Ortsprisindex betänkande

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

KUNGL

1 1

BIRL.

STATEN& O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1962:39 Civildepartementet

ORTSPRISINDEX B E T Ä N K A N D E AVGIVET AV U T R E D N I N G E N ANGÅENDE G R U N D E R N A FÖR EN P R I S G E O G R A F I S K U N D E R S Ö K N I N G

Stockholm

ft&b\

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1962 Kronologisk

förteckning

1. S k o g s t i l l g å n g a r n a 1 J ä m t l a n d s l ä n . I d u n . 100 s. -+X u t v i k s k a r t a . S. 2. Y r k e s u t b i l d n i n g e n p å t r ä d g å r d s o m r f i d e t . S t a t e n s R e p r o d u k t i o n s a n s t a l t . 71 s. J o . 3. T o t a l f ö r s v a r e t s p e r s o n a l f r å g o r . B e c k m a n . 305 s. F ö . 4. A r b e t s u p p g i f t e r och u t b i l d n i n g för v i s s s j u k v å r d s p e r s o n a l . B e c k m a n . 165 s. I. 5. Vidgad v u x e n u t b i l d n i n g p å g y m n a s i e s t a d i e t . K i h l s t r ö m . 116 s. E. 6. S t a t s b i d r a g till e n s k i l d v ä g h å l l n i n g , m . m. I d u n . 92 S. K. 7. K o m m u n a l b e r e d s k a p . I d u n . 198 s. I. 8. F i n a n s p l a n för b u d g e t å r e t 1962/63 s a m t P r e l i m i n ä r n a t i o n a l b u d g e t för å r 1962. M a r c u s . X X I I I + 61 s. Fl. 9. S t ä d e r n a s s ä r s k i l d a r ä t t i g h e t e r o c h s k y l d i g h e t e r i f ö r h å l l a n d e till s t a t e n . K i h l s t r ö m . 259 s. Fi. 10. S v e n s k e k o n o m i 1960—1965. I d u n . 220 s. Fi. 11. S v e n s k e k o n o m i 1960—1965. B i l a g o r 1—5. I d u n . 29(3 s. Fi. 12. A s p e k t e r p å u t v e c k l i n g s b i s t å n d e t . I d u n . 263 s. U. 13. S k ä r p t a r e g l e r för r u s d r y c k s i n k ö p . I d u n . 125 s. Fi. 14. A t o m a n s v a r i g h e t II. I d u n . 205 s. J u . 15. D e n a l l m ä n n a n ä r i n g s l a g s t i f t n i n g e n . I d u n . 212 s. H. 16. K o r r e s p o n d e n s u n d e r v i s n i n g e n i n o m s k o l v ä s e n det. Tryckeribolaget Värmlands Folkblad, Karls t a d . 141 S. E. 17. A r b e t s t i d s f ö r k o r t n i n g e n s o m f a t t n i n g o c h u t l ä g g n i n g . I d u n . 141 s. S. 18. A u t o m a t i s k d a t a b e h a n d l i n g i n o m f o l k b o k f ö r l n g s och u p p b ö r d s v ä s e n d e t . Del I I . I d u n . 87 s. F i . 19. u t l a n d s s v e n s k a r s d e l t a g a n d e i a l l m ä n n a val. I d u n . 50 s. J u . i 20. N e d r e justitierevisionens arbetsorganisation. I d u n . 84 s. J u . 21. K o m m u n a l t stöd åt s t u d e r a n d e f r å n u t v e c k l i n g s l ä n d e r n a . K i h l s t r ö m . 35 s. I. 22. S a m h ä l l s f a r l i g asocialitet. I d u n . 232 s. I. 23. F ö r s v a r e t s t a n d v å r d . I d u n . 100 s. F ö . 24. E x p r o p r i a t i o n för s a n e r i n g av h i s t o r i s k t eller kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Marcus. 45 s. J u . 25. R e v i d e r a d n a t i o n a l b u d g e t för å r 1962. M a r c u s . IV + 52 s. F i . 26. A v g i f t s b e l a g d a t r a f i k a n l ä g g n i n g a r . I d u n . 70 s. K. 27. R a d i o n s j u r i d i s k a a n s v a r . I d u n . 131 s. J u . 28. S k o l v ä s e n d e t s c e n t r a l a l e d n i n g . I d u n . 408 s. E. 29. S ä k e r h e t s i n s p e k t i o n av m o t o r f o r d o n o c h s l ä p v a g n a r . K i h l s t r ö m . 101 s. K. 30. A r b e t s t i d s r e g l e r i n g för m i l i t ä r p e r s o n a l o c h civ i l m i l i t ä r . I d u n . 82 s. F ö . 31. S t a d s h y p o t e k s - o c h bostadskreditinstitutionern a . N o r s t e d t & S ö n e r . 153 s. Fi. 32. A u t o m a t i s k d a t a b e h a n d l i n g . K i h l s t r ö m . 311 s. Fi. 33. V e t e r i n ä r m e d i c i n s k f o r s k n i n g och u n d e r v i s n i n g . D e l I. S t a t e n s R e p r o d u k t i o n s a n s t a l t . 168 s. J o . 34. F ö r s v a r s m e d i c i n s k f o r s k n i n g i t o t a l f ö r s v a r e t . I d u n . 191 s. + 1 u t v i k s b l a d . E. 35. S v e n s k t r a f i k p o l i t i k III. I d u n . 108 s. K. 36. N a t u r e n o c h s a m h ä l l e t . S t a t e n s R e p r o d u k t i o n s a n s t a l t . 440 s. J o . 37. B y g g n a d s s t y r e l s e n s a r b e t s u p p g i f t e r o c h p e r s o n a l o r g a n i s a t i o n . I d u n . 116 s. K. 38. U t b i l d n i n g a v s j u k v å r d s a d m i n i s t r a t ö r e r . I d u n . 112 s. I. 39. O r t s p r i s i n d e x . I d u n . 132 s. C. Anm. Om särskild t r y c k o r t ej anglves, är tryckorten

Stockholm.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1962:39 Civildepartementet

ORTSPRISINDEX BETÄNKANDE AVGIVET AV UTREDNINGEN ANGÅENDE GRUNDERNA FÖR EN PRISGEOGRAFISK

UNDERSÖKNING

IDUNS TRYCKERIAKTIEBOLAG ESSELTE STOCKHOLM 1962

Innehåll

Skrivelse till Statsrådet och Chefen för civildepartementet .

7 Kapitel I. 1.1 1.2. 13.

Inledning Direktiven Historisk översikt över löne- och skattegrupperingarna. Vissa synpunkter i anslutning till utredningsuppdraget.

g 11 12

Kapitel II. 11:1. 11.2. 11.3. 11.4. 11.5. 11.5.1. 11.5.2. H.6. 11.6.1. 11.6.2. 11.6.3. 11.6.4.

Principiella överväganden Undersökningens syfte Indexproblematiken Indexformel och budgetv; Sortiments- och kvalitetsproblemet Prisvariationernas problem Prisspridningsproblemet Problemet med tillfälliga prisvariationer Problematiken vid dyrortsområdesindelningen Observationsenheten Krav på områdesindelningen Metod för områdesindelningen . % Undersökningens omfattning

!4 14 J5 j6 20 26 26 27 28 29 29 30 31

Kapitel III. HI.l. III.l.l HI.l.2. HI.l.3. 111.2. 111.2.1. 111.2.2. 111.2.3. 111.3. 111.3.1. 111.3.2. 111.4. 111.4.1. 111.4.2. 111.5. 111.5.1. 111.5.2. 111.5.3. 111.5.4.

Budgetval och avvägning av resursernas användning Budgetvalet Vid tidigare dyrortsundersökningar använda budgetar . . . 1958 års levnadskostnadsundersökning Förslag till budgetval Valet av representantvaror Förfaranden vid tidigare dyrortsundersökningar Principerna för urval av representantvaror Varudefinitioner Säsong- och rabattproblemen Säsongproblemet Rabattproblemet Butiksurvalet Butiksurvalet vid tidigare undersökningar Utredningens förslag till butiksurval . Prisinsamlingen Inledning Livsmedel Alkoholhaltiga drycker och tobak " Bränsle och lyse

. . . .

35 35 40 42 42 44 4g 49 49 5! 52

52 54 57 nn 58 QQ 6Q

4 111.5.5. Kläder och skor 111.5.6. Inventarier och husgeråd 111.5.7. Resor inklusive egna fordon 111.5.8. Diverse varor och tjänster 111.5.9. Sammanfattande förslag till ungefärligt antal representantvaror III.6. Ortsurvalet 111.6.1. Tidigare undersökningar 111.6.2. Utredningens förslag till ortsurval Kapitel IV. IV.l.

Beräkningen av boendekostnaderna Boendekostnadsmätningen vid 1951 års dyrortsundersökning och i konsumentprisindex IV.1.1. Boendekostnadsmätningen vid 1951 års dyrortsundersökning IV.l.2. Boendekostnadsmätningen i konsumentprisindex IV.2. Boendekostnadsundersökningens omfattning IV.2.1. Undersökningens omfattning beträffande besittningsformer . IV.2.2. Undersökningens omfattning beträffande lägenhetsstorlekar IV.3. Boendekostnadsmätningens utformning IV.3.1. Undersökningens utformning för hyres- och bostadsrättslägenheter IV.3.1.1. Mätningen av boendekostnaderna för hyreslägenheter . . . IV.3.1.2. Mätningen av boendekostnaderna för bostadsrättslägenheter IV.3.1.3. Beaktande av kvalitetsskillnader IV.3.1.4. Beräkningen av index för hyres- och bostadsrättslägenheter IV.3.2. Undersökningens utformning för egnahem IV.3.2.1. Omfattningen IV.3.2.2. Mätningen av boendekostnaderna IV.3.2.3. Beaktande av kvalitetsskillnader IV.3.2.4. Beräkningen av index för egnahemslägenheter IV.3.3. Beräkningen av sammanfattande indextal för bostadsposten IV.3.3.1. Sammanvägningen av delindextalen för de olika observerade bostadstyperna IV.3.3.2. Budgetvikten för bostadsposten samt för posten bränsle och lyse IV.4. Lägenhetsurvalet

61 61 61 62 62 62 62 63 67 67 67 68 70 70 71 73 74 74 77 81 83 85 85 85 91 94 95 95 97 97

Kapitel V. Särskilda frågor V.l. Dyrhetsjämförelserna för köksbränsle och lyse V.2. Resekostnader V.2.1. * Inledning V.2.2. Förfarandet vid 1951 års dyrortsundersökning V.2.3. Utredningens förslag V.3. Skatter V.3.1. Inledning V.3.2. Utredningens förslag

100 100 100 100 101 105 108 108 HO

Kapitel VI. VI.1. VI.1.1. VI.1.2. VI.1.3.

112 H2 H2 112 114

Sammanfattning, kostnadsberäkning och tidsplan Sammanfattning Inledning Principiella överväganden Budgetval och avvägning av resursernas användning

. . .

5 VI.1.4. VI.1.5. VI.2. VI.3.

Beräkningen av boendekostnaderna Särskilda frågor Kostnadsberäkning Tidsplan

..'.','.

116 117 118 120

B i l a g a l . Indexutfall vid användning av olika alternativbudgetar

121 Bilaga 2. Hyreslägenheter och bostadsrättslägenheter: Kvalitetselement och deras inverkan på årshyran

123 Bilaga 3. Egnahemslägenheter: Beräkning av nuvärde och återanskafmingsprism.m

12Q

Texttablåer III. 1. I I I . 2. III. 3. I I I . 4. III. 5. III. 6. I I I . 7. I I I . 8. III. 9. III.10. III. 11. III. 12. 111.13. 111.14. IV. 1.

Vid tidigare dyrortsundersökningar använda budgetar . . Budget för Stockholm enligt levnadskostnadsundersökningen 1958 Tätorts- och landsbygdsbudget enligt levnadskostnadsundersökningen 1958 Vägningstal enligt konsumentprisindexens och levnadskostnadsundersökningens budgetar Varuslag och tjänster, för vilka vägningstal och representantvaror saknas i konsumentprisindexens budget . . . . Priser och pålägg inom yllekonfektionshandeln hösten 1959 för olika ortstyper Priser och pålägg inom lätt konfektion våren 1959 för olika prisgrupper Medelvärde och spridning för vissa varupriser i konsumentprisindex, november 1958 Arbetsställen och omsättning inom detaljhandeln Antal arbetsställen och årsomsättning inom detaljhandeln, länsvis Indextal för olika varor inom skilda delar av riket februari 1960 Förslag till ungefärligt antal representantvaror Rikets kommuner den 31 december 1960 Rikets t ä t o r t e r med mer än 10.000 invånare den 1 november 1960 Beståndet lägenheter i november 1960, fördelat efter storlek för olika besittningsformer

36 37 38 40 41 45 46 47 54 56 59 62 64 65 73

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Civildepartementet

Genom beslut den 27 februari 1959 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för civildepartementet att tillkalla en utredningsman för att verkställa utredning angående grunderna för en prisgeografisk undersökning. Med stöd av bemyndigandet har departementschefen samma dag som utredningsman tillkallat generaltulldirektören V. Fahlander. Att såsom experter biträda utredningen har förordnats: den 30 april 1959 byråchefen i civildepartementet A. Aldestam och dåvarande förste aktuarien hos socialstyrelsen C. Öberg, den 22 juni 1960 dåvarande byrådirektören hos bostadsstyrelsen M. Broman och, efter det Broman frånträtt sitt uppdrag, den 16 februari 1962 numera avdelningsdirektören hos bostadsstyrelsen C.-J. von Grothusen. Som sekreterare åt utredningsmannen har från den 10 april 1959 fungerat numera byråchefen i statistiska centralbyrån Å. Lönnqvist. Såsom biträdande sekreterare h a r fungerat från den 30 november 1960 numera aktuarien hos Linköpings stads statistiska kontor Å. Larsson och från den 29 december 1961 förste byråsekreteraren hos fångvårdsstyrelsen K.-E. Forsström och numera förste aktuarien hos statistiska centralbyrån J. Raud. Som ett led i utredningens arbete har synpunkter på en kommande prisgeografisk undersökning inhämtats vid överläggningar med representanter för Landsorganisationen i Sverige, Statstjänstemännens Riksförbund, Svenska Arbetsgivareföreningen, Sveriges Akademikers Centralorganisation och Tjänstemännens Centralorganisation. Sedan utredningsuppdraget slutförts får utredningen härmed vördsamt överlämna sitt betänkande. Stockholm den 17 juli 1962. Vidar

Fahlander I Åke

Lönnqvist

KAPITEL I

Inledning

J. 1.

Direktiven

I .anförande till statsrådsprotokollet den 27 februari 1959 yttrade chefen för civildepartementet, statsrådet Lindholm, bland annat följande. Vid 1956 års riksdag väcktes motioner om vissa ändringar i dyrortssystemet. Härvid föreslogs bl. a. en utredning, syftande till en uppflyttning av dyrortssystemets nuvarande lägsta ortsgrupp till den näst lägsta. I yttrande den 21 mars 1956 över dessa motioner framhöll dyrortsnämnden, att stöd fanns för uppfattningen att en viss sammanpressning av skillnaderna i levnadskostnader mellan olika delar av landet ägt rum sedan år 1951, då den senaste prisgeografiska undersökningen verkställdes. Däremot kunde enligt dyrortsnämnden intet mera bestämt sägas om graden av denna sammanpressning. Vidare berörde nämnden i sitt yttrande vissa aktuella tendenser på den statliga lönemarknaden och framhöll vissa omständigheter, som enligt nämndens mening kunde leda till en ökad spännvidd i den statliga löneskalan. Sammanfattningsvis framhöll dyrortsnämnden, att vad som anförts gav vid handen att vissa spörsmål inom dyrortsgrupperingsområdet kunde bli aktuella och påkalla utredningar. Statsutskottet (Uti. nr 226) fann för sin del vad som i ärendet förekommit ge vid handen, att behov av en översyn av det nuvarande dyrortssystemet förelåg. Utskottet förordade därför, att en sådan skulle komma till stånd. Såsom dyrortsnämnden framhållit, borde såväl en omgruppering som en omprövning av antalet ortsgrupper grundas på en ny prisgeografisk undersökning, varvid borde övervägas, om den skulle baseras på samma principer, som tillämpades vid den senaste undersökningen. Enligt utskottets mening borde en utredning i frågan vara allmän och förutsättningslös,

utan att man på förhand band sig vid någon viss linje. Med skrivelse den 13 december 1956 (nr 411) hemställde riksdagen hos Kungl. Maj :t om en översyn av dyrortssystemet. Den 15 februari 1957 anmälde jag för Kungl. Maj :t frågan om igångsättande av den av riksdagen begärda översynen. Jag redogjorde i detta sammanhang för den gällande ortsgrupperingen i löne- och skattehänseende. Jag erinrade om innebörden i fråga om löneplansspännvidderna av den statliga löneplansrevision, om vilken under hösten 1956 förhandlingsöverenskommelse träffats med statstjänstemännens huvudorganisationer. Jag framhöll vidare, att — med anledning av ändringarna i löneplansspännvidderna — vid den då sammankallade riksdagen i flera motioner frågan om gällande ortsgruppering och därmed sammanhängande spörsmål upptagits till behandling, samt lämnade en sammanfattande redogörelse för innehållet i dessa motioner. Mot bakgrunden av denna redogörelse framhöll jag, att i det läge, vari hithörande frågor befann sig, den av riksdagen begärda, på prisgeografiska undersökningar grundade översynen av ortsgrupperingssystemet borde föregås av vissa principiella överväganden. Jag föreslog för den skull att åt en särskild utredning skulle uppdragas att allsidigt och förutsättningslöst överväga frågan om sambandet i olika hänseenden mellan lönedifferentiering, differentiering av de skattefria avdragen och en ortsgruppering, grundad på skillnader i levnadskostnaderna orterna emellan. Kungl. Maj :t lämnade chefen för civildepartementet bemyndigande att tillkalla fem utredningsmän för att verkställa översyn av ortsgrupperingssystemet. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade jag sistnämnda dag särskilda utredningsmän, vilka antogo benämningen ortsgrupperingsutredningen.

10 Ortsgrupperingsutredningen avgav den 26 november 1957 betänkande angående löneoch skattegrupperingarna (SOU 1957:42), i vilket utredningen i princip förordade ett slopande av såväl den statliga lönegrupperingen som den statliga skattegrupperingen. Betänkandet har varit föremål för en omfattande remissbehandling. Härvid har den övervägande delen av de myndigheter och organisationer, som yttrat sig, avstyrkt såväl avskaffandet av den ortsmässiga lönedifferentieringen i dess nuvarande form som principbeslut om skattegrupperingens avskaffande. Med anledning av i ämnet väckta motioner har sedermera frågan om ortsgrupperingen i skatte- och lönehänseende behandlats vid 1958 års B-riksdag (BevU B 18 och rskr 131 samt SU B 104 och rskr B 127). Bevillningsutskottet har i sitt betänkande erinrat om statsutskottets i det följande åberopade utlåtande 1956:226 samt härefter anfört bl. a. följande. De senaste årens diskussion i ortsgrupperingsfrågan har givit det intrycket, att opinionen i frågan har varit starkt splittrad. Detta förhållande torde ha varit bakgrunden till att ortsgrupperingsutredningen erhöll direktiv om en mer allmän översyn av sambandet i olika hänseenden mellan lönedifferentiering, differentiering av de skattefria avdragen och en ortsgruppering, grundad på skillnaderna i levnadskostnaderna orterna emellan. Ortsgrupperingsutredningen har anvisat ett alternativ till det nuvarande ortsgrupperingssystemet och har, efter vad utskottet kan finna, framfört argument, som utvisar, att berättigad kritik i flera avseenden kan riktas mot det nuvarande systemet. Remissbehandlingen av ortsgrupperingsutredningens betänkande utvisar emellertid, att den rättvisegrund, som — all detaljkritik till trots — är det nuvarande ortsgrupperingssystemets bas, har en mycket stor anknytning hos organisationer, som omfattar stora befolkningsgrupper. Sålunda har arbetsmarknadens parter enstämmigt framhållit betydelsen av att nuvarande system bibehålles. Samma inställning redovisas av näringsorganisationerna, dyrortsnämnden och olika centrala skatteorgan. Efter att sålunda ha tagit del av remissutlåtandena över ortsgrupperingsutredningens betänkande, konstaterar utskottet, att kravet på att skattebelastningen skall stå i relation till skatteförmågan med hän-

syn till orternas dyrhetsförhållanden fortfarande förfäktas av organisationer representerande mycket stora befolkningslager. Den kritik, som riktas mot ortsgrupperingssystemet, kan enligt utskottets uppfattning i vissa avseenden anses befogad, varför ortsgrupperingssystemet bör omprövas. Då enligt bevillningsutskottets mening den prisgeografiska undersökningen syntes vara erforderlig för att bedöma frågan om spännvidden i ortsgrupperingen samt antalet ortsgrupper, ansåg sig utskottet icke böra tillstyrka bifall till framfört yrkande om slopande av ortsgrupp II vid skattegrupperingen. Bevillningsutskottet förutsatte emellertid, att Kungl. Maj :t omedelbart föranstaltade om en dylik undersökning och vidtog de ytterligare åtgärder, som erfordrades för att frågan så snart som möjligt skulle kunna föreläggas riksdagen. Statsutskottet instämde i sitt utlåtande i vad bevillningsutskottet uttalat angående föranstaltande av en prisgeografisk undersökning. Riksdagen beslöt att i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna, vad utskotten anfört. Den av riksdagen begärda prisgeografiska undersökningen bör snarast igångsättas. Emellertid torde, liksom fallet var vid 1951 års dyrortsundersökning, undersökningen böra föregås av en utredning av principerna för densamma. Denna utredning torde böra anförtros en särskild utredningsman under medverkan av erforderliga experter. Såsom framgår av vad som uttalats i de i det föregående redovisade utskottsutlåtandena, bör den prisgeografiska undersökningen syfta till att skapa underlag för en allsidig och förutsättningslös bedömning av frågorna om spännvidden i ortsgrupperingen, om antalet ortsgrupper samt om omflyttningar inom ortsgrupperingen. På den nu ifrågavarande utredningen bör ankomma att utarbeta förslag till grunder för en sådan prisgeografisk undersökning. Med utgångspunkt från de i allmänhet gynnsamma erfarenheterna av områdesindelningen i nu gällande ortsgruppering torde den tekniska uppläggningen av den förestående undersökningen, liksom 1951 års dyrortsundersökning, i stort sett böra grundas på områdesindelningar. Undersökningen bör emellertid i denna del ej planeras så snävt, att de förskjutningar i den nu gällande områdesindelningen inom ortsgrupperingen, som kan visa sig motiverade, omöjliggöres. Utredningen bör i övrigt, i

11 enlighet med vad som uttalats vid riksdagsbehandlingen, närmare överväga, om undersökningen skall baseras på samma principer, som tillämpades vid 1951 års undersökning. Bevillningsutskottet har i sitt utlåtande 1958: B 18 framhållit, att i ortsgrupperingsutredningens betänkande liksom i remissyttrandena häröver framförts värdefulla synpunkter för uppläggningen av den prisgeografiska undersökningen. Med anledning härav torde ifrågavarande betänkande jämte däröver avgivna yttranden få överlämnas till utredningen för att vara tillgängligt vid fullgörandet av uppdraget. Utredningens förslag till riktlinjer för den kommande undersökningen bör innefatta ett tidsschema för genomförandet samt en beräkning av kostnaderna för undersökningen.

I. 2. Historisk översikt skattegrupperingarna

över löne- och

En utförlig redogörelse för dyrortsgrupperingens tillkomst och utveckling har lämnats i ortsgrupperingsutredningens betänkande (SOU 1957:42). I det följande lämnas endast en kortfattad översikt av löne- och skattegrupperingarna. Lönegrupperingen. Denna tillkom enligt beslut vid 1919 års riksdag och tillämpades fr. o. m. den 1 juli 1920 för kommunikationsverkens personal och fr. o. m. den 1 januari 1922 för tjänstemän vid den allmänna civilförvaltningen. Ortsindelningen omfattade sju ortsgrupper. Detta gällde också vid 1925 års gruppering, men vid 1931 års gruppering tillades en åttonde grupp och år 1935 en provisorisk nionde grupp. Vid 1939 å r s lönegruppering, grundad på en år 1935 färdigställd undersökning, fastställdes antalet grupper till nio (A— I). År 1941 gjordes en n y prisgeografisk undersökning, som icke ledde till någon ändrad gruppering. Nästa gruppering gjordes provisoriskt fr. o. m. den 1 juli 1947 och definitivt fr. o. m. den

1 januari 1948, då ortsgruppernas antal minskades till fem. Därefter ändrades grupperingen den 1 januari 1954 genom att den lägsta gruppen borttogs. Fr. o. m. den 1 januari 1962 är antalet grupper endast tre (numrerade från 3 till 5). Syftet med en lönegruppering kan antingen vara att ge underlaget för att åstadkomma lika reallön oavsett tjänstgöringsort eller att åstadkomma en anpassning till de lokala och regionala växlingarna i lönerna på den allmänna arbetsmarknaden för att därigenom säkerställa likvärdiga rekryteringsmöjligheter på olika orter (1936 års lönekommitté). Det förstnämnda syftet — lika reallön — har från dyrortsgrupperingarnas början dominerat, men på senare tid har man även velat tillgodose rekryteringssynpunkterna (1957 års lönerevision). Till grund för lönegrupperingarna har i allmänhet legat undersökningar av levnadskostnadernas höjd på olika orter, s. k. dyrortsundersökningar, vilka med undantag för den första samtliga utförts av socialstyrelsen. Den första undersökningen verkställdes av kommerskollegium år 1909 och omfattade sammanlagt 258 orter. Nästföljande dyrortsundersökning utfördes år 1916 av socialstyrelsen och avsåg samtliga kommuner och dessutom vissa särskilda orter. Närmast följde med fem års mellanrum fyra undersökningar, utförda på material för åren 1919,1924,1929 och 1934. Därnäst följde en undersökning år 1941, vilken som framhållits icke ledde till någon ändring av gällande ortsgruppering. Därefter har ytterligare två dyrortsundersökningar genomförts, nämligen på material för åren 1946 och 1951. Den sistnämnda undersökningen skilde sig från de föregående genom att beräkningarna grundade sig på ett urval av orter, medan i de övriga undersökningarna samtliga rikets kommuner in-

12 gick, med undantag för 1909 års undersökning. Metoden vid de tidigare undersökningarna har i princip varit ungefär densamma. Den kan beskrivas så, att man beräknat kostnaden för en viss konsumtion av livsmedel, bränsle, lyse och bostad samt för skatter enligt en hushållsbudget för löntagare med familj bestående av hustru och 2 å 3 barn. De medräknade posterna (den »avkortade budgeten») anses ha motsvarat omkring 2/3 av totalbudgeten. Vid 1941 års undersökning lät man i princip beräkningarna omfatta samtliga i budgeten ingående poster (även beklädnad, inventarier o. s. v.), vilket även varit fallet vid de senare utförda undersökningarna. Genomgående har dock varit, att de tillkomna grupperna varit representerade endast genom ett fåtal varuslag vid prisinsamlingen. Beräkningen av bostadsposten, som tidigare skett mycket approximativt, förbättrades i och med 1941 års undersökning. Vid 1946 och 1951 års undersökningar medtogs dessutom resekostnad e r n a i beräkningarna. Spännvidderna, d. v. s. skillnaden mellan högsta och lägsta dyrhetstalet, ber ä k n a d i procent av det högsta talet, låg vid samtliga undersökningar t. o. m. 1934 års mellan 40 och 50 procent. Vid 1941 års prisgeografiska undersökning fann man en högsta spännvidd av 27 prccent. Vid 1946 års undersökning hade spännvidden sjunkit till 20 procent och år 1951 var spännvidden endast 14,5 procent. Den framträdande sammanpressningen sammanhänger delvis med olikheter i beräkningsmetoden men otvivelaktigt också med faktiska utjämningar av prisnivån. Skattegrupperingen. Bestämmelser angående skattefria ortsavdrag infördes i den statliga beskattningen år 1919 och i den kommunala år 1920. Dessa avdrag

var ortsgrupperade i fem grupper (I—V) och detta antal förblev oförändrat till och med 1953. Från och med 1948 års gruppering uppnåddes överensstämmelse med lönegrupperingen. Genom beslut av 1961 års riksdag har fr. o. m. den 1 januari 1962 dyrortsgrupperingen i fråga om ortsavdragen slopats. Nu gäller således samma ortsavdrag oavsett dyrortsgrupp. I. 3. Vissa synpunkter i till utredningsuppdraget

anslutning

Bortfallet av skattegrupperingen och len nyligen gjorda ändringen i den statliga lönegrupperingen har enligt utredningens uppfattning icke rubbat förutsättningarna för utredningsuppdraget. I den mån dessa ändringar är uttryck för en bestående tendens, kan de möjligen minska den aktuella betydelsen av ett eller annat moment i en kommande prisgeografisk undersökning, men de påverkar knappast dess allmänna uppläggning. Det ligger för övrigt i sakens natur, att en undersökning, som skall ge ledning för ett lallmänt bedömande av frågor om framtida lönegruppering, i princip icke bör påverkas av den aktuella lönegrupperingens utseende. I sammanhanget bör även påpekas det allmänna intresse, som undersökningen h a r utöver området för det statliga lönesystemet. Vid utarbetandet av riktlinjer för en statistisk undersökning av förevarande slag ställs man inför en serie avvägningar mellan önskemål och resurser. Sådana avvägningar kan till en del gör a s på huvudsakligen tekniska grunder: m a n kan t. ex. välja en mindre kostsam metod framför en mera kostsam, därför att den senare statistiskt bedöms icke ha så mycket högre värde, att det motiverar kostnadsskillnaden. Men vid större avvägningar blir det till slut

13 fråga om vilken betydelse man allmänt sett vill tillmäta slutresultatet och vad man fördenskull vill kosta på hela undersökningen. Utredningen har vid sina avvägningar varit obenägen att kompromissa alltför mycket på bekostnad av det slutliga undersökningsresultatet. Efter alla diskussioner, som tidigare förts i dyrortsfrågan, synes det nämligen angeläget, att en kommande undersökning så anordnas, att den ger vad som rimligen kan begäras under förhandenvarande omständigheter. Detta torde också vara nödvändigt för att undersökningen skall kunna skapa det i utredningsdirektiven åsyftade underlaget för en allsidig och förutsättningslös bedömning av frågor berörande dyrortsgrupperingen. Utredningsförslagets genomförande kommer emellertid att ställa sig tämligen kostsamt. En dryg andel iav kostnaderna faller på undersökningen av boendekostnaderna. Utgångsläget är i denna del ogynnsamt, i det att någon allmän hyresräkning icke h a r ägt rum sedan år 1945, vilket nödvändiggör en partiell hyresräkning vid dyrortsundersökningen. Därtill kommer att utredningen anser det påkallat att låta prisiobservationerna omfatta viktiga bostadskategorier, som icke behandlats på detta sätt vid tidigare dyrortsundersökningar.

Till frågorna om dyrortsområden och antalet ortsgrupper samt dyrortsintervallens storlek har utredningen icke tagit ställning. Dessa frågor bör avgöras, först när undersökningsmaterialet föreligger och under beaktande av den precision, som uppnåtts. Eftersom utredningen endast har att föreslå riktlinjer för den prisgeografiska undersökningen, har ej detaljerade förslag utarbetats rörande urvalet av de varor och tjänster, för vilka prisobservationer skall göras. Utredningen har även avstått från att söka lösa de komplicerade problem, som är förknippade med införandet av ett konsekvent utnyttjande av dels stickprovsmetodik, dels tekniken för optimal allokering vid här ifrågavarande indexberäkningar. En dylik övergång till moderna statistiska metoder vid indexberäkningarna är visserligen enligt utredningens mening angelägen, men med hänsyn till engångskaraktären hos en kommande dyrortsundersökning har det inte bedömts vara lönsamt att enbart för dess del utföra det omfattande planeringsarbete, som erfordras för övergången. Utredningen h a r i stället stannat för att i huvudsak anknyta till den nuvarande metodiken i de löpande beräkningarna för konsumentprisindex.

K A P I T E L II

Principiella överväganden

II. 1. Undersökningens

syfte

Av kapitel I framgår att en kommande prisgeografisk undersökning skall syfta till att skapa ett underlag för en ortsgruppering, grundad på skillnaderna i levnadskostnaderna orterna emellan. Det gäller att vid undersökningen för de olika orterna beräkna inbördes jämförbara mått på kostnaderna för att upprätthålla en given levnadsnivå. För att en jämförelse med den angivna innebörden skall kunna genomföras, erfordras att begreppet levnadsnivå närmare preciseras. I och för sig är det önskvärt, att levnadsnivåbegreppet ges en mycket vid innebörd, att levnadsnivån får bestämmas icke endast av den faktiska storleken och sammansättningen hos konsumtionen av på marknaden utbjudna varor och tjänster utan även av sådana faktorer som variationer i sortimentet av dylika förnödenheter, tillgång och kvalitet på av det offentliga tillhandahållna nyttigheter, olikheter i klimatiska förhållanden och annat, som bidrar till att ge levnadsmiljön dess prägel. Det är emellertid ej möjligt att definiera en sådan »total» levnadsnivå så, att den lämpar sig som underlag för en prisstatistisk undersökning. Anledningen härtill är, att en enhetlig värdering av alla de olika faktorer, som bestämmer en sådan levnadsnivå, ej låter sig göra, varför ett sammanfattande mått på denna ej kan erhållas; man kan, med andra ord, ej konstruera något objektivt totalt välfärdsmått. Det levnadsnivåbe-

grepp, som läggs till grund för en prisstatistisk jämförelse, måste d ä r f ö r — v a r e sig det är fråga om en jämförelse i tiden (exempelvis konsumentprisindex) eller i rummet — inskränkas till prisstatistiskt mätbara faktorer, d. v. s. faktorer som kan indelas i pris- och mängdkomponent. Det är ej möjligt att göra någon helt klar gränsdragning mellan prisstatistiskt mätbara och icke mätbara faktorer. Avgränsningen av vad som skall anses bestämma levnadsnivån måste med anledning härav bli i viss mån godtycklig. Vid bestämningen av vad som skall ingå i levnadsnivån får beaktas å ena sidan, att det är önskvärt att innefatta så mycket som möjligt, för att erhållna indextal skall få en tillfredsställande generell innebörd, och å andra sidan att det bör eftersträvas, att utrymmet för skönsmässiga bedömningar vid indexberäkningarna blir så litet som möjligt. Enligt utredningens uppfattning är det i tveksamma fall att föredra, att man ur själva indexberäkningarna utesluter faktorer, vilkas prisstatistiska mätbarhet kan ifrågasättas, och i stället beaktar dem i särskild ordning, framför att de inkluderas i beräkningarna. Sådana faktorer, där en prismässig värdering måste bli helt skönsmässig, bör icke alls beaktas. Genom ett sådant förfarande erhålls en klarare redovisning av skönsmässiga element i levnadskostnadsjämförelserna, än vad som annars skulle vara fallet. Utredningen förordar med hänvisning

15 till det anförda, att till grund för indexberäkningarna läggs en levnadsnivå, som i huvudsak anknyter enbart till på marknaden utbjudna varor och tjänster, och att olikheter i behovet av resor på orter av olika karaktär beaktas i särskild ordning liksom även skatteutgifterna, under det att andra faktorer, som kan ha betydelse för den totala levnadsnivån, överhuvudtaget icke beaktas. På detta sätt erhålles enligt utredningens mening indextal, som nära ansluter sig till den avsedda användningen som underlag för en lönegruppering. I sammanhanget må framhållas, att det även vid beräkning av tidsindexar är nödvändigt att företa inskränkningar i allmängiltigheten efter i princip samma linjer som de h ä r angivna. Dylika indexar kan ges vidare innebörd, än vad omfattningen av det grundläggande levnadsnivåbegreppet ger täckning för, endast i det speciella fallet, att i genomsnitt ingen förändring inträffat för de observerade faktorerna och ej heller för någon av de icke observerade. I alla andra fall saknas grund för en vidare tolkning. Detta gäller även vid tidsjämförelser över korta perioder, under vilka icke observerade faktorer kan antas vara approximativt oförändrade eller endast uppvisa säsongvariationer. Anledningen härtill är, att någon rimlig metod ej kan förebringas att väga samman den genomsnittliga prisförändringen för observerade faktorer med oförändrad nivå för de icke observerade.

17. 2. Indexproblematiken I föregående avsnitt h a r i stora drag angivits vad som bör beaktas vid bestämning av levnadsnivån. De indextal, i vilka dyrhetsjämförelserna utmynnar, skall ange relationen mellan kostnaderna på olika orter för att upprätthålla

en viss given levnadsnivå. I och med att dennas innehåll fastlagts, har därför den frågeställning angivits, till vilken dessa indextal hänför sig. Här skall nu diskuteras, h u r beräkningen av de angivna indextalen bör utföras. Låter man levnadsnivån bestämmas av en enda vara (eller tjänst) och har denna exakt samma egenskaper, var respektive när den än förekommer, möter en indexberäkning inga svårigheter. Ett sådant indextal är dock utan nämnvärt intresse; vad som önskas är i allmänhet ett sammanfattande mått på prisolikheterna mellan var och en av ett antal jämförelsepunkter och en baspunkt 1 för en konsumtion, omfattande ett stort antal varor och tjänster, vilka kan uppvisa mer eller mindre markerade variationer i vissa kvalitetsegenskaper såväl på samma punkt som mellan olika punkter. För att en .indexberäkning med denna omfattande innebörd skall kunna genomföras måste följande tre problem lösas på ett eller annat sätt. (i) Förfarandet vid sammanvägning av indextalen för de olika varorna och tjänsterna till ett sammanfattande tal (vägningsproblemet). (ii) Förfarandet då sortimentet av för konsumtion tillgängliga förnödenheter varierar mellan de jämförda punkterna (sortimentsproblemet). (iii) Förfarandet då kvalitetsskillnader föreligger mellan förnödenheterna på de jämförda punkterna (kvalitetsproblemet). En förutsättning för att dessa frågor skall kunna lösas är, att beräkningarna anknyts till ett visst subjekt eller en viss grupp subjekt, som utnyttjar de varor och tjänster, vilkas genomsnittliga prisförändring man önskar mäta. 1 Vid interlokala prisjämförelser utgörs punkterna av ett antal geografiska områden, från vilka prisdata inhämtas vid samma tid. Vid tidsindexar avser jämförelserna samma geografiska område vid olika tider.

16 En lämplig ansats vid indexberäkningar beträffande konsumentpriser är att arbeta med en indifferensbestämd index. En dylik index kan sägas belysa, h u r mycket det kostar att på jämförelsepunkten (-punkterna) uppnå en viss behovstillfredsställelse i förhållande till vad detta kostar på baspunkten. Indexen anger prisolikheterna mellan baspunkt och jämförelsepunkter vid »lika standard». Grundvalen för indexen är de s. k. indifferensnivåerna. Varje nivå innefattar alla tänkbara kombinationer av varor och tjänster som ger en viss behovstillfredsställelse. 1 Den indifferensbestämda indexen anger relationen mellan den lägsta kostnad som erfordras för att nå en viss indifferensnivå på baspunkten och motsvarande kostnad för att nå samma nivå på respektive jämförelsepunkt. Den »lika standardens» innebörd bestäms av vilka element i levnadsnivån som beaktas vid fastställandet av indifferensnivåerna. Vid den prisstatistiska undersökningen bör dessa element, såsom angivits i avsnitt II. 1, utgöras av de varor och tjänster, som tillhandahålls för privat konsumtion på marknaden. Den indifferensbestämda indexens värde bestäms icke endast av föreliggande prisrelationer mellan baspunkt och jämförelsepunkt utan även av indifferensnivåernas form och läge. Emellertid kan av teoretiska skäl icke indifferensnivåerna för olika individer beaktas i samma indexberäkning annat än i det fallet, att fullständig överensstämmelse föreligger mellan respektive individers preferenser. (Detta innebär att de olika individerna har identiskt samma indifferensnivåer.) Eftersom en dylik identitet aldrig torde föreligga, måste en indifferensbestämd index alltid hänföras till en viss individ. Teoretiskt gäller att vid en indexberäkning av denna typ, som hänför sig till en större grupp, blir

det därför i princip nödvändigt att först beräkna indextal för varje individ i gruppen och att därefter ur de individuella indextalen beräkna ett sammanfattande tal för hela gruppen. Metoden att beräkna det sammanfattande talet får i varje särskilt fall anpassas till den avsedda användningen av talet. II. 3. Indexformel

och budgetval

I praktiken är det ej möjligt att beräkna en indifferensbestämd inidex, ty det är ej möjligt att inhämta erforderlig information om indifferensnivåerna; endast en ytterst ungefärlig uppfattning om deras form och läge kan erhållas. Vid utformningen av konkreta indexberäkningar blir det därför nödvändigt, att man inriktar sig på att finna tillfreds^ ställande approximationsförfaranden. Möjligheterna härvidlag diskuteras i det följande. Ett vanligt förfarande är, att man ersätter jämförelsen av den lägsta kostnaden för att nå en viss indifferensnivå på baspunkt och jämförelsepunkt med en jämförelse mellan kostnaderna för att upprätthålla en viss given, på baspunkten observerad konsumtion på denna och på jämförelsepunkten; man beräknar en Laspeyresindex. Fasthållandet vid baspunktens konsumtion medför, att jämförelsen kommer att hänföra sig till samma indifferensnivå. Denna är för baspunktens del också den högsta, som konsumenten kan uppnå vid given kon1 Begreppet behovstillfredsställelse antas ha den innebörden, att konsumenten i varje situation disponerar sin konsumtionssammansättning så, att maximal behovstillfredsställelse uppnås. Detta innebär, att konsumenten alltid antas fördela sina begränsade resurser på de olika förnödenheterna i marknaden så, att han uppnår den högsta indifferensnivån av dem, som det är möjligt för honom att uppnå. Det bör observeras, att detta betraktelsesätt innebär ett fullständigt accepterande av konsumentens värderingar utan något försök till bedömning av den »objektiva» nyttan e. d.

17 sumtionsutgift, medan det däremot beträffande jämförelsepunkten praktiskt taget alltid förhåller sig så, att man genom viss omfördelning av konsumtionen skulle kunna uppnå den aktuella indifferensnivån till lägre kostnad än den, som erfordras vid oförändrad konsumtionssammansättning. 1 Detta innebär att Laspeyresindexen kan beräknas ge ett högre indextal, än vad den indifferensbestämda indexen skulle ge. En annan standardmetod att approximcra den indifferensbestämda indexen är att grunda kostnadsjämförelsen på respektive jämförelsepunkts konsumtion; man beräknar en Paascheindex. Denna index kan beräknas ge ett lägre resultat än den indifferensbestämda indexen. Anledningen härtill är densamma som till att Laspeyresindexen ger ett högre resultat, ty Paascheindexen kan uttryckas som det inverterade värdet av en Laspeyresindex med respektive jämförelsepunkt som bas. Om indifferensnivåerna vore exakt identiska för bas- och jämförelsepunkter, skulle tydligen Laspeyres- och Paascheindexen ange gränser, mellan vilka den indifferensbestämda indexen ligger. I praktiken kan man emellertid inte räkna med att det förhåller sig på detta sätt. De båda indexarna kan dock bedömas godtagbart approximera dylika gränser, om indexberäkningarna avser tidsjämförelser över korta perioder eller interlokala jämförelser mellan orter med likartade förhållanden. I övriga fall hänför sig de båda indexarna till så olika system av indifferensnivåer, att en jämförelse dem emellan väsentligen endast ger ett begrepp om indexberäkningens känslighet för olikheter i vägningsförfarandet. I det föregående har angivits, att man för att erhålla en indifferensbestämd index med anknytning till mer än en konsument måste arbeta med särskilda be2— 203002

räkningar för var och en av ett antal individer ur den grupp konsumenter, till vilka man vill, att det gemensamma indextalet skall hänföra sig. Ett dylikt förfarande är mycket omständligt och dessutom svårgenomförbart, därför att det fordrar, att en budget beräknas för varje individ, vars indextal skall beräknas. Om man som sammanfattande index accepterar ett med respektive konsuments totala konsumtionsvärde vägt medeltal, kan den angivna svårigheten elimineras genom att man i stället för att anknyta indexberäkningarna till varje individs konsumtion grundar dem på en genomsnittlig budget för den grupp konsumenter, indexberäkningarna skall avse. 2 Anledningen härtill är, som utan svårighet kan visas, att ett indextal, beräknat med användning av en dylik budget, överensstämmer med den angivna, ur individuella indextal erhållna, sammanfattande indexen. Beträffande valet av indexformel gäller, att Laspeyres- och Paascheindexen är jämställda ur teoretisk synpunkt. Så snart det gäller att genomföra prisjämförelser mellan en baspunkt och mer än en jämförelsepunkt, är Laspeyresindexen att föredra av praktiska skäl, beroende på att en och samma budget då kan användas för samtliga jämförelser, under det att Paascheindexen fordrar en speciell budget (den aktuella jämförelsepunktens) för varje prisjämförelse. Utredningen föreslår av anförda skäl, att en Laspeyresindex används vid de inter1 Det kan i vissa — i praktiken föga troliga — specialfall inträffa, att indifferensnivåerna har sådan form, att den lägsta kostnaden för att uppnå den aktuella indifferensnivån föreligger vid oförändrad konsumtion. Vidare gäller detta oberoende av indifferensnivåernas utseende i det triviala fallet, att inga prisskillnader föreligger mellan bas- och jämförelsepunkter). 2 Denna budget skall ange, hur gruppens hela konsumtionsvärde för vid bestämningen av levnadsnivån beaktade varor och tjänster fördelar sig på dessa.

18 lokala prisjämförelserna. Till baspunkt i Laspeyresindexen kan i princip vilken som helst av de i en kommande dyrortsundersökning ingående orterna väljas. Det är även möjligt att använda en grupp orter som baspunkt. Av vad som anförts i det föregående framgår, att då det levnadsnivåbegrepp, till vilket man avser att anknyta indexberäkningarna, fastlagts, är det valet av baspunkt, som avgör, vilken frågeställning indexberäkningarna kommer att belysa. Vid den senast genomförda dyrortsundersökningen var det primära syftet att bestämma dyrheten på olika orter i förhållande till Stockholm. Denna målsättning, som utredningen icke finner anledning att frångå, innebär, att Stockholm skall väljas som baspunkt vid de interlokala prisjämförelserna. Utredningen får därför föreslå, att man vid en kommande dyrortsundersökning väljer Stockholm som baspunkt för indexberäkningarna. Detta innebär, att vägningstalen för beaktade varor och tjänster skall grundas på den genomsnittliga stockholmsbudgeten och att prisjämförelserna skall avse respektive orts priser jämförda med stockholmspriser. —• Det må i sammanhanget framhållas, att om man önskar belysa de inbördes dyrhetsrelationerna mellan olika andra orter än Stockholm, blir det nödvändigt att arbeta med indexar, dfir Yägningstalen från fall till fall anknyts till konsumtionsförhållandena på den ort, som valts som baspunkt vid jämförelsen; det är ej möjligt att genomföra dylika jämförelser med användning av de indextal, som erhålls, då stockholmsbudgeten begagnas. Vid den senaste dyrortsundersökningen arbetade man även med en alternativ målsättning, vilken innebar, att man avsåg att belysa dyrheten på de olika jämförelsepunkterna i förhållande till genomsnittet för en grupp orter, dvs. egent-

liga landskommuner, som avvek så mycket som möjligt från Stockholm i levnadsvanor (SOU 1951: 7, s. 56). Vid tilllämpning av detta alternativ erfordras, att nämnarna i vid indexberäkningarna använda priskvoter utgörs av medelpriser för den grupp orter, som bildar baspunkt, och att använda vägningstal hämtas från en genomsnittlig budget, som hänför sig till konsumtionsvanorna på dessa orter. Syftet med att jämte en stockholmsbudget även använda en landsbygdsbudget var »att . . . på två olika sätt uppskatta de totala skillnaderna i dyrhet» (a. a. s. 56). Man kan emellertid inte dra några slutsatser beträffande tillförlitligheten hos gjorda uppskattningar, vare sig de två beräkningarna ger ungefär samma eller markerat skiljaktiga resultat; det dyrhetstal, som anknyter till respektive beräknings målsättning, får användas oavsett utfallet av en jämförelse. Utredningen h a r därför inte funnit lämpligt föreslå, att indexberäkningar, anknutna till en sådan alternativ målsättning, kommer till stånd vid en kommande prisgeografisk undersökning. Med hänsyn till att — som framgår av det föregående — en Laspeyresindex kan förväntas överskatta dyrheten på jämförelsepunkterna i förhållande till baspunkten, 1 vore det i och för sig önskvärt, att de angivna indexberäkningarna kompletterades med indexar av Paaschetyp. De inte obetydliga olikheter, som föreligger mellan de flesta a n d r a orter och Stockholm, medför emellertid, att man ej kan räkna med att Laspeyresoch Paascheindexen för en viss jämförelsepunkt med rimlig precision ger gränser, mellan vilka den indifferens1 I det här aktuella fallet innebär detta, att vid indexberäkningarna prisnivån för Stockholm kommer att framstå som lägre i förhållande till övriga orter, än vad som faktiskt är förhållandet.

19 bestämda indexen skulle ligga. Därför skulle sådana kompletterande indexberäkningar strängt taget endast kunna tjäna till att belysa, i vilken utsträckning indexberäkningarnas resultat påverkas av variationer i vägningsförfarandet. Vid denna begränsade målsättning skulle man kunna förenkla förfar a n d e t vid beräkningarna av alternativa indexar genom att, i stället för att för varje jämförelsepunkt använda en speciell budget, hänförlig till konsumtionsvanorna på respektive punkt, utnyttja en eller ett par budgetar, som grundades p å konsumtionens genomsnittliga sammansättning för flera jämförelsepunkter. Alternativa indexar av denna typ kan sägas utgöra grova approximationer till Paascheindexen. Vid det definitiva valet av indexformel gäller det att ge såväl Laspeyresindexen som de eventuellt därutöver aktuella indexarna av Paaschetyp en för praktiskt bruk lämplig utformning. Ned a n anges i symboler transformeringen av den grundläggande formeln för Laspeyresindexen till en med hänsyn till det praktiska beräkningsarbetet lämplig form. Antages att konsumtionen omfattar N olika varor och tjänster och betecknas p r i s och konsumerad mängd av vara (eller tjänst) »/» med p0i respektive q0i för Stockholm och med pH respektive tfj. för en viss jämförelsepunkt, kan Laspeyresindexen (2.1) skrivas

L01

= -N

T -N

•

YPO.QO. i

l

(2-D

Ypo.qo. l

i

l

'

vilket ger

Z 1

p

p

-N

—

QtS

u

(2.2)

Formeln (2.2) föreslås komma till användning vid indexberäkniingarna enligt stockholmsbudget (Laspeyresindexen). Detta innebär, att kvoterna för de olika varornas pris i förhållande till stockholmspriset, — ' , skall vägas med P ot den andel, som respektive varas konsumtionsvärde utgör av det genomsnittliga konsumtionsvärdet vid konsumtionsvanorna i Stockholm, d. v. s. vägningstalet för den z-te varan blir

N

Lämpligen bör vikterna uttryckas i promille. Vid de i kapitel V föreslagna metoderna att beräkna resekorrektion och skatteutgift är det nödvändigt att arbeta med budgetbelopp. För jämförelsepunkterna erhålls dessa genom att stockholmsbudgetens utgiftssumma (med bortseende från skatter) multipliceras med respektive jämförelsepunkts indextal, beräknat enligt (2.2). De slutliga dyrhetstalen bör anges till varje jämförelsepunkts på angivet sätt framräknade budgetbelopp plus dess beräknade resekorrektion och skatteutgift, uttryckt i promille av motsvarande utgiftssumma för Stockholm. Dyrhetstalet för Stockholm blir således definitionsmässigt lika med 1 000. Med hänsyn till dels det begränsade värdet av alternativa beräkningar av Paascheindexar vid en prisgeografisk undersökning, dels att dylika beräkningar ställer sig arbetstekniskt oförmånliga jämfört med andra alternativ, som fyller samma uppgift, finner utredningen det ej vara motiverat, att sådana indexar beräknas. Utredningen förordar i stället, att, om alternativa indexbe-

20 räkningar kommer till stånd, indexformel användes:

hl=

>

N_

_

—

följande

(2.3),

där p

betecknar genomsnittspriset för bi vara i på en viss grupp orter och q den genomsnittligt konsumerade mängden av varan / på dessa orter och övriga beteckningar har samma innebörd som i formlerna (2.1) och (2.2). Denna formel är analog med formel (2.2) och innebär, att för varje ort respektive varas p r i s vägs i förhållande till stockholmspriset med den andel av hela konsumtionsvärdet, som genomsnittligt faller på varan i fråga vid de konsumtionsförhållanden, som råder för en viss grupp orter. Nyttjas (2.3) vid beräkningarna, bör i regel lägre indextal erhållas än vid användning av (2.2) för de orter, vilkas konsumtionsförhållanden fått bestämma vägningstalen, ty då beaktas i viss mån konsumtionens anpassning efter prisförhållandena på respektive ort och formeln kan i dessa fall sägas ge en index av Paaschetyp. 1 Beträffande avgränsningen av den grupp eller de grupper orter, vilkas konsumtionsförhållanden beaktas vid evenfuell(a) alternativ(a) indexberäkn i n g ( a r ) , gäller, att den bör utföras så, att orter, där konsumtionsvanorna är likartade och i möjligaste mån avvikande från Stockholms, b ö r sammanföras till en grupp. I kapitel III och bilaga 1 behandlas frågan om alternativbudgetar ytterligare i belysning av tillgängliga uppgifter om konsumtionsvanorna på olika orter, och konkreta exempel på dylika budgetar lämnas.

II. 4. Sortimentsproblemet

och

kvalitets-

Framställningen i de föregående avsnitten av detta kapitel har förts så långt, att det angivits, vad som skall ingå i den till grund för indexberäkningarna lagda levnadsnivån, vilka konsumenters levnadsnivå beräkningarna skall anknyta till, vilka element i levnadsnivån som skall beaktas genom utanför de egentliga indexkalkylerna liggande mätningar och — implicit — vilka element som lämnas helt utan avseende vid framräkningen av dyrhetstalen. Vidare har indexformler angivits för såväl de grundläggande indexkalkylerna av Laspeyrestyp som för eventuella, alternativa indexkalkyler av Paaschetyp. Härmed skulle — så snart budgetvalet träffats för de eventuella alternativa indexberäkningarna — de principiella indexproblemen vid en prisgeografisk un1 Det bör dock uppmärksammas att (2.3) ej kan återföras till Paascheindexen. En ren Paascheindex analog med Laspeyresindexen (2.2) blir nämligen p

oi = — /

N

"p

A-*ZPHHi

li

(2.4)

och en approximativ Paascheindex med vägningstal, grundade på budgeten för en grupp orter, blir

N

P

Q

—

°l

Såväl (2.4) som (2.5) är mindre lämpad för användning i praktiken.

21 dersökning vara färdigbehandlade, förutsatt att utbudet av varor och tjänster vore identiskt detsamma på alla orter i fråga om såväl sortimentets omfattning som de olika förnödenheternas kvalitet. Så är emellertid inte fallet, och detta medför de kanske allvarligaste svårigheterna vid en indexb e r ä k n i n g av här angivet slag. 1 F ö r beräkning av Laspeyres- och Paascheindexar erfordras, att man bestämmer, hur mycket det kostar att på jämförelsepunkten upprätthålla exakt samma konsumtion som på baspunkten och vice versa. Detta möter inga teoretiska svårigheter, om förnödenhetssortimentet är helt identiskt för bas- och jämförelsepunkt. I verkligheten föreligger emellertid i allmänhet betydande olikheter härvidlag mellan olika punkter. Korrekta beräkningar av de båda indextyperna kan ej genomföras under dessa omständigheter, medan det däremot är teoretiskt — ehuru ej praktiskt — möjligt att beräkna den indifferensbestämda indexen. I det följande diskuteras olika möjligheter att i praktiken approximera en Laspeyresindex. I det föregående har konsumtionen angivits omfatta olika förnödenheter, i vilket begrepp innefattas såväl varor som tjänster. Konventionellt göres åtskillnad mellan å ena sidan olika förnödenheter och å a n d r a sidan olika kvaliteter av samma förnödenhet. Som exempel kan nämnas, att det anses naturligt att betrakta lågskor och kängor som olika varor, under det att dylika fotbeklädnader med enkel och med dubbel sula vanligen betraktas som olika kvaliteter av samma vara, lågskor respektive kängor. Även beträffande tjänsterna kan en dylik dubbel klassificering tänkas; dampermanentning och klippning kan betraktas som olika tjänster, under det att skilda typer av per-

manentning kan betraktas som olika kvaliteter av samma tjänst. Vid indexberäkningar är denna distinktion mellan å ena sidan olika var o r och tjänster och å andra sidan skilda kvaliteter av dessa icke nödvändig; det möter ej något hinder att betrakta varje särskild kvalitet som en speciell vara eller tjänst. Likaväl kan förnödenheter, vilka konventionellt särskiljs som olika varor eller tjänster, betraktas som olika kvaliteter av samma vara eller tjänst, och en dylik sammanföring kan drivas så långt, att åtminstone en kvalitet av varje vara respektive tjänst återfinns på alla jämförda punkter. Genom dylika krympningar eller utvidgningar av vad som innefattas i en förnödenhet, har man således principiellt möjlighet att återföra de svårigheter, som sammanhänger med variationer i förnödenhetssortimentets sammansättning, till ett renodlat kvalitetsproblem eller sortimentsproblem. Utredningen har därför funnit det lämpligt att behandla dessa båda frågor i ett sammanhang. Hur långt uppspaltningen av förnödenhetssortimentet p å olika varor och tjänster måste drivas, för att man skall uppnå, att inga skillnader i kvalitetshänseende föreligger inom respektive varudefinitions ram, bestäms — då en indifferensbestämd index tas som utgångspunkt för indexberäkningarna — inte av förnödenheternas tekniska egenskaper utan av konsumentens värderingar. Förnödenheter, vilka konsumenten bedömer vara inbördes helt likvärdiga, 2 skall betraktas som samma vara (tjänst), och förnödenheter, som ej upp1 Detsamma gäller vid beräkningar av tidsindexar, där det är förändringarna över tiden som vållar svårigheterna. 2 För varje par av dessa gäller, att en enhet av den ena ger samma behovstillfredsställelse som en enhet av den andra.

22 fyller detta villkor, som olika varor (tjänster). En så långtgående indelning kan endast genomföras med avseende på en konsument i taget, eftersom mer eller mindre markerade skillnader i preferenser får förutsättas föreligga mellan olika konsumenter. Detta medför att en uppsplittring måste bli mycket långtgående för att varje vara och tjänst skall kunna bedömas vara helt homogen i kvalitetshänseende. Förutom att det på grund av bristande kännedom om konsumenternas värderingar vore ogörligt att genomföra en indelning av förnödenheterna, som uppfyller det u p p ställda kravet, vore det också olämpligt redan av praktiska skäl. För att renodla problemet med indexberäkningar vid varierande varusortiment förutsätts dock tills vidare, att en dylik indelning kan göras. Antag, att en indexjämförelse skall göras mellan punkterna 0 och 1 och att det av en viss konsument utnyttjade förnödenhetssortimentet på punkten 0 (baspunkten) omfattar N' 0 olika förnödenheter, där alla till en viss vara (tjänst) hänförda förnödenheter ur konsumentens synpunkt är av samma kvalitet, och att N' 0 1 av dessa återfinns på punkt 1 (jämförelsepunkten). Om N' 0 1 är lika med N' 0 erbjuder då beräkningen av en Laspeyresindex inga svårigheter eftersom konsumenten i så fall kan upprätthålla exakt samma konsumtion på 1, som han har på 0. Om N' 0 1 är mindre än N' 0 , kan ej en korrekt Laspeyresindex beräknas, eftersom konsumenten ej kan upprätthålla samma konsumtion på punkt 1 som på p u n k t 0. Man får då approximera Laspeyresindexen genom att låta de N' 0 — N'oi för baspunkten unika förnödenheterna representeras av de gemensamma. Detta kan ske på många olika sätt. Det beräkningstekniskt enklaste är att in-

skränka indexberäkningen till de gemensamma förnödenheterna utan att förändra dessas vägningstal. Detta innebär, att man antar, att de unika var o r n a — om de funnits på punkten 1 — skulle ha uppvisat samma genomsnittliga pris i förhållande till punkt 0, som de gemensamma förnödenheterna har. Vid övriga alternativ gäller, att vägningstalet för var och en av de unika förnödenheterna läggs till vikten för en eller flera av de gemensamma förnödenheterna. Detta innebär, att man i indexberäkningarna inför för de unika v a r o r n a och tjänsterna tänkta prisrelationer, vilka överensstämmer med observerade prisrelationer för den eller de förnödenheter, vilkas vikter ökats med respektive unika varas vägningstal. Dessa förfaranden, som förutsätter, att inga kvalitetsskillnader föreligger inom ramen för definitionen av en vara (tjänst), sammanfattar utredningen under beteckningen kvalitetsklassmetoden. Dennas största svaghet vid praktisk användning är, som framgår av den tidigare framställningen, att förutsättningen om ur kvalitetssynpunkt homogena varor och tjänster inte håller. Antag nu, att samma situation som förut föreligger endast med den skillnaden, att definitionerna av förnödenheterna gjorts så vida, att alla varor (tjänster), som finns på baspunkten, också finns på jämförelsepunkten, d. v. s. man får med samma beteckningar som förut alltid att N' 0 är lika med N'oi. Problemet vid indexberäkningen i den situation, som vid de trånga förnödenhetsdefinitionerna kännetecknas av att N' 0 var större än N' 0 1 , blir nu något annorlunda än tidigare. Nu blir visserligen varusortimentet definitionsmässigt exakt detsamma på p u n k t e r n a 0 och 1, men i en del fall föreligger kvalitetsskillnader mellan en vara (ev. tjänst) på ena punkten och samma va-

23 ra (tjänst) på den andra. Trots att formellt alla de p å punkten 0 konsumerade varorna och tjänsterna återfinns även på punkten 1, kan därför inte en korrekt Laspeyresindex beräknas. En mekanisk beräkning av indexen med accepterande av de priskvoter, som erhålls, och utan beaktande av kvalitetsskillnadernas betydelse ger ett av kvalitetsolikheter påverkat resultat — vilket innebär, att det grundläggande kravet, att indexberäkningarna skall ske vid lika standard, inte uppfylls. En approximation till Laspeyresindexen, som innebär, att prisjämförelserna sker vid lika standard, kan dock ske på det sätt, som illustreras nedan. Den kvalitet av en viss vara, som finns på baspunkten, betecknas med a och den, som finns på jämförelsepunkten, med b. De båda kvaliteternas priser är pa och p*. Indexen för varan, i9U utan beaktande av kvalitetsolikhetens betydelse blir tydligen

Denna index är klart otillfredsställande. Om t. ex. p& är något högre än p% och kvaliteten b av konsumenten betraktas som avsevärt överlägsen kvaliteten a, blir indexen större än 1, trots att konsumenten i detta fall finner det fördelaktigare att konsumera b till ett något högre p r i s än a. Kvalitetsskillnadens betydelse kan beaktas genom att man söker bestämma, hur högt priset på kvaliteten a skall vara på jämförelsepunkten i förhållande itill kvaliteten &:s pris, för att konsumenten lika gärna skall köpa den ena varan som den andra. 1 Betecknas denna relation med g och det pris på a, som medför, att konsumenten lika gärna köper a som b, med p« får man

Tydligen kan den från effekten av kvalitetsskillnader rensade indexen för varan nu skrivas Pbi ioi = 9-— ^o

(2.8),

vilket uttryck med hjälp av (2.7) kan omformas till ioi=—

f

1 P

'

(2.9).

PS Om kvaliteten b betraktas som avsevärt överlägsen kvaliteten a, blir g i (2.8) betydligt mindre än 1, och man får i0l mindre än 1, även om pb är något högre än p«. Det förhållandet, att konsumenten finner det fördelaktigare att konsumera den något dyrare kvaliteten b, kommer till uttryck i indexen. Av formlerna (2.8) och (2.9) framgår att tekniskt sett två alternativ står öppna vid kvalitetsbedömningen. Man kan antingen söka avgöra, h u r mycket bättre eller sämre baspunktens kvalitet bedöms vara i förhållande till jämförelsepunktens (direktuppskattning av g), eller också kan man söka bestämma, om baspunktens kvalitet anses bättre eller sämre än jämförelsepunktens, och till vilket belopp kvalitetsskillnaden värderas. Ur principiell synpunkt föreligger givetvis ingen skillnad mellan de båda alternativen, men i praktiken kan i vissa fall det ena tillvägagångssättet vara mer ändamålsenligt än det andra. — Ett förfarande av den här skisserade typen kallas i det följande kvalitetselementmetoden. Teoretiskt kan kvalitetsklassmetoden betraktas som ett specialfall av kvali1

Det här redovisade förfarandet har utvecklats i Erland von Hofsten: Price Indexes and Quality Changes, Stockholm 1952.

24 tetselementmetoden, där g antagits var a lika med 1 mellan de varianter av en vara (tjänst), som ryms inom dess varudefinition. I det fallet, att för baspunkten unika varor förekommer, innebär kvalitetsklassmetoden, att g sätts lika med relationen mellan den unika varans pris och priset — likaledes på baspunkten — för den vara, vars vikt man vid indexberäkningen ökat med den unikas. 1 (Har den u n i k a varans vikt fördelats på flera andra varor, bestäms g av varans pris och det medelpris, som erhålls genom vägning av de övriga varornas priser med de viktsandelar, som överförts till var och en av dem.) Det möter således inga principiella invändningar att använda de b å d a metoderna i kombination vid indexberäkningar. I det föregående har visats, att man vid indexberäkningarna alltid explicit eller implicit kommer att genomföra värderingar av kvalitetsskillnader; man måste alltid på ena eller a n d r a sättet ta hänsyn till ^-faktorn. Detta innebär i själva verket, att man knyter an till den indifferensbestämda indexen. Det är nämligen indifferensnivåernas utseende, som bestämmer storleken av g. Eftersom indifferensnivåerna, som tidigare framhållits, är i högsta grad otillräckligt kända, blir bestämningen av ^-faktorns storlek i många fall osäker, och den får i praktiken alltid ske indirekt. Som ett typexempel på sådana indirekta metoder kan anges det fallet, att man h a r en viss förnödenhet, som i sina tekniska egenskaper är helt identisk mellan bas- och jämförelsepunkt. I detta speciella fall kan man med viss tillförsikt ange g till värdet 1. I sådana fall, då skillnader i de tekniska egenskaperna föreligger mellan de b å d a punkterna, blir bestämningen av g mer osäker. En i praktiken ofta lämplig väg att komma fram till ett estimat

av ^-faktorns storlek synes vara att bestämma värdet för g med ledning av prisskillnaden på baspunkten. Ett annat ofta användbart förfarande ä r att estimera prisskillnaden på jämförelsepunkten. Den förra estimationsmetoden innebär användning av kvalitetsklassmetoden och den senare tillämpning av kvalitetselementmetoden. — I båda fallen är den grundläggande förutsättningen, att prisskillnaderna ansluter sig till konsumenternas värderingar, d. v. s. att en dyrare kvalitet värderas som bättre 1 Att det förhåller sig på detta sätt, framgår av följande. Låt a beteckna en vara, som förekommer på både bas- och jämförelsepunkt, och b beteckna en vara, som endast förekommer på baspunkten. Priserna på baspunkten betecknas p" respektive pb0 och de konsumerade mängderna q* och qbQ. Priset för vara a på jämförelsepunkten betecknas p*. Betecknas vägningstal och genomsnittsindex för övriga i indexberäkningen beaktade varor med WA och IA, fås totalindexen, L 0 i, vid den angivna beräkningsmetoden till

w A . i A + (q« + ql).?JL Loi =

(2-10). WA + q* + q»0

Med användning av kvalitetsskillnadskorrektion med g skulle man få

WAIA WA

a a n a Pj b 9'Px +go • — + ?(>• — — + q0 + q0

där g • p£ anger det pris på b på punkten 1, som skulle göra konsumenten indifferent i valet mellan a och b, om båda funnes på denna punkt. Bestämmer man g till kvoten mellan priset för varan b och för varan a på baspunkten ( — ), blir (2.10) och (2.11) identiska. En ökning av den gemensamma varans vikt med den unikas innebär således ett antagande att kvalitetsskillnaden mellan varorna anges av prisrelationen på baspunkten.

25 än en billigare. — Det är ej möjligt att generellt ange, n ä r den förra metoden bör komma till användning, och n ä r den senare bör utnyttjas, utan detta får bedömas från fall till fall. I detta sammanhang bör framhållas, att det innebär en approximation att arbeta med ett enda g-\'årde i varje särskilt fall. Egentligen borde ett värde beräknas för varje konsument, vars konsumtionssammansättning beaktats vid fastställandet av Laspeyresindexens vägningstal. 1 Bl. a. med hänsyn till den stora osäkerhet som kommer att vidhäfta bestämningen av ^-faktorn är detta ej möjligt i praktiken. Så länge indexberäkningarna avser individer med inbördes någorlunda likartade värderingar, synes den angivna inadvertensen inte vara särskilt allvarlig, åtminstone inte jämfört med andra svagheter i beräkningsmetoderna. Vidare må framhållas, att ett mer begränsat förnödenhetssortiment på jämförelsepunkten än p å baspunkten i och för sig innebär en fördyring, därför att det tvingar konsumenten till viss omläggning av konsumtionen, något som innebär, att han blir nödsakad att avstå från den ur h a n s synpunkt optimala konsumtionssammansättningen. De speciella resekostnadsberäkningar, som berörts i avsnitt II. 3, kan sägas i viss utsträckning vara avsedda att ge en korrektion av dyrhetsjämförelserna för den angivna kostnadsfördyringen. Denna ger nämligen vid i det föregående utvecklade metoder för indexkalkylerna inte utslag i de framräknade indextalen. Härmed är utredningens principiella diskussion av beräkningarna av de individuella dyrhetstalen avslutad. I anslutning härtill synes det önskvärt att något behandla frågan, huruvida interlokala prisjämförelser kan förväntas ge mindre tillfredsställande resultat än

tidsjämförelser, t. ex. av typ konsumentprisindex. Inledningsvis må h ä r v i d framhållas, att vid samma målsättning beträffande indexberäkningarnas innehåll det härvidlag inte föreligger någon på principiella förhållanden grundad skillnad mellan de två typerna av jämförelser. Det bör emellertid understrykas, att om man önskar ge de interlokala prisjämförelserna en vidare innebörd, än vad som avses vid tidsjämförelser, följer härav, att ett extra element av osäkerhet och skönsmässdghet tillkommer. Även vid samma målsättning kan emellertid de båda t y p e r n a av jämförelser skilja sig åt ifråga om tillförlitlighet. Detta sammanhänger med att ju närmare förnödenhetssortimenten på två jämförda punkter överensstämmer med varandra, desto lättare är det att komma tillrätta med av variationer i förnödenhetssortimentet betingade problem. Möjligheterna till dylik överensstämmelse är uppenbarligen störst vid jämförelser mellan närliggande tidpunkter, men även vid jämförelser mellan likartade orter bör de vara goda. Vid tidsjämförelser över längre perioder och ortsjämförelser mellan mer olikartade orter bör svårigheterna på grund av bristande överensstämmelse vara större för de förra än för de senare, beroende på att stora delar av förnödenhetssortimentet kan förväntas vara likartade på olika orter vid samma tid, u n d e r det att på viktiga varuområden betydande förändringar i sammansättningen kan väntas inträffa även över relativt korta tidrymder. — Det bör i sammanhanget framhållas, att man ej kan undvika de 1 Anledningen härtill är densamma som till det i det föregående angivna förhållandet, att principiellt sett en speciell indexberäkning borde göras för varje individ i den grupp, man önskar studera, och dessa indextal sedan vägas samman till en genomsnittsindex för alla individer i gruppen.

26 angivna problemen genom att använda en s. k. kedjeindex, där man successivt jämför närliggande tidpunkter respektive orter av likartad karaktär; härigenom åstadkommes endast, att vanskligheterna portioneras ut över ett större antal jämförelser. Den enda punkt, på vilken en deciderad skillnad mellan de två typerna av jämförelser föreligger, är beträffande bostad, där tidsjämförelser kan förväntas bli tillförlitligare än orts jämförelser. Detta beror på att man vid jämförelser över rimligt långa tidsperioder kan observera exakt samma eller åtminstone i huvudsak samma speciella objekt vid såväl baspunkt som jämförelsepunkt, något som givetvis icke är möjligt vid interlokala jämförelser.

II. 5. Prisvariationernas

problem

Hittills har vid diskussionen av interlokala prisjämförelser priset för en viss vara på en viss ort antagits vara entydigt bestämt; priset för varan i på orten 0 har betecknats p0i. Detta innebär emellertid en långtgående förenkling, ty i själva verket torde i många fall en viss vara — oberoende av eventuella kvalitetsskillnader — betinga olika p r i s på olika försäljningsställen inom samma ort. Därtill kommer också, att det vid interlokala prisjämförelser, som skall tjäna som underlag för en dyrortsområdesindelning, är angeläget, att eventuella tillfälliga variationer i prisnivån på en ort så vitt möjligt inte får påverka jämförelsen. I detta avsnitt behandlas de båda här angivna frågorna, den förra i punkt II.5.1 och den senare i p u n k t II.5.2. I I . 5 . 1 . Prisspridningsproblemet

Ovan h a r angivits, att det innebär en orealistisk förenkling att förutsätta, att

priset på en viss vara (tjänst) av given kvalitet på en bestämd ort vid given tidpunkt är entydigt bestämt till ett visst värde. I själva verket döljer sig medelpriser bakom de i det föregående använda beteckningarna po» och Pij. Dessa medelpriser bör med hänsyn till innebörden hos den av utredningen föreslagna indexformeln bestämmas till det med försäljningsvärdena vägda medeltalet av de priser p å varan i, som tillämpats av de olika försäljningsställena på orten 0 respektive 1 vid en viss tidpunkt. 1 I praktiken ställer det sig mycket svårt att åstadkomma en tillfredsställande uppskattning av ett sådant medelpris. Sålunda finns för närvarande ej något fullständigt register över detaljhandelsföretagen tillgängligt, än m i n d r e uppgifter om storleken av deras försäljning för var och en av de varor och tjänster, de erbjuder allmänheten. För de områden, som ingår i statistiska centralbyråns utredningsinstituts basurval, finns ett register, som bl.a. utnyttjats vid urvalet av uppgiftslämnare till den löpande konsumentprisindexen. Vidare finns ett inom statens pris- och kartellnämnd upprättat register, som även detta är partiellt, ehuru det omfattar ett från utredningsinstitutets delvis avvikande urval av områden. För båda registren gäller, att de 1 Det kunde förefalla vara motiverat att i de vid vägningen använda försäljningsvärdena endast inbegripa vad som faller på försäljning till inom orten bosatta konsumenter. I konsekvens härmed borde då exempelvis poi-värdet bestämmas inte endast av priserna på orten 0 utan också av priserna på varje annan ort, där konsumenter, bosatta på orten 0 gjort inköp. Generell användning av ett sådant förfarande vore olämplig med hänsyn till syftet med en prisgeografisk undersökning, avsedd för dyrortsgrupperingsändamål (jfr även punkt II.6.1), och bör därför — bortsett från de oöverstigliga praktiska svårigheterna att beräkna dylika försäljningsvärden — avvisas. Här ifrågavarande indextal bör därför anknyta till hela försäljningen inom respektive ort.

27 ej innehåller några data om försäljningens storlek, vare sig totalt eller för olika varugrupper. Däremot finns uppgift om antalet anställda vid varje ingående försäljningsställe. Enligt vad utredningen erfarit pågår förberedelsearbeten för uppläggning av ett totalt register över detaljhandelsföretagen dels inom statistiska centralbyrån, som undersöker möjligheterna att utnyttja i samband med uppbörden av den allmänna varuskatten erhållna data för ändamålet, dels i samband med arbetet på uppläggningen av ett centralt företagsregister. Det kan emellertid inte förväntas, att ett framtida register kommer att innehålla uppgifter om försäljningen av olika varor. Finns ej ett fullständigt register över detaljhandelsföretagen på de orter, som blir föremål för observation vid en kommande dyrortsundersökning, tillgängligt, då denna skall genomföras, blir det nödvändigt att inleda undersökningen med att fylla denna brist. 1 Registret, som förutsätts komma att innehålla åtminstone approximativa mått på de ingående företagens inbördes storlek och vissa uppgifter om deras sortiment, får sedan användas för dragning av ett slumpmässigt urval av försäljningsställen, från vilka prisuppgifter skall inhämtas. Härvid synes det vara lämpligt att stratifiera försäljningsställena efter bransch och eventuellt också butikstyp och att ge dem urvalschanser proportionella mot storleken, om möjligt i respektive bransch (jfr kapitel I I I ) . Ett dylikt förfarande medför, att det ovägda medeltalet av observerade priser för en vara ger ett approximativt mått på det vägda genomsnittspriset. 2 Självklart gäller för en viss vara och ort, att tillförlitligheten hos detta mått blir allt större, ju mindre varans prisvariationer är och/eller ju närmare det enskilda försäljningsställets urvalssannolikhet relativt övriga

försäljningsställen överensstämmer med dess andel av försäljningen av varan.

II. 5. 2. Problemet med tillfälliga prisvariationer

Av praktiska skäl synes man kunna räkna med att allmänna prisgeografiska undersökningar även i framtiden kommer att genomföras endast med relativt långa tidsmellanrum och att de på dem grundade dyr ortsgrupperingarna blir bestående under ett flertal år utan större justeringar. Med hänsyn härtill är det önskvärt, att den nu aktuella undersökningens resultat ger uttryck för på någorlunda lång sikt bestående dyrhetsskillnader mellan observerade orter. Det finns emellertid ej någon möjlighet att genom uppläggningen av en prisgeografisk engångsundersökning gardera sig mot på längre sikt verkande förskjutningar i prisrelationerna. Detta synes dock i praktiken inte innebära någon mer betydande nackdel beroende på att åtminstone mer generella strukturförskjutningar i allmänhet torde kunna förväntas förlöpa i tämligen långsam takt. Visserligen kan förhållandena ändras avsevärt snabbare lokalt, varigenom en prisgeografisk undersöknings resultat, vad gäller en viss ort, inom jämförelsevis kort tid kan bli föråldrade. Som framgår av avsnitt 6 i detta kapitel medför emellertid ett ortsgrupperingssystem, grundat på principen med indelning i sammanhängande dyrortsområ1 Härvid synes antingen den metod böra tillämpas, som använts vid upprättandet av statistiska centralbyråns utredningsinstituts register, eller också registeranmälningarna enligt förordningen om allmän varuskatt böra utnyttjas. 2 Om möjlighet förelåge att för varje vara utvälja de försäljningsställen, från vilka prisuppgift för varan inhämtades, med sannolikheter, proportionella mot försäljningsvärdet för varan, skulle ett rättvisande estimat av varans vägda medelpris erhållas på detta sätt.

28 den, att en viss orts dyrhetstal i många fall kan variera kraftigt, utan att för den skull dess dyrortsplacering bör påverkas. Utredningen förutsätter vidare, att även i framtiden, liksom för närvarande är fallet, möjligheten hålls öppen till vissa justeringar av områdesindelningen u n d e r tiden mellan de allmänna prisgeografiska undersökningarna. Med hänsyn till vad som sålunda anförts synes en engångsundersökning kunna accepteras som grundval för en under längre tid bestående dyrortsområdesindelning. En sådan undersökning bör emellertid inte företas under en period med snabba förskjutningar av prisnivån, därför att då tillfälligt andra prisrelationer än de på sikt bestående kan föreligga mellan olika områden. Vid tidigare dyrortsundersökningar har prisinsamlingen i huvudsak inskränkts till en mycket begränsad tidsperiod (en vecka). Vid en sådan koncentration av observationsperioden kan tillämpligheten på längre sikt av undersökningens resultat äventyras av prisfluktuationer av tillfällig karaktär. Dylika variationer består dels av cykliskt förlöpande säsongmässiga förändringar i prisnivån för vissa varugrupper, dels av tillfälliga prisnedsättningar genom någon form av realisationer. Risken att säsongmässiga prisfluktuationer skall påverka dyrortsjämförelsernas resultat h a r man vid tidigare undersökningar sökt eliminera genom att utsträcka prisinsamlingsperioden för s. k. säsongvaror över en längre period åtminstone för vissa av de undersökta orterna. En sådan åtgärd ä r erforderlig för en viss vara under förutsättning dels att denna uppvisar markerade säsongvariationer i sin prisutveckling, dels att tidslokaliseringen för faserna i dess säsongcykel varierar mellan olika orter. Säsongpåverkan på undersökningens resultat synes kunna befaras

för vissa livsmedel, främst grönsaker och rotfrukter, samt beträffande bostadsutgifterna i det fall, då uppvärmningskostnaden inkluderas i dessa med belopp, varierat med den faktiska förbrukningen, och uppgift om utgiften för kortare period än ett år utnyttjas. Vid en kommande prisgeografisk undersökning bör representantvarorna för de varugrupper inom livsmedelsposten, där säsongproblemet är aktuellt, väljas bland de varor, för vilka prisuppgifter inhämtas i samband med beräkningarna för konsumentprisindex. Härigenom vinnes, att redan förut tillgängliga uppgifter beträffande säsongrörelserna kan utnyttjas vid undersökningen. I detta sammanhang må inskjutas, att prisinsamlingen för en prisgeografisk undersökning bör förläggas till en tid, då landets olika delar kan beräknas befinna sig i ungefär samma fas av säsongcykeln vad gäller varusortimentets sammansättning och om möjligt också i fråga om de s. k. säsongvarornas prisnivå. Beträffande bostadsutgifter inklusive bränslekostnader synes detta syfte kunna u p p n å s genom att uppgifterna inhämtas för en period under eldningssäsongen. Beträffande tillfälliga prisnedsättningar för en vara gäller, att dessa inte bör beaktas, om de är betingade av lägre kvalitet än den, som föreligger vid försäljning till ordinarie pris. Tillfälliga prisnedsättningar vid oförändrad kvalitet bör i princip beaktas. Frågan om förfarandet beträffande tillfälliga prisnedsättningar diskuteras närmare i kapitel III. II. 6. Problematiken områdesindelningen

vid

dyrorts-

Detta avsnitt avser att belysa, vilken omfattning i fråga om antalet observerade geografiska enheter en kommande

29 dyrortsundersökning bör ges, och hur erhållna dyrhetsmått bör utnyttjas för indelning av riket i dyrortsområden. E h u r u de problem, som ä r förknippade med själva dyrhetsmätningen, inte behandlats, tages givetvis vid ställningstagandet på olika punkter hänsyn till den osäkerhet, som kan beräknas komma att föreligga hos erhållna mått.

II. 6. 1. Observationsenheten

Den principiella inställning till levnadsnivåbegreppet, som utvecklats vid diskussionen av de indexteoretiska problemen, innebär, att målsättningen för observationsenheternas avgränsning bör vara, att de skall utgöras av områden, som har egenskapen, att kostnaden för att upprätthålla en viss levnadsnivå är densamma för en konsument, var inom området han än är bosatt. Det är i praktiken ej möjligt att strikt fasthålla vid denna målsättning. Man synes komma närmast den genom att låta observationsenheterna utgöras av områden, vilkas flesta invånare i allmänhet skaffar sig de element i levnadsnivån, som kan inköpas, genom anlitande av försäljningsställen med i stort sett samma prissättning. Det är ej nödvändigt, att alla eller ens flertalet av dessa försäljningsställen ligger inom respektive område. För att tillskapa observationsenheter, som approximativt hänför sig till en dylik modifierad rekommendation, torde erfordras omfattande näringsgeografiska utredningar. Emellertid torde man kunna förutsätta, att det av administrativa skäl vid en dyrortsgruppering inte blir aktuellt att hänföra olika delar av en och samma kommun till olika dyrortsgrupper. Även om det enligt det föregående skulle vara motiverat att dela upp en kommun på två eller flera observationsenheter, skulle följaktligen en dylik uppdelning vara utan prak-

tiskt värde. Utan närmare undersökning kan det därför hävdas, att observationsenheten inte i något fall bör göras mindre, än att den omfattar en hel kommun. Däremot är det möjligt, att enheten i en del fall av näringsgeografiska skäl borde omfatta två eller flera kommuner (en huvudort med förorter) . Emellertid torde inga större olägenheter vara förknippade med att trots detta välja kommunen som observationsenhet. Detta föreslås därför bli fallet. Vid den slutliga dyrortsgrupperingen är det då av vikt, att man undviker, att kommuner av uttalad förortskaraktär förs till andra dyrhetsområden än sina huvudorter, såvida icke de skillnader i dyrhet, som skulle motivera ett dylikt särskiljande, hänför sig till sådana kostnader, som med nödvändighet är bundna till respektive kommun, dvs. utgifter för bostad samt kommunala avgifter och skatter. II. 6. 2. Krav på områdesindelningen

Det grundläggande kravet på en dyrortsgruppering kan allmänt sägas vara, att orter, 1 där kostnaden för en konsument att upprätthålla en given levnadsnivå är ungefär densamma, skall föras till samma dyrortsgrupp och att gränserna mellan grupperna skall läggas på sådant sätt, att så liten del som möjligt av den totala dyrhetsvariationen skall föreligga inom grupperna och således så stor del som möjligt mellan dem. Med anledning av den betydande osäkerhet, som är förknippad med dyrhetsmätningen, har dessutom — som framgår av utredningens direktiv — kravet uppställts, att dyrhetsklassificeringen av orterna i stort sett skall utföras så, att geografiskt sammanhängande dyrortsområden erhålls. 1 Ort och kommun används i det följande som synonyma begrepp.

30 Vid givna dyrhetstal gäller att dessa b å d a krav harmonierar med varandra endast u n d e r speciella förutsättningar, vilka icke kan beräknas vara uppfyllda i praktiken. Villkoret att grupperingen skall ge sammanhängande områden innebär därför, att en större del av variationen i dyrhetstalen kommer att återfinnas inom respektive dyrortsgrupp än vad som skulle vara fallet, om grupperingen utfördes utan detta begränsande villkor. Konkret betyder detta, att det mycket väl kan tänkas, att orter med samma dyrhetstal föres till olika dyrortsgrupper eller att en ort med högre tal kommer i lägre dyrortsgrupp än en med ett lägre tal. Dyrortstalen är endast approximativa mått på orternas dyrhet och innefattar ingalunda allt, som det kunde vara motiverat att beakta vid bestämningen av levnadsnivån. Det kan därför i vissa fall te sig mer stötande att särskilja en ort från närliggande orter än att bortse från inkonsekvenser av ovan angivet slag. Uppenbarligen bör dock villkoret om sammanhängande dyrortsområden inte utgöra h i n d e r för att en markerad avvikelse hos en orts dyrhetstal från omgivande orters får föranleda, att orten förs till annan dyrortsgrupp än de övriga. Beträffande valet av lägen för gränserna mellan dyrortsgrupperna gäller, att ett strikt fasthållande vid kravet på minsta möjliga variation i dyrhetstalen inom respektive dyrortsgrupp kan förväntas leda till att intervallen mellan gränserna blir av varierande längd. Med hänsyn till de betydande praktiska fördelar, som är förenade med användning av samma intervall genomgående, och till att detta förfarande har hävd vid dyrortsgrupperingarna, synes det dock vara motiverat att även p å denna punkt göra ett avsteg från det förfarande, som är optimalt med avseende på

det angivna kravet. Intervallet mellan två på varandra följande gränser torde således böra sättas till en viss procentandel av dyrhetstalet för Stockholm. Ur teknisk synpunkt spelar det ingen roll, vilket procenttal som väljes, varför utredningen ej har ansett sig böra gå in på denna fråga. 1 Det bör emellertid framhållas, att procenttalets storlek vid fastlagt antal dyrortsgrupper bestäms av variationsområdet för dyrhetstalen, bastalets (stockholmstalets) läge inom detta och dess position i »sin» dyrortsgrupp. På motsvarande sätt gäller, att antalet dyrortsgrupper bestäms av de övriga angivna faktorerna, om procenttalet är givet a priori.

II. 6. 3. Metod för områdesindelningen

I det följande förutsätts att dyrhetstal finns tillgängliga för alla orter i riket. Som framgår av avsnitt 6.4 nedan innebär detta inte nödvändigtvis, att prisinsamlingen behöver omfatta alla orter. Områdesindelningen bör ske i etapper. Först får då en »mekanisk» uppdelning av orterna i dyrhetsgrupper ske med beaktande endast av deras dyrhetstal och de gränser mellan grupperna, som man fastställt (jfr avsnitt II.6.2). Härigenom kan det emellertid inte beräknas, att sammanhängande dyrortsområden erhålls, utan vissa orter kan förväntas bli hänförda till annan dyrortsgrupp än kringliggande orter. Vidare kan ett antal utpräglade förorter komma att hänföras till annan dyrortsgrupp än sin huvudort. I en andra etapp får omflyttningar av orter mellan dyrortsgrupperna företagas, för att dels sammanhängande dyrortsområden skall erhållas, dels närings1 Med hänsyn till osäkerheten i dyrhetsjämförelsernajbör procenttalet dock väljas någorlunda stort.

31 geografiskt intimt sammanhängande orter skall hänföras till samma dyrortsgrupp. En lämplig tumregel synes vara att sådana orter, som i första etappen hänförts till annan dyrortsgrupp än kringliggande orter och vilkas dyrhetstal ligger mindre än halva intervallet mellan två på v a r a n d r a följande gränser över eller under närmaste gränsvärde, föres till samma dyrortsgrupp som de närliggande orterna. Om dyrhetstalet uppvisar en större avvikelse bör de däremot föras till den dyrortsgrupp, deras dyrhetstal anger, trots att detta innebär ett avsteg från principen om sammanhängande dyrortsområden. Utredningen vill dock inte rekommendera, att de anförda reglerna skall tilllämpas ovillkorligt. Även a n d r a faktorer än de, som kunnat beaktas vid dyrhetsmätningen, bör i det särskilda fallet få påverka en orts placering i dyrortsgrupp. Speciellt avses h ä r att olika dyrortsplacering av orter, som ingår i ett och samma näringsgeografiskt starkt integrerade område, bör undvikas. Beträffande gränsdragningen mellan de olika dyrortsområdena gäller att en viss godtycklighet inte kan undvikas. Det torde nämligen i allmänhet förhålla sig så, att skarpa gränser i dyrhetshänseende inte föreligger mellan närliggande områden utan oftast i stället en successiv övergång. På grund h ä r a v kommer i de flesta fall varje läge för gränsen mellan två dyrortsområden att te sig otillfredsställande — mellan intilliggande orter på vardera sidan om gränsen finns ingen klar skillnad i dyrhetshänseende. Under sådana omständigheter är det motiverat att låta praktiska överväganden bli avgörande vid gränsdragningen mellan dyrortsområdena. Utredningen förordar därför, att man låter områdesgränserna sammanfalla med länsgränser utom i det fallet, att särskilda näringsgeografiska skäl eller marke-

rade dyrhetsskillnader talar för ett avsteg från denna regel.

II. 6. 4. Undersökningens omfattning

F ö r att en uppdelning av landet i dyrortsområden skall kunna genomföras erfordras, att man har tillgång till dyrhetstal för alla orter i riket. Detta h a r också förutsatts vara fallet vid diskussion av områdesindelningens utförande i föregående avsnitt. Vid första påseende kan behovet av dyrhetstal för alla orter synas innebära, att prisinsamlingen måste utsträckas till samtliga. Så är emellertid inte fallet; man kan med användning av uppgifter från ett urval observerade orter estimera dyrhetstalen för de orter, från vilka prismaterial ej inhämtats. Enligt utredningens mening talar starka skäl mot att datainsamlingen vid en kommande prisgeografisk undersökning skulle omfatta alla kommuner i landet. Kostnaderna för undersökningen skulle nämligen bli mycket stora och därtill kommer, att det är osäkert, om någon vinst i tillförlitlighet av undersökningens resultat skulle erhållas. Detta beror på att större mätfel skulle uppstå än vid en urvalsundersökning därför att dels måste prisinsamling och kontroll av inkomna prisuppgifter ombesörjas av mindre tränad personal vid en totalundersökning, dels bleve det på grund härav nödvändigt att förenkla mätmetoderna. Många olika möjligheter står öppna för uppläggningen av en undersökning på urvalsbasis. Vid 1951 års dyrortsundersökning tillämpades beträffande praktiskt taget hela konsumtionen ett förfarande, vilket i stora drag innebar, att man gjorde individuella beräkningar för vissa orter, varvid förutsattes överensstämmelse i dyrhet mellan orterna i vissa regioner, avgränsade på något oli-

32 ka sätt för olika delar av konsumtionen. 1 Utan att företa någon fullständig prisinsamling blev det sålunda möjligt att beräkna individuella dyrhetstal för alla orter. Förfarandet innebär i princip, att inom givna regioner ett urval av orter får representera samtliga orter i regionen. Metoden medför risk för att en indelning i dyrortsområden i stor utsträckning kommer att bestämmas redan innan dyrhetsjämförelserna utförts, eftersom eventuella dyrhetsskillnader mellan orter i en region ej kan komma till uttryck. I vilken utsträckning en dylik förhandsbestämning faktiskt kommer att ske, bestäms av regionens storlek, varvid gäller att ju större regionerna är, desto mindre blir variationsmöjligheterna. Detta är en allvarlig nackdel hos förfarandet. För att undvika den angivna bindningen a priori till ett fåtal alternativ beträffande områdesindelningen och ändock kunna utföra undersökningen på urvalsbasis föreslås följande förfarande. Samtliga tätorter 2 med minst 10 000 invånare tas med vid undersökningen. (ii) Landet indelas i regioner, som är någorlunda homogena i fråga om klimat och näringsliv (med bortseende från de under (i) angivna tätorterna). Kommunerna i respektive region delas upp i utpräglade landsbygdskommuner och övriga, varigenom subregioner erhålls. (iii) I varje subregion väljs ett antal kommuner ut för observation, och dyrhetstal beräknas för dem enligt av utredningen föreslagna metoder. Urvalet bör omfatta minst 10 kommuner i varje subregion. (iv) Med användning av regressionsskattning beräknas dyrhetstalen för de kommuner inom varje sub(i)

region, vilka inte kommit med vid undersökningen enligt (iii). För att undersökningen ej skall få alltför stor omfattning, bör man arbeta med endast ett fåtal regioner. En möjlighet härvidlag skulle vara att använda de nuvarande dyrortsområdena, vilka med bortseende från Storstockholm och Storgöteborg sammanlagt blir fem, om Bohuslän sammanförs med Blekinge, Gotland och Öland.3 Undersökningen kan under sådana förhållanden beräknas komma att omfatta drygt 200 orter. Beträffande den i (iv) berörda skattningen gäller, att dess tillförlitlighet främst beror p å om en lämplig hjälpvariabel kan frambringas. Ett kriterium på hjälpvariabelns lämplighet är här korrelationen mellan dyrhetstal och hjälpvariabel; ju högre korrelationskoefficienten är, desto bättre estimat erhålls. Hur en sådan funktion skall se ut, får preliminärt bestämmas med användning av de vid 1946 års dyrortsundersökning framkomna dyrhetstalen, dock med effekten av avståndstilläggen och skattekostnaderna bortrensad (se vidare III.6.2). Tyvärr är 1951 års undersökning icke lämpad för ändamålet beroende på användningen av regionsvis bestämda utgiftssummor för vissa poster. Regressionsskattningens definitiva utformning får bestämmas med användning av vid den kommande dyrortsundersökningen inhämtade uppgifter. Beträffande ortsurvalets utformning föreslås för icke-storstadsregioner — 1 Beträffande bostadsposten gäller dock att separata beräkningar gjordes för större tätorter. a Tätortsbegreppet förutsätts anknytas till det i 1960 års folkräkning använda. 3 Det bör understrykas att detta inte innebär, att områdesindelningen binds till den nu rådande; det ovan skisserade förfarandet tilllåter nämligen, att variationer i dyrhetstalen mellan olika orter i samma (sub)region kommer till uttryck.

33 förutom att minst tio kommuner utöver tätorter med minst 10 000 invånare 1 bör ingå från varje subregion — följande. (i)

För att bästa möjliga regressionsskattning skall erhållas, bör de i stickprovet ingående orterna väljas så, att deras hjälpvariabelvärden ligger någorlunda jämnt spridda över variabelns hela variationsområde för respektive subregion. (ii) Möjligheten att en ort erhåller dyrhetstal, som motiverar dess placering i en annan ortsgrupp än kringliggande orter, är störst då variabeln för orten uppvisar extremvärden. För att så långt möjligt undvika att vid ortsgruppsplaceringen särbehandling av vissa orter kommer att grundas på med hjälp variabel estimerade dyrhetstal, bör därför orter med extremvärden p å hjälp variabeln överrepresenteras i stickprovet, om så är tekniskt möjligt. (iii) De orter, som ingår i stickprovet, skall tas ut genom sannolikhetsurval, varvid fördelningen på subregioner och hjälpvariabelvärden får åstadkommas genom stratifiering av rikets ortsbestånd. Skulle, på grund av den relativt långtgående stratifiering, som kommer att erfordras, ett stratum eller flera strata komma att innehålla endast en ort, kommer denna (dessa) med visshet att ingå i urvalet. Detta innebär emellertid inte något avsteg från det h ä r angivna kravet på sannolikhetsurval.

Vad gäller storstadsområdena (Storstockholm, Storgöteborg och Stormalmö), vilka bör bilda särskilda regioner, föreslås ett förfarande, som något avviker från det ovan skisserade. Avgränsningen av storstadsregionerna bör utföras av det verk, som får dyrorts3—203002

undersökningen om hand, i samråd med näringsgeografisk expertis. Enligt utredningens mening bör man härvid i tveksamma fall hellre hänföra en kommun till storstadsregion än lämna den utanför. I det följande lämnas förslag till speciell behandling av dylika kommuner, som avser, att det skall undvikas, att man vid dyrortsgrupperingen gör storstadsregionernas dyrortsområden för stora. Anledningen till utredningens rekommendation om generöst tilltagna storstadsregioner är, att den föreslagna åtgärden bör underlätta framtida justeringar av gränserna för dyrortsområden, påkallade av fortgående urbanisering. De på angivet sätt erhållna storstadsregionerna får sedan behandlas på följande sätt. (i)

Huvudorten och övriga tätorter med minst 10 000 invånare tas i enlighet med den i det föregående angivna huvudregeln alla med vid undersökningen. (ii) F ö r de kommuner, där en del av befolkningen bor utanför tätorter med m e r än 10 000 invånare, förfaras så, att om minst 50 procent av befolkningen bor i sådana orter, får för dem erhållna utgiftssummor gälla hela kommunen för alla poster utom bostad, där undersökningen utsträcks till att omfatta hela kommunen. (iii) För övriga i respektive region ingående kommuner förfares så, att bostadsutgiften räknas fram på grundval av en särskild bostadsundersökning för kommunen och att övriga poster beräknas genom skattning. 1 Alla tätorter med minst 10 000 invånare är enligt tillgängliga uppgifter separata kommuner med undantag för Handen och Roslags Näsby.

34 De enligt ovanstående erhållna dyrhetstalen får sedan användas för dyrortsgruppering av storstadsregionens kommuner. Det bör observeras, att det ej är något som hindrar, att kommuner, som ur-

sprungligen hänförts till storstadsregionen, om så befinns påkallat på grund av prisundersökningens resultat, förs till annat dyrortsområde än huvudorten och dess förorter.

KAPITEL

III

Budgetval och avvägning av resursernas användning

III.

J.

Budgetvalet

i n . 1. 1. Vid tidigare dyr ortsunder sökningar använda budgetar

Vid 1946 års dyrortsundersökning kora endast en budget till användning. Till grund för bestämmandet av vägningstalen för de olika varuslagen togs den vid beräkningen av levnadskostnadsindexen a n v ä n d a budgeten, vilken avsåg den genomsnittliga konsumtionen för en tvåbarnsfamilj tillhörande kategorien arbetare och lägre tjänstemän boende i städer och tätorter. Enligt direktiven borde viktsystemet avse budgeten för en tjänstemannafamilj i ungefär 11 löneklassen på löneplan A enligt det då gällande civila avlöningsreglementet. Slutsumman i levnadsko&tnadsindexens budget överensstämde tämligen väl med detta inkomstbelopp. Beträffande bostadsposten gjordes dock ett undantag genom att bostadskvantiteten bestämdes till 3 rumsenheter eller en bostad om 2 rum och kök. Hänsyn till regionala variationer i konsumtionen togs beträffande bränsleposten, varvid riket uppdelades i fyra temperaturzoner. Prisjämförelserna vid 1951 års undersökning grundades på genomsnittsbudgetar omfattande samtliga inkomsttagare utom egna företagare, d. v. s. i stort sett samtliga löntagare, oavsett civilstånd och inkomstnivå. Orsaken till att inte egna företagare kom att ingå i undersökningen var, att uppgifterna från dessa var alltför ofullständiga för att kunna användas. Tre budgetar kom till använd-

ning, nämligen en stockholmsbudget, en landsbygdsbudget samt en tätortsbudget. Den sistnämnda användes dock endast i kontrollsyfte. Stockholmsbudgeten erhölls genom framskrivning av resultaten från socialstyrelsens budgetundersökning år 1948. Vid framsikrivningen togs hänsyn till såväl pris- som konsumtionsförändringarna i hela riket under åren 1948—1951. Landsbygdsbudgeten framräknades p å grundval av en särskild undersökning av landsbygdens konsumtionsvanor, som styrelsen utförde 1952. Inalles ca 700 hushåll lämnade ur bearbetningssynipunkt användbara redogörelser. Av dessa användes 342 för dyrortsundersökningen. Övriga avsåg företagarhushåll, och då dessa var dåligt representerade i 1948 års material och de för dem erhållna uppgifterna av mindre god kvalitet, uteslöts de ur undersökningen. Konsumtionens fördelning på huvudgrupper för de olika budgetarna redovisas i tablå III. 1.

DI. 1. 2. 1958 års levnadskostnadsunder sökning

Den senaste undersökning rörande konsumtionsvanorna, som ägt rum i vårt land, avser år 1958. Undersökningen, som utförts av socialstyrelsen, baserar sig på huvudsakligen genom bokföring lämnade uppgifter från ca 3 700 hushåll. Urvalet av hushåll skedde inom ramen för statistiska centralbyråns basurval, omfattande 70 geografiska områ-

36 Tablå ULL

Vid tidigare dyrortsundersökningar 1946 års budget Kr.

°/

använda

budgetar

1951 års budgetar LandsbygdsStockholmsbudgeten budgeten Kr.

/oo

Kr.

/oo

3 546 1 902

316 170

2 825 998

371 131

1498 4 254 11 200

134 380 1 000

999 2 801 7 623

131 367 1 000

/oo

Kläder och skor övriga utgifter Samtliga utgifter exkl. skatt

2 037 1 185 907 786 1199 5 207

391 228 174 151 230 1 000

den (s. k. primära urvalsenheter, sumtionsutgiften (exklusive direkta skat»puen»). Ett stort antal budgetar har be- ter) uppgick till 11 660 kr. per hushåll räknats ur materialet, t. ex. avseende oli- och år. Budgeten för övriga kommuner ka kommuntyp, yrkesiställning och fa(landskommuner) grundades på data miljetyp. I det följande kommer tre av dessa från 1 974 hushåll. I genomsnitt hade budgetar att presenteras, nämligen en hushållen 3,1 medlemmar eller i konstockholmsbudget, en budget avseende sumtionsenheter 2,7 per hushåll. Antalet städer och köpingar samt en landsbygds- barn var i medeltal 0,9. Summa konsumtion (exklusive direkta skatter) uppbudget. Stockholmsbudgeten bygger på kon- gick till 10 234 kr. per hushåll och år. I efterföljande tablåer återges dessa sumtionsutgifter för 462 hushåll inom pue 1, d. v. s. Stockholms stad, Dande- budgetars vägningstal fördelade på huryds köping samt Huddinge, Ekerö och vudgrupper och undergrupper samt för Boo kommuner. Alldeles övervägande de två senare budgetarna respektive dominerar därvid uppgifterna från vägningstals avvikelse från stockholmsStockholms stad, varför eventuella av- bud get ens. I fråga om livsmedel skiljer sig vägvikelser från Stockholms konsumtionsvanor i övriga kommuner inom pue 1 ningstalen rätt avsevärt mellan Stockinte torde påverka budgetresultatet i nå- holms- och landsbygdsbudgeten. Sålungon nämnvärd utsträckning. Antal med- de är livsmedlens andel av utgifterna på landsbygden drygt 10 procent högre lemmar per hushåll var 2,9 och antal 1 barn per hushåll 0,7. Omräknad till "Vid beräkningen av antalet konsumtionskonsumtionsenheter 1 blev hushållsstor- enheter har följande (kalori)skala använts: leken 2,2. Den sammanlagda konsumMän Kvinnor Ålder år tionsutgiften (exklusive direkta skatter) i Stockholm var 15 612 kr. per hushåll 0,30 0,30 Under 2 och år. 0,40 0,40 2—3 0,50 0,50 Tätortsbudgeten byggde på uppgifter 4— 6 0,70 0,50 7 från 1 013 hushåll och omfattade stä0,70 0,70 8 der (exklusive Stockholm, Göteborg och 0,80 0,70 9—10 0,83 0,80 11—12 Malmö) och köpingar. Antalet medlem1,00 0,80 13 m a r per hushåll uppgick till 2,6 (antal 1,00 0,83 14—15 barn 0,7) eller omräknat i konsumtions1,20 0,83 16—19 1,00 0,83 20 och däröver enheter 2,2 per hushåll. Den totala kon-

37 Tablå

JII.2.

Budget

för Stockholm

enligt

levnadskostnadsundersökningen

I 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11

Livsmedel mjöl, gryn och bröd mejeriprodukter och ägg matfett utom smör kött och fläsk chark. och köttkons., färdiglagad mat fisk och fiskkonserver rotfrukter och grönsaker frukt och bär, sötsaker m. m specerier läskedrycker och svagdricka förtäring utom hemmet

%o 277 30 46 7 31 22 13 17 24 24 6 57

Kr. 4 316

II 1 2

Alkoholhaltiga drycker och tobak spritdrycker, vin och öl tobak

52 26 26

816 III 1 2

Bostad, bränsle och lyse bostad bränsle och lyse

147 117 30

2 303

IV 1 2 3 4 5

Kläder och skor konfektion och skrädderiarbete underkläder och strumpor päls- och skinnkläder, huvudbonader m. m tyger, garner och sybehör skor

97 50 11 13 6 17

1 ^18

V 1 2 3 4 5

Inventarier och husgeråd möbler radio, TV och musikinstrument armatur, husgeråd, verktyg hushållstextilier mopeder, cyklar, sportartiklar m. m

88 12 19 21 11 25

1 369

VI 1 2

Resor inkl. egna fordon resor motorfordon

138 49 89

2 154

201 22 17 14 28 18 26 8 20 48 1 000

3 136

VII 1 2 3 4 5 6 7 8 9 Summa

Diverse varor och tjänster lakar- och tandvård, medicin kroppsvård rengöringsmedel och t v ä t t läsning och skrivmateriel post och tele nöjen och rekreation hemhjälp blommor räntor, avgifter m. m konsumtion

15 612

1 Summan av huvudposterna II, V och V I I motsvarar huvudposten »övriga utgifter» i 1946 och 1951 års budgetar.

38 Tablå

III.3.

Tätorts-

och landsbygdsbudget

enligt levnadskostnadsundersökningen Landsbygdsbudget

Tätortsbudget diff. från Sthlm i%

kronor

+ 36

3 927

40 63 10 36 27 13 18 25 33 6 42

+ 10 + 17 + 3

+ 9 0 — 15

kronor

3 646

I 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11

Livsmedel mjöl gryn och bröd mejeriprodukter och ä g g . . . . matfett utom smör kött och fläsk chark. och köttkonserv, m. m. fisk och fiskkonserver rotfrukter och grönsaker frukt, bär, sötsaker m. m. . . . specerier läskedrycker o. svagdricka.. förtäring utom hemmet

II 1 2

Alkoholhaltiga drycker tobak sprit, vin och öl tobak

III 1 2

Bostad, bränsle och lyse bostad bränsle och lyse

1 822

IV 1 2 3 4 5

Kläder och skor konf. och skrädderiarbete . . . underkläder och strumpor. . . päls- och skinnkläder m. m . . . tyger, garner, sybehör skor

V 1 2 3 4 5

Inventarier och husgeråd möbler radio och musikinstrument . . armatur, husgeråd, v e r k t y g . . hushållstextilier mopeder, cyklar, sport m. m.

VI 1 2

Resor inkl. egna fordon resor motorfordon

1 054

VII 1 2 3 4 5 6 7 8 9

Diverse varor och tjänster lakar- och tandvård, medicin kroppsvård rengöringsmedel och t v ä t t . . läsning och skrivmateriel . . . post och tele nöjen och rekreation hemhjälp blommor m. m räntor, avgifter m. m

2 333

20 17 14 26 17 21 12 24 50

2 0 0 2 1 5 4 4 2

11 660

1 000

Summa

48 96 12 56 29 15 21 26 48 6 27

och

konsumtion

12 18

18 24 156

+

+ 4 + 5

1 212

121 35 1 314

+ IS

1 149

60 15 10 8 19

+ 10 + 4 — 3 + 2 + 2

62 56 57 16 8 8 23

9 16 21 13 27

9 11 30 12 26

26 64

23 25

1 117

21 1 626

16 13 13 23 14 16 11 17 36 10 234

39 än i Stockholm. För flertalet undergrupper inom livsmedelsposten uppvisar landsbygdsbudgeten en högre utgiftsandel; så är exempelvis fallet med mejeriprodukter och ägg, kött och fläsk samt specerier. Beträffande undergruppen förtäring utom hemmet, innefattande restaurangmåltid, konditoribesök samt fri skollunch och andra fria måltider, är dock, som kunde väntas, vägningstalet i landsbygdsbudgeten betydligt mind r e än för stockholmsbudgeten. Tätortsbudgeten intar i fråga om livsmedel en mellanställning så till vida, som denna budget uppvisar vägningstal liggande mellan Stockholms- och landsbygdsbudgeten för samtliga undergrupper. Utgiftsandelen för bostad skiljer sig obetydligt mellan Stockholms- och tätortsbudgeten, medan landsbygdsbudgetens vägningstal är betydligt lägre än de båda övriga budgetarnas. Att landsbygdsbudgeten har en så låg utgiftsandel på bostad som 6 procent, torde bero dels på att de redovisade utgifterna för egnahem bl. a. inte omfattar ränta på eget kapital, avskrivningar samt värdet av eget arbete i fråga om underhåll och reparationer, dels på svårigheten att erhålla fullständiga uppgifter angående jordbruksfastigheter. I fråga om bränsle och lyse har dock landsbygden en större utgiftsandel än övriga budgetar, vilkas vägningstal inbördes uppvisar obetydlig skillnad. Landsbygdsbudgetens höga andel för bränsle och lyse kan sammanhänga med att en korrekt gränsdragning mellan utgifter för jordbrukarnas egen förbrukning och utgifter för jordbruksdriften ej kunnat ske. I vad avser huvudgrupperna kläder och skor samt inventarier och husgeråd är skillnaderna mellan de tre budgetarna tämligen obetydliga. Beträffande reseposten ligger vägningstalen för såväl tätorts- som landsbygdsbudgeten betydligt lägre än för

Stockholm. Utgiftsandelen för motorfordon är densamma på landsbygden som i Stockholm men avsevärt mindre i tätorterna. Huvudgruppen diverse varor och tjänster utvisar samma vägningstal i Stockholms- och tätortsbudgeten, medan landsbygdsbudgetens vägningstal ligger mer än 4 procent lägre än de båda övriga budgetarnas. Här är det främst undergrupperna nöjen och rekreation samt posten räntor, avgifter m. m., som h a r lägre vägningstal. Endast gruppen hemhjälp utvisar en något högre utgiftsandel på landsbygden än i Stockholm. Vid en jämförelse mellan budgetarna framträder således i vissa fall avsevärda skillnader. Vad man först och främst fäster sig vid är, att totalutgiften är inte mindre än 53 procent större i Stockholm än på landsbygden trots mindre genomsnittlig hushållsstorlek. Det är givetvis inte möjligt att härav dra några slutsatser angående dyrhetsskillnader, då levnads- och inkomstförhållanden samt familjeinkomstnivå m. m. kan vara väsentligt olika. Ur levniadskostnadsundersökningens material kan utöver de i det föregående behandlade budgetarna även erhållas uppgifter om konsumtionens sammansättning i olika delar av landet. Endast större regioner av riket kan emellertid därvid komma i fråga, då det s. k. basurval, som använts vid undersökningen, inte är tillräckligt omfattande för att tilllåta redovisning av undersökningsresultatet med användning av långtgående geografiska uppdelningar. Exempelvis skulle följande olika budgetar kunna erhållas: Stockholmsbudget Tätortsbudget för Götaland Landsbygdsbudget för Götaland Tätortsbudget för Svealand (exkl. Sthlm) Landsbygdsbudget för Svealand Tätortsbudget för Norrland Landsbygdsbudget för Norrland

40 III. 1. 3. Förslag till budget val

En framtida prisgeografisk undersökning, som avser att belysa olika orters dyrhet i förhållande till Stockholm, bör som närmare utvecklats i kapitel II grundas på en budget för enbart Stockholm. Utredningen finner det således inte motiverat, att alternativbudgetar kommer till användning, då värdet av dessa i h ä r ifrågavarande sammanhang är ringa. Som påpekats skulle dessa kompletterande indexberäkningar väsentligen endast belysa, i vilken utsträckning indexberäkningarnas resultat påverkas av variationer hos vägningstalen (jfr även bilaga 1). Det material, som närmast skulle kunna nyttjas för upprättande av en stockholmsbudget, är dels 1958 års levnadskostnadsundersökning, dels konjunkturinstitutets beräkningar av den totala privata konsumtionen. Båda dessa material används som underlag för konsumentprisindexens budget. Den budget, som användes vid beräkningarna av konsumentprisindex år 1959 och som således avser förbrukningen under år 1958, omfattade sammanlagt 228 varurubriker. Precisionsgraden hos de beräknade vägTablå III.4.

Vägningstal

ningstalen, angivna i promille, är givetvis mycket olika. I fråga om visisa varugrupper är precisionen hög (t. ex. alkoholhaltiga drycker och tobak) medan man i fråga om andra varugrupper har att lita till relativt grova uppskattningar (t. ex. kläder och skor, diverse varor och tjänster). F ö r ett fåtal varor och tjänster saknas dock representantvaror och vägningstal i konsumentprisindexens budget. Dessa varor och tjänster omfattade enligt levnadskostnadsundersökningens stockholmsbudget 81 promille av den totala konsumtionen. För att en jämförelse skall kunna ske mellan budgeten för konsumentprisindex och budgeten enligt levnadskostnadsundersökningen måste följaktligen utgiftsbeloppen för dessa orepresenterade varor och tjänster fråndras levnadskostnadsundersökningens budget. Man erhåller då de vägningstal som angetts i tablå III. 4, vilken även innefattar huvudgruppernas vägningstal för samtliga hushåll (hela r i k e t ) . Det är närmast denna budget, som är jämförbar med konsumentprisindexens.

enligt konsumentprisindexens ningens budgetar

Huvudgrupper

och

levnadskostnadsundersök-

Budgetar enligt 1958 års levnadskostnadsundersökning

Budgeten för konsumentprisindex 1959

Samtliga hushåll

Stockholm

313 89 152 117 102 109 118

339 45 152 117 96 107 144

289 57 161 105 95 137 156

1 000

1 000

1 000

Alkoholhaltiga drycker och tobak

Summa

Som framgår av sammanställningen förefinns i vissa fall betydande skillnader i vägningstalen. Särskilt stor är avvikelsen för alkoholhaltiga drycker och

tobak, vilket huvudsakligen torde sammanhänga med att denna post redovisats för lågt av hushållen i levnadskostnadsundersökningen. Dessutom torde

41 vägningstaleti konsumentprisindex vara något för högt, därför att beträffande spritdrycker även den merkostnad, som uppstår för konsumenterna genom försäljning på restauranger, ingår i totalvärdet. Bland varugrupper, där man kan räkna med att levnadskostnadsundersökningen ger för låga utgiftsbelopp, märks förutom sprit och tobak även choklad och sötsaker, glass, läskedrycker samt veckotidningar. I övrigt bestäms precisionsgraden till stor del av inköpsfrekvensen; för flertalet konsumtionskapitalvaror, som mera sällan inköps, är precisionen förhållandevis låg. I levnadskostnadsundersökningen ingår vidare värdet av naturaförmåner såsom livsmedelsprodukter och bränsle, vilka beräknats till konsumentpriser, medan konjunkturinstitutets beräkningar grundar sig på producentpriser. Delvis torde detta kunna förklara den högre utgiftsandelen för livsmedel i jämförelse med konsumentprisindexens budget. Beträffande bostadsposten är utgiftsandelen lika i konsumentprisindexens budget och levnadäkostnadsundersökningens budget för samtliga hushåll. Däremot är vägningstalet för bränsle och lyse väsentligt lägre i levnadskostnadsundersökningens budgetar (och bostadsutgifternas andel i motsvarande mån högre). Differensen torde till stor del bero på att uppgifterna angående bostadskostnaderna (hyresutgifterna) där även innefattar uppvärmningsbränsle, varför bränsleposten blivit undervärderad i undersökningen. Detta märks särskilt tydligt för stockholmsbudgeten, där bränsleposten är påfallande låg (jfr tablå III. 2 ) . Någon fullständig avstämning av levnadskostnadsundersökningens resultat har inte gjorts mot konjunkturinstitutets siffror beträffande t. ex. alkohol och tobak samt sötsaker. Däremot har uppräk-

nade belopp för varje utgiftspost beräknats, och skillnaden i förhållande till konjunkturinstitutets siffror bör kunna tjäna som vägledning för en korrigering av de erhållna utgiftsbeloppen. De varor och tjänster, för vilka vägningstal och representantvaror saknas i konsumentprisindex, återges i nedanstående tablå, där utgiften för respektive post redovisas enligt stockholmsbudgeten. Vissa av nedan angivna utgifter kan inte betraktas som privat konsumtion i egentlig mening, och bör av denna anledning inte ingå i budgeten. Detta gäller fria måltider, fria arbetskläder och fri bostad för studerande, avgifter för Tablå III.5. Varuslag och tjänster, för vilka vägningstal och representantvaror saknas i konsumentprisindexens budget Utgift i kronor enligt stockholmsbudgeten 1. Färdiglagad mat m. m 2. Fria måltider, fria arbetskläder och fri bostad för studerande . 3. Försäkringar för bilar och mo-

51 132 130

4. Omkostnader för lånat eller hyrt fordon samt utgift för körskola och körkort 5. Sjukhus- och konvalescentvård 6. Kursavgifter m. m. för studerande 7. Avgifter för tjänstepensionering 8. Lösöre-, olycksfalls- och andra riskförsäkringar 9. Fackföreningsavgifter 10. övriga föreningsavgifter 11. Fotograf 12. Utgifter för hundar, katter m. m 13. Understöd och kontanta gåvor 14. övrigt Summa kronor I promille av den totala konsumtionen

58 21 116 128 70 118 48 8 20 252 87 1268 81

42 tjänstepensionering, olycksfallsförsäkring samt understöd och kontanta gåvor. övriga poster bör i princip ingå i beräkningarna. Detta torde kunna åstadkommas på följande sätt: Posterna biloch motorcykelförsäkring samt fackföreningsavgifter ingår med egna representantvaror, vikten för färdiglagad mat läggs till undergruppen charkuterier och köttkonserver, utgifter för körskola och körkort samt omkostnader för hyrt eller lånat fordon hänföres till gruppen resor och motorfordon, sjukhus- och konvalescentvård till undergruppen lakar- och tandvård samt »övriga föreningsavgifter» till den grupp, som innefattar fackföreningsavgifter. Resterande poster omfattande utgifter för lösöre- och riskförsäkringar, utgifter för fotograf, för h u n d a r m. m. föreslås bilda en restgrupp inom diverseposten, som utan egna representantvaror följer indextalet för denna huvudgrupp. Det bör även framhållas, att sedan 1958 otvivelaktigt vissa, ej obetydliga förändringar i konsumtionsvanorna ägt rum. Ytterligare förskjutningar kan beräknas inträffa fram till den tidpunkt, vilken en kommande prisgeografisk undersökning skall avse. Framskrivningar i enlighet med de metoder, som används vid budgetrevisionerna för konsumentprisindex, bör därför ske. Sammanfattningsvis får utredningen föreslå, att levnadskostnadsundersökningens stockholmsbudget kommer till användning vid en kommande dyrortsundersökning och att korrigeringar av nämnda budget utföres med hänsyn till bl. a. inträffade konsumtionsförskjutningar. Dessa justeringar kan ske genom utnyttjande av konjunkturinstitutets beräkningar av den totala privata konsumtionen. En viss osäkerhet vidlåder förfarandet, då förändringarna av konsumtionsvanorna i Stockholm ej behöver gå parallellt med förändringarna i landet

i övrigt. Utredningen finner det emellertid ej vara motiverat, att en speciell levnadskostnadsundersökning för Stockholm utföres enbart för att tillgodose behovet av vägningstal vid en kommande prisgeografisk undersökning.

III.2.

Valet av

representantvaror

JU. 2. 1. Förfaranden yid tidigare dyrortsundersökningar

Vid 1946 års undersökning insamlades prisuppgifter för livsmedel från samtliga kommuner och vissa tätorter inom kommunerna (sammanlagt ca 3 000) på sammanlagt 48 varuslag. För vissa varor, för vilka prisvariationerna erfarenhetsmässigt bedömdes vara små eller inga alls, skedde ingen prisinsamling utan samma kostnad påfördes alla orter. I denna kompletteringspost ingick bl. a. margarin, hårt bröd, te, kakao, karameller och fiskbullar. Prisuppgifterna skulle insamlas under tiden 13—18 maj 1946, varefter de under minst 14 dagar skulle hållas tillgängliga för allmänhetens granskning. Beträffande bränsle och lyse insamlades priser på vissa fasta bränslen samt kokgas och elektrisk ström, sammanlagt 7 varuslag. Vidare inhämtades prisuppgifter för vissa representantvaror inom gruppen kläder och skor samt för varor och tjänster tillhörande gruppen övriga utgifter. Priser på hithörande varor skulle endast insamlas, om varuslagen vanligen inköptes på orten. Vid den slutliga beräkningen av de båda posterna användes i regel endast priser från ej fullt 300 orter, de s. k. inköpsorterna. Beträffande halvsulning och klackning byggde dock beräkningarna på noteringarna från samtliga orter. Innan socialstyrelsen fastställde den blankett, som kom till användning, rådgjorde styrelsen med sakkunniga inom olika branscher liksom också med

43 grossistförbundet, köpmannaförbundet och kooperativa förbundet. De medtagn a varorna var i stor utsträckning priskontrollerade. F ö r skor inhämtades prisuppgifter för ej priskontrollerade skor. I övrigt var det endast noteringar på h e r r h a t t och ullgarn, som ej skulle avse priskontrollerad vara. Sedan prismaterialet genomgåtts, beslöt styrelsen att r ä k n a med samma priser över hela landet för priskontrollerade skor och galoscher och för herrskjorta, barnkläder, bomullsgarn samt dam- och barnstrumpor. För tung konfektion räknades på 15 orter med något högre priser än på övriga inköpsorter. Lokalt insamlades priser för 14 varuslag beträffande kläder och skor och 83 varuslag beträffande övriga utgifter. Insamlingen skedde för en del varor på samtliga orter och för en del enbart på inköpsorterna. Vidare påfördes samma kostnad för alla orter motsvarande 80 procent av utgiften för kläder och skor. Inom posten övriga utgifter inskränktes prisinsamlingen i ännu högre grad. De noteringar, som insamlades på alla orter, avsåg såpa, rakning, hårklippning, resekostnader, arbetshjälp i hemmet och rengöring av cykel. Vid 1951 års undersökning omfattade prisiinsamlingen för livsmedelsposten sammanlagt 74 varuslag, således en betydlig ökning av antalet representantvar o r i jämförelse med 1946 års undersökning. Prisinsamlingen företogs under veckan 15—20 oktober 1951 på orter, som utvaldes på följande sätt. Kommunerna inom varje län fördelades på geografiskt sammanhängande områden eller strata, vilka var i möjligaste mån homogena beträffande livsmedelsdyrheten 1946 och av ungefär samma inbördes storlek, räknat efter folkmängden. Fanns en tätort med ordinarie prisombud inom ett stratum, uttogs denna ort. I övriga strata utvaldes en tätort slumpmässigt,

varvid sannolikheten att utväljas gjordes proportionell mot ortens folkmängd. Stockholm, Göteborg och Malmö medtogs som självskrivna. Även icke-administrativa tätorter med minst 200 invånare enligt 1945 års folkräkning gavs möjlighet att komma med i urvalet. Inom varje län utvaldes på detta sätt ca 12 orter. Urvalet kom att omfatta 258 tätorter, varav 60 av socialstyrelsens ordinarie prisinsamlingsorter. Därutöver medtogs de 35 landsbygdskommuner, där styrelsen hade prisombud, samt ytterligare 12 tätorter, som ansågs vara av särskilt intresse. Livsmedelstal beräknades för Stockholm, Göteborg och Malmö samt i övrigt för varje län. För de 10 bränsleslag, vilka ingick bland representantvarorna för bränsle och lyse, ansågs samma orter som utvalts för insamling av livsmedelspriser ge tillräckligt underlag för prisberäkningarna. Beträffande gas och elektricitet kunde tariffer inhämtas centralt med kompletterande skriftlig förfrågan. Jämsides m e d prisinsamlingen för livsmedel och enligt samma principer insamlades även prisuppgifter för kläder och skor samt övriga utgifter. För kläder och skor begränsades den lokala prisinsamlingen till ett p a r reparationsarbeten, nämligen halvsulning och klackning av herrskor och skrädderiarbete innefattande omläggning av uppslag på herrbyxor. I övrigt förutsattes kostnaderna vara lika över hela landet; hänsyn togs dock till att priserna för tung konfektion var något högre på vissa större orter. På dessa orter hade detaljisterna tillstånd att överskrida övriga orters priser på priskontrollerad tung konfektion med 2 procent. För övriga utgifter följdes med smärre avvikelser det av dyrortssakkunniga framlagda förslaget, enligt vilket hithörande varor och tjänster uppdelades på fyra grupper (A, B, C och D ) ; varor till-

44 hörande grupp A antogs uppvisa inga eller obetydliga interlokala prisvariationer, till grupp B hänfördes varor med prisvariationer, som ansågs möjliga att mäta genom prisinsamlingar, till grupp C varuslag med svårmätbara kvalitetsskillnader samt till grupp D förnödenheter av sådan karaktär, att egentlig prisjämförelse antogs sakna relevans. Priser insamlades p å följande grupper av varor och tjänster i grupp B och C: kropps vård, tvätt, tandläkarvård, hemhjälp, blommor, fotografering, möbler, sängkläder, telefonabonnemang, reparationer av cykel, bil och radio samt besök på nöjestillställning. Dessa grupper omfattade sammanlagt 27 procent av posten övriga utgifter. Inalles insamlades priser på 17 representantvaror lokalt. III. 2. 2. Principerna för urval av representantvaror

För att vid en prisgeografisk undersökning bästa möjliga e stim at av de linter1 okala prisskillnaderna skall erhållas vdd givet antal representantvaror, borde urvalet av representantvarorna utföras slumpmässigt och med urvalssaniiolikheter proportionella mot produkten av konsumtionsvärdet (i föreliggande fall i Stockholm) och varornas interlokala relativa prisspridning. Detta förutsätter dock, att möjligheterna att genomföra prisjämförelser vid lika standard är desamma för alla varor. Ställes problemet så, att det gäller att åstadkomma bästa möjliga estimat vid ^iven kostnad eller att till lägsta kostnad få fram ett estimat med viss tillförlitlighet, blir problemet mer komplicerat. Dels tillkommer självfallet, att antalet representantvaror ej blir på förhand bestämt, dels att även kostnaderna för att erhålla prisuppgifterna måste beaktas. Omfattande utvecklingsarbeten på metodområdet och avsevärt bätt-

re statistiska underlag än de, som för närvarande står till buds, erfordras för att en tillfredsställande lösning av angivna optimaliseringsproblem skall uppnås. Utredningen har därför sett sig nödsakad att i likhet med vad som sker vid de löpande konsumentprisindexberäkningarna på denna punkt nöja siig med betydligt lägre anspråk. Sålunda föreslås, som redan nämnts i kapitel I, att representantvaruurvalet »handplockas» utan användning av modern stickprovsmetodik. Dock bör därvid beaktas de olika varornas andel av den totala konsumtionen, kostnaderna för att erhålla erforderliga prisnoteringar och de interlokala prisskillnaderna. Det sistnämnda förutsätter, att man approximativt känner de relativa prisvariationerna mellan olika delar av landet för olika varugrupper redan innan representantvarorna utväljs. För en säker dylik information skulle erfordras en provundersökning, som emellertid av tids- och kostnadsskäl måste uteslutas. Man torde därför vara hänvisad att enbart nyttja den ledning som förefintligt statistiskt material kan ge. Härvidlag torde pris- och kartellnämndens undersökningar av olika varuområden kunna vara av värde. Då syftet med dessa undersökningar inte är att belysa olika regionala priser, kan emellertid, enligt vad som inhämtats, några detaljerade uppgifter beträffande dessa ej framläggas utan tidskrävande bearbetning av primärmaterialet. I nedanstående tablåer återges vissa resultat som framkommit vid olika undersökningar, utförda av pris- och kartellnämnden. I den första tablån redovisas medelpriser och pålägg inom yllekonfektionshandeln hösten 1959 för olika ortstyper. Uppdelningen är visserligen grov men ger ändå en uppfattning om de interlokala variationerna i prissättningen. Det bör dock observeras, att

45 Tablå III.6.

Priser och pålägg inom yllekonfektionshandeln typer

Varuslag/ortstyp

Antal butiker

hösten 1959 för olika orts-

MedelförsäljMedelinköpsningspris i % Andel av pris i % av av genom- Procentuellt hela antalet genomsnittet pålägg i snittet för för samtliga undersökta samtliga un- genomsnitt undersökPlagg i % dersökningsningsorter orter

A. Samtliga varuslag 1. De tre största städerna 2. övriga städer 3. Köpingar

94 227 56

30 60 10

96 102 97

97 102 95

53,3 52,0 49,7

Samtliga

52,2

B. Damkappor 1. De tre största städerna 2. övriga städer 3. Köpingar

45 125 26

22 68 10

113 97 93

113 97 91

55,1 54,3 51,6

Samtliga

54,3

C. Herrkostymer 1. De tre största städerna 2. övriga städer 3. Köpingar

39 77 23

27 60 13

102 99 99

103 99 97

53,1 50,2 47,5

Samtliga

50,7

Anm.: I jämförelsen ingår inte uppgiftsmaterial, som inhämtats centralt hos vissa varuhuskedjor. föreliggande olikheter i varusortimentets sammansättning medför, att siffrorna inte ger någon klar bild av prisskillnaderna. Det förhållandet, att medelinköpspriset för samtliga varor ligger lägst i storstäderna, sammanhänger med att andelen av sådana varuslag som har lägre priser (t. ex. långbyxor och jackor i jämförelse med kappor och kostymer) är större i storstadsbutikerna än i de övriga. Det är däremot troligen inte fråga om ett lägre prisläge för samma modeller. Detta framgår av den del av jämförelsen, som avser damkappor och herrkostymer. I fråga om damkappor ligger sålunda inköpspriset i storstadsbutikerna 13 procent över medelpriset, medan det i övriga städer och köpingar ligger 3 respektive 7 procent därunder. För herrkostymer är skillnaderna

i inköpspriser obetydliga, men skillnaderna i försäljningspriser är något större på grund av de högre påläggen i de större orterna. De högre inköpsmedelpriserna och påläggen på de större orterna åtminstone för damkappor torde dock delvis sammanhänga med att modellsortimentet har en annan sammansättning än på de mindre orterna. Av tablå III. 7 framgår att andelen riktprissatta bomullsskjortor genomsnittligt är större i övriga städer än i storstäder och köpingar, medan för sportskjortor andelen är störst i köpingarna. För de båda skjorttyperna är dock andelen riktprissatta i olika prisgrupper mycket varierande. Det genomsnittliga procentuella pålägget varierar inte nämnvärt mellan ortstyperna för de riktprissatta skjortorna. Däremot uppvisar de inte riktprissatta större

46 Tablå

111.7.

Priser

och pålägg

Varuslag/prisgrupp

inom

lätt konfektion

Andel riktprissatta skjortor inom resp. prisgrupp i %

våren

1959 för olika

prisgrupper

Genomsnittl. procentuellt pålägg Riktprissatta skjortor

Ej riktprissatta skjortor

Köövr. KöStor- ö v r . Stor- ö v r . KöStorstäder städer pingar städer städer pingar städer städer pingar Bomullsskjortor Lägre än 12,00 k r . 12,00—13,99 14,00—15,99 16,00—17,99 18,00 kr och högre. Samtliga Sportskjortor Lägre än 9,00 k r . . 9 00—10,99 11 00—12,99 13,00—14,99 15,00—16,99 17,00 kr och högre. Samtliga

17 21 46 52 27

4 42 51 67 30

48,5 48,9 49,5

48,6 53,5 52,5 49,0 50,9

41,5 45,2 47,1 48,6 46,0

43,5 41,6 42,3 45,8 46,4

49,0

48,9

50,8

45,4

44,2

48,0 48,1 49,3 49,9

46,3 45,7 45,2 49,9 49,3

47,7 48,6 47,0 49,3 49,1

47,4 52,2 42,6 42,8 48,3 53,8

48,4 45,8 44,6 44,4 47,5 45,7

33,7 34,5 35,8 44,3 43,4 42,1

49,3

47,9

48,8

49,9

45,8

38,6

40 63 32

46,5 50,1 49,9 49,8

45,6 49,3 49,6 49,4

49,7

7 31 55 82 38

36 32 51 67 49

42 30 20 80 72

44 Anm.: I jämförelsen ingår inte det uppgiftsmaterial, som inhämtats centralt hos vissa varuhuskedjor. — = uppgift saknas. . . = otillräckligt underlag.

s p r i d n i n g mellan o r t s t y p e r n a i fråga o m genomsnittligt procentuellt pålägg. Ur de fortlöpande prisinsamlingarna för k o n s u m e n t p r i s i n d e x k a n v i d a r e v i s sa u p p l y s n i n g a r e r h å l l a s o m p r i s s p r i d ningen mellan olika orter. F r å n b r a n s c h organisationer torde också värdefulla uppgifter kunna erhållas beträffande p r i s s k i l l n a d e r m e l l a n o l i k a d e l a r av riket. F ö r att b e l y s a prisspridningarnas s t o r l e k f ö r o l i k a v a r o r å t e r g e s i efterföljande tablå vissa approximativa spridningsberäkningar, som utfördes i s a m b a n d m e d omläggningen av butiksu r v a l e t till k o n s u m e n t p r i s i n d e x . S o m mått p å spridningen h a r därvid tagits standardavvikelsen i p r o c e n t av medelpriset. S o m f r a m g å r av t a b l å n ä r s p r i d n i n g en för f l e r t a l e t l i v s m e d e l r e l a t i v t l i t e n ,

v i l k e t t y d e r p å att p r i s v a r i a t i o n e r n a m e l l a n o c h i n o m o r t e r ä r s m å . Med d e varudefinitioner, som används vid prisinsamlingen av olika livsmedel, t o r d e i n g a n ä m n v ä r d a k v a l i t e t s s k i l l n a d e r föreligga. U n d a n t a g utgör h ä r v i d l a g noter i n g a r n a för simåkakor, potatis, ä p p l e n och apelsiner, d ä r varubeskrivningarna ej ä r h e l t e n t y d i g a . P å g r u n d a v f ö r e fintliga kvalitetsskillnader belyser inte de redovisade spridningsmåtten den r e n o d l a d e p r i s s p r i d n i n g e n f ö r dess-a varor. Beträffande bränslen h a r man liksom beträffande livsmedel räknat med i det n ä r m a s t e e n h e t l i g a k v a l i t e t e r för d e olika noteringarna. I fråga om kläder och skor förefinns i v i s s a fall b e t y d a n d e k v a l i t e t s s k i l l n a d e r för e n o c h s a m m a r e p r e s e n t a n t v a r a mellan olika noteringsställen. Som e x e m -

47 Tablå

III.8.

Medelvärde

Varuslag

Vetemjöl Havregryn H å r t bröd Sötlimpa Småkakor Skorpor Mjölk Ost Smör Margarin Ägg Nötkött: stek högrev bringa målet Gödkalvstek.... Fläskkotlett.... Sidfläsk Fläskkorv Falukorv Leverpastej Blodpudding.... Kalops Färsk sill Strömming Torsk Potatis Morötter Vitkål Lök, gul Spenat, djupfr.. , Ärter på b u r k . . Äpplen, sv Apelsiner Apelsinmarmelad Kaffe Strösocker Pilsner

och spridning för vissa november 1958

SpridAntal Medelnotepris ning i % av meringar kr delpris 157 153 168 199 171 217 52 161 207 203 195

2,52 1,36 0,55 1,15 0,74 0,95 0,67 7,76 2,66 1,75 4,74

6,73 6,40 2,55 5,39 15,95 9,16 4,78 4,69 3,12 4,17 8,19

128 142 137 147 114 157 163 163 166 163 151 182 43 66 61 215 191 211 250 190 235 171 192 217 189 164 139

7,66 6,39 4,47 7,66 10,84 8,08 7,49 4,72 5,09 0,73 2,60 4,29 2,04 2,09 3,35 0,49 0,64 0,61 1,14 1,27 0,89 1,28 1,71 1,53 2,96 1,44 0,49

7,18 6,70 8,88 3,81 9,27 5,47 6,05 4,89 6,74 7,67 9,15 7,13 15,34 10,86 21,67 14,69 28,13 22,79 26,05 4,80 11,58 23,52 16,96 8,56 0,71 4,65 4,90

pel på en v a r u b e s k r i v n i n g , som l ä m n a r b e t y d a n d e u t r y m m e för k v a l i t e t s o l i k h e ter, k a n n ä m n a s d e n för k o n f e k t i o n s s y d d h e r r k o s t y m , v i l k e n l y d e r : »Kavaj o c h b y x o r , h e l s t s v e n s k t k a m g a r n , 100 % u l l m a t e r i a l , t y g v i k t h e l s t 3 5 0 — 400 g p e r k v a d r a t m e t e r » . V a r u d e f i n i t i o n e n g e r så v i d a m a r g i n a l e r i k v a l i t e t s a v s e e n d e , att j ä m f ö r b a r h e t e n m e l l a n n o teringar från skilda o r t e r kan starkt ifrågasättas.

varupriser

Varuslag

i

konsumentprisindex,

Antal Medel- Sprid notepris ning i % av meingar kr delpris

Björkved Koks, 60—80 mm

51 59

35,46 9,83

15,73 6,55

Herrkostym, konf Damdräkt, konf.. Skidbyxor Herroverall Poplinskjorta. . . . Damjumper Herrkostym, skräddarsydd. . Damstrumpor.... Bomullstyg Ullgarn Herrlågskor Promenadskor. . . Barnlågskor Halvsulning

113 103 99 120 197 144

235,65 225,45 28,29 25,97 18,99 27,30

8,77 16,91 17,37 16,75 22,19 23,81

40 207 92 38 92 75 84 95

447,46 5,44 3,22 39,53 53,60 49,45 25,05 15,38

32,21 24,54 18,48 6,22 19,01 18,94 15,23 7,51

Matvråbord Pinnstol Stol Karmfåtölj Säng Kökslampa Strykjärn Tallrikar Kaffegods Dricksglas Bordsknivar Kastrull Stekgryta Hammare Sopborste Vaddmadrass.... Yllefilt Matta

92 112,18 93 22,76 91 51,84 85 118,04 97 75,06 117 14,20 44,41 218 128 23,92 128 19,75 133 7,32 198 32,77 198 11,49 161 26,69 121 5,56 123 8,65 130 34,66 142 33,16 91 184,47

16,54 20,86 29,23 33,80 23,81 32,77 14,84 32,64 34,16 46,46 32,08 26,84 4,10 34,59 32,64 19,09 25,87 24,41

F ö r i n v e n t a r i e r o c h h u s g e r å d ä r de inom varudefinitionernas r a m möjliga k v a l i t e t s v a r i a t i o n e r n a m e d få u n d a n t a g relativt sett m y c k e t stora. Detta gäller särskilt möbler, kaffegods, dricksglas, h u s h å l l s h a m m a r e och sopborste. Kvalitetssortimentet för dessa v a r o r o c h de varugrupper, de representerar, är utomordentligt stort. Beträffande såväl kläder och skor som inventarier och husgeråd är det d ä r f ö r vanskligt att u r de

48 redovisade siffrorna dra några slutsatser angående prisspridningen. På grund av de stora kvalitetsskillnader, som föreligger mellan olika varor, tillhörande vissa varuområden, är det således mycket svårt att få tillförlitliga mått på prisspridningen. I praktiken är det därför förenat med stora svårigheter att tillämpa principen om att urvalet av representantvaror skall utformas med beaktande av olika varugruppers interlokala prisspridning. Som jämförelse kan nämnas att urvalet av representantvaror för tidsindexar av typ konsumentprisindex till stor del grundats på tradition. I stort sett h a r man valt sådana varor, som inom varje varugrupp försäljningsmässigt dominerat, som varit lätta att definiera, som funnits till salu i större delen av landet och som antagits komma att återfinnas i detaljhandeln under någorlunda lång tid framåt. Vad angår de olika varornas andel av den totala konsumtionen kan vissa uppgifter erhållas ur det statistiska grundmaterial, som budgeten bygger på, och a n d r a genom branschkontakter. I vad avser kostnaderna för att inhämta erforderliga prisuppgifter gäller i allmänhet, att dessa nära sammanhänger med kvalitetsproblemet. För att få ett korrekt estimat av prisskillnaderna mellan orterna måste nämligen kvalitetsskillnaderna för varje representantvara noga undersökas. Om detta av tids- och kostnadsskäl inte är möjligt vid ett större antal representantvaror tvingas man till schablonmässiga uppskattningar. Därmed introduceras ett fel i beräkningarna, som kan bli större än det fel, som uppstår, om endast en eller ett p a r varor i gruppen utväljs, vilkas kvalitetsolikheter mera ingående studeras. Den senare metoden kan därför ge en bättre information vid given kostnad än den förra.

Med hänvisning till det anförda får utredningen föreslå att följande beaktas vid representantvaruurvalet: a) varor, som är av särskilt stor betydelse i den totala konsumtionen bör tas med vid undersökningen, t. ex. mjölk, b) förhållandevis många varor bör tas med, vilkas priser enligt tillgängliga uppgifter företer stora interlokala prisvariationer för samma kvalitet, och c) relativt få men i kvalitetshänseende väldefinierade varor bör tas med av dem, för vilka kvalitetsskillnaderna medför särskilt stora problem. Ytterligare en i praktiken viktig regel vid valet av representantvaror är, att de observerade varorna skall vara allmänt förekommande, så att det endast i undantagsfall inträffar, att en vara inte förekommer på alla i undersökningen ingående orter. Det sistnämnda berör också problemet, om prisinsamlingen i rena landsbygdskommuner skall omfatta andra varor än livsmedel, bränsle och lyse samt visisa varor och tjänster, som tillhandahålles i närhetsbutiker. En vid handelshögskolan i Stockholm under sommaren 1957 företagen undersökning av köpvanorna i vissa kommuner i Södermanland tyder på att inköpsvanorna på landsbygden under senare år förändrats därhän att inköp av varaktiga konsumtionsvaror huvudsakligen görs i tätorter, där det finns större och välsorterade affär e r för dessa varuslag. I de undersökta kommunerna skedde dylika inköp till endast mellan 3 och 13 procent på orten. Huruvida förhållandena är desamma inom större delar av den svenska landsbygden, kan givetvis inte besvaras utan fortsatta undersökningar (jfr även kapitel V). HL 2. 3. Varudefinitioner

Vid utformningen av varudefinitionerna kan två metoder komma till användning. Den ena är att begagna sig

49 av den definitionstyp, som socialstyrelsen använt vid sina prisinsamlingar (exempelvis »skjorta, enfärgad, krympt, helst svensk, bomullspoplin, fast krage, fasta manschetter»). Man riskerar då, att noteringarna p å ett flertal artiklar inom huvudgrupperna kläder och skor, inventarier och husgeråd samt diverse varor och tjänster kommer att avse olika kvaliteter p å olika noteringsställen. 1 Om man felaktigt förutsätter samma kvalitet på samtliga noteringar •för en vara, blir givetvis ortsjämförelser mer eller mindre vilseledande, med a n jämförelsen i tiden endast i ringa mån påverkas av kvalitetsolikheterna. Man tvingas sålunda till att på olika sätt försöka erhålla ett mått på kvalitetsskillnadens storlek. Detta kan tänkas ske genom att ombuden på blanketten noga anger det fabrikat eller märke, noteringen avser, samt att man på grundval av prisläget på baspunkten (eller jämförelsepunkten) för de olika kvaliteterna av varan och genom utnyttjande av branschsakkunnigas utlåtande bildar sig en uppfattning om kvalitetsskillnadens storlek (^-faktorn enligt terminologin i kapitel I I ) . Problemet kompliceras emellertid av att även baspunktens noteringar kan beräknas linrymma olikaj kvaliteter. Självfallet måste kvalitetsbedömningarna i många fall bli i viss utsträckning skönsmässiga. Den andra metoden, som skulle kunna användas vid varudefinitionerna, är att i instruktionen till ombuden ange att noteringarna för en viss vara skall avse bestämda märken eller fabrikat. Då i vissia fall betydande kvalitetsskillnader förekommer även mellan olika artiklar av samma märke, bör artikelnummer även anges. Det m ä r k e eller fabrikat, som säljs mest i noteringsstället, bör understrykas av ombudet. Definitionen för t. ex. herrkostym skulle förslagsvis kunna ha följande utseende på blanketten: 4— 203002

Herrkostym, konfektion (mest gångbart märke understrykes)

Märke Artikelnummer Pris A 000 B 000 C 000 D 000

Annat märke

...

För att man skall k u n n a jämföra olika orters priser med stockholmspriserna bör prisinsamlingen i Stockholm ges sådan omfattning, att noteringar erhålls för samtliga på blanketten specificerade artikelnummer. Om t. ex. h e r r kostymer av ett speciellt märke säljs mest på en ort, skall priset sättas i relation till stockholmspriset p å motsvarande kvalitet. Genom att tillämpa denna metod ernår man den fördelen, att kvalitetsbedömningarna blir enhetliga och endast behöver göras i de fall, då noteringarna på en ort omfattar andra fabrikat än dem, som finns i Stockholm. Utredningen får föreslå, att den sistnämnda metoden kommer till användning vid prisinsamlingen för varor, som uppvisar mer betydande kvalitetsskillnader. F ö r övriga varor kan varudefinitionernia utformas på samma sätt som vid prisinsamlingarna för konsumentprisindex.

III.

3. Säsong- och

rabattproblemen

m . 3.1. Säsongproblemet En dyrortsundersökning, där prismaterialet insamlas under en starkt begränsad tidsperiod (som varit regel vid tidigare undersökningar), kan bli missvisande genom att olika orter vid un1 Inom ramen för en sådan definition åligger det ombudet att för notering utse ett fabrikat eller varumärke och att fasthålla vid detta.

50 dersökningstillfället befinner sig i olika faser av säsongcykeln för prisnivån. Säsongvariationerna h a r emellertid för många varuslag under senare år alltmer utjämnats på grund av ökade lagringsmöjligheter, snabbare kommunikationer samt ökad import av färskvaror under mellan- och försäsongerna. Säsongproblemet torde därför vid beräkningen av de olika orternas dyrhetstal numera spela en tämligen u n d e r o r d n a d roll. Säkrast kommer man tillrätta med detta problem genom att sprida prisinsamlingen över ett helt kalenderår och beräkna årsmedelpriser. Detta förfarande innebär sannolikt beträffande stora delar av konsumtionen ett onödigt arbete. Dessutom innebär förfarandet, att kvalitetsproblemet ytterligare komplicer a s ; man får beakta kvalitetsskillnader såväl mellan orterna som mellan varje prisinsamlingstillfälle. Endast för utpräglade säsongvaror kan det därför tänkas vara befogat att rekommendera en spridning av uppgiftsinsamlingen över året. Det sammanlagda vägningstalet för sådana varor (bl. a. fisk, potatis, frukt och bär) synes vara några få procent av budgetbeloppet utan skatter. Utredningen får föreslå, att den månatliga prisinsamlingen för konsumentprisindex kommer till användning för mätning av säsongvariationerna för dylika varor vid den prisgeografiska undersökningen, eftersom detta material kan anses tillräckligt för detta ändamål. Detta prismaterial får utnyttjas för erforderliga säsongkorrigeringar. F ö r en del hithörande varor, däribland ägg, kött, fläsk och smör, sammanfaller säsongen på flertalet orter. För dessa varor är det följaktligen inte nödvändigt att sprida prisinsamlingen. F r å n orter av badortskaraktär har det understundom ifrågasatts, om inte indextalen för dessa orter skulle ha bli-

vit högre, ifall dyrortsundersökningarna genomförts under sommaren i stället för som hittills på hösten eller våren. Det har gjorts gällande, att turisttillströmningen under sommarmånaderna skulle ha avsevärt höjt prisläget på orterna och att under eftersäsongen priserna skulle ha sjunkit till »normal» nivå. För att få en uppfattning om effekten på prisnivån av turisttillströmningen har följande undersökning utförts. I prismaterialet för konsumentprisindex ingår uppgifter från fem prisområden, inom vilka utpräglade badorter förefinns. Priserna i maj, juli, augusti och oktober 1959 h a r sammanställts för följande städer och landskommuner av badortskaraktär: Halmstad, Söndrum, Eldsberga, Ottenby, Mörbylånga, Torslunda, Visby, Romakloster, Varberg, Träslöv, Himledalen, Lysekil och Stångenäs. Majpriserna sattes därvid lika med 1 000. Dessutom beräknades indextal för hela riket under motsvarande månader, för att jämförelser skulle möjliggöras. Endast de lokalt insamlade noteringarna har använts vid beräkningen. Om något varuslag saknats i något prisområde, h a r noteringen även uteslutits vid beräkningen av index för hela riket. Någon tendens till ökade priser under juli och augusti i berörda orter jämfört med riksmedelpriserna kunde inte iakttagas annat än i ett område, där vissa priser låg 2 å 3 procent över riksmedelpriserna under sommarmånaderna. Priserna i detta område undersöktes även för åren 1957 och 1958. På nästa sida sammanställda lindextal erhölls för området under ifrågavarande år. Som framgår av sammanställningen är effekten av tämligen ringa betydelse. Det må tilläggas, att årsmedelindexen för området i förhållande till årsmedelindexen för riket visar för hela kon-

51 Index för Index för Index för området : området riket Index för promille promille riket promille 1957 maj juli aug. okt. 1958 maj juli aug. okt. 1959 maj juli aug. okt.

1 000 1 011 1 019 1 024

1 000 1 000 1 006 1 021

1 000 1 011 1 013 1 003

1 000 1 005 1 000 997

1 000 998 996 997

1 000 1 007 1 004 1 000

1 000 1 011 1 015 1 004

1 000 1 004 1 005 1 006

1 000 1 007 1 010 998

sumtionen en prisstegringseffekt av endast mellan 0,1 och 0,3 procent. Utredningen h a r med hänsyn till det anförda inte funnit anledning föreslå några särskilda åtgärder beträffande prisinsamlingen för orter av badortskaraktär. III. 3.2. Rabattproblemet För stora delar av detaljhandelns varusortiment föreligger ofta en differens mellan det i handeln åsatta priset och det pris, som konsumenten erlägger. Man kan mera allmänt bestämma begreppet rabatt på det sättet, att man talar om olika slag av förbilliganden, som konsumenten kommer i åtnjutande av i jämförelse med »normala» priser. Det bor emellertid observeras, att en rabattering kan vara betingad av lägre kvalitet, än vad som erhålls vid köp till ordinarie pris. En sådan lägre kvalitet kan hänföra sig till själva varan och/ eller till den service, som är förenad med inköpet. Kravet på prisjämförelser vid lika standard vid en prisgeografisk undersökning medför, att endast såiana rabatter bör beaktas, som innebär avdrag på priset på kuranta varor utan olägenhet för kunden. Självfallet

bör inte hänsyn tas till dessa rabatter i det fallet, att de lämnas endast till vissa begränsade grupper av konsumenter. Följande gruppering av olika typer av rabatter kan göras. Därvid är att märka, att skillnaden mellan vissa rabattformer är tämligen diffus och vidare att olika rabatter samtidigt kan förekomma på samma vara. 1. Kassarabatt rabatt vid kontantbetalning. 2. Prutningar i allmänhet individuell rabatt 3. Omsättningsrabatt (återbäring) viss procent på inköpsbeloppen; utbetalas ofta på ett helt års inköp och i efterhand 4. Kategorirabatt vid försäljning till medlemmar i intresseföreningar o. dyl. 5. Kvantitetsrabatt vid inköp för visst belopp 6. Partirabatt rabatt på »obruten partihandelsförpackning» 7. Storköpsrabatt vid direkt försäljning från lager till konsumenterna 8. Merköpsrabatt vid köp av två, tre eller flera enheter av en vara 9. Realisationer avseende främst modebetonade varor under eftersäsongen eller ej kuranta varor 10. Dolda rabatter överpris på inbytesvaror, extra service Kassarabatt bör, om den alltid utgår, uppmärksammas vid prisinsamlingen, då det man skall mäta är det faktiska (uppnådda) priset och inte det pris, som begärs i handeln (det åsatta p r i set) . Detta gäller även beträffande prutningar, vilka kan betraktas som en form av kassarabatt, om de förekommer generellt. Om så inte ä r fallet, utan prutningarna kan anses som en individuell rabatt, bör de däremot inte beaktas. Rabattyperna 4 och 10 är likaså former av individuella rabatter, vilka kan uteslutas vid undersökningen, då de ej utgår till samtliga kunder. Omsättningsrabatter lämnas, där de förekommer, på praktiskt taget hela sortimentet i en affär. Vid en undersök-

52 ning, som utfördes av socialstyrelsen 1959, visade det sig, att av undersökta privata livsmedelsbutiker ca 60 procent hade dylika rabatter. Omsättningsrabatten motsvaras i de kooperativa butikerna av återbäring. Dessa rabattformer är förenade med vissa olägenheter för kunden, t. ex. minskad valfrihet och att rabattbeloppet inte utbetalas förrän långt efter inköpet. För att få en korrekt uppfattning av rabattens betydelse skall tydligen dessa olägenheter värderas, vilket knappast är möjligt. Vidare bör man k ä n n a till, h u r stor del av konsumenterna som utnyttjar rabattformen. Dessa omständigheter talar för att omsättningsrabatterna ej bör beaktas vid en prisgeografisk undersökning. Därtill kommer, att det är föga troligt, att förekomsten och storleken av omsättningsrabatterna skulle uppvisa några markanta skillnader mellan olika kommuntyper eller mellan olika geografiska områden. Utredningen får med hänvisning till det anförda föreslå, att omsättningsrabatterna inte beaktas vid den prisgeografiska undersökningen. Kvantitetsrabatterna förutsätter köp av varor för en större summa (vissa varor, t. ex. färskvaror, brukar vara undantagna) och är vanligen oberoende av h u r stora kvantiteterna är för de olika enskilda varorna. Dylika rabatter skall givetvis inte medräknas. Rabattformerna 6—8 bör inte heller beaktas bl. a. av den anledningen, att de kan betraktas som betydelselösa, då försäljningen med tillämpning av dessa rabatter endast motsvarar en mycket obetydlig del av den totala omsättningen. En rabattform, som har beröring med säsongproblemet, är realisationerna. Huvudsakligast förekommer realisationer på kläder och skor, ett förhållande som sammanhänger med sortimentets starkt modebetonade karaktär. Även in-

om andra områden förekommer dock realisationer, bl. a. på möbler och hemtextilier. Totalt sett torde realisationerna ha ringa betydelse för prisnivån på konsumtionen som helhet. Vid beräkningen av konsumentprisindex medtages realisationspriser under förutsättning att den noterade varan är felfri. När det gäller en prisgeografisk undersökning, kunde det hävdas, att realisationspriser inte bör ingå i prismaterialet, därför att dessa priser inte kan anses vara de för orten vanligaste eller att realisationspriset inte kan representera de för orten genomsnittliga priserna. Möjligen förekommer emellertid realisationer mer på vissa orter än på andra. Statens pris- och kartellnämnd, som publicerat en undersökning av den svenska textildetaljhandeln 1957, har angivit omfattningen av realisationerna inom olika butikstyper inom denna bransch. Någon redovisning av realisationerna efter orter lämnas dock inte. Som ett extremt exempel på realisationernas omfattning inom textildetaljhandeln kan nämnas, att för tyngre dambeklädnad, som u p p visade de största prisnedsättningarna, motsvarade dessa 6,6 procent av bruttoomsättningen. Den förhållandevis stora omfattningen i vissa fall av realisationerna och möjligheten av att ortsmässiga olikheter förefinnes, synes utgöra ett motiv för att även realisationspriser får ingå i den prisgeografiska undersökningen. Realisationspriser bör dock ingå endast i vad avser felfria och kuranta varor, vilka innefattas i de u p p ställda varudefinitionerna.

III.

4.

Butiksurvalet

Hl. 4.1. Butiksurvalet vid tidigare undersökningar

I sitt betänkande nämnde 1950 års dyrortssakkunniga inte direkt, hur urvalet

53 av undersökta butiker skulle tillgå. Prisinsamlingen skulle emellertid till stor del ske genom socialstyrelsens ordinar i e ortsombud. Fram till 1954 gjordes för levnadskostnadsindexens räkning detta butiksurval av ombuden själva. Enligt styrelsens dåvarande instruktion för ombuden skulle dessa därvid tillse, att prisuppgifterna insamlades från försäljningsställen, där varorna allmänt salubjöds. På orter, där försäljning i saluhallar och genom torghandel spelade större roll, skulle åtminstone en av prisnoteringarna för ifrågavarande varuslag avse ett dylikt försäljningsställe. I de fall, då konsumentkooperativ butik fanns på orten, skulle en av prisuppgifterna i fråga om varuslag, som salufördes i sådan butik, alltid avse en konsumentkooperativ butik. Hela antalet noteringar från en ombudsort var fastställt till 3—6 för varje varuslag, beroende på ortens folkmängd. I Göteborg skulle dock inhämtas 12 och i Stockholm 18 noteringar. De utvalda försäljningsställena borde anlitas vid varje prisinsamling, till dess de lokala förhållandena påkallade ett varaktigt utbyte av ett eller flera av dem. I samband med omläggningen till konsumentprisindex ändrades principerna för butiksurvalet. Avsikten härmed var att för indexberäkningarna säkra ett ur statistiska synpunkter mera invändningsfritt prismaterial. För de 70 prisinsamlingsområdena upprättades förteckningar över alla detaljhandelsbutiker och liknande försäljningsställen samt betjäningsställen. Dessa förteckningar avsåg antingen hela prisinsamlingsområdet eller i fråga om de större städerna vissa utvalda kvarter inom området. När förteckningarna upprättades, utnyttjade man material till 1951 års företagsräkning, som kompletterades med undersökningar, utförda inom statistiska centralbyråns utred-

ningsinstitut. Därefter utvaldes noteringsställena slumpmässigt. Man vidtog dock åtgärder för att i någon mån styra urvalet. Vissa avvikelser gjordes således från regeln, att samtliga försäljningsställen skulle ha samma sannolikhet att komma med i urvalet. I en del fall gav man butikerna två eller tre gånger så stor chans på grund av antagen större omsättning (butiker med flera avdelningar, varuhus, möbelaffärer, järnaffärer), och i andra fall uttogs någon representant för vissa butiksgrupper a priori antingen för att en viktig butikstyp skulle bli väl representerad (konsumentkooperativa butiker) eller för att betydelsefulla varor med stor budgetvikt (beklädnadsbutiker) eller av speciellt slag (pälsaffärer) skulle komma med i urvalet. Med iakttagande av dessa regler utvaldes ca 1 300 butiker, 1 000 betjäningsställen och 200 torgstånd, fördelade på de 70 prisinsamlingsområdena. Fördelningen av butiker gjordes proportionell mot kvadratroten ur antalet vuxna invånare inom varje sådant område. De minsta områdena skulle enligt denna fördelningsnorm erhålla 6 butiker. En k o r r i gering infördes emellertid, så att man fick minst 8 butiker i rena landsbygdsområden (med minst 40 procent lanthandlare) och minst 9 butiker i områden med lägre procent lanthandelsbutiker. Den procentuella fördelningen av det totala antalet butiker blev: livsmedel 26, bränsle 8, kläder 22, skor 6, övriga varor 21, lanthandel och varuhus 17 (jfr Sociala Meddelanden 1 9 5 4 : 9 ) . För att rätta till vissa brister i ovannämnda urval genomförde man i november 1959 ett nytt butiksurval. Man hade bl. a. fått många noteringar på varor med låg prisvarians (t. ex. livsmedel) och få noteringar på varor med hög varians (t. ex. kläder och s. k. övriga v a r o r ) . De register, som kom till

54 a n v ä n d n i n g vid revisionen av butiksurvalet, var dels statens pris- och kart e l l n ä m n d s butiksregister, dels socialstyrelsens. Båda dessa är partiella r e gister, som d o c k endast delvis s a m m a n faller m e d v a r a n d r a . S a m m a n l a g t ins a m l a s n u m e r a p r i s e r f r å n c a 2 300 n o teringsställen. Antalet noteringsställen

Tablå

III.

9. Arbetsställen

v a r i e r a r f r å n u n g e f ä r 10 i d e m i n s t a o m r å d e n a t i l l c a 130 i d e t o m r å d e , s o m representerar Stor-Stockholm.

m . 4.2. Utredningens förslag till butiksurval Prisuppgifterna bör insamlas endast f r å n ett u r v a l av b u t i k e r n a i n o m d e

och omsättning

inom

Antal arbetsställen den 7 sept. 1951

Antal sysselsatta den 7 sept. 1951

Omsättning år 1950 i 1 000 kr

Specerier Kött Mjölk och bröd Bageriprodukter utan mjölk, Fisk, fjäderfä och vilt

7 433 3 494 4 696 423 1 191

20 828 14 597 9 934 1 173 3 062

941 545 651 252 473 932 32 336 98 953

Frukt och/eller konfektyrer Frukt, grönsaker, blommor, fröer o. d. Kombinerade livsmedelsaffärer med mjölk Specerier och kött (dubbelbutiker) Andra livsmedelsaffärer

1 148 2 149

2 618 5 494

87 127 148 584

3 159 646 492

17 420 3 760 4 389

823 263 188 414 223 443

Spritdrycker Länt- och skeppshandel Textil- och beklädnadsvaror Päls- och skinnvaror samt handskar m. m. Skor, läder och reseffekter

256 10 992 11 077 652 2 099

3 089 31 197 45 693 2 551 7 137

753 936 1 659 731 1 923 861 69 443 370 457

Glas och porslin m. m Möbler, snickeriarbeten o. d Radioapparater, el-artiklar o. d . . . Järnvaror, cyklar, sportartiklar, bilar m. m Tobaksvaror m. m

1 003 1 829 1 721

3 297 7 620 8 359

108 770 338 810 236 288

5 300 2 957

30 248 5 882

2 087 877 310 392

Böcker, pappersvaror och målningar Färger, parfym- och sjukvårdsartiklar... Ur, optiska och fotografiska artiklar, guldsmedsarbeten, musikinstrument m. m Apotek Bränslen m. m

1272 2 341

5 244 7 544

187 909 265 499

3 269 503 2 030

10 141 6 711 5 776

269 603 154 991 397 959

Levande djur, akvarier m. m Varuhus och basarer Handel med begagnade varor Diverse agenturhandel i detalj Postorder- och efterkravsaffärer, som huvudsakligen säljer till allmänheten..

63 335 535 925

115 13 337 902 1 014

1 529 490 565 22 097 19 093

Näringsgren

Kringföringshandel Torg- och gatustånd, kiosker

2 333

103 403

2 486

2 919

77 995

5 751

11 456

332 190

82 911

295 840

13 850 247

saluhallshandel, Summa|

Källa: 1951 års företagsräkning.

detaljhandeln

55 kommuner, som prisinsamlingen skall omfatta. Dessa observerade priser på var och en av representantvarorna bör samrnanvägas till medelpriser för respektive kommuner. Därvid borde vägningstalen bestämmas av varans (varugruppens) omsättning i respektive butiker. Inte ens i undantagsfall finns emellertid omsättningen inom varje butik specificerad på det sättet. I stället får det i kap. II föreslagna förfarandet med ett i avseende på totalomsättningen i princip självvägt urval användas. Emellertid är det så, att de omsättningssiffror, som finns att tillgå, inte är tillfredsställande för ändamålet. Exempelvis kan omsättningssiffrorna dels omfatta annat än detaljhandel (då man dessutom tydligen kan få ett branschklassificeringsproblem), dels avse flera butiker, tillhöriga samma ägare (eventuellt butiker, belägna inom olika k o m m u n e r ) . Även själva begreppet butik eller försäljningsställe kan i vissa fall erbjuda svårigheter att precisera. Detaljhandel kan sålunda förekomma inom verksamhetsgrenar, som i huvudsak är hänförliga till a n d r a näringsgrenar än detaljhandel. Alla dessa svårigheter belyses klart av t. ex. 1951 års företagsräkning. Tablå III. 9 innehåller vissa uppgifter, som hämtats u r redogörelsen för 1951 års företagsräkning. Antalet arbetsställen inom detaljhandeln utgjorde enligt denna ca 83 000 med en total årsomsättning under 1950 av ca 13 850 miljoner kronor. Av detta belopp föll ca 12 500 miljoner kronor på försäljning av varor, som återförsålts utan bearbetning, och ca 160 miljoner kronor på försäljning av egna produkter (direkt från produktionsstället eller i kringförings-, stånd- eller torghandel) samt ca 174 miljoner kronor på ersättning för utförda arbeten och tjänster. Återstoden utgjordes i stort sett av

partihandel. Den sammanlagda detaljförsäljningen av varor, som återförsålts utan bearbetning, uppgick å andra sidan inom alla övriga näringsgrenar sammanlagt till ca 145 miljoner kronor, vartill kan läggas detalj försäljning av egna produkter till ett belopp av ca 385 miljoner kronor. De arbetsställen, som enligt företagsräkningens klassificering utgjorde detaljhandel, finns i tablå III. 10 fördelade på län. En viss ytterligare fördelning på städer, köpingar och icke-administrativa tätorter finns vidare publicerad. Trots att företagsräkningens siffror nu får betraktas som föråldrade, kan de ge en viss vägledning för en kommande prisgeografisk undersökning. Dessa siffror kan lämna ett approximativt material vid bedömningen av totalantalet butiker, som bör undersökas, butikernas fördelning på branscher o. s. v. Förutom ovan behandlade försäljningsställen måste även ett antal betjäningsställen (av typen kaféer, konditorier, tvättinrättningar, frisersalonger) ingå i den prisgeografiska undersökningen. Man kan beräkna, att i r u n t tal 17 000—18 000 sådana betjäningsställen finns redovisade i 1951 års företagsräkning med en omsättning av tillhopa 1 100 miljoner kronor. Totalt skulle alltså antalet försäljnings- och betjäningsställen ha uppgått till ca 100 000 med en årsomsättning av ca 15 miljarder kronor. Med hänsyn till den omfattning av ortsurvalet, som förutsattes i annat sammanhang, kan man r ä k n a m e d att ca 60 procent av alla landets butiker kommer att tillhöra de utvalda kommunerna, d. v. s. i runt tal 60 000 butiker. Ur detta antal butiker skall därefter ett urval göras. Utredningen har övervägt olika möjligheter att göra urvalet. Som utgångspunkt kan man h a förteckningar över samtliga butiker inom var och en

56 av de undersökta kommunerna. Sådana förteckningar finns uppgjorda inom socialstyrelsen, statistiska centralbyrån och statens pris- och kartellnämnd, men dessa förteckningar omfattar endast vissa undersökningsområden, som tidigare nämnts. En fullständig överblick över försäljningsställena är det för närvarande endast varuskattekontoren inom varje länsstyrelse (överståthållarämbetet), som kan prestera. Dessas register omfattar samtliga rörelseidkare inom länet med fördelning på olika branscher och vissa geografiska områden (fögderier). För varje rörelseidkare finns också årsomsättningens storlek angiven. Som ovan framhållits kan emellertid i vissa fall omsättningen avse flera försäljningsställen, försäljning i kombination med annan rörelse o. s. v. Likväl bör man i de flesta fall kunna bedöma rörelsens storlek med ledning av de omsättningssiffror, som finns angivna för varje rörelseidkare. I andra fall kan man dock nödgas använda exempelvis antalet sysselsatta som ett ungefärligt mått på rörelsens storlek. Den överblick över butiksbeståndet, som den prisgeografiska undersökningen kan komma att få, skulle eventuellt kunna användas även för en revidering av konsumentprisindexens butiksurval. Skulle en ny företagsräkning hinna påbörjas, innan den framtida prisgeografiska undersökningen blir genomförd, eller ett fullständigt företagsregister hinna upprättas, kan dessa material användas för konstruerandet av ett butiksurval. Inom statistiska centralbyrån pågår vissa arbeten rörande ett register över butiker. Detta register kommer emellertid att i första etappen omfatta endast sådana arbetsställen, som sysselsätter anställd personal. Under 1963 bör ett fullständigt sådant register föreligga. Det kan antas, att arbetena på den andra etappen då hunnit

Tablå III. 10. Antal arbetsställen och årsomsättning inom detaljhandeln, länsvis (enligt 1951 års företagsräkning)

Län

Stockholms län Uppsala län Södermanlands l ä n . . Östergötlands l ä n . . . . Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Kristianstads l ä n . . . . Malmöhus län Hallands län Göteborgs och Bohus län

Örebro län Västmanlands l ä n . . . Kopparbergs l ä n . . . . Gävleborgs län Västernorrlands l ä n . . Västerbottens län Summa

Antal arbetsställen

Omsättning i miljoner kronor (1950)

10 631 3 049 1538 2 119 3 994

2 418 468 289 398 643

3 332 1 876 2 632 600 1 749

488 243 420 110 217

3 560 8 593 2 086

446 1244 313

7 422 4 215

1246 618

2 656 3 023 2 862 2 044 2 918

424 480 482 375 499

3 087 3 112 1 361 2 145 2 307

522 518 238 369 382

82 911

13 850

ganska långt, så att uppgifter även om arbetsställen, vid vilka endast ägaren (och hans familj) sysselsätts, börjar framkomma. Då det gäller butikernas indelning i branscher, har man flera olika klassificeringar att välja mellan. Vid beräkningen av konsumentprisindex indelas varorna i 6 huvudgrupper, i pris- och kartellnämndens register används 10 huvudgrupper, och i 1960 års folkräkning är detaljhandeln indelad i 5 huvudgrupper. I den senare undersökningen h a r huvudgrupperna indelats i 38 undergrupper. Vid den framtida

57 prisgeografiska undersökningen synes det mera lämpligt att i huvudsak anv ä n d a folkräkningens indelning. Detaljhandel med blandat varusortiment (av typen varuhus) utgör en särskild huvudgrupp. Sedan man genom dylika förteckn i n g a r undersökt bransch- och storleksstrukturen hos butiksbeståndet i n o m var och en av de kommuner, som ingår i undersökningen, utväljes vissa av butikerna, hos vilka prisinsamlingen skall äga rum. Man kan då liksom i konsumentprisindexens materialinsamling dels fastställa ett minsta antal butiker för varje kommun, dels bestämma, att vissa typer av butiker först och främst måste utväljas. Utredningen vill föreslå, att minst en butik inom varje b r a n s c h skall utväljas inom varje kommun, oavsett kommunens storlek. F ö r Stockholm göres en ytterligare uppdelning av branscherna i delbranscher, eftersom det är av största vikt, att alla representantvaror blir prisnoterade i Stockholm. Antalet undersökta butiker inom varje bransch inom varje kommun kan anges som kvadratroten ur kommunens folkmängdstal (i tusental). Totala antalet butiker inom varje huvudbransch i Stockholm bör dock sättas till i genomsnitt 35 och i de minsta kommunerna bör, enligt utredningens mening, minst en butik i varje bransch undersökas. Den prisgeografiska undersökningen skulle därmed komma att omfatta totalt ca 4 500 butiker. Av dessa bör ca 75 procent komma att utgöras av försäljningsställen, ca 15 procent av betjäningsställen, ca 3 procent av kringföringshandel och ca 7 procent av torghandel o. dyl. F ö r varje kommun och bransch tilldelas butikerna sannolikheter att bli valda, som är proportionella mot omsättningens storlek. Butiker, som en-

samma företräder en b r a n s c h inom en kommun, kommer således med säkerhet att utväljas.

III.

5.

Prisinsamlingen

IQ. 5.1. Inledning

Fördelningen mellan lokalt och centralt insamlade priser bör i stort sett ske i enlighet med de principer, som tillämpas vid prisinsamlingen för konsumentprisindex. Central prisinsamling bör lämpligen ske för de varor och tjänster, beträffande vilka man vid given precision till lägre kostnad än genom en lokal prisinsamling kan erhålla regionala priser genom att fråga organisationer m. fl. I övriga fall bör lokal prisinsamling ske. För närvarande torde priser på varor, omfattande ca en fjärdedel av den totala privata konsumtionen, kunna inhämtas centralt. Här kommer dock inte att närmare anges, för vilka varuslag central prisinsamling med fördel kan användas, då prissättningssystemet inom olika branscher snabbt kan förändras. Beträffande den lokala prisinsamlingen uppstår i praktiken ofta den situationen, att försäljningen av en viss vara i en butik är obetydlig. Prissättningen på en dylik vara är då ofta en annan än vid försäljning i större omfattning. Då någon regional omsättningsstatistik med fördelning på olika varor inte finns att tillgå, kan noteringarna på dessa varor ge en snedvridning av prismaterialet. Vid prisinsamlingen bör därför i förekommande fall anmärkas, att försäljningen av varan h a r endast ringa omfattning. Det lämpligaste förfarandet vid prisinsamlingen bör dock utformas i samband med praktiska prov. Vid tidigare dyrortsundersökningar var lokal kontroll av prisinsamlingen

58 anordnad. Efter prisinsamlingen hölls prisuppgifterna tillgängliga för allmänheten under fjorton dagar på kungjord plats. Allmänhetens anmärkningar skulle inom åtta dagar efter granskningstidens utgång vara inlämnade till den kommunala myndigheten. Ett liknande förfaringssätt vad beträffar granskningen av lokalt insamlade priser bör enligt utredningens mening även tillämpas vid en framtida dyrortsundersökning. Vederbörande undersökningsmyndighet bör liksom tidigare ha rätt att vidta korrigeringar, om noteringarna på olika orter skulle avse felaktig kvalitet etc. III. 5.2. Livsmedel

Socialstyrelsens insamling av prisuppgifter för livsmedel för konsumentprisindex h a r omfattat tillhopa ett 80-tal varor. Det använda representantvaruurvalet kan enligt utredningens mening i huvudsak nyttjas vid en prisgeografisk undersökning. På enstaka punkter kan dock ändringar av urvalet vara motiverade. Sålunda torde exempelvis noteringar på mjölk i lös vikt kunna slopas. Konsumtionen av havregryn, vilken vara i konsumentprisindex representerar alla sorters gryn, makaroner, majsflingor, torrmjölk m. m., h a r på senare år sjunkit väsentligt. Det kan ifrågasättas, om inte denna vara med fördel kan ersättas av risgryn, majsflingor eller makaroner, vilka konsumeras i betydligt större utsträckning. Småkakor torde var a en mindre lämplig representantvara för finare kaffebröd, åtminstone vid en dyrortsjämförelse, emedan stora kvalitetsskillnader förefinns mellan olika orter för detta varuslag. Varugruppen kött och fläsk, inom vilken prissättningen på olika orter varierar högst avsevärt, är i konsumentprisindex m i n d r e väl representerad. I denna

grupp bör även ingå något slag av inälvsmat, t. ex. oxlever. Kokhöns, för vilken vara endast ett ringa antal noteringar h a r erhållits vid socialstyrelsens prisinsamlingar, torde däremot kunna utgå. Fler djupfrysta livsmedel bör få ingå i urvalet. Inom gruppen fisk och fiskkonserver kan kolja slopas, då konsumtionen av kolja endast utgör ca 4 procent av den totala fiskkonsumtionen. Bland de varor, som inte finns representerade i konsumentprisindex, kan nämnas färdiglagad mat, barnmat och glass. Åtminstone de två förstnämnda varuslagen torde konsumeras i så stor utsträckning, att det kan anses befogat, att de ingår i urvalet med egna representantvaror. Utredningen finner, att antalet livsmedelsvaror, som skall ingå i en prisgeografisk undersökning, bör kunna sättas något lägre än i undersökningarna för konsumentprisindex eller till ungefär 60 varuslag. I en mindre undersökning, som utredningen utfört på grundval av socialstyrelsens prismaterial, h a r medelpriserna i februari 1960 för vissa »närbesläktade» varor i olika prisinsamlingsområden (puen) satts i relation till motsvarande priser i Stockholm (se tablå III. 11). Syftet h a r varit att undersöka, om det finns något klart samband i prissättningen på olika orter för varor tillhörande samma varuområde. Om så vore fallet, skulle antalet representantvaror kunna ytterligare minskas, eftersom en representantvara lika väl som flera då skulle kunna representera varuområdet i fråga. Även om man bortser från kvalitetsskillnader mellan noterade v a r o r eller i vissa fall eventuellt förekommande felaktigheter i prismaterialet, kan, som framgår av nedanstående sammanställning, inte i något fall påvisas, att pris-

59 Tablå III. 11. Indextal för olika varor inom skilda delar av riket februari (Stockholm = 1 000)

Prisområden

Sthlm (medelpris, öre) Gbg stad Malmö stad Pue 4 (Östg) » 6 (Jönk) » 7 (Blek) i 14 (Örebro).. » 16 (Kopp). . . » 17 (Gävleb).. » 18 (Vrnl) » 39 (Krist). . . » 50 (Värml)... » 64 (Jämtl)... » 70 (Nb)

Prisområden

Sthlm (medelpris, öre) G b g stad M a l m ö stad Pue 4 (Östg) » 6 (Jönk).... » 7 (Blek) » 14 (Örebro).. » 16 (Kopp). . . » 17 (Gävleb).. » 18 (Vrnl) » 39 (Krist). . . » 50 (Värml)... » 64 (Jämtl.). . » 70 (Nb)

Tunn Tjock Små- Långfrangrädde grädde franska ska

Nötkött stek

Frukostkorv

Gödkalvkött

högbringa stek rev

1 000 1 000 1 000 1 000 1 000 1 000 (36) (75) (15,9) (79) (800) (693) 1 028 1 013 975 1 100 1 068 899 889 947 987 934 917 947 975 1 062 934 952 917 947 038 1 021 962 957 051 1 028 1 000 1 028 900 952 975 1 000 987 987 925 996 000 889 933 881 921 1050 013 944 1 000 971 943 985 973 1 006 1 013 1 106 1 043 1 000 1 000 962 987 900 952 899 1 080 1 006 1 038 938 786 944 987 1 006 1 051 925 899 1 013 994 987 1 163 1 130

VarmFläsk- Falurökt korv korv skinka

1 000 (414) 1256 1 039 1 094 1208 1 118 1 143 1 044 1 087 1 208 1 184 1 123 1 297

000 237) 857 873 914 800 833 828 876 911 970 833 930

BlodFärsk StrömpudTorsk sill ming ding

1 000 1 000 1 000 1 000 1 000 1000 1 000 (158) (476) (505) (689) (264) (280) (240) 945 1 038 970 900 1 080 746 1 002 002 791 768 994 1 057 055 907 1 011 893 875 911 1 023 890 016 958 833 918 945 798 010 985 589 956 956 861 006 977 1 071 1 000 987 998 1 006 897 977 893 979 918 973 1 016 929 1 053 861 917 1 025 1 092 1 075 929 1 136 893 1 000 1 063 820 945 1 050 985 643 949 1 008 1 010 871 1 023 750 1 042 956 718 998 980 902 982 1 000 943 1 019 1 044 881 1087 938

sättningen på närbesläktade varor skulle vara nära överensstämmande i samtliga medtagna områden. För att kunna motivera att en representantvara uteslutes, bör i varje område prissättningen på två eller flera varuslag, tillhörande samma varugrupp, vara likartad. Om man exempelvis betraktar prisrelationerna för småfranska och långfranska, kan konstateras, att prisrelationen till Stockholm för de båda

bog 000 050) 910 097 097 020 009 979 111 067 009 075

Kolja

1 000 1000 (527) (425) 727 600 607 847 807 941 854 503 550 1 059 664 824 825 1 031 854 569 824 759 941 712 882

varuslagen är tämligen lika i Malmö samt puena 4, 7, 14, 18, 39, 50 och 70, men för övriga områden är detta inte fallet. I pue 6 visar det sig, att priset på långfranska ligger 3,8 procent högre än i Stockholm, medan priset på småfranska ligger 3,8 procent lägre än motsvarande stockholmspris. Prisrelationerna i övriga varugrupper visar i flertalet fall sämre samstämmighet i fråga om prissättningen i olika områden.

60 Följande korrelationskoefficienter mellan priserna på olika varuslag har erhållits: Tunn och tjock grädde Småfranska och långfranska Fläskkorv och falukorv Torsk och kolja

r = + 0,31 r = + 0,58 r = + 0,60 r = + 0,07

Antalet prisnoteringar för de olika varor, som undersökts, är utom för Stockholm tämligen litet i varje prisområde. I en del fall grundar sig jämförelsen endast på en notering i ett pue. Det är givetvis möjligt, att prisrelationstalen skulle ha blivit annorlunda, om flera noteringar i varje omr å d e stått att erhålla. I detta sammanh a n g bör det erinras om att konsumentprisindexens material inte är direkt lämpat för dylika detaljundersökningar av prissättningen i olika delar av landet. Syftet med ifrågavarande material är att erhålla ett så säkert riksmedelp r i s på varje vara som möjligt. På grund av undersökningens resultat synes emellertid antalet representantvaror inte böra sättas lägre, än vad utredningen i det föregående angett (ungefär 60 varuslag). De flesta livsmedlen är tämligen enhetliga till kvalitet, och inverkan på prisjämförelserna av de kvalitetsskillnader, som förefinns, kan lätt undvikas genom att man ger en allmän varubeskrivning. För vissa livsmedel kan dock kvalitetsproblemet vålla svårigheter. Detta gäller t. ex. äpplen och apelsiner, som uppvisar högst skiftande kvaliteter. Så är även fallet beträffande potatis, morötter, kaffe samt, som redan nämnts, småkakor. Det blir för dessa varor nödvändigt med noggrant specificerade varubeskrivningar för att korrekta prisjämförelser skall k u n n a göras. Även om konsumtionen till sin sammansättning är tämligen likartad i oli-

ka delar av landet, kan i vissa fall lokala variationer förekomma. Detta gäller t. ex. olika bröd- och fisksorter, som kan förekomma endast i vissa landsdelar. För dessa varor bör enligt utredningens mening varuurvalet göras så brett, att prisjämförelser möjliggöres. Prisinsamlingen för livsmedel bör ske i samtliga i undersökningen medtagna orter. Insamlingsperioden bör begränsas till en vecka. Det är därvid att märka, att prisinsamlingen bör spridas ut över veckans samtliga dagar, då det ofta förefinns en tendens till ökade priser vid veckoslutet. För ett fåtal säsongvaror bör prisinsamlingen ske under en längre period. Såsom redan framhållits i avsnitt III. 3. 1, är det inte nödvändigt att utsträcka en dylik kompletterande prisinsamling till samtliga orter. Det bör vara fullt tillräckligt att utnjrttja prismaterialet för konsumentprisindex i detta sammanhang. Hl. 5.3. Alkoholhaltiga drycker och tobak

I prisinsamlingshänseende bör denna grupp inte bereda några större svårigheter. Prisrelationerna för vin och spritdrycker blir 100 i samtliga orter. Beträffande d e lokala variationerna i priserna på starköl kan uppgifter inhämtas centralt, medan däremot priser på annat öl bör införskaffas lokalt. Det sistnämnda gäller även tobaksvarorna. Då försäljningen av dessa numera sker ej enbart i tobaksaffärer och kiosker utan även i andra butiker, bör prisuppgifter inhämtas även från dessa. H l . 5.4. Bränsle och lyse

Konsumentprisindexens representantvarulista för bränsle och lyse omfattar 9 varuslag. Några egentliga svårigheter är inte förenade med prisinsamlingen för dessa varor. Vid en prisgeografisk undersökning kan möjligen

61 ett par varuslag utgå. Central prisinsamling kan ske för eldningsolja, kokgas och elektrisk ström.

till största delen göres på annan ort (jfr kapitel V).

III. 5.5. Kläder och skor

Även inom denna grupp är svårigheterna att bestämma kvalitetsskillnader mycket stora. Visserligen förekommer undergrupper, t. ex. radioapparater och cyklar, vilka karakteriseras av enhetliga kvaliteter på de olika fabrikaten. För ett flertal varor däremot, framför allt för möbler, olika husgeråd och hushållstextilier, föreligger beträffande varudefinitionsmetoden samma problem som för kläder och skor. Dessa problem bör lösas enligt den metod, som förordats ovan i III. 2. 3. Prisinsamlingen för varor och tjänster, tillhörande denna huvudgrupp, bör begränsas till att avse inköpsorter, i den mån det är vanligt, att inköpen till största delen görs i dessa. Antalet representantvaror bör däremot ej begränsas i lika stor utsträckning, som var fallet vid de båda tidigare dyrortsundersökningarna. Ungefär ett 30-tal varor och tjänster bör utväljas.

III. 5.6. Inventarier och husgeråd

Vid de båda tidigare dyrortsundersökningarna var antalet representantvaror tillhörande denna grupp ytterst litet. Anledningen till att endast ett fåtal varor utvaldes, var framför allt svårigheterna att på ett tillfredsställande sätt uppskatta kvalitetsskillnadernas värde mellan olika noteringar men också att prissituationen var sådan, att enhetliga priser på flertalet varor i hela riket upprätthölls. Den fria prisbildning på textil- och skoområdet, som nu är rådande, medför behov av en mer omfattande prisinsamling. Konsumentprisindexens varulista för kläder och skor upptar totalt 44 artiklar. Åtskilliga av dessa synes kunna utgå vid en prisgeografisk undersökning. För flertalet varor inom denna grupp är det nödvändigt med utförliga varudefinitioner enligt den metod, som utredningen förordar i avsnitt III. 2. 3. Med hänsyn till det merarbete, som detta medför, föreslås, att antalet representantvaror begränsas till högst ett 30-tal. Innan undersökningen utförs, bör den aktuella situationen på marknaden undersökas, så att man får en uppfattning om vilka varor som är de mest sålda, då ju denna grupp i hög grad berörs av snabba modeväxlingar. Dylika undersökningar bör utföras i samråd med branschsakkunniga. I sådana för undersökningen utvalda landsbygdskommuner eller mindre orter, som ingår i närliggande större orts detaljhandelsområde, bör prisinsamling på kläder och skor, med undantag för vissa reparationsarbeten, ej ske, om det skulle visa sig, att inköpen

III. 5.7. Resor inklusive egna fordon

Prisinsamlingen för olika slags resor torde till största delen kunna ske centralt. Endast vad gäller bussresor i förortstrafik kan en lokal prisinsamling eventuellt vara motiverad. Undergruppen egna fordon bör förutom bilar omfatta representantvaror för drivmedel samt underhåll och reparationer av motorfordon. Noteringar på fabriksnya bilar bör lämpligen inhämtas centralt. Med hänsyn till den speciella prisbildning, som är rådande för begagnade bilar, och de svåra kvalitetsproblemen för dessa bör de inte ingå i representantvarulistan. Noteringar på drivmedel, reservde-

62 lar, bildäck och fordonsskatt kan erhållas genom central insamling. Däremot bör priser på t. ex. bilreparationer inhämtas lokalt. Antalet representantvaror bör uppgå till ca 10. För flertalet av dessa (t. ex. bilar och olika slags resor) bör prisinsamlingen omfatta ett antal skilda kvaliteter eller varianter. III. 5.8. Diverse varor och tjänster

Som framgår av tablå III. 2 innefattar denna huvudgrupp undergrupper av varor och tjänster, som sinsemellan är starkt heterogena. Vissa tjänster, t. ex. lakar- och tandvård, erbjuder svåra definitionsproblem. Vid undersökningen bör h ä r särskilt övervägas, vilken prisinsamlingsform som kan ge det bästa estimatet. I övrigt gäller dock, att vissa undergruppers varor och tjänster är tämligen enkla beträffande såväl definition som prisinsamling. Detta är huvudsakligen fallet i fråga om noteringar på varor tillhörande undergrupperna kroppsvård, rengöringsmedel och tvätt, post och tele samt givetvis radiooch TV-licens. Från huvudgruppen diverse varor och tjänster bör ca 25 varor och tjänster utväljas som representantvaror. III. 5.9. Sammanfattande förslag till ungefärligt antal representantvaror

Utredningen h a r inte funnit anledning att lämna ett detaljerat förslag till representantvaror, beroende bl. a. på de snabbt föränderliga konsumtionsvanorna på olika områden inom detaljhandeln. Utredningen h a r sålunda inskränkt sig till att ungefärligt ange omfattningen av representantvaruurvalet för olika delar av konsumtionen. Förslaget, som bygger på de i avsnitt III. 2.2 redovisade principerna, h a r sammanfattats i följande tablå. Det bör uppmärksammas, att fördelningen på

centralt och lokalt insamlade priser snabbt kan bli inaktuell beroende på ändringar i prisbildningsmekanismen. Tablå

III. 12. Förslag till ungefärligt antal represeniantvaror Prisinsamling Huvudgrupp lokal central

Livsmedel Alkoholhaltiga drycker och tobak Bränsle och lyse Kläder och skor Inventarier och husgeråd Resor inklusive egna fordon Diverse varor och tjänster Summa

III.

6.

60 Summa 60

5 8 25

1 2

6 10 25

166 Ortsurvalet

III. 6.1. Tidigare undersökningar

I sitt betänkande (SOU 1951:7) framhöll 1950 års dyrortssakkunniga, att det inte kunde anses vara nödvändigt att insamla priser från alla kommuner vid en kommande dyrortsundersökning. På den egentliga landsbygden var det enligt utredningens mening så svårt att erhålla priser, att en prisinsamling där inte kunde genomföras på ett tillfredsställande sätt. Även när det gällde tätorter med fullt utbildad livsmedelsmarknad kunde prisinsamlingen begränsas till ett relativt litet antal orter. Utredningen föreslog, att alla orter med minst 5 000 invånare skulle medtagas. Bland orter med 2 000— 5 000 invånare skulle slumpmässigt utväljas var fjärde och bland orter med 500—2 000 invånare var åttonde ort. Samtliga de 60 tätorter, från vilka socialstyrelsen då fortlöpande insamlade prisuppgifter på livsmedel, bränsle och lyse, borde medtagas, oavsett om de kom med i det slumpmässiga urvalet el-

63 ler ej. P å detta sätt skulle antalet prisinsamlingsorter bli ca 200, vilket enligt de sakkunnigas mening vore fullt tillräckligt. III. 6.2. Utredningens förslag till orJsurval I tablå III. 13 har för varje län angetts dels totala antalet kommuner (städer, köpingar och landskommuner), dels antalet sådana kommuner som har mer än 10 000 invånare. Uppgifterna avser förhållandena vid årsskiftet 1960/61. Av samtliga 133 städer h a r 81 ett invånarantal, som överstiger 10 000 personer. Av 96 köpingar h a r 9 mer än 10 000 invånare, och av 800 landskomm u n e r är det endast några få, som h a r tätorter* med över 10 000 invånare. Tätorten Handen består av kommunerna Huddinge (till ringa del), österhaninge och Tyresö och tätorten Roslags Näsby av köpingarna Täby (större delen) och Danderyd. Dessutom består 23 tätorter med mer än 10 000 invånare av städer med delar av omgivande landskommuner. Enligt de riktlinjer, som tidigare angetts i kap. II, skall alla tätorter, d. v. s. städer och köpingar med mer än 10 000 invånare (respektive kommuner med sådana tätorter), ingå i den kommande prisgeografiska undersökningen. Om kommunerna användes som minsta enheter, kommer sålunda 94 kommuner att i första h a n d omfattas av undersökningen. 2 Bland övriga kommuner skulle däremot göras ett urval p å sådant sätt, att undersökningen enligt de uppdragna riktlinjerna totalt skulle omfatta drygt 200 kommuner. De kommuner, som alltså skulle slumpmässigt utväljas, bör enligt utredningens mening uttagas enligt följande metod. De kommuner, som skall vara med vid utlottningen, åsätts ett antal nummer, som är proportionellt mot folkmängden inom respektive kommun.

Man gör därefter ett systematiskt urval ur denna totalmassa av nummer p å ett sådant sätt, att man erhåller önskat antal utvalda kommuner. Vid detta systematiska urval kan man möjligen tillse, att sådana kommuner, inom vilka statistiska centralbyråns utredningsinstitut förfogar över ortsombud, får större urvalssannolikhet än andra i övrigt likvärdiga kommuner att utväljas. Eftersom det lämpligaste enligt utredningens mening är, att centralb y r å n s utredningsinstitut ombesörjer prisinsamlingen vid den kommande prisgeografiska undersökningen, kan man på detta sätt nedbringa kostnaderna för prisinsamlingen i viss utsträckning. Såsom närmare framgår av ett p a r andra avsnitt i utredningens betänkande, kommer för de undersökta kommunerna bl. a. priserna i vissa utvalda butiker respektive boendekostnaderna för vissa utvalda lägenheter att ligga till grund för beräknandet av dyrhetstal för de undersökta kommunerna. Problemet är då, hur man med ledning av de sålunda erhållna dyrhetstalen i undersökta kommuner skall kunna beräkna motsvarande dyrhetstal i de kommuner, som icke medtagits i urvalet. I kapitel II har detta problem n ä r m a r e behandlats och ett förfarande med linjär rcgressionsskattning föreslagits. Den berörda skattningens tillförlitlighet är beroende av korrelationen mellan dyrhetstalen och en lämplig hjälp variabel. Utredningen h a r testat olika hjälpvariabler för regressionsskattningarna med hjälp av dyrhetstalen från 1946 års dyrortsundersökning, vilken gav det senaste totalmaterialet beträffande prisvariationerna mellan olika orter. Un1 Beträffande tätortsbegreppet hänvisas till Folkräkningen 1960, del II, sid. 2°—3°. 2 Se även tablå III. 14.

n O H ' * 1 001 o o o m i i ii o>rH t ^ M M CD O O CM OS OOOOIHO

r^ i-i • * TI< TJ< o i i f o i o n m © oo co co rt>*rllOif M M to n if

0 0 CM

l-H

TH

CM

m oo o co i > i > oo CM co m o o o m n n W 00 i f H I O inotoooeo Tf

O ) i f O i f ffl OS O " f OS 0 0 O O O t O N

O O l t O • * O) M i f ffl • * M > i f 00 0 0 O

Tf TH

OS OS Tf 00

Is

C

TJI

IgI Is I I I I I M i l l

Is

i f os co i-i T f OS i-(

CM

rlrl

'CM

M O l H i f M O CD »O -<f lO O» i f t > CO O

h H T f i f if oiif » o c o i n O 00 CO CO

w » o o t > i > oo CM co m O O O W W H rlOO^lOlO m o CD co co

CM "f CD CO I> o i n o o H os m i f co co os i> co m co O CM O CM CO •t o oo co i-i l> iH i-H co oo CD OS H CO CD

CM if m

(OrlMiHM

CO CO CO Tf Tf

if in CM CD 00

CO

m CM - f - f

i

XJ

iI ti c

co oo co i f m o co m CM oo OS OS 00 OS l > CD CM I > i > i > o co co CM m 00 i f i-i CM CO

CDIHCOTHCM

co co co co i f

if if M m - *

i f m e » oo O f f l M O O Tf O CD CM Tf lOCft lO if Tf oo in co m if CM TH CM TH

lH CO H CO l> if TH !-H CD CO in i-i o co o CD co o m in in CM l> CM l> CM CO TH CD CO

i-l CO if CO OS O CM CO CO o os o in os co

H

00 I> TH if Os

CO CM

I (N CD

mcor-i

m m oo Tf oo os if IH o m co t> os i> os O! r H M M t O co m os os i-i if OS CO CO 00 OS 00 CO CO CO CM IM CM CM CM CM M i-l CM CM

m o s i - i o o i f CO CM CM i f

if (OMfflif C0C0COCMCM

i-l CM i f

l > 0 ^ r l r l

OSOSi-1

| I >

i f D- CD CO CO

M CO M • * r l

CM<NOSI>

a>McOH'*

ifosint>cD

i>cocomcD

amneom

n

ed

o C rA

*i S2 ffl CD "i c ' vt m .§"§ cs c c - =P c ° < 3 £ w> .,

•*->

6 S 3 3 O. : +-> +•»

§ 3* 3 3

w

:o

»Isa

J" w

o

s s 3rtcSu ° c S •21 " £ 3 a Pi A > ts g aö O P>Z >tf t- o l

CS

O) - O

:cS :cS : c a

65 Tablå III. 14. Tätorter med mer än 10 000 invånare den 1 november 1960 Tätorter Län Antal

Folkmängd

Stockholms stad Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands

län » » »

1 5 2 3 4

957 544 112 349 85 587 92 990 184 984

Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge

» » » » »

4 1 3 1 2

108 603 22 783 58 998 15 022 41482

Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs o. Bohus Älvsborgs

» » i

3 6 2

48 984 403 767 54 872

» »

2 4

476 736 127 901

Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs

» » » » »

4 4 2 5 4

63 907 84 558 102 722 128 288 85 723

Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens

» » » » »

6 3 1 2 3

123 871 83 401 23 930 50 800 64 097

Summa

3 603 899

Källa: Folkräkningen 1960, del II, sid. 1—33. dersökningen inskränktes till tio län. Dessa valdes så, att dels god geografisk spridning i observationerna erhölls, dels såväl län med enbart en dyrortsgrupp som län med två dyrortsgrupper inom länet kom med. Inom de utvalda länen togs alla tätorter med minst 5 000 invånare med vid undersökningen och ett systematiskt, slumpmässigt urval av de övriga, varvid orterna gavs urvalssannolikheter, proportionella mot folkmängden, och det systematiska förfarandet utformades så, att en någorlunda jämn geografisk spridning över länet erhölls. Antalet medtagna kommuner var 241, samtliga 5—203002

med mindre än 10 000 invånare. Eftersom enligt utredningens förslag i kapitel V resekostnads- och skatteposten skall beräknas individuellt för alla kommuner, omräknades 1946 års dyrhetstal till att ange prisrelationerna i förhållande till Stockholm exklusive resor och skatter. De bästa resultaten erhölls med en hjälp variabel, konstruerad under antagandet av ett positivt samband mellan dyrhetstalen i de tre närmast belägna urvalskommunerna och en icke utvald kommuns (okända) dyrhetstal med användandet av (de inverterade) landsvägsavstånden mellan befolkningstyngdpunkterna som vikter. De undersökningar på 1946 års material, som utredningen gjort enligt denna metod, har visat goda resultat (en korrelationskoefficient av ca 0,9). För inemot 60 procent av de undersökta kommunerna uppgick skillnaden mellan faktiskt och skattat dyrhetstal till högst ± 5 enheter, för drygt 80 procent till högst ± 1 0 enheter, för drygt 90 procent till högst ± 1 5 enheter och för inemot 100 procent till högst ± 20 enheter. I den kommande prisgeografiska undersökningen bör, enligt utredningens mening, regressionsskattningar grundade på denna avståndsmetod komma till användning, då det gäller att beräkna dyrhetstalen för de kommuner, som inte kommer med i undersökningen. Metodens användbarhet kan med tillhjälp av de vid undersökningen framkommande dyrhetstalen prövas på det sättet, att man simulerar en situation, där man endast känner dyrhetstalen för vissa av de undersökta kommunerna och med hjälp av avståndsmetoden skattar dyrhetstal för de övriga i undersökningen medtagna kommunerna. I detta sammanhang vill utredningen dessutom framhålla, att det av tätorts-

redovisningen enligt 1960 års folkräkning framgår, att inemot 120 tätorter bestod av delar, som tillhörde två eller flera kommuner. I den mån sådana tätorter kommer att ingå i den prisgeografiska undersökningen och i den mån butiksbeståndet och prisbildningen i dessa tätorters delar är av väsentlig

betydelse för de berörda kommunernas detaljhandelsomsättning respektive prisbildning, kan man ha stor användning av prismaterialet även vid skattningen av dyrhetstalen inom sådana kommuner, som inte medtagits i urvalet men vilka till en (mera betydande) del ingår i dessa tätorter.

K A P I T E L IV

Beräkningen av boendekostnaderna

Med hänsyn till den väsentliga betydelse, som boendekostnadsjämförelserna kan beräknas få för en prisgeografisk undersöknings resultat, och till de svårlösta mättekniska problem, som är förknippade med dylika jämförelser, h a r det befunnits nödvändigt att ägna särskild uppmärksamhet åt den del av konsumtionsutgifterna, som faller på posten bostad samt att i samband härmed behandla de till denna n ä r a anknutna posterna bränsle och lyse. IV. 1. Boendekostnadsmätningen vid 1951 års dyrortsundersökning och i konsumentprisindex I kapitel II har angivits, att de indextal, i vilka dyrhetsjämförelserna utm y n n a r vid en prisgeografisk undersökning, skall visa relationen mellan kostnaderna på olika orter för att upprätthålla en viss given levnadsnivå (jfr avsnitt II. 1). För indexberäkningar avseende tidsjämförelser gäller, att motsvarande målsättning är tillämplig. Vid båda typerna av indexberäkningar medför förekommande kvalitetsvariationer svårlösta problem. Vid 1951 års dyrortsundersökning och i konsumentprisindex h a r skilda metoder använts för att komma tillrätta med dessa svårigheter vad beträffar boendekostnaderna. Vid den förra utnyttjades kvalitetsklassmetoden och vid den senare en kombination av kvalitetsklass- och kvalitetselementmetoden (jfr avsnitt II. 4).

IV. 1.1. Boendekostnadsmätningen vid 1951 års dyrortsundersökning

Den metod, som användes för mätningen av boendekostnaderna vid 1951 års dyrortsundersökning, syftade till att ge uppgifter om dessa i hyres- och bostadsrättslägenheter vid lika standard. Man fann det av tekniska skäl vara nödvändigt att utesluta egnahemslägenheterna från undersökningen. Ej heller utfördes några fristående beräkningar av boendekostnaderna för bostadsrättslägenheter, utan dessa kostnader fick representeras av kostnaderna för hyreslägenheter av motsvarande kvalitet och storlek. För att i görligaste mån uppnå jämförelser vid lika standard uteslöts dels s. k. bristlägenheteri f r ån undersökningen, dels även lägenheter inrymmande r u m med en golvyta understigande 9 m 2 . Det återstående hyreslägenhetsbeståndet delades in i fem kvalitetsklasser efter förekomsten av ev, w c och badrum och i storleksklasser efter antalet rum utöver kök. Endast storleksklasserna ett, två respektive tre r u m och kök observerades. Boendekostnadsjämförelserna, som avsåg h y r a inklusive allt bränsle, genomfördes sedan separat för var och en av de sålunda erhållna femton lä1 Härmed avsågs lägenheter, där i något rum golvets nivå låg mindre än 30 cm över angränsande mark eller rumshöjden understeg 210 cm eller uppvärmningsanordning saknades eller där inom lägenheten saknades tillgång till vatten- eller avloppsledning.

68 genhetskategorierna på grundval av hyresuppgifter från 1945 års bostadsräkning.* F ö r de större orterna beräknades med användning av dessa uppgifter bostadskostnadstal, ett för varje observerad lägenhetskategori. Dessa sammanvägdes sedan till genomsnitt för respektive ort med användning av uppgifter om hyres- och bostadsrättslägenheternas fördelning på de femton lägenhetskategorierna inom det område, som den använda budgeten (Stockholms-, tätorts- respektive landsbygdsbudget) hänförde sig till. I vissa fall gjordes korrigering av boendekostnadsbeloppet för en lägenhetskategori med hänsyn till förekommande variationer i åldersfördelningen inom en och samma lägenhetskategori, emedan boendekostnaderna varierade mellan hus, byggda vid olika tidpunkter. Mindre tätorter och ren landsbygd sammanfördes till större områden, för vilka gemensamma bostadskostnadstal för respektive kategori beräknades, vilka sedan sammanvägdes till ett tal för varje område efter samma p r i n c i p e r som för de större orterna. Detta förfarande nyttjades för att ett användbart statistiskt underlag skulle erhållas för jämförelserna; en beräkning ortsvis skulle h a stupat på ett alltför litet antal observerade lägenheter. Det angivna förfarandet kan inte komma till användning vid den nu aktuella prisgeografiska undersökningen beroende på att erforderliga hyresdata saknas. Det har dessutom uppenbara svagheter. Sålunda skulle tillämpning av metoden att beräkna gemensamma bostadskostnadstal för större områden medföra en olycklig begränsning av möjligheterna till förutsättningslös bedömning av frågan om omflyttningar inom ortsgrupperingen. Vidare skulle det vara otillfredsställande att utesluta egnahemmen från undersökningen, ty

dels utgör de en betydande andel av bostadsbeståndet, dels kan de beräknas ha en från hyreslägenheterna avvikande boendekostnadsstruktur. Slutligen kan förfarandet att indela bostadsbeståndet i femton kvalitetsklasser inte anses vara tillfyllest för att tillgodose kravet på boendekostnadsjämförelser vid lika standard.

IV. 1.2. Boendekostnadsmätningen i konsumentprisindex

Beräkningen av bostadsposten i konsumentprisindex sker numera enligt av 1955 års bostadsindexutredning föreslagna metoder. I stora drag är dessa beräkningar utformade på följande sätt. Hyreslägenheter och bostadsrättslägenheter sammanförs till en grupp, vars prisutveckling representeras av boendekostnadernas förändringar för hyreslägenheterna enbart. 2 Kategorien uppspaltas i tio kvalitetsklasser genom en dubbel indelning, dels efter lägenhetens ålder i »gamla» och »nya» lägenheter, dels efter dess storlek i fem storleksklasser: (1) 1 rum och kokvrå, (2) 1 rum och kök, (3) 2 r u m och kök, (4) 3 rum och kök, (5) 4 rum och kök. Observationsmaterialet omfattar ett efter kvalitetsklasserna stratifierat stickprov på ca 1 000 lägenheter, vilket varje år kompletteras med ett urval bland nybyggda lägenheter och d ä r en viss del av stickprovet i övrigt förnyas årligen (»roterande» urval). Den vid undersökningstillfället observerade boendekostnaden för hyreslägenheterna korrigeras gruppvis till att avse lägen1

Beträffande metodiken för aktualiserirag av dessa uppgifter och för beaktande av hela kostnaden för bostadsbränsle hänvisas till SOU 1951:7, s. 74—78. 2 Även lägenheter, uthyrda till släktingar eller i bostadssocialt syfte samt arbetsgivarlägenheter, inräknas bland hyreslägenheterna.

69 h e t e r med »lika standard», d. v. s. en tidigare beräknad genomsnittsstandard i fråga om ett antal utrustningsdetaljer. F ö r att möjliggöra denna korrektion inh ä m t a s uppgifter om förekomsten av dessa detaljer i de nytillkomna lägenh e t e r n a och om sedan föregående år i n t r ä d d a förändringar i utrustningen i dessa avseenden av de tidigare undersökta lägenheterna. Dessa data om kvalitetsutrustningen kombineras med centralt (från bostadsstyrelsen) inhämtade uppgifter om de genomsnittliga belopp, med vilka varje observerad utrustningsdetalj vid tiden för undersökningen kan anses påverka en lägenhets årshyra (»kronor per årshyra»). F ö r bostadsrättslägenheterna genomfördes motsvar a n d e uppgiftsinsamling och beräkningar vid den första boendekostnadsundersökningen. Dessa data har utnyttjats för sammanvägningen av de olika kvalitetsklassernas indextal, varom mera nedan. Egnahemslägenheter bildar en fristående kvalitetskategori vars prisutveckling följs genom den s. k. »representantvarumetoden». Denna innebär, att prisutvecklingen för ett antal representantvaror för olika poster i årskostnaden för egnahem följs och sammanvägs till ett sammanfattande indextal för egnahem med vikter, proportionella mot varje posts andel av hela årskostnaden. Sammanvägningen av indextalen för de sammanlagt elva kvalitetsklasserna till en total bostadsindex sker i flera etapper. För hyreslägenheternas del uträknas med kostnadssummorna vägda genomsnittliga lägenhetshyror för var och en av de fem storleksklasserna (med sammanslagning av »gamla» och »nya» lägenheter), och därefter beräknas på dessa genomsnittshyror grundade indextal för hyresändringarna. Sedan sammanvägs de fem indextalen till en

genomsnittlig hyresindex med tillämpning av vägningstal motsvarande bo* stadskostnaden för respektive storleksklasser. För den slutliga sammanvägningen till en total bostadsindex används för hyres- och bostadsrättslägenheterna de totala vägningstalssummor, som framkom vid den första bostadsundersökningen för konsumentprisindex, framskrivna med de beräknade indextalen, och för egnahem vägningstal, som hänför sig till den på visst sätt definierade årskostnaden för egnahem. Den sålunda ovan beskrivna metoden att mäta boendekostnadsförändringarna över tiden är vad beträffar hyres- och bostadsrättslägenheter ur teoretisk synpunkt tillämplig även vid interlokäla boendekostnadsjämförelser. Åtminstone vid en boendekostnadsundersökning, avsedd att tjäna dyrortsgrupperingsändamål, är det dock olämpligt att bland hyreslägenheterna inkludera andra lägenheter än sådana, som är uthyrda i öppna marknaden. För lägenheter uthyrda i annan ordning kan nämligen den observerbara boendekostnaden i större eller m i n d r e utsträckning vara betingad av en nedsättning av hyran, som kan utgöra en löneförmån (arbetsgivarlägenheter) eller vara en form av socialunderstöd (lägenheter uthyrda i bostadssocialt syfte) eller privat understöd (lägenheter uth y r d a till släktingar). En prisgeografisk undersöknings resultat bör uppenbarligen inte påverkas av skillnader mellan olika geografiska områden i fråga om omfattning och utformning av dylika transfereringar. Beträffande den för egnahemslägenheterna begagnade »representantvarumetoden» gäller, att denna för viktiga utgiftsposter inte kan användas vid interlokäla jämförelser. Exempelvis skulle en jämförelse av räntekostnaderna för i egnahem bundet eget kapital på olika

70 oriter inte kunna genomföras med användning av denna metod. IV. 2. omfattning

Boendekostnadsundersökningens

I detta avsnitt diskuteras dels, vilka besittningsformer som bör beaktas vid en prisgeografisk undersökning, dels för vilka lägenhetsstorlekar uppgifter bör inhämtas. Däremot behandlas inte h ä r frågan om, hur många lägenheter av olika storlek och med olika besittningsform som bör tas med vid undersökningen och hur dessa bör utväljas.* De olika besittningsformerna h a r i denna framställning givits följande begreppsmässiga innebörd, som ansluter sig till av 1955 års bostadsindexutredning använda begrepp.2 Med hyreslägenheter avses samtliga bostadslägenheter, som upplåts mot hyra, oavsett om de ligger i en-, två- eller flerfamiljshus. Hit räknas även av bostadsrättsinnehavare uthyrda bostadsrättslägenheter. Med bostadsrättslägenheter avses lägenheter, som bebos av bostadsrättsinnehavarna. Till dessa lägenheter räknas dels de lägenheter, som innehas med bostadsrätt enligt lagen av den 25 april 1930 om bostadsrättsföreningar, dels lägenheter i hus, ägda av bostadsrättsföreningar eller -bolag, vilka innehas med nyttjanderätt av andelsägare i föreningen eller bolaget. Med egnahem avses en- och tvåfamiljshus, bebodda av ägarna. Arrendator på jordbruksfastighet jämställs härvid med ägare. Hyr en egnahemsägare ut den ena lägenheten i ett tvåfamilj shus, exkluderas denna från egnahemmet. IV. 2.1. Undersökningens omfattning beträffande besittningsformer Utredningen h a r låtit företa en specialbearbetning av den s. k. snabbsta-

tistiken för 1960 års folk- och bostadsräkning för att erhålla aktuella data om hur lägenhetsbeståndet fördelar sig på besittningsformer. De förändringar, som inträffat efter räkningstillfället, torde inte vara av sådan storlek, att de nämnvärt påverkar fördelningen. Ej heller synes de slumpfel i snabbstatistiken, som kan föreligga därför att denna grundar sig på ett stickprov u r bostadsräkningens totalmaterial, vara av någon betydelse i förevarande sammanhang. Enligt de angivna uppgifterna fördelar sig lägenhetsbeståndet på besittningsformer enligt följande: Egnahemslägenheter på jordbruksfastighet Egnahemslägenheter på annan fastighet Bostadsrättslägenheter Statliga och kommunala lägenheter Övriga besittningsformer därav: a) lägenheter i småhus 3 10 % b) ägarlägenheter i flerfamiljshus 3 2% c) övriga lägenheter i flerfamiljshus 3 . . . . 37 % Icke bebodda

10 % 23 % 9 % 6 % 49 %

3 %

Summa 100 % En jämförelse mellan å ena sidan lägenheter, färdigställda 1945 och tidigare, och å andra sidan lägenheter, färdigställda 194G och senare, visar att betydande skillnader i beståndets sammansättning föreligger. Den mest påfallande olikheten återfinns för bostadsrättslägenheterna, där andelen gått 1 Denna fråga tas upp i avsnitt IV. 4. 2

Jfr nämnda utrednings betänkande, dell, s. 11—12. 3 Med småhus avses en- och tvåfamilj shus och med flerfamiljshus övriga hus.

71 u p p från 4 procent av det äldre beståndet till 18 procent av det nyare. Vidare gäller, trots att andelen egnahemslägenheter är i stort sett densamma, att andelen lägenheter i småhus utgör 50 procent i det äldre beståndet och endast drygt 30 procent i det nyare. 1 Givetvis föreligger också stora skillnader mellan tätbebyggelse och landsbygd. Sålunda är bostadsrättslägenheterna helt koncentrerade till tätbebyggelsen, och egnahemslägenhetern a dominerar på landsbygden, under det att övriga besittningsformer domin e r a r i tätbebyggelsen. Vad som h ä r anförts beträffande dels det totala bostadsbeståndets sammansättning, dels variationerna mellan olik a ortstyper i lägenhetsbeståndets fördelning på besittningsformer motiver a r , att man vid en boendekostnadsundersökning beaktar ej endast hyreslägenheter utan även egnahemslägenheter och bostadsrättslägenheter. Beträffande hyreslägenheterna gäller härvid — av skäl som närmare utvecklats i avsnitt IV. 1.2 — att endast i öppna marknaden uthyrda lägenheter bör beaktas. Dessa ingår bland de lägenheter, som i det föregående hänförts till samlingsrubriken »övriga besittningsformer» och som utgör halva lägenhetsbeståndet. För närvarande finns inte något aktuellt och tillförlitligt material att tillgå för en bedömning av h u r stor andel av dessa lägenheter som är uthyrda i öppna marknaden. Med ledning av tillgängliga uppgifter kan dock sagda andel uppskattas vara av storleksordningen 4/5, och de i öppna marknaden uthyrda lägenheternas andel av hela lägenhetsbeståndet kan sålunda bedömas vara omkring 40 procent. Ehuru det i och för sig vore önskvärt att ta hänsyn till uthyrningen av möblerade hyreslägenheter och egnahem samt till uthyrningsrummen, har

utredningen funnit det nödvändigt att utesluta dessa besittningsformer från bostadskostnadsundersökningen. Detta beror på att det bedömts ej vara möjligt att i dessa fall komma tillrätta med kvalitetsproblemet. Aktuella uppgifter saknas om frekvensen av dylik uthyrning. Uthyrningsrummen föreslås bli inräknade i de lägenheter, av vilka de enligt planritningen utgör en del, och detsamma föreslås för del av bostadslägenhet, som används för yrkesändamål. IV. 2.2. Undersökningens omfattning beträffande lägenhetsstorlekar

Vid tidigare prisgeografiska undersökningar och i konsumentprisindex har man, som framgår av avsnitten IV. 1.1 och IV. 1. 2, begränsat boendekostnadsmätningen till vissa lägenhetsstorlekar, mätt i antal rum, och utfört kostnadsjämförelserna inom varje storleksklass för sig. Det sistnämnda har skett, för att skillnader i standard i avseende på det angivna storlekskriteriet inte skall påverka boendekostnadsjämförelsernas resultat. Som framgått av avsnitt II. 4 är det i och för sig inte nödvändigt att använda detta förfarande, kvalitetsklassmetoden, utan man kan jämföra inbördes olika stora lägenheter och korrigera erhållna kostnadsuppgifter för värdet av skillnader i storlek, varigenom en jämförelse vid lika standard i detta avseende erhålls: man kan tilllämpa kvalitetselementmetoden. Det är en rent praktisk fråga, vilken metod som bör användas, och denna får lösas på det ur mätteknisk synpunkt i varje särskilt fall lämpligaste sättet. Bortsett från h u r man förfar härvidlag, kan 1 Lägenheterna i statliga och kommunala hus, för vilka en motsvarande skillnad föreligger, är ej medräknade i de angivna procenttalen.

72 det emellertid vara lämpligt att begränsa undersökningen till vissa lägenhetsstorlekar, beroende p å att lägenheter av inbördes mycket olika storlek kan förmodas skilja sig åt väsentligt även i ett antal andra u r kvalitetsvärderingssynpunkt relevanta avseenden än storleken. Med hänsyn till att boendekostnaderna för egnahemslägenheter i tvåfamiljshus och för i öppna marknaden uthyrda lägenheter i småhusen kan beräknas uppvisa i stort sett samma interlokala variationer som boendekostnaderna för egnahemslägenheterna i enfamiljshus, vill utredningen av kostnadsskäl föreslå, att boendekostnadsundersökningen beträffande småhusen inskränks till egnahemslägenheter i enfamiljshus. Vidare får utredningen med hänvisning till de mättekniska svårigheter, som närmare diskuteras i det följande (avsnitt IV. 3 . 2 . 1 ) , föreslå, att endast egnahem på annan fastighet (än jordbruksfastighet) tas med vid undersökningen. Den i det föregående nämnda specialbearbetningen av material från 1960 års folk- och bostadsräkning h a r utnyttjats för de i tablå IV. 1 redovisade fördelningarna av den enligt ovanstående avgränsade populationen för boendekostnadsundersökningen på besittningsformer och lägenhetsstorlekar. Det bör dock uppmärksammas att det, som ovan framhållits, under »övriga besittningsformer» ingår en hel del lägenheter utöver i öppna marknaden uth y r d a och att förändringar i lägenhetsbeståndets sammansättning kan h a inträffat efter 1960. Av de i tablå IV. 1 redovisade siffrorna framgår, att drygt 80 procent av beståndet egnahemslägenheter i enfamiljshus skulle täckas av en undersökning, omfattande lägenheter om 1—4 r u m och kök vad beträffar egna-

hem, färdigställda 1945 o c h tidigare, samt lägenheter om 3—5 r u m och kök bland de 1946 och senare färdigställda egnahemmen. I fråga om hyres- och bostadsrättslägenheterna i flerfamiljshus tyder de redovisade siffrorna för »övriga besittningsformer» p å att en undersökning, omfattande sådana lägenheter om 1 r u m och kokvrå samt 1—3 r u m och kök, skulle täcka närmare 90 procent av beståndet för såväl »gamla» som »nya» lägenheter. För att boendekostnadsundersökningens resultat skall bli i statistisk mening representativt erfordras, att alla lägenheter skall ha möjlighet att komma med i undersökningen. Om man låter undersökningsmaterialet innefatta alla förekommande lägenhetsstorlekar, riskerar man emellertid att de största och minsta lägenhetsstorlekarna på många orter torde vara så sällsynt förekommande, att kvalitetsklassmetoden inte bör tillämpas för dessa. Lämpligheten av att ta m e d dem vid undersökningen kan därför ifrågasättas. Enligt utredningens mening kan mätfelen bedömas bli så svårbemästrade, om undersökningsmaterialet får omfatta alla lägenhetsstorlekar, att undersökningsresultatet totalt sett blir mindre tillförlitligt, än om en begränsning till de mest frekventa storlekarna sker. Med hänvisning till de ovan redovisade siffr o r n a får utredningen därför föreslå, att boendekostnadsundersökningen inskränks till hyres- och bostadsrättslägenheter om 1 r u m och kokvrå samt 1—3 r u m och kök samt för egnahemslägenheter p å annan fastighet till äldre sådana om 1—4 r u m och kök och nyare sådana lägenheter om 3—5 r u m och kök. Detta innebär att drygt 4/5 av respektive upplåtelseforms bostadsbestånd kommer att beaktas vid undersökningen. — Begreppen »rum», »kök» och »kokvrå» förutsätts h ä r och i den föl-

73 Tablå IV. 1.

Beståndet lägenheter i november 1960, fördelat efter storlek för olika besittningsformer. Procenttal

Besittningsform

A. Lägenheter, färdigställda 1945 och tidigare 1. Egnahemslägenheter i enfamiljshus på annan fastighet 2. Bostadsrättslägenheter och »övriga besittningsformer» i flerfaB. Lägenheter, färdigställda 1946 och senare 1. Egnahemslägenheter i enfamiljshus på annan fastighet 2. Bostadsrättslägenheter och »övriga besittningsformer» i flerfa-

1 rum, 1 kök, 2 rum, 1 rum 2 rum 1 rum och och och kokkök kokvrå vrå

2 rum och kök

3 rum och kök

4 rum och kök

5 rum och kök

6 rum och kök

Summa

0,5

0,4

8,1

23,3

32,2

20,8

9,1

5,6

100,0

12,2

3,8

33,6

31,9

11,3

3,9

2,0

100,0

0,2

0,8

1,6

6,4

33,1

36,3

16,1

5,5

100,0

10,7

2,1

8,9

43,2

26,9

6,3

1,6

0,3

100,0

Källa: den s. k. snabbstatistiken från 1960 års bostadsräkning. jande framställningen ha den vid 1960 års folk- och bostadsräkning tillämpade innebörden. 1 IV. 3. utformning

Boendekostnadsmätningens

Tyngdpunkten hos framställningen i detta avsnitt ligger på följande två frågor, nämligen: (i) Definitionen av boendekostnaden och metoder att mäta denna. (ii) Metodiken att åvägabringa lika standard vid kostnadsjämförelserna. Beträffande (i) gäller att utformningen blir i hög grad betingad av de speciella förhållandena vid olika besittningsformer. Här skall endast framhållas, att definitionen av boendekost-

naden i varje särskilt fall måste samordnas med förfarandet vid bestämningen av vägningstalen och att den, med hänsyn till jämförbarheten bakåt i tiden, lämpligen bör utformas på samma sätt som vid 1951 års dyrortsundersökning, såvida inte särskilda skäl talar för avvikelser. Vad beträffar (ii) hänvisas för den teoretiska bakgrunden till kapitel II och där särskilt till avsnitt II. 4, av vilket framgår, att kvalitetsklassmetoden och kvalitetselementmetoden ur teoretisk synpunkt är likvärdiga. Här må endast erinras om att såväl kvali1 Jfr »1960 års folk- och bostadsräkning. Instruktion för de lokala granskningsorganen», Stockholm 1960.

74 tetsklassindelningen vid tillämpning av den förra metoden som fastställandet av kvalitetselement att beakta vid användning av den senare i princip borde ske med hänsyn till de egenskaper (eller utrustningsdetaljer) hos bostaden, som konsumenten betraktar som betydelsefulla för dess kvalitet. Vid tillämpning av kvalitetselementmetoden, som innebär att observerade priser eller kostnader korrigeras för värdet av förekommande kvalitetsskillnader, är sålunda det teoretiskt riktiga att åsätta utrustningsdetaljerna ur konsumentsynpunkt relevanta värden. I praktiken är det emellertid inte genomförbart att arbeta med en dylik direkt anknytning till konsumenternas bedömningar. Det blir i stället nödvändigt att, såsom sker i hyresundersökningarna för konsumentprisindex, göra den approximationen, att man med hjälp av expertis väljer ut de utrustningsdetaljer, som skall anses vara relevanta u r kvalitetssynpunkt, och värderar dem från produktionskostnadssidan. Utredningen har strävat efter att, så långt detta är möjligt och lämpligt, tillämpa de lösningar av kvalitetsproblemet, som användes vid beräkningarna för bostadsposten i konsumentprisindex. Såsom framhållits i det föregående synes den där tillämpade metodiken i fråga om hyres- och bostadsrättslägenheter i princip vara tillfredsställande även vid en prisgeografisk undersökning. Därtill kommer att den h a r prövats i fältet under en följd av år. Däremot kan det i konsumentprisindex använda förfarandet beträffande egnahem endast i vissa delar lanvändas vid en prisgeografisk undersökning. Det torde vara irrelevant ur kvalitetssynpunkt, huruvida en lägenhet, som är av viss ålder, storlek och kvalitet i övrigt, upplåtes som hyres- eller bostadsrättslägenhet. Utredningen

h a r därför inte funnit det vara motiverat att göra någon åtskillnad mellan lägenheter, hänförliga till de båda besittningsformerna, vid behandlingen av kvalitetsfrågorna. Självfallet får dock mätningen av boendekostnaden för bostadsrättslägenheterna anpassas till de särskilda förhållandena för denna besittningsform. IV. 3.1. Undersökningens utformning för hyresoch bostadsrättslägenheter I en första punkt diskuteras frågan om vad som bör ingå i observerade boendekostnader för hyreslägenheter och h u r erforderliga uppgifter skall inhämtas, och i en andra punkt behandlas dessa frågor för bostadsrättslägenheter. Därefter redovisas utredningens förslag till lösning av kvalitetsproblemet, och avslutningsvis behandlas det tekniska förfarandet vid själva indexberäkningen. IV. 8.1.1. Mätningen av boendekostnaderna för hyreslägenheter Vid hyresundersökningarna för konsumentprisindex avgränsas hyreskostnaderna på följande sätt (behandlingen av de speciella problem, som är förknippade med hyreslägenheter, som ej är uthyrda i öppna marknaden, h a r uteslutits i denna framställning) 1 : Hyran avser det avtalade priset på lägenheten för en viss period exklusive ersättning för bränsle (kallhyra). Om en viss del av bränslekostnaden ingår i detta belopp bör det schematiskt reduceras så, att kallhyran erhålles. — Med det avtalade priset avses den vid undersökningstillfället utgående hyran, vare sig denna är definitivt fastställd eller är så kallad preliminärhyra, vilken i efterhand kan justeras genom återbetalning av viss del av hyresbeloppet eller genom uttag av ytterligare ersättning. — Är hyran på grund av subventioner, som avser 1 Uppgifterna har hämtats ur 1955 års bostadsindexutrednings betänkande, del I (stencil).

75 fastigheten, lägre, än vad som annars skulle vara fallet, räknas som hyra det belopp, hyresgästen enligt avtal har att erlägga. Har hyresgästen familjebostadsbidrag eller annat inkomstprövat bostadsbidrag, räknas som hyra det belopp, fastighetsägaren erhåller för lägenheten. I hyran medtages kostnaden för trappstädning, om denna är inräknad i hyran eller betalas till värden separat. — Hyresuppgifterna avser fjärde kvartalet under året (för lägenheter med kvartalshyra) respektive oktober månad (för lägenheter med månadshyra). Hyresuppgifterna inhämtas dels från hyresgästerna, dels från fastighetsägarna. Hyresgästerna får uppge den erlagda totalhyran, bränsletilläggets storlek samt om inklusive- eller exklusiveklausul gäller för bränslet. Fastighetsägarna får lämna uppgift om grundhyra, bränsletillägg, generella hyrestilllägg och eventuellt förekommande andra tillägg samt om, h u r stor bränsleutgift som ingår i grundhyran. I de fall, då den sistnämnda uppgiften ej kan lämnas, har socialstyrelsen beräknat grundhyran exklusive bränsle som 90 % av den uppgivna grundhyran. Motivet för att använda denna reduceringsfaktor är, att hyresnämnderna vid höjning av kallhyran med visst procenttal tillämpar 9/10 av detta procenttal på grundhyran inklusive fredsbränsle. Som ovan anförts finner utredningen det i och för sig vara önskvärt, att den i konsumentprisindex tillämpade definitionen av och mätmetoden för hyran tillämpas också vid en boendekostnadsundersökning för dyrortsgrupperingsändamål. Emellertid innebär behandlingen av trappstädning och i vissa fall beräkningen av kallhyran svagheter i socialstyrelsens förfarande, vilka det är angeläget att söka eliminera. Beträffande trappstädningen bör förfarandet utformas så, att denna antingen får genomgående ingå i det för boendekostnadsjämförelserna använda hyresbeloppet eller också genomgåen-

de rensas ut ur detta. Det alternativ får väljas, som visar sig vara arbetstekniskt enklast. Detta synes kunna uppnås utan större svårighet genom att trappstädning behandlas analogt med vid kvalitetselementmetod beaktade utrustningsdetaljer (jfr avsnitt IV. 3 . 1 . 2 n e d a n ) . Vad gäller kallhyra och uppvärmningsbränsle är svårigheterna större att åstadkomma en tillfredsställande lösning. Två skilda vägar att komma tillrätta med problemet kan tänkas. Den ena innebär att man söker finna en mer rättvisande metod att få fram kallhyran än den av socialstyrelsen i vissa fall använda schematiska reduktionen. Främst skulle härvid krävas, att de olikheter i fråga om bränsleandelen i grundhyran inklusive fredsbränsle, som kan beräknas föreligga mellan olika områden, beaktades vid beräkningen av kallhyra. Med hänsyn till att det ställer sig i hög grad vanskligt att erhålla tillförlitligt material för erforderliga kalkyler, synes det vara nödvändigt att ge beräkningar av detta slag en starkt schematisk utformning. Den andra vägen innebär, att man avstår från att söka beräkna den renodlade kallhyran och i stället mäter kallhyra och kostnad för uppvärmningsbränsle tillsammantagna. Detta medför, att man dels avhänder sig möjligheten att belysa interlokala skillnader i ren bostadskostnad samt uppvärmningskostnad var för sig, dels inte får lika standard i fråga om uppvärmningsbränsle i den meningen, att bränslekostnaden hänför sig till samma mängder av samma bränsleslag på olika orter. Vid en interlokal prisjämförelse för dyrortsgrupperingsändamål utgör emellertid dessa förhållanden inte något hinder för metodens användning. Även om det är av intresse, att interlokala skill-

76 nåder i prisnivån för olika varor och tjänster blir belysta, är nämligen det p r i m ä r a kravet, att ett mått på skillnaderna i dyrhet för den totala konsumtionen erhålls. Därför är det ingen avgörande nackdel, att man förlorar möjligheten att observera de interlokala skillnaderna i prisnivån för enbart bostad och för uppvärmningsbränsle var för sig. Under förutsättning att tillgång till varmvatten beaktas i särskild ordning (jfr avsnitt IV. 3 . 1 . 3 och bilaga 2) gäller beträffande variationerna i bränslemängd och olikheter i fråga om bränsleslag, att dessa kan få påverka indexberäkningarnas resultat, såvida uppvärmda bostäder kan betraktas som likvärdiga i standardhänseende, om de skiljer sig åt inbördes endast i fråga om erforderlig bränsleåtgång och använt bränsleslag. Det torde utan vidare vara klart, att lika standard kan anses föreligga u n d e r sådana omständigheter; ur bostadskonsumentens synpunkt torde det inte spela någon roll, vilka bränslen som används för uppvärmning av hans bostad, hur stor del av året eldning är nödvändig och vilka bränslemängder som erfordras för att tillräcklig inomhustemperatur skall upprätthållas. I sammanhanget m å påpekas att man, för att få bränslekostnaderna belysta på ett rättvisande sätt, vid 1946 års dyrortsundersökning arbetade med olika bränslemängder för olika regioner och lät dyrhetsjämföreisen direkt påverkas av olikheterna i bränslemängd och att man vid 1951 års dyrortsgruppering tillämpade principen att mäta kostnaden för bostad inklusive uppvärmningsbränsle. I fråga om lägenheter utan centralvärme är det emellertid förenat med vissa svårigheter att tillämpa metoden att mäta kostnaden för bostad och uppvärmningsbränsle tillsammantagna. Det-

ta beror på att bränslekostnaden får förutsättas inte ingå i hyran för dessa lägenheter och således ej kan vara känd av hyresvärden och ej heller kan vara bättre känd av hyresgästen än hans andra löpande konsumtionsutgifter. Vid 1951 års dyrortsundersökning löstes detta problem med en metod, som i korthet innebar, att den inom olika temperaturzoner av landet erforderliga bränslemängden för bostadsuppvärmning centralt bestämdes till ett för varje zon givet antal »bränslepoäng» och att kostnaden för den mängd bränsle, som svarade mot det givna poängtalet, lades till hyran. Totalhyran (inkl. allt bränsle) torde vara lättare observerbar i fältet än kallhyran vad angår hyreslägenheter med centralvärme. Vidare torde ett mera rättvisande lika-standardbegrepp beträffande kostnaden för uppvärmningsbränsle erhållas vid jämförelser mellan totalhyror än vid jämförelser mellan kallhyror och separata bränslekostnadsberäkningar. Utredningen vill på grund härav föreslå, att vid boendekostnadsundersökningen totalhyror noteras för hyreslägenheter med centralvärme. Vad beträffar hyreslägenheter utan centralvärme bör i konsekvens härmed en totalhyra beräknas genom att till den observerade hyran (kallhyran) lägges en enligt bränslepoängmetodeni beräknad kostnad för u p p 1 Vid 1951 års dyrortsundersökning tillämpades denna metod så, att för uppvärmning av en rumsenhet beräknades åtgå ett visst antal bränslepoäng, olika för var och en av fyra temperaturzoner i landet. Bränslepoängen beräknades med ledning av bränslekommissionens normer för åtgången av bränsle för uppvärmning inom respektive temperaturzon. Vidare beräknades för olika bränsleslag antalet poäng per given kvantitetsenhet. Sålunda beräknades exempelvis 1 hl koks ge 2,0 bränslepoäng. Genom sammanställning av dessa uppgifter med det beräknade antalet bränslepoäng kunde sedan med användning av prisuppgifter för de olika bränsleslagen uppvärmningskostnaderna för lägenheter av olika storlek beräknas.

77 värmningsbränsle. Vid kostnadsberäkningarna använda prisnoteringar skall utgöras av för småförbrukare gällande priser. — Vid tillämpning av h ä r angivna definitioner av hyresbegreppet på lägenheter med respektive utan centralvärme är det ej nödvändigt att inhämta hyresuppgifter annat än från hyresgästerna. Definitionerna ansluter sig till 1955 års bostadsindexutrednings ovan redovisade förslag utom vad gäller uppvärmningsbränsle och trappstädning.

IV.3.1.2. Mätningen av boendekostnaderna för bostadsrättslägenheter Bostadsrättsinnehavarens direkta utgifter för bostaden består av: (a) Avgifter till föreningen (bolaget), vilka utgörs av andel i driftskostnaderna för fastigheten samt avsättningar till reparationsfond, reservfond och eventuellt även dispositionsfond. (b) Utgifter för inre reparationer och kvalitetsförbättringar. (c) Amortering och ränta på lånat insatskapital. (d) De utgifter för uppvärmning av bostaden och varmvatten som ej ingår under (a) ovan. Utöver de direkta utgifterna bör även vissa andra kostnader beaktas vid beräkningen av boendekostnaderna. De poster, som avses, är ränta på i lägenheten insatt eget kapital samt avskrivning. Boendekostnaden bör emellertid inte beräknas som summan av alla de ovan angivna utgifterna. Dessa innefattar nämligen poster som är att betrakta som sparande respektive investering. Det förstnämnda gäller beträffande anorteringsdelen av avgifterna till föreningen (bolaget) samt amortering på lånat insatskapital och det sistnämnds beträffande kostnader för kvalitets-

förbättringar, vare sig de finansieras ur avgifterna till föreningen (bolaget) eller direkt av lägenhetsinnehavaren. De båda sparandeposterna bör över huvud taget inte tas med i boendekostnaden. Beträffande investeringsposterna kan man antingen förfara så, att dessa läggs till det egna kapitalet och får påverka boendekostnaden via posten ränta på eget kapital samt avskrivningsposten, eller också kan man helt bortse från dem. I det första fallet får de kvalitetselement, det är fråga om, inräknas i lägenhetens utrustning och beaktas vid justeringen till lika standard (jfr avsnitt IV.3.1.3) och i det andra fallet får man bortse från ifrågavarande kvalitetselement vid denna justering. Principiellt föreligger ingen större skillnad mellan de båda alternativen, varför det, som beräkningstekniskt visar sig vara enklast att tilllämpa, bör användas. Med hänvisning till det föregående föreslås att beräkningen av boendekostnaderna bygges upp på följande sätt: (1) Avgifter till föreningen (bolaget) totalt plus ner

(2) egna utlägg för

reparatio-

plus (3) egna utlägg för ning och varmvatten^

uppvärm-

plus (4) ränta på eget i lägenheten insatt kapital plus (5) ränta på för insats lånat kapital plus (6) avskrivningar minus (7) amorteringsdelen av avgifter till föreningen (bolaget) minus (8) kostnaden för av föreningen (bolaget) utförda kvalitetsförbättringar. 1 Denna post torde vara av någon betydelse endast för lägenheter i fastigheter utan centralvärme och/eller varmvatten.

78 Det bör icke erbjuda nämnvärda svårigheter att erhålla data om posterna (1), (5) och (7). Beträffande posterna (2) och (8) gäller, att avgränsningen mellan reparationer och kvalitetsförbättringar inte är alldeles klar; några nämnvärda svårigheter att beräkna posterna med godtagbar noggrannhet torde dock inte föreligga. Emellertid kan dessa poster förväntas uppvisa relativt stora tillfälliga variationer på grund av att reparationer och kvalitetsförbättringar för en viss lägenhet respektive fastighet kan beräknas vara koncentrerade till vissa år. F ö r att så långt som möjligt eliminera den störande effekten härav på boendekostnadsjämförelserna föreslås beträffande post (2), att observerade genomsnittliga kostnader i Stockholm läggs till grund för med utnyttjande av representantvarumetod* utförda beräkningar av kostnaderna för samma reparationsvolym på jämförelseorterna kvalitetsklassvis och att beträffande post (8) uppgift begärs om den beräknade genomsnittliga kostnaden per år, uttryckt i undersökningsårets priser. Vid beräkningarna av post (2) för jämförelseorterna bör prisuppgifter för de i socialstyrelsens egnahemsindex använda representantvarorna för inre reparationer användas. Vad gäller posten (3) bör uppgifter beträffande densamma inte inhämtas vid boendekostnadsundersökningen, utan den bör beräknas p å samma sätt som motsvarande post för hyreslägenheter utan centralvärme. Beräkningen av posterna (4) och (6) erbjuder speciella problem. Vid den förra erfordras, dels att det egna kapitalets storlek beräknas, dels att en relevant räntesats för dess förräntning bestäms, och vid den senare att återanskaffningspris och avskrivningsprocent fastställs.

Lämpligen bör uppgifterna beträffande posterna (1), (7) och (8) inhämtas från respektive bostadsrättsförening (bolag) och beträffande (2) och (5) från respektive lägenhetsinnehavare. F ö r belysning av tillförlitligheten hos lämnade uppgifter kan det eventuellt vara lämpligt att inhämta uppgift om post (1) även från lägenhetsinnehavarna.

Post 4. Ränta på eget i lägenheten satt kapital

in-

Det egna kapitalet utgör differensen mellan bostadsrättslägenhetens saluvärde och lånat insatskapital. Uppgifter om det sistnämnda får, som ovan angivits, inhämtas direkt från respektive lägenhetsinnehavare. Beträffande saluvärdet gäller följande. Enligt lag skall vid överlåtelse av insatslägenheter på hyresreglerade orter överlåtelsebeloppet (= saluvärdet) godkännas av hyresnämnden på orten. Hyresnämnderna synes tillämpa något varierande praxis vid fastställandet av överlåtelsebeloppen. På icke hyresreglerade orter h a r bostadsrättsinnehavaren i princip rätt att ta ut det överlåtelsebelopp, han kan få. Beträffande till HSB och Svenska Riksbyggen anslutna bostadsrättsföreningar gäller, att medlemmarna får förbinda sig att vid försäljning av sina lägenheter inte ta ut högre p r i s än summan av insats, amorteringar, värdet av kvalitetsförbättringar, som innehavaren själv bekostat, och eventuellt överskott på avsättningar för inre reparationer sedan lägenheten försatts i 1

Denna innebär, att basortens kostnad framskrives med den genomsnittliga prisrelationen mellan bas- och jämförelseort för ett antal representantvaror, i detta speciella fall hänförliga till reparationsarbeten (jfr även avsnitt IV. 3.2.2).

79 fullgott skick. Det sålunda av bostadsrättsföreningen fastställda saluvärdet torde alltid accepteras av hyresnämnden. För lägenheter, anslutna till andr a bostadsrättsföreningar än de nämnda, beräknar hyresnämnderna i allmänhet själva saluvärdet. Med hänsyn till det anförda får det bedömas lämpligt att, vad gäller till HSB och Svenska Riksbyggen anslutna bostadsrättslägenheter, inhämta uppgift om saluvärdena från vederbörande bostadsrättsförening och att för övriga lägenheter på hyresreglerade orter begära uppgift från hyresnämnderna om vilka saluvärden de skulle åsätta lägenheterna vid en överlåtelse. På icke hyresreglerade orter kan förväntas, att endast en obetydlig andel av bostadsbeståndet utgörs av bostadsrättslägenheter. I det fallet, att trots detta bostadsrättslägenheter kommer med i observationsmaterialet för dylika orter, får den av HSB och Svenska Riksbyggen tillämpade metoden att beräkna saluvärdena komma till användning. Beräkningarna för dessa lägenheter föreslås bli utförda centralt på grundval av uppgifter från respektive bostadsrättsförening. Som förut angivits, föreligger speciella svårigheter att avgöra, efter vilken räntesats det egna kapitalets förräntning bör beräknas. Med hänsyn till att placering av sparmedel i en bostadsrättsfastighet är mindre likvid och mer riskfylld än placering på bank, borde en högre räntesats beräknas än för bankinsättningar; det kunde exempelvis vara rimligt att använda samma räntesats som för inteckningslån med motsvarande säkerhet. Med hänsyn till att den alternativa placeringen av det i en bostadsrättslägenhet bundna egna kapitalet i många fall torde vara kapitalsamlingsräkning på bank eller motsvarande, får utredningen emellertid

föreslå, att räntekostnaden för eget kapital beräknas till högsta för privatpersoner tillgängliga inlåningsränta på banktillgodohavanden. I sammanhanget vill utredningen också föreslå att i det fall bostadsrättsinnehavare erlägger lägre ränta på för insats lånat kapital än nyssnämnda inlåningsränta (t. ex. på grund av släktskapsförhållande till långivaren), inlåningsräntan ändock tillämpas vid beräkningen av ränteutgiften.

Post 6.

Avskrivning

Avskrivningskostnaden för en bostadsrättslägenhet utgör produkten av lägenhetens andel av återanskaffningspriset för den fastighet, i vilken den är belägen, detta återanskaffningspris och en avskrivningsprocent. Vid avskrivningsberäkningen erfordras sålunda, att dessa tre faktorer fastställs. Enligt utredningens mening bör beräkningen utföras på det sättet, att man dels estimerar ett vägningstal för posten, dels b e r ä k n a r relationen mellan avskrivningskostnaderna på de olika undersökta orterna och i Stockholm för lägenheter av given standard, varefter produkten av vägnings- och relationstal insätts som till lika standard korrigerad avskrivningskostnad i boendekostnaden för bostadsrättslägenheter. För beräkningarna föreslås följande schematiska förfarande. Relationstalet får i p r i n c i p hänföra sig till avskrivningskostnaden för bostadsrättslägenheter i ett visst typhus, vars återanskaffningspris varieras i förhållande till prisläget i Stockholm med användning av bostadsstyrelsens ortsindex för flerfamiljshus. Relationstalet erhålls ur följande uttryck, där Åa betecknar återanskaffningspriset för typhuset i Stockholm, I0i betecknar bostadsstyrelsens ortsindex för byggnads-

80 för trähus och 3/4 procent för övriga hus. Slutligen beräknas storleksklassvis det aritmetiska mediet av sålunda erhållna avskrivningskostnader. Erhållna genomsnittliga avskrivningskostnader för varje storleksklass tillämpas sedan som vägningstal för respektive storleksklass i fråga om såväl »nya» Relationstalet = X s ; J , 1 , f l ' f t / = J 01 Ås-a- bj som »gamla» lägenheter. — För beräkVid det föreslagna förfarandet erhålls ningarna erforderliga uppgifter om hurelationstalet sålunda direkt av bo- sen och lägenheterna inhämtas från stadsstyrelsens ortsindex för flerfa- bostadsrättsföreningarna. Slutligen skall också beröras en spemiljshus. Erforderliga vägningstal får bestäm- ciell typ av bostadsrättsföreningar (elmas genom att särskilda beräkningar ler bolag), som synes förekomma främst utförs av avskrivningskostnaden i Stock- p å orter med bostadsbrist. Dessa föreningar (bolag) bildas genom att en holm för bostadsrättslägenheterna inom fastighetsägare beräknar, h u r stor anvar och en av de olika i boendekostdel av en bostadsfastighets hela värde nadsundersökningen ingående kvalisom faller på var och en av lägenhetetsklasserna. Följande förfarande föterna i densamma. Andelarna utbjuds reslås. F ö r de vid boendekostnadsundersök- sedan till försäljning, och köparna erningen observerade bostadsrättslägen- håller dispositionsrätt till den mot reh e t e r n a i Stockholm, färdigställda 1946 spektive andel svarande lägenheten. Efoch senare, inhämtas uppgifter om bo- tersom prissättningen på fastigheter är stadsrättsfastighetens byggnadsvärde helt fri, kan boendekostnaderna för och färdigställelseår, om värdet av dylika lägenheter förväntas skilja sig eventuella senare kvalitetsförbättringar inte oväsentligt från kostnaderna för och året för dessas genomförande samt lägenheter av samma kvalitet i vanliga om den aktuella lägenhetens andel av bostadsrättsföreningar (bolag). Lägenheter av detta slag bör i prisför hela fastigheten gemensamma kostinsamlingshänseende jämställas med nader. Byggnadsvärdet jämte värdet av bostadsrättslägenheter i övrigt och boeventuella kvalitetsförbättringar omräkendekostnaderna får beräknas på samnas sedan till prisläget undersökningsma sätt som för dessa. De särskilda året med byggnadskostnadsindex för flerfamiljshus. Härigenom erhålls esti- omständigheter, som bestämmer salumat av fastighetens återanskaffnings- värdena för h ä r ifrågavarande lägenp r i s . Avskrivningskostnaden för en ob- heter medför dock, att dessa värden serverad lägenhet beräknas sedan som bör beräknas på särskilt sätt. Förslagsprodukten av det estimerade återan- vis bör de sättas lika med det erlagda skaffningspriset, den observerade lä- priset för lägenhetens andel av fastiggenhetens andel av för hela fastighe- heten, eventuellt framskrivet med kvoten gemensamma kostnader och av- ten skrivningsprocenten. Den sistnämnda undersökningsårets överprisproc. + 100 bör lämpligen i enlighet med av staförvärvsårets överprisproc. + 100 tens hyresråd och hyresnämnderna tillämpad praxis sättas till 1 procent beräknad på grundval av uppgifterna

kostnaderna för flerfamiljshus på en viss ort med Stockholm som bas, a anger avskrivningsprocenten och bs andelen av återanskaffningspriset för typhuset, som faller på en lägenhet i kvalitetsklass /'.

81 u r fastighetsprisstatistiken miljshus, i IV.3.1.3. Beaktande der

av

för

flerfa-

kvalitetsskillna-

I det föregående h a r utredningen uttalat sig för att den vid beräkningen av konsumentprisindex använda metoden att eliminera inverkan av kvalitetsskillnader vid jämförelserna av boendekostnaderna så långt möjligt nyttjas även vid en kommande dyrortsundersökning. Detta innebär, att en kombination av kvalitetsklass- och kvalitetselementmetoden föreslås bli tilllämpad. Utredningen h a r inte funnit anledning frångå den avvägning mellan de båda metoderna, som tillämpas vid de löpande hyresindexberäkningarna i konsumentprisindex, och får sålunda föreslå, att lägenheternas storlek i antal rum och kök (respektive kokvrå) samt lägenheternas ålder nyttjas som kriterier för kvalitetsklassindelningen. Efter samråd med expertis inom bostadsstyrelsen förordas en åldersindelning i lägenheter, färdigställda 1945 eller tidigare (»gamla» lägenheter), och lägenheter, färdigställda 1946 eller senare (»nya» lägenheter). Detta innebär, att gränsen mellan »gamla» och »nya» lägenheter flyttas ett år framåt i tiden jämfört med den i konsumentprisindex använda uppdelningen. Anledningen härtill är, att den ändrade gränsdragningen bedömts ge ett ur kvalitetssynpunkt homogenare bestånd »nya» lägenheter än den vid socialstyrelsens indexberäkningar använda utan att för den skull innebära nämnvärt förändrad homogenitet beträffande beståndet »gamla» lägenheter och att den överensstämmer med i 1960 års bostadsräkning tillämpade gränsdragningar. Utredningen får föreslå, att för såväl »gamla» som »nya» lägenheter särskils 6—203002

lägenhetsstorlekarna 1 rum och kokvrå samt 1—3 rum och kök (jfr avsnitt IV.2.2). Det blir sålunda sammanlagt åtta kvalitetsklasser, som man enligt utredningens här redovisade mening bör arbeta med vid boendekostnadsjämförelserna. Den föreslagna kvalitetsklassindelningen innebär, att vid boendekostnadsjämförelserna får exempelvis boendekostnaderna för lägenheter om 1 r u m och kokvrå, färdigställda 1945 och tidigare, på en ort jämföras med boendekostnaderna för lägenheter i Stockholm, tillhörande denna kategori, under det att dylika jämförelser icke kommer i fråga mellan lägenheter, hänförliga till skilda kvalitetsklasser. Härigenom uppnås visserligen att indexberäkningarna kommer att hänföra sig till ett ur kvalitetssynpunkt homogenare lägenhetsbestånd, än vad som a n n a r s skulle varit fallet. De icke oväsentliga kvalitetsskillnader, som kan beräknas föreligga mellan lägenheter inom samma kvalitetsklass och som skulle komma att påverka indexberäkningarnas resultat, om de observerade boendekostnaderna inom respektive kvalitetsklass direkt jämfördes på ovan antytt sätt, får dock så långt som bedöms vara möjligt och lämpligt elimineras med 1 I det fall att en allmän fastighetstaxering skett mellan förvärvsår och undersökningsår skulle i stället följande kvot användas:

Öfs + 100 x Öuu + 100 öff + 100 ÖMS + 100 där öfS = överprisprocent i förhållande till förvärvsårets taxeringsvärden året för senaste allmänna fastighetstaxering. öff = överprisprocent i förhållande till förvärvsårets taxeringsvärden året för förvärvet. Öuu = överprisprocent i förhållande till undersökningsårets taxeringsvärden undersökningsåret. öys = överprisprocent i förhållande till undersökningsårets taxeringsvärden året för senaste allmänna fastighetstaxering.

82 användning av kvalitetselementmetoden. Detta innebär, att förekommande kvalitetsskillnader inom kvalitetsklasserna får kartläggas och värderas i respektive orts priser, varefter de observerade boendekostnaderna får justeras med värdet av kvalitetsskillnaderna, innan jämförelsen sker. Vid hyresindexberäkningarna i konsumentprisindex arbetar man med en lista på 28 kvalitetselement (se bilaga 2), beträffande vilka uppgifter inhämtas för de observerade lägenheterna och för vilkas värden de observerade hyresbeloppen i tillämpliga fall korrigeras. Interlokala boendekostnadsjämförelser medför emellertid mer svårbemästrade kvalitetsproblem än motsvarande tidsjämförelser, beroende på att vid de förra det alltid är olika lägenheter, som jämförs, under det att vid de senare möjligheter föreligger att i betydande utsträckning låta samma lägenheter ingå åtminstone i jämförelser över ej alltför långa perioder. Detta innebär, att fler kvalitetselement måste beaktas vid en ortsjämförelse än vid en tidsjämförelse, för att kvalitetsskillnadernas effekt på jämförelsen skall elimineras i samma grad i båda fallen. Mot denna bakgrund h a r utredningen funnit det önskvärt, att man vid interlokala jämförelser för hyresoch bostadsrättslägenheter arbetar med en utförligare kvalitetselementlista än vid tidsjämförelserna. Det av utredningen i bilaga 2 presenterade förslaget till kvalitetselementlista h a r utarbetats i samråd med expertis inom bostadsstyrelsen. Vid valet av kvalitetselement h a r hänsyn tagits till följande: (i) Konsumentintresset, d. v. s. endast sådana element som kan beräknas påverka konsumentens bedömning av boendestandarden h a r medtagits. (ii) Kostnadsvikten, d. v. s. endast

sådana element som vart för sig eller i grupp bedömts ha märkbar inverkan på boendekostnaden har medtagits. Som exempel p å en grupp element, vilka tillhopa h a r markerad betydelse men där vart och ett taget för sig betyder relativt litet, kan nämnas de i tvättstugestandarden ingående elementen. (iii) Mätbarheten, d. v. s. endast sådana element som någorlunda enkelt (och säkert) kan definieras, observeras och värderas, h a r medtagits. Vidare h a r det, vad beträffar mängderna av de olika kvalitetselementen, eftersträvats att få fram så enkla måttenheter som möjligt. Sålunda h a r i första hand enheten »styck» utnyttjats och i andra h a n d enkelt uppmätta storleksmått (här bruttoytor). Som exempel kan nämnas, att det bakom förslaget att mäta kylskåp i styck och räkna kylskåp med en volym av lägst 160 1 som två stycken ligger en omfattande inventering av i m a r k n a d e n förekommande kylskåp och deras p r i ser. Det ligger i sakens natur, att den föreslagna kvalitetselementlistan inte h a r kunnat ges sådan omfattning, att den möjliggör jämförelser vid alltigenom lika standard inom respektive lägenhetskategori. För att u p p n å en ytterligare förbättrad överensstämmelse i kvalitetshänseende mellan jämförda lägenheter är det därför lämpligt att från undersökningen utesluta sådana lägenheter, som a priori kan förväntas avvika kraftigt i kvalitet från övriga lägenheter i respektive kvalitetsklass. Vid 1951 års dyrortsundersökning uteslöts s. k. bristlägenheter vid bostadsundersökningen. Motsvarande bortrensning av bristlägenheter föreslås äga r u m även vid den nu planerade boendekostnadsundersökningen, varvid bristlägenhet definieras på samma sätt som vid den tidigare dyrortsundersökning-

83 en. Det kunde också vara motiverat att utesluta lägenheter av speciellt hög kvalitet, »lyxlägenheter», från undersökningen. Med hänsyn till de betyd a n d e svårigheter, som skulle vara förk n i p p a d e med definitionen av dylika lägenheter, och till att deras relativa frekvens kan förutsättas vara obetydlig i beståndet av hyreslägenheter i de storleksklasser, till vilka boendekostnadsundersökningen föreslagits bli begränsad, anser dock utredningen, att något försök till bortrensning av sådana lägenheter ej bör ske. I stället har i kvalitetselementlistan vissa utrustningsdetaljer av »lyxkaraktär» medtagits. Eftersom indexproblemet formulerats så, att det gäller att beräkna, hur stora kostnaderna för att uppnå en viss levnadsnivå på de olika jämförelseorterna är, jämfört med kostnaderna för att u p p n å samma levnadsnivå i Stockholm, måste värderingen ske i respektive orts p r i s e r ; endast härigenom uppnås, att de på orten observerade boendekostnaderna kan korrigeras till att avse en given kvalitet på bostaden i ortens priser. I det föregående (s. 74) h a r angivits, att d e i kvalitetselementlistan ingående utrustningsdetaljerna får värderas från produktionskostnadssidan. En sådan värdering borde i princip utföras på grundval av de olika i en dyrortsundersökning ingående orternas priser och skulle då ge det erforderliga underlaget för korrigering av boendekostnaderna för observerade standardskillnader. Emellertid är det förknippat med mycket stora svårigheter att utföra värderingarna ortsvis på grund av byggnadsbranschens speciella förhållanden, och det skulle också bli mycket kostnadskrävande. Utredningen har därför stannat för att förorda en schablonmetod, vilken innebär, att produk-

tionskostnaderna för de olika elementen beräknas för Stockholm och att de sålunda erhållna beloppen omräknas till respektive orts priser med användning av bostadsstyrelsens ortsindex. Produktionskostnadsberäkningarna får ske efter de riktlinjer, som tilllämpas beträffande de kvalitetselement, som beaktas i den fortlöpande hyresindexen, och bör liksom dessa kostnadsberäkningar utföras av bostadsstyrelsen (se bilaga 2). Vid korrigeringen av observerade boendekostnader för kvalitetsskillnader är det självfallet de olika kvalitetselementens inverkan på boendekostnaden, som skall användas, och inte själva produktionskostnaden. Denna inverkan får beräknas i enlighet med av de hyresreglerande myndigheterna tillämpade regler. Även dessa beräkningar av »kronor per årshyra» bör — i likhet med vad som är fallet för den fortlöpande hyresindexen — utföras av bostadsstyrelsen och med tillämpning av de metoder, som nyttjas vid de löpande indexberäkningarna (se bilaga 2). 1 IV.3.1.4. Beräkningen av index för hyres- och bostadsrättslägenheter I de tre närmast föregående avsnitten h a r framlagts förslag beträffande mätningen av boendekostnaderna och metoderna att korrigera dessa för observerade kvalitetsskillnader. I det följande redovisas i stora drag gången i beräkningen av ett sammanfattande indextal för boendekostnaden på en viss ort vad beträffar hyres- och bostads1 Det bör framhållas att för bostadsrättslägenheternas del innebär utnyttjandet av samma »kronor per årshyra» för olika kvalitetselement som för hyreslägenheterna att ett fel införts i beräkningarna. Beloppen i fråga borde nämligen fastställas med beaktande av att för avskrivningsposten i boendekostnaden för bostadsrättslägenheter sker en justering till lika standard. Felet torde dock vara litet i förhållande till föreliggande osäkerhet i beräkningarna.

84 rättslägenheter. Härvid förutsätts, att för Stockholm med representantvaruerforderliga uppgifter inhämtats från metod och att avskrivningskostnaderna ett stickprov lägenheter dels på orten, omräknas med bostadsstyrelsens ortsindex för flerfamiljshus. Därefter bedels i Stockholm. 1 För de observerade stockholmslägen- räknas differensen i genomsnittlig utheterna i varje kvalitetsklass inhämtas rustning med de studerade kvalitetselementen mellan orten och Stockuppgifter om boendekostnaden per månad eller kvartal (för bostadsrätts- holm kvalitetsklassvis och värderas lägenheterna per år) samt om före- med användning av uppgifterna om komsten av de olika kvalitetselement, »kronor per årshyra» samt det för orsom föreslagits skola beaktas vid un- ten tillämpliga värdet av bostadsstydersökningen. Vidare inhämtas upp- relsens ortsindex. Ortens observerade årsmedelkostnader för de olika kvalilysningar, om beloppet inkluderar tetsklasserna kan därefter korrigeras bränslekostnaderna och om avgifter utöver den redovisade kostnaden uttas för de genomsnittliga kvalitetsskillnaför nyttjandet av vissa av kvalitets- derna i förhållande till basorten, och elementen (trappstädning, tvättstuga indextal för de olika kvalitetsklasserna e t c ) . I det fallet att särskild avgift, som kan beräknas. För sammanvägningen av dessa till en total boendekostnadsej inkluderats i beloppet, påförts för ett visst kvalitetselement, får detta be- index (H0]) för ortens hyres- och boföljande traktas som ej ingående i lägenhetens stadsrättslägenheter föreslås standard. Boendekostnaden får sedan formel: omräknas till årskostnad, varefter n 8 °> N0j eventuellt inte ingående kostnader för uppvärmningsbränsle (beräknade enligt den i det föregående angivna bränslepoängmetoden) läggs till. De sålunda ;=i ,=i i=i no/ framräknade totala årskostnaderna summeras sedan kvalitetsklassvis, och där beteckningarna har följande inneårsmedelkostnaden (det ovägda medel- b ö r d : hoiJ — Den observerade boendekosttalet av de totala årsbeloppen) beräknas för varje kvalitetsklass. För varje naden inklusive bränslekostnad för den kvalitetsklass beräknas den genom- z':te lägenheten i den y':te kvalitetsklassnittliga utrustningen med de utvalda sen i Stockholm. n0j — Antalet observerade lägenheter kvalitetselementen. Därmed har basori kvalitetsklass j för Stockholm. tens genomsnittliga pris och kvalitet N = Hela antalet lägenheter i kvapå de observerade hyres- och bostads0) litetsklass j för Stockholm. rättslägenheterna beräknats. Slutligen Um = Ortens boendekostnadsindex inhämtas också uppgifter om priserna på representantvarorna för reparations- för den ;':te kvalitetsklassen. Det möter givetvis inga svårigheter arbeten. För de på jämförelseorten observe- att med användning av analoga formrade lägenheterna genomförs de ovan ler beräkna andra med hänsyn till kvabeskrivna operationerna. För bostads- litetsklassernas betydelse på bostadsrättslägenheterna tillkommer, att bo- marknaden i Stockholm vägda indextal 1 stadsrättsinnehavarnas egna utlägg för Stickprovets utformning diskuteras i reparationer beräknas ur uppgifterna avsnitt IV. 4.

85 för olika grupper av kvalitetsklasser, t. ex. en hyresindex för »gamla» lägenheter och en för »nya». IV. 3.2. Undersökningens utformning för egnahem

Vid boendekostnadsjämförelserna för egnahem möter samma indexteoretiska problem som vid jämförelserna för hyres- och bostadsrättslägenheterna. I det följande lämnade förslag till beräkningsmetoder har därför utformats efter samma principer som beräkningarna för sistnämnda två lägenhetskategorier, ehuru den mättekniska utformningen fått anpassas till de särskilda förhållandena för egnahem. IV.3.2.1.

Omfattningen

I avsnitt IV.2.2 har föreslagits, att boendekostnadsundersökningen vad beträffar egnahem skall innefatta lägenheter om 1—4 rum och kök färdigställda 1945 och tidigare samt lägenheter om 3—5 rum och kök färdigställda 1946 och senare. Utredningen h a r där vidare föreslagit att egnahem på jordbruksfastighet undantas från undersökningen. Detta sammanhänger med att det ej är möjligt att särskilja den del av kapitalkostnaderna för en jordbruksfastighet, som hänför sig till egnahemsdelen, från totalkostnaden för fastigheten. Boendekostnaderna för ifrågavarande lägenheter representeras av kostnaderna för övriga egnahem (egnahem på annan fastighet). Detta kan beräknas innebära en rimlig approximation i det föreliggande fallet, där målsättningen är, att boendekostnadsjämförelserna skall ske efter korrigering av observerade kostnader till lika standard. IV.3.2.2. Mätningen derna

av

boendekostna-

Boendekostnaderna för egnahemslägenheter är uppbyggda på likartat sätt

som för bostadsrättslägenheter; den egentliga skillnaden består i att motsvarigheterna till delposterna i bostads^ rättsinnehavarnas avgifter till föreningen (bolaget) måste behandlas var för sig. Beträffande såväl de direkta utgifterna som övriga kostnader (ränta på eget kapital och avskrivning) gäller sålunda detsamma som för bostadsrättslägenheterna. Boendekostnaderna för egnahemslägenheter k a n beräknas som summan av följande poster: 1. Banta på lånat kapital. 2. Beräknad ränta på eget kapital. 3. Tomtarrende. 4. Avskrivning. 5. Fastighetsskatt. 6. Försäkringspremier. 7. Beparationskostnader. 8. Vatten- och avloppskostnader. 9. Benhållningsavgifter. 10. Sotningsavgifter. 11. Kostnader för uppvärmning och varmvatten. De olika posterna kan beräknas enligt följande. Post 1. Banta på lånat kapital Uppgifterna om denna post bör utan omgång kunna inhämtas direkt från egnahemsägaren. Även räntekostnaderna för medel, lånade på annat håll än i olika kreditinstitut, bör tas med. Härvid gäller, att om räntesatsen understiger den nedan för ränta på eget kapital föreslagna, bör omräkning till denna räntesats ske, därför att en lägre räntesats (t. ex. vid lån från släktingar) kan beräknas innebära en form av understöd. Post 2. Banta på eget kapital I egnahemmet bundet eget kapital är lika med egnahemmets nuvärde, minskat med det lånade kapitalet. Vid fastställandet av den räntesats, efter vilken räntekostnaden bör beräknas, är samma resonemang tillämpligt som beträffande bostadsrättslägenheterna (se ovan avsnitt

86 IV.3.1.2, post 4). Utredningen får därför föreslå, att räntekostnaden beräknas efter den högsta, för privatpersoner tillgängliga inlåningsräntan p å banktillgodohavanden. I den föreslagna beräkningen erbjuder bestämningen av nuvärdet mättekniska svårigheter. Detta får sättas lika med summan av tomtvärde och husvärde 1 och föreslås bli beräknat på under rubriken »Nuvärdet» nedan angivet sätt.

fastighet, då härför endast erforIras uppgift om egnahemmets taxeringsvirde och ortens kommunalskattesats.

Post 6. Försäkringspremier Det skulle icke möta n ä m n v ä r d a svirigheter att från egnahemsägaren erlålla uppgift om erlagda p r e m i e r för fastighetens försäkring. Den så erhållna försäkringsutgiften skulle dock dels länföra sig till egnahem av olika stancard, dels avse försäkringsskydd av varierande omfattning, bl. a. beroende på att mer Post 3. Tomtarrende eller mindre utpräglad underförsäkring Det torde vara möjligt att från egna- kan beräknas förekomma i viss utsträckhemsägaren inhämta uppgift om storle- ning. Det är därför icke tillfredsstä lanken av tomträttsavgälden respektive an- de att endast ta hänsyn till de erhgda nan arrendekostnad. premierna. I stället bör posten försäkringspremier beräknas till den premiePost 4. Avskrivning utgift, som erfordras för fullständigt förAvskrivningskostnaden föreslås bli be- säkringsskydd för hus av given stanräknad som viss procent av återanskaff- dard. ningspriset. Det är ej möjligt att på Riksförsäkringsbolag liksom iven grundval av tillgängliga informationer länsbolag tillämpar för egnahem en förgöra annat än en grov och i viss mån säkringsform, villaförsäkring, som i en godtycklig bestämning av avskrivningsförsäkring med smärre variationer inneprocenten. Med hänsyn härtill och till fattar följande olika försäkringstjper: att skillnaderna i livslängd mellan enfaBrandförsäkring. miljshus av olika byggnadsmaterial icke Fastighetsansvarighetsförsäkring. torde vara särskilt stora, får utredningVattenledningsskadeförsäkring. en efter samråd med bostadsteknisk exHyresförlustförsäkring. 2 pertis föreslå, att samma procentsats anFörsäkring för inbrottsskada på byggvänds genomgående. Indextekniskt innader. nebär detta, att avsikrivningsprocenParkförsäkring (för värdeminskning ten får karaktär av vägningstal vid inav tomten genom b r a n d ) . dexberäkningarna. ÅteranskaffningspriStormförsäkring (för skada på egnaset bör hänföras enbart till bostadshuhemsbyggnaden genom storm). set. Utredningens förslag till metod att Restvärdeförsäkring. 3 uppskatta detta p r i s återfinns under ruPremien för villaförsäkring beräknas briken »Återanskaffningspriset» nedan. alternativt på egnahemsbyggnadens 1 För egnahem på tomträttstomt skal dock Post 5. Fastighetsskatt endast husvärdet beaktas. I detta kan ävei ingå tomtkostnader. Denna består av den så kallade garanti- vissa 2 Försäkringen täcker intill visst belojp och skatten, som vid kommunal beskattning tid merkostnad för bostad, som uppstår om utgår på en tillräknad inkomst, beräk- huset ej kan bebos på grund av skada, mot försäkringsskydd finnes. nad till 2,5 procent av taxeringsvärdet. vilken 3 Ersättning för totalskada erhålles vid delIfrågavarande skatt kan utan svårighet skada, om reparation av denna ej får ske. t. ex. beräknas centralt för egnahem på annan på grund av ändrad byggnadsplan för orten.

87 återanskaffningspris (nyvärdesförsäkring) respektive på nuvärdet, beräknat som återanskaffningspriset minus inträffad värdeminskning på grund av slitage (= kostnaden för att återställa huset i ursprungligt skick). Med stöd av det föregående föreslås, att kostnaden för det fullständiga försäkringsskyddet beräknas som årspremien på respektive ort för villaförsäkr i n g på återanskaffningspriset (exklusive tomtvärdet). Det förhållandet, att villaförsäkringens utformning varierar något mellan olika försäkringsbolag, kan beräknas h a negligerbar effekt på försäkringspremiernas storlek. Däremot är det nödvändigt att beakta det förhållandet, att skillnader i byggnadens utförande och omfattningen av ortens brandskydd påverkar premiesatsen. Uppgifter o m tillämpliga premiesatser får inhämtas centralt. Post 7. Reparationskostnader Särskiljandet av reparationskostnader från kostnader för kvalitetsförbättringar bör för egnahemmen ske på samma sätt som för bostadsrättslägenheter. Även i övrigt bör beräkningsmetoden för posten i huvudsak ansluta till det förfarande, som föreslagits för bostadsrättslägenheter. Detta innebär följande: (i) Från egnahemsägare i Stockholm inhämtas uppgift o m de direkta utläggen för företagna reparationer och om de besparingar, som uppnåtts genom insats av eget arbete. Gränsdragningen mellan reparationer och kvalitetsförbättringar får egnahemsägaren själv göra. (ii) Den genomsnittliga reparationskostnaden beräknas för varje kvalitetsklass med utnyttjande av uppgifterna under (i). Reparationsutgiften sätts lika med summan av direkta utgifter och besparingar genom eget arbete. (iii) Med tillämpning av representantvarumetoden omräknas den enligt (ii)

erhållna reparationskostnaden till respektive orts prisläge. Det för socialstyrelsens egnahemsindex använda representantvaruurvalet bör användas och prisinsamlingen ske p å samma sätt som för övriga representantvaror vid en prisgeografisk undersökning (jfr kapitel I I I ) . Det föreslagna förfarandet medför liksom beträffande bostadsrättslägenheter, att tillfälliga variationer i reparationsvolymen icke påverkar boendekostnadsjämförelserna, och h a r dessutom den fördelen, att icke heller den ofrånkomliga osäkerheten i uppskattningarna av det egna arbetets värde påverkar indextalet för reparationsposten vid boendekostnadsjämförelserna; de båda faktor e r n a inverkar endast på vägningstalet. Post 8. Vatten- och avloppskostnader I fråga om de egnahem, som erhåller vatten och avlopp mot lavgift, kan denna utgiftspost utan svårighet beräknas. För att uppnå en kostnadsjämförelse vid lika standard bör vad gäller vatten kostnaden för en viss förbrukning — lämpligen den genomsnittliga förbrukningen i Stockholm för varje storleksklass — noteras, under det att för avlopp den för respektive egnahem erlagda avgiften direkt får ingå i posten. Extra avloppsavgifter av den typ, som Stockholms stad tillämpar och som är knutna till vattenförbrukningen, bör räknas in i vattenkostnaden. Erforderliga data om kostnader och förbrukade mängder i Stockholm bör inhämtas direkt från de i undersökningen ingående egnahemsägarna i staden och uppgifter om avgifterna i Stockholm och på de olika undersökta orterna centralt. Reträffande de egnahem, som är självförsörjande i fråga om vatten och/eller avlopp, gäller att kapitalkostnaderna för erforderliga anläggningar automatiskt

88 blir beaktade på grund av att anläggningarnas värde ingår i egnahemsfastighetens värde. 1 Från underhållskostnaderna för anläggningarna torde kunna bortses. Vid en korrekt beräkning av vattenkostnaderna borde man beakta driftskostnaderna i särskild ordning. Dessa är emellertid obetydliga, varför man kan bortse även från dem. Post 9. Renhållningsavgifter Det kan förväntas, att renhållningen på tätorter i allmänhet sköts av utomstående och att den på landsbygden ombesörjs av egnahemsägaren själv. I det förra fallet föreliggar direkta utgifter för renhållning, om vilka uppgift bör inhämtas från egnahemsägarna. I det senare fallet u n d a n d r a r sig utgifterna direkt mätning. För att en såvitt möjligt rättvisande jämförelse skall erhållas mellan orter med och utan av utomstående ombesörjd renhållning erfordras därför i detta fall att en tillräknad utgift fastställs. Denna får beräknas som produkten av timlönen på respektive ort för liknande arbete och ett visst antal arbetstimmar för renhållning. Detta timantal får bestämmas centralt, så att timantalet multiplicerat med ifrågavarande timlön i Stockholm ger den där erlagda renhållningsavgiften för respektive kvalitetsklass. Post 10. Sotningsavgifter Beträffande beräkningen av denna post gäller detsamma som för post 9. Post 11. Kostnader för uppvärmning och varmvatten För beräkning av postens vägningstal får från de i undersökningen ingående egnahemmen i Stockholm inhämtas uppgift om utgifterna för bränsle. I den mån en egnahemsägare använder egenproducerat eller på annat sätt under mark-

nadspris erhållet bränsle i nämnvärt utsträckning får bränslekostnaden uppjusteras till utgiften vid marknadsjris. Beräkningen av bränsleutgifternas storlek på övriga undersökta orter järnört med Stockholm får utföras med anvindning av bränslepoängmetoden (jfr avsnitt IV.3.1). Härvid gäller att först får det för varje i undersökningen ingiende ort (således även Stockholm) ielevanta antalet bränslepoäng bestämnas centralt för varje kvalitetsklass, sedan får för varje observerat egnahem den kvantitet bränsle av använda slag beräknas, vilken krävs för att detta aital bränslepoäng skall uppnås, och shtligen får kostnaden för den framräkrade mängden bränsle beräknas i ortens priser. (Uppgifter om använda brätsleslag får inhämtas från egnahemsägirna och erforderliga prisuppgifter på i avsnitt III. 5 angivet sätt). Ur de på oetta sätt framtagna utgifterna för individuella egnahem kan sedan en genomsnitlig bränslekostnad beräknas för varje ivalitetsklass och ort. För varje kvalietsklass anger kvoten mellan ett sådanl genomsnitt för en viss ort och motsvarande belopp för Stockholm kostnadsförhållandet mellan orten och Stockholm för bränsleutgifterna vid lika standard. Det bör uppmärksammas, att detta förfarande — i likhet med det för hyresoch bostadsrätftslägenheter föreslagna — innebär, att skillnader mellan orterna i fråga om de bränslemängder, som krävs för uppnående av en viss lika »värmestandard», får ge utslag i kostnadsämförelserna. Ovanstående genomgång av beräkningsmetoder för de olika utgiftsposter, som bygger upp boendekostnaden för egnahem, är ofullständig, vad gäller posterna ränta på eget kapital, avskrivning 1 Jämför punkterna »Nuvärdet» och »Ateranskaffningspriset» nedan samt avsnitt IV. 3. 2.3.

89 och försäkringspremier. För att dessa poster skall kunna beräknas, erfordras komplettering med metoder att uppskatta nuvärden och återanskaffningspriser. Nuvärdet

En egnahemsfastighets nuvärde vid en viss tidpunkt utgörs av den köpeskilling, som skulle erhållas vid försäljning av fastigheten p å öppna marknaden vid tidpunkten i fråga. Det ställer sig utomordentligt vanskligt att direkt uppskatta detta belopp för egnahem, som längre tid innehafts av samma ägare. Det skulle härvid bli fråga om att antingen göra någon form av framskrivning av köpeskillingen vid senaste ägarebyte, respektive anskaffningspriset för egnahem, som innehafts av samma ägare sedan det byggdes, eller att med utgångspunkt från det beräknade återanskaffningspriset och återstående livslängd beräkna nuvärdet som ett restvärde. Utredningen har icke funnit någon av dessa metoder vara i praktiken framkomlig utan vill i stället föreslå följande förfarande. Med användning av köpeskillingsstatistiken beräknas relationen mellan observerade nuvärden och taxeringsvärden för p å öppna marknaden försålda egnahem för var och en av de orter, som egnahemsundersökningen omfattar. Dessa relationstal appliceras sedan ortsvis på de i undersökningen ingående egnahemsfastigheternas taxeringsvärden för beräkning av respektive egnahems nuvärde. Det sålunda beräknade nuvärdet kommer beträffande egnahem på annan fastighet att hänföra sig till värdet av hus och tomt tillsammantagna i de fall det ej är fråga om tomträttsfastigheter; beträffande de sistnämnda kommer dock värdet av tomträtten att påverka nuvärdet. Den föreslagna metoden för beräkning av nuvärdena h a r den svagheten, att nuvärdesbestämningarna blir bero-

ende av de förhållanden, som bestämt nuvärdena för på öppna marknaden under en viss period faktiskt försålda egnahemsfastigheter. Detta innebär att de fördelar förloras, som är förknippade med sannolikhetsurval. Det föreligger en icke mätbar risk, att de egnahem, som sålts under en viss period, systematiskt avviker från de övriga i avseenden, som har effekt på nuvärdet samt relationen mellan detta och taxeringsvärdet. Det må framhållas, att denna nackdel är av betydelse även vid fastighetsprisstatistikens primära användning som underlag vid fastställandet av taxeringsvärdet för fastigheter. Köpeskillingsstatistiken, som utarbetas inom statistiska centralbyrån, är beträffande egnahem på annan fastighet utformad på följande sätt. Statistiken innefattar uppgifter om de försäljningar av egnahem på annan fastighet som uppfyller följande villkor: (i) Marknadspris uttaget vid överlåtelsen. (Försäljningar till släktingar m. m. ingår ej). (ii) I fastigheten ingår tomt. (Tomträttsfastigheter kommer således ej med.) (iii) Fastigheten åsattes taxeringsvärde vid senaste fastighetstaxering. (F. n. ingår ej fastigheter som ny- eller omtaxerats efter 1957 års allmänna fastighetstaxering.) Villkoret (i) står i överensstämmelse med kraven vid boendekostnadsundersökningen, under det att de två övriga villkoren medför att försäljningar utesluts, vilka borde beaktas. Det är därför önskvärt, att köpeskillingsstatistiken kompletteras med de försäljningar, som f. n. utesluts från densamma på grund av att de ej uppfyller villkoren (ii) och (iii). Detta torde icke erbjuda några större svårigheter enligt vad utredningen inhämtat från statistiska centralbyrån. En sådan komplettering är dess-

90 utom önskvärd även ur a n d r a synpunkter än dem utredningen har att beakta. Visar det sig, att antalet observerade försäljningar på en ort blir så litet, att rena tillfälligheter kan befaras påverka genomsnittskvoten mellan försäljningspris och taxeringsvärde i störande grad, är det önskvärt, att en utvidgning av underlaget för medelkvotsberäkningen kommer till stånd. Utredningen får föreslå, att en sådan utvidgning sker, om antalet observationer är m i n d r e än

och att antalet observationer då utökas till åtminstone det antal, som uttrycket anger. 1 Med beteckningen v avses summan av de kvadrerade differenserna mellan observerade kvoter och medelkvoten, dividerad med produkten av antalet observationer minskat med 1 och genomsnittskvoten, dvs. om en individuell kvot betecknas m e d ki och genomsnittskvoten med k och antalet observationer är a fås

£ (ki—k)> v= ^ — 7 7 T "

<4-3)-

(a—1) k En utökning av antalet observationer kan genomföras på flera olika sätt. I sådana fall, då det redan a p r i o r i kan bedömas vara klart, att en uppsplittring av en grupp närliggande orter på olika dyrortsgrupper ej kan komma i fråga (t. ex. beträffande ölandskommunerna), kan utvidgningen göras geografiskt genom att fastighetsförsäljningar även på andra orter än den aktuella beaktas vid nuvärdesberäkningen. Detta förfarande bör dock utnyttjas restriktivt, ty det medför, att eventuellt förekommande olikheter mellan de sammanförda orterna i fråga om relationen nuvärde—taxeringsvärde för egnahem ej kan komma till uttryck. En annan möjlighet att utvidga beräkningsunderlaget är att be-

akta försäljningarna u n d e r mer än ett år. Detta förfarande kan accepteras, förutsatt att egnahemspriserna varit i huvudsak stabila u n d e r de olika åren, något som med köpeskillingsstatistikens nuvarande uppläggning utan nämnvärd svårighet kan undersökas. Väljer mian en längre observationsperiod för att få erforderligt antal observationer på vissa orter, bör denna period användas genomgående — således även för orter, där redan en kortare period ger tillräckligt antal observationer. Åleranskaffiiiiigspriset

Detta pris utgörs av kostnaden för att nybygga ett hus av samma standard som det befintliga. Återanskaffningspriset är således ej direkt observerbart annat än för nybyggda egnahem. Utredningen får därför föreslå att följande schablonmetod anvärtds för beräkning av detta pris. För varje kvalitetsklass definieras ett »typhus» med viss given standard i fråga om utförande och utrustning. Byggnadskostnaden i Stockholm för detta hus beräknas i enlighet med av bostadsstyrelsen tillämpade principer. Med användning av bostadsstyrelsens ortsindex för småhus beräknas motsvarande kostnad på övriga i undersökningen ingående orter. Dessa belopp utnyttjas på i det föregående angivet sätt vid kostnadsjämförelserna mellan jämförelseorterna och Stockholm för posterna avskrivning och försäkringspremier. För att erhålla de för vägningstalsberäkningarna erforderliga estimaten av 1 Förslaget grundar sig på en analogi med det fallet, att observerade försäljningar hänförde sig till ett slumpurval av ortens egnahem på annan fastighet. I så fall skulle — med bortseende från den s. k. finita populationskorrektionen — ett urval lika med värdet av uttrycket (4.2) ge medelkvotsskattningar, som med 95 % sannolikhet avviker högst 10 % från medelkvoten för ortens alla egnahem.

91 de i Stockholm observerade egnahemmens 1 återanskaffningspris inhämtas uppgifter om dessas utrustning med ett antal kvalitetselement enligt en lista utformad efter p r i n c i p e r motsvarande dem, som tillämpats vid utformningen av det förut redovisade förslaget till kvalitetselementlista för hy res- och bostadsrättslägenheter, och standarden för genomsnittshuset i b e r ö r d a avseenden beräknas kvalitetsklassvis. Skillnaderna i förhållande till typhuset i varje kvalitetsklass fastställs, och typhusets återanskaffningspris korrigeras med anskaffningskostnaderna i Stockholm för ifrågavarande utrustningsdetaljer. Härigenom erhålls estimat av de observerade genomsnittshusens återanskaffningspris för varje kvalitetsklass. Dessa estimat får sedan utnyttjas vid beräkningen av vägningstalen för de poster (försäkringspremier och avskrivning), vilkas storlek sammanhänger med återanskaffningspriset. Den n ä r m a r e tekniska utformningen av förfarandet, som utarbetats i samråd med bostadsteknisk expertis, anges i bilaga 3. IV.3.2.3. nader

Beaktande

av

kvalitetsskill-

I det föregående har skisserats metoder att mäta de olika kostnadsposter, som tillsammantagna konstituerar boendekostnaden för egnahcmslägenhetcr. Uppmärksamheten h a r härvid koncentrerats på problemet att överhuvudtaget erhålla ett tillfredsställande mått på dessa kostnader, och den vid indexberäkningen så betydelsefulla frågan, hur jämförelser vid lika standard skall erhållas mellan olika observationspunkter, har på ett antal punkter lämnats därhän. Liksom för hyres- och bostadsrättslägenheter h a r utredningen funnit det ^ämpligt, att boendekostnadsundersökningen beträffande egnahem begränsas till en del av hela beståndet, vilken bör

avgränsas så, att en ur kvalitetssynpunkt någorlunda homogen massa lägenheter blir föremål för undersökning. I det föregående (avsnitt IV.2.2) har en begränsning till »gamla» egnahem om 1—4 r u m och kök och »nya» egnahem om 3— 5 rum. och kök föreslagits. 2 Den av a n d r a — i det föregående behandlade — skäl erforderliga inskränkningen till egnahem på annan fastighet kan beräknas medföra, att det studerade beståndet uppvisar mindre kvalitetsvariationer, än vad som annars skulle ha varit fallet. För att en ökad homogenitet i kvalitetshänseende skall uppnås, får utredningen vidare föreslå, att på motsvar a n d e sätt som beträffande hyres- och bostadsrättslägenheter sådana egnahem, som faller under den vid 1951 års dyrortsundersökning använda definitionen på bristlägenheter, undantas från undersökningen, dock med den justeringen, att egnahem, som saknar vatten och/eller avlopp, icke skall behandlas som bristlägenheter. Det är nämligen oklart, om uteslutning av sistnämnda egnahem skulle ge någon nämnvärt ökad homogenitet i kvalitetshänseende hos det studerade egnahemsbeståndet. Därtill kommer också, att man vid en sådan inskränkning kunde riskera, att observationsmaterialet på landsbygden i vissa fall bleve besvärande litet. Något undantagande från undersökningen av egnahem :av speciellt hög kvalitet föreslås icke, då svårigheterna att göra en tillfredsställande avgränsning bedömts vara alltför stora. Vid upprättandet av kvalitetselementlistan för egnahem (jfr bilaga 3) har emellertid hänsyn tagits till såväl detta förhållande som till att egnahem utan vatten och/eller avlopp inkluderats i undersökningen. 1 2

Här avses endast bostadshusen. Med »gamla» egnahem avses här sådana, där bostadshuset färdigställts 1945 eller tidigare, och med »nya» sådana, där färdigställandet skett 1946 eller senare.

92 Liksom beträffande hyres- och bostadsrättslägenheter har utredningen bedömt det vara lämpligt, att man för egnahem utnyttjar en kombination av kvalitetsklass- och kvalitetselementmetoden för att komma till rätta med kvalitetsproblemet. Utredningen får sålunda föreslå, att var och en av de ovan angivna storleks- och åldersklasserna behandlas som en kvalitetsklass (dvs. »gamla» egnahem om 1 rum och kök bildar en kvalitetsklass e t c ) , vilket innebär att boendekostnadsjämförelser sker inom varje klass för sig. Inom respektive klass förekommande kvalitetsskillnaders effekt på boendekostnaderna får elimineras på i det följande angivet sätt. Som framgår av redogörelsen i avsnitt IV.3.2.2 är nuvärdet (för egnahemsfastigheten) och återanskaffningspriset (för bostadshuset) av vikt vid beräkningen av vissa poster i boendekostnaden. Beträffande återanskaffningspriset h a r i avsnitt IV.3.2.2 föreslagits, att detta skall beräknas i stockholmspris för ett visst typhus i varje kvalitetsklass och att man med användning av bostadsstyrelsens ortsindex för småhus skall beräkna återanskaffningspriset för respektive typhus i de olika jämförelseorternas priser. Detta förfarande medför, att vid boendekostnadsberäkningarna använda återanskaffningspriser kommer att hänföra sig till en bestämd standard. I fråga om nuvärdet gäller, att de enligt förslaget i avsnitt IV.3.2.2 erhållna estimaten av detta kommer att hänföra sig till egnahemsfastigheter av olika standard. En metod att korrigera nuvärdesestimaten för föreliggande standardskillnader redovisas i bilaga 3. Denna innebär i korthet, att för varje kvalitetsklass definieras ett genomsnittshus i avseende på ett antal kvalitetselement, redovisade i den i föregående avsnitt nämnda särskilda kvalitetselementlistan (jfr sid. 91). Genomsnittshusets

standard bör för varje kvalitetsklass sättas till det ovägda aritmetiska mediet av samtliga observerade egnahemslägenheters standard i fråga om utrustning med de i kvalitetselementlistan ingående detaljerna, då härigenom uppnås minsta möjliga behov av korrigeringar enligt det följande. Nästa steg i beräkningen blir att beräkna återanskaffningspriset för resp. genomsnittshus. Detta sker genom att man fastställer skillnaderna i kvalitetshänseende mellan genomsnittshuset och typhuset och beräknar värdet av skillnaden, uttryckt i anskaffningspriset i Stockholm. Detta värde omräknas sedan till respektive orts prisnivå med bostadsstyrelsens ortsindex för småhus eller med för vissa utrustningsdetaljer (exempelvis kylskåp) speciella priskvoter. Därefter återstår att korrigera de på en viss ort observerade nuvärdena för skillnaderna i kvalitetshänseende (enligt kvalitetselementlistan) hos de i respektive kvalitetsklass observerade egnahemmen mot klassens genomsnittshus. Det möter ej några svårigheter att fastställa dessa skillnader. Nuvärdet av skillnaden får för varje kvalitetselement bestämmas till återanskaffningspriset på orten, reducerat med viss avskrivning, vilken bestämts av ifrågavarande utrustningsdetaljs ålder och avskrivningstid (jfr bilaga 3). Genom korrigering av det estimerade nuvärdet med sålunda beräknade värden av föreliggande kvalitetsskillnader i förhållande till kvalitetsklassens genomsnittshus erhålls slutligen nuvärde vid lika standard, nämligen genomsnitthusets standard. På samma sätt som för hyres- och bostadsrättslägenheterna gäller, att den »lika standard», till vilken de enligt det föregående beräknade nuvärdena hänför sig, definieras av kvalitetsklassindelningen och kvalitetselementlistan. Det är således icke fråga om någon total

93 kvalitetsutjämning, ehuru den är väsentligt mer långtgående än den vid tidigare dyrortsundersökningar för hyreslägenheter använda. I fråga om återanskaffningspriserna är utjämningen till lika standard mera fullständig genom att man i varje kvalitetsklass vid kostnadsjämförelserna genomgående arbetar med exakt samma typhus. För boendekostnadsjämförelserna vid lika standard, bestämd enligt vad som ovan angivits, föreslås att de olika kostnadsposterna beräknas på följande sätt:

Utgår arrende med belopp utan anknytning till i undersökningen beaktade egenskaper hos bostadshuset, bör det tas upp till sitt faktiska belopp. I sammanhanget bör observeras, att utredningen ej föreslår, att något försök till kvalitetsutjämning skall göras för egnahemstomter beträffande egnahem på egen grund. Detsamma gäller för övrigt de löpande indexberäkningarna och utredningens förslag i fråga om hyres- och bostadsrättslägenheterna. Post 4. Avskrivning

Post 1. Ränta på lånat kapital Posten erhålls genom multiplicering av observerad räntekostnad med kvoten mellan till lika standard korrigerat nuvärde och det estimerade nuvärdet för respektive egnahem.

Denna post erhålls som produkten av vägningstalet för avskrivningar, uttryckt d kronor, multiplicerat med kvoten mellan återanskaffningspriset för kvalitetsklassens typhus på jämförelseorten och i Stockholm. Avskrivningsprocenten har kunnat förkortas bort, då den ingår i både täljaren och nämnaren i kvoten. Detta procenttal påverkar således endast vägningstalets storlek (jfr avsnitt IV.3.2.2, Post 4).

Post 2. Ränta på eget kapital Till lika standard korrigerat nuvärde minskas med beloppet för det lånade kapitalet, multiplicerat med den ovan under posten 1 angivna kvoten. Resten, multiplicerad med räntesatsen för eget kapital (jfr avsnitt IV.3.2.2, Post 2), ger räntan på eget kapital. Posten blir uppenbarligen negativ, om det lånade kapitalet överstiger nuvärdet. Eftersom vid sådant förhållande ränteutgiften under post 1 uppenbarligen hänför sig även till annat än boendet, är det rimligt, att i ett sådant fall en reduktion kommer till stånd av de i boendekostnaden medtagna ränteutgifterna genom att en dylik negativ räntekostnad för eget kapital beaktas.

Post 5. Fastighetsskatt Till lika standard korrigerat nuvärde, multiplicerat med inverterade värdet av jämförelseortens genomsnittliga relation mellan nuvärde och taxeringsvärde för på öppna marknaden försålda egnahem p å annan fastighet, ger taxeringsvärdet vid lika standard för egnahemsfastigheter. Garantibeloppet beräknas på detta taxeringsvärde, och fastighetsskatten erhålls som produkten av detta belopp och ortens kommunalskattesats.

Post 3. Tomtarrende Posten beräknas endast för egnahem på tomträttsfastighet. I det fall tomträttsavgäld eller annat arrende utgår med visst belopp per m 2 bostadsyta sätts det till detta belopp gånger genomsnittshusets m 2 -yta i respektive kvalitetsklass.

Post 6. Försäkringspremier Posten erhålls som produkten av sitt vägningstal och kvoten mellan försäkringspremien för ett assuransvärde lika med typhusets återanskaffningspris på orten enligt på denna gällande tariff för egnahem av typhusets beskaffenhet och

94 motsvarande försäkringskostnad i Stockholm vid där föreliggande återanskaffningspris och tariff. Post 7. Reparationskostnader Beräkningen av posten sker på det sätt, som angivits i avsnitt IV.3.2.2 under rubriken »Reparationskostnader», punkt (iii). Posterna 8—11. Vatten- och avloppskostnader, Renhållningsavgifter, Sotningsavgifter och Kostnader för uppvärmning och varmvatten Posterna beräknas med användning av de i avsnitt IV.3.2.2 under motsvarande rubriker angivna metoderna för att erhålla en kostnadsjämförelse vid lika standard. Genom summering av de elva på ovan angivet sätt beräknade posterna erhålles ett mått på boendekostnaden för en egnahemslägenhet vid lika standard definierad p å i det föregående angivet sätt. IV.3.2.4. Beräkningen hemslägenheter

av index för egna-

I det föregående har angivits metoder att mäta de olika posterna i boendekostnaderna för egnahem och att beräkna kostnaderna under dessa poster vid på visst sätt definierad lika standard. På motsvarande sätt som beträffande hyresoch bostadsrättslägenheter anges i det följande huvuddragen i beräkningen av en sammanfattande egnahemsindex för en viss ort jämfört med Stockholm. Inom varje kvalitetsklass dragés i Stockholm och på orten ett slumpmässigt urval egnahem. 1 F ö r de utvalda egnahemmen i Stockholm beräknas de olika posterna i årskostnaden för bostad på i avsnitt IV.3.2.2 angivet sätt. Betecknas det z':te egnahemmets i den y':te kvalitetsklassen utgiftsbelopp för den k:te posten i Stockholm med ivoijk och betecknas antalet egnahem i urvalet från

kvalitetsklass (stratum) / i Stockholm med noj och hela egnahemsbeståndet i detta stratum med Nojz kan de olika för indexberäkningarna erforderliga vägningstalen anges p å följande sätt: Vägningstalet för posten k inom stratum j blir n

oj

— r u>oijk = w0jk

(4.4),

n0j i = i

vägningstalet för stratum ; blir 11

£ wojk = wj

(4.5)

fc=l

och vägningstalet blir

för

egnahemsindex

T wj = w0 = We

(4.6).

7=1

Sammanfattningsvis gäller beträffande beräkningen av uttrycken woijk följande: 1) Vägningstalet för ränta på lånat kapital utgöres av den direkta årliga räntekostnaden. I det fallet, att lån från annan än kreditinstitut erhållits till lägre räntesats än den högsta för privatpersoner tillgängliga linlåningsräntan på banktillgodohavanden, bör dock räntekostnaden för dylikt lån uppjusteras till denna räntesats. 2) Vägningstalet för ränta p å eget kapital beräknas på i det föregående angivet sätt, varvid det observerade egnahemmets estimerade nuvärde (före utjämning till lika standard) utnyttjas. 3) Vägningstalet för tomtarrende utgörs av det erlagda årsbeloppet. 4) Vägningstalet för avskrivningsposten erhålls som den årliga avskrivningskostnaden beräknad p å det observerade egnahemmets estimerade återanskaffnungspris. 1 Stickprovets utformning diskuteras i avsnitt IV. 4. 2 För jämförelseorten betecknas motsvarande antal n^ och Nj.

95 5) Vägningstalet för fastighetsskatt b e r ä k n a s med utgångspunkt från det observerade egnahemmets taxeringsvärde. 6) Vägningstalet för posten försäkr i n g s p r e m i e r beräknas p å det observer a d e egnahemmets återanskaffningspris. 7) Vägningstalet för reparationsposten utgörs av egnahemsägarens direkta utgifter för under året företagna reparationer med tillägg av beloppet för gen o m eget arbete u p p n å d d a besparingar. 8) Vägningstalen för posterna vatteno c h avloppskostnader, renhållningsavgifter och sotningsavgifter utgörs av till respektive post hänförliga avgifter i förekommande fall med tillägg av enligt det föregående beräknat värde av eget arbete för år räknat. 9) Vägningstalet för posten kostnader för uppvärmning och varmvatten utgörs av bränsleutgifterna för år räknat. Med användning av i avsnitt IV.3.2.3 angivna förfaranden beräknas för varje post och kvalitetsklass kvoten mellan årskostnaden vid lika standard för orten (pJ)k) och Stockholm (poik). I vissa fall hänför sig denna kvot till kvalitetsklassens genomsnittshus (posterna 1, 2, 3 och 5), i andra till dess typhus (posterna 4 och 6) och i ytterligare andra erhålls p1Jk genom en med vanlig representantvarumetod gjord omräkning av postens vägningstal w0)k som i dessa fall är lika m e d poilc (posterna 7, 8, 9 och 10), medan ett speciellt förfarande används för bränsleutgifterna (post 11). I de fall, då individuella kostnadsbelopp beräknas för varje observerat egnahem, framtas plik- och p o A -värdena som ovägda medeltal av observerade värden. För sammanvägning av de olika posternas kvoter till indextal för kvalitetsklasserna och för sammanvägning av dessa till en egnahemsindex (E01) för orten föreslås formeln

^ o ^ S I ^ V ^ /

k

Pojk

(4.7).

Genom summering etappvis på olika sätt kan egnahemsindex för olika kombinationer av kvalitetsklasser av egnah e m framtas, t. ex. för »gamla» och »nya». IV. 3.3. Beräkningen av sammanfattande indextal för bostadsposten

IV.3.3.1. Sammanvägningen av delindextalen för de olika observerade bostadstyperna I avsnitt IV.2 h a r redogjorts för vilka delar av bostadsbeståndet som enligt utredningens förslag skall bli föremål för observation vid en kommande prisgeografisk undersökning, och i avsnitt IV.3 h a r förslag framlagts till metoder att beräkna sammanfattande indextal för observerade kvalitetsklasser av hyres- och bostadsrättslägenheter respektive egnahemslägenheter. Dessa förslag innebär beträffande sammanvägningen av de olika kvalitetsklassernas indextal, att denna skall ske med vägningstal, p r o portionella mot kvalitetsklassernas andelar av boendekostnaden i Stockholm för de observerade kvalitetsklasserna sammantagna. Vid sammanvägningen av de b å d a bostadsindexarna H01 och E01 för en ort till ett indextal för bostad, Bov b ö r på motsvarande sätt vägningstal nyttjas, som anknyter till hyres- och bostadsrättslägenheternas respektive egnahemmens betydelse för bostadskonsumtionen i Stockholm. F ö r närvarande finns icke data tillgängliga om boendekostnaderna för lägenhetsbeståndet i Stockholm. Det är därför nödvändigt att speciellt för behovet vid en prisgeografisk undersökning ta fram erforderliga uppgifter. Det bästa underlaget för vägningstalen skulle erhållas, om man i Stockholm för ett stickprov av i boendekostnadsundersök-

96 ningen ej medtagna lägenhetstyper inhämtade uppgifter, motsvarande dem, som i det föregående föreslagits bli utnyttjade vid sammanvägningen av de olika kvalitetsklassernas indextal. Förfarandet skulle dock ställa sig tämligen dyrbart. Den övervägande delen av bostadsbeståndet i Stockholm torde vara hänförlig till de lägenhetstyper, som föreslagits ingå i boendekostnadsundersökningen. De önskade vägningstalen torde därför k u n n a estimeras med i förevarande sammanhang godtagbar precision med tillämpning av en enkel schablonmetod. Utredningen får föreslå att följande förfarande används för de olika lägenhetskategorierna: (1) Hy res- och bostadsrättslägenheter om 1 rum, 1 kök samt 2 och flera rum med eller utan kokvrå: Boendekostnaden sätts för varje »gammal» lägenhet till det vid boendekostnadsundersökningen erhållna genomsnittet för »gamla» hyres- och bostadsrättslägenheter om 1 rum och kokvrå. På motsvarande sätt förfares med de »nya» lägenheterna. (2) Hyres- och bostadsrättslägenheter om mer än 3 r u m och kök: Boendekostnaden för en lägenhet beräknas till en fjärdedel av den vid boendekostnadsundersökningen erhållna genomsnittskostnaden för »gamla» respektive »nya» hyres- och bostadsrättslägenheter om tre rum och kök, multiplicerad med antalet r u m plus ett i den aktuella lägenhetsstorleken. (3) Egnahemslägenheter om mindre än ett r u m och kök: Dessa beaktas över huvud taget inte. (4) Egnahemslägenheter om mer än 4 r u m och kök i »gamla» egnahem respektive om 1 och 2 samt mer än 5 rum och kök i »nya» egnahem: Boendekostnaden uppskattas med tilllämpning av i (2) ovan beskriven meto-

dik. Beträffande de »nya» lägenheterna om ett och två rum och kök innebär detta, att boendekostnaden sättes till en fjärdedel av genomsnittskostnaden för observerade »nya» egnahemslägenheter om tre rum och kök, multiplicerad med två respektive tre. På motsvarande sätt erhålles boendekostnaden för »gamla» egnahemslägenheter om mer än fyra rum och kök som en femtedel av den observerade genomsnittskostnaden för »gamla» egnahemslägenheter om fyra rum och kök, multiplicerad med antalet rum plus ett i den aktuella lägenhetsstorleken, och för »nya» egnahemslägenheter om mer än fem r u m och kök som en sjättedel av vid boendekostnadsundersökningen beräknad genomsnittskostnad för »nya» egnahemslägenheter om fem r u m och kök, multiplicerad med den aktuella lägenhetsstorlekens antal r u m plus ett. (5) Hyreslägenheter i småhus: 1 Boendekostnaden uppskattas till genomsnittet för motsvarande egnahemslägenheter. Med användning av uppgifter ur 1960 års bostadsräkning och den löpande statistiken över bostadsbeståndets förändringar kan antalet lägenheter i Stockholm av olika typ, ålder och storlek fastställas. Ur dessa antalsdata och uppgifterna om den genomsnittliga boendekostnaden för respektive bostadstyp kan sedan erforderliga vägningstal för sammanvägning av H01 och E01 till det sammanfattande indextalet B01 räknas fram. Eventuellt kan vägningstal av denna typ användas även för sammanvägningen av indextalen för »gamla» och »nya» lägenheter inom respektive kategori i stället för i formlerna (4.1) och (4.5) angivna vägningstal. I detta sammanhang är det lämpligt att också något beröra frågan om förfarandet i det fallet, att en kvalitetsklass 1

Med småhus avses en- och tvåfamilj shus.

97 ej alls förekommer på en undersökt ort. Utredningen vill föreslå, att i ett sådant fall kvalitetsklassens vägningstal fråndrages nämnarna i de uttryck som anger (de relativa) vägningstalen för observerade kvalitetsklasser. På detta sätt bör förfaras även i det fallet, att i en orts lägenhetsbestånd ingår endast ett fåtal lägenheter, hänförliga till en viss kategori lägenheter (exempelvis hyresoch bostadsrättslägenheter i en landsbygdskommun). Dessa bör nämligen inte tas med i boendekostnadsundersökningen, därför att detta skulle öka risken, att tillfälligheter påverkade undersökningsresultatet. IV. 3.3.2. Budgeivikten för bostadsposten samt för posten bränsle och lyse I det föregående h a r utredningens förslag till beräkningen av indextal för bostad inklusive bränsle redovisats. Det är förenat med vissa svårigheter att bestämma vägningstalet för bostadsindexen vid sammanvägningen med övriga poster i den privata konsumtionen. Detta beror på att i konjunkturinstitutets beräkningar över den privata konsumtionens sammansättning särredovisas ren bostadskostnad medan allt bränsle och lyse sammanförts till en post och att i 1958 års levnadskostnadsundersökning dessa båda poster har sammanförts till en. Vidare tillkommer att boendekostnaderna för bostadsrätts- och egnahemslägenheter beräknats på annat sätt än det i avsnitt IV.3.2 föreslagna såväl i levnadskostnadsundersökningen som i konjunkturinstitutets beräkningar. Utredningen får föreslå, att vägningstalet för bostadsposten bestäms på grundval av summan av vägningstalen för H0i och E01, beräknade på i avsnitt IV.3.3.1 angivet sätt. Vidare föreslås, att vägningstalet för posten bränsle och lyse bestäms enligt följande. 7—203002

Vägningstalet för E01 minskat med vägningstalet för posten kostnader för uppvärmning och varmvatten (se avsnitt IV.3.2.2) sätts in i konjunkturinstitutets kalkyler över den totala privata konsumtionen i stället för där upptaget belopp för boendekostnaderna i egnahem. I princip borde också en liknande korrigering göras beträffande bostadsrättslägenheterna, men utredningen har inte funnit detta nödvändigt med hänsyn till att en sådan korrektion på förhand kan bedömas bli av ringa storlek. Konjunkturinstitutets enligt ovanstående justerade beräkning av bostadsutgifterna jämte den i institutets beräkningar ingående utgiften för bränsle och lyse används för omräkning av det på levnadskostnadsundersökningen grundade budgetbeloppet för bostad, bränsle och lyse sammantagna till att hänföra sig till undersökningsårets boendeutgifter i Stockholm, beräknade enligt i detta kapitel föreslagna principer. Vägningstalet för posten (köks) bränsle och lyse erhålls sedan som detta budgetbelopp, minskat med summan av vägningstalen för Hcl och Eni (se avsnitt IV.3.3.1).

IVA. Lägenhetsurvalet I tidigare avsnitt av föreliggande kapitel har utförligt behandlats de problem, som möter vid en undersökning av boendekostnaderna. De olika besittningsformerna har definierats. Av hela lägenhetsbeståndet enligt 1960 års bostadsräkning kan ungefär 80 procent beräknas bestå av i öppna marknaden uthyrda lägenheter och bostadsrättslägenheter samt av egnahemslägenheter. Andelen lägenheter inom de olika besittningsformerna varierar starkt mellan olika orter, och t. ex. bostadsrättslägenheterna, som totalt svarar för knappt 10 procent av hela bostadsbe-

98 ståndet, spelar på vissa orter en betydande roll. Som tidigare nämnts bör de tre olika besittningsformerna beaktas i en boendekostnadsundersökning. Enligt utredningens förslag bör emellertid en sådan undersökning begränsas till vissa hustyper och lägenhetsstorlekar. Vidare måste egnahemslägenheter på jordbruksfastighet av mättekniska skäl undantas från undersökningen. För hyres- och bostadsrättslägenheter bör undersökningen omfatta endast lägenheter om 1 rum och kokvrå samt 1—3 r u m och kök i flerfamiljshus. F ö r de äldre egnahemmen undersöks enligt utredningens förslag lägenheter om 1—4 rum och kök samt för nyare egnahem lägenheter om 3—5 r u m och kök i enfamiljshus. Detta innebär, att drygt 80 procent av respektive besittningsforms bostadsbestånd skulle komma att beaktas vid undersökningen. Utredningens grundläggande förslag, då det gäller en prisgeografisk undersökning av boendekostnaderna, är, att de ca 200 utvalda kommunerna omfattas av undersökningen. Därmed avser inte utredningen, att en total hyresräkning i alla dessa kommuner bör genomföras. I stället bör man med ledning av materialet till 1960 års bostadsr ä k n i n g och bostadsstyrelsens nybyggnadsstatistik konstruera ett urval av lägenheter, för vilka boendekostnaderna bör undersökas. Vid bostadsräkningen inhämtades uppgifter beträffande samtliga lägenheter i landet. Förutom identifieringsdata insamlades uppgifter om upplåtelseform, lägenheternas storlek, utrustningsdetaljer och ålder. Vid det urvalsförfarande, som blir aktuellt vid den framtida prisgeografiska undersökningen, kan varje utvald lägenhet återfinnas i primärmaterialet med hjälp av ett identifieringsnummer.

För tiden efter bostadsräkningens genomförande och fram till den tidpunkt, då den framtida prisgeografiska undersökningen kommer att genomföras, måste bostadsräkningens material kompletteras med data ur den nybyggnadsstatistik, som utarbetas av bostadsstyrelsen. Speciellt för den prisgeografiska undersökningens behov får fördelningar av lägenhetsbeståndet efter hustyp, upplåtelseform och lägenhetsstorlek framställas ur bostadsräknings -och nybyggnadsmaterial. Därvid bör man även, som tidigare framhållits, dela upp beståndet i lägenheter, färdigställda 1945 och tidigare, samt lägenheter, färdigställda 1946 och senare. Sedan man på detta sätt erhållit en överblick över det aktuella bostadsbeståndet inom varje kommun och över dess struktur med hänsyn till upplåtelseformer, lägenhetstyper o. s. v., sker urvalet med hjälp av de identitetsnummer, som ovan omtalats. Urvalet begränsas för hyres- och bostadsrättslägenheterna till de ovannämnda sammanlagt fyra storleksklasserna, vilka i sin tur delas in i två åldersklasser. Urvalet för egnahem sker inom de förut nämnda storleksklasserna, fyra för »gamla» egnahem och tre för »nya» egnahem. Vid urvalsdragningen behandlas var och en av dessa femton kvalitetsklasser som ett stratum. Det totala antalet lägenheter i riket kan beräknas uppgå till 2,5 miljoner. Av dessa ingår ca 1,5 miljoner i det bostadsbestånd, från vilket urvalet för den prisgeografiska undersökningen skall dragas. Antalet sådana lägenheter inom varje kommun är mycket olika. Utredningen får föreslå att urvalet utformas i enlighet med nedan angivna riktlinjer. (i) Urvalet inom bostadsräkningsoch nybyggnadsmaterialet skall omfat-

99 ta som första steg 10 000 lägenheter, varav ca 600 lägenheter i Stockholm. Antalet utvalda lägenheter inom var och en av de tidigare nämnda 15 kvalitetsklasserna får då i Stockholm enhetligt fastställas till ungefär 40. Vid fastställande av urvalskvoterna för olika orter (utom Stockholm) och kvalitetsklasser beaktas i princip endast urvalets relativa andel av bostadsbeståndet i de berörda kvalitetsklasserna och den finita populationskorrektionen. 1 Även om detta förfarande ej är särskilt tillfredsställande får det godtagas som en första approximation, då för ett mer nyanserat förfarande erforderliga data angående boendekostnader m. m. ej föreligger. (ii) Med ledning av det erhållna boendekostnadsmaterialet omfattande 10 000 lägenheter beräknas variansen för boendekostnaden på var och en av de utvalda orterna. Detta material ut-

"i*—203002

nyttjas för en bedömning av huruvida den u p p n å d d a precisionen i boendekostnadsestimatet för respektive ort är tillräcklig. Skulle den erhållna precisionen på någon av orterna vara sämre än den eftersträvade kompletteras urvalet så, att önskad precision kan bedömas bli uppnådd. Vid s å d a n a eventuellt erforderliga kompletteringar kan en begränsning av kostnaderna u p p n å s genom tillämpning av metoderna för optimal allokering. Utredningen h a r vid sina kostnadskalkyler förutsatt att eventuellt erforderliga kompletteringar högst skall omfatta 10 000 lägenheter.

Insamlingen av data bör ske från fastighetsägarna och bostadsrättsföreningarna per post och från lägenhetsinnehavarna (inklusive egnahemsägarna) genom intervjuer. 1

Jfr dock framställningen beträffande på en ort ovanliga kvalitetsklasser i avsnitt IV. 3. 3.

KAPITEL V

Särskilda frågor

V.l. Dyr hetsjämförelserna för köksbränsle och lyse Vissa svårigheter möter vid interlokala prisjämförelser för köksbränsle och lyse, beroende på att inte alla i Stockholm nyttjade bränsleslag förekommer på alla orter. Detta gäller i främsta rummet kokgas. Bortsett härifrån föreligger också variationer mellan olika orter i fråga om vilka bränslen som nyttjas och konsumtionens fördelning på dem. Med hänvisning till sitt resonemang i samband med presentationen av bränslepoängmetoden (avsnitt IV.3.1.1) får utredningen föreslå att prisjämförelserna för köksbränsle och lyse utformas på följande sätt. Tillgängliga uppgifter om fördelningen på olika bränsleslag av utgifterna för köksbränsle och lyse i Stockholm utnyttjas för beräkning av det antal bränslepoäng, som budgetbeloppet motsvarar. Med utnyttjande av bränslepoängmetoden och uppgifter om använda bränsleslag för köksbränsle och lyse, vilka lämpligen inhämtas vid boendekostnadsundersökningen, beräknas för varje ort den genomsnittliga mängden bränsle av olika slag, som vid ortens konsumtionsvanor i fråga om bränslen erfordras för att uppnå den totalförbrukning, mätt i bränslepoäng, som framräknats för Stockholm. Från respektive ort införskaffade uppgifter för på denna använda bränsleslag utnyttjas sedan för beräkning av kostnaden för

denna totalförbrukning. Härvid är att märka, att i de fall, då priset per enhet (t. ex. kilowatt elström) är beroende av den förbrukade kvantiteten, bör det pris användas vid beräkningen, som hänför sig till den enligt ovanstående beräknade förbrukningen på orten. Förfarandet innebär, att den lika standarden i detta fall knytes till en viss energiförbrukning (ett visst antal bränslepoäng) och att skillnader mellan orterna i fråga om användningen av olika energikällor (el, gas, ved etc.) får påverka prisjämförelserna. I sammanhanget bör uppmärksammas, att de standardskillnader, som kan anses vara förknippade med användning av olika energikällor, t. ex. ved som köksbränsle i stället för el eller gas, enligt utredningens förslag i kapitel IV kommer att bli beaktade vid boendekostnadsjämförelserna, varför hänsyn ej behöver tas till dem här. — Det föreslagna förfarandet överensstämmer i fråga om den principiella uppläggningen med det, som tillämpades vid 1951 års dyrortsundersökning. V.2. Resekostnader V.2.1. Inledning

I den tidigare framställningen har på olika punkter framhållits, att betydande skillnader föreligger orterna emellan i fråga om tillgången på olika varor. Med hänsyn härtill har också föreslagits att för vissa varugrupper pris-

101 insamligen skall inskränkas till ett antal »inköpsorter». Detta förslag grund a r sig på den bedömningen, att kons u m e n t e r n a på orter med ett begränsat varusortiment tillgodoser behovet av m e r sällan inköpta varor i samband m e d resor till större orter. Det sagda innebär att konsumentern a på småorterna, för att kunna u p p rätthålla en given konsumtion i fråga om andra varor och tjänster än resor, måste vidkännas större reseutgifter än konsumenterna på inköpsorterna. Det b ö r emellertid u p p m ä r k s a m m a s att även p å inköpsorten bosatta konsument e r i många fall torde h a vissa reseutgifter i samband med inköp av t. ex. en del varaktiga konsumtionsvaror. På ungefär motsvarande sätt som med inköpsresorna torde det förhålla sig med resor till och från arbetet (arbetsresor) samt skolresor; beträffande de sistn ä m n d a se dock sid. 105. Mot den angivna bakgrunden synes det otillfredsställande att anknyta begreppet lika standard till en given konsumtionsmängd vad gäller resor. Det förefaller rimligt att i stället knyta begreppet i fråga till den mängd resor som erfordras för att upprätthålla en given konsumtionsnivå vad beträffar a n d r a varor och tjänster och för att komma till och från arbetet. Man skulle sålunda variera mängden inköpsresor och arbetsresor från ort till ort, beroende på orternas speciella förhållanden. En viss analogi föreligger i detta fall med de efter orternas klimat varierande kvantiteterna av uppvärmningsbränsle som medtages i kostnadsberäkningarna för denna varugrupp. En dylik konstruktion är däremot icke aktuell i fråga om övriga resor, d. v. s. nöjesresor av olika slag; för deras del torde det vanliga likastandardbegreppet vara lika tillfredsställande som för annan konsumtion än resor.

V.2.2. Förfarandet vid 1951 års dyrortsundersökning

P r i n c i p e r n a för resekostnadernas medräknande vid senaste dyr ortsgrupper i n g grundades på 1950 års dyrortssakkunnigas förslag (SOU 1951: 7) och den av riksdagen godkända propositionen i ärendet (1951:111). Däri fastslogs att i p r i n c i p alla slag av resekostnader skulle beaktas, således även kostnader för resor till och från arbetet. Till sistn ä m n d a kostnader h a d e hänsyn inte tagits vid tidigare dyr ortsgrupp er ingår. Det för undersökningen valda beräkningssättet med tre olika budgetar — en för Stockholm, en för medelstora tätorter och en för landsbygden — skulle upprätthållas även vid beräkningen av resekostnaderna. I såväl sakkunnigeförslaget som propositionen framhölls, att bestämningen av resekostnaderna måste bygga p å grova uppskattningar, och beräkningarna borde därför göras starkt schematiska. Dyrortssakkunniga framhöll att be* räkningarna för dyrortsgrupperingen borde bygga p å en jämförelse av levnadskostnaderna vid en och samma levnadsnivå. De sakkunniga underströk även att man vid dylika beräkningar måste r ä k n a med olikheter med avseende på faktorer, som överhuvudtaget inte kunde mätas i priser och vilkas inflytande p å orternas placering därför alltid måste bli en bedömningsfråga. I en skrivelse till chefen för civildepartementet den 21 mars 1952 framhöll socialstyrelsen att nämnda uttalande i alldeles särskilt hög grad hade sin tillämpning n ä r det gällde resekostnaderna. När det gällde stockholmsbudgeten utgick man vid 1951 års undersökning från de kostnader för resor som enligt gjorda undersökningar faktiskt förelåg för huvudstadens befolkning och försökte därefter beräkna vilka kost-

102 nadsbelopp som fordrades för att befolkningen i andra delar av riket skulle kunna uppnå den levnadsnivå, som stockholmsbefolkningen upprätthöll. På motsvarande sätt gick man tillväga i fråga om de två andra budgetarna. Hur beräkningarna gjordes för dessa förbigås h ä r såsom av mindre intresse för den nu aktuella utredningen, som förordar användningen av endast en stockholmsbudget. Budgetsiffrorna för Stockholm erhölls från 1948 års budgetundersökning, men siffrorna framskrevs till år 1951 med hjälp av konjunkturinstitutets beräkningar över kostnadsutvecklingen för olika utgiftsposter inom den p r i vata konsumtionen. Hänsyn togs därvid till både pris- och volymförändringar mellan åren 1948 och 1951. De ursprungliga och de framskrivna budgetbeloppen för Stockholm fördelade på tre huvudgrupper av reseutgifter var följande (i k r o n o r ) : Stockholm 1948

1951 Semesterresor Inköps- och nöjesresor . Arbets- och skolresor . .

110 63 195

119 78 254

Summa resor

451 Beträffande semesterresorna uttalade de sakkunniga att man inte borde räkna med olika kostnader, och detta blev också socialstyrelsens förslag som godtogs av Kungl. Maj:t. Kostnaden för semesterresor enligt stockholmsbudgeten fastställdes till avrundat 120 kronor i hela riket. Det för Stockholm funna budgetbeloppet för inköps- och nöjesresor var 78 kronor om året, vilket avrundades till 80 kronor. När idet gällde att bestämma de resekostnadstillägg som andra orter borde ha för att kompensera dem

för de mer eller mindre begränsade möjligheterna till inköp, nöjen och kulturell förströelse fasthöll man vid den princip som tillämpades vid 1946 års undersökning, d. v. s. att för orter med någorlunda rikt utbildad detaljhandel, läkarservice m. m. anse några resor till Stockholm eller annan större ort inte vara erforderliga. För mindre tätorter och den egentliga landsbygden räknade man däremot aned ett visst antal resor till någon större ort. Det gällde därefter att utse de orter som skulle räknas såsom inköpsorter. Dyrortssakkunniga talade närmast för att man skulle frångå 1946 års metod att gradera inköpsorterna i A- och Borter efter förnödenhetssortimentets omfattning. Även chefen för civildepartementet stannade för en enhetlig förteckning, och ett av socialstyrelsen uppgjort förslag härtill godkändes under hand av departementet. Förteckningen byggde på flera olika källor: upplysningar i 1951 års prismaterial från 200 orter om var man brukade inköpa varaktiga konsumtionsvaror, som inte prisnoterats i blanketterna från den egna orten; S. Dahls tätortsregister; folkmängden i rikets tätorter enligt 1945 års folkräkning; telefonkatalogernas yrkesregister över förekomsten av läkare och tandläkare på olika orter; 1951 års handelskalender samt de då inte bearbetade primärblanketterna till 1951 års företagsräkning. På inköpsorterna (andra än Stockholm) beräknades kostnaderna för inköps- och nöjesresorna på så sätt att man utgick från det för Stockholm funna beloppet, 80 kronor, men reducerade detta till 50 kronor, sannolikt med h ä n syn till de kortare resorna inom övriga orter. För andra delar av riket räknades med resor till närmaste inköpsort, nämligen två i månaden, och därjämte med en paketförsändelse i vec-

103 kan från denna ort. Kostnaderna be- lopp. Man erhöll på så sätt följande tillräknades i princip p å samima sätt som lägg för de sju avståndsgrupperna: vid 1946 års undersökning. Sålunda be0— 5 km 100 kr stämdes för varje kommun avståndet 6—25 » 140 » mellan kommunens befolkningscentrum 26— 45 » 200 » och inköpsorten, varefter årskostnader46— 65 » 260 » n a för resorna och försändelserna be66— 85 » 330 » räknades. För en storkommun som be86—105 » 400 » stod av mer än en äldre kommun er106— » 470 » hölls avståndet till inköpsorten såsom ett med folkmängden vägt medeltal av delkommunernas avstånd, vare sig desI det tillgängliga materialet i budgetsa avstånd räknats till samma inköps- undersökningen liksom i en undersökort eller inte. Avstånden för kommu- ning om trafikvanorna i Stockholm skilnerna grupperades därefter i klasser des inte på utgifter för arbets- och skolom 5 km, varpå en indelning gjordes i resor. Man fann det därför lämpligt att sju avståndsgrupper: 0—5, 6—25, 26— räkna in utgifterna för barnens skol45, 46—65, 66—85, 86—105 och 106 km resor i utgifterna för de vuxnas arbetsoch däröver. För dessa grupper räk- resor. nades avståndet till respektive 3, 15, Man utgick från de befintliga (fram35, 55, 75, 95 och 115 km. Stockholms skrivna) budgetsiffrorna — för Stockoch Göteborgs förortskommuner med holm 254 kronor, medelstora orter 45 avstånd av högst 25 km tilldelades inte och landsbygden 49 kronor — såsom något tillägg (utöver 'moderkommu- ett statistiskt grundmaterial för beräknens) m e d hänsyn till önskemålet att ningarna. Man utnyttjade vidare tillman i olika avseenden borde behandla gängliga uppgifter om faktiskt föreförorterna till de största städerna på kommande kostnader av detta slag p å samma sätt som städerna själva. För- vissa orter, huvudsakligen statistik anfarandet ansågs också motiverat med gående spårvägs- och busstrafiken i att ett visst belopp för inköpsresor fanns Stockholm och Göteborg. Här skall inupptaget i stockholmsbudgeten och att te närmare redogöras för hur beräkförorterna till Stockholm och Göteborg ningarna på detta material genomförhade tilldelats ett lika stort arbetsre- des. Det var emellertid endast de faksetillägg som respektive centralorter, tiska resekostnaderna som på detta sätt vilket motvägde de relativt låga tilläg- kunde belysas. I vad mån dessa repregen för inköpsresor. Avgränsningen av senterade lika standard måste grundas förortsområdena ansågs inte k u n n a gö- på en rent konventionell bedömning. ras förrän i samband med den slutliga Man förutsatte att det r å d d e ett enkelt inplaceringen av orterna i ortsgrupper. proportionalitetsförhållande mellan faKostnaderna för de 24 resorna be- miljer med regelbundna utgifter för arräknades schematiskt efter statens järn- bets- och skolresor å den ena sidan och vägars taxa A och för de 52 försändel- genomsnittskostnaden bland samtliga serna enligt vissa av järnvägarnas nor- familjer för dessa resor å den andra. maltaxor för godsbefordran på billin- Man utgick sålunda från att den projer. De funna beloppen avrundades och cent av befolkningen som hade regellades till den kostnad (50 k r o n o r ) , som bundna utgifter för arbets- och skolbestämts för inköpsort med lägsta be- resor skulle uppgå till följande tal för

104 att stockholmsnivån nådd

skulle anses

(de o b s e r v e r a d e

siffrorna

f ö r s l a g av d e n 21 m a r s 1952. S t y r e l s e n f r a m h ö l l d ä r v i d s v å r i g h e t e r n a att få h å l l b a r a u t g å n g s p u n k t e r för k a l k y l e r n a . S o m ett r ä k n e e x e m p e l a n f ö r d e s följ a n d e k a l k y l a v s e e n d e t i d s f ö r l u s t e n för den del av befolkningen s o m h a d e r e g e l b u n d n a r e s o r till o c h f r å n a r b e t e t , u n d e r förutsättning att förlusten värd e r a d e s till 2 k r o n o r p e r t i m m e .

uppinom

parentes):

Stockholm Göteborg Malmö Övriga städer med minst 20 000 inv Andra inköpsorter Riket i övrigt

Procenttal

Tillägg, kr

40 (40) 35 (30) 25 (20)

250 210 125

20 (15) 0 20 (15)

60 25 65

I tablåns h ö g r a k o l u m n anges de totalbelopp, som erhölls med ledning av de vidtagna förändringarna i procenttalen. F ö r Göteborg erhölls siffran s o m 35/30 a v d e f a k t i s k t o b s e r v e r a d e k o s t n a d e r n a (180 k r ) , o. s. v. M i n d r e i n köpsorter m e d reseprocenten noll påf ö r d e s ett b e l o p p (25 k r ) , s o m s y n t e s r i m l i g t m e d h ä n s y n t i l l b e l o p p e n för d e ö v r i g a o r t e r n a . F ö r r i k e t i ö v r i g t fasts t ä l l d e s ett b e l o p p a v 65 k r s å s o m s k ä ligt. resor

diskuterade

socialstyrelsen i sitt ovan

Tidsförlusten

vid

omnämnda

Stockholm 71 timmar Göteborg 34 » Malmö 19 » övriga städer med minst 20 000 inv 7 » Andra inköpsorter 0 » Riket i övrigt 14 »

140 kr 70 » 40 » 15 » 0 » 30 »

F ö r Stockholm o c h Göteborg grund a r sig k a l k y l e n p å d e f ö r u t b e r ö r d a t r a f i k u n d e r s ö k n i n g a r n a . I övrigt r ö r det sig o m u p p s k a t t n i n g a r . Det blev emellertid s e n a r e fastställt att t i d s f ö r l u s t e n v i d r e s o r i n t e s k u l l e medräknas bland resekostnaderna. F ö r de t r e o v a n b e h a n d l a d e h u v u d g r u p p e r n a av r e s o r t i l l ä m p a d e s s å l e d e s följande resekostnadstillägg i k r o n o r p e r å r v i d 1951 å r s u n d e r s ö k n i n g . Stockholmsbudgeten

Ortstyp

Inköps- och nöjesresor

Arbets- och skolresor

Semesterresor

Summa

Stockholm med förorter Göteborg » » Malmö övriga städer med minst 20 000 inv Andra inköpsorter

80 50 50 50 50

250 210 125 60 25

120 120 120 120 120

450 380 295 230 195

Riket i övrigt med följande avstånd till närmaste inköpsort 0— 5 km 6—25 » 26— 45 » 46— 65 » 66— 85 » 85—105 i 106 km och däröver.

100 140 200 260 330 400 470

65 65 65 65 65 65 65

120 120 120 120 120 120 120

285 325 385 445 515 585 655

De tillämpade resekostnadstilläggen var således r ä t t betydande i jämförelse med de differenser orterna emellan,

som förekom inom andra utgiftsgrupper. Med tanke h ä r p å är det givetvis mindre tillfredsställande att man varit

105 nödsakad iatt till så avsevärd del basera dessa tillägg p å antaganden och bedömanden. V.2.3. Utredningens förslag

Föreliggande skillnader orterna emellan i fråga om allsidigheten hos det för konsumtion tillgängliga sortimentet varor och tjänster motiverar enligt utredningens mening i och för sig, att man även vid en kommande prisgeografisk undersökning liksom vid 1951 års vidtar särskilda korrigeringar för förekommande skillnader i behovet av vissa typer av resor. Det är emellertid mycket vanskligt att bestämma storleken av dessa korrigeringar, och beträffande var och en av de aktuella resetyperna måste en bedömning göras, huruvida ett mer rättvisande resultat erhålls med korrigering än utan. Den grundläggande idén vid dessa korrigeringar är att för varje ort den kvantitativa skillnaden mot Stockholm i fråga om behovet a v arbets- respektive inköpsresor vid i övrigt lika standard beräknas och v ä r d e r a s i ortens priser, varefter ortens budgetbelopp, framräknat på vanligt sätt med r e p r e sentantvarumetod, ökas eller minskas med det sålunda erhållna värdet. Enligt utredningens mening bör dylika beräkningar utföras individuellt för alla

kommuner i riket, således inte enbart för de ungefär 200 kommuner, från vilka enligt utredningens förslag prisuppgifter skall inhämtas vid en kommande undersökning. Medtagandet av alla orter kan göras utan större utvidgning av arbetsprogrammet, ty dels skall enligt utredningens förslag individuella budgetbelopp beräknas för alla kommuner (antingen direkt eller genom regressionsskattning), dels kan de för beräkning av korrektionernas storlek erforderliga prisuppgifterna inhämtas centralt.

Beträffande arbetsresorna gäller att 1960 års folk- och bostadsräkning ger ett jämförelsevis gott material, varpå ett korrigeringsförfarande kan grundas. Utredningen föreslår i det följande ett korrigeringsförfarande för dylika arbetsresor, som bygger på detta nya material. I fråga om skolresorna gäller att något motsvarande material ej står till förfogande. Med hänsyn till att dessa resor torde utgöra en obetydlig del av den totala privata konsumtionen, föreslår utredningen, att någon korrektion inte kommer till stånd för denna typ av resor. För inköpsresorna möter de största svårigheterna i förevarande sammanhang, ty å ena sidan kan en korrektion för dessa resor i vissa fall väntas komma att uppgå till ett inte obetydligt belopp och å andra sidan finns ej något tillfredsställande material, varpå beräkningar av korrektionens storlek kan grundas. Utredningen har övervägt att föreslå en särskild enkät i anslutning till den prisstatistiska undersökningen syftande till att ge underlag för bedömning av skillnaderna mellan olika orter i behovet av inköpsresor för att upprätthålla en i övrigt lika standard. Det h a r emellertid befunnits att tillförlitligheten hos en sådan undersökning även vid en relativt kraftig insats av resurser på densamma starkt kan Ifrågasättas. Med hänsyn härtill finner utredningen det inte vara motiverat att en dylik undersökning kommer till stånd. Då även ett grovt approximationsförfarande för bestämning av korrektionerna för variationer orterna emellan i behovet a v inköpsresor torde vara att föredra framför att inte utföra några korrigeringar får utredningen beträffande inköpsresorna föreslå ett förfarande i huvudsak analogt med det vid 1951 års dyrortsundersökning tillämpade. Detta medför

106 dessutom den fördelen att en kommande prisgeografisk undersökning i denna del blir jämförbar med 1951 års. För inköpsresor bör sålunda liksom tidigare fastställas vissa inköpsorter. F ö r valet av inköpsorter kan även vid en kommande undersökning vissa u p p gifter om inköpsvanorna i fråga om varaktiga nyttigheter m. m. inhämtas i samband med prisinsamlingen. Det tidigare anlitade s. k. tätortsregistret, utarbetat av numera professor S. Dahl, är ej längre helt aktuellt. En komplettering av registret i fråga om de olika detaljhandelsområdena har emellertid utgivits av professor Dahl. I övrigt finns endast lokala undersökningar av jämförelsevis ringa intresse i detta sammanhang. Folkmängden inom rikets tätorter kan 1960 års folkräkning ge tillförlitligt besked om. Någon ny företagsräkning förefaller icke vara att emotse under de närmaste åren. Däremot kan väntas att ett företagsregister upprättas. Vidare inflyter regelbundet vissa uppgifter till belysning av olika orters karaktär i affärshänseende till länsstyrelserna i det material, som ligger till grund för u p p börden av den allmänna varuskatten. I övrigt torde liksom vid föregående undersökningstillfälle aktuella kalendr a r och kataloger kunna fullständiga bilden av orternas struktur i och för urvalet av de städer och andra orter, som skall betecknas såsom inköpsorter. För andra orter än inköpsorter bör den tidigare använda metoden komma till användning, d. v. s. en schablonberäkning baserad på ett visst antal resor per år från kommunens befolkningscentrum till närmaste Inköpsort och ett fastställt antal paketförsändelser från denna inköpsort till vederbör a n d e kommun. För bestämmandet av antalet resor anser sig utredningen, som tidigare nämnts, böra förorda ett

approximativt förfarande och föreslår, att man liksom tidigare räknar med ett visst antal resor om året för inköp av varor och tjänster. Den totala privata konsumtionen, hänförlig till reseposten, har i 1954 års priser mellan 1951 och 1961 per capita inom den totala befolkningen stigit från i runt tal 280 till 540 kronor. En betydande del av denna ökning torde hänföra sig till semester- och andra rekreationsresor. Utredningen har funnit det skäligt att stanna vid att föreslå, att antalet inköpsresor för icke inköpsorter sättes till 24 liksom vid 1951 års undersökning. Till dessa resor bör liksom vid 1951 års undersökning läggas resor inom inköpsorten i de fall då inköpsortens egen befolkning beräknas ha kostnader för inköpsresor i n o m den egna orten (se n e d a n ) . Beträffande paketförsändelser synes ingen ändring i antalet jämfört med 1951 års undersökning behöva vidtagas, utan dessa föreslås oförä n d r a t bli upptagna till 52 per år. Komm u n e r n a bör liksom vid senaste undersökning hänföras till ett antal avståndsgrupper med genomsnittliga reseavstånd till respektive inköpsorter, överensstämmande med de vid denna undersökning använda. I fråga om Stockholm måste beroende på inköpsområdets stora utsträckning en viss del av kostnaderna för resor anses hänföra sig till inköpsresor inom staden för anskaffning av huvudsakligen varaktiga konsumtionsvaror. Tillgänglig statistik ger inte underlag för någon reviderad kalkyl av antalet sådana resor. För att jämförbarheten med 1951 års undersökning skall bibehållas föreslås att kostnaden för inköpsresor i Stockholm sätts till det belopp för dylika resor som erhålls u r 1958 års levnadskostnadsundersökning framräknat till undersökningsårets kon-

107 sumtionsnivå med användning av kon- att erbjuda ett helt nytt material, som junkturinstitutets beräkningar över den kan komma till användning vid dessa privata konsumtionen och att ett bas- beräkningar. För varje yrkesarbetande belopp i stockholmspris för inköpsre- person finns uppgift om hans eller hensorna på övriga inköpsorter sätts till nes arbetsplats under en fixerad vecka, 5/8 av beloppet för Stockholm. 1 Inköps- och dessa uppgifter kommer att av staorter med mindre än 20 000 invånare tistiska centralbyrån läggas till grund bör dock inte tilldelas något sådant be- för tabeller angående frekvensen av lopp för inköpsresor inom orten. s. k. pendelvandringar mellan olika De enligt ovanstående erhållna kost- kommuner. Vidare blir uppgifterna på naderna för inköpsresor på olika orter kommunalt initiativ föremål för detaljföreslås bli utnyttjade för korrigering bearbetningar för ett tjugotal större av budgetbeloppen för olika orter en- städer och förortskommuner med syfligt följande. Beloppet för Stockholm — te att genom en långt gående distriktsoch beträffande de större inköpsorter- indelning belysa arbetsresorna även na basbeloppet för dessa — omräknas inom dessa städer och kommuner och till ortens pris med användning av pris- dessutom resorna mellan kommunerna relationerna mellan orten och Stock- mera i detalj. holm för ett antal representantvaror för Genom dessa nya statistiska uppgifresor med allmänna kommunikations- ter synes det bli möjligt att få tillfredsmedel, sammanvägda till en samman- ställande besked om frekvensen av penfattande index med stockholmsbudge- delresor för alla kommuner och för ett tens vägningstal för de olika represen- mindre antal viktiga orter av olika stortantvarorna. Korrektionen beräknas se- lekskaraktär även om andra arbetsredan för respektive inköpsort med kost- sor. För att på grundval därav få fram nad för inköpsresor inom orten till en kostnaderna för alla arbetsresor måste efter dess prisnivå omräknad kostnad emellertid särskilda beräkningar utföför ortens inköpsresor minskad med ras. Tänkbart vore att direkt efter p r i stockholmskostnaden för sådana resor märmaterialet göra en uppmätning av i ortens pris. 2 För övriga inköpsorter reseavstånden för samtliga arbetsresanblir korrektionen en minskning med de personer eller för ett statistiskt sett stockholmskostnaden för inköpsresor i betryggande urval. Detta skulle emelortens pris. F ö r icke inköpsorterna slut- lertid vara en mycket arbetskrävande ligen Utgörs korrektionen av summan metod, som likväl inte skulle eliminera av kostnaderna för 24 resor till respek- en avsevärd osäkerhet på grund av att tive inköpsort och 52 paketförsändelser de verkliga resvägarna inte kunde betill orten från inköpsorten minskad aktas. Utredningen finner det därför med stockholmskostnaden för inköps- skäligt att man även i detta fall tillämresor i ortens pris. p a r ett m e r a schablonmässigt förfaranFör arbetsresorna bör i princip sam- de. Man bör sålunda kunna bestämma en ma beräkningssätt användas som för genomsnittlig resekvantitet och resinköpsresorna, d. v. s. mängden och pri- längd mellan en kommun och kringset fastställes efter ortens förhållanden liggande orter. Kommunerna torde där1 och kostnaden jämföres med utgiftsbeVid 1951 års undersökning var beloppet loppet i stockholmsbudgeten omräknat för Stockholm 80 kronor och för övriga inköps50 kronor. ti.l ortens pris. Som ovan berörts kom- orter 2 Korrektionen kan således vara positiv eller mer 1960 års folk- och bostadsräkning negativ.

108 vid kunna uppdelas efter typ och storlek i lämpligt antal grupper utan att samtliga kommuner behöver ingå i beräkningarna. Redogörelserna för de omkring tjugo specialbearbetade städerna och kommunerna bör därvid kunna komma att innehålla uppgifter av stort värde. Förutom frekvensen av pendelresorna mellan olika kommuner måste för de större städerna beräknas omfattningen av arbetsresorna inom respektive orter. Trafikräkningar i större städer kan även i detta fall bli till nytta. Sedan resefrekvenser och reslängder bestämts för Stockholm och olika andr a orter eller grupper iav orter, beräknas årskostnaderna med hjälp av lokala taxor för allmänna kommunikationsmedel. Då det kan komma att föreligga en avsevärd differens mellan budgetundersökningens framskrivna utgiftsbelopp för arbetsresor och den med hjälp av folkräkningsresultaten framräknade kostnaden i Stockholm, kan det bli nödvändigt att utgå från budgetbeloppet och fastställa beloppen i övriga orter så att de stå i samma relation till beloppet i stockholmsbudgeten som de på grundval av folkräkningen beräknade utgiftstalen för olika orter står i förhållande till det med användning av samma material framräknade stockholmstalet. De direkt erhållna eller sålunda omräknade utgiftsbeloppen utnyttjas för en korrigering av respektive orts budgetbelopp på så sätt, att ortens årskostnad läggs till och Stockholms årskostnad (omräknad i ortens p r i s efter samma princip som för inköpsresorna) dras ifrån ortens budgetbelopp. I fråga om inköps- och arbetsresor göres ibland gällande att tidsförlusten borde medtagas såsom en faktor bland kostnaderna. Utredningen finner det dock inte möjligt att fastställa en hållbar värderingsgrund för att ekono-

miskt mäta tidsförlusternas betydelse. Liksom vid tidigare undersökningar torde man därför böra bortse från kostnader betingade av restiden. V.3.

Skatter

V.3.1. Inledning Vid de olika dyrortsundersökningarna fram till och med 1934 års undersökning beräknade man skatteposten med utgångspunkt från ett och samma inkomstbelopp i alla kommuner. Då man beräknade skattepostens storlek, gjorde man även genomgående lika stora personliga avdrag och lika stora avdrag för erlagda skatter. En ny metod för beräkningen av skatteposten tillämpades vid 1946 års undersökning. Enligt denna metod beräknades skatten på ett inkomstbelopp, som varierades med levnadskostnaderna på de olika orterna. Beräkningen av de direkta skatterna vid 1951 års dyrortsundersökning skedde liksom vid 1946 års undersökning på Inkomstbelopp, som motsvarade de totala levnadskostnaderna i olika kommuner. Detta inkomstbelopp (inklusive skatt och skattefria inkomster) minus kommunal och statlig skatt på detta belopp utgjorde den totala utgiftssumman vid given standard (minus skattefria inkomster). Kommunalskattesatsen för köpingar och landskommuner beräknades därvid enligt en genomsnittlig skattesats för varje län; för städer användes individuella skattesatser. I de prisuppgifter, som kommer att ingå i den prisgeografiska undersökningen av d e privata konsumtionsutgifterna för varor och tjänster, ingår även indirekta skatter av olika slag. Dessa indirekta skatter utgör emellertid inte betalning för de varor o c h tjänster, som de är k n u t n a till. Vid tidigare dyrortsundersökningar h a r emellertid inte förutsatts annat än att pris-

109 jämförelserna skulle grundas på priser, inkluderande effekten av indirekta skatter (och subventioner). Beträffande indexberäkningar, grundade på prisuppgifter exklusive indirekta skatter och subventioner, hänvisas till SOU 1958:36, Nettoprisindex, där denna problematik utförligt behandlas. Vad beträffar lämpligheten att medräkna de direkta skatterna vid en dyrortsundersökning h a r denna däremot stundom ifrågasatts. 1943 års dyr ortskommitté framhöll härom, att om dyrortskalkylen skulle avse alla ändamål, för vilka medborgaren gav ut sina inkomster, då följde härav, att även alla slag av skatter på ett eller annat sätt måste medräknas, eftersom de är lika ofrånkomliga utgifter som flera andra poster i budgeten. Detta ansågs särskilt viktigt med hänsyn till skatteutgiftens starka variationer mellan orterna. Kommittén underströk dock, att en och samma skatt inte alltid ger samma förmån. Sannolikheten talade för att tätorterna hade större möjligheter än den utpräglade landsbygden att u n d e r i övrigt lika förhållanden — d. v. s. vid bland annat likartat skatteunderlag — utnyttja beskattningen till standardhöjande ändamål. Den kommunala utdebiteringen varierar starkt från den ena orten till den andra. Den statliga skatten är visserligen densamma över hela landet — liksom numera ortsavdragen både vid kommunal och vid statlig beskattning— men just på grund härav och på grund av progressivitetens inverkan blir skatten vid lika privat konsumtionsstandard olika på orter med olika prisnivå, om den beräknas enligt den metod, som 1951 års dyrortsundersökning använde. En ofta diskuterad fråga vid beräkningen av skatteposten gäller vilka hänsvn m">n beträffande den kommunala

utdebiteringen kan eller bör ta till variationerna i den kommunala standarden. Vid 1951 års undersökning användes de kommunala utdebiteringssatserna för år 1952 utan hänsyn till att den kommunala standarden på olika orter kan variera. Någon metod, som gör det möjligt att omvandla skattesatserna på olika orter till att avse ens grovt approximativt en och samma standard kan inte uppställas. Detta sammanhänger med att kriterier saknas för en bedömning av vad som skall anses vara lika kommunal standard. Exempelvis är vissa kollektiva anordningar i större tätorter helt eller till stor del tillkomna för att tillgodose behov som uppstått på grund av dessa orters karaktär av större tätorter. Ett annat problem gäller, på vilken inkomst skatten skall beräknas. Vid 1951 års dyrortsundersökning beräknades, som ovan framhållits, skatten på de inkomstbelopp, som motsvarade de totala levnadskostnaderna i olika kommuner. Varje ändring av de privata konsumtionsutgifterna medförde enligt denna metod även en ändring i ortens skattepost. Det kan vidare diskuteras, om den kommunala utdebiteringssats, som tilllämpas vid skatteberäkningen, skall avse endast ett år eller utgöras av ett medeltal för en följd av år. Om man tar hänsyn till utdebiteringarna u n d e r mer än ett år, får tillfälliga svängningar i utdebiteringssatserna endast ett begränsat inflytande. Nackdelen med denna metod är emellertid, att man låter beräkningen påverkas av förhållanden, som tillhör ett förflutet skede. Man skulle med nästan lika stor rätt kunna fråga, om i n t e i likhet därmed varupriser och statlig skatt skulle utgöra ett medeltal för en längre period i dyrortsundersökningarna.

110 V.3.2. Utredningens förslag Den korrumande dyrortsundersökningen skall som målsättning h a att mäta kostnaderna för att upprätthålla samma levnadsnivå på olika orter. Som av ovanstående redogörelse framgår, kan denna målsättning inte förverkligas beträffande den del av konsumtionen, som tillhandahålles genom samhällets försorg. De kommunala skattesatserna varierar kraftigt från kommun till kommun. Man kan emellertid inte införa någon korrigering för olikheten i kommunal standard. Detsamma kan sägas beträffande de tjänster, som staten ställer till medborgarnas förfogande. Man kan emellertid betrakta skatterna — vare sig de är direkta eller indirekta — som en del av utgiften för att upprätthålla en viss given nivå hos den privata konsumtionen. Med utgångspunkt från detta betraktelsesätt får utredningen föreslå att beträffande de indirekta skatterna inga särskilda åtgärder vidtas, eftersom de prisnoteringar, som erhålls vid en prisgeografisk undersökning, utgörs av marknadspriser, i vilka indirekta skatter ingår. I fråga om de direkta skatterna förordar utredningen separata kalkyler för alla kommuner, utformade så att den bruttoinkomst beräknas, som erfordras för att efter skatt ett belopp skall återstå, överensstämmande med det vid den prisgeografiska undersökningen, direkt eller på grundval av en regressionsskattning, erhållna budgetbeloppet för orten vid stockholmsstandard. Utredningen finner det lämpligt att sedan tillämpliga skattesatser bestämts samma principer används för skatteberäkningarna som vid 1951 års dyrortsundersökning. Utredningen får sålunda föreslå, att inkomsten inklusive skatt (bruttoinkomsten) för en ort beräknas till summan av ortens budget-

belopp (efter eventuell resekostnadskorrigering), kommunalskatt och statlig inkomstskatt, varvid dessa skatter beräknas på de för dem beskattningsbara delarna av bruttoinkomsten. I symboler kan förfarandet skrivas x = u + k (x— A— a—b) + + s [ (x — A — a — b) —— k (x — A — a — b) ]

(5.1),

där .r = inkomst inklusive skatt u = utgiftssumma vid given standard k = total kommunal utdebiteringssats s = statlig skattesats A = allmänna avdrag vid kommunal beskattning = allmänna avdrag vid statlig beskattning utom kommunalskatt a — avdrag för arbetsresor b = kommunalt ortsavdrag = statligt ortsavdrag Ur uttrycket (5.1) kan x utlösas och man får u —(A + a + b)

(k+s—ks)

Beträffande inhämtandet av för beräkning av inkomsten inklusive skatt (a- i ekvation 5.2) erforderliga data gäller följande: 1 Uttrycket (5.2) kan användas vid skatteberäkningen i det fallet, att maximal folkpensionsavgift utgår. I annat fall får formeln modifieras till u—(l—p) (A + a + b) (k + s—ks) x {ö 6) ~ l—(l—p) (k+s—ks) - ' där p betecknar folkpensionsavgiftsprocenten. 2 Det bör uppmärksammas, att i det ovan redovisade förslaget hänsyn inte tagits till att i konsumtionsutgiften för bostad medtagits i fråga om hyreslägenheterna värdet av vissa icke generella hyressubventioner och vad beträffar bostadsrätts- och egnahemslägenheter vissa andra kostnader än direkta utgifter, nämligen ränta på eget kapital, avskrivningskostnad, kostnad för försäkring till fulla värdet, oberoende av om sådan föreligger eller inte, samt värdet av eget arbete för reparationer m. m. Ej heller har beaktats föreliggande möj-

Ill ii (utgiftssumman vid given standard) erhålls vid den prisgeografiska undersökningen som det direkt eller genom regressionsskattning beräknade budgetbeloppet för orten, korrigerat beträffande resekostnaden enligt förslaget i avsnitt V. 2. A- (kommunalskattesatsen) föreslås sättas till vid beräkningstillfället gällande total kommunal utdebiteringssats. Uppgift om dess storlek inhämtas centralt. ligheter att göra avdrag för räntekostnaderna på lånat kapital till bostadsrätts- och egnahemslägenheter. Föreliggande kostnader för försäkringspremier och för eget arbete, vilka ej motsvaras av direkta utgifter, bör enligt utredningens mening inte medföra några justeringar i den föreslagna metoden för skatteberäkningarna. För de förra kostnadernas del beror detta på att vid skada uppkommande kostnader, som vid underförsäkring måste täckas av den försäkrade själv, ej medtagits bland konsumtionsutgifterna. Beträffande de senare kostnaderna gäller att skatteposten inte bör påverkas av i vilken utsträckning den boende ersätter lejd arbetskraft med eget arbete. Däremot gäller beträffande de övriga här berörda utgiftsposterna att det kunde vara motiverat, att de beaktades vid skatteberäkningen. Detta skulle enklast ske genom att deras budgetbelopp på respektive ort droges från det totala budgetbeloppet (u), d. v. s. (5.1) ersattes med uttrycket X=

u—B—(A + a+b) (k+s—ks) i—(k+s—ks)

(5 4)

- '

där B = summan av budgetbeloppen för ränta på eget kapital, ränta på lånat kapital och avskrivning, och övriga beteckningar hade samma innebörd som i ekvationen (5.1). Eftersom B torde vara liten jämfört med u, ger dyrhetsj ämförelser, grundade på x-värden beräknade enligt (5.2) och (5.4), i det närmaste samma resultat. Eftersom därtill kommer, att beräkningen av B skulle bli mycket ungefärlig för de orter, vilkas budgetbelopp föreslagits uppskattas med regressionsestimat, bör ekvationen (5.4) inte komma till användning vid skatteberäkningarna.

s (den statliga skattesatsen) föreslås hänföra sig till den vid beräkningstillfället tillämpade skatteskalan för orten enligt kolumn 2 och till inkomsten

(1—k) (x — A —

a—b).

A (allmänna avdrag) utgörs av maximala folkpensionsavgiften, såvida p(x — A — a — &)5i600 kronor. I annat fall får skatteberäkningen ske enligt (5.3), varvid folkpensionsavgiften ej skall tas med i A. I princip borde här även ingå vid taxeringen avdragsgilla försäkringspremier. Dessa ingår emellertid inte i den använda budgeten (jfr. avsnitt III. 1.3), varför det ej blir aktuellt att ta med dem bland avdragen. a (avdrag för arbetsresor) utgörs av ortens enligt V. 2 beräknade kostnad för dylika resor, avrundad till närmaste högre hundratal kronor. b (ortsavdrag). Uppgift om dessa inhämtas centralt. Då på ovan angivna sätt inkomsten inklusive skatt beräknats på en ort erhålls h ä r u r ortens dyrhetstal i förhållande till Stockholm genom att bruttoinkomsten divideras med motsvarande inkomst i Stockholm och kvoten multipliceras med 1 000. Om den inkomst inklusive skatt som på en ort erfordras för att (med den för konsumtion disponibla delen av denna inkomst) uppnå stockholmsbudgetens levnadsnivå (i fråga om privat konsumtion) är densamma som motsvarande bruttoinkomst i Stockholm, blir således ortens dyrhetstal 1 000. En skillnad mellan dyrhetstalet för en viss ort och Stockholm på tio enheter innebär följaktligen en dyrhetsskillnad på en procent.

K A P I T E L VI

Sammanfattning, kostnadsberäkning och tidsplan

VI.1.

Sammanfattning

VI.1.1. Inledning. Utredningen h a r enligt direktiven haft att utarbeta förslag till de riktlinjer, efter vilka en av riksdagen begärd prisgeografisk undersökning skall verkställas. Den prisgeografiska undersökning, som utredningen sålunda haft att planlägga, bör enligt direktiven syfta till att skapa underlag för en allsidig och förutsättningslös bedömning av frågorna om spännvidden i ortsgrupperingen, om antalet ortsgrupper samt om omflyttning i n o m ortsgrupperingen. Med utgångspunkt från de i allmänhet gynnsamma erfarenheterna av områdesindelningen i nu gällande ortsgruppering anses enligt direktiven den tekniska uppläggningen av den förestående undersökningen, liksom 1951 å r s dyrortsundersökning, i stort sett kunna grundas på områdesindelningar. Undersökningen förutsattes emellertid i denna del ej planeras så snävt, att de förskjutningar i den nu gällande områdesindelningen inom ortsgrupperingen, som kan visa sig motiverade, omöjliggöres. Bortfallet av skattegrupperingen och den nyligen gjorda ändringen i den statliga lönegrupperingen h a r enligt utredningens uppfattning icke rubbat förutsättningarna för utredningsuppdraget. VI.1.2. Principiella överväganden. Det gäller att vid den kommande prisgeografiska undersökningen för olika or-

ter mäta kostnaderna för att upprätthålla en given levnadsnivå. Begreppet levnadsnivå måste härvid preciseras. Detta begrepp inskränkes till att avse prisstatistiskt mätbara faktorer. I vissa fall är gränsen mellan prisstatistiskt mätbara och icke mätbara faktorer svår att ange. Enligt utredningens uppfattning är det i tveksamma fall att föredra, att man ur själva indexberäkningarna utesluter sådana faktorer, vilkas prisstatistiska mätbarhet kan ifrågasättas, och i stället beaktar dem i särskild ordning. Utredningen föreslår, att till grund för indexberäkningarna läggs en levnadsnivå, som i huvudsak anknyter enbart till på marknaden utbjudna var o r och tjänster och att olikheter i behovet av resor mellan orter av olika karaktär beaktas i särskild ordning liksom även skatterna. Utredningen behandlar därefter indexproblematiken. Med utgångspunkt från teorin för en indifferensbestämd index föreslår utredningen att indexberäkningarna anknyts till en genomsnittlig budget för den grupp av konsumenter, som indexberäkningarna skall avse. Vid den frågeställning, som en prisgeografisk undersökning är avsedd att belysa, bör Stockholm väljas som baspunkt för de interlokala jämförelserna och Laspeyresindexen användas. I sammanhanget framhålles, att om m a n önskar belysa de inbördes dyrhetsrelationerna mellan olika iandra orter än Stockholm, blir det nödvändigt att ar-

113 beta med indexar, där vägningstalen från fall till fall anknyts till konsumtionsförhållandena p å den ort, som valts som baspunkt vid jämförelsen; det är ej möjligt att genomföra dylika jämförelser med användning av de indextal, som erhålls med användning av stockholmsbudgeten. Utredningen framhåller också, att om man ville arbeta med alternativa budgetar för grupper av orter (t. ex. en landsbygdsbudget) erfordras att indexberäkningarna grundas p å prisnoteringar för de olika jämförelseorterna, jämförda m e d medelpriser för den grupp orter, som budgeten hänför sig till. Indexberäkningar, anknutna till en sådan alternativ målsättning föreslås inte, emedan de hänför sig till a n d r a frågeställningar än den, som är för handen vid användning av en prisgeografisk undersökning för en dyr ortsgruppering. Utredningen diskuterar även sortiments- och kvalitetsproblemet. Konventionellt gör man åtskillnad mellan å den ena sidan olika förnödenheter, å den andra olika kvaliteter av samma förnödenheter. Vid indexberäkningar är denna distinktion emellertid inte nödvändig. Det möter ej något h i n d e r att betrakta varje särskild kvalitet som en speciell vara eller tjänst och inte heller att betrakta sådana förnödenheter, som konventionellt särskiljs, såsom olika kvaliteter iav samma v a r a eller tjänst. Genom dylika k r y m p n i n g a r eller utvidgningar av vad som innefattas i en förnödenhet, h a r man således principiellt sett möjlighet att återföra de svårigheter, som sammanhänger med variationer i förnödenihetssortimentets sammansättning till ett renodlat kvalitetsproblem eller sortimentsproblem. Utredningen anger därefter två metoder, kvalitetsklassmetoden och kvalitetselementmetoden, som allt efter omständigheterna alternativt kan använ-

das vid behandlingen av sortimentsoch kvalitetsproblemet. Utredningen tar även upp till behandling prisspridningsproblemet och problemet med prisfluktuationer. De priser, man i utredningen talar om, utgörs egentligen av vägda genomsnitt. De insamlade prisuppgifterna borde alltså vägas med försäljningsvärdena. Dessa känner man emellertid inte till för varje enskild vara. Detta medför, att man får större osäkerhet (varians) i medelprisuppskattningarna än vad som annars skulle vara fallet, men någon systematisk snedvridande effekt på undersökningsresultatet uppkommer inte. Beträffande lokala ändringar i prisrelationerna uttalar utredningen, att man vid en prisgeografisk engångsundersökning inte kan gardera sig mot dem, varför man bör hålla möjligheten öppen för justeringar i områdesindelningen mellan de allmänna prisgeografiska undersökningarna. För att effekter av tillfälliga prisvariationer och sortimentsförskjutningar så långt som möjligt skall undvikas föreslår utredningen att prisinsamlingen för en prisgeografisk undersökning förlägges till en tid, då landets olika delar kan beräknas befinna sig i ungefär samma fas av säsongcykeln vad gäller varusortimentets sammansättning och i fråga om de s. k. säsongvarornas prisnivå och att konsumentprisindexens prismaterial utnyttjas för en kontroll av säsongvarornas prisläge. Vidare framhålls att undersökningen ej bör företas under en period med kraftiga förändringar i prisnivån. Målsättningen för observationsenheternas avgränsning anges böra vara, att de skall utgöras av områden, som har den egenskapen, att kostnaden för att upprätthålla en viss levnadsnivå är densamma för en konsument, var inom området han än är bosatt. Av administra-

114 tiva skäl torde det vid en dyrortsgruppering inte bli aktuellt att hänföra olika delar av en och samma kommun till olika dyrortsgrupper, varför kommunen föreslagits som observationsenhet. Ort och kommun används därför i betänkandet som synonyma begrepp. Dyrhetstal skall framräknas för varje ort. Detta innebär emellertid inte, att man måste undersöka priserna på alla orterna. Ett urval kan göras. F r å n detta urval kan sedan skattningar beträffande övriga orters dyrhetstal göras. Utredningen föreslår en metod för sådana skattningar. VI.1.3. Budgetval och avvägning av resursernas användning. Efter en översikt av budgetvalet vid vissa tidigare undersökningar sker en närmare analys av 1958 års levnadskostnadsundersökning. Tre budgetar ur denna undersökning presenteras: en stockholmsbudget, en budget avseende städer och köpingar samt en landsbygdsbudget. Till grund för en framtida prisgeografisk undersökning bör som ovan framhållits enligt utredningens mening läggas en budget för enbart Stockholm. Denna budget, framräknad på grundval av 1958 års undersökning, måste korrigeras i vissa avseenden och framskrivas med hänsyn till de förändringar i konsumtionens sammansättning, som ägt rum från 1958 fram till den tidpunkt, till vilken en kommande prisgeografisk undersökning skall hänföra sig. Framskrivningar i enlighet med de metoder, som används vid budgetrevisionerna för konsumentprisindex, bör därför ske. Därefter diskuteras olika problem i samband med valet iav representantvaror. Vid prisgeografiska undersökningar bör i princip relativt många olika varor observeras inom varuområden d ä r priserna vid given standard varier a r kraftigt mellan olika orter och re-

lativt få varor inom varuområden, d ä r motsvarande effekt är ringa. Vidare bör varor med högt vägningstal i budgeten beaktas, även om de h a r förhållandevis små prisvariationer. För tilllämpning iav angivna principer måste man approximativt k ä n n a till de relativa prisvariationerna mellan olika delar av landet för olika varugrupper. En annan i praktiken viktig regel vid valet av representantvaror är den, att de observerade varorna skall vara 'allmänt förekommande och att de kan ges tillfredsställande entydiga definitioner i kvalitetshänseende. Endast i undantagsfall får det inträffa, att en vara inte förekommer på alla i undersökningen ingående orter. Problemet synes vara speciellt aktuellt i utpräglade landsbygdskommuner och då särskilt beträffande inköpen av varaktiga konsumtionsvaror. En specialundersökning kan visa, om dylika inköp endast i ringa omfattning sker p å orten, i vilket fall prisuppgifter på dylika varor inte bör insamlas där. Som en allmän synpunkt på sättet för fastställande av representantvaruurvalet anför utredningen, att det är önskvärt att en metodik utvecklas att applicera förfarandet med optimal allokering. Utredningen h a r dock med hänsyn till den avsevärda omfattningen hos ett sådant utvecklingsarbete ansett det nödvändigt, att man nu stannar vid att med beaktande iav ovan redovisade synpunkter följa vid konsumentprisindex m. fl. indexberäkningar tillämpad praxis vid representantvaruurvalet. Vid utformningen av varudefinitionerna är två metoder aktuella. Den ena innebär, >att man begagnar sig av den definitionstyp, som används vid prisinsamlingen för konsumentprisindex. Noteringarna kan emellertid då för ett flertal artiklar komma att avse olika kvaliteter. I sådana fall är det vid en

115 prisgeografisk undersökning att föredra, att den a n d r a metoden kommer till användning, vilken innebär att i instruktionen till ombuden anges, att noteringarna för en viss vara skall avse bestämda märken eller fabrikat. Utredningen föreslår, att båda metoderna kommer till användning vid prisinsamlingen och att härvid den sistnämnda utnyttjas för varor, som uppvisar mer betydande kvalitetsskillnader inom ramen för en varudefinition av den förstnämnda typen. I ett särskilt avsnitt behandlas säsongproblemet. Säkrast kommer man till rätta med detta problem genom att sprida prisinsamlingen över ett helt kalenderår. Detta har emellertid icke ansetts vara tillräckligt motiverat. Utredningen föreslår, att den månatliga prisinsamlingen för konsumentprisindex kommer till användning för mätning av säsongvariationerna på utpräglade säsongvaror. I detta sammanhang förtjänar nämnas, att säsongvariationerna i priserna på många varuslag under senare år bör alltmer ha utjämnats på grund av ökade lagringsmöjligheter, snabbare kommunikationer samt ökad i m p o r t av färskvaror under mellan- och försäsongerna. Säsongproblemet torde därför vid beräkningen av de olika orternas dyrhetstal numera spela en tämligen underordnad roll. Utredningen tar i detta sammanhang även upp frågan, hur man i prisinsamlingshänseende skall ställa sig till de många olika typerna av rabatter, som förekommer. Som allmän regel bör gälla, att sådana rabatter, som utgår endast till vissa konsumenter, inte får inverka vid den prisgeografiska undersökningen. Ej heller bör sådana rabatter, som är betingade av en försämring ur konsumentens synpunkt av den betalda prestationens kvalitet, få påverka

resultaten vid prisinsamlingen. Endast sådana rabatter, som alla konsumenter kommer i åtnjutande av och som innebär avdrag på priset på kuranta varor utan olägenhet för konsumenten, bör man ta hänsyn till vid den prisgeografiska undersökningen. Realisationspriser bör ingå i undersökningen men endast i vad avser felfria och kuranta varor, vilka innefattas i de uppställda varudefinitionerna. Utredningen föreslår, att för prisinsamlingen minst en butik inom varje bransch skall utväljas inom varje undersökt kommun, oavsett kommunens storlek. I övrigt föreslås antalet undersökta butiker inom varje bransch och kommun sättas i viss relation till folkmängden. För Stockholm föreslås specialregler för butiksurvalet, grundade på en uppdelning av branscherna i delbranscher, eftersom det är av största vikt, att alla representantvaror blir prisnoterade i Stockholm. Totalt skulle undersökningen omfatta ca 4 500 butiker. Central prisinsamling kan ske för ett ganska stort antal varor och tjänster. För närvarande torde priser på varor och tjänster, omfattande ca 30 procent av den totala, privata konsumtionen kunna inhämtas centralt. För övriga varor och tjänster måste en lokal prisinsamling äga rum. Härvid föreslås lokal granskning vid prisinsamlingen bli anordnad. Därefter diskuterar utredningen de representantvaror, som bör omfattas av undersökningen. Totalt skulle antalet representantvaror bli ca 170. För ca 20 procent av dessa skulle priser insamlas centralt. Antalet undersökta kommuner föreslås bli ca 200. I detta antal ingår samtliga städer och köpingar med mer än 10 000 invånare samt sådana landskommuner, som har tätorter med mer än 10 000 invånare. I övrigt utväljs de un-

116 dersökta kommunerna slumpmässigt. Med ledning av dyrhetstalen för undersökta kommuner kan man med en regressionsskattning beräkna dyrhetstal för övriga kommuner i landet. VI.1A. derna

Beräkningen

av

boendekostna-

Med hänsyn till den väsentliga betydelse, som boendekostnadsjämförelserna kan beräknas få för en prisgeografisk undersöknings resultat, och till de svårlösta, mättekniska problem, som är förknippade med dylika jämförelser, ägnar utredningen särskilt stor uppmärksmhet åt den del av konsumtionsutgifterna, som faller på posten bostad. I anslutning till denna behandlas posterna bränsle och lyse. Den metod, som man använde för mätningen av boendekostnaderna vid 1951 års dyrortsundersökning, syftade till att ge uppgifter om dessa för hyresoch bostadsrättslägenheter vid lika standard. Man fann det av tekniska skäl vara nödvändigt att utesluta egnahemslägenheterna vid undersökningen. Ej heller utfördes några fristående beräkningar av boendekostnaderna för bostadsrättslägenheter, utan dessa kostnader fick representeras av kostnaderna för hyreslägenheter av motsvarande kvalitet och storlek. Mindre tätorter och ren landsbygd sammanfördes till större områden, för vilka gemensamma bostadskostnader beräknades. Utredningens förslag skiljer sig väsentligt från förfarandet vid 1951 års dyrortsundersökning. Detta beror till en del på att en blivande dyrortsundersökning måste innefatta en partiell hyresräkning, men utredningen rekommenderar även ett i vissa hänseenden mindre schematiskt förfarande än de tidigare tillämpade. Av tillgängliga uppgifter att döma utgjorde egnahemslägenheter, i öppna

marknaden uthyrda lägenheter och bostadsrättslägenheter ungefär 4/5 av hela lägenhetsbeståndet vid årsskiftet 1960/61, och andelen för egnahems- och bostadsrättslägenheter tillsammantagna var ungefär densamma som andelen hyreslägenheter. Den resterande femtedelen av lägenhetsbeståndet utgjordes av lägenheter för speciella ändamål. Andelen lägenheter hänförliga till de olika besittningsformerna varierar starkt mellan olika orter. Vad som av utredningen anförts beträffande dels det totala bostadsbeståndets sammansättning, dels variationerna från ont till ort i lägenhetsbeståndets fördelning på besittningsformer motiverar, att man vid en boendekostnadsundersökning gör prisobservationer ej endast för hyreslägenheter utan även för egnahemslägenheter och bostadsrättslägenheter. Utredningen föreslår, att boendekostnadsundersökningen inskränks till att omfatta hyres- och bostadsrättslägenheter i flerfamiljshus om 1 rum och kokvrå samt 1—3 rum och kök samt äldre egnahemslägenheter om 1-—4 rum och kök och nyare sådana lägenheter om 3—5 rum och kök i enfamiljshus. Detta innebär, att närmare 90 procent av hyres- och bostadsrättslägenheterna i flerfamiljshus och drygt 80 procent av egnahemslägenheterna i enfamiljshus kommer att beaktas vid undersökningen. Under egnahemslägenheter inbegrips härvid endast dylika lägenheter på annan fastighet än jordbruksfastighet. Dessa föreslås vid undersökningen få representera egnahem på jordbruksfastighet. Utredningen behandlar därefter definitionen av boendekostnaden och olika metoder att mäta denna kostnad; bl. a. föreslås att variationer olika orter emellan i behovet av uppvärmningsbränsle skall få påverka indexberäkningarna. Vidare diskuteras metodiken att åväga-

117 bringa lika standard vid kostnadsjämförelserna. För att jämförelser vid lika standard skall erhållas föreslår utredningen på denna punkt att kostnadsjämförelserna sker inom var och en av ovannämnda 15 kvalitetsklasser, avgränsade efter lägenheternas ålder, storlek och besittningsform. Härvid har ej någon åtskillnad gjorts mellan hyresoch bostadsrättslägenheter. För att uppnå kvalitetsutjämning inom de olika kvalitetsklasserna blir det enligt utredningens mening nödvändigt att, såsom sker i hyresundersökningarna för konsumentprisindex, välja ut vissa utrustningsdetaljer, som skall anses vara relevanta ur kvalitetssynpunkt, med hjälp av expertis och värdera dem från produktionskostnadssidan samt att justera observerade boendekostnader med sålunda erhållna värden. I en särskild bilaga presenteras förslag till lista över kvalitetselement, beträffande vilka uppgifter skall inhämtas för de observerade lägenheterna och för vilkas värden de observerade boendekostnaderna i tillämpliga fall skall korrigeras. Utredningens förslag till kvalitetselementlista för den kommande prisgeografiska undersökningen har utarbetats i samråd med expertis inom bostadsstyrelsen. Vid valet av kvalitetselement har hänsyn tagits till k o n s u mentintresset (endast kvalitetselement, som kan beräknas påverka konsumentens bedömning av boendestandarden, har medtagits), kostnadsvikten (endast kvalitetselement, som var för sig eller i grupp bedömts ha märkbar inverlcan på boendekostnaden, har medtagits) och mätbarheten (endast kvalitetselement, som någorlunda enkelt och säkert kan definieras, observeras och värderas, har medtagits). Utredningen anger vidare metoder för beräkning av dels en index för hyres- och bostadsrättslägenheter, dels 8—203002

en index för egnahemslägenheter, dels också en sammanfattande index för hela bostadsposten. De problem, som utredningen haft att behandla med avseende på boendekostnadsjämförelserna är i stort sett desamma för egnahemslägenheter som för hyres- och bostadsrättslägenheter. Vid mätningen av boendekostnaderna för egnahem möter dock speciella spörsmål, som av utredningen upptagits till särskild behandling. För undersökning av boendekostnaderna föreslås ett urval bland lägenheterna enligt följande riktlinjer. Urvalet inom bostadsräknings- och nybyggnadsmaterialet skall omfatta som första steg 10 000 lägenheter, varav ca 600 lägenheter i Stockholm med ca 40 i var och en av 15 kvalitetsklasser. Vid fastställandet av urvalskvoterna för övriga orter föreslås i princip, att endast urvalets relativa andel av bostadsbeståndet i de berörda kvalitetsklasserna och den finita populationskorrektionen beaktas. Skulle den precision hos boendekostnadsestimatet, som erhålls med användning av detta urval på någon av orterna visa sig vara sämre än den eftersträvade, bör urvalet kompletteras med tillämpning av metoderna för optimal allokering. Erforderliga kompletteringar har av utredningen förutsatts komma att omfatta högst 10 000 lägenheter. V1.1.5. Särskilda frågor. Vissa svårigheter möter vid interlokala prisjämförelser för köksbränsle och lyse, beroende på att inte alla i Stockholm nyttjade bränsleslag förekommer på alla orter. Det föreligger vidare variationer mellan olika orter i fråga om vilka bränslen som nyttjas och konsumtionens fördelning på dem. Utredningen föreslår, att det antal bränslepoäng, som budgetbeloppct motsvarar, beräknas för Stockholm. För övriga orter beräknas kostnaden för den bränslemängd, som motsva-

118 rar detta antal bränslepoäng, med fördelning på de bränslen, som används på respektive orter. Den lika standarden knyts sålunda till en viss energiförbrukning. Det är vidare så, att betydande skillnader föreligger orterna emellan i fråga om tillgången på olika varor. För vissa varugrupper skall prisinsamlingen enligt utredningens förslag inskränkas till ett antal inköpsorter. Konsumenterna på småorterna måste för att upprätthålla en given konsumtion av varor och tjänster vidkännas större reseutgifter än konsumenterna på inköpsorterna. Även på inköpsorten bosatta konsumenter kan ha reseutgifter i samband med vissa inköp. Utredningen föreslår, att vissa korrigeringar genomförs för varje ort med hänsyn till det olika behovet av inköpsresor jämfört med Stockholm. För inköpsresor till inköpsorter räknas enligt utredningens förslag med 24 resor om året, vartill skulle komma 52 paketförsändelser per år. För inköpsresor inom inköpsorten föreslår utredningen för andra orter än Stockholm ett belopp, som sätts till 5/8 av beloppet för Stockholm; dock utesluts härvid orter med mindre än 20 000 invånare. Beträffande arbetsresor föreligger olika behov på orter av olika storlek. Den därav betingade kostnadsskillnaden beräknas i ortens priser, varefter ortens budgetbelopp ökas eller minskas med det sålunda erhållna värdet. Årskostnaderna

Kostnadsposter A. Planerings- och förberedelsearbete 1. Planläggning av undersökning, utarbetande av formulär, instruktioner ni. m. . 2. Utbildning av lokalombud för listningsoch intervjuarbete 3. Provundersökning 4. Utarbetande av standardbudget m. m...

för arbetsresor beräknas med hjälp av lokala taxor för allmänna kommunikationsmedel samt resefrekvens och reslängder på olika orter. Enligt utredningens mening bör dylika beräkningar utföras för varje kommun i riket. Även i fråga om skatteposten föreligger skillnader orterna emellan. Utredningen föreslår, att dyrhetstal för en ort beräknas på en bruttoinkomst för orten, utgörande summan av ortens budgetbelopp samt kommunalskatt och statlig inkomstskatt, beräknade på de beskattningsbara delarna av bruttoinkomsten. De indirekta skatterna ingår i marknadspriserna på de varor och tjänster, för vilka prisuppgifter insamlas vid den prisgeografiska undersökningen; de kommer därigenom automatiskt att beaktas.

VI.2.

Kostnadsberäkning

Utredningen har anmodat statistiska centralbyråns utredningsinstitut att göra en preliminär kostnadsberäkning med ledning av de förslag, utredningen presenterat i föreliggande betänkande. För bostadskostnadsundersökningen har framlagts alternativa kostnadskalkyler. Totalt skulle den prisgeografiska undersökningen enligt dessa beräkningar belöpa sig till minst 1 340 000 kronor och högst 1 825 000 kronor. De olika kostnadsposterna framgår av efterföljande sammanställning. Preliminära kostnader i kronor Minimialternativ Maximi alternativ 38 000

38 000

50 000 35 000 32 000

50 000 35 000 32 000

155 000

155 000

119 B. Prisundersökning 5. Fastställande av »inköpsorter» 6. Urval av butiker efter listning på grundval av förefintliga register inkl. nylistning a) Stockholm b) 109 kommuner med mer än 10 000 inv. c) Ca 100 kommuner med mindre än 10 000 inv 7. Insamling av prisuppgifter i ca 4 500 butiker i kommuner enligt ovan 8. Administration av fältarbete samt övriga administrationsuppgifter 9. Bearbetning av materialet a) Granskning och kodning b) Stansning och kontrollstansning c) Programmering, maskinellt och manuellt tabe'larbete C. Bosladskoslnadsundersökning 10. Urval Programmering och testning för urval av ca 10000 alt. ca 20000 lägenheter ur folkoch bostadsräkningens magnetband . . . . Urval och listning Komplettering av namn och adresser för lägenhetsinnehavare och hyresvärdar . . . Urval av ca l'OOO alt. ca 2000 nya lägenheter ur bostadsstyrelsens register, komplettering av namn och adresser 11. Postenkät omfattande ca 7 000 alt. ca 14 000 fastighetsägare och bostadsrättsföreningsordförande 12. Insamling av data rörande ca 10 000 alt. ca 20000 lägenheter och egnahem samt uppföljning av postenkäten 13. Administration av fältarbete samt övriga administrationsuppgifter 14. Bearbetning av materialet a) Granskning och kodning av intervjuundersökningens och postenkätens material b) Stansning och kontrollstansning c) Programmering, maskinellt och manuellt tabellarbete D. övrigt arbete 15. Beräkningar avseende reskostnader för landets samtliga kommuner IG. Beräkningar avseende skattekostnader för landets samtliga kommuner 17. Viss komplettering av fastighetsprisstatistik 18. Metodarbete, analys och presentation. . . E. A. B. C. D.

Sammanfattning Planerings- och förberedelsearbete. Prisundersökning Bostadskostnadsundersökning. . . . Övrigt arbete Summa

10 000

10 000

62 000

62 000

188 000

188 000

57 000

57 000

6 000 7 000 60 000

73 000

390 000

73 000

27 000 25 000

33 000 45 000

23 000

40 000

2 000

4 000

21 000

38 000

407 000

742 000

56 000

95 000

26 000 18 000

48 000 35 000

90 000

695 000

100 000

25 000

25 000

15 000

15 000

10 000 50 000

100 000

10 000 50 000

390 000

1 180 000

100 000

155 000 390 000 695 000 100 000

155 000 390 000 1 180 000 100 000

1 340 000

1 825 000

120 V1.3.

Tidsplan

Tidsplanen blir i viss utsträckning beroende på när undersökningen kan igångsättas. Utredningen har för sin del funnit, att en blivande prisgeografisk undersökning skulle kunna utföras enligt följande tidsplan. 1 mars 1963.detaljplaneringen av undersökningen påbörjas. November 1963: Prisuppgifter (utom rörande bostäder) insamlas. Fjärde kvartalet 1963: Uppgifter om hyreslägenheter insamlas.

Första kvartalet 196b: Uppgifter angående egnahem och bostadsrättslägenheter insamlas. Första kvartalet 1965: Insamling av övriga data samt bearbetning och analys avslutas. Fördröjning av starten i förhållande till utredningens förslag med bara en eller annan månad kan medföra att undersökningsresultaten försenas med upp till ett helt år. Detta sammanhänger bl. a. med att betydelsefulla uppgifter angående vissa boendekostnader av mättekniska skäl bör insamlas under årets första kvartal.

BILAGA 1

Indexutfall vid användande av olika alternativbudgetar

För att få en uppfattning om hur mycket olikheter i vägningstalen påverkar index har utredningen beräknat delindexar för livsmedel, hyresutgifter samt bränsle och lyse enligt olika budgetar. För varje varuslag har prisrelationen för årsmedelpriser 1959 mellan hela riket och Stockholm beräknats med användning av socialstyrelsens prismaterial. Beträffande hyresutgifterna liar däremot alternativberäkningar gjorts. Sammanvägning h a r därefter skett med utnyttjande av vägningstalen enligt stockholmsbudgeten, tätortsbudgeten samt landsbygdsbudgeten enligt 1958 års levnadskostnadsundersökning (se tablå III. 3 och III. 4). Någon index för samtliga varor och tjänster har dock icke beräknats, då prismaterialet för bl. a. kläder och skor i många fall inte är enhetligt i fråga om kvalitet, sort etc. Något som ytterligare försvårar en dylik jämförelse är, att manga priser för övriga varor och tjänster insamlas centralt av styrelsen trots förekomsten av prisvariationer inom landet. Beträffande flertalet livsmedel var prisvariationerna mellan hela riket och Stockholm i allmänhet relativt små (3 å 4 p r o c e n t ) . I Stockholm uppvisade dock torsk ett relativt högt pris, ca 26 procent dyrare än för hela riket, och apelsinmarmelad det relativt lägsta priset, ca 16 procent billigare. För hela riket erhölls följande indextal för livsmedel (Stockholm = 1 000):

Stockholmsbudget Tätortsbudget Landsbygdsbudget

982 984 984

Trots betydande skillnader i vägningstalen blir således den största skillnaden mellan de olika indexarna endast 2 enheter (d. v. s. 0,2 procent). Genom den speciella utformning, som hyresundersökningen i konsumentprisindex har, är det inte möjligt att ur materialet erhålla en genomsnittshyra för Stockholm. Däremot går det att få fram ett genomsnittligt hyresbelopp för hela riket. För år 1959 beräknades detta till 116,41 kr. per månad. I föreliggande exempel har antagits, att genomsnittshyran i övriga delar av riket utom Stockholm utgör enligt alternativ 1 90 procent, enligt alternativ 2 80 procent och enligt alternativ 3 70 procent av genomsnittshyran i Stockholm. En riksindex för hyreslägenheter samt bränsle och lyse tillsammantagna ger dä följande (Stockholm = 1 000):

Alt 1 Alt 2 Alt 3

Stockholmsbudget

Tätortsbudget

Landsbygdsbudget

924 848 771

925 851 777

940 913 885

Den största skillnaden mellan indextalen för bostad, bränsle och lyse enligt de tre alternativen blir 16, 65 respektive 114 enheter. Alternativ 1 ger

122 sålunda endast en mindre förskjutning av indextalen, om de olika vägningstalen används. Däremot blir indexförskjutningen avsevärt större enligt de båda andra alternativen. Visserligen är hyresbeloppet enligt alternativ 3 tämligen orealistiskt, då man räknar med att hyresnivån i riket ligger 30 procent under hyresnivån i Stockholm, men alternativet h a r ändå medtagits för att visa vägningstalens betydelse i händelse av stora prisskillnader. Av nedanstående sammanställning framgår hur indexen för livsmedel, hyreslägenheter, bränsle och lyse blir med användning av de tre alternativen.

StockLandsTätortsholmsbygdsbudgeten budgeten budgeten Alt 1 Alt 2 Alt 3

963 937 912

966 943 921

977 972 967

Beträffande skillnaderna i bostadspostens vägningstal mellan de olika budgetarna i räkneexemplet kan således konstateras, att dessa får en begränsad effekt på det sammanlagda indextalet. Om en index beräknas för samtliga varor och tjänster, skulle effekten av olikheterna i hyresbeloppen ytterligare reduceras.

BILAGA 2

Hyreslägenheter och bostadsrättslägenheter: Kvalitetselement

A.

Förslag

till kvalitetselementlista

Som förutsättning gäller att lägenhetern a k l a s s i n d e l a t s efter a n t a l r u m o c h k ö k r e s p . k o k v r å s a m t i »gamla» ( f ä r d i g -

s t ä l l d a å r 1945 eller t i d i g a r e ) o c h » n y a » ( f ä r d i g s t ä l l d a å r 1946 e l l e r s e n a r e ) . V i d b e r ä k n i n g av b o s t a d s p o s t e n i k o n s u m e n t p r i s i n d e x b e a k t a d e element h a r utmärkts med (x).

I. Köksstandard (10 element) 1. El- eller gasspis 2. Vedspis 3. Kylskåp (minst 160 1 räknas som 2 st) 4. Frysbox (minst 250 1 räknas som 2 st) 5. Matkällare 6. Diskmaskin 7. Köksfläkt 8. Rostfri diskbänk 9. Annan typ av diskbänk.. 10. Skåpinredning i kök (exkl. skafferi, kylskåp, garderob)

Enhet st st

st st st st st st st m 2 skåpframsida

(x) /x\ (x) (x) (x) (x) (x)

II. Värme- och sanitetsstandard (8 element) 1. WC i särskilt utrymme 2. Badrum utan WC 3. Tillägg för WC i badrum 4. » » bidé i badrum 5. Duschrum exkl. WC 6. Separat tvättställ med stänkskydd 7. Centralvärme 8. Varmvatten från centralvärme III. Bostadsrummens standard (7 element) 1. Golvbeläggning med linoleum eller parkett 2. Burspråk eller liknande 3. Våningstrappa av furu i lägenheten 4» av ek eller med fanér eller linoleumbeläggning 5. Öppen spis (>. Takfönster 7. Perspektivfönster

m2 st st st st st st

(x) 1

IV. Förvaringsutrymmcsstandard (3 element) 1. Garderob (klädkammare räknas som två) 2. Linneskåp med backar 3. Förrådsutrymme på vind eller i källare

st st m2

(x) (x) (x)

V. Tvättstugestandard (8 element) 1. Tvättstuga, lokalen 2. Tvättmaskin ej automatisk 4—7 kg 3. » » » över 7 kg 4. » helautomatisk över 7 kg

— .

st st st st st st

(x) (x) (x)

/x) (x)

Tre element: (a) Obehandlat trägolv, (b) korkmatta o. dyl., (c) parkettgolv.

] l( x )

124 5. Centrifug ca 7 kg 6. Torkaggregat 7. Handmangel 8. Elmangel eller elstensmangel VI. övriga kvalitetselement (6 element) 1. Trappstädning 2. Personhiss 3. Sopnedkast 4. Balkong eller loggia 5. Centralantenn för TV eller radio 6. Lägenhetsyta

Listan omfattar 42 element varav 23 räknas i styck, 6 i m 2 och 13 i kategorierna finns — finns ej. Därtill kommer att man för beräkning av tvättstugestandarden behöver uppgift om antalet lägenheter per tvättstuga. Den vid hyresindexberäkningen för konsumentprisindexen använda hyreselementlistan omfattar utöver ovan med (x) markerade hyreselement även kallvatten, avlopp och skafferi. B. Förslag till beräkning av kvalitetselementens inverkan på årshyran I princip samma beräkningssystem som användes vid beräkning av »kronor per årshyra» för bostadsposten i konsumentprisindex föreslås komma till användning. Detta innebär att för vart och ett av hyreselementen utförande och utrustning definieras samt att därefter en detaljerad kostnadskalkyl avseende kostnad vid utförande i samband med nybyggnad upprättas. I fråga om vissa installationsenheter såsom kylskåp och tvättmaskiner användes därvid priser som erhålles som ett vägt medelvärde för de i marknaden vanligast förekommande typerna. Den så framräknade nybyggnadskostnaden omräknas till årskostnad med tillämpning av inom Statens hyresråd använd praxis, gjorda undersökningar beträffande livslängd, underhålls- och driftkostnader m. m. Då kostnaden för vissa delposter i

Enhet — — — —

(x) 1* \ J

m 2 lägenhetsyta — (x) — (x) 2 m (x) — m2

beräkningarna är beroende på i vilken hustyp ifrågavarande kvalitetselement kommer till utförande måste även det hus i vilket kvalitetselementen tankes utförda definieras. Därvid är två alternativ tänkbara. Antingen definieras ett typhus — representerande den vanligaste typen, nämligen 3-vånings lamellhus med hel källare — eller ett genomsnittshus bestående av en viss del 3-vånings lamcllhus, en viss del 8-vånings punkthus etc. Vägningstalen härför kan exempelvis erhållas ur de undersökta lägenheternas fördelning på olika hustyper. Då emellertid i nyproduktionen andelen lägenheter i lamellhus är av storleksordningen 80 %, det ojämförligt största antalet av dessa ligger i 3-vånings lamellhus och kostnadsskillnaderna är av ringa storlek, föreslås att ett typhus enligt det förra alternativet väljes. Beräkningarna skall utföras med i Stockholm vid undersökningstidpunkten gällande priser, alternativt med ett något äldre prismaterial som framskrives med hjälp av tidsindex för de olika ingående delposterna. Omräkning till de undersökta orternas prisnivå sker med hjälp av bostadsstyrelsens ortsindex för byggkostnader för flerfamiljshus (se nedan under C). C. Bostadsstyrelsens ortsindex Bostadsstyrelsens ortsindex för byggkostnader finns i två serier, en för flerfamiljshus och en för småhus. Västerås

125 är basort (O-ort) för den förra och Mälardalen (ursprungligen Eskilstuna) för den senare. Frågan om en ortsindexundersökning och viss omläggning av ortsindexserierna är f. n. föremål för utredning inom bostadsstyrelsen. Bl. a. övervägas möjligheten att särskilja vissa poster i ortsindexen. En ev. omläggning av ortsindexen torde komma att medföra att variationer oritsvis av återanskaffningspris för flerfamiljshus och egnahem ävensom ortsvariationerna i. fråga om »kronor per årshyra» för flerfamiljshus resp. kvalitetselementens in-

verkan på återanskaffningspris och nuvärde för egnahem blir mer tillförlitligt belysta än med bostadsstyrelsens nuvarande ortsindex. Därest resultatet av bostadsstyrelsens överväganden icke föreligger vid tiden för dyrortsundersökningens genomförande, torde dock t. v. bostadsstyrelsens nuvarande ortsindex kunna användas i förevarande sammanhang på sätt utredningen föreslagit. De nuvarande ortsindexserierna får dock givetvis härvid omräknas på sådant sätt att Stockholm blir basort i båda serierna.

BILAGA 3

Egnahemslägenheter: Beräkning av nuvärde och återanskaffningspris m. m.

A.

Allmänt

Som närmare beröres i avsnittet IV.3.2 baseras undersökningen i avseende på egnahemmen delvis på nuvärde och återanskaffningspris. Här nedan åskådliggöres vissa delar av dessa beräkningar i princip och med exempel. B.

Metod för beräkning

av återanskaffningspris »stockholmspriser»

för ett observerat egnahem i

Metoden bygger på en förenkling av bostadsstyrelsens värderingsmetod för småhus. Hänsyn tages till hustyp (våningsantal, källare eller ej), till yta samt till ett antal övriga kvalitetselement. 1. Hustyp och yta beaktas genom användande av ett antal diagram över s. k. utgångskostnad, som skall avse hus med a) yttervägg av 25 cm lättbetong med in- och utvändig puts eller av trä med utvändig träpanel, eternit eller puts b) normal fönsterfrekvens och värmeisolering c) kök, vardagsrum och två sovrum d) 15 m 2 varma biutrymmen inom den källarlösa huskroppen då fråga är om källarlöst hus e) träbjälklag och furugolv f) taktäckning med tegel. Diagrammen erhålles genom detaljerade kostnadsberäkningar av ett antal olika stora hus av resp. typ. Genom att därvid förutsätta en enkel och för alla hustyper och storlekar lika utgångsstandard (vilket innebär att »övriga kvalitetselement» ej förutsattes ingå i utgångsstandarden) kan ett antal punkter på de blivande kurvorna relativt lätt beräknas. 2. Hänsyn till övriga kvalitetselement tages genom att till den för visst hus i tillämpligt diagram avlästa utgångskostnaden adderas summan av anskaffningskostnaderna för i huset befintliga kvalitetselement enl. (a) — (e) nedan. Kvalitetselementens mängd mätes för de flesta i styck, medan återstoden mätes i meter eller kvadratmeter, varvid följande mätningsregier kommer till användning m Vb Vägglängd brutto i bottenplanet Yttervägglängd i bottenplanet (invändigt mått) m Yb H Horisontell bruttoyta innanför omslutande väggar m*2 m Hb Horisontell bruttoyta innanför omslutande väggar i bottenplanet m2 Hö Horisontell inredd bruttoyta i övervåning i lV2-planshus m2 Jämförelseyta 1-pl IVr-pl 2-pl Hj Hus med källare 1,5 Hb 1,5 Hb + Hö 2,5 Hb Hus utan källare Hb Hb + Hö 2,0 Hb

127 I förteckningen nedan h a r för kvaliteiselementen under e angivits avskrivningstider m. m., vilka ej användes vid b e r ä k n i n g av återanskaffningspris men som är av betydelse vid korrigering av estimerade nuvärden till standarden hos genomsnittshuset inom kvalitetsklassen. De nedan angivna beloppen är uppskattade värden som endast avser att vara underlag för ett exempel på beräkningsgången (se nedan F ) .

Enhet (a) Stomme Fasadtegel

1-planshus 1 %-planshus 2-planshus Lägenhctsskiljande vägg i radhus 1-planshus 1 %-planshus 2-planshus källare Bjälklag av betong Taklag med korrugerad asbestcement Garage i källarplan Garage, friliggande eller i tillbyggnad, varmbonat Garage, friliggande eller i tillbyggnad, kallt Bilplats m. skärmtak Kallt biutr. i tillbyggn. vid källarlösa hus Varmt biutr. i källarlösa hus > 15 m 2 < 15 m 2 Vinds- eller källarkontor Inredningsbar vind Balkong eller altan Takkupa Utvändig källartrappa

(b)

Stomkompletleringar Perspektivfönster Takfönster Fönsterdörr Entrédörr, teak eller ek Källarytterdörr Enkel furutrappa Ekfancrad eller linoleumbcklädd furutrappa Hissbar vindstrappa Linoleum eller boklamell på golv Eklamell på golv Sintrade plattor eller cementmosaik på golv

(c)

m Hb ni H b in H b

I

ni V b ni V b m Vb m Vb in 2 H m2 H b st in 2 H m2 H st m2 H in 2 H in 2 H st st m2 H b m2 st st

st st st

st st st

st st 111 2

ni 2 in 2

Inredningar

•JB^V

iii

MII I I I I — — I ^ M W minimi ••miwi.^i mii *m

Kök (exkl. spis o. maskinell utrustning) Kokskåp inkl. kokhäll Separat WC Badrum, utan WC Duschrum utan WC Tillägg för WC i bad- eller duschrum Utrustning i rum över 3 resp. under 3 Garderober Linneskåp Klädkammare Öppen spis Utrustning i tvättstuga

st st st st st st st st st st st st

+ resp.

128 Enhet (d) Installationer Elektrisk installation Vatten Avlopp Centralvärme Varmvatten

Enhet

(e) Maskinell utrustning m. m. Kylskåp ( > 160 liter räknas som två st) Frysbox ( > 250 liter räknas som två st) El- eller gasspis Vedspis Köksfläkt Diskmaskin Tvättmaskin, icke automatisk 2—3 k g . . » » 4—7 k g . . helautomatisk Oljeeldningsanläggning

C. Beräkning

Kronor

m 2 Hj st st m 2 Hj st

15 750 750 30 1 000

Kronor

AvskrivAntagen ning per år livslängd ca(år) (%)

20 20 20 20 12 12 12 12 12 12

700 1 000 500 300 200 1 000 800 1 600 3 000 2 500

av återanskaffningspris som grundval för prisjämförelser avskrivning och försäkringspremier

avseende

För varje kvalitetsklass kan de vid beräkningarna av indextal för avskrivning och försäkringspremier utnyttjade återanskaffningspriserna antingen anknytas till ett tänkt typhus utgörande en av de ovan angivna hustyperna eller en kombination av dessa och utrustat med de under (a) — (e) ovan angivna kvalitetselementen i givna proportioner eller också hänföras till genomsnittet av en grupp observerade egnahem för vilka uppgifter om hustyp och kvalitet inhämtats enligt ovanstående (jfr D n e d a n ) . Lämpligen bör i det senare fallet genomsnittet för de i Stockholm observerade egnahemmen i kvalitetsklassen användas. Först då u p p gifterna för observerade egnahem föreligger bör det avgöras huruvida ett tänkt typhus eller genomsnittshuset i Stockholm skall tas till utgångspunkt för enligt det föregående utförda beräkningar av återanskaffningspriser avsedda att utnyttjas vid indexjämförelserna för avskrivning och försäkringspremier. Omräkning av erhållna återanskaffningspriser från stockholmspris till respektive jämförelseorts pris får ske med bostadsstyrelsens ortsindex för småhus. För vissa kvalitetselement kan det dock vara lämpligt att använda särskilda priskvoter (jfr bilaga 2 punkt C).

D. Metod för beräkning

av återanskajfningspriset i Stockholmspriser

för ett

genomsnittshus

Då återanskaffningspriset för genomsnittshuset i en kvalitetsklass skall b e r ä k n a s , kan antingen återanskaffningspriset beräknas för vart och ett av de i genomsnittshuset ingående undersökta husen på sätt som beskrivits under B ovan varefter

129 medelvärdet tagcs eller ock en förenklad metod användes, varvid genomsnittshuset betraktas och beskrives såsom bestående till en viss del av 1-planshus med källare med viss i denna typ konstaterad genomsnittlig »övrig standard», ålder e t c , en viss del 1-planshus ulan källare med viss i denna typ konstaterad genomsnittlig »övrig standard», ålder etc. osv. för övriga hustyper, varvid blott en beräkning av återanskaffningspriset för varje hustyp behöver göras, varefter resultaten av beräkningarna väges ihop med hänsyn till de proportioner i vilka de olika hustyperna ingår i genomsnittshuset. Sålunda erhållna återanskaffningspriser används som underlag vid beräkningen av vägningstalen för avskrivning och försäkringspremier i respektive kvatitetsklass. Visar det sig att de under C ovan angivna beräkningarna av återanskaffningspriser för prisjämförelser lämpligen kan hänföras till genomsnittshuset för Stockholm i resp. kvalitetsklass i stället för till särskilda typhus vinnes den f ö r enklingen att beräkningar av återanskaffningspriser för de under C och D angivna ändamålen endast behöver utföras för de olika kvalitetsklassernas genomsnittshus i Stockholm.

E. Metod för beräkning av estimerat nuvärde för en orts genomsnittshus litetsklass samt korrigering till lika standard, överensstämmande med hos riksgenomsnittshuset i kvalitetsklassen. (Exempel se F)

i en kvastandarden

1. Estimerat nuvärde för ortens genomsnittshus erhålles som de ifrågavarande husens genomsnittliga taxeringsvärde multiplicerat med kvoten mellan genomsnittliga köpeskillingar och taxeringsvärden enligt statistiska centralbyråns köpeskillingsstatistik. 2. På grundval av inhämtade uppgifter för observerade egnahem fastställs på under punkt D ovan angivet sätt dels ortens genomsnittshus, dels riksgenomsnittshuset för kvalitetsklassen. 3. Riksgenomsnittshusets återanskaffningspris beräknas i ortens pris med tilllämpning av u n d e r B och C ovan angivna metoder. 4. Med tillämpning av under B och C ovan angivna metoder fastställs återanskaffningspriser för föreliggande kvalitetsskillnader mellan riksgenomsnittshuset och ortens genomsnittshus i ortens pris och korrigeras med hänsyn till åldern hos det senare genomsnittshuset och dess utrustning, varefter det estimerade nuvärdet för detta hus korrigeras med det erhållna beloppet. Härigenom erhålls ett nuvärde vid lika standard, riksgenomsnittshusets standard.

F. Exempel på beräkningsgången vid beräkning av återanskaffningspriset för genomsnittshuset inom en kvalitetsklass på en ort samt korrigering av nuvärdet till lika standard, överensstämmande med kvalitetsklassens riksgenomsnittshus 1. Förutsättningar 3 st. hus inom en kvalitetsklass antas observerade på en ort. (Beteckningar: B = Bredd; L = Längd; U l , UIV2 och U2 = den del av genomsnittshusets utgångskostnad som h ä r r ö r från 1, IV2 resp. 2-planshus) Hus A 1-plans trähus 4 r u m och kök, med källare B = 8,00 m, L = 10,00 m, B x L = 80,0 m2, 2 x (B + L) = 36,0 m.

130 Nuvärde enligt köpcskillingsstatistik = 55 000 kronor. Ålder 10 år. Inmonterat icke automatisk tvättmaskin 4 kg för 3 år sedan. Hus B 1-plans fasadtegelhus med källare 4 rum och kök B = 7 m, L = 10 m, B x L = 70 m 2 , 2 x (B + L) = 34,0 m. Nuvärde enligt köpeskillingsstatistik = 50 000 kronor. Ålder 14 år. Inmonterat kombikylskåp 300 liter för 3 år sedan » oljeeldn.aggr. för 10 år sedan » köksfläkt för 3 år sedan. Hus C lV2-plans trähus 4 rum och kök med källare B x L = 49 m 2 , 2(B + L) = 28,0 m. Överplanets yta 7,0 x 5,0 = 35 m2. Nuvärde enligt köpcskillingsstatistiken = 60 000 kronor. Ålder 5 år. Inga standardkompletteringar efter färdigställandet. 2. Beräkning

av återanskaffningspris

(i stockholmspriser)

a) S a m m a n s t ä l l n i n g a v v i s s a

för ortens

genomsnittshus

uppgifter Antal våningar

Vägningstal Medelyta BxL Medelomkrets 2 X (B - L). Fasadtegelhus , Fasadtegel medellängd Källare Vägningstal

1-plan

1 yz-ptan

66 2/3 % 75 m 2 35 m 50% 17 m med utan 100 % —

33 Va % 49 m 2 28 m

b) U t g å n g s k o s t n a d o c h t i l l ä g g f ö r

2-plan

— .—

med utan 100 %

med

utan

kvalitetselement

Utgångskostnad enligt diagram: 1-planshus med källare B x L = 75 m 2 = 39 400 » » » : l1/2- » » » » 49 m 2 = 40 600 Ul = 0,667 X (39 400 + 1 7 x 2 5 ) = 26 560 U l 1 /» = 0,333 X 40 600 = 13 520 Utgångskostnad för ortens genomsnittshus: U 1 + U l x / 2 = 26 560 + 13 520 = Kvalitetselement

Hus A

Bjälklag av betong

80 m 2 1 st

» fril. kallt Bilplats m. skärmtak . . . Balkong Utv. källartrappa Fönsterdörr Transport

Hus B

Hus C

15 m 1 st 1 st

1 st

3 m2 1 st 1 st

40080 Ortens genomsnitt 1

å-pris kronor

Summa kronor

26,6 m 2 0,33 st 5,0 m 2 0,33 st 1,0 m 2 1,00 st 0,33 st

15 1 500 150 800 80 500 250

399 495 750 264 80 500 83 2571

131 Kvalitetselement

Transport Ekfan, ytterdörr » furutrappa Linol, på golv Eklamell på golv Kök Separat WC Tillägg WC i badrum . . Utrustn. i rum utöver 3 Garderober Linneskåp Utrustn. i tvättstuga . . El-installation Vatten o. avlopp Centralvärme Varmvatten Oljeeldning Kylskåp El-spis Köksfläkt Tvättmaskin 4 kg.

Hus A

Hus B

Hus C

1 st 60 m 2 20 m 2 1 st

40 m 2 18 m 2 1 st

1 st 1 st 8 st 2 st 1 st 120 m 2 1 st 120 m 2 1 st

1 st 1 st 6 st 1 st 1 st 105 m 2 1 st 105 m 2 1 st 1 st 2 st 1 st 1 st

1 st 1 st

1 st 70 m a 1 st 1 st 1 st 10 st 3 st 1 st 109 m 2 1 st 109 m 2 1 st 1 st 1 st

1 st

Ortens genomsnitt 1

a-pns kronor

Summa kronor

0,33 st 0,33 st 56,7 m 2 12,7 m 2 1,00 st 0,33 st 0,67 st 1,00 st 8,00 st 2,00 st 1,00 st 111,3 m 2 1,00 st 111,3 m 2 1,00 st 0,33 st 1,33 st 1,00 st 0,33 st 0,33 st

500 1 000 15 20 3 000 1 000 300 200 125 200 900 15 1 500 30 1 000 2 500 700 500 200 1 600

2571 40080 165 330 850 254 3 000 330 201 200 1 000 400 900 1 670 1 500 3 339 1 000 17710 825 825 931 1431 500 66 594 528

Återanskaffningspris för ortens genomsnittshus kr. (i stockholmspriser) 60640 1

Om i stället Stockholms genomsnitt användes erhålles de återanskaffningspriser som skall ligga till grund för bestämmande av vägningstalet för avskrivningsposten. För detta ändamål kan dock alternativt en något förenklad metod användas. 3. Medelålder

på ortens

genomsnittshus

Vid b e r ä k n a n d e t av m e d e l å l d e r n p å d e u n d e r s ö k t a h u s e n v o r e d e t r i k t i g a s t att t a g a h ä n s y n till r e s p . h u s v ä g n i n g s t a l ( å t e r a n s k a f f n i n g s p r i s ) s a m t å l d e r . Då d e n n a m e t o d e m e l l e r t i d b l i r b e s v ä r l i g i p r a k t i k e n , k a n i stället e n a p p r o x i m a t i v m e t o d a n v ä n d a s , d ä r g e n o m s n i t t s h u s e t s å l d e r b e r ä k n a s till s u m m a n av de undersökta husens ålder dividerad med antalet hus. I här anförda exempel blir då m e d e l å l d e r n p å genomsnMtshuset u p p d e l a d i k o s t n a d s g r u p p e r med s a m m a avskrivningstid och ålder: S t o m m e m . m . (60 å r s a v s k r i v n i n g )

10 + 14 + 5

10 Oljeeldning 10 + 3 + 3 +

K y l s k å p (20 å r s a v s k r i v n i n g )

El.-spis (20 å r s a v s k r i v n i n g )

=

K ö k s f l ä k t (12 å r s a v s k r i v n i n g ) =

10 + 1 4 +

-

T v ä t t m a s k i n (12 å r s a v s k r i v n i n g ) =

= 9,6 å r

= 10,0 å r

= 5,25 å r

= 9,6 å r

3,0 å r

-

== 3,0 å r

132 4. Beräkning

av nuvärdet

Elementgrupp

Stomme o. inst. Oljeeldning. . . . Kylskåp El.-spis Köksfläkt Tvättmask

av kvalitetsdiffercnsen

Avskrivning, tid = a år

uttryckt

i ortens

pris

ÅteranÅteranÅlder, skaffnings- skaffningsortens pris, ortens pris, rikets Kvalitetsgenomdifferens genomgenomÅ—Åg = D snittshus snittshus snittshus - h kronor = Å -Ag åikronor kronor 57 790 825 931 528 66 528

60 20 20 20 12 12

49 337 475 364 495 6 80

Summa kronor (i stockholmspriser)

8 453 350 567 33 60 448

9,6 10,0 5,25 9,6 3,0 3,0

Nuvärde av kval. cliff. 1) kronor 7 100 170 420 17 45 336 8 093

O m b o s t a d s s t y r e l s e n s o r t s i n d e x för s m å h u s p å o r t e n a n t a s v a r a 98, b l i r n u v ä r d e t av k v a l i t e t s d i f f e r e n s e n u t t r y c k t i o r t e n s p r i s 0,98 x 8 093 == 7 931 k r o n o r (ev. o m r ä k n a s vissa kvalitetselement eller g r u p p e r av s å d a n a m e d a n n a n särskild priskvot) . 5. Nuvärdet hos ortens genomsnittshus, k o r r i g e r a t till r i k s g e n o m s n i t t s h u s e t s s t a n d a r d , i e x e m p l e t i i f r å g a v a r a n d e k v a l i t e t s k l a s s k a n n u b e r ä k n a s . D e t u t g ö r gen o m s n i t t e t a v de e s t i m e r a d e n u v ä r d e n a ö k a t m e d (i d e t t a fall m i n s k a t m e d ) kval i t e t s d i f f e r e n s e n s n u v ä r d e e n l i g t ( 4 ) , d. v. s. 55 000 + 50 000 + 60 000

— 7 9 3 1 = 47 0 6 9 k r o n o r .

KUNGL BIBL.

11 ser

i

r~

HOLM

'

NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1962 1. Helsetjeneste for safarende. 2. Nordiskt samarbete inom radio och television. 3. Vattenkraften i Torne och Kalix älvar. 4. Nordisk bogmarked.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1962 Systematisk förteckning (Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)

Justitiedepartementet Atomansvarighet II. [14] Utlandssvenskars deltagande i allmänna val. [19] Nedre justitierevisionens arbetsorganisation. [20] Expropriation för sanering av historiskt eller kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. [24] Radions juridiska ansvar. [27] Utrikesdepartementet Aspekter på utvecklingsbiståndet. [IS] Försvarsdepartementet Totalförsvarets personalfrågor. [3] rörsvarets tandvård. [23] Arbetstidsreglering för militär personal och civilmilitär. [30] Socialdepartementet Skogstillgångarna i Jämtlands län. [1] ,,„_.„ Arbetstidsförkortningens omfattning och utläggning. [17] Kommunikationsdepartementet Statsbidrag till enskild väghållning, m. m. [6] Avgiftsbelagda trafikanläggningar. [26] Säkerhetsinspektion av motorfordon och släpvagnar. [29] Svensk trafikpolitik III. [35] Byggnadsstyrelsens arbetsuppgifter och personalorganisation. [37] Finansdepartementet Finansplan för budgetåret 1962/63 samt Preliminär nationalbudget för år 1962. [8]

Städernas särskilda rättigheter och skyldigheter i förhållande till staten. [9] 1959 års långtidsutredning. 1. Svensk ekonomi I960 —1965. [10] 2. Svensk ekonomi 1960—1965. Bilagor 1—5. [11] Skärpta regler för rusdrycksinköp. [13] Automatisk databehandling inom folkbokfönngsoch uppbördsväsendet. Del n . [18] Reviderad nationalbudget för år 1962. [25] Stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna. [31] Automatisk databehandling. [32] Ecklesiastikdepartementet Vidgad vuxenutbildning på gymnasiestadiet. [5] Korrespondensundervisningen inom skolväsendet. [16] Skolväsendets centrala ledning. [28] Försvarsmedicinsk forskning i totalförsvaret. [34] Jordbruksdepartementet Yrkesutbildningen på trädgårdsområdet. [2] Veterinärmedicinsk forskning och undervisning. [33] Naturen och samhället. [36] Handelsdepartementet Den allmänna näringslagstiftningen. [15] Inrikesdepartementet Arbetsuppgifter och utbildning för viss sjukvårdspersonal. [4] Kommunalrättskommittén. 2. Kommunal beredskap. [7] 3. Kommunalt stöd åt studerande från utvecklingsländerna. [21] Samhällsfarlig asocialitet. [22] Utbildning av sjukvårdsadministratörer. [36] Civildepartementet Ortsprisindex. [39]

iDUNS TRYCKERIAKTIEBOLAG, ESSELTE AB, STOCKHOLM 1962