Löne- och skattegrupperingarna betänkande

ZKXK National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1957:42 Civildepartementet

SOU

><m:H3L

LONE- OCH SKATTEGRUPPERINGARNA BETÄNKANDE AVGIVET AV ORTSGRUPPERINGSUTREDNINGEN

Stockholm 1957

Statens offentliga utredningar 1957 Kronologisk

förteckning

1. N o r d i s k t s a m a r b e t e i n o m n ä r i n g s f o r s k n i n g e n . S t a t s r å d e t s t r y c k e r i , H e l s i n g f o r s . 28 s. H. 2. J O o c h k o m m u n e r n a . K i h l s t r ö m . 80 s. J u . 3. F u l l f ö l j d s b e g r ä n s n l n g i s k a t t e m å l . I d u n . 146 s. F l . 4. O l j e l a g r i r g . K i h l s t r ö m . 117 s. H. 5. K r i g s s k a c a & e g e n d o m . I d u n . 188 s. H. 6. S t a t e n s i n s t i t u t s för f o l k h ä l s a n a r b e t s u p p g i f t e r o c h o r g a n i s a t i o n . Victor P e t t e r s o n . 191 s. I. 7. F ö r b ä t t r a d p e n s i o n e r i n g . I d u n . 260 s. S. 8. J o r d b r u k s f ö r s t ä r k a n d e m e d skog. K i h l s t r ö m . 416 s. JO. 9. ö r l o g s v a r v e n s o r g a n i s a t i o n m . m . Victor P e t t e r s o n . 320 s. F ö . 10. B a l a n s e r a d e x p a n s i o n . B i l a g o r . M a r c u s . 197 s. F i . 11. F o r d r i n g s p r e s k r i p t i o n m . m . I d u n . 198 s. J u . 12. S t o m m a t e r i a l f r å n j o r d - o c h s t e n i n d u s t r i n . I d u n . 234 s. S. 13. D e n statliga i n d i r e k t a b e s k a t t n i n g e n . K i h l s t r ö m . 423 s. F i . 14. B e r o e n d e u p p d r a g s t a g a r e . B e c k m a n . 139 s. S. 15. F ö r s a m l i r g s l a g . I d u n . 413 s. E. 16. R e m i s s y t t r a n d e n ö v e r a l l m ä n n a p e n s i o n s b e r e d ningens betänkande om förbättrad pensionering. I d u n . 424 s. S. 17. M a r k v å r d o c h e r o s t o n s s k y d d . I d u n . 82 s. J o . 18. T r a f i k s ä k e r h e t . 2. I d u n . 493 s. K. 19. Biskopsval. G u m m e s s o n . 129 s. E. 20. U t r e d n i n g m e d förslag till n y v e t e r i n ä r t a x a m . m . S t a t e n s R e p r o d u k t i o n s a n s t a l t . 80 s. J o . 21. F ö r e n k l a d b y g g n a d s l a g s t i f t n i n g . K i h l s t r ö m . 292 s. K. 22. R e m i s s y t t r a n d e n . — B a l a n s e r a d e x p a n s i o n . M a r cus. 331 s. F i . 23. K a n s l i s t e r i a d m i n i s t r a t i v t j ä n s t . K i h l s t r ö m . 128 s. C. 24. D e n a k a d e m i s k a u n d e r v i s n i n g e n . F o r s k a r r e k r y t e r i n g e n . Heeggström. 223 s. E. 25. S t a t l i g a b e t o n g b e s t ä m m e l s e r . Del 2 a. I d u n . 23 s. K. 26. S t a t l i g a f ö r e t a g s f o r m e r 4. S t a t e n s v a t t e n f a l l s v e r k . Idun. 159 s. Fi. 27. Ä r k e b i s k o p s v a l . Biskopsvalkommitténs betänk a n d e . Del 2. G u m m e s s o n . 47 s. E. 28. L ä r a r u t b i l d n i n g e n pä d e t h u s l i g a o m r å d e t . I d u n . 304 s. E. 29. M ö n s t r i n g o c h r e g i s t r e r i n g a v sjöfolk. I d u n . 310 s. H. 30. S t r ö ä n g a r . K i h l s t r ö m . 156 s.Jo. 31. B o s t ä d e r för åldringar och invalider. Idun. 117 s. S. 32. S t a t e n s skogsskolor. I d u n . 111 s. J o . 33. A l l m ä n f a m i l j e r å d g i v n i n g . K i h l s t r ö m . 220 s. S. 34. S t a d s - och h ä r a d s f ä n g e l s e r . I d u n . 32 s. J u . 35. Utbildnir.g a v l ä r a r e i m a n l i g slöjd. K i h l s t r ö m . 180 s. E. 36. T r a f i k f ö r s ä k r i n g . K i h l s t r ö m . 185 s. J u . 37. N o r d i s k t e k o n o m i s k t s a m a r b e t e . A l l m ä n del. B e c k m a n . 137 s. H. 38. Offentlig f ö r e v i s n i n g av d j u r . K i h l s t r ö m . 176 s. J u . 39. S j ö m a n s s k a t t . I d u n . 152 s. F i . 40. P s y k i s k oarna- och u n g d o m s v å r d . I d u n . 197 s. I. 41. I d r o t t e n och s a m h ä l l e t . I d u n . 259 s. H. 42. L o n e - oca s k a t t e g r u p p e r i n g a r n a . I d u n . 96 s. C.

A n m . Om sårskild t r y c k o r t e j a n g i v e s , *r t r y c k o r t e n S t o c k h o l m . B o k s t ä v e r n a m e d fetstil u t g ö r a b e g y n . nelsebokstäv e r n a till det d e p a r t e m e n t , u n d e r v i l k e t u t r e d n i n g e n avgivits, t. ex. E. - e c k l e s i a s t i k d e p a r t e mentet, Jo. - jordbruksdepartementet.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1957:42 Civildepartementet

I^ÖNE- OCH SKATTEGRUPPERINGARNA Betänkande avgivet av Ortsgrupperingsutredningen

I D U N S TRYCKERIAKTIEBOLAG ESSELTE AB STOCKHOLM 1957

Innehåll Skrivelse till departementschefen

5 Kap.

I. Utredningsuppdraget

7 Kap.

II. Historisk återblick A. Lönegrupperingen B. Skattegrupperingen

9 9 12

Kap.

III. Principerna för dyrortsgrupperingen A. Dyrortsundersökningar

18 18

B. Inplacering i ortsgrupper

22 Kap.

IV. De nuvarande löne- och skattegrupperingarna

25 Kap.

V. Regionala olikheter i levnadskostnader A. 1951 års dyrortsundersökning

30 30

Kap.

VI. Några synpunkter på interlokala levnadskostnadsjämförelser . . . .

39 Kap.

V I I . Rekryteringen av statstjänstemän på olika orter

43 B. Utvecklingen efter 1951

Kap. VIII.

32 Den statliga lönegrupperingen och lönesättningen på den privata arbetsmarknaden

45 Kap.

IX. De interlokala löneskillnaderna och företagslokaliseringen

51 Kap.

X.

Kap.

XI.

53 53 58 69 70

Utredningens rekommendationer och förslag A. Lönegrupperingen B. Skattegrupperingen C. Dyrortsnämnden Sammanfattning av utredningens rekommendationer och förslag

Bilaga 1. Undersökning angående skattegrupperingens inverkan på bördan i olika ortsgrupper

skatte-

Bilaga 2. Undersökning rörande verkningarna för såväl staten och kommunerna som enskilda skattskyldiga vid ett slopande helt eller delvis av skattegrupperingen

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Civildepartementet

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 15 februari 1957 har chefen för civildepartementet samma dag tillkallat talmannen i riksdagens andra kammare, numera landshövdingen G. V. Nilsson, Karlstad, ledamoten av riksdagens första kammare S. Larsson, Svalöv, ledamoten av riksdagens andra kammare E. M. Nelander, Trelleborg, samt ledamöterna av riksdagens första kammare O. E. M. Ohlsson, Blädinge, och A. G. Pettersson, Visby, såsom utredningsmän för att verkställa en översyn av ortsgrupperingssystemet. Tillika har departementschefen uppdragit åt Nilsson att såsom ordförande leda utredningsarbetet. Den 20 februari 1957 har departementschefen förordnat dels numera byråchefen i civildepartementet N. A. Aldestam och numera e. o. byråchefen i socialstyrelsen S. L. Björk att såsom experter biträda utredningsmännen, dels ock förste aktuarien hos socialstyrelsen K. G. Berglund att vara sekreterare åt utredningsmännen. Enligt departementschefens förordnande den 6 juni 1957 har taxeringsintendenten i Gävleborgs län R. L. A. Lindqvist biträtt utredningsmännen som skatteteknisk expert. Utredningen har antagit benämningen ortsgrupperingsutredningen. Utredningen har haft överläggningar med företrädare för olika arbetsgivare- och löntagareorganisationer. F r å n Svenska Arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen i Sverige och Tjänstemännens Centralorganisation har utredningen erhållit promemorior och sammanställningar rörande den interlokala differentieringen av lönerna på den privata arbetsmarknaden och denna differentierings samband med den statliga ortsgrupperingen (se kap. VIII). Utredningen har från Kungl. arbetsmarknadsstyrelsens lokaliseringsoch utredningsbyrå erhållit en promemoria angående ortsgrupperingens inverkan för valet av lokaliseringsplats (se kap. IX).

6 Synpunkter på ortsgrupperingsfrågan har av enskilda personer och organisationer framförts till utredningen genom brev och uppvaktningar. Sedan det till utredningen överlämnade uppdraget slutförts, får utredningen härmed överlämna betänkande angående löne- och skattegrupperingarna. Stockholm den 26 november 1957. Gustaf

V.

Nilsson

Sigfrid Larsson

Eric

Nelander

Ebbe Ohlsson

Georg

Pettersson /Gustaf

Berglund

KAPITEL I

Utredningsuppdraget

I anförande till statsrådsprotokollet den 15 februari 1957 yttrade chefen för civildepartementet, statsrådet Lindholm, bland annat följande. I årets statsverksproposition (Bil. 2 För flera huvudtitlar gemensamma frågor, p. 4) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att godkänna i propositionen redovisade grunder för en löneplansrevision m. m. för tjänstemän i statens tjänst m. fl. Löneplansrevisionen, varom överenskommelse träffats med vederbörande personalorganisationer, innebär bl. a., att den horisontella spännvidden i den nya huvudlöneplanen, löneplan A, skall ökas från 12 till 16 % i löneplanens nedre del och minskas från 7 till 4 % i den övre delen. Åtgärden har motiverats med marknadslönejämförelser. Med anledning av de föreslagna ändringarna i löneplansspännvidderna har vid årets riksdag i flera motioner frågan om gällande ortsgruppering och därmed sammanhängande spörsmål upptagits till behandling. Det har härvid bl. a. framhållits, att en ökad löneplansspännvidd i ett läge, då det kan antagas att skillnaderna i levnadskostnaderna olika orter emellan snarare minskar än ökar, innebär att den hittills gällande principen om gruppering av lönerna efter levnadskostnader frångåtts. Från en annan utgångspunkt har det framhållits, att ortsgrupperingen spelat ut sin roll som en faktor för reglering av de statliga lönernas konkurrenskraft. I anslutning härtill har väckts förslag om att den nuvarande ortsgrupperingen skall helt avskaffas eller ersättas med en lönedifferentiering, grundad på undersökningar av de faktiska arbetsmarknadsförhållandena. Förslag har emellertid även väckts, som närmast innebär ett bibehållande av nuvarande lönegrupperingssystem, men med en sammanpressning av spännvidden, anting-

en genom borttagande av ortsgrupp 2 eller genom minskning av intervallerna mellan de nuvarande ortsgrupperna. Det har vidare gjorts gällande, att genom de föreslagna ändringarna i lönespännvidden nuvarande samband mellan skattegrupperingen och lönegrupperingen upphört. I anslutning härtill har frågan om ett avskaffande av ortsgrupperingen av de skattefria avdragen förts fram i diskussionen. På grund av vad som sålunda framkommit vill jag konstatera, att det givetvis i och för sig inte föreligger något hinder för att, såsom föreslagits i statsverkspropositionen, lägga den nuvarande ortsgrupperingen i kombination med en ändrad löneplansspännvidd till grund för lönedifferentieringen. Jag får sålunda påpeka, att på den enskilda sektorn av arbetsmarknaden den officiella ortsgrupperingen i stor utsträckning tillämpas i förening med lönespännvidder, som stundom är avsevärt större än de spännvidder, som enligt de nya löneplanerna kan komma att gälla för statstjänstemännen. Jag torde också få erinra, att föredragande departementschefen i prop. 1951: 111 angående anslag för en dyrortsundersökning m. m. framhöll, att han — med anledning av vad som framhållits rörande skillnaden mellan spännvidden i det statliga lönesystemet och den allmänna arbetsmarknadens lönesättning — ansåg det vara tveksamt, om spännvidden i den statliga löneskalan under alla förhållanden borde vara densamma som den vid en dyrortsundersökning konstaterade spännvidden i levnadskostnader. Detta uttalande föranledde ingen erinran från riksdagens sida. Vad skattegrupperingen beträffar torde det väl vidare förhålla sig så, att det icke föreligger något sådant direkt samband mellan lönespännvidden och spännvidden i

8 de skattefria avdragen, att en ändring av lönespännvidden i och för sig måste återverka på skattegrupperingen. I det läge, vari hithörande frågor befinner sig, torde emellertid den av riksdagen begärda, på prisgeografiska undersökningar grundade översynen av ortsgrupperingssystemet böra föregås av vissa principiella överväganden. Jag vill för den skull föreslå, att åt den tilltänkta utrednipf°n till en början uppdrages att allsidigt och förutsättningslöst överväga frågan om sambandet i olika hänseenden mellan lönedifferentiering, differentiering av de skattefria avdragen och en ortsgruppering,

grundad på skillnader i levnadskostnaderna orterna emellan. Arbetet bör i denna del bedrivas med sådan skyndsamhet, att resultatet av utredningens överväganden kan redovisas före den 1 oktober innevarande år. Frågan om utredningens fortsatta arbete torde därefter böra anmälas för Kungl. Maj :t. Utredningen bör under sitt arbete i den utsträckning, som kan erfordras för ett allsidigt belysande av frågeställningarna, lämna vederbörliga offentliga myndigheter, enskilda institutioner och intressesammanslutningar tillfälle att till utredningen framföra sina synpunkter.

KAPITEL

II

Historisk återblick

A. Lönegrupperingen

Det torde icke vara möjligt att närmare ange, när en medveten gradering av lönerna efter levnadskostnadernas höjd på olika orter började tillämpas i vårt land. En sådan gradering av löner torde dock ha förekommit på den privata arbetsmarknaden tidigare än på den statliga. Redan vid detta sekels början innehöll sålunda löneavtal på den enskilda arbetsmarknaden för åtskilliga viktiga fack bestämmelser om ortsgruppering, som i huvudsak synes ha varit anordnad med tanke på levnadskostnadernas olika höjd. Även staten hade i början av 1900talet tagit viss hänsyn till levnadskostnadernas lokala variationer vid lönesystemets avvägning. Sedan år 1909 utgick sålunda bland annat till tjänstemän i post- och telegrafverken dyrortstillägg på vissa orter. De av statens järnvägars samt telegraf- och vattenfallsverkens personal, som icke hade fri bostad och fritt bränsle som löneförmån, erhöll inkvarteringsersättning med varierande procent av grundlönen alltefter den ort, på vilken de tjänstgjorde. Även i andra sammanhang utmättes löneförmåner olika, beroende på tjänstgöringsorten. Det första enhetliga systemet för dyrortsgradering av statstjänstemäns löner infördes genom beslut av 1919 års riksdag för kommunikationsverkens personal och började tillämpas den 1 juli 1920. Denna gruppering utsträcktes den 1 januari 1922 att gälla tjänstemän vid den allmänna civilförvaltningen. Den

omfattade sju ortsgrupper (A—G). Vid 1925 års lönegruppering behölls antalet ortsgrupper oförändrat. Vid 1931 års gruppering tillades en provisorisk grupp »H» och den 1 juli 1935 ytterligare en provisorisk grupp (»I»). Vid 1939 års lönegruppering fastställdes antalet ortsgrupper till nio (A—I). Sistnämnda gruppering, vilken grundade sig på den år 1934 påbörjade och år 1935 färdigställda dyrortsundersökningen, har ofta kallats 1935 års lönegruppering. Lönegrupperingen ändrades nästa gång år 1947, då en provisorisk gruppering genomfördes från och med den 1 juli. Den definitiva grupperingen fastställdes att gälla från den 1 januari 1948. Antalet ortsgrupper minskades härvid från nio till fem (1—5). I den nuvarande grupperingen, som trädde i kraft den 1 januari 1954, är antalet grupper endast fyra (2—5). Tid efter annan har utförts undersökningar av levnadskostnadernas höjd på olika orter, s. k. dyrortsundersökningar, och resultaten av dessa undersökningar har utnyttjats vid de olika grupperingarna. År 1909 utfördes sålunda av kommerskollegii avdelning för arbetsstatistik en dyrortsundersökning på ett antal orter för generalpoststyrelsens och telegrafstyrelsens räkning. Nästföljande dyrortsundersökning utfördes år 1916 av socialstyrelsen, som inrättades år 1913, och avsåg rikets samtliga kommuner och dessutom vissa särskilda orter. Närmast följde med fem

10 års mellanrum fyra undersökningar utförda på material för åren 1919, 1924, 1929 och 1934. En undersökning utfördes även på material för år 1941 (material till bostadsposten erhölls dock från 1939 års h y r e s r ä k n i n g ) ; denna undersökning, som brukar benämnas 1941 års prisgeografiska undersökning, har icke lagts till grund för någon allmän ortsgruppering. Därefter har ytterligare två dyrortsundersökningar genomförts, nämligen på material för år 1946 och år 1951. Syftet med en dyrortsgradering av statstjänstemännens löner angav kommunikationsverkens lönekommitté av år 1918, vars förslag låg till grund för 1919 års gruppering, vara att genom olika totalavlöningar för tjänstemän på olika orter söka utjämna de i vårt land betydande lokala växlingarna i de allmänna levnadskostnaderna. En dylik utjämning vore, framhöll kommittén, i särskilt hög grad påkallad med hänsyn till att enligt kommitténs förslag bostadsförmån eller däremot svarande ersättning, som tidigare i avsevärd mån utjämnat skiljaktigheter i kostnader på olika orter, skulle avskaffas såsom löneform. 1936 års lönekommitté har i sitt betänkande angående dyrortsgrupperingen bland annat uttalat följande rörande ortsgraderingens syfte (SOU 1937:32, s. 24—25). Syftet med en ortsgradering av statstjänstemännens löner kan vara antingen att åstadkomma en anpassning till de lokala och regionala växlingarna i lönerna på den allmänna arbetsmarknaden för att därigenom säkerställa likvärdiga rekryteringsmöjligheter på olika orter eller att tillgodose ett mera abstrakt rättvisekrav på lika reallön, lika konsumtionsmöjligheter för tjänstemän med samma placering på löneskalan, oavsett tjänstgöringsort. I de allmänna motiv för det svenska systemet för dyrortsgraderingen, som vid olika tillfällen anförts, synes det senare syftet ha bil-

dat grunden, även om någon klar utredning av syftet och metoderna att tillgodose detsamma knappast åvägabragts. Vid dyrortsgraderingens genomförande i praktiken, dvs. vid bestämmandet av dyrortstilläggen i löneplanen, har det dock icke varit fråga om att åstadkomma en precis utjämning av reallönerna med utnyttjande av de resultat i fråga om de relativa levnadskostnaderna på olika orter, som man nått genom de tillämpade metoderna. I själva verket har löneplanens spännvidd de olika ortsgrupperna emellan i skilda löneklasser bestämts under inverkan av allehanda hänsyn till »skälighet» -—• naturligtvis även till statsfinansiella omständigheter — utöver hänsynen till de kalkylerade olikheterna i levnadskostnader. Att dessa senare icke gjorts ensamt normerande -—• trots det deklarerade syftet att utjämna reallönerna — torde ha berott på att beräkningarna av levnadskostnaderna på olika orter ansetts dels vila på ett i vissa stycken bräckligt underlag, dels icke innefatta alla de moment, som vid jämförelser av »reallöner» böra tagas med i räkningen. Den principdiskussion som lönekommittén förde utgick från antagandet att ett dyrortsgrupperingssystem, grundat på mätningar av levnadskostnaderna i allmänhet på olika orter, i princip skulle behållas. Enligt kommittén hade några yrkanden på övergång till annat system i själva verket icke framställts vid de talrika meningsbrytningarna i ortsgrupperingsfrågan. 1943 års dyrortskommitté skulle enligt sina direktiv i princip pröva frågan om dyrortsgrupperingens fortsatta bestånd och allmänna utformning. Enligt dyrortskommittén kunde det föreliggande grupperingssystemet icke sägas ha fungerat friktionsfritt. Det övervägande antalet till myndigheterna framförda klagomål gällde dock den begränsade frågan om enstaka orters placering i ortsgrupp, och i dessa fall ifrågasattes enligt kommittén vanligen icke ortsgrupperingens allmänna berättigande. Kommittén framhöll å andra

11 sidan även, att röster icke saknats som opponerat mot dyrortsgrupperingen som sådan, menande, att denna vilade på en felaktig grundprincip eller hade för samhällslivet skadliga sekundärverkningar. Dyrortskommittén uttalade vidare, att dyrortsgrupperingens uppgift torde vara att utgöra underlag för en interlokal utjämning av realvärdet av löner och vissa andra ekonomiska förmåner. En given förutsättning för detta omdöme vore enligt kommittén, att en interlokal spridning av levnadskostnadernas höjd av viss storlek förelåge. Av en i betänkandet redovisad utredning hade kommittén bibragts uppfattningen, att denna förutsättning vore för handen. Den principutredning i dyrortsfrågan, som anförtroddes 1950 års dyrortssakkunniga, borde enligt direktiven utmynna i förslag till riktlinjer för en kommande dyrortsundersökning. De sakkunniga uttalade i sitt betänkande (SOU 1951:7) att de i överensstämmelse härmed icke funnit sig böra upptaga till prövning till dem framförda förslag angående lämpliga former för dyrortsgrupperingens avskaffande. Beträffande målet för dyrortsgrupperingen uttalade dyrortssakkunniga liksom tidigare utredningar, att detta i avseende på statstjänstemännens löner vore en interlokal utjämning av reallönerna. Den nuvarande lönegrupperingen fastställdes genom Kungl. Maj:ts beslut den 9 oktober 1953 (SFS 1953:624). Innebörden av detta beslut samt senare beslutade ändringar i grupperingen behandlas i kap. IV. Sedan Kungl. Maj:ts beslut år 1953 har ortsgrupperingen vid flera tillfällen varit föremål för motioner och interpellationer i riksdagen. Härvid h a r främst berörts placeringen i ortsgrupp av förortskommuner, av kommuner i ortsgrupp 2 samt av kommuner som i 1954 års gruppering pla-

cerats i lägre ortsgrupp än i tidigare gruppering. Motioner har emellertid även väckts om ett avskaffande av grupperingen i dess helhet. I motioner till 1956 års riksdag (I: 49 och II: 66, I: 186 och II: 376 samt I: 448 och II: 637) föreslogs sålunda bland annat en utredning, syftande till en uppflyttning av dyrortssystemets nuvarande lägsta ortsgrupp till den näst lägsta. I yttrande till dyrortsnämnden över dessa motioner framhöll socialstyrelsen, att en så genomgripande förändring av den nuvarande grupperingen som den av motionärerna föreslagna icke borde företagas annat än i samband med en allmän översyn av rikets indelning i dyrortsområden. Dyrortsnämnden, som avgav utlåtande över motionerna till riksdagens statsutskott, uttalade efter att ha berört vissa av socialstyrelsen framlagda siffror bland annat följande. Det sagda ger enligt nämndens mening stöd för den uppfattningen att en viss sammanpressning av skillnaderna i levnadskostnader mellan olika delar av landet ägt rum sedan år 1951, då den senaste prisgeografiska undersökningen verkställdes. Däremot kan inget mera bestämt sägas om graden av denna sammanpressning. Här berörda data kan sålunda icke utgöra tillräckligt underlag för ett yrkande om ett omedelbart uppflyttande av lägsta ortsgruppens kommuner i ortsgrupp 3 eller om en utredning, bunden av ett sådant syfte. Om en utredning skall göras, bör den enligt nämndens mening vara förutsättningslös. Det är alltför betydelsefulla samhällsekonomiska förhållanden, som påverkas av dyrortsgrupperingen, för att en utredning därom skulle få bindas av antaganden, som kan vara förhastade. Det må erinras om att en sammanslagning av ortsgrupp 2 och 3 möjligen kunde medföra, att den vid jordbruksprissättningen förutsatta jämförelsen med industriarbetarnas lönenivå bleve i motsvarande mån förskjuten uppåt. Vissa aktuella tendenser på den statliga lönemarknaden föranleder att en utredning rörande dyrortsgrupperingens ordnande måhända bör vidgas till spors-

12 målet, i vad m å n dyrortsgrupperingen i fortsättningen kan tjäna som i n s t r u m e n t för graderingen av t j ä n s t e m ä n n e n s löner. Till följd av den ofta väsentligt större lönespännvidden för den privata arbetsm a r k n a d e n h a r de statsanställdas löner k o m m i t att ligga relativt sett högt i de lägre ortsgrupperna och lågt i de högre ortsgrupperna. Ostridigt föreligger för närvarande speciella svårigheter för statsverket a t t rekrytera personal i de lägre lönegraderna i framför allt Stockholm och Göteborg. Dessa rekryteringssvårigheter k a n framtvinga en lönepolitik, som till sina konsekvenser leder till en ökad spännvidd i den statliga löneskalan. Det föregående ger vid handen, att vissa spörsmål inom dyrortsgrupperingsområdet kan bli aktuella och påkalla utredningar.

Statsutskottet förordade i sitt utlåtande över motionerna (nr 226), att en översyn av dyrortssystemet skulle komma till stånd. Enligt utskottets mening borde en utredning i frågan vara allmän och förutsättningslös. Med skrivelse den 13 december 1956 (nr 411) har riksdagen hos Kungl. Maj :t hemställt om en översyn av dyrortssystemet. Frågan om ortsgrupperingen har föranlett motioner även vid 1957 års riksdag. Dessa motioner beröres i utredningens direktiv (kap. I ) . B. Skattegrupperingen

Bestämmelser om skattefria ortsavdrag, bestämda olika alltefter skilda orters dyrhet, infördes år 1919 vid den statliga och påföljande år vid den kommunala beskattningen. Antalet ortsgrupper vid denna s. k. skattegruppering bestämdes från början till fem och detta antal förblev oförändrat till och med år 1953. Överensstämmelse med lönegrupperingen uppnåddes först från och med 1948 års gruppering. Från den 1 januari 1954 är antalet grupper i både skatte- och lönegrupperingen begränsat till fyra (ortsgrupp II—V). Orternas inplacering bestämmes numera genom en gemensam kungörelse angå-

ende löne- och skattegrupperingarna (SFS 1953: 624). Endast i samband med ändringar i grupperingarna k a n olikheter förekomma. Av skattetekniska skäl kan nämligen ändring i skattegrupperingen endast träda i kraft från och med den 1 januari, medan däremot ändring i lönegrupperingen kan ske under löpande kalenderår. Enligt 48 § 1 mom. kommunalskattelagen fastställer Kungl. Maj :t skattegruppering för en tid av fem år i sänder; giltighetstiden för gällande skattegruppering är längst till och med den 31 december 1958. Fastställd indelning kan, då detta påkallas av särskilda omständigheter, ändras av Kungl. Maj:t. De skattefria ortsavdragens ändamål är främst att från beskattning undanta de allra lägsta inkomstskikten, där inkomsterna inte uppgår till högre belopp än som oundgängligen erfordras för inkomsttagarens uppehälle (existensminimum). Ortsavdragen skall vidare utgöra ett medel att differentiera skattebördan mellan olika kategorier av skattskyldiga — mellan ensamstående och gifta samt mellan skattskyldiga med eller utan underhållsskyldighet mot barn. Genom att avdragen gjorts olika stora inom olika dyrortsgrupper medför avdragen slutligen en viss lokal differentiering av skattebördan. De statliga ortsavdragen bestämdes från början till större belopp än de kommunala avdragen. I motiveringen till 1920 års beslut om införande av ortsavdrag vid kommunalbeskattningen framhölls sålunda bland annat, att det med hänsyn till de små inkomstbeloppen inom en del mindre landskommuner finge anses erforderligt att sätta avdragsbeloppen lägre vid den kommunala än vid den statliga beskattningen, om ej de få medelstora inkomsterna i dylika kommuner skulle bli alltför tungt beskattade.

13 Avdragsreglernas principer och närmare utformning har sedermera vid upprepade tillfällen varit föremål för utredningar och överväganden. 1921 års kommunalskattekommitté verkställde ingående undersökningar angående ortsavdragens verkningar och framlade förslag till modifiering av då gällande regler. Kommittén uttalade i sitt betänkande bland annat följande (SOU 1924:53, s. 196). Vid övervägande av frågan om ortsavdragen har kommittén beträffande den teoretiska motiveringen av dessa avdrag till en början kommit till den uppfattning, att fiktionen om ortsavdraget såsom uttryck för ett efter dyrortsgrupperingen avpassat existensminimum, vilken fiktion anfördes som bärande grund för ortsavdragets skattefrihet, då detsamma år 1919 infördes i statsbeskattningen, icke kan upprätthållas. Den kan inte upprätthållas redan därför, att ett sådant existensminimum i verkligheten är ett annat och mindre, per person räknat, för medlemmarna i ett gemensamt hushåll än för en ensamstående person. Faktiskt kunde den ej heller upprätthållas, då ortsavdragen år 1920 infördes i kommunalbeskattningen, utan nödgades man då nedsätta skattefriheten till hälften av ortsavdragen enligt statsskatteföi-ordningen, dvs. till halvt existensminimum, vilket naturligtvis i och för sig är en orimlighet. Frågan om och i vad mån en inkomst, som överstiger vad som under inga förhållanden kan beskattas, bör göras bidragspliktig har i verkligheten föga med existensminimum att göra, utan beror av den bärkraft i skattehänseende, som man anser sig böra tillmäta en sådan inkomst. Och härvid lärer det vara klart, att ju mindre inkomsten är, ju svagare är den såsom skatteobjekt och ju större skattefritt avdrag behöver den, medan däremot skatteförmågan stiger i den mån, som inkomsten stiger, och i samma mån behöver den mindre skattefritt avdrag, så att vid en viss punkt inkomsten nått den storlek, att den kan anses icke vara i behov av något skattefritt avdrag alls. 1943 års dyrortskommitté övervägde frågan om skattegrupperingen samt gjorde i anslutning därtill vissa under-

sökningar. resultatet s. 170).

Kommittén sammanfattade sålunda (SOU 1945:32,

Det nuvarande avdragssystemet är behäftat med brister i flera avseenden. Systemet står emellertid i så nära samband med andra frågor rörande skattskyldigheten och skattebelastningen, att en väsentlig omläggning av detsamma icke lämpligen bör äga rum isolerad. Om avdragsbeloppet skulle sättas lika för hela riket, skulle detta för den enskilde skattskyldige icke såvitt angår statsskatten medföra mera betydande verkningar annat än i vissa undantagsfall, men såvitt kommunalskatten angår understundom medföra kännbar ökning av utdebiteringen och överflyttning av skattebördan från icke-fastighetsägare till fastighetsägare. För staten skulle en sådan åtgärd enligt vissa alternativ åstadkomma en avsevärd förändring i skatteenheternas antal och skatteavkastningen. För kommunerna, framför allt de små landskommunerna, kan en ändring av avdragssystemet medföra stark nedgång i skattekrontalet, särskilt om det allmänna inkomstläget är nedpressat. 1945 års statsskatteberedning berörde i sitt betänkande med förslag till omläggning av den direkta statsbeskattningen samt angående kvarlåtenskapsskatt m. m. frågan om skattegrupperingen. Beredningen anförde härvid bland annat följande (SOU 1946:79, s. 126). Vid övervägandet av frågan, huruvida dyrortsgraderingen av ortsavdragen bör bibehållas eller ej, har beredningen funnit, att de meningsskiljaktigheter, som nu äro rådande på denna punkt, icke gälla den teoretiska motiveringen för dyrortsgraderingen utan äro beroende av olikheter i uppfattningen om i vilken utsträckning variationer i dyrortsförhållandena på skilda orter föreligga. Av de undersökningar, som i detta hänseende under de senare åren ägt rum, torde otvivelaktigt framgå, att en minskning av levnadskostnadsskillnaderna på olika orter numera skett. Då emellertid olikheter i levnadskostnader alltjämt föreligga, har beredningen icke kunnat föreslå avskaffande av dyrortsgrupperingen vid beskattningen. Beredningen har sålunda i sitt förslag bibehållit ortsavdragens gradering i fem ortsgrupper, varvid spännvidden

14 mellan högsta och lägsta ortsgrupp i överensstämmelse med lönekommitténs förslag beträffande lönespännvidden i lägre löneklasser bestämts till omkring 16 %. Beredningens förslag var emellertid inte enhälligt. I ett särskilt yttrande föreslog sålunda beredningens ledamot h e r r Rubbestad, att dyrortsgraderingen skulle avskaffas samt att de skattefria ortsavdragen skulle bestämmas till enhetliga belopp, motsvarande vad beredningens majoritet föreslagit för skattskyldiga i ortsgrupp III. Som skäl för sin ståndpunkt åberopade reservanten bland annat, att det knappast fanns någon nämnvärd skillnad i levnadskostnaderna på olika orter om man tog hänsyn till alla på frågan inverkande omständigheter. Men även om det skulle finnas vissa skillnader i levnadskostnader bleve emellertid detta i allmänhet kompenserat genom de högre löner, som i regel skulle utgå på de dyrare orterna. Att därjämte stadga större skattefrihet för dessa orter fann reservanten vara ett oberättigat gynnande av dessa. När frågan anmäldes för 1947 års riksdag genom proposition 212 uttalade departementschefen i detta samm a n h a n g bland annat följande (s. 164). I fråga om d y r o r t s g r u p p e r i n g e n av ortsavdragen har skatteberedningen i anslutning till 1943 års dyrortskommittés betänkande förordat en viss minskning av spännvidden mellan högsta och lägsta ortsgrupp. Denna skulle enligt förslaget komma att uppgå till omkring 16 procent för gift och 20 procent för ogift skattskyldig. Häremot har reservation avgivits av herr Rubbestad, vilken förordat ortsavdragens fastställande till lika belopp för hela landet. De flesta remissinstanser ha lämnat majoritetsförslaget utan erinran. Några ha emellertid förordat reservationen. Några nya synpunkter utöver vad som anförts i reservationen ha därvid knappast framkommit. Otvivelaktigt kvarstår, trots den prisutjämning, som försiggått under senare år,

olikhet i levnadskostnader mellan olika orter såsom påvisats av 1943 års dyrortskommitté. Vid beskattningen tillkommer dessutom det förhållandet att taxeringarna på landsbygden till stor del avse naturainkomster, vilka i allmänhet värderas i underkant. Landsbygdsbefolkningen skulle säkerligen icke ha någon förståelse för en taxering, vid vilken naturainkomsterna upptoges till samma värde som kostnaderna för samma förmåner i Stockholm eller annan högre dyrort. Argumentet att lönerna i allmänhet äro högre på de högre dyrorterna och att detta är tillräckligt såsom kompensation för olikheten i levnadskostnader synes icke heller hållbart. För full jämlikhet måste såväl löner som avdrag ha samma realvärde på de olika orterna och således, uttryckta i pengar, vara större på de dyrare än på de billigare orterna. I annat fall blir skatten, reellt och icke endast i pengar räknat, större på den dyrare orten än på den billigare. I den mån lönerna på högre dyrorter ge mer än full kompensation för de höga levnadskostnaderna resulterar detta givetvis i högre skatt även om ortsavdragen dyrortsgrupperats. Att genom ett skatteavdragssystem, som skulle speciellt gynna de lägre dyrorterna bidraga till att motverka landsbygdens avfolkning synes principiellt mindre tilltalande. I den mån åtgärder i sådant syfte skola vidtagas är detta en fråga som faller under jordbrukspolitiken och icke under skattepolitiken. Såsom några remissinstanser påpekat skulle ett slopande av dyrortsgrupperingen medföra en i och för sig värdefull administrativ förenkling. Det synes emellertid icke försvarligt att fördenskull genomföra en omläggning som för en enskild skattskyldig i högsta dyrort skulle innebära en ökning av hans skattebörda med ett belopp, som motsvarar marginalskattesatsen på de 250 kronor, varmed hans beskattningsbara inkomst skulle komma att ökas genom en dylik utjämning av ortsavdragen. Under åberopande av de ytterligare synpunkter, som här anförts, får jag förorda ett antagande av skatteberedningens förslag på förevarande punkter i oförändrat skick. Departementschefens ifrågavarande förslag godkändes av riksdagen. Härigenom kom sålunda beträffande den statliga beskattningen en viss anknyt-

15 ning att äga rum mellan lönegruppering och skattegruppering. En motsva| r a n d e anknytning beträffande den komI munala beskattningen skedde sedan ge• nom 1950 års kommunala ortsavdragsreform. Frågan om differentieringen av de skattefria ortsavdragen efter dyrort behandlades även av 1949 års skatteutredning i dess betänkande. Utredningen framhöll härvid bland annat följande (SOU 1951:51, s. 208—209). Ortsavdragens uppgift är dels att undantaga ett visst existensminimum från beskattning, dels att differentiera skatten efter försörjningsbörda och djTort. Sedan numera någon avvägning av skatten efter antalet barn icke längre förekommer vare sig vid den statliga eller den kommunala beskattningen, ha emellertid ortsavdragen förlorat en del av sitt innehåll. Av deras ursprungliga syfte kvarstår endast att garantera ett skattefritt existensminimum, vars storlek är beroende av civilstånd, och att avväga beskattningen efter dyrortsförhållandena. Skulle det befinnas möjligt att avskaffa även dyrortsgrupperingen vid beskattningen, synes ortsavdragssystemet icke längre fylla någon praktisk funktion. Det skulle då vid den statliga inkomstbeskattningen kunna ersättas med två skatteskalor, en för gifta och en för ensamstående, så avpassade att ett visst lägsta inkomstskikt för vardera kategorien lämnades obeskattat. Ett sådant system skulle innebära den förenklingen, att skatten kunde uträknas direkt på den taxerade inkomsten utan ortsavdrag eller beskattningsbar inkomst såsom mellanled. Om möjligheten att avskaffa dyrortsgrupperingen vid beskattningen råda delade meningar. Sålunda har i olika sammanhang gjorts gällande, att variationerna i dyrhetsgrad mellan olika orter icke äro tillräckligt betydande för att motivera en dyrortsgradering av ortsavdragen. — — — Av de undersökningar härom, som gjorts under senare år, torde också ha framgått att skillnaderna i levnadskostnader mellan olika orter äro på väg att utjämnas. Otänkbart synes icke vara, att denna utveckling i en framtid kan ha fortskridit så långt, att någon avvägning av skatterna efter dyrort icke längre erford-

ras och att därmed även frågan om ortsavdragens bibehållande vid beskattningen kan tagas under omprövning. En reform av detta slag torde dock böra genomföras i etapper, genom att antalet ortsgrupper efterhand minskas. Vi ha emellertid icke funnit oss kunna föreslå någon begränsning i den nuvarande dyrortsgrupperingen vid beskattningen utan ha i vårt förslag bibehållit ortsavdragens gradering i fem ortsgrupper. Den principutredning i dyrortsfrågan, som 1950 års dyrortssakkunniga verkställde, utmynnade som nämnts i förslag till riktlinjer för en kommande dyrortsundersökning. I fråga om resultatets användning för en revision av gällande skattegruppering framhöll de sakkunniga bland annat följande (SOU 1951:7, s. 99—100). När man söker en teoretiskt hållbar grund för en ortsgruppering beträffande de skattefria avdragen, måste man taga motiveringen för dessa avdrag till utgångspunkt. Denna motivering är emellertid oklar. Såsom redan 1921 års kommunalskattekommitté framhöll, kan man icke upprätthålla »fiktionen om ortsavdraget såsom uttryck för ett efter dyrortsgrupperingen avpassat existensminimum». Trots att avdragen sedan dess blivit höjda, är de fortfarande väsentligt lägre än vad som i andra sammanhang brukar betraktas som existensminimum. — — — Även om man betraktar avdragen som ett uttryck för något slag av existensminimum, så uppstår frågan, om dyrortsskillnaderna vid detta minimum skall kunna anses vara proportionella mot skillnaderna vid högre inkomster. Detta förefaller tvivelaktigt, men den gällande utformningen av skatteavdragen och tillämpningen av lönegrupperingen i detta sammanhang bygger dock på denna förutsättning. De skattefria avdragen kan också betraktas som en metod att åstadkomma en viss progressivitet i beskattningen (för den del av inkomsten, som understiger skatteavdraget, är skatten noll). I fråga om kommunalskatten är detta den enda progressivitet som förekommer; i fråga om den statliga beskattningen stiger dessutom skatteprocenten undan för undan vid stigande inkomst.

16 Om man vill vara konsekvent, borde ej blott avdragen vara dyrortsgraderade utan även skattesystemet i övrigt. Det nuvarande systemet leder till att de nominellt högre inkomsterna på de dyrare orterna träffas hårdare av den statliga beskattningen än motsvarande realinkomst på de lägre orterna. — — — För personer med dyrortsgraderade löner kunde givetvis ett system utformas med ortsgradering enbart av lönen. Graderingen skulle härvid vara gjord så, att lönen, minskad med skatten -— uträknad utan ortsgraderade avdrag — skulle få samma realvärde på alla orter. För övriga inkomsttagare skulle problemet dock icke bli löst härigenom. En tillfredsställande lösning av hithörande problem kan icke åstadkommas inom ramen för vårt uppdrag utan endast i samband med en översyn av skattebestämmelserna. Härvid är det angeläget att ägna särskild uppmärksamhet åt frågan, huruvida ortsavdragens spännvidd bör vara densamma som lönernas. När frågan om den nu gällande skattegrupperingen genom proposition 133 underställdes 1953 års riksdags prövning, erinrade departementschefen om att chefen för civildepartementet i proposition 132 till samma års riksdag anmält frågan om ny lönegruppering för statens tjänstemän m. fl. i anslutning till resultaten av 1951 års dyrortsundersökning. Till grund för förslagen i sistnämnda proposition låg en inom civildepartementet upprättad promemoria (jfr kap. III B). I promemorian hade gjorts vissa uttalanden av särskild betydelse för frågan om skattegrupperingen. Sålunda hade uttalats, att den omprövning som borde ske av gällande ortsgrupperingar skulle syfta till att åstadkomma skäliga relationer mellan de olika orterna på grundval av den skillnad i dyrhet, som kunde föreligga. Däremot hade det inte avsetts, att de eventuella justeringar, som kunde visa sig erforderliga, skulle i fråga om skattegrupperingen innebära en allmän skattesänkning. Det hade vidare i promemorian framhållits, att skattegruppe-

ringen även i fortsättningen b o r d e utformas på samma sätt som lönegrupperingen. I de över promemorian avgivna remissutlåtandena hade frågan om skattegrupperingen närmare berörts endast av Tjänstemännens Centralorganisation som hävdade, att det inte vore självklart att spännvidden mellan ortsavdragen för olika ortsgrupper vid skattegrupperingen borde vara densamma som spännvidden i löneplanerna. De praktiska skäl, som kunde anföras för att skatte- och lönegrupperingarna till sin konstruktion borde sammanfalla, syntes enligt organisationens mening i detta sammanhang sakna betydelse. Departementschefen framhöll emellertid i propositionen 133, att enligt hans uppfattning avgörande skäl talade för att, såsom i den inom civildepartementet upprättade promemorian föreslagits, skattegrupperingen utformades på samma sätt som lönegrupperingen. Följaktligen borde antalet ortsgrupper jämväl vid skattegrupperingen minskas till fyra och den totala spännvidden mellan högsta och lägsta ortsgrupp minskas från 16 till 12 %. Efter år 1953 har ett flertal förslag om ändring i eller slopande av skattegrupperingen framförts i motioner till riksdagen. I två vid 1954 års riksdag väckta motioner (1:201 och 11:254) föreslogs sålunda, att vid en kommande reducering av ortsgrupperna i de statliga löne- och skattegrupperingarna en nedflyttning av högsta ortsgrupp borde övervägas, dock med särskilt kompletterande tillägg för Norrland. I motioner till 1955 års riksdag (I: 142 och II: 156) samt till 1956 års riksdag (1:447 och II: 570) hemställdes att riksdagen måtte besluta införa enhetliga ortsavdrag för hela riket, motsvarande gällande ortsavdrag i högsta ortsgrupp. Motionerna, vilka samtliga avstyrkts av ve-

17 derbörande utskott, har icke föranlett någon riksdagens åtgärd. Vid 1957 års riksdag föreligger — såsom framhållits i utredningens direktiv — i olika motioner förslag angående skattegrupperingen. I motionerna I : 306 och I I : 392 framförs sålunda förslag om en allsidig utredning av frågan om ortsavdragen vid beskattningen. I motionerna 1:307 och II: 389 föreslås, att dyrortsgrupperingen vid beskattningen skall avskaffas och att enhetliga ortsavdrag av 4 000 kronor för gift och

2—709253

2 000 kronor för ensamstående skattskyldig skall införas samt att ett särskilt tilläggsavdrag skall utgå för delar av Norrland. I motionerna I: 308 och I I : 387 föreslås, att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj:t hemställa om förslag till 1958 års riksdag om avskaffande av ortsgrupp II vid inkomstbeskattningen och om en fortsatt stegvis avveckling av skattegrupperingen. Behandlingen av dessa motioner har uppskjutits till 1957 års riksdags höstsession.

KAPITEL

III

Principerna för dyrortsgrupperingen

A. Dyrortsundersökningar

Metoderna vid de tid efter annan företagna dyrortsundersökningarna kan sägas ha varit i stort sett desamma till och med 1934 års undersökning. De vid denna undersökning tillämpade metoderna kan beskrivas så, att man beräknat kostnaden för en viss konsumtion av huvudsakligen livsmedel, bränsle, lyse, bostad och »övriga utgiftsposter» — sistnämnda post omfattade dock endast såpa och skolagning — samt skatteutgiften på skilda orter enligt en hushållsbudget avseende löntagare med familj bestående av man, hustru och två å tre barn. De medräknade posterna (»den avkortade budgeten») har beräknats motsvara omkring 2/3 av budgetens islutsumma. Viss hänsyn har tagits till konsumtionens särdrag inom olika landsdelar. I fråga om bostadsposten har man såväl vid 1934 års dyrortsundersökning som vid tidigare undersökningar ansett det nödvändigt att på det hela taget frångå det för levnadskostnads] ämförelser grundläggande kravet att jämförelsen skall avse samma eller likvärdig standard. Skatteposten beräknades med utgångspunkt från ett och samma inkomstbelopp i alla kommuner. Vid skattepostens beräkning gjordes även genomgående lika personliga avdrag och lika stora avdrag för erlagda skatter. Vid den prisgeografiska undersökningen 1941 tillämpades de av 1936 års lönekommitté förordade riktlinjerna.

1941 års undersökning skiljde sig från de föregående främst i två viktiga avseenden. Dels omfattade beräkningen samtliga i en hushållsbudget ingående poster (även beklädnad, inventarier osv.) och dels skedde beräkningen av bostadsposten efter en förbättrad metod. 1943 års dyrortskommitté föreslog vissa ändringar och nyheter i metoderna för dyrortsundersökningen och dessa tillämpades vid 1946 års dyrortsundersökning. Den budget som användes vid 1946 års undersökning var oavkortad och enhetlig, dvs. lika för alla landsdelar och orter. I fråga om den i sammanhanget betydelsefulla bostadsposten ansåg dyrortskommittén, att den av 1936 års lönekommitté föreslagna metoden efter av socialstyrelsen vid 1941 års undersökning genomförda ändringar var väl utvecklad. Kommittén förordade därför endast vissa smärre ändringar. Vid beräkningen av skatteposten tilllämpades vid 1946 års undersökning en i proposition 343 till 1945 års höstriksdag föreslagen ny metod. Enligt denna skulle skatten beräknas på ett inkomstbelopp som varierade med levnadskostnaderna på de olika orterna. En nyhet i 1946 års undersökning var vidare, att landsbygdskommuner erhöll tillägg för utgifter i samband med resor och transporter. Dessa tillägg skulle i princip representera landsbygdens merkostnader för resor och trans-

19 porter vid inköp av hushållsförnödenheter (särskilt inventarier och kläder), vid sjukdomsfall och besök hos tandläkare och över huvud taget vid landsbygd shushållens kontakt med tätorterna. Däremot avsågs icke att täcka merkostnader för barnens skolresor eller inackordering på skolorter eller för arbetsresor. Den senaste dyrortsundersökningen utfördes på material avseende år 1951. De allmänna principerna för denna undersökning återfinns i 1950 års dyrortssakkunnigas betänkande (SOU 1951: 7), Kungl. Maj:ts proposition till 1951 års riksdag (nr 111) samt statsutskottets utlåtande över propositionen (nr 132). Vidare fastställde Kungl. Maj:t vissa beräkningsprinciper i skrivelser till socialstyrelsen dels den 28 mars 1952 angående indelningen av lägenheterna i kvalitetsgrupper, dels den 9 maj 1952 angående skatteposten och resekostnaderna, dels ock den 25 september 1952 angående beräkningen av skatteposten. Följande redogörelse för principerna vid 1951 års dyrortsundersökning ansluter sig i huvudsak till vad som anförts i ett av särskild utredningsman den 15 oktober 1956 avlämnat betänkande angående Stockholms- och Göteborgsområdenas ortsgruppering (stencil). Enligt 1950 års dyrortssakkunniga kunde skillnaderna i kostnader mellan olika orter, belägna i en och samma del av landet, vara obetydliga eller endast med stor felmarginal fastställas, medan däremot för vissa utgiftsposter en mera beaktansvärd skillnad kunde konstateras mellan olika delar av landet. I enlighet med denna uppfattning var syftet med 1951 års dyrortsundersökning att visa vad det kostade att inom olika delar av landet upprätthålla en och samma levnadsstandard. Eftersom konsumtionsvanorna växlar mellan t. ex.

stad och landsbygd, gjordes prisjämförelsen 1951 med utgångspunkt från tre skilda budgetar, nämligen en avseende Stockholm, en avseende den egentliga landsbygden och en avseende medelstora städer. Den sistnämnda beräkningen hade närmast kontrollkaraktär. Systemet med områdesindelningen ansågs möjliggöra en högst avsevärd begränsning av antalet prisinsamlingsorter. Vid tidigare dyrortsundersökningar hade prisinsamling skett i samtliga kommuner och därtill i ett antal särskilt undersökta orter. Den lokala prisinsamlingen avsåg vid 1951 års undersökning främst livsmedel men omfattade även vissa delposter, när det gällde bränsle, kläder och övriga utgifter. För kläder begränsades den lokala prisinsamlingen till ett p a r reparationsarbeten. I övrigt förutsattes priserna vara lika över hela landet; hänsyn togs dock till att priserna för tung konfektion var något högre på vissa större orter. Den lokala prisinsamlingen för övriga varor och tjänster omfattade endast ca 1/s av hela utgiften inom denna delpost; i övrigt sattes priserna lika över hela landet. På grundval av prismaterialet och kvantiteter för representantvarorna enligt de tre budgetarna framräknades för större områden — i regel län — genomsnittligt kostnadstal för var och en av huvudposterna livsmedel, bränsle och lyse samt kläder och övriga utgifter. I dessa kostnadstal ingick även utgifterna för de poster i budgeten för vilka priserna antagits vara lika över hela landet. Individuella kostnadstal för nämnda huvudposter framräknades endast för Stockholm, Göteborg och Malmö. Beträffande budgetens olika huvudposter i övrigt må följande framhållas. Bostadsposten. För städer och tätorter med hyresreglering skedde med utgångspunkt från 1945 års bostadsräk-

20 ning en framskrivning till år 1951 av h y r o r n a för i öppna marknaden uthyrda lägenheter. Från hyresnämnderna i ca 250 tätorter med minst 1 500 invån a r e erhölls uppgift dels om de av hyresnämnd fastställda hyrorna i lägenheter byggda åren 1946—1951, dels om förändringar av hyrorna i lägenheter, byggda år 1945 eller tidigare. Därjämte företogs i samband med mantalsskrivningen för år 1952 en totalundersökning i ca 60 tätorter utan h y r e s n ä m n d samt i några hyresreglerade orter, för vilka en framskrivning m e d ledning av hyresnämndernas uppgifter ej kunde göras. För Stockholm och Göteborg användes de lokala hyresräkningar, som företagits av städernas statistiska kontor under år 1950, varjämte framskrivning till 1951 gjordes med hjälp av material från hyresnämnderna. För ca 1 100 icke hyresregler a d e orter med mellan 200 och 1 500 invånare genomfördes en partiell hyresräkning. Denna undersökning omfattade VÖ av bostadsbeståndet i de ber ö r d a orterna. F ö r den egentliga landsbygden inhämtades inget nytt material till belysning av utvecklingen efter år 1945. I stället antogs, att bostadskostnaderna p å den egentliga landsbygden mellan år 1945 och år 1951 förändrat sig på samma sätt som i tätorter med 200— 1 500 invånare. I dyrortsundersökningen medtogs lägenheter om 1, 2 och 3 rum och kök, u t h y r d a i öppna marknaden, med undantag av s. k. blandade lägenheter. Vidare utsorterades ur materialet lägenheter, som var behäftade med vissa brister. Lägenheterna fördelades inom var och en av de tre storleksgrupperna p å fem kvalitetsgrupper, nämligen 1) lägenheter med centralvärme, w c och enskilt badrum; 2) lägenheter med cen-

tralvärme och w c men utan enskilt badrum; 3) lägenheter med centralvärme men utan både w c och enskilt badrum; 4) lägenheter utan centralvärme men med w c ; 5) lägenheter utan både centralvärme och wc. Denna fördelning på 3 storleksgrupper och 5 kvalitetsgrupper eller sammanlagt 15 grupper tillämpades för tätorter med minst 1 500 invånare. För tätorter med 200— 1 500 invånare samt den egentliga landsbygden sammanslogs å ena sidan kvalitetsgrupperna 2 och 3 och å a n d r a sidan grupperna 4 och 5 till v a r d e r a en grupp, varför sammanlagda antalet grupper i detta fall var 9. 1950 års dyrortssakkunniga diskuterade en komplettering av kvalitetsindelningen och pekade på en r a d andra egenskaper som påverkade en bostads kvalitet och hyra, exempelvis golvyta, ålder, läge, förekomsten av w c , hiss, kylskåp etc. De sakkunniga begränsade sina överväganden i fråga om kvalitetsindelningen till att gälla tre faktorer, nämligen ytstorleken, åldern och förekomsten av wc. Dessa överväganden resulterade i ett positivt förslag beträffande enbart den sistnämnda faktorn. Enligt de sakkunnigas förslag borde det — såsom också skedde vid 1951 års undersökning — vid kvalitetsindelningen tagas hänsyn till om det fanns w c eller icke. Vid 1951 års dyrortsundersökning uträknades beträffande dels orter med minst 10 000 invånare och dels orter med 1 500—10 000 invånare medelhyra för var och en av de femton grupperna, i förra fallet beträffande varje enskild ort och i senare fallet beträffande varje län. För orter med 200—1 500 invånare samt den egentliga landsbygden uträknades länsvis medelhyror för de nio kvalitets- och storleksgrupperna. På grund av svårigheterna att för centralvärmelägenheterna särskilja

21 bränslekostnaderna skulle bostadsposten även omfatta uppvärmningskostnaderna. I de fall, då ingen värmekostnad eller endast en del av denna ingick i den uppgivna hyran, tillades vid bearbetningen inom socialstyrelsen en bränslekostnad. Denna beräknades generellt med ledning av bränslekommissionens normer för bränsleåtgång per rumsenhet inom fyra temperaturzoner. Uppgifter om priser för bränsle inhämtades dels centralt, dels i samband med prisinsamlingen.

lägenheterna vid sammanvägningen av medelhyrorna i olika kvalitetsgrupper till ortsmedeltal men inte vid dessa medelhyrors fastställande. Bostadskostnaderna för egnahem påverkade däremot icke beräkningen. Köksbränsle och lyse. Enär uppgift om bränsleåtgång ej kunde erhållas ur budgetarna, fastställdes vid 1951 års undersökning standardkvantiteter avseende ett normalhushåll i förhyrd lägenhet, lika för de olika budgetarna. I fråga om matlagningsbränslet beFör att få en sammanfattande medel- räknades inom varje län kostnadstal hyra för orterna och för länen sam- för olika spistyper. Dessa tal sammanmanvägdes medelhyrorna i de olika vägdes sedan till en genomsnittskostkvalitets- och storleksgrupperna. Ortens n a d ; enligt stockholmsbudgeten gjordes (länets) medelhyra enligt stockholms- sammanvägningen med ledning av förestandarden erhölls genom sammanväg- komsten av ifrågavarande spistyper i ning av kvalitets- och storleksgrupper- Stockholm, enligt landsbygdsbudgeten nas medelhyror med ledning av lägen- respektive budgeten för medelstora stähetsbeståndets fördelning på respek- der med ledning av motsvarande förtive grupper i Stockholm. På motsva- delning i landskommunerna respektive r a n d e sätt erhölls ortens medelhyra en- medelstora städer. Till den således erligt landsbygdsstandarden respektive hållna genomsnittskostnaden för spisstandarden i medelstora städer genom bränsle lades lysekostnaden, varvid en sammanvägning med ledning av lä- hänsyn togs till att hushåll med elektgenhetsbeståndets sammansättning på risk spis samtidigt får lägre strömpris landsbygden respektive i medelstora för belysning. städer. Skatteposten. Beräkningen av de diI lägenhetsbeståndet inräknades här- rekta skatterna vid 1951 års dyrortsvid liksom vid 1946 års undersökning undersökning skedde liksom vid 1946 förutom hyreslägenheterna även bo- års undersökning på inkomstbelopp, stadsrättslägenheterna. Detta innebar, som motsvarade de totala levnadskostatt man tog hänsyn till bostadsrätts- naderna i olika kommuner. 1 Den kom1 Skatteformeln vid 1951 års dyrortsundersökning hade följande utseende: * = u — 500 +k (x — 370 — a — b) + s [x — 400 — a — c — Är (x — 370 — a — b)]; = u — 500 — s (400 + a + c) — k(l — s) (370 + a + b) (1—s) (1—k) Följande beteckningar har använts: x «=» inkomst inklusive skatt u = utgiftssumma 500 = skattefria inkomster s = statlig marginalskatteprocent 400 = allmänna avdrag vid den statliga taxeringen 370 = allmänna avdrag vid den kommunala taxeringen k = total kommunal utdebiteringssats a = avdrag för arbetsresor b = kommunalt ortsavdrag c = statligt ortsavdrag

22 munala skatten beräknades därvid på grundval av de för år 1952 fastställda utdebiteringssatscrna. För städerna och för kommuner inom ett inre förortsområde till Stockholm användes den för varje kommun bestämda utdebiteringssatsen och för köpingar och landskommuner i övrigt tillämpades en genomsnittlig utdebiteringssats för varje län. För de orter, som tillgodoräknades kostnader för arbetsresor, reducerades inkomsten med dessa kostnader före skatteberäkningen. Vidare gjordes före skatteberäkningen avdrag för skattefria inkomster (främst barnbidrag och andra sociala bidrag). De allmänna avdragen beräknades med ledning av bland annat uppgifter i 1948 års konsumtionsundersökning. Ortsavdragen, såväl de kommunala som de statliga, beräknades för varje ort på grundval av ortens dåvarande dyrortsplacering. Resekostnaderna. Vid 1946 års dyrortsundersökning medräknades som tidigare nämnts endast de rese- och transportkostnader, som konsumenterna på landsbygden ofta måste erlägga utöver själva inköpspriset för en rad varor och tjänster. Vid den senaste dyrortsundersökningen utvidgades resekostnadsposten till att avse samtliga resekostnader. Vid denna beräkning gjordes åtskillnad mellan tre slag av resor, nämligen semesterresor, inköpsoch nöjesresor samt arbets- och skolresor. Kostnaderna för semesterresor sattes lika över hela landet. För inköpsoch nöjesresor steg kostnaderna med avståndet till inköpsorten. Antalet orter, som vid 1951 års undersökning räknades som inköpsorter, uppgick till närmare 300. Vid beräkningen togs även hänsyn till resorna inom de större inköpsorterna, medan de mindre inköpsorterna icke påfördes några kostnader för inköps- och nöjesresor. Kostnaderna för arbets- och skolresor slutligen

hade betydelse framför allt i Stockholm, Göteborg och Malmö med förorter. Även landsbygden samt främst övriga större inköpsorter påfördes vissa kostnader för sådana resor. Det bör n ä m n a s , att resekostnaderna genomgående satts lika för alla delar av en kommun. B. Inplacering i ortsgrupper

Dyrortsundersökningen resulterade i krontal för de olika i budgeten ingående posterna och genom att summera dessa erhölls sammanfattande krontal för varje ort. Till och med 1934 års dyrortsundersökning beräknades ett medeltal av krontalen för olika orter (den s. k. riksmedeldyrheten). Tillvägagångssättet var i korthet följande. Inom varje län indelades orterna i grupper efter kommuntyp. För varje grupp togs ett ovägt medeltal av krontalen. Riksmedeldyrheten var ett medeltal av dessa gruppmedeltal så beräknat, att varje gruppmedeltal fick inverka i proportion till den sammanlagda folkmängden på de orter, som ingick i gruppmedeltalet. För varje kommun beräknades därefter indextal med riksmedeldyrheten = 1 000. Riksmedeldyrheten, som bland annat tillmätts betydelse för anknytningen mellan på varandra följande grupperingar, uträknades icke vid de senaste undersökningarna. 1936 års lönekommitté riktade sålunda kritik mot att ta riksmedeldyrheten till utgångspunkt för anknytningen mellan olika grupperingar. I denna kritik instämde sedermera 1943 års dyrortskommitté, som uttalade att Stockholm otvivelaktigt vore den bästa orten att välja till anknytningspunkt. Vid 1951 års dyrortsundersökning beräknades för varje kommun krontal enligt var och en av budgetarna för Stockholm, för medelstora städer och för landsbygden. För att underlätta utnyttjandet av dessa krontal omräknades de

23 till tre serier av indextal, varvid talet för Stockholm i var och en av serierna sattes = 1 000. Sedan sammanfattande krontal och indextal uträknats för de olika kommunerna kan själva dyrortsundersökningen anses vara avslutad. Därefter återstår att fördela kommunerna på ortsgrupper. Av stor betydelse för inplaceringen är bland annat frågor om antalet ortsgrupper och om gruppgränserna. Enligt 1936 års lönekommitté borde antalet ortsgrupper göras i viss mån beroende av spännvidden i levnadskostnader mellan olika orter. Var skillnaden i levnadskostnader mellan dyraste och billigaste orter stor, krävdes för att undvika alltför kraftiga språng i lönebeloppen ett tämligen stort antal grupper; var spännvidden obetydlig, kunde gruppantalet sättas jämförelsevis lågt. Enligt 1943 års dyrortskommittés mening var det en ren lämplighetsfråga, hur många ortsgrupper man valde. Kommittén fann för sin del en indelning i fem grupper vara mest lämplig. Härvid vägleddes kommittén även av hänsynen till den förenkling i administrativt hänseende, som en nedskärning från tidigare nio ortsgrupper till fem skulle innebära, icke minst därigenom att löne- och skattegrupperingarna kunde göras praktiskt taget överensstämmande. Det bör här erinras om att när 1946 års dyrortsundersökning fortskridit så långt, att gruppgränser kunde fastställas, riksdagen redan hade antagit de löneplaner, som 1945 års lönekommitté utarbetat efter förhandlingar med löntagarorganisationerna. Dessa löneplaner förutsatte, att antalet grupper skulle vara fem, att spännvidden mellan högsta och lägsta grupp skulle vara 16 % och att Stockholm skulle vara placerad i mitten av den högsta gruppen. Valet av gruppgränser var sålunda i hög grad

bundet. Orsaken till att lönegrupperna fastställdes före dyrortsgrupperingen och därigenom kom att föregripa denna var att en allmän lönereglering eljest icke hade kunnat genomföras den 1 juli 1947. Den nuvarande ortsgrupperingen, vilken trädde i kraft den 1 januari 1954, genomfördes utan samband med någon allmän lönereglering; omgrupperingen föranleddes främst av kommunindelningsreformen år 1952. Beträffande antalet ortsgrupper uttalade 1950 års dyrortssakkunniga bland annat följande (SOU 1951:7, s. 93). Avgörande för antalet ortsgrupper är dels den totala spännvidden för indexserien (rättare serierna), dels den spännvidd mellan grupperna, som man bestämmer sig för. I den nu gällande grupperingen är sistnämnda spännvidd i stort 4 % såväl beträffande gruppernas dyrhet som i fråga om löneskalan. Om man vill bibehålla denna överensstämmelse men t. ex. minska spännvidden till 3 % eller öka den till 5 %, måste sålunda en motsvarande omläggning av löneskalan ske. I motsatt fall kan det stanna vid att ex. en grupp tillkommer och en annan försvinner osv. Det är sålunda ur praktiska synpunkter lämpligast att stanna för den nu tillämpade spännvidden 4 %. Denna spännvidd förefaller oss väl avvägd, men det definitiva avgörandet kan icke träffas, förrän indexserierna föreligger. Sedan 1951 års dyrortsundersökning slutförts, redovisade socialstyrelsen resultaten av undersökningen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 oktober 1952 och hemställde därvid att Kungl. Maj:t måtte fastställa antalet ortsgrupper, spännvidden mellan dessa och Stockholms placering i en grupp. I anledning härav utarbetades inom civildepartementet en promemoria angående ändringar i gällande dyrortsgrupperingar i anledning av 1951 års dyrortsundersökning. I proposition 111 till 1951 års riksdag hade förutsatts, att då gällande ortsgrupperingar skulle omprövas sedan resultatet av dyrortsun-

24 dersökningen framlagts. I p r o m e m o r i a n anfördes med hänvisning härtill bland a n n a t (s. 3 ) . Ifrågavarande omprövning skall syfta till a t t åstadkomma skäliga relationer mellan de olika orterna på grundval av den skillnad i dyrhet, som k a n föreligga. Däremot h a r icke avsetts, a t t de eventuella justeringar, som k a n visa sig erforderliga, skall innebära i fråga om lönegrupperingen en allmän lönereglering eller i fråga om skattegrupperingen en allmän skattesänkning. Då skillnaden i dyrhet synes h a m i n s kat, bör emellertid frågan om antalet ortsgrupper och storleken av spännvidden mell a n grupperna upptagas till övervägande. Det framhölls även, att det vid överläggningar inom civildepartementet med företrädare för olika arbetsgivareoch löntagarorganisationer framkommit stor tveksamhet mot en minskning av s p ä n n v i d d e n i det statliga lönesystemet. Om en minskning likväl skulle ifrågakomma, borde den i allt fall icke leda till m i n d r e spännvidd än 12 p r o cent eller mindre antal ortsgrupper än 4. Spännvidden mellan g r u p p e r n a skulle då alltjämt bli 4 % . Det förutsattes vidare, att åt socialstyrelsen skulle uppdragas att utarbeta förslag till inplacering i ortsgrupp, varvid följande borde iakttagas (s. 4 ) . Inplaceringen av orterna bör ske med ledning främst av de båda indexserier, som hänför sig till budgeten för Stockh o l m och budgeten för landsorten. I de fall, då dessa serier icke sammanfaller, t o r d e i a l l m ä n h e t ett medelvärde av respektive indextal böra användas. Den p å grundval av budgeten för medelstora t ä t o r t e r uppbyggda indexserien torde böra u t n y t t j a s , då tveksamhet föreligger om en orts r ä t t a placering. F ö r b e s t ä m m a n d e t av gränserna för d e olika ortsgrupperna h a r vid de senaste grupperingarnas genomförande olika m e t o der k o m m i t till användning. Sålunda u t gick m a n tidigare från den genomsnittliga dyrheten med h ä n s y n till folkmängdsfördelningen. De nuvarande grupperingarn a bygger på a t t Stockholm placerats m i t t

i högsta gruppen. Om m a n u t g å r från a t t en 4-gruppsindelning skall å s t a d k o m m a s , skulle emellertid icke någon av dessa m e toder leda till ett tillfredsställande resultat. Icke heller skulle k u n n a u n d v i k a s a t t ändringarna i löne- och skattegrupperinga r n a skulle innebära en a l l m ä n lönereglering och en a l l m ä n skattesänkning. För a t t n å syftet a t t å s t a d k o m m a en verklig 4-gruppsindelning u t a n a t t samtidigt genomföra en a l l m ä n lönereglering och en a l l m ä n skattesänkning, torde i stället för någon av förut angivna metoder följande böra komma till a n v ä n d n i n g : den undre gränsen för den lägsta ortsgruppen bör nära sammanfalla med det lägsta indexmedeltalet enligt undersökningen, och den undre gränsen för de ovanför liggande ortsgrupperna bestämmes — i överensstämmelse med den 4-procentiga spännvidden — till ett indextal, som ä r 40 enheter högre än den u n d r e gränsen för n ä r m a s t lägre ortsgrupp. Detta innebär, a t t gränserna för de olika ortsgrupperna skulle bli följande, nämligen för lägsta ortsgrupp

—919 920—959 960—999 för högsta ortsgrupp 1 000—

—• •—• — Vid inplaceringen av orterna med ledning av indextalen och med h ä n s y n s t a gande i enskilda fall till andra faktorer bör eftersträvas a t t stora områden skapas, i n om vilka alla k o m m u n e r och orter tillhör samma ortsgrupp. Endast då mera m a r k e rade prisskillnader framträder, b ö r u t brytningar av enskilda orter tillåtas inom ett sådant enhetligt område. Dessa synpunkter blir av särskild betydelse i de fall, då medelvärdet av de båda indextalen för en ort ligger n ä r a en gruppgräns eller d å de båda talen skulle ge olika resultat. Vid skälighetsprövningen b ö r särskilt beaktas de speciellt stora resekostnader, som gäller för befolkningen inom de vidsträckta k o m m u n e r n a i Övre Norrland. Efter remissförfarande uppdrog Kungl. Maj:t i skrivelse den 6 februari 1953 åt socialstyrelsen att utarbeta förslag till ny lönegruppering i överensstämmelse med de riktlinjer som u p p d r a gits i nämnda departementspromemoria. Riktlinjerna behandlas i proposition 132 till 1953 års riksdag.

K A P I T E L IV

De nuvarande löne- och skattegrupperingarna

Bestämmelser angående de nuvarande statliga löne- och skattegrupperingarna återfinns som tidigare nämnts i kungörelsen den 9 oktober 1953 (SFS 1953: 624), vilken trätt i kraft den 1 januari 1954. Därefter har, såsom framgår av det följande, ändringar i grupperingarna skett genom kungörelser den 19 november 1954 (nr 675) och den 31 maj 1957 (nr 257). Till grund för Kungl. Maj:ts beslut den 9 oktober 1953 låg främst ett av socialstyrelsen utarbetat förslag till inplacering i ortsgrupp av landets kommuner samt ett utlåtande av dyrortsnämnden. Vid utformningen av sitt förslag till ny ortsgruppering den 11 mars 1953 framlade socialstyrelsen till en början beträffande varje län förslag till placering i ortsgrupp av länet i dess helhet. Beträffande flertalet län gav enligt styrelsens mening de vid 1951 års dyrortsundersökning erhållna indextalen en klar vägledning. Beträffande vissa län — Blekinge, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Örebro, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län — kom styrelsen först efter särskild prövning fram till länets placering. Sedan grundplaceringen för varje län på detta sätt avgjorts, övervägde styrelsen i vilken utsträckning undantag från denna placering skulle få förekomma. Med hänsyn till att enligt de lämnade direktiven utbrytning av enskilda orter inom ett enhetligt område endast borde

tillåtas, då mera markerade prisskillnader framträdde, ansåg sig styrelsen böra tillämpa den regeln, att om genomsnittet för en orts indextal enligt budgeten för Stockholm och budgeten för landsbygden ej med mera än 10 enheter under- eller överskred gränsen för den ortsgrupp, som enligt huvudregeln skulle gälla för länet i övrigt, så skulle avvikelsen ej anses vara tillräckligt stor för att i och för sig motivera en placering i annan ortsgrupp än länet i övrigt. Från denna regel — »10enhetersregeln» — gjordes dock ett antal undantag. Socialstyrelsens förslag innebar i stor a drag, att de södra delarna av landet hänfördes till ortsgrupperna 2 eller 3 samt de norra delarna till ortsgrupperna 4 eller 5. Enligt förslaget skulle Stockholm jämte vissa förortskommuner hänföras till ortsgrupp 5 samt Göteborg jämte vissa förortskommuner till ortsgrupp 4. Till ortsgrupp 4 skulle även hänföras vissa förortskommuner till Stockholm. I anledning av framställningar, föranledda av förslaget, tillstyrkte styrelsen sedermera i yttranden till dyrortsnämnden vissa ändringar i förslaget av den 11 mars 1953. Dyrortsnämnden avgav utlåtande över nämnda framställningar den 7 september 1953. Nämnden tillstyrkte därvid uppflyttning till högre ortsgrupp dels av ett antal förortskommuner kring Stockholm och Göteborg, dels ock av

26 bland annat samtliga kommuner p å Öland, i Blekinge och i Göteborgs och Bohus län, som av socialstyrelsen föreslagits placerade i grupp 2, samt ett antal städer, vilka enligt förslaget nedflyttats från grupp 3 till grupp 2. Nämndens beslut var icke enhälligt utan reservationer avgavs, i vilka dels tillstyrktes ytterligare framställningar om ä n d r a d placering, dels avstyrktes vissa av de framställningar, som nämndens majoritet tillstyrkt. Kungl. Maj:ts beslut den 9 oktober 1953 innebar i flera hänseenden avvikelser från vad socialstyrelsen föreslagit och från vad dyrortsnämnden förordat. Beslutet innebar bland annat, att avgränsningen av förortsområden kring främst Stockholm och Göteborg gjordes snävare än som föreslagits. Den år 1953 fastställda ortsgrupperingen kan i korthet sammanfattas på följande sätt. Till ortsgrupp 2 hänfördes Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Älvsborgs och Skaraborgs län med undantag för samtliga kommuner på Öland samt ca 30 städer, vilka hänfördes till ortsgrupp 3. Till ortsgrupp 3 hänfördes — förutom Öland och de ovannämnda städerna — Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Gotlands, Blekinge, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs och Gävleborgs län, dock med undantag av vissa förortskommuner kring Stockholm och Göteborg, vilka placerades i ortsgrupp 4 eller 5, samt Idre kommun i Kopparbergs län, som placerades i ortsgrupp 4. Till ortsgrupp 4 hänfördes dels ett yttre område kring Stockholm, dels Göteborg jämte förortskommunerna Mölndal och Partilie, dels Idre kommun, dels ock vissa delar av Väster-

norrlands, Jämtlands och Västerbottens län. Till ortsgrupp 5 hänfördes Stockholm, Lidingö, Nacka, Solna och Sundbyberg samt Norrbottens län och de delar av Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens län, som icke hänförts till ortsgrupp 4. Efter år 1953 har ett antal framställningar gjorts om uppflyttning av kommuner eller grupper av kommuner till högre ortsgrupp. Bland framställningarna märkes främst två huvudgrupper, nämligen en grupp avseende förortskommuner till Stockholm, Göteborg och Malmö samt en grupp avseende kommuner i ortsgrupp 2. Därutöver h a r endast ett fåtal framställningar förekommit; en av dessa har avsett hela Gotland. I fråga om den förstnämnda gruppen av kommuner har en allmän omprövning av placeringen ägt rum. Denna omprövning har föregåtts av en särskild utredning. Denna utredning har redovisats dels i ett betänkande den 15 oktober 1956 rörande Stockholmsoch Göteborgsområdenas ortsgruppering, dels i ett remissutlåtande den 19 november 1956, vari ortsgrupperingen i Malmöområdet behandlats. Över utredningsmannens förslag har dyrortsnämnden — efter hörande av socialstyrelsen — avgivit utlåtanden den 20 och 29 november 1956. Kungl. Maj :ts beslut den 31 maj 1957, vilket redovisas nedan, innebar avvikelser både från vad utredningen föreslagit och från vad som förordats vid remissbehandlingen av förslagen. Av kommunerna i ortsgrupp 2 har —• inberäknat förortskommuner till Göteborg — endast åtta kommuner uppflyttats efter den 1 januari 1954. Det kan i sammanhanget förtjäna nämnas, att av dessa kommuner fyra tillhörde den grupp kommuner som i den nu-

27 Diagram 1. Rikets indelning i ortsgrupper vid löne- och skattegrupperingarna

VWh Ortsgrtpp 5

28 v a r a n d e grupperingen hänförts till lägre ortsgrupp än i närmast föregående gruppering. Det må vidare erinras om att stats- och kommunalanställda inom sådana nedflyttade kommuner i lönehänseende åtnjutit vissa övergångsförmåner. Kungl. Maj:ts beslut den 19 november 1954 innebar, att Eksjö stad uppflyttades till ortsgrupp 3 från den 1 januari 1955. Genom beslutet den 31 maj 1957 uppflyttades följande kommuner en ortsgrupp, nämligen till ortsgrupp 5: Boo, Danderyd, Djursholm, Huddinge, Järfälla, Saltsjöb a d e n , Sollentuna, Stocksund och Täby, samtliga i Stockholms län; till ortsgrupp 4: Ekerö, Färingsö, Vallentuna och Österåker i Stockholms län, Upplands-Bro i Uppsala län samt Råda, Torslanda och Tuve i Göteborgs och Bohus l ä n ;

till ortsgrupp 3 : Kungsbacka i Hallands län, Angered, Lerum, Nödinge och Starrkärr i Älvsborgs län samt Karlsborg och Tun i Skaraborgs län. Sistnämnda ändringar har i fråga om lönegrupperingen trätt i kraft från och med den 1 juli 1957, medan de i fråga om skattegrupperingen träder i kraft först från och med den 1 januari 1958. Inplaceringen av landets kommuner i ortsgrupper belyses i stora drag av diagram 1. På diagrammet, som innefattar de år 1957 beslutade ändringarna, har utmärkts de städer som placerats i ortsgrupp 3 inom län (eller delar därav), där grundplaceringen är ortsgrupp 2. Antalet sådana städer är 34, medan inom samma område antalet städer som tillhör ortsgrupp 2 är 13. Av tab. 1 framgår, hur antalet kommuner i riket fördelar sig på olika

Tab. 1. Antal kommuner samt folkmängd och antal i olika ortsgrupper m. m. Antal kommuner 1 januari 1957 1

statstjänstemän

Folkmängd (i 1000tal) 1 januari 19571

Ortsgrupp

2 3 4 d ä r a v förorter till Stockholm 5 d ä r a v Stockholm med förorter Summa

Antal statstjänsten!. (i 1000-tal) 1 okt. 1956

Samtliga

därav städer

Totalt

därav städer

393 460 107 20 6 76 14

13 95 13 3 2 12 6

1 379 3 476 1 066 107 433 1419 1 017

91 1 985 573 42 410 1 016 918

20 116 37

1 036

7 340

3 665

37,9 44,4 10,3 1,9 0,6 7,4 1,4

9,8 71,4 9,8 2,2 1,5 9,0 4,5

18,8 47,4 14,5 1,5 5,9 19,3 13,9

2,5 54,2 15,6 1,1 11,2 27,7 25,0

100,0

100,0

100,0

100,0

80 Relal ,iv fördelni ng i % 2 3 4 d ä r a v förorter till Stockholm » Göteborg med förorter 5 Samtliga 1

7,9 45,8 14,8 31,5 100,0

Vid fördelningen på ortsgrupper m. m. har hänsyn tagits till ändringarna genom Kungl. Maj:ts beslut den 31 maj 1957.

29 ortsgrupper. I ortsgrupp 2 uppgår sålunda antalet kommuner till 393 eller till nära 40 % av landets samtliga kommuner. Folkmängden i 2-ortskommunerna utgör dock ej fullt 20 % av hela landets folkmängd. Antalet tjänstemän i statlig och statsunderstödd verksam-

het med ortsgraderade löner uppgår i ortsgrupp 2 till ca 20 000 eller till 8 %. I sammanhanget kan påpekas, att antalet av staten enligt kollektivavtal anställda i ortsgrupp 2 uppgår till ca 7 000 eller till 13 % av samtliga.

KAPITEL V

Regionala olikheter i levnadskostnader

A. 1951 års dyrortsundersökning Den senaste allmänna undersökningen av levnadskostnadernas höjd på olika orter utfördes som tidigare antytts på grundval av material avseende år 1951. Denna undersökning, 1951 års dyrortsundersökning, syftade närmast till att bestämma skillnaderna i levnadskostnader mellan större områden. I enlighet härmed tillämpades, såsom framgår av den i kap. III lämnade redogörelsen för undersökningsprinciperna, i stor utsträckning genomsnittstal för större områden (i regel l ä n ) . Härigenom har förefintliga skillnader i levnadskostnader blivit i viss mån utjämnade. I nedanstående tablå redovisas en fördelning av antalet kommuner efter de vid 1951 års undersökning framräknade indextalen (Stockholms kostnadstal = 1 0 0 0 ) . Dessa tal hänför sig, liksom de i tab. 2 redovisade uppgifterna, till budgeten för Stockholm. Det kan nämnas, att motsvarande indextal enligt budgeten för landsbygden i regel icke företer större avvikelser. Indexgrupp

Städer

1 020— 1 000—1 019 980— 999 960— 979 940— 959 920— 939 900— 919 880— 899 860— 879

2 5 10 13 37 50 16

Summa

133 Övriga kommuner

Samtliga

2 14 38 65 50 200 431 102 1

4 19 48 78 87 250 447 102 1

1 036

Som framgår av tablån fanns det enstaka extremvärden över 1 020 respektive under 880. Spännvidden mellan det högsta och det lägsta indextalet uppgick till ca 14 %, räknat på det högsta talet. Av tab. 2 framgår de genomsnittliga kostnaderna i olika ortsgrupper m. m. dels för samtliga utgifter, dels ock för olika huvudposter i budgeten. Kostnaderna anges i tabellen såsom indextal, varvid kostnaderna i Stockholm satts = 1 000. Redovisning har skett för var och en av de fyra ortsgrupperna, varjämte inom grupperna 5 och 4 en särredovisning skett av Stockholm respektive Göteborg med förorter samt av norrlandskommunerna (inkl. Idre i Kopparbergs l ä n ) . Det bör observeras, att uppgifterna i tabellen, som redovisades av socialstyrelsen år 1954, 1 avser läget den 1 januari 1954. Hänsyn till senare beslutade ändringar i grupperingen har sålunda icke tagits. Kostnadstalen för de olika grupperna utgör medeltal, vägda med hänsyn till folkmängden, av kostnaderna i de olika kommunerna. Det förtjänar erinras om att inplaceringen i ortsgrupper skett dels med ledning av medelvärdet av indextalen enligt budgeten för Stockholm och budgeten för landsbygden, dels med hänsyn till icke statistiskt mätbara faktorer genom skälighetsprövningar. De olika huvudposternas relativa andel i budgeten framgår av följande 1 Soc. Medd. 1954, s. 145

31 tablå, där totalutgiften i Stockholm procentuellt fördelats på de skilda posterna Livsmedel 25,7 Bostad 12,8 Köksbränsle och lyse 1,0 Resor 3,3 Kläder och övriga utgifter. . 38,4 Skatter 18,8 Samtliga utgifter 100,0 Som framgår av tab. 2 ligger kostnaderna enligt 1951 års dyrortsundersökning endast knappt 4 % lägre i ortsgrupp 2 än i Stockholm när det gäller huvudposterna livsmedel samt kläder och övriga utgifter, vilka poster tillsammans omfattar nära 2h av samtliga utgifter. Bostadsposten utvisar helt andra skillnader mellan ortsgrupperna. Hyreskostnaden — endast kostnader för hyreslägenheter ingår i beräkningen — ligger sålunda i ortsgrupp 2 nära 40 % lägre än i Stockholm. Vid en analys av dessa kostnadsolikheter är det av intresse att närmare studera relationerna mellan hyresnivån i äldre och hyresnivån i nyare lägenheter. Med ledning av det i dyrortsundersökningen 1951 ingående materialet för städer och öv-

riga större tätorter med en mera allmän hyresmarknad — antalet uppgår till 134 orter — har socialstyrelsen beräknat medelhyror ortsvis för lägenheterna i vardera åldersgruppen. 1 De för varje kvalitets- och storleksgrupp i det äldre beståndet framräknade medelhyrorna har sammanvägts med vikter, som bestämts av det äldre lägenhetsbeståndets sammansättning i Stockholm. Dessa äldre lägenheter omfattar alla före år 1946 byggda lägenheter, som ingick i materialet vid 1951 års dyrortsundersökning. I detta antal ingår både moderna och omoderna lägenheter. I fråga om nya lägenheter har enbart medtagits sådana som är fullt modernt utrustade — med ev, eget badrum och wc. För var och en av de tre storleksgrupperna (1-, 2- och 3-rumslägenheter) har medelhyran uträknats, varefter dessa hyror sammanvägts enligt sammansättningen i Stockholm. Det bör framhållas, att spännvidden mellan hyrorna i de 134 tätorterna är mindre än spännvidden mellan Stockholms hyrestal och hyrestalet i ortsgrupp 2, som ju även omfattar egentlig landsbygd och mindre tätorter. Om man emellertid begränsar sig till de nämnda tätorterna, 1 Soc. Medd. 1954, s. 145

Tab. 2. De genomsnittliga kostnaderna inom skilda ortsgrupper m. m. dels totalt, dels för olika huvudposter enligt 1951 års dyrortsundersökning (kostnaderna för Stockholm = i 000) Köks-

Livsbränsle Resor medel Bostad och lyse

Ortsgrupp 5 Stockholm Stockholms inre förorter. Norrlandskommuner Ortsgrupp 4 Stockholms yttre förorter Göteborg med förorter .. Norrlandskommuner Ortsgrupp 3 Ortsgrupp 2

1 004 000 000 012 994 998 982 003 978 964

929 1 000 916 797 804 845 839 765 705 621

1 053 1 000 1 045 165 090 045 023 150 113 211

858 1 000 1 000 551 709 878 844 553 504 538

Kläder Samtoch liga Skatter övriga utgifter utgifter 990 1 000 1000 969 982 985 995 971 969 965

1 057 1 000 1 053 1 166 1 080 1 035 1 012 1 144 1 019 948

995 1 000 1 000 984 973 977 970 973 933 906

32 Tab. 3. Medelhyror (exklusive bränsletillägg) i lägenheter färdigställda före och efter årsskiftet 1945/46 samt indextal för orter av olika storlek

Orternas storleksgrupp

Antal orter

2 Lägenheter färdigställda Lägenheter färdigställda Kol. 7 åren 1946—1951 senast år 1945 1% Antal i Medel- Index Antal i Medel- Index av 1 000- hyra, (Sthlm 1 000- hyra, (Sthlm kol. 4 kr = 1 000) kr tal = 1 000) tal 3

9 Stockholm Göteborg Malmö Övriga tätorter med 30 000—100 000 in v . . . . 20 000— 30 000 » . . . 10 000— 20 000 » . . . 5 000— 10 000 » . . .

1 1 1

102 59 29

1 343 1 077 949

1 000 802 707

11 7 3

1 745 1 584 1 414

1 000 908 810

130 147 149

16 16 42 57

99 38 43 26

987 968 871 827

735 721 649 616

17 8 9 5

1 470 1 527 1 432 1 367

842 874 821 783

149 158 164 165

Samtliga orter

1 065

1 525

visar det sig, som framgår av tab. 3, att medelhyran i de minsta orterna ligger nära 40 % lägre än hyran i Stockholm när det gäller de äldre lägenheterna men endast drygt 20 % lägre när det gäller de nyare lägenheterna. Spännvidden i hyrorna för de nya lägenheterna är alltså väsentligt lägre än den i hyrorna för de äldre lägenheterna. Även i fråga om huvudposterna köksbränsle och lyse samt resor skiljer sig kostnaderna i tab. 2 väsentligt mellan de olika grupperna. I förra fallet är kostnaderna högre i samtliga redovisade grupper än i Stockholm. I senare fallet är det däremot Stockholm som har den högsta kostnaden. Om man bortser från Stockholm och Göteborg med förorter är emellertid resekostnaderna enligt 1951 års dyrortsundersökning i genomsnitt för de olika ortsgrupperna av ungefärligen samma storlek (de uppgår till 50—55 % av Stockholms resekostnader). Inom ortsgrupperna föreligger det emellertid betydande skillnader. Skatteposten är lägst i kommunerna i ortsgrupp 2 — i huvudsak landskommuner i södra Sverige — samt i Stock-

holm. De högsta talen har kommunerna i Norrland, där beloppen överstiger kostnaden för Stockholm med ca 15 %. B. Utvecklingen efter 1951

Det har icke varit möjligt för utredningen att göra någon Fullständig undersökning av de aktuella olikheterna i levnadskostnader. Utredningen har emellertid ansett det angeläget att kunna bilda sig en uppfattning om storleksordningen av de förändringar som efter 1951 skett i fråga om spännvidden i levnadskostnaderna mellan olika delar av landet. I detta syfte har utredningen gjort en överslagsberäkning rörande de aktuella levnadskostnaderna i Stockholm och 23 andra städer. I det följande framlägges några huvudresultat av denna överslagsberäkning. Metoder, överslagsberäkningen har så långt detta varit möjligt skett enligt samma metoder som tillämpades vid 1951 års dyrortsundersökning. De städer, som ingått i beräkningen, h a r utvalts bland orter inom de områden, från vilka prisuppgifter insamlas för beräkningen av konsumentprisindex. Urvalet bland sådana orter har väsentligen

33 bestämts med hänsyn till förefintligt material rörande priser, hyror etc. Ifrågavarande prisinsamling sker numera genom statistiska centralbyråns utredningsinstitut, vars lokalombud enligt av socialstyrelsen fastställd blankett inhämtar uppgifter om priser på olika representantvaror i slumpmässigt utvalda affärer. Till grund för överslagsberäkningen har legat den vid 1951 års dyrortsundersökning tillämpade budgeten för Stockholm, framskriven med hänsyn till förändringarna efter år 1951. Framskrivningen har skett på grundval av uppgifter från socialstyrelsen rörande de förändringar som sedan år 1951 vidtagits i budgeten för levnadskostnadsindex (till och med 1954) respektive konsumentprisindex (från och med 1954) för olika huvudposter i budgeten (exklusive skatteposten). Skatteposten har — liksom vid 1951 års dyrortsundersökning — för varje ort beräknats med utgångspunkt från det inkomstbelopp som motsvarar de totala levnadskostnaderna. Vid framskrivningen av budgeten har särskilda indextal använts för följande huvudposter: livsmedel; bostad, bränsle och lyse; kläder och skor; alkoholhaltiga drycker och tobak; övriga utgifter. När det gäller fördelningen på underposter inom huvudposterna livsmedel, kläder och skor samt övriga utgifter har den vid beräkningen av konsumentprisindex använda aktuella fördelningen tilllämpats. Genom framskrivningen har de olika huvudposternas relativa andel av totalutgiften något förändrats. I förhållande till fördelningen 1951, vilken återgivits i tablån på s. 31, har främst livsmedelsposten fått mindre och skatteposten större vikt. Viktförändringarna uppgår till ca 2 %. Den vid 1951 års undersökning redovisade huvudposten kläder 3 — 709253

och övriga utgifter omfattar tre delposter, nämligen kläder och skor, alkoholhaltiga drycker och tobak samt övriga utgifter. Framskrivningen av budgeten har medfört att den förstnämnda delposten fått mindre vikt men denna minskning har nästan helt uppvägts av att de båda andra delposterna erhållit större vikt. När det gäller posten livsmedel har man utnyttjat det prismaterial som insamlats för beräkningen av konsumentprisindex. Denna prisinsamling sker — bortsett från vissa säsongvaror — varje månad. För säsongvarorna insamlas prisuppgifter tre gånger per månad under säsongen. Vid den aktuella överslagsberäkningen har för andra än säsongvaror använts priserna i mars 1957. När det gäller säsongvarorna har i detta sammanhang endast tomatpriserna utnyttjats, varvid priserna under mittveckan i september 1956 använts. För vissa säsongvaror, för vilka prisuppgifter saknats inom flera av de utvalda områdena, har enhetspris insatts. Även för tomater samt för andra varor än säsongvaror saknades prisuppgifter för enstaka områden. Detta kan bero på att tillgången på varan i fråga varit ringa, men det kan också bero på att butiksurvalet, som skett helt slumpmässigt, inom ett sådant område icke kommit att omfatta affärer som fört varan i fråga. Det är främst beträffande olika fisksorter som prisnoteringar saknats. I de fall då prisnotering saknats har vid överslagsberäkningen ett pris insatts (i regel priset för ett närliggande område). Även andra ojämnheter i materialet har förelegat men som regel torde detta förhållande endast i begränsad omfattning ha påverkat resultatet av undersökningen. Vissa svårigheter har förelegat att be-

34 räkna kostnaderna för en av representantvarorna för förtäring utom hemmet, nämligen »middagsmåltid». I det prismaterial som ligger till grund för beräkningen av konsumentprisindex uppvisar noteringarna för denna representantvara stora variationer såväl mellan de olika områdena som inom dessa. För att få ett ytterligare underlag för bedömningen av de lokala prisvariationerna i detta hänseende har matsedlär från ett antal restauranger inom de berörda områdena studerats. Dessa matsedlar, som erhållits genom Sveriges Centrala Restaurangaktiebolag och som avser en vecka i juni 1957, utvisade mycket stora prisvariationer men också stora olikheter beträffande måltidernas sammansättning. Det fanns emellertid även måltider (vanligen s. k. snabblunch) till samma pris på ett stort antal restauranger i olika orter. Då det visat sig svårt att bestämma priset för en fullt jämförbar måltid på olika orter, har vid överslagsberäkningen samma pris insatts på alla orter. Genom att enhetspris använts och ej de noteringar som insamlats för beräkningen av konsumentprisindex h a r totalindextalet höjts för över 2J3 av de berörda orterna. För tio av orterna u p p gick skillnaden i totalindextalet till minst 5 enheter (uppåt eller n e d å t ) . Beräkningen av de aktuella kostnadsolikheterna för bostad orterna emellan har vållat stora svårigheter, även när denna på samma sätt som vid 1951 års dyrortsundersökning begränsats till att avse hyreslägenheter. Vid överslagsberäkningen har materialet vid 1951 års undersökning tagits till utgångspunkt för en framskrivning av hyrestalet för de olika orterna. Vid denna framskrivning har det icke varit möjligt att taga hänsyn till förändringar i hyrestalen på grund av ombyggnad och avgång av lägenheter. Däremot h a r

hänsyn tagits till generella hyreshöjningar som medgivits sedan år 1951 och till och med hyresåret 1956/57. De för hyresåret 1957/58 beslutade generella hyreshöjningarna har däremot icke påverkat överslagsberäkningen. Från bostadsstyrelsen har för de utvalda orterna erhållits uppgifter om antalet nya bostadslägenheter fram till och med år 1955. Bostadskostnaderna i 1951 års dyrortsundersökning har i princip avsett beståndet år 1951 och vid den nu företagna framskrivningen h a r hänsyn tagits till lägenheter tillkomna under åren 1952—1955. I det från bostadsstyrelsen erhållna materialet h a r antalet varje år tillkomna bostadslägenheter redovisats dels efter lägenheternas storlek, dels efter deras utrustning. I detta sammanhang har liksom vid 1951 års undersökning endast lägenheter om 1—3 rum och kök medtagits. För att förenkla beräkningen har här bortsetts från att en mindre del av de nya lägenheterna icke tillhört kvalitetsgrupp 1; samtliga nya lägenheter har sålunda tillförts den högsta kvalitetsgruppen. På grundval av uppgifter från bostadsstyrelsen om medelhyran per m 2 (exklusive »fredsbränsle») i olika delar av landet har en approximativ hyra beräknats för de nya lägenheterna. Dessa medelhyror per m 2 har multiplicerats med 40, 60 och 80 m 2 för att få h y r a n för en 1-rums-, 2-rums- respektive 3rumslägenhet, varefter bränslekostnad pålagts. Sedan genomsnittshyrorna i det äldre beståndet höjts med hänsyn till beslutade generella hyresstegringar efter 1951 samt hyror beräknats för de nya lägenheterna har ortsvis inom var och en av de 15 kvalitets- och storleksgrupperna en sammanvägning skett av hyrorna i äldre och nyare lägenheter, varvid antalet gamla och nya lägenheter på respektive ort använts som vikter.

35 De sålunda framräknade medelhyrorna i var och en av de 15 kvalitets- och storleksgrupperna har därefter sammanvägts till en ortsmedelhyra. Som vikter h a r härvid på alla orter använts det aktuella antalet lägenheter i Stockholm. I fråga om huvudposterna köksbränsle och lyse samt resor, vilka endast utgör en liten del av totalutgiften (1 respektive 3 %), har någon omräkning icke skett i samband med överslagsberäkningen. De olika orternas indextal vid 1951 års dyrortsundersökning har sålunda för dessa poster utnyttjats i detta sammanhang. Vid 1951 års undersökning insattes samma priser på alla orter för övervägande antalet varor när det gäller posten kläder och övriga utgifter. Endast ett litet antal representantvaror noterades för varje prisinsamlingsort. Även vid överslagsberäkningen har varierande priser tillåtits för ett litet antal varor och tjänster. När det gäller kläder och skor har de prisnoteringar som insamlats för beräkningen av konsumentprisindex utnyttjats för representantvarorna sylön samt halvsulning och klackning. Inom posten övriga utgifter h a r ombudens noteringar utnyttjats för följande representantvaror: hårklippning, hårpermanentning, hushållstvätt, tvätt och strykning, nejlika, hemhjälp, bensin och bilmontörsarbete (kundens kostnad per arbetstimme). Kostnaderna för de varor, för vilka lokala variationer tillåtits, utgör endast 32 °/oo av hela delposten kläder och skor samt 134°/oo för delposten övriga utgifter. Beräkningen av skatteposten har som ovan berörts skett på grundval av en inkomst som varierat med utgiften på de olika orterna. Den skatteformel som tillämpades vid 1951 års undersökning (se not 1, s 21) har därvid använts

efter erforderliga ändringar beträffande utdebiteringssatser och avdrag. Hänsyn har tagits till de från och med år 1958 gällande nya kommunala ortsavdragen, vilka uppgår till samma belopp som de nu gällande statliga avdragen. Kommunalskatten har beräknats på grundval av de för år 1957 fastställda kommunala utdebiteringssatserna. Resultatet av överslagsberäkningen. Den utförda överslagsberäkningen är, som torde ha framgått av vad tidigare anförts, av alltför begränsad omfattning för att kunna läggas till grund för några mera bestämda uttalanden om den aktuella spännvidden i levnadskostnader mellan olika orter eller grupper av orter. En jämförelse mellan totalindextalen (Stockholm — 1 000) vid den av utredningen utförda överslagsberäkningen och indextalen (enligt budgeten för Stockholm) för motsvarande orter vid 1951 års dyrortsundersökning visar, såsom framgår av tab. 4, att skillnaden endast för 1/3 av orterna var större än 10 enheter. Skillnaden mellan indextalen går vidare i båda riktningarna. Vid jämförelsen i fråga bör hållas i minnet, att talen vid överslagsberäkningen bygger på individuella tal för de olika huvudposterna, medan däremot talen vid 1951 års undersökning i stor utsträckning var baserade på länsmedeltal. Vidare bör erinras om att inplaceringen i ortsgrupp år 1953 skedde med ledning av medeltalet av indextalen enligt budgeten för Stockholm och budgeten för landsbygden samt att därjämte en skälighetsprövning ägde rum. Beträffande de olika huvudposterna i budgeten må följande framhållas. När det gäller livsmedelsposten, som utgör nära 25 % av totalutgiften, har skillnaden mellan indextalen vid överslagsberäkningen och indextalen vid 1951 års undersökning endast för fem

36 Tab. 4. I överslagsberäkningen ingående orter (exklusive Stockholm) ordnade efter storleken av totalindextalet (Stockholm = 1 000) och fördelade efter ortsgrupp samt efter avvikelse i förhållande till motsvarande tal vid 1951 års dyrortsundersökning Antal orter i ortsgrupp Samtliga orter

Gruppgränser 2

980—999 960—979 940—959 920—939 900—919 880—899

1 1 1

Summa

4 5 5 2 16

5 2 1

3 Därav med en avvikelse (i enheter) i förhållande till motsv. tal år 1951

11—20 1—10 1

3 5 5 6 3 1

1 1

av de berörda orterna varit större än 10 enheter. De förändringar som vid överslagsberäkningen kommit till synes i fråga om livsmedel har sålunda för flertalet orter haft en högst begränsad inverkan på totalindextalet. I fråga om bostadsposten har resultatet av överslagsberäkningen blivit, att bostadsindextalet stigit för samtliga orter i förhållande till Stockholm. Stegringen, som i genomsnitt för de berörda orterna uppgick till ca 60 enheter, har icke för någon ort varit mindre än 30 enheter och för över halva antalet orter överstigit 50 enheter, överslagsberäkningen tyder sålunda på att en viss utjämning av hyresskillnaderna mellan Stockholm och övriga orter ägt rum. Eftersom bostadskostnadernas andel av totalutgiften endast uppgår till 13 %, får dock denna utjämning en relativt begränsad inverkan på totalindextalet. Till ytterligare belysning av de senaste årens utveckling när det gäller spännvidden i hyreskostnader mellan olika delar av landet har i tab. 5 en sammanställning gjorts för nyproducerade statligt belånade lägenheter. Till grund för tabellen ligger uppgifter som sammanställts inom bostadsstyrelsen beträffande flerfamiljsföretag, för vilka

1 1

1 1 1 2 5

0 1 1

+ + + 1—10 11—20 21—30 1 2 3 3

1 2

slutligt beslut om tertiärlån meddelats. Uppgifterna avser första halvåren 1950 och 1952 samt andra halvåret 1955. En jämförelse mellan Stockholm och exempelvis Skåne av de i tabellen redovisade hyreskostnaderna tyder på att en viss sammanpressning av skillnaderna skett under de senaste åren men även att ej oväsentliga skillnader alltjämt föreligger. Uppgifterna i tabellen måste dock tolkas med försiktighet, då de i vissa avseenden är bristfälliga. Sålunda kan antalet stora och små lägenheter vara olika i de skilda områdena, vilket bland annat kommer till synes i skillnader i den genomsnittliga lägenhetsytan (jfr tabellen). Såsom tidigare nämnts har samma priser insatts på alla orter för övervägande antalet varor och tjänster inom huvudposten kläder och övriga utgifter. Även om i vissa fall betydande prisolikheter föreligger för de representantvaror som tillåtits variera, kommer variationerna i genomsnitt för hela huvudposten härigenom att likväl bli små; för posten kläder och övriga utgifter ligger sålunda indextalen för de av överslagsberäkningen berörda orterna mellan 980 och 1 000. Vid 1951 års undersökning var motsvarande indextal i re-

37 Tab. 5. Indextal (Stockholm = 1 000) för medelhyra och medelyta beträffande färdigställda lägenheter för vilka slutligt beslut om tertiärlån meddelats Anm. Uppgifterna avser första halvåren 1950 (1—50) och 1952 (1—52) samt andra halvåret 1955 (2—55) Hyra per m 2 läg.yta, kr, avseende halvåret

Grupp

Stockholm Förorter till Stockholm Göteborg Skåne Övriga delar av Götaland och Svealand (inkl. Gävleborgs län) Norrland (exkl. Gävleborgs län). .

Inklusive fredsbränsle.

2 Lägenhetsyta, m 2 avseende halvåret

1—501

1—521

2—55 2

1—50

1—52

2—55

1 000 963 933 724

1 000 1 033 1 019 755

1 000 1 043 1 086 808

1 000 979 920 995

1 000 966 1 003 960

1 000 1 090 919 976

790 855

852 903

911 1 019

920 1 037

939 1 023

984 1 080

Exklusive fredsbränsle.

gel lägre och denna huvudpost, som väger tungt i budgeten (nära 40 %), har sålunda vid överslagsberäkningen bidragit till en sammanpressning av totalindextalen. Det bör dock understrykas, att det icke råder full överensstämmelse mellan överslagsberäkningen och 1951 års undersökning när det gäller de varor och tjänster som tillåtits variera. Detta förhållande gör, att sammanpressningen i fråga bör tolkas med försiktighet. När det gäller skatteposten har resultatet blivit, att indextalen för de berörda orterna genomgående ligger lägre — för halva antalet orter minst 75 enheter lägre — enligt överslagsberäkningen än enligt 1951 års dyrortsundersökning. Denna sänkning beror till stor del på de förändringar som skett i fråga om de under åren 1951—1956 beslutade kommunala utdebiteringssatserna. Utdebiteringssatscn i Stockholm har under nämnda tid stigit med 1,05 kronor per skattekrona. Inom övriga orter har däremot endast i ett fall en kraftigare utdebiteringshöjning genomförts; för flertalet av de berörda orterna har tvärtom en sänkning skett i den kommunala utdebiteringen. Det förtjänar därjämte påpekas, att relationen mellan Stockholms

och övriga orters utdebiteringssatser främst ändrats genom beslut under 1956. Vid 1951 års undersökning låg för samtliga de av överslagsberäkningen berörda orterna indextalen för skatteposten högre än indextalen för samtliga utgifter exklusive skatt. Skatteposten bidrog sålunda vid denna undersökning genomgående till en minskning av spännvidden i de totala levnadskostnaderna mellan Stockholm och övriga berörda orter. Enligt överslagsberäkningen låg som nämnts skatteindextalen genomgående lägre än enligt 1951 års undersökning. I några fall var enligt överslagsberäkningen skatteindextalen lägre än indextalen för samtliga utgifter exklusive skatt; i dessa fall bidrog följaktligen skatteposten till en ökning av spännvidden. För övriga berörda orter bidrog skatteposten vid överslagsberäkningen i mindre grad än vid 1951 års undersökning till en minskning av spännvidden mellan Stockholm och orterna i fråga. Sammanfattningsvis kan sägas, att det vid överslagsberäkningen framkomna resultatet tyder på att sedan 1951 års dyrortsundersökning en viss samman-

38 pressning av spännvidden mellan kostnaderna på olika orter skett i fråga om bostad samt kläder och övriga utgifter. Skatteposten har emellertid påverkat spännvidden i de totala levnadskostnaderna i motsatt riktning mot de nyss n ä m n d a posterna. Detta beror i hög grad på ändringen i de kommunala utdebiteringssatserna under de senaste

åren. Det bör understrykas, att redan de kommunala utdebiteringssatser som kommer att gälla för år 1958 kan medföra ändringar i relationerna mellan de olika orterna i förhållande till vad överslagsberäkningen givit vid handen. När det gäller livsmedel kan indextalen icke sägas ha givit utslag åt någotdera hållet.

K A P I T E L VI

Några synpunkter på interlokala

De nuvarande löne- och skattegrupperingarna fördelar orterna i riket i fyra ortsgrupper. Vid lönegrupperingen varierar spännvidden mellan högsta och lägsta ortsgrupp när det gäller statstjänstemän på den ortsgraderade löneplanen A från 16 % i de lägre löneklasserna och till 4 % i den högsta löneklassen. De statliga löneplanerna tillämpas även för kommunaltjänstemän. I löneavtalen på den privata arbetsmarknaden förekommer viss anknytning till den statliga lönegrupperingen. Vid skattegrupperingen utgör spännvidden mellan ortsavdragen i högsta och lägsta ortsgrupp 12 %. De statliga löne- och skattegrupperingarna har ekonomiska konsekvenser för mycket stora grupper av medborgare. Det är därför naturligt att dessa grupperingar blivit föremål för betydande intresse från allmänhetens sida. De svagheter som förefinns i det prisstatistiska underlaget för grupperingarna och den omständigheten att hänsyn till vissa faktorer endast kan tagas genom skälighetsprövningar gör det naturligt att olika uppfattningar kan råda om ortsgrupperingens utformning. Vid dyrortsundersökningarna har man sökt tillämpa principen, att jämförelsen mellan levnadskostnaderna på de olika orterna skall avse en och samma levnadsstandard. Denna princip — »lika-standardprincipen» — har man sökt upprätthålla genom att jämföra kostnaderna för samma budget på olika

levnadskostnadsjämförelser

orter. Det kan nämnas, att man vid 1951 års dyrortsundersökning icke nöjt sig med en sådan jämförelse utan gjort jämförelser parallellt på grundval av tre budgetar, nämligen en budget för Stockholm, en för landsbygden samt en för medelstora städer. Det bör framhållas, att det icke är möjligt att ge en entydig, av subjektiva värderingar oberoende definition av begreppet »levnadsstandard» eller »levnadsnivå». Resultaten av en levnadskostnadsjämförelse kan variera beroende på vilken budget jämförelsen avser. Av vikt är att vid en jämförelse som avser kostnaderna för en och samma budget hänsyn ej kan tagas till de skiftande betingelserna för livsföringen på olika orter. Även om man begränsar sig till uppgiften att för olika orter eller områden mäta föreliggande kostnadsolikheter vid en och samma konsumtion möter en rad svårigheter. Den prisstatistiska mätningen bygger i stor utsträckning på lokalt inhämtade prisnoteringar. Man har eftersträvat, att noteringarna för de olika orterna såvitt möjligt skall avse samma kvalitet. Det är emellertid ofta svårt att uppfylla detta villkor eller med bestämdhet avgöra om det är uppfyllt. Vid den senaste dyrortsundersökningen skedde med hänsyn till svårigheter av här berörd art en begränsning av den lokala prisinsamlingen. Noteringar inhämtades sålunda när det gällde klä-

40 der och övriga utgifter endast för ett mindre antal »representantvaror», främst reparationer och tjänster. Motiveringen härför var för många varor och tjänster icke att de ansågs kosta lika mycket på alla orter utan de stora svårigheterna att på ett tillfredsställande sätt mäta föreliggande prisolikheter. Vidare är att märka, att de utvalda representantvarorna för reparationer vid 1951 års undersökning avsåg »standardreparationer» (t. ex. halvsulning och klackning av herrskodon samt omläggning av uppslag på h e r r b y x o r ) . Däremot har det icke ansetts möjligt att få jämförbara noteringar för de skiftande speciella reparationer som förekommer beträffande bland annat kläder och möbler. För sådana reparationer kan de lokala variationerna vara annorlunda än för standardreparationerna. Ett annat problem som försvårar prisjämförelsen är den för olika orter varierande tillgången på vissa varor. Den faktiska konsumtionen kan sålunda inrikta sig på olika varuslag och kvaliteter på skilda orter. Tillgången på fisk t. ex. kan sålunda variera från ort till ort vid samma tidpunkt och dessutom under olika delar av året. Detsamma gäller grönsaker, bär och andra färskvaror. Det är med hänsyn härtill svårt att få noteringar som på en gång är jämförbara orterna emellan och representativa för de enskilda orterna. Valet av tidpunkt för prisinsamlingen kan härvidlag spela en viss roll. Det har t. ex. stundom från kommuner av utpräglad badortskaraktär riktats anmärkningar mot att hänsyn vid dyrortsundersökningarna icke tagits till att prisrelationerna orterna emellan kan vara a n d r a under sommarmånaderna än u n d e r årets övriga månader. Ett specialproblem som bör nämnas i detta sammanhang är affärsrealisationerna. Den kvantitativa betydelsen av

realisationer torde icke vara densamma för alla orter och det är ofta svårt att bedöma realisationsvarornas kvalitet. Vad ovan sagts har närmast gällt huvudposterna livsmedel samt kläder och övriga utgifter. Svårigheter föreligger även när det gäller budgetens övriga huvudposter. Beräkningen av bostadsposten har sålunda alltid vållat stora svårigheter samtidigt som den har stor betydelse för dyrortsundersökningarnas resultat. Genom att sammanväga medelhyror för lägenheter i olika kvalitetsoch storleksgrupper till ortsmedeltal med hjälp av samma vikter för alla orter har man sökt eliminera inverkan av betydelsefulla kvalitetsolikheter. Det finns emellertid en rad andra egenskaper, som kan påverka en bostads kvalitet och hyra men till vilka hänsyn icke direkt tagits genom denna »standardvägning». Bland sådana egenskaper kan nämnas lägenhetens ytstorlek och ålder, förekomsten av biutrymmen (såsom hall, förstuga, garderober, balkong och källare), förekomsten av elström, hiss och sopnedkast samt köksinredningens, golvbeläggningens och väggarnas beskaffenhet. I den mån det föreligger klara skillnader i här berörda avseenden mellan lägenhetsbeståndet på olika orter ger givetvis en jämförelse av medelhyrorna inom de ovannämnda kvalitets- och storleksgrupperna ett mindre gott mått på skillnaderna i hyreskostnader. Om man å andra sidan utökar antalet kvalitetsgrupper mera väsentligt kan slumpartade faktorer få ett stort inflytande på beräkningarna. Det förtjänar nämnas, att vid 1951 års undersökning det för vissa orter eller län endast fanns ett ringa antal och stundom inga lägenheter alls i vissa av de kvalitets- och storleksgrupper, i vilka materialet indelades. Då det gäller att mäta de interlokala

41 olikheterna i bostadskostnader blir det en betydelsefull fråga hur hänsyn skall kunna tagas till bostadsrättslägenheter och egnahem. Vid de hittills utförda dyrortsundersökningarna har egnahemmen ej alls påverkat beräkningarna. Bostadsrättslägenheterna inräknades vid 1951 års undersökning i antalet lägenheter såväl vid den ortsvisa sammanvägningen inom de olika kvalitets- och storleksgrupperna av hyror för lägenheter byggda före och lägenheter byggda efter år 1945 som vid sammanvägningen till ortsmedeltal (standardvägningen). Förfaringssättet innebar i p r i n c i p , att kostnaden för en bostadsrättslägenhet sattes lika med kostnaden för en jämförbar hyreslägenhet. Det bristande hänsynstagandet till egnahem och bostadsrättslägenheter måste betecknas som en svaghet i dyrortsundersökningarna. Även resekostnadsposten är en mycket svårbemästrad faktor vid dyrortsjämförelserna. Vid den senaste undersökningen ingick i princip alla resekostnader i beräkningen. Härvid sattes kostnaderna för semesterresor m. m. lika över hela landet. Detta innebar emellertid icke, att dessa kostnader bedömdes vara desamma på alla orter. Man ansåg det emellertid omöjligt att på ett tillfredsställande sätt mäta förefintliga kostnadsolikheter. Kostnaderna för inköpsresor förutsattes stiga med avståndet mellan en kommun och dess närmaste inköpsort. Med hänsyn härtill blev det av stor vikt, till vilken inköpsort en kommun hänfördes vid dyrortsundersökningen. Vid 1946 års dyrortsundersökning uppdelades inköpsorterna i två grupper (s. k. A- och B-orter) med hänsyn tagen till inköpsmöjligheterna i de olika orterna. Vid den senaste undersökningen gjordes däremot ingen skillnad mellan de orter, som godtogs som inköpsorter, trots att orternas

inköpsmöjligheter måste anses ha varierat avsevärt. En fråga av betydelse i sammanhanget är, om hänsyn skall tagas till tidsförlusten i samband med resorna. Denna fråga har tidigare diskuterats, men särskild hänsyn till tidsförlusten har icke tagits vid dyrortsundersökningarna. Tidsförlusten är i och för sig en standardsänkande faktor. Den kan även få direkta ekonomiska konsekvenser, t. ex. genom att man får minskad tid till extraarbete eller att man får betala ersättning åt hemhjälp. Det bör även understrykas, att en beräkning av resekostnaderna aldrig kan bli annat än en approximation. Posten har en relativt ringa vikt i budgeten, men eftersom kostnaderna varierar avsevärt blir likväl avvägningen av kostnaderna mellan olika orter av stor betydelse. Ett betydelsefullt problem vid beräkningen av skatteposten är, i vad avser den kommunala utdebiteringen, vilken hänsyn man kan och bör taga till variationer i den kommunala standarden. Vid 1951 års undersökning användes de kommunala utdebiteringssatserna för år 1952 utan hänsyn till att den kommunala standarden på olika orter kunde variera. Ett annat problem är på vilken inkomst skatten skall beräknas. Vid 1951 års dyrortsundersökning beräknades skatten på inkomstbelopp som motsvarade de totala levnadskostnaderna i olika kommuner. Denna metod innebar, att varje ändring av konsumtionsutgifterna på en ort även medförde en ändring av ortens skattepost. Det har vidare varit tveksamt, om den kommunala utdebiteringssats som skall tillämpas vid skatteberäkningen skall avse endast ett år eller vara ett medeltal för flera år. Om man tager hänsyn till utdebiteringarna under mer än ett år, får tillfälliga svängningar i utdebiterings-

42 skattesatserna endast begränsad inverkan. Nackdelen med denna metod är att man låter beräkningen påverkas av förhållanden som tillhör ett förgånget skede. Det föreligger knappast någon klar gränslinje mellan prisstatistiskt mätbara och prisstatistiskt icke mätbara faktorer. Vid en jämförelse mellan levnadskostnaderna på olika orter kunde man därför i och för sig överväga både att föra bort en del faktorer, som i den senaste undersökningen ingick i den statistiska mätningen, och att rycka in flera faktorer i denna mätning. Det har stundom riktats erinringar mot att grunda ortsgruppssystemet på »lika-standardprincipen». Man har sålunda pekat på att det för individerna i vissa sammanhang föreligger ett miljöbetingat tvång att anpassa sig efter de levnadsförhållanden som är förhärskande på en ort, t. ex. genom att affärerna i orten kännetecknas av en hög standard. Det föreligger en rad omständigheter, som har inflytande på levnadsförhållandena på en ort och skiljer dem från förhållandena på en annan ort. Här behöver endast pekas på en storstads föroch nackdelar. Till en storstads fördelar hör det rikhaltiga urvalet av affärer och varor av olika kvaliteter, tillgången till specialister av olika slag, skolor, bibliotek, teatrar e t c , vidare en rikt utvecklad arbetsmarknad med de möjligheter detta kan innebära till kontakt med kolleger, till byte av arbetsplats samt till arbete för både man och hustru. Till storstadens nackdelar hör de stora avstånden, vilka tenderar att tilltaga med stadens utbyggnad, med allt vad detta för med sig i tidsförlust, kostnader, jäkt och minskade möjligheter att överblicka och utnyttja förefintliga tillgångar. I de mindre orterna minskar urvalet av affärer etc. men samtidigt även de

lokala avstånden. Så länge man håller sig till någorlunda stora orter torde tillgången till affärer, skolor, bibliotek etc. i regel vara tillräcklig för de mera ordinära behoven. Inom de minsta tätorterna däremot torde begränsningen i varuurval m. m. kännas som en klar nackdel. Det bör understrykas, att de för- och nackdelar som sålunda kan sägas följa med bosättningen på en viss ort ingalunda gör sig gällande med samma styrka för alla på orten bosatta. Kostnaderna för t. ex. barns skolgång på annan ort är högst varierande för olika familjer: vissa familjer har inga sådana kostnader alls medan de för andra familjer kan vara högst betydande. Då det av praktiska skäl får anses uteslutet att införa olika grupperingar för t. ex. familjer med och familjer utan barn i skolor på annan ort, kan endast den genomsnittliga kostnaden få påverka grupperingen. Eftersom antalet hushåll med sådana skolbarn utgör en relativt sett liten del av samtliga hushåll, får den genomsnittliga kostnaden ringa inverkan på ortens placering i ortsgrupp. Detsamma gäller i fråga om kostnader i samband med besök hos specialister av olika slag. Ett förhållande av stor vikt i sammanhanget är de betydande olikheter i hyreskostnader som föreligger inom olika orter även i fråga om lägenheter av jämförbar kvalitet. För belysande av det sist sagda skall här ett exempel anföras. En person, som tidigare varit bosatt i Stockholm i en fullt modern men efter stockholmsförhållanden billig bostad, flyttar till en relativt dyr nybyggd men ur kvalitetssynpunkt jämförbar bostad i en 2-ort. En annan person flyttar från en relativt billig modern bostad i en 2-ort till en nybyggd stockholmslägenhet. Båda personerna kan utifrån sina olika erfarenheter finna anledning kritisera grupperingen.

KAPITEL VII

Rekryteringen av statstjänstemän på olika orter

Utredningen har under våren 1957 från vissa statliga myndigheter införskaffat redogörelser för rekryteringsförhållandena på olika orter för skilda kategorier av tjänstemän. Följande redovisning bygger på de härvid erhållna upplysningarna. Det bör hållas i minnet, att nya löneplaner med i många fall väsentligt höjda lönebelopp tillämpas från och med den 1 juli 1957. Dessa löneförhöjningar har, såsom tidigare framhållits, varit olika stora i olika ortsgrupper. De förhöjda lönerna har retroaktivt tillämpats även för första halvåret 1957. Det har inte varit möjligt att avgöra i vad mån tillkomsten av de nya löneplanerna förändrat rekryteringssituationen efter den 1 juli 1957 eller om de nya löneplanerna påverkat förutsättningarna för personalrekryteringen redan vid den tidpunkt då ifrågavarande redogörelser utarbetades. De upplysningar som utredningen erhållit från järnvägsstyrelsen avser främst rekryteringen till maskin- och trafikavdelningarna i lönegrad 10 (enligt dåvarande löneplan 1). Dessa tjänster dominerar helt vid rekryteringen av tjänstemän till statens järnvägar. Järnvägsstyrelsen framhåller att rekryteringssvårigheterna varit särskilt stora i Stockholmsområdet och att nästan ingen rekrytering varit möjlig bland storstadens befolkning. Personal till Stockholmsområdet har rekryterats huvudsakligast från landsbygden i Kalmar, Blekinge och Kristianstads samt Jämt-

lands, Västerbottens och Norrbottens län. I Göteborg har det ej varit möjligt att täcka hela personalbehovet genom lokal rekrytering. Personal rekryteras där främst från angränsande län samt från Malmöhus län. Men även på andra orter föreligger rekryteringsbesvär. I allmänhet är det härvid på industriorter som svårigheter uppstår, t. ex. i Södertälje, Katrineholm, Västerås, Ludvika och Borlänge. Vanligtvis har det dock endast sporadiskt varit fråga om mera påtagliga svårigheter. Av speciell art är de rekryteringssvårigheter som föreligger i Hallsberg och Kiruna. Rekryteringen till Hallsberg har i stor utsträckning fått ske utanför Örebro län. Rekryteringen till Kiruna h a r kunnat ske inom övre Norrland. Inom vissa län föreligger ej några rekryteringssvårigheter. Överskott på sökande har sålunda uppgivits föreligga till anställningar i Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads och Malmöhus samt Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län. I sistnämnda län utgör dock — som nyss nämnts — Kiruna ett undantag. Telestyrelsen har angivit att det varit svårt — tidvis mycket svårt — att i Stockholm med omnejd rekrytera och behålla skriv- och kontorsbiträden samt telegrambärare. I övrigt h a r — om man bortser från ingenjörspersonal, för vilken personal rekryteringssvårigheter föreligger över hela landet — televerkets rekryteringsbehov i stort sett kun-

44 nat tillgodoses utan några större svårigheter. Postverket synes på det hela taget ha haft möjligheter att rekrytera den för brevbäringen erforderliga personalen. Vissa lokala olikheter synes dock föreligga, och det förefaller som om man delvis mött aktuella rekryteringssvårigheter genom att ge efter på de kvalitativa kraven. Av de upplysningar som erhållits från vattenfallsstyrelsen och försvarets fabriksstyrelse framgår bland annat, att det i fråga om den kvalificerade tekniska personalen ofta föreligger mindre rekryteringssvårigheter i Stockholm än i landet i övrigt. I fråga om kontorsbiträdespersonal anges förhållandet vara det omvända. I domänstyrelsens uppgifter behandlas främst rekryteringsförhållandena för jägmästare och kronojägare. Rekryteringsförhållandena för dessa grupper utvisar speciella drag. För jägmästarpersonalen gäller helt allmänt att efter aspirantutbildning vederbörande erhåller placering som biträdande jägmästare, vanligtvis i norra Sverige. Efter viss tids tjänstgöring i norra Sverige sökes i allmänhet transport till sydligare delar av landet. Befordran till tjänster som revirförvaltare erhålles vanligen till mellersta eller norra Norrland. Vanligen sökes härifrån transport till revir längre söderut. Man kan sålunda när det gäller jägmästarna konstatera en klar tendens att dessa för e d r a r orter i södra och mellersta Sverige framför orter i landets nordliga delar. Kronojägarpersonalen är lokalt bunden p å ett helt annat sätt än jägmästarpersonalen. Domänstyrelsen uppger, att längre förflyttningar i samband med befordran eller transport är ovanliga och i vissa fall ej medges av styrelsen. Den starkt lokala förankringen hos kro-

nojägarpersonalen utesluter dock ej att vissa orter är mer eftersökta än andra. Utredningen har även erhållit upplysningar om rekryteringsförhållandena för vissa andra kategorier av statstjänstemän. Utredningen har funnit det svårt att med ledning av dessa upplysningar bilda sig en klar uppfattning om hur rekryteringsförhållandena i verkligheten gestaltar sig inom dessa områden. Detta gäller bland annat de uppgifter som erhållits rörande rekryteringen av lärare inom olika skolformer. Beträffande lärarrekryteringen synes dock det föreliggande materialet ge belägg för att speciella svårigheter föreligger att till vissa delar av Norrland rekrytera läroverkslärare. Av uppgifterna synes vidare framgå, att vissa orter i Småland och mellersta Sverige skulle vara svårrekryterade när det gäller läroverkslärare, under det att en del orter i Skåne och på västkusten skulle vara lättrekryterade med dylik personal. Utredningens avsikt med de hos myndigheterna gjorda förfrågningarna har helt allmänt varit att söka få en bild av hur statstjänstemän vid bestående förhållanden värderar olika orter. De erhållna uppgifterna ger, såsom torde ha framgått av det anförda, endast sparsamma upplysningar i detta avseende. Det har därför icke varit möjligt att på grundval av de ifrågavarande uppgifterna draga några mera bestämda slutsatser om i vilken omfattning lönegrupperingen påverkar personalrekryteringen på olika orter. Härför erfordras utan tvekan ett långt mer ingående material än det utredningen kunnat införskaffa. Såvitt utredningen kunnat finna påverkas rekryteringsläget på en ort av en mängd olika faktorer; lönegrupperingen är härvidlag endast en bland flera faktorer som är av vikt i sammanhanget.

KAPITEL VIII

Den statliga lönegrupperingen och lönesättningen på den privata arbetsmarknaden

Såsom berörts i kap. II förekommer sedan länge ortsgraderade löner på den privata arbetsmarknaden. När det gäller arbetare med kollektivavtal saknas ofta ortsbestämd lönedifferentiering i sådana fall då avtalen endast omfattar företag som är belägna inom en viss del av landet. Järnbruken, gruvindustrin och skogsbruket utgör exempel på branscher, inom vilka någon ortsgradering av lönerna icke förekommer. Flertalet av järnbruksföretagen är koncentrerade till orter som enligt den statliga grupperingen är hänförda till ortsgrupp 3. När det gäller gruvindustrin och skogsbruket förekommer skilda avtal för olika delar av landet. För jordbrukets del förekommer icke någon ortsgradering av lönerna i egentlig mening; i de norra delarna av landet utgår dock vissa lönetillägg. En annan kategori av löntagare för vilka någon ortsgradering av lönerna icke tillämpas är sjöfolket. Det må här även erinras om att den statliga lönegrupperingen i stort sett tillämpas även i kollektivavtal för personal i statlig och kommunal tjänst. När det gäller privatanställda tjänstemän innehåller avtalen i stor utsträckning endast bestämmelser om allmänna anställningsvillkor, medan avtal med bestämmelser om lönesatser förekommer mera sällan. Enligt vad Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) uppgivit, tillhör sålunda ca 150 000 eller drygt 80 % av medlemmarna inom TCO-områ-

det i enskild tjänst gruppen med fri lönesättning, medan endast ca 30 000 medlemmar har i avtal fastställda minimilöner. I avtal för grupper med fastställda minimilöner förekommer i regel en ortsgradering av lönerna. På begäran av utredningen har Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Landsorganisationen i Sverige (LO) och Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) lämnat vissa uppgifter till belysning av frågan om den interlokala differentieringen av lönerna på den privata arbetsmarknaden och denna differentierings samband med den statliga ortsgrupperingen. Sålunda har utredningen mottagit från SAF en sammanställning angående »Dyrortsgrupperingen i ett antal kollektivavtal inom SAF:s område i förhållande till den statliga», från LO en promemoria med »Redogörelse för enkät rörande dyrortsanpassningen av lönerna inom LO-området» samt från TCO två promemorior, nämligen en angående lönevillkorens reglering i för tjänstemännen gällande kollektivavtal med avseende på ortsdifferentiering samt en angående dyrortsspännvidden i lönerna för vissa privatanställda tjänstemannagrupper. Den följande framställningen bygger huvudsakligen på de sålunda lämnade uppgifterna. I de fall ortsgraderade löner tillämpas på den privata arbetsmarknaden, har den statliga lönegrupperingen haft

46 en mer eller mindre påtaglig inverkan. I detta hänseende kan man skilja mellan å ena sidan den statliga grupperingens betydelse vid utformningen av avtalen och å andra sidan dess betydelse vid differentieringen av de faktiskt utgående lönerna. I de avtal på den privata arbetsmarknaden där bestämmelser finnes intagna om en ortsgradering av lönerna h a r man vid inplaceringen av orterna i ortsgrupper i allmänhet följt den statliga grupperingen. Det vanligaste undantaget är, att Stockholm (med eller utan ett förortsområde) placerats i en grupp för sig med högre lön än övriga orter. Även andra undantag finnes dock. I bland annat avtalet mellan Svenska Byggnadsindustriförbundet å ena sidan och Svenska Byggnadsarbetareförbundet och Svenska Murareförbundet å andra sidan rörande arbetare inom den egentliga husbyggnadsindustrin h a r m a n ofta sammanfört en tätortskommun och till denna gränsande kommuner eller delar av kommuner inom en radie av exempelvis 5, 10 eller 20 km till en »avtalsort» med enhetlig placering i ortsgruppshänseende. I några fall innebär detta avvikelser från den statliga grupperingen. »Avtalsorten» Halmstad omfattar sålunda icke endast Halmstads stad (i grupp 3 enligt den statliga grupperingen) utan även Söndrums kommun samt delar av Kvibille, Enslövs, Simlångsdalens och Eldsberga kommuner (i grupp 2 i den statliga grupperingen). Man söker emellertid anpassa avtalsområdena efter kommungränserna. I avtalet mellan Sveriges Textilindustriförbund och Svenska Textilarbetareförbundet för textilarbetare förekommer förutom i fråga om Stockholm en del undantag från den statliga grupperingen. Till grupp 4 har t. ex. bland annat hänförts Malmö och Gävle (i

grupp 3 enligt den statliga grupperingen) samt i Arlöv (i grupp 2 enligt den statliga grupperingen). I LO:s redogörelse framhålles, att drygt 10 % av textilarbetarna arbetar inom orter som i avtalet hänförts till högre ortsgrupp än enligt den statliga grupperingen. Även inom andra avtalsområden har förutom Stockholm en del orter, såsom Göteborg, Malmö och Uppsala, placerats i högre ortsgrupp än enligt den statliga grupperingen. Till de orter som sålunda placerats högre hör i vissa avtal sådana som enligt den nuvarande statliga grupperingen hänförts till lägre ortsgrupp än enligt den tidigare gällande grupperingen. Vidare kan nämnas, att i senast träffade avtal mellan Sågverksförbundet och Svenska Träindustriarbetareförbundet för arbetare vid sågverk m. m., i vilket avtal tidigare tillämpats en annan indelning av orterna än vid den statliga grupperingen, en anpassning i viss utsträckning skett till den statliga indelningen. Enligt LO:s redogörelse är för omkring hälften av sågverksarbetarna inplaceringen i ortsgrupper densamma som i den statliga ortsgrupperingen. Det må även framhållas, att antalet ortsgrupper i vissa avtal kan vara mindre än i den statliga grupperingen beroende på att inga företag finnes i en viss ortsgrupp, t. ex. i ortsgrupp 2 eller i ortsgrupp 5. Tidigare var enligt dåvarande löneplan 1 spännvidden i fråga om statstjänstemännens löner 12 % i löneklasserna 1—24, medan en minskning av spännvidden inträdde i högre löneklasser. I den nya löneplanen A är däremot, som tidigare nämnts, spännvidden 16 % i de lägre löneklasserna och 4 % i den högsta löneklassen. I avtal med ortsgraderade löner på den privata arbetsmarknaden är spänn-

47 vidden mellan de i avtalen upptagna lönesatserna (såsom minimilön, normallön, grundlön etc.) ofta 12 % mellan högsta och lägsta ortsgrupp eller ansluter sig nära till detta procenttal. I de fall då annan spännvidd tillämpas beror detta stundom på att Stockholm fått bilda en egen grupp med högre lönesatser än andra orter. När det gäller avtal för arbetare synes större spännvidd mellan högsta och lägsta ortsgrupp än 12 % förekomma relativt sällan på den privata arbetsmarknaden. Det mest betydelsefulla undantaget i detta hänseende utgör avtalet för verkstadsindustrin. I detta avtal uppgår spännvidden till ca 14 å 15 % i fråga om minimitimlönerna och till ca 17 å 18 % i fråga om ackordsriktpunkterna. Mindre spännvidd än 12 % förekommer när det gäller arbetare inom t. ex. avtalsområdena för textil- och konfektionsindustrierna samt livsmedelsindustrin. Inom pappersbruks- och pappersmasseindustrierna, där avtalen endast omfattar tre ortsgrupper och där inplaceringen i ortsgrupper delvis skiljer sig från den statliga grupperingen, är spännvidden mellan högsta och lägsta grupp 4 å 5 %. Även när det gäller tjänstemän med ortsgraderade löner ansluter sig spännvidden mellan de i avtalen upptagna minimilönerna i de olika ortsgrupperna nära till spännvidden i den statliga grupperingen. Exempel finnes dock på en något avvikande spännvidd. När det gäller de faktiskt utgående lönerna på den privata arbetsmarknaden är den interlokala lönedifferentieringen ofta mycket varierande. Det är därför svårt att avgöra vilken inverkan den statliga lönegrupperingen haft på denna differentiering. Om t. ex. spännvidden mellan ortsgrupp 5 och ortsgrupp 2 är större eller mindre när

det gäller de faktiska genomsnittslönerna (enligt lönestatistiken) än när det gäller de i avtalen upptagna lönesatserna kan detta åtminstone delvis förklaras av att fördelningen mellan kvalificerade och okvalificerade arbetare m. m. ej är densamma i båda ortsgrupperna. I redogörelsen för LO:s enkät ägnas uppmärksamhet åt skillnaderna mellan de faktiskt utgående förtjänsterna och de i kollektivtavtalen angivna lönesatserna. Dessa skillnader sammanhänger bland annat med förekommande ackordssystem. I redogörelsen för enkäten framhålles i detta sammanhang bland annat följande. En förhållandevis stark överensstämmelse mellan ackordsförtjänster och i avtalen inskrivna ackordsriktpunkter e. d. förekommer exempelvis inom pappersindustrin och sågverken, där en fabriks totala produktionsresultat normalt blir utslagsgivande för vad ackordsförtjänsterna i de enskilda fallen utgör. I en sådan bransch som exempelvis metall- och verkstadsindustrin, där lönesatserna är minimilönesatser och där produktionen på varje arbetsställe ofta är splittrad på en mängd olika tillverkningsobjekt och där dessutom ackorden normalt medger viss s. k. upparbetning, råder givetvis en mycket obetydlig överensstämmelse mellan ackordsförtjänster och de i avtalen inskrivna ackordsriktpunkterna e. d. Mellan dessa motsatser finns sedan en mängd mellanformer. Bland dessa mellanformer kan åtminstone två typfall noteras. Det ena avser fack, där man anser avtalens lönesatser så »orealistiska» med hänsyn till det allmänna löneoch arbetsmarknadsläget att lönesatserna helt enkelt inte är tillämpningsbara. Oavsett om så är inskrivet i avtalen eller ej blir då i själva verket avtalens lönesatser lika med minimilöner. Det andra avser fack, där man i avtalen har infört möjligheter till individuella tillägg, skicklighetstillägg e. d., som används i större eller mindre utsträckning beroende på dels det allmänna löne- och arbetsmarknadsläget, dels på förekommande grund- eller normallöners nivå. Naturligtvis bör inte i samband med

48 ackorden bortses från den rent tekniska omständigheten att ett utanför arbetsställena satt ackord ger bättre förtjänster på ett arbetsställe där produktionen sker särskilt effektivt och rationellt. Så syns delvis vara fallet vid byggnadsfacken, som tillämpar riksprislistor och där den bakom rikspriserna liggande produktionsnormen kan överskridas av nyssnämnda skäl. Något motsvarande gäller på de områden, där olika former av provision eller drickspengar tillämpas, exempelvis frisörfacket, handeln samt hotell- och restaurangnäringen. Även i de fack, där tidlönen är det normala, gäller det ovan sagda i stora delar. Möjligheter i avtalen för arbetsgivarna att utge personliga tillägg, skicklighetstillägg eller befordringstillägg medför att — när avtalens lönesatser är alltför orealistiska med hänsyn till löne- och arbetsmarknadsläge — faktiska förtjänster överstiger lönesatserna. Givetvis varierar även dessa möjligheter från fack till fack. Som svar på en i LO:s enkät framställd fråga om varför skillnaden mellan utgående förtjänster och avtalens lönesatser är olika för olika orter eller landsdelar har de fackförbund som besvarat frågan tämligen allmänt hänvisat till det allmänna löne- och arbetsmarknadsläget på respektive ort. Som komplettering därtill har ibland anförts att arbetsintensiteten varierar mellan olika orter (detta avser förhållandena vid ackordssystem) samt att mellan företagen på olika orter betydande variationer förekommer beträffande rationell organisation och drift samt ekonomisk bärkraft. Någon gång har också uppgivits att variationerna i arbetskraftens ålderssammansättning eller i ackordsvolymen från en ort till en annan spelar in. Vidare har ett förbund påpekat att arbetsgivarnas olika »organisationsgrad» på olika orter medför att avtalens lönesatser följes mer eller mindre strikt. Följande citat ur förbundens svar har återgivits i redogörelsen för enkäten.

Textilarbetareförbundet: Dels är arbetsbelastningen olika, dels är det ena företaget mera rationellt än det andra. Dock spelar lokaliseringsfrågan en väsentlig roll. Textilindustrin är på vissa platser mycket dominerande. Framför allt gäller detta Borås och Sjuhäradsbygden, där konkurrensen om arbetskraft är betj'dligt mindre än på orter som t. ex. Norrköping, Linköping m. fl., på vilka platser metallindustrin och andra bättre betalande branscher konkurrerar om arbetskraften. Träindustriarbetareförbundet: Trots förekomsten av fasta ackordsprislistor kan givetvis ackordsförtjänsterna ändå variera i hög grad mellan olika företag, vilket ger upphov till betydande variationer i de faktiska förtjänsterna mellan olika företag och orter. I första hand är förklaringen att avtalens löneskalor inte är realistiska. Förhållandena är så differentierade att man i en central överenskommelse inte kan återspegla verkligheten, i varje fall inte i jämna procenttal. I övrigt är väl dessa varierande löneskillnader mellan orterna ett uttryck för skillnaden i de lokala arbetsmarknadsförhållandena, såsom tillgången och efterfrågan på arbetskraft. Framför allt torde emellertid skillnaden mellan förtjänstläge och avtalslöner bli större i sådana fall där förtjänstläget på en ort allmänt ligger högt. Typograf förbundet: Förhållandet mellan tillgång och efterfrågan på kvalificerad arbetskraft. Där brist föreligger har utgående lön fjärmat sig mer från avtalslönen än på orter där samma förutsättning icke föreligger. Är antalet arbetsställen stort och därmed större möjligheter till omflyttning av arbetskraften finnes, bidrager detta till högre utgående löner. På orter där endast något eller några arbetsställen finns, kan man konstatera genomsnittligt längre anställningstid per individ och mindre avstånd mellan avtalslön och utgående lön. På orter där det finns företag såväl tillhörande arbetsgivarorganisation som stående utanför sådan, blir konkurrensen om arbetskraften hårdare, vilket medför att lönerna stiger mer och snabbare än på icke jämförliga orter. Fabriksarbetareförbundet: Tillgång och efterfrågan på arbetskraft, industrins struktur, konjunkturer. De förenade förbunden: Endast

49 företag med god tillgång på arbetskraft kan tillämpa avtalens penningfaktorer. Stenindustriarbetareförbundet: Tillgången och efterfrågan på arbetskraft mellan olika orter och landsdelar är troligen den största orsaken till skillnaden i förtjänstläget. Fastighetsarbetareförbundet: Det allmänna löneläget på orten, arbetsgivarnas olika värderingar av särskilda kvalifikationer och arbetets karaktär är orsaker, som påverkar dessa varierande skillnader. Sko- och läderindustriarbetareförbundet: Ett företags effektivitet och stundom koncentrering till en ort av många fabriker leder tydligen till att förtjänsterna överstiger avtalets lönesatser mer än då t. ex. en skofabrik ligger ensam i en ort. Örebro och Kumla kan redovisa en högre genomsnittlig inkomst än hela ortsgruppen eller hela skoindustrin. En specialiserad och därmed standardiserad tillverkning av en bestämd typ av skor kan också öka skillnaden mellan avtalslöner och utgående förtjänster mer än vid vad vi kallar splittrad produktion. Inom TCO:s utredningsavdelning har en specialbearbetning företagits av Sveriges Arbetsledareförbunds, Handelstjänstemannaförbundets (HTF) och Svenska Industritjänstemannaförbundets (SIF) interna lönestatistik för år 1956. Vid denna specialbearbetning har man undersökt löneskillnaderna mellan olika ortsgrupper för kategorier som varit jämförliga med avseende på kön, ålder och yrke. Genom standardvägning av medellönerna för olika kategorier har man vidare erhållit indextal för löneläget inom olika ortsgrupper. En redogörelse för denna specialbearbetning har lämnats i den ovannämnda X)romemorian angående dyrortsspännvidden i lönerna för vissa privatanställda tjänstemannagrupper. I promemorian framhålles följande om tillvägagångssättet vid specialbearbetningen. I de tre statistikmaterialen redovisas med könsuppdelning 1 löneläget för olika 1 Materialet för Arbetsledareförbundet avser endast män.

4—709253

yrkesgrupper och inom varje yrkesgrupp för skilda åldersgrupper. Löneläget anges i regel medelst median- och kvartillöner samt aritmetisk medellön. I de förevarande beräkningarna har endast medtagits delgrupper (delgrupp = åldersgrupp inom yrkesgrupp) omfattande minst 5 individer på 5-ort. De sålunda angivna delgrupperna har klassificerats på 100-kronorsklasser i avseende på aritmetiska medellönen på 5-ort. För varje sådan 100-kronorsklass har därefter uträknats det för ifrågavarande delgrupper gällande medellöneläget på 5-ort, 4-ort, 3-ort samt 2-ort. Vidare har löneläget på 4-, 3- respektive 2-ort beräknats i procent av löneläget på 5-ort. Jämförelsen avser härvid den med utgångspunkt från 5-ortens antalsmässiga fördelning vägda aritmetiska medellönen för identiska delgrupper. Resultatet av beräkningarna utgör indextal för löneläget på de olika dyrorterna varvid 5-ortslönen satts = 100. På grund av beräkningsmetodiken är jämförelser mellan löneläget på 4-, 3- respektive 2-ort inbördes ej utan vidare möjliga. Det bör observeras, att det inom industrin i regel icke förekommer någon kollektivavtalsmässig reglering av lönerna för tjänstemän. I stället bestämmes dessa genom individuella överenskommelser. Beträffande resultatet av specialbearbetningen framhålles följande i TCO:s redogörelse. Det framgår att spännvidden mellan dyrorterna i vad gäller lönesättningen för identiska delgrupper av tjänstemän varierar ganska avsevärt. — För SIFmaterialet gäller att spännvidden för delgrupper i de lägre lönelägena är av avsevärd storleksordning och att spännvidden successivt minskar alltefter stigande löneläge. Det framgår att för manliga tjänstemän löneläget på 4-ort respektive 5-ort företer obetydliga skillnader redan för delgrupper i löneläget 1 000 kr/mån. För delgrupper i de högsta lönelägena spåras en tendens till att löneläget på de lägre dyrorterna är högre än i 5-ort. Vid jämförelse av lönespännvidden för män respektive kvinnor visar det sig att den är större för kvinnorna. Tendensen till

50 med högre löneläge minskande spännvidd framträder dock tydligt. HTF-materialet visar i jämförelse med SIF-materialet en olikartad bild i vad avser spännvidden i löneläget mellan skilda dyrorter. Visserligen gäller för HTF:s medlemmar liksom för SIF:s att spännvidden är störst för delgrupper i de lägsta lönelägena, men den tendens i SIF-materialet, som innebär, att spännvidden i de högsta lönelägena blev obetydlig, kan knappast sägas vara påtaglig i HTF-materialet. Den avtalsmässigt reglerade dyrortsspännvidden i lönerna synes i hög grad påverka den faktiska lönesättningen. Arbetsledareförbundets material företer obetydliga likheter med den mönsterbildning ifråga om dyrortsspännvidd i skilda lönelägen, som gäller för SIF-materialet. För Arbetsledareförbundets vidkommande uppvisas på det hela taget små avvikelser i spännviddstalen för olika lönelägen. I TCO:s redogörelse, som endast avser att belysa dyrortsspännviddens gestaltning för vissa privatanställda tjänstemannagrupper, göres vissa antydningar om de bakom de påvisade förhållandena liggande orsakssammanhangen. Den mönsterbildning, som gäller för SIF:s område, synes utgöra en återspegling av den olikartade karaktär som arbetsmarknaden har för skilda industritjänstemannagrupper. För befattningstyper i de lägre lönelägena — ofta rekryterade av personer utan större mått av utbildning och kvalifikationer — föreligger en mer lokalt betonad arbetsmarknad än för tjänstemän med befattningar i högre lönelägen, där större mått av utbildning och kvalifi-

kationer erfordras. För dessa senare står en större arbetsmarknad — utan lokal begränsning — öppen. Både från företagarnas och tjänstemännens sida utgör landet i sin helhet en gemensam arbetsmarknad. Härvid framträder i de högsta lönelägena den situationen, att en högre lönesättning kan vara nödvändig i de lägre dyrorterna för att till ifrågavarande befattningar kunna rekrytera lämpliga tjänstemän. Att den mönsterbildning, som SIF-materialet uppvisar ej eller endast i obetydlig grad återfinnes inom HTF:s och Arbetsledareförbundets material kan ha flera förklaringar. Härvid observeras i första hand, att lönespridningen inom de senare områdena är mindre än på SIF:s område. De högsta lönelägena är sålunda orepresenterade i Arbetsledareförbundets och HTF:s material. För HTF:s vidkommande gäller som tidigare nämnts att materialets antalsmässiga omfattning och representativitet skapar större osäkerhet. Bortsett härifrån gäller att lönesättningen baserar sig på tarifflöner, där lönespännvidden är 4-procentig mellan skilda dyrorter. Förekomsten och omfattningen av eventuella överlöner är icke sådan, att spännvidderna i den faktiska lönesättningen i alltför hög grad avviker från den tariffbundna. Vissa skillnader i arbetsmarknadens karaktär för HTF- respektive SIF-området synes föreligga, vilket synes sammanhänga med olikartad struktur i avseende på tjänstemannakårens sammansättning. För Arbetsledareförbundets vidkommande torde en möjlig förklaringsgrund till den relativa konstansen i spännvidden samt dennas omfattning vara det förhållandet, att den arbetsledande personalens löner i hög grad påverkas av löneläget för kvalificerade yrkesarbetare inom vederbörande bransch och företag.

KAPITEL

IX

De interlokala löneskillnaderna och företagslokaliseringen

Det har stundom gjorts gällande, att ändringar i den statliga lönegrupperingen skulle kunna få betydande återverkningar på näringslivets lokalisering. Sålunda framhöll Svenska Arbetsgivareföreningen i sitt remissyttrande den 21 februari 1951 över 1950 års dyrortssakkunnigas betänkande, att en alltför stark utjämning av dyrortsgrupperingen och en i följd därav framtvingad, mera utjämnad lönesättning oberoende av löntagarnas faktiska levnadskostnader sannolikt skulle få den följden, att företagarna vid val av förläggning av nyplanerade fabriker skulle finna det angeläget att söka nå en placering, som är fördelaktig med hänsyn till andra produktionskostnader än löneläget och därvid kanske främst sikta till låga transportkostnader. Liknande tankegångar har även framförts vid den överläggning som utredningen haft med företrädare för olika arbetsgivareorganisationer. Det är synnerligen vanskligt att bedöma i vad mån en ändring av den statliga lönegrupperingen kan komma att inverka på löner och övriga arbetsmarknadsförhållanden utanför den statliga sektorn. Den direkta konkurrensen om arbetskraft mellan staten och andra arbetsgivare på olika orter spelar en begränsad roll för lönesättningen på den icke-statliga arbetsmarknaden. En annan sak är att, såsom berörts i kap. VIII, avtalsbestämmelserna om lönesatser m. m. på den icke-statliga arbetsmark-

naden för närvarande i stor utsträckning är anknutna till ortsgraderingen i den statliga lönegrupperingen. Det är emellertid ovisst, om en motsvarande anknytning skulle komma till stånd vid en omläggning av det statliga lönesystemet efter de riktlinjer som utredningen föreslår. I det följande vill utredningen framlägga några allmänna synpunkter på sambandet mellan näringslivets lokalisering och de interlokala variationerna i fråga om löner och övriga arbetsmarknadsförhållanden. Med hänsyn till den begränsade tid som stått till utredningens förfogande för fullgörande av utredningsuppdraget har det icke varit möjligt att verkställa några mera ingående undersökningar beträffande de komplicerade sammanhang som det här är fråga om. Till en början må erinras om att möjligheterna att välja lokaliseringsort för en ekonomisk verksamhet (produktion, distribution, serviceverksamhet osv.) i många fall är starkt beskurna. Valfriheten kan vara begränsad dels genom att verksamheten är beroende av avsättningsmarknadens läge, dels genom att den är tekniskt bunden till orörliga eller trögrörliga produktionsfaktorer. Verksamheter som detaljhandel, reparationsarbete, läkarpraktik, personlig service (t. ex. frisersalonger) måste bedrivas i konsumenternas mer eller mindre omedelbara närhet. Å andra sidan är

52 exempelvis malmbrytning och utvinning av mineral bundna vid de befintliga råvarutillgångarna. En del av produktionen (från utvinningen av råvaror till detalj distributionen) är i fråga om sin förläggning mer eller mindre starkt orienterad till råvaruorten eller till produktens avsättningsort. Av stor betydelse för lokaliseringsvalet är exempelvis kostnaderna för råvarornas transport till den plats där de skall förädlas och för de färdiga produkternas transport till marknaden. I många fall kan dock skillnader i fråga om förädlingskostnader mellan olika orter vara av sådan storleksordning, att de mer än uppväger skillnaderna i fråga om transportkostnader. Bland de förädlingskostnader som kan förete betydande lokala variationer är kostnaderna för arbetskraft av särskild betydelse. Dessa kostnader påverkas icke blott av de genom överenskommelser mellan arbetsgivare och arbetstagare bestämda lönevillkoren utan även av sådana faktorer som den sysselsatta arbetskraftens effektivitet, arbetskraftens rörlighet, rekryteringsunderlaget för olika kategorier av anställda och förefintligheten av reservarbetskraft för uppkommande behov. Valet av lokaliseringsort kan vidare påverkas av hänsyn till kostnader för tomtmark och byggnader, drivkraft, skatter och räntor, ävensom till tillgången på bostäder, samhälleliga anordningar m. m. Särskilt vid startandet av ny verksamhet kan även personliga förhållanden spela in. Utredningen har från lokaliserings-

och utredningsbyrån inom arbetsmarknadsstyrelsen erhållit en promemoria, vari sammanfattningsvis framhålles, att lönekostnader och ortsgruppering har betydelse vid val av lokaliseringsplats. De nuvarande skillnaderna i löneavseende underlättar därvid ofta en spridning av företagen i södra och mellersta Sverige från orter i hög till orter i låg ortsgrupp. I regel verkar emellertid andra faktorer i motsatt riktning och utjämnar skillnaderna i fråga om de olika orternas attraktivitet som lokaliseringsplats. Orter med tillgång till väl utvecklad service har, oberoende av ortsgruppsplacering, visat sig vara attraktiva från lokaliseringssynpunkt. Utöver det anförda må särskilt framhållas, att en företagare som överväger olika lokaliseringsalternativ har anledning att beakta icke blott de aktuella skillnaderna mellan olika orter i fråga om arbetskostnader utan även perspektiven på längre sikt i fråga om löneläge och tillgång på arbetskraft. Detta gäller särskilt i de fall då startandet av ett nytt företag kräver stora och specialiserade investeringar, varigenom verksamheten för en lång tid framåt bindes vid den från början valda lokaliseringsorten. Utsikterna för att de aktuella skillnaderna i fråga om löner och arbetskraftstillgång skall bli bestående måste vid en planering på längre sikt te sig ovissa — bland annat på grund av den osäkerhet, som måste råda om riktningen och omfattningen av den framtida omflyttningen mellan olika orter — och denna ovisshet kan få till följd att vid valet av lokaliseringsort ifrågavarande skillnader tillmätes en underordnad betydelse i jämförelse med andra faktorer.

KAPITEL X

Utredningens rekommendationer och förslag

A. Lönegrupperingen

Om man vill u p p n å det för lönegrupperingen tidigare uppställda målet — en interlokal utjämning av reallönerna — är det, såsom understrukits av olika utredningar i dyrortsfrågan, icke tillräckligt att vid indelningen i ortsgrupper bygga på ett aldrig så fullständigt prismaterial utan det är nödvändigt att ta hänsyn även till olikheter i förmåner och olägenheter av skilda slag som kan föreligga på olika orter men vilka det icke är möjligt att fånga vid en prisstatistisk undersökning. Till grund för en ortsgruppering bör sålunda ligga dels ett så tillförlitligt prismaterial som möjligt, dels en avvägning med hänsyn till andra faktorer. Såsom framhållits i kap. VI innebär redan den begränsade uppgiften att genomföra en prisstatistisk mätning av levnadskostnaderna på olika orter betydande svårigheter. Det prismaterial som insamlas är ofta ofullständigt och behäftat med svagheter, vilka det icke är möjligt att helt eliminera. I viss utsträckning har man, främst när det gäller kläder och övriga utgifter, funnit svårigheterna att på ett tillfredsställande sätt mäta föreliggande prisolikheter så stora att man sett sig nödsakad att sätta kostnaderna lika på alla orter även för många varor och tjänster, vilka icke kan antagas kosta lika mycket över hela landet. Även i fråga om andra huvudposter i budgeten, främst bostadsposten, föreligger en rad delvis mycket

stora svårigheter att tillfredsställande mäta förefintliga kostnadsskillnader. Hänsynstagande till faktorer, vilka icke kan inrymmas i den prisstatistiska mätningen, måste ske genom bedömningar och skälighetsprövningar av olika slag. Det gäller härvid att avgöra vilken hänsyn som rimligen bör tagas till alla de olikheter i levnadsförhållandena som sammanhänger med att tjänstgöringen är förlagd till en viss ort, t. ex. olikheter i klimat eller i den kommunala standarden. Stora skillnader framträder främst vid en jämförelse mellan invånare i en stad, särskilt då i en storstad, där man har behov av att då och då få komma bort från staden, och invånare i en landskommun, där man ofta kan behöva fara in till staden för att besöka där befintliga institutioner samt inrättningar av olika slag (skolor, bibliotek, museer, biografer e t c ) . Det ligger i sakens natur, att det härvid endast kan bli fråga om schematiska och generella avvägningar. Vidare är som tidigare nämnts innebörden av de grundläggande begreppen lika standard, lika reallön etc. oklar. I själva verket kan resultatet av en ortsgruppering bli inom vida gränser olika, alltefter den innebörd man ger åt dessa begrepp. Många av de meningsskiljaktigheter som råder beträffande ortsgrupperingen och enskilda orters placering i ortsgrupp torde kunna hänföras till olika uppfattning i detta hänseende.

54 Utgångspunkten för den nuvarande ortsgrupperingen har varit 1951 års dyrortsundersökning, och de vid denna undersökning erhållna indextalen för de olika orterna har tillmätts stor betydelse vid orternas inplacering i de olika ortsgrupperna. Helt avgörande har dock ingalunda denna undersökning varit. I ett icke oväsentligt antal fall har en ort hänförts till annan grupp än som motsvarat dess indextal. En grundläggande princip för grupperingen har nämligen varit att söka skapa stora områden med enhetlig placering i ortsgruppshänseende. Redan valet av metoder för 1951 års dyrortsundersökning har i hög grad påverkats av denna princip och den har sedan varit vägledande även vid inplaceringen av orterna i ortsgrupper. Principen om stora områden med enhetlig placering i ortsgruppshänseende har, om man bortser från Stockholm och Göteborg med förorter, kunnat upprätthållas i mellersta och norra delarna av landet. I södra Sverige, där grundplaceringen i regel varit grupp 2, har däremot ett antal orter placerats en ortsgrupp högre än övriga orter. Den kritik som framkommit mot grupperingen har huvudsakligen avsett storstadsområdena samt södra delarna av landet, dvs. de områden inom vilka enstaka orter placerats i högre ortsgrupp än området i övrigt och enhetligheten därmed brutits. Hade principen om stora områden med enhetlig placering i ortsgruppshänseende helt kunnat upprätthållas även i södra Sverige, skulle en stor del av den kritik som riktats mot den nuvarande ortsgrupperingen säkerligen ha uteblivit. I fråga om förortskommuner till Stockholm, Göteborg och Malmö har efter särskild utredning Kungl. Maj:t den 31 maj 1957 beslutat om uppflyttning i den statliga lönegrupperingen av ett antal kommuner

från den 1 juli 1957 (jfr kap. IV). Av orterna i ortsgrupp 2 har åtta uppflyttats sedan grupperingen trädde i kraft den 1 januari 1954. Den ojämnhet i nuvarande ortsgruppering som framkallat kritiken i södra Sverige kvarstår till stor del alltjämt. Enligt utredningens mening är den bristande enhetlighet som i ortsgruppshänseende råder i södra Sverige en av den gällande grupperingens största svagheter. En översyn av ortsgrupperingen inom denna del av landet framstår därför som särskilt aktuell. Den mest genomgripande ändringen av grupperingen i detta hänseende vore att flytta upp samtliga orter i grupp 2 till grupp 3. Genom en sådan åtgärd skulle —• bortsett från Stockholm och Göteborg med förorter — orterna i hela södra och mellersta Sverige komma att hänföras till en och samma ortsgrupp. Detta skulle innebära, att över 80 % av landets kommuner omfattande 2/3 av landets folkmängd skulle tillhöra ortsgrupp 3. Efter en sådan sammanslagning skulle ca 55 % av tjänstemännen på löneplan i statlig tjänst eller statsunderstödd verksamhet och ca 60 % av den personal som är anställd av staten enligt kollektivavtal tjänstgöra på orter i ortsgrupp 3. En sådan lyftning av orterna i ortsgrupp 2 till ortsgrupp 3 skulle, när det gäller tjänstemän på löneplan i statlig tjänst eller i statsunderstödd verksamhet, medföra en lönekostnadsökning per år med ca 12,5 milj. kronor. Som av det föregående framgått skulle man genom att slopa ortsgrupp 2 åstadkomma en högst betydande enhetlighet. Man kan också säga, att man därigenom skulle rätta till den nuvarande ortsgrupperingen i ett hänseende där den vägledande principen för grupperingen — principen om stora områden med enhetlig placering i ortsgrupp — icke bli-

55 vit på ett tillfredsställande sätt genomförd. Med hänsyn till det sagda har utredningen i första hand övervägt att förorda en flyttning av orterna i ortsgrupp 2 till ortsgrupp 3. Utredningen har emellertid, såsom nedan närmare utvecklas, kommit till den uppfattningen, att man icke bör begränsa sig till en sådan isolerad åtgärd. Om ortsgrupp 2 slopades, skulle visserligen ortsgrupperingen komma att begränsas till tre ortsgrupper, av vilka grupperna 4 och 5 enligt nuvarande gruppering skulle avse å ena sidan storstäderna Stockholm och Göteborg med förorter och å andra sidan Norrland. En fortsatt ortsgruppering måste likväl avse samtliga orter i riket. Detta innebär, att dyrortsundersökningarna i princip skulle behöva omfatta hela riket och därmed skulle de, även om vissa schematiseringar och förenklingar i metoderna skulle bli möjliga att genomföra, likväl bli av betydande omfattning. Därtill kommer att svårigheterna att bestämma orternas relativa dyrhet med avseende på såväl prisstatistiskt mätbara som övriga faktorer icke kan beräknas i mera påtaglig grad komma att minska. Även i en kommande gruppering skulle därför ortsgruppsplaceringen i hög grad bli beroende av bedömningar och skälighetsprövningar av olika slag. Antalet orter, inom vilka ortsgruppsplaceringen av olika skäl skulle anses felaktig, torde visserligen minska men inom de berörda orterna torde missnöjet med grupperingen icke kunna förväntas bli svagare än vad som för närvarande är fallet inom sådana orter. Under senare år har uppenbara svårigheter förelegat för staten att rekrytera personal på vissa orter och i vissa befattningar. De ändringar i den ho-

risontella lönespännvidden som efter överläggningar mellan staten och de anställdas huvudorganisationer genomförts för statstjänstemän från och med 1957 utgör ett försök att inom ramen för nuvarande ortsgrupperingssystem reducera dessa svårigheter. Det är ännu för tidigt att uttala sig om i vad mån denna åtgärd haft önskad effekt. Oavsett detta framstår det enligt utredningen som önskvärt, att ett system för differentiering av statstjänstemännens löner utformas som är smidigare än det nuvarande systemet. Rekryteringsförhållandena är nämligen ofta ej likartade på alla orter inom en och samma ortsgrupp. Om exempelvis särskilda svårigheter föreligger i Norrland att få personal i en viss lönegrad och man av den anledningen anser sig böra öka spännvidden mellan högsta och lägsta ortsgrupp i denna lönegrad, blir följden härav automatiskt en relativ ökning av lönerna för statstjänstemän i samma lönegrad boende i Stockholm, även om motsvarande svårigheter icke föreligger där. Rekryteringsförhållandena är därtill ej alltid desamma beträffande alla personalkategorier som är placerade i samma lönegrad. Dessa omständigheter gör att ifrågavarande försök till lösning av rekryteringssvårigheterna inom nuvarande ortsgrupperingssystems ram knappast kan anses tillfredsställande. Då det nuvarande systemet med efter dyrhet ortsgraderade löner i början av 1920-talet mera allmänt började tillämpas vid den statliga lönesättningen, torde några påtagliga svårigheter att få personal till statlig tjänst knappast ha gjort sig gällande. I ett sådant läge har andra än rent märknadsmässiga synpunkter trätt i förgrunden vid avvägningen av statstjänstemännens löner, varvid det framstått som önskvärt att söka tillgodose kravet på en, oavsett tjänstgöringsorten, lika reallön för

56 tjänstemän med samma placering på löneskalan. Den ökade knapphet på arbetskraft som allmänt gjort sig gällande under senare år har emellertid gjort det angeläget att i viss mån anpassa den statliga lönesättningen efter vad som är marknadsmässigt motiverat. Den privata arbetsmarknadens villkor har därför i allt högre grad kommit att påverka lönevillkoren i statstjänst. Utredningen finner de anförda omständigheterna motivera, att man frångår ordningen med en av statsmakterna på grundval av dyrhetsundersökningar fastställd ortsgruppering som lägges till grund för en differentiering av lönerna på olika orter. Utredningen vill i stället förorda att genom förhandlingar mellan staten-arbetsgivaren och löntagarnas organisationer överenskommelse träffas om utformningen av ett nytt system för differentieringen av lönerna i olika delar av landet. Syftet bör därvid bland annat vara att åstadkomma den anpassning till den privata arbetsmarknadens löner som är erforderlig för att behovet av tjänstemän för vitt skilda u p p gifter skall kunna tillgodoses i landets olika delar. Detta ställningstagande innebär icke ett uteslutande av möjligheten att vid dessa förhandlingar överenskomma om någon form av efter dyrhet ortsgraderade löner. Det bör understrykas, att de svårigheter som föreligger då det gäller att bestämma en orts relativa dyrhet i så fall alltjämt skulle göra sig gällande. I detta sammanhang kan det erinras om att tillkomsten av nuvarande löneplan A innebar, att parterna fann det lämpligt att delvis överge den traditionella dyrhetsgraderingen av lönerna. Utredningen är medveten om att ett slopande av den officiella lönegruppe-

ringen kommer att framkalla en rad problem av skilda slag. Arten av dessa problem blir i mycket beroende av vilka uppgörelser som kan komma att träffas i lönefrågorna mellan staten och personalorganisationerna. Med hänsyn härtill är det icke möjligt för utredningen att framlägga några konkreta förslag till lösning av de problem, som kan uppstå, om utredningens synpunkter på lönegrupperingen vinner bifall. Det måste också anses ligga utanför ramen för utredningens uppdrag att utarbeta förslag av sådan art. Utredningen inskränker sig därför till att framlägga några allmänna synpunkter. En marknadsmässig löneanpassning synes vara svår att förena med nuvarande system med en ortsgraderad huvudlöneplan. Möjligen skulle en lämpligare ordning vara att arbeta med en icke ortsgraderad löneplan, vars löner skulle kunna betecknas som »löneplanslöner» eller »baslöner», jämte särskilda lönetillägg. Viss normering av dessa tilllägg synes i så fall vara av värde från administrativ synpunkt. Genom ett dylikt system med tillägg skulle lönenivån kunna anpassas efter för varje personalkategori rådande arbetsmarknadsförhållanden. Även de extra tillägg som för närvarande utgår inom kallortsområdet skulle kunna inrymmas i ett system med lönetillägg. Om ett sådant system genomfördes utan samband med en allmän löneökning skulle ovannämnda »löneplanslöner» t. ex. kunna beräknas ligga i nivå med lönerna i ortsgrupp 3 i nuvarande system. En annan utformning av lönesystemet vore att utarbeta icke en utan flera löneplaner. För varje verksamhetsgren inom statsförvaltningen och eventuellt även för särskilda personalkategorier inom ett verksamhetsområde skulle skilda löneplaner kunna tillämpas. Med ett sådant system skulle även när det

57 gäller statstjänstemän arbetsmarknaden komma att uppdelas i ett antal avtalsområden, för vilka separata löneförhandlingar skulle kunna föras. För alla sådana löneplaner skulle nivån i nuvarande ortsgrupp 3 kunna tjäna som riktpunkt, men i övrigt skulle en differentiering kunna ske med hänsyn till respektive »avtalsområdes» speciella förhållanden. Skillnaderna i löneplanernas utformning skulle kunna bestå både i olika antal »lönegrupper» och i olika skillnad mellan högsta och lägsta lön. Antalet löneplaner kan med denna uppläggning teoretiskt bli stort; i praktiken skulle dock sannolikt antalet komma att bli relativt begränsat. En och samma löneplan torde nämligen kunna accepteras för flera personalkategorier. En sådan begränsning skulle ha den fördelen att det nya systemet icke bleve alltför mångskiftande och svåröverskådligt. I det föregående har förutsatts, att det nya lönesystemet skall framkomma som resultat av förhandlingar mellan staten och berörda personalorganisationer. Det är icke möjligt att förutse hur pass ingripande förändringar i statstjänstemännens löner som skulle bli följden av det nya systemet. De löner som framkommer som resultat av nämnda förhandlingar kan tänkas medföra en ökning av lönespännvidden för vissa grupper och en minskning för andra. Vid övergången till det nya systemet torde man kunna förvänta ett starkt samband mellan lönen enligt det gamla och lönen enligt det nya systemet. Det förhållandet, att nuvarande system med ortsgraderade löner slopas och att ett nytt lönesystem träder i stället, motiverar givetvis i och för sig icke en ökning av det utrymme som ställes till förfogande för statstjänstemännens löner. Övergången till det nya systemet torde kunna ske redan vid årsskiftet 1958/59,

till vilken tidpunkt nuvarande överenskommelse om statstjänstemännens löner gäller. Förhandlingar om det nya lönesystemets utformning synes under såd a n a förhållanden böra upptagas under år 1958 mellan staten och personalorganisationerna. Om ett nytt lönesystem skall genomföras för statstjänstemän, kommer detta att aktualisera vissa frågor av förhandlingsteknisk art. Det kan sålunda — om det nya systemet på sätt ovan skisserats skulle komma att byggas upp med en icke ortsgraderad löneplan jämte lönetillägg — diskuteras, om de centrala förhandlingarna om statstjänstemännens löner bör avse både löneplanslöner (baslöner) och lönetillägg eller om de centrala förhandlingarna bör begränsas till löneplanslönerna, medan lönetilläggens storlek för enskilda eller grupper av tjänstemän bestämmes efter speciella överenskommelser med vederb ö r a n d e personalorganisationer. Sistn ä m n d a tillvägagångssätt skulle i viss mån innebära ett steg mot mera individualiserad lönesättning. De lönetekniska problem som kan uppstå i samband med en övergång till ett lönesystem utformat i enlighet med de allmänna riktlinjer som här skisserats torde böra bli föremål för särskild utredning, övergången till ett nytt lönesystem kan även komma att beröra form e r n a för riksdagens prövning av hith ö r a n d e frågor. Det synes falla utanför utredningens uppdrag att behandla frågor av denna art. En fråga som har viss anknytning till ortsgrupperingen gäller statstjänstem ä n n e n s pensioner, vilka avvägts med hänsyn tagen till de löner som utgår i ortsgrupp 2. Även denna fråga, vilken u n d e r hösten 1957 varit föremål för förhandlingar mellan staten och personalorganisationerna, måste anses falla utanför utredningens uppdrag.

58 Det är svårt att närmare bedöma, i vilken grad lönedifferentieringen på den privata arbetsmarknaden påverkats av den statliga lönegrupperingen. Visserligen följes i stor utsträckning den statliga indelningen i ortsgrupper och även de i avtalen upptagna lönebeloppen för olika ortsgrupper har i många avtal avvägts med hänsyn till spännvidden i den statliga lönegrupperingen. De faktiskt utgående lönerna företer däremot ofta väsentliga avvikelser — uppåt och nedåt — från denna spännvidd. Utredningen vill här även framhålla, att det för betydande tjänstemannagrupper på den privata arbetsmarknaden — däribland industritjänstemännen — icke förekommer någon normerad ortsgradering av lönerna. Stundom har gjorts gällande att ändringar i den statliga lönegrupperingen skulle medföra betydande konsekvenser för företagens val av förläggningsort. Enligt denna uppfattning skulle den omständigheten att en ort flyttas till annan ortsgrupp märkbart påverka företagens benägenhet att bedriva verksamhet på orten i fråga. Utredningen h a r i kap. IX framhållit, att lönekostnaderna endast är en av flera faktorer som har betydelse för företagslokaliseringen, att det möter utomordentliga svårigheter att närmare bedöma de olika faktorernas relativa betydelse och att det är ovisst i vad mån en ändring i relation e r n a mellan statstjänstemännens löner på olika orter kommer att få mera väsentliga återverkningar på den privata arbetsmarknaden. Här skall även i korthet beröras frågan om en ändring av den statliga lönegrupperingen kan få återverkningar på prisnivån för jordbruksprodukter. Enligt de av riksdagen år 1947 antagna riktlinjerna skall jordbrukarna erhålla en arbetsinkomst, likvärdig med arbetsinkomsten för jämförbara arbetar-

grupper på landsbygden. Vid inkomstjämförelserna våren 1956 i samband med utformningen av det nya prissystemet för jordbruksprodukterna valde man som jämförelsegrupp industriarbetare i de två lägsta ortsgrupperna. Man utgick därvid från ett med åkerarealen vägt medeltal av timförtjänsterna i ortsgrupperna 2 och 3 enligt den officiella lönestatistiken. Förutsättningen för att detta medeltal skall påverkas av en omläggning av statstjänstemännens lönesystem är att en sådan omläggning leder till att lönerna för industriarbetare i nuvarande ortsgrupperna 2 och 3 förändras på ett annat sätt än lönerna i nuvarande ortsgrupperna 4 och 5. Som ovan framhållits föreligger det dock inget klart samband mellan lönesättningen för statstjänstemännen och den privata arbetsmarknadens löner.

B. Skattegrupperingen

Enligt 48 § 1 mom. kommunalskattelagen och 8 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt gäller att ortsavdragen bestämmes efter den ortsgrupp, som den skattskyldiges hemortskommun tillhör. Hemortskommun utgör för fysisk person i princip den kommun, där den skattskyldige författningsenligt skall vara mantalsskriven för året näst före taxeringsåret. Kungl. Maj :t bestämmer för en tid av fem år i sänder olika orters inplacering i ortsgrupper. Nu gällande gruppering, vilken innefattas i kungörelsen den 9 oktober 1953 (nr 624), äger tillämpning till och med den 31 december 1958. Antalet ortsgrupper vid skattegrupperingen är fem eller det lägre antal, som fastställes genom särskild författning. Enligt förordningen den 5 juni 1953 (nr 406) är antalet ortsgrupper från

59 Tab. 6. De statliga och kommunala

ortsavdragens storlek (kronor) från och med år 1958 Ortsgrupp

Kategori av skattskyldiga Gift1 Ensam med barn2 Ensamstående

II

III

IV

V

3 520 2 640 1 760

3 680 2 760 1 840

3 840 2 880 1 920

4 000 3 000 2 000

1 Härmed jämställes skattskyldig, som under beskattningsåret haft husföreståndarinna hos sig anställd och som varit ogift (änka, änkling eller frånskild) och haft hemmavarande barn, för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat. 2 Härmed avses gift skattskyldig, som under beskattningsåret inte levt tillsammans med andra maken, och annan ogift skattskyldig än

som avses i vidstående not 1, vilken haft hemmavarande barn eller av den skattskyldige helt eller delvis underhållet barn, som stått under hans vårdnad och för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat. Om barnet inte stått under den skattskyldiges vårdnad kan det ifrågavarande avdraget åtnjutas endast om den skattskyldige inte levt tillsammans med den, som har vårdnaden om barnet.

och med den 1 januari 1954 tills vidare begränsat till fyra (ortsgrupperna II—V 1 ). Spännvidden mellan ortsavdragen i högsta och lägsta ortsgrupp utgör, såsom tidigare nämnts, 12 % räknat på avdragsbeloppet i högsta ortsgrupp (ortsgrupp V). Spännvidden är densamma för olika kategorier av skattskyldiga. Den nu gällande spännvidden innebär i förhållande till vad som tidigare gällt en betydande sammanpressning. Före 1950 års kommunala ortsavdragsreform utgjorde sålunda i fråga om de kommunala avdragen spännvidden, beräknad på då gällande bänkade ortsavdrag, för ensamstående 32 % och för gift 28,5 %. Genom reformen minskades spännvidden till 16 % för samtliga kategorier av skattskyldiga. I fråga om den statliga inkomstbeskattningen minskades genom 1947 års statsskattereform spännvidden mellan högsta och då gällande lägsta ortsgrupp (ortsgrupp I ) , som tidigare varit omkring 21 %, till omkring 16 % för gift och till 20 % för ensamstående.

skattningen minskades emellertid spännvidden även för de ensamstående till 16 % genom att fasta ortsavdrag infördes även för denna kategori av skattskyldiga. Intervallen mellan ortsavdragen i de olika ortsgrupperna motsvarar nu ungefär 4 %. Att vissa mindre avsteg härvidlag måst göras beror på önskemålet att bestämma ortsavdragen till jämna tal. Ortsavdragen vid den statliga beskattningen har tidigare varit större än avdragen vid den kommunala beskattningen. Genom beslut av 1957 års riksdag h a r emellertid de kommunala ortsavdragen bringats upp i paritet med de statliga avdragen. Även i övrigt h a r en direkt anpassning ägt rum mellan de statliga och kommunala ortsavdragssystemen. Höjningen av de kommunala ortsavdragen träder i kraft den 1 jan u a r i 1958 och tillämpas första gången i fråga om den preliminära skatten för år 1958 och vid 1959 års taxering.

I samband med de år 1952 beslutade ändringarna i den statliga inkomstbe1

Vid skattegrupperingen betecknas ortsgrupperna till skillnad från vad som gäller vid lönegrupperingen med romerska siffror.

Ortsavdragens storlek från och med den 1 januari 1958 framgår av tab. 6. Som framgår av det föregående råder numera överensstämmelse i fråga om å ena sidan spännvidden mellan ortsavdragsbeloppen i olika ortsgrup-

60 per och å andra sidan den vid 1951 års dyrortsundersökning uträknade spännvidden i levnadskostnader. Det bör dock erinras om att när förslagen om skattefria avdrag med gradering på fem ortsgrupper på sin tid genomfördes, besluten inte grundade sig på någon verklig undersökning av levnadskostnadernas höjd på olika orter. Sedermera utförda dyrortsundersökningar, vilka närmast tillkommit med hänsyn till lönegrupperingen, har emellertid utnyttjats även för skattegrupperingen. Full analogi mellan de båda grupperingarna i fråga om antal ortsgrupper och avvägningen av spännvidden mellan ortsgrupperna genomfördes först i samband med 1947 års statsskattereform och 1950 års kommunala ortsavdragsreform. En teknisk samordning mellan de båda systemen skedde från och med den 1 januari 1954 genom den tidigare omnämnda kungörelsen den 9 oktober 1953 (nr 624). Genom den innevarande år beslutade ändringen av lönespännvidden i de statliga löneplanerna kan emellertid sambandet mellan grupperingarna sägas numera ha blivit i viss mån brutet. Motiveringen för dyrortsgraderade skattefria avdrag vid beskattningen h a r under årens lopp skiftat. Det har sålunda — åtminstone från början — hävdats att skattegrupperingens syfte skulle vara att differentiera ett skattefritt existensminimum. I andra sammanhang har emellertid sagts, att skattegrupperingen skulle ha till uppgift att differentiera skattetrycket så att skatten finge samma tyngd på alla orter. Utredningen vill för sin del framhålla följande. När ortsavdragen år 1919 infördes vid den statliga beskattningen torde man ha utgått från den uppfattningen att så stor del av den skattskyldiges inkomst, som motsvarade ett skäligt exi-

stensminimum, borde vara fri från skatt och att storleken av detta existensminimum borde beräknas till olika belopp, beroende på levnadskostnaderna på den ort där den skattskyldige var bosatt. När bestämmelser om skattefria avdrag år 1920 infördes även vid den kommunala beskattningen ansågs det emellertid med hänsyn till den kommunala ekonomin erforderligt att bestämma avdragsbeloppen till endast hälften av vad som gällde vid den statliga beskattningen. Fiktionen om ortsavdragen såsom ett efter dyrortsförhållanden avpassat existensminimum kunde sålunda — såsom också 1921 års kommunalskattekommitté framhållit — inte ens från början upprätthållas. Såväl de statliga som de kommunala ortsavdragen har sedermera vid skilda tillfällen höjts och, såsom tidigare anförts, har vid 1957 års riksdag genomförts full paritet mellan statliga och kommunala avdrag. Trots detta är det emellertid uppenbart att ortsavdragen ligger lägre än vad som i andra sammanhang brukar betecknas som existensminimum. I skattehänseende h a r detta bland annat nödvändiggjort särskilda regler om extra avdrag för nedsatt skatteförmåga. Utredningen vill i detta sammanhang erinra om de av centrala uppbördsnämnden fastställda normalbeloppen för existensminimum, vilka tillämpas vid källskatteuttaget och den efterföljande taxeringen. De av nämnden den 17 september 1956 fastställda normalbeloppen för år 1957 framgår av tab. 7. Tabellen utvisar att de fastställda existensminimibeloppen är betydligt högre än ortsavdragen. Det högsta sammanlagda existensminimibeloppet motsvarar summan av ortsavdraget för vederbörande skattskyldig och högsta tilllåtna extra avdrag för nedsatt skatteförmåga som är 3 000 kronor. Av tabellen framgår också att normalbelopp

61 Tab. 7. Av centrala uppbördsnämnden

fastställda normalbelopp för

existensminimum

Belopp i kronor för år i ortsgrupp ortsgrupp ortsgrupp ortsgrupp StockII III IV V holms stad

2. Sammanlevande makar 3. Tillägg för ett barn 4. Tillägg för varje ytterligare barn (med den begränsning som följer av punkt 5 nedan) 5. Högsta sammanlagda existensminimibelopp vid skatteavdrag för preliminär skatt och taxering till statlig inkomstskatt a) för ensamstående utan b a r n . . . . b) » » med » .... c) » makar

3 420 4 420 600

3 540 4 600 600

3 660 4 780 600

3 780 4 960 600

3 900 5 200 600

4 760 5 640 6 520

4 840 5 760 6 680

4 920 5 880 6 840

5 000 6 000 7 000

5 000 6 000 7 000

fastställts inte enbart för de olika ortsgrupperna utan dessutom särskilt för Stockholm. Spännvidden mellan normalbeloppen i de olika ortsgrupperna varierar vidare med hänsyn till huruvida den skattskyldige är ensamstående eller gift samt till antalet b a r n ; i regel är spännvidden mellan normalbeloppen i högsta och lägsta grupp mindre än mellan ortsavdragen. Utredningen vill vidare framhålla, att det måste anses tveksamt om den vid dyrortsundersökningarna framkomna spännvidden i levnadskostnader äger giltighet även vid den inkomstnivå som motsvarar existensminimum. Med hänsyn till att ortsavdragen numera ligger väsentligt lägre än vad som i andra sammanhang betecknats som ett skäligt och rimligt existensminimum, kan det enligt utredningens mening inte anses tillfredsställande att motivera en gradering av ortsavdragen med utgångspunkt från en spännvidd som framkommit vid dyrortsundersökningarna, vilka ju avsett en väsentligt högre inkomstnivå. Vad sedan angår skattegrupperingens uppgivna syfte att differentiera skattebördan efter skillnaderna i dyrhet så

att skattebördan får samma tyngd på alla orter vill utredningen erinra om vad 1950 års dyrortssakkunniga uttalat i detta sammanhang. De sakkunniga anförde. Om m a n vill vara konsekvent, borde ej b l o t t avdragen vara dyrortsgraderade u t a n även skattesystemet i övrigt. Det n u v a r a n de systemet leder till a t t de nominellt högre inkomsterna på de dyrare orterna träffas h å r d a r e av den statliga beskattningen ä n motsvarande realinkomst på de lägre orterna.

Att skattegrupperingen endast ofullständigt fyller syftet att differentiera skattebördan efter skillnaderna i dyrhet vill utredningen söka exemplifiera genom tab. 8. Denna utvisar den sammanlagda statliga och kommunala inkomstskatt (i tabellen benämnd total skatt) som vissa statliga befattningshavare med lön enligt den år 1957 fastställda löneplanen A h a r att erlägga i ortsgrupperna II och V. Vid skatteberäkningen har tillämpats nu gällande statliga och vid innevarande års riksdag beslutade kommunala ortsavdrag samt nu gällande statliga skatteskalor. Den kommunala utdebiteringen har antagits i båda ortsgrupperna vara 12

62 Tab. 8. Jämföre Ise mellan skatten ' ortsgrupp II och i ortsgrupp V på vissa statliga löner Årsinkomst Befattningsi havarens i lönegrad grupp grupp V II och kr löneklass kr 1 7:7 17:17 26:26

9 036 10 752 15 840 18 000 26 928 28 656

Total skatt för ensamstående

Total skatt för gift

i grupp V

differens

°/ /o

kr

/o

kr

%

i grupp II

i grupp V

differens

i grupp II

kr

%

kr

%

kr

%

kr

269 513 557

0,6 0,8 0,4

1 647 18,2 3 972 25,1 8 754 32,5

1 096 12,1 2 736 17,3 6 788 25,2

1 365 12,7 3 249 18,1 7 345 25,6

kronor per skattekrona. I övrigt h a r vid skatteberäkningen tillämpats vissa schabloner, för vilka närmare redogöres i Bilaga I. Vad beträffar en befattningshavare i löneklass 17, där spännvidden i löner mellan högsta och lägsta ortsgrupp är 12 % eller lika stor som den mellan ortsavdragen i de båda ortsgrupperna, utvisar tabellen att skattebelastningen på inkomsttagaren i ortsgrupp V relativt sett är större än vad den är på inkomsttagaren i ortsgrupp II. Som jämförelse har motsvarande beräkning redovisats för en befattningshavare i löneklass 7, där lönespännvidden är 16 %, och en i löneklass 26, där lönespännvidden blott är knappt 6 %. Även i dessa senare fall får befattningshavaren i ortsgrupp V erlägga procentuellt större skatt än motsvarande befattningshavare i ortsgrupp II. Utredningen har låtit verkställa vissa beräkningar för att närmare belysa vilken inverkan graderingen av de skattefria avdragen, under förutsättning av samma inkomstläge i olika ortsgrupper, har på skattebelastningen. För dessa beräkningar redogöres i bilaga 1. Av denna redogörelse och av vad ovan anförts torde framgå att den differentiering av skattebördan, som sker genom skattegrupperingen, numera h a r förhållandevis ringa betydelse för den enskilde skattskyldige och att skatte-

2 109 19,6 462 1,4 4 743 26,4 771 1,3 9 470 33,0 716 0,5

grupperingen endast ofullständigt fyller uppgiften att differentiera skattebördan med hänsyn till hittills antagna skillnader i dyrhet mellan olika orter. Enligt utredningens mening torde det missnöje, som föreligger beträffande lönegrupperingen, i stort sett även gälla skattegrupperingen. Grupperingen av orterna och spännvidden mellan avdragen i olika ortsgrupper grundar sig i likhet med lönegrupperingen på ett statistiskt underlag, som kännetecknas av en viss osäkerhet. Oklarhet föreligger beträffande syftet med en gradering av de skattefria avdragen efter dyrhet. Ortsavdragen såsom uttryck för ett skattefritt existensminimum på olika orter saknar i dagens läge praktisk betydelse, enär existensminimum för det stora flertalet skattskyldiga uppgår till ett annat och högre belopp än ortsavdraget. Ortsavdragens avsedda uppgift att differentiera skattebördan efter dyrhet uppnås endast högst ofullständigt. Utredningen har i ett tidigare avsnitt av detta kapitel föreslagit att den statliga lönegrupperingen skall helt slopas. Utredningen anser emellertid inte att ett så nära samband föreligger mellan löne- och skattegrupperingarna att ett slopande av lönegrupperingen i och för sig behöver leda till att även skattegrupperingen samtidigt måste upphöra. Frågan om skattegrupperingen kan där-

63 för enligt utredningens mening prövas fristående från frågan om lönegrupperingen. Det är emellertid uppenbart att i och med att en lönegruppering efter dyrhet slopas och särskilda dyrortsundersökningar till ledning för denna gruppering inte längre kommer till stånd själva grunden för de olika orternas inplacering i ortsgrupper vid skattegrupperingen i viss mån ryckes undan. Med hänsyn till vad ovan anförts anser utredningen att starka skäl talar för att nu även slopa skattegrupperingen varvid enhetliga skattefria avdrag skulle införas för hela riket. Ett omedelbart slopande av hela grupperingen skulle emellertid medföra betydande ekonomiska konsekvenser för såväl staten som kommunerna. I detta hänseende vill utredningen anföra följande. Därest enhetliga skattefria avdrag skulle införas över hela riket kan detta knappast ske på annat sätt än genom att de nuvarande avdragen i ortsgrupperna II—IV höjes till samma nivå som nu gällande avdrag i ortsgrupp V. Sättes avdragen till lägre belopp medför detta nämligen, såsom nedan skall närmare beröras, automatiskt en skatteökning för det stora flertalet skattskyldiga i kommuner som nu tillhör ortsgrupp V. Bland dessa kommuner finnes våra mest skattetyngda kommuner i Norrbottens län. En reformering av skattegrupperingen med sådana verkningar kan enligt utredningen knappast komma i fråga. Den höjning av ortsavdragen, som i vissa kommuner uppstår vid ett slopande helt eller delvis av skattegrupperingen, medför minskade skatteunderlag i dessa kommuner. Utredningen har genom sin skattetekniske expert låtit verkställa en statistisk undersökning rörande verkningarna för staten och kommunerna vid ett slopande helt eller delvis av skattegrupperingen. Undersök-

ningen har avsett att belysa verkningarna i skattehänseende dels vid ett avskaffande av ortsgrupp II och en uppflyttning till grupp III av till grupp II nu hänförda orter dels vid ett fullständigt slopande av hela skattegrupperingen och införande av enhetliga ortsavdrag i hela riket, motsvarande nu utgående avdrag i ortsgrupp V. Resultatet av denna undersökning har redovisats i Bilaga 2. För undersökningen har utnyttjats material från den under innevarande år verkställda omräkningen av 1957 års skatteunderlag i anledning av detta års ortsavdragsreform. Beräkningarna har utförts för samtliga rikets primärkommuner och landsting. Undersökningen har utvisat, att vid en förändrad eller slopad skattegruppering följande i tab. 9 angivna förändringar i skatteintäkterna skulle uppstå för staten och kommunerna. Vid beräkning av de minskade kommunala skatteintäkterna har därvid antagits att den genomsnittliga kommunala utdebiteringen uppgår till 13 kronor per skattekrona (för år 1957 utgör denna utdebitering kronor 12,60). Av tabellen framgår att en uppflyttning till grupp III av till grupp II nu hänförda orter skulle medföra minskade skatteintäkter för staten med i runt tal 12 milj. kronor, medan minskningen vid enhetliga avdrag, motsvarande de nu gällande ortsavdragen i grupp V, skulle uppgå till något över 105 milj. kronor. Härtill kommer, såsom nedan n ä r m a r e beröres, den ökning som vid en ändrad eller slopad skattegruppering kan beräknas uppstå i kostnaderna för vissa statsbidrag och den minskning som kan beräknas i vissa kommunala bidrag till statliga utgifter. F ö r kommunernas del skulle slopandet av ortsgrupp II medföra en nedgång i det kommunala skatteunderlaget, som enligt 1957 års taxering uppgår till

64 Tab 9. Minskning

i skatteintäkterna

vid ändring i

ortsgrupperingen

Ändringen i ortsgrupp medför minskade skatteintäkter i milj. kronor för

Kommuner som nu tillhör ortsgrupp

flyttas till ortsgrupp

staten

kommunerna

II II II III III IV II och I I I II, III och IV

III IV V IV V V IV V

11,8 23,5 35,3 30,4 60,8 9,2 53,9 105,3

8,8 17,6 26,5 22,8 45,6 6,9 40,4 79,0

i runt tal 310 milj. skattekronor 1 , med ca 679 000 skattekronor. Minskningen skulle helt drabba de kommuner i södra Sverige, som nu tillhör ortsgrupp II. Om enhetliga ortsavdrag, motsvarande nu utgående avdrag i ortsgrupp V, skulle införas, kan däremot det kommunala skatteunderlaget beräknas nedgå med sammanlagt något över 6 milj. skattekronor. Minskningen skulle därvid drabba samtliga kommuner, som nu tillhör ortsgrupperna II—IV. Inkomstbortfallet skulle komma att drabba de berörda kommunerna på ett dem emellan mycket varierande sätt beroende främst dels på vilken ortsgrupp kommunen nu tillhör dels på hur de olika kategorierna skattskyldiga med till kommunal inkomstskatt beskattningsbar inkomst fördelar sig inom respektive kommuner. Den utdebiteringsökning som skulle bli följden om inkomstbortfallet inte kunde bäras av kommunerna på annat sätt än genom höjd utdebitering skulle också komma att i betydande grad variera mellan de olika kommunerna. I detta hänseende utvisar undersökningen att vid ett avskaffande av ortsgrupp II den primärkommunala utdebiteringen i de av en sådan ortsavdrags1 Härvid har hänsyn inte tagits till den minskning i skatteunderlaget, som kan komma att ske genom 1957 års ortsavdragsreform.

ändring berörda 393 kommunerna under nyssnämnda förutsättning kan beräknas stiga med högst 0,23 och minst 0,06 kronor per skattekrona. I 236 av kommunerna ligger utdebiteringsökningen mellan 0,11 och 0,15 kronor per skattekrona. Den sammanlagda utdebiteringen till primärkommun och landsting i ifrågavarande 393 kommuner kan beräknas stiga med högst 0,26 och minst 0,09 kronor per skattekrona. I 224 kommuner ligger utdebiteringsökningen i sistnämnda avseende mellan 0,16 och 0,20 kronor per skattekrona. I 45 kommuner, som nu tillhör högre ortsgrupp än grupp II, kan de skattskyldiga åsamkas en höjd kommunalskatt genom en ökning av landstingsskatten. De beräknade ökningarna är är emellertid ytterst små. I de 9 landstingskommuner, vilka berörs av ifrågavarande ortsgruppsändring, kan minskningen av skatteunderlaget sålunda medföra en utdebiteringsökning, som varierar mellan 0,02 och 0,05 kronor per skattekrona. Av undersökningen framgår enligt utredningens mening klart att ett avskaffande av ortsgrupp II och en uppflyttning till grupp III av till grupp II nu hänförda orter endast får mycket begränsade verkningar för den kommunala ekonomin i de av ändringen berörda kommunerna.

65 Tab. 10. Beräknad

ökning av den kommunala utdebiteringen i kronor per skattekrona vid helt slopad skattegruppering Beräknad ökning av utdebiteringen till

Kommuner som nu tillhör ortsgrupp

II III IV

primärkommun högst

lägst

högst

lägst

0,73 0,52 0,28

0,17 0,11 0,08

0,86 0,67 0,33

0,29 0,20 0,10

Undersökningen utvisar däremot helt andra förändringar i de kommunala utdebiteringarna vid införande av enhetliga ortsavdrag, motsvarande nu gällande avdrag i grupp V. I de 960 kommuner, vilkas primärkommunala utdebitering skulle beröras av en dylik ortsavdragsändring, kan utdebiteringshöjningen beräknas till högst 0,73 och lägst 0,08 kronor per skattekrona. I 555 av dessa kommuner kan ökningen beräknas ligga mellan 0,20 och 0,40 kronor. I fråga om den sammanlagda utdebiteringen till primärkommun och landsting medför skattegrupperingens slopande oförändrade förhållanden i endast 31 kommuner. I övriga 1 005 kommuner varierar den beräknade utdebiteringsökningen mellan högst 0,86 och lägst 0,10 kronor per skattekrona. I 467 kommuner ligger ökningen i detta hänseende mellan 0,30 och 0,50 kronor per skattekrona. I samtliga landstingsområden utom Norrbottens län, vilket i sin helhet tillhör ortsgrupp V, medför inkomstbortfallet, om detsamma inte kan bäras på annat sätt än genom höjning av utdebiteringen, att denna stiger med mellan 0,02 och 0,18 kronor per skattekrona. Ökningen blir störst i Kalmar läns norra landstingsområde samt minst i Stockholms och Jämtlands läns landstingsområden. I de senare länen tillhör nämligen redan nu ett stort antal kommuner ortsgrupp V. I städer utom lands5—709253

primärkommun och landsting

ting, vilka skulle beröras av ortsavdragsändringen, varierar utdebiteringsökningen mellan 0,32 (i Gävle) och 0,13 (i Göteborg) kronor per skattekrona. De beräknade ökningarna i de kommunala utdebiteringarna kommer, såsom nyss anförts, att variera med hänsyn till vilken ortsgrupp en kommun nu tillhör. Detta belyses närmare av tab. 10. Den höjning av ortsavdragen, som på vissa orter kommer skattskyldiga fysiska personer till del genom ett slopande, helt eller delvis, av gällande skattegruppering innebär — under förutsättning att den kommunala utdebiteringen kan hållas oförändrad och ortsavdragshöjningen kan helt utnyttjas — en allmän sänkning av den kommunala inkomstskatten för dessa skattskyldiga. Medför däremot höjningen av avdragen en ökning av den kommunala utdebiteringen, innebär detta — såsom närmare framgår av vid bilaga 2 fogade tabeller — att inkomsttagarna i de lägsta inkomstskikten kommer att erhålla en minskning av den sammanlagda skatten, medan däremot inkomsttagare i högre inkomstskikt får vidkännas en skärpning i det totala skattetrycket. Frågan om i vilka inkomstlägen en skatteskärpning inträder är — liksom frågorna om skattesänkningens eller skatteskärpningens omfattning — helt beroende av i vilken grad utdebiteringen stiger. Av redogörelsen i bilaga 2 framgår emeller-

66 tid att med de begränsade utdebiteringsökningar, som kan beräknas följa med ett fullständigt slopande av skattegrupperingen, en skatteskärpning inträder först i förhållandevis höga inkomstlägen. För juridiska personer gäller att deras kommunala skatter ökas i samma proportion som utdebiteringen, eftersom denna kategori av skattskyldiga inte äger åtnjuta ortsavdrag. Inkomstbortfallet vid en avveckling, helt eller delvis, av skattegrupperingen kommer därför att medföra en viss omfördelning av skattebördan inom de av ortsavdragshöjningen berörda kommunerna från lägre till högre inkomsttagare samt från fysiska till juridiska personer. Med hänsyn till de relativt begränsade utdebiteringsökningarna torde emellertid enligt utredningens mening denna omfördelning av skattebördan inte behöva väcka särskilda betänkligheter. Minskningen av skatteunderlaget i de kommuner, som kan komma att beröras av en helt eller delvis slopad skattegruppering, medför en förändring såväl i dessa kommuners skattekraft, uttryckt i antal skattekronor per invånare, som i den genomsnittliga skattekraften i rikets samtliga primärkommuner. Med utgångspunkt från den genomsnittliga skattekraft som föreligger enligt 1957 års skatteunderlag eller 42,05 skattekronor per invånare kan den av skattegrupperingens fullständiga slopande föranledda minskningen i den genomsnittliga skattekraften beräknas till 0,82 skattekronor per invånare. I de olika kommunerna kommer emellertid skattekraftsminskningen att starkt variera. I Högsäters och Bolstads kommuner i Älvsborgs län, där vid ett fullständigt slopande av skattegrupperingen utdebiteringsökningen kan beräknas bli störst, minskar sålunda skattekraften med 1,30 respektive 1,41

skattekronor per invånare, medan i Södertälje stad och Salems kommun i Stockholms län, där utdebiteringsökningen kan beräknas bli minst, skattekraften sjunker med endast 0,50 respektive 0,51 skattekronor per invånare. De nu angivna förändringarna i skattekraften medför vissa konsekvenser beträffande till kommunerna utgående skatteunderlagsgraderade statsbidrag samt kommunernas bidrag till staten till folkpensioneringskostnaderna. Minskningen i skattekraften innebär, att statsbidragen till kommunerna ökar och att de kommunala bidragen till staten minskar. En verkställd överslagsberäkning utvisar, att statens utgifter för skatteunderlagsgraderade statsbidrag kan beräknas öka med ca 3 milj. kronor och att statens inkomster i form av bidrag till folkpensioneringskostnaderna minskar med ca 7 milj. kronor. Ökningen av statsbidragen faller till huvudsaklig del på bidraget till anordnande av skolmåltider. I de angivna beloppen är inte inräknad den ökning av kostnaderna för skatteersättningen till kommunerna i anledning av 1957 års kommunala ortsavdragsreform, som uppstår om de kommunala utdebiteringarna skulle öka vid ett slopande av skattegrupperingen. Av undersökningen i bilaga 2 framgår, att vid enhetliga ortsavdrag den genomsnittliga kommunala utdebiteringen, som för år 1957 är 12,60 kronor, skulle stiga till 12,85 kronor eller alltså med 0,25 kronor per skattekrona under förutsättning att det minskade skatteunderlaget överlag måste kompenseras med höjd utdebitering. En höjning i den genomsnittliga utdebiteringen av angiven storlek skulle automatiskt medföra att kostnaderna för skatteersättningen till kommunerna i anledning av ortsav-

67 dragsreformen skulle öka med ca 10 milj. kronor. Det nu anförda visar enligt utredningens mening klart att ett omedelbart slopande av skattegrupperingen och ett samtidigt införande av enhetliga skattefria avdrag, motsvarande nu gällande ortsavdrag i grupp V, skulle medföra så betydande ekonomiska konsekvenser för såväl staten som kommunerna att en dylik åtgärd knappast är möjlig. Utredningen vill erinra om att staten i samband med den vid innevarande års riksdag genomförda kommunala ortsavdragsreformen för ett antal år framåt påtagit sig betydande utgifter för kompensation till kommunerna för inkomstminskningen i anledning av denna reform. Såvitt utredningen kunnat bedöma synes därför knappast statsfinansiellt utrymme nu föreligga för den ytterligare skattesänkning, som slopandet av skattegrupperingen skulle medföra i fråga om den statliga beskattningen, eller för den tidigare berörda ökningen av de skatteunderlagsgraderade statsbidragen och minskningen i kommunernas bidrag till staten. Av samma skäl anser utredningen det inte heller kunna komma i fråga att staten skall kompensera kommunerna för den inkomstminskning, som följer av skattegrupperingens slopande, utöver vad som till följd av höjda kommunala utdebiteringar automatiskt kan komma att ske beträffande skatteersättningen i anledning av ortsavdragsreformen. Utredningen vill vidare framhålla att även om en ofrånkomlig höjning i de kommunala utdebiteringarna vid ett slopande av skattegrupperingen inte kan för de enskilda skattskyldigas del sägas få betydande räckvidd, en höjning i utdebiteringarna i dagens läge dock synes betänklig. Utredningen vill härvidlag till en början

peka på det förhållandet att, såvitt man hittills kunnat utröna, utdebiteringarna för år 1958 i många kommuner kommer att kraftigt öka. Vidare rubbas enligt utredningens mening i någon mån grundvalarna för innevarande års ortsavdragsreform. I detta sammanhang får utredningen erinra om att den fulla kompensationen till kommunerna under åren 1958—1960 för inkomstminskningen i anledning av reformen motiverades med att man härigenom skulle ge kommunerna erforderlig tid att utan utdebiteringshöjning kunna anpassa sig till det förändrade inkomstläge som skulle uppstå när kompensationen efter år 1960 började avvecklas. Härigenom skulle den genom reformen åstadkomna kommunala skattesänkningen kunna bli bestående. Under sådana förhållanden anser utredningen det mindre lämpligt att under nu nämnda år genomföra åtgärder, som minskar det kommunala skatteunderlaget. Utredningen har undersökt vilka konsekvenser som för de enskilda skattebetalarnas del skulle uppstå dels om de minskade skatteintäkterna för staten vid enhetliga ortsavdrag skulle täckas genom en höjning av den statliga uttagningsprocenten från nuvarande 100 till 103, dels om det enhetliga avdraget skulle bestämmas till lägre belopp än vad som nu gäller i grupp V. En redogörelse för denna undersökning lämnas i bilaga 2. Undersökningen utvisar att om frågan om skattegrupperingens slopande skulle lösas enligt något av dessa alternativ de mindre och medelstora inkomsttagarna i ortsgrupperna II och III samt i fråga om det första alternativet även i ortsgrupp IV visserligen skulle få en viss minskning i sin sammanlagda inkomstskatt men att övriga inkomsttagare i nämnda ortsgrupper samt alla skattskyldiga i ortsgrupp V skulle få

68 vidkännas en skatteskärpning. Utredningen har inte kunnat finna att något av dessa alternativ erbjuder godtagbara möjligheter för ett lösande av frågan om skattegrupperingens slopande. Med hänsyn till vad som nu anförts anser sig utredningen endast kunna förorda att principbeslut nu fattas om ett fullständigt slopande av skattegrupperingen och införande av enhetliga skattefria avdrag vid beskattningen, motsvarande nu gällande ortsavdrag i ortsgrupp V, d. v. s. för gift skattskyldig 4 000 kronor, för ensam skattskyldig med underhållsskyldighet mot barn 3 000 kronor och för ensamstående skattskyldig 2 000 kronor. Utredningen vill i detta sammanhang framhålla att det inte ingått i utredningens uppdrag att pröva huruvida den nuvarande avvägningen av avdragen mellan olika kategorier av skattskyldiga är befogad. Frågan om vid vilken tidpunkt ett fullständigt slopande av skattegrupperingen kan genomföras kan enligt utredningens mening inte överblickas i dagens läge. Med hänsyn till de tidigare berörda ekonomiska konsekvenserna anser utredningen, att det slutliga genomförandet av reformen bör få anstå till dess detta ur statsfinansiella och kommunalekonomiska synpunkter bedömes vara möjligt. Ett gynnsamt utgångsläge för reformen skulle givetvis föreligga då det befinnes möjligt att åstadkomma en allmän sänkning av de direkta skatterna. Det nu anförda bör emellertid enligt utredningens mening inte utesluta att man redan nu tar ett steg mot den slutliga avvecklingen av skattegrupperingen. Såsom ovan visats vid behandlingen av lönegrupperingen skulle en sammanslagning av ortsgrupperna II och III medföra en avsevärd enhetlighet. En-

dast storstäderna Stockholm och Göteborg med förorter å ena samt kommunerna i Norrland å andra sidan skulle därefter ha högre ortsavdrag än de som gäller i ortsgrupp III. De ojämnheter i nuvarande ortsgruppering, vilka främst orsakat missnöje och irritation med grupperingen i fråga, skulle därmed vara borta. Av den av utredningen verkställda undersökningen framgår även att en uppflyttning till grupp III av till grupp II nu hänförda orter skulle medföra ringa ekonomiska konsekvenser för såväl staten som berörda kommuner. Utredningen vill därför föreslå att en dylik uppflyttning nu kommer till stånd. Ändringen synes böra genomföras med verkan från och med den 1 januari 1959, vid vilken tidpunkt nuvarande skattegruppering upphör att gälla. Ändringen bör första gången tillämpas i fråga om källskatteuttaget under år 1959 och vid 1960 års taxering. I särskild förordning, utfärdad med riksdagen, synes därför böra föreskrivas att antalet ortsgrupper, som avses i 48 § 1 mom. kommunalskattelagen och 8 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt, från och med den 1 januari 1959 till vidare skall utgöra tre (ortsgrupp III— ortsgrupp V). I särskild kungörelse, utfärdad av Kungl. Maj:t, bör sedan lämnas närmare föreskrifter angående indelningen i ortsgrupper av orterna i riket. Indelningen bör ansluta sig till nu gällande indelning med undantag för att orterna i nuvarande grupp II bör hänföras till grupp III. Kungörelsen bör, såsom tidigare anförts, träda i kraft den 1 januari 1959 och gälla tills vidare; dock bör den nu gällande skattegrupperingen äga giltighet med avseende på 1959 års taxering till kommunal inkomstskatt och statlig inkomstskatt ävensom på eftertaxering till sådan skatt för år 1959. Den fortsatta avvecklingen av skatte-

69 grupperingen bör enligt utredningens mening ske etappvis. Såvitt utredningen kunnat finna står härvidlag två olika möjligheter till buds. Antingen kan man genomföra avvecklingen på ett sådant sätt att man ytterligare minskar antalet ortsgrupper genom att sammanslå två grupper eller på så sätt att man successivt minskar spännvidden mellan ortsgrupperna. Under avvecklingstiden bör någon ytterligare ändring i orternas nuvarande placering icke vidtagas.

Sålunda finnes 9 olika tabeller för ortsgrupp II, 9 för grupp III, 11 för grupp IV och 10 för grupp V eller sammanlagt 39 tabeller. En fullständig avveckling av skattegruppcringen torde medföra att antalet tabeller kan nedbringas till 12. Ett slopande av ortsgrupp II minskar antalet tabeller med 8. Ett slopande av skattegrupperingen, helt eller delvis, kan därför även ses som ett led i det fortgående arbetet med förenkling av beskattningsreglerna. C. Dyrortsnäinndeu

Utredningen vill slutligen framhålla att en avveckling, helt eller delvis, av skattegrupperingen torde medföra administrativa fördelar till gagn för såväl taxerings- och uppbördsmyndigheterna som allmänheten. Enhetliga skattefria avdrag, bestämda i jämna tusental kronor, i hela riket för olika kategorier skattskyldiga torde sålunda underlätta såväl taxerings- och debiteringsarbetet som de skattskyldigas möjligheter att själva kontrollera skatten. Antalet skattetabeller för beräkning av preliminär A-skatt torde också till båtnad särskilt för de större arbetsgivarna kunna väsentligt nedbringas. För närvarande avser dessa tabeller olika ortsgrupper och olika kommunala utdebiteringssatser.

Utredningen vill slutligen erinra om att det sedan år 1946 finnes en särskild nämnd, dyrortsnämnden, på vilken det ankommer att till Kungl. Maj:t avgiva utlåtanden i de ärenden angående löneoch skattegrupperingarna, som genom remiss överlämnas till nämnden, ävensom att till socialstyrelsen avgiva yttranden i dylika frågor, som avser spörsmål av principiell karaktär eller är särskilt tveksamma fall av lokal natur. Om utredningens i det föregående redovisade synpunkter skulle vinna beaktande torde detta få återverkningar på dyrortsnämndens verksamhet. Ett slopande av löne- och skattegrupperingarna synes sålunda böra föranleda att nämndens verksamhet upphör.

KAPITEL

XI

Sammanfattning av utredningens rekommendationer och förslag

Utredningen har funnit sig böra i p r i n c i p förorda ett slopande av såväl den statliga lönegrupperingen som den statliga skattegrupperingen. I fråga om lönegrupperingen h a r utredningen i första hand övervägt att förorda att ortsgrupp 2 skulle slopas och orterna i denna ortsgrupp flyttas till ortsgrupp 3. Utredningen har emellertid kommit till den uppfattningen, att man icke bör begränsa sig till en s å d a n åtgärd utan att hela lönegrupperingen i dess nuvarande form bör slopas. Utredningen förordar, att förhandlingar skall komma till stånd mellan staten-arbetsgivaren och löntagarnas organisationer rörande p r i n c i p e r n a och formerna för en erforderlig lönedifferentiering. Syftet med denna differentiering bör bland annat vara att åstadkomma den anpassning till den privata arbetsmarknadens löner som är erforderlig för att behovet av statstjänstemän för skilda uppgifter skall kunna tillgodoses i landets olika delar. Eftersom det nya systemet avses skola utformas vid överläggningar mellan staten och löntagarnas organisationer h a r utredningen icke ansett sig böra framlägga några konkreta förslag angående den närmare utformningen av det nya systemet. Utredningen har ansett detta falla utanför ramen för sitt uppdrag. Utredningen har därför endast framlagt vissa allmänna synpunkter på h u r ett sådant nytt system skulle kunna utformas.

Enligt utredningens mening är det knappast möjligt att förutse hur ingripande förändringarna blir i statstjänstemännens löner vid ett fullständigt genomförande av det föreslagna nya systemet. De löner som framkommer som resultat av nämnda förhandlingar kan tänkas medföra en ökning av lönespännvidden för vissa grupper och en minskning för andra. Vid övergången till det nya systemet torde man dock enligt utredningens uppfattning kunna förvänta att ett starkt samband kommer att råda mellan lönen enligt det gamla och lönen enligt det nya systemet. Det förhållandet att lönegrupperingen i nuvarande form slopas och att ett nytt lönesystem träder i stället motiverar i och för sig icke en ökning av det utrymme som ställes till förfogande för statstjänstemannens löner. Övergången till det nya systemet torde kunna ske redan vid årsskiftet 1958/59, till vilken tidpunkt nuvarande överenskommelse om statstjänstemännens löner gäller. Förhandlingar om det nya lönesystemets utformning synes under sådana förhållanden böra upptagas under år 1958 mellan staten och personalorganisationerna. I fråga om skattegrupperingen förordar utredningen att ett principbeslut nu fattas om att slopa denna gruppering och att införa enhetliga skattefria avdrag över hela landet, motsvarande nu gällande ortsavdrag i ortsgrupp V. Med hänsyn till de ekono-

71 miska konsekvenserna för såväl staten som kommunerna anser utredningen att ett fullständigt genomförande av reformen bör få anstå till dess detta ur statsfinansiella och kommunalekonomiska synpunkter bedömes möjligt. Utredningen föreslår emellertid, att som ett första steg mot en slutlig avveckling av skattegrupperingen ortsgrupp II slopas och att kommunerna i denna ortsgrupp uppflyttas i grupp III. Slopandet av ortsgrupp II anser utredningen böra genomföras med verkan från och med den 1 januari 1959, vid vilken tidpunkt nuvarande skattegruppering upphör att gälla. Ändringen bör första gången till-

lämpas i fråga om källskatteuttaget under år 1959 och vid 1960 års taxering. Den fortsatta avvecklingen av skattegrupperingen bör ske etappvis. Avvecklingen föreslås skola genomföras antingen genom att antalet ortsgrupper ytterligare minskas genom sammanslagning av två grupper eller genom att spännvidden mellan ortsgrupperna successivt minskas. Under avvecklingstiden bör någon ändring i orternas nuvarande placering icke vidtagas. Slutligen framhåller utredningen, att ett slopande av löne- och skattegrupperingarna synes böra föranleda att dyrort snämndens verksamhet upphör.

Bilaga 1

Undersökning angående skattegrupperingens inverkan på skattebördan i olika ortsgrupper

På ortsgrupperingsutredningens uppdrag har en undersökning gjorts angående vilken inverkan skattegrupperingen har på skattebördan i olika ortsgrupper. En jämförelse har därvid gjorts mellan den sammanlagda statliga och kommunala inkomstskatten i ortsgrupp II och i ortsgrupp V vid olika inkomstlägen och vid olika kommunala utdebiteringar. Vid skatteberäkningen har tillämpats samma grunder som av 1955 års statsskatterevision och 1956 års kommunalskatterevision i utredningarna angående nya skatteskalor och nya kommunala ortsavdrag (SOU 1955:48 och 1956:41).

Den angivna årsinkomsten har sålunda minskats med — förutom ortsavdrag och avdrag för kommunala utskjlder — 450 kronor för gift skattskyldig och 300 kronor för ensamstående skattskyldig. Nämnda belopp avser att schablonmässigt täcka kostnader för intäkternas förvärvande, andra allmänna avdrag än för kommunala utskylder samt avjämningen av beskattningsbar inkomst till helt hundratal kronor. Skatteberäkningarna omfattar tre olika kommunala utdebiteringssatser, nämligen 10, 12 och 14 kronor per skattekrona. Vid beräkning av det vid taxering till statlig inkomstskatt medgivna avdraget för kom-

Tab. A. Jämförelse mellan skatten i ortsgrupp II och ortsgrupp V. Absoluta tal Total skatt för gift Kommunal utdebitering per skr

14 Årsinkomst kr

Ortsgrupp II kr

Ortsgrupp V kr

Differens kr

6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 20 000 30 000 50 000

403 801 1 199 1 597 2 309 3 896 7 828 17 245

308 706 1 104 1 502 2 188 3 732 7 621 16 990

95 95 95 95 121 164 207 255

6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 20 000 30 000 50 000

440 873 1 307 1 741 2 493 4 131 8 157 17 724

336 769 1 203 1 636 2 364 3 960 7 944 17 464

104 104 104

6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 20 000 30 000 50 000

475 945 1 414 1 883 2 676 4 365 8 485 18 223

363 832 1 302 1 771 2 539 4 187 8 266 17 980

Total skatt för ensamstående Ortsgrupp II kr

Ortsgrupp V kr

Differens kr

9 901 19 933

736 1 202 1 755 2 372 3 390 5 308 9 791 19 806

47 60 70 77 83 96 110 127

129 171 213 260

854 1 360 1 949 2 598 3 659 5 643 10 231 20 421

801 1 296 1 873 2 516 3 572 5 546 10 116 20 289

53 64 76 82 87 97 115 132

112 113 112 112 137 178 219 243

924 1459 2 072 2 747 3 846 5 886 10 560 20 910

868 1 391 1 994 2 663 3 756 5 788 10 444 20 778

56 68 78 84 90 98 116 132

105 '

1 262 1 825 2 449 3 473 5 404

74 Tab. B. Jämförelse mellan skatten i ortsgrupp II och ortsgrupp Kommunal utdebitering per skr

Årsinkomst kr

Total skatt för gift i % av årsinkomsten Ortsgrupp II

OrtsDifferens grupp V

V. Relativa

tal

Total skatt för ensamstående i % av årsinkomsten Ortsgrupp II

Ortsgrupp V

Differens

6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 20 000 30 000 50 000

6,7 10,0 12,0 13,3 15,4 19,5 26,1 34,5

5,1 8,8 11,0 12,5 14,6 18,7 25,4 34,0

1,6 1,2 1,0 0,8 0,8 0,8 0,7 0,5

13,0 15,8 18,3 20,4 23,2 27,0 33,0 39,9

12,2 15,0 17,6 19,8 22,6 26,5 32,6 39,6

0,8 0,8 0,7 0,6 0,6 0,5 0,4 0,3

6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 20 000 30 000 50 000

7,3 10,9 13,1 14,5 16,6 20,7 27,2 35,4

5,6 9,6 12,1 13,6 15,7 19,8 26,5 34,9

1,7 1,3 1,0 0,9 0,9 0,9 0,7 0,5

14,2 17,0 19,5 21,7 24,4 28,2 34,1 40,8

13,3 16,2 18,7 21,0 23,8 27,7 33,7 40,5

0,9 0,8 0,8 0,7 0,6 0,5 0,4 0,3

6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 20 000 30 000 50 000

7,9 11,8 14,1 15,7 17,8 21,8 28,3 36,4

6,0 10,4 13,0 14,8 16,9 20,9 27,6 35,9

1,9 1,4 1,1 0,9 0,9 0,9 0,7 0,5

15,4 18,2 20,7 22,9 25,6 29,4 35,2 41,8

14,5 17,4 19,9 22,2 25,0 28,9 34,8 41,5

0,9 0,8 0,8 0,7 0,6 0,5 0,4 0,3

m u n a l a utskylder h a r för enkelhetens skull den k o m m u n a l a utdebiteringen antagits uppgå till samma belopp per skattekrona som den k o m m u n a l a utdebitering, som tilllämpats vid beräkning av den k o m m u n a l a inkomstskatten å de angivna å r s i n k o m s terna. Hänsyn h a r alltså inte tagits till att kommunalskatteavdraget kan grunda sig på en a n n a n k o m m u n a l utdebitering. Ortsavdragen h a r i enlighet med innevarande års riksdags beslut upptagits till samma belopp vid den statliga och den k o m m u n a l a taxeringen. Beträffande statsskatten h a r tillämpats de vid 1956 års r i k s dag antagna nya skatteskalorna och uttagningsprocenten 100. I fråga om gift skatt skyldig h a r inkomsten förutsatts vara intjänad av m a n n e n ensam. Med total skatt avses k o m m u n a l och statlig inkomstskatt. De verkställda beräkningarna redovisas i tabellerna A och B. De i tabellerna redovisade b e r ä k n i n g a r n a torde utvisa, att skattegrupperingen n u m e -

ra endast i ringa grad påverkar skattebelastningen. Av tabell B framgår sålunda att en gift skattskyldig med 6 000 kronors årsinkomst i en kommun, som tillhör ortsgrupp V och där den k o m m u n a l a utdebiteringen ä r 12 kronor per skattekrona, endast betalar ca 2 % mindre i skatt på sin årsinkomst än motsvarande skattskyldig i en kommun, som h a r samma k o m m u n a l a utdebitering men som tillhör ortsgrupp II. Skillnaderna i den relativa skattebelastningen avtar snabbt vid stigande inkomst. En gift person med 10 000 kronors årsinkomst i ortsgrupp V betalar sålunda endast ca 1 % mindre i skatt på årsinkomsten än motsvarande skattskyldig i grupp II och vid 50 000 kronors årsinkomst ä r skillnaden endast Va %• f ö r ensamstående skattskyldiga betyder skillnaden i ortsgrupp ä n n u mindre. Såsom tidigare anförts redovisar tabellerna endast beräkningar för tre olika komm u n a l a utdebiteringar. Vid högre k o m m u nal utdebitering än som upptagits i tabellerna blir skillnaden i de lägsta inkomst-

75 lägena någon eller några tiondels procent större men får fortfarande anses vara obetydlig. Av tabell A framgår, att endast för gifta skattskyldiga i de lägsta inkomstlägena ortsavdragens olika storlek i olika ortsgrupper kan anses ha någon större ekonomisk betydelse, och detta gäller om m a n

som i tabellen gör jämförelsen mellan ortsgrupp II och ortsgrupp V. Skulle jämförelsen i stället ha gjorts mellan skattskyldiga i s a m m a inkomstläge i mera näraliggande ortsgrupper blir skillnaden i skattebelastningen ä n n u mindre markerad. Gävle i oktober 1957. Rolf Lindqvist

Bilaga 2

Undersökning rörande verkningarna för såväl staten och kommunerna som enskilda skattskyldiga vid ett slopande helt eller delvis av skattegrupperingen

Undersökningen, som utförts för ortsgrupperingsutredningens räkning, har avsett att belysa verkningarna i skattehänseende dels vid ett avskaffande av ortsgrupp II och en uppflyttning till ortsgrupp III av till grupp II nu hänförda orter, dels vid ett slopande av hela skattegrupperingen och införande av enhetliga ortsavdrag, motsvarande nu utgående avdrag i ortsgrupp V. Redogörelse kommer att lämnas för verkningarna såväl för staten som för olika kommunala bildningar och enskilda skattskyldiga. Beträffande de statliga och kommunala ortsavdragens storlek från och med den 1 januari 1958 samt skattegrupperingens innebörd m. m. hänvisas till betänkandet kap. X. För skattskyldig fysisk person erhålles den beskattningsbara inkomsten genom att den taxerade inkomsten minskas med den skattskyldige tillkommande ortsavdrag, i förekommande fall även det ytterligare avdrag som den skaltskyldige efter vederbörlig prövning kan medgivas för nedsatt skatteförmåga. För juridisk person sammanfaller däremot den beskattningsbara inkomsten med den taxerade. Vid den kommunala beskattningen utgör antalet skattekronor 1 % av den beskattningsbara inkomsten. En höjning av ortsavdragen medför dels en minskning av det kommunala skatteunderlaget (skattekrontalet) dels ett skattebortfall för staten. Av vad som ovan anförts framgår, att detta bortfall av skatteunderlag och skatt endast hänför sig till fysiska personer. Om kommunerna inte kan nedbringa sina utgifter och härigenom minska sina utdebiteringsbehov kommer minskningen i det kommunala skatteunderlaget att medföra en höjning av de kommunala utdebiteringarna. För att utröna verkningarna för kommunerna vid ett slopande av skattegruppe-

ringen helt eller delvis har beräkningar utförts för varje primärkommun och landsting. Dessa beräkningar har utförts på grundval av skatteunderlaget vid 1957 års taxering, sådant detta förelegat enligt taxeringsnämndernas beslut. Vid beräkning av de utdebiteringshöjningar, som kan bli erforderliga, har som utgångspunkt tagits de kommunala utdebiteringssatserna för år 1957. Utdebiteringsbehovet har alltså antagits vara = skatteunderlaget enligt 1957 års taxeringar X utdebiteringssatsen för år 1957. Som primärmaterial för undersökningen har använts de jämlikt 5 § kungörelsen den 16 maj 1957, nr 203, till statistiska centralbyrån av de lokala skattemyndigheterna insända uppgifterna rörande omräkningen av 1957 års skatteunderlag i anledning av ortsavdragsreformen. Med ledning av dessa uppgifter har för var och en av rikets primärkommuner erhållits skatteunderlaget enligt taxeringsnämndernas beslut med fördelning på A-, B- och C-längderna, skatteunderlagsbortfall vid tillämpning av de vid 1957 års riksdag beslutade nya kommunala ortsavdragen och beräknat skatteunderlag i kommunen vid tillämpning av dessa avdrag. Vidare har erhållits uppgift om antalet såsom gifta taxerade skattskyldiga med till kommunal inkomstskatt beskattningsbar inkomst större än ortsavdragshöjningen, antalet ensamma skattskyldiga med underhållsskyldighet mot barn med till kommunal inkomstskatt beskattningsbar inkomst större än ortsavdragshöjningen och antalet ensamstående skattskyldiga med till kommunal inkomstskatt beskattningsbar inkomst större än ortsavdragshöjningen. Om de nya kommunala ortsavdragen hade tilllämpats redan vid 1957 års taxering hade således dessa skattskyldiga utgjort samtliga skattskyldiga med beskattningsbar inkomst. Genom summering av kommunuppgifterna har erhållits uppgifter om antalet

77 skattskyldiga i olika landstingskommuner och i olika ortsgrupper. På samma sätt h a r uppgifterna om skatteunderlaget s a m m a n ställts. Vid beräkningarna h a r hänsyn tagits till under innevarande år beslutade ändringar i ortsgruppsindelningen. För varje p r i m ä r k o m m u n och landstingsk o m m u n h a r sedan beräknats den höjning av utdebiteringen som blir erforderlig om skattegrupperingen slopas helt eller delvis och k o m m u n e r n a s utdebiteringsbehov förblir oförändrat. Vid denna beräkning h a r antagits att samtliga skattskyldiga med till k o m m u n a l inkomstskatt be-

Kategori av skattskyldiga

gift

skattningsbar inkomst vid tillämpning av de innevarande år beslutade nya ortsavdragen kan helt utnyttja den ortsavdragshöjning som u p p s t å r genom en ändrad eller slopad skattegruppering. Skatteunderlagsbortfallet vid ett slopande av ortsgrupp II utgör för gift skattskyldig 1,6 skattekronor, för ensam skattskyldig med underhållsskyldighet mot barn 1,2 skattekronor och för ensamstående skattskyldig 0,8 skattekronor. Vid enhetliga ortsavdrag, motsvarande nu gällande avdrag i ortsgrupp V, utgör skatteunderlagsbortfallet följande.

Skatteunderlagsbortfall i antal skattekronor per skattskyldig i ortsgrupp II

III

IV

4,8 3,6 2,4

3,2 2,4 1,6

1,6 1,2 0,8

Det totala skatteunderlagsbortfallet i en k o m m u n h a r beräknats genom att antalet skattskyldiga multiplicerats med ovann ä m n d a skatteunderlagsbortfall per skattskyldig. De på detta sätt beräknade skatteunderlagsbortfallen i de olika k o m m u n e r na h a r därefter s u m m e r a t s landstingsområdesvis och dyrortsgruppsvis. För varje p r i m ä r k o m m u n och landstingsk o m m u n h a r sedan skatteunderlaget enligt 1957 års taxeringar m i n s k a t s med nyssn ä m n d a beräknade skatteunderlagsbortfall, varefter utdebiteringsbehovet i k o m m u nen dividerats med det reducerade skatteunderlaget. De på detta sätt erhållna utdebiteringssatserna u t v i s a r de utdebiteringar som b l i r erforderliga vid ändrad eller slopad skattegruppering u n d e r förutsättning av oförändrat utdebiteringsbehov. Genom att minska dessa beräknade utdebiteringssatser med beslutade utdebiteringssatser för å r 1957 h a r de erforderliga h ö j n i n g a r n a av utdebiteringen i olika k o m m u ner erhållits. De verkställda b e r ä k n i n g a r n a angående verkningarna på det k o m m u n a l a skatteunderlaget och de k o m m u n a l a utdebiteringarna redovisas i härvid fogade tab. 1—8. I tab. 1 redovisas det k o m m u n a l a skatteunderlaget, sådant detta föreligger enligt t a x e r i n g s n ä m n d e r n a s beslut år 1957, samt h u r detta underlag fördelar sig på olika ortsgrupper samt å landsbygd och

städer. Vidare redovisas beräkningar angående skatteunderlagsbortfallet vid ett slopande av ortsgrupp II och av hela skattegrupperingen. Till jämförelse h a r upptagits storleken av den minskning i det k o m m u n a l a skatteunderlaget, som enligt de lokala skattemyndigheternas beräkningar k o m m e r att uppstå på grund av innevarande års kommunala ortsavdragsreform. Under åren 1958—1965 skall staten helt eller delvis l ä m n a kompensation för denna minskning i skatteunderlaget. Av tabellen framgår att den väsentligaste delen av det k o m m u n a l a skatteunderlaget eller 45,1 % hänför sig till k o m m u n e r i ortsgrupp III. Av återstoden belöper 13,5 % på k o m m u n e r i ortsgrupp II, 15,0 % på k o m m u n e r i ortsgrupp IV och 26,4 % på k o m m u n e r i ortsgrupp V. Ser man enbart på landsbygdskommunernas skatteunderlag faller 32,5 % av hela underlaget på grupp II, 41,6 % på grupp III, 14,0 % på grupp IV och 11,9 % på grupp V. Av städernas skatteunderlag faller endast 1,9 % på k o m m u ner i grupp II medan å övriga ortsgrupper belöper 47,2 % på grupp III, 15,6 % på grupp IV och 35,3 % på grupp V. Den väsentliga delen av skatteunderlagsbortfallet vid ett slopande av hela skattegrupperingen k o m m e r därför också att falla på k o m m u n e r i ortsgrupp III. Detta framgår n ä r m a r e av kol. 5 i tabellen. Av den totala minskningen vid ett fullständigt slo-

78 pande av skattegrupperingen faller n ä m l i gen 57,8 % på k o m m u n e r n a i ortsgrupp III medan på k o m m u n e r n a i grupp II belöper 33,5 % och i grupp IV endast 8,7 %. Tabellen utvisar vidare att slopandet av ortsgrupp II kan beräknas medföra en minskning av det samlade k o m m u n a l a skatteunderlaget med ca 678 000 skr eller med ca 0,2 % av 1957 års underlag. Minskningen blir störst i landsbygdskommunerna, där den kan beräknas till 0,5 %, m e dan i städerna minskningen stannar vid endast 0,02 %. Vid ett slopande av hela skattegrupperingen kan skatteunderlaget beräknas minska med ca 6 075 000 skr eller med ca 2 % av 1957 års underlag. I l a n d s bygdskommunerna blir minskningen i detta fall 3,0 % och i städerna 1,3 %. Den nu angivna minskningen bör j ä m föras med den minskning av skatteunderlaget, som beräknas följa av ortsavdragsreformen. Tabellen visar att genom denna reform det k o m m u n a l a skatteunderlaget kan beräknas nedgå med ca 12,5 %, beräknat på 1957 års underlag. I landsbygdskommunerna beräknas minskningen till 15,6 % och i städerna till 10,7 %. I tab. 2 redogöres för de beräknade verkningarna för landstingskommunerna och städer, vilka inte tillhör landstingskommun, vid ett slopande helt eller delvis av skattegrupperingen. Vid slopandet av o r t s grupp II faller minskningen av skatteunderlaget endast på de län i södra Sverige, i vilka ingår k o m m u n e r tillhörande denna ortsgrupp, nämligen Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Älvsborgs och Skaraborgs län. Om det minskade skatteunderlaget för landstingskommunernas del i sin helhet måste kompenseras genom höjda utdebiteringssatser blir emellertid de erforderliga höjningarna mycket små. Såsom framgår av tabellen varierar höjningen mellan 0,02 (i Älvsborgs läns landstingsområde) och 0,05 kronor per skr (i Kronobergs läns och Kalmar läns norra l a n d s t i n g s o m r å d e n ) . Vid ett slopande av hela skattegrupperingen får samtliga landstingskommuner utom Norrbottens läns — vilken i sin helhet tillhör ortsgrupp V — vidkännas minskade skatteunderlag. De under s a m m a förutsättning som ovan beräknade utdebiteringsökningarna varierar mellan 0,02 (i Stockholms och J ä m t l a n d s läns l a n d s tingsområden) och 0,18 kronor per skr (i Kalmar läns norra landstingsområde). De

låga utdebiteringsökningarna i Stockholms och J ä m t l a n d s län beror på att ett storl antal k o m m u n e r i dessa län redan nu tillhör ortsgrupp V. För städer, vilka inte tillhör landstingskommun, blir u n d e r samma f ö r u t s ä t t n i n g som nyss sagts utdebiteringsökningen störst i Gävle — 0,32 kronor per skr — och minst i Göteborg — 0,13 kronor per skr. Av tabellen framgår även vilken inverkan som ett slopande av skattegrupperingen helt eller delvis kan beräknas få på den genomsnittliga totala kommunala u t d e b i t e ringen. Enligt k o m m u n e r n a s beslut på hösten 1956 utgör den genomsnittliga u t d e b i t e ringen för år 1957 12,60 kronor p e r skr. Ett slopande av ortsgrupp II kan b e r ä k n a s medföra att den genomsnittliga u t d e b i t e ringen stiger med 0,03 kronor per skr och ett slopande av hela skattegrupperingen att denna utdebitering stiger med 0,25 k r o n o r per skr. Såsom i det följande skall n ä r mare beröras h a r denna ökning bland a n nat betydelse i fråga om den statliga k o m pensationen till k o m m u n e r n a i anledning av ortsavdragsreformen. Tab. 3 och i- visar verkningarna för p r i m ä r k o m m u n e r n a i ortsgrupp II vid ett slopande av denna ortsgrupp. I t a b . 3 r e dovisas i detta hänseende verkningarna på den p r i m ä r k o m m u n a l a utdebiteringen och i tab. 4 verkningarna på den sammanlagda utdebiteringen till p r i m ä r k o m m u n och landstingskommun. I de 393 kommuner, vilkas p r i m ä r k o m m u n a l a utdebitering beröres av den ifrågavarande ändringen i ortsgrupperingen, varierar den beräknade utdebiteringsökningen mellan 0,06 och 0,23 kronor per skr. I inte mindre än 236 av ifrågavarande kommuner ligger utdebiteringsökningen mellan 0,11 och 0,15 kronor per skr. De största höjningarna i den p r i m ä r k o m m u nala utdebiteringen kan beräknas uppstå i Högsäter, Älvsborgs län (0,23), Bolstad, Älvsborgs län (0,22), Visingsö, Jönköpings län, Locknevi, Kalmar län, och Värö, H a l lands län (0,21). De minsta höjningarna i n ä m n d a utdebitering h a r beräknats u p p stå i Burlöv, Malmöhus län (0,06), Onsala, Hallands län (0,07), Harrie, Gislöv och Skanör med Falsterbo, Malmöhus län, Särö, Hallands län, samt Västra Tunhem, Älvsborgs län (0,08). I 438 k o m m u n e r kommer den s a m m a n lagda utdebiteringen till primärkommun och landstingskommun att beröras vid ett slo-

79 pande av ortsgrupp II. I 45 av dessa kommuner, vilka nu tillhör högre ortsgrupp än grupp II, kommer emellertid en höjd utdebitering endast att avse utdebiteringen till landstingskommunen. Av t a b . 2 framgår att ifrågavarande höjning kommer att ligga mellan 0,02 och 0,05 kronor per skr. Verkningarna i övriga 393 k o m m u n e r är redovisade i tab. 4. Den beräknade utdebiteringsökningen i detta hänseende i ifrågavarande 393 k o m m u n e r ligger mellan 0,09 och 0,26 kronor per skr. I 224 av komm u n e r n a ligger utdebiteringsökningen mellan 0,16 och 0,20 kronor per skr. De största höjningarna i den sammanlagda utdebiteringen till p r i m ä r k o m m u n och landstingsk o m m u n h a r beräknats i Locknevi, Kalmar län (0,26), Värö, Hallands län, och Högsäter, Älvsborgs län (0,25), samt Visingsö Jönköpings län, Lidhult, Kronobergs län, Vena och Virserums köping, Kalmar län, och Bolstad, Älvsborgs län (0,24). De minsta h ö j n i n g a r n a i den sammanlagda utdebiteringen h a r beräknats i Burlöv, Malmöhus län (0,09), Västra Tunhem, Älvsborgs län (0,10), samt Harrie, Gislöv och Skanör med Falsterbo, Malmöhus län, Onsala, Hallands län, och Brämhult, Älvsborgs län (0,11). Tab. 5—8 redovisar verkningarna för samtliga p r i m ä r k o m m u n e r vid ett fullständigt slopande av skattegrupperingen. I tab. 5 och 6 behandlas verkningarna med avseende å endast den p r i m ä r k o m m u n a l a utdebiteringen medan t a b . 7 och 8 visar verkningarna i fråga om den sammanlagda utdebiteringen till p r i m ä r k o m m u n och l a n d s t i n g s k o m m u n . I tab. 5 och 7 h a r komm u n e r n a fördelats på olika ortsgrupper samt å landsbygd och städer medan i tab. 6 och 8 k o m m u n e r n a fördelats inom de olika l a n d s t i n g s o m r å d e n a . Av t a b . 5 och 6 framgår, att i 76 komm u n e r den p r i m ä r k o m m u n a l a utdebiteringen inte k o m m e r att påverkas av en slopad skattegruppering. Samtliga dessa k o m m u n e r tillhör nu ortsgrupp V. I fråga om den s a m m a n l a g d a utdebiteringen utvisar t a b . 7 och 8 oförändrade förhållanden i 31 k o m m u n e r . I övriga 45 k o m m u ner, som nu tillhör ortsgrupp V, kan endast utdebiteringen till landstingskommunen b e r ä k n a s k o m m a att stiga. Såsom framgår av t a b . 5 och 7 blir de b e r ä k n a d e utdebiteringshöjningarna störst i k o m m u n e r , som nu tillhör ortsgrupp II, och m i n s t i k o m m u n e r , som nu tillhör

grupperna IV och V. Följande tablå belyser n ä r m a r e variationen i de beräknade höjningarna i utdebiteringen till primärkommun och landsting med h ä n s y n till vilken ortsgrupp k o m m u n e r n a nu tillhör. Kommuner som nu tillhör ortsgrupp

högsta

lägsta

II III IV

0,86 0,67 0,33

0,29 0,20 0,10

Utdebiteringsökning kr per skr

I 555 av de 960 kommuner, som berörs av en slopad skattegruppering, ligger den beräknade ökningen i den p r i m ä r k o m m u nala utdebiteringen mellan 0,20 och 0,40 kronor per skr. Såsom tidigare anförts kan den sammanlagda utdebiteringen till prim ä r k o m m u n och landstingskommun beräknas stiga i 1 005 av rikets 1 036 p r i m ä r k o m m u n e r vid en slopad skattegruppering. I 467 av dessa 1 005 k o m m u n e r ligger ökningen i den sammanlagda utdebiteringen mellan 0,30 och 0,50 kronor per skr. De största respektive minsta höjningarna i utdebiteringarna vid ett slopande av skattegrupperingen h a r beräknats uppstå i följande kommuner. Kommuner

som nu tillhör

Största höjningar utdebiteringen

i den

ortsgrupp

II

primärkommunala

Högsäter, Älvsborgs län (0,73), Bolstad, Älvsborgs län (0,69), Locknevi, Kalmar län (0,68), Visingsö, Jönköpings län, och Värö, Hallands län (0,65). Minsta höjningar utdebiteringen

i den

primärkommunala

Burlöv, Malmöhus län (0,17), Onsala, Hallands län (0,22), Harrie, Malmöhus län (0,23), Gislöv, Malmöhus län (0,24), samt Vellinge och Skanör med Falsterbo, Malmöhus län, Särö, Hallands län, och Västra Tunhem, Älvsborgs län (0,26). Största höjningar i utdebiteringen märkommun och landsting

till

pri-

Locknevi, Kalmar län (0,86), Högsäter, Älvsborgs län (0,85), Värö, Hallands län, och Bolstad, Älvsborgs län (0,81), och Visingsö, Jönköpings län (0,80).

80 Minsta höjningar märkommun och

i utdebiteringen landsting

till

pri-

Största höjningar märkommun och

i utdebiteringen landsting

till

pri-

Burlöv, Malmöhus län (0,29), Harrie, Malmöhus län (0,35), Gislöv, Malmöhus län (0,36), samt Vellinge och Skanör med Falsterbo, Malmöhus län, Onsala, Hallands län, och Västra Tunhem, Älvsborgs l ä n (0,38).

Noraström, Västernorrlands l ä n (0,33), Trehörningsjö, Västernorrlands län, Hackas, J ä m t l a n d s län, och Bjurholm, Västerbottens län (0,27), samt Sävar och Lövånger, Västerbottens län, och Nordingrå och Boteå, Västernorrlands län (0,26).

Kommuner

Minsta höjningar märkommun och

som nu tillhör

Största höjningar utdebiteringen

i den

ortsgrupp

III

primärkommunala

Köpingsvik, Kalmar län (0,52), Hoburg, Gotlands län, och Sörbygden, Göteborgs och Bohus län (0,49), samt Torslunda, Kalm a r län, och Havdhem, Gotlands län (0,48). Minsta höjningar utdebiteringen

i den

primärkommunala

Söderfors, Uppsala län (0,11), Åtvidabergs köping, Östergötlands län, och Njutånger, Gävleborgs län (0,12), Grangärde, Kopparbergs län (0,13), och Hofors, Gävleborgs län (0,14). Största höjningar i utdebiteringen märkommun och landsting

till

pri-

Köpingsvik, Kalmar län (0,67), Hoburg, Gotlands län (0,65), Havdhem, Gotlands län (0,64), Torslunda, Kalmar län (0,63), och Ölands-Åkerbo, Kalmar län (0,61). Minsta höjningar i utdebiteringen märkommun och landsting

till

pri-

Östertälje, Stockholms län, och Söderfors, Uppsala län (0,20), Grödinge, Stockholms län, och Grangärde, Kopparbergs l ä n (0,21), samt Turinge, Stockholms län, Åtvidabergs köping, Östergötlands län, och Njutånger, Gävleborgs län (0,22). Kommuner

som nu tillhör

Största höjningar utdebiteringen

i den

ortsgrupp

IV

primärkommunala

Noraström, Västernorrlands län (0,28), Hackas, J ä m t l a n d s l ä n (0,25), Bjurholm, Västerbottens län (0,23), samt Sävar och Lövånger, Västerbottens län, och Trehörningsjö, Västernorrlands län (0,22). Minsta höjningar utdebiteringen

i den

primärkommunala

Södertälje stad och Salem, Stockholms län (0,08), samt Njurunda, Långsele och Ådals-Liden, Västernorrlands län (0,09).

i utdebiteringen landsting

till

pri-

Södertälje stad och Salem, Stockholms län (0,10), Nynäshamns stad samt Upplands-Väsby, Österåker, Gustavsberg, Ekerö, Botkyrka och Tyresö, Stockholms län, och Fors, J ä m t l a n d s län (0,12). Tre faktorer h a r medfört att de beräknade utdebiteringsökningarna blivit något för höga och en faktor att de blivit något för låga. a) Den tidigare berörda metoden att antaga att alla skattskyldiga med beskattningsbar inkomst kan helt utnyttja ortsavdragshöjningen h a r medfört att skatteunderlagsbortfallet blivit något för högt beräknat. Det fel, som härigenom uppstår, kan emellertid beräknas h a förhållandevis ringa betydelse. Med utgångspunkt från det av kommunalskatterevisionen redovisade statistiska materialet (i betänkandet SOU 1956: 41) kan felprocenten i detta h ä n seende beräknas till vid ett slopande av ortsgrupp II ca 0,7 % och vid slopande av hela skattegrupperingen ca 2,1 % av angivna utdebiteringsökningar i ortsgrupp II, ca 0,8 % av ökningarna i ortsgrupp III och ca 0,35 % av ökningarna i ortsgrupp IV. b) Vid beräkningarna h a r skatteunderlaget enligt 1957 års taxering legat till grund. Till detta skatteunderlag skulle rätteligen ha lagts det a n t a l skattekronor, som den provisoriska skatteersättningen i anledning av 1950 års ortsavdragsreform representerar. Genomsnittligt medför detta förhållande ca 1,2 % för högt beräknad utdebiteringsökning. c) Det k o m m u n a l a skatteunderlaget kan antagas ha stigit n ä r en fullständig reformering av skattegrupperingen genomföres. Detta medför mindre utdebiteringsökningar än de beräknade trots att fler skattskyldiga kan helt eller delvis u t n y t t j a ortsavdragshöjningen. d) De k o m m u n a l a utdebiteringssatserna torde, såvitt hittills k u n n a t utrönas, komma att öka väsentligt vid jämförelse med

81 de för innevarande år gällande. De högre utdebiteringssatserna medför större utdebiteringsökningar. Med ledning av det föreliggande statistiska materialet h a r beräknats den minskning av skatteintäkterna, som u p p står vid ett slopande helt eller delvis av skattegrupperingen. För k o m m u n e r n a u p p står givetvis ingen inkomstminskning om utdebiteringssatserna höjes. Sker ingen h ö j ning av utdebiteringssatserna blir minskningen av skatteintäkterna lika med produkten av skatteunderlagsbortfallet och utdebiteringssatsen. Genom att multiplicera det totala skatteunderlagsbortfallet för samtliga k o m m u n e r i ortsgrupp II (tab. 1, kol. 5) med en antagen genomsnittlig komm u n a l utdebitering av 13 kronor per skr (såsom tidigare anförts uppgår för samtliga p r i m ä r k o m m u n e r i riket medelutdebiteringen för år 1957 till kronor 12,60 per skr) erhålles minskningen i skatteintäkterna för samtliga Il-orter vid en höjning

av ortsavdragen till nivå med nu utgående avdrag i ortsgrupp V. Om ortsavdragen endast höjes i nivå med avdragen i ortsg r u p p e r n a III eller IV blir för varje skattskyldig skatteunderlagsbortfallet endast */a respektive 2 / 3 härav och detta gäller sålunda även för skattskyldiga som nu t i l l h ö r ortsgrupp II. På motsvarande s ä t t h a r minskningen av de k o m m u n a l a s k a t t e i n t ä k t e r n a om avdragen i ortsgrupp e r n a III eller IV höjes i paritet med avdragen i ortsgrupp V erhållits genom att skatteunderlagsbortfallet för samtliga komm u n e r i ortsgrupperna III respektive IV ( t a b . 1, kol. 5) multiplicerats med utdebiteringssatsen 13 kronor per skr. Om avdragen i ortsgrupp III endast skulle höjas i p a r i t e t med avdragen i ortsgrupp IV i stället för i paritet med avdragen i grupp V, b l i r minskningen av skatteintäkterna endast hälften så stor. Minskningen av s k a t t e i n t ä k t e r n a för k o m m u n e r n a vid olika a l t e r n a t i v för en ortsgruppsändring framgår av följande tablå. Ändringar i ortsgrupp medför minskade skatteintäkter i milj. kronor för

Kommuner som nu tillhör ortsgrupp II II II III III IV II och III II, III och IV

flyttas till ortsgrupp

staten

kommunerna

III IV V IV

11,8 23,5 35,3 30,4 60,8 9,2 53,9 105,3

8,8 17,6 26,5 22,8 45,6 6,9 40,4 79,0

v v

IV

v

Minskningen av skatteintäkterna för staten, som även redovisats i ovanstående tablå, h a r b e r ä k n a t s på följande sätt. Som u t g å n g s p u n k t h a r tagits den fördelning av i n k o m s t t a g a r n a efter s a m m a n r ä k n a d nettoinkomst, som anges i den av statistiska centralbyrån utgivna berättelsen angående »Skattetaxeringarna samt fördelningen av inkomst och förmögenhet taxeringsåret 1956». I n k o m s t e r n a i alla i berättelsen angivna inkomstskikt h a r sedan ökats med 1 5 % för att ungefär motsvara läget inkomståret 1958. På grundval av denna inkomstfördelning h a r sedan beräknats h u r stort inkomstbortfallet skulle bli för de olika kategorierna av skattskyldiga vid en höjning av ortsavdragen med 100 k r o n o r i alla ortsgrupper. Inkomstbortfallet för varje Q—709253

ortsavdragskategori och ortsgrupp h a r sed a n erhållits genom att proportionera u t beloppen i förhållande till antalet skattskyldiga i olika ortsgrupper, sådant detta a n t a l f r a m k o m m e r enligt de lokala skattem y n d i g h e t e r n a s o v a n n ä m n d a uppgifter angående skatteunderlagsbortfallet vid tilll ä m p n i n g av de nya k o m m u n a l a ortsavdragen. Slutligen h a r dessa belopp ä n d r a t s i s a m m a proportion som de verkliga h ö j n i n g a r n a av ortsavdragen förhåller sig till en h ö j n i n g av ortsavdragen med 100 kronor. Av t a b l å n framgår att en uppflyttning till grupp III av till grupp II nu hänförda o r t e r skulle medföra minskade skatteint ä k t e r för staten med ca 12 milj. kronor. E t t slopande av skattegrupperingen i sin

82 helhet och införande av enhetliga ortsavdrag för hela riket, motsvarande de nu utgående ortsavdragen i ortsgrupp V, skulle innebära en minskning av den statliga inkomstskatten med ca 105 milj. kronor. Därest den ovan berörda minskningen av det kommunala skatteunderlaget i sin helhet skulle kompenseras genom höjda utdebiteringssatser, kommer denna höjning att dessutom förorsaka ökade utgifter för staten i fråga om skatteersättningen till kommunerna i anledning av ortsavdragsreformen. Detta statsbidrag är nämligen konstruerat så att i varje kommun bidragets storlek är beroende av den för respektive bidragsår i kommunen fastställda utdebiteringssatsen. Den ovan berörda höjningen i de kommunala utdebiteringarna, som kan bli en följd av skattegrupperingens slopande, kan beräknas medföra att statens utgifter för skatteersättningen under de år, då full kompensation utgår till kommunerna för det till följd av ortsavdragsreformen minskade skatteunderlaget, ökar med ca 10 milj. kronor. Ifrågavarande utgift kan emellertid beräknas bli mindre när skatteersättningen år 1961 börjar reduceras. Minskningen av det kommunala skatteunderlaget medför dessutom vissa konsekvenser beträffande till kommunerna utgående skatteunderlagsgraderade statsbidrag samt kommunernas bidrag till folkpensioneringskostnaderna. Den minskning i den kommunala skattekraften, mätt i antalet skattekronor per invånare, som det minskade kommunala skatteunderlaget förorsakar, kommer att innebära att ifrågavarande statsbidrag ökar och att de kommunala bidragen minskar. Att mera noggrant ange de ekonomiska konsekvenserna för staten i detta avseende är inte möjligt utan en ingående och tidsödande undersökning. En verkställd överslagsberäkning utvisar emellertid att minskningen i det kommunala skatteunderlaget vid ett fullständigt slopande av skattegrupperingen kan beräknas medföra att statens utgifter för skatteunderlagsgraderade statsbidrag ökar med ca 3 milj. kronor och att statens inkomster i form av bidrag till folkpensioncringskostnaderna minskar med ca 7 milj. kronor. Ökningen i statsbidragen faller till väsentlig del på bidraget till anordnande av skolmåltider (kungörelsen den 28 juni 1946, nr 553). Verkningarna för de enskilda skattskyl-

diga vid ett slopande helt eller delvis av skattegrupperingen redovisas i tab. 9—12. I tab. 9 behandlas verkningarna vid ett slopande av ortsgrupp II och i tab. 10—12 verkningarna vid ett slopande av hela skattegrupperingen. Vid skatteberäkningen har tillämpats samma grunder som angivits i bilaga 1. Beräkningarna avser endast verkningarna i kommuner med en utdebitering av 12 kronor per skr. I tabellerna redovisas dels den sammanlagda statliga och kommunala inkomstskatten i olika inkomstlägen med nuvarande statliga skatteskalor och statliga ortsavdrag samt kommunala ortsavdrag av samma storlek som de statliga, dels den ökning eller minskning i den sammanlagda skatten som vid ett slopande av skattegrupperingen uppstår vid en oförändrad kommunal utdebitering av 12 kronor per skr och därest utdebiteringen stiger. I samtliga tabeller bygger beräkningarna vidare på den förutsättningen att de minskade skatteintäkterna för staten inte behöver täckas genom en ökning av den nuvarande uttagningsprocenten i fråga om statsskatten. Av tabellerna framgår att under nu angivna förutsättning ett slopande av skattegrupperingen helt eller delvis kan medföra en allmän skattesänkning för fysiska personer, därest de kommunala utdebiteringarna kan bibehållas oförändrade. Stiger däremot utdebiteringarna medför detta att inkomsttagarna i de lägsta inkomstskikten kommer att erhålla en lättnad i sin sammanlagda skatt medan däremot inkomsttagarna i högre inkomstskikt kan få vidkännas en skärpning i det totala skattetrycket. Frågan om i vilka inkomstlägen en skatteskärpning inträder är — liksom frågan om skattesänkningens eller skatteskärpningens omfattning — helt beroende av i vilken grad utdebiteringen stiger. Såsom tidigare angivits har den största utdebiteringshöjningen vid ett slopande av ortsgrupp II beräknats till 0,26 kronor per skr. Av tab. 9 framgår att vid en utdebiteringsökning av 0,25 kronor per skr en skatteskärpning inträder i fråga om gifta skattskyldiga vid ett inkomstläge av inte fullt 100 000 kronor och beträffande ensamstående vid inkomstläget ca 30 000 kronor. Vid ett fullständigt slopande av skattegrupperingen har — såsom ovan anförts — de maximala utdebiteringshöjningarna beräknats till i ortsgrupp II 0,86, ortsgrupp

83 III 0,67 och ortsgrupp IV 0,33 kronor per skr. Av tab. 10 framgår att för skattskyldiga i ortsgrupp II vid en utdebiteringsökning av 1 krona per skr skatteskärpning uppstår för gifta med över ca 50 000 kronors inkomst och för ensamstående med inkomst över ca 15 000 kronor. För skattskyldiga i grupp III utvisar tab. 11 att en utdebiteringsökning av 0,75 kronor per skr medför skärpt skatt om inkomsten för en gift skattskyldig överstiger ca 40 000 kronor och om densamma för en ensamstående överstiger ca 12 000 kronor. Enligt tab. 12 inträder vid utdebiteringsökning av 0,50 kronor för en gift skattskyldig i ortsgrupp IV en skatteskärpning om inkomsten överstiger ca 15 000 kronor och för en ensamstående i samma ortsgrupp om inkomsten överstiger ca 8 000 kronor. För juridiska personer gäller att deras k o m m u n a l a skatter ökar i samma proportion som utdebiteringen, eftersom denna kategori av skattskyldiga inte äger åtnjuta ortsavdrag. Nu angivna utdebiteringsökningar vid ett slopande helt eller delvis av skattegrupperingen kommer sålunda att innebära en viss omfördelning i skattebördan dels från fysiska till j u r i d i s k a personer dels från skattskyldiga med små till skattskyldiga med stora inkomster. Den statliga inkomstskatten för fysiska

Ortsgrupp III IV V Hela riket

personer kan för 1958 uppskattas till ca 3 600 m i l j . kronor. Om skattegrupperingen skulle helt slopas och enhetliga skattefria avdrag skulle införas, som motsvarar n u utgående ortsavdrag i grupp V, skulle såsom tidigare visats ett skattebortfall u p p stå för staten på ca 105 m i l j . kronor. Den statliga inkomstskatten för fysiska personer skulle alltså u n d e r denna förutsättning k o m m a att uppgå till endast 3 495 m i l j . kronor. Om 3 600 milj. kronor i stället skall k u n n a erhållas måste den statliga uttagningsprocenten, som nu ä r 100, höjas till 103. Tab. 13—Ii utvisar de individuella verkningarna vid en dylik höjning av den statliga uttagningsprocenten, eventuellt kombinerad med en viss höjning av den k o m m u n a l a utdebiteringen. Beräkningarna avser gifta skattskyldiga i k o m m u n e r med 12 kronors k o m m u n a l utdebitering. Av tabellerna framgår att i nu avsett fall en skatteskärpning inträder i lägre inkomstlägen än som ovan angivits om uttagningsprocenten är 100. I vissa inkomstlagen inträder en skatteskärpning redan vid oförändrad kommunal utdebitering. Alla skattskyldiga i ortsgrupp V får i detta fall vidkännas en skärpt skatt. Om ortsgrupp II skulle slopas kan fördelningen av antalet skattskyldiga med beskattningsbar inkomst på olika ortsgrupper beräknas bli följande.

Antal gifta

Antal ensamma med barn

Antal ensamstående

Summa

1 024 200 224 400 288 900 1 537 500

44 200 12 800 26100 83 100

928 100 194 600 289 100 1 411 800

1 996 500 431 800 604 100 3 032 400

Om det enhetliga skattefria avdraget vid såväl den statliga som den k o m m u n a l a taxeringen vid ett slopande av skattegrupperingen sedan skulle b e s t ä m m a s till 3 766 kronor för gift skattskyldig, 2 824 kronor för ensam skattskyldig med underhållsskyldighet mot b a r n och 1 883 för ensamstående skattskyldig kan den beskattningsb a r a inkomsten i ortsgrupp III beräknas minska med ca 130,8 m i l j . kronor medan den i ortsgrupperna IV och V kan beräknas öka med ca 130,6 milj. kronor, d. v. s. praktiskt taget skulle det totalt sett inte uppkomma något skattebortfall. I tab. 15—17 redo-

visas de individuella verkningarna om det enhetliga avdraget skulle bestämmas till 3 800 kronor för gift och 1 900 kronor för ensamstående skattskyldig. Av t a b . 17 framgår att alla skattskyldiga i ortsgrupperna IV och V i detta fall får ökad skatt. De ökade skatteintäkterna i V-ortskommunerna skulle eventuellt k u n n a föranleda en sänkt k o m m u n a l utdebitering i dessa k o m m u n e r . Tab. 17 utvisar att om i en V-ortskommun utdebiteringen skulle k u n n a sänkas med 0,25 kronor en skatteminskning skulle u p p k o m m a för gifta skattskyldiga med över 100 000 kronors inkomst och

84 för ensamstående med över ca 50 000 kronors inkomst. Skattskyldiga med lägre inkomster än de nu n ä m n d a skulle däremot få ökad skatt.

Vid h ä r ifrågavarande undersökning h a r jag biträtts av förste aktuarien i finansdepartementet Bertil Edlund. Gävle i oktober 1957. Rolf Lindqvist.

Tab. 1. Skatteunderlaget vid 1957 års taxeringar och skatteunderlagsbortfallet vid ett slopande helt eller delvis av skattegrupperingen inom olika ortsgrupper med fördelning å landsbygd och städer

Antal skr enligt 1957 års taxeringar

Ortsgrupp

skr

skr

skr

38 248 081 48 905 029 16 443 140 14 019 960

6 254 431 7 534 947 2 519 798 1 987 733

631 954

1 895 860 1 4 4 0 018 229 861

Summa 117 616 210

18 296 909

631 954

3 565 739

3 550 765 90 784 437 30 077 741 67 957 394

459 524 10 716 803 3 231 469 6 094 867

46 591

139 772 2 071 287 300155

192 370 337

20 502 663

46 591

2 511214

41 798 846 139 689 466 46 520 881 81 977 354

6 713 955 18 251 750 5 751 267 8 082 600

678 545

2 035 632 3 511305 530 016

Summa 309 986 547

38 799 572

678 545

6 076 953

1 Landsbygden II III IV V Städerna II III IV V Summa Hela riket II III IV V

SkatteunderSkatteunderlagsbortfall lagsbortfall vid ett slopande av p.g.a. 1957 års ortsavhela skattedragsreform ortsgrupp II grupperingen

85 Tab. 2. Verkningarna för landstingskommuner och städer utom landsting samt å den genomsnittliga totala kommunala utdebiteringssatsen vid ett slopande helt eller delvis av skattegrupperingen

Landstingsområde Stad

Skatteunderlagsbortfall Antal skr p.g.a. 1957 enligt 1957 års ortsavårs taxeringar dragsreform skr

Skatteunderlagsbortfall vid ett slopande av ortsgrupp II skr

hela skattegrupperingen skr

1 Utdebitering för år 1957

kr/skr

Beräknad utdebiteringsökning vid ett slopande av ortsgrupp II kr/skr

0 Stockholms läns Uppsala läns Södermanlands l ä n s . . . . Östergötlands läns Jönköpings läns

19 937 359 6 717 610 8 823 165 9 989 981 9 973 296

2 225158 851 339 1 183 000 1 381 820 1 406161

Kronobergs läns Kalmar läns norra Kalmar läns södra Gotlands läns Blekinge läns

4 909 104 2 805 574 4 586 810 1 629 300 4 566 873

781 214 444 696 703 930 276 959 707 961

Kristianstads läns Malmöhus läns Hallands läns Göteborgs o. Bohus läns Älvsborgs läns

129 638 161996 227 005 265 367 366 783

2,80 3,75 3,25 3,80 3,80

66 420 35 194 36 713

222 632 122 874 174 492 52 209 135 228

3,50 4,00 3,80 4,90 4,10

0,05 0,05 0,03

8 365 834 12 531 363 5 529 356 7 144 708 13 538 757

1 267 675 107 705 1 657 739 115 714 830 661 48 803 1 068 675 1 887 372 101 925

361 498 449 075 214 354 179 601 478 000

3,40 3,20 4,00 4,10 3,20

0,04 0,03 0,04

Skaraborgs läns Värmlands läns Örebro läns. Västmanlands läns . . . . Kopparbergs läns

8 102 087 10 839 094 10 697 469 9 627 178 11 053 758

1 244 711 1 518 221 1 387 605 1 175146 1 462 563

328 213 293 583 266 515 225 318 279 567

3,30 3,70 3,80 3,50 3,25

0,03

Gävleborgs läns Västernorrlands läns. . . Jämtlands läns Västerbottens läns Norrbottens läns

8 641 747 10 914 215 4 597 301 7 661 365 11 650 514

1 237 373 1 522 700 745 787 1 190 426 1 240 093

233 916 135 445 25 728 85 871

3,50 3,65 3,75 3,90 3,90

Stockholms stad Göteborgs stad Malmö stad Norrköpings stad Hälsingborgs stad Gävle stad

53 266 342 21 014 576 10 814 880 3 976 678 3 608 475 2 471 778

4 831 590 2 209 409 1 180 493 481 951 413 206 283 938

Hela riket 309 986 547

86 578

79 493

205 865 228 699 92 523 80 025 54 933

0,03

0,02

11,99 12,99 10,50 12,75 12,50 13,90

38 799 572 678 545 6 076 953 12,60

0,03

86 Tab.

3. Primärkommunerna primärkommunala

i ortsgrupp II fördelade efter beräknad höjning utdebiteringen vid ett slopande av ortsgrupp II

Landstingsområde

Landsbygd eller städer

1 Jönköpings läns

Kronobergs läns

Kalmar läns norra

Kalmar läns södra

Kristianstads läns

Malmöhus läns

Hallands läns

Älvsborgs läns

Skaraborgs läns

Hela riket

2 Antal kommuner i vilka utdebiteringen per skr ökar med kr 0,06—0,10 0,11—0,15 0,16—0,20 0,21—0,25 3

Ib st S:a

1 Ib st S:ä

2 1

28 3 31

15 1 16

26 1 27

—

—

i den

Summa kommuner 7

6 1 7

—

—

10 1 11

—

—. — — — — — — — —

45 4 49 42 1 43 20 1 21

Ib st S:a

—

Ib st S:a

—

Ib st S:a

— 2

48 2 50

Ib st S:a

29 1 30

33 2 35

—

Ib st S:a

17 1 18

—

—

— 1

34 1 35

57 Ib st S:a

—

—

—

—

47 Ib st S:a

43 1 44

225 11 236

107 1 108

—

380 13 393

Ib st S:a

1 1 1

4 •

—

4 1 1

18 1 19 54 2 56 63 3 66

87 Tab. 4. Primärkommunerna i ortsgrupp II fördelade efter beräknad höjning i den sammanlagda utdebiteringen till primärkommun och landstingskommun vid ett slopande av ortsgrupp II

Landstingsområde

Landsbygd eller städer

Antal kommuner i vilka utdebiteringen per skr ökar med kr

Summa kommuner

0,06— 0,10

0,11— 0,15

0,16— 0,20

0,21— 0,25

0,26— 0,30

8 Jönköpings läns

Ib st S:a

—

32 2 34

4 1 5

—

—

9 1 10

45 4 49

Kronobergs läns

Ib st S:a

—

—

—

Ib st S:a

— , — —

26 1 27

Ib st S:a

.—. —

Ib st S:a

— —

1 Kalmar läns norra

Kalmar läns södra

Kristianstads läns

Malmöhus läns

Hallands läns

Älvsborgs läns

Skaraborgs läns

Hela riket

—

42 1 43

6 1 7

—

—

11 1 12

—

—

18 1 19

6 1 7

46 1 47

—

50 3 53

—

— — —

— 1

20 1 21

— —

— 5

23 1 24

— 6

— — — — — — — — — — — —

Ib st S:a

—

—

57 Ib st S:a

—

—

—

—

108 5 113

217 7 224

52 1 53

—

380 13 393

Ib st S:a Ib st S:a

Ib st S:a

— 1

— 2

12 12

3 2

54 2 56 63 3 66 34 1 35

88 Tab. 5. Primärkommunerna fördelade å olika ortsgrupper samt å landsbygd och städer efter beräknad höjning i den primärkommunala utdebiteringen vid ett slopande av hela skattegrupperingen

Ortsgrupp

1 Antal kommuner i vilka utdebiteringen per skr Antal komSumökar med kr muner i vilka ma utdeb. inte kom0,01— 0,21— 0,31— 0,41— 0,11— 0,51— 0,61— 0,71— ökar muner 0,10 0,20 0,30 0,40 0,50 0,60 0,70 0,80 2

Landsbygden II III IV V

64 Summa

64 Städerna II III IV V Summa Hela riket II III IV V Summa

32 193 10

113 116

152 23

74 1

1 32 72

380 365 94 64

1 78

6 6

11 9

13 95 13 12

33 271 10

119 122

157 23

75 1

1 43 81

393 460 107 76

1 036

12 12

76 76

89 Tab. 6. Primärkommunerna inom de olika landstingsområdena och städerna utom landsting fördelade efter beräknad höjning i den primärkommunala utdebiteringen vid ett slopande av hela skattegrupperingen

Landstingsområde

Antal Antal kommuner i vilka utdebiteringen per skr komökar med kr muner i vilka utdeb. inte 0,01— 0,11— 0 , 2 1 - 0,31— 0 , 4 1 - 0 , 5 1 - 0 , 6 1 - 0,71— 0.20 0.10 0.30 0.40 0.60 0.50 0.70 0,80 ökar

1 Stockholms läns Uppsala läns.. . Södermanlands läns Östergötlands läns Jönköpings l ä n s . .

10 13

13 5 3 2 1

10 13 26 26 4

7 7 10 17 12

1 23

Kronobergs läns.. Kalmar läns norra Kalmar läns södra Gotlands l ä n s . . . . Blekinge l ä n s . . . .

2 2 2 2 7

9 1 8 3 15

22 8 11 8 3

Kristianstads läns Malmöhus läns. . . Hallands l ä n s . . . . Gbgs o. Bohus läns Älvsborgs läns. . .

3 27 6 20 9

26 33 9 13 16

26 6 14 1 22

2 2 5 2 7

6 32 25 19 36

10 16 3 7 7

27 2

2 33 12 19

24 4 1 5

76 Skaraborgs läns. . Värmlands läns . . Örebro läns. . . . . . Västmanlands läns Kopparbergs läns. Gävleborgs läns. . Västernorrl. läns . Jämtlands l ä n s . . . Västerbottens läns Norrbottens läns .

2 21 9 30

Städer utom landsting

1 Hela riket.

12 11 10 7

90 Tab. 7. Primärkommunerna fördelade å olika ortsgrupper samt å landsbygd och städer efter beräknad höjning i den sammanlagda utdebiteringen till primärkommun och landstingskommun vid ett slopande av hela skattegrupperingen

Ortsgrupp

1 Landsbygden II III IV V Summa Städerna II III IV V Summa Hela riket II III IV V Summa

Antal Antal kommuner i vilka utdebiteringen per skr ökar med kr komSummuner ma i vilka komutdeb. 0,21— 0,31— 0,41— 0,51— 0,61— 0,71— 0,81— muner inte 0,01— 0,11— 0,80 0,90 0,60 0,70 0,40 0,50 0,20 0,30 0,10 ökar 2

1 39

1 34 39

12 201 1

73 97

133 26

125 5

2 53

380 365 94 64

1 64

3 15

13 95 13 12 133

1 6

16 1

1 50 40

13 265 1

76 112

139 26

128 5

2 64

393 460 107 76

2 45

ab. 8. Primärkommunerna inom de olika landstingsområdena fördelade efter beräknad höjning i n sammanlagda utdebiteringen till primärkommun och landstingskommun vid ett slopande av hela skattegrupperingen

Landstingsområde

1 Antal komAntal kommuner i vilka utdebiteringen per skr ökar med kr Summuner ma i vilka komutdeb. inte 0,01— 0,11— 0,21— 0,31— 0,41— 0,51— 0,61— 0,71— 0,81— muner 0,10 0,20 0,30 0,40 0,50 0,60 0,70 0,80 0,90 ökar 2

tockholms läns

18 2

10 3 4 2

9 13 29 26 2

2 7 6 17 6

1 20

1 1 2 6

2 2 5 1 12

8 2

1 13 3 19 7

2 5 5 8

ödermanlands läns »stergötlands läns önköpings läns [ronobergs läns Kalmar läns norra lalmar läns södra lekinge läns ristianstads läns

3 bgs o. Bohus läns . . . . lvsborgsläns varaborgs läns rebro läns ästmanlands läns opparbergsläns 2 21 9

åsternorrlands läns. . . . orrbottens läns

äder utom landsting . .

;la riket

54 25 39 46 54

18 1 10 9 7

17 8 9 2

6 10 3

8 40 5 14 15

33 13 9 2 20

15 1 18

1 3

6 32 25 18 40

9 16 3 5 2

16 2

21 11 13

2 20 3 11

24 1

44 22 28 14 25 58 70 39 43 67 56 52 33 28 50 41 44 35 33 30

6 188

133 165

1 036

92 Tab. 9. Total skatt samt ökning eller minskning i skatten vid ett slopande av ortsgrupp och uppflyttning till grupp III av till grupp II nu hänförda orter

II

Ökning eller minskning i skatt vid slopande av ortsgrupp I I , kr

Total skatt kr

Kommunal utdebitering i kronor per skattekrona

Årsinkomst kr

12,25

12,00

12,00 gift

ensamstående

gift

ensamstående

gift

ensamstående

4 000 6 000 8 000 10 000

6 440 873 1 307

420 854 1 360 1949

— 6 — 36 — 35 — 35

— 18 — 18 — 22 — 26

— 6 — 31 — 26 — 22

— 13 — 9 — 8 — 10

12 000 15 000 18 000 20 000

1 741 2 493 3 416 4 131

2 598 3 659 4 839 5 643

— 36 — 44 — 58 — 58

— 28 — 29 — 32 — 33

— 18 — 21 — 31 — 29

— — — —

25 000 30 000 50 000 100 000

6 019 8 157 17 724 46 314

7 827 10 231 20 421 49 290

— 63 — 72 — 87 — 96

— 39 — 39 — 44 — 48

— 26 — 29 — 25 + 15

— 2 + 2 + 17 + 68

8 6 5 1

Tab. 10. Total skatt samt ökning eller minskning i skatten vid slopande av hela skattegrupperingen. Ortsgrupp II ökning eller minskning i skatt vid slopande av skattegrupperingen, kr

Total skatt kr

Kommunal utdebitering i kronor per skattekrona

Årsinkomst kr

12,00

13,00

12,75

12,50

12,00

gift

ensamstående

gift

ensamstående

gift

ensamstående

gift

ensamstående

gift

ensamstående

4 000 6 000 8 000 10 000

6 440 873 1 307

420 854 1360 1 949

— 6 — 104 — 104 — 104

— — — —

52 53 64 76

— 6 — 98 — 88 — 80

— 45 — 37 — 41 — 46

— 6 — 94 — 80 — 67

— — — —

40 — 6 — 28 — 92 — 28 — 73 — 31 — 56 —

12 000 15 000 18 000 20 000

1 741 2 493 3 416 4 131

2 598 3 659 4 839 5 643

— 105 — 129 — 167 — 171

— — — —

82 87 96 97

— 71 — 46 — 85 — 41 — 114 — 43 — 115 — 37

— 54 — 64 — 86 — 87

— 26 — 18 — 16 — 5

— — — —

25 000 30 000 50 000 100 000

6 019 7 827 8 157 10 231 17 724 20 421 46 314 49 290

— 116 — 134 — 135 — 66

— 81 — 92 — 68 + 43

— 5 + 7 + 50 + 197

— 48 — 55 — 6 + 152

— 188 — 114 — 213 — 115 — 260 — 132 — 285 — 142

— 40 — 35 — 11 + 81

38 20 18 16

38 — 10 3 43 + 61 + 10 60 + 23 + 30 + 47 + 110 + 306

93 Tab. 11. Total skatt samt ökning eller minskning i skatten vid slopande av hela skattegrupperingen. Ortsgrupp III Total skatt kr Årsinkomst kr

ökning eller minskning i skatt vid slopande av skattegrupperingen, kr Kommunal utdebitering i kronor per skattekrona

12,00

12,00

12,25

12,50

12,75

gift

ensamstående

gift

ensamstående

gift

ensamstående

gift

ensamstående

gift

ensamstående

4 000 6 000 8 000 10 000

404 838 1 272

402 836 — 68 1 338 — 69 1 923 — 69

— 34 — 35 — 42 — 50

— 64 — 61 — 56

— 30 — 27 — 30 — 35

— 62 — 53 — 45

— — — —

— 58 — 45 — 32

— 22 — 10 — 6 — 5

12 000 15 000 18 000 20 000

1 705 2 449 3 358 4 073

2 570 3 630 4 807 5 610

— 54 — 58 — 64 — 64

— — — —

52 66 81 85

— 35 — 35 — 38 — 32

— 35 — 41 — 56 — 57

— 18 — 12 — 11 — 4

— — — —

+ + + +

25 000 30 000 50 000 100 000

5 956 7 788 8 085 10 192 17 637 20 377 46 218 49 242

— 90 — 100 — 110 — 79

— 39 — 36 — 28 + 20

— 53 — 62 — 48 + 30

— 1 — 18 + 4 — 20 + 33 + 19 + 129 + 139

— 69 — 85 — 109 — 113

— 125 — 75 — 141 — 76 — 173 — 88 — 189 — 94

27 19 19 20

18 20 28 29

2 11 16 28

+ 34 + 46 + 94 + 245

Tab. 12. Total skatt samt ökning eller minskning i skatten vid slopande av hela skattegrupperingen. Ortsgrupp IV Total skatt kr

ökning eller minskning i skatt vid slopande av skattegrupperingen, kr

Kommunal utdebitering i kronor per skattekrona

Årsinkomst kr

12,00

12,00

12,25

12,50

gift

ensamstående

gift

ensamstående

gift

ensamstående

gift

ensamstående

4 000 6 000 8 000 10 000

370 804 1237

386 819 1 318 1 899

— 34 — 35 — 34

— 18 — 18 — 22 — 26

— 30 — 27 — 21

— 14 — 10 — 10 — 11

— 28 — 19 — 10

— 11 — 2 + 1 + 4

12 000 15 000 18 000 20 000

1 671 2 406 3 301 4 016

2 544 3 601 4 776 5 579

— 35 — 42 — 52 — 56

— 28 — 29 — 33 — 33

— 18 — 23 — 24 — 28

— — — —

25 000 30 000 50 000 100 000

5 893 8 014 17 551 46 124

7 750 10 154 20 334 49 196

— 62 — 70 — 87 — 95

— 37 — 38 — 45 — 48

— 27 — 29 — 24 + 15

— 1 + 2 + 15 + 66

9 6 7 1

— + +

±

1 2 1

o

+ 10 + 9 + 38 + 124

+ + + +

8 17 20 27

+ 37 + 42 + 76 + 175

Tab. 13. Total skatt samt ökning eller minskning i skatten vid slopande av hela skattegrupperingen och höjning av den statliga uttagningsprocenten till 103. Ortsgrupp II och III. Gift skattskyldig Ortsgrupp I I I

Ortsgrupp II

ökning eller minskning i skatt, kr

Total skatt, kr

Ökning eller minskning i skatt, kr

Total skatt, kr

Årsinomst kr

Kommunal utdebitering i kronor per skattekrona 12,00

12,00

12,50

13,00

12,75

12,00

12,00

12,25

12,50

12,75

4 000 6 000 8 000 10 000

6 440 — 100 — 94 — 873 — 94 — 78 — 1 307 — 88 — 64 —

90 — 70 — 51 —

88 63 40

404 — 64 — 60 — 838 — 59 — 51 — 1 272 — 53 — 40 —

58 — 43 — 29 —

54 35 16

12 000 15 000 18 000 20 000

1 741 2 493 3 416 4 131

— — — —

32 — 31 — 38 — 25 +

16 11 13 1

1 705 2 449 3 358 4 073

30 — 32 — 32 — 23 +

13 + 8 + 8 + 5 +

4 13 20 33

25 000 30 000 50 000 100 000

6 019 — 87 — 16 8 157 — 67 + 11 17 724 + 100 + 222 46 314 + 752 + 963

— 83 — — 96 — — 118 — — 108 —

49 52 66 53

+ 19 + 52 + 287 + 1 068

+ 51 + 88 + 348 + 1 173

— — — —

47 — 52 — 60 — 50 —

82 47 + 5 956 — 24 + 10 + 83 + 124 8 085 + 5 + 46 + 17 637 + 187 + 248 + 309 + 374 46 218 + 848 + 954 + 1 059 + 1164

Tab. 14. Total skatt samt ökning eller minskning i skatten vid slopande av hela skattegrupperingen och höjning av den statliga uttagningsprocenten till 103. Ortsgrupp IV och V. Gift skattskyldig Ortsgrupp V

Ortsgrupp IV

Årsinkomst kr

Total skatt kr

ökning eller minskning i skatt, kr

Total skatt kr

Ökning eller minskning i skatt, kr

Kommunal utdebitering i kronor per skattekrona 12,00

12,00

12,25

12,00

12,00

4 000 6 000 8 000 10 000

370 804 1 237

— 30 — 25 — 18

— — —

26 17 5

336 769 1 203

+ + +

4 10 16

12 000 15 000 18 000 20 000

1 671 2 406 3 301 4 016

— 13 — 9 — 3 + 7

+ + + +

4 11 25 34

1 636 2 364 3 249 3 960

+ + + +

22 33 49 63

25 000 30 000 50 000 100 000

5 893 8 014 17 551 46 124

+ 39 + 76 + 273 + 942

+ 73 + 117 + 334 + 1 048

5 831 7 944 17 464 46 029

+ 101 + 146 + 360 + 1037

95 Tab. 15. Total skatt samt ökning eller minskning i skatten vid ändring av ortsavdragen till 3 800 kr för gift och 1 900 kr för ensamstående. Ortsgrupp II Total skatt, kr

Ökning eller minskning i skatt, kr

Kommunal utdebitering i kronor per skattekrona Årsinkomst kr

12,00

12,00

12,25

12,50

gift

ensamstående

gift

ensamstående

gift

ensamstående

gift

ensamstående

4 000 6 000 8 000 10 000

6 440 873 1 307

420 854 1 360 1 949

— 6 — 61 — 60 — 60

— 30 — 31 — 37 — 44

— 6 — 58 — 52 — 49

— 26 — 23 — 25 — 29

— 6 — 53 — 43 — 35

— — — —

12 000 15 000 18 000 20 000

1 741 2 493 3 416 4 131

2 598 3 659 4 839 5 643

— — — —

61 75 99 99

— 47 — 50 — 55 — 56

— 44 — 53 — 76 — 71

— 28 — 27 — 29 — 25

— 26 — 31 — 49 — 41

— 11 — 3 — 2 + 4

25 000 30 000 50 000 100 000

6 019 8 157 17 724 46 314

7 827 10 231 20 421 49 290

— 108 — 123 — 149 — 164

— 66 — 66 — 76 — 82

— 75 — 85 — 93 — 54

— 34 — 26 — 15 + 33

— 39 — 42 — 31 + 56

+ 5 + 15 + 46 + 143

22 14 13 14

Tab. 16. Total skatt samt ökning eller minskning i skatten vid ändring av ortsavdragen till 3 800 kr för gift och 1 900 kr för ensamstående. Ortsgrupp III Total skatt, kr

Ökning eller minskning i skatt, kr

Kommunal utdebitering i kronor per skattekrona Årsinkomst kr

12,00

12,00

12,25

gift

ensamstående

gift

ensamstående

gift

ensamstående

4 000 6 000 8 000 10 000

404 838 1 272

402 836 1 338 1 923

— 25 — 25 — 25

— 12 — 13 — 15 — 18

— 22 — 17 — 14

— — — —

12 000 15 000 18 000 20 000

1 705 2 449 3 358 4 073

2 570 3 630 4 807 5 610

— 25 — 31 — 41 — 41

— 19 — 21 — 23 — 23

— 8 — 9 — 18 — 13

± o

25 000 30 000 50 000 100 000

5 956 8 085 17 637 46 218

7 788 10 192 20 377 49 242

— 45 — 51 — 62 — 68

— 27 — 27 — 32 — 34

— 12 — 13 — 6 + 42

+ 5 + 13 + 29 + 81

+ + +

8 5 3 3 2 3 8

96 Tab.

17. Total skatt samt ökning eller minskning i skatten vid ändring av ortsavdragen till 3 800 kr för gift och 1 900 kr för ensamstående. Ortsgrupp IV och V Ortsgrupp V

Ortsgrupp IV Total skatt kr Årsinkomst kr

ökning i skatt, kr

Total skatt kr

ökning eller minskning i skatt, kr

Kommunal utdebitering i kronor per skattekrona 12,00

11,75

12,00

12,00

12,00

gift

ensamstående

gift

ensamstående

gift

ensamstående

gift

ensamstående

gift

ensamstående

4 000 6 000 8 000 10 000

370 804 1 237

386 819 1 318 1 899

+ 9 + 9 + 10

+ + + +

4 4 5 6

336 769 1203

368 801 1 296 1873

+ 43 + 44 + 44

+ 22 + 22 + 27 + 32

+ 39 + 35 + 31

+ 17 + 13 + 14 + 17

12 000 15 000 18 000 20 000

1 671 2 406 3 301 4 016

2 544 3 601 4 776 5 579

+ 9 + 12 + 16 + 16

+ + + +

7 8 8 8

1 636 2 364 3 249 3 960

2 516 3 572 4 743 5 546

+ 44 + 54 + 68 + 72

+ 35 + 37 + 41 + 41

+ 26 + 31 + 42 + 41

+ 15 + 13 + 14 + 9

25 000 30 000 50 000 100 000

7 750 5 893 8 014 10 154 17 551 20 334 46 124 49 196

+ 18 + 20 + 24 + 26

+ 11 + 11 + 11 + 12

7 713 5 831 7 944 10 116 17 464 20 289 46 029 49 148

+ 80 + 90 + 111 + 121

+ 48 + 49 + 56 + 60

+ 43 + 48 + 50 + 7

+ 15 + 7 — 5 — 55

Statens offentliga utredningar 1957 Systematisk

forteckning

(Siffrorna Inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckning».)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. JO och kommunerna. [2] Fordringspreskription m. m. [11] Förenklad byggnadslagstiftning. [21] Stads- och häradsfängelser. [34] Offentlig förevisning av djur. [38] Sjömansskatt. [39]

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Statens instituts för folkhälsan arbetsuppgifter och organisation. [6] Kanslister i administrativ tjänst. [21]

Fast egendom. Jordbruk med binäringir. Jordbruks förstärkande med skog. [8] Markvård och erosionsskydd. [17] U r 2 0 ] d n i n g m e d f ö r s l a g t m n y veterinärtaxe m. Ströängar. [30] Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk.

Industri. Stommaterial från jord- och stenindustrin. [12] Statliga betongbestämmelser. Del 2 a. [25]

Kommunalförvaltning. Handel och sjöfart. Mönstring och registrering av sjöfolk. [29] Statens och kommunernas finansväsen. Fullföljdsbegränsnlng i skattemål. [3] Den statliga indirekta beskattningen, fil] Statliga företagsformer. 4. Statens vattenfallsverk. [26] Lone- och skattegrupperingarna. [42]

Kommnnikationsväsen. Trafiksäkerhet. 2. [18]

Bank-, kredit- och penningväsen. Poiiti. Försäkringsväsen. Krigsskada å egendom. [5] Trafikförsäkring. [36] Nationalekonomi och socialpolitik. Allmänna pensionsberedningen. 1. Förbättrad pensionering. [7] 2. Remissyttranden. [16] 1955 års långtidsutredning. 2. Balanserad expansion. Bilagor. [10] 3. Remissyttranden. [22] Beroende uppdragstagare. [14| Bostäder för åldringar och invalider. [31] Allmän familjerådgivning. [33]

Hälso- och sjukvård. Nordiskt samarbete inom näringsforskningen. [1] Psykisk barna- och ungdomsvård. [40]

Allmänt näringsväsen. Oljelagring. [4]

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen» Andlig odling i övrigt. Församlingslag. [15] Biskopsvalkommittén. 1. Biskopsval. [19] 2. Arkebiskopsval. [27] Den akademiska undervisningen. Forskarrekryteringen. [241 Lärarutbildningen på det husliga området. [28] Statens skogsskolor. [32] Utbildning av lärare i manlig slöjd. [35] Idrotten och samhället. [41] Försvarsväsen. örlogsvarvens organisation m. m. [9] Utrikes ärenden. Internationell rätt. Nordiskt ekonomiskt samarbete. Allmän del. [37]

IDUNS TRYCKERIAKTIEBOLAG ESSELTE AB STOCKHOLM 1957