Betänkande angående dyrortsgrupperingen

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

EX. F\ STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1945:32 FINANSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE ANGÅENDE

DYRORTSGRUPPERINGEN AVGIVET AV 1943 ÅRS DYRORTSKOMMITTÉ

o

S T O C K H O L M 1 9

Statens offentliga utredningar 1945 K r o n o l o g i s k 1. Betänkande med förslag till utlänningslag och lag angående omhändertagande av utlänning i anstalt eller förläggning. Norstedt. 169 s. J u . 2. Betänkande med förslag till organisation av en luftfartsstyrelse m. m. Norstedt. 68 s. K. 3. Betänkande rörande särskilda åtgärder vid återförandet till civil verksamhet av till beredskapstjänstgöring inkallad personal. Hseggström. 74 s. F ö . 4. Betänkande angående den husliga utbildningen. Beckman. 167 s. S. 5. Betänkande med utredning och förslag angående yrkesutbildning av sjöfolk av manskapsgrad samt åtgärder till höjande av sjöfolkets allmänna och medborgerliga bildning. Idun. 370 s. E . 6. Utredning rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande. 7. Förslag till åtgärder för livsmedelsforskningens ordnande. Hseggström. 150 s. H . 7. Betänkande rörande Sveriges smalspåriga järnvägar. Del 1. Allmänna synpunkter. Idun. 109 s. K. 8. Betänkande rörande Sveriges smalspåriga järnvägar. Del 2. Blekingenätets järnvägar. Idun. 124 s. 1 pl. K. 9. Promemoria med förslag till arrendebestämmelser för kommunal jord. Marcus. 66 s. J o . 10. Betänkande och förslag rörande efiektivisering av skyddshemselevernas eftervård m. m. Marcus. 168 s. S. 11. Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplanering. 8. Framställningar och utlåtanden från kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering. 2. Betänkande med förslag till vissa åtgärder i syfte att under depression stimulera avsättningen av varaktiga konsumtionsvaror m. m. Marcus. 153 s. F l . 12. Investeringsutredningens betänkande med förslag till investeringsreserv för budgetåret 1945/46 av statliga, kommunala och statsunderstödda anläggningsarbeten. Marcus, viij, 350 s. F i . 13. Bilagor till investeringsutredningens betänkande med förslag till investeringsreserv för budgetåret 1946/46 av statliga, kommunala och statsunderstödda anläggningsarbeten. Marcus. 83 s. F i . 14. Socialpolitikens ekonomiska verkningar. Av C. Welinder. Beckman. 113 s. S. 15. Stadsplaneutredningen 1942. 3. Förslag till byggnadslag m. m. V. Petterson. 646 s. J u . 16. Betänkande med förslag till nyorganisation av kyrkomusik erbef at tningarna m. m. Del 1. Hseggström. 208 s. E .

f ö r t e c k n i n g 17. Statsmakterna och folkhushållningen under den till följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen. Del 5. Tiden juli 1943-juni 1944. Idun. 484 s. F o . 18. Normalbrandordning för städer, köpingar och municipalsamhällen. Norstedt. 21 s. K . 19. Normalbrandordning för landskommuner. Alternativ 1. För kommuner med bygdebrandförsvaret och skogsbrandförsvaret samordnade. Norstedt. 21 s. K. 20. Normalbrandordning för landskommuner. Alternativ 2. För kommuner, i vilka skogsbrandförsvaret ordnats för sig. Norstedt. 22 s. K. 21. Betänkande och förslag rörande upplysningsverksamhet om och inom försvaret. Katalog- o. Tidskriftstryck. 142 s. F ö . 22. Ungdomen och nöjeslivet. Ungdomsvårdskommitténs betänkande del 3. Hseggström. 372 s. J u . 23. Socialvårdskommittéus betänkande. 10. Statistisk undersökning angående folkpensionärernas bostadsförhållanden m. m. Beckman. 108 s. S. 24. Betänkande angående grundpenningväsendet. Marcus. 64 s. H . 25. Betänkande och förslag angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet. Hseggström. 83 s. E. 26. Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkanden. Bilaga nr 1. Riktlinjer för skapande av socialväsendets forskningsorganisation. Av Hj. Cederström. Idun. xx, 296 s. 4 pl. S. 27. 1944 års uppbördsberednings betänkande med förslag till omläggning av uppbördsförfarandet. Marcus. 589 s. F l . 28. Straffrättskommitténs betänkande med förslag till ändringar av strafflagen för krigsmakten i vad den berör brott mot staten och allmänheten. Norstedt. 86 s. J u . 29. Straffrättskommitténs betänkande med förslag till ändrad lagstiftning om ämbetsbrott av präst. Norstedt. 26 s. J u . 30. Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplanering. 9. Framställningar och utlåtanden från kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering. 3. Betänkande angående den svenska handelspolitiken efter kriget m. m. Marcus. 124 s. F l . 31. Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplanering. 10. Sysselsättningsundersökningar. Marcus. 224 s. F i . 32. Betänkande angående dyrortsgrupperingen. Hseggström. 400 s. F i .

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E . = ecklesiastikdepartementet, J o . = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS

OFFENTLIGA

UTREDNINGAR

19 4 5 : 3 2

FINANSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE ANGÅENDE

DYRORTSGRUPPERINGEN AVGIVET AV 1943 ÅRS DYRORTSKOMMITTÉ

STOCKHOLM IVAR

HJEGGSTRÖMS

1945 BOKTRYCKERI

A. B.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Sid.

Skrivelse till Konungen

7 Kap. 1. Dyr ortsgrupperingens tillkomst och utveckling

11 Historik Kritiken mot dyrortsgrupperingen Dyrortsfrågans behandling vid 1943 års riksdag Dyrortskommitténs direktiv Kap. 2. Sammanfattande översikt

11 18 21 22 24

I. Lönegrupperingen Dyrortsfrågans uppkomst Principiella synpunkter på dyrortsgrupperingen Kommitténs utredningar Behovet av fortsatt dyrortsgruppering I I . Skattegrupperingen

24 24 25 26 33 37

Kap. 3. Allmänna synpunkter på dyrortsfrågan

43 Dyrortsgrupperingens syfte 43 Begreppet levnadskostnader 47 Omständigheter, som konstituera interlokala olikheter i levnadskostnaderna 52 Ifrågasatta sekundära verkningar av dyrortsgrupperingen 52 Kap. 4. Metoderna för dyr ortsjämförelser Grundprincipen Varuurvalet (representantvarorna) Förslag angående prismaterialet och prisinsamlingen Viktsystemet (hushållsbudgeten) Förslag angående viktsystemet Speciella problem A. Bostadsposten B. Skatteposten C. Avståndskostnaderna D. Dyrorternas antal och avgränsning Kap. 5. Kommitténs olika orter

57 57 59 65 68 73 74 74 32 85 94

utredningar angående levnadskostnaderna på

Prisnivån på olika orter i april 1944 och juni 1941 Delposternas bidrag till levnadskostnadernas olikheter

gg 98 107

Sid.

Alternativ budget för ll:e löneklassen Budgeter för olika inkomstgrupper Pensionärsbudgeter Budgeternas procentuella sammansättning

122 124 127 128

Kap. 6. Förslag angående lönegrupperingen Lönegrupperingen och dess utformning Ortsgruppernas anordning Spännvidden i blivande löneskala Antalet ortsgrupper Kostnadsberäkning Anknytningen mellan olika dyrortsgrupperingar Tidpunkten för ändring i lönegrupperingen

129 129 130 131 133 137 140 142

Kap. 7. Utredning angående skattegrupperingen och förslag angående dess bibehållande i framtiden 144 Den nuvarande skattegrupperingens tillkomst 144 1942 och 1943 års skatteutredningar 148 Dyrortskommitténs utredning och förslag 151 Undersökning rörande ortsavdragen vid den statliga beskattningen. . 152 Undersökning rörande ortsavdragen vid den kommunala beskattningen (1936 års taxering) 158 D:o (1944 års taxering) 160 Bilaga 1. Kompletterande uppgifter till kommitténs prisgeografiska undersökningar 1^1 1. Det regionala sambandet i prisnivån enligt 1941 års material 171 2. Hushållsbudgeter använda vid kommitténs dyrortsundersökningar . . 177 3. Ortsurvalet och prismaterialet vid kommitténs prisgeografiska undersökning 185 4. Kompletterande uppgifter till provgrupperingen av 545 orter 188 5. Försök till uppskattning av spännvidden i de totala levnadskostnaderna år 1934 204 6. Beräkning av avståndskostnaderna för vissa orter 206 7. Analys av levnadskostnadstalens interlokala spridning 210 Bilaga 2. Kommitténs utredningar rörande bostadsposten

212 Bilaga 3. Exempel på socialstyrelsens prisgranskning vid 1941 års prisgeografiska undersökning 229 Bilaga 4. Lönernas dyrortsgradering för arbetare på den enskilda arbetsmarknaden och inom statliga arbetsområden, reglerade genom kollektiv230

5 Sid.

Bilaga 5. Undersökning rörande sjuklighet och vissa kostnader för sjukdom inom erkända lokalsjukkassor på orter av olika typ 247 Bilaga 6. Tabeller till utredningarna rörande effekten på skatteunderlaget av förändringar i skattegrupperingen 253 Bilaga 7. Prisolikheterna mellan vissa tätorter 1920—1943 och deras samband med prisnivåns förändringar i tiden 296 Bilaga 8. Dyrortsfrågan i utlandet

317 Bilaga 9. P. M. angående antalet i statens tjänst anställda personer m. m. 323 Bilaga 10. Förteckning över till kommittén överlämnade eller direkt inkomna framställningar i dyrortsfrågan 349 Särskilt yttrande av herr Ekegård 351 » » » » Nilsson 394 » » » » Rosberg med instämmande av herr Rundlöw . . 397 Sakregister

399 Förteckning över numrerade tabeller. Tabell 1. De provgrupperade 545 orternas fördelning efter levnadskostnadernas höjd i juni 1941 och april 1944 100 Tabell 2. Normalhushållets levnadskostnader (totalutgift) år 1944 och 1941 104 Tabell 3. » utgifter för livsmedel 1944 och 1941 109 Tabell 4. » livsmedelsutgift inom olika län 110 Tabell 5. » utgifter för bostad 1941 114 Tabell 6. » lyse 1941 118 Tabell 7. » bränsle 1944 och 1941 119 Tabell 8. » beklädnad 1944 och 1941 120 Tabell 9. » » skatter 1944 och 1941 121 Tabell 10. » »övriga utgifter» 1944 och 1941 123 Tabell 11. Normalhushållets levnadskostnader (totalutgift) 1944 beräknade med alternativ budget 124 Tabell 12. Totalutgiften 1944 för ett hushåll med 12 000 a 13 000 kronors årsinkomst 125 Tabell 13. Hushållsbudgetens procentuella sammansättning 127 Tabell 14. Exempel på lönebelopp vid olika antal ortsgrupper 135 Tabell 15. De provgrupperade 545 orterna fördelade på gällande och föreslagna dyrortsgrupper . . 136 Tabell 16. De provgrupperade 545 orterna fördelade på vissa ortsgrupper enligt totalutgiften 1944 137 Tabell 17. Sveriges kommuner fördelade efter tillhörighet till skattegrupp år 1944 149 Tabell 18—23. Texttabeller till undersökningen rörande det statliga skatteunderlaget 154 Tabell 24. Kommunernas fördelning efter ändring i skatteunderlag, skattebelastning och utdebitering vid övergång till annan dyrortsgrupp. (Kommunal beskattning) 163 Tabell 25. Antal personer med taxerad inkomst under och över bankningsgränsen vid evalvering från dyrortsgrupp I och I I till högre dyrortsgrupp. (Kommunal beskattning) 165 Tabell 26. Skattebelopp vid olika inkomstlägen inom vissa skatteortsgrupper 167 Tabell 27—30. Tabeller till undersökningen rörande det regionala sambandet i prisnivån 172

6 Sil. Tabell 31. De vid kommitténs beräkningar använda viktsystemen VS Tabell 32. Eepresentantvarorna och deras vikter vid 1941 års prisgeografiska undersökning . . . . IM Tabell 33. De 545 provgrupperade orternas fördelning på landsdelar och ortstyper 1S6 Tabell 34. Antalet orter i kommitténs provgruppering och i hela det år 1941 undersökta materialet fördelat på nu gällande löneortsgrupper 186 Tabell 35. Antalet städer, köpingar och municipalsamhällen tillhörande högre ortsgrupper inom kommitténs material och i hela materialet 187 Tabell 36. Priset på barrved och koks inom olika landsdelar och vissa ortsgrupper i april 1944 . . 187 Tabell 37. Den kommunala utdebiteringen per skattekrona år 1944 i medeltal inom olika landsdelar och ortstyper 188 Tabell 38. Lista över 545 av dyrortskommittén provgrupperade orter 189 Tabell 39. De 545 orterna grupperade dels enligt nu gällande lönegruppering och dels i samma grupper enligt 1944 års undersökning. 25 procents spännvidd 202 Tabell 40. De 545 orterna grupperade dels enligt nu gällande lönegruppering, dels enligt 1944 års undersökning i fem grupper med 15 procents spännvidd 203 Tabell 41. De 545 orterna grupperade dels enligt nu gällande lönegruppering, dels enligt 1944 års undersökning i fem grupper med 20 procents spännvidd 204 Tabell 42. Exempel på avståndskostnaden för vissa slumpvis uttagna orter på landsbygden enligt kommitténs beräkning 207 Tabell 43. Den relativa förekomsten inom de vid dyrortsundersökningen 1941 jämförda bostadsgrupperna av vissa kvalitetsegenskaper etc 218 Tabell 44. Hyran per eldstad enligt 1941 års metod och efter vissa korrigeringar av denna metod 222 Tabell 45. Indextal för levnadskostnader och löner enligt vissa statliga löneavtal m. m. i olika dyrortsgrupper 231 Tabell 46. Kollektivavtal innehållande bestämmelser om dyrortsgruppering liknande den officiella 233 Tabell 47. Övriga kollektivavtal innehållande bestämmelser om dyrortsgruppering av lönerna . . 238 Tabell 48. Indextal för genomsnittlig löneinkomst per timme år 1942 inom olika näringsgrenar och dyrorter 245 Tabell 49. Sjuktal år 1941 inom olika ortsgrupper enligt sjukkassestatistiken 250 Tabell 50. Intagningskostnader och läkarvårdsersättning år 1941 inom olika ortsgrupper enligt sjukkassestatistiken 252 Tabell 51 utvisande beträffande inkomst- och förmögenhetsskatten samt värnskatten det totala skattebeloppets absoluta och relativa fördelning etc 253 Tabell 52 utvisande för inkomst- och förmögenhetsskatten samt värnskatten det sammanlagda skattebeloppets absoluta och relativa fördelning etc 254 Tabell 53 utvisande beträffande inkomst- och förmögenhetsskatten samt värnskatten det totala skattebeloppets fördelning etc 255 Tabell 54 utvisande antalet taxerade enheter med, respektive utan beskattningsbart belopp . . . . 256 Tabell 55 utvisande för ett antal undersökta kommuner dels skatteunderlag enligt gällande ordning, dels ock förskjutningar i skatteunderlag 257 Tabell 56. Förskjutning i skatteunderlag, skattebelastning och utdebitering per skattekrona i vissa kommuner vid olika alternativ 264 Tabell 57. Levnadskostnadsindex samt indextal över medelpriser och variationstal för 15 varuslag med uppdelning på jordbruksprodukter och andra varuslag 1920—1943 298 Tabell 58. Den genomsnittliga prisspridningen, mätt genom variationskoefficienten, för vissa varor på dyrortsmaterialets 3 548 orter och på socialstyrelsen 49 301 Tabell 59. Förändringen i medelpriser samt i absolut och relativ variation under olika perioder åren 1920—1943 306 Tabell 60. Prisregleringsåtgärder för vissa varor 1939—1944 309 Tabell 61. Regleringens utformning per den 15 december 1944 310 Tabell 62. Förändringen i den relativa prisvariationen under kriget jämte försök till framskrivning av utvecklingen 1932—1939 311 Tabell A. Totala antalet heltidsanställda i statens tjänst etc 330 Övriga tabeller till redogörelsen för de statsanställdas fördelning på dyrortsgrupper 334—348

Till

Konungen

På föredragning av chefen för finansdepartementet, statsrådet Ernst Wigforss, tillkallade Eders Kungl. Maj:t den 30 juni 1943 såsom sakkunniga att utreda frågan om ny dyrortsgruppering ledamoten av riksdagens första

8 kammare Elon Andersson, lektorn Einar Ekegård, ledamoten av riksdagens första kammare Herman Ericsson, ledamöterna av riksdagens andra kammare A. L. Hansson och J. W. Mårtensson, rektorn Sven E. Ohlon, statsrådet K. E. Rosander, folkskolläraren K.-G. Rosberg och stationsmästaren Helge Rundlöw och uppdrog åt Rosander att såsom ordförande leda de sakkunnigas arbete. Att såsom expert biträda de sakkunniga förordnade chefen för finansdepartementet den 1 november 1943 t. f. förste aktuarien i socialstyrelsen Gillis Berggren. Sedan Rosander och Hansson begärt entledigande från ledamotskapet, tillkallade Eders Kungl. Maj:t i dessas ställe den 1 oktober 1943 ledamoten av riksdagens första kammare, f. landshövdingen S. N. Linnér och ledamoten av riksdagens andra kammare Hj. Nilsson samt uppdrog åt Linnér att vara de sakkunnigas ordförande. Därtill bemyndigad genom Eders Kungl. Maj:ts beslut den 25 februari 1944 tillkallade departementschefen samma dag överdirektören Ernst Höijer att såsom sakkunnig deltaga i utredningen. Till sekreterare åt de sakkunniga förordnade departementschefen för tiden den 1 november 1943 intill den 28 februari 1944 t. f. förste aktuarien i socialstyrelsen Gunnar Hävermark och från sistnämnda dag t. f. aktuarien i samma ämbetsverk Erik Soop. Att vara biträdande sekreterare förordnades den 20 mars 1944 amanuensen Roland von Euler. De sakkunniga ha antagit benämningen 1943 års dyrortskommitté. För kommitténs räkning har riksräkenskapsverket verkställt en utredning rörande antalet i statens tjänst anställda personer och dessas fördelning på dyrortsgrupper. Som utredningsmän rörande bostadspostens beräkning vid dyrortsgrupperingen har kommittén anlitat ovannämnde Hävermark jämte t. f. aktuarien i socialstyrelsen Leif Björk och rörande skatteunderlagets samband med de skattefria ortsavdragen byråchefen i finansdepartementet Kurt Wulff, taxeringsrevisorn Oscar Östman och t. f. förste aktuarien i statistiska centralbyrån John Bredal-Bauer.

9 Till kommittén ha överlämnats eller direkt inkommit ett flertal framställningar i dyrortsfrågan, på sätt framgår av en vid betänkandet fogad förteckning. Sedan kommitténs uppdrag numera slutförts, får kommittén härmed överlämna sitt betänkande med förslag angående dyrortsgrupperingen jämte därtill fogade särskilda yttranden av dels herr Ekegård, dels herr Nilsson och dels herrar Rosberg och Rundlöw. Stockholm den 5 maj 1945. Underdånigst S. LINNÉR ELON ANDERSSON

EINAR EKEGÅRD

HERMAN ERICSSON

ERNST HÖLJER

J. W. MÅRTENSSON

HJ. R. NILSSON

SVEN E. OHLON

K.-G. ROSBERG

HELGE RUNDLÖW

/Erik Soop

Kap. 1. Dyrortsgrupperingens tillkomst och utveckling Historik. Kommittén lämnar i denna avdelning en kortfattad översikt över den statliga dyrortsgrupperingens hittillsvarande utveckling. I senare avdelningar återkommer kommittén till en redogörelse för vissa av de överväganden, som föregått statsmakternas beslut. Dy rortsundersökning ar. Den första kända undersökningen av levnadskostnaderna på olika orter utfördes år 1909 av kommerskollegii avdelning för arbetsstatistik för generalpoststyrelsens och telegrafstyrelsens räkning. Den omfattade 258 orter. År 1916, då en ny undersökning ansågs motiverad, utsträcktes denna på framställning av socialstyrelsen, som år 1913 trätt i funktion, att avse jämväl orter, där personal tillhörande statens järnvägar, statens vattenfallsverk och skogsstaten var stationerad och dessutom rikets samtliga kommuner. Även i fortsättningen har det varit socialstyrelsen, som haft dyrortsundersökningarna om hand. Närmast följde med fem års mellanrum fyra undersökningar utförda på material från år 1919, 1924, 1929 och 1934. Antalet vid dessa särskilt undersökta orter har varit respektive 5 000, 5 700, 3 829 och 3 546. Metoden vid alla dessa undersökningar har varit ungefär densamma. Den kan beskrivas så, att man beräknat kostnaden för en viss konsumtion av livsmedel, bränsle, lyse och bostad (senare också av såpa och halvsulning) samt för skatter på skilda orter enligt en hushållsbudget hämtad från löntagare med familj bestående av hustru och två a tre barn. De medräknade posterna (den »avkortade budgeten») anses ha motsvarat omkring % av totalbudgeten. Familjens inkomstläge har varit något varierande med början år 1909 vid omkring 2 000 kronors årsinkomst, ett belopp som sedermera höjdes och 1934 uppgick till omkring 3 400 kr. Budgeten varierades vid varje beräkningstillfälle något efter konsumtionens särdrag inom olika landsdelar. På det för prisinsamlingen använda formuläret, som ifylldes av de kommunala myndigheterna på de undersökta orterna, efterfrågades också bostadshyran för »efter ortens förhållanden medelgoda bostäder». För beräkningen av bostadskostnaden på mera folkrika orter användes dock vid 1924 års och senare undersökningar huvudsakligen material från särskilda hyresräkningar.

12 Slutligen utfördes med prismaterial från juni 1941 (bostadshyran från 1939 års hyresräkning) en dyrortsundersökning, som brukat benämnas den prisgeografiska undersökningen, emedan den icke lagts till grund för någon allmän dyrortsgruppering. Den skiljer sig från de föregående i två viktiga avseenden. Dels omfattade beräkningen samtliga i en hushållsbudget ingående poster (även beklädnad, inventarier o. s. v.) och dels har bostadshyrans beräkning bättrats genom noggrannare hänsyn till kvalitetsförhållanden och genom en ny metod att beräkna bostadskostnaden på landsbygden. Antalet orter var 3 850. Därigenom att 1941 års undersökning omfattade hela hushållsbudgeten har dess resultat icke blivit direkt jämförbart med föregående undersökningars. Vid samtliga undersökningar från och med år 1919 till och med år 1934 beräknades ett medeltal av de funna kostnadsbeloppen för olika orter (den s. k. riksmedeldyrheten), vilket var vägt med hänsyn till folkmängden inom vissa ortstyper, så att folkrikare orter fingo större inflytande därpå än folkfattigare.1 Detta medeltal sattes = 1 000, varefter de enskilda orternas belopp beräknades som indextal i relation härtill. Om exempelvis riksmedeldyrheten vid ett tillfälle var 1 881 kronor, fick en ort med kostnadsbeloppet 1 700 kronor indextalet

X 1 000 = 904. Av indextalet kan man ome1 881 delbart se, att ortens dyrhet enligt beräkningen skulle ligga 9.6 procent lägre än riksmedeltalet (100 — 90.4 = 9.6). Lägsta och högsta indextal voro vid 1919—34 års undersökningar följande:

1919 1924 1929 1934

Lägsta indextal

Högsta indextal

Spännvidd (skillnaden i % av högsta talet) 2

774 771 791 751

1311 1362 1390 1442

41.0% 43.4 % 43.1 % 47.9 #

Vid 1941 års prisgeografiska undersökning fann man en högsta spännvidd av 27 procent. I vilken mån den sålunda framträdande sammanpressningen från nära 48 procent år 1934 till 27 procent år 1941 förklaras av olikheter 1

Jfr not sid. 140. Den procentuella skillnaden mellan levnadskostnader respektive löner på olika orter har i dettta betänkande genomgående beräknats på det större talet, vilket motiveras av att kommittén som en arbetshypotes vid diskussionen av löneskalan utgått från lönen på dyraste ort (I-ort) som gwen. Man kunde eljest lika väl räkna procenttalen på det mindre talet; alla procenttal skulle i så ffall bli större. I stället för t. ex. 48 och 27 procent skulle man få 92 respektive 37 procent o. s. v.. 2

13 i beräkningsmetoden och hur mycket som kan skrivas på en faktisk utjämning i prisnivån är icke fullt klart. 1 Orsakerna till spännviddens ändringar skola här icke beröras, utan den intresserade hänvisas till framställningen i de följande kapitlen och i bilaga 1 och 7. Med reservation för den brist på jämförbarhet, som sålunda vidlåder 1934 och 1941 års beräkningar, meddelas följande sammanfattning av deras resultat. De åren 1934 och 1941 undersökta orternas fördelning efter totalutgiftens beräknade storlek. Indextal, Stockholm = 1 000. Indextal

520—549 550—599 600-649 650-699 700—749 750—799 800—849 850—899 900—949 950—999 1000— Hela antalet orter

1934 (avkortad budget) 14 756 1374 745 374 152 93 24 12 2 3 546

1941 (fullständig budget)

64 1819 1451 374 123 18 1 3 850

Lönegruqyperingar. Någon utredning om när en medveten gradering av arbetslöner efter levnadskostnadernas höjd på olika orter mera allmänt började tillämpas i vårt land torde ej finnas. Det är dock känt, att dyrortsgradering av löner på den allmänna arbetsmarknaden förekommit redan innan staten införde sådan för en större grupp av sina anställda.2 I samband med vissa löneregleringar hade staten under detta århundrades första decennium, som redan nämnts, intresserat sig för undersökningar rörande levnadskostnadernas interlokala variationer, och även tagit viss hänsyn till dessa vid lönesystemens avvägning. Sedan 1909 utgingo sålunda till tjänstemän i post- och telegrafverket samt sedermera statens vattenfallsverk dyrortstillägg på vissa orter. De av statens järnvägars, telegraf- och vattenfallsverkets personal, som icke hade fri bostad och fritt bränsle som löneförmån, erhöllo pekuniär ersättning (inkvarteringsersättning) med 20, 25, 30, 35 eller 40 procent av grundlönen, alltefter den ort, på vilken de tjänstgjorde. Även i andra sammanhang utmättes löneförmåner olika, beroende 1 2

Jfr dock sid. 204 o. ff. Jfr sid. 230.

14 på tjänstgöringsorten. Exempelvis utgingo från och med år 1908 extra lönetillägg till tjänstemän med 15 procent om de voro stationerade i Stockholm, eljest med 12 procent, och till betjänte i Stockholm med 25 procent och i övrigt med 20 procent. Kallortstillägg för statens järnvägars personal existerade redan vid seklets början. D e t första enhetliga systemet för dyrortsgradering av statstjänstemäns löner infördes av 1919 års riksdag för kommunikations verkens personal och började tillämpas den 1 juli 1920. Den 1 januari 1922 utsträcktes samma gruppering att gälla lönerna till den civila statsförvaltningens tjänstemän. Den omfattade sju ortsgrupper med följande belopp i 7:e löneklassen: Ortsgrupp:

Årslön, kr Relationstal

....

A

B

C

D

E

F

G

2 730 783

2 856 819

2 982 855

3 108 892

3 234 928

3 360 964

3 486 1000

D e här ovan kursiverade relationstalen äro uträknade av kommittén för a t t en direkt jämförelse av spännvidden vid olika grupperingar skall kunna ske. I ovanstående fall kunna de tydas så, att då en tjänsteman på ort, som tillhörde grupp G, erhöll 1 000 kronor i lön, fick den som tillhörde samma löneklass men bodde i F 964 kronor, i E 928 kronor o. s. v. P å grundval av 1924 års undersökning tillkom sedermera 1925 års lönegruppering med samma relationstal för lönen som tidigare. Efter 1931 års gruppering, som följde på 1929 års dyrortsundersökning, tillades ytterligare en provisorisk grupp (»H») med lön överstigande lönen i G lika mycket som intervallet mellan dittillsvarande sju grupper (126 kronor). I 7:e löneklassen blev beloppet följaktligen 3 612 kronor i denna »H»-grupp. Genom tillkomsten den 1 juli 1935 av ytterligare en provisorisk g r u p p (»I») med ett generellt tillägg oavsett löneklassen av 120 kronor på lönen i grupp »H» blev skalan följande: Ortsgrupp:

A

B

C

D

E

F

G

"H"

"I"

Årslön, kr. . . . 2 730 2 856 2 982 3 108 3 234 3 360 3 486 3 612 3 732 Om »I» sättes = 1 000, får A talet 732 i denna serie. Slutligen infördes genom 1939 års lönereglering på grundval av 1934 års undersökning, som färdigställdes 1935 — och därför vanligen kallas 1935 års dyrortsgruppering — de nio nu tillämpade ortsgrupperna med löm i l l : e löneklassen enligt följande serie: Ortsgrupp:

A

Årslön, k r . . . 3 291 Relationstal 749

B

C

D

3 429 780

3 567 812

3 705 843

E

F

G

3 843 874

3 981 906

H

4119 937

4 257 969

4 395 1 O00

Stockholm har vid samtliga grupperingar hört till den högsta o r t s gruppen.

15 Man finner av en jämförelse mellan dessa tal och uppgifterna i tablån sid. 12, att ehuru de billigaste orterna t. ex. år 1934 lågo 48 procent lägre än de dyraste, var spännvidden mellan lönebeloppen enligt 1935 års gruppering icke tillnärmelsevis så stor. Lönen i A låg sålunda på indextalet 749 under I (Stockholm m. fl. orter), eller 25.1 procent lägre. I högre lönelägen var spännvidden ännu lägre, exempelvis 16.3 procent i 28:e löneklassen. På 1941 års prisgeografiska undersökning följde, som redan nämnts, icke någon ny allmän lönegruppering, men uppflyttning av enstaka orter till högre grupp har ändock skett under senare år med stöd av bland annat denna undersöknings resultat. Sålunda uppflyttades den 1 januari 1944 omkring 120 orter, den 1 juli samma år cirka 15 och den 1 april 1945 ytterligare cirka 20.* Skattegrupperingar. I avseende å beskattningen infördes en dyrortsgruppering i fem grupper först beträffande den statliga beskattningen vid 1919 års riksdag och därefter beträffande den kommunala beskattningen vid 1920 års riksdag. I fråga om dessa grupperingars tillkomst hänvisas i övrigt till kap. 7. Här nedan följer en översikt över avdragsbeloppen sådana som de för närvarande te sig. Följande s t a t l i g a avdrag för familjeförsörjare gälla från och med den 1 januari 1939: Skatteortsgrupp

Familj eavdrag för vartdera av de två första barnen Familjeavdrag för vart och ett av övriga barn.

Relationstal (om grupp

» »

I

II

III

IV

V

600 600

640 640

680 680

720 720

760 760

460 700

500 760

540 820

580 880

620 940

789 742 745 768

842 806 809 826

895 871 872 884

947 935 9.36 942

1000 1000 1000 1000

V=1000):

Grundavdrag (och hustruavdrag) De två första barnen Övriga barn Avdrag för man, hustru och två barn

Utöver dessa avdrag, gemensamt kallade ortsavdrag, skall genom s. k. bankning ytterligare avdrag tillgodoräknas familjeförsörjare. Bankningen innebär, att det taxerade beloppet skall förutom med ortsavdrag minskas, om beloppet uppgår till eller överskjuter ortsavdragets dubbla summa, med ett belopp motsvarande hälften av ortsavdraget, och om det taxerade beloppet ej uppgår till dubbla summan av ortsavdraget, med hälften av det 1

SF8 1943:875, 1944:512 och 1945:96.

16 belopp, varmed taxerade beloppet överstiger ortsavdraget. Bankningen ändrar icke relationerna mellan ortsgrupperna. För ensamstående utgår ortsavdrag efter särskilda grunder, för vilka här ej torde behöva redogöras (KF den 17 juni 1938). Dock bör nämnas, att ortsavdrag upphör att utgå, då det taxerade beloppet uppgår till minst i grupp I 14 000 kronor, i grupp I I 1 4 300 kronor, i grupp I I I 14 600 kronor, i grupp IV 14 900 kronor och i grupp V 15 200 kronor samt att i inkomstskikt under dessa belopp avdraget sjunker successivt med ökad inkomst. Från och med den 1 januari 1939 gälla följande k o m m u n a l a ortsavdrag, vilka avse alla skattskyldiga, fysiska personer. Skatteortsgrupp

Familjeavdrag för hustru och varje barn Relationstal

(om grupp

V=l

...

>

I

II

III

IV

V

340 160

380 160

420 180

460 180

500 200

680 800 745

760 800 782

840 900 873

920 900 909

1000 1000 1000

000):

Med avseende å bankningen gälla samma regler som beträffande den statliga beskattningen för familjeförsörjare. Dessutom skall på landsbygden inom ortsgrupp I och I I ytterligare 20 kronor fråndragas den taxerade inkomsten, om denna efter bankning uppgår till högst 500 kronor. Övriga grupperingar. Ehuru kommitténs uppdrag är begränsat till utredning angående dyrortsgrupperingen i vad angår löner och skatter, torde i detta sammanhang böra lämnas en översikt jämväl över den dyrortsgradering, som införts på vissa andra områden. För de t i l l ä g g s p e n s i o n e r , som utgå till folkpensionärer (ävensom för blindhetsersättning), gäller sedan den 1 januari 1938 en ortsgruppering på tre grupper utförd med ledning av en särskild omräkning av levnadskostnaderna på skilda orter, som utfördes med 1934 års prismaterial. På dessa tilläggspensioner ha under kristiden lagts dyrtidstillägg i flera omgångar. Under år 1944 utgingo fem sådana tillägg, av vilka tre voro lika med en månadsutbetalning av pensionen — och alltså dyrortsgraderade liksom denna — och två likaledes motsvarande en månadspension men lägst 35 kronor. På de flesta pensioner ha dessa senare tillägg utgått med sagda minimibelopp. År 1944 blevo maximibeloppen (till pensionär, som före 1937 icke haft s. k. pensionstillägg) följande:

17 Pensionsgrupp Grundbelopp (inkl. avgiftspension) Dyrtidstillägg (procentuella) » (fixa) Summa pension

kr » » »

325 81 70 476

II

III

425 177

525 219

744 Sedan den 1 januari 1938 äro b a r n b i d r a g e n enligt lagen om sådana bidrag liksom förskottering av underhållsbidrag till barn, dyrortsgraderade efter samma ortsindelning som tilläggspensionärernas. Kontantunderstöden från a r b e t s l ö s h e t s n ä m n d e r n a utgå sedan den 1 januari 1941 med ortsgraderade belopp, varvid likaså pensionsgrupperingens indelning av orterna kommit till användning. Samma gruppering tillämpas sedan den 17 april 1940 för i n k a l l a d e s familjep e n n i n g , som ersatte det tidigare utgående familjeunderstödet. Beloppen för dessa bidragsformer ställa sig sålunda: I

II

III

kr

i

2.50 5.70

2.75 6.35

3.oo

2.75 4.95

3.oo

3.25 5.85

Ortsgrupp (enl. pensionsgrupperingen) Barnbidrag (maximibelopp per år) Arbetslöshetsunderstöd

(max. belopp per dag)

Man, hustru och 2 barn * Familjepenning

(maximibelopp

Hustru och 2 barn s 1 2

per

dag) >

5.40 Exklusive hyresbidrag. Även hyresbidragen äro ortsgraderad e. Exklusive bostadsbidrag.

Kungl. Maj :ts v å r d t a x a v i d f a t t i g v å r d o c h b a r n a v å r d genom främmande fattigvårdssamhälle upptager sedan den 1 juli 1927 dyrortsgraderade belopp. Ortsgrupperingen omfattar grupperna A, B och C, vilka så uppgjorts, att grupp A motsvarar skatteortsgrupperingens grupp I, B grupperna I I och I I I och C grupperna IV och V. Sex av de största städerna gå dock utanför systemet. Beloppen äro sedan den 1 april 1942 följande:

Belopp

per

Ortsgrupp

A

B

C

kr »

1.90 2.15

2.15 2.40

2.40 2.70

dag

Fattigvårdsanstalter Barnhem

18 Samma ortsgruppering jämte en för denna avpassad understödsskala har antagits av fattigvårdsstyrelsernas samarbetsdelegation att tillämpas av anslutna fattigvårdsstyrelser vid ersättning för hemunderstöd. Kritiken mot dyrortsgrupperingen. »Det föreliggande grupperingssystemet kan icke sägas ha fungerat friktionsfritt.» Detta uttalande av 1936 års lönekommitté angående lönegrupperingen avsåg tiden före 1935 års dyrortsgrupperings tillämpning och äger full giltighet också för den efterföljande perioden. Lönekommittén omnämner ett stort antal klagomål över grupperingen, som framförts till Kungl. Maj:t, till socialstyrelsen eller till kommittén. De flesta av dessa gingo ut på anmärkningar mot sättet för prisinsamlingen vid dyrortsundersökningarnas utförande, mot bostadspostens beräkning, mot uppdelningen av kommuner på skilda ortsgrupper, mot metoden för övergång från en dyrortsgruppering till en annan (användningen av riksmedeldyrheten) och mot avkortningen av hushållsbudgeten och därmed sammanhängande ofullständigheter i metoden. De flesta av de påtalade förhållandena ändrades genom den förbättrade undersökningsmetod, som förordades av 1936 års lönekommitté och kom till användning vid 1941 års prisgeografiska undersökning. Då denna undersökning emellertid icke lagts till grund för någon allmän omgruppering av orterna, har den väsentligaste grunden till missnöjet — nämligen den efter äldre metoder utförda 1935 års gruppering — kvarstått. Samtidigt har det berättigade i anmärkningarna mot de äldre beräkningsmetoderna kunnat i stort sett bekräftas genom 1941 års undersökning, vilket givetvis ingalunda dämpat kritiken. Till en ytterligare skärpning av densamma har bidragit, att 1935 års gruppering, som grundade sig på ett prismaterial från år 1934, till sina övriga brister också måst foga den att numera vara i hög grad föråldrad. Även mot utförandet av 1941 års undersökning och socialstyrelsens på densamma grundade förslag till nya gruppgränser har kritik riktats. Det övervägande antalet till myndigheterna framförda klagomål gäller den begränsade frågan om enstaka orters placering i dyrortsgrupp och går ut på att visa, att socialstyrelsens dyrortsjämförelse till följd av t. ex. felaktigheter i prismaterialet icke blivit rättvisande eller att förhållandena, sedan styrelsen utförde sin undersökning, förändrats till förfång för på orten stationerade löntagare. Ej sällan bygger framställningen på en jämförelse mellan den egna ortens levnadskostnader och förhållandena på närliggande, högre placerade dyrorter. I dessa fall ifrågasattes vanligen icke dyrortsgrupperingens allmänna berättigande; man önskar blott rättelse av vad som anses vara en felaktighet i utredningen av dyrortsförhållandena eller i tillämpningen av resultatet. Röster ha emellertid icke saknats, som opponerat mot dyrortsgrupperingen som sådan, menande, att denna vilar på en

19 felaktig grundprincip eller har för samhällslivet skadliga sekundärverkningar. Följande sammanfattning av under senare tid framställda erinringar och klagomål av mera principiell innebörd må lämnas. Den vid 1941 års undersökning tillämpade metoden för dyrortsskillnadernas beräkning har icke ansetts tillfyllest, framför allt därför att den icke inbegripit hänsyn till de med avstånden mellan orten för konsumtionen och inköpskällan och dylikt förenade kostnaderna, som särskilt på landsbygden tynga hushållsutgifterna. Anspråken på hänsyn ha dock varit starkt varierande. Å ena sidan har man ansett det tillräckligt med vederbörlig hänsyn till frakten för paket från inköpsorten till bostadsorten för den löpande hushållsförbrukningen och ett antal resor för inköp av kläder och husgeråd ävensom för besök hos läkare och tandläkare. Å andra sidan har man utom detta önskat, att beräkningarna måtte inkludera kostnaden för skolbarns resor till ort med högre läroanstalter eller inackordering på sådan ort, stundom också kostnaden för resor till närliggande tätorters nöjesetablissemang och till huvudstaden för besök vid dess kulturinstitutioner. Tjänstemän ha vidare framhållit önskvärdheten av att dyrortsgrupperingen inkluderade kostnaden för resor till utbildningskurser och dylikt. Beträffande enskilda poster i levnadskostnadsundersökningen har man pekat på att metoden för beräkningen av bostadsposten alltjämt kunde förbättras. Storstädernas tjänstemän ha sålunda önskat hänsyn icke blott till antalet rum utan också till dessas ytstorlek. Från landsbygdshåll har yrkats på hänsyn till förekommande särskilda kostnader för vatten och avlopp på orter, som sakna kommunalt ledningsnät. Mot socialstyrelsens förfarande att trots invändningar från de prisinsamlande organen på orterna i vissa fall ändra uppgivna priser har protesterats. Missnöjet har i allmänhet riktat sig mot prissänkningar, men även det motsatta fallet har inträffat. Socialstyrelsens förslag till tillämpning av de vid 1941 års undersökning vunna resultaten har utlöst starkt missnöje bland löntagarna. I skrivelse till chefen för finansdepartementet den 17 oktober 19421 hade styrelsen framlagt tre alternativ till ny löne- och skattegruppering och — då detta förslag icke skulle avse ny lönereglering — som självklart utgått från att en ändring i antalet ortsgrupper icke borde föreslås. Invändningarna ha därvid i ett stort antal fall riktat sig mot att styrelsen icke föreslagit färre ortsgrupper. Med hänvisning till förhållandet, att en väsentlig krympning av spännvidden mellan orternas indextal kunnat konstateras, 2 har man funnit det orimligt, att icke detta skulle ta sig uttryck i en minskning av antalet grupper. Alla tre socialstyrelsens alter1 2

Soc. Medd. årg. 1942, sid. 801. Jfr sid. 12.

nativ inneburo, att ett stort antal orter, som 1941 erhöllo höjda ortsindextal, angivande minskad levnadskostnadsskillnad i förhållande till Stockholm, genom nedflyttning i ortsgrupp i lönehänseende skulle komma på större avstånd från Stockholm. Även häremot har protesterats. Det har framhållits, att om antalet ortsgrupper skulle bibehållas, borde i varje fall icke det av socialstyrelsen såsom principiellt riktigast betecknade alternativet nr 2 komma i fråga, vilket alternativ innebar uppflyttning till högre ortsgrupp av ett förhållandevis mindre antal orter men nedflyttning av desto flera. Även styrelsen ansåg emellertid nedflyttningen betänklig med hänsyn till rådande förhållanden. Rätten att »skälighetspröva» orters placering, vilken socialstyrelsen förbehållit sig, har ansetts olämplig. Slutligen har mot 1941 års undersökning helt allmänt invänts, att den måhända icke lämpade sig som grund för en allmän dyrortsgruppering, då det rådande prisläget kunde komma att snabbt förändras. Dyrortsfrågan borde för den skull anstå, tills världsläget ändrats. Dyrortsgrupperingens kritiker ha emellertid också anlagt vidare synpunkter på frågan än de som betingas av det omedelbara orts- eller gruppintresset. Sålunda har dyrortsgrupperingen satts i orsakssammanhang med den inrikes befolkningsomflyttningen, »flykten från jordbruket» och den allmänna ekonomiska utvecklingen i landet. Dessa synpunkter ha bland annat framförts av representanter för riksförbundet rättvisa åt landsorten (RÅL), ett förbund som bildats med uppgift att övervaka landsbygdens intressen i dyrortsfrågan. Tankegången kan i korthet refereras sålunda. Sedan rätt lång tid tillbaka pågår i vårt land en befolkningsöverflyttning från landsbygden till städerna vilken innebär, att i städerna samlas en stor del av den arbetskraft, som landsbygden alstrat och utbildat. Bortflyttningen av kvinnor från landsbygden har medfört en mycket ogynnsam könsfördelning på landet, utan att därigenom framkallats ökning av den procentuella äktenskapsfrekvensen bland landsbygdens kvinnor. Dyrortsgrupperingen av statstjänstemännens löner ger högre penninginkomster till städernas tjänstemän än till de på landsbygden bosatta. Ortsgraderingen av skatteavdragen medför återigen, att en viss penninginkomst beskattas hårdare i de lågt placerade landskommunerna än i städerna. Härav dragés slutsatsen, att landsbygden bidrar mer än som är rättvist till statens inkomster. Sålunda skulle dyrortsgrupperingen bidraga till att leda en penningström från billigare till dyrare orter, framför allt Stockholm, öka befolkningens betalningsförmåga på sistnämnda orter och därigenom göra det möjligt för befolkningen därstädes att betala högre hyror för bostäder, som i modernitet icke ha sin motsvarighet på lägre dyrorter. Det tillbakahållande moment mot inflyttning till de dyra orterna, som eljest skulle ligga i de höga bostadskostnaderna, har därigenom satts ur funktion. Det kallas

21 för en »infernalisk orättvisa», att landsbygden på detta sätt själv tvingas finansiera det system, genom vilket dess ungdom lockas till storstäderna. Över huvud bli de lågt placerade orternas näringsidkare lidande genom den svaga köpkraften hos därvarande befolkning. Om man tager i betraktande icke blott prisförhållandena utan också den gifta och mera barnrika lantbefolkningens i genomsnitt större försörjningsbörda, måste denna befolkningsgrupp anses per familjeförsörjare ha högre levnadskostnader än till exempel befolkningen i Stockholm. I förordet till en av riksförbundet landsbygdens folk utgiven skrift, »Dyrortssystemets överdrifter», av läroverksadjunkten Hilding Westberg, förklarar riksförbundet bland annat följande: »I särskilt hög grad är emellertid jordbruket som näring missgynnat, emedan alla landets jordbrukskommuner ligga inom allra lägsta dyrortsgruppen. De flesta andra näringar ligga åtminstone till någon del inom högre och gynnade dyrorter. För jordbruket beräknas alltså arbetskraftens betalning helt och hållet efter lägsta dyrortsskalan. Då det numera ingått i det allmänna medvetandet, att allt arbete inom jordbruket, även det, som utföres av brukarna själva och deras barn, skall ersättas efter lantarbetarlöneavtalets grunder och uttagas i priserna på jordbruksprodukterna, är det av yttersta vikt att vi få bort dyrortssystemet, genom vilket lantarbetarlönen genomsnittligt hålles på en väsentligt lägre nivå än lönen inom de näringar, där en större del av de anställda bo inom de högre dyrorterna. Det kan icke längre anses billigare att bo på landsbygden, snarare tvärtom.» Dyrortsfrågans behandling vid 1943 års riksdag. Den formella anledningen för Kungl. Maj:t att förelägga riksdagen frågan om dyrortsgrupperingen har varit skattegrupperingen. Denna hade tidigare fastställts för perioden 1935—39 och måste sålunda senast vid riksdagen sistnämnda år tas upp till förnyad prövning. Då någon ny dyrortsgruppering icke — såsom enligt planen bort ske — utförts år 1939, hade skattegrupperingen förlängts successivt till att gälla till och med år 1942. Sedan 1941 års prisgeografiska undersökning utförts och socialstyrelsen avlämnat sitt förslag till nya gruppgränser i skrivelsen den 17 oktober 1942, upptogs frågan ånyo vid 1943 års riksdag. I proposition 68 föreslog Kungl. Maj:t fortsatt giltighet av skattegrupperingen till och med år 1944 och avvisade därmed tanken att omedelbart genomföra en ny, på 1941 års utredning grundad gruppering. I motiveringen härför anförde chefen för finansdepartementet, efter att ha erinrat om att 1936 års lönekommitté haft uppfattningen, att större omgrupperingar icke borde ske annat än i samband med verkliga löneregleringar: »Huruvida en sådan slutsats under alla förhållanden skulle visa sig tvingande, behöver icke i detta sammanhang tagas upp till prövning. Det

synes vara tillräckligt, att den förändring av de olika orternas levnadskostnader, som försiggått efter senaste dyrortsgruppering, är av sådan natur, att en omgruppering knappast kan äga rum utan att få karaktär av en verklig lönereglering. Men därmed synes också vara klart, att utgångspunkter för en omedelbar omgruppering icke kunna anses föreligga på grundval av hittills företagna utredningar.» I utlåtande (nr 1) över propositionen anförde sammansatta stats- och bevillningsutskottet bland annat, att den nuvarande dyrortsgrupperingen icke kunde anses tillfredsställande. »Ändrade grunder för dyrortsgrupperingen äro sålunda utan tvivel erforderliga. I likhet med departementschefen finner emellertid utskottet den av socialstyrelsen verkställda levnadskostnadsundersökningen icke lämpligen kunna läggas till grund för en ny dyrortsgruppering. Utskottet delar även departementschefens uppfattning, att en sådan omgruppering vad angår löner knappast kan äga rum utan att få karaktär av en verklig lönereglering samt att en mera ingående utredning av olika möjligheter till problemets lösning får anses erforderlig. Utskottet förordar för sin del, att en allsidig och förutsättningslös utredning av frågan om dyrortsgrupperingens framtida bestånd och utformning företages samt att därvid erforderliga undersökningar rörande levnadskostnadernas lokala olikheter äga rum.» Vad anginge grunderna för den föreslagna levnadskostnadsundersökningen borde dessa enligt utskottets mening fastställas i samband med undersökningen. Enligt utskottets uppfattning borde i större utsträckning än hittills tagas hänsyn till sådana kostnader, som visserligen ej kunde siffermässigt fixeras men som dock bidroge till olikheten i levnadskostnaderna mellan skilda orter. Utskottet åsyftade därvid närmast de ökade kostnader som landsbygdens befolkning i jämförelse med stadsbefolkningen får vidkännas för vissa förmåner såsom t. ex. sjukvård och hälsovård. Särskilt borde för landsbygdsbefolkningens del kostnaderna för resor för olika ändamål beaktas. Över huvud taget borde enligt utskottets mening sådana kostnader, varöver människorna ej själva kunde råda, på ett eller annat sätt medräknas vid levnadskostnadsberäkningen. Under dessa omständigheter ansåg sig utskottet böra tillstyrka bifall till propositionen. Detta blev också riksdagens beslut. Dyrortskommitténs direktiv.1 I anförande till statsrådsprotokollet vid dyrortskommitténs tillkallande uttalade chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, sedan han refererat dyrortsfrågans behandling vid 1943 års riksdag bland annat följande: »Den i propositionen föreslagna och av utskottet tillstyrkta allsidiga och 1

Post och inrikes tidningar den 7 augusti 1943 (nr 179).

förutsättningslösa utredningen av dyrortsgrupperingsfrågan torde nu böra verkställas. I enlighet med vad utskottet anfört, torde den böra uppdragas åt särskilda sakkunniga, representerande olika intressen och uppfattningar. På de sakkunniga bör i första hand ankomma att i princip pröva frågan om dyrortsgrupperingens fortsatta bestånd och allmänna utformning. De sakkunniga böra sålunda taga under omprövning de motiv, som föranlett införandet av en dyrortsgruppering, med ledning därav bilda sig en mening om principerna för denna gruppering samt taga ställning även till de av 1936 års lönekommitté föreslagna och av statsmakterna godkända grunderna för mätningen av lokala olikheter i levnadskostnaderna. Under förutsättning att dyrortsgrupperingen anses böra äga fortsatt bestånd, torde de sakkunniga böra framlägga förslag till de modifikationer i nämnda grunder, vartill de kunna finna anledning, samt till de nya utredningar av prisstatistisk natur som äro erforderliga för att en dyrortsgruppering enligt av de sakkunniga förordade riktlinjer skall kunna genomföras. Såsom av ärendets behandling vid årets riksdag framgår, måste en ny dyrortsgruppering i vad avser lönerna komma att innebära en lönereglering. De sakkunniga torde lämpligen böra pröva, huruvida löneplanerna i de statliga avlöningsreglementena och de i analogi med dessa utformade författningarna i detta sammanhang böra omarbetas, samt — därest så är fallet — taga ställning till spörsmålet om tidpunkten och riktlinjerna för en sådan reglering. Däremot torde frågan om regleringens närmare utformning få upptagas till behandling i särskild ordning på samma sätt som övriga allmänna löneregleringsspörsmål. Det bör därför icke åligga de sakkunniga att framlägga förslag till nya löneplaner i de statliga avlöningsreglementena utan endast att föra undersökningen av dyrortsgrupperingsfrågan så långt, att en utgångspunkt erhålles för de förhandlingar som sedermera vid lämplig tidpunkt böra upptagas, om en överarbetning av löneplanerna visar sig påkallad. På det skattepolitiska området torde de sakkunnigas uppdrag böra på likartat sätt begränsas; eventuellt påkallade justeringar i fråga om skatteavdragen synas sålunda böra bli föremål för särskild prövning med stöd av de resultat som nås vid de sakkunnigas utredningar. Vid verkställandet av utredningen av dyrortsgrupperingsfrågan böra sammansatta stats- och bevillningsutskottets uttalanden tjäna till ledning samt beaktande skänkas den omfattande diskussion som i övrigt förekommit i ämnet.»

Kap. 2. Sammanfattande översikt Kommitténs uppdrag beträffande lönegrupperingen sträcker sig över ett stort område med verkningar för så gott som alla statens tjänstemän och dessutom för den allmänna lönemarknaden. Så vitt utredningen angår skattegrupperingen, berör densamma så gott som hela den direkta beskattningen. Utredningen sönderfaller i ett stort antal svåröverskådliga och icke sällan missförstådda detaljer. Kommittén har därför ansett det vara lämpligt att inleda sitt betänkande med en översikt över de frågor, som kommittén behandlat, och de resultat, vartill kommittén kommit. Detaljredogörelsen och detalj motiveringen lämnas i särskilda kapitel.

I. Lönegrupperingen. Dyrortsfrågans uppkomst. Den i kap. 1 lämnade översikten visar, att dyrortsgrupperingen i nutida mening infördes i det svenska förvaltningssystemet genom beslut vid 1919 års riksdag och att det därefter utsträckts att gälla även andra inkomstarter, såsom folkpensioner, arbetslöshetsunderstöd, familjebidrag m. m. Härigenom och genom liknande utveckling inom den kommunala och allmänna lönemarknaden har dyrortsgrupperingen kommit att beröra mycket stora grupper av medborgare. Då redan undersökningarna av levnadskostnadernas höjd på olika orter bjuda på stora tekniska svårigheter och dessutom tillämpningen av sådana undersökningars resultat måste ske efter ett visst schema, som icke tillåter individuella hänsyn, är det blott naturligt, att olika uppfattningar om dyrortsgrupperingens berättigande och utformning kommit att göra sig gällande. Redan under 1920-talet restes invändningar mot dyrortssystemets utformning, och kritiken har sedermera skärpts till följd av vissa tillkommande omständigheter. Sålunda har den till år 1939 planerade omgrupperingen av orterna blivit uppskjuten genom det andra världskrigets mellankomst. Den gällande grupperingen, som bygger på en år 1934 utförd undersökning, har därigenom med rätta kommit att betraktas som föråldrad. Till kritiken har också bidragit, att 1934 års undersökning icke omfattade en så fullständig hushållsbudget som senare undersökningar, varigenom dess resultat även för dåvarande förhållanden betraktades som osäkert. En år 1941 verkställd prisgeografisk levnadskostnadsundersökning, som grundade sig på beräkningar, omfattande hela hushållsbudgeten, har bekräftat an-

25 märkningarna. Även gentemot 1941 års undersökningsmetod har framhållits, att denna icke innebar vederbörlig hänsyn till samtliga på levnadskostnaderna inverkande förhållanden, framför allt icke till de med avstånden till inköpskällan m. m. förbundna rese- och transportkostnaderna. I avsaknad av varje beräkning över dessa avståndskostnader har man i den allmänna diskussionen stundom tillmätt desamma avgörande betydelse för levnadskostnadernas höjd; stundom har man å andra sidan helt velat frånkänna dem betydelse i sammanhanget. Dyrortsfrågan har med tiden komplicerats ytterligare därav, att en allmän omgruppering av orterna efter de förändringar i prisnivåns regionala struktur, som ägt rum, knappast kan genomföras utan att få karaktären av en verklig lönereglering. Att under rådande kristid flytta ned vissa orter på dyrortsskalan och därmed sänka lönerna för tjänstemännen på desamma, har ansetts obilligt, medan en uppflyttning av ett stort antal andra orter ansetts möta ekonomiska hinder. För belysning av det sålunda givna utgångsläget kan det vara lämpligt att till en böjrjan göra en återblick på de motiv, som legat till grund för lönegrupperingen. Principiella synpunkter på dyrortsgrupperingen. Lönegrupperingen vilar på ett förslag av kommunikationsverkens lönekommitté, som emellertid endast angav såsom syfte med det föreslagna systemet att genom olika totalavlöningar för tjänstemän å olika orter söka utjämna de i vårt land, särskilt under normala förhållanden, betydliga lokala växlingarna i de allmänna levnadskostnaderna. Först 1936 års lönekommitté har i sitt den 16 september 1937 avgivna betänkande upptagit frågan om dyrortsgraderingens berättigande i lönesystemet till principiell diskussion. I korthet kan lönekommitténs ståndpunkt återgivas sålunda. Syftet med den svenska dyrortsgraderingen är att tillgodose ett rättvisekrav på lika reallön, lika konsumtionsmöjligheter för tjänstemän i samma löneklass oavsett tjänstgöringsorten. Det är dock icke helt realistiskt, framhåller lönekommittén, att uppfatta reallönen såsom bestämd enbart genom kvoten mellan penninglönen och de i penningar mätbara levnadskostnaderna. De reella fördelar, som skola motsvara en viss lön, bero jämväl av miljön på tjänstgöringsorten samt de levnadsvanor, som miljön mer eller mindre präglar. En större stad kan exempelvis erbjuda vissa fördelar och medföra vissa merutgifter, vilka icke kunna uppskattas med numerisk exakthet. Utrymme för en skälighetsprövning måste därför finnas, ehuru de statistiskt mätbara levnadskostnaderna för lönedifferenserna mellan olika orter böra tilldelas en dominerande vikt. Dyrortskommittén har funnit den sålunda uttalade principiella ståndpunkten vara riktig. Det har därför för kommittén gällt att i första hand fastställa, huruvida olikheterna i levnadskostnader på olika orter fortfaran-

de ha sådan storleksordning, att de måste beaktas inom tjänstemännens löneskala för att tillgodose kravet på rättvisa. Men därjämte har kommittén genom de förut återgivna direktiven fått särskild anledning att undersöka sådana kostnader, som visserligen ej kunna siffermässigt fixeras men dock måste antagas bidraga till reella olikheter i levnadskostnaderna. Kommitténs utredningar. Vid planläggningen av sitt arbete har kommittén haft att utgå från att såväl departementschefen som 1943 års riksdag funnit den av socialstyrelsen 1941—1942 verkställda levnadskostnadsundersökningen icke lämpligen böra läggas till grund för en ny dyrortsgruppering. Av riksdagen har uttryckligen förordats, att i samband med en allsidig och förutsättningslös utredning av frågan om dyrortsgrupperingens framtida bestånd och utformning erforderliga undersökningar rörande levnadskostnadernas lokala höjd skulle äga rum. Kommittén har därför funnit nödvändigt att verkställa ny prisinsamling. Å andra sidan har kommittén haft till åläggande att genomföra sin utredning med största möjliga skyndsamhet, och det har inom kommittén och i framställningar till kommittén gjorts gällande, att det vore angeläget att så snabbt som möjligt komma till rätta med det nuvarande systemets brister. Därvid har kommittén till en början haft att överväga, huruvida metoden att lägga en enda hushållsbudget till grund för levnadskostnadsundersökningarna fortfarande kan anses lämplig. Mot bibehållandet av densamma har man åberopat de skilda individuella levnadsförhållandena för statens tjänstemän, ävensom olikheterna för det stora antal personer på allmänna arbetsmarknaden, vilkas löner åtminstone influeras av de statliga levnadskostnadsundersökningarna. Det är emellertid ofrånkomligt, att den officiella dyrortsgrupperingen grundar sig på beräkningar avseende en enda hushållsbudget — exempelvis en genomsnittsbudget för arbetare och tjänstemän i städer och andra tätorter som fallet var vid 1941 års undersökning — då det måste anses praktiskt uteslutet att uppbygga en lönereglering på särskilda beräkningar för olika familjetyper, inkomstgrupper o. s. v. Mot att nu använda den senast — d. v. s. för 1941 års prisgeografiska undersökning — konstruerade budgeten har anmärkts, att sannolikt vissa förskjutningar ägt rum i själva konsumtionen, sedan denna budget framkom, och vissa skäl tala för att så har skett. Å andra sidan får det icke heller förbises, att även en budget, som upprättades nu, endast under en begränsad tid skulle svara mot verkligheten. Dessutom har det visat sig, att en undersökning angående den familjetyp, som borde användas såsom normalfamilj vid levnadskostnadsundersökningarna, skulle taga så lång tid, att kommittén icke ansett sig kunna stå till svars för det uppskov med kommitténs arbete, som skulle vållas därigenom. Kommittén har därför i princip utgått från samma budget som socialstyrelsen vid dess senaste ut-

redning. De särskilda korrigeringsåtgärder, som företagits i anledning härav, och de beräkningar, som gjorts för att visa, hur resultatet med andra budgeter avviker härifrån, skola längre fram bli föremål för redogörelse. Socialstyrelsen har för sin senaste utredning insamlat prisuppgifter från icke mindre än 3 850 orter. Det hade varit önskvärt, om kommittén kunnat anskaffa motsvarande uppgifter, särskilt som det från början framhållits, att livsmedelskostnaderna undergått vissa förskjutningar. Det skulle dock varit synnerligen svårt för kommittén att under den tid kommittén ansett stå till buds anordna en så vidlyftig uppgiftssamling med därefter följande kompletteringar, rättelser och bearbetningar. Då kommittén ej har att föreslå själva placeringen av de olika orterna i eventuella dyrortsgrupper, har en undersökning av samma omfattning som socialstyrelsens senaste ansetts kunna undvikas. Kommittén har därför koncentrerat sig på en mindre, men representativ undersökning. Användbara uppgifter ha erhållits från 545 orter belägna i olika delar av riket och representerande olika slag av kommuner. Oaktat detta antal väsentligt understiger socialstyrelsens 3 850 uppgiftsorter, har kommittén dock ansett, att det nya materialet vid jämförelse med 1941 års undersökning ger tillräckligt underlag för att bedöma nuläget och utvecklingstendensen i fråga om prisspridningen. I huvudsak har vid prisinsamlingen och bearbetningen tillämpats de av 1936 års lönekommitté angivna grunderna. Kommittén har således eftersträvat att erhålla priser på samtliga betydelsefulla poster och på likvärdiga varukvaliteter. I likhet med sammansatta stats- och bevillningsutskottet vid 1943 års riksdag anser dyrortskommittén, att en rättvisande beräkning av levnadskostnadernas höjd på olika orter icke kan inskränka sig till att gälla enbart en värdering efter butikspriser av en viss konsumtion jämte hyror — vilket i huvudsak är innebörden i 1941 års metod — utan att beräkningen bör utsträckas att omfatta vissa k o s t n a d e r f ö r r e s o r o c h t r a n s p o r t e r , som äro oundgängliga för att konsumtionen skall kunna komma till stånd. Visserligen inser kommittén, lika väl som detta insetts vid tidigare utredningar, exempelvis av 1936 års lönekommitté, att någon på enbart objektiva grunder uppbyggd metod för mätning av dylika kostnader knappast kan konstrueras. Tvärtom komma subjektiva uppfattningar här att spela en mycket stor roll. Men kommittén har ansett behovet att på denna punkt åstadkomma en förbättring vara så trängande, att kommittén ändock gjort ett försök till uppskattning av ifrågavarande kostnader. Principiellt är det klart, att rese- och transportkostnader och den med resorna förenade tidsförlusten öka levnadskostnaderna dels vid inköp av vissa förnödenheter — speciellt beklädnadsartiklar och inventarier — samt vid anlitande av läkare och sjukvårdsanstalter m. m. och dels till följd

28 av att bebyggelsens beskaffenhet tvingar till bosättning på större avstånd från arbetsplatserna. Rese- och transportkostnaderna betyda i allmänhet mest på rena landsbygden, varvid dock är att märka, att arbetsresorna kunna vara betungande även på vissa industriorter och i storstäderna, där de innebära en ofrånkomlig fördyring av levnadskostnaderna för ett avsevärt antal löntagare, en fördyring som ofta förbises vid jämförelsen mellan levnadskostnaderna på olika orter. Kommittén har därför ansett sig böra i detta sammanhang erinra om deras betydelse. Emellertid är det uppenbart, att även på en och samma ort stora variationer i dessa resekostnader kunna förekomma, vilka delvis torde sammanhänga med bostadskostnaden — bosättning i ett ytterområde av en stad kan föranleda lägre hyra och därigenom sänka hyrestalet men kräva höga resekostnader. Kommittén har icke ansett det möjligt att vid dyrortsgrupperingen taga hänsyn till kostnaderna för arbetsresor. Däremot ha kommitténs överväganden och verkställda provundersökningar beträffande andra med hushållsdriften sammanhängande resor och transporter givit ett mera positivt resultat. För hushåll med en totalbudget av 4 000—5 000 kronor synas sålunda på landsbygden tillkomma rese- och transportkostnader i samband med inköp av större beklädnadsplagg, möbler och dylikt samt för läkarvård och tandvård ävensom i någon mån för rekreation — uppskattade efter en skälig norm — med cirka lägst 50 och högst 350 kronor per år. Vid bedömandet av dessa siffror måste hänsyn tagas dels till att de endast avse landsbygdens merkostnader för resor etc. utöver de kostnader, som förekomma i tättbebyggda orter, och dels till att kostnaderna för resor till och från arbetsplatsen ej medräknats i budgeten. De största beloppen falla på de stora kommunerna i det inre av Norrland. Hur osäkra dessa belopp än äro, torde de ge en anvisning på storleksordningen av de kostnader det här gäller. Även om delade meningar kunna råda om antalet av de resor och transporter, varpå beräkningarna grunda sig, anser kommittén, att det är tydligt, att varje rimlig beräkning kommer att som resultat ge tillägg, som å ena sidan visserligen icke äro oväsentliga för dyrorts jämförelsen, men å andra sidan heller icke äro av den storlek att de på ett avgörande sätt inverka på orternas inbördes placering. Tvärtom lär det förhålla sig så, att de högsta beloppen förekomma på orter, som i övrigt äro dyra. Så till vida bidrager alltså medräknandet av ifrågavarande kostnader till spridningen av levnadskostnadernas sammanlagda belopp. Beträffande sättet för avståndskostnadernas medräknande bland levnadskostnaderna hänvisas till kap. 4. Dyrortskommittén har också övervägt, huruvida man borde medräkna sådana kostnader som uppstå för barns skolgång på annan ort, då undervisningsanstalt utöver bottenskolan — t. ex. allmänt läroverk, kommunal

29 rnellanskola eller yrkesskola — saknas på hemorten. Ehuru kommittén livligt behj artar önskemålet att alla barn oavsett bostadsorten beredas samma möjligheter till utbildning, har kommittén ansett, att tanken att sådana möjligheter skulle kunna åvägabringas med dyrortsgrupperingens hjälp icke kan realiseras. Det ligger nämligen i dyrortssystemets natur, att det i tillämpningen måste göras lika för mycket stora medborgargrupper, och det får av praktiska skäl anses uteslutet att införa olika grupperingar för t. ex. familjer med skolbarn och familjer utan sådana barn. Man skulle — om man vill taga hänsyn till skolresekostnaderna vid dyrortsgrupperingen — därför vara hänvisad att göra det inom den allmänna lönegrupperingens ram. I följd härav skulle enligt kommitténs undersökningar skolresor och dylikt medföra ett så litet lönetillägg för avståndsorternas tjänstemän — även om proportionen av skolbarn hämtas från städerna — att detta vore till praktiskt taget ingen hjälp för dem, som hade resande eller inackorderade skolbarn. Vad statstjänstemännen beträffar, skulle ett sådant system innebära, att staten som löneförhöjning till tjänstemännen på landsbygden finge i summa betala ut ett belopp ungefär motsvarande totalkostnaden för barnens resor och inackordering men att detta belopp fördelades lika på alla tjänstemännen oavsett behovet. De som icke hade behov av hjälp med skolbarns rese- och inackorderingskostnader skulle sålunda få större delen av de bidrag, som skolbarnsfamiljerna behövde. Andra än familjer med ortsgraderade löner efter det statliga systemet skulle icke alls tillgodoses på detta sätt. Dyrortskommittén vill icke medverka till att frågan om ekonomiskt stöd åt landsbygdens studerande ungdom löses så otillfredsställande som inräknandet i en dyrortsgruppering av skolresor och inackordering på skolorten skulle innebära. Kommittén finner det däremot synnerligen angeläget, att frågan löses i annan ordning, varom förslag nu är föremål för riksdagens prövning. Med i huvudsak samma motivering, som här anförts beträffande skolresorna, vill kommittén avvisa tanken att genom dyrortsgrupperingen kompensera städernas och industriorternas befolkning för de kostnader, som barnfamiljerna i orternas tättbebyggda delar få vidkännas för barnens friluftsbehov. Även i detta fall bör frågan om en rättvisare fördelning av kostnaderna lösas i annan ordning. Beträffande vissa h u v u d p o s t e r må i detta sammanhang anmärkas följande. Bostadsposten har i den allmänna debatten angående dyrortsgrupperingen varit föremål för mycken uppmärksamhet. Anledningen därtill är knappast postens stora betydelse för budgeten — enligt 1941 års undersökning skulle densamma representera allenast 14 procent av normalhushållets utgifter, och socialstyrelsens kvartalsvis verkställda undersökningar

för levnadskostnadsindex tyda på att postens relativa betydelse snarare minskats än ökats under senare år. Däremot är bostadskostnaden med dess stora periodiska utbetalningar kännbar för var och en, och kostnaden på olika orter lätt att exemplifiera. Det är därför ej överraskande, att anmärkningar framställts just angående bostadsposten. Mycket arbete har därför nedlagts på att finna en invändningsfri metod för dess beräkning. Inom kommittén har övervägts, huruvida nytt prismaterial skulle anskaffas genom en särskild hyresräkning. Det visade sig emellertid omedelbart, att en hyresräkning knappast skulle kunna ske tidigare än i samband med 1944 års mantalsskrivning och att bearbetningen efter all sannolikhet tagit ett till ett och ett halvt år i anspråk. Ett sådant uppskov ansåg kommittén icke vara försvarligt, i synnerhet som det icke kunde antagas, att under hyreslagstiftningens giltighet större allmänna förskjutningar i hyreskostnaderna ägt rum. Kommittén har därför begränsat sig till en undersökning angående byggnadskostnader och hyror för sådana bostäder, som tillkommit efter år 1939, samt till frågan, i vad mån dessa nytillkomna bostäder inverka på hyresnivån på de olika orterna. Före 1941 har man eftersträvat att erhålla jämförelsetal för »medelgoda lägenheter efter varje orts förhållanden». Mot detta förfarande riktades ett stort antal anmärkningar, huvudsakligen avseende att de jämförda bostäderna vore av alltför olika kvalitet och särskilt för landsbygdens del hade alltför låg standard. Enligt förslag av 1936 års lönekommitté har vid 1941 års prisundersökning jämförelsetalen beräknats efter medelhyran per eldstad inom tre olika kvalitetsgrupper, från vilka lägenheter med vissa brister uteslutits. Även arbetsgivarlägenheter och bostadsrättsföreningslägenheter ha uteslutits ur beräkningen. Kvalitetsgrupperna ha vid medeltalsberäkningen tillmätts lika betydelse på alla orter. Man har sålunda räknat med samma beskaffenhet av bostäder i hela riket. De sålunda framräknade beloppen ha kallats standardräknade medelhyror. Denna metod har endast använts beträffande hyresräknade orter, på vilka ett tillräckligt antal lägenheter utan brist (minst 50) förekomma. För övriga orter — de s. k. icke hyresräknade orterna — har tillvägagångssättet varit följande. För vart och ett av sex geografiskt skilda områden, nämligen Stockholms förortsområde, östra Sverige i övrigt, Småland och öarna, södra Sverige, västra Sverige och norra Sverige, beräknades en standardräknad medelhyra för tre eldstäder, varvid hyresbeloppen hämtades från orter med 50—100 lägenheter utan brist. Dessa medeltal ha antagits representera kostnaderna för en bostad om tre eldstäder dels i samtliga icke hyresräknade orter (även rena landsbygden) inom respektive sex områden och dels i sådana hyresräknade orter, där den standardräknade medelhyran var lägre än nyssnämnda medeltal. Grunden till detta antagande är att byggnadskostnaderna i standardorterna och i de icke hyresräknade orterna i samma om-

\

rade nära sammanfalla. Förfarandet torde innebära en icke oväsentlig sammanpressning av jämförelsetalen för bostadskostnaderna, i det den höjt talen för mindre orter, framför allt landsbygden. Kommittén har ingående behandlat möjligheten att erhålla en säkrare uppfattning av de nuvarande bostadskostnaderna på olika orter än den som 1941 års prisgeografiska utredning av bostadsposten erbjuder. Därvid har kommittén arbetat efter två linjer. Den ena går ut på att undersöka de förändringar i hyresnivån, som kunna ha inträffat efter 1939 års hyresräkning, men i övrigt acceptera sistnämnda hyresräkning och 1941 års därpå vilande beräkning av bostadskostnaderna. Den andra söker att finna en ny metod för jämförelsetalens beräkning, där större säkerhet framför allt för likvärdig kvalitet kunde erbjudas och bättre anknytning erhållas mellan hyresräknade och icke hyresräknade orter. Vid den förstnämnda undersökningen har det antagits, att förändringarna i hyresnivån i huvudsak framkallats dels av höjning eller sänkning av hyran efter år 1939 och dels därigenom att på vissa orter nybyggda bostäder tillkommit i sådan omfattning, att hyresnivån därigenom påverkats. Resultatet är, att förändringarna såväl på grund av hyreshöjning, respektive -sänkning som på grund av tillskott av nya bostäder i genomsnitt för samtliga orter kunna anses små. Bägge faktorerna tillsammantagna torde ha verkat till en höjning av den genomsnittliga hyresnivån med något över två procent, ehuru höjningen på enstaka orter har varit högre.1 En regionindelning vid fastställandet av jämförelsetalen för bostadskostnaden på landsbygden av ovan angivet slag har kommittén funnit motiverad, men vill föreslå vissa justeringar i indelningen. Framför allt bör norra Sverige uppdelas i två kostnadsområden. Vad beträffar själva anknytningen mellan hyresräknade och icke hyresräknade orter har anmärkts, att valet av storleksgrupp bland de hyresräknade orterna är godtyckligt samt att orter, tillhörande en viss storleksgrupp, kunna i olika grad vara representativa inom olika landsdelar, i följd varav beräkningen av bostadskostnaderna inom de särskilda regionerna kan bli ojämn. Anmärkningen synes icke helt sakna fog. Kommittén har därför låtit undersöka ett anknytningsförfarande på grundval av en metod, som använder material från samtliga hyresräknade orter inom varje landsdel (Bil. 2), och funnit detta uppslag äga stort intresse men anser, att metoden först bör prövas på material från en blivande hyresräkning, innan den eventuellt antages för beräkning av bostadskostnaderna i dyrortsgrupperingen. Kommittén har därför i sina jämförelsetal räknat med bostadskostnaderna från 1941 års prisgeografiska undersökning (1939 års hyresräkning). Beträffande skatteposten har vid 1941 års undersökning använts en på 1936 års lönekommittés förslag vilande metod att beräkna den till grund 1

Angående hyresnivåns förändringar 1939—1944 se sid. 115 o. f.

för skatteutgiften antagna inkomsten ungefär lika med en statstjänstemans avlöning i ll:e löneklassen efter den för orten gällande lönegruppen och med ortsavdrag efter den därstädes gällande skattegrupperingen. Häremot har gjorts gällande, att inkomsten borde beräknas lika för hela riket och med ett och samma ortsavdrag i enlighet med vad som skett vid tillkomsten av nu gällande (1935 års) dyrortsgruppering. Dyrortskommitténs undersökningar visa, att alltjämt en ganska stark spridning av levnadskostnaderna råder på olika orter, innebärande att realvärdet av en och samma inkomst företer motsvarande variationer. Att beräkna skatteutgiften efter ett för hela riket enhetligt inkomstbelopp skulle således efter all sannolikhet leda till mindre rättvist resultat än den år 1941 använda metoden. Visserligen går ej heller denna fri från in vändningar. Särskilt om lönegruppernas antal minskas, kan inkomstberäkningen bli alltför schablonmässig, men denna brist torde dock kunna avhjälpas genom att en viss skälighetsprövning överlämnas åt socialstyrelsen. En annan risk föreligger i det avseendet, att en tillfällig hög eller låg utdebitering för vederbörande primärkommun skulle kunna utöva inverkan under hela grupperingens giltighet. För att förebygga sistnämnda olägenhet förordar dyrortskommittén att en genomsnittsdebitering för primärkommunen för de senaste fem åren lägges till grund för beräkningen av kommunalskatten. I övrigt anser kommittén 1941 års metod beträffande skatteposten böra bibehållas. Sammanfattningsvis må om de i detta betänkande rekommenderade metoderna för mätning av levnadskostnaderna på olika orter uttalas, att dessa enligt kommitténs uppfattning taga all rimlig hänsyn till skilda på levnadskostnaderna inverkande faktorer. Detta innebär dock icke, att kommittén föreställer sig, att t. ex. ett avlöningssystem uppbyggt på en med dessa metoder utförd dyrortsgruppering nödvändigtvis skulle skänka löntagarna en lika reallön på alla orter. Så kan icke gärna vara förhållandet. Bristen på överensstämmelse i de enskilda fallen kan sammanhänga med att vederbörande har en konsumtion, som mera avsevärt avviker från det genomsnitt, varmed man räknat vid dyrortsundersökningen. Ett i den allmänna diskussionen uppmärksammat specialfall härav är, då t. ex. sjukdom drabbar ett hushåll i högre grad än den genomsnittliga sjuklighet man förutsatt. En jämförelse av levnadskostnaderna på orter med olika avstånd till läkare och sjukhus ger självklart andra relationstal, då man räknar med en högre sjukdomsfrekvens, än då man räknar med den genomsnittliga. Eftersom avstånden till läkare i regel äro större på rena landsbygden än i tätorter, komma levnadskostnaderna på landsbygden i allmänhet att te sig högre vid en sådan beräkning. För ett hushåll, som drabbas hårt av sjukdom, kan därför en eljest billig landsbygdsort te sig

dyrare än de flesta andra orter. Är man återigen frisk, ter sig varje ort lika billig i berörda avseende. Den förbättring i dessa avseenden, som landsbygdens befolkning kan påfordra, synes kunna komma till stånd i annan ordning än genom dyrortsgrupperingen, vad sjukvården beträffar exempelvis genom en obligatorisk sjukförsäkring, innefattande samtliga sjukvårdskostnader. Dyrortsgrupperingen kan i alla händelser icke ge full kompensation för den större trygghet som invånarna på tätorterna åtnjuta, därför att dessa orter äro rikligare försedda med sociala anordningar i jämförelse med glesare bebodda trakter. Och vidare må framhållas, att en dyrortsgrupperings möjligheter att garantera samma standard på varje ort i allt väsentligt äro begränsade till de materiella behoven. Förutsättningarna för tillfredsställande av andra behov, t. ex. av personlig utbildning, av rekreation under fritid, äro mycket växlande på olika orter. Den enskildes önskemål härutinnan äro också mycket växlande. Dyrortskommittén anser det uteslutet, att man genom en dyrortsgruppering skulle kunna åvägabringa ett tillstånd, vid vilket alla önskemål skulle kunna tillfredsställas i lika mån och på samma sätt på varje ort. Genom de tillägg för resor, som kommittén rekommenderat för landsbygdens del, torde vissa påtagliga krav, som bruka framföras i sammanhanget, i det väsentliga vara tillgodosedda. Dyrortsgrupperingens begränsade verkningsförmåga är ej tillräckligt skäl att avskaffa densamma, men begränsningen bör kunna utgöra ett skäl att överväga att ge löneskalan en något mindre spännvidd än den i siffror framräknade spänningen mellan levnadskostnaderna på olika orter. Kommittén anser, att det skulle vara till fördel för allmänhetens förtroende för dyrortsgrupperingen, om en särskild dyrortsnämnd med representanter för de intresserade parterna inrättades. Den skulle ha till uppgift att avgiva yttranden över framställningar av lokal natur rörande dyrortsgrupperingen. Behovet av fortsatt dyrortsgruppering. R e s u l t a t e t av kommitténs ovan omtalade provgruppering av 545 orter framgår bäst av tab. 2 kap. 5, sid. 104 samt den på sid. 189 o. ff. återgivna listan över undersökta orter. De belopp, som där angivas, motsvara den beräknade utgiftsbudgeten för en familj om man, hustru och två minderåriga barn, tillhörande gruppen arbetare och tjänstemän och med en inkomst, som motsvarar inkomsten för en tjänsteman i ungefär 11 :e löneklassen (oräknat tjänste- och familjepensionsavgifter). Speciella rese- och transportkostnader äro emellertid icke tillagda på dessa tabeller. Det framgår av kommitténs beräkning, att kostnaden för hela budgeten år 1944 inom den grupp av orter, som hade de lägsta levnadskostnaderna, nämligen jordbruks- och s. k. blandade kommuner i landsdelen Småland 3

och öarna, uppgick — de speciella avståndskostnaderna oräknade — till i medeltal 4 402 kronor. Häremot kan ställas det högsta beloppet, 5 587 kronor, vilket erhållits för Stockholm. Skillnaden mellan högsta och lägsta beloppet är 21.2 procent (1941 23.9 procent), räknat på det högre talet. Lägges till levnadskostnaderna på landsbygden i nyss nämnda landsdel en rese- och transportkostnad, som kan uppskattas till 50—100 kronor, sjunker differensen mellan dyraste och lägsta ortsgrupp till omkring 20 procent år 1944. Landsbygdens levnadskostnader ligga genomgående lägre än städernas. I genomsnitt ligga de egentliga landsbygdskommunerna (d. v. s. landsbygdskommuner utan i tätort bosatt befolkning) 7 a 10 procent under städerna (storstäderna oräknade) i samma landsdel. Men därjämte märker man en regional, typisk skillnad i levnadskostnaderna, i det dessa i stort sett genomgående stiga från söder mot norr. Allra lägst äro de i Småland. Skillnaden mellan den i tabellen redovisade billigaste landsdelen (Småland och öarna) och den dyraste (norra Sverige) är ungefär 10 procent, något varierande beroende på vilken kommuntyp jämförelsen gäller. Tilläggas avståndskostnaderna, torde dock skillnaden mellan Småland och sydligaste Sverige minskas eller helt utjämnas. De senast nämnda siffrorna synas visa, att kommunens beskaffenhet och det geografiska läget utgöra två faktorer, som på ett stadigvarande sätt bidraga till prisspridningen. En lönereglering efter kommuntyper eller regioner torde emellertid icke kunna ifrågasättas, då den skulle komma att innefatta alltför stora prisskillnader inom varje typ eller region. En individuell inplacering av tjänstemännens stationeringsorter i lönegrupperna är således fortfarande nödvändig, om en dyrortsgruppering över huvud taget bibehålies. Beräkningsmetoden vid dyrorts jämförelsen efter de förbättringar, som föreslagits av 1936 års lönekommitté och av dyrortskommittén, torde få anses väsentligt mera fullständig än den varpå nuvarande lönegruppering vilar. Redan dyrortsskalans konstruktion enligt kommitténs förslag innebär en sammanpressning av denna skala i förhållande till den konstaterade dyrortsskillnaden år 1944 från ovan angivna 20 procent till 18 procent.1 Det torde dock vara ovisst, huruvida denna sammanpressning möjliggör skälig kompensation för ovanberörda i dyr ortsjämförelsen ej inrymda omständigheter, och därför bör en ytterligare sammanpressning av löneskalan, som dock ej bör understiga. 15 procents spännvidd, kunna övervägas. Vid bedömandet av denna fråga måste givetvis hänsyn tagas även till de statsfinansiella verkningarna. Enligt senare åberopade kostnadsberäk1 Tar man hänsyn till vissa extrema fall, kan sammanpressningen sägas ske från omkring 22 till 18 procent. Detta framgår tydligast av diagrammet sid. 131.

35 ningar, vilka dock äro mycket osäkra, skulle verkningarna i förhållande till sammanlagda lönekostnaden icke vara synnerligen betydande. Vilket antal grupper, som en blivande löneskala bör omfatta, blir en lämplighetsfråga. Å ena sidan talar, såsom av 1943 års riksdag anmärktes, den minskade spännvidden för ett minskat antal grupper, å andra sidan kommer ett litet antal grupper att medföra, att inom vissa grupper ett stort antal orter sammanpressas trots betydande skillnader i levnadskostnadshänseende. Särskilt vid gränserna till intervallerna kunna alltför stora ojämnheter uppstå härigenom. Efter övervägande av de olika synpunkterna har kommittén stannat vid att förorda fem lönegrupper. Det skulle otvivelaktigt vara en brist i kommitténs utredningar angående lönegrupperingen, om icke a n t a l e t t j ä n s t e m ä n inom d e o l i k a l ö n e g r u p p e r n a blivit klarlagt. Det hade således icke varit möjligt att bedöma behovet i stort av en förflyttning av tjänstemännen från en grupp till en annan, ej heller de finansiella verkningar, som en sådan åtgärd måste medföra. Genom en för kommitténs räkning av riksräkenskapsverket verkställd undersökning har denna brist blivit avhjälpt. Undersökningen visar bland annat, att antalet statstjänstemän i A- och B-grupperna allenast utgjorde 15 525, eller 9 procent av samtliga egentliga statstjänstemän. Tilläggas kommunalanställda lärare och statsavlönade arbetare, blir proportionen 35 685, eller 13 procent av 284 512. År 1941 innefattade dock dessa ortsgrupper 2 802 orter, eller 79 procent av samtliga 3 565 dyrortsgrupperade orter, och 3 105 396 personer, eller 49 procent av rikets folkmängd (6 370 538 personer). Dessa siffror giva vid handen, att lönegrupperingens kvantitativa betydelse för de lägsta ortsgrupperna överdrivits i den allmänna föreställningen, åtminstone vad statstjänstemännen angår. Riksräkenskapsverkets utredning har också berett kommittén någon möjlighet att göra en, visserligen mycket approximativ, beräkning angående kostnaderna för en ny lönegruppering, under förutsättning, att kommitténs förslag om fem lönegrupper genomföres. Kännedom saknas emellertid om de nuvarande tjänstemännens placering i löneklass. Kommittén måste därför utgå ifrån, att fördelningen på löneklasser icke påverkas av den ändrade lönegrupperingen. Stationeringsorternas fördelning på blivande lönegrupper antages i huvudsak överensstämma med de provgrupperade 545 orternas fördelning. Vidare saknas kännedom om den blivande löneskalan. Beräkningen har därför utgått från oförändrade löner i högsta ortsgruppen i varje löneklass och fem lönegrupper. Detta innebär emellertid intet ställningstagande från kommitténs sida till en blivande lönereglering.

36 Om alla dessa förutsättningar gälla, torde man kunna säga, att mot en löneskala med 18 procents spännvidd svara merkostnader för tjänstemännens löner på omkring 19 miljoner kronor exklusive rörliga tillägg och kristillägg. Härtill kommer en kostnad för de statsanställda arbetare, vilkas löner genom kollektivavtal äro dyrortsgrupperade i anslutning till lönegrupperingen, på omkring 6 miljoner kronor. Kostnadsökningen för de rörliga tillägg och kristillägg, som böra medräknas, för att kalkylen skall bli fullständig, kan ävenledes uppskattas till 6 miljoner kronor. Detta gör tillhopa 31 miljoner kronor. Räknar man alternativt med en sammanpressning av löneskalan till 15 procent spännvidd men bibehållen spännvidd av 18 procent vid orternas utplacering i dyrortsgrupper, ökas den ovan angivna totalkostnaden med ytterligare 14 miljoner till 45 miljoner kronor.1 En dyrortsutredning blir ofrånkomligen en vidlyftig och tidskrävande apparat. Ändring av dyrortsgrupperingen har verkningar på flera områden. Det har därför framhållits bland annat av 1936 års lönekommitté, att en dyrortsgruppering borde få bestå under en icke alltför kort period. Den nuvarande tidpunkten med dess varuknapphet och speciella inriktning av produktionen, dess prisreglering, ransonering och rabatter kan synas föga lämpad för en undersökning med sikte på en framtid, som kan erbjuda helt andra förhållanden. I syfte att få någon föreställning om k o n j u n k t u r v ä x l i n g e n s inflytande på prisspridningen har kommittén låtit verkställa en undersökning angående prisnivå och prisvariation åren 1920— 1943. Undersökningen har fått begränsas till 14, delvis 19, varuslag, samtliga tillhörande livsmedels- eller bränslegruppen. Materialet har utgjorts av socialstyrelsens detalj prisnoteringar för 49 orter, vilka insamlats för dess levnadskostnadsindex. Det har visat sig, att prisrörelserna för de behandlade varorna gå i samma riktning som levnadskostnadsindex (exklusive skatteposten) fastän denna index, som bygger på noteringar för cirka 150 varuslag och tjänster, icke företer lika starka förändringar under vissa perioder som priserna på de behandlade varorna. Det torde därför vara berättigat att anse sistnämnda varor såsom i viss mån typiska. Prisspridningen för de särskilt behandlade varorna har enligt undersökningen påverkats av olika faktorer, delvis växlande för olika varor, såsom frakter, mellanhandsvinster, produktionskostnader m. m. Lågkonjunkturen i början av 1920-talet och för jordbruksprodukterna under perioden 1928— 1933 ökade prisspridningen, varemot prisspridningen minskades i samband med den sedermera inträdda prisstegringen. De under kristiden genomförda prisregleringsåtgärderna från statsmakternas sida synas i allmänhet ha verkat prisutjämnande. Den under åren 1941—1943 inträffade sammanpressningen av levnadskostnaderna på olika orter har, såvitt kan bedömas på 1

Jfr sid. 139 o. f., där ytterligare två alternativa beräkningar redovisas.

grundval av utvecklingen för de 19 varuslag, som undersökningen omfattar, till mycket stor del orsakats av nämnda åtgärder. Enligt undersökningen kan en ökning av prisspridningen anses sannolik, om prisfall inträder efter kriget. Denna tendens skulle ytterligare förstärkas i den mån prisregleringen avvecklas. Huruvida detta skulle innebära, att en prisspridning av samma storleksordning som före kriget uppkommer, anser författaren dock ovisst, bland annat på grund av organisationernas bestående inverkan i riktning mot prisutjämning. Dyrortskommittén har funnit dessa iakttagelser äga intresse, men anser sig icke kunna ställa någon prognos angående den framtida prisspridningens storlek, så ovissa som förhållandena äro för närvarande. Om hänsyn tages till att undersökningen icke omfattar vare sig bostadskostnader eller direkta skatter, vilka poster pläga visa en jämförelsevis stark spridning, synes det dock sannolikt, att det under avsevärd tid framåt kommer att finnas en spridning i levnadskostnaderna av nuvarande storleksordning. Framtidsutsikterna motivera således icke ett hårdare ingrepp i lönesystemet än som på grundval av nu bestående förhållanden kan anses skäligt. Kommittén konstaterar, att den nuvarande lönegrupperingen uppvisar betydande brister, och att därför en omreglering ur rättvisans synpunkt framstår såsom oundgänglig. Denna bör icke uppskjutas i avvaktan på kristidens avveckling utan genomföras, så snart förhållandena det medgiva. I I . Skattegrupperingen. Ortsgrupperingen infördes i det svenska skattesystemet i avseende å den statliga beskattningen år 1919 och i avseende å kommunalskatten påföljande år. Avdragsreglernas principer och utformning ha upprepade gånger varit föremål för sakkunnigutredningar och överväganden inom riksdagen. Därvid har man gått ut ifrån att medborgaren för sig och — om han har försörjningsplikt — för de försörjda behöver ett belopp, som icke får minskas genom beskattningen. Storleken av detta s. k. existensminimum har ansetts bero dels på de efter bosättningsorten varierande kostnaderna för nödvändiga varor och dels på antalet personer, som medborgaren har att försörja. Att avväga den av dessa faktorer beroende skatteförmågan genom en individuell prövning i varje särskilt fall har befunnits praktiskt omöjligt. I stället ha rikets olika orter efter dyrheten indelats i fem grupper med olika avdrag. Försörjningsbördans inverkan på existensminimum har fått uttryck i avdragsskalan och reduktionen av den efter avdragen återstående inkomsten, den s. k. bankningen, som innebär, att viss del av inkomsten icke beräknas mer än till hälften.

38 Med avseende å den kommunala beskattningen har vid upprepade tillfällen framhävts, att icke endast hänsyn till skatteförmågan utan även frågan om avdragens inverkan på skatteunderlaget i kommunerna och skattebelastningen för olika grupper av skattskyldiga måste beaktas. Därjämte har även den synpunkten framhållits, att den förskjutning av skattebördan, som kunde uppstå mellan fastighetsägare och löntagare, icke finge lämnas ur sikte. Beträffande statsskatten har kommittén på grundval av ett slumpvis uttaget material, omfattande cirka 1/200 av totalbefolkningen, vilket enligt kommitténs mening får anses statistiskt tillfredsställande, behandlat fem olika alternativ av enhetliga avdrag för hela riket, enligt reglerna för nuvarande skattegrupper I—V. Alternativen benämnas här nedan med skattegruppernas nummer. Samtliga alternativ innebära avskaffandet av grupperingen, men bibehållandet av avdrag. Beträffande skatteutfallet medför, vid oförändrad utdebitering, alternativ I en ökning av hela det utdebiterade beloppet med omkring 40 miljoner kronor, alternativ III en minskning med omkring 3 miljoner och alternativ V en minskning med omkring 41 miljoner kronor. Antalet skattskyldiga ökas enligt alternativ I med omkring 100 000 samt minskas enligt alternativ I I I med omkring 115 000 och enligt alternativ V med omkring 340 000 personer. Beträffande fördelningen av skattebördan mellan olika familjegrupper visar utredningen bland annat, att alternativ I medför en skatteöverflyttning från ensamstående och makar utan barn till familjer med barn, alternativ III likaledes en minskning för ensamstående men ökning för makar utan barn och familjer med barn samt alternativ V den största minskningen för ensamstående, den största ökningen för familjer utan barn och någon minskning för familjer med barn. Både absolut och relativt äro dock de inträdda förskjutningarna ganska obetydliga. Ifråga om inkomstklasserna visar alternativ I en skatteökning för inkomstklasserna under 6 000 kronor och en skatteminskning för inkomstklassen över 15 000 kronor, alternativ III en minskning för inkomstklassen under 3 000 kronor men ökning för övriga inkomstklasser, alternativ V minskning för inkomstklasserna under 6 000 kronor och ökning för övriga inkomstklasser, framför allt för inkomstklassen över 15 000 kronor. Beträffande de kommunala skatteavdragen förtjänar det till en början att uppmärksammas, att landskommunerna till alldeles övervägande del tillhöra skattegrupp I. Sålunda falla blott 337 kommuner inom grupp I I , 43 inom grupp LH och 4 inom grupp IV. Samtliga övriga landskommuner tillhöra grupp I, ingen grupp V. Bland städerna tillhöra 12 grupp I, 60 grupp II, 39 grupp III, 18 grupp IV och 5 grupp V. En ändring av de

kommunala avdragsreglerna kan således antagas medföra ganska olika resultat för landsbygden och för städerna. En undersökning beträffande verkningarna med avseende å olika familjetypers och inkomstgruppers beskattning, jämförlig med den ovan omtalade för den statliga beskattningen, har icke kunnat genomföras. Det har nämligen visat sig, att en sådan undersökning skulle kräva en så långt gående uppdelning och bearbetning av taxeringslängder från ett stort antal kommuner med olika befolkningsstruktur och inkomstfördelning samt tillhörande olika skattegrupper, att kommittén icke för sin räkning ansett sig kunna påkalla en sådan undersökning. Det kan dock anses sannolikt, att förändringar i de kommunala skatteavdragen verka på samma sätt som förändringar i avdragen vid statsbeskattningen, i den mån inkomstfördelningen lämnar utrymme därtill. Vad verkningarna för kommunerna angår, har allt ifrån skatteavdragens tillkomst framhållits, att stora avdrag skulle på landsbygden kunna medföra stark nedgång i det kommunala skatteunderlaget och alltför tung skattebelastning för något högre liggande, men fåtaliga inkomsttagare och jämväl för fastighetsägarna, vilkas beräknade procentavkastning på fastigheternas taxeringsvärde (fastighetsskatt) icke påverkas av avdragen. Kommittén har funnit angeläget att närmare undersöka dessa frågor. Detta har skett dels med användning av ett för kommunalskatteberedningens räkning inskaffat material från 77 landskommuner och 4 städer i olika skattegrupper och dels på grundval av nytt material från 191 kommuner, varav 16 städer. Den förstnämnda undersökningen är grundad på 1936 års deklarationer. Undersökningen har utförts efter tre alternativ, samtliga med lika ortsavdrag för hela riket, nämligen antingen enligt nuvarande skattegrupp I eller nuvarande skattegrupp III eller nuvarande skattegrupp V. Den senare undersökningen är grundad på 1944 års taxeringslängder och har räknat med avdrag enligt reglerna för var och en av nuvarande fem kommunala skattegrupper. Bland resultaten av de båda sistnämnda undersökningarna må här särskilt omnämnas verkningarna med avseende på skatteunderlaget, den kommunala utdebiteringen och överflyttningen av skattebelastningen från icke fastighetsägare till fastighetsägare. Verkan är mest påfallande i de små landskommunerna. Ett utbyte av avdragsreglerna för grupp I mot grupp III åstadkommer en minskning av skatteunderlaget med i många fall 5—10 procent och en ökad utdebitering med 50 öre till en krona, i enstaka fall än högre belopp, per skattekrona. Skulle avdrag enligt grupp V införas, kan detta i de till grupp I hörande kommunerna medföra en minskning av skatteunderlaget med över 15 pro-

cent, i vissa fall nära 18 procent, och en ökning av utdebiteringen i många fall med en a två kronor upp till 2 kronor 88 öre per skattekrona. Ökningen av skattebelastningen för fastighetsägarna i grupp I rör sig ofta i alternativ I I I om 2.5—5 procent upp till omkring 8 procent och i alternativ V om 5—10 procent upp till 17 procent. I Stockholm, som för närvarande tillhör skattegrupp V, bli verkningarna de motsatta. Enligt alternativ I ökas skatteunderlaget i ett distrikt med 14.4 procent och i ett annat med 4.9 procent, enligt alternativ I I I med respektive 7.0 och 2.4 procent. Ökningen skulle drabba de lägsta inkomsttagarna. Förskjutningarna inom kommunerna göra sig starkare gällande vid ett allmänt lågt än vid ett mera gynnsamt inkomstläge. Beträffande verkningarna för de enskilda av ändrade avdragsregler har kommittén funnit, att dessa både procentuellt och absolut äro ojämna och i åtskilliga fall ganska obetydliga. Då dyrortskommittén gått att taga ståndpunkt till skattegrupperingen, har kommittén till en början konstaterat, att den nuvarande skattegrupperingen vilar på två principer, den ena att skattskyldigheten skall rätta sig efter skatteförmågan, sådan denna bestämmes av försörjningsbördan och beskattningsortens dyrhet, den andra att vid den kommunala beskattningen hänsyn skall tagas till skatteunderlaget och skattebelastningen i kommunerna, därvid särskilt fastighetsägarnas beskattning bör beaktas. Denna tankegång synes fortfarande äga giltighet. Vad existensminimum beträffar, visa dock både kommitténs egna undersökningar och de utredningar, som skett i annat sammanhang, att avdragssystemet såsom det för närvarande är utformat icke fyller sin uppgift. Det verkar ojämnt och bereder icke större familjer med små inkomster den lättnad, som åsyftats med avdragen. Att härav draga den slutsatsen, att skattegrupperingen ur skatteutjämningssynpunkt är värdelös, vore dock förhastat. Ett existensminimum, som beräknas efter enhetliga grunder för hela riket, kan icke vara rättvist, då levnadskostnaderna skilja sig med över 20 procent av levnadskostnadssiffran på dyraste ort. Härvid förbises ingalunda, att det existensminimum, som skatteförfattningarna konstruera, i de flesta fall ligger väsentligt under den normalbudget (konsumtionstyp), som kommittén använt för sina prisundersökningar, men det är dock uppenbart, att de viktigaste huvudposterna i normalbudgeten ha sin motsvarighet bland de nödvändiga utgifterna för en skattskyldig och hans familj och att den nyssnämnda kostnadsskillnaden därför anger storleksordningen för det skattelättnadsbehov, som föreligger på olika orter. Ett blott utbyte av nuvarande varierande avdrag mot något av de för en viss skattegrupp gällande, vilket skulle tillämpas för hela riket, har

41 visat sig i åtskilliga fall medföra en tendens till överflyttning av beskattning från ensamstående och makar utan barn till makar med barn och från högre till lägre inkomsttagare, således ett understrykande av vissa svagheter i nuvarande system. Den lättnad i beskattningen för de lägsta ortsgruppernas befolkning, som man måhända trott sig kunna förvänta, skulle icke komma att inträffa, om man ej övergår till något av de högsta avdragen. I nuvarande läge måste därför ur rättvisans synpunkt önskemålet vara en reformering, icke ett avskaffande av skattegrupperingssystemet. På grund av det nära sambandet mellan nuvarande utformning därav och vissa andra tekniska skattefrågor, som äro under utredning, har dyrortskommittén ansett hela detta frågekomplex böra bli föremål för behandling i annat sammanhang. Ur allmän synpunkt och såvitt angår statsbeskattningen synes den starka reduktionen av beskattningsenheternas antal i de högre alternativen erbjuda de största betänkligheterna, och detta så mycket mera som skattebefrielsen särskilt skulle komma att gälla de ensamstående. För att undvika detta icke önskvärda resultat torde krävas en omprövning av reglerna för skattskyldighet även ur andra synpunkter än dem dyrortskommittén har att beakta. I fråga om den kommunala beskattningen medför ett slopande av skattegrupperingen medelst införande av avdrag för någon av nu gällande kommunala skattegrupper särskilt betydelsefulla, men i den allmänna diskussionen ofta förbisedda verkningar. Vikten ligger här på kommunerna, icke på den enskilde skattebetalaren. Landskommunerna tillhöra såsom ovan sagts för närvarande till alldeles övervägande del skattegrupp I. E t t utbyte av där gällande skatteavdrag mot avdrag för högre grupp skulle framför allt för de små kommunerna medföra en understundom betydande minskning av skatteunderlaget för icke-fastighetsägare och övervältring av beskattningen från dem till fastighetsägarna samt en ofta avsevärd ökning av utdebiteringen per skattekrona. I de städer, som tillhöra högsta skattegruppen, skulle ett minskat skatteavdrag överflytta en mängd nu skattefria till skattskyldiga samt medföra ökat skatteunderlag och minskad debitering, vilken torde komma särskilt de högre inkomsterna tillgodo. Då hela den kommunala skattelagstiftningen för närvarande är föremål för utredning, torde det icke kunna ifrågakomma att isolerat vidtaga så ingripande åtgärder. Den sammanpressning av levnadskostnaderna, som dyrortskommittén konstaterat, har föranlett kommittén att föreslå en minskning av lönegruppernas antal till fem. En tillämpning av samma prisunderlag på indelningen av kommunerna i skattegrupper kommer automatiskt att medföra en överflyttning av ett antal kommuner, särskilt på landet, från nuvarande skatte-

grupp I till högre grupp, varvid en enhetlig gruppering, för både löner och skatter kommer i tillämpning. Kommittén har likväl övervägt, huruvida den minskade spridningen i levnadskostnaderna borde föranleda en minskning av skattegruppernas antal. De ogynnsamma verkningarna i flera avseenden, framför allt för de små landskommunerna, synas dock starkt tala mot en sådan åtgärd annat än eventuellt i samband med en mera ingripande översyn av skattesystemet. Kommittén har därför stannat vid den ståndpunkten, att det nu konstaterade läget icke bör föranleda ändring i skattegruppernas antal eller avdragsbeloppen, men väl en omplacering inom grupperna i analogi med placeringen i lönegrupper.

Kap. 3. Allmänna synpunkter på dyrortsfrågan Dyrortsgrupperingens syfte. Undersökningar rörande de lokala olikheterna i levnadskostnaderna komma förmodligen alltid att ha intresse ur vetenskaplig synpunkt. Kännedomen om levnadskostnadernas interlokala variationer, liksom om deras variationer i tiden, få nämligen anses vara en av grundförutsättningarna för studiet av vårt folks sociala villkor. Den sammanfattning av dyrortsundersökningarnas resultat, som plägar benämnas dyrortsgrupperingen, är däremot förbunden med de praktiska syften, för vilka den utförts, och dess tillvaro beror av dessa. Hittills har dyrortsgrupperingen, som redan nämnts, använts vid lönesättningen för statens tjänstemän och en stor del av det privata näringslivets arbetstagare, för gradering av folkpensioner, barnbidrag, arbetslöshetsunderstöd, familjebidrag åt värnpliktiga m. m. samt av de skattefria avdragen vid den direkta inkomst- och förmögenhetsbeskattningen. Det synes i detta betänkande icke opåkallat att till skärskådande upptaga frågan om de syften, som ligga bakom denna vidsträckta användning av dyrortsgrupperingen och om dessa syften kunna anses befogade. Då dyrortsgraderingen av tjänstemännens löner infördes, angav kommunikationsverkens lönekommitté såsom syfte med systemet, att man ville genom olika totalavlöning på olika orter söka utjämna de i vårt land betydande lokala växlingarna i de allmänna levnadskostnaderna. Det är härav tydligt, att kommittén varit inne på tanken att åstadkomma en interlokalt jämnare reallön. 1936 års lönekommitté har upptagit frågan om dyrortsgraderingens berättigande i lönesystemet till mera ingående diskussion. Kommittén uttalar 1 bland annat följande: »Syftet med en ortsgradering av statstjänstemännens löner kan vara antingen att åstadkomma en anpassning till de lokala och regionala växlingarna i lönerna på den allmänna arbetsmarknaden för att därigenom säkerställa likvärdiga rekryteringsmöjligheter på olika orter eller att tillgodose ett mera abstrakt rättvisekrav på lika reallön, lika konsumtionsmöjligheter för tjänstemän med samma placering på löneskalan, oavsett tjänstgöringsort. I de allmänna motiv för det svenska systemet för dyrortsgraderingen, som vid olika tillfällen anförts, synes det senare syftet ha bildat grunden, även om någon klar utredning av syftet och metoderna att tillgodose detsamma knappast åvägabragts. Vid dyrortsgraderingens genomförande i praktiken, d. v. s. vid bestäm1

Betänkande angående dyrortsgrupperingen. Stat. off utr. 1937:32, sid. 24 o. f.

mandet av dyrortstilläggen i löneplanen, har det dock icke varit fråga om att åstadkomma en precis utjämning av reallönerna med utnyttjande av de resultat i fråga om de relativa levnadskostnaderna på olika orter, som man nått genom de tillämpade metoderna. I själva verket har löneplanens spännvidd de olika ortsgrupperna emellan i skilda löneklasser bestämts under inverkan av allehanda hänsyn till 'skälighet' — naturligtvis även till statsfinansiella omständigheter — utöver hänsynen till de kalkylerade olikheterna i levnadskostnader. Att dessa senare icke gjorts ensamt normerande — trots det deklarerade syftet att utjämna reallönerna — torde ha berott på att beräkningarna av levnadskostnaderna på olika orter ansetts dels vila på ett i vissa stycken bräckligt underlag, dels icke innefatta alla de moment, som vid jämförelser av 'reallöner' böra tagas med i beräkningen.» Vad angår skattegrupperingen, angavs syftet med densamma redan från början1 vara att gradera det skattefria existensminimum efter ortsdyrheten, d. v. s. att ge ortsavdragen ungefär samma realvärde överallt. Att avdragen snart förlorade sin karaktär av uttryck för existensminimum är ett förhållande som må påpekas i förbigående. Dyrortskommittén vill med instämmande i numera rådande allmänna uppfattning för sin del uttala, att dyrortsgrupperingens uppgift bör vara att utgöra underlag för en interlokal utjämning av realvärdet av löner och vissa andra ekonomiska förmåner.2 En given förutsättning för detta omdöme är, att en interlokal spridning av levnadskostnadernas höjd av viss storlek föreligger. Av den utredning, som redovisas i följande kap. 5 har kommittén bibragts uppfattningen, att denna förutsättning är för handen.3 Då olika uppfattning om innebörden i uttrycket utjämning av reallöner o. s. v. synes råda, vill kommittén försöka en precisering av vad som rimligen synes kunna inläggas i detsamma. Principiellt anser dyrortskommittén, liksom 1936 års lönekommitté, att om arbetstagare på skilda orter ha lika reallön, bör detta innebära, att alla de reella fördelar, vari lönen kan omvandlas, äro lika. Till de reella fördelarna böra i princip räknas icke blott de fördelar av materiell och icke materiell art, som kunna köpas för lönen, utan även sådana fördelar, som följa av själva miljön på arbetsorten och bestå i t. ex. goda rekreationsmöjligheter och social trygghet. Dyrortskommittén, liksom på sin tid lönekommittén, måste dock konstatera, att man vid en dyrortsgruppering av praktiska skäl icke kan taga full hänsyn till alla sådana fördelar, en omständighet, vartill kommittén återkommer nedan. Tillsvidare må denna svårighet lämnas åt sidan. En interlokal utjämning av vissa här if rågakommande realvärden måste 1

Se sid. 144 o. ff. Jfr sid. 15 o. ff. 3 Jfr sid. 101 o. ff. 2

45 tydligen anses önskvärd, men kommittén är angelägen framhålla, att även dyrortsgraderingssystemet har sin naturliga begränsning. Det bör icke tilllämpas okritiskt för utjämning av vilka realvärden som helst, och det är icke utan vidare givet, att det är till lika stor fördel ens för alla inom en och samma medborgargrupp. Vad först beträffar den enskilde medborgarens intresse av interlokal utjämning av reallönen, synes det otvivelaktigt, att det för honom måste framstå som en gärd av rättvisa, att hans kontantlön så avpassas, att en viss arbetsprestation lönas med samma reella fördelar, oavsett på vilken ort han arbetar. Hans intresse av dyrortsgrupperingen kan emellertid — under en viss given förutsättning angående levnadskostnadernas olikhet — vara olika starkt, beroende av flera omständigheter, i första hand naturligtvis på den roll kontantlönen spelar för hans hushållsbudget. Ju större del, som eventuellt förekommande naturainkomster upptaga av budgeten — och speciellt om de delar, som naturainkomsterna täcka, tillhöra dem som ha relativt stark interlokal kostnads variation — desto mindre betyder det självfallet, om kontantlönen är rättvist avvägd eller ej. Förhållandena ställa sig också skiljaktiga på olika inkomstnivåer. Den allmänna tendensen är, att när man kommer upp till en viss höjd på inkomstskalan, brukar intresset av lönens dyrortsgradering minskas. Detta sammanhänger — så som verkställda utredningar visat — med att levnadskostnadernas variation från ort till ort är mindre för högre inkomsttagare än för lägre. Detta beror i sin tur på egenheter i hushållsbudgeterna för olika inkomstskikt, vilka något förenklat kunna så beskrivas, att vissa poster, som olika orter emellan ha en relativt liten variation, betyda mer i budgeter för högre inkomstnivåer än för lägre, medan det omvända gäller vissa poster med starkare ortsvariation.1 Det som här ovan sagts om den enskildes intresse av reallöneutjämning gäller i stort sett även om hans intresse av utjämning av andra realvärden. Vad angår ortsgraderingen av de skattefria avdragen skall blott tilläggas, att denna synes önskvärd, därför att utan en sådan gradering möjlighet icke finnes åstadkomma, att en viss skattesats träffar samma realinkomst lika på alla orter. Att så skall ske är ju för den enskilde ett rättviseintresse, och detta gäller, även om hela eller större delen av inkomsten förvärvas in natura. En väl utförd dyrortsgruppering torde vidare bidraga till att upprätthålla lugnet på arbetsmarknaden, i det den ger ett sakligt underlag att bedöma skäligheten av lönen på olika orter, varmed icke är sagt, att dyrortsgrupperingen kan eller bör vara den enda grunden för ett sådant bedömande. Dyrortsgrupperingen spelar rollen av hjälpmedel för en reglering av levnads1

Jfr kap. 5, sid. 124.

standarden skilda orter emellan och ingår därvid som ett led i senare tiders allmänna strävan att genom landsomfattande uppgörelser ordna arbetsmarknadens förhållanden. På denna plats skall avslutningsvis tilläggas och starkt strykas under, att man bör observera den b e g r ä n s n i n g , som ligger i dyrortsgrupperingens syfte. Mycket av den oro, som skapats kring dyrortsfrågan, bottnar i att missförstånd rått beträffande syftet och att besvikelse följt, sedan man funnit, att dyrortsgrupperingen icke motsvarat förväntningarna. Dyrortsgrupperingen kan — även om inga tekniska svårigheter föreligga — icke bli annat än ett redskap för utjämning av realvärdet av vissa inkomstbelopp och dylikt. Eftersom realvärdesynpunkten icke är den enda synpunkt en människa anlägger, då hon överväger olika orters fördelar och olägenheter, följer att dyrortsgrupperingen icke heller kan utjämna alla de olikheter i förutsättningarna för bosättning, som råda mellan skilda orter. Reallönens höjd är sålunda icke nödvändigtvis den enda synpunkt en löntagare anlägger, då det gäller att välja arbetsort. Bortsett från vederbörandes rent personliga uppfattning, som kan påverka valet och som här icke behöver tagas i betraktande, ha löntagarna ofta speciella yrkesintressen knutna till vissa orter eller vissa typer av orter. Ett vanligt fall synes vara, att städerna och framför allt storstäderna äro fördelaktigare, därigenom att de erbjuda goda möjligheter till vidareutbildning i yrket eller kontakt med kulturella och administrativa institutioner. Förhållandena äro dock olika för olika grupper av löntagare. För många är reallöneintresset det dominerande intresset, medan yrkesintresset är starkare kännbart eller helt tar överhanden för andra. Eftersom levnadskostnaderna vanligen stiga från landsbygden till städerna, kommer tydligen yrkesintresset att i många fall direkt konkurrera med reallöneintresset. Yrkande har väl stundom höjts på att även yrkesfördelarna borde inkalkyleras vid dyrortsgrupperingen, men detta låter sig icke göra av flera skäl. För det första bleve det ju icke längre en dyrortsgruppering i detta ords egentliga betydelse. Yrkesfördelarna minska ej kostnaderna. För det andra varierar det som här kallats yrkesintresset mycket starkt från fall till fall och från yrkesgrupp till yrkesgrupp, varför hänsyn genom en allmän ortsgruppering icke är praktiskt realiserbar. Över huvud taget gäller »yrkesargumentet» endast yrkesverksamma personer. För en skatte- eller pensionsgruppering är det helt ovidkommande. Hänsyn till yrkesintresset synes därför principiellt böra tagas i annan ordning än genom dyrortsgrupperingen, och därvid böra olika grupper av löntagare behandlas var för sig allt efter arbetets art och dylikt. Det synes ligga i sakens natur, att tillgodoseendet av kraven på den interlokala utjämningen av yrkesfördelar i huvudsak bör ske genom naturabidrag, såsom ambulerande kursverksamhet, ökad fritid

och resebidrag till kurser, sammankomster, kulturinstitutioner o. s. v., icke genom automatiskt utgående, kontanta lönetillägg. Redan härav framgår således, att syftet med dyrortsgrupperingen i c k e e n s i t e o r i n kan vara att bilda underlag för en sådan avvägning av lönerna mellan olika orter, att det blir ekonomiskt lika fördelaktigt för löntagarna att bo på den ena orten som på den andra. Att yrkesintresset tagits upp till omnämnande i detta betänkande beror uteslutande på att det anförts som argument i dyrortsdiskussionen, där det uppenbarligen icke hör hemma. Frågan är dock viktig bland annat ur rekryteringssynpunkt och väntar på sin lösning. Begreppet levnadskostnader. För att beräkna realvärdet av en arbetslön, ett skatteavdrag o. s. v. på en viss ort måste man känna till levnadskostnadernas höjd på orten. Av denna anledning har dyrortsgrupperingen kommit att bli en gruppering av orterna efter levnadskostnadernas höjd. Därmed har frågan uppstått, vad som skall anses höra till levnadskostnaderna vid en dyrortsundersökning och hur dessa kostnader skola mätas. I vanligt språkbruk betecknar ordet levnadskostnader kostnaden att upprätthålla en gängse levnadsstandard. Med »gängse» menar man därvid mer eller mindre medvetet det som är vanligt för den grupp av medborgare, vilkas levnadskostnader diskussionen i de enskilda fallen gäller. I allmänhet är det fråga om kostnaderna för att upprätthålla det s. k. normalhushåliets standard, d. v. s. standarden för ett hushåll bestående av man, hustru och ungefär två barn, som i inkomsthänseende ligger vid genomsnittet för rikets inkomsttagare eller någon större grupp av dessa. Det är en sådan uppfattning av begreppet levnadskostnader, som legat till grund för hittills utförda officiella dyrortsundersökningar. Självfallet är det vid dyrortsjämförelser alltid kostnaden för en och samma standard man önskar jämföra på de olika orterna. Det har visat sig, att tillämpningen av denna skenbart enkla regel bjuder på mycket stora praktiska svårigheter. Till en början synes det lämpligt att precisera vad som i föreliggande fall kan anses höra och vad som icke kan anses höra till s t a n d a r d e n . Till levnadsstandarden höra självklart alla de reella fördelar, som — enligt vad ovan sades — kunna fås ut av inkomsterna på olika orter, icke blott materiella utan även andra. Dessa andra, icke materiella fördelar kunna, som också antyddes, vara förenade med utgifter för den enskilda konsumenten, såsom då han betalar inträdesbiljetter till museer eller föreställningar, och de kunna vara sådana som erhållas gratis eller som följa med själva miljön på orten, såsom behaget av ortens utseende och allmänna karaktär, eller den trygghet, som ortens sociala inrättningar skänka. Sådana miljöfaktorer undandraga sig i allmänhet helt att fångas i en statistisk dyr-

ortsberäkning. Men även vissa av de övriga icke materiella fördelarna bereda, som nedan skall visas, betydande svårigheter. Att dessa fördelar för den enskilde dock äro något reellt och ofta i hög grad standardbestämmande, är icke dess mindre otvivelaktigt. Varje statistisk beräkning av levnadskostnaderna på olika orter måste därför vara försedd med en reservation för icke mätbara men dock reella fördelar, som följa med livet på vissa orter. En dyrortsgradering av t. ex. lönerna kan aldrig göras sådan, att det blir lika angenämt för löntagarna att bo på alla orter. Vid levnadskostnadsjämförelser är man av praktiska skäl hänvisad att i allt väsentligt identifiera hushållens levnadsstandard med deras k o n s u m t i o n , något som principiellt sett icke är alldeles tillfredsställande. Samma standard kan nämligen upprätthållas med olikartad konsumtionssammansättning, varav följer, att en levnadskostnadsjämförelse, som grundar sig på beräkningar rörande kostnaden för en viss konsumtion, icke nödvändigtvis är fullt rättvisande. Det är exempelvis tänkbart, att orter, på vilka den totala kostnaden för en kvantitativt och kvalitativt fixerad konsumtion är densamma, likväl icke äro lika i dyrhetshänseende i betydelsen att det skulle kosta detsamma att på dem upprätthålla samma standard. Genom att anpassa sin konsumtion efter de lokala prisförhållandena ar det nämligen sannolikt, att hushållen på åtminstone några av dem kunde uppnå samma standard för en lägre kostnad. 1 Endast om det osannolika förhållandet skulle råda, att anpassningsmöjligheterna på alla orterna äro lika stora, skulle invändningen sakna betydelse. Emellertid är det i praktiken omöjligt att avgöra, om två eller flera konsumtionssammansättningar motsvara samma standard eller i vilken mån den enas standard avviker från den andras, emedan subjektiva uppfattningar måste spela in vid värderingen. Man står sålunda vid det praktiska utförandet av levnadskostnadsjämförelser inför ett dilemma, som icke kan lösas på ett invändningsfritt sätt. Enligt vissa beräkningar som kommittén utfört och som redovisas i bilaga 1, synes som om det fel, som begås, då konsumtionen antages överallt lika, vore av underordnad praktisk betydelse, så länge det gäller de materiella nyttigheterna, d. v. s. mat, kläder, bostad, husgeråd o. s. v. För dessas vidkommande skulle alltså dilemmat icke spela någon större roll, varför utvägen att identifiera standard och konsumtion vore väl försvarad. Dilemmat betyder så mycket mera, då fråga blir om den del av hushållsbudgeten, som användes för konsumtion av icke-materiella nyttigheter. Förutsättningarna för skilda orter att här möjliggöra en till såväl kvantitet som kvalitet lika konsumtion äro så väsentligt olika, att ett benhårt fasthållande vid metoden skulle leda till rent orimliga resultat. Metoden är därför icke tillämplig för denna del av standarden. Här måste med andra ord 1

E t t schematiskt exempel härpå återgives nedan, sid. 69 o. f.

49 en viss variation i konsumtionen förutsättas. Å andra sidan kan man icke bortse från, att en sådan förutsättning innebär ett betydande mått av godtycke. Dyrortskommittén anser således, att man icke har möjlighet att beräkna en ekonomisk kompensation för de olikheter, som råda i miljön mellan landsbygd och städer, mellan söder och norr, samtidigt som kommittén hyser uppfattningen, att det skulle innebära ett icke oväsentligt fel i dyrortskalkylen till olägenhet framför allt för landsbygdens befolkning gent emot städernas att helt lämna denna fråga åt sidan, som skett vid hittills utförda dyrortsundersökningar. Från landsbygdens håll har i dyrortsdiskussionen med skärpa framhållits, att hittills utförda dyrortsundersökningar icke tagit vederbörlig hänsyn till nu berörda förhållanden. Visserligen förefaller det, som om betydelsen av denna fråga något överdrivits i den allmänna diskussionen — här torde exempelvis föreligga en sammanblandning av å ena sidan de på landsbygden bosatta konsumenternas i detta sammanhang fullt giltiga krav på tillgång till tätorternas fördelar och å andra sidan det allmänna behov av omväxling i miljön, som varje människa känner, vare sig hon bor på landet eller i staden — men kommittén anser dock, att de från landsbygden framförda synpunkterna i det väsentliga förtjäna beaktande. Kommittén har därför efter ingående överväganden kommit till uppfattningen, att en medelväg måste beträdas, innebärande att dyrortskalkylen i framtiden bör omfatta viss hänsyn till de särskilda kostnader, som landsbygdens befolkning måste vidkännas för att uppnå kontakt med tätorterna. Dessa med isoleringen på landsbygden sammanhängande kostnader kunna lämpligen beräknas i form av avståndstillägg i budgeten enligt metod, som närmare beskrives i kap. 4. Närmast gäller det att precisera, v i l k a d e l a r a v h u s h å l l s b u d g e t e n , som böra läggas till grund för framtida beräkningar av levnadskostnaderna. Man kunde, som skett i det hittills förda resonemanget, tänka sig att som grund lägga ett hushålls totala förbrukning, men man bör också beakta möjligheten, att det kan vara lämpligt utesluta vissa delar härav. Det kunde tänkas, att man till levnadskostnaderna räknade blott den förbrukning, som behövs för upprätthållande av något slag av existensminimum (vid dyrortsjämförelser för avvägning av de skattefria avdragen), eller att man dit icke räknade skatteutgifterna (i varje fall icke utgiften för direkta skatter), vilka icke äro kostnader på samma sätt som kostnaden för mat, kläder och dylikt. En interlokal levnadskostnadsjämförelse kan förutses komma att ge olika resultat, allt eftersom man medräknar eller utesluter olika delar av utgiftsbudgeten. 4

50 Dyrortskommittén anser, att till levnadskostnaderna i här föreliggande sammanhang bör räknas alla de utgifter, som normalt förekomma inom de folkgrupper, för vilkas räkning dyrortsundersökningen närmast göres. Motiveringen härtill är, att ortsgraderingens viktigaste användning i framtiden liksom hittills torde komma att gälla löner och andra inkomstarter avsedda att täcka hushållens totala konsumtion. Man bör sålunda medräkna såväl direkta och indirekta skatter som utgifter för all slags privat konsumtion — även sådan, som icke hör till livets egentliga nödtorft — i den utsträckning, i vilken dylik konsumtion genomsnittligt förekommer inom den folkgrupp, vars standard tages till utgångspunkt för beräkningarna. Denna uppfattning av vad som hör till levnadskostnaderna överensstämmer med den som tidigare kommit till uttryck genom t. ex. 1936 års lönekommitté och socialstyrelsens dyrortsundersökningar, och den torde även stämma med den allmänna uppfattningen om hithörande ting. Lämpligheten av att medräkna de direkta skatterna vid en dyrortsundersökning har stundom ifrågasatts, och kommittén vill därför närmare motivera sitt ställningstagande på denna punkt. Förutsatt att man vid beräkningen önskar taga hänsyn till alla de ändamål, för vilka medborgarna normalt ge ut sina inkomster, följer, att även alla slag av skatter på ett eller annat sätt böra inkalkyleras, eftersom de äro lika ofrånkomliga utgifter som flera andra poster i budgeten. Detta är så mycket viktigare, som skatteutgiften starkt varierar mellan olika orter 1 och numera uppnått en sådan höjd, att skatteposten understundom inverkar på grupperingen. Den starka variationen beror framförallt på det svenska samhällets organisation med primärkommuner och landsting såsom bärare av viktiga uppgifter. I en utredning angående dyrortsgrupperingen har man endast att utgå från detta såsom ett faktum, icke att ingå i prövning av själva organisationen. Härvid har man att konstatera, att en och samma skatt icke alltid ger samma förmån. Sannolikheten talar för, att tätorterna ha större möjligheter än den rena landsbygden att under i övrigt lika förhållanden — d. v. s. vid bland annat likartat skatteunderlag — utnyttja beskattningen till standardhöj ande ändamål. Men denna omständighet bör icke föranleda, att man genom utelämnande av skatteposten sänker löner och skatteavdrag på vissa orter, vilket särskilt skulle drabba skattebetalarna i en del norrlandskommuner och andra starkt skattetyngda kommuner. I vad mån en sådan åtgärd skulle inverka på skatteunderlaget och förhållandet mellan olika grupper av skattskyldiga, kan icke bedömas utan en mycket ingående undersökning, som kommittén icke ansett sig ha tillräckliga skäl att anordna.2 1 2

Jfr bil. 6, tab. 56. Jfr socialstyrelsen, stat. off. utr. 1933: 21, sid. 34 ff.

51 Omständigheter, som konstituera interlokala olikheter i levnadskostnaderna. Vid hittills utförda dy rörts jämförelser har den praktiskt taget enda faktor, som tillåtits konstituera olikheter i de beräknade levnadskostnaderna på olika orter, varit priset. Otvivelaktigt tillhöra prisolikheterna de viktigaste av de omständigheter, som bestämma levnadskostnaderna på en viss ort, men de äro icke de enda omständigheterna, och det är icke utan vidare givet, att de skola vara de dominerande. Av de utredningar, som kommittén utfört och vilka redovisas i det följande, har framgått, att — om man undantar bostads- och skatteposterna — skillnaderna i priserna på de i beräkningarna ingående varorna och tjänsterna numera ha sammanpressats avsevärt, varigenom andra på levnadskostnaderna inverkande förhållanden erhållit en relativt ökad betydelse. Man skulle kunna kalla dessa »andra förhållanden supplementära kostnadselement. Man har tagit viss hänsyn till dem redan tidigare. Sålunda räknade man vid 1934 års dyrortsundersökning med att behovet av såväl näring som bränsle var större i landets nordligaste del än i det övriga landet. Vid 1941 års undersökning räknade man med varierat behov endast beträffande bränsle. Med dessa exempel är arten av de supplementära kostnadselementen given. Det är fråga om naturbetingade konsumtionsolikheter, som svårligen kunna undvikas. Ofta sammanhänga de med klimatet. Till detta slag av kostnader hör även den, som namnes i direktiven för dyrortskommittén, nämligen kostnaden för sådana resor och transporter, som äro nödvändiga för upprätthållandet av den standard, som ligger till grund för dyrorts jämförelsen. Däremot är det tydligt, att lokala levnadsvanor, som öka eller minska utgifterna på en viss ort men som icke äro en nödvändig följd av ortens geografiska förhållanden, icke böra få inverka på dyrorts jämförelsen. Om sålunda befolkningen på en viss ort av någon anledning — t. ex. relativt goda inkomster — kommit att få relativt dyrbara levnadsvanor, bör detta givetvis icke få inverka på dyrortsplaceringen. Det kan emellertid vara svårt att skilja de element, som konstituera de verkliga kostnadsolikheterna, från de andra. Även då så kan ske, gäller, att de supplementära kostnadselementen äro svåra att siffermässigt fixera. Subjektiviteten får här relativt stort spelrum, såväl när det gäller att urskilja dessa element som när det gäller att beräkna dem. Enligt direktiven har dyrortskommittén emellertid att ägna speciellt intresse åt just sådana kostnadselement, varför de i denna framställning komma att behandlas relativt utförligt. I detta sammanhang må tilläggas, att det även vid en renodlad prisjämförelse kan uppstå betydande svårigheter att genomföra en korrekt beräkning av kostnaden för en bestämd standard på skilda orter. Detta skall belysas med ett par exempel. På en ort med övervägande små inkomsttagare

52 finna handlandena, att det icke lönar sig saluföra dyrare varukvaliteter. Vid en dyrortsundersökning får man av de insamlade noteringarna lätt intrycket, att det här gäller en billig ort, vilket kan vara oriktigt. Det är visserligen icke uteslutet, att de låga priserna äro betingade av att man haft större anledning att på denna ort rationalisera t. ex. distributionen, men det kan också hända, att de billiga kvaliteterna äro i förhållande till användbarheten dyra. På en ort med välsituerad befolkning återigen kan det vara omöjligt leta upp tillräckligt antal av t. ex. bostäder av ordinär kvalitet för att en statistiskt hållbar jämförelse skall kunna göras med andra orter. Kommittén har genom sina egna undersökningar kommit till uppfattningen, att risker för felbedömning av levnadskostnaderna på en ort på grund av nu berörda förhållanden äro ganska stora, och vill därför understryka vikten av att kravet på identiska kvaliteter vid'kostnadsjämförelsen upprätthålles med rigorös noggrannhet. Ifrågasatta sekundära verkningar av dyrortsgrupperingen. I den offentliga debatten angående dyrortsgrupperingen har, som ovan omtalats, understundom gjorts gällande, att dyrortsgrupperingen skulle ha skadliga verkningar för befolkningsrörelsen och den allmänna ekonomiska utvecklingen i landet. Dyrortskommittén har ingalunda förbisett dessa problem. Vad angår överflyttningen från landsbygd till städer och andra tätorter samt från jordbruk till andra näringar är det emellertid icke fråga om en isolerad svensk utan en internationell företeelse. I stort sett torde denna bero på, att industri, handel och samfärdsel utvecklats starkare än jordbruket och därigenom haft större behov av arbetskraft och kunnat erbjuda bättre inkomster. För vårt land, som jämförelsevis sent tagit del i den industriella utvecklingen, utgjorde ännu vid sekelskiftet den del av befolkningen, som tillhörde jordbruket med binäringar 55.1 procent, under det att densamma år 1940 nedgått till 33.9 procent. Den stora utflyttningsströmmen från jordbruket tog före den svenska industriens uppsving formen av emigration, vilken ännu åren 1901—10 omfattade en årlig genomsnittssiffra av 25 767 personer men 1931__40 allenast 2 576 personer årligen. Det torde således till stor del vara landsbygdens tidigare utvandraregrupper, som nu söka sig till städerna. För svenska förhållanden är det emellertid karakteristiskt, att industrien icke uteslutande anhopats i storstäderna, utan är utspridd på ett stort antal mindre samhällen, som också i regel förete ökning i jämförelse med den rena landsbygden. Beträffande den nu pågående folkomflyttningen uttalar överdirektören Ernst Höijer följande,1 som kommittén tillåter sig citera: 1

Befolkningssituationen ur allmän och geografisk synpunkt. Ymer 1944, h. 2,

53 »Omflyttningen innebär huvudsakligen en yrkesväxling mellan jordbruket och de övriga näringarna, som huvudsakligen berört ungdomsåldrarna och den yngre medelåldern och starkare präglat den kvinnliga delen av befolkningen än den manliga. En typisk skiljaktighet mellan könen framträder också i det avseendet, att kvinnornas övergång i allmänhet sker vid tidigare ålder än männens. Jämför man för jordbruksbefolkningen födelsekullarna från 1930/21 och 1920/11, vilka vid 1940 års slut voro respektive 10—20 och 20—30 år gamla, befinnas dessa sålunda bland männen ha minskats med respektive 8.5 och 26.7 procent, medan minskningen för kvinnornas del är betydligt större eller respektive 18.3 och 44.5 procent. För födelsekullarna från 1910/01 är avgången däremot betydligt starkare för männen (19.9 procent) än för kvinnorna (9.6 procent). De starka förskjutningar, som i fråga om befolkningsrörelsens olika faktorer karakteriserat den gångna tiden, ha medfört en del rubbningar i könsproportionen och ålderssammansättningen bland jordbruksbefolkningen och befolkningen inom övriga näringsgrenar. Jordbruket lider brist på personer i mellanåldrarna men överskott på gamla, på samma gång som proportionen mellan män och kvinnor är mycket ojämn inom å ena sidan jordbruksbefolkningen och å andra sidan befolkningen inom övriga näringsgrenar. Om jag som exempel väljer ut personer i åldern 20—25 år, kommo år 1940 inom den förstnämnda delen av befolkningen endast 625 kvinnor på 1 000 män, medan inom den övriga befolkningen proportionen var 1 135 kvinnor på 1 000 män. Och bland de ogifta var jordbruksbefolkningens kvinnounderskott ännu mycket större. I den nyssnämnda åldersgruppen svarade där mot 1 000 män endast 453 kvinnor och i åldern 25—30 år endast 354. Just i de åldrar, där flertalet äktenskap ingås, är alltså proportionen mellan de äktenskapsledliga männen och kvinnorna rent orimlig, på samma gång som jordbruket inom de arbetsföra åldrarna över huvud taget lider brist på både manlig och kvinnlig arbetskraft. De missförhållanden, som den hittillsvarande utvecklingen medfört och som exemplifierats i det föregående, påkalla onekligen stor uppmärksamhet. De faror för vårt folks framtida bestånd, som genom den sjunkande nativiteten ännu for några år sedan syntes överhängande men som nu för hela landets del åtskilligt förminskats, ha för jordbruksbefolkningens del i hög grad skärpts genom den starka inrikes omflyttningen. Innebörden av vårt befolkningsproblem har förskjutits och allt mera fått karaktären av ett omflyttningsproblem, vars allvarligaste sida är jordbruksbefolkningens arbetskrafts- och familjebildningsfrågor. Det är emellertid icke osannolikt, att även denna nya fas av befolkningsproblemet är av övergående natur och att ett nytt jämviktsläge kommer att inträda. Men därom är det icke möjligt att profetera, då den kommande utvecklingen bestämmes icke endast

54 av demografiska faktorer utan också av så oberäkneliga förhållanden som den framtida konjunkturutvecklingen och produktionens arbetskraftsbehov inom olika näringsgrenar.» Kommittén delar författarens uppfattning angående den pågående folkomflyttningens betydelse. En helt annan fråga är dock, huruvida denna påverkas av dyrortsgrupperingen. Vad först angår dyrortsgrupperingen för statens egna och därmed likställda befattningshavare, ligger det i sakens natur, att deras stationering bestämmes efter helt andra hänsyn än löneläget på den ena eller andra orten. Sålunda förlägges exempelvis ett antal järnvägstjänstemän till en järnvägsknut på grund av trafikens behov, och detta vare sig platsen är belägen i H- eller I-grupp eller i A- eller B-grupp. Lärarplatser vid folkundervisningen eller vid de allmänna läroverken inrättas till följd av kraven på undervisning utan avseende på stationeringsortens läge i lönegrupperingen. I de lägsta ortsgrupperna, vilkas missgynnande särskilt varit föremål för anmärkning, äro befattningshavarna enligt riksräkenskapsverkets utredning så fåtaliga i jämförelse med befolkningen i övrigt, att deras avlöning, vare sig den behålles oförändrad eller höjes till någon högre grupp, näppeligen kan utöva något inflytande på inkomstläget för befolkningen i övrigt och därmed på dess kvarstannande eller bortflyttning. I viss mån kan Stockholm anses intaga en särställning. Bortsett från de dyrortsgrupperade arbetarna i statens tjänst uppgår enligt riksräkenskapsverkets utredning antalet statliga befattningshavare jämte folkskollärare och med dessa likställda med stationering i Stockholm till omkring 45 000 personer, varav cirka 29 000 tillhöra första—tolfte lönegraderna eller därmed jämförliga lönelägen. Att antalet är så stort, torde finna sin förklaring däri att Stockholm är säte för hela den centrala administrationen, vilken på senare tid vuxit starkt, varjämte till Stockholm förlagts ett antal högre och lägre utbildningsanstalter med betydande personal. Att huvudstaden som sådan dragit till sig banker och affärsledningar med stor kontorspersonal ligger i sakens natur. Det kan icke anses uteslutet, att lönesättningen för statens befattningshavare särskilt i de lägre lönegraderna påverkar den allmänna marknadens löner. Det sannolika är dock, att dessa båda områden ömsesidigt inverka på varandra och att därvid den allmänna arbetsmarknaden med dess vida större personal är den starkare faktorn, som ur konkurrenssynpunkt föranleder en viss nivå för motsvarande grupper av statens befattningshavare. Frågan sammanhänger med dyrortslönesystemets tillämpning inom den allmänna arbetsmarknaden. Arbetslönerna i Sverige regleras numera i större utsträckning än kanske i något annat land genom kollektivavtal. Under kollektivavtalens utveckling uppkom redan tidigt och före den stat-

55 1

liga lönegrupperingen en variation av lönerna efter olika orter. Delvis torde detta ha sammanhängt med föregående lönelägen och kvarhållandet eller avskaffandet av naturaförmåner. Delvis torde lönesättningen ha framkommit såsom resultat av maktförhållandena inom de avtalsslutande fackföreningarna, men i längden måste man dock antaga, att önskemålet att anpassa lönerna efter levnadskostnaderna på de olika industriorterna, haft den största betydelsen. Numera ha enligt en av kommittén verkställd utredning omkring 45 000 arbetare sina löner reglerade direkt efter den statliga lönegrupperingen och omkring 400 000 arbetare kollektivavtal med lönerna på olika sätt bestämda efter olika orters dyrhet. I dessa senare fall torde det knappast vara möjligt att fastställa, vilken betydelse de statliga lönesättningarna haft för löneskalorna. På grund av den starka växlingen mellan skalor och gruppbildning förefaller det dock antagligt, att betydelsen ofta inskränkt sig till att man vid förhandlingarna använt det officiellt insamlade prismaterialet. Till belysning av skillnaden på den öppna arbetsmarknaden mellan lönerna inom högsta och lägsta dyrortsgrupperna kunna anföras några uppgifter från socialstyrelsens lönestatistik för år 1943. För manliga arbetare inom samtliga industrigrupper utgjorde löneinkomsten per år inom dyrortsgrupp A 3 240 kronor och inom lönegrupp I 5 301 kronor och för kvinnliga arbetare respektive 2 064 och 3 027 kronor. Lönerna inom den lägsta dyrortsgruppen understego alltså lönerna inom den högsta gruppen med 38.9 procent för de manliga och 31.8 procent för de kvinnliga arbetstagarna. Denna avsevärda differens i genomsnittslönerna är delvis orsakad av att näringsgrenar med mera kvalificerat arbete och relativt högt löneläge i jämförelsevis stor utsträckning äro lokaliserade till dyrare orter. En jämförelse mellan timlönerna i högsta och lägsta dyrort inom de olika näringsgrenarna ger för år 1942 till resultat, att lönen i A-ort med 34 procent för männen och 24 procent för kvinnorna understiger lönen på I-ort. Motsvarande skillnad beträffande de statsanställda i lägre och medelhöga inkomstlägen (upp till 15:e löneklassen) är omkring 25 procent. Så länge med objektiva metoder konstaterade, betydande skiljaktigheter i levnadskostnaderna på olika orter bestå, synes det icke sannolikt, att den allmänna arbetsmarknadens löner kunna utjämnas. En sådan utjämning torde väl också strida både mot arbetsgivarnas och arbetstagarnas intresse. Det är även påfallande, att trots de relativt låga lönerna en rad småindustrier uppstått på platser, som tillhöra de lägsta dyrorterna, och att dessa förmått draga till sig arbetskraft, icke minst kvinnlig, från den närliggande landsbygden. Det är för övrigt icke utan vidare klart, att de höga arbetslönerna i de större städerna draga med sig en ökad tillströmning av arbetskraft till dessa 1

Jfr bilaga 4, sid. 230.

56 städer. För arbetstagarna kunna de högre nominallönerna visserligen innebära en lockelse, ehuru även den motverkas av de högre levnadskostnaderna. Men för arbetsgivarna medföra storstädernas högre löner ökade produktionskostnader, som försätta de dit förlagda företagen i ett ur konkurrenssynpunkt försämrat läge gent emot likartade företag på orter med lägre löner. I fråga om företag, som icke äro bundna till en viss plats, är det andra faktorer än lönerna exempelvis skatter och tomtpriser, som bestämma deras lokalisering, och lönernas storlek verkar närmast i riktning mot en överflyttning till orter med lägre nominallöner. Kommittén måste således stanna vid den uppfattningen att den statliga lönegrupperingen har en underordnad inverkan på befolkningsströmmens nuvarande riktning från landsbygden till städerna.

Kap. 4. Metoderna för dyrortsjämförelser Grundprincipen. Det synes motiverat att inleda detta kapitel med en kort beskrivning av den grundprincip, varpå dyrortsjämförelsen bygger, då det visat sig, att bristande kännedom härom ofta försvårar den allmänna diskussionen i ämnet. Principen framgår tydligt av följande beskrivning av tillvägagångssättet vid en dyrortsundersökning. Man insamlar från olika orter vid — såvitt möjligt — ett och samma tillfälle genom de lokala myndigheternas försorg uppgifter om priser på ett antal förbrukningsartiklar, tjänster o. s. v., varefter dessa multipliceras med kvantitetstal, som äro lika för alla orter. Kvantitetstalen avse den genomsnittliga konsumtionen i hela riket för en vanlig typ av hushåll och ha erhållits från tidigare utförda hushållsbudgetundersökningar. Produkterna av priserna och kvantiteterna summeras. Summorna, som sålunda betyda kostnaden för en och samma konsumtion på de olika orterna, betraktas som uttryck för levnadskostnadsnivån på respektive ort. Denna metod har modifierats och kompletterats i ett par avseenden, vilket dock icke innebär något avsteg från principen. Modifieringen innebär, att man i ringa mån varierat kvantitetstalen på livsmedels- och bränslekontot efter de lokala växlingarna i valet av födoämnen och bränslesorter, kompletteringen, att man tagit hänsyn till viss med klimatets lokala växlingar sammanhängande levnadskostnadsolikhet. (För skattepostens beräkning gälla särskilda regler, som här kunna förbigås.) Följande stiliserade räkneexempel avser att åskådliggöra metoden. Pris (kr) per enhet p å : Ort 1

Ort 2

Ort 3

Kvantitet (lika för alla orter)

30 28 18 15

32 28 16 16

36 30 20 18

2 enheter 3 1 6

Varuslag

A B C D Summa

....

Indextal alt. 1 » 2 » 3'

Utgift (kvantitet X pris) på: Ort 1

Ort 2

Ort 3

60 84 18 90 252

64 84 16 96 260

72 90 20 108

kr » » • »

1000 869 955

kr » » » »

290 >

1032 897 985

1151 1000 1098

kr » » »

Det är en rent konventionell angelägenhet, hur man vill framställa resultatet av beräkningen. Ingenting hindrar, att man låter levnadskostnadsnivån representeras helt enkelt av slutbeloppet i kronor för respektive ort. 1

Ovägt medeltal för de tre orterna = 1 000.

58 Dyrortskommittén anser, liksom på sin tid 1936 års lönekommitté, att detta sätt att framställa resultatet är det bästa, därför att det är lättast begripligt.1 För vissa ändamål kan det emellertid vara praktiskt att uttrycka talen i procent av varandra eller — vilket är ungefär samma sak — såsom indextal. Vill man sålunda uttrycka levnadskostnaderna på de tre orterna i ovanstående exempel i form av en indexserie, kan man sätta beloppet för t. ex. den billigaste orten lika med 1 000. Då blir beloppet, indextalet, för ort 2 1 032 och för ort 3 1 151 (alt. 1). Man ser omedelbart av dessa 'indextal, att det är 3.2 procent (1 032 — 1 000 = 32 promille eller 3.2 procent) dyrare på ort 2 och 15.1 procent dyrare på ort 3 än på ort 1. Sätter man beloppet på den dyraste orten (3) lika med 1 000, blir indextalet 869 för ort 1 och 897 för ort 2 (alt. 2). Levnadskostnaderna skulle alltså vara 13.1 procent (1 000 — 869 = 131 promille eller 13.1 procent) lägre på ort 1 och 10.3 procent lägre på ort 2 än på ort 3. Man kan naturligtvis också grunda indexserien på ett ovägt eller vägt medeltal av kronbeloppen för orterna. Hur man än gör, är det uppenbart, att orternas inbördes placering blir oberoende av om man utgår från kronbelopp eller från indextal och att det ur resultatets synpunkt är likgiltigt, vad som lägges till bas för indextalen. Den procentuella skillnaden mellan indextalen och mellan kronbeloppen är i alla alternativen densamma, vilket man lätt kan förvissa sig om. En variation av samma metod att räkna ut levnadskostnadsolikheten för de tre orterna, som bättre visar innebörden i beräkningen, är följande. Man utgår från priserna på en av orterna (eller från något medelpris för flera eller alla orterna) och uttrycker varje pris på de övriga som indextal (eller procenttal) härav. Man väger därefter samman indextalen för de olika varuslagen till ett medelindextal för varje ort, och detta blir ortens dyrortsindextal. Viktema vid sammanvägningen är det ekonomiska värdet av de olika varorna (utgiftsbeloppen) på den ort, vars priser tagas till bas, när man räknar ut varornas indextal. Räkningen ställer sig för ovanstående exempel sålunda, om man till bas tager priserna på ort 1. Prisindextal för Ort 1

Ort 2

Ort 3

Vikt (=5 utgift på ort 1)

1000 1000 1000 1000

1067 1000 889 1067

1200 1071 1111 1200

Varuslag

A B C D Summa . . .

Medelindexta (om ort ". = 1 000)

Indextal multiplicerat med vikt Ort 1

Ort 2

Ort 3

60 84 18 90

60 000 84 000 18 000 90 000

64 020 84 000 16 002 96 030

72 000 89 964 19 998 108 000

260 052

289 962

1 Jämför dock angående vissa olägenheter härav vid jämförelse mellan olika dyrortsundersökningar sid. 141 o. f.

59 Man kan, i stället för att som härovan begagna kronbeloppen som vikter, uttrycka viktsystemet såsom en serie procent- eller promilletal, varvid de olika varornas belopp beräknas i procent (promille) av sin summa. Man ] förenklar härigenom räkneproceduren. I stället för att dividera med 252 hade man i så fall i ovanstående exempel endast behövt sätta decimalkommat för att få indextalen i nedersta raden. När prisolikheterna för de enskilda varorna uttryckas som indextal, inser man utan vidare, att det i föreliggande exempel var onödigt att medtaga priset både på vara A och vara D. Resultatet skulle blivit detsamma, om man medräknat endast en av varorna och låtit denna representera bägge, d. v. s. givit den vikt för bägge (i exemplet vikten 150), vilket innebär en besparing vid prisinsamlingen och bearbetningen av materialet. Huruvida prisdifferenserna orterna emellan i verkligheten förlöpa parallellt, vet man vid en dyrortsundersökning tyvärr icke på förhand, men man kan göra vissa antaganden härom. Sådana antaganden äro för övrigt av praktiska skäl nödvändiga, då det icke är möjligt att i beräkningarna medtaga alla de tusentals varuslag, som ingå i ett hushålls årsförbrukning, utan man är hänvisad till ett urval av dem — de s. k. representantvarorna. Varuurvalet (representantvarorna).1 Det som kräves av en representantvara är tydligen, att den företer samma lokala prisvariation som den eller de andra varor, som den representerar. I praktiken kan man icke vänta, att hundraprocentigt riktig representation skall föreligga, men en sådan bör givetvis vara det mål man strävar efter, då representantvarorna utväljas. Det krav på urvalet, som är praktiskt realiserbart, är att detta bör vara så rikhaltigt, att tendentiösa felaktigheter icke förekomma. Man bör sålunda ha grund för antagandet, att varje enskild felaktighet är av mindre betydelse och att felaktigheterna verka i olika riktning, så att de stora talens lag kan öva sitt utjämnande inflytande på resultatet. Då det gäller att avgöra, vilka varor som i prishänseende kunna representera varandra, brukar man utgå från antagandet, att varor med samma ursprung (samma material, bearbetning o. s. v.), s. k. besläktade varor, också förhålla sig på samma sätt vid den lokala prisspridningen, d. v. s. ha ungefär samma prisdifferenser (i procent räknat). Som exempel på sådana varor kunna nämnas olika sorter av socker (strösocker, bitsocker, krossocker) eller av mjöl (rågmjöl, rågsikt), kött från olika delar av samma djur (sidfläsk, skinka), kol och koks, ved av olika träslag, olika beklädnadsplagg (kostymer, klänningar, rockar, kappor) o. s. v. Riktigheten av antagandet har i en del fall kunnat styrkas genom praktiska prov, 1 En lista över de vid den prisgeografiska undersökningen 194<1 använda representantvarorna återfinnes i tab. 32, sid. 179 o. f.

men någon systematisk undersökning av prissambandet har icke utförts i vårt land. Den noggrannaste avvägningen av representantvarorna med avseende på dessas antal och vikt har kunnat ske inom livsmedels- och bränslekontona, där man genom hushållsbudget- och konsumtionsundersökningar erhållit väl specificerade uppgifter om förbrukningen att falla tillbaka på. Förekommande brister inskränka sig här till fall, som sannolikt sakna praktisk betydelse. Beklädnadspostens detaljer äro icke så väl kända, och sämst är kännedomen om de s. k. »övriga utgifterna», exempelvis utgifterna för inventarier, husgeråd, rengöringsmedel, fordon, resor, sjukvård, kroppsvård, försäkringar m. m. För beklädnadsposten och »övriga utgifter» är ett hushållsbudgetmaterial från år 1933 det senast anskaffade, som kan lämna några upplysningar, och detta material är bearbetat på ett sätt som icke tillåter en för dyrortsundersökningar fullt rationell specificering av detaljerna. Vad kläderna beträffar, ha möjligheterna att välja representantvaror inskränkts ytterligare därigenom att variationerna i snitt och utförande av dam- och barnkläder äro så stora, att man icke ansett sig kunna erhålla jämförbara kvaliteter från olika orter på sådana plagg. Herrkläderna ha därför i stort sett fått representera icke blott herrarnas utan även damernas och barnens garderob. Observeras bör, att även dam- och barnklädernas ekonomiska vikt medräknas, varigenom dock hela beklädnadsbudgeten kommer med i dyrortsjämförelsen. Detta tillgår så — för att taga ett stiliserat exempel — att om herrkostymer ingå med 80 kronor, motsvarande % kostym, i den ursprungliga budgeten, damklänningar av ylle med 50 kronor och dito barnkläder med 50 kronor, räknar man med herrkostymer för 180 kronor, d. v. s. kostnaden för i y 2 herrkostym. Om inventarie- och husgerådsposterna gäller något liknande. Mångfalden av föremål och variationen beträffande kvalitet och utförande har här gjort, att var och en av de utvalda representantvarorna fått vikten för en mycket oenhetlig samling förnödenheter. Det kunde förmodas, att dyrortsundersökningarna skulle bli i avsevärd mån lidande av nu berörda svagheter i viktsystemet. Så är emellertid knappast fallet, då den praktiska betydelsen av bristerna sannolikt icke är stor. Det förhåller sig nämligen så, att de budgetposter, där en mera ingående kännedom om sammansättningen saknas, äro i mycket stor utsträckning sammansatta av förnödenheter, vilkas priser vart och ett för sig icke alls företer någon variation från ort till ort eller en mycket ringa sådan. De viktigaste undantagen härifrån torde vara kostnaden för reparationsarbeten och hemhjälp, och det är därför ett önskemål, att den andel, varmed dessa utgiftsposter ingå i budgeten blir noggrant utredd vid kommande budgetundersökningar .

61 Icke ens de olika födoämnenas priser förete numera större interlokala skillnader, än att rätt stora fel i varuslagens avvägning gent emot varandra får begränsad betydelse. Det är i stället budgetens huvudposters inbördes avvägning, som har betydelse i sammanhanget. I syfte att erhålla en uppfattning om det regionala sammanhanget i prisnivån för att på grundval härav kunna bedöma behovet av representantvaror har kommittén underkastat 1941 års prismaterial en specialbearbetning, vars resultat detaljerat redovisas i bilaga 1 och här skall återges i vissa huvuddrag. 1 För jämförelse av eventuellt förekommande sammanhang i priserna ha först utvalts vissa l i v s m e d e l , nämligen mjölk, ost, ägg, nötkött (stek), potatis, vetebröd och grovbröd. Beräkningarna grunda sig på prisuppgifter för samtliga orter i tre för ändamålet utvalda landsdelar, nämligen Malmöhus län, Västmanlands och Örebro län samt Västernorrlands län, vilka fått representera respektive södra, mellersta och norra Sverige. Redan av tabell 27, sid. 172, framgår, att ett visst samband råder i prisförändringarna för mjölk, ägg och potatis, då man jämför kommuntyperna inbördes. Alla dessa varuslag äro dyrast i städerna och billigast på landsbygden. Mellan mjölk och bröd synes sambandet snarast negativt, d. v. s. brödpriset sjunker, när mjölkpriset stiger, medan osten ter sig indifferent och nötsteken visar vacklande tendens. Från söder till norr återigen råder tydlig tendens till ökade priser för mjölk, bröd och potatis samt i stort sett även för ägg, vacklande tendens för ost och Övervägande omvänd tendens, d. v. s. fallande priser för nötstek. Dessa förhållanden belysas ytterligare genom korrelationsberäkningar, men framställningen skall här icke tyngas av dessa utan den intresserade hänvisas härutinnan till bilagan. Sammanfattningsvis kan sägas, att de här betraktade varornas priser i övervägande grad variera på samma sätt från kommuntyp till kommuntyp liksom från landsdel till landsdel men att denna samvariation ofta är tämligen svag och att även mot variation förekommer. Om mjölk och ägg undantagas, synes däremot intet eller obetydligt samband föreligga mellan priserna på olika varor inom kommuner av samma typ och samma landsdel. Det ringa sambandet av sistnämnda slag kan möjligen tänkas tyda på att prisnoteringarna icke varit helt jämförbara utan avsett olika kvaliteter, något som i särskilt ringa mån kan misstänkas för varor som mjölk och ägg. Ett starkare samband hade å andra sidan kunnat tänkas tyda på en för en ort genomgående tendens till för höga eller för låga noteringar. De utförda beräkningarna torde berättiga till slutsatsen, att det för en rättvisande dyrortsundersökning är önskvärt att många slag av matvaror 1

Jfr sid. 171 o. ff.

noteras. Omdömet avser i första hand 1941 års prissituation. Till följd av den sedermera minskade prisspridningen gäller det icke i samma mån år 1944. U t a n f ö r l i v s m e d e l s p o s t e n ha fyra poster utvalts för att belysa samvariationen i priserna orterna emellan, nämligen ur beklädnadsposten kostym och herrskor, bland husgeråden tallrik och bland tjänsterna hårklippning. Priser på dessa varor insamlades 1941 på 197 s. k. huvudorter. Sambandet mellan de olika priserna synes genomgående vara obetydligt eller obefintligt. En beräkning har även utförts, som avser att belysa, huru b u d g e tens huvudposter variera mellan orterna. Härvid ha indextalen för huvudposterna för samtliga i 1941 års prisundersökning ingående 3 850 orter använts. Dessa ha indelats i fyra kommuntyper — städer med över respektive under 20 000 invånare, industri- och agglomererade kommuner samt jordbruks- och blandade kommuner. På grund av detta större antal orter och ortsgrupper har vid denna beräkning sambanden kunnat fastställas med större säkerhet än vid de ovan redovisade beräkningarna. Bostadsposten har — på grund av sin särställning i fråga om beräkningsmetoden — icke medtagits, trots att en jämförelse mellan variationen i bostadskostnaden och övriga kostnader skulle varit av intresse. I tabell 29, sid. 175, återfinnas genomsnitt av indextalen för huvudposterna för ovannämnda ortsgrupper. Av denna undersökning rörande huvudposterna framgår, att sambandet mellan dessa är starkare, än som kunde fastställas för ovan redovisade enstaka varuslag. Ett utpräglat samband föreligger mellan livsmedelskostnaderna och kostnaderna för övriga poster, när man går från en kommuntyp till en annan. Sambandet mellan livsmedels- och beklädnadskostnaderna är dock därvid relativt svagt, medan sambandet mellan livsmedelsposten och posten »övriga utgifter» är tämligen starkt. Sambandet mellan beklädnadsposten och övriga poster är något svagare liksom mellan »övriga utgifter» och skatter. När man går från landsdel till landsdel, förändras kostnaderna för flertalet poster på tämligen enahanda sätt. Ett undantag utgör, som man kunde vänta, bränsleposten, som icke synes ha något nämnvärt samband med övriga poster. En antydan till motvariation framträder t. o. m. vid jämförelsen livsmedel-bränsle. Bränsleposten är dock beräknad icke blott med hänsyn till prisvariationerna från ort till ort utan också med hänsyn till klimatolikheter (mellan fyra zoner) och till ransoneringsbestämmelser. Även mellan skatter och »övriga .utgifter» synes samvariationen svag. Prisinsamlingen. Proceduren vid insamlingen av de till grund för levnadskostnadsberäkningen lagda priserna på representantvarorna har omfattats med livligt intresse från allmänhetens sida. Man har med rätta haft

klart för sig, att systematiska fel i prismaterialet kunna få avgörande betydelse för beräkningens utfall och därmed för orternas placering på dyrortsskalan. Svårigheterna att fullgöra den till synes enkla uppgiften att verkställa en korrekt prisinsamling äro ganska stora. Dels bjuder uppfyllandet av kravet, att noteringarna skola gälla en preciserad kvalitet på betydande tekniska svårigheter, och dels kan det vara vanskligt nog att hålla uppgifterna fria från ovidkommande inflytande från de intresserade parternas sida. Vid prisinsamlingen till 1 9 3 5 å r s dyrortsgruppering gick man tillväga på följande sätt. Prisuppgifterna för olika varuslag insamlades av socialstyrelsen i form av medelpriser för två skilda veckor, dels den 23—28 oktober 1933, dels den 23—28 april 1934. Endast uppgifterna från den senare tidrymden lades till grund för grupperingen. Det tidigare prismaterialet inskaffades som förberedelse till och kontroll på de senare prisuppgifterna. Prisuppgifterna lämnades av de kommunala myndigheterna i orterna. Dessa priser hade sålunda intet som helst samband med de hushållsbudgetundersökningar, som socialstyrelsen tid efter annan anordnar, och som — enligt vad ovan beskrivits — endast läggas till grund för viktsystemet vid prisernas sammanvägning. Icke heller böra dessa priser, som ofta sker, sammanblandas med de noteringar, som av socialstyrelsens ombud på ett mindre antal orter insamlas för de fortlöpande beräkningarna av levnadskostnadsindex. Även en uppskattning av hyrespriserna på orten gjordes av de kommunala myndigheterna på det allmänna prisinsamlingsformuläret. Dessutom anskaffades uppgifter om hyrespriserna vid den allmänna hyresräkning, som beträffande flertalet orter med utpräglad hyresnivå vidtogs i samband med mantalsskrivningen för år 1934. Såsom orter med utpräglad hyresnivå betraktades orter med åtminstone något hundratal i den fria marknaden uthyrda lägenheter. Därjämte inhämtades genom* ett. flertal statliga verk upplysningar om de hyror, som befattningshavare vid dessa verk betalat för sina bostäder i den fria hyresmarknaden. Uppgifter om de direkta statliga och kommunala skatterna erhöllos till större delen från statistiska centralbyrån. Skatteutjämningsbidragen för olika orter meddelades från finansdepartementet. Till följd av framförda önskemål från löntagarhåll upptogs sedermera frågan om medverkan vid prisinsamlingen av representanter för de intresserade parterna. Detta betydelsefulla spörsmål berördes först i ett till 1936 års lönekommittés betänkande angående dyrortsgrupperingen fogat särskilt yttrande av vissa för överläggning med lönekommittén tillkallade personalrepresentanter. Dessa förordade inrättandet av särskilda lokala

prisnämnder, inrymmande representanter för statstjänare och andra, vilka prisnämnder borde beredas visst medinflytande vid insamling och granskning av det prismaterial, som skulle läggas till grund för en ny dyrortsgruppering. Framställningar i liknande syfte hade senare ingivits till Kungl. Maj:t från ett flertal organisationer av statstjänstemän m. fl. Socialstyrelsen, som den 31 mars 1939 till Kungl. Maj:t avgivit infordrat utlåtande över ifrågavarande framställningar, förklarade sig dela uppfattningen, att tjänstemännen och deras organisationer borde beredas medinflytande vid såväl själva prisinsamlingen som vid materialets granskning, närmast inom lokala, likformigt sammansatta prisnämnder. Styrelsen förutsatte emellertid, att prisuppgifterna nu liksom vid föregående undersökningar av detta slag skulle avgivas av vederbörande kommunala myndigheter på eget ansvar. I den kungl. kungörelsen d e n 9 m a j 1 9 4 1 angående skyldighet för kommunala myndigheter att till socialstyrelsen avlämna prisuppgifter stadgades, att i kommuner (inkl. köpingar och municipalsamhällen) med över 1 500 invånare skulle prisinsamlingsnämnd under opartisk ordförande och med lika antal representanter för löntagare och arbetsgivare vara obligatorisk. På mindre orter skulle sådan nämnd tillsättas, om detta av kommunmedlem skriftligen påkallades hos den kommunala myndigheten före 1 juni 1941. Prisinsamlingsnämnderna kommo således att fungera vid 1941 års prisgeografiska undersökning. Vid detta tillfälle insamlades priserna endast under en period, nämligen den 16—21 juni 1941. Granskningstiden för allmänheten var denna gång 8 dagar. Uppgifter om priser på livsmedel, bränsle och lyse erhöllos år 1941 från 3850 orter och bearbetades för var och en av dessa. Priser på beklädnadsartiklar och varor och tjänster tillhörande posten »övriga utgifter» erhöllos från lika många orter men utnyttjades icke för den slutliga dyrortsberäkningen. I stället tillämpade socialstyrelsen för dessa poster ett system med s. k. huvudorter. Städer och vissa andra större tätorter antogos sålunda vara inköpsorter och dessas priser gälla icke blott för den på dessa orter bosatta befolkningen utan även för den kringliggande landsbygdens invånare. Antalet huvudorter var 197. För komplettering av insända uppgifter till 1941 års undersökning avlätos 529 anmärknings- och frågeskrivelser, varav 505 blevo vederbörligen besvarade. Beträffande prisuppgifter från 2 750 lokalmyndigheter ansåg man sig inom socialstyrelsen nödsakad att, med ledning av uppgifter från grannkommuner eller annat prismaterial, i någon punkt ifrågasätta avvikelser från de av de kommunala myndigheterna insända prisuppgifterna. Enligt föreskrift i kungl. kungörelsen den 9 maj 1941 underställdes de sålunda ifrågasatta avvikelserna skriftligen vederbörande uppgiftslämnare, varvid meddelades, att uteblivet svar skulle tolkas som godkännande av ändringen. Endast 190 kommuner besvarade ifrågavarande anmärkningsskri-

65 velser, varvid svaret i 151 fall innebar vidhållande av tidigare lämnade uppgifter. I sådana fall har frågan om avvikelse tagits under förnyat övervägande inom socialstyrelsen. Åtskillig kritik har framställts mot socialstyrelsen i fall, då styrelsen avvikit från de lämnade prisuppgifterna. Dyrortskommittén har varit angelägen kontrollera det berättigade häri och har därför undersökt några av de mest omstridda fallen från 1941 års undersökning. Dessa äro Eksjö, Hultsfred, Vimmerby och Ronneby. Av bilaga 3, där prismaterialet för dessa och ytterligare några orter framlägges, framgår, att styrelsens korrigeringar för Eksjös och Ronnebys del inneburit övervägande sänkningar och för Hultsfreds och Vimmerbys del övervägande höjningar. Efter granskning av dessa fall har dyrortskommittén kommit till uppfattningen, att socialstyrelsens ändringar i stort sett varit befogade. Visserligen finns icke anledning betvivla, att de av prisinsamlingsnämnderna noterade priserna faktiskt förekommit, men all sannolikhet talar för att de i allmänhet gällt andra kvaliteter än dem, socialstyrelsen avsett. Genom den överblick av prismaterialet från flera orter, som styrelsen har, får den större möjligheter bedöma sådana förhållanden än de lokala myndigheterna. Kommittén har å andra sidan full förståelse för de senares reaktion, då styrelsen — som stundom skett — åsätter ett pris som svarar mot en kvalitet, som icke saluföres å orten. Åtgärden kan icke dess mindre vara fullt befogad ur rättvisesynpunkt. Enligt de principer, som kommittén uttalat sig för, bör nämligen icke den omständigheten, att handlandena på vissa orter saluföra endast högre eller lägre kvaliteter på de noterade varuslagen få föranleda, att orterna placeras högre respektive lägre på dyrortsskalan. Det är sannolikt, att den på vissa punkter jämnare prisnivå, som framkommit vid dyrortskommitténs egna, i det följande redovisade undersökningar, jämförda med 1941 års undersökning i viss mån betingats av att kommittén varit mindre bunden av hänsynen till de enstaka orterna vid granskningen och korrigeringen av prismaterialet än vad socialstyrelsen varit. Förslag angående prismaterialet och prisinsamlingen. Dyrortskommittén anser den i bilaga 1 (tab. 32) upptagna listan över r e p r e s e n t a n t v a r o r i stort sett tillräcklig och väl sammansatt. Det är visserligen troligt, att ett sakligt sett lika säkert och välmotiverat grupperingsresultat skulle kunna uppnås med färre representantvaror, men med hänsyn till de ökade krav, som i så fall måste ställas på prismaterialet, anser kommittén det icke tillrådligt att mera avsevärt reducera varornas antal. De utredningar som kommittén utfört angående sammanhanget i prisnivån mana också till försiktighet, då de givit vid handen, att visserligen tendenser till 5

samvariation från ort till ort mellan olika varuslags priser förekomma men att dessa icke äro enhetliga och stundom svaga samt att även motstridande tendenser (motvariation) förekommer — med andra ord, att sammanhang visserligen finns men att detta ofta växlar från en varugrupp till en annan. En systematisk prövning av varornas representativitet har som nämnts aldrig utförts, och icke heller kommittén skulle — även om det därför erforderliga materialet hade funnits tillgängligt — haft möjlighet till en sådan på den till buds stående tiden. Kommittén förutsätter emellertid, att socialstyrelsen icke betraktar listan som definitiv för kommande dyrortsundersökningar utan utnyttjar de tillfällen, som framtiden kan bjuda, till förbättringar av densamma. Kommittén syftar härvid bland annat på det tillfälle till kontroll, som de hushållsbudgetundersökningar böra ge, varom styrelsen gjort framställning till Kungl. Maj:t den 2 januari 1945.1 Tills vidare synes den befintliga listan utan större olägenhet kunna läggas till grund för dyrortsjämförelser. Lyckligtvis är ju den interlokala spridningen i prisnivån minst på de punkter, där kännedomen om varornas representativitet är som svagast, d. v. s. beträffande beklädnadsartiklar och s. k. »övriga utgifter». Följande önskemål om kompletteringar kunna dock omedelbart anmälas. På beklädnadsposten och posten »övriga utgifter» böra införas ytterligare noteringar representerande priset på personliga tjänster utöver de tre som finnas (skolagning, hårklippning och tillfällig arbetshjälp i hemmet). Förslagsvis medtages notering på enklare skrädderiarbete, såsom vändning av herrkostym, och dagsverkspriset för okvalificerat kroppsarbete, såsom flyttningshjälp eller dylikt. Vidare bör kostnaden för tandvård och telefonabonnemang noteras särskilt, då kostnaderna härför synas förete icke obetydliga regionala växlingar. Dessa senare priser torde kunna inhämtas centralt och alltså ej behöva belasta frågeformuläret. Noteringen för biljettpris vid biografbesök synes däremot olämplig och böra utgå, då ingen garanti finnes för att den verkligen avser enhetlig kvalitet. Större rättvisa mellan orterna torde uppnås, om man låter denna post ingå i det för alla orter lika kompletteringsbeloppet. Vad p r i s i n s a m l i n g s p r o c e d u r e n beträffar, anser kommittén, att införandet av prisinsamlingsnämnder på orterna måste betecknas som ett framsteg. Någon ändring i denna anordning, sådan den tog sig uttryck i kungl. kungörelsen den 9 maj 1941 har kommittén ej att föreslå. Enligt kommitténs uppfattning kan oron kring dyrortsgrupperingen till en viss del hänföras — icke till grupperingen som sådan — utan till dyrortsfrågans tekniskt invecklade natur och de missförstånd som till följd härav uppstå i den allmänna föreställningen om hithörande ting. Det skulle 1

Återgiven i Sociala Meddelanden, årg. 1945, häfte 1.

därför innebära en väsentlig fördel, om vissa klagomål och framställningar till myndigheterna med anledning av dyrortsgrupperingen finge granskas av en särskild d y r o r t s n ä m n d , sammansatt av t. ex. fyra representanter för de av grupperingen närmast intresserade parterna under ordförandeskap av en opartisk ordförande. Dess uppgift skulle vara att avgiva yttranden i särskilt tveksamma fall av lokal natur och sålunda vara analog med, men väsentligt mera begränsad, än den uppgift som utövas av allmänna lönenämnden. Förtroendet till myndigheternas handhavande av hithörande frågor skulle härigenom stärkas. Kommittén vill därför förorda inrättandet av en sådan nämnd. 1 Till en ökad förståelse för dyrortsgrupperingen skulle vidare enligt kommitténs mening bidraga ökad upplysning om dyrorts jämförelsens natur, beräkningssättet och resultatets innebörd. Åtskillig kritik, som beståtts dyrortsgrupperingen, skulle aldrig uttalats, om fakta varit fullt kända för vederbörande. Såväl vid prisinsamlingen som tillkännagivandet av beräkningarnas resultat är det därför angeläget, att myndigheterna lämna en populärt hållen orientering om syftet med och innebörden i det som är för händer. Kommitténs egen prisinsamling har visat, att svårigheterna att tillräckligt uttömmande beskriva varuslagen, särskilt beklädnadsartiklar, husgeråd och möbler, äro mycket stora. Det är tydligt, att 1941 års beskrivning av nyss uppräknade artiklar varit i många fall alldeles otillräcklig. Visserligen torde inga systematiska fel kunna påvisas som resultat härav, men det är ändå angeläget, att osäkerhetsmomenten undanröjas. Det har föreslagits, att man borde radikalt förändra prisinsamlingsproceduren för dessa varor genom att låta särskilda branschsakkunniga vid resor över landet notera priserna på huvudorterna. Detta skulle principiellt vara det bästa arrangemanget men torde få anses onödigt dyrbart och tidsödande i förhållande till vinsten med detsamma. Det synes räcka med att beskrivningen på varulistan göres utförligare och kompletteras med illustrationer av föremålen till ledning för de lokala myndigheterna. Vid varulistans uppgörande är det vidare angeläget, att vederbörande inom socialstyrelsen beredas möjlighet att i samråd med sakkunniga inom olika branscher grundligt studera marknaden beträffande speciellt kläder, husgeråd och möbler, icke minst för att möjliggöra en säkrare bedömning av det sedermera inkommande prismaterialet. Vid bearbetningen av prismaterialet bör socialstyrelsen liksom hittills ändra de av orternas myndigheter lämnade uppgifterna allenast efter korrespondens med dessa myndigheter. 1 Jfr socialstyrelsens förslag angående (stat. off. utr. 1933: 21, sid. 88 o. ff.).

inrättande av en riksprisnämnd samt länsprisnämnder

68 Om mellan orter tillhörande samma län eller prisgeografiska område prisolikheter skulle framkomma, vilka enligt styrelsens bedömande måste vara att anse som slumpvariationer eller beroende av missuppfattningar beträffande de för notering avsedda kvaliteterna, bör styrelsen liksom hittills äga frihet utjämna dessa olikheter genom att beräkna medeltal för den ortstyp och det område, som kan komma ifråga, och åsätta detta medelpris de berörda enskilda orterna. Denna metod synes vara att rekommendera särskilt då fråga är dels om varor, vilkas priser snabbt förändras i tiden, såsom potatis och rotfrukter, dels om sådana varor beträffande vilka kvalitetsföreskrifterna kunna vara svåra att upprätthålla. Viktsystemet (hushållsbudgeten). Vid 1934 års dyrortsundersökning liksom vid tidigare undersökningar utgick man från ett viktsystem, som var grundat på hushållsräkenskaper förda av familjehushåll representerande skilda inkomstgrupper och socialklasser i såväl städerna som på landsbygden.1 Vid prisinsamlingen noterades, som redan nämnts, endast priserna för livsmedel, bränsle- och lyseartiklar, bostad, skatter ävensom för halvsulning av skodon och såpa, varför endast motsvarande poster medtogos av hushållsbudgeterna. Livsmedels- och bränslekvantiteterna varierades dels efter skilda vanor inom vissa landsdelar m. m., och dels i grova drag efter det med klimatet växlande kaloribehovet. Vid 1934 års undersökning indelades landet i fem delar, och inom dessa ställde sig kalorivärdet (d. v. s. den värmemängd, som kunde utvinnas ur de medräknade varuslagen) hos födan och bränslet uttryckt i indextal sålunda: Födans kalorivärde (indextal med Svealand = 100)

Södra Götaland . Norra » Svealand Nedre Nordsverige Övre »

101 101 100 100 108

Bränslets kalorivärde (indextal med Svealand = 100)1 Orter utan fossilt bränsle

Orter med fossilt bränsle

86 92 100 123 154

92 95 100 128 161

1 Kaloritalen ha beräknats av kommittén. Att serierna för orter med resp. utan fossilt bränsle icke helt sammanfalla, kan bero på att olika evalveringstal använts.

Som man ser, var det endast bränslet som hade olika kalorivärde inom alla landsdelarna. Födans kalorivärde var praktiskt taget detsamma inom alla landsdelar utom övre Norrland, där det med 8 procent översteg värdet för de övriga. 1

Viktsystemet återgives i 1936 års lönekommittés betänkande (stat. off. utr. 1937: 32), sid. 10 o. f.

69 Vid 1941 års prisgeografiska undersökning frångick man tidigare tilllämpade principer såtillvida, att den utvalda budgeten hänförde sig uteslutande till vissa medelinkomstskikt inom tätorternas befolkning och att endast bränsleförbrukningen tilläts vara olika inom skilda landsdelar. Den vid 1941 års undersökning använda bränslebudgeten hade följande klimatzoner (de medräknade kvantiteternas kalorivärde anges i form av indextal, varvid zon 1 satts = 100): Zon

1 (Stockholms stad, Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Skaraborgs och Älvsborgs län) . . 100 Zon I I (Malmöhus, Kristianstads, Blekinge, Kalmar, Gotlands, Hallands samt Göteborgs och Bohus län) 92 Zon III (Uppsala, Västmanlands, Örebro, Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs och Västernorrlands län) 108 Zon IV (Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län) 125 Variationerna mellan söder och norr äro som man ser mindre enligt denna tabell än enligt den år 1934 använda. Den vid 1935 års undersökning använda metoden att modifiera budgeten efter de lokala växlingarna i konsumtionen av enstaka varuslag motiveras med att bristande hänsyn till sådana lokala särdrag medför risk, att orter med från medelförbrukningen avvikande konsumtionsförhållanden komma för högt på dyrortsskalan — om nämligen de lokala särdragen innebära en ekonomisk anpassning efter de lokala prisförhållandena. För Sveriges vidkommande gäller, att konsumtionen av livsmedel och bränsle i de mellersta landsdelarna i stort sett överensstämma med riksmedeltalet, medan de sydligaste delarna och Norrland samt i vissa avseenden västkusten uppvisa avvikelser. En tendens till höjning av sistnämnda landsdelars placering skulle alltså eventuellt föreligga vid dyrortsberäkning med gemensam budget. Ett fingerat exempel må förtydliga det sagda. Antag, att man vill med ledning av priserna på tre varuslag — ägg, mjölk och nötkött — inbördes gradera södra, mellersta och norra Sverige. I södra Sverige äro alla varuslagen billigare än i övriga landsdelar, men äggen äro relativt allra billigast. Det omvända gäller för Norra Sverige, medan mellersta Sverige intar en mellanställning. Medelkonsumtionen, som närmast överensstämmer med konsumtionen i mellersta Sverige, lägges till grund för beräkningen. Sedan man multiplicerat priserna i varje landsdel med genomsnittskvantiteterna och adderat beloppen, befinnes det kanske, att kostnadssummorna räknat från söder till norr förhålla sig som talen 95, 100 och 107. Det är lätt att inse, att i teorin intet hindrar, att hushållen i södra Sverige kunde behålla standarden både vad näringstillförseln och smak beträffar och ändå ha en

större förbrukning av ägg och en mindre av kött och mjölk, samtidigt som de gjorde en besparing, och att hushållen i Norra Sverige kunde behålla standarden och ändå göra en besparing genom att minska förbrukningen av ägg och öka den av mjölk och kött. Efter en sådan anpassning till de lokala marknadsförhållandena bli kanske relationstalen mellan landsdelarna 94, 100 och 105, vilka äro att betrakta som de »riktiga» relationstalen. Det som däremot är svårt att inse är hur mycket hushållen skola ändra proportionerna vid anpassningen. Här komma — framför allt när det gäller smakstandaJrden — individuella förhållanden, varom intet generellt kan sägas, att spela en avgörande roll. Den hänsyn, som tages till lokala variationer i konsumtionen, då olika budgeter användas för olika landsdelar, medför, att dyrhets jämförelsen kommer att inkludera icke blott pris- utan även konsumtionsolikheter.1 Detta är en olägenhet, såvida man icke vet, att de skilda budgeterna representera samma standard. Men detta kan man vanligen icke veta, då någon allmänt godtagbar, objektiv metod att jämföra standarden vid olika slag av konsumtion endast i undantagsfall kan uppletas. De frågor, som skulle avgöras, tillhöra typen: hur skola mjölk och ägg eller frukt och kaffe bytas mot varandra, så att standarden blir oförändrad? Mot generell hänsyn till lokala konsumtionsvanor talar också skälet, att det icke utan vidare är givet, att ett lokalt särdrag i konsumtionen verkligen är uttryck för en ekonomisk anpassning. Syftet med den lokalt varierade budgeten är ju, att man vill undvika, att orter med en från genomsnittet avvikande förbrukning komma för högt på dyrortsskalan. Även om det är rimligt förutsätta en viss grad av anpassning (d. v. s. att negativt samband i stort sett föreligger mellan pris och förbrukning), är det intet som hindrar, att man i vissa trakter kan tänkas genomgående upprätthålla en oekonomisk 1 I en artikel i Statsvetenskaplig tidskrift (årg. 1940, sid. 135 o. f.) har dåvarande amanuensen Lars Widén uttalat, att olikheten i kvantitetstalen mellan de fem landsdelsbudgeterna vid 1935 års gruppering skulle innebära olikhet i den ekonomiska standard, varpå beräkningen grundar sig. Han beräknar kostnaden för alla budgeterna enligt riksmedelpriserna och finner en bekräftelse härpå i följande resultat vad livsmedlen beträffar:

Södra Götaland Norra Götaland Svealand

Kr

Relationstal

1075 1 061 1065

101 100 100

Nedre Nordsverige .. . Övre Nordsverige

Kr

Relationstal

1072 1 150

101 108

Variationen i kostens värde överensstämmer som man ser ganska nära med den som gäller för kalorivärdena enligt texttablån ovan. W:s invändning mot metoden är säkerligen i princip riktig — emellertid torde man icke ha någon garanti för att en beräkning av landsdelsbudgeterna med riksmedelspriserna avslöjar eventuella fel i konstruktionen av budgeterna eller bekräftar deras riktighet. Hade summorna blivit lika för t. ex. södra och norra Götaland, hade man ändå icke kunnat påstå, att budgeterna vore riktigt uppgjorda. Just inom södra Götaland är kanske en budget, som med riksmedelspriser ger 1 procent högre värde än budgeten i norra Götaland, den rationellaste (billigaste för den givna närings- och smakstandarden). Härom vet man emellertid intet bestämt, såsom också W. antyder.

71 konsumtion av enstaka varuslag. Den höga förbrukningen av vetemjöl och kaffe i Norrland, för att taga ett exempel, är sannolikt icke uttryck för en ekonomisk anpassning. Att alternativt till metoden att räkna med den faktiskt konstaterade variationen i förbrukningen på teoretiska grunder konstruera den för varje landsdel mest lämpliga förbrukningen, får anses uteslutet. Härtill kommer, att eventuella felaktigheter till följd av bristande variation av budgeten kunna antagas vara av underordnad betydelse. Detta påstående grundar sig delvis på ett räkneexperiment med skilda budgeter, som redovisas i bilaga l. 1 Metoden att taga generell hänsyn till lokala variationer i förbrukningen genom att räkna med varierande kvantiteter enligt 1934 års metod synes därför icke böra förordas. Detta betyder icke, att lokal variation på enstaka punkter av budgeten under alla omständigheter måste undvikas. Sådan variation är tvärtom övervägande fördelaktig, om den inskränkes till fall, då den kan bestå i utbyte av »besläktade» varor mot varandra. Denna situation föreligger t. ex. då olika brödtyper förekomma ojämnt i konsumtionen. Andra fall gälla skilda slag av fisk (torsk, makrill, gädda, abborre) eller av bränsle (björkved, barrved). Man kan i dylika fall för olika orter medräkna den billigaste brödtypen, fisksorten o. s. v. inom ett urval med ungefär samma egenskaper ifråga om näringsvärde och smak. Den besvärliga standardfrågan spelar vid sådana byten ingen eller ringa roll, till skillnad mot det fall att man önskar taga generell hänsyn till alla påvisbara olikheter i förbrukningen. Det finnes emellertid andra metoder än den här ovan berörda att minska olägenheten av en enda budget vid dyrortsundersökningar, vilka hittills icke försökts. Bland dem förtjänar särskilt att nämnas kedjeindexmetoden, som — för att råda bot på en alldeles analog svårighet vid beräkningen av levnadskostnadernas förändringar i tiden — från och med mars 1943 tilllämpas vid uträkningen av socialstyrelsens levnadskostnadsindex. Tillämpad på det geografiska området skulle denna metod innebära följande. För två intilliggande landsdelar t. ex. södra och norra Götaland räknas med en och. samma budget, som representerar medelkonsumtionen inom dem, i detta fall medelkonsumtionen i Götaland. För en tredje landsdel, t. ex. Svealand, räknas med en budget, som representerar Svealand och norra Götaland. Med denna budget omräknas dessutom dyrheten i norra Götaland. Med det relationstal, som erhålles mellan de bägge alternativen för norra Götaland, omräknas samtliga dyrortstal för södra Götaland (eller Svealand), varefter resultatet för södra Götaland och Svealand kan direkt jämföras. På motsvarande sätt går man stegvis över till återstående landsdelar. Om man härvid går från söder mot norr eller omvänt är naturligtvis likgiltigt för orternas inbördes placering på dyrortsskalan. 1

Sid. 184 o. f.

72 Kommittén vill emellertid icke förorda kedjemetoden, då denna är relativt arbetskrävande och vinsten med densamma icke torde stå i proportion till kostnaden. Viktsystem för olika ändamål. Då dyrortsgrupperingen är på tal, avses vanligen med detta ord den officiella, niogradiga lönegrupperingen eller den femgradiga skattegrupperingen. Dessa grupperingar grunda sig på samma dyrortsundersökning, nämligen den som enligt vad ovan nämnts till viktsystem har hushållsbudgeter hämtade från »normalhushåll» i medelinkomstläge. Resultatet av den med detta viktsystem år 1934 utförda ortsgrupperingen tillämpas emellertid icke blott för reglering av löner och skatteavdrag. Skattegrupperingen användes också för variation av normerna för fattigvårdsunderstöd genom främmande fattigvårdssamhälle m. m. (jfr kap. 1). Lönegrupperingen tillämpas icke lika för alla lönelägen, i det att den procentuella spänningen mellan lönerna i de olika ortsgrupperna är mindre för högre än för lägre lönelägen. Inplaceringen av orterna i de nio dyrortsgrupperna är alltså lika för alla tjänstemän, men tillämpningen på löneskalan av den vid dyrortsundersökningen funna spännvidden mellan ortsgrupperna är olika. Utom ovan nämnda grupperingar, som alla grunda sig på samma dyrortsundersökning, har en gruppering av orterna utförts, som grundar sig på sammanvägning av prismaterialet efter de proportioner, som antagits förekomma i en pensionärsbudget. Anledningen till att olika budgeter använts för grupperingar för olika ändamål är tydligen, att man funnit, att de skilda folkgrupper, för vilkas skull man önskat införa en dyrortsgradering, icke skulle få sina intressen tillbörligt tillgodosedda genom en enda dyrortsberäkning. Man har kort sagt funnit, att levnadskostnaderna skilja sig i olika hög grad för olika folkgrupper, då man går från ort till ort. Av liknande anledning är det som man icke ansett sig kunna tillämpa lönegrupperingen likformigt över hela löneskalan. Frågan om det bör vara en enda eller flera grupperingar av orterna, om i sistnämnda fall dessa böra grunda sig på en och samma beräkning och hur grupperingarna eljest böra anordnas kan sålunda icke bedömas, förrän man genom praktiska prov konstaterat, hur stor levnadskostnadernas spridning faktiskt är för olika intressegrupper. Några sådana prov ha utförts av kommittén, som i följande kapitel redovisar resultatet. 1 I detta sammanhang må slutligen beröras de av professor E. L i n d a h l och f i l . l i c . L . L e m n e på uppdrag av 1942 års jordbrukskommitté utförda jämförelserna mellan levnadskostnaderna på landsbygden och i 1

Sid. 124 o. ff.

73 1

städerna. Dessa utredningsmän arbetade med flera viktsystem, som tilllämpades parallellt. Principen var, att jämförelsen mellan landsbygden och städerna utfördes på grundval av kostnadsberäkningar för två budgeter, nämligen dels en budget för landsbygdshushåll och dels en budget för stadshushåll. Med varje budget beräknades kostnaden på vissa orter. Samma prismaterial användes till bägge budgeterna. Man kom — eftersom olika budgeter sällan ge exakt samma resultat — härigenom till två något skiljaktiga resultat och antog, att den »verkliga» levnadskostnadsolikheten skulle ligga någonstans mellan dessa. Om man för att illustrera metoden säger, att en beräkning enligt landsbygdsbudgeten ger till resultat, att levnadskostnaderna i en viss stad ligga 6 procent högre än på en viss ort på landsbygden och att beräkningen enligt stadsbudgeten anger skillnaden till 5 procent, skulle den »verkliga» skillnaden ligga mellan 5 och 6 procent. Metoden grundar sig på samma tanke som den, vilken ligger bakom idén att blanda stads- och landsbygdsbudgeter, men den är en principiellt sett bättre utformning av densamma. Man får veta de sannolika gränser, inom vilka det eftersträvade talet ligger. Vid en dyrortsgruppering vinner man dock icke mycket i praktiken på detta, ty — förutsatt att man icke önskar göra t. ex. en skattegruppering för städernas och en för landsbygdens befolkning — kvarstår behovet att vid tillämpningen av resultatet beräkna ett medeltal mellan de bägge gränsvärdena. För särskilda ändamål, som kräva finare beräkningar och belysning från flera sidor t. ex. jämförelser av realinkomsterna för de jordbrukande befolkningsgrupperna och för industriarbetarna, är det däremot mycket värdefullt med alternativa beräkningar av den typ som Lindahl-Lemne givit exempel på. Förslag angående viktsystemet. Dyrortskommittén anser, att det viktsystem (den budget), som skall användas vid en dyrortsundersökning i princip bör vara enhetligt, d. v. s. lika för alla landsdelar och orter. Hänsyn till lokala särdrag i hushållningen bör tagas, endast när möjlighet föreligger att byta »besläktade» varor mot varandra. Likaså bör självklart sådana särdrag i konsumtionssammansättningen beaktas, som äro framtvungna av eventuellt förekommande ransonering, om levnadskostnaderna höjas till följd av densamma. Risken för att man med ett enhetligt viktsystem skulle åstadkomma en skev jämförelse, synes kommittén mindre än risken för att man med ett varierat viktsystem (d. v. s. olika budgeter för olika landsdelar) råkar mäta kostnaden för olika standard. De felplaceringar, som kunna bli följden av ett enhetligt viktsystem, torde för övrigt vara långt färre nu än för endast 1

Jordbruksbefolkningens levnadskostnader (stat. off. utr. 1944:1), sid. 38 o. f.

tio år sedan, sammanhängande med att den regionala prisskalan starkt sammanpressats under mellantiden. Däremot vill kommittén icke anse det uteslutet, att en viss ökning av de mest kalorialstrande födoämnena införes i budgeten vid beräkningar för övre Norrland, då klimatet i denna landsdel otvivelaktigt ställer större krav på näringstillförseln. Likaså anser kommittén det värt att överväga, om icke hänsyn borde tagas till att klimatet i de kallare delarna av Norrland ställa större krav också på klädedräkten. Några beräkningar i denna riktning ha icke utförts av kommittén, då härför skulle fordrats rätt ingående förundersökningar. Kommittén anser, att denna fråga bör hänskjutas för avgörande av socialstyrelsen. En viss variation av bränsleförbrukningen allt efter klimatzoner synes utan vidare befogad. Kommittén anser vidare, att det viktsystem som lägges till grund för lönegrupperingar och dylikt, liksom vid 1941 års prisgeografiska undersökning, lämpligen kan avse hushållsbudgeten för familjehushåll om man, hustru och ungefär två barn bosatta i städer och andra tätorter och åtnjutande en inkomst motsvarande en tjänstemans i ungefär 11: e löneklassen enligt civila avlöningsreglementet. Resultatet av beräkningar med hjälp av ett sådant viktsystem torde — med den prisspridning, som åtminstone för närvarande råder — bli tillämpligt för utredningar rörande skatteavdragen, oaktat dessa gälla även andra samhällsgrupper. Måttstock för den sammanpressning av ortsskalan, som liksom hittills synes böra tillämpas vid avvägningen av lönen i höga lönelägen, bör vara en särskild beräkning grundad på en budget avseende tjänsteman med familj i ungefär 28: e löneklassen. Speciella problem. A. Bostadsposten. Vid 1 9 3 4 å r s o c h t i d i g a r e utförda dyrortsundersökningar skulle, som redan omtalats i historiken, på prisinsamlingsformuläret antecknas det genomsnittliga hyresbeloppet för medelgoda lägenheter efter ortens förhållanden. Såsom också påpekats, grundade man emellertid vid de senare dyrortsundersökningarna beräkningarna för de flesta tättbebyggda samhällen på särskilt anskaffat hyresräkningsmaterial. Icke heller detta material ansåg man sig kunna renodla, så att resultatet för varje ort blev uttryck för en likartad bostadskvalitet. En viss sortering efter kvalitet utfördes dock. Vid granskningen av hyresuppgifter från orter med hyresmarknad uteslötos sålunda vid 1934 års undersökning vissa grupper av bostäder. I första hand utsöndrades lägenheter, som utdömts av hälsovårdsmyndighet, men i övrigt lämnades kvalitetsförhållandena utan beaktande såsom utsöndringsgrund. Av hänsyn till hyressättningen utsöndrades dels lägenheter, vid vilkas uthyrning ett un-

75 derstödsmoment spelat in, dels lägenheter, uthyrda av offentliga och enskilda arbetsgivare åt hos dem anställda personer, dels ock av kommuner ägda och till privatpersoner uthyrda lägenheter (ofta belägna i byggnader, avsedda att rivas). Den största utsöndrade gruppen utgjordes emellertid av lägenheter, begagnade av ägaren själv, samt andra lägenheter, för vilka blott ett uppskattat hyresvärde kunde erhållas. Denna grupp var särskilt stor i villasamhällen och på orter, där bostadsföreningslägenheter utgjorde en avsevärd del av bostadsbeståndet. Av de återstående, vid dyrortsgrupperingen medräknade lägenheterna skedde en kvalitativ uppdelning, nämligen med hänsyn till förekomsten eller frånvaron av centralvärme. Då centralvärmelägenheterna i allmänhet efter frånräknande av bränslekostnaderna väsentligt överstiga andra lägenheter i pris, ansåg man sig — för att icke få för låga jämförelsetal för orter, i vilka centralvärmelägenheterna utgjorde en mindre andel av bostadsbeståndet än å orterna i genomsnitt, och för höga jämförelsetal för orter med ett relativt stort antal dylika lägenheter — böra beräkna medelhyran som om för alla städer och stadsliknande samhällen centralvärmelägenheternas frekvens motsvarat det för samtliga städer och stadsliknande samhällen uträknade genomsnittet, eller 27 procent av hela lägenhetsbeståndet. Innan denna s. k. standardräkning gjordes, hade man för vardera lägenhetsgruppen beräknat medelpriset per eldstad för lägenheter av olika storlek från 1 kök eller 1 rum ( = 1 eldstad) till högst 3 rum och kök ( = 4 eldstäder), och av dessa olika eldstadsmedelpris hade tagits ett enkelt medeltal. Större lägenheter än 3 rum och kök blevo, såsom alltför fåtaligt representerade i mindre samhällen, ej beaktade. Vidare blevo enligt Kungl. Maj:ts direktiv, lägenheter med bostadsrum understigande 9 m2 eller kök (kokvrå) understigande 6 m2 icke medräknade med undantag för lägenhetstypen ett rum med kokvrå, vilken typ medräknades såsom 1% eldstad. Den i budgeten ingående bostadskostnaden avsåg en lägenhet närmast motsvarande 2 rum och kök, varför man erhöll bostadskostnaden genom att multiplicera ovannämnda medelhyrestal med 3. Vid tidigare grupperingar hade gjorts en avräkning för olikheter i gängse rumsstorlek i skilda landsändar. För landsbygdens del beräknades med ledning av de kommunala myndigheternas hyresuppskattning och, i förekommande fall, uppgifter om tjänstemannahyrorna (d. v. s. de hyror som betalades av vissa tjänstemän för av dem i fria marknaden hyrda lägenheter) en generell bostadskostnadsnivå å alla orter, med uppdelning allenast i orter med tämligen allenarådande jordbruksbygd och sådana av mera »blandad» eller mera industriellt betonad karaktär. I samtliga jordbrukskommuner uppskattades sålunda bostadskostnaderna till 250 kronor; i flertalet »blandade» och industrikommuner till 300 kronor.

1 9 3 6 å r s l ö n e k o m m i t t é underkastade metoden för bostadspostens beräkning en mycket ingående granskning, som resulterade i förslag, som otvivelaktigt inneburo väsentliga förbättringar. Den av lönekommittén föreslagna metoden innebär i korthet, att beräkningen delas upp på två avdelningar, den ena avseende orter med hyresmarknad av viss storlek (t. ex. minst 50 lägenheter utan brist), de s. k. hyresräknade orterna, och den andra avseende övriga orter, huvudsakligen landsbygden. Bostadskostnaderna på de hyresräknade orterna bestämmas med ledning av en särskild hyresräkning och under noggrant hänsynstagande till bostädernas beskaffenhet (jfr nedan). Bostadskostnaderna på de övriga orterna bestämmas i anslutning till hyresnivån på ett antal mindre men hyresräknade orter inom samma landsdel (region) och sättas lika på alla icke hyresräknade orter inom landsdelen. Om därvid de hyresräknade orternas hyra (medelhyra) skall sättas oförändrad eller ej på de icke hyresräknade orterna, blir beroende av resultatet av en byggnadskostnadsundersökning. Om denna visar, att det kostar mera eller mindre, att bygga en bostad (ett egnahem) på de icke hyresräknade än på de hyresräknade orterna i samma landsdel, sättes bostadskostnaden (hyran) i motsvarande mån högre respektive lägre på de icke hyresräknade orterna. Eljest sättes den lika. Lönekommittén exemplifierar metoden sålunda: »Antag, att man konstaterar, att inom en region anskaffningskostnaden (inklusive tomt o. s. v.) för den valda typbostaden genomsnittligt för ett antal mindre, hyresräknade orter utgör 10 000 kronor och att anskaffningskostnaden för samma bostad inom ett antal icke hyresräknade landskommuner är genomsnittligt 8 000 kronor. Under i övrigt lika förutsättningar (beträffande finansieringsmöjligheter o. s. v.) betyder detta, att tjänstemän på de senare orterna kunna hålla en bostad av viss standard till en årlig kostnad, som är 80 procent av den kostnad, vilken tjänstemän på de förra orterna ha att bära för en likadan bostad. Enligt här ovan föreslagna metod skulle ett dylikt relationstal användas att fastställa förhållandet mellan bostadskostnaderna på de hyresräknade, respektive icke hyresräknade orterna på följande sätt: om t. ex. för de utvalda mindre, hyresräknade orterna inom regionen hyrestalet genomsnittligt uppgår till 400 kronor, skulle talet för den årliga bostadskostnaden på de icke hyresräknade orterna fastställas till 320 kronor.» Lönekommitténs riktlinjer följdes vid 1941 års prisgeografiska undersökning. Socialstyrelsen säger i sin redogörelse härför bland annat följande. Beräkningen av bostadsposten grundar sig i huvudsak på två inom socialstyrelsen verkställda undersökningar, nämligen dels särskild bearbetning av uppgifter från 1939 års allmänna hyresräkning och motsvarande uppgifter för Stockholms stad, dels en undersökning av byggnadskostna-

derna för en egnahemsbostad av viss typ å vissa orter på landsbygden i juli 1939. På grundval av material från 1939 års allmänna hyresräkning har man beräknat den genomsnittliga standardräknade (jfr nedan) nettohyran per eldstad (boningsrum eller kök) i sådana städer, köpingar, municipalsamhällen eller landskommunernas icke municipala delar, för vilka i hyresräkningen redovisats minst 50 hyreslägenheter utan brister (av nedan angivna slag). Vidare skulle där vara representerade minst 6 av följande 9 lägenhetskategorier, nämligen bostadslägenheter om 1, 2 och 3 rum och kök,1 tillhörande kvalitetsgrupperna 1 (med centralvärme och enskilt badrum), 2 (med centralvärme, utan enskilt badrum) och 3 (utan centralvärme). Som lägenheter med brist betraktades de lägenheter, vilka brusto i fråga om minst en av följande fordringar: a) golvets nivå minst 30 cm över angränsande mark, b) rumshöjden i varje rum ej lägre än 2.1 m, c) alla boningsrum möjliga att uppvärma samt d) tillgång till både vatten- och avloppsledning. Beträffande Stockholm, som ej deltog i 1939 års hyresräkning, verkställdes en motsvarande bearbetning av uppgifter, hämtade ur de i samband med mantalsskrivningen för år 1940 avgivna huvudförteckningarna. Dessa uppgifter hade i samråd med Stockholms stads statistiska kontor gjorts till föremål för granskning av en särskilt tillkallad byggnadstekniker. Beträffande var och en av de undersökta orterna (tillhopa 327) beräknades medelhyran (exklusive värmekostnad) för var och en av de 9 ovan nämnda lägenhetskategorierna (lägenheter om 1, 2 och 3 rum och kök inom kvalitetsgrupperna 1, 2 och 3). I de fall, då den redovisade hyran för centraluppvärmda lägenheter innefattade ersättning för värme (och eventuellt varmvatten), erhölls nettohyran genom att den sålunda redovisade bruttohyran minskades med en uppskattad värmekostnad. Denna beräknades för lägenheter inom kvalitetsgrupp 2 i Stockholm till 14 hektoliter koks per eldstad och för övriga orter genom att tillämpa jämförelsetal för närmast liggande ort, vilka meddelats i statens bostadsnämnds betänkande (stat. off. utr. 1939:36). Bränsleåtgången i kvalitetsgrupp 1 (med badrum) antogs i samtliga orter överstiga åtgången i kvalitetsgrupp 2 med 6 hektoliter koks per eldstad. De sålunda beräknade kvantiteterna multiplicerades med ett kokspris av 2 kronor 85 öre per hektoliter, vari även ansågs ingå en uppskattad kostnad för värmeledningens skötsel. Denna uppskattning av bränsleutgiften baserade sig dels på socialstyrelsens statistik över minuthandelspriser å koks, dels på uppgifter från fastighetsägareföreningar i vissa städer om kokspriserna i juni 1939, vilka införskaffats genom förmedling av Sveriges fastighetsägareförbund. Å orter, där hyresuppgifter saknades för en eller flera av de 9 angivna lägenhetskategorierna eller där en eller flera av dessa kategorier i materialet 1

Utan smårum, d. v. s. rum med under 9 kvm golvyta.

representerades av mindre än 4 bostadslägenheter, uppskattades médelhyran för respektive lägenhetsgrupper med ledning av de relationer, som konstaterats mellan medelhyrorna för de olika kategorierna inom vissa större landsdelar.1 Sedan sålunda för varje ort beräknats (respektive uppskattats) medelhyran per eldstad inom vardera av de 9 angivna lägenhetskategorierna, erhölls en standardräknad medelhyra per eldstad för varje ort genom att medelhyrorna för respektive lägenhetskategorier sammanvägdes med hänsyn till den relativa frekvensen av varje kategori i samtliga de 327 orter, för vilka hyrestal beräknades. Dessa frekvenstal voro (i procent av hela antalet lägenheter):

Kvalitetsgrupp

1 rum 2

»

» Samtliga storleksgrupper

3 Samtliga kvalitetsgrupper

8.4 13.4 7.7

12.1 11.4 3.7

20.8 16.8 5.7

41.3 41.6 17.1

100.0 För var och en av de 327 undersökta orterna beräknades en (standardräknad) medelhyra för 3 eldstäder (motsvarande 2 rum och kök). Beträffande orter med 50—100 hyreslägenheter (utan brist) beräknades vidare medeltal för den standardräknade medelhyran för 3 eldstäder inom vardera av följande områden: Stockholms förortsområde (655 kronor), östra Sverige i övrigt (455 kronor), Småland och öarna (365 kronor), södra Sverige (430 kronor), västra Sverige (480 kronor), norra Sverige (450 kronor). Dessa medeltal ha antagits representera kostnaden för en bostad om 3 eldstäder dels i samtliga icke hyresräknade orter inom respektive ortsgrupper, dels i sådana hyresräknade orter, där den standardräknade medelhyran understeg nyssnämnda medeltal för mindre orter inom vederbörande region. Detta förfarande har motiverats av de resultat, som framkommo vid socialstyrelsens undersökning av byggnadskostnaderna för en egnahemsbostad av viss typ (tre rum och kök) i vissa orter på landsbygden.2 Denna undersökning omfattade i allt 124 orter, som deltagit i 1939 års hyresräkning, och 65 icke hyresräknade orter med övervägande jordbruksbefolk1 Härvid räknas till östra Sverige Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands och Västmanlands län, till Småland och öarna Jönköpings, Kronobergs, Kalmar och Gotlands län, till södra Sverige Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län, till västra Sverige Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands och Örebro län samt till norra Sverige Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. 2 Soc. Medd. årg. 1940, sid. 209 o. f.

79 ning. På grundval härav har den genomsnittliga byggnadskostnaden inom olika landsdelar beräknats som följer: Beräknad genomsnittlig byggnadskostnad (kr) i

Östra Sverige

Småland och öarna

Södra Sverige

Västra Sverige

Norra Sverige

Hela riket

a) hyresräknade orter med 50—100 läg. utan brist b) icke hyresräknade orter b) i % av a)

14 789 14 445 97.7

13 918 13 350 95.9

14 483 14 319 98.9

14 493 13 817 95.3

14 586 14 576 99.9

14 450 14 083 97.5

Som synes skulle den genomsnittliga byggnadskostnaden å de icke hyresräknade orterna ligga blott obetydligt lägre än i de hyresräknade orterna inom samma landsdel. Den största skillnaden (4.7 procent) finner man i västra Sverige. Det torde kunna sägas, att de konstaterade skillnaderna i fråga om byggnadskostnader för en bostadslägenhet av enhetlig standard mellan hyresräknade och icke hyresräknade orter äro så små, att det kan anses befogat att — i anslutning till de principer för beräkning av bostadskostnaderna på landsbygden, som rekommenderats i 1936 års lönekommittés betänkande angående dyrortsgrupperingen — för samtliga icke hyresräknade orter inom en landsdel uppskatta bostadskostnaden till samma belopp som den standardräknade medelhyran för smärre hyresräknade orter i samma landsdel. Samma förfarande har tillämpats beträffande sådana hyresräknade orter, för vilka ingen medelhyra kunnat beräknas på grund av hyresmarknadens ringa omfattning. Då man sålunda fastställt bostadskostnaderna i de icke hyresräknade orterna m. m. inom varje landsdel lika med ett medeltal av de standardräknade medelhyrorna i vissa hyresräknade orter, kommer den sålunda beräknade bostadskostnaden att överstiga den standardräknade medelhyran i vissa av de orter, som ingå i medeltalsberäkningen. Det har ansetts lämpligt att göra uppskattningen av bostadskostnaderna i de mindre orterna enhetlig så till vida, att man icke för någon hyresräknad ort fastställer en lägre bostadskostnad än på den kringliggande landsbygden. I de orter, där den standardräknade medelhyran varit lägre än den för landsbygden i samma region bestämda bostadskostnaden, har man därför insatt den sistnämnda kostnaden i stället för ortens standardräknade medelhyra. — Det må framhållas, att ett hyresmedeltal i och för sig ej kan betraktas som ett allmängiltigt mått på den faktiska bostadskostnaden i en ort, där en väsentlig del av befolkningen är bosatt i egna hem. Om man för de smärre hyresräknade orterna hade sökt att direkt beräkna årskostnaden för en egnahemsbostad av viss standard, skulle dessa kostnader med all sannolikhet ha visat mindre spridning mellan olika orter än de standardräknade hy resmedeltalen.

80 Genom lönekommitténs metod kan man säga, att bostadspostens beräkning i princip förts upp på samma nivå, som beräkningen av övriga i dyrortsjämföreisen ingående poster, i det den kommit att överallt avse kostnaden för en och samma standard. D y r o r t s k o m m i t t é n har lagt sig vinn om att utröna, huruvida metoden kunde ytterligare förbättras, och till den ändan underkastat 1939 års hyresräkningsmaterial en grundlig specialbearbetning, vars resultat detaljerat redovisas i bilaga 2. Av bilagan framgår, vilka de kostnadselement äro, som påverka hyresbeloppet och vilka möjligheter man har att vid en hyresräkning ta hänsyn till desamma. Där behandlas sålunda frågan om betydelsen av bostadsutrymmet (antal rum, kök o. s. v. och dessas ytinnehåll), förekomsten av biutrymmen, såsom hall, förstuga, jungfrualkov, garderober och källare, förekomsten av vattenledning och avlopp, elektrisk ström, sanitär utrustning, köksinredning, vidare lägenhetsstommens egenskaper (väggarnas, takets, golvets o. s. v. beskaffenhet) och lägenhetens läge i förhållande till omgivningen. Av framställningen här ovan har framgått, att man redan vid 1941 års prisgeografiska undersökning tog hänsyn till de viktigaste av dessa kostnadselement. Betydelsen av de övriga kan vara mycket stor i de enskilda fallen, men synes av den nu verkställda specialbearbetningen att döma icke vara mera avsevärd för hyresmedeltalens relationer olika orter emellan. Det är nämligen fördelningen av elementen orterna emellan, som måste vara olika, för att hyrestalens relationer skola påverkas. För övrigt torde ofta vissa lyxbetonade kvalitetsegenskaper hos lägenheterna i den populära föreställningen spela en roll som icke motsvaras av verkligheten. Från tjänstemannaorganisationer i Stockholm framförda önskemål om vederbörlig hänsyn icke blott till antalet rum med viss minimistorlek utan även till lägenheternas ytstorlek, ha visat sig praktiskt orealiserbara. Uppgifter om ytans storlek saknas för närvarande nästan helt. Att genom en allmän hyresräkning anskaffa fullt användbara uppgifter härom anses knappast möjligt, så länge man icke åvägabringar en allmän uppmätning av lägenheternas yta efter en viss gemensam norm. Möjligen skulle man vid en kommande hyresräkning kunna anordna en intensivundersökning av ett representativt utvalt bostadsbestånd, varvid bland annat ytuppgifter inhämtades genom utbildade lokalbesökare. Med ledning av sådana uppgifter kunde man eventuellt konstruera relationstal, med vilka orternas hyrestal korrigerades för den växlande ytstorleken. Om dessa uppgifter skulle vara ägnade att nämnvärt förbättra jämförbarheten vid en dyrortsgruppering, synes dock ovisst. Även vissa andra egenskaper hos lägenheterna äro av praktiska skäl svåra eller omöjliga att taga hänsyn till vid en dyrortsjämförelse. Detta

81 gäller särskilt en del av lägenhetsstommens egenskaper och bostadens orientering i väderstreck och i förhållande till omgivningen. Ehuru sådana egenskaper vanligen växla starkt från fastighet till fastighet äro de dock i allmänhet icke alltför ojämnt företrädda på de flesta orter. Av bilagan framgår vidare, att en provberäkning utförts, varvid hänsyn tagits till vissa kvalitetsegenskaper hos bostäderna utöver dem som beaktades vid 1941 års bearbetning av materialet. Förutom till förekomsten av centralvärme, enskilt badrum och bostädernas egenskap att icke förete viss brist (jfr ovan) har hänsyn sålunda tagits till lika standard ifråga om varmvatten, gemensamt badrum, duschrum, w. c. och spis, varjämte lägenheter med vatten eller avlopp endast utom lägenheten frånsorterats. Resultatet av beräkningen återfinnes i tabell 44 ^ Även om möjligheterna att utföra beräkningarna på ett fullt realistiskt sätt icke varit idealiska, torde resultatet visa, att skillnaden mellan de hyrestal, som framräknats enligt 1941 års metod och enligt den ytterligare förbättrade metoden är ganska ringa. En bidragande orsak till detta förhållande synes vara, att det fel som kan följa av bristande hänsyn till en viss egenskap (t. ex. varmvattnet) mildras därav att egenskapen företrädesvis förekommer i kombination med någon av de egenskaper, till vilka hänsyn redan tagits enligt 1941 års metod. Sålunda förekommer varmvatten framförallt inom kvalitetsgrupp 1 enligt 1941 års indelning (lägenheter med centralvärme och eget badrum) men icke alls inom grupp 3 (lägenheter utan centralvärme). Vad slutligen beträffar metoden för bostadspostens beräkning på i c k e h y r e s r ä k n a d e o r t e r , har kommittén icke funnit anledning föreslå ändring i själva huvudprincipen, d. v. s. att generella hyrestal beräknas för vissa landsdelar med ledning av hyrestalet för viss kategori av hyresräknade orter inom respektive landsdel. För anknytningen till de hyresräknade orterna har kommittén alternativt till 1941 års metod prövat en i bilaga 2 beskriven grafisk metod. Den sistnämnda synes kommittén i princip överlägsen, emedan den grundar sig på materialet från samtliga hyresräknade orter inom varje landsdel och icke enbart på det relativt knappa material, som kan föreligga för den minsta typen av hyresräknade orter. Avgörandet, om denna metod skall användas i framtiden, torde dock få åvila socialstyrelsen, sedan denna eventuellt ytterligare prövat den nya metoden vid en kommande hyresräkning. Kommittén har uppmärksammat möjligheten, att en viss skevhet kan inkomma i kalkylen, då man jämställer bostadskostnaden på hyresräknade orter med kostnaden på icke hyresräknade orter, därigenom att driftskostnaden på de senare i vissa avseenden blir större. Detta gäller kostnaden för vatten, avlopp m. m. på orter, som sakna kommunalt eller annat allmänt ledningsnät. Emellertid torde sådana merkostnader vanligen uppvägas av 1

6 Sid. 222.

lägre tomtkostnader. Efter de nu verkställda undersökningarna torde det finnas all anledning antaga, att dessa omständigheter ägnas vederbörlig uppmärksamhet vid kommande dyrorts jämförelser. Dyrortskommittén har funnit den av 1936 års lönekommitté föreslagna och av socialstyrelsen vid 1941 års prisgeografiska undersökning ytterligare förbättrade metoden för bostadspostens beräkning så väl utvecklad, att kommittén icke finner nödvändigt yrka på någon förändring av densamma. Kommittén har visserligen övervägt att föreslå hänsyn vid en kommande dyrortsundersökning till lägenheternas ytstorlek och vissa kvalitetsegenskaper utöver dem som vid 1941 års beräkning renodlades vid jämförelsen av bostadskostnaden på hyresräknade orter. Dessa kvalitetsegenskaper äro: 1) förekomsten av vattenledning eller avlopp inom respektive utom lägenheten, 2) förekomsten av gemensamt badrum, 3) köksspisens egenskap att vara vedspis eller gas- (elektrisk) spis, 4) golvbeläggningens art (skurgolv, parkett, av husvärden bekostad linoleum o. s. v.). Men då utredningarna rörande dessa förhållanden givit vid handen, att sådan hänsyn skulle givit dels mycket små utslag, dels i viss mån utslag åt olika håll — i det hänsynen till ytstorleken skulle verkat att höja jämförelsetalen för de större städerna och hänsynen till kvalitetsegenskaperna att höja talen för de mindre orterna — medan samtidigt dessa förfiningar av metoderna verkat fördröjande på materialets bearbetning, har kommittén ansett sig icke böra förorda desamma. Kommittén vill dock fästa uppmärksamheten vid att en undersökning av hithörande förhållanden är av visst intresse även ur dyrortssynpunkt, varför kommittén gärna ser, att den kommer till stånd i samband med den allmänna hyresräkningen. Kommittén har observerat, att bostadsrättsföreningslägenheter och ägarelägenheter blivit allt vanligare under senare år och vill därför ifrågasätta, om icke viss hänsyn till sådana lägenheter borde tagas vid kommande dyrortsundersökningar. Tyvärr torde det vara ogörligt att beräkna den mot hyran svarande årliga kostnaden för dylika lägenheter, varför dessa icke direkt skulle kunna påverka orternas hyrestal. Det synes dock rimligt, att man tager vederbörlig hänsyn till antalet av desamma, då proportionerna av lägenheter tillhörande olika kvalitetsgrupper uträknas i och för standardräkningen av hyresmedeltalen. Huruvida och i vad mån en beräkningav antalet av dessa grupper av lägenheter kan genomföras, får bedömas i samband med frågan om den tid som får användas för bostadsundersökningen. B. Skatteposten. Skatteposten utgjorde vid 1941 års levnadskostnadsundersökning 9 procent av den budgetsumma — cirka 4 600 kronor — som socialstyrelsen framräknade för vissa samhällen. Enligt dyrortskommitténs

framräkning av 1941 års budget till år 1944 uppgår procenttalet för skatteposten detta år till omkring 10. Posten är alltså av sådan storleksordning, att det är angeläget tillse, att _ metoden för skatteutgiftens beräkning icke ger anledning till anmärkning. Skatteposten är i rätt hög grad föränderlig från tid till annan. Hur exakt en uppgift än må vara vid insamlandet, kan detta aldrig innebära någon garanti mot lokala eller allmänna förskjutningar. Till möjligheten att undanröja sådana fel, som härleda sig från tillfälliga växlingar i kommunalskattesatserna, återkommer kommittén i det följande. Överhuvud gäller beträffande skatteposten, liksom beträffande flera andra poster, att en anpassning av dyrortsregleringen efter mera kortvariga förskjutningar måste vägas mot behovet av stabilitet i det statliga lönesystemet under en viss period. Skatteutgiftens storlek beror — bortsett från statens och kommunernas utgiftsbehov — på den skattskyldiges inkomst (inklusive förmögenhetsdelen), de allmänna avdragen och de för stats- och kommunalskatten fastställda ortsavdragen. Vid 1935 års dyrortsgruppering (som i stort sett ännu gäller) har för hela riket inkomsten för normalfamiljen beräknats till samma belopp (3 400 kronor) och avdragen enligt reglerna för skattegrupp I I I . Häremot har särskilt från tjänstemannahåll anmärkts, att metoden endast vore rättvisande för medeldyra orter, medan orter med högre allmänna levnadskostnader missgynnades och orter med lägre allmänna levnadskostnader gynnades, eftersom de beskattningsbara inkomsterna och således även skatteutgifterna på de förra orterna borde vara större och på de senare mindre än i det vid dyrortsgrupperingen använda medelläget. I anledning av dessa anmärkningar föreslog 1936 års lönekommitté, att inkomsten skulle variera på samma sätt som lönerna i gällande löneskala för respektive ortsgrupper. Avdragen för kommunala utskylder, vilka äro de viktigaste av de allmänna avdragen, skulle beräknas efter utdebiteringen under uppgiftsåret och ortsavdragen enligt reglerna för skatteavdrag vid då gällande skattegruppering. Denna metod har tillämpats vid 1941 års prisgeografiska undersökning och vid kommitténs beräkningar för år 1944. Även mot denna metod har riktats kritik. Innebörden därav torde i huvudsak vara, att det är orättvist att räkna med olika inkomstbelopp på olika orter och att det för skattedragarna utanför de statsanställdas krets saknas anledning att beräkna skatteunderlaget efter statstjänarnas löneskala. Den tillämpade beräkningen av skatteutgiftén efter gällande dyrortsgruppering anses också kunna medföra en så lågt beräknad skatteutgift på vissa orter, att dessa kvarhållas i en alltför låg ortsgrupp eller till och med sänkas till lägre ortsgrupp. Såvitt inkomsten angår, har den nu framförda kritiken upptagit samma principfråga som diskuterades av lönekommittén, nämligen om skatte-

84 utgiften bör beräknas på samma eller varierande inkomstbelopp. Utöver de argument för det senare alternativet, som anfördes av lönekommittén, må här framhållas följande. I den äldre metoden för beräkning av skatteposten utgick man, såsom förut omnämnts, från inkomstbeloppet 3 400 kronor för hela riket. Beloppet synes vara tämligen godtyckligt valt, möjligen hämtat från socialstyrelsens hushållsbudgetundersökningar. Det är att märka, att i den nyss nämnda kritiken av den numera använda metoden, man icke, såvitt kommittén kunnat finna, föreslagit, med vilket belopp man skulle räkna såsom gemensam inkomst. Det torde också vara synnerligen svårt att motivera ett sådant för hela riket gemensamt belopp. Då däremot enligt den numera använda metoden inkomsten beräknas efter lönerna i den dyrortsgraderade skalan, innebär detta självfallet icke, att samtliga skattskyldiga ha inkomster efter denna skala, utan allenast ett antagande, att de skattskyldigas inkomster på olika orter variera på ungefär samma sätt som levnadskostnaderna och de på dessa uppbyggda löneskalorna, varigenom skatten efter vederbörliga avdrag kommer att stå i relation till ungefär samma realinkomst på varje ort. Förslag angående skatteposten. Dyrortskommittén har således kommit till resultatet, att förslaget om återgång till äldre beräkningsmetod med ett gemensamt inkomstbelopp är behäftat med större svagheter än den nu använda metoden. Kommittén vill emellertid fästa uppmärksamheten vid att enligt de uppgifter, som insamlats vid 1944 års prisundersökning, utgiftssummorna särskilt på de billigare landsbygdsorterna växla ganska starkt (upp till omkring 10 procent). Om lönegruppernas antal minskas, såsom dyrortskommittén ifrågasätter, kan det tänkas, att spännvidden inom vissa grupper ökas och att därför, särskilt inom orter, vilkas utgifter ligga vid gränsen till högre eller lägre grupp, beräkningen av skatteutgiften blir alltför schablonmässig. För att förebygga att orättvisa uppstår härigenom, vill kommittén förorda, att socialstyrelsen erhåller rätt att i dylika fall efter skälighetsprövning jämka skatteutgiften. Då summorna för levnadskostnaderna enligt såväl 1941 som 1944 års uppgifter beräknats på grundval av den genomsnittliga konsumtionen inom hushåll tillhörande löntagare med inkomst ungefär som i. life löneklassen enligt civila avlöningsreglementet inklusive faktiskt utgående rörliga till lägg och kristillägg är det självklart, att sistnämnda två tillägg böra medräknas också vid skatteberäkningen. Vad härefter angår beräkningen av själva skatteavdragen, följer av det föregående, att dyrortskommittén ej kan ansluta sig till tanken att använda ett för hela riket lika skatteavdrag vid skatteutgiftens beräkning. Det torde ej heller vara möjligt att på det stadium, då uppgifterna samman-

85 ställas för en dyrortsundersökning, avgöra, om den pågående undersökningen kommer att leda till ändrade avdragsregler eller till överflyttning av en viss ort från en skattegrupp till en annan inom den gällande skattegrupperingen. Varje sådant antagande måste bli godtyckligt. Kommittén ansluter sig därför till lönekommitténs förslag att tillämpa avdragen enligt den vid beräkningen gällande skattegrupperingen. Lönekommittén ifrågasatte under hänvisning till ett av socialstyrelsen tidigare framställt förslag, att man borde ifråga om de kommunala skattesatserna använda ett genomsnitt av flera års skattesatser för att undvika tillfälliga kastningar i beloppen. Dyrortskommittén ansluter sig till detta förslag på det sätt, att den anser en utdebiteringsprocent motsvarande genomsnittet för de fem senaste åren böra läggas till grund för beräkningen av skatten till primärkommunen. Någon liknande genomsnittsberäkning, när det gäller landstingsskatten eller statsskatten, synes däremot icke vara av behovet påkallad. C. Avståndskostnaderna. Det har redan i annat sammanhang påpekats, att man vid en allsidig utredning av dyrortsförhållandena icke kan nöja sig med att i kalkylen för de deltagande orterna medtaga endast priserna vid inköpskällan på de förnödenheter, varom fråga är, utan att man bör komplettera beräkningen med hänsyn till en rad andra omständigheter, som påverka levnadskostnaderna. Som sådana omständigheter ha nämnts klimatets inverkan på bland annat livsmedels- och bränsleförbrukningen och de rese- och transportkostnader, som uppstå till följd av avstånden mellan konsumenterna och den plats, där varorna eller tjänsterna inköpas eller eljest övertagas av dessa. Hänsyn till avståndskostnader ha icke tagits vid någon hittills utförd dyrortsundersökning. Allmänna synpunkter på avståndsfrågan. Resor och transporter företagas dels då konsumenterna anskaffa livsmedel, husgeråd m. m., som krävas för den egentliga hushållsdriften, dels när de själva förflytta sig inom orten eller till andra orter för att komma till sitt arbete eller för att komma i åtnjutande av behövlig sjukvård, rekreation o. s. v. Kostnaderna härför kunna utgå i form av penningutlägg eller (och) som kraft- och tidsförlust. Principiellt förefaller det klart, att man vid en dyrortsundersökning bör taga skälig hänsyn till alla med hushållningen förenade kostnader för resor och transporter, som krävas för att den levnadsstandard skall kunna upprätthållas, som ligger till grund för dyrorts jämförelsen. Med uttrycket »skälig hänsyn» menas, att hänsynen bör tagas under förutsättning att en viss anpassning efter orternas växlande förhållanden äger rum på de punkter, där anpassning är möjlig, t. ex. då det gäller inköp av förnödenheter till hushållet. Den anpassning det här är fråga om gäller

antalet inköpstillfällen. Väl är det sannolikt, att de täta inköpstillfällen, som de korta avstånden i tätorterna möjliggöra, verka till att där höja standarden i jämförelse med vad fallet är på landsbygden, men betydelsen härav torde i den allmänna föreställningen vara avsevärt överdriven. Utrymmet för klok anpassning synes tvärt om tämligen stort på denna punkt. Att förutsätta, att den enhetliga standard, som dyrorts jämförelsen avser, endast kunde uppnås genom tillämpning av tätortsbefolkningens vanor ifråga om butiksbesök synes därför icke logiskt nödvändigt. En sådan förutsättning skulle också leda till orimliga resultat. 1 Det bör observeras, att härmed icke uttalats, att den faktiskt förekommande besöksfrekvensen på landsbygden ger möjlighet till samma standard som den faktiskt förekommande frekvensen i tätorterna, blott att man icke bör och icke rimligen kan vid en dyrorts jämförelse förutsätta att tätorternas frekvens är nödvändig för att uppnå tätorternas standard. Hur många resor och transporter som skola anses erforderliga på orter med långa avstånd för att levnadsstandarden icke skall bli lägre än på orter med korta avstånd och hur kostnaden för dessa resor och transporter skall beräknas, torde emellertid kunna avgöras endast efter s k ä l i g h e t s p r ö v n i n g . Frågan om avståndskostnaderna blir härigenom i väsentlig mån av annan beskaffenhet än övriga problem, som måste lösas vid en dyrortsjämförelse. Det sagda gäller sådana resor och transporter, beträffande vilka en viss anpassning till orternas förhållanden kan anses rimlig. Beträffande de övriga — t. ex. resor i samband med sjukdomsfall — kan den allmänna regeln formuleras, att antalet resor och transporter lämpligen bör svara mot det g e n o m s n i t t l i g a behovet av desamma. Att här förutsätta färre resor än genomsnittsbehovet, vore obilligt, och att räkna med flera, synes heller icke motiverat. En beräkning efter individuella behov är icke möjlig. Den sålunda formulerade regeln har vissa konsekvenser, vilka icke alltid klart insetts i den allmänna diskussionen. Dessa äro, att de enskilda hushåll, vilka till äventyrs ha större behov av resor och transporter än genomsnittet, icke kunna genom den dyrortsgraderade lönen uppnå samma standard som personer med det genomsnittliga behovet av resor. De som ha behov av färre resor och transporter än genomsnittet återigen kunna nå en högre standard än genomsnittet. Tankegången må förtydligas med ett exempel. Antag, att man inkluderar hänsyn till arbetsresor vid levnadskostnadsberäkningen och att det genomsnittligt förekommer arbetsresor i vart tionde hushåll. Om arbetsresorna på en viss ort faktiskt kosta 50 kronor om året för dem som måste resa, blir tydligen avståndstillägget såvitt på ar1

Jfr kap. 3, sid. 47 o. ff., där standardproblemet utförligare behandlats.

betsresorna ankommer 5 kronor i dyrortskalkylen för denna ort. Uppenbarligen räcker icke detta tillägg för en arbetsresande löntagare med dyrortsgraderad lön att uppnå samma standard på denna ort, som motsvarande löntagare kan uppnå på ort, där arbetsresor icke förekomma. Den som icke reser återigen, får på den förra orten 5 kronor — eller annat belopp alltefter kompensationens storlek inom olika löneklasser — utöver vad löntagarna få på den senare orten och likväl alla övriga levnadskostnader vederbörligen täckta. E t t med detta analogt fall är då behovet av resor har samband med skolgång på annan ort. Även resor i samband med sjukdom kunna räknas till denna kategori. Visserligen förekommer inom praktiskt taget varje familj en viss sjuklighet, varför genomsnittsbehovet här är mera representativt, men för dem som ha större eller lägre behov än detta, gäller det ovan sagda. Dyrortskommittén har övervägt dessa förhållanden och för sin del kommit till slutsatsen, att det är praktiskt ogörligt att — huru önskvärt det eljest kunde synas — vid en dyrortsgruppering på ett rimligt sätt taga hänsyn till andra avståndskostnader än dem, som sammanhänga med sådana resor och transporter, med vilka alla behöva räkna. När det gäller andra behov blir dyrortsgrupperingen som instrument för skapandet av rättvisor mellan olika orter icke effektiv. Kommittén återkommer härtill nedan. Diskussion av frågan om olika slag av avståndskostnader och dessas betydelse för levnadskostnaderna. Till en början skola avståndskostnaderna vid inköp av livsförnödenheter beröras. Kostnader förekomma här dels, då köpet beordras, dels då varorna föras hem. I den mån säljaren besörjer transporten och priset inkluderar kostnaden härför, kommer denna vid en dyrortsundersökning automatiskt med som en i penningar uttryckt levnadskostnad. I den mån köparna själva måste bege sig till butiken och styra om transporten av varorna, blir frågan mer komplicerad. Man måste då för att rätt bedöma densamma taga hänsyn till minst två omständigheter —• bortsett från värderingen av naturaprestationen — nämligen transportvägens längd och marknadens organisation på orten, d. v. s. hur differentierad handeln är på skilda butiker (eller lokaler) och hur dessa ligga i förhållande till varandra. Dessa bägge faktorer ha olika betydelse på olika orter. Det är intet tvivel underkastat, att de avståndskostnader, som uppstå vid de dagliga inköpen av livsförnödenheter, äro de som i stort sett betunga hushållen mest. Det är emellertid här icke fråga om den absoluta kostnaden utan om den olikhet i kostnaderna, som kan råda mellan olika orter, varför anförda omständighet icke ensam kavlificerar för hänsynstagande vid en dyrortsberäkning. Även om man tager hänsyn till att hus-

hållen böra underkasta sig en skälig anpassning till orternas skiftande förhållanden, är det dock otvivelaktigt, att kostnaderna väga tyngre på landsbygden, isymierhet i landets norra, glest bebyggda delar. Till en viss grad kunna kostnaderna utjämnas genom biltransporter, såsom skedde under förkrigstiden. I sådant fall ingå kostnaderna i varupriset. Samma principfrågor möta, när det gäller inköp av kläder, möbler och dylikt, ehuru frågan här får andra proportioner. Då det gäller sistnämnda varuslag, saknas nämligen i regel försäljningsställen på landsbygden, och även på smärre tätorter är ofta sorteringen så liten, att man vid en dyrorts jämförelse knappast kan räkna med dem. Det är sålunda vanligt, att köparna för att förvärva ifrågavarande förnödenheter måste företaga resor med järnväg, buss, båt o. s. v., vilka orsaka kontanta utlägg och tidsförlust. Analoga fall till de ovan skildrade äro då hushållen nödgas anlita läkare, sjukhus och specialister för reparation av hem och bohag eller vilja besöka inrättningar för rekreation eller andlig kultur. I dessa fall få invånarna på skilda orter vidkännas helt olika kostnader, därför att till arvodena åt de anlitade personerna respektive inträdesavgifterna, resekostnad av varierande storlek tillkommer. En bearbetning av hushållsräkenskaper från socialstyrelsens budgetundersökning av år 1933 har givit vid handen, att 150 undersökta hushåll bosatta i städer och andra tätorter under ett års tid inköpte mera betydande poster (för 10 kronor eller mera per vecka) av kläder (utom skodon) i genomsnitt 6.1 gånger. Av 98 undersökta räkenskaper syntes framgå, att läkare besökts eller besökt hemmet i genomsnitt icke fullt två gånger på året, och att tandläkare besökts två a tre gånger. Sistnämnda frekvenstal var dock mycket osäkert. Sjukhusvistelse hade förekommit i knappt nämnvärd utsträckning bland de i hushållsbudgetundersökningen deltagande. Det är dock att märka, att sjukdomsfrekvensen bland deltagarna i en sådan undersökning får antagas vara lägre än normalt. En särskild undersökning grundad på statistiskt material från sjukkassornas verksamhet har verkställts av kommittén i avsikt att uppgifter måtte erhållas om kostnadsskillnaderna mellan städer och landsbygd. Resultatet redovisas i bilaga 5. Antalet sjukdomsfall framgår icke av denna statistik, men uppgifter om antalet sjukhjälpsdagar kunna vara av intresse såtillvida som dessa visa, att ingen påtaglig skillnad synes föreligga mellan städer och landsbygd. Utredningen visar också, att kostnaden per medlem och år för intagning på sjukhus skiljer sig mellan landsbygd och städer med i genomsnitt 2 a 4 kronor. Då antalet intagningar icke är känt, bli emellertid ifrågavarande uppgifter för kommitténs syften av begränsat värde. En inom Sveriges folkskollärarförbund verkställd utredning om lärarfamiljers rese- och transportkostnader, vars resultat ställts till kommitténs

89 förfogande, ger vid handen, att i genomsnitt för 343 på landsbygden bosatta hushåll de kontanta resekostnaderna vid sjukdomsfall och för tandvård utgjorde 20 kronor per år, varvid avståndet till närmaste läkare i genomsnitt var 13.6 km och kostnaden per resa till densamme 6 kronor 60 öre. I städerna var hela kostnaden i genomsnitt för 123 hushåll 3 kronor 80 öre. Antalet sjukdomsfall, som föranlett sjukresa, var på landsbygden I 1.3 och i städerna 2.3 per år enligt detta material. För 158 på landsbygden bosatta familjer, som lämnat uppgifter om rese- och transportkostnader i samband med anskaffning av hushållsförnödenheter (även livsmedel) utgjorde genomsnittsbeloppet 86 kronor per år, vartill kommo resekostnader för rekreation och kulturella behov med 158 kronor. Sistnämnda tal torde få anses högt och förklaras av den speciella yrkesgrupp, som uppgiftslämnarna tillhöra. Medel avståndet för dessa hushåll till inköpsorten för kläder, husgeråd och dylikt var 28.7 km. Beloppen ha beräknats på primäruppgifter avseende april 1944. En av 101 uppgiftslämnare utförd uppskattning för ett helt år slutade på totalt 257 kronor, varav 166 kronor resekostnader för rekreation och kulturella behov. Kommittén har icke ansett, att det förebragta materialet varit ägnat att grunda en säker uppfattning om antalet besök och resor för olika ändamål eller kostnaden för dem, men har använt detsamma för kontroll av storleksordningen av det antal resor, som kommittén efter en skälighetsprövning kommit fram till. Särskild uppmärksamhet har i den allmänna diskussionen ägnats de avståndskostnader, som uppkomma, då barn för att komma i åtnjutande av högre undervisning måste företaga resor till skolorten eller vara inackorderade på densamma. Detta gäller i första hand den rena landsbygden, men även mindre tätorter ha i viss utsträckning samma problem. Det kunde invändas, att behovet av högre skolundervisning icke tillhör de tvingande behov, som skola vara utgångspunkten för en beräkning av levnadskostnaderna. Det är ju heller icke lika allmänt som behovet av föda, kläder o. s. v. Då levnadskostnadsbegreppet vid dyrortsundersökningarna emellertid icke fattats såsom kostnaderna för en minimistandard utan som kostnaden för en gängse och skälig standard, inkluderande bland annat tillfredsställandet av ett visst mått av intellektuella behov, förströelse o. s. v., skulle det kunna ifrågasättas, att denna standard också i vederbörlig omfattning får inbegripa högre skolundervisning. Kostnader för skolbarns resor till skolorten (eller för inackordering på denna), tillhöra emellertid det slags avståndskostnader, som drabba somliga hushåll hårt och andra icke alls. Generell hänsyn till sådana kostnader genom en dyrortsgruppering — och en dyrortsgruppering kan endast taga generell hänsyn, om man icke vill införa särskild gruppering för skolbarnsfamiljer och särskild för andra — skulle innebära, att ersättningen

90 för kostnaden sloges ut på alla hushåll. En löntagare, som fick sin lön dyrortsgraderad under hänsynstagande till skolresekostnader, skulle alltså få ett tillägg på denna grund, vare sig han har barn, som reser till skolort eller icke. Vidare skulle kostnaden slås ut på medelantalet år, som löntagarna äro yrkesverksamma, eftersom praktiskt taget ingen har skolbarn under hela den tid han är i arbetsför ålder. Även om frekvensen av barn, som besöka högre skolor, hämtas från städerna, där inga avstånd avskräcka, skulle genom de nu anförda omständigheterna det tillägg, som kunde tänkas ingå i en dyrortsberäkning bli så litet per hushåll, att den som verkligen hade resande (eller på skolort inackorderade) barn, icke skalle bli hjälpt därav. En lösning av landsbygdens skolfråga efter dyrortslinjer skulle sålunda icke bli någon verklig lösning. På anförda grunder anser sig kommittén icke kunna förorda, att skolresekostnaderna medräknas vid dyrortsjämföreisen. I samband med nu nämnda för landsbygden typiska kostnadspost kan nämnas den kostnad, som tätorternas befolkning får vidkännas för att erhålla rekreation på landsbygden. Ju större tätort, desto större avstånd att övervinna och desto större kostnad för att rekreationen skall komma till stånd. Till avståndskostnaderna böra i detta sammanhang räknas den särskilt för hushållen i tätorternas centrala områden ganska betydande arbets- och tidsåtgången för att skaffa barnen i förskolåldern frisk luft och motion. Icke heller till dessa slag av avståndskostnader anser dyrortskommittén att hänsyn lämpligen kan tagas genom en dyrortsgruppering. I diskussionen om dessa ting brukar anföras, att också kostnaderna för resor till och från arbetet borde räknas med vid dyrortsjämförelser. Sådana kostnader ha betydelse särskilt för befolkningen i storstäderna, på vissa industriorter och på rena landsbygden, framför allt i Norrland. Betraktar man till en början förhållandena i en storstad som Stockholm, Göteborg eller Malmö, inser man, att det vore orimligt förutsätta, att hela den kontorsarbetande befolkningen skulle vara bosatt inom gånghåll från affärscentrum och hela den fabriksarbetande inom gånghåll var och en från sina fabriker. En viss grad av åkande till och från arbetet måste anses vara naturligt inom sådana orter. Önskar en arbetsgivare, som där har anställda, ge dessa samma reallön, som löntagarna på en mindre ort, är det tydligen nödvändigt, att han tar hänsyn till ett visst tillägg till arbetsresor. Det förefaller lika naturligt, att för en landskommun räkna arbetsresorna som en särskilt fördyrande omständighet, om det t. ex. visar sig, att de anställda icke kunna få bostäder annat än på stort avstånd från arbetsplatsen. Det är minst lika orimligt att förutsätta, att dessa skola bygga sig nya bostäder intill arbetsplatsen som att storstadsborna skola tränga sig samman kring sina arbetsställen. I bägge fallen är det ortens

j beskaffenhet, som framtvingar arbetsresorna — i storstaden den täta bej byggeisens vidsträckthet och på landsbygden bebyggelsens splittring. Som exempel på orter med dryga kostnader för arbetsresor ha anförts skogskommuner. Skogsarbetarna och vissa tjänstemän (jägmästare och dylika) ha nämligen lång väg till sina arbetsplatser. I detta fall är det dock uppenbart, att avståndskostnaderna principiellt icke tillhöra dyrortsbe! räkningen. Det är i detta fall icke ortens beskaffenhet, som utgör orsaken till resorna, utan arbetets art. Att arbetsresorna för skogsarbetare etc. äro betungande, har härmed uppenbarligen icke förnekats, men resonemanget har avsett att visa, att kompensationen för arbetsresorna är en yrkesangelägenhet, som bör göras upp mellan berörda löntagare å ena sidan och dessas arbetsgivare å den andra, liksom övriga lönespörsmål. Resorna äro i detta fall en omkostnad för inkomstens förvärvande, som i högre eller lägre grad uppstår överallt, där skogsarbete bedrives. Av samma skäl som anförts beträffande skolresorna anser kommittén, att hänsyn icke bör tagas till arbetsresor vid dyrortsjämförelsen. Som kompletterande grund för denna sin ståndpunkt vill kommittén anföra, att de tekniska möjligheterna att uppskatta arbetsresornas relativa betydelse för olika orters invånare synas oöverstigliga. Det synes klart, att avståndens inverkan på levnadskostnadernas interlokala spridning minskats under innevarande århundrade och att den kommer att minskas ytterligare i framtiden genom trafikväsendets utveckling. Allt som kan göras för att främja denna utveckling är sålunda ägnat att minska den bestående spännvidden i levnadskostnaderna mellan städer och landsbygd. Detsamma gäller alla andra åtgärder, som vidtagits eller komma att vidtagas för att göra olika orter och landsändar delaktiga i sociala inrättningar och anordningar för utbildning och andlig och lekamlig rekreation. Kommittén syftar härvid på sådana åtgärder som statsmakternas stöd åt föreläsningsverksamheten, riksteatern, vandringsutställningar av bildande konst och dylikt samt bidrag till täckande av sjukvårdskostnaderna på landsbygden. En lösning av frågan om landsbygdens samlingslokaler har givetvis stor betydelse i sammanhanget. Till denna kategori av åtgärder hör också anordnandet av skolskjutsar på landsbygden, av sommarvistelse på landet för barn från städerna och beviljandet av anslag till täckande av landsbygdsungdomens kostnader för skolresor och inackordering på skolorter, varom proposition avlämnats till 1945 års riksdag. En lösning av frågan om obligatorisk sjukförsäkring med täckning av med sjukvården förenade avståndskostnader skulle innebära ett betydande steg mot jämställdhet med tätorternas invånare. Förslag angående avståndskostnaderna. Dyrortskommittén har under sitt arbete erhållit intryck av att det är en brist i nuvarande dyrortssystem,

92 att levnadskostnadsjämförelsen icke tager hänsyn till rese- och transportkostnadernas inverkan på levnadskostnaderna på olika orter. Anmärkningen att nu gällande dyrortsgruppering bland annat på denna grund verkat att öka spännvidden i jämförelsetalen mellan städer och landsbygd finner kommittén riktig. Kommittén vill därför förorda, att vid kommande dyrortsundersökningar vissa tillägg till hushållsbudgeten beräknas för rese- och transportkostnader på de ortstyper, för vilka avståndskostnaderna ha den största betydelsen, d. v. s. landsbygdens orter. Den teoretiskt bästa metoden för beräkning av avståndskostnaderna torde vara, att landsbygden indelas i regioner allt efter avstånden 1 till inköpskällan, läkaren, tandläkaren o. s. v., varefter rese- och transportkostnaden för en resa respektive transport beräknades regionvis, och antalet resor etc. bestämdes. Genom att multiplicera antalet resor och transporter med kostnaden per fall skulle man få ett totalbelopp för varje region. I vissa fall skulle det icke räcka med ett regionsystem, eftersom inköpskällan för förnödenheterna och läkarna långt ifrån alltid finnas på samma plats, utan det skulle komma att bli ett system av varandra korsande regioner. Av flera skäl lär man icke kunna tillämpa ett sådant system i praktiken. Redan den omständigheten, att en uppdelning av orterna i delar med särskilda avståndsberäkningar och därav eventuellt följande placering i olika dyrortsgrupper måste anses utesluten, är ett absolut hinder för metoden. Men även de praktiska svårigheterna att utföra beräkningen äro ägnade att inge starka betänkligheter. I beräkningen ingå dessutom flera moment som — inom ganska vida gränser — måste komma att bli godtyckligt valda, varför resultatet under inga omständigheter kan komma att betecknas som mer än en uppskattning. Detta gäller framför allt a n t a l e t resor och transporter, d. v. s. den ena faktorn vid multiplikationen. Härtill kommer, att en efteråt inträffad ändring i inköpskällans läge, läkarens bostadsort o. s. v. kan kullkasta beräkningen, eller minska dess giltighet. Kommittén har efter diskussion av olika utvägar stannat inför en mycket stark förenkling av den ovan skisserade metoden, varigenom beräkningen närmar sig den utväg, som antydes i direktiven, ett slags poängsättning av avståndskostnaden. Av den principdiskussion, som refererats i detta kapitel och i kap. 3, framgår, att kommittén visserligen funnit det uteslutet, att man genom en dyrortsgruppering skulle kunna åvägabringa fullständig rättvisa mellan olika ortstyper i nu berörda avseende och att den hänsyn, som kan tagas vid dyrortstalens beräkning måste i det väsentliga fotas på en skälighets1 Avstånden i kilometer, eller ännu hellre tidsavstånd (d. v. s. den färdväg, som med till buds stående transportmedel, medhinnes under en viss tidsrymd, t. ex. J4 timme).

93 prövning, men att detta icke är tillräcklig anledning att avstå från avståndstilläggen. Att under dessa omständigheter angiva, att de av kommittén föreslagna avståndstilläggen täcka kostnaderna för exakt de eller de resorna och transporterna, är tydligen vilseledande. Det enda som kan sägas, är att kommittén tänker sig, att tilläggen helt allmänt representera de merkostnader, som landsbygdens hushåll få vidkännas för resor och transporter — utöver dem som förekomma i tätorterna — och som bero på bebyggelsens gleshet. Avståndstilläggen böra sålunda beräknas under förutsättning, att anskaffandet av kläder, bohag och andra hushållsförnödenheter ävensom besök hos läkare och tandläkare årligen kunna ske ungefär i samma utsträckning som i tätorterna. Det bör likväl härvid förutsättas, att en viss anpassning ägt rum av den egentliga hushållsdriften, emedan stadsbornas inköpsvanor — vad avser antalet inköpstillfällen — icke kan följas. Hänsyn till kostnaden för arbetsresor och resor till skolorter eller inackordering på dessa bör icke anses inkluderad. Det ovan sagda utgör givetvis intet hinder för att man som grundval för skälighetsprövningen av avståndskostnaderna föreställer sig ett konkret antal resor för vissa uppgivna ändamål. En sådan föreställning synes tvärtom nödvändig, om avståndstilläggen icke skola gripas ur luften. Kommittén hade till en början tänkt sig att bygga metoden på en kalkyl av det slag, som redovisas i bilaga l 1 , men fann, att detta skulle bli både osäkert och invecklat. Den i bilagan återgivna tabellen visar för ett antal orter kostnaden för 12 inköpsresor till den s. k. huvudorten, 6 resor till läkare (därav en bilresa) och 6 till tandläkare per år samt transporten av ett paket från huvudorten per vecka. Kostnaden härför varierar från ett fyrtiotal kronor till upp emot 350 kronor per år. Tabellen torde dock visa den ungefärliga kostnadsramen för rese- och transportkostnaderna. Tillämpningen av metoden för avståndsberäkningen måste i praktiken komma att bli så schematisk att särskild hänsyn icke kan tagas till flera än ett avstånd och det synes då lämpligt att anknyta tilläggen till avståndet mellan den ort som skall dyrortsplaceras och huvudinköpsorten. Följande huvudregler torde kunna angivas. För avstånd kortare än 6 km räknas intet avståndstillägg. För längre avstånd utgå tilläggen med lägst 50 kronor och därefter med jämna 50kronorsintervaller upp till högst 350 kronor vid nuvarande rese- och transporttariffer. Sju grader av tillägg skulle alltså förekomma. Avståndstillägg skulle åsättas alla orter, som icke själva äro huvudinköpsorter. Varje kommun (särort) betraktas därvid som en enhet, och 1

Sid. 206 o. ff.

avstånden räknas från kommunens befolkningscentrum till huvudortens centrum, eller — för större huvudorter — till butikscentrums periferi. Då det gäller att avgöra, till vilken avståndsgrupp en viss ort skall höra, synes det enligt kommitténs uppfattning tillräckligt, om avstånden uppmätas fågelvägen på kartan. Alternativt kan dock den finare metoden användas att med hjälp av en detaljerad avståndskarta avgränsa särskilda områden — en för varje tilläggsintervall — kring varje inköpsort. För ändamålet kan användas kartor av den typ, som influtit i 1940 års norrlandsutrednings »Utredning angående Norrlands näringsliv»,1 vilken karta är uppbyggd på tidsavstånd. Det är uppenbart, att socialstyrelsen, som i praktiken skulle ha att genomföra beräkningen av avståndstilläggen, måste ha rätt till jämkningar såväl i dessa regler som i de enskilda fallen vid reglernas tillämpning. Vad det sistnämnda angår bör styrelsen ha rätt att flytta orter till såväl högre som lägre avståndsgrupp eller i svårare fall konstruera särskilda mellangrupper. Därvid torde särskilt vara att observera växlingen mellan hyresräknade och icke hyresräknade orter, så att icke den skillnad i budgetens totalbelopp, som ofta uppstår vid gränsen mellan områden med generella hyrestal eller mellan orter med generellt hyrestal och hyresräknad ort enbart till följd av stelheten i metoden att beräkna bostadsposten, ytterligare förstoras. Särskild uppmärksamhet kommer att få ägnas valet av huvudinköpsort. D. Dyrorternas antal och avgränsning. Antalet av de dyrorter, som särskilts vid tidigare grupperingar, har som framgått av historiken, varit mycket stort, eller lägst 3 546 och högst 5 700. Principen har varit, att varje stad, köping, municipalsamhälle och landskommun varit föremål för särskild dyrortsundersökning, varjämte i dyrortshänseende heterogent sammansatta kommuner uppdelats på en eller flera särorter. Ur administrativ synpunkt blir grupperingen av ett så stort antal orter betungande, samtidigt som det ter sig överflödigt att göra särskilda be räkningar för så många orter, då antalet tjänstemän på de flesta av dem är mycket litet och orterna i vart fall vid tillämpningen sammanföras till ett jämförelsevis ringa antal grupper. Enligt kommitténs uppfattning skulle en lättnad kunna åstadkommas genom att antalet s ä r o r t e r minskades, vilket utan olägenhet torde kunna ske i avsevärd mån. Kommittén har vidare övervägt möjligheten att genom en sammanslagning av angränsande kommuner tillhörande samma typ med avseende på bebyggelse och näringsliv skapa större områden, för vilka en gemensam dyrortsberäkning kunde utföras. 1

Stat. off. utr. 1943: 39, sid. 197.

95 Det har emellertid visat sig, att vinsten genom ett sådant arrangemang icke är mera avsevärd. Det måste nämligen — så som vårt land är beskaffat —• komma att resultera i ett ganska stort antal områden, vilkas gränser torde få antagas komma att förskjutas från ett undersökningstillfälle till nästa. För att icke åstadkomma orättvisor för orterna närmast intill dessa gränser, skulle man således bli nödsakad ändock utföra ett stort antal beräkningar med kommunen eller annat mindre område av liknande storleksordning som underlag. Under dessa omständigheter har det synts kommittén motiverat att rekommendera fortsättande efter nuvarande metod med individuell beräkning för varje ort. Självklart bör därvid utgiftspost, som i budgeten har stor vikt och erfarenhetsmässigt varierar starkt från ort till ort, såsom skatteposten, beräknas efter varje orts individuella förhållanden men för särskilda artiklar kan — som angivits i det föregående1 — det anses fullt tillräckligt, om det använda prismaterialet efter socialstyrelsens bedömande är representativt för den ortstyp och den bygd, som respektive ort tillhör. Prisinsamlingen skulle visserligen alltjämt i princip gälla alla orter, men styrelsen bör ha rätt att för särskilda artiklar sätta g e n e r e l l a p r i s e r för enhetliga områden, vilket är fördelaktigt i två avseenden. Förutom att tillfälliga kastningar eller felaktigheter i de individuella orternas priser bli utan effekt på resultatet vinner man, att dyrortsberäkningen kan gå avsevärt snabbare, då arbetet icke behöver fördröjas genom väntan på enstaka prisformulär eller korrespondens med orterna rörande reellt sett oväsentliga ting. Generaliseringsförfarandet finge givetvis bli växlande för olika landsdelar, allt efter kommunernas ytstorlek. Att ange någon bestämd regel synes icke nödvändigt, utan avgörandet av detaljerna bör åvila socialstyrelsen. Priserna på beklädnadsartiklar och »övriga utgifter» böra liksom vid 1941 års undersökning insamlas från ett antal huvudinköpsorter. Övrig insamling av dessa priser synes överflödig. En speciell svårighet erbjuder bostadsposten, i det att det noterade priset, hyran, ofta växlar mycket starkt inom ett och samma administrativa område. Frågan gäller sålunda huruvida avgränsningen av den geografiska enhet, från vilken hyresmaterial insamlas på de olika orterna, bör ske efter den administrativa gränsen eller någon annan gräns — t. ex. det tättbebyggda områdets gräns. Frågan har betydelse för städer med glesare bebyggda ytterområden eller förorter och sålunda framför allt för storstäderna. I ytterområdena eller förorterna äro hyrorna vanligtvis lägre än i den egentliga staden, varemot såsom i annat sammanhang påpekats, levnadskostnaderna fördyras genom resekostnader för dem, som ha sitt arbete 1

Sid. 68.

96 i huvudortens kärnområde. Till dylika resekostnader anser kommittén att hänsyn icke kan tagas vid en dyrortsjämförelse. Följer man nu strikt den administrativa gränsen, kan det tänkas, att jämförelsen mellan skilda orter blir missvisande, blott därför att denna gräns omsluter mer eller mindre av förortsbebyggelse. Någon generell regel för att undvika faran för felplaceringar av nu berörda orsak synes dock svår att uppställa. Då frågan likväl har en viss betydelse, vill kommittén förorda, att socialstyrelsen i framtiden liksom hittills må kunna vidtaga för tillfället lämpliga motåtgärder. Dessa kunna bestå i att styrelsen i sitt förslag till Kungl. Maj:t angående orternas placering förordar sammanslagning av närliggande kommuner eller delar av kommuner till en dyrort eller uppdelning av en administrativ ort i flera dyrorter, allt i syfte att åvägabringa bättre jämförbarhet med andra orter. Givetvis bör därvid icke en sammanhängande tätort delas i flera delar. Huvudregeln skulle sålunda alltjämt vara, att den administrativa orten finge utgöra geografisk enhet för dyrortsberäkningen. För att mildra de olägenheter, som följa av att en ringa skillnad i levnadskostnaderna vid grupperingen kan åstadkomma att närliggande orter placeras på v a r s i n s i d a o m e n g r u p p g r ä n s , har socialstyrelsen hittills haft rätt till skälighetsprövning av orternas placering och har med stöd härav i ett antal fall föreslagit såväl upp- som nedflyttning av orter. Anledningarna till sådana ingripanden torde komma att bli färre i framtiden, om det generaliseringsförfarande genomföres, som kommittén rekommenderat beträffande behandlingen av prismaterialet, men rätten till skälighetsprövning synes dock böra kvarstå obeskuren. Den allmänna regeln bör vara, att enstaka »öar» av högre eller lägre placerade orter, som ingå i ett eljest med avseende på dyrortsplaceringen enhetligt område skola föranleda skälighetsprövning. Därvid bör utjämning av placeringen äga rum, om icke skillnaden motiveras av säkert konstaterad, mera betydande olikhet i levnadskostnaderna, som icke är av snabbt övergående natur. Dessutom torde skälighetsprövning vara motiverad beträffande orter, som placerats intill gränserna för områden med generella hyrestal eller olika belopp för avståndstillägg. Slutligen vill kommittén i detta sammanhang fästa uppmärksamheten vid den olägenhet, som består i att en regel saknas för förfarandet, då en orts administrativa ställning ändras genom i n k o r p o r e r i n g med ort tillhörande annan dyrortsgrupp.1 Då sådant inträffat, har hittills den inkorporerade delen fått stå kvar i sin tidigare skatte- och lönegrupp, tills den efter besvär hos Kungl. Maj:t fått placeringen prövad och eventuellt ändrad. Fall ha också inträffat, då vederbörande myndigheter utan vidare be1

Jfr stat. off. utr. 1933: 21, sid. 74.

97 handlat den inkorporerade delen, som om den tillhört den inkorporerande ortens dyrortsgrupp. Det synes därför påkallat, att en bestämmelse införes, att Kungl. Maj:t vid inkorporeringar efter socialstyrelsens hörande beslutar om den nytillkommande kommundelens tillhörighet till dyrortsgrupp med avseende på beskattning, lönesättning, folkpensioner o. s. v.

Kap. 5. Kommitténs utredningar angående levnadskostnaderna på olika orter I utredningsuppdraget ingår icke att utföra en dyrortsgruppering av rikets orter, men dyrortskommittén har funnit det nödvändigt att som underlag för sitt bedömande av dyrortsgrupperingens berättigande och framtida utformning göra en provundersökning för att utröna den faktiskt rådande olikheten i levnadskostnaderna i skilda landsändar och inom olika typer av orter. Den detaljerade beskrivningen av tillvägagångssättet vid dessa undersökningar lämnas i bilaga 1. Föreliggande kapitel ägnas huvudsakligen åt resultatet, och framställningen skall så litet som möjligt tyngas med redovisning av metoder och övriga omständigheter, som eljest tillhöra en regelmässig berättelse. Prisnivån på olika orter i april 1944 och juni 1941. I detta kapitel lämnas en redogörelse för de olikheter i levnadskostnaderna, som kommittén funnit föreligga mellan skilda landsdelar och ortstyper och som bero huvudsakligen på olikheter i p r i s e r n a . Undantag härifrån utgör bränslekostnaden, på vilken icke blott de interlokalt varierande priserna utan även ransonerings- och klimatolikheter tillåtits inverka. De uppgifter, som här lämnas för juni 1941, ha direkt hämtats från socialstyrelsens då utförda prisgeografiska undersökning. De hänföra sig till samma urval av orter, som ingå i kommitténs utredning från april 1944. Resultatet av beräkningarna återfinnes dels i listan över de 545 orterna i bilaga l 1 , dels i de till detta kapitel hörande tabellerna 1—10. Det framgår av de sistnämnda, att beloppen avse dels totalutgiften för hushållsbudgeten (tab. 1 och 2), dels de sju huvudposterna livsmedel, bränsle, lyse, bostad, beklädnad, skatter och övriga utgifter. Dessa belopp äro summor, som representera utgiften under ett år för ett hushåll bestående av man, hustru och två minderåriga barn i ett inkomstläge ungefär motsvarande en statstjänstemans i 11 :e löneklassen. Bakom de redovisade beloppen för livsmedel, bränsle, beklädnad och »övriga utgifter» ligga beräkningar omfattande ett flertal förnödenheter, enligt den förteckning, som lämnats i tabell 32, bilagal. 2 1 2

Sid. 189 ff. Sid 179 o. f.

99 Diagram över orternas fördelning efter levnadskostnadernas höjd (exklusive avståndskostnader) 1941 och 1944. (Uppgifterna avse dels samtliga 3 850 orter, som ingingo i 1941 års undersökning, dels de 545 av dyrortskommittén undersökta orterna. Angående konstruktionen av kurvan för A i i samtliga orter 1944 se bilaga 1 punkt 7.)

Orter

W00 Kr

k500 K

5000 Kr

D e t prismaterial, som kommittén använt för 1944 års beräkning har till största delen erhållits genom priskontrollens organ men har också delvis förmedlats av socialstyrelsen eller anskaffats direkt av kommittén genom hänvändelse till de kommunala myndigheterna. Till en början bearbetades livsmedelspriser från 1574 orter. D e t befanns emellertid, a t t detta material var mycket ojämnt, i det uppgifter för enskilda varuslag fattades än på den ena, än på den andra orten. E n utgallring utfördes därför, och efter denna återstodo 545 av de bäst representerade orterna. Det är dessa orter, som beräkningarna i tabellerna 1—10 m. fl. avse. Från dem k a n man säga, att ett tämligen fylligt och tillförlitligt material förelegat.

100 Tabell 1. De provgrupperade 545 orternas fördelning efter levnadskostnadernas höjd i juni 1941 och april 1944- (Räknat på <ätt genomsnittligt inkomstläge ungefär motsvarande 11 :e löneklassen.)

kronor

u co ö

e 3

3 S

^ Ms o 3 800—3 899 . . 3 900—3 999 . . 4 000—4 099 . . 4100—4199 . . 4 200—4 299 . . 4 300—4 399 . . 4 400—4 499 . . 4 500—4 599 . . 4 6 0 0 - 4 699 . . 4 700—4 799 . . 4 8 0 0 - 4 899 . . 4 9 0 0 - 4 999 . . 5 000—5 099 . . 5100—5199 . . 5 200—5 299 . . 5 300—5 399 . . 5 4 0 0 - 5 499 . . 5 5 0 0 - 5 599 . .

2 28 57 92 88 46 25 10 8 4 2

Summa

— — — — —

Medeltal . . . kr 4 220 Standardavvi173 kelse'' . . . » Variationskoefficient,3 % 4.10

Stä inga munialsa lällen

Antal Den beräknade totalutgiften,

ti

Antal

orter Samtliga

n* S

p. o.

År

19 4 1

Antal

%

Index för klassmitt i ° CO C (Stock3 holm = "2 3 § = 1000) JA

3-B

er, niunib alien

År

'S K" S 10

.3*1

19 4 4 orter Samtliga

Index för klassmitt (Stockholm = = 1 000)

Antal

%

1 18 59 136 110 76 48 36 20 18 11 4 3 5

0.2 3.3 10.8 25.0 20.2 13.9 8.8 6.6 3.5 3.5 2.0 0.7 0.6 0.9

761 779 796 814 832 850 868 886 904 922 940 958 975 993

545 100.0

3*8

1 5 19 37 26 23 25 14 13 8 4 6 1 1

2 29 62 111 125 72 48 35 22 17 10 4 6 1 1

0.4 5.3 11.4 20.4 22.9 13.2 8.8 6.4 4.1 3.1 1.8 0.7 1.1 0.2 0.2

734 753 772 791 810 829 848 867 886 905 925 944 963 982 1001

545 100.0

4 457

4 300

—

— —

4 614

4 886

4 705

—

— —

—

—

—

—

—

—

1 18 58 111 87 49 19 11 5 3

—

— — 1 25 23 27 29 25 15 15 11 4 3 5

1 Inklusive särorter. Standardavvikelsen är ett uttryck för de enskilda fallens (de 545 orternas) genomsr littliga avvikelse (skillnad) ifrån medeltalet (enligt föregående rad i tabellen). 3 Variationskoefficienten = standardavvikelsen i procen t av medeltalet. 2

Följande omständigheter beträffande materialet äro av vikt att observera. I den för april 1944 beräknade livsmedelskostnaden ingå vissa priser| som av brist på aktuella uppgifter måst hämtas från 1941 års undersökning. Detta gäller hela posten fisk och dessutom kalvkött, kaffebröd, skor

101 [ por, frukt m. m., alltsammans till ett värde av nära 20 procent av hela livsmedelsposten. Bostadsposten och priset på elektrisk ström, skolagning (ingår i beklädnadsposten) och arbetshjälp i hemmet (ingår bland »övriga utgifter») äro likaledes oförändrade överförda från 1941 års undersökning. De tal, som rubricerats såsom gällande april 1944, äro således icke helt från detta datum. Samma viktsystem (hushållsbudget), som socialstyrelsen begagnade vid 1941 års undersökning, har använts vid kommitténs beräkningar för år 1944, varför resultaten blivit direkt jämförbara. Endast för bränsleposten har den komplikationen tillstött, att ransoneringsbestämmelserna och med dem proportionen mellan olika bränsleslag ändrats mellan beräkningstillfällena. Den text, som i det följande ledsagar tabellerna kommenterar i första hand den maximala spännvidden i levnadskostnaderna, då det helt naturligt är denna, som har den största betydelsen för kommitténs ställningstagande. Den genomsnittliga spännvidden mellan orterna beröres något utförligare i bilaga 1. Totalutgiften. I tabell 1 äro utredningens viktigaste data koncentrerade. Man finner, att levnadskostnaderna år 1941 på den billigaste orten, beräknade efter 1941 års metod, representerades av ett belopp på mellan 3 800 och 3 900 kronor och levnadskostnaderna på den dyraste av 5 200—5 300 | kronor. Mot 1 001 kronor på den dyraste orten svarade ungefär 734 kro1 nor på den billigaste, vilket också framgår av tabellen (kolumnen index). I År 1944 hade hela raden av belopp stigit, dock mest på de billigare orterI na, och härigenom har en sammanpressning ägt rum. Stegringen sammanj hänger med prisnivåns allmänna höjning under kristiden och överensstäm| mer ganska väl med den som framkommit vid de officiella beräkningarna ; av levnadskostnadsindex. Billigaste ort låg 1944 på indextalet 761 under I dyraste ort (Stockholm). Bortsett från den enstaka orten i billigaste grup| pen, ligger en icke obetydlig del av orterna år 1944 vid indextalet 779 eller 22 procent under den dyraste orten. Av tabell 1 framgår vidare, att landskommunerna i stort sett ligga lägre på dyrortsskalan än tätorterna. Medeltalet understiger städernas med 5.6 procent (1944). Emellertid är icke detta tal ett renodlat uttryck för den rådande skillnaden mellan land och stad i vårt land, dels emedan orternas läge i norr eller söder inom det i beräkningen representerade urvalet inverkat på resultatet, dels emedan i bägge grupperna övergångsformer mellan egentliga landsbygdsorter och tätorter ingå. Dessa förhållanden studeras bättre på tabell 2. Betraktar man till en början de tal, som avse år 1944, ser man, att de beräknade totalutgifterna

Karta 1. Totalutgiften (exklusive avståndskostm på de 545 provgrupperat orterna. S ö d r a och m e l l e r s S v e r i s e. 1

Totalutgift. Tätorter Lan< (inkl. särorter) komm - 4 500 kr.

Q

4 500—4 699 » 4 7 0 0 - 4 899 » 4 9 0 0 - 5 099 » 5100—5 299 » 5 300—5 499 » 5 500 kr. och över

Tätorter (städer) över 100 000 invans

• 1

Uppgifter saknas för Västmanlands län

D

£

Orter med över 10 000 invånare. W

Övriga orter.

ICarta 1 (forts.). Totalutgiften ((exklusive avståndkostnader) på die 545 provgrupperade orterna. Morra Sverige.

©

Totalutgift. Tätorter Lands(inkl. särorter) kommuner! —4 500 kr. 4 500—4 699 »

m

4 700—4 899 » 4 900—5 099 » 5100—5 299 » 5 3 0 0 - 5 499 »

5 500 kr. och över (

) Tätorter (städer) över 100 000 invånare,

•

f

J Orter med över 10 000 invånare.

D

O

Övriga orter.

104 Tabell 2. Normalhushållets levnadskostnader (totalutgift, kronor) år 1944 0ch 1941 inom olika landsdelar och ortstyper. (Särskilda avståndskostnader äro här icke inräknade.)1 Landsdel •3'!=

Ortstyp 2

_2 « S3 :=>

S.8»

£P g e

B%

-Q c to _Si S-d t o

a -o O 13

"3

fc

1944. Jordbruks- och blandade kommuner Industrikommuner m. m Köpingar och municipalsamhällen Städer med under 20 000 invånare » » 2 0 000 invånare och däröver 3 Storstäder (Malmö, Göteborg, Stockholm).

4 535 4 523 4 597 4 744 5 036 5 062

4 402 4 454 4 577 4 767 5 015

4 562 4 646 4 723 4 903 5115 5 249

4 579 4 773 4 924 4 972 5126 5 587

4 676 4 688 4 881 5 023 5194

4 804 4 593 4 852 4 656 5194 4 816 5 360 4 961 5 097 5 299

Medeltal för grupperna

4 749

4 866

4 993

4 892

5053 Jordbruks- och blandade kommuner Industrikommuner m. m Köpingar och municipalsamhällen Städer med under 20 000 invånare » » 2 0 000 invånare och däröver s Storstäder (Malmö, Göteborg, Stockholm).

4122 4136 4 223 4 351 4 625 4 616

3 994 4 008 4122 4 310 4 565

4172 4 268 4 310 4 469 4 675 4 904

4 200 4 214 4 401 4 241 4 515 4 392 4 538 4 520 4 757 4 748 5 246

4 424 4188 4 456 4 252 4 744 4 384 4 913 4 517 4 674 4 922

Medeltal för grupperna

4 346

4 200 4 466

4 610 4 423

1941.

1 Denna tabell liksom tab. 3—10 äro sammandrag av uppgifterna på listan sid. 189 o. ff. Antalet i de särskilda grupperna ingående orter framgår av bilaga 1, tab. 33, sid. 186. Jordbruks- och blandade kommuner äro s. k. A- och B- kommuner enligt statistiska centralbyråns indelning (motsvarande typ 5, 6 och 7 enligt listan sid. 189), industrikommuner m. m. äro C- och D-kommuner enligt centralbyråns indelning jämte särorter m. m. (typ 8 och 9 enligt listan). 3 Exklusive storstäder.

enligt kolumnen längst till höger stiga från 4 593 kronor i de s. k. jordbruks- och blandade kommunerna till 5 097 kronor i de större städerna (storstäderna oräknade). Räknar man ovägda medeltal mellan de bägge typerna av städer (exkl. storstäderna) erhålles tablån överst sid. 105. Skillnaden i levnadskostnader mellan landsbygd och städer synes med ledning av dessa tal kunna anges till 7 å 10 procent. Storstäderna, som icke ingå i denna kalkyl, avvika mera. Skillnaden mellan Malmö, Göteborg och Stockholm, (raden »storstäder» enligt tab. 2) och jordbruks- och blandade kommuner inom vederbörande landsdelar är sålunda respektive 10.4, 13.1 och 18.0 procent. Till det sagda skall fogas anmärkningen, att det råder en osäkerhet i de anförda talen, som betingas främst därav, att

105 Totalutgift 1944 enl. tab. 2 inom

Södra Sverige

Småland och öarna

Västra Sverige

Östra Sverige

Gävleborgs och Kopparbergs län

Norra Sverige

Jordbruks- och blandade kommuner kr Städer (exkl. storstäder) » Differens »

4 535 4 890 355

4 402 4 891 489

4 562 5 009 447

4 579 5 049 470

4 676 5 108 432

4 804 5 359 555

10.4 Differens i % av det större talet

bostadsposten trots de från och med 1941 års undersökning införda förfinade metoderna måste anses rätt schematiskt angiven för de icke hyresräknade orterna, d. v. s. för den egentliga landsbygden och en del smärre tätorter. 1 De framräknade differensernas exakthet är sålunda blott skenbar. Talen torde böra uppfattas blott som uttryck för den allmänna storleksordningen av här omhandlade typolikheter. De enskilda fallens spridning kring gruppmedeltalen är slutligen tämligen stor, men differenserna äro statistiskt säkerställda. Vänder man på frågan och beräknar differensen för olika ortstyper inom de mest skiljaktiga landsdelarna ter sig resultatet sålunda: Jordbruksoch blandade kommuner

Industrikommuner m. m.

Differens i totalutgiften 1944 enligt tab. 2 mellan dyraste och billigaste landsdel kr

593 Differens i % av dyraste landsdel. .

11.1 Köpingar och Städer med municipalunder 20 000 samhällen invånare

Den dyraste landsdelen har i jämförelsen varit norra Sverige, den billigaste »Småland och öarna», även beträffande småstäderna, bland vilka södra Sveriges orter varit något billigare. Ortstypernas vittnesbörd om den regionala växlingen i dyrheten är, som tablån visar, föga enhetlig. Sannolikt bör nan fästa största avseendet vid den differens, som framkommit beträffande grupperna köpingar-municipalsamhällen och städer, därför att dyrorisjäniförelsen här är principiellt mest tillfredsställande utförd. Det prismaterial, som erhållits från tätorterna torde nämligen få anses bättre representativt, och detta gäller speciellt den i sammanhanget viktiga bostadsposten. Det förefaller därför motiverat att räkna med en levnadskostmdsolikhet av storleksordningen drygt 10 procent, såsom uteslutan1

Jfr vidare sid. 117 nedan.

106 de betingad av regionala förhållanden. Denna skillnad är praktiskt taget oberoende av att hänsyn icke tagits till de speciella avståndskostnaderna, då dessa kunna antagas vara ungefär lika stora inom tätorter av samma storlek. Däremot beror den uppenbarligen av hur landsdelarna (särskilt norra Sverige) avgränsats. Den billigaste ortsgruppen enligt tabell 2 är »jordbruks- och blandade kommuner» inom landsdelen »Småland och öarna» med totalutgiften (år 1944) 4 402 kronor eller 21 procent (21.2) lägre än beloppet för Stockholm, som enligt tabellen uppgår till 5 587 kronor. Denna spännvidd kan till allra största delen hänföras till Stockholms karaktär av storstad. Skillnaden mellan östra Sverige å ena sidan och »Småland och öarna» å den andra uppgår nämligen till endast ett fåtal (högst 7) procent, om man gör jämförelsen inom ortstyperna. Även denna skillnad skulle vara icke obetydligt lägre, om icke Stockholms förorter med höga hyresbelopp inginge bland orterna i alla ortstyper. Närmast efter huvudstaden framträder gruppen städer med under 20 000 invånare i norra Sverige som den dyraste ortsgruppen. Den billigaste ortsgruppens belopp ligger 958 kronor, eller 17.9 procent, lägre än denna grupps. Jämför man de nu kommenterade talen med totalutgifterna för år 19 4 1 enligt samma tabeller, skall man finna, att en viss måttlig sammanpressning av prisnivån ägt rum mellan 1941 och 1944. Tabell 1 antyder, att spännvidden mellan Stockholm och billigaste grupp av orter — bortsett från de fåtaliga orterna med extremt låga tal — som nu är 22 procent, år 1941 uppgick till 25 procent. Av talen å tabell 2 kan uträknas, att skillnaden mellan Stockholm och billigaste ortsgrupp, som nu är 21.2 procent, år 1941 var 23.9 procent. Skillnaden mellan landsbygd och städer år 1941 uträknad på samma sätt som ovan framgår av följande sifferrader. Södra Sverige

Småland och öarna

Västra Sverige

Östra Sverige

Gävleborgs och Kopparbergs län

Norra Sverige

Differens i totalutgiften 1941 mellan städer och landsbygd kr

489 Differensen i % av större talet

10.0 Dessa tal avvika föga från dem som tidigare meddelats för 1944, varför man icke lär kunna säga, att någon sammanpressning mellan landsbygd och städer (exklusive storstäderna) enligt dessa beräkningar ägt rum sedan 1941. Talen för Stockholm och Göteborg ligga dock något närmare övriga städer inom respektive landsdel år 1944 än 1941.

107 Till belysning av den regionala spännvidden kan följande sifferserie för år 1941 uppställas. Jordbruksoch blandade kommuner

Industrikommuner

Differens i totalutgiften 1941 mellan dyraste och billigaste landsdel, kr

603 Differensen i % av större talet . . .

12.3 Köpingar och Städer med municipal- under 20 000 samhällen invånare

Dessa tal äro genomgående högre än de som ovan redovisats för år 1944, varigenom antydes, att den sammanpressning av prisnivån, som ägt rum under tiden 1941—1944 i huvudsak skett på det regionala planet, d. v. s. mellan landsdelarna. Till samma resultat kommer man, om man jämför differensen, mellan landsbygd och städer enligt tabell 1. Denna differens, räknad på medeltalen, är nämligen procentuellt ungefär densamma vid bägge tillfällena. Den minskning i den allmänna spridningen, som konstaterats, måste alltså ha berott på att grupperna landskommuner och städer sammanpressats var för sig. Delposternas bidrag till levnadskostnadernas olikheter. Följande tablå avser att i stora drag visa, huru budgetens huvudposter (livsmedel, bostad, bränsle, lyse, beklädnad, skatter, övriga utgifter) bidragit till de ovan beskrivna interlokala skillnaderna i de totala levnadskostnaderna. Talen äro beräknade på uppgifterna för år 1944 i tabellerna 2—10. AU"-* V

w

OJ

te p , oi 3

ic u •a bo

M ^o^a a o fa

Livsmedel Bostad . . Bränsle . . Lyse . . . Beklädnad Skatter . . Övriga utgifter Totalutgift . . 1

kr

oM

QS

1993 439 238 47 539 452 885

2 024 654 345 46 545 544 895

31 215 107 — 1 6 92 10

1944 410 269 55 540 450 883

2 093 558 312 49 544 599 898

149 148 43 — 6 4 149 15

1928 365 218 52 538 421 880

2 090 1168 328 41 550 495 915

162 803 110 -11 12 74 35

4 593

5 053

4 551

5 053

4 402

5 587

1185 Ovägda medeltal av talen för de sex landsdelarna enligt tab. 2—10. Ovägda medeltal av talen för de bägge grupperna av städer landsdels vis och därefter av talen för landsdelarna enligt tab. 2—10. s Ovägda medeltal av talen för ortstyperna enligt tab. 2—10, utom städer med över 20 000 invånare (och storstäder). 4 Jordbruks- och blandade kommuner i »Småland och öarna».

108 I första jämförelseledet finner man den egentliga landsbygden ställd gentemot städerna. Den sammanlagda skillnaden på 460 kronor, som här framträder, förklaras till 47 procent (215 kronor) av bostadsposten, medan i resten har sin orsak i skatte- och bränsleposten. På livsmedlen komma endast 31 kronor, eller knappt 7 procent av hela skillnaden. Det bör observeras, att i stadsgruppen ingår vid denna jämförelse icke Stockholm. Vill man se, hur landsbygden ställer sig i förhållande till denna ort, bör man lägga märke till kolumnen näst längst till höger. Skillnaden mellan totalutgiften enligt denna kolumn (5 587 kronor) och landsbygdsgruppen (4 593 kronor) är 994 kronor, varav 729 kronor på bostads- och 97 på livsmedelsposten, medan skatteposten avviker med blott 43 kronor. Det andra jämförelseledet ställer den billigaste landsdelen (»Småland och öarna») gentemot den dyraste (»norra Sverige»). Totalskillnaden, 502 kronor, är av ungefär samma storleksordning som skillnaden mellan landsbygden och städerna i första jämförelseledet men annorlunda fördelad. Livsmedel, bostad och skatter bidra med ungefär lika mycket, vilket innebär, att bostadens andel är betydligt lägre och livsmedlens betydligt större än i förra jämförelseledet. I förhållande till respektive posters hela storlek är dock skillnaden i livsmedelsposten mycket mindre än i bostads- och skatteposterna. Man finner lätt, att beloppen för den billigaste landsdelen understiga beloppen för den dyraste med 7 procent för livsmedlen, 27 procent för bostaden och 25 procent för skatterna. I det tredje jämförelseledet i tablån står den dyraste orten (Stockholm) gentemot den billigaste gruppen av landskommuner. Skillnaden är här 1 185 kronor, varav 803 kronor, eller 68 procent, förorsakas av bostadsposten och 162 kronor, eller 14 procent, av livsmedelsutgifterna. Den skillnad, som orsakas av priserna för beklädnad och »övriga utgifter», är, som man ser, obetydlig, och skattepostens bidrag är skäligen ringa. Kombinerar man kolumnen för dyraste landsdel (norra Sverige) med kolumnen för dyraste ort (Stockholm) finner man, att skillnaden mellan kolumnerna praktiskt taget helt faller på bostadsposten, som är 610 kronor högre i Stockholm, och skatteposten, som är 104 kronor högre i norra Sverige. Här följer en presentation av huvudposterna var för sig. Livsmedelsposten. Livsmedelspostens bidrag till spridningen i totalutgiften är, som nyss konstaterats, ringa, då fråga är om förhållandet landsbygd-städer, men ganska betydande, då det gäller den regionala spridningen (mellan norr och söder).

109 Tabell 3. Normalhushållets utgifter (kronor) för livsmedel 1944 °ch 1941-

1944. 2 040 2 031 2 028 2 053 2 008

2 077 2 075 2115 2103

_

1966 2 002 1990 2 042 1985 2 039 2 002 2 035 2 017 2 032 2 043 2 090

2 001 2 040

2 032

2 093

1739 1 769 1779 Städer med under 20 000 invånare 1809 » » 20 000 invånare och däröver . . 1850 1831

1740 1737 1771 1820 1858

1769 1820 1809 1846 1881 1916

1817 1889 1885 1889 1926 1961

1845 1854 1850 1896 1875

1901 1914 1984 1976

1946 1943 1942 Städer med under 20 000 invånare 1969 » » 2 0 000 invånare och däröver .. 1997 1987

1928 1928 1945 1976 1990

—

1993 2 002 2 009 2 023 2 009 2 040

1941. Industrikommuner m. m

—

1802 1831 1846 1873 1878 1903

Ur tabell 3 hämtas material till följande sammanställning, som visar skillnaden i livsmedelsutgiften mellan dyraste och billigaste landsdel enligt 1944 års beräkning. Jordbruksoch blandade kommuner

Industrikommuner m. m.

6.0 Köpingar och Städer med municipal- under 20 000 samhällen invånare

Differens i livsmedelsposten mellan norra Sverige och »Småland och Differensen i % (av större talet) . .

De anförda skillnaderna äro statistiskt säkerställda. Från norra till södra Sverige skulle man sålunda i allmänhet kunna räkna med en sänkning av livsmedelsutgiften på 6 a 8 procent. Det är intressant att iakttaga, hurusom det också i n o m landsdelarna — då dessa såsom i tabell 4 uppdelas på län — framträder en viss »gång» i livsmedelsutgiften. De billigaste länen tyckas ha sitt centrum i Småland. Lägst bland stadsgrupperna komma städerna i Kronobergs och bland

110 Tabell 4- Normalhushållets livsmedelsutgift inom olika län. (Utgift per år enligt priser i april 1944-1 Städer, köpingar och municipalsamhällen

Landsdel och län

Landsbygd 2

Antal orter

Medelutgift, kr

Antal orter

1 10 5 9 7

2 090 2 090 2 020 2 011 2 004

19 13 21 17

12 7 9 2

1964 1935 1967 2 032

12 14 17 2

4 10 19

1960 1956 1959

11 11 26

12 7

1962 1997 1983 1993 2 012 2 031

17 20 36 7 11 14

10 7

2 039 2 038

22 16

5 3 6 7

2 088 2 061 2 087 2166

23 15 9 9

2 009

362 Östra Sverige. Stockholms stad Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Småland och öarna. Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Södra

Sverige.

Blekinge län Kristianstads län Malmöhus län Västra

Sverige.

Hallands län Göteborgs och Bohus län . Älvsborgs län Skaraborgs län Örebro län Värmlands län Kopparbergs-Gävleborgs

län.

Kopparbergs län Gävleborgs län Norra

Sverige.

Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län

....

Samtliga 1 2

Cirka 20 procent av livsmedelsposten beräknad på priser från juni 1941. Inklusive särorter.

Ill landsbygdsgrupperna Jönköpings län. Härifrån stiga beloppen åt alla väderstreck, dock minst söderut. Speciellt de skånska städerna utmärka sig genom låga belopp. Till de billigaste länen få också Hallands och Blekinge län räknas, medan Gotland håller sig på något större avstånd. Över Älvsborgs och Skaraborgs län stiga beloppen mot Värmland och via Östergötland mot mälarlänen och vidare norrut i ganska jämna serier. Skillnaden mellan närliggande län är dock ingenstädes stor, i allmänhet icke över 2 procent. De högsta beloppen observeras för Norrbottens län. De överstiga med cirka 5 procent lägsta beloppen i samma landsdel. I jämförelse med Kronobergs län ligger Norrbottens belopp 231 och 223 kronor högre (för städer respektive landsbygd), vilket räknat på Norrbottens tal motsvarar 10 å 11 procent. Stockholm och städerna i Stockholms län ligga vad livsmedelskostnaderna angår i jämnbredd med de flesta av norra Sveriges städer. Endast Norrbotten uppvisar högre tal. Jämförd med huvudstaden ligger kostnaden i städerna i Kronobergs län 155 kronor eller 7 procent lägre. De måttliga växlingar, som sålunda konstaterats i livsmedelsposten, sammanhänga i relativt hög grad med priserna på mjölk och potatis. Dessa varuslag betyda mycket för hushållsutgifterna1, samtidigt som de förete en relativt stor interlokal variation. Det finns andra varuslag, som också variera ganska starkt — såsom mjukt bröd och grönsaker — men dessa ha långt mindre vikt i budgeten. Den nyss angivna skillnaden mellan Norrbottens och Kronobergs län på 223 å 231 kronor skulle minskas med cirka 70 kronor, om mjölk- och potatispriset vore lika på ifrågavarande orter. I en rad fall har man funnit praktiskt taget samma pris över hela landet, eller — i den mån prisvariation observerats — icke funnit säkra belägg för att denna orsakats av annat än kvalitetsolikheter. Detta gäller hårt bröd, kaffe, kaffesurrogat, kakao och margarin.2 I andra fall, såsom beträffande smör och ost, har den framkomna variationen varit minimal. Förhållandena ha förändrats rätt mycket på livsmedelsmarknaden sedan 1941. Medan t. ex. mjölkpriset vid den prisgeografiska undersökningen detta år befanns variera mellan lägst 24 öre på landsbygden i södra Sverige och 33 öre i Stockholm och en del tätorter i norra Sverige, varierade det 1944 mellan 25 och 32 öre. Ostpriset, som nu är ungefär lika över hela landet, företedde 1941 växlingar på 5 å 10 procent. Äggpriserna varierade i april 1944 endast med upp till 6 procent mot över 25 procent i juni 1941. Sötlimpan var 1941 ända till 40 procent billigare på sina håll i södra Sverige mot de dyraste orterna i Norrland, medan 1944 års VR-bröd uppvisade en skillnad på 20 procent. Många andra fall innebärande sammanpressning av prisolikheterna kunde anföras, men knappast några fall av 1 2

Jfr tab. 32, sid. 179. Jfr en undersökning utförd på 1941 års material, bilaga 1, sid. 171 o. ff.

v Karta 2. Livsmedelsutgifi på de 545 provgrupperade^ orterna. Södra och m e l l e r s t Sverige.

Livsmedelsutgift.

Tätorter Land (inkl. särorter) kommi

m

under 1 900 kr. 1 S00—1 949 1 950—1 999 2 0 0 0 - 2 049 2 050—2 099 2 1 0 0 - 2 149 2 150 kr. och över 0 10 20 30 40 50

$

gf

Tätorter (städer) över 100 000 invånai

J?km

D

\^J

Orter med över 10 000 invånare.

•

(_)

Övriga orter.

Karta 2 (forts.). Livsmedelsutgiften på de 545 provgrupperade orterna. Norra

Sverige.

(y.*

e » 1

Livsmedelsutgift. Tätorter Lands(inkl. särorter) kommuner under 1900 kr. Q \^\ 1900—1949 >

@

Ql

1950—1999 »

|p

m

2 000—2 049 »

| |

||

2 0 5 0 - 2 099 »

^

g

2100-2149 »

@

g*

2 150 kr. och över Q

KS

Tätorter (städer) över 100 000 invånare.

^

i—I

\^_) Orter med över 10 000 invånare.

LJ

Q

Övriga orter.

114 Tabell 5. Normalhushållets utgifter (kronor) för bostad 1941. (Samma belopp ha tillämpats vid beräkningen för år 1944-)

Jordbruks- och blandade kommuner Industrikommuner m. m Köpingar och municipalsamhällen Städer med under 20 000 invånare t » 2 0 000 invånare och däröver Storstäder Medeltal för grupperna

ökad spridning. Skillnaden i hela livsmedelsutgiften mellan dyraste grupp av norrlandsorter och billigaste grupp av orter i »Småland och öarna», som enligt tabell 3 uppmättes till 9 procent år 1944, var år 1941 omkring 12 procent. Det är lätt att se av tabellerna, att utjämningen skett genom en relativt stark stegring för de billigare orterna. Att priskontrollen och därmed sammanhängande åtgärder här spelat en betydande roll är säkert. Den utjämning i livsmedelspriserna, som ägde rum under perioden 1934 —1941, var dock ännu större. Den enligt dyrortsundersökningarna billigaste orten hade 1934 en livsmedelskostnad, som med 41 procent understeg den dyraste ortens. 1941 var skillnaden 25 procent. Till splittringen av prisnivån 1934 torde jordbrukskrisen verksamt ha bidragit och till den sedermera inträdande sammanpressningen av spridningen prisstegringen i kombination med de statliga stödåtgärderna åt jordbruket och jordbrukarnas producentorganisationer.1 Bostadsposten. Det har redan nämnts, att bostadsposten vid kommitténs beräkningar för april 1944 oförändrad övertagits från 1941 års prisgeografiska undersökning, som i sin tur hade materialet för bostadsposten från 1939 års hyresräkning. Några nya hyrestal för 1944 skulle icke kunnat anskaffas utan en ny hyresräkning, som — även om den gjorts i liten skala — skulle tagit så lång tid i anspråk, att kommitténs arbete avsevart iordröjts. Kommittén avstod därför från att skaffa nytt material och ansåg sig så mycket hellre kunna göra detta som den funnit skäl för uppfattnmgen att inga sådana förändringar inträffat sedan 1939, att totalbilden av hyresnivåns olikheter förändrats. Redan det faktum, att hyresstopp för orter med över 2 000 invånare gal1

Jfr bilaga 7, sid. 296 o. ff.

115 Inv.

3Q00 hOOO SOOQ

30000 WOOD SQQQQ

300X0

ler från 1 januari 1942 kunde anses medföra, att inga större, allmänna förändringar inträtt. Den officiella levnadskostnadsindexen anger också blott en stegring med 2 procent för bostadsposten mellan 1939 och 1944. Kommittén har trots detta funnit det angeläget närmare utreda förhållandet. För den skull ha uppgifter sammanställts från 1939 års allmänna hyresräkning, den år 1941 verkställda partiella hyresräkningen och socialstyrelsens statistik över byggnadsverksamheten. Med detta material ha de viktigaste av de faktorer, som verka till en förändring, kunnat belysas,1 För 274 städer, köpingar och municipalsamhällen har sålunda beräknats t i l l s k o t t e t av nybyggda hyreslägenheter åren 1940—1943. Relativt till det äldre beståndet av dylika lägenheter växlade tillskotten mellan olika storleksgrupper av orter utan att likväl — trots avsevärda förändringar för enstaka orter — någon tydlig tendens för viss ortstyp kunnat utläsas ur materialet. Möjligen kan man tala om antydan till relativt stark tillväxt inom de medelstora tätorterna. En gruppering av 190 orter efter hyresnivåns höjd sådan denna var vid hyresräkningen år 1939 visade heller ingen bestämd tendens beträffande tillväxten. Med hjälp av en kombination av 1

De för denna utredning sammanställda tabellerna återgivas ej här.

116 de bägge hyresräkningarna och nybyggnadsstatistiken har vidare för 35 orter kunnat utföras en kalkyl över hyresnivåns förändring 1939/40— 1943/44. Denna kalkyl visar, att genomsnittsökningen uppgår till 2 procent — liksom enligt den officiella beräkningen av levnadskostnadsindex — och att orterna fördela sig kring detta genomsnitt utan bestämd tendens för viss ortstyp. Spridningen är ganska stor. Orter finnas med en ökning överstigande 5 procent (detta gäller tre orter med medelhöga eller höga hyror), liksom även orter med mindre ökning än 1 procent (detta gäller två orter i de högsta och en ort i de lägsta hyresgrupperna). Det torde härav framgå, att 1939 års bostadsbelopp alltjämt i stort sett äro väl användbara för ett studium av hyresnivåns a l l m ä n n a interlokala växlingar. Däremot är det tydligt, att metoden måste ge föråldrade siffror för enstaka orter (t. ex. orter med uppväxande krigsindustri), där extremt stora ändringar i bostadsbeståndet ägt rum. De uppgifter om bostadsposten för enskilda orter, som redovisas i listan i bilaga 1, kunna därför i några fall vara föråldrade. Det tänkbara felets storlek bör emellertid icke överdrivas. Det bör alltid hållas i minnet, att den hyresnivå, som skall mätas vid en dyrortsundersökning, icke är enbart de nybyggda lägenheternas nivå utan h e l a bostadsbeståndets nivå (låt vara att man vid beräkningen icke tager med hela bostadsmassan utan väljer ut vissa kvalitetsgrupper och standardräknar dessa). Då dessutom standardräkningen av hyresmedeltalen innebär, att högklassiga lägenheter tillmätas samma vikt på alla orter, torde inses, att effekten på hyresmedeltalet av nybyggnadsverksamheten i allmänhet blir betydligt dämpad. Vid studiet av de bostadskostnadsbelopp, som redovisas t. ex. i tabell 5 och för de enskilda orterna i bilagan, bör ihågkommas, att de icke hyresräknade orterna, d. v. s. i stort sett landsbygden, ha fått sig åsatta beräknade kostnadstal, lika för alla orter inom landsdelarna.1 Dessa tal torde i de allra flesta fall ligga högre än det som faktiskt betalas för gängse hyresbostäder på landsbygden. Att så kan vara fallet beror på att de i dyrortsundersökningen medräknade talen representera hyran för relativt högklassiga bostäder av typer, som äro sällsynta på landsbygden, men någorlunda rikligt företrädda på de hyresräknade orterna. Beräkningen är sålunda icke realistisk för landsbygdens del i betydelsen att den återspeglar en faktisk situation med avseende på hyresutgifterna. Dess syfte är ju heller icke att ge en sådan bild. Den avser fastmer att åstadkomma jämförelser mellan orterna av kostnaden för en viss, kvalitativt och kvantitativt lika standard. Att bostadsposten har en mycket stark interlokal variation framgår redan av gruppmedeltalen i tabell 5. Ingen annan post visar så stora olikheter, vare sig i absoluta eller i relativa tal. 1

Jfr kap. 4, sid. 78.

117 Avgjort störst är spridningen mellan landsbygd och tätorter, och även mellan landsdelarna förekomma skillnader, som visserligen icke äro lika genomgående men relativt starkare än för livsmedlen. Lägst är beloppet i landsdelen »Småland och öarna» med 365 kronor i landskommunerna. Det sista är det lägsta belopp, som vid dyrortsundersökningen 1941 åsatts någon enstaka ort. Av listan i bilaga 1 framgår, att det är detta låga hyrestal, som mest bidragit till att landsbygdsorterna i Småland och öarna kommit lägst också vad angår totalutgiften. Även de hyresräknade orternas bostadskostnader äro emellertid låga i Småland, ett förhållande, som lyser igenom på tabell 5. På det hela taget framstår enligt denna tabell östra Sverige som den dyraste landsdelen vad avser bostadskostnaden och detta vare sig Stockholm, som uppvisar landets utan gensägelse högsta hyrestal, räknas med eller ej. Förhållandet har emellertid sin förklaring i att förorter till Stockholm med sina höga hyrestal ingå i samtliga ortstyper i denna landsdel och höja beloppen. Frånräknas dessa förorter, måste östra Sverige överlämna sin plats som den dyraste bostadslandsdelen till norra Sverige. Landsbygden i västra Sverige har erhållit det högsta generella hyrestalet, medan norra Sveriges landsbygd kommit relativt lågt. Såsom framgår av bilaga 2 har det dock vid kommitténs utredningar framkommit, att norra Sverige i framtiden lämpligen bör uppdelas på två landsdelar, av vilka åtminstone den nordligaste bör ha högre bostadstal i förhållande till övriga landsdelar än de vid 1941 års prisgeografiska undersökning och kommitténs egen provgruppering tillämpade. Från samma bilaga hämtas det | på sid. 115 reproducerade diagrammet, som bättre än tabell 5 visar hyreskostnadernas relationer olika landsdelar och ortstyper emellan. De där uppdragna linjerna ha beräknats på grundval av material från samtliga år 1939 hyresräknade orter (utom förorter) med fullständiga hyresuppgifter. Lyseposten. Tabell 6 och listan i bilaga 1 visa lyseposten enligt 1941 års utredning, vilken oförändrad övertagits för kommitténs egna beräkningar avseende år 1944. Det är visserligen känt, att åtskilliga förändringar inträffat i taxorna för olika orter sedan 1941, men med hänsyn till postens ringa betydelse för slutresultatet vid en dyrortsgruppering har det icke ansetts nödvändigt att för kommitténs behov — som ju består i att få en överblick i stort — kosta på denna post det tidskrävande och mödosamma arbete som en revision innebär. Man lär icke finna några tydliga tendenser till olikheter i kostnaderna för elektrisk ström mellan stad och landsbygd eller mellan de här avgränsade landsdelarna. Möjligen skulle mälarlänen vara relativt väl ställda i fråga om taxorna.

118 Tabell 6. Normalhushållets utgifter (kronor) för lyse 1941. (Samma belopp ha tillämpats vid beräkningen för år 1944-) bo g

ft.I

O

o tå

>w

O >

44 46 45 45 45 32 43

36 38 44 45 42 41

47 44 45 41 49

54 48 49 43

-Q o m

|w I '8 A •*>

Jordbruks- och blandade kommuner Industrikommuner m. m Köpingar och municipalsamhällen Städer med under 20 000 invånare » > 20 000 invånare och däröver . Storstäder Medeltal för grupperna

49 49 51 47 50 47 49

52 631 53 50 45 -53

47 48 48 45 46 40

Om Högby kommun på Öland utgår ur gruppen, sjunker talet till kr. 50. Jfr listan sid.

198.

Bränsleposten. Det har redan nämnts, att bränslepostens variationer enligt t. ex. tabell 7 orsakas icke blott av olikheter i priset på bränsle utan också därpå, att landet vid beräkningen indelats i fyra klimatzoner, för vilka olika bränslebehov förutsatts, och att bränsleransoneringen tvingar till olikheter i förbrukningen av skilda bränslesorter, vilket ävenledes föranleder kostnadsolikheter.1 Indelningen i klimatzoner har medfört, att orter, som kommit på var sin sida om en zongräns, fått sig tillmätta bränslekostnader, som avvika med i allmänhet 8 procent men — när det gäller övergången från södra till norra Nordsverige — 16 procent, något som givetvis ter sig egendomligt i de enskilda gränsfallen. Vid jämförelser av orterna enligt bilaga 1 bör därför den för varje ort angivna klimatzonsiffran observeras. Tillämpningen av bränsleregleringen medför stora svårigheter vid dyrortsjämförelser, eftersom den ansluter sig till de individuella förhållandena med avseende på det normala bränslevalet och dessa förhållanden icke äro säkert kända. Antaganden sådana som att man i städerna för uppvärmning av bostaden tidigare använt uteslutande koks och på landsbygden (utom vissa delar av södra Sverige) uteslutande ved måste därför medföra viss osäkerhet. Till denna typ av osäkerhetsmoment hör också antagandet, att ersättningsveden — d. v. s. ved som utlämnas i stället för fossilt bränsle — icke förbrännes lika effektivt i kokspannorna som normalveden i kakelugnarna. Genom detta antagande och hänsyn härtill vid beräkningen har tätorternas bränsleutgift kommit att höjas i förhållande till landsbyg1

Jfr sid. 181 o. ff.

^^--\^^ Ortstyp

Landsdel ^""^\^^

«9 bC

•o g

1 i SI a -*)

S.SP

o>

Gävleborgs och Kopparbergs län

Tabell 7. Normalhushållets utgifter (kronor) för bränsle 1944 och 1941M B bD O <u

It

1944.

»

265 261 288 293 » 2 0 000 invånare och däröver .. 329 326

218 248 291 319 323

236 288 318 338 346 316

226 282 336 338 343 328

248 273 338 355 384

235 275 356 383

244 235 272 277 » 2 0 000 invånare och däröver .. 289 280

185 195 224 252 255

214 256 258 288 297 248

210 247 281 279 299 310

195 216 248 264 297

209 222 264 304

238 271 321 338 345 323

1941.

»

210 228 258 277 287 279

dens med ett belopp, som kan approximativt beräknas till i genomsnitt omkring 40 kronor. Betraktar man bränsleposten på tabell 7 sådan den blivit efter alla antaganden av antytt slag, finner man, att växlingarna äro mycket stora. Skillnaden mellan landsbygd och städer är flerstädes omkring 33 procent räknat på städernas tal. Lägst är skillnaden i södra Sverige (16 procent räknat på städernas tal) och högst i norra Sverige (37 procent). Den förhållandevis ringa skillnaden i södra Sverige förklaras av att veden där är relativt dyr på landsbygden, medan koksen och kolet i städerna äro relativt billiga. De relativt låga talen för Stockholm och Göteborg sammanhänga med att kokstilldelningen där är större än i åtskilliga andra städer inom samma landsdelar, däremot icke med låga priser. Det är påfallande, huru små olikheterna äro mellan landskommunerna i olika landsdelar. Endast södra Sverige avviker nämnvärt, och detta av nyss nämnd orsak. För tätorterna däremot finner man en icke obetydlig stegring från söder mot norr. Bland köpingarna och municipalsamhällena understiger sålunda beloppet i södra Sverige beloppet i norra Sverige med 18 procent och bland städerna (med under 20 000 invånare) med 22 procent. Den bild tabell 7 ger av bränslekostnaden inom olika oftsgrupper 1941

120 Tabell 8. Normalhushållets utgifter (kronor) för beklädnad 1944 °ch 1941Landsdel

bo § & bo

si

Ortstyp

S.SP

s^

»a £

CO

4}

o >

o

p.;

co

TB S

539 540 541 543 546 545

CD'S 1944. Jordbruks- och blandade kommuner Industrikommuner m. m Köpingar och municipalsamhällen Städer med under 20 000 invånare » » 2 0 000 invånare och däröver Storstäder

539 540 540 542 546 540

538 539 540 542 543

536 538 537 541 545 545

540 544 545 544 549 550

537 536 540 540 547

541 542 544 548

Medeltal för grupperna

544 Jordbruks- och blandade kommuner Industrikommuner m. m Köpingar och municipalsamhällen Städer med under 20 000 invånare » » 2 0 000 invånare och däröver Storstäder

492 493 490 492 518 485

483 483 479 489 504

494 497 494 497 505 496

498 506 496 498 518 514

485 484 492 482 506

511 510 509 514

Medeltal för grupperna

1941.

494 496 493 495 510 498

avviker i någon mån från den som erhölls 1944, men detta torde i det väsentliga bero på bränsleransoneringens inverkan, d. v. s. på ändringar i proportionerna mellan bränsleslagen, och på en olikhet i beräkningsmetoden. År 1941 räknade socialstyrelsen icke med ökad vedåtgång vid vedeldning i kokspanna, varigenom skillnaden mellan landsbygd och städer då blev mindre. Beklädnadsposten. Utgifterna för kläder och skodon företedde redan enligt 1941 års beräkning mycket liten interlokal variation, och förhållandena ha sedan dess ytterligare utjämnats. Detta framgår av tabell 8. Av förteckningen över representantvarorna 1 har framgått, att socialstyrelsen vid 1941 års undersökning fann sig föranlåten antaga, att ett par varuslag, tillhopa upptagande 2.6 procent av hela beklädnadsutgiften, hade samma pris över hela landet. Genom bland annat tillkomsten av priskontrollerade kläder och skodon har denna grupp utvidgats så starkt, att kommittén för sina beräkningar kunnat antaga, att icke mindre än 66 procent av hela posten haft samma pris överallt. Härav större delen av utjämningen. Den starkast varierande delen av posten är numera priset på skolagning. 1

Bilaga 1, sid. 180.

121 Tabell 9. Normalhushållets utgifter (kronor) för skatter 1944 och 1941, TJ 2

SB S-S

I*

s .SP l o co

'•o >

. 3 O)

HR ° »

03 g

P*03

:S -c .a

*

— o. <U

Q*

1944. Jordbruks- och blandade kommuner Industrikommuner m. m Köpingar och municipalsamhällen Städer med under 20 000 invånare » » 2 0 000 invånare och däröver Storstäder

418 411 427 463 560 496

421 426 465 488 559

419 411 471 511 561 506

429 435 458 508 504 495

472 458 484 542 568

554 545 668 630 —

Medeltal för grupperna

599 Jordbruks- och blandade kommuner Industrikommuner m. m Köpingar och municipalsamhällen Städer med under 20 000 invånare » » 2 0 000 invånare och däröver Storstäder

356 347 358 372 439 392

363 359 386 380 428

362 347 402 400 420 477

359 354 375 391 387 398

381 371 386 415 451

476 467 549 497

Medeltal för grupperna

452 448 496 524 550 499

1941. 383 374 409 409 425 422

Det må erinras om att det använda prismaterialet beträffande beklädnadsartiklar såväl 1941 som 1944 insamlats från endast omkring 200 huvudinköpsorter. De i t. ex. tabell 8 för landskommuner angivna beloppen grunda sig alltså på uppgifter från de tätorter, i vilka kommunernas befolkning antagits göra sina inköp. Detta gäller dock ej skolagningen, vars pris insamlats separat för varje i undersökningen deltagande ort. Skatteposten. Den interlokala variationen av skatteposten sådan denna ter sig på tabell 9 betingas i rätt hög grad av beräkningsmetoden. Talen äro räknade på olika inkomstbelopp, allt efter den löneortsgrupp, som orterna tillhöra enligt gällande statliga lönegruppering, och med faktiskt gällande dyrortsgraderade allmänna avdrag. Inkomstnivån motsvarar ungefär en statstjänstemans i 11 :e löneklassen. Detta system, som i princip avser en ungefärlig tillpassning till skatten på ett och samma realvärde på alla orter, har använts både för 1941 och 1944 års beräkningar. Av tabell 9 finner man, att det så framräknade skattebeloppet — omfattande både stats-, kommunal- och landstingsskatt samt folkpensionsavgiften — visar ganska oregelbundna interlokala växlingar. En viss tendens till stegring från söder mot norr är dock märkbar. Extremfallen, d. v. s.

122 norra Sverige jämfört med södfa Sverige, visa år 1944 för jordbruks- och blandade kommuners del en skillnad på 25 procent (räknat på det större talet), för industrikommuner på 22 procent, köpingar och municipalsamhällen 36 procent och städer med under 20 000 invånare 26 procent. Man märker också en tendens till stegring från landsbygden mot städerna av liknande storleksordning men denna är ännu ojämnare. Påfallande är, hurusom storstädernas skattebelopp äro lägre än den närmast mindre stadsgruppens. Om skatteposten helt borttages ur dyrortskalkylen, skulle skillnaden mellan städer och jordbrukskommuner som enligt tablån sid. 107 är 9 procent (räknat på städernas totalutgift) sjunka till 8 procent. Skillnaden mellan Stockholm och billigaste ortsgrupp skulle däremot stiga från 21 till 22 procent. År 1941 voro maximiskillnaderna mellan landsdelarna — procentuellt sett — ungefär desamma som 1944. Städernas tal voro även då högre än landsbygdens, men skillnaden var mindre än 1944. Det sista sammanhänger i huvudsak med att en sänkning i den kommunala utdebiteringen inträffat mellan 1941 och 1944, vilken var relativt stor för landsbygdens del. Övriga utgifter. Om denna post gäller i ännu högre grad än om beklädnadsposten, att prisnivån är helt eller i det närmaste enhetlig över hela landet. Vid kommitténs beräkningar har det efter ett studium av marknadsförhållandena ansetts berättigat att sätta ett antal delposter, tillhopa utgörande icke mindre än 73 procent av hela posten, helt lika på alla orter. Vid 1941 års undersökning gällde detta 69 procent av posten.1 Av resten är det egentligen endast posten arbetshjälp i hemmet (daghjälp), som foreter större interlokala variationer. Den redan 1941 mycket jämna kostnadsnivån har sålunda blivit ytterligare utjämnad. De extrema talen enligt tabell 10 skilja sig härigenom med endast 4 procent (räknat på det större talet). Om prisinsamling från 200 huvudorter gäller för denna post detsamma som beträffande beklädnadsposten. E t t undantag från regeln finnes även här, nämligen arbetshjälp i hemmet, för vilken separat notering inhämtats från varje ort. Alternativ budget för 11 :e löneklassen. De ovan redovisade beräkning arna av levnadskostnaderna på skilda orter ha som nämnts alla utförts med den av socialstyrelsen för 1941 års prisgeografiska undersökning begagnade budgeten. Denna hade framkommit såsom ett preliminärt resultat av en i november 1941 verkställd hushållsbudgetundersökning. Sedan det definitiva resultatet av budgetundersökningen blivit färdigt, har emellertid en ny, från den preliminära något avvikande budget konstruerats och kommit till användning vid socialstyrelsens fortlöpande levnads1

Jfr förteckningen över representantvarorna sid. 180.

123 Tabell 10. Normalhushållets -»övriga utgifter» (kronor) 1944 och 1941. -o 2

Landsdel

1 Ortstyp

SS £

Z£ :o 03 a

eg b o •4->

bp 5 t-, c

Ul

! -a .a

1944. Jordbruks- och blandade kommuner Industrikommuner m. m Köpingar och municipalsamhällen Städer med under 20 000 invånare » » 20 000 invånare och däröver Storstäder

894 896 913

Medeltal för grupperna

880 885 880 887 893

882 887 877 890 898 909

899 893 893 898 915

891 Jordbruks- och blandade kommuner Industrikommuner m. m Köpingar och municipalsamhällen Städer med under 20 000 invånare . .. . » » 2 0 000 invånare och däröver Storstäder

812 813 813 818 821 828

806 806 806 814 813

Medeltal för grupperna

882 888 891 885 899

892 895 903 903

810 816 812 817 824 837

820 834 825 827 827 854

811 814 816 815 831

822 823 830 829

885 891 889 892 897 912

1941. 814 818 817 820 823 840

kostnadsindexberäkningar. Sistnämnda budget, som i det följande för korthetens skull kallas indexbudgeten, har lagts till grund för en alternativ beräkning av de 32 genomsnittsbelopp, som redovisats i tabell 2. Innan denna beräkning presenteras, skall nämnas, att indexbudgeten skiljer sig från 1941 års dyrortsbudget huvudsakligen i följande avseenden: den har lägre livsmedels-, bostads-, bränsle- och skatteposter men större beklädnadspost och större post »övriga utgifter». Det är lätt att förutse, när man vet detta, att spännvidden mellan orterna kommer att te sig mindre, då detta viktsystem användes, än då dyrortsbudgeten från år 1941 lägges till grund, eftersom de mest varierande posterna fått mindre vikt men de synnerligen jämna posterna beklädnad och övriga utgifter fått ökad betydelse. Av tabell 11 framgår, att omdömet besannas, men att skillnaden dock är tämligen ringa. Spännvidden mellan Stockholm och den billigaste gruppen av orter (jordbruks- och blandade kommuner i »Småland och öarna») är här 19.6 procent mot 21.2 procent enligt tabell 2. Extremorten Södra Hestra (listan sid. 201), som med dyrortsbudgeten kom att ligga 23.5 procent under Stockholm, placeras vid den alternativa beräkningen 21.8 procent under nämnda stad. Indexbudgeten torde få anses vara en förbättring av 1941 års budget,

124 Tabell 11. Normalhushållets levnadskostnader (totalutgift, kronor) 1944 inom olika landsdelar och ortstyper beräknade med alternativ budget (»indexbudgeten»). Landsdel Ortstyp

2 rf

-8*8

•o g

S.SP (-1

. 2 : ea S3 =>

*J tn

O

03 , £

Jordbruks- och blandade kommuner Industrikommuner m. m Köpingar och municipalsamhällen Städer med under 20 000 invånare . . . . » » 2 0 000 invånare och däröver Storstäder

4 638 4 627 4 694 4 833 5104 5129

Medeltal för grupperna

4 838 4 736 4945

4 512 4 559 4 675 4 853 5 083

4 660 4 740 4 808 4 979 5179 5 304

<u

> 03

o S S H? o to

-gM g?

g-S1

-B

4 770 4 782 4 959 5 091 5 248

4 892 4 940 5 260 5 409

5 066 4 970

4 680 4 865 5 001 5 046 5189 5 615

4 692 4 752 4 900 5 035 5161 5 349

men med hänsyn till den ringa skillnaden i resultatet har kommittén ansett det berättigat att begagna den senare för huvudkalkylerna på 1944 års material. Bättre jämförbarhet med 1941 års beräkningar har därigenom uppnåtts. Detta hindrar likväl icke, att kommittén vid sin uppfattning om den maximala spännviddens storlek låtit sig vägledas även av resultatet av den alternativa budgeten. Budgeter för olika inkomstgrupper. Då det synes vara av stor betydelse för bedömningen av dyrortsberäkningarnas tillämplighet att känna till levnadskostnadernas interlokala spännvidd för skilda inkomstgrupper, har kommittén låtit utföra några kalkyler häröver. Dessa inskränka sig i huvudsak till en beräkning för en inkomsttagare med 12 000 a 13 000 kronors årsinkomst, ungefär motsvarande lönenivån för en statstjänsteman i 28:e löneklassen. Beräkningen har tillgått så, att var och en av de sex huvudposterna i normalbudgeten enligt tabell 3—8 och 10, nämligen utgifterna för livsmedel, bostad, bränsle, lyse, beklädnad och övriga utgifter, ökats med olika tal, så att de erhållit den storlek och de inbördes proportioner, som gälla för en familj i 12 000 a 13 000-kronorsläget. För skatten har en särskild beräkning gjorts med utgångspunkt från inkomsterna på skilda orter för en tjänsteman i 28:e löneklassen. Summan av de så omräknade posterna visa för olika ortsgrupper de nya relationerna mellan dessa. Budgeten har erhållits från en inom socialstyrelsen utförd bearbetning av uppgifter från vissa postsparbankens budgetbokförare. Dess huvuddrag framgå av bilaga 1. Det kunde tyckas, att särskilda beräkningar borde utförts för var och en av de omkring 200 olika delposter, vari normalbudgeten uppdelats, men

125 Tabell 12. Totalutgiften (kronor) inom olika landsdelar och ortstyper år 1944 för ett hushåll med 12 000 a 13 000 kronor årsinkomst. "3, P

Jordbruks- och blandade kommuner Industrikommuner m. m Köpingar och municipalsamhällen Städer med under 20 000 invånare » » 2 0 000 invånare och däröver Storstäder Medeltal för grupperna

?3 fi.

JU

12 081 11841 12 099 12151 12 334 12 679 12198 12 062 11958 12 229 12 519 12 363 12 752 12 314 12198 12191 12 409 12 766 12 733 13 441 12 623 12 485 12 545 12 794 12 854 12 998 13 693 12 895 13 081 13 036 13 211 13165 13 364 13171 13102 13 383 13 943 13 476 12502 12 314 12 688 12 900 12 758 13141

material för en så noggrann beräkning har icke funnits tillgängligt annat an för livsmedelsposten. Icke heller denna har dock nyräknats för 28:e löneklassen, då det visats genom tidigare budgetundersökningar, att de olika livsmedlens inbördes proportioner i utgiftsbudgeterna för olika inkomstgrupper avvika anmärkningsvärt litet1, varför en sådan hänsyn ansetts överflödig i föreliggande fall. Även i övrigt är det osannolikt, att en noggrannare beräkning, om den kunnat utföras, ändrat det väsentliga resultatet. Av större vikt att observera är, att även proportionerna mellan huvudposterna i den högre inkomstklassens budget äro i viss mån osäkra, beroende på att antalet av de hushållsräkenskaper, som ligga bakom kommitténs viktsystem, är ringa. De olikheter, som framträda mellan det högre inkomstlagets och normalinkomstlägets budgeter, äro visserligen till sin allmänna tendens typiska, varför så till vida anledning icke finnes att misstänka felaktigheter, men resultatet av beräkningarna, som redovisas i tabell 12 måste dock med hänsyn till. det anförda betecknas som relativt osäkert. Det framgår av tabellen, att spännvidden mellan Stockholm och billigaste ortsgrupp är endast 15.1 procent mot 21.2 procent enligt beräkningarna för 4 000 å 5 000 kronorsläget (enligt tabell 2). Det rör sig alltså om en betydande sammanpressning av den interlokala spridningen jämfört med normalinkomstlägets förhållanden. En blick på viktsystemet i bilagan visar, att sammanpressningen måste vara en följd av den relativt stora vikt, som posten »övriga utgifter» har i de högre inkomsttagarnas budget, och den lägre vikt, som de från ort till ort mera varierande posterna livsmedel och bränsle intaga. Skatteposten, som har en delvis annan interlokal variation än övriga varierande poster, bidrar till att minska spännvidden mel* Hushållsbudgeter och livsmedelskonsumtion i städer och tätorter 1940—1942 (stat otnlm 1943), sid. 22.

off utr

126 lan ytterlighetsgrupperna men åstadkommer i rätt många enskilda fall en omflyttning av orternas inbördes ordning. Trots detta är sammanpressningen i stort sett ganska jämn, vilket antydes av följande tablå. Jämförelse mellan orternas spridning för 11 :e och 28 :e löneldas serna. (Antalet orter fördelat efter ortsindextal. Stockholm = 1 000). " ^ \ 2 8 : e löneklassen

I n d e x

ll:e löneklassen^"\^^ 801—850 851—900 901—950 Indextal: 751—800 801—850 851-900 901—950 951—1000

31 2

Summa

20 311 12

5 108 20 133

t a l 951—1 000

Summa 1001—

1 23 8

51 318 121 43 12

545 Orterna ha här ordnats efter sina indextal (Stockholm = 1 000) i grupper med 50 enheters intervaller. Man ser, att den lägsta ortsgruppen — med indextal upp till 800 — helt utgår, då man rör sig med 12 000-kronorsbudgeten. Likaså ligger huvudmassan av orter inom var och en av de närmast högre två grupperna en gruppintervall högre i 12 000-kronors alternativet. Av de 320 orterna mellan index 801 och 850 ligga sålunda enligt det senare alternativet 311 i gruppen 851—900 o. s. v. Fyra orter (Gällivare, Boden, Östersund och Luleå) ha placerats högre än Stockholm — huvudsakligen beroende på de höga skatterna på dessa orter. Ytterligare skall nämnas, att ett försök gjorts att beräkna levnadskostnadernas olikheter för en familj med lägre inkomst än normalhushållet, eller cirka 3 500 kronor — ungefär motsvarande nivån för en statstjänstemans i 5:e löneklassen. Försöket har utförts efter samma metod som övriga hittills beskrivna alternativa beräkningar, nämligen genom sammanvägnmg av budgetens huvudposter i ändrade proportioner. I detta fall har man minskat vikten för bostad och »övriga utgifter» och ökat densamma för livsmedel. Skatteposten har beräknats särskilt på en inkomst som för en statstjänsteman i 5:e löneklassen. Tyvärr har någon fullt tillförlitlig budget icke stått till buds, varför beräkningens resultat får betraktas som så osäkert, att det icke förtjänar i detalj återgivas. Den maximala spännvidden blev ungefär densamma som för ll:e löneklassen, eller noggrannare angivet obetydligt mindre.

127 Huruvida detta resultat är riktigt, måste anses ovisst. Det namnes, emedan den lärdomen otvivelaktigt kan dragas av beräkningen, att i varje fall ingen väsentligt ökad spännvidd generellt råder för inkomsttagare i 3 000-kronorsläget jämfört med 4 000-kronorsläget, något som man eljest måhända kunde anse sannolikt. Pensionärsbudgeter. Genom en av socialstyrelsen nyligen utförd undersökning rörande inkomster och utgifter för de viktigare kategorierna av folkpensionärer ha vissa uppgifter om dessas hushållsbudgeter erhållits. Materialet till undersökningen insamlades i november 19431 och har, med hänsyn till den ringa tid, som förflutit sedan dess, jämte de rådande, relativt stabila prisoch konsumtionsförhållandena, ansetts utan omräkning kunna läggas till grund för en särskild beräkning av levnadskostnadernas lokala spridning med 1944 års prismaterial. Denna beräkning har tillgått så, att huvudposterna enligt beräkningarna för ll:e löneklassen sammanvägts i de proportioner, som pensionärsbudgeten angivit. Livsmedelsposten har dock först omräknats så till vida, att hänsyn tagits till den större roll, som mjölk- och matfettsrabatterna spela i pensionärernas budget. Skatteposten har helt utelämnats. De använda budgeterna gälla närmast åldriga makar (utan barn) bosatta i städer och andra tätorter. Resultatet visar, att om hänsyn endast tages till de kontanta utgifterna, föreligger en skillnad i levnadskostnaderna mellan dyraste ort — som även i detta fall var Stockholm — och billigaste grupp av orter — jordbruks- och blandade kommuner i landsdelen »Småland och öarna» — på 24.4 procent (räknat på Stockholms tal). Häremot svarar enligt det föregående en skillnad för normalhushållet på 21.2 procent. Tilläggas naturaposterna, ökas spännvidden, så att de 24.4 procenten stiga till omkring 27 procent. Omvänt skulle levnadskostnaderna i Stockholm vara omkring 35 procent högre än på den billigaste landsbygden, vilket man lätt räknar ut med ledning av nyssnämnda tal (27 procent). Dessa beräkningar visa, att levnadskostnadernas spridning är större för pensionärer än för hushåll i mera normalt inkomstläge. Förklaringen är givetvis den, att de mellan olika landsdelar och ortstyper starkt varierande posterna bostad och bränsle, ävensom livsmedelsposten, ha relativt stor andel i pensionärernas budget. Resultatet beror emellertid i väsentlig mån på, vilken budget man väljer. För exempelvis en ensamboende pensionär är spännvidden ännu större än den angivna. Det är vidare att märka, att de folkpensionärshushåll, som lämnat uppgifter till de här använda viktsystemen, tillhöra de mest vitala inom denna kategori, och därför utan tvivel haft inkomster genom arbete m. m. utöver genomsnittet, vilket i sin tur med stor sannolikhet möjliggjort en icke 1

Jfr Soc. Medd. årg. 1944, sid. 308.

128 fullt typisk utgiftsbudget. De vid dyrorts jämförelser utjämnande posterna beklädnad och »övriga utgifter» kunna sålunda antagas ha spelat en relativt stor roll i deras budget. På grund härav kan med säkerhet antagas, att spännvidden i levnadskostnaderna för det genomsnittliga, pensionärshushållet är större än den som här framkommit. Det är t. o. m. möjligt, att den är avsevärt större. Budgeternas procentuella sammansättning. Den budget, som använts vid kommitténs provgruppering, återges i tabell 31, sid. 178 (kol. 2). Det är den s. k. 1941 års dyrortsbudget, och tabellen visar sålunda dess sammansättning detta år. Det kan emellertid vara av visst intresse att konstatera, huru sammansättningen av denna budget blev år 1944 enligt kommitténs beräkningar. För den skull återges i tabell 13 här invid den procentuella sammansättningen av budgeterna för de ortsgrupper, som redovisats i tablån nedtill på sid. 107. Direkt jämförbarhet mellan dessa budgeter och budgeten i tabell 31 råder icke, då den senare hänför sig till ett genomsnitt av tätorter, vilket kommittén icke ansett sig ha anledning särskilt studera. Den kvantitativa konsumtion, som ligger bakom värdesiffrorna, är emellertid densamma i alla budgeterna.

Jordbruksoch blandade kommuner

Tabell 13. Hushållsbudgeternas procentuella sammansättning år 1944 (1941 års konsumtion).

Livsmedel Bostad

Övriga utgifter Totalutgift

t j •<->

t

V OT Q

1 «

ii

ca ca

3a :^ ° 03

£

ft

» &

O

<D

• B •SP 5,

<U

o

£ o **> t;

42.7 9.0 5.9 1.2 11.9 9.9 19.4

41.4 11.0 6.2 1.0 10.8 11.8 17.8

43.8 8.3 4.9 1.2 12.2 9.6

40.1 12.9 6.8 0.9 10.8 10.8 17.7

37.4 20.9 5.9 0.7 9.8 8.9 16.4

43.4 9.6 5.2 1.0 11.7 9.8

Lyse Beklädnad

3 "h

Tabell 13 redovisar, som härav framgår, icke några genom budgetundersökningar direkt observerade hushållsbudgeter avseende »Småland och öarna», norra Sverige o. s. v. utan anger blott, hur dylika budgeter skulle te sig, om samma konsumtion genomfördes på alla orter. Livsmedelsposten skulle, som man finner, variera mellan 37.4 och 43.8 procent av totalsumman, medan bostadsposten, som enligt 1941 års viktsystem upptog 14 procent av det hela (tab. 31), skulle växla mellan lägst 8.3 och högst 20.9 procent o. s. v.

Kap. 6. Förslag angående lönegrupperingen Lönegrupperingen och dess utformning. Enligt direktiven skola de sak kunniga pröva, huruvida löneplanerna i de statliga avlöningsreglementena och de i analogi med dessa utformade författningarna i detta sammanhang böra omarbetas samt — därest så är fallet — taga ställning till spörsmålet om tidpunkten och riktlinjerna för en sådan reglering. Däremot skulle frågan om regleringens närmare utformning upptagas till behandling i särskild ordning. Det skulle därför endast åligga de sakkunniga att föra undersökningen av dyrortsgrupperingsfrågan så långt, att en utgångspunkt erhölles för de förhandlingar, som sedermera vid lämplig tidpunkt borde upptagas, om en överarbetning av löneplanerna visade sig påkallad. Utgångspunkten vid bedömandet av frågan om lönegrupperingens bestånd och utformning är kännedomen om de rådande olikheterna i levnadskostnaderna på skilda orter. Enligt kommitténs utredningar består trots det utjämnande inflytandet från den statliga prisregleringen för närvarande en olikhet mellan dyraste och billigaste ort på omkring 24 procent, om tillägg för rese- och transportkostnader icke inräknas. Bortser man från extremfall, kvarstår en skillnad på omkring 21 procent, räknat på den dyrare ortens tal. Tillläggas skäliga belopp för rese- och transportkostnader — av kommittén uppskattade till 50 a 100 kronor för de billigaste orterna — sjunker sistnämnda differens till omkring 20 procent. För extrema fall synes man böra räkna med en spännvidd på omkring 22 procent. Dessa skillnader anser kommittén vara så betydande, att en fortsatt lönegruppering utan tvekan är motiverad. Den angivna skillnaden i levnadskostnaderna — 20 procent — gäller i första hand tjänstemän i lägre löneklasser och upp till omkring ll:e löneklassen. För högre placerade tjänstemän torde skillnaden vara mindre. Enligt utredningen i kap. 5 skulle den för 28:e löneklassen ha en storleksordning av ungefär 15 procent. Även denna spännvidd är enligt kommitténs mening stor nog att motivera en ortsdifferentiering av lönerna. Lönegrupperingen bör liksom tidigare vara en enda och grunda sig på levnadskostnadsberäkningar närmast avseende arbetar- och tjänstemannafamiljer vid en inkomstnivå ungefär motsvarande ll:e löneklassen i det nuvarande statliga lönesystemet. Vid tillämpningen på löneskalan bör dock liksom hittills iakttagas, att den procentuella spännvidden är mindre för högre än för lägre inkomsttagare. En minskning av skillnaden i lön mellan olika ortsgrupper synes därför motiverad för de högre löneklasserna. Det erinras om att löneskalan för närvarande är så konstruerad, att den procentuella spännvidden är praktiskt taget lika för l:a till och med 13:e löneklasserna, därefter minskas den successivt för att i 24:e klassen uppgå till omkring 80 procent och i 32:a klassen till omkring 55 procent av den 9

130 procentuella spännvidden i l:a—13:e klasserna, då denna beräknas på I-ortslönen. Ortsgruppernas anordning. Principen vid gruppgränsernas dragande kan förslagsvis vara, att man till en början konstaterar, huru stor spännvidden i levnadskostnaderna är mellan de bägge orter eller snarare grupper av orter med någorlunda stor betydelse, vilka anses böra ligga på nedre gränsen av den lägsta respektive övre gränsen av den högsta dyrortsgruppen. I intervallet mellan dessa inplaceras därefter med jämna mellanrum gränserna mellan det antal grupper man önskar indela orterna i. Lämpligen uttryckas gruppgränserna såsom krontal, som härletts från det vid dyrortsundersökningen framkomna talet för dyraste eller billigaste ort (grupp av orter). I de så uppställda ortsgrupperna kunna de enskilda orterna utan vidare insättas med ledning av det vid dyrortsundersökningen framkomna totalbeloppet. I praktiken torde i detta system behöva göras vissa modifikationer betingade av att antalet orter i dyraste gruppen under alla omständigheter kommer att bli så litet, att man på förhand kan säga, att Stockholm blir den dominerande orten bland dem. På denna grund, och då dessutom Stockholm — som framgår av senare avsnitt i detta kapitel — av praktiska skäl bör tagas till utgångspunkt för övergången från en gruppering till nästa, blir det lämpligt, att utan vidare placera Stockholm mitt i den dyraste ortsgruppen. Från denna punkt bestämmes därefter den lägsta ortsgruppens nedre gräns. Enlikt kommitténs utredningar skulle denna gräns ligga 20 procent under mitten av högsta grupp (Stockholm). Då grupperna anordnas på detta sätt, äger vid lönesättningen automatiskt en viss sammanpressning av löneskalan rum i förhållande till dyrortsspännvidden. Detta sammanhänger med det självklara förhållandet, att löntagare på orter, som ligga i nedre delen av sina grupper, få högre lön och löntagare på orter, som ligga i övre delen av grupperna, få lägre lön än som deras dyrortsplacering egentligen motiverade. Mitten av den högsta ortsgruppen och mitten av den lägsta komma alltså att skilja sig mindre än spännvidden mellan dyraste och billigaste ort (ortsgrupp). Enligt kommitténs förslag kan denna automatiska sammanpressning visserligen äga rum endast från ett håll, eftersom dyraste ort placerats i mitten av högsta gruppen, men att den ändock icke är oväsentlig i de alternativ, som kommittén övervägt, framgår av tabell 14 och diagrammet här invid. Hur stor sammanpressningen blir, beror på hur många lönegrupper man önskar ha. Ju färre grupper som den totala spännvidden indelas i, desto större blir avståndet från lägsta gruppens nedre gräns till samma grupps mitt och desto större följaktligen sammanpressningen. Enligt kommitténs förslag, vilket innebär fem grupper — som nedan skall närmare utvecklas — blir den maximala spännvidden sammanpressad från 20 till omkring 18 procent (noga räknat 17.8 procent).

131 Spännvidden mellan orterna enligt kommitténs utredning: \ -22 % illi

I

-20 % - 1 8 % -16 % -14 % -12 % -10 %

i

i

-8 %

-6%

-4 %

-2 *

Saste ort

j

Stockholm

Ortsgruppernas anordning enligt kommitténs förslag: Gru

P P !•

i—-H

T

illigaste ort

-18 %

Grupp 2.

Grupp 3.

Grupp 4.

Grupp 5.

-13.5 %

-9 %

-4.5 %

Stockholm

i

Det må tilläggas, att det här föreslagna sättet för gruppernas anordning är i viss mån godtyckligt. Man kunde alternativt placerat även den billigaste orten eller gruppen av orter i mitten av lägsta grupp. Att kommittén valt den föreslagna anordningen motiveras med att det av flera skäl ansetts olämpligt att utsträcka dyrortsskalan hur långt ned som helst — i detta fall till 22 procent under dyraste ort — blott därför att enstaka orter finnas med mycket låga jämförelsetal. Bland annat är det ur praktisk synpunkt en fördel att begränsa skalan, därför att stegen mellan ortsgrupperna därigenom kunna göras mindre eller antalet grupper färre. Anordningens imiebörd blir tydligen, att alla orter, vilkas levnadskostnader med mer än 18 procent understiga levnadskostnaderna i Stockholm, höjas vid lönesättningen och behandlas, som om deras jämförelsetal vore blott 18 procent lägre än Stockholms. Sedan man fastställt, om spännvidden i levnadskostnaderna och spännvidden i lönebeloppen helt skola motsvara varandra, eller i vilket förhållande de eljest skola stå, kan lönen i högsta och lönen i lägsta ortsgrupp bestämmas. Beloppen i övriga grupper avpassas med jämna mellanrum inom intervallet mellan lönerna i högsta och lägsta grupp. De så uträknade beloppen kunna sägas representera mitten av varje grupp. Spännvidden i blivande löneskala. Kommittén har haft att taga ställning till frågan, huruvida full hänsyn skall tagas till en viss, konstaterad dyrortsskillnad vid lönesystemets anordning eller om differenserna mellan lönesatserna endast till en del skola svara mot dyrortsskillnaderna. Härvid ha följande omständigheter beaktats. Spännvidden i lönen mellan ortsgrupperna I och A enligt nu gällande lönereglemente är 25 procent i t. ex. 11 :e löneklassen, ehuru den genomsnittliga skillnaden i ortsindextalen för i dessa grupper ingående orter enligt 1934 års dyrortsundersökning, som ligger till grund för gällande gruppering, var mycket större (39 procent). Man tilllämpar sålunda en löneskillnad, som

132 är mindre än den konstaterade dyrortsskillnaden. Huruvida detta medvetet anordnats, därför att levnadskostnadsberäkningarna år 1934 icke omfattade hela hushållsbudgeten, varvid vissa utjämnande delar utelämnats, är ovisst, då någon motivering veterligen icke givits. 1936 års lönekommitté, som ägnat denna fråga ingående behandling, antyder, att det är möjligt, att systemet uppkommit därigenom att man från början icke ansåg, att syftet med dyrortsgraderingen av lönerna var att genomföra en fullständig utjämning av reallönerna, utan blott att man ville ge ett »skälighetstillägg» åt de dyrare orternas tjänstemän. Uppfattningen att grupperingen borde innebära en fullständig utjämning av reallönerna skulle framträtt senare. I det rådande systemet för rörliga tillägg och kristillägg efter levnadskostnadernas förändringar i t i d e n utgår icke full kompensation, utan lönetilläggen utgöra 50—75 procent av den konstaterade olikheten i levnadskostnaderna (räknat från basen). Motiveringen härtill torde vara, att syftet med tilläggen icke är att åstadkomma full täckning för levnadskostnadernas växlingar, då en sådan princip vore »såväl sakligt obefogad och till sina allmänna konsekvenser vansklig som praktiskt omöjlig att helt realisera.»1 Under kristider skulle ett lönesystem med full kompensation kunna omintetgöra sin egen grundval, som är ett något så när stabilt penningvärde. Den principiella motivering för endast partiell kompensation, som sålunda anförts beträffande rörliga tillägg och kristillägg, kan icke anföras till stöd för att dyrortsgraderingen av lönerna icke skulle helt motsvara den konstaterade levnadskostnadsskillnaden. Den praxis, som råder på sistnämnda område., har uppstått vid en tidpunkt, då situationen vad angår de för grupperingen grundläggande undersökningarna var en helt annan än den som blir rådande, om kommitténs förslag vinner tillämpning. Kommittén anser sig därför oförhindrad att pröva sakskälen för och emot full överensstämmelse mellan löneskala och konstaterade dyrortsskillnader under hänsynstagande uteslutande till vad som kan anses skäligt gentemot löntagarna på olika orter. I ett tidigare sammanhang har kommittén framhållit, hurusom det finns olägenheter med vistelsen på orter av vissa typer, som icke siffermässigt komma till uttryck vid en dy rörts jämförelse, varvid den allmänna tendensen är, att de glest bebyggda landskommunerna — trots medräknandet av vissa avståndskostnader i dyrortskalkylen — bli något för lågt placerade i förhållande till tätorterna. Då landskommunerna i allmänhet tillhöra de låga dyrortsgrupperna, talar denna omständighet för en viss sammanpressning av löneskalan, varigenom dessa orters tjänstemän skulle få en relativt högre lönesättning än den som anges av den siffermässigt framräknade kostnadsskillnaden. 1

1936 års lönekommittés betänkande med förslag till avlöningsreglemente. (Stat off. utr. 1937: 48), sid. 33.

133 Den anförda anmärkningen att dyrortssystemet missgynnar vissa orter gäller emellertid endast, då orter av olika typ ställas mot varandra, såsom då en landskommun jämföres med en tätort. Den gäller icke, då de järn förda orterna äro av samma typ, vilket kan vara fallet, då en landskommun i södra Sverige jämföres med en landskommun i norra Sverige, eller då en tätort i södra Sverige jämföres med en tätort i norra. I sådana fall är full överensstämmelse mellan löneskalan och kostnadsskillnaderna motiverad. En lösning av denna fråga kan endast åstadkommas genom en inbördes avvägning av olägenheterna av den ena och den andra utvägen. För sin del vill kommittén göra följande uttalande. Beräkningsmetoden vid dyrortsjämförelsen efter de förbättringar, som föreslagits av 1936 års lönekommitté och av dyrortskommittén, torde få anses väsentligt mera fullständig än den, varpå nuvarande lönegruppering vilar. Redan dyrortsskalans konstruktion enligt kommitténs förslag innebär en sammanpressning av den konstaterade dyrortsskillnaden från — om man tar hänsyn även till de extrema fallen — 22 procent till 18 procent. Det torde dock vara ovisst, huruvida denna sammanpressning möjliggör skälig kompensation för ovanberörda i dyrortsjämförelsen ej inrymda omständigheter. Kommittén anser därför, att en ytterligare sammanpressning av löneskalan till en spännvidd, som dock ej bör understiga 15 procent, bör kunna övervägas. Resultatet skulle således bli, att kommittén — i rådande situation vad angår levnadskostnadernas variationer — räknar med en maximal skillnad på 18 procent i levnadskostnaderna vid orternas inplacering i dyrortsgrupper men anser att en sammanpressning av spännvidden mellan lönebeloppen i yttergrupperna till 15 procent ändock kan övervägas. Vid bedömandet av denna fråga måste givetvis hänsyn tagas även till de statsfinansiella verkningarna. Enligt senare åberopade kostnadsberäkningar;, vilka dock äro mycket osäkra, skulle verkningarna härav i förhållande till sammanlagda lönekostnaden icke vara synnerligen betydande. Antalet ortsgrupper. Principiellt sett skulle det idealiska vara, att lönen för varje ort avpassades efter det för densamma uträknade dyrortstalet. Man skulle med ett sådant system undvika de olägenheter, som nu uppstå blott genom att orter, som sins emellan uppvisa rätt betydande levnadskostnadsskillnader, sammanföras till en grupp och behandlas lika. En ringa skillnad i levnadskostnaderna mellan två närliggande orter kan vara nog att föra dessa till olika dyrortsgrupper och medföra en betydande olikhet i lönen, vilket därav berörda befattningshavare med skäl kunna betrakta som omotiverat. Framför allt är emellertid systemet med gruppindelning ett svårt hinder för revisioner vid ändrade dyrortsförhållanden, i det detta ger

134 anledning till svåra komplikationer, då orter blott genom en ringa sänkning av levnadskostnaderna flyttas ner en hel grupp på löneskalan.1. En noggrann följsamhet mellan levnadskostnader och lön är emellertid av praktiska skäl utesluten. I den allmänna diskussionen har frågan om lönegruppernas antal tillmätts en mycket större betydelse än den egentligen förtjänar. Detta förklaras av att utgångspunkten för diskussionen varit de tidigare genomförda automatiska övergångarna från en placering i lönegrupp till nästa placering och senast socialstyrelsens förslag av den 17 oktober 1942 angående automatisk övergång från 1934 års till 1941 års gruppering. Så som frågeställningen då var, fick den bestående grupperingen med dess gruppantal ett avgörande inflytande också på spännvidden mellan högsta och lägsta lönegrupp. En minskning av antalet grupper måste under dessa omständigheter framstå som den enklaste metoden att minska spännvidden mellan lönerna i högsta och lägsta grupp. Det sistnämnda — att minska spännvidden — är uppenbarligen det väsentliga i sammanhanget. Då emellertid en ny lönegruppering enligt förutsättningen för dyrortskommitténs arbete icke bör ske utan en samtidig lönereglering, kommer frågan i ett annat läge. Man blir då mindre bunden av det rådande systemet och får möjlighet att angripa problemet från rätt håll. Detta innebär, att man i stället för att påverka spännvidden mellan lönerna genom att minska eller öka antalet grupper kan ställa frågan sålunda: Hur många lönegrupper äro lämpliga, då en total spännvidd i levnadskostnaderna på så och så mycket konstaterats? Enligt dyrortskommitténs mening är det som av ovanstående framgår en ren lämplighetsfråga, hur många ortsgrupper man väljer. Å ena sidan har man att ställa det ideala kravet på största möjliga antal grupper, å andra sidan det praktiska kravet att det »möjliga antalet» icke göres så stort, att tillämpningen blir onödigt tungrodd. Utgår man — för att få ett konkret exempel för ögonen — från nuvarande årslön i 11 :e löneklassen på I-ort (exklusive rörligt tillägg och kristillägg) och en spännvidd mellan billigaste och dyraste grupp av orter på 20 procent, erhålles det resultat, som framgår av tabell 14, i vars sista rad (e) lönebeloppen enligt nu gällande reglemente medtagits för jämförelse. Till exemplet skall ytterligare nämnas, att det, i enlighet med vad ovan anförts, ansetts rimligt att placera Stockholm i mitten av högsta gruppen och nedre gränsen av lägsta gruppen på 20 procents avstånd från Stockholm. Spännvidden mellan högsta och lägsta belopp är enligt alternativ a 18.8 procent och minskas, enligt vad som ovan sagts, då antalet grupper blir färre, 1 Jfr även 1936 års lönekommittés betänkande, (Stat. off utr. 1937), sid. 109, andra stycket nedifrån o. ff.

135 Tabell 14. Exempel på lönebelopp (kronor) vid olika antal ortsgrupper (och under viss förutsättning angående lönen i dyraste grupp). G r u p p e n s 1

3 571 3 674 b) Sju » c) Fem » d) Tre » e) Gällande reglemente . .

— — —

— — —•

3 291

3 429

3 777 3 585

3 880 3 720

— —

— —

3 567

3 705

n u m m e r 5

3 983 4 086 3 855 3 990 3 615 3 810

—3 843

4189 4 292 4 1 2 5 4 260 4 005 4 200 — 3 693 4 044 3 981 4119 4 257

9 4 395 4 395 4 395 4 395 4 395

så att den i alternativ b är 18.5 procent, alternativ c 17.8 procent, och alternativ d 16.0 procent. Skillnaden i kronor mellan ortsgrupperna är i alternativ a 103, alternativ b 135, alternativ c 195 och alternativ d 351. Höjda med nu utgående rörligt tillägg och kristillägg (tillhopa 31 procent) stiga de till respektive 135, 177, 255 och 460 kronor. Enligt nu gällande lönereglemente är skillnaden (inklusive tilläggen) 181 kronor. Med utgångspunkt från dessa tal kan lämpligheten av olika gruppantal bestämmas. Helst borde man som komplement ha uppgifter om hur gränserna mellan ortsgrupperna gå på kartan, därför att antalet fall, då orter tillhörande skilda grupper gränsa intill varandra, också är av betydelse. Mycket av den kritiska inställning, som försports mot dyrortsgrupperingen, har ju som redan antytts kommit från löntagare i närliggande orter, vilka hänförts till olika lönegrupper. Tyvärr saknas dock sådana uppgifter, varför man har att hålla sig till sannolikheten, att antalet »gränsfall» är färre, ju färre grupper man har. Dyrortskommittén har, som redan antytts, för sin del funnit alternativet c, innebärande fem lönegrupper, vara det mest lämpliga. Steget mellan intilliggande dyrortsgrupper är här visserligen så högt som 255 kronor (inklusive rörligt tillägg och kristillägg), vilket med 74 kronor överstiger nu gällande differens, men med hänsyn till att antalet fall, då intilliggande kommuner (orter) komma att tillhöra olika dyrortsgrupper, kan antagas bli avsevärt färre än vid nu gällande system med dess nio grupper, synes alternativet dock kunna rekommenderas. Kommittén har vid detta sitt ställningstagande vägletts även av hänsynen till den förenkling i administrativt hänseende, som en nedskärning av nuvarande nio ortsgrupper till fem innebär, icke minst därigenom att löne- och skattegrupperingarna kunna göras praktiskt taget överensstämmande. Om löneskalan enligt föregående avsnitt alternativt sammanpressas till 15 procents spännvidd, minskas steget mellan ortsgrupperna från 255 till

136 Tabell 15. De provgrupperade 545 orterna fördelade på gällande och föreslagna dyrortsgrupper. Obs! Avståndskostnader äro icke tillagda dyrortstalen för landsbygdens orter, varför dessa blivit något för lågt placerade. Spännvidden mellan mitten av grupp 5 (där Stockholm placerats) och mitten av grupp 1 är 18 procent (exakt).

Dyrortsgrupper enligt nu gällande gruppering

— —

Summa 2 3

1 —4 707 kr 232 85 13

A B C D E F G H I 1

Gruppens nummer i föreslagen gruppering (jämte totalutgift enligt listan sid. 189) 3 4 2 4 708—4 958 4 959—5 209 5 2 1 0 - 5 461 kr kr kr 5 42 60 29 21 l2

_ — 3 14 24 13

Summa

_

5 462— kr

4 1

237 127 76 43 26 22 7 6 1

— — — —

— — — — :

—

—

—

8 7 23

17 G:a Uppsala by, Oxelösund Backa. Sundsvall, Kiruna.

217 kronor (d. v. s. ungefär i relationen 15/18). Beloppen i de fem ortsgrupperna t e sig sålunda: 2

15 % spännvidd 3 736 18 % » (enl. tabell 14) (3 615)

Gruppens nummer: 3

3 901 (3 810)

4 065 (4 005)

4 230 4 200)

4 395 (4 395)

Huruvida lönen i Stockholm skall vara oförändrad, som förutsatts i här anförda exempel, eller hur den i annat fall skall ändras, blir beroende på den realprövning av lönenivån, som förutsattes äga rum, innan omgrupperingen av orterna genomföres vid lönesättningen. D e t är uppenbart, a t t de av dyrortskommittén här ovan angivna riktlinjerna för en ny lönegruppering icke kunna tillämpas för automatisk övergång till den nya grupperingen, u t a n att omgrupperingen måste kombineras med en lönereglering. I tabell 15 och 16 visas, huru de 545 orter, som ingå i kommitténs provgruppering, fördela sig på ortsgrupper, dels (tabell 15) vid det av kommittén förordade alternativet med fem grupper, dels för jämförelse härmed vid

137 Tabell 16. De provgrupperade 545 orterna fördelade på vissa ortsgrupper enligt totalutgiften 1944- (Spännvidden mellan mitten av högsta ortsgrupp och nedre gränsen av lägsta ortsgrupp är 20 procent.) G r u p p e n s

n u m m e r Summa

Nio grupper . . Sju s . . Tre » . .

78 261

48 147

32 69

17 39

7 18 452

7 7 83

2 4 10

545 545 545

tillämpning av alternativen nio, sju och tre grupper. A t t märka är, a t t avståndskostnaderna icke ingå i de vid placeringen begagnade beloppen, varför alla landsbygdsorter kommit något för lågt. Kostnadsberäkning. E t t försök till beräkning av kostnaderna för en förändring i dyrortssystemet har utförts på grundval av riksräkenskapsverkets utredning angående tjänstemännens antal inom olika ortsgrupper. Beräkningen stöter emellertid på åtskilliga svårigheter, som göra den synnerligen approximativ. Riksräkenskapsverkets utredning innehåller uppgifter om personalens fördelning på lönegrader, däremot icke på löneklasser. I enlighet med uppgifter, som för vissa personalgrupper insamlats av finansdepartementet, har — där icke särskilda uppgifter föranlett avsteg från denna regel — för ordinarie personal räknats med lönegradens näst högsta löneklass. För extraordinarie personal har räknats med t v å löneklasser under högsta och för den extra personalen med den lägsta löneklassen. De fel, som k u n n a uppstå genom dessa antaganden, torde icke öva någon starkare inverkan på den beräknade kostnaden för förändringar i dyrortssystem och löneplaner. Kostnaderna ha beräknats på de i nu gällande löneplaner angivna beloppen. Utgående rörligt tillägg och kristillägg ha sålunda beräknats för sig. Till tjänste- och familjepensionsavdrag har ingen hänsyn tagits. Vissa grupper ha måst lämnas utanför den egentliga kostnadsberäkningen, då det varit oklart, med vilka lönebelopp man skulle räkna. Detta gäller framför allt arbetare, sådana arvodister, som icke med säkerhet äro ortsgrupperade, viss tillfällig personal inom statens järnvägar och telegrafverket samt poststationsföreståndare. D å i synnerhet arbetarna utgöra en betydande grupp har med hjälp av uppgifter i den officiella lönestatistiken för statliga verk och byggnadsarbeten m. m. likväl en kalkyl utförts. Beträffande stationeringsorternas fördelning på blivande ortsgrupper har antagits, att samtliga orter tillhörande grupperna A—E skulle vid en kommande allmän dyrortsgruppering förflyttas på samma sätt som de 545 prov-

138 grupperade orterna i motsvarande ortsgrupp. Av bilaga l 1 framgår, att de provgrupperade orterna inom var och en av de lägre ortsgrupperna enligt 1941 års undersökning fördelade sig efter dyrhet på ungefär samma sätt som samtliga 3 850 orter och sålunda utgöra ett med hänsyn till dyrheten 1941 i n o m var och en av grupperna A—E representativt urval av orter. Man kan därför med ett visst fog antaga, att de alltjämt återspegla fördelningen för samtliga orter. För att närmare belysa förhållandet beträffande orterna i de högre ortsgrupperna visar en tablå i nyssnämnda bilaga1 fördelningen efter dyrhet enligt 1941 års undersökning bland samtliga städer, köpingar och municipalsamhällen och bland de provgrupperade orterna av samma kategorier — alltså sedan landskommunerna frånsorterats. Även denna jämförelse antyder, att de provgrupperade orterna äro tämligen representativt fördelade. Med ledning av dyrhetstalen från 1941 års undersökning har beträffande de mera betydande av de orter, som icke ingå i provgrupperingen, antaganden gjorts om deras inplacering i de nya grupperna. Stockholm har ju i såväl riksräkenskapsverkets som kommitténs undersökningar särredovisats, varför denna ort icke berett några bekymmer. Beträffande tjänstemännens uppdelning på de särskilda orterna bygger beräkningen på antagandet, att de fördela sig lika på varje ort inom var och en av grupperna A—E. De tjänstemän som enligt riksräkenskapsverkets utredning tillhöra grupp A ha således antagits fördela sig lika på alla A-orter, de som tillhöra grupp B ha antagits fördela sig lika på alla B-orter o. s. v. För orter i högre grupper har med hjälp av uppgifter om antalet anställda vid järnvägen, folkmängdssiffror m. m. de olika orterna tilldelats en särskilt beräknad andel av antalet tjänstemän inom ortsgruppen ifråga. Hänsyn har även tagits till de mera betydande av de orter, som icke ingå i provgrupperingen men som med viss sannolikhet kunnat inplaceras i de nya grupperna. Dessa antaganden innesluta sannolikt en felkälla. En exakt undersökning skulle emellertid krävt en uppgiftsinsamling, som icke för närvarande ansetts böra äga rum. Kostnadsberäkningarna gälla tre provgrupperingar omfattande fem ortsgrupper och med respektive 15,18 och 20 procents spännvidd2 i dyrhet mellan mitten på högsta och mitten på lägsta grupp, varvid full överensstämmelse i spännvidd mellan löneskalor och dyrortsskalor förutsatts. Det här berörda fallet med 15 procent spännvidd gäller som nämnts spännvidden i d y r h e t och bör sålunda icke förväxlas med det fall, som tidigare i detta kapitel berörts under rubriken »Spännvidden i blivande löneskala» och som avsåg 18 1

Tabell 34 och 35 sid. 186 och 187. Hur orterna gruppera sig enligt dessa alternativ framgår av tabellerna sid. 136 och bilaga l y sid. 203 och 204. 2

139 procent spännvidd i dyrhet i kombination med en löneskala av 15 procent spännvidd (jfr nedan). Liksom i nuvarande löneplan har spännvidden antagits ha sitt maximum i löneklasserna 1—13 för att minska i högre löneklasser. Minskningen har utförts i samma proportion som i nuvarande löneplan. För lägre löneklasser, där spännvidden enligt gällande löneplan minskas, ju lägre på löneskalan man kommer, har däremot räknats med samma spännvidd som i löneklass 1—13. Beräkningarna ha vidare utförts under förutsättning, att nuvarande lön på I-ort behålles oförändrad i den högsta ortsgruppen, varigenom den minskade spännvidden i löneskalan tager sig uttryck i en höjning av lönerna för de lägre grupperna. Denna förutsättning innebär emellertid intet ställningstagande från kommitténs sida till frågan, hur en framtida lönereglering bör utföras. Det är blott ett antagande, som gjorts för att kalkylen skall komma a t t utvisa den högsta rimliga gränsen för kostnadsökningen. I nedanstående tablå visas antalet av och den beräknade nuvarande lönekostnaden för vissa grupper av tjänstemän och arbetare. .

.

Antal

Nuvarande beräknad totalkostnad 1

153 793 43 595

660 miljoner kronor 190 » »

•„

1. I kostnadsberäkningen ingående personal, med officiell dyrortsgruppering Tjänstemän Arbetare (utom städningspersonal) . . . . 2. I kostnadsberäkningen icke ingående, dyrortsgrupperad personal Poststationsföreståndare Tillfällig personal vid telegrafverket och statens järnvägar Väg- och platsvakter m. fl. vid statens järnvägar Städningspersonal 3. Icke dyrortsgrupperad personal Statstjänstemän Arbetare (inklusive städningspersonal). . Summa

2 532

»

»

3 449

.

»

»

866 4 437

. 5

» »

» »

40 450 35 390

100 150

» »

» »

284 512

Den kostnadsökning, som beräknats enligt ovan relaterade grunder, uppgår i de tre alternativen med 15 procents, 18 procents och 20 procents spännvidd för tjänstemännens del till 20 respektive 19 och 18 miljoner kronor utan rörliga tillägg och kristillägg och till 26 respektive 25 och 24 miljoner kronor med sådana tillägg. För de arbetare, vilkas lön regleras i enlighet med den officiella dyrortsgrupperingen, har ökningen beräknats ännu mera summariskt, i det den an1 För tjänstemännens del exklusive rörligt tillägg och kristillägg; tjänste- och familjepensionsavdrag ej utförda.

140 tagits vara proportionell mot den som enligt ovan framkommit för tjänstemännens del. Den blir med denna metod, inräknat rörliga tillägg och kristilllägg, ungefär 6 milj. kronor i alla tre alternativen. Totalökningen (inklusive tillägg) skulle alltså uppgå till respektive 32, 31 och 30 miljoner kronor vid en spännvidd av respektive 15 procent, 18 procent och 20 procent i såväl dyrorts- som löneskala. Om däremot ortsgrupperingen konstrueras så att levnadskostnaderna i den högsta och den lägsta av de 5 grupperna skilja sig med 18 procent, men samtidigt löneskalan sammanpressas till 15 procents spännvidd, stiger kostnadsökningen med omkring 12 miljoner kronor för tjänstemännens och 2 miljoner kronor för arbetarnas del, varigenom totalökningen stiger från nyssnämnda 31 miljoner kronor till 45 miljoner kronor. Anknytningen mellan olika dyrortsgrupperingar. I 1936 års lönekommittés betänkande är frågan om samspelet mellan dyrortsgruppering och levnadskostnadsindexberäkning så utförligt behandlad, att det torde få anses överflödigt, att dyrortskommittén ingår därpå. Frågan om att erhålla en fast punkt vid övergång från en dyrortsgruppering till en annan, synes likväl böra av kommittén beröras. För anknytningen av resultatet från på varandra följande olika dyrortsgrupperingar har socialstyrelsen hittills använt den s. k. riksmedeldyrheten. Detta är ett på visst sätt vägt medeltal av de för rikets orter beräknade levnadskostnadstalen.1 Med utgångspunkt från riksmedeldyrheten, som satts = 1 000, ha indextal beräknats för dyrheten på de enskilda orterna. Vid övergången från en gruppering till nästa har man betraktat riksmedeldyrheten som hela systemets upphängningspunkt. Om man undantar övergången mellan 1920 och 1925 års grupperingar har riksmedeldyrheten i det statliga lönesystemet fått spela rollen av en fast punkt belägen på visst avstånd från gruppgränserna i ortsgrupp C. I praktiken har förfarandet inneburit, att orter, som fått sina indextal höjda eller sänkta sedan föregående gruppering, behandlats, som om levnadskostnaderna där stigit respektive sjunkit. Detta system medför betydande olägenheter. För det första verkar en ändring av d y r h e t e n på en ort eller grupp av orter så, att även andra orters placering i systemet ändras. En höjning eller sänkning av levnadskostnaderna på ett håll påverkar nämligen riksmedeldyrheten, med påföljd att övriga orters indextal — vilka ju framkomma genom en division, vid vilken riksmedeldyrheten är nämnaren — också ändras. Höjning av levnadskostnaderna på ett håll medför sänkning av indextalen på andra håll och vice versa. 1 Inom varje län indelades orterna i grupper efter kommuntyp. För varje grupp togs ett ovägt medeltal av jämförelsetalen för dyrheten (kronbeloppen). Riksmedeldyrheten var ett medeltal av dessa gruppmedeltal så beräknat, att varje gruppmedeltal fick inverka i proportion till den sammanlagda folkmängden på de orter, som ingingo i gruppmedeltalet.

141 För det andra verkar en ändring av f o l k m ä n g d e n s fördelning såsom t. ex. inflyttningen från landsbygden till städerna, till förskjutning av riksmedeldyrheten och därmed av hela skalan av därpå beräknade indextal. Om sålunda storstädernas folkmängd ökas, höjes riksmedeldyrheten, enbart därigenom att storstädernas vid beräkningarna framkomna höga dyrhetstal få ökad vikt vid medeltalsberäkningen. Följden blir, att alla orters indextal — även storstädernas egna — sänkas i samma proportion som riksmedeldyrheten höjts. Då detta system kombineras med en löneskala med fasta gruppgränser, kunna orter, som ligga nära en gruppgräns komma att flyttas över till intilliggande grupp blott på grund av förskjutningen i folkmängdens fördelning. Dessa förhållanden ha utförligt behandlats av 1936 års lönekommitté. Denna kommitté framhåller bland annat att problemet förenklas, om man avstår från att gruppera om orterna annat än i samband med löneregleringar. Även vid sådant arrangemang kunde det emellertid synas önskvärt med en utgångspunkt, som kunde bevaras från ett grupperingstillfälle till nästa. Detta borde icke så förstås, att man skulle eftersträva direkt samband mellan grupperingarna utan endast att man borde begagna en objektivt rimlig utgångspunkt, som kunde bibehållas vid kommande grupperingar. Efter en diskussion av olika alternativ säger kommittén, att det sannolikt vore lämpligt att till utgångspunkt taga den dyraste ort av verklig betydelse från vilken tillförlitligt prismaterial förelåge och att detta i praktiken torde komma att bli Stockholm. Gruppgränserna finge därefter med jämna mellanrum dragas nedåt på dyrortsskalan. Lönekommittén var dock angelägen framhålla, att det icke är nödvändigt med en sådan bestämd utgångspunkt. Dyrortskommittén delar i allt väsentligt lönekommitténs uppfattning i denna fråga men vill tillägga, att den anser det önskvärt, att man på ett eller annat sätt finner en rimlig metod för övergången från en dyrortsgruppering till nästa. Detta önskemål betingas främst av pedagogiska skäl. Då man i stället för att beräkna indextal presenterar resultatet av dyrortsundersökningar i form av kronbelopp — vilket enligt lönekommitténs likaväl som dyrortskommitténs mening är det lämpligaste — synes nämligen följa, att en viss omtanke måste ägnas frågan om jämförbarheten mellan de olika undersökningarna, för att icke missförstånd skola uppstå. Kommittén syftar härmed på den omständigheten, att ändringar i beräkningsmetoden eller i valet av hushållsbudget kan verka till att de vid olika dyrortsundersökningar framräknade kostnadsbeloppen icke bli jämförbara utan, ställda bredvid varandra, alstra föreställningar om förändringar i levnadskostnaderna, vilka icke inträffat. Vid en dyrortsundersökning är valet av hushållsbudget inom vissa gränser av ringa betydelse för orternas inbördes placering men påverkar starkt själva krontalen. Vid 1935 års undersökning utgick socialstyrelsen från konsumtio-

142 nen inom ett hushåll tillhörande löntagare med inkomst ungefär som en tjänsteman i 10:e löneklassen. 1941 tog man sikte på en tjänsteman i 11 :e löneklassen. Kostnadsbeloppen för de skilda orterna bestämmas till sin allmänna storleksordning av den budget, som tages till utgångspunkt för beräkningen. Väljer man 10:e löneklassen en gång och ll:e löneklassen en annan, skilja sig beloppen ungefär så mycket som skillnaden i lön mellan dessa klasser. På samma sätt återspeglas varje ändring i budgetläget i resultatet. Då budgeten alltid torde böra ansluta sig till den aktuella verkligheten, måste man räkna med att budgetläget kommer att undergå förändringar. De krontal, som framkomma vid en dyrortsberäkning, kunna därför avvika från tidigare antingen på grund av ändrade levnadskostnader, på grund av en förändring i metoderna eller helt enkelt på grund av ett ändrat inkomstläge för budgeten. Då en förskjutning i löneplaceringen endast bör föranledas av de bägge första faktorerna, torde den sistnämnda faktorns inverkan böra klargöras. Detta lär bäst ske därigenom att man utgår från förhållandena på en viss ort och för denna ort fastställer, hur stor skillnaden i budgetläget är. Då ett dylikt fastställande icke torde kunna ske utan hänsyn till diverse omständigheter rörande priser och konsumtion på berörda ort, följer att man måste välja en ort, där tillgången till uppgifter om dessa ting är mycket god. Av dessa skäl är Stockholm otvivelaktigt den bästa orten att välja till anknytningspunkt för dyrortsgrupperingarna. Det må påpekas, att det givetvis icke kan vara vare sig någon speciell fördel eller olägenhet för en ort att bli utsedd till anknytningspunkt för dyrortssystemet. Då Stockholm på ovan anförda skäl föreslagits härtill, innebär detta alltså icke, att statstjänstemännens löner i Stockholm förutsättas stå utanför diskussionen. Proceduren vid den lönereglering, som enligt kommitténs uppfattning hör samman med en allmän omgruppering av orterna, bör självfallet också omfatta realprövning av lönenivån i Stockholm. Tidpunkten för ändring i lönegrupperingen. Vad angår tidpunkten för genomförandet av en ändring av löneplanen torde det sommaren 1943 ha legat nära till hands att antaga, att om vkit land fortfarande finge behålla freden, varutillgången vid världskrigets avslutande skulle kunna ökas väsentligt inom riket och därigenom ett fallande prisläge inträda. I följd därav borde det vara möjligt att avveckla kristillägget eller en del därav. Under sådana förhållanden hade en lönereglering, som även innefattade en behövlig justering nedåt, varit relativt lätt att genomföra. Denna optimistiska uppfattning torde nu i allmänhet vara övergiven och vårt försörjningsläge under den närmaste efterkrigsperioden betraktas såsom ovisst.

143 Hurudant än försörjningsläget blir, måste kommittén dock erinra, att nu gällande ortsgruppering vilar på ett mer än 10 år gammalt material och att, sedan det insamlades, förändringar i budgetens sammansättning och i kostnaderna ägt rum. De nuvarande lönebestämmelserna framstå därför icke utan skäl för ett stort antal befattningshavare såsom orättvisa. En omreglering bör ur rättvisans synpunkt icke uppskjutas i avvaktan på en förbättrad varutillgång. I vad mån det statsfinansiella läget hindrar en lönereglering, faller utanför kommitténs bedömande. Kommittén kan allenast förorda, att den av kommittén föreslagna förändringen genomföres så snart omständigheterna det medgiva.

Kap. 7. Utredning angående skattegrupperingen och förslag angående dess bibehållande i framtiden Den nuvarande skattegrupperingens tillkomst. Genom beslut vid 1919 års lagtima riksdag infördes i statsbeskattningen bestämmelser om ortsavdrag. Dessa bestämmelser utgå från grundsatserna, att av en persons inkomst så stor del, som motsvarar existensminimum för honom och hans familj, bör vara helt fri från skatt till staten, att den del av inkomsten, som överstiger detta existensminimum men ej dubbla summan därav, bör beskattas allenast till hälften samt att storleken av detta existensminimum bör beräknas till olika belopp, beroende på levnadskostnaderna å den ort, där skattskyldig är bosatt. Med avseende å levnadskostnadernas höjd indelas samtliga orter i riket i fem ortsgrupper, av vilka ortsgrupp I omfattar orter med lägsta och ortsgrupp V med de högsta levnadskostnaderna. Denna indelning verkställes av socialstyrelsen enligt de närmare föreskrifter Konungen äger meddela och gäller för en tid av fem år i sänder. För en var svensk medborgare, som var här i riket mantalsskriven, avdrogs från det taxerade beloppet såsom fritt från skatt ett belopp av 600, 700, 800, 900 eller 1 000 kronor, allt efter som han var mantalsskriven inom ort, tillhörande respektive ortsgrupp I—V. Utom ortsavdrag utgingo jämväl s. k. familjeavdrag. Skattskyldig, som var gift åtnjöt avdrag med 200 kronor för hustru, och så framt det för honom taxerade beloppet icke översteg 6 000 kronor med 100 kronor för varje av honom på grund av försörjningsplikt underhållet barn, vars ålder vid början av det år, taxeringen skedde, understeg 15 år. Till grund för 1919 års beslut ligger en av särskilda sakkunniga (landskamrer O. V. Landén, professor Knut Wicksell, revisionssekreterare E. Waller) utarbetad promemoria. Däri anföres bland annat följande. »Så länge den skattskyldiges inkomst icke överstiger existensminimum för honom och hans familj, d. v. s. vad som oundgängligen fordras för hans och hans familjs uppehälle med hänsyn till mat, kläder, bostad, bränsle, lyse, sjukvård m. m., kan den skattskyldige icke anses äga någon som helst skatteförmåga, och även när hans inkomst överstiger detta existensminimum, torde skatteförmågan närmast representeras icke av hela inkomsten, utan av den del av inkomsten, som överstiger existensminimum, eller den s. k. fria inkomsten. Existensminimum växlar emellertid allt efter det antal personer, den skattskyldige har att försörja, och allt efter levnadskostnadernas höjd å den ort, där han är bosatt. Så snart den skattskyldiges inkomst överstiger existensminimum, får han anses äga någon förmåga att av det överskjutande beloppet

145 bidraga till bestridande av statens utgifter, och ju högre detta överskjutande belopp blir, desto större del därav kan den skattskyldige utan oskäligt betungande avstå. Även här förefinnes emellertid en olikhet beroende av samma förhållanden, som inverka på storleken av existensminimum, i det att t. ex. en ensamförsörjare kan av det överskjutande beloppet avstå en större del än den som har stor familj att försörja. Om man utgår från att, på sätt ovan antagits, en skattskyldig saknar skatteförmåga för den del av inkomsten, som icke överstiger existensminimum för honom och hans familj, kommer man till det resultat, att av den skattskyldiges inkomst ett belopp motsvarande existensminimum bör fritagas från all skatt, och att ett sådant fritagande bör ske, oberoende av huru stor inkomst den skattskyldige därutöver äger. Först den del av inkomsten, som överstiger existensminimum, blir då föremål för beskattning. För att nå ett absolut tillfredsställande resultat i fråga om storleken av det belopp, de skattskyldiga enligt denna princip böra få avdraga, borde man strängt taget i fråga om varje skattskyldig uträkna vad som åtgår till hans och hans familjs uppehälle. Ett sådant förfaringssätt blir emellertid självklart av praktiska skäl omöjligt, då man ju icke i skattelagstiftningen kan taga hänsyn till rent individuella omständigheter, utan måste söka en utväg att efter vissa givna genomsnittsnormer fastställa ett existensminimum. En väg, som härvid vore teoretiskt möjlig, ehuru svår att i praktiken använda, skulle vara att för varje ort i riket fastställa ett belopp, vartill existensminimum för ensamförsörjare kunde beräknas uppgå, samt därefter för familjeförsörjare öka detta belopp med vissa procent för hustru och vissa procent för varje barn, olika allt efter deras ålder. Emellertid skulle det medföra allt för mycket besvär att fullt exakt uträkna existensminimum för ensamförsörjare inom varje särskild ort, vadan man nog i praktiken bleve tvungen att sammanföra de olika orterna i vissa större grupper med ett och samma belopp for existensminimum, och redan härigenom vore ett avsteg gjort från den teoretiska rättvisan. Även om, på sätt de sakkunniga föreslå, orterna i riket indelas i ett mindre antal grupper med för varje grupp bestämt belopp for ensamförsörjares existensminimum, synes det vidare möta svårigheter att tillämpa procentuella tillägg härtill för familjeförsörjare. Taxeringsmyndigheten skulle bliva tvungen att verkställa en räkneoperation för bestämmande av varje skattskyldig familjeförsörjares existensminimum och att avdraga detta belopp från det taxerade beloppet. Detta skulle medföra avsevärt arbete, varjämte möjligheterna till misstag och felräkningar bleve stora, särskilt med hänsyn till den reduktion av den existensminimum överskjutande delen av det taxerade beloppet, som de sakkunniga föreslå. De sakkunniga hava därför icke velat förorda, att frågan löses på denna väg. De sakkunniga hålla före att problemet enklast kan lösas på det sätt, att samtliga orter i riket efter levnadskostnadernas dyrhet indelas i ett visst 10

146 antal grupper och att man därefter beräknar vad existensminimum för en ensamförsörjare inom en var av dessa ortsgrupper utgör. Härvid bör man om möjligt söka avväga grupperna så, att existensminimum för ensamförsörjare kommer att uttryckas i fulla hundratal kronor; dessa för att så mycket som möjligt förenkla alla erforderliga räkneoperationer. Till de sålunda funna beloppen lägges ett visst fixt, av ortens dyrhet oberoende belopp för hustru och för varje underhållet barn, och böra jämväl dessa belopp lämpligen bestämmas i jämna hundratal kronor. Uppdelningen av orterna i olika dyrortsgrupper torde, på sätt jämväl socialstyrelsen i avgivet utlåtande ansett, kunna ske med tillräcklig grad av noggrannhet genom en uppdelning av samtliga orter inom riket uti fem olika grupper, därvid grupp I omfattar orter med billigaste och grupp V orter med dyraste levnadskostnader. Genom en sådan ortsindelning som den föreslagna kunna visserligen till synes vissa orättvisor uppstå, i det att ort, varest levnadskostnaderna endast obetydligt överstiga kostnaderna i en annan ort, i vissa fall kommer att hänföras till högre ortsgrupp än den senare och sålunda skattskyldiga i den förra orten få tillgodonjuta 100 kronor större avdrag än skattskyldiga i den senare, men detta är en olägenhet som alltid måste förefinnas, såvida man icke vill uträkna precisa beloppet av existensminimum å varje särskild ort och fastställa detta belopp såsom skattefritt avdrag, vilket torde vara praktiskt taget outförbart. Indelningen av orterna i olika grupper synes icke kunna ske i skatteförordningen eller ens efter i densamma angivna schematiska grunder såsom folktätheten i de olika orterna, deras egenskap av stad eller land och dylikt, vilket t. ex. gjorts i Frankrike, utan synes böra överlåtas åt socialstyrelsen, som är den myndighet, som har tillgång till härför erforderligt materiel.» De sakkunniga föreslogo också införandet av bankningen. Vad kommunalbeskattningen angår beslöt 1920 års riksdag att införa vissa bestämmelser angående ortsavdrag. Enligt dessa skulle från det taxerade beloppet avräknas hälften av orts- och familjeavdragen enligt statsskatteförordningen. Den del av det taxerade beloppet, som överstege vad sålunda skulle avdragas, men icke dubbla summan därav, skulle medräknas till hälften. I motiveringen till detta förslag anförde statsrådet Thorsson bland annat följande. Det hade ifrågasatts, att avdrag vid den kommunala beskattningen skulle anordnas efter samma principer som av 1919 års riksdag fastslagits ifråga om den statliga beskattningen. Med hänsyn till de små inkomstbeloppenÖinom särskilt en del mindre landskommuner torde det emellertid, om ej de få stora medelinkomsterna i dylika kommuner skulle bli alltför tungt beskattade, vara erforderligt att sätta avdragsbeloppen lägre vid den kommunala än vid den statliga beskattningen.

147 1921 års kommunalskattekommitté verkställde ingående undersökningar angående de sålunda införda orts- och familjeavdragens verkningar och framlade förslag till modifiering av då gällande regler. Förslaget innefattade framför allt den ändringen, att bankningen skulle försvinna. I kommitténs uttalanden beröras vissa principfrågor. Då dessa ofta återkomma må följande här återgivas. »Frågan om ett lämpligt ordnande av orts- och familjeavdragen har visat sig synnerligen svårlöst. Å ena sidan vill man naturligtvis bereda de mindre inkomsttagarna all rimlig och skälig lättnad i skattebördan, å andra sidan står nödvändigheten att sörja för att icke antalet skattekronor inom kommunerna så nedskäres, att debiteringen på de kvarvarande skattekronorna springer upp till oskälig höjd. På många håll särskilt inom de mindre landskommunerna klagas över, att avdragen understundom medtaga så stora delar av den taxerade inkomsten, att vad som återstår att beskatta varder alltför hårt ansträngt. Särskilt anmärkes att, då hemmavarande barn användas i föräldrarnas verksamhet, skatteplikten för familjen i dess helhet kan genom den samfällda inkomstens lämpliga uppdelning och anpassning efter avdragen högst väsentligt reduceras eller till och med helt försvinna, Detta missförhållande har i till kommittén inkomna yttranden med skärpa framhållits. Vid övervägande av frågan om ortsavdragen har kommittén beträffande den teoretiska motiveringen av dessa avdrag till en början kommit till den uppfattning, att fiktionen om ortsavdraget såsom uttryck för ett efter dyrortgrupperingen avpassat existensminimum, vilken fiktion anfördes som bärande grund för ortsavdragets skattefrihet, då det samma år 1919 infördes i statsbeskattningen, icke kan upprätthållas. Den kan inte upprätthållas redan därför, att ett sådant existensminimum i verkligheten är ett annat och mindre, per person räknat, för medlemmarna i ett gemensamt hushåll än för en ensamstående person. Faktiskt kunde den ej heller upprätthållas, då ortsavdragen år 1920 infördes i kommunalbeskattningen, utan nödgades man då nedsätta skattefriheten till hälften av ortsavdragen enligt statsskatteförordningen, d. v. s. till halvt existensminimum, vilket naturligtvis i och för sig är en orimlighet. Frågan om och i vad mån en inkomst, som överstiger vad som under inga förhållanden kan beskattas, bör göras bidragspliktig har i verkligheten föga med existensminimum att göra, utan beror av den bärkraft i skattehänseende, som man anser sig böra tillmäta en sådan inkomst. Och härvid lärer det vara klart, att ju mindre inkomsten är, ju svagare är den såsom skatteobjekt och ju större skattefritt avdrag behöver den, medan däremot skatteförmågan stiger i den mån, som inkomsten stiger, och i samma mån behöver den mindre skattefritt avdrag, så att vid en viss punkt inkomsten nått den storlek, att den kan anses icke vara i behov av något skattefritt avdrag alls.»

148 Vid 1928 års riksdag uttalade departementschefen, statsrådet Lyberg, bland annat följande beträffande avdragens verkningar för kommunerna. »Särskilt för den kommunala beskattningens del kräves vid avdragens bestämmande rätt stor försiktighet dels på grund av den ofta ringa tillgången till mera bärkraftiga beskattningsföremål i en mängd små kommuner och dels på grund av vikten att i vidaste kretsar upprätthålla den med erläggandet av direkta skatter obestridligen åtföljande större ansvarskänslan i kommunens angelägenheter. Det synes därför vid avdragens bestämmande vara viktigt att taga hänsyn till vad den kommunala beskattningen kräver utan att dock lämna statsskatten ur sikte.» Ej heller finge man lämna ur sikte vare sig den förskjutning av den kommunala skattebördan, som vid ändrade avdrag uppstode i förhållandet mellan å ena sidan fastighetsägare och å andra sidan löntagare eller den betydelse som en ändring av avdragen finge för statsbeskattningen. Propositionen föreslog en sänkning av vissa avdrag. Särskilda utskottet förordade en höjning av familjeavdragen i förhållande till de av Kungl. Maj:t föreslagna och åberopade som motiv härför bland annat. »Utskottet har kommit till den uppfattningen att ett konsekvent fasthållande vid att avdragen skola stå i visst förhållande till levnadskostnaderna i de olika ortsgrupperna medför ej önskvärda resultat. En sådan sänkning som i propositionen föreslagits för ortsgrupp I skulle i ett antal kommuner medföra en rätt betydlig övervältring av skattebördan på de allra minsta inkomsttagarna inom löntagargruppen.» Till detta resultat ville utskottet ej medverka. Utskottet och riksdagen företogo därför höjning av familjeavdragen i de 3 lägsta ortsgrupperna. Från de här åberopade förarbetena till gällande skattelagstiftning kan fasthållas den principiella utgångspunkten, att man velat skapa ett skattefritt existensminimum samt att det i rättvisans intresse ansetts nödvändigt att differentiera beloppet av existensminimum efter den växlande dyrheten på beskattningsorten och den skattskyldiges försörjningsbörda. Dessa principer ha vidhållits oaktat den kritik, som bland annat av kommunalskattekommittén riktades mot avdragssystemets utformning. Tillika har hänsyn tagits till verkningarna för framför allt de små kommunerna. Nu gällande skatteavdrag angivas på sid. 15 och 16. Kommunernas fördelning år 1944 på skattegrupper framgår av tabell 17. 1942 och 1943 års skatteutredningar. Under de senaste åren har frågan om de ortsgrupperade skatteavdragen enligt gällande lagstiftning behandlats i två utredningar, den ena kommunalskatteberedningens år 1942 avgivna betänkande angående omläggning av den kommunala beskattningen och den andra familjebeskattningssakkunnigas betänkande av år 1943 angående ändrade grunder för familjebeskattningen. Den förra avser endast den kommu-

149 Tabell 17. Sveriges kommuner fördelade efter tillhörighet till skattegrupp 1944. Samtliga

Landskommuner 1 2 338 1966 Municipalsamhällen 238 96 Köpingar . . . . 57 23 Städer 123 10 Summa 2 756 2 0 9 5

Därav I och I och II III

i

skattegru PP

II och II och III IV

III

III och IV

IV

2 1

91 2 21 54

423 9 32

25 IV och V

94 2

1 Exkl. municipalsamhällen. Därav 35 i kommuner tillhörande skattegrupp I. . " 20 » » » » I I och 3 g rU pp l_ 7 " » » » III » 1 » II. 5 .. » Örebro, I, II och IV (numera enbart grupp IV).

nala och den senare endast den statliga beskattningen. Följande synpunkter i dessa utredningar äga särskilt intresse för dyrortskommittén. Kommunalskatteberedningen1 har angående avdragssystemet uttalat, att skatteunderlaget i kommunerna i stort sett icke borde minskas. Fastän beredningen ansåg gällande avvägning av skattebördan i förhållande till familjestorleken icke vara tillfredsställande, fann beredningen det nödvändigt att skattedifferentieringen vid den kommunala beskattningen hölls inom relativt snäva gränser med hänsyn till de följder som ett inkräktande på kommunernas skatteunderlag kan medföra. Beredningen föreslog därför, att för ensamstående skatteavdraget skulle minskas med inkomstens stegring och helt bortfalla vid en taxerad inkomst av 3 000, 3 400, 3 800, 4 400 och 5 000 kronor i respektive ortsgrupper. Härigenom skulle ökat skatteunderlag tillföras kommunerna. Beredningen åsyftade att åstadkomma en viss skattelättnad för familjer med barn och ansåg för detta ändamål att tyngdpunkten i avdragen for andra än ensamstående borde läggas på familjeavdragen. Beredningen föreslog därför någon nedsättning av grundavdraget med höjning av familjeavdragen till samma belopp som grundavdraget i respektive ortsgrupper. Förslaget innebar ökning av ortsavdraget för äkta makar med barn, med större ökning ju större försörjningsbördan är och större i högre ortsgrupp än i lägre. Bankningsregeln skulle bibehållas för andra än ensamstående. De för familjeförsörjarna föreslagna lättnaderna antogos i första hand komma fastighetsägarna tillgodo, enär enligt en av beredningen verkställd utredning fastighetsägare, som äro fysiska personer, till ungefär 80 procent äro familjeförsörjare, under det att motsvarande procenttal för icke fastighetsägare är allenast omkring 30 procent. 1

Stat. off. utr. 194-2: 34,.

150 Ehuru beredningen framhåller, att den icke tagit ställning till frågan om nuvarande dyrortsgrupperings riktighet och ehuru beredningen torde ha ansett ortsavdragen äga ganska ringa betydelse för barnrika familjer i de lägsta inkomstskikten, har beredningen såsom framgår av ovanstående redogörelse dock sökt åstadkomma en bättre avvägning av avdragssystemet särskilt med hänsyn till familjeförsörjarna. Kommunernas behov av skatteunderlag har dock härvid ständigt beaktats. I beredningens förslag ingår, att nuvarande garantiskattesystem utbytes mot objektskatt på fastigheter. I följd härav kommer icke något procentavdrag att ske från inkomst av fastighet. Sistnämnda inkomst kan således komma att lämna större utrymme för ortsavdragen. Familjebeskattningssakkunniga1, vilka enligt vad ovan sagts allenast behandlat den statliga beskattningen, framhålla, att själva det gällande avdragssystemet visserligen innebär, att skattelättnaden varierar efter dyrortsförhållanden och försörjningsbörda, men att till följd av bankningsbestämmelserna och beskattningens progressivitet skattelättnaden även kommer att i ganska hög grad bli differentierad efter inkomstens storlek. I vissa inkomstlägen kunna nyssnämnda båda faktorer få till följd, att ehuru ortsavdragen äro lika, skattelättnaden per barn blir mindre allteftersom familjen växer. De sakkunniga konstatera vidare, att en jämnare fördelning av barnförsörjningsbördan endast i ringa utsträckning kan tillgodoses genom ändring av grunderna för den statliga beskattningen, eftersom den övervägande delen av familjeförsörjarna med barn betalar ingen eller så ringa skatt till staten, att skattens eftergivande icke skulle medföra någon nämnvärd lättnad. Även om man genom en höjning av barnavdragen skulle åstadkomma lättnad för de familjer med barn, vilkas inkomster äro tillräckliga för ett fullt utnyttjande av avdragen, och därigenom ernå en viss befolkningspolitisk effekt, skulle en sådan åtgärd medföra att en ännu större del av befolkningen bleve helt fri från direkt skatt till staten, vilket ej kan anses tillfredsställande. De sakkunniga framhålla, att de övervägt ett system med direkta barnbidrag och avdrag direkt på skatten, men av statsfinansiella skäl funnit detta icke för närvarande kunna genomföras. De sakkunniga anse likväl, att frågan om utjämning av barnförsörjningsbördan inom inkomstbeskattningens ram bör lösas för de inkomstklasser, där skattens storlek medger en ökad differentiering och föreslå därför, att barnavdragen höjas samt att bankningen, som icke alltid kan utnyttjas, avskaffas. För makar med barn föreslås högre barnavdrag för det andra och följande barnen än för det första, emedan det första barnet anses i tämligen ringa grad minska familjens ekonomiska bärkraft. Den minskning av skatteunderlaget, som vållas genom dessa förslag, vilja de sakkunniga kompensera genom en minskning av ortsavdragen för ensamstående 1

Stat. off. utr. 1943: 3.

151 och makar utan barn. För dessa böra avdragen från och med vissa inkomstskikt successivt minskas för att i högre inkomstskikt övergå till tillägg till det taxerade beloppet, vilka stiga med inkomsten. Vid utformandet av sitt förslag ha de sakkunniga utgått från 5 skattegrupper liksom för närvarande, men framhållit, att detta icke innebär något ställningstagande till frågan om principerna för ortsgruppsindelningen. Såsom framgår av dessa korta redogörelser har i båda utredningarna önskemålet att lätta försörjningsbördan för barnfamiljerna varit en av de ledande synpunkterna. Med avseende å den kommunala beskattningen har framför allt hänsyn till kommunernas skatteunderlag och med avseende å statsbeskattningen statsfinansiella skäl samt risken att öka antalet skattefria medborgare satt gränser för förslagen. För att bereda medel till de föreslagna skattelättnaderna ifrågasätta båda utredningarna skärpning av beskattningen för de ensamstående. Vart för sig innebära förslagen betydande ingrepp i gällande avdragsregler, men själva dyrortsgrupperingen har icke i någondera utredningen varit ett förstahandsintresse. Dyrortskommitténs utredning och förslag. Dyrortskommitténs uppgift är begränsad till frågan om de skattefria avdragens gradering efter levnadskostnadernas höjd på skilda orter, men kommittén har vid sitt ställningstagande funnit nödvändigt att ägna största beaktande åt nyssnämnda huvudsynpunkter i skatteutredningarna av år 1942 och 1943. Enligt sitt uppdrag har dyrortskommittén i första hand att undersöka frågan om skattegrupperingens avskaffande. Teoretiskt sett skulle detta kunna ske antingen i den form att skatteavdragen överhuvud taget avlägsnas ur skattelagstiftningen eller så att ett för alla orter lika skatteavdrag införes, varvid exempelvis kan väljas skatteavdraget för någon av nuvarande ortsgrupper. Ett gemensamt avdrag efter någon helt ny regel kan också tänkas. Beträffande avdragssystemets avskaffande överhuvud erinras, att avdragen enligt sin tillkomsthistoria äro avsedda att skydda ett visst minimum av inkomst från att tagas i anspråk för skatteändamål. Även om det nuvarande systemet blott bristfälligt fyller denna uppgift, är det dock tydligt, att om skatteavdragen skulle avskaffas utan att ersättas av något annat, skulle detta medföra att skattskyldighet komme att inträda i många fall, där skatteförmåga saknas. En förpliktelse till formen, som icke kan uppehållas i verkligheten, kan icke vara lämplig ur principiell synpunkt. Kommitténs undersökningar ha icke speciellt inriktats på denna fråga. Det framgår dock indirekt av de utredningar, som refereras i det följande, att en väsentlig utvidgning av skatteenheternas antal skulle komma att äga rum, i händelse avdragen helt avskaffas, samt att denna ökning framför allt skulle omfatta inkomsttagare i de lägsta inkomstskikten, icke minst familjeförsörjare, som för närvarande tack vare avdragen äro fria från skatt. Inom

152 kommunerna skulle borttagandet av avdragen på flera håll, särskilt i de största städerna, medföra en avsevärd överflyttning av skattebelastningen från de högre till de lägre inkomsttagarna. Om dessa följder skulle kunna förebyggas, skulle säkerligen en ganska ingripande förändring av beskattningsreglerna bli nödvändig. Varken kommunalskatteberedningen eller familjebeskattningssakkunniga ha ifrågasatt avdragens avskaffande. Dyrortskommittén anser sig icke heller kunna förorda en sådan åtgärd. Vad härefter angår avskaffandet av skattegrupperingen i den formen att skatteavdrag fortfarande finnas, men att dessa utgå efter enhetliga grunder för hela riket har kommittén låtit verkställa undersökningar beträffande verkningarna dels för den statliga och dels för den kommunala beskattningen. Undersökningarna ha verkställts på det sätt att för ett material av skattskyldiga, som torde få anses vara representativt, lika avdrag för hela riket beräknats enligt reglerna för var och en av nu gällande fem skattegrupper under jämförelse med resultatet av nu gällande fem olika avdrag för de särskilda skattegrupperna (för en viss del av utredningen har beräkningen endast genomförts med avdrag enligt skattegrupper I , III och V). Något alternativ med avdrag enligt helt nya grunder har kommittén icke ansett i detta sammanhang erforderligt att undersöka. Undersökning rörande ortsavdragen vid den statliga beskattningen. Beträffande den statliga beskattningen har undersökningen genomförts under ledning av byråchefen i finansdepartementet K. Wulff. Redogörelse för resultatet följer här nedan. Undersökningsmaterialet utgöres av uppgifter, som ingå dels i materialet till 1940 års folkräkning, dels i 1941 års taxeringslängder. Uppgifterna ur folkräkningsmaterialet, som utgöras av nominativa utdrag ur församlingsböckerna enligt ställningen den 31 december 1940 och mantalsuppgifterna 1941, ha uttagits slumpvis och upptaga cirka en 200-del eller närmare bestämt 5.56 promille av totalbefolkningen. De över dessa personer upprättade förteckningarna ha genom länsstyrelsernas försorg påförts de uppgifter angående beskattningen, som ingå i kolumnerna 19—21 av 1941 års taxeringslängder, d. v. s. antaget taxerat belopp, medgivet statligt ortsavdrag samt antaget beskattningsbart belopp. Undersökningar ha verkställts, huruvida de vid bearbetningen erhållna resultaten, såväl de som röra demografiska förhållanden (kön, ålder, civilstånd, barnantal m. m.) som taxeringsförhållanden (taxerat belopp, beskattningsbart belopp) kunna anses representativa d. v. s. inom rimlig felmarginal återspegla den riktiga proportionen för landet i dess helhet. Beträffande taxeringsförhållandena ha sålunda jämförelse gjorts med statistiska centralbyråns berättelse över skattetaxeringarna år 1941, som i tabell 21 bland annat redogör för storleken av taxerat belopp och beskattningsbart belopp för fysiska personer, oskifta dödsbon samt familjestiftelser. Det visar sig, att för landsbygden den relativa andel, som undersökningen representerar ifråga om taxerat belopp, utgör 5.5 promille, medan motsvarande befolkningsandel är 5.6 promille, d. v. s. det erhållna resultatet är nära nog överensstämmande med det förväntade. Motsvarande tal för städerna äro respektive 5.7 och 5.5 promille. Ifråga om beskattningsbart belopp

153 äro jämförelsetalen, avseende undersökningens relativa andelar för landsbygden 5.5 promille och för städerna 5.9 promille. Det beskattningsbara beloppet utgör för landet i dess helhet enligt skattetaxeringarna 44.6 procent av det taxerade beloppet, medan inom undersökningens delmassa motsvarande andel uppgår till 45.5 procent. De iakttagna skiljaktigheterna mellan erhållna och förväntade resultat äro sålunda små och materialet torde därför få anses i stort sett representativt. Vid de efterföljande beräkningarna har emellertid en differentiering efter taxeringens storlek måst ske. Då materialets representativitet härigenom uppenbarligen minskat, är det tydligt, att endast grovt approximativa resultat erhållits. Detta torde emellertid icke hindra, att man av desamma kan erhålla en ganska god föreställning om i vilka riktningar den ifrågasatta utjämningen av ortsavdragen skulle verka. Beräkningsmetoden. De skattskyldiga ha till en början uppdelats efter de särskilda ortsgrupper, till vilka de hört. Inom varje ortsgrupp har därefter skett en uppdelning efter familjeförhållandena (ensamstående, makar utan barn, makar med 1, 2 etc. barn, ogift med 1, 2 barn). Slutligen har varje därvid erhållen befolkningsgrupp uppdelats efter inkomstens storlek i olika inkomstklasser. Beträffande varje inkomstklass har uträknats medelvärdet av det taxerade beloppet för de till klassen hörande skattskyldiga, vidare det mot medelvärdet svarande beskattningsbara beloppet ävensom den därå enligt gällande skattesatser belöpande inkomst- och förmögenhetsskatten samt värnskatten. Genom att multiplicera summan av de erhållna skattebeloppen med antalet skattskyldiga inom klassen har beräknats det sammanlagda skattebelopp, som utgått av samtliga de ifrågavarande skattskyldiga. De för de olika klasserna framkomna beloppen ha därefter summerats, varvid erhållits det sammanlagda skattebelopp, som erlagts av samtliga undersökta skattskyldiga. Beräkningar, som nu sagts, ha gjorts under olika antaganden ifråga om ortsavdragens storlek. Förutom med det fall att avdragen utgått enligt gällande grunder ha sålunda räknats med följande fem alternativ, nämligen att inom hela riket tillämpas de nu för någon av ortsgrupperna I, II, I I I , IV eller V gällande ortsavdragen. En jämförelse mellan resultaten av de verkställda beräkningarna har visat den relativa ökning eller minskning i skatteutfallet, som skolat följa av de ifrågasatta ändringarna av avdragen. Då de relativa förändringarna kunna förutsättas bliva i stort sett desamma för samtliga skattskyldiga i hela riket som för undersökningens delmassa, och då det totala skatteutfallet varit känt har också ökningen respektive minskningen för riket i dess helhet kunnat ungefärligen beräknas. På liknande sätt ha beräknats förskjutningarna ifråga om skattebördans fördelning mellan olika befolkningsgrupper. Skatteutfallet inom hela riket. En utjämning av ortsavdragen i enlighet med vad ovan sagts skulle under förutsättning av oförändrade skattesatser få till följd de ändringar i skatteutfallet för hela riket, som framgå av tabell 18. Såsom siffrorna där utvisa skulle den minsta ändringen åstadkommas, därest utjämningen skedde på så sätt, att inom hela riket tillämpades de nu för ortsgrupp I I I gällande avdragen. Skattebördans fördelning å de olika ortsgrupperna. Av särskilt intresse i detta sammanhang har givetvis varit att undersöka de olika alternativens verkningar med avseende å skattebördans fördelning mellan de befolkningsgrupper, som uppkommit genom den nuvarande indelningen efter dyrort. Härutinnan hänvisas till tabell 52 samt till sammanställningen i tabell 19, som för varje dyrortsgrupp ut-

154 Tabell 18. Ökning ( + ) , resp. minskning (—) i förhållande till det enligt gällande grunder utgående beloppet

2 3 4 5

%

milj. kr

+ 7.4 + 3.3 — 0.6 — 4.1 — 7.6

+ 40 + 18 — 3 — 22 — 41

visar dels det sammanlagda skattebeloppet vid tillämpning av gällande ortsavdrag dels ock den ökning eller minskning i skattebeloppet, som skulle ha uppkommit vid de ifrågasatta ändringarna av ortsavdragen. Då en ökning eller minskning av det totala skattebeloppet för riket utgör en i detta sammanhang icke särskilt åsyftad effekt, har vid beräknandet av de absoluta talen i tabell 52 ansetts lämpligast att utgå från ett i förhållande till gällande bestämmelser oförändrat skatteuttag för hela riket. För uppnåendet härav hade tydligen erfordrats, att utdebiteringsprocenten sänkts eller höjts allt eftersom ändringen av ortsavdragen vid oförändrade skattesatser skulle ha resulterat i en ökning eller minskning av det totala skattebeloppet. Med hänsyn till det begränsade syftet med förevarande undersökning har vidare antagits, att sänkningen respektive höjningen av utdebiteringsprocenten skulle ha skett proportionellt, så att den nuvarande progressionen bibehållits. Tabell 19. Inkomst-

och förmögenhetsskattens samt värnskattens belopp fördelat å respektive ortsgrupper. O r t s a v d r a

1 »

II III IV

v Samtliga

alt. 2

g

sammanlagda

e n l i g t alt. 3

alt. 4

alt. 5

gällande grunder milj. kr

alt. 1

69.5 60.9 132.0 92.4 186.2

— 4.8 — 0.2 ±0.0 + 2.4 + 2.6

— 7.4 — 2.0 + 0.4 + 3.1 + 5.9

— 9.8 — 3.6 + 0.8 + 3.4 + 9.2

— 12.2 — 5.2 + 1.1 + 4.0 + 12.3

— 14.3 — 6.8 + 1.2 + 4.5 + 15.4

+0

+0

+0

+ o

+ o

ökning ( + ) resp. minskning (—) i milj. kr

Av tabell 19 framgår, att samtliga alternativ innebära skattelättnad för de båda lägsta men skatteökning för de båda högsta dyrortsgrupperna. För ortsgrupp I I I skulle utjämningen av ortsavdragen medföra endast obetydlig ändring av det sammanlagda skattebeloppet. Skattelättnaden för ortsgrupperna I och I I blir, som väntat, större ju högre ortsavdragen bestämmas. För ortsgrupp I uppgår den till minst 4.8 milj. kronor (alternativ 1), och högst 14.3 milj. kronor

155 (alternativ 5), motsvarande omkring 7, respektive 20 procent av det enligt gällande grunder utgående beloppet. För ortsgrupp I I blir skattelättnaden mycket obetydlig vid tillämpning av alternativ 1. Allt eftersom ortsavdragen ökas, stiger emellertid skattelättnaden och vid tillämpning av alternativ 5 uppgår den till omkring 7 milj. kronor, motsvarande 11 procent av det enligt gällande grunder utgående beloppet. Ökningen av det sammanlagda skattebeloppet för ortsgrupp IV blir lägst 2.4 milj. kronor (alternativ 1) och högst 4.5 milj. kronor (alternativ 5), motsvarande något mer än 2.5 procent respektive icke fullt 5 procent. För dyrortsgrupp V slutligen blir ökningen lägst 2.6 milj. kronor (alternativ 1) och högst 15.4 milj. kornor (alternativ 5), motsvarande nära 1.5 procent och drygt 8 procent. Anmärkningsvärt är här, att alternativ 1 innebär en procentuellt större ökning av skattebördan för ortsgrupp IV än för ortsgrupp V. Detta torde bero på att antalet inkomsttagare med beskattningsbart belopp ökas kraftigare i ortsgrupp IV än i ortsgrupp V vid en sänkning av gränsen för skattskyldighetens inträdande. Skattebördans fördelning mellan befolkningsgrupper av olika familjetyp. Ortsgrupperingens slopande vid den statliga beskattningen skulle, som nämnts, få verkningar i olika riktningar. Förutom en utjämning av skattebördan mellan de olika befolkningsgrupper, vari rikets befolkning för närvarande är uppdelad med hänsyn till bostadsortens dyrhet, skulle åtgärden medföra vissa förskjutningar i skattebördans fördelning mellan befolkningsgrupper av olika familjetyp. Härutinnan hänvisas till tabellerna 51 och 52. En sammanställning av de olika alternativens verkningar i nu förevarande avseende har gjorts i tabell 20. Tabell 20. O r t s a v d r a g alt. 1

Familjetyp

gällande grunder

alt. 2

e n l i g t alt. 3

alt. 4

alt. 5

ökning ( + ) eller minskning (—) i förhållande till skatt enligt gällande grunder

....

231.2 181.2 128.6

— 0.9 — 3.2 + 4.1

— 1.1 — 0.9 + 2.0

— 1.5 + 1.2 + 0.3

— 1.7 + 3.2 — 1.5

— 2.2 + 5.8 — 3.1

Samtliga

+0

+0

+ 0

+0

±0

Makar utan barn Familjer med barn

Av siffrorna i tabell 20 framgår, att utjämningen av ortsavdragen är gynnsam för befolkningsgruppen ensamstående, vilket alternativ som väljes, och att sammanlagda skattebeloppet för denna grupp minskar med storleken på ortsavdragen. För gruppen makar utan barn medföra alternativen 1 och 2 skattelindring medan de övriga alternativen innebära ökad skattebörda. I detta fall ökar gruppens sammanlagda skatt med storleken på ortsavdragen. Gruppen familjer med barn slutligen få vidkännas en skatteökning vid alternativen 1 och 2. Alternativ 3 innebär för denna grupp i stort sett oförändrad skattebörda, medan alternativen 4 och 5 medföra en skattelättnad. Liksom för ensamstående minskar för familjer med barn det sammanlagda skattebeloppet alltefter som ortsavdragen öka. Både absolut och relativt sett äro de inträdda förskjutningarna ganska obe-

156 tydliga. Störst är ändringen för familjer med barn vid tillämpning av alternativ 1, då en skatteökning uppkommer å 4.1 milj. kronor motsvarande omkring 3 procent av nu utgående belopp. Vad ovan sagts äger tillämpning vid en differentiering av befolkningen allenast efter familjetyp. Sker inom de grupper, som därvid framkommit, en differentiering även efter den nuvarande dyrortsindelningen, visar det sig, att alternativen icke verka i samma riktning för alla delgrupper tillhörande viss familjetyp. Till belysande härav har i tabell 21 angivits ökning eller minskning i skattebördan för ensamstående, makar utan barn och familjer med barn i de olika ortsgrupperna vid tillämpning av alternativen 1 och 5. Tabell 21. O r t s g r u p p I

Familjetyp

II

III

IV

V

ökning ( + ) eller minskning (—) i förhållande till det enligt gällande grunder utgående beloppet

Ensamstående . . . .

' »

5 Makar utan barn . . Familjer med barn .

» 5 » 1 _ » 5

— 2.2 — 7.7

+ 0.2 — 3.6

+ 0.6 — 0.4

+ 1.5 + 1.1

— 1.0 + 8.4

— 1.1 — 2.3

— 0.6 — 1.0

— 1.9 + 2.5

— 0.5 + 2.3

+ 0.9 + 3.8

— 1.5 — 4.3

+ 0.2 — 2.2

+ 1.3 -0.0

+ 1.4 + 1.1

+ 2.7 + 3.2

Av tabellen framgår, att utjämningen av ortsavdragen är särskilt gynnsam för gruppen ensamstående i ortsgrupp I. I denna ortsgrupp minskar sålunda det sammanlagda skattebeloppet för gruppen enligt alternativ 1 med 2.2 milj. kronor och enligt alternativ 5 med 7.7 milj. kronor, motsvarande omkring 7 respektive 24 procent av det enligt gällande grunder utgående beloppet. Däremot leder utjämningen av ortsavdragen för ensamstående i de högre ortsgrupperna till ökad skattebelastning. Undantag härifrån utgör dock alternativ 1 ifråga om ensamstående i ortsgrupp V, där en skattelättnad blir följden. Detta torde bero på att i sagda ortsgrupp finnas förhållandevis få ensamstående med mycket låga inkomster. Genom sänkningen av ortsavdragen till de för ortsgrupp I nu utgående beloppen skulle därför icke fångas in så många nya skattebetalare och för de enligt gällande grunder skattepliktiga ensamstående skulle ökningen av det beskattningsbara beloppet betyda mindre än den sänkning av utdebiteringsprocenten, som finge ske för att det sammanlagda skattebeloppet icke skulle överstiga vad som nu uttagits. — Ökningen enligt alternativ 5 i ortsgrupp V motsvarar cirka 8 procent av nu utgående belopp. Även för makar utan barn i de lägre ortsgrupperna är en utjämning av ortsavdragen enligt de ifrågavarande alternativen förmånlig. Skattelättnaden uppgår i ortsgrupp I till något mer än en miljon kronor enligt alternativ 1 och till 2.3 milj. kronor enligt alternativ 5, motsvarande nära 7, respektive 14 procent av nu utgående belopp. I ortsgrupperna I I I och IV blir det ökning eller minskning beroende på vid vilket läge utjämningen sker. Om ortsavdragen bestämmas enligt

157 alternativ 1 blir resultatet en skattelättnad, bestämmas avdragen enligt alternativ 5 blir utgången den motsatta. I ortsgrupp V uppkommer i alla tänkta fall en skatteökning. Enligt alternativ 5 uppgår ökningen till 3.8 miljoner kronor, motsvarande något mer än 8 procent av det belopp, som uttages enligt gällande grunder. Av gruppen familjer med barn är det endast den del som tillhör ortsgrupp I, som enligt alla alternativen få skattelättnad. Enligt alternativ 5 blir lättnaden relativt sett betydande eller omkring 21 procent av nu utgående belopp. I ortsgrupperna I I och I I I blir resultatet skatteökning eller skattelättnad, beroende på vilket alternativ som väljes. I de båda högsta dyrorterna inträder enligt samtliga alternativ en ökning. Denna är i förhållande till nu utgående belopp icke obetydlig, i ortsgrupp IV 4 ä 5 procent och i ortsgrupp V 7 a 8 procent. Skattebördans fördelning å olika inkomstklasser. Vid alla ändringar i grunderna för skattens uttagande är givetvis av särskilt intresse att undersöka, huru åtgärden verkar med avseende å skattebördans fördelning mellan högre och lägre inkomsttagare. Av tabell 53 framgår vilka förskjutningar i detta hänseende, som skulle bliva följden av dyrortsgrupperingens slopande på sätt nu ifrågasatts. En sammanställning av uppgifterna i bilagan har gjorts i tabell 22 här nedan, vilken angiver dels sammanlagda skattebeloppet för vissa inkomstklasser vid tillämpning av gällande grunder, dels ock den ökning eller minskning häri, som skulle uppkomma vid tillämpning av de ifrågavarande alternativen. Tabell 22. O r t s a v d r a g Inkomstklass, kr

600— 2 990 3 000— 5 990 6 000— 8 990 9 0 0 0 - 1 4 990 15 000— w Samtliga

gällande grunder skatt i milj. kr

alt. 1

alt. 2

e n l i g t alt. 3

alt. 4

alt. 5

ökning ( + ) eller minskning (—) i förhållande till skatt enligt gällande grunder

81.2 117.4 54.1 48.1 240.2

9.3 4.8 0.1 0.5

+ 2.5 + 2.8 + 0.3 + 0.2

— 13.5

+

+ + — —

— 5.8

— 4.8 + 0.9 + 0.6 + 1.1 + 2.2

— 11.0 — 1.4 + 0.8 + 1.7 + 9.9

±0.0

±0.0

±

— 17.5 — 3.7 + 0.9 + 2.4 + 17.9 ± 0.0

Såsom siffrorna i ovanstående'tabell utvisa, skulle för inkomstklasserna under 6 000 kronor sammanlagda skattebeloppet bliva högst vid tillämpning av det alternativ som innebär de lägsta ortsavdragen. Ju högre ortsavdragen bestämmas desto lägre blir skatten. För inkomstklasserna över 6 000 kronor blir förhållandet det rakt motsatta. För dessa är det alternativ fördelaktigast, som innebär det lägsta ortsavdraget. Förskjutningarna i förhållande till de belopp, som uttagas enligt gällande grunder, äro relativt blygsamma för inkomstklasserna mellan 3 000 och 15 000 kronor och överstiger i intet fall 5 procent. För den lägsta inkomstklassen blir ökningen i förhållande till det enligt gällande grunder utgående beloppet vid alternativ 1 9.3 milj kronor, motsvarande 11 procent. Skattelättnaden vid alternativ 5 upppgår till 17.5 milj. kronor eller nära 22 procent. Den skattelättnad å 13.5 milj. kronor, som inkomstklasserna över 15 000 kronor erhålla enligt alter-

158 nativ 1, motsvarar nära 6 procent av det enligt gällande grunder utgående beloppet, medan den skatteökning å 17.9 milj. kronor, som dessa inkomstklasser få vidkännas enligt alternativ 5 motsvarar något mer än 7 procent. För att belysa huru ökningen, respektive minskningen av skattebeloppet för de olika inkomstklasserna fördelar sig å grupperna ensamstående, makar utan barn och familjer med barn har tabell 23 sammanställts. Tabell 23.

Inkomstklass, kr

Ensamstående

Makar utan barn

alt. 1

alt. 1

alt. 5

alt. 5

Familjer med barn alt. 1

alt. 5

ökning ( + ), resp. minskning (—) i förhållande till skatt enligt gällande grunder 600— 2 990 3 000— 5 990 6 000— 8 990 9 0 0 0 - 1 4 990 15 000—w Samtliga

+ 7.5 — 1.0 — 0.6 -0.6 — 6.2

— 13.4 + 2.0 + 0.9 + 0.8 + 7.5

+ 0.9 + 1.7 — 0.2 — 0.3 — 5.3

-0.9

-

— 3.2

— 1.8 -1.8 + 0.9 + 1.1 + 6.9 + 5.3

— 2.0

— 2.3 — 3.9 — 0.9 + 0.5 + 3.5

+ 4.1

— 3.1

+ 0.9 + 4.1 + 0.7 + 0.4

Antalet taxerade med och utan beskattningsbart belopp. Vid en utjämning av ortsavdragen på sätt här ifrågasatts kommer förhållandet mellan antalet taxerade med och antalet taxerade utan beskattningsbart belopp att förändras. Närmare uppgifter härom lämnas i tabell 54. En utjämning av ortsavdragen i nivå med gällande ortsavdrag i ortsgrupp I skulle medföra en ökning av antalet skattskyldiga med omkring 4 procent av hela antalet taxerade, motsvarande för hela riket i runt tal 100 000. Övriga alternativ innebära alla en minskning av antalet skattskyldiga. Enligt alternativ 5 utgör denna minskning icke mindre än 13.3 procent av hela antalet taxerade, motsvarande för riket i dess helhet i runt tal 340 000. De i redogörelsen åberopade tabellerna 51—54 återfinnas i bilaga 6 till detta betänkande. Undersökning rörande ortsavdragen vid den kommunala beskattningen. Beträffande den kommunala beskattningen har till en början under ledning av kommunalskatteberedningens statistiker revisor O. Östman utförts en undersökning byggd på 1936 års taxeringar (1935 års inkomster). D å det inom kommittén framkommit farhågor, a t t detta material möjligen skulle vara otillräckligt för en så ömtålig och svårbedömd fråga samt dessutom en avsevärd inkomstförändring sannolikt ägt rum under senare år, har ytterligare en undersökning genomförts under ledning av t. f. förste ak-

159 tuarien i statistiska centralbyrån J. F . Bredal-Bauer, byggd på 1944 års taxering. Revisor Östman har lämnat följande redogörelse för sin undersökning. Tabellbilagorna återfinnas i bilaga 6 i detta betänkande. 1936 års taxering. Kommunalskatteberedningen, som år 1942 avgav betänkande, däri bland annat frågan om ändrade ortsavdrag behandlades hade för sina överväganden låtit provtaxera 77 landskommuner och 4 städer på grundval av 1936 års deklarationer. Av landskommunerna tillhörde 52 ortsgrupp I, 20 ortsgrupp I I och 4 ortsgrupp I I I , varjämte 1 kommun tillhörde såväl I som I I . Av städerna tillhörde 2 ortsgrupp I I I , medan de båda övriga tillhörde respektive I och IV. Arbetstabellerna beträffande ifrågavarande landskommuner och städer voro upplagda så, att fastighetsägare å ena sidan och icke-fastighetsägare å den andra kunde behandlas för sig. För ett antal smärre städer och delar av städer företogos ytterligare vissa undersökningar. Ifrågavarande arbetsmaterial har gjorts till föremål för särskild bearbetning för 1943 års dyrortskommittés räkning. Undersökningen, vars resultat framgår av tabell 55, sid. 257 o. ff., har inriktats på att belysa verkningarna för ovanberörda kommuner av enhetliga kommunala ortsavdrag för hela riket. De i bilagan redovisade alternativen I, I I I och V ansluta sig helt till nuvarande kommunala ortsavdrag i ortsgrupperna I, I I I och V. Då undersökningen visat, att ett tillämpande av alternativ V för kommuner i ortsgrupp I skulle ha inneburit en kraftig minskning av skatteunderlaget och därmed betydande förskjutningar av skattebördan mellan olika skattskyldiga i kommunerna, har det ej ansetts nödvändigt att räkna detta alternativ för samtliga ifrågavarande kommuner. Tabell 55 visar som synes för 77 landskommuner och 4 städer de procentuella ändringarna i såväl skatteunderlag som skattebelastning, därvid i båda fallen uppdelning mellan fastighetsägare och icke-fastighetsägare ägt rum. För de ej provtaxerade städerna och stadsdelarna visas endast förändringarna i det totala skatteunderlaget. Vad beträffar skatteunderlaget finner man av tabellen, att det vid varje alternativ uppkommer en mindre procentuell ändring i förhållande till nuvarande ordning för fastighetsägare än för icke-fastighetsägare. Detta sammanhänger bland annat med att fastighetsägarnas skatteunderlag grundar sig ej blott å inkomst utan även å fastighet och att fastighetsskatteunderlaget till sin storlek är oberoende av ortsavdragen. Vidare äga fastighetsägarna från sin inkomst av fastighet göra s. k. procentavdrag, varigenom de i många fall ej helt kunna tillgodogöra sig ortsavdragen. Alternativ I innebär uppenbarligen en ökning av skatteunderlaget för samtliga kommuner tillhörande högre ortsgrupp än I. Då denna ökning, enligt vad nyss framhållits, är relativt mindre för fastighetsägare än för icke-fastighetsägare, måste tydligen beträffande kommuner i ortsgrupperna II—V detta alternativ medföra en förskjutning av skattebördan från de förra till de senare. På samma sätt kan man sluta sig till att alternativ III medför en förskjutning av skattebördan från icke-fastighetsägare till fastighetsägare i kommuner tillhörande orts-

160 grupp I eller I I och i motsatt riktning för kommuner tillhörande ortsgrupp IV eller V liksom att alternativ V i ortsgrupperna I—IV medför en förskjutning från icke-fastighetsägare till fastighetsägare. Aktuarien Bredal-Bauer har lämnat följande redogörelse för sin undersökning. Tabellbilagorna återfinnas i bilaga 6 (tabell 56, sid. 264 o. ff.) till detta betänkande. 1944 års taxering. Uredningen berör 168 landskommuner, utvalda ur samtliga län och representerande olika typer med hänsyn till yrkeskaraktär, dyrortsgrupp m. m., samt 16 städer. I fråga om landskommunerna ha i 7 fall i kommunerna ingående municipalsamhällen behandlats för sig, därav i 3 fall, emedan samhället tillhör en annan dyrortsgrupp än kommunen i övrigt, samt i de återstående 4 fallen, enär samhället varit av sådan storlek, att det ansetts vara av ett visst intresse att redovisa detsamma åtskilt från moderkommunen. Utredningen kan därför anses omfatta 191 kommuner, varav 16 städer. Resultatet av utredningen framlägges i tabell 56 i bilaga 6 och sammanfattningstabellerna 24 och 25. Som primärmaterial för utredningen ha använts dels 1944 års fastighetslängder samt inkomsttaxeringslängder för fysiska personer m. fl. (A-längder), vilka lånats från länsstyrelserna, dels vissa hos statistiska centralbyrån befintliga sammandrag över 1944 års taxeringar samt uppgifter om år 1944 beslutade kommunala utdebiteringar. Ur inkomstlängderna ha uppgifterna om enligt kommunalskattelagen taxerad och beskattningsbar inkomst överförts till särskilda arbetstabeller, varvid beloppen grupperats efter ortsavdragets storlek. Sålunda ha först alla uppgifterna för ensamstående avskrivits, därefter alla avseende 2 personer etc. För varje dylik familjekategori har åtskillnad gjorts mellan taxerade belopp, som ej uppgå till ortsavdragets dubbla summa, och övriga taxerade belopp. På så sätt har antalet personer, vilkas taxerade inkomst ligger under den s. k. bankningsgränsen kunnat särskiljas från dem vilkas taxerade inkomst överstiger densamma. Vidare ha de poster försetts med en särskild beteckning, vilka avse personer, som i fastighetslängden återfunnits såsom skattskyldiga för fastighet, oavsett om av inkomstlängden framgår, att personerna i fråga haft inkomst av fastighet eller ej. Sålunda ha arrendatorer, vilka oftast ha inkomst av jordbruksfastighet, i denna undersökning ej räknats som fastighetsägare annat än i de numera fåtaliga fall, när skattskyldigheten för fastigheten ej åvilar ägaren utan arrendatorn. På grundval av de ur längderna extraherade uppgifterna om taxerad och beskattningsbar inkomst har en omräkning (evalvering) av skatteunderlaget verkställts, varvid för varje av utredningen berörd kommun de beskattningsbara inkomster beräknats, som skulle framkomma, om kommunen överflyttades från den ortsgrupp, den nu tillhör, till var och en av de övriga förekommande ortsgrupperna. Då ortsgruppernas antal nu är fem, har således för varje kommun den beskattningsbara inkomsten omräknats fyra gånger. Med hänsyn till den stora omfattningen av härför erforderliga räkneoperationer har en exakt beräkning icke utförts utan vissa förändringar i skatteunderlaget (t. ex. genom de i vissa landskommuner förekommande särskilda 20 kronors avdragen) hava endast uppskattats. De härvid uppkommande felaktigheterna torde emellertid med säkerhet ej kunna räknas i annat än promille av skatteunderlaget.

161 Kommunernas skatteunderlag består förutom av den till ortsavdrag berättigade taxerade inkomsten, även av skattekronor, som påföras fastigheter, samt av taxerad inkomst, som ej är berättigad till ortsavdrag, nämligen inkomst för juridiska personer (vilka f. ö. ofta äro fastighetsägare) samt i kommunen ej mantalsskrivna fysiska personer. Fastighetsskattekronorna samt den icke ortsavdragsberättigade inkomsten bilda tillsammans ett skatteunderlag, som icke förändras, om kommunen flyttas från en dyrortsgrupp till en annan. Uppgifter om detta skatteunderlag ha erhållits ur statistiska centralbyråns primäruppgifter med undantag för de å annan ort mantalsskrivna fysiska personernas inkomster, om vilka uppgifter hämtats ur inkomstlängderna. Om ortsavdragen ökas och det skatteunderlag, som beröres därav, nedgår, kommer det fasta skatteunderlag, som icke beröres av ortsavdragen, att ingå som en relativt större andel i det totala skatteunderlaget. Under förutsättning, att samma skattebelopp behöver utdebiteras, måste sålunda en förskjutning i skattebelastningen till nackdel för det fasta skatteunderlaget inträffa vid stigande ortsavdrag, medan motsatt förhållande inträffar, om ortsavdragen skulle minskas. Då f. n. flertalet landskommuner tillhöra den lägsta ortsgruppen, I, måste för dessa varje förändring av ortsavdragen enligt nu gällande grunder medföra en ökad skattebelastning för fastighetsägare och likställda (d. v. s. inkomstskattekronor för juridiska personer m. fl., som ej påverkas av ortsavdragen). I tabell 56 lämnas först uppgifter om antal skattekronor. Därvid meddelas särskilda uppgifter för fastighetsägare och likställda samt övriga skattskyldiga. Skattekronorna för fastighetsägare och likställda (i tabellen betecknade med F) bestå av dels fastighetsskattekronor och inkomstskattekronor för icke ortsavdragsberättigade skattskyldiga, Idels inkomstskattekronor för sådana ortsavdragsberättigade personer, vilka även äro skattskyldiga för fastighet. Observeras torde, att sistnämnda inkomstskattekronor kunna härröra ej blott från inkomst av fastighet (överskjutande det s. k. procentavdraget) utan även från inkomst av rörelse, tjänst eller kapital, dock alltid under förutsättningen, att inkomsttagaren även är skattepliktig för fastighet. Skattekronor för övriga skattskyldiga (i tabellen betecknade med Ö) grunda sig helt på beskattningsbar inkomst för ortsavdragsberättigade fysiska personer, vilka icke tillika äro skattskyldiga för fastighet. Fastighetsägarnas skattekronor kunna sålunda sägas bestå av en fast och en rörlig del, övriga skattskyldigas skattekronor endast av en rörlig. De i tabell 56 angivna skattekrontalen utvisa ej exakt det skatteunderlag, vara kommunalskatt utdebiterats. De avse resultatet av taxeringsnämndernas beslut och hänsyn har ej tagits till prövningsnämndernas ändringar. (Prövningsnämndernas arbete pågår för övrigt alltjämt.) Eftertaxeringar ha ej heller medtagits. För städerna Södertälje, Linköping, Hälsingborg och Östersund äro skattekrontalen framräknade, i det a t t vid bearbetningen av längderna för dessa städer var 5:e sida medtagits, med undantag för Linköping, där endast var 10 :e sida bearbetats. Uppgifterna om utdebiteringen per skattekrona ha erhållits ur hos statistiska centralbyrån befintliga primäruppgifter. I tabellen redogöres närmast efter uppgifterna om antal skattekronor och utdebitering per skattekrona för den procentuella ökningen eller minskningen i skatteunderlaget, om kommunen flyttas till olika ortsgrupper, samt den därmed sammanhängande procentuella förskjutningen i skattebelastningen mellan fastighetsägare och likställda samt övriga skattskyldiga. Den sistnämnda avser det procenttal varmed fastighetsägarnas respektive övriga skattskyldigas urIl

162 sprungliga andel i det totala skatteunderlaget skulle ökas eller minskas, om kommunen överföres till annan ortsgrupp. Storleken av procentuella förändringen i skatteunderlaget beror till stor del på förekomsten av »fasta» skattekronor. Är dessas antal relativt stort i förhållande till det ortsavdragsberättigade skatteunderlaget, kommer givetvis en ökning eller minskning av ortsavdragens storlek a t t i lägre grad påverka skatteunderlaget, än om detta till större delen grundar sig på avdragsberättigad inkomst. Även inkomstfördelningen inom kommunen spelar en mycket betydande roll. Om skatteunderlaget huvudsakligen grundar sig på den beskattningsbara inkomsten hos ett stort antal personer i de lägsta inkomstklasserna, kommer oftast en höjning av ortsavdragen att medföra en relativt större sänkning av skatteunderlaget än om detta till större delen skulle bestå av den beskattningsbara inkomsten hos ett mindre antal inkomsttagare, vilka genomsnittligen befinna sig i högre inkomstklasser. I detta sammanhang må nämnas, att en liknande undersökning av förskjutningen i skatteunderlag och skattebelastning, som tidigare utförts av kommunalskatteberedningen, i allmänhet utvisade större procentuella förändringar än föreliggande undersökning. Detta torde emellertid sammanhänga med den inverkan, vilken som ovan nämnts inkomstfördelningen utövar på förändringarna i skatteunderlaget vid övergång mellan olika dyrortsgrupper. Kommunalskatteberedningens kalkyler grunda sig nämligen på uppgifter ur 1936 års längder. Under nämnda taxeringsår lågo inkomsterna i regel på en avsevärt lägre nivå än taxeringsåret 1944. Beträffande uppgifterna om ändring i skatteunderlag och skattebelastning för fastighetsägare och likställda samt övriga skattskyldiga må framhållas, att desamma äro genomsnittstal för samtliga av vardera kategorien och att de individuella avikelserna givetvis kunna vara högst varierande. En person, som är skattskyldig endast för fastighet men ej för inkomst, får i händelse av ändrade ortsavdrag naturligtvis samma skatteunderlag som förr och måste därför helt bära den höjda utdebitering, som kan bliva erforderlig till följd av skatteunderlagets nedgång. En annan person åter, som är skattskyldig endast för låg inkomst kan, om ortsavdraget ökas, måhända bliva utan beskattningsbar inkomst. Vad uppgifter för de särskilda kommunerna beträffar är att observera, att förskjutningen i skatteunderlaget i regel är 2 a 3 gånger större för andra skattskyldiga än för fastighetsägare och likställda. De sista uppgifterna i kommuntabellen avse den höjning eller sänkning av utdebiteringen per skattekrona, som skulle erfordras om kommunen överfördes till annan ortsgrupp men samma skattebelopp alltjämt skulle utdebiteras. En viss kompensation för höjd utdebitering erhålles emellertid därigenom att skatteunderlaget sjunker. De i kommuntabellen angivna förändringarna i debiteringen komma därför i praktiken att utan någon motverkande faktor drabba endast de skattskyldiga, vilka ej komma i åtnjutande av ortsavdrag. Som sammanfattning av uppgifterna i kommuntabellen lämnas i tabell 24 uppgifter om antal kommuner, i vilka vid övergång från den nuvarande ortsgruppen till någon av ortsgrupperna I, I I I eller V förändringarna i skatteunderlag, skattebelastning och utdebitering ligga inom vissa intervall. Dessutom ha för landskommunerna särskilda uppgifter om ifrågavarande förändringar lämnats för A- och B- samt C- och D-kommuner vid evalvering från ortsgrupp I till ortsgrupp I I I och från ortsgrupp I till ortsgrupp V. Bokstäverna avse den vid 1940 års folkräkning begagnade beteckningen för kommunens yrkeskaraktär, varvid hänsyn tages till storleken av jordbruksbefolkningens relativa andel. Med A- och B-

163 bo :ää

.3 cs g g u P et v

8 •w T3

—••"[ TO-g

Ö

<a 3

-o S ? «

=3 .5 3 Is «

Il 1>

B »

so.tä a .5^ o

w m

<N <M I H

O -^

<4ä <u =o bo

=rt

^ ^B O 3

i-i

M>I 00 - X-OS - 0

>

" J3 l 00 - g-TO*I

'•151 0 9 ' 0 UB SjpUTUI t~t-cNtN co TH

M ro

s ö

CDOXNN

w

*»"2 e S • g cS S £s a *« : 0 „G

COb»tNC« co co

S :0

s^

ii -ro bc-Q ™ cS .S " S 2

"8 "S —%

VQl

a o

TS _ t f +3 * J

£2.3 | %0'Ol—vq "S te n ^ *^.3^ t) C G 4> ^

_ö

<-> • - >

G

*

o

B-a

1« CO < N < N

% 0-Q—9'S

•M £

OS i - t

a 3 »« „ oo cS •«

! O H T ( t ( M

2» 2 .§-**

UB SjpUIUI

:

i1

• « *-> =Q 03

Si <^ i> ii

CO ^ 1

'a I il 3 :

cS

.§-*

CO CO

2 <«

V 3

— # 1'ST

e

G si v a> O 8

% ogi—rot

si 0..S

° « So CO r-l CM O H

^O-Ql—T-Q

3 rO CS as

S3 "ti :c8 *» n 3

%q

.2 s> a

UB SjpUIUI

3-S

a5^>

M ^ >i» H M H r

a.g. «2 3^ ft

~KS>

•o a s ,0 <« be

:o 2 S

•«s r s « 2 >i 33 o; ^ "» o r t

-a .0

K

»

pj '+}

p? i—i o •4*

=o •ti K

•3 Fa

l HO

O

a

G

ft

ort n

-o

fcj

C

S

bo

ö

:e

^

«

cr^

PI

bl

«)

« ••a o

ft ft

S SP*

Pn

' • ' ^

fcc

Ä & S

Is

"S b" bO 42 : 0 3 os ^3 ort ^ » ö l Ö

° 3 c S °2 S te M

över fasti g frå

2 S

ft „

4J

Q

3 «- 0S > Å bo S 3

<

164 kommuner förstås sådana kommuner där befolkningen tillhörande yrkesgruppen jordbruk med binäringar utgör minst 75 procent respektive 75-—50 procent av den sammanlagda folkmängden tillhörande yrkesgrupperna jordbruk med binäringar, industri och hantverk, samfärdsel, handel, allmän förvaltningstjänst och fria yrken. I C-kommunerna understiger jordbruksbefolkningen 50 procent av de nämnda huvudgrupperna. D-kommunerna kännetecknas av att minst 2A av folkmängden är bosatt i tätorter (befolkningsagglomerationer). Av tabellen framgår, att de största förskjutningarna förekomma i de mest jordbruksbetonade kommunerna, A-kommunerna. I dessa är även inkomstfördelningen ogynnsammast. Undersökningen har, som förut nämnts, berört 191 stads- och landskommuner inräknat några särskilt redovisade municipalsamhällen. Några slutsatser, huruvida en alldeles motsvarande fördelning på de i tabell 24 upptagna intervallen skulle framkomma, om undersökningen utsträcktes att omfatta samtliga landets kommuner, torde ej med säkerhet kunna dragas ur det föreliggande materialet. Tabellerna torde endast utvisa inom vilka gränser förändringarna torde vara att finna. Den största förändringen i skatteunderlaget vid evalvering från ortsgrupp I till ortsgrupp V uppvisar Öxabäcks kommun i Älvsborgs län, där skatteunderlaget vid en dylik omräkning nedgår med 18.6 procent. Den minsta förändringen skulle förekomma i Brågarps kommun i Malmöhus län, där motsvarande relativtal utgör 5.1 procent. Orsakerna till två så pass skilda resultat torde vara att söka såväl i fördelningen mellan fasta och rörliga skattekronor i skatteunderlaget som i inkomstfördelningen, vilka båda torde vara mycket olika i dessa kommuner. För andra skattskyldiga än fastighetsägare, för vilka förändringen i regel är relativt större än för kommunen i dess helhet, uppvisar Vickleby i Kalmar län en nedgång med ej mindre än 30.1 procent vid övergång från ortsgrupp I till ortsgrupp V, vilket ger vid handen att i nämnda kommun dylika skattskyldigas inkomster till övervägande delen äro tillfinnandes i de lägsta inkomstklasserna. Den största procentuella ökningen i skattebelastningen för fastighetsägare och likställda, 10.6 procent, inträffar vid omräkning från grupp I till grupp V i Norra Fågelås kommun i Skaraborgs län, vilket tyder på att inkomsttagarna äro rikligt förekommande i de lägsta inkomstklasserna. Den minsta ökningen i skattebelastningen skulle vid dylik omräkning uppgå till 1.8 procent och inträffa i Skårby kommun i Malmöhus län. Höjningen i utdebiteringen per skattekrona slutligen skulle, likaledes vid övergång från grupp I till grupp V, bli störst i Krokstads kommun i Göteborgs och Bohus län, där den skulle komma att utgöra 2.84 kronor, under det att skatten i Brågarps kommun i Malmöhus län ej skulle behöva höjas med mer än 0.19 kronor per skattekrona. I Bjärtrå kommun i Västernorrlands län, som nu tillhör ortsgrupp II, skulle vid kommunens överflyttning till ortsgrupp V utdebiteringen behöva höjas med ej mindre än 2.88 kronor. Som exempel på inträdande förskjutningar vid övergång från en ortsgrupp till den närmast liggande kan nämnas att vid evalvering från ortsgrupp I I till ortsgrupp I I I inträffar den största nedgången i skatteunderlaget i Ljustorps kommun i Västernorrlands län, den minsta i Smögens kommun i Göteborgs och Bohus län, där den uppgår till respektive 5.1 procent och 1.5 procent. Den största ökningen i skattebelastningen, för fastighetsägare och likställda, 3.2 procent, inträffar i Ytterjärna kommun i Stockholms län, den minsta, O.i procent, i Hälleviksstrands municipalsamhälle i Göteborgs och Bohus län. Den största höjnin-

165 Tabell 25. Antal personer med taxerad inkomst under och över bankningsgränsen vid evalvering från dyrortsgrupp I och II till högre dyrortsgrupp. D y r o r t i g r u ]3 P Taxerad inkomst

I1

v

III

Antal

%

Antal

3 772

5 350

2 520

6 730

10 909

4 704

10 502

16 259

%

%

Antal

Under bankningsgränsen: Fastighetsägare och likställda . .

Summa Över bankningsgränsen: Fastighetsägare och likställda . .

18 423

16 835

15 257

42 010

37 800

33 621

51.6 Summa

60 433

54 635

48 878

75.0 Totalsumma

100.0 II1

V

III

Under bankningsgränsen: 791

2 233

3 399

5 492

11.2 Summa

3 024

4 487

14.5 Fastighetsägare och likställda . .

10 437

9 614

19.7 Övriga

35 359

65.8 Summa

45 796

44 333

85.5 Totalsumma

48 820

100.0 Fastighetsägare och likställda . .

Över bankningsgränsen:

1 Nuvarande ortsgrupp.

gen av utdebiteringen per skattekrona, 1.03 kronor, skulle bli erforderlig i Bjärtrå kommun i Västernorrlands län. I Smögens kommun i Göteborgs och Bohus län skulle skatten ej behöva höjas med mer än 4 öre per skattekrona. Såsom inledningsvis nämndes, särskildes vid extraherandet av uppgifterna ur inkomstlängderna de taxerade belopp, som lågo under bankningsgränsen, från

166 dem, som lågo över densamma. Vid evalveringen av skatteunderlaget har även hänsyn måst tagas till a t t vissa taxerade belopp, som i en ortsgrupp ligga över, i en högre ortsgrupp kunna komma att ligga under bankningsgränsen. Alla dylika belopp hava på olika sätt utmärkts i de arbetstabeller, som använts vid utredningen. Ur dessa kunna därför uppgifter erhållas om antal personer som vid olika alternativ befinna sig på ena eller andra sidan av bankningsgränsen. I tabell 25 lämnas uppgifter härom, varav framgår huru antalet personer över bankningsgränsen sjunker, när ortsavdraget stiger, samt huru motsvarande ökning sker av antalet under bankningsgränsen. I tabellen har endast redovisats förskjutning vid övergång från grupperna I och I I till grupperna I I I och V. Samtidigt ha fastighetsägare och likställda redovisats åtskilda från övriga skattskyldiga. Av tabell 25 framgår, att medan i ortsgrupp I 7.2 procent av de skattskyldiga finnas under bankningsgränsen, skulle detta vid övergång till ortsgrupp V bliva fallet med 25 procent. Sistnämnda tal faller till nära 2/3 på andra än fastighetsägare och likställda. I ortsgrupp I I hava 6.2 procent av de skattskyldiga taxerat belopp, som faller under bankningsgränsen. Vid övergång till ortsgrupp V skulle procenttalet höjas till 14.5, främst genom att andra än fastighetsägare och likställda passera bankningsgränsen. Att procenttalet i det sistnämnda fallet är avsevärt lägre än i det förstnämnda, torde bero på att i kommunerna tillhörande ortsgrupp I I inkomstfördelningen är gynnsammare än i kommunerna i ortsgrupp I. Slutligen har kommittén till belysning av verkningarna för den enskilde skattebetalaren av de olika avdragsreglerna beräknat skatteutgifter enligt alternativ I , I I I och V för familjeförsörjare i olika inkomstlägen och med två respektive fyra barn. Resultatet framgår av tabell 26. Beträffande förhållandet mellan de båda grupperingarna hänvisas till följande översikt. 1935 års lönegruppering (med de senare tillkomna grupperna H och I): Grupp A = orter med indextal 1 » B = » » * » C = » » » » D = » » » » E = » » > » F = » » » » G = » » » » H = » » » » I = » » »

under 931 931— 990 991—1050 1051—1 110 1111—1170 1 171—1230 1231 — 1290 1291—1350 1351—

1935 års skattegrupperinq: y

I == orter med indextal under 951 II = » » » 951—1070 III = » » » 1071—1 190 IV = > » » 1 191—1310 V= » » » 1311— 1

Riksmedeldyrheten =

1 000.

^r

y

„ „ Folkmängd 1941

2 468 156 1 560 854 1094 913 605 860 640 755 Summa 6 370 538

%

38.7 24.5 17.2 9.5 10.1 lOO.o

167 1

Tabell 26. Skattebelopp vid olika inkomstlägen inom vissa skatteortsgrupper. Differens, Ortsgrupp

I

III

V

kr.

I—III

I-V

18.00 Makar med 2 barn. Inkomst

2 200 kr.

Kommunalskatt . .

5.00 97.00

5.00 76.00

5.00 55.00

Summa

60.00 Inkomst 3 000 kr. Statsskatt Kommunalskatt . .

44.62 177.00

25.50 156.00

8.37 135.00

Summa

143.37 Kommunalskatt . .

102.00 277.00

82.87 256.00

63.75 235.00

Summa

298.75 Kommunalskatt . .

183.60 377.00

140.25 356.00

121.12 335.00

Summa

456.12 Kommunalskatt . .

556.35 677.00

486.20 656.00

416.05 635.00

Summa

1 233.35

1 051.05

Kommunalskatt . .

830.85 877.00

760.70 856.00

690.55 835.00

Summa

1 707.85

1 616.70

1 525.55

Inkomst

Inkomst

Inkomst

Inkomst

4 000 kr.

5 000 kr.

8 000 kr.

10 000 kr.

Makar med 4 barn. Inkomst 2 200 kr.

5.oo

Kommunalskatt . .

5.00 53.00

5.00 35.00

Summa

11 I tabellen redovisac le statsskattebelopp avvika fr bi dem, som a iigivas i 1941 års familjebeskattningssakkunnigas b etänkande, tab. I. Den senare tabellen anger statsskatten vi(1 vissa värden för det taxerade belopp et, vilket erhålles efter avdrag av kommunals katten. Kommunalskattebelop pen ha beräknats enligt en iltdebitering av 10 kronor pe r skattekrona.

168 Differens,

Ortsgrupp

Inkomst

I

I-V

5.oo 102.00 107.00

5.oo 75.00 80.00

5.oo 202.00 207.00

5.00 175.00 180.00

38.25 302.00 340.25

7.70 275.00 282.70

266.47 629.00 895.47

177.22 575.00 752.22

518.22 829.00

393.17 802.00

. .

Summa

1 347.22

1 066.97

. .

Summa Inkomst 4 000 kr. Statsskatt Kommunalskatt

. .

229.00 Summa

5 000 kr. . .

72.67 329.00

Summa

401.67 Kommunalskatt

kr.

Kommunalskatt

. .

Summa Inkomst

I—III

5.00 129.00 134.00

Kommunalskatt

Inkomst

kr.

V

3 000 kr.

Statsskatt

Inkomst

III

602.00 812.37

10 000 kr.

Kommunalskatt

775.00 De synpunkter för avgörandet av skattegrupperingens fortsatta tillvaro och dess eventuella utformning, som böra tillmätas största vikt, torde vara dels frågan om rättvisa för den enskilde medborgaren och dels de verkningar för stat och kommun, som borttagande eller ändring av skattegrupperingen kan beräknas medföra. Vad först angår rättvisesynpunkten må erinras om, att då förslaget om skatteavdrag med gradering i fem ortsgrupper genomfördes, grundade sig beslutet icke på någon verklig levnadskostnadsundersökning. När sådana undersökningar sedermera utförts på ett mer och mer förfinat sätt för lönegrupperingen, ha de tillämpats även för skattegrupperingen. Detta har varit så mycket naturligare som beträffande skattegrupperingen själva inplaceringen av orterna och beträffande lönegrupperingen förslaget till inplacering varit överlämnade åt samma myndighet, socialstyrelsen. Av de två huvudfaktorer, på vilka prisundersökningarna vila, nämligen prisinsamlingens lokala omfattning och normalbudgeten, torde det utan vidare kunna antagas, att den förstnämnda är tillräckligt representativ även för skattegrupperingen. Normalbudgeten kan väl diskuteras, eftersom

169 det är obestridligt, att skattegrupperingen rör mycket flera och mera olikartade samhällsskikt än lönegrupperingen för statens tjänstemän och att avsevärda skillnader i levnadsvanor och behov finnas mellan de olika skikten. Det skulle dock vara praktiskt omöjligt att för alla dessa skikt göra särskilda undersökningar och inrätta särskilda avdragsskalor. Övergången från den ena till den andra skalan torde också möta så gott som oöverstigliga svårigheter. Det torde därför vara berättigat att låta dyrortskommitténs resultat beträffande levnadskostnaderna gälla jämväl för variationerna i skattebetalarnas skattekraft, såvitt dessa bero på hemortens större eller mindre dyrhet. Jämför man nu prisspridningen sådan den framgår av kommitténs levnadskostnadsundersökningar med gällande skatteavdragsskalor, kan man konstatera, att full analogi icke råder. Mellan avdragen i skattegrupp I och skattegrupp V äro skillnaderna i vissa fall större, i andra mindre än den konstaterade prisskillnaden. Inom avdragsskalorna äro intervallerna ojämna, vilket delvis torde förklaras genom avdragsreglernas tillkomst. De skatteutgifter, som uträknas enligt tabell 26, visa också skillnader, vilka ibland äro större, ibland mindre än prisspridningen mellan grupperna. Dessa anmärkningar ge i sin mån stöd åt uppfattningen att nuvarande avdragssystem är behäftat med åtskilliga brister, såsom också kommunalskatteberedningen och familjebeskattningssakkunniga konstaterat. Å andra sidan synes det obestridligt, att när en spridning i levnadskostnaderna på omkring 22 procent kvarstår och när de direkta skatterna nått en sådan tyngd som för närvarande även för de lägre inkomsttagarna, skulle införandet av lika skatteavdrag i hela riket strida mot avdragssystemets syfte att utjämna den reella skattebelastningen. Ett borttagande av skattegrupperingen skulle således icke bidraga till rättvisa i skattelagstiftningen. En sådan ändring att lägre skattegrupp skulle uppflyttas till högre, skulle öka antalet av dem, som icke kunde fullt utnyttja skatteavdragen. Vad härefter angår verkningarna för staten av skattegrupperingens avskaffande må såsom sammanfattning av den ovan åberopade utredningen framhållas följande. Skatteutfallet minskas eller ökas vid olika alternativ för grupperingens borttagande. Denna verkan kan emellertid undvikas genom ändrad utdebitering. Däremot skulle oundvikligen uppkomma i vissa alternativ en avsevärd minskning och i andra alternativ en ökning av de beskattningsbara enheternas antal. Minskningen skulle stå i strid mot önskemålet att låta så stora medborgargrupper som möjligt dela medborgarskapets förpliktelser och ansvar. Ökningen skulle komma till stånd genom att de svagaste inkomstskikten skulle beläggas med skatt. Förskjutningar i skattebördan skulle uppstå mellan ensamstående och familjeförsörjare samt mellan olika inkomstklasser. Det kan dock knappast sägas att dessa förskjutningar ha mycket stor betydelse. Överhuvud torde undersökning-

170 en visa, att intet av de undersökta alternativen lämpligen kan genomföras utan en omläggning av avdragssystemet för den statliga beskattningen i samband med en avvägning av skattebelastningen i dess helhet. I fråga om den kommunala beskattningen har utredningen inriktats på verkningarna för det kommunala skatteunderlaget, skattebelastningen och förskjutningen från icke-fastighetsägare till fastighetsägare. Båda de verkställda undersökningarna visa, att de största verkningarna av avdragens förändring uppträda i små kommuner med svagt skatteunderlag. Minskningen av skatteunderlaget är påtagligt större enligt den Östmanska undersökningen än enligt den Bauerska, ett förhållande, som säkerligen förklaras därigenom att den förstnämnda genomgående rör sig med lägre inkomster än den senare. Avdragsförhöjningen genom flyttning från grupp I till högre grupp har därför givit starkare utslag såväl i fråga om reduktionen av skattekrontalen som överflyttningen till fastighetsägare från ickefastighetsägare. Ökningen av den kommunala utdebiteringen, som icke beräknats annat än i den Bauerska utredningen med dess starkare inkomstunderlag, visar det oaktat för många landskommuner påfallande höga siffror. Det är också värt att uppmärksamma, att i ett av Stockholms taxeringsdistrikt enligt den Östmanska utredningen skatteunderlaget vid förändring från avdrag enligt grupp V till grupp I skulle ökas med över 14 procent, vilket uppenbarligen innebär en överflyttning av den kommunala beskattningen från högre till lägre inkomsttagare. Undersökningarnas resultat torde kunna sammanfattas sålunda. Det nuvarande avdragssystemet är behäftat med brister i flera avseenden. Systemet står emellertid i så nära samband med andra frågor rörande skattskyldigheten och skattebelastningen, att en väsentlig omläggning av detsamma icke lämpligen bör äga rum isolerad. Om avdragsbeloppen skulle sättas lika för hela riket, skulle detta för den enskilde skattskyldige icke såvitt angår statsskatten medföra mera betydande verkningar annat än i vissa undantagsfall, men såvitt kommunalskatten angår understundom medföra kännbar ökning av utdebiteringen och överflyttning av skattebördan från icke-fastighetsägare till fastighetsägare. För staten skulle en sådan åtgärd enligt vissa alternativ åstadkomma en avsevärd förändring i skatteenheternas antal och skatteavkastningen. För kommunerna, framför allt de små landskommunerna, kan en ändring av avdragssystemet medföra stark nedgång i skattekrontalet, särskilt om det allmänna inkomstläget är nedpressat. På grund av dessa omständigheter och då spridningen i levnadskostnaderna fortfarande motiverar olika skatteavdrag, har kommittén icke ansett sig böra föreslå någon ändring i skattegruppernas antal eller avdragsbeloppen. En omplacering av orterna mellan grupperna i analogi med placeringen i lönegrupper synes dock böra genomföras.

171 Bilaga 1.

Kompletterande uppgifter till kommitténs prisgeografiska undersökningar. 1. Det regionala sambandet i prisnivån enligt 1941 års material. I syfte att erhålla ett underlag för bedömningen av frågan om antalet för en dyrortsundersökning behövliga representantvaror har dyrortskommittén undersökt det interlokala sammanhanget i prisnivån enligt 1941 års prismaterial. En redogörelse härför följer här nedan. Livsmedel. För studiet av eventuellt förekommande sammanhang i priserna ha utvalts vissa varuslag, nämligen mjölk, ost, ägg, nötkött (stek), potatis, vetebröd och grovbröd. Jämförelse av prisvariationerna har skett emellan mjölk å ena sidan och ost, ägg och nötkött å andra sidan, mellan ägg och nötkött samt mellan potatis, vetebröd och grovbröd. Urvalet av varor och kombinationen av jämförelseled ha delvis bestämts av beräkningstekniska förhållanden. Beräkningarna beträffande dessa livsmedel grunda sig på prisuppgifter för samtliga orter i tre för ändamålet utvalda landsdelar, nämligen Malmöhus län, Västmanlands och Örebro län samt Västernorrlands län, vilka fått representera respektive södra, mellersta och norra Sverige. Redan av tabell 27 framgår, att ett visst samband råder i prisförändringarna för mjölk, ägg och potatis, då man jämför kommuntyperna inbördes. Alla dessa varuslag äro dyrast i städerna och billigast på landsbygden. Mellan mjölk och bröd synes sambandet snarast negativt, d. v. s. brödpriset sjunker, när mjölkpriset stiger, medan osten ter sig indifferent och nötsteken visar vacklande tendens. Från söder till norr återigen råder tydlig tendens till ökade priser för mjölk, bröd och potatis samt i stort sett även för ägg, vacklande tendens för ost och övervägande omvänd tendens, d. v. s. fallande priser för nötstek. Nederst å tabellen har angivits variationsbredden kring medeltalen för de olika varuslagen. Det övre talet visar variationen i pris för hela materialet. Talet för t. ex. mjölk (6.o) anger, att mjölkpriset i omkring 98.8 procent av samtliga orter avviker från medeltalet för samtliga orter med mindre än 6.0 öre, d. v. s. ligger mellan gränserna 33 och 21 öre. Det undre talet anger, att i genomsnitt för de redovisade grupperna av orter inom samma landsdel och av samma typ variationen håller sig inom gränserna ± 4.2 öre räknat från medeltalet för respektive grupp. Variationen inom grupperna är som synes av avsevärd storleksordning. Tabell 28 ger ett mera preciserat besked om samma förhållanden som belysts av föregående tabell. Den visar för varje par av jämförda varuslag tal — s. k. korrelationskoefficienter — som utgöra mått på samvariationen i de båda varornas priser. Dessa koefficienter kunna antaga värden mellan -|-1 och — 1 . Om de båda priser, vars variationer jämföras, stå i ett bestämt förhållande till varandra, så att en viss ökning respektive minskning i det ena priset från en ort till en annan alltid motsvaras av en viss bestämd ökning respektive minskning i det andra priset, antar korrelationskoefficienten värdet 1. Om omvänt en viss

172 Tabell 27. Medelpriser (öre) för vissa livsmedel inom tre landsdelar och vissa kommuntyper. (Material från 1941 års prisgeografiska undersökning.)

Ortsgrupp

m.

To

m.

bo bo

•< 1.

v O

co

io

X) :0 U rQ ii O

T3 :Q U

> o

>

O

"eS O

Medelpriser.

Malmöhus län: 28 27 25

264 246 232

265 260 258

322 318 309

101 101 105

50 51 52

14 13 11

29 28 26

296 294 281

253 254 254

319 312 315

108 107 109

66 68 70

15 13 13

31 31 27

304 300 233

254 254 256

308 308 308

108 116 122

83 81 82

16 14 14

Samtliga orter

b) inom ovannämnda undergrupper (genomsnitt) . .

6.0 4.2

109 46

27 27

47 46

37 33

38 23

7.1 6.1

Industri- och agglomererade kommuner Jordbruks- och blandade kommuner Örebro och Västmanlands län: Industri- och agglomererade kommuner Jordbruks- och blandade kommuner Västernorrlands län: Industri- och agglomererade kommuner

2.

Variationsbredd.1

1 Talen för variationsbredden ange (i öre) avstånden till de gränser på ömse sidor om medeltalen, mellan vilka de enskilda orternas priser vid »normal> fördelning i de flesta fall (98.8 %) falla. (Variationsbredden = 2.5 gånger standardavvikelsen.)

ökning i det ena priset motsvaras av en viss bestämd minskning i det andra, får koefficienten värdet —1 och i de fall, då intet samband föreligger, värdet 0. Värden mellan 0 och 1 innebära sålunda, att en högre eller lägre grad av sam variation föreligger, värden mellan 0 och — 1 , att en högre eller lägre grad av motvariation föreligger. Liksom de flesta statistiska värden äro dessa koefficienter behäftade med risk för slumpens inflytande. Den säkerhet, varmed man med hjälp av en dylik koefficient kan påstå, att en samvariation (respektive motvariation) föreligger, beror dels på koefficientens storlek och dels på det antal priser eller prismedeltal, varpå den grundar sig. En kontroll av säkerheten har utförts för samtliga i tabellen redovisade koefficienter. De tal som kunna anses statistiskt fullt säkerställda ha satts med kursiv stil och strukits under med ett streck, de som visat sig praktiskt taget säkerställda med kursiv stil utan streck. De värden, som icke äro säkerställda men som med avsevärd sannolikhet kunna sägas innebära, att samvariationen icke är betingad av slumpen, äro satta med vanlig stil, och de värden, som med större sannolikhet än 5 procent kunna vara åstadkomna av slumpen, ha satts inom parentes.

173 Tabell 28. Sambandet mellan vissa livsmedelspriser inom vissa orter och ortsgrupper. (Material från 1941 års prisgeografiska undersökning.) Korrelation (samvariation resp. motvariation) mellan priserna för mjölk och

vetebröd och ägg och nötstek nötstek grovbröd potatis

grovbröd och potatis

ägg

ost

1. Från ort till ort (beräknad på samtliga berörda 654 orter).

2. Från kommuntyp till kommuntyp, beräknad på medeltalen för kommuntypen inom var och en av de 3 landsdelarna (genomsnitt för landsdelarna

(0.19

(0.37)

(0.24)

(0.60)

(-0.48)

(-0.68)

3. Från landsdel till landsdel, beräknad på medeltalen för landsdelarna inom var och en av de tre kommuntyperna (genomsnitt för kommuntyperna)

(0.57)

(-0.69)

(-0.51)

(0.08)

4. Från ort till ort inom var och en av de 9 kombinationerna av kommuntyper och landsdel (genomsnitt för de 9 grupperna)

(-0.02)

(0.07)

(0.02)

(0.05)

(-0.06)

Variation i priserna:

Till att börja med ha priserna för de varor, som jämförts, t. ex. mjölk och ägg, sammanställts ort för ort utan hänsyn till orternas typ eller läge. De koefficienter, som därvid erhållits, redovisas i tabellens rad 1. Talet 0sr_ innebär, att ett otvivelaktigt och icke alldeles obetydligt samband mellan mjölkpris och äggpris konstaterats. Det kan sålunda fastslås, att det föreligger en tendens till relativt högt äggpris på de orter, där mjölkpriset är högt, och omvänt. Sambandet kan uttryckas så — vilket icke kan utläsas ur tabellen — att när mjölkpriset från en ort till en annan stiger med 1 öre, stiger äggpriset i genomsnitt med 8.1 öre. Omvänt stiger mjölkpriset i genomsnitt med 0.04 öre när äggpriset stiger med 1 öre. Emellertid innebär talet 0.57 också, att betydande avvikelser från dessa genomsnittliga samband förekomma. Att avvikelserna äro avsevärda, framgår redan av följande resonemang. Om ovannämnda samband gällde lika för varje ort, så att en prisskillnad på mjölk om 1 öre exakt motsvarades av en prisskillnad på ägg om 8.1 öre, skulle ju med nödvändighet även det omvända vara fallet, nämligen att en prisskillnad på ägg om 1 öre motsvarades av en prisskillnad på mjölk om 1/8 öre. Detta är emellertid på grund av avvikelserna från det genomsnittliga sambandet ej fallet. Korrelationskoefficienten är just ett uttryck för i vad mån dessa bägge relationstal (8.1 och 0.04) motsvara varandra. Att en tydlig samvariation från ort till ort i mjölkpris och äggpris föreligger, är icke annat än man kunde vänta. E t t uttryck för att de bägge priserna förändras på överens-

174 stämmande sätt, när man går från en kommuntyp till en annan, ger korrelationskoefficienten O.95 på rad 2. Detta värde har erhållits som genomsnitt för de tre undersökta landsdelarna. Samvariationen i mjölk- och äggpris, när man går från landsdel till landsdel, har studerats inom var och en av de tre ortstyperna och ger i genomsnitt korrelationskoefficienten (O.57) på rad 3. Även frånsett det inflytande, som tillhörigheten till en viss kommuntyp eller en viss landsdel utövar på båda de jämförda priserna — för mjölk och för ägg — föreligger ett visst samband dem emellan. Ett mått på detta samband utgör koefficienten Ojx på nedersta raden, som beräknats som ett genomsnitt av motsvarande koefficienter inom var och en av de 9 ortsgrupper, som erhållas genom en samtidig indelning efter kommuntyp och landsdel. Talet anger, att ett tämligen svagt ehuru säkerställt, samband föreligger mellan mjölk- och äggpris mellan orter tillhörande samma typ och samma landsdel. Betraktar man de övirga varuslag, som ingå i beräkningarna, ser man, att samvariationen i priserna mellan de enskilda orterna genomgående är lägre än vad som konstaterats i fråga om mjölk och ägg. Beträffande mjölk och ost framträder en viss motvariation när man går från landsdel till landsdel. Sammanfattningsvis kan sägas, att de här betraktade varornas priser i övervägande grad variera på samma sätt från kommuntyp till kommuntyp liksom från landsdel till landsdel men att denna samvariation ofta är tämligen svag och att även motvariation förekommer. Utom i ett fall (mjölk och ägg) synes intet eller obetydligt samband föreligga mellan priserna på olika varor inom kommuner av samma typ och i samma landsdel. Det ringa sambandet av sistnämnda slag kan möjligen tänkas tyda på att prisnoteringarna icke varit helt jämförbara utan avsett olika kvaliteter, något som i särskilt ringa mån kan misstänkas för varor som mjölk och ägg. Ett starkare samband hade å andra sidan kunnat tänkas tyda på en för en ort genomgående tendens till för höga eller för låga noteringar. Trots att de ovan redovisade beräkningarna endast grunda sig på uppgifter från de tre angivna landsdelarna, torde de berättiga till slutsatsen, att det för en rättvisande dyrortsundersökning är önskvärt att många slag av matvaror noteras. Omdömet avser i första hand 1941 års prissituation. Till följd av den sedermera minskade prisspridningen gäller det icke i fullt samma mån år 1944. Övriga utgifter. Utanför livsmedelsposten ha fyra poster utvalts för att belysa samvariationen i priserna orterna emellan, nämligen ur beklädnadsposten kostym och herrskor, bland husgeråden tallrik och bland tjänsterna klippning. Priser på dessa varor insamlades 1941 å s. k. huvudorter. Sambandet mellan de olika priserna synes genomgående ha varit obetydligt eller obefintligt. Huvudposterna En beräkning har även utförts, som avser att belysa, i vad mån budgetens huvudposter variera på samma sätt mellan orterna. Härvid ha indextalen för huvudposterna för samtliga i 1941 års prisundersökning ingående 3 850 orter använts. Dessa ha indelats i 4 kommuntyper — städer med över respektive under 20 000 invånare, industri- och agglomererade kommuner samt jordbruks- och blandade kommuner. På grund av detta större antal orter och ortsgrupper har vid denna beräkning sambanden kunnat fastställas med större säkerhet än vid de ovan redovisade beräkningarna. Bostadsposten har — på grund av sin särställning i fråga om beräkningsmetoden — icke medtagits, trots att en jämförelse mellan variationen i bostadskost-

175 Tabell 29. Medeltal av indextalen för vissa huvudposter inom vissa landsdelar och kommuntyper. (Material från 1941 års prisgeografiska undersökning.) 1 Livsmedel

Beklädnad

Bränsle

Skatter

Övriga utgifter

993 965 946 933

1021 985 990 982

1024 988 913 891

1032 917 854 845

1003 992 989 988

1012 973 946 936

1011 968 967 970

1017 933 755 710

989 932 887 904

996 990 985 985

1018 988 972 941

989 985 977 968

1054 1098 931 774

1119 1021 897 871

1007 995 990 982

1015 1011 1002 976

1018 990 992 990

1094 1029 921 784

955 927 873 852

1007 1006 1007 996

999 1011 991 984

1002 958 969 961

1079 961 795 719

1095 1009 916 928

1009 991 988 985

1054 1042 1013

1020 1016 1017

1105 844 734

1202 1194 1156

1007 1 001 1000

1007 996 986 951

1012 984 988 978

1050 1021 870 779

1017 984 949 894

1004 997 995 988

136 88

107 95

470 396

479 353

47 41-

Södra Sverige: Städer med över 20 000 invånare . . » » under 20 000 » Industri- och agglomererade kommuner Jordbruks- och blandade kommuner . . Östergötland, Småland, Gotland: Städer med över 20 000 invånare . . » » under 20 000 » . . Industri- och agglomererade kommuner Jordbruks- och blandade kommuner . . Västra Sverige: Städer med över 20 000 invånare . . » » under 20 000 » . . Industri- och agglomererade kommuner Jordbruks- och blandade kommuner . . Mälarlänen : Städer med över 20 000 invånare . . » » under 20 000 » Industri- och agglomererade kommuner Jordbruks- och blandade kommuner . . Kopparbergs och Gävleborgs län: Städer med över 20 000 invånare . . » » under 20 000 » Industri- och agglomererade kommuner Jordbruks- och blandade kommuner . . Norra Sverige: Städer med under 20 000 invånare . . Industri- och agglomererade kommuner Jordbruks- och blandade kommuner . .

Städer med över 20 000 invånare . . » » under 20 000 » Industri- och agglomererade kommuner Jordbruks- och blandade kommuner . . Variationsbredd: * a) för hela materialet b) inom undergrupperna (genomsnitt) . 1

Genomsnittet för städer + andra tätorter = 1 00 0. Variationsbredden har på grund av det större mate:rialet beräli näts något vidare än vad som ovan skett i fråga om enskilda varuslag. In om det avs tand från n Ledeltalen se m anges a v de här redovisade talen falla sålunda vid en »non nal» fördeh ling cirka i 9.7 procent av samtli ga orter. 2

176 Tabell 30. Sambandet mellan vissa huvudposter inom olika orter och ortsgrupper. (Material från 1941 års prisgeografiska undersökning.) Samvariationer mellan kostnadssummorna för

ii

w

»Q

v la a g

övriga utgifter och

kläder och

livsmedel och ki

V

c3

M •

03 a > M

a

-. b. os a

q

.Sf£ > '5b

•

Xl

X

To a i3 b

J3

=5^

h OJ +J

sJ i»

Samvariation i huvudposternas kostnadssummor: 1. Från ort till ort (beräknad på samtliga orter). 2. Från kommuntyp till kommuntyp a) beräknad på medeltalen för 4 kommuntyper b) beräknad på medeltalen för kommuntyperna inom var och en av de 6 landsdelarna (genomsnitt för landsdelarna) . . . .

(0.94)

(0.98)

(0.86)

(0.94)

(0.79)

(0.02)

(0.80)

(0.33)

(0.81)

(0.29)

(0.47)

(-0.il)

(0.19)

(0.22)

(0.40)

0.19 O.u

(0.08)

3. Från landsdel till landsdel a) beräknad på medeltalen för de 6 landsb) beräknad på medeltalen för landsdelarna inom var och en av de 4 kommuntyperna (genomsnitt för kommuntyp) . . . . 4. Från ort till ort inom var och en av de 24 kombinationerna av kommuntyp och landsdel (genomsnitt för de 24

nåden och övriga kostnader skulle varit av intresse. I tabell 29 återfinnas genomsnitt av indextalen för huvudposterna för ovannämnda ortsgrupper. Av översta raden i tabell 30 framgår, att sambandet mellan huvudposterna är starkare, än som kunde fastställas för ovan redovisade enstaka varuslag. Talen på rad 2 a ha beräknats på medeltalen för de fyra kommuntyperna. På dessa tal inverkar sålunda det förhållandet, att orter tillhörande de olika kommuntyperna förekomma i olika antal inom de olika landsdelarna. Vid beräkningen av talen på rad 2 b har denna inverkan eliminerats, därigenom att de — på analogt sätt

177 som ovan skett beträffande vissa livsmedel — beräknats på medeltalen för kommuntyperna inom varje landsdel för sig. Sistnämnda tal visa, att ett utpräglat samband föreligger mellan livsmedelskostnaderna och kostnaderna för övriga poster, när man går från en kommuntyp till en annan. Att sambandet mellan livsmedels- och beklädnadskostnaderna är relativt svagt, är naturligt med hänsyn till att landbygdskommunernas priser hämtats från huvudorter tillhörande övriga kommuntyper. Mellan livsmedelsposten och posten »övriga utgifter» är sambandet dock tämligen starkt. Sambandet mellan beklädnadsposten och övriga poster är något svagare liksom mellan »övriga utgifter» och skatter. När man går från landsdel till landsdel (rad 3 b), förändras kostnaderna för flertalet poster på tämligen enahanda sätt. Ett undantag utgör, som man kunde vänta, bränsleposten, som icke synes ha något nämnvärt samband med övriga poster. En antydan till motvariation framträder t. o. m. vid jämförelsen livsmedel—bränsle. Bränsleposten är dock beräknad icke blott med hänsyn till prisvariationerna ort från ort utan också med hänsyn till klimatolikheter (mellan 4 zoner) och till ransoneringens bestämmelser. Även mellan skatter och »övriga utgifter» synes sambandet svagt. Bland kommuner i samma landsdel och av samma typ förefinnes ett visst — icke alldeles obetydligt — samband mellan de olika huvudposterna. Undantaget utgöres härvidlag av skatteposten, som synes yariera helt eller i huvudsak oberoende av övriga levnadskostnader.

2. Hushållsbudgeter använda vid kommitténs dyrortsundersökningar. Kommitténs beräkningar av levnadskostnaderna på olika orter ha, som närmare framgår av kapitel 5, i huvudsak utförts med samma hushållsbudget (viktsystem), som användes av socialstyrelsen för 1941 års prisgeografiska undersökning. Denna grundade sig, vad angår huvudposternas storlek, på preliminära uppgifter från en i november 1941 utförd hushållsbudgetundersökning. Detaljerna — d v. s. sammansättningen av varje huvudpost för sig — var, vad angår livsmedelsposten hämtad från socialstyrelsens fortlöpande konsumtionsundersökning i städer och andra tätorter, vad angår beklädnadsposten och »övriga utgifter» från viktsystemet för 1935 års levnadskostnadsindex, vederbörligen framräknat till juni 1941, och vad angår bränsleposten från en kalkyl uppgjord på grundval av då gällande ransoneringsbestämmelser.1 Huvudposterna i 1941 års budget framgå av följande tabell 31 (budget 2) och detaljerna av tabell 32. Det tekniska förfarandet vid 1941 års undersökning, var att varje huvudpost färdigställdes för sig med hjälp av de i tabell 32 angivna kvantitetstalen. Därefter beräknades indextal för varje huvudpost och varje ort, varvid basen fick vara ett vägt genomsnitt av talen för städer och andra tätorter, som avsågs a t t ungefär motsvara genomsnittet för de orter, på vilka socialstyrelsens budgetbokförare varit bosatta. Dessa ortsindextal för huvudposterna vägdes därefter samman till ett totalindextal motsvarande totalutgiften, varvid vikterna voro huvudposternas procentuella andel av totalutgiften enligt 1941 års budget (tabell 31, budget 2 nedre hälften). Denna budget hade färdigställts, medan de andra uträkningarna pågingo. 1

12 Jfr Soc. Medd. årg. 1942, sid 413 o. f.

178 Tabell 31. De vid kommitténs beräkningar använda (hushållsbudgeterna).

viktsystemen

Samtliga budgeter avse familjehushall i städer och tätorter om man, hustru och ungefär två minderåriga barn, utom budget nr 5, som avser två åldriga pensionärer utan barn (i städer och tätorter). Budget nr 1941 års preliminära budget (1935 års budget) 1

1941 års dyrortsbudget (definitiv)

1941 års nya indexbudget

Budget för högre inkomsttagare

Pensionärsbudget (kontant) i nov. 1943

1874 640 274 46 503 411 822

1731 552 239 35 548 (305) 940

2 919 1200 630 64 1357 (1 791) 4 765

996 351 126 33 137

....

1783 638 178 40 813 381 1218

Summa

5 051

4 570

4 350

12 726

2 039

41.0 14.0 6.0 1.0 11.0 9.0 18.0

39.8 12.7 5.5 0.8 12.6 (7.0) 21.6

22.9 9.4 5.0 0.5 10.7 (14.1) 37.4

48.9 17.2 6.2 1.6 6.7

Övriga utgifter . . . .

35.3 12.6 3.5 0.8 16.1 7.6 24.1

Summa

100.0 Utgiftspost

Absoluta

tal, kr

Livsmedel Bostad Bränsle Lyse Beklädnad Skatter Övriga utgifter

Relativa

tal, %.

Livsmedel Bostad Bränsle Lyse Beklädnad Skatter

1 Motsvarar 1935 års indexbudget, som avsåg 49 orter, men omräknad att gälla genomsnittet för samtliga städer och andra tätorter. Den ursprungliga indexbudgeten i juni 1941 återges i Soc. Medd. 1942, sid. 413.

Värdet av de i tabell 32 angivna varukvantiteterna svarar mot kronbeloppen i kolumn 1, tabell 31. Räknar man med 1941 års medelpriser ut det sammanlagda värdet av de i tabell 32 angivna kvantiteterna livsmedel erhålles alltså summan 1 783 kronor; för kläderna erhålles 813 kronor o. s v. Innebörden i den räkneprocedur, som ovan skildrats, kan sägas vara, att huvudposterna, sedan de beräknats med de kvantiteter, som återfinnas i tabell 32, ökades, livsmedelsposten i proportionen 1874/1783, bränsleposten i proportionen 274/178 o. s. v. Även skattepostens vikt ökades, som man ser, medan klädernas och övriga utgifters vikter minskades. Skatteposten hade före denna höjning beräknats för varje ort, under antagande att inkomsten varit densamma som för en tjänsteman i 11: e löneklassen enligt civila avlöningsreglementet med hustru och två avdragsberättigande barn. Inkomsten varierades efter gällande lönegruppering och ortsavdragen efter gällande

179 Tabell 32. Representantvarorna

och deras vikter vid 1941 års prisgeografiska undersökning.

Procentuell andel

Representantvara

Räkneenhet (prelim. budget)

Livsmedel. Mjölk 911 1 Smör 41 kg Ost 19 » 35 » Ägg Nötkött, stek . . . . 10 » » . soppkött . 13 » » , målet . . . 10 » Gödkalvkött, stek . » , målet. Fläsk, färskt sidfläsk 26 » salt » 13 Fläskkorv 36 Blodpudding 12 Gädda 9 Sill, färsk 9 Strömming, färsk . . 11 Torsk 15 Makrill 16 Salt sill 18 Vetemjöl 142 33 Rågmjöl 49 Rågsiktmjöl 44 Havregryn 14 Makaroner Hårt rågbröd, spisbröd 22 Knäckebröd 19 Sötlimpa 22 Mjukt grovbröd . . 28 Matbröd av vete och vatten . . . .

av av resp. totalhuvud- utgif post ten (prel. (def. budbudget) get)

100.00 41.00 14.77 9.22 2.69 5.39 1.79 1.79 1.69 1.69 1.60 4.79 2.49 5.09 1.10 1.10 0.65 0.65 1.10 1.10 1.40 3.59 0.60 1.10 1.60 0.60

6.06 3.78 1.10 2.21 0.73 0.73 0.69 0.69 0.66 1.96 1.02 2.09 0.45 0.45 0.27 0.27 0.45 0.45 0.57 1.47 0.25 0.45 0.66 0.25

1.00 1.00 1.00 1.10

0.41 0.41 0.41 0.46

Procentuell andel

Representantvara

Räkneenhet (prelim. budget)

Matbröd av vete och mjölk . . . . , 6 kg Kaffebröd 22 Skorpor 8 Potatis , 435 Gula ärter Ärter på burk . . , 12 f k g Apelsiner 9 kg Citroner 81 st Katrinplommon . . . 27 kg Torkade äpplen . . . 22 » Vitkål 44 » Morötter 34 » Socker 111 » Kaffe 7 » Pilsner 23 fl. Svagdricka 4 10-1 Kompletteringspost (lika för alla orter) l

Bostad. Bränsle*

av resp. totalhuvud- utgifpost ten (prel. (def. bud- budget) get)

0.40 1.90 0.80 3.59 0.40 0.50 1.00 1.00 2.49 2.49 1.60 0.90 3.79 1.96 0.40 0.50

0.16 0.78 0.33 1.47 0.16 0.21 0.41 0.41 1.02 1.02 0.66 0.37 1.56 0.80 0.16 0.21

6.00 Björkved Barrved Koks Kol Kokgas

Lyse. 100.00 1.00 0.60 0.21 El. ström . . 130 k Wh lOO.oo 1.00 1 I denna post ingå följande varuslag (procentuell andel av livsmedelsposten anges inom parentes): margarin (3.81), kaffesurrogat (1.33) och kakao (1.10). Härifrån avgår matfettsrabatten (2.15). 2 Kvantiteterna varierades efter ransoneringsbestämmelserna och vissa klimatzoner.

180 Procentuell andel

Procentuell andel

Representantvara

Räkneenhet (prelim. budget)

av resp. totalhuvud- utgiften post (prel. (def. budbudget) get)

Representantvara

Räkneenhet (prelim. budget)

av resp. huvudpost (prel. budget)

1.47 0.93 st Säng 0.69 Trådgardiner . . . 4.36 m Ylletyger till dam0.69 Vaddmadrass . . . 0.39 st klänning . . 0.87 9.86 m 7.88 0.69 0.57 » Sängfilt Bomullstyg till 0.59 27.53 » damklänning 5.50 0.60 Handdukar . . . . 0.55 duss. 0.59 3.32 m Lakansväv . . . . 0.66 kg Ullgarn . . . 0.15 1.40 0.59 1.09 duss. Porslinstallrikar . . 1.50 st Herrkostym . 26.46 2.91 0.69 1.24 » 0.65 » Vinteröverrock 10.61 1.17 Kaffegods 0.59 3.44 » Dricksglas 2.49 » Herrhatt . . . 4.06 0.44 0.59 2.84 st 4.64 » Herrskjorta . 6.53 0.72 Mjölkfat 0.34 1.58 » 5.06 » Herrkalsonger 3.60 0.40 Hink 0.34 1.24 » Aluminiumkastrull 7.93 par 4.18 0.46 Damstrumpor 0.34 0.81 » 9.86 » 4.35 0.48 Stekgryta Herrstrumpor 3.12 paket 0.34 1.27 st 0.90 0.10 Trådspik Arbetsblus . . 0.34 1.89 par 5.24 0.58 Hushållshammare . 1.99 st Herrkängor . 0.34 0.59 » 0.68 Vedsåg m. stålbåge 1.80 » 5.24 Herrlågskor . 0.34 5.24 0.58 Elektriskt strykjärn 0.31 » 2.17 » Damlågskor . 0.59 0.37 duss. Bordsknivar Halvsulning och 1.44 3.22 st 18.95 kg klackning, herr Såpa . . . . 6.19 0.68 1.44 Halvsulning och 5.71 » Tvålflingor 3.97 » klackning, dam 0.41 12.50 st Rakning . . Kompletterings1.27 Hårklippning herr 10.13 » post (Eka för alla 2.63 28.25 » Biljettpris, biograf 1 2.62 0.28 orter) 3 1.65 Omnibus, enkel resa 22.05 » 8 1.65 13.84 » » , tur. o. ret. 9.00 Skatter. 1.65 Hyrbil, enkel resa . 3.54 » » Arbetshjälp i hem100.00 18.00 Övriga utgifter. 10.00 dagar 4.04 met 0.26 1.47 0.21 st Matbord Kompletterings0.26 1.47 Stolar av björk . . 0.14 i-duss. post (lika för alla orter) 0.26 1.47 Pinnstolar av björk 0.49 » 69.36 Beklädnadsartiklar.

100.00 11.00

1 1 denna post ingå följande varuslag (procentuell andel av beklädnadsposten anges inom parentes): bomullsgarn (1.40) och galoscher (1.22). 2 I denna post ingå följande förnödenheter (procentuell andel av posten »övriga utgifter» anges inom parentes): linoleummatta (1.38), symaskin (0.34), glödlampa (0.35), handtvål (1.44, tandkräm, rakblad m. m. (0.92), medicin (2.58), läkararvode (2.35), skolböcker (0.40), skolavgifter (1.65), böcker och tidningar (5,48), förenings- och försäkringsavgifter (16.32), radiolicens (0.82), leksaker (0.56), grammofonskiva (0.42), velociped (1.59), järnvägsresor (1.65), ranta a lan (0.75), telefon och telegram (1.15), postporto (0.58), skrivmaterial (0.42), tobak (4.39), spritdrycker (8.74) samt övriga ej specificerade utgifter (14.08). 3 10 km per resa.

181 skattegruppering. Inkomsten var givetvis ökad med utgående rörligt tillägg, för år 1939 i genomsnitt 5.25 procent. Avdrag för tjänste- och familjepension gjordes icke. Däremot avdrogs 200 kronor för livförsäkringspremier och dylikt. Såväl skatt till staten som till landsting och primärkommun räknades ävensom folkpensionsavgiften. Vid kommitténs beräkningar för år 1944 har metoden med ortsindextal icke varit lämplig, utan förfaringssättet har varit följande. Med hjälp av räkneenheterna (kvantitetstalen) i tabell 32 beräknades med priserna från april 1944 kostnaden för varje huvudpost för sig och därefter höjdes eller sänktes summan för respektive post i den relation som rådde mellan posterna enligt budget 1 och 2 i tabell 31. Livsmedelsposten höjdes alltså med 5.1 procent (= relationen 1874:1783), bostadsposten togs oförändrad, bränsleposten höjdes med 53.9 procent, lyseposten höjdes med 15.0 procent, beklädnadsposten minskades med 38.1 procent och »övriga utgifter» minskades med 32.5 procent. Skatteposten höjdes med 6.5 procent, ett tal, som erhölls efter en särskild kalkyl. Eljest beräknades skatten efter samma regler som 1941 med den skillnad likvisst, att även tjänste- och familjepensionsavgifter fråndrogos. Att i ett fall som detta avpassa skatteposten, som ju icke beräknas som kostnaden fölen viss kvantitet, fullt korrekt torde emellertid vara praktiskt ogörligt. Det bör måhända inskjutas, att svårigheten sammanhänger med att levnadskostnadernas beräkning med samma viktsystem vid olika tidpunkter innebär — icke att de skilda posterna skola ingå med samma inbördes ekonomiska vikt — utan att beräkningarna skola avse samma konsumtion vid bägge tillfällena. Det har omtalats, att i livsmedelsposten ingick vid 1944 års beräkning ett antal varuslag (cirka 20 procent av postens värde) med sina priser från år 1941, i beklädnadsposten ingick likaså skolagning och i posten »övriga utgifter» arbetshjälp m. m. efter 1941 års priser. Detta innebar dock icke, att dessa poster infördes med 1941 års belopp i kalkylen, blott att den interlokala variationen i posterna överensstämde med den som förekom 1941. Förfaringssättet har nämligen varit, att ifrågavarande delar av budgeten först kostnadsberäknades med 1941 års priser och att de så erhållna beloppen därefter ökades i enlighet med den prisstegring för respektive post, som vid socialstyrelsens prisindexberäkningar framkommit mellan 1941 och 1944. Det framgår av noterna till tabell 32, vilka utgiftsposter som år 1941 antogos ha samma kostnad över hela landet. Vid 1944 års undersökning upptog förteckningen ytterligare följande poster: 1. Livsmedelsposten: Hårt bröd, kaffe. 2. Beklädnadsposten: Ylletyg, ullgarn, herrkostym, herröverrock, skor av alla slag. 3. »Övriga utgifter»: Filt, lakansväv, strykjärn, tvålflingor. Angående bränslepostens beräkning må lämnas följande upplysningar. De av socialstyrelsen vid 1941 års undersökning använda kvantitetstalen ha icke ansetts användbara för 1944 års beräkning, emedan bränsleransoneringen icke obetydligt ändrats sedan nämnda år. Genom den minskade tilldelningen av fossilt bränsle har uppvärmningen av bostäderna i hus, som eldas med värmepannor avsedda för sådant bränsle, i hög grad fördyrats. Utgångspunkten för beräkningarna har, för att icke jämförbarheten med år 1941 skulle brytas mer än nödvändigt, varit den totalkvantitet effektiv värme, som erhölls av de bränslekvantiteter, varmed socialstyrelsen räknade till uppvärmning av bostaden år 1941. Till eldning av kokspislar har det vidare antagits,

182 att kvantiteterna bränsle voro desamma 1944 som 1941. För uppvärmning av bostaden har bränslekommissionens bestämmelser ansetts gälla. Dessa gå ut på att rikets orter indelas i fyra grupper, där fastigheterna tilldelas växlande andelar fossilt bränsle av sitt normala behov. Dessvärre kompliceras frågan om denna ransonerings verkningar av att tilldelningen är olika till fastigheter av olika storlek —, j u större fastighet, desto mindre andel fossilt bränsle. För att rätt kunna taga hänsyn härtill borde man känna licenskvantiteternas medelstorlek på skilda orter. Då det sålunda här räknats med de största vid ransoneringen särskilda licenskvantiteterna, innebär detta en felkälla. För städer och andra större tätorter med deras stora fastigheter torde denna betyda relativt litet, enär de licenskvantiteter, som ge lägsta andel fossilt bränsle, ändock äro tämligen små (högst 200 poäng, eller motsvarande värmebehovet för en medelstor villa i mellersta Sverige). På mindre orter, där de små fastigheterna äro relativt flera, betyder den mera. På småorterna blir osäkerheten större också av den anledningen, att det antal fastigheter, som icke använda koks ens under normala tider torde vara relativt större. Vid tilldelning av skilda bränsleslag tillämpar bränslekommissionen en poängskala, som dock icke helt ansluter sig till vederbörande bränsleslags värmevärde, utan undervärderar veden i förhållande till kol och koks. Anledningen härtill är, att den ved, som går till ersättning för fossilt bränsle, icke kan utnyttjas till sin fulla effekt på ifrågakommande härdar, varför tilldelningen av ved som ersättning för fossilt bränsle måste vara relativt riklig. Tar man — som skett vid här redovisade beräkning — hänsyn till bränslekommissionens poängsättning, kommer man till det till synes egendomliga resultatet, att det icke blott går åt i summa mer bränsle i fastigheter, som tidigare uppvärmts med fossilt bränsle, än i vedeldade fastigheter, utan att det till och med går åt mera ved än i de sistnämnda, trots att dock en viss mängd fossilt bränsle utdelas. Hänsyn till den här omtalade särskilda kostnadsfördyringen vid utbyte av koks mot ved togs icke vid socialstyrelsens beräkning 1941. Förhållandet spelade vid det tillfället heller icke så stor roll som 1944. I enlighet med ovanstående har antagits, att tilldelningen av fossilt bränsle i bränslekommissionens ortsgrupper1 varit följande under säsongen 1943/44: Bränsleortsgrupp » > »

1 2 3 4

100 % fossilt bränsle av hela tilldelningen 60 % » » » » » 40 % » > » » » 15 % » » » » »

För köksspiseln har liksom år 1941 räknats med följande kvantiteter: 1

Bränsleortsgrupp

Orter utan

Kokgas

2.00 2.38

2.oo

2.00 2.38

kokgas.

Kol

hl

Orter med

kokgas. m

333.3 333.3

1 Jfr B. K:s cirkulär nr 142 och 217.

183 För uppvärmning av bostaden ha kvantiteterna bränsle blivit följande:

Orter med eller utan kokgas. Koks hl ms ms Barrved m9

16.80 1.00 1.15 1.24

11.20 1.49 1.72 1.87

4.20 2.12 2.44 2.64

4 utan koks

1.87 2.22 2.38

I summa har tilldelningen sålunda blivit följande för orter utan kokgas:

Orter utan Koks Kol

4 utan koks

28.00 10.81 — — —

16.80 — 3.00 3.53 1.24

11.20 — 3.49 4.10 1.87

4.20 — 4.12 4.82 2.64

— — 3.87 4.60 2.33

kokgas. . .hl . .hl . .m3 . .m3 m8

Räknat på medelpriserna för de 60 tätorter, som delta i socialstyrelsens fortlöpande prisstatistik, blir kostnaden för bränslebudgeterna följande: 4

Bränsleortsgrupp

utan koks Orter utan kokgas

kr.

Orter med kokgas

kr.

196 201

230 210

235 215

241 221

206 Det är uppenbart, att då man icke kunnat väga fram en särskild medelbudget för varje ort med hänsyn till förekomsten av skilda bränslebudgeter, har valet av bränslebudget betydelse för orternas dyrortsplacering. Vid provgrupperingen har det antagits, att alla landskommuner, som enligt bränslekommissionens indelning tillhöra gruppen 4, räknats till grupp 4 utan koks. För särorter belägna i landskommuner har dock räknats med koks, såvida icke särorten legat i landsdelen Norra Sverige. Till grupp 2 och 3 höra inga landskommuner. För landskommuner tillhörande ortsgrupp 1 har räknats med tilldelning som enligt tablån ovan för grupp 1. Det bör observeras, att totalutgiften för bränsle, beräknad med här ovan angivna kvantiteter höjdes avsevärt enligt vad förut sagts, vilket innebär, att man realiter räknade med betydligt större bränslekvantiteter än dessa tal ge vid handen. Slutligen ha bränslekostnaderna liksom 1941 justerats med hänsyn till klima-

184 tet allt efter ortens tillhörighet till någon av de fyra klimatzoner, som angivits i kap. 4.1 Den verkliga klimatskillnaden mellan landsdelarna är större än justeringstalen ange men har här dämpats med hänsyn till att köksbränslet icke behöver varieras efter klimatzoner. Den alternativa beräkning för en tjänsteman i 11 :e löneklassen, vars resultat redovisas i tabell 11, kapitel 5 2 , grundar sig på budget 3 i tabell 31. Resultatet har uppnåtts genom att de sex huvudposterna (skatteposten ej medräknad) justerats med relationstalen mellan procenttalen i budget 2 och 3 i tabellens nedre del. Härigenom undveks den sänkning av totalutgiften från 4 570 till 4 350 kronor, som eljest skulle inträffat och som har betydelse för skattepostens inplacering. Denna post har övertagits från den beräkning för ll:e löneklassen som ovan beskrivits men insatts i budgeten oförändrad (utan höjning). Det hela har resulterat i någon höjning av totalutgiften jämfört med budget 2, vilket förklaras av att skattepostens relativt ringa andel i budget 3 givit utrymme för ökning av övriga poster. Budgeten vid framräkningen av levnadskostnaderna för 12 000-kronorshushållet enligt tabell 12 i kapitel 5 framgår av budget 4, tabell 31, här ovan. Materialet till budgeten har varit sammandrag av årsräkenskaper, som förts i budgetbok från postsparbanken. I samband med revisionen av viktsystemet för levnadskostnadsindex våren 1943 insamlades sammanlagt 351 sådana årssammandrag, av vilka 34 hänförde sig till hushåll med över 10 000 kronors årsutgift. Med hänsyn till det ringa antalet räkenskaper, som ligger till grund för budgeten och materialets allmänna beskaffenhet — budgetböckerna tillåta som bekant en viss variation i sättet att gruppera utgifterna, vilket också utnyttjats av bokförarna — får det av kommittén använda viktsystemet anses som ganska svagt. Den allmänna karaktären av budgeten strider dock på intet vis mot vad man kunde vänta sig för ifrågavarande inkomstskikt. Den inbördes uppdelningen av posterna bostad, bränsle och lyse är särskilt osäker. Levnadskostnadernas beräkning har tillgått så, att huvudposterna, beräknade enligt budget 2, ökats i relation som beloppen i budget 4 överstiga beloppen i budget 2. Detta gäller dock ej skatteposten, utan denna har insatts direkt som den framkommit vid en beräkning för en inkomst som i 28:e löneklassen enligt statliga civila avlöningsreglementet med dyrortsgradering o. s. v., vilket gav en något högre skattepost på de flesta orter, än som svarar mot den relativt låga skatt, som budgeten anger. Beträffande denna budget skall blott tilläggas, att förutom familjemedlemmarna har i hushållningen deltagit ett hembiträde under i genomsnitt 65 procent av året. I övrigt må hänvisas till redogörelse i Sociala Meddelanden årgång 1945, sid. 215. Beräkningen har utförts för var och en av de 545 provgrupperade orterna, ehuru endast sammandragsuppgifterna meddelas i detta betänkande. Beräkningen för folkpensionärer enligt tabell 13, kapitel 5, grundar sig på en sammanvägning av huvudposterna med den budget, som angives i kolumn 5, tabell 31. I detta avsnitt skall slutligen redogöras för en beräkning av livsmedelskostnaderna i södra respektive norra Sverige med ledning av varierade viktsystem. * Sid. 69. Sid. 124.

185 Syftet med densamma har varit att utröna, om det negativa samband, som förmodas föreligga mellan pris på och konsumtion av enskilda varuslag, har betydelse för orters inbördes dyrortsplacering. Kostnaden i vardera landsdelen har beräknats dels enligt konsumtionen i södra Sverige och dels enligt konsumtionen i norra Sverige. Viktsystemen ha erhållits från socialstyrelsens fortlöpande konsumtionsundersökningar i städer och andra tätorter år 1944. De avse hushåll ungefär motsvarande normalhushållet. De använda priserna äro 1944 års medeltal för städerna i landsdelarna med respektive namn enligt kommitténs indelning. Eftersom priser icke funnits för alla varuslag ha icke hela budgeterna kunnat medtagas. Resultatet angav, att orterna i norra Sverige skulle vara 6.3 procent dyrare än i södra Sverige mätt efter södra Sveriges konsumtion och 5.7 procent dyrare mätt efter norra Sveriges konsumtion. Skillnaden ligger åt det håll man kunnat vänta men saknar praktisk betydelse. Måhända hade den blivit större, om budgeterna varit fullständiga. Budgeter avseende totalkonsumtionen skulle sannolikt givit större utslag. Det bör dock observeras, att man i praktiken icke kan grunda en dyrortsundersökning på extrema viktsystem och att skillnaden mellan olika landsdelars viktsystem och ett genomsnittssystem icke äro så stora som mellan landsdelssystemen inbördes.

3. Ortsurvalet och prismaterialet vid kommitténs prisgeografiska undersökning. De 545 orternas fördelning på landsdelar och ortstyper framgår av tabell 33. Från de län, som via priskontrollnämnden lämnat material till livsmedels- och bränsleposten utvaldes de fullständigaste formulären. Därvid blevo landskommunerna i stort sett underrepresenterade men man tillsåg, att från varje landsdel åtminstone 10 å 20 jordbrukskommuner blevo medtagna. Skaraborgs och Örebro län ha blivit relativt klent representerade, och Västmanlands län har icke bidragit med något formulär. De i kommitténs utredning medtagna orternas representativitet med avseende på belägenhet i dyrortsskalan belyses av tabell 34. Man ser omedelbart, att A-orterna äro starkt underrepresenterade. Detta har emellertid mindre betydelse, om blott det urval av lågt placerade orter, som erhållits, verkligen är typiskt för de lägre ortstyperna. Procenttalen i tabellen antyda, att så skulle vara fallet. Inom var och en av ortsgrupperna A—E fördela sig de provgrupperade orterna efter dyrhet ungefär som samtliga orter inom respektive grupp. Representativiteten tycks vara minst god inom grupp C. Av tabell 35 lär man finna, att då landskommunerna tagits bort, fördela sig återstående orter tämligen lika i hela materialet och i kommitténs urval. Nedan under rubriken »Analys» (punkt 7) visas, hurusom en rekonstruktion av samtliga orters fördelning efter dyrhet med stor säkerhet kunnat verkställas med hjälp av de 545 i kommitténs material ingående orterna, ett förhållande som ytterligare styrker, att representativiteten är god.

^~"~~-~^^ Ortstyp

Landsdel ^~~""--~^^^

C

-a-C en

2&

>-i

cS ej

ej te

•4-> *C

s-s

•*

••O >

Gävleborgs och Kopparbergs län

Tabell 33. De 5J/.5 provgrupperade orternasfördel ning på landsdelar och ortstyper. 2M ov Il "C

5i C]

4)

0) P< OJ

t-

Jordbruks- och blandade kommuner . . . . Industrikommuner m. m Köpingar och municipalsamhällen Städer med under 20 000 invånare . . . » » över 20 000 » . .. Storstäder

34 14 18 10 4 1

31 14 14 14 2

60 45 20 24 5 1

51 19 12 16 3 1

23 15 8 8 1

44 12 11 10

243 119 83 82 15 3

Summa

515 Tabell 34. Antalet orter i kommitténs provgruppering och i hela det år 1941 undersökta materialet fördelat på nu gällande löneortsgrupper (1935 års gruppering) och inom varje ortsgrupp efter dyrhet år 194-1. Indextal 1941 (Stockholm = 1000) Kommitténs material . . . Därav i % med indextal: — 765 7 6 6 - 796 797— 827

828— 859 860— 890 891— 922 923— 953 954— 984 985—1 016

14 57 29 0 0

1 11 64 22 2

33 59

2 44 44 10

100 Samtliga år 1941 undersökta orter 2296

214 Summa

Därav i % med indextal: — 765 766— 796 797— 827 828— 859 860— 890

13 57 27 2 1

0 12 67 20 1

891— 922 923— 953 954— 984 985—1016 Summa

0 22 58 18 2

4 38 36 21 1

100 Samtliga

H

D

B

61 31

18 73 9

71 29

17 83 100

12 53 25 10

30 59 11

5 24 47 24 100

100 100

6 27 32 18 9 5 2 1 0 100 3 850

22 11 56 11 100

80 20 100

8 37 32 13 6 3 1 0 0 100

187 Tabell 35. Antalet städer, köpingar och municipalsamhällen tillhörande de högre ortsgrupperna inom kommitténs material och i hela materialet fördelat på nu gällande löneortsgrupper och efter dyrhet år 1941. Indextal 1941 (Stockholm = 1000)

865— 889 890— 904 905— 921 922— 937 938— 952 953— 968 969— 984 985—1000 Summa

Hela materialet vid 1941 års undersökning

Kommitténs material (de provgrupperade orterna)

F

G

H

F

G

H

6 10 21 6 2

— — —

— —

— — —

—

— — — —

— —

4 2 5 —

3 5 10 3

1 4 2 1

— — —

—

1 3 2

4 1 2

Den i tabellverket genomförda indelningen av orterna i landsdelar överensstämmer med den indelning, som gäller för de generella hyrestalen för landsbygden. Ortstypsindelningen har fastställts efter prov som visat, att ingen tydlig skillnad vad gäller livsmedel och totalutgift framkommit mellan jordbruks- och blandade kommuner inbördes eller mellan industrikommuner, särorter etc. inbördes. De i provgrupperingen medtagna orternas formulär voro i många fall ofullständiga. Särskilt från landskommunerna saknas uppgifter om priset på mjölk, potatis och andra lantmannaprodukter ävensom på ved. Priset från närliggande ort av samma typ eller landsdelens och ortstypens genomsnittspris har i sådana fall insatts på formuläret. Det har förutsetts, att viss skevhet kunde tänkas föreligga i urvalet av orter på så sätt, att priser huvudsakligen från de dyrare delarna av i prishänseende Tabell 36. Priset på barrved och koks inom olika landsdelar och vissa ortstyper i april 1944Småland och öarna

Västra Sverige

Östra Sverige

Gävleborgs och Kopparbergs län

Norra Sverige

15.40 4.84

18.39 4.70

16.31 4.92

17.32 4.91

17.41 5.08

16.25 5.00

15.63 4.95

Södra Sverige Jordbruks- och blandade kommuner. Barrved . . .

kr. per m*

Städer (exkl. storstäderna) . Barrved . . . Koks

kr. per m 3 » »hl

188 Tabell 37. Den kommunala utdebiteringen per skattekrona (för skatt till primärkommun och landsting efter avdrag av skatteutjämningsbidrag) år 1944 i medeltal inom olika landsdelar och ortstyper. (Beräknat på de 545 provgrupperade orterna.)

Landsdel

•TB

Ortstyp

M 8! rj

ig «s

Ja*

Ä

le

J3 tu)

s-s

>&

o,

•So»

CO

5 Jordbruks- och blandade kommuner . . Industrikommuner m. m Köpingar och municipalsamhällen . . . . Städer med under 20 000 invånare . . . » » 2 0 000 invånare och däröver Storstäder

10.51 10.16 10.04 10.80 12.57 9.50

10.66 10.84 11.53 11.61 12.50

10.51 9.44 11.37 11.89 12.01 9.39

10.79 10.03 9.72 11.54 10.19 8.15

11.89 11.27 11.02 12.17 12.30

14.23 13.32 15.22 13.22

Medeltal för grupperna

&

11.43 10.84 11.48 11.87 11.91 9.01

heterogent sammansatta orter erhållits, men företagna stickprov på denna punkt ha icke besannat farhågorna. Ifråga om de relativa mjölkkostnaderna råder någon osäkerhet, då det icke är uteslutet, att prisuppgifterna från landskommunerna i vissa fall avse oskummad mjölk, medan uppgifterna från alla tätorter avse fetthaltsstandardiserad mjölk. Granskningen och korrigeringen av priserna har underlättats genom priskontrollens bestämmelser om högstpriser. Särskilt ha dessa varit till fördel när det gällt mjukt bröd, som eljest tillhör de svårast kontrollerade varuslagen. Viss kontroll av prismaterialet har erhållits genom jämförelse med konsumtionsföreningarnas till kooperativa förbundet rapporterade prisnoteringar, vilka av förbundet ställts till kommitténs förfogande. En speciell kontroll av mjölkprisets förändring mellan åren 1941 och 1944 har utförts med hjälp av prisuppgifter, som erhållits från mejeriernas riksförening. Beträffande två av huvudposterna, nämligen bränsleutgiften och skatteutgiften, beror resultatet av dyrortsjämförelsen icke blott av prisolikheter respektive olikheter i skattesatserna utan också av beräkningsmetoden, vilken av skäl som redovisats, ansetts böra varieras efter lokala förhållanden. Som komplement till respektive tabell 7 och tabell 9 (kapitel 5) lämnas därför uppgifterna i tabell 36 och 37.

4. Kompletterande uppgifter till provgrupperingen av 545 orter. Här följer närmast en lista med individuella uppgifter för de 545 av kommittén provgrupperade orterna. Det bör observeras, a t t de provgrupperade orternas placering icke utgör förslag från kommitténs sida, utan att grupperingens syfte blott är a t t exem-

189 [lifiera den rådande interlokala spridningen i levnadskostnaderna (jfr texten sid. 8). De för år 1944 angivna talen härstamma delvis från år 1941. Detta gäller ela bostads- och lyseposterna, c:a 20 % av livsmedelsposten och vissa smärre lelar av posterna beklädnad och »övriga utgifter» (jfr sid. 99 o. ff.). Kodsiffrorna för ortstypen ha följande betydelse: O = storstad (Stockholm, Göteiorg eller Malmö); 1 = annan stad med minst 20 000 invånare; 2 = stad med under [0 000 invånare; 3 = köping eller municipalsamhälle; 4 = särort (icke-administrativ ktort); 6 = skogskommun; 6 = jordbrukskommun; 7 = blandad jordbruks- och [ldustrikommun (50—75 % av befolkningen tillhörande jordbruk med binäringar); | = industrikommun (ej agglomererad kommun med mindre än 50 % av befolkingen tillhörande jordbruk med binäringar); 9 = övriga landskommuner (kommun, bm ej är administrativ tätort men med minst 2/s av befolkningen agglomererad krensom rest av kommun, från vilken särort avskilts). Beteckningarna avse förjållandena år 1941. I Orterna ha ordnats efter totalutgifternas storlek år 1944. Tab. 38. Lista över 545 av dyrortskommittén provgrupperade orter. Orter (skattegrupp och dyrortslittera enl. 1935 ars gruppering)1

Stockholm (V, I) . . . GäUivare (IV, H ) . . . Boden (IV, H) . . . . Östersund (V, H) . . . Luleå (IV, V, H) . . . Kiruna (IV, H ) . . . . Sundsvall (IV, H) . . Lidingö (IV, G ) . . . . Haparanda (IV, G) . . Stocksund (IV, G) . . Umeå (IV, G) Malmberget (IV,G). . Härnösand (IV, F) . . Sollefteå (IV, G) . . . Södertälje (IV, F) . . Lycksele (III, F) . . . Göteborg (IV, G) . . . Vaxholm (III, F) . . . Kristinehamn (III, F) Mölndal (III, F) . . . Karlstad (III, IV, F) Sveg (III, F) Skellefteå (IV, F ) . . . 1

a

o

p. p. 3

•M to 4-> t-,

ta

JU

>>

Län

O

Norrbottens Norrbottens Jämtlands Norrbottens Norrbottens Västernorrlands Stockholms Norrbottens Stockholms Västerbottens Norrbottens Västernorrlands Västernorrlands Stockholms Västerbottens Göteb. o. Bohus Stockholms Värmlands Göteb. o. Bohus Värmlands Jämtlands Västerbottens

Med revisioner ntill oktober 1944.

0 3 2 2 2 3 2 2 2 3 2 3 2 2 2 3 0 2 2 2 1 3 2 2

a

Utgift i april 1944, kronor -o 2 o

OO

a

9 n i IV IV IV IV IV III I IV I IV IV III III I IV II I III II III IV IV

2 4 4 4 4 4 4 2 4 3 4 4 4 4 4 4 2 4 4 3 3 4 4

(Q

a Ut

3'° D

M

O

M2 •O a

H ii aj

M CD

-2 bo

Totalutgift i juni 1941, kr.

2 090 1 1 6 8 328 41 550 915 495 5 587 5 246 2 208 669 383 41 549 905 782 5 537 5 094 2 1 8 3 723 408 28 553 929 689 5 513 5120 2 062 858 473 33 543 907 629 5 505 5 068 2 1 2 5 780 425 40 557 913 660 5 5 0 0 5 005 2 1 9 8 747 418 41 552 920 584 5 460 5 015 2 084 780 391 48 553 900 694 5 4 5 0 4 952 2 085 828 420 54 550 915 556 5 4 0 8 4 973 2 1 6 4 690 298 38 555 897 755 5 3 9 7 5 057 2 1 0 9 882 377 67 549 922 459 5 365 5 026 2 085 777 389 60 540 900 583 5 3 3 4 4 853 2 1 7 8 522 387 41 548 905 732 5 313 4 910 2 095 696 397 37 545 892 630 5 292 4 790 2 1 0 4 798 341 53 545 894 550 5 285 4 863 2 097 780 369 38 556 892 550 5 282 4 853 2 1 1 3 726 341 58 547 896 585 5 266 4 763 2 043 898 316 32 545 909 506 5 249 4 905 2 1 2 9 693 412 43 545 918 494 5 234 4 858 2 060 669 356 51 547 897 653 5 233 4 805 2 035 648 429 46 544 902 625 5 229 4 795 2 029 702 371 48 545 900 623 5 218 4 779 2 087 594 369 55 540 900 671 5 216 4 674 2 080 723 375 45 548 896 541 5 208 4 727

; fr texten sid. 6{>.

3 Jfr texten sid. 181 o. ff.

190 Orter (skattegrupp oeh dyrortslittera enl. 1985 års gruppering)

P.

Län

Gävleborgs Gävle (IV, F) Saltsjöbaden (IV, F) . Stockholms Örebro (IV, F) . . . . Örebro Älvsborgs Borås (III, F) Söderhamn (III, F ) . . Gävleborgs Huddinge (III, F) . . Stockholms Jämtlands Frösö (II, E) Norrköping (II, III, F) Östergötlands Hudiksvall (IV, F) . . Gävleborgs Övertorneå (III, E ) . . Norrbottens Jakobsberg (III, E ) . . Stockholms Karlskrona (III, F ) . . Blekinge Norrbottens Kalix (III, F) Ludvika (III, E) . . . Kopparbergs Vilhelmina (III, E ) . . Västerbottens Uppsala (IV, F ) . . . . Uppsala Örnsköldsvik (III, E ) . Västernorrlands Eskilstuna (III, E) . . Södermanlands Katrineholm (III, E ) . Södermanlands Nyland (III, E ) . . . . Västernorrlands Karlskoga (II, E ) . . . Örebro Landskrona (III, E) . Malmöhus Malmö (III, F) . . . . Malmöhus Kopparbergs Falun (III, E) Stockholms Täby (III, E) Nedertorneå (III, D ) . Norrbottens Gustavsberg (II, D ) . . Stockholms Värmlands Arvika (II, D) Edefors (III, E) . . . Norrbottens Bollnäs (III, E ) . . . . Gävleborgs Nyköping (III, E) . . Södermanlands Överluleå (II, E) . . . Norrbottens Jönköping (II, III, E) Jönköpings Dalarö (II, D) . . . . Stockholms Ljusdal (III, E ) . . . . Gävleborgs Vännäs (III, E ) . . . . Västerbottens Skelleftestrand (III, E) Västerbottens Kungälv (II, D ) . . . . Göteb. o. Bohus Kalmar (III, E ) . . . . Kalmar Botkyrka (III, D ) . . . Stockholms Visby (III, D) . . . . Gotlands Trollhättan (III, D) . Älvsborgs Piteå ländsk. (II, C) . Norrbottens Alingsås (II, D ) . . . . Älvsborgs

ö

p. p.

o

>>

"5

J3 bi

13 O

1 3 1 1 2 3 8 1 2 4 4 1 3 2 3 1 2 1 2 3 1 1 0 2 9 7 4 2 7 2 2 7 1 3 3 3 3 2 1 9 2 2 7 2

in i

ni i

in i IV I III IV I II IV III IV III III I I III III II II III I IV I III IV III I IV I I III IV IV II II I II I IV I

fe

Utgift i april 1944, kronor — S-O

E

4 3 3 4 4 3 4 3 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 3 3 4 3 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 2 4 4 4

^0 2 008 2100 1998 2 041 2 074 2125 2 074 2 039 2 078 2187 2 096 1963 2106 2 041 2119 2 024 2 052 2 034 2 031 2104 2 014 2 008 1987 2 038 2114 2159 2 072 2 077 2160 2 084 2 000 2170 1984 2 094 2 045 2 057 2 065 1985 1995 2100 2 035 1997 2119 1988

•o .3 00 o PQ

a

a

sä K

n

739 384 759 396 801 356 735 349 612 374 655 394 621 379 768 339 600 339 450 250 655 400 732 317 450 335 711 346 450 346 756 354 666 332 747 337 708 320 474 297 681 342 618 347 753 326 654 394 655 309 450 273 655 363 558 352 450 246 615 341 732 332 450 246 666 342 655 342 591 342 585 316 450 400 648 341 657 304 655 268 594 346 669 345 450 267 618 368

a

,-1

•ö «3 -o

35 ii O

ås

>5

u

,^

*z M

+5 "tio

S3

UD

S*

Total utgifi i juni 1941, kr.

Os

49 547 899 568 5194 4 748 41 550 913 431 5 1 9 0 4 837 40 544 899 545 5 1 8 3 4 706 44 545 897 560 5 1 7 1 4 727 44 546 875 641 5166 4 627 43 550 907 485 5159 4 821 45 542 907 587 5155 4 700 48 548 904 506 5152 4 805 52 542 886 638 5135 4 606 76 553 909 702 5127 4 837 41 547 922 465 5126 4 774 58 545 897 611 5123 4 763 35 536 915 746 5 1 2 3 4 769 38 536 894 556 5 1 2 2 4 559 55 544 906 699 5119 4 590 39 555 896 490 5 1 1 4 4 716 47 542 900 573 5 1 1 2 4 679 39 545 894 515 5 1 1 1 4 748 46 549 886 551 5 091 4 627 48 543 888 736 5090 4 637 39 541 903 556 5 076 4 595 60 548 897 596 5 0 7 4 4 669 47 540 913 496 5 0 6 2 4 616 33 537 900 502 5 058 4 601 55 542 915 468 5 058 4 742 76 551 905 634 5 048 4 699 39 545 907 466 5 047 4 601 40 546 889 584 5 046 4 56S 71 549 913 649 5 038 4 68S 49 541 879 528 5 037 4 522 47 545 890 486 5 032 4 56S 46 557 921 638 5 0 2 8 4 816 44 540 890 561 5 027 4 585 41 550 907 433 5 0 2 2 4 721 46 543 888 567 5 022 4 58E 48 534 900 572 5 0 1 2 4 59C 49 547 888 613 5 012 4 512 45 540 902 545 5 006 4 631 45 545 896 556 4 9 9 8 4 54? 64 545 915 449 4 9 9 6 4 721 67 548 888 518 4 9 9 6 4 58E 43 544 898 499 4 9 9 5 4 546 48 552 895 660 4 9 9 1 4 632 41 536 893 545 4 989 4 611

191 Orter (skattegrupp och dyrortslittera enl. 1985 års gruppering)

P.

>>

Län

Bräcke (Hl, D ) . . . . Jämtlands V:a Frölunda (III, E) Göteb. o. Bohus Malmöhus Lund (III, D) Motala (II, E) . . . . Östergötlands Filipstad (II, C) . . . Värmlands Norrtälje (II, C) . . . Stockholms Vänersborg (III, D) . . Älvsborgs Strängnäs (III, D) . . Södermanlands 'Sandviken (III, D) . . Gävleborgs Kristianstad (II, D) . Kristianstads Margretelund (II, B ) . Stockholms Borlänge (III, D ) . . . Kopparbergs Skellefteå ländsk. (II, C) Västerbottens Arvidsjaur (III, D ) . . . Norrbottens Skövde (III, D ) . . . . Skaraborgs Enköping (II, D ) . . . Uppsala Avesta (II, C) Kopparbergs Krylbo (III, D ) . . . . Kopparbergs Norrfjärden (II, C). . Norrbottens Värmdö (H, D ) . . . . Stockholms Varberg (II, D ) . . . . Hallands Arjeplog (III, D) . . . Norrbottens Backa (III, F) . . . . Göteb. o. Bohus Lidköping (II, C ) . . . Skaraborgs Halmstad (II, D ) . . . Hallands •Vingåker (II, D) . . . Södermanlands G:a Uppsala by (III, E) Uppsala ^Mjölby (II, C) . . . . Östergötlands Strömstad (II, D ) . . . Göteb. o. Bohus Hallsberg (II, D ) . . . Örebro Kristineberg (II, C). . Västerbottens Stigsjö (I, B) Västernorrlands Lysekil (III, D ) . . . . Göteb. o. Bohus Sorsele (III, D ) . . . . Västerbottens Uddevalla (III, D) . . Göteb. o. Bohus t Söderköping (II, C). . Östergötlands Skara (II, C) Skaraborgs Vallentuna (11, C) . . Stockholms Säter (III, D) Kopparbergs Nederluleå (Hl, C ) . . Norrbottens Trelleborg (III, D j . . Malmöhus Häggdånger (II, C ) . . Västernorrlands Växjö (II, C) Kronobergs Timrå (II, C) Västernorrlands

•4-> CO

B O 3 9 1 2 2 2 2 2 3 1 4 3 8 5 2 2 2 3 7 7 2 6 9 2 1 3 4 2 2 3 4 6 2 5 2 2 2 8 2 7 2 6 2 9

3 O

i

a 2 60 ÖB

s

In

@

:eS C

IV 11 II I III I I I III II I III IV IV I III III IV I II IV II I II I III III I II III IV III II IV II I I I III IV II III I III

Utgift i ipril 1944, kronor

P.

a

«4 3 3 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 3 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 1 4 4 4

"O

eo a)

a

"-o •v. a

•J

3i

PQ

2 033 2 034 2 029 1978 2 036 2 075 2 023 2 032 1976 1987 2118 2 058 2 061 2129 2 003 2 020 2 027 2 045 2105 2 090 1962 2189 2 044 2 011 2 002 2 024 2 034 1986 1993 1980 2134 2 065 2 015 2110 1959 2 024 2 003 2 027 2 059 2142 1990 2 059 1976 2 046

477 325 573 391 642 321 636 339 567 359 543 359 582 365 651 315 687 331 639 331 655 326 609 341 540 344 450 229 642 337 585 345 600 349 594 349 450 246 655 206 618 320 450 246 558 362 621 351 597 313 609 329 462 402 585 351 567 304 609 361 450 281 450 214 516 350 450 229 588 310 534 320 543 349 655 215 522 349 450 250 648 283 450 301 537 331 450 304

o

sä C

PQ

t*. h9

a a PQ

t,

"EL

Os

h B

Ml

co

Totalutgift i juni 1941, kr.

63 547 915 629 4 9 8 9 4 611 59 543 911 473 4 9 8 4 4 643 49 543 900 498 4 9 8 2 4 611 47 545 888 543 4 976 4 559 54 537 889 533 4 9 7 5 4 506 40 545 894 512 4 9 6 8 4 538 41 541 898 514 4 9 6 4 4 606 37 543 896 490 4 9 6 4 4 554 38 544 892 495 4 9 6 3 4 491 31 548 888 533 4 957 4 454 31 545 915 365 4 955 4 622 41 539 896 471 4 955 4 506 45 543 888 533 4 9 5 4 4 412 63 545 901 636 4 9 5 3 4 517 48 542 887 488 4 947 4 580 43 555 894 502 4 9 4 4 4 517 47 537 885 498 4 9 4 3 4 454 44 536 893 481 4 9 4 2 4 438 51 550 895 644 4 941 4 564 37 548 915 482 4 9 3 3 4 695 49 543 890 551 4 9 3 3 4 559 48 548 890 562 4 9 3 3 4 538 33 544 902 489 4 9 3 2 4 533 39 537 888 482 4 929 4 475 52 549 892 523 4 9 2 8 4 575 44 545 878 494 4 9 2 3 4 522 30 556 896 531 4 9 1 1 4 464 44 542 890 509 4 9 0 7 4 443 51 539 885 566 4 905 4 491 41 534 888 492 4 9 0 5 4 485 60 547 896 530 4898 4 335 49 540 880 699 4 8 9 7 4 344 38 535 887 556 4897 4 470 75 543 874 602 4 8 8 3 4 538 46 542 890 545 4 880 4 412 52 535 894 521 4 880 4 480 53 542 884 505 4 8 7 9 4 454 32 539 907 503 4 878 4 527 31 539 882 495 4 877 4 375 43 550 894 547 4 876 4 548 45 539 894 475 4 8 7 4 4 501 48 538 880 597 4 8 7 3 4 359 58 547 900 523 4 8 7 2 4 359 46 544 892 588 4 8 7 0 4 422

192 3

Orter (skattegrupp och dyrortsllttera enl. 1936 ars gruppering)

Län

Kungsbacka (II, C). . Hallands Oxelösund (III, E) . . Södermanlands Västervik (III, D) . . Kalmar Ljustorp (II, C) . . . . Västernorrlands Forshaga (I, C) . . . . Värmlands Malmöhus Eslöv (II, C) Torshälla (II, C) . . . Södermanlands Västernorrlands Säbrå (II, C) Älvsborgs Åmål (II, D) Nässjö (II, D) . . . . Jönköpings Västerbottens Byske (II, C) Smedjebacken (II, C) Kopparbergs Torsby (II, C) . . . . Värmlands Gnesta (II, C) . . . . Södermanlands Hedemora (II, C). . . Kopparbergs Norrala (II, C) . . . . Gävleborgs Oskarshamn (III, D) . Kalmar Uppsala Tierp (II, C) Grödinge (I, B ) . . . . Stockholms Sättna, (II, C) . . . . Västernorrlands Ronneby (II, C) . . . Blekinge Offerdal (II, C) . . . . Jämtlands Koppom (I, B) . . . . Värmlands Sollefteå lk (III, D) . Västernorrlands Bollnäs ländsk. (II, C) Gävleborgs Karlshamn (II, C) . . Blekinge Finspång (II, C) . . . Östergötlands Tranås (II, C) . . . . Jönköpings Gävleborgs Färila (II, B) Kopparberg (II, C ) . . Örebro Ulricehamn (II, C) . . Älvsborgs Örebro Nora (II, B) Storvik (II, C) . . . . Gävleborgs Västernorrlands Liden (II, B) Mariefred (II, C ) . . . Södermanlands Skänninge (II, B ) . . . Östergötlands Bollstabruk (II, C) . . Västernorrlands Värmlands Sunne (II, C) Mölnlycke (II, D) . . Göteb. o. Bohus Värmlands Årjäng (II, C) Jämtlands Sveg (III, D) Hunnebostrand (II, C) Göteb. o. Bohus Häggenås (II, C) . . . Jämtlands Jämtlands Hede (II, D)

p

p

O

>>

*->

60 JU

CO

u,

o 2 3 2 6 3 2 2 8 2 2 7 3 3 3 2 7 2 3 9 6 2 5 4 7 7 2 3 2 4 3 2 2 3 6 2 2 4 3 4 3 6 3 6 5

a 'Xi II i ii

in in II i

ni i i IV

in in i

in in ii

in i

ni II IV III III III II I I III III I III III III I I III III II III IV II IV IV

:e3 M

4 4 4 4 4 3 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4

Utgift i april 1944, kronor •

ST3 •Z i)

"O cd O PQ

CD

a xä

h PQ

OS -o jg-e .£?»» M

m

iJ

> be

PQ

Os

u CD

M CO

Total utgift . ** i juni 3 oo 1941, £3 kr.

1976 642 320 62 537 884 447 4868 4 501 2 011 612 315 44 545 882 456 4865 4 417 1976 561 331 45 541 886 523 4863 4 470 2 074 450 233 48 549 885 624 4 863 4 533 2 059 480 309 42 539 836 597 4 862 4 485 1979 567 362 44 538 904 468 4 8 6 2 4 412 2 004 549 334 53 545 894 480 4859 4 443 2 074 450 266 45 544 888 592 4859 4 485 1 9 8 3 552 329 35 538 890 526 4853 4 344 1964 585 317 48 545 897 495 4851 4 422 2 082 450 244 58 542 888 586 4850 4 380 2 012 531 339 46 536 889 496 4849 4 344 2 024 480 357 52 531 870 529 4 843 4 323 2 017 531 309 43 545 877 520 4 842 4 386 2 023 537 351 31 542 882 476 4 842 4 391 2 065 450 248 56 542 872 605 4838 4 401 1991 537 285 46 548 890 535 4832 4 44S 2 024 540 322 45 540 880 476 4 827 4 323 2 039 655 220 29 547 907 429 4 8 2 6 4 475 2 054 450 229 46 544 885 618 4 8 2 6 4 411 1972 501 293 59 547 886 566 4 8 2 4 4 44S 2 088 450 229 58 534 892 573 4 8 2 4 4 44S 2 047 480 309 45 535 885 518 4 8 1 9 4 30< 2 1 1 9 450 279 53 545 894 478 4 818 4 464 2 046 450 281 44 540 877 580 4 8 1 8 4 30' 1 9 6 5 522 304 40 547 894 544 4 816 4 33S 1999 552 326 47 542 896 447 4 809 4 37C 1999 552 317 49 534 881 476 4 8 0 8 4 42S 2 057 450 284 49 543 900 523 4 8 0 6 4 37( 2 026 543 324 39 540 884 450 4 8 0 6 4 344 1964 549 354 47 541 889 461 4 8 0 5 4 344 2 022 519 334 38 539 905 447 4 8 0 4 4 26( 2 001 522 339 43 540 898 461 4 8 0 4 4 28] 2 060 450 213 56 543 905 576 4 8 0 3 4 39( 2 005 522 306 53 540 884 489 4 7 9 9 4 3 1 ' 2 013 495 336 47 541 882 484 4 798 4 34; 2 060 450 221 43 546 892 584 4 796 4 49( 2 029 480 339 40 535 890 482 4 7 9 5 4 31' 2 034 522 299 32 543 902 463 4 795 4 47( 1979 480 312 49 538 880 554 4 792 4 40' 2 067 450 246 55 542 892 538 4 790 4 455 1940 480 323 43 530 866 607 4 789 4 37! 2 018 450 246 53 539 892 589 4 7 8 7 4 425 2 066 450 229 66 540 888 547 4 7 8 6 4 46'

193 Orter (skattegrupp och dyrortslittera enl. 1935 års gruppering)

Utgift i april 1944, kronor Län

Pålsboda (I, B) . . . Örebro Ängelholm (II, C) . Kristianstads Hälsingtuna (II, B ) . Gävleborgs Stöde (II, C) . . . . Västernorrlands Grängesberg (II, C). Kopparbergs Överlännäs (II, C) . Västernorrlands Sävar (I, B) Västerbottens Nordmaling (II, B ) . Västerbottens Sunnersta (III, D) . Uppsala Indal (II, B) . . . . Västernorrlands Rättvik (II, C) . . . Kopparbergs Näs (I B) Jämtlands Mörsil (H, C ) . . . . Jämtlands Valdemarsvik (II, C) Östergötlands Huskvarna (II, C) . Jönköpings Vada (I, B) Stockholms Segersta (II, C). . . Gävleborgs Oviken (II, B ) . . . . Jämtlands Borgholm (II, C) . . Kalmar Deje (II, B) Värmlands Degerfors (I, C). . . Örebro Torpshammar (II, C) Västernorrlands Ås (II, C) Jämtlands Bodum (II, C) . . . Västernorrlands Åsarne (II, C) Jämtlands Graninge (II, B) . . . Västernorrlands Vetlanda (I, B) . . . . Jönköpings Malung (I, B) Kopparbergs Hofors (I, B) Gävleborgs Hög (II, B) Gävleborgs St. Kil (II, III, B ) . . Värmlands Östhammar (II, B) . . Stockholms Grums (I, B) Värmlands Holm (II, B) Västernorrlands Edsele (II, B) Västernorrlands Falkenberg (II, C) . . Hallands Fritsla (I, A) Älvsborgs Orsa (III, D) Kopparbergs Mellerud (II, C) . . . Älvsborgs Varnum (I, B) . . . . Värmlands Bengtsfors (I, B) . . . Älvsborgs Slite (II, C) Gotlands Sunne (I, B) Jämtlands Umeå ländsk. (II, B ) . Västerbottens .3

K

III II III III III III IV IV

III III III IV IV I I I III IV II III III III IV III IV III I III III III III I III III III II I III I III I II IV IV

pq

Ml * CD a PQ

Os

Totalutgift i juni 1941, kr.

2 003 480 371 51 542 895 442 4 784 4 296 1969 633 268 49 545 896 422 4 782 4 428 2 059 450 248 56 542 883 544 4 782 4 296 2 045 450 228 -15 547 889 576 4 780 4 433 2 064 465 331 48 535 890 447 4 780 4312 2 064 450 216 51 542 887 569 4 779 4 365 2 084 450 250 53 535 884 523 4 779 4 375 2 080 450 246 G0 529 892 522 4 779 4 349 2 001 522 354 22 556 896 427 4 778 4 433 2 047 450 216 41 539 885 600 4 778 4 344 2 023 453 331 51 539 888 490 4 775 4 249 2 018 450 250 55 533 892 576 4 774 4 412 2 094 450 269 45 542 896 475 4 771 4 449 1988 531 297 52 541 883 479 4 771 4 317 1950 498 348 38 546 890 494 4 764 4 270 2 044 455 254 49 542 907 512 4 763 4 412 2 039 450 248 41 540 873 570 4 761 4 249 2 051 450 250 62 532 903 513 4 761 4 428 1954 447 357 56 533 884 529 4 760 4 244 2 013 480 317 48 539 875 484 4 756 4 354 1954 480 389 44 534 871 481 4 753 4 338 2 051 450 256 43 552 900 501 4 753 4 354 2 051 450 246 39 531 899 534 4 750 4 412 2 090 450 194 44 539 884 547 4 748 4 401 2 008 450 246 48 535 903 558 4 748 4 396 2 074 450 198 52 541 887 545 4 747 4 323 2 026 471 311 44. 532 884 478 4 746 4150 2100 450 248 41 540 879 487 4 745 4 234 1994 549 322 43 540 890 407 4 745 4 244 2 054 450 248 46 537 886 521 4 742 4 213 2 021 480 266 56 544 880 495 4 742 4 317 2 059 455 280 45 537 883 478 4 737 4 265 1986 480 374 49 537 863 447 4 736 4 244 2 065 450 216 44 544 900 517 4 736 4 291 2 064 450 216 53 534 894 524 4 735 4 270 1929 546 307 40 539 892 482 4 735 4 307 1997 480 405 49 545 368 4 732 4 223 2 065 450 331 50 542 883 409 4 730 4 234 1967 480 326 44 540 881 490 4 728 4 270 2 035 480 249 58 546 901 459 4 728 4 428 1945 480 323 39 544 882 515 4 728 4 244 2 029 365 312 67 537 896 519 4 725 4 296 2 040 450 250 55 532 892 505 4 724 4 375 2 083 450 246 48 527 884 485 4 723 4 244

194 Utgift i april 1944, kronor Orter (gkattegrupp och dyrortslittera enl. 1935 års gruppering)

Storfors (II, B) . Mosas (I, B). . . Stenkvista (I, B) Åstorp (I, B) . . Öregrund (II, B) Vemdalen (II, D) Krokek (II, B) Holmön (II, B) Ljusdal (II, B) Askersund (II B) Eksjö (I, C). , Sidensjö (I, A) Hjo (I, A ) . . . Hammarö (II, B) Järpås (I, A) . Vika (I, A) . . Höganäs (II, C) Ystad (II, C) . Junsele (II, B) Venjan (I, B) . Turinge (II, B) Klövsjö (II, C) Grillby (II, B ) . Norrbärke (II, B) St. Tuna (II, B) Björna (I, A) . Alvesta (II, C) Eda (II, B) . . Laxsjö (II, C). Gideå (II, B) . Rengsjö (I, B) Kinna (II, B) . Ed (I, B) . . . Hörnefors (II, B) Hällesjö (II, B) Torhamn (I, B) Hille (II, B). . Enånger (II, B) Surte (II, C) . Åryd (I, A) . . Lindesberg (II, B) Laholm (I, B). Ljungby (I, B) Klippan (I, B)

Län W

Värmlands Örebro Söderm anländs Kristianstads Stockholms Jämtlands Östergötlands Västerbottens Gävleborgs Örebro Jönköpings Västernorrlands Skaraborgs Värmlands Skaraborgs Kopparbergs Malmöhus Malmöhus Västernorrlands Kopparbergs Stockholms Jämtlands Uppsala Kopparbergs Kopparbergs Västernorrlands Kronobergs Värmlands Jämtlands Västernorrlands Gävleborgs Älvsborgs Älvsborgs Västerbottens Jämtlands Blekinge Gävleborgs Gävleborgs Älvsborgs Blekinge Örebro Hallands Kronobergs Kristianstads

III III I II I IV

I IV III III I III I III I III II II III III I IV III III III III I III IV III III I I IV IV II III III I II III II I II

£"3 M

Os

Totalutgift i juni 1941, kr.

2 008 480 302 60 534 881 457 4 722 1980 480 336 43 542 891 449 4 721 2 053 455 285 24 539 890 475 4 721 1959 513 329 56 542 892 429 4 720 2 027 455 289 36 532 894 484 4 717 2 057 450 229 49 532 892 507 4716 2 045 455 292 51 546 912 414 4 715 2 090 450 246 69 537 884 438 4 714 2 052 450 244 53 537 888 490 4 714 2 017 504 301 47 538 879 426 4 712 1967 492 317 54 542 879 461 4 712 2 035 450 213 56 534 890 534 4 712 2 000 480 312 48 544 869 458 4 711 2 027 480 283 55 540 880 445 4 710 1972 480 323 46 532 880 476 4 709 2 062 450 268 33 535 896 464 4 708 1986 483 287 51 540 896 464 4 707 1959 519 278 43 542 895 470 4 706 2 081 450 199 33 546 891 506 4 706 2117 450 248 52 537 875 427 4 706 2 062 455 268 36 541 884 457 4 703 2 058 450 229 48 535 892 489 4 701 1996 455 322 33 547 886 460 4 699 2 019 450 254 58 536 898 484 4 699 2 037 450 288 43 536 900 444 4 698 2 053 450 216 84 536 890 466 4 695 1975 480 297 64 546 883 450 4 695 2 003 480 253 58 539 878 482 4 693 2 029 450 229 49 536 892 507 4 692 2 015 450 216 54 536 890 531 4 692 2 074 450 248 47 530 880 461 4 690 1978 483 352 49 544 888 396 4 690 1979 480 266 58 541 874 491 4 689 2 054 450 260 44 528 884 469 4 689 2 027 450 229 49 539 907 487 4 688 1920 430 259 58 541 893 585 4 686 2 018 450 248 49 539 887 494 4 685 2 048 450 236 60 532 879 479 4 684 2 007 522 284 31 537 911 392 4 684 2 065 430 204 46 542 882 515 4 684 2 042 489 294 39 539 886 393 4 682 1969 480 323 44 545 894 426 4 681 1948 462 326 52 544 878 471 4 681 1949 513 302 55 537 889 435 4 680

195 Orter (skattegrupp och dyrortslittera enl. 1935 ars gruppering)

Utgift i april 1944, kronor

Län

Säters ländsk. (II, B) Kopparbergs Nordmark (II, B). . . Värmlands Höör (I, B) Malmöhus By (I, B) Kopparbergs Flöda (I, B) Kopparbergs Frötuna (I, A) . . . . Stockholms Folkärna (I, B) . . . . Kopparbergs Husby-Rekarne (I, B) Södermanlands Ramundeboda (II, B) Örebro Söderala (II, C). . . . Gävleborgs Skeda (I, A) Östergötlands Åhus (I, B) Kristianstads Ludvika ländsk. (II, B) Kopparbergs Gamleby (II, C) . . . Kalmar Kävlinge (I, B) . . . . Malmöhus Äppelbo (I, A) . . . . Kopparbergs Styrsö (II, C) Göteb. o. Bohus Hovsta (I, B) Örebro Sölvesborg (II, B). . . Blekinge Mollösund (I, B) . . . Göteb. o. Bohus Karlanda (I, A ) . . . . Värmlands Bogen (I, A) Värmlands Gislaved (I, B) . . . . Jönköpings Sillhövda (I, A ) . . . . Blekinge Värnamo (I, B ) . . . . Jönköpings Hörby (I, B) Malmöhus Malmön (II, B). . . . Göteb. o, Bohus Hallsta och Hallstavik (I, B) Stockholms Lysvik (I, A) Värmlands Brålanda (I, A ) . . . . Älvsborgs Ödsmål (I, A) Göteb. o. Bohus Näsby (I, B) Örebro ärjestaden (I, B) . . Kalmar (I, B) Kopparbergs 'rillesås (I, A) . . . . Hallands (II, B) Blekinge 'ö (II, B) . . . . Gävleborgs undborn (II, B) . . . Kopparbergs (LA) Stockholms (I, A) Hallands (I, B) . . . . Hallands sås landsf. (I, B) Älvsborgs (IL C) Göteb. o. Bohus

W

8 8 3 8 7 7 8 8 8 8 6 3 8 3 3 7 9 4 2 9 6 5 3 7 2 3 8 4 7 3 7 8 4 6 7 8 7 7 6 7 8 8 7

III III II III III I III I III III I II III II II III II III II II

III III I II I II II I

III I II III II III II II III III I II II I

n:

PQ

£3 ^0

22 "O Ml ^ CD G

PQ

£ to

Os

Totalutgift i juni 1941, kr.

2 060 450 296 32 536 882 422 4678 1984 480 259 67 528 873 484 4 675 1983 489 280 53 545 879 445 4 674 2 005 450 288 40 533 880 478 4 674 2 034 450 248 64 534 888 455 4673 2 070 455 219 41 552 907 428 4 672 2 017 450 248 40 535 885 496 4 671 2 028 455 286 24 545 894 438 4 670 2 000 480 271 52 535 887 445 4 670 2 043 450 254 43 539 872 468 4669 2 028 455 228 59 545 890 464 4 669 1981 430 336 47 540 884 450 4 668 2 025 450 274 58 536 894 430 4667 1995 365 297 58 537 878 537 4667 1959 540 278 48 544 903 394 4 666 2 052 450 248 58 539 882 437 4 666 2100 480 276 59 548 902 301 4 666 2 002 480 336 35 541 895 376 4 665 1939 489 312 39 542 882 462 4665 1970 480 317 48 528 879 441 4 663 1991 480 246 56 540 873 475 4 661 2 019 480 246 49 534 893 440 4 661 1918 471 312 44 543 889 481 4 658 2 013 430 259 52 540 889 474 4657 1973 459 302 45 542 886 450 4657 1937 528 286 53 543 880 429 4656 1994 480 299 534 875 446 4656 1993 455 315 537 880 443 4 652 4 344 1997 480 246 530 863 489 4 651 4 218 1959 480 300 533 890 457 4 651 4 323 1984 480 221 542 902 489 4 649 4 580 2 024 480 289 537 903 370 4 649 4 260 1954 365 354 540 894 498 4 649 4144 2 023 450 248 542 878 461 4 649 4 081 1948 480 289 541 875 449 4648 4 244 1984 441 235 541 901 501 4 646 4 265 2 002 450 241 532 879 493 4 646 4 066 2 065 450 241 531 896 430 4646 4 218 2 004 455 220 542 888 507 4 644 4 249 1964 480 270 547 900 423 4644 4 255 2 001 480 275 537 884 407 4643 4 354 2 002 480 268 536 901 394 4640 4 291 1954 480 219 61 538 873 514 4 639 4 307

196 Utgift i april 1944, kronor Orter (skattegrupp och dyrortslittera enl. 1935 ars gruppering)

Kvänum (I, A) . . . Landa (I, A) Vimmerby (I, A) . . Jönåker (I, A ) . . . . Simrishamn (I, B ) . . Djurö (II, B) . . . . Älmhult (I, B) . . . Vikingstad (I, B) . . Skredsvik (I, A) . . Barva (I, A) Lillan (I, B) Skogs-Tibble (I, A). Åsbräcka (I, A). . . Tidan (I, A) Härkeberga (I, A). . Malmköping (I, B) . Riala (I, A) Färgeland a (I, A). . Vallberga (I, A). . . Våmb (II, B) . . . . Mosjö (I, A) Alfta (II, B) Färnebo (II, B ) . . . Vassänd a-Naglum (II, B) St. Skedvi (I, A) . . Söderbärke (I, A). . Farhult (I, A ) . . . . V. Husby (I, A). . . Grebo (I, A) Herrestad (I, A). . . Gullholmen (I, B ) . . Säfsnäs (I, B ) . . . . Gustafs (I, B ) . . . . Gagnef (I, A) . . . . Ljusterö (I, A) . . . Ockelbo (I, A ) . . . . Vitsand (I, A ) . . . . Käringön (II, B) . . Brämhult (I, A). . . Hålanda (I, A) . . . Tönnersjö (I, A). . . Lid (I, A) Högas (I, A)

•a

Län ~

ii

w pq ^ a

Älvsborgs Kopparbergs Kopparbergs Malmöhus Östergötlands Östergötlands Östergötlands Göteb. o. Bohus Kopparbergs Kopparbergs Kopparbergs Stockholms Gävleborgs Värmlands Göteb. o. Bohus Älvsborgs Älvsborgs Hallands Södermanlands Göteb. o. Bohus

I I

I II I III III III 8 7 8 7 6 6 7 9 8 7 7 7 7 6 9 8 6 6 7 7

I III III II I I I II III III III I III III II I I II I II

CQ

CD

a Sä E. PQ

CD

03 g) sä . Q ^ a3 CD B PQ

ti CD

"** T A

Os

Ml CO

§3

413 4 639 1978 480 303 48 537 1962 480 249 66 537 880 464 4 638 1945 462 276 56 541 892 465 4 637 2 010 455 257 23 540 890 460 4 635 1941 555 262 47 539 884 407 4635 2 097 455 215 49 543 907 368 4 634 1896 456 314 39 542 873 514 4 634 2 011 455 234 49 545 890 450 4634 1952 480 210 55 532 890 514 4 633 2 045 455 220 40 538 882 450 4 630 1967 480 336 35 541 895 376 4 630 2 007 455 238 33 542 888 466 4629 2 007 480 257 28 537 876 441 4 626 1987 480 315 41 536 879 388 4 626 2 033 455 238 29 548 886 435 4624 1975 531 299 33 539 887 360 4 624 2 029 455 220 41 538 883 457 4 623 1957 480 240 54 539 882 470 4622 1934 480 282 33 542 894 450 4 615 2 000 480 262 22 542 887 422 4615 2 007 480 233 43 542 891 419 4 615 1997 450 234 49 543 880 462 4 615 2 007 480 259 58 537 885 388 4 614

I II II I II I I I II I III III I I III

Skaraborgs Hallands Kalmar Södermanlands Kristianstads Stockholms Kronobergs Östergötlands Göteb. o. Bohus Södermanlands Örebro Uppsala Älvsborgs Skaraborgs Uppsala Södermanlands Stockholms Älvsborgs Hallands Skaraborgs Örebro Gävleborgs Värmlands

S o

Totalutgift i juni 1941, kr.

4 4 4 1 4 4 4 1 4 4 4 4 4 4 1 4 4 4 4 4

1987] 480 291 46 541 890 378 4 613 2 042 450 248 30 535 878 429 4 612 2 010 450 248 60 532 883 429 4 612 1988 430 266 52 540 896 440 4 612 2 011 455 234 32 543 900 436 4 611 1988 455 234 39 542 882 471 4 611 1997 455 234 53 540 886 446 4 611 2 005 480 276 48 530 891 381 4 611 1984 450 248 41 529 883 475 4 610 2 031 450 248 35 533 892 421 4610 2 029 450 248 33 534 886 430 4 610 2 059 455 235 43 543 893 382 4 610 2 015 450 248 43 543 880 430 4 609 1982 480 246 47 528 865 460 4 608 2 015 480 285 48 537 875 366 4 606 2 054 480 240 36 548 893 354 4 605 1992 480 228 29 534 883 459 4 605 1922 '480 262 37 549 892 463 4 605 2 015 455 252 31 536 882 433 4 604 1983 480 221 44 540 890 445 4 603

197 Orter (skattegrupp och dyrorUlittera enl. 1935 års gruppering)

Utgift i april 1944, kronor Län P5

Enviken (II, B). . . Kopparbergs Bro och Låssa (I, A) Uppsala Blomskog (I, A). . . Värmlands Bjuv (I, B) Malmöhus Värö (I, A) Hallands Skållerud (I, A). . . Älvsborgs Rådmansö (I, B) . . Stockholms Husum (II, B). . . . Västernorrlands Boda (I, A) Kopparbergs Håby (I, A) Göteb. o. Bohus Sundals-Ryr (I, A) . Älvsborgs Gudhem (I, A) . . . Skaraborgs Tomelilla (I, A). . . Kristianstads Hemsö (I, A) . . . . Västernorrlands Löberöd (I, B ) . . . . Malmöhus Hemsjö (I, B ) . . . . Älvsborgs Börstil (I, A) Stockholms Ber&um (I, A ) . . . . . Älvsborgs Nårunga (I, A) . . . , Älvsborgs Mörkö (I, A) Södermanlands Ytterselö (I, B). . . . Södermanlands Nättraby (II, B) . . . Blekinge Järbo (I, A) Älvsborgs Madängsholm (II, B). Skaraborgs Oskarström (I, B) . . Hallands Valida (I, A) Hallands Herrljunga (II, B) . . Älvsborgs Veinge (I, A) Hallands Dannike (I, A) . . . . Älvsborgs Kvibille (I, A) Hallands Båstad (I, B) Kristianstads Mullsjö (I, A) Skaraborgs S:a Sandby (I, A). . . Malmöhus Bolstad (I, A) Älvsborgs Uppsala-Näs (I, A) . . Uppsala Östraby (I, A) Malmöhus Vårdinge (II, B). . . . Stockholms Dunker (I, A) Södermanlands Bräkne-Hoby (I, A). . Blekinge Klågerup (I, A ) . . . . Malmöhus Siljansnäs (I, A ) . . . . Kopparbergs Vinslöv ( I , A ) Kristianstads Jämshög (I, A) . . . . Blekinge Smögen (II, C) . . . . Göteb. o. Bohus

III III III II II

I

I III III II I

I II III II I I I I I I II I I II

n i II

i

n ii i II

i

in II i i II II

ni TI

II II

^a

M 2 CD fl

PQ

Os

2 023 450 248 35 531 885 430 4 602 2 024 455 233 48 543 901 396 4 600 1975 480 246 45 532 869 452 4599 1932 430 262 60 539 893 482 4 598 1948 480 249 66 542 875 437 4597 1979 480 262 41 545 877 411 4 595 2 004 455 215 41 542 890 447 4594 2 014 450 221 41 534 890 444 4 594 2 008 450 248 47 540 416 4 593 1952 480 207 46 537 484 4 592 1924 480 229 60 533 875 489 4590 1975 480 240 35 530 890 439 4 589 1948 465 278 48 539 892 419 4 589 2 078 450 213 51 547 884 365 4 588 1940 430 279 45 543 880 470 4 587 1962 480 246 41 530 889 439 4587 2 000 455 234 60 534 883 420 4 586 2 052 480 240 49 540 902 323 4 586 1970 480 228 35 533 880 460 4 586 2 029 455 215 46 534 884 422 4 585 2 010 455 215 36 536 888 445 4 585 1929 430 258 46 541 885 495 4 584 1937 480 228 39 534 890 476 4 584 1969 480 285 51 534 881 383 4 583 1934 480 256 45 546 896 425 4 582 1992 480 249 48 537 884 391 4581 1970 480 300 44 522 882 381 4 579 1920 480 282 29 539 890 438 4 578 2 003 480 240 64 533 893 365 4 578 1970 480 269 37 546 880 396 4 578 1955 453 282 54 544 888 402 4578 1979 480 285 54 537 882 360 4 577 1967 430 275 36 539 906 424 4 577 1946 480 228 41 533 886 462 4 576 2 035 455 238 32 545 888 382 4 575 1961 430 279 55 543 880 425 4573 1982 455 225 56 546 892 417 4 573 1985 455 220 31 539 880 462 4572 1922 430 217 46 541 882 533 4571 1982 430 273 58 540 913 374 4 570 2 032 450 248 44 530 877 389 4 570 1949 430 279 56 540 882 433 4 569 1967 430 214 53 549 886 470 4 569 2 008 480 272 441 538 844 382 4 568

Totalutgift i juni 1941, kr.

198 3

Orter (skattegrupp och dyrortslittera enl. 1936 ars gruppering)

a

Län

Bjäresjö (I, A) . . . . Malmöhus Kristianstads Tyringe (I, A) Kalmar Högby 1 ( I , A ) Uppsala Ekeby (I, A) Barsebäck (I, A) . . . Malmöhus Hjärtum (II, B) . . . Göteb. o. Bohus Södermanlands Arla (I, A) Södermanlands Hölö (I, A) Håbo-Tibble (I, A). . Uppsala Kristianstads Everöd (I, A) Strömsnäs bruk (I, B ) . Kronobergs Jönköpings Gränna (I, A) Skogsbygden (I, A). . Älvsborgs Kölingared (I, A). . . Älvsborgs Sollebrunn (I, A) . . . Älvsborgs Berghem (I, A) . . . . Älvsborgs Ramdala (I, A) . . . . Blekinge Göteb. o. Bohus Tjärnö (II, C) Anderslöv (II, C). . . Malmöhus Råby-Rönö (I, A). . . Södermanlands Väne-Ryr (I, A). . . Älvsborgs Rönnäng (I, B) . . . . Göteb. o. Bohus Gävleborgs Häradshammar (I, A) . Östergötlands Kristianstads Borrby (I, A) Sexdrega (I, A) . . . . Älvsborgs Eringsboda (I, A). . . Blekinge Mariannelund (I, A) . Jönköpings Upphärad (I, A) . . . Älvsborgs Malmöhus Svalöv (I, B) Jönköpings Vadsbro (I, A) . . . . Södermanlands Skurup (II, B) . . . . Malmöhus Uppsala Tierp (I, A) Degerhamn (I, A). . . Kalmar Hallands Slöinge (I, A) Östergötlands Sya (I, A) Södermanlands Julita (I, A) Kågeröd (I, A) . . . . Malmöhus BiUesholm (I, B) . . . Malmöhus Axberg (I, A) Örebro Östergötlands Ö. Ryd (I, A) Finnerödja (I, A). . . Skaraborgs Stenkumla (I, A) . . . Gotlands 1

>> C O

O

1 B

6 II 3 II 8 II 6 in 7 II 8 II 7 i 7 i 6 ni 7 II 3 i 2 i 6 i 6 i 4 i 7 i 7 II 6 II 3 II 6 i 7 i 9 II 8 in 7 i 7 II 7 i 7 II 3 i 7 i 3 II i 3 1 7 3 II 7 III 4 II 4 II I 8 6 I 4 II 4 II 7 III 6 I 4 I 6 II

p p

Utgift i april 1944, kronor

fe

1—J

co 3 :e3

™-Ö Ä CD

pq

^a

<a

CD

03 O sä E

O PQ

PQ

•ö m

J

sä rg a C 05

0 3 CD

ti CD

T?S' S 03 Os

Ml CO

Totalutgift ' ** i juni "ös 53 1941, kr.

gi

1 1970 430 279 67 545 895 382 4 568 4 060 4 1926 430 310 49 534 907 411 4 567 4113 4 1870 365 217 ^28 529 868 489 4 566 4165 4 2 022 455 238 26 537 883 405 4 566 4 202 1 1976 430 278 66 545 887 384 4 566 4 218 4 1958 480 221 37 537 888 444 4 565 4181 4 1980 455 259 24 540 875 432 4 565 4192 4 2 024 455 220 26 543 881 416 4 565 4 228 4 1975 455 238 28 538 891 438 4 563 4160 4 1995 430 219 55 542 887 435 4 563 4113 4 1924 399 295 48 539 878 479 4562 3 987 4 1962 408 302 44 541 889 416 4 562 4123 4 1957 480 228 35 532 878 452 4 562 4 223 4 1967 480 228 60 532 873 422 4 562 4165 4 ,1974 480 284 25 535 898 365 4 561 4129 4 1964 480 240 33 539 876 429 4 561 4192 4 1911 430 249 52 536 878 505 4 561 4129 4 1961 480 210 61 537 877 435 4 561 4 328 1 1932 430 280 48 539 884 447 4 560 4 255 4 1982 455 220 45 540 892 426 4 560 4118 4 1993 480 228 36 542 890 391 4 560 4 202 1 1963 480 285 52 534 905 340 4 559 4 291 4 1993 450 248 35 536 881 416 4 559 4150 4 1972 455 211 45 543 905 425 4 556 4 202 1 1932 430 279 46 536 884 449 4 556 4134 4 1971 480 240 52 532 889 391 4 555 4 087 4 1922 430 202 48 537 885 531 4 555 4165 4 1929 435 268 51 543 875 452 4 553 4144 4 1982 480 240 26 537 883 405 4 553 4 207 1 1925 430 279 49 541 889 439 4 552 4 223 4 1934 429 271 55 542 892 429 4 552 4186 4 1987 455 220 21 535 878 456 4 552 4155 1 1928 453 287 56 534 882 411 4 551 4186 4 2 020 455 233 24 537 875 406 4 550 4134 4 1925 365 340 45 544 890 440 4 549 4 050 4 1910 48C 312 55 537 880 374 4 548 4 081 4 1 99C 455 211 35 539 886 432 4 548 4165 4 199C 455 220 25 542 878 438 4 548 4186 1 1972 43C 279 43 545 889 389 4 547 4155 1 1938 43C 266 60 542 885 425 4 546 4 281 4 1982 48C 233 38 532 887 394 4 546 4150 4 1944 45E 234 39 539 88S 446 4 546 4129 4 1961 48C 285 44 531 861 384 4 546 4 029 4 1957 36E 215 67 531 872 536 4 543 4 066

Lokalt kraftverk. Numera (1944), efter anslutning till Sydsvenska kraftaktiebolaget, knappt 40 kronor för lyse.

199 Orter (skattegrupp och dyrortslittera enl. 1935 års gruppering)

Utgift i april 1944, kronor Län

Uppsala Hållnäs (I, A) Billeberga (I, A) . . . Malmöhus Ö. Stenby (I, A) . . . Östergötlands Björnlund a (I, A). . . Södermanlands Tuna (I, A) Uppsala Skedevi (I, A) Östergötlands Mörbylånga (II, B ) . . Kalmar Skanör med Falsterbo (I, A) Malmöhus Landeryd (I, A). . . . Östergötlands Gunnarp (I, A) . . . . Hallands Genevad (I, A) . . . . Hallands Enköpings-Näs (I, A). Uppsala V:a Karup (I, A ) . . . Kristianstads Bo (I, A) Örebro Bärfendal (I, A) . . . Göteb. o. Bohus Barkåkra (I, A ) . . . . Kristianstads Vårdnäs (I, A) . . . . Östergötlands Rödbo (I, A) Göteb. o. Bohus Toresund (I, A ) . . . . Södermanlands Markaryd (I, B) . . . Kronobergs Varnum (I, A) Älvsborgs Tranemo (I, A) . . . . Älvsborgs Vanstad (I, A) . . . . Malmöhus Veberöd (I, A) . . . . Malmöhus Stigtomta (I, A). . . . Södermanlands Osby (I, A) Kristianstads Svedala (II, B) . . Malmöhus Hofterup (I, A). . Malmöhus Västerstad (I, A) . Malmöhus Tegelsmora (I, A). Uppsala Virserum (I, A) . . , Kalmar Hol (I, A) Älvsborgs Länghem (I, A ) . . . Älvsborgs Tolånga (I, A) . . . Malmöhus Gunnarsnäs (I, A). . Älvsborgs Vinberg (I, A ) . . . . Hallands Hultsfred (II, B) . . Kalmar Forshälla (I, A). . . Göteb. o. Bohus Laxarby (I, A) . . . Älvsborgs Marieholm (I, B). . Malmöhus Vrå (I, A) Kronobergs Gustav Adolf (I, A) Skaraborgs Nyhamnsläge (I, A) Malmöhus

3 "O

M III II

I I III I II II I II II III II III II II I II I I I I II II I II II II II III

n

i i II i II II II I II i i II

P5

^a 1.983 1958 1960 2 000 1990 1969 1950

PQ

455 238 36 536 414 4 542 430 285 56 540 897 376 4 542 455 234 37 540 892 422 4 540 455 232 38 550 877 388 4 540 455 238 32 542 888 395 4 540 455 211 33 538 884 449 4 539 365 353 45 540 388 4 539

1986 430 280 52 539 905 347 4 539 1998 455 211 49 549 886 389 4 537 1923 480 259 49 534 876 416 4 537 1898 480 282 26 539 894 416 4 535 2 011 455 238 30 547 368 4 535 1955 430 280 40 543 399 4 535 1996 480 233 39 537 880 368 4 533 1925 480 221 48 532 873 453 4532 1948 430 282 46 543 897 386 4 532 1972 455 186 67 541 890 420 4531 1974 480 221 58 540 894 363 4 530 2 000 455 220 22 536 881 415 4 529 1908 402 295 56 538 872 458 4529 2 016 480 240 32 535 878 348 4 529 1973 480 262 41 539 882 351 4 528 1907 430 272 52 536 908 423 4 528 1918 430 285 48 539 896 411 4527 2 010 455 215 28 539 890 389 4 526 1935 430 261 56 534 884 426 4 526 1 920 462 279 46 539 892 387 4 525 1939 430 279 52 539 891 394 4524 1949 430 276 60 543 880 386 4 524 2 025 455 233 26 540 884 357 4 520 1962 381 255 54 529 878 460 4 519 1973 480 240 40 536 885 363 4517 1972 480 222 44 535 885 379 4 517 1936 430 287 53 535 890 386 4 517 1964 480 269 48 540 869 346 4 516 1925 480 256 52 539 884 379 4 515 1939 372 283 48 533 874 465 4 514 1967 480 210 45 539 882 391 4 514 1940 480 240 45 543 870 391 4 509 1920 430 280 48 537 896 398 4509 1942 365 234 51 547 870 499 4 508 1974 480 215 59 533 874 373 4508 1946 430 282 43 540 904 362 4 507

200 3

Orter (skattegrupp och dyrortslittera enl. 1935 års gruppering)

Län

Rinkaby (I, A) . . . . Örebro Väderstad (I, A) . . . Östergötlands Torrskog (I, A) . . . . Älvsborgs Bodafors (I, A) . . . . Jönköpings Tunaberg (I, A ) . . . . Södermanlands Blekinge Mjällby (I, A) Kristianstads Vä (I, A) Södermanlands Ripsa (I, A) Malmöhus Esarp (I, A) Östergötlands Horn (I, A) Älvsborgs Dalum (I, A) Lästringe (I, A ) . . . . Södermanlands Malmöhus Billinge (I, A) Kristianstads Höja (I, A) Kalmar Gårdby (I, A) Gällstad (I, A) . . . . Älvsborgs St. Köpinge (I, A) . . Malmöhus Kristianopel (I, A) . . Blekinge Tvååker (I, A) . . . . Hallands Östergötlands Gryt (I, A) Örebro Lerbäck (I, A) L:a Slågarp (I, A) . . Malmöhus Jonstorp (I, A) . . . . Malmöhus Timmele (I, A) . . . . Älvsborgs Malmöhus Hurva (I, A) Stora Malm (I, A) . . Södermanlands Långaröd (I, A ) . . . . Malmöhus Klagstorp (I, A). . . . Malmöhus Kristianstads Färlöv (I, A) Tystberga (I, A) . . . Södermanlands N. Rörum (I, A) . . . Malmöhus Kronobergs Tolg (I, A) Skaraborgs Jung (I, A) Ö. Vemmenhög (I, A) . Malmöhus Hallands Getinge (I, A) Kristianstads Vånga (I, A) Hallands Veddige (I, A) N. Åsarp (I, A ) . . . . Älvsborgs Hjortsberga (I, A) . . Kronobergs Vislanda (I, A) . . . . Kronobergs Kronobergs Diö (I, A) Örkened (I, A) . . . . Kristianstads Gärdserum (I, A) . . . Kalmar Älvsborgs Hudene (I, A)

a a

Utgift i april 1944, kronor

p

O

>>

I c i »^H •ao 3 pq ^ a

CO t-l

o

cd

6 in i 7 i 7 3 i 8 i 7 ii 7 ii i 6 6 ii i 7 i 7 i 7 7 II 7 II 7 11 I 7 7 II 7 II 7 II I 7 7 III 6 II 7 II I 7 7 II I 7 6 II 4 II 8 II I 7 7 II I 7 I 6 6 II 8 II 7 II 7 II I 7 I 7 I 8 4 I 8 II 7 II I 7

3 60

>'S

:c3 tH

<ä

.!-. CD

PQ

-6

CD

fl

xä M PQ

S

>-3

» • c Ml cö CD fl PQ

os te " "3 Os

H ii 03 Ml CO

.~ 03 •<-• • 3 bo

gfl

Totalutgift i juni 1941, kr.

4 1963 480 206 22 543 887 405 4 506 4150 4 1 9 6 1 455 211 26 540 890 420 4 503 4 1 2 9 4 1924 480 240 30 543 870 416 4 503 4 066 4 1957 365 277 58 545 869 431 4 502 4 071 4 1955 455 215 62 537 882 396 4 502 4 097 4 1919 430 253 52 535 878 435 4 502 4 087 4 1920 430 259 46 542 879 426 4 502 4 066 4 2 003 455 209 26 548 879 379 4 4 9 9 4 1 0 8 1 1959 430 275 38 534 896 367 4 499 4 060 4 1964 455 211 39 529 866 431 0 495 4 045 4 1934 480 240 44 533 881 383 4 495 4 066 4 1980 455 215 35 535 875 399 4 494 4 1 1 8 1 1937 430 276 32 537 888 394 4 494 4 1 2 3 4 1930 430 248 53 544 882 406 4 493 4 045 4 1888 365 323 43 533 890 450 4 492 4 060 4 1976 480 240 39 534 881 342 4 492 4 1 3 9 1 1958 430 269 46 540 895 354 4 492 4 087 4 1898 430 259 45 536 878 446 4 4 9 2 3 976 4 1907 480 249 49 537 878 391 4 491 4150 4 1954 455 211 32 535 883 420 4 4 9 0 4 055 4 1 9 5 1 480 233 46 534 875 371 4 490 4 097 1 1941 430 273 60 535 886 362 4 487 4102 1 1952 430 282 43 540 900 339 4 486 4 071 4 1972 480 228 31 536 885 354 4 486 4 055 1 1 9 4 1 430 276 45 534 888 371 4 4 8 5 4 1 2 9 4 1996 455 197 26 541 878 390 4 483 4 1 2 9 1 1957 430 266 37 535 871 386 4 482 4 092 1 1944 430 275 37 539 894 362 4 481 4 1 6 5 4 1930 430 259 44 542 883 391 4 479 4 055 4 1972 455 215 25 533 879 398 4 477 4 066 1 1 9 1 3 430 290 44 539 887 374 4 477 4 1 0 2 4 1944 365 234 41 541 888 463 4 476 3 987 4 1 9 8 1 480 220 28 540 884 343 4 476 4 087 1 1902 430 297 46 532 882 386 4 475 4 1 4 4 4 1932 480 208 45 537 879 391 4 472 4 1 2 3 4 1941 43C 259 48 544 887 363 4 472 4 092 4 1940 48C 219 43 536 871 382 4 471 4 066 4 1918 48C 240 28 525 886 391 4 468 4 039 4 1960 365 234 58 540 879 431 4 467 3 971 4 1933 365 235 46 547 896 438 4 460 4 008 4 1933 365 295 54 539 881 393 4 460 3 950 4 1848 43C) 275 46 536 87S 449 4 457 3 950 4 1991 36E» 201 67 535 872 424 4 455 4 066 4 1961 48C) 24C 35 517 87C> 351 4 454 4 055

201 Orter (skattegrupp och dyrortslittera enl. 1935 års gruppering)

Län

Dalskog (I, A) . . . Älvsborgs Resteröd (I, A) . . Göteb. o. Bohus Tingsryd (I, A) . . Kronobergs Sund (I, A) . . . . Östergötlands Lidhult (I, A). . . Kronobergs Västrum (I, A) . . Kalmar [Baldringe (I, A) . . Malmöhus Järstorp (I, A) . . Jönköpings Alsterbro (I, A) . . Kalmar Fagerhult (I, A ) . . Kristianstads Barnarp (I, II, A) Jönköpings Eskelhem (I, A ) . . Gotlands Gunnebo (I, A) . . Kalmar Örtofta (I, A) . . . Malmöhus Lenhovda (I, A) . . Kronobergs Gullabo (I, A). . . Kalmar Långaryd (I, A) . . Jönköpings Angelstad (I, A) . Kronobergs Åseda (I, A ) . . . . Kronobergs Ö:a Torsås (I, A) . Kronobergs Hjälmseryd (I, A). Jönköpings Annerstad (I, A) . Kronobergs Ljuder (I, A) . . . Kronobergs S. Unnaryd (I, A) Jönköpings Fågelfors (I, A ) . . Kalmar Ingatorp (I, A) . . Jönköpings Aneboda (I, A) . . Kronobergs Odensvi (I, A ) . . . Kalmar Vrigstad (I, A) . . Jönköpings Loftahammar (I, A) Kalmar Ljungby (I, A) . . Kalmar Halltorp (I, A) . . Kalmar Vimmerby ländsk. (] .A) Kalmar Härlunda (I, A ) . . Kronobergs Fliseryd (I, A) . . Kalmar Reftele (I, A) . . . Jönköpings Långemåla (I, A). Kalmar Visingsö (I, A) . . Jönköpings Villstad (I, A). . . Jönköpings Lommaryd (I, A ) . Jönköpings S. Hestra (I, A). . Jönköpings

a >> *J

3 O N •4->

co *J

a a Ut

I o B pq Ut

6 7 3 7 7 7 6 7 4 8 8 6 4 4 8 7 7 7 8 7 7 6 8 6 8 8 8 6 7 7 7 7 7 6 7 7 7 6 7 7 7

B :cS Ut

I II I I I II II I II II I II II II I II I I I I I I I I II I I II I II II II II I II I II I I I I

Utgift i april 1944, kronor

60 0>

4 4 4 4 4 4 1 4 4 4 4 4 4 1 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4

00 *V

T3 S3 00 O PQ

CD

fl

sä Ut

PQ

1938 480 228 1933 480 221 1920 365 248 1933 455 211 1969 365 211 1965 365 214 1902 430 275 1950 365 243 1897 365 234 1935 430 211 1987 365 249 1 9 7 1 365 201 1971 365 273 1941 430 280 1914 365 225 1 904 365 195 1930 365 231 1943 365 211 1904 365 211 1922 365 208 1923 365 234 1913 365 234 1919 365 222 1920 365 234 1938 365 194 1925 365 211 1920 365 211 1935 365 215 1916 365 211 1942 365 194 1928 365 194 1917 365 194 1948 365 197 1875 365 199 1909 365 194 1923 365 211 1904 365 194 1901 365 219 1926 365 211 1868 365 234 1877 365 234

CD

"6

Ut CD

> to

ij PQ

6 o

"3:3.

Oä

M

CO

EH

3 Totalutgift i juni 1941, kr.

43 538 869 354 4 450 4 045 38 534 878 365 4 449 4 034 60 545 870 440 4 448 4 060 48 535 867 398 4 447 4129 47 544 878 431 4 445 3 945 60 538 878 425 4 445 4 050 46 541 888 362 4 4 4 4 4 039 55 540 890 399 4 442 4 1 0 2 61 540 883 462 4 4 4 2 3 987 61 532 872 399 4 440 3 987 38 535 890 375 4 439 4 034 67 541 872 420 4 4 3 7 4 1 6 5 45 534 878 365 4 4 3 1 4 055 43 535 873 324 4 426 4 081 60 544 888 426 4 422 3 955 67 534 886 465 4 416 4 003 45 539 874 431 4 415 3 997 60 535 870 431 4 4 1 5 3 929 55 541 888 445 4 409 3 914 60 541 892 420 4 408 3 950 60 540 880 402 4 404 3 987 55 543 878 416 4 4 0 4 3 997 40 533 869 443 4 391 3 945 49 537 874 411 4 390 3 950 60 539 879 409 4 3 8 4 3 950 48 540 886 405 4 380 4 050 60 541 896 382 4 375 3 903 37 533 875 414 4 374 3 955 59 536 888 399 4 374 4 013 36 534 886 414 4 371 4 050 37 539 882 426 4 371 3 966 37 540 890 426 4 369 3 987 49 540 877 389 4 365 3 950 52 528 889 452 4 3 6 0 4 060 60 545 886 399 4 358 4 060 49 540 882 374 4 344 3 940 60 543 881 394 4 3 4 1 3 961 56 534 865 399 4 3 3 9 3 976 49 538 873 374 4 336 3 882 59 540 882 374 4 322 3 940 35 540 874 348 4 2 7 3 3 851

202 Tabell 39. De 545 orterna grupperade dels enligt nu gällande (1935 års) lönegruppering och dels i samma grupper enligt 1944 års undersökning (exkl. avståndskostnader). 25 procents spännvidd.1 <x> provgruppering 1935 års gruppering (nu gällande)

co t— w

|

Summa

IB

CM

1 — — — —

A B C D E F G H I

1 CM

-<* CcoM ••<*# ^ ^*.^

39 — — — —

39 T-I

O 00 "*^-s

r~

•m t" *

CO CM CO *G> ^~, k O ^ •* T-I

, - N

OS OJ S3

i

-*

aa

H2>,-^

1 ° coi a 1 B t»1 fe 1 Ö 1 B co

CM

167 32 3 — —

30 88 34 6 —

158 CM C» O

oo "3S

CM

eo 10

7 37 26 2 1

— 2 11 22 5

— — — o 16 3

— — — —

— — — —

4 2

237 127 76 43 26 22 7 6 1 545

Då det kan vara av intresse att se, hur de 545 orterna gruppera sig efter ytterligare några alternativ utöver dem, som redovisats i kapitel 6, ha här bifogade tabellerna 39, 40 och 41 sammanställts. Samtliga dessa tabeller grunda sig på totalbeloppen år 1944 enligt listan här ovan2 och inbegripa alltså icke avståndskostnader, vilka icke kunnat beräknas för varje ort. Tabell 39 visar, dels hur de 545 orterna ligga i lönegrupper enligt gällande bestämmelser, dels hur de skulle komma att ligga, om de placerades i samma grupper efter resultatet av kommitténs provgruppering, och enligt det sätt att anordna grupperna som kommittén föreslagit i kapitel 6. Man ser, att enligt gällande gruppering 237 av orterna ligga i grupp A, 127 i B o. s. v. Enligt kommitténs beräkning för år 1944 skulle — trots att avståndskostnaderna icke tillagts — endast en ort bli kvar i grupp A. I grupp I återigen skulle Stockholm, som enligt 1935 års gruppering var ensam i sin grupp, få sällskap av 4 andra orter. Vilka de orter äro, som ligga i de olika grupperna, kan man räkna ut med hjälp av listan och de uppgifter om gruppgränserna som lämnas i tabellhuvudet. Spännvidden mellan mitten av grupperna I och A är 25 procent räknat från I, såsom enligt löneskalan. Eftersom Stockholm har krontalet 5 587 och enligt kommitténs förutsättningar antagits ligga mitt i högsta gruppen, kommer mitten av grupp A att ligga vid krontalet 4 190 kronor (5 587 • 75 procent) enligt 1944 års siffra. Det må påpekas, att tabell 39 icke visar, hur lönebeloppen enligt kommitténs mening böra avpassas, endast hur orterna inbördes komma att fördela sig, om de placeras in i nuvarande grupper enligt kommitténs metod. Denna metod grundar sig, som framgått av kapitel 6, på två av praktiska skäl motiverade men icke logiskt nödvändiga antaganden, nämligen dels att grupperingen upphänges på Stockholm och räknat från denna ort avgränsas nedåt och dels att Stockholm placeras mitt i den högsta gruppen. Om man bortser från de 1 2

Kursiverat tal betyder, att orterna ligga i samma ortsgrupp enligt 1935 och 1944 års gruppering. Sid. 189 o. ff.

203 Tabell 40. De 545 orterna grupperade dels enligt nu gällande (1935 års) lönegruppering, dels enligt 1944 års undersökning (exklusive avståndskostnader) i fem grupper med 15 procents spännvidd. ^~~"\^ ^ \ ^ ^

1944 års provgruppering

1935 års gruppering^"""^^ (nu gällande) ^"~^\^ A B C D E F G H I

4 273— 4 853

4 854— 5 063

5 054— 5 272

5 273— 5 482

5 483—

237 125 54 10

Summa

2 22 33 15 2

11 18 1

2 6 2 10

4 1 5

Summa

237 127 76 43 26 22 7 6 1 545

praktiska skälen, kunde man lika gärna välja någon annan ort eller grupp av orter till upphängningspunkt. Väljer man t. ex. någon av de orter, som enligt 1935 års gruppering tillhöra grupp A, men enligt tabell 39 flyttats upp i grupp B och låtit denna ort ligga kvar i lägsta gruppen, hade tydligen alla orter, som enligt kommitténs sätt att gruppera kommit i högre grupp än den lägsta, flyttats nedåt. Det beror nu på om de ligga nära övre eller nedre gränsen eller nära mitten i sina respektive grupper, om de flyttas över en gruppgräns eller ej. Eventuellt skulle alla i grupp I placerade orter kommit i H i stället. Tabell 40 visar, hur orterna gruppera sig, om det förutsattes, att antalet grupper är fem och att spännvidden mellan mitten på högsta och lägsta grupp är 15 procent. Med spännvidd menas i detta fall, liksom när det gäller utplaceringen av orterna enligt 1944 års tal i tabell 39, spännvidden i l e v n a d s k o s t n a d e r n a (exklusive avståndskostnader). Eftersom ett stort antal orter ligga på större avstånd från Stockholm än 15 procent, medför förutsättningen, att den lägsta gruppen kommer att omfatta en rad orter, som rätteligen bort ligga i en ännu lägre grupp. Detta fall bör icke förväxlas med ett, som behandlades i kapitel 6 och avsåg 15 procents spännvidd i l ö n e n . I sistnämnda fall gällde det en gruppering av orterna efter 18 procents spännvidd i levnadskostnaderna men ändock en spannvidd i lönen av 15 procent, d. v. s. en sammanpressning av löneskalan i förhållande till dyrortsskalan. Om man jämför orternas placering enligt tabell 15 och enligt tabell 40, är det lätt att inse, varför det i kostnadskalkylen 1 först angivna alternativet innebärande 15 procents spännvidd i såväl dyrortssom löneskala medför mindre kostnadsökning än alternativet 18 procents spännvidd i dyrortsskalan och 15 procent i löneskalan. Det är uppenbarligen det förhållandet, att orternas fördelning på de fem grupperna har sin tyngdpunkt längre ned åt de billiga orterna enligt tabell 40 än enligt tabell 15, som verkat på detta sätt. 1

Sid. 140.

204 ,Tabell 41. De 545 orterna grupperade dels enligt nu gällande (1935 års) tönegruppering, dels enligt 1944 års undersökning (exklusive avståndskostnader) i fem grupper med 20 procents spännvidd. "~~"--\^ ^^\^^

1944 års provgruppering

1935 års gruppering ^ ~ " \ ^ ^ (nu gällande) ^^\^^ A B C D E F G H I Summa

4 273— 4 609

4 610— 4 889

4 890— 5168

5169— 5 447

5 448—

196 25 3

41 100 64 15 1

2 9 28 24 9

1 13 7 1 22

5 1 6

Summa

237 127 76 43 26 22 7 6 1 545

I tabell 41 visas en placering av orterna under förutsättning att spännvidden i levnadskostnaderna mellan orter i mitten av högsta och lägsta grupp är 20 procent. I övrigt äro förutsättningarna desamma som för övriga provgrupperingar. Även denna tabell svarar mot en av kostnadsberäkningarna i kapitel 6.

5. Försök till uppskattning av spännvidden i de totala levnadskostnaderna år 1934. Vid 1934 års dyrortsundersökning användes, som i kapitel 1 angivits, en s. k. avkortad budget, vilken icke omfattade varor och tjänster hörande till posten beklädnadsartiklar (utom skolagning) och till posten »övriga utgifter» (utom såpa). Med denna budget blev spännvidden i levnadskostnaderna mellan Stockholm och billigaste ort 47 procent 1 räknat på Stockholms tal. Vid 1941 års prisgeografiska undersökning, som grundade sig på fullständig budget, blev motsvarande spännvidd 27 procent. En fråga, som omfattats av stort intresse har varit, i vilken mån sammanpressningen från 47 till 27 procent har berott på metodändringar — främst budgetens ökning — och hur mycket som berott på prisändringar. Att fullständigt utreda denna fråga torde icke vara möjligt, då man saknar bland annat priser för de delar av budgeten, som utelämnades 1934. Ett försök till överslag av vad budgetens avkortning betydde skall dock redovisas här nedan. I 1936 års lönekommittés betänkande 2 visas på sid. 166—167 en beräkning för 15 städer år 1934 avseende en fullständig budget. De minsta av dessa städer äro Tidaholm och Värnamo. Den avkortade budgeten för dessa orter motsvarades av indextalen 713 respektive 691, om Stockholm sättes ±= 1 000. Tilläggas för 1 2

Mellan dyraste ort (som icke var Stockholm) och billigaste ort var spännvidden 48 procent. Stat. off. utr. 1937: 32.

205 alla tre orterna de felande posterna, bli totalbeloppens indextal för Tidaholm och Värnamo 763 respektive 748. Budgetens komplettering har alltså betytt en minskning av spännvidden från respektive 28.7 och 30.9 procent till 23.7 och 25.2 procent. Enligt 1941 års prisgeografiska undersökning var spännvidden mellan Stockholm och de bägge orterna respektive 18.4 och 19.1 procent. I dessa fall skulle alltså enbart kompletteringen av budgeten bidragit med omkring hälften av nedgången i differensen mellan Stockholm och orterna. Övergår man nu till ytterlighetsfallet Dänningelanda, som 1934 hade det lägsta indextalet, eller 526, ställer sig kalkylen för nämnda år sålunda: 1 Stockholm

Avkortad budget . Felande poster . . Fullständig budget

Dänningelanda

Kronor

Kronor

Indextal (Stockholm = 1000)

2 682 1430 4112

1412 1224 2 636

526 641

För felande poster ha här insatts motsvarande tal som för Värnamo och Tidaholm, vilket är godtyckligt men icke torde innebära något större fel. Enligt 1941 års metod är det nämligen huvudinköpsortens priser, som skola räknas, när det gäller ifrågavarande poster, och som sådana torde Värnamo och Tidaholm vara representativa i detta fall. Egentligen skulle priserna noterats i Växjö, som är Dänningelandas huvudort. Enligt 1941 års undersökning låg Dänningelanda på indextalet 761, d. v. s. 23.9 procent under Stockholm. Differensen 1934 var med den avkortade budgeten enligt tablån här ovan 47.4 procent och med den kompletterade 35.9 procent. Även i detta fall skulle en komplettering alltså till synes ha bidragit med ungefär hälften till nedgången i differensen mellan 1934 och 1941. Härav kan emellertid icke slutsatsen dragas, att den andra hälften av differensens nedgång skulle bero på prisernas utjämning. 1941 års beräkning utfördes nämligen med en budget, som skilde sig från den som användes 1934, även sedan den senare kompletterats. Hur och i vilken mån den kvantitativa konsumtion, som ligger bakom budgeterna och ge dessa deras innehåll, skiljer sig är dock svårt att avgöra. Vidare har metoden för bland annat bostadspostens beräkning och skattepostens beräkning ändrats sedan 1934. Ändringen beträffande bostadsposten har verkat utjämnande på de framräknade dyrortsskillnaderna särskilt vad gäller skillnaden mellan Stockholm och de icke hyresräknade orterna, till vilka Dänningelanda hör, medan ändringen i skatteposten i stort sett torde verkat till en ökning. Att noga angiva, hur mycket metodomläggningarna respektive prisutjämningen betytt för spännviddens nedgång 1934—1941 torde med anledning härav få lämnas därhän. Det synes vara tillräckligt att konstatera, att spännvidden mellan Stockholm och billigaste ort, om man 1934 räknat med komplett budget, sannoBeloppen överensstämma vad storleksordningen beträffar icke med dem som återgivas i anförda tabell i lönekommitténs betänkande, emedan den där använda budgeten motsvarade cirka 15 procent lägre inkomstnivå än 1934 års dyrortsbudget. Beloppen ha därför här höjts i motsvarande mån. Då proportionerna mellan avkortad och fullständig budget synes ha varit densamma i båda fallen, har berörda förhållande ingen betydelse för resultatet.

206 likt skulle nedgått från 47 procent till cirka 36 procent eller ungefär halvvägs mot den spännvidd om 27 procent, som konstaterades 1941. Det kan tilläggas, att denna slutsats icke behöver strida mot den som dragits med ledning av en av socialstyrelsen utförd beräkning1 för 39 orter, som angav, att prisförändringen mellan 1934 och 1941 betytt mera än metodomläggningarna. Styrelsens beräkning gäller nämligen för det första icke extremfall utan ett genomsnitt av orter med olika dyrhet. För det andra utfördes styrelsens beräkning som en jämförelse mellan avkortad och komplett budget år 1941. Styrelsens beräkning svarade alltså på frågan: vad betydde budgetens komplettering 1941? Vår beräkning här ovan svarar på frågan: vad skulle budgetens komplettering betytt 1934? Eftersom prisnivån var jämnare 1941 än 1934, betydde givetvis kompletteringen mindre 1941 än 1934. I detta sammanhang må erinras om den beräkning av levnadskostnadsskillnaderna mellan landsbygden och städerna, som utförts av professorn Lindahl och licentiaten Lemne 2 och som även omfattar år 1934. Denna beräkning, som grundade sig på fullständiga budgeter, angav en sannolik differens mellan ett genomsnitt av^städer och landskommuner år 1934 till 9 procent (räknat på städernas tal) mot 7 procent år 1941. Sistnämnda tal understiger något den differens (7 ä 10 procent), som av kommittén enligt kapitel 5 3 beräknats mellan städer och landsbygd år 1941, vilket i huvudsak förklaras av att utredningsmännen använt en budget med tendens till lägre differens (d. v. s. en budget, där posterna beklädnad och »övriga utgifter» ha relativt stor vikt). Full överensstämmelse kan heller icke krävas av den anledningen, att utredningsmännen använt ett annat ortsurval än dyrortskommittén. De förras stadsgrupp utgjordes av de 49 orter, från vilka socialstyrelsen insamlade prismaterial för levnadskostnadsindex, och deras grupp av landsbygdsorter av 67 för ändamålet utvalda kommuner. En uppfattning om spridningens förändring mellan 1934, 1941 och 1944 torde dock erhållas, om man kedjar ihop utredningarnas resultat på följande sätt. Enligt socialstyrelsens prisgeografiska undersökning skilde sig utredningsmännens stadsgrupp och landsbygdsgrupp år 1941 med 9 procent, medan utredningsmännen, som nyss nämndes, kommo till resultatet 7 procent med sin budget. Mot sistnämnda 7 procent svarade enligt utredningsmännen år 1934 9 procent. Eftersom viss proportionalitet i detta fall kan påräknas, lär det icke vara alltför felaktigt, om man med ledning av dessa tal räknar ut, att socialstyrelsens 9 procent år 1941 motsvarades av 11 ä 12 procent år 1934. Mellan 1941 och 1944 har, som nämnts, ingen större ändring i relationen städer—landsbygd kunnat påvisas.

6. Beräkning av avståndskostnaderna för vissa orter. 1 tabell 42 återgives en lista över ett 120-tal landskommuner utvalda från olika län med angivande av de orter, där närmaste läkare och tandläkare har sin mottagning ävensom av vederbörande huvudinköpsort för kläder, inventarier och dylikt. Ortsurvalet torde få betraktas som ett slumpurval bland orter med järnvägs- eller bussförbindelser. De i kolumnen längst till höger angivna beloppen ha enligt kapitel 4 beräknats för 6 resor till läkare (därav en bilresa), 6 resor till tandläkare och 12 inköpsresor till huvudorten. Samtliga resor ha beräknats tur * Refererad i proposition nr 68 till 1943 års riksdag. 2 Stat. off. utr. 1944:1, sid. 45 o. f. 3 Jfr sid. 104.

207 Tab. 4%- Exempel på avståndskostnaden för vissa slumpvis uttagna orter på landsbygden enligt kommitténs beräkning. Närmaste ort för Läkarebesök

Avstånds-

Tandläkarebesök

Inköp

kr.

Stockholms län. Riala Österhaninge Knivsta

Norrtälje Stockholm Knivsta

Norrtälje Stockholm Knivsta

Norrtälje Stockholm Uppsala

142 107 46

Uppsala län. Löt Nysätra Skäfthammar Villberga

Enköping Enköping Alunda Enköping

Enköping Enköping Alunda Enköping

Enköping Enköping Östhammar Enköpirfg

123 93 85 52

Södermanlands län. Stigtomta Österåker Dunker Trosa-Vagnhärad Björnlunda

Nyköping Julita Malmköping Trosa Gnesta

Nyköping Vingåker Malmköping Trosa Gnesta

Nyköping Vingåker Malmköping Trosa Gnesta

89 73 69 67 53

Östergötlands län. Jonsberg Västra Harg Asby Gistad Fornåsa Krokek Vreta kloster

Norrköping Mjölby Österbymo Linköping Motala Krokek Vreta kloster

Norrköping Mjölby Österbymo Linköping Motala Norrköping Vreta kloster

Norrköping Mjölby Tranås Linköping Motala Norrköping Linköping

181 110 91 90 84 70 42

Jönköpings län. Myresjö Hånger Sandseryd Barnarp

Vetlanda Värnamo Norrahammar Jönköping

Vetlanda Värnamo Norrahammar Jönköping

Vetlanda Värnamo Norrahammar Jönköping

75 68 65 52

Kronobergs län. Ekeberga Vittaryd Tävelsås Hjortsberga

Lessebo Ljungby Växjö Alvesta

Ekeberga Ljungby Växjö Alvesta

Växjö Ljungby Växjö Alvesta

113 108 77 57

Kalmar län. Boda Kristdala Åby

Borgholm Kristdala Kalmar

Borgholm Oskarshamn Kalmar

Borgholm Oskarshamn Kalmar

209 98 67

Gotlands län. Hellvi Hamra Roma Fardhem

Slite Hemse Visby Hemse

Slite Hemse Visby Hemse

Slite Hemse Visby Hemse

151 113 88 66

208 Närmaste ort för Län och ort Läkarebesök Blekinge län. Nättraby Mjällby Asarum Lösen

Tandläkarebesök

Inköp

Avståndskostnad i kr.

Karlskrona Sölvesborg Karlshamn Karlskrona

Karlskrona Sölvesborg Asarum Karlskrona

Karlskrona Sölvesborg Karlshamn Karlskrona

68 59 47 33

Ignaberga Vinslöv

Kristianstad Båstad Brösarp Ängelholm Burby Kristianstad Kristianstad Hässleholm Vinslöv

Kristianstad Båstad Brösarp Munka-Ljungby Hammenhög Kristianstad Kristianstad Hässleholm Vinslöv

Kristianstad Ängelholm Tomelilla Ängelholm Simrishamn Kristianstad Kristianstad Hässleholm Kristianstad

111 98 82 77 61 58 50 51 46

Malmöhus län. Södra Vram Gässie Billinge S. Sandby Balkåkra Gislöv Dagstorp Örja

Åstorp Vellinge Eslöv Lund Ystad Trelleborg Kävlinge Landskrona

Åstorp Vellinge Eslöv Lund Ystad Trelleborg Kävhnge Landskrona

Hälsingborg Malmö Eslöv Lund Ystad Trelleborg Kävlinge Landskrona

81 80 70 64 58 48 44 41

Hallands län. Gunnarp Frillesås Slättåkra Grimeton Valida

Ullared Varberg Halmstad Varberg Kungsbacka

Ullared Varberg Halmstad Varberg Kungsbacka

Varberg Varberg Halmstad Varberg Kungsbacka

116 95 76 74 49

Göteborgs och Bohus län. Ödsmål Torsby Lyse Tanum Backa

Göteborg Kungälv Lysekil Tanum Göteborg

Stenungssund Kungälv Lysekil Tanum Göteborg

Göteborg Göteborg Lysekil Strömstad Göteborg

141 98 72 68 46

Älvsborgs län. Valbo-Ryr Hällstad Håcksvik

Högsäter Ulricehamn Svenljunga

Färgelanda Ulricehamn Svenljunga

Uddevalla Ulricehamn Svenljunga

142 125 121

SIcaraborgs län. Istrum Brunnhem Locketorp Utby Gökhem Sunnersberg Ottravad Södra Kedum

Skara Falköping Skövde Mariestad Falköping Lidköping Tidaholm Vara

Skara Falköping Skövde Mariestad Falköping Lidköping Tidaholm Vara

Skara Falköping Skövde Mariestad Falköping Lidköping Tidaholm Vara

109 92 86 73 73 64 64 61

Kristianstads län. Vånga V. Karup Ravlunda Össjö Hammenhög

Vä Färlöv

,

209 Närmaste ort för Läkarebesök

Tandläkarebesök

AvståndsInköp

kr.

Värmlands län. Gillberga Lysvik Ö. Ullerud Ny

Gillberga Torsby Deje Arvika

Säffle Torsby Deje Arvika

Säffle Torsby Karlstad Arvika

104 100 96 83

Örebro län. Glanshammar Lerbäck Ervalla

Örebro Askersund Nora

Örebro Askersund Nora

Örebro Askersund Nora

124 113 104

Västmanlands län. Gunnilbo Karbenning Irsta Norrby

Skinn skatteberg Norberg Västerås Sala

Västan fors Norberg Västerås Sala

Västanfors Norberg Västerås Sala

107 82 69 64

Kopparbergs län. Silvberg Boda Sundborn Äppelbo

Borlänge Rättvik Falun Vansbro

Borlänge Rättvik Falun Vansbro

Borlänge Rättvik Falun Vansbro

110 101 84 84

Gävleborgs län. Usbo En ån ger Valbo Färila Kårböle

Hudiksvall Njutånger Gävle Färila

Hudiksvall Njutånger Gävle Färila

Hudiksvall Hudiksvall Gävle Ljusdal

103 73 65 50

Västernorrlands län. Fjällsjö Björna Timrå Säbrå Arnäs Skön

Fjällsjö Örnsköldsvik Sundsvall Härnösand Örnsköldsvik Skönsberg

Sollefteå Själevad Indalsälven Härnösand Örnsköldsvik Skönsberg

Sollefteå Örnsköldsvik Sundsvall Härnösand Örnsköldsvik Sundsvall

225 172 73 65 55 32

Jämtlands län. Revsund Ytterhogdal Vemdalen Aspås Frösö

Bräcke Sveg Hede Östersund Östersund

Bräcke Sveg Sveg Krokom Östersund

Östersund Sveg Sveg Östersund Östersund

221 195 160 126 49

Västerbottens län. Sorsele Burträsk Nordmaling Byske

Sorsele Burträsk Nordmaling Skellefteå

Storuman Burträsk Nordmaling Byske

Storuman Skellefteå Umeå Skellefteå

154 121 120 80

Norrbottens län. Jukkasjärvi (Övre Soppero) Vittangi Tärendö Tärendö Arjeplog Arjeplog Karl Gustav Haparanda Överluleå Boden

Kiruna Pajala Arvidsjaur Haparanda Boden

Kiruna Malmberget Arvidsjaur Haparanda Boden

341 250 201 104 52

210 och retur för en vuxen person. I beloppet ingår vidare kostnaden för 52 paket a 2 kg från inköpsorten. Avstånden ha beräknats från kommunens huvudbygd (i regel från kyrkan). Inga kostnader ha inräknats för färd till eller från stationen. I ungefär halva antalet fall grunda sig beräkningarna på uppgifter från vederbörande kommunala myndigheter. I övriga fall ha de framskaffats av kommittén genom anlitande av läkarförteckningar och dylikt. Materialet torde i åtskilliga avseenden vara felaktigt. Beloppen äro heller icke avsedda att vara kommitténs förslag till avståndstillägg för just ifrågavarande orter. Beräkningen avser blott att ge en bild av den allmänna storleksordningen av kostnaden för ifrågasatta kommunikationer. Med hänsyn till det knappa ortsurvalet bör resultatet icke heller anses som representativt för varje län taget för sig. 7. Analys av levnadskostnadstalens interlokala spridning. Till en början skall redogörelse lämnas för en komplettering av materialet till 1944 års undersökning att omfatta icke blott de 545 provgrupperade orterna utan samtliga de 3 850 orter, som ingingo i 1941 års undersökning. Medeldyrheten på samtliga 3 850 orter var 194-1 4 243 kronor (4 300 för de 545 orterna enligt tabell 1 i kapitel 5). Utgår man från de medeltal av totalutgifterna år 1941 för 32 ortsgrupper (landsdelar och ortstyper), på vilka de 545 orterna uppdelats för redovisningen i kapitel 5, tabell 2,1 och multiplicerar upp dessa medeltal med hela det antal orter, som ingingo i dessa grupper vid 1941 års undersökning, får man en beräknad medeldyrhet motsvarande den nyssnämnda, som dock grundar sig endast på de 545 orternas belopp. Detta medeltal blir 4 240 kronor. Överensstämmelsen torde få betraktas som synnerligen god. Medeldyrheten för 3 850 orter år 1944 beräknades på samma sätt som nyss beskrevs för år 1941 och blev 4 639 kronor. Medelfelet för detta medeltal har beräknats till 6.1 kronor. För standardavvikelsen för samtliga 3 850 orter 1944, som nedan betecknas med o's, har följande uppskattningsformel kommit till användning:

där xL0 betecknar totalutgiften för en enskild ort inom en viss landsdel (L) och tillhörande viss ortstyp (O). Med nL0 betecknas antalet orter tillhörande en viss ortsgrupp bland de 545 undersökta orterna och med NL0 samtliga orter mom ifrågavarande grupp. M' markerar den på ovan angivet sätt beräknade medeldyrheten för samtliga 3 850 orter (4 639 kronor) och o' {M') medelfelet för detta tal. Standardavvikelsen har på detta sätt uppskattats till 190 kronor och variationskoefficienten, d. v. s. standardavvikelsen i procent av medeltalet, till 4.io. Det kan nämnas, att en på motsvarande sätt utförd, på totalutgiften för de 545 orterna grundad, uppskattning av standardavvikelsen för samtliga orter 1941 gav till resultat värdet 199, vilket nära överensstämmer med det faktiska värdet, som var 201. Den mot sistnämnda tal svarande variationskoefficienten är 4.74. Minskningen i spridningen för alla 3 850 orterna mellan 1941 och 1944 skulle alltså vara 14 procent. 1

Sid. 104.

211 I tabell 1 (kapitel 5) angavs, att standardavvikelsen för totalutgiften på samtliga 545 provgrupperade orter (exklusive avståndskostnader år 1941 var 233 och år 1944 230. Motsvarande variationskoefficienter vore respektive 5.4i och 4.89, vilket betyder att den genomsnittliga spridningen mellan de 545 orterna nedgått från 1941 till 1944 med omkring 10 procent. I diagrammet på sid. 99 har fördelningen efter totalutgift åskådliggjorts beträffande samtliga orter 1941 samt de 545 undersökta orterna 1941 och 1944. Därjämte visas en fördelning för samtliga orter 1944, som konstruerats med ledning av uppgifterna för de 545 orterna, Vid beräkningen ha orterna indelats i ovan nämnda ortsgrupper efter landsdel och ortstyp. Inom varje grupp har frekvensen av orter inom vissa levnadskostnadsintervaller multiplicerats upp med förhållandet mellan det totala antalet orter i ortsgruppen och den del därav, som ingick i de 545 orterna. En utjämning av frekvenstalen med hjälp av större intervaller har utförts på vissa punkter. Spridningen i totalutgiften, varpå standardavvikelsen utgör ett mått, har vidare uppdelats på sina huvudkomponenter, nämligen de levnadskostnadsolikheter, som föreligga dels mellan olika landsdelar och dels mellan olika ortstyper. Vad först beträffar den beräknade spridningen år 1944 för samtliga 3 850 orter blev resultatet, att 21 procent av den totala spridningen skulle orsakats av skillnader i ortstyp, 36 procent av skillnader i fråga om landsdel och 31 procent av spridningen mellan orter av samma typ och i samma landsdel. Den återstående resten om 12 procent uppkommer därigenom att skillnaden i ortstyp icke i alla landsdelar påverkar totalutgiften i samma grad, respektive att skillnaden i_ geografiskt läge icke har samma inverkan på orter av olika typ. Därefter har efter samma metod variationen mellan de gruppmedeltal som redovisas i tabell 2 (kapitel 5) analyserats. Om man bortser från storstäderna, som endast finnas i tre av landsdelarna, består denna undersökningsmassa av 29 element. Resultatet blev, att av hela variansen mellan dessa upptog variansen mellan landsdelarna 32 procent, mellan ortstyperna 60 procent, varjämte en rest pa 8 procent återstod. Den genomsnittliga spridningen i levnadskostnaderna, liksom den här ovan redovisade variansanalysen, har i och för sig ett mycket begränsat intresse, eftersom resultatet i hög grad betingas av antalet orter, som ingå i beräkningen, respektive ortstypsindelningen och landsdelarnas antal och avgränsning, d. v.- s. av vissa tämligen godtyckligt valda element. Det har dock ansetts motiverat att redovisa dessa beräkningar i föreliggande framställning, då de, sammanställda med framtida, efter samma metoder och med samma indelningsgrunder utförda beräkningar, kunna belysa variansens förändringar i tiden.

212 Bilaga 2.

Kommitténs utredningar rörande bostadsposten. På uppdrag av 1943 års dyrortskommitté har t. f. förste aktuarien i socialstyrelsen G. Hävermark utarbetat en promemoria angående bostadsförhållanden och hyresläge i olika orter, där vissa metodproblem vid interlokala bostadskostnadsjämförelser upptagits till diskussion. Vidare har t. f. aktuarien i socialstyrelsen Leif Björk utfört och i en promemoria redovisat resultatet av en undersökning angående årskostnaderna för ett eget hem på vissa orter. Promemoriornas huvudpunkter refereras i det följande i korthet. Bostadsbudgeten. Enligt vedertagna principer för lokala levnadskostnadsjämförelser bör bostadsposten i likhet med övriga poster i hushållsbudgeten avse en och samma konsumtionsstandard på alla orter. De övriga posterna avses motsvara kostnaden för genomsnittskonsumtionen inom på visst sätt definierade normalfamiljer (hushåll av viss sammansättning och i vissa inkomstklasser). Bostadsposten har däremot gällt alla hushåll, som hyra lägenheter i öppna marknaden av viss storlek, vid senaste undersökningen 1, 2 och 3 rum och kök. Man har förmodligen tänkt sig att de erhållna kostnadstalen skulle återspegla de regionala och lokala kostnadsskillnaderna även för normalfamiljens bostadsstandard. Det är emellertid icke givet, att ett sådant antagande är tillåtet, icke ens för orter med fullt utbildad hyresmarknad. Det är visserligen som bekant för slutresultatet icke nödvändigt att viktsystemet är exakt anpassat till bostadsvanorna hos dem, beräkningarna skola gälla, men en ungefärlig anslutning härtill är dock påkallad. Prisspridningen torde nämligen icke vara densamma för alla lägenhetskategorier och kvalitetsklasser. Ett uppfyllande av kravet, att bostadsposten och dess sammansättning skall avse samma hushåll som budgetens övriga poster, förutsätter en undersökning av bostadsvanorna inom de hushållstyper, som representera normalfamiljen. En sådan undersökning bör avse förhållandena vid tiden för prisundersökningen. Det må framhållas, att en dylik bostadssocial undersökning kräver en viss tid, varigenom fastställandet av det viktsystem, som hänför sig till normalfamiljen, kan försena beräkningen av bostadstalen. Lägenheternas upplåtelseform. Skola bostadstalen motsvara normalfamiljens bostadskonsumtion, är det även utan en dylik undersökning uppenbart, att även andra lägenheter än i öppna marknaden uthyrda böra beaktas. I nedanstående tablå visas, hur lägenhetsbeståndet i tätorter med över 1 000 invånare fördela sig på de olika upplåtelseformerna. 1 Uthyrda i fria marknaden Upplåtna av stat eller kommun » » bostads(rätts)förening » » bostadssocialt företag » » arbetsgivare (ej stat eller kommun) » » släktingar, övriga begagnade lägenheter Begagnade av ägaren Outhyrda och obegagnade 1

55-4 procent 3.8 » 5.2 » I-9 » 7.9 » 2.8 » 20 3 2 5 * Summa 100.o »

Enligt allmänna bostadsräkningen 1939 och kommunala bostadsräkningen i Stockholm

213 Av tablån framgår, att de i fria marknaden uthyrda lägenheterna visserligen utgöra den övervägande delen av bostadsbeståndet (55 procent), men att betydande delar komma på lägenheter, som begagnas av ägaren (21 procent) eller som upplåtas av arbetsgivare (8 procent). Fördelningen efter upplåtelseform varierar starkt mellan de enskilda orterna. Sambandet med ortens storlek är markerat. Det kan sålunda nämnas, att andelen i fria marknaden uthyrda lägenheter är störst i Göteborg (74 procent) och i orter med mindre än 1 000 invånare endast uppgår till i genomsnitt 25 procent. Lägenheter använda av ägaren, vilka i Stockholm endast utgöra 6 procent, uppgå i nämnda ortsgrupp till 41 procent och på landsbygden intill tätorter till 55 procent. Arbetsgivarelägenheternas andel understiger i de tre storstäderna 3 procent men överstiger i de minsta ortsgrupperna 20 procent. Bostads(rätt)föreningslagenheter slutligen utgöra i flertalet orter en mycket obetydlig del av bostadsbeståndet (störst i städer med 30 000—100 000 invånare, 6.1 procent) men uppgå i Stockholm, Malmö och Uppsala till respektive 12, 14 och 29 procent. Ju mindre andel hyreslägenheterna utgöra av hela bostadsbeståndet, desto mindre blir sannolikheten för att hyrorna för dessa äro normerande för bostadskostnaderna i allmänhet i orten. Dels kan ålderssammansättningen av hyreslägenheter och andra lägenheter vara väsentligt olika, och därmed, genom olika byggnadskostnader, finnas olika förutsättningar för årskostnadens-årshyrans storlek. Av moderna lägenheter kan exempelvis i en ort hyreslägenheter ha tillkommit under de senaste åren mot relativt höga kostnader, medan de moderna egnahemmen byggts under 1930-talets mitt, då byggnadskostnaderna voro icke oväsentligt lägre. Dels kan sambandet mellan byggnadskostnaden och årskostnaden-årshyran for hyreslägenheter skilja sig på ett onormalt sätt från vad som gäller för andra lagenheter. I ett litet samhälle är det ej ovanligt, att hyran bestämmes enligt andra grunder än dem, som gälla vid en större-, utbildad hyresmarknad. En stor del utgöres av den ena lägenheten i tvåfamiljshus, där ägaren bebor den andra. Hyran kan i sådana fall utgöra icke ersättning för lägenhetens rätta andel av årsomkostnaden för hela fastigheten utan snarare ett bidrag att täcka ägarens bostadskostnader. Den kan mycket väl ligga på dumping-nivå under tider, då tillräcklig tillgång på bostäder finnes. Exemepelvis kan i ett brukssamhälle, där en dominerande andel utgöres av arbetsgivarelägenheter, förekomsten av dessa lägenheter pressa ned hyrorna för de lägenheter, som uthyras i öppna marknaden och som ofta tillhöra tvåfamiljshus. I storstäder, där större delen av bostadsbeståndet uthyres i öppna marknaden och där sannolikheten är stor för att hyreslägenheterna skola kunna beträffande bostadskostnaden representera även lägenheter upplåtna i andra former, låta sig bostadstalen väl bestämma med hjälp av enbart hyrorna för hyreslägenheter, fastställda vid allmänna hyresräkningar. I mindre orter, exempelvis sådana med mindre än 5 000 invånare, där hyreslägenheterna utgöra en mindre del av bostadsbeståndet och där även hyresprissättningen kan vara bestämd av särskilda omständigheter, är det mera tveksamt, om det är realistiskt att bestämma orternas hyrestal endast med hyresräkningar! Var gränsen för ortens storlek bör sättas, är naturligtvis svårt att avgöra. Skulle beräkningarna för hyreslägenheter kompletteras med prisundersökningar for andra upplåtelseformer, borde främst arbetsgivarelägenheter, ägarelägenheter och bostads(rätts)föreningslägenheter komma i fråga. Det kunde synas önskvärt att låta åtminstone dessa fyra huvudtyper ingå i bostadspostens beräknande, i så fall efter deras faktiska förekomst i varje ort.

214 Det skulle emellertid möta oöverstigliga svårigheter att söka genomföra detta. Beträffande arbetsgivarelägenheterna ge arbetsavtalen eller hyresavtalen ingen ledning. Den eventuella kontanta ersättningen för bostaden är i regel icke avsedd att helt motsvara en beräknad årskostnad för bostaden. Ersättningen kan i stället sägas utgöra, i mycket växlande proportioner, dels en kontantersättning, dels en löneförmån in natura. När bostaden icke helt utgör en löneförmån, kan hyran allt efter omständigheterna ligga mellan 0 kronor och upp till något belopp motsvarande det som skulle utgå, om lägenheten uthyrdes i öppna marknaden. En synnerligen arbetskrävande beräkning av den ungefärliga årskostnaden för bostaden skulle behöva ske. Med den sammanblandning av hyra och lön, som sålunda förekommer, kan emellertid icke väntas att dylika beräknade belopp komma att tillerkännas någon reell innebörd. För ägarelägenheterna kunde beräknas den årliga kostnaden. Liksom för hyreslägenheterna skulle hela beståndet ingå i räkningen och sålunda omfatta ägarelägenheter av alla förekommande åldrar och kvaliteter, sålunda ej blott nybyggda lägenheter av viss kvalitet. De problem, som uppstå vid beräkning av bostadskostnadstalen, skulle vara desamma som vid hyresräkningar. De speciella problemen avse beräkningen av årskostnaden för varje enskild lägenhet. Denna beräkning kräver emellertid sådana uppgifter, som förmodligen egnahemsägarna i gemen icke ha möjlighet att korrekt, sammanställa och redovisa. Även för bostads(rätts)föreningslägenheternas vidkommande möta oöverkomliga svårigheter att riktigt mäta den verkliga årskostnaden. Man vore nämligen nödsakad att i varje enskilt fall taga hänsyn till såväl insatsens storlek som de prestationer i form av reparationer m. m., som i växlande omfattning åvila, föreningen respektive lägenhetsinnehavaren. Lägenheternas storlek. Enligt 1939/40 års hyresräkning växlar lägenheternas genomsnittliga storlek, uttryckt i antalet boningsrum och förekomsten av kök eller kokvrå, icke obetydligt mellan orter av olika storlek. Mellan de enskilda orterna framträda givetvis än större olikheter. Eftersom hyran per eldstad växlar med storlekskategorien, är det, vid sammanfattandet av hyresläget i ett enda hyrestal för varje ort, nödvändigt att räkna med en för alla orter lika standardfördelning av lägenheterna efter storlekskategorier. Dessutom är man av praktiska skäl nödsakad att begränsa räkningen till de vanligaste kategorierna; hyresmedeltal måste nämligen grundas på ett icke alltför litet antal lägenheter. Vid tidigare dyrortsgrupperingar omfattade beräkningarna enkelrum (enkelkök), 1 rum med kokvrå, 1, 2 och 3 rum och kök. De två förstnämnda kategorierna, som omfatta ett färre antal lägenheter än övriga nämnda kategorier var för sig, ha uteslutits vid den senaste undersökningen. Därmed har man dels sluppit kategorier av lägenheter, som uppträda i ett alltför ringa antal i alla orter utom de större städerna, dels undgått svårigheten att evalvera kokvrån i eldstadsantal. Den använda relationen 1 kokvrå == 1/2 eldstad är godtyckligt vald. Denna begränsning av beräkningarna till endast de tre viktigaste lägenhetskategorierna måste anses nödvändig, särskilt när samtidigt vidtagits utsortering av s. k. bristlägenheter och därmed en reducering av det antal lägenheter som utgöra underlaget för beräkningarna. De vid hyrestalsberäkningarna använda lägenhetskategorierna om 1, 2 och 3 rum och kök omfatta 73 procent av samtliga hyreslägenheter. De numera uteslutna kategorierna enkelrum (-kök) och 1 rum med kokvrå utgöra 14 procent. De lägenhetskategorier, till vilka beräkningarna begränsats, få representera även övriga kategorier. Därvid antages, att dessa övriga kategorier av större och

215 mindre lägenheter sammantagna visa samma lokala hyresvariationer som de tre i beräkningarna ingående kategorierna. Hur därmed i verkligheten förhåller sig är ej fullt utrett. Skulle emellertid beräkningarna avse normalfamiljen, bli dessa omständigheter av mindre betydelse. Av hushåll tillhörande normalfamiljens typ torde nämligen den övervägande delen begagna bostäder om 1, 2 eller 3 rum och kök och endast ett ringa fåtal större eller mindre lägenheter. Antalet undersökta lägenheter begränsas ytterligare, i det att vissa grupper inom nämnda lägenhetskategorier uteslutas, nämligen dels sådana lägenheter, i vilka minst ett av rummen är mindre än 9 m2, dels sådana lägenheter som i kvalitetshänseende betecknats som bristfälliga efter vissa närmare fixerade regler. Enligt den förstnämnda utgallringsregeln utgå ytterligare 7.6 procent av samtliga lägenheter eller 10 procent av lägenheterna om 1, 2 och 3 rum och kök, enär de innehålla minst 1 rum om 6—9 m 2 . Därigenom kvarstå endast cirka 65 procent av samtliga hyreslägenheter. Bland dessa upptaga lägenheter om 1 rum och kök 47 procent, lägenheter om 2 rum och kök 39 procent och lägenheter om 3 rum och kök 14 procent. Man har hoppats att genom denna utgallring åtminstone i någon mån få en korrektion för det förhållandet, att genomsnittsstorleken av lägenheterna inom varje storlekskategori växlar lokalt. Det har förmodats att lägenheternas totalyta är minst i södra Sverige och störst i norra Sverige. Därtill kan sägas, att totalytan troligen är relativt liten även i storstäderna. Det är möjligt, men ej självklart, att resonemanget är riktigt. En lägenhet kan ges mindre totalyta på flera sätt. Ett är att minska storleken å ett eller flera av rummen radikalt under 9 m 2 , medan övriga rum och köket jämte andra utrymmen (hall etc.) bibehålla sin yta oförändrad. E t t annat sätt är att minska ytan något för alla utrymmen men ej så långt att ytan av något rum understiger gränsen 9 m 2 . E t t stort antal lägenheter med något rum under 9 m 2 behöver därför ej betyda en genomsnittligt låg totalyta å lägenheterna i vederbörande ort. Det är visserligen troligt, att man inom en given ort genom utsortering av lägenheter med smårum utsorterar de minsta lägenheterna i respektive lägenhetskategorier inom ifrågavarande ort, givetvis med enstaka, för resonemanget betydelselösa undantagsfall. Men det är icke säkert, att man med denna metod sorterar bort fler lägenheter i orter med låg genomsnittlig storlek å lägenheterna än i andra orter. Det är ej ens orimligt att antaga, att metoden i enstaka fall kan verka i motsatt riktning. I en ort med lägre genomsnittlig totalyta för lägenheter i en viss lägenhetskategori än i andra orter behöver icke antalet lägenheter med smårum med nödvändighet vara högre. Det är eljest just den förutsättningen man gör, när man hoppas på framgång med ifrågavarande metod. Detta förhållande gäller dock knappast gruppen 1 rum och kök. Är det enda rummet under 9 m2, kan denna undernormala storlek på sin höjd kompenseras men näppeligen mer än motvägas av ett extra stort kök. I 2 rum och kök och framför allt 3 rum och kök är det däremot icke alls säkert att förekomsten av ett litet rum är ett tecken på liten total lägenhetsyta. Vid bearbetningen av 1939/40 års hyresräkningsmaterial har det visat sig, att smårum äro minst vanliga i 1 rum och kök (4 procent), medan procenttalet är 14 för 2 rum och kök och 27 för 3 rum och kök. I de större lägenhetskategorierna (4 eller fler rum och kök) äro lägenheter med smårum än mer vanliga (50 procent); det torde i regel vara fråga om jungfrukammare.

216 Av hyresräkningen har även framgått, att smårumslägenheterna ingalunda äro vanligast i de orter och landsdelar, där man förmodar att ytstorleken inom olika lägenhetskategorier är i genomsnitt lägst. Tvärtom redovisas det största antalet smårumslägenheterna i övre Norrland, där lägenhetsytan förmodats vara större än i sydligare landsdelar. Antingen är den rådande uppfattningen om lägenheternas ytstorlek i olika delar av landet felaktig, eller också leder den använda utjämningsmetoden (utsortering av smårumslägenheter) till ett resultat motsatt det avsedda. Även om metoden vore i och för sig riktig, kvarstår ovisshet om huruvida den är tillräcklig eller ej. Det är tydligt, att en tillförlitlig undersökning av lägenheternas ytstorlek i olika orter och landsdelar behöver ske och att metoderna för beräkning av hyrestalen böra omprövas på denna punkt. För en utjämning av olikheterna i lägenheternas genomsnittliga totalyta är följande tillvägagångssätt teoretiskt tänkbart. Sådana lägenheter utväljas som ha 1 rum och kök, 2 rum och kök eller 3 rum och kök, där rummen skola vara minst 9 m2 och köken minst 6 m2, vidare tambur eller hall men ej serveringsrum eller jungfrualkov. Lägenheterna bli dessutom vid kvalitetsgrupperingen klassificerade efter förekomsten av badrum. Vidare medtagas av lägenheter om 1 rum och kök endast sådana med en nettoyta av exempelvis 35—48 m2, av 2 rum och kök 50—65 m2 och av 3 rum och kök 68—90 m 2 . Lägenheternas faktiska fördelning efter storlek i hela landet får givetvis i verkligheten bestämma gränsdragningen. För varje ort uträknas medelytan å varje storlekskategori. En korrektion av ortens medelhyra göres, så att den motsvarar en viss standardmedelstorlek å lägenheterna t. ex. 40, 58 och 80 m 2 . Om ortens lägenheter ha medel40 o storleken 42 m 2 så ändras icke hyran i proportionen — , utan med ett något 42 mindre tal. Detta är något olika för var och en av de tre kvalitetsgrupperna. Det skall vara uttryck för att hyran per m 2 av två lägenheter om 40 respektive 42 m2, som i alla andra hänseenden än storleken äro exakt lika, icke är densamma utan något högre för den mindre lägenheten, eftersom kostnaderna för utrustning etc. äro fasta och lika för båda lägenheterna, oberoende av deras storlek. Det är emellertid svårt att rätt mäta lägenhetsytan. Hur väl genomtänkta anvisningar än ges, torde de komma att uppfattas på olika sätt. Frågan skall besvaras av alla fastighetsägare, icke av en elit av uppgiftslämnare, och den kräver ett omfattande arbete. Det har därför hittills aldrig ansetts vara möjligt att begära en dylik uppgift i allmän räkning. De ytuppgifter, som erhållits vid mindre undersökningar, ha inhämtats av särskilda lokalbesökare och avse endast en ringa del av ett fåtal orters bostadsbestånd. Endast för någon enstaka ort kunna möjligen, på grund av särskilda omständigheter, finnas enhetliga ytuppgifter samlade för flertalet lägenheter. Ytstorleken är en så betydelsefull uppgift, att den borde ingå i en räkning. Men vetskapen om svårigheterna för uppgiftslämnarna i allmänhet gör det osannolikt, att det skall gå att vid en allmän hyresräkning få så tillförlitliga uppgifter härom, att de kunna användas vid beräkningar av hyrestalen för en dyrortsgruppering. Därmed tages dock ej ställning till frågan om lämpligheten över huvud taget att infordra dylika uppgifter för andra ändamål, som icke ställa så stora krav på uppgifternas tillförlitlighet. Saken skulle vara i ett annat läge, om det t. ex. i lag påbjudes att hyreskontrakt skall innehålla uppgift om lägenhetens totalyta, uppmätt efter en viss norm, och om det för den skull sker en dylik tillförlitlig uppmätning genom lämpliga förrättningsmän.

217 Vid en kommande intensivundersökning av ett representativt utvalt bostadsbestånd böra emellertid bland annat fullt tillförlitliga uppgifter om lägenheternas totalyta kunna inhämtas genom vederbörande lokalbesökare. Denna undersökning bör göras så, att därur kunna erhållas upplysningar representativa för olika landsdelar och storleksklasser av orter. Därest karakteristiska skillnader framträda mellan dessa grupper beträffande lägenheternas ytstorlek, bör övervägas att med ledning härav vid en eventuell ny dyrortsundersökning införa en korrektion å orternas hyrestal med hänsyn till den växlande ytstorleken. Det är att förvänta, att korrektionsfaktorerna icke komma att bli så stora som de vid tidigare dyrortsundersökning använda. Lägenheternas kvalitet. I samma mån de faktiska kvalitetsolikheterna äro knutna till den använda kvalitetsgrupperingen, ha de blivit eliminerade vid standardvägningen. Frågan uppställer sig emellertid om efter detta förfarande några lokala kvalitetsdifferenser kvarstå och om i så fall möjligheter finnas att eliminera även dessa vid kostnadsjämförelsen. För att visa hur härmed förhåller sig, ha vissa undersökningar utförts för ett antal representativa orter. 1 Därvid har fastställts förekomsten av vissa utrymmen och bekvämligheter till vilka hänsyn icke tagits vid grupperingen efter storlek och kvalitet (hall, förstuga, garderober, serveringsrum, jungfrualkov, skafferi, matkällare, annat förvaringsutrymme, vatten och avlopp, varmvatten, spisens art samt den sanitära utrustningen) samt uppgifter om boningshusets storlek, byggnadsmaterial och ålder. I tabell 43 anges för de undersökta orterna den frekvens, med vilken vissa bostadselement ingår i ortens hyrestal. Talen ha erhållits genom sammanvägning av procenttalen för varje kvalitetsgrupp och storlekskategori med samma viktsystem, som användes för sammanvägningen av hyrestalen vid prisundersökningen 1941. De ange sålunda den kvalitetsdifferens, som återstår i materialet efter den utjämning, som standardvägningen innebär. Förekomsten av hall, förstuga, jungfrualkov, serveringsrum och garderober visar visserligen betydande variationer mellan enskilda orter, men det spåras icke — med vissa undantag — någon tydlig tendens till att dessa utrymmen äro vanligare i större orter eller i orter med högre hyresnivå än i andra. Icke heller torde förekomsten av matkällare och andra förvaringsutrymmen utom lägenheten vara av någon betydelse för hyresspridningen mellan större och mindre samhällen. För enstaka orter kunna däremot dessa faktorer vara av vikt. Det är bland annat möjligt, att förhållandena i storstäderna avvika oförmånligt från andra orter på grund av höghusbebyggelsen. I fråga om utrymmen utomhus i anslutning till bostaden tillkommer den högsta standarden i regel egnahemmen medan höghusen uppvisa en relativt låg standard. Det torde emellertid vara ogörligt att i en hyresräkning särskilt behandla dylika omständigheter, hur betydelsefulla de än kunna vara. Man är hänvisad till att som hittills utesluta hyreslägenheter med egen trädgård. Lägenheter, som sakna tillgång till antingen vatten eller avlopp utsorterades såsom bristfälliga enligt de principer, som tillämpades vid senaste prisundersökning. Emellertid kunna dessa bekvämligheter finnas inom byggnaden ehuru ej tillgängliga inom lägenheten. Dylika lägenheter förekomma i lokalt växlande utsträckning, såsom framgår av tabell 43. Det torde vara motiverat att minska kvalitetsolikheten mellan hyrestalen genom att framdeles utsortera även dessa lägenheter. För orter med över 10 000 in v. endast en representativ del av orten.

Tab. 43. Den relativa förekomsten (i procent) inom de vid dyrortsundersökningen 19\ ej tagits vid standardrq

O r t e r

Folkmängd S1

9 10 11 12 18 14 15 16 17 Ii 19 20 21 22 23 24 25 26 2; 28 29 30 81 82

a) fc©

fl_

M

/i2 1939

TI O)

aa

E

8 <u

Hl

^c Sfe

»> &

as * ii

•o ^

fl 2 M

C

bo Cl M3 3

u

3 T»

4.0 5.2 7.1 15.5 8.7 3.5 2.3 3.1 4.6 7.0 11.8 2.2 6.1 6.5 7.5 7.5 5.7 5.6 3.4 6.8 4.5 6.5 4.2 4.1 1.8

C

5>ö>'

Södra och Västra Sverige samt Småland och öarna. 280 602 Göteborg 154 270 Malmö 62 099 Hälsingborg 48 572 Örebro 47 931 Borås 35 923 Jönköping 28100 Karlskrona 21280 Kalmar 16 416 Uddevalla 15 935 Kristianstad 15 505 Växjö 9182 Huskvarna 9 065 Falköping . 8 730 Oskarshamn 8 479 Sunne köping 7 278 Skara 7133 Eksjö 6 684 Höganäs 5 282 Lysekil 4 815 Nybro 3 328 Arlövs munipalsamhälle 3179 Kinna » 2 955 Tomelilla köping 2 803 Älmhults » 2 752 Alvesta municipalsamhälle 2 509 Mönsterås köping 2 307 Vara köping 2176 Askersund • 2176 Tyringe municipalsamhälle . . . . 2 023 Bodafors köping 1719 Höörs > 1590 Vaggeryds municipalsamhälle . . .

90.0 26.5 94.7 2.3 87.7 10.4 94.4 11.1 81.0 25.1 78.2 9.2 94.0 • 5.2 93.1 6.8 86.1 20.9 87.9 9.5 90.5 7.2 92.2 11.9 90.7 15.4 88.8 24.5 86.1 37.0 91.9 14.4 89.4 15.0 93.5 17.8 93.6 25.2 93.2 8.9 93.3 3.0 83.1 17.6 96.1 16.3 92.4 7.4 94.9 5.8 88.6 10.9 92.8 27.0 92.3 22.8 96.6 10.0 96.6 12.0 93.6 9.9 94.4 21.8

2.7 1.8 1.4 5.6 3.1 1.8 2.1 2.3 2.7 2.0 3.4 0.5 3.5 0.3

Östra Sverige och nedre Nordsverige Norrköping Eskilstuna Gävle Västerås Uppsala Falun Norrtälje • •• Oxelösunds municipalsamhälle . . Vadstena Krylbo köping . .* Morastrands köping Borensbergs municipalsamhälle . .

70 379 40110 39 923 37 848 37 657 14 079 5138 3 073 3 013 2 045 1687 996

87.9 92.0 92.6 93.7 88.6 94.8 92.4 90.1 93.2 85.3 85.4 97.8

3.5 3.6 4.5 5.7 1.8 1.7 3.1 2.6 1.4

Stockholms förorter. Sundbyberg Stuvsta municipalsamhälle

10 628 4 405

95.5 4.9 92.9 14.6

Övre Nordsverige. Sundsvall Östersund Luleå Kiruna municipalsamhälle Skellefteå

18 700 16171 13 737 10 713 8 294

91.5 92.1 90.2 93.4 95.7

19.7 19.5 21.6 13.6 12.6 25.9 14.5 22.2 11.4 15.0 29.9 6.5

19.5 18.5 35.7 32.3 21.5

a^

B~S E

o u bo a

=s?aa

34.0 43.4 41.9 44.8 45.6 44.0 35.6 43.3 31.4 47.8 41.6 44.3 32.6 37.5 22.8 36.4 40.5 37.5 28.6 35.2 39.0 34.7 36.7 32.5 42.9 10.1 46.8 4.0 42.2 7.3 42.5 0.4 29.9 4.6 41.2 38.6 15.7 39.3 3.7

31.3 29.9 29.5 31.7 29.5 29.5 29.8 31.2 29.8 30.2 29.5 30.1 30.0 29.7 29.5 29.5 29.8 29.5 29.5 29.9 30.3 29.5 29.5 29.5 29.5 29.5 29.5 29.5 29.5 29.5 29.5 29.8

10.4 5.6 8.6 14.6 9.8 11.7 11.7 17.3 9.8 18.7 7.0 14.8 4.0 6.8 4.5 3.0 9.6 4.6 11.8 12.1 10.2 8.7 4.9 12.5 13.4 25.4 10.3 16.9 11.4 4.0 2.5 17.4

99.3 99.9 98.9 99.6 97.8 99.5 96.8 98.0 96.1 96.8 97.9 99.9 99.1 94.7 92.4 98.6 97.8 98.2 93.5 92.4 99.5 88.0 97.3 97.7 98.8 99.4 98.0 95.9

8.3 5.5 12.2 7.9 5.4 8.7 4.0 1.2 4.2 2.3 12.2 7.6

45.6 38.9 37.4 35.8 42.0 39.8 44.3 39.2 35.7 35.7 42.1 45.0

31.6 30.4 30.2 31.3 29.5 29.6 30.2 30.5 30.0 29.5 29.5 30.5

17.7 15.9 6.9 12.0 5.8 2.3 5.8 11.4 2.6 11.6 8.4 5.6

99.2 98.6 98.8 99.2 96.1 98.5 96.5 94.4 97.5 99.1 96.8 97.7

4.3 1.3

7.9 2.3

35.7 35.5

29.7 29.5

17.6 5.3

99.6 99.1

12.7 6.9 8.7 14.1 16.6

10.8 5.3 7.0 6.2 8.2

37.7 21.6 29.6 18.8 44.5

29.8 31.2 29.6 29.8 30.4

6.3 4.1 6.2 1.0 9.2

97.1 98.4 Vt.i .JU 94.0 93.7 38 99.4 91.5 23 99.0 92.5 31

1.5 3.7 1.0 3.6 2.1 0.8 4.8 1.9 5.4 7.7 6.9 0.8 1.0

90.1 97.9 96.5 98.5

lämförda bostadsgrupperna av vissa kvalitetsegenskaper, till vilka särskild hänsyn lingen av hy res medeltalen.

•§ vfla a

ro

ngS

p « ^ 1>

:

C (j

« §2

•o a

u

q3 u\

•S • a

fl m

-~fl

got M«7" :3 •a £2 3

a a

bo sa

fl

"O B CD -rt

T3

ägts-B

•_

""fl3

co J3

fl'S

i)

P

ga

oa

3*

fl

^ 1

bciu

boS

"5 CN

fl

99.4 99.8 98.4 99.1 97.8 98.2 98.9 98.2 95.6 97.4 95.4 99.2 97.8 96.6 97.9 96.4 98.0 91.5 97.9 97.0 96.3 88.6 99.3 89.3 97.2 93.9 93.5 98.6 98.8 100.0 100.0 97.5

56.4 59.9 57.2 68.0 42.7 44.7 46.8 66.8 39.4 61.7 43.6 40.9 47.8 52.5 51.9 47.0 52.7 34.5 16.0 47.0 23.9 29.3 41.4 25.1 44.0 28.0 21.5 57.0 38.3 25.2 44.1 29.6

3.2 30.5 28.3 4.7 33.2 7.7 41.7 10.5 61.9 10.5 — 58.2 41.7 16.4 57.8 40.9 9.3 65.1 8.7 34.5 47.7 52.1 10.2 61.9 38.0 5.3 87.5 21.4 — 92.5 33.8 — 35.5 63.0 20.0 88.8 33.4 — 93.3 22.5 — 43.1 55.2 23.0 87.5 22.4 — 78.5 29.8 — 80.7 24.9 — — — 100.0 27.3 72.0 33.5 — 28.0 18.7 81.3 46.8 — 26.4 73.6 38.1 — 2.6 97.4 44.7 — 7.7 92.3 59.6 — — 18.0 ' —100.0 20.2 — 11.6 82.0 19.4 88.4 24.1 — 51.1 — — 100.0 98.5 56.3 — 1.5 94.3 26.9 — 5.7 1.8 98.2 37.7

97.8 99.4 99.1 99.3 98.5 97.7 98.4 99.5 98.2 99.6 99.3 96.7

61.8 51.5 64.2 64.9 50.4 61.9 51.7 39.8 41.4 66.3 67.5 43.9

56.2 55.2 50.4 48.4 45.2 23.8

99.1 LOO.O

74.0 1.7

96.2 99.2 97.2 99.4 97.5

63.2 73.3 68.1 74.9 74.2

68.4 71.5 66.5 57.4

l.i 0.2 0.3 0.9 38.1 0.1 1.8 0.4 0.2 0.1 12.5 7.5 1.5 11.2 6.7 1.7 12.5 21.5 19.3

~

C& K

fl u 3 O 0)fl ii 33 sa fl

Lägenhet i 3- och flerfamiljshus av

B y g g n a d s å

r

1935—39 1920-35 1900—20 1880—1900

Före 1880

Ombyggda

96.8 12.7 37.1 95.3 1.1 88.6 92.3 0.6 85.3 89.5 41.0 34.5 89.5 63.2 17.0 83.6 38.5 40.7 90.7 35.2 46.5 91.3 61.8 24.7 89.8 75.4 9.8 94.7 6.3 68.9 78.6 66.4 8.0 66.2 61.6 2.9 80.0 53.4 20.6 66.6 43.8 19.3 77.5 60.8 15.5 77.0 58.5 17.1 77.6 66.6 7.9 70.2 — 67.3 75.1 53.7 9.1 72.7 56.0 12.7 66.5 0.6 63.0 53.2 36.8 16.0 61.9 1.4 55.2 55.3 46.2 14.1 40.4 38.2 0.1 79.8 76.4 — 80.6 57.3 21.1 75.9 48.6 20.2 48.9 36.0 10.7 43.7 43.7 — 73.1 16.1 45.6 62.3 59.6 1.2

19.0 24.4 23.8 20.4 24.6 28.7 25.4 26.1 21.4 33.0 24.7 20.7 21.7 29.4 13.2 19.4 17.2 24.4 7.5 19.1 36.7 21.2 25.8 21.6 35.8 17.5 18.6 30.2 23.6 27.1 39.1 29.5

19.6 19.1 24.8 29.4 20.7 21.9 20.4 30.4 24.5 12.9 19.2 16.6 17.5 17.3 26.5 23.5 21.1 10.9 24.1 41.5 14.2 29.2 37.6 14.9 16.3 39.4 24.8 14.6 44.9 44.3 31.2 25.0

27.5 26.2 19.9 29.6 28.3 17.4 23.3 16.3 30.5 21.5 16.4 25.8 33.3 20.7 33.9 25.3 17.2 18.8 29.4 14.7 33.6 20.4 13.6 19.8 21.2 149 38.9 12.0 18.0 10.5 5.7 23.6

15.7 13.4 13.5 7.2 9.0 10.4 7.3 5.5 8.1 6.3 10.6 9.0 7.7 9.4 2.6 10.9 11.9 10.4 13.2 2.5 9.1 14.3 3.7 15.7 14.3 8.2 4.7 2.9 2.8 3.4

6.4 4.3 7.9 2.5 3.4 14.3 9.8 6.8 9.0 9.8 11.0 0.7 5.9 9.7 2.9 10.4 9.7 7.0 9.1 2.2 0.2 0.9 2.0 1.3 3.1 1.5

11.8 12.6 10.1 10.9 14.0 7.3 13.8 14.9 6.5 16.5 18.1 27.2 13.9 13.5 20.9 10.5 22.9 28.5 16.7 20.0 6.2 14.0 17.3 26.7 9.3 18.5 13.0 22.4 10.7 14.7 18.3 20.0

8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32

17.4 10.3 20.9 12.3 14.4 29.1 17.3 20.0 15.4 16.2 34.1 18.5

33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44

trä

sten

5.7 1.9

1 2 3 4 5 6

2.9 2.7 2.3 3.6 6.1 27.4 15.1 7.9 21.2 21.4 15.5 10.9

40.9 42.1 47.3 48.0 48.7 48.8 84.9 92.1 78.8 78.6 84.5 89.1

6.0 11.8 9.5 13.2 13.1 17.5 38.3 28.6 27.5 22.0 19.5 64.1

94.0 88.7 90.5 86.8 86.9 82.5 61.7 71.4 72.5 78.0 80.5 35.9

10.0 56.4 54.8 66.8 53.8 64.8 54.5 60.7 56.0 64.3 47.9 28.2

78.6 29.7 29.1 16.8 28.2 11.1 5.3 10.6 13.2 11.4 14.0 7.2

18.7 27.6 9.7 29.5 17.6 18.9 24.9 15.4 26.1 27.6 10.1 21.6

19.8 17.3 29.5 14.4 14.7 8.6 16.9 9.7 11.4 14.4 19.6 47.0

16.1 22.3 12.1 36.7 17.5 16.1 21.5 41.7 23.1 33.8 21.5 11.9

18.5 13.8 14.3 4.7 10.4 9.1 8.5 12.0 2.9 7.8 11.3

. —

9.5 8.7 13.5 2.4 25.4 18.3 10.9 1.2 21.1 0.2 3.4 1.0

60.1 0.9

0.2 27.8

39.7 71.3

3.8 83.5

96.2 16.5

32.6 10.0

54.8 3.0

13.1 15.7

34.3 58.2

32.8 14.3

12.5 11.8

45 46

27.6 19.6 0.9

13.6 23.2 24.3 46.4 40.6

58.8 57.2 74.8 53.6 59.4

12.3 12.7 20.6 20.0 40.1

87.7 87.3 79.4 80.0 59.9

68.6 72.0 73.1 72.7 57.7

16.3 13.2 5.4 1.5 2.0

13.7 18.6 6.1

20.4 12.9 20.9 43.9 33.9

15.6 22.0 9.0 38.0 3.5

26.5 13.7 20.9

4.9 10.7 12.5

47 48 49

18.9 22.1 30.6 18.1 23.8

— — — — — ~

— ~

—

—

fiO

220 Till den sanitära utrustningen räknas — utom vatten och avlopp — främst badrum (enskilt eller gemensamt för flera lägenheter), duschrum, tvättställ, avträde (w. c. eller annat avträde). Lägenheter med enskilt badrum bilda kvalitetsgrupp 1, när även centralvärme finnes, eller ingå i kvalitetsgrupp 3 när centralvärme saknas. De förra få samma vikt i alla orter genom standardvägningen. 1 kvalitetsgrupp 3 förekomma badrumslägenheter endast i obetydlig utsträckning. Det kan diskuteras, om det icke vore lämpligt att ur denna kvalitetsgrupp utesluta lägenheter med badrum. Därigenom skulle kvalitetsutjämningen i detta hänseende bli fullständig. Lägenheter, som ha badrum gemensamt med andra lägenheter, förekomma i varierande utsträckning, huvudsakligen inom kvalitetsgrupp 2. Som framgår av tabell 43, föreligger beträffande avträdet mellan större och mindre orter och mellan orter med höga och låga hyrestal än mer betydande kvalitetsskillnader, som det kan vara anledning att söka avlägsna. Gjorda kalkyler beträffande installationskostnaderna för dessa bekvämligheter och de hyresdifferenser, som en olika utrustning i dessa hänseenden kunna tänkas medföra, tyda emellertid på, att det icke kan bli frågan om några avsevärda ändringar i hyrestalen för orterna, om kvalitetsskillnaderna i sanitetsutrustningen mellan olika orter avlägsnades. I bostadsräkningen finnes uppgift om förekomsten av varmvatten från centralberedare. Man kan i detta sammanhang inskränka sig till att beakta de fall, då ersättning härför ingår i hyran och att för dessa avräkna denna kostnad från hyran vid den avräkning, som ändå sker beträffande bränslekostnaderna för lägenheter med centralvärme (se Sociala Meddelanden 1942, sid. 406). Vid dessa beräkningar har hittills helt schematiskt antagits, att alla lägenheter med eget badrum och centralvärme (kvalitetsgrupp 1) ha varmvatten och andra icke. Beräkningarna böra alltså på denna punkt förfinas och ansluta sig till den faktiska förekomsten av varmvatten. För att demonstrera betydelsen av de lokala standardolikheterna med avseende på spisens art torde det räcka med att skilja på två grupper av lägenheter, en bättre med gasspis, elektrisk spis eller annan beträffande bekvämligheter jämförlig spis (t. ex. Agaspis) och en sämre med spis av annat slag (vanlig vedspis, kolspis etc.) och att räkna med en viss kostnadsdifferens dessa grupper emellan. I fråga om övrig köksinredning, som givetvis kan växla rätt avsevärt, saknas uppgifter i bostadsräkningen. Det kan emellertid förmodas, att standarden härvidlag i viss mån följer kvalitetsgrupperingen, varför de lokala olikheterna i samma mån utjämnas genom standardvägningen. I fråga om förekomsten av sopnedkast, vilken icke finnes upptagen i bostadsräkningen, torde man kunna räkna med att de genom standardskillnaden mellan olika orter uppkomna lokala hyresdifferenserna äro så små, att det ej kan vara behövligt att upptaga denna post i hyresräkningarna. Det kan däremot övervägas, om icke vid en kommande bostadsräkning golvbeklädnaden bör efterfrågas. I fråga om korkmattor, bör man i så fall veta, om de tillhöra fastigheten eller ägas av hyresgästen. Om det skulle råda betydande lokala olikheter, kan man möjligen överväga att justera metoderna för hyresberäkningen med hänsyn härtill. Vid sidan om de ovan berörda bestämmes lägenhetsstandarden av en rad förhållanden i fråga om byggnadens stomme och byggnadssätt, underhåll m. m. Det kan förmodas, att det finnes lokala olikheter i bostadsbeståndets ålderssammansättning. Dylika brister böra sålunda framträda särskilt^ i orter med relativt ålderdomligt bostadsbestånd, även om bostäderna underhållas i samma

221 grad i alla orter. Olikheterna kunna skärpas ytterligare, om underhållet eftersattes i en del orter med äldre lägenheter. Så kan exempelvis vara förhållandet i samhallen, dar lagenheter uthyras i öppna marknaden mot hyror, som pressats under det normala genom att bostadsbeståndet till stor del omfattar på billisa villkor upplåtna arbetsgivarelägenheter. Bostadsbeståndet är i genomsnitt äldre i mindre samhällen med relativt låga hyrestal Standardvägningsmetoden vid beräkningen av hyrestalen har emellertid medfört, att denna omständighet icke kommer till uttryck i hyrestalen Inom varje kvahtetsklass för sig äro lägenheterna i mindre samhällen icke äldre än i större orter, snarare kan spåras det motsatta förhållandet. Detta får till följd att de yngsta lägenheterna, tillkomna åren 1935—39, få större vikt vid beräkningen av hyrestalen i småsamhällen än i de större orterna, och att för de äldsta lagenheterna förhållandet är det motsatta. Med dessa resultat för ögonen kan man ej utan vidare hävda, att den lokala hyresspndnmg, som senaste hyresundersökning redovisat, delvis beror på kvalitetsdifTerenser mellan orternas bostadsbestånd i fråga om dessas allmänna egenskaper. Däremot kunna givetvis hyrestalen för enstaka orter ha blivit för laga pa grund av undernormal bostadskvalitet i nämnda hänseenden, men detta galler lika val dyra som billiga orter. Detta hindrar naturligtvis ej, att dylika kvalitetsdifferenser mellan större och mindre orter kunna finnas, men dessa mamiesteras i så fall ej i bostädernas ålder utan på annat sätt, som ej kan konstateras vid en bostadsräkning. Även bostäder av samma ålder kunna nämligen växla till kvaliteten mellan olika orter. En lägenhets värde bestämmes även av dess belägenhet. Detta gäller såväl dess läge i byggnaden och dess orientering åt olika väderstreck som dess omgivning och avståndet till arbetsplats, butiker, skolor, nöjes- och fritidslokaler, platser ior friluftsliv m. m. I samband härmed kan erinras om betydelsen av hur ortens administrativa grans ar dragen, om den innesluter hela agglomerationen eller utesluter en del perifera delar, s. k. förorter. Ju snävare gränsen dragés, desto fler av de perifert belägna lagenheterna inom agglomerationen uteslutas och desto mer väga de dyrare mera centralt belägna lägenheterna. Hyrestalet blir högre än det, som galler for hela agglomerationen. Å andra sidan behandlas dessa förorter såsom självständiga orter, och deras hyresmedeltal äro lägre än huvudortens. Här uppstår frågan vilka geografiska enheter man bör räkna med: Agglomerationen, de administrativa enheterna eller olika delar var för sig inom dessa administrativa områden. Det kan möjligen sägas, att bostadens avstånd i förhållande till arbetsplats m. m. utgör en omständighet, som kan lämnas obeaktad vid bostadspostens behandling och som i stället beaktas under posten resekostnader. Det är dock icke givet, att under sistnämnda post kan falla allt som här avses. I varje fall synes det knappast vara möjligt att i en hyresräkning särskilt beakta, dessa omständigheter i en kvantitativ form utan endast upptaga denna punkt i förteckningen över sådana kvalitetsförhållanden i samband med bostaden, som måste hållas utanför beräkningarna och som sålunda få ohämmade väga i hyrestalen med sina faktiska vikter för varje ort. För att ge exempel på de korrigeringar i hyrestalen, som kunna erhållas genom föreslagna förbättringar i den senast använda prisundersökningsmetoden, ha vissa beräkningar utförts. Resultatet redovisas i tabell 44. I första kolumnen meddelas for varje ort hyrestalen enligt 1941 års metod. I andra kolumnen återfinnas de

222 Tabell ^ . Hyran per eldstad enligt 1941 års metod och efter vissa korrigeringar av denna metod. Hyrestal (hyra per eldstad)

Hyrestal (hyra per eldstad) p

O r t e r

G3 '

a bo i) ."tn . £

*J

O r t e r

or: ?'g >• g

13 -S :8 O « *ä • • c / 3

Bodafors köping . . Höörs köping . . . . Vaggeryds municipalsamhälle

7. Södra och Västra Sverige samt Småland och öarna. Göteborg Malmö Hälsingborg Örebro Borås Jönköping Karlskrona Kalmar Uddevalla Kristianstad Växjö Huskvarna Falköping Oskarshamn Sunne köping Skara Eksjö Höganäs Lysekil Nybro Arlövs municipalsamhälle Kinna municipalsamhälle Tomelilla köping . . . Älmhults köping . . . Alvesta municipalsamhälle Mönsterås köping . . . Vara köping Askersund Tyringe municipalsamhälle

298 251 210 268 242 221 242 217 196 216 183 166 190 179 148 185 164 159 172 142 186 161 155 137

299 251 210 269 242 222 243 219 197 217 184 166 191 180 148 186 165 161 173 143 187 168 155 141

300 252 211 269 244 224 246 218 203 216 190 166 197 186 156 191 170 169 184 148 194 174 161 150

161 136 176 169

166 141 184 172

112 165

259 251 246 284 254 217 179

261 251 247 285 255 218 179

200 167 194 190

200 168 195 190

264 287 257

266 288 259

246 241

246 242

II. Östra Sverige och nedre Nordsverige. Norrköping Eskilstuna Gävle Västerås Uppsala Falun Norrtälje Oxelösunds municipalsamhälle Vadstena Krylbo köping .... Morastrands köping . Borensbergs municipalsamhälle III. Stockholms förorter. Sundbyberg Stuvsta municipalsamhälle IV. Övre

161 134 174 168

112 165

Nordsverige.

Sundsvall Östersund Luleå Kiruna municipalsamhälle Skellefteå

1 Lägenheter utan egen vatten- eller avloppsledning, som ha tillgång till bådadera inom byggnaden. 2 Kvalitetsutjämningen avser varmvatten, badrum, duschrum, w. c. och spis.

223 hyrestal, som erhållas efter utsortering ur materialet av lägenheter, som själva sakna vatten eller avlopp, men som ha tillgång härtill inom byggnaden. Vid beräkningen av hyrestalen i tredje kolumnen har eftersträvats samma standard i alla orter jämväl beträffande varmvatten, gemensamt badrum, duschrum, w. c. och spis. I denna standard ingår varmvatten i alla lägenheter i kvalitetsgrupp 1 men icke i några lägenheter tillhörande grupp 2. Gemensamt badrum eller duschrum saknas givetvis i grupp 1 men finnes i halva antalet lägenheter i grupp 2. Alla Egenheter ha w. c. Elektrisk spis, gasspis eller därmed jämförlig spis skall finnas i alla lägenheter i grupperna 1 och 2 men saknas helt i grupp 3. Av tabellen framgår, att hyrestalen icke ändras nämnvärt för de större städerna men höjas något för de mindre samhällena. Hyresspridningen minskas sålunda något, ehuru icke så mycket som man möjligen kunnat vänta. Bostadspostens beräkning för icke hyresräknade orter. Vid 1941 års prisundersökning beräknades hyrestal för 327 orter med minst 100 hyreslägenheter utan brist. För orter med mellan 50 och 100 sådana lägenheter beräknades vidare medeltal av dessa hyrestal för vissa större områden. 1 Dessa medeltal antogos representera kostnaden för en bostad om 3 eldstäder dels i samtliga icke hyresräknade orter, dels i sådana hyresräknade orter, för vilka det beräknade hyrestalet understeg nyssnämnda medeltal för mindre orter inom vederbörande region. Detta förfarande motiverades med de resultat, som framkommit vid socialstyrelsens undersökning av byggnadskostnaderna för en egnahemsbostad i vissa orter på landsbygden. Det ansågs, att skillnaderna i fråga om byggnadskostnaderna för en bostadslägenhet av enhetlig standard mellan hyresräknade och icke hyresräknade orter voro så små, att man — i anslutning till de principer, som rekommenderats av 1936 års lönekommitté — kunde uppskatta bostadskostnaden för icke hyresräknade orter till samma belopp som den standardräknade medelhyran för smärre hyresräknade orter i samma landsdel. Vid en förnyad dyrortsgruppering uppstå tre olika problem med avseende på bostadskostnaderna i icke hyresräknade orter. Dessa gälla dels huruvida en förnyad undersökning av årskostnaderna för egna hem i olika orter är nödvändig, dels hur en anknytning av kostnadstalen för de icke hyresräknade orterna lämpligen bör ske till de hyrestal, som erhållas vid en förnyad hyresräkning, och dels hur långt uppdelningen av de icke hyresräknade orterna på grupper med särskilda bostadstal bör drivas. Vissa undersökningar, som belysa den förstnämnda frågan, ha på kommitténs föranstaltande utförts på basis av hos socialstyrelsen och statens byggnadslånebyrå befintligt material samt uppgifter från andra myndigheter och organisationer. Undersökningarna tyda på, att skillnaderna i årskostnaderna för ett eget hem mellan hyresräknade och övriga orter icke äro av den storleksordningen, att de motivera förnyade undersökningar. Av större vikt än ett exakt fastställande av kostnadsrelationen i detta hänseende mellan de hyresräknade och icke hyresräknade orterna är frågan om anknytningen mellan de generella talen för de icke hyresräknade orterna och de hyrestal som erhållits vid hyresräkningen. 1941 års metod att inom de olika landsdelarna sätta bostadstalen för icke hyresräknade orter lika med de genomsnittliga hyrestalen för orter med 50—100 lägenheter innebär ett avsevärt mått av godtycke utöver det, som ligger däri, att man fastställer samma bostadstal för samtliga orter inom en landsdel. Dels är valet av storleksgrupp bland de 1

Jfr kapitel 4, sid. 27.

224 hyresräknade orterna i och för sig godtyckligt, dels kunna orterna inom de sålunda valda storleksgrupperna förete olika fördelning i fråga om folkmängd och antal hyreslägenheter och vara i olika grad representativa för de smärre tätorterna inom respektive landsdel, dels slutligen kan för enskilda landsdelar antalet av dylika orter vara så ringa att det ej kan läggas till grund för tillförlitliga medeltalsberäkningar. En alternativ metod att lösa det här berörda anknytningsproblemet diskuteras i det följande. Därvid belyses även frågan om uppdelningen av de icke hyresräknade orterna på grupper med särskilda bostadstal. På grundval av material från 1939 års hyresräkning. och den prisgeografiska undersökningen 1941 ha vissa beräkningar verkställts rörande sambandet mellan å ena sidan hyrestalen för de hyresräknade orterna och å andra sidan orternas folkmängd. S. k. förorter ha uteslutits ur materialet, då de icke utgöra självständiga agglomerationer, utan kunna antas vara till sin hyresprisnivå beroende av huvudorten snarare än av sin egen folkmängd. I diagrammet på sid. 115 är var och en av de undersökta orterna utsatt efter sin folkmängd och sitt hyrestal. För folkmängden har i diagrammet en logaritmisk skala använts. Man ser av punktsvärmens utsträckning, att hyrestalen äro större ju större folkmängden är. För att sambandet mellan folkmängden och hyrestalen bättre skall framträda oberoende av orternas geografiska läge, har man skilt i sär vissa naturliga hyreslandsdelar. Hur denna uppdelning lämpligen borde ske, har prövats med länen som enheter. Den hittills använda indelningen 1 har icke visat sig till alla delar lämplig. Sålunda bör norra Sverige delas i två landsdelar, en nedre omfattande Kopparbergs och Gävleborgs län och en övre. Det är tveksamt, till vilken del Västernorrlands län bör höra. Det har emellertid i den fortsatta undersökningen räknats till nedre Nordsverige. Hallands län har hånförts till södra Sverige, ehuru det nästan lika väl kan räknas till västra. I diagrammet ha orterna i de olika landsdelarna markerats med olika tecken. Då sambandet mellan orternas storlek och hyrestal i varje landsdel befunnits i det närmaste rätlinigt, ha i diagrammet vidare utritats de linjer, s. k. regressionslinjer, kring vilka orterna inom varje landsdel sprida sig. Som synes av diagrammet, är spridningen mellan de enskilda orterna rätt avsevärd. Linjerna illustrera det genomsnittliga sambandet mellan folkmängden och hyrestalet. Linjens lutning anger, hur snabbt hyrestalet stiger med ortens storlek. Linjens läge anger hyresnivåns höjd. Ligger linjen för en landsdel (se t. ex. övre Nordsverige) ovanför de övriga, innebär detta, att hyran där ligger på en högre nivå än i andra landsdelar för varje ortsstorlek. De samband, som linjerna illustrera, kunna uttryckas sålunda: Östra Sverige: Hyrestalet2 — 61.34 gånger log. för folkmängden — 25.1 kr Småland och öarna: . . . . » = 64.69 » » » — 76.1 » Södra Sverige: » = 51.32 » » » — 15-0 » Västra Sverige: » — 61.25 » » » » —46.9 » Nedre Nordsverige: . . . . > =58.47 » » » » —17.5 » Övre Nordsverige: » =72.67 » * > » —48.8 » De sex landsdelarnas regressionslinjer äro i det närmaste parallella; den större lutningen för övre Norrland beror huvudsakligen på Östersunds ovanligt höga hyrestal. Den skillnad i lutning som finnes kan ej anses signifikativ; t. o. m. linjen för övre Norrland ligger inom felgränserna. Detta betyder, att hyran stiger 11 2

Se not sid. 78. För 1 eldstad.

225 med ortens storlek på samma sätt eller i samma takt i alla landsdelar. De olika landsdelarna skilja sig sålunda från varandra endast genom hyresnivåns allmänna Varje landsdel kan sålunda anses som ett naturligt hyresprisområde, inom vilket inga markanta geografiska olikheter finnas utan där hyresskillnaden mellan orterna huvudsakligen beror på deras storlek. Det får naturligtvis ej bortses från att det rader en icke obetydlig spridning mellan orterna oberoende av storleken sammanhangande dels med mindre geografiska olikheter, dels med andra, icke beaktade faktorer t. ex. ortens läge i förhållande till kommunikationslinjer ortens utvecklingshastighet under den tid nuvarande bostadsbestånd uppbyggdes etc). Ett tänkbart alternativ till den vid 1941 års undersökning tillämpade metoden skulle vara, att med ledning av sådana beräkningar, som åskådliggjorts i diagrammet, for varje landsdel bestämma den hyra, som svarar mot ett visst invånarantal (t ex. 1 500) och sätta bostadstalet för de icke hyresräknade orterna mom landsdelen lika med den sålunda bestämda hyran. Som illustration till den angivna metoden återges i nedanstående tablå de hyrestal, som for olika invånarantal kunna avläsas i diagrammet. Medelhyra för 3 eldstäder i orter m e d

Östra Sverige . . . Småland och öarna Södra Sverige . . . Västra Sverige . . . Nedre Nordsverige Övre Nordsverige .

•

1 000 inv.

1 250 inv.

1 500 inv.

1 750 inv.

2 000 inv.

477 354 417 411 474 507

495 372 432 428 492 529

510 387 444 443 505 546

522 402 453 455 516 561

531 411 462 466 527 573

Genom denna metod undgår man att grunda hyresgenomsnitten på ett fåtal orter inom ett kort intervall å storleksskalan. Man undviker även den olägenhet som skulle ligga i att behålla den gamla metoden och vidga kretsen av undersökta orter till ett vidare intervall. E t t sådant förfarande skulle medföra, att resultaten tor de olika landsdelarna påverkades av en olika fördelning av orterna inom detta intervall. För anknytningen enligt den skisserade metoden är det nödvändigt att välja en storlekstyp som ar någorlunda väl representerad i hyresräkningsmaterialet. Det bor emellertid framhållas, att valet av ortsstorlek, vilken metod som än användes, ar subjektivt inom en tämligen bred marginal. Som framgår av de ovan angivna hyrestalen, är emellertid detta val av stor betydelse vid fastställandet av hyrestalen for de icke hyresräknade liksom för de mindre hyresräknade orterna Det bor understrykas, att frågan härom är av avsevärt större vikt än frågan om relationen mellan hyresräknade och icke hyresräknade orter i fråga om årskostnaden för ett eget hem. Innan den här skisserade metoden fastställes, kan det emellertid vara skäl att göra en analys av sambandet mellan hyra och ortsstorlek, där ortens storlek icke bestämmes av antalet invånare utan av antalet hyreslägenheter. 15

226 Det kan nämnas, att beräkningar av sambandet mellan ortsstorlek och hyresnivå liknande de ovan beskrivna, utförts i Tyskland för omoderna lägenheter om 2 rum och kök.1 Tillämpas där använda metoder på hyresräknmgens material, finner man en mycket noggrann överensstämmelse med de svenska förhållandena. Hyran för en omodern lägenhet stiger sålunda i Tyskland med folkmängden i orten i praktiskt taget samma takt som i Sverige. Till sist har i nedanstående tabell gjorts en sammanställning avsedd att demonstrera betydelsen av de olika metoder, som hittills tillämpats vid fastställande av bostadskostnaderna i olika orter. Av olika skäl har en enda landsdel, västra Sverige, utvalts för närmare studium. Förhållandena kunna emellertid väntas vara analoga i övriga landsdelar. Hyrestal, beräknade enligt vissa olika metoder. .Indextal (Göteborg == 100). 1941 års metod Ovägda tal Västra

1935 års endast en- generella metod ligt hyres- hyrestalet infört räkning

Sverige.

Göteborgs stad Göteborgs förorter Städer, köpingar och municipalsamhällen med 20 000—100 000 invånare . 10 000— 20 000 » 5 0U0— 10 000 » 1 0 0 0 - 5 000 » mindre än 1000 » Icke administrativa tätorter med minst 1 000 invånare mindre än 1000 invånare Landsbygden Kristinehamn Uddevalla Arvika Hjo Tidaholm

100 65

100 64

100 70

100 70

83 66 57 47 44

82 68 58 49 49

82 70 63 57 53

82 70 63 57 55

46 37

46 39 34 73 64 60 42 41

53 51

55 55 55 76 68 63 55 55

69 65 58 •39 35

76 68 63 45 49

Å 1939/40 års hyresräkningsmaterial ha beräknats hyrestal enligt olika metoder varvid hyrestalen för Göteborg i varje serie satts = 100. De ovägda talen utgöra medeltal av eldstadshyrorna för samtliga uthyrda lägenheter om 1, 2 och 3 rum jämte kök. I nästa serie (1935 års metod) äro hyresmedeltalen for centralvärmelägenheter och andra lägenheter standardräknade (cirka 50 procent c. v.lägenheter i alla orter). Denna metod visar en överraskande ringa inverkan pa talen. Genom den år 1941 tillämpade metoden har däremot landsbygdens och 1

Jahrbuch 1939, Arbeitswissenschaftliches Institut der D. A. F., Berlin, del II, sid. 244 o. ff.

227 småsamhällenas hyrestal höjts i väsentlig grad. För orter med under 1 000 invånare tillkommer en mindre extra höjning genom att det generella hyrestalet påförts dessa Hyresrelationerna mellan Göteborg och andra större orter ned till sådana med omkring 10 000 invånare äro däremot i stort sett oberoende av den beräkningsmetod man väljer. Den landsbygden åsatta hyran har höjts väsentligt från att utgöra endast % av Goteborgs stads medelhyra enligt 1935 års metod till att omfatta över hälftpn I tablån återges även siffror för olika stadstyper, från städer med relativt modernt bostadsbestånd (Kristinehamn och Uddevalla) till städer med ålderdomlig omodern bostadsbebyggelse (Hjo, Tidaholm). Talen för de sistnämnda orterna ha liksom landsbygdens hyrestal höjts avsevärt genom de nya beräkningsgrunderna

228 E x e m p e l p å socialstyrelsens p r i s g r a n s k n i n g Sölvesborg

Malmö Varuslag

C Hl.

B 5) u

gg*

.8 3 * 1-1 fe

Karlskrona

K. 3

l-t

t» >?a

Ägg kg Nötkött, färskt, stek . . . ' . » > » målet . . . » Sill, färsk » Strömming, färsk » Vetemjöl » Knäckebröd » Gula ärter » Apelsiner » Vitkål » Morötter » Kakao hg

2.80 3.30 3.20 1.00 1.00 0.44 0.93 0.80 2.10 0.40 0.37

0.30 0.53

Ylletyg till damklänning . m Bomulltyg till d:o . . . . » Ullgarn kg Bomullsgarn »

5.75 1.70 19.50 5.35

Herrkostym

st

135.00 Vinteröverrock Herrhatt Herrskjorta Herrkalsonger Herrstrumpor Arbetsblus Herrlågskor Damlågskor

2.50 2.90 3.oo 1.20 0.90 0.45 1.00 0.85 2.90

o v Z, O! £• g

gg.*

, (3 »S .— a to

Karlshamn S3 Ull*'

Ä go C

2.50 3.20 2.90

2.60 3.05 2.90 1.20

0.55 0.37

0.75 0.49 0.86 0.80 3.60 0.20 0.30 0.37

6.25 1.90 18.00 5.80

6.90 1.75 13.00 5.80

5.40 1.52 15.00 5.80

» 120.00 130.00 130.00 9.50 12.50 12.50 > 9.50 11.50 » 5.75 5.00 par 2.50 3.75 3.50 » 5.20 5.00 st 23.50 par 22.00 17.50 20.00 19.00 »

145.00 12.50 11.50 5.00 3.50 5.00 6.00

103.50 18.50 9.75 3.95 3.40

0.60 Matbord st Stolar av björk 6 » Pinnstolar av björk . . . 6 » Säng » Linoleummatta m Trådgardiner » Sängfilt st

100.00 150.00 33.00 18.00 10.95 3.00 14.50

Kaffegods duss. Dricksglas » Mjölkfat st Hink » Aluminiumkastrull . . . . » Stekgryta » Vedsåg * Elektriskt strykjärn . . . . » Bordsknivar duss.

5.75 1.50 1.85 2.45 2.85 3.50 6.00 14.50 17.00

Tvålflingor kg Hyrbil enkel resa Arbetshjälp i hemmet . 1 dag

3.70 5.00 6.00

— . 55.00 — 120.00 — 33.00 — 15.00 — 12.00 — 1.80 — 11.00 — 5.25 — 1.50 — 2.32 — 2.60 — 3.10 — 3.55 — 6.30 — 12.60 — 21.00 — . 2.64 — 4.80 — 4.50

2.40 0.50 0.37

1.10 0.46 0.97 0.85 2.50 0.55

6 00

5.oo

22.00 20.00

22.00 19.50

85.00 135.00 35.00 18.00 18.00 10.95 10.95 2.25 15.00 16.60

50.00 96.00 33.00 23.50 7.50 1.45 10.75

4.20 1.70 2.00 2.60 4.00

2.75 3.10 2.60 3.55 7.10 7.10 12.64 22.50

5.oo 6.30 13.70 18.00 6.00

2.40 7.00 5.50

5.oo

2.50 6.00

8.oo 5 oo

Bilaga 3.

vid 1941 års prisgeografiska undersökning. Eksjö

00 k. S3 bo kl

B QfM o £• . M Z <-

a"2 S3.

3.oo

• 1a= be § .— a

03 2 2

JJ5!'C S. S.'a

c^2

Q'5) U.

££

2.80 3.30 3.00 1.90 0.90 0.42 1.00 0.90 2.20 1.00 0.80 0.53

i

Nässjö m Ut C oS

•S ,2 a o "35'C O kfl B S3

00 k.

C 01 u

c.

o"3'E o >--o co >»a so sä

oj "S C bDk.

BO

Västervik kl

«J • a o 'v 'G

«!3 S3 ox b

B £••*

O.

2.70 3.05 3.00

lo sä

00 u (3 Ȋ

ii te. a

.3,2

o 4>'E

O k. x:

co >>~

.

^

S3,

° fc"o

Vimmerby

00 :a

2.65 3.00 2.95

DO

Hultsfred k,

• S3 • —i a bo

at k.

oj !S fl bo kl

. c a

" f l kT

r— ÖV tfl

a.

O k. TJ

« w a O k. I—

<» Ca oo xä

oo sä

2.60 2;80 2.80

— 3.oo 3.20 — 3.oo 1.50 — — 1.25 — 1.10 — 1.10 1.10 1.00 0.90 — — — 1.10 — 0.80 — 0.90 0.46 0.43 — — — 0.44 — 0.43 — 0.43 1.30 1.05 0.90 0.93 — — 1.00 — 0.82 0.80 1.00 0.90 0.80 0.80 — — — 0.74 _ 2.70 — — — 2.30 — 2.91 1.94 2.00 _ 1.70 _ 0.80 0.70 — 0.55 — — — 0.60 — 0.60 0.75 0.50 0.60 0.45 — — 0.55 — 0.60 —, 0.45 0.35 0.37 0.37 0.37 0.37 — 0.37 — 0.43 0.37 0.37 .— 6.30 17.25 6.90 9.50 6.00 5.70 7.50 6.50 3.25 5.50 3.75 5.50 1.70 1.75 1.40 — — — 1.52 — 1.45 — 1.15 1.40 1.35 14.50 18.00 18.50 — 11.60 18.00 18.00 — 15.00 — 11.60 16.50 16.00 6.50 5.80 5.80 — 5.80 — 5.80 — 5.50 5.80 5.80 — - — 5.80 150.00 — 158.00 — 162.50 155.00 130.00 145.00 140.00 - 100.00 132.50 130.00 — 110.00 150.00 — 178.00 145.00 146.70 — 130.00 — 125.00 — 90.00 120.00 120.00 18.00 14.00 16.00 13.60 14.50 9.50 12.50 — 13.00 — 10.00 12.50 11.00 12.50 — 13.25 11.65 11.65 — 10.50 — 10.00 — 8.50 10.50 9,00 9.50 6.00 7.00 6.00 6.25 — 4.75 6.00 5.00 — 3.75 5.25 4.00 5.00 3.75 — 4.00 — 3.65 — 3.50 — 3.50 — 2.60 3.50 2.75 3.50 6.50 — 5.50 — 5.30 — 5.00 — 5.60 — 3.65 5.50 5.oo 22.00 24.00 — 27.00 23.00 22.55 — 23.00 — 23.50 — 22.05 17.00 19.00 22.50 — 19.90 — 18.00 — 18.00 — 16.65 — 17.00 — — — 70.00 75.00 80.00 130.00 100.00 110.00 58.00 71.60 80.00 108.00 — 180.00 150.00 156.00 — 158.00 — 125.00 — 102.00 144.00 90.00 120.00 36.00 33.00 — 31.50 — 34.50 — 32.00 — 22 00 33.00 31.50 18.00 — 17.00 — 19.00 — 21.00 — 20.00 — 18.50 — 17.00 10.96 — 10.95 — 10.40 10.95 10.95 — 10.95 — 10.95 — 10.95 2.00 — 2.00 — 1.50 — 2.25 — 1.86 — 1.65 1.25 _. 19.50 16.50 15.76 — 13.20 — 14.00 — 10.00 12.50 12.75 — 13.00 — — 9.27 5.75 4.50 5.50 5.80 5.80 6.00 6.95 4.50 5.50 1.80 1.70 — 1.48 — 1.66 — 2.85 2.00 1.85 — 1.86 . 3.10 2.50 2.53 2.40 — — 2.50 2.85 — 3.40 — 3.08 . 2.60 3.10 2.58 2.55 2.60 — — 2.58 — 2.58 — 2.58 3.10 3.00 — 3.25 — 3.75 3.25 3.10 — 3.10 — 3.10 3 55 — 5.18 — 4.95 5.18 5.18 — 5.00 .— 5.15 , 3; 51 5.18 6.80 7.00 — 5.55 6.50 7.25 — 6.89 — 5.75 7.00 7.25 11.50 12.50 lo.oo 13.00 11.00 10.75 — 14.00 — 11.85 — 13.88 _ 15.00 18.00 18.00 — 19.40 — 21.00 — 15.00 — 16.75 — 18.00 — — 4.25 2.75 4.00 4.00 2.75 2.40 2.40 2.11 2.65 6.00 — 5.61 — 5.00 — 5.50 — 600 — 4.60 6.00 4.00 4.50 4.50 5.00 5.00 — 5.00 — 4.00 5.00 3.60 — 3.40

—

3.10 1.20

3.oo

, S3 «* —. a be a StZ

Tranås

Inkomna prisuppgifter, kr.

Ronneby

3.00 1.50 1.00 0.43 0.90 0.80 2.00 1.47 0.60 0.53

— —

230 Bilaga 4-

Lönernas dyrortsgradering för arbetare på den enskilda arbetsmarknaden och inom statliga arbetsområden, reglerade genom kollektivavtal. Icke blott inom den del av arbetsmarknaden, som faller under de statliga avlöningsreglementena, utan även inom de statliga arbetsområden, för vilka kollektivavtal gälla, och stora delar av den enskilda arbetsmarknaden äro lönerna genom för hela riket enhetliga bestämmelser reglerade efter levnadskostnaderna på de olika orterna. Även på områden, för vilka ingen enhetlig reglering av lönevillkoren på olika orter föreligger, ansluta sig ofta olikheterna i löneläge orterna emellan mer eller mindre nära till olikheterna i levnadskostnader. Å andra sidan förekommer också, att riksavtal angående löner innehålla bestämmelser om lönedifferenser mellan olika orter, som endast föga motsvaras av levnadskostnadsolikhetér och vid vilkas tillkomst hänsyn huvudsakligen tagits till andra omständigheter än dessa. Dyrortsgradering av löner på den enskilda arbetsmarknaden torde ha förekommit tidigare än på den statliga. Redan vid detta sekels början innehöll sålunda avtal för åtskilliga viktiga fack bestämmelser om ortsgruppering vid lönesättningar, som i huvudsak synes ha varit anordnad med tanke på levnadskostnadernas olika höjd. Exempelvis upptog tarifferna för de typografiska facken 1904 sex ortsgrupper, verkstadsavtalet 1905 tre grupper och avtalet för Bergslagernas m. fl. mellansvenska enskilda järnvägar 1907 fem grupper. 1 De områden, som för närvarande sakna dyrortsbestämd lönedifferentiering, äro i regel antingen utpräglade landsortsnäringar — ofta sådana, som huvudsakligen äro lokaliserade till en viss landsdel, eller sådana, där de olika företagen sins emellan uppvisa särskilt betydande olikheter i förutsättningarna för lönebildningen. Som exempel på näringsgrenar av det förra slaget kan nämnas järnbruken (43 000 arbetare), vilkas riksavtal sakna dyrortsgruppering. Som exempel på det senare slaget av arbetsområden kan sågverksindustrin tjäna. På grund av de stora skiljaktigheter, som här föreligga mellan de olika företagsenheterna med hänsyn till avsättningsförhållanden (export- respektive hemmamarknad), rationaliseringsgrad, transportförhållandena m. m., ha lönedifferenserna mellan orterna till övervägande delen bestämts av andra faktorer än levnadskostnadsolikheterna. För lantarbetarna slutligen regleras, lönerna genom distriktsavtal, varvid visserligen en ringa löneskillnad gör sig gällande mellan större regioner, nämligen södra och mellersta Sverige, Gävleborgs och Kopparbergs län samt Norrland, men lönerna inom varje område äro lika. Vid studiet av hithörande ting märker man, att förekomsten i avlöningen av naturaförmåner, såsom fri bostad, minskar intresset för dyrortsgradering av kontantlönen. Den följande framställningen befattar sig huvudsakligen med arbetargrupper, 1 Kollektivavtal angående arbets- och löneförhållanden. Utg. 1908—1911 av kommerskollegii avdelning för arbetsstatistik. Del I—II. — Beträffande tidigare rådande lokala lönedifferenser se Alf Johansson: Lönebildningen i Sverige före industrialismens genombrott, i Studier i ekonomi och historia tillägnade Eli F. Heckscher, sid. 62 o. ff. och G. Bagge, E. Lundberg och I. Svennilson, Wages in Sweden, I, sid. 337 o. ff.

231 Tab. 45. Indextal för levnadskostnader och löner enligt vissa statliga löneavtal m. m. i olika dyrortsgrupper. (Stockholm = 1 000.) Lön enl. Ortsgrupp Levnadsstatl. enl. 1935 års grup- kostnader löneplan, 1941 lönepering klass 6

Timförtjänst enl. lönestatistiken för industri, handel Telegraf- Statsjärn- Vatten- Försvars- m. m. (standard. fallsverkens medeltal) verkets vägarnas verkets civillinjearb. 1 b an ar b. elektriker' arbetare män kvinnor Timlön enl. tollektivavl al

Antal arbetare

—

—

4 700

8 000

19 500

—

—

A B C D E F G H I

786 814 842 869 885 902 936 949 974

751 782 813 844 875 906 938 969 1000

736 767 798 834 870 902 938 969 1000

650 692 734 769 818 888 965 986 1000

701 734 760 786 818 864 909 955 1000

738 772 799 832 866 899 933 966 1000

657 701 745 762 800 811 871 . 966 1000

762 798 786 837 840 882 915 889 1000

1000 Därav Stockholm 1

Avser yissa yrkesi iunniga arl >etare.

vilkas löner på ett eller annat sätt varierats efter de lokala dyrhetsförhållandena. De indelas därvid i tre grupper, nämligen dels sådana, för vilka den officiella dyrortsindelningen (eventuellt med smärre ändringar) 1 gäller, dels sådana, för vilka ortsgrupperna avgränsats mer eller mindre på samma sätt som vid den officiella dyrortsindelningen och dels sådana, vilkas löner eljest varierats efter dyrort. Det är klart, att gränserna mellan dessa tre grupper — i synnerhet mellan de bägge sista — äro mycket svävande och att man kan ha olika uppfattning om till vilken grupp ett visst avtal är att hänföra. Det torde emellertid vara praktiskt att på detta eller liknande sätt söka åstadkomma en systematisering av materialet. Läsaren kan själv genom studium av tab. 45—47 bilda sig en uppfattning om fördelningen av avtalen skett på lämpligaste sätt. Tabellnumren ha satts så, att de korrespondera mot nyssnämnda gruppindelning. I tab. 45 redovisas sålunda sådana avtal, vilka innebära, att den officiella dyrortsindelningen gäller, o. s. v. Det avgörande för avtalens hänförande till den ena eller andra gruppen har varit i första hand den grad, i vilken olika dyrortsgrupper enligt gällande officiella indelning varit blandade inom avtalens ortsgrupper. I vad mån detta är fallet framgår av tab. 46—47. Som kompletterande bedömningsgrund ha genomsnitten av ortsgruppernas dyrortsindextal enligt 1941 års undersökning för varje avtal jämförts med de genomsnittliga indextalen för de officiella ortsgrupperna A, B, C o. s. v. i 1935 års dyrortsindelning, sådana som dessa tal Det bör observeras att överensstämmelsen i första hand gäller orternas fördelning på grupper, icke spänningen i lönen mellan ortsgrupperna. Den sistnämnda skiljer sig i allmänhet från' den som gäller i lönereglementena för statens tjänstemän.

232 tedde sig vid 1941 års undersökning. De sistnämnda återges i första kolumnen av tab. 1. Man kan också jämföra kollektivavtalens grupper med indextalen över spänningen i löner för olika ortsgrupper enligt lönereglementet för statens tjänstemän (andra kolumnen i tab. 45). Däremot synes det mindre lämpligt jämföra med spänningen mellan ortsgrupperna enligt 1935 års gruppering, då denna spänning aldrig uttagits i de statliga lönereglementena och då de enskilda avtalen i vissa fall torde ha justerats med hänsyn till resultatet av 1941 års prisundersökning. Godtager man den ovannämnda uppdelningen av avtalen på tre huvudtyper, kan följande tablå uppställas avseende senaste tidpunkt (intill 1 oktober 1944) då avtal slöts.1 Antal arbetare med dyrortsgraderade löner 1) efter officiell ortsgruppering 2) efter ortsgruppering liknande den officiella 3) efter annan ortsindelning

46 000 75 000 316 000 Summa 437 000.

I anslutning till tab. 45—47 må i övrigt förutskickas, att de lokala lönedifferenserna i många fall icke säkert framgå av kollektivavtalen. Detta är fallet, t. ex. i den mån avtalen endast gälla minimilöner och dessas lönesatser överskridas. Ehuru på åtskilliga områden, där ackordsarbete förekommer, såväl timlön som ackordspris fastställas i riksavtalen och därvid vanligen med samma dyrortsgradering, händer det ofta, att ackordsprisen lämnas öppna för förhandlingar vid de enskilda arbetsställena, varigenom de icke komma att stå i konstant relation till timlönen. Härtill kommer, att den utsträckning, vari ackordsarbete förekommer, växlar från ett företag till ett annat och därmed arbetsförtjänsten. I viss utsträckning utjämnas härigenom uppkomna ojämnheter i arbetsförtjänsten genom bestämmelser om ackordskompensation. Den officiella dyrortsindelningen gäller för vissa riksavtal å statliga arbetsområden, bland annat för statsjärnvägarnas ban- och verkstadsarbetare, telegrafverkets linjearbetare, vattenfallsverkets elektriker, postverkets omnibusförare och försvarsverkens civilarbetare, eller för sammanlagt cirka 43 000 arbetare. En del justeringar av den officiella indelningen för orter utmed vissa järnvägseller kraftledningssträckor ha dock gjorts. På en del arbetsområden, som skulle kunna betecknas som halvstatliga, har likaledes i riksavtalen den officiella dyrortsgrupperingen fastslagits, t. ex. i avtalen för de enskilda järnvägarna (3 000 arbetare). Så vitt kunnat utrönas, har eljest för arbetare på den privata arbetsmarknaden icke i något fall lönenivån gjorts automatiskt beroende av den officiella dyrortsgrupperingen. Ur några av här berörda avtal redovisas vissa uppgifter i tab. 45. I denna ha sammanställts å ena sidan indextal för timlönen och å andra sidan medeltal för dyrheten i förhållande till Stockholm enligt 1941 års undersökning. Till kallortstillägg har i denna sammanställning icke tagits hänsyn. Medeldyrheten inom ortsgrupperna har beräknats som ovägt medeltal av indextalen för samtliga orter, som ingå i respektive grupp. Hänsyn till olikheterna i folkmängd eller i antalet av de arbetare, som beröras av respektive avtal å de olika orterna, 1 Sedan detta skrivits, ha nya avtal slutits inom åtskilliga fack, varvid i en del fall ändringar i ortsgrupperingen m. m. vidtagits.

233 Tab. { 6 0 , Kollektivavtal innehållande bestämmelser om dyrortsgruppering liknande den officiella. Tre, fyra eller fem grupper. Vid angivandet av indextalen för medeldyrheten på orterna, liksom av indextalen för lönerna, har, där intet annat angives, Stockholm satts = 1 000 (resp. 100).

Grupp

Avtalsslutande parter m. m. 1 Stockholm Svenska Arbetsgivareföreningens A l l m ä n n a grupp — 1 H-ort De Förenade Förbunden och Svenska Grov- och Fabriksarbetareförbundet gällande för till Allmänna Gruppen hörande gummifabriker (1943, 4 700 arbetare) Medeldyrhet

1 D-ort 1 E-ort 2 F-orter

2 B-orter

100 100 100

89 90 91

79 79 86

1 F-ort 1 G-ort 1 H-ort

Malmö (F)

2 B-orter 2 C-orter

100 100

94 91

90 87

80 78

4 F-orter 1 G-ort

3 C-orter 7 D-orter 3 E-orter 1 F-ort

5 A-orter 4 B-orter 4 C-orter 1 D-ort

100 100

95 96

91 92

86 88

Timlön:

AB Vin- och Spritcentralen Stockholm — Svenska Bryggeriindustriarbetareförbundet. (1944, 700 arbetare) Medeldyrhet Timlön: Fullgod manlig yrkesarbetare .

Svenska Skofabrikantföre- Stockholm ningen — Svenska Sko- och Läderindustriarbetarförbundet (1944, 5 000 arbetare) Medeldyrhet Timlön: Fullgod manlig arbetare . . . . » kvinnlig > . . . .

234 Grupp

Avtalsslutande parter m. m. 1

3 F-orter

1 D-ort

89 91

85 85

Göteborg (G)

1 E-ort 7 F-orter

1 C-ort 3 D-orter 1 E-ort

100 100

95 95

90 90

85 85

Göteborg (G)

2 F-orter

1 D-ort 1 E-ort

1 B-ort

100 100

97 97

89 89

87 87

80 81

Rörledningsfirmornas Riksförbund — Svenska Metallindustriarbetareförbundet (1944, 6 600 arbetare)

1 F-ort 3 G-orter 1 H-ort 2 I-orter

3 C-orter 5 E-orter 5 F-orter 6 G-orter 6 H-orter

4 C-orter 11 D-orter 12 E-orter 15 F-orter

20 B-orter 26 C-orter 16 D-orter 1 E-ort

13 A-orter 1 B-ort

Medeldyrhet (Grupp 1 = 1000)

71 Sveriges Konfektionsindu- Stockholm striförbund — Svenska Beklä dnadsarbetaref örbundet ( damhattfabrikation en gros ) (1944, 500 arbetare) Medeldyrhet Timlön: Utlärd manlig arbetare . . . » kvinnlig > ....

1000 100 100

Sveriges Pälsvaruarbetsgiva- Stockholm reförening och Svenska Beklädnadsarbetareförbundet (1944 1 100 arbetare) Medeldyrhet Timlön: Utlärda och självständigt arbe-

Sveriges Litografiska Tryc- Stockholm keriägares Förbund — Svenska Litografförbundet (tapetfabriker) (1944, 400 arbetare) Medeldyrhet

—

5 Timlön:

Timlön Grupp ( 1 = 1 0 0 ) : Manliga arbetare

235 Tab. 46 b. Kollektivavtal innehållande bestämmelser om liknande den officiella. Sex grupper.

dyrortsgruppering

Vid angivandet av indextalen för medeldyrheten på orterna, liksom av indextalen för lönerna, har, där intet annat angives, Stockholm satts = 1 000 (resp. 100). Grupp

Avtalsslutande parter m. m. 1

4 E-orter 1 C-ort 3 B-orter 4 A-orter Sveriges Tryckeriers Ar- Stockholm 1 F-ort 1 H-ort 2 G-orter 10 F-orter 11 D-orter 5 C-orter 5 B-orter betsgivareförbund — 1 H-ort Svenska Typografförbun3 E-orter det (1914, 3 800 arbetare) Medeldyrhet Timlön: Utlärd yrkesarbetare . . . .

81 Sveriges Bokbinderiidka- Stockholm Göteborg res Arbetsgivareförbund 1 H-ort 1 F-ort — Svenska Bokbindareförbundet (1944, 7 000 arbetare) Medeldyrhet Timlön: Utlärda manliga arbetare (fyllda 20 år, 3:e året) . Utlärda kvinnliga arbetare (fyllda 19 år, 3:e året) .

82 Sveriges Chokladindustri- Stockholm 1 F-ort förbund — Svenska Livs1 H-ort medelsarbetareförbundet 1 I-ort (1944, 4 200 arbetare) Medeldyrhet

3 E-orter 6 D-orter 3 B-orter 5 A-orter 8 F-orter 4 E-orter 3 C-orter 5 B-orter

Göteborg (G)

1 D-ort 1 D-ort 3 C-orter 7 F-orter 2 E-orter

100 100

98 99

95 95

93 94

89 90

84 87

Timlön: Kvinnlig arbetare

Elektriska Arbetsgivare- Stockholm 1 H-ort föreningen — Svenska med Elektriska Arbetareför- omnejd bundet (1943, 4 200 arbetare) Medeldyrhet Timlön: Fullgod arbetare

1 E-ort 3 C-orter 6 A-orter 1 F-ort 4 G-orter 8 F-orter 17 D-orter 6 B-orter 12 E-orter 15 C-orter 6 H-orter 9 F-orter 1 D-ort

(974)

236 Grupp

Avtalsslutande parter m. m. 1

1 B-ort Sveriges Konfektionsin- Stockholm Göteborg 1 E-ort dustriförbund — Sven- 1 H-ort 10 F-orter 2 C-orter (G) 12 D-orter ska Beklädnadsarbetareförbundet (konfektions4 E-orter industri en gros) (1944, 14 200 arbetare) Medeldyrhet Timlön: Manliga konfektionsarbetare Kvinnliga »

3 A-orter 6 A-orter 2 B-orter 1 B-ort 5 C-orter 1 C-ort 1 D-ort

100 100

95 96

90 91

85 86

80 81

75 77

Smidesverkstädernas Ar- Stockholm Göteborg betsgivareförbund — (G) Svenska Metallindustriarbetareförbundet (1944, 1 000 arbetare) Medeldyrhet Timlön: Fullt utbildad yrkesarbetare Arbetare, som fyllt 19 år .

4 E-orter 1 B-ort 6 F-orter 2 C-orter 3 D-orter

)

(944)

(793)

100 100

93 92

92 92

84 85

78 77

69 68

Bilverkstädernas Arbets- Stockholm 3 G-orter 11 E-orter 15 C-orter 5 C-orter 7 A-orter givareförbund — Svenska 13 B-orter 4 H-orter 15 F-orter 15 D-orter Metallindustriarbetareför2 E-orter 3 C-orter bundet (1944, 4 200 arbetare) Medeldyrhet Timlön: Fullt utbildad manlig yrkes-

69 Sveriges Litografiska Stockholm Göteborg Tryckeriägares förbund (G) — Svenska Litografförbundet (1943, 1 300 arbetare) Medeldyrhet

3 E-orter 2 D-orter 5 F-orter 1 E-ort

1 B-ort

100 100

97 97

93 93

89 90

81 82

Timlön: Kvinnliga biträden

*) I den officiella dyrortsinc elningen in gående G- och H-ort sr, utom G öteborg. ») , » A- » B-ort(;r, » Å tersberga.

237 Tab. 46 c. Kollektivavtal innehållande bestämmelser om dyrortsgruppering liknande den officiella. Sju eller flera grupper. Vid angivandet av indextalen för medeldyrheten på orterna, liksom av idextalen för lönerna, har, där intet annat angives, Stockholm satts = 1 000 (resp. 100). Grupp

Avtalsslutande parter m. m.

7 Sveriges Skrädderi- Stock- Göteborg 3 F-orter 1 D-ort 1 D-ort 1 B-ort 2 C-orter arbetsgivares Cen- holm (G) 1 G-ort 3 E-orter 3 E-orter 3 C-orter 1 D-ort tralförening — 4 H-orter 10 F-orter 1 D-ort Svenska Beklädnadsarbetareförbundet (1944, 2 700 arbetare) Medeldyrhet

827 Veckolön: Manlig veckoarbetare Kvinnlig arbetare . .

100 100

95 95

90 90

85 85

80 80

75 75

70 70

1 D-ort 1 E-ort

1 D-ort

873 83

853 80

AB Svenska ToStockbaksmonopolet — holm Svenska Tobaksindustriarbetare förbundet (1943, 2200 arbetare) Medeldyrhet

. . . .

1 H-ort 1 G-ort 1 H-ort

1000 100

Avtalsslutande parter m. m.

954 98

6 F-orter 1 F-ort

951 93

906 88

908 85

Grupp 1

9 Sveriges Träindustriförbund — Svenska Träindustriarbetareförbundet (1944, 11 000 arbetare)

Stock- 4 H- 1 F-ort 12 Fholm orter 3 G- orter orter

11 E- 15 D- 3 B- 4 Aorter orter orter orter 1 F- 1 F-ort 30 C- 37 B ort orter orter 2 Dorter

77 Aorter

Medeldyrhet

100 100

96 95

92 90

85 85

81 80

77 77

74 73

71 71

69 68

Timlön: Manliga arbetare Kvinnliga arbetare

238 har nämligen vid denna beräkning icke kunnat tagas. Som jämförelse ha även indextal, som visa lönen för en statstjänsteman i 6:e löneklassen inom de olika ortsgrupperna i förhållande till Stockholm, fogats till tabellen. Som synes är löneolikheterna mellan ortsgrupperna enligt kollektivavtalen starkare än enligt det statliga lönereglementet. Tabellen belyser vidare, hurusom spännvidden i timlön mellan ortsgrupperna är betydligt större än spännvidden i levnadskostnaderna, sådana som dessa tedde sig enligt 1941 års prisundersökning. Reallönen per timme, framräknad på de i tabellen meddelade uppgifterna blir därför för telegrafverkets linjearbetare 8 procent, för SJ:s banarbetare 17 procent och för vattenfalls verkets elektriker 11 procent lägre i ortsgrupp A än i Stockholm. I vissa riksavtal (tab. 46) har man som nämnts ett dyr ortssystem liknande den officiella dyrortsgrupperingen. I många fall torde man ha placerat de olika

Tab. 47 a. Övriga kollektivavtal innehållande bestämmelser dyrortsgruppering av lönerna. Tre eller fyra grupper.

om

Vid angivandet av indextalen för medeldyrheten på orterna, liksom av indextalen för lönerna, har, där intet annat angives, Stockholm satts = 1 000 (resp. 100). Grupp

Avtalsslutande parter m. m. 1

3 Svenska Garveriidkareföreningen — De Förenade Förbunden (1914, 2 300 arbetare)

3 F-orter

1 B-ort 3 C-orter 4 D-orter 2 F-orter

4 A-orter 3 B-orter 3 C-orter 2 D orter

Medeldyrhet (grupp 1 = 1 000)

100 100

91 86

86 83

Sveriges Arbetsgivareförening för Hotell och Restauranter samt R e s t a u r a n t e r n a s Arbetsgivareförening — Sveriges Hotelloch R e s t a u r a n g p e r s o n a l s Förbund. (1944, 16 900 arbetare)

1 D-ort 3 F-orter 2 G-orter 1 H-ort 2 I-orter

1 A-ort 9 C-orter 15 D-orter 19 E-orter 22 F-orter 3 G-orter 6 H orter

12 A-orter 34 B-orter 31 C-orter 20 D-orter 2 E-orter

Medeldyrhet (grupp 1 - 1 000)

873 Timlön (grupp 1 = 100): 1: e kock, kokerska eller kallskänka Spisbiträde, köksbiträde

100 100

93 85

89 81

Timlön (grupp 1 = 100): Kvinnlig arbetare

239 Grupp

Avtalsslutande parter m. m.

Sveriges Verkstadsförening — Svenska Metallindustriförbundet och Svenska Gjutareförbundet (1944, 125 000 arbetare)

Medeldyrhet

4 Stockholm 1 H-ort

Göteborg

9 B-orter 47 C-orter 37 D orter 18 E-orter 20 F-orter 1 G-ort 2 H orter

76 A-orter 52 B-orter 10 C-orter

11 F-orter 2 G-orter 3 H-orter

11 D o r t e r 6 E-orter 1 F-ort

12 C-orter 2 D-orter

7 A-orter 11 B-orter 1 C-ort

86 Timlön: Manlig yrkesarbetare, som uppnått 24 års ålder och arbetat minst Manlig arbetare, som uppnått 18 års ålder Kvinnlig arbetare, som uppnått 20 års ålder Kvinnlig arbetare, som uppnått 18 års ålder Allmänna Arbetsgivareföreningen — Svenska Livsmedelsarbetareförbundet. (Slakteriavtalet 1944,3 000 arbetare) Medeldyrhet (grupp 1 = 1 000) Veckolön (grupp 1 = 100) Slakteriarbetare med 2 års yrkesvana Charkuteri- o. konservfabriksarbetare med 4 års yrkesvana . . . Kvinnlig slakteriarbetare med 2 års yrkesvana Kvinnlig charkuteri- o. konservfabriksarbetare med 4 års yrkesvana

orterna i grupper efter det statliga mönstret. I åtskilliga fall ha dock parterna av olika anledningar gjort avvikelser därifrån, t. ex. på grund av att löneläget vid ett visst företag redan vid grupperingens genomförande var högre än som motsvarade dess officiella placering. Till denna avtalstyp ha räknats riksavtalen för tryckerierna, bokbinderioch tobaksindustrierna m. fl. I de flesta av dessa fall är ortsgrupperingen hopträngd, d. v. s. bestående av ett färre antal grupper än den officiella. Typiska äro i detta avseende avtalen för gummi- och skoindustrierna.

240 Tab. 4^ b. Övriga kollektivavtal innehållande bestämmelser dyrortsgruppering av lönerna. Fem eller sex grupper.

om

Vid angivandet av indextalen för medeldyrheten på orterna, liksom av indextalen för lönerna, har, där intet annat angives, Stockholm satts = 1 000 (resp. 100). Grupp

Avtalsslutande parter m. m.

Svenska Arbetsgivareföreningens Allmänna Grupp — Svenska Grovoch Fabriksarbetareförbundet, avseende porslinsfabriker 1 9 4 3 . (1943, 2 200 arbetare) Medeldyrhet (Göteborg = 1 000) Timlön:

5 Göteborg

1 F-ort

1 F-ort

1 C-ort

1 C-ort

100 100

90 93

96 98

89 93

90 93

Svenska Sockerfabriks- Stockholm Göteborg A. B. — Svenska Grovoch Fabriksarbetareförbundet (1943, 4 800 arbetare)

2 B-orter 10 A-orter 1 A-ort 2 B-orter 2 C-orter 1 C-ort 2 D-orter 2 E-orter 1 F-ort

Medeldyrhet

790 Timlön: Manliga yrkesarbetare . . . Kvinnliga » ...

100 100

94 95

86 86

82 83

80 80

1 A-ort Pappersmasseförbundet — Svenska Pappersindu- 2 B-orter striarbetareförbundet. 15 C-orter (1944, 11 600 arbetare) 6 D-orter 1 E-ort 2 F-orter 2 G-orter 1 H-ort Medeldyrhet (grupp 1 1000 — 1 000) 100 Timlön (grupp 1 = 100):

4 A-orter 3 B-orter 3 B-orter 1 A-ort 5 C-orter 3 C-orter 3 B-orter 1 B-ort 1 D-ort 1 F-ort

971 97

992 94

929 90

914 85

241 Grupp

Avtalsslutande parter m. m. 1 Sveriges Textilförbund — Svenska Textilarbetareförbundet (1944, 37 600 arbetare)

Medeldyrhet (grupp 1 = 1000) Timlön (grupp 1 = 100): Manliga textilarbetare . . . Kvalificerade specialarbetare Kvinnliga textilarbetare . . Kollektivavtal för pappersindustrien. (1944, 12 600 arbetare) Medeldyrhet (gTupp 1 = 1 000) Timlön (grupp 1 = 100) .

1 H-ort 3 I-orter

1 C-ort 1 D-ort 1 E-ort 6 F-orter 2 G-orter

100 100

96 97

94 95

89 91

85 88

1 A-ort 12 B-orter 21 A-orter 2 B-orter 9 C-orter 15 B-orter 3 C-orter 8 D-orter 7 D-orter 5 E-orter 8 F-orter

1 B-ort 3 C-orter 1 A-ort 17 A-orter 6 A-orter 3 F-orter 1 E-ort 8 B-orter 7 B-orter 4 G-orter 3 C-orter 1 D-ort 1000 100

Sveriges Kvarnyrkesför- Stockholm bund — Svenska Livsmedelsarbetareförbundet (1943, 1 300 arbetare) Medeldyrhet Veckolön manlig arbetare .

1000 100

929 97

895 94

858 90

824 85

2 F-orter 3 E-orter 1 A-ort 1 B-ort 9 A-orter 1 G-ort 4 F-orter 3 D-orter 5 C-orter 4 B-orter 2 E-orter 1 D-ort 1 E-ort 907 92

895 88

862 85

841 80

795 75

Inom övriga arbetsområden med dyrortsgraderade löner (tab. 47) har i allmänhet Stockholm utskilts som en grupp, kompletterad med två eller flera ortsgrupper. På en del håll har man verkställt lönegraderingar efter särskilda grunder, endast delvis med ledning av den officiella grupperingen. Det typiska för de avtal, som räknats till denna kategori, är att dyrortslittera förekomma i stark blandning inom varje ortsgrupp. En viss tendens till anslutning till den officiella ordningen kan likväl alltid märkas. Hit höra avtalen för de mekaniska verkstäderna, för byggnadsindustrin samt för pappers- och pappersmasseindustrierna. Förutom de avtal, som ovan nämnts och som redovisas i tab. 45—47, innehålla avtalen för väg- och vattenbyggnadsverkets vägunderhållsarbeten och för frisörer bestämmelser om dyrortsgraderade löner. Enligt det förra avtalet ha rikets vägmästarområden länsvis indelats i grupper. Även inom vissa län varieras lönen rätt avsevärt mellan olika vägmästarområden. Inom frisöryrket 16

242 Tab. 4^ c. Övriga kollektivavtal innehållande bestämmelser om dyrortsgruppering av lönerna. Sju eller flera grupper. Vid angivandet av indextalen för medeldyrheten på orterna, liksom av indextalen för lönerna, har. där intet annat angives, Stockholm satts = 1 000 (resp. 100). Avtalsslutande parter m. m.

Grupp 1

8 Tidningar- Stock- 4 G- 16 F- 1 B o r t 26 D- 30 C- 5 Anas Arbets- holm orter orter 1 D-ort orter orter orter givareför10 E- 2 E- 3 D- 18 B5 Hening — orter orter orter orter orter Svenska 3 F- 1 F-ort 2 CTypograforter orter förbundet (1944, 6 000 arbetare) Medeldyrhet Veckolön

. .

81 Byggnads2 C- 1 D-ort 2 A- 1 C-ort 60 A- 4 Aämnesförorter 2 D- orter orter orter bundet —— 8 B- orter 32 B4 DSvenska orter orter orter Grov- och 17 C2 E4 CFabriksarbe- orter orter orter tareförbun- 11 F4 D5 Ddet orter orter orter (1944,11 300 1 H2 G1 E ort arbetare) orler + ort 1 F-ort Gotland 0. Öland Medeldyrhet (1941 Grupp 952 887 l a = 1 000) . 1000 943 934 Timlön: (Grupp 1 = 100) Manhga yrkesarbetare .

5 A- 9 Aorter orter 5 B- 1 D-ort orter 2 Corter

89 91

243 Avtalsslutande parter m. m.

Grupp 1

4 Corter 2 D orter

3 Corter 3 Dorter

2 Borter 2 Corter 1 D-ort

902 Allmänna 1 E- 3 E- 4 CArbetsgivaort orter orter reförening1 Fort 5 Den — Svenorter ska Handels1 E-ort arbetareförbundet. Mejeriavtalet (1944, 550 arbetare) Medeldyrhet (Hälsingborg = 1 000) 1000 1008

5 A- 25 A- 24 A- 6 Aorter orter orter orter 7 B- 6 B- 1 Bort 1 Bort orter orter 2 C4 C 1 C-ort orter orter

Veckolön (Hälsingborg = 100): Manlig mejeriarbetare efter 4 år i yrket . . . Kvinnlig mejeriarbetare efter 4 år i yrket . . .

84 Svenska Stock- 1 H-ort 1 G-ort 3 H- 1 E-ort Byggnadsin- holm orter 7 Fdustriförorter bundet — 3 GSvenska Muorter rareförbun1 H-ort det, Svenska Byggnadsträarbetareförbundet, Svenska Grov- och Fabriksarbetareförbundet. (1944, 80 000 arbetare)

3 B 2 B- 2 A- 2 A- 9 A- 12 Aorter orter orter orter or.ter orter 2 C- 1 C-ort 3 C- 10 B- 21 B- 11 Borter 4 D- orter orter orter orter 2Dorter 20 D- 19 C- 8 C- 1 C-ort orter 9 E- orter orter orter 5 E- orter 2 E- 4 D- 1 D-ort orter 10 F- orter orter 3 F- orter orter

Medeldyrhet 1000

795 Timlön: Murare, träarbetare . . Grovarbetare

120 122

106 106

97 97

91 90

89 88

84 84

82 81

78 78

74 73

71 71

100 100

244 Tab. 48. Indextal för genomsnittlig löneinkomst per timme inom olika näringsgrenar och dyrorter. (Löneinkomsten inom dyrortsgrupp D = 1 000.)

år 194%

(Siffrorna inom parentes ange, att indextalen avse färre än 150 arbetare.) Dyrortsgrupp

A

B

c

H

I

D

E

F

G

1000 1000 1000 1000 1000

1034 1128 1048 1070 1070

1040 1094 1027 1093 1184

1141 1458 1249 1195 (1 503) 1591 1027 (1 075) 1432 1238 1203 1401 1203 1272 1380

1183 (1190) 1296

1000 1000 1000

1203 (1108) 1247 874 (1175) 922 1050 1070 1245

1000 1000 1000 1000

1046 1048 1047 1049

1086 1110

Män Malmbrytning och metall932 977 836 industri 926 1007 1020 Jord- och stenindustri . . . 979 870 945 Träindustri 930 808 919 Pappers- och grafisk industri 905 899 1038 Livsmedelsindustri Textil- och beklädnadsin972 894 923 dustri Läder-, hår- och gummivaru924 994 1013 fabriker 762 675 733 Kemisk-teknisk industri . . 930 850 885 Byggnadsverksamhet . . . . Statliga verk och byggnads817 900 1061 arbeten m. m Kommunala verk och bygg948 nadsarbeten m. m. . . . (1 057) 879 979 (841) 855 Handel och varulager . . . (1 227)(1071) 733 Samfärdsel 902 1005 832 Vissa övriga grupper . . . . Vägt genomsnitt 1

1098 1228 871 1086 949 1082 1152 1196

1471 1345

1299 1221

978 1000 1050 1065 1144

949 1310

1268 1313

Kvinnor Malmbrytning och metallindustri Pappers- och grafisk industri Livsmedelsindustri Textil- och beklädnadsindustri Läder-, hår- och gummivarufabriker Kemisk-teknisk industri . . Statliga verk och byggnadsarbeten m. m Vissa övriga grupper . . . . Vägt genomsnitt 1 Medeldyrhet (1941) 1

873 881 893 1010 822 860

915 1203 1119 1127 915 839 1000 961 1000 1000 1087 1068 (1 049) 1282 981 1075 1075 1178 1318 981 1000

939 1000 1020 1071

933 748

971 1000 1000 1077 1087 1115 (885) 1221 795 (803) (1150) 906 811 780 811 1000

(789) (927) 862 (1 000)(1 098) 1122 (950) (1 099) 1050 1000 1059 1168

(970) 1192

1122 (1 203) 1130 1109 (1 396) 1208

939 1000 1004 1054 1094

1062 1195

969 1000 1018 1038 1075

1092 1120

ipp 1 = Genomsnittet med grupp I

4 1000 äterges i tab. 15.

245 Indextal för den genomsnittliga löneinkomsten per timme för arbetare inom industri, hantverk m. m. under 1942 inom olika dyrortsgrupper. (Dyrortsgrupp

Ortsgrupp

A B

c D E F G H I

D = 1 000.)

Män Levnadskostnader enligt 1941 års undersökningar Antal arbetare Löneinkomst per timme 904 936 969 1000 1018 1038 1075 1092 1120

47 286 59 773 51564 45 860 37 017 57 578 30 893 6 952 43 733

808 907 965 1000 1058 1058 1174 1360 1331

Kvinnor Antal arbetare

Löneinkomst per timme

6 837 8 907 6 913 9 269 7 059 22 028 8 652 1131 15 974

894 952 952 1000 1010 1038 1115 1192 1221

har en indelning skett landskapsvis, men enstaka större städer ha införts i högre ortsgrupper än landskapet i övrigt. En jämförelse mellan de i tab. 45—47 återgivna uppgifterna om löne- respektive levnadskostnadsolikheterna mellan de olika ortsgrupperna ger intrycket, att lönerna i flertalet fall, trots alla nu nämnda avvikelser beträffande ortsindelning etc., tämligen väl anpassats efter de tillämpade ortsgruppernas genomsnittliga levnadskostnader. En oproportionerligt stark lönedifferentiering framträder endast för skrädderierna och bilverkstäderna. Riksavtalen täcka, som nämnts, icke på långt när hela arbetsmarknaden. Att för alla de arbetargrupper, som sakna riksavtal, undersöka huru lönesatserna förhålla sig till levnadskostnaderna, har varit ogörligt. Löneläget för samtliga av den officiella lönestatistiken berörda arbetare (med eller utan riksavtal) inom de olika ortsgrupperna belyses däremot av ovanstående tablå över den genomsnittliga timlönen inom industri och hantverk, handel och transportväsen, allmän tjänst m. m. år 1942. Det bör vid studiet av tablån observeras, att det här är fråga om faktisk löneinkomst — icke om avtalad lön, vilket hade varit bättre. Andra uppgifter ha emellertid icke stått till buds. Indextalen i tablån återspegla det relativa löneläget inom de olika ortsgrupperna, såsom det betingas dels av lönesatsernas höjd och dels av arbetargruppernas fördelning på olika näringsgrenar på de olika orterna. Genomsnittslönen påverkas nämligen av att näringsgrenar med höga löner i relativt stor utsträckning äro lokaliserade till dyrare orter. Den genomsnittliga timlönen stiger tydligen avsevärt mer än levnadskostnaderna från lägsta till högsta ortsgrupp. Stegringen är påfallande svagare för kvinnor än för män. En föreställning om i vad mån dessa förhållanden även föreligga för de särskilda näringsgrenarna erhålles av tab. 48. Denna tabell, likaväl som nyssnämnda tablå, måste dock presenteras med vissa reservationer. Även inom de olika närings-

246 grenarna kunna nämligen skiljaktigheter med avseende på fördelningen på yrkesgrupper och kvalificerat respektive okvalificerat arbete snedvrida lönerelationerna. Det är vidare tydligt, att den beräknade medeldyrheten icke med någon större precision kan sägas mäta levnadskostnaderna på de orter, där de olika näringsgrenarna äro lokaliserade. Uppgifterna äro dock tillräckliga för att visa, att relationerna i timlön mellan ortsgrupperna i rätt hög grad variera från den ena näringsgrenen till den andra. Stegringen är dock mindre än den som framträdde i tablån. Detta framgår av de vägda genomsnittstal, som beräknats för ortsgrupperna, varvid indextalen för de olika näringsgrenarna vägts samman med hänsyn till totala antalet arbetare inom respektive näringsgren. Tabellen antyder, att stegringen i timlönen från lägsta till högsta dyrortsgrupp, åtminstone för männens del, är starkare än stegringen i levnadskostnaderna.

<

247 Bilaga 5.

Undersökning rörande sjuklighet och vissa kostnader för sjukdom inom erkända lokalsjukkassor på orter av olika typ. Av amanuensen i pensionsstyrelsen Sten

Wengström.

Syftet med föreliggande undersökning har varit dels att söka fastställa, huruvida någon skillnad beträffande sjuklighet föreligger mellan å ena sidan medlemmarna i erkända lokalsjukkassor, som ha sina verksamhetsområden i städer och samhällen, och å den andra sådana, som tillhöra sjukkassor med verksamhetsområden på landsbygden, dels att göra en jämförelse beträffande vissa slag av utgifter för sjukdom mellan ovannämnda kategorier. Det material, som stått till förfogande, har utgjorts av uppgifter avseende år 1941 lämnade av erkända lokalsjukkassor, vilka uppgifter delvis förelegat i form av officiell statistik i publikationen »Erkända sjukkassor år 1941» och delvis hämtats ur vissa arbetstabeller, som uppgjorts å pensionsstyrelsen (sjukkassebyrån). Först skall något nämnas om de erkända sjukkassorna och de bestämmelser, som reglera deras verksamhet, för att det följande skall bli mera förståeligt. De erkända sjukkassorna äro av två olika slag, lokalsjukkassor och centralsjukkassor. Dessa båda slag av organisationer uppbära tillsammans den statsunderstödda sjukkasseverksamheten, men varje organisation såsom sådan är i sin verksamhet självständig och svarar för sina egna utfästelser. Den, som vill bli delaktig av den statsunderstödda sjukförsäkringen, måste i princip vara medlem av både lokal- och centralsjukkassa. Medlemskap i endast lokalsjukkassa är icke tillåtet. Medlemskap i endast centralsjukkassa får, bortsett från vissa städer, förekomma endast på ort, för vilken ingen lokalsjukkassa finnes upprättad. Skillnaden mellan lokal- och centralsjukkassa framträder i första hand i verksamhetsområdets utformning. Lokalsjukkassas verksamhetsområde skall utgöras av en kommun (stad eller landskommun); dock kunna å ena sidan två eller flera närgränsande kommuner sammanföras till ett lokalsjukkasseområde och å andra sidan en kommun uppdelas på flera dylika områden. Därvid — liksom i övrigt vid varje antagande till erkänd lokalsjukkassa — fordras emellertid som regel, att antalet sjukkassemedlemmar inom området uppgår till minst 100. Centralsjukkassas verksamhetsområde skall utgöras av ett eller flera landstingsområden eller stad, som icke deltager i landsting. Såsom allmän regel gäller, att inom ett och samma verksamhetsområde endast en erkänd sjukkassa av vardera slaget — således en lokalsjukkassa och en centralsjukkassa — får utöva verksamhet. Den väsentliga skillnaden mellan lokal- och centralsjukkassor ligger emellertid i de uppgifter, vartdera slaget av kassor har att fullfölja. I lokalsjukkassas uppgifter ingår att handha dels läkarvårdsförsäkringen samt dels försäkringen för sjukhusvård och sjukpenning för den första tiden — antingen 18 eller (ifråga om kassor med minst 500 medlemmar) 90 dagar — av varje sjukdomsfall. Till centralsjukkassas uppgifter hör först och främst att ifråga om s. k. indirekt anslutna medlemmar, d. v. s. medlemmar, som tillhöra lokalsjukkassor inom området, dels i viss utsträckning deltaga i kostnaderna för deras läkarvårdsförsäkring och dels

248 svara för försäkringen för sjukhusvård och sjukpenning efter den 18:e respektive 90 :e dagen. För medlemmar vilka icke tillhöra lokalsjukkassa — s. k. direkt anslutna medlemmar — handhar centralsjukkassan hela sjukförsäkringen. Sjukhjälp i erkänd sjukkassa skall omfatta dels ersättning för medlems utgifter till sjukvård (sjukvårdsersättning) och dels understöd i penningar per dag (sjukpenning). Som regel skall en medlem vara försäkrad för både sjukvårdsersättning och sjukpenning. För vissa medlemskategorier är dock medgivet att tillhöra kassorna för erhållande endast av ettdera slaget av sjukhjälp. Sålunda äger den, som icke har eget förvärvsarbete, ävensom gift kvinna, vara försäkrad för enbart sjukvårdsersättning, och den, som på grund av lag eller utfästelser är berättigad att av annan erhålla läkarvård, får vara försäkrad för enbart sjukpenning. Sjukvårdsersättning skall utgivas vid varje sjukdom, som kräver läkarvård, och skall motsvara 2/3 av det belopp, vartill den sjukes utgifter för läkarvården uppgått, inräknat i förekommande fall kostnaden för läkarens resa. Överstiga utgifterna för läkarvården det belopp, vartill de skulle ha uppgått, beräknade enligt en av Konungen för detta ändamål fastställd taxa, skall kassans ersättning till den sjuke dock utgöra endast 2/3 av detta belopp. (Ett fåtal kassor utgiva dock hel ersättning för läkarvård.) Taxan avser sådan vård, som kan meddelas av varje legitimerad läkare; skolande vid beräkningen av ersättning för utgifter för annan läkarvård (s. k. specialistvård) så anses, som om för sjukdomen meddelats vård som nyss sagts. Styrkes med läkarintyg att vård å sjukvårdsanstalt är erforderlig skall i stället för ersättning för läkarvård lämnas ersättning för sjukhusvård, innefattande ersättning för den sjukes intagande och vård å anstalten. Sådan skyldighet föreligger ifråga om vård såväl å sjukvårdsanstalt, som drives av stat, landsting eller kommun eller till vars drift utgår bidrag av statsmedel, som även å godkänt enskilt sjukhem. Lika med vård å anstalt, som nu sagts, räknas vidare även vård som beredes den sjuke genom pensionsstyrelsens försorg. Kassan är dock icke pliktig att ersätta sjukhusvården med högre belopp, än som skulle utgått för den sjukes intagande och vård å allmän sal å lasarett, drivet av det landsting eller den stad, där den sjuke är bosatt. Lämnar erkänd sjukkassa ersättning för sjukhusvård, är kassan berättigad att minska den sjukes sjukpenning under vårdtiden med belopp, motsvarande kostnaderna för vården. Har den sjuke familj, som för sitt uppehälle är av honom beroende, får dock högst halva sjukpenningen på detta sätt avdragas. Många av kassorna utge emellertid oavkortad sjukpenning under vårdtiden. Utom för medlem kan erkänd sjukkassa meddela sjukvårdsersättning även för medlems barn under 15 år. Denna s. k. barnförsäkring är på frivillighetens väg med ett fåtal undantag införd i kassorna. En annan prestation, som sjukkassa frivilligt kan åtaga sig, är meddelande av ersättning för av läkare föreskrivna läkemedel och sjukvårdande åtgärder. Dessa sjukhjälpsformer förekomma dock ej så ofta. Sjukpenning skall utgivas vid varje sjukdom, som medför förlust av arbetsförmågan, eller för vars botande den sjuke enligt läkares föreskrift bör fullständigt avhålla sig från arbete. För sjukhjälp i form av ersättning för utgifter till läkarvård få inga begränsningar göras i fråga om understödstiden. Vad beträffar sjukpenning och ersättning för sjukhusvård, skall dylikt understöd utgå för en understödstid av minst 2 år för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd. Genom stadgebestämmelse kan sjukhjälpstiden utvidgas utöver vad här sagts, vilket sjukkassorna begagnat sig av

249 mom åtskilliga områden. Därvid har man i allmänhet stannat vid 3-årig sjukhjalpstid, detta emedan statsbidrag ej utgår för tid därutöver. I en av centralsjukkassorna är emellertid sjukhjälpstiden obegränsad. Sjukhjälp får som regel icke utgivas för sjukdomsfall, som inträffar inom 60 dagar efter inträdet (väntetid). Genom stadgebestämmelse kan väntetiden utsträckas, dock icke till mer än 120 dagar. Sjukpenning får icke utgivas för de 3 första dagarna av varje sjukdomsfall (karenstid) och ej heller för tid, innan anmälan om sjukdomsfallet gjorts, där det ej är uppenbart, att hinder mött för anmälans verkställande. Jämförelse beträffande sjukligheten inom A-, B-, C- och D-kommuner 1 samt städer 2 . Undersökningen, som avser år 1941, det sista år för vilket officiella sliteruppgifter förelågo, har omfattat lokalsjukkassorna inom följande 12 länUppsala, Södermanlands, Östergötlands, Kronobergs, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Örebro, Kopparbergs, Västernorrlands, Västerbottens och INorrbottens lan. Från undersökningen ha undantagits ett mindre antal kassor, vilka börjat sm verksamhet under år 1941. Det har i första hand gällt att få fram ett s. k. sjuktal (jfr härom nedan) för varje grupp av kassor med verksamhetsområden inom samma kommuntyp A-, B-, C- och D-kommuner samt • i t l r r j V a r t 0 C h e t t a V d e u n d e r s ö k t a l ä n e n - Vidare har det varit nödvändigt till följd av längsta sjukhjälpstidens olika längd, att göra skillnad mellan kassor, som meddela sjukhjälp högst 18 dagar för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd, och sådana som utsträckt sjukhjälpstiden till högst 90 dagar för varje likaså sammanhängande sjuklighetstillstånd. Från arbetstabeller, som uppgjorts inom pensionsstyrelsen (sjukkassebyrån) na sammanställts uppgifter om antalet sjukhjälpsdagar under året för män respektive kvinnor för samtliga 18-dagarskassor med verksamhetsområden inom företrädesvis A-kommuner inom ett visst län, motsvarande uppgifter för samtliga 18dagarskassor med verksamhetsområden inom företrädesvis B-kommuner inom samma lan o. s. v. Man får sålunda samtliga dagar för vilka lokalsjukkassorna mom länet utgivit sjukpenning eller (och) lämnat ersättning för sjukhusvård i stort sett uppdelade pa de olika kommuntyperna. Från samma tabeller ha vidare uppgifter hämtats rörande antalet (medeltalet av antalet vid årets början och slut) sjukpenningförsäkrade män respektive kvinnor. Med sjukpenningförsäkrade medlemmar avses har dels medlemmar, som äro enbart sjukpenningförsäkrade, dels sådana som aro både sjukpenning- och sjukvårdsförsäkrade. Summering av medlemsantalet har skett på liknande sätt som för sjukhjälpsdagarna l*enom aU for exempelvis 18-dagars A-områdeskassor inom Uppsala län dividera antalet sjukhjälpsdagar för män respektive kvinnor samt män och kvinnor tillsammans med antalet sjukpenningförsäkrade män respektive kvinnor samt män teckning V e r k s a m h e t s o m r å d e t s

karaktär i närings- och bebyggelsehänseende enligt följande be-

A kommun med minst 75 procent av befolkningen tillhörande jordbruk med binäringar a kommun med 50—75 procent av befolkningen tillhörande jordbruk med binäringar mmdre S T i *" 5 ° p r 0 C e n t a V b e f o l k n i n g e n tillhörande jordbruk med binäringar, ej D Kommun med minst 2 / 3 av befolkningen agglomererad (i tätorter boende). Ingår i lokalsjukkassas verksamhetsområde mer än en kommun av olika karaktär i ifrågavarande hänseende, har kassan Hänförts till det slag av kommuner, som, räknat efter innevånarantalet, överväger inom området. 2 Städerna Göteborg, Norrköping, Malmö, Hälsingborg, Landskrona och Trälleborg äro icke medtagna i denna undersökning.

250 Tab. 49. Sjuktal 1

j

2 Kommun- Antal kassor typ

|

år 1941 inom olika ortstyper enligt (sammandrag för 12 län). 3

|

4 Sjukhjälpsdagar, män

Sjukhjälpsdagar, kvinnor

sjukkassestastistiken

10 7 8 9 5 6 Medel- MedelS j u k t a l Genomtalet talet sjuksjukMän + kvinnor snittspenpenKvinnor Män kol. 3 + kol. 4 ålder, ning!, ning!. år man kvinnor kol. 3 : kol. 5 kol. 4 : kol. 6 kol. 5 + kol. 6

18-dagarskassor Landsbygd A . . . .

77 100

82 409 29 617 26 017

35.5 B . . . .

145 604 140 768 53 492 45 479

37.2 C . . . .

132 822 110 250 42 390 33 407

37.5 P... .

44 375

42 503 15 642 13 228

39.0 Städer . .

23 615

39 060

8 937 11563

37.0 A . . . .

23 651

25 483

6 075

4 908

36.4 B . . . .

66 031

72 723 14 330 12120

38.0 C . . . .

136 155 124 662 22 573 18 302 161 049 134 295 27 814 21 444

6.0 D . . . .

39.4 Städer . .

310 105 429 937 57 306 64 893

90 dagarskassor Landsbygd

och kvinnor tillsammans har man fått ett mått på sjukligheten inom 18-dagars A-områdeskassor inom Uppsala län o. s. v. Dessa sjuktal representera emellertid icke fullt ut den verkliga sjukligheten bland kassornas medlemmar. Här har nämligen endast sådana sjukdagar kunnat medräknas, för vilka sjukpenning eller sjukhusvårdsersättning utgått enligt kassornas stadgar. Dessa föreskriva som förut nämnts författningsenligt viss väntetid och karenstid, varunder som regel icke utgår sjukhjälp av ifrågavarande slag med undantag för att sjukhusvårdsersättning erhålles under karenstiden. Därjämte kan rätten till sjukhjälp av någon anledning ha förverkats. De för sjukdom, föranledd av olycksfall i arbete, yrkessjukdom m. m. gällande bestämmelserna, varigenom de erkända sjukkassorna kommit att för sådana fall utge sjukhjälp i mycket obetydlig omfattning, inverka också. Vidare må framhållas, att medlemmar, som äro inkallade till militärtjänstgöring och därunder åtnjuta avgiftsbefrielse, i allmänhet ej äro berättigade till sjukhjälp från kassorna. Även om uppgifterna sålunda icke kunna tillmätas fullt allmängiltig betydelse, äro de dock väl ägnade att ge en belysande bild av hithörande förhållanden. Enär medelåldern i kassorna har en viss inverkan på sjukligheten, har för varje områdestyp (A-, B-, C- och D-områden samt städer) uträknats en genomsnittsålder, varvid hänsyn tagits till de olika medlemsantalen i kassorna. Slutligen har ett sammandrag gjorts för samtliga 12 län (tab. 49). Som resultat av undersökningen kan för 18-dagarskassornas del fastslås, att någon väsentlig skillnad mellan sjuktalen för de 5 olika kommuntyperna inom de undersökta länen icke föreligger. A- och B-områdeskassorna uppvisa båda ett sjuktal av 2.9, C-områdeskassorna 3.2, D-områdeskassorna 3.0 och stadskassorna 3.i.

251 For 90-dagarskassorna däremot kan konstateras en viss, icke obetydli* skillnad mellan a ena sidan A- och B-områdeskassorna med sjuktal på 4.5 respektive 5" och a andra sidan C- och D-områdeskassorna samt städerna med sjuktal på respektive 6.4, 6.0 och 6.1. Hur stor del olikheten i ålderssammansättningen har i denna skillnad mellan sjuktalen är dock vanskligt att uttala sig om. Som framgår av sammandraget varierar genomsnittsåldern på följande sätt. För A-områd°eskassor var den 36.4, för B-områdeskassor 38.o, för C- och D-områdeskassor var genomsnittsåldern nästan lika, 39.5 respektive 39.4, samt för stadskassor, slutligen 00.6 ar.

°

Jämförelse beträffande kostnaderna för intagning å sjukvårdsanstalt ™ n A / ' B"' V ° c h D - k o m m « n e r samt städer. Undersökningen, avseende förhållandena under ar 1941 har omfattat lokalsjukkassorna inom följande 8 länUppsala Östergötlands, Kronobergs, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Kopparbergs, Vasternorrlands och Norrbottens län. Från undersökningen ha undantagits ett mmdre antal kassor, vilka börjat sin verksamhet under år 1941 Uppgifterna om antalet sjukvårdsförsäkrade medlemmar och kostnaderna för intagninoa sjukvardsanstalt ha hämtats från s. k. beräkningslistor, vilka för beräkning av statsbidrag (sjukvårdsbidrag) uppgjorts inom sjukkassebyrån. Med sjukvårdsförsäkrade medlemmar menas här, dels sådana medlemmar, som äro enbart sjukvårdsförsäkrade, dels sådana, som äro försäkrade för såväl sjukvårdsersättning som sjukpenning. Beträffande kostnaden för intagningen må följande framhållas. Medlemmarnas utgifter för intagning å sjukvårdsanstalt ersattes i sin helhet av sjukkassan, dock med vissa inskränkningar. Som redan framhållits är o f f V c k j e p l l ^ t l g a t t l ä m n a ^sättning med högre belopp, än som skulle utgått tor den sjukes intagande å lasarett, drivet av det landsting eller den stad ar bosatt -A ~s-m\e ' D å d e n s J* uke anlitat dyrare fortskaffningsmedel än nödvändigt, lämnas ersättning av kassan med belopp, motsvarande kostnaden tor det billigaste fortskaffningsmedel, som bedömes erforderligt. De siffror utvisande intagningskostnaderna per 100 medlemmar, som framräknats for de olika typerna av kassor, utvisa tydligt, att kostnaderna för intagning a sjukvardsanstalt äro betydligt högre för medlemmar tillhörande landsbygdskassor an for medlemmar i stadskassor. För 18-dagars A-områdeskassor äro de exempelvis fyra ganger så höga som för 18-dagars stadskassor och för 90-dao-ars Bomradeskassor likaså fyra gånger så höga som för 90-dagars stadskassorna.°Jämför lor ovngt tab. 50. m

Jämförelse beträffande utgiven läkarvårdsersättning inom A-, B- C- och D-områden samt städer. Undersökningen har omfattat samma 8 län som gjorts till föremal for undersökning av intagningskostnaderna, och har likaså avsett förhållandena under år 1941. Förutom det fåtal kassor, vilka på grund av att de börjat sin verksamhet under år 1941 undantagits från undersökningen ha tre kassor, vilka lämna full ersättning för medlemmarnas läkarvårdsuto-ifter' uteslutits Uppgifterna över antalet sjukvårdsförsäkrade medlemmar och "kostnaderna for lakarvårdsersättning ha hämtats ur de tidigare omnämnda beräkningslistorna Av praktiska skäl avser undersökningen icke medlemmarnas utgitter tor läkarvård utan den av lokalsjukkassorna till medlemmarna utgivna lakarvardsersattningen, vilken utgör 2/3 av medlemmarnas utgifter för läkarvården, beräknade enligt den tidigare omnämnda taxan.

252 Tab. 50

Intagningskostnader och läkarvårds er sättning år 1941 inom olika ortstyper enligt sjukkasse statistiken (sammandrag för 8 län). Antal

Medeltalet sjukvftrdsf. medlemmar under ar 1941

Intagningskostnader, kr.

Intagningskostnader per 100 medlemmar, kr.

Läkarvårdsersättning, kr.

Läkarvårdsersättning per medlem, kr.

Kommuntyp

kassor

18-dagarskassor Landsbygd A . . • • B . . • • C . . .• D . . • • Städer. . .

110 186 101 30 13

31 987 64 200 53 360 23 015 10 282

18186:12 27 133: 92 20 094: 09 6 985: 96 1515:95

56: 85 42: 26 37:66 30:35 14: 74

95 520: 92 203 651:39 170 234: 75 82 580: 83 44 094: 75

2:99 3:17 3:19 3:59 4:29

6 23 19 21 21

4 494 20 475 19 566 37 080 69183

1120: 62 9168:81 7 901:61 10 360:71 7 755:15

24:94 44:78 40:38 27:94 11: 21

14 435:99 65 391: 36 56 757:85 119 611:37 338169:30

3:21 3:19 3:06 3:47 4:89

90-dagarskassor Landsbygd A . . • • B . . • • C

. • • •

D . . .. Städer . . .

Undersökningen har givit vid handen, att den lakarvardsersattnmg per med lem som utgivits av kassor med städer som verksamhetsområde ar större an mot svTrande ersättning som lämnats av kassor omfattande landsbygdskommuner. b J Ä Ä S r dock icke belägg för att kostnaderna för läkarvård i och f^r sig äro högre i städer än på landsbygden. Det kan i stallet bero pa att medlem marna i stadskassorna - som känt är - .sökt läkare i större utsträckning an vad medlemmarna i landsbygdskassorna gjort. « • * . . „ Läkarvårdsersättningen per medlem för de olika slagen av kassor framgår av tab. 50 (högra hälften).

253 Bilaga 6.

Tabeller till utredningarna rörande effekten på skatteunderlaget av förändringar i skattegrupperingen. Tab. 51 utvisande beträffande inkomst- och förmögenhetsskatten samt värnskatten det totala skattebeloppets absoluta och relativa föirdelning å nedanstående befolkningsgrupper.

Familjetyp

Skattebeloppets absoluta fördelning (milj. kr.) Gällande grunder

Ortsavdrag = nuv. i ortsgrupp I

II

III

IV

v

Ökning ( + ), resp. minskning (—) (milj. kr.) Ortsavdrag = nuv. i ortsgrupp I

II

III

IV

v

Absoluta tal. (milj. kr.) Ensamstående . . . 231.2 Makar utan barn . 181.2 Makar med 1 barn 70.1 » » 2 » 33.1 » » 3 > 12.1 » » 4—5 » 10.2 Ogift » 1-2 > 3.1 Summa 541.0

230.3 178.0 72.4 34.1 12.6 10.3 3.3 541.0

230.1 229.7 229.5 229.0 —0.9 —1.1 —1.5 —1.7 —2.2 180.3 182.4 184.4 186.5 —3.2 —0.9 + 1.2 + 3.2 + 5.3 71.3 70.6 69.6 68.6 + 2.3 + 1.2 + 0.5 —0.5 —1.5 33.5 32.9 32.3 31.9 + 1.0 + 0.4 - 0 . 2 - 0 . 8 — 1.2 12.3 12.1 12.0 11.8 + 0.5 + 0.2 + 0 —0.1 - 0 . 3 10.3 10.3 10.3 10.4 + 0.1 + 0.1 + 0.1 + 0.1 + 0.2 3.2 3.0 2.9 2.8 + 0.2 + 0.1 —0.1 —0.2 —0.3 541.0 541.0 541.0 541.0 + 0 +0 +0 +0 +0

42.6 32.9 13.4 6.3 2.3 1.9 0.6 100.0

42.5 33.3 13.2 6.2 2.3 1.9 0.6 100.0

Relativa tal. Ensamstående . . . 42.7 Makar utan barn . 33.5 Makar med 1 barn 13.0 » » 2 > 6.1 » » 3 » 2.2 » > 4—5 > 1.9 Ogift » 1-2 » 0.6 Summa 100.0

42.5 42.4 42.3 —0.1 —0.2 —0.2 —0.3 —0.4 33.7 34.1 34.5 - 0 . 6 —0.2 + 0.2 + 0.6 + 1.0 13.0 12.9 12.7 + 0.4 + 0.2 + 0 —0.1 - 0 . 3 6.1 6.0 5.9 + 0.2 + 0.1 ±0 —0.1 —0.2 2.2 2.2 2.2 + 0.1 + 0.1 ±0 +0 +0 1.9 1.9 1.9 + 0 +0 +0 +0 +0 0.6 0.5 0.5 + 0 + 0 + 0 - 0 . 1 —0.1 100.0 100.0 100.0 + 0 + 0 + 0 + 0 ±0

255 o o o o o ' o ' o ' ©' o o o ©

as Oj —

pq

o

o

o

ö

oi

©'©'

o

O

O O O

t - O i OS

CM oo oo TJI

t>-

CS Ö

Tji T*i

cd c d I-H

co o

T* « *

CO Tji Tj< Tji

o o

i-i

o o

o o

© ©

oo cs co eo co TJ< T J I T *

o

o

p

O

Ö o

o © o o

o' ©

K

O i os 0 0

o o o o © O © ' © ' O O O ©

oo

T H t e t—

os' ö iä TU'

CM CO CO f '

co I Q T J I T *

Tji

UTS

to

u o O i CO

TJ<TJH

N

IN rt C l

O

CM C l 0 0

TH

CO CM o ;

O

CS UTS 0 0

CO CO \G r H

iä

o s Tji

oo'

urs os ud oo'

» d os urs' © '

iä os' urs ©

H

cu

o

to'

CM' co © '

»O CO TH r H

00 CD CM' cd © '

CD CM' CO © '

CD CM' CO

t - o iM urs r-i CM' Ö T-i CM CM (M (M)

— TH Oi O CM r-i 0 0 T-I <M (M rH «M

<-H co t -

t-

cd CM" CO' © '

O

s

OJ 1(1 tD

• * i o

H

CD' CM cd © '

S I M

lä os lä ai CO OI CM O

t^ >o o -

r-i CM* T-H T - ( OJ CM CM ©» I o o o>

o o o O O O i o O ©

O

f ) H

oö iä

O

O

»dio

N

» t -

T-i UTS l O © '

o

O

TH 0 0

urs' Tji ed e d <M

as.

°S

CM i - l

TH C»

Q

co' T j i ©

r-iÖcM©

I I ++I t<

eo

«> o

o

O

S

Oi

CM ed

CO t O 0 0

CM' <M' Ö

iå

eo - * uTS

o" o ' o '

©

<M

T H CM

o' o

ö

(O ©

C X N H o'

©

I +I + +

Ö ©

i I+ I

I + + +I to

o o oo CM

O

O

Tji cd CM' ai

ai

os © r-l t-i 0 0 I H M O O C M ^ I N H H 1 6

a

o

O

^

N

Cl

»o oo m co

Oi

Ö

o d d ©

O N T | | H

TH

r H « > OS I > i-H T H i-H ^ (

tO O

O

T-(

o

T-I

oo CM

co to

O

t - os c - T * oo oo urs eo N

<o «

O

M

0 0 t - - 0 0 CO r - i CD CS CO r H r-l T-I T j i

o

• t j i T - i OO' " • * ' T H CM i—i k O O)

oi

cq r-i I-H i o

- * oo CD

T j i <M' O-' t r i T-H CM T H » O

o r l l

o

<o r >

o i C D os oo

» H l O T j I

OriON

+ +++

CO 0 0 COTJH

0 0 CO l O CM CM

O i l O OS

+ + +^

i-- uo i>-

Ö

©'©'

++ | +

Ö

O

+++ +

©

++ ! +

eo co

OS

CM t * O i T j i

o' o' O

©

H O r i H

oo

•*

CM 00 T j i

T j i CM ! > • ' T j i

M

l>

+

00 Ol 0 0

Oi

o' • * '

T H OJ

O

o

TH CO CO UTS

t>i T-i T-i T-i

TH t -

c6 r i o i t>,'

" 5 TH T H O OS T j i ! > : r - l

OS CM 0 0 i H CN 0 0 ( M - * CM i—I r H I Q

O)

< N T *

CM r - l r-i I Q

<M 0 0 T H T j i

ID

r-i CM' oo o i OS OS U T S ' *

Tji i d os © c s os urs i o

N

H

osCM

O

CO N

H

T H Oi 3 0

<M" O-' OS' ai

CM' t - ' cs ai

H H r t < *

r-i

Ti r-l Td

TH

0 0 O OS

oo I O

^

O i r>-

i coed

+ + +I + cd ö

Oi o i os

++ I +

+ + +I +

©

c s os U O T *

lO

IS» C D cd |r»

CS i o H C D

tM o

Ö OOCMT-i eo l y - c o - * CN) r-l i—i u s

t o w

o ' CM- t>.'

t~

00 H os

+ ++ +

d d e J H

cd ©

I + I +i

©

I +++

+ +++ B5> A S

f i

m

H t - o' o'

I + I +|

O

O

o i iå

CM CM CO CO

I +++

| +++

CM c o T H ©

o' ö o' ©' Öririej

- * ^ <

Ö

Ö Ö Ö T H

<M r H O i 0 0 TH TH

N

i-i cd r-i

+ +++

I I+ I

sa

©

+ +++

I I !rl to

r-l r-l O

I I ++I

o

rH

N

- * ' CM' t - ' r r i T - I CM T - I I Q

C M t - C - . O T-I r-l r H I Q

»o

iä o i t>i T*i r H CM T H I Q

c i t o o

lä CM' CD IQ'

<M i o t o CO

to

T H 1^- t > -

ö cs ai ed urs co oq TH rrl

CO »O CM

Oi

CM Th UTS

co • *

urs Os' I D i H CO

o t -

Cli l O CO T j i

"O Oi oo CM

f-

l > Tji

O

Ö

»O <M O -

<M' t>-' Tji e d urs

.

• .

• C

0}

-a . s*0 a S

« J _ ,

8"2 a ^

a cc

* « j

fä

a

•

»

.3 S J -

^ s| i

g

oj

^

. . s-o a i-H

et

•

Tt

*"> iS

g

eäS

e . aj

«

S "03

t i

B

-Ö

^a

« a

e . <u

*

B

.

~*

Ut

+j

S

•S § Sr?

II

B,C5

?'5 s

B o

1s

• . 1

C o3

o.

TJ fr

a

•

• • ej . C bo „ t < 3 r> 03 * J

^ -i-0§

i> Ja _ _ os

M

g

• § ' ! s * < T 3 IO a K Ö

co

ca

M

ortsg Ensams Makar

•

5 S

a

t

oi

s

v

g

tu

i=

*- 5 ^

s

™ a

I ° «l ^

?>•

C J J _

P . 5> s k e» w 2

ej

3 ~a zn r.

ii ^ J

°Ö .73

® 8« §

256 PH

>

P.

CM CM O i UTS

oo oo r-i urs

eo » o T H CO

CO

CO T-I r H 0 0

CD 0 0 0 0 i H CM r H T j i e O

c~ urs r-i eo

i>- u - i r - i e o

T-H

r-i

t - co urs ©

111 1

tH

bo VI 4-> tH

O

Ä T/-H

Cö

> «3

M

(O H N 0 0 co co urs O J r>- co urs t »

++++

>

oo oo co CD

r-l

uTS r H

p

urs urs r-i C N r H r-i T j i CM

UTS r-i T j i T j i

hH

Tji T J I 0 0 l >

oo co urs r »

I II I

HH

tO O i 00 T j i

r«

OS CD CM T H CO CO CD 0 0

O CO t - 0 0

H

to

O i CM CM T j i

O O O ©

O O O ©

CNCO

T"

H r l C O r l

CM TH CO

+ 1 ++

O

o

TH

O

T»

UTS r-i CO T H

uTS r H CO T J (

COTJI

r H CO rH

++ + +

1 11 I

1 1

1 1 11 1 1 1 1

il

:d

lO

t.

S3 •+-S

>

l O CO o

t - o c o

CM

«0 Cö

PH

Cö

bo 03 -t-> M O

1 1

1 i 1 1

O CD CO T H OS CO CD 0 0

os co r - 00

GO T J I CO I Q t » T-i CM r H TJI r H r H f .

CO OS C S © O CO C D © O TJI o : T U

T j i CO > Q t M os TJI urs © CM r-i T J I 0 0

TJI co urs N cs TJI urs © CM r-i T j i 0 0

urs <M C M ©

CM

rH

rH

UTS CO r - l © CO CD CO t M 0 0 r - l CM e O

T-i O r-i t M O Tji r H »Q CD T H 0 0 0 0

urs CM

r-i

r H CO T H

rHTjt

T-(

TH

++++

1 11 1

PJ| PH

P tH

> r-i

C M ©

t -

t ^ TJI t - 0 0 oo cs cs f » CO CM tM

rH eo

c~-00

Tji

oo os os t » 00

(M t M T-l

•H

++++

os oo CD eo CM TJI c-urs

os oo CD eo

1 11 1

CO

CO t-s CO

TJ P

03 tH 03

•

Cfi

5 O i CM <M T j i

1 + II T-H »O TM

oo t o CM

TJI r H

urs 00* CD » Q CS CO CD 0 0

TJ1>*

+ + + +-

II

cs a

CÖ

O

CO TH co CO

S'0

<»

O i t o eo

O

1 I 1 I

T3

<>

t o co

oo oo co CD

ca ti cS

O

Cö

oi

O i co CM

TH

T) P

Oi •4->

•K>

++ + + rH co c» ©

a

«o ÖS

T-ITA

Hcot-e»

>

ci

CO

r-i

r-i CD T j i f » CM r H T j i CM

>

bo oj

'v

l O

-

..H

"éa

1-HTH

er]

P

J3 "o

II

bO

HO

<

>

co os C M " * TJI o O I Q

I-H 1—1 rH

C O T J I O N T J I OS C CM

CO CM

T H Q S

r H CO CD C »

CD CM

C M © TH

r-i

Tji

1 I 1 1

T-neo

CM uTS I Q

t - eo u r s ©

CO CM CM •TM

r H CM

r - CD t » UTS OS r H ©

CM CD CD T H CO O I--TH CO CO C O © rHtM

t -

+++ + co urs t - » Q © ©

CO i O t ~ » Q

C - r l H O t - TJI CMCO I-H rH

CM T J I t ~ I Q TH r H ©

r H ©

CD

©

1 +1 1

+ |++

CM O C O © oo TJI c o © CO r-i »Q

CM O 00 © co TJI c o © CO rH I Q

++ ++

MM

ii tH

1 O TJI

! > • CM CM CM

<5S

1 jji 8

•73 4) R -O 03

T j i CD T j i T * r l T j l r l t »

CTNOOt»

t-- urs t - © t ^ CM urs © CD CM CM »^ rH

C

:o3 tn

Ö

t-

.

"5 •w1-

• ac

-P PH

>. .* 'a fe 03

a

c

=0 Ö>

K

«

t c-

a "5

"HO

ni .3

PH°-S PH "

TS "3 •73 c Hi

-<

a

03 ! HO

ii a

a

P CO

i

ä i

-

T3

*H

u

! ss r p te H . 4 >

'i

t c- ! H O

• s a HT,

S-J SO

ö •4; <n Hi

;

Cl

£«.

r.

a

C

J £

!'

3T?

i

T"1

'

<H

(B 3 rp

l'l 5fe

g

ö -a tfl O)

s d

•g .a

o•^ s

a to P H Hi T 2 rO oj TO

!j -o !

j t "

£ 0 -

i

03 -Q

03 P CO C 03 t r -Q

Ö l

i a *>

-

a

TO

ii

e

a •iä Hi

PH PH

a 4oi

tH

H3 "rp" 52* !

~

5 H->

• g

a

c 4 T C 4

1 TSI

• .s. •

c

c P CO t

!

• 03

•1

•4-i

8 i.

il

-O !

e

.o K 8 -2 a Qi s~

03 P CO 03

c

• 03

• a c- .

-o "i

• cS . bo

bo so

s .o ii .g S3 5 u v

•

1 11 1

T H C M

• TO

t - co urs »Q

e

'a i

ut JU

• i 1 'rp

'1

3 c

5fe

257 Tab. 55 utvisande för ett antal undersökta kommuner dels skatteunderlag enligt gällande ordning, dels ock förskjutningar i skatteunderlag resp. skattebelastning vid olika alternativ för de kommunala ortsavdragen.1 Taxeringsår 1936.

Kommuner (F == fastighetsägare, I = icke-fastighetsägare)

Procentuell ökning eller minskning av

Antal skattekronor enligt gällande ordning

skatteunderlaget

I

skattebelastningen

vid

a l t e r n a t i v

III

v

I

III

v

Ortsgrupp I. Landskommuner. Vätö,

Stockholms 1. . . F I S:a

Gottröra

>

2 447 1628 4 075

—

. . F I S:a

887 689 1576

F I S:a

2169 835 3 004

. . . . F I S:a

235 187 422

—

. . . . F I S:a

1695 " 718 2 413

—

Bergshammar, Södermani. 1. F I S:a Hyltinge (kommundelen), Södermanlands 1. F I

1133 704 1837

Litslena, Uppsala 1

Holm

Kasbokil

»

»

—

—

— 5.3 — 10.6 — 13.7 — 26.5 — 8.7 — 17.0

—

+ 3.7 + 7.7 — 5.5 — 11.5

— 2.7 — 5.2 — 14.3 — 27.5 — 7.8 — 14.9

—

+ 5.5 + 11.5 — 7.1 — 14.8

— 3.7 — 7.0 — 17.1 — 32.6 — 7.4 - 1 4 . 1

—

+ 4.0 + 8.3 — 10.4 — 21.5

— 18.3 — 34.4 — 8.1 — 15.3

—

— 3.3 — 6.4 — 16.2 — 31.4 — 7.2 — 13.8

—

— 2.3 — 4.6 — 16.8 — 31 5 — 7.8 — 14.9

—

+ 8.8 + 18.0 — 11.1 — 22.6 + 4.1 + 8.6 — 9.8 - 2 0 . 4 + 6.0 + 12.2 — 9.7 — 19.5

S:a

4 374 2 086 6 460

F I S:a

2 753 1907 4 660

-_

— 4.8 — 9.4 — 14.3 — 26.6 — 8.7 — 16.5

—

+ 4.2 + 8.4 — 6.1 — 12.2

Vinnerstad, Östergötl. 1. . . F I S:a

4 954 4 079 9 033

—

— 2.1 — 4.2 — 10.0 — 19.6 — 5.7 — 11.2

—

+ 3.8 + 7.8 — 4.6 — 9.5

527 152 679

—

Österåker

Järstad

»

>

. . F I S:a

— 1.4 — 2.7 — 10.9 — 21.0 - 4.5 — 8.6

1.2 — 2.5 — 16.5 — 30.9 — 4.7 — 8.9

+ 3.2 + 6.5 — 6.8 — 13.6

—

Alt. I = nuvarande kommu nala ortsavdrag i ortsgrupp I. » III = > » » > » III. > V = » » > » » V.

—

+ 3.6 + 7.0 — 12.4 — 24.1

258 Antal skattekronor enligt gällande ordning

Kommuner (F = fastighetsägare, I = icke-fastighetsägare )

Procentuell ökning eller minskning av

a 1 t e r n a

I

III

V

I

III

— 3.5 — 13.0 — 5.9

—

—

+ 2.6 — 7.4

—

—

— —

—

—

1697 596 2 293

—

4 462 3 758 8 220

—

>

F I S:a

767 301 1068

Villstad

»

F I S:a

6 235 6 507 12 742

Uråsa,

Kronobergs 1.

F I S:a

841 352 1193

Öjaby

»

F I S:a

1509 1707 3 216

Gunnaryd

>

F I S:a

1774 855 2 629

Rumskulla, Kalmar 1. . . . F I S:a

2 853 1255 4108

. . . F I S:a

861 238 1099

Gotlands 1. . . F I S:a

1136 448 1584

S:t Sigfrid

Ardre,

>

Stenkumla

>

. . F I S:a

663 269 932

Silte

»

•• F I S:a

337 166 503

Blekinge 1. F I S:a

1740 910 2 650

F I S:a

2 651 1 551 4 202

Edestad,

Sölvesborgs lk

»

Ingelstorp, Kristianstads 1 F I S:a

2 004 747 2 751

t i v

v i d

Svinhult, Östergötlands 1. . F I S:a Mariannelunds köping, Jönköpings 1. F I S:a Stengårdshult

skattebelastningen

skatteunderlaget

—

— — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — —

-—

— 3.9 — 7.4 — 10.5 — 20.3 — 6.9 — 13.3 — 5.0 — 18.8 — 8.8

— 5.2 — 9.2 7.3 — 3.1 — 12.6 — 6.2 — 3.1 — 16.2 — 771 4.5 — 12.3 — 6.2 — 6.0 — 11.3 — 7.5 — 6o — 13.4 8.2 — 4.2 — 9.3 — 5.9 — 4.2 — 13.9 7.5

—

—

z

+ 4.3 — 10.9

—

— —

—

— 8.9 8.5

— —

—

—

z

+ 3.2 — 7.6

— —

— —

— —

— —

— —

—

z

— —

— —

— —

—

— —

—

— — — —

—

—

+ 2.3 — 2.1

— + 3.3 — 6.8

— + -

4.3 9.8

—

— — •

—

•

—

—

+ 1.8 — 6.5

—

—

+ 1.6 — 4.1

—

z — — + 1.8 z - 3.6

—

+ 2.3 — 5.7

•

—

—

+ -

—

—

z

—

—

+ 4.3 + — 4.1 -

—

— 5.7 — 11.3 — 10.8 — 21.5 — 7.6 — 15.1 — 4.1 — — 15.1 — 7.1

+ 3.2 + 6.8 — 3.8 — 8.1

—

— 4.4 — 8.7 — 12.1 — 23.2 — 8.3 — 16.1 — 4.3 -14.4 — 7.3

V

— — •

— — —

3.6 6.9

—

—

+ 2.0 + 4.4 — 3.5 — 7.6

— + 3.2 — 8.6

•

—

259 Kommuner (F = fastighetsägare, I = icke-fastighetsägare)

Procentuell ökning eller minskning av

Antal skattekronor enligt gällande ordning

skatteunderlaget

I

Emminslöv, Kristianstads 1. F I S:a Norra Vram, Malmöhus 1. F I S:a Virke » F I S:a Bäng » F I S:a Önnarp » F I S:a Tönnersjö, Hallands 1. . . . F I S:a Söndrum > . . . F I S;a Krogsered » . . . F I S:a Kareby, Göteb. o. Bohus 1. F I S:a Edsleskog, Älvsborgs I. . . F I S:a Hålanda » . . F I S:a Södra Åsarp » . . F I S:a Grästorps köping, Skaraborgs 1. F I S:a Medelplana » F I S:a Södra Råda, Värmlands 1. F I S:a

1382 1028 2 410

— — — — — — — — — — — — — —

2 545 4 222 6 767 873 335 1208 4 770 1280 6 050 940 307 1247 1472 592 2 064

skattebelastningen

vid

a l t e r n a t i v

III

V

— 5.1 — 13.8 — 8.8

I

—

— 0.6 — 1.3 — 12.7 — 24.3 — 8.1 — 15.6

_ — —

— 2.0 — 12.2 4.8

— 2.3 — 4.4 — 13.1 — 25.6 — 4.6 — 8.9 — 3.8 — 15.0 — 6.6

—

— 2.9 — 15.9 — 6.6

— —

— — — _ — , — , — —

4 256 3 028 7 284 608 217 825

— 3.6 — 7.1 — 12.4 — 24.0 7.2 — 14.1

—

— 5.9 — 17.1 — 9.0

, —

1307 706 2 013

—. —

— 5.1 — 13.2 — 7.9

— — _ — _

—

—

— , , . — —

772 420 1192 1113 3 449 4 562 3 937 4690 8 627 3 501 2 460 5 961 2142 905 3 047

— — — •

—

— — — — — — — — __ — • —

— 2.4 — 17.4 — 7.4

— 2.2 — 4.1 — 12.9 — 25.2 — 6.0 — 11.7

_ — .

— 3.7 - 10.6 — 8.9

— 2.7 — 5.3 — 8.0 — 15.6 — 5.6 — 10.9 — 0.9 — 10.5 — 4.9 — 4.0 — 12.8 — 6.6

— . —

+ 4.1 — 5.5 + 8.2 + 17.0 — 4.9 — 10.2

— + 3.0 — 7.8 + 2.4 + 4.9 — 8.9 — 18.3

—

+ 2.9 — 9.0 + 3.9 — 10.0

— — — — — . — —

1372 743 2115

v

III

+ 3.9 + 8.2 — 5.6 — 11.5 + 3.4 — 8.9 + 3.1 — 57 + 5.8 — 10.7

.

+ 4.0 + 8.5 — 7.3 — 15.4 + 5.7 — 1.8

, — —

+ 3.1 + 6.3 — 2.6 — 5.3 + 4.2 — 5.9

_ —

— + 2.8 — 6.7

—

—

260 Antal skattekronor enligt gällande ordning

Kommuner (F = fastighetsägare, I = icke-fastighelsägare )

Procentuell ökning eller minskning av skattebelastningen

skatteunderlaget vid

a 1 t e r n a

I

in

V

—

— 3.2 — 17.0 — 6.1

t i v V

I

III

—

—

+ 3.1 — 11.6

— 4.0 — 7.8 — 12.9 — 26.0 — 7.0 — 13.9

—

+ 3.2 + 7.0 — 6.3 — 14.1

— 2.9 — 10.5 — 6.7

—

—

+ 4.0 — 4.1

—

— 4.1 — 15.5 — 8.4

—

—

+ 4.6 — 7.8

—

—

—

+ 3.8 — 7.8

—

—

+ 4.1 — 5.8

—

Östervallskog, Värmlands 1. F I S:a

1700 465 2165

F I S:a

14 442 7 217 21659

F I S:a

3125 3 059 6184

F I S.a

1665 989 2 654

—

Medåker, Västmanlands 1. F I S:a

1893 927 2 820

—

F I S:a

1132 808 1940

—

Kopparbergs 1. F I S:a

1552 1265 2 817

—

— 3.8 —10.8 — 6.8

—

—

+ 3.2 — 4.2

—

+ 6.0 + 12.4 — 8.8 — 18.2

Sunne

Ånsta,

»

Örebro 1

Frösthult

Aspeboda,

»

z z

— 4.1 — 14.8 — 7.6 — 3.4 — 12.5 — 7.2

E z —

Malingsbo

>

F I S:a

968 659 1627

E

— 0.7 — 1.5 — 14.6 — 28.2 — 6.3 — 12.2

Bjursås

»

F I S:a

5 323 7 883 13 206

—

— 6.2 — 11.8 — 10.8 — 21.1 — 8.9 - 1 7 . 3

—

+ 3.0 + 6.7 — 2.0 — 4.5

Nianfors, Gävleborgs 1. . . F I S:a

556 279 835

—

— 1.3 — 2.7 — 17.6 — 33.3 — 6.7 — 12.9

—

+ 5.8 + 11.8 — 11.6 — 23.4

Viksjö, Västernorrlands 1. . F I S:a

1143 777 1920

—

— 2.8 — 5.4 — 17.8 — 36.0 — 8.8 —17.8

—

+ 6.6 + 15.1 — 9.8 — 22.2

F I S:a

1555 769 2 324

—

— 3.1 — 6.1 — 14.2 — 30.7 — 6.8 — 14.2

—

+ 3.9 + 9.5 — 8.0 — 19.2

Nysätra, Västerbottens 1. . F I S:a

4 442 1766 6 208

— 5.1 — 9.8 — 10.9 - 2 2 . 4 — 6.7 — 13.4

—

+ 1.8 + 4.1 — 4.5 — 10.4

— 2.3 — 4.5 — 7.4 — 14.2 — 4.9 — 9.3

—

+ 2.7 + 5.3 — 2.7 — 5.3

—

Stad. F I S:a

14 901 14 910 29 811

261 Kommuner (F = fastighetsägare, I = icke-fastighetsägare)

Procentuell ökning eller minskning av

Antal skattekronor enligt gällande ordning

skatteunderlaget vid

skattebelastningen a l t e r n a t i

ni Ortsgrupp I o. II. Hyltinge, Södermanlands 1. F I S:a

5 044 5 073 10117

+ + +

0.4 2.6 1.5

1.8 8.0 4.9

5 426 4 720 10146

+ + +

1.2 4.9 2.9

1.8 5.0 3.3

- 4.7 — 1.6 + 1.5 + 5.1 -14.5 + 1.9 — 1.8 — 5.8 - 9.3

2 792 3 223 6 015

+ + +

1.7 2.7 2.3

3.0 2.9 2.9

- 7.5 — 0.5 — 0.0 + 0.5 - 8.4 + 0.5 + 0.0 — 0.4 - 8.0

1.295 552 1847

+ 4.9 + 11.7 + 6.9

6.6 6.9 6.7

-18.1 — 1.9 + 0.1 + 2.7 -25.4 + 4.5 — 0.2 — 6.4 -20.3

24 962 26113 51075

0.9 4.2 2.6

1.5 5.0 3.2

- 3.8 — 1.6 + 1.8 + 5.5 -13.7 + 1.6 — 1.8 — 5.3 - 8.8

3 993 3 536 7 529

2.5 9.6 5.8

3.1 9.0 5.9

- 8.3 — 3.2 + 2.9 + 10.1 -26.1 + 3.6 — 3.3 — 11.3 16.7

3 576 2 039 5 615

3.5 7.6 5.0

5.0 6.7 5.6

•12.8 — 1.4 + 0.6 + 3.2 • 20.3 + 2.5 — 1.1 — 5.6 15.5

507 172 679

+ 1.8 + 10.5 + 4.0

2.2 7.0 3.4

• 6.1 — 2.1 + 1.3 + 5.2 23.8 + 6.2 — 3.7 — 14.7 10.8

7 592 3 289 10 881

+ + +

0.7 4.6 1.9

1.2 6.3 2.7

2.9 — 1.2 + 1.6 + 4.5 16.6 + 2.7 — 3.7 — 10.3 7.1

8 751 11290 20 041

+ 0.9 3.3

3.5 — 1.3 + 1.6 + 4.8 11.3 + 1.0 — 1.2 — 3.7 7.9

4.0 — 1.0 17.9 + l.o 11.0

3.3 3.2

7.9 7.8

Ortsgrupp II. Landskommuner. Kimstad, Östergötlands 1. . F I S.a Mörbylånga kpg, Kalmar 1. F I S:a Hasslö, Blekinge 1 F I S:a Burlöv, Malmöhus 1 F I S:a Brostad, Göteb. o. Bohus 1. F I S:a Smögen F I S:a Bottna F I S:a Våmb, Skaraborgs 1. F I S:a Kopparbergs kpg, Örebro 1. F I S:a

1.3 4.1 2.9

Hubbo, Västmanlands 1. .

F I S:a

5 419 4 355 9 774

1.6 4.9 3.1

2.8 5.7 4.1

7.0 — 1.4 + 1.4 + 4.4 15.8 + 1.8 — 1.7 — 5.4 10.9

Högbo, Gävleborgs 1. .

F I S:a

3 931 4 562 8 493

2.1 4.7 3.5

3.7 6.2 5.0

9.2 — 1.4 + 1.4 + 4.7 16.8 + 1.2 — 1.2 — 4.0 13.3

262 Procentuell ökning eller minskr ung av

Antal skattekronor enligt gällande ordning

Kommuner (F = fastighetsägare, I = icke-fastighetsägare)

Ramsjö, Gävleborgs 1. . . . F I S:a

4142 2197 6 339

Sättna,

Västernorrlands 1. F I S:a

2 598 1208 3 806

F I S:a

30 846 26 241 57 087

F I S:a

4 296 2 283 6 579

Jämtlands 1. . . F I S:a

3 470 3139 6 609

. . F I S:a

4 826 1779 6 605

Västerbottens 1. . . F I S:a

7 266 2107 9 373

F I S:a

Junosuando, Norrbottens 1. F I S.a

skattebelastningen

skatteunderlaget

vid

a l t e r n a t i v

ni

v

2.2 + 2.4 + 0.9 — 1.0 — 2.7 4.6 + 7.6 — 7.7 — 22.4 + 4.2 + 3.3 — 3.3 — 9.5 2.7 + 1.3 + 2.0 — 2.0 — 5.8 + 10.9 — 6.0 — 23.9 + 5.8 2.8 +

4.8 — 3.2 — 11.6 1.4 4.0 2.6 -

3 099 1476 4 575

+ + + + + + + + + + + + + + + + + +

1650 462 2112

+ 3.0 — 4.4 — 10.7 + 10.6 — 5.2 — 22.5 + 4.6 — 4.5 — 13.3

Hässelby villastads köping, Stockholms 1. F I S:a

13 090 8 977 22 067

Lycksele köping, Västerb. 1. F I S:a

5 546 8 601 14147

+ + + + + +

4.1 7.1 5.9

— — 6 9 + 1.1

Arjeplog,

Norrbottens 1. F I S:a

9 257 4 355 13 612

+ 5.4 + 13.8 + 8.1

— — 13.1 + 5.3

F I S:a

2 566 1311 3 877

4.

Timrå

: »

Ådalsliden

Mörsil,

»

Ytterhogdal

Mala,

Örträsk

»

»

V

ni

2.5 — 6.2 5.4 — 14.4 3.9 — 10.0

+ 1.4

1.7 — 2.3 — 5.9 6.0 — 4.8 — 15.2 3.3 — 3.2 — 9.1

+ 2.6

1.4 — 2.0 — 5.3 5.8 — 6.2 — 17.3 3.5 — 4.0 —11.0

+ 2.3

1 1 — 1.3 — 3.5 8.9 — 6.5 — 19.7 3.2 — 2.7 — 7.8

+ 56

2.0 — 2.6 — 6.9 8.9 — 5.6 — 20.3 3.6 — 3.2 — 9.9

+ 5.2

2.1 — 3.0 — 7.7 6.9 — 4.5 — 15.8 3.7 — 3.5 — 10.3

+ 3.2

1.5 J_

1.6 5.7

+ 7.6 — 14.3 + 6.5 - 14.0

+ 1.4 + 4.2 1.6

— 4.9

+ 0.9 + 1.7

3.5 — 6.7

+ 2.0 +

6.4 2.3 — 7.1

+ 1.4 + 4.7 3.9 — 12.9

+ 0.7 + 2.4

3.3 — 11.5

+ 0.6 + 2.9 1.1

— 6.1

+ 0.2 + 3.0 0.7 — 10.7

O r t s g r u p p III. Landskommuner.

Karl Gustav

»

3.6 8.9 5.8

4.1 + 11.4 + 6.6

— — 3.5

— 8.4 — 5.5

+ 3.0

— 3.8

+

— — 3.1 +

— — 1.3

— 5.7 — 5.3

+

— — 5.8

— 7.8 — 5.1

— 11.9

+ 4.5

— — 7.4

+

— — 4.9

263 Procentuell ökning eller minskning av-

Antal skattekronor enligt gällande ordning

Kommuner (F = fastighetsägare, I = icke-fastighetsägare)

skattebelastningen

skatteunderlaget

!

vid

a l t e r n a t i v

"

v

Ill

i

Städer. Katrineholm

Örnsköldsvik

F I S:a

41034 51489 92 523

+ + +

1.6 8.1 5.2

F I S:a

23 695 40 418 64113

+ + +

1.6 6.5 4.7

F I S:a

7 622 8 203 15 825

+ 4.6 + + 12.5 + + 8.7 +

+

__ — 7.6 + 2.7 — — 4.9 — — — 1.5 — 2.9 — - 6.0 + 1.7

— — — + — —

— 1.5

— 4.3

3.6 2.8 3.0 1.7

Ortsgrupp IV. Haparanda

1.1 3.4 2.3

— 2.2 — 4.7 — 3.5

3.8 —

+ 3.5 + —

1.2 1.1

1.4 1.2

—

Tab. 55 (forts.) utvisande för ett antal undersökta kommuner skatteunderlag enligt gällande ordning och förskjutningar häri.

Kommuner Ortsgrupp

Hjo, I . . . .

Antal skattekronor enligt gällande ordning

Procentuell ökning eller minskning av skatteunderlaget vid alternativ

22 562

— 6.1

— 3.2

8.8 III

Askersund, II

20 488

+

2.7 Visby, III . .

115 868

+

5.2 Södertälje, IV

151 660

+

+

2.1 Östersund, V

159 784

+ 10.9

+

2.8 Antal inkomstskattekronor för fysiska personer

Taxeringsår 1935. Norrköping, III 3 tax.-distr.

. .

Stockholm, V: Sofia 2 tax.-distr. Engelbrekts 1 tax. distr.

138 514

+

119 010 238 309

+ 14.4 + 4.9

6.6 7.0 2.4

264 Tab. 56. Förskjutning i skatteunderlag, skattebelastning och utför de kommunala ortsav-

Kommuner och län (F = fastighetsägare och juridiska personer 1 Ö = övriga.)

UtAntal debiskattetering kronor enligt nu enligt gällande beslut år ortsgrupp 1944

Procentuell

ökning

skatteunderlaget om I

II

ni

kommunen IV

V

Landskommuner. Ortsgrupp 1. Ljusterö, Stockholms 1. . . . F Ö S:a Muskö » . . . F Ö S:a F Ö S:a Ramsta » . . . . F Ö S:a Hagby » . . . . F Ö S:a Österlövsta » . . . . F Ö S.a Hållnäs » . . . . F Ö S:a Tunaberg, Södermanlands 1. F Ö S:a Barva » F Ö S:a Jäder » F Ö S:a Julita » F Ö Sa Lillkyrka, Östergötl. 1. F Ö S:a Östra Skrukeby > F Ö S:a 1

7 483 4 801 12 284 1890 1802 3 692 1739 2 052 3 791 1585 1391 2 976 1158 1360 2 518 15110 10 646 25 756 10 541 5 370 15 911 6 647 14 770 21417 1974 2 858 4 832 4103 4 022 8125

8 886 12 535 21421

398 325 723 1303 1173 2 476

— 8.50

— 8.00

— 6.80

— 8.90

— 7.10

— 8.00

— 7.00

— 9.20

—

— 9.60

— 7.70

— 1.5 — 3.2 — 4.3 — 3 9 — 9.2 — 12.6 — 2.4 — 5.5 — 7.5 — 1.2 — 3.3 — 4.4 — 3.4 — 6.2 — 9.3 — 2.3 — 4.7 — 6.8 — 1.9 — 3.9 — 5.1 — 4.0 — 9.4 — 12.8 — 3.0 — 6.8 — 9.3 — 0.9 — 2.4 — 3.5 — 3.5 — 8.1 — 11.9 — 2.1 — 5.1 — 7.4 — 1.7 — 4.5 — 6.1 — 3.7 — 8.8 — 12.2 — 2.8 — 6.8 — 9.4 — 1.5 — 4.1 — 5.6 — 4.2 — 7.6 — 11.5 - 2 . 6 — 5.6 — 8.0 — 2.7 — 6.9 — 9.1 — 5.3 — 10.8 — 15.4 - 3 . 5 — 8.2 —11.3 — 0.9 — 2.6 — 3.5 — 2.7 — 6.6 — 9.2 — 2.1 — 5.3 — 7.4 — 0.9 — 2.0 — 3.6 — 3.9 — 8.8 — 12.4 — 2.7 — 6.3 — 8.8 — 1.6 — 3.8 — 5.0 — 4.2 — 9.8 —13.7 — 2.8 — 6.7 — 9.3 — 1.4 — 3.5 — 4.8 — 3.9 — 9.2 - 1 2 . 8 — 2.8 — 6.8 — 9.5 - 1 . 3 — 2.5 — 3.5 — 6.2 — 13.2 — 18.2 — 3.5 — 7.3 — 10.1 - 1 . 0 — 2.5 — 3.5 — 4.9 — 9.9 — 14.2 — 2.9 — 6.0 — 8.6

— 6.0 — 16.9 — 10.2 — 6.5 — 13.2 — 9.8 — 7.2 — 18.4 — 13.3 — 5.2 — 16.7 — 10.6 — 8.6 — 16.7 — 13.0 — 7.4 — 16.9 — 11.3 — 13.0 — 20.7 — 15.6 — 5.1 — 13.1 — 10.6 — 5.2 — 17.6 — 12.4 — 7.3 — 19.1 — 13.1 — 6.8 — 17.8 — 13.2 — 5.0 — 24.3 — 13.7 — 5.0 — 19.3 — 11.8

Som juridiska personer hava även räknats fys ska personer, som ej åtnjuta kommunalt ortsavdrag.

265 debitering per skattekrona i vissa kommuner vid olika alternativ dragen (1944 års taxering). eller

minskning

av

Erforderlig höjning eller sänkningf av utdebitering per skattekrona

skattebelastningen flyttas

till

o r t s g r u pp

1 II

in

IV

v

—

+ 0.9 — 1.5

+ 2.4 — 3.9

+ 3.5 — 5.5

+ 4.7 — 7.6

—

+ 1.1 — 1.1

+ 1.5 — 1.6

+ 2.6 — 2.7

+ -

3.7 3.8

—

—

+ 1.1 — 1.0

+ 3.1 — 2.8

+ 4.6 — 3.9

+ 7.0 — 5.9

—

—

+ 1.2 - 1.4

+ 2.8 — 3.2

+ 4.2 — 4.9

+ 6.0 — 6.8

—

—

+ 1.1 — 0.9

+ 2.5 — 2.1

+ 3.6 — 3.1

+ -

5.1 4.8

—

—

+ 1.1 — 1.6

+ 1.6 — 2.1

+ 2.6 — 3.8

+ 4.4 — 6.3

—

—

+ 0.8 — 1.9

+ 1.4 -2.8

+ 2.5 — 4.6

+ 3.1 — 6.0

—

—

+ 1.2 — 0.6

+ 2.9 — 1.4

+ 4.2 — 1.9

+ 6.2 — 2.8

—

—

+ 1.8 — 1.2

+ 3.9 — 2.7

+ 5.7 — 3.9

+ 8.2 — 5.8

—

—

+ 1.3 — 1.4

+ 3.1 - 3.3

+ 4.7 — 4.9

+ 6.7 — 6.9

—

—

+ 1.4 — 1.1

+ 3.5 — 2.6

+ 5.2 — 3.6

+ 7.4 — 5.3

—

—

+ 2.3 — 2.8

+ 5.2 — 6.4

+ 7.3 — 9.0

+ 10.1 — 12.8

—

—

+ 2.0 — 2.1

+ 3.7 — 4.1

+ 5.6 -6.1

+ 7.7 — 8.5

—

-

-

I

II

in

IV

V

+ 0.19

+ 0.44

+ 0.61

+ 0.86

+ 0.20

+ 0.42

+ 0.62

+ 0.92

+ 0.25

+ 0.59

+ 0.82

+ 1.23

+ 0.15

+ 0.36

+ 0.55

+ 0.80

+ 0.25

+ 0.65

+ 0.92

+ 1.33

+ 0.19

+ 0.42

+ 0.62

+ 0.91

+ 0.29

+ 0.72

+ 1.01

+ 1.48

+ 0.15

+ 0.39

+ 0.56

+ 0.83

+ 0.25

+ 0.62

+ 0.89

+ 1.31

+ 0.25

+ 0.63

+ 0.90

+ 1.32

+ 0.25

+ 0.62

+ 0.89

+ 1.29

+ 0.34

+ 0.76

+ 1.08

+ 1.52

+ 0.23

+ 0.49

+ 0.72

+ 1.03

266 Tab. 56 UtAntal debiskattetering kronor enligt nu enligt gällande beslut år ortsgrupp 1944

Kommuner och län (F = fastighetsägare och juridiska personer 1 Ö = övriga.)

Procentuell

ökning

skatteunderlaget om III

kommunen V

—

— 1.1 — 4.2 — 2.7

— 3.0 — 4.1 — 6.0 — 9.3 — 13.4 — 18.0 — 6.2 — 8.8 —12.1

—

— 1.8 -4.6 -2.9

— 4.0 — 5.3 — 7.7 — 10.6 — 15.3 — 21.2 — 6.7 — 9.4 —13.2

—

— 1.2 — 3.8 — 2.5

— 3.3 — 4.4 - 6.4 — 9.0 — 12.8 — 18.3 — 6.2 — 8.7 — 12.5

—

— 1.4 — 4.2 — 2.8

— 3.6 — 4.9 — 7.2 — 9.6 — 13.4 — 18.5 — 6.7 — 9.3 — 13.0

—

— 1.6 — 4.4 — 3.0

— 4.1 — 9.8 — 7.1 -

—

— 1.0 — 4.4 -2.8

— 2.4 — 3.4 — 4 7 — 10.9 —15.0 — 20.6 9.4 —13.0 — 6.8 -

—

— 1.0 — 4.3 -2.8

— 2.6 — 3.5 — 5.0 — 9.6 — 13.2 — 18.2 — 6.5 — 9.0 — 12.5

—

— 1.2 -4.8 -3.3

— 3.0 — 4 1 — 5.8 — 10.9 — 15.0 — 20.8 — 7.5 — 10.3 —14.3

—

— 1.2 — 3.2 — 2.5

— 3.5 — 4.7 — 6.9 — 7.5 — 10.4 — 14.fi — 6.1 — 8.4 — 11.9

—

— 1.5 — 4.5 — 3.0

— 3.2 — 4.3 — 6.1 — 10.2 — 14.9 — 20.3 — 6.8 — 9.9 — 13.5

—

— 1.5 — 3.5 — 2.6

— 3.5 — 4.7 — 6.8 — 7.7 — 10.8 — 14.9 — 5.8 — 8.0 — 11.2

—

— 1.7 — 4.8 — 3.0

— 4.2 — 5.9 — 8.7 — 10.3 — 14.6 — 19.9 — 6.9 — 9.7 — 13.6

—

— 1.1 — 2.6 — 2.0

— 3.2 — 4.3 — 6.4 — 6.2 — 8.8 — 12.3 — 4.9 — 6.9 — 9.8

IV

Ortsgrupp I (forts.). Törnevalla,

Östergötl. 1. F Ö S:a

3 433 3 551 6 984

F Ö S:a

1 528 1057 2 585

F Ö S:a

4 242 4 469 8 711

F Ö S:a

2 835 2 945 5 780

F Ö S:a

1681 1816 3 497

F Ö S:a

3 880 4 263 8143

F Ö S:a

3 262 4 254 7 516

F Ö S:a

2 634 3 424 6 058

F Ö S:a

6 185 11384 17 569

Jönköpings 1. . . F Ö S:a

3 478 3 836 7 314

. . F Ö S:a

6 500 7 652 14152

. . F Ö S:a

3 376 2 590 5 966

. . F

12 409 16 810 29 219

Östra Harg

>

Rystad

>

Vårdsberg

»

Askeby

»

Örtomta

»

Bankekind

>

Grebo

>

Åtvid (sockendelen)

Askeryd,

Bredestad

Bälaryd

Hakarp

>

»

»

»

ö S:a 1

5.7 — 8.2 13.7 — 19.0 9.8 — 13.8

Som juridiska personer hava även räknats fysiska pers oner, soin ej åtnjiita komn lunalt ort savdrag.

267 (forts.). eller

minskning

av

Erforderlig löjning eller sänkning av utdebitering per skattekrona

skattebelastningen flyttas

till

o r t s g r u PP

I

II

III

IV

v

I

—

+ 1.6 — 1.5

+ 3.4 — 3.3

+ 5.2 — 5.0

+ 6.9 — 6.7

—

-

+ 1.1 — 1.8

+ 2.9 — 4.2

+ 4.5 — 6.5

+ 6.3 — 9.2

—

+ 1.3 — 1.3

+ 3.1 — 3.0

+ 4.7 — 4.5

+ 7.0 — 6.6

—

+ 1.4 — 1.4

+ 3.3 — 3.1

+ 4.9 — 4.5

+ 6.7 — 6.3

+ 1.4 — 1.4

+ 3.2 — 2.9

+ 4.5 — 4.3

+ 6.5 — 6.0

—

+ 1.9 -1.6

+ 4.7 — 4.4

+ 6.6 — 6.2

+ 9.5 — 8.7

—

+ 1.9 — 1.5

+ 4.2 — 3.3

+ 6.0 — 4.6

+ 8.6 — 6.5

—

+ 2.2 — 1.6

+ 4.9 — 3.7

+ 6.9 — 5.2

+ 9.9 — 7.6

—

+ 1.3 -0.7

+ 2.8 — 1.5

+ 4.0 — 2.2

+ 5.7 — 3.1

—

+ 1.5 -1.5

+ 3.9 — 3.6

+ 6.2 — 5.5

+ 8.6 — 7.9

+ 1.1 -0.9

+ 2.4 — 2.0

+ 3.6 -3.0

+ 5.0 — 4.2

+ 1.3 — 1.9

+ 2.9 — 3.7

+ 4.2 — 5.4

+ 5.7 — 7.3

+ 0.9 — 0.6

+ 1.8 — 1.4

+ 2.8 — 2.0

+ 3.8 — 2.8

—

—

-

II

III

IV

v

+ 0.22

+ 0.53

+ 0.77

+ 1.10

+ 0.33

+ 0.78

+ 1.13

+ 1.66

+ 0.21

+ 0.53

+ 0.76

+ 1.14

+ 0.22

+ 0.56

+ 0.80

+ 1.16

+ 0.31

+ 0.76

+ 1.09

+ 1.60

+ 0.22

+ 0.55

+ 0.78

+ 1.12

+ 0.22

+ 0.53

+ 0.74

+ 1.07

+ 0.34

+ 0.81

+ 1.15

+ 1.67

+ 0.13

+ 0.34

+ 0.48

+ 0.71

+ 0.21

+ 0.50

+ 0.74

+ 0.96

+ 0.17

+ 0.40

+ 0.57

+ 0.83

+ 0.16

+ 0.37

+ 0.54

+ 0.78

+ 0.12

+ 0.31

+ 0.44 1 + 0.65

— —

z — — — — — —

z z —

268 Tab. 56 UtAntal debiskattetering kronor enligt nu enligt gällande beslut år ortsgrupp 1944

K o m m u n e r och län (F = fastighetsägare och juridiska personer 1 Ö = övriga.)

Procentuell

ökning

skatteunderlaget om in

kommunen

v

I

II

—

— 1.6 — 5.7 — 3.4

— 3.8 — 5.1 — 7.1 — 13.5 — 19.1 — 26.7 — 8.0 — 11.2 — 15.7

—

— 1.2 — 3.0 — 1.9

— 3.3 — 4.4 — 6.5 — 6.9 — 9.8 — 13.4 — 4.7 — 6.5 — 9.2

—

— 1.5 — 5.2 — 3.2

— 3.8 — 5.1 — 7.2 — 11.2 — 16.1 — 22.0 — 7.1 — 10.0 — 13.9

—

— 1.9 — 3.8 — 2.8

— 4.9 — 6.6 — 9.2 — 8.5 — 11.9 — 16.3 — 6.6 — 9.2 — 12.7

—

— 1.7 — 5.3 — 2.9

— 4.2 — 5.8 — 8.3 — 12.2 — 16.9 — 23.0 — 6.9 — 9.5 —13.2

—

— 1.1 — 4.0 — 2.7

— 2.6 — 5.2 — 9.5 — 13.4 — 18.1 — 6.5 — 9.1 — 12.4

—

— 0.9 — 3.7 — 2.6

— 3.2 — 4.4 — 6.5 — 8.3 — 11.7 — 16.2 — 6.3 — 8.8 — 12.4

—

— 2.3 — 4.2 — 2.9

— 5.7 — 7.9 — 11.2 — 9.6 — 13.2 — 18.5 — 6.9 — 9.5 — 13.5

—

— 2.4 — 5.4 -3.5

— 6.0 — 8.3 — 11.7 — 10.2 — 14.7 — 19.9 — 7.5 — 10.5 — 14.6

z

— 2.6 — 6.6 -4.2

— 6.4 — 8.8 — 12.7 — 12.8 — 18.0 — 24.1 — 9.0 — 12.6 — 17.4

— 2.5 — 5.4 -3.5

— 6.2 — 8.6 — 11.9 — 10.3 — 15.2 — 20.4 — 7.6 — 10.8 — 14.8

— 1.2 — 4.4 — 3.0

— 3.3 — 4.5 — 6.5 — 9.3 — 13.0 — 17.7 — 6.8 — 9.3 - 1 2 . 9

— 0.9 — 2.9 — 1.8

— 2.4 — 3.3 — 4.8 — 6.8 — 9.5 — 13.3 — 4.4 — 6.2 — 8.8

IV

Ortsgrupp I (forts.). Bottnaryd, Jönköpings 1. . . F Ö S:a

4 736 3 699 8 435

Färgaryd

. . F Ö S:a

18153 11620 29 773

. . F Ö S:a

3 705 3 034 6 739

. . F Ö S:a

9 590 9 232 18 822

. . F Ö S:a

3 820 1900 5 720

Ekeberga, Kronobergs 1. . . F Ö S:a

6 642 8 289 14 931

Bergunda

. . F Ö S:a

3146 4 801 7 947

F Ö S:a

4 496 2 064 6 560

. . F Ö S:a

3 694 1957 5 651

Ödestugu

Malmbäck

Fryele

»

>

»

»

»

Tolg

Asa

»

Pjätteryd

»

. . F Ö S:a

3 369 2 328 5 697

Hallaryd

»

. . F Ö S:a

4 733 2 390 7123

Odensvi,

Kalmar 1

F Ö S:a

4 432 5 946 10 378

. . . . F Ö S:a

14 874 12 931 27 805

Lönneberga

»

—

—

Som juridiska personer hava även räknats fys iska personer, som ej åtnjuta kommunalt ortsavdrag.

269 (forts.). eller

minskning

av

Erforderlig h öjning eller sänkning av utdebiter ing per skattekrona

skattebelastnin gen flyttas

till

o r t s g r u pp

II

III

IV

v

I

—

+ 1.9 — 2.4

+ 46 — 6.0

+ 6.9 — 8.9

+ 10.2 —13.0

—

—

+ 0.7 — 1.1

+ 1.5 — 2.3

+ 2.2 — 3.5

+

3.0 4.6

+ 1.8 — 2.1

+ 3.6 — 4.4

+ 5.4 — 6.8

+

7.8 9.4

—

+ 0.9 — 1.0

+ 1.8 — 2.0

+ 2.7 — 3.0

+ 4.0

—

+ 1.2 — 2.5

+ 2.9 — 5.7

+ 4.1 — 8.2

+ 5.6

—

+ 1.6 — 1.3

+ 4.2 — 32

+ 5.9 — 4.7

+ 8.2

+ 1.7 — 1.1

+ 3.3 — 2.1

+ 4.8 — 3.2

+ 6.7

+ 0.6 — 1.3

+ 1.3 — 2.9

+ 1.8 — 4.1

+ 2.7

E

z —

—

+ 1.1 — 2.0

+ 1.6 — 2.9

+ 2.5 — 4.7

+ 3.4

—

+ 1.7 — 2.5

+ 2.9 — 4.2

+ 4.3 — 6.2

+ 5.7

—

E —

+ 1.0 — 2.0

+ 1.5 — 2.9

+ 2.5 — 4.9

+ 3.4

+ 1.9 — 1.4

+ 3.8 — 2.7

+ 5.3 — 4.1

+ 7.3

+ 0.9 — 1.1

+ 2.1 — 2.5

+ 3.1 — 3.5

5.5 II

III

IV

V

+ 0.28

+ 0.69

+ 1.00

+ 1.47

+ 0.16

+ 0.40

+ 0.56

+ 0.81

+ 0.22

+ 0.51

+ 0.74

+ 1.06

+ 0.16

+ 0.39

+ 0.56

+ 081

+ 0.20

+ 0.48

+ 0.68

+ 0.99

+ 0.25

+ 0.61

+ 0.89

+ 1.25

+ 0.17

+ 0.42

+ 0.60

+ 0.87

+ 0.22

+ 0.55

+ 0.79

+ 1.16

+ 0.21

+ 0.47

+ 0.69

+ 1.00

+ 0.31

+ 0.70

+ 1.01

+ 1.47

+ 0.26

+ 0.59

+ 0.87

+ 1.25

+ 0.23

+ 0.54

+ 0.77

+ 1.11

+ 0.10

+ 0.26

+ 0.36

+ 0.53

— — — — — — — — — — —

+ 4.4 4.9

—

270 Tab. 56 UtAntal debiskattetering kronor enligt nu enligt gällande beslut år ortsgrupp 1944

K o m m u n e r och län (F = fastighetsägare och juridiska personer 1 Ö = övriga.)

Procentuell

ökning

skatteunderlaget om III

kommunen

I

II

—

— 1.6 — 3.4 — 2.5

— 4.1 — 5.2 — 7.6 — 7.2 — 10.6 — 15.2 — 5.6 — 7.8 — 11.2

— 1.7 — 4.6 — 2.8

— 4.4 — 5.9 — 8.6 — 9.5 — 13.7 — 18.6 — 6.4 — 9.0 — 12.6

— 1.6 — 4.0 — 2.6

— 4.4 — 5.9 — 8.5 — 8.4 — 12.1 — 16.4 — 6.0 — 8.4 — 11.8

—

— 1.8 — 6.7 — 3.1

— 4.6 — 6.1 — 8.8 — 14.8 — 21.6 — 30.1 — 7.2 — 10.1 —14.2

—

— 1.2 — 3.3 — 1.9

— 2.7 — 3.7 — 5.6 — 7.3 — 10.7 — 15.0 — 4.2 — 6.1 — 8.8

— 1.8 -3.7 — 2.6

— 3.9 — 5.1 — 7.1 — 8.1 — 11.3 — 15.6 — 5.6 — 7.6 — 10.5

—

— 1.9 — 4.0 — 2.7

— 5.8 — 7.7 — 11.3 — 10.0 — 14.1 — 19.7 — 7.3 — 10.1 — 14.3

—

— 2.2 — 4.8 — 2.9

— 5.7 — 7.3 — 10.7 — 10.3 — 14.6 — 21.8 — 7.1 — 9.5 — 14.0

—

— 2.7 — 4.0 — 3.1

— 6.0 — 7.6 — 10.1 — 8.6 — 12.1 — 16.6 — 6.8 — 9.0 — 12.2

—

— 2.9 — 5.7 — 3.7

— 7.8 — 10.3 — 14.8 — 10.5 — 15.6 — 20.6 — 8.6 — 11.9 — 16.6

— 9.50

— 1.8 — 6.5 — 3.1

— 4.6 — 6.7 — 10.3 — 12.6 — 18.2 — 25.0 — 6.8 — 9.8 — 14.3

6.00 E

— 1.7 — 5.7 — 2.8

— 4.8 — 6.3 — 9.3 — 11.8 — 16.5 — 21.8 — 6.8 — 9.3 — 12.9

—

— 1.9 — 4.5 -3.0

— 5.0 — 6 7 — 9.9 — 9.6 — 13.6 — 18.7 — 6.9 — 9.6 — 13.5

IV

V

Ortsgrupp 1 (forts.). Långemåla,

Kalmar 1. . F Ö S:a

7 861 7 038 14 899

» . . . F Ö S:a

5 442 3 629 9 071

» . . . F Ö S:a

6 800 4 790 11590

» . . . F Ö S:a

3 597 1217 4.814

» . . . F Ö S:a

4148 2 089 6 237

Mörbylånga (ländsk.) » . . . F Ö S:a

6 831 4 487 11318

Hangvar,

2 881 1664 4 545

Kristvalla

Karlslunda

Vickleby

Resmo

Gothem

Ardre

Gammelgarn

Hablingbo

Stånga

Gotlands 1. . . F Ö S:a »

»

»

»

»

Ramdala, Blekinge 1

. . F Ö S:a

2 879 1227 4106

. . F Ö S:a

2 538 1176 3 714

. . F Ö S:a

1455 617 2 072

. . F Ö S:a

2811 1053 3 864

. . F Ö S:a

3 681 1534 5 215

F Ö S:a

8 420 5 898 14318

—

— 6.50

12.10 Som juridiska personer hava även räknats fysi ska pers oner, soin ej åtnj jta komn mnalt ort savdrag.

271 (forts.). eller

minskning

av

Erforderlig höjning eller sänkning' av utdebitering per skattekrona

skattebelastn ngen flyttas

till

I

II

III

IV

v

—

+ 0.9 — 0.9

+ 1.6 — 1.7

+ 2.8

+ 4.3

+ 1.1 — 1.9

+ 2.1 — 3.3

3.4 — 5.2

+ 4.6

+ 1.0 — 1.4

+ 1.7 — 2.6

+ 2.7

+ 3.7

+ 2.8 — 8.2

-j-

—

+ 1.3 — 3.7

4.4 12.8

+ 6.3

—

+ 0.7 — 1.4

+ 1.6 — 3.4

+ 2.6

+ 3.5

—

+ 0.8 — 1.1

+ 1.8 — 2.6

+ 2.7

+ 3.8

—

+ 0.8 — 1.3

+ 1.6 — 2.9

+ 2.7

+ 3.5

+ 0.7 — 2.0

+ 1.5 — 3.4

+ 2.4

+ 3.8

+ 0.9 — 1.9

J_

—

+ 0.4 — 0.9

—

+ 0.8 — 2.1

+ 0.9 — 2.1

+ 1.8

+ 2.2

+ 1.2 -3.5

+ 2.4 — 6.2

+ 3.4

+ 4.6

—

+ 1.1 — 3.0

+ 2.1 — 5.4

+ 3.3

+ 4.1

—

+ 1.1 — 1.5

+ 2.0 — 2.9

+

—

o r t s g r u PP

1.5 3.4

3.2 4.4

4-

+

2.4 5.0

4.2 6.0

I

II

ni

IV

V

+ 0.17

+ 0.40

+ 0.56

+ 0.85

+ 0.16

+ 0.38

+ 0.56

+ 0.81

+ 0.19

+ 0.46

+ 0.66

+ 0.96

+ 0.23

+ 0.55

+ 0.79

+ 1.18

+ 0.11

+ 0.27

+ 0.39

+ 0.58

+ 0.17

+ 0.38

+ 0.53

+ 0.76

+ 0.34

+ 0.88

+ 1.22

+ 1.80

+ 0.34

+ 0.85

+ 1.17

+ 1.82

+ 0.26

+ 0.59

+ 0.80

+ 1.11

+ 0.35

+ 0.86

+ 1.24

+ 1.82

+ 0.30

+ 0.69

+ 1.03

+ 1.59

+ 0.18

+ 0.44

+ 0.61

+ 0.89

+ 0.37

+ 0.90

+ 1.28

+ 1.89

—

— — — — — — — — — — — —

272 Tab. 56 UtAntal debiskattetering kronor enligt nu enligt gällande beslut år ortsgrupp 1944

K o m m u n e r och län (F = fastighetsägare och juridiska personer 1 Ö = övriga.)

Procentuell

ökning

skatteunderlaget om ni

kommunen

I

ii

—

— 1.4 — 4.4 — 2.5

— 4.0 — 5.4 — 8.0 — 9.6 — 13.8 — 19.0 — 5.9 — 8.3 — 11.8

E

— 0.6 — 3.3 — 1.4

— 1.7 — 2.3 — 3.4 — 8.1 — 11 3 — 16.1 — 3.5 — 4.9 — 7.0

—

— 1.7 — 3.8 — 2.6

— 3.9 — 5.3 — 7.4 — 8.3 — 11.9 — 15.8 — 5.8 — 8.1 — 10.9

—

— 1.7 — 4.6 — 2.5

— 4.2 — 5.7 — 8.3 — 9.5 — 13.7 — 18.8 — 5.8 — 8.1 — 11.4

—

— 1.1 — 4.2 — 2.3

— 3.1 — 4.1 — 6.0 — 9.6 — 13.5 — 18.7 — 5.6 — 7.8 - 1 1 . 0

—

— 1.9 — 4.3 — 2.7

— 4.5 — 6.3 — 9.3 — 9.3 — 13.4 — 18.4 — 6.2 — 8.7 — 12.4

— 5.50

— 1.5 — 5.0 — 2.5

— 4.0 — 5.4 — 7.8 — 10.2 — 14.8 — 19.9 — 5.9 — 8.2 — 11.4

— 1.2 — 3.8 — 2.2

— 3.1 — 8.3 — 5.2 -

—

— 2.8 — 5.5 — 3.9

— 6.8 — 9.2 — 13.5 — 10.6 — 15.5 — 20.7 — 8.3 — 11.6 — 16.3

—

— 1.4 — 3.5 — 2.4

— 3.8 — 5.1 — 7.3 — 7.5 — 10.7 — 14.7 — 5.5 — 7.7 — 10.8

—

— 1.7 — 4.6 — 2.9

— 4.8 — 6.3 — 9.1 — 10.1 — 14.1 — 19.2 — 6.9 — 9.5 — 13.2

— 4.30

— 0.6 — 2.9 — 1.3

— 1.6 — 2.1 — 3.1 — 6.7 — 9.6 — 13.2 — 3.1 — 4.4 — 6.2

— 1.0 — 2.8 -2.2

— 2.6 — 3.6 — 5.4 — 6.6 — 9.3 — 12.9 — 5.2 — 7.2 —10.2

IV

V

Ortsgrupp I (forts.). Stiby,

Kristianstads 1. F Ö S.a

8 973 4 602 13 575

Tosterup

»

F Ö S:a

4 233 1697 5 930

Bollerup

»

F Ö S:a

2 769 2 038 4 807

F Ö S:a

10 291 4 384 14 675

F Ö S:a

6 390 4139 10 529

F Ö S:a

7 970 4167 12137

F Ö S:a

9 982 4 209 14191

Södra Mellby

Skepparslöv

Köpinge

Vånga

»

>

»

»

Färlöv

»

F Ö S:a

12 900 8 715 21615

Farstorp

»

F Ö S:a

3 700 2 320 6 020

F Ö S:a

8 772 7 752 16 524

F Ö S:a

8 084 5 618 13 702

F Ö S:a

20 023 8 783 28 806

Torrlösa, Malmöhus 1. . . . F Ö S:a

6 217 11035 17 252

Vinslövs köping

Önnestad

Västra Sönnarslöv

»

»

»

4.0 — 5.8 11.7 — 16.3 7.1 — 10.0

Som juridiska personer hava även räknats fysi ska personer, som ej åtnjuta kommunalt ortsavdrag.

(forts.). eller

minskning

av

Erforderlig höjning eller sänkning av utdebitering per skattekrona

skattebelastningen flyttas

t i l l o r t s g r ii p p

1 II

III

IV

v

I

—

+ 1.1 — 1.9

+ 2.0 — 3.9

+ 3.2 — 6.0

+ 4.3 — 8.2

—

—

— —

•

— •

— —

— ~

—

—

—

—

+ 0.8 — 1.9

+ 1.9 — 4.8

+ 2.7 -6.7

+ 3.9 — 9.8

•—•

—

—

—

+ 0.9 — 1.2

+ 2.0 — 2.7

+ 3.0 — 4.1

+ 3.9 — 5.5

—

—

—

—

+ 0.8 — 2.2

+ 1.7 — 3.9

+ 2.6 — 6.1

+ 3.5 — 8.4

—

—

—

—

—

+ 1.2 — 1.9

+ 2.6 — 4.2

+ 4.0 — 6.2

+ 5.6 — 8.7

—

—

—

—

—

+ 0.8 — 1.6

+ 1.8 — 3.3

+ 2.6 — 5.1

+ 3.6 — 6.8

—

—

—

—

—

+ 1.0 — 2.6

+ 3.1 — 7.2 —

+ 4.1 — 9.6

—

+ 0.4 — 1.6

4- 2.0 — 4.6 — + 2.2 — 3.3

+ 3.3 — 5.0

+ 4.7 — 7.0

—"

—

—

—

—

+ 1.1 — 1.7

+ 1.7 — 2.5

+ 2.7 — 4.4

+ 3.3 — 5.3

:—

—

—

—

—

+ 1.0 — 1.1

+ 1.8 — 2.1

+ 2.8 — 3.3

+ 3.9 — 4.4

—

+ 1.2 — 1.8

—

—

—

—

—

+ 0.7 — 1.6

+ 1.5 — 3.7

+ 2.4 — 5.4

+ 3.3 — 7.5

—

—

—

—

+ 1.2 — 0.6

+ 2.7 — 1.5

+ 3.9 — 2.3

+ 5.3 — 3.0

—

—

— •

+ 2.3 — 3.4

—

—

—

+ 3.5 — 5.1

+ 4.7 — 6.9

ni

IV

v

+ 0.19 —

+ 0.48 —

+ 0.68 —

+ 1.01 —

— —

+ 0.10 —

+ 0.26 —

+ 0.36 —

+ 0.53 .—

— —

+ 0.17 —

+ 0.39 —

+ 0.55 —

+ 0.77 —

— —

+ 0.17 —

+ 0.40 —

+ 0.57 —

+ 0.84 —

— —

+ 0.22 —

+ 0.54 —

+ 0.76 —

+ 1.11 —

— —

+ 0.21 —

+ 0.49

+ 0.72 —

+ 1.07

— —

+ 0.14 —

+ 0.34 —

+ 0.49 —

+ 0.71 . —

— —

+ 0.14 —

+ 0.34 —

+ 0.48 —

+ 0.69 —

— —

+ 0.32 —

+ 0.73 —

+ 1.07 —

+ 1.58 —

— —

+ 0.20 —

+ 0.47 —

+ 0.68 —

+ 0.98 —

— —

+ 0.30 —

+ 0.74 —

+ 1.05 —

+ 1.53 —

— —

+ 0.06 —

+ 0.14 —

+ 0.20 —

+ 0.28 —

+ 0.14

+ 0.34

+ 0.49

+ 0.71

II

-1

274 Tab. 56 UtAntal debiskattetering kronor enligt nu enligt gällande beslut år ortsgrupp 1944

Kommuner och län (F = fastighetsägare och juridiska personer 1 Ö = övriga.)

P rocentuell

ökning

skatteunderlaget om III

kommunen IV

V

I

II

— 5.50

— 1.4 — 2.3 — 1.9

— 3.6 — 4.8 — 6.9 — 5.6 — 7.9 — 11.2 — 4.8 — 6.6 — 9.4

7.60 E

— 1.5 — 3.4 — 2.6

— 3.8 — 4.9 — 7.1 — 8.3 — 11.6 — 16.1 — 6.3 — 8.6 — 12.1

—.

— 0.3 — 2.4 — 1.1

— 0.9 — 1.2 — 1.8 — 5.7 — 8.1 — 11.4 — 2.6 — 3.6 — 5.1

—

— 1.3 — 2.9 — 2.1

— 3.3 — 4.5 — 6.5 — 6.6 — 9.4 — 12.6 — 4.9 — 7.0 — 9.6

—

— 2.0 — 2.6 — 2.3

— 4.3 — 5.7 — 7.9 — 7.2 — 10.8 — 14.4 — 5.5 — 7.6 — 10.6

—

— 1.0 — 3.0 — 1.9

— 2.5 — 3.5 — 5.1 — 6.9 — 10.9 — 14.8 — 4.4 — 6.7 — 9.4

— 5.00

— 0.9 — 2.8 — 1.5

— 2.3 — 3.2 — 4.6 — 7.2 — 10.0 — 14.3 — 3.9 — 5.5 — 7.8

— 1.3 — 3.4 — 2.0 — 1.1 — 3.3 -2.1

— 3.2 — 4.4 — 6.4 — 7.4 — 10.6 — 14.6 — 4.7 — 6.6 — 9.2 — 2.8 — 3.8 — 5.6 — 7.1 — 10.1 — 14.0 — 4.8 — 6.7 — 9.4

— 1.3 — 3.0 — 2.2

— 3.3 — 4.5 — 6.4 — 7.1 —10.0 — 14.0 — 5.2 — 7.3 —10.2

— 1.3 — 3.0 — 2.0

— 3.6 — 4.8 — 7.1 — 6.8 — 9.6 — 13.3 — 4.9 — 6.9 — 9.7

— 1.9 — 3.7 — 2.5

— 5.3 — 7.2 — 10.4 — 7.9 — 11.5 — 15.7 — 6.1 — 8.5 — 12.0 — 3.0 — 4.2 — 6.0 — 6.0 — 8.6 — 12.2 — 4.5 — 6.4 — 9.1

Ortsgrupp I (forts.). Hastad,

Malmöhus 1. F Ö S:a

2 563 3 543 6106

F Ö S:a

4188 5189 9 377

F Ö S:a

6 037 3160 9197

Blentarp

Brägarp

»

»

Tygelsjö

»

F Ö S:a

7 046 7 006 14 052

Västra Alstad

»

F Ö S:a

6 942 5 019 11961

Stora Hammar

»

F Ö S.a

6 250 4 986 11236

Rang

»

F Ö S:a

7 897 3 825 11722

Gislöv

»

F Ö S:a

7 413 3 918 11331

Östra Vemmenhög

>

F Ö S:a

6 387 5 278 11665

Grönby

»

F Ö S:a

5 474 5 503 10 977

Skivarp

»

F Ö S:a

13 537 10 202 23 739

Skårby

»

F Ö S:a

6 740 2 907 9 647

Balkåkra

»

F Ö S:a

3 949 3 942 7 891

— 6.00

' 6.40

— 5.00

, 6.40

— 5.90

— 1.2 — 2.7 — 2.0

Som juridiska personer hava även räknats fys ska personer, som ej åtnj uta kommunalt ortsavdrag.

(forts.). eller

minskning

av

Erforderlig höjning eller sänkning av utdebitering per s' cattekrona

skattebelastningen flyttas

till

I

II

III

IV

v

I

—

+ 0.6 — 0.4

+ 1.3 — 0.8

+ 1.9 — 1.4

+ 2.8

—

—

—

— —

+ 0.11

+ 0.28

+ 0.39

+ 0.57

—

—

—

—

— —

+ 0.20

+ 0.51

+ 0.72

+ 1.04

—

—

—

—

— —

+ 0.04

+ 0.09

+ 0.13

+ 0.19

—

—

—

—

— —

+ 0.14

+ 0.33

+ 0.49

+ 0.69

—

—

—

—

— —

+ 0.16

+ 0.39

+ 0.56

+ 0.80

—

—

—

—

— —

+ 0.10

+ 0.26

+ 0.40

+ 0.57

—

—

—

—

— —

+ 0.08

+ 0.20

+ 0.29

+ 0.42

—

—

—

—

— —

+ 0.11

+ 0.27

+ 0.39

+ 0.57

—

—

—

—

—

+ 0.13

+ 0.30

+ 0.43

+ 0.62

•— — — — — — — — — — —

o r t s g r u PP

—

—

—

+ 1.1 — 0.8

+ 2.7 — 2.1

+ 4.0 — 3.3

—

—

—

+ 0.8 — 1.3

+ 1.7 — 3.2

+ 2.6 — 4.7

—

—

—

+ 0.8 — 0.8

+ 1.7 — 1.6

+ 2.7 — 2.6

—

—

—

+ 0.3 — 0.3

+ 1.3 — 1.8

+ 2.1 — 2.9

—

—

—

+ 0.9 — 1.1

+ 2.0 — 2.6

+ 3.4 — 4.5

—

—

—

+ 0.6 — 1.8

+ 1.7 — 3.4

+ 2.4 — 4.8

—

—

—

+ 0.7 — 1.4

+ 1.6 — 2.8

+ 2.4 — 4.8

— __ —

—

—

—

+ 1.0 — 1.2

+ 2.1 — 2.4

+ 3.1 — 3.6

—

—

—

—

+ 0.9 — 0.8

+ 2.0 — 2.0

+ 3.0 — 2.9

+ 0.7 — 1.0

+ 1.4 — 2.0

— •

—

—

II

III

IV

V

— +

5.7 4.6

— + 3.6 6.6

— +

3.4 3.3

— + 3.0 4.3

— + 4.4 6.0

— + 3.5 7.0

— + 3.1 5.9

— + 4.2 5.1

— + 4.2 4.2

— + 0.14

+ 0.35

+ 0.50

+ 0.73

+ 2.8 — 2.9

+ 2.9

—

—

—

—

—

— + 1.8

— —

+ 0.10

+ 0.26

+ 0.37

+ 0.54

—

—

—

—

— —

+ 0.16

+ 0.41

+ 0.59

+ 0.87

—

—

—

—

+ 0.12

+ 0.28

+ 0.40

+ 0.59

—

—

—

+ 0.6 — 1.2

+ 0.9 — 1.9

+ 1.4 -3.3

—

—

—

+ 0.8 — 0.7

+ 1.6 — 1.6

+ 2.4 — 2.2

— + 3.4 3.4

276 Tab. 56 UtAntal debiskattetering kronor enligt nu enligt gällande beslut år ortsgrupp 1944

Kommuner och län (F = fastighetsägare och juridiska personer 1 Ö = övriga.)

Procentuell

ökning

skatteunderlaget om I

II

ill

kommunen IV

v

Ortsgrupp 1 (forts.). Östra Kärrstorp, Malmöhus 1. F Ö S:a

7 026 4 073 11099

F Ö S:a

3 573 4 388 7 961

F Ö S:a

4 404 1549 5 953

. . . . F Ö S:a

3 988 2 365 6 353

. . . . F Ö S:a

6 044 3 528 9 572

. . . . F Ö S:a

3 628 2 683 6 311

. . . . F Ö S:a

12 661 4 671 17 332

Morland a (utom Hälleviksstrands municipalsamhälle), Göteb. o. Bohus 1. F Ö S:a

10 215 8127 18 342 2 347 2211 4 558

Gårdstånga

»

Okome

»

Ljungby

>

Rolfstorp

>

Onsala

»

Håby

»

»

F Ö S:a

Krokstad

>

»

F Ö S:a

3 807 2 609 6 416

F Ö S:a

2 908 1172 4 080

F Ö S:a

4 700 2 312 7 012

Rölanda, Älvsborgs 1

Ör

»

— 1.6 — 4.0 — 2.5

— 4.4 — 6.0 — 8.7 — 9.3 — 13.0 — 18.1 — 6.2 — 8.6 - 1 2 . 1

— 0.9 — 3.1 — 2.1

— 2 3 — 3.2 — 4.7 — 7.2 — 10.1 — 14.3 — 5.0 — 7.0 — 10.0

— 1.3 — 6.3 — 2.6

— 3.0 — 4.2 — 6.5 — 12.9 — 18.3 — 23.9 — 5.6 — 7.8 — 11.4

— 1.5 — 4.9 — 2.8

— 3.4 — 4.7 — 7.9 — 10.3 — 14.9 — 20.4 — 5.9 — 8.5 — 12.5

— 1.5 — 5.9 — 3.1

— 4.1 — 5.6 — 8.2 — 12.0 — 17.3 — 23.6 — 7.0 — 9.9 — 13.9

—

— 2.3 — 4.2 — 3.1

— 6.2 — 8.5 — 12.0 — 8.6 — 12.0 — 16.5 — 7.2 — 10.0 — 13.9

—

— 1.1 — 4.5 — 2.0

— 2.7 — 3.6 — 5.2 — 8.6 — 12.6 — 16.8 — 4.3 — 6.0 — 8.3

—

— 2.6 — 3.9 — 3.2

— 6.0 — 8.0 — 11.1 — 7.8 — 11.2 — 15.2 — 6.8 — 9.4 —12.9

— 1.9 — 3.6 — 2.7 — 2.4 — 5.4 — 3.6

— 4.6 — 6.3 — 9.2 — 7.7 — 11.3 — 15.6 — 6.1 — 8.8 — 12.3 — 6.4 — 8.8 — 12.8 — 11.2 — 15.8 — 21.6 — 8.4 — 11.7 — 16.4

— 2.5 — 5.8 — 3.5

— 6.9 — 9.5 — 13.7 — 10.9 — 15.9 — 22.3 — 8.1 — 11.3 — 16.1

— 2.5 — 6.3 — 3.7

— 5.8 — 8.0 — 11.6 — 13.9 — 19.1 — 25.0 — 8.5 — 11.7 — 16.0

— 6.20

— 10.30

13.50 E E —

8.00 Som juridiska personer hava även räknats fys ska personer, som ej åtnjuta kommunalt ortsavdrag.

277 (forts.). eller

minskning

av

Erforderlig höjning eller sänkning av utdebitering per skattekrona

skattebelastningen flyttas

till

I

II

III

IV

v

I

—

+ 0.9 — 1.5

+ 1.9 — 3.3

+ 2.8 — 4.8

+ 3.9

—

—

+ 1.2 — 1.0

E

+ 1.8 — 3.8 + 1.3 — 2.2

— —

—

+ 1.7 — 2.9 + 0.8 — 1.1 + 0.9 — 2.6

o r t s g r u PP

+ 2.8 — 2.3 + 2.8 — 7.7 + 2.7 — 4.7 + 3.1 — 5.4 + 1.1 — 1.6 + 1.7 — 4.5

+ 4.1 — 3.3 + 3.9 -11.4 + 4.2 — 7.0 + 4.8 — 8.2 + 1.7 — 2.2 + 2.6 — 7.0

II

in

IV

V

+ 0.13

+ 0.34

+ 0.49

+ 0.72

+ 0.13

+ 0.32

+ 0.45

+ 0.67

+ 0.18

+ 0.39

+ 0.55

+ 0.80

+ 0.19

+ 0.42

+ 0.62

+ 0.95

+ 0.20

+ 0.47

+ 0.68

+ 1.00

+ 0.23

+ 0.56

+ 0.81

+ 1.17

+ 0.12

+ 0.26

+ 0.37

+ 0.53

+ 0.26

+ 0.58

+ 0.82

+ 1.17

+ 0.29

+ 0.67

+ 0.99

+ 1.45

+ 0.54

+ 1.32

+ 1.91

+ 2.84

+ 0.48

+ 1.19

+ 1.72

+ 2.60

+ 0.31

+ 0.74

+ 1.06

+ 1.52

+ 5.9 4.8

+ 5.1 14.5

— —

+ 5.3 9.0

+ 6.6 11.3

—

+ 2.2 3.0

+ 3.4 9.3

—

+ 0.6 — 0.7

+ 0.9 — 1.1

+ 1.5 — 2.0

+ 2.1

—

+ 0.8 — 0.9

+ 1.6 — 1.7

+ 2.7 — 2.7

+ 3.5

—

+ 1.2 — 1.9

+ 2.2 — 3.1

+ 3.3 — 4.6

+ 4.3

—

+ 1.0 — 2.4

+ 1.3 — 3.0

+ 2.0 — 5.2

+ 2.9

—

+ 1.2 — 2.7

+ 3.0 — 5.9

+ 4.2 — 8.4

+ 5.2

—

— — — —

—

278 Tab. 56 UtAntal debiskattetering kronor enligt nu enligt gällande beslut år ortsgrupp 1944

K o m m u n e r och län (F = fastighetsägare och juridiska personer 1 Ö = övriga.)

Procentuell

ökning

skatteunderlaget om in

kommunen

v

I

II

—

— 2.0 — 5.5 — 3.5

— 4.7 — 6.6 — 9.2 — 11.5 — 16.7 — 22.6 — 7.6 — 10.9 — 14.9

— 6.00

— 1.7 — 5.1 -3.0

— 4.3 — 5.8 — 8.2 — 11.1 — 15.7 — 20.8 — 6.8 — 9.4 — 12.8

— 2.5 — 9.0 — 4.6

— 6.4 — 9.0 — 13.1 — 15.4 — 22.6 — 29.1 — 9.2 — 13.2 - 1 8 . 1

— 2.0 — 4.0 — 2.9

— 4.7 — 6.6 — 9.3 — 8.5 — 12.3 — 16.8 — 6.5 — 9.3 — 12.8

-1.2 — 4.1 -2.3

— 3.2 — 4.4 — 6.3 — 8.8 — 12.4 — 16.9 — 5.4 — 7.6 — 10.5

—

— 1.6 — 4.7 -2.9

— 4.0 — 5.4 — 7.9 — 8.9 — 12.8 — 17.3 — 6.1 — 8.6 —11.9

— 9.00

— 1.7 — 6.2 -3.3

— 5.1 — 7.4 — 11.1 — 9.8 — 12.7 — 16.4 — 6.9 — 9.5 — 13.1

— 1.9 — 4.1 -2.8

— 4.9 — 6.9 — 10.0 — 8.6 — 12.2 — 16.9 — 6.5 — 9.2 — 12.9

— 2.7 — 6.7 -4.4

— 6.9 — 9.2 — 13.2 — 12.2 — 17.4 — 23.2 — 9.1 — 12.7 — 17.4

—

— 3.4 — 6.8 — 4.6

— 8.1 — 11.1 — 16.0 — 11.4 — 17.2 — 23.3 — 9.3 — 13.3 — 18.6

— 6.00

— 1.6 — 4.0 — 2.8

— 4.1 — 5.7 — 8.1 — 8.8 — 12.5 — 17.1 — 6.6 — 9.2 — 12.8

— 0.9 — 2.6 — 2.3

— 2.2 — 3.6 — 5.0 — 5.8 — 8.3 — 11.4 — 5.2 — 7.6 — 10.3

— 2.8 -5.3 -3.3

— 6.0 — 8.1 — 11.6 — 10.9 — 15.8 — 21.7 — 7.6 — 10.6 — 15.0

IV

Ortsgrupp I (forts.). Gunnarsnäs,

Älvsborgs 1. F Ö S:a

Dalskog

»

F Ö S.a

3 901 2 268 6169

Gestad

»

F Ö S.a

3 066 1395 4461

Upphärad

>

F Ö S.a

4 646 4118 8 764

Bergum

>

F Ö S.a

7 487 4 862 12 349

Hemsjö

»

F Ö S.a

6 221 4 692 10 913

F Ö S:a

1166 738 1904

Ödenäs

»

Hudene

»

F Ö S.a

4 389 3 310 7 699

Bredared

»

F Ö S:a

3 634 2 695 6 329

Öxabäck

»

F Ö S:a

2 727 1513 4 240

F Ö S:a

3 024 3 259 6 283

F Ö S.a

3 397 16 803 20 200

. . . . F Ö S.a

2 731 1346 4 077

Östra Frölunda

Malma

5161 3 884 9 045

»

>

—

Som juridiska personer hava även i•äknats fysi äka personer, som ej åtnjuta kommunalt ortsavdrag.

(forts.). eller

minskning

av

Erforderlig höjning eller sänkning av utdebitering per skattekrona

skattebelastningen flyttas , till 1

ortsgrupp

II

ni

+ 1.6 — 2.1

+ 3.1 — 4.2

v

IV

+

4.9 6.5

—

+ 1.3 — 2.2

+ 2.7 — 4.6

+ 4.0

—

+ 2.2 — 4.6

+ 3.1 — 6.8

+

+ 0.9 — 1.1

+ 1.9 — 2.1

+ 3.0

+ 1.1 — 1.8

+ 2.8 — 3.6

+ 3.5

+ 2.2 — 3.0

+ 3.5

-—

—

E —

+ 1.3 — 1.9 + 1.7 — 3.0

+

5.3 9.2

+ 6.1 13.4

+

4.0 4.6

+

+ 2.3

+ 2.3

+ 2.6

—

+ 1.8 — 2.4

+ 2.4 — 3.4

+

—

+ 1.3 — 2.3

+ 1.3 — 2.3

+

E E

+ 1.2 — 1.2

+

3.3 4.6

4.0 5.4

+

5.1 7.0

2.5 4.5

+

3.2 5.8

+ 2.7 — 2.4

+ 3.9

+

5.4 4.9

+ 1.4 — 0.8

+ 3.2 — 0.6

+ 4.3

+

5.9 1.2

+ 1.0 — 2.1

+ 1.7 — 3.6

+

_L

4.0 7.9

0.8 2.8 5.8

IV

V

+ 0.18

+ 0.41

+ 0.61

+ 0.88

+ 0.18

+ 0.44

+ 0.63

+ 0.88

+ 0.50

+ 1.06

+ 1.60

+ 2.32

+ 0.22

+ 0.52

+ 0.76

+ 1.10

+ 0.10

+ 0.25

+ 0.35

+ 0.50

+ 0.22

+ 0.48

+ 0.69

+ 0.99

+ 0.31

+ 0.67

+ 0.94

+ 1.36

+ 0.16

+ 0.38

+ 0.55

+ 0.82

+ 0.34

+ 0.73

+ 1.06

+ 1.54

+ 0.48

+ 1.00

+ 1.50

+ 2.24

+ 0.18

+ 0.42

+ 0.61

+ 0.88

+ 0.14

+ 0.31

+ 0.47

+ 0.66

+ 0.19

+ 0.46

+ 0.67

+ 0.99

— — — —

4.5 6.1

+ 1.9 — 3.1 + 1.7 — 2.2

ni

+ 0.9 — 1.8

II

+ 4.7

—

—

+ 6.7

7.0 4.8 10.8

— —

— —

—

280 Tab. 56 UtAntal debiskattetering kronor enligt nu enligt gällande beslut år ortsgrupp 1944

Kommuner och län (F = fastighetsägare och juridiska personer 1 Ö = övriga.)

Procentuell

ökning

skatteunderl aget om I

ii

III

kommunen IV

v

Ortsgrupp I (forts.). Larv,

Skaraborgs 1. F Ö S:a

Sunnersberg

>

F Ö S:a

2 093 2 619 4 712

Medelplana

»

F Ö S:a

4 816 4 263 9 079

Värnhem

»

F Ö S:a

2 849 2 662 5 511

F Ö S:a F Ö S:a

2 401 2 730 5131

Skånings-Åsaka

»

Härlunda

»

Vinköl

»

Synnerby

»

Slöta

>

Brandstorp

»

Stenstorp

»

Södra Fågelås

»

Norra

»

8 581 4 218 12 799

»

F Ö S:a F Ö S:a F Ö S:a F Ö S.a

1844 1931 3 775 3 820 2 430 6 250 3111 2 093 5 204 5 217 4 227 9 444 4116 2 843 6 959

F Ö S:a F Ö S:a

5 457 7 631 13 088

F Ö S:a

3 618 5 065 8 683

3 040 2 474 5 514

— 6.00

10.00 E

— 1 6 — 2.6 — 4.1 — 5.1 — 9.7 - 1 3 . 9 — 2.7 — 5.0 7.3 — 2.2 — 5.6 — 6.6 — 5.1 — 10.8 — 15.3 — 3.8 — 8.5 - 1 1 . 9

— 6.3 — 19.0 — 10.5 — 10.8 — 21.2 — 16.6

— 6.00

— 0.5 — 3.3 — 1.8

— 1.3 — 1.8 — 2.5 — 8.5 — 11.9 — 17.0 — 4.6 — 6.5 — 9.3

7.40 E

— 2.0 — 3.9 — 2.9

— 5.2 — 6.9 — 10.0 — 8.4 — 11.9 — 16.5 — 6.7 — 9.3 — 13.1

— 7.40

— 4.1 — 4.5 — 4.3

— 7.0 — 8.8 — 11.5 — 9.9 — 14.0 — 19.5 — 8.5 — 11.6 — 15.7

— 1.9 — 4.1 — 3.0

— 4.9 — 6.6 — 9.5 — 9.3 — 13.2 — 18.7 — 7.1 — 10.0 — 14.2

— 1.7 — 4.6 — 2.8

— 4.2 — 5.8 — 8.3 — 9.8 —13.8 — 19.1 — 6.4 8.9 — 12.5

— 2.5 — 5.2 — 3.6

— 5.8 — 7.9 — l l . i — 11.0 — 15.7 — 21.4 — 7.9 — 11.0 — 15.3

— 1.7 — 3.8 — 2.6

— 4.0 — 5.6 — 8.1 — 8.1 — 11.7 — 16.2 — 5.9 — 8.4 — 11.7

— 1.0 — 5.0 — 2.7

— 3.9 — 5.3 — 7.6 — 11.3 — 15.9 — 21.9 — 6.9 — 9.7 — 13.5

— 1.6 — 3.0 — 2.4

— 4.0 — 5.5 — 7.9 — 6.6 — 9.5 — 13.2 — 5.5 — 7.8 — 11.0

— 2.1 — 5.3 — 3.5

— 4.8 — 8.0 — 10.7 — 10.9 — 15.4 — 21.1 — 7.6 —11.3 — 15.3

•

—

6.00 1

— 0.5 — 4.1

— 1.2 — 1.6 — 2.3 — 9.4 — 13.1 — 18.3 — 2.6 1— 6.0 — 8.3 — 11.7

Som juridiska personer hava även räknats fysiska personer, som ej åtnjuta kommunalt ortsavdrag.

(forts.). eller minskning

av

Erforderlig höjning ell er sänkning av utdebitering per skattekrona

skattebelastningen flyttas

till

I

II

III

IV

v

I

—

+ 1.1 — 2.5 — + 1.7 — 1.4 — + 1.3 — 1.5 — + 0.9 — 1.0 — + 0.2 — 0.2 — + 1.1 — 1.1 — + 1.1 — 1.9

+ 2.5 — 4.9 — + 3.2 — 2.5 — + 3.5 — 4.1 — + 1.6 — 1.8

+ 3.5 — 7.1 — + 5.0 -3.9 — + 5.0 — 5.8 — + 2.6 — 2.9 — + 3.2 — 2.7 — + 3.8 — 3.6 — + 3.4 — 5.4 — + 3.5 — 5.3 — + 3.1 -3.6 — + 4.9 — 6.9 — + 2.3 — 1.7 — + 3.7 — 4.6 — + 7.3 — 5.2

+ 4.7 — 9.5 — + 7.0 — 5.5 — + 7.5 — 8.5 — + 3.6 — 3.9 —. + 5.0 — 4.5 — + 5.5 — 5.2 — + 4.8 — 7.5 — + 5.0 — 7.2 — + 4.1 — 5.1 — + 6.8 — 9.7 — + 3.1 — 2.2 — + 5.4 — 6.8 — + 10.6 — 7.5

—

—

— —

+ 0.17 —

+ 0.31 —

+ 0.47 —

+ 0.70 —

— —

+ 0.40 —

+ 0.93 —

+ 1.35 —

+ 1.99 . —

— —

+ 0.11 —

+ 0.29 —

+ 0.42 —

+ 0.61 —

^~ —

+ 0.22 —

+ 0.53 —

+ 0.76 —

+ 1.12 —

— —

+ 0.33 —

+ 0.69 —

+ 0.97 —

+ 1.38 —

— —

+ 0.20 —

+ 0.48 —

+ 0.70 —

+ 1.04 —

— —

+ 0.14 —

+ 0.33 —

+ 0.47 —

+ 0.69 —

— —

+ 0.23 —

+ 0.54 —

+ 0.78 —

+ 1.13 —

— —

+ 0.15 —

+ 0.34 - + 0.50 — —

+ 0.73 —

— —

+ 0.18 —

+ 0.48 —

+ 0.69 —

+ 0.99 —

— —

+ 0.16 —

+ 0.38 —

+ 0.55 —

+ 0.80 —

— —

+ 0.27 —

+ 0.60 —

+ 0.93 —

+ 1.32 —

+ 0.16

+ 0.38

+ 0.55

+ 0.79

— __ ~ — ~ — ~*

I —

— •

—

I — — ~ — —

+ 1.1 — 1.7 — + 0.9 — 1.2 — + 1.7 — 2.4 — + 0.8 — 0.6 — + 1.5 — 1.9 — + 2.5 — 1.5

ortsgrupp

• —

+ 1.6 — 1.5 — + 2.4 — 2.4 — + 2.4 — 3.6 — + 2.3 -3.4 — + 2.0 — 2.3 — + 3.2 — 4.7 — + 1.5 — 1.1 — + 3.0 — 3.6 — + 5.1 — 3.6

—

II

III

IV

v

_

282 Tab. 56 UtAntal debi- . skattetering kronor enligt nu enligt gällande beslut år ortsgrupp 1944

K o m m u n e r och län (F = fastighetsägare och juridiska personer 1 Ö = övriga.)

Procentuell

ökning

skatteunderlaget om I

II

—

— 2.0 — 4.6 — 3.3

III

kommunen IV

V

Orts grupp I (forts.). Skaraborgs 1. F Ö S:a

3 057 2 898 5 955

F Ö S:a

4 710 6 903 10 613

Värmlands 1. . . . F Ö S:a

23 065 17 444 40 509

. •• F Ö S:a

9 089 7 900 16 989

F Ö S:a

11158 7 085 18 243

. •• F Ö S:a

8 472 6 423 14 895

9.00 Örebro 1. . . . F Ö S:a

6 789 5 392 12181

7.00 F Ö S:a

10 272 18 068 28 340

6.50 F Ö S:a

15 420 10 868 26 288

6.20 Skerike,

Västmanlands 1 F Ö S:a

1419 1393 2 812

Fläckebo

F Ö S.a

3 658 3 842 7 500

Brevik,

Norra Kyrketorp

Ed,

Gillberga

>

»

Kola

Vitsand

»

Lännäs,

Asker

»

Stora Mellösa

. •

»

. .

>

Haraker

>

F Ö S.a

3 095 4 670 7 765

Romfartuna

»

F Ö S:a

3 630 5 231 8 861

8.50 —

— 1.6 — 2.8 -2.2

—

— 0.7 — 2.9 — 1.6

—

— 1.4 — 4.3 — 2.7

—

— 2.2 — 4.7 — 3.1

—

—

E

— 1.6 — 3.6 — 2.6

—

— 1.7 — 4.3 — 3.0

—

— l.l — 3.7 — 2.6

—

— 1.2 — 4.0 — 2.9

— 1.7 — 2.4 — 3.5 — 6.8 — 9.6 — 13.5 — 3.9 — 5.5 — 7.8 — 3.4 — 4.7 — 6.7 — 9.6 — 13.3 — 18.5 — 6.2 — 8.7 — 12.2

— 5.1 — 6.9 — 9.7 — 9.6 — 13.8 — 18.6 — 6.9 — 9.6 — 13.2 - 1 . 6 — 4.0 — 5.5 — 7.9 — 4.4 — 9.3 — 13.3 — 18.3 — 2.8 — 6.3 — 8.9 - 1 2 . 4 — 1.8 — 4.6 — 6.5 — 9.2 — 6.8 — 13.0 — 18.5 — 24.5 — 4.0 — 8.3 — 11.9 — 16.0 5.5 — 7.5 — 10.7 — 2.2 8.1 — 11.3 - 1 5 . 8 -3.5 7.1 — 9.9 — 13.9 — 3.0 — 1.8 — 4.1 — 5.6 — 7.8 - 4 . 0 — 8.9 — 12.6 — 17.4 — 2.7 — 6.1 — 8.5 — 11.8

— 8.40

— 5.3 — 7.1 — 10.0 — 10.2 — 14.4 - 19.9 — 7.7 — 10.6 - 1 4 . 9 — 4.4 — 5.9 — 8.5 — 6.6 — 9.2 — 13.1 — 5.6 — 7.7 - 1 1 . 1

— 4.0 — 5.6 — 8.1 — 8.4 — 11.8 — 16.6 — 6.2 — 8.6 — 12.3 — 4.1 — 5.7 — 8.1 — 9.3 — 13.1 — 18.1 — 6.7 — 9.5 — 13.2 — 2.9 — 4.0 — 5.9 — 8.8 — 12.3 — 17.3 — 6.5 — 9.0 — 12.7 — 3.2 — 4.3 — 6.2 — 9.4 — 13.3 — 18.5 — 6.9 — 9.6 — 13.5

Som juridiska personer hava även räknats fysiska personer, som ej åtnjuta kommunalt ortsavdrag.

283 (forts.). eller

minskning

av

Erforderlig höjning ell er sänkning av utdebitering per skattekrona

skattebelastningen flyttas

till ortsgrupp

I

II

III

IV

v

I

—

+ 1.3 — 1.3

+ 2.6 — 2.7

+ 3.9 — 4.3

+ 5.8 — 5.9

— — —

+ 0.29

+ 0.71

+ 1.01

+ 1.48

—

—

—

—

— —

+ 0.16

+ 0.43

+ 0.60

+ 0.90

—

—

—

—

— —

+ 0.09

+ 0.21

+ 0.30

+ 0.44

—

—

—

—

— —

+ 0.23

+ 0.53

+ 0.76

+ 1.11

—

—

—

—

— —

+ 0.24

+ 0.55

+ 0.80

+ 1.14

—

—

—

—

— —

+ 0.26

+ 0.61

+ 0.88

+ 1.28

—

—

—

—

— —

+ 0.29

+ 0.64

+ 0.94

+ 1.33

—

—

—

—

— —

+ 0.20

+ 0.50

+ 0.72

+ 1.05

—

—

—

—

— —

+ 0.17

+ 0.40

+ 0.57

+ 0.83

—

—

—

—

— —

+ 0.22

+ 0.55

+ 0.79

+ 1.17

—

—

—

—

— —

+ 0.29

+ 0.69

+ 1.00

+ 1.44

—

—

—

—

— —

+ 0.30

+ 0.76

+ 1.09

+ 1.61

—

—

—

—

+ 0.21

+ 0.52

+ 0.74

+ 1.09

—

—

—

—

—

+ 0.6 — 0.6

+ 2.0 — 1.6

+ 2.9 — 2.2

—

+ 0.9 — 1.3

+ 1.3 — 1.1 — + 2.2 — 3.0

—

—

—

—

—

+ 1.3 — 1.6

+ 3.0 -3.5

+ 4.4 — 5.0

+ 6.3 — 7.2

~~

—

—

—

—

+ 0.9 — 1.7

+ 1.9 — 2.9

+ 3.0 -4.6

+ 4.0 — 6.2

—

—

—

—

—

+ 1.2 — 1.6

+ 2.5 — 3.2

+ 3.7 -4.8

+ 5.1 — 6.7

—

—

+ 3.3 — 4.3

+ 4.7 — 6.2

—*_

—

—

—

—

+ 2.3 — 2.9

+ 4.0 — 5.1

+ 6.1 — 7.9

+ 8.1 — 10.1

—

—

—

—

+ 0.8 — 0.5

+ 1.7 — 1.1

+ 2.7 — 1.6

+ 3.7 — 2.2

—

—

—

—

+ 0.9 — 1.3

+ 2.1 — 3.0

+ 3.2 - 4.5

+ 4.5 — 6.3

—

—

—

—

—

+ 1.0 — 1.0

+ 2.3 — 2.3

+ 3.3 — 3.6

+ 4.8 — 4.8

—

—

—

—

+ 1.3 — 1.3

+ 2.8 — 2.8

+ 4.2 — 4.0

+ 5.9 — 5.6

"~

—

—

—

—

+ 1.5 — 1.1

+ 3.9 -2.5

+ 5.6 — 2.5

+ 7.8 — 5.3

~-

—

—

—

—

+ 1.8 — 1.1

+ 4.0 — 2.7

+ 5.9 -4.1

+ 8.4 — 5.8

—

-

II

III

v

IV

284 Tab. 56 Procentuell

UtAntal debiskattetering kronor enligt nu enligt gällande beslut år ortsgrupp 1944

K o m m u n e r och län (F = fastighetsägare och juridiska personer 1 Ö = övriga.)

ökning

skatteunderlaget om II

kommunen

III

IV

1.2 3.1 2.1

-2.9 — 7.2 — 5.0

— 4.0 — 10.1 — 7.0

1.8 3.3 2.4

-3.4 - 7.6 — 5.6

— 4.6 — 10.7 — 7.9

1.9 4.4 3.2

— 5.0 — 9.3 -7.2

— 6.7 — 13.3 — 10.2

+ 1.0 + 2.8 + 1.8

1.5 3.6 2.3

— 2.4 — 6.2 — 4.0

+ 0.5 + 2.1 + 1.5

1.0 3.0 2.3

— 1.5 — 5.1 — 3.8

+ 0.5 + 3.6 + 2.3

0.3 5.7 3.4

— 0.7 — 9.4 — 5.6

+ 0.5 + 1.1 + 0.8

0.9 3.3 2.0

— 1.3 — 5.6 — 3.3

+ 1.1 + 2.1 + 1.5

1.6 3.6 2.4

— 2.6 — 5.9 — 4.0

+ 1.2 + 3.4 + 2.2

2.2 4.5 3.2

— 3.4 — 7.8 — 5.2

+ 2.4 + 3.2 + 2.8

2.7 5.4 3.8

— 4.8 — 10.8 7.3

V

Ortsgrupp 1 (forts.). Nås, Kopparbergs 1

F Ö S:a

11559 11301 22 860

Ore

F Ö S:a

15 269 17 839 33108

Skorped, Västernorrlands 1.

F Ö S:a

6 357 7197 13 554

F Ö S:a

9185 6 468 15 653

Östertälje (sockendelen), Stockholms 1. F Ö S:a

5 239 8 791 14 030

Ytterjärna (sockendelen), Stockholms 1. F Ö S:a

2 780 3 707 6 487

Åtvidabergs municipalsamhälle, Östergötlands 1. F Ö S:a

43 304 37 401 80 705

Mörbylånga köping, Kalmar 1. F Ö S:a

5 460 4125 9 585

Nättraby, Blekinge 1

F Ö S:a

13 951 10 025 23 976

Ölmevalla, Hallands 1. . . . F Ö S:a

3 470 2 591 6 061

Ortsgrupp

II.

Djurö, Stockholms 1

1 Som juridiska personer hava även räknats fysiska personer, som ej åtnjuta kommunalt ortsavdrag.

285 (forts.). eller

minskning

av

Erforderlig höjning eller sänkning av utdebitering per skattekrona

skattebelastningen flyttas

till

I

II

III

IV

v

+ 0.9 — 1.0 —

+ 1.7 — 2.8 —

+ 3.2 — 3.3 —

+ 4.4 — 4.5 —

+ 1.1 — 0.9 —

+ 2.3 — 2.1 —

+ 3.6 — 3.0 —

+ 4.9 — 4.4 —

+ 1.3 — 1.2

+ 2.4 — 2.3

+ 3.9 — 3.5

+ 5.4 — 4.7

— — — — — — —

— 0.8 + 1.0

— —

— 0.9 + 0.6

— —

— 1.8 + 1.3

— 0.3 + 0.3 — 0.4 + 0.6 — 1.0 + 1.2

—

— — — — — —

— 0.4 + 0.4 —

o r t s g r u PP

+ 0.8 — 1.3

+ 1.7 — 2.3 —

+ 3.3 — 3.8 —

+ 2.4 — 1.4 —

+ 3.2 — 2.6 —

+ 3.2 — 2.4 —

+ 5.2 — 4.0 —

+ 8.4 — 6.4 —

+ 1.1 — 1.3 — + 0.8 — 1.2 — + 1.0 — 1.3 — + 1.1 — 1.7

+ 2.1 — 2.4 —

+ 3.3 — 3.8 —

+ 1.5 — 2.0 —

+ 2.2 — 2.9 —

+ 1.9 -2.7 —

+ 3.1 — 4.3 —

+ 2.7 -3.8

+ 4.4 — 5.7

•

—

+ 1.3 — 0.7 —

•

I

ii

ni

— + 0.17

— + 0.42

— + 0.20

IV

V

+ 0.61 _

+ 0.87

— + 0.48 .

+ 0.69

+ 1.00

— + 0.28

+ 0.66

+ 0.95

+ 1.40

— 0.09

—

+ 0.13

+ 0.22

+ 0.36

—

—

—

—

—

— 0.07

—

+ 0.11

+ 0.19

+ 0.31

—

—

—

—

—

— 0.24

—

+ 0.38

+ 0.64

+ 1.07

—

—

—

—

—

— 0.04

—

+ 0.11

+ 0.18

+ 0.29

—

—

—

—

-

— 0.09

—

+ 0.15

+ 0.25

+ 0.40

—

—

—

—

—

— 0.20

—

+ 0.32

+ 0.53

+ 0.88

—

—

—

—

—

— 0.24

—

+ 0.36

+ 0.71

+ 1.13

— — — — — — —

286 Tab. 56 UtAntal debiskattetering kronor enligt nu enligt gällande beslut år ortsgrupp 1944

Kommuner och län (F = fastighetsägare och juridiska personer 1 Ö = övriga.)

Procentuell

ö kn i n g

skatteunderlaget om 1

kommunen IV

Ill

V

Ortsgrupp II (forts.). Harestad, Göteb. o. Bohus 1. F Ö S:a

2 066 1063 3129

Hälleviksstrands municipalsamhälle, Göteb. o. Bohus 1. F Ö S:a

1006 848 1854

Lyse

Smögen

Ölme,

s

F Ö S:a

7 412 5 792 13 204

F Ö S:a

25 455 16 233 41688

Ö S:a

16147 11628 27 775

Värmlands 1. F Ö S:a

7 838 5 612 13 450