatte- och socialpolitiken av en sådan statistik eller beräkning är uppenbart.» De sakkunniga ha på ett tidigt stadium av sitt arbete till behandling upptagit den i detta anförande berörda frågan rörande omläggning av taxeringslängderna. Resultatet av de därvid gjorda undersökningarna framgår av bifogade, i december 1940 dagtecknade promemoria. Denna promemoria innehåller en sammanfattning av de skäl, som föranlett de sakkunniga till den föreslagna omläggningen, ävensom ett förslag till sådan omläggning av taxeringslängderna, som av Herr Statsrådet åsyftats. Förslaget innebär nämligen bland annat, att specifikationen av nettointäkterna för de olika förvärvskällorna skulle verkställas vid taxeringen till den statliga beskattningen och icke vid taxeringen enligt kommunalskattelagen. Vid utformandet av detta förslag ha de sakkunniga utgått från att gällande system för den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten bibehålies, sålunda att denna skatt även i fortsättningen skall vara anordnad såsom en kombinerad skatt på inkomst och förmögenhet. I det taxerade beloppet förutsattes alltså ingå, förutom det sammanlagda beloppet av nettointäkterna av olika förvärvskällor minskat med de s. k. allmänna avdragen, jämväl en hundradel av den beskattningsbara förmögenheten. Även därutinnan ansluter förslaget till gällande skattesystem, att den särskilda förmögenhetsskatten förutsattes skola bibehållas enligt nuvarande grunder. Taxeringen till denna skatt, som avser beskattningsbara förmögenheter över 20 000 kronor, sker för närvarande i en särskild längd. Av promemorian framgår, att de sakkunniga 19—418616.

282 icke ifrågasatt någon ändring i avseende å sekretessen för den särskilda förmögenhetslängden. Vid utformandet av förslaget beträffande inkomstlängden har ock, på sätt framgår av promemorian, hänsyn tagits till kravet på sekretess, därigenom att någon särskild kolumn för förmögenhetsdelen icke inryckts i längden och att även kolumnen för »återstående inkomst» utelämnats. De sakkunnigas under dessa förutsättningar utformade förslag innebär i korthet följande: I inkomstlängden verkställes specifikation efter förvärvskällor för den till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade inkomsten, varemot motsvarande specifikation upphör såvitt rör kommunalskatten. För statsskatten utföras särskilda kolumner för den av taxeringsnämnden uppskattade nettoinkomsten av följande olika förvärvskällor, nämligen: a) jordbruksfastighet, b) annan fastighet, c) rörelse eller inkomst från vanligt handelsbolag, kommanditbolag eller rederi, d) tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet, e) kapital. Därpå utföres i en kolumn den sammanräknade nettoinkomsten ur nämnda förvärvskällor. Härefter upptagas följande kolumner, nämligen: a) medgivna allmänna avdrag (enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt) , b) antaget taxerat belopp, c) medgivet statligt ortsavdrag, d) antaget beskattningsbart belopp. Den sålunda föreslagna utvidgade redovisningen av taxeringen enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt har, såsom antytts, synts böra föranleda en inskränkning i redovisningen av taxeringen enligt kommunalskattelagen. Denna redovisning skulle endast omfatta rubrikerna: a) medgivna allmänna avdrag (enligt kommunalskattelagen), b) antagen taxerad inkomst, c) medgivet kommunalt ortsavdrag, d) antagen beskattningsbar inkomst. Enligt förslaget bör taxeringen enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt redovisas i längden före taxeringen enligt kommunalskattelagen. Ett i enlighet med vad nu förordats upprättat förslag till tabellhuvud för inkomstlängden beträffande fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser är fogat vid promemorian. Omläggningen av taxeringslängderna bör givetvis i tillämpliga delar avse samtliga de grupper skattskyldiga, på vilka formulären till taxeringslängder äro uppdelade, liksom motsvarande ändringar böra vidtagas i de sammandrag, som uppgöras över taxeringen, ävensom i tabellerna i publikationen »Skattetaxeringarna». De nya formulären, vilka det ankommer på Kungl. Maj:t att fastställa, kunna komma till användning första gången vid 1942 års taxering. Motiveringen för de sakkunnigas förslag, beträffande vilken torde få hänvisas till promemorian, är helt av statistisk art, och i promemorian ha angivits de värdefulla konsekvenser ur statistisk synpunkt och för budgetarbetet m. m. som ett bifall till förslaget skulle medföra. I det av t. f. underståthållaren K. G. A. Sandström den 15 februari 1941 avgivna betänkandet med allmänna riktlinjer för åstadkommande av tidigare inbetalning av utskylder framlägges även ett förslag rörande ändring av taxeringslängderna. Förslaget angående omläggning av skatteuppbörden åsyftar preliminär inbetalning av skatt i nära samband med inkomstens förvärvande. I syfte att förenkla denna uppbörd såvitt angår inkomst av arbetsanställning har utredningsmannen föranletts att framlägga förslag om en uppdelning av den statliga inkomst- och förmögenhets-

283 beskattningen på en ren inkomstskatt och en ren förmögenhetsskatt. Förmögenhetsskatten förutsattes härvid skola börja redan vid ett beskattningsbart belopp av 1 000 kronor, medan den undre gränsen för närvarande såsom förut nämnts utgör 20 000 kronor. Då arbetet med upprättandet av en särskild förmögenhetslängd som ä r undandragen offentligheten — varigenom ändock intet verkligt skydd vinnes för förmögenhetsuppgifterna — skulle bliva väsentligt mera omfattande än nu, h a r utredningsmannen förordat upphävande av de nu givna föreskrifterna rörande taxeringslängdernas offentliga framläggande (vilka föreskrifter för övrigt aldrig gällt i Stockholms stad) samt att inkomstlängden och förmögenhetslängden sammanslås. Utkast till uppställning av denna sammanslagna inkomst- och förmögenhetslängd återfinnes å sid. 440—441 i utredningsmannens betänkande. I denna längd ingår en särskild kolumn för den beskattningsbara förmögenheten. En följd av denna sammanslagning bleve, att de nu givna bestämmelserna angående hemlighållande av förmögenhetsuppgifterna finge upphävas. Beträffande längdens innehåll bör h ä r nämnas, att utredningsmannen — som förordat att preliminär uppbörd av skatt å inkomst av rörelse skall erläggas enligt senaste debitering — för att ernå en riktig utgångspunkt för denna skatt föreslagit en omläggning av taxeringslängden, sä att specifikationen av inkomstarterna icke som nu hänför sig till kommunalbeskattningen utan till statsbeskattningen. Ur de synpunkter som de sakkunniga ha att anlägga pä frågan om utformandet av taxeringslängderna ha de sakkunniga intet att erinra mot det av utredningsmannen framlagda förslaget. Ett system med ren inkomstskatt och ren förmögenhetsskatt är givetvis ur statistisk synpunkt mycket lättare åtkomligt för analys av inkomst- och förmögenhetsförhållandena än det nuvarande skattesystemet. Att i en gemensam taxeringslängd inrycka såväl taxeringen till inkomst som taxeringen till förmögenhet är också till utomordentlig fördel för det finansstatistiska arbetet. Det skulle då vara möjligt att omedelbart ur en enda handling vid lämpliga tillfällen få fram en statistik över inkomster och förmögenheter i kombination, vilken statistik skulle utgöra ett värdefullt underlag för finans- och socialpolitiska överväganden. Den inkomst- och förmögenhetsstatistik, som de sakkunniga ämna föreslå till upprättande, skulle kunna i viss mån lättare utarbetas, om det av utredningsmannen framlagda förslaget genomfördes. Sedan förslaget om allmänna riktlinjer för tidigare inbetalning av utskylder remitterats till vederbörande myndigheter, ha de sakkunniga ansett sig redan nu böra delgiva Herr Statsrådet de anförda synpunkterna på frågan om utformandet av taxeringslängderna, i syfte att desamma må kunna vinna beaktande vid det fortsatta arbetet på uppbördsreformen samt vid utarbetandet av nya formulär till taxeringslängder. Om vid genomförandet av den ifrågasatta uppbördsreformen det av utredningsmannen framlagda förslaget till ändringar i taxeringslängden i de delar, som förslaget berör men avviker från vad de sakkunniga här förordat, icke vinner bifall, hemställa de sakkunniga med stöd av den i bifogade promemoria anförda motiveringen, att taxeringslängderna utformas i enlighet med vad i promemorian föreslagits. Skulle uppbördsreformen icke komma till stånd, hemställa de sakkunniga, att deras förslag till ändringar i taxeringslängden likväl genomföres och bringas i tillämpning redan från och med 1942 års taxering. Stockholm den 7 april 1941. Ernst

Höijer.

P. S.

Runemark.

Gunnar

W.

Sjögren.

284 Bilaga

(till Bilaga C),

P. M. angående ändringar i formuläret till taxeringslängder. I de direktiv, som meddelats för den åt de sakkunniga anförtrodda utredningen, h a r en särskild vikt fästats vid de omläggningar och utbyggnader av den egentliga finansstatistiken, som avse utvecklingen av de taxerade inkomsterna och förmögenheterna. Materialet för inkomst- och förmögenhetsstatistiken måste hämtas från taxeringarna till skatt å inkomst och förmögenhet. Den viktigaste källan för kännedomen om inkomst- och förmögenhetsförhållandena utgöres av den utav statistiska centralbyrån utgivna årliga publikationen »Skattetaxeringarna». De i denna publikation ingående uppgifterna grunda sig på sammandrag av taxeringslängderna. Arbe.tej på effektivisering av finansstatistiken i vad avser inkomst- och förmögenhetsförhållandena måste därför bland annat inrikta sig på att åstadkomma en ändamålsenlig inkomst- och förmögenhetsredovisning i taxeringslängderna. Detta problem har också berörts i det anförande till statsrådsprotokollet, som innehåller direktiven för de sakkunnigas arbete. Enligt dessa direktiv bör sålunda bland annat undersökas möjligheten av sådana ändringar i formuläret till taxeringslängderna, att fortlöpande uppgifter skola kunna erhållas om den till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade inkomsten från olika inkomstkällor. Inkomstredovisningen i taxeringslängderna (inkomstlängden) är för närvarande ordnad enligt följande grunder. Beträffande taxeringen enligt kommunalskattelagen upptages i särskilda kolumner den av taxeringsnämnden uppskattade inkomsten a) av jordbruksfastighet, b) av annan fastighet, . c) av rörelse eller från vanligt handelsbolag, kommanditbolag eller rederi, d) av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet, e) av kapital. . „.. Dessa kolumner äro summerade i ett belopp »summa uppskattad inkomst». Därpå följa kolumner för medgivna allmänna avdrag (enligt kommunalskattelagen), antagen taxerad inkomst, medgivet kommunalt ortsavdrag och antagen beskattningsbar inkomst. . .. , # Beträffande taxeringen enligt förordningen om statlig inkomst- och formogenhetsskatt upptager inkomstlängden, såvitt nu är ifråga, allenast följande kolumner, nämligen a) antaget taxerat belopp, b) medgivet statligt ortsavdrag, c) antaget beskattningsbart belopp. . Denna redovisning är förenad med väsentliga brister. Det ar sålunda icke möjligt att ur taxeringsresultaten få fram den verkliga inkomsten och dess sammansättning. De belopp, som enligt kommunalskattetaxeringen angivas såsom inkomst av jordbruksfastighet och av annan fastighet, ha framkommit, sedan frän nettointäkten av skattekällan ifråga avdragits det genom garantiskatten beskattade beloppet Detsamma är fallet med inkomst av rörelse, såframt fastighet använts i rörelsen. I vilken utsträckning de skattskyldiga kunnat komma i åtnjutande av berörda avdrag är emellertid icke känt, varför inkomstlängdens siffror for taxeringen till

285 kommunalskatt icke kunna lämna den erforderliga upplysningen om de verkliga inkomsterna ur nämnda källor. Ur taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt erhållas ej heller några uppgifter om den verkliga inkomsten. F r å n summan av nettointäkterna av olika inkomstkällor skola enligt gällande skattesystem avräknas de vid statsbeskattningen medgivna allmänna avdragen, och till det därvid erhållna resultatet skall läggas Vioo av nettoförmögenheten, då det taxerade beloppet framkommer. Detta belopp ingår i inkomstlängden. Då inkomstlängden emellertid icke lämnar någon uppgift om nettoförmögenheten och ej heller om de medgivna allmänna avdragen vid statsskattetaxeringen, kan en uppdelning av det taxerade beloppet icke verkställas till utrönande av nettointäkten av de skattskyldigas samtliga inkomstkällor. Än mindre erhållas ur inkomstlängden några uppgifter om denna intäkts fördelning på särskilda inkomstkällor; inkomsten av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet och inkomsten av kapital äro dock praktiskt taget desamma vid statsskattetaxeringen som vid taxeringen enligt kommunalskattelagen. De anmärkta förhållandena medföra olägenheter vid användningen av den nuvarande inkomst- och förmögenhetsstatistikens resultat. Vid denna användning har statistiken måst kompletteras eller omräknas ur andra källor, utan att med visshet ett tillfredsställande resultat utvunnits. En särskild metod har utformats i syfte att göra inkomst- och förmögenhetsstatistiken användbar vid beräkning av utfallet av inkomst- och förmögenhetsskatten; denna metod omförmäles närmare i det följande. De skattestatistiska utredningar, som tid efter annan verkställts, ha kännbart besvärats av att inkomsten och förmögenheten icke renodlats i taxeringslängderna. Samma förhållande har försvårat beräkningar rörande skattetryckets förändringar med inkomstens storlek. För bedömande på kortare sikt av nationalinkomstens förändringar måste det vara olägligt att icke den verkliga inkomsten ur olika källor kunnat statistiskt bearbetas. Det sagda gäller i tillämpliga delar även om förmögenheten och dess sammansättning. önskemål om en förändrad redovisning i inkomstlängden av skattetaxeringarnas resultat ha förut framförts av riksräkenskapsverket och statistiska centralbyrån. Riksräkenskapsverket har sålunda i utlåtande den 31 januari 1938 över 1936 års skattekommittés förslag till omläggning av den direkta statsbeskattningen framhållit, att det särskilt ur allmän statistisk synpunkt skulle vara av stort värde, om i taxeringslängderna den nuvarande delaljredovisningen avseende taxeringen till kommunal inkomstskatt ersattes av en motsvarande detaljredovisning avseende uppskattade inkomster och medgivna avdrag vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. En sådan ordning skulle lättast kunna genomföras, därest det i skattekommitténs betänkande såsom alternativ A betecknade, av riksräkenskapsverket förordade förslaget lagts till grund för beskattningen av fysiska personer. Detta förslag innebar, att skattesystemet skulle innefatta en ren inkomstskatt och en ren förmögenhetsskatt. Då nämnda alternativ icke tagits till utgångspunkt vid genomförandet av den direkta statsbeskattningens omläggning, ansåg sig riksräkenskapsverket icke böra ifråga om utformandet av formuläret till inkomstlängd framställa yrkande om ändring av den föreslagna detaljredovisningen, som överensstämde med den dittillsvarande (utlåtande den 31 augusti 1938). Statistiska centralbyrån ansåg för sin del, i utlåtande den 31 augusti 1938 över förslag till formulär till inkomstlängd, att det ur statligt budgetär synpunkt givetvis vore till vida större gagn, om specificeringen i längden avsåge taxeringen enligt förordningen om statlig inkomstoch förmögenhetsskatt i stället för taxeringen enligt kommunalskattelagen. Skulle en fullständig specifikation i taxeringslängderna av den enligt statsskatteförordningen uppskattade inkomsten icke låta sig göra, kunde dock — anförde centralbyrån — den möjligheten tänkas, att från vissa inkomstkällor härflytande nettointäkter, beträffande vilka skillnaden mellan de enligt kommunalskattelagen och statsskatteförordningrn uppskattade beloppen vore mest betydande, kunde upptagas i taxeringslängderna och således även i taxeringssammandragen enligt sistnämnda

286 taxering; härvid avsåge centralbyrån intäkterna av jordbruksfastighet och av annan fastighet. I anslutning till sålunda framkomna önskemål och enligt de för utredningen utfärdade direktiven ha de sakkunniga upptagit till undersökning möjligheten av sädana ändringar i formuläret till taxeringslängderna, att fortlöpande uppgifter skulle kunna erhållas om den till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade inkomsten från olika inkomstkällor. Vid övervägande av detta spörsmål ha de sakkunniga utgått från den nuvarande utformningen av såväl den statliga inkomst- och förmögenhetsbeskattningen som den kommunala beskattningen av fastighet och inkomst. Hänsyn har således icke kunnat tagas till de förändringar i lagstiftningen om nämnda beskattningsformer, som kunna komma att föreslås av kommunalskatteberedningen eller av den utredningsman, åt vilken uppdragits att verkställa utredning angående åtgärder för åstadkommande av en tidigare inbetalning av kronoutskylder samt därmed sammanhängande spörsmål. Med utgångspunkt härifrån gäller det att vid en ändring av formuläret till taxeringslängderna i den nyss angivna riktningen taga hänsyn till kravet på sekretess över förmögenhetsbeloppen. Förmögenhetsdelen framgår nämligen, som förut sagts, icke nu av inkomstlängden. Sedan särskild skatt å förmögenhet införts år 1934, redovisas taxeringen till denna skatt i en särskild längd, i vilken den till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skattepliktiga förmögenheten angives. Denna längd var offentlig handling till och med 1938 års taxering. I samband med det nuvarande skattesystemets antagande gjordes emellertid förmögenhetsskattelängden hemlig (propositionen nr 258 år 1938 sid. 263; svensk författningssamling 1938:378); denna längd innehåller uppgifter om förmögenheter över 20 000 kronor. Sekretessen ifråga är dock såtillvida ofullständig, som det är möjligt att ur uppbördsboken, som är offentlig handling, inhämta det uträknade skattebeloppet för den särskilda förmögenhetsskatten samt därav beräkna den beskattningsbara förmögenheten. Skulle förmögenhetsdelen särskilt angivas i inkomstlängden, kunde detta — såvida ett offentliggörande av uppgifterna om den taxerade förmögenheten icke anses böra ifrågakomma — ske genom att antingen inkomstlängden i likhet med den särskilda förmögenhetslängden gjordes hemlig eller ock ett förbud stadgades mot publicering av uppgifter ur inkomstlängden. Den förra utvägen kunna de sakkunniga icke tillråda. Taxeringslängden för ort utom Stockholm skall under viss del av året hållas tillgänglig för allmänheten, och den möjlighet till kontroll å taxeringen, som därmed erhålles, synes icke böra underskattas. Om sålunda inkomstlängden fortfarande måste vara offentlig handling, synes emellertid även den andra av de nämnda utvägarna stängd, i det att ett publiceringsförbud beträffande uppgifter ur längden skulle strida mot de allmänna grunderna för tryckfrihetslagstiftningen. Vid sådant förhållande måste man alltså avstå från att i inkomstlängden öppet redovisa förmögenhetsdelen. En omläggning av taxeringslängderna, så att de verkliga inkomsterna bliva specificerade, synes dock kunna verkställas på följande sätt. Inom den avdelning av inkomstlängden, som behandlar taxeringen enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, upptagas särskilda kolumner för den av taxeringsnämnden uppskattade nettoinkomsten av följande olika förvärvskällor, nämligen: a) jordbruksfastighet, b) annan fastighet, c) rörelse eller inkomst från vanligt handelsbolag, kommanditbolag eller rederi, d) tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet, e) kapital. Därpå utföres i en kolumn den sammanräknade nettoinkomsten ur n ä m n d a förvärvskällor. Härefter upptagas följande kolumner, nämligen:

287 a) medgivna allmänna avdrag (enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt) , b) antaget taxerat belopp, c) medgivet statligt ortsavdrag, d) antaget beskattningsbart belopp. Genom denna anordning av kolumnerna, därvid icke blott en kolumn för förmögenhetsdelen är utesluten utan även en särskild kolumn för »återstående inkomst» saknas, torde förmögenhetssekretessen praktiskt taget vara tillgodosedd på ungefär samma sätt som för närvarande. Denna utvidgade redovisning av taxeringen enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt synes böra föranleda en inskränkning i redovisningen av taxeringen enligt kommunalskattelagen. Det skulle onekligen innefatta en betydande ökning av arbetet med längdernas ifyllande, om den nuvarande redovisningen av taxeringen enligt kommunalskattelagen skulle bibehållas och redovisningen enligt statsskatteförordningen utökas på sätt här föreslagits. En dylik utförlig redovisning av taxeringen enligt kommunalskattelagen synes heller icke påkallad av debiteringstekniska skäl. Ur statistisk synpunkt kunde del möjligen finnas anledning att bibehålla den fullständiga redovisningen enligt kommunalskattelagen. Ur den på längderna grundade statistiken kunde därigenom utläsas den geografiska fördelningen av inkomst av fastighet och rörelse. Om inkomstlängden i vad avser taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt omlägges på sätt de sakkunniga föreslagit, kommer redovisningen för de olika inkomstkällorna att helt hänföras till den ort, å vilken den skattskyldige skall utgöra statsskatt, oavsett om en del av hans inkomst härrör från fastighet eller rörelse å annan ort. Då emellertid inkomsterna från dessa källor vid kommunalskattetaxeringen skulle upptagas med avdrag för genom garantiskatt beskattat fastighetsvärde, synes en på denna taxering grundad statistik över skattekällornas geografiska fördelning icke vara av större värde och därför knappast av nämnvärd betydelse för kommunerna. Intresset av en specificerad redovisning av taxeringen enligt kommunalskattelagen på olika inkomstkällor bör därför stå tillbaka för den ur allmän statistisk synpunkt väsentligt mera givande specificeringen på inkomstkällor enligt taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Om taxeringen enligt kommunalskattelagen skulle för framtiden redovisas i inkomstlängden med samma begränsning som statsskattetaxeringen enligt nuvarande ordning, skulle denna redovisning endast omfatta rubrikerna: a) antagen taxerad inkomst, b) medgivet kommunalt ortsavdrag, c) antagen beskattningsbar inkomst. De sakkunniga ha emellertid funnit det vara av visst värde, att inkomstlängden innehåller en kolumn jämväl för medgivna allmänna avdrag enligt kommunalskattetaxeringen. Genom en sammanställning av siffrorna i denna kolumn med uppgifterna i motsvarande avdragskolumn för taxeringen till statsskatt skulle man erhålla en uppfattning om den ungefärliga storleksordningen för de avdrag för kommunalutskylder m. m., som få verkställas vid statsskattetaxeringen men icke vid taxeringen enligt kommunalskattelagen. Till de sakkunniga har framförts önskemål om att taxeringslängden jämväl förses med en kolumn för den uppskattade inkomsten vid taxering enligt kommunalskattelagen; denna kolumn skulle väsentligen fylla uppgiften att underlätta en kontroll å de i längden införda uppgifterna rörande kommunalskattetaxeringen. Från de synpunkter de sakkuniga ha att anlägga är dock en sådan kolumn icke av behovet påkallad. I detta sammanhang få de sakkunniga förorda, att taxeringen enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt redovisas i längden före taxeringen enligt kommunalskattelagen. En sådan förändring skulle medföra, att taxeringslängden kunde ifyllas i den ordning, i vilken uppgifterna återfinnas i självdeklarationerna.

288 Ett i enlighet med vad sålunda förordats upprättat förslag till tabellhuvud för inkomstlängden beträffande fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser bifogas denna promemoria. 1 Omläggningen av taxeringslängderna bör givetvis i tilllämpliga delar avse samtliga de grupper skattskyldiga, på vilka formulären till taxeringslängder äro uppdelade, liksom motsvarande ändringar böra vidtagas i de sammandrag, som uppgöras över taxeringen ävensom i tabellerna i publikationen »Skattetaxeringarna». Den taxerade nettoförmögenheten ingår med Vioo av sitt belopp i det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet, som redovisas i en särskild kolumn i inkomstlängden. Denna kolumn återfinnes jämväl i det föreslagna nya formuläret till inkomstlängd. På grundval av de sammandrag av taxeringslängderna, som insändas till statistiska centralbyrån, blir det emellertid, vid bifall till de sakkunnigas förslag, möjligt att på indirekt väg räkna fram beloppet av den totala förmögenheten, såvitt den ingått i det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet. Därigenom erhålles årligen en statistisk uppgift om den totala förmögenheten, vilken uppgift hittills saknats. Beräkningen kan göras för olika administrativa områden, fögderier och städer samt län, ävensom för landsbygden och riket i dess helhet. I publikationen »Skattetaxeringarna» bör inläggas en särskild kolumn för förmögenheten eller förmögenhetsdelen. I detta sammanhang torde böra framhållas, att taxeringsmaterialet skulle väsentligt vinna i statistiskt värde, om redovisningen för varje inkomstkälla angåve såväl brutto- som nettointäkten. Av omkostnadsposterna för de olika skattekällorna påkallar särskilt avdraget för ränta å gäld uppmärksamhet. Detta avdrag belastar enligt gällande lagstiftning de särskilda förvärvskällorna. En väsentlig vinst ur allmän statistisk synpunkt skulle ernås, om gäldränteavdraget helt hänfördes till inkomstkällan kapital. De sakkunniga ha emellertid icke ansett sig böra härutinnan föreslå en ändring i vad nu gäller och ej heller en uppdelning i taxeringslängderna av inkomsterna ur olika källor i brutto- och nettointäkter, men vilja framhålla, att behovet av en ur statistisk synpunkt förbättrad redovisning av bruttointäkter och omkostnader för de olika inkomstkällorna i viss utsträckning bör kunna tillgodoses genom ändringar i deklarationsblanketten. De sakkunniga ha vidare övervägt, huruvida ändringar böra vidtagas i taxeringslängderna för att möjliggöra en årlig statistik över förmögenheternas sammansättning, d. v. s. över tillgångar och skulder samt en uppdelning av tillgångarna på olika objekt och av skulderna på olika gäldsformer. De sakkunniga ha emellertid av skäl, som här icke torde behöva angivas, stannat för att en årlig undersökning av den totala förmögenhetens sammansättning icke är erforderlig utan att det får anses vara tillfyllest med en med vissa mellanrum företagen sådan undersökning, varför behov av ändring i formuläret till taxeringslängder för den årliga taxeringen icke ansetts föreligga. Med tanke på dylika undersökningar är det dock önskvärt, att vissa ändringar i deklarationsblanketten komma till stånd. Till denna fråga anhålla de sakkunniga att få återkomma i annat sammanhang. Skulle särskilda omständigheter föranleda till utarbetande tillfälligtvis av en statistik beträffande enbart de större förmögenheternas sammansättning, vore det tänkbart, att för det år undersökningen avser upplägga formuläret till den särskilda förmögenhetslängden med ett kolumnsystem av erforderlig omfattning. De nya formulären till taxeringslängder, vilka det ankommer på Kungl. Maj:t att fastställa, kunna komma till användning första gången vid 1942 års taxering. Den här förordade omläggningen synes icke medföra nämnvärd ökning i arbetet med taxeringslängdernas upprättande och en kostnadskalkyl för förslaget synes heller icke vara erforderlig. 1 Detta förslag är här uteslutet. Spdan de sakkunniga i sitt betänkande framlagt förslag om jämväl annan ändring av formuläret till taxeringslängden, har vid betänkandet i bilaga H (formulär 1) intagits ett utkast till tabellhuvud för taxeringslängden, i vilket samtliga av de sakkunniga föreslagna ändringar iakttagits.

289 Genom denna omläggning av formulären till taxeringslängder skulle vinnas en ur allmän statistisk synpunkt betydligt värdefullare redovisning av taxeringsresultaten än den nuvarande. I första hand skulle genom den nya redovisningen erhållas fortlöpande årliga uppgifter om den totala sammanlagda nettoinkomsten av de förvärvskällor, på vilka taxeringsmaterialet är uppdelat, ävensom denna inkomsts fördelning på källorna. Den sålunda redovisade inkomsten skulle bliva fri från garantiskatteavdraget. Det blir möjligt att säkrare än nu årligen analysera de konjunkturella växlingarnas inflytande på de statsinkomster, vilka bygga på taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt. En sådan analys underlättas självfallet, om den totala inkomsten kan särläggas i ett, låt vara begränsat antal komponenter, vilkas utvecklingstendenser betingas av olika ekonomiska företeelser. Det material, som utvinnes ur de nya taxeringslängderna, torde alltså kunna utnyttjas för att i väsentliga avseenden belysa den ekonomiska utvecklingen inom landet samt dess långtidstendens. I viss mån värdefull kan även en belysning av inkomstutvecklingen inom olika landsdelar vara; taxeringsmaterialet sammandrages ju fögderivis och för varje stad, vilket åtminstone i stora drag möjliggör ett sådant bedömande. På vad sätt uppgifterna om den på olika inkomstkällor uppdelade inkomsten kunna utnyttjas för beräkning av inkomst- och förmögenhetsskattens avkastning skall angivas i det följande. Om uppgifterna enligt taxeringslängderna analyseras på sätt förut nämnts i fråga om utfallet av inkomsterna ur särskilda källor, synes taxeringsmaterialet kunna bilda en god grund för snabbt framkommande beräkningar av nationalinkomstens utveckling. Uppgifter rörande nationalinkomstens förändringar sedan 1913 återfinnas i arbetslöshetsutredningens år 1931 avgivna betänkande I. 1 I kapitel 7 av nämnda betänkande redovisas utom för nationalinkomstens allmänna utveckling även för nationalinkomstens fördelning pä olika näringsgrenar samt förändringar i kapitalbildningen och sparande. Vid en jämförelse mellan den uppskattade nationalinkomsten och resultaten av skattetaxeringarna har riksräkenskapsverket2 konstaterat, att under ekonomiskt relativt lugna är en nästan konstant relation existerar mellan å ena sidan nationalinkomstens storlek och å andra sidan de uppnådda taxeringsresultaten. Med hänsyn till att beräkningarna av nationalinkomsten väsentligen grundats på produktions- och prisstatistiska data och endast till mindre del på inkomstuppgifter, är — framhåller nämnda ämbetsverk — det sålunda konstaterade sambandet särskilt anmärkningsvärt. De i ärbetslöshetsutredningens betänkande lämnade och av riksräkenskapsverket kommenterade beräkningarna rörande nationalinkomsten hade verkställts vid Stockholms högskolas socialpolitiska institut. Dessa beräkningar ha sedermera publicerats i ett arbete med titel National Income of Sweden 1861—1930. Beräkningarna över nationalinkomsten ha därefter fullföljts till och med 1939. 3 I samband med uppskattningen av Sveriges nationalinkomst åren 1930—1934 har gjorts en med riksräkenskapsverkets jämförelse likartad sammanställning av nationalinkomstens utveckling och förändringen i den uppskattade inkomsten vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Med den omläggning av taxeringslängderna, som nu föreslagits, framkomma väsentligt säkrare uppgifter, vilka kunna tjäna till underlag för en jämförelse mellan nationalinkomsten och taxeringarnas resultat, än de som tidigare kunnat användas. Taxeringsresultaten böra därvid analyseras beträffande sitt samband med konjunk1 Arbetslöshetens 2 Se bilaga A till 3

omfattning, karaktär och orsaker. Statens offentliga utredningar 1931:20. Särskilda utskottets utlåtande nr 1 vid 1935 års riksdag. Einar Dahlgren: Produktionsstatisti.sk uppskattning av Sveriges nationalinkomst åren 1930 —19H4. Bilaga I till Undersökningar rörande det samlade skattetrycket i Sverige och utlandet, av inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga. Statens offentliga utredningar 1986:18. — Statsverkspropositionen till 1941 års riksdag: Inkomsterna, Bilaga B.

290 turväxlingarna inom näringslivet. Sedan de nya formulären varit i tillämpning några år och tid efter annan direkta produktionsstatistiska beräkningar verkställts över nationalinkomsten, skapas förutsättningarna för att under tiden mellan två sådana intensivundersökningar fastställa den ungefärliga utvecklingen av nationalinkomsten på grundval av taxeringsresultaten. Såsom förut nämnts möjliggör den föreslagna omläggningen av taxeringslängden, att i publikationen »Skattetaxeringarna» ärligen kunna erhållas statistiska uppgifter om den totala förmögenhet, som ingått i det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet, vilka uppgifter hittills saknats. Det huvudsakliga värdet av dessa uppgifter ligger däri, att de möjliggöra ett bedömande av förmögenhetsutvecklingen mellan de år, då intensivundersökningar beträffande den taxerade förmögenheten verkställas. En omedelbar användning ha också dessa uppgifter om förmögenhetsutvecklingen främst vid den årliga beräkningen för budgetarbetet av avkastningen av inkomst- och förmögenhetsskatt. Härtill återkomma de sakkunniga i det följande. I det föregående ha de sakkunniga angivit de fördelar för inkomst- och förmögenhetsstatistiken, vilka följa av taxeringslängdens omläggning, i vad nämnda statistik avser uppgifter om den totala inkomsten och den totala förmögenheten samt om inkomstens sammansättning. Enligt de för utredningen meddelade direktiven bör emellertid också undersökas, huru taxeringsmaterialet skall tillrättaläggas för att kunna bilda grundval för statistik eller beräkning rörande inkomstens och förmögenhetens fördelning efter storlek, och det framhålles i direktiven, att värdet för skatte- och socialpolitiken av en sådan statistik eller beräkning vore uppenbart. Även andra element kunna bliva föremål för en inkomst- och förmögenhetsstatistik än inkomstens och förmögenhetens storlek. De sakkunniga anse sig icke i detta sammanhang behöva framlägga en redogörelse för huru enligt deras mening statistiken över inkomst och förmögenhet för framtiden bör planläggas för att tillgodose de krav som ur skilda synpunkter böra ställas å en dylik statistik. Det är här tillfyllest att konstatera, att den av de sakkunniga föreslagna ändrade redovisningen i taxeringslängderna är till nytta såväl för den årliga inkomststatistik, som de sakkunniga ämna föreslå, som även för de intensivundersökningar rörande inkomst- och förmögenhetsförhållandena, vilka enligt de sakkunnigas mening böra komma till stånd med längre tids mellanrum. De enskildas inkomster och förmögenheter bilda underlaget för statens och kommunernas hushållning. Utöver den betydelse, som inkomst- och förmögenhetsstatistiken i egenskap av särskild statistisk disciplin äger, har därför nämnda statistik ett väsentligt värde för handhavandet av den statliga och kommunala finansförvaltningen. Närmast och i huvudsak gäller detta statistiken över de statsinkomster, vilka bygga på taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt. På denna taxering vilar ej blott inkomst- och förmögenhetsskatten utan även värnskatten och krigskonjunkturskatten samt den särskilda förmögenhetsskatten. I riksstaten för budgetåret 1940/41 utgöra dessa skatter sammanlagt 43 procent av samtliga skatter. Det är därför av vikt för det statliga budgetarbetet, att det statistiska materialet rörande inkomst- och förmögenhetsförhållandena blir så ändamålsenligt ordnat som möjligt. Detta material tillgodogöres vid beräkningen av inkomst- och förmögenhetsskattens utfall huvudsakligen av riksräkenskapsverket vid dess årliga inkomstberäkning för statsverkspropositionen. Den i riksräkenskapsverkets inkomstberäkning ingående kalkylen över avkastningen av inkomst- och förmögenhetsskatten grundar sig på en utförlig analys av de vid tidigare taxeringar uppnådda resultaten. Materialet till denna analys utgöres av dels bokföringsresultaten beträffande tidigare budgetår, dels de sammandrag över den sista taxeringen, vilka tillhandahållas av statistiska centralbyrån, dels kortregister över vissa aktiebolags inkomst- och skatteförhållanden, dels ock tillgänglig litteratur rörande utvecklingen av det ekonomiska läget. För en sådan ana-

291 lys och för beräkning av utfallet av framtida taxeringar är en uppdelning av den vid taxeringen uppskattade totala inkomsten på olika inkomstkällor av stor betydelse. Såsom omförmälts i det föregående föreligger i taxeringslängderna och i den på dessas uppgifter grundade taxeringsstatistiken en uppdelning av inkomsten på olika källor allenast beträffande den vid taxeringen till kommunal inkomstskatt uppskattade inkomsten. En analys av de vid statsskattetaxeringen uppnådda resultaten måste därför grundas på en omräkning av det förefintliga materialet. En sådan omräkning har tidigare årligen verkställts, till en början inom finansdepartementet, sedermera av statistiska centralbyrån, som delgivit riksräkenskapsverket resultatet. Med utgångspunkt från de till kommunal inkomstskatt uppskattade inkomstbeloppen h a r centralbyrån därvid sökt beräkna beloppen för de inkomster och avdrag som skulle ha ingått i taxeringsstatistiken, därest denna grundats på ett särläggande av den till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt uppskattade inkomsten; härjämte h a r beräknats storleken av förmögenhetsdelen, varigenom det till statsskatt taxerade beloppet utfyllts. Slutligen har en särskild kalkyl måst göras rörande dels de utnyttjade ortsavdragen, dels den genomsnittliga skatteprocenten, dels ock bortfallande belopp på grund av avkortningar och restitutioner. För den använda metoden finnes redogjort i en bilaga till Inkomsterna i 1923 års statsverksproposition. Vid inkomstberäkningen för budgetåret 1938/39 övergavs emellertid metoden ifråga. Anledningen härtill var främst den, att metoden visat sig behäftad med alltför stora osäkerhetsmoment. I första hand gällde detta uppskattningen av inkomst av fastighet. De i taxeringslängderna och taxeringsstatistiken förekommande uppgifterna om den till kommunal inkomstskatt taxerade fastighetsinkomsten framkommo ju sedan från nettointäkten av fastigheten avdragits det genom garantiskatten beskattade beloppet. Säkra hållpunkter saknades för ett bedömande av i vilken omfattning detta avdrag med hänsyn till utfallet av fastighetens nettointäkt kunnat effektivt utnyttjas. Detta gällde också, ehuru i mindre grad, beträffande det belopp som vid kommunalbeskattningen upptogs såsom inkomst av rörelse, då från nettointäkten av rörelse skulle, vid denna beskattning men icke vid statsskattetaxeringen, dragas det garantibeskattade beloppet av värdet för fastighet nyttjad i rörelsen. Ett annat osäker hetsmoment vid överförandet av kommunalskattetaxeringens siffror till statsskattetaxeringens låg däri att vid statsskattetaxeringen medgives avdrag för kommunalutskylder, vilket avdrag icke har motsvarighet för kommunalskattetaxeringen. Här mötte svårigheter att bedöma dels totala beloppet av de kommunalutskylder som kunnat ingå bland avdragen, dels ock i vad mån detta belopp kunnat effektivt tillgodonjutas av de skattskyldiga. Ett tredje väsentligt osäkerhetsmoment bestod i att kommunalskattetaxeringen icke gav någon som helst ledning för förmögenhetsuppskattningen; förmögenhetsdelens uträkning fick alltså grundas på annat material. Andra ojämnheter av mindre betydelse kunna här förbigås. Slutligen bör framhållas, att det icke fanns någon möjlighet att i efterhand kontrollera de i kalkylen ingående delsiffrorna. I avsaknad av en på direkta taxeringsuppgifter grundad uppdelning, motsvarande den vid kommunalbeskattningen, av den vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt uppskattade inkomsten har riksräkenskapsverket från och med budgetåret 1938/39 beräknat utfallet av taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt med utgångspunkt mera omedelbart från den vid taxeringen till kommunal inkomst skatt för olika inkomstkällor uppskattade inkomsten. Underlaget för riksräkenskapsverkets beräkning av inkomst- och förmögenhetsskattens avkastning torde komma att högst väsentligt förbättras vid bifall till det förslag, som de sakkunniga här framlagt. På grundval av sammandragen över taxeringen, vilka bli tillgängliga vid utarbetandet av riksräkenskapsverkets inkomstberäkning, blir det vid bifall till de sakkunnigas förslag möjligt att för varje verkställd taxering uppgöra en sammanställning

292 av taxeringsresultatet med angivande av siffror för de olika inkomstkällorna enligt de grunder, som gälla just vid taxeringen till den statsskatt, varom fråga är. I sammanställningen komma alltså att ingå de verkliga inkomsterna av jordbruksfastighet, annan fastighet och rörelse utan avdrag för det genom garantiskatten beskattade beloppet, vidare en siffra för de allmänna avdrag, som verkställts vid taxeringen till statsskatt, och slutligen ett exakt belopp för den i det taxerade beloppet ingående förmögenhetsdelen. Att denna sammanställning underlättar riksräkenskapsverkets analys av den verkställda taxeringen och förutberäkning av skattens avkastning, är uppenbart. Analysen av den tidigare taxeringen och förutbedömandet av den kommande kunna direkt anknytas till de inkomstbelopp och avdrag, som äro relevanta vid taxeringen till den skatt, varom fråga är. I vissa detaljer förbättras också beräkningen genom förslaget om ändring av taxeringslängdernas uppställning. Det blir sålunda möjligt att erhålla en ungefärlig uppfattning om storleken av de skatter, vilka avdragits vid taxeringen; med ledning av utdebiteringssatsernas utveckling kan man bilda sig en uppfattning om storleken av avdraget för skatter vid nästa taxering. På grund av vad sålunda anförts förorda de sakkunniga, att taxeringslängderna omläggas på sätt i det föregående angivits till avhjälpande av de brister i finansstatistiken som här påvisats samt till en effektivisering av inkomst- och förmögenhetsstatistiken. Stockholm i december 1940. Ernst

Höijer.

P. S.

Runemark.

Gunnar

W.

Sjögren.

293 Bilaga

Z>.

De sakkunnigas förslag den 29 mars 1941 angående beräkning av utfallet av taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för fysiska personer i Stockholm. Herr t. f. underståthållaren

K. G. A. Sandström,

Stockholm.

Undertecknade ha av statsrådet och chefen för finansdepartementet tillkallats för att verkställa en undersökning av möjligheterna till en effektivisering av finansstatistiken. Vid denna undersökning ha de sakkunniga till behandling upptagit frågan om det ändamålsenliga anordnandet av den inom finansdepartementet i regel årligen vidtagna kontrollräkningen av den i statsverkspropositionen ingående förhandsberäkningen av inkomst- och förmögenhetsskattens utfall under det närmast följande budgetåret. Rörande metoden för denna kontrollräkning, den s. k. majberäkningen, torde få hänvisas till bifogade promemoria, av vilken framgår att beräkningen i stort sett grundar sig på en jämförelse mellan för året tillgängliga och i särskild ordning införskaffade uppgifter rörande beskattningsbara belopp samt motsvarande uppgifter beträffande taxeringen under det förflutna kalenderåret. Såsom framgår av promemorian anses denna kontrollräkning av statsverkspropositionens beräkning av inkomst- och förmögenhetsskatten böra även i fortsättningen årligen verkställas, där ej skäl till undantag kunna åberopas. I promemorian framhålles emellertid, att uppgifter rörande taxeringsresultatet i Stockholm av vissa skäl hittills icke kunnat tillhandahållas vid tiden för majberäkningarnas verkställande, såvitt angår fysiska personers taxeringar. Då det beskattningsbara beloppet för fysiska personer i Stockholm utgör ungefär en fjärdedel av det beskattningsbara beloppet för motsvarande skattskyldiga i hela riket, skulle, såsom framhålles i promemorian, kontrollräkningen vinna icke oväsentligt i säkerhet om vissa uppgifter kunde anskaffas rörande utvecklingen av taxeringen för fysiska personer i Stockholm. I sådant syfte ha de sakkunniga ansett sig böra föreslå, att i framtiden träffas den anordning för effektiviseringen av finansstatistiken pä denna punkt, som skisseras i promemorian. Denna anordning förutsätter en medverkan från skattemyndigheterna i Stockholm på det sätt, att vissa ordförande i de s. k. särskilda taxeringsnämnderna skulle successivt under taxeringsarbetets gång föra anteckningar rörande de under deklarationsrubrikerna B (inkomst av annan fastighet), C och D (inkomst av rörelse och inkomst såsom delägare i vanligt handelsbolag, kommanditbolag eller rederi) samt G (inkomst av kapital) framkomna nettointäkterna vid statsbeskattningen av nämnda förvärvskällor dels vid föregående års taxering, dels vid löpande års taxering. Det har synts önskligt alt i fråga om rubrikerna G och D uppgift även lämnas om rörelsens art. Uppgifterna skulle lämpligen kunna sammanställas å blanketter enligt formulär, som framgår av bilaga b till promemorian. Dessa uppgifter böra avgivas till finansdepartementet successivt och senast före mitten av maj samt eventuellt vara åtföljda av kvalificerade yttranden om taxeringsutfallet. Det synes icke uteslutet, att det sålunda insamlade materialet kan bli av värde icke blott för statsregleringen utan även för det praktiska taxeringsarbetet i Stockholm.

294 Den förordade anordningen för kontroll å statsverkspropositionens beräkning av inkomst- och förmögenhetsskattens utfall bygger givetvis på de nuvarande grunderna för taxering och uppbörd. Dessa grunder innebära ju, att den skatt, som belöper på ett visst kalenderårs inkomst, taxeras nästföljande kalenderår och uppbäres under det budgetår, som börjar närmast efter inkomstårets utgång. På grund av denna tidsföljd mellan inkomstens intjänande, dess taxering och skatteuppbörden får kontrollräkningen särskild betydelse för bedömande av skattens utfall under det kommande budgetåret. I Edert betänkande med allmänna riktlinjer för åstadkommande av tidigare inbetalning av utskylder har emellertid föreslagits, att skatteuppbörden skall i princip ordnas såsom en uppbörd vid inkomstkällan och i samband med inkomstens intjänande. Denna uppbörd är dock i regel endast preliminär; den skall åtföljas av en taxering enligt sedvanliga grunder, vilken skall leda fram till en avräkning med hänsyn till den preliminärt erlagda skatten. I betänkandet förutsattes det nuvarande taxeringsförfarandet i princip skola bibehållas. De sakkunniga ha ännu icke varit i tillfälle att bilda sig en uppfattning om i vad mån den av Eder förordade omläggningen av uppbördssystemet påkallar ändringar i finansstatistiken. Ställning härtill torde måhända icke kunna tagas förrän reformen blivit föremål för definitivt beslut från statsmakternas sida. Det kunde möjligen göras gällande, att behovet av den kontrollräkning varom här är fråga skulle bortfalla efter genomförande av den förordade uppbördsreformen och att beräkningen av inkomst- och förmögenhetsskattens utfall kunde — liksom exempelvis beträffande tullmedlen — grundas enbart på kännedomen om de influtna beloppen. Då emellertid det nuvarande taxeringsförfarandet skall bibehållas och taxeringen fortfarande anknytas till det förflutna inkomståret, föreställa sig de sakkunniga, att den för statsverkspropositionen avsedda uppskattningen av inkomst- och förmögenhetsskattens utfall under det kommande budgetåret fortfarande förutsätter ett bedömande av inkomstutvecklingen för olika förvärvskällor under det vid statsverks* propositionens avlåtande nyss tilländalupna kalenderåret. Detta bedömande torde för övrigt kunna underbyggas av uppgifterna om de belopp som under inkomståret influtit dels genom arbetsgivare m. fl., dels i form av kupongskatt och ränteskatt. Om sålunda uppskattningen för statsverkspropositionen av inkomst- och förmögenhetsskattens utfall även efter en omläggning av uppbördssystemet blir av principiellt samma slag som för närvarande, så torde denna UDpskattning även framdeles böra liksom nu efterföljas av en kontrollräkning, sedan taxeringsarbetet för flertalet taxeringsdistrikt avslutats vid mitten av maj. Genom en sammanställning av denna kontrollräkning och de vid tidpunkten för dess verkställande kända belopp som influtit genom avdrag etc. skapas för övrigt ett fastare underlag för beräkningen av vad som kan komma att inflyta under nästa budgetår än om man avstode från att på grundval av uppgifter från taxeringsnämndsordförandena verkställa en kontrollräkning. Med hänsyn till vad nu anförts anse sig de sakkunniga böra vid sitt arbete tills vidare förutsätta, att en kontrollräkning i maj månad av inkomst- och förmögenhetsskattens utfall av samma slag som den hittills verkställda försvarar sin plats även efter den omläggning av skatteuppbörden som åsyftas i Edert betänkande. Önskemålet om en förbättring av denna majberäkning i vad angår taxeringen av fysiska personer i Stockholm kvarstår därför. Det kan emellertid icke på förhand med säkerhet bedömas, om den i bifogade promemoria skisserade anordningen för förbättrande av majberäkningens resultat är tillfredsställande. För att utröna värdet av anordningen vore det önskvärt att få till stånd en prövning i ringa omfattning av densamma. Då deklarationsmaterialet i Stockholm vid årets taxering numera torde vara fördelat på de olika nämnderna och taxeringsarbetet sålunda kommit i gång, skulle det vara möjligt att få anordningen prövad redan vid årets taxering. De sakkunniga understryka, att försöket bör givas mycket begränsad omfattning, så att endast ett fåtal ordförande i de s. k.

295 särskilda nämnderna anlitas för uppgiften. Enligt vad de sakkunniga ha sig bekant, äro förste aktuarien Hans Gahn och förste byråinspektören S. H. Hallquist, vilka äro ordförande i särskilda nämnder vid årets taxering, villiga att deltaga i denna provundersökning. Under åberopande av förestående få de sakkunniga hemställa om Eder benägna medverkan till denna provundersökning genom en anmodan till vissa ordförande i de särskilda nämnderna att i enlighet med vad ovan angivits föra anteckningar rörande fysiska personers nettointäkter vid statsbeskattningen ur vissa förvärvskällor enligt 1940 och 1941 års taxeringar i Stockholm. Blanketter i enlighet med det vid promemorian fogade formuläret enligt bilaga b tillhandahållas av undertecknad Sjögren. Stockholm den 29 mars 1941. Ernst

Höijer.

P. S.

Runemark.

Gunnar

W.

Sjögren.

296 Bilaga

(till bilaga D).

P. M. angående kontroll å det i statsverkspropositionen beräknade beloppet för inkomst- och förmögenhetsskatten. Sedan lång tid tillbaka har inom finansdepartementet i maj månad verkställts en kontrollräkning av det i statsverkspropositionen beräknade beloppet för inkomstoch förmögenhetsskattens avkastning för det följande budgetåret. Denna kontrollräkning har ingått såsom ett led i den justering av statsregleringen som äger rum vid denna tid på året. Under senare år, då särskild proposition om sådan justering avlåtits till riksdagen, har resultatet av beräkningarna plägat tillgodogöras för denna proposition. Möjligheten till en kontrollräkning av inkomst- och förmögenhetsskatten vid denna tidpunkt bygger på den förutsättningen, att taxeringsarbetet inom flertalet taxeringsdistrikt utom Stockholms stad redan före mitten av maj framskridit så långt, att åtminstone preliminära resultat kunna meddelas rörande taxeringen. Taxeringsnämnderna skola nämligen avsluta sina arbeten i länen, såvitt angår taxeringen i allmänhet, senast den 15 m a j ; i Stockholm får arbetet pågå till och med den 15 juni. Genom länsstyrelsernas försorg ha från taxeringsnämndernas ordförande till finansdepartementet införskaffats preliminära uppgifter om utfallet av taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för samtliga taxeringsdistrikt, för vilka taxeringssummor avseende årets taxering kunnat angivas vid nämnda tidpunkt. Även om det sålunda införskaffade materialet endast avsett en del av taxeringen, så har det dock kunnat utnyttjas för en kontrollräkning å den i statsverkspropositionen verkställda beräkningen av inkomst- och förmögenhetsskatten. Ur materialet ha för sådant ändamål för de olika taxeringsdistrikten uttagits de beskattningsbara beloppen för aktiebolag resp. övriga skattskyldiga (»enskilda») för såväl det föreliggande som det löpande årets taxering. Förändringarna i de beskattningsbara beloppen ha sedan på grundval av dessa uppgifter uppskattats för olika administrativa områden och för riket i dess helhet. Materialet har plägat uppdelas på Stockholm, Göteborg, Malmö, övriga städer med över 10 000 invånare, städer med mindre än 10 000 invånare, landsbygden, gemensamma taxeringsdistriktet; härjämte har materialet behandlats särskilt för enskilda och särskilt för aktiebolag. För Stockholms stads vidkommande ha uppgifter inhämtats beträffande de beskattningsbara beloppen för årets och föregående års taxering för ett antal icke namngivna bolag av olika storleksordning, vilka uppgifter delvis hämtats direkt frän bolagens självdeklarationer; uppgifter om utfallet av taxeringen för enskilda skattskyldiga ha icke kunnat erhållas vid denna tid. Uppgifter ha också brukat införskaffas beträffande de taxerade beloppen för enskilda skattskyldiga. Men dessa uppgifter ha icke blivit föremal för bearbetning. Tiden har icke medgivit detta. Uppgifterna ha dock i enstaka fall kunnat tjäna till ledning, då för något taxeringsdistrikt beskattningsbart belopp icke hunnit uträknas, men taxeringsnämndens ordförande likväl lämnat uppgift om det taxerade beloppet. En på detta material grundad beräkning är helt fristående i förhållande till den av riksräkenskapsverket för statsverkspropositionen gjorda förhandsberäkningen, som verkställes enligt en annan metod. Häri ligger givetvis beräkningens värde ur kontrollsynpunkt. Materialet är också förhållandevis betydande. I fråga om aktie-

297 bolagen h a r ett stöd för kontrollräkningen erhållits genom uppgifter u r ett inom finansdepartementet fört kortregister över aktiebolagens vinster. Arbetet ifråga tar cirka en vecka i anspråk för ett par biträden, vartill kommer upprättande av en i regel kortfattad rapport. År 1940 verkställdes icke någon kontrollberäkning av detta slag. Skälet härtill var bland annat att det var anledning antaga att taxeringsarbetet till följd av inkallelserna i beredskapstjänst skulle bliva försenat. Denna kontrollräkning av statsverkspropositionens beräkning av inkomst- och förmögenhetsskatten — vilken drager endast obetydlig kostnad — torde böra även i fortsättningen årligen verkställas, där ej skäl till undantag kunna åberopas. Särskilt i tider av starka konjunkturväxlingar bör kontrollen kunna vara av värde till stödjande eller justering av inkomstberäkningen i statsverkspropositionen. Uppgifterna torde böra i fortsättningen införskaffas enligt ett formulär av förslagsvis den lydelse som framgår av bilaga a.1 Då det beskattningsbara beloppet för fysiska personer i Stockholm utgör ungefär en fjärdedel av det beskattningsbara beloppet för dessa skattskyldiga i hela riket, skulle kontrollräkningen vinna icke oväsentligt i säkerhet om vissa uppgifter kunde anskaffas rörande utvecklingen av taxeringen för fysiska personer i Stockholm. De svårigheter, som möta för materialets utvidgning på denna punkt, bottna i att taxeringsarbetet i Stockholm får fortgå till och med den 15 juni. Tidigare inhämtades för kontrollräkningarna vissa uppgifter om taxeringen av en del högre inkomster, men dessa uppgifter befunnos efter hand icke lämna nämnvärd ledning för bedömande av taxeringsresultatet i dess helhet, varför dylika uppgifter icke längre anskaffas. Vid bedömande av möjligheterna att i nämnda hänseende förbättra kontrollräkningen måste man utgå från, att någon ändring icke vidtages i tiden för avslutandet av taxeringsarbetet i Stockholm, samt att det material som ytterligare skall inhämtas bör vara finansdepartementet tillhanda i mitten av maj månad. Taxeringsarbetet beträffande fysiska personer och oskifta dödsbon fördelas i Stockholm — enligt överståthållarämbetets kungörelse angående 1941 års taxeringsnämnder för Stockholms stad — på dels lokala nämnder för 56 taxeringsdistrikt med särskilda områden ( i anslutning till stadens fem lokala taxeringskontor) dels 25 särskilda nämnder. Till de särskilda nämnderna hänvisas de deklarationer inom taxeringsdistrikt, hänförliga till de fem lokala taxeringskontoren, som avgivas av rörelseidkare och yrkesutövare eller som eljest anses vara av mera omfattande natur. Denna uppdelning av taxeringsarbetet synes ägnad att väsentligt underlätta den nu föreliggande uppgiften. De inkomster, som avse fastigheter, rörelse och kapital, äro av största intresset att få kontrollerade mot de uppskattningar som verkställts i statsverkspropositionen och upplysningar om dessa inkomsters utveckling synas för Stockholms stads vidkommande kunna på basis av den nuvarande taxeringsorganisationen utvinnas ur det deklarationsmaterial som granskas av de särskilda nämnderna. Detta torde böra ske sålunda, att på förslag av skattedirektören i Stockholm vissa ordförande i särskilda nämnder anmodas att successivt under taxeringsarbetets gång föra anteckningar rörande de under deklarationernas rubriker B (inkomst av annan fastighet), C och D (inkomst av rörelse och inkomst såsom delägare i vanligt handelsbolag, kommanditbolag eller rederi) samt G (inkomst av kapital) framkomna nettointäkterna vid statsbeskattningen av nämnda förvärvskällor dels vid föregående års taxering, dels vid löpande års taxering. Det synes önskligt, att i fråga om rubrikerna G och D upplysning även lämnas om rörelsens art. Uppgifterna kunna lämpligen sammanställas å blanketter enligt formulär som framgår av bilaga b. 1 Dessa uppgifter böra avgivas till finansdepartementet successivt och senast före mitten av maj. Med utgångspunkt från dessa uppgifter — eventuellt i anslutning till dem avgivna kvalificerade yttranden om taxeringsutfallet — samt med kännedom från fjolx

Formuläret är här uteslutet.

20—418516.

298 årets taxering om de nämnda inkomstkällornas totala taxeringsresultat torde man kunna sluta sig till utfallet av årets inkomsttaxering för samma källor. Tills vidare bör den sålunda förordade anordningen tillämpas försöksvis i begränsad omfattning och endast ett fåtal ordförande i särskilda nämnder anlitas för uppgiften. Visar erfarenheten att anordningen är av värde för kontrollräkningen, bör den kunna efter hand utvecklas. Beträffande deklaranter i Stockholm som väsentligen ha inkomst av tjänst, arbetsanställning o. d. är det på grund av materialets omfattning icke möjligt att förfara på nu nämnt sätt. Här kunde ifrågakomma att verkställa en nedsummering av taxeringsresultaten för löpande och föregående års taxeringar för sådana delar av taxeringsmaterialet, som hänförde sig till taxeringsdistrikt med inkomsttagare i tjänste- och arbetsanställning och som lämnade ett tillräckligt representativt material. Denna utväg torde dock av kostnadshänsyn icke böra anlitas. I stället torde vid majberäkningen utvecklingen av inkomst av tjänst och arbetsanställning i Stockholm böra göras till föremål för ett fristående övervägande med hjälp av förefintlig lönestatistik. Stockholm den 31 januari 1941. Gunnar

W.

Sjögren.

299 Bilaga

JE.

Uppgifter angående allmän omsättningsskatt, influten till postgirokontoret under budgetåren 1940/41 och 1941/42. Ur det i riksräkenskapsverket upplagda kortregistret över allmän omsättningsskatt, influten till postgirokontoret under budgetåren 1940/41 och 1941/42, ha i omstående tabell sammanförts uppgifter angående de till kontoret inbetalda omsättningsskattebeloppen länsvis och månadsvis under tiden februari 1941—juni 1942. 1 Särskilda summor angivas för budgetåren 1940/41 och 1941/42. I tabellen ha jämväl intagits uppgifter om den under budgetåret 1941/42 influtna omsättningsskatten i genomsnitt per invånare i varje län. Vid studiet av tabellen torde böra beaktas följande särskilda omständigheter, vilka påverkat skattebeloppens fördelning i tiden och mellan olika län. Omsättningsskatten trädde i kraft den 1 januari 1941 men ägde icke tillämpning i fråga om försäljning, arbetsprestation eller uthyrning, varom avtal slutits före förordningens ikraftträdande. Vederlag inräknas vidare i den skattepliktiga omsättningen for den månad, varunder vederlaget influtit kontant eller eljest kommit den skattskyldige till godo. Kännedomen om att omsättningsskatten skulle träda i kraft den 1 januari 1941 föranledde säkerligen en koncentration av inköpen före nämnda dag och sålunda en större minskning av omsättningen från december 1940 till januari 1941 än den som säsongmässigt skulle framträtt, om omsättningsskatten icke införts vid årsskiftet. Vidare bör erinras, att skattskyldig ägde rätt att inbetala skatten för januari 1941 först i samband med skattebetalningen för februari månad. Det bör tillika beaktas, att omsättningsskatten från och med den 26 maj 1941 höjdes beträffande vissa varor samt att vid skilda tillfällen i fortsättningen vissa smärre ändringar i beskattningen vidtagits. Ytterligare bör iakttagas, att vissa skattskyldiga med ringa årsomsättning med stöd av förfatUiingen erhållit vederbörande länsstyrelses tillstånd att erlägga skatt på en gång för hela året i början av påföljande kalenderår. Det bör slutligen framhållas, att efterforskning av vederbörande skattskyldiga icke kunnat effektivt verkställas under den första tiden av förordningens giltighet. En jämförelse av uppgifterna under första halvåret 1941 med uppgifterna under motsvarande tid år 1942 visar en sådan olikhet i skattebeloppens utveckling, som är hänförlig till nu berörda omständigheter. Ett mera normalt förlopp torde däremot karakterisera uppgifterna under budgetåret 1941/42. I stort sett motsvarar skattebeloppet under viss månad den föregående månadens omsättning. Som förut nämnts äga emellertid vissa skattskyldiga inleverera skatten för hela årets omsättning på en gång i början av nästa kalenderår å tid, som länsstyrelsen bestämmer. Vidare kan konstateras, att skatten till viss del regelmässigt icke inbetalas i rätt tid, varigenom en förskjutning kan uppkomma ända in på följande månad. Om den skatt, som slutligen fastställes efter taxeringsförfarandet, avviker från summan av förskottsvis inbetalad skatt, skall återstoden erläggas under särskild uppbördsstämma under tiden från och med den 20 till och med den 30 november under taxeringsåret; har för mycket erlagts, skall överskottet restitueras. Även här föreligger alltså en källa till avvikelser mellan omsättningskurvans förlopp och uppgifterna om inbetald omsättningsskatt. 1

I januari 1941 inbetald omsättningsskatt till obetydligt belopp har hänförts till februari 1941.

300 Uppgifter angående allmän omsättningsskatt, influten till B u d g «: t å r e t L ä n

Februari

Mars

April

1 9 4 0/4 1

Maj

Juni

Summa

Augusti

September

4170 3 992 671 6*3 345 334 531 532 862 841 618 587 251 247 435 452 123 131 249 257 502 571 1625 1692 380 411 1767 1754 775 731 530 521 594 568 723 894 429 432 630 574 615 576 507 489 286 269 384 390 416 441

4227 676 360 577 940 618 257 454 132 271 553 1743 390 1847 800 533 586 778 469 598 632 560 289 396 442

Juli

T u s <! n t a 1 k r o n o r 1 2 3 4 5 •5 7 8 9 10 11 12 13

Stockholms stad Stockholms län Uppsala i> Södermanlands » Östergötlands > Jönköpings > Kronobergs > Kalmar > Gotlands » Blekinge > Kristianstads > Malmöhus >

14 15 IG 17 18 19 20 21

Göteborgs och Bohus län Älvsborgs län Skaraborgs » Värmlands » Örebro > Västmanlands > Kopparbergs » Gävleborgs » Västernorrlands » Jämtlands > Västerbottens » Norrbottens >

22 23 24 25

Summa

16*3 264 133 170 319 213 81 143 32 93

las 556 1U0 551 269 185 193 222 143 187 198 162

yo 104 138

3 942 503 305 439 754 491 255 36i 106 246 459 1540 297 1696 643 456 504 663 425 504 532 441 231 334 417

3 763 478 270 408 718 484 204 330 89 2n6 406 1361 265 1427 616 411 464 5-sl 359 453 473 410 237 289 344

4 207 520 310 4b'3 798 525 222 362 103 227 449 1530 301 1689 701 463 515 669 399 503 514 428 253 317 369

4 640 18235 618 2 3S3 362 13S0 541 2 021 925 3 514 616 2 329 254 1016 443 1640 118 448 268 1040 521 2033 1764 6 751 356 1319 1839 7 202 870 3099 549 2064 604 2 280 811 2946 464 1790 592 2 239 2354 637 494 1935 1081 270 367 1411 410 1678

0427 16 545 15 046 16S37 19333

74188 18 598 18 169 19128

Vid jämförelse av uppgifterna i ovanstående tabell för de olika länen måste vidare den reservationen göras, att det kan förekomma, att omsättningsskattebelopp inbetalas till fel länsstyrelse. Numera torde detta dock gälla endast relativt obetydliga belopp. En sådan felaktig inbetalning kan icke framgå av postgirokontorets rapporter. Felet rättas sedermera i bokföringen genom likvid mellan länsstyrelserna. Undantagsvis kan det också hända, att belopp avseende annat än allmän omsättningsskatt inbetalas å en länsstyrelses postgirokonto för allmän omsättningsskatt och alltså kommer att ingå i ifrågavarande uppgifter eller att omsättningsskatt inbetalas å annat konto än det för sådan skatt avsedda. Mellan den på postgirokontorets dagrapporter grundade statistiken över allmän omsättningsskatt och länsstyrelsernas till riksräkenskapsverket ingående kassarapporter föreligger regelmässigt skiljaktighet, vilken beror — förutom av vissa i det föregående angivna omständigheter — även därav, att länsstyrelserna icke tillgodoföra hela det under månaden enligt postgirokontorets rapporter influtna beloppet vederbörande

postgirokontoret under budgetåren 1940/41 och 1941 42. B

u

d

g e t

Okto- Novem- Decem- Januber ari ber ber T u se n t a 4 822 649 386 5-5 980 666 271 475 141 308 557 1842 382 1951 914 558 587 864 499 648 661 552 293 417 464

5 492 6»0 420 660 1067 769 293 510 145 318 592 1913 399 2147 1040 623 647 99 i 520 704 732 600 308 441 474

5 442 641 432 605 1038 724 279 529 141 400 604 1981 381 2 052 972 580 614 942 514 699 688 616 308 404 445

7 076 894 577 879 1484 939 4*8 724 189 418 779 2 767 548 3 049 1262 837 933 1351 707 978 980 828 406 599 518

å r e t Februari

t 9 4 1/4 2 Mars

April

Maj

Juni

Summa

k r o nor 4 871 635 373 524 985 647 263 443 144 268 553 1885 336 1939 861 551 546 916 474 738 608 545 352 42. 556

I genomsnitt per invånare Kronor

4 537 570 321 5<'2 855 563 240 409 107 245 470 1603 3i'4 1736 730 473 512 773 414 621 551 4H) 278 3V7 387

5 032 560 351 524 946 594 230 427 111 253 492 1607 302 1729 759 469 554 784 436 608 577 507 303 375 408

5 255 618 365 581 997 663 269 468 115 287 546 1876 367 2 078 850 526 587 841 457 655 631 5*1 321 401 4 7

5143 659 401 631 1023 712 293 526 136 298 571 2 064 380 2185 927 569 650 1001 480 673 677 574 346 404 4*0

60059 7 916 4665 7131 1201H 8100 3321 5852 1615 3572 6 790 22 658 4580 24 234 10621 6 770 7 378 10 859 5831 8126 7 928 6 779 3 759 4 969 5 448

100-10 27-25 33-68 36-94 37-56 33-30 21i»3 25*69 27-43 2458 27-30 42-57 30-14 49-73 32-18 2817 27-65 47-54 34-24 32-50 28-95 24-62 26-87 22-43 24-7R

| 20472 | 22 546 | 22(31 | 30150 | 20 434 | 18018

18 938

20 712

21 783

250 979

39-18

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

ti 12 '3 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25

inkomsttitel under samma månad. Särskilt under den första giltighetstiden för omsättningsskatten kunde differenserna vara betydande. Som nämnts, ha i tabellen intagits även uppgifter om den genomsnittliga omsättningsskatten per invånare länsvis under budgetåret 1941/42. Dessa uppgifter kunna ge anledning till jämförelser mellan olika län. Siffrorna måste emellertid utnyttjas med varsamhet. Den höga siffran för Stockholms stad är uttryck icke blott för den omsättning av skattepliktiga varor, som belöper på stadens befolkning, utan även för den omsättning, som härrör av kunder från stadens närmaste omgivning och från hela landet. I motsvarande mån är siffran för Stockholms län för låg. Under nuvarande försvarsberedskap påverkas också möjligheten till en jämförelse mellan länen av den förskjutning i befolkningens geografiska fördelning, som äger rum för beredskapens fullgörande.

302 Bilaga

F.

Statistisk u n d e r s ö k n i n g r ö r a n d e statens och k o m m u n e r n a s löpande utgifter u n d e r budgetåret 1939 40 resp. k a l e n d e r å r e t 1939. I.

Undersökningens syftemål och allmänna omfattning.

För bedömande av de spörsmål, som uppkomma vid anordnandet av en statistik över statens och kommunernas löpande utgifter, ha 1940 års finansstatistiksakkunniga funnit lämpligt att låta utarbeta en sådan statistik för ett visst år. Syftet med undersökningen har alltså i första hand varit att vinna erfarenhet om det lämpligaste tillvägagångssättet vid upprättande av en sådan statistik. Det har därvid bland annat gällt att bedöma, huruvida statistiken skulle kunna upprättas av de olika myndigheterna, envar för sitt verksamhetsområde, och därefter sammanföras av central myndighet eller ock i sin helhet utarbetas av central myndighet. Undersökningen har vidare gått ut på att konstatera det föreliggande materialets beskaffenhet samt att därigenom vinna upplysningar om de åtgärder, som borde vidtagas för tillrättaläggande av materialet för statistiken. Vid undersökningen har det slutligen gällt att utröna förutsättningarna för att statistiken i fråga skulle kunna bliva årlig. Undersökningen avser i första hand statens över riksstaten redovisade löpande utgifter. Härtill anknytas uppgifter om utgifterna för vissa av statens kapitalfonder. Det andra ledet i undersökningen avser kommunernas (inklusive vägdistriktens) utgifter. Däremot ha till undersökningen icke hänförts utgifter inom de bolag, i vilka staten resp. kommunerna äro intresserade såsom aktieägare (exempelvis Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet resp. vissa städers aktiebolag för spårvägsdrift) eller som eljest fullfölja allmännyttiga funktioner (exempelvis systembolagen). Ej heller har undersökningen utsträckts till stiftelser och föreningar med allmännyttiga uppgifter. Undersökningen har åsyftat en uppdelning av utgifterna efter art och ändamål på sätt närmare framgår av det följande. En riktlinje för undersökningen har därvid varit, att ifrågavarande grupperingar skulle väljas sålunda, att de statistiska uppgifterna om de olika korporationernas utgifter kunde sammanföras i en tablå, därvid särskild betydelse fästats vid möjligheten att ur materialet särskilja de bidrag, som lämnas från den ena offentliga förvaltningen till den andra. Undersökningen har avsett utgifterna för staten under budgetåret 1939/40, enär detta budgetår var det sista räkenskapsår, för vilket bokslut förelåg vid tidpunkten för undersökningens påbörjande. Statistiken över kommunernas utgifter har omfattat kalenderåret 1939, det sista räkenskapsår, beträffande vilket uppgifter från kommunalstatistiken stått att erhålla. De skilda leden i förevarande undersökning ha krävt olika grad av utförlighet vid angivande av arbetsmetod och resultat. För kommunernas vidkommande har undersökningen kunnat grundas på ett i detaljerna redan genomarbetat material, medan i fråga om statens utgifter ett sådant material endast i viss utsträckning förelegat. Att undersökningen likväl i skilda hänseenden icke nått fram till den fullständighet och korrekthet, som varit önskvärd, framgår av det följande, där de reservationer angivas, som böra beaktas vid utnyttjande av undersökningens siffermässiga resultat.

303 II. Statens löpande utgifter under budgetåret 1939/40. Mellan statistiken över statens inkomster och statistiken över dess utgifter föreligger en åtskillnad, vilken väsentligen har sin grund däri, att driftbudgetens inkomster redan i riksstaten äro systematiserade efter sina arter, medan detta icke är fallet med driftbudgetens utgifter. Statistiken över driftbudgetens utgiftssida måste gå ut på en systematisering av utgifterna efter andra grunder än de, som omedelbart framgå av riksstaten. Den förevarande undersökningen avser att nå fram till en fördelning av statens löpande utgifter dels enligt grunderna för anslags- och statuppställningen och dels på större ändamålsgrupper. 1.

Driftbudgetens utgifter.

Utgifternas fördelning enligt grunderna för anslags- och statuppställningen. Grunderna för anslags- och statuppställningen. En huvuduppgift för statistiken över statens löpande utgifter är att åstadkomma en fördelning av dessa utgifter enligt de grunder för anslags- och statuppställningen, som fastställdes vid 1934 års riksdag. 1 Den förutvarande indelningen av riksstatens driftbudget i huvudtitlar har vid utformandet av dessa grunder bibehållits med i allt väsentligt de verksamhetsområden, som tidigare tillhört respektive huvudtitlar. Inom varje huvudtitel grupperas anslagen, liksom tidigare, i särskilda huvudavdelningar efter ändamål, men denna gruppering underkastades omprövning och systematisering vid 1934 års reform, Vad angår utgifternas fördelning på olika anslag uppdrages enligt de antagna grunderna en bestämd åtskillnad mellan utgifter i statens egen verksamhet och bidrag till icke statlig verksamhet eller understöd åt enskilda. På ett och samma anslag skola alltså anvisas medel endast för utgifter av ettdera slaget. I fråga om utgifter i statens egen verksamhet sker grupperingen i huvudsak efter myndigheter. Därvid åtskiljas så vitt möjligt personalkostnader och sakliga kostnader genom att i regel för varje myndighet anvisas ett avlöningsanslag och ett omkostnadsanslag. Dock förekomma i vissa fall gemensamma avlönings- eller omkostnadsanslag för grupper av myndigheter (exempelvis länsstyrelserna), liksom å andra sidan avlöningar eller omkostnader kunna för viss myndighet redovisas på flera än ett anslag (exempelvis länsstyrelserna, statistiska centralbyrån, tekniska högskolan). Systematiseringen av utgifterna fullföljes vidare genom en normering av staterna för avlönings- och omkostnadsanslagen. I anslutning härtill ha särskilda föreskrifter utfärdats rörande de slag av utgifter, som må bestridas från de olika posterna å avlönings- och omkostnadsstaterna. 2 Nu ifrågavarande grunder bragtes i tillämpning för huvudtiteln Riksdagen och dess verk m. m. från och med budgetåret 1934/35 och för övriga driftbudgetens huvudtitlar utom första huvudtiteln (kungl. hov- och slottsstaterna), fjärde huvudtiteln (försvarsdepartementet) samt huvudtiteln för oförutsedda utgifter från och med budgetåret 1935/36. Den under budgetåret 1939/40 införda huvudtiteln för folkhushållningsdepartementet har självfallet erhållit en liknande uppställning. 1 3

Proposition nr 220 år 1934. Statsutskottets utlåtande nr 79. Riksdagens skrivelse nr 203. Kungörelse den 15 juni 1935 (nr 374) angående bestridande av avlöningskostnader vid nyreglerade verk inom allmänna civilförvaltningen samt kungörelsen den 17 december 1937 (nr 1000) angående bestridande av avlöningskostnader för lärarpersonal vid statens undervisningsväsende. Nämnda författningar ha ersatts av kungörelsen den 22 juni 1939 (nr 415) angående bestridande av kostnader för avlöning enligt civila avlöningsreglementet och civila icke-ordinariereglementet, såvitt angår befattningshavare, å vilka dessa reglementen äga tillämpning. Sistnämnda kungörelse har i sin ordning numera ersatts av kungörelsen den 30 maj 1941 (nr 534) i samma ämne. — Kungörelse den 15 juni 1935 (nr 375) med vissa föreskrifter angående bokföring och redovisning av utgifter från omkostnadsanslag för statliga verk och myndigheter m. m. Denna kungörelse har ersatts av kungörelsen den 30 maj 1941 (nr 535) i samma ämne.

304 Riksstatsutgifternas utveckling under budgetåren 1938/39—1940/Al. För belysande av det föreliggande statistiska problemets omfattning och betydelse ha i efterföljande tablå sammanställts uppgifter rörande utgifterna å riksstatens driftbudget för ett vart av budgetåren 1938/39, 1939/40 och 1940/41 (miljoner kronor): Egentliga statsutgifter: Kungl. hov- och slottsstaterna Försvarsdepartementets huvudtitel m. m. Övriga (civila) utgifter

1938/39 1-83 259-17 962-23

1939/40 2-05 1308-18 1061-49

1940/41 2-0» 2 027-8 7 1183-07

1223" 23

2 371-72

3 212-94

1938/39 1-25 91-14 33-04

1939/40 1-36 98-28 42-28

1940/41 1-32 145-51 54-28

Säger

125-43

141-92

201-11

Summa

1348-66

2 513-64

3 414-05

Säger Utgifter för statens kapitalfonder: Luftfartsfonden Riksgäldsfonden Avskrivningar

I tablån ha de egentliga statsutgifterna uppdelats sålunda, att särskilda belopp angivits för första huvudtiteln (kungl. hov- och slottsstaterna), för försvarsdepartementets huvudtitel m. m. samt för övriga (civila) utgifter. Till försvarsdepartementets huvudtitel m. m. ha därvid förts dels hela fjärde huvudtiteln, dels av pensionshuvudtiteln utgifterna för militära pensionsväsendet, dels ock av huvudtiteln för oförutsedda utgifter till försvarsväsendet hänförliga oförutsedda utgifter. Gruppen utgifter för statens kapitalfonder har uppdelats på luftfartsfonden, riksgäldsfonden (räntor å statsskulden m. m.) samt avskrivningar, under vilken sistnämnda rubrik ingå såväl avskrivningar av nya kapitalinvesteringar som avskrivningar av oreglerade kapitalmedelsförluster. Av tablån framgår omedelbart den stora omvälvning i fördelningen av den totala utgiftssumman mellan militära och civila utgifter, som betingats av det pågående kriget. Detta har också dragit med sig en stegring i och för sig av de civila utgifterna. Stegringen av beloppen för räntor ä statsskulden m. m. och avskrivningar sammanhör också till stor del med krigsförhållandena. Det är uppenbarligen av största betydelse ur finanspolitisk synpunkt, att den utveckling, vars stora drag angivas i förestående tablå, blir föremål för en ingående analys till utrönande mera i detalj av utgifternas fördelning efter art och ändamål samt av utvecklingstendenserna för olika slag av statsutgifter. Utgångspunkten för en sådan analys bör givetvis vara det sista fredsåret, budgetåret 1938/ 39. Av skäl, som förut anförts, har den nu föreliggande undersökningen dock avsett budgetåret 1939/40. Undersökningsmaterialet. Materialet för den statistik över statens löpande utgifter för budgetåret 1939/40, som här framlägges, har närmast utgjorts av budgetredovisningen och särskilda myndigheters räkenskaper. För klassificering av utgifterna ha bland annat statsliggaren och riksdagstrycket anlitats. Ett avsevärt förarbete till statistiken har förelegat i de inom riksräkenskapsverket upprättade specifikationerna över vissa myndigheters utgifter å avlönings- och omkostnadsstater (se bilaga A, sid. 243). I fråga om utgifter för kommittéer och sakkunniga ha den s. k. riksdagsberättelsens uppgifter anlitats. Vid upprättande av ifrågavarande statistik ha mot varandra vägts, å ena sidan, intresset av att på relativt kort tid erhålla uppgifter om statsutgifternas fördelning och, å andra sidan, de kostnader och den tidsutdräkt, som ett bearbetande i detalj av myndigheternas räkenskaper med tillhörande verifikationer skulle föranleda.

305 Vid den centraliserade bearbetning, varom här varit fråga, ha svårigheter mött för en detaljerad undersökning i vissa fall då ett flertal huvudförvaltningar, exempelvis länsstyrelserna, haft att till olika myndigheter eller enskilda utbetala statsmedel. Redan på grund av vad nu sagts framgår, att den undersökning rörande statsutgifternas fördelning, som framlägges i det följande, icke kunnat ernå fullständighet och korrekthet i alla delar. Det oaktat torde det sammanbragta siffermaterialet få anses äga ett sådant värde för budget- och besparingsarbetet samt för den allmänna diskussionen om statsutgifternas fördelning, att materialet ansetts böra framläggas i befintligt skick. Det begränsade syftet med undersökningen har också synts göra det överflödigt att i vissa hänseenden verkställa en bearbetning, som vid fortsatta liknande undersökningar givetvis bör komma till stånd. Av vad nu anförts framgår, att den föreliggande undersökningens resultat i viss utsträckning äro approximativa. Understundom h a r också statistiken måst kompletteras med kalkyler, eller ock ha beloppen upptagits i enlighet med de för myndigheterna fastställda staterna. Undersökningens omfattning. För det budgetår 1939/40, som undersökningen avser, hade fjärde huvudtiteln å riksstaten icke den uppställning, som för flertalet övriga huvudtitlar tillämpats från och med budgetåret 1935/36. På denna grund har fjärde huvudtiteln i förevarande undersökning blivit föremål för en mera summarisk bearbetning. Detsamma är fallet med utgifterna för det militära pensionsväsendet och de till försvarsväsendet häntörliga utgifterna under huvudtiteln för oförutsedda utgifter ävensom utgifterna för kungl. hov- och slottsstaterna. Undersökningen omfattar utgifter å riksstatens anslag. Häri har dock gjorts den modifikationen, att i stället för utgifterna å de anslag, som avse avsättningar till vissa för specialbudgeter anordnade fonder och vilkas belastning alltså endast är av formell natur, i undersökningen medtagits de å dylika fonder avförda utgifterna. Det gäller här utgifter, som bestritts frän bank- och fondinspektionens fond, sparbanksinspektionens fond, försäkringsinspektionens fond, stuteriväsendets fond, fonden för mötande av förluster å spannmålsregleringen, jordbrukets prisregleringsfond, fonden för idrottens främjande, fonden för friluftslivets främjande och lotterimedelsfonden. Vidare ha utgifterna å skatteutjämningsmedlens fond tillagts, oaktat något avsättningsanslag icke anvisats för ifrågavarande budgetår. Enär automobilskattemedlens fond fått för nämnda budgetår tillskjuta medel å avsättningsanslaget, för att utgifterna å de speciella anslag, som skolat avräknas mot automobilskattemedlen, skulle täckas, har den negativa belastningen å avsättningsanslaget uteslutits från undersökningen. Av förut anförda skäl har det icke varit möjligt att utan allt för ingående och tidskrävande undersökningar klassificera samtliga riksstatsutgifter enligt de fastställda grunderna. Ett visst restbelopp har måst lämnas ofördelat. Det gäller här i regel anslag, för vilka några stater eller bokföringsföreskrifter icke fastställts men från vilka bestritts utgifter av olika karaktär, antingen så att såväl utgifter i statens egen verksamhet som bidrag till icke statlig verksamhet m. m. anvisats på ett och samma anslag, eller ock så att olika slags utgifter (avlöningar och omkostnader) inrymts under ett anslag för utgifter i statens egen verksamhet. Ofta har det därvid varit fråga om utgifter, vilka bestritts av länsstyrelserna såsom huvudförvaltningar. Undersökningens uppläggning. Av de egentliga statsutgifterna för budgetåret 1939/40, vilka enligt förestående tablå uppgått till 2 371-72 miljoner kronor, ha försvarsdepartementets huvudtitel m. m. samt kungl. hov- och slottsstaterna här varit föremål endast för en mera summarisk behandling. Den ingående analysen har däremot avsett de övriga (civila) egentliga statsutgifterna, utgörande tillsammans ett belopp av 1 06149 miljoner kronor. Med hänsyn till nyss nämnda omständigheter — tillvaron av specialbudgeter och svårigheten att klassificera samtliga utgifter i—

306 är den summa, som gjorts till föremål för denna analys, något lägre eller 1 053-41 miljoner kronor. Resultatet av analysen har sammanfattats i två tabeller, i det följande betecknade tabell 1 och tabell 2. 1 Tabell 1 innehåller uppgifter om statens löpande utgifter för den civila förvaltningen (exklusive affärsverken) under budgetåret 1939/40 med fördelning dels efter statsdepartementens verksamhetsområden och dels efter utgifternas art. Grupperingen av utgifterna efter statsdepartementens verksamhetsområden innebär, att utgifterna fördelas efter huvudtitlar och de avdelningar inom huvudtitlarna, vilka upptagas i riksstaten, allt med de modifikationer som angivas i det följande. Grupperingen efter utgifternas art verkställes i denna tabell i första hand sålunda, att enligt grunderna för anslags- och statuppställningen utgifterna fördelas i de två stora huvudgrupperna utgifter i statens egen verksamhet samt bidrag till icke statlig verksamhet (inklusive understöd åt enskilda). Utgifterna i statens egen verksamhet uppdelas vidare på två grupper, nämligen egentliga myndighetsutgifter och »övriga utgifter». Inom den förra gruppen fördelas bruttoutgifterna på avlöningar och omkostnader (inklusive beräknade lokalkostnader), varjämte särskilda uppbördsmedel å utgiftsanslag ävensom nettoutgifter här angivas. I gruppen »övriga utgifter» uppdelas nettoutgifterna uti avlöningar (inklusive pensioner) och omkostnader (inklusive beräknade lokalkostnader). Tabell 2 utgör en närmare analys av den i tabell 1 under utgifter i statens egen verksamhet ingående gruppen egentliga myndighetsutgifter. Dessa utgifter uppdelas i tabell 2 på olika myndigheter eller grupper av myndigheter. För varje myndighet eller grupp av myndigheter angivas bruttoutgifterna uppdelade på avlöningar och omkostnader samt därjämte omkostnaderna fördelade på reseersättningar, expenser, publikationstryck, speciella omkostnader och beräknade lokalkostnader. Jämte bruttoutgifterna angivas i förekommande fall särskilda uppbördsmedel å utgiftsanslag. För varje myndighet eller myndighetsgrupp innehåller tabellen jämväl uppgifter om nettoutgifterna. Vid sidan om nettoutgifterna har för ifrågakommande myndigheter redovisats uppbörd å motsvarande titel å riksstatens inkomstsida under A II Uppbörd i statens verksamhet. I det följande skall ytterligare klargöras uppställningen av dessa tabeller och innehållet av tabellernas olika delar. Den hävdvunna indelningen av riksstatens utgiftssida i huvudtitlar är i viss mån av formell karaktär, men indelningen angiver dock i allt väsentligt vissa avgränsade stora förvaltningsområden. Då indelningen i huvudtitlar här bibehållits, bör emellertid anmärkas, att i vissa fall en omflyttning av utgifter mellan huvudtitlarna ägt rum, exempelvis så att vissa utgifter under huvudtiteln för oförutsedda utgifter infogats i den huvudtitel, till vilken utgiften efter sitt ändamål hör. I tabell 1 ha statens utgifter för den civila förvaltningen inom huvudtitlarna jämväl grupperats i underavdelningar, vilka till sin rubricering överensstämma med de i riksstaten förekommande avdelningarna av huvudtitlarna. Men även här gäller, att utgifterna under dessa avdelningar i tabell 1 ieke exakt motsvara utgifterna under motsvarande avdelningar inom riksstatens huvudtitlar. Främst beror detta därpå, att åtskilliga utgifter under huvudtitlarnas diverseavdelningar sammanförts med vederbörliga utgifter under huvudtitlarnas övriga avdelningar. Under diverseavdelningarna förekomma nämligen gemensamhetsanslag för avlöningar och omkostnader, vilka, i den mån det varit möjligt, uppdelats på övriga avdelningar inom huvudtiteln. Till dylika gemensamhetsanslag höra anslagen till extra utgifter. Även utgifter å dessa anslag ha i vissa fall överförts från diverseavdelningen till annan vederbörlig avdelning, ehuru måhända icke i den omfattning, som efter en mera ingående undersökning skulle varit möjligt; det är emellertid smä belopp det här är fråga om. 1

Tabellerna ha här uteslutits.

307 Gränsen mellan utgifter i statens egen verksamhet och bidrag till icke statlig verksamhet m. m. har icke alltid varit lätt att draga på grundval av det föreliggande materialet, då ej sällan de anlitade källorna icke kunnat lämna en tillfredsställande upplysning pä denna punkt. Vissa utgifters karaktär av utgifter i statens egen verksamhet eller bidrag kan sålunda vara tveksam, och det träffade valet kan i enstaka fall vara diskutabelt. I fråga om bidrag till icke statlig verksamhet m. m. hade det givetvis varit önskvärt, om en uppdelning av utgifterna kunnat ske sålunda, att särskilda belopp angivits för bidrag till kommuner av olika slag samt till stiftelser, föreningar och inrättningar med allmännyttiga uppgifter ävensom för understöd åt enskilda. Med hänsyn till förekomsten av anslag, ä vilka bidrag av olika slag utanordnats, har en dylik uppdelning icke kunnat äga rum i förevarandc sammanhang. Den har heller icke varit behövlig för vinnande av det närmaste syftemålet med undersökningen, nämligen att bedöma förutsättningarna för och metoderna vid en ärlig statistisk undersökning av statens löpande utgifter. Utgifterna i statens egen verksamhet böra i en statistik av detta slag i möjligaste mån grupperas kring statsmyndigheterna. Till myndighetsutgifter ha vid denna undersökning i regel förts utgifter å det eller de anslag för utgifter i statens egen verksamhet, vilka i riksstaten inordnats under myndigheternas beteckning. Detta betyder otvivelaktigt en viss begränsning av begreppet myndighetsutgifter, vilket föranlett, ätt i detta sammanhang beteckningen egentliga mjmdighetsutgifter använts. Till övriga utgifter kommer därvid att föras ett relativt stort belopp av utgifter i statens egen verksamhet. I denna grupp ha sålunda inordnats utgifter för sådana inrättningar, som icke med säkerhet kunnat betecknas såsom myndigheter. Att en utgift hänförts till denna grupp kan också ha berott därpå, att utgiften skolat inordnas bland egentliga myndighetsutgifter under annan huvudtitel, under förutsättning att man helt velat bryta med huvudtitelsindelningen. Den huvudsakliga anledningen till uppställandet av grupperingen egentliga myndighetsutgifter och övriga utgifter är emellertid den, att det endast beträffande egentliga myndighetsutgifter varit möjligt att inom begränsad tid och för begränsad kostnad få den närmare specificering av utgifterna efter art, som är ett av provundersökningens huvudsakliga mål. Under avlöningar ha redovisats i första hand bruttoutgifterna å myndigheternas avlöningsanslag. F ö r dessa anslag gällde för budgetåret 1939/40 en statuppställning, som i regel innehöll följande anslagsposter: Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, Avlöningar till icke-ordinarie personal, Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän, Rörligt tillägg. På grundval av de av riksräkenskapsverket upprättade specifikationerna över ett stort antal myndigheters utgifter å avlöningsstater hade det varit möjligt att här framlägga en specifikation för dessa myndigheter av avlöningarna på nämnda poster. Mot denna specifikation kunde emellertid invändas, att densamma med hänsyn till de under ifrågavarande budgetår gällande grunderna för bestridande avavlöningsförmåner vid icke-ordinarie tjänstemans vikariat å ordinarie tjänst icke skulle ge en riktig bild av avlöningskostnadernas fördelning på de båda personalgrupperna ordinarie och icke-ordinarie personal, enär nämnda avlöningsförmåner då bestriddes från anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat. Med hänsyn härtill har en dylik specifikation icke upptagits i den föreliggande provundersökningen för budgetaret 1939/40. Till avlöningar ha emellertid förts icke blott avlöningar enligt avlöningsstaterna utan även sädana avlöningskostnader, som icke bestridas från myndigheternas stater utan från s. k. gemensamhetsanslag, nämligen dyrtidstillägg, barntillägg samt ersättningar åt verksläkare. Fördelningen av utgifterna från gemensamhetsanslagen

308 på de särskilda myndigheterna har föranlett ett betydande arbete, och i vissa fall har fördelningen av dessa utgifter icke kunnat bliva fullständig, eller också ha bokföringsuppgifler ersatts med kalkyler, allt i syfte att vinna tid och spara arbetskostnad. Slutligen ha till avlöningar även förts å andra anslag förekommande personliga ersättningar, såsom arvoden för taxeringsarbete, kommittéarvoden m. m. dylikt. I tabell 1 ha bland övriga utgifter i kolumnen för avlöningar intagits jämväl pensioner. Dessa pensionsbelopp hänföra sig endast till huvudtiteln för pensionsväsendet samt huvudtiteln för riksdagen och dess verk m. m. Såvitt angår den förstnämnda huvudtiteln ha till det civila pensionsväsendet hänförts såväl avdelning A med denna beteckning som ock avdelning C med beteckningen gemensamma anslag. I den senare ingå vissa pensionsutgifter för anställningshavare vid försvarsväsendet och deras efterlevande, men ett frånskiljande av dessa utgifter har icke ägt rum i förevarande sammanhang. I omkostnadsstaten för myndigheterna, sådan denna stat utformats för budgetåret 1939/40, specificeras omkostnaderna i regel på följande poster: Reseersättningar, Expenser, Publikationstryck, övriga utgifter. Under reseersättningar ingå resekostnads- och traktamentsersättningar samt ersättningar för flyttningskostnad. Utgifter för resor utom landet bestridas i regel icke från omkostnadsanslagen. Under expenser skola redovisas dels utgifter för bränsle, lyse och vatten, dels övriga expenser. övriga expenser hänföra sig i regel till myndighetens eget behov, men undantagsvis har viss myndighet även expenser för annat än eget behov, såsom riksräkenskapsverket som bekostar tryckning av för myndigheternas bokföring erforderliga blanketter. Myndigheternas expenser för eget behov avse följande ändamål, nämligen: Renhållning och städning, Skrivmaterialier, papper, blankettryck o. dyl., Telegram, telefon och annonsering, Inköp och underhåll av möbler, skriv- och räknemaskiner m. fl. inventarier, Bokinköp, bindning av böcker och handlingar m. fl. ändamål. Under posten publikationstryck avses endast utgifter för verkliga publikationer; för blankettryck bestridas kostnaderna, som nyss nämnts, från anslagsposten för expenser. Omkostnadsstaternas anslagsposter för övriga utgifter upptaga för vissa institutioner och anstalter mycket betydande belopp av olika slag. Hit höra exempelvis utspisning, beklädnad m. m. för fångvårdsanstalter och sinnessjukhus m. fl. anstalter, utensilier för vetenskapliga institutioner m. m. Vid sidan av myndigheternas omkostnadsanslag förekomma särskilda anslag för kostnader, utbrutna ur de allmänna omkostnadsanslagen, eller för sakliga kostnader av speciellt slag, exempelvis för bokinköp vid större bibliotek eller materiel vid undervisningsanstalter. Även dylika fristående anslag ha här behandlats såsom omkostnader. Såsom en gemensam beteckning för övriga utgifter under omkostnadsanslagen och särskilda omkostnader å fristående anslag har här valts beteckningen speciella omkostnader. Gränsen mellan olika slag av omkostnader är med hänsyn till vad nu sagts i någon mån flytande. Sålunda utgå medel för inköp av böcker i regel från myndigheternas omkostnadsanslag under anslagsposten till expenser, men de större belopp för bokinköp, som anvisas å särskilda anslag, ha i förevarande undersökning fatt sin plats utanför expenser och i kolumnen för speciella omkostnader. Under rubriken för speciella omkostnader har vidare kommit att ingå en grupp anslag av typen »underhåll av samlingar». Beträffande dylika anslag torde förekomma, att utgifterna delvis utgöras av personliga ersättningar. Till speciella om-

309 kostnader ha också förts utgifter för uppförande av byggnader i de undantagsfall då dylika utgifter upptagas å driftbudgeten ävensom för andra likartade företag. Även här är det delvis fråga om personalkostnader. Vid förevarande undersökning h a r emellertid gränsen mellan avlöningar och omkostnader ansetts böra dragas sä, att till avlöningar hänförts personlig ersättning till tjänstemän och därmed likställda, medan löner till arbetare upptagits i kolumnen för avlöningar endast i den mån medel för lönernas bestridande utgått från anslag till avlöningar (såsom vid mynt- och justeringsverket). Av denna ståndpunkt följer, att kostnader för reservarbeten i statens regi i sin helhet hänförts till omkostnader. Till omkostnader ha slutligen ansetts böra hänföras även lokalkostnader. Flertalet myndigheter inrymmas i kronans egna fastigheter, och endast i mindre utsträckning måste staten förhyra lokaler för myndigheterna. I den mån myndigheterna ha lokaler i kronans fastigheter, utgår emellertid i regel icke någon hyra för nyttjanderätten. För att ernå en rättvisande jämförelse mellan kostnaderna för olika myndigheter är det önskvärt, att i statistiken inrymmes även hyresvärdet av kronans fastigheter, fördelat på skilda myndigheter. I stor utsträckning har detta syfte också kunnat uppnås vid förevarande undersökning. Detta har skett på följande sätt. Största delen av kronans för administrativa myndigheter disponerade fastigheter ingår i statens allmänna fastighetsfond. I fråga om till denna fond hörande fastigheter, som redovisas å byggnadsstyrelsens delfond, fastställes av Kungl. Maj:t — med ledning av en av byggnadsstyrelsen verkställd utredning — för varje budgetår det hyresvärde, som myndigheternas lokaler representera, och därmed den ersättning, som skall utgå till nämnda delfond från särskilda under respektive huvudtitlar uppförda gemensamhetsanslag, benämnda Ersättning till statens allmänna fastighetsfond: Byggnadsstyrelsens delfond. Genom ersättningen erhåller nämnda delfond täckning för reparations- och underhållskostnader, avsättning till värdeminskningskonto samt direkta utgifter för förhyrande av lokaler för statsmyndigheterna för sådana fall att, därest en byggnad skulle ha uppförts för ändamålet, densamma bort tillhöra ifrågavarande delfond av fastighetsfonden. Delfonden, som jämväl erhåller vissa hyresinkomster och diverse inkomster, lämnar ett överskott utgörande 4 å 5 procent på investerade kapitalmedel. Beträffande övriga delfonder av fastighetsfonden, vilka under budgetåret 1939/40 utgjordes av fångvårdsstyrelsens, utrikesdepartementets, medicinalstyrelsens, Uppsala universitets, Lunds universitets och karolinska sjukhusets delfonder, fastställes ersättning för lokalupplåtelserna inom dessa myndigheters förvaltningsområden sålunda, att ersättningen skall utgöra så stort belopp, att, efter avdrag för reparationskostnader, avsättning till värdeminskningskonto och hyresutgifter samt med tillägg av hyresinkomster och diverse inkomster, vederbörande delfond lämnar ett överskott, som utgör 4 procent av delfondens kapitalbehållning. Dessa ersättningar utgå av särskilda anslag, ett för varje delfond. Beträffande de myndigheter, som disponera lokaler i fastighetsfonden tillhöriga fastigheter eller för vilka lokaler förhyras från denna fond, ha i förevarande undersökning uppgifter om lokalkostnader kunnat hämtas från budgetredovisningen samt från den utredning, som byggnadsstyrelsen verkställt för fastställande av ersättningen till denna styrelses delfond för budgetåret 1939/40. Enär största delen av denna lokalkostnad hänför sig till kalkylerade hyresvärden, har detta slag av omkostnader betecknats såsom »beräknade lokalkostnader». Pä enahanda sätt som ersättningarna till allmänna fastighetsfonden ha behandlats vissa ersättningar till statens domäners fond för ä denna fond bokförda, till administrativa ändamål disponerade jordegendomar. Beträffande myndigheter, som disponera fastigheter vilka icke tillhöra någon kapitalfond, har i föreliggande statistik så förfarits, att såsom lokalkostnader upptagits vad i dessa fall utgivits för fastigheternas underhåll och dylikt, liksom självfallet direkta hyresutgifter frän myndigheternas anslag hänförts till kolumnen för

310 beräknade lokalkostnader. I dessa fall har alltså icke verkställts någon uppskattning av det hyresvärde, som lokalen skolat betinga, därest densamma varit invärderad på allmänna fastighetsfonden. I enlighet med vad nu sagts omfattar huvudgruppen för omkostnader i statistiken i tabell 2 över egentliga myndighetsutgifter följande fem underavdelningar, nämligen: Reseersättningar, Expenser, Publikationstryck, Speciella omkostnader, Beräknade lokalkostnader. Vad nu sagts rörande omfattningen av huvudgruppen omkostnader för egentliga myndighetsutgifter gäller i tillämpliga delar även om de omkostnader, som sammanförts under en delpost av gruppen »övriga utgifter» i tabell 1. I den ifrågavarande statistiken redovisas, såvitt angår egentliga myndighetsutgifter, utgifterna brutto, d. v. s. utan avdrag för inkomster i respektive verksamhetsgrenar och vid respektive myndigheter. En dylik bruttoredovisning är givetvis mera belysande än en redovisning enbart av nettoutgifterna, och för karakteriserande av skiljaktigheterna mellan olika myndigheter är endast bruttoredovisningen fullt tillfredsställande. Beträffande huvudgruppen »övriga utgifter» har det däremot vid förevarande undersökning icke varit tillfälle att angiva bruttoutgifterna för sig, utan här ha upptagits allenast nettoutgifterna. Statistiken i fråga bör emellertid för ytterligare belysning av de egentliga myndighetsutgifterna innehålla uppgifter om nyssnämnda inkomster i de särskilda verksamhetsgrenarna. Dessa inkomster betecknas, dä de tillföras vederbörande anslag, såsom särskilda uppbördsmedel å utgiftsanslag. I detta sammanhang må erinras, att tidigare å vissa utgiftsanslag redovisade särskilda uppbördsmedel numera i stor utsträckning överflyttats till titlar å riksstatens inkomstsida. Dessa inkomsttitlar svara alltså mot vissa verksamhetsgrenar på utgiftssidan. I vissa fall är denna motsvarighet så utbildad, att det är fråga om en specialbudget, i det att inkomsten överföres över motsvarande utgiftsanslag till en särskild fond, från vilken utgifterna för verksamheten direkt bestridas. I andra fall föreligger icke någon sådan budgetteknisk bindning, men sambandet mellan inkomsten och verksamheten är ändock tydligt. I huvudsak äro dessa inkomsttitlar sammanförda under riksstatens rubrik A II Uppbörd i statens verksamhet, men likartade inkomster finnas även under inkomsttiteln »övriga diverse inkomster». Såsom exempel på särskilda uppbördsmedel ä utgiftsanslag må nämnas: försäljningsmedel för publikationer, statistik, ritningar, anvisningar, blanketter; bidrag till statsverksamheten från enskilda, från kommuner, från kyrkofonden; arrende- och hyresmedel samt ersättningar för bränsle, lyse och vatten; ersättningar för av statsmyndigheterna utförda undersökningar; avkastning av fonder och donationer; elevavgifter; inkomster av lantbruk och skogsbruk, trädgårdar m. m. Vid bearbetandet av dessa uppgifter har eftersträvats att såsom särskilda uppbördsmedel å utgiftsanslag endast redovisa verkliga inkomster för myndigheter, varemot omföringar och dylikt icke medtagits. Det kan dock icke med säkerhet påstås, att alla dylika omföringar kunnat utmönstras. I tabell 2 ha vid sidan av nettoutgifterna intagits uppgifter om den uppbörd å motsvarande inkomsttitel under rubriken A II Uppbörd i statens verksamhet, som kunnat anses hänförlig till respektive myndigheter. Med hänsyn till att sambandet mellan ifrågavarande uppbördstitlar och vederbörande myndigheter icke alltid är så starkt, har det icke ansetts lämpligt att i förevarande statistik, som direkt tager sikte på driftbudgetens utgiftssida, sammanföra denna uppbörd med de särskilda uppbördsmedlen å utgiftsanslagen. I fråga om utgifterna för kommittéer och sakkunniga har materialet närmast utgjorts av den s. k. riksdagsberättelsen. Med hänsyn till beskaffenheten av detta ma-

311 terial har emellertid bearbetningen fatt inskränka sig till en uppdelning av utgifterna i avlöningar och omkostnader, vilken likväl ä r osäker. Ej heller har avstämning kunnat erhållas mot budgetredovisningens siffror, då tabellerna i riksdagsberättelsen icke upptaga förändringen i kommittéernas behållningar av omhänderhavda medel, vilka utanordnats från riksstatsanslagen. Med de nu i olika sammanhang gjorda reservationerna framlägges härefter det siffermässiga resultatet av den i enlighet med angivna grunder verkställda statistiska undersökningen av statens löpande utgifter under budgetåret 1939/40. Undersökningens siffermässiga resultat. I t a b e l l 1 ha sammanförts undersökningens resultat såvitt angår egentliga statsutgifter för den civila förvaltningen under budgetåret 1939/40 med fördelning dels efter statsdepartementens verksamhetsområden och dels efter utgifternas art. I denna tabell äro samtliga ifrågavarande utgifter fördelade på i första hand de båda huvudgrupperna utgifter i statens egen verksamhet och bidrag till icke statlig verksamhet m. m. Inom den förra huvudgruppen ha, på sätt förut nämnts, egentliga myndighetsutgifter särskilts frän övriga utgifter. De egentliga myndighetsutgifterna ha i denna tabell uppdelats på avlöningar, omkostnader (inklusive beräknade lokalkostnader), summa bruttoutgifter, särskilda uppbördsmedel ä utgiftsanslag samt nettoutgifter, varemot övriga utgifter fördelats endast på avlöningar (inklusive pensioner), omkostnader (inklusive beräknade lokalkostader) samt summa bruttoutgifter ( = nettoutgifter). I fråga om sistnämnda utgiftsgrupp ha sålunda några särskilda uppbördsmedel icke redovisats, ehuru sädana givetvis förekomma. För de båda grupperna sammantagna ha underavdelningarna blivit avlöningar (inklusive pensioner), omkostnader (inklusive beräknade lokalkostnader), summa bruttoutgifter, särskilda uppbördsmedel å utgiftsanslag samt nettoutgifter. I fråga om fördelningen efter statsdepartementens verksamhetsområden erinras här, att vid den statistiska bearbetningen utgifterna visserligen i huvudsak grupperats efter departementens huvudtitlar och de i riksstaten upptagna Underavdelningarna av dessa, men att denna indelning, på sätt förut nämnts, i särskilda fall genombrutits. Man har sålunda icke att vänta sig avstämning mot budgetredovisningens siffror för motsvarande huvudtitlar och avdelningar, I efterföljande tablå ha sammanförts de sammanlagda civila utgifterna under de nu nämnda rubrikerna från tabell 1 (miljoner kronor): Utgifter i statens egen verksamhet: Egentliga myndighetsutgifter: Bruttoutgifter: Avlöningar Omkostnader (inklusive beräknade lokalkostnader) Säger Särskilda uppbördsmedel å utgiftsanslag Nettoutgifter övriga utgifter: Avlöningar (inklusive pensioner) Omkostnader (inklusive beräknade lokalkostnader) Bruttoutgifter ( = nettoutgifter) Samtliga utgifter: Bruttoutgifter: Avlöningar (inklusive pensioner) Omkostnader (inklusive beräknade lokalkostnader) Säger Särskilda uppbördsmedel å utgiftsanslag Nettoutgifter B i d r a g t i l l i c k e s t a t l i g v e r k s a m h e t m. m Tillsammans

174-49 76-48 250-9 7 3-46 247-51 40-93 81-67 122-60

215-42 158-15 373-5 7 3-46 370-ii 683-30 1053-41

312 Av denna tablå framgår, att de sammanlagda civila egentliga statsutgifterna under budgetåret 1939/40 uppgingo till 1 053-41 miljoner kronor, varav 370-11 miljoner kronor utgjorde nettoutgifter i statens egen verksamhet och 683 30 miljoner kronor bidrag till icke statlig verksamhet m. m. Utgifterna i statens egen verksamhet utgjorde alltså 3 5 i procent och bidragen 64 9 procent av de civila statsutgifterna i fråga. Av de bruttoutgifter i statens egen verksamhet, som redovisas i tabell 1, täckas 3-46 miljoner kronor eller 0-9 procent av särskilda uppbördsmedel ä utgiftsanslag. Denna siffra — liksom siffran för brutloutgifter — är osäker och sannolikt för läg, då ett systematiskt efterforskande av uppbördsmedlen icke kunnat verkställas. Av nettoutgifterna i statens egen verksamhet ä 3 7 0 n miljoner kronor h a r ett belopp av 247-51 miljoner kronor befunnits utgöra nettot för egentliga myndighetsutgifter. Av bruttoutgifterna i statens egen verksamhet å 373-57 miljoner kronor har en summa av 215-42 miljoner kronor eller 577 procent ansetts böra rubriceras såsom avlöningar (inklusive pensioner), medan återstoden, 158-15 miljoner kronor, eller 423 procent hänförts till omkostnader (inklusive beräknade lokalkostnader). De särskilda uppbördsmedlen ä utgiftsanslag, som framtagits i förevarande statistik, ha avsett endast de egentliga myndighetsutgifterna. Med sitt förut angivna belopp av 3-46 miljoner kronor utgöra dessa uppbördsmedel endast Vi procent av samtliga bruttoutgifter för de egentliga myndigheterna, vilket sammanhänger med att mera betydande uppbördsmedel pä senare tid överförts från anslag till riksstatens inkomstsida. Bruttobeloppet för egentliga myndighetsutgifter fördelar sig med 174-49 miljoner kronor på avlöningar och 7648 miljoner kronor på omkostnader (inklusive beräknade lokalkostnader). Avlöningarna utgöra sålunda 69-5 procent av bruttoutgifterna för de egentliga myndigheterna och omkostnaderna 305 procent. De till gruppen övriga utgifter hänförda civila utgifterna uppgå till 12261 miljoner kronor. De mera betydande utgifterna under ifrågavarande rubrik ha angivits i efterföljande tablå (miljoner kronor): Statliga reservarbeten och beredskapsarbeten Uppförande och utrustning av anstalt för vissa skyddshemselever Utrustning av beredskapssjukhus Gasskyddsutrustning Väg- och brobyggnader, stensättning av vägar och inköp av gatsten Postavgifter för tjänsteförsändelser Kostnader för årlig taxering Lagring av olika produkter Gruvundersökningar och gruvarbeten Anordnande av vissa farleder Pensioner

15-12 l*io 4-4 7 14-0 3 9-6 8 7-6 9 3-75 18-04 1-03 1-83 33-55 Summa 110-29

Härigenom äro 90o procent av de till gruppen övriga utgifter hörande utgifterna redovisade. Återstoden, 12-32 miljoner kronor, fördelar sig på ett flertal poster av lägre storleksordning. Såsom framgår av nämnda uppräkning ha till denna grupp hänförts kostnader för arbeten, i vilka ingå andra löner än tjänstemannalöner. Gränsen för avlöningar har i statistiken på sätt förut nämnts dragits så, att dit i regel icke förts löner till arbetare. Efter utgifternas art fördelar sig gruppen övriga utgifter med 4093 miljoner kronor eller 33-4 procent på avlöningar (inklusive pensioner), medan omkostnaderna (inklusive beräknade lokalkostnader) belöpa sig till 81-67 miljoner kronor eller 666 procent. Den övervägande delen av posten för avlöningar (inklusive pensioner) utgöres av pensioner, vilka i tabell 1 redovisats under huvudtitlarna Pensions-

313 väsendet samt Riksdagen och dess verk m. m. med 33-55 miljoner kronor. Pensionskostnaderna utgöra 90 procent av samtliga bruttoutgifter i statens egen verksamhet (373-57 miljoner kronor) och 15-6 procent av samtliga avlönings- och pensionsutgifter i statens egen verksamhet (215-42 miljoner kronor). I kolumnen för avlöningar (inklusive pensioner) under övriga utgifter ha redovisats sådana löner eller personliga ersättningar, som enligt de vid undersökningen följda riktlinjerna icke kunnat direkt hänföras till viss myndighet. I beloppen ingå bland annat ersättningar för taxeringsarbetet samt arvoden och ersättningar för mistade avlöningsförmåner vid kommitté- och sakkunnigutredningar. Den summa på 683-30 miljoner kronor, som staten utger i bidrag till icke statlig verksamhet (inklusive understöd åt enskilda), fördelar sig med synnerligen växlande belopp pä ett stort antal anslag. I följande tablå angivas de huvudposter, som ingå i nämnda för civila ändamål avsedda bidragssumma (miljoner kronor): Mödrahjälp 7-39 Reservarbeten, beredskapsarbeten m. m 8-7 2 F ö r b ä t t r a n d e av bostadsförhållandena 4io Folkpensioner 127-87 Barnbidrag 11-41 Sjukkassor 16-57 Moderskapspenning 4-7 0 F a t t i g v å r d och b a r n a v å r d samt skyddshem 5*31 Sinnessjukvård m. m 8-36 Tuberkulossjukvård 6-7 4 Vägar och gator, broar, h a m n a r och farleder 105-59 K o m m u n a l skatteutjämning m. fl. bidrag till allmänna kommunala ändamål 41-37 Understöd åt kommunala läroverk och privatläroverk; avlöningar vid folk- och småskolor samt fortsättningsskolor 138-4 3 Undervisningslokaler m. m. vid folkskoleväsendet 6-8 0 Yrkesundervisningen 6'09 Prisreglerande åtgärder 87-62 Summa 587-0 7 Nu angivna utgifter utgöra tillsammans 85-9 procent av den totala bidragssumman. I t a b e l l 2 redovisas egentliga myndighetsutgifter för den civila förvaltningen under budgetåret 1939/40 med fördelning dels efter myndigheter och dels efter utgifternas art, m. m. Myndigheterna äro i denna tabell uppräknade under respektive huvudtitlar. Avlöningarna ha, såsom förut nämnts, icke uppdelats på olika kategorier, utan för varje myndighet angives endast ett belopp såsom avlöningskostnad. Omkostnaderna däremot ha, såsom likaledes förut nämnts, uppdelats på reseersättningar, expenser, publikationstryck, speciella omkostnader samt beräknade lokalkostnader. I det föregående ha i erforderlig mån angivits de slags utgifter som hänförts under de nämnda rubrikerna. Sedan härefter i tabell 2 bruttoutgifternas summa utförts, angivas i skilda kolumner särskilda uppbördsmedel å utgiftsanslag samt nettoutgifterna. Av skäl, som nämnts i det föregående, har slutligen vid sidan av nettoutgifterna för vederbörliga myndigheter upptagits eventuell inkomst å titel under uppbörd i statens verksamhet, som motsvarar den ifrågavarande myndighetens verksamhetsområde. De i tabell 2 ingående egentliga myndighetsutgifterna för den civila förvaltningen under budgetåret 1939/40 m. m. kunna sammanföras i följande tablå, avseende summorna för de olika utgiftsslagen m. m. (miljoner kronor): 21—418516.

314 Avlöningar Omkostnader: Reseersättningar Expenser Publikationstryck Speciella omkostnader Beräknade lokalkostnader

174-49 5-49 16-39 2-15 36-si 15-64

JQ-IS

Summa bruttoutgifter

250-9 7

Särskilda uppbördsmedel å utgiftsanslag

3-4 6 Nettoutgifter 247-51 Uppbörd å motsvarande inkomsttitlar under A II Uppbörd i statens verksamhet 48-05

Av samtliga bruttoutgifter för de egentliga civila myndigheterna på 25097 miljoner kronor hänföra sig alltså 174-49 miljoner kronor eller 69 5 procent till avlöningar samt 7648 miljoner kronor eller 305 procent till omkostnader (inklusive beräknade lokalkostnader). Det totala omkostnadsbeloppet för myndigheterna ä 76*48 miljoner kronor fördelar sig så, att av beloppet falla på reseersättningar 7-2 procent, pä expenser 21-4 procent, på publikationstryck 28 procent, på speciella omkostnader 48-1 procent och på beräknade lokalkostnader 20 5 procent. Här mä erinras, att posten för reseersättningar inkluderar i regel endast resor inom landet. Dä kommittéer och sakkunniga samt taxeringsnämnder icke behandlats såsom myndigheter, upptagas ej heller deras reseersättningar under denna post. Under publikationstryck inga icke kostnaderna för kommittébetänkanden; dessa kostnader torde under nämnda budgetär ha belöpt sig till i runt tal 0 16 miljoner kronor, av vilket belopp 0 15 miljoner kronor avse den civila förvaltningen. Däremot inrymmer rubriken publikationstryck bland annat svensk författningssamling med 0 22 miljoner kronor samt riksdagstrycket. Kostnaderna för sistnämnda tryck bestridas dels från departementens omkostnadsanslag och dels från ett anslag under huvudtiteln Riksdagen och dess verk m. m. och torde kunna angivas till cirka 0 70 miljoner kronor. Såsom förut nämnts, omfattar rubriken endast publikationer i egentlig mening, medan däremot blankettryck, cirkulär och anvisningar m. m. dylikt för myndigheterna bekostas av expensposten. I det föregående har närmare redogjorts för de olikartade omkostnader, vilka inrymmas under beteckningen speciella omkostnader för myndigheterna, och vilka belöpa sig till 3681 miljoner kronor eller inemot hälften av samtliga civila omkostnader. Beträffande huvudparten av dessa speciella omkostnader mä lämnas följande sammanställning med rubricering efter de myndigheter, till vilka kostnaderna hänföra sig (miljoner kronor): Fångvårdsstaten l-\% Uppfostringsanstalten å Bona, tvångsarbets- och alkoholistanstalter samt skyddshem I-10 Svenska beskickningar i utlandet, kassareserv 3-97 Statens sinnessjukhus 10-14 Tullverket l-i» Universitet, högskolor och seminarier m. m 4-22 Karolinska sjukhuset 2-85 Serafimerlasarettet I'20 Läroanstalter för blinda och dövstumma 0-69Rikets allmänna kartverk 0-65

315 Lotsverket Riksgäldskontoret, kostnader vid emission av statslån Riksdagen, vissa reparations- och ändringsarbeten å riksdagshuset

3.12 0-95 0-89 Summa 32-0 6

Härmed äro 8 7 i procent av de speciella omkostnaderna redovisade. I fråga om fångvårds- och sjukvårdsanstalter avse utgifterna inventarier, tvätt och renhållning, utspisning, linne, gång- och sängkläder, läkemedel m. m. I fråga om undervisningsanstalter gäller det materiel, bokinköp och bokbindning, utrustning för institutioner m. m. Beträffande tullverket utgöres den största posten av kostnader för drift och underhåll av fortskaffningsmateriel; för lotsverket ingå i beloppet utgifter för förbrukningsartiklar, reparation och underhåll av fyrskepp, tjänstefartyg m. m. samt säkerhetsanstalter för sjöfarten. Beräknade lokalkostnader inom den civila förvaltningen belöpa sig till 15-64 miljoner kronor eller till 62 procent av brutloutgifterna för de egentliga myndigheterna. För karaktären av dessa lokalkostnader har redogjorts i det föregående. Största delen av ifrågavarande kostnader utgöres av ersättningar Ull statens allmänna fastighetsfond. Såsom särskilda uppbördsmedel ä utgiftsanslag har i tabell 2 redovisats ett sammanlagt belopp av 3 46 miljoner kronor. Bland mera betydande uppbördsmedel må nämnas följande (miljoner kronor): Bidrag från häradshövdingarna till avlönande av viss icke-ordinarie personal vid häradsrätterna 0i6 Kontrollkostnadsbidrag m. m 0-2 8 Bidrag från kyrkofonden till avlöningar och omkostnader vid domkapitel och stiftsnämnder 0-55 Avgifter av de studerande vid tekniska högskolan och Chalmers tekniska högskola 0-33 Bidrag ur allmänna läroverkens ljus- och vedkassor, hyresersättningar m. m. vid allmänna läroverken 0-9 3 S u m m a 2-2 5 Av väsentligt större betydelse för finansieringen av myndigheternas utgifter äro emellertid de å inkomsttitlar under A II Uppbörd i statens verksamhet å riksstatens inkomstsida redovisade intäkterna. Flertalet av dessa inkomsttitlar har ansetts äga sådant samband med vederbörande myndigheters utgifter, att de redovisats särskilt för sig vid sidan om nettoutgifterna i tabell 2. Ifrågavarande uppbörd utgör 48-05 miljoner kronor och täcker därmed icke mindre än 19 4 procent av samtliga nettoutgifter för de civila myndigheterna. De största uppbördsbeloppen utgöra (miljoner kronor): Bidrag till riksförsäkringsanstalten och försäkringsrådet Inkomster vid statens sinnessjukhus Inkomst av myntning och justering samt kontrollstämpelmedel Inkomster vid karolinska sjukhuset Inkomster vid serafimerlasarettet Terminsavgifter från läroverken Fyr- och båkmedel samt lotspenningar Patent- och varumärkes- samt registreringsavgifter Licensavgifter vid statens handelskommission

1-71 13-7 8 10-oi I15 1-93 1-31 10-7 7 1-97 0-92 Summa 43-5 5

Under dessa inkomsttitlar äro alltså redovisade 90-6 procent av samtliga ifrågavarande inkomster. För vissa myndigheter, beträffande vilka en inkomsttitel under uppbörd i statens verksamhet har upptagits, täcker inkomsten en betydande del av och i ett par fall

316 hela nettoutgiften för myndigheten. Av utgifterna för riksförsäkringsanstalten och försäkringsrådet täckes sålunda mer än hälften av inkomsterna för dessa myndigheter och av utgifterna för statens sinnessjukhus något mer än en tredjedel. Myntoch justeringsverkets utgifter utgöra endast en bråkdel av inkomsterna av verkets rörelse. Av utgifterna för karolinska sjukhuset täckas 22-8 procent av sjukhusets inkomster, medan motsvarande procentsats för serafimerlasarettet utgör 665 procent. Skiljaktigheten sammanhänger delvis med att karolinska sjukhuset icke tagits helt i bruk under ifrågavarande budgetår, vars stat samtidigt belastades med betydande engångskostnader för sjukhusets utrustning. Av utgifterna för de allmänna läroverken täckas endast 4-8 procent av de till statsverket ingående terminsavgifterna; om hänsyn tages även till uppbördsmedlen för utgiftsanslaget för läroverkens avlöningar, utgör medelstäckningen frän annat håll 82 procent. Inkomsterna vid statens biografbyrå översliga vida utgifterna för byrån. Samtliga utgifter för lotsverket täckas helt av inkomsterna av fyr- och bäkmedel samt lotspenningar; det uppstår till och med ett överskott på 0-38 miljoner kronor. Inkomsterna av patent- och varumärkes- samt registreringsavgifter överstiga likaledes utgifterna för patent- och registreringsverket, nämligen med 0-29 miljoner kronor. Licensavgifterna i handelskommissionens verksamhet äro ungefär dubbelt så stora som kostnaderna för kommissionen. Den utgiftssumma, som nu varit föremål för analys, uppgår till sammanlagt 1 053-41 miljoner kronor. De egentliga statsutgifterna å riksstaten för budgetåret 1939/40, som icke inrymmas i denna analys, utgöras av dels utgifterna under fjärde huvudtiteln (försvarsdepartementet), dels utgifterna under pensionshuvudtiteln för det militära pensionsväsendet samt under tolfte huvudtiteln (oförutsedda utgifter) för oförutsedda försvarsändamål, dels ock utgifterna under första huvudtiteln (kungl. hov- och slottsstaterna). För att erhålla en fullständig bild av de egentliga statsutgifternas fördelning efter vissa huvudgrunder h a r en summarisk bearbetning verkställts beträffande de utgifter, som sålunda icke ingått i den analys, för vilken de förut berörda civila utgifterna varit föremål. Främst på den grund att utgifterna under fjärde huvudtiteln icke för budgetåret 1939/40 varit grupperade å anslag enligt de vid 1934 års riksdag godkända, för flertalet övriga huvudtitlar gällande grunderna, har denna fördelning mast bliva approximativ. Uppdelning h a r också skett endast i enlighet med den indelning som beträffande de civila utgifterna tillämpats i tabell 1. Utgifterna ha alltså fördelats på utgifter i statens egen verksamhet och bidrag till icke statlig verksamhet m. m., varjämte den förra gruppen uppdelats på avlöningar (inklusive pensioner) och omkostnader (inklusive beräknade lokalkostnader). I fråga om fördelningen av utgifterna på olika kategorier må här endast nämnas, att familjebidrag ät värnpliktiga samt krigsfamiljebidrag hänförts till avlöningar och sålunda uppförts såsom en utgift i statens egen verksamhet och icke bland bidrag såsom understöd åt enskilda. Vid bearbetningen av fjärde huvudtitelns uppgifter, vilken verkställts endast med ledning av hos riksräkenskapsverket befintlig, icke offentliggjord del av budgetredovisningen, ha några särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslag icke kunnat angivas. I fråga om första huvudtiteln ha hovhållningsanslagen hänförts under kolumnen för avlöningar (inklusive pensioner m. m.). Om det sålunda summariskt bearbetade materialet sammanställes med uppgifterna i tabell 1, erhållas för egentliga statsutgifter de uppgifter, som ingå i övre delen av tabell A. Denna tabell anger alltså i första hand de egentliga statsutgifternas fördelning efter huvudtitlar och utgifternas art. Indelningarna äro sålunda desamma som i tabell 1. Av tabellen framgår, att det sammanlagda, här statistiskt bearbetade beloppet av egentliga statsutgifter utgör 2 36364 miljoner kronor. Detta belopp fördelar sig sålunda, att på utgifter i statens egen verksamhet falla 1 677-67 miljoner kronor eller 71o procent, medan på bidrag till icke statlig verksamhet m. m. komma 68597 miljö-

317 ner kronor eller 29o procent. Av bruttoutgifterna i statens egen verksamhet å 1 681-25 miljoner kronor utgöra 459-58 miljoner kronor eller 27-3 procent avlöningar (inklusive pensioner m. m.) och 1 221-67 miljoner kronor eller 72-7 procent omkostnader (inklusive beräknade lokalkostnader). H u r u de olika slagen av utgifter fördela sig på huvudtitlar framgår närmare av tabellen. Här skall endast beröras den stora skiljaktighet, som föreligger i sammansättningen av de mera summariskt behandlade, huvudsakligen till försvarsväsendet hänförliga utgifterna och övriga (civila) utgifter. I tabellen har under sägersumman för egentliga statsutgifter angivits huru mycket av varje utgiftsslag, som hänför sig till de mera summariskt undersökta delarna av budgeten och till de utgifter som varit föremål för en mera ingående analys. De förra betecknas här i korthet militära utgifter, de senare civila utgifter. De militära utgifterna bestå praktiskt taget helt av utgifter i statens egen verksamhet, medan av de civila utgifterna endast 3 5 i procent äro hänförliga till denna kategori och 64.9 procent utgöras av bidrag till icke statlig verksamhet m. m. Av bruttoutgifterna i statens egen verksamhet utgöras inom försvarsväsendet endast 18 7 procent av avlöningar (inklusive pensioner m. m.) och 81-3 procent av omkostnader (inklusive beräknade lokalkostnader), medan motsvarande procenttal för den civila förvaltningen äro 57-7 procent för avlöningar och 42-3 procent för omkostnader. De militära och civila utgifterna förete alltså en helt olikartad sammansättning. Den slutsumma för egentliga statsutgifter på 2 36364 miljoner kronor, som framträder i tabell A, skiljer sig från slutsiffran i budgetredovisningen å 2 371-72 miljoner kronor med 808 miljoner kronor. Denna differens, vars fördelning på huvudtitlar framgår av de båda sista kolumnerna i tabell A, har till sina orsaker förut förklarats. Av olika skäl har det icke varit möjligt att beträffande de utgifter, som varit föremål för en mera ingående analys, vid förevarande undersökning fördela ett belopp av 9-91 miljoner kronor enligt de bestämda grunderna, vilket belopp huvudsakligen hänför sig till femte och nionde huvudtitlarna. Av budgettekniska skäl (tillvaron av specialbudgeter m. m.) understiger den här redovisade utgiftssumman budgetredovisningens slutsumma med 11 01 miljoner kronor, vilket belopp berör sjätte, sjunde, nionde och tionde huvudtitlarna. Slutligen har Ull utgiftssumman lagts det belopp av 12-84 miljoner kronor, som bestritts från skatteutjämningsmedlens fond; för ifrågavarande budgetår fanns icke å sjunde huvudtiteln något anslag anvisat för avsättning till denna fond. Av nu nämnda anledningar understiger den här redovisade inkomstsumman budgetredovisningens slutsumma med ovan angivna belopp (9-91 -f- l l o i — 12-84 —) 808 miljoner kronor. Tillika mä erinras, att överflyttning av utgifter mellan vissa huvudtitlar även ger sig till känna i den bristande avstämningen huvudtitelsvis mot budgetredovisningen. För att fullständiga bilden av fördelningen av statens löpande utgifter pä olika utgiftsslag böra även de ä driftbudgeten upptagna utgifterna för statens kapitalfonder inryckas i sammanställningen. Detta har också skett i fortsättningen av tabell A. Till denna del av tabellen torde böra fogas följande påpekanden. Luftfartsfonden utgör en kapitalfond, som regelmässigt lämnar underskott. För fondens inkomster och utgifter är en särskild stat fastställd. Ä denna stat utgår bland annat en subvention till Aktiebolaget Aerotransport, vilken här ansetts böra betraktas såsom ett bidrag till icke statlig verksamhet. Fonden tillföres inkomster bland annat genom hyresverksamhet och utdelning å aktier i nämnda bolag. Dessa inkomster ha här ansetts bereda täckning i första hand för avlöningskostnader och därefter så långt de förslå jämväl för omkostnader. Resultatet av detta betraktelsesätt har blivit, att i tabell A luftfartsfondens underskott på 1-36 miljoner kronor fördelats sålunda, att, sedan 0-86 miljoner kronor för ovannämnda subvention upptagits såsom bidrag till icke statlig verksamhet, återstoden, 0 50 miljoner kronor,

318 Tabell A. Statens löpande utgifter (exkl. affärsverkens utgifter) under budgetåret 1939/40 med fördelning dels efter riksstatens huvudtitlar och dels efter utgifternas art, m. m. (miljoner kronor). Utgifter i statens egen verksamhet

Bidrag Summa j till nettoOmkostAvlöicke utgifter Särskilningar nader statlig Tillsamenligt | da upp(inklu- (inklumans budget-: sive be- Brutto- börds- Netto- verksive samredo- I pensio- räknade utgifter medel å utgifter het vis- 1 lokalutgiftsner m. m. ningen anslag m. m.) kostnader)

Huvudtitel

A. E g e n t l i g a s t a t s u t g i f t e r : I. Kungl. hov- och

slottssta-

ll. Justitiedepartementet III. Utrikesdepartementet IV. Försvarsdepartementet . . . . V. Socialdepartementet VI. Kommunikationsdepartementet VII. Finansdepartementet VIII. Ecklesiastikdepartementet.. IX. Jordbruksdepartementet .. X. Handelsdepartementet . . . . X a. Folkhushållningsdepartementet XII. Oförutsedda utgifter XIII. Riksdagen och dess m. m

2-05 205 2-05; — 1-24 15-34 16-58 16-80 1-14 12-18 13-32 1375 1-06 1 289-36 1289-36 i 1288-30 115-97 233-03 349-00 352-45

1-32 0-86 2-18 11-50 4-00 ! 15-50 5-31 6-87 1 12-18 226-22 1062-08 11288-30 52-84 63-17 116-01

0-13 0-16

4-14 28-79 49-30 12-23 10-61

19-70 4-87 18-27 19-93 8-81

23-84 33-66 67-57 32-16 19-42

0-17 0-29 2-12 0-49 0-15

23-67 106-26 33-37 41-5R 65-45 169-90 31-67 98-28 19-27 10-02

129-93 74-93 235-35 129-95 29-29

125-28 62*20 235-59; 138-81 4136 [

2-35 50-25

10-46 50-32 1-46

0-01

O-oo

8-11 0-07 1-46

10-46 50-31 1-46

29-74 53-82 2-15

29-80 53-82 2-28

4-72

8-17

8-17

— — 0'04

—

19-28 3-51 0-69

verk 8-19

0-02

Säger

45958 1221-67 1681-25

3-58

1677-67 685-97 2 363-64 2 37172

a) I och IV huvudtitlarna samt försvarsutgifter under XI och XII huvudtitlarna . . . . b) Övriga (civila) utgifter

244-16 1 063-53 1 307-69 215-42 158-14 373-56

0-13 3-45

1307-56 2-67 1 310 23 1310-23 370-11 683-30 1053 41 1061-49

8-17

Därav:

B . Utgifter f ö r s t a t e n s k a p i talfonder: I. Luftfarts fonden l II. Riksgäldsfonden III. Avskrivningar av nya kapitalinvesteringar IV. Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster Säger Summa

—-

0-50 98-28

0-50 98-28

—

0-50 98-28

0-86

1-36 98-28

1-36 98-28

—

40-69

—

40-69

—

40-69

40-691

— —

1-59

1-59

1-59 141-06

1-59

1-59

141'06

— —

—

0-86

141-92

459-58 1362 73 1822-31

3-58

1 81873 686-83 2 50556 2 515 64

319 ansetts utgöra omkostnad för fonden. Riksgäldsfondens underskott liksom avskrivningarna av nya kapitalinvesteringar och oreglerade kapitalmedelsförluster ha i sin helhet upptagits såsom omkostnader. En del av utgifterna för statens kapitalfonder är otvivelaktigt att hänföra till militära utgifter. Så är fallet med vissa avskrivningar. I vad män underskottet å riksgäldsfonden är beroende av de extra ordinära försvarsutgifterna under budgetåret 1939/40 och det av dessa betingade underskottet å statsregleringen i dess helhet kan icke direkt angivas men skulle möjligen kunna göras till föremål för en uppskattning. En uppdelning av utgifterna för statens kapitalfonder på militära och civila utgifter, såsom skett beträffande de egentliga statsutgifterna, har dock icke ansetts böra verkställas i detta sammanhang. Efter denna komplettering framgår nu av tabell A, att summan av egentliga statsutgifter och utgifter för statens kapitalfonder, här redovisad med ett belopp av 2 505 56 miljoner kronor, fördelar sig sålunda, att på utgifter i statens egen verksamhet komma 1 818-73 miljoner kronor eller 72-6 procent, medan bidragen uppgå till 686-83 miljoner kronor eller 27-4 procent. Av samtliga bruttoutgifter i statens egen verksamhet på 1 822-31 miljoner kronor komma 459-58 miljoner kronor eller 25-2 procent på avlöningar (inklusive pensioner m. m.) och 1 362-73 miljoner kronor eller 74 8 procent på omkostnader (inklusive beräknade lokalkostnader). Utgifternas fördelning efter art och på större ändamålsgrupper. Undersökningens uppläggning. I tabell A har det totala utgiftsbeloppet redovisats med fördelning dels efter huvudtitlar och dels efter utgifternas art. Det har förut framhållits, att indelningen efter huvudtitlar måste bliva i viss mån formell. Riksstatens uppställning måsle i denna del anknyta till de förefintliga institutionerna, departementen och övriga myndigheter. En mera påtaglig bild av statens verksamhet erhålles, om utgifterna grupperas icke efter huvudtitlar utan efter ändamål. En sådan gruppering har här försökts. Resultatet av densamma framlägges i tabell B. Denna tabell överensstämmer i indelningen med tabell A därutinnan, att utgifterna grupperas i avseende å sin art på samma sätt i båda tabellerna. Men i stället för huvudtitelsindelningen i tabell A har i tabell B trätt en indelning efter ändamål. En indelning av utgifterna efter ändamål måste bliva approximativ. Gränserna mellan de olika utgiftsgrupperna äro ofta svävande och frågan huruvida en viss utgift skall hänföras till den ena eller andra gruppen kan i vissa fall besvaras olika. Den här föreliggande grupperingen torde lika litet som andra sådana kunna gå fri från invändningar. Även bortsett från att gränserna mellan grupperna kunna vara svävande, så har denna tablå en mera approximativ karaktär än tabell A på den grund, att tabell B sammanställts ur tabell 1 sålunda, att i regel hela avdelningar av de olika huvudtitlarna hänförts till en och samma ändamålsgrupp. I åtskilliga fall har dock uppdelning av utgifterna inom en avdelning i tabell 1 skett på två eller flera ändamålsgrupper i tabell B. Tabell B kan sålunda endast göra anspråk på att i stora drag ge en bild av statsutgifternas fördelning efter ändamål. Beträffande det allmänna innehållet av de olika ändamålsrubrikerna må här nämnas följande. 1. Styrelse och allmän förvaltning. I denna grupp ingå hela första huvudtiteln (kungl. hov- och slottsstaterna), hela utrikesdepartementets huvudtitel, hela finansdepartementets huvudtitel utom bidrag till allmänna kommunala ändamål (se grupp 17), statsdepartementen under de övriga huvudtitlarna, överståthållarämbetet och landsstaten samt polisväsendet. Även i övrigt ingå myndigheter med mera allmänna uppgifter under denna rubrik, nämligen socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, byggnadsstyrelsen, länsarkitektsorganisationen, skolöverstyrelsen, lantbruksstyrelsen,

'

320 T a b e l l B . S t a t e n s l ö p a n d e utgifter ( e x k l . a f f ä r s v e r k e n s utgifter) u n d e r b u d g e t å r e t 1939/40 m e d f ö r d e l n i n g d e l s e f t e r ä n d a m å l o c h d e l s efter u t g i f t e r n a s a r t , m . m . (miljoner kronor). Bidrag till SärAvlö- Omkosticke nader ! skilda ningar (inklustatlig Netto- verk(inklu- sive be- Summai upputsive samräknade brutto-; börds- gifter penhet lokal- utgifteri medel å ! utgiftssioner m. m. kost\ anslag m. m.) nader) Utgifter i statens egen verksamhet

Ändamål

Styrelse och allmän för128-43 31-78 ! 96-65 valtning Riksdagen och dess verk 8-19 3-47 4-72 m. m 14-25 3-54 i 10-71 3. Rättsväsendet ! 242-54 1 062-47 1305-01 4. Försvarsväsendet 15-87 15-43 0-44 5. Civila luftskyddet 6. Socialförsäkring och arbe8-52 2-15 6-37 tarskydd 58-75 27-53 31-22 7. Hälso- och sjukvård 2-82 2-24 0-58 8. Fattigvård och barnavård 16-35 154 7 0-88 9. Arbetsmarknadens reglering 1-50 0-75 0-76 10. Sociala ändamål i ö v r i g t . . 13'35 11-49 1-86 11. Kommunikationsväsendet 0-i'6 075 0-21 12. Kyrkliga ändamål 5-75 2-65 3-10 13. Kulturella ändamål 14. Universitet, högskolor, se9-13 21*66 12-53 minarier m. m 34-32 2-76 15. Undervisning i övrigt . . . . 31-56 16. Näringarnas främjande och 30-65 i 46-02 15-37 folkförsörjning 17. Allmänna kommunala ändamål 18. Extra ordinära avskriv42-28 42-28 ningar 98-28 19. Räntor å statsskulden m. m. 98-28 Summa i 45958 13G2-73 1822-81

0-52

127-91 i

002 0-16

8-171 14-09! 1305-01; 1587 [

o-oo

766 Tillsammans

8-17 15-32 1-23 2-65 1307-66 17-25 1-38

o-oi

8-51:164-18 172-69 9801 58-70 34-31 8-97 2-821 6-16 28-50 16-35J 12-15 17-19 1-50; 15-69 13-18 106-90 12008 6-oo 0-41 5-59J 574 6-63J 12-37

0-71 1-17

0601 21-55 20-95 33-15 163-59 19074

0-21

45-81 116-75

102-56

41-37

001 0-05 O-oo 0-17 0-55

3-58

42-? 8 98-28

42"28 98-28

il 818-73

i-83| 2 505-56

l a n t m ä t e r i s t y r e l s e n o c h l a n t m ä t e r i s t a t e n , rikets a l l m ä n n a k a r t v e r k , k o m m e r s k o l l e g i u m , h a n d e l s f l o t t a n s p e n s i o n s a n s t a l t , p a t e n t - och r e g i s t r e r i n g s v e r k e t , f ö r s ä k r i n g s inspektionen och statens pensionsanstalt. Under denna r u b r i k redovisas slutligen de o l i k a h u v u d t i t l a r n a s d i v e r s e a v d e l n i n g a r (utom f ö r s v a r s d e p a r t e m e n t e t s ) , i v i l k a b l a n d a n n a t i n g å utgifter för k o m m i t t é e r och för b i d r a g till i n t e r n a t i o n e l l a ä n d a m å l , d o c k att vissa utgifter av m e r a b e t y d a n d e storlek h ä n f ö r t s till a n n a n v e d e r b ö r l i g ä n d a m å l s g r u p p . Bland o m k o s t n a d e r u n d e r grupp 1 ingå de postavgifter för tjänsteförsändelser vilka belasta det u n d e r kommunikationsdepartementets huvudtitel u p p f ö r d a a n s l a g e t för e r s ä t t n i n g till p o s t v e r k e t för d y l i k a postavgifter. U n d e r d e n n a g r u p p l i k s o m u n d e r vissa ö v r i g a ä n d a m å l s g r u p p e r h a i n r y m t s p e n s i o n s u t g i f t e r , s o m s a m m a n h ö r a med gruppens ämnesområde. 2. Riksdagen och dess verk m. m. G r u p p e n o m f a t t a r h e l a h u v u d t i t e l n m e d s a m m a benämning.

321 3. Rättsväsendet. Till denna grupp ha hänförts justitiekanslersämbetet, domstolarna, rättegångsväsendet i allmänhet, fångvården m. m. samt uppfostringsanstalter för minderåriga förbrytare. 4. Försvarsväsendet omfattar hela försvarsdepartementets huvudtitel utom själva departementet (se grupp 1), vidare de militära pensionsutgifterna samt utgifter för försvaret under huvudtiteln för oförutsedda utgifter. 5. Civila luftskyddet har upptagits såsom en särskild grupp. 6. Socialförsäkring och arbetarskydd. Gruppen omfattar i huvudsak utgifterna för olycksfallsförsäkring, yrkesinspektion och folkpensionering. 7. Hälso- och sjukvård. Gruppen innehåller främst hela den avdelning av socialdepartementets huvudtitel, som behandlar medicinalstaten samt hälso- och sjukvården, utom medicinalstyrelsen (se grupp 1), men därjämte till den medicinska undervisningen under ecklesiastikdepartementets huvudtitel hänförliga karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet m. m. samt slutligen vissa å diversemedelstitlar redovisade utgifter för idrottens, gymnastikens och friluftslivets främjande m. m. 8. Fattigvård och barnavård. Här redovisas utgifterna under denna rubrik å socialdepartementets huvudtitel. 9. Arbetsmarknadens reglering. Jämte de under rubriken bekämpande av arbetslösheten m. m. å socialdepartementets huvudtitel upptagna utgifterna ha hit fört* utgifterna för förlikningsmän för medling i arbetstvister, arbetsdomstolen och arbetsrådet samt bidragen till den offentliga arbetsförmedlingen och till erkända arbetslöshetskassor. 10. Sociala ändamål i övrigt. I denna grupp ha upptagits bland annat utgifter för mödrahjälp, förbättrande av bostadsförhållandena, förvaltningen av statens bosättningslån, blindvård samt tvångsarbetsanstalter, alkoholistanstalter m. m. ävensom utgifter till flyktingars omhändertagande, centrala Finlandshjälpen och barns .sommarvistelse m. m. 11. Kommunikationsväsendet. Till denna grupp ha förts dels av kommunikationsdepartementets huvudtitel utgifterna för väg- och vattenbyggnadsväsendet utom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen (se grupp 1), vidare vägtrafikväsendet samt därmed likställda utgifter under gruppen diverse, dels ock å luftfartsfondens stat bestridda utgifter. 12. Kyrkliga ändamål representeras av utgifter under avdelningen med samma rubrik av ecklesiastikdepartementets huvudtitel ävensom vissa av lotterimedel och från huvudtiteln för oförutsedda utgifter utgångna bidrag för sådana ändamål. 13. Kulturella ändamål. Under denna grupp ingå arkiv, bibliotek och museer, akademier, folkbildningsåtgärder samt understöd åt vetenskap, vitterhet och konst m. m. under ecklesiastikdepartementets huvudtitel, vidare sjöfartsmuseet under handelsdepartementets huvudtitel ävensom åtskilliga från lotterimedelsfonden utgångna bidrag för kulturella ändamål. 14. Universitet, högskolor, seminarier m. m. Till denna grupp höra bland annat universiteten och de tekniska högskolorna, karolinska mediko-kirurgiska institutet, seminarier, lantbrukshögskolan, vetcrinärhögskolan och skogshögskolan ävensom handelshögskolorna i Stockholm och Göteborg. 15. Undervisning i övrigt. Hit höra de allmänna läroverken, folkundervisningen, yrkesundervisningen, lägre lantbruksundervisningsanstalter, skogsskolor och navigationsskolor m. m. 16. Näringarnas främjande och folkförsörjning. Denna grupp representeras i huvudsak av utgifter å jordbruksdepartementets huvudtitel dels för centrala institutioner för handhavande av förvaltningsuppgifter för jordbruket, utom lantbruksstyrelsen (se grupp 1), dels ock till hästavel och boskapsskötsel, till veterinärväsendet, bortsett från undervisningen, till lanthushållning i allmänhet, egnahemsbildning, kolonisation och grundförbättringar, fiskeriväsendet och skogsväsendet, det sistnämnda likaledes med undantag för utgifter för undervisning. Vidare ingå i denna grupp utgifter under handelsdepartementets huvudtitel för bergsbruk, industri, hantverk och slöjd samt för sjöfart och handel, i den mån utgifterna icke hänförts tillkulturella ändamål (exempelvis vissa bidrag från lotterimedelsfonden) eller till un-

322 dervisning eller, såsom i fråga om kommerskollegium och handelsflottans pensionsanstalt, till grupp 1. Slutligen höra hit utgifterna för krisförvaltningen samt för statlig lagerhållning och prisreglerande åtgärder under folkhushållningsdepartementets huvudtitel m. m. 17. Allmänna kommunala ändamål. Härunder ingå ersättningar till kommuner för mistad tolag, för till statsverket indragna brännvinsförsäljningsmedel samt för mistad kommunal progressivskatt, understöd till skattetyngda kommuner m. m. 18. Extra ordinära avskrivningar. Till denna grupp ha förts de löpande kostnader för statsförvaltningen, som utgöras av avskrivningar av nya kapitalinvesteringar och av oreglerade kapitalmedelsförluster, upptagna under två särskilda huvudtitlar å driftbudgetens avdelning »Utgifter för statens kapitalfonder». För att skilja dessa avskrivningar från de årliga avsättningar till förnyelsefonder, vilka verkställas inom vederbörande kapitalfonder, har nu ifrågavarande ändamålsgrupp betecknats extra ordinära avskrivningar. 19. Räntor å statsskulden m. m. Utgifterna under denna rubrik motsvara underskottet å riksgäldsfonden. Undersökningens siffermässiga resultat. Den bild av statsutgifternas fördelning efter ändamål och efter utgifternas art, som tabell B lämnar, ger såsom förut nämnts endast i stora drag statsutgifternas gruppering. I fråga om fördelningen efter utgifternas art sammanfaller kolumnindelningen i tabell B med indelningen i tabell A. Slutsummorna i tabellerna A och B överensstämma för den skull; dessa slutsummor fördelas i tabell A efter riksstatens huvudtitlar och i tabell B efter ändamål. Med hänvisning beträffande detaljerna till innehållet av tabell B torde här få lämnas några uppgifter beträffande utgiftsfördelningens huvudsakliga karaktär. Vad som främst faller i ögonen vid studiet av tabell B är, att utgifterna för försvarsväsendet under budgetåret 1939/40 representera ett belopp av 1 307-66 miljoner kronor eller icke mindre än 52 2 procent av de totala löpande statsutgifterna å 2 50556 miljoner kronor. Det erinras i detta sammanhang, att motsvarande procenttal, enligt den å sid. 304 intagna tablån över riksstatsutgifterna, utgöra för budgetåret 1938/39 192 procent och för budgetåret 1940/41 59 4 procent. 1 Bland de civila utgifterna för budgetåret 1939/40 kommer enligt tabell B gruppen under visning i övrigt främst; dess utgiftssumma representerar 7 9 procent av totalutgifterna. Därnäst i storleksordning kommer gruppen socialförsäkring och arbetarskydd, vilken tager i anspråk 69 procent av de totala utgifterna. För näringarnas främjande och folkförsörjning utgör utgiftssumman 6 5 procent av totalutgifterna, för styrelse och allmän förvaltning 54 procent, för kommunikationsväsendet 4-8 procent, för räntor å statsskulden m. m. 3'9 procent samt för hälso- och sjukvård 3 7 procent. De nu nämnda utgifterna uppgå tillsammans till 91-3 procent av den totala utgiftssumman. Av återstående 87 procent falla 17 procent på gruppen statsbidrag till allmänna kommunala ändamål och en lika stor andel på extra ordinära avskrivningar. I fråga om fördelningen av statens löpande utgifter på utgifter i statens egen verksamhet och bidrag till icke statlig verksamhet m. m. förete de skilda ändamålsgrupperna en mycket olika sammansättning. Utgifterna för styrelse och allmän förvaltning, rättsväsendet, försvarsväsendet och civila luftskyddet samt för universitet, högskolor, seminarier m. m. utgöras till över 90 procent av utgifter i statens egen verksamhet; riksdagen och dess verk m. m., extra ordinära avskrivningar samt räntor å statsskulden m. m. tillhöra självfallet helt denna huvudgrupp. Det omvända förhållandet — d. v. s. utgifterna utgöras till mer än 90 procent av bidrag till icke statlig verksamhet eller understöd — föreligger beträffande grupperna socialförsäkring och arbetarskydd, sociala ändamål i övrigt samt kyrkliga ändamål; gruppen 1 Mellan den å sid. 304 angivna siffran för försvarsväsendet och den härovan upptagna föreligger en obetydlig differens, betingad av de för ändamålsgrupperingen i tabell B givna grunderna.

323 allmänna kommunala ändamål utgöres givetvis helt av bidrag. Gruppen socialförsäkring och arbetarskydd domineras av bidragen till folkpensioneringen och gruppen sociala ändamål i övrigt av bidragen till mödrahjälp och till främjande av bostadsbyggande. Till övervägande del i bidragsform bestridas statsutgifterna för fattigvård och barnavård, kommunikationsväsendet, undervisning i övrigt samt näringarnas främjande och folkförsörjning. Till kommunikationsväsendet höra bidragen till väg- och vattenbyggnadsväsendet; till undervisning i övrigt ha hänförts bland annat bidragen till folkundervisningen och yrkesundervisningen under ecklesiastikdepartementets huvudtitel. Av bidragssumman till näringarnas främjande och folkförsörjning kommer den ojämförligt största delen på lanthushållning i allmänhet under jordbruksdepartementets huvudtitel, främst prisreglering på jordbrukets område, samt pris- och handelsreglerande åtgärder (kolprisregleringen) under folkhushållningsdepartementets huvudtitel. Med ungefär lika fördelning på utgifter i statens egen verksamhet och bidrag framträda grupperna arbetsmarknadens reglering samt kulturella ändamål. Inom hälso- och sjukvård överväga utgifterna i statlig regi. Av den totala utgiftssumman för bidrag till icke statlig verksamhet m. m. hänföra sig de största posterna till socialförsäkring och arbetarskydd samt till undervisning i övrigt med 23-9 resp. 23 8 procent av bidragssumman. Därnäst kommer gruppen för näringarnas främjande och folkförsörjning, vilken tager i anspråk 17o procent av bidragssumman, samt gruppen kommunikationsväsendet, som representerar 15-6 procent av bidragens totalsumma. Nu nämnda utgiftsgrupper svara alltså för 80-3 procent av den totala bidragssumman. Betydande bidrag lämnas också för hälso- och sjukvård, arbetsmarknadens reglering, sociala ändamål i övrigt samt allmänna kommunala ändamål. Av den totala summan nettoutgifter i statens egen verksamhet på 1 818-73 miljoner kronor tager försvarsväsendet i anspråk 71 8 procent. Härefter i storleksordning bland grupperna kommer gruppen styrelse och allmän förvaltning, vilken dock svarar endast för tiondelen så stor summa eller 7 o procent av de totala utgifterna i statens egen verksamhet. Därnäst komma räntor å statsskulden an. m. med 54 procent, hälso- och sjukvård med 3 2 procent, näringarnas främjande med 2 5 procent, extra ordinära avskrivningar med 2-3 procent samt undervisning i övrigt med 18 procent. Även i fråga om fördelningen av bruttoutgifterna i statens egen verksamhet på avlöningar (inklusive pensioner m. m.) och omkostnader (inklusive beräknade lokalkostnader) förete de olika ändamålsgrupperna bestämda skiljaktigheter. Om man bortser från grupperna för extra ordinära avskrivningar och räntor å statsskulden m. m., utgör den totala bruttoutgiftssuniman 1 681-75 miljoner kronor, varav alltså 459-58 miljoner kronor i avlöningar och 1 22217 miljoner kronor i omkostnader. Utgifterna fördela sig sålunda genomsnittligt med 27-3 procent på avlöningar och 72 7 procent på omkostnader, till den del utgifterna icke utgöras av extra ordinära avskrivningar samt räntor å statsskulden m. m. I fråga om grupperna styrelse och allmän förvaltning, rättsväsendet samt socialförsäkring och arbetarskydd ävensom kyrkliga ändamål utgöra lönerna omkring 75 procent av brultoutgifterna och omkostnaderna omkring 25 procent. Ett väsentligt högre procenttal för avlöningar, nämligen 92 o procent, gäller för gruppen undervisning i övrigt. Detta sammanhänger därmed, att de allmänna läroverken, vilka inrymmas i denna grupp, belasta statskassan endast med avlöningar, medan omkostnader och lokalkostnader för läroverken praktiskt taget bestridas i annan ordning än av statsmedel. Beträffande försvarsväsendet redovisas under omkostnader betydande engångsutgifter, vilka föranleda en stark övervikt för omkostnadsposten. Avlöningarna representera här endast 18-6 procent av bruttoutgifterna. Även för civila luftskyddet föreligga betydande engångsanskaffningar. I fråga om arbetsmarknadens reglering och kommunikationsväsendet beror den relativt låga redovisade avlöningskostnaden på att under omkostnaderna hänförts löner till arbetare vid anläggningsarbeten i statens regi

324 (vägarbeten m. m.). Beträffande grupperna hälso- och sjukvård samt sociala ändamål i övrigt utgöra lönerna och omkostnaderna ungefär lika stora delar av bruttoutgifterna. De relativt höga omkostnaderna betingas i dessa fall därav att staten omhändertager personer för vård å anstalter och för den skull måste utgiva betydande belopp för dessa personers bespisning, beklädnad m. m., varjämte lokalkostnaderna utgöra en väsentlig del av dessa utgifter. Utgifterna för de kulturella ändamålen visa också en relativt lika fördelning pä avlöningar och omkostnader. Till förklaring härav må framhållas, att museer och bibliotek m. m. kräva betydande lokalkostnader samt att utgifterna för samlingarnas förkovran inräknats bland omkostnaderna. En likartad relation mellan avlöningar och omkostnader, ehuru med någon övervikt för avlöningar, företer även gruppen universitet, högskolor, seminarier m. m. Med genomsnittligt relativt höga avlöningsförmåner för personalen förenas här väsentliga kostnader för lokaler samt utrustning för vetenskapliga institutioner. Även för riksdagen och dess verk m. m. äro avlöningarna något större än omkostnaderna; relationen påverkas rätt väsentligt av att bland omkostnaderna ingå betydande engångsutgifter för reparation av riksdagshuset. Då inom gruppen för näringarnas främjande och folkförsörjning omkostnaderna överväga väsentligt i förhållande till avlöningarna, beror detta främst på utgifter för lagring av olika produkter. I tabell B har i sista kolumnen på vederbörliga utgiftsgrupper fördelats beloppet för den uppbörd å inkomsttitlar under A II Uppbörd i statens verksamhet, vilken i tabell 2 inlagts för vederbörande myndigheter. Denna uppbörd hänför sig sålunda till myndighetsutgifter, d. v. s. till utgifter i statens egen verksamhet. Avtotalsumman för bruttoutgifterna i statens egen verksamhet på 1 82231 miljoner kronor täckes endast en ringa del av denna uppbörd och de särskilda uppbördsmedlen å utgiftsanslagen, tillsammans 51 84 miljoner kronor. För vissa ändamålsgrupper är emellertid denna särskilda utgiftstäckning relativt betydande. För gruppen styrelse och allmän förvaltning täckas ungefär 10 procent med ifrågavarande uppbörd, vilken dock till största delen hänför sig till inkomst av myntning och justering samt kontrollstämpelmedel. För gruppen näringarnas främjande och folkföl-sörjning täckas inemot 30 procent av utgifterna med uppbördsmedel. Till största delen eller över 80 procent utgöres denna uppbörd av fyr- och båkmedlen samt lotspenningarna, vilka till sin natur sammanhöra med lotsverket och enligt vad förut nämnts helt och hållet täcka utgifterna för detta verk. Av bruttoutgifterna för hälso- och sjukvård täckas ungefär 30 procent med uppbörd; den största posten hänför sig till inkomster vid statens sinnessjukhus.

2.

De statliga affärsverkens utgifter.

Statistiken över statens löpande utgifter å riksstatens driftbudget kommer härefter att kompletteras med uppgifter om de löpande utgifterna för vissa kapitalfonder. Dessa fonder äro anknutna till riksstaten på det sätt, att deras överskott tillföras riksstalens inkomstsida. Överskotten utgöra skillnaden mellan bruttoinkomster och bruttoutgifter av betydande storleksordning. De kapitalfonder, som ha den största vikten för den finansstatistiska analysen, äro affärsverkens fonder. De uppgifter, som h ä r framläggas, omfatta i första hand de fem stora affärsverken: postverket, telegrafverket, statens järnvägar, statens vattenfallsverk och domänverket. Därtill ha lagts utgifterna för riksbanken med hänsyn såväl till dessa utgifters karaktär som därtill att statistiken över riksstatens utgifter innefattar utgifter för riksdagens övriga verk. Av övriga kapitalfonder ha i detta sammanhang upptagits endast fonden för statens reproduktionsanstalt samt fonden för statens lagerhus och kylhus. Uppgifterna ha i erforderlig omfattning inhämtats hos vederbörande verk. Uppgifterna avse budgetåret 1939/40. Då uppgifterna måst byggas i regel på en

325 redovisning för kalenderåren 1939 och 1940, kunna de endast äga approximativ karaktär. Tvekan har nämligen rått om till vilket budgetår vissa utgifter skola hänföras. De totala driftutgifterna ha fördelats på avlöningar (inklusive pensioner m. m.) och omkostnader (inklusive lokalkostnader). Samtliga utgifter ha hänförts till gruppen utgifter i statens egen verksamhet. Bidrag till icke statlig verksamhet m. m. förekomma visserligen inom ifrågavarande verk men till mycket obetydliga belopp, och bidragens karaktär är för övrigt osäker, då bidragen i vissa fall kunna betraktas såsom nödvändiga eller lämpliga kostnader för främjande av verkets egen verksamhet. Med hänsyn härtill ha i fråga om affärsverken en särskild grupp för bidrag icke upptagits i statistiken. I efterföljande tablå ha sammanställts de sålunda erhållna uppgifterna rörande driftutgifterna och deras fördelning för affärsverken under budgetåret 1939/40, varjämte tablån kompletterats med inkomsterna för de särskilda affärsverken under s a m m a tid (miljoner kronor):

Postverket Telegrafverket Statens järnvägar ... Statens vattenfallsverk Domänverket Riksbanken Statens reproduktionsanstalt . . S t a t e n s lagerhus och

Avlöningar Summa (inklusive Omkostnader (inklusive bruttopensioner lokalkostnader) utgifter m. m.) 57-32 35-8 2 93-14 60-16 62-9 3 1230 9 120-23 107-87 228-10 6-06 26-84 32-9 0 7-35 63-5 2 56-17 4-45 10-89 15-34 1-00 0-11 111 0-04 015 0-11 Summa 255-7 2 301-63 557-35

Inkomst 107•6 4 160-6 0 319-19 56-27 66-63 24-9 2 1-18 0-20 736-63

Det torde böra påpekas, att inkomster och utgifter för domänverket upptagits utan hänsyn till lagervärdesförändringar samt att bland driftutgifterna för riksbanken ingå cirka 7 miljoner kronor för avskrivningar och kostnader för guldtransporter. Affärsverken representera enligt förestående uppgifter en total utgiftssumma på 557-35 miljoner kronor, vilket är mer än en femtedel av de löpande utgifterna å driftbudgeten. Av totalbeloppet falla på avlöningar (inklusive pensioner m. m.) 45-9 procent och på omkostnader (inklusive lokalkostnader) 5 4 i procent. Det största intresset tilldrager sig onekligen det totala beloppet för avlöningar (inklusive pensioner m. m.) med en summa av 255-72 miljoner kronor eller mer än hälften av utgifterna för de avlöningar och pensioner i statens egen verksamhet, vilka redovisas å riksstatens utgiftssida. Affärsverkens pensionskostnader ingå i nämnda summa med 28-82 miljoner kronor. Pensionerna utgöra alltså 11 3 procent av avlönings- och pensionssumman samt 52 procent av de totala driftutgifterna. Det torde böra framhållas, att under pensionskostnader inbegripas de kostnader för pensioner och understöd, som belasta affärsverkens driftkostnadsstater, men däremot icke de direkt frän pensionsfonderna bestridda pensionsutgifterna. Under avlöningar ha icke inbegripits löner åt arbetare vid drift och underhåll samt för ändrings- och nybyggnadsarbeten eller vid skogsavverkning, utan dessa löner ingå tillsammans med sakliga kostnader för arbetena under omkostnader. 3.

Sammanfattning av statens löpande utgifter.

Med stöd av de i det föregående erhållna resultaten av statistiken över riksstatens och affärsverkens löpande bruttoutgifter sammanställas i efterföljande tablå dessa båda utgiftsgrupper med fördelning på avlöningar (inklusive pensioner m. m.), omkostnader (inklusive beräknade lokalkostnader) och bidrag till icke statlig verksamhet m. m. (miljoner kronor):

326 Driftbudgetens utgifter Affärsverkens utgifter

Avlöningar (inklusive pensioner m. m.) 459-58 2557 2 Summa 715-30

Omkostnader Bidrag till (inklusive be- icke staträknade lokal- lig verksamkostnader) ket m. m. 1 362-73 686-83 301-63 — 1664-36 686-83

rfifcaiÄVnAw* A111Sdmmdns > 2 509-14 557-3» 3 066-49

Av den totala statliga brutloutgiftssumman falla sålunda 23-3 procent på avlöningar, 54-3 procent på omkostnader och 22-4 procent på bidrag till icke statlig verksamhet m. m. Av den totala avlöningssumman på 715-30 miljoner kronor komma 64-3 procent på riksstatsutgifterna och 357 procent på affärsverkens utgifter. Av omkostnaderna hänföra sig ända till 81-9 procent till riksstatsutgifterna och endast 18] procent till affärsverkens utgifter.

III. K o m m u n e r n a s l ö p a n d e utgifter under kalenderåret 1939. 1. Den egentliga kommunalförvaltningens utgifter. Undersökningens omfattning. Den föreliggande statistiska undersökningen av kommunernas löpande utgifter avser landsting och städer samt landskommuner (inklusive köpingar och municipalsamhällen). Uppgifterna beträffande städerna ha uppdelats i två grupper, den ena gruppen avseende städer, vilka icke deltaga i landsting, och den andra städer deltagande i landsting. I denna statistik ingå även pastoratskassorna (prästlöne-, löneboställs- och prästgårdsbyggnadskassorna). Statistiken h a r slutligen kompletterats med uppgifter rörande vägdistriktens löpande utgifter. I undersökningen ingå däremot icke tingslagens utgifter. Åtskilliga kommuner, främst städerna, driva liksom staten affärsverksamhet av olika slag. Denna affärsverksamhet lämnar i regel ett betydande överskott av inkomster utöver utgifter. Liksom vid statistiken över statens utgifter affärsverken hållits åtskilda från förvaltningens över driftbudgeten redovisade utgifter, h a r det ansetts lämpligt att även vid statistiken över kommunernas utgifter hålla bruttoutgifterna för affärsverken åtskilda från bruttoutgifterna för den kommunala förvaltningen i övrigt (egentliga kommunalförvaltningen). Kalenderåret utgör räkenskapsår för kommunerna. Efterföljande undersökning avser kalenderåret 1939. Undersökningsmaterialet. I fråga om andra kommunala enheter än vägdislrikten utgöres undersökningens material huvudsakligen av arbetslabellerna till den kommunala finansstatistiken. För städer, municipalsamhällen och landsting föreligger den officiella berättelsen om finanserna för år 1939. Beträffande landskommunerna ha utnyttjats de i april 1942 sammanräknade preliminära uppgifterna i statistiken över dessa kommuners finanser, vilka emellertid icke torde komma att nämnvärt skilja sig från de slutliga. Detta material har inom statistiska centralbyrån omgrupperats i syfte att, såvitt möjligt, ernå en för föreliggande undersökning erforderlig uppdelning av kommunernas utgifter. I fråga om vägdistrikten står ett lika bearbetat material som för kommunerna icke numera till förfogande, sedan den åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anförtrodda statistiken över väghållningen av besparingsskäl indragits. Det sista år, för vilket fullständiga uppgifter rörande vägdistriktens finanser finnas publicerade, är år 1938. Primärmaterialet till statistiken över väghållningen inflyter emellertid fortfarande till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. På hemställan av de sakkunniga ha ur det hos styrelsen tillgängliga materialet inhämtats de för undersökningen erforderliga uppgifterna för år 1939.

327 Undersökningens uppläggning. Liksom i fråga om statens utgifter borde den statistiska undersökningen av kommunernas utgifter avse endast de löpande utgifterna och icke kapitalinvesteringar. Den kommunala finansstatistiken skiljer emellertid icke i primärmaterialet mellan löpande utgifter och investeringar. En viss reservation måste alltså här göras beträffande omfattningen av den framlagda statistiken över kommunernas utgifter, som icke fullt samstämmer med statistiken över statens löpande utgifter. Vid omarbetande av det kommunalstatistiska materialet för nu ifrågavarande ändamål ha dock undantagits utgifter för fastighetsanskaffning och för aktieteckning. Bland affärsverkens i det följande redovisade utgifter ingå icke heller verkens kostnader för nyanläggningar. Härigenom torde man ha undantagit de viktigaste kapitalinvesteringarna. Att märka är, att anläggningsarbeten beträffande vägar och gator m. m. upptagas såsom löpande utgifter, liksom utgifterna för i statlig regi utförda vägarbeten tillhöra riksstatens driftbudget. För övrigt må erinras, att även å riksstatens driftbudget förekomma utgifter, vilka ekonomiskt sett äro investeringar, exempelvis utgifter för uppförande av byggnad, som icke tillhör en kapitalfond. I den kommunala finansstatistiken redovisas bland utgifterna icke några avskrivningar å fastigheter. Då vid förevarande undersökning utgifter för fastighetsanskaffning i sin helhet undantagits från löpande utgifter, uppkommer här en ofullständighet. Till utgifter hänföras i den kommunala finansstatistiken även skatterestitutioner. Då för statens vidkommande restitutionerna avföras från vederbörande inkomsttitlar och icke från anslag å budgetens utgiftssida, ha de kommunala skatterestitutionerna utmönstrats vid förevarande undersökning i syfte att uppnå jämförbarhet med den statliga redovisningen. Liksom i fråga om statens utgifter har syftet med den statistiska undersökningen av kommunernas löpande utgifter varit att få dessa utgifter uppdelade dels efter ändamål och dels efter utgifternas art. Det har alltså gällt att för kommunernas del nå fram till en uppställning av de löpande utgifternas fördelning molsvarande den tidigare (sid. 320) utarbetade tabell B för statens löpande utgifter. Den åsyftade grupperingen efter ändamål har endast i huvudsak kunnat verkställas efter de normer, enligt vilka de statliga löpande utgifterna sorterats på de i tabell B upptagna grupperna. Detta betingas av uppställningen av formulären till den kommunala finansstatistiken, vilken i vissa delar skiljer sig från den gruppering som verkställts för statsutgifternas vidkommande. För den kommunala staff stiken kunna följande ändamålsgrupper uppslällas, därvid numreringen hänför sig till de grupper i tabell B, vilka efter innehållet närmast skulle motsvara de kommunala utgifterna i fråga: 1—3. Styrelse, representation, allmän förvaltning och rättsväsende. 5. Civila luftskyddet. 6. Socialförsäkring och arbetarskydd. 7. Hälso- och sjukvård. 8. Fattigvård och barnavård. 9—10. Arbetsmarknadens reglering och sociala ändamål i övrigt. 11. Kommunikationsväsendet. 12. Kyrkliga ändamål. 15. Folkskola och annan undervisning. 16. Näringarnas främjande. 19. Räntor och lånekostnader. Till denna gruppering torde få fogas följande påpekanden: 1—3. Styrelse, representation, allmän förvaltning och rättsväsende. Det har icke varit möjligt att, såsom för de statliga utgifterna, skilja mellan, å ena sidan, kommunal styrelse och allmänna kommunala förvaltningsmyndigheter och, ä andra

328 sidan, de kommunala representationsorganen; ej heller ha de kommunala utgifter, som skulle inordnas under rubriken »Rättsväsendet», kunnat skiljas från förvaltningsmyndigheternas utgifter. Mot grupperna 1—3 i statistiken över statens löpande utgifter (styrelse och allmän förvaltning; riksdagen och dess verk m. m.; rättsväsendet) svarar alltså för kommunalstatistiken en enda grupp, som benämnts styrelse, representation, allmän förvaltning och rättsväsende. Till denna grupp ha alltså förts utgifter för kommunalfullmäktige, stadsfullmäktige och dylikt samt för magistrat, rådhusrätt och kommunalborgmästare ävensom för kronouppbörds- och exekutionsväsendet, överhuvudtaget är det uteslutet att inom den kommunala statistiken ernå en uppdelning av »myndigheter» på skilda ändamålsgrupper på sätt som verkställts för den statliga statistiken. En och samma kommunala nämnd h a r ofta sig anförtrodd uppgifter med skilda ändamålsbestämningar. I förevarande grupp ingå även utgifter för brand-, polis- och auktions väsendet samt »allmän fastighetsförvaltning». Slutligen bör nämnas, att utgifter för kristidsnämnd upptagits i denna grupp; i statistiken över statens löpande utgifter ingår den lokala krisförvaltningen i gruppen näringarnas främjande och folkförsörjning. 5. Civila luftskyddet. Denna rubrik omfattar kostnader för anordnande avskyddsrum m. m. men även vissa andra av kriget föranledda utgifter, såsom krigsfamiljebidrag. 6. Socialförsäkring och arbetarskydd. Under denna rubrik förekomma för kommunernas del endast utgifterna för folkpensioneringen. Kommunernas andel i folkpensionerna ingår till pensionsstyrelsen, där den bokföres å förskottstitel och bereder täckning för motsvarande å titeln bestridda folkpensioner. I statistiken över statens utgifter h a r endast upptagits nettoutgiften å riksstatsanslaget för ändamålet, varför kommunernas andel i folkpensionerna i den kommunala statistiken behandlats såsom en direkt utgift till pensionärerna. Till kostnader för folkpensioneringen ha hänförts kommunala pensionstillskott, tillskott till invalidunderstöd eller till blindhetsersättning, till barnbidrag eller till bidragsförskott samt kommunala sjukvårdsbidrag enligt lagen den 18 juni 1937, enär desamma icke skola vara att anse såsom fattigvård. Det kan emellertid anses sannolikt, att vissa kostnader för folkpensioneringen i statistiken redovisats under rubriken fattigvård. 7. Hälso- och sjukvård. Gruppen omfattar utgifter för lasarett, sjukstugor och förlossningsanstalter, epidemisjukvården, tuberkulossjukvården, hem för kroniskt sjuka, folktandvården m. m. Det torde böra anmärkas, att sinnesslöanstalter inräknats bland landstingens utgifter för undervisning och icke under förevarande rubrik. 8. Fattigvård och barnavård. I den kommunala finansstatistik, från vilken primärmaterialet hämtats, redovisas fattigvård och barnavård åtskilda. Rubriken torde täcka icke endast sådana utgifter, som i statistiken över statens utgifter upptagits under beteckningen fattigvård och barnavård. Under denna rubrik torde nämligen inom kommunerna stundom inräknas dels, såsom förut nämnts, vissa kostnader för folkpensioneringen, dels vissa arbetslöshetskostnader. 9—10. Arbetsmarknadens reglering och sociala ändamål i övrigt. Utgifter motsvarande de i tabell B för statistiken över statens utgifter upptagna rubrikerna »Arbetsmarknadens reglering» och »Sociala ändamål i övrigt» ha icke kunnat åtskiljas i den kommunala statistiken. Under rubriken ingå sålunda utgifter för åtgärder för bekämpande av arbetslösheten, främst kontantunderstöd, men därjämte kostnader för arbetsförmedling och alkoholistvård, anslag till sjukkasseväsendet m. m. 11. Kommunikationsväsendet. De under denna rubrik upptagna utgifterna avse i huvudsak kostnader för underhåll och anläggning av gator och vägar ävensom för vägarbeten i arbetslöshetsbekämpande syfte; vägdistriktens utgifter med undantag för ränteutgifter upptagas under denna rubrik. Det torde böra erinras, att denna del av statistiken avser den egentliga kommunalförvaltningen, icke affärsverken, vadan utgifterna för hamnar, kanaler, slussar och spårvägar icke här ingå: dessa affärsverk behandlas i ett senare sammanhang. 12. Kyrkliga ändamål. I den kommunala finansstatistiken ingå pastoratens utgifter för prästlön, vilka i regel till större eller mindre del bestridas av tillskott

329 från kyrkofonden, men däremot ej sådana utgifter, vilka bestridas av kyrkofondsmedel och tillställas vederbörande befattningshavare direkt från kyrkofonden (stiftsnämnden), såsom ålderstillägg till kyrkoherdar och komministrar, dyrtidstilllägg samt skjutsersättning och tillfälliga reseanslag. 15. Folkskola och annan undervisning. Då någon rubrik motsvarande grupp 14. Universitet, högskolor, seminarier m. m. i statistiken över statens löpande utgifter icke kunnat upptagas i den kommunala statistiken, har mot gruppen »Undervisning i övrigt» i statistiken över statsutgifterna fått svara förevarande grupp i kommunalstatistiken. Till övervägande del avse gruppens utgifter folkskolan, men h ä r ingå även utgifter för läroverk, kommunala mellanskolor och yrkesundervisning m. m. 16. Näringarnas främjande. Motsvarande grupp i statistiken över statens utgifter har betecknats »Näringarnas främjande och folkförsörjning». Såsom nämnts ha utgifter för kristidsnämnd i den kommunala statistiken ingått under grupp 1—3, vadan beteckningen av ändamålsgruppen 16 i den kommunala statistiken begränsats. Utgifter under gruppen förekomma endast hos landstingen och avse huvudsakligen främjande av jordbruk med binäringar. 19. Räntor och lånekostnader. Under lånekostnader inbegripas kapitalrabatter o. d. Liksom i fråga om statistiken över statens utgifter upptagas räntorna å det i de kommunala affärsverken investerade lånekapitalet under denna rubrik och ej bland affärsverkens i ett senare sammanhang redovisade utgifter. Av den nu lämnade översikten framgår, att ändamålsgrupperingen i den här framlagda statistiken över kommunernas löpande utgifter visar en del rätt väsentliga avvikelser frän den ändamålsgruppering som i det föregående lämnats för statistiken över statens löpande utgifter. I den mån så kan ske böra dessa avvikelser beaktas vid en direkt jämförelse mellan utgifterna för kommunerna och för staten; i övrigt kan jämförelsen endast äga rum med viss reservation. Det torde även böra omnämnas, att det icke varit möjligt att klassificera samtliga kommunala utgifter ur ändamålssynpunkt. Den icke fördelade resten, som är obetydlig, har tillförts gruppen styrelse, representation, allmän förvaltning och rättsväsende. Utgifterna för kommunerna uppdelas vidare liksom utgifterna för staten med hänsyn till utgifternas art. Liksom i tabell B borde för kommunerna huvudindelningen vara: utgifter i kommunens egen verksamhet samt bidrag till icke kommunal verksamhet eller understöd åt enskilda. Vid sidan av bidrag till enskilda personer lämna kommunerna bidrag även till privata inrättningar med allmännyttiga uppgifter ävensom, undantagsvis, till staten. Bland understöden till enskilda personer intages främsta rummet av understöden inom den öppna fattigvärden (70 å 80 miljoner kronor); därnäst kommer kommunernas andel i folkpensioner och dylikt (30 å 35 miljoner kronor). I övrigt förekomma bidrag till yrkesundervisning, museer, bibliotek, frivilliga skytteväsendet, främjande av jordbruk m. m. I de formulär, enligt vilka primärmaterialet för den kommunala finansstatistiken införskaffas, finnes under vissa grupper upptagen en rubrik »Anslag till främmande inrättningar». Det torde vara under denna rubrik som bidrag av sist omförmälda slag i regel skulle återfinnas. Bland de inskränkningar, som nyligen i besparingssyfte vidtagits i bearbetningen av materialet till den kommunala finansstatistiken, ingår emellertid, att primäruppgifterna om »anslag till främmande inrättningar» icke till någon del skola bearbetas. På denna grund kunna bidrag till icke kommunal verksamhet och understöd åt enskilda här icke särskiljas från utgifter i kommunens egen regi. Under bidrag till icke kommunal verksamhet ingå även de fall, då kommuner undantagsvis lämna bidrag till staten. Det förefintliga materialet har däremot medgivit, att utgifter för avlöningar (inklusive pensioner m. m.) avskiljas från övriga utgifter. Några särskilda siffror för omkostnader av motsvarande slag som i statistiken över statens utgifter h a icke kunnat hämtas ur det kommunalstatistiska materialet, utan dessa utgifter ha 22—418516.

330 T a b e l l C.

K o m m u n e r n a s l ö p a n d e utgifter ( e x k l . a f f ä r s v e r k e n s utgifter) u n d e r å r u t g i f t e r n a s art, m. m .

Grupper av kommuner Ändamål

Landsting. 1—3. Styrelse, representation, allmän förvaltning och rättsväsende . . . 5. Luftskyddet 6. Socialförsäkring och arbetarskydd 7. Hälso- och sjukvård 8. Fattigvård och barnavård 9-10. Arbetsmarknadens reglering och sociala ändamål i övrigt 11. Kommunikationsväsendet 12. Kyrkliga ändamål 15. Folkskola och annan undervisning 16. Näringarnas främjande 17. Allmänna kommunala ändamål 19. Räntor och lånekostnader Säger

Avlöningar (inklusive pensioner m. m.)

0-90

övriga utgifter

2-21

Summa bruttoutgifter

Statsbidrag

0-02

Summa bruttoutgifter utöver statsbidrag

3-09 0-oo

0-oo

3-11 o-oo

5-94 51-91 J 9-98

5-94 84-81 1022

0-99

1-18 0-44

2-17 0-44

0-86

1-31 0.44

323 0-03

6-11 039

934 042

3-26

4-71 82-87

6-08 0-42 - 2-53 4-71

43-50

18-12 2-34

61-62 S 2-34 i

2-06 —

59-56 2-34

0-12 2522 8-22

13-12 28-70 ' 30-45

13-24 53-92 2 38-67

6-2'i

1-26

1324 47-65 2 37-41

0-83 14-62 4-00

4-32 34-81 6-87

5-15 49-43 10-87

0-51 ; 2-68 ; 0-05

4-64 46-75 10-82

34-26

21-34

55'60

21-31

34-29

—

9-14 ;

33-20

—

- 9-14 33-20

32-90 0-24

1215 009

2-53

5-94 72-66 1013

Städer, ej dellagande i landsting. 1—3. Styrelse, representation, allmän förvaltning och rättsväsende . . . 5. Luftskyddet 6. Socialförsäkring och arbetarskydd 7. Hälso- och sjukvård 8. Fattigvård och barnavård 9-10. Arbetsmarknadens reglering och sociala ändamål i övrigt 11. Kommunikationsväsendet 12. Kyrkliga ändamål 15. Folkskola och annan undervisning 16. Näringarnas främjande 17. Allmänna kommunala ändamål 19. Räntor och lånekostnader Säger

130-:

43-28

28076 Städer, dellagande i landsting. 1—3. Styrelse, representation, allmän förvaltning och rättsväsende . ..

25-89

16-37

2-61

39-65

Därav ersättningar till andra kommuner 9-01 miljoner kronor. Därav ersättningar till andra kommuner 1*18 miljoner kronor.

331 1939 f ö r o l i k a s l a g a v k o m m u n e r m e d f ö r d e l n i n g d e l s efter ä n d a m å l o c h d e l s e f t e r (miljoner kronor). Avlöningar (inklusive pensioner m. m.)

Grupper av kommuner Ändamål

o. Luftskyddet 6. Socialförsäkring och arbetarskydd 7. Hälso- och sjukvård 8. Fattigvård och barnavård 9-10. Arbetsmarknadens reglering och sociala ändamål i övrigt 11. Kommunikationsväsendet 12. Kyrkliga ändamål 15. Folkskola och annan undervisning 16. Näringarnas främjande 17. Allmänna kommunala ändamål 19. Räntor och lånekostnader Säger Landskommuner (inkl. köpingar och municipalsamhällen). 1—3. Styrelse, representation, allmän förvaltning och rättsväsende . . . 5. Luftskyddet 6. Socialförsäkring och arbetarskydd 7. Hälso- och sjukvård 8. Fattigvård och barnavård 9-10. Arbetsmarknadens reglering och sociala ändamål i övrigt 11. Kommunikationsväsendet 12. Kyrkliga ändamål 15. Folkskola och annan undervisning 16. Näringarnas främjande 17. Allmänna kommunala ändamål 19. Räntor och lånekostnader Säger

övriga utgifter

Summa bruttoutgifter

1-43

1-43

0-11 2-80 3-78

4-79 1-53 20-45

4-90 4-33

0-06 272 4-77 3264

Statsbidrag

24-23

0-23 1-09

1-76 3503 462

1-82 37-75 9-39

O-oo 5-50 0-27

12-45

45-09

25-15

16-30

16-30

114-73

187-50

11-37

11-26 047

2263 047

4-41

— 0-42 1-66 632

14-40 2-41 2 66-36

1482 3-97 2 72-68

0-27 2-65

o-oo 0-23 19-60

4-47 7-84 16-45

4-47 8-07 3605

7-52

108-29

40-37

148-66

112-07

—

7-55

7-55

171-58

140-08

3-00

125-69 2-49

128-69 2'49

102-55

102-55

1083 25

341-85

2-18

13-16

Vägdistrikt. 11. Kommunikationsväsendet 19. Räntor och lånekostnader

1 2

Säger

3-00

12818 Summa

392-62

690-63

Därav ersättningar till andra kommuner 1'46 miljoner kronor. Därav ersättningar till andra kommuner 5-51 miljoner kronor.

Summa bruttoutgifter utöver statsbidrag

332 sammanförts med bidragen till icke kommunal verksamhet och understöd åt enskilda. I förevarande undersökning kan alltså någon annan uppdelning av de kommunala utgifterna efter deras art icke företagas än att särskilda belopp angivas dels för avlöningar (inklusive pensioner m. m.) och dels för »övriga utgifter». I kommunernas avlöningsutgifter (inräknat utgifter för befattningshavarnas pensionering) ingå löner och dylikt närmast åt den mera fast anställda personalen (även arbetare) men däremot icke åt t. ex. tillfälligt anställda arbetare vid gatuarbeten m. m. Det förefaller, som om löneuppgifterna i den kommunala utgiftsstatistiken ha vidare omfattning än i statistiken över statens utgifter, i vilken statistik de praktiskt taget begränsats till löner åt personal i Ijänstemannaställning. Närmast i anslutning till sistnämnda statistik ha i fråga om vägdistrikten till avlöningar hänförts endast löner för administrativ och kameral personal samt för vågmästare och vederlikar (schaktmästare m. fl.). Beträffande pensionskostnaderna inom folkundervisningen bör här nämnas, att i den kommunala statistiken såsom utgift upptagits lärarpersonalens pensionsavdrag men icke de frän statens pensionsanstalt bestridda pensionerna. Detta redovisningssätt har synts närmast motsvara det, som kommit till användning i statistiken över statens utgifter för de fall, då pensioner bestritts från fonder utanför affärsverkens egentliga rörelse. I den kommunala finansstatistiken redovisas utgifterna i regel brutto. I huvudsak blir därmed det vid förevarande undersökning ställda kravet på utgifternas redovisning efter bruttometoden uppfyllt. Men undantag finnas, vilka störa jämförbarheten med statistiken över statens utgifter. Utgifter, som ansetts falla utom kommunernas egentliga verksamhetsområde, redovisas sålunda netto. Denna redovisning gäller i betydande utsträckning för grupperna 9—10 (Arbetsmarknadens reglering och Sociala ändamål i övrigt) samt, i fråga om landskommunerna (icke vägdistrikten), även för gruppen 11 (Kommunikationsväsendet). Sålunda ha statsbidrag till kontantunderstöd kvittats mot motsvarande utgifter; beträffande landskommunerna (ej vägdistrikten) har så även skett med statsbidragen till vägarbeten och utgifterna för dylika arbeten. Även gruppen 5 (Civila luftskyddet) upptager endast kommunernas nettoutgifter; för ifrågavarande ändamål erhållna statsbidrag ha sålunda bortkvittats. Inom fattigvården och barnavården förekomma mellan kommunerna ersättningar till ett sammanlagt rätt betydande belopp. För undvikande av dubbelräkning böra dylika ersättningar vid en sammanfattning av samtliga kommuners utgifter fråndragas »övriga utgifter». Även inom andra kommunala förvaltningsgrenar, främst hälso- och sjukvården, förekomma dylika ersättningar (t. ex. kommunernas ersättningar till landstingens sjukvårdsanstalter), vilka vid sammanslagning likaledes innebära en viss grad av dubbelredovisning. Uppgifter om storleken av dylika ersättningar kunna ej erhållas för annan ändamålsgrupp än fattigvård och barnavård. Ersättningarna inom denna grupp ha angivits i den föreliggande statistiken. Med hänsyn till den stora betydelse, som de av staten till kommunerna utgivna statsbidragen äga för kommunernas ekonomi, ha dessa statsbidrag inhämtats ur primäruppgifterna till den kommunala finansstatistiken. Dessa bidrag avse till största delen särskilda verksamhetsgrenar inom kommunerna, och bidragen kunna därför i motsvarande mån uppdelas på de olika ändamålsgrupperna. Men till en mindre del ingå bidragen till kommunerna utan bindning till vissa verksamhetsgrenar, såsom ersättningen till kommunerna för mistad kommunal progressivskall, utjämningsbidragen till skattetyngda kommuner, tolagsersättningen samt ersättningen för indragna brännvinsförsäljningsmedel m. m. Dylika bidrag ha inom statistiken över statens löpande utgifter sammanförts under gruppen 17 (allmänna kommunala ändamål) och upptagas inom den kommunala statistiken under samm a rubrik; de redovisas då såsom inkomst för kommunerna. Även uppgifter om vägdistrikten tillkommande statsbidrag ha inhämtats. Då uppgifter om de avstaten till kommunerna lämnade bidragen icke kunnat i statistiken över statens

333 löpande utgifter skiljas från andra statsbidrag, kan någon avstämning mellan den statliga och kommunala finansstatistiken icke äga rum; en sådan skulle för övrigt icke lämna tillfredsställande resultat på grund av den tidsförskjutning som foreligger mellan uppgifterna från den statliga och den kommunala statistiken. Det torde böra anmärkas, att, då utgifterna för affärsverken skolat utmönstras och behandlas skilda från utgifterna för den egentliga kommunalförvaltningen, likväl bland statsbidragen till de senare kommit att kvarstå visst mindre belopp, avseende statsbidrag till nyanläggningar vid affärsverken. Inom kommunerna förekomma vissa inkomster, vilka i likhet med de å riksstaten under rubrik A II Uppbörd i statens verksamhet upptagna inkomsttitlarna anknyta till viss verksamhet. Sådana inkomster äro exempelvis försäljningsmedel av skilda slag, skolavgifter, tandvårdsavgifter, legosängsavgifter m. m. Liksom statistiken över statens utgifter kompletterats med uppgifter om inkomster å nämnda uppbördstitlar, hade det varit önskvärt, att en redovisning av motsvarande kommunala inkomster med fördelning på ändamålsgrupper kunnat verkställas. Någon sådan redovisning av ifrågavarande inkomster har emellertid icke kunnat åstadkommas ur det föreliggande materialet. Med de här förut anförda reservationerna framlägges i det följande det siffermässiga resultatet av undersökningen beträffande kommunernas löpande utgifter under kalenderåret 1939. 4

Undersökningens siffermässiga resultat. Enligt nu angivna riktlinjer ha inom statistiska centralbyrån sammanställts de uppgifter, som ingå i tabell C (sid. 330— 331), rörande löpande utgifter m. m. under kalenderåret 1939 beträffande landsting, städer vilka icke deltaga i landsting, städer som deltaga i landsting samt landskommuner (inklusive köpingar och municipalsamhällen). Till dessa uppgifter ha fogats motsvarande uppgifter för vägdistrikten, erhållna från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Tabell C innefattar endast utgifterna för den egentliga kommunalförvaltningen, ej för de kommunala affärsverken. I tabellen ha inlagts uppgifter om de statsbidrag, som kommunerna åtnjutit för skilda ändamål, varjämte de belopp med vilka de sammanlagda bruttoutgifterna överstiga statsbidragen uträknats. Slutsummorna i tabell C för den egentliga kommunalförvaltningens utgifter, statsbidrag och summa bruttoutgifter utöver statsbidrag ha i efterföljande tablå angivits för de särskilda slagen av kommunala enheter (miljoner kronor): Avlöningar (inklusive pensioner m- m.) 3829

Landsting Städer, ej deltagande i landsteg 130-77 Städer, deltagande i landsting 7277 Landskommuner (inklusive köpingar och municipalsamhällen) 147-79 Vägdistrikt 3-QO Summa 392 62 Ersättningar mellan kommuner — Nettoutgifter 39262

82-87

Summa hrnthT „f„\\~ uigitter 121'ie

18-91

Summa bruttoutgifter utöver statsbidrag 102-25

193-27 114-73

32404 187'50

13 28 37-03

280 76 150-47

171-58 12818 _ 690-63

319-37 _ 131 18 108325

140'OS 10255 341-85

179'29 28 6 3 74140

17ii 673-52

17-u 106G-14

— 341-85

17-n 72429

Övriga utgifter

stats " bidra

g

I de ur tabell C hämtade beloppen för »övriga utgifter», »summa bruttoutgifter» och »summa bruttoutgifter utöver statsbidrag» ingå förekommande ersättningar mellan kommunerna. Som förut nämnts ha uppgifter om dylika ersättningar kunnat

334 erhållas endast beträffande ändamålsgruppen fattigvård och barnavård. I noter till tabell C ha ersättningarna inom denna ändamålsgrupp angivits för resp. slag av kommuner. Vid en sammanfattning av de kommunala utgifterna böra dylika ersättningar avdragas på sätt skett i förestående tablå. Den totala bruttoutgiftssumman för samtliga kommuner, inklusive ersättningar mellan kommunerna, uppgår alltså till 1 083-25 miljoner kronor, varav 47-2 procent falla på städerna, 29-5 procent på landskommunerna, 12 i procent på vägdistrikten och 11 2 procent på landstingen. Av bruttoutgifterna ä 1 083 25 miljoner kronor hänföra sig 392-62 miljoner kronor eller 362 procent till avlöningar (inklusive pensioner m. m.) och 63-8 procent till övriga utgifter. Proportionen mellan avlöningar och övriga utgifter inom skilda slag av kommuner växlar betydligt på sätt framgår av tablån. De totala bruttoutgifterna, 1 083-25 miljoner kronor, överstiga de statsbidrag, som kommunerna mottagit eller 341-85 miljoner kronor, med 741-40 miljoner kronor. Att döma av de uppgifter, som i tablån meddelas, skulle sålunda inemot en tredjedel av den totala bruttoutgiftssumman täckas av statsbidrag. Dessa statsbidrag tillfalla de olika slagen av kommuner sålunda, att 4 l o procent komma på landskommunerna, 30o procent på vägdistrikten, 23 5 procent på städerna och 55 procent på landstingen. De skilda slagen av kommuner erhålla i väsentligt olika grad sina bruttoutgifter täckta av statsbidrag. För vägdistrikten uppgår statsbidragssumman till 78-2 procent av bruttoutgifterna, för landskommunerna till 43 9 procent, för städerna till 157 procent och för landstingen till 15'6 procent. Den nu angivna olikheten mellan skilda slag av kommuner sammanhänger med den skiftande utgiftsfördelningen inom kommunerna och särskilt med förhållandet mellan kommunernas utgifter för skolväsendet och för andra ändamål, på sätt närmare inhämtas av tabell C. Beträffande städerna må uppmärksamheten här fästas på den väsentligt olika vikt som utgifterna för hälso- och sjukvård äga inom städer deltagande i landsting och inom städer vilka icke deltaga i landsting. Den nu analyserade tablån ger emellertid blott i stora drag en bild av den verkliga utgiftsfördelningen, på den grund att i tablåns detaljsiffror för olika kommunala enheter ingå ersättningar mellan kommunerna. I slutsumman på tablåns sista rad äro vissa av dessa ersättningar, men icke alla, fråndragna. Med reservation för det fel, som ligger däri att även denna slutsumma inkluderar vissa dubbelräkningar, fullföljes härefter analysen med avseende å denna slutsumma. Analysen verkställes då för samtliga kommuner; för detaljerna och jämförelse mellan olika slag av kommuner hänvisas till uppgifterna i tabell C. Slutsummorna i förestående tablå — sedan sålunda avdrag skett för vissa ersättningar mellan kommunerna till angivet belopp — fördelas för ifrågavarande analys i tabell D på olika ändamål. Det är alltså här fråga om en sammanslagning av de i tabell C ingående uppgifterna om den egentliga kommunalförvaltningens utgifter m. m., fördelade efter art och ändamål, med justering för berörda ersättningar. Tabell D motsvarar sålunda i sin uppställning den förut (sid. 320) omformälda tabell B beträffande statens löpande utgifter. I fråga om innehållet av de olika ändamålsgrupperna hänvisas till den förut (sid, 327) lämnade översikten. De totala bruttoutgifterna för de kommunala korporationer, som omfattas av tabell D — landsting, städer, landskommuner (inklusive köpingar och municipalsamhällen) och vägdistrikt — uppgå enligt tabellen till 1 06614 miljoner kronor. Denna siffra inkluderar visserligen en del ersättningar mellan kommunerna, vilka som förut nämnts icke kunnat utmönstras ur det föreliggande materialet. A andra sidan är siffran så till vida för låg som, på sätt likaledes i det föregående omnämnts vissa utgifter kvittats mot erhållna statsbidrag. Av bruttoutgifterna hänför sig det högsta beloppet till folkskola och annan undervisning vilken grupp representerar 24-3 procent av samtliga bruttoutgifterna. Damast

335 Tabell D. Kommunernas löpande utgifter (exkl. affärsverkens utgifter) under år 1939 med fördelning dels efter ändamål och dels efter utgifternas art, m. m. (miljoner kronor). Sammandrag för landsting, städer, landskommuner och vägdistrikt. Avlöningar (inklusive övriga pensioner utgifter m. m.)

Ändamål

1—3. Styrelse, representation, allmän förvaltning och rättsväsende . . . 5. Civila luftskyddet 6. Socialförsäkring och arbetarskydd 7. Hälso- och sjukvård 8. Fattigvård och barnavård 9-10. Arbetsmarknadens reglering och sociala ändamål i övrigt 11. Kommunikationsväsendet 12. Kyrkliga ändamål 15. Folkskola och annan undervisning 16. Näringarnas främjande

Statsbidrag

Summa bruttoutgifter utöver statsbidrag

81-66

47-96 4-24

12962 424

0-65 62-48 18-56

38-25 84-55 110-13

38-90 147-03 128-69

18-92 5-09

38-90 128-11 123-60

1-88 20-57 28-37

11-73 203-81 27-94

13-61 | 1-37 224-38 I 110-73 56-31 j 7-84

12-24 113-65 48-47

178-4 2 0-03

80-27 0-39

258-69 042

27-01 64-25

64-25

96-90 0-42 - 27-01 64-25

341-85

724-29

17. Allmänna kommunala ändamål 19. Räntor och lånekostnader Summa

Summa bruttoutgifter

9-10

161-79

120-52 4-24

komma kommunikationsväsendet med 21 o procent, hälso- och sjukvård med 13-8 procent, styrelse, representation, allmän förvaltning och rättsväsende med 12-2 procent samt fattigvård och barnavård med 12 i procent. Räntor och lånekostnader taga i anspråk 6o procent av bruttoutgifterna. Återstående bruttoutgifter uppgå tillsammans till endast 10 6 procent av den totala utgiftssumman. Med avseende å utgifternas art konstateras till en början, att enligt tabell D ett belopp av 392 62 miljoner kronor eller 36-8 procent av bruttoutgifternas totalsumma faller på avlöningar (inklusive pensioner m. m.). Relativt höga avlöningskostnader utvisa grupperna folkskola och annan undervisning samt styrelse, representation, allmän förvaltning och rättsväsendet. Beträffande kyrkliga ändamål svara lönerna för hälften av bruttoutgifterna. För hälso- och sjukvård är avlöningskostnadernas andel ungefär två femtedelar av bruttoutgifterna. I fråga om fattigvård och barnavård samt arbetsmarknadens reglering och sociala ändamål i övrigt representera avlöningskostnaderna endast 14-4 resp. 13-8 procent och för kommunikationsväsendet 9-2 procent av bruttoutgifterna för samma ändamål. Tabell D lämnar vidare upplysning om statsbidrag, som tillfallit kommunerna för fyllande av de olika ändamålen. Vid utnyttjande av dessa uppgifter måste hållas i minnet den i det föregående framförda reservationen av innebörd att beloppet för statsbidrag torde vara för lågt, enär vissa bidrag redan kvittats mot bruttoutgifter. Enligt tabellen skulle den totala bidragssumman uppgå till 341-85 miljoner kronor. Nära hälften av denna summa kommer på folkskola och annan undervisning; bidragen avse här i huvudsak avlöningar. Av den totala bidragssumman tager kommunikationsväsendet i anspråk ungefär en tredjedel. Statsbidragen till allmänna kommunala ändamål på 27-01 miljoner kronor utgöras nästan helt av bidrag till kommunal skatteutjämning, ersättning för indragna brännvinsförsäljningsmedel och

336 tolagsersättning. I statistiken över statens löpande utgifter för budgetåret 1939/40 h a r under rubriken »Allmänna kommunala ändamål» upptagits ett bidragsbelopp på 41-37 miljoner kronor. Skillnaden mellan dessa båda belopp förklaras väsentligen därav, att ersättning till kommunerna för mistad kommunal progressivskalt ingår i sistnämnda summa med 15-65 miljoner kronor, men att, då ersättningen utbetalades först under förra halvåret 1940, densamma icke ingår bland statsbidragen i den kommunala finansstatistiken för kalenderåret 1939. Enligt uppgifterna i tabell D skulle över 60 procent av utgifterna för folkskola och annan undervisning samt ungefär hälften av kommunikationsväsendets utgifter täckas av statsbidrag. Av samtliga bruttoutgifterna täckes inemot en tredjedel med statsbidrag. Slutligen framläggas i tabell D siffror, som utvisa summa brutto utgifter utöver statsbidrag. Dessa siffror belysa i stora drag i vad mån kommunerna för täckning av sina utgifter för olika ändamål äro hänvisade till andra inkomster än statsbidrag. 2. De kommunala affärsverkens utgifter. De kommunala affärsverken ha icke medtagits i föregående statistik. I efterföljande tablå redovisas för skilda slag av kommuner de sammanlagda bruttoutgifterna för dessa affärsverk, därvid bruttoutgifterna uppdelats på avlöningar (inklusive pensioner m. m.) samt övriga utgifter; till tablån ha fogats uppgifter även om inkomster av kommunal affärsverksamhet (miljoner kronor): Avlöningar Summa (inklusive Övriga fökomrter b pensioner utgifter m. m.) ° Städer, ej deltagande i landsting 40-13 72'41 1125 4 173'6» Städer, deltagande i landsting 1339 41i5 5454 88*81 Landskommuner (inklusive köpingar och municipalsamhällen) l'oo 4*58 558 912 Summa 5452 11814 17266 271"62 Denna tablå klargör tydligt, att den kommunala affärsverksamheten existerar praktiskt taget endast i städerna. De för landskommunerna angivna beloppen hänföra sig nästan uteslutande till köpingar och municipalsamhällen. Bland utgifterna ha kostnader för fastighetsanskaffning utmönstrats, vilka ha karaktär av investeringar, varemot det icke varit möjligt att ur primäruppgiflerna om affärsverkens inkomster i form av »försäljningsmedel o. d.» frånskilja medel, som inflyta vid försäljning av fastigheter, i syfte att få fram beloppet för löpande inkomster. Affärsverkens inkomster äro alltså något för högt angivna; beloppet av försäljningsmedel för fastighet inom den kommunala affärsverksamheten torde dock icke vara alltför betydande. Vidare fördelas i efterföljande tablå de kommunala affärsverkens bruttoutgifter och inkomster på olika slag av affärsverk med samma uppdelning av bruttoutgifterna efter deras art som i den föregående tablån (miljoner kronor): Avlöningar Summa Affärsverk (inklusive Övriga inkomster b utgifter utaltter pensloner m. m.) ° Hamnar, kanaler och slussar 6-76 14*58 21-34 35*48 Renhållningsverk 8*64 679 1543 10*n Vattenledningsverk 569 8*73 14 42 32*75 Gasverk 9*14 283 7 37-51 46 6 2 Elektricitetsverk 16 97 43-04 6001 117 3 6 Spårvägar 4-u 12 80 l6 - oi 19*87 Andra affärsföretag _._. 3_2i 3jj53 TU 9jt3 Summa 54-52 118-14 17266 271T>2

337 Såsom förut nämnts ingå i förevarande statistik icke utgifterna för sådana kommunala affärsverk, som bedrivas i aktiebolagets form. Så ingå exempelvis Stockholms spårvägar icke bland de i förestående tablå redovisade spårvägarna. De sammanlagda bruttoutgifterna för de i tablån ingående kommunala affärsverken uppgå till 172-66 miljoner kronor, av vilket belopp 54:>2 miljoner kronor falla på avlöningar (inklusive pensioner m. m.). Avlöningarna utgöra sålunda 31-6 procent av bruttoutgifterna. Till jämförelse må nämnas, att vid de statliga affärsverken avlöningarnas andel av de totala utgifterna utgör 45-9 procent. Enligt de i tablån intagna uppgifterna om affärsverkens inkomster skulle den kommunala affärsverksamheten ge ett betydande överskott utom vad angår renhållningsverken, vilket överskott icke oväsentligt bidrager till nedbringande av behovet av uttaxering av kommunalutskylder. Det torde böra erinras, att räntor å de i de kommunala affärsverken — liksom i de statliga affärsverken — investerade lånemedlen icke påföras driftkostnaderna. 3.

Sammanfattning av kommunernas löpande utgifter.

I efterföljande tablå meddelas en sammanställning av bruttoutgifterna för den egentliga kommunalförvaltningen och för de kommunala affärsverken under år 1939 (miljoner kronor): Avlöningar Summa övriga (inklusive bruttoutgifter pensioner utgifter m. m.) Egentliga kommunalförvaltningen 392*6 2 673-52 1 066-14 Kommunala affärsverken 54*52 172-6 & 11814 Summa

791*6 6

1238*80

De totala kommunala brutloutgifterna uppgå alltså för år 1939 till 1 238-80 miljoner kronor, varav 447-14 miljoner kronor eller 3 6 l procent komma på avlöningar (inklusive pensioner m. m.). Av bruttoutgifterna täckas enligt tidigare meddelad uppgift genom statsbidrag 341-85 miljoner kronor eller 27*e> procent.

IV. Sammanställning av statens och kommunernas löpande utgifter. Syftet med förevarande undersökning har inledningsvis angivits vara att utr ö n a förutsättningarna och metoderna för en ärlig statistik över statens och kommunernas löpande utgifter. Under utarbetande av siffermässiga sammanställningar av statens och kommunernas löpande utgifter ha därefter i de båda följande avsnitten de nu föreliggande förutsättningarna för en sådan statistik klarlagts och metoderna för arbetet angivits. De siffermässiga huvudresultaten av undersökningarna! ha för statsutgifternas del sammanfattats i två tabeller avseende statens löpande utgifter (exklusive affärsverkens utgifter) fördelade, i den ena tabellen (A) efter- statsdepartementens verksamhetsområden och efter utgifternas art, i den andira tabellen (B) efter utgifternas ändamål och efter utgifternas art. I tabell B har statsutgifternas gruppering enligt den formella huvudtitelsindelningen helt brutits. För kommunernas vidkommande, där någon enhetlig budgetuppställning efter mönster av riksstaten icke finnes, ha de siffermässiga resultaten av undersökningen samimanfattats för samtliga kommuner i en tabell D, i vilken utgifterna för den egentliga kommunalförvaltningen (exklusive de kommunala affärsverken) fördelats efter ändamål och efter utgifternas art. Vid upprättande av tabellerna B och D litar en likformighet i grupperingen av utgifterna ef!er ändamål eftersträvats i syfte att genom en sammanslagning av de i dessa tabeller framlagda resultaten och med tillägg av de statliga och kommunala affärsverkens utgifter ernå en full-

338 ständig statistik över statens och kommunernas löpande utgifter. En sådan sammanslagning av materialet i tabellerna B och D erbjuder emellertid vissa svårigheter, vilka här skola klarläggas. I statistiken över statens löpande utgifter (tabell B) har det varit möjligt att få en tillfredsställande uppdelning av statsutgifterna på utgifter i statens egen verksamhet, å ena sidan, samt bidrag till icke statlig verksamhet eller understöd åt enskilda, å andra sidan. Vidare ha utgifterna i statens egen verksamhet kunnat fördelas på avlöningar (inklusive pensioner m. m.) och omkostnader (inklusive beräknade lokalkostnader). I statistiken över kommunernas löpande utgifter (tabell D) ha däremot bidrag, som kommunerna lämna till andra korporationer eller till enskilda, ävensom ersättningar till andra kommuner icke kunnat redovisas i en grupp för sig, utan dessa bidrag och ersättningar ha måst sammanföras med kommunernas omkostnader i egen verksamhet. För kommunerna har uppdelningen efter utgifternas art alltså icke kunnat föras längre än till att avse, ä ena sidan, avlöningar (inklusive pensioner m. m.) och, å andra sidan, alla övriga utgifter. Om bruttoutgifterna för staten och kommunerna skola sammanföras, kunna sålunda utgifterna efter sin art uppdelas endast i de två sist nämnda kategorierna, nämligen avlöningar (inklusive pensioner m. m.) och övriga utgifter. Uppdelning av statens utgifter efter ändamål har kunnat ske om än med en större grad av approximation än den som avser fördelningen av utgifterna efter deras art. De statliga utgifterna ha fördelats på 19 ändamålsgrupper. Ehuru vid upprättande av den kommunala statistiken eftersträvats att erhålla motsvarande utgifter inordnade under samma rubriker som i statistiken över statens utgifter, har detta likväl icke kunnat genomföras i önskvärd grad. Gruppen 4 (försvarsväsendet) finnes självfallet endast bland statens utgifter. Vidare sakna de i statistiken över statens utgifter upptagna grupperna 13 (kulturella ändamål), 14 (universitet, högskolor, seminarier m. m.) samt 18 (extra ordinära avskrivningar) motsvarighet i statistiken över kommunernas utgifter. Av större betydelse är emellertid, att den kommunalstatistiska tabellen är mera summarisk än tabellen över statens utgifter i vissa andra delar. Sålunda ha de i statistiken över statens utgifter förekommande grupperna 1—3 (styrelse och allmän förvaltning; riksdagen och dess verk m. m.; rättsväsendet) sammanförts till en grupp under beteckning »styrelse, representation, allmän förvaltning och rättsväsende» samt grupperna 9 och 10 (arbetsmarknadens reglering; sociala ändamål i övrigt) likaledes sammanslagits till en grupp. Nu berörda olikheter i redovisningen av de statliga och kommunala utgifterna förhindra visserligen icke en sammanläggning av de i tabellerna B och I) redovisade resultaten, fördelade på skilda ändamålsgrupper, men sammanställningen måste utformas i huvudsak i anslutning till de i den kommunala statistiken förekommande ändamålsgrupperna. Emellertid har det icke lyckats att helt efter samma grunder fördela de statliga och kommunala utgifterna på de fastställda ändamålsgrupperna. Sålunda ha exempelvis utgifter för kristidsnämnd, då det gäller kommunerna, upptagits i gruppen för styrelse, representation, allmän förvaltning och rättsväsende, medan motsvarande utgifter för staten ingå i gruppen näringarnas främjande och folkförsörjning. Vissa kostnader för folkpensioneringen redovisas under rubriken fattigvård i den kommunala statistiken, medan de i statistiken över statens utgifter tillhöra gruppen för socialförsäkring och arbetarskydd. För statens vidkommande ha kostnaderna för bekämpande av arbetslösheten sammanförts under gruppen arbetsmarknadens reglering, medan motsvarande kostnader för kommunerna fördelats på flera grupper med hänsyn till utgifternas karaktär, bortsett frän deras arbetslöshetsbekämpande syfte (vägarbeten o. d.); en viss del av arbetslöshetskostnaderna redovisas också under gruppen fattigvård och barnavård. Vidare bör uppmärksammas, att de statliga myndigheterna i stor utsträckning kunnat fördelas pä ändamålsgrupperna allt efter myndigheternas specifika uppgifter, medan en sådan

339 uppdelning icke varit möjlig för de kommunala myndigheternas vidkommande. I och för sig torde detta icke ha så stor betydelse med hänsyn till att en centraliserad förvaltning lärer vara utmärkande för kommunerna, och att en koncentration i kommunalstatistiken av utgifterna för kommunala förvaltningsmyndigheter därför förefaller närmast motsvara verkligheten. Den väsentligaste olägenheten vid en sammanslagning av de i tabellerna B och D innefattade uppgifterna om statens och kommunernas utgifter är, att statistiken avser för statens vidkommande budgetåret 1939/40 men vad kommunerna beträffar kalenderåret 1939. En sammanslagning av dessa uppgifter om statens och kommunernas utgifter leder under tider av starkt stigande statsutgifter till att en pro portionsvis för stor andel av dessa utgifter kommer alt rubriceras såsom statsutgifter. Det sagda gäller såväl för statens och kommunernas totala utgifter som för utgifterna för varje särskilt ändamål. Såsom exempel må anföras, att kostnaderna för försvarsväsendet under budgetåret 1939/40 till en avsevärt större del voro förlagda under senare hälften av budgetåret än under den förra hälften, samt att därför statens utgifter jämförda med kommunernas utgifter under kalenderåret 1939 bliva avsevärt större än om försvarsutgifterna varit jämnt fördelade på tiden 1 januari 1939—30 juni 1940. Även i fråga om fördelningen efter utgifternas art inverkar tidsförskjutningen störande på en sammanslagning. Här torde blott behöva erinras om prisutvecklingens inverkan pä löner och pensioner samt på skilda slag av omkostnader för att anledningarna till störningarna skola tydligt framstå. I alldeles särskild grad yppas olägenhet av en sammanslagning av de båda med tidsförskjutning uppgjorda tabellerna B och D i fråga om statsbidragen till kommunerna. I det föregående har med siffror belysts, att kommunernas utgifter i stor omfattning täckas medelst statsbidrag samt att dessa bidrag i skiftande grad komma skilda kommuner och kommunala ändamål till godo. Vid en sammanslagning av statens och kommunernas löpande utgifter måste dessa statsbidrag beaktas för undvikande av dubbelräkning. En beräkning av den andel av kommunernas bruttoutgifter för ifrågavarande ändamål, som icke täckes av statsbidrag, kan nämligen på grund av tidsförskjutningen leda till olika resultat, allt eftersom man väljer beloppet för det statsbidrag, som kommunen mottagit under kalenderaret 1939, eller för det bidrag, som utbetalats från staten under budgetåret 1939/40. Tydligast framträder effekten av tidsförskjutningen, om man antager, att ett nytt statsbidrag tillskapats och första gången utbetalats till kommunerna under senare hälften av det statliga budgetåret 1939/40; ett exempel på sådant statsbidrag har lämnats i det föregående (ersättning till kommunerna för mistad kommunal progressivskatt). Vid övervägande av nu berörda förhållanden nödgas man konstatera, att en sammanläggning av de i tabellerna B och D innefattade uppgifterna, vilken förutsätter ett hänsynstagande till statsbidragen för undvikande av dubbelräkning, icke med anspråk på tillförlitlighet kan verkställas för varje ändamålsgrupp för sig. Om åter flera varandra närstående ändamålsgrupper sammanföras, så att de totala utgifterna fördelas på ett mindre antal ändamålsgrupper, torde de felkällor, som omnämnts i det föregående, icke göra sig gällande i samma grad, som om fråga vore om att uppgöra en sammanställning över statens och kommunernas samfällda utgifter fördelade pä samtliga de ändamålsgrupper, som förekomma i tabellerna B och D. En sådan sammanslagning har här försökts. Tabellerna B och D avse emellertid en utgiftsgruppering efter ändamål endast beträffande den egentliga statsförvaltningen resp. den egentliga kommunalförvaltningen. Vid sidan av dessa tabeller ha i det föregående uppgifter meddelats även om de statliga och kommunala affärsverkens utgifter, men utan att de särskilda affärsföretagen inordnats i den ändamålsgruppering, som upptagits i tabellerna B och D. I nu förevarande sammanhang, då det gäller att fä en samlad överblick över statens och kommunernas löpande utgifter i en mera summarisk ändamålsgruppering än den i tabellerna B och D förekommande, har del ansetts lämpligt att bortse från utgifter-

340 nas administrativa karaktär och sålunda sammanföra utgifterna för den egentliga statsförvaltningen och kommunalförvaltningen med de statliga och kommunala affärsverkens utgifter. Vid ett sådant sammanförande infogas de statliga och kommunala affärsverken efter sina uppgifter i vederbörliga ändamälsgrupper. Huru detta skett framgår av följande schematiska sammanställning av innehållet i de 7 ändamålsgrupper, på vilka statens och kommunernas utgifter tillsammantagna synts kunna fördelas: /. Styrelse, representation, allmän förvaltning och rättsväsende. Gruppen omfattar grupperna 1—3 i tabell B samt motsvarande grupp i tabell D ävensom riksbanken. //. Försvarsväsendet och civila luftskyddet. Gruppen omfattar grupperna 4 och 5 i tabell B samt gruppen 5 i tabell D. / / / . Sociala ändamål. Gruppen omfattar grupperna 6—10 i tabell B och motsvarande grupper i tabell D. IV. Kommunikationsväsendet. Gruppen omfattar gruppen 11 i tabellerna B och D samt postverket, telegrafverket och statens järnvägar ävensom kommunala hamnar, kanaler, slussar och spårvägar. V. Undervisning samt kyrkliga och kulturella ändamål. Gruppen omfattar grupperna 12—15 i tabell B och motsvarande grupper i tabell D. VI. Näringarnas främjande och folkförsörjning samt statlig och kommunal näringsdrift. Gruppen omfattar gruppen 16 i tabell B och motsvarande grupp i tabell D, statens vattenfallsverk, domänverket, statens reproduktionsanstalt, statens lagerhus och fryshus samt kommunala renhållningsverk, vattenledningsverk, gasverk och elektricitetsverk ävensom vissa andra kommunala affärsföretag. VII. Räntor och extra ordinära avskrivningar. Gruppen motsvarar grupperna 18 och 19 i tabell B samt gruppen 19 i tabell D. Under grupp 17 (allmänna kommunala ändamål) ha i statistiken över statens löpande utgifter upptagits de statsbidrag till kommunerna, som icke äro bundna till vissa särskilda ändamål; i statistiken över kommunernas utgifter upptager gruppen till kommunerna ingående statsbidrag av denna art. Därest någon tidsförskjutning mellan tabellerna B och D icke förelegat, skulle de för nämnda grupp angivna beloppen ha utjämnats vid en sammanslagning. På grund av nu föreliggande tidsförskjutning kommer emellertid en viss rest att kvarstå, när tabellerna B och D sammanslås, vilken rest väsentligen representeras av ersättningen till kommunerna för mistad kommunal progressivskatt. Frän denna rest har man h ä r bortsett. Vid uppgörande av ifrågavarande sammanställning har det befunnits lämpligt att medtaga även de utgifter, som bestridas från kyrkofonden. Dessa utgifter uppgå till sammanlagt 1546 miljoner kronor, därav 6-81 miljoner kronor i avlöningar (inklusive pensioner m. m.) och 1*33 miljoner kronor i omkostnader (inklusive lokalkostnader) samt 7 ;S2 miljoner kronor i bidrag i form av tillskott till pastoraten för prästlön in. m. Kyrkofonden erhåller emellertid visst tillskott från riksstaten, belöpande sig till 5 05 miljoner kronor, vilket belopp upptagits i tabell B bland bidrag till icke statlig verksamhet m. m. Vid sammanslagning av statens och kommunernas utgifter ävensom kyrkofondens utgifter har nu, ä ena sidan, bortsetts från riksstatens tillskott till kyrkofonden men, å andra sidan, medtagits denna fonds tillskott till pastoraten och direkta utgifter för kyrkliga ändamål. Utgifterna för stat och kommun för ifrågavarande ändamål höjas därigenom med ett belopp av l O n miljoner kronor. Om i enlighet med förestående grunder statens (inklusive kyrkofondens) bruttoutgifter i egen verksamhet samt bidrag till icke statlig verksamhet m. m. sammanräknas med kommunernas bruttoutgifter inom resp. ändamålsgrupper, blir emellertid ett icke ringa belopp dubbelräknat. Någon möjlighet att fullständigt korrigera för denna dubbelräkning finnes icke. I statistiken över statens löpande utgifter under budgetåret 1939/40 ingå statsbidrag till kommunerna. I den mån dessa bidrag utgå till

341 kommuner för särskilda ändamål, ha motsvarande utgifter inom kommunerna upptagits bland de kommunala brutto-utgifterna. Det har emellertid vid förevarande undersökning icke varit möjligt att med utgångspunkt från det statliga räkenskapsmaterialet fastställa denna bidragssumma. Av de uppgifter om statsbidrag, som meddelats i samband med den kommunala finansstatistiken, framgår, att kommunerna under år 1939 fått mottaga statsbidrag om tillhopa 342 miljoner kronor, däri inräknat cirka 27 miljoner kronor avseende allmänna kommunala ändamål. Om angivna belopp representerat hela den av kommunerna mottagna bidragssumman och om någon tidsförskjutning icke förelegat mellan här sammanförda uppgifter för statens resp. kommunernas utgifter och inkomster, skulle denna summa ha motsvarat statens utgifter i form av bidrag till kommunerna. Då nu denna tidsförskjutning icke kunnat undvikas, kan man vid uppskattning av den förutnämnda dubbelräkningens storlek icke nå längre än att, med bortseende från det belopp, till vilket statens bidrag i själva verket uppgått, uppskatta statsbidragens summa till det belopp om 342 miljoner kronor, som enligt den kommunala finansstatistiken ingått till kommunerna. Vid en sådan summarisk ändamålsgruppering, varom här är fråga, torde det nu sagda också i stort sett kunna äga tillämpning på envar ändamålsgrupp för sig. Det har sålunda antagits, att de statsbidrag, som ingått till kommunerna, motsvara vad staten utbetalat i bidrag till samma ändamål. I enlighet med nu angivna grunder har upprättats följande sammanställning av statens och kommunernas totala löpande utgifter under budgetåret 1939/40 resp. kalenderåret 1939, därvid utgifterna jämväl fördelats på avlöningar (inklusive pensioner m. m.) och övriga utgifter (miljoner kronor): Avlöningar (inklusive Övriga Tillpensioner utgifter sammans m. m.) I. Styrelse, representation, allmän förvaltning och rättsväsende 198 98 296 II. Försvars väsendet och civila luftskyddet 243 1 086 i 329 III. Sociala ändamål 123 500 623 IV. Kommunikationsväsendet 271 446 717 V. Undervisning samt kyrkliga och kulturella ändamål 262 133 395 VI. Näringarnas främjande och folkförsörjning samt statlig och kommunal näringsdrift 73 322 395 VII. Räntor och extra ordinära avskrivningar — 205 205 Summa

2 790

3 960

De totala löpande utgifterna för staten och kommunerna, inklusive utgifterna för kyrkofonden och för de statliga och kommunala affärsverken, uppgå enligt denna sammanställning till 3 960 miljoner kronor. Av denna summa taga försvarsväsendets utgifter i anspråk en tredjedel. De sociala ändamålen samt kommunikationsväsendet svara tillsammans för den andra tredjedelen av utgiftssumman med ungefär lika fördelning på de båda ändamålsgrupperna. Den sista tredjedelen av utgiftssumman fördelar sig på övriga grupper, på sätt närmare framgår av tablån. Den totala avlöningssumman (inklusive pensioner ni. m.) uppgår till 1 170 miljoner kronor eller till 30 procent av samtliga utgifter. Av avlöningarna falla 723 miljoner kronor eller 62 procent på staten och 447 miljoner kronor eller 38 procent på kommunerna. Om man från den statliga avlöningssumman avdrager det belopp i avlöningar och pensioner som hänför sig till försvarsväsendet eller 243 miljoner kronor, återstå för civila ändamål 480 miljoner kronor. De statliga och kommunala avlönings- och pensionsutgifterna för civila förvaltningsuppgifter äro alltså av ungefär samma storleksordning.

342 De totala utgifterna motsvara ungefär en tredjedel av nationalinkomsten, som för kalenderåret 1939 uppskattas till 11 510 miljoner kronor. Den totala avlöningsoch pensionssumman för stat och kommun representerar omkring en femtedel av den vid 1940 års taxering enligt kommunalskattelagen uppskattade inkomsten avtjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet för fysiska personer, uppgående till 5 648 miljoner kronor. Med de nu meddelade sammanställningarna och därtill knuten analys har man nått så långt som varit möjligt på grundval av det föreliggande materialet. Den saldering, som vidtagits såsom senaste led i undersökningen, skulle ha avsett bidrag från staten till de kommunala organen men har endast kunnat uppskattas på indirekt väg. Att ersättningar mellan kommunerna icke heller i sin helhet kunnat klarläggas har förut omnämnts. Här skall emellertid därjämte uppmärksamheten fästas på vissa inom den statliga resp. den kommunala hushållningen förekommande ersättningar från den ena förvaltningsgrenen till den andra för särskilda prestationer. Bland mera betydande sådana ersättningar må nämnas ersättning från riksstatens utgiftssida till postverket för tjänsteförsändelser, de statliga myndigheternas utgifter för telefon eller för militärtransporter på statsjärnvägarna, de kommunala myndigheternas avgifter för elektrisk ström från ett kommunen tillhörigt elektricitetsverk m. m. Det kunde otvivelaktigt vara av intresse att analysera dylika ersättningars andel i den statliga resp. kommunala hushållningen. En siffermässig belysning av dessa betalningstransaktioner lärer kräva, att tillgänglig statistik i viss utsträckning kompletteras med kalkyler. Stockholm den 30 april 1942. Gunnar

W.

Sjögren.

343 Bilaga

G.

Vissa upplysningar angående finansstatistiken i Danmark, Finland och Norge. På därom av de sakkunniga gjorda framställningar ha chefen för Det statistiske Departement i Danmark och chefen för statistiska centralbyrån i Norge lämnat vissa upplysningar angående finansstatistiken i Danmark och Norge, vilka synts vara av värde för de sakkunnigas arbete. I vad angår Danmark ha dessa upplysningar i vissa hänseenden kompletterats hos vederbörande myndigheter av överdirektör Höijer vid personligt besök. I det följande lämnas en sammanfattning av dessa upplysningar. De av myndigheterna lämnade redogörelserna ha belysts med formulär, som använts för insamling och bearbetning av det statistiska materialet. Till dessa redogörelser fogas litteraturhänvisningar beträffande vissa finansstatistiska frågor i Finland. Danmark. Skatte-, inkomst- och förmögenhetsstatistik. Den danska inkomst- och förmögenhetsstatistiken publiceras i två berättelser, avseende den ena fastighets- och personbeskattningen till staten och kommunerna samt den kommunala utjämningsfonden, 1 den andra inkomst- och förmögenhetstaxeringen till staten. Publikationerna avse visst skatteår, eller tiden 1 april—31 mars. Den förra publikationen innehåller dels en tabellavdelning, dels en textavdelning med kommentar till tabellerna. I tabellerna lämnas uppgifter om 1) fastighetsbeskattningen inom stads-, lands- och amtskommuner, 2) den ordinarie beskattningen av fysiska personer i städer och pä landet, 3) den ordinarie beskattningen av juridiska personer i städer och pä landet, 4) speciella inkomstskatter till staten, 5) den totala beskattningen. Uppgifterna meddelas specifikt för varje kommunal enhet och ange skatteunderlag och skatt samt, såvitt angår de under 2)—4) nämnda tabellerna, även antalet skattebetalare. I den senare publikationen lämnas i särskilda tabeller uppgifter för fysiska personer om 1) inkomstens fördelning efter storlek och på skattekretsar, 2) förmögenhetens fördelning efter storlek och på skattekretsar, 3) inkomstens fördelning efter storlek och inkomsttagarnas yrke, 4) förmögenhetens fördelning efter storlek och förmögenhetsägarnas yrke, 5) fördelning av inkomster över 20 000 kronor efter såväl inkomstens som förmögenhetens storlek, 6) fördelning av förmögenheter över 100 000 kronor efter såväl förmögenhetens som inkomstens storlek. För aktiebolag (såväl skattebetalande som skattefria) meddelas i en tabell uppgifter om antal, aktiekapital, inkomst, avsättningar till' fonder samt skattebelopp, fördelade efter aktiekapital och inkomstprocent, inom olika landsdelar och verksam1 Utjämningsfondens inkomster utgöras av särskilda skatter, bland annat en skatt på inkomst och förmögenhet, som icke är så starkt progressiv som den motsvarande statliga skatten. Från fonden utbetalas bidrag till vissa kommuner för särskilda ändamål, såsom fattigvård, sjukvård och skolväsen m. m., i proportion till kommunernas utgifter för ändamålet samt till staten för polisväsendet. Fonden användes däremot icke för att lämna bidrag till särskilt skattetyngda kommuner. För det ändamålet lämnar staten bidrag på annat sätt. För närmare uppgifter rörande denna fond torde få hänvisas till den av Det statistiske Departement utgivna tidskriften »Statistiske Efterretningen 1938 nr 44 och 1939 nr 38.

344 hetsgrupper. I en annan tabell lämnas motsvarande uppgifter om andra skattebetalande juridiska personer än aktiebolagen med fördelning efter verksamhet. Till dessa tabeller fogas korta kommentarer med texltabeller. Den statistiska publikationen »Fastighets- och personbeskattningen» utarbetas på grundval av taxeringsmyndigheternas rapporter, och alla i publikationen angivna antal och belopp framkomma genom sammanräkning av rapporterade data. Rapportskyldiga äro kommunerna, skatteråden och magistraterna, och det är pä grundval av dessa myndigheters rapporter möjligt att företaga en sammanställning av de totala, direkt påförda skatterna till staten, utjämningsfonden och kommunerna för fastighet samt för fysiska och juridiska personer. Det statistiske Departement mottager rapporterna under tiden 1 juli—31 augusti, när myndigheterna äro färdiga med skattetaxeringarna för det löpande skatteåret, eller tiden 1 april—31 mars. Snarast möjligt efter mottagandet av rapporterna offentliggör departementet i den av departementet utgivna tidskriften »Statistiske Efterretninger» preliminära uppgifter om beskattningen, så att det är möjligt att inom utgången av kalenderåret få en preliminär översikt över den totala beskattningen. Vidare underkastas rapporterna en siffermässig och kritisk granskning i departementet, varvid man i mycket stor utsträckning korresponderar med rapportmyndigheterna, vilka också i särskilda fall insända kompletterande upplysningar under årets lopp. De på detta sätt bearbetade upplysningarna publiceras därefter i nämnda statistiska publikation, »Fastighets- och pcrsonhcskaitningen», som utsändes kort efter utgången av det ifrågavarande skatteåret. Material till publikationen om inkomst- och förmögenhetstaxeringen till staten utgöres ytterst av de för taxeringen upprättade s. k. mantalslistorna (motsvarande taxeringslängderna i Sverige). De insändas till skatteråden i skattedistrikten, vilka i genomsnitt omfatta ungefär 20 kommuner (i allmänhet såväl städer som landskommuner). Där upprättas för Det statistiske Departements räkning utdrag ur mantalslistorna. I dessa utdrag lämnas för varje taxerad person upplysning om bostadsort, namn, yrke, kön, födelseår, försörjningsplikt, taxerad inkomst, taxerad förmögenhet, inkomstskattens belopp och förmögenhetsskattens belopp; för fastighetsägare uppgives dessutom fastighetens skattevärde och för självständiga jordbrukare även värdet av kreatursbesättning och inventarier. Materialet för de tre huvudstadskommunerna (Köpenhamn, Frederiksberg och Gentofte) erhålles direkt från direktionen för Köpenhamns skatteväsen och bearbetas av stadens statistiska kontor efter överenskommelse med Det statistiske Departement. Ersättning för utskrivning av nämnda utdrag utgår till skatteråden med 4 öre per löpande nummer (person). Då utdragen för provinsstäderna och landskommunerna omfatta cirka 1 400 000 personer, blir utgiften till skatteråden för utskrivningen cirka 56 000 kronor. Om för huvudstaden företoges en liknande utskrivning, skulle utgiften förhöjas med cirka 20 000 kronor, så att den sammanlagda utgiften bleve cirka 76 000 kronor. Ersättningen för utdragens upprättande utbetalas av skattedepartementet och räknas icke såsom kostnad för statistiken. Av de i utdragslistorna ingående upplysningarna har departementet vid bearbetningen för nämnda publikation hittills endast kunnat använda upplysningarna om inkomst och förmögenhet samt yrke och försörjningsskyldighet. Bearbetningen försiggår så, att utdragslistornas upplysningar om yrke förenklas med hjälp av ett codesystem, så att tio yrkesgrupper framkomma, varefter listornas uppgifter för varje särskild stad och för landskommunerna tillsammans inom varje skattekrets överföras på ett arbetsschema med hjälp av det s. k. »strecksystemet». Detta består däri, att för varje taxerad person utsättas på arbetsschemat två streck, varav det £na enligt arbetsschemats indelning angiver inkomstens storlek i kombination med yrket (schemats första avdelning) och försörjningsskyldighet (försörjarna ovan och icke försörjningspliktiga nedan i schemat), medan det andra strecket på motsvarand e sätt i schemats högra hälft anger förmögenhetens storlek i kombination med yr-

345 ket och försörjningsskyldigheten. F ö r inkomster över 20 000 kronor och för förmögenheter över 100 000 kronor utskrivas samtidigt med streckningen ett räknekort, å vilket uppgifterna beträffande dessa inkomsttagare och förmögenhetsägare införas. Till och med skatteåret 1938/39 omfattade materialet blott taxerade med minst 800 kronors inkomst eller 4 000 kronors förmögenhet, men från och med skatteäret 1939/40 medtagas alla taxerade oavsett inkomstens eller förmögenhetens storlek. Merkostnaderna för statistikens utsträckning till de lägsta inkomsterna och förmögenheterna ha icke kunnat angivas. Genom direkt räkning av strecken på arbetsschemat erhålles antalet av resp. inkomst- och förmögenhetstaxerade poster, medan inkomst- och förmögenhetsbeloppen i de olika storleksgrupperna, då gruppindelningen är mycket specificerad, erhålles genom att multiplicera antalet taxerade poster med genomsnittstal. De använda genomsnittstalen ha erhållits på grundval av företagna undersökningar och utgöra, avrundade, i allmänhet gruppens undre gräns med tillägg av 40 procent av intervallet. För de lägsta inkomsterna och förmögenheterna är avvikelsen härifrån dock betydande på grund av att taxeringarna inom de låga intervallen ha en annan fördelning än inom de övriga intervallerna. För inkomsterna över 20 000 kronor och för förmögenheterna över 100 000 kronor, för vilka såsom förut nämnts räknekort utskrivas, ingå inkomst- och förmögenhetsbeloppen med exakta siffror i statistiken. Vid sidan härav företages en direkt sammanräkning av den totala inkomsten och förmögenheten för skattskyldiga till respektive staten, kommunerna och den gemensamma kommunala utjämningsfonden. Yrkesuppgifterna betecknas såsom tämligen tillförlitliga för sitt ändamål, men den summariska uppdelningen på tio grupper anses dock behöva utvidgas. Endast i undantagsfall kompletteras vid bearbetningen ofullständiga yrkesuppgifter. Publikationen om inkomst- och förmögenhetstaxeringen för skatteåret 1939/40 utkom i början av december 1940. Denna statistik krävde en personal på 7 å 8 personer året runt. Streckningsarbetet utfördes på ackord; omkring 2 800 personer streckades per dag och bearbetningen kostade 12 000 kronor. Staden Köpenhamn bearbetade dock sitt material själv. För skatteåret 1940/41 hade Det statistiske Departement föreslagit, att en mera omfattande inkomst- och förmögenhetsstatistik skulle anordnas såsom komplement till folkräkningen. För bearbetningen skulle hålkort användas och en kostnadsökning på cirka 25 000 kronor beräknades. Detta förslag ansågs emellertid för dyrbart. I dess ställe beslöts en utvidgad bearbetning för nämnda skatteår, i det att, med bibehållande av streckningssystemet, i bearbetningen intagits, förutom de förut nämnda upplysningarna, även de taxerades kön och ålder, varjämte antalet förvärvsgrupper ökats från tio till fyrtiotre. Den utvidgade bearbetningen har krävt en personal pä cirka 12 personer förutom den närmaste ledaren, och utvidgningen beräknas medföra en merutgift på 5 a 6 000 kronor. På grund av utvidgningen av de i bearbetningen medtagna uppgifterna och ökningen av antalet yrken har man dock icke kunnat använda det hittills nyttjade arbetsschemat utan måst konstruera en bok till hjälp vid streckningen, bestående av ett antal dubbelblad med plats för resp. inkomst- och förmögenhetsuppgifterna. Boken är försedd med en uppslagsnyckel med nummer som svara mot de fyrtiotre yrkenas nummer, på så sätt att på de med nummer 1 märkta sidorna instreckas uppgifterna om de taxerade, som enligt codesystemet hänförts till yrket nummer 1, o. s. v. Antalet streckningar per dag sjunker nu till 1 600. Vid denna undersökning utskrivas också räknekort för inkomsterna över 20 000 kronor och förmögenheterna över 100 000 kronor. Man hoppas få anordna inkomst- och förmögenhetsstatistiken även i framtiden efter denna utvidgade plan. För skatteåret 1941/42 kommer bearbetningen icke att avse fördelningen efter ålder; antalet streckningar per dag beräknas då till 1 800. F ö r aktiebolagen mottager departementet också uppgifter på utdragslistor och 23—418516.

346 dessa upplysningar utskrivas å räknekort, vilka sorteras och sammanräknas, så att de i publikationen meddelade upplysningarna erhållas. Den kommunala finansstatistiken bygger på detaljerade statistiska formulär för städer och landskommuner, vilka formulär ansluta sig till av staten fastställda räkenskapssystem. Räkenskapsåret avser tiden 1 april—31 mars. Sammandragen inkomma till Det statistiske Departement till större delen under påföljande december, varefter följer en besvärlig revision av uppgifterna, vilken i huvudsak utföres av kvinnliga biträden. En sammanräkning av de viktigare data göres för Årsboken och är färdig under påföljande juli. Samma uppgifter med kort text publiceras i Statistiske Efterretninger. Sedan göres en mera detaljerad bearbetning och sammanräkning av formulärens alla delposter och en definitiv berättelse utarbetas för flera år samtidigt. Den kommunala finansstatistiken kräver en personal på cirka 10 biträden, förutom en expeditionssekreterare och en sekreterare såsom de närmaste ledarna. Sammanställning av statistiken över statens och kommunernas finanser. Den systematiska bearbetningen av statens inkomster och utgifter verkställes av Det statistiske Departement. Den kräver en kvalificerad, men ej så stor personal. Därefter sammanfattar departementet statens och kommunernas finanser till en översikt av det allmännas finanser. För statens och städernas del, vilkas räkenskaper äro uppställda efter ett rationellt system, behöva några omräkningar icke företagas. Däremot måste vissa sådana göras för landskommunerna för att få fram avskrivningarnas storlek. Statistiske Efterretninger är en statistisk tidskrift, som utgives av Det statistiske Departement. Den utkommer med omkring 50 nummer om året. Någon bestämd utgivningstid är icke fixerad, men två nummer i månaden bruka utkomma regelbundet omkring den 6 och omkring den 20. Kostnaden utgjorde för budgetåret 1940/41 för tryckning cirka 18 700 kronor, för papper cirka 5 100 kronor och för porto cirka 3 600 kronor. Finland. Beträffande inkomst- och förmögenhetsstatistiken torde få hänvisas till två promemorior, den ena av överdirektör Martti Kovero och den andra av t. f. avdelningschefen Valter Lindberg, vilka promemorior tryckts såsom bilagor till förhandlingarna vid det 15:e nordiska statistiska chefsmötet i Helsingfors 1931. 1 Vidare bör här omnämnas en avhandling om inkomst- och förmögenhetsstatistiken av överaktuarien Erik Ekelund, vilken avhandling innehåller en beskrivning av flera främmande länders inkomst- och förmögenhetsstatistik. 2 I fråga om den kommunala finansstatistiken bör här erinras, att frågan om köpingarnas och landskommunernas finansstatistik behandlades vid det 16 :e nordiska statistiska chefsmötet i Köpenhamn i anslutning till en av överdirektör Martti Kovero författad promemoria. 3 Enligt denna promemoria började statistiska centralbyrån i Finland år 1931 att utarbeta en årligen utkommande statistik över köpingarnas och landskommunernas finanser. Det frågeformulär, som lades till grund för statistiken, användes såsom modell för en budgetuppställning som de finskspråkiga kommunerna togo i bruk följande år. Statistiken har tvungit kommunerna alt vidtaga förbättringar i sin bokföring. Allt flera kommuner ha anställt kommunalsekreterare och anslutit sig till landskommunernas förbund, varvid de flesta tagit i bruk förbundens budgetuppställningar. Statistiken upptager i allmänhet kommunernas utgifter och inkomster enligt bokföringen. Då vissa kom1 Förhandlingarna äro utgivna av statistiska centralbyrån i Finland, Helsingfors 1932; sid. 9, 41 och 46. . 2 Erik Ekelund: Inkomst- och förmögenhetsstatistikens metoder. I Ekonomiska samfundets tidskrift. Ny serie. Häfte 30. Helsingfors 1934. 3 Förhandlingarna vid detta möte ha publicerats i Danmarks statistik: Statistiske meddelelser, 4 serien, 102 bandet, 1 häftet, sid. 26 och 49.

347 muner använda kassabokföring och andra debiteringsbokföring, äro uppgifterna icke direkt jämförbara med varandra. Efter hand ha de kommuner, vilka använda kassabokföring, minskats i antal och övergått till debiteringsbokföring. Materialet till statistiken har för varje år blivit bättre, ehuru det tills vidare kräver en rätt ingående granskning. Slutligen torde h ä r böra erinras om en av avdelningschefen Valter Lindberg författad promemoria angående den statistiska grundvalen i Finland för nationalinkomstens beräknande, vilken fråga behandlades vid det 16 :e nordiska statistiska chefsmötet i Köpenhamn 1936. 1 Norge. Skattestatistiken. I Norges officiella statistik ingår en publikation benämnd »Skattestatistiken för budgetåret . . .». Den utgives av statistiska centralbyrån och omfattar såväl den kommunala taxeringen som taxeringen till statsskatt. Av publikationen utgives ett häfte för varje fylke alltefter som det erforderliga siffermaterialet insändes från vederbörande skatteinspektör. Sedan hela samlingen är färdig, utgives den i ett band med inledande översikt för hela riket. En preliminär översikt lämnas i den pericdiska tidskriften Statistiske Meddelelser. Materialet till publikationen inhämtas å särskilda formulär. Huvudformuläret om skattetaxeringen utsändes av statistiska centralbyrån genom skatteinspektörerna (bortsett från Oslo och Bergen en i varje fylke) och tillställes av dem taxeringsnämnderna. Dessa nämnder ifylla formuläret och insända det till skatteinspektören, som skall tillse, att formuläret är riktigt ifyllt, innan han återställer det till statistiska centralbyrån. Formuläret upptager beträffande den kommunala beskattningen i huvudsak uppgifter om antal skattebetalare, taxerad förmögenhet, taxerad inkomst, beskattningsbar inkomst, påförd herreds (by-) skatt samt antal skatteören. I fråga om statsskatten skola angivas bland annat antal skattebetalare, sammanlagd taxerad förmögenhet, sammanlagd taxerad inkomst samt påförda statsskatter. Någon storleksgruppering av inkomst- och förmögenhetsbeloppen förekommer icke i denna statistik. Vid sidan av huvudformuläret finnes ett särskilt formulär angående yrkesgrupperingen. Detta formulär ifylles av skatteinspektörerna för vinnande av enhetlighet, och särskilda föreskrifter ha meddelats om hur formuläret skall ifyllas. Yrkesgrupperingen genomföres endast för landsbygden, icke för städerna, enär yrkesgrupperingen icke haft samma skattepolitiska intresse för städernas vidkommande som i fråga om landsbygden. Enligt formuläret för yrkesgrupperingen skola de skattebetalare som äro fysiska personer uppdelas på 14 namngivna grupper, därav 6 inom huvudgruppen företagare (»selvstendige»), 3 inom huvudgruppen funktionärer och 5 inom huvudgruppen arbetare. Därutöver skola angivas juridiska personer m. fl. utan uppdelning efter verksamhetens art. F ö r varje grupp angivas antalet skattebetalare, taxerad förmögenhet, taxerad inkomst, beskattningsbar inkomst ävensom samlad och genomsnittlig kommunalskatt. Slutligen lämnas uppgifter av skattefogdarna beträffande egendomsskatt till härad och fylken och repartitionsskatt till fylken samt av skattefogdarna och vederbörande kommuners styrelser om egendomsskatt till primärkommunerna. Statistiska centralbyråns omkostnader för utarbetandet av skattestatistiken belöpa sig till 6 å 7 000 kronor, därvid icke medräknats kostnaderna för byråchefens arbete. Härtill komma också utgifter för tryckning av formulär och publikationer. Största delen av den ifrågavarande publikationen avser den kommunala beskattningen, för vilken redogöres beträffande varje skattedistrikt. (Landet är indelat i 759 skattedistrikt. I allmänhet utgör en kommun ett skattedistrikt; några kommuner äro delade i två eller flera distrikt. I varje skattedistrikt väljer kommunens 1 Se i not 3 å sid. 346 anf. publikation sid. 24 och 53.

348 styrelse en taxeringsnämnd.) I en första avdelning redovisas de uppgifter om den kommunala taxeringen som ingå i huvudformuläret, i en andra avdelning redogöres för skattebetalarnas uppdelning efter yrken och i en tredje avdelning ingå uppgifterna om de juridiska personerna. För statsskattetaxeringen lämnas däremot en väsentligt mera summarisk redovisning i anslutning till de lämnade uppgifterna, ehuru även här varje skattedistrikt upptages specifikt för sig. Den senaste publikationen omfattar cirka 575 sidor, varav ett 30-tal sidor innehålla kommentar till de tryckta tabellerna. Den kommunala finansstatistiken. Genom en cirkulärskrivelse från justitiedepartementet av den 15 februari 1936 bestämde departementet, med stöd av lagen för landskommunerna, att budgetuppställning och räkenskaperna i rikets landskommuner skulle från och med budget- och räkenskapsåret 1936/37 avfattas i enlighet med föreskrifter som meddelas i cirkuläret och formulär som bifogades detta. Enligt cirkuläret skulle bokföringen ske efter systemet dubbelt bokhålleri i alla landskommuner med mera än 2 000 invånare vid sista folkräkningen, men det var intet som hindrade, att även mindre kommuner använde sig av detta system. Sedermera har föreskrivits, att alla kommuner, även de med mindre än 2 000 invånare, skola föra sina räkenskaper efter det dubbla bokhålleriets system. Materialet till den kommunala finansstatistiken erhålles i form av utdrag ur (herreds-) kommunernas räkenskaper enligt tryckta formulär, vilka i huvudsak överensstämma med justitiedepartementets nyssnämnda cirkulärföreskrifter. Därutöver skola uppgifter lämnas om kapitalinkomsterna och deras användning samt om skatteuppbörden. Särskilda formulär finnas vidare för fylkes- och stadskommunernas räkenskapsdistrikt; de äro numera under revision, och de föreslagna nya formulären överensstämma i stort sett med formuläret för herredskommunerna. Formulären insändas till statistiska centralbyrån och bearbetas där till en redogörelse över kommunala finanserna. Centralbyråns utgifter för detta arbete utgjorde för budgetåret 1936/37 cirka 14 000 kronor utom kostnaderna för byråchefens arbete och tryckningskostnaderna för formulär och publikationer. Det antages, att utgifterna icke skola bliva så höga i fortsättningen, i varje fall icke från och med budgetåret 1938/39, enär de nya formulären för landsbygden förorsakat stora svårigheter för herredskassörerna och föranlett ett omfattande granskningsarbete från centralbyråns sida. Sammanställning av statistiken över statens och kommunernas finanser. I den statistiska årsboken för Norge meddelas en tabell över statens och kommunernas sammanlagda nettoutgifter och nettoinkomster. För dess utarbetande verkställes icke någon annan omarbetning av räkenskaperna än den, som erfordras för att få fram en nettouppställning. För statens utgifter och inkomster h a r centralbyrån varje år utarbetat en dylik uppställning till den statistisk-ekonomiska översikt, vilken ingår i den norska statsverkspropositionen. Den är mindre specificerad än den nettouppställning som offentliggöres i den statistiska årsboken. Stockholm den 31 oktober 1941.

Bilaga

FORMULÄR

BT.

350 T a x e r i n g s l ä n g d f ö r fysiska p e r s o n e r , (Vänstersida.)

aro

Hemman och lägenhet s Z å landet X) c S 3 Rote, kvarter och tomt K 3 eller stadsäga i stad r+

ro

Den skattskyldiges namn och titel eller yrke

SB:

Z c 3 3 ro

Na m n P

er •-» g. sa to C:

ro (JO 3 v> 00 ro g0 : 0

<[ * i Vt p«

B a.

OQ o 50

s

3 l1

Aby

33 P*

5 ! 6

A,

godsägare

2 B,

hembiträde

3 C, inspektor

h. h., lärarinna

J

1 P

3 > pr e* 3 P ro 03 3 p Ppr CL CT a. -t P P 2 (JQ O*

g 0

Av uppskattad av rörelse eller från vanligt a v jordav annan handelsbolag, bruksfastighet kommanditfastighet bolag eller rederi 7

— — —

— — — — — — — — — —

— — —

l11

F, kvarn

31 G,

hem.-äg.

— —

— — — — — — —

9 LT,

arrendator

4.310 I, f.

d.

g ä

10 J,

fabrikör

g

— —

smedmästare

a

— — — — — — — — — — —

5 Sofiero

. . . l5

6 7

Åkvarn

. . .

11 Annero

. . . 37

12 Lisero

. . . .

tandläkare

E, f.

d.

8" K, L,

13 14

D,

Mariedal . . . 321

M,

lektor förestånd.

hem.-äg.

smedarb. åkare

g a o g 0 0

0 O

g f

— 6

— 3

15 N, f. d.

0,

chaufför

— —

. . . . 51

P,

hem.-äg.

18 Krokvik . . . 5 2

Q,

landsfiskal

g

—

19 Viby

. . . . 5 11

R,

handlande

20 S,

handelsbitr.

g 0

21 T, f.

d.

ä

17 Södergård

maskinarb.

husäg.

22 U,

tandläk.-bitr.

23 V, f.

d.

f

betjänt

— — — —

Summa för u opslaget 1

— — — — — —

— — — — —

— 5.960

— — — —

— — — —

— — — —

) O = ogift, g = gift, ä = änkling eller änka, f = frånskild. ) Har halvt familjeavdrag för barn medgivits, redovisas avdraget ej i kolumn 6 utan anmärkes förhållandet i anteckuingskolumn en. 2

351 Formulär 1.

oskifta dödsbon och familjestiftelser.

Taxering enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögent a x e r i n g s n ä m n c en angi-

inkomst av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet

uppskattat underskott å av kapi- förvärvstal källa

— —

6.000 3.850

—

räknad nettoinkomst resp. nettoförlust 3 )

näring och medgivna ställ- allmänna ning avdrag inom näringen

antaget taxerat belopp

medgivet antaget statligt beskattortsav- ningsbart drag 4) belopp

63.490 A 1

1.200 G 2

—

3.160)

6.000 1 240

3.610 j

A 2

—

—

18.910 F 1

— —

6.500 E 3

—

4.500 A 2

—

—

—

A 1

— —

1.340 A 3

—

— —

27.300 B 1

— — — — —

B 1

2.400 B 2

—

5.960 C 1

2.360 B 3

3.500 C 2

— —

— — — — —

—100

A 1

—

12.000 E 2

25.400 D 1

3.600 D 2

650 H 3

4.800 F 2

— —

1.200 G 3

— — — —

— -— — — — —

— — —

202.S80

—

—

— 2.360

—

3 4

) Nettoförlust utskrives med rött bläck. ) Utföres ej beträffande ensamstående skattskyldiga.

3.200 250 145.330

352 T a x e r i n g s l ä n g d för fysiska p e r s o n e r , (Högersida.) hetsskatt

Taxering enligt kommunalskatte-

Uträknad inkomstoch förmögenhetsskatt därav tilläggsskatt

totalbelopp

öre

kr.

Av prövningsnämnden beslutad ändring i

kr.

f

t

— — — —

—

—

:

1,585

— — — —

— — — —

— — — —

antaget beskattningsbart belopp

I öre

antaget taxerat belopp

— — — — —

— — — — —

Av taxeringsnämnden

medmedantagen givna antagen givet beskattkommualltaxerad ningsmänna inkomst nalt bar ortsaviI 111VJ til* om *;t avdra** lllOU drag

Uträknat antal skattekronor och skatteören kr.

öre

240 I 500

6 i 40

—

—

30 50

—

—

— — — — — —

— — — — — —

— — — — — —

—

—

—

— — — — — —

— — — — — —

— — —

— — —

— 130 730

— —

— — 219

—

—

340 340) 20/ 340

— 10 254 149.340

— —-

353 Formulär 1 (forts.). oskifta d ö d s b o n o c h familjestiftelser (forts.).

lagen Av prövningsnämnden beslutad ändring i .-i. 3 O CTO

antagen taxerad inkomst

antagen beskattningsbar inkomst

?r «

Uträknad värnskatt

Taxeringsnämndens anteckningar

O 3

kr. 30

i

a

fi

7 Mantalsskriven i X-by.

2.673 3.540

5 Fabriksrörelse i Y-vik.

16 17

20 21

354 Formulär

E n s k i l d a p e r s o n e r s n e t t o i n k o m s t e r å r 19 m e d f ö r d e l n i n g efter n ä r i n g ställning inom näringen samt nettointäkterna samma år från olika förvärvskällor.

2.

och

Inkomst i kronor för yrkesverksamma

N ä r i n g

företagare

anställda

icke yrkesverksamma (f. d. yrkesutövare, pensionärer etc.)

A. Jordbruk med binäringar B. Industri och hantverk C. Samfärdsel D. Handel E. Allmän förvaltningstjänst F. Fria yrken G. Husligt arbete H. I övrigt Sammanräknad nettoinkomst taxeringsnämndernas beslut

enligt . . .•

Tillkommer (Avgår) enligt prövningsnämndernas beslut verkställda ändringar (netto) Sammanräknad nettoinkomst enligt prövningsnämndernas beslut Därav hänför sig till: 1. Jordbruksfastighet 2. Annan fastighet 3. Rörelse eller delägarskap i vanligt handelsbolag, kommanditbolag eller rederi 4. Tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet 5. Kapital 6. Underskott å förvärvskälla (avgår)

samtliga

355 Formulär

3.

Enskilda personers nettoinkomster år 19 (enligt taxeringsnämndernas beslut) med fördelning efter näring, ställning inom näringen och inkomstbeloppens storlek. Av vidstående antal och inkomstsumma belöper på inkomstbelopp om 600— kr.

Näring och ställning inom näringen

Antal Inkomst, per- summa AnAnAnAnsokr. tal Inkomst, tal Inkomst, tal Inkomst, tal Inkomst, ner per- summa per- summa per- summa per- summa sokr. sososokr. kr. kr. ner ner ner ner

1. Företagare: A. Jordbruk med binäringar . B. Industri och hantverk . . D. Handel E. Allmän förvaltningstjänst .

Samtliga företagare 2.

Anställda: A. Jordbruk med binäringar . B. Industri och hantverk . . D. Handel E. Allmän förvaltningstjänst .

Samtliga anställda o. Icke yrkesverksamma (f. d. yrkesutövare, pensionärer e t c ) : A. Jordbruk med binäringar . B. Industri och hantverk . . D. Handel E. Allmän förvaltningstjänst .

Samtliga icke yrkesverksamma | Summa

—

—

—

—

—

356 Formulär Uppgifter för i n t e n s i v u n d e r s ö k n i n g a r r ö r a n d e i n k o m s t o c h f ö r m ö g e n h e t . län Dekl.-nr Födelseår

kommun. Ortsgrupp:

(eller n r i t a x e r i n g s l ä n g d ) för den s k a t t s k y l d i g e . Civilstånd

Kön

A n t a l b a r n , för v i l k a o r t s a v d r a g äger r u m :

N ä r i n g och ställning i n ä r i n g e n :

Detaljyrke: Bruttointäkt kr.

Omko itnader Därav gäldTotalt ränta kr. kr.

Nettointäkt (förlust) kr.

Inkomst av jordbruksfastighet . . . . » annan fastighet » rörelse » tjänst » tillfällig förvärvsverksamhet » kapital Säger Allmänna avdrag: för utskylder (utom kronoutskylder) övriga avdrag

; Återstående inkomst

Förmögenhet. Tillgångar: a) jordbruksfastighet b) annan fastighet (därav använd i rörelse c) inventarier och varulager i jordbruk d) inventarier och varulager i rörelse e) aktier f) obligationer och förlagsbevis g) kontanter och bankfordringar h) andra fordringar i) övriga tillgångar

kr.)

. . .

Skulder: 1. Lån mot: a) inteckning i jordbruksfastighet b) inteckning i annan fastighet c) annan inteckning d) aktier e) obligationer eller annan ej särskilt upptagen realsäkerhet . . . f) namnsäkerhet g) accept 2. Skatteskulder 3. Andra skulder Behållen förmögenhet Förmögenhetsdel O/ioo av behållen förmögenhet) Taxerat belopp Utnyttjat ortsavdrag Beskattningsbart belopp

4.

357 Formulär

5.

Uppgifter a n g å e n d e omsättning och omsättningsskatt inom de s ä r s k i l d a taxeringsd i s t r i k t e n enligt förordningen om allmän omsättningsskatt i -

----

-

-— län under

månad

19...

Taxeringsdistrikt

Ytterligare Uppgifter för beräk- Omsättnings- Uppgifter för beräkning omsättningsskatt efter av omsättning, för vilken ning av den totala skatt efter skattepliktiga omsätt- 5 % å den skärpt omsättningsskatt 15 % å den totala skatteningen skall utgå skatteplikpliktiga omtiga omsättsättningen ningen A B A—B C D C—D A—B G-D kr. kr. kr. kr. öre kr. kr. kr. kr. öre

Statens offentliga utredningar 1942 S y s t e m a t i s k

f ö r t e c k n i n g

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. F å n g v å r d . Strafflagberedningens promemoria med förslag till lag om eftergift av åtal mot minderåriga m. m. [28] Betänkande med förslag till skärpt bestraffning av falskdeklarntion m. m. [31] Lagrådets utlåtande över lagberedningens förslag till lag om aktiebolag m. m. [47] Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. 1938 års pensionssakkunniga. Betänkande med förslag till tjänste- och familjepensionsreglementen för arbetare i statens tjänst. [8] 1941 års lärarlönesakkunniga. Betänkande med förelag till folkskolans avlöningsreglemente m. m. [9] Bcskuttningsorganisationssakkunnigas betänkande med förslag till ändrad organisation av kammarrätten. [18] 19 11 års lärarlönesakkunniga. Betänkande med förslag till avlöningsreglemente för de högre kommunala skolorna. [26] Betan kände ang. revision av tjänsteförteckningen i vad avser allmänna civilförvaltningen. Del 2. Byråchefs- och rådstjänster m. m. [30] Del 3. Tjänstebenämningar. Tjänsteförteckningens uppställning. [46] Förslag rörande tillämpningsföreskrifter till lagen med särskilda bestämmelser ang. stats- och kommunalmyndigheterna och deras verksamhet vid krig eller krigsfara m.m. [42] Beskattninsrsorganisationssakkunnigas betänkande med förslag till ändrad organisation av beskattningsnämnderna och förstärkning av landskontorens arbetskraft m. m. [49] Kommunalförvaltning. Stadsplaneutredningen 1942. 1. Förslag till åtgärder för snabbare handläggning av stadsplane- och tomtindelningsärenden m. m. [27] Statens och k o m m u n e r n a s finansväsen. Betänkande med förslag till lag med särskilda bestäm- I melser om begränsning av vinstutdelning från aktiebolag. 12] Betänkande med förslag till främjande av utskyldsbctalniug genom erkända skatteförmedlingskassor. [21] Kommunalskatteberedningen. Betänkande med förslag till omläggning av den kommunala beskattningen m. m. Del 1. Den kommunala beskattningen. [34] Del 2. Inkomstbeskattningen av skogsbruk. [35] Betänkande med förslag rörande åtgärder för främjande j av sjöfolkets utskyldsbetalning. [37] Betänkande med förslag till förordning om värdestegringsskatt å fastighet. [39] | Betänkande ang. finansstatistikens effektivisering. [48] | Po Ii ti. Betänkande med förslag till brandlag och brandstadga ni. m. [10] Betänkande med förslag ang. innebörden av begreppet polismyndighet i olika författningar m. m. [40] Nationalekonomi och socialpolitik. Promemoria rörande bostadsförsörjningen. [3] Promemoria ang. hyresreglering. [14] Betänkande med utredning och förslag ang. semester för husmödrar. [19] Utredning ang. värmekostnaden i hyreshus. [20] i Statsmakterna och folkhushållningen under den till följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen. Del 2. ' Tiden juli 1940—juni 1911. [25] Socialvårdskommitténs betänkande. 4. Förslag till änd- j rad bidragsförskottslag m. m. [29] 5. Statistisk under- j sökning ang. barnhemmen. [45]

Hälso- o c h sjukvård. De yngre sjukhusläkarnas avlönings-, arbeta- och t stadsförhållanden. [4] Betänkande med utredning och förslag ang. b morskeväsendet. [17] Förslag till ny lag om behörighet att utöva läkarkonst m. m. [22] Allmänt näringsväsen. F a s t egendom. J o r d b r u k med binäringar. Promemoria med förslag till utvidgad vanhävdslagstt ning. [5] Betänkande med förslag ang. hushållnlngssällskape organisation och verksamhet m. m. [32] Betänkande ang. jordbrukets byggnadskostnader, [i Betänkande ang. åtgärder till stöd för de renskötan lapparna m. m. [41] Betänkande med förslag rörande veterinärinrättniuge i Skara framtida användning. [43] Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk.

Industri. Utredning rörande den tekniskt-vetenskapliga fort ningens ordnande. 1. Allmänna uppgifterang. den te niskt-vetenskapligaforskningsverk8amhetensnuvara de läge m. m. — Allmänna synpunkter rörande d tekniskt-vetenskapliga forskningen. — Erforderli åtgärder för den tekniskt-vetenskapliga forskninge främjande och statens medverkan därvid. [6] 2. Vi slag till åtgärder för främjande av den teknlskt-vetc skapliga forskningen på byggnadsområdet. [7] 3. Fl slag till åtgärder för skogsproduktforskningens oi nande. [12] Tillägg nr 1 till statliga cement- och betongbestämm ser av år 1934. [44] Handel och sjöfart. Promemoria med förslag ang. registreringen av land* företagare m. m. [23J Kommunikations väsen. Betänkande och förslag ang. förhållandet mellan t betsuppgifter och löneställning vid statens järuvägi Del 4. Järnvägsstyrelsen. [131 Betänkande ang. bilregistrering m. m. [24] Bank-, kredit- och »eiiiiliigvllseii. F ö r s ä k r i n g s väsen.

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Betänkande med utredning och förslag ang. betyi sättningen i folkskolan. [11] Betänkande med förslag rörande ändring av gallan bestämmelser i fråga om prästutbildningen. [33] Betänkande med förslag rörande statligt stöd åt sven filmproduktion. [36] Försvarsväsen. Betänkande med förslag till plan för organisatio! arbetet inom försvarsväsendet. [1] Betänkande med förslag till lag om vapenfria väl pliktiga. [15] Betänkande med förslag rörande den centrala förva ningsverksamheten inom försvarsväsendet. [16] Utrikes ärenden. Internationell rätt.

Marcus Boktr.-A.-B., Sthlm 42851fi